Den 24 Februarii,
lägges, hvilket .å 1 lod silfver eller en R:dr
Banco per tolh, svarar emot tunna korn
eller 4f tunland uppskattad jord. De jämk¬
ningar och afseendtn, som förut äro gjor¬
da vid qvamars beskattning, kunDa och
böra äfven här användas; och sorn alltid jämt
zilTerial bör sökas, antsges hvarje sågklinga
som går året igenom för 4 uppjhattade tunland,
§• 20.
Skogarner beskattning hvad marken angår
på hvilken den växer, är redan gjord under
benämning af Bete, Här blifver blott frå¬
ga om sjelfva skogsproducten såsom råäm¬
nen, och till grundprinciper bör antagas
den årliga afkastning som kan påräknas med
skogens bestånd, då man bör förvandla alla
de träd, som kunna fällas till cubikfamnar
ved eller stafrum 3me alnar lång, hög och
bred. Inbsräknadt dagsverken till fällning
och en dagskörning per famn, bör af vedens
Intrinsequa värde afdrages i omkostnader f
tunna korn, resten utgör den behållna vinsten.
Skogens förädling genom tilldanartde af bjel-
kar, tjära, bräder, kohl m- m. bör ej komma i
någon beräkning såsom hörandehill redan gjord
beskattning på köpmannen, som köper bjel-
karne och tjära.
Sägen sorn förvandladt trädet till bräder,
kohlen som begagna6 vid smidena och Bru¬
ken, dito dito.
Den högre förädlingen genom ökade kua;
680
Den 24 Februarii.
$kaper tillhör industrien: men skogarne böra för¬
dela’ uti 3tne hufvudklasser, nemligen 1 ;o
Högfhog eller Ek och Bok. 2:0. Sirjkog, eller
annan slags löfträd, samt 3:0. Barrjkog•, Min
afsigt ir ingalunda att gifva en vetenskaplig
framställning af skogshandteringen, utan blott
att i korthet nämna hvad jag anser nödigt att
iagtaga sorn en hjelp vid beräkningen för ett
så vigtigt ändamål, som uppgörandet af ett
helt lands skattläggning.
I allmänhet anses öfver hufvud årligen
kunna fällas * Cubik eller Stafrum famn Hög-
| famn dito Barrjkog, £ famn Surfkog per
tunland.
De grenar och det ris , som i famn icke
kunna läggas, kan anses sorn husbehof» bran.
sk för arrendatorn, hvilken vanligen, åtmin¬
stone i min mera skoglösa ort är förbuden allt
handande, ja kanske att qvista upp m. rn. Som
skogens växtlighet beror på jördens beskaffen¬
het. dess läge för vindarne m. rn. bör ett
och annat fullmoget träd på diverse ställen i
skogen alsågas, tor att kunna räkna ringarne,
sorn upplysa om trädets ålder, och derefter
ka» utraknngn ske, nemligen der som fin¬
nas 100 ringar på ett träd, hvilket är i full¬
mognad bör skogen indelas i 100 lotter och
»nses, att deri fällning, som af mogen skog
göres öfver hela skogens rymd, t. ex 300
Tunneland är lika med en lott eiler 3 Tun¬
nor, sorn skulle huggas aldeles ut. D< nna ut-
väg gör jemkoingen möjelig i jemförelse med
Den 24 Februarii,
den ofvannämnde högsta skogsbeskattning. \
famn högskog, som kan hämtas af ett Tun¬
land (sedan arbets- och transportkostnaden
nied \ Tunna korn per famn är afdragen) an.
ses vara värd 2 tunnor korn eller lika med
arrendet af ett uppskattadt tunland åker. |
famn Barrskog är värdt i Tunna Korn, såle¬
des 2:ne Tunneland Barrskog svara emot ett
uppskattadt Tunland åker.
# famn Surskog lemnar 1 arrende S kap¬
par Korn oeh fordras således 9 Tunneland
Surskog för att svara emot ett uppskattadt
Tunland åker. Den olikhet i priser som äger
rum emellan skoglösa och skogrika trakter,
kan svara emot det behof af byggnadsvirke,
som säljaren i den skoglösa trakten i alla fall
är tvungen, att dyrt nog skaffa sig. Skogens
mer eller mindre täthet, kan af ett vant öga
bedömas, samt alla impeditnenta af berg, sjöar
och slätter uppmärksamt afdrages. Ehuru mö¬
dosamt det är så kan man tämmeligen hinna öf¬
ver en skogsträcka, utan att den på charta är
uppfattad.
Hvad större lättnad är det icke då sko¬
gen är uppmätt. Att närmare bestämma för¬
hällandet tror jag endast vara möjligt med
tillhjelp af en studerad Holzvorsteer.
Till vinnande af lika fullkomlighet vid
jordens beskattning, fordras äfven en Agrono¬
mi till hvars yrke det ensamt hörer, att äga
kännedom om jordpartiklarna och hvarom läQ-
682
Den 24 Febntarii.
gre fram skall omständligen blifva ordadf.
Skulle skogseld eller förödande tillfälligheter
inträffa, blifver sådant allmänt bekant. Jord¬
ägaren bör då hos Landshöfdingen begära syn
derå, då värdering af skadan sker, samt afse¬
ende göres huru länge af den nedbrända sko¬
gen, gagn kan påräknas, efter hvilken tid den
upphör, att höra till beskattningen förr än ef¬
ter så många år, som den anses att kunna å-
ter b?gagnas. Denna nedbrända skogens be¬
skattning skulle på ett lagligt sätt förmå till
mera skogsvårdande än hittills skett.
§• 21.
Brcindtovfimåssar, kunna fördelas uti 3:n©
sorter nemligen i:sta"sorten, eller den mörka och
drygaste. 2:dra sorten något ljusare och lättare,
3:dje sorten eller ljusaste, samt lättaste och
minst dryga. En 4--de sort kunde äfven upp¬
räknas, som består af fly- eller hvitmåssa.
Denna sistnämde bör blott undersökas om den
kan dikas, då med tiden, deraf äfven kan blif*
va Brändtorp hvars godhet kan jemföras med
sämsta sorten af de s:ne. Här får en afvikel¬
se göras hvad transporten angår, mot hvad,
som är yttradt uti 6 §. i anseende till torf
skördernes vansklighet och det myckna arbe¬
te som dervid användes, nemligen: stt då den
är belägen öfver en mil ifrån afsättningsstäl-
let, är dets icke värd, att anse sorn torftäckt,
och i de fall en större godsägare, genom en
mängd bönder sig deraf kan begagna, så und¬
fås så mycket mindre i andre utskylder af
Den 24 Februarii«
samma landtbönder och vågar jag försäkra
det dervid ingen annan vinst är att påräkna,
än skogsbesp ring, visserligen icke till egit, ti¬
tan framtida gagn.
Af prima sorten kunna 6 lass torf, hvar¬
je lass utgörande sex cubikalnar svara emot en
famn Bokved eller 2tne famnar Surskog eller
4 famnar Barrskogsved.
Af hvarje cubik famn torfmåsse blifva 6
lass torf i anseende till spelrummen emellan
torfverna; således kan ett tunneland noed 3:ne
alnars djup torf gifva en skörd af 1555 lass-
För rund summa upptages likväl 1560 eller
som svarar emot 260 famnar Bokved, men som
en torfmosse fordrar 100 år innan den kan å
nyo begagnas, så kunna blott 150 lass om året
tagas. Enligt denna clav skulle jag föreslå,
utan att behöfva räkna på 1 turn det ett tun¬
neland bästa sorten torftnåsse afkastar för hvar¬
je tode tum, sorn utgör normen för jördens
djup till alfven enligt 6 §•, 21 lass torf, och
att tillägget blott för hvarje io:de tums till¬
ökning i djupst beräknas, men alldeles icke
15 eller 16, 25 o s- v utan då måssen är 20
tum fås 42 lass, 30 turn 63 lass o. s. v. 2:dra
sorten torf svarar emot 9 lass, eller emot en
famn bokved. 3:dje sorten eller den samsta,
is lass emot e* famn, eller 6 lass i:a-sorten
torf. I anseende tiil arbetsomkostn3derne, hvil¬
ka från tovfvens värde böra afdragas, kan e
gentliga behållningen till afsalu icke anses per
tunland kunna beräknas till högre vinst äti
684
Den 24 Februarii.
denna jämförelse visar, nemligen: Det fordras
2:ne tunneland bästa sort, ,3 dito medlersta och
4 dito sämsta sorrt torf för att gifva 2 tunnor
korn i arrende eller eqvivalera arrendet af ett
uppskattadt tunneland åker och äfven detta kan
anses för en hård beskattning.
I händelse en jordägare med stora torf-
måssar omöjligen äger krafter, att till en ioo:del
till försäljning uppskära torf, så bör äfven här¬
på afseende göras och ej mer upptagas, än
hvad som billigt kan anses vara för ägaren
möjligt att skära och försälja. Uti åtskillige
delar af Skåne brukas att sälja mindre stycken
af sjelfva måssen med rättighet, att under en
viss tid densamma få skära och då betala en
R:dr RiksgäldsSedlar för hvarje O famn af
2.ne alnars djup Om t. ex- en klok hushål¬
lare för året blott säljer en ioo:del, så torde man
få se om ej utslaget blifver sådant, att det på
ett tunneland innehållande omkring 1560 O
famnar, fördelt på 100 år, utgör circa 15 R:dr
Riksgälds om året eller 2* tunna korn. Ägde
denna måsse blott 10 tums djup, så utgjorde
behållningen, eller, som det kan med skäl
benämnas, arrendet § tunna per tunland, eller
öfverhufvud 4 tunneland till ett uppskattadt
tunneland.
Det beror på Utskottet att bedöma hvil¬
ken norme företrädesvis bör antagas. De mås
sar som enligt förut i denna §. omnämnde or¬
saker , i anseende till afståndet eller oförmö¬
genheten att till större delen ej kunna begag¬
Den 24 Februarii.
685
nas, bora undersökas för att erfara om de an.
tingen till odling, äng eller bete äro använd¬
bara, ty i annat fall böra de såsom afskärmgs-
jord betragtas.
§. 22.
Tångtägt anses kunna nyttjas, då man från
stranden icke är belägen öfver J mil, samt äger
rättighet, att sig af tången begagna. Denna
förmon bör visserligen komma i beräkning då
de hemman, hvilka äro nära stranden, der det¬
ta gödningsämne finnes, äro till förmögenhet
och godhet vida bättre, än hemman inuti lan¬
det med samma jordmon, dock lik vist böra de
strandhemman härifrån undantagas, som af flyg¬
sand äro besvärade. Tångtägtens mängd be¬
ror mycket pä vinden m. m. men man kan
åtminstone antaga, att de årligen kunna gödsla
dubbelt så mycket som med deras vanliga spill¬
ning. Jag skulle således tro och det icke u-
tan grund, att det arrendebelopp, sorn för än¬
gen blifvit bestämdt, borde dubbleras, så att
t. ex. då ängen har ansetts böra gifva 1 Lisp.
smör i arrende, 6å borde i och för tångtägte»
erläggas 1 Lisp. eller tillsammans 2 Lisp., som
svarar emot 4 tunneland uppskattad äng, eller
en tunna korn. 5 Uppskattade tunneland äng
kunna gödsla omkring ett upp kattadt tunne¬
land åker och vanligen hafva de icke mera å-
ker i bruk, äa att £:del af all åker om året
kan gödslas.
686
Den 24 Februarii,
§• 23-
£<r- Sand- och Märgeltägier kallas såda^
na iiålor eller lager, hvilka icke utsträcka sig;
i stora rymder, utan anses såsom en härlighet9
att begagna till väglagnings- och gödnings¬
ämne ; samt Fabrikater, såsom för Tegelbruk
och Pottmakare Scc. och böra blott i de s;ne
sednare fallen såsom beskattade komma i fråga
på följande sätt ;
Enligt 12 §. tillhör MärgettägUn egenteli-
gen io:de graden och 13 Leran 6:te graden
samt 14 §. Sanden 2:dra graden, och varierade
emellan graderne i mohn elter som der är till.-
satts af andra jordpartiklar till bättre ellef
sämre grad jord. Sedan salunda graden är
funnen, sökes dess geometriska innehåll för
hvarje io:de tums djup fördubblas och tripp-
leras å uppskattade rymden. Stöter sista schak¬
ten eller varfvet på lös botten minskas denna
sista del med jV-del på gradens godhet enligt
10 §, t. ex. en märgeltägts grad på 1 tunne¬
lands rymd 30 tums djup utgör orne uppskat¬
tade tunneland; men skulle det sista 10 tums-
hvarfvet ligga på lös grund beräknas alltsam¬
mans till 2 tunneland 29j kappeland o. s. v.
Skulle ler- eller märgeltägten vara be¬
täckt af annan dålig jord, så förvandlas ders
till sitt gradtal på samma sätt uträknadt, hvil¬
ket drages ifrån sjelfva ler- eller märgeltägtens
fordna gradering såsom ersättning för det med
ta arbete man har för att komma åt leran el¬
Den 24 Februarii, 68?
ler märgeln. Då på detta sätt denna förmån
ordenteligen graderad, är skattlagd, så bör dess
fördelar icke vidare komma i någon beräkning
genom lerans eller märgelns beblandning med
lätt åkerjord och sandens nyttjande för ätt lät¬
ta den styfva leran j äfvensom alla dessa jord¬
sorters begagnande vid Tegelbruk och kanske
andra Fabrikater &c. &c* ej kunna beskattas
förr än verken äro anlagda, da de ingå i taxe¬
ring, som industri tillhörigheter. Såsom göd¬
ningsämne är den en gång skattad och kan
alltså icke på åkerjorden för andra gången be^
skattas.
§> 24.
Fiskener äro omöjliga, att kunna efter an..
nät bedömmande, än ortens sagen beskattas,
ty ifrån det ena året till det andra kunna de
vata underkastade märkliga förändringar, man
får således undersöka: antalet af fiskare och
tiden, som de i allmänhet använda till fiskan¬
de, mängd och nötning af fiskeri-redskap; hu¬
ru mycket och hvad slags fisk som fås; och
derefter uppgöra arrendets belopp och möjlig¬
het, då t. ex. ett fiske kan gifva i arrende 120
R:dr Riksgälds-Sedlar eller 20 tunnor korn,
utgör det ro uppskattade tunneland o. s. v.
§• 25.
Tegelbruk, Kalkbruk, Stenbrott &c., äro för-
moner hvilka på en hvar beror att begagna,
Beståndsdelarne, som till dylikt användas äro
688
Den 24 Fehruarii,
redan under behörige jordmoner graderade.
Att i jemförelse med uppskattadt tunneland
värdera dessa Fabriker, är ganska lätt och bör
ske j men såsom hörande till de industricuga
företagen. Skulle Utskottet anse dem, som e-
gtndomshärligheier, torde derpå afseende gö¬
ras enligt samma principer, som af mig här
hela tiden blifvit nyttjade Här synes stället
vara, att äfven nämna något om de värderings*
methoder, som vid andra näringar borde iagt*
tagas, nemi. värderingen borde ske på de minst
föränderliga ting uti lod silfver och hvilka o-
vedersägeligen tjena till handelns eller närin-
garnes bestånd. Det vore önskeligt, att hvar
och en som i dessa saker äger kunskaper och
erfarenhet, ville inkomma med de förslag till
värderingsgrunder, som bäst passa. Härvid
bör, enligt min tanka, icke afseende göras på
det pragtfulla, hvilket genom räntan på de
nedlagde penningarne är känbart. För öfrigt
har Handtverkaren m. m. derföre uppbuiit sin
förtjenst och Näringsidkaren bidragit till flere
medborgares utkomst och således Statens nytta,
utan hela värderingen bör gå ut på det nytti¬
ga, sorn kan produceras.
§. 26.
Hvad jordbruket angår, bör vid egendo¬
mens graderande och skattläggning sådan dett
för det närvarande är, undersökas hvad förbät¬
tringar som årligen kunna ske, då för hvarje
lotde år, den då belöpande förbättring och
som
Den 24 Februarii,
6gg
Söm i beskrifningen upptages, skall gå i be-^
rakning vid skatternas utgörande till Staten
enligt 2^ §.
Öfrige näringars minskning och ökande
beror på industriens framgång och controlle-
ras derigenom, att alla sådana inrättningars
nedläggande eller nyas anläggning, på veder¬
börlig ört anmäles, hvarförutan i sednare fallet
stor plikt eller ansvar bör följa,
$• 27.
Sedan all synlig egendom efter sålunda
Uppgjorde grunder blifvit värderad, till ex,
till 600 millioner lod silfver och den i riket
befintliga minsta ägodel utgör 100 lod, så upp¬
kommer ju 600 000 delar eller lotter hvarå
fördelas den fyllnad i bevillningen som finnes
nödig, sedan föregående års skyddsafgift, Tull¬
inkomster, Chartse Sigillatas och Bränneriafgift
m. m. blifvit, afdragne, och om denna fylH
nads bevillning stiger till 2,400,000 R:dr B:o,
jså kommer hvarje lott att betala 4 R:dr Bo.
Då så väl skydds- som andra afgifter jemte
"iotternes antal årligen Socken- Härads- ellef
Xänsvis allmänt kungöras, så beror det på
hvar och en, att medelst dessa uppgifters sam.
lande kunna controllera den summariska upp
gift på aila Länen, hvilken bör emanera från
regeringen.
Bil. till Ridd. 0. Ad, Pr. I Band. 44
figo
Den 24 Februarii,
Få samma sätt bör arven uppgifvas den
tillökning eiler minskning 1 lotter, sorn enligt
26 uppkommer, oell hvilka lindra eller ei¬
ka skatterne tor året , t ex. öfver hela riket
genom nya odlingars fullkomnande.
Om vid industrieusa företag Capbalvärdet
höjdts med 103,000 lod silfver eller 10,000
lotter, så skall den gällande beviilningen från
Riksdag till Riksdag fördelas det året på 6 10,000
lotter i stället för 600,000 lotter. Denna me-,
thod har den fördelen, att man någorlunda kan
beräkna sitt bidrag till s'aten, och hvad som
är ännu bättre, vara i stånd att bedöma till
bvad grad landets välmåga är i tilltagande el •
ler aftagande. Någon fullkomlighet är icke
att begära; men åtminstone tror jag denna
method vara vida tillförlitligare än Tull spe-
cialierne på export och import.
§■ 28-
För att rigtigt gå f grund med saken ,
böra mått och steg vidtagas till uppmätandet
af de i riket befintlige ännu ouppmätta land¬
sträckor och tror jag ett påskyndande sä*t vo¬
re om det bletve en lag , att ingen finge del
uti en Hypothek-bank ifall den inrättades,
som icke kunde uppvisa säkra och Jagfarne
chartor, uppskattade enligt den method, som
af Riksens Ständer enligt detta projsct blifvit
uppgjorde och stadgade. I början, innan mät¬
ningen hunnit gå i fullbordan, kunde Taxe-
Den 24 Februarii.
ringsComiféernas tagas till grund vid belånin¬
gar, men blott tiii hälften mot det, sorn finge
Janas om egendomen vore uppsnätt och skatt¬
lagd.
Denna åtgärd torde lemna föga eller in¬
gen jord ouppmätt, och tyckes mig, att sta¬
ten borde gä i förskott för hvad sorn ännu å-
terståf att mäta, nemligen på sådant sätt, att
till det belopp enligt läkning dessa mätningar
och skattläggningar kunna uppgå, äger rege¬
ringen å statens vägnar tili jordägaren utställa
statsobligationer mot antagen ränta och erläg¬
gandet af tt5 del årligen utaf primitiva lånet,
så att genom denna ämortissement försvinner
denna skuld under loppet af 10 år. Denna
lagliga fordran kan ej i högre grad anses lör
ett tvång än nödvändigheten att skatta till
staten och utgör en del af det vilkor som å-
stundas, nemligen jämn fördelning af skat¬
terna,
§• 29.
Inom hvarje Socken bör en Comité forme¬
ras, som besigtigar och bestämmer beskattnin¬
gen under ledningen af en underbygd agro
nonte, samt en annan i skogshushållningen
både theoretice och practice undervist person,
Dessa edsvurna embetsman äga intet afgöran¬
de votum, men äro skyldige att stå på statens
rätt, utan att förnärma den skattskyldige,, .och
intages deras anförande i protocoliet. Agro-
nornien, eller läran om jordens beståndsdelar
Sg2 Den 24 Februarii.
är en vettenskap af vigt då det ofta händer;
att de klokaste landtman ehuru i stånd att be¬
döma en jords mer eller mindre godhet, kun?
na misstaga sig i öfvergången från en; bättre
till en sämre jordart, eller tvärtom ; men den¬
na gräns kan af en skicklig agronome finnas,
i synnerhet om det är möjligt, att genom en
enkel Chymisk analyse kunna jämka uppkom-
ne stridigheter medelst slamning &c., ty de
mera konstige och vidlyftige chemiska proces.:
seme kunna ej hit appliceras, utan tillhöra ens
dast vettenskapen, hvars mål är, att så långt,
som möjligt utforska ännu dolda hemlighe¬
ter. Comitéen bör sammansättas, ena hälften
af socknen sjelf och andra hälften af den,
hvars interesse det gäller, som t. ex. vid in¬
teckningar: af långifvaren, vid bidrag till Sta¬
ten: af provincens högsta authoritet, men den
värdering, som för enderas räkning blifvit
gjord , gäller för båda och vid alla tillfällen
då ingen klagan skedt inom £ år. Comitéen
bör bestå af 12 ledamöter, af hvilka den ena
utlottas till undvikande af paria vota.
§♦ 3°*
Reccipitulation af föregående, för att i sams
mandrag se proportionen emellan de omväx¬
lande lägenheterne vid en jordegendom då ne¬
danstående förteckning sker efter storleken af
graderingen.
Den 24 Fcbruarii.
593
|
G
|
>
-t
0
|
>
rti
3
|
G
►1
C
|
|
ö ?r
|
a
Q-
|
D-
0
|
CF i
|
|
|
^ ro
|
r-f
|
3L‘ <
|
|
&50 £
|
0
-i
|
O"
|
<T
n> GU
|
|
O r-r
"i
■ i
|
3 H
3
g
|
CL
CO
|
rt>
|
|
c
|
O
|
<T
|
cT
|
|
1
|
>-j
|
ra
|
CL
|
Ett Tuni. Surskog
|
X
V
|
2
9
|
8
9
|
02-
* ^ 9
|
Ett dito Bete 17 §
|
X
8
|
X
4
|
I
|
25
|
Ett dito Brändtorf
|
|
|
|
|
2 L §• —
|
X
4
|
1
2
|
0
|
5°
|
Ett dito Äng 16 §.
|
i
4
|
1
2
|
2
|
50
|
Ett dito Sandtägt
|
-■h
|
9
|
1 ^
4
|
56'
|
Ett dito Tångtägt
|
|
|
|
|
22 §. _
|
X
i
|
a
T
|
z 3
|
66|
|
Ett dito Lertägt
|
X
2
|
1
|
4
|
100
|
Ett dito Barrskog
|
|
|
|
|
> 21 §• -
|
1
2
|
1
|
4
|
100
|
Ett dito Märgel-
|
|
|
|
|
. tägt 23 §.
|
I
|
2
|
8
|
200
|
Ett dito Högskog
|
|
|
|
|
20 §. __
|
I
|
52
|
8
|
200
|
Ett dito Åker bästa
|
|
|
|
|
sort enligt 15 §.
|
I
|
2
|
8
|
200
|
En Sågklinga drif¬
|
|
|
|
|
ven med vatten,
|
|
|
|
|
utgör enligt 19$.
|
4
|
8
|
O O
O ~
|
800
|
Ett pär- qvarnstenar
|
|
|
|
|
dito dito enl, 18 $.
|
10
|
20
|
80
|
2 DOO
|
Således kan man anse proportionerne sins
emellan vara på lika sinr rymd Surskog. Bete.
Äng och Brundtorfj Sandtägt, Tångtägt, Lertägt
'Arrendet multiplice¬
ras med 25 så fårman
efter 4 proc. Capital.
6§4 Den 24 Februarii,
och Barrskog, Märgeltägt, Högskog och Åkerjord,
Sågqvarn samt Mjölqvarn, jj, , f, 1,
4 och 10 tunnland uppskattad åker.
Hvarigenom en enhet i jemiörelsen vin¬
nes.
Såsom en slutföljd af det föregående syJ
nes det ej vara utan sin nytts, att föreslå ett
mera vigt och systematiskt sätt, att göra char-
lac-beskrifningar , som i förening med ett skatt-
läggningsinstrurnent kunna upplyst uti tabel-
krisk form, så väl controll öfver förrättnin¬
gens gång, som närvarande och framtida pro¬
gressiva förhållandet af en landtegendom.
Eland Landtmäterie-Contoirets instruetioner
befinner sig en sednare, som ålägg; r det ifrån
norr ti l söder skall ziffror &c., vid en Chartte-
beskrifning vara den ordning som bör följas;
men det oagtagt, huru svårt är det icke, pä
en större Charlas, att med en hastig bi ck upp¬
söka hvad man vill; också redan för hågra år
sedan föll det mig på en gång i ögonen att
longituds och latituds-methoden vid Chartor,
äfvenså väl som vid geographier kunde an¬
vändas och om landtmätaren härigenom får
ett ökadt besvär, bör icke en mera fullkomlig
method kunna undandragas, i synnerhet, som
landtmätarnes arfvoden med ett enda penndrag
för vighetens skull blifvit fördubblade- Bibe¬
hållandes de gamla landtmäteri-taxoines orig¬
tigt principer.
Den 24 F chrit arti.
615
Den dragna list eller ram rom man med
dubbla linier vanligen gör ikring chartan, bör
indelas uti grader, hvardera af 25 alnar efter
chartans senia, nemligen på den perpend culaira
linien, sorn är ena sidan af ett kappeland, samt
på den paralella linien hvardera grad af
alnar, och då dessa korssa sig vid utdragning
med blyerts, formeras kappeland. Hvarje 4tde
grad på den perpendicuiaira linien och hvarje
8:de grad på den paralella linien, skall me¬
delst gröfre streck eller annan färg utmärkas
och då dessa utdragas och korssa hvarandra
pä samma sätt sorn ofvan, gifver tunnelandet
sig tillkänna , hvarigenom jag kan till huru li¬
ten eller stor del som åstunda?, tinna rymnden
på chartan i tunnland och kappland, men det¬
ta utgör icke enda afsigten med denna gra¬
dering , den skall enligt min plan äfven vara
ledningen till hela Charttcbeskrifningen, hvar¬
före hela perp ndiculaira kappelands graderin-
gen betecknas med a. 1., a. 2. o s. v., samt
tunnlands graden med stor bokstaf och Ro¬
mersk ziffra såsom B I, B II, B ][[, B IV o.
s. v. Den paralella linien utan bokstäfver,
numereras på samma sätt med 1. 2. 3. 4 o. s.
v. för kappelanden, samt I, II, lil, IV, o. s.
v. för tunnlanden. Vid Charttebeskrifningens
genomläsande, sammanbinder man blott mot¬
svarande der åberopade nutnror, hvilka genom
korssningen, utan vidare sökande gifver till¬
känna både stället på chartan och rymden, t.
ex. t a 6 utgör ett kappland och visar t. ex.
på bokstafven B. o s. v. Tillämpningen sy¬
nes bättre på andra sidan. Den progressiva
Den 2 4 F einiar ii,
beskattningen, som synes mig på samma gång
böra verkställas, kan på följande sätt til 1 vä—
gabringas, då comitéen anser att förbättring
kan göras. Till ett belopp al TT5dtd utaf ail
den uppskattade åkerjorden bör nyodlas om
året, och efter to frihetsår förfalla till skatt¬
läggning, då äfven så mycken äng i propor¬
tion aftages i och för underhållet af kreatur m.
m., som enligt 15 §■ är stadgadt. Vid ängs
odling bör sådant äfven ske a del per upp-
skattadt tunnland med afräkning för den del
af bete eller utmark som blifvit tagen till än
gens odling till exempel skattläggningen äfen
egendom sker 1830, så kommer första Tr3 de¬
len af den nya odlingen att gå i beskattning
år 1840» Tödelar 18 41, TVdelar 184.2 o. s.
v. intill dess alla dessa y|delar utgöra enligt
sin förbättring skatt till staten 1850 eiler 20
år sednare, än jordens refning och skattlägg¬
ning ägt rum. Härigenom uppkommer flera
skattlotter, hvarå beviilningen än ytterligare
enligt 27 §, kan fördelas och således i propor¬
tion minskar hvarje lotts börda.
N:o 8.
Friherre Ankarsvärd, Carl Hindric•,
Landets ställning är i högsta måtto be¬
kymmersam; men det är hvarken förlägenhe¬
ten eller nöden, som är det mäst oroande fö¬
remålet för representantens billiga bekymmer..
engfettU lifyetg erfarenhet visar, huru plan-
Den 24 Februarii,
697
löshet i hushållets styrelse bereder och ver¬
kar dess undergång ; och verkningarne blifva
för hela samhället de samme utaf enahanda
orsaker. Jag har förgäfves ifrån detta runi
vid flere tillfällen uppmanat styrelsens organer
till uppmärksamhet å folket fordringar, behof
och tänkesätt, man har hitintills lyckats att
någon gång vid sådant tillfälle, mota mäng¬
dens forskningar igenom de ljudande utropen,
lefva fri eller dö, och man har varit lycklig
nog, att ännu icke härvid mötas af det inkast;
huru lefva under dåligt tak, med gamla slitna
kläder, uselt husgeråd, dålig föda, utan förmå-’
ga att vinna en tidehvarfvet tillhörig bildning;
utan njutningar, utan hopp om ett förbättradt
tillstånd, hvarken för det närvarande eller för
det växande slägtet, under ett oupphörligt trä-
lande för Statsbehofvens fyllande, är långt i-
från icke att lefva fri; och nära nog detsam¬
ma som att icke lefva: Och sådan är likväl
ofta nog den Svenska skattebondens belägen¬
het till hvsrs klagan man hitintills så litet
lyssnat, att blotta framställningen derom än¬
nu fått tydningen af brott. Man torde ej u-.
tan orsak härvid kunna göra den anmärkning,
att Riksens Ständer vid alla tillfällen varit me¬
ra omtänksamme att jämna lidandet, att be¬
tunga der, som ej ännu var öfverlastadt än att
minska några bördor. — Vi hafva uti den så
högst märkvärdiga Skånska och Extra Rote-
ringen samt uti våra ständigt ökade bevilinin-
gar talande bevis derå ; men den tidpunct tor¬
de vara inne, då dea bättre lottade med ifver
töåste använda alla krafter för att åt sine nain:
Den 24 Februarii,
dre gynnade likar bereda ett bättre öde an de
haft. Den oupplysta, hvilken ifrån Sekler li¬
dit är att ursägtä, om han förr ej kunnat lyfta
känslan öfver den svaga til! tillfredsställelsen
af ett blott jämnadt lidande; och denna känsla
är ty värr den, som likväl så länge bibehållit
den Svenska skattebonden vid sitt betryck ;
dess okunnighet har snart sagt gjort lidandet
till trosartikel, och oförmögen att för sig på¬
stå bättre rättigheter, har han icke ägt någon
annan tröst, än utsträckningen af sitt lidande
till ett allmänt. Manne någon sanningsälskzn-
de tänkare gilves, som ej till den lätthet, hvar¬
med 1809 års Statsföiändring utfördes, nöd¬
gas finna orsakerne vida aflägsnare än uti den
förevarande olycksvirfveln Svenska Folket är
sedan urminnes tider tryckt af tunga bördor,
fattigdomen är trög och likgiltig, och motser
ju-t derföre med ett passift begär ali förändring,
såsom en ljusnad på sin horizont, och man
mäste med billighet i detta tillstånd finna ur¬
sprung till den revolution hvartill ihop års
politiska olycksställning blef medel, mera än
den var ensamt orsak. Hvad är den national-
snda man så högt beräknar, och för hvars ut¬
bildande man sä litet arbetar, om den vid mot»
gångens timma för styrelsen har skäl att vara
kall. Månne det icke nu skulle vara en feg,
en brottslig uragtlåtenhet, att fördölja huru
Svenska Folket på långt niir icke, genom sista
förändringen uti dess samhällsskick, vunnit den
minsta lättnad eller förbättring i sin ställning,
månne man som representant uppfyllt sin pligt;
innan man framfört denna vigtiga sanning j
Den 2.4 Fehr unni.
G99
och marne man inför samtid och efterverld
kail ansvara lör de följder, sorn kunna bere¬
das genom en längre tystnad härutinnan. Det
är g::nska vådeligt för’ friheten att låta den
b behaHa allt för mycken likhet med enväldet,
och synes vara tid att fästa uppmärksamheten
härå, och det synes vara billigt om Svenska
Folkets representanter, en gång med alfvare
börja höja sin röst, för att för samhället for¬
dra åtnjutandet af ett lyckligare tillstånd, långt
för detta , genom ett beundransvärdt tålamod
föitj°nt. Det förhateliga af en förfluten olycks
tid förglömmes snart, om den ej efterträdes af
en bättre, och den styrelse som ifrån folket
icke undanrödjer lidandet, förblandas snart med
de som skapat dem.
Det är bedröfligt att Sverige efter så mån¬
ga och så svåra lidanden, som det utstådda,
ej skulle uti den återvundna friheten finna å-
terkomsten af de lyckliga och bättre tider,
som man ägde så mycket skäl att hoppas; men
Sverige hemsöktes genast ifrån början af den¬
na nya tideräkning, af den svåraste af alla
landsplågor, nemligen af en osammanhängande
och derigenom svag ministerére, som under en
i3:årig fortsatt overksamhet, ej lemnar andra
spår än landets aftagande i krafter och deraf
härflytande missnöjen och olust. Riksens Siän¬
der samlas nu för femte gången efter sin con-
stitutionelia nyfödelse; troligen för att lika¬
som förr öka anslagen, emedan man ännu icke
fått höra annat; påen det synes vara tid, att
Riksens Ständer icke längre låta begagna sig
700
Den 24 Februarii.
till täckelse åt ministérens känslolöshet för
landets bästa; det är tid att inför Nationen
visa, att Riksens Ständer känna sitt åliggan¬
de, att bevaka folkets väl och rätt; och det
är tid att inför Nationen visa , att Riksens Stän¬
der nu som förr, äro ganska handlöst lemna-
de af ministéren; att af de upplysningar som
fordras, vinnas inga; att af de förslager
till möjlig minskning uti folkets bördor, som
påkallas, linnas inga; någon tanka till förbät¬
tring uti folkets tillstånd, lärer ifrån ministé-
ren icke heller kunna vara att förvänta , så länge
Statsförfattningen till den grad kan missförstå?,
att de i Regeringsformen anbefaldte Stats-Se-
creterare icke ens mera tillsättas, då det likväl
vore Uran dessa man skulle äga att fordra re¬
do för hvad vi sakna. Riksens Ständer äga nu
mera ingen annan utväg öfrig än den, att genom
föreslagne och tiilvägabragte indragningar och
genom ett ihärdigt och fortsatt nekande till alla
nya anslag visa , att Riksens Ständer gjordt hvad
de kunnat, och att det osammanhängande i åt:
gärderna varit, är och blifver en följd af mi-
nisiérens mera eller mindre nit, skicklighet och
drift. Det synes utaf Revisorernes berättelse,
att den enorma summan af 90,000 R:dr Ham¬
burger Banco med hvad som af andra 60,000
samma mynt för Minister-Staten vid de främ¬
mande Hofven blifvit användt varit otillräck¬
ligt. Man behöfver blott besinna, att det var
en tid då Sveriges hela bevillning med Fin¬
lands inberäknad ej var större. Jag finner för
min del orimmeligt att Sverige under sina be¬
tryckta omständigheter, skall underhålla en så
Den 24 ~Februarii.
?0I
kostsam Minister-Stat och föreslår derföre att
alla Ministrar indragas utom vid Hofven i Lon¬
don och Petersburg: att de diplomatiska affai-
rerne på alla andra ställen förvaltas genom
Chargé d’Affaires eller Consuler, och då Stats¬
författningen så länge sett sig beröfvad sine
Ministrar eller sine ovillkorligt föreskrifna an-;
svarige Stats-Secreterare, och det som jag be¬
farar, utan någon åsyftad besparing för Stats-
Cassan, så synes mig indragningen af vära
kostsamma ministerposter vid de främmande
Hofven , icke vara någon hvarken obillig, o-
grundad eller onyttig fordran; jag anhåller
således om Remiss af detta mitt Memorial, till
Stats-Utskottet, samt om dess meddelande till
de öfrige medstånden.
N:o 9.
Friherre Toll, Guftaj'.
Då jag uti föregående Plenum anmält mig
för att inför Högloft. Ridderskapet och Adeln
vördsamt andraga mina enskilta tankar rö¬
rande förlägenheten som uti allmänna rörelsen
vållar aftynande, dess grundorsaker och bote¬
medel i enlighet med hvad Herr von Becker,
Friherre Sture och Grefve Härd i samma äm:
ne värdigt och med stämpel af sann foster¬
landskänsla framstält, och tiden då icke med-
gaf detta, har jag efter gifven anledning ge¬
nom Friherre Stures motion med mycken upp¬
märksamhet genomgått den af Friherre Björn¬
stjerna i denna för fäderneslandets räddning ur
703
Ben 24 F cbru nr ii.
vådan af detta aftynande tillstånd särdelses
grundliga nied kunskap och sakkännedom ut-
iörda afhandling. Glad att i det hufvudsakli-
gaste häruti dela Friherrens tankar, anhåller
jag att min motion i detta afsende må upp¬
taga nämnde Friherres serskildta betänkande
afgifvet vid FinanceComittéen och undviker då
detaillen af alla motiver hvarpå mine åsigter
sig förnämligast stöda lör att dermed icke o-
nödigt upptaga Höglofl. Ridderskap: ts och A-
delns dyrbara tid, och går att i korthet rö¬
rande hufvudsaken utveckla mina tankar.
Origtigt tror jag man börjar dermed att
uti RiksStatens organisation för dryga pålagor
med hvad mera är anfört anse hufvudoisakt-n
till denna verkliga och icke betviflade olycka.
Dessa torde förnämligast finnas:
1 :o Uti verkan af Riksens Ständers fattade
beslut till redande af dess Financer.
2 :o Uti den på orättvis grund af jordin nn
utgående bevillning.
$;0. Fortgående genom en del hittills gällande
administrativa Forfattniigar,
1:0. Uti verkan af de beslut som fattats
vid redandet af de genom FilialDigconternes
obehöriga förvaltning, uppkomne oordningar
uti Rikets rörclseCapital, derigenom att för
Den Februarii,
stor sedelstock blifvit hvar 6:te månad utur
allmänna rörelsen indragen. Att alla låneim-
rättningar för landet med Disconterne icke al¬
lenast uppbörd;, utan denna utväg så begrän¬
sades, att möjligheten förbjuder begagnandet
deraf för den allmännaste och mäst behöfvan¬
de delen af nation nemligen den skuldsatte
jordbrukaren: med ett ord, hufvudliqviden i
denna för all rörelse, lif och uppkomst nödige
sluträkning öfver utgående och inkommande
medel afgjordes då genom en vidunderlig
bailance af långsamhet i behåll för utlånings-
ansta'terna, emot den häftighet hvarmed allt
skulle redas och indrifvas. Naturlig föijci af
dessa anstalters concentrerande inom Stockholms
område , hvilket åter efter sig medlörde flera
capitalisters större förmån att bevara sina pen¬
ningar olrugtbara för att vid lägligt tillfälle
köpa fastighetsegendomar och vunno mera af
förlägenheten än lagliga räntan kunnat in¬
bringa. Det verk sorn i detta afseende kunnat
begagnat såsom tillfällighetshjelp och som med
allaskäl tillvunnit sig detallmännas förtroende,
nemligen BancoDisconten, såsom följd af sin
bestammmelse inom dylika reglementariske före¬
skrifter har ej deröfver kunnat sträcka sitt lö¬
nebidrag. Indragning af 5:tedeien utaf denna
inrättnings fordringar hvar b.-te månad, har till
landtmannens förlägenhet verkat i den mån
som tid erfordrats för dessa medels indrifvan-
de och åter utassignerande, oberäknad! den för
ali landimanna rörelse öfverdrifna räntan å 6
procent, hvilken på förhand å lånen inbeta¬
las. De från Banken utgående Fastighets-
Den 24 Februarii.
och Odlingslånen äro visserligen af betydett?
het i anseende till låga räntan, men huru långt
hinna väl dessa fonder, och huru många af
landets behöfvande jordbrukare äga väl till¬
fälle att använda tid, resekostnad och commiss
sionsarfvoden för att i Stockholm söka och
erhålla lån deraf.
2:o. Uti den på orättvis grund af jorden
utgående bevillning: af orsak att då närings¬
tvång ännu till betydlig del betungar vårt
land, hämmande all näringsflit, och då egen¬
domsvärdet alltid blir en ofelbar följd af pro*
ductionernas, men oagtadt dessas vanvärde ut¬
öfver gränsen af hvad man trott, ändå hem¬
mansvärdet icke kunnat till bevillning nedsättas,
uppkommer den i min tanka orättvisa grunden,
ty odlarens rikaste skörd i vanvärde förslår
till intet då penningen som skall mäta den är
indragen, och då näringsfriheten icke lemnar
öppna källor för dess omsättande. Besinnom
att all bevillning af jorden erlägges contant.
3:0. Ändteligen underhålles äfven nöden
genom en del våre äldre gällande administra¬
tiva författningar. Öfvertygad det en vis och
om sitt lands väl, så i alla hänseenden öm¬
mande Regering som vår, visserligen inser
vigten och behofvet för landets bestånd, uti
Länens noggranna styrelse och vård, tror jag
det på Herrar Landshöfdingar, nu om någon¬
sin hvilar, väsendtligaste bördan af Rikskrop¬
pens uppehållande, och då de icke finnas der
för
Den 24 Februarii,
70S
för att blott vaka öfver laglydnad, ordning,
verkställa Nådiga ordres och indrifva skatter»
ne, utan äfven i den mån lycklige naturanlag
af oberoende, dygd, verksamhet och kunska¬
per medgifva, vara ett stöd för det Län med¬
verkande till dess behofvers uppfyllande, »kall
jag anse öfverflödigt i detta ämoe vidare up¬
pehålla Ridderskapets och Adelns uppmärk¬
samhet, hälst jag äfven hort hvad en af dessa
Herrar Embetsman Herr Ehrenborg, Landshöf-
dinge uti Skaraborgs Län i detta vigtiga ä-
rende yttrat. Jag vågar blott anföra till lag¬
stiftningens afgörande 2:ne hufvudsakliga frågor.
irsta Frågan: Huru är verkan af exe-*
cutionslagarna i högsta grad mildrade för an¬
stånd och tidsutdrägt vid utfordringsmål t Ian-
det, påkallad af b<hofven hos den skuldsatte
i förhållande, till det allmännas väl? Eller vö¬
re deras skärpande och tidens förkortande ett
medel till dess hjelp genom enskilt a creditens
återställande? Jag tror detta sednare, ehuru
maa allmännast skuldsatt önskar det föregående,
2.-dra Frågan. Skulle icke lagen sjelf kun«
na uppdraga gränsen emellan den genom mo¬
ralisk bildning för menskiighetens skuld vår¬
dande omsorgen vid beredandet af brottslin¬
gars förvar inom fängelser och correctionshus
å ena sidan, samt å den andra hos sjelfva brotts¬
lingen just genom uppstående mindre af¬
sk räckande tanka på straffet: Då t. ex. denna
efter indra eller 3;dje föröfvade hrottet finge
Bil, till Ridd. o. yld. Pr. 1 Band. 45
Dm 24 Februarii.
upphöra att beräkna sig lagarnas skydd emot
strängare straff till godo.
Sedan jag af ofvan anförds orsaker tror
mig inse hufvudgrunderne för det allmänna
betryck eller förlägenhet, är jag derom för¬
vissad att fortgående under närvarande prin¬
cip af vår Stats-oeconomie icke är förenligt
med möjligheten, med mindre att Staten all¬
deles upphörde, ty troligen 6kola snart 10
R:dr contant vålla lika olägenhet att i skatt
utbetala som de 100 nu med möda kunna hop¬
bringas. Ert tydeligt bevis det nedsättning till
och med öfver hälften af alla contributioner,
ändå i denna nämnde Stats-oeconomiska prin¬
cips fortfarande, ingenting skulle verka till
förlägenhetens afhjelpande. Mina förslag
till botemedel är alldeles öfverensstämmande
med hvad Friherre Björnstjerna, Herr von Bec¬
ker och Friherre Sture yrkat, nemligen:
1:0. Upphäfvandet af all indragning uti
RiketsrörelseCapital;och de blifvande högstnödi¬
ge anslagen till lån mot fastighets-säkerhet,
spridde uti landsorterna; om möjligt vore till
hvarje Län, samt ränta derå jemte all laga
ränta å intecknade lån nedsatt till 4 procent.
Äfvenväl Banco-Discont-Verkets Reglementes
förändrande, så väl i afseende på omsättnings¬
tid till 9 månader som räntans nedsättande
till 4 och öfverräntan till 7 procent.
2:0. En ny grund till bevillningens ut¬
görande af jorden- Spannemålens värde under
Den 24 Februttrii.
707
allmän garanti * borde försäkra jordbrukaren
emot den olyckliga belägenhet, hvaruti osä¬
kerheten om värdet af sin vahra nu plågar
honom vid utgörande af Kronans rätt och om*
sorgen af sin familleg uppehälle. På det sätt
har det mägtigaste intresset nemligen Capita¬
listens alltid verkat till sin fördel, i väre finan-
cielia beslut, dalandet nu i minskadtegendoms¬
värde och productioners vanvärde, förlorat
kanske inom 12 är halfva sin förmögenhet, vo¬
re väl tid oppa ögonen för att vinna en rätt¬
vis medelväg.
3:0. Då jag uti flere fall anser brister vara
uti våra administrativa författningar, får jag i
denna del förena mig med de värda Ledamö¬
ter, som häruti anfört grundelige anmärkningar
mot förvaltningen af JustitieeOmbudsmansEmbe-
tet. Ty lagens kraf kan af sig allena icke iöre-
bygga allusioner af misstag , ingrepp af vin¬
ningslystnaden eller andre motiver, mäst frug.
tansvärda i behofvets tider och hvaremot klan
der af den vanmägfige sällan kunna förhjelpa
dess lidande så fort behofvet det påkallar. Jag
påstår icke det ju genom Länens styrelser ä
många ställen all möjlig hjelp beredss och med¬
delas på fyrfaldiga sätt. Jag kanner speciel*
hvad Wexiö Läns vördade Styresman i det¬
ta afseende åstadkommer, men må hända vål¬
lar nöden och den deraf i allmänhet uppkom-
ne närmare beröring med sine under-execu-
torer den redan olyckliges behof att genom
klagomål på vederbörlig ort icke brådstörta
sin ofärd, han finner större uträkning, och
70g
Deri- 24 Fehr Har ii.
tror sig vinna längre anstånd då han tåligt
lider, utan att Landshöfdingen ens kan ana
förhållandet häraf. Troligen skulle denna när¬
mare controilsom jag genom Rikets Ständers
Herr JustitiasOmbudsman äfven i dessa delar
af sin hela befattning tror vara åsyftad, hvar¬
igenom alla dylike fel till sin beskaffenhet och
sina följder lades i ljuset, och borde medföra
förbrytarens tjensteförlust vid minsta afvikelse
från föreskrifven lag, torde verka den större sä¬
kerhet och det lugn i allmänna lifvet som nu
oftast stå på spel och vållar pluralitetens af
allmogens hufvudsakeliga betryck, för vigtigt
att undfalla lagstiftarens uppmärksamhet.
Sålunda har jag i sammanhang med tan¬
kar och öfvertygelsens grund vågat visa det
onda hvaröfver man med skäl allmänneligen
klagar, och då dess orsaker upphöra, emotser,
jag med sann glädje äfven effectens antagande.
Jag ser Sverige allt mer och mer lära sig vör¬
da sin Konungs och Ständers välgörande be¬
slut, finna sin lycka i jemförelse mot tyngden
af andra länders beskattning, och prisa sin o-
beroende sjelfständighet uti verkeligt välstånd;
uti allt med sin Konung förena sin ära och
anseende, villigt möta dess omsorgsfulla afsig-
ter att befrämja landets säkerhet och försvar
samt slippa oroa hans öra med nödropen af
förändringar, indragningar m. m. af hvad han
sjelf till befrämjande af dess sjelfständighet
och trygghet vidtagit och beslutat. Och må
ingen misstyda mina rena afsigter, då jag nu
i högsta gradar ölvsrtygad, det Höglofl. Rid-
Den 24 Fcbruarii.
derskapet och Adeln, måne om sin Nations
ära, enligt sina förfäders efterdömen, icke skul¬
le vilja undgå att först visa Europa , hvad
förhållande af styrka i sambanden finnes e-
meilan oss, vår älskade Konung och Kron¬
prins. Då de icke af någonting kunde före-
kommss att till underdånig följd af sin trohet
och glädje vid hans Kongl Höghets förmäl¬
ning, hvarigenom Sveriges framtida lugn och
säkerhet beredes, nedlägga en afpassad gärd,
aom torde genom Stats-Utskottet kunna blifva
föreslagen.
Skulle detta vinna Höglofl. Ridderskapets
och Adelns benägna bifall, anhåller jag om
behörig remiss.
N:o. i«.
Herr Lagerhjelm, Pehr:
Då hvarken lagstiftarens mening eller la¬
gens stadganden äro tillräcklige eller nog tyd¬
lige lör att bevara och göra gällande det, som
är ett onekeligt vilkor för allmänt gagn och
enskild rättyis fordran i staten, då uppstår lag¬
stiftningens åliggande att, efter tidens behof
och rättvisans fordringar, åter stadga bestäm¬
da lagar, och derigenom utveckla lagstiftarens
mening samt afseende på allmän och enskild
rättvis fördel. Det är på grund häraf och
med anledningar hämtade af erfarenheten, som
jag vågar uppstå och föreslå ett laga stadgan¬
yl*
Dm 24 Februarii.
de af det innehåll, att lagens föreskrift om
landsvägars läggande der de farj vas, samt att de
äger dertill tagas som föreligga, utan att det nå¬
gon vägra måoch att den som mijler i mark
itjute derföre fyllnad-, alltsammans innefattadt i
25 Cap. r §. ByggningaBalken, måtte förkla¬
ras gällande äfven om de vägar, som utan att
vara landsvägar, äro eller kunna blifva nö.
dige för varutransporter eller forningar och
fragtningar.
Att platser för vahru-upplag och för va¬
rutransporter, magazmer, hamnar, lastage-
platser m- m. fritt åtkommas medelst nödige
och gagnande vägar; att segelleder, båtleder,
flottleder, sammanbindas medelst vägar öfver
de dem afbrytande eller angränsande land; och
sluteligen att de i dessa ändamål nödige och
gagnelige vägar, anläggas på sätt som närmast
uppfyller ändamålet d. ä. mångfald aftrafique,
säkerhet, närhet och b< qvämlighet; att detta
allt bör vinna ett behörigt afseende i de stad-
ganden, som varda vidtagne rörande detta
riksgagneliga, angeläg*a föremål, är onekeiigt
för hvarje om ändamålet öfvertygad.
De förekommande serskilda händelsernas
allmänna eller mera enskilda beskaffenhet, bå¬
da ofta af stor vigt, bör bestämma hvilken
skal! lemtia ersättning. Och ersättningsgrun*
derna böra stadgas i hänseende till den genom
väganläggning upptagne markens jordvärde,
enär den ej är bebygdj och i händelse af å¬
Den 24 Februarii,
lil
byggnad äfven afseende derå och på flyttnings*
kostnad, komma i betragtaridc.
Då enskild egendoms (Bys) behof och be¬
qvämlighet gör rätt till väg för att åtkomma
vatten, kyrka, qvarn, landsväg m m.; då mil¬
lioner arbetsdagar och Riksdaler användas och
uppoffras på nya canaler och nya vägar, då
den sanningen är onekelig: att möjlighet af
och lätthet i comtr.unicationer mäst af allt be¬
fordrar näringars lif och rörelse i landet; du
kan ingen tvekan uppstå om rättheten och gag¬
net af den åtgärd, som bevarar eller gör be-
gagnbara de communicationsutvägar naturen
så ömnigt gifvit vårt land, men som ännu äro
för få och för mycket beroende af enskildt
välbehag, för att vara gagnelige i den mån
de kunna och böra det i ett samhälle, där det
enskildta välbehaget bör vika för vigten af
rätt och gagn, båda bevarade då full ersätt¬
ning betager all annan möjlighet till enskildt
lidande än den sorn beror på enskildta god¬
tycket, hvars af lynne m. m. beroende speci¬
ella yttringar ej må äga kraft att motverka
statens ändamål.
Jag anhåller att detta memorial om en
lag som på alla för varu-transport nödige vä¬
gar lämpar allmänna lagens stadgande i 25 Cap.
1 §• ByggningaBalken om landsvägar, må var;
da till Riksens Ständers Lagutskott remitteradt,
samt föreslår vördsammast följande tillägg tili
samma x §.: ■T_..
712
Den 24 Februarii.
”Samma lag galle äfven får våg till
hamn, lastplats, varu-nederlagsplats , samte.
mellan segelleder, båtleder och floitleder; åf.
vensar,1 för våg till alla sådane stallen der
varors forning kan vara af angelägenhet”
N:0 II.'
Herr Cederschjöld} Pehr Gustaf:
År 1810 anslogo Riksens Ständer 5^*
R:dr årligen, för att genom stipendier vid U-
rdversiteterna uppmuntra dem, som vilja blif¬
va Präster, att tillika studera medicin. Dennas
så högst välmenta åtgärd kunde då vara af
behofvet påkallad, och man syntes berättigad
alt deraf vänta de mäst välgörande verknin¬
gar. Men då erfarenheten visat, att det åsyf¬
tade ändamålet alldeles icke vunnits , helst blott
några få med alfvar förenat de Presterliga och
medicinska studierna, samt dessutom behofvet
af Präst-läkare nu mera betydligt förminskats
genom ökandet af ProvincialLäkarnes antal,
och derigenom att omkring 70 BataillonsLä-
kare blifvit ikringspridde nästan i alla lands-
orter; kan jag ej tveka att föreslå, det måtte
Präst-Läkare stipendierna afskaffas och denna
anslagssumma användas till de nya behof för
medicinalverket som vid denna Rdksdag kun¬
na pröfvas mera angelägna, såsom t. ex. un¬
derstöd för allmänna Barnbördshuset, såsom
varande rikets enda egentliga undervisningsverk
för Barnmorskor; underhåll för ett visst antal
Den 24 Félrnarii,
713
Barnmorskelärlingar från landsorterna, löner
för de löreslagne nya Provinc'al-Läkarne} bi¬
drag till veterinärinrättningen m. m,
N:o 12.
Grefve Porse, Arvid:
Friherre Rehbinders i sista Plenum upp¬
lästa memorial har nödsakat mig att begära
ordet, icke för att yttra mig angående egent¬
liga föremålet för samma memorial, ty derom
synes mig redan mycket taladt; men för att
lemna Herr Friherren anledning, att förklara
rätta mening af dess tillvitelse mot de fiäjie
Landshöfdingar att hafva afgifvit efter Herr
Friherrens ord ”prunkande rapporter, hvilka
oftast motsäga allmänna ställningen.” Jag tror
mig igenfinna i detta framställningssätt den o-
feestämndhet sorn aldrig lemnäs obegagnad;,
då hågen att kasta skugga på personer åtföl¬
jes af fruktan att icke kunna styrka hvad man
föregifvit; och som jag vill vara förvissad att
Herr Friherren hvarken känt sig frestad af
denna oädla böjelse, ej eller önskat att åt sitt
tal gifva styrka och effect på tredje mans be¬
kostnad, tror jag mig göra Herr Friherren en
verkelig tjenst, då jag fäster dess uppmärksam¬
het vid denna omständighet, hvilken jag för
det närvarande så mycket mindre vill räkna
Herr Friherren till last, 60m han sjelf klarli¬
gen sökt bevisa, att han enligt dess eget yt¬
trande är: novice i Riksdagsärender, hvilket
Hen 24 Februarii,
åter jag hvarken är behörig eller benägen att
bestrida. Om jag med Herr Friherren ägde
visshet att embetsman genom origtiga uppgif.
ter missledt Regeringens omdöme om landets
belägenhet, skulle icke heller jag draga i be¬
tänkande att yppa detta förhållande då jag
dermed trodde 111ig kunna gagna det allmän¬
na j men jag skulle med upprighet och redlig¬
het, dessa kännemärken på Riddersmanna vär¬
de, framställa både person och sak; och o/n
jag det icke kunde, skulle jag häldre tiga än
ådraga mig förebråelsen, att hafva väckt miss¬
tankar mot dem, hvars förolämpande kanske
icke åsyftats och möjeligen icke förtjents Än¬
nu mindre vore det med mina tänkesätt öfver¬
ensstämmande, att för ett sådant pris tillköpa
mig ett ephemeriskt loford om patriotiskt
mod att tala sanningens språk i en belägenhet
der modet icke pröfvas, ty det mötes icke af
faran.
Jag skulle väl kunna erindra Herr Fri¬
herren att de af mig afgifne rapporter, som
blifvit i allmänna tidningarne införde innehål¬
la endast berättelser om eldsvådan i Norrkö¬
ping och 2:ne inom provinsen föröfvade mord*
gerningar, hvilka uppgifters oriktighet ingen
högre än jag skulle önska att Herr Friherren
kunde visa. Men jag tror mig för det när¬
varande böra förbigå all vederläggning-, ty
jag äger det glada hopp, att Herr Friherren
delar mina åsiftter af saken, och således icke
underlåteratt handla i öfverensstämmelse dermed,
helst ett stillatigande å Herr Friherrens sida?
Den 24 FebruariL
innefattar ett medgifvande att dess ifrågava¬
rande tillvitelse är i allo ogrundad-
Slutligen får jag förklara att denna min
framställning icke är föranledd af någon för¬
mäten tanke, att jag bättre än Herrar Lands-
böfdingar i de öfrige Länen skulle vetat full*»
göra mina skyldigheter. En tanke, så mycket
mera främmande för mig, som jag icke kan
undgå finna, att under så kort tid, som jag
innehaft länestyrelsen få anledningar till miss¬
tag kunna varit för handen; utan har mitt yt¬
trande egenteligen varit på kal la dt deraf, att
Herr Friherren är bosatt inom det Län, sorn
för det närvarande är mig anförtrodt, hvaraf
torde följa att hans obestämda anmärkning i
första rummet tillämpas på mig af alla dem
som icke göra sig mödan att ånyo genomlä¬
sa de i tidningarne införda nu klandrade rap.
porter. Ett besvär som jag för min del åt¬
minstone icke skäligen kan af några fordra el¬
ler förvänta.
No 13-
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus:
Riksens Ständer hafva nyligen genom un¬
derdånige LyckönskningsAdresser inför Hans
Maj:t Konungen och Hans Kongl. Höghet
KronPrinsen framburit deras underdåniga glä*
dje öfver Hans Kongl. Höghets förestående
förmälning med Hennes Kongl. Höghet Prin¬
Dea 24 Februarii.
sessan Josephina af Leuchenberg och Eich-
stedt. Såsom en fortsättning af desse tänke¬
sätt och i likhet med hvad tillförene, vid så-
dane händelser alltid skedt, böra Riksens Stän¬
der äfven vara betänkte på anslåendet af nö¬
dige medel till bestridande af de kostnader,
hvilka i och för högstberörde förmälning dels
redan inträffsdt, dels ännu måste uppkomma.
Hit höra Hans Kongl. Höghet Kronprinsens
sistlidit år verkställde utrikes resa, Hennes
Kongl. Höghet Prinsessan Josephinas ankomst
till Riket och Hufvudstaden, uppsättandet af
Hans Kongl. Höghet Kronprinsens nya eta¬
blissement, inredningen af de rum i Kongl.
Slottet, hvilka af Hans Kongl. Höghet och
Pess blifvande Höga Gemål komma att be¬
bos, samt slutligen de kostnader, hvilka i an¬
ledning af den höga förmälningsacten på van¬
ligt sätt erfordras. Till följd häraf och under
ovisshet om den, i nyssnämnde afseenden er-
forderlige summans belopp, får jag äran vörd¬
samt hemställa, om icke StatsUtskottet kunde
anmodas, att, efter, genom HofCanzlers Em-
betet sökt och vunnen underrättelse om belop¬
pet af de ifrågastäldte medlen, föreslå och
uppgifva den summa, sorn dertill erfordras,
samt anvisa de medel hvilka till ifrågavaran¬
de ändamål må kunna användas.
M:o 14.
Grefve von Platen, Baltzar Bogislans:
fgf Då Sveriges och Norriges förening är dan
Ben 24 Februarii,
grundval hvarpå Scandinaviens välgång och
trefnad bvilar, så synes ock intet för oss vara
6å angelägit, som att stärka och fullborda
denna i en lycklig stund af vår store Konung
grundlagda förening, hvilken till en början
ofullkomlig, i anseende till den långa sön¬
dring, sorn i århundraden bland brödrafolken
ägt rum, det bör bli vårt ömsesidiga och iin¬
ga bemödande att på allt sätt stärka och full¬
borda. Detta sker bäst, då med broderlig väl¬
vilja vi göra hvarandra delagtige af de förmå-
ner Och rättigheter vi sjelfve äga, utan att så
noga räkna om vi erhålla eller erhållit full¬
god vedergällning, och hvilkendera är den
vinnande eller förlorande, sedan det ej är möj¬
ligt att en af oss kan vinna och Scandinavien
förlora. Undtr sådana åsigter är det, sorn jag
i dag uppstår, för att begagna min Riksdags¬
mannarätt, medelst framställande af en motion
för Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
Enligt redan bestående efter föreningen
utkomne författningar, hafva Svenska Skepp i
Norrska hamnar allå de fri- och rättigheter
som Norrska skepp der äga, och jag föreslår
att Riksens Ständer måtte hos Konungens
underdånigst anhålla det på samma grund Norr¬
ska skepp, hvarifrån de än komma, mått©
till alla delar i Svenska hamnar behandlas li¬
ka med Svenska skepp. Det är mig bekant
att Konungen, som önskar införa denna jäm¬
likhet, infordrat vedsrbörandes meningar i äm¬
net. Jag har, efter bästa förstånd, granskat
och öfvervägt alla de svårigheter och hin¬
718
Deri rX\ Februarii.
der häremot blifvit andragne, härledde antin¬
gen från äldre bestående författningar och i
synnerhet productpiakatet, hvilket åberopas
sotn en grundval för Sveriges sjöfart; eller i-
från de förluster man anser, skulle tillfalla
Svenska rederierne, om de sattes j täflan med
de Norrska. Dessa förluster, i alla fall obe¬
tydlige, synas mig föga att befara, och då al¬
la byggnadsmaterialier fås för bättre köp i
Sverige, endast möjlige i följd af egna re¬
deriers misshushållning, eller eget sjöfolks
mindre skicklighet, hvilket bäst hjelpes ge¬
nom täflan Hvad angår det skygd man sö¬
ker draga af productplakatets helgd som pri¬
vilegium, lemnar jag dock derhän, då jag ej
annat kan än anse det vara en gemensam för¬
fattning för hela^Svenska folket.
Skyldig att nämna det Kongl. Commerce-
Collegium, samt HandelsSocieteten i Stockholms
och Götheborgs Städer förklarat sig emot
denna åtgärd, får jag äfven nämna, att de
handlande i Gefle, Norrköping, Calmar, Carls¬
hamn och Malmö tillstyrkt den, samt att den
bekräftelse af productpiakatet man hämtar
från en tidpunct, den der föröfrigt ej mycket
väger vid närvarande sakernas ordning, nem¬
ligen 1789 är lemnad med det uttryckliga
förbehåll, af krig, eller då andra serfkilta orsaker
fril ders hvilande ej jöranleda.
Kan någon mera föranledande orsak fin¬
nas än Sveriges och Norriges förening; Scan-
dinaviens väl? Man föreställe sig t. ex. ett
Den 24 Februarii.
719
Svenskt och ettNorrsktskepp, under nu varan¬
de förhållanden, ligga uti en främmande kan¬
ske afundsmans hamn, och att der få höra de
med afsigt öfverlögda anmärkningar, att då
Svenska Fartyget derifrån får lastadt gå till
Norrige, så får ej det Norrska gå lastadt der¬
ifrån till Sverige.
Af ett så vigtigt skäl föreslår jag en un¬
derdånig anhållan hos Hans Maj t Konungen,
att Norrska skepp måtte, under alla förhål¬
landen, i Svenska hamnar behandlas lika nied
Svenska skepp, så länge Svenska skepp nju¬
tå samma rätt i Norrska hamnari och anhål¬
ler, att denna min motion, måtte med de an-
dra Stånden communiceras 6amt till oeconomie-
Utskottet remitteras.
N:o 15.
Herr Anckarsvärd, Augitft:
Det vore att missbruka Ridderskapefs och
Adelns uppmärksamhet att begära den till af-
hörande af någon Historisk afhandling om
Svenska rusthållningens ursprung Och öden,
såsom serdeles af Ridderskapet och Adeln kän.
de: jag anhåller derföre endast, att genom
ådagaläggande af det närvarande tillståndet, få
först bevisa, och äedan begära nödvändighe¬
ten af någon förändring. Olikheten af skatte-
hemmanens vilkor för utgörande af lika bör¬
dor, är uppkommen, dels genom okunnighet^
bristande noggranhet» och understundom myc¬
720
Den 24 Februarii.
ken väld , vid de urgamla skattläggtvngarnaj
Härtill har kommit en naturlig verkan at säm¬
re och bättre häfd, under en längre tidföljd
af år; och deraf har ej sällan handt, att hvad,
som för i00 år sedan ansågs såsom ett godt,
af naturförmåner gynnadt hemman, nu är gan¬
ska dåligt, och på samma sätt t omvändt för¬
håll ande; med ett ord, ingenting är mera lika,
såsom det var då mathållningen inrättades 9
allt har fått ett förändradt skick, hvarigenom
hela inrättningen alldeles kommit utur sitt, vid
ursprunget beräknade förhållande till de skatt-
dragandes förmåga att upprätthålla den. Mi-
litairetenuens fordringar nti, emot förr, äro för
väl kände, för att vid detta tillfälle inför Rid-
derskapet och Adeln beskrifvas, och de deraf
följande ökade kcstnaderne, äro lika ögon-
skenbga som Rusthållenas deraf verkade obe¬
stånd är obestridligt. Rusthållningens natur
har tid efter annan antagit ett så helt och
hållit förändradt skick, att dsn icke mera står
i något förhållande till principerne för denna
inrättning, och hvad som gör den för närva¬
rande tid, af en olideligt tryckande egenskap,
år det beroende hvaruti den frie medborgaren be¬
finner sig ej allenast under ett militairebefäl,
utan oftast utaf Ryttaren, i anseende till behand¬
lingen Och vården af den dyrbara hästen, hvarå
en Rusthållares hela välfärd ej sällan hvilar.
Månne dessa inrättningar ifrån en forntid, icke
påkalla en jemnkning passande till d<m när¬
varande: och månne ej den fria Statsförfatt¬
ningen bör sprida sina välgörande vetkningar
till
Den 24 Februarit.
till samfelige Statsinrättningarnas rättande ef¬
ter tiden, och efter Statsborgarens billiga for¬
dran få tillgodo njuta den rättvisa och billighet
Uti sina oeconomiska förhållanden, sorn Siats-
författningen redan försäkrar honom i anseen¬
de till sina politiska*
Vid rusthållningens första inrättning
Var rusthållaren sjelf ryttare, hart red och
vårdade sin egen häst, och rustningen en
gång uppsatt, varada åtminstone en mans ål-
der} då rusthållaren sedermera fann det med
sin beqvämlighet och nytta förenligt, att an-
taga Sven- tjenare elier Ryttare, så bief
denne i långliga tider, uti ett fullkomligt be¬
roende af rusthållaren, såsom dess tjenare}
men tidförändringarne hafva häruti verkat ett
helt annat förhållande och det står säkert ic¬
ke tillsammans med ig:de århundradets ut¬
bildade begrepp om Statsborgarens rättigheter,
om politisk oeconnomie Och om billighet och
rättvisa, att jorden kan vara betungad med en
sådan af händelser och öden beroende äfven
tyrlig börda, som den af hästens tillhandahål¬
lande för Statens tjenst. Behöfver man väl mera
än blott nämna, att ett rusthållshemman ge¬
nom olyckor kan flera år å rad få tillsätta
nummerhäst, hvars pris nu hållit omkring 200
R;dr banco och hvad vill han härvid tänka,
då det visas huru sådan olycka kunnat träffa
2tne gånger inom ett år. Man skall, som jag
förmodar, snart nog ej begripa huru denna in¬
rättning kunnat så länge bestå, utan att förrän
Bil. till Ridd. 0. AU. Pr. 1 Band. 46
722
Den 24 Februarii,
nu genom ett högljudt missnöje påkalla en
förändring, och man lärer härtill, som för
mycket annat uti tingens natur få finna orsa¬
ken; lidandet likasom allt annat har en gräna
hvaröfver det ej kan bäras, och den, som med
uppmärksamhet följer händelserne, kommer sä¬
kerligen alltid till den slutsats, att de äro
verkningar af tiden, och att dess organer blott
äro verktyg åt en oemotståndlig kraft, sorn
yttrar sig i tidens fordringar. Man skall här¬
af lätteligen finna, huru klagan öfver rust-
ningsbesväret ej är en enskildt jämmer eller o-
tålighet, utan att det verklgen utgör ett ondt
i Statskroppen som bör botås. Dessa betrag-
leiser tror jag kunna gälla för rusthållningen i
allmänhet, men för Nerike, som är de n pro-
vince jag bebor, tillkommer localförhållanden,
som göra rusthållningen tor oss tryckande och
svår t ännu högre grad. Väre hemman äro
för det mästa af högst inskränkt jordrymdj
vare ängar äro vattensjuke och lemna ett då.
ligt hö, betesmarkerna äro ringa och sällan af
cägon god natur. Provincens förnämsta nä¬
ringsgren är fotkörsling hvadan dess dragare
äro i ett beständigt släp; hästafvel» kan således
ingalunda inom provincen främjas, hvadan ock^
så snart- sagt hvarenda rustningshäst måste ut¬
om provincen anskaffas. Egarne af omkring
240 Rusthåll inom Nerrike, hafva ej länge¬
sedan med tillförsigt till Konungens Nåd och
rättvisa pröfning, sanningsfullt till Thronen
framställt taflan af deras belägenhet och rust¬
ningens närvarande öfverdrilna dyrhet, samt
öppet framlagdt sinna bekymmer för framti¬
Den 24 Februarii,
725
den, Orri ej hjelp och lättnad mellankommer,'
då de fleste ej utan en säker undergång län¬
gre kunna uthärda med det sorn är På den*,
na åtgärd vänta sig rusthållarne ett nådigt af¬
seende, då den minsta undersökning skall rätt¬
visa foget af deras klagan, men då Konungens
afsigter i detta mål ej ännu blifvit bekanta,
anser man sig i afvagtan derå, äfven böra fä¬
sta Riksens Ständers uppmärksamhet å äm¬
net, för att möjeligen kunna bereda sig de¬
ras kraftiga medverkan, att förhjelpa rust¬
hållarne i Nerike till åtnjutande af ett bättre
tillstånd.
Då nu bättre gynnande och för hästafveln
mera tjenlige provincer, såsom t. ex. Oster-
och Westergöthland, till följd af Regeringens
proposition fått emot vacanceafgift för hästen,
förvandla sin rustningsskyIdighet till kneck-
tehåil , så är min begäran att Nerikes Rust¬
hållare måtte förunnas en lika lörman, då vi
säkerligen utan undantag skola ingå uti att
för hästefriheten betala samma afgift, som der¬
före af rusthållarne i Öster- och Westergöth¬
land betalas. Jag föreslår äfven, att denna
Infanteritrouppe då blefve sammanslagen med
Nerikes InfanterieRegemente, som behöfde
denna förstärkning och hvarigenom en ansens
lig besparing uti befälslöner skulle vinnas.
Tilldetosammanhängandeutivåra militaire-
organisationer lärer utan tvilfvel kunna hän¬
föras, att en så obetydlig Cavallerietrouppe
stöl LifRegementets Husarar af 500 man, skall
Den 24 Februarii,
vara formerad på 8 Sqvadroner för aft så¬
medelst upptaga ett befäl af 3 Regementsof¬
ficerare och 8 Ryttmästare, som är mera än
dubbelt det befäl, som till samma styrka be¬
stås uti andra länders arméer; och då säkerli¬
gen intet land är i större behof än vårt, utaf
indragningar och besparingar i Statsutgifterne,
så må man undra, att sådane förhållanden så
länge varit oanmärkte; hvadan de öfver¬
lemna* till ett upplyst StatsUtskolts bepröf-
vande.
August Anckarsvärd.
För att icke upptaga Ridderskapefs och
Adelns dyrbara tid, med flera anföranden i
detta för provincen vigtiga ämne, hafva un¬
dertecknade Rusthålls- och egendomsägare in¬
om Nerike, förenat sig i den gjorda motio:
nen, om LifRegementsHusarers afsittning och
sammanslående med Nerikes Kongl. Rege',
tnente-
C. H. Anckarsvärd. Gust. Liljehorn.
G. af Flodin. Carl Maule.
N:o 16.
Herr Lefren, Johan Pehr:
Vördsamt anhåller jag få fästa Ridder~
skapets och Adelnä uppmärksamhet vid en häo$
delse sorn inträffade år iStS, emedan den tor*
Den &4 Februarii.
de förtjena det i en tid då man synes benä¬
gen att med alfvare sysselsätta sig med uttän¬
kande af medel till Svenska näringarnes upp»
hjelpande.
I början af sommaren år 1818 anlände hit en
förmögen köpman från Baltimore i Norra Arne-
rica. Hans afsigt var att på stället inhämta
upplysningar huruvida ej möjligt vöre att öpp*
na afsättning på Norra Amelica för Svenska
manufacturproducter.
Han hade kännedom derom att våra ar¬
betslöner i allmänhet voro låga i jemförelse
med Americas och Englands, samt att vår
skicklighet att tillverka finare varor icke myc¬
ket eftergå! Engelsmännens Men i synnerhet
hade han fästat sin uppmärksamhet, derpå att
Svenska jernets allmänneligen bruklig® dimert-
tioner ej voro passande för behofven i hans
Fädernesland och att mycken dagsverkskost-
nad der åtgick, att af Svenskt stångjern eller
vanligt ämnesjern, åstadkomma tillverknin¬
gar af gröfre beskaffenhet, hvilke dagligen
erfordrades.
I anledning häraf företog han under sitt
vistande härstädes resor till åtskillige Svenska
manufacturverk och jernbruk, och förklarade
vid återkomsten till Stockholm bestämdt att
han vunnit den öfvertygelse att Sverige kun¬
de exportera ämnesjern till Amerika med be
tydlig ömsesidig vinst, allenast de lämpliga
dimentionerne blefvo kände och första ste¬
72(5
Den 24 Fehrucvrii.
get till öppnandet af denna nya handelsgren
gjord.
Han hade äfven funnit prisen på finare
Svenska Manufactur-smiden och trädarbeten
tämmeligen billige och godheten icke allenast
försvarlig, utan i mångå fall täfiande med En-
. gelska producter af samma slag.
1 följd häraf lät han under sin egen upp¬
sigt vid ett af våra Bruk smida en mängd
ämnesjern af åtskilliga dimentioner samt upp¬
köpa finare jern och trä-manufacturvahror af
flere slag, till ett sammanräknadt värde affle-
re 1000.de pund Sterling, hvilka varor lasta¬
des i ett Svenskt Fartyg, assecurerades och
afseglade om hösten samma år. Men olyck¬
ligtvis förgicks Fartyget, genom storm, på
Skottska kusten, och med detsamma hoppet
att se en ny canal öppnad för Svenska pro-
ducfers afsättning.
Amencanaren, hvars öfrige affairer icke
tillät honom att å nyo företaga en Svensk rea
sa, lemnade underrättelse om den olyckliga
utgången och uppmanade sina Svenska vän¬
ner att ej glömma en plan den han ansåg för
Sverige lönande, kanske mera än hvad man
till en början kunde förmoda.
Som Regering och Ständer hafva det ge¬
mensamma, åliggande att flänga vägarne för
sådana förkofringsplaner hvilka skada det all¬
männa, samt att öppna vägarne för sådanc som
Den 24 F einiar ii.
äro riksgagneliga vågar jag tro att försök till
denna nu nämnde handelsgren» öppnande, tor¬
de böra ske på allmän bekostnad, hvarföre
jag vördsamt anhåller att denna min anmä¬
lan må blifva till vederbörligt Utskott rerait-
teradt.
N:0 17.
Herr af Tibell., Gustaf Wilhelmi
Att inför det samfund, som från vapnens
ära leder sin upprinnelse, tala om vapenöfnin-
gar, torde väl ej anses utom sin plats; jag
skall dock icke glömma, att jag upptager en
dyrbar tid , som Rikets Lagstiftare till öfrige
vigtige värf behöfva, och derföre inskränka
mig till några korrta anmärkningar öfver ett
ämne, som en värd ledamot vid ett framflutit
Plenum behagat framställa.
Att det är oundvikeligt nödigt under freds¬
tider bilda och inöfva den trupp, som i krig
skall kunna ändamålsenligt nyttjas, torde så¬
som allmänt medgifvit, fä antagas; sättet här¬
till och viddén af dessa öfningar beror åter af
krigssättets och krigsinrättningarnes olika be¬
skaffenhet under olika tidpuncter.
Vid förra århundradets början användes
både de strategiska och tactiska rörelserne fö¬
ga; och hvarje vapen stridde, om uttrycket ej
tagas i dess inskränktaste maning, stillastående*
pt
Den *4 Februarii.
Artilleriets tyngd och deraf följande ovighet,
nödgade det att under en batailledag bibehål¬
la den ställning det en gång med möda inta¬
git, och Cavalleriet, hvars utrustning, bevä-
ring, och exercice, endast var beräknad pl
Choquen , kunde i sådant skick ej utföra de
bastiga ställnings-förändringar, hvartill dess
natur, likväl syntes hafva bestämdt det. De
physiska vettenskapernes betydliga framsteg
verkade sedermera en stor förändring äfven i
krigsväsendet; krutets och metallernes styrka
undersöktes närmare, och snillet drog häraf re¬
sultater, som skapade ett nytt tidskifte i Krigs-
H;storien. Det Europeiska Fält-Artilleriet blef
täflande med det lättaste Cavallerie i rörel¬
sernas snabbhet, och med det bäst Exces c. rade
Infanteri i skjuteldens hastighet; de djerivaste
positions-förändringar, nästan lika ögonblick¬
ligt utförda som beslutna , blefvo häraf en
följd och deraf uppstod åter en ovillkorlig
nödvändighet att gifva både Cavalleriet och
Infanteriet en större rörlighet och en förmå¬
ga att understödja hvarandra med samma ha_
siighet sorn Artilleriet ändrade sina hotande
ställningar, hvartill sjuåriga kriget lade det
milirairiska phenomen , att lätt Cavallerie med
fördel utförde äfven sjelfva Choquen; massor¬
nas tyngd upphörde då att genom sin tryck¬
ning ensamt gilva utslaget; välberäknade och
hastigt utförde rörelser, bereda nu oftast sla¬
gets utgång, innan den egentligen så kallade
aitaquen börjar.
Den bildning sorn till fordna tiders strids¬
Den *4 Februarii,
729
sätt erfordrades, kunde tillräckligt vinnas in¬
om hvarje vapen enskilt, och inom hvarje
mindre del deraf, men ett föråndradt krigssätt
fordrar äfven ett derefter lämpidt öfningssätt.
De serskilte vapen, hvaraf en Armé Corps
i krig bör bestå, måste nu under fredstider
sammandragas att gemensamt öfvas, om det
nödiga sambandet i deras rörelser och fält—
tjenstgöring skall vinnas; men då hvarken än¬
damålet fordrar eller Statens tillgångar med¬
gifva att hvarje år samla hela arméen i såda-
ne större läger, der ingen Compagnie eller Re-
gements-exercice egentligen bör förekomma, ti¬
tan förnämligast de rörelser, som i fält af blan¬
dade vapen gemensamt komma att utföras, så
har arméens indelning i vissa fördelningar el¬
ler Inspectioner, blifvit i Sverige liksom i al¬
la öfriga Europas länder, införd, dervid de
närmast kringliggande Regementer blifvit ord¬
nade under ett ständigt befäl, sorn ansvarar
för deras öfningar och tjenstbarhet. Då nu en
af dessa fördelningar, hvarje år i en viss tour
komma att sammandragas å den dertill förbe¬
redde Inspection mötesplatsen, för att i ett af
alla vapen bestående gemensamt läger, i stort
öfva Fältrörelserne, under det de öfrige Inspe-
ciioner, Regementsvis å sina vanliga mötesstäl-
len med en nödig noggranhet öfvas i detaille—
exercicen, så torde denna inrättning kunna an¬
ses, sorn både af närvarande krigssätt påkal¬
lad, och såsom uppfyllande dess fordringar u-
tan att åsidosätta den enskilta bildningen,
hvilken alltid sker bäst och noggrannast inom
73°
Den 24 Febr uarii.
hvarje Corps serskildt, och hvilkens försum¬
mande skulle förfela ändamålet med öfningar-
ne i stort.
Som efter den i Nåder fastställde planen j
Inspections-Befälen endast skola aflönas med
dertill utsedde Öiverste-Indelriingar, så bör
denna inrättning i sädsnt afseende icke med¬
föra någon tillökt utgift för Staten. I an¬
seende till Inspections-Befälens resekostnader,
torde åter få anmärkas , att före Arméens in¬
delning i Inspectioner,funnosenGeneral-lnspe-
cteur för Cavalleriet och en för Infanteriet samt
en Inspecteur för Cavalleriet och en för Jäga-
re-Troupparne; och att så väl desse, som Ge*
nera! Mönster-Herrarne ägde under sina Em-
betsresor både skjutts och tractamente efter si¬
ne grader i Arméen, nä deremot Inspecteurer-
ne nu endast erhålla skjuts för 4 hästar (i stäl¬
let för 8 enligt Rese-Reglementet) och intet
tractamente.
Trouppernes underhåll vid de större lä¬
ger , bestrides utan tillökt kostnad, hvarken
för Staten eller de rust-och rothållande; den
ökade kostnad åter, som genom monderingens
större slitning, m. m. för de rustande serskilt
uppstår, då Kongl. Maj t, enligt dess höga rätt
finnér nödigt, att förlänga den vanliga i För-
fattningarne stadgade mötestiden, äger lika
rinn om trouppen tillbringar denna förlängda
tid å ett R.egempntsmöte, eller i ett större lä¬
ger inom Inspektion; och torde lättast afbjel-
Den 24 Februarii,
731
pas genom en lämpelig passevolance å karl
och häst-monderingen, samt en inom de ru¬
stande vid hvarje Corps eller Sqvadron inrättad
Reinon terings-Cassa.
Enär då Den sorn vunnit så mångra segrar
och således säkrast känner hvad till deras er¬
hållande fordras, i Nåder funnit nödigt att an¬
befalla Arméens öfvande i större läger och i
sammanhang dermed stadga dess indelning, i
dertill afpassade ArméCorpser eller Inspectio-
ner j enär flere militairiska skäl synas tala för
denna inrättning 5 och enär ingen ny kostnad
för Staten, bör efter inrättningens plan, der¬
med vara förbunden; så anser jag för min del,
dess bibehållande nödvändig, så länge Kongl.
Maj t finner den öfverensstämmande med krigs-
sättets fordringar och försvarsverkets allmän¬
na plan.
NYo 18*
Friherre Björ tift jerna, Magnus:
Innan jag går att besvara de anmärknin¬
gar en värd Ledamot, Herr Montgommerie,
gjort emot Arméens organisation på Inspectio-
ner och Brigader, nödgas jag förut såsom Kon¬
ungens föredragande i commandomål och såle¬
des en bland organerne af den constitutionella
styrelsen , hvars prerogativer böra upprätthål¬
las vid lika helgd som den lagstiftande mag-
tens, erindra den värda Ledamoten att ifråga¬
Den ti Februmrii.
varande organisation under dess militairiska
genskap, i följd af Regeringsformens 7?de och
I4:de §• §•, tillhör Konungens eget bepröfvan-
da, såsom Högste Befälhafvare för Krigsmag-
ten till lands och sjös.
Hvad åter dess oeconomiska förhållanden
beträffar, tyckes ali anmärkning i desse afseen*
den, efter praescriptionen af 2:ne utan åtal för-
flutne Riksdagar, till det minsta kunna betrag-
tas såsom öfverflödig.
Detta ömtåliga nit att upprätthålla verk¬
ställande magtens rättigheter, skall så mycket
säkrare gillas af Höglofl. Riddcrskapet och A-
ddn , som inom denna upplysta krets hvar
och en vet och erkänner att, i en constitutio-
rell Monarki, Thronens prerogativ är icke blott
ett medel, utan ett af hufvudvilkoren för den
lagbundna frihetens bibehållande. Men fastän
jag således anser betänkligt, att, såsom officiel
organ, aflemna de underrättelser Herr Mont-
gomerie tycktes önska, tillåter mig styrelsens
kända öfvertygelse om offentlighetens nytta,
och bjuder min personliga vördnad för Höglofl.
Ridderskapet och Adeln, att såsom enskilt med¬
lem af detta Stånd, dessa underrättelser upp¬
lysningsvis meddela.
I följd af denna min enskilta önskan, att
så fullständigt som möjligt är, besvara de gjor¬
de inkasten, anhåller jag om Höglofl. Ridder¬
skapet och Adelns benägna tillstånd att först
fa uppgifva den chronologiska upprinnelsen af
Den 24 Februarii,
733
Arméens ifrågasatta organisation, hvarigenom
ali anledning af partiskhet hos mig, torde
försvinna, ty det är ej jag, som hvarkenj;fö-
reslagit eller verkstält densamma, utan min fö¬
reträdare i tjensten, framledne Herr Grefve Ad<-
lercreutz.
Utdrag af Kongl. Brefvet af den 25 Mars
1813 contrasigneradt: G. Wirsén.
”Arméen skall fördelas i Brigader och Di¬
visioner, under befäl af Generaler, som i den.
na egenskap komma att förses med löner på
stat, och under sig hafva nödige Stabsoffice¬
rare och öfrige tjenstemän, hvarigenom hvar¬
je sådan fördelning af krigsmagtan må finnas
för Fälttjenstgöringen fullkomligen organise¬
rad, och vid förekommande tillfällen genom
egen kraft vara activ och användbar.’5 — —
"Till N. N Regemente håfve Vi, på sätt
här nedanföre närmare utsättes, i nåder anta¬
git det af Eder (Herr Grefve Adlercreutz) i un¬
derdånighet upprättade förslag till organisation
af lönereglering, och uppdraga Eder att för
de öfrige Regementer i underdånighet förslag
upprätta.’5
’5Sedan indelta Öfverstelönerne, enligt
det antagna förslaget, (uppgjordt af Eder Herr
Grefve Adlercreutz) efter hand komma att anvisas
till fond. för Brigad■ och DivisionsBejcilets aflöning
ock Öfver fteLieiitenants Indelning arne i följd deraf
blifva Regements Chef slöner, så ehuru något all¬
mänt hinder häremot icke möter, hälst Ofver-
stärnäs tjenstebefattning»!? och dermed förknip£
734
Den 24 Fclruarii.
pade utgifter blifva lindrigare, då Brigad- och
DivisionsGeneraler tillsättas, kommer likväl
vid verkställigheten af denna reglering, att
tillses det, i händelse någon af QfverstcLieut-
nants indelningarne icke |uppgår till det be¬
lopp som för en Regementschef pröfvas till¬
räckligt, lämplig tillökning deri må blifva
gjord, &c. &c/’
Utdrag af Kongl. Brefvet af den 6 April
1813, eontrasigneradt: Gr, IVirfén
”Sedan Vi i nåder beslutit att Vårkrigs-
magt till lands skall fördelas i Brigader och
Divisioner, under befäl af Generaler, hafva
Vi nu ytterligare funnit godt förordna, att ar¬
méen skall bestå af 5 Divisioner, hvilka af
serskildta Regementer och Coipser, på nedan-
nämnde sätt komma att utgöras.”
(Indelningen följer);
”Arméen fördelas i Lif-, Östra-, Westra-
Södra- och Norra» Divisionerne *); hvardera
Division utgöres af Cavailerie, Artillerie och
Infanterie. Hvarje Division är deld i 2:ne
Att denna organisation icke var gjord för det dl till-
stundande kriget, utan ansägs såsom en ständig äfven
fredsorgar.isation, synes dels af sjelfva indelningen ef¬
ter väderstrecken, dets d;rat att de till Tyskland kort
derefter afgående Regementer formerades, vid deras
ankomst till Pommern, pä ett af ofvannämode Kongl,
Braf alldeles oberoende sätt,
Den 24 Felruarii,
7 35
Brigader; hvardera Brigad utgöres af 3:ne
Vapen.
”Lönerne för desse Divisions och Brigad^
Generaler, vela Vi i nåder lastställa efter när-i
mare reglering af den fond som dertill af Oss
den 23 sistledne Mars blifvit påräknad och
anvist, (nemligen de indragne Öfverstelndel-
ningarne) men emedlertid skola de beräknas
för de förre till 4000 R:dr och de sednare till
3000 R:dr Banco årligen, viljandes Vi i nå¬
der tillse humvida, då regleringen sker någon
del af löne anslaget kan blifva i spannmål ut¬
gående.”
Utdrag af Kongl Brefvet af den u Junit
18151 contra(igneradt: G. Wirfén,
(Jag var då blefven GeneralAdjutant för
Arméen.)
De medelst Kongl. Brefvet den 23 Mars
1813, Arméen fråntagne Öfverstelndelningar,
återlemnas till Arméen, för öfrigt fördelas Ca-
valleriet och Infanteriet i serskilda Brigader,
i stället att de enligt föregående Kongl. Bref,
voro förenade inom samma Brigader.
Instructionerne för Inspecteurerne och Bri-
gadGeneralerne af den 14 Junii 1 S 16, utfär¬
dades i följd af förenämnde grne Kongl. Brefj
den var ej annat än en oundviklig slutföljd
af dess författningar.
Den 24 Februarii.
Af förenämnde Kongl. Bref inhämtas:
1:0 Att Arméens indelning i Brigader och
Divisioner verkställdes den 23 Mars 1813, pä
det af min företrädare, Herr Grefve Adler¬
creutz derom i underdånighet inlemnade För¬
slag.
2:0 Att samtelige Öfverstelndelningarnex
medelst samma skrifvelse, blefve Arméen från-
tagne mot en (efter då varande markegång) högst
ringa ersättning, bestående enligt Kongl. Bref¬
vet af den 6 April 1813, i 4000 R:dr Banco
för Divisions- och 3000 R:dr för BrigadGene-
ralerne. *).
3:0 Att ÖfversteLieutenantsIndelningarne,
enligt Kongl. Brefvet af den 23 Mars 1813*
b lefvo RegementsChefsIndelningar.
4:0 Att min första Embets åtgärd som fö¬
redragande i Commandomål, var att i under¬
dånighet anhålla att de, under den 23 Mars
1813, emot ersättning af penningelöner, Ar¬
méen fråntagne Öfverflelndelningarne Jkidle återgå
till Arméen, hvilket i nåder bifölls den 11 Ju¬
nii 1815- «
5:0
Början gjordes med General-Majoren Grefve N. Gyl¬
denstolpe, som erhöll 3000 R;drs penningelön, i stäl¬
let lör den då vacant blefne Öfverstelndelnuigen vid
DahlRegementet, hvars afkastning är minst dubbel,
Dm 24 Februarii.
737
5:0 Att hela den af mig i underdånighet
föreslagne förändring af Arméens organisation
inskränktes således dels till återfåendet af Öf-
verstelndelningarne (en väsendtlig vinst för
Arméen) dels till åtskiljandet af de serskildte
vapen, Infanterie, Artillerie och Cavallerie,
hvilka, enligt Kongl. Brefvet af den 6 April
1813, olämpligen voro förenade inom samma
Brigader, ty Infanteriet förlorar att commen-
deras af en CavallerieGeneral och Cavalleriet
att commenderas af en InfanterieGeneral.
Allt detta torde bevisa att jag är full¬
komligen ojäfvig i frågan, så mycket mer som
den verkställdes på en tid då jag sjelf var Öf-
VersteLieutenantj commenderande ett Regemen¬
te, och således sjelf var i casus att derpå
förlora.
Sedart jag sålunda framställt Historiken
åf den ifrågasatte organisationen, öfvergår jag
till sjelfva ämnet, nemligen: huruvida nämn¬
de organisation kan vara mer eller mindre nyt*
tig eller skadlig i så i militairiskt som oecono-
miskt afseende.
Det gifves vissa principer för en Armées
Organisation så allmänt erkände i alla länder
och i alla tidehvarf, att näppeligen någon, åt¬
minstone ej någon sakkunnig möjligen kan
Sätta dem i fråga* Bland dessa principer
räknas:
Bil. till Ridd, Oi Ad. Pr. I Band. 47
Dun 24 Febriiariii
1:0 Att befordran bör medföra större be¬
fäl och större lön, förutan hvilket den ej är
befordran.
2*o Att en Armées organisation i fredstid
bor likna, så mycket som möjligt, dess orga¬
nisation i krigstid , så att Arméen kan träda
i fält utan att då omskapas,
3:0 Att en controllerande authoritet (In-
spectern) är nödvändig, som äger tillsyn öfver
att en och hvar uppfyller sin pligt så i mili-
tairiskt sorn eeconomigkt afseende.
4:0 Att Inspecteuren mäste vara ständigs
ej tillf ätlig, ty blott i förra fallet kan han se
och bedöma huruvida de under dess tillsyn
stående troupper tilltaga eller aftaga i disci-1
plin, ordning och öfning.
Dessa principer så allmänt erkände i Eu^
Topas samtliga Arméer, med undantag af den
Turkiska, voro det ej i Sverige för några år
sedan.
1:0 I stället att med befordran erhålla större
befäl, inskränktes den äldsta Generalens verk¬
ningskrets till ett Regemente, liksom den yng¬
sta ÖfVersiens.
I stället att med befordran erhålla (torre
lön, hände ofta att de äldsta och måst förtjen»
te Generaler vOre innehafvare af de minfl
gifvande Oi verste indelningarne; då åter, nyss
blafne Öfversta^ medelst accord, erhöilo de
Den 24 Februarii.
73 9
bästa ÖFversteindelningar och således tjente
för dubbelt så mycket som Generaierne. Den
med god indelning försedde Öfversten, upp¬
stigen dymedelst till maximum af verkningsi
krets och inkomjl, såg med liknöjdhet all vida¬
re befordran, ledande till blott en titel, och
inskränkte sin verksamhet i tjeosten någon
gång till jemt så mycket som behöfdes för att
ej blifva förafskedad*
Jag väntar mig här inkast om nit, skyli
dighetskänsla, pligt mot Konung och Fäder¬
nesland m. m.; hvilket allt jag i högsta grad,
högaktar och fullkomligen medgifver; men tror
att ftorre befäl och förre inkomjl derjemte, ärö
driffjedrar sorn ej heller böra försummas^ ty
deras verkan på det menskliga sinnet är o-
vedersägelig.
2:0. I ställetfatt Arméens fördelning i freds®
tid, så mycket möjligt, bör likna dess fördelning
i krigstid, som alltid är och måste vara på Di-
Visioner och Brigader, var den styckad i Re¬
gementen, hvaraf följde att hvar gång arméen
skulle röras eller gå i fält, måste den ny-ör-
ganiseras. Generalen emottog då befäl öfver
trouppér sorn han ej kände: Troupperne, Ge¬
neraler, hvilka de förr kanske aldrig sett,
Om motgång inträffade, ägde Generalen ett
förträffligt tillfälle att skylla ifrån sig på un-*
derhafvandeg okunnighet, försummelse och o-
vana, hvarföre allt han icke svarade, såsom ä-
gande, under fredstid, intet befäl öfver dem.
Nu deremot, äger Generalen ett directe inte-;
' ? O
Den 24 Februarii.
resse, att, i fredstid, tilldana de troupper han
i krigstid, skall anföra och för hvilkas in-
struction, disciplin och esprit han då kan och
nicjle svara.
Förut vöre Befälhafvande ovane vid un¬
derlydande och vice. versa; hvaraf Söljde att cam-
p; en^n ofta börjades med ömsesidigt missnöje,
med osämja och under mindre lyckliga auspi-
. cier. Nu har Generalen, under fredens lugn,
tillfälle att tillvinna sig underhafvandes agt-
ning och förtroende! desse åter att göra sig
kände af sm befälhafvare,- hvarigenom ett sam¬
band emellan dem uppkommer, af mera vigt
för Arméens framgång i fält, än man vid yt¬
ligt påseende kan föreställa sig.
Förut karde den commenderande ingen af
sine underhafvandes militairiska skicklighet.
Nu äger han tillfälle att inhämta den, och
vet, vid hvarje oförsedt tillfälle, hvilken Of¬
ficer han till olika värf kan begagna.
3:0 I stället att hafva en ständig con-
frolNrande authoritet (lmpccteiir) för hvarje
större afdelning (Divijton) commenderades förut,
serskildt för hvarje tillfälle, en General Mön^
eterherre. Regementet som skulle mönstras,
var konom okändt» det kunde vara i godt
ffe'ek, men hade varit bättre; Mönsterherren
berömde, i sådant fall, då han bordt klandra;
Regementet kunde vara i mindre önskeligt till—
stå d. men håde varit sämre Mönsterherren
klandrade i dylik händelse, då han bordt beröm*
Den 24 Febrvarii,
ma; dömde således alltid utan sakkännedom.
Ti/ljätlig Mönsterherre, befallte hafi att den
och den di-cipl.insak borde rättas, den och den
instru; tionspnncip iakttagas, den oc hdentjen-
steskyldighet uppfyllas; aUt detta var ett tomt
ord; han afreste för att kamke aldrig återse
Regementet, och detta återgick makligt t 11
sina gamla vanor-, ty hvad är en befallning
öfver hvars verkställande ingen vakar? och
hvem be falt e 1 och hvem lydde? jo det var otta
den yngre sorn befalte och den äldre som lydde.
General Majoren var Mönsterhcrie; G-ner al* i
Lieutenanten Regementschef 0. s V. Tillhör-i
de Regementet en Fältmarskalk, så var förhål¬
landet än värre, och den bakvända ordningen
kunde i sådant fall omöjligen förekommas J ig
frågar; var detta en organisation?
Vid detta tillfälle måste jag hembära en
gärd af skyldig agtning åt minnet af den högst
förtjente mannen, som, insett dessa bris fällig-
hcter, föreslagit och utverkat förbättring deri.
För mig återstod föga, blott regleringen af de
detciiller sora den redan gjorde organisationen
ytterligare erfordrade.
Bland dessa var fårdelningen af de till Ar¬
méen återlemnade Öfverstelndelningarne; den
skedde i mån af deras afkastning. De 2 bä¬
sta [Arno och Bäckafkog) anslogos åt Fält Mar-
Jkalkarne *). De bättre dernäst, inora hvarje
Stora Tuna återlemnades till Arméen ej förr än äs
I8»8,
74*
Ben 24 Btbruaxii.
Inspection, åt Inspecteurerne, (GeneralLieris/-,
mnterne) och de minst gifvande åt BrigadGe-
neralerna (General Majorerne.) En sådan lenx-
nades åt General Adjutanten för Arméen, hvil¬
ken icke varande StatsRåd, såsom dess Före¬
trädare, ej kunde vara utan lön, en åt Ord¬
föranden i KrigsHofRätten (då Friherre von Dö¬
beln) och en till Presidenten i KrigsCollegium,
hvilken indelning öfverflyttades ifrån Invalid¬
fonden, medelst af Kongl. Maj.f till nämnda
fond, af egna tillgångar, lemnad capi.talersäft-
ning.
Hvad OfversteLreutenants indelningarne.
beträffade voro de, alltsedan den 20 Mars i8lj
RegementsChefernes enda lott.
Medelst den, i mon afindelnlngarnes af¬
kastning gjorde fördelning, uppkom den vinst,
att befordran medförde ökad inkomst, liksom me¬
delst organisationen på divisioner och briga¬
der, befordran medförde ökadt befäl.
A,rméens organisation i fredstid liknade.
$ess organisation i krigstid, så att arméen då,
kan träda i fält utan att omskapas.
fia controlleraode autOritet var inrättad,.
sorn ägde, tillsyn att en och hvar uppfyllde
sin pligt, så i oeconomiskt sorn militäriskt
afseende; denne var fländig ej tillfällig , så att
han behörigen kan bedöma huruvida de under
dess tilisyn stående tioupper tilltaga eller af¬
taga i disciplin, ordning och öfning.
Den 24 Februariu1
74i
Dessa äro organisationens tbeoretiska för.
dehr Skulle under den practiska utöfningen
deraf, brisffälligheter yppa sig, är detta ett
alia menskliga inrättningar iner eiler mindre
vidhäftande oisdr, som äfven under förändrade
omständigheter svårligen torde kunna före-
kommas.
Man säger: i händelse Generalerne tilli¬
ka vöre RegementsChefer *j, så kunde tnaa
antingen tor statsverkets räkning bespara öf-
‘verst eLieutenants in idningarn", eller och för¬
dela beloppet deraf på dc sämre betalte Com¬
paq nieOffi cerare.
Betra’'tom detta inkast först under dess
militaisiska synpunct.
Två Regementer, förstärkte med seller 3
elassar Bevärings-man^kap, utgöra en så bety¬
dande styrka, i synnerhet i ett couperadt land,
att »ill deras commenderande erfordras en Bri-
gadGeneral. Två sådana Brigader åter, er¬
fordra, af samma skäl, en DivisionsGeneral.'
Detta är hvad vi nu äga. Skulle under freds-
tid inga andra RegementsChefer finnas än fö¬
renämnde Generaler, hvilka, då krig inträffar,
måste emottaga Divisions- och Brigad-befälet,
»} Detta bör ej förblandas med de Arméer der Genera¬
ler äro Colonela proprietaires af ett Regemente , som ät
en slags hederspost, likasom Gardet orh LirReSemen-
tet hafva Konungen till Chef; Kronprinsens Husar-
Regemente, KronPiinsen o. s. v.
744
’ Den 2j Februari i.
föijer deraf stt, vid afmarche till campagne,
alla Regementer måste commenderas af Bata i 1=
lonsChefer , och halfva antalet Batailloner corn-
menderas af Capitainer, hvilka, så de förre
som de senare, ovane vid det högre befälet,
ej skulle alla lemna tillräcklig borgen för för¬
sta campagnens lyckliga utgång.
Att åter under krig, göra tjenst Brigad-
och Bataillons-vis, med uteslutande af Rege-
mentsfördelningen , har den stora olägenheten,
att om BrigadChefen blir blesserad eller skju-
ten, måste en BataillonsChef emottaga Brigad-
befälet, och skillnaden att föra en Bataillon och
en Brigad år så stor, att det verkligen förtje-»
nar uppmärksamhet. Äfven förloras det oecono-
nnfka samband som bör äga rum inom samma
Regemente, liksom det moraliska i en corps
der tour och anciennetet beräknas samfält.
Hvad åter den möjliga besparingen be^
träffar, af ÖfversteLieutenants indelningarne
för Statsverkets räkning, får jag anföra föl¬
jande?
1,727 Officerare finnas i Arméen; dessa
hafva i asped för en framtid inalles 57 löner
uppgående till och öfver 2000 R.dr, (fenninge
och indelte löner sammanräknade) och som man cj
kan anse en Regementsofficer äga sin berg¬
ning förr än han äger minst 2000 R;dr Banco
inkomst, hvaraf räntan för accordet samt hä¬
stars föda och uppköp måste afgå, då rena be¬
hållningen oftast ej utgör 1000 R;dr, så frågar
Den 24 Februarii,
745
jagt om man fkniigen skulle kunna indraga hälf¬
ten af detta ringa antal brödstycken, hvilket
likväl voro casus i händelse Öfverste Lieute-
nant6indeiningarne återgingo till Statsverket.
Skulle indragningen åter, ske till förmån
för de mindre väl lönande CompagnieOlficera-
re, så, utom det att de militairiska skälen här,
liksom ofvan, tala emot saken, uppstår frågan:
hvilket'är bättre för Arméens CompagnieOffi-
cerare att, antingen få sina löneviikor förbät-i
trade med en obetydlig summa sorn En lön
delad på en hel OfficersCorps utgör, eller att
hafva ett brödstycke mera i aspect för en
framtid? Den oeconomiska vinsten vore såle¬
des oviss; den militairiska förlusten, säker.
Hvarföre då företaga en sådan förändring?
Man säger att två Öfverste-Lieutenants-
Indelningar kunde sammanslås till en Generals¬
lön, hvarmedelst Regements-Cheferne skulle
kunna komma i åtnjutande af Öfverste-Indel-
ningarne.
Följande uppgift skall bevisa overkställ-
barheten deraf.
Nitton ÖfversteLieutenantsIndelningar fin¬
nas inalles vid Arméen, så vid Cavalleriet som
Infanteriet (med undantag af Jemtlands och
Westerbottens Regementen, hvilka i afseende
å dessa Regementers frånskilda läge, icke ära
förenade i Brigad.)
Ben 24 Fcbrunrii,
Af ofvannämnde 19 ÖfversteLieutenants-
Indelnmgar skulle, om 2:ne sawmamlogos till
en, 95 Generalslöner kunna utgöras. Inspe-
cteurernes antal kan, i afseende å Inspectioner.
nes vidsträckta lage, mötestermlnernes konta
belopp och dessas samtida epok '*) icke vara
färre än 2 vid Cavalleriet och 4 vid Infante¬
riet 5 summa 6, hvartill skulle åtgå !2 Öfver¬
st; Lieutenants indelningar; åtr^rstå 7. Desse
kunna utgöra 3,5 Generalslöner; afgå 2 föE
Cavaileriet, skulle återstå in alles 15 lön för
bela värfvade och indeldta Infanteriet, samt
för 6700O man Beväringsmanskap, hvilket i
sanning är otillräckligt Dessutom voro Fält—
Marskalkarne utan löner: oberäknadt att 2
ÖfversteLieutenants indelningar, å 250 R:dr
indelt hvardera och i allmänhet försedde med
svaga boställen, icke svara emot mera än högst
en Öfversteändelning; då den i Europas alla
Arméer erkända princip, att befordran bör
medföra ökad inkomfty eller skulle blifva upp¬
fylld.
Man säger att vid krigs inträffande, Kon-
ungen, i stallet att lemna befälet till de Ge¬
neralspersoner för hvilka han äger måsta för¬
troendet, kunde blifva föranlåtsn att lemna
det till den på stället varande General. Så¬
dant var verkeligen förhållandet förut. För-
fattningarne ålade Regementschefen , utan af¬
seende å dess grad i Alméen, att afmarchem
r igrn im in
I afseende 5 sloi Serri-
Deri 24 Ftbruarii,
74?
med sitt Regemente. Nu deremot innehåller
Kongl. Mai:ts Nådiga Instruction tor Inspecteu-
rer och BrigadGeneraler följande:
14.
”Då de till Inspectionen hörande Rege-
nienter, eller någon del deraf erhålla upp-
brotlsordres till krigscommenderingar, åligger
det Inspecteurerne, att genast begifva sig till
samlingsstället, för att desse Regemcnter , sä
till personal, som beklädnad, tross, utredning,
beväring, »munition och trosshästar tn. m. till
Kongl. Maj:t och Kronan afmönstra; hvarefter
dess egenjkap af Inspecteur öfver de af mönstrade
troupperne tills vidare upphörer, viljandes Kongl.
Maj.t för Inspecteurerne då utse lämpligt befäl vid
Arméen eller hemma i landet
§• 31.
”Så fort halfva Brigaden, eller derutöfver,
erhåller uppbrottsordres till krigscommende¬
ringar, bör BrigadGeneralen sig genast på
samlingsplatsen inställa, för att, i händelse
Kongl, Maj\t ej annorlunda fhitlie förordna, emot¬
taga befälet öfver Brigaden, då BrigadGene-^
ralén fortfar att vara Kongl. Majit ansvarig
för underlydande Regementers instruction, di-
scipline, ordning och lydnad, samt allt hvad
Kongl. Majit i militairiskt afseende af dess
Armée äger att fordra.’’
Man säger: Öfverstarne äro nu högst ij«.
748
Den 24 Februarii.
la betalte, ja de, äro det, och ingen önskar
lifligare än jag förhöjning at deras lönevilkor.
Men jag frågar: Hade de varit bäitre lönte,
om organisationen icke ägt rum? Hade de nu
varande Divisions- och Brigad-Generaler, då
Rege»entsCheler, ej varit i åtnjutande af sam"
ma indelningar som n^P Och hvilSta andre än
ÖfversteLiuetenants-fnaeföingarne hede i sådsnt
fäll varit att tillgå för de nu varande Öf¬
versta!?
Man säger: Representationskostnaden var
mindre för ÖfversteLieutenanter än* för Öfver¬
stad Ja, men så var tjenstcbefattningen äf¬
ven mindre angenäm, ty hvem commenderar ej
häldre ett Regemente, än inskränker sig vid
den fordna Öfverst». Lif utenants- befattningen,
sorn bestod i att presidera i KrigsRätt och att
bt söka sjukhuset. Sådant var förhållandet när
Generalen, då Regementschef, var närvarande
vid Regementet. Var han åter frånvarande, så
hade Öfverste-Lieutenanten enahanda repre,
sentattonsJliyidighet, sorn nuj __ —
I förra fallet, reducerar frågan sig att ve¬
ta, om tjenstebfcdattningens större vigt ej upp¬
väger den ökade representationsskyldigheten.
1 sednare fallet ligger hela skillnaden deri, att
den som förut kallades ÖfverfleLieutenant, nu
kallas Ö verfle. Skulle, emot all löt modan,
tjänstebefattningens större vigt ej uppväga
den ökade representationsskyldigheten, är det.
ta ett gällande skäl att tillägga Herrar Rege-
aientsChcfer en lönetiliökning, (.hvartill de vis-
Den 24 Februarii, 749
»ef! i gen äro berättigade) men ej ett skäl att
Upphäfva en organisation af mera vigt för
Fäderneslandets försvar, än jelande taffelpeii'
ning ar.
Man säger: avancementen bär blifvit tro*
gare, ty Generalerhe, som i stället för Rege-J
menter, nu commendera Divisioner och Briga¬
der, taga mindre afsked äo förut Härvid får
jag först anmärka att det ej kan vara af ser¬
deles vigt för Riket att bepröfvade Generaler,
hvaraf ännu ingen är oijenstbar taga afsked och
s dan att skillnaden i t jenstgöriogen på roten
nu som BrigadGeneral, o^h förr som Regements-
Chef, är af för ringa vigt att förmå någon
som ämnade taga afsked, att stadna qvar en
enda dag längre i tjensten , i synnerhet som
en ej större sys Insättning är ett nöje, men ej
en tunga; hvad ator tjenstgöringen i läger be¬
träffar, är den densamma nu , som den alltid
Varit.
Bifogade förteckning upptager de af 18I0
års Regementschefer, som dä städse voio från¬
varande från sina Regementen.
Utdrag utur 1810 cirs Tour-Rulla.
Hans ExceUence Stedingk, Chef för Stedin gk-
ska Regementet, tjenst¬
görande som Ambas*.
sadeur i Petersburg.
750 Devi 24 Februarii,
Hans Fxcttimci Esten, Chef för Skånska Hu-
SarRegementet. Tjenst¬
görande som fredsun¬
derhandlare i Paris.
Grefve C. Strömfelt, Chef för Cronobergs Re¬
gemente , tjenstgörande
sorn ÖfversteKammarher-
re hos Drottningen.
Hons Excsllenct Wrede, Chef för Lifgrenadier-
fRegementet. Tjenst¬
görande som Inspecteur
för Infanteriet.
Hans Exeellence C. Mörner, SecundChef för Svea
LifGarde, tjenstgö¬
rande i Pommern.
Grefve H. Merner, Chef för eget HusarRege-
tnentente. Tidtals tjenst¬
görande som Capitaine-
Lieutenant i Stockholm.
Friherre Wegesack, Chef för Elfsborgs Rege¬
mente, tjenstgörande i Stock,
holm.
Friherre Tavaft, Chef för Calmare Regemente;
tjenstgörande i Skåne.
friherre Hunge, Chef för Westgötha Dahls Re,
kemeatej Minister i Wien,
Den 24 Filmariu
Grefve A, ShJiwerin, Chef för Upplanda Re-
genitentej tjenstgörande
hos då varandeEnkeDrott-
ningcn.
L, Silfversparre, Chef för Smålands Dragon-
Regemente:, tjenstgörande hos
Hennes Kongl. Höghet prin¬
sessan.
Går man längre tillhakars är förhållan¬
det än märkligare, och jag påminner mig ännu
den tid då GeneraKrne Zöge von Manteuffl, Sie-
groth, Kaulbars, Pauli, Bnmjean, Cheffe.r, Fock,
med flere, vid mer än 70 års ålder, afla bibe:
höllö sine innehafvande Öfverste indelningar,
utan att derföre göra någon slags tjenst. Häraf
qllt torde finnas, att Generalitetet gör vida
mera tjenst nu än tillförene och så mycket
sorn förenas kan med vår indeldta Armées or¬
ganisation, der tjensten icke är af serdelee
tunga för någon.
Om Generalerne, de sednare åren, mera
salDn än förut sknlle tagit afsked, kan detta
således ej tillskrifvas den dem nu åliggande
tjenstgöringens mindre trägna beskaffenhet,
utan en ganska enkel orsak, som ej äger min¬
sta gemenskap med Arraéens organisation på
Divisioner och Brigader, nemligen; Accorder—
ms cxtintion.
Men huru stora äro icke fördelarne deraf
i andra afseenden? Den militairiska förtjen-
sten kan nu af Konungen belönas utan att fia»
TSz
Deri 24 Februarii,
na hinder i den belönings värdiges mindre
bemedlade tillstånd. UppropsAuctionerne, sorn
förut höllos vid Regementsvacancerne, äro af-
lyste, och Regeringsformens 28 och 35 §. §.
sorn då voro en död bokstaf äro nu återförda
till sin constitutionella helgd.
Dennaaccordernes extinction hvarpå Kongl.
Majit med grundad öfvertygelse om dess nyt-
ta, och med en hos Svenska Konungar exem¬
pellös frikostighet, af egne tillgångar uppoff¬
rat den ofantliga summan af 341,000 R;dr Ban¬
co', tog sin början innan organisationen på
Brigader och Divisioner ägde rum, och skulle
äfven, denna förutan troligen blifvit fortsatt,
och äger dermed ringaste gemenskap.
Dessutom kan differencer i mer och min¬
dre afgång på det inskränkta antal af 17 Di¬
visions- och BrigadGeneraler, jemfördt med
de vid Arméen anställde 1727 Officerare, icke
Vara af annan än ringa betydenhet.
En af de mäst brydsamma frågor var re¬
glerandet af Brigad- och RegementsChefernes
förhållanden till hvarandra, så att Regements¬
chefer kunde erhålla den för dem nödiga magt
och myndighet, utan att BrigadChefer derföre
skulle förlora det inflytande de på underhaf¬
vande Regementen böra äga. Å ena sidan
löpte man fara att återfalla i det , den gamla
Organisation vidhäftande, felet, der Öfverste-
Lieutenanten nu Öfverste, var en Ziffra; å årt~
Den 24 Fchriiarii,
753
dra att lemna till den nya Öfversten så myc¬
ken magt och myndighet att BrigadGeneralen*
hvilken likväl skall commendera Regementet i
fält, skulle förlora det directa inflytande han
på underhafvande borde äga. Medelvägen var, att
RegementsChefen ensamt skulle få befattningen
medailt hvad som rörer Regementets oecenomie, e-
huru BngadChefen ägde ett vakande öga deröfver;
att RegementsChefen åter skulle stå under
BrigadChefen, i allt som rörer det miiitairiska
befälet, såsom excercice, disciplin, ordning;
tenue m. m.
Instructionen af d. 14 Junii 18 tö är grun¬
dad på denna princip, och tyckas Arméens
framsteg sedan dess tillkomst, så i militairiskt
som oeconomiskt afseende icke vederlagt rik¬
tigheten derah
Den medelst organisationen, tillökade Utr
gift för Statsverket härör af.-
1:0 Att vid organisationens införande,
hågra af de till Divisions- och BrigadGenera-
lerne ämnade RegementsChefs indelningar, in¬
nehades af Öfverstar, hvarföre motsvarande
antal Generaler emedlertid måste förses med
penniiigelön.
2:0. Att 2:ne Öfverste boställen, West-
götha och Bohus Läns Regementens (i följd af
äldre Kongl. Bref, voro i besittning, det för-
Bil, till Ridd, o. Ad. Pr, 1 Band, 48
754
Den 24 Februarii,
ra af f. d. Öfverste Palmstjernas Sterbhus, det
sednare af en för flere år ur tjenst gångne öf¬
verste Pålmans, hvarför de emedlertid och till
afgångs inträffande måste ersättas med penning¬
löner.
3:0. Deraf att en ständigt tjenstgörande,
ej tillfälligt commenderad, Generalstab? inrät¬
tades, hvars nödvändighetär så allmänt erkänd
i Europa och dess arméer, att jag skulle anse
mig fela emot den upplysta krets, hvari jag
har äran tala, om jag borttog Dess dyrbara
tid med upprepandet af skälen dertill.
Men om organisationen nu skulle förän¬
dras, och de med lön försedde FältMarskalkar,
In-pecteurer och BrigadGeneraler skulle åter¬
gå till Regementsbefälet, så vore en ovilkor¬
lig följd deraf, att motsvarande antal Öfver •
star skulle återgå till ÖfversteLieutensnts be¬
fattningen; hvarmed de, troligen icke voro be¬
låtne. Gener ahrne skulle således förlora; de
nu varande Regementschef er skulle förlora, tjen.
Jim skulle förlora, och hvem skulle då vinna?
Den egentligen nu existerande olägenhe-
ten, som jag fullkomligen medgifver, är att
KegementsCheferne, äro illa betalte, hvilket
är gå mycket hårdare för dem, som de alla,
icke allenast med utmärkt nit och skicklighet
förestå sine tjenstebefattningar, utan äfven gö¬
ra betydliga uppoffringar för att uppfylla dem
åliggande representationsskyldigheter; ingen
önskar derföre Iifligare än jag att detta förbål*
Den 24 Februarii.
755
lande må blifva afhulpit och vore det för mig
en den gladaste tjenstebefattning om jag der¬
till i minsta man skulie kunna bidraga.
Sådana äro de skäl som tala för den
under d. 23 Mars år 1813 i nåder fastställda
organisationen. Arméens framsteg, sedan dess
införande, hvartill den säkerligen bidragit,
torde nogsamt bevisa, att den icke allenast är
nyttig, men till och med oundviklig, så vidt
Arméen behörigen skall kunna uppfylla sitt
höga kall, fäderneslandets försvar.
N:0 II)*
Herr Silverskjöld, Carl:
Då Regeringsformens I4=de §. tydligen
förklarar, det Konungen alltid äger hög ta
befälet öfver krigsmagten till lands och sjös,
blir deraf den naturliga följd, att med högsta
uppdrag förenas högsta magten. Det bur så¬
ledes lika naturligt, att organisation af Ar.
méen, så snart den icke rubhar indelnings¬
verkets fastställda grunder, eller förnärmar
Grunaiagarnes tydeliga föreskrift, tillhör Kon¬
ungen ensamt, så i förändring, af befäl och
styrelseprinciper, som i allt hvad sorn rör
dess förmånligaste hållning, rörelse och acti-
vite.
Utom denna så nödvändiga rättighet för
den vise och insigtsfull befälhafvaren, gagna-
75.6
Den 2; Febtuarii.
ds dess egenskaper till intet, och ändamålet3
som är Rikets ä.a och forsvar, L>’ef derige¬
nom belt och hållet förfeladt. Det är på des-
sa grunder jag trodt mig böra ocilla de fram»]
Ställningar som blifvit gjorda till förändrin¬
gar af Årméens befäl m. m<, hvilket efter mia
öfvertygelse icke rättvisligen bordt stallas under
Ständernas hvarken pröfning eller granskning.
Vi äga eo Konung hvars egenskaper och krigs-
insigter böra aflägsna från hvarje individ de
fruktlösa försöken att granska och bedomina; en
hjelte uppammad i krigets sköte, som under
lagarnes skygd så förvånande tillväxt i möd,
i snille och tapperhet, sCtn förvånat Europa
med sina segrar och tvungit Nationer och de*
r,as beherrskare till fruktan och högaktning;
och denna hjelte, som genom sitt snille och
sine sällsynta egenskaper, fästade den urgamla
och tappra Svenska Nationens uppmärksam¬
het, dess förtroende och slutliga val till dess
Konung och Härförare; sorn i drnna egenskap
rätpfärdigat dess åsigter och uppfyllt dess
hojjp; som med ära och klokhet fördt Sven»
ska vapnen i främmande länder, upprättadt
den svigtande krigeäran; förnyat dess lysande
bragder och sluteligén under frihetens och
sje1fständ;ghet(“ns egide förenat den Scandinav
vi ka h«l'ön; denne Hbdfe, denne store
K önun g b"re vi egna vårt hela förtroende,
ilen 'om fört• som styrt, sorn orgaiVReradt de
största Arri-é=>r, danat dpm till hjeUar och se¬
grare, skulle ei don äga ett oinskränkt förtro*
e-de, att b?Ma. styra och inöfva don Svenska
hären, som redan genom dess vishet och in-
Den 24 Fclruarii.
75.7
sigt hunnit till en så ansenlig förökning och
sam med sin utmärkta hållning och vård,
fäst hvarje upplyst medborgares uppmärksam¬
het och billiga beundrar».
Hvad skulle väl andra Nafioner, men i
synnerhet vara mägtiga grannar dämma om
vår svaghet, vår vankelmodighet och orättvi¬
sa , då vi ens kunde oskyldigt föranleda en
kallsinnighet af denne Hjelte, som i det grym¬
ma ögonblick han iog sin hand från krigets
söner vår fosterjords försvarare, var bildade
Armé , skulle ined detsammajblottstäila den för
förlus«en af sin hela kraft, och det anseende,
sorn vida mera än mängden och styrkan, väc¬
ker agtning och fruktan hos andra Naiioner*
H l ligger utom kretsen af de flästes om¬
dömes förmåga, den lika dyrbara,som sublim»
konsten, att dana goda Arméer. Denna An¬
da, ~ detta snille måste vara liksom medfödt,
och tillhör sällan den vettenskapliga egoisten,
mycket mindre den kortsynte forskaren, som
icke mägtar uppfatta de grundledningar och
principer, på hvilka systemet ömsom hvilar
och b ror. Danaren af detta bör derföre äga
största förmågan att bedömma och behandla,
och i samma mån bör styrelsen med hela dess
omfattning ligga sorn ett verktyg, med en lika
otvungen sorn fri ledning i dess hand.
Med ali den aktnmg jig hyser för hvarje
kunnig och bi lig granskare fty tadlare bör
jag ej förseställa mig) tvinga* jag att åberopa
753
Den 24 Februarii.
ett enkelt roen sanningsfullt axiome, nemligen!
att det »i. id är ett ofantligt svalg emellan
veta och kunna, och att värdet och styrkan lig¬
ger i utöiningeo och icke i kunskapen.
Jag anser det derföre mera än vådligt, att
inblanda sig i detailler, till hvars omfång man
icke kan sträcka en ny skapdnde iörmågaj
utan häldre med fullt förtroende till den store
Konungsliga Befäl ha iva rens omisskänneliga ta-
lenter och nitälskan för nationens ära och väl,
lenina ett fritt och oklanderligt val af de rne-
surer som till Arméens organisation och Ri¬
kets försvar synas honom bäst passande hvil¬
ket allt jag i anledning af det förevarande
ämnet trodt mig böra yttra, och anhåller i
ödmjukhet att dessa mina anmärkningar måtte
få åtfölja Hetr Montgommeries och Herr von
Franckens motioner.
Bilagor
till PleniProtocollet för d. 24 Februarii,
eftermiddagen.
N:o 1,
Herr Toll, Florus:
Den öfverklagade allmänna nöd, till hvars
Den 24 Februarii.
759
afhjelpande det vore önskeligt man lika myc;;
két bidrog genom verksamhet som ordande,
är efter min tanke icke så stor och så all¬
män, som densamma föregifves vara. Flere
välsignade spannemålsår hafva efter hvaran¬
dra uppfyllt våra magaziner, så att äfven ut¬
skeppning af spannemål ägt rum, och då men-
niskan äger mat och kläder, så är det orätt
att klaga öfver stor nöd och elände.
Men till en annan punct: Brtfi på pennin-
gar.; äfven uppå dem, bör icke vara brist, då
vi äga omkring Trettio millioner R:dr, hvilka
nu i flere år ägt ett stadgadt värde, och för
hvilka vi erhållit våra nödvändiga behofver;
endast en stockning har uppkommit; pennin-
garne hafva samlats uppå vissa händer, hvar¬
igenom deras circulation är hämmad. Nu upp¬
står fråga, huru detta kunde afhjelpas ? Jag
uppmanar erfarnare män än jag, att uppgifva
dessa medelj men må mig tillåtas, att emed¬
lertid inför Höglofl. Riddersknpet och Adeln
få äran meddela mina tankar i detta vigtiga
ämne.
I förbigående får jag blott nämna, att
penningebristen vore ännu större om icke
gerom arbetet vid Götha Canal, betydliga
summor kommit i omlopp; men fortsättandet
af detta nyttiga arbete, är ändock icke t i 11—
räckeligt att sprida myntet tili afkigsnare orter
i Riket.
Af de medel hvilka Högh Riksens Ständer
Den 24 Februarii,
anslagit till odlingslån, äro ju icke mera än
tvåtredjedelar utlänte; emedan betalningsvil-
koren äro så svåra, att många, hvilka med
nytta kunnat använda lånta penningar, icke
vägat söka desse Jån, af fruktan att icke kun¬
na uppfylla de föreskrifne stiänga betalnings;
vilkoren, hvilka aldeles icke gagna det all¬
männa. Höfvas dessa vilkor, så biifver säkert
den återstående tredjedelen utlånt till flere,
hvilka med fördel kunna använda penningar
till odlingar på sin jord. Således till lättnad
så för jordbruket som rörelsen i allmänhet fö¬
reslår jag att enskilt man må äga rätt, att place^
ra sine disponible capitaler uti Bankens utlå—
ningsfonder; således äfven uti BancoDiscon-
ten, och mot 4 procent, hvartill all laglig rän-'
Sa borde nedsättas, för att komma i likhet med
jordafkastning, hvaremot insättarne erhöllo Ban¬
kens attest med åtecknad ränta. Vidare att da
lån som erhöllos i BancoDisccnten omsättas
sned en femtedel om året och denna femtedel
alltid beräknad efter det innestående lånet och
icke efter det primitiva, samt den straffränta,
hvilken uppkommer genom försummad inbe¬
talning blcfve 2 procent»
Efter dessa principer skulle lånefonder
blifva välgörande och svara emot deras be¬
stämmelse j förtroende skulle uppkomma, då
LåneBanken med full garanti af Ständers be*
slut, till utlåning emottog de stora summor,
som nu ligga dålde under misstroendets täc¬
kelse.
Dan 24 Felmar ii,
N:o 2.
Herr Montgommevis, Gujlaf:
Kongl. Maj:ts Nådiga påbud af dan ig
Augusti 1819 om skjutslegans förhöjande ifrån
12 till i6 skillingar hade till bevekelsegrund
den tillfälliga foderbristen, hvarföre äfven för^
böjningen, såsom orden lyda, tilis vidare skul¬
le äga rum.
Detta tills vidare fortfar ännu och har så"?
ledes, oaktadt motiverne dertill upphört både
under de efterföljande årens ymniga foderskörd
och dttta års icke klandervärde, efter sorn en¬
ligt ett yttrande här: jolk och kreatur> icke sakna
foda, sträckt sig längre än man med skäl vän-
iadt, så mycket häildre, som hvarken jord->
brukaren, eller staten, eller de resande deraf
draga någon fördel, utan tvärtom efter mist
fanka, en gemensam förlust och olägenhet,
Jordbrukaren, hvaribland jag inberäkna?
Gästgifvare och de skjutsande, förlorar på
den förhöjda skjutslegan i mer än ett afseende;
1:0 derigenom att alla Erobetg- och Tjenste¬
män såsom Domare, Kronobetjent®, Läkare rn*
m. hvilka af allmogen anlitas eller för dess
skull färdas, måste betalas efter den dryga
skjutslegan, som i en betydlig mån förhöjer
den kostnad som jordbrukaren åt dessa så ofta
är tvungen att erlägga. 2:0 Derigenom att re¬
sandes antal minskats och med detsamma fös*»
762
Den 24 Februarii,
tjensten för de skjutsande, hvilka jag under
mina resor sjelf hört göra denna klagande slut.
satts: att det är den håga Jkjutsen man har att
Jkylla derföre att icke sä marga resa nu mer och
att samma orsak vållat uppfinningen af Ångfartyg
och begagnandet a] dem; och 3:0 derigenom att
man under en hög skjutslega söker göra re¬
san så litet kostsam som möjligt, men på de
arma häfikreaturens räkning såmedelst, att van-
ligen flera personer på ett tungt åkedon med
mycket saker, förena sig till en och samma
resa , begagnande så få hästar ske kan.
Staten eller rättare StatsCassan förlorar i
synnerhet derigenom ganska kännbart, i afse¬
ende på de många och dryga resräkningar den
måste betala åt Courierer, Embets- och Tjen¬
stemän af alla slag. Och sluteligen hurusom
de resande derigenom öfver ali billighet taxe¬
ras och med för höga kostnaden betungas, e*
huru de mången gång, såsom Embets- och
Tjenstemän, i följd af deras pligt utan ersätt¬
ning, oagtadt ofta illa lönte, såsom några Lands-
höfdingar, alla Officerare och i synnerhet Un¬
derofficerare, måste göra ej sällan långa re¬
sor, är hvad jag icke anser mig behöfva när¬
mare ådagalägga, emedan sådant icke kan
vara någon okändt, aldra minst inom detta
rum.
Så många förenade, talande skäl tyckas
mig pä K.al la Rikets nu församlade Ständers
uppmärksamhet å behofvet af en nedsatt skjuts¬
lega tili ett belopp som icke blei betungande
Ben 24 Februarii,
7%
hvarken för allmogen, Stats-cassan eller den re~
sande.
Jag vågar alltså vördsamt föreslå att Ri¬
kets Ständer se dan denna min motion med de
öfrige respective RiksStånden blifvit corarau-
nicerad och af dem gillad, jemte underdånig
framställning af skälen , hos Hans Majit Kon- .
ungen måtte göra underdånig önskan om skjuts-
legans nedsättning till 12 eller 8 sk. banco
och jag skulle föreslå så mycket häldre det
sednare beloppet som den allmänna fenninge-
brijlen och de låga sädespriserne samt andra
landtmannaproducters föga.värde, dermed torde
mäst öfverensstämma.
N:o 3.
Herr af Wingård, Joham
Då jag underdånigst föreslog ett Fögde-
ries inrättande i norra delen af Wermlands
län, förutsåg jag det Kongl. KammarCollegium
och Kongl. StatsContoiret skulle härvid finna
åtskilliga betänkligheter. Jag trodde mig dock
hafva förekommit de betydligaste, då jag in¬
nan förslaget aflemnades beredt möjligheten
med en ganska ringa uppoffring af Stats¬
verket.
Att Kongl. Maj‘t nådigst gillat mitt förslag
såsom påkaliadt af behofvet och i ämnet gjort
nådig proposition, torde vara mig nog att jag
4
Di’U 24 Fehruarii.
mi inskränker mig, sedan StaMJfakottet tilla
styrkt: z.fslag , hvlket kanske gillas, att endast
i Kidderskapets och Adelns Proiocoiier för-
vara min enskilie öfvertygelse, att inrättan¬
det af detta Fögderis, förr eller sednare ovil¬
korligen kommer i fråga och säkerligen då ej
verk&tälies med många gånger den uppoffring
sorn nu varit föreslagen- Men då StatsUtskot-
tet utgått från andra synpunkter än blotta
nödvändigheten att i närvarande ögonblick
hushålla, hvdket jag gillar, så länge ruan ej
sträcker denna föresatis t’ 11 småsaker; aDser jag
mig böra visa, det Utskottet misstagit sig.
SfatsUtskoftets herrar ledamöter förmodar
jag äga en fullkomlig kännedom om Riket i
allmänhet; men de kunna icke känna så noga
den locd, hvarom nu fråga är, som jag. Det
Siar var t mm skyldighet förvärfva mig d-nna
kännedom och just den har förmått mig afgif¬
va förslaget.
Uii Utsko'tets Betänkande erkännes att 30
mils Fögderie är besvärligt för Kronobetjenin-
gen, samt fordrande mera tid och omgång än
tjenstebefattningen i andra Fögderier; men mån¬
ne det endast är besvärligt för Embetsmål n n ?
kvilka kostnader och förspill da dagsverken drab¬
ba ej äfven innevånarn;; b!otta rese äkningar-
ne inom detta vidsfräckfa Fögderi, af hvilka
Jiongl. Majit och Kronan får vidkännas en del,
»kola ju alltid uppgå till ganska betydliga
spngtnor.
Ehn 24 Februarlit
?<5ä
fogderiets obetydliga bredd, sorn äfven
anförts, står icke att ändra; ty på ena S’dan
är Stora Kopparbergs Län, på andra sidan Nor¬
rige. Någon förändring i formen kan således
icke åstadkommas på annat sätt än jag före¬
slagit, nemligen att öka det med en del af öf¬
ra Fryksdalen och placera styrelsen i medel-
puncten. En blick på chartan, skall öfvertyg
ga hvaf och en som ej föiut fattat sin mening,
jemförelsen med Vester Syslets Fögderi, är enligt
min tanka icke lämpelig , ty det är lättare för
administrationen att sträcka sina anbefaldta åt¬
gärder till 6oco menniskor mera då de på li¬
ka afstånd omgifva FogdeContoiret, än om ett
mindre antal , på en lika yta äro fördelte*
inom gränsorne af en spetsig triangel.
Deti del af Wermeland, som af mig är
föreslagen till ett nytt Fögderi, innefattar dess¬
utom ortens betydligaste odlingsmarker, då I
de andra delarne, just under de 25 år som fö-
relupit sedan sista fördelningen, de blifvit till
en stor del upptagne. Tror man att Werme-
lands jord, folkmängd och Bäringar under den¬
na tid icke undergått någon förändring så kän¬
ner man landet föga. Med mera ifver än t
någon annan landsort, har man där sökt och
oafbrutit söker förkofra sig, trotts alla hin¬
dren af olika handels- och penningeconjunctu-
rer. Men jag har en ännu ytterligare anled¬
ning förmoda, det man ej kanner denna lands¬
ort, då man grundar beräkningar på hemman¬
tal. Min snart från trycket utkommande Fem
års berättelse, skall tillräckligen bevisa tillis
7 66
Den 24 Februarii»
tillförlitligheten af dylika beräkningar. Må det
emedlertid i förbigående vara sagt, att hem¬
man finnas i Wermland med flere hundrade
gånger större ägorymd, antal åboer och krea¬
tur, än på andra ställen. Utskottet har kan*
ske obemärkt, sjelf lemnat ett bidrag i denna
del, då det uti nya Fögderiet anmärkte ringa
hemmantalet, nemligen 145/3 dock bebos af
den äfvensom ringa ansedda summan af 18,560
personer På hvarje hemman beiöper sig så¬
ledes, öfverhufvud tagit, 126 menoiskor. Om
Fögderierne i de södra Länen i allmänhet haf¬
va en större folkmängd, känner jag icke; men
tviflar derpå; mig har denna synts stor nog
för att påkalla en egen Fogde. Att denna
Folkmängd är för stor tillsammans med de
Fögderiernes, hvartill den nu hörer, känner jag
deremot ganska bestämdt, äfvensom att den
årligen ttlit ger i större proportion än i de
mera cuitiverade delarne af landet.
D< t är ingen möjlighet att ändra gränsor-
ne af de nu varande Fögerierne, pä annat sätt
än jag föreslagit, utan att rubba ecciesiastique
och civilindelningen. Just för att rätta något
i denna del hafva Skillingmarks och Järnskogs
Socknar blifvit föreslagne att komma till We¬
stra syslets Fögderie, såsom hörande till Kjö-
la Pastorat i Jösse Härad. Tvenne stora pa¬
storater uti den norra delen af Wermeland,
hafva, sedan sista Riksdag blifvit fördelade i
fyra, utom hvilken förutgående åtgärd det ic¬
ke hade varit möjligt, föreslå Fögderiefördel-
fiingen. Det ena steget har föranledt det an¬
Den 24 Februarii,
767
dra och flera oformliga Domsagor i Wermland
skola elter hand, viii jag hoppas, blifva för¬
delade, ehuru dervid äfven svårigheter skola
möta. Jag har trodt att man bör söka åstad¬
komma förbättringar när de kunna göras, att
stadna på samma punct må den söka som
dermed finner sig belåten. Jag har åtminsto¬
ne ansett det vara min skyldighet gå framåt.
Kan jag icke göra mina åsigter gällande här,
har jag dock den tillfredsställelsen att de äro
gillade af Regeringen och hvar och en som
känner localen.
Att tillgång icke finnas till den projecte-
rade aflöningen utan rubbning i den regle¬
rade Staten, är möjligt, ehuru jag endast fö¬
reslagit 160 R:dr odisponerade räntor och ut¬
bytet af en för Kronan onyttig snart sköflad
skogstrakt. Detta känner dock StatsUtskottet
bättre än jag: och hade enligt min tanka bär.
vid kunnat stanna, men hvarken Utskottet el¬
ler Collegierne känna orten och dess behof
bättre än jag: en kännedom som icke ens nå¬
gon infödd Wermlänning gör mig stridig. Att
hafva missledt Regeringen genom ett onödigt
förslag erkänner jag således alldeles icke och
begär i följe deraf återremiss af frågan till Ut¬
skottets närmare granskning.
N;o 4.
Herr Riben, Carl Wilhelm:
En värd Ledamot Herr Friherre Palmstjer¬
na, har åt Ridderskapet och Adeln öfverlera-
?fi8
Den 24 Fcbruarii,
nät ett Förslag till barnauppfostrans förbättran*
de i vårt rike; ett förslag värdigt, sorn de£
mig synes, en allmän uppmärksamhet.
Vare det mig. tillåtit att dervid få i korthet
framställa några strödda anmärkningar.
Det teckniska i uppfostran har visserligen
i vår tid hunnit en hög grad af fullkonniing,
tnen man har misstagit sig då man hoppats
vinna uppfostrans ändamål genom konsten att
undervisa: man bildar ej caracterer genom
undervisning; man kan vara en ypperlig under¬
visare och likväl en dålig uppfostrare. I denna
senare egenskap, är mindre fråga öm hvad
inan kan, än hvad man är, och på beskaffen¬
heten alden verld hvari ungdomen uppväxer,
eller med andra örd, på beskaffenheten af de
förhållanden till föräldrar och fosterland, hvari
Ungdomen lefver- Det är den moraliska verl-
dens intryck, som på ungdomen har det vig-
tigaste inflytande, Det gifver inga konster att
bilda menniskor: Första vilkoret är att sjelf
vara det.
Min afsigt är ej att förringa under-
visningens värde; men man fordre ej af den,
hvad den ej kan ge. Det allmänna uppfo¬
stringsverket beror på samhällets skick och
förbättring, som åter icke uteblifver så länge
den anda som utgör medborgare till ett folk
har sin liflighet. Denna nationliga anda ut¬
trycker sig i lagstiftning och seder och på deni
beror det att göra en Stats undervisningsverk
lill ett godt uppfostringsverk- Sederna be¬
stäm¬
Den 24 Februarii,
769
stämma all uppfostran, så enskild som offent¬
lig. Lagarna bestämma indirect den förra
och direct denna seBare.
Så länge Europas samhällen voro organise¬
rade genom stånd, sörjde Staten genom en of-
fentelig uppfostran för de båda högre Stånden
Adelns och Presterskapets bildning. Sedan Stån¬
den smält tillsamman, sedan Adel och Pre¬
sterskap ej mera voro hvad de fordom varit*
tog det tredje Ståndets intresse en stor öfver¬
vigt och förändrade så småningom StatsFör-
fattningarnes väsende och uppfostringsanstal¬
terna blefvo nu beräknade på bibringande a£
ekonomisk bildning.
I trotss af tider och hvälfningar finnas
och kommer öfverallt att finnas en närings-
class och en offentlig classj således 2:ne oli¬
ka rigtningar af medborgerlig verksamhet.
Näringsidkaren befordrar samhällets nytta i
den mån han lagligen och ärligt befordrar
sin egen. Embetsmännen åter bereder genom det
allmännas väl sin egen fördel eller bör åtmin¬
stone göra det. Dessa riktningar af medbor¬
gerlig verksamhet, lika nödvändiga för sam¬
hällets bestånd, äro dock så olika, att de måst
föreställas af serskildta Classer, organiserade
till serskildta Stånd. Deras sammanblandning
medförer ovilkorligen Statens fall; deras in¬
bördes vexelverkan till ett gemensamt väl under¬
hålles af patriotisme och patriotismen finnes
Bil, till Ridd. o. Ad, Pr, 1 Band. 49
770
Bm 24 Februarii,
ej utan religion. Religiositet är således första
elementet i ungdomens uppfostran.
Religiositeten beror på seder, men befor¬
dras af lagar. Den religieusa bildningen är
anförtrodd åt ett eget stånd, det andeliga. Den
är en egen angelägenhet till sin natur skiljd
från all verdslig och Statens interesse fordrar,
att den som sådan erkännes; men då får man
låta bli att besvära Prester med polisgöromål,
mantalsförrättningar och Fältskärsoperationer ,
liksom vöre Presten en öfverflödig person, om
han vore hvad han ensamt bör vara. Pre-
sternas tid är nu alltförmycket upptagen af
verldsliga göromål och innan ändring dermed
sker, tror jag icke några nyttiga undervis¬
ningsanstalter för den stora hopen kunna in¬
föras; ty religionsundervisningen voro dessas
första ändamål. Religions undervisningen till¬
hör läroståndet. Det skall således framför allt
ej sättas ur stånd att lära.
Svenska allmogen har alltid varit den
upplystaste i Europa. Sällan har man träffat
en Svensk bonde, som ej kunnat läsa, ty han
har ansett detta för en Religionspligt; men
drifver man oupphörligt folkläraren utom grän¬
sen af sina egenteliga pligter, så blir en gång
förhållandet annorlunda och man kommer då
försent med sina Landtskolor, der man kanske
vill undervisa bonden i mycket som han ej
behöfver veta och ej har interesse att lära.
All Folkundervisning innefattas i rell—
Den 24 Februarii.
gions undervisning; denna tillhör Presternat
läsa och skrifva är Första vilkoret för reli¬
gions undervisningen, derföre tillhör det pre-
sterna att besörja barnaundervisningen; mea
också måste de uteslutande få ägna sig åt sitt
eget vigtiga kall.
Friherre Palmstjerna har trott några all¬
männa bidrag icke vara att påräkna för vin¬
nande af en förbättrad undervisningsanstallt
på landet, och jag delar hans öfvertygelse.
Ganska rigtigt och alldeles i öfverens¬
stämmelse med de idéer jag antydt, har Fri¬
herren ansett barna-undervisningen tillhöra
kyrkans tjenare; lika med Friherren anser jag
ock sådane till Clereciets underhåll anslagne
förmåner, som för sina nu varande ändamål
äro umbärlige, böra på annat håll komma
Folkundervisningen till godo! men jag frug-
tar att de af Friherre Palmstjerna uppgifne ut¬
vägar , icke på många trakter blifva använd¬
bare. Få äro de klockarebohl sorn föda sina
innehafvare, derföre äro de flesta klockare handt¬
verkare eller arrendatorer ; utan påökning i sina
inkomster kunna de ej bestrida barnaundervis¬
ningen. Hvarifrån skall medel till en löne¬
förbättring för dem tagas? Af åtskillige pa¬
storsbostället! och hemmanstionde uti de or¬
ter der ovanligt stora pastorat finnas, svarar
Herr Friherren. Nå väl! men i de orter der
inga ovanligt stora pastorat finnas och der
ingen indragning af Kyrkoherdebe«tällningar
timligen kan äga rum, blir ju då intet steg
Uéh i4 febriiarii.
vidtagit för det vigtiga ändamålet — det lipp-
växande slägtets förädling. Och det är just
för vinnandet af ett sådant allmänt ändamål j
som jag vågar hysa den önskan att Prester-
skåpet, så vidt med allmänna ärenders gång
nu mera kan förenäs, småningom måtte be--
frias från den myckenhet af oeconomiska om¬
sorger som blifvit dem ålagde och derigenom
iståndsätta» ätt mera än hittills sysselsätta sig
med barcaundervisaingen inom sina försam¬
lingar.
Jag föreslår derföre såsom ett tillägg vid
Friherre Palmstjernas motion, att Riksens Stäflö
der hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
att Kongl. Maj t i nåder måtte täckas anbefal¬
la Consistorierne, att uppgifva alla de befatt¬
ningar med oeconomiska mål, som nu åligga
presterskapet att bestrida, och derjemte i un¬
derdånighet yttra, hvilka af dessa befattnin¬
gar, som i Consistoriernas tankar förnämligast
borttaga en tid som §t folkundervisningen
borde ägnss.
N:0 5.
Herr Qviding, Bernhard Chr{/leffer*
1 anledning af Herr ÖfversteLieutenanten
von Heijnes anförande vid HöglofL Ridderskap
pets och Adelns Plenum den 17 innevarande
ir&nad om fördröjd verkställighet af den jemk¬
ning i Extra roteringen, sora Riksens Ständer
Den 24 Februarii.
773
vid 1815 års Riksdag beslutit, får hos Hög*?
välborne Herr Grefven och LandtMarskal-
ken samt Höglofi Ridderskapet och Adeln
jag ödmjukast anmäla, att sedan Riksens Stän¬
ders underdåniga skrifvelse rörande ifrågava¬
rande ämne blifvit remitterad till Kongl Krigs-
och KnmmarCollegierne, hafva bemähe Kongl,
Coilegiers underdåniga uilåiande deröfver i bör¬
jan af år 1820 inkommit, att detsamma blifvit
samma år i Rikets allmänna Ärenders B red¬
ning föredragit och derefter hos Kongl. Maj;t
ii StatsRådet i underdånighet anmält; att Kongl.
hlaj:t, då Coliegierne varit af olika tankar rö¬
rande de lämpligaste sättet att verkställa i-
frågavarande roterings jemkning, funnit målet
böra hvila till Riksens Ständers sammankomst,
och att Koagl. Maj.ts nådiga skrifvelse röran¬
de detta ämne snart är att förvänta.
Jag anhåller ödmjukast, att de af mig nu
lemnade upplysningar mätte få åtfölja Herr
Öfverste-Lieutenant von Heijnes anförande
till det Utskott, hvartill detsamma kan blif¬
va remitteradt.
Nto 6.
Friherre af Nordin, Carl Johan 5
Enär jag haft åran deltaga 1 1822 års
Revisionsarbete, anser jag min skyldighet på¬
kalla, att inför Ridder&kapet och Adeln redo¬
visa för de grunder, sors ledt mina och jtas
774
•Den 24 Fcbruarii.
ralitetens åsigter, i de af Herr Friherre Anc¬
karsvärd, vid förenämnde Revisionsberättelse,
anmärkte delar, och då jag nu går att fullgö¬
ra detta, efter min öfvertygelse ovilkorliga å-
liggande, må det tillåtas mig först, få hem¬
bära Herr Friherren rnin tacksamhetsgärd, för
desse sine anmärkningar, enär de lemna mig
ett önskadt tillfälle, att offenteligen inför Rid*
derskapet och Adeln upplysa., det de anmärk¬
te framställningarne, icke härört af bristande
uppmärksamhet, utan af den öfvertygelse Re-
visorerne ägt, om beskaffenheten af deras kalb
Jag delar fullkomligen med Herr Friher¬
ren den öfvertygelse, det MagazinsDirectionen
icke äger förmåga, liqvidera sin i häfta de gäld,
men jag tror icke det varit enligt med Revi¬
sorers pligt, att framställa en tanke af sådan
beskaffenhet, enär ziffran, ännu icke lemnar
enahanda resultat. Det är ännu icke gifvit hvad
utestående spannemåis-undsättningar, kunna
komma att inbringa, enär det beror på det
belopp till hvilket de gäldskyldig©, begagna
belalningsrätten in natura, icke eller till hvil¬
ka priser MagazinsDjrections spannemålslager,
bus och inventarier kunna försäljas. Det är så¬
ledes ännu blott ett problematiskt resultat,
som, så väl Herr Friherren, som jag, förmoda,
då vi anse MagazinsDirection för banqueroutte;
men framställningar af denna vigt, gjorde af
Rikets Ständers Revisorer, till sine principaler,
böra efter min öfvertygelse, hämta sina grun¬
der från bestämda facta och icke från calcula-
tionsvis gjorde beräkningar; för öfrigt hafva
Revisorerne icke underlåtit, att fästa Rikets
Den 24 Febrnarii,
775
Ständers uppmärksamhet derå, att förhållan*
derne troligen skulle blifva mindre lördelag-
tige, än calculen utvisar, enär Revisorerne så¬
lunda dervid yttra sig: ”Det ligger i sakens
beskaffenhet och är en följd af Verkets vid-
lyitiga och invecklade förhållanden att det
hos Revisorerne uppgjorde förslag ej kunnat
blifva så fullständigt, som en på 1 i q vider och
verificationer afslutad redogörelse; och möj¬
ligt är å ena sidan, att inrättningens tillgån¬
gar verkeligen stiga högre än förslaget inne¬
håller; men å andra sidan förekommer det
ock lika troligt, att fullt motsvarande belopp,
af påräknade behållningar och fordringar, vid
närmare utredning, kommer att försvinna;
hvilken sednare förmodan bland annat grun¬
dar sig derpå, att tilläfventyrs, det påräkna¬
de beloppet af Italienska exporten torde un¬
dergå nedsättning och liqviden af spannemåls-
undsättningsskulderne, i de norra Länen otvif-J
velaktigt skulle tillskynda allmänna MagazinsJ
inrättningen, en kännbar förlust.” Af före¬
stående Revisorernes yttrande, lärer Höglofl.
Ridderskapet och Adeln finna, det Revisorer¬
ne så väl ansedt den behållning calculen upp¬
tager, komma att undergå betydlig nedsättning,
äfvensom det den Italienska expeditionen skulle
komma att medföra en ytterligare jförlust, ehuru
omöjlig, att af Revisorerne bestämmas, enär be¬
tydliga spannemålsposter ännu vore osålde,
och lör en del af de försålde försäljningsräk-
ningar icke vore ingångne; och får jag här¬
med endast upplysningsvis tillägga, att desse
behållningar blifvit upptagne, vida under de-
T)en 24 Fehruar.ii.
Tas i räkningarne åsatte värde, hvarjemte fö¬
rekommer, ätt hvad brännvinsbränningen be¬
träffar, Revisorerna yttrat att förlusten å brån,.'
vinsbränningens i hufvudstaden fortgående un-
dergräfver verkets tillgångar,
Vidare bar emot Revisprernes, Berättelse
blifvit anmärkt, att Revisorerne icke under¬
sökt och uppgivit orsakerne hvarigenom in¬
rättningens förra behållningar försvunnit, och
att icke Utred,t blifvit hvarthän det betydliga
öfverskotta af 2,000,000 R:dr Banco tagit vä¬
gen ; Revisorernes granskning hat, hvad rä-
kenskaperne beträffar, icke sträckt sig längre
än för åren j 8 f9 och 1820, men det är, af
de påfölj ande arens räkningars resultat, mani
måste hämta någon säker och bestämd grund
för en uppgift i denna del, och då dessa räk¬
ningar ännu äro oafslutade, har det legat utom
gränsen af Revisorernes åtgärder, att härutin¬
nan i hela sin vidd uppfylla nationens önskan;
men den betydliga afskrifning som 1822 ärs
Revisorers berättelse upptager, för osäkra för»,
dringar, till ett belopp af 1,164,463 R:dr 11
sk. Banco, hvilka äro inbegripne i det uti Di—
rectionens berättelse upptagne öfverskott, lärer
hafva undfallit anmärkarens uppmärksamhet,
pch då härtill tages i beräkning, att Dire¬
ktionens berättelse för 1820, upptager alla per¬
sedelbehållningar, efter de i räkcnskaperne va¬
rande värden, hvaremot 1822 års Revisorer
upptagit de varande persedelbehållningarne,
efter då gångbara priser, lärer det igke blif¬
va svårt att finna, hvarthän det upptagne öf-
Pen 24 Februarii,
777
verskottet tagit vägen och hvilket allt inhäm¬
tas af Revisorernes yttranden rörande Dire¬
ktionens erindringar vid dea upprättade ta¬
hl eauen.
Det har klandrats, att då Revisorerne
framställt alla Konungabref, rörande undsätt-
ningsverket, icke äfven en framställning skedt
af de principer, som styrde spannemålsupp-
handlingarne. Det skulle visserligen för Revi¬
sorerne varit tillfredsställande, om de, i hvar-r
je detaille kunnat utreda förhållandet i hela
sin vidd; men jag vågar hemställa till hvar
pch en ibland Eder mine Herrar, om det lig¬
ger inom möjlighetens gräns, att inom den
korta tiderymd, af 90 dagar, hinna, med den
Utveckling sorn af Friherre Anckarsvärd äskas
genomgå följande vidt omfattande verk, nem¬
ligen; Statsverkets, Bankens, RiksgäldsCon-
tpirets, Assistanoens, FilialDisconternes, Mä-
gazinslnrättningens, Hall- och ManufacturDi-
sconternes Strömrer.sningsComitéens, Chartae-
Sigillatac, Allmänna MedelsFörvaltnings och
SaltpetterCommitterades alla räkenskaper och
administrationsgrunder.
Enligt anmärkarens tanka borde Revisor
rerne lemnat Rikets Ständer underrättelse, hu-
ruvida MagazinsDirectionen till bevakande af
Verkets fördel och det allmännas derunder be¬
roende rätt, gjort behörige föreställningar vid
de liqvidationssätt, som varit anbefaldte. Enär
Birectionen ännu saknar någon instruction sorn,
dertill berättigar, lärer det väl svårligen vara.
778
Den 24 Februarii,
förenligt med rigtiga styrelseprinciper, att ett
verk, som är under Kongl. Majit egen höga
styrelse, skulle äga, att hos Konungen göra
framställningar emot Dess i StatsRådet fatta¬
de beslut och i sådane förhållanden hafva Re-
visorerne icke kunnat anse något anmärknings-
värdt, att de förmodade framställningarne ute.
blifvit-
Revisorerne hafva yttrat det Directionen
vitsordat nyttan och fördelen af inköpet utaf
Eldqvarnen, men Herr Friherren anser, att då
en Ledamot varit af annan tanka, sådant bordt
till Rikets Ständer anmälas. Det är pl ural i—
tetens tanka, hvilken uigör Directionens, och
ornen Ledamot i frågan, varit af en mer eller
mindre skiljaktig mening, har jag förmodat att
en så ringa omständighet icke för Rikets Stän¬
der skulle vara af någon synnerlig nytta att
känna, eller förtjena att anmärkas, såsom en
uragtlåtenhet af Revisorerne.
Det är vidare anmärkt, att Revisorerne
icke inberättadt förhållandet med den liqvid,
som ägt rum för 500 tunnor hafre, hvilka af
Kongl. Majit blifvit disponerade och hvilken
spannemålspost, finnes såsom oiiqviderad an¬
mäld i 1820 års Revisions-berättelse. Det å-
ligger Revisorerne, att efterse det alla inrätt¬
ningens fordringar blifva behörigen indrifne,
hvarföre genom skrifvelse af den 25 Novem¬
ber Revisorerne äskat upplysning huruvida fö¬
renämnde 500 tunnor blifvit ersatte, och dä
upplyst blifvit, att så väl spannemålen som
Den 24 Februarii.
ock den förskjutne transport-kostnaden behö¬
rigen skulle komma inrättningen till godo, in¬
ser jag icke i hvad ändamål ,detta föga inte-
ressanta förhållande skulle upptagas i en för¬
ut nog lång berättelse och att Directionen icke
äskat någon ränta för en obetydlig post af 500
tunnor hafre, hvilken Kongl. Majit begagnadt,
till en lindring af den nöd som förefanns hos
Brödrafolket, anser jag för min del, icke an-
märkningsvärdt, hälst sådant icke af 1820 års
Revisorer var hemstäldt eller ifrågasatt.
Herr Friberren har vidare ansedt det Re-
visorerne bordt anmäla hvad afseende Kongl.
Maj t fästa dt vid den af Directionen framstäld-
te klagan öfver en uragtlåtenhet begången af
Landshöfdingen Friherre Nieroth. Härvid tor¬
de mig tillåtas anmärka, att Revisorerne äga
att granska Directionens åtgärder, men icke
Kongl. Maj-.ts; och då Revisorerne funno det
Directionen genom sin anmälan, fu 11gjordt dess
åliggande skyldighet, var, enligt min öfverty¬
gelse, för Revisorerne ingen vidare åtgärd på¬
kallad, hälst Revisorerne inhämtat det Kongl.
Majit alfvarligen förehållit Herr Landshöfdin¬
gen Nieroth desse begångne försummelser. Herr
Friherren anser StatsUtskottet böra observe¬
ra det Herrar Revisorer icke anmärkt den för¬
lust inrättningen blifvit tillskyndad genom
silfver-inköp och dess hitsändande. Denna fram¬
ställning har för mig varit oväntad, enär Re¬
visorerne anmäla, det, i följd af Kongl. Majus
nådiga bref, af den 13 September 1822, rö¬
rande liqv iden af till Banken ailcfvereradt silf-
pen 24 Fchruarii.
Ver, uppå denna transaction en förlust upp¬
kommit af 3,682 R:dr 14 sk. 2 runst. Banco5
och hvad åter det silfver beträffar, som för
den till Neapel sände spannemål influtit, var
under Revisionstiden ännu ingen räkning in-
kommen, som visade hvad det kostade och så¬
ledes omöjligt bestämma om och huruvida nå¬
gon förlust derå uppkommer.
Då jag nu mera ansett mig besvarat alla
gjorde anmärkningar, som röra Magazinsln-
rättningens revision, får jag vördsammast erin-
dra Ridderskapet och Adeln, det all instrum
ction i följd af sednaste Ständers hemställan ,
ännu saknas för Förvaltningen af Magazingln-
rättningen; och då brefvet af den 7 Novem¬
ber j8fi nu mera i de flesta delar är otillämp¬
ligt, kan man anse detta Verk vara utan ali
instruction och där någon föreskrift icke fin¬
nes blifver alltid granskningen svår och obe¬
stämd, Och grunderne för bedömmandet olika,
efter hvarje individs eget sätt att se, hvilket
Revisorerne i ingressen af deras berättelse
äfven anförts.
Sluteligen torde mig tillåtas möta den a£
Herr Friherren gjorde, men med Magazins-
Jnrättningen intet sammanhang ägande an¬
märkning, det Revisorerne icke i sine be¬
rättelser omnämnt den uppkomne rättsfrå¬
gan, rörande husen å HelgeAnd6 Holmen*
hvarifrån grunden till denna anmärkning
hämtats, har jag icke varit i tillfälle för mig
gör» fattligt. Instruqtionen för Rikets £iäodere
lien 24 Februaru,,
78I
Revisorer åf den 10 Junii 1812, elen enda fö¬
reskrift mig veterligen förefinnas, innehåller:
”det StatsVefket skulle af Revisoreme gran¬
skas;” inen då någon köpeskilling ifrån Stats-'
Verket till förenämnde egendoms inköp, aldrig
Utgått, kunde Revisorerna, tvärtemot deras in-
Struction, aldrig taga någon kännedom, af det
förevarande ämnet, och af den slutsats Herr
Friherren gjordt, deraf att köpeskillingen sko¬
lat utgå af den så kallade Rubelfonden, finner
jag icke eller någon anledning vara, att för¬
ändra min öfvertygelse, enär Rubelfonden i-
från början utgjord! ett, Hans Maj.ts enskildt^
lån, och således berott, uppå Hans Maj:ts E-
get höga godtfinnande att efter välbehag dis¬
ponera.
Åsigter, 1 så vidt omfattande ämnen,
kunna vara olika, men att sann fosterlands¬
känsla ledt Revisorernes åtgärder, derom vå¬
gar jag försäkra Ridderskapet och Adeln.
N:0 7:
Herr Hjärne, Carl jacobi
I anledning af Konungens Befallningshaf-
vandes i Götheborg underdåniga förslag om
Inrättning derstädes af ett LåneContoir till för¬
mon för den der aftynande handeln, har Kongl.
Maj:t uti Nådig proposition af den 19 Februaris
till Riksens nu församlade Ständers pröfning
öiverlemnafe detta förslag sorn Kongl. Maj.£
Deri 24 Februarii.
med Sitt Nådiga tillstyrkande beledsagat, der¬
vid likväl såsom ett alternatif blifvit uppgif¬
vit utgrening till Götheborgs Stad för någon
af Bankens allmänna låne-anstalter.
Då det således tillhör oss, att af tvenne
för Staten nyttige förslag välja det bästa och
dessförinnan tillse, hvilket såsom sådant bör
äga företräde, så går jag nu att i detta afseen¬
de våga yttra mitt omdöme. Att Götheborgs
handel är uti ett fortfarande aftynande, är o-
bestridligt, och i detta fall fordrar allt det bi,'
träde som kan åstadkommas, utan för stor all¬
män uppoffring» Götheborgs aftagande handel
har ganska menligt verkat på de Götheborg
omgifvande landsorter och ökat deras förlägen¬
het; äfven de böra således lifligt önska bote¬
medel, men deras förlägenhet är större än att
den ensamt kunnat åstadkommas af Götheborgs,
och således icke ensamt afhjelpas genom det
Götheborg blir ensamt hulpen. Det föreslagna
LåneContoiret som uteslutande skulle blifva
förmonligt för Götheborgs handlande skulle
Öka förlägenheten för de omgifvande landsor-
terne, i samma moa som de derigenom skulle
blifva alldeles beroende af Götheborg. Ett
privat LåneContoir skulle äfven möjeligen kun¬
na komma att hafva FilialDisconternes öde,
och den som påminner sig det, lärer icke in¬
gå på ett förslag sorn skulle kunna återföra en
oreda som varit så högst skadelig för det all¬
männa- En BancoDiscont i Götheborg skulle
kunna, jemte det den hjelpte Götheborgs alla
innevånare-classer, äfven hjelpa landsorternes
Den 24 F einiar ii.
78f,
innevånare, utan att hjelpen skulle passera
genom Götheborgs handlandes händer eller af
dem bero. Ett sådant skulle vara en ren väl¬
gerning för hela orten, och till en ganska be¬
tydlig mon lindra ortens penningeförlägenhet,
om äfven landtmannens produet kunde belånas
likasom bergsmannens. Den betydeliga handt-
verks-classen i Götheborg som från det före-
slagne LåneContoiret såge sig utesluten, skulle
i Disconter äga lika rätt med de handlande,
för att afhjelpa ett betryck som ofta är långt
större än en handlandes, hvilken oftast i sig
sjelf och sitt uppförande får söka orsaken till
sitt betryck.
Då det således som jag hoppas visar sig
att en BancoDiscont i Götheborg skulle med¬
föra en väsendtlig nytta, icke endast för sta¬
den utan jemväl för angränsande orter hvilka
deremot genom låneinrättning endast för Sta-
den, förblefvo utan den hjelp, de lika med
den, hade rättighet att påräkna; så drager jag
icke i betänkande att för min del tillstyrka en
BancoDiscont i Götheborg, som äfven, om den
lagliga äfvensom öfverräntan skulle nedsättasj
(hvarom fråga blifvit väckt) alltid skall bära
sig utan Statens eller Bankens förlust, eller
det allmännas. Jag får derföre ödmjukeligen
föreslå:
1:0. Att en BancoDiscont för Bankens
räkning i Götheborg må inrättas med 2 mil¬
lioners fond, tagen från den som hittills lör
BancoDisconten i Stockholm varit anslagen,
784
ben 24 Februkrii-,
med fästadt afseende på de här föreslagne dela
tagare, hvilka icke mera böra* erhålla hya lån
i BancoDisconten i Stockholm®
2:0. Att Westergöthland,Wermland,Dahls*
land, Bohuslän och Halland måtte äga rättig»
het att jemte Götheborgs Stad, denna inrätts
niog begagna.
3:0. Att för lån derstädessådana va¬
ror lingö hypothiceras som brandförsäkrade,
ingen förändring kunde undergå, under Ma-
gazinerutgen och häribland spannemål förlandt-
männen, dä, jemte ansökningen bilades Kotl-
ungens Befallningshafvaodes bevis att den vo*
re deponerad antingen i KronoMagazinet eller
annat Magazin under Konungens Befallnings¬
hafvande» vård, likväl alltsammans brand-
försäkradt 1 hvilket fali som helst, och att en¬
dast ritorr spannemål belånas*
4=0* Att denna BancoDiscont skulle lika
med BancoDisconten i Stockholm styras af
Riksens Ständer? dertill serskilt valde fullmäg®
tige, med samma föreskrifter som Stockholms
BancoDiscont, och underkastade den vanlig®
revisionen af Riksens Ständers Revisorer.
Jag känner och erkännner för väl Herr
Grefve Rosens berömvärda nit för sitt Län,
för att tvifla, det icke Herr Grefven sjelf, skall
häildre önska etablerandet af en inrättning a£
denna beskaffenhet, hvarigenom alla och icke
blott
Dm 24 Fehruarii,
blott en del af Länets innevånare hade till¬
fälle att inom dess område söka ett understöd,
som nu med omgång, kostnad och tidsut¬
drägt måste här, på ett aistånd af 50 mil
sökas.
jag anhåller att detta mitt memorial måt¬
te må medfölja Konungens Nådiga proposition
till vederbörligt Utskott. ,
N o 8.
Herr Adlercreutz^ Gujlaf;
Herr von Becker har i Hpglofl. Ridder-
skåpets och Adelns lörra Plenum, med sanna
färger tecknat landtmännens förlägenhet i We¬
stergöthland. Han har äiven uppgifvit me¬
del att afhjelpa den. Med Herr von Becker
delar jag öfvertygelsen, att den af honom fö-
reslagne Magazinsjnrättning är bästa, om icke
enda sättet att förebygga den ofärd, som sy¬
nes hota denna härliga provinceos jordbruka¬
re. Nya lårretillgångar, de inå HlKkapas hu-,
ruisom helst, kunna väl ögonblickligt afhjelpa
bryderiet men skola innan kort öka densam¬
ma. Deremot skall troligen den föreslagne
Magazinslnrättningen sätta jordbrukaren i stånd
att utan svårighet afbörda sig Statsbidragens
samt återföra trefnad och välmåga bland vår
allmoge.
Bil. tili Ridd. 0. Ad, Pr. I Band. 50
786
Dea 24 Februari i,
Men de af Herr von Becker föreslagne
sedlar till spajinemålsuppbandlingen, fruktår
jag, icke komma att uppfylla det åsyttade
ändamålet, nemligen: att i hvar mans hand,
blifva en gällande valuta, äfven användbar i
Kronans uppbörd, med ett stadgadt förhål¬
lande till vårt nu gällande mynt. Och hvil¬
ken authoritet skulle utlärda dessa sedlar, att
de kunde vinna ett så önskvärdt förtroende?
Då Banken icke troligen lärer få anlitas i Och
för detta vigtiga ändamål, emedan dess nu u-
telöpande Sedelmassa, hvarken bör ökas eller
minskas, så vida Högloft. Riksens Ständer
vilja iagttaga en älfvarlig rättvisa mot Banco-
sedlarnes nu varande innehafvare, så får jag
derföre ödmjukeligen föreslå, att i stället för
de af Herr von Becker, till spannemålsupp-
köp proponerade sedlar, RiksgäldsConfoiret
må till detta ändamål få utfärda Statsobliga¬
tioner, löpande med 3 procents ränta, hvil¬
ken af Bankens behållning årligen liqvideras.
Detta bidrag, till jordbrukets vidmagt-
hållande och de jordbrukandes förmån, sorn
bära öfver tvåtredjedelar af Statsbördan, lära
Högloflige Riksens Ständer icke vägra, i syn¬
nerhet då hitintills ännu icke något blifvit gjordt,
att hindra denna närings produeter, falla i det
yttersta vanvärde.
Jag anhåller att detta mitt memorial, jern*
te Herr von Beckers, biifver de andre Stån¬
Den 26 Februarit,
73?
den cOmmuniceradt och till Vederbörligt Ut-
skott remitteradt,
N.o 9.
Herr Cederschjöld, Per GuJlaJ 1
Det förslag Herr v. Becker uppgifvit till af-
hjelpande af Landtulannens förlägenhet, me-
deist inrättandet af allmänna Magaziner, hvar-!
est man kunde, mot erhållande af depositions-
attester, aflemna sin öfverfiödiga spannemål,
Synes mig med vissa förändringar, kunna blif*
va ganska välgörande. Dessa Magaziner böra
nemligen blott blifva ett slagg spannemåls-
Bank, hvarest torkad spanmål kan mot d po«
sitionåattést insättas, och vid attestens uppvi¬
sande utbekommas. Dessi depositionsattesler
må man och man emellan gå och gälla för
hvad de kunna, samt begagnas dels såsom
pant för penningeförsträckningar, och dels så¬
som bytes- och betalningsmedel, efter ett för
tillfället öfverenskommet penningevärde. Men
dessa Attester borde ej få antagas i Kronans
uppbörd; och icke ens äga något heflämdt pen¬
ningevärde. Denna Magaz nsinrättning skulle
således hvajrken köpa eller sälja: och påspan-
målen intet Magazinspris utsättas, hvarken
minimi eller maximi.
N.o. 10.
Herr Rothlieb, Axel:
Fördelarne af torkad spannemål vid Ma-
788
Den 24 Fehruarii,
gazineringar, jemfördt med oiorkad; later ej
bestrida sig. Men de svårigheter som hittills
mött Tiondegifvaren, att kunna lefverera oklan¬
drad spannemål, skulle visserligen ej minskas,
om en allmän författning anbefälte tiondens
utgörande uti torkad spannemål; ty dels skul¬
le den vid aflämnandet finnas eller tydas vara
bränd och för hardt, dels för lindrigt torkad.
Svårligen kan en tiondegifvare, som årligen
endast har 5 eller 3 tunna tiondeutgift, för j
måj till annan torkinrättning än deras bakug¬
nar. Jag nödgas derföre framställa betänklig¬
heter emot det gjorda förslaget att tionde¬
gifvare borde erlägga den med torkad span¬
nemål; och anhåller att denna snmärkning
måtte åtfölja Friherre Skjöldebrands memorial
till behörigt Utskott.
till PleniProtocollet för d. 26 Februarii,
förmiddagen.
Herr af Uhr, Carl David:
Sedan fråga uti Ridderskapets och Adelns
Plenum den 18 i denna månad blifvit väckt,
om förändring i reglementet för Dykeri- och
N:o 1
Den .? 5 Februarii.
783
BergningsCompagniet, anhåller jag vödsamt,
att tå fästa Ridderskapets och Adelns upp¬
märksamhet vid ett ämne, som härmed står i
ganska nära sammanhang.
Uti memorial af den 16 Ocfober 18 »8
hade Kongl. Maits Befallningshafvande uti
Götheborgs och Bohus Län hos_ Kongl. Maj:t
i underdånighet anmält Dykeri-OfveiCommis-
sarien O J. Westbecks ansökning om belöning
och understöd af allmänna medel för stna upp¬
finningar, i afseende på bergning af i sjön
förolyckat gods.
Directionen öfver Dykeri- och Bergnings?
Compapniet samt Förvaltningen af Sjöärersder-
ne häröfver hörde, hade med vitsordande af
Westbecks utmärkta förtjenst vid verkställdte
bergningar och förbättringars uppfinnande i
methoden, hvilket beredt honom en gåfva af
2000 R:dr af Compagniets tillgångar och dess
belöningsmédaille, i underdånighet hemställt,
om icke då hans uppfinningar i denna del,
6kulle medföra betydlig nytta genom deras
allmänna kännedom och personers inöfvande i
sättet att dem använda, Kongl. Majit skulle
i nåder täckas, för Westbeck anslå en viss
årlig summa att af honom få uppbäras, emot
skyldighet, alt ej mindre uppgifva denna berg-
ningsmetbode, än ock i behandlingen deraf un¬
dervisa; hvarjemte Förvaltningen af Sjöären-
derne förmält sig hafva inhämtat, att West¬
beck sjelf uppfunnit nya och af andra ännu
i«ke begagnade instrumenter, med hvilka han
79°
Den 26 Februarii,
ef'er eget arbetssätt, anställt bergningar på
djupet fräta och med 9 och 10 till och med
14 famnar under vattenytan och detta för öpp¬
na hafvet samt omväxlande strömå.ag, att i-
bland de af Westbäck uppgifne bergningar en
i synnerhet skedt, sedan fartyget med lasten
varit i 8 år af Dykeriet öfvergitvit och ansedt
som förloradt, att ett på 10 famnars djup sjua*
Is it Ekfartyg, en ny Engelsk Brigg om 60 Lä¬
sters dtägt blifvit genom Westbäcks åtgärd
upptagit, att likaledes last och skråf af ett
fartyg på 14 famnars djup af Westbäck blif¬
vit bergadt, att han vidare på 12 famnars
djup, från en sjunken Galeas uppfiskat ett
115 famnar långt och ti tum tjockt nytt an¬
kartåg, som legat 3 hvarf omkring vind¬
spelet och ändteligen att enligt Westbäcks
uppgift omnämnde 5 bergning3r uppgått till
ett värde af nära 90,0:10 R:dr Banco utom
sjelfva Ankartaget, hvarföre Förvaltningen an¬
såg Westbäck gjort sig förtjent af något ve¬
dermäle, hälst uppfinningen vöre en bland de
nyttigare och för det allmänna samt serdeles
de trafiquerande gagneligare företag, som blif¬
vit Yerkstäldte med så beskaffade bergnings-
redskap och på sådant sätt använde, hvars
kännedom ännu vore Westbäck ensamt för¬
behållen; men borie blifva allmänntiare be¬
kant, på det konsten icke med Westbäcks
bortgång till verklig förlust måtte gå förlorad*
Förvaltningen af Sjöärendeme hade der¬
jemte i underdånighet hsmstält, om icke utaf
allmänna medel ett årligt arfvode af 5 å 600
Den 26 Februftrii.
791
Rdr Banco kunde Westbäck tilläggas i 6 år,
med förbindelse att under denna tid icke alle¬
nast undervisa Och behörigen underrätta vis¬
sa personer sorn dertill borde af DykeriDire-
ctionen utses, hvilka slags instrumenter bor¬
de anskaffas, och huru de skulle inrättas, samt
på hvad sätt de kunde med mästa framgång
till ändamålets vinnande användas, utan ock.
inO.n loppet af nämnde tid, hafva uppfunnit
en så beskaffad af horom omnämd vattenlyck-
ta, sorn tunnes vid bergningen vara af en
mera äker och hufvudsaklig nytta, än de hit¬
tills begagnade Dykeriklockor och vattenki¬
kare, .hvarefter och sedan fördelarne deraf
blifvit vederbörligen utrönte och styrkte, det
skulle ankomma på Kongl. Maj:ts nådigagodt-
finnande om Westbäck till ytterligare belöning,
för en så riksgagnelig uppfinning finge för
dess återstående lifstid, till underlättande af
behofven vid en annalkande ålderdom, ett li¬
ka arfvode uppbära.
Förvaltningen af Sjöärenderne hade tillika
ansedt det böra blifva DykeriDirectionensålig-
ganden, att öfver verkställigheten hafva nog-
grannt inseende och med årliga berättelser
derom till Förvaltningen inkomma, samt att,
6edan Westbäck, tillärt vissa af Directioneo
utsedde personer, foga den anstallt, att lika be¬
skaffade bergningsredskap höllos i ordning på
de ställen, der DykeriMagaziner äro anlagde,
för att vid påkommande behof tillgå; äf¬
vensom att det af Westbäck uppfundne ar¬
betssätt, vid instrumenternes begagnande, H~
Den 36 Februarii.
kaledcs på alla ställen infördes; och för öfrigt
skaile, derest Kongl Majit i nåder biföll ett
årligt arfvode, Westbäck ovilkorligen åligga
att till Förvaltningen af Sjöärendeme ingifva
ritningar och beskrifningar på de af honom
redan uppfundne bergniDgsinstrumenter.
Sedan Kongl. Commerce-Collegium och
Kongl. StarsContoiret häröfver äfven blifvit hör¬
de, hade Kongl. Majit i nåder ansett frågan om
be löning iör Westbäck, icke lämpeligen kun¬
na prölvas förr, än omständigheterne, i an¬
seende till hans uppfinningar och sättet att
dem använda blifvit närmare utredde.
Derefter och sedan Förvaltningen af Sjö-
ärenderne till Kongl. Maj=t insändt erne af
Westback uppgjorde plancher, utvisande 16 af
honom uppfundne instrumenter, jemte beskrif¬
ning om sättet för deras användande, hvarföre
Westbäck sökt en årlig lifstidspension af öoo
R.dr Banco emot förbindelse, att i den nya
bergningsmethoden och på eg^n bekostnad in¬
öfva 3 å 4 personer och tillika anmält, att
han för att göra försök med vattenlycktan
henölde cn ersättningssumina stor soo R:dr
Banco och DykeriDirectionen i anledning der¬
af utlåtit sig; ”att om ej alla af Westbäck
uppgifne iustrumententer, så construerade som
ritningen utvisar, tillförene af Directionen in¬
nehades, uppfinningen deraf således måste
hänföras till Westbäcks egen förtjenst, hvaraf
nyttan och användbarheten icke kunde förne¬
kas” Att Westbäck ytterligare med betyg
Den 25 Februari i.
793
Styrkt huru han nyligen å ett Danskt foro-
lyckadt tvådäcksskepp, på 34 famnars djup,
uppbåtat och söndersågade bagge däcken samt
bergat åtskilligt gods och Förvaltningen af
Sjöärenderne, som ansedt Westbäck hafva full-
gjordt äbggandet u‘i Kongl. Brefvet af den
24 Januarii 18- 1 , således tillstyrkt, att han
matte hugnas med en lifstids pension af 500
R;dr årligen och derjemte erhålla 800 R;dr
till försöks anställande med vattenlyktan,
hade Kongl. Maj;t under deo 29 Augusti stst-
lidit år, i nåder behagat förklara, att Dykeri-
Directionen borde yttra sig bestämt angående
instrumenterne, och huru mycket Dykeriet
ville i premium bestå, innan frågan om pen¬
sion kunde afgöras, äfvensom att förskotts¬
medlen till vattenlycktan skulle pröfvas i sam¬
manhang med regleringen af g.de hufvud-
titeln.
Hvad sedermera härutinnan blifvit till¬
gjordt och besiutit är mig obekant, men då
af hvad jag nu haft äran anföra finnes till¬
räckligen upplyst, att så väl DykeriCampag-
niet som Förvaltningen af Sjöärenderne, hvil¬
ka aucthoiiteter säkrast äro i tillfälle att be¬
domina rätta värdet af Westbecks uppfinnin¬
gar i denna väg, bägge vitsordat deras nytta
och användbarhet och af sådan orsak tillstyrkt
deras begagnande, är också all anledning för¬
moda det Kongl. Majit af allmänna medel i
Nåder tillerkänner Westbäck någon deremot
svarande belöning; men då Westbäcks upp¬
finningar att på 6törre djup och på ett vick
794
Deri 26 Februarii.
sträcktare omfång, än det förut varit möjligt,
att bärga förolyckat gods, redan medfördt sä
mycken nytta, är otvifvelaktigt att fördelarne '
skola blifva ännu större, i samma mohn dess
insigter binna utvecklas, hvartill torde fordras
mera medel än af en enskilt kan väntas, och
jag anser derföre ifrågavarande ämne förtjena
Riksens Ständerssynnerliga omvårdnad, och får
af sådan anledning fästa uppmärksamheten å
de utvägar, som kunna finnas tjenligast att till
enskilt och allmän nytta för framtiden begag.
na dessa i min öfvertygelse vigtiga upptäck¬
ter. J,g hemställer fördenskull om icke Rid—
derskapet och Adelnskulle finna för godt, att till
O'COiiomie Utskottet remittera den af mig nu
gjorde framställning, med anmodan att detta
Utskott, efter inhämtad fullständigare känne¬
dom af ämnet, måtte inkomma med fö slag till
grunder för de reglementariska föreskrifter, sorn
kun. a finna*, lämpelige till efterlefnad, för den
authoritet, hvilken efter nu varande Dykeri-
Octroijs slut , kan komma att emottaga och
verkställa de med denna befattning förenade
åligganifn. med fästadt afseende pä så väl en¬
skildes som Statens gemensamma fördelar,
hvarefter Riksens Ständer blifva i tillfälle, att
i underdånighet hos Kongl. Maj:t anmäla do¬
ras önskan i denna tiel.
N:o 2.
Friherre Cederström, Jncrb:
Utan systéme för Statshushållningen blif-
Den 26 Februarii.
795
va dithörande detailler efter små, ensidiga el.
ler tillfälliga anledningar bestämda- Att parti,
ella förluster och förlägenhet derigenom al¬
stra', är naturligt; att ett sådant förhållande
till stor del, örn icke helt och hållit, kan an¬
ses hafva orsakat närvarande penningeförlägen
het, lärer icke kanna bestridas} äfvensom att
vi kunna hoppas genom fastställande af ett
Statshushållnings-systéme, framdeles undgå de
olägenheter, vi erfarit genom brist på ett så¬
dant.
Jag föreslår derföre, att innan partiella
frå or af S atsceconomisk natur handläggas,
grunderna för det Statshushållnings-systéme
som skall följas må bestämmas och då, så väl
Stats- som Banco- och Allmänna Besvärs-Ut-
skotten handlägga sådana frågor, anhåller jag
om remiss af denna motion till förenämnde 3'ne
Utskott, och hemställer derjemte om icke Flög-
loff Ridderskapet och Adeln, i enlighet med
44 §- Riksdagsordningen, ville bestämma, det
Utskotten inom 14 dagar efter dclfåendet af
remissen böra med sitt utlåtande deröfver in¬
komma.
N.o 3-
Friherre Wrangel, Hinning:
Inrättande af allmänna postvagnar, förre¬
sandes beqvämlighet och för förskaffande af
större och mindre paketer, har vid flere före¬
796
Den 2 G Fehr uarii,
gående Riksdagar varit ett föremål för Riksens
Ständers uppmärksamhet. Denna inrättning,
så väl beräknad för, en ökad cornmunicatioo
och ett skyndsammare u!bredande af kunska¬
per och industrie, har af mångå blifvit till dess
verkställbarhet i vårt land bet viflad; eme¬
dan några få försök i detta afseende misslyc¬
kats. Jag för min del vågar dock tro, att det¬
ta misslyckande endast berott af de lika priser¬
na för postvagnens och den vanliga skjuts-in¬
rättningens begagnande; då man för lika godt
köp kan färdas med vanlig skjuts som på
postvagn; så är det naturligt, att man i allmän¬
het föredrager det sätt, som är förenadt med
mästa oberoende. Sjelfva saken har i allt fall
för mycken vigt för att lättsinnigt öfvcrgifvas
efter första försöket, och hvar och en, hvars
yrke eller industrie fordrar en allt mera ut¬
vidgad rörelse och sätter honom i gemenskap
med allt flera orter och personer, kan ej an¬
nat än betragta, en på detta sätt, åstadkom¬
men säkrare och beqvämligare communication,
såsom ett bland de nödvändiga vilkor för vårt
lands förkofran och för dess industriella och
cominerciella utveckling. Det är af sådan grund
som jag icke drager i betänkande, att äfven i
detta ämne pröfva Ridderskapets och Adelns
tålamod genom framställning af mina tankar
och åsigter. Det är en tanke sorn vittnar örn
föga upplysning att bristen på produeter gör
communicationens utvidgande öfverflödigt, till
dess man afhjelpt denna brist, eller, med an¬
dra ord, att man först måste hafva tillgång
på en mängd produeter, innan man vänder sin
Den 28 Felruarii.
797
omtanka, på utvägarna att öfverflytta dessa
producter från ett ställe till ett annat. Det är
tvärtom communicationens möjlighet och lätthet
sorn i allmänhet uppmuntra till production. Sveri¬
ge är nu fattigt, men det har i sitt sköte en
mängd oanvända naturalster och obegagnade
kunskaper, som genom förökad communication,
lätt nog skulle göra det rikt Det är hvarken clm.
lien eller krajier för produetionen sorn fattas oss:
det ar hog och uppmuntrande anledningar att
producera, det är bristen på allmänt spridda
kunskaper i detta hänseende. Denna reflexion
borde ensam v?ra tillräcklig, att tillintetgöra
all liknöjdhet i afseende på utvägarne till en
förökad communication inom vårt land.
Fostvagns-inrättningen, en aF de förnäm¬
sta utvägar till en förökad communication, rö¬
relse och industrie, är derföre värd den stör-;
sta uppmärksamhet.
Denna öfvertygelse skall lända mig tili
ursägt, då jag nu täger mig friheten att tram^
ställa ett utkast till hufvudgrunderna för den¬
na inrättnings organisation, jemte den anmärk¬
ning, att Postverket, såsom ägande kännedom
om detaillerna i detta ämne, och om medlen
för verkställigheten, torde böra åläggas, att
så snart sig göra låter, till Riksens Ständer
inkomma med nödige upplysningar och för¬
slag, åsyftande att vinna ändamålet på det lät¬
taste sätt och med den minsta kostnad.
1:0 Till en början skulle postvagnar en-
798
Den 26 Febr nar ii.
däst begagnas emellan Rikets större Stä-det
samt till och från de plaiser, som utgöraföre-
ningspuncter emellan Sverige och det öfriga
Europa} såsom från Stockholm öfver Göthe¬
borg till Helsingborg, emellan Stockholm och
till städerna Ystad, Carlscrona, Gefle, samt
poststationen Grisslehamn.
2:0 Mellan dessa städer och platser borde
postvagnarna intaga den vanliga postens ställe.
3:0 Å alla de ställen där posterna åtskil¬
jas, bör vara tillgång på serskild postvagn,
likaså på de yttersta punctsrne af postgången.
I mån af ökad rörelse mäste flera eller större
vagnar hållas i beredskap.
4:0 Tjenligast till postvagnar torde vara
så kallade Hollsteinare med 3?ne säten för 4
resande, kusk och skjutsbonde.
5:0 På hvarje häst beräknas 20 Lispundfi
tyngd, då man per medium antager 8 Lisp.
vigt för hvarje person utom skjutsbonden, som
ej ingär i beräkningen. Från 2 till 6 hästar
kunna bestämmas, såsom det vanliga antalet,
hvilket dock Gästgifvaren i nion al vägarnas
svårighet bör hafva rätt att föröka, likväl u-
tan att kunna fordra skjutspenningar mera än
för en häst på hvarje 20 Lisp. Ej mer än 4
resande kunna medfölja posten, m^n paketer
emottagas så många som hälst, då allt efter
behofvet bondkärror eller bondvagnar få ta¬
gas till hjelp, enär tyngden för en postvagn
Den 2 o Februarii.
799
med 2;ne hästtfrs nspann i annat fall skulle
öfverstiga iso Lisp.
6:0 Emot den skjutslega, sorn för resande
med postvagn bestämmes, får hvarje person
fritt medtaga saker af a Lisp. vigt; hvad sorn
öfverstiger den vigten, ersättes lika med af¬
sända paketer enligt den tariff, som längre
fram kommer att föreslås.
7 0 Under hela vägen begagnas för sam¬
ma postvagn, samma kusk, likväl bör på hvar¬
je station flera sådane vara att tillgå i hän¬
delse att ombyte vöre af nöden. Till en dy¬
lik post-kusks’ skyldigheter, hörer att halva
uppsigt öfver och ansvara för alla medförde
saker och paketer. På hvarje mil skall post-
vagnen från- och förspänningstiden inberäknad,
ej använda mera än i§ timma. Dessutom be¬
räknas för frukost § och för middagen 1 tim¬
ma på dagen å de ställen som dertill blifva
utsedde, postvagnen bör färdas minst 12 mil
om dygnet. De timmar som efter denna be¬
räkning blifva öfrige, användas till hvila;
skulle kusken förorsaka onödigt uppehåll, så
tillkommer det närmaste Postmästare, att i an¬
ledning af de resandes sammanstämmande an*
gifvelse , sådant till beifrande upptaga.
8:0 Så väl för mera säkerhet som för me¬
ra redighet böra alla inkomster och. omkost¬
nader beräknas per mil.
9:0 Posthemman tillslås reservskjutsen j
8oo
Den 26 Februarii
Gästgifvarne åläggas att till postvagnens fort.,
skaffande, hafva sina hästar i beredskap, med
rättighet att lör en opåräknad mängd af saker,
eller ett ovänligen försvåradt väglag, uppbå¬
da de närmast belägna af reserven, som dertö*
re njuta lika skjutslega med gästgifvaren.
10:0 För hvarje häst betalas; så väl från
staden som landet, den för landet fastställde
skjutslegan.
11.0 Postverket betalar den andel sorn
vanligen blifvit erlagd för r a 2 hästar; re¬
sten af omkostnaderna fylies genom de medel
tora af forvagns-inrättningen kunna inflyta.
12:0 Då vigten öfverstiger hvad hittills
varit tillåtit att under namn af bref med po¬
sten afsända, vidtager pakets-beräkningen per
vigt.
13:0 Saker, som i jemförelse till deras
vigt, intaga ett stort rum, böra, då de öfver»
stiga ett visst cubikinnehåll, eller en viss volumi-
nité, ökas i priset per vigt, från 2, 5 till 50
procent. Denna omständighet måste nödvän¬
digt observeras till förekommande af förlust,
emedan i annat fall postvagnen lätt kuode blif¬
va uppfylld af lättare saker, som upptaga stor
platts, utan att derföre kunna påräkna någon
ersättning.
1410 Närvarande skjutsförfattningar tillå¬
ta,
ben 26 behruarii,
Sol
ia 5 ätt på I häst lägga ett Skeppund eller
éo Lispunds vigt, emot den för landsbygg-
den stadfästade skjuttslegan af 24 sk. Riks-
gäidssedlar per mil. Detta förhållande bör
utgöra grunden för alla bestämningar i frå¬
gan om postvagnens begagnande. När man
har så mycket saker att sända, att de enligt
bu gällande Författningar, fullkomligt uppta¬
ga en häst, så kan man ej vara villrådig i
Val af det bästa forslingssättet.
rs;o. Utan att tilltro mig skicklighetett
ätt för pöstvagnsinrättningen fixera en allmänt
giltig taxa, tager jag mig dock friheten att
föreslå principerna för dess uppgörande, helst
snan torde önska, att vid en calculs uppgö¬
rande äfven finna möjligheten af en påräk¬
nad vinst j hvilket jag äfven tror mig kunna
Visa.
16:0. Da 20 Lisp. kosta 24 sk. Riks¬
gälds per mil, så bör hvarje lispurid ifrån 10
till och med 19 kosta 1 sk., 3 t. Riksgälds-
sedlar eller 9 runstycken BancOj hvarje Lis¬
pund från och med 1 till Och med 9, be¬
talas med i| skilling Riksgälds eller 1 skiD
ling Banco per milj hvarje skå]p. från och
med 10 till Och med 19 betalas med i§ run-
runstycke Riksgälds, och hvarje skålp. från
den högsta vigt breftaxan upptager till och
med 9 skålpund med 2 runstycken. Calculen är
så uppgjord, till vinnande af säkrare Utslag, att
Vinsten för inrättningen måste blifva betydlig,
Bil, till Ridd, o. Ad, Pr, 1 Band. 51
8oi
Den 25 Fehr ilar ii.
emedan man i allmänhet måste påräkna små
paketer. (N, g. hvarje resande bor endast er¬
lägga 12 sk. Riksgäldssedlar per mil )
i7;o. Af den mot slutet uppgjorda cal¬
cul, synes tydligt att ponvagnsiurättningen
klokt organiseradt, ej kan annat än fullkom-
ligen bära sig, äfven om endast lå saker eller
resande medfölja, ty om endast 2:ne hästars
annspann behörv*s är omkostnaden i R.'dr
Banco, hvarifrån lör posthästarne afgå i Rulr
Riksgäldssedlar, då man måste förmoda, ett
tillräckligt antal resande och saker, för att
betäcka återstoden 24 sk. Riksgäldssedlar.
I denna beräkning är ej upptagen den hö¬
gre afgift, som för brefven erläggas, emedan
denna Kronans inträd' bör såsom påräknad in¬
komst oafkortad inflyta: men då man kan
vara öfvertygad att omkostnaderne med un¬
dantag af skjut&legan äro för högt upptagne,
i denna calcul, kan man ej eller undgå att finna,
huru verkställbar denna inrättning i sådant
afseende är.
18:0. Vid PostContoiren bör serskild bok
föras, der resande egenhändigt anteckna sina
nnmn och ordningsnummer och der paketernas
nummer och vigt upptagas. Denna bok bör
vara tillgänglig för hvarje resande, till före
kommande deraf att platts lemnäs den erta
framför den andra i någon annan ordning än
den i hvilken de anmält sig. Resande sora
tecknat sina namn och contant erlagdt rese-
Den 26 Februarii.
823
omkostnaderna, få pass och ordningsnummer
påtecknade samt PostContoirets stämpel på¬
tryckt. Skulle plats saknas för en resande
som i denna ordning anmäler sig, så blifyer
han framför andra berättigad till plats å näst¬
följande postvagn. Det förstås af sig sj?lf att
ingen resande emottages på postvagnen, utan
behörigt pass, och kunna passdiaritrna i detta
hänseende controllera PostContoiren Å alla
medförde saker erhåller kusken eller condu-
cteuren en förteckning, som vid hvarje Post-
Contoir förevises.
19:0. Till befrämjande af större vahru-
tillförsel bör hvar och en tillåtas att efter sin
beqvämlighet, på de ställen der ombyte af
hästar skall ske, få inlemna de inpackade och.
färdiga paketer, sorn skola sändas med posten.
Den Gästgifvare sorn ej kan skrifva eller räk¬
na, måste för dagen anskaffa en person i sitt
ställe, hvilket ock rättvisligen kan honom å-
läggas, då vid inrättningens organisation, man
måste upptaga i beräkning något arfode för
dess möda.
20:0. Postvagnens lätthet och rymlighet
beror af dess ställning och sammansättning.
En 6törre Hollsteinarevagn med läderöfver-
drag, som genom spänning kan ökas och min¬
ekas efter behof torde för ändamålet vara bäst
passande. Flera omgångar hjul och kjelkar
för hvarje vagn, böra på tjenliga distancer
vara att tillgå, på det uppehåll och dröjsmål,
så vidt möjeligt är, må undvikas. Postväg-
*04
Den 26 Februarii,
nen bor för sakernas bättre medfart och minsk¬
ning i tyngden, hvila på fjedrar. Dessutom
bör vid hvarje PostContoir finnas triangelvå¬
gar af det slag som i England brukas och
hvarpå hela vagnen kan vägas, hvarigenom
nian lättare controllerar förteckningens rigtig-
het. En sådan Holsteinervagn med flera om¬
gångar hjul m. m. inberäknade, kan ej kosta
mera än 1000 R:dr Banco. Till en början be-
höfves ej flere än 20 stycken vagnar, hvilka
således belöpa till 20,000 R:drB:co: 50 stycken
triangelvågar å 150 R:dr gör 7500 R:dr. Öfri¬
ga ommkostnader, som här ej så noga kunna
specificeras, upptagas till 12,500 R;dr. Sum¬
ma 40,000 R;dr Banco.
Detta förlag torde möjligen på ett års tid
kunna betalas och i fall en längre tid dertill
erfordras, tyckes det dock, att dessa pennin¬
gar voro väl använde, då de på detta sätt i
så betydlig mån bidroge till industriens upp¬
muntran. Ju mera productift ett Capital är,
destomindre borde förlaget afskräcka, minst
i fråga om en inrättning, som förr eller sed¬
nare genom sakens natur nödvändigt skulle
blifva en källa till inkomster för Statsverket
och ett medel till förminskande af den dire-i
cta bevillningen.
21:0. Genom denna inrättning synes väl
Postmästarnes besvär vara betydligt förökadtj
men utom den tillfredsställelse de borde finna,
i det yppade tillfället att så betydligt med¬
verka till allmän nytta* torde, såsom ersätt^
Den 26 Februarii. go§
ning börs dem tilläggas ett arfvode, hvar-
till finnes tillgång i de opåräknade utgifterna
enligt den i 17 §. åberopade calculen.
Om t. ex. Postmästaren för hvarje io;de
skålp hade rätt att beräkna sig 2;ne skillingac
Riksgälds tillgodo af de influtne medlen, så
kunde han anses väl betalt, utan att behåll»
ningen vore betydligt minskad.
22:0. Den kusk eller Conducteur,’ som
vågade serskildt mottaga något paket, borde,
utom erläggande af bestämda böter, mista
tjensten, och det olofliga mottagne paketet
skulle tillfalla den, som kunde bevisligen
upptäcka bedrägeriet,
Då jag tillåtit mig att i detta ämne pröf¬
va Ridderskapets och Adelns tålamod, genom
framläggande af förslag till detaillerad regie-
mentariska föreskrifter för en postvagnsinrätt-
ning, har det skedt, emedan jag ansett denna
detaille oundvikeligen nödvändig till bevisan^
de af inrättningens både möjlighet och väl¬
görande följder.
I följd af mitt yttrande återstlr för mig
blott en anmärkning:
I händelse mitt anförande rörande Credit-
systemet och i synnerhet den del deraf sona
rörer Statsobligationer, skulle blifva gilladt
och till verkställighet antagit, borde toedlea
till postvagnsinrättningea tagas af ds des fö»
-Dm 2g Februcir.ii.
reslagne creditpapper, men ej *f bevillningen,
hvar6 börda snarare på allt sätt bör minskas.
Jag slutar med den önskan, att hvarje fö¬
retag af älven den ringaste verkliga fördel,
för det allmänna, mer och mer måtte gynnäs
på bekostnad al dem , sein om än aldrig så
väl dolde under larfvén af klingande phraser,
dock endast åsyfta att befordra det enskiidta
interesse!.
Caten ten som i
|
77 f. aber apades.
|
Debet,
|
|
Credit.
|
6 st. Hästar å 24
|
|
4:ra Resande
|
sk. Riksg. . 3;
|
|
hvar och en
|
Kusken å 4 sk.
|
|
anses väga
|
milen . . —
|
4.
|
8 Lisp. . 1:
|
Vagnens under¬
|
|
En häst som
|
håll per mil
|
4*
|
posten be¬
|
Opåräknadeorn-
|
|
talar . ; 24.
|
kostningar per
|
|
Omkring 90
|
mil .
|
8.
|
Lisp. pake¬
|
Saldo vinst per
|
|
ter enligt
|
mil - • —
|
32.
|
minsta be¬
|
|
|
talning . 2: 24.
|
Summa 4; Summa 4: _
Ben 26 Februarii.
Novo Conto då blott y.ne Hö/lar nyttjas.
ID tbet.
smest. Hästar i; 24.
Kusken . 4.
Vagnens un¬
derhäll . — 4.
Öpåräknsdeut-
giher . __ 8-
Saldo vinst . 24,
Credit.
4:ra Resande
1 häst som
posten be¬
talar
Omkring 30
Lisp. pake¬
ter, enligt
minsta be¬
talning. .
1;
— 24.
40.
Summa 2; 16.
Summa 2: 16;
N:0 4.
Herr Liljestråle, Gustafi
Såsom fordom landtman och då ägare af
en stammrote i Wermland, bade jag tillfälle
att inse den olikhet i tyngd och onera, sorn
träffar stammroten vid indeldta Regementer,
emot hvad den så kallade bjelp-roten till
Soldatens underhåll och försörjning, bidrager,
Knecktbostället är upptaget på stammrotens
mark, merendels odladt på stamrotens bekost¬
nad, Stamroten får bestå jorden till bostället,
vedbrand åt Soldaten; gärdselfång till stäng¬
sel, bete åt dess kreatur och ändå hafva sin
andel i husen till nybyggnad och reparation.
Ännu tror jag ingenting vara allmänneligen
vidgjordf, åtminstone ej i alla Län, hvarige¬
nom stam,oten indemniseras af hjelproten för
8o8
Den 26 Felruarii,
detta förlag och de större tyngder den måsta
vidkännas. Så vidt möjligt är, bör beskatt¬
ningen vara lika och byggd på rättvisa grun¬
der. Jag vågar fästa Högloft. Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på detta ämne och
underställer, om ej med sakens natur och lag¬
liga billigheten vore enligt, att genom ve¬
derbörande Landshöfdingars försorg, en säker
anstallt fogades i alle Län der kneckte- eller
båtsmanshåll äro förelagde, att de så kallade
hjelperotar årligen genom en afpassad summa,
jämkad efter laglig billighet, ersatte stamra-
tarne för deras större onera, för besvär och
kostnad, i anseende till den svårare tyngden,
att hafva Soldatens boställen på sina ägor.
Jag anhåller ödmjukeligen att detta mh§
memorial måtte till vederbörligt Utskott ra-?
mitteras»
N:0 5.
Hern von Q}anten, Carli
Vid det Financeproject, sorn blifvit af Fi-
nanceComitéen utarbetat, vågar jag vördgamt
göra några erindringar. Jemte det jag lika
vördsamt framställer mine åsigter i samma
ämne.
Jag anser hufvudsakligast formen af cre-
ditsystemtt medverkat till den så allmänt utropa-
de förlägenheten och kunna vi i denna vigliga
Ehn 2§ Febrimrii,
809
fråga finna det rätta, skall på samma gång
ali klagan upphöra, och våra öfverläggningar
och beslut krönas med hemmavarande medbor¬
gares tacksamhet och välsignelse.
För att undvika vidlyftighet ingår jag ej
i någon theoretisk afhandling, jag skall blott
genomögna Bankens sednaste period.
Efter i8©o års realisation intill 1809,
var den financiella ställningen, efter min tanka
ganska förmonlig; (jag talar blott om den fi-
nanciella, ingalunda om den politiska, utgån¬
gen visade bäst, att den ej var förmånlig)
Banken uppfyllde under hela denna perioden
sin bestämmelse som depositions- eller Växel-
Bank, hvarpå en Lånebank var grundad, sors
Utlånade emellan 8 a 9 millioner R:dr med cre-»
ditens fullkomliga bibehållande. Hvad han¬
del och näringar Ridare kräfde, som t. ex»
enskiftena i Skåne och sillfisket å vestra ku¬
sten, fylldes af Disconterne, hvilka endast med
sine obetydlige creditiver anlitade Bankens
credit, och hvartill äfven enskildtas capitaler
användas, hvarigenom näringarne ej saknade
medel till sin jemna och förkofrande framgång.
Men 1809 års Ständer, måhända nödgade af
behofvet, glömde likväl hvad Bankens rätta
bestämmelse var och gjorde Krigs-skuldea of¬
ver elfva millioner till gångbart mynt. Här¬
vid förlorade LåneBanken sitt relativa förhål-
lande till VäxelBanken, myntet försämrades
och varu-värdet uppstegrades till en omåttlig
höjd. Detta onda ökadeg ännu mer, genosa
Sio
Den 2$ Febi'uarii.
Gotha Canals Discont och den derpå grundad»
byggnad , till hvars utförande Ständerne val¬
de Fäderneslandets mäst utblottade och gäid-
bundna period hvartill åter skapades millioner
af lika natur, som nödvändigt på framtiden
ännu mer skulle öka behofven, då ej produ-
ction lika hastigt kunde framgå. Och då Gö;
t ha Canal Discont gaf tillfälle till speculatio-
ner, genom ökade läne-biträden, utöfver allt
tänkbart' behof, visade sig en glad tafla af väl¬
måga och likedom som tycktes sväfva bland
oss med odödlighetens sinnebild och blott upp
mana till nya njutningar af öfveiflöd. : Men
dessa skuggbilder hafva nu försvunnit, fattig¬
dom och förlägenhet hafva intagit dess rum;
endast kronutlagorne äro de samma, det enda
som kan återföra minnet på dessa lyckliga da¬
gar. Det dröjde ej länge innan Herrar lån¬
tagare funno, att räntan redan kräfde tillgån¬
gar, och då fråga uppstod om inbetalning af
capitalen, ökades ännu mer låne-behofvet. Man
drog sig fram med bekymren till j8iS, då
delta vidlyftiga creditsysteme inskränktes en¬
dast inom hufvudstadens område, och följden
blef, utom många idoge famillers undergång,
att öfver 2 millioner ligger o.itlånta i Banken,
då länebehofvet är sorn aldrastörst. Man ro¬
par på mera penningar; låtom oss decretera
en utsläppning af :o millioner och de sko¬
la blott öka de redan liggande 2 millioner.
Således är formen på cred i tsystemat origfig och
detta förtjeöar framför allt att undergå förän?
efring, hvarom jag längre fram skab nämna.
Den 26 Februarii,
811
Att myntvärdes bestämmes, anser jag nöd¬
vändigt, men på hvad sätt skall detta ske?
Se där ett svårt problem att upplösa. Så län¬
ge Bankens skyldighet att uppfylla sine för¬
bindelser beror på Riksens Ständers för godt¬
finnande, lärer aldrig bestämd säkerhet för
framtiden kunna blifva att påräkna.
Lån af silfver till fondens förstärkning,
enligt Comitéens betänkande, anser jag högst
skadelig, Att på sådant sätt sätta Banken på
Åctier, vore visserligen ett medel att till en
del minska dess beroende af Riksens Ständers
god tycko, och kunde i så måtto medföra nyt-
ta; tmn denna förmon svarar aldrig mot de
skad’iga följderna. Dessutom strider det mot
naturen af vår Bankinrättning som är, att icke
upplåna mot ränta, utan mottaga metaller utan rän¬
ta. Svenska Banken inrättades 1656; grunden
till denna inrättning togs utan tviflel från den
i Amsterdam 1609 inrättade och så allmänt
beprisade växelbanken, som genom utgifven
förordning gjordes till allmän CaSseur för alla
innevånare, 60m hade rörelse ®ch vexlar, så
snart summan gick öfver 600 gulden.
Härigenom blefvo alia remittenter och tra-
senter nödsakades att lemna deras penningar i
Banken; de första att lefverera penningarne dit
för de undfångne växlar, och de sednare att
der få sin betalning; hvilken betalning sked¬
de igenom transport eller assignation ifrån den
enas till den andras räkning, så att räknin-
garne endast till namnet förändrades, utan a ti
Den 26 Ftbruarii,,
det ofta behöfdes göra någon effectiv eller con¬
tant betalning År 1614 inrättades på denna
växelbank en låne-bank, kallad äfven Lom¬
bard, till understöd för landets innevånare,
hvilka af Judar och Ockrare tillförene måst lå¬
na penningar emot obilliga interessen ^ inscrip-j
tion öfver ingången till låne-banken innehöll:
Till hjelp för de nödtorftig», är denna låne-bank
inrättad emot skälig ränta. Låne-banken hestrid-
de alla omkostnader.
Jag tror mig redan sagt nog härom, till
styrka för min tanka, att Svenska Banken in¬
rättades på samma grunder som den i Amster¬
dam. Med ingen annan kan den jemföras. Och
att således Svenska Bankens bestämmelse är,
att mottaga metaller mot reverser af papper
utan ränta, kallad BancoSedel. På denna vä¬
xel-bank är en låne-bank inrättad. Nyttan
häraf är onekelig, så iänge låne-banken bibehåller
ett relatift förhållande till växel-bankenj så länge
är crediten orubbelig; ett afvikande härifrån
bereder myntets försämrande ; antingen måste
då växling med magtspråk upphöra, eller
skulle snart hvalfvén tömmas. Men sedan det
rätta förhållsndet nu hunnit stadga sig, sorn
|r 48 till 126, set jag ej vådan af att till-
lita växling efter denna uagefära cours. Då
Bu endast handel och vahru-mängd förmår
sätta ett värde på pappersmyntet, utan minsta
tillhjelp af fonden, måste efter min tanka,
Svinsta växeloperation af fonden, sätta ett
Siämdare värde, som då aldrig kunde sänkas,
Sien väl sätta papperet en mohn högre i Whtn
Den j 6 Februariii.
813
de. Om växling blef tillåten efter 126 sk.
cours, vöre vår Bank ungefär i samma till¬
stånd som emellan 1800 och 1809; fonden tror
jag är ungefär densamma nu som då j och se¬
delstocken reducerad efter 126 sk. cours, visar
ungefär samma summa. Handel och näringar
äfvensom enskilta behofvet af större eller min¬
dre rörelse-capita], medtaga så sedelstocken,
att jag tror en obetydlig utvexling skulle
komma i fråga, synnerligast om Capitalister-
ne få tillfälle insätta sine capitaler i Discont-
actier, hvarom jag längre fram skall nämna$
skola de säkert begagna denna förmon fram¬
för den att utväxla silfver, som ej kan lemna
dem någon ränta. Om således Banken växla¬
de efter 126 sk. cours uti åttaskillingsstycken
hvilka då skulle gälla 21 sk- B:co , dageligen
1000 R;dr Banco sorn maximum; kunde ej stort
mer hinna räknas. Om äfven stora Sjötullen
fick erlägga tullen efter denna cours, skulle
det kraftigt bidraga till myntvärdets bestäm¬
mande, som intill nästa Riksdag blifver orub¬
bad!, då man sedan kunde verkställa realisa-*
tion, som på detta sättet blifvit förberedd.
Hvad åter Sedelstocken angår, tror jag
ej den tåi någon reducering, hvarföre jag öd¬
mjukast vågar föreslå, att den blifver densam-:
ma intill nästa Riksdag.
1:0. Att RiksgäldrContoiret blifver i sam¬
ma förhållande till Banken som det nu är,
med 500,00® R:dr årlig afbetalning» genom
Den 26 FebruarCi,
SfafsVerket, samt att FilialDisconterncs inbe¬
talningar må directe af Banken eino.tagas.
2'0. Att Fastighetslån så väl å jord som
hus upphör, samt att den årliga inflytande
räntan och afbetalningen användes till sjunde
puncten.
3:0. Lånefonden på exportabla effecter
blifver densamma.
4:0. Manufactur-Disconten äfven den¬
samma.
5:0. JernConforets fond förblifver orub¬
bad.
6:0. Hvad BancoDiscontsfondens 6 mil¬
lioner angår, äfvensom SpannemålsDirectio-
nens creditif 2 millioner, vågar jag dermed
föreslå följande ändring: BancoDisconten upp¬
hör och i stället inrättas privata Disconter med
creditiver på Banken. Efter min tanka är det
högst orätt att Banken med sin Discont vill
utestänga capitalisten från all möjlig förtjenst,
då LåneBanken bör hafva till åsigt, att hjel¬
pa behöfvande näringar mot skälig ränta, ej
att söka den högsta möjeliga vinning ; ty ju
mers Banken kan öka sin vinning, ju fattiga¬
re blifver landet; deremot ju mera enskildt;*
kunna vinna, ju mera stiger välmågan} jag
vågar således föreslå följande:
a) En piiyat Discont i Stockholm, till
Den 26 Februarii.
815
eit actie—ca pl tal af 800,000 R:dr Banco,
med lika creditif på Banken, på vanlig Di-
scontlot, hvarest Herrar Handlande och nä¬
ringsidkare, sorn behöfva låna i och om¬
kring Stockholm och de Norra Provincerne,
hafva iånetillgång; dock utan rättighet att ut-:
gifva 3 procents obligationer. De handlande
omsätta sine capitaler många gånger om året,
och kunna således betala högre ränta. Och
då de äga tillgång att få belåna sina vahror,
sprida de dermed penningar till den produce¬
rande delen af Nationen. Discont-p3pperet är
mera att anse som en enskilt revers, och an¬
litar efter min tanka ej så mycket Bankens
credit. De böra få tagas i Kronoutlagor , då
de göra samma nytta 60m Banco, Allt sedan
Riksgäldssedeln fick tagas i Kronoutlagor, har
dess agio varit oförändradt.
å) Ett creditif på 400,000 R:dr för Gö¬
theborg och handlande i Westra Provincerne,
med lika actie-capital, på samma vilkor; här.
igenom kan Hans Maj:ts proposition i den frå¬
gao anses uppfylld.
c') Ett creditif på 300,000 R:dr för Her¬
rar Handlande i Södra Provincerne och Malmö,
med lika actie-capital och på samma vilkor,
Desse creaitiver utgöra million R;dr.
För att nu bereda jordbrukaren förlags¬
lån, svarande tili en del mot hvad öfrige nä¬
ringar kunna påräkna, Manufacturer, JernCoa-
toret och lån på expörtabla effecter, vågar
8i6
Den 26 FebriianiL
jag ödmjukast föreslå, att återstoden af Baficö-
Discontfondcn a,\ millioner samt 1 million af
Spannemåls-Directions creditif, då betalning
hinner inflyta3 summa 5§ million, må anslås
till jordbruket mot 4 procent, hvilken summa
Skall fördelas å hvarje Province relatift till
dess capital-värde. Likvist böra de Westra
och Södra SädesProvincerne, hvilka sakna bi¬
näringar, och som blifvit mer än andra in¬
vecklade i förlägenhet, genom de ymniga lå-
netillgångarne, njuta högre anslagj hvilken
fördelning bör ske med största uppmärksamhet»
De Provincer som sakna större anslag af
Statsmedlen, böra äfven få större låne-anslag.
På det att nu dessa låne-anslag, ej må blifva
outlånta, vågar jag ödmjukast föreslå följan¬
de medel.
De Provincer söm ej finna sig i behof af
hvad jag nu föreslår, äro på intet sätt bund-
fie dervid; det är endast tor de Provincer,
som finna olämpligheten af att Herrar Banco.
Fullmägtige i Stockholm skola pröfva veder¬
häftigheten å personer, som de ej känna, boen¬
de mångå mil från Hufvudstaden.
Efter slutad Riksdag Väljer hvarje Provins
som sig af denna rättighet vill begagna 3 å 4 af
hvarje* Stånd. (BorgareStåndet böra väljer bland
sina Jordbrukare eller Ståndspersoner), hvilka
Utgöra en Comitté af af 12 till 16 personer.
Förteckning å de valde uppsändes till Banco-
f tillmägtige, de blifva de samma intill nästa
Riks-
Den 26 Februarii,
Riksdag* De sammanträda den 1 November
till Markegångssättning samt den t Julii till
PröfningsComitréen och . förordna om revision
af Länets allmänna medel.
Under dessa 2:ne terminer, kan jordbru¬
kare som önska förlagslån, anmäla sig hos
denna Comitté, till erhållande af vsderhäftig-
hets-betya, försedde med Domhafvandens och
Konungens B falningshafvandes b- tyg, hvilka
af dem generelt kunna utfärdas att deras grödor,
eller ärsproduction äro ograverade, och att
således hos hvarje jordbrukare dess årsprodu-
ction. anses som säkerhet för dessa förlagslån
och kunna ej lör annars räkning vidare utmä¬
tas, utan betyg, att ej lån blifvit begagnadt.
Dessa lån beviljas , till 4 högst 6 procent af
Säteri och Frälseegendoms uppskattningsvärde,
så vida icke olyckor af hagel och eldsvådor
kunna företes som orsak att höja lånet till 12
procent, hvilket då på 3:ne år måste nedsät¬
tas till 6 procent, på sådint sätt kan Hins
Majits proposition om en sådan fond vara full¬
gjord.
Jordägare med betydligare Bruksrörelse
böra ej få begagna dessa län, ty de hafva li¬
ka väl låcerättighet uti Banken.
Anmäla sig flere lånesökande, än som
penningar finnas, måste reparation ske efter
dess egendomsvärde.
Bil, till Ridd. 0. Ad, Pr. 1 Band* 52
Den 26 Februarii,
Krono, Krono-Skatte och Frälse-Skatte få
låna 2 högst 3 procent på samma grunder.
Af deras production skall för^t räntan till rän-
letagarne utgå ; de äga ej capitalet i jorden
svarande mot denna ränta, och äro således till
en del arrendatorer.
Roställesinnehafvare få låna lika med Sä¬
teri och Frälseinnehatvare.
Arrendatorer få låna lika med Krono, så
framt de erlägga penninge-arrende; betala de
åter med effecter, behöfva de inga förlagslån.
Dessa Comittéer skola utfärda vederhäf-
tighetsbetyg, som för säkre låntagare medföra
lån utan cautionist; då de älven äga säkerhet
i revenuen; och då det nu mera har blifvit
förödmjukande att begära en borgen. Mindre
vederhäftige skola anskaffa borgen af sådan
beskaffenhet, att vederhäftighetsbetyg för bor¬
gesman medför lånerättighet.
Å de låne-reverser Comitéen tecknar ve¬
derhäftighetsbetyg, antingen för låntagare el¬
ler Cautionist, inlemnade i Banken, äger
låntagaren att lyfta större eller mindre summa
i hvarje vecka, som afskrifves å reversen med
4 procents ränteafdrag; Lån eller reverser al¬
drig på mindre summa än 100 R.dr, och alltid
jemt 1 ortal.
Dessa lån kunna efter min tanka antingen
vara stående intill nästa Riksdag j ty att in¬
Den J>6 Februarii,
819
betala dem Och åter uttaga dem, medförer en¬
dast besvär; eller ställas på samma fot, som
med lån i ManufacturDisconten 3 eller utlånas
mot 4 procents ränta med *clels inbetalning hvart
hallt är; alltid med viss stimma å hvarje lån.
Kommo under tiden jordbiukare på obestånd,
skulle det åligga Konungens Befallningshafvan¬
de, att genast låta försälja deras gröda, omså-
dan lanns, eiler också taga qvarstad å det
växande årets; dessutom är Outionisten att
tillgå. Detta är blott förslager, hvars anta¬
gande eller förkastande, på intet sätt bör hin¬
dra att en fond lill jordbruket anslås af nuva¬
rande Disconter mot 4 procents ränta, fördelt
å hvarje Province.
En commisionair borde i Banken finnas,
som, utan arfvode vore pligtig lora correspon-
dance, för att spara låntagare 1 procents rän¬
ta årligen.
7:0. Odlings lånefonden, äfvensom hvad
årligen inflyter af fastighetslånen, bör få namn
af industriefond 3 hvaraf vi torde vara i behof
Om näringstvångets fjettrar blifva lossade Den¬
na fond bör ej allenast utgå till odlings före¬
tag, i synnerhet som allmänt klagas olver för
mycket spannemål, utan äfven till andra indii*
strieusaMöretag; hälst till jordbrukets binäringar.
Genom ett bestämdt anslag af fonden till hvatje
Provins, till anläggandet af Fabriker, Sä,var,
Qvarnar, Garfveriet, Tegelbruk, Torpanlägg-
ningar &c. äfvensom tili nybyggnad af äldre
förfallne verk, hvilka af brist på förlagssum-
Dea 2 6 Februarii.
ma, förblifva i sitt förfallna tillstånd, mot 3
procents ränta på 8 år, 3 år utan afbetalning,
sedan 20 procent årligen. Öfver verkställig-*
heten af dessa byggnader och företag, kunna
och böra commitéerne hafva noga uppsigt-'
och skola sådane företag blifva fullbordade,
anser jag det på ett sådant sätt endast möjligt,
SpannemåhDirectionen bör efter min tan¬
ka upphöra att vara sådan den nu är. En
million Riksdaler kunde användas till uppköp
af circa 200,000 tunnor spannemål i goda år,
om regeringen anser sig behöfva ett sådant
förlag, i de pannemålsrikare provincerne, ge¬
nom Herrar BancoFullmägtige. Enskildte säl¬
jare kunde vårda denna spanneniål, säkre utan
borgen, mindre säkre mot borgen, som Co-
mitéerne skulle bedöma. Ingen fick lefvere¬
ra mer än en fjerdedel af ungefära jordens af¬
kastning.
På sådant sätt blifver aldrig spannemS-
len för gammal; då säljaren har fri disposi¬
tionsrätt dertill, mot förbindelse att hälla henr
ne tillhanda af löpande årets skörd; för att
transporteras till de provincer, hvarest miss¬
växt om sommaren tydeligt visar sig. Den
kunde äfven till en del tnagazineras i de
sädesfattigare provincerne- I alla fall skul¬
le msgazinerings afskrifningar sparas, som jag
tror vardarne väl borde ansvara , då pennin-
garne äro utan ränta; nu deremot får maga-
zineringen ansvara både räntan och afskrift
ningsprocenten.
Den 26 Februarii.
Jag är öfvertygad, att sedan Herrar hand¬
lande finna medel att di6contera å sina varor,
skall nog blifva speculanter å så väl spanne-
mål som andra varor hvilkas pris, beroende
af mer eller mindre god skörd, skola väcka
deras uppmärksamhet, hvarigenom ännu min¬
dre brist blifver att befara vid infallande miss¬
växt år.
Odelbart fordras reglementen, som vidlyf¬
tigare omfatta alla biomständigheter. Det är
likväl efter min tanka omöjligt för personer
boende i hufvudstaden, att bedöma andras
vederhäftighet på 60 mils afstånd; då det
vederhäftighelsbetyg de anskaffa, ofta lem¬
näs utan afseende af Herrar BancoFullmäg-
tige.
Fullt vederhäftige personer hafva på sådant
sätt blifvit nekade lån, fått sin egendom sköf-
lad, emedan de ej haft den lyckan vara per¬
sonligen kände af Herrar BaneoFullmägtige",
eller derföre att de gått i borgen för en, som
ej inom 2 månader kunnat liqvidera. Genom
sådana principer, har måhända ett nyttigt
creditsysteme, i stället blifvit ett förkrossanr
de medel till flere provincers vantrefnad och
obestånd. Det är en nödvändig förändring,
så vida Creditsystemet skall fortsättas, hvars
afbry tande ej torde vara t adligt.
De Jordbrukare som nu äga Discontlån,
skola efter Riksdagen öfverflytta dem på för-
822
Dm 25 Februarii,
lagsfonden äfvensom på de nu föreslagne Di~
sconterne.
Hela Bankens vinst bor efter min tanka
användas ‘.ill Bevillningens nedsättande. Alla
penningebehof till byggnader, strömrensnin¬
gar Scc. böra bestridas genom nya lån, sådane
som RiksgäldsContoiret upptog mot 5 procents
ränta, eller genom obligationer, sä att endast
räntan må drabba oss för det närvarande.
Att alla låntagare i Banken, äfvensom al¬
la låntagare i publika Cassör, ovilkorligt iå
bevillningsafdrag å räntan; så att intet namnet
fromma stiftelser, må härutinnan verka någon
föi ändring.
Om några iooo;de R:dr mera skulle ute-
löpa genom Disconterne, tror jag på intet sätt
det skadar crediten; ty varumängden bestäm¬
mer mycket deras utlåningar. Erfarenheten
tyckes äfven visa, att sedelstockens indragning
på näringarnes bekostnad, på intet sätt bidra¬
ger till myntförbättring i ty med öfver 4 mil¬
lioners indragning sedan sista Riksdagen, hat
likväl vårt myntvärde försämrats irån 108
skilling till 126; och således sedelmassan till
3J millioner mindre värd, än den var före in¬
dragningen.
Mine framställningar innefatta sålunda:
1:0. Att om myntvärdet skall bestäm^
mas, det då må ske med de tillgångar vi äga
Den 2.6 Februarii.
825
i Bankens hvalf, och att aldrig någon skuld,
sättning till detta ändamål niå vidtagas.
2'.o. Att Banken upphör med sin Di-
scontrörelse, och i stället inrättas privata Ds-
sconter eiler Banker med creditif på Banken,
hvarest capitalisterne må kunna använda sine
capitaler.
3:0. Att jordbruket Får sig anslaget en
fond till förlagslån, visst icke relatift tili öfri¬
ga näringar, då skulle fråga vara om 15 mil¬
lioner, men 4 å 5 millioner, mot lika vilkor,
elier 4 procent. Denna fond anser jag högst
angelägen, äfvensom angeläget., att den för¬
delas å hvarje provins; ty då lagstiftaren
säger: Länet skall betala bevillning efter ett
bestämdt capitalvärde; måste den äfven lemna
Länet andel af låneanslagen, relatift till sam¬
ma capitalvärde.
4:0. Alla de längre från hufvudstaden
belägne provinrer, sorn önska välja egne full—
mägtige vid frågan om vederhäftighetsbetyg,
dertill må äga rättighet, pä det fullt veder-
häftige må få lån, utan att behöfva göra kost¬
samma, resor till hufvudstaden, och utan att
betala en procent årligen i provision , utom
andra uppoffringar.
5:0. Att hvad sorn inflyter af fastighets-
lånen blifver användt till Industrie; ej ensamt
till odlingsföretag.
824
Den 2 6 Februarii.
6o Att det mästa möjliga af Bankens räntor,
blifver användt till beviilningens nedsättande,
och hvad större arbeten och strömrenstitngar
kräfva må genom lån eller obligationer upp¬
tagas, så att endast räntan derföre må falla oss
tili last,
7:0. Om kronan anser sig behöfva span-
»emål, att den då förvaras på sätt jag före¬
slagit, och skulle sådant ej anses af nöden,
må Banken kunna indraga 1 å million, då
jordbrukets förlagslond blifver 5 millioner,
Sorn jag anser vira det minsta anslaget mot 4
procents ränta. Och är jag med denna in¬
dragning öfvertygad, att näringarne skola fin¬
na sig bättre då, än hvad de nu göra.
H:o. Synlig intecknad skuld, äfvensom
ointeknad, må vid bevillnings erläggande nju¬
ta afdrag, och genom correspondence, till iå-
neverket, eller sedelinnehafvaren, blifva Sta¬
ten godtgjorde ; då intet capital under namn
afl romma stiftelser bör vara befria dt derifrån}
ej elitr Banken.
N;o 6.
Herr von Becker, Carl Johan:
Bland de Statsoeconomiska företag, som
skulle hedra vår samtid, och i stort gagna
fäderneslandet finnes, må hända, intet mera
pakalladt af nödvändigheten och omfattande
Den 26 Februarii,
825
en större mängd enskildtas interessen, än fö¬
rekommandet af sjön Wenerns flöden och öf-
verdrifna vattenhöjd.
Denna Sveriges största insjö, hvilken,
snart sagdt är att anse sorn ett litet haf, är
visserligen genom seglation derå, genom lät¬
tandet af den inre comunicationen, ganska
nyttig, men när den flödar, utbreder den ock
förödelse längs efter sina vidsträckta stränder.
Då den ofta uppstiger till flere alnars lodrätt
höjd öfver vanliga vattenytan, då man stun¬
dom seglar med fartyg, der man föregående
året gick torrskodd, finner man lätt, att en
aldeles oberäknelig skada, genom dylika flö¬
den, förorsakas desse tusentals landtman, hvil¬
kas åkrar och ängar gränsa till dess kuster.
Oförtänkt, och som en härjande fiende, öfver*
svämmar han deni, fördränker deras skördar
rycker arbetsvinsten ur deras händer och ho¬
tar sjelfva deras boningar med sina svallande
vågor. Det är en ryslig syn, i hjertat af frugl-
bärande provincer, att skåda dessa sköflade å-
kerfält och ängar, dessa kringflutna hemvist,
denna förödande syndaflod.
Om det är en gifven sak, att enskildtas
interressen äso ingredierande delar i det all¬
männas, och att Statskroppen lider i hvarje
lem, som skadas;, så följer ock deraf, att all¬
mänt väl främjas genom förekommandet af
dessa stora enskildta förluster utbredde öfver
helis sträckor af laad, och ofta förnyade i o¬
Den 26 Februarii.
bestämda afdelningar stundom år efter år, stun¬
dom efter en något längre mellantid.
Förekommandet af detta onda, är alltså
ett föremål, väldigt Rikets Ständers uppmärk¬
samhet, och destomer riksgagneligt, som detta
tillfälliga vattenflöde, utom den positiva för¬
lusten af fördränkte skördar, leder till en an¬
nan negativ, kanske mer betydlig, då den af-
skräcker fran odling af de oberäkneliga och
till ädlare bruk högst tjenliga landsträckor,
hvilka flerstädes angränsa sjön, och nu, af
fruktan för hans obestämda flöden, måste lem¬
näs aldeles obegagnade.
Orsakerne till dessa flöden, troligen här-
flytande från större eller mindre nederbörd,
frän de olika.vindar, som bestämma den fallande
6RÖns läge å ena eller andra sidan om Norr¬
ska fjällryggen, och från den större eller min¬
dre hast, hvarmed dessa försmälta; dessa orsa¬
ker, liggande utom gränsen af ali mensklig
inverkan, kunna icke atböjas, men föijderne
kunna det Hans Maj-t Konungen, omtänk¬
sam och nitfull för landets väl, har genom en
vettenskaplig, kunskapsrik man, Herr Öfver-
Dir ecteuren och Riddaren Hagström nådigst
låtit undersöka om och till hvad kostnad för
Wenern, genom ökadt aflopp kunde hållas vid
en medelmåttig vattenhöjd, samt dess öfver-
drifna flöden afledas. I enskildt väg känner
jag det resultatet af undersökningen, att saken
är verkställbar, och att man innan kort har
att förvänta ett officielt yttrande, och kost-
Den g6 Februarii.
827
nadsförslag; men då motionstiden redan nalkas
si<t sint, nödgas jag nu på förhand, härmedelst
vördsammast föreslå, det Rikets Ständer, efter
att genom förenämnde officiella yttrande, haf¬
va inhämtat kännedom om sakens möjlighet
och kostnad, täcktes aoslå dertill nödige me¬
del, af den hufvudartikel sorn lemnar bidrag
till stiömrensningar och andra till landets
upphjelparide nyttiga företag, hvarigenom äf¬
ven under denne tidepunct af allmän förlä¬
genhet, något penningar på ett högst saken-
ligt sätt, skulle spridas i en ort; och bland
en folk-class, som är deraf i största behof.
Det vare långt ifrån mig, alt önska detta
företag, med andra enskildt» intressens skada,
och minst att se det utsträckt så långt, att
seglationen skulle deraf lida. Sjelf fartygs ä ■
gare, skulle jag i sådant fall, arbeta emot min
egen fördel. Dcå det blott är fråga om, att
erhålla ett affall, sorn vore verksamt när sjön
öfverstiger den bestämda medel-höjden, men
ej oftare, lider den seglande på intet sätt,
tvärtom tryggar den jemna vattenhöjden hans
fart, och han vet då på hvad djup han be-
höfver befrukta farvattnets klippor. I öfrigt
kunna ju Rikets Höglofl. Ständer, vid deras
anslag fästa det vilkor, att regeringen gerom
ytterligare vettenskapliga undersökningar, om
så fordras, täcktes låta pröfva de betänklig¬
heter härvid, hvilka i ett eller annat afseende
möjligen uppstå, och sedermera besluta efter
förefinnande omständigheter, hälst jag ingalun¬
828
Den -6 Februarii,
da vill gifva väckelse åt ett förhastadt företag;
men kunde saken, som jag fullkomligen tror,
låta sig göra, utan någons förgång, vore det
en härlig och Jjriksgagnelig vinst, att fjettra
utsväfningarne af denna sjö, att skänka landtb
mannen trygghet för sina 6kördar, och göra
odlingsbar en massa af angränsande jord, så
stor, att för dess ägande folkslagen, mot hvar-:
annan ofta anställt förödande krig.
N:0 7.
Herr von Vegesack, Ernst:
Den motion å hvilken jag nu vill söka
fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet,
synes kanske vara af mindre vigt, än den ef¬
ter min tanka verkeligen är.
Med ganska många skäl torde man billi¬
gen kunna föreslå att deposition revisions-
skiilingen afskaffas; men för att vara kort
vill jag endast anföra några skäl dertill;
är det val billigt! och med en naturlig lag
öfverensstämmande, att man erlägger eller
betalar en viss summa penningar för att få
klaga inför Konungen (eller Högsta Domsto¬
len) öfver en kanske ganska ofta orättvis dom:
jag säger betalar, emedan med sakens förlust,
äfven följer revisionsskillingens, att en förlo¬
rande part ytterligare betungas med denna för¬
lust, är efter hvad jag tror högst obilligt; ett
ännu kraftigare skäl emot erläggande af revi-.
Den 26 Februarii.
82$
sionsskillingen är i min tanka: atti vissa mål,
ingen som äger något mer, eller jemt 500 plå^
tårs inkomst, får till Konungen vädja, utan
förut nedsatt revisionsskilling. Jag hemställer
derföre till Ridderskapet och Adeln, om det ej
är oerhördt att någon med denna obetydliga
inkomst skall risquera nära hälften deraf för
att söka ändring uti en kanske mindre betyd¬
lig rättegångsfråga. I alia hänseenden blifver
efter min tanke både för den förmögnare och
den fattigare, revisionsskillingens erläggande
högst orimlig, men i synnerhet för den sist¬
nämnde j och kan jag icke finna någon rigtig
grund till, eller nytta af denne deposition;
ty såsom surrogat för rättegångskostnaden, är
den aldeles icke deponerad, en. ,dan den icke
dertill användas, hälst den förlorande partén’,
dessutom måste lösa sin don:. Snarare torde
denna deposition iå namn af sportler; jag fö¬
reslår derföre dess afskaffande.
N:0 8-
Herr von Francken, August:
Det är uppå en för landtmannens ägande
rätt vigtig sak, jag anhåller att få fästa Ilög-
loflige Ridderskapets och Adelns uppmärk¬
samhet.
Du oaktadt i ett ingånget arrendecontract
arrendatorn frivilligt skrifteligen medgifver att
han, om eontractet ej uppfylles, kännes skylr
83«
Den 26 Februarii,
dig, alt utan laglig åtgärd genast afflytta; nu
gällande författningar ändock utstaka, att ej
allenast härtill först skall erhållas Konungens
Befallningshafvande? utslag, utan ock att ar¬
rendatorn dL refter har 30 dagars besvärstid
i HofRätten; under hvilken tid, jemte den
HofRätten derefter hehöiver till utslagets stad-
fästads ej sällan händer, att en arrendator, äf¬
ven utan agtning för qvarstaden, hinner för¬
skingra håde sine egne lösören och de inven¬
tarier han af jöfdägaren emottaga , för att med
så mycken mera ledighet, efter HofRättens lern-
nade stadfästelse för afflytfningen kunna, för
att fullkomna jordägarens förlust söka cession;
så får jag vördsammast hemställa, om ej den
ändring i 9 Cap. x Utfökningsbalken kan
blifva fastställd; att dä ofvannämnde vilkor i
contract är inryckt och arrendator eller landt¬
bo ej sine åligganden iagttaga, jordägaren måtte
berättigas att genast erhålla närmaste Krono-
betjeningsåtgärd till arrendatorns afhysande,
hvarefter det sedermera må stå arrendatorn
fritt att sin talan emot jordägaren vid laga
domstol utföra. Och om denna min motion ej
finnes tjenlig, att åtminstone det Utslag Ko¬
nungens Befallningshafvande meddelar, måtte
hädansfter genast kunna sättas i verkställighet
utan afvagtan på Hofrättens stadfästelse i hän¬
delse af besvär.
Att detta memorial matte till Lagutskot¬
tet blifva remitteradt, är hvad jag siuteligen
får vördsammast anhålla.
Den 26 Februarii,
83!
N:o 9.
Friherre Ridderstolpe, Fredric:
Säkerhet å bibehållandet af sin jords fort¬
farande värde, äger den stat, som vid dess
bortarrenderande har mera afseende på jordens
underhållande vid lika bördighet ehuru afka-
stande en mindre ränta, är den stat som för
dittills oerhörd ränta, för en öfverdrifven vinst
under de första fem åren, utsätter sig för det
lätt inträffande straff att återtaga samma jord
utmärglad af den speculant, hvars öfverdrifna
anbud förledt klokheten och förblindat förut¬
seendet.
Denna säkerhet äges ej nu mera öfverallt
i vårt kära fädernesland: flere misslyckade ar¬
renden som efterlemnat en vanhäfdad jord äro
bedröfliga bevis pä behofvet af förändring i
grunderne för Kronojords bortarrenderande.
Hittills hafva arrendeafgifterne blifvit allt
för högt uppdrifne, emedan vid auetionerne
merendelst 6peculanter för att få tak öfver huf-
vudet, och utan öfvertygelse om säker utkomst,
gjordt högsta anbuden i pengar, hvilket an¬
bud måst antagas, då Konungens Befallnings¬
hafvande icke ägde att bedomina arrendatorns
dugliga egenskaper att sköta jordbruk, enär
han ställde borgen för utgörandet af arrendet,
de första fem åren.
Redan är den i spannemål stadgade afgif-
ten ganska dryg. För hvarje geometriskt tun
832
Den 26 Februarii.
neland, af hvad jord-art som hälst, skall er¬
läggas en tunna spannmål, ]orden må vara i
säde eller i träde; detta vill säga 2 tunnor för
året af besådda tunnelandet. 1 Westmanlands
bättre art jord, sås merendels på ett geome¬
triskt tunneland ej mera än 24 kappar; sjette
kornet deraf gifver 4 tunnor >6 kappar. Enär
deraf drages utsädet _ 24 kapp.
Krono- och Präste-tionde 14
Arrendeafgiften 2 tunn.
Summa 3 tunn. 16 kapp.
Återstå för arrendatorn 1 tunn. 10 kapp*
(4 tunn. 16 kapp.)
som synes nog ringa för egna behofvet, tjenste-
folks afgälder i oell för bostället. Den ena
arrendatorn efter den andra dukar under, och
de boitarrenderade lägenheterna hafva allt mer
och mer råkat i vanhäfd. Detta förhållande
äger nu rum med 2:ne boställen vid Kongl.
Westmanlands Regemente Fullsta i Dalarne och
Ustersta i Westmanland. Innebafvarena af dej¬
sa boställen, Her Capitainen Tuné och Herr
Lieutenant von Fieandt tjena nu snart 2 år
utan lön och utan hopp om ersättning.
Förändring af reglorne för utarrenderandet
synes högst nödvändig. Följande underställes
till ompröfning.
t 1:0 Lägenheten som skall utarrenderas
uppmätes af Landtmätare eller jemföres med
vidare
Den 26 Februarii,
83 i
vidare deröfver författad charta, hvarvid bland
öppna odalåkern icke böra räknas upptagor i
äng och betesmark, hvilka skedt på dessas be»
kostnad*
2:0 Kronofogden biträdd af 2:nei orten eller
grannskapet boende landtman, kände för idog¬
het och grundad kunskap i jordbruket, besig¬
tiga lägenheten och uppskatta dess afkastning,
likasom vid så kallade Bancövärderingar.'
3:0 Kungörelse i allmänna tidningarne och
inom Länet utgår: att hugade speculanter äga,
att, jemte uppgift på den borgen de förmå
ställa, göra sina anbud skriftligen, och inom
viss utsatt tid, till Konungens befallningshaf¬
vande*
4-’0 Med dessa handlingar försedd, afgif-
Ver (till Kongl. Krigs- och KamttiarCollegierne
gemensamt}t då militiaeboställen äro i fråga,
till Kongl, KammarCollegium då det angåran^
dra Kr onans lägenheter) Konungens Befallnings¬
hafvande sitt betänkande; hvarvid han ej skall
vara bunden föreslå den till arrendator, som
gjordt högsta anbudet, då detta oftast göres
af en i jordbruk oerfaren, utan den anbjudare,
som Konungens Befallningshafvande, efter in¬
hämtade underrättelser, kan anse vara den
dugligaste och pålitligaste jordbrukaren, lik¬
väl med afseende å skälig arrendeafgift.
5:0 Slutliga pröfningen och utfärdandet
Bil. till Ridd. e. Ad, Pr 1 Band. 53
834
Den 24 Februarii.
af arrendecontract ankommer pä nämnde Kongl.
Collegier, hvilka dock böra halva sig töre-
skrifvit att icke utan de vigugaste anlednin¬
gar afvika ifrån Konungens befallningshafvan-
des tiilstykan-
På detta sätt utarrenderade, förmodas
Kronolägenhäter under arrendetiden blifva till¬
börligen häfdade och skötte.
N;o jo.
Friherre Ridderstolpe, Fredria
Riksens Håglöf]. Ständer hafva vid t 818
års Riksdag beslutat att till hämmande af den
veneriska smittan, hvarje mantalsskrifven per¬
son bör bidraga, medelst erläggande af 3 sk.
banco. Det vore bekymmersamt om det goda
ändamålet skulle förfelas igenom stt befaradt
upphörande af 3 sk. bidraget. Hvad West¬
manlands Län angår, vägar jag försäkra, att
bidragets fortfarande ej af de skattskyldige
bestrides, så framt det tilla tes mina landsmän
att sjelfva besluta 0111 användandet af deras
villiga sammanskott, och att detsamma förvalta,
enligt den instruction, söm Hans Maj:t Konun¬
gen den 18/5I7 stadfästat till CurhusDirectio-
nens rättesnöre 3 men med det uttryckliga förbe¬
hållet af att för framtiden se Länets Citrhusln-
rättning fullkomligen skiljd ifrån Hospitalets. Den¬
na boskillnad tyckes äfven Kongl. Seraphimer
Ordens Gillet önska; hvarföre, då Curhuset
Den 26 Fehruarii.
835
och Lazarettet ej äga någre barn tillsammans,
man ej bör neka att förkorta dessa mskars 0-
enighetstillständ, hviike.t man bordt kunna
förutse.
N:0 II.
Friherre Ridderstolpe, Fredric:
Det är tillbörligt att man måste sjelfäg»
hvad man tiil sin fördel vill begagna; men
dertill är man ej tvingad i ett land, der det
kostar mindre att bygga sig ett hus af tim¬
mer ur grannens skog, tillgripen, endast igenom
åverkan, än att ärligt köpa timret.
Vi betale till Staten utskylder såsom ut¬
byte emot garantien å ägande rätten j men när
gäckas väl mera oförsynt denna rätt än ige¬
nom slappheten af den lag sorn så illa skyd¬
dar den del af jordegendomens värde, hvil¬
ken b hofver mansåldrar för att återställas.
Tillgripandet af annans säd på den åker
som endast behöft ett år till dess alstrande,
straffas strängare än nidingsverket af den som
förderfvar en park (och hvad han ej samlar
nederbryter) hvars skugga planteraren så svåri
ligen hinner njuta.
Lägg nu till detta, svårigheten att beva
ka skog, denna dyrbara del af den egendom
för hvilken man skattar, och jag vågar hop~
835
Den 26 Febriiärii,
pas ett allmänt doltagande i min önskan: Att
skogsåverkan må anses lika med stöld.
Så framt ej denna rättvisa erhållfS, må
man fåfängt hoppas på skogshushållning och
skogsplantering,si ett land der innebyggarne
ej börja med att skydda den skog de af natu¬
ren redan äga.
Förvändheten har gått så långt att man
hördt sophister påstå, det Sverige mest bör
tillskrifva lättheten för skogsförstöring välger-
ningarne af ett mildradt klimat. Måtte vi ej
i fioancer få samma sätt att uppgöra systéme!
Mälarens erkända sköna stränder, undgå
ej den sköfling för hvilken lagarne blunda,
och snart skall dess lummiga holmar ej läng.
re afgöra dess företräde framför Geneversjön,
om ej ett räddande skogsförbud skyndar till
skönhetens undsättning.
Jag anhåller att detta mitt betänkande
måtte till behörigt Utskott varda remitteradt.
N:o 12.
Herr von Hartmansdorff, Anguff.
Då i sista Plenum den 24 dennes, fråga vat
om Friherre Palmstjerna^ förslag, att de till lä-
rostaten anslagna inkomster måtte syftesenligare
fördelas och användas, för att bättre uppfylla
Den 26 Fciruarii.
837
ändamålet, i afseende på undervisning för all¬
mogens barn; och då Herr Riben i anledning
deraf, yrkade alt fresterskapet. för att rigtigt
kunna uppfyllasin egenteliga bestämmelse såsom
folklärare, borde befrias från en mängd verlds¬
lig förrättningar, sorn borttaga tiden och hin¬
dra dem från utöfningen af deras rälta yrke,
utbad jag mig att till Höglofl Ridderskapet
och Adeln få göra framställning om en för¬
bättrad organisation af läro-staten. Nu vill
jag hafva äran att underställa Höglofl Riddcr-
skapet och Adeln mitt vördsamma förslag i det¬
ta afseende.
Sedan Statshvälfningen 1809 och den för¬
lust af länder, hvarigenom hon föranleddes
har det både bordt vara, och varit, ett ge¬
mensamt föremål för Konungens och Riksens
Ständers ornborg, att genom en efter det för¬
minskade rikets krafter inskränkt, och till sam
mansättningen bättre beräknad organisation af
Statsförvaltningen, gifva alla delar af sam¬
hällskroppen en större trefnad eller en ökad
styrka. För att dels undersöka hvad krafter
och tillgångar riket ägde, dels uppgifva sättet
huru de förmonligast kunde till allmän nytta
användas, hafva åtskilliga Comittéer af vid¬
sträcktare syftning blifvit nedsatte. Flere haf¬
va ägt rum i anseende till Landtförsvarett or¬
ganisation och vissa förändringar i den samma
hafva blifvit utförda. Ea Comitté har varit
nedsatt för reglering af Flottornas ärender, och
har afgifvit sitt betänkande- I anseende till
den Allmänna Lagskipningm har domstolarnes
838
Den 2 6 Februarii.
organisation blifvit utarbetad och föreslagen,
samtidigt med den nya lag, sorn nu nalkas
sin fullbordan. Sluteligen har äfven en Com¬
mitté varit förordnad till granskning af den
Inrikes eller egentligen så kallade civila Stats-
Förvaltningens åtskilliga grenar, och dess arbe¬
ten , sorn redan blifvit till Kongl. Majrt öfver*
lemnade, komma förmodligen att innan korrt
föreläggas Riksens Ständer.
I anseende till lärojlaten, har, sä vidt det
angår de allmänna undervisningsverken, utom
universiteten , en ny organisation både blifvit
Utarbetad, och satt i verkställighet. Men hvad
sorn beträffar en bättre organisation af den un¬
dervisning, Prcsterskapet bör meddela, har
icke en gång blifvit undersökt, hiort nya re-
ligionsböcker fastställda. Om det, såsom jag
tror, förhåller sig rigtigt, hvad Friherre Palm¬
stjerna och Herr Riben anfört, nemligen dels
att undervisningen för allmogens barn vore o-
tillräcklig, dels att Presterskapet vore för myc¬
ket besvärsdt med göromål främmande för dess
bestämmelse och om d-m förra bristen bör och
kan till eigon del afhjelpas genom Prester¬
skapets befrielse från dessa göromål; så bör
man undersöka. hvilka deäro, om och på hvem
de beqvämligare skulle kunna läggas. En så¬
dan undersökning kommer följaktligen att be¬
röra den civil» Statsförvaltningens organisation,
liksom denna i sin ordning att röra iärostån-
det, och det är naturligt, emedan ingen del
af statskroppen ät umbärlig eller likgiltig för
de öfriga.
Den c G Februarii.
839
Orsaken hvarföre den presterliga grenen
af lärostaten blifvit utan den granskning, man
egnat åt alla öfriga delar af Statsförvaltnin¬
gen är, utan tvifvel den att man fruktat ett
sådant steg vara, eller kunna komma i strid
med presterskapets privilegier; ty då andra
momentet deraf stadgar: ’*Att Äcademier,
Gymnasier och Skolor böra hållas vid magt
Och i deras vilkor befordras, sa vidt rikets
stat oih tillftånd dst kan medgifva” finnes intet
sådant iörbehåll utsatt i anseende till det e-
gentliga presterskap»!, ehuru Professorer,
Gy mnasii och Skollärare sedermera hopräknas
bland dess medlemmar, och tillerkännas sam¬
ma rättigheter. Meningen med stadgandet i
privi egierna, att e< clesiatikstaten i allmänhet
skall oförändradt efter gammal häfd bibehålla
sina Biskopsstift, prebenden, Boställen, hem¬
man och lägenheter, tionde m. m., bör ej kun¬
na vara lågon annan än. den, att hvad sorn
till lärostaten blifvit anslaget , skall oförryckt
vid densamma bibehållas; men ej att hvarje
särskildt medlen skall, oagtadt billighetens och
tidens deremot stridande fordringar, förblifva
vid lika öfverftödiga eller otillräckliga inkom¬
ster, som hans företrädare. Utförandet af en
sådan grundsats skulle leda till de orimliga¬
ste påföljder; och det skulle hindra styrelsen
att någonsin förbättra lärostatens organisation,
om den ifrån början varit felagtig, eller med
tiden så blifvit.
Nya Stift skulle icke kunna inrättas eme¬
dan de gamla Bbkonparna utsträckt sin myn¬
Den 26 Febru 'fii.
dighet äfven öfver de nyås Område; nyacock*
nar, eller pastoratsklyfningar, skulle, för en
dylik ordsaks skull icke kunna tillåtas; A-
djuncters och Comminiurars knappa löner skul
le ej kunna förbättras, under det kyrkoher¬
den åtnjöie öfverdrifna inkomster, emedan
det tillförene så varit; bristen på undervisning
för allmogens barn skulle ej kunna afhjelpas,
emedan hon afven fordom brustit o. s- v. Gäll"
de denna regel för läroståndet, så borde han
Sfven gälla för krigsmagten, hvars indelning
blifvit genom 80 §. Regeringsformen till sina
grunder stadfästad, och styrelsen icke äga,
att jemna Ofiicerarnes löner eller använda in¬
delningarna till Generals och Presidentslöner,
till Invalidinrättningar m m. Men lika väl,
gom styrelselsen bordt iagttaga tidens fordrin¬
gar i militairiskt afseende, blott indelningarne
gått till krigsbehof, och likaväl som hon gjordt
det både i anseende till Arméen, till den civila
Statsförvaltningen och skolverken, likaväl kan
och bör hon göra det i anseende till kyrko-
väsendet, blott medlen icke dragas från Ec-
clesiasfikverket. Regeln är här densamma,
som för användandet af Statsanslagen. De äro
bestämda och få icke öfverträdas i anseende
tilländamålet; men inom titlarne får regerin¬
gen, efter sitt bästa omdöme, göra dispositio¬
nen. Också har hon gjordt det äfven hvad
kyrkoväsende! beträffar. Tid efter annan haf¬
va nya Stift blifvit bestämda, pastoratsklyf-
ningar gjorda, kyrkor sammanbyggda m. m.
Det återstår nu att göra en sådan reglering
allmän för hela riket och för hela iäroctaten,
Den 26 Februarii.
841
för prestr-rskapet, så val som för skollärare.
Att underkasta detta ämne allmän profning
bör icke vara mindre tillåtligt och rigtigt,
än att sysselsätta sig med andra förbättringar
af samhällsinrättningen.
År en granskning af Presterskapets orga¬
nisation och inkomster behöflig, rigtig och
loflig: så frågas om det är sannolikt, att d^n
skulle leda till en önskelig slutföljd, att nem¬
ligen utan Statens ytterligare betungande fin
na medel tillräckliga för kyrkoväsendet, och
derjemte att fylla de närvarande bristerna i den
allmänna undervisningen. Jag tror det, och
skall anföra grunderna för denna mening En¬
ligt de uppgifter öfver taxeringarne från år
i 7, sorn blifvit meddelade Comitéen för re¬
glering af styrelseverken, hade ett antal af
4,760 ecclesiastika personer, enligt deras egna
uppgifter, en löneinkomst af 1,912,737 R.df
samt dessutom 1910 mantal
i Boställen värderade till
7)7 55,108 R:dr, hvaiå 4 pro¬
cents afkastning gör . . . 31»,204
Tillsammans 3,322,941 R;dr
oberäknadt hemman, lägenheter, fonder, tion¬
de och andra inkomster, sorn till sjelfva kyr¬
korna, läroverken och de fromma stiftelserna
äro anslagna. Deremot har hela krigsmag-
ten till lands och sjös, endast 1619 och ci^
vil-staten blott 437 mantal i boställen.
342
Den 26 Februari i
Om dessa inkomster rigtigare fördelades,
emellan lärostaten, så skulle de utan tvifvel
blifva mer än tillräckeliga ?.tt jemnare och
skäligen löna hvarje behöflig lärare för sig.
Ännu säkrare skulle det vara händelsen, om
Presterskapets personal förminskades. Den sy¬
nes framförallt i Städerna vara större än sorn
behöfves. I Norrige utgöra Presterna något
öfver 400 i Sverige omkring 3200; eller åtta
giitiger så många, ehuru Sveriges folkmängd
är blott 3 gånger större än Norriges. Der
fattas onekeligen prester på vissa orter, men
skillnaden är ändock för stor, synnerligen då
niaD i hogkommer att Norrige är mycket gle¬
sare befolkadt än vårt Fädernesland. Betyd¬
lig besparing torde ock kunna göras oin flera
kyrkor sammanbyggdes till en. Det synes
vara nog, om på landet en kyrka finnes inom
hvarje qvadratmil, hvarigenom ingen finge
längre än § mil kyrkoväg. Nu gifves det
orter i Skåne, Öster- och Westergöthland,
hvarest 8, 10, !i och 12 kyrkor finnas på
qvadratmilen. På Gottland och i Lunds Stift
äro öfverhufvud 4 kyrkor på qvadratmilen
O. S. V.
Om öfverflödiga prester och kyrkor kun.
na besparas, och öfverdrifna löner för somliga
af Presterskapet minskas: så frågas om det är
rigtigt och laglige att använda besparingarna
på någon annan än religionsundervisningen?
Oriktigt lärer ingen kunna påstå det vara, att
taga medel, sorn icke till sitt egenteliga än¬
damål behöfvas, och använda dem till något
Den 26 Febmiarii.
843
dylikt, der de tarfvas. Ty hvartill skulle det
tjena att hålla flera kyrkor och prester än
som erlordias , under d t undervisningen för
barn- eller andre är otillräcklig Olagligt sy¬
nes det mig icke vara, emedan kyrkolagen uti 3
Cap. 10 § ålägger presterskapets ”att med
flit drilva derpå att barn, drängar och pigor
lära läsa i bok ” När föräldrarna i anseende
till fattigdom eller andre omständigheter icke
kunna sjelfve besörja det, så bör Presterska-
pet foga anstalt derom, på församlingens be¬
kostnad. Om nu de anslag, som redan äro
gjorda för lärostaten befinnas tillräckliga både
för religions- och barnaundervisningen, utan
socknens ytterligare betungande, så synes de¬
ras fördelande så, att de uppfylla begge än¬
damålen, icke eller vara lagstridigt. Hvad
den öfriga och högre undervisningen beträffar,
så utgå både presterskapets privilegier och an-r
dra ecclesiastika författningar, i vårt fädernes-
lnnd, ifrån den visserligen rigtiga grundsats
att betrsgta lärostaten såsom ett helt; kvadan
ock lärare så väl vid högskolorna som vid de
lägre hafva gemensam brfoidringsrätt med pre-
sterskapet, och den till och med dubbel. Hvad
som gäller om läroståndets personal, synes
man ej utan motsägelse kunna neka om dess
inkomster, och icke fä exempel torde kunna
uppvisas, att säd och andra iniägter 60m ur¬
sprungligen tillhört kyrkorna och deras tjena¬
re, med tiden blifvit tillaggda läroverken,
utan alt hvarken prästerskapet eller någon an¬
nan dervid klagat efver olaglighet.
844
Den 2(5 Februari i.
Man bör sluteligen ihogkomma att Pre¬
sterskapets antal och inkomster, icke härröra
från någon bestämd plan hos stiftaren, utan
från det Catholska Presteväldet, och hvad slum¬
pen, vid reformationen åt Kyrkoväsende! lem-
nade öfrigt. Då var all undervisning riktad
på religionsläran och okunnigheten för öfrigt
nästan fullkomlig. Mensklighetens utveckling
har sedermera gatt vida, och ungd ornen be-
höfver undervisning i mångå flera stycken,
utan at läroståndets sammansättning och ålig¬
ganden blifvit tillbörligen rättade derefter.
Endast i Skolverken har detta framskridande
ägt rum; det har varit betydligen hämmadt
genom bristande medel, det visade sig äfven
vid den sista regleringen af Skolverken , och
hon skulle icke hafva kunnat äga rum tillden
grad som hongjorde,om icke RiksensStänder der-
till gifvit nya, betydliga anslag. Då de likväl icke
förslå, och folket icke uthärdar nya pålagor, så
synes tiden vara bane att bättre än hittills an¬
vända de utan tvifvel tillräckeliga medel
man redan äger. Skulle några lagtörändrin-
gar vid ett sådant företag komma i fråga, så
bör den god*»* saken icke derföre uppehållas.
All lag bör förändras då samhällets bästa det
fordrar, och hos oss kunna både Grundlagar-
ne och de öfriga, på föreskrifvit sätt rättas el¬
ler upphäfvas. Hvarken den militaira eller
civila organisationen i Sverige synes kunna grun¬
deligen förbättras utan ändring både afgrundla-
gen och öfriga författningar. Likväl har ingen
påstått, att förbättringarne af sådant skäl skul¬
le uteblifva, eller de dertill förberedande un¬
Den 26 Februarii.
845
dersökningar uppskjutas. Hvarföre skulle man
då påstå någondera delen, rörande organisatio¬
nen af kyrkoväsendet?
På sådana grunder vågar jag ödmjukeli¬
gen föreslå;
Att Riksens Ständer hos Kongl. ,Maj:t
Underdånigst anhålla, att i likhet med hvad
tom skedt i Statsförvaltningens öfriga grenar,
måtte undersökas och utredas: hvilka och hu¬
ru stora tillgångar finnas anslagna åt lärösta¬
ten, synnerligen presterskapet i Sverige? Hu¬
ru de åro fördelta och använda? Hvilka och
huru mångå ecclesiastik* personer finnas? Hvad
de hafva att göra? Hvilka förrättningar de
böra åtaga sig eller befrias ifrån? Derefter
borde uppgifvas och föreslås hvilka indragnin¬
gar och besparingar, som skulle kunna göras,
af personal och material? samt sluteligen hu¬
ruledes tillgången å båda delarne mätte kun¬
na så begagnas, att icke allenast religions-
utan äfven den öfriga undervisningen i ri¬
ket fullständigare och syftesenligare än hittills
meddelades. De arbeten och förslag som i
sådant ändamål gjordes borde i den mån, de
hunno utföras, för kommande Ständer, fram¬
läggas.
Om remiss till Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskottet, anhåller jag vördsamme-
ligen.
Å
8*6
Dea 26 Februarii.
N:0 13.
Friherre Rehbinder, Johan Fredric:
I Pleno den 21 i denna månad, har Herr
Grefve Johan Henning Gyllenborg inlemnat ett
Memorial till uppläsande, hvilket utom annat,
innehöll en önskad inskränkning, på i synner¬
het den mindre Kronobetjeningens, ofta nog
tilltagsna och arbitraira åtgärder. Härom får
jag i allo med honom förena mig, så mycket
mera, som den embetsmannadespotisme, som
u?öfvas af Fjerdingsinän och Länsmän, helt
visst är den strängaste, som i en constitutio-
nel stat kan utöfvas. Jag är lycklig nog att
för det närvarande, ej för egen räkning och
föga för de med mig i 6amma Fögderi boende,
behöfva klaga, emedan man ej alltid får sveda
allt hvad Indit är. Jag förer blott andra mine
landsmäns talan , som beklaga sig öfver gruf-
veliga vexationer af Länsmännen i och som det ej
var längesedan jag och mina, samt nästgränsande
sockenboerhadeensådant Länsmans despot i vårt
district, så är förhållandet i friskt minne och
kan nu så mycket bättre senteras. Hvad sora
är gemensamt för alla, är den af Herr Grefve
Gyllenborg omnämnda sed, som Länsmännen
tagit sig, att genast från kyrkorne återfordra
sina kungörelser, så snart de äro uppläste. Då
desse kungörelser ankomma med kyrkoposten,
oftast er>dan Gudstjensten är börjad, och ge¬
nast sä lort de äro uppläste, skola återsändas,
i stället, att som borde ske i socknesfugorne
uppspikad till allmän kännedom af hvad som
Den 26 Februarii,
847
bör efterlefva*; så frågas först, hvad controll
har man att en sadan kungörelse är lagenlig?
och med hvad skäl kan det fordras ett all¬
mänt iagttsgande af hvad således blifvit på¬
bjudit? då en stor del af allmogen ej vid upp¬
läsningen varit närvarande, och man ej kan
vänta att de sorn hört den uppläsas, om de
ock fattat dess rätta innehåll, skola kringgå
och meddela det åt alla de andra. Vid ut¬
mätningar, hvilka ty värr nog ofta äga rum,
tillgår alltid på det sätt, att oftast Fjerdings¬
man, åtföljd af en Nämndeman och ibland
Länsmännen på detta sätt escorterade, fara i
kring att desse förrätta.
Om då skulle hända att flere, som äro o-
lyckliga föremål för deras påhälsningar, bod¬
de under samma tak, som med stat-torpare of¬
ta förefaller, får hvar och en en räkning på
resekostnad för detta obehagliga främmande
samt dagtractarnente, hvarjemte, utom lagsök-
ningskostnad för den primitiva skulden, hvil¬
ken ofta ej varit 1 a 2 R:dr och som meren¬
dels går till 3 R:dr tö sk. och rättvisligen ej
kan undvikas, uslingen ofta får utbetala 5
R.dr Banco för visiten, hvarigenom den fatti¬
ge således ej kan blifva nog fattig.
Från den trakt af Östergöthland, sorn är
känd under namn af Vikbolandet, har i syn¬
nerhet klagan sports öfver den mindre krono,
betjeningens åtgärder, hvartill, utom de af
mig förr omnämnde, hvilka kanske i en högre
grad af dem delas? locala förhållanden gilvit
Den 26 Fcbruarii,
en förökad anledning- Sådan är t. ex. hvad
sorn helt nyligen sig tilldragit. Wickboiän-
ningarne hafva, om ej alla, hvilket jag ej vå¬
gar bestämma, dock till en stor del vägstyc¬
ken på kålmården, hvars underhållande de i
anseende till aflägsenheten på andra sidan Brå •
viken, mot betalning låtit verkställa Vid
dessa vägstycken, som varit försedde medväg-
pålar, men genom hvad händelse som helst,
nu varit i saknad af dem, har ej allenast med
rätta yrkats nyas anskaffande, utan vägelotts-
ägarne hafva gemensamt af Länsman blifvit
instämde för bristen, dock ägande den glada
förhoppning att mot betalande af En R:dr Riks-
gäldssedlar till Länsmannen kunna undvika
Rättegången. Hvarthän ett sådant förfarande
leder, inses säkert af Högloflige Ridderskapet
och Adeln, utan att jag behöfver vidare orda
derom.
Jag vågaf således, att utom hvad Herr
Grefve Gyllenborg föreslagit, äfven föreslå
att Länsmännen må skiljas från all andel i
de böter som till deras åtgärder hörande mål
kunna hänföras, på det deras egennytta ej må
förleda dem, att på rättvisans bekostnad göra
åtal, hvilka utan denna olyckliga lockbeta
kanske ej ägde rum.
Att detta mitt vördsamma memorial må
få åtfölja Herr Grefve Gyllenborgs i samma
ämne gjorde motion, anhålies ödmjukast.
N:o 14.
Den zS Februarii,
849
N;o 14.
Friherre Rhebinder, Johan Fredria
Utan tilltroende] att munteligen kunna
yttra mig, så som jag det önskade och osäker
huruvida jag rigtigt uppfattat hvad Herr Gref¬
ve Posse, Arvid, mot mig behagat i sista Ple¬
num anmärka^ får jag nu, sedan jag genomläst
Herr Grefvens yttrande, derå afgifva svar, på
det Herr Grefven ej må tro att min tystnad
för ögonblicket betydde medgifvande af hvad
Herr Grefven behagade framställa; äfvensom
att sedan jag förklarat min högaktningsfulla
erkänsla för Herr Grefvens godhet ej allenast}
ått ej gifva thina yttranden en annan mening*
än de verkeligen haft, hvarå uttydningen i
motsätt händelse tillhörde mig, utan äfven att
bereda mig en slags utväg att komma väl från
dem, hvaraf Herr Grefven säkert trodde mig
5 behof, jag äfven får förklara att jag vid det¬
ta tillfälle ej tror mig böra begagna dennagod-
het, hvaremot jag möjligtvis en annan gång
torde få draga parti af denna yttrade godhet
och välvilja.
Då jag i mitt den 21 dennes uppläste
vördsamma memorial omnämnde rapporter,sorn
ingått från de fleste af våra Landshöfdingar
och i officiella tidningar blifvit läste om det
lyckliga tillståndet i landet, hvilket ofia mot¬
sades af den allmänna ställningen, kunde jag
Bil, till Ridd, o. Åd, Pr, x Band, 54
85®
Den 26 Februarii.
så mycket mindre åsyfta de af Herr Grefven
under dess korta embetsbefattning med läns¬
styrelsen i Östergöthland inlemnade, sora Herr
Grefven sjelf säger sig blott afgifvit 2;ne,
hvilka efter min tanka ej hafva den minsta
analogie med dem jag omnämnt; och således
har Herr Grefven sparat mig det besväret att
vederlägga det tillmäle han tror mig velat
gora honom som hofdinge i det Län, der jag
gr bosatt.
Jag får äfven tillägga att jag aldrig sökt
lanta färgor för min patriotisme, den jag helt
enkelt och okonstladt låtit bestå i trohet och
tillgifvenhet för min Konung och kärlek för
mitt Fädernesland} äfvensom jag än aldrig,
för att gifva mig anseende af patriot, hvilket
jag lyckligtvis hittills alltid haft, sökt kasta
skugga på någon 3;dje man. Jag har blott yt¬
trat min öfvertygelse i anledning af hvad jag
sedt och hördt.
Att i våra tidningar influtit berättelser
om den lätthet hvarmed alla kronoutlagor in¬
gått, såsom bevis på det allmänna välståndet,
att dessa ofta varit i opposition med verkeliga
förhållandet, det har jag trodt, tror det än,
Och torde ej blifva ensam om denna tro. Äro
dessa berättelser i Tidningarne origtigt inför¬
de, må Herr Grefven hålla sig till redacteu-
rerne af tidningarne, som genom en sådan o-
förlåtelig vårdslöshet kastat skugga på em¬
betsman. Äro åter desse berättelser sådane de
till regeringen ingått, då är skuggan redan
Den 26 Februarii.
kastad af den eller de, som sådana inlemnat
och då behöfves ej något drag af min matta
pensel för att öka den.
Om Herr Grefven dessutom behagat rätt
fatta hvad jag blygsamt yttrat om mitt no¬
viciat; så hade det afseende derpå att jag för¬
sta gången vågat hos Ridderskapet och Adeln
sjelf yttra mina tankar, utan att derföre med¬
gifva att jag som Riksdagsman var novice.
Detta motsades ju deraf att jag öfvervarit de
3:ne 1789, 1792 och 1800 årens Riksdagar,
den sista som ledamot i Bevillningsutskottet,
hvilka lemnade ett rikt fält att med något
när sens commun, inse vigten af behandlings¬
sättet. Och fast jag ej hvarken munteligen
eller skrifteligen in Pleno framställt mina å-
sigter, torde de ej ändå alltid uteblifvit. Som
jag fattar Riksdagsordningen® 50 är all
personalisering origtig och öfverflödig, då man
j allmänna uttryck ger sin tanke tillkänna.
Jag är ej åklagare, jag är blott Riksdagsman;
och kanske skulle jag af Herr Grefven sjelf
blifvit klandrad, 0111 jag i denna egenskap,
uti mitt ingifne memorial, om hvilket jag
tänkt kunna undvika alla discussioner, inflic¬
kat alla sedan sista Riksdag i tidningarne in¬
förde officiella rapporter med uppgift från hvil¬
ka Länsstyrelser de emanerat, och derigenom
således borttagit en dyrbar tid för Högloflige
Ridderskapet och Adeln. Om någon i följe af
denna saknade bestämdhet skulle vilja be¬
skugga Herr Grefven, har Herr Grefvens em-
betsförvaltning varit så kort, att det ej kostat
853
Den 26 Februarii,
mycken moda att genomse de af Herr Gref¬
ven ingifne rapporter, hvilkas olyckliga san-
färdighet är allmänt kand, och således snart
blifva öfvertygad om flen mycket misslyckade
utgången af ett sådant försök.
Nio 15.
Friherre von Duben» Carl:
I betraktande af den mängd motioner som
under d nna Riksdag blifvit väckte och hvil¬
kas afförande tillräckligt komma att upptaga
en dy*bar tid, skulle jag hesitera att öka deS-
S^s antal, om iag ej ansåg för en skyldighet att
yttra mig öfver ett ämne, af för mycken vigt»
för att äfven under denna Riksdag öfverlem*
nas åt glömskan.
År iSoq projecterades då varande WPSf"
götha CavallerieRegementes afsittning hvilket
verkställdes år 181 1. Ej nog med denna, för
ett CavallerieRegemente olyckliga förändring:
Fn ny aflönings-stat uppgjotdes sorn snart
sagt b tog befälet möjligheten att existera.
Pet är å denna aflöninas-stat jag vågar tåsta
Ridderskapets och Adelns samt öfriga Riks-
Ståndens uppmärksamhet. Frågan vid denna
notion är ej a*t begära okända anslag till ö-
kinde af betäl ts vid nämnde Regemente lö¬
ner ^ den är blott att åt^r försätta Regemen¬
tet i besittning af de tillgångar sorn enligt
högstsalig Konung Carl Xl;s indelningsverk
Den 26 Februarii.
.853
äro Regementet tillslagne9 och vid afsittnin-
gen fråntagne- Min tanka strä ker sig tj att
undersöka huruvida förändring af Regem n-
tets löningsHat är ett hastverk byggdt pa t l-
ska grunder, men att i densamma vinna en 1 ätt^
vis förbättring.
Man skulle knappt tro att det till ock
med fi; nes beställningar så väl i Öfver- sorn
Under-Oflirersgradtrne vid Westgötha Rege¬
mente, hvilkas innehafvare vid hvarje 1 iqvi—
dationsmöte af egen cassa återbetala till Sta¬
ten ett visst öfverskott, olika efter arens mm
kegångar och deraf beroende uträkning Min
anhållan är således, ej att begära ett nytt an¬
slag till förökande af Regementets löningsför-
ruåner \ men att de som förefinnas matte få
begagnas till en del eller belt och hållit till
sitt primitiva ändamål, samt belälet vid West¬
götha Regemente åtminstone ej blifva mera
vanlottad? än öfrige indi Idre Oflbcers- och
Under-OfftcertCorpser, hvilkas iöningsvilkoc
i allmänhet öch med ganska få undantag ej
äro afundsvärde»
Kongl. Majits Nådiga bref vid detta Re¬
gementes afsittning bjuder dessutom, att Re¬
gementet bör försättas i anseende t>11 löninors-
viikor, på samma fot eller i likhet med Öst¬
götha (f. d. Cavallerie) Regemente; huruvida
detta blifvit verkstäldt, kan biet upplysas vid
jemförelsen af desse Regeraenters löningssta-
ter. Jag vågar derföre yrka att en noggrann
och nyravision af Westgötha Regementes
854
Den 26 Februarii,
ningsstat blir Kongl. KrigsCollegium anbefald,
samt att de Regementet förut tillhörande och
efter afsittningen till' Staten indragne räntor $
måtte få begagnas till förbättring af befälets
löningsvilkor, i den mån de härtill kunna va¬
ra tillräcklige.
Ett Cavalleri-Regemente är nog olyckligt
redan genom en afsittning (att förtiga den ska¬
da som derigenom drabbat provincen) och
synes det mig lika obilligt, att för det Rege¬
mentet mist hästarna, till StatsCassan indraga
nära nog halfva löne-anslaget för befälet ,
som det skulle vara löjligt, att aföfrige Statens
tjenstemän indraga till Stats-Cassans förmon
större eller mindre del af deras löneförmåner,
sedan man först lyckats vid en Riksdag be¬
visa den stora nyttan Staten skulleskörda, om
desse Herrar kunde förmås att någon del af
året gå utan skoplagg.
Då jag här egentligen har väckt fråga om
obilligheten och otillräckligheten af Vestgötha
Regementes lönings-stat, kan jag ej neka mig
den tillfredsställelsen att äfven fästa repre¬
sentationens uppmärksamhet på den indeldte
Officerarens ställning i allmänhet. Man nekar
ej att hvarje Embets och Tjenstemans mål, är
och bör vara att i Statens tjenst genom sin
duglighet uppbringa sig ej allenast till en allt hö-
gre post, utan äfven till en dermed följande högre
lön. Äran, ambition drifver naturligen men-
niskan till ernående af det förra, interesset
till det sednare: men man måste tillstå att för¬
Den 26 Februarii.
855
enandet af bägge dessa utsigter är åtminsto¬
ne i vårt stånd mörk.
Staten har att fordra visserligen af alla
medborgare i allmänhet, men synnerligen och
först och främst af militaira Embetgmannen den
ovilkorliga skyldigheten att alltid vara beredd,
att uppoffra sitt blod för dess bestånd j men
detta offer befallt af pligten, förtjenar det ej
en utkomst som försäkrar existencen under
tiden? Hederskänslan är det lif som gör mi-
litairens pligter verksamme och gifva åt dess
bemödanden den kraft och det mod som ära
sä nödvändige för räddningen i farans stund j
men kan den ock förändra behofven och fö¬
rekomma att dess verkningar ej försvaga det
hjerta, som trotsade ödets hot då det gälde
pligter mot Konung och Fädernesland, men
nu först måste göra bekantskap med fruktan
vid åsynen af sin utsigt för lifvet.
Det är ej egennyttans språk jag förer, det
förstås ej af mig. Mitt stånds pligter hafva
lärt mig, att det kan finnas ett slags bestånd
äfven då man hai litet; men den ställning i
lifvet, som genom förändringen af Westgötha
Regementes löner, äfven så olyckligt blifvit
förändrad för dess öfver- och under-befäl,
hvilka snart sagt, endast i 6'n ära och till¬
fredsställelsen af uppfyllda skyldigheter, finna
ersättning för sin möda, har bestämt mig att
fästa Riksens Höglofl. Ständers uppmärksam¬
het vid ett ärende, hvarigenom billigheten
vinnes, utan att Staten förlorar annat, än en
856
Den 26 Febr Uarii,
mindre vinst af lönernes indragning. Jag be-
gär inga medel att underhålla öfverflödet, el¬
ler fåfängan, jag talar för det verkeliga lidan¬
det och det behof som ej kan mutas till tyst-^
nåd. Jag begär inga nya fördelar; endast aH
en del af desomen gång varit beviljade och
åtnjutne, måtte bibehållas. Nitet för tjernsten
och bemödandet för dessa piigter är oförän-
dradt, hvarföre ej de förmåner sorn skola ut¬
trycka bifallet detföre ?
• • ■ .* ■ --- ' \ «
Jag anhåller ödmjukeligen att denna min
motion mätte till vederbörligt Utskott remit¬
teras och med öfrige Riks-Stånden commun!-,
ceras.
N:0
Herr Bergman, Ambrosius Mognus i
*
jag räknar för en skyldighet emot Hög-»,
lofl. Ridderskapet och Adeln samt en vän-
skapspligt emot Herr CanzliRådet och Ridd.
Schoerbing, att till Högloft. Ridderskapet och
Adelns uppmärksamhet öfverlemna denne, för
sine patriotiske skrifter kände mannens, till
Riksens Höglofl. Ständer adresserade memo¬
rial, angående en postvagns inrättning och
det nya skog9-hushållningssättet, jemte hans
i dessa ämnen författade athandlingar. De
vittna, efter mitt omdöme, om den grundelig»
kännedom häfutinnan, som Herr Schoerbing
förvirfvat sig, under ett mångårigt vistande i
Den 26 Feliruarii.
857
de lander s hvarest dylik post-inrättning och
skogshushållning med förmon länge varit in¬
förde. på Konungens Nådiga uppfordran, har
Herr Schoerbing utgifvit desse afhandiingar,
för att uppfylla förre Ständers underdånige
önskningar, och lära desse ämnen blifva föremål
för Kongl. Maj:ts Nådiga propositioner till nu
församlade Riksens Ständer.
Igenom den projecterade postvagns-inrätt-
nlngen kan en lättare communication öppnas
emellan Rikets Städer, och den för landet så
tryckande och skadeliga Håll- och Reserv¬
skjutsen blifva afskaffad. Med införandet af
uppgifne skogs-hushållningssättet, skola vare
hittills så illa vårdade skogar klokare använ-'
das och igenom återplantering bibehållas för
efterkommande. Härmed står i sammanhang
Herr Schjperbings allmänt bekanta förslag, att
till vinnande af skogs-besparing, bygga hus
af obiändt tegel hvilka ej äro så underkastade
eldsvådor som trädhus, kosta mindre och äro
mera varagtige än desse. För meddelandet af
denna upptäckt, förtjenar Herr Schoerbing hvar¬
je patriots erkänsla och högaktning.
Då jag har deo äran framlemna desse be¬
vis och Herr Schcerbings nit och bemödande
för allmänt väl, kan jag ej undgå, att hos
Höglofl. Ridderskapet och Adeln vördsamligen
understödja hans, i sitt memorial gjorde an¬
hållan: att Riksens Höglofl. Ständer måtte in-
lösa det deruti angifne antal exemplar af un¬
dervisningen om det nya och rätta skogs-huj.
858
Dan 26 Februarii,
hållningssätfet; dedicerad till Riksens Högloft.
Ständer. Igenom denne handling, skall på eo
gång förtjensten erhålla belöning och upp.
muntran samt kunskap i en af de vigtigaste
hushållsgrenar i Riket kringspridas. Detta
sednare torde bäst kunna vinnas, om de in¬
löste exemplaren utdeltes till moder-kyrkorne
och Presterskapet anmodades att derutur lem¬
na sine Sockenboer de upplysningar, som för
hvarje local kunde finnas behöfvelige och an¬
vändbare.
En tredje Herr Schcerbings afhandling, om
sättet och medlen till SedeDförbättring, eller
realisation, hvilken jag ock får den äran öfver-
lemna, torde, jemte de 2me förstnämnde läm-
peligast användas, om de få ligga i Riddarhus-
Canzliet, för att kunna läsas af dem som det
åstundar.
Nso 17.
Friherre von Schultzenheim, Conrad Theodor:
Ehuruväl stadgandet af en väl beräknad
och på goda grunder uppgjord bevillning, är
ett ibland de hufvudsakeliga föremål som sys¬
selsätta Riksens Högloft. Ständer vid hvarje
Riksmöte, har dock detta angelägna värf vid
de fläste Riksdagar, blifvit ibland de sista och
mäst påskyndade öfverläggningsämnen.
Opinionen, om jag så får säga,^ någon
Den 26 Februarii,
859
gång ledd af enskildta interesset, har intill
denna dag fästat sig vid ett bevillnings-sy-
stéme, som efter min vördsamma tanka, icke
svarar emot ändamålet, nemligen den mäst
möjeliga jämna fördelning af beskattningen,
dess oföränderlighet i afseende till vahruvär-
det , det lättaste beräkningssättet och sluteli-
gen så afpassad, efter hvar och ens förmåga,
att ingen må kunna undandraga sig att lemna
sin gärd till Statens bestånd. Synlig förmö¬
genhet, Tull, öfverflöd, ChartaSigillata m. m.
samt en låg personel afgift, hafva varit grund¬
ämnen till den nuvarande bevillningens utgö¬
rande; men äro alla dessa rubriker calculable,
bestämma de till Statsverket en jämn, och i
förhållande till vahru- eller penningevärdet
oföränderlig intrad emellan hvarje Riksmöte?
Jag tror det icke, och då bevillningen vid ett
annat Riksmöte behöfver ökas, eller och min.
skås, kan det ske utan en omstöpning af nä,
ra hela systemet? Jag tviflar deruppå: Ön-
skeligt vore att allmänna viljan, med åsido¬
sättande af enskildta interesset och tankan,
huru drabbar det mig, eftersträfvade sådane
grunder till bevillningens utgörande, som al¬
strade oförändetlighet i utskylder och i följe
deraf Statsinkomster.
Rubriker till utskylders utgörande hafva
varit flerfalldige, vid ett Riksmöte antagne,
vid ett annat förkastade o. s. v., och kunna
variera efter hvar och ens rikedom på nya
idéer; man har beviljat för hvad man njutit
och icke njutit. Desse uppfinningar att skatt •
86o
Den 25 Februarii.
lägga folket, hafva må hända uti envä!diga
Stater kunnat illustrera FinanceMinistrar; mea
tillhöra mindre ett fritt folks representant r-
hvilka icke höra m d liknöjdhet se , den ena
medborgaren betungas, vida utöfver den an¬
dra, sorn ty vätr nu sker. Bevillningen tyckes
mig böra utgöras af arbetsförmågan och verke¬
lig förmögenhet; desse gemensamma krafter,
äro de enda rika källor, som förmå, hvad in-
bdlade tillgångar icke kunna åstadkomma.
Den årliga markegångssättningen å dags-
verken är den enda måttstock, som närmar
sig emellan vahmvärdet och penningen; ett
markegångsdagsverke torde nära innefatta dea
tarfliga menniskans alla behof för dagen. Då
en uppoffring af hvarje mantals- för man och
qvinna, måste ske till samhällsordnings upp¬
rätthållande, synes mig den lämpeligaste och
oföränderligaste beräkningen till skattens er¬
läggande vara, att bevillningen utgöres med
beräkning i contant af vissa markegångs dags¬
verken, så för personalen, som för den enskild-
ta förmögenheten. TabellVerket och 1810 års
bevillningslängder för behållen inkomst, den
senare evalverad i dagsverksvärde, kunna lig¬
ga till grund för öfversigten och möjligheten
af att antaga detta förslagna beskattningssätt,
och hvarefter antalet af dagsverken kunde be.
stämmas för personalen och behållen inkomst
af enskildt förmögenhet, allt i förhållande till
b;viliningens belopp och Statsbehofvet. All
annan taxering till utgörande af bevillning,
under hvad rubrik sora hälst, med undantag af en
Dvn 26 Fehruarii,
lindrig utrikes tuilafgift, skulle upphärvas, och
med dem d-n undergrä1 vande indirecta beskatt¬
ningen försvinna. StatsVerkets behof kunna
härigenom bestämmas med tikökning, eller
minskning af \, 5, 3, ett helt maikegångs-
dagsverke. Fåfängt må invändas emot detta
enkla systeme, ait den arbetande classen blif-
ver för hardt skattlagd, och att denna gärd
icke utgår, samt att C&p taIisten härigenom icke
skattlägges för mera än personalen! svaret blir
lika enkelt som grunderne till beskattningen:
arbetskarlen kan lätteligen förstöra på 4 ar-
betsfrie dagar om året uti otillbörlig dryc-j
kenskap, hvTad han troligen kommer att erläg¬
ga Uti skatt, är således icke hardt beskattad;
utom dess kan han m ra än någon annan bs-
tinga sin daglön. Husbonde och husfader bor¬
de då, sorn nu, ansvara för utskyldeme, och
skulle den påräknade personella afgiften icke
utgå till sitt fulla belopp, delar sättet samma
öde, som de nu gällande b cskattningsmetho-
der. Samma opinionen hos taxeringsmännen
bestämde då som nu, värdet af den enskildta
förmögenheten, och om änteligen capitalisten
skall i skattberäkning råkas, hvilket torde va¬
ra svårt och föga att hoppas, så kan ingen
annan utväg finnas, än att lagen bestämmer,
det ingen revers med inteckning i fast egen¬
dom gäller vid utsökningsmål, än den hvarå
bevillningsprocenten vöre erlagd, och allt det*
ta, vid äfventyr att förlora capitalet, hvaraf
följde att, så väl hedern, som eget interesse,
skulle förbjuda alla andra än procentare, att
äfventyra det ena eller det andra, önskeligt
802
Den 26 Februarii.
vöre, att om detta bevillningssätt vinner stad¬
ga, Statens Embetsman kommo att njuta sine
löner beräknade i Riksmarkegångsdagsverken,
på enahanda sätt söm Statsverket sin intrad,
hvarigenom mera oföränderlighet i deras in¬
komster äfven vunnes. Till detta enkla be-
skattningssätt hörer ovilkorligen den så länge
efterlängtade näringsfriheten , som tilldelar men*
niskan de rättigheter i borgerliga samhället,
dem naturen tyckes hafva gifvit henne, nem¬
ligen: frihet att försörja och försvara sig sjelf,
då hon uppfyller sin pligt emot samhället,
gör hon det icke, må hon då först som lös¬
drifvare anses och vara pligtig att arbeta hos
dea som vill för henne erlägga dess årsskatt
till staten.
Ett lands verkliga förmögenhet är ostri¬
digt dess pioductionsförmåga och penningen
blott en representant af produetionen, som blott
underlättar varu bytet. Är detta ett axiome,
så följer äfven att arbetsförmågan är bufvud-
styrkan i ett samhälle och i följe häraf bör den
beskattas i likhet med all annan förmögenhet.
Finnes någon näring som icke uppskattas i vär¬
de och i förhållande till mängden af menni-
skor som användas på densamma. Tunneland
jord är ingen förmögenhet utan at betare ; mäng.
den af armar som med fördel kunna användas,
bestämmer rätta värdet deraf.
Handelsrörelse är den enda, som icke an¬
vänder så många arbetare som de fleste af an-
dra näringar till capital värdets reproduetion}
Den 26 Februarii.
må då opinionen beskatta denna speculations-
rörelse i likhet med annan enskild förmögen¬
het. Med nu gällande beskattningssätt, kun-
na inga bestämda calculer göras; hvem kan
uträkna huru mycket som skall inflyta för
Charta Sigillata, huru många sidenpälsar och
sidenpersedlar i landet uppgifvas till beskatt¬
ning; hvem kan bestämma frivilliga åtagandet
af så kallad öfverflödsafgift, hvilken uppgift
bevisligen aftagit år ifrån årj hvem kan be¬
stämma beloppet at den summa, som af dessa
och flere beskattningsrubriker kommer att in¬
flyta till Statsverket; men behållen inkomst af
enskild förmögenhet och skydds- eller capita-
tions-afgift, kan beräknas pä en obetydlig sum¬
ma nära, och blifver lättare att utbekomma,
ju mera industrie och folkmängden tilltager.
Jag anhåller att detta mitt vördsamma och
välmenta Memorial, grundadt på mine uti me¬
morial af den iy April 18(5, redan på detta
rum yttrade tankar , må med de öfrige respe-
ctive Stånden communiceras och remitteras till
Bevillningsutskottet.
N:0 i§-
Friherre Skjöldebrand, Pehr Eric:
Då redan vid detta Riksmöte, hörts en
allmän rättmätig klagan öfver den långsamhet,
hvarmed Curatorer i concourser tillåta sig för¬
fara med utredningen och realiserandet af till-
864
Den 26 Febni arilt
gångarne, hvarigenom misstroende till säker¬
heten af inteckningar uppkommit, och tillstöt
del vållat denna slags creditbrist; och då dag¬
liga erfarenheten bevittnar, att det är lättare
att erhålla penninglån på goda namn, än mot
inteckning i fastighet på landet, har jag, un¬
der önskan att Rikets Ständer, till förekom¬
mande af en sådan tidsutdrägt och deraf, för
långifvaren förknippad förlust, må gifva Con-
courslagen mera fullständighet, likväl nu an¬
sett mig böra fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet, vid en händelse, som inträffat
inom Nyköpings län, och hvilken torde bevi¬
sa behofvet af en lagförändring af motsatt be¬
skaffenhet.
En son hade, af en nära 70 årig far för¬
skaffat sig dess proprie borgen på en skuldse¬
del, och utan att vid förfallotiden , af sin lort
som tjensteman, af sine nära och förmögna
anhöriga, eller medelst andra utvägar förskaf.
fa medel till infriande af sin skuldsedel, til¬
lät denne vanbördig, att hans gamla far blef
lagsökt och, i brist af tillgångar i Nyköpings
häckte bysatt, och med synbar liknöjdhet såg
han, i mer än 2 år detta förhållande fort¬
fara.
Det allmänna medlidandet yttrade väl sini
ogillande harm öfver att se denna, af ålder
och sorg aftynande far af en son så behand¬
las men, utan mitt alfvarliga bemödande att
derifrån^frälsa honom, hade denna i sin van¬
Den 26 Feiruariit
del oförvitlige man, troligen inönifsamma mii-
rar, där brottslingar, blott tidtals kunna för¬
varas, fått tillbringa sin återstående lifstid,
utan annat brott än lättrogenhet och hjelpsam¬
het mot en son-
Denua teckning af en behandling* för hvil¬
ken menskligheten ryser, är en följd af en
hos oss existerande barbarisk lag, och då den¬
na kunnat så användas emellan son och får,
hvad kan man förvänta emellan^ obeslägtade
personer?
Mig synes att det redan är en stor ansva¬
righet, då den, sorn gifver sin borgen, katt
förlora hela sin fasta och lösa egendom, in¬
nan gäldenärens tillgångar tillgripas, och att
han, icke bör äfven kunna förlora sin person¬
liga frihet, då ännu rätta gäldenären går fri;
Och jag vågar såledesjvördsamt föreslå , att den
lagförändring vidtages; att aldrig någon må för
sin proprie borgen kunna bysättas, så länge
sjelfva gäldenären är inom riket tillgänglig.
I händelse denna min motion vinner Rid-
derskapets och Adelns bifall, torde densamma*
få med de öfrige RiksStånden cotnmuniceräs
och till Lagutskottet retnUteras.
Bil. till Ridd. 0. Ad. Pr. I Band. 55
866
Den 26 Februafiii
N:o 19,
Herr Efvenberg, Pehr:
Till förekommande af den allmänna ore¬
da, som visat sig uti Rikets financiell3 förhål¬
landen, genom FilialDisconternes hastiga fall,
under samma tidpunct, som enskildta personers
assignationer indrogos ur allmänna rörelfen,
vågar jag vördsammast underställa Höglofl.
Ridderskapets och Adelns upplysta bedöman¬
de, ett förslag, hvilket skulle at Banken utfö<j
ras, utan att Banken dervid något risquerade.
Som Bankens tillstånd är Okändt för all¬
mänheten, så hoppas jag Höglofl Riddcrska-
pets och Adelns öfverseende, i de fall der jag
kan hafva misstagit mig på ziffran, och derest
de påräknade summor ej skulle Vara enliga
med rätta för hål landet.
Jag antager problematiskt att Bankens och
RiksgäldsVerkets utelöpande sedelstock utgjor¬
de år 1815 R;dr 27,725,638.
Sedermera utgifné odlingslån till »8 2o 600,000.
Tillsammans R:dr 28,325,638.
Hvarifrån aj dragés:
3 års afbetalning till
Banken å statens skuld,
a 750,000 R;dr om
året _ 2,250,000.
Transport 2,250,000.
Den 26 Februarii,
867
Transport 2,250,000.
4 irs d:o d:o, a 500,000
R;dr 3,000,000.
5 års öfverskott af Ban¬
kens inkomster, sedan
dess utgifter och otti-
kostnaderblifvit godt-
gjorde, a 233,000 om
året 1,165,000.
Beloppet å de sedlar som
genom olyckor, slit¬
ning, eller af förfäder
blifvit undangömda,
på ställen där desse
sedlar sedan gådt för-
kiade, circe 6,615,63$:
,11 ..i.—.
Rester R:dr 21,710,000.
Om jag antager att Bankens fordringar
och redbarheter öfverstiga dess skulder, med
en summa af icke mindre än 4,993,049 R:dr,
och härtill kommer 1,200,6,8 R:dr för sedlar,
som säkert gått förlorade, sedan Bancoinrätt-
ningens början, så skulle verkliga behållningen
derstädes med 6,193,687 R:dr öfverstiga dess
skulder. Utaf den utelöpande sedelstocken
6tor 21,710,000 R:dr, torde minst 5,710 000
R;dr finnas hos utlänningen; dels såsom gång¬
bart mynt, dels såsom hypotheker; således
skulle uti Sverige icke finnas större sedelstock,
kringlöpande än 16 millioner R:dr; och då å-
ter derifrån afgå 4 millioner R:dr som säkert
finnas förvarade uti de mångfalldjga alla verks
Pen 26 Fehruanii,
och corporationers, ja till och tued enskildfä
personers cassör, så återstå blott 12 millioner
F.:dc rörelsecapital för 2§ million menniskor;
V öfrigt om man antaget att Rikets taxerbara
fastighetsvärden uppgå till 250 millioner R:dr,
samt publika fastighetsvärden, sorn ej taxeras,
tillika med näringarnes förlager uti skepp, in-
rättningar, tillverkade Varor och maföii^icr,
samt allmänhetens husgeråd, till en summa af
circa 350 millioner, eiler tillsammans 600
millioner R:dr‘> så tyckes mig att valeuren af
de i omlopp varande sedlar, ej står 1 något
slags förhållande emot behofvet, så vida den
blott utgör ^del derafj då härtill komrher,
att af detta sedelbelopp, årligen måste åsättas
Rikets hela bevillning, så måste efter ali be¬
räkning en sådan otillräcklig sedél-numeraire,
ej annat än förorsaka bekymmersamma oredor
uti allmänna rörelsen. Dessa oredor torde
upphöra om den förminskning, af rörclseca-
pitalet, som genom indragningen af FilialDD
sconterne och enskildtas assignationer uppkom,
ersättes genom sedelstockens ökande med 8
millioner R:dr, så att det inom Sverige circu-
förande rörelsecapital uppgick till 20 millioner
R:dr, eller 3%:del af förenämnde fasta och lö¬
sa egendomsvärden.
Till Bankens säkerhet för dessa 8 milli-
Ouers utlånande föreslås hypotheker af Jern
och koppartillverkningar, eller inteckningar uti
fast egendom inom Riket; lånet må dock icke
öfverstiga halfva värdet, sådant det år i8?3
uppskattades i landtegendom? och ej halfva
Den 26 Februariit
brandförsäkringsvärdet i städerne, Assecurance*
Contoirens gifne premielån deruti inbegripne.
För dessa Bancolån skulle årligen ränta
och afbetalning tillsammans utgöras med 3 pro:
cent, då exportabla effecter derföre vore hy-
pothicerade, men med 6 procent för alla öf¬
riga lån, hvaraf 1 procent vore att anse såsom
afbetalning på capitalet.
Låntagaren och egendomen med sin in¬
teckning, skulle ansvara Banken för ersättning
vid räntors och inbetalningars liqviderande,
att de ej erläggas under det värde efter cours,
mot hvad de gällde i Hamburger Banco, då
lånet erhölls; dock utan att låntagaren blir
godtgjord af Banken i händelse af motsatt för¬
hållande. Lånetagaren skulle dock alltid vara
©betagit, att göra större afbetalningar å er¬
hållit lån; då de summor som sålunda infly¬
ta, bord* genast till allmänhetens tjenst åter
Utlånas»
För att facilitera desse låneoperationer för
landets innebyggare och till undvikande af det
arfvode som eljest kunde komma i fråga till
comissionairrer i Stockholm, torde Herrar
Landshöfdingar dermed gå i författning, hvar
Och en inom sitt Län.
Af årliga mbetalningeö skulle Banken an¬
vända r procent till sedelstockens förminsk¬
ning, intill dess alla utlånte capitaler, till
tlet belopp åter i Banken ingått, som biifvaa-
gr-g
Den 2S Februarii.
de Ständer finna nödigt, och sedan Bänken
godtgjordt sina utgifter och omkostnader, skul¬
le öfverskottet af Bankens alla inkomster för
året inflyta i R.kets allmänna bevillning, på
det dessa medel icke må minska utelöpande
capitalet, utan återgå till sin bestämmelse i all¬
männa rörelsen. Tullafgifterna som inflyta
i Banken med klingande mynt eller vtxlar,
samt så stor del af den så kallade hammar¬
skatten, som äfven i silfver erlägges, borde
användas till ökande af Bankens silfverfond,
hvaremot Banken skulle utlemna efter gång¬
bar cours, ett motsvarande belopp i Banco-
sedlar till bevillningen; skulle en lifligare
handel, öka tullafgifterne, till den grad, att
Bankens sålunda utgående behållning gjorde
sedelstocken större, än bestämdt var för rörelse-
capitalet, så kunde så mycket deraf 1 Banken
innehålla* sorn behöfdes för numerairens bibe¬
hållande inom sin fastställda gräns.
På detta sätt skulle låntagande Bruksä¬
gare icke komma att betala fullt 2, och de öf¬
rige låntagarne icke fullt 5 procents ränta,
emedan hvar och en i sin mån genom Ban¬
kens tillskott, fick tillgodo njuta lindring i den
bevillning, han i annat fall till hela sitt belopp
borde erlägga.
I anseende till de betydliga summor som
dragas till Stockholm, genom der varande sto¬
ra antal Embetsmäns aflöning, och på det
landets mera behöfvande innebyggare uti af-
lägsnare orter icke skulle komma i saknad af
Den 26 Februarii,
871
denna förman, borde Hufvudstadens fastighe¬
ter icke beviljas de<^a Bancolän, förr än ett
år efter, sedan underrätielsen blifvit första
gången i tidningarne införd, och lånens ut-
gifvande icke taga sin början förr än 6 måna¬
der efter kungörandet, på det låneansöknin-
garne äfven må hinna inkomma från Rikets
ytterst belägna orter: Styrel«en inom Banken
skulle åläggas ett upprätta sådane tabeller på
låntagarnes vistelseorter, att Riksens Ständers
Revisorer, nied lärthet kunde märka, om lå¬
nen blifvit, till ändamålets rätta vinnande ,
fördelte kring hela riket, efter den anledning
man inhämtat ani lånens mer eller mindre be¬
hof af ökadt röielsecapital.
Alla Banco- och Riksgäldssedlar, sorn
Utgifva® efter den tid dessa lån taga sin bör¬
jan borde förses med nya eller förändrade
stämplar, olika med de nu varande, för att
från dem med lätthet kunna åtskiljas, och
hvarå ordet specie, å Bancosedlarne borde för¬
ändras till sin rätta benämning Banco Sedel¬
mynt, samt att alla utgående Banco- och Riks¬
gäldssedlar, böra inom 3 år från det Banco-
lånen taga sin början, vara inlemnade till
Banken och Riksgäldsverket, för att utbytas
mot nya sedlar; efter hvilken tids förlopp al¬
la sedermera utelöpande gamla sedlar skulle
förlora sitt värde och sin inlösningsrätt, på
det Rikets blifvande Ständer icke må sakna
säker kunskap om, till hvad summa förlorade
873
Den 26 F elmar ii.
sedlar minskat rörelsecapitaleit, för att deref¬
ter bestämma dess belopp.
Ali afbetalning som Statsverket lemnads
på sin nuvarande skuld till Banken, skulle ge¬
nast på förenämnde satt utlånas till allmän¬
heten, på det ej rörelseCapitalet må hasti¬
gare förminskas, ära på sätt hår blifvit före¬
slagit.
BancoStyrelsen skulle uppdragas., att ge¬
nom växeloperationer tillse, det icke genom
coursens olika förhållande, Bancosedlarne för¬
lorade eller ökade deras nit gällande värde
och förhållande till Hamburger Banco.
Till ofhålländé åf skiljomynt skulle Bär.-,
ken fortfara med utgifvande af kopparmynt ,
på sätt hittills skedt, och silfvermynt till 6,
jo och 14 skillingars valeur; hvilka mynt ej
skulle innehålla större värden i silfver, än
närvarande cours bestämmer fqr dylika sum¬
mor i banöosedlar; dock skulle Baocostyrelsen
äga rätt att förminska denna silfverväxling’,
eller låta den vissa tider upphöra, då ett för
a esk rifvi t silfvervärde utgått ur Banken, intill
dess, att genom tuUafgiften och hafnmärskat-
ten, elier genom silfveruppköp af utlännin¬
gen, Banken åter hunnit, enligt lemnad in-
struction, stärka sin silfverfopd till förnyad
ptväxling.
Qenon? Backens växeloperatione?, i siffi
Den 2S Feiniar ii,
tf’3
Vermynfs utgifvände och låntagariies ersätt¬
ning till Banken, i händelse räntan och aföe-
talningar voro af coursen försämrade vid de¬
ras erläggande, mot hvad de voro då lånen
erhöllos, skulle coursen hindras både ätt stiga
pch falla, hvarigenom försko nimes att icke
den ena medborgaren må genom coursförän-
dring rigta sig på den andras bekostnad, och
den håglöshet derigenom försvinna, hvilken
pppkomfnit hos många näringsidkare, sorn ej
kunnat bestämma vinsten för sin möda och
säkerheten för de capitaler de nedlägga i sina
rörelser.
Då Banken pä detta saft jag haft äran
föreslå lemnar allmänheten det ökade rörelse¬
kapital, sorn penningeförlägenhefen påkallat
Och då sådant sker under Riksens Ständers år¬
liga revision, så torde sedelmyntet derigenom
vinna större förtroende, än om sedelstockens för¬
ökande skulle Verkstälias af enskild fe perso¬
ners inrättningar, hvilket säkert med största
farhåga skalle mottagas i en tid, då man er¬
farit de mäst brydsatnma följder af enskildtas
inrättade Disconter,
Skulle detta mitt vördsamma Förslag i
någon man synas förtjena Höglofl. Ridderska-
pets och Adelns uppmärksamhet, så anhållerjag
lika vördsamt att det blifver med de öfrige re-
spective RiksStånden communiceradt, för att 5®.
dermera till vederbörligt Utskott remitteras.
J74 Den 26 Februarii,
Bilagor
till PleniProtocolIet för d. 26 Februarii,
eftermiddagen.
N:o 1.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning',
Af Riksens Ständers Revisorers, om Stats¬
verket* förvaltning, berättelser, för 1820 och
j 82 2 årens revisioner, inhämtas att saöp.ter-
fonden årligen betydeligen tilltagit, så att den¬
na fond 1819 blifvit ökad med 80,890 R d?
S sk- och år 1S2-> med 96,883 R dr 2 sk. och
då derifrån dragas de 5,8,000 R:dr sorn på
tredje hufvudtiteln äro för salfpsterstil 1 verk¬
ningen årligen anslagne, att saltpetersintraden
likväl lemaat öfverskott emot utgitterne, det
förra året till belopp af 22,890 R dr 8 sk. Och
det sednare med 38,885 Rtdr 2 sk., utgöran¬
de fondens verkeliga behållning vid 1820 års
slut 502,323 R dr 10 sk. 4 r:st, Denna fond
har hufvudsakejigen tillkommit genom de bi¬
drag som utgått af alla hemman i riket, i följd
af det, ined nu gällande principer emot tvångs¬
lagar oförenlige beslut vid 18 >2 års Riksdag,
att hvarje hemman skulle ovillkorligen hvarje
år aflemna f pund saltpeter, som s i anseende
till svåiigheterne, att med kostsammare an¬
stalter, sådan tillverka, till större delen utgått
i penningar, lili eft lör rikets hemmansbru-
Den 26 Februarii.
875
kare så betydligt belopp, att, med beräkning
af circa 66,028 mantal och deraf utgående
33,014 pund saltpeter hvarföre till Kronan el¬
ler saltpetersfonden betalts emellan 6 och 7
R:dr Banco pundet ; omkring 200,000 R:dr i
penningar, eller till någon mindre del i salt-
potter igenom denna Utskyld allena, medtagit
hemmansbrukarens tillgångar. Då nu denna
fond så ansenligen utöfver behof och förmo¬
dan tillväxt, att den, som förenärnt är, öfver-
6kjuter beloppet af en half million R:dr Banco,
synes det vara tid att den stadnar i sin tillväxt;
äfvensom att denna tillväxt, utöfver behofvet,
bereder någon fördel för hemmansbrukare,
som nu i flere år, beredt dess betydliga förö¬
kande, hvartill de sorn dertill contribuerat ,
uteslutande äro berättigade; men hvartill åter
anspsåk af de Medborgare-classer icke kunna
skäligen ingå , som till denna fond icke bidragit.
Af denna anledning, och för att väl icke yr¬
ka förminskning of denna saltpetter-skatt,
men förebygga dess ytterliga förökande, före¬
slår jag vördsammeligen att, till nästkomman¬
de lagtima Riksdag, hemmansbevillningen i
saltpeter, mätte till hälften nedsättas, ifrån ett
halft till ett fjerdedels pund saltpeter på mantalet,
eller deremot svarande betalning i penningar.
Med kännedom af den årliga betydliga behåll¬
ningen , som saltpeters-räkningame utvisa, och
med förutsättning att, det årliga Statsanslaget
580C0 R.dr, som står i samband med hemmanens
förbindelse till betydligare bidrag, till samma
ändamål fortfarer, gör jag mig förvissad att
nedsättning i saltpetersgärden, kunde äga rum,
Dm 2o Fcbruariii
utan att den skulle medförå någon menlig !h~
flytelse på saltpetersfondens betydliga förmö¬
genhet, serdeles om, med Riksens Ständers
bifall, fonden kunde emot fullgod säkerhet
och laglig ränta, nemligen, så utlånas, ätt, vid
inträffande behof, medlen kunde återbekom;-
rnas, hvarigenom en betydlig ränte-vinst skulle
fonden tillflyta; hvaremot vid nu| varande
förhållande, då 3 eller 400,000 R:dr Banco
stå obegagnade i Riksens Ständers Bank. Både
fonden och det allmänna får vidkännas för¬
lust deraf, att en sådan större summa är dra¬
gen ur allmänna rörelsen. Om härtill skulle
bifall lemnäs, tillstyrker jag attr dessa medel
måtte utlånas åt enskilte, icke åt Staten, hälst
i sednare fallet jag befarar att större svårig¬
heter kunde möta för återbekommande af ca-
pitalet, samt att, förr eller sednare, liqvidea
kom att afgöras genom en afskrifning, hvar¬
igenom hemmansägare, som egenteligeo böra
anses såsom berättigade till begagnande af den¬
na fond, blefvo förnärmade i sin rätt. jag
anhåller vördsammeligen att detta anförande
må till Stats-Utskotiet remitteras,
Isbo 2.
Grefve Gyllenborg, Juhan Henning;
Sorn den tid upphört, då, jemlikt förslg-!
tigbetens och billighetens fordringar, en egen¬
domsägare genom författningar var betryggad
för förMsfe/, i anseende till de oundvikejige
Den 26 Ftbmariii
8.7?
biträden sorn jordägare eller arrendatorer på
landet, måste sina landtbönder meddela, syneg
mig, att vid nuvarande förhållande, någon för¬
fattning borde vidtagas, sorn i någon, mohn
återförde till samma ändamål. Att husbonde?
icke obetydligen måste biträda sine underhaf¬
vande landtbönder till förekommande af hem¬
manens ödesmål, känna åtminstone jordbrukan¬
de ståndspersoner af egen erfarenhet, äfven¬
som, att vid nu i flere provincer tilltagande
fattigdom, icke någon säkerhet för återbetal¬
ning är att påräkna, och kan genom flere
verkelige händelser upplysas, att husbondens
lidande äfvenså litet kan förutses, sorn före
kommas, som synes påkalla den rättelse derk
hvilken utan förnärmande af någons rätt, jag
anser kunna och böra vidtagas, Det stadgas
väl i 5 Cap- 2 §. UtsökningsBalken, ”att hvad
gäldenär minst umbära kan, såsom det hvar¬
med han sin näring idkar, skall sist utmätas.’5
Men detta stadgande lägger likväl icke hin¬
der i vägen för utmätning af hvad som for¬
dras, till idkande af en näring, då annan tilt.
gång saknas, och således kunna äfven kreatur,
åker- och körredskap en bonde afhändas, då
detta allt likväl, för hemmansbrukets upprätthål¬
lande, är oumbärligt. Detta lagens medgifvan¬
de att allt i bondens hus kan utmätas och
försäljas, medförer för hemmansägaren flera
menliga följder, ej mindre för återbekom-
mande af till landtbönder meddeldte biträden,
än i synnerhet för uppfyllande af allmänna
hemmansförbindelser, vid hvilka en serskilt
uppmärksamhet bor fastas, Det har handt
8-78
Den 25 Februari i.
hemmansagare, att, vid vårbrukets början,
dess aflägse boende landtbonden dragare, blif¬
vit på utmätningsauction, för kronans utskyl-
der och annan gäld försålde, och för den af¬
lägse boende jordägaren, har en tvefalldig
skada uppstådt, ej mindre derigenom, att hem-
mansbruket ej kunnat skötas, utan blifvit blott—
stäldt för ödesmål, än att hemmansägaren b 1 if—^
vit blottställd för ansvar och pligt, då de all¬
männa förbindelserne till skjutsningar, väglag¬
ning m. m. icke kunnat, i saknad af dragare
vid hemmanet verkställas; och det äfventyr,
som hvar och en ståndsperson, eller bonde,
hvilken äger flere hemman än han sjelf bru¬
kar härigenom underkastas, förmodar jag lig¬
ga i öppen dag. Med anledning häraf, föreslås
vördsammeligen, det stadgande, att kreatur,
nemligen oxar, kor och hästar, samt åker och
kör-redskap, som höra till bedrifvande af ett
hemmansbruk, böra anses vara ifrån hermna^
net så oskiljagtige, att icke de borde få utmätas
eller försäljas utan jordägarens bifall, och i
saknad deraf, vara ogildt, i hvilken lösa e-
gendom jordägaren, då hemmanet af åbo inne¬
hafves, äfven till godtgörande af sine lörskot-
ter till åboen, borde äga företrädesrättighet,
eller ock, om detta Förslag till föreskrift icke
gillas, att åtminstone så beskaffade öfverens-
kommelser, husbönder och iandtbönder emel¬
lan kunde lagligen träffas, sorn meddela de
husbönder förenämnde företrädes rättighet och
betryggade för andre utmätningar af hvad till
hemmans skötsel hörde, då afhandlingar dei-
Den 26 Fthruarii.
879
om blefvo i HäradsRättens Protocoll intagne
och behörigen kungjorde.
Jag anhåller vördsammeligen att detta an*
förande må till Lagutskottet remitteras.
N;o 3.
Herr von Wahrendorff, Andere,'.
Då brefbärare-6kyldigheten för de dertill
anslagne hemman är för närvarande i flere
orter den besvärligaste och mäst tryckande af
alla onera lör en åbo, får jag vördsammast
löreslå att vid detta Riksmöte någon förändrad
Stadga måtte vidtagas till lindring för des¬
sa vanlottade hemmansbrukare.
Såsom anledning till min framställning
får jag äran uppgifva, att under min egen¬
dom Näsby i Södermanland, finnes \ mantal
frälse, Kopparhaga, som allt sedan är 1795»
då jag köpte egendomen, ända till sistlidne
år således i 27 år haft det besvärliga onus
att fortskaffa de bref som skickas från Krono¬
fogden, Häradskrifvaren, Länsmannen och
Jägeribecjeningen.
Till utgörandet af denna skyldighet, har
åboen varit nödsakad hålla serskild dräng,
och häst, som svårligen hunnit mera än fort¬
skaffa brefven. Hemmanets afstånd från de
* serskildta ställen, hvartill nästan dageligen
ben 26 Febr tiar 1
Ij,reF afgå år, till Löfsta i| mil, Läggesta %
xiii), Långsjö | mil, Lapptorp | mil, och till
Kyrkan £ mil, och är bevist att som oftast
3:ne bref, efter hvarann ankommit pä en dag,
<M åboen måst färdas sst ne gånger till Löfsta,
norn fram och åter gör 7 rttil, och en gång
till Läggesta, som fram och åter gör 2 milj
således tillsammans 9 mil på dygnet, hvilket
ofta sysselsatt 2;ne personer jemte hästen. Jag
har i följe deraf, enligt hållen dag-journal för
åren 1820 och 1821 ådagalagt för Konungens
Befallningshafvande i Länet, Herr Friherre
Skjöldebrand, att åboen på nämnde hemman
§r i82r,fortskaffat 287 Bref och i dessa ärendet
äkt elier gådt öfver 400 mil på året, i stöd hvar¬
af Herr Landshöfdingen på min inlaga sist-
lidne år, gjorde den billiga förändring, att
brefbärareskyldigheten flyttades på ett annat
mig tillhörigt hemman Skäggetorp J mantal»
som dermed får fortfara i 3me år, hvaremot
Kopparhaga undfick det andra hemmanets
hå 1 Iskjutssky Idig het vid Kumla Gästgifvare¬
gård 8 gånger om året med en häst, sorn sy¬
nes vara ett ringa onus emot att färdas öfver
400 mil utan minsta betalning.
Såsom en onödig förändring uti denna o-
Iika beskattning, i fall brefven från veder¬
börande ej på annat vis kunna befordras, får
jag ödmjukast föreslå, att i önskningsväg hos
Kongl. Maj:t af Rikets Ständer underdånig an¬
hållan må göras.
jjv 1 JO» Ått
Den 16 Fcbrnariu
\'o. Att Herrar Landshöfdingar i Lanea
få uppdrag att i möjligaste mån lindra bref-
bärarehemmanens nu öfvesklagade besvärliga
skyldighet,
2:0. |Att brefbärareskyldigheten omby¬
tes hvart tredje år på nästgränsande hemman,
i lall ägaren så åstundar, och att de hemman
som i flere påföljande år haft detta besvär,
blifva lika länge belriade derifrån.
3:0. Att vissa dagar i veckan utsättas;
såsom Onsdagar och Lördagar, på hvilka brefJ
ven skola aflemnas och fortskaflas, samt att de
öfrige dagarne äro frie från detta besvär,
utom i högst angelägna fall, såsom vid inträff
fande skogseldar, Kungs- och Krono-skjutts-
budningar &c.
4:0. Att ingen annan än Kronobetjenin-
gen får frihet afsända dylika bref, då ärendets
angelägenhet utsättes på brefvet, jemte dess
namn sorn afskickat detsamma.
5:°. Att Jägeri-betjeningen blir förbju¬
den begagna denna brefbäringsrätt, emedan
deras bref kunna befordras af kronoskogvag-
tarne.
Jag anhåller ödmjukast att detta memorial
communiceras de öfrige Stånden och remitte¬
ras till allmänna Besvärs- och Oeconomia-
LJtskottet.
Bil, till Ridd. o. Ad, Pr, 1 Band. 56
m
Den 26 Febrnciriit,
N:0 4.
Friherre Cronfiedt, Carly Fredric-.
Då så många värde talare redan afhand-
lat dea förlägenhet på penningar och credit,'
sorn råder i alla Rikets provincer, så att i det¬
ta ämne är sagdt allt hvad sägas kan; bör
Ridderskapets och Adelns dyrbara tid icke
förspillas med afhörandet af flera copior af
samma mörka målning, ehuru sann den ock
är. Jag vill derföre denna gång, blott yttra
mig, i ett af de mångfaldige ämnen som haf¬
va dermed gemenskap, 6å vida det rörer hem¬
mans beskattningen; då jag nu anhåller att
med några ord få fästa Ridderskapets och Adeln
uppmärksamhet, på debiteringen af våra hem-
mansräntor, hvilka utomspannemål, hittills upp¬
tagas! enmängd af tittlar, såsom : gäss, får, aggi
hö, vask och vindkörningar, skjutsfärdspenningar,’
med många flera; och, då högst sällan inträf¬
far, att någon hemmansägare af bondeståndet
kan uträkna beloppet al dessa persedlars åsatte
värden efter hvarje års markegång; uppkom¬
mer deraf ett misstroende, som åtminstone min,’
skar de skattskyldiges beredvillighet, att ut¬
göra denne skatt. Jag får alltså härmed fö¬
reslå, det måtte desse persedlar, efter marke-
gångspriserne per medium af 10 år värderas
och hädanefter få utgöras i deremot svarande
spannemål eller jern som i orten produceras; den
skattskyldige dock förbehållen lösningsrättenä
Den 26 Felruaru.
883
efter årets markegång; hvaremot all den span*
nemål som lefvereras in natura, bör vara tor¬
kad, hvarföre räntegifvaren får 4 kappars af¬
drag per tunna sig beräknad. Härigenom skul¬
le, äfven den mäst okunnige kunna pröfva,
huruvida honom vederfarits rättvisa vid debi.
leringen: alle skattskyldiges misstroende och.
deraf ökade missnöje, således försvinna: samt
alla de tjenstemän, hvilka vid Kronans upp-
bördsverk äro anställde, vinna en stor minsk¬
ning i deras nu alltför vidlyftige göromål.
Jag anhåller att denna min motion, måt¬
te till vederbörligt Utskott blifva remitterad.
N"o 5.
Friherre Cronfledt, Carl Fredric: )
Som det icke lärer kunna bestridas, att
gkogseffecter äga ett högt värde i ett land,
sådant som Sverige, hvars climat ovilkorli¬
gen fordrar att man är försedd med täta och
solida boningshus, samt med ved till dessas
uppvärmande i 8 månader af året. Altså föl"
jer deraf, att skogens fredande för åverkare»
eller sådane, hvika häldre stjäla skogsefFecter,
än att köpa deln med penningar eller arbeten^
är ett värdigt föremål för lagstiftarens om¬
tanka. Dageliga erfarenheten har redan länge
Öfvertygat dem som ännu äga skog, att den-i
ne deras egendom är mindre än någon annan
skyddad genom hu varande Författningar. Om
884
Den 26 Februarii,
®j åverkan är desfo större och betydligare,
biir den icke ansedd annorlunda, än att den
får försonas med en plikt, sä obetydelig, att
den ofta icke utgör \ af hvad förbrytaren er¬
håller, då han säljer den stulna skogeni och
är alltså efter min tanka, en förhöjning på
straffet för skogsåverkan desto nödvändigare,
som den mindre hyfsade delen af menniskor,
börjar att anse alla skogar som ett comune bo-
num, hvarö'ver man kan disponera efter god*
tycko; och, när härtill kommer, en nästan all¬
män misshushållning med landets skogar, dels
genom svedjande, dels ock, att ris och vind¬
fällen ofta qvarlemnas obegagnade till förrutt.
»else, då blott den växande skogen fälies och
användes till vedbrand; samt då skogseldar
icke sällan medtaga betydliga sträckor af skog;
så måste deraf löija, att de ty värr, obe¬
tydliga skogar hvilka i södra Sverige återstå,
skola snart utödasoch i deras ställen uppkomma
ödemarker, klädde med gråsten, ljung och e-
nebuskar; hvilken tafla skall i framtiden —och
det snart nog — vittna om vår försummelse,
att icke hafva vårdat den dyrbara skogen; och
våra efterkommande skola nödsakas att afflyt.'
ta ifrån deras förfäders jord.
Jag har således i största korthet sökt vi¬
sa nödvändigheten, det måtte straffet för skogs,
åverkare bliiva skärpt; och anhåller det måt¬
te denna min motion blifva till Lag- och Oe-
conomieUtskotten remitterad.
Den 26 Februarii.
285
N:o 6.
Herr Rosenblad, Bernhard:
Vid så väl detta som flere förflutne Riks¬
möten har högljudd klagan b ifvit yttrad
olver dtn ojämna fördelningen af de ordinarie
till Statsverket utgående hemmans utskylder.
Denna klagan saknar visserligen ej anledoing
och lordiar aihjclpande, men detta hör ske
med ett det noggrannaste afseende på rättvisa
och billighet, och härtill oundvikeligen for¬
dras noggranhet och takkännedom. Jag får således
föreslå att Riksens Ständer i underdånighet an¬
hålla hos Hrns ivlajit Konungen, att en Comi¬
té virder nedsatt till undersökning om upp-;
kornsten och rätta naturen af alla, utaf hem¬
man och lägenheter under namn af Jordeboksw
ränta, Mantalsränta, Tionde, Lagmans- och
Häradshöldinge-ränta, samt Rusttjenst-afgifter
till Staten utgående u‘sky!der, samt att härvid
noggrant afseende fästes pä det belopp deraf,
6om utgår eller bör utgå såsom afgift Jur af-
stadd ägande rätt, såsom ständig ränta, genom lag
stc.dgad, eller tillkommen såsom surrogat för genom
lag fastställdz oneray eller såsom gärd. Resulta¬
tet af denna Comités undersökning kunde vid
nästa Riksdag blifva Riksens Siänder medde¬
lad. Äfven får jag föreslå, att i händelse af
bifall å denna min motion , StatsUtskottet måt¬
te få sig Uppdragit anvisa nödige medel till
ders i och lör Comitéen uppkommande kostnad.
88:$
Den s6 Februariit,
N:0 7.
Herr Rosenblad, Bernhard
Bland de utgifter ett Statsverk för allmän
upplysning bestrider, är val ingen mindre un¬
derkastad tvist i afseende på dess nytta, än
den hvars föremål är, att hålla allmänheten
eill handa utvägar till de kunskapers ernåen¬
de, sorn eljest ej utan stora enskildta uppoff¬
ringar kunna vinnas och hvilkas ägande är a£
Stor vigt för det medborgerliga ljfvet, En så¬
dan utgift är den, som erfordras för ett Riks-,
feibiiothek. Äfven vi äga ett sådant, hufvud-
sakliga frugten af fratnfårne Konungars och
enskildtes frikostighet. Dess nytta i en huf¬
vudstad, där så många orsaker samla en be¬
tydlig del af Rikets ungdom, skulle vara stor;
ja ganska stor, om denna i detta bibliotheks
skatter, kunde finna tillgång på de källor af
förfiutne och närvarande tiders samlade frugter
af erfarenhet och forskning i Statshushållnings
och andra för den fria medborgaren oundgäng¬
liga vettenskaper, hvilka kunde tjena dem till
ledning vid stadgandet af egna omdömen ides*
sa vigtiga ämnet). Regeringens vishet har
Också föres blifvit, att vid inköp för Kongl,
bibliothekcts räkning, i synnerhet afseende
skall fästas på dessa vettenskaper} men den
ginga tillgång, bibliotheksfonden äger, har
likväl verkat, att der, i dessa vettenskaper
saknas nästan ali tillgång, äfven på äldre för¬
fattare.
Den 26 Februarii,
Ej lärer kunna nekas, att i ett land, såsom
Sverige, der Statsiörfattningen ej är bygd på
speculativa theoriers lösa grund, utan under
iS århundradens, oftast lagbunden frihet, ge¬
nom och jemte den blifvit utbildad, att där
kännedomen af denna frihets epoker, äfven den
första oupplysta barndomens, är af vigt för
medborgaren. De rikaste källome för denna
sistnämnde kännedom äro våra gamla land¬
skapslagar. Dessa ligga likväl dolda för den
vanliga forskningen i svårlästa handskrifter. De
upplagor, sorn utkommit tillhöra ett tidehvarf
då den kritiska forskningen i detta ämne ej
ens var möjlig för en Stjernhjelms eiler en
Haddorphs nit och arbetsamhet.
Jag får således föreslå, att utom det hit¬
tillsvarande anslaget af looo R:dr Banco, 3000
R:dr Banco anslås Kongl, bibliotheket till in¬
köp af böcker och 1000 R:dr Banco till ut-
gifvande af allmänt nyttiga böcker, hvarvid
lili en Början en critisk upplaga af våra gam¬
la landskapslagar torde böra komma i fjåga;
N:0 81
Herr Reutersvärds Pehr Adam-
Vid det Memorial jag i Plenum den 1?
i denna månad tog mig dea friheten att in¬
lemna, i anledning af det försök Herr af Eken¬
stam, mot erhållande förskott, vill anställa,
att medelst trampning kunna använd» fångas
S8S
Dan 26 Februarii.
till fartygs fortskaffande, får jag äran att gö-
ra följande tillägg:
Hvad angar frågan om spöstraffens m. mi
förvandlande till arbete i fängelse, hvilken af
mig då kom att vidröras i följd af Herr af E-
kenstams förslag» att fångar i allmänhet bor¬
de hållas till arbete på fartygj anhåller jag
vördsamligen att, sedan Herr Grefven och
Landtmarskslken samt Ridderskapet och Adeln,
vid denna fråga behagat fästa det afseende,
att hon blifvit ansedd såsom en ny motion,
densamma måtte remitteras till Lagutskottet.
Hvad åter beträffar Herr af Ekenstams sätt,
på hvilket han vill använda langar till tramp¬
ning^ så, och när han tillkännagifvit, att det
icke är lika med Assessor Juringii uppfinnin¬
gar, hvarå han, till en del begärt privilegium
txchmvum, får jag den äran att upplysa, att i
händelse vederbörande Utskott så skulle åstun¬
da , är han villig att aflemna ritningar och be¬
skrifning pä serskildta sätt att använda meo-
niskors tyngd med den minsta ansträngning
för dem, vid mekaniska inrättningar.
Skulle Herr af Ekenstam äfven vilja lemna
beskrifning pä sin inrättning, så lärer Ut¬
skottet bäst blifva i tillfälle att granska hvil-
kenderas inrättningar tjenligast Isda till ända¬
målet, utan att något försök torde behöfva att
anställas.
Emot Herr af Ekenstanis förslag, attäfven
Den 26 Februarii.
88?
bysatfe personer skulle arbeta, instämmer jag
fullkomligen med Htrr Montgommerie.
Sluteligeo anhåller jag, att hvad jag förr
och nu trott mig böra yttra emot Herr af Eken¬
stams proposiiion, måtte få åtfölja hans Me¬
morial till vederbörligt Utskott.
Nso 9.
Herr Tham, Wollrath:
De farhågor emot realisation af Svenska
BancoSsdlarne, Herr Stråle yttrat, delar jag
fullkomligt och skulle deremot kunna anföra
ännu flera skäl, om jag icke ansåge det för
tidigt att nu hufvudsakligen utlåta mig uti
denna fråga, så länge FinanceComitéens för¬
slag från Konungen, öfverlemnadt till Stats-
Utskottet, icke är Stånden communiceradt el¬
ler genom fullbordad tryckning allmänt kändt.
Till ordnings införande i vårt myntväsen¬
de och allmänna creditens upprättande, har
Herr Stråle, under förmodan att frågan om rea¬
lisationen till nästa Riksdag borde uppskiutas,
föreslagit: ”att årligen ett bestämdt silsvervär-
de skulle stadgas hvarefter alla liqvider skulle
«ke man ock man emellan, på sätt det tillägg
innehåller, Herr Stråle förmodat böra göras
vid 9 Cap. 2 §. Utsökningsbalken: att emed¬
lertid ingen utväxling af silfver utur Banken
bör äga rum ; att alla Bankens inflytande Jor¬
893
Den 26 Fcbtmarii.
dringar, som icke voro af Discontnatur, sa väj
eom alla Bankens öfverskotter skulle användas
till silfvers upphandlande j och
Att andra lämpeliga medel skulle vidfa--
gas, att uti Banken införskaffa silfver, med
mera som memorialet utförligare innehåller.” t
Under erkännande, att Herr Stråles grun.
der till förslaget, så väl som sjelfva förslaget,;
innehåller mycket godt, anhåller jag vördsamt
att lä fästa Ridderskapets och Adelns uppmärk¬
samhet vid följande anmärkningar som jag tros
dervid kunna göras, nemligen;
1:0 Att det föreslagne tillägget till lagens
stadgande uti 9 Cap. 2 §. UtsökningsBalken ,
troligen skulle orsaka en mängd rättegångar,
genom olika begrepp om rätta grunden för
skulders liqviderande, och således utså ett o-
enighetsfrö, sora för advocater skulle bära här¬
lig gröda.
2:0 Att om silfver skulle upphandlas för
alla Bankens öfverskotter och alla inbetalta
Bancoskulder, som ej tillhörde Discontering, så
^fskures möjligheten ej mindre för fastighets
och odlingslån, än äfven för lån på pant ar
silfver, guld, jern eller andra sådana effecter;-
Banken kunde då icke eller, såsom hittills
skedt med en de! af dess öfverskott, under¬
stödja stora allmänna företag till landets upp-
hjelpande, och dessa måste således till obote--
%g skada aldeles afstadna,.
Den 26 Fehr ilar ii.
Sorn troligen ganska ringa silfver till af¬
salu inom landet finnes, skall priset derå o-
måuligt uppstegras, och enär, sådant oagtadt,
silfver icke inom landet sluteligen kunde er¬
hållas, skulle det hos utlänniDgen upphand¬
las, och våra BancoSedlar, om han derföre
ville dem emottaga, således dragas utur rö.
reisen; ville han åter icke emottaga dessa
sedlar, skulle silfveruppköpet alldeles afstadna,
så vida ej emot allt hvad vanligen yrkas, den
fägnande händelsen inträffade, att Svenska
handeln hade öfvervigt emot utlänningens-,
och
*
3^0 Att de öfriga lämpliga utvägarna till
silfvers införande i Banken, torde biifva svå¬
ra att utfinna, så framt nationen ej skulle åläg¬
gas det odrägliga onus att betala en del af
utlagorna i silfver, eller ock låna silfver af
utlänningen, sorn väl vore den mäst förderfliga
utväg någon kan upptänka.
Bankens nytta är känd och erkänd : men,
icke bör Nationen utarmas för att göra Ban¬
ken rik. Utan att hvarken nu kunna eller
vilja ingå i något allmänt financeförslag, an¬
håller jsg få framställa några tankar, emot
hvilka jag väl hört fruktan för vådeiiga följ¬
der anföras, men ännu inga skäl, som full
komligt vederlagt dem.
Ändamålet med Herr Stråles förslag s£
väl som ändamålet med realisationer, är ju atfc
jerfva vårt mynt ett stadgadt värde;, jag h.e%
Den 26 Februarii.
ställer till de n er upplysta, om icke detta
skulle kunna vinnas genom fullkomlig publici-
tet öfver Bankens tillstånd och en pä säkra
grunder derstädes införd förvaltning, så att de
fonder och den säkerhet Banken nu äger för
dess utelöpande sedelstock , aldrig finge för¬
minskas, utan alltid upprätthölles uti lika
proportion emot de utelöpande sedlarna, som
cu finnas.
Om jag ej misstager mig har den si
mycket omtalade, och till sin verkan för lan¬
dets inre rörelse och välstånd så olika bedöm¬
da co sen löga varierat sedan 1S r 8 ; så vida
äfven antages, att våra importer och exporter
varit någorlunda lika, tyckes således Banco-
sedlsrne dessa senare är b'behållit ett nog be¬
stämdt och jämnt värde. Oagtadt en hemlig¬
hets slöja betäcker Banken, torde dess verke-
liga debet och credit ändå vara kändt , så
väl inom sorn utom fäderneslandet, och pub-
citeten sålunda endast bekräfta hvad man för¬
ut i det närmaste vet, om så är skall denna
publicitet vist icke fälla B3nco*edlarnes vär¬
de, utan snarare stadga detta; men lör att bi¬
behålla ett säd rtt jämt värde blifver ourn-
gängeligt, att alia de fordringar som Banken
nu äger hos landets skuldsatte innevånare , så
väl som hos Stats- och Riksgäldsverken, Ma-
nufacturDisconten, JernContoiret, Allmänna
Magazioslnrättningen , jemte FilialDisconterna,
så vidt dessa sednare utgå kunna , oförryckta
bibehållas, för att, jemte Bankens -metaller;
vara fond för de utelöpande sedlarna, och att
Den 26 Felmarii,
893
dessa sistnämndes massa icke får okas fortare
än Bankens tond i silfver kan formeras; men
deremot, dels genom lån och dels genom bi¬
drag till nyttiga arbeten, årligen så mycket
sedlar åter utgilvas, som genom Bmkens öf-
verskotter och inbetaldta lån till Banken in¬
gå; hvilket vore högst nödigt för att ej stry¬
pa all handel och rörelse, eller undergräfva
jordbrukarens bestånd.
Det är visserligen en stor lycka för ett
land, att äga säker myntfot och stadgadt mynt¬
värde, en lycka hvilken de nationer noga bö-
ra vårda som äga den ; men enär denna lycka
är förlorad genom egna fel, eller genom ti¬
dens händelser, som icke kunnat förekomaias
och icke kunna återvinnas efter dess theories
stränga fordringar utan stora olägenheter eller
svåra skakningar för största delen af landets
innevånare; så frågar jag vördsamt, om des¬
sa äro skyldige att ovilkorligt blifva offer för
möjligheten af ett kommande slägtes väl, en
möjlighet, hvilken under sjelfva utförandet
lätt kunde förstöras genom ett oväntadt krig
eller någon annan catastrophe, lika svår att
förekomma som att förut beräkna.
Af de rena afsigter och djupa kunskaper,
som inom detta hus måste leda öfverläggnin-
garne uti detta ämne, troligen det vigtigaste
hvaröfver Rikets Ständer vid denna Riksdag
komma att besluta, böra vi få vänta, att till
vära hembygder medföra glädjande och nyt¬
tiga resultater j resultater beräknade icke på
04
Den 26 E el> mari i.
ståndet af vissa delar i samhället, utan på helå
Fäderneslandets väl, vi skola då alla med till¬
fredsställelse påminna oss, att vi varit närva¬
rande och medverkat vid ett af de tillfällen,
då Svenska ädlingar grundläde allmänt val
genom beslut, som ägnade Svenska klokhe-,
ten och Svenska äran.
N:o 10.
Herr af Ek en fl ani, Israel:
Olika meningar vid Domstolarne i afseen;
de på innehållet af Kongl. Mapts Nådiga förJ
ordning af den 13 Junii 1800 rörande Jlädsel
och lega eif jord på landet, framställa nödvändig¬
heten att i underdånighet has Kongl. Maj:t
anhålla om en förändrad redaction af samma
förordning, hvarigenom nedanstående sex frå¬
gor, utan vidare underställning kunde blifva
besvarade med bibehållande af förordningens
mening och ändamål.
1:0. Kan arrendator af landtegendom,
vid ombyte af ägare, emot sin vilja skiljas
från besittningsrätten, i händelse han försum¬
mat inteckna sitt arrende-contract: ej allenast
i det fallet när crediforer mellankomma, utan
äfven vid en till utseendet frivillig försälj¬
ning?
2:0. Kan förordningens syfte möjligen
latsträckas äfven till Jernbruk?
ben 26 Februarii,
895
3'.o. I händelse arrendatorn genom nyss»
Bärande uragtlåtenhet bör förlora sin arrende¬
rättighet, så väl uti ena som andra fallet af
de i lörsta frågan framställde alternativer;
skall då säljaren som med arrendator contra-
herat, vara skyldig, att hålla honom skades¬
lös för de menliga följder, hvilka aldrig kun¬
nat inträffa utan arrendators egen försummelse?
4:0.1 händelse arrendator förlorat sin genom
förordningen åsyftade rätt, utan eget förvål¬
lande ; så att arrende-contractet verkligen va-
tit vederbörligen intecknadt, men genom en
med företrädesrätt försedd, creditors executiva
kraf, till sin verkan upphört} bör ej arrendator
då af sin contrahent äga rätt tiil det skadestånd
som han åtminstone uti förra händelsen synes
hafva förverkat ?
5:0. Förutsättande nu att en sådan ersätt*
ning möjligen kan äga rum, och att den skulle
anses böra gäldas i det förhållande som om Kongl.
Förordningen af den 13 Junii iRo© aldrig
funnits, det vill säga med rättighet till ersätt¬
ning för bevislig skada, hvad är då bevislig
fkada? skall den endast bestå uti nedlagde kost¬
nader, eller kan man dit hänföra en probabi-
litets beräkning af möjlig vinjl genom händelser
Sorn aldrig inträffat? a
Hvem skall gälda den nu förutsatta be&
isisliga Jkadan, antingen köpare eller säljare,
då den sednare, i kraft af hvad nämnde för¬
ordning förmår, till arrendators bibehållande*
896
Den 26 Februarii.
endast trott sig vid handeln behöfva anmäl»
arrendecontractets tillvaro, och med anledning
deraf endast upplåtit till köparen sin ägande
Tätt-, anseende dessa båda åtgärder tillräckli¬
gen freda arrendators besittningsrätt, utan vi¬
dare behof af arrende-contractets specifice¬
rande.
Äganderättens helgd fordrar att dessa frå¬
gor efter förordningens genomläsande, skola
kunna utan villrådighet besvaras. Böra de
föregående få ett negatift svar, så äro jemväl
alla de sednare sjelfmant upplöste.
Ordsakerne som föranledt olika meningar
om syftningen af denna Kongl. Förordning,
äro:
a) Att på ett ställe uttryckeligen och
ovillkorligen i den samma stadgas, att arren-
decontracter rom annars äro lagligen ingång-
ne icke måge brytas-* straxt derefter anbefalles
väl contractets intecknande, men ej såsom vil¬
kor för dess bestånd, utan i synbart ändamål,
att ur den gamla lagens gällande bokstaf, härn-
ta stöd emot intrång af de efter arrendets in¬
gående, möjeligen tillkomne ägarens credito-
rer. Af denna anledning har man velat förmo¬
da att arrendator ej ksn rubbas af någon an¬
nan än af en verkelig creditor som äger för-
monsrätt, men ej genom inträffad vanlig kö-
peafhandling, elier någon annan händelse. E-
medlertid finnas de sorn velat anse arrende-
con-
Bil, sid, 88o, 6:te raden nedifrån står onådig läs nådig.
Deri 2.6 Februarii.
m.
contractefs intecknande såsom ett vilkor fördess
bestånd: en åsigt som synes fullkomligen stri¬
da emot det ovilkorlig» budet att rättmätigt
utgångna arrendecontracter icke mage brytasj ty i
annat fal! skulle törodningen sagt att rättmä¬
tigt ingångne och vederbörligen intecknade ar-
rcndecontracter icke mage brytas.
b) Ehuru samma Kongl. Förordning, ej
mindre uti ingressen än motiverandet, tydli¬
gen ådagalägger, att enda afseendet varit på
jordbruket och ingalunda på Bergshandterin-
gen; hvilken näringsgren ej en gång tili nam¬
net uti förordningen inflyter; så harman dock'
trott sig finna anledning att Jernbruk bör in¬
nefattas under samma cathegorie, af orsak att
dess bedrifvande fordrar jord på 'landeti En ä-
sigt sorn troligen lärer sakna all grund.
c) Vid alla de tillfällen då Förordnin¬
gens kraft och verkan kommer att upphöra
genom försummelse af arrendecontractets in¬
tecknande, synes vara klart att arrendator
sjelfmant afklädt sig alla föimaner som skulle
uppstå genom contr.ctets bestånd, och såle¬
des äfven vara oberättigad till ersättuing, för
samma förmåners uteblifvande. Man har dess-
ufom ansett ett ointecknadt, genom köp upp-
häfvit arrendecontract om jord pä landet, un¬
der samma synpunkt som ett byrcscontract i
Staden, upphäfvet genom ombyte af husägare.
Denna jemförelse synes träffande sedan Kongl.
Förordningen af den 13 Junii 1800, sorn ut-
Bil. till Kidd. o. Ad. Pr. 1 Band, 57
Den 26 Februarii,
stakar enda skillnaden i företräde dem emel¬
lan, blifvit beröfvad ali kraft och verkan ge¬
nom arrendators eget förvållande: Då nu ej
någon hyresman med stöd ur allmän lag, kun¬
nat tillvälla 8ig ersättning af husägaren för
mistningen af ett hyrescontract, som genom
köp blifvit brutit, om än en sådan mistning,
varit för hyresmannen en verkelig förlust, i
anseende till förändrade tiders inflytelse; så sy¬
nes deraf följa samma obehörighet till ersätt¬
ning för arrendator på landet, i samma stund
hans arrendecontract ej äger större anspråk än
hyresmannens.
d) Andre hafva deremot ansedt arrenda¬
tor i stöd af allmänna lagen, vara berättigad
till bevislig skada, ej mindre vid de tillfäilen
då nämnde Kongl Förordning blir overksam
genom en creditors förmånsrätt, än då arren¬
dator verkligen genom egen försummelse, sjelf
vållat möjligheten att af en ny ägare blifva
utträngd- Någon skillnad i arrendators rättig,
heter vid jemförelse af dessa båda förhållan¬
den tyckes likväl synbart böra finnas.
e) Vid bestämmandet af meningen med
bevislig Jin da, har framställt sig tvenne de mäst
stridiga åsigter: någre anse nedlagde kost¬
nader endast kunna medföra en skada som kan
blifva bevislig, och att i allmänhet ingen
händelse lagligen kan kallas bevislig, innan den
verkligen inträffat, den må vara huru sanno¬
likt som helst af möjligheten bestämd, An-
Den 26 Dcbruaruk
899
dre åter vilja bestämma bevislig Jkada i förhål^
lande till möjbg vinfl Från en sådan probabi-
litits beräkning; der möjligheten är insatt i
sanningens ställe, ärO de största misstag ö-
skiljaktige: Man kan af lika rudimaterieC
godtyckligt forma resultatetej allenast till mil¬
lioner olika grader af vinst, utan äfven till
lika många grader af verklig förlust: mer och
mindre omtanka och drift; större eller mindre
tillgång på förlag; hälsa eller sjukdom; lycka
eller olycka vid detaillernas tillfälliga Utveck*
ling, oberoende af de intelb-ctuella eller phy-
siska krafterne,såsom tillfällig Välgång vid prO*
ductionens afsättning, med afseende på ettrig*
tigt bedöminande af tiden och orten för dess
utbjudande till salu; samma förhållande vid ru-
dimateriers uppköp ; inträffande concourserj
boskapssjukor; eldsvådor; med få ord t milli¬
oner tillfälligheter, omöjlige att ens uppräkna,
äga lika voteringsrätt vid bestämmande af det
möjliga resultatet,
I anledning häraf får jag vördsammast
hemställa till Ridderskapet och Adeln, om
ej Lag-Utskottet genom bestämde svar å des-
se frågor, bör lägga nödig grund för den än¬
dring i redactionen af nämnde Kongl. För¬
ordning, gom Ståndet kan finna för godt att
sedermera i underdånig önskan framställa. Öm
remiss till nämnde Utskott, får jag derför®
vördsammeligen anhålla.
coO
Den 2o Februarii,
N:o 11.
Herr af Eken flam Israeli
Jag får vördsamligen' anhålla, att Lag¬
utskottet, genom remiss af detta memorial
må sättas i tillfälle att föreslå någon sådan åt:
gärd hvarigenom rättsökande 'parter vid Hofi
Rätteine hädanefter må betagas möjligheten att
kunna genom utbyte af Referent, bereda sig
en mera gynnsam domare och föredragande,
hvilken med ensidiga åsigter och ändamål, kan
j betydlig mån äga en partisk inflytelse; tvärt»
emot den med lottning åsyftade verkan.
Då jag nu yrkar en sådan åtgärd af Lag¬
utskottet, anser jag mig ej böra upptaga en
dyrbar tid med ämets ytterligare utveckling j
öfvertygad att innan remitteringen ej skall
saknas talare, sorn med större skicklighet utre¬
da detaillerne.
Bilagor >
till PleniProtocollet för cl, 28 Februarii.
N:o x.;
Herr Rothlieb, Axel:
Under 3:ne förflutne Riksdagar, has
Den 28 Februarii,
Ädelfors Guldverk varit ett föremål för Rik¬
sens Höglofiige Ständers uppmärksamhet och
som ingen fråga blifvit Vackt rörande detta
ämne vid innevarande Riksdag, tror jag mig
derom böra yttra några ord.
Jag bor blott 2 mil från stället och har
mig noga bekant inrättningens nu varande be¬
skaffenhet; den är aldeles ödelagd. Allt som
erfordrats till Verkets bedrifvande är raseradt
och af egennyttans händer spolieradt. Grufvan
är öfversvåmmad af vatten och ingen ducat är
nyligen derutur hämtad. Sista arrendatorn Öf-
verDirecteuren Kihlström, som nn är med dö¬
den afgången utan arfvingar, återlemnar såle¬
des utan förlängd Rättegång denna inrättning
till Kong! Maj:t och Kronans disposition. Mer»
då Kihlströms 3 f Fai re r befinnas i det skick att
aldrig någon ersättning kan erhållas, och tro¬
ligen Jo ä 15,000 R.dr erfordrades för att å-
tersätta Verket i full gång, utom det understöd
de hemman och lägenheter lemna, som äro
anslagne under Ädelfors, och genom hvilkas
afkastning Verket sedan kunde bedrifva*; rå
får jag ödmjukast hemställa, om ej Ädel¬
fors Guldverk, såsom det enda i Riket, an¬
tingen bör genom erforderliga medel åter
sättas i gång, eller ock, att de derunder lig¬
gande Brukslägenheter med öfrige inrättningar
och hemman, måtte för Kongl Maj t och Kro¬
nans räkning bortarrenderas och Guldverkets
ridare bedrifvande upphöra.
9os
Den 28 Feli marti.
Om remiss häraf till StattsUtskottet an-
hålles ödmjukast.
N:d 2.
Herr Franc Sparre, Bengt. Erland:
Det myckna, sorn vid denna Riksdag, re¬
dan blifvit sagdt, om en tillvarande nödställd
och brydsam belägenhet för Rikets inbygga¬
re, bevisar nogsamt, att en sådan verkeligen
existerar; hvad deremot blifvit anfördt om
tilltagande folkmängd och tilltagande produ-
ction, visar lika ovedersägligt, att Landet, i
det hela taget, som Land går fram i Economisk
förkofran, under det att en betydlig del af
Folkmassan befinner sig i en ofördelaktig Eco
nomisk belägenhet.
Då bägge dessa facta icke kunna bestri¬
das, uppkommer deraf en skenbar motsägelse,
hvilken synes visa, att grunden till det onda
ligger djupare, än att det genom Styrelse-åt¬
gärder, genom finance- och beskattnings-reg-
leringar allena, kan afhjelpas: det synes vara
af den beskaffenhet, att en förändring i natio-
nela åsigter, i handlingssätt och i tendens, är
nödig, för att bereda en i detta afseende till¬
förlitlig förbättring åt det uppväxande släg-
tet. Huruvida förändringar af denna beskaf¬
fenhet, af Styrande och Lagstiftande Magten ,
kunna tillvägabringas, eller åtminstone anvisas
och förberedas, torde förtjena någon gransk¬
Den 2? Februarii,
ning; och jag anhåller att några ögonblick få
fästa Höglofl. Ridderskapets och Adelns upp¬
märksamhet endast vid ett af de flere ämnen, som
i detta afseende synas påkalla allmänt behjer-
tande.
Missförhållandet emellan Statens närande och
tärande lemmar har ofta blifvit öfverklagadt, of¬
ta af Tabellverket bevisadt, äfven här tillfäl¬
ligtvis omtaladt, utan att mig veterligen nå¬
gon ännu gjort orsakerna till denna Statssjuk-
dom och de botemedel, som deremot kunde
försökas, till ett särskildt ämne för undersök¬
ning. Det lärer icke vara nödigt att ingå i
någon bevisning af ett sådant för handen va¬
rande missförhållande i Sverige, och icke hel¬
ler nödigt att bevisa dess skadlighet för stats¬
kroppen; men icke torde det vara öfverflödigt
att vederlägga den, som jag befarar, nog all¬
männa tankan, att detta onda mäste afhjelpa
$ig sjelft , och att ingenting genom allmänna
åtgärder i detta afseende kan tillgöras.
Det är en obestridlig sanning, att Staten
icke kan och icke bör blanda sig i medborga¬
res enskilda förhållanden, handlingssätt och fö¬
retag, och att just enskild och deraf följande
allmän trefnad och förkofran är att hoppas
mest, der Staten minst gör sig till förmynda¬
re för den enskilde Men det är lika sant, att
Statens Styrande och Lagstiftande Magt måste
känna den enskildas ställning, måste känna
tidens anda och kraf, för att råtta de allmän¬
na åtgärderna derefter, och på det att mellan
9°4
B en 28 P elmar ii»
de styrandes handlingssätt och de styrdes behof
må uppkomma den öfverensstämmelse, som
allena kan föra till ernående af Statens högsta
ändamål; menniskoförmägans fria utveckling
till allt ädelt, stort och nyttigt.
Orsaken till de öfvergångar från den nä¬
rande til! den tärande Cjassen, hvarölvei vi
klaga, är i sig sjelf så ädel, att den ej bör
motarbetas, så statk, att den ej k3n hammas?
den är ingenting annat, än menniskans natur-
diga böjelse att lyfta sig till ett bättre till¬
stånd, den är det ädlaste af alla hennes be¬
gär och grunden för hela hennes moraliska
utveckling.
Att vilja motarbeta grunden till det öf1
verklagade onda, vore således både orätt och
omöjligt; det vöre att påkalla det moraliska
barbari, som tidehvarfven redan öfvervunnit.
Men deremot göles det behof att undersöka,
om detta kraftiga, aldrig hvilande begär till
lyftning, till odling, till förädling, ej är missledt,
om det icke kunde lå en annan rigtning, sannare
3 sin princip, värdigare personen, och nyttigare
för Staten; och om Staten icke kan, å sin sida*
göra något att leda den.
Om det vore ovillkorligen nödigt, att
mechaniskt arbeta, för att höra till den näran¬
de Classen, så skulle jag anse omöjligt, att
den förändring man önskar, kunde tillväga-
bringas af annat, än en ytterlig nöd. Men
det torde vara nyttigt att anmäita, att icke
Den 28 Februarii,
905
det mechaniska arbetandet allena utgör vilko¬
ret för egenskapen att vara närande medlem
i samhället. Den, rom leder andras arbete i
productiv väg, är lika så närande medlem,
som den sjelf arbetande; och elen, som genom
öfverlägsenhet i förstånd och kunskap förstår
att till högre produet använda den foandarbe-
tandes råa kraft, är lika så närande, som den¬
ne, och i en vida högre grad gagnelig för
Samhället.
Hittills har likväl hos oss Samhällets pro¬
ducerande ytken föga synts tilldraga sig den
mera bildade Classens uppmärksamhet. Der¬
af kommer den allmänna tendensen hos hvar
och en, som förmått förvärfva sig aldrig så
liten hildning, att sträfva till Statens tjenster
och sysslosättning med allmänna ärender, så¬
som det enda värdiga föremålet för dess verk¬
samhet; deraf kommer, att tidehvarfvets obe¬
stridliga fortgång i odling och vetenskapliga
framsteg så föga verkar på det allmänna borger¬
liga lifvet och på näringarna; deraf följer, och
måste mer och mer följa,', att den bildade Classen
ej har ruin i Samhället, och huru bedröflig är
icke denna sanning: ty af all förlägenhet, som
kan öfverklagas, är visserligen ingen mera
ömmande, än den, att icke kunna anvisa sina
barn en plats som lycklige och gagnelige med¬
borgare, sedan man an vändt allt hvad man
kunnat att skaffa dem uppfostran.
Sådan är likväl ställningen, och kanska
jir det ingen af oss, som icke känner mer äa
Den 28 Februarii.
en, frälse eller ofrälse, famiile, sorn suckar un*
der denna förlägenhet. Deraf uppslår billi¬
gen den frågan: skulle ej detta öfverskott af
personer med mera vårdad uppfostran kunna
nyttigt för sig och Samhället använda sig till
produetiva yrken ? Skulle icke, utom han¬
deln, som redan skötes af denna Glass, äfven
Sveriges Landtbruk, Bergsbruk, Jvlanufacturer
och Handtverkerier, vid dessa Näringars prac-
tiska handläggning kunna nyttigt använda dessa,
för sig och Staten så besvärliga öfverskotts-
personer ?
Landtbruket, sorn så egentligen utgör
hufvudndring, förtjenar härvid första alseendet.
Den del af Sveriges jord, som utgör Krono-
och Kronoskatte-hemman, kommer väl huf¬
vudsakligen att förblifva i Bondehänder: och
måtte aldrig detta förhållande upphöra, hvil¬
ket skulle förutsätta, att Sverige förlorade sitt
agtningsvärda Bondestånd, som nu framvisar
det på intet annat ställe sedda phenomén, af
en sjelfägande och sjelfarbetande, i Statsären-
derna deltagande dass, hvilken just genom
dessa sammanstämmande egenskaper är Iyftad
till den säkert mäst bildade arbetsclass på jor¬
den, och gör, att Sverige har en sjelfbestående
allmoge, då andra länder endast halva lifegne
eller beroende daglönare. Denna del af Sveriges
jord bör man således aldrig önska inrymd åt
den bildade medborgare-classen; men Frälse¬
jorden jemte Kungsgårdar, Boställen och andra
utarrenderade Kronolägenheter, erbjuda för den¬
samma ett betydligt utrymme. Det kan icke
Den 28 Februarii,
bestridas, att Svenska landtbruket är i tillta¬
gande, att det just på Frälsejorden befinner
sig i en öfvergångs-period, om jag så får ut¬
trycka mig, från naturligt till artificie.it eller ve¬
tenskapligt. Likväl höra endast de egentliga
jordägarne till den bildade classen, men den
närmare förvaltningen , den egentliga handlägg¬
ningen , skulle ock lördelagtigt kunna lemnäs
åt och sökas af denna dass, hvilket ännu ic¬
ke skett; Inspectorer och Fogdar äro, med få
undantag, hämtade ur arbetsclassen. Det till
mera industrie sig utvecklande Landtbruket
skall mer och mer medföra jordens fördelande
i mindre lotter under en skötsel: Pakt- elier
Arrendesystemet har på 2o eller 30 år betyda
ligen tilltagit, och skulle lemna en ganska vär¬
dig och nyttig sysslosättning åt personer af
bättre uppfostran , men sökes nu sällan af an¬
dra, än dem, som förut gjort misslyckade
försök i annan väg, och derföre komma dertill
utan allt förlag och utan andra kunskaper i
yrket, än dem, som den allmänna empirismen
kunnat gifva.
Utan tvifvel kan landtbruket, lika som al¬
la andra practiska yrken, reduceras till någon
grad af vettenskaplig säkerhet; utan tvifvel
kunna de strängare vetenskaperna åt det¬
samma lemna sitt bidrag; utan tvifvel kun¬
na för landtbruket uppställas allmänt rig-
tiga reglor, som fordra afvikelser och modi-
ficationer i tillämpningen efter särskilda lo-
callörhållanden; och utan tvifvel kan det så¬
ledes blifva föremål för studier och städad
SOS
Den 28 Fehruarii. ’
tankeföremåga. Om perroner af bättre uppfo¬
stran, men med ringare förmögenhet, ägde
tillfällen att från ungdomen studera landtbruks-
yrket „ och ville nöja sig att med eget rörelse-
capital sköta andras jord, till dess de kunde
förvärfve egen, skulle de icke då snart bilda
en dass af arrendatorer, som jordägarne skul¬
le vara glade att emottaga?
Bergsbruket i sin natur mera vetenskap¬
ligt än landtbruket, Och tidigare derför an-
sedt, äger redan, mera än det sistnämnda, bil¬
dade personer vid sin närmare handläggning;
dock tviflar jag ej, att äfven der finnas många
platser för den dass, hvarom jag talar, om en-
däst allmänna tänkesättet gjorde det till bruk,
att uppsöka dem: men ännu blir man hellre
surnumerär Fändrik eller Auscultant, än man
blir Bruksbetjent med utsigt om framtida ut¬
komst.
Manufacturer och Fabriker kunna visser¬
ligen icke umbära vettenskaperna,• ju mera
personer af uppfostran kunde dragas till de¬
ras skötande, ju mer skulle dessa näringsgre¬
nar vinna.
Det återstår slutligen de egentliga handt-
verkerierna, som pu, för det mästa, ligga i ar-
betsclassens händer.
Det sätt, hvarpå Lärgossar och Gesäller
tiildanas, är så litet egnadt att flytta dessa yr¬
ken ur arbetsclassen, att sällan någon till väl¬
stånd kommen, och i följd deraf mera bildad,
handtverkare låter sin son välja samma yrke,
Den 23 Februarii.
9°9
om det icke kan ske under dess egen ledning.
Mången mindre bemedlad fader, som kunnat
lemna sin son bättre uppfostran, men ringa
förmögenhet, hade kanske längesedan anvist
honom ett handtverk, om han icke fruktat e-
laka sällskap, otjenlig sysslosättning och min¬
dre god behandling under läroåren. Huru
inånga personer af den dass jag omtalar, kun¬
de icke rymmas inom handtveikeriernas områ¬
de, om bruket och ställningen vore sådan, att
de kunde gå dit? Huru mycket skulle icke
den, genom sin nödvändighet för samhället,
så respectabla handtverkare-classen vinna på
upptagandet af personer med någon primitiv
uppfostran, och på de familje-förbindelser,
som skulle helt och hållet inflytta den på de
odlades gebiet? Huru mycket skulle icke sjelf¬
va dessa yrken vinna, om tili deras handlägg,
ning komme personer med någon grad af vet-
tenskaplig bildning, och med capitaler, för
små att begagnas i mera upplyftade syftnin¬
gar, men tillräckliga att upprätta verkstäder?
Om jag lyckats att visa, att personer a£
den mera bildade classen med nytta skulle
kunna användas vid produetiva yrken, och att
det nu föga sker, så följer deraf, att en förän¬
dring i allmänna åsigter, en ny rigtning till
lefnadsföremål skulle gifvas. Det skulle blif¬
va ett föremål för uppfostran, att ej allenast
hos den i verlden inträdande ynglingen, sorn
högsta ändamål inplanta begäret att leira något,
för att blifva något; dertill skulle äfven läggas
begäret att leira någott för att genom skicklighet
/
g ta Den aj Februari t,
och omtanka förvärfva något, för att skaffa sig
en oberoende cxistence, och för att derigenom
blifva något för sig och samhället. Många ,
såsom saknade, nu ofta öfverklagade statsdyg-
der, såsom tarflighet i lefnadssätt, redbarhet i
sysslosättning, måtta och klokhet i specula-
tioner, skulle uppväxa som nödvändiga fruk¬
ter, ur den på dessa principer beroende förän¬
dring af allmänna tänkesättet; och Statens tje?K
6ter skulle upphöra att, icke så aldeles rigtigt,
vara ansedda sorn en särskilt näringsgren. E-
mellan de genom slägtförbindelser samman¬
knutna medborgare-classerna skulle en ömse¬
sidig aktning uppkomma, och man skulle vän¬
ja sig att söka menniskovärdet, ej i det man
är, utan i den fullkomlighet, hvarmed man är
det, som man kan och bör vara. Men all för¬
ändring af allmänna tänkesättet är en opinions*
fråga: det återstår att undersöka, hvad allmän¬
na styrelsen dertill kan göra.
Det gafs ett tidehvarf, vid utgången från
medeltiden, då kunskaper ännu voro så säll¬
samma, att de icke ens voro begärliga, och då
bildningen Var så litet allmän, att Staten sak¬
nade personal för sina tjenster. Allmänna sty¬
relsen ansåg då med skäl nödigt att draga ett
Större antal in i den bildade classen, och för¬
fattningar vidtogos, att understödja allt slagg
vettenskaplig uppfostran och göra den åtkom¬
lig äfven för den fattige. Derifrån kommer Sock-
negång för Skolgossar och Gymnasister, deri¬
från Collecter för medellösa Studerande, deri¬
från de mångfalidiga Stipendier, som genom
Den 28 Februarii.
allmän eller enskild omtanka blifvit stiftade i
eamrna afsigt. Desea anstalter hafva ingalun¬
da förfelat sitt ändamål, och förtjena den vörd-
nadsfullaste tacksamhet för förfädernes omsorg
om det, som då var tidens kraf. Men det är
pu tid att inse, att en ny Samhällets ställning
fordrar nya åtgärder: att man icke mer behöf-
ver uppmuntra det idkeliga och derigenom,
ofta nog, ändå måttliga studerandet til! Lär¬
doms- och Statsyrken: att man icke skall bort.
taga odlingen, men att man skall rigta den
till de productiva näringarna.
I detta afseende får jag ödmjukast fö¬
reslå :
Att Riksens Ständer, med en underdånig
anmälan om behofvet att draga personer af
bättre uppfostran till samhällets productiva yr¬
ken, ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla:
1:0 Att i allmänhet Kongl. Maj:t, söm i
sin vishet bäst inser, hvad som kan tjena till
detta ändamål, i Nåder dertill ville vidtaga
alla nödiga författningar.
Och specielt
2:*s Att inträdet i Statens tjenster måtte
forsvåras genom strängare examina och upp¬
sätta fordringar på högre kunskaper.
3:0 Ätt antalet af Extraordinarier i alls
Den 23 Februarii,
publika Verk måtte bestämmas och inskränkas»
på sätt redan skett i inilitairen.
4:0 Att Kongl. Maj:t i Nåder ville låta
undersöka, hvilka Stip.mdier och Stiftelser, som
tillkomna af allmänna inedal, tor att uppmuntra
vettenskapligt studerand-, nu skulle kunna i
stället angläs till understöd ör de ynglingar,
som sökte en uppfostran lämpad till Statens
produetiva yrken.
5:0. Att en practisk Landtbruks-Skola,
på något dertill inköpt elier upplåtet hemman
i grariskapet af Stockholm, inrätades under
Landtbruk?Acad' miens ledning, der ynglingar
V un no inträde efter någon förut i andra Sko¬
lor eller genom privat uppfostran inhemtad
och bestämd elementar-undervisning. Att Hus-
hålls-Sällskaperna i Länen uppmuntrades att
hvar i sin ort söka inrätta dylika Skolor, och
att de vid dessa Stiftelser studerande ynglin¬
gar fingo tiligodojuta de enlig* förra momen¬
tet från Lärdomsverken disponibla blifvande
Stipendiefonder.
Dessa nödvändigt i praktisk tendens in¬
rättade Skolor skulle icke syrslosätta sig
med nya rön och. försök, utan helt enkelt
lära Landtbruket, sådant, sorn det i Sveri¬
ges särskilda provinser : jemtordt med an¬
dra Landers erfarenhet) practiseras. De
skulle på ett vettenskapligt men likväl
populairt sätt, lemna underrättelse om
Landt-
Den 28 Fébruarii,
913
Landthushållningens scikra grunder och af
erfarenheten bestyrkta resultater De behöf-
de ingen stor uppställning af Lärare: en
Tecknolog, en egentlig Econom och en
Undervisare i Bokhålleri, vore tillräckligt:
allt derutöfver vöre skadligt. Kostnaderna
kunde således icke blifva betydliga , och
utan synnerlig Rikets tunga upptagas pä
någon af hufvud-titlarna, så framt icke
Landtbruks-Academiens redan ägande fon¬
der dertill kunde användas och blifva till¬
räckliga.
6to. Att Kongl. Maj-.t i Nåder ville an¬
befalla Dess Befallningshafvande att med Hus-
hållsSälskapernas biträde, söka hvar i sin ort
befordra dessa genom publik omsorg danade
ynglingars antagande i Egendoms-Herrars tjenst,
eiler till arrendatorer.
7.0. Den redan inrättade Bergsskolan
i Fahlun synes hafva samma syfte för
Bergsbruket, som det jag här velat anty¬
da för Landtbruket. Det återstår alltså
härvid blott det tillägg; Att den efter
behofvet måtte utvidgas till alla grenar af en
practisk undervisning och handläggning i verk¬
städer för dertill hörande mechaniska yrken.
8:0. Att med en lika tendens för bil¬
dandet af practisk undervisning i hvad som
för Manufacturerna och en del Handtverke¬
ri'/. till Ridd. o. Ad. Pr. I Band. 58
Den 28 Februarii
rier erfordras, må här i Stocholm inrättas ett
Techniskt och Mechaniskt Central Institut.
Vi hafva här flera mechaniska inrättnin¬
gar1, Instrumentmakerier, Siden- och Ylle-
väfverier Gjuterier, Färgerier, Garfverier
m. m>, i hvilka yrken fordras mer .eller
mindre vettenskaplig underbyggnad i sam¬
manhang med den dagliga handläggnin¬
gen på verkstäderna. Ynglingar förut bil¬
dade i elementerna och sprakén, borde
vid ett sådant Institut få inhemta det tech:
niska för den industriegren, hvaråt de äm¬
nade sig använda.
Utan att blifva arbetare för dagspenning
i en Manufactur eller på en Verkstad,
kunde de der använda ett år eller flera,
under det de tillika inhemtade undervis¬
ningen vid Institutet, och sålunda samman¬
binda den med tillämpningen och blifva
skicklige att förestå egna verkstäder. Åt
fattiga ynglingar kunde i samma afsende
anvisas smärre Stipendier, för inskränkta-
re tid af ett eller tvenne år.
Kostnaden härtill kan ej blifva stor i
jemförelse med den deraf följande allmän¬
na nytta; och borde skäligen kunna utgå
af den betydliga Manufactur-Discontvin-
sten; helst den i längden utan tvifvel
skulle täfla, i påföljder för våra Näringar,
med hvad af sjelfva Discontinrättningen
kan vinnas.
Den ä3 Februarii,
915
9:0. Att med enahanda afseende Han¬
dels- och Navigationsskolor måtte upprättas,
eller de redan befintliga reorganiseras, efter
ett för alla gällande gemensamt system, så
att undervisning i det practiska egentligen å-
syftades.
Det faller nog anmärkningsvärdt, att då
så mycket blifvit gjordt för den veten¬
skapliga utbildningens underlättande, stå
alla de inrättningar isolerade och utan nå^
gon centralförening, som egentligen hafr
va till föremål den närande Classens ut-i
veckling i särskilda yrken. Intet under¬
stöd från det allmännas sida lemnäs dem,
Och ej heller finnes något inseende, huru
vid de få befintliga enskilda inrättningar¬
na derom läses och läres Huru vigtig är
likväl ej Navigationen för vårt naturliga
Skeppsfartsyrke, och en redig räkenskaps-
föring, ej blott för Grosshandeln, utan
för alla företag, ända till de mindsta handa-
slöjder, då de skola drifvas i en rigtig
ordning; så att det utan tvifvel måste
blifva nödvändigt, att några allmänna stad.
ganden i desse delar, och några biträden
från det allmännas sida, genom förutnämnt
da omflytiniug af tillgångar beredas; och
detta icke blott i hufvudstaden , utan 1
flera af våra betydligare Handels- och
Manufactur-städer.
ioo. Att vid en, troligen snart förestå¬
ende, öfversigt ef Skråförfattningarna, Kongl.
Den 2g Fcbruariih
Maji ville nådigst låta anbefalla, att ett sår-*
skildt och allvarligt afseende fastades vid al¬
la de omständigheter, som kunna bidraga att
till handtverkerierna draga ynglingar af bät¬
tre uppfostran; hvartill icke iner synes för-;
dras, än de bestämda läreårens borttagande,'
husagans uteslutande, och en ovilkorlig till¬
gäng att få lära handtverk för betalning och
utan seryitude, hvilket väl äfven nu är an-
befalldt, men ej verkställes, eller kan verk-;
ställas.
Jag döljer mig icke, att de positiva åt¬
gärder, jag föreslagit, torde synas mycket o-
tillräckliga att tillvägabringa den af mig ön¬
skade öfvergång af den bildade Classen till
productiva yrken, för att göra den mindre
tärande; men jag tror ock, att då ämnet är
af den beskaffenhet, att det egentligen hörer
till allmänna nationella tanke utvecklingen,
bebötves endast något görts på Stats-autorite-
ternas sida, så skall det öfriga göra sig sjejft.
Väl ser jag ock, att sjelfva behofvet förr el¬
ler senare skall jemna den tärande Classen till
behörig proportion mot den närande; med skill*
naden synes mig blifva den, att om öfvergån-
gängarne förberedas genom Styrelseåtgärder
och verkställas gerom allmänna tankans utbild¬
ning och ett på öfverläggning grundadt hand¬
lingssätt, så blifva de nyttiga för Samhället,
befordra allmän odling och allmän välmåga*
och att, om de deremot skola tillvägabringas
af ett till nöd uppgående allmänt behof,
hafva de intet annat inflytande på allmänna
Den 5 3 Febr nar ii.
ställningen, än att bilda en stor tiggareclass,'
sorn hvarken duger till intellectueit eller ma-
terielt arbete.
Jag anhåller, att detta mitt vördsamma
Memorial må communiceras med de öfriga
respective RiksStånden och remitteras till E-
conomie- och StatsUtskotten, med anmodan,
att dc värde Herrar och Män, som utgöra
dessa Utskott, må, om afsigten gillas, tilläg¬
ga flera till ämnet ledandejl (gärder , sora jag
enskildt icke insett.
N;0 5,
Herr Lagerhjelm, Pehr:
Mängden af de motioner, som na länge
fästat Ridderskapetä och Adelns uppmärksam¬
het, borde afhålla mig från att öka daras anw
tal, och binda mig vid den tystnad jag hit¬
tills iagttagit. Men jag skulle ej förtjena den
rättighet jag nu utöfvar, om jag ej vågade un¬
derställa Höglofl. Ridderskapets och Adelns
bedömmande den undersökning jag företagit
angående vigtigaste föremålen för Rikets Hög¬
lofl. Ständers åtgärder vid detta Riksmöte;
måtte min rena vilja mötas af ett mildt be¬
dömande !
Gifves det någon verklig grund till den
allmänna klagan man här ofta upprepat ? så
feör denna grund först och främst häfvas. Der-
9>8
Den *8 Februarii.
näst torde Rikets ställning i afseende på dess
myntväsende och förmåga att fullgöra Stats-
Verkets behof förtjena betragtande.
Den förlägenhet i allmänna rörelsen, som
flere Riksmöten varit föregifven, synes i af¬
seende på jordbrukaren, hvarken vara ogrun¬
dad, eller hans ensak. Man invänder väl, att
klagan är gammal, tillhört alla tider att den
är enskild och icke allmän och hos dessa in¬
divider en verkan af försummad hushållning
eller öfverflöd. Men fortfarandet af jordbru¬
karens oförmåga att fullgöra åtagne betal¬
ningsförbindelser, synes icke medgifva att man
fattat det onda som man velat afhjelpa i ro¬
ten, och den omständighet att jordbrukarens
belägenhet icke förbättras utaf ymnoga skör¬
dar, synes hvila på grunder som äro utom
kretsen af enskilda åtgärder. Det vore i
sanning värdt en serskild utredning, om det
med skäl kunde sägas, jordens välsignelse un¬
der fredeslugn icke kunde förmå att lyfta Ri¬
ket till ceconomiskt välstånd.
Myntväsendet åter har länge väckt Stän¬
ders uppmärksamhet och Kongl. Maj;t har i
detta ämne förordnat en Comité, hvars hand¬
lingar till StatsUtskottet blifvit i Nåder öf-
verlemnade. De stridiga, ja rakt motsätta
tankar som i detta ämne förekommit, utvisa
åtminstone att dess behandling icke erhållit
den klarhet, som förmår att hildia ett allmänt
omdöme.
Den 28 Februarii.
919
StatsVerkets tillstånd är ingalunda till¬
fredsställande. Sannolikt förestå oundviklig»
utgifter och flere anslag, som Riksens Ständer
bifalla; och likväl finnas inga opåräknade till¬
gångar af betydenhet, efter hvad som hittills
synes hafva visat sig. De utomordenteliga be¬
hof, som vid sista Riksdagen påkommo kunde
af öfverskotten bestridas3 sådane finnas nu ej
af betydenhet.
Om orsaken till den gäldskyldige jord¬
brukarens förlägenhet ensamt berodde på span-
nemålsprisernes låghet, så skulle likväl inne-
hafvaren af spannemålstärande Verk deraf skör¬
da en gifven vinst, samt arbetaren lyftas till
välstånd, hvarigenom Riket i det hela icke
kunde sägas gå miste om fördelen af ymniga
skördar. Men om spannemåls-prisernes
hastiga fall icke kan draga med sig nedsätt¬
ning uti arbets- och dagsverkspriser; om vi¬
dare arbetarens lynne förleder honom att i
beqvämlighet förnöta den arbetstid, sorn i an¬
seende till spannemålsprisernes hastiga fall icke
behöfver användas till förtjenst; om Borgenär
i anseende till vacklande vahrupriser icke kan
bedöma Gäldc-närens ställning; om capital sak¬
nas hos producenten och beräkningsgrunder
hos handlanden att magazinera spannemål; om
sädens vanpris medför en ökad opruductiv
consumtion genom vanvård eller slösaktig lef¬
nad: samt slutligen nya eller mera utvidgade
bandtverk, sltjder och näringar icke upptaga
det öfverskott af spannemål, som möjeligen
kunde efte: fl, re års ymnoge skördar äga rum j
92a
Den 2§ Fcbruarii,
så torde den klagan man. spörjer icke sakna
grund. Bristande afsättning tillkännsgifver an¬
tingen bfver-prndiiction, eller att enskilda spänne-
måls-upplag icke göras; den förra bör upptagas
af näringar eller export; det senare ersättes
icke nu af någon allmän Wagazins-Inrättning.
Kunds producenten bålla på vahran, så föllo
icke priserne genom nöd-atsalu, msn utskyl-
derne medgifva icke eget handelsförlag och
misstroendet i penningerörelsen drar pennin¬
gen frän honom.
Detta misstroende kan bestå dels uti lån-
gifvarens osäkerhet huruvida låntagaren kan
och vill betala, dels uti fruktan för vacklan¬
de uti myntets värde. Till följe häraf anser
jag den klagan man spörjer och omtalar, möj¬
ligen innebära en eller alla af följande om¬
ständigheter.
l-o. Att enskild spannemålshandel icke
äger rum, samt att capital saknas för spanne-
inåls-producenter ellar förråds-innehafvaren att
magaziners den spannemål, som icke kan af-
sättas till skäliga priser.
2:0. Att handtverk och Fabriker icke
upptaga det öfverskott af spannemål, som ge¬
nom ymnoga årsväxter kan uppstå.
3.0. Att låntagares gensträfvighet mer
understödjes af Författningarne rörands lag¬
sökning på pant af fast egendom, än på per¬
soner,
Den 28 Februarii.
92I
4:0. Myntets vacklande värde.
Alla dessa omständigheter verka åt sami
ma led, nemligen till gpannemålspnsers öfver-
drifna föränderlighet, deraf slösaktig consum-
tion och minskad arbetsdrift vid ena ytterlig¬
heten (vanpris) samt onödig »»annemälsimporfc
vid andra ytterligheten (ötverdrifna priser.)
Den enskilda spannemålshandeln bar upp-
hördt till följe af Magazinslnnittningens ver¬
kan såsom handels-instätut, Inrättningen bör
alitsa upplösas, äfven om man icke kände el¬
ler icke ville taga i betragtande de stora för¬
luster sorn densamma i flera hänseenden till¬
fogat riket, j?.g åberopar Riksens Ständers Re¬
visorers berättelser samt Friherre Björnstjerna»
yttrande i Finänce-Comittéen. Men handlan¬
dens capital äro icke genast disponible i den¬
na väg; säkra beräkningar förutsätta erfaren¬
het ; denna saknas och den enskilda handeln
träder varsamt (d. v. s. i början i smått) in på
en obanad stig. Spannemålsägaren bör alltså
kunna belåna sitt lörråd; och häraf har jag
fallit på följande motion:
N-o 1.
a. §•
Emottaglndet, användandet och redovisan¬
det af Kronans behållne spannemalsintrader
öfverlemnas till StatsContoiret, tillika med nö¬
dig spannemåls-invciitarium och magazinsrum.
Hvad deraf framdeles kund» öfverskjuta värf¬
vad® Arméens och Flottornas årliga behof,
9*2
Deri 28 Februarii.
torde böra på auction försäljas likasom
Kronans öfrige intrader in natura t. ex. tack¬
jern 3 äfvensom klokhet i administrationen här¬
vid kan föreskrifva smärre uppköp å en, samt
försäljning å annan ort, till undvikande af o-
nödig transport. Uppköps- äfvensom försälj-
nings-priserna torde böra bestämmas afKongi.
Majus och Rikets KammarCollegiura och Stats-
CoQtöir.
fl. §•
MagazinsDirectionen inventerar och aflem-
nar genom behörige Embets- och Tjenstemän
samt redovisar alla Magazinslnrättningens öf¬
rige tillgångar, af hvad namn de vara må in¬
för Riksens Högloft Ständers Fullmägtige i
RiksgäldsContoiret, hvarefter MagazinsDirectio-
nens och alla underlydande tjenstemäns för¬
valtning och åtgärder komma att behörigen
granskas och slutligen Magazinslnrättningen
helt och hållet upplösas.
3- §•
Riksens Höglofl. Ständers Fullmägtige i
RiksgäldsContoiret realisera alla dessa tillgån¬
gar med undantag af byggnader och platser,
som till magazin kunna användas; hvarvid
likväl iagttages att ett belopp af 100,000 tun¬
nor säd bibehålies, hvilket in natura bör för¬
varas, hälst i sådane förråder hvilka äro be¬
qvämligen belägna dels för de provincer, hvar¬
est undsättning kan blifva nödig, dels till di¬
Den a3 Februarii.
923
sposition vid inträffande krig. Fullmägtige ä-
ge, att till förvaltningen häraf, antaga nödig
betjening. Dessa medel insättas i Riksens Stan-
ders Bank. Riksens Höglofl. Ständers Stats¬
utskott meddelar närmare föreskrifter om ut¬
förandet i allmänhet samt bestämmer ett mini-
nii pr is i afseende på spannmåls- och brännw
vinsbehållningarnes afyttrande. Brännvins¬
brännings och Distilleringsiättigheten i Stock*
holm, Götheborg och Carlscrona öfverlemnas
till enskildt utöfning, antingen genom arrende
eller afsalu, jemte dithörande inventarier, be¬
hållningar och byggnader; hvarefter denna
Fabriksinrättning må skiljas från allmän utöf¬
ning. Dock likväl lärer försigtigheten härvid
fordra, att byggnaderne icke afyttras förr, än
erfarenheten hunnit bestämma de platser, hvar*
est Spannmålsmagazin egentligen behöfvas,
samt beloppet af det magazinsrum, som kan
erfordras Äfvensom att, enär magazinsinrätt-
ningen skiljes från Brännvins behållning, der.
vid iagttagas bör, att Kronoförrådeine uppta¬
ga nödigt qvantum deraf, samt öfvertaga kärl
och förvaringsrum till sådant ändamål, emot
ersättning efter gångbart, fritt pris.
4- §•
Jemte det creditiv på Banken af 2 millio¬
ner R:dr, som Riksens Höglofl. Ständer upp¬
låtit MagazinsDirectionen, och hvilket vid be¬
rörde inventering öfverfiyttas uppå Riksens
Siänders Fullmägtige i RiksgäldsContoiret, bör
ett ytterligare Lånebiträde stor 1 million R:dr
934.
Den 58 Februarii,
Banco af Banken meddelas, hvilket väl icke
torde behöfva helt och hållit anlitas, men
dock såsom fond för obligationers inlösen, må
kunna utlemnas.
5. §.
I den mån behållningen af Spannmål, med
undantag af de joo,ooo tunnorne sorn böra in
narura förvaras och dem MagazinsDirectionen
från sig inventerat, af Fullmägtige hunnit rea¬
liseras; böra Fullmägtige upphandla förbindel¬
ser å torkad spannmål af viss minimi vigt per
tunna- Uti dessa förbindelser skall utgifvaren
tillförbinda sig, att undsr högst 2me års tid,
oafbrutet bålla spannemålen tillhanda, samt
eft«r viss uppsägningstid, å föreskrifven ort,
vid äfventyr af upphandling å Kronoauction
för invisninga utställarens räkning, samt an¬
svar efter lag, jemte vissa procent i straffbö¬
ter, under den tid spannmålen varit olofligen
begagnad, för uppfyllandet hvaraf vederhäf¬
tig borgen ställas bör» Uppköpst häraf bör
hälst ske i ymniga år, då Spannmålens pris
fallit under något af Riksens Ständer stadgadt
minimipris. Skulle sädén under 2:ne års tid
icke disponeras, förfaller invisningefis kraft och
verkan; hvaremot det åligge Fullmägtige, att
ioom denna tid öfvertaga invisningarnes full¬
goda innehåll, till användning eller magazi-
nering. Beloppet af sådane invisningars upp*
köpande bör ungefärligen utgöra 100,00.0 tun¬
nor, på det att detsamma, jemte hvad in na¬
Dm 28 Februarii,
9^5
tura förvaras, {må utgöra högst 200,000
tunnor.
6. §.
Till detta uppköp böra Fullmägtige icke
använda den uti Banken på förestående sätt
uppgifne tillgång, utan använda den samma
såsom fond för iovisningars utställande på 100
å 1000 R;dr Riksgäldssedlars belopp, löpande
med 2;ne procents ränta, samt förfallne till in¬
lösen 1 å 3 månader efter i RiksgäldsContoi-
ret till inlösen skedd uppvisning, hvarpå så¬
ledes må beroj huruvida desamma såsom för,
fallne emottagas i Kronouppbörd eiler icke.
7- §•
Likasom för TaxeringsComitésr, böra i
hvarje ort, hvarest uppköp eller, på sätt här
nedan stadgas, beläning af spannemål förekom¬
mer, fyra, till Taxeringsman valbara, utses,
hvilka utan arfvode, dock emot ersättning af
resekostnad, förmodas åtaga sig hithörande å,'
liggande. Dessutom åge Fullmägtige att utse
den femte, frälse eiler ofrälse , valbar eller icke
valbar, som å deras vägnar bevaka det all¬
männas rätt, för ordet inom Comitéen, ansva¬
rar för 6ädens vårdande, äger utse betjening,
som aflönas, samt sammankalla Comitéen. In¬
för den samma förekommer alla anbud, låne-
ansökningar samt öfrige ärender i detta hän¬
seende, och böra de flästas tanker utgöra dess
beslut. Dock böra minst 3;ne ledamöter till-
§26
Den 28 Februarii.
städesvara. I händelse af lika röstetal, galle
ordförandens mening, eller i hans ställe den
ledamots af Ridderskapet och Adeln som till¬
hör Comitéen eller, i dennes frånvaro, leda¬
motens af PrästeStåndet, tanka. Myndighetens
uppkomst och upplösning, beror uppå Riksens
Ständers Fullmägtige.
8. §.
Fullmägtige böra genast låta genom sak¬
kunnige män, eller utsättande af prisfråga , ut¬
röna rätta byggnadssättet af torkinrättningarj
i hvilket hänseende, den af framlidne Presiden¬
ten Edelcrantz uppfundne och i Kongl. Wetten-
skapsAcedemiens handlingar beskrifne Torkcy¬
linder, efter all sannolikhet, kan till verkstäl¬
lighet utan, fara, genast föreslås, då endast såda-
ne rättelser i dimensionerne ,Cylinderns lutning,
hastighet och värmgrad utrönas, hvilka blifva
nödiga för behofvets storlek, Spannmålens sort
eller ändamålet med dess förvarande, (till ex.
till utsäde eiler brödföda) sådane torkinrätt-:
ningar böra anläggas vid hvarje magazin.
9- §.
Till aflöningsr, obligationers inlösen, om¬
kostnader m. m. i och för de ändamål Rik¬
sens Ständer i detta hänseende kunna åsyfta,
bör en serskild cassa inrättas uti Riksgälds-
Contoiret; hvarest Bancosedlar efter behof bö¬
ra vara att tillgå, så långt creditivet räcker.
Dm *3 Februarii.
927
10. §.
Deti spannemål som enligt 3 och 5 §. §<
skulle komma att disponeras af Fullmägtige,
bör tillhandahållas Kongl. Maj:t, såsom utgö¬
rande en del af det creditif, som Riksens
Ständer lärer dels i afseende på krig,
dels på utomordentelige behof (såsom miss¬
växt) ställa på RiksgäldsContoiret. Omsätt¬
ning af Kronoförråden bör ske genom af-
yttring på auction t. ex. io,eoo Tunnor år¬
ligen, i Junii månad då blifvande skörd kan
bedömas, samt genom användande till allmän¬
na arbeten, Läger, m. m. Försäljningen bör
ske på hvarje magazinsplats, och vara lika,
årligen.
11. §.
Krono-Magazinerne i Riket rymma 170 å
200.000 Tunnor rå 6äd, eller 340 å 400,000
Tunnor torkad. Deraf upplåtes Magazinsrum
till 40 å 100,000 Tunnor torkad, eller mot¬
svarande qvantum rå säd, till StatsContoiretg
disposition; Magazinsrum till 100,000 Tun¬
nor, ott förvaras in natura under Fullmägtiges
förvaltning på sätt 3 <jj. stadgar, samt till
200.000 tunnor torkad säd för pantsättning
och belåning, Vid alla sistnämnde Magazin,
böra torkinrättningar anläggas, hvilka inne¬
hafvare af spannemål, må begagna, emot af¬
gift. Torrkad säd lår inlefvereras och belänas
under följande vilkor:
9-8
Den x>8 Februarii,
o) Afgifts erläggande för sädens be¬
handling.
b) Att säden är torr, ren, oskämd, o-
bränö och af viss vigt per tunna, bestämd
för olika årsväxter och locala förhållanden.
c) Endast Råg, Korn och Hafra belånas;
samt endast till jemna ioo:de tal af någotdera
slaget- , Säden emottages och utgifves antin¬
gen efter mätt eller vigt, hvdketdera som
lämpeiigast och rättast vara kan I båda hän¬
delserna bör viss afskrifning äga rum.
d) Pantén belånas emot 3 procents ränta,'
högst på 2:ne år. Skulle densamma efter så¬
dan tidsförlopp vara odisponerad; behandlaä
densamma på sätt här nedan stadgas.
e) Till pantens beläning fordras ett, af
Jocalmyndigheten undertecknade samt af när¬
maste tjenstemmnen vid Magazinet contrasig-
neradt, levereringsbevis sorn granskas och ef¬
ter öfverensstämmelse med föreskrifne vilkor,
godkännes. I afseende härå, böra Ordföranden
jemte nyssnämnde tjensteman förvara hvar sin
nyckel till magazinet, samt ansvara, under viss
afskrifning, för beloppet, 6å vida ej genom
eldsvåda, inbrottsstöld, eller dylike händelser,
hvilka icke kunna förutses eller förekommas,
brist uppkommer, hvilken må drabba in¬
rättningen eller upphofvet. För kortare tid
äge Fullmägtige, alt i Ordförandens ställe för^
ordna
Den 28 Februarii,
ordna någon af myndighetens öfrige ledamöter,
hvilken då, jemte Magazinsförvaltaren ochOrd-
föranden, träde i ansvar.
f) Den sorn ett så beskaffad! ortginalbe2
vis öfver Magazinerad spannemål, stäldt på
hans namn , eller på honom transporteradt, i
händer häfver och derpå lån taga vill, skall
erkännas och anses för rätter ägare till pan¬
ten, som sålunda på intet sätt kan annorlunda
disponeras, än till Iåns erhållande i Riksens
Ständers RiksgäldsContoir.
g) Emot alla lån å magazinerad säd, bör
jemte inmätningsbeviset, låntagaren gifva sin
skuldsedel elter löresktifvet formulair, löpande
med 3 procents ränta under belåningstiden,
och ställd på i| högst 2.ne års tid, alltsom
Fullmägtige kunna pröfva nödigt, så att pan¬
ten kan förvaras öfver ett kommande års skörd;
och derest låntagaren sjelf icke är i Stockholm,
iligger honom att låta örtens beläningsComité,
som beviset utställt, under skuldsedelen inty¬
ga att den är med hans egen hand skrifven
och underskrifven, och att han är rätter inne-
hafvaren af inmätningsbeviset.
h) Beläningspriset uppå spannemål bör
vara från halft till tvåtredjedelar af hvarje
ort markegå ngspris, beroende uppå Fullmäg¬
tige att efter sig företeende omständigheter
stadga detta pris lika med endera eller emel-
Bil' till Ridd. 0. Ad, Pr. 1 Band- 59
93®
Den 28 Februarii.
Ian nämnde gränser, hvarefter detsamma bör, ef.;
ter allmän kungörelse i orten tjena till efterföljd.
i) Lånet meddelas uti RiksgäldsContoirets
2 procents reverser, ställda till inlösen med
bancosedlar 1 å 3 månader efter presentation,
samt uppå minst 100 och högst 1000 R:dr
Riksgäldssedlar. Lånebeloppet kommer allt-j
så a.t utgöras af det jämna ioo;de-tal R;dr
Riksgäldssedlar, som är lika med, eller närmast
under det efter ofvan stadgade grunder, mot
pantén svarande lånebelopp.
£) Derest låntagaren skulle inbetala hela
eller större, eller mindre del af lånet, jemte
upplupen ränta, vare sig med nämnde rever¬
ser, fastän ej förfallne, eller gångbart mynt;
skall det vara honom deremot tillätil att ut¬
bekomma det deponerade, eller emot insätt-
ningssumman svarande, tunnetal af pantenj
dock det sednare endast i jemna tiotal tunnor.
Till sådant ändamål böra RiksgäldsContoirets
Fullmägtige utfärda behörigt insättningsbevis,
som af låntagaren uppvises i beläningsComi;
téen, hvarest föreskrift meddelas för lyftning
af panten, till föreskrifvil större eller mindre
belopp.
Riksens Ständers Fullmägtige meddela
BeläningsCoinitéen en gång i hvarje månad;
lista på dem som utlöst lånesäd, samt belop¬
pet som till följe deraf får lyftas.
O Å förfallodagen äga RikegäldsContob*
Den 28 Feimar iil
tets Fullmägtige magt, derest panten icke blif-j
vit till Capital, ränta och behandlingsafgif be¬
tald, densamma försälja; antingen genom au-}
elion till den mestbjudande, eller eljest till det
pris, sorn i orten blifvit kungjordt, alltsom
Fullmägtige sådant bäst och nyttigast pröfva,
och taga deraf sin betalning! till capital,
ränta§och förordsakade omkostnader, af hvad
namn de vara må, till lånets indrifvande-
Öfverskottet staude pantägaren tillhanda i Conw
toiret.
Emedan belägenheten af KronoMagaziner-
na icke torde allestädes vara sä afpassad, som
låntagares beqvämlighet kunde erfordra till
undvikande at onödiga transporter böra 50,00:)
R.dr af Fullmägtige uppå säkra förbindelser
och borgesteckningar kunna disponeras i låne-
väg, i händelse någre menigheter, vare sig
Socknar, Härader eller Städer, skulle vilja
uppbygga och brandförsäkra dylika Magazin,
hvilka sedermera till beläning kunna upplå-,
tas. Till sådane lån må Fullmägtige endast
använda räntelöpande invisningar, på sätt här
ofvan blifva föreslagit.
33 §.
Skulle någon spannemåls innehafvare i e-
get brandförsäkradt magazin, vilja ställa sitt
inventarierium under sådan tillsyn och vård,
samt underkasta sig sådane vilkor, sorn här
932
Den 28 Februarii.
ofvan i allmänhet blifvit föreskrifna eller Rik-
sens Stånders Fullmägtige kunna pröfva nödigt
att äska; bör han äfven tillgodo njuta ofvan-
nämnde förmån medelst spannemåls pantsättning
och belåning i oftanämnde myntsort; så framt
han derföre kan ställa godkänd borgen.
14 §.
Till följe af 4:de puncten, äga Fullmäg¬
tige såsom fond till desse invisningars inlösen,
till en början 1, men framdeles 2 å 3 millio¬
ner. Invisningens belopp må så rättas att fonden
minst uppgår till \ deraf; dock aldrig öfver¬
stiga 4 millioner. I detta afseende må Full¬
mägtige äga att inställa belåning, derest så
skulle pröfvas nödigt; samt i allmänhet der¬
med så försigtigt förfara, att inlösen alltid kan
verkställas Skulle emot all förmodan sådant
inträffa, må det vara Fullmägtiges åliggande
och rättighet, att uppsäga så stor andel af
hvarje låns belopp sorn kan erfordras; hvil¬
ket belopp en månad efter delfåendet af så¬
dan uppsägning ovägerligen bör inbetalas eller
panten i annan händelse varda underkastad
hvad Bancoförfattningarne i tby fall stadga
och förmå.
Denna motion torde till Stats- ochBar.co-
IJtskotten böra remitteras.
Det uti denna motion förekommande cre-
ditmynt, ställt på sädbehållning, får jag till¬
fälle att närmare betragta vid frågan om myn¬
Den 28 Februarii,
933
tets vacklande värde. Här kan jag endast af¬
se införandet af enskild spannemålsharadel och
magazinering hvartill Staten i början måste bi¬
träda; dels derföre att Scandinaviens physiska
beskaffenhet blottställer detta land för större
och oftare påkommande missväxter än andra
länder; dels emedan den enskilte här mindre
ledes af industri, samt kanske i allmänhet är
fattigare än i andra lander, möjligtvis af det
alfvarliga skäl, att förhållandet emellan nä
rande och tärande classerna äfvensom skatt¬
dragande tmh Statsbehof här är mindre än i
andra länder;* och slutligen påkallar Statens
b medling i början, för att åstadkomma en¬
skild handel och magazinering, af den viller¬
valla som allmänna magazinsinrättningen lor-
ordsakat i denna gren af industrien. Om svek
och olyckor äro oskiljagtige från magazmsrö
reise, så bör denna af mig vördsamt löreslag-
ne, likväl medföra dem i ringaste mått, ty ad¬
ministrationen hvilar mera på förtroende än
aflöning. Till förlusters bärande linnes i öf¬
rigt fond uti ränteskilnad.
Om det i allmänhet är en sanning att for-
merne för ali administration uti den civilicera-
de verlden hota i sin fortgång att förtära allt
det lif, som i dessa förmer skulle kunna up¬
penbara sin tillvarelse, och att en återgång
till enkiare former för administrationen lika
högt påkallas af tidens kraf, som upplösnin¬
gen klart erbjuder sig meddelst municipalsty-
relsers införande, så torde det förslag jag här
vågat framlägga till utförandet af Statens biträde
Den 28 Feiniar ii.
vid ensk'lda spannemåhhandelns och magazirte-
lingens införande, förf jena begrundning samt
sjeliva sättet förtjena förtroende och vara värdt
att försökas. Det förtroende hvarmed mansynesså
handlöst vara färdig .t< kasta sig i en obestämd
frihets idés okända sköte, tillhör tidenoch för-
tjenadeen allvarligare utredning i stället för ett
flygtigt vidrörande, hvarmed jag här måste ät¬
li öjas. Likväl kan jag icke fö birta den anmärk¬
ning: att de allmänna begrepp hvarpå rikens och
folkens välgång grundas, vare sig i större el*
ler mindre mått (och i fråga om princip är
allt stort eller allt smått) icke utan vårdslös¬
het kunna lämnas outredde; att en utredning
af det allmänna, obegränsade frihetsbegreppet
upplöser detsamma uti formlöshet; att till exem¬
pel en obegränsad handelsfrihet, en enskild
Bankinrättning m. fl. den blinda liberalitets-
idéns blommor, medför en circulation af indu¬
stri och mynt, som tillhör verlden först och
Staten sedan, då deremot all enskild verksam¬
het tillhör Staten först och verlden sedan at£
likasom bioden löper i hvarje enskild persons
ådror och Statens lif icke nvilar på någon all¬
män circulation af detta lifs-ämne, utan på fullt
bestämda individers sammanverkan, så måste
äfven national-industrien och dess motsvaran¬
de (myntet) äga en fullt bestämd circulation
inom Statskroppen och under vissa gällande
Stats-former, inverka på verlden Jag skulle
för att återkomma till den användning af
denna princip som tillhör ämnet, icke våga
lemna ät handelns ädelmod, det vill säga an¬
förtro åt den oinskränkta frihetsprincipen, Scan3
jDeri 28 Fehruarii.
83D
dinaviens behof af bröd, vare sig att detta
behof uppstår genom missväxt eller krig, och
derigenom blotta Kongl. Maj:t på allt kraft
att räcka en Faders vårdande hand åt sitt folk,
då hungreo infinner sig vid iahysmngens dörr,
eller främmande magter vilja sluta Scandina-
viens frihet i sina kalla armar.
Någon invänder att Statens biträde snart
blottar sin vanmagt, då flere på hvarannan
följande yinnoga skördar tillkännagifva verk¬
ligheten af spannemålsproduction utöfver rikets
behof. Om så är eller blir; då inträder tydei
ligen dels export dels utvidgning af spänne-
måistärande verk och anläggningar inom riket.
Men säger man, spannemålens export från
detta till främmande länder, betungas både af
lång transport och af Svenska handelns egen-
skap att, vare sig af brist på förtroende, skick¬
lighet eller capital, ligga i verldshandelns våld.
Denna omständighet trycker ned priserna vid
tillfälle af inhemska sädens export, så att dea
allmänna klagan här inträder till sitt andr?,
moment nemligen att när irg arne icke upptaga det
öjv erskot t af spannemål som genom yinnoga års¬
växter möjligen kan upp flå. Utom ber shand te¬
ringen och åkerbruket, idkas inom riket mäng-
falldiga slöjder, handtverk och fabriker. Des¬
sas trefnad och utvidgning förutsätter frihet i
tillverkning och afsättning samt stadga i födo¬
ämnens pris och författningarnes jemte den
dagliga tillämpningens grundsattser, ty det
sjelfvilliga arbetets, slöjdens äfvensom inhem¬
ska handelns uppkomst, förutsätter en storrå
935
Den 28 Februarti.
frihet an hittills varit medgifven, anläggnio.
gar af spannemålstärande verk och inrättnin¬
gar förutsätta beräknings möjlighet, hvilanda
på hittills saknade bestämda grundsattser i
Författningarne och deras tillämpning ; handeln
torde sakna den stadga i beräkningsgrunder
som fordras om den skall fredas tran vingle¬
ri; och sakna den frihet i utöfningen som en-
samt förmår att förekomma lurendrägeri och
tullförsnillning. I detta hänseende har jag
trode mig böra väcka
Motionen N;o 2.
Riksens Höglofl. Ständer, nedlägga, ge¬
nom en underdånig hemställan, uti Kongl. Maj:ts
omvårdnad för sitt folks välstånd och trefnad,
sine bekymmer deröfver, att de författningar
som ordna handverkerierna och den inhemska
handeln utsträcka tryckande band utöfver be¬
hof af ordning och konstflitens utbildning uppå
den frihet i tillverkning och afsättning som en
samt förmår bereda slöjdernas blomstrande
tillstånd, att slöjderne, såsom innebärande pro-
duetion på öfverlopps tid, genom den dem
påliggande ringare tillverkningskostnad, utgö¬
ra ett verksamt medel til nationalrikedom uti
vårt land, hvarest hulvudnäringf>rne lemna
större eller mindre delar af året arbetslrie,
hvadan deras uppkomst utgör ett öint äm¬
ne för Riksens Höglofl. Ständers omtanka; att
Riksens Höglofl. Ständer lägga en allvarlig
vigt deruppå, att nationen snart får del af
Kongl Majtts nådiga beslut angående de grun¬
Den 2g Februarii.
936
der scm för den administrativa delen af Riks¬
styrelse böra läggas, på det att all den prohi¬
bition som icke tillkommer styrelsens uppsigt
öfver ordning samt inverkan till nationens in.
dustiiella eultur måtte frånskiljas den stora
byggnad af brohibitiva författningar, sedva-
n or och styrelsegrunder, hvilken sedan för-
flutne tider står qvar, mera tryckande och im¬
ponerande gc-nom sin tyngd (hvarmed jag me¬
nar blotta möjligheten att straffa oskyldiga nä-
ringsföretag): än vördnadsvärdsbjudande ge¬
nom sin ålder.
Denna motion torde till allmänna Besvärs-
och OsconomieDtskottet böra remitteras.
Jag bör äfven härvid vördsamt antyda att
den oinskränkta frihetsprincipen här sorn öf¬
verallt är otillräcklig att fatta ämnet i roten.
Denna princip fordrar att alla band som icke
påkallas af ordningens vidmagthållande, skola
upphäfvasj Statens deltagande i näring3rne en¬
dast vara negatift, det vill säga, de skulle
lemnäs handlöst åt enskilta friheten. Vetten-
skapsmannen är blott åskådare af upptäckten
j näringarne, ty han vill endast kunna förkla¬
ra allt hvad sorn tilldrager sig, vare sig i na¬
turens fria lopp, eller under menniskoiedning.
Hans förhållande till näringarne är negatift,
men folkslagens reprensentant i verldshistoriens
styrelser, som förenar fornverid med efterverld
och fattar folket först och individer sedan,
sträfvar oupphörligt att förvandla så väl upp-
täckter 1 näringarne sorn inom vettenskaper-
q|2 Den 28 Februarii,
' ■ 1
Hes områden, till nationens tillhörighet; och
man kunde tillägga, att först sedan kunskapen
spridt sina verkningar i Statslifvet, densamma
undergått den pröfning som ensamt förmår att
rena den från all tillfällighet samt då först för-
tjenar den oförgänglighet som går i bredd med
menniskoslägtets. Om jag skulle synas hafva
aflägsna! mig från mitt ämne, så hardetskedt
för att vördsammast anmäla denna motion till
en allvarligare behandling, än jag kunde vänta
mig, örn densamma skulle omfattas af den o-
bestämda liberalitetsprincipens dunstkrets-
Den 3;dje bland monumenterna uti den
allmänna klagan, hvars utredning och afhjel¬
pa nde jag hittills sysslosatt mig med, afsåg
svårigheten vid fast egendoms försäljning tili
gäldande af utmätningsgild skuld.
Snabbare utsöknings-författningar än nu
gällande böra stadgas i anseende till fast egen¬
dom. Att felet ligger i dem eller i deras
verkställighet synes deraf, att den som ej får
låna på inteckning, kan deremot få penningar
å lös pant, som lätteligen kan försäljas, eller
på goda namn, emedan utsökningsförfattningar-
ne emot personer äro tillfredsställande för iån-
gifvaren. I enlighet härmed får jag vördsam¬
mast väcka,
Motionen N:o 3.
Då fast egendom skall fagas i mät för
skuld, bör auction derå genast kungöras samt
Den 28 Februarii.
9*3
en månad högst 6 veckor efter utlysning, för
sig gå, utan någon förevändning och till hvad
pris som erhållas kan, utan afseende å dess i
värderingen utsatte värde- Skulle sådan stad¬
gande bifallas torde detsamma 2 år efter
Kongl. Maj: t nådiga beslut härutinnan taga sin
början.
. Denna min vördsamma motion torde till
Lagutskottet varda remitterad.
Myntets vacklande värde medför utom
skillnaden i varupriser, all den osäkerhet i be¬
räkningar, som deraf följ°r; vare sig, att des-
sa beräkningar tillhöra egendoms-köp, od¬
lingar eller förbättringar, företag i handtver-
kerier elier Fabriker, eller handel; och slut¬
ligen härflyter deraf en skadelig osäkerhet i
bestämmandet af StatsVerkets och Arméens
behof äfvensom Embets- och Tjenstemäns lö
ner. Den oreda som alltså följer deraf, for¬
senar i min tanka alfvarlig besinning. Banco-
sedelns nu varande förhållande till varor, be¬
ror på opinion inom Riket; genom en realisa¬
tion sattes silfret in i detta förhållande till varor,
ett förhållande som beror på verldsns opinion sora
naturligen måste vara underkastad vida mindre
förändringar. Sedlarnes inlösen med silfver, vöre
alltså att önska, hvarvid deras värde efter cours
i silfver naturligtvis skulle läggas till grund.
Ingen vunne elier förlorade derpå och Banken
erkände blott hvad Banken redan genom bri¬
stande inlösen ådagalägger. Man föregifver
likväl allmänt, att Banken icke äger tillräcklig
939
Den 23 Februarii.
reel fond dertill. Då nu Bankens egenskap
ef långifvare icke lärer utan inrättning af nå¬
gon annan LäneBank, kunna upphäfvas, åter¬
står till realisations verkställande, att förstärka
den reela fonden , om detta skulle kunna till
någon del åstadkommas genom enskildtas bi¬
drag emot actiers erhållande i den nya blif¬
vande VäxelBanken så mäste likväl största de¬
len af det möjeligen föreställbara beholvet
förskaffas g^nom utrikes lån- I båda händel¬
serna aro sådana försträckningar icke tänkbara
utan vinst ät försträckaren, actie-ägaren, och
Bankens räntor, nu redan till fullaste belopp
pårä1 nade för Rikets flerfalldiga behof, skulle
erfordras till realisationen, samt Riket dessu
tom fästas vid utrikes gäld Uppoffringen af
Bankens räntor eller inkomster kan omöjligen
genom hvilken konst-tillställning som hälst,
förekomrnas och utländska actieägare skulle
ej insätta sitt silfver i den nya VäxelBanken,
utan att actierne voro användbare j verldshan¬
del. Hvad förtroende detta Rikes penninge-
förhållande kan äga utrikes, tillkommer mig
icke att bedöma; men det sätt hvarpå Rikets
utländska skuld nyligen blifvit, dels betald,
dels betalning derföre erbjuden, samt d<n er¬
farenhet som Rikslånen i Europa nu synas
uppdaga, leder mig på den förmodan att ut¬
länningen, uti möjligheten af en öfverdrifven
vinst, söker ersätta h vad i capital-säkerhet kan
efter hans bedömande brista. Förstärkningen
af Bankens reela fond, skall till följe häraf
dels genom Bankens ärliga afsakning i inkomst
eller utgift i räutor, dels genom capitalbiträ-
Den 28 Fehruarii,
94o
dets dyrhet, blifva Riket ganska kännbar och
sjelfva det införskrifna sillret ovilkorligen ut¬
gå igen till vida större belopp, än det blifvit
införskrifva. Härtill kommer, att det Banco-
mynf sorn i angränsande Stater kan vara ute¬
löpande, väl genast efter en realisations inträ¬
dande 6kulle till inlösen uppvisas,
Jag vill i detta hänseende taga till exem
pel: Att Banken ägde 5 millioner silfver; att
sedelstocken vore 30 millioner, att en Växel-
Bank med § fond mot utelöpande representa¬
tiver skulle åstadkommas; att inlösen skulle
ske med 1 R:dr mot ej R.dr i sedlar, så er¬
fordrades till realisationens öppnande 8 millio¬
ner silfver, det vill säga, 3 millioner skulle
på ett eller annat sätt anskaffas. Efter min öf¬
vertygelse skulle detta ovillkorligen importe¬
ras. Men vi äga icke varu öfversko^ att sät¬
ta emot; alltså Lån. Men utländska långifva¬
re kunna icke tänkas såsom evinnerligen lån¬
gifvare eller delägare i VäxelBanken; alltså
realiseras deras förhållande till Sverige, det
vill säga export påkallas Man må icke in¬
vända att länet kunde göras permanent ge¬
nom fast pant; ty ett Rikes förbindelse kan
bringas till fullgörande med magt Men export
sker i varor, således återkommer jag till den
följd att derest icke riket kan sätta varuöf-
verskott emot silfverimporten; silfret förr eller
sednare utgår: jag åberopar äfven i detta hän¬
seende Friherre Björnstjernas anförande till
FinancrComité n. Till följe af d-ssa skäl an¬
ser jrg desse 3 millioner såsom snart åter-
Den 2g Februarii,
vandrande. För att fullfölja exemplet vill jag
antaga att ro millioner BancoSedlar finnas hos
våra grannar, deremot skulle ovilkorligen 4
millioner Silfver utvandra. Nu inträder det
förhållande att 1 million silfver finnes i Växel-
Banken emot J2§ millioner BancoSedlar; då
föres Rikets mynt snart till ett blott ideelt,
såsom det nu är.
Den erfarenhet man samlat blifver köpt
emot 4 millioners silfver-export.
1776 års realisation kostade stora ansträng¬
ningar och lyckades genom den välmåga som
snart derefter genom en blomstrande handel
tillskyndades riket; den töll 1800 genom cre-
ditsedlarnes inblandning med Bankens sedlar i
1800 års realisation fordrade en serskild för—
mögenhetsafgift, ganska känbar för riket, silf¬
ver indrifning från enskildta begagnandes, samt
Wismars salusumma. Dess bestånd hvilade på
den lyckligaste period för Jemexport som det-
ta rike erfarit och föll 1809 medelst Statskul¬
dens sammanblandning med Banken. Jag skula
le väl kunna tänka mig ett sätt, att hvälfva
den omkostnad som åtföljer all realisation,
hvilken icke göres af national välmågan, på
kommande slägten, medelst konstlade opera¬
tioner; men jag kan icke uppoffra den närva¬
rande operationen» omvårdnad af den kom¬
mandes rätt, för utförandet af någon finance-
theori, som mera afser sitt eget inre systematik
ska sammanhang än nationens sanna väl; och
jag tror mig dessutom inse att denna theori
Den 28 Fcbruarii,
947
skulle falla ett offer för sin abstracthet, der¬
est ej oväntade händelser skulle bereda en
nationalvälmåga, som jag af förevarande om¬
ständigheter icke ens kari ana, mindre påräk¬
na. Så vida den allmänna klagan äger rum,
hvilket gifvit mig anledning till denna fram¬
ställning; synes mig ingen tidepunct vara me¬
ra olämpelig än dea närvarande, att anställa
experimenter med Bankens reeala fond, eme¬
dan capitaler icke finnas att tillgå hos enskif¬
ta, och utrikes lån, i brist på betydliga do-
mainer eller annat af antageligt värde att pant¬
sätta, troligen skulle blifva alltför svårt att er,
hålla utan allför betungande vilkor.
Men fastän Bancomyntets vacklande vär¬
de icke genom en realisation kan bringas in¬
om de trånga gränsor, hvarinom silfret olika
mäter varors pris; så torde likväl den ena af
dessa gränsor kunna sättas i verket, nemligen
den som förhindrar Bancomyntets förbättring.
Jag har redan anmärkt de stora fördelar som
tillskyndas riket af ett mynt, sorn så nä¬
ra som möjeligt mäter varornas värden
med oföränderliga priser. Ett vacklande
mynt kan både förbättras och försämras. I
förra händelsen förlorar dtn gäldskyldige och
fordringsägaren vinner utan d n ringaste egna
förtjenst, hvarken genom arbete eller specula-
tion, och deraf lid*r det allmänna genom tyng¬
den uppå varutillverkaren. Denna, den be¬
tydligaste skadan af ett vacklande mynt, synes
kunna hindras genom ett sådant beslut hvar-
944
Den 28 Februarii,
till nedanstående motion torde gifva anled¬
ning.
Motionen N:o 4,
Riksens Höglofhge Ständer meddela Ban-
coFuUmägtige den föreskrift att Commissarier-
ne i Riksens Ständers Bank. emot insättning af
hvarje 1 R:dr Specie silfver, låta affölja 2
Rdr 32 sk eller 1 28 skillingar sedelmynt, som
coursen för det närvarande ungefärligen utgör.
Förmedelst denna åtgärd skulle den, som på
Beursen icke kunde få mera än 120 skilling
Bancosedlar för sin växel på Hamburg, häldre
indraga silfver för att derföre erhålla 128
skilling genom insättning i Banken Sedel¬
myntets förbättring skulle förekommas. äfven¬
som olägenheterne af en fixerad Bancosedelstock
förmildras; ty en production och afsättning
tillväxte, hvarigenom ett störrerörelsecapital for¬
drades och coursen skulle falla; så behöfdeva-
ruinnehafvaien endast gå till Banken med sin
erhållna valuta i klingande mynt, för att få
de sedlar, man till inrikes rörelsen behöfde-
Bankens credit skall derigenom icke för¬
svagas, utan stärkas, emedan full valuta in-
sättes å 128 skilling för de nya sedlar, hvil¬
ka utgifvas, och hvi'ka följakteligen blifva
bättre grundade än de, som nu finnas.
Denna motion torde till BancoUtskottet
få remitteras.
Om
Den 2§ Februarii,
Otti min egen slutledning icke vilseföri
mig hittills, bör realisationen vid detta Riks¬
möte endast utgöra ett syftemål för Riksens
Höglofl. Ständers önskningar och förberedan¬
de åtgärder. Vill man nä detta syftemål, så
måste förhållandet emellan silfverfonden och
dess idtéla representant ( Bancosedeln) bibe¬
hållas i möjligaste mån orubbadt, om ej för¬
bättras.
Silfvertillgången bör alltså hållas sluten
intill dess den 1 ka säkert kan bestå i natio¬
nens vård såsom löpande mynt, som den nu
är nationens skatt i Bankens hvalf. Men, in-
vänder man, en realisation angifves såsom nyU
tig lör näringarne genom beredandet af säkra¬
re Varupriser och förtroende enskilde emel¬
lan; och likväl uppskjutes realisationen intill
dess att national välmågan inträtt, sorn egen¬
tligen skulle föregå realisationen. Tnnan jag
söker reda denna skenbara motsägelse, begag¬
nar jag mig af detta ställe i ämnets utveck¬
ling för att göra motionen N:o 5 till bere¬
dande af något till långifvares skadeslöshet
vid inträffande myntförsämring vid låns med
delande under vacklande cours.
Nio 5-
Låntagare vare underkastad vidräkning
efter myntets fötändring genom cours, derest
långifvaren förmår styrka coursens (örhållan—
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. 1 Band. 60
ben 28 Fehruarii.
de si val då lånet meddelades, som när det¬
samma betalas. Skulle coursen förändrat sig
till låntagarens fördel och han sådan förän*
dring styrka kan, vare lag samma.
Denna motion torde tili Lagutskottet
Varda remitterad»
Silfverfonden och Bancosedelstocken sko¬
la hållas oföränderlige med undantag af det
silfver som Banken kunde få köpa i händelse
af coursens fall. Mén penningört skall under
tiden och emedan realisationen beredes, före¬
ställa varubeloppet i riket.
Öetta är åter igen föränderligt, sorn lätt
anses af jemförelse emellan a ne års olika skör:
dar, hvilka lätt kunna skilja sig med en mil¬
lion tunnor säd, det vill säga 5 å 6 millioner
R:dr Banco. Skall nu nationens industriella in¬
teresse, att nemligen varumängden behörigt re-i
presenteras, noggrant bevak*as och Bancose»-
delstocken för realisationens framtida möilig¬
het, hållas oföränderlig; så påkallar upplös¬
ningen af denna motsägelse, hvilken jag nyss
Vördsamt antydde såsom skenbar, införandet
af ett serskildt myntslag, hvilket ersätter den
iixa Bancosedelns oförmåga att representera
en, till följe af rikets physiska belägenhet för¬
änderlig varumängd, kanske till större yt¬
terligheter ombytelig i Scandinavien , än i nå¬
got annat land»
Således måste för varutillgångens, det är
Den a8 Februarii,
94?
nationalvälståndets skuld, det vill säga realisa¬
tionens ernående, varumängdens öfverskott
representeras af ett mynt. Men detta får ej
verka på förhållandet emellan silfverfond och
Bancosedelstocken, mäste alltså lyda på annat
än silfver, det vill säga betekna öfverskott
af vahror, emedan allt mynt representerar pro-
dueter icke producerande kraft, hvarken e-
gendom, arbete eller speculation. Detta mynt
skiljer sig från Bancomynt derigenom att Ban-
cosedeln föreställer en vara, som^äger högsta
användbarhet i handel, då deremot det förra
föreställer varor, hvilka ej genast äro lyftbara
och i allmänhet sakna samma användbarhet i
handeln. Deraf föijer att detta varumynt (om
så tillätes mig säga) bör tilläggas någon ser¬
skilt fördel som Bancosedeln icke äger för att
finna tillträde uti rörelsen; till exempel att
löpa med ränta. Varumyntet skiljer sig från
Statsobligationer derigenom, att dessa sednare
antyda egentligen hvarken mer eller mindre
än Statsbehof, vare sig till Verkställande ar¬
bete, sorn kan vara både produetift och icke
produetift, eller till efterkommandes godtgö:
rande, och äro således icke mynt. Statsobli-
gationerne behöfva också vanligen högre rän¬
ta, och torde hafva sin användbarhet vid an¬
dra tillfällen, t. ex. inträffande krig.
jag anmärker härvid den framställning
som jag i första motionen gjordt, nemligen att
nationens öfverskott af spannemål borde belå¬
nas och magazineras förmedelst 2 procents re¬
verser, ställda på inlösen efter 1 å 3 månaders
548 Den 28 Februarii.
|'
presentation. Jag anser denna åtgärd såsom
ett försök i smått, till utrönande ej allenast
af den fördelaktigaste form på varumynt u'an
äfven af den grad af förtroende hvarmed det¬
ta mynt emottages af vår inrikes rörelse. Skul¬
le detta försök, lyckas, så torde deraf kunna
ihärledas sättet huru en LäneBank i riket kun¬
de upprättas, hvarigenom Riksens Ständers
Bank kunde återställas till blott växel-Bank,
hvilket återställande torde vara ett bland vil-
koren för en alfvarlig realisation. En sådan
Länebak skulle endast meddela lån på varor
som kunna pantsättas, dess mynt således an¬
tyda varubehållning, löpa med ränta, samt
den utställande myndigheten äga disconträtt i
växelbanken under vissa omständigheter och
för kortare tider. Denna Disconträtts nödvän¬
dighet antyder genast att växel-Banken icke
kan lemnäs handlöst uti enskild hand, utan
står i ett visst förhållande till det allmänna.
Belåning på fastighet är stridande emot hvar¬
je Bankinrättning; tillhör enskild omsorg.
Om obligationernefå nogcredit att till följe
af deras räntegifvande egenskap utgöra liggan¬
de delen af rörelse-ca pita let (i cassa till specu-
lationer, till egendomshandel m. m ) och det
vahruförrådet som deraf representeras och e-
mot dess utgifvande blifvit pantsatte, lyftas e-
xnot Bankosedlar sorn derigenom försvinna ur
rörelsen utan att densamma känner sig deraf
skadad; så verkar ränte-myntet ett närmande
af Bancosedel-beloppet till silfverfonden j och
bida dessa myntsorter dela, sig emellan, de
Den 23 Fcbruarii, 943
functioner som rörelsen fordrar af rikets mynt.
En ökad varu-production kan då erhålla till—
räckeligt rörelsemedel, under det att Banco-
sedelstocken ej allenast icke ökas, utan der¬
emot minskas och härmed anser jag den mot¬
sägelse upplöst och förklarad, som jag redan
vid dess törsta angifvande kallade skenbar.
Detta räntemynts belopps rörlighet efter varu¬
mängden bidrager äfven att vid varubrist (t.
ex. missväxt) bibehålla stadga i varuvärdet;
ty d en minskade varu-productionen påkallar
förrådernes användning ; panterne kunna ej
lyftas utan insättning af lånebeloppet och pen-
ningestocken minskas af sjelfva varubristen,
hvilken under nu varande penningeställning
verkar motsattsen, nemligen penningens fall,
det vill säga varornas dyihet. Då sedermera
en ökad production inträder med ökade varu¬
förråd i spåren, utgår nytt räntemynt, sedel¬
stocken ökas och varuöfverflödet kan icke hö¬
ja pcnningevärdet, det vill säga sänka priser¬
na, emedan sedelstockens okände motverkar
sådant. På dessa grunder skulle jag leda till
det förslag, att alla lån på effecter skulle ut-
gifvas i räntemynt, om jag ej ansåg försigtig¬
heten fordra, att endast försöka i smått, på
sätt jag i motionen N:o 1 vördsamt föreslagit;
hvadan desse reflexioner hufvudsakeligen blif¬
vit anförde till styrka för införandet af det
mynt , sorn sålunda blifvit föreslagit på för¬
sök. Men af det resultat i afseende på en
blifvande realisation, sorn har ofvan uppkom¬
mit, att nemligen Bancosedelsfocken skulle i
möjligaste måtto bibehållas oförändrad intill
950
Den 28 Februari!
dess realisation kunds inträffa, föres jag på
motionen
N:0 6.
Till bibehållande af en i det närmaste
oförändrad Banrosedelstock, föreslås vördsamt
att Bankens lånebiträden til JernContoiret,
Manufactur Disconten, Strömrensningarne och
Götha Canal varda oförryckte bibehållne intill
nästa Riksdag.
'Denna motion torde till BancoUtskottet
varda remitterad.
Till beredande af en sjelfständig Bank-
inrättning eriordrns vidare att Statsverket
för evärderliga tider varder från Banken åt¬
skild- Genom successiv afbetalning på Stats-
Verkets skuld till Banken, eller samma skulds,
totala afskrifning, afhugges denna knut, mea
upplöses icke; ty så länge Riksens Häglof!.
Ständer äro nödsakade att ställa credit i f på
Banken, underhålles denna förening i sjelfvs;
verket.
Att utställa detta ereditiv uti Statsobli¬
gationer , synes ej öfverensstämma med den
fordran Kongl- Maj:t måste göra af Riksens
Ständer', att nemligen äga en oafkortad till¬
gång att påräkna i händelse af krig , och
Statsobligationers värde kan icke på för¬
band beräknas, således ej deras tillräcklig-
Ben 28 Februarii
9S;t
het bero uppå ett i förhand bestämdt belopp,’
Dessa inkast låta icke afvisa sig genom hvil¬
ken konst som helst i financeuppfinning; ty
endast vara, eller varurepresentanter äga bär
vitsord; en krigsCassa måste bildas, en slutföljd,
sorn leder mig till mqtio.nen
N:o ?.
Den försvarsstyrka, som hvarje land kan
underhålla uti fullkomligt skick samt utrusta
till sin högsta verkan i krig, måste stå i nå¬
got visst förhållande till välmåga och folk¬
mängd. Är denna styrka mindre än den bör;
så representerar den icke nationalkraften , och
en sådan nation afsäger sig sjelf de lyckliga
verkningar som politisk vigt kan medföra. Är
denna styrka deremot större ån den bör, så
suger den kraften från nationens inre lif, från
sin egen rot och man kan säga att ett sådant
folk i politiskt hänseende är mera skal än
kärna. En noga afvägning emellan dessa na¬
tionens yttre och inre krafter öfvergår vida
min förmåga och kanske hvarje enskildts;
torde äfven vara underkastadt ett beroende af
förhållanden Stater emellan, sorn endast be¬
stämmas af tidehvarfvets caraeter. För mig är
den satsen här tillräcklig, att beloppet af dea
omkostnad en nation kan använda till sitt for¬
svar och underhåll på en stadig fot, är tillsit!
väsende ett Stat9 oeconomiskt resultat. Man
invänder kanske att i farans ögonblick, ett
folk ick& må sky. utomordentliga ansträngnm
ben 28 Februarii.
gar för att bevara sin frihet;" men ansträng¬
ningarna tillhöra kriget och kunna sällan län¬
ge fortsättas, då deremot försvarsstyrkans un¬
derhåll på stadig fot tillhör freden och må¬
ste underhållas oafbrutit.
Betraktar jag de anslag som uti Sverige
angå krigsmakten, så visar sig oemotsägeligen
att dessa anslag åtminstone icke kunna ökas;
ty hvarifrån skulle val medlen tagas? jag
erkänner att det förtroende Högl. Ridderskapet
och Adeln behagat vid flere tillfällen visa
mig dels i vali t till Ledamot af StatsUtskot-
tet dels af revisionen öfver Statsverket, borde
hafva försatt mig i tillstånd att lära känna ri¬
kets tilgångar, men för mina ögon hafva icke
sådane visat sig, hvarmed detta anslag skulle
kunna ökas. Att öka bevilluingen i rikets
närvarande inre belägenhet, skulle icke vara
rådligtj ty blotta egendoms-innehafvaren på
förlag, så återverkar denna förminskningi vida
högre mått på productionen. Men productio-
nen utgör Nationens inre kraft i nationelt hän-
seende; dess fördelagtigaste förhållande till
nationens arbetskraft, förutsätter full magt att
sköta jorden eller näringen, och denna magt
förutsätter förlag. Är det nu en sanning, att
Statsanslaget för krigsmakten icke kan ökas;
men deremot en ovilkorlig fordran att en krigs
cassa bildas så föijer tydeligen att den måste
uppstå af besparingar i ett eller annat hänse¬
ende 3aS motser det inkast, att nationalför¬
svaret icke medgifver någon besparing; men
]ag kan icke anse denna krigscam såsom nå¬
Den 28 Februarii.
953
gon indragning, utan blott ett nödvändigt å-
terställande af krigsmakten på sådan fot att
den kan i fullt dugligt skick röras i fält. År¬
liga anslagen till arméens beväring, bekläd¬
nad, tross och utredning synas mig böra an¬
vändas ej allenast till ersättning för hvad som
årligen förslits, utan äfven till beredande af
reservförråd för infallande krig. Denna hus¬
hållning är 6å mycket angelägnare, som stör¬
re delen af desse persedlar äro af den natur
att icke i nödig mängd vid påkommande krig
i hast kunna anskaffas, som priserna i behof-
Vens stund vanligen blifva öfver höfvan
uppjagade och medan Statscassan vid sådane
till fällen dessutom blifver så starkt anlitad
utaf andre utgifter, att den svårligen lärer
knnna bestrida alla, utan en alltför känbar
tillfällig national-ansträngning Kriget tillhör
dessutom nationen såsom fattad af historien uti
ett fortfarande helt.
Nationen består, ur denna synpunkt be-
tragtad, af tidens alla elementar, forntid, när*
varande och efterverld. Alla dessa elementer
af nationen, såsom ett historiskt individuum,
böra känna tryckningen af den kraft, kriget,
som hotar att upplösa detta individui histori¬
ska existence. Den generation, som vid kri¬
gets utbrott redan försvunnit, bidrager genom
de förråder den lemnat i arf åt sine efter¬
kommande; den generation som strider, får
genom krigsgärd vanligen äfven sin materiella
känning och kommande slägten få vanligen
genom åsamkad Statsskuld sin andel af olyc
954
&>en 28 Fehruarii,
kan. Det tillhör Statsmannen att i fördelnia-J
gen af Rikets behof, söka den största möjeii-
ga jemnhet. Det tillhör äfven Statsmannen
att söka så mycket möjligt är, att fördela kri¬
gets tyngd på nationens historiska delar jämt;
ty tyngdens fördelning minskar påkänningen i
hvarje punct och nationens sjelfständighet vin¬
ner således härigenom i styrka. Förråder,
krigsgärd och Statsobligationer synas mig va¬
ra de medel, hvaraf Statsmannen vid denna
fördelning bör betjena sig, och må det här
tillåtas mig den anmärkning, att Statsobliga¬
tioners användbarhet såsom mynt, härvid tor¬
de få sin reela betydilsq såsom nemligen ett
mynt, påkalladt af nöden. Till vidare utfö¬
rande af denna idée, anmärker jag, att förrå¬
der ej allenast innebära sådäne varor, hvilka
directe i kriget kunna användas; utan äiven
sådana hvilka gälla i handel, penningen.^
Men ej blott den jemnaste fördelningen
uppå nationens historiska elementer, påkallat;
förråd; utan äfven den betragtelse att tillbe-
redande af en realisation, Statsverket ovilkor¬
ligen måste skiljas från Banken. Men Riksens
Ständer ställa vanligen det större creditivet
på Banken utan fond; således och emedan den¬
na ställning bör upphöra, mäste antingen fond
tillskapas för sådan invisning afqreditif, eller
också creditifvet icke ställas på Banken.
Till följe af dessa förenade betraktelser
vågar jag vördsamligen föreslå att Riksens
fiöglofl. Ständer hos Kongl. Majit i underdå-
Den 28 F'ebruarii.
9^5
vighet anmäla behofvet af krigsförråd och c3S-
sa. Statsverkets utblottade belägenhet att här¬
till biträda, samt nationens oförmåga att ger
nom ökad bevillning skapa nödige anslag i
och för detta oundgängliga behof; att Riksens
Höglofl. Ständer anse sådan fördelning af re¬
dan medgifne anslag i och för Rikets försvar,
vara nödig, att något visst belop årligen af-
sättes för behof vid utbrott af krig; att Rik¬
sens Höglofl. Ständer i öfverensstämmelse här¬
med utaf nämnde anslag årligen afsätta 3 a
500,000 R;dr Banco,, hvilka ställas under Full-
mägtiges förvaltning och ansvar; alt medlen
användas dels till förråders inköpande, dels till
fonds bildande för inlösen af creditivet. I af¬
seende på det reglementarisk» härvid, får jag
yördsamt tillägga, att coqtanta medlen torde
böra genom BancoDirectionens försorg och unn
der dess ansvar utlånas, dock utan omsättning
på det att denna fond må lätteligen blifva
lyftbar. Likväl och som densamma icke så
snart kunde indragas, som Kongl. Maj:t möjeli,
gen kunde sådant äska i händelse af påkom¬
mande krig eller utomordentliga behof; alltså
tprde Banken i sådan händelse få träda emel¬
lan ; ankommandes det på Fullmägtiges pröf¬
ning huruvida omstandigheterne kunde med¬
gifva 2 orrpättningar vid sådane tillfällen. In-;
till nästkommande Riksdag lärer denna cassa
icke kunna växa til sådant belopp, att dess
användande på detta sätt kan mötas af några
hinder.
Den 28 Februarii.
Denna motion torde få remitteras till Stats¬
utskottet.
Sedan jag nu framställt allt hvad jag un^
der den nogaste forskning efter det reela i den
klagan man allmänt förnimmer, funnit samt
vördsammast föreslagit de åtgärder, som i an¬
ledning deraf i min tanka kunna och böra vid¬
tagas vid närvarande Riksmöte; samt äfvenle¬
des sökt framställa min öfvertygelse om Ri¬
kets penningeväsende samt hvad dervid kan
vara att göra vid innevarande Riksmöte; så
får jag sluteligen öfvergå till en allmän be¬
traktelse olver den alltsedan Regementsförän¬
dringen vid alla Riksmöten, än under en, än
under annan form, framställda frågan: kunna
de skatter som riket drager, nedsättas genom
någon förminskning i de tärande classernas an¬
tal eller myndigheternas ändamålsenligare sam¬
mansättning? De tärande medborgare, som ko¬
sta Sraten något äro dess tjenare, Ecclesiastika,
Civila och Militairci. Huruvida de förstnämnde
äro för mångå, eller ej, och huruvida deras
inkomster böra undergå någon jemnkning och
inskränkning, är ännu icke undersökt; och frå¬
ga är derom af en värd ledamot inom detta
hus väckt Inskränkning i de Embetsmäns an¬
tal som tillhöra den administrativa delen af
den inre Riksstyrelse, och en förbättrad or¬
ganisation af Styrelseverken, hafva varit i
fråga alltsedan 1H09; serskildta Comitéer haf¬
va i sådant ändamål varit nedsatte och de i
detta ämne väckta undersökningar och förslag
komraa i vederbörlig ordning till Kongl. Maj;ts
Den 28 Fehruarii.
nådiga pröfning. Det är väl för tidigt att be¬
döma verkan häraf uppå Statsverket eller om
någre besparingar deraf kunna blifva en följd;
men det synes mig vara anledning att förmo¬
da, att möjliga besparingar i detta hänseende
icke blifva betydliga, emedan de återstående
färre Embetsmännen i allmänhet böra lönas
bättre än de närvarande samt förses med pen¬
sioner, hvartill anslag åter fattas. Hvad sorn
i Militairm deremot kan åstadkommas är icke
utredt. Likväl synes det, sorn detta ämne icke
ligger doldt för mensklig forskning; men att
i dess utredning sannolikt erfordras helt andra
kun-kaper och åtgärder ändem, RiksensStän-
der kunna äga och vidtaga, i anledning hvar¬
af jag vördsamt vågar framställa motionen
N:0 8-
Den nationalkraft fjäg talar om den ma¬
teriella, beräkneliga) som hvarje nation kan
och bör under näringars flor och nationens in¬
dustriella fortgång till cultur, taga från kär¬
nan af sitt inre lif för att försäkra sig om y-
tans yttre oberoende, är en uppsatts, uti hvars
upplösning månglalldiga betraktelser ingå af
den djupaste art. Men detta resultat må hvi¬
la på Statsekonomiska grunder ensamt, eller
tillika bero uppå det sätt hvarpå tnägtiga Folk¬
slag under något visst tidehvarf verkställdt
upplösningen af denna fråga; så synes mig
likväl denna upplösning kunna antagas såsom
på ett eller annat, hurusom hälst gifvit, sätt
95&
Deri 28 Fchruarii,
fullbordadt; och först derefter vidtager deä
Krigsvetenskapliga behandlingen. Jag före¬
ställer mig att Svea Rike på grund af dess
inre styrka han, eller på grund af dess yttre
belägenhet samt Europeiska magterhas skick i
närvarande tid i detta hänseende måste upp¬
ställa en krigsmagt till länds och sjös af viss
styrka; då vidtager, säger jag vördsamt, kri¬
giske reflexioner, ty jag frågar: huru skall
denna försvars-styrka vara sammansatt öå, atS
den under minsta möjliga ansträngning af na-
tionalkraft i fred, uttrycker den högsta möjliga
nationalkraft 1 krig? Frågan har både sin ideella
Och materiella sida, den kan i det förra hän¬
seendet icke medelst ziffror ställas i räkning,
ty krigarens mod och härförarens snille fram¬
kallas icke af sold eller hvilken yttre bevekel¬
segrund som hälst, storverk utföras ej med
armars antal, utan andans kraft. Jag vet in¬
gen herrligare tanka, då jag kastar min blick
på mitt fosterland, dess glesa befolkning, mot-
sträfvigfi natur, vidsträckta gränsor, och mäg-
tiga grannar! men oagtadt nationens ideella
kraft icke kan ställas i räkning, måste den
likväl framför allt tagas i betragtande vid frå-;
gans utredning.
För mitt ändamål i närvarande framställ¬
ning är det nog om den tanka år grundad ,
att denna fråga kan vara ämne för mensklig
forskning. Jag kan då icke tillbakahålla den
reflexion, att enär olika tankar länge varit af
sakkunnige yttrade: så' väl rörande sjö- som
landtförsvarets ändamålsenligaste sammansätt¬
Den 28 Februarii,
95?
ning, detta ämne icke blifvit bragt till nödig
klarhet.
För att rättfärdiga min öfvertygelse', ati
Rikets försvar till sin sammansättning mera
bör tillskrifvas en historisk härkomst än nå¬
gon conseqvent uttänkt idée, bör jag vördsamt
anföra:
Att Sverige, såsom ett fattigt land icke
bör dela sina inskränkta tilfgångar till tvenne
fulländade försvars-systémer, nemligen till sjös
och lands, sorn hvart för sig fordrar fullkomlig-
het om det skall göra tillbörligt gagn, och
som hvart för sig måhända kräfver alla de till¬
gångar som kunna lemnäs till försvarets istånd-
sättande och underhållande. Man invänder att
sjö- och landtmagterne räcka hvarannan han¬
den till ett gemensamt ändamål, men obestrid¬
ligt torde vara, att, i iänder som omgifvas af
skärgård, Örlogsflottor egentligen äro ett of¬
fensivt krigsmedel; och anmärkningsvärdt, att
sjö- och landtförsvsrs anstalter synas vara hvar¬
andras kräfta i fråga om tillgångarnes använ¬
dande. Örlogsflottan fordrar befäl och man¬
skap som icke kunna användas till lands;
LandtArméen, befäl och manskap som icke
kunna användas till sjös. Sjöväsendet fordrar
kostsamma etablissementer, som icke gagna
landt-krigsväsendet, detta återigen kostsamma
anläggningar, hvilka icke gagna sjöväsendet.
Sjöförsvaret fordrar befästade hamnar och sjö-
fästningar, hvilkas garnizoner minska landtar-
méen och hvilkas betäckning i otid torde kun'-
Den 28 Februarri,
na leda Arméens operationer från det inre tili
gränsorne, möjligen emot krigskonstens grund-
sattser. Landtförsvaret deremot synes fordra
centrala fästningar, sorn icke gagna sjökriget.
Det synes mig derföre sannolikt- att Svea Ri¬
ke icke förmår hålla en så stor Örlogsflotta i
sjön, att densamma kunde sätta Riket i detta
hänseende i verklig sjelfständighet; att en Ör¬
logsflotta som medelst stationerande i sjön för
att förekomma en öfvergång ifrån fiendens sida
och landstigning, genom storm lätt drifves fiån
sin punkt så långt, att den operation man ve
lat förekomma, hinner verkställas innan flottan
kan hafva hunnit återtaga sin ställning; att
Sveriges sjömakt hufvudsakligen bör beräknas
uppå försvar; att riket icke förmår på en gång
underhålla både tillräckelig Örlogs- och Skär¬
gårdsflotta, utan att båda tillika medföra half¬
het i åtgärder och förmåga; att Skärgårdsflot¬
tan kan ställas i närmaste förening med den
Armée som vid kusten skulle hälsa fienden,
hvilket en Örlogsflotta vid Scandinaviens far¬
liga skärgårdskuster icke kan. Man har sagt
mig att kostnaden i underhållet af krafter i
striden, canonelden, skall vara så betydligt
skiljaktig då medlen användas uppå Örlogs-
flottas eller Skärgårdsflottas uppställning, att
med samma penning, nemligen 400,000 Ridt
Banco, hvarmed ett Örlogsskepp om 80 Ca-
roner näppeligen torde utredas, och hvarige¬
nom blott 40 Canoner hållas i ligné de ba-
taille, förslår till att bringa hela eco å 000
Canoner i spel emot fienden uppå öppna Ca-
Den. 28 Februarii,
sjonslupar eller Canonjollar. Jag har anfört
dessa uppgifter för att vördsamt tillkännagif¬
va att ingen lättsinnig eller alltför ytlig re¬
flexion förmått mig att begagna den uppmärk¬
samhet som jag utber mig Höglofl. Ridder-
skåpet och Adeln behagade lemna till detta
ämne.
Storleken äf sammansättningen af Sveriges
härvarande krigsmagt, synas mig vara mera ert
följd af tillfälliga händelser än af begrund-
hing. Den indeldta arméens stolek beror på
hvad som är qvar af Konung Carl XI:s indel-
aingsverk; Beväringens belopp beror uppå man-
talslängderne Och den värfvade atméens uppå
tillgångarne.
Örn en sådan tillfällig härkomst till krigs-
taagtens till lands närvarande sammansättning
itke skulle motsvara de fordringar som den
närvarande tidens sakkännare göra sig, så tor¬
de man deröfver mindre förundras, enär man
betänker, att Systéme icke uppkommer af till¬
fälliga händelsers hopande på hvarandra, eller
af en ny tids inverkan på inrättningar hvilkas
uppkomst tillhöra andra tider. Då jag anför
de uppgifter, hvilka föranledt mig till den
öfvertygelse att problemet om fördelagtigastö
organisationen af krigsmagfen till lands, icke
finnes upplöst af dess närvarande skickj så
sker detta anförande icke med anspråk på o-
ielbarhet, utan till rättfärdigande deraf, att jäg
Bil. till Ridd. o. Ad, Pr. I Band. 61
gfig Den 28 Februarii,
i detta ämne utber mig Höglofl. Ridderskapet#
och Adelns uppmärksamhet.
Man har sagt mig: att krighärens abso¬
luts styrka skulle vinna betydligt genom Be-
väringens fullkomliga exercerande: att medel
dertill skulle kunna erhållas genom indragning
al 6000 numror lif stammen, hvilket utan fa¬
ra skall kunna vågas; att hvarje nummer tor¬
de rendera 6 tunnor säd, som efter Riksmar
kegång å 6 R.dr 18 sk. per tunna, motsvarar
38 R:dr 12 sk Banco; att värdet af en natura
portion efter fältstat står i nära beroende af
spannemålspriserne, hvadan verkan deraf att
vacanceafgiften bestämmes i säd icke medför
osäkerhet i afseende på dess tillräcklighet för
Beväringens underhåll, till styrkande hvaraf
jag till denna vördsamma motion bifogar en
detaillerad utredning, hvaraf följer att en na¬
tura portion efter fältstat nu uppgår till 10
sk- 42 runst. så att 6 tunnor motsvara 264
portioner, samt hela vacanceafgiften för 6ooo
numror, 1,584,000 portioner. Om nu första
Glassens Beväring, som skall ungefärligen ut¬
göra 14,000 man, exerceras Häradsvis i 14 da-
gar upptages deraf . . 201,600 portioner»
Andra och tredje Classernes
28,000 man , exercerade
Regementsvis i 18 dygn,
upptaga . . . 518,400 _
Samt 6 marchadagar . 172,800 — —
Summa 892)800 — —
Den 28 Februarii.
Hradan en behållning af . 691,290 — —
Eller omkring Banco R:dr 100,000, uppkom,
mer. De indragna 60Ö nutn-
rornes beklädnad skill be¬
spara Kronan årligen . 25,000 ^«
Samt mötes underhåll i 24
dygn i 5 R:dr 14 sk. Riks-
gäldssedlar per dygn, eller
31*7 5° R;dr Rikgäldssedlar
per är, gör . . . 21,000 _ _
Summa tillgång B:co R‘dr »46,00? _ —.
Deremot erfordras bekläd¬
nad åt desse 43.200 man
Beväring, efter den grund
att klädnaden bör räcka 6
år; således erfordras 7,200
klädningar årligenä 18 Rdr
B:cO, eller R;dr « . 129,600
Om denna calcul håller prof, så följet*
defaf att 6000 vacancer bestrida excercice äc
43,200 man Beväiing till full duglighet i fält.
Man har vidare sagt mig, att fristen af befäl
härtill utan serskild aflöning skulle hvad de
lägre graderna angår kunna genom urval utur
Beväringen till E,;ter med vissa förmåner, un*
der vilkor af 5 ärs tjenstgöring afh jelpaa. Här*
igenom skulle väl, lör att sluteligen utföra
detta exempel, indelta och värfvade arméen
nedsättas lian dess närvarande belopp 37}a5sj
Den 23 Fébriinrit-,
till i ' . . . 31,252 Man ' mea
deremot en Bevaring
uppstå som vöre jemn¬
god ined Stammen, och
till belopp . . 43,200 hvarigenom
Rikets krigsmagt till lands uppväxte till 74,452
«jam
Skulle en ännu högre nummer verkeligen
erfordras, så synes genom ytterligare förvand¬
ling af 3000 man Stamm, en Beväring å 2 1,606
man kunna hållas i éxercice, hvadan ofvan¬
stående styrka kunde ökas med ytterligare
18,600 man och således uppgå till y3,000
man. Om detta allt är sannt och rätt, hvil-
Jket till sakkunnoga mäns pröfning vördsamt
ofverlemnas, så följer deraf att alla de om¬
kostnader som nu årligen användas på Be-
väringens beklädnad och exercice kunna be¬
sparas.
Den fråga möter vid denna idés utföran¬
de till sådan vidd, huruvida stammen härige^
norn kommer uti ett rigtigt förhållande till Be-
väringen- Om nu indeldta Infanteriet utgör
omkring ..... 23,500 mart .
samt värfvade Infanteriet , . 3,000 —
Således det hela 26,000 man
samt detta belopp minskades med yooo
så återstår 175 0 man
Transport 17,500 mas
Ben 28 Fcbruarit,
96'
Transport 17,500 man
Hvaremot svara en Beväring af 4
till 5 gånger så feög styrka eller 75,000
För att bilda den armée af . 97,000 man
som nyss omtalades. Härvid bör ej förgätas att
den, på sätt här exempelvis anförd blifvit.
3:ne år excercerade Beväringen lärer blifva
kungjord med nu varande indeldta Infante¬
riet, så vida samma förhållande med Bevärin¬
gen införes i afseende på rullor, kyrkopara¬
der m. m. sorn nu utöivas uppå indeldta ar¬
méen.
Om nu Krigshistorien med ovedersägeliga
intyg bevisat, att endast NationalBeväring kan
åt stående hären gifva erforderlig styrka, i
händelse af en rätt alfvarsam och långvarig
fejd; om krigsvettenskaperne hylla den grund-*
sats att för hvarje land det gifves ett förhål¬
lande emellan stamm och beväring, som ut¬
trycker det kraftigaste national-försvar både i
materielt och i idéelt hänseende, under minsta
ansträngning, så kan jag icke vara likgiltig,
huruvida detta historiens vittnesbörd samt den¬
na erfarne och kunnoge krigsmäns, allmänna
grundsats må qvarstå för Fosterlandets Krigs¬
historia såsom blott erkända sanningar, elles
införas i verk och, gemm gar.
En nations ära och det rum densamma
bereder sig i krigshistorien bestämmes icke af
krigshärens talrikhet, men af dess bedrifters
cch. jag tillägger, att allmänna historien upp¬
66
Den 28 Febr unni.
tecknar icke blott krigiska bragder, men äf¬
ven de storverk sorn under fredens lugn i tyst¬
het byggas.
Men allt menskligt stort förutsätter lif,
och lifvet näring och näringen ej blott skydd
m o ä*ven lörkofran. Pä alla dessa förenade
skäl anser jag rn undersökning af nöden ge¬
rom män, hvilkas kunskaper tillhöra alla frå¬
gan angående grenar och yrken: Huruvida
Riketx försvar, <å till sjös sorn till lands, är sant.
tunn*att efter menskligt! reflexionens hcgjla Jordrin¬
gar i d. ttn ämne; om uppbörden, förvaltningen och
redovisnivgm af de härtill bestämds anslag ej tarf¬
vor förändring; och sluteligen hvilka besparingar
härigenom kunna åstadkommas, då försvaret noga
ajvägas efter nationens km/ter att bära dess tyngd',
samt föreslår vördsamt Riksens Höglofh Stan.
der, att härom hos Kongl. Maj.t göra under¬
dånig anmälan: jemte anhållan att Rikets Stan»
der vid nästa Riksmöte må få emottaga Kongl*
Maj;ts Nådiga proposition i detta ämne.
Skulle Riksens Ständer gilla detta för¬
slag, så torde den önskan äfven i underdå¬
nighet böra anföras, att en fullständig plan
för rikets hel* krigsväsende, Armée, Flotta
och Fästningar, så för krigs* som freds-fot,
måtte i dess minsta detailler på grund af rent
militairiska, hufvudsakeligen defensiva åsigter,
utarbetas, dock utan att meddelas ät Rik-ens
Ständer-, men, på det att ko»tnaderne för ut¬
förandet af en sådan plan, Sam*- årliga kostna-
derne för krigsväsendets underhäll och nödige
Den 28 Februarii,
9e?
rsserveförråds bildande för kommande krig,
måtte utrönas och Riksens Ständer meddelas,
så att det måtte visa sig, till huru stor del en
sådan plan kan verkställas med de tillgångar
som Riksens Ständer framdeles kunna anse Ri¬
kets välstånd medgifva att anslå.
Denna motion anhåller jag ödmjukeligen
måtte varda till Stats- samt allmänna Besvärs-'
och OeconomieUtskottet remitterad.
Beräkning öfver värdet af en nstura por-!
tion efter Fältstatens (1808) 7 serskilde spis-
ordningar, beräknadt efter nedanstående nu
gångbara briser:
a Lisp. oriadt Rågmjöl — 40
I tunna Korngryn 18 12 Lisp.
I — hvita Ärter 15
1 Lisp, salt Kött 28 tunn. 14 Lisp.
I — salt Fläsk 425
1 —, salt torrt Kött 2§ å 3
1 — färskt Kött 3: 26 å 3: 16
1 — torrt rökt Fläsk 6
Allegat,
_ Sill
Smör
Koksalt
kanna Bränvin
1
6
8 tunn. å 16 Lisp.
36 å 40 sk.
Den 2* Februarik
r • *' y •: - ■ -v
" •
l4 skålp. mjukt bröd R:dr RGS. 24
|
|
qvarter Korngryn
|
4
|
-1*
|
31 — Ärter
|
3
|
6.
|
2 . skålp. Rågmjöl
|
4
|
|
ig — salt Kött
|
6
|
|
salt Fläsk å 4 R:dr
|
3.
|
|
•§ — salt torrt Kött å R;dr
|
3
|
|
2- — färskt Kött å, 3; 16
|
4
|
|
torrt rökt Fläsk å 6 Rtdr
|
3
|
7
|
_ Sill å 1 R dr
|
2,
|
41*
|
% _ Smör å 6 Ridr Lisp.
|
3
|
7?*.
|
' ^ _ Koksalt å 24 sk. Lisp,
|
|
3f*
|
7 Jumfrur Bränvin å 36 sk. kannan
|
7
|
105.
|
Tobaksskilling
|
i,
|
6.
|
Afskrifning
|
|
8.
|
1 Ridr 24 sk.
|
1 Tö rsi'
|
En Portion kostar således 10 sk. -turist.
|
RGS<
|
Då efter 1814 års Spannmålspris 1 tunna,
Råg kostade ro Rtdr Banco, och 1 tunni Kora
6 R:dr 32 sk. Banco, utgjorde en portion al
sk. 3 rist. Banco, hvaraf synes att densammas.
Värde rättar sig efter. Spannmålsprisen.
N:o 4,
Friherre. Rehbinder, Johan Fredric
Må jag ett ögonblick få fästa Högloflig^.
Ridderskapets och Adelns uppmärsamhet vid
en af våra pålagor, jag menar vår saltpetters
gärd, hvilken blifvit mera tryckande än raan
Zkn 28 Februarii-,
i början} vid contractets afslutande örn den-
sammas utgörande in natura, kunde förmoda.
Då gälde i Lisp. Saltpetter 3? å 4 R;dr B:co
och Kongl. Maj:t och Kronan sorn hade en o-
stridig rätt till all Saltpettersjord i Riket, men
sjelf förut hade bestridt sjudningen, utiäste då,
en arbetslön af i R:dr 24 sk. B.co för hvart
Lisp, således. 5%:delar eller minst f .'delar af
Saltpetterns värde, då cO.ntractet ingecks. Ge¬
nast efter det ingångna contractet , började
Saltpetterspriset att höja sig och steg snart
till närvarande pris af 7^ R:dr samma mynts
men arbetskostDaden förblef dock oförändrad,
hvilken med dertill utgående ved var hvad
sorn mäst stigit i värde, och billigt vis bordt
förhålla sig i proportion till Saltpetterns för¬
höjda pris, och således med 595:delar eller minst
i -.delar af detta sednare värde bordt utgå.
För att ej allenast uppmuntra utan ock
befordra anläggningen af Saltpetterslsdor och,
artificiella samlingar af Saltpetterjord, lät Kongl.
Majit anskaffa Österbottningar, hvilka mera
vana vid denna handtering, skulle mot contant
betalning biträda dem som ville vid dylika an¬
läggningar begagna deras erfarenhet. Tvenne
sådana kornato till Östergöthland och voro där,
gom jag tror, öfver en sommar. Genast der
efter tillkännagafs, efter hvad jag vill påmin¬
na mig, från Konungens Befallningshafvande,
att, för att hålla Kongl. Majit och Kronan ska¬
deslös för den kostnad desse Finnars anskaffan¬
de förorsakat, 16 sk. Btco per Lisp. af den o-
betydliga arbetskostnaden skulle årligen af-
97®
Den 38 Februarii.
dragas. Detta har fortfarit allt sedan och sä¬
kert i 7 år, och måtte således lå»gt föi detta
hafva renbours^rat kostnaden, då af öfver
gooo hemman med städernes Saltpeter inbe¬
räknade nära iooo R:dr Banco årligen ur pro-
vincen utgått, utom den vanliga gärden. För-'
modligen har samma förhållande i flera Län
ägt rum, hälst jag med visshet vet, att flera
än arne sådana Finnar voro anskaffade.
Huru tryckande emedlertid denna gärd
blifvit, som förvandlat sig till en nästan stå¬
ende grundskatt på hvarje hemman af 3 R:dr
2 sk, och i synnerhet för dem, som i brist af
Saltpetters jord och friskt vatten, rätt ofta äf¬
ven af ved, således aldrig kunna tillverka en
mark af denna vara, lärer Höglofl. Ridderska-
pet och Adeln med mig inse; och som en mängd
sådana hemman finnas i synnerhet i våra skär¬
gårdar, torde deras belägenhet förtjena behjer¬
tande, hälst det stegrade priset på Saltpettern
alltid blir dem till last, då producenten i den
högre betalningen för varan, kan lätteligen
hafva sin arbetskostnad äfven ersatt, genom
det öfverskott af Saltpetter han har att lefve¬
rera, utöfver sin egen möjliga gärd. Att detta
skall falla sådana hemmansägare så mycket svå«i
rare, som de vid contractets ingående ej hade
annat ögonmärke för deras frivilliga bifall der¬
till, ån billigheten att dela de bördor och o-
lägenheter, som förut ensamt trye U deras med¬
broder, hvilka innehafvare af Ssltpetter jord
ofta hvart s:dje är, blifvit hems"*te afKongl.
Maj ts och Kronans sjudare, är ganska gifvit.
Den 28 Febrit/trii,
971
Da enligt min fullkomliga öfvertygelse denna
sista afkortning på arbetslönen otvifvelagtigt
ägt rum, utan Kongl. Majlis vettskap, hvil-
hen helt säker ej tillåtit en så obillig Statsver¬
kets viost pä undersåtares bekostnad; så vå¬
garjag vördsamt hemställa, och hämtar styr¬
ka för denna min hemstäilnine af Herr Grefve
Gyllenborgs meddeldte upplysning om Salt-
petterfondens så betydliga tillväxt, om det ej
är billigt att föreslå , först en efter saltpetterns
ökade värde proportionerad arbetslön af minst
^ delar af hvad Saltpettern nu går och gäller,
eller möjligtvis framdeles kan komma att gäl¬
la; och för det andra, att sedan en rigtig be¬
räkning blifvit uppgjord af Kongl. Maj:ts och
Kronons kostnad för dessa Finnars anskaffan¬
de, öfverskottet af hvad alla dessa åren blif¬
vit utbetalt, må vid framtida lefverering blif¬
va bonificerade, hälst dettas ingående till Stats¬
verket ej varit förenad hvarken med rättvisa
eller billighet.
Jag får således anhålla att detta mitt vörd¬
samma memorial må blifva de öfrige respecti-
ve medstånden communiceradt och till StatsUt-
skottet remitteradt.
N o 5.
Friherre Rehbinder, Johan Fredric:
Vid den af Riksens Höglofl. Ständer sista
Riksdag vidtagne ändring med tjenstefolketg
97®
_0<m 29 FehruariiH
flyttningstid, torde mig tillåtas .göra några ats3
märkningar, hvilka ej allenast jag, utan män-'
ga med mig skulle önska föranleda till upphäf-
vande af detta kanske nog förhastade beslut.
Att härvid som vid många andra tillfällen
landtmannens fördel ej kom i consicleration ,
kunde hvar och en då genast inse, och har
genom erfarenheten af de denna flyttningstid
åtföljande olägenheter än mera besannats. U-
tom den olägenhet en under den sena årstiden
skeende flyttning med tjenstehjonet, då dagar-
ne äro korrta och väglaget oitasl elakt, en o-
Jägenhet som Stadsboen knappast vet af, torde
i synnerhet få komma i beträdande den mera.
vigtiga skada denna sena flyttning medför för
hvarje Landthushållare- Så nära slutet af O-
ctober månad äro på de flesta stäLlen kreatu¬
ren längesedan redan upptagne af betet, för
att inom hus fodras. Hvad omtanka kan man
väl i våra tider, då ty värr ej sällan, dåliga
tjenstehjon, i synnerhet för ladugårdsskötsel^,
träffas, vänta af sådana, hvilka redan vid in-
bergningen af fodret, det de sjelfva ej tänka
uppfodra, varit likgiltiga vid dess mer eller
mindre bättre behandlande? Dessa få nu utfo¬
dringen om hand för 14 dsgar, ofta 3 veckor;
och kan man då ej med skäl vänta att dessa
nu behandla detta för landtmannen så vigtiga
ämne med en vårdslöshet som nödvändigt skall
hafva ett det mäst skadliga inflytande på uh
fordringen för hela vintern.
Huru svårt skall det icke äfven vara för
$n matmor att få emottaga den nya pigan, hvars
Den 28 Februarii'
duglighet hon ej det minsta känner och sorrt
genom en ofta origtig orlofssedel ej eller kan
Utrönas, just vid en tid då ds mästa göromål
Uti ett hushåll förekomma.
Jag vågar således föreslå att flyttnings-
tiden må förändras till början aF Junii månad,
hvilken tid jag tror mig funnit temmeligen
skola accomodera Stadsboen, sorn då fick flytt-
ningstiden för det senare halfva året i början
af December. Vid denna tid har landtmannen
jnga förefallande göromål sorn icke äro af deri
beskaffenhet, att aila händer dervid äro vane,
och då i synnerhet ladugårdspigan, soln för
vintren skall besörja utfordingen, äfven kart
få deltaga i bergningsarbetet och befordra, så
vidt det i hennes magt står, att ingen ting
blir försummadt.
Om ock ^fäderne skulle finna sig bättre
belåtna med den af mig öfverklagade än medi
den föreslagne flyttningstideft, bör det så myc¬
ket mindre lägga hinder i vägert för den ön¬
skade ändringen, om hvilken, Sorn jag vågar
tro, hvarje landtman thed mig förenar sig, som
den förmon de deraf kunna hafva, aldrig kan
uppväga eller på något sätt jemföras med de
olägenheter den nu nyttjade flyttningstid för
landtmän i allmänhet nödvändigt skall med¬
föra, till och med öfverstigande i betydlig
mohn, den förra i slutet af September inträf¬
fande flyltningstidens olägenheter.
Detta mitt vördsamma memorial, tror jag
S74
ften 28 Februarii.
böra de öfrige medstånden communiceräs Och
till OeconomieUtskottet remitteras.
N.o 6,
Friherre Rehbinder, Johan Fredric:
Den för landsvägarnas grusning, från ali*
manna lagens föreskrift, sedan sista Riksdag
förändrade tid, till midt i sommaren istället
för om hösten, torde i anseende till den min¬
dre nytta den medför äfven förtjena någon
uppmärksamhet och önskansvärd! få återgå till
samma årstid, förr varit vanligt att detta ar-*
bete förrätta, det vill säga i October månad.
Att en grusning om sommaren, då landsvägar,
ne i allmänhet äro torra ej medför någon för-
mon, men deremot mycken olägenhet af för-
ökadt dam , som i synnerhet inträffat der ej
tillgång finnes på jordfritt grus, är af erfaren¬
heten besannadt, och t i 11 räck t li ge n bevist der¬
igenom . att kanske på de fläste trackter i O-
stergöthlanf, allmänheten redan frångått den¬
na nya tid, hvartill Konungens Befallnings¬
hafvande gifvit sitt samtycke, med det vilkor
att alla i ett district boende, derom skulle
vara öfverens för att undvika Kronobetjenin-
gens ökade besvär med på olika tider anstäl¬
lande vägsyner. Men sorn på andra trakter,
hvaribland äfven den jag bebor, en sådan öf¬
verenskommelse ej kunnat träffasemedan en
eller annan af de i d>str:etet boende harloca-
la förmooer af denna förändrade grusningstid,
Den ag Ftbruartt',
975
och förändringen således bestridt, med åbero-
pande af Riksens Höglofl Ständers derom vid¬
tagne beslut; så har ingen ting dervid kunnat
göras, utan pluralitetens önskan fått gifva vi:
ka för desse enskilta förhållanden. Utom hvad
jag förut haft äran anföra om olägenheten af
att grusa om sommaren, torde jag äfven få
fästa Höglofl. Ridderskapets och Adelns upp¬
märksamhet på den skada denna grusning skall
med öra förde hemmansägare, hvilkas ängar och
gärden genomstrykas af allmänna vägar. Säd
och gräs stå då i sitt bästa flor, och torde fö¬
ga vårdas af främmande, som der hafva sina
vägstycken, utom, att vid afräfsningen af ali
stna sten, en stor del af orenlighet och ofta af
okynne nedkastas på ängen, der den vid in¬
fallande slotter ej tnedför någon obetydlig o-
lägenhet. Egen erfarenhet talar ty värr med
visshet i detta afseende.
Jag vågar således vördsamt hemställa om
ej allmänna lagens förerkrilter i detta afseen¬
de, hvilka äro så väl beräknade, om de noga
efterlefyas, må åter upplifvas, och grusningen
få hädanefter som förr ske om hosten, då om
ej vanlig höstväta inträffar, längre och fugti-
gare nätter gifva anledning till det påförda
grusets sammanpackning på vägen och dess
afsigtsenliga fyllning, i stället att förvandlas
till dam först och smutts sedan då höstvätan
infunnit sig, och ej sällan föranledt till för-
nyadt besvär, då ofta en kittslig Länsman der¬
af tagit sig anledning att sådant anbefalla, och
i händelse af bristande åtlydnad, instämma
Den 28 Februarii.
vägelotfsägare, ej så mycket för att befordra
dem till ansvar sorn att af dem utprässa en
förlikning för att undvika rättegång, hvarå
flere prmjudicater äga rum, ehuru jag för e-
gen del, nu ej har något sådant att öfver¬
klaga.
Detta mitt vördsamma memorial anhåller
jag måtte de öfrige respective Medstånden
eommuniceras, och till behörigt Utskott re¬
mitteras.
N:o 7.
Friherre Rekbinder, Johan Fredric:
Uti ett af Herr Tham, som jag vill mick
nåsj den u Februaiii ingifvit memorial, har
blifvit yrkadt rättighet för Konungens Befall¬
ningshafvande att med en mått dig och efter
beskaffenheten lämpad aga, hålla Oregerlig^
och fräcka fingar inom deras skyldiga gräns.
Härmed får jag i allo förena mig, med tillagd
önskan, att en sådan rättighet äfven blef ut¬
sträckt till Domare, hvilka af gröfre brotts¬
lingar under ransakningarne få uppbära det
mäst oförskämda ovett. Prasjudicat härå har
förleden sommar ägt rum, dä en undersökning
föregick med tjufvar, hvilka förut sittande på
Carlscrona Fästning, sjelfve angifvit sig för att
hafva gjordt inbrottstölld 1821 uti Mogatha
kyrka, efter eget sluteligt yttrande för att un-
Den 28 Februarii,
971
iler dea vackra årstiden få resa, och hvilka
under hela ransakningen ej allenast på det o-
förskämdaste sätt mot Domaten utför, utan
äfven inblandade andra' välfräjdade personer
i en slags delagtighet af stölden, hvilket de
äfven sluteligen återtogo med ett slags löje.
Under forslandetjVar Länsmannen ej fri för näs¬
visheter. Sedan nu mera spöslitning saknar
den physiska Verkan på en sådan bof och
blott det hånliga af ett sådan* straff är i be¬
håll, hvilket på en så grof brottsling ej har
något afskrämmaride4, så skulle jag föreslå att
hagon viss portion prygel kunde dem tillde¬
las för att hålla dem inom sina behörigt
skrankor.
Hvarföre skulle ock brottslingen få obe¬
hindrad på sådant sätt framfara, då hvar och
en annan som i rättegångsväg i och för Im-
betet öfverfaller Domaren, 6tår derföre till
ansvar efter lag.
Att detta mitt vördsamma yttrande må
till Lag-Utskottet remitteras, derom anhåller
jag ödmjukast, för att der få läggas till Herr
Thams i ämnet förr inlemnade memorial.
N:o 8.
Grefve Lewenhaupt, Claes;
Idéen till den motion jag nu går att vac-
Mil, till Ridd. o. Ad, Pr. 1 Band. 6»
878
Dfn 28 Fclruarii,
ka, har jag hämtat i ett förslag om inrättning
af privat Banker i Stockholm och landsorten
ne, hvilket för någon tid sedan åtföljde tid¬
ningarna. Projectet har synts mig innefatta
ganska goda, solide uttänkta och tor Samhäl¬
let välmenande afsigter, genom befrämjandet
af en mera liflig rörelse, producenter och afnä¬
mare emellan. Jag har förgäfves väntat att en
skickligare penna än min, skulle upptaga och
till öfverläggning framställa detta ämne; men
då motionstiden lider till 6lut, anser jag mig
nu ej längre böra dröja med, alt genom en så
enkel framställning af ämnet som dess beskaf¬
fenhet medgifver, fästa Höglofl. Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på ett förslag,
hvilket jag tror innefatta möjligheten att åter¬
ställa förtroendet och fixera en för närvarande
vacklande credit. Under en period då allmän
förlägenhet öfverklagas, så af den mera be¬
medlade possessionaten, näringsidkaren och
vår allmoge, förmodar jag att hvarje för sitt
Fädernesland och sin enskildta trefnad nitisk
medborgare, gerna understödjer de företag, hvil¬
ka åsyfta befordrandet af idoghet och väl¬
stånd i alla Classer, samt ej visa det minsta
tecken till enskildt förmån på det allmännas
bekostnad. Orsaken till den närvarande pen-
ningebristen, är mera uppkommen genom brist
på afsättnings tillfälle för våra producter, än
af öfverproductinn eller en extenderad tillgång
på varor, myntvärdeis obestämdhet, förenadt
i enskildt afseende med sådane stadganden,
hvilkas obestridligt välgörande afsigter, för
den 6kuldsatte, likväl kan hända för ofta gif-
Den 28 Fehr tiar ii t
vit anledning att missbruka ett letnfladt för¬
troende, hafva onekeligen varit hufvudskälet till
stagnationen i all rörelselse, och åstadkommit
det omvända förhållande i merkantilt afseende
inom landet^ att producenten ofta förgå fy e
söker consumenten, förgäfves till lågt pris ccl.
längre betalningstid utbjuder de courantastr
aritklar, födoämnet.
Enskildta personers associalioner i enli
bet med det förslag jag här åberopat, tycka
mig innefatta ett säkert hjdpemeciel för de t;
Onda} och i öfverensstämmelse med den si ;
riesstämning som allmänt är rådande, röran
penningeförlägenhet, samt brist pä afsättnin
vågar jag hoppas att alla på solida grane
byggda förslager hvilka åsyfta hjelp för
momentela bristerne, skola vara välkomne C"
än de gagnelige åsigterne af företaget, ej !
allas ögon synas förr, än den välgörande t j
fecten blifvit påtaglig.
Brist på ett tillräckligt existerande rön
seCapital i landet, kan jag för min del ej t
känna vara egenteliga orsaken till den ir
handelns, fabrikernes och vara allmänna r
ringars aftynande; i cred i t-brist och ett de:
uppkommande misstroende personer emella
ligger det egenteliga felet. Förrän detta g
nom kloka författningar åter stadgas, bemödar
man sig förgäfves att genom något annat m
del återföra välstånd och Industrie, hvars lis
endast och allenast kan underhållas geno.:
förtroendet, och sådane antagne principer
§j8® Den 28 Februari i.
I ■ •
allmänna hushållningen, som bevara hvarje
persons ägande rätt och billiga anspråk lör
missbruk.
.
Med agtning för hvar och ens tankar och
förut afgifna yttranden i ett ämne af så stort
omfång som financiella åtgärder i allmänhet, samt
af så fnagtpåliggande interesse för alla, sorti
den allmänna förlägenhetens afhjelpande, går
jag nu att närmare utveckla den nytta, jord¬
bruket; bergverken, handel och slöjder skulle
komma i åtnjutande utaf, om Sveriges nu för¬
samlade Ständer med egenskap af Fädernes¬
landets lagstiftare, 6kapade och antogo sådane
Författningar, hvars anda och syftning befräm¬
jade den allmänna och enskilda creditens å-
terställande. Med ordet credit förstås förtro¬
ende, den kari och bör ej existera der grun¬
den för dess tillvarelse saknas säkerheten;
Ihvad under, då i en tidepunkt af generelt
misstroende och midt under ropet af en nästan
allmän svårighet att utgöra utskylder och re¬
da enskildta äffairer, det capitalisten häldre
skrinlägger sina capitaler, än genom deras ut¬
spridande sjelf förkofrar 9ig och andra mindre
bemedlade. När lagarne af de flera händel¬
ser man skulle kunna citera, mera synas gyn-
. na missbruken på förtroendets bekostnad, äri
ålägga eri ovilkorlig ordning och precision i
ingångne förbindelser noggranna uppfyllande;
gå fruktar periningeägaren naturligtvis att blott¬
ställa sig för möjliga förluster eller tidsutdrägt ,
och afbidar häldre tåligt ett tjenligt tillfälle att
g5r» sitt gods fruktbart, i sådane företag; sorn idj
Den 25 Februarii,
gen ?3s<que äro underkastade och der han
säkerhet kan påräkna ersättning. Det (i
efter mitt begrepp ingen möjlighet att
reisen dessa på längre eller kortare tid
capitaler, äo att i vissa afseenden skärp
gen så, att debitorer utan en öfver hö
utsträckt tiderymd för en blifvande liqvid
läggas vara ordentliga betalare. Jag är
öfvertygad att capitalisten, om han me<
kerhet kan påräkna att de förbindelser
bekommer, måste på dagen honoreras, oc
kunna eludera* af någre förevändningar,
nöje skall till lägre ränta än den närvara
hos enskildta nedsätta sitt mynt häldre, äi
låta det ligga ofruktbart. Idéen med pri
Banker åsyftar detta ändamål och. är en
skildt association, isolerad från Banken,
olika de i färskt minne varande nu upph
Filial-Disconterne. I privat-Banken ansv
det större eller mindre antal associerade
söner, en för alla och alla för en, med sin
ekildta förmögenhet och genom, en i vä:
Banken insatt betydlig summa, hvars utås
Bering ej kan öfverskndas, då, jag förutsi
såsom nödvändighet för dessa privatBankers,
lidité, att intet creditiv på Banken får
rum, hvarken på hypotheker eller revpr
utan blott den nämnde afskrifningsräknhv
till så stort belopp, som i växelBanken
associationens räkning blifvit eller blifver
satt. Skillnaden emellan dessa privatBan
och förra FilialDisconterne är i sitt förhål
de till Banken, genast påtaglig; de sedt
ägde ett ntöfver sina fonder i Banken vida
Den 28 Fcbruafrii.
sträckt creditjf och dessutom till sin inre ad¬
ministration berodde på några tillsatte Dire-
cteurers godtyckliga behandling, hvilka väl
hade en sä kallad ansvarsskyldighet, mea
hvars egénteliga existance ej berodde på Di-
scontens credit. I privatBanken deremot lig¬
ger imressenternes hela timliga välfärd beva¬
rad, eller risquerad, i fall missbrukande af
enskildtas förtroende ägde rum. Filial Discon-
terne folio och drogo med sig den allmänna
qrediten; en privat Banks upphörande att be¬
tala, om så möjligen skulle kunna hända drab¬
bar blott den eller de, som der insatt sina
fonder, och då den, sorn jag sökt bevisa, är
till, utan samband med Banken på annat vis,
än genom en alskrifningsräkning, kan den al¬
arig blifva i det allmänna af någon menlig
verkan-
För privat-Bankens organisering, efter
den derom uikomne tryckta afhandling, tä¬
ger jag mig friheten föreslå , det en lag måt¬
te stadgas, som ålägger alia utgifvare, antaga-
re och öfverlåtare af på viss tid, utstäldte as-
signationer, att vara underkastade samma an¬
svar, som trässenter, acceptanter och endos-
ser.ter af växlar, hvarigenom de in solidum
skola ansvara för betalningen eller i brist der¬
af lagsökas på samma sätt som 5748 års växel¬
stadgas XI Art. 4 §. föreskrifver.
I afseende g det reglementariska vid in-
rättandet af en sådan prlvat-Bank, som ge-
310m en på lagliga grunder hvilande Författ-
Den 28 Februarii.
ning bor bestämmas, gillar jag till alla dela¬
de i det tryckta förslaget om privat- Barr t
inrättningar uppgifne puncter, hvilka äro;
U-o. Att hvar privat-Banks assosiation 1 -
göres till det minsta af fem, för obetvitladf ■
mogenhet och stadgad credit, ansedda pi --
söner.
2;o. Att innan en sådan privat Bank 1 -
gynner sina utlåningar, bör hvardera af i s-
teressenterne för privat Bankens räkning ti
Riksens Ständers växelbank, såsom fond i -
sätta 50,000 R;dr Banco, och således hva e
association, sammansatt af minst 5 persei c
i växel-banken insätta åtminstone 250,0 >
Riksdaler.
3:0. Att hvar och en 60m vill anfört
och aflemna penningar åt en sådan associatic ,
hvilket alltid bör ske genom insättning på E
lagets afskrifningsräkning i Riksens Höglc 'i„
Ständers Bank, må kunna enär som hälst, 1 •
assignera det hela eller en del af sin beha
sing hos densamma.
4:0. Att alla sådane assignationer bö
genast vid uppvisandet infrias, antingen m
contanta penningar, eller med privat-Ba
kens anvisning på Riksens Ständers Bank.
Då de flästa produeter från landet, strör
ma till hufvudstaden och mången landtm;
sett sig nödsakad att ofta af brist på köpa1
gg 4 Dm 28 Februarii,
.
Iler antagligt anbud för sin vara, upplägga
pch magazinera den, hvilket medför en icke
obetydlig utgift öfver produciionskostnaden,
å lärer väl ingen kunna bestrida att ju icke
å val producenten, som förbrukaren eller spe-
ulanten å dess säljbara varor, både skulle be-
ydligt underlättas och äfven vanpris förekom-
imas vid sådane affairets uppgörande, om as¬
sociationer funnos, lika de nu projecierade pri -
Stat-Banker, hvilka genom contanta tillgångar
ör köpare, återförde liflighet i handeln inora
åndet^samt en rask och jämn afsättning. Bör¬
jan med sådane privatBankers inrättning bör
ske i hufvudstaden, centralpuncten för alla
speculationer , derifrån torde de snart nog ut¬
grena sig till våra öfriga större städer och
kanhända äfven Landsorter; för att i de mindre
penningerika districterne af riket, sådane asso¬
ciationer skulle kunna med mera lätthet for¬
mera sig, vöre jag hågad, att utan afseende
på principen för organisation af privat-Ban-
kens formerande i Stockholm, där den största
tillgång på capitaler finnes, tillstyrka inrät¬
tandet af dylika Banker, genom ett större in-
teressentskaps medverkan, hvars interessenter,
sjelfve actieägare, vore man om dess ordent¬
liga behandling.
Genom de grunder här blifvit föreslagne
för creditens återställande och tillgång på rö¬
kelse-capital, är jag fullkomligt öfyertygad att
dessa inrättningar skola äga bestånd, samt be¬
fordra det ändamål som i hela framställningen
iåsyftas.
f
Den 23 Felruarii.
Så snart växel-rätt tillägges olla pn vist
betalnings-tid utstäldte assignationer och hvilka
ela få beskaffenhet af hvad i Kongl. Växeln
stadgan menas med sola-vexlar, forekomnaes
ock allt lättsinnigt ingifvande och accepteran¬
de af sådane, men för alla reverser, och de
assignationer , hvilka äro ställde att vid upp¬
visandet betalas, torde ingen vaxel-rätt böra
komma i fråga, utan mätte med deras incass-
serande och utsökande på hittills brukligt sätt
förfaras. Det här gjorda systemet tor privat-
Banks - inrättningar, medför ej det ringaste
tvång för någon, emedan det ju hädanefter
som hittills finge bero på hvars och ens fria
vilja att antingen köpa emot contant betalning
af landtmannen och andra producenter, utgif¬
va eller acceptera sådane på viss tid ställde as¬
signationer, eller utfärda sina förbindelser i
form af vanliga reverser, allt, efter förut ske¬
ende frivillig öfverenskommelse, säljare och
köpare emellan.
Lyckligt skulle jag anse, för en större ut¬
sträckning af detta på enskildt förmögenhet
egentligen hvilande creditsysteme, om vår
ställning för närvarande vore sådan att Rikets
ira församlade Ständer, kunde genom bestäm¬
mandet af det nu till ex. existerande rörelse-
capital i landet, taga sådaae åtgärder mot •!ess>
framtida tillväxt, att detta bestämmande af
qvantiteten för den utelöpande sedelstocken,8.
vore en borgen hos hvarje innehafvare af Ban-’
cosedlar , att deras nuvarande numeraire i för»
hållande till Bankens reela fond, blelve bibe3
Dea 28 Februarii.
|i i en. Om nu på en gång en realisation, mot
t;' åsatt silfvervärde, skulle äga rum af den
ii 11 löpande sedelmassan, så tror jag för min
t- ■ detta cj voTé ett riksgagneligt företag,
lk«t jag likväl öfverlemnar till hvars och ens
n öfvertygelse att afgöra; nien jag är öf-
ygad att tien liflighet i rörelse, och möj-
tet för speculanten att med producenten
göra ömsesidigt förmoniiga affairer, hvilken
om privat-Banks associationer åsyftas, skall
be irdras derigenom, att mynt kommer i om*
i, om projectet vinner det bifall jag ön-
. , och blifva ett befordringsmedel till en
framtida möjlig reaiisering, på så sätt, att för-
ndet man och man emellan tillväxer och
gas, samt capitalisten öfvertygas det maxi;
.-v n af Rancosedlarnes numeraire nu är upp-
. men, hvars framtida tillökning ej behof-
då mynt-representativet ersättes genom
aå enskildt förmögenhet hvilande credit-
;e ; ien.
Fördelen af, att cassör finnas som under;
i möjligheten för den inhemska piroducen*
, att genom deras förskotter bidraga till
äljningtn af det producerade, äfven vid
tider, det icke med lätthet kan ske i hem-
■n, är sä påtaglig, att hvar och en som
öucerar något, icke lärer kunna bestrida den
:märna nyttan häraf. Då den mästa utländ-
handei, drifves på den enskilta credit da
querande äga hos hvarandra, hvilket verk-
iles genom växlar, och denna praxis i alla
der blifvit antagcns samt i sio egenskap af
Dea ag Fcbruarii.
S
mynt-tecken, till förfaliodagen går man o
man emellan, försedt med den säkerhet utg
varens och acceptantens namn lemnar, så v
jag ej hvarföre vi i ett ögonblick då verki
förlägenhet på penningar existerar, skulle fö-
summa att inom värt eget land begagna <-
resource, hvari så väl capitalistens, den s
kre låntagarens, som producentens interess
finnas förenade.
Exempel anföres: en speculant i landso
ten, hvilken sjelf eller hos sin commissiona
i Stockholm äger credit, köper spannemå;
jern, victualier &c., men äger för ögonblick
ej penningar i cassan; han utgifver då till sä
jaren sin assignation på 2 å 3 månaders beta
ningstid, ställd å dess commissionair i Stock
holm, som derå tecknar accept. Vill säljare
nu för denna assignation genast hafva valet
ren, så endosseras den af honom, och om bio
ett af de 3:ne å assignation befintliga narn
är väl kändt, så fås genast hos privatBanke
valutan. Om affairen åter i Stockholm upp
göres, sker den på följande sätt: att säljare
utställer på köparen assignation å beloppet
erhåller dess accept, då hvarje innehafvare soc
på en dylik assignation vill hafva penningar
kan öfverlåta den och i privatBanken bekom
ma beloppet; äro dessa assignationer försedd,
med säkra namn, är ingen tvifvel det de jt
icke i allmänna rörelsen kunna begagnas så¬
som liquider till förfaliodagen, utan endosse¬
ment.
cjg8 Den 2S Februarii
j?
Min afsigt med denna motions väckande^
har egenteligen varit att bevisa den allmänna
nytta hvar och en kan draga af Privat-Banks
associationer, och då de bidraga till en liflig
gare rörelses befrämjande, äfven få dem i lik¬
het med hvad brukligt är i England och Nor«
ra America, inrättade här i landet. Jag anser
mig nu ej böra längre upptaga Ridderskapets
och Adelns tid med detta ämne, utan hänvi-
ser hvar och en som önskar sig ett mera ut-
veckladt begrepp i saken, än jag genom min
framställning kunnat lemna, till den tryckta
afhandlingen om Privat-Bankers inrättning.
Då egenteliga grundvalen för dess möjliga
formerande, hvilar på det lagrum och dets
författning, hvad det reglementariska vidkom¬
mer, jag föreslagit, anhåller jag att detta mitt
vördsamma memorial måtte först blifva de re-
speetive Medstånden communiceradt, och sedan
till Lagutskottet remitteradt.
N:o 9.
Herr Cock, Axeli
Knappt har öfver; något: ämne åsigterne
^arit så delade , sorn öfver penningeställnin-
^;en i vårt Fädernesland, dock lära nu mera
a.lla deruti instämma att rörelsecapitalet ej är
fjor stort. Då således någon minskning der¬
utaf ej kommer i fråga, uppkommer just der¬
emot den: Huru Bankens årliga behållning
^kall åter på det nyttigaste sätt i allmänna
Den 28 Februarii,
srörelsen utgå? Detta öfverskott, på medb>
gares bekostnad samladt, utgör ej mindre
den betydliga summan af öfver 700,000 R h
Banco. Jag delar fullkomligt Riksens Ständ .
Herrar Revisorers åtsigt, att derigenom m;
ket nyttigt för allmänt bästa borde kunna f
rättas, och hvilket äfven efter min öfvert •
geise ingalunda sker genom nya utlåning; r >j
hälst i hittills bruklig Discontväg.
En rik man som på ett angenämt c b
nyttigt sätt depencerar sitt revenn för det 1 •
la, är mycket nyttigare än om han sku.
kistlägga densamma, eller med räntor på rä
tor beständigt öka sitt capital. Jag lämf
detta på Banken, som väl drager den stör
inkomst i landet, dock med den stora skilln;
att hvad som blott är mindre nyttigt hos d
förra, blir en landsförderflig kräfta hos d
senare, hvilken nemligen beständigt verk i
och fortgår till samma mål, då den enskildt s
samlade skatter snart fördelas, och i and
händer få en annan bestämmelse; hos de sed¬
nare ser man huru capitaler skola genom a
bete, flit och omtanka tillskapas, men sedan ge
aom måtteliga räntor endast bevaras och vii
magthållas. Det är då som allt får lif or
rörelse, som nemligen ett sträfvande kan up)
stå att komma i bättre omständigheter. Ja
Vill kalla detta en önskelig national-luxe 3 t
derigenom blifva rikedomarne nyttiga oc
^attigdomen drägelig. Banken skall såledt
j)å ett för det allmänna nyttigt sätt årlige
låta utgå sin behållna inkomst, och derigenof
Den T 8 Febrttal'if.
förskaffa förtjenst, sysselsättning och lindring
åt tusendetals medborgare. Kan något bättre
erbjuda sig till ett sådant ändamåls vinnande,
ån att ifrån fullkomlig undergång rädda ett
capital af omkring 3 millioner R:dr, som är
(beloppet af de på Götha Canal använde surn-
Jmorf
Jag föreslår derföre att Riksens Ständer
förklara hela Götha Canal-arbete för en verke¬
lig National-egendom, hvilken anslås Banken,
hvaremot Banken af sin årliga behållning e-
värdeligen utbetalar actie-innehafvarena en år*'
dig ränta af 5 eller minst 4 procent förderas
gjorda bidrag, som då blifva en Nationalskuld ,
och hvilka bidrag till capital aldrig kunna af
actieionehafvarena återfordras.
r . ’ ' • *. ;•
Denna ytterligare ärliga utgift af Banken,
skulle då utgöra högst omkring 150,000 Ridr
beräknadt efter 5 procent.
Då man nu besinnar att genom denna o-
betydliga årliga summa af 150,000 R;dr, som
ingalunda ökar Bankens sedelstock, efter den
tages och utgöres endast af en ringa del af
dess stora årliga behållning, som ej heller
blir till tunga för Nationen genom ökade Stats¬
behof, sättes i rörelse och omlopp ett capital
af nära 5 millioner, så kan man näppeligen
föreställa sig ett nyttigare användande af ea
revenu som tillhör Nationen. Det är nemli¬
gen tydligt, atti samma stund voro dessa pap¬
per att anse såsom penningar.
Den 2g Febrliarii,
Hvad skulle mera befordra liflighet i r
reisen, credit och välmåga, än detta, hvarig
rom tusende liqvidera hvarandra, hvarigenc
tusende åtkomma ett dödt capital, hvarmed
nyttig sysselsättning kunde vinnas. Se där vi ¬
dare ett tillfälle för capitalisten att säkert a
vända sina penningar, ja för det minsta cap.
tal af 100 R;dr att komma i rörelse, och h : •
ru mångå sådane små summor ligga ej göm
hos enskildta utan nytta. Dessutom blef’
capitaler då först samlade i smått, då tillfäliel
gifves att säkert använda dem, och att den a
välförstådde sparsamhet och omtanka, är sä -j
raste medlet till folkets sedlighet och välmåj
lärer ej kunna betviflas. Ta, de goda vcrl
ningarne af denna mesure äro oberäkneliga.
Dessutom ar.ser jag ett sådant åtagande
Banken vara en skyldig gärd åt dem af Na¬
tionen, som på god tro öfverlemnat en del af
sin förmögenhet åt en af de största anlägg
ningar, Sverige och Europa har att uppvis
att en anläggning, som skall verka i århundra;
den, både i afseende på landets välmåga oc
dess försvar; ty utom densamma hade den fäs
ning på hvilken nu arbetas, icke kunnat grut
das. Hvarföre skall då blott en liten del ;
Nationen ensam vidkännas alla de utgifterr
utan fördel, då likväl fördelarne af anlägg
ningen tillhöra Nationen gemensamt. Hur
många finnas ej, hvars återstående lilla förmi
genhet är några Götha Canals-Actier. De ha
va ännu kunnat draga sig fram med knappt
omständigheter i sin lilla rörelse; i hvilkt
992
Den 28 Februarii,
lycklig belägenhet skall detta nu sätta dem ;
då de för sin omtanka kunna använda 500,000,
eller några /ooo R:dr som äro deras egna pen¬
ningar, och ej kosta således hvarken räntor,
douceurer, öfver-ränta, ej eller obligationer åt
någon för caution m. m. Hvad kunna de ej
derigenom blifva för sig och de sina , och hvil¬
ken nystyrka för Staten ; ty det är uti innevå-
narnes förmögenhet och välmåga som en Re¬
gering vid utomordenteliga tillfällen kan finna
jdess sanna resoursser, vare sig till försvar el¬
ler nyttiga företag.
• - . .. .
! Jag tror mig ej behöfva ingå i undersök¬
ning af den allmänna nyttan af Götha Canal ,
ty man är redan derom öfvertygad. Men hvad
jag kan pasta, är att detta stora företag ej
haft annan skada, än den det förorsakat den
enskilta förmögenheten och hvilken nu här¬
igenom skulle upphöra att vara längre ver¬
kande.
Det är på grund härutaf och på de om¬
ständigheter, som åtföljde början och fortgån¬
gen af Götha Canal, sorn mig synes att opar¬
tiske National-Representanter böra göra rätt¬
visa åt Nationens hafda förtroende och patrio-
tisme för detta företag som bär stämpeln af
éii allvarsamt och högsinnt folk.
N- o t o.
Den 2 g Februarii,
N:o 10.
Herr Stjerncreutz, Per Niclas:
Sorn för Staten fordras alia möjeliga
sparingar, får jag vördsamt öfverlemna
Högloflige Ridderskapets och Adelns pröfn
om icke de här och i Götheborg inrätt;
växel-controlleurs tjenster, hvilka ärligen 1. -
sta Riket flere tusende Riksdaler, kunna
som icke gagnande, helt och hållit indrag \
ty att controllera VexelCoursen är utan ända¬
mål och nytta, likasom det är omöjligt ut
styra densamma, omj ock dervid uppoffrat
millioner Riksdaler, hvilket erfarenheten o '»
visat, och det är med växelbandeln, som m tf.
all annan inhemsk handel, att den bör uti a It
varafri; Och är 1748 års växel-sradga och 17 ?
års mäklareordning uti detta hänseende ti -
räckeligt tjenande författningar att efterlef\
Jag anhåller vördsamt att denna min mati
matte med de öfrige Rikets MedStänder var 2
eommunicefadt Och till vederbörligt Utskc
remitterad.
N:o 11.
Herr Hjerta, Guflaf:
Som ej ännu från BancoUtskottet ankon
mit något utlåtande, angående min väckte mc
tion om framläggandet af Bankens tillstånd
Bii, till Ridd, 0. Ad, Pr, 1 Band, 63
994
Den 28 Februarii,
borde jag oviss om detsamma, tveka vid att
försöka genom en motion angående dess fram¬
tida förvaltning, återbringa säkerhet och cre¬
dit i våra Financieila förhållanden. Men som
motionstiden nu ändas, och det sedermera icke
kan tillåtas mig att framlägga dessa mine å-
sigter, samt Konungens nådiga communication
af FinanceComittéens förslag icke innehåller
en bestämd proposition till Riksens Ständer!
anser jag mig böra våga att föreslå följande,
angående Bankens förvaltning intill nästa Riks¬
dag : öfvertygad att i dylika saker som denna,
tidens kraf och nödvändigheten böra förmildra
theoriernes kalla fordringar.
1:0. Wexel-Banken skiljes från Läne-
Banken.
2:0. Till WexelBanken öfverlemnas he¬
la Bankens fond af myntbara metaller samt all
framtida utgifning af Wexel-BancoSedlar.
3:0. Till Läne-Banken öfverlemnas all
Låne- och Creditif rörelse samt Riksgälden.
410. WexelBanken invexlar och utvexlar
myntbart silfver, efter ett nu för alltid, genom
Ständers beslut och begärd Konungslig san-
ction stadgadt och fastställt värde, enligt med
det hvartill myntbart silfver nu kan köpas.
Inväxlingen sker af lo lod och derutöfver i
jemna tiotal. Utvexlingen i 100 lod och jem¬
na 1 ootal. Härigenom undvikes myntning och
dermed förenad kostnad.
5:0. VexelBankens sedlar och Riksgälds
sedlar blifva landets enda mynt.
Den 28 Fehr ilar ii.
6:o. Till Banco och RiksgäldsFulImägt : s
lemnäs fullmagt att upptaga ett lån af 3 n H-
lioner Hamburger Banco i silfver, emot 5 å 6
procents ränta och viss uppsägningstid, hel*?':
5 år. Detta lån bör negocieras när det st 1
le hända att Banken utvexlat 8 millioner od
silfver mera än den invexlat.
7:0. LäneBanken må hädanefter aldrig
utgifva andra sedlar, än obligationer med 1 Li«
ta, Desse äro:
(a Fastighets-obligationer, hvilka lo
med 4 procents ränta och 1 års uppsägnit
samt hvari panten finnes upptagen. Dt o .
obligationer erhållas, emot första intecknii .
till ett belopp af fasta pantens halfva vär le,
på 1000 R:dr och jemna tusendtal derutöft er,
emot 5 procents ränta och iO procents å t
afbetalning; allt i Vexel Bancosedlar»
b') Statsobligationer, sorn löpa med
procents ränta och på vissa afbetalningstertni -
iner. Dfcssa utgifvas vid alla de tillfällen,
Riksens Ständer anse sig böra anticipera
framtida kraft, i utbetalning för creditif m.
och bör genast medlen anvisas till deras st
eessiva inlösande»
8:0. Läné-Bankené rörelse* enligt déi
plan, sorn icke rubbar det nu bestående,
annat sätt, an att fastighetslånen utsträckas
till halfva värdet, begynner den 1 Janus •
Den 23 Februarii.
1824. VexelBankens function börjar den i
Januarii 1825.
(/:0. LäneBankens inkomst i vexelBanco-
södlar användas lill:
a) betalning af uppsagde obligationer.
Anmärkning. Detta iär sällan inträffa, e2
medan de blifva alltid beqvämare och säkrare
för de enskildte, än enskilta inteckningar och
räntan fastän lägre, vida bestämdare att på¬
räkna.
b) vanlig bevillnings procent af Stats¬
verket.
c) BancoVerkets aflöningsstat.
d) 100 R:drs lön åt Embetsman vid
hvarje Sparbank i Rikets större städer samt
50 i de mindre.
é) Insättning af öfverskotten, i vexel-
Banken intill dess metallfondens värde derstä¬
des är till utsläppande vexel-sedelmassan 60m
5 till 3.
io;o. Riksgäldssedlarn* inlösas af vexel-
Banken så snart dess sedelmassa förhåller sig
till reelä fondens värde som 4 till 3. Intill
dess gå de i kronans uppbörd enligt nu vaK
xande förhållande till vexelBancosedelm
Den 28 Felruarii.
t&7
ii:q. BancoDisconten fortfar på det sätt*
lit dess förvaltning tillhör låneBanken, me?n
den behåller en egen cassa, hvarmed ny ut¬
låning underhålles intill nästa Riksdag. Skul'
le fastighets obligationerne visa sig vara
begärlige samt svarande till ändamålet: rän¬
tans nedsättande och allmän säkerhet, förenad
med allmän lånelätlnad: då må BancoDi¬
sconten utsträcka sin rörelse med ända till 6
millioner Discontobligationer på 1,000 R:dir
hvardera, som löpa med 4 procents ränta och
1 års uppsägning, samt erhållas emot 5 pro¬
cents ränta, pä 9 månader emot vanlig säker¬
het samt skyldighet att för 3 månader betali*
tre procents strafFränta, ifall ej omsättnini;
sker. Omsättning borde tillåtas för dessa låift
med 33! å 50 procent.
Dessa obligationer, likasom de förut nämn1*
de böra hvart io:de år förnyas.
12:0. Enskild assignering på VexelBan-
ken tillåtes, emot insättning af silfver elles
Vexel-Bancosedlar; men strängt ansvar för öf.
verassignering bestämmes.
All Bankens fordna lånerörelse hibehålles;
Ingen förändring sker med myntet. Vexel-
Bankens skick kan allena genom, 2:ne Riksdag
gars samfälta beslut förändras. Räntan bör?
lemnäs fri 3 men Förmyndare med flere ansv%
ra för 4 procent.
Den 28 Felruarii'.
N:o 12.
Herr Hjerta, Guftaft
Att enskildta assignationer å mindre stim¬
an 100 Riksdaler Banco åter måtte tillå—
samt att alla enskildta assignationer måtte
va underkastade Vexel-lag och åtnjuta ve-
rätt, vågar jag härigenom ödmjukeligen lo¬
la.
Det skall visserligen bidraga till räddning
det återstående utaf enskildta crediten; och
t nes åtminstone den säkerhet af den enskil-
t mannen kunna fordras, att ej få återlösa en
äignation, som gifven under en tid då den
rson på hvilken han assignerat var behål-
n, genom innehafvarens dröjsmål eller kan¬
ada andra orsaker, blifver i följd af dess
j sedermera iråkade obestånd till intet gjord.
Nio 13.
Friherre Porse, Chrijler-.
Jag önskar att få fästa Höglofl» Ridder-
skapets och Adelns uppmärksamhet på edgån-
»ars vigt i allmänhet, deras aftagande helgd
t ch orsakerne dertill.
Dessa orsaker ligga dels i sjelfva edernes
innehålla dels i deras nötning, genom öfverflö-
lDcii 28 Februarii.
999
digt och ofta vårdslöst användande; samt än-
teligen i det ringa 6traff lagen för mened ut¬
stakar.
I de bildade classerne är Student-eden den
60m först kommer i fråga. Denna ed påböds i
i655 , är författad på latin och ålägger lydnad
för Academiens stadgar, hvilka, utom mycket
annat, föreskrifva skyldighet, att inställa sig
vid begrafningar, dit man kallas, att efter lag
och i rättan tid betala sina skulder , att icke
göra onödiga kostnader, städse bevista guds¬
tjänsten, ej dröja på källare efter klockan 9
om aftnarne, icke lossa skott o. s. v. Hvil¬
ken student har någonsin hållit allt detta? E-
medlertid den, som lofvar utan uppsåt att hål.
la, föraktar sitt löfte, och det föraktade löfte t
bekräftas vid Gud och allt heligt med afsa*-
geise af allmagtens nåd och evig välfärd.
Så börjar ynglingen sin bana med en men-
ed, och framgent fortfar han likaledes, för
hvarje ny grad vid Acsdemien, vid hvarje be¬
fordran, ja, vid blotta inträdet i ett verk. Han
är.icke allenast edbrytare ostraffadt, utan har 1
mäjle aflägga dessa eder, för att vinna befor¬
dran. Eller hvad vittna dessa brutna löften,
att icke uppenbara de rådslag Rätten inom
lyckta dörrar håller; dessa afsvurna men be-,
gångna olagligheter vid prestval.
Flera exempel kunde anföras, men de
Den 28 Februarii,
nela torde tillräckligen vitsorda behofvef
? n förändring.
För att få en rigtig kännedom om alla
t a slags förpligtelser, blir det nödvändigt att
\ Utskottet från vederbörande Col legiér,
>ets- och Tjenstemän, Skrän, m. fl offentliga
oriteter genast infordrar alla nu brukliga ed-
gs-formulairer, vid hvilkas insändsnde ve-
jörande borde äga att utlåta sig, huruvida
i antingen kunde aldeles försvinna, eller
erga nödig förändring, och torde Vid den
:fter af Lagutskottet företagande gransk-
•uii :en, antagas såsom regel, att, uti edgång®-
. ) lulairen , främmande språk undvikes, och
aa ingen åläggas svärja på sådant, hvarom
icke rimligen kan äga kunskap.
De i lagen beskrifna eder, såsom Vittnes-,
jemåls-, Bördes-, Urtjufva-» Vita-, Vrån-
, Våda-, Bouptecknings-, Fattigdoms- och
cursederne, med flere, fordra älven sträng
läkning, sä i afseende på deras innehåll,
i sättet för deras afläggande.
Vittnes-edens idkeliga upprepande vid de
d manna Häradstingen gör, att den erindran-
Domaren sluteligen utan själs-närvaro me-
,-iiskt förestafvar dess ordformer, under det
a en smängd vittnen eftersäga dessa ljud eller
nske stundom endast göra några rörelser
r :d läpparna. Och hvem, om än med bästa
ja, kan höra eller märka detta under det
a manna sorlet.
Den 28 Februarii.
Domaren skall undersöka om vittnet har
god fräjd, och när så sker, verkställes det of.
tast, fit-nom en till bifall framstäild fråga,
som af Nämnden eller någon annan i Tings¬
salen bejakas, hvarefter vittnet är färdigt, att
med tu finger belägga en lagbok eller lagsam-
bng> {y bibel ser man sällan på Dombordet.
Domaren är ålagdt att ej allenast varna,
utan jämväl noga undervisa vittnet. Detta
sker gemenligen så, att, sedan ed är gången,
Domaren yttrar, att vittnet noga skall på¬
minna sig edens vigt och värde. Och dermed
är undervisning och förmaning all.
Om än man nu ursägtar Domaren, soffi
tröttnar vid det myckna enahanda, så får mali
likväl icke dervid stadna.
I tvistemål och mindre brottmål anser vad¬
lag gifven ed så gild som gången, eiler att;
vittnesmål får ske utan ed. Genom ett sorg¬
fälligt användande af denna tillåtelse, kant
största delen af vittnes-eder undvikas, hvilket
förhållande jag känner vara af erfarenheten
bestyrkt.
Jag vågar öfverlemna till Ridderskapets
och Adelns bepröfvande, om icke följande fö¬
reskrifter skulle vara användbare.
Sedan vittnets fräjd, på ett mera bestämdt
sätt, till exempel, genom Präst-bevis, vore,
utrönd, eller vitsordad af trovärdig man, hvil-
Den 28 Februarii,
j namn i Protocollet skulle intagas och var-'
j le undervisning mot falskt vittnesbörd blif-i
% : meddelad, efter ett gifvet forraulaire, sorn
, kunde utsträckas, men ej utan ansvar in-
nkasj så skulle vittnet utan ed afgifva sin
ittelse. Funnes edgång derefter nödig, fin¬
dén ske. Mera än 2 gånger om dagen bor¬
dt! icke vittnes-eden få förestafvas, nemligen
för- och- efter middags-sessionernes slut,
alla de, med hvilkas obesvurna berättelser
. terna icke ville, eller icke lingö åtnöjas, på
gång skulle edfästa, och om det fordrades,
ta sina vittnesmål. Härvid borde vittnena,
d tu finger å den Heliga skrift, hvar i sin
. ining, serskildt efterstafva den upplästa
iphen ur edsformulairet. Skulle vittnen va¬
så många att två omgångar för edens afta-
ide blefvo otillräcklige, kunde Domaren
; 01 stafva eden så mångå gånger, som behof-
i ver. fordrade.
Vår nu gällande lag gör ingen skillnad i
bestraffningen för falskt vittnesbörd, som blif*
vr besvuret eller icke besvuretj men denna
: straffning, bestående af 13 R:dr 16 sk. bo¬
te. , och att icke mer vara vittnesbär, borde
i.Kas med ärans förlust.
Värjemålsed och de flere dermed besläg-
le eder, borde högst sällan om möjligt vo-
: aldrig tillåtas. Man har afskaffat pinliga
' hör och sträckbänkar, men icke själstortu-
1. Man tyckes förgäta eller illa beräkna
n våda som är å färde, när en till hälften
Den 2g Februarii,
förvunnen, ettdera skall afstå från yrkade fory
delar och blygas öfver en orättfärdig sak, el¬
ler, med bibehållande af gods och anseende.^
afsäga sig Guds hjelp till lif och själ. Mig syf
nes, att detta brott, så vida möjligheten alf
dess begående skall qvarstå, borde äfven medi
Fästningsarbete umgällas.
Om menedaren är brottslig, sä är ej hell
ler lagstiftaren utan förebråelse, om han for-f
drar eder, som ej kunna hållas, eller med o-'-
varsamhet behandlar edgångssättet.
Mine herrar! Dessa frågor äro af högsta
vigt, ty hvartill tjena dessa fina bestämmelser'
mellan rätt och orätt, dessa noga afvägningar
mellan brott och straff, när sjelfva grunden,
hvarpå Domslutet hvilar, är falsk eller o-
säker.
Jag anhåller ödmjukast att dessa motioner
måtte med den skyndsamhet behandlas, att
de vid denna Riksdag kunna afgöras och att
detta memorial torde till Lagutskottet blifva
remitteradt.
N:0 14,
Herr von Becker, Carl Johani
Inom detta RiksStånd har fråga blifvit
väckt om återställandet af TalmansTafflarne,
för att bereda tillfälle åt de serskildt? Ståa*
I
i
Den 2 g Februari i,
ns medlemmar, att vid inbjudningar till de$*
bord träffas och samtala öiver de allmän-
ärender, hvilkas handläggning dem ge-
ensamt förestod.
Till vinnande af denna högst nyttiga sam-
. invaro, på ett mer ändamålsenligt, och min-
9 kostsamt sätt, dristar jag i stället vörd-
- mmast föreslå en allmän klubb, för alla 4
änden, på Statens bekostnad, försedd med
lräckligt utrymme, i en stor och national-
preseotationen värdig våning, där de respc-
ve Ståndens Ledamöter å lediga aftonstunder
dde tillsammans, icke för kräsliga måltider
h långsam bordsittning, utan för att, ledigt
h obesväradt blanda sig med hvaran, sam¬
la än med en, än med en annan, än en;
t , il dt och förtroligt, än med flera på en gång,
tved ett ord: för att friare än vid en måltid,
addela sina idéer, åt hvem man behagar,
ider det man sjelf vore för alla lika tilli
r nglig.
* / f
För dem, sorn åstundade röka tobak, kun-
ett par sidorum dertill anslås; likasom an-
a för läsning af Tidningar och Protocoller.
hé och svagdricka kunde serveras, och äfven
n anslaget det medgaf, något kall mat vid
lå bord.
Qtn de respective Stånden öfverensko.m-
05 att icke inrätta någon annan enskildt
ubb; om Ståndens Talmän beslöto, att hvari,
ledig afton, åtminstome någon stund, be-.
Den 28 Februarii,
Vista denna allmänna klubb, för att dymedelst
uppmuntra ledamöterna af dess stånd, att den
besöka; så lärer väl ingen kunna neka, den
Oberäkneliga nyttan af en sådan sammanvaro,
hvarigenom man upphörde att vara främling
för s na medständer, hvarigenom man knöt
den personliga bekantskapens närmare sam¬
band, ägde tillfälle att utveckla egna tan¬
kar, att höra andras, och att genom de¬
ras friction, pröfva bådas hallt. Man skul¬
le sålunda, under samqvämets stunder, göra
ett jättesteg fram på discussionernes bana; och
det skulle vara en skön syn, att åtminstone
på denna klubb se Svenska Folkets represen¬
tation samlad under ett tak, se ståndsskillna-
dep ramla, och medborgare broderligt blanda
sig om hvaran. Denna tafla af samdrägt skul¬
le mägtigt inverka på hvarje ädelt bröst, då
deremot söndring i umgänge fostrar och un¬
derhåller denna söndring i åsigter och tänke¬
sätt, hvilken så ofta dragit ofärd öfver vårt
Fädernesland.
Jag anhåller vördsamt, att denna mits
framställning må de öfrige RiksStånden med¬
delas och till behörigt Utskott remitteras.
N:o 15.
Herr Gijllenheim, Eric Gutta/:
Väl hafva åtskillige värda och insigts-
fiillä ledamöter inom denna upplysta samling
[006 Den 28 Februarii,''
redan kraftigt framställt olämpligheten och
ikadan af de inom vårt land ännu gällande
lika felaktiga som förderfliga fängelse-anstal¬
ter och straff-lagar; och i öfvertygelse att
motioner härom, öppnade af dem hvilkas skick¬
lighet och förtroende äga anspråk på en väb
viljande uppmärksamhet, utgjorde ett betyd¬
ligt vilkor för framgången af det åsyftade
bättre ändamålet, har, under kännedom af
egen ringare förmåga jag hittills innehållit med
antydandet af de begrepp och åsigter i samma
ämnen, en längre forskning och erfarenhet vid
Domarekallets utöfning mig bibragt,
Ehuru således till det mästa förekommen
genom de yttranden som, utom flere andra,
Herrar Ehrenborg och Morath afgifvit, och
hvari jag hufvudsakeligen får äran instämma,
torde, sedan det otvifvelagteligen icke är utan
nytta, att frågor af vigt betragtas från ser-
skildte sidor, nu tillåtas mig att lemna ett bi¬
drag åt ofvannämnde förslag och de omstän¬
digheter, som dermed stå i omedelbart sam¬
manhang.
Öfver en ovanligt ökad personal i fängel-
seme och öfver den excessiva progression af
grofva missdåd som å de fleste orter i riket
dessa senare åren ägt rum, hafva allas sinnen,
med skäl, blifvit int3gna af häpnad och för¬
skräckelse, Man har trodt detta onda här¬
röra från olika anledningar, såsom: Från en
mindre vårdad uppfostran, från uppkommen brist
på loflig» förtjenster och näringsgrenar, och
Den 2g Fehruarii' 100?
än mer, från ett omåttligt bruk af bränvin
bland lägre folk-classerne, derigenom en mangi
beröfvar sig både förnuft, hälsa och välstånd.
Visserligen kunna dessa med flera orsaker i
sin mohn och på fjermare eller närmare af4
stånd vara medverkande till brottens talrik¬
het och svårare art. Men sjelfva hufvudgrun.
den ligger påtageligen i lagarnes närvarande
egna förvända skick, i deras af mensklighe-
ten, den stigande bildningen och ett mildare
tid6lynne länge ogillade stadgande om häck-'
tande, äfven för ringare eller ganska obetyd,
liga förbrytelser med förblandande af alla
graders brottslingar och oftast utan åtskilnad
emellan de oförvundne och lagdömde; samt;
än vidare, i bestämmelse af de mäst grymma
och afskyvärda straff.
Hvad kan väl väntas af den, som för en
lättsinnig, mindre förseelse, kanske innan hans
begrepp och anlag ännu hunnit taga någon
bestämd rigtning, jnvräkes och likasom upp¬
ammas 5 bofvars sköte samt ålägges ett straff,
hvarigenom, med förlust på en gång af ali
egen och andras agtning, honom betages hopp
och utsigt för dess återställande på dygdens
väg? I denna rysliga belägenhet tvingas han
sedermera ovilkorligen af behof och om¬
ständigheter, att blifva en fiende till samhälls¬
ordningen och en farlig våldsverkare. Teck;
ningen är ty värr af dageliga exempel alltför
mycket bestyrkt, alt ej erfordra någon star¬
kare skuggrikhet; och om ej tjenliga boteme¬
del härföre snart erhållas, hvad borgen äga
Den 23, Februarii.
för det skydd StatsFörfattningen erbjuder j
<p i. står icke räkerheten af hvarje medborga¬
re > lif och egendom i högsta äfventyr?
Det hade derföre, på sätt Herr vice Lands-
, föling Ehrenborg anmärkt, varit ganska ön-]
' eligt, om tillförordnade Lag-Comittéen först
sgelsatt sig med utarbetandet af brottsmåls-
. ;en, eller blifvit så organiserad, att förslaget
rtill nu funnits färdigt. Förmodeligen haf-
i t. dock gällande hinder härvid legat i vä»
■n. Om åter nämnde Comitté än skulle pä
tt man yrkat, medhinna samma project in-
' n nästa års slut, som dock torde vara att
tvifla, kan, så vida granskningen af crimi-
i 1-lagen i hela dess vidd skall verkstälias i
;< itstäld ordning, den nödiga reformen dock
icke vara att hoppas förr än 10 år härefter,
ei er inom tidloppet af tvenne påföljande lag-
;i la Riksdagar, ja kanske icke ens då, derest
isens Höglofl Ständer icke förut gifva
pdrag åt några sina medlemmar, till en för¬
redande intermediaire behandling af detta
annlaga arbete, kan väl lagstiftande magten
in förebråelse och yttersta våda lemna ett så¬
nt uppskof med ifrågavarande stora ange¬
genhet? Verkningarne af lagarnes ofvanbe-
rifne ofog och grymhet äro redan kände;
h hvarje dags dröjsmål med lämpelig rättei-
häri, drager ökade blodsskulder och olyc-
•r öfver samhället af de vilseförda, som i
allei att försonas med detsamma och med
sig
Den 28 Februarii,
icog
sig sjelfva, stämplade af outplånlig vanära,'
försättas i förtviflan.
I
Af så påkallande och vigtiga bevekelsft-
grunder, utbeder jag mig friheten vördsanät
få hemställa; om icke Lagutskottet kunde ari,,
modas att genast företaga omarbetandet
Straff Balken , eller egentligen af dess Forstia.
Och sista capi<el. Denna prteliminaira åtgärd,
synes så mycket lättare kunna ske, utan rubb¬
ning af den för hela Lagverkets omskap*ls<a
uppgjorde plan, som redan vid 1815 års Riks¬
dag lärer varit beslutadt att ofvan omförmäld .j
te straffrätt skulle afskaflas, hvari likväl alltfc
sedermera icke minsta förändring ägt rum.
Under förutsättande att de nu här gjorde an-f-;
märkningar torde förtjena något afseende ocl%
behjertande, vågar jag således ödmjukast fö-,
reslå.
1:0. Att ej någon innan föregången rån?
sakning och Dom må häktas, utan för andra
resanqvalificerad eller svårare stöld, 3:dje gån¬
gen enkel tjufnad, samt för rån, mord, eller
annan sak som å lif går. Det förstås dock af
sig sjelf, att i de fall då lagen stadgar person¬
lig inställelse vid hämtnings påföljd, men
den anklagade icke hörsammar kallelsen, eller
uppsåtligen från Rätten sig undanhåller, Do¬
maren äger förordna att en sådan person m|
gripas och hållas i tjenligt förvar eller fän¬
gelse.
Bil, till Ridd. o. Ad, Pr, 1 Band. 64
r
■
, T o flen 2 g Februari i.
2:0- Att straff med spö eller ris, såsom
inde all hederskänsla och värdighet hos
brottslige, hädanefter ej må användas,
geise vid vatten och bröd bör icke heller
hållas, såsom icke svarande emot sitt än-
ål, enär verkställigheten deraf utan con-
och offentlighet kan gifva utrymme an¬
én åt underslef eller omensklighet.
Förträffeliga och af andra Nationer redan
,gna straff-surrogater äio: Cachot, eller
kt, ensligt fängelse eller correctionshus,
t för gröfre missdådare fästningsarbete, åt-
stone så långe, eller intilldess utväg kan
. tas till Colonie- eller Deportationsplats åt
sa sistnämnda. Förvandlingen af ensaks-
• er och vitén, eller sådan penningepligt som
; ler lika paralele är hänförd, kunde, efter
!.v malan hos Domstolen och undersökning om
bristande tillgång fastställas till arbete efter
,rkegångspris, vid kyrka, publika byggna-
< , vägröjdning och strömrensning, eller aa-
; 1 dyltka allmänna företag i Socken eller
i rådet. Förvandling af alla andra böter från
till och med 60 Daler borde bestämmas i
rkt häckte, efter lika beräkningsgrund som
d fängelse vid vatten och bröd Böter
n 60 till So Daler, äfvensom urbotabrott,
: lagen ej utsatt högre kroppspligt än ropar
') eller 8 pär ris, borde till exempel um-
Uas med \ år§ correctionshus-arbete, och så
lare i lika proportion ; efter hvilket förhållan.
fästningstiden skulle i motsvarighet af det
»örut stadgade krpppsstraffet för gröfre brotts,
Den 28 Februarii,
II
fingar jämväl ökas. Bekymret om en noga ;f
mätning härutinnan bör icke blifva sä st .rt
emedan lagstiftaren måste fästa ett nan
ögnamärke på straffets sjelfva beskaffen
än på dess belopp. Dessutom kunna gradatio
ne häraf framdeles mer precist regleras, om, r
man har anledning förmoda, penningebi
alldeles, eller till det mästa ur den nya
minal-codex försvinna och en rättvisare m
stock för ansvar och värde antages.
Deremot är högst magtpåliggande att
straffskyldige vid correctionsställena och fä
ningar, hållas till jemn sysselsättning och u
få | eller j af arbetsförtjensten för att lem
dem till undsättning då de lösgifvas. I
dant afsende skulle, må hända, lämpelig
vara inrättandet af klädes- och bulldansfäb
ker, eller der lägenheten sådant ej medgifvi
af skrädare- Och skomakareverkstäder sa
handsmedjor för tillverkandet af sådane p<
sedlar som kunna begagnas för arméens fc
klädnad och flottornas behof. Då emedlert
en serskild Comité lärer haft detta ämne u
der omfattning, torde man 6nart få förvän
dess resultat, och dessförinnan någon fullsta,
digare utveckling härutinnan icke vara nöd
3:0. Att ej mindre kyrkopligt än stoc
straff för alltid må upphöra och inställas, hä
deh brottslige på sådant sätt brännmärkt sr
rare dermed kommer till förhärdelse än t
förbättring. I de händelser, der dylika bc
offer äro påbjudna barde deremot ierbrytar
1012
Den 28 Februarii.
vid vite åläggas, att inom 14 dagar efter be¬
slutet dermed infinna sig hos Pastorn i för¬
samlingen till tjenlig förmanings erhållande,
och deröfver emottaga hans b v>s; samt en¬
dast då den bro.tslige försänd s till fästnings¬
arbete, tillkännagiivande derom ske från Pre¬
dikstolen.
4:0. Om någon vidare afsöndrad behand¬
ling af brottmålslagen för densammas fram¬
läggande i sin helhet kan tillätas, skulle jag
lika med nästotvanbe malte värde ledamot
biland annat, älven tillstyrka såsom ohlba t
ägande en välgörande inflytelse, att gerom
författning stadgades serskilt ansvar för den
tilltalade som med fräckhet och uppenbart
gäckeri af lagen , diktar lögner och osanning
till Rättens förvillande och onödig utdiägt
med ransakningen; som förolämpar med ord
eller gerning Domaren, verkställande magten
eller vaktbetjent} och som uti fängelset e ler
under strafftiden uppviglar andra till oskick,
laglöshet och oordning, eller sjelf dermed var¬
der befunnen. För sådane öfverträdeher, der
ej lifssak är i fråga, torde prygelstraff bäst
böra kunna tillämpas, i likhet med Kongl.
Circulairet den 26 November 1S12: dock al¬
drig utan vederbörlig undersökning och laga
kraft vunnit beslut, samt ej annorledes än of¬
fentligen inom fånge- eller correctionsgården
satt i fullbordan. Deremot borde det var»
Domaren ålagt, att enär talande skäl för nå¬
gon första gången anklagad genom dennes upp*
ligtighet och synbara ånger sig företedde, ant:
Den 21 Februarii.
mala och föreslå hos Öfvei Rätten, som till—1
komne lsuteratio srätt, minskning i det af la- j
gen utstakade straff, äfvensom att då någon jså
atbethus insatt person visade märkeiig förbätt¬
ring och hans välkände anhörige eller veder¬
häftig man inginge borgen för hans goda upp¬
förande på vissa år, cominendanfen, likasom
hittills skedt. skulle äga göra underdånig hem-
stäiian hos Kongl. Maj.t att den ådömde cojc-
rectionstiden måtte af nåd förkortas.
För öfrigt begagnar jag detta tillfälle att
till höggunstigt bcpröivande öfverlemna dHs
om icke Lagutskottet, som med dess nu va¬
ra de antal ledamöter omöjlig-n lärer kunna
r,.e Ihtnna graukningen af det redan utkomna
förslaget tili civil lagen, måtte förstärkas i
sådant afseende med en Deputation, som kuti-
de fortfara äfven efter Riksdagen och så län¬
ge eller intill dess samina göromål voro full¬
ändad t , och år is om icke, sedan Lagverket i
Jslorrigenu jemväl skali vara underomarbetande,
bägge Rikenas v-d t börande committerade kun.
de genom Herr HofCanzieren eller Regeringen»
till sina allmänna åsigter och resultater med[ |
hvarandra sättas i inbördes beröring och me¬
delande, för att så vidt lämpeligen ske kan,
befrämja enhet och öfverensstämmelse i lag¬
stiftningen emellan 2:ne brödrafolk.
Att detta mitt anförande måtte communi-
ceras respective MedStånden och till behörigt
Utskott remitteras, derom anhålles ödmjukast.
KI4
Den 23 Februarii*
NtO 16*
Herr von Hartmansdorff, Augli d '
En af de största bristerna i vår Regerings-
forts; är utan tvifvel, den att Svenska Folket
!■ : såsom det Norrska, deltager med Kon-
n i den oeconomiska lagstiftningen. Som
itp innelsen till detta fel ligger i Grundlagen,
så an det icke utrotas utan genom en förän-
dv-i 5 deri, och jag ämnar derom vända mig
ConstitutionsUtkottet. Men som det synes
11ig föga vara att hoppas, att detta envälde i
Allmänhet eftergifves, så har jag trott mig bö-
. 6 lästa Höglofl. Ridderskapets och Adelns
.IV märksamhet på några delar af dess verk-
! gar, hvilka äro mäst i ögonen fallande, på
S ik att Riksens Ständer må kunna göra under-
; iga föreställningar mot deras fortfarande,
i. i önskningsväg erhålla de rättelser, bvar-
ot. de, fastän lagstittare, icke äga tätt att
be luta.
Det undantag, 89 § Regereringsformen
gör från Folkets deltagande i lagstiftningen, är
sö stort, och så objstämdt, eller förstås så
t: isträck t, att Författningarnes stadgande i Mi-
sira, Närings, Ordnings, Drätsel, Dykeri
a Bergningsärender m. fl., beror på rege-
i igens godtycke, och att undersåtens säkerhet
1 person och egendom, följa k t c 1 i gen i dessa
ieenden är välbehag underkastad.
Den 23 Februarii,
I6t5
Det hjelper ej att magten i andra arren¬
den äf med folket delad. Ehvar hon saknar
motvigt, går hon till öfverdrift, och jag kall
söka i någon mån visa huru vådligt och aen-*
ligt detta envälde sedan 1809 varit ocis är,
samt uppgifva några af de underdåniga ns
ningar, sorn i anledning deraf synas m: åt¬
minstone, böra inför thronell frambäras.
Riksens Ständer äga väl, enligt §. 8 R -
geringsformen gemensamt med Konungen, stif¬
ta allmän, civil och criminal-lag. Men ? -
under räknas förmodeligen icke krigsartil -> e
och värfningsstadgan. För huru mycket ■ i.d
och våda kan icke personliga säkerbete ut¬
sättas genom dessa Författningar? Der- !-
manna osäkerheten var mindre före 181 lå
det berodde pä hvars och ens fria vilj t
blifva Soldat och utsätta sig derföre eli
ke. Men saken fick då, när hvarje yn g
underkastades beväriogstjensten, ett betä
gare skick.
Så länge det tillhör Konungar al lent ;:..t
stifta näringsförfattningarne, kan närings dka¬
ren aldrig vara förvissad om, att de statkar,
60m gälla, då han börjar en odling eller an¬
nat företag, eller gör en varuförskrif ing,
blifva beståndande intill dess de förra fva
afkastning, eller varan ankommer. Ett -erf-
tyckligt förbud mot varors in- eller utförsel,
eller en deremot svarande öfverdrifven tu pi^
spanmål, eller någon annan åtgärd, som 1 jer
arbetslönen, gör vahror osäljbara på det iill-j-
ioi6 Den 28 Februarii,
ämnade stallet, eller huru som häldst rubbar
det allmänna näringsförhållande, som närings?
idkaren lagdt till grund för sina beräkningar,
br nga honom om sin egendom. Mången som
förut varit en laglydig undersåte, nödgas må¬
hända igenom dess ingrepp i hans lofl*ga verk;
samhet, att till räddning af sin egendom, sitt
eget och de sinas bestånd, söka oloflig?!’ drif¬
va sin handtering, inbringa och afsätta sin vah¬
ra. Enväldets öfverdrift i förbuden och ban¬
den på medborgarens verkamhet har föranledt
en motsvarande öfverdrift i stränga straff.
Förordningen om Lurendrägeri och Tullför¬
snillning samt seglationsordningen af den 12
]• tb u lii 1820 äro bevis derpå. För brott i
ftprra afseéndet dömes man att stå vid skam¬
påle, att böta, förlora gods och medborgerligt
förtroende samt att hållas till allmänt arbete,
Skeppare, som inlöper i olofliga farleder och der
lossar gods, mister det och straffas med flera års all¬
mänt arbete, allt efter författningar, uti hvars stil.
tande Riksens Ständer icke deltagit. Huru kan så¬
dant förlikas med ett fritt folks rättigheter? När
dessa förbrytelser åtalas, af hvem bedömas
de, af hvem åläggas • dessa öfverdritna straff i
Jo, af Tull-Rätter, hvars flesta ledamöter be¬
stå af Tullbetjent?, hvilka, enär Tullstaten
har sina procent af confiscationer, ej synas va¬
ra så oväldiga som vederborde, och hvilka al¬
deles sakna det oberoende sorn alla landers
lagar pläga vara mone om att förvara åt dem,
sorn utöfva domare-embetet. Enligt Kongl,
^refvet 3f den 7 Junii 1820, kunna TullVer-
licts tjenstemän, när TiillUirectioneu ej finner
Den 28 F* eb> :<,rii
i
sig med dem belåten, -det vill säga godty
ligt, transporteras ellet*' på ängre eller kc i.
re tid från tjenstgöring afstäigas; och de , n
äro nied Kongl. Maj:ts Iconstitutorialer för^ i—
da kunna, efter Dess egen pröfning afsa s.
Och hurudanaärodessei derasöden medborgen a
ställning beroende domare, beskaffade till
ras upplysning och inre sjelfständighet? !
män, sorn sällan studerat eller undergått nå
examen i rättsläran, och som ofta från hva
handanda heterogena yrken i samhället bli t
instuckna bland Tullbetjeningen och med c
samma bland rikets domare. Huru noggr t
vedeibörandes tätt, och rättvisans fordring r,
under sådane omständigheter kunna iagttag
lemnar jag till oväldig och tänkande medi
gare att bedöma.
En värd Ledamot af detta Stånd, F
Cederschjöld, har redan i ett föregående pler
fä sta t Ridderskapets och Adelns uppmärksr.:
het på de vådor för den personliga säkerhe
och för undergåendet af ärekränkande str:
så om att sitta i stocken, stål halshjern o. s.
för ringa förseelser mot polisstadgarne, hvar
före medborgaren utsattes genom regeringtr
cbegränsande rätt att allena utfärda Förfa'
ringar i ordningsmål, och genom den and
Överståthållaren, Landfhöfdingarne med fl
tagit i denna lagssiftning. Jag behöfver r
således icke att vidare uppehålla Riddersl t
pet och Adeln vid detta ämne.
Svenska folkets tillbörliga deltagande fö.
att ej tala om dess af 57 §. RegeringsForm '
bokstafligen 6tadgade enrådighet i beska'
ioi8 Dn 2§ IFtbruarih
ningsärender, trides flör nära genom regerin¬
gens envälde eller obestämda magt i hushålls-
mål. Stadgan oa alvirtringarne och skattlägg¬
ningen i Jerndal.d af di-n 8 December 1820,
den förhöjda taxan å cpeditionslösen af den
15 Maj 1821 j Kongl. Brefvet af den 18 Au¬
gusti 18»9» om skjutslegans ökande, hafva
satntelige blifvit utfärdade, utan att Riksens
Ständer, så vidt jag kunnat erfara blifvit hör.
dst öfver dessa författningar, hvarigenom ut-
skylder blifvit medborgare ålagde. Likaså la¬
rsl Vägare-, Mätare- och Bropenningar, med
flere dylika icke så litet betungande afgifter,
blifvit påbudna, utan det betalande folkets hö¬
rande eller deltagande i beslutet. Den indi—
recta skatt, som man måste erlägga, i mon af
Näringsförfattningarnes inflytande på dyrheten
a*t lefva, torde ofta vara betydligare än dee-
gentiiga utskylderne, och denna skatt står det
i regeringens hand, att öka när och huru myc^
ket, som hälst, genom förändring af berörde
stadgar. Att inga medel derigenom ingå till
Statscassan förändrar ej, utan snarare förvär¬
rar, förhållandet. Antingen penningarne gå
till Tullbetjenters, Fiscalers eller andra Em-
betsmäns underhåll, eller vissa gynnade nä¬
ringsidkare, som rigta sig på öfriga medbor¬
gares bekostnad eller till försörjning af dem,
sorn derigenom blifva fattighjon: så mister den
betalande i alla fall sina penningar, emot sitt
begifvande, hvilket strider mot den åsyftade
roligheten att beskatta sig sjelf. Han lider äf.)
v .* i af regeringens envä Ide i ordningsmål, enär til¬
låtelse för medborgaren att fritt^lemna sitt hem-
rist och resa till anmn ort, måste i synner¬
Dea 28 Ftbruarii.
I019
het om resorna ofta förnyas, i passlösen (Ex-
peditionstaxan den 15 Maj 1821) betalas med
mera än den skattskyldige erlägger i person¬
lig skyddsafgift för hela året.
I
Konungens enväldiga, eller obestämda rätt,
att stifta författningarne om den speciella re- |
dovisningen för allmänna medel , har öppnat
en möjlighet, att förringa redovisande Em-
betsmäns ansvar, och det har äfven så blifvit
genom den instruction , sorn under den 21 Ju¬
nii 1814 utfärdades för Kongl. KammarRätten
och sorn ännu gäller för detta verk. Att alla
Embetsman och Statens verk skola vara redo-
visande, och ansvariga, för deras förvaltning,
är en af de grundsattser, hvaruppå vår när¬
varande Statsförfattning stöjer sig. Likväl sy¬
nes ett betydligt undantag ifrån denna regel
vara gjordt, genom 2 § af berörde instruction,
som innehåller ett stadgande för KammarRätten,
hvilket icke, så vidt jag af äldre instructioner
kunnat inhämta lunnits för denna myndighet,
på den tid Embetsmännens ansvarighet var
mindre bestämd än den blifvit efter 1809 och
som lyder: ”att i händelse en anmärkningsfrå-
ga skulle angå något Kongl. Majus och Rikets
Collegium, eller annat publikt verk , med li¬
ka värdighet, eller någon deras ledamot, el¬
ler ock sådane högre Embetsman som för sin
befattning äro endast Kongl. Maj:t redo skyl-
dig, KammarRättens åtgärd icke må sträcka
sig längre, än att, sedan vederbörande fått del
af anmärkningen, och deröfver sig yttrat, samt
för öfrigt nödige upp]y;n'ngar blifvit inhämta¬
1020
Den 2§ Februari i.
de, ill Kongl. Maj't i underdånighet insända
hi ■ lingarne, jemte eget utlåtande i målet.”
A i ärkningars fullföljande till laga kraft och
I ve an är således icke obehindrad mot andra
än e smärre redogörarne, och följaktligen i
ar rende till de minsta summorna Och hvil-
■ ka ro, sedan 1809, de hegre Embetsman,
som för deras befattning med Statsmedel , en-
d; äro Kongl. Majtt redo skyldige? när man
derjemte erindrar sig att Riksens Ständer sora
icke från början iagttagit deras grundlagliga
ridt, att granska räkenskap-3rae för de af Col
]f. ina förvaltade Statsmedel, sedermera icke
f: lof att göra det; så kan man lätt inse hu¬
rö fullständ g och litet tillfredsställande gransk»
r,r gen af dessa redogörelser måste blifva. Se¬
da det anförda stället af KsmmarRättens in-
j str elion icke i tid blifvit anmärkt af veder-
' tö; mde, som bordt erhindra om iagttagande
af frundlagens anda, så synes man endast i
enr mingsväg kunna hoppas rättelse.
Otn Riksens Ständer skulle finna för godt
bet uta att hos Kongl. Magt anhålla om del
i ;n ekonomiska lagstiftningen, så lära de
tv; n tvifvel till bevekelsegrunder för denna
be äran , anföra så vigtiga skäl, att Kongl,
b. t deraf klarligen förnimmer de hurvud-
s.} igaste bristerna som vidlåda den n irva-
! sa fe ekonomiska lagstifningen och som för-
-* sligast böra afhjelpa*. I alla fall bör man
förmoda, att den underdåniga framställning
R< sens Ständer komma att göra, angående
1 ingsfriheten, skall tillräckligt uttrycka Ri¬
Den 28 Februarii. j r 21
kets behof och billighetens kraf i afseende oa i
rättelse i denna lagstiftning i allmänhet. Meni
oberoende af dessa åtgärder sorn äro vidstr k-f
ta till sin omfattning, och derföre torde blifva |
långsamma i utförandet, synas följande . :g ¥
genast kunna tagas, och derföre böra, t
hir.dradt af de andra, i underdånighet beg".-1
ras, nemligen!
a) Att de öfverdrifvit stränga strå -
garne för Police-förseelser och T 1-
förbrytelser, måtte göras rimlige, e
och mildare;
b) Att Tullrätterna matte upphäfv s
och de dithörande målen sedern j a
vid allmänna Domstolarne upptagr.I
samt
c) Att KammarRätten måtte genom - i
slutande af det anförda stadgande; i
§. 2. af dess instruetion , hädanefter
blifva lika obehindrad att till k ga
kraft och verkan fullfölja anmrir -
ningar emot högre, som hittills
mot lägre, redogörare för allma a
medel.
Detta mitt vördsamma memorial torde t
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Oeconot •
Utskotten få remitteras, för att benäget t:
i öfvervägande, sä väl i fråga om Domst
organisation som näringsfriheten och den r. c
1033
Den 28 Februarii
med sammanhängande Öeconomiska Lagstift¬
ningen.
N:o 17.
Friherre von Saltza, Gustaf:
Med fullkomlig kännedom om jordbru¬
karens bekymmersamma förlägenhet, vågar jag
föreslå de medelrjag anser nödige att använ¬
das till hans utkomst.
Rörelsecapitalets minskning eller förök¬
ning i penningar verkar directe på jordbruket.
Det bevisar de påföljande åren efter 1809, då
penningar funnits att tillgå i öfverflöd; jord¬
bruket och odlingar stego till en oförväntad
hiöjd. Nu då penningebrist uppkommit genom
lÖinskadt rörelsecapital , är jordbrukaren satt i
yttersta förlägenhet.
Det är icke högt eller lågt pris på span-
nemål som afgör jordbrukets öde, men spanne-
nemålsprisets förhållande till penningeutgifter,
och då desse beräknas i spannemål, då synes
deraf jordbrukarens förlust.
Spannemålspriset är relatift till penninge¬
utgifter och andra varor mycket under sitt
värde; då en utgift för varor, löningar eller
Kronoutlagor, som förr kunde bestridas med 4
tunnor spannmål, kan nu icke liqvideras med
mindre än nästan dubbelt. Detta förhållande
Den a8 Februarii,
1023
utgör den förlägenhet som trycker landtman-
nen och bereder hans undergång.
Det är derföre en fråga af den största
vigt, huru landtmannen skall hjelpas; och
det är i sanning ett vilkor för all bevillning
och Statsbidrag, sorn kommer att af jordbru¬
ket utgöras. Jag instämmer derföre med nn
värd ledamot som föreslagit en jordbruksfond,
hvilken borde utaf Bankens medel ansiåsj :
men jag ville att den utlånades emot veder¬
häftig borgen i stället för inteckningssäkerhet,
och lån deraf bekommas på 7 års tid mot ned¬
satt ränta, med skyldighet från låntagaren att
inbetala en sjundedel årligen; och för att lät¬
ta inbetalningarne samt sätta penningar i me¬
ra omlopp, borde mot samma nedsatte räntai,
enskildta personer få insätta sine penningar i
Banken till utlåning, i den mohn låne-ansök-
ningar inkomma, sedan Banken utlånt den an¬
slagna summan ; dock med det vilkor, att
penningarne icke får lyftas förr, än 7 år efter
insättningsdagen.
Banko-Discontens capital borde derjemte
ökas och fördelas uti tre Discontrörelser; eö
uti Stockholm, der hufvud-contoiret bör varaij
en i Götheborg och en i Malmö.
Till desse anstalter äger Banken 2 millio¬
ner R:dr, som Herrar Banco-Revisorer hafva 1
anmärkt bordt vara uti allmänna rörelsen ute- I
löpande. 714,000 R;dr ren behållning, som I
kinestår för flera år. Om ou skulte fordras f I
CT* ^
Den 28 Februarii.
a dessa tillgångar ökas med ännu 2 millio-
R:dr, och får jag föreslå att BankoUtskot-
t( nätte inkomma till Rikets Ständer med bes
ande, huru stor summa som kan dispo-
n vas till desse ändamål, jemte det att Ban-
bibehåller de låneanslag, som förr äro
lj«de, och att alla Cassör nedsätta sin
rina i likhet med Bmkens, skulle förlägen-
fctijn i landet vara afhjelpt, utan att på nä¬
st sätt försämra Bankens credit.
Riksens Ständer skulle icke vid nästa
sdag mötas med bekymret att bota en
slyckad finance-operation.
Om mitt Memorials meddelande till da
öfrige Stånden och remiss till BancoUtskotteta
äuäålles vördsamt.
N;0 18.
Friherre von Saltza, Gnjlaji
Då man på närmare håll ser landfman-
ns bekymmer om utkomst och vår allmoges
da villja att i allmänhet betala till Staten
: la skatter; anser jag vara nödigt, det inga
mätningar böra af Kronobetjeningen få göras
rr, än Landshöfdingarne det befalla.
I sådant afseende torde mig tillåtas före*
å; att i stället för det Kronofogdarne utskrifva
Rtst-
Den 28 Fehruarii, 1’ouj
Restlängder till Lärismähhernéj dé skulle å-
läggas öfversända dem till Kyrköhérdarne uti
församlingaroe, som med Sockriemänneii gran¬
skade dem och genast öfversäridé Restlängden
till Landshöfdingen med bifogad upplysning
om de skattskyldiges tillstånd, ettdera verke¬
lig fattigdom, sjukdom, bristande arbetsförmå¬
ga, eller tillfällige olyckor Vållat ätt dé skatt*
skyldige intet betalt.
Landshöfdirigarne hade då tijlförlitelige
underrättelser i sådane ärender Och kunde be«i
döma, hvilka som borde äga anstånd med sina
utlagor, eller ock genast undergå utmätning.
Örn Memorialets remiss tili vederbörligt
Utskott^ anhålles vördsamt.
N:0 19.
Grefve Bech frie s, Corfitz Ludvig:
Med anledning af Kongl. Maj:fs Nådig
proposition af den 19 hujiis* Och deruti Nå-
digst yttrade förslag om en Utgrening af Ban¬
kens låneanstalter ,• till biträde så väl föjr
Götheborgs Stad, sorn de närgränsande Provin-
cer Bohus Län, Wermland och Westergöthland),
får jag hos Högloft Ridderskapet och Adelt-i
vördsammeligen hemställa och anhålla, det
provincen Skåne mätte som lånebiträde a#
Banken erhålla etf låne-anslag, jemförligt med
Bil. till Ridd. ö. Ad. Pr. I Band. 65
Deli 28 Februariii
v sam åt nämnde Stad och Provincer kati
hii-lva beviljadt.
j ' ;
if flera värda Ledamöter är den sanning
f. i :älld, att landtmannens belägenhet dessa
sel re åren blifvit i financielt afseende an¬
si- il; en försvårad, då genom FilialDisconter-
ne ndragning, lånebiträden ofta varit svåra
att lekomma j äfvensom, det jordbrukarens
p ider fallit till ett lägre värde, än det 60m
>i, st förflutna åren varit gångbart,
Med fästadt hopp och förtroende till Riks
str Ständers bevågenhet, att förhjelpa de lån-'
Si. ndes förlägenhet, har denna lagtima Riks-
ci varit innerligen efterlängtad och torde
ti'lä :as mig nämna, att så stort detta hopp och
för oende är till förmågan af lånebiträdens
/ delande, så litet förutser jag möjlighet
a tsrbringa jordbrukarens produeter till jemnt
ot stadgadt värde, då detta, ehuru till nå-
pgi del beroende af inrikes handel, dock
1 if. det mästa torde ankomma på den utrikes.
Den Bankens låne-anstallt, som jemte det
fj' vi lemnat Banken den säkraste garantie för
li; ets utbekommande och varit för jordbruket
den mäst välgörande verkan har varit grun-
V 1 på första inteckningen i fastighet och med
. lehållatlde af Bankens äldre författningar i
•fetta ämne, hvaruti stadgas, återbetalningsfid
iv 28 år, torde ett låneanslag af en million
Om 28 Februariii
Riksdaler, blifva den lämpeligaste för desin
provincens lånebehof.
Anhållandes om denna min motions com
municerande med de andra Stånden, sami oa
remiss tili behörigt Utskott.