Den 29 Jaivuarii.
den första af de 2:ne Bilagor till Utskottens
Betänkanden, jag föreslagit samt ett bifogadt
formlilair göra mig tydligafe: Titeln skulle
kunna blifva: Anteckningar af samtelige Riks-
Ståndens Beslut öjoer Constitutions- (Stats- Bd
villnings- etc.) Utskottens Betänkanden.
form ul air.
ExpeditionsUti kottets Memorial år 1823»
N:0 ii
angående Redaction af de Riksdagshandlingar,'
som utgöra Bilagor till samtlige RiksStåndens
Protocolb
Af Ridd. och- Ad. den 8 Febr. gilladjt.
PresteStåndet den 7 bifallit.
_ BorgareStåndet den 1 Mars återremit-
teradt med följande anmärknin¬
gar, (införes).
_ BondeStåndet den 7 Febr. bifallit.
Den 2:dra af de 2:ne föreslagne Bilagor
till Utskottshandlingarne skulle innefatta sär¬
skilt för hvarje Utskott en Samling af Riksens
Högloft. Ständers underdåniga JJtrifvelser till Kongl.
Ma):t i anledning af Ut/kottets afgifne
Betänkanden. N.B. Under Betänkandets nummer.
Grundlagens]|föresferift hindrar Tmig at£
Den 29 Januarii,
föreslå tryckningsbestyfets Uppdragande åt
hvarje Utskott serskildt, och jag skulle kan¬
ske blottställa mig för tillvitelsen att för myc¬
ket inblanda mig uti hvad pä Utskottets godt¬
finnande endast niå bero, om jag föresloge, att
Utskottetts möda med uppsigten öfver tryck¬
ningen skulle i någon mon kunOa minskas der.
igenom aa Utskottet bland stna Ledamöter ut*
sage ett ringa antal till utgörande af en Pub-
blicitetsBeredning. Jag anhåller oin Remiss af
detta anförande till ExpeditionsUtskottet,
till PleniProtocoIlet för deri 1 Februarlf
Få Landers, och mä hända icke något
lands representationssätt torde, ehuru sällat»
Riksdagarne hos oss inträffa, vara så kostsamt
sorn vårt, i anseende tid Riksdagsmännens
mängd, deras fördelning i 4 Stånd och deraf
följande omgåntr. vidlyftighet och långsamhet
1 målens meddelande och afgörande, Kost-
naderne för sistlidne Riksmöte, som varade un¬
gefär månad, uppgingo till omkring i§4>ooö
N:o t.
Herr von Hartmansdorff, Augufii
Riks
lien I Februarii.
8t
Riksdaler, oberäknad! Riksdagsmannens un¬
derhåll denna långa tid och oagtadt Talmäns-
tafflarnes indragning under de s:ne sista måna¬
derna. Denna åtgärd till besparing Var vis¬
serligen den lörsta, söm borde vidtagas, men
ännu en annan synes mig återstå, och den
skall blifva föremålet för denna vördsamma
framställning.
Då alla protocollsUtdrag Och Betänkandet!
sn. m. skola femfaldigt utskrifvas, så fordras
dertill en talrik Canzlibetjening; men den sy¬
nes vara talrikare an som behöfves och friko¬
stigare aflönt an som vederborde. Det förra
bevises deraf, att personer, utom deras ordi-t
narie tj:Ust kunnat på en gång innehafva be-'
fattningar i ett eller flere Utskott, eller der
och i StåndsCanzberne Det sednare synes
vara tydligt deraf, att betjeningen vid Stånds-
och UtskottsCanzlierne haft ifrån 10 till 2*
Riksdaler på man om dagen, det är mera än
mången vald Riksdagsman har af sina commit-
tenter, mera än många sjelfskrifna kunna be¬
stå sig, och mera än som behöfves, emedan
den stora skaran af sökande vitsordat, att man
kan få biträde för mycket bättre köp, isyn¬
nerhet, som arbetet till en 6tor del består af
renskrifning.
StåndsCanzlierni kostade under loppet af
sista Riksdag 42,750 R*.dr, hvaraf ÉondeStån-
dets Canzli allena 15,930 R:dr eller omkring
Bil. till Ridd, 0. Ad, Pr. 1 Afd, é.
82
Den i Februarii,
5,000 R;dr i månaden för dem samtelige. Ut~
skottsCanzlierne kostade 37,280 R:dr, hvaraf
StatsUtskottet 12,750 och OecoHomieUtskottet
7,280 R:dr; det är för det förra Utskottet om¬
kring 50 R;dr Banco om dagen, eller efter det
pris, af S skillingar Banco arket, som nu
är gällande för renskrifning, valuta för 300 ark.
Dyhka kostnader synas i närvarande om*
ständigheter, då de skattdragande så högljudt
beklaga sig öfver utskyldernas tyngd, kunna
och böra förminskas. Riksdagsordningen har
gått så långt i omständighet, att dess 24 §.
till och med upptager antalet af den betjening,
som i Stånds- och UtskottsCanzlier må an¬
vändas. Bestämmelserna i detta l2grum böra
dock icke kunna anses annorlunda än såsom en
gräns, hvarutöfver man ej bör gå, och följagt—
ligen ej såsom en befallning till vederbörande,
att antaga så talrik betjening, antingen man
behöfver den eller icke. Är denna förutsättning
rigtig: så bör det stå hvarje Riksstånd, eler
Utskott fritt att antaga en så fåtalig betjening,
sorn de kunna inskränka sig till. Om Ståndens
Cardier vill jag här ej så egentligen tala,
emedan de redan äro bildade, och förmodeli-
gen icke för denna gången blifva insktänktare
än tillförene, utan håller mig förnämligast till
UtskottsBetjeningen.
Fordom brukade UtskoitsLedamöterna skrif¬
va sjelfva, hvilket synes af 14 §• i i723 års
Riksdagsordning, der det heter: ”En af de
Deputerade, eller, när Stånden det behaga,
Den 57 Januarii.
83
någon annan, förer pennan och författar DepuJ
tationens betänkande.” Så tillgår det för när^
varande i Norrige, hvarest Protocollen föras
och Betänkanden uppsättas både från Stortio»
get och dess, mot våra Utskott svarandes
Comitéer, af Stortingsmännen sjelfva och der
ingen Stortingsbetjening, utom en Archivarie,
finnes. En sådan enkelhet och deraf följande
möjlighet till besparing, är här icke för ögon¬
blicket att påtänka; rnen att Canzligöromålen
i ett Utskott såsom Stats skulle kunna besör-
jas för 500 eiler 750 R:dr i månaden, i stället
för 1500, det är med f eller i af den från
förra kostnaden, synes man utan betänklighet
kunna antaga, för att i möjligaste måtto
kunna åstadkommma en sådan besparing, vå¬
gar jag vördsammast hemställa till Högloflig®
Ridderskapet och Adeln:
Att anmoda samtliga Utskotten på
förhand öfverenskomma med de perso¬
ner, som de till Secreterare antaga otn
någon viss vedergällning för hvarje må¬
nad, emot hvilken Secreterarne ansva¬
rade Utskotten för göromålens ordent¬
liga bestridande genom betjening, som
Secreterarne sjelfva antogo; och borde
denna vedergällning föreslås och bestäm,
mas pä sätt 34 § Riksdagsordningen
föreskrifver.
Man kunde då göra en icke obetydlig
besparing och någorlunda säkert beräkna Riks,
dagskestnaderna, samt rara så mycket mera
04
Den I Februarii,
förvissade om ett flinkt arbete, som man blott
hade en man att hålla sig till.
Om detta Memorials meddelande åt de
Öfrige Respective Stånden , och remitterande
till StatsUtskottet, anhålles vördsamhgen.
N:0 2.
Herr von Hartmansdorff
Af föregående Riksdagars handlingar haf
jag tyckt mig finna, att Utskottens Betänkan-
den, i anseende till formen mera likna alband*
lingar öfver ämnet, än de tydligen uttryckta
förslag till beslutet deröfver, så snart det icke
är fråga om anslåendet eller besparingen af
någon viss summa, om uteslutande eller förän¬
drad redaction af något vis6t lagrum- Följder¬
na deraf äro, att den afhörande Riksdagsman¬
nen ej utan desto starkare minne kan vara
viss på hvad han bifaller eller afslår, då pro*
position till det ena eller andra afTalemannen
görns, att ExpeditionsUtskottet ej heller ge¬
nast kan inse hvad som är meningen, att en
inskränktare eller vidsträcktare tydning der*
af möjligen skulle kunna göras, om ej Utskottet
på granskningen af de ölriga Utskottens Be-
tänkanden använder en tid, som eljest skulle
kunna besparas eller bättre begagnas.
Till afhjelpande af dess olägenheter, vå¬
gar jag vördsamast föreslå:
Den 3 Februarii,
85
Att Högloflig Ridderskapet och
Adeln måtte anmoda samtlige Utskotten,
att alltid i slutet af deras Betänkanden,
synnerligen då de äro af vid träcktare
omfattning, göra en kort framställning
af deras förslag, hvilken må tjena Stån¬
den till öfversigt af det hela, och till
bestämd rättelse vid beslutets fattande;
samt att detta sammandrag för att genast
falla i ögonen på den läsande, måtte
urskilj i från den öfriga texten, antin¬
gen genom en bredare mariginal eller
anföringstecken i brädden.
Om detta förslags meddelande åt de öfriga
Stånden anhåller jag ödmjukeligen.
Bilagor
lill PleniProtocollet för d 3 Febmarii,
förmiddagen.
No i.
Friherre Åkerhjelm, Gujlaf Fredric:
Då en del af de anmärkningar och in¬
vändningar af sorn åtskillige blind Ridderskapets
och Adelns Ledamöter blifvit gjorde, emot
den motion jag vackt, om tillåtelse för åhörare
Den 5 Februarii.
att under iakttagande af Reglementarisk» före¬
skrifter, få öfvervara vissa Plena inom detta
Stånd, är af en sådan beskaffenhet, det fram¬
tida läsare af Ståndets Protocoll, skulle möjli¬
gen kunna hänföras till den tanken, att min¬
dre väl betänkte, eller, hvad ändock vöre o-
jättvisare, att mindre granlaga motiver varit
driffjäder till förenämnde motion, nödgas jag
nu för ett ögonblick återföra uppmärksamheten
på vissa framställningar och satser i de dicta-
mina mot motionen, som synas mig egentligast
kunna leda till misstydning om dess grunder.
Det är derföre, förnämligast, vid Friherre
Boijes och Grefve Löwenhjelms utlåtanden,
som jag vill uppehålla mig, emedan dessa, så
väl innefatta hvad de andra värde Ledamöter-
ne hufvudsak!igast anfört, såsom äfven e-
medan de uppväckt, genom den talang i sam¬
mansättning och den värma i styl, som ut¬
märka dem, en måhända särskild uppmärk-;
tamhet.
Begge dessa värde Talare hafva uppställt
sina critiska argumenter, på den för hvarje
anmärkare mäst förmånliga grund, att egent¬
ligast betragta det ämne han ogillar, under
mörka synpnnkter och blott framställa de
missbruk, han tror deraf skulle möjligen kun¬
na uppkomma; och där de någon gång tillåtit
sig ett slags erkännande af idéens rigtighet i
en upplyst och constitutionel Stat, hafva de
omgifvit detta erkännande med så många svår
righeter, att äfven denna, af dem afskiljde
förtjenst i motionen bör hos den, af deras
Den 3 Febranurii.
87
utlåtanden uppskrämde läsaren inblandas i den
öfriga fördömelse, hvartill de synts bestämma
denna motion.
Hvad har jag föreslagit mine Herrar?
Införandet af en Inrättning, som i secler exi¬
sterat i England, som länge varit i Frankrike,
och som våra Scaridinaviske medbroder Norr¬
männen äfven infört. Dessa länder äga ju,
likasom Sverige, constitutionelle styrelseformer,
ochiäro ju likasom Sverige , Monarkiska Sta¬
ter, och jag känner intet historiskt factum
som bevisar att denna ifrågavarande offentlig:
het under revolutionsfria tider bland deras lag¬
stiftande församlingar infört demagogien i Na¬
tionalrepresentationen, gjort demagoger till re-
presentanternes principaler, förvandlat patrio¬
tismens rena språk, i våldets rysvärda utrop,
förstört samhällets lugn och revolutionerat
Staten. Jag känner ej något sådant factum,
emedan jag ej tror mig böra framställa Sta¬
ters, i revolutionstillstånd förefallne uppträden,
der alla tillfällen af upprörde sinnen begagnas
för att störa ordningen och tillfredsställa en-
skilte begär på det allmännas bekostnad, när
jag talar om stadgandet af en författning som
står i förening med Statens Grundlagar, N&3“
tionens upplysning och lugna sinnestillstånd.
Jag tror mig ej, för bevisningen af min sats,
böra 6Öka jemförelser bland händelser, för—
hållanden och tidskiften som ej äga likhet, el¬
ler öfverensstämmelse med de närvarande Jag
talar ej till känslan och inbillningen, för att
genom olämplige exempel, pathetiskt fram-
itällda, uppröra och förfära dem, jag talar till
88
Den 3 Februarii,
det lugna, eftertänkande förståndet, och jag
frågar det, om närvaron vid våra öfverlägg-
ningar, af ett inskränkt antal tysta åhörare,
som vi sjelfve valt, skulle leda till samma
förskräckande uppträden i Sverige, som den
franska frihet-yran tillvägabtagfe i Frankrike,
under ett flerårigt revolutionstillstånd Äga
vi då icke mera lagar och Styrelse som utly-
das? är då vårt land ej mera bebodt af en ci*
vilicerad och redligt sinnad folkstam ? äga vi
inom oss, minsta spår till de länge arbetan¬
de driffjädrar i Franska Nationens sinnen, till
de missbruk af magtägande, som gjorde Revo¬
lutionens utbrott der, omöjlige att förekom¬
ma, om än siormande Nationalförsamlingar,
och framträdande demagoger ej bidragit till
deras grymma fortsättning Och kunna vi fruk¬
ta, att införandet, af en på varsamma grunder
hvilande liberal inrättning, skulle ådraga oss
samma öde? Jag har åtminstone ej, af detta
ämnes, i sig sjelft rena beskaffenhet, kunnat
göra mig dylika föreställningar.
Man har såsom styrkande exempel för an-
märkningarne mot offentligheten, framställt
f ranske demagogerne under Revolutionen. Men
manne deremot ej skulle kunna framvisas dylike
skadlige individers tillvaro i länder, der of¬
fentlighet i NationalRepresentationen ej är til¬
låten? Vi äga exempel deraf inom vår tid
och vårt land. Med huru mycket interes¬
se emottogos ej demagogiens utbrott, efter
vår sista Statshvälfning, offentlig gjorde ge¬
nom den tryckfrihet, vi då erhöllo? Huru
Den 5 Februarii,
89
långt hänföres hon ej, denna demsgogie, afen
så till sägande nygirig känslas uppmuntrande
bifall? Men hvad blef löijden? Allmänna
vettet och rättskänslan återvunno småningom
deras i Svenska sinnet uppnådde öfverlägsen*
het. Till lagarnes billiga kraftyttring slöt
sig den allmänna förtrytelsen, och en rättvis
Nations indignation fullkomnade ogillandet
af de falska begrepp om sanning och rätt,
man sökt bland den sprida. Det stora steget
till förädling är gjordt, och den tillfredsstäl¬
lande upptäckten måtte ej hafva undfallit den
uppmärksamma forskarens blick, att sedan
denna tid hafva demagogiska skrifter och
smädliga beskyllningar blifvit mera allmänin¬
gen ogillade, eller emottagne med den full¬
komligaste liknöjdhet.
I andra constitutionella Stater, beredes
genom tryckfriheten tillfälle för allmänna upp-
mäiksamheten, att i politiska ämnen, öfver
administrativa åtgärder, och enskilta befatt-
ninssägandes tjensteförrättningar, finna en väg-!
ledning för ett rättvist bedömande. Der uti
komma från alldeles motsatta källor, anmärk¬
ningar, reflexioner och omdömen öfver des¬
sa ämnen, och läsaren tvingas ej att se criti-
ken, utan att med detsamma lära känna den
criticerade handlingen och dess motiver. I
England, der alla lagliga friheter begagnas till
det medborgerliga förståndets förmån, och der
man med hvarje politiskt medel som offentli¬
gen synes, åsyftar att ännu närmare fästa all¬
männa interesset vid gtundvalarne för landets
90
Den 3 Februarii,
bestånd, i England finnas skrifter, som, här-
flutne från medelpunkten emellan de tvänne
ytterliga principer, genom hvars friction En¬
gelska Statskroppen äger lif, tydligast fram¬
ställa det rätta. I Sverige sakna vi, åtmin¬
stone mig veterligen, dessa utvägar. Här äro
allmänna vettet och rättskänslan sig sjelfva
lemnadej här äro de sina egna ledare i den
irrgång af stundom ensidiga och bittra raiso-,
nementer öfver förenämnde ämnen som offent¬
liggöras; här äro de ensamme moraliska cor-
xectiver mot tryckfrihetens missbruk och sam-,
hällsfridens egentliga garantier mot deras skad¬
liga följder. Och vi njuta likväl dagligen de
välgörande frukterna af lugn och endrägt. Är
det väl i en sådan Stat man skulle frukta den
vådliga Demagogiens inflytelse i Rikets första
Stånd och dess iördomliga sattsers insmygan¬
de bland nationens ädlingar, om några väl kän¬
de och upplyste personer med tystnad afhör¬
de deras dfverläggningar? Vore det billigt
att förmoda, det ett urval af medborgare (ty
något annat har jag ej föreslagit böra införas
i detta rum) i en sådan Stat som vår, skulla
begagna en vänlig inbjudning i eit af Rikets
Stånd, för att förleda sinnena och störa det
allmänna lugnet? Jag skall åtminstone ej til$
låta min inbillning en så orättvis och sårande
föreställning. Tvärtom, efter hvad jag nu ans
fördt, efter hvad den sednaste erfarenhet vi¬
sat, hyser jag den fullkomliga öfvertygelse,
att om Demagogiska meningar någonsin här
sökte inflytelse, skulle de af detta Stånd med
harmen saf en förolämpad rättskänsla, ogillas
Den, 5 Februarii,
91
och förvisas. Jag tror derföre att offentlighe¬
ten ätven i detta fall, skulle blifva för Sam-,
hållet välgörande.
Hvad har jag föreslagit mine Herrar?
Ett medel att hos den upplysta delen af Na¬
tionen vacka högre, lifligare, allmännare och
mera direct interesse för Nationalrepresentatio¬
nen; ett medel att åt den mindre upplysta
delen af denna Nation gifva begrepp om vär¬
det af en inrättning, som utgör en så väsendt¬
lig del i Samhällsordningen; ett medel att
öfvertyga bägge genom deras egen erfarenhet,
huru vigtig, graniaga och svår den befattnin¬
gen är, att genom sunda och upplysta lagar,
lemna verkställande magten nödig kraft till
Statens styrande, och genom noggrann afväg¬
ning af Statens behof och Nationens tillgån¬
gar, fylla de förra, med hvad billigtvis af de
sednare kan användas-
Man har citerat offentliga öfverläggningar
hos NationalRepresentanterna i andra länder,
och man har deraf dragit slutföljder, sorn blott
framställa detta förhållande som skadligt, och
här antagit, som medförande vådliga följder.
Man har omtalat Frankrike. Jag frågar, har
väl från och med Directorii tid, några vådliga
uppträden der åstadkommits genom detta för¬
hållande. Och i våra dagar, då vi ej kunna
tvifla om partiers sträfvande efter öfverlägsen¬
het i förenämnde land, om olika politiska o-
pinioners häftiga strider, om många åhörares
öfvervaro i Franska Kammarens sessioner, der
92
Den 3 Februarii.
opinioner blifvit yttrade, som en del af dem
lifligen delat, en del lifligen ogillat, och i våra
dagar, säger jag, upptes väl nå^ot enda
factum, som styrker den farhåga några perso¬
ner här hysa för offentligheten. Hvad skada
medförer väl detta förhållande i Norrige? mig
vetterligen ingen. Äro vi då mindre fredäll
skande, mindre patriotiskt sinnade, mindre upp¬
lyste än förenämnde länders innevånare? jag
kan aldrig medgifva detta.
Man har citerat England, välan, jag vill
begagna detta exempel, och visa hvad verk¬
ningar jag tror Nationalrepresentationens of¬
fentliga öfveriäggningar der åstadkommit.
Ingen lärer neka, att denna inrättning
utgör i Engl&nd mera än i något annat Mo¬
narkiskt land, Stats-machinens egentliga lifs¬
princip Den bildades af national-lynnet, och
den har i sin ordning, skapat och befäst na-
tionalcaracteren. Man täflar om den äran, att
i England blifva vald till NationalRepresen-
tant; och om för denna täflan, ärelystnaden
och begäret att få styra, utgöra en del af dess
driffjedrar, så rättvisas dessas motiver högtid-
ligen, då verlden måste erkänna, att Natio¬
nalrepresentationen i England, till hufvudsak¬
lig del upprätthåller detta lands magt, oefa
befordrar dess anseende.
På Engelska StatsMinistrarnes talanger„
beror utan tvifvel betydligen denna Stats Sty¬
relse, men det är uti Nationalrepresentationens
Den 5 Februarii,
93
sköte, som dessa talanger skola börja sin ut¬
öfning, det är der de skola verka; det är def
Englands ledare måste söka den popularitet,
hvarförutan de största Statsmannasnillen i detta
land ej kunna utföra något allmänt stort och
nyttigt Statsvärf.
Vi veta, att Engelska Representationen
består af tvenne heterogena beståndsdelar; och
detta oagtadt, skall man i vådans stunder, vid
frågor om Englands frälsning eller fall, i hvar¬
je Engelsman, vare sig ministeriel eller af op^
position, igenkänna idealet, af en, sin consti-
tution tillgifven medborgare.
Är ej denna alldeles bestämda national-!
caracter ett bevis på det innerliga interesse,
hvarje innevånare af detta land fäster vid dess
Styrelseformer, och är ej Nationalrepresenta¬
tionen med dess offentlighet, bland de mäst
Välgörande?
Sverige, ägande sedan 1809, en välbe¬
tänkt och i öfverensstämmelse med ali billig
offentlighet författad Constitution, har ej be¬
hof af stridande fördelningar inom National¬
representationen, för att genom den kunna
verka till Statens förmån. Opposition i Sve¬
rige emot lagstridiga och skadliga åtgärder;
är Statsmannens pligt och Medborgarens rätt,
och den lagliga utöfningen deraf, rättvisar
och upplyser Styrelsen offentlig för nämnde
åtgärder, och garanterar Nationen mot förtryck
94
Den " F einiar ii.
Med så redbara moraliska länkar i samhälis-
kedjan, huru mycket och huru lätt skulle ej
ett ökadt interesse för NationalRepresematio_
nen bidraga till utvecklingen af en sund och
utmärkt Nationalcaracter, rätta borgen för
upplyste och välmenande Regeringars fram¬
gång och rättsinte Nationers lycka och an¬
seende.
Det har blifvit yttrat, att Engelska Un*
derhuset, der åhörare äga inträde, äger rätt
att sjelft utöfva en oinskränkt lagskipande
magt öfver dem af dessa, som i något hänse¬
ende störa ordningen inom Huset, eller sorn
inför det allmänna, genom Tryckfrihetens bruk,
vanställa, beljuga eller smäda Representanter-
nes yttranden, och man har synts anse, att
utan en dylik öfverlåtenhet af arbitrair magt
åt Ridderskapet och Adeln, skulle dessa för-
gripelser obestraffade här kunna utöfva» om
Riddarhuset öppnades för andra personer,
än dess Ledamöter^ och det har tillika blifvit
yttradt, att den nya lagstiftning som erfordras
otti offentligheten här irjföraU, ej kan hänföras
till våra öfriga lagar.
Men vi äga ju redan kraftiga garantier i
våra Grundlagar, mot dylikt våld och miss-i
bruk, och dem vi tilläfventyrs sakna, mot
mindre förbrytelser af enahanda slag, bunna
vi ju i laglig väg erhålla af verkställande
maiten. 110. § Regeringsformen är ett starkt
och allmänt gä lande värn mot allt våldfö¬
rande på Riksens Ständer och störande af fri»
Den 3 Fcbruarii.
95
heten i deras öfverläggningar. Uti tryckfrihets-:
lagens 3 §. 6:te och i2-.te moraenter är tydli:
gen utstakadt påföljden för den, sorn genom
trycket smädar Riksdagsman, eller lögoefullfc
uppgifver för allmänheten, deras gärningar och
utlåtanden; och i samma lags 3 §• 3 momen¬
tet är vägen utstakad för den förolämpade, att
genom lagliga auctoriteters skyldiga biträde,
vinna skyndsam bestraffning på den bevist
brottslige. Den vederläggning af falsk uppgift,
som jag uti min motion omnämnt, att genom
ett Protocollsutdrag, rätta en i allmän Tidning
yttrad osann framställning af hvad, somiettof»
fentligt Plenum blifvit sagdt, betager efter min
tanka alldeles icke lagen sin rätt att bestraffa
den, genom fdenna preliminaira åtgärd beviste
förbrytaren. För mindre förbrytelse eller o*
ordningar, möjligen uppkomne genom offent¬
lighetens införande i Ridderderskapets och
Adelns öfverläggningar, lärer verkställande
magten, ifall mitt förslag här gillas, och af
Konungen i Nåder sanctioneras, ej underlåta
att meddela tillräckliga ordningslagar, sorn
genom den materiella policemagten, kunna
göras i ögonblicket åtlydde, om sådant emot
all billig förmodan skulle blifva nödvändigt*
Jag kan således åtminstone för det närvarande,
ej inse behofvet, att i händelse af den offent¬
lighets införande jag föreslagit, Ståndet som
den tillåtit, må erhålla rätt att utöfva samma
arb trair domsrätt, son Engelska Underhuset.
I England existera få lagar, och den, för folkets
egenkärlek skimrande friheten, är där s-å stor,
Den 3 Februarii,
ätt man har nödgats sätta denna stränga för¬
mur, för att ej löpa en verklig fara.
Man har frågat om en lagfarenhet kats
få namn af Reglementarisk ordning, som nyttjar
Väpnade magtens biträde då den motsättes?
Det är just vid verkställigheten, af de för
ordningens bibehållande kungjorde föreskrif¬
ter, vare sig af högsta magten, Länens ellet
Städernas Styrelser, som den materiella kraf¬
ten alltid blifvit använd i Sverige, vid alla
tillfällen, och på alla ställen der den oundvii
keligen varit erforderlig, och jag kärnet in-
tetciviliceradt land, der man ej följer enahanda,
för Samhällets bibehållande nödvändiga regel.
I England undviker man hufvudsakligast att
visa detta säkerhetsvapen, för att ej utan hög-
sta nöd, väcka begrepp om tvångsmedel hos
ett folk, som är ömtåligt otti bevarandet af
frihetens sinnebild, men man nyttjar det lik¬
väl i vigtiga fall med all den kraft, som all¬
tid utmärker Engelska Styrelsens företag. E*
mellertid är detta troligen ett ytterligare skäl,
hvarföre man öfverlemnat Underhuset den för¬
utnämnde domsrätten.
Man har yttrat, att vi böra bibehålla vår
Constitution orubbad, och ej efterapa andra.
Långt ifrån att ofFentligheten rubbar vår Con*
stitution, är den uti fullkomlig öfverenstäm-
melse med en del af dess föreskrifter och
öfverallt med dess anda. I Regeringsformen
finnes intet förbud emot Öppna Plenas hållande
inom
Ben 3 Februarii,
9?
inom Stånden: och uti tryckfrihetslagen, äfven
Grundlag, finna vi, att till och med ministeriel-
Ja och Bankens hemliga ärenden kunna blif¬
va offentliggjorde. Att efterapa andra är
sällan mitt votum, men då detta sker, när
3tnaken eller modet det åstundar så torde det
ock kunna ske, när förnuftet det gillar.
Det har blifvit yttradt, att en mindre väl¬
talig döljer sin tanka om offentlighetea införes,
och att således personer derigenom skalle
utestängas från sin yttrande rätt. Det är mig
aldeles omöjligt att fatta denna slutföljd. Skul¬
le val desse Talare hindras att begagna sin
yttrande rätt, om deras åhörares antal ökades,
från 1300 personer, hvaraf detta Stånd nu
nära utgöres, till kanske 100 mera, bland
hvilka sednare, de sannolikt personligen kän¬
na flere än bland de förra? Hvilken fruktan
skulle afhålla dem derifrån? Menar man den,
att i allmänna tidningar få se utdrag af sina
ojusterade yttranden, så är det intet annat, än
hvad som nu dagligen sker, fastän jag här hört
detta föreses som ett blifvande ondt, om offent¬
ligheten tillätes. Kan någon föreställa sig,
och äga vi någon rätt att fordra tystnad öfver
våra yttranden tills de blifvit justerade? Är
denna församling ett Ordenssällskap , der
hemligheter förvaras genom edsförbmdelser,
eller är den en andel af nationens represen¬
tanter mäst värderad af den, då dess nit och
rena bemödanden äro mäst kända. Och om
vi för ett ögonblick skulle föreställa oss den
Bil, till Rid. «. Ad. Pr, 1 Afd, 7
98
Den 3 Februarii.
möjligheten, att tänkesätt af mindre god halt
här yttrades, låter det då tänka sig att detta
ej skulle utom Ståndet blifva kändt? Och
skulle ej ett allmännare ogillande af slike tän-
kesätt, säkrast qväfva det skadliga frö man
velat utså? Man har sagt, och det med rätta,
att vi sakna Läroanstalter för bildandet af
talare i den parlamentariska talarekonsten, och
att detta i förening med offentligheten skulle
hindra mången ovan talare, att låta höra sig,
emedan man troligen menar, att de förskräc¬
kande främmande åhörarne skulle imponera på
hans blygsamhet. Jag erkänner att vi sakna
dylika bildningsScholor, och tror detta vara
en verklig brist i ett land der Nationalrepre*
sentation existerar, men jag tror ej derföre,
att denna brist bör ersättas, genom för tidiga
tentamina i Ståndens Plena, emedan man af detta
ej har rätt att vänta annan Verkan, än volu*
minösa Protocoll, utan att göromålens behand¬
ling derigenom påskyndas. Det är en stor konst
att tala väl och med nytta för saken och
de hörande, men det är en icke liten konst
att höra väl, och den äger i så måtto lika vigt
med den förra, att man med densamma bör
göra början. Man har yttrat fruktan att för
varma discussioner här kunna förefalla, hvilka
man ej tror vara lämpligt, att som orden fallit,
allmänheten afhörde. Men hvarifrån täger
man då denna allmänhet? Det är åtminstone
icke ur min motion; ty jag har aldrig före
slagit allmänhetens inträde på Riddarhuset,
utan endast ett bestämdt antal personers, som
Den 3 Februarii,
99
af Ridderskapets och Adelns Ledamöter utval¬
des bland dem de sjelfve kände.
En varm discussion okar rätt ofta både
Värdet och iptresset af ett ämne* och emot ett
för varm, ansér jag ingalunda origtigt att för.,
moda, det främmandes närvaro och snar vun¬
nen publicitet, skulle blifva ett modererat cor-;
rectif. Denna förmodan står ej i contradition
med den nyss föregående, ty jag trör ej» att
så dane åhörares närvaro som jag föreslagit,
qväfver en ovan talares mod att uppträda på
sin bänk, men jag tror att denna närvaro å-
terhållet en van talares olämpliga utbrott om
ett sådant fall någonsin skulle komma ifråga.
Jag har äfven hört framställas att sköna
theorier äro förledande för den tänkande, men
att deras practiska andel stödd på erfarenheten,
rycker honom ur en drömverld der allt är
godt, till den verkliga, der det goda miss¬
brukas.
Jag medgifver utan svårighet vigten af
denna reflexion och lämpar den gerna som en
Varning för framtiden på mig sjelf, men jag
tror dock annu att jag hvarken genom beskaf¬
fenheten, eller mängden af de förslag jag fram¬
ställt, röjt någon öfverdrifven kärlek till för¬
ledande theorier. Åt forskningen inom fantaJ
siens områdan lemnar jag visserligen stundom
min tanka, men ännu hafva ej drömverldens
mystiska bilder förvillat de begrepp jag äger
öfver den verkliga. Att det goda missbrukas
Den 3 Februarii.
i denna sednare är en sanning, men då denna
sanning bevisar att det goda finnes, så hafva
missbruken, framställande det onda, i och tued
detsamma förtydiigadt för den tänkande mensk*
ligheten, skillnaden emellan dygder och brott.
Finnes väl på jorden något ämne, i hvars
spår rysligare följder af missbruk och förvil¬
lelse röjås än Christna religionen? och skulle
likväl, något upplyst och varmt hjerta vilja
rösta mot dess antagande, om den ej funnes':?
Se der mine Herrar, utvecklingen af det
ämne, som under sistförflutne Riksmöte här
framställdes och upptogs, och sorn jag vid
detta nu satt å bane. Måtten J, mine Herrar,
genom Eder upplysta och opartiska granskning,
i detta utlåtande inse, att jag ej föreslagit
något, hvarken constitutionvidrjgt, eller för
våra öfverläggningars frihet och värdighet
skadligt medel. Motionens driffjäder är ett
rent nit för det sanna och rätta, och dess fram¬
trädande i dagsljuset, är ett uttryck af min
öfvertygelse, öfverensstämmande med mången
annan vältänkandes.
Jag har varit lång, förlåten det, men mina
motståndare hafva, under erkännande af tan¬
kens förtjenst, fjettrat den med så många band,
och hafva med så mycken skicklighet bortskymt
dess ljusa sidor, att jag nödgats restaurera taflan,
för att göra den åter åskådlig.
Om samtiden skulle tveka att afgöra
denna frågas halt, så skall den kommande
Den 3 Februarii,
Iei
oförsagdt bestämma hvem som haft rätt, dea
som talat för, eller den som talat emot offent*
ligheten.
N:o 2.
Grefve von Schwerin^ Fredric Bogislans:
Den anledning som vid justeringen osökt
erbjudit sig åt mig att fylla en bland folkre¬
presentantens pligter, som jag räknar bland de
heligaste, den kan och vill jag icke lemna o-
begagnad. Mig synes folks representanten änru
icke hafva gjort sin pligt tillfyllest derigenom
att han bemödat sig att sjelf lära känna de Grund¬
lagar sorn han besvurit Han har löfval för¬
svara dessa Grundlagar. Ingen är för hvilken
icke denna Ed är helig; mer mången torde
glömma, att det ges ett medel att förekomma
det detta försvar aldrig må behöfva sträckås
till förbindelsens yttersta fordran; och detta
medel är, att så ofta omständigheterna dertill
föranleda, fästa uppmärksamheten på de följ*
der som uppkomma, när en sådan lagarnas til¬
lämpning yrkas, som förråder att man icke
känner lagarne, eller icke tolkar dem rätt, och
i följd deraf icke lemnar dem den agtning som
dem tillhör.
Det constitutionella lifvet har också sin
barndomstid. Det fordrades ett halft Secel i Eng¬
land innan rolerna på det offentliga lifvets
stora scen fingo sina bestämdt teknade cara-
ctererj i ett annat land, sorn redan i en längre
tid haft en Nationalscen, hfit den ännu icke
10*
Den 3 Februarii,
hunnit stort utöfver rangen af en Thecitre des
varieies. Må det^derföre icke förundra oss att
se huru man här ännu den ena dagen silar
mygg, och den andra dagen sväljer kameler.
Vår lagstiftares åtgärder till förekomman¬
de af öfverraskning vid beslutens fattande,äro
icke mindre visligen beräknade, än hans åtgär¬
der til afböjande af det Ministeriella inflytan:
det på valet af de personer, åt hvilka uppdra¬
get lemnäs att reda de frågor öfver hvilka
Ständerne skulle besluta,
I så måtto hafva desse 2;ne frågor blif¬
vit beslägtade, att i dem båda inkräktning
ägt rum, inkräktning af opinionen på la¬
gens gebiet, inkräktning på de garantier, sorn
Jagstiftaren förlänt åt folket och ålagt folkets
representanter att åtkommande slägter förvara.
Hvad stadga Jagarne om frågors bord¬
läggning? RiksdagOrdningens 49 §. säger?
”Hvar och en allmän fråga som första gången
i något Stånd förekommer, skall, så vida ej
Ståndet enhälligt genast densamma till veder-'
börligt Utskott förvisar, ligga på bordet till
nästa Plenum,” Vidare säger denne §. ”Hvar
och en fråga af annan än allmän beskaffenhet,
äfvensom prreliminaira hemställanden och för¬
frågningar ifrån Utskotten, må genast kunna
afgöras.
En motionerad Tacksägelseadress, vid
hvilken hvarje serskildt Stånd kan föreslå ma-
Den 3 Februarii,
103
dificationer och tillägg, som föranleder till
flerfalldiga communicationer Stånden emellan,
måtte väl vara en fråga af allmän beskaf¬
fenhet.
RiddarhusOrdningens 3S §., som samman¬
stämmer i samma afsigt, är med större försig¬
tighet affattad. Den säger: Att ’’när ett skrif-
teligt Memorial inkommer, hvarå Remiss till
Utskott ej begäres eller pröfvas nödig, bör
detsamma ovilkorligen, utan afseende om nå¬
gon det äskar eller icke på bordet läggas, och
ej förr företagas, än efter den ordning före¬
dragningslistan utmärker,
Lagstiftarens afsigt är här ganska klart
uttryckt. Det är öfverilningen han vill af¬
böja. Remitteras frågan till ett Utskotts hand¬
läggning, så finns tid för granskningen. Gö¬
res propositionen genast efter första uppläs¬
ningen, så kunna stundom väsendtliga om¬
ständigheter undfalla en; och rättelse kan icke
äga rum; beslutet kan icke ändras, ehuru til¬
lägg kunna göras.
Jag har hört påstås att hvad Riddarhus¬
ordningen kan mena med uttrycket: Skriftligt
Memorial, vöre något annat än hvad RiksdagsOid-
ningen förstår med uttrycket Allmän fråga. Det
är ganska sannt, men det måste väl medgif-
vas att ordet Memorial icke betyder annat än
titeln på saken eller documentet; föranleder
det ämne, hvarom Memorialet handlar, till ett
besvarande med Ja eller Nej, med eller utan
Den 3 Fsbruarii,
tillägg e!kr ändringar, så innehåller memoria¬
let en fråga, en väckt fråga tilldess den blif¬
vit besvarad.
Det Hedervärda BondeStåndets Ridder-
skapet och Adeln meddelade Protocol Isutdrag 9
bevittnande det beslut, som BondeStåndet fat¬
tat innehöll tillika en inbjudning till Ridder-
skapst och Adeln att deltaga i dess beslut.
Inbjudningen var en motion, en fråga som
skulle besvaras; Titeln af Protocollsutdrag all¬
deles enahanda med titeln af Memorial; Och
då frågan var af den beskaffenhet, att dess
remitterande till Utskott icke kunde äga rum,
skulle den ovillkorligen bordläggas, man
afseende ora sådant af någon äskades el¬
ler icke.
Jag känner rätt väl att bordläggning vid
frågor af denna art förr icke ägt rum. Icke
jSia, då Riksens Ständer uppdrogo åt dåva¬
rande Hans Kongl. Höghet KronPrinsen att i
händelse af Konungens sjukdom förestå Rege¬
ringen; och icke eller 1817, då samma önskan
yttrades, i afseende på då varande Hans Kongl.
Höghet Hertigen af Södermanland. Men Stän-
dernes åtgärder vid båda dessa tillfällen voro
yttranden af tillgifvenhet och förtroendeför per¬
soner, rättfärdigade och påkallade af tider¬
nas skick.
Genom ofvsnnämnde åtgärder har det
bildat sig en opinionens inkräktning på lagese
Den 5 Felruanii-.
gebiet, som ledt derhän, att man i samma ca-
thegorie velat ställa åtgärden af en Tacksägelse-
adresse, som uttrycker känslan at ögonblickets
förhållande emellan den verkställande makten
och Nationalrepresentationen, samt ofvannämn¬
da s:ne högtidliga declarationner af Nationens
tillgifvenhet för sin dynastie, gifna, icke i af¬
sigt blott att uttrycka ögonblickets känsla,
utan gifna för att betrygga kommande Slag—
ters trefnad.
Vid 1817 ars Riksdag, då ett tillägg till
Tacksägelseadressen, som hade kunnat behöf¬
va någon jemnkning i ordalagen utan föregån¬
gen bordläggning beslöts, gjorde Jag mig sjelf
det löftet, att i en dylik händelse erindra om
lagens fordran. Då BondeStåndets Protocolls-
utdrag upplästes hade jag visserligen genast
kunnat fästa Ridderskapets och Adelns upp¬
märksamhet derpå, att, hvad Konungen sjelf i
sitt tal till Ständerne nämnt glädjande för ossf
påkallade uttrycket af våra tacksamma käns¬
lor för Konungens omsorg om kommande släg-
ters trygghet, framför uttrycket af vår tack¬
samhet för de omsorger om Riksets Sty¬
relse i allmänhet, hvaraf RiksdagsBerättelsen
uppHäller taflan. Kanske hade jag då ock
genast kommit i hog att förelå de rättelser
både till ordfogning och till mening som mo¬
tionen kunde behöfva. Man säger icke omsorg ss
utan man brukar säga: omsorg får etter om¬
sorg om.
En Tackaägelseadresse, bör sl sfySsssrsss
Dea 3 Februarii.
att deri icke mindre motsvarar deras värdighet
som tolka känslan af folkets tacksamhet, än
dens som är föremål för densamma Tacksä-
gelseadressen bör lyfta Konungens peron högt
ofvan om de organer förmedelst hvilka han
verkar. Hvad mot dessa organer, eller hvad
i en och annan Styrelsens grenwi Ständernas gran¬
skande Utskott skulle möjligen kunna an¬
märkas, såsom icke motsvarande Konungens
allmänna omsorg om Riket och dess Faderliga
känsla för sitt Folk, äger ingen gemenskap
med folkets hyllning åt sin Konung. Derföre
bör ock hvarje ord i en TacksägeDeadresse noga
öfvervägas: Och det säger sig sjelft, att om hvad
ett Stånd efter hållen öfverläggning, anser bö¬
ra vara TacksägelseAdressens caracter utaf ett,
annat Stånd, skulle utan förutgången öfver-
läggning godkännas, så är det tid att göra slut
på lagens complaisance för en felaktig opinions-
fordrao.
Derföre var det ett fattadt heslut hos mig
att i händelse af en motionerad tacksägelse¬
adress, erindra om Lagens fordran. Att min
åtgärd i första ögonblicket skulle kunna miss¬
tydas, borde jag befara. Men jag visste att i
alla länder, och främst bland alla, i Sverige,
den fria opinionen lätt låter justera sig af lagen*
Om bordläggningsåtgärden fått en skarpa¬
re caracter derigenom, att Protocollet namnger
den person sorn begärt den, och nämner blott
en, då likväl tvänne begärt den, så lärer Rid*
darhusSecreteraren kunna intyga, att jag icke
Den 3 Fcbruarii,
107
askat en sådan omständlighet- Det fästade ock¬
så min uppmärksamhet, att vid detta tillfälle
höra en formel nyttjas, som icke är vanlig. Jag
mins mig icke hafva hört andra formler nytt¬
jas än dessa; lade: på bordet; begärdes på bordet.
Jag förutsåg att man kunde vilja anse a-
dressens läggande på bordet, såsom en signal
att den hvilade till debatte. Debatter öfver,
eller rättare i anledning af motionerade tack¬
sägelseadresser kunna naturligtvis icke af lag¬
stiftaren anbefallas. Det beror af ministern
att såsom minister deltaga i öfverläggningar
och discussioner eller att låta bli det; det be¬
ror af dem, hvilkas åsigter stå i opposition till
ministrarnes, att utveckla sina åsigter och be¬
strida de sednares, eller att inskränka sig till
att med Ja eller Nej besvara hvad Utskotten
säga. Äger debatt rum, så är det i alla fall
blott om åsigterna som man strider; de per¬
sonliga förhållanderna höra icke dit.
Men då Lagstiftaren anbefallt att ett me;
moria! eller en motion skall 2:ne serskilta
gånger upplåsas; då han gifvit hvarje Stånds
Ledamot rätt att fritt tala och utlåta sig i alla
frågor, sorn under öfverläggande komma, då
våra Lagstiftare varit upplyste och ädle män,
hvilka hela lagstiftningen igeoom tydligen å-
dagalagdt att de ansågo Constitutionens för¬
nämsta garanti ligga i den fria yttrande rät¬
ten och den derigenom bildade opinionen, så
ligger i allt detta beviset att de insett dc-
X0&
Den 5 Februarii,
batternes nytta och velat bereda möjligheten
dertill.
I sanning, sedan en gång intresset för det
allmänna vaknat; sedan man börjat blygas att
gå en och en i sender till det stora Natio-
nalbordet att äta sig mätt; sedan med intres¬
set för det allmänna också insigterna växt och
förmågan att se och bedöma sakerna; sedan
det blifvit omöjligt att hindra folket ifrån att
samtala öfver allmänna angelägenheterna, i-
frsn thecotterierna ned till de samlingsställen,
der arbetaren en stund, från dagens mödor
hvilar sin kropp och vidgar sått hjerta, synes
säkraste correctivet mot granskningslynnet»
möjliga missledningar just ligga i dessa hög¬
tidliga Nationalsamtal , sorn gifva anledning
till ömsesidiga explicationer och göra möjligt
aft i de väsenddigaste delarna ideerna kunna
justera sig Jag föreställer mig att det för äd¬
la Ministrar borde vara lika angenämt att få
höra hvad man har att säga om deras åsigter,
som det bör vara påkostande för dem att veta,
att det är om dem man talar så snart de af-
lägsnat sig.
Hvad hafva icke Ministrarne allt för sig
vid dessa offentliga strider? Den redan vunna
erfarenhet, det redan gifna anseendet, den
friare tillgången till de materiaiier som till
stridens förande fordras, och derjemte biträdet
af alla Riddare som äga den inre aningen att
dera*, sköldar skola af framtiden tecknas, då
å andra sidaa ingen gerna kan våga uppträ¬
Den 5 Februarii,
da, sorn icke redan presterat prestanda, hvad
moraliska Caracteren och sakkännedomen be¬
träffar.
Jag har inom dessa murar hört Axel Fer»
sen, Carl DeGeer, Claes Frietzky och Arvid
Spaldencreutz tala för grundsatsers helgd; jag
hörde dem tala i en tid, då inga ansvarighets’
lagar,j ingen medgifven granskningsrättighet
fanns; då det var svårt att åskilja den soria
tillstyrkt åtgärder från d.n sorn befallt dem;
då afund och agg hindrade mången ifrån att
förstå, att det språk som de talade var ädle
mäns språk.
Hvarföre så tyst nu mot förr? finnes det
ingen ting att tala för? Ingenting art för¬
svara?
Inkräktningar kunna äga rum, utan att
det finns vilja att inkräkta. Jag tror mig haf'
va visat det sä väl i den fråga hvarpå jag i
dag fästat Ridderskapets och Adelns uppmärk¬
samhet, som i frågan om det ministeriella in¬
flytandet på utöfningen af Folksrepresentao-
ternes valrättighet Jag förkiarar att jag hvar¬
ken i det ena eller det andra förhållandet tror
någon föresats hafva funnits att inkräkta på
de garantier, sorn lagstiftaren förlänt åt folket.
Men inkräktningarne ske genom tillfälligt^
vis bildade opinioner, åt hvilka tiden sedan
ger häfd och en art af constitutionalitet. Om¬
ständigheter inträffa sednare sorn påkalla bebel af
110
Den 3 Februarii.
krafter3 man tar den kraft som ligger en när¬
mast och innan korrt, utan att mången gång
sjelf kunna göra sig redo för huru det gått
tili, äro rålinierna förvillade.
Deri ligger Adelns sköna prerogativ att
den, såsom född till rättigheten att bland fol¬
kets Lagstiftare taga säte, och finnande för
sig en benägenhet att mötas med förtroende,
kan, då det behöfs, uppträda såsom medlare
emellan lagen och opinionen, emellan den för¬
flutna och den närvarande tiden. Bör det kun¬
na ogillas att en man deltager i utöfningen af
en rätt, och i fyllandet af en pligt, sorn han
så mycket mindre anser stå i motsägelse med
pligterna af sitt enskillda kall, sorn, för ho¬
nom, det constitutionella förhållandet äger sitt
största värde deri, att det utgör detta lifvets
högsta bildningsanstalt, för det som är lätt
och ädelt.
Bilagor
till PleniProtocolIet för flen 3 Fe¬
bruarii, eftermiddagen.
N:0 1.
Herr Amell, Larf:
Den nådiga Proposition Kongl Majit be-
hagat göra, om det så kallade Schlegelska god¬
Den 3 Fcbmarii.
lil
set i Halland, är för denna province så vigtig
och fördelaktig, att jag anser mig i ödmjuk¬
het böra tillstyrka dess antagande af det Utr
skott, hvartill den blifver remitterad.
Rikets Ständer hafva väl i sista Riksdags-
Beslutet i underdånighet anhållit, att Konun¬
gen om dessa hemmans inlösen i nåder täck¬
tes föranstalta, derest den funnes för Kongl.
Majtt och Kronan fördelaktig, samt till detta
ändamål anslagit nödige medel, men Rikets
Ständer kände då icke de sedermera uppdagade
omständigheter, som innefattas i närvarande Kon¬
ungens nådiga proposition, och hvilka icke alle¬
nast göra denna äterlösen tvistig, utan äfven
så förnärmande en på god tro innehafd och
nära tvenne sekler opåtald lemnad ägande rätt,
att denna fråga på sätt Kongl. Majtt i nåder
föreslagit, synes böra förfalla. Alla dessa hem¬
man innehafvas nu under full Frälsemannarätt
af Svenske män ur alla stånd och hafva ofta
tid efter annan gått i köp samt blifvit genom
anslag på Rättens dör offentligen uppbudne,
utan att Kronan eller dess Ombud klandrat de
ingångne köpen, hvarå Tingsrätterne meren¬
dels meddelat laga sköte och fasta. Denna åt¬
komst kan icke brytas utan Domstols åtgärd
och med tillämpning af Kongl. Förklaringen den
14 Maj 1805, angående 20 års tid för klander å
fast egendom, utan i de fall, der Domaren i Fa-
stebrefvet förbehållit Kongl. Maj:t och Kronan
Dess lösningsrätt och hvilket förbehåll, blott
i senare tider blifvit gjordt i en enda Härads-
höfdings Domsaga.
Den 5 Februarii,
TingsRätterne lära så mycket mindre an¬
se det betänkligt att med ovilkorlig laga fa¬
sta bekräfta de ingångne köpen, som ingen
punkt eller clausul uti det för Kammar- och
OeconomieRådet Schlegel utfärdade köpe-bref
förbjuder honom, att sin rätt till annor man
upplåta och, då hela godset under Konung Carl
Xl:s Regering af Reductions-commissionen varit
seqvestreradt, men efter skedd reduetion af 23
mantal, åter frigifva, hafva innehafvarne tryg¬
gat sig vid denna åtgärd och anlett sig såsom
rättmätiga possessorer af en egendom, som
denna förfärligt stränga auetoritet lösgifvit.
Men om också dessa hemman skulle å-
terlösas och derigenom ifrån F alse förvandl-as
till Krono, hvilka personer skola å dem an¬
ses såsom Krono-åboer och äga rätt förvärfva
dem till Skatte, antingen Frälsemannen som
nu aga dem, eller deras Landtbönder? och om
frågan afgöres till förmån för de senare, huru
skall det förhållas med de hemman som inne-
hafvas af ofrälse Ståndspersoner eller sjelfä-
gande bönder? mångfalldiga ömtåliga ^tviste¬
ämnen, skola här yppas och jag för ställer
mig med bekymmer det missnöje, som nöd-*
vändigt måste uppstå, då ägandi rätten så våld¬
samt flyttas från den ena medborgaren till den
andra. Rikets Ständer hafva väl i Riksdags-
Beslutet undanröjt dessa frågor genom före¬
skriften att de hemman, som före försäljningen
till Schlegel voro Krono, borde på allmän au¬
ction bortarrenderas, men huru obarmhertigt
och
Dea 3 Februarii,
113
och opolitiskt vore det icke, att på en gång
göra 4 a 500 Bondfamiljer brödlöse och hus-
ville, ty ingen optionsrätt till arrendet är för¬
behållen, och om den medgifves. hvem får
begagna den antingen nu varande hemmansä¬
garen eller landtbonden? Genom dessa arren¬
den åsyftades troligen en högre inkomst för
Staten, men har man besinnat, att dessa Ska¬
de Statsbidrag från en fattig och af naturen
vanlottad province, än mer skulle utarma den¬
samma, och sluteligen dessa arrenden upphö¬
ra att kunna utgå samt hemmanens förfall och
ödesmål blifva närmaste följden.
Att denna återlösen genom hemmanens
försäljande till skatte ej skulle för Staten blif¬
va fördehgtig, är af den Nådiga propositio*
nen att inhämta, och då finnes i min tanka
icke något enda skäl, hvarföre den bör sko.
Jag anhåller derfö<e att R k. ts Ständ r täck¬
tes antaga Konungens Nådiga proposition och
utbeder mig ödmjukast af Höjgvälbome Herr
Grefven och LanchMarskalken, samt Ridder-
6kapet och Ad, In att detta mitt anförande
måtte få åtfölja densamma till vederbörligt
Utskott.
eif
N:o 2.
Grefve Hård, Carl Gustafi
I anledning af den utaf Herr Friherre
Boije väckta, och af Herr Ehrenborg till ea
Bil, till Ridd, o. Ad. Pr. I Afd. g.
Den 3 Februarii,
del understödde motion om inställande af lag¬
sökningars verkställighet emot gäldenärer till
f. d. FilialDisconterne, uti hvilken motion jag
äfven instämmer, torde mig tillåtas tillägga
några ©rd.
Som det icke är för dessa gäldenärer til¬
låtit, att under den ännu återstående utrednings¬
tiden intill den 30 nästkommande September,
göra någon omsättning) utan lånen då, lill sitt
hela belopp, ovilkorligen skola vara inbetai¬
de eller lagsökning till deras indrifvande an¬
ställd, skulle naturligtvis den , såsom sä¬
ker tillgång för Discontutredningen, påräk¬
nade, hos läntagare utestående Summan af nä-
ra 900,000 R:dr, inom denna korta tid ur rö¬
relsen indragas.
De menliga följderne häraf har Herr Fri?
herre Boije utredt och de kunna icke betvif-
las af någon, sorn icke är alldeles okunnig
om den i Landsorterne redan rådande pennin_
gebrist. Någon utväg torde således snart
böra vidtagas till förekommande af den fara,
som hotar mångå enskilde och medelbarligen
äfven det allmänna , genom en sträng til¬
lämpning af det i detta afseende nu gällande
stadgande ; men jag vill likväl inte, att Di-
scontutredningens säkerhet skulle äfventyras.
Till ändamålets vinraande, med detta vil¬
kor, torde vara nog, om de nu utestående
Discontlånen fiogo i t. ex fem terminer inbe¬
talas; om de redan lagsökte gäldenärerne lem<*
oades två månaders rådrum, till fullgörande
Den 3 Fehruarii,
af första afbetalningen, under hvilken tid re¬
dan utmätt egendom tjenade till säkerhet; Otti
samma tid af två månader finge äfven fram¬
gent begagnas af dem, hvilkas lån framdeles
förfalla5 och om 6luteligen åt Herrar Full-
mägtige i RiksgäldsContoiret uppdrogs att till¬
se, att der gäldenärer eller löftesmän ansåges
icke vederhäftige, sådan säkerhet anskaffades,
hvarigenom allt äfventyr af förlust förebygg¬
des. Denna senare omständighet anser jag va¬
ra af vigt, alldenstund, enligt förra Reglemen¬
tet, om jag icke bedrager mig, låntagaren icke
varit förbunden, att ställa annan borgen, om
än den förra varit oduglig, så länge han Inom
föreskrifven tid fullgjordt omsättning.
Jag anhåller att dessa anmärkningar fä
åtfölja Herr Friherre Boijes memorial till ve'
derbörligt Utskott.
N:o 3.
Herr Hjelme, Carl jaeobi
Såsom föreståndare vid det i Götheborg
inrättade UtredningsContoir för f. d. Filial-
Disconternes utredning, har jag varit i tillfäll#
att inse nödvändigheten af den proposition,
Herr Baron Boije nu framställt, rörande in~
hiberande af alla lagsöknifigar mot de närvä- ■
rande skuldsatte i förenamkde Disconter. Jag
anser det så mycket nödvändigare, som troli¬
gen derigenom manga menniskors ofärd skulle,
Den 3 Februarii,
om ej alldeles förkommas, dock uppskjutas,
hvilka saknande alla tillgångar genom den rå¬
dande penningebristen och de mångå högst
oväntade svårigheter, sorn göres vid lånean-
sökningar pä den enda Discont, som nu exi¬
sterar, ej hade annan utväg än att uppgifva
sin stat, hvarigenom ytterligare ett ännu stör¬
re antal skulle blifva lidande och olycklige.
Jag får derföre ödmjukeligen instämma i hvad
Friherre Boije föreslagit, att alla lagsöknin¬
gar måtte inhiberas och hvila, intill dessatt Rik1
sens Ständer hinna taga i öfvervägande hvad
rörande desse Disconter kan komma i fråga
och deröfver fatta beslut, ssmt tillägger, att
ifrån den dag en sådan inhibition kungjor¬
des och sattes i verkställighet, den påbudne
öfverräntan skulle upphöra och endast laglig
ränta af 6 procent beräknas, intill dess full¬
komlig reglering blefve uppgjord. Att detta
ma få åtfölja Friherre Boijes memorial, derom
anhåller jag ödmjukast.
N:o 4.
Friherre Wrangel, Henning:
I anledning af Friherre Boijes och Lands-
höfdinge Ehrenborgs framställda mo'ion, rö¬
rande de svårigheter , som möta indrifv3ndet
af Fili:ilDisconternes fordringar, torde Ridder-
skåpet och Adeln tillåta, att jag i detta ämne
yttrar några ord, hvarigenom jag vill göra
Ridderskapet och Adeln uppmärksam på lan¬
dets ställning i allmänhet, hvilken icke öfver-
Den 3 Februarii,
il 7
ensstämmer med den ton, som tyckes vara
rådande inom Hufvudstaden.
Äfven Skåne kan räknas till de provin-
cer, som hafva ökade skäl att klaga öfver nä^
ringarnes förtryck, och detta förtryck blifver
ännu hårdare om icke ett beslut fattas, som
mildrar FilialDisconternas stränga execution.
Jag har nämnt Näringarnas förfall,,— Och
hos mig förenäs lätt, att vara erkänsam för
det goda man njutit, äfvensom upprigtig och
sann i framställandet af de önskningar, som
ännu återstå att göra.
Det tillhör Riksdagsmannen mer än nå¬
gon annan, att ej lämna något tillfälle obe-
gagnadt, då fråga är att gifva ett fullständigt
begrepp om landets sanna belägenhet — och
således med hela sin förmåga och hela sin
kraft medverka till afhjelpande af hvad som
är felaktigt.
Den tid af fem år som förflutit sedan si¬
sta Riksmötet, har lemnat oss tillfälle nog att
erfara så väl det gagneliga , som det mindre
fördelagtiga af landets inre styrelse.
Åkerbruket, handeln och konstfliten haf¬
va kanske i allmänhet icke gjort de fram¬
steg man bordt förvänta Om ock conjunctu-
ren i Europa till någon del föranledt sakernas
närvarande ställning, så är det likväl troligt,
att de systemer sorn man antagit till efterföljd
lis
Den 3 Februarii,
så i financielt sorn commercielt afseende, ännu
mera bidragit till vår närvarande förlägenhet,
hvilken är mera märkbar i inon af Provin-
cernas afstånd från Hufvudstaden, och att de
verkat på näringarnas aftynande, genom af-
sättningarnes föiökade svårigheter, bristande
tillgångar orsakade af varuvärdenas förminsk¬
ning , oberäknadt bibehållandet af lika sto¬
ra skatter, penningeförlägenhet öfver hela
Riket, om än inom Hufvudstaden mindre märk¬
bar , det stora ölverflödetaf sådane utländska
varor, som inom landet kunna alstras, och
brist på dem som i Sverige aldrig finna täflan,
skadliga monopolier, som försvåra alla der¬
med icke begåfvade medborgares speculatio-
ner: dessa äro i min tanka, de af ett felagtigt
systeme beroende orsaker, som mer och min¬
dre bidragit att qväfva all Industrie, eller
att hindra dess utveckling.
Då ofvannämnde omständigheter komma
att under loppet af detta Riksmöte, ofta sys¬
selsätta hvarje vältänkande Svensk man, så
vill jag ej nu borttaga tiden med att inlåta
mig i detailler af ämnen, sorn i sin ordning
skola grundligare behandlas.
Då i hvad jag nu yttrat, en korrt öfver¬
sigt blifvit leornad af näringarnas belägenhet
i allmänhet} då från alla Landsorter klagan
höres, öfver dessa fordringars brådstörtande
indrifvande, så tror jag mig hafva uppfyllt
en Riksdagsmannapligt mot hemmavarande
Medborgare, då jag i allt tillstyrker Frihet¬
Ben 5 Fcbruarii,
te Boijes och Landshöfding Ehrenborgs mo¬
tioner.
Jag slutar detta anförande med full till¬
försigt till Rikets Ständers uppmärksamhet på
landets ställning i det hela, hvarvid jag en¬
dast varit ledd af m»n medfödda kärlek till
Fosterlandet.
N:0 5.
Grefve Wachtmeister, Hans:
Den af Friherre Boije uti Plenum den 39
uti förra månaden väckte motion om anstånd
m<?d betalning för låntagare uti f. d. FdialDi-
sconterne, går jag nu att understödja.
Innevånarne uli det mig Nådigst anför¬
trodde Län äro väl ej synnerligen besvärade
med dylike lån, men dä billighet och StatsVer-
kets eget interesse 6ynas tala för saken, har
jag ej kunnat neka mig, att yttra denna min
öfvertygelse. Vöre irågan, att lemna enskilte
personer anstånd med betalande af deras skul¬
der till andra äfven enskilte personer, kunde
aldrig ens tvekan blifva att ju icke en sådan
proposition borde utan ringaste betänklighet
afslås, ty inga considerationer, äfven de mäst
ömmande kunde någonsin rättfärdiga ett så¬
dant våld å äganderätten. Nu åter är det Staten,
det vill säga vi sjelfva, som är fordringsäga¬
re och vi hafva således full rätt att pröfva
1*0
Den 3 Februarii,
om anstånd med betalningen kan äga rom el-
ler icke.
Att för närvarande stor penningebrist el¬
ler kanske rättare tnyken svårighet, att få
låna penningar, finnes uti landet, lär#'r ingen
neka. Utom Hufvudstaden , dir Discontens
närvaro lemnar en lättare tillgång på pen¬
ningar och möjligheten för SlottsCancelliet,
att med mera noggrannhet, mera skyndsamhet
handhafva executionslagarne, ett störr- hoppom
långifne penningars snara återbekommande, är
ställningen i allmänhet sådan, att äfven den
mäst förmögne endast af vänskapen eller en
på allmänt känd accuratesse i penningeaffairer
grundad Credit kan vänta sig lånebiträden.
Det är endast i andra rummet, som hans för¬
mögenhet i fastighet kommer hos den långif-
vande i beräkning. Hvad utsigt till pennin¬
gars erhållande skulle da väl den hafva, hvars
egendom är för skuld utmätt? Hans belägen¬
het är ryslig. Den credit han kunnat hafva
är förspilld, och hans vänner kunna som van¬
ligt i nödens stund, ej hjelpa. Pä hvad sätt,
om han är lagsökt för lån i FiliaiDisconterne
har han väl förverkat den längre betalnings¬
tid, han vid lånets upptagande kunde påräk¬
na, och hvad förlust skulle väl tillskyndas
Staten, om han nu finge ett längre anstånd och
lättart b*talningsvilkor , om hart nu äterfinge
rättigheten att ytterligare omsätta sitt lån?,
Visserligen ingen. Snarare skulle full afbe¬
talning vara att vänta, ehuru endast smånin¬
gom, af mången hos hvilken brist vid ut*
Den 3 Februariii
»21
matning och executiv försäljning nu uppstår*
lag medgifver att en tid för lånens full-
komliga inbetalning har bordt stadgas, men
den lär utan skada kunnat vara rymligare än
den, som blifvit antagen och i alla fall kan
ru vid en okad penningeförlägenbet, Riksens
Ständers faderliga omvårdnad lemna ett ökadt
anstånd.
Sådan är min åsigt af saken och sådana
de grunder hvarpå jag förenar mig med hvad
Friherre Boije i ämnet anfort; anhållande att
detta mitt yttrande måtte åtfölja Friherre Boi-
jes memorial till det Utskott, dit det varder
remitteradt.
N:o 6.
Friherre Rudbeck, Alexander-.
Sällan hafva Riksdagar inträffat, sorn icke
medfört och pålagt Svenska Folket ökade
pålagor; men näppeligen lärer Nationen mera
allmänt och mera nödvändigt hafva känt an¬
gelägenheten, att af sina Representanter nu på-J
kalia samt å deras ansvarighet affordra en för
Svenska Folkets framtida bestånd högst an¬
gelägen och betydlig nedsättning å alla de utla¬
gor, som hittills betungat och nedtryckt Na¬
tionen.
Då hvarje Representant vid detta Riks¬
möte är onekeligen skyldig, att fritt och
redligt tänka, tala och svara för Folkets
121
Den 3 Feiruarii.
fördelar och angelägenheter3 skulle jag anse
mig ovärdigt begagna min Riksdagsmannarätt
inom Rikets första Stånd, om jag med stilla¬
tigande kunde uragtlåta att framställa vår»
hemmavarande Medbröders så synbara bedröf-
liga ställning, endast orsakad af öfverdrifvet
uppjagade och tryckande beskattningar, hvil¬
ka nu mera uppgått, till en så utomordentlig
öfverdrift, så att om ej en hastig hjelp mel-
lankommer, och Svenska Folket lindras på ett
fullkomligt och kraftfullt sätt, blifva säkert
följderna betänkligare än botemedlet kan för
StatsCassan blifva menligt.
Hvarje rättänkande husfader är likaså väl
skyldig som tvungen att så bestämma sina ut¬
gifter, att de ej öfverstiga tillgångarne: på li¬
ka sätt borde också StatsCassans utgifter, kun¬
na bestämmas i följd af dess Intrader; men e-
när utgifterna hitintills alltid blifvit extende-
rade och man häldre beräknat deras behoiver
än med ett skyldigt afseende åsett nödvändig¬
heten att lindra Folkets bördor, så har genom
dessas beständiga förökande, den stund inträf¬
fat, att folket 6jelfve genom sina Representan¬
ter 7iu bestämmer en så verkande nedsättning,
att dess Utlagor hädanefter kunna utan alltför
känbar svårighet möjeligen utgöras.
Den allmänna nöden är förvånande, jemt
stigande, med högljudda stämmor allmänt
yttrad, och gränsen oberäknelig, om ej detta
Riksmöte medför ett med de föregående mot¬
Den 3 Fcbruarii,
123
satt förhållande. Måtte det nu inträffa, då bs-
hofvet påkallar sanningens okonstlade språk!
Redan den 17 April 1815 hade jag den
äran, att med ojäfaktiga calculer inför Höglofl.
Ridderskapet och Adeln framställa alla de ut¬
gifter sorn då drabbade hemmansägare af oli¬
ka hemmans natur. Sedermera hafva de sti¬
git ännu högre, oagtadt alla hemmans pro-
duetioner, så ansenligen fallit under deras då
varande gångbara värde, hvilket allt än mera
försvårat contributionernes utgörande.
Då dessa senare uppjagades till deras nu
varande höjd, bereddes möjligheten till deras
utgörande på en tid, då ännu varuvärdet var
då ett lika extenderat sätt relativt, och pen-
ningetillgångarne dermed öfverensstämmande;
men sedan desse tvenne grundvalar för taxa-
tionernes utgörande ramlat , så måste synbart
Folkets utgifter uti ett motsvarigt förhållande
minskas.
Af de Statistiska upplysningar öfver de
Socknars Contributioner, som jag, med känne¬
dom kan framställa, och härjemte får den äran
bilägga, behagar en och hvar benäget inhäm¬
ta de allmänna bördorne samt den synba¬
ra vådan.
Af dessa upplysningar inhämtas, att alla
' af ett helt mantal nu utgående onera öfver¬
stiga Tvåhundrade Riksdaler Banco, som till¬
förene varit högsta behållna inkomst man kun.
124
Den 3 Februarii.
de påräkna af ett hemman: huru vill man då
begära, att någon vill öfvertaga ett hemmans¬
bruk och derföre serskilt betala någon skatt
till jordägaren?
En fiende kunde ej strängare beskatta, än
hvad vi sjelfve ålagt oss Men mine Her¬
rar, då nöden i följd af tryckande pålagor,
ålägger oss att göra underdåniga föreställnin¬
gar, så är det en ljuf tillfredsställelse, att in¬
för den älskade och vördade Konung, som fört
ut äger våra hjertan, som räknar Folkets kär¬
lek för Sin belöning , och sorn alltid föivärf-
vat sig vår gemensamma upprigtiga vördnad
och tillgifvenhet, få nedlägga så väl våra eg¬
na , som våra hemmavarandes verkliga och
smärtande bekymmer: de skola säkert anses
och omfattas med ett faderligt deltagande, och
sålunda med ett Nådigt afseende emottagas.
Som dessa mina framställningar i synner¬
het tillhöra StatnUtskottets granskning , som
jemte behofvets bestämmande, jag önskar måt¬
te dessförinnan moget beräkna Folkets närva¬
rande tillgångar; så torde Höglofl. Ridderska-
pet och Adeln tillåta, att de till nämnde Ut¬
skott få remitteras, hvaröfver jag anhåller om
Herr Grefvens och Landt-Marskalkens pro
position.
N:o 7.
Herr Hjärne, Carl Jacob:
Då iSi8 års Ständer vid beslutat om Fi-
Den 3 Februarii.
12$
lialDisconternes öfvertagande bestämde utred¬
ningstiden till 5 år, höjde sig många röster öf¬
ver denna tids otillräcklighet. Att de haft
rätt vitsorda beklagligtvis alla de, som under
denna tid blifvit offer för detta misstag. Om,
som jag förmodar, en viss delicatesse mot näst¬
kommande Ständer hindrade att utstaka en
längre tid som skulle ingå på deras beslut-
ningsrätt, så tillhör det nu dessa Ständer att
lindra och afhjelpa de oiyckor som således för
d?ras skull tillkommit, i den mon de ännu
kunna hjelpa. Att förlänga för de ännu å-
terstäende skuldsatte den föreskrifne utred¬
ningstid, är hvad som kan göras, och som des¬
se årens erfarenhet fordrar, och otvifvelaktigt
är det enda möjliga sätt att frälsa de återstå¬
ende från de föregåendes öde. Och hvad har
väl varit vinsten af denna korrt* lemnade tid?
mig veterligen ingen för Staten, ingen för det
allmänna, endast tor någre enskildte, som förJ
6edds med C pitaler försrått att på mångfall-
digt sätt begagna den allmänna penningebri-
6ten. Klart synes att Staten icke vunnit, då
det icke lärer kunna anses som vinst att i,Oi
taliga massor efter olyckl ge få bevaka 8, to
å högst :o procent al Disconternes fordran ,
till hvars incassering ofta åtgå flere år;
och huru mycket det allmänna lidit af så mån¬
ga dess medborgares ruin och undergång, tor¬
de jag ta undgå att närmare detaillera, dådet
är så allmänt kändt och utgör en Tableau
som icke utan smärta kan framställas. Hade
i stället to års tid blifvit lemnad med ^idels
afbetalning hvarje sjette månad, så hade eftef
I2fi
Den 3 Februarii.
min fullkomliga öfvertygelse RiksgäldsConto-
rets förlust på Concurser icke uppgått till
•|;del af hvad den nu är, emedan i dessa pen-
ningefattiga tider icke alltid den som kan an¬
skaffa ioo R:dr kan anskaffa 200, hvilken pro¬
portion i synnerhet är gällande med mindre
lån, som äro på den fattigare Classens händer.
Den kloka mesure Herrar Fullmägtige en tid
syntes taga, att tillåta någre omsättningar på
3 månader med proportionerad afbetalning, var
mycket välgörande på den ort, där jag haft
befattning med Disconterne såsom Förestånda¬
re i UtredningsContoiret; men Herrar Reviso¬
rer behagade fästa sin uppmärksamhet härvid,
och det upphörde, utan att jag kunnat i Stän¬
dernas Reglemente för Herrar Fullmägtige i-
genfinna den §:n som förbjuder det. Detta de
olyckliges lilla hopp försvann således genom
Revisorernes hårdhet, och strängheten har se¬
dan oafbrutit varit rådande.
Öfvertygad att man i alla fall skall pruta;
äfven om blott ett år föreslogs till förlängning
af tiden, får jag ödmjukast föreslå 5 års pro¬
longation på tiden till inbetalning af ännu i
f. d. FilialDisconterne återstående skulder; att
omsättningar som hittills må äga rum på högst
6 månader med TT5:dels afbetalning på den
Summa, som den 1 Januarii 1823 återstår, att
omsättningar på kortare tid må få äga rum
efter samma princip som i RiksDisconten, samt
att för öfrigt samma rättighet till 2 månaders
praecriptionstid måtte dem förvaras, oaktadt jag
är fullkomligt öfvertygad, att den skall föga
Den 3 Februarii,
127
begagnas, om hvad jag hät haft äran föreslå
vinner bifall. Till Landsorternes beqvämlig--
het föreslås de hittills anställde UtrednmgsCon-
toir i Götheborg och Malmö att fortfara ända
till utmätningstidens sista slut.
Hvad jag här haft äran yttra är dicte-
radt af min öfvertygelse och den erfarenhet
jag i Utrednings-Contoiret haft tillfälle inhäm¬
ta. Jag föreser väl att det icke blir af alla
gouteradt, men de må hafva sin öfvertygelse
likasom jag min, och då så många gånger Reg-
lementer och föreskrifter blifvit uppgjorde med
fästadt afseende på de förmögnares beqväm¬
lighet och förmon , må det tillåtas mig fästa
hufvudsakeligt afseende på de fattiges för¬
del , hälst det icke åstadkommer de andras
förlust.
Man torde invändå att en sådan förlängd
tid fordrar utgifter till nödige Embetsman;
men den vinst som genom minskning af den
annars säkra förlusten härigenom uppkommer
öfverstiger i ganska betydlig mon alla möjliga
dervid blifvande utgifter, reglerades de än ef¬
ter en frikostigare måttstock än hittills.
Jag får ödmjukast anhålla att detta mitt
vördsamma Memorial, måtte med de andre
Stånden communiceras och derefter till Stats¬
utskottet remitteras med föreskrift att skynde-i
sammast till afgörande företagas.
128
Den 3 Pebruarii.
N:0 8.
Hant Excellence Herr Grejve von Enges erem, Lars:
Redan vid sistledne Riksdag vågade jag
för Höglofl. Riksens Ständer framlägga ett för¬
slag till inrättande af ett Asylum lör mindre
brottslige, i hopp att genom en dylik inrätt¬
ning, till dygd, sedlighet och medborgerliga
egenskaper, återföra mindre föibrytare hvars
ungdom lemriar hopp om någon förbättring.
Med mycken välvilja upp:ogs mitt välmenan¬
de förslag, men i anseende till bristande me¬
del blef det ej antagit. Öfvertygad, att en så¬
dan inrättning vore välgörande för mensklig-
heten, har jag föresatt mig, så ofta möjligt är,
förnya denna framställning. ”Man bör aldr;g
tröttna att säga en god sak,” plägade Furst
Weneclaus Kaunitz säga. ”Nitton gå' ger har
jag” tilläde han, ”uppgifvit ett nyttigt för¬
slag utan att ådraga detsamma någon upp¬
märksamhet, men den 2o:de har det lyckats.”
Så tänkte den redlige Engelsmannen Wilber¬
force, hviken hvarje år, under en lång tid,
begärte Slafhandelns upphörande och icke
tröttnade förr, än ändamålet vanns.
Jag, som är 71 år gammal, kan icke hop¬
pas att oftare öfver detta ämne utbedja mig
Ridderderskapets och Adelns uppmärksamhet;
men tror mig icke böra låta tillfället af detta
Riksmöte gå förbi, utan att ånyo inför Hög¬
lofl. Ridderskapet och Adeln framlägga mina
tankar. Då
Den 3 Februarii,
Då menniskorna inträdde i Samhälle, fun?
no de genast nödvändigheten att stifta lagar,
till vinnande af ordning och allmän säkerhet.
Straff’äro en nödvändig följd af lagar; men då
deras egenteliga föremål bör vara att förekom-i
ma brott, böra de icke, utan största nödfall ,
stämplas med hårdhet. Grader böra således
finnas i dem; allt efter brottens mer eller
mindre svåra beskaffenhet. Man straffar lin¬
drigt, så länge hopp är om förbättring och la*!
gen blir icke hämnare, utan endast emot dem,
som igenom de grofsta våldsamheter störa alij
männa säkerheten.
Jag förmodar, att ingen lärer bestrida rig-
tigheten af dessa grundsatser och tror mig så¬
ledes icke kunna mota mycken motsägelse, då
jag, påkallad af menniskokärleken, framställer
mitt lörslag.
Enligt våra nu gällande författningar blir
mången för mindre brott genast dömd till
straff, hvilka medföra föragt, hvarigenom he¬
derskänslan, hvilken, jemte Religionen, star¬
kast verkar till dygdens befrämjande, blir tillj
intetgjord- Ingenting håller då tillbaka från
framskridande uti lastbarhet. Och den* 6om
i början hade kunnat återföras på dygdens
väg, slutar med att blifva ett ämne för all¬
män afsky.
En ung flicka, sorn förser sig, oftast ett
offer för en nedrig förförares obetänksamma
Bil. till Rid. o. Ad. Pr, i Band, 9
Den 3 F elmar ii.
förhållande, och "merendels igenom vårdlösad
uppfostran, okunnig om hvad hennes heder
fordrar, blir stämplad med föragt i sin lands¬
ort, Och, torde hända, bragt derhän, att kasta
sig i liderlighet, för att. kunna uppehålla
sitt lif,
En ung menniska som, genomen försummad
uppfostran, är okunnig om lagens föreskritter, som
befinner sig i yttersta nöd, tillgriper ett obe¬
tydligt peningevärde för att rädda sig och fat*
tiga föräldrar, bör dömas såsom tjuf och blir
derigenom urståndsatt att med ett hederligt
näringsfång kunna upprätthålla sitt i sin hem¬
ort fallna anseende.
Inför lagen äro dessa visserligen skyldi¬
ge torde hända icke alltid inför ett högre
Väsende. — Det vore, till täddande af sådane
olycklige, ett Asylum kunde inrättas, dit den¬
na ungdom kunde skickas och där förblifva,
under uppsigt af en redlig och Gudfruktig prest-
man och en vältänkande Ordningsman.
Sedan densamma där blifvit behörigsn un¬
dervist uti Christendom och sedolära, sedan den
derigenom vana vid arbete, fått afsky för
lättjan kunde den efter hand utsändas till an¬
dra orter än dera, der brottet blifvit begångit,
på det att ingen förebråelse måtte missför-
delaktigt verka på dess sätt att vara.
Den kostnad Staten härigenom får vid¬
kännas, blir mångdubbelt ersatt igenom de
Den 5 Febraarii.
på detta sätt bildade, redlige och gode Med¬
borgare.
N:o 9.
Härn Excellence Herr Grefvi von Engeström, Lars:
Lättjan är visserligen, såsom ordspråket
säger, alla lauters moder. De landsstrykare,
öfver hvilka Svenska allmogen så ofia be*
klagar sig, börja vanligen med att falla sina
medborgare till last igenom tiggeri. Erfaren¬
heten lärer, att nöden Och orkeslösheten för¬
må dem till tjufverier, rån , ja till och med
till mord.
Emedlertid äro de icke såsom lättingar
förfallne till något rigtigt straff.
Likväl skickas de till våra allmänna ar¬
betsinrättningar, men desse som borde tjen*
till förbättring, äro, efter nuvarande inrättning,
fullkomliga lärosäten för alla möjliga odygder.
De sitta der i sällskap med stora hofvar och
utgå derifrån merendels utstuderade skällmar.
Såsom fångar tynga de å kronans Cassa och
deras mängd sätter granskapet af deras fängel¬
se uti en otrolig oro-
Förmodeligen kunde de göras till nyttige
medborgare och till'ka deras egen lycka bere¬
das, derest man använde dem till uppodlin¬
gar och colonisering, hvartill vårt glest be¬
bodda land lemnar sä ymniga tillgångar.
*3*
Den 5 Februarii.
Man torde invända, att Staten icke har
rättighet genom tvångsmedel anställa coloni-
seringarj men kan Staten äga rätt att inneslu¬
ta lättingar i fängelse, så kan den använda
dem till ofrugtbara trakters uppodlande. De
böra likväl utgöra en särskilt Colonie och
icke vara tillsammans med andra Colonister;
ty af första eller kanske äfven andra genera¬
tionen, kan man icke vänta det dygdiga för¬
hållande, som endast igenom en bättre upp¬
fostran kan vinnas.
Det torde sägas, att, ägande afsky för
arbete, sådane lättingar icke qvarstanna vid
odlingen, utan rymma. Till en del kan
det väl hända, likväl mindre om de tagas i
början af deras landstrykning, då de ännu
icke hunnit blifva fullkomligen demoralisera¬
de. Dessutom kan hoppet att blifva ägare af
den jord de odla, gifva mången håg att qvar¬
stanna och bosätta sig; och de, sorn på detta
sätt återvinnas, ehuru få de än skulle vara,
äro dock en vinning för landet och en välger-j
ning mot menskligheten.
Uti andra länder t. ex. i Holland och
Schlesvig äro Colonier inrättade, för hvilka
Regeringen visserligen gjort uppoffringar till
första inrättningen, men återvunnit det mång¬
dubbelt igenom odlade trakter och arbetande
medborgare.
Den 6 Februarii,
*33
Bilagor
till PleniProtocollet för d. 6 Februarii*
N.o i.
Herr von Qjjanten, Carl:
24 §. Riddarhusordningen utstakar väl
tydligt, att då Elector blifvit vald till Ut¬
skotts Ledamot upphör han att vara Elector,
och bör en annan utväljas. Häraf följer såle¬
des enligt ordalydelsen, att Grefve von Schwarin
upphörde vara Elector, då han valdes till Ord¬
förande i BancoUtskottct. Herr Grefve v.Schwe¬
rin hade icke en gång, enligt ordalydelsen,
bordt komma under val till ny Elector, ty
det står: En annan utvälja, och en annan kan
ej få vara densamma. Mig synes, att ordaly-
del sen här, är i strid mot sunda förnuftet, och
att slutmeningen, en annan utvälja, innefattar,
att den ifrågavarande erhållit ett annat förtro¬
ende, och sig det ej afsagt. Onekligt är en
vald Elector hedrad med de väljandes förtro¬
ende, hvilket förtroende vunnit ny styrka,
då personen ytterligare blifvit vald, till en så
vigtig befattning, som Ordförande i BancoUt-
skottet. Det beror ju på hvar och en att an¬
taga, eller icke antaga ett förtroende, förknip¬
pat med ansvar, och arbete, måhända utöf¬
ver hvad personens tid kan medgifva, men
den gärd af agtning och förtroende, som va¬
rit rätta driffjädern till valet, bör väl icke anj
Den 6 Februarii»
ees återkalladt på samma gång som den valde
anser sig nödsakad afsäga sig iörtioendet. Och
bör väl, om man vill vara conseqvent, en re¬
dan vald Elector sålunda underkastas vådan af
ett nytt val?
En Representant erbjudes genom valet,
att blifva Utskotts Ledamot. I Plenum för¬
kunnas honom detta val, och då afsägelse»
sker i samma stund, som valet skulle vinna
laga kraft, tyckes sunda förnuftet äfven säga,
att en sådan Ledamot, aldrig blifvit legimite-
rad Utskotts Ledamot, och sålunda aldrig af-
gått som Elector, så vida ej andan af §:n skall
vara, att på sådant sätt straffa en Elector, sorn
afsäger sig Utskottsbefattningen, medelst åter¬
kallandet af det honom förut visade förtroen¬
det, Ett sådant återkallande måste för hvar
redlig medborgare blifva sårande, och sådana
straff §. §. böra vi undvika} hvarföre jag öd¬
mjukast vågar föreslå, att 24 §. Riddarhus¬
ordningen må undergå följande ändring:”Var¬
der Elector till Utikvtts Ledamot vald, och han sig
befattningen åtager, tipphöre lian att vara Elector,
och b ra genast Bankmännet} tammaniräda och en
aunan utvälja.’'
N:o 2.
Herr Montgommery, Gustaf Adolph;
Om odlade fält, om ett förökadt antal i-
doga innevånare, om fö/storade Bergsrörelser,
Ditt 6 Fclruxr.iL
13 S
om lättade communicationer utgöra de egent-
ligaste. de sannaste bevisen på Statens flor,
på dess innebyggares trefnad och välmåga, så
bör jag icke längre tveka att inför Rikets nu
församlade Ständer framställa ett project, sorn
jag redan under 1817 års Riksdag ämnade af¬
gifva, men då uppsköt under hopp, att af nå-<
goo mera erfaren Riksdagsman från den ort,
som rör detta ämne blifva förekommen. Men
jag missräknade mig.
Nu på en gång uppmanad af egen öfverty¬
gelse och erfarenhet, samt af dm förtj; nstful-
le Professorn j. W- Zetterstedt resa genom
Sveriges och Norriges Lappmarker år 1821.
Första delen pag. 149, 150, 151 och 152,
tror jag mig icke längre böra dröja, att fästa
Rikets Högloflige Ständers uppmärksamhet på
nödvändigheten af en väganläggning emellan
Öjvtr Torneå och Kengis.
Detta project går icke ut på, att föröka
Statens ntgifter utan motsvarande 6äkra förde¬
lar; dessa äro icke problematiska såsom Go¬
tha- och Södertelje-Canalers, hvarpå likväl re¬
dan Millioner äio uppoffrade, visserligen icke
helt och hållit utan ändamål men åtminstone utan
6ynbar, knappast beräknelig nytta för medbor¬
gare i allmänhet, om man icke hänför dertill
äran af att fullborda ett så kalladt Storverk,
som man en gång börjat, ehuru under mer
och mer aftagande förhoppningar af de mot
de första sköna calculerna svarande fördelsr.
jag vet att detta amne icke hör egenteligen
i56
Den 6 Fébruarii,
hit, men så vida äger det härmed gemenskap,
att då Rikets Högloft, Ständer kunnat bevil¬
ja millioner till utförande af, i anseende till
fördelarne problematiska projecter, man skä¬
ligen bör kunna vänta beviljandet af circa
100,000 R:dr till verkställande af ett så¬
dant företag sorn det närvarande, hvarige¬
nom man, snart sagt, utvidgar sitt eget lands
odlade gränsor, eller såsom Herr Zetterstedt
träffande säger, vframkallar ett nytt land ur Sve¬
riges eget sköte." Detta kan man säga utan
öfverdrift, när man erindrar sig att aflägsna
ödemarker, otillgängliga för allt slag begag¬
nande, då icke ens någon väg finnes genom
dem, äro att anse 6åsom ett främmande land,
dit ingen får, eller såsom här är fallet, dit in¬
gen kan intränga.
För icke längesedan hafva många trak¬
ter ii Norrbotten varit i samma ödes tillstånd.
En enskilt man, hvars minne, hos hvarjerätt-
skaffens medborgare, alltid inger vördnad och
erkänsla, har der ur vilda skogar, ödsliga klip¬
por och otiilgängeliga myror, med otroliga
mödor och kostnader framkallat fruktbara fält,
lönande Bergverk etc. Hvarföre skulle då ic¬
ke Staten äfven göra något för denna ofta
glömda, alltid misskända ort? som dock har
en tacksam jordmån, dyrbara skogar, kanske
än dyrbarare ehuru ännu icke nog kända berg,
mångå till sågverk och andra] inrättningar
gagnbara strömmar, åar och forssar, och^
framför allt starka, härdade, idoga och *
allmänhet välmående invånare, som icke efter,
Den 6 Februarii,
*37
gifva någon men kanske öfverträffa mången
landsort i laglydnad , moralisk bildning, nit
och trohet emot Fädernesland och Konung,
Att lätta möjligheten till förökning af deras
antal, det är att öka Statens egen kraft, Sta¬
tens eget anseende.
Hvilka föremål äro väl mera värda Na¬
tionens Representanters uppmärksamhet, om¬
tanka och öfverläggning, än föremål som le¬
da till nationens eget väl. Af sådan vigt är
väganläggningen emellan Öfver Torneå och Ken•
gir, hvaremellan nu icke finnes annan commu-
nication, än den icke alla årstider ens möjli¬
ga, alltid halsbrytande, åtminstone högst far¬
liga längs Torneå Eif, full af brådstörtande
förfärliga forssar och vattenfall.
Huru fördelaktig en väg skulle blifva e-
mellan desse ställen kan lätt inses, och är re¬
dan i förhand ådagalagdt, då ruan betänker
hvad Öfver Torneå eller Matarängi var, nemli¬
gen en ödemark, innan väg ifrån Haparanda
gjordes dit för icke många mansåldrar sedan.
Erfarenheten har bevisat huru odlingar
och uppröjningar hafva en mildrande kraft
på klimatets hårdhet; här, hvarest redan växer
Korn , Potatoes och till och med något Råg,
samt i synnerhet öfverflöd på Hö, kunde, ge¬
nom en väganläggning, kanske inom en mans¬
ålder, beredas tillfälle för en mängd innebyg¬
gare, att nedsätta sig och förvandla denna
ödsliga IP mils sträcka emellanj öjver Torneå
i3*
Den 6 Februarii,
och Kengis till ett lika så odladt, bebyggt och
härligt land, som trakterna emellan Haparan¬
da och Matarävgi ’7 samma /lund'* tillägger
Herr Ztteystcdi, "Jknlle väl också Kengis blifva
ett vigtigare (lalle för Sverige och ä Vr,n å raga
sig uppmar k Jan.het såsom en lämplig ort för en
Bergslag i fall Öfeiga onjl'ändigheter lika högt
sorn de rika J ernvi a muberg en i Juckasjärvi, här på¬
kallade in sådan inrättning.
Så många förenade fördelar kunna icke
annat än påkalla Riksens S änders uppmärk¬
samhet, och såsom jag med glädje förut¬
ser, beslut till en väganläggning på Statens
bekostnad emellan nämnde ställen. Jag tror
icke att de vägar man påkostat i Härjeådalen
och Jemtland kunna tillskynda mer nytta eller
hafva varit påkallade af flera skäl, än denna,
hvartill man ganska lämpligt kan hänföra det
sköns uttrycket icke af en stor Skald, såsom
Herr ZeAterstedt, säger, om mitt minne ej be¬
drar mig, utan af en stor man eller åtminsto¬
ne nyttig Statsman och medborgare: ”Att den
ökar Sveriges land, som odlar Sveriges jord.’’ Ja
den otvifvelaktiga följden blir, om den af mig
nu vördsamt föreslagne väganlåggningen be*
viljts till snar verkställighet, att Staten, innan
korrt, kan tillräkna sig 10 mils lörökade grån-
sor af odlad, fruktbärande jord och deraf sig
närande och åt Samhället skattande idoga och
lyckliga innevånare.
Slutligen anhåller jag, att denna min mo¬
tion, med de öfrige Respectivc Medstånden
Den 6 Februarii,
*39
matte communiceras och till vederbörligt Ut¬
skott remitteras, åtagande mig, att om så på*
fordras, framdeles dit ingifva omständligt pro,
ject till sättet, huru sorn, med minsta kostnad
och tidsutdrägt ifrågavarande väganläggning
må kunna verkställas.
N:o 3.
Herr Monogami!erie, Fabian:
Då det är en Riksdagsmansovilkorliga pligt
att fästa Rikets Högloflige Ständers uppmärk¬
samhet på de tryckande bördor och olägen¬
heter som äro rådande i hembygden; så är
det icke en mindre, att föreslå alla de medel
och utvägar han, efter sin öfvertygelse anser
kunna gagna Fäderneslandet.
BevillningsFörordningen är tillkommen un¬
der missväxtår och höga sädespiiser; i följd
hvaraf jordegendomar uppdrefvos till möjligen
högsta värde, som åstadkom dryga afgifter,
hviika i 5 år varit oförändrade. Vi hafva se¬
dermera haft 3-ne goda skördar och hvad som
förefaller oväntadt, är, att just dessa goda
skördar v&rit bidragande till Landtmannens
obestånd, derigenom att Kronoutlagorne äro
lika höga och alia varor lika dyra; men sä¬
den ensamt fallit i vanpris, och det till den
grad att nu mera all afsättning deraf upphört.
Lägger man nu härtill det törderfliga systéme
sorn MagazinsDireclionen följt, att för und-
Den 6 Februarii,
säHningsspanmålen låta utkräfva 3 Tunnors
värde för hvarje lånad tunna; så igenfinner
man snart orsaken till den allmänna nöd,
hvarunder jordbrukaren för närvarande suckar.
Sättet, att till en god del afhjelpa denna
nöd, går jag nu att uppgifva. Då således er¬
farenheten visat, att utom ofvannämnde skäl,
orsaken till landtinannens nu varande förlä¬
genhet, är bristande afsättning på Spannemål,
till någorlunda emot alla andra varor och ar¬
betslöner svarande pris; och utom denna
produet de flesta icke hafva annat att för¬
vandla till penningar, hvarmed Kronoutskyl¬
der och mångfaldiga andra utgifter skola af-
bördas; och sorn StatsVerkets är i behof af såväl
penningar som spannemål till aflöning; så finner
jag ingenting lämpligare till Landtbrukefs upp-
hjelpande, än, att Riksens Ständer genom dess
Stats- och Bevillningsutskott så föranstalta,
att Landtmannen må äga rättighet att afbörda
sig sine Kronoutskylder antingen i spannemål
eller penningar; hvilket etter min tanka bäst
verkställes sålunda, att debiteringen nu som
vanligt sker i penningar, hvars hufvudsumma
efter Riksmarkegången förvandlas till Tunnor
och Kappar i Spanmal, som alltid består af hälf¬
ten Råg och hälften Korn. Dessa Spannemåls*
tunnor utföras i Debetsedeln bredevid pennin-
gecölumnen, hvarefter den skattskyldige in¬
om en viss tid, till exempel innan andra upp-
bördsstämman i Februarii, äger rättighet och
ovilkorlig skyldighet, om han sig deraf be¬
gagna vill, att pä näimaste KronoMagazin in
Den 6 Februarii,
natura aflemna hela beloppet i säd; vöre det
då ej ful 1 gjordt, borde penningar ofelbart er¬
läggas. Härigenom undginge Landtmannen
den olägenhet, som eljest är så vanlig, att
höstetiden föra sin säd till torgs och sälja
den till underpris för Kronoutlagornas anskaf¬
fande i contant; och löntagaren kunde sjelf, om
han så ville, få anvisning på närmaste Maga-
zin för att disponera om den andel af lönen,
som beräknas i Spannemål.
Genom detta enkla medel, tror jag att
Landtmannens hufvudsakligaste penningeför-
lägenhet skulle komma att upphöra, eme¬
dan han, naturenligt, finge erlägga sine Kro¬
noutskylder med den vahra, han kan produ¬
cera.
Att denna min motion måtte communice-
ras med de öfrige Respective Medstånden ,
och till Stats- samt Bevillningsutskotten var¬
da remitterad, derom anhåller jag vördsamt.
Nso 2.
Herr Hallenborg, Carl Johan:
Tvenne värde Ledamöter fhiherrarne Wran;
gel och Rudbeck hafva i sista Pleno omtalat
den nöd, som trycker landets Innevånare. Jag
instämmer fullkomligt i deras yttrande och
tager mig friheten dervid göra några tillägg.
Landtmannen dignar under tryckande stats*
Deri 6 Februarii.
bärdor och bristande afsättning af dess pro-
ducter emot billige priser, hvilket till en del
härrörer af det rådande importsystemet, som
tillåter utländska landtmanna producter till
införsel och derigenom minskar afsättningen
af de inhemska; men Allmänna Magazinsln-
rättningen har betydligen bidragit till landt-
mannens elände, och detta gifver mig anled¬
ning till den motion, sorn jag nu ämnar gö¬
ra. Sist, vida öfver behofvet införskrifne ut¬
ländska Spannemåi, har under rednare årena
ymniga skördar till den grad fällt sädesptiser-
ne, att producfionskostnarhn knappt varit er¬
satt, hvarigenom Jordbrukaren blifvit försatt
i den mäst ruinerande belägenhet. Under de
år sädén var i högt pris, gjorde MagazinsDi-
rectionen betydliga upphandlingar deraf, der¬
emot har Directionen upphört att göra upp¬
köp, sedan Spannemålen föll i vanpris, då
landtmannen bäst behöft Directionens biträd*
för att upprätthålla sädespriserne. Opinionen
och den allmänna nöden bespara mig mödan
att uppräkna all den skada Directionen genom
sina åtgärder tillfogat den enskiite medbor¬
garen, och Riksens Ständers Revisorers nyli¬
gen uppläste Berättelse, lagger i full dag den
förlust Staten fått vidkännas genom Directio¬
nens handlingssätt. Jag behöiver således ej ingå
i någon vidare granskning deraf, utan på den
grund att allmänna Magazinslnr ittningen va¬
rit och ännu är ska dl g för landet, får jag
bos Högloflige Ridderskap?! och Adeln före¬
slå, antingen nämnde Inrättnings upphäivan-
ie, hvilket skulle medföra mångfaldig nytta
Den 6 Februarii.
143
äfven deruti, att EmbetsmsnnaCorpsen derige¬
nom minskades, eiler och dess reorganisation
på ett sätt, att den framdeles ej blef j tillfälle
att kunna skada det allmänna. Jag anhåller
att Resp^ctive MedStånden måtte erhålla del
af denna min motion, som äfven torde blifva
remitterad till vederbörligt Utskott.
N:o 5.
Herr Rothlieb, Axel:
Då det är hvarje Riksdagsmans pligt
erkänna värdet af goda och nyttiga inrättnin¬
gar, blir det äfven en rättighet klandra dem
som erfarenheten funnit vara af, om ej en mot¬
satt, åtminstone en mindre gagnelig be¬
skaffenhet. Allmänna SpsnnemålsDirection,
hvars inrättning till en början lofvade så myc-
ket, har nu mera genom en kedja af händel¬
ser, helt och hållit tillintetgjort de förhopp¬
ningar man på densamma grundade. Jag in¬
låter mig ej i reflexioner öfver de åtgärder
denna auctotitet, i synnerhet sednare åren lem-
nat, utan öfverlemnar utvecklingen åt mera
upplysta och erfarne granskare men jag
anser för min pligt fästa Högloflige Ridder-
skapets och Adelns uppmärksamhet på den
menliga verkan denna inrättnings företag haft
på välståndet i allmänhet, äfvensom ä Jord¬
bruket, synnerligen i min ort j — Span-
nemålsDirections främsta skyldighet borde va¬
rit, att ställa sig sorn en medlare emellan Jorda¬
i H
Dea G Februarii.
garen som hade Spannemal att föryttra, och
dem, som voro i behof köpa denna vahra.
Den hade bordt förekomma, medelst upphand¬
lingar efter rikare årsväxter Spannemålens allt¬
för låga pris och med detsamma hindra en allt*
för stor dyrhet derå, efter en mindre gynnan¬
de skörd. Hade ett sådant dess åliggande
iagttagits, skulle säkerligen nödropen öfver
de till ytterlighet fallne sädesprisen varit
mindre allmänna. Men då öfverflödig Span-
nemål funnits i landet, har ej uppköp deraf
blifvit påtänkt. Deremot har verksam upp¬
handling ej uteblifvit under de år då priser-
ne, föranledde af en mindre lycklig årsväxt
sjelfmant stigit, och såmedelst ej varit i be¬
hof af några stegrare. — Jag får såsom factum
åberopa händelsen i Calmar Län vid årets
början 1820, da allmänna priset i landsor¬
ten var för Kornet 12 och Rågen 14 R:dr
Riksgäldssedlar tunnan. Just då ankom Di-
rectionens kungörelse, att den företog Span-
nemåls upphandling samt betalte omkring 15
R:dr Riksgäldssedlar för Kornet och jag vill
minnas i6§ R:dr för Rågen. De som bodde
närmare Magazinerne, skyndade begagna det¬
ta tillfälle få väl betalt till och med all¬
mogen, boende hela 10 å 12 milen från Cal¬
mar, som ej ens hade tillräcklig säd för egna
hushålls bergning, följde strömmen, och utfors-
lade Spannemål, i hopp, att vid öppet vatten
kunna för bättre pris få tillfälle uppköpa
sommarbehofvet. Bonden återkom, väl för¬
sedd med penningar men utan säd. Han
betalte
Den 6 Februarii.
145
betalte sina skatter och utskylder, tänkte ej på
kommande dagen, utan använde hvad som
återstod till uppköp af granlåter till hustrur
Och döttrar af de skåcktäls kringvandrande
så kallade Gårdfarihandlande. Slutligen
inställde sig behofvet af bröd och misstaget
märktes för sent men då blef, genom ett
palliatif, ögonblickets förlägenhet afhjelpt. Span-
nemålsDirectionen annoncerade iltlänittgar mot
bestämd ränta och fastställda vilkor. Denna
Utväg begagnades både af dem som försålt sin
Spannemål och andra behöfvande, ehuru en
tesa af mera än 20 mil vid försäljningen, och
en lika lång, för att åter på borgen erhålla
den fösut försålda Spamnålen, gjorde ett sådant
lån tryckande* Likväl upphörde bristen på
brödfödan; mert vid årets slut, då kungö¬
relsen ankom, som ålade alla dem hvilka be¬
gagnat lånetillfället att genast betala , åtefkom
förlägenheten med ökad kraft den erta län¬
te af den andra allt mynt söm fanfls Utso¬
pades, dels till denna utgifts bestridande, dels
till de vanliga utskyldernas liqviderande; och
från den tiden? kari peöningebrlsten beräk¬
nas tagit sin början.
Allmänna opinionen har förut redan yt¬
trat sin öfvertygelse att SpanmålsDirections-
Inrättningeö kostat Staten mångfälldigt mera,
än hvartill de fördelat kunna skattas som den
åstadkommit. Den är ett monopolium, som
Står i rak motsats med jordbrukarens förde¬
lar; som stället odlaren under ett sorrt opå-
iiil. till Ridd. a. Ad. Pr. I Band 10.
*46
Den 6 Februarii,
kalladt förmynderskap; den har på sätt som
skedt disponerad^ Capitaler; sorn vållat de
drygaste förlaster; men allsingen vinst; den
kan aldrig för det inre af landet tillvä¬
gabringa någon fördel. Jag vågar derföre
föreslå ett dera denna inrättnings full¬
komliga upplösning, eller ock en ny organi¬
sation deraf med föreskrifter för densamma,
så beskaffade, att SpanmålsDirection hädan¬
efter blef en gagnande inrättning för det all¬
männa samt mindre fryckände och kostsam
för Statsverket. Jag får ödmjukast anhålla
om remisss af denna min motion till Stats-
och OeconomieUtskotten och meddelande till
Respective MedStånden.
N:o 6.
Friherre Falkenberg, Carl Axek
Friherre Wrangel har uti förra Plenum
gjort motion om förlängandet af betalningsti¬
den för skulder uti f. d. FilialDisconterne, der^
uti jag till alla delar instämmer; förvissad att,
om de uti Skåne till f. d- Disconterne skyl¬
dige, nu skulle till fulla beloppet infria sina
förbindelser; det säkerligen medförde en
stor olycka för denna Province, hvarest uti
sednare tider, genom en försvårad afsättning
af landtmanna producter, penningebristen blif¬
vit mera tryckande, än på de flesta öfriga
ställen uti Riket. Jag torde derföre få tilläg¬
ga några ord, förberedande till må hända en
lättare afsättning af landtmannens producter,
Den (5 Februari!,
och dess ej fortfarande alltför låga värde, i
förhållande till productionskostnaden j nemli¬
gen, att införsel af utländsk Spannemål måtte
helt och hållit förbjudas, äfvensom upplags-
rättigheten uti Skånska Städerne, såsom gif¬
vande anledning till missbruk, måtte blifva
afskaffad; samt att ett uti möjligaste måtto
strängt straff matte drabba den, som med o-
loflige Bränvinspannor så väl på landet som
uti Städerne tillverkar Bränvin j hälst ett
sådant öfverskridnnde af laglige föreskrifter,
åstadkommer menliga följder för den laglydige
medborgaren, som derigenom, får sin vahra så
väl till afsättning försvårad, som till priset
nedsatt. Om denna min motion af Högloflige
Ridderskapet och Adeln gillas, anhåller jag
den med de öfrige Respective Stånden måtte
blifva communicerad, samt till vederbörligt
Utskott remiterad, på det en skyndsam åtgärd
härutinnan måtte vidtagas.
N:o 7.
Herr Hjerta, Johan Gustaf•
Som 1668 års BancoOrdning icke anbe¬
faller någon hemlighet för Bancoangelägenhe-
terna, med undantag af 32 §:s förbud: ”att
gifva besked om någon enskildts partie i böc¬
kerna:” samt 72 §. uttryckligen föreskrifver:
s,att när Riksdag hålles bör räkning öfver he;
la BancoVerkets förande emellan Riksdagarne
och dess egenteliga tillstånd, inför Riksens
148
Den fi Februarii.
Ständer uppvisas^’ får jag föreslå: att sedan
BancoUtskottet nu är organiseradt åt detta Ut¬
skott må uppdragas, att ofördröjligen till
Rikets Ständer inkomma med utlåtande, hu¬
ruvida Utskottet anser tjenligt, att med upp-
häfvande af de, Utaf fordna tiders BancoDe-
putationer och Utskott gilne föreskrifter, of-
vannämnde BancoOrdningens 72 §. åter må
sättas i full verksamhet, samt således Bankens
tillstånd inför nil församlade Ständer, i alla
delar* framläggas.
Denna motion, anhåller jig måtte blifva
de öfrige Stånden meddelad Och till BaticoUt-
skottet remitterad»
Kho 8.
Herr Gripenstedt, Jcccbi
Då vid nu varande Riksmöte säkerligen
inånga ämnen af vigt, och sorn jag vill hop¬
pas, med gemensam syftning å det allmänna
bä^ta, komma att framställas, skulle jag fö¬
rebrå mig, så val en oförlåtlig liknöjdhet om
vårt samhälles gagn, som en föraktlig overk¬
samhet i de mål, som kräfva medborgarens
nödvändiga uppmärksamhet och handlägg¬
ning, om jag icke sökte att väcka mitt Stånds
och öfrige Medständers uppsende på en lika
olycklig som rysvärd epoque af Vårt närva¬
rande tidehvarf, då inom vårt eget Fädernes¬
land den allmänna säkerheten hotas af en öf¬
verhandtagande ondska och brottslighet, som
Den 6 Februarii.
149
tyckes sätta sjelfva Samhällets lapar i van¬
makt och overksamhet, att kupna afböja och
hjelpa dess lödder.
Sednare årens allmäntgjorda händelser
bevittna huru nästan i alla Prqvincer af Ri¬
ket de rysligaste mordgerningar blilvit föröf-
vade: inbråitsstölder , hemgång, mordbrand
och lönnmord; fordom cå okända bland oss,
under Religionens ljusare fackla, synas nu vid
ett ännu upplystare tidehvarf födas näras
och tilltaga. Detta kan )u icke annat än oroa
hvarje lättsiirnt och redligt tänkande — hvar¬
je medborgare sorn ömmar sin frihet, och grun¬
dar sitt hopp på lagarnes helgd, allmänna sä¬
kerheten, egendom-rätten, och Regeringens
skydd. — Manne det skulle vara förgripeligt
att forska och utleta grundkällorne till detta
onda, att i lagstiftningen eller i de gällande
lagarnes utöfning och rätta användande finna en
orsak till önskans och våldets framsteg; — månne
icke en alltför lindrig och illa beräknad näpst ,
ofta mera förökar, än afhjelper det onda?
Månne icke den nu brukligae och på kun¬
skap rika Advocaturen ofta öfverskyla eller
bortblandar de grofsta brott med mindre straff¬
bara fel, och på denna grund sätter illger--
ningsmannen i frihet att ånyo med mera fint¬
lighet, men ökad önska, få fortsätta sin brottsliga
bana? Härtill bidrager onekeligen den högst
skadliga och ofta vidtagna proceduren, att i
ett och samma fängelse förvara flere både äl¬
dre och nyare spitsbofvar, hvilka under de¬
lande af lika öde, äfven dela lika ohyggeli-
»50
Den 6 Februarii.
ga tänkesätt, och sålunda naturligtvis både
upplysa och uppmuntra hvarandra till ihär¬
dighet, fräckhet, illistighet och ståndaktighet,
att emotstå alla sanningens anspråk att upp¬
täcka undflykter knep och omvägar, el¬
ler gemensamt befria sig från tvånget, för att
åter framträda i ny verksamhet. Det är upp¬
lyst att flere sådane hofvar till ett nöjsamt
tidsfördrif inom sig sjelfve organiserat en or-
dentelig Domstol der en af dem agerat do¬
mare och de öfrige ömsom föreställt anklagare
och parter, för att såmedelst kunna öfva sig
uti Rättegångskunskapen; när sedermera den
enfaldige och ångerfulle, sorn antingen redan
bekant eller åtminstone varit nära att bekänna
sanningen, ånyo framträdt för Domaren, varit
helt och hållit förändrad, fräck och ihärdig
att förneka sanningen, och ehuru på de mäst
grundade skäl befunnen straffbar, likväl häri¬
genom undgått sitt rättmätiga straff. Det är
dessutom hos oss ej ovanligt, att en tjuf som
3 å 4 gånger lidit straff, har mellan dess ter¬
miner rymt, och efter hvarje gång stört all¬
männa säkerheten, och det oagtadt, alltid sät¬
tes i ett tillstånd att ånyo eller i hela dess
lefnad kunna förnya samma skådespel, då lik¬
väl andra nationer, i synnerhet den engelska,
till undvikande af det ondas oberäkneliga följ¬
der och exempels otvifvelaktiga verkan, gör
processen ganska korrt. De oändeliga om¬
vägar, som tages med redan förvunne tjuf*
var förorsakar äfven en lika vådelig, som ska-
delig tidsutdrägt, då ofta den brottslige, för
att slippa sitt fängelse; föreger sig hafva
Den 6 Februarii.
stulit i en annan Provlnce, dit han således
måste skickas, och derifrån efter dess före¬
gifvande åter tili en annan , hvilket må¬
ste blifva en betydelig tunga och kostnad
för det allmänna, som så i detta, som i öfrige
fall, alltid skall blifva lidande, Och rymmer
under denna cours brottslingen, hvilket ofta
är händelsen, så försättes åter allmänheten i
osäkerhet Och oro, att blifva ett mål för desse
våldsverkares oförskämda tilltagsenhet. Det
synes mig derföre lika klart, som ovedersäge-
ligt, att ett ämne af denna beskaffenhet, sorn
antingen skall i sina följder beröfva oss eller
betrygga vår säkerhet, ber blifva ett vigtigt fö'
remal för vår uppmärksamhet och beifrande.
Vi lefva alla under ett fritt samhälles stiftade
lagar, som mäste äga till föremål befrämjan¬
de af allmänt och enskilt lugn, hemfrid och
säkerhet; och om desse lagar ej uppfylla sitt
ändamål, så är vårt tillstånd olyckligt och
beklagansvärdi, och fordrar vår pligt, vår om¬
sorg och högsta bemödande att afhjelpa, antin¬
gen genom en klok och säker förbättring af
våra kanske nog ofullständiga lagar eller ock¬
så en ny lagstiftning, ide mål, sorn så helt och
hållit röra den allmänna välfärden.
Det skulle vara smärtande för den om
sitt Fäderneslands väl och ära, ömmande med¬
borgaren, om han skulle finna detta för ära,
redlighet och samfundsdygder så vidt fräj
dadé Rike, under sine lagars vanmagt blifva
hemsökt af lugnets och säkerhetens förstörare,
af våldsverkare och banditer, hvilka söderns
Den 6 Februarii.
veklingar men aldrig nQrdens söner varit van§
att hysa i sitt sköte.
Jag anhåller vördsammeligen hos Hög-
välborne Herr Grefven och LandtMa; skalken
och Högloflig? Ridderskap?! och Adeln, att
detta mitt anförande måtte blifva med de öf¬
rige respective Stånden communiceiadt.
N'0 9.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hindric:
Riksens Ständer hafva vid sist förflutne
Riksdag redan insett nödvändigheten af en nog¬
grann StatsVerkets alla de tårs granskning , och
det vore snart sagdt oförklarligt att Riksens
Ständer vid sista Riksdag kunde låta åtnöja
sig med det afslag de, å deras underdåniga
begäran i detta hänsende då lingö emottaga ,
om man ej vid betragtande af skrifvelsernes
data funné, huru Riksdagen nalkades sitt slut,
och företedde det vid denna epok vatiiiga re¬
sultatet, af vigtiga ämnens nog lättlärdiga be¬
handlande.
Det är mig omöjligt att fatta, huru före¬
gående Ständer kunnat i denna de! låtit åt¬
nöja sig med en rådan Grundlagens tolkning,
som der, Regeringen vid detta tillfälle afgif-
vit, då den åberopar att 50 och 68 §. §. Riks¬
dagsordningen icke innehålla att Wadstena
Krig manshus- MilitineBoställa- och Pass-vo-
Dtn 6 Februarii.
hnceCassornes samt de under SeraphimerQr-
dens-GiTets styrelse skällde Hospitals- och La-
Zarettsfonders tillstånd, styrelse och förvalt¬
ning, skulle af Rikets Ständer eller deras Re¬
visorer öfverses och granskas Då 30 §.
Rikcd jgsOrdningen bokstafveligen föreskrifver,
att Konungen late för StatsUtkottet uppvisa Stots-
Arkets tillstånd (ej i någon eller några genom
viss benämning utan) i alla (less delar} till in¬
komster och utgifter &c.: *å synes det vara
tydeligt, att intet inkomstgifvande Verk, och
ingen till StatsUtgifners bestridande ingående
inkomst, kan Riksens Ständers genom 30 §.
Riksdagsordningen förbehållne gransknings-
rätt under någon förevändning undandragas-
Med StatsVerkets inkomster och utgifter
tr.åtte väl förstås allt hvad under namn af
skatter, bevillning, räntegifvande inrättningar,
eller contracter till Statsverket ingår, för att
bestrida Statens utgifter. Den åberopade 3#
§. innehåller icke heller under bestämd orda¬
lydelse, att Bevillning eller Kronans behållne
räntor m. tn. förstås under StatsVerkets in¬
komster, hvadan snart nog skulle kunna dra¬
gas den slutsats att StatsVerkets öfverseende
kunde inskränka sig till ett aldeles betydnings-
löst ord, om ett sådant som ofvan åberopade
sätt, blefve vedertaget för Grundlagarnes tolk¬
ning. Hvad Tulltnedlen beträffa, si äro de
enligt 60 §. Regeringsformen Bevillning, och
af natur , att af Riksens Ständer kunna bifal¬
las eller indragas j och bör det således synas så
mycket mera underligt hutu man kunnat ar*
Den 6 Februark,
gumentera denna del af Bevillningens styrelse
och förvaltning vara mindre än den öfrige,
Riksens Ständers granskning underkastad. Att
man här saknar sil anledning, att åberopa or¬
dalydelse, synes icke vara tvifvel underkastadt,
och det skulle för Grundlagens helgd och slu¬
tligen för frihetens hela tillvaro vara ganska
vådeligt, om en sådan Grundlagarnes godtyc¬
keliga tolkning finge vinna rotfäste; men man
saknar ännu, uti den verkeligt tillvarande or¬
dalydelsen, allt stöd för den slutsats man be¬
mödat sig att draga af hvad, som icke befinnes
nämnt , då det bestämdt heter Statsverket i
alla dess delar; och att Tullinkomsterne ibland
desse utgöra en af de betydligaste, lärer väl
icke kunna nekas. Jag anhåller derföre, att
Riksens Ständer måtte förnya dess underdå¬
niga begäran att till uppfyllande af sine con-
stitutionella pligter, genom sitt Statsutskott
under förevarande Riksdag och sedan allt fram¬
gent genom sine utsedde Revisorer få ofvan-
nämnde Verks och Cassors styrelse och räken¬
skaper öfverse och granska, jag anhåller att
detta mitt Memorial måtte blifva till Stats-
Utskottet remitteradt samt de öfrige Stånden
meddeladt, och tager jag mig friheten äfven til¬
lägga den hemställan, att StatsUtskottet måtte
anmodas att öfver denna ödmjuka framställ¬
ning skyndesamt afgifva sitt Betänkande, på
det Riksens Ständer måtte blifva i tillfälle att
så tidigt utverka Kongl. Majtts Nådiga tillstånd
till den så nödige revisionen, att denna ännu
under Riksens Ständers sammanvaro måtte kund
na tillvägabringas.
Dea 6 Februarii,
155
N:o io.
Herr Heijkenskjöld, Ludvig Dittlof'.
Sedan Riksens Ständers Utskott nu kom¬
mit i verksamhet, anhåller jag att få framstäf
la ett ämne till öfverläggning, som äger sam-;
manhang med ärendernes behandling i Stats-
och Bevillningsutskotten.
Då det egentligen hörer till StatsUtskot-
tets befattning att beräkna StatsVerkets inkom¬
ster och utgifter, har bruket vid föregående
Riksmöten varit, att i den mon Satsutgifterne
under Hufvud-Tittlarne uppföras och sam¬
manfattas, desse sedermera till lidens vinnan-
nande hvar efter annan från Utskottet remit¬
teras till Riksens Ständers granskning och god¬
kännande. Först sedan de fleste och betydli
gaste HufvudTittlarne i RiksStaten redan un¬
der loppet af Riksdagen blifvit gillade, harden
så kallade Finance-planen blifvit framlagd
för Riksens Ständer, hvars ändamål skall va¬
ra att framställa en fullständig calcul öfver
StatsVerkets inkomster och utgifter, tillika ut¬
visande den brist, som genom Bevillning bör
fyllas. När Statsbristen sålunda blifvit känd,
och den summa bestämd, som genom Bevill¬
ning bör ingå, har BevillingsUtskottets egent¬
liga verksamhet börjat med att fördela Bevill-
ningssumman efter antagne hufvudgrunder.
Detta angelägna göromål förekommer meren¬
dels nära vid slutet af Riksdagen, hvarigenom
för Utskottets Ledamöter ingen besinningstid
156
Den 6 Februarii,
är öfrig för den vigtiga frågan , som borde
fortgå, nemligen, om den bevillning, Utskottet
måste på Rikets samtelige innebyggare förde¬
la, kan utgöras, utan att jordbruket, handeln
och näringarne bringas till vsnmagt af tryc¬
kande pålagor. Såsom Ledamot af Bevillnings¬
utskottet förledne Riksdag, har jag med smärt¬
sam känsla varit satt i nödvändighet att medver¬
ka till påläggande afen Bevillning, sorn, enligt
min öfvertygelse, var för hög, för att någon¬
sin med billighet kunna fördelas och det är
denne erfarenhet, som gifvit mig anledning att
eftersinna , om den behandling af ärenderne
jag omnämnt, är den rätta eller icke.
Det faller genast i ögonen att man här¬
vid handlar tvärtemot den grundsats som gäl¬
ler för hushållning i allmänhet, att först beräk¬
na inkomsterne och derefter län.pa utgifterne.
StatsUtskottet uppgör RiksStaten, uppförer ut-
cifterne under sina HufvudTittlar och Öfver-
;emnar desse till Riksens Ständers granskning
och godkännande, innan Riksens Ständer äga
nödig kännedom om de tillgångar hvarifrån
behofven skola fyllas. Den skillnad som slu-
teligen röjer sig emellan StatsVerkets inkom¬
ster och utgifter benämnes såsom Stats-brist,
och då Riksens Ständer icke föreskrifvit den
summa utöfver hvilken Stats-bristen ej får gå,
så tillkännagifver endast StarsUtskottet de be¬
hof, hvartill mede! för StatsVerkets räkning
genom Bevillning skall anskaffas- Denna un¬
derrättelse meddelas vanligen, för skyndsain-
hetens skull, iörst till Bevillningsutskottet, och
Den 6 Februarii.
detta Utskott, som ej får eller är berättigadt
till att antora någon protest ä de skattdra—
gandes vägnar, måste endast sysselsätta sig
med att fördela den erforderliga summan. _
Slutelsgen blifva Riksens Ständer, som genom
denna ärendei nas gång på förhand godkänt
Stats-utgifterne , nödsakade att åtaga sig den
Bevillning, utom hvilken utgifterna ej kunna
bestridas, och all rättmätig klagan Öfver nöd
och vanmagt, alla anföranden, som bevisa att
tyngder läggas på skuldror som ej förmå bä¬
ra dem, komma för sent. Mig tyckes att
Riksens Ständer härigenom binda händerne på
sig sjelfve och sätta sig utur stånd att utöfva
dell frivilliga beskattningsrätt dem i Grundla¬
gen blifvit tillerkänd.
Då BevillningsUtskottet är sammansatt af
Ledamöter från Rikets sefskildte Landskap,
bör detta utskott närmast, vara i tillfälle att
bedöma landets och näringarnes tillstånd. Med
denna kännedom om landets närvarande ställ¬
ning, kan samma Utskott säkrast upplysa Rik¬
sens Ständer om höjden af den Bevillnings-
summa , som utan olägenheter kati utgöras.
BevillningsUtskottet åligger att opåmint upp¬
gifva de allmänna grunderne för den blifvan¬
de Bevillningens fördelning, och om Utskot¬
tet tillika anmodas, att på samma gång upp¬
gifva och föreslå en viss summa till utgörande
såsom Bevillning, skulle Riksens Ständer ti¬
digt erhålla en ledning och en kännedom af
blifvande tillgångar, som är af högsta vigt
innan de pröfva och lemna sitt bifall till Stats-
Den 6 Februarii.
utgifterne. Denna, af RevillningsUtskotfet fö«
reslagne samt af Riksens Ständer gillade, Be-
villnings Summa bör sedermera tjena till rättelse
för StatsUtskottet, hvars åliggande blifver, att
ovilkorligen så uppgöra RiksStaten, att Stats*
bristen inskränkes inom det belopp, som Be-
villnings-summan, medgifver. StatsUtgifterne,
uppförde under HufvudTittlarne, böra derefter,
icke styckevis som tillförene, utan i ett sam¬
manhang till Riksens Ständers granskning öf-
verlemnas, hvilka, sedan de af StatsUtskottet er¬
hållit en fullständig öfversigt, så väl af Stats-
behofven, som utvägarne att dem fylla, utan
tvekan deröfver kunna besluta.
Med anledning af hvad jag nu anfört får
jag vördsamt föreslå en Instruction för Bevill¬
ningsutskottet: Att Utskottet, hvars ätiggande det
enligt Grundlagen är att uppgifva de allmänna
grmderne får den blifvande Bevillningens fördel¬
ning, derjemte och med fåstadt afseende å landets
förmåga och näringarms tillstånd, uppgifver en
summa, hvilken Utskottet, efter noggrann pröfning,
anses kunna såsom Bevillning årligen utgöras af
Riket intill nästkommande Riksdag.
N:o 11.
Herr Berghman, Ambrosius Magnust
Reglementet för BancoDisconten tillåter
deh i 8 §., att, för lån sorn icke inom åtta
dagar efter förfallodagen blifva betalte, beräk¬
na räntan ifrån berörde dag, till en procent i
Den 6 Felruarii.
månaden. Det lärer icke vara möjligt för nå¬
gon, att utgrunda skälen för detta stadgande.
Allmänna lagen förbjuder att taga högre rän¬
ta än i procent i månaden och den lyckligt¬
vis ännu rådande Opinionen , stämplar med
vanära den sorn preijar deröfver. Man kallar
en sådan procentare, Niding och Ockrare, och
man gör deruti rätt. Han utlånar likväl pen¬
ningar, hvilka han kunde göra frugtbare i an¬
nan väg och möjeligen till större vinning;
men Banken använder i Discontväg sine eg¬
ne Fabricater, om jag så får kalla dess sedlar,
sorn den icke kan på annat sätt emplojera.
Man kallar ock denna Öfverränta Straffrän¬
ta. Besynnerligt att straffa en låntagare för
dess oförmögenhet att betala, hvilken ofta här¬
leder sig ifrån fattigdom; och huru oskälig är
ej den bestraffning, som ökar brottsligheten:
Det vill säga fattigdommen?
Jag får derföre^ vördsammeligen föreslå:
att den så kallade Öfver- eller Straff-Räntan
måtte upphöra, och så väl Banco-som Manu-
factur DiscOnten , efter förfallotiden endast få
beräkna vanlig ränta f procent i månaden.
DiscontDirectionen behagar göra skillnad
emellan bosatt och bofast, ehuru allmänna la¬
gen icke känner en sådan, och af sådan anled¬
ning nekat en Arrendator lån, ehuru han ha¬
de 2:ne hemmansägande Bönders Borgen och
Domarens i orten derunder tecknade Betyg:
att de sjelfve underskrifvit sina namn och hvar¬
dera sjelfve ägde mera förmögenhet, än den
Deli 6 Febr neri i.
sökte lånesumman. Man förklarade: att sorti
Domarens namn var ensamt , kunde ej låntt
beviljas Jag har trott att en Domares attestatum
exöfficio, skulle i slikt fall göra tillfyllest,
Och Får alltså föreslå detstadgånde: att DiscontDi-
rectionen skall åligga, ait bevilja lån åt hvil¬
ket) som hålst, bofast eller bosatt, Arrenda¬
tor eller icke, som företer så beskaffade hand¬
lingar och säkerhet, sorn de för berörde.
Då jag aldrig förut tagit lån i någon Discont,
eller der gifvit min borgen, och arnar ej hädanef¬
ter göra hvarken det ena eller det andra; kati
denna framställning icke vara föranledd af art-
flat interesse, än det för rättvisa och billighetd
fc4:0 12»
Friherre Skjöldebrand, pehr Erici
Såsom innehafvönde ett Embete, der jag
uflder åtta årg tid haft tillfälle inhämta förhål¬
landet med brottmåls tili-eller altaganda , och
huru, oagtadt flere års efter hvarannan, föl¬
jande goda skördar, verkeligen förminskat det
antal af mindre Stölder, som oftast af nöd för¬
anledas, likväl, i senare åren, antalet och den
rysliga beskaffenheten sif grofva brott i vårt
land så tilltagit, att om det sä skulle få fortfara,
hvarje åtminstone i Lartdsbyggden boende in¬
nevånare, icke blott skall löpa fara att beröf.
vas sine egodelar, utan ock nattetid, icke våga
•fvsrlemna sig åt sömnens hvila, af fruktan
att
Dea 6 Februarii,
att i sin säng blifva mördad, ellef af rånför-
öfvaren uppväckt, och med mordgevären ho¬
tad, nödgas vara en stilla åskådare af husets
plundring, anser jag för en pligt, att härvid
Fästa Ridderskapet och Adelns uppmärksamhet,
äfvensom att vördsamt föreslå medel till detta
ondas framtida afhjelpande.
Sjelf är jag långt ifrån, att vilja för hardt
behandla den för första gången vilseförde brottst
lingen, eller att tro, hvad vid sistledne Riks-*
dag åf åtskillige yrkades, att skärpandet af vå¬
ra strafflagar och återinförandet af hänga för
stöld, skulle medföra den verkan, man deraf
hoppades. Jag går än längre: jag tror att spö¬
straffet för första inbrottsstöld, oftast förvand¬
lar en mindre brottsling till grof brottsling;
ty hvilken vill taga i enskilt tjenst den, äf¬
ven fiån Krigstjenst lagligen utestängde, som
lidit spöstraff, och hvad annan utväg skall han ta¬
ga att försörja sig, än den, att med tilltagande
dristighet fortfara i den redlige medborgarens
plundrande, och nattens mörker blir dervid
hans enda värn; men denna lagförändring är
icke föremålet för denna min motion.
Hvar och en lärer lätt kunna inse vådan,'
kostnaden och felaktigheten af det sätt, hvar¬
på man nu i vårt land . i fästningar för hela
deras lifstid vårdar och bevarar en stor sam¬
ling af grofva brottslingar, sysslolöse och, till
en börda för Staten, och der lifvet för dem
sjelfve borde vara en börda, så vida icke er¬
ih'/. till Rid. o. Ad. Pr; i Band, xi
162
Den 6 Februarii.
farenheten beklagligen nog ofta bevittnade att
tillfällen till rymmande, är det som upplifva!
deras hopp, och lemnar dem tillfällen att, fle
re gånger på nytt få ofreda och plundra de
värnlöse medborgare, som likväl hvar i sin
mohn, under en sådan missdådare®, ofta långa
brottfulla lefnad, bidragit till kostnaden för
hans underhåll i Läns- och Häradshäkten, en
dyr fångtransport och fästningslifvet, med
dervid, till bevakning nödige Garnizoner och,
under hvilken långvarig utöfning af vålds-
gerningar, en sådan grof brottsling blir läro¬
mästare för yngre, i detta tillgrepp mindre
erfarne nybörjare.
Denna målning af förhållandet lärer icke
af någon kunna bestridas, som ägt tillfälle att,
på närmare håll inhämta erfarenhet härom,
och jag, tor min del, inser icke någon tjänli¬
gare utväg, till afhjelpandet af detta ondas
framtida tilltagande och betryggandet af hvar-,
je medborgares och serdeles landsbygdens in¬
nevånares säkerhet till lif och egendom, än
att Rikets nu församlade Ständer hos Hans
Maj:t Konungen i underdånighet anhålla att,
antingen igenom uuderhandling med de Rege¬
ringar, som hafva deportationsställen, eller på
hvad sätt, Hans Maj;t för tjenligast och minst
kostsamt finner, det må tillåtas oss att få de¬
porterade alla nu i fästningarne befintlige,
till lifstidsfängelse dömde brottslingar och al¬
la, sorn hädanefter för grofva brott af rån el¬
ler mord, eller itererade stölder, dertill blifva
dömds.
Den 6 Februarii.
Må hända, att någon häremot skulle vi'ji
invända, att den till lifstids fästning redan en
tång dömde brottslingen, icke lagligen böc
unna åläggas en ny straffdom, dtportationen•
men utom det, att den till lifstidsfästniug döm¬
de våldsverkaren, bör kunna anses sorn en från
samhället utesluten medborgare ech att Kon¬
ung och Ständer böra anses äga ratt, att från
ett lifstidsförvaringsrum förflytta honom till
fett annat ännu säkrare* talar ett änwu starka_
te motskäl till försvar af mitt förslag: En
sådan deposition är icke en ny straffdom j
tvärtom snarare ett slags nåd eller mildring j
ty i Englands och Hollands deportationsplatser
erhålla desse missdådare på nytt friheten att
Utkomma, arbeta och om de vilja förbättra
sig* att åter, i ett annat samhälle* der deras
förra brott äro okände, kunna uppkomma till
ett välstånd, som inom Svenska fästningsmu-
rarne skulle blifva dem Omöjeligt.
I händelse Högloflige Ridderskapet Och
Adeln skulle täckas gilla detta mitt förslag*
torde det tillåtas* att detta mitt memorial,
nied de öfrige RiksStånden må blifva tomma-
hiceradt och sedan till vederbörligt Utskott res
mitteradt.
N:Ö 13*
Herr Ehrenborg, Casper:
Uti ett den 3 dennes tili Höglofligé Rid-
åerSkapet och Adeln ingifvif Memorial, hif
J64
Den 6 Februarii,
Friherre Rudbeck sökt ådagalägga Landtbrii-'
karens nuvarande betryckta tillstånd5 i anse¬
ende tili de dryga utlagor, som af honom
måste utgöras. Hvarje fosterlandets vän kan
icke annat än värdera den känsla af varm på:
triotisme, af ädelt deltagande i medborgares
belägenhet, som ledt Friherre Rudbeck till
denna framställning; och för de, hvilka, så¬
som jag, varit i tillfälle att erfara, huru Herr
Friherren uti de kretsar, der han såsom Lande¬
man verkar, med sällsynt nit och osparda upp¬
offringar söker befordra menighetens både
välstånd och upplysning, är det ljuft att fin¬
na, huru han äfven i denna vördade försam¬
ling med sin verksamhet syftar åt samma måk
Tryggt vågar jag påräkna att hans fördrag¬
samhet icke misstycker, det jag, i många delaf
instämmande i hvad han yttrat angående Land¬
mannens förlägenhet, likväl försöker en något
närmare utredning, både hvar den finnes och
huru den tillkommit, för att såmedelst äfven
i min ringa mon söka underlätta utfinnandet
af medlen till hämmande af de öfverklagade
öiägenheterne.
Den tekfiing af Landtmannens tillstånd,
söm Friherre Rudbeck gjort dch man äfven
från andra håll sett göras, är, ehuru naturligt¬
vis med många locala och personliga undantag,
likväl, efter den erfarenhet jag varit i tillfäl¬
le inhämta i det hufvudsakligaste fullkomli¬
gen grundad i afseende på förhållandet å slätt»
byggderne i Westergötland, eller de orter der
spatinemålsproduction och afsättning är enda
Sen 6 Februarii,
165-
päringsmedlet, och der Landtbrukaren ömsom
genom missväxt och deraf följande brist på
både utkomst och medel till ufskylder, öm¬
som genom svår och ofördelaktig afsättning
under och efter de mera ymniga åren vidkänts
ett lidande, hvilket han i allmänhet saknat
både inre kraft och yttre förmåga att kunna
emotstå. I Skogsbygderne deremot, der binä¬
ringar fort 1 ^rit att idkas och vara lönande, der
äfven jordbruket årligen tilltagit genom odlin¬
gar, der i allmänhet ett större utrymme er¬
bjudit sig för d n tilltagande folkmängden,
och der allmogens lynne vanligen utmärkesaf
mera näringsflit, omtanka och ihärdighet, hai?
välmågan, åtminstone på ganska mångå stäl¬
len snarare tili- än aftagif.
Manga äro emedlertid de orter och me~
nigheter som icke i råttan tid, icke utan svå¬
righet och executionstvåag, kunna utgöra sina
ytskylder, och hvilkas utarmande och under¬
gång, ehvad deras tillgångar årligen genom
sådana tvångsmedel förminskas, eller pennin-^
gar till utskylderne genom lån anskaffas, med
allt skäl är att befara, så vida ett enahanda
förhållande som hittills, i afseende på både
utgifter och tillfällen till inkomster, kommer
att fortfara-
Det torde likväl icke vara någon tillök:
ning i utskyldernes belopp, som ett sådantförw
hållande hufvudsakligen kan tillsknfvas. Det¬
ta belopp har, hvad så väl den egentliga Béd
villningen, sorn grundräntorna angår och Q.be~t
Ilen 6 Pebruarii\
räknad tre skillingsafgiften till Lazaretterne
väl icke varit större under de sedan sista Riks¬
dag förflutne, än under de föregående åren;
Utan är det, efter tnin tanka, från den genom
minskade inkomster förorsakade svårigheten att
Utgöra detta belopp, från dess kanske mindre
lämpeliga fördelning, från andre genom sjelf¬
va sättet till prestationernes utgörande betungan¬
de onera, och. kanske hufvuds>.kilgast, genom
RörelseCapitalets, om icke förminskning, dock
mindre lifliga circulation under brist på credit
Och allmänt trångmål för ådragne skulders af-
fcördande, sorn dea öfverklagade förlägenheten
kan anses härflyta.
Jag går att närmare utveckla denna tan-=
ka; och finner dervid att den svårighet, sorn
inträffat för Bevillningens utgörande står i så
nära förening med dess mindre lämpeliga för-*
delning, att desse frågor mäste behandlas i efr
Sammanhang.
Hade Riksens Ständer kunnat Och velat
åt allmänna MagazinsDirectionen gifva sådan
fond och organisation, att den kunnat vid-
magthålla ett bestämdt msnimipris å spannemå-
len; så bade äfven Landtbruket, utan obillig¬
het kunnat åläggas en derefter lämpad bevill¬
ning tijl permanent belopp emellan Riksdag
garne. Men nu bar Landtmannens rätt och
fördel i förra gfseendet varit lika obestämd,
spm de?s skyldighet i det senare varit ovilkor¬
lig. De upphandlingar sorn af Kongl. Maga-
I.nsBireotionen blifvit gjorde, hafva till stött
Den 6 Februarii,
sta beloppet skedt under de mindre bördiga å-
jien och då spannemålen varit i högre pris;
fördelen deraf har kommit de större sädespro-
ducenterne tillgodo, men icke de, som endast
i ymnigare år äga något öfverskott, och un¬
der missväxtåren till och med vidkännas brist
på hvad de sjelfve behöfva. Desse hafva of¬
ta nödgats köpa och borga säd unde roiss-
växtåren, utan att, under de påtöljande bör¬
digare åren kunna tå sälja det efter lefnads-
behofvet återstående öfverskottet af sin span-
nemål till sådant pris, att både ådragne skul¬
der och allmänna utskylder kunnat dermed
bestridas. Den satsen toide icke eiler vara lika
rigtig som tilläfventyrs nog allmänt antagen,
att landtmannen genom ymnigheten af de se¬
nare årens grödor fatt ersättning för hvad sä-
despriserne fallit. Detta skulle minst förut¬
sätta en fördubbling af sädesproductionen ,
hvilken, om den ock flerestädes inträffat, lik¬
väl visst icke varit allmän, och minst ägt rum
å slättbyggderne, hvarest, på alla de ställen
der enskiften ej hunnit göra någon förändring^
jordbruket merändels bibehålles sådant det af
ålder varit.
Emedlertid var Bevillningen, vid 1R17
och 1818 årens Riksdag, fasställd till ett visst
minimibelopp för hvarje Län, lämpadt ef¬
ter de föregående årens taxeringsvärden, på
detta sätt bereddes väl en utsigt till Bevillnin-
gens förhöjande utöfver berörde summor i de
orter der, genom näringarnes förkofran och
•tigande värde å producterne, äfven fastighe-
i6g
Den 6 F-elrmril.
ternes värde i samma mån kunde höjas; men
icke någon utväg? att i de Län, der, genom
ett motsatt förhållande, fastigheterne fallit i
värde, förunna deras ägare en derefter lämpad
nedsättning. Följden häraf har ock blifvit,
att den af spannemåls-producenten utgjord?
skatt, lämpad icke efter dess nuvarande, utan
efter dess under föregående tiden ägde inkomst,
blifvit, ehuru till numeraira beloppet den¬
samma som förut, likväl icke sällan dub¬
belt så svår att utgöra. Detta har för slätt¬
bygden mast vara ganska tryckande och skulle i
förening medden föregående tidens, från och
med 1812 års dryga och ännu kännbart ef-
tcrhängande. skuldsättning, varit det än mera,
om icke Kongl. Majit, genom Nådig tillåtelse
att in natura afbörda den från Magazinen bor¬
gade spannemålen jemte uppgälden derå, mel¬
lankomma med all den undsättning, sorn det
berott af Regeringen att gifva.
Finnes derfö.re ej någon utväg att upp¬
rätthålla ett minimipris å span nema len till li¬
ka belopp med medelpriset derå under de år,
efter hvilka Bevillningens nwnimisutnmor ärp
beräknade: eller vill man ej medgifva, att
desse summor förvandlas till spannemål efter
den tidens pris,, och denna spannemål åter till
penningar efter spannemålspriset under den
tid, för hvilken Bevillningen skall utgöras sä
mäste, ehvad Bevillningsgrunderne i öfrigt bi¬
behållas eller icke, föreskriften om ett visst
totalvärde å fastigheterne, i hvarje Län med
derefter lämpad Bevillning förefalla, och jern-
Den 6 FebruariU
val allmänna nedsättningar å hemmansvärdea
tillåtas, då desse vården i allmänhet fallit.
Likaså fordras i afseende på beskattnin¬
gen för Capitaler 6adane bestämmelser, att ic¬
ke älven den må komma de gäldskyldige
producenterne till last Anser man sig ej med
säkerhet kunna i financeväsendet och allmänna
rörelsen åstadkomma en sådan förändring, som
verkar till nedsättning af räntan ä penningar,
dymedelst att Capitalisten bhfver icke mindre
benägen att mot billig ränta utlåna d m, än
producenten angelägen att lå dem till iåns;
så blifver angeläget att den förre underka¬
stas en direct beskattning till Staten; ty att
den indirecfa, sorn skolat erläggas vid liqvi-
derne med gäidenärerne, i de flesta fall icke
utgått, har erfarenheten visat, och verknin-
garne deraf hafva ytterligare försvårat den
skuldsatte landtmannens eller producentens
förlägenhet.
Utom sjelfva Bevillningen finnas ock.
många andra, vid jorden fästade onera. Äf¬
ven desse äro i den Statitiska Tabell Friherre
Rudbeck bifogat sitt anförande upptagne och
beräknade till betydligt penningevärde. Så-*
dane beräkningar blifva, synneriigast i afse¬
ende på de onera, t. ex. skjuts- och väghåll¬
ning, som med egne, i alla fall underhållna,
tjenstehjon och kreatur kunna utgöras, icke all¬
tid tillfyllest tillförlitelige. Seclers erfaren¬
het har deremot bevisat, att desse onera, med
förutsatt förstånd och omtanka hos både de.
*7®
Dm 6 Februarii,
tom utgöra och de som utkräfva dem, kunna
utgå utan jordbrukarens undergång, men tilli¬
ka ådagalagt, att de, i mån af olika sätt till
detta utkräfvande, blifva mer och mindre
tryckande. Det var med hänsigt härtill, som
vissa grunder för underhållande af indeldta
Infanteriets beklädnad vid sista Riksmöte fö¬
reslogos och genom Nådig Förordning af den
30 Dcember 1819 af Kongl. Maj:t i Nå¬
der fastställdes, på ett sätt, sorn åt Rotehållar-
ne beredt både säkerhet och lindring vid utgö¬
rande af detta onus, och grundlagt den önskan
att äfven Rusthållarnes i enahanda afseende
hittills nog obestämda åligganden likaledes måtte
till något visst årligt belopp fastställas, eller åt»
minstone genom noggrannt bestämmande af be¬
klädnadens så väl beskaffenhet som slitningstid,
emot framtida äfventyr försäkras. Till såda-
ne slags onera hörer ock den på hemmanen
indeldte afrads- och kronotionde-spannemålen,
om hvars utgörande på ett med räntegifvares
och räntetagares ömsesidiga rätt och fördel
instämmande sätt, Kongl. Majt med Riksens
Ständer vid flere tillfällen förordnat, men uti
hviket ämne ännu ett och annat torde återstå
till räntegifvarnes fredande från räntetagarnes
samt deras ombuds och upphördsmäns icke
sällan stegrade anspråk på annan och bättre
spaanemål, än räntegifvarne förmå anskaffa,
eller ock på öfverdrifven lösen; hvilket skulle
förekommas om hvarje hemman, sorn är inde-
ladt till utgörande af spaonemål utöfver sin
production, eller af annan slags spannemål, än
å dess ägor produceras, lemnades ovilkorlig rät*
Den 6 Februarii.
tighet, i förening med ovilkorlig pligt, att den¬
samma efter Markegång med penningar lösa.
Om nu, till det olämpliga af fördelningen
utaf nu varande Bevillning, hvarigenom den
till öfverdrifva belopp kommit landtmanen,
synnerligast i vissa Landsorter till last, lägges
det, i mån af olika urskillning och foglighet
hos de utkräfvande, tryckande i sjelfva sättet
att utgöra vissa onera, och deribland de of*
vanberörde: om det härjemte icke kan förne¬
kas, att det bastiga infordrandet af FilialDiscon-
ternes fordringar ökat penningebristen och för.
lägenheten hos manga enskilde och på mån¬
ga orter, helst beloppet deraf, om det ock i
rörelsen återgått, icke derföre just kommitsam*
ma orter och personer tillgodo: och om änd¬
teligen den betydligen tilltagande folkmängden,
hvilken i förening med den ökade prodnctio-
nen må hända äfven torde böra komma i be¬
räkning vid rörelseC&pitalets bestämmande, ic¬
ke i alla afseende ägt det utrymme och den
lättnad för sin utkomst och verksamhet, som
endast liflighet i rörelsen och ett obehindradt
begagnande af näringstillfälien kan gifva; s,å
torde det kunna häraf förklaras, hvarföre just
de bördigaste landskapen i medlersta och södra
delen af Riket haft, oagtadt årlig tillökning i
production och folkmängd, största svårigheten
att utgöra de dem åliggande utgkylder; äfven¬
som och då en nedsättning af Bevillningen,
ehuru högt önskansvärd och äfven behöfve-
lig den ock vore, likväl icke lärer, utan vå¬
da för Statens både försvar och öfriga sty-
*73
Den 6, Februarii,
reise, Jeunna blifva af den betydenhet att den
åsyftade lindringen endast derigenom kan be¬
redas, berörde orsaker, så vidt de i öfrigt fin¬
nas grundade, torde kunna i sin mån tjena till
upplysning, både för de som föreslå Bevill-
ningtns blopp, ecb hvad kanske än mera
ma gtpå liggande är, dess fördelning, och förde
som hafva deni Oecoqomiskt afseende troligen
aldravigsigaste befattningen, att tillse, huru de
summor som till Stats-Verket inflyta, måga så
mycket som möjligt är, åter spridas åt alla
oster till befordrande af liflighet j rörelsen
och förkofran i Nafionalvähnågan, hvilken,
så vidt den består i ökad produetion och folk¬
mängd, ostridigt varit och är i tilltagande,
genom Försynens välsignelse, genom folkets
idoghet och genom Regeringens omtanka att
deråt gifva uppmuntran, och hvilken således
endast behöfver Statsmannens biträde, för att,
genom undanröjde hinder och bibragte hjelpe-
medel, hinna ett för honom och hvarje Med¬
borgare lika önskansvärdt och ärofullt mål.
Hvad jag för närvarande endast i förbi¬
gående anfört rörande vissa onera, som ge¬
nom sättet till deras utgörande stundom blif¬
va mera betungande, än för sjelfva praestatio-
nernes ändamål vore nödigt, torde framde¬
les blifva ämne för sårskilte framställningar.
_• Emedlertid anhåller jag att detta mitt an¬
förande må få åtfölja remissen af Friherre
JRudbecks memorial till vederbörligt Utskott.
Den 6 Februavii,
N:o II;
Herr Rothlieb, Axel:
Då 2:»e värda Ledamöter Herr Friherre
Rudbeck och Friherre Wrangel, äfvensom nil
Herr Ehrenborg mera uttrycksfullt än jag mäg-
tar åstadkomma, skildrat den i Landsorterné
rådande allmänna förlägenheten och penninge-
tristen, och då säkerligen flere framträda med
én lika klagan, är det en. förmätenhet af mig
söka deråt väcka en olud uppmärksamhet, .
men min Riksdagsmannapligt ålägger mig ej
dölja den snart sagt öökbava nöd eller rättare
penningeförlägenhet, som rådet i min ort, nem*
ligen Calmar Län, äfvensom i mitt grannskap
Kronobergs- och Jönköpings Län och likaså i
södra delen af Östergöthland. Visserligen haf¬
va de dryga skatter och utskylder, som nu så
nedtryckande betunga jordbruket, märkeligen
bidragit till förlägenhetens höjd jag äger
sjelf Kronoskattehemman, hvars alla önera
uppgå till belopp af omkring 200 R:df Banco,
Denna (ryckande beskattning var till ziff-
rån för många år tillbaka nästan lika, men
den öfverklagades mindre, emedan landtbruka¬
ren då uti sin egendoms afkastning, så vida
besparing och hushållning iagtfogs, ägde för¬
mågan att bära en dylik börda,- men huru be-
skaflfadt är tillståndet nu. Alla jordbrukets alster
äro förfallne till ett vahruvärde dels till hälften,
ja till och med f af det belopp som derföre
vanligtvis betaltes, från och med 1810 till och
med sommaren 1S30 (ty man kan ej tro på
Den 6 Februarii,
alla MarkegångsTaxor. Det gifves exempel
att persedlar der uppförts till välde så högt,
att landtmannen svårligen på torget kunnat
för sin vahra erhålla hälften af hvad Marke-
gångstaxan bestämt, som allmänna priset);
Deremot hafva alla sorter skaber och i pennin-
{rar utgående onera, jemte tjenstefolk® löner,
egO, dagsverken, haodverkareg pretentioner m.
m. ökats i stället för att minskats. Man behöf-
ver blött i sin hushålsjournal, jemföra sina jord»
fläckars afkastning 18*20, 2i Och 2 < med de
föregående årens och derefter vand i bladet,
samt påse utgifternes belopp, upptäckten af
dubbla utgifter jemförelsevis med inKomsteme
blir, hvad erfarenhfeten i alla fall Vittsordat,
Säker.
Att nöden, det vill säga peftningeförla-
genheten, ej är något hjern spöke, utan en
verklighet, skall i landsorterne , juj merä af,
lägsna från hufvudstaden allt högre stiga, är
en naturlig följd, då jordbrukaren till intet
pris kan i contant förvandla sin produetion,
och då de årligen Utgående utskylderne, af
sådan orsak ej kunna återkomma uti circulation,
utan alltjämt tåga, först åt Ränterierfie och
sedan vidare sin kosa Dessutom finnas i
Landsorterne få löntagare; i Hufvudstaden äro de
deremot concenterade. Löneine utfalla och
sättas å nyo inuti rörelsen å eha stället, men
återkomma endast småningom och efter längre
tids förlopp till Landsorterne, när någon lahdt-
tnanna-produet blir efterfrågad.
Såsom serskilta orsaker till allmänna för¬
Den 6 Februarii,
lägenheten i min ort får jag uppgifva de bråd¬
störtande inbetalningarne af Filial-Discomernes
utlåningar _ vidare, de först låckande, och se¬
dan jordbrukaren menliga åtgärder, sorn Span-
nemåls-Direction lemnat, hvilket jag i särskilt
motion utvecklat de sist förflutne 2:ne,
för alla körslor nvssgynnande vintrar, hvari¬
genom Landtmannen betagits utvägen att ge¬
nom skogsbruk, kohlnmg och fahror förskaffa
sig någon förtjenst, har äfven i betydlig mån
verkat till förlägenhetens ökande och bidragit
till penningebristen, men hvilken senare nu
äfven v'sat sin verkan å priserne för skogs-
effecter.
Oförmågan att erlägga hittills bestämda
Kronoutskylder blir dageligen ökad, äfvensom
att betala man och man emellan. Till det ondas
afhjelpande fordras kraftig handläggning.
En svår sjukdom botas sällan med lindriga
läkemedel. Jag inser ej annan hjelp, än utskyl-
dernes betydliga nedsättning samt indragningar
och besparingar i samma mohn. Jag anhåller
vördsammast om remiss af detta mitt anföran¬
de till Stats- och Bevillningsutskotten samt
communication med de öfrige respective med-
Stånden.
No 15
Herr Von Vfgr.sack, Ernst:
Det är i anledning af Friherre Rudbecka
i plenum väckte motion om svårigheten för
utgörande af nu varande utskylder, tom jag
Utbeder mig få yttra några ord*
176
Den 6 Fehraarii,
Nästan intet kan' vara af större intresse
för dem, hvilkas Representanter vi egentligeii
äro, jag menar jordägaren, än förminskandet
af de verkeligen högst tryckande utskylder;
Ingen, som äger den minsta jordtorfva , åtmin¬
stone af annan än Säteri- eller Boställsnatur,
lärer finnas, som icke häruti delar med mig
samma tänkesätt och tror jag för min del, att
Friherre Rudbeck har fullkomligt rätt i hvad
Friherrn inför Ridderskapet och Adeln anfört;
men jag tror äfven att förminskningen af ut-
skylderne icke kan föregå förminskningen el¬
ler indragningen af Statens utgifter och nu¬
varande behofver-, det är således på dem som
utskyldernes nedsättande beror; desse indrag¬
ningar af Statsutgifterne kunna etter min tan*
ke ganska lätt ske och ibland annat lemnar
vått antal högre Embetsmän oss ett rikt till¬
fälle dertill. Det torde vara så mycket mera
angeläget att minska den nuvarande Bevill-
ningen, sorn, om priserne på Landtmanna-
produeterne fortfara att falla, den blifver ö-
snöjelig att utgöra.
Bilagor
till PleniProtocollet för den 10 Fe¬
bruari!, förmiddagen,
N-o 1.
Friherre Cederström, Jacobi
| Uti ett tidehvarfdå upplysningen i så mångs
af-
Den io Februarii.
177.
afseenden skingrat okunnighetens och fördomars
mörker, lära de vara i ett ringa antal, hvilka än¬
nu kunna sätta i fråga fastheten af de grundsats
ser, att frihet i lofliga näringsfång befrämjar
ett Samhälles och hvar och en af dess inne¬
byggares välstånd samt utvecklar och förökar
dess productiva krafter ; att det SamhällsCon-
tract är felaktigt, som utesluter någon af dess
medlemmar från rättigheten att utöfva det Sam-)
hället gagnande yrke, hvartill han känner el¬
ler tror sig äga fallenhet och förmåga, och att
hvart och ett sådant undantag är ett hinder i
den täflan, som ensam kan åstadkomma ym¬
nighet af vahror och bestämma deras rätta
värde. Om Seklers erfarenhet än ytterligare
befästar dessa sanningar, lär man få hoppas att
Styrelsemagten förbyter fordna Regeringars af
misstagen välmening åtagne förmynderskap för
näringarne och öfverlåtandet af dessas idkande
till vissa corporationer, i ett sorgfälligt bemö¬
dande att uppväcka, uppmuntra och befrämja
hvars och ens individuella arbetsförmåga, hvar¬
vid åtminstone i början, föga annat torde be-'
höfvas, än att upplösa de band, hvilkas verkan
är att inskränka idkandet af ett stort antal
näringar inom vissa Skrän och en gifven per¬
sonal, likasom denna personal skulle kunna
säkrare bestämma behöfvet af varor, än behof-
vet antalet af de personer, som kunna finna
deras utkomst med varors tillverkande. Da-
geliga erfarenheten lemnar häröfver i många
fall öfvcrtygande bevis. Huru ofta ser man
ej på Stockholms Allmänna plattser införda
Bil. till Ridd. c. Ad. Pr. I Band 12.
i.7 S
Den io Februarii.
och till salu utbjudna nya åkdon af flera slag, b«-
slagne hjul, hästskor och sömm, stolar, såar,
kar, ämbar, beslagna skoflar, rissel och såll
etc. etc. Att sådane effecter finna afsättning,
torde härröra af 2:ne orsaker: Antingen är
Stockholms bestämda antal af Vagnmakare,
Hjulmakare, Smeder, Sdlmakare, Tunnbinda,
re k,c- Scc- icke tillräckligt för att fylla behofvet,
eller kunna desse handtverkare ej förfärdiga
till iika billigt pris med de utom Staden boen¬
de, ehuru dessa varor ej sällan äro belastade-
med transportkostnad Och förlust af tid, i för¬
hållande till afiägsenheten af tillverkames bo¬
städer. Förbud emot denna concurance, skul¬
le antingen verka brist på varor, eller göra
det bestämda antalet af tillverkare mästare öf¬
ver privet, afnämare till förfång, och man
torde med tämlig visshet kunna ifrån förhål-
landet i de uppräknade fall sluta till väigören-
beten af friheten i lofliga näringsfång i all¬
mänhet. De inkast som tilläfventyrs göras i
anseende t>ll nödvändigheten af varors godhet,
äro ej svåra att besvara. Enär deras tillverk¬
ning är fri från allt förmynderskap, äga de
ett graderadt värde i förhållande till deras
godhet. Det är ej afgjordt att mästerskapen,
alltid förfärdiga de bästa varorna, och man bör
besinna att fuskeri och bönhaseri, dessa med
Skråbarbarismen ifrån Tyskarne införda be¬
nämningar, likväl äro första stegen till full¬
komlighet, för hvilkensjjförvärfvande vägen stän-
ges genom den ännu tillåtna jagt efter bönha-
sare och fuskare, likasom voro nybegynnare i
likhet med skadedjur.
Den io Februarii.
179
Om af hvad nu anfördt är, öfvertygelse vin¬
nes huru det bör vara, följer i ordningen att
tillse, huruvida de hinder som sig förete, äro
af beskaffenhet, att ej kunna ur vägen rödjas.
Dervid uppkommer främst undersökning, hu¬
ruvida de mästerskapen förunnade förmåner
äro att anse såsom StåndsPi i vilegier, eller följ.
der af ifrån Konungen utgägna Reglementari¬
sk» Författningar, till införande af en viss
ordning inom de såkallade Skrän.
I 1720 års Regeringsform §• 51 stadgas:
att Städerna förblifva vid deras gamla rättig¬
heter och privilegier, dock så, att de af Rik*
sens Ständer efter tidernas omständigheter läm¬
pas. Regeringsformen af 1772 stadgar likale¬
des i 54 §., att Städerne i Riket förblifva vid
deras vällångna Privilegier och rättigheter som
dem af fordna Konungar gifne och förlänte
blifvit , dock så att de efter tidernas omstän¬
digheter och det allmännas nytta och gagn
lämpas.
Förordningen af den 26 Maj 171 y tillåter
Frimästare, Skråordningen af den 27 Junii
172', 6 Art. t; §, samt Förordningen af den
2 Junit >724 likaledes ; men sådant upphäf-
des genom en, uppå Ständernas underdåniga
till styrkande, grundad Kongl. Förordning af
den 20 julii 1731.
Genom Kongl. Resolution å Städernes be¬
svär 1723, 17-7) !73‘l i 757j förbjudes till
och med för verkelige Mästare i Städer att
i8o
Den io Februarii.
idka handtverk på Landsbygden och ålägges
dem att sist inom är och dag inflytta till Stä-:
derna, eller afstå från handtverket.
Resolutionen på Städernes besvär 1704
m. fl. öfverlemna till Magistraterna och Embe-
tena att bestämma det antal mästare, som hvarje
Stad får äga, och bönhasar eller sådane som
arbetade utan att vara mästare belädes med
40 marks böter och varans confiscation. Efter
Landshöfdinge-Instructionen af år 1754 fingo
inga andra Gärningsmän, än Skräddare, Sko¬
makare och Smeder, nedsätta sig på landet
m. m.
Af allt detta torde man med skäl kunna
sluta, att alla Författningar, rörande Skrå-Inrätt,
ningen, sjelfva SkråOrdningen inberäknad, äro
Kongl. Författningar, att de någon gång blifvit
föranledde af Riksens Ständers underdåniga
önskningar, men merendels af Städernas be¬
svär, samt att, ehuru Skråmästare funnits bland
de röstägande medlemmarne af NationalRepre-
sentationen, och de i alla tider sökt omskansa
sig med uteslutande tvångs-lagar emot all sort
näringsfrihet hafva de likväl aldrig kunnat vin¬
na att få sina Skrålagar i likhet med Grund¬
lagar, utan hafva de alltid blifvit ansedda som
oeconomiska, hvilka efter tid och omständig¬
heter borde undergå förändring.
Uti ingen Regeringsform, hvarken 1720
1772 eller 1809 nämnas SkråFörfattningarne
6åsom af Grundlagen sanctionerade, ej heller
Den 10 Februarii,
181
finnes någonstädes i Bådane handlingar en be¬
stämd uppgift, hvaruti BorgareStåndets pri¬
vilegier bestå. Icke en gång i den liksom
1720 och 1772 års Regeringsform upphäfna
Säkerhetsakten, hvilken dessutom såsom en¬
dast af 3;ne Stånd antagen icke åt förundta
förinoner gifver kraft af Privilegier, då inga
nya sådane ett helt Stånd angående utan sam-
telige Ständernas vettskap, gjorda påminnel¬
ser och samtycke kunna utgifvas och medde¬
las. Se Regeringsformen 1772 §. 52. Hvar
och en som undersöker beskaffenheten och
ändamålet med SkråOrdningarne, skall ock
lätteligen af deras natur och innehåll finna,
att de endast äro reglementariska författnin¬
gar, till ordnings bibehållande emellan åtski¬
lige slags handtverkare under Städernas om¬
råde. Hvem skulle väl vilja påstå, att trak-
teringar, böter, afgift till Lådan, den yng¬
sta mästarens pligt att gå de äldres ärenden
8cc. 8cc., äga egenskap af Privilegier.
Uti ingen af de under och efter Konung
Gustaf den IIhs Regering anlagde Städer är
Skråtvång tillåtit. Om det likväl ägt natur
af Privilegium, hade dessa nya Städers Bor¬
gare äfven så litet kunnat detsamma beröfvas,
som Representationsrätten vid Riksdagarne.
Ofta har Konungen under loppet af det
förflutna tidehvarfvet, vidtagit ändringar så
väl till inskränkning som till utvidgande af
handtverkeriernas rättigheter. Enär sådant skett
i anledning af Städernas besvär f tillkännagif-
Di n i«. /■ t brnarii.
ver sjelfva rubriken, alt samtelige Sländerna
icke medverkat och att således Konungens be¬
slut saknade det väsenteliga , sorn fordrades
lör meddelande af ett Privilegium. En och
annan gång hafva väi ock förändringar i för-
fattingarne om handtverkerierne bliivit vidtag¬
ne i anledning af Riksens Ständers underdå¬
niga tillstyrkanden Men om ock samtelige
RiksStånden i sådane tillstyrkanden instämt ,
blifver deras re ultåt icke oftare privilegier,
än de såsom rådane titti yckeligen benämnas.
I annat fall skulle så snart samtelige Ständer¬
ne instämt i ett tillstyrkande (hvilket före
1772 medförde kraft till verkställighet) det¬
samma alltid ägt egem-kap af Privilegium» e-
hvad det angick en oeconomisk författning
eller en Lieutenant* fullmagt lör en öfver p:e-
judice klagande Fändrick.
Tvifvelsmålet om egenskapen af Privile¬
gier, hvilket man vtll tillägga Skrå-Inrättnin-
garne, vinner ännu mera styrka af Kongl. Re¬
solution på Städernas besvär af den 28 Au¬
gusti 1777, uti hvars 2 mom. stadgas, beträf¬
fande allmogens slöjder, att allmogen ej kan
förmenas att sig till hjelp och understöd säl¬
ja så i Städerna sorn på Landet, hvad de sjelf-
ve arbeta och förfärdiga kunna. Om Skrä-
Jnrättningarne ägt helgd af Piivilegier, hade
val aldrig genom en negativ Resolution på
Städernas besvär k unnat stadgas en så oinskränkt
näringsfrihet och de orden: Hvad de sjelfva
arbeta och förfärdiga kunna, öppna onekeii-
gen det mest vidsträckta fält lör mensklig*
Den io F.cbruarii,
133
industriens -omfattning. Någon forde härvid
ej utan anledning anmärka, att dessa ord en¬
dast angå allmogens slöjder. Men hvar fin¬
nes då den definition, som utmålker gränsen
för allmogens slöjder ? Skola grunderna för
detsamma bestämmas efter menskliga snillets
utvecklingsförmåga, så finnas Bönder och landt-
folk, som kunna aptera grå- och sandsten
efter modell, utan att vara i StenhuggareSkrå,
som bygga skepp, utan att höra till Skepps-
hvarfiiSkrå, som förfärdiga finare och gröfre
väfnader af lin och ull, utan att höra till något
VäfvareSkrå. Ja! en Bonde i Tuna, har gjordt
manga och goda gulduhr, utan att höra till
UhrmakareSkrå. Skulle åter föremålen för Bon¬
dens, det är landtmannens slöjder, endast vara
förädling afsådane rudimatei ier, sorn han sjelf el¬
ler hans område producerar, blir ändå ej mycket
öfrigt, Skrån ensamt förbehållet, ty Bonden
och hans område producera metaller, flere slags
Träd, Lin, Hampa, Färggräs, Läder, Skinn,
Ull, Bark, Borst m. m,
Sakens nuvarande skick blifver ännu kla¬
rare lör den, som behagar taga kännedom af
9 §. i RiksdagsBeslutet af den 2 Maj i8lo,
hviken förmår; Att idkandet af all Borgeltg
Näring emot åtagande af deremot svarande bor-
gelig tunga ,bliren rättighet för alla medborga¬
re classen Yttersta tillflyckten för Skråmästarens
Advocatur, att med Borgelig tunga, förstås
Borgare-tunga, förtjänar ej något afseende. I
Sverige betyder Borgelig tunga detsamma som
skatt^till Staten. 1 annat fall skulle det äL
i84
Den 10 Fsebruarii.
ven heta Adelig tunga, Ståndspersoners tun¬
ga, Prestelig tunga och Bonde-tunga, till skill.
nåd från Borgelig, om dermed kunde förstås
blott Borgares tunga.
Jag drager af allt detta den slutsats, att
inga Privilegier lägga hinder i vägen för upp-
hätvandet af de så länge öfverklagade band,
hvilka fjettra en loflig, oemotsägeligen nyttig
och af allmänna rösten länge påkallad, Närings¬
frihet. Ordning i Städerna Mästare och Lä¬
rande emellan må gerna bibehållas, men in¬
genting bör kunna förmena hvem s~m helst,
att idka hvilket tillåtit handverk. eller näring
han behagar, endast han anmäler sig hos sty¬
relsen i Orten , vare sig på Landet eller i Sta¬
den, och betalar till Staten i förhållande till
sin rörelse och förtjenst, samt dessutom, den
som bor i Stad deltager med de öfrige inne¬
vånare i utskylder i och för Stadens och dess
Embetsmäns skull.
Den invändning häremot som torde kun¬
na synas kraftigast, är, att om Näringsidkare
i följd af en upplåten vidsträcktare Närings¬
frihet, flyttade från Städerna på landet, skulle
genom de contribuerandes förminskning, till¬
gångar komma att saknas till de nödvändiga
Stadsutgifter till underhåll af allmänna anlägg¬
ningar, byggnader, broar, m. m.; men derpå
svaras att om en sådan näringsfrihet upplåtes,
och verkeligen medförde en sådan verkan blef-
ve det Regeringens omsorg att pröfva, huru¬
vida detta underhåll ytterligare billigen kun¬
Dea io Februarii.
185
de åläggas en i sina tillgångar försvagad Stad,
eller sedermera borde äfven reparteras på Hä¬
radet sorn genom utflyttningen hade vunnit ö-i
kade utvägar, och ide allmänna anläggnin-
garnes underhåll, sedan dess Industrie hade
stigit, måste hafva ett större interresse. För
påbjudandet af alla författningar, som förän¬
dra Individers förhållanden till Staten, bör en
sådan jemkning vara ett oskiJjagtigt vilkor.
j fall Riksens Höglofl. Ständer anse tiden
vara kommen, då de band, som fjettra idog¬
heten, böra lossas, så blifver nödvändigt
att s:dje och 4:de Cap, HandelsBalken under¬
gå förändring. I anledning hvaraf jag får
anhålla, att detta yttrande blifver remittteradt,
så väl tili Lag- som Oeconomie- och Besvärs-
Utskotten.
N:o 2.
Friherre Wrangel, Henning;
Bland hufvudsakliga medel att gifva lif
åt våra aftynande näringar och vår handel,
synes mig ett utvidgadt Credit-Systeme, så fö¬
ga i Sverige kändt och till sina fördelar ut-
veckladt, förtjena en serskild uppmärksamhet,
den jag för framställningen af detta ämne,
äfvensom af några reflexioner rörande Riks-
myntet, vågar för en stund hos Ridderskapet
och Adeln utbedja mig, under den försäkran,
att endast den fullkomligaste öfvertygelse om
i86
Dill fo l bruarii.
sakeus vigt och värde för mitt fädernesland,
framkallar nu, som vanligt, min röst. Man
rr.å rätta förundra sig. att hvarken den
egna erfarenheten, sorn så tillräckligt visat oss
skttdan af vacklande principer rörande vårt
pennipgeverk, eller andra länders exempel,
sorn till störsia delen genom ett oinskränkt
Creuhsy-terne upplyftat sig lil! den höjd af
rikedom och anseende, som de innehafva,
förmått Sveriges Regering och Ständer till lyck¬
ligare Och mera ändamålsenliga åtgärder idet.
ta afseende.
Både naturen Och omfattningen af det äm¬
ne jag går att vidröra, fordra dess fördelning
i 2:«e afdelningar.
1=0- Ködvändigheten af stadgadt Riksmynt.
2to Möjligheten att genom CreditSyste-
niets införande, upplifva Rikets åkerbruk,
Bandel och konstflit. Det vacklande och den
förlägenhet, sorn alltsedan J8oy års Riksdag
låtit förmärka sig i vårt penningeverk, och
som mer eller mindre fördrefligt Verkat på ai¬
la Sveriges Folkklasser, har man tvifvel, till
en stor del haft sin grund i de missbruk
mao gjort af Bankens Credit och i det miss¬
tag au icke skilja Statens skuld frän Bankens.
Ett mynt utgifvit af Rikets Bank mås<e
nödvändigt för att behålla sin Credit vara fritt
flåts ali främmande inflytelse. Denna grund¬
sats har icke blifvit gällande i Sverige, der
Dea 10 h'evru vii.
täta förändringar varit en naturlig fö’id af o-
säkerheten i detta afsende. Man har gått lråu
den ena ytteiligheten tili den andra, låtit nö¬
ja sig med halfmesurer och framför allt fruk¬
tat att upprycka det onda med roten.
I de senare åren tyckas näringarne hafva
blifvit uppoffrade åt deras förlagsmäns persone-
la interessen Hela den verksamma och bildade
delen af nationen, har blifvit mer och mindre
ruinerad; största delen af de folkclasser hvil¬
ka i civilicerade länder utgöra Statens huf-
vudsakligastq: stöd , hafva blifvit urståndsatte
att ytterligare bidraga till allmänt välstånd.
Dessa olycklige följder af många slags miss
tag, äro för väl kände för att b höfva vidare
dctailleras, och då en allmän reform i Rikets
myntväsende, till vinnande af mera stadga
deri lör framtiden, redan blifvit ett föremål
för Regeringens och Ständernes serskilte upp¬
märksamhet, så ämnar jag nu endast för Rid-
derskapet och Adeln framställa sednare delen
af mitt förslag, eller vigten af den enskilta
Creditens utsträckning och befästande, såsom
hufvudvilkoren för åkerbrukets, handelns och
slöjdernes återupplifvande och framtida för¬
kofran, samt möjligheten af en blifvande rea¬
lisation.
Det är nödigt att tydligt åtskilja be¬
greppet om Riksmyntet från begreppet om den
enskilta Creditens utsträckning; den senare kan
icke skada det förra, utan bör tvärtom nöd¬
vändigt befästa det allmänna förtroendet, der-
Den io Februarii.
igenom att den utvecklar nya källor till inda-'
strie och välstånd.
Skilnaden emellan ett lands Riksmynt å
ena, och enskiltas obligationer, assignationer
och vexlar, å den andra sidan, gilver sig till¬
känna genom de förras obehindrade circula-
tion, utan afseende på förtroende, då deremot
de sednare upphöra att finnas i allmänna rö¬
relsen i samma stund deras Credit börjar att
vackla. Nationen, som garanterat Riksmyntet,
kan ej ställas till något ansvar då deremot den
enskilte utgifvaren af assignationer både bör
och kan dömas enligt allmänna lagens före-t
6krift, på ett sätt, som gör honom för framti¬
den oskadlig och tjenar andra tiil varning.
I rättighetens missbruk ligger således här
sjelfva correctivet.
Att mer eller mindre betaga en enskild
man denna förmån, att till sitt och Nationens
bästa begagna den credit han genom sitt upp¬
förande förvärfvat, vore att beröfva honom
en timlig belöning och frukterne af det ali—
männna förtroende han genom sin caractere,
sin ordningsdrift, sin verksamhet och välför-
värfvade förmögenhet förstått att tillvinna sigj
vore att undergräfva en af äganderättens heli¬
gaste grundvalar. Behofvet af den enskilta
Crediten har tilltagit genom produetionens och
Näringarnes tillväxt och kan anses såsom be¬
vis af en förökad civilisation, för att under¬
lätta dea allmänna rörelsen och uppfylla bri¬
Den 10 Februarii'.
sten då mynt. Vid alla handels-trtnsactioner,
har man funnit ändamålet fullkomligen vinnas
genom enskiltas och associationers utgifne och
garanterade Credittecken.
I de länder der den enskilta Crediten
blifvit på ett ändamålsenligt sätt utvecklad
och stadgad, har man sett välmåga och indu-
strie tilltaga utöfver allt hvad man kunnat
föreställa sig, medan på samma gång Riksmynt
tet der vunnit en stabilitet, som förvissat hvar¬
je medborgare om varagtigheten af den för¬
mögenhet han trott sig äga.
Hvar och en medborgare, som sträfvar att
genom sin industriella förmåga åstadkomma
sin egen och Samhällets förkofran, behöfver
contanta Capitaler. Man hyser i allmänhet
den öfvertygelse, att landtbrukare mindre än
någon annan Näringsidkare är i behof af Ca¬
pitaler; denna tanka är desto origtigare som
få medborgare i lika män erfara bristen af ett
rörligt capital vid inlösen t. ex. af en egen¬
dom, i hvilken jordägaren har arfslott; vid
de medel som måste användas att motstå alla
de mångfaldiga missöden han är underkastad
af boskapssjuka, missväxter och froster; hvil¬
ka senare på några timmar kunna beröfva ho¬
nom frukten af ett helt års mödor; dertill
kommer äfven utomordenteliga Statspålagor.
Jag återgår till mitt ämne.
Öfvertygelsen att silfver och guld utgöra
193
Dan io Februari/,
ett lands rikedom, hörer till qvarlefvorna af
okunnighetens tidehvarf. Alla upplyste i vå¬
ra dagar synas förena sig derom, att dessa
metaller blott utgöra en del af förmögenhe¬
ten, och att en nations välmåga beror af ett
lyckligt förhållande mellan behofven och med¬
len att tillfredsställa dem, hvilket icke kan ä-
ga rum utan rörliga Capitaler.
De privata Creditsedlarnes omlopp beror
ensamt af utgifvarens credit, förmögenhet och
erkända hederliga tänkesätt. Man behöfver ej
frukta att det allmänna förtroendet skall stö¬
ras genom en enskild persons, eller assosia-
tionsbanqueroute. Landets förlust deraf blif-
ver ojämförligt mindre, än då Staten utgifne
psppersmynt börjar vackla, utan att enligt an¬
visning kunna inlösas. — Någon kunde in¬
vända, att i ett product- och Folksfa st i tgt land,
som Sverige, det vore farligt att begagna sam¬
ma medel, sorn i ett rikt land. Jag tror tvärt¬
om, att just dess fattigdom ännu mera påkal¬
lar dessa åtgärder , af hvilka rikare länder
mindre äro ibehof, ehuru sannt det också är,
att de blott behöfde sätta en gräns för den
enskilta crediten för att snart upphöra att va-
Ta rika.
Det är tillräckligt kändt, huru mångfal¬
digt Capitalerne verka till production i alla
civilicerade länder, blott genom crediten Om
man beröfvadeEngland eller förenta Nordamerica
den enskilta crediten och inskränkte desse län¬
der till att endast verka med deras rörliga Ca-
Den I o Februarii,
pitaler, sorn] finnas i verklighet, så skulle på
en^gång all handel och industrie afstadna. Då
det är olika Nationer tillåtit att uppgöra sina
affairer med hvarandra medel t växlar, skul¬
le ej samma frihet förunnas medborgare in¬
om samina lind, der risquen alltid är mindre»
emedan de contraherande lyda under samma
Styrelse och samma lagar, och der fördelen är
större, emedan alla resuitater blifva .hastigare
och vinsten lör Staten dubbel mot den som
uppkommer af en individs pennineetransscti?*^
ner med en af främmande land Då Riksmynt
tet ofta måste vara otillräckligt, i synnerhet i
länder med tilltagande befolkning och Indu¬
strie, så är så mycket nödvändigare, att icke
sakna de medel, sorn den enskildta Credifen er¬
bjuder, för att efter behof uppfylla bristen af
det allmänna myntet, och ett förnuftigt an¬
vändande af dessa medel långt Ifrån att
skada det allmänna myntet, mäste tvärtom bi¬
draga att befästa dess credit.
Jag förutser att många inkast kunna gö¬
ras, och vill derföre möta ds mäst vanligt
genom en förekommande vederläggning. Man
säger:
i *o Assignation?^ af privata (kola uttränga
sr.delmonte,t. Man kan harti 11 svara, att en bät¬
tre vara, ej uttränges af en sämre, eller af ett
blott hjrIpemedd; att dessa hjelpemedel be¬
fordra tillväxten af både befolkning och pro-
duetion, hvarigenom behofvet af mynt äfven
192
Den lo F'elmarii.
måste ökas, hälst alla contributioner m. m.
endast utgöras i det allmänna Riksmyntet.
Man säger vidare:
2:0. Assignntlons.frihtten te",linar en tnonopo-
Hsk—fördel, sorn större delen medborgare ej kan be¬
gagna. Men det står ju hvar och en fritt att
genom flit skicklighet och ordning i sina af-
fairer vinna samma fördel, nemligen förtroen*
de och rikedom, hvilka alltid böra gå i bredd
med hvarannan. Assignationernas och deras
utgifvares mängd och täflan vöre ett säkert
tecken till förtroendets styrka och produetio-
nens tillväxt.
3:0. Har man sagt att: Assignationsfrihe-
ten verkar dyrhet på alla varor genom lätt pen-
ningetillgång. Men man bör erinra sig, att den
ökade produetion snarare skall befordra na¬
turliga pris, som äro en följd af jämvigten mel¬
lan tillgång och efterfrågan.
4:0. Påstås att, Capitalisten bhfve satt i
största förlägenheten, da han icke såsom förr kun¬
de göra sina penningar fruktbara. Denna farhå*
ga är ogrundad af 2:ne skäl: först begagnar sig
hvar och en hälst af det verkliga myntet i
synnerhet i Sverige, der misstroendet till Cre-
ditsystemet, vunnit styrka, genom Disconternes
fallissementer. För det andra, står det Capita¬
listen fritt att directe eller indirecte nedlägga
sina Capitaler 1 företag, som rigfade både ho¬
nom
Den io Februarii.
»93
itom oc!i landet. Creditsystemet kund* så¬
ledes ej annat än vara för vårt land välgö¬
rande, och då genom detta systems införande
inga olägenheter äro att befira, så skulle det
endast uppfylla alla vältänkandes förhoppnin¬
gar och verka förtroende och tillgifvenhet
för Regeringen, såsom en belöning för dess
moda. Då nu all annan förmögenhet, lika som
lösrycktes från allt beroende af den contant ay
vore det obilligt, attej äfven åt penningamelem-
na samma frihet som åt alla andra vahror; till¬
fället nemligen till all den vinst som är möj¬
lig. Förekriften af laglig ränta innebär så vi¬
da ett våld, som den inskränker den naturliga
rättigheten att på löjlig väg till hvad grad som
hälst JÖrkofra sin förmögenhet.
Billigheten fordrar således, att hvar och en
får taga i ränta så mycket han kan erhålla. För¬
sigtigheten fordrade dock, för att ej blottställa
mängden af skuldsatte, att ert - dylik förän¬
dring först efter en viss tid toge sin början,
men afven samma billighet fordrade att den
lagliga räntan, hvilken i alla fall miste be¬
stämmas för ätt vid arfskiften. allmänna Cas¬
sör, Di coöter m. m tjena till rättesnöre, ned-
sättes till ungefär 4 procent.
Creditsystemet kan enligt min tanka delas
i 3:ne delar:
i:o Statens enskilta Credit eller Stats¬
obligationer.
Bil. till Ridd, 0. Ad. Pr, 1 Band, 13
*94
Den lo Februarii,
2:0. Privata assosiationers och hypothek
Bankers obligationer.
3:0, Private personers assignationer och
vexlar.
Hvad först angår den del af allmänna
Creditsystemet, som rör Statens obligationer*
är den till sin beskaffenhet för väl känd, för
att dermed upptaga Ridderskapets och Adelns
tid; torde dock tillåtas mig, att föreslå, till
hvad grad deras utgifvande vore gagneligt,
(/or att anticipera på framtiden utan att ailtför-
mycket belasta den med de skatter vi undgingo för
det närvarande). Man torde kunna anse de or«i
dinaira Statslnkomsterne och en betydligen
nedsatt Bevillning tillräcklige för de utgifter,
som till Statsmachinens orubbade gång äro
nödige, såsom löner &c. &c. Deremot bor¬
de Statsobligationerna användas för alla ex-
traordinaira företag, som ej tåla uppskof, för
Rikets skyddsmagi, flottans förökande, Ström¬
rensningar, Canaler och andra nyttiga anlägg
ningar, &c. &c., med ett ord, för allt hvad
som i allmänhet lika mycket gagnar tillkom¬
mande generationer, som de närvarande. Man
torde invända, att då skulden en gång skall
betalas 6a mäste efterkommande derigenom
betungas med ökade skatter. Till afböjande
deraf, bör amortiseringen af skulden taga sin
början så snart landets välmåga det tillåter.
Dernäst följer att omtala, HypotheksBan-
ker. Dessa i vårt Fädernesland visserligen till
Den io FebrUarii,
namnet kända, men till sina detailler och sin
inflytelse, för oss främmande inrättningen, tor¬
de Ridderskapet och Adeln tillåta mig att blott
i korthet vidröra. HypothekBanker kunna
vara dels af enskilde, dels genom assosiatio-
ner formerade.
I båda fallen är deras bestämmelse, att
göra fasta Capitaler rörliga. På åtskilliga or¬
ter lärer det bruk äga rum, att jordägare föM
ena sig, för att emot gemensamt hypothi-
cerande af deras egendomar erhålla gångbart
mynt. Derigenom att de ansvara tn för alla
och alla för en, vinnes naturligtvis en större
än vanlig säkerhet. Den på sådant sätt till¬
komne fonden, sätter hypotheksBanken i stånd,
att utgifva pantbref, hvilka gälla som mynt.
Utan uppsägning och utan omvägar öfverflyt-
tas pantbrefven från en till annan, hvarigenom
omloppets liflighet betydligen okas. En Gref-
ve von Soden i Tyskland har föreslagit inrät¬
tande äfven af en NationalhypothekBank; det
är mig dock obekant, om detta förslag gått t
verkställighet.
Om idéen af en sådan inrättning väckte
något deltagande i vårt land, så följer det af
sig sjelft, att man vid realiserandet deraf,
borde med planens bibehållande gifva rUm
för de modificationer, som Sveriges olika för¬
hållande göra nödvändiga.
Om hvarje Godsägare, sorn mot pantbref
ville insätta sin egendom i denna Bank, för;
ig6 Den io Februarii,
band sig att taga Actier t. ex. till ^ eller
af Egendomens värde, så erhölles nog Riks¬
mynt för att dermed honorera hypothekBan-
kens utelöpande obligationer, hvilka utställdes
till Bankens delägare, för att gå med 4 pro¬
cent och inlösas efter * eller f års uppsäg¬
ning. Då dessa obligationer efter någon tids
förlopp, vunnit förtroende i allmänna rörelsen
och befunnits blifva honorerade, efter deras
innehåll, så kunde delägarne möjeligen befrias
från insättning af Actiernas hela värde, då
contanta penningar började tillflyta från an¬
dra håll.
Om denna korrfa framställning af grun¬
derna för HypothekBankers inrättning i någon
mån vunnit Ridderskapets och Adelns bifall,
och förlaget i följd deraf för vidare utarbet¬
ning öfverlämnäs till behörigt Utskott, så bäf¬
ver det lått att framdeles sammanfatta stad¬
gar dertill och sätta dem i öfverensstämmelse
med hela mynt- och creditväsendet i Sverige.
I sådant fall torde jag framdeles få tillfälle
meddela vidare detailler hörande till detta
ämne.
Nu återstår att uppgifva hufvudvilkoren
för den del af allmänna Creditsystemet, som
rörer den enskilta crediten, och den rätt hvar¬
je medlem i Samhället torde äga att utgifva As-
signatiofier, växlar, större eller mindre, skrifna,
tryckta eller graverade. Denna rätt måste stöd¬
ja sig på 2:ne hufvudgrunder, nemligen: vil¬
jan och förmågan att med fördel utgifva, —
Den 10 FebrVarii,
197
samt viljan och förtroendet att emottaga detta
slags bytesmedel. Någon annan gräns bör,
enligt min tanka, aldrig sättas för den enskil¬
da creditens åtgärder i detta afseende, än den
som fordras till förekommande af missbruk,
och bedrägerier, hvilket torde låta sig göra på
följande sätt.
Hvar och en som vill begagna rättigheten
att utgifva Assignationer och vexlar, borde
för detta ändamål anmäla sig hos behörig
Auctoritet, som ägde att sådant allmänneligen
kungöra, till beredande af förtroende, så vidt
säker förmögenhet och borgens ställande kun¬
de den åstadkomma. Inga andra assignatio¬
ner kunde anses gällande, än de som voro för-
sedde med behörig graverad stämpel, ordnings*
nummer m. m., som tjenar att förebygga el¬
ler försvåra deras förfalskning, och de böra
få utställas på hvad summa som hälst. Här
är ingalunda fråga om assignationer på Ban-
ken hvilka böra sorn vanligt fortfara. Privata
Assignationer böra ändteligen vara underka¬
stade växdlngen, hvilken gifver rätt, att utan
omvägar arrestera den person , som ej honorerar
sin förbindelse, intill dess betalning följer. —
Att närmare utveckla detaillerna af Credit-
systemets användande, vore ett företag, för det
närvarande utan ändamål, och 6Qi« skulle än¬
nu mera pröfva Ridderskapets och Adelns
tålamod.
Om jag genom denna min motion förmått
att fästa Ridderskapets och Adelns uppmärk¬
Den io Feiniar ii.
samhet paj mitt ämne, och att föranleda till
ytterligare framställningar deraf, så är min af¬
sigt till det mästa vunnen.
Jag får blott tillägga, att då min värma
för Fäderneslandets bästa är gränslöst, så skall
jag blifva den första att välsigna den som är
i stånd att utfinna de tjenligaste medel att af¬
hjelpa dess närvarande förlägenhet och fattig¬
dom samt förbyta den i allmän näringsflit och
allmänt välstånd.
Vid öfvertygelsen om fördelarne för mitt
Fädernesland genom införandet af ett enskilt
Creditsysteme , återfördes min känsla till min¬
net af den förtjenstfulle Edelcrantz’s offentliga
yttranden i detta ämne; det lyder sålunda:
Tor hända shall man eu annan tid finna att
enskillta Credit sy st ernet innehåller ett frö äfven
för detta land. Dess bibehållande och utvidgande,
är ett af Siatshushällningens vigtigaste föremål.
Dess vård och tillväxt är tillika näringarnas och
handelns.
När allmänna StatsCrediten börjar att vackla,
är dess säkraste eller rättare dess enda stöd den
enskilta. Farlig är belägenheten af en Stat, der
den förra hotar att falla, när den senare aftynar
eller qväfves, begynna de band lossas som fästa
hvarje rättsint idog man vid sitt Färdermsland.
Den ro Feiniar ii.
199
NiO 3.
Herr Reenstjerna, Nili Svante:
Uti en tid, dä allmän förlägenhet, för jord¬
brukaren visar sig, då dess produeter ej ens
till lågt pris kunna afsättas; då MagazinsDi-
rections-tillvarelse lagt sten på bördan, utstängt
andre speculanter, uti dyra åren upphandlat
sitt Capital, och vid de godas ankomst, råkat
uti samma förlägenhet, som jordbrukaren sjelf,
med det undantag likväl, att den senare ej får
tillgodonjuta någon, afskrifning; de höga ut-
skylderna; svårigheten att bekomma pennin¬
gar; misscrediten personer emellan: har allt
bidragit till landtmannens undergång. ioco:de
hafva redan upphört att arbeta mot ström¬
men, och deras antal förökas ofta. Riksens
Högloflige Ständer, lära ej underlåta att på
det kraftigaste befrämja de=s hjelp; för min
del, anser jag botemedlen hufvudsakligen be-
stå uti afskaffandet af MagazinsDirectionen;
uti nedsättandet af BankoDiscontens ränta från
6 till 4 procent, med en femtedels afbetalning,
och ingen straffrärta; men den som utöfver 2:ne
Månader manquerar, blifver sin omsättnings-
rättighet förlustig. Då landtegendom, åtmin¬
stone på något afstånd från Stockholm knappt
gifver 4 procent, torde det också vara absolut
nödvändigt att cassorna utlåna efter samma
method och ränta, sorn fastighetslånen uti
Banken utfalla. Jag anhåller att mitt anfö¬
rande blifver med de andre respective Ståa-
200
Den lo Februarii.
den communiceradt och till vederbörlig* Ut¬
skott remitteradt,
N:0 4-
Herr Hammar skjöld, Lorenzo:
Jag vågar föreslå Högloflige Ridderskapet
och Adeln afskaffaödet af ett stadgande i vår
ännu gällande lag, hvilket temmeligen starkt
erindtat oin fordna tiders barbari och föga sy-
nes kunna stå tillsammans med Författningar-
ne i ett fritt samhälle, nemligen afskaffundet
af det stadgande, som bjuder, att gäldskyldig
hvilken ej förmår betala, må af borgenär be-
röfyas sin frihet och bysättas. Jag vågar det¬
ta förslag, emedan nämnde stadgande är till
6in grund oi ätt vist, till sin verkan obilligt,
till sina följder förderfligt och för gäldenären
af intet gagn, men lör Staten högst betun¬
gande.
Genom sin utgifna Revers har låntagaren,
i sjelfva verket, ingått ett contract med lån-
gitvaren, att, på viss utsatt tid återbetala ho¬
nom den summa han förskjutit tillika med en
ränta, sorn lag tillåter. Dä det nu är mot be¬
greppet af contract, att det kan gälla om an¬
nat än om det som i conlractet handlas, så är
det äfven påtagligt, att en Revers icke kan
gifva sin^innehafvare rätt till något annat, än
det hvarpå den lyder. Vidare då ingen re¬
vers lyder på annat än penningar, så kan den
Den 10 Februarii.
201
Sfven rimligen icke gifva rätt till annat än
penningar eller penningars värde Att den lån-
gifvande skall ateria den summa han för¬
sträckt, det är rättvisans oveöersägeliga for¬
dran och kan låntagaren icke gifva den med
penningar igen, då må hvad han äger i pen¬
ningars värde mot den upplänte summan sva¬
rande till borgenärs förnöjande försäljas. Skul¬
le åter Debitorn icke äga effccter, lös eller
fast egendom, tillräcklige att godtgöra det lån
honom blifvit förskjutet, då må Oeditorn sö¬
ka att utfå sin betalning i och genom behåll¬
ningen af Låntagarens arbete, allt efter arten
^f det, som han förstår och förmår att åstad¬
komma. Men himmelsskriande mot all Riks-
princip är det, att den ena medborgaren, ge¬
nom förskjutandet af några Riksdaler, skall
vinna rättighet att beröfva en annan medbor¬
gare sin frihet och med detsamma stänga ho¬
nom från all möjlighet att förkofra sig och
upparbeta sig utur sitt betryck. Endastlför
brott, säger Sveriges Lag må Svensk un¬
dersåte häktas och endast i följd af laga ran¬
sakning och dom, bastas och bindas. Men är
det ett brott att genom opåräknade omstän¬
digheter och olycklige händelser, icke på sag¬
dan dag kunna lemna reda penningar? Är
det ett brott, soto gör en tnennbka förtjent
att mista det näst lifvet käraste och dyrbara¬
ste hon äger, det till hvars bevarande hon
sökt sig skygd under samhälsordningen
jag, menar, personlig frihet?
Och huru högst obilligt är icke detta, di
202
Den lo Fcbruarii,
de fläste, hvilka af denna ochristliga öfver¬
lefva efter det hedniska Roms lagstiftning eD
ler af denna bysättningsrätt sig begagna, äro
procentare, hvilka nyttja fasan för instängning
i fängelse, och för den chicane som allmänna
opinionen fästat vid olyckan af bysättning-.
En vanära så stor, att den inom vissa Em-
betsmannaCorpser, ovillkorligen medförer skil¬
jande från tjensten. Såsom tvångsmedel att
utpressa högre procenter på ett Capital af hvil¬
ket låntagaren oftast aldrig erhållit mer än
knappast två tredjedelar. Således förer denna lag
denna Borgenärer förunnade bysättningsrätt,
den behöfvande, som sökt ett lånbiträde för
att hjelpa sig utur nöd, i stället för den rädd¬
ning han åtrår och hoppas till ännu större o-
lycka och oftast till totalt förderf. Ty den¬
na instängning på en Gäldstuga, utom det att
den ofta stänger den olycklige från den Em-
betsbana han inom Samhället beträdt, och be-
löfvar honom sine medbröders existimation, den¬
na mägtige sporre till duglighet, vänjer ho¬
nom äfven, i detta utestängande från sina van¬
liga göromål, vid sysslolöshet och håglös lättja,
denna, efter det latinska ordspråket, P ulv inar
Diaboli, men förer honom oftast, i stället såsom
ett fördöfningsmedel mot förtviflan, till den
grofvaste och föragtligaste liderlighet.
Och hvad vinner Borgenären sjelf på
detta häcktande af sin Debitor ? Derigenom
hindras ju denne uppenbarligen från möjlig¬
heten att bereda sig utväg att afbörda sin
skuld? Erfarenheten har också lärt? att de
D en lo F einiar ii.
203
fläste bysatte, endast kunnat komma utur sitt
fängelse derigenom, att Borgenären slutligen
ledsnat vid en fåfäng väntan och vid nöd¬
tvånget att öka sin förlust, med skyldigheten
att utbetala ett månatligt ehuru knappt under¬
håll åt den, sorn hans harm infordrat i häck¬
te. Således göres, genom det ifrågavarande
stadgandet, låntagaren olycklig, utan att lån—
gifvaren deraf har någon fördel, så att i sjelf-;
va verket, de enda som sluteligen något der¬
af vinna, äro SlottsCanzli- och ExecutionsBe-
tjenter. Ty för dem är det ett ypperligt me¬
del att preja sig till stickstyfrar från tvenne
händer.
Men en tredje, som häruppå mycket för¬
lorar är Staten, som skall underhålla fängelse*
rum, bevakning, värma och belysning, för att
få en mängd af sina förut gagneligt använd¬
bara söner förvandlade till oduglingar och i
grund förderfvade, för det att någre enskildte
Procentare må kunna drifva sitt spel och släc¬
ka sin harm deröfver, att olaga räntor och
fördubblade CapitalSedlar icke längrej kunna
uttvingas, eller också för det att den perso¬
nella bitterheten må hafva fältet öppet att ef¬
ter godtycke chieanera.
Man skall agta sig för Procentare, heter
det. Denna regel är lätt sagd, men icke lika
lätt efterlefd af den betryckte i denna tid af
allmän förlägenhet , då allmänna crediten är
störd och Rikets RörelseCapital stadnat på
några få händer, ur hvilka, åtminstone ur flere
Dm 10 Februarii,
af dem, det icke åter utgår till biträde för
redelige, men nödställde medborgare, mot la¬
ga ränta, men väl till vinglande Judar, döpte
eller odöpte, för att till följe af d ras bemed¬
ling, bära frugr till 2S procent. Under en så-’
dan tid och sådana förhållanden är det svårt
för den, som har att mot uppstegrande priser
köpa lifvets förnödenheter, som har dryga
skatter att betala o. s. v. att icke Ulla, i hvad
nian kallar Judehänder. __ Vi hafva sett flere
välmenande äfven någre djupt genomtänkte
förslag till den betryckte Jord- och Bergsbru¬
karens underlättande, men den stora Class af
Medborgare, sorn icke äger fast egendom, Em¬
betsman och Näringsidkare, hafva väl också
en skymt af anspråk på Statens välvillja. För
dem måste något annat göras , och jag vågar
tro, att för dem mitt förslag icke skall vara
utan gagn. Ty om Bysättningsrätten upphäL
ves, t synnerhet örn tillika stadgas, att såkal¬
lade löpande Sedlar eiler Reverser till Sedel-
hafvaren förklaras såsom ogiltiga, skall der¬
med så vidt det för Staten är görligt, en kraf¬
tig bom varda satt mot procenteriet. Fordom,
då de låntagande voro få, kunde det vara
skäl att de långifvande togos i Lagstiftarens
synnerliga hägn och att han gjorde allt för deras
beqvämlighet. Nu, då de fläste äro skuldsatte,
torde tideo vara inne att också på något sätt
taga dem under armarne.
Jag skulle föreställa mig att denna åtgärd
äfven på den allmänna crediten icke bör vara
utan vigtigt inflytande. Solon, det fordna A*
Den 10 Fehruarii,
200
théns Lagstiftare, ville icke stadga straff för
vissa brott, för att ej derigenom gifva en vink
om att sådane kunde begås. Hvilken djup
menniskokännedom ligger ej häruti! Och den¬
na princip använd på närvarande fall, saknar
vist icke tillämplighet Ty månne ej denna
tillvarelse af ett yttre tvångsmedel just upp-
häfver kraften af det inre, gtundadt 1 cäracte-
ren, i hederskänslan och agtningen för ingång'
na förbindelser, på hvilken agtning dock all
credit ytterst hvilan
ja, äfven långifvaren måste vinna på en
författning, som, i det den beröfvar honom
hans fordna förmåga att hindra låntagaren från
möjlighet att arbeta, ger den förre rättighet
att med afkastningefl af den sednare* arbete
göra sig betalt. Men naturligtvis bör den som
försträckt penningar, under förlitande på den
rätt, som hittills bestående lagar honom til¬
lägga, icke se sig i den inskränkt, genom dén
retroactiva verkan af en lag, som föfst nu
skulle stiftas, jag föreslår alltså, att en viss
termin måtte fixeras, och sedan bestämmas,
att alla efter denna tid daterade .Sedlar icke
måtte medföra Bysättningsrätt, hvilken deref¬
ter för alla tider i Sverige må varda upphäf-
ven. De reversser åter, som före denna ter¬
min blifvit utgifna, måste åter gälla med den
kraft, i förtroende på hvilken de blifvit e-
mottagna
206
Den 10 Februarii,
N:0 5.
Herr Wulffrath, Cari Gustafi
Den allmänna Läkarevården har i alla tider
varit ett ämne, som blifvit djupt fattadt af hvarje
sinne för mensklighetens högre angelägenheter
och hvarje lidande, som ohörd ropar om hjelp,
blir en anklagelse, sorn klagande förföljer deras
minne, hvilka varit i tillfälle att bereda lindring
åt de olycklige. Jag gör det således till min
pligt, att nämna, det i min hemort Halland, flere
tusende personer af landets befolkning sakna
nästan all af det allmänna besörjd Läkarevård.
Endast en Provincial-Läkare finnes der, hvilken
skall dela sin omsorg emellan alla sjuka ibland
77,266 personer. — Denne Läkare, statione¬
rad icke långt ifrån Länets ytterst södra gräns
åt Skåne, medhinner knappast att sköta Södra
Hallands sjukvård, under det Norra Hallands
sjuke måste öfverlemnas åt sitt öde, eller ka¬
sta sig i armarne på Qvacksalfvare och Char¬
lataner. Jag vet att närvarande tid, mer än
någon annan yrkar besparing af allmänna me¬
del. Men denna besparing skall ske ifrån an¬
dra håll, än ifrån den nödiga hälsovården.
Jag yrkar i följd häraf Statsanslag för en Pro¬
vincial-Läkare inom Norra delen af Halland
och att denna Läkare må stationeras i Norra
Hallands medelpunct Warberg.
Om för min motion fordras en jämförelse
emellan Hallands Läkarevård och de öfrige
Provinccrnas. Välan! Jag kan äfven upp-
Den 10 Felmar ii.
207.
gifva en dylik. Gottland, sorn äger 41,70©
personers mindre folkmängd och dessutom en
nära hälften mindre areal än Halland, har re¬
dan Statsanslag för stne Provincial-Läkare.
Äfven Götheborgs och Bohus Län äger tven¬
ne, oagtadt dess betydligt mindre areala om<
råde än Halland. För öfrigt äger Halland icke
inom sig något stationeradt Regemente, hvars
LäkareCorps kan gagna orten och saknar så¬
ledes för sin Läkarevård en tillgång, som alla
de öfriga Provincerna äga.
Jag anhåller att denna min motion måtte
blifva till StatsUtskottet remitterad.
N:o 6
Herr Talmi 3 Wollrath:
Den målning öfver tillståndet inom Ska¬
raborgs Län och den förlägenhet som derstä¬
des visar sig hos en stor del af innevånarne,
Herr Ehrenborg framställt uti dess i sista
Plenum upplästa Memorial, kan jag så mycket
mer vitsorda, sorn jag sedan 1796 varit Landt¬
man och Bruksidkare inom samma Län, men
får dock dervid göra den anmärkning, att till¬
ståndet inom Länet säkerligen varit mycket
sämre, om ej Götha Canalarbeten, som börja¬
des år 181 o, med full styrka alla år sedan
dess, blifvit fortsatt och spridt betydeligasum¬
mor i Provincen, gifvit en lönande förtjenst åt
den arbetande och tillfälle för afsättning åt
så väl Landtmannaproducter som andra effecter
208
Den io Felmar ii.
af flera slag. Om penningebrist, lagsökningar,
utmätningar och banqueroutter sedan år 1818
inom nämnde Län visat sig i starkare grad än
uti andra i flera delar deraf, hos allmogen, mera
allmänt hos Ståndspersoner och Herremän samt
i största grad bland några af provincens små
Städer, dertill torde en stor orsak få sökas uti
Filial-Disconternas hastiga indragning, egen¬
domars och vahruvärdens till en del derige^
nom förorsakade hastiga fall samt handelns
och näringarnes förfall. Att Riksens Ständers
författningar om BancoD scöntens samt andra
utlåningsanstalter medgåfvo omloppet af en lika
stor pénningestock, sorn förut, verkade må¬
hända fördelagtigt på Hufvudstaden samt der ¬
intill närmast belägne Provincer, men visst icke
så på dertt, som derifrån aflägse, genom bri¬
stande relationer föga kunde begagna de öpp¬
nade hjelpkällorna, men strängt tillhöllos att
der inbetala de lån de gjort på annan ort 4
åt hvilken afsättningen af deras producter
förut till en del varit rigtad.
Bevillningen år 18ra var emedlertid grun¬
dad på den uppskattning som, efter då gång-
h ira priser, verkställdes. Uppskattningen sänk¬
tes vid senare taxeringar i den mon priserria
föflo, men egendomarnes taxeringsvärden må¬
ste, enligt 18 iS års Bevillningsförordning åter
betydligen höjas, och Bevillningen är efter så¬
dan
Tryckfel. Bilag. pag. »73, ro;de raden nedifrån står man¬
ga läs nagra, samma pag. 4:de raden nedifrån står
vahra v är dt läs vanvärde, 1
Den Io Februårii.
äog
dan förhöjning, utgjord intill denna dag, o-
Bktadt egendomars verkeliga värde, så väl
sorn deras afkastning fallit snart 50 procent
under de åren 1812, 1813 och 1814 Upp,te-
grade priser. Huruvida flere af Rikets pro*-
vincet delat lika öde med Skaraborgs Län,
lärer af närvarande Herrar Riksdagsmän bäst
kunna upplysas, Jag tror att så är > samt att
landets innevånare behöfva kraftig hjelp, om
ej hågen för odlingar, näringar och arbeten
fkall förfalla och vanmagt tråda t stället för
välstånd. Bevillningens nedsättande i jsmlik-
het med närvarande värde å egendomar och
varor vare säkerligen af mycken nytta, om
det, i afseende på Statens behof, låter sig gö¬
ra , men jag hemställer om ej kraftig och lika
verkande hjelp kunde finnas uti förändrande af
alla författningar, sorn lägga band på nann-
garne, samt Upphäfvande af dsm, hvilka lika
mycket rikta lurendräjareti som de skada bå¬
de det allmänna och enskifta, Det tillhörer
Landets Lagstiftare att med omsorg Undersö¬
ka och bedöma båda delar sann Regeringen
serskildt, att tillse det Tullförvältningarne läm¬
pas efter landets ställning med utlärd ka mag-
ter och de förändringar, som emellan våra
Riksdagar kunna inträffa. Mig felar visserli*
gen kunskaper att kunna ingå i deta i lier, mert
uppmärksamhet på de förändringar, sorn un¬
der snart 30 års landthushållning i mitt fä¬
dernesland inträffat, hafva stadgat min öfver.*
tygelse: att, uti en constitutione! Stat, hvarje
Medborgare bör äga full frihet, att på bästa
Bil, till Ridd. 0. Ad. Pr. 1 Band 14.
210
Den to Februarii
satt använda sin arbetsförmåga, och att vid
sin egendom göra alla inrättningar, anlägg¬
ningar och törbärtringar som befordra dess föra
snon , alltid under sträng skyldighet, att icke
förnärma andras ägande rätt; att alla Skrå-
Privilegier sk: da och hindra täflan att tillver¬
ka goda vahror; Att Staten säkerligen skall
vinna mer genom on billig taxering af hvarje
Medborgares frigifna arbetsförmåga, förbättra¬
de Egendom <?ch Inrättningar, än den förlo,
rar genom de afgifterg borttagande, som Skrå*
Inrätlningarne äro underkastade; Att hvad
som till förbrukning inom landet, antingen är
befallt eller tillåtit, bör till införsel vara med-
gifvit emot så måttlig tull, att tul 1 försnilla—
ren icke med fördel kan täfla med den rede-
lige köpmannen; Att endast sådane vahror bö¬
ra till införsel vägras, som äfven kunna till
bruk och nyttjande förbjudas; Att införsel af
spannemål btänvin, trädvahror, jern- och stål—
aTtiklar, lin, linolja, med ett ord , af alla så¬
dana vahror, sorn äro landets egna produeter
och till vårt fuila behof finnas, eller kunna
alstras, böra beläggas med så hög tull, att
deras anförande icke gifver någon vinst; Att
tullförsnillning belägges med strängt och helst
nesligt straff, Att alla bevakningstullar inom
landet hvilka härigenom blifva onyttiga, in¬
dragas; Att kustbevakningen deremot blir sträng
och de dervid använde personer så lönfa, att
de till försörjning icke behöfva dela luren-
dräjarnes rof; att de vidsträckta prohibitiva nu
gällande författningar minska Statens tullin¬
komster, utan att minska förbrukningen af de
Den 10 Februårii
sti
Utländska vahrör, som vana, mode, tillförord¬
nade uniformer och ordensdrägter, m-sd flere
Orsaker skaffat anseende af oumbärliga; Att
dessa författningar endast rikta lurendräjare
och åklagare; Att de förstöra moraliteten, ty
lurendräjaren, hvars vahra confiskeras, bekla¬
gas, men de, som verkställa conftscationen,
stämplas med allmänhetens ovillja: allt sådant
är en gifven naturlig följd af alla författnin¬
gar, som strida mot allmänna känslan af rätt
och billighet, hvaraf åter blir den obehaglig»
följd, att Regeringens Författningar i allmän¬
het förlora dea agtning, som är det oumgäng-
liga villkoret för deras efterlefnad samt ord¬
ning i Samhället; och att ändteligen Författ¬
ningar, som innebära frön till olydnad emot
Regeringen och förlust för Staten, såsom skad¬
liga, icke nog söart kunna undergå nödig än-
drig. Skuhe genom en, efter dessa grunder
Nationen lernnad Närings- Och Hand I-frihet,
dessa ådror föf Statsktoppéns välmåga, åter
kunna bringa nti döda skrinlagda capitaler i
Omlopp, och i sin ordning underhjelpa Landt-
mannens afsättning af dess producter $ blefvo
Statens inkomster ovägerligen härigenom öka¬
de, och då kunde den till Statsbristens fyllan¬
de utgående Bevillnirigen i lika mon förmin¬
skas Om jag ej misstager mig, hafva våra
grannar i Norrige, medan prohibitiv-Författ-
ningar hos oss bundit händerne på den red¬
lige Närings-läkaren och köpmannen, njutit
alla fördelarna af en oinskränkt handelsfrihet
emot lämplig tull, och derigenom icke förlo¬
rat i välmåga, Jag frågar den ypplyste Stats-
aia-
Den 10 Februarii,
mannen , om en lika frihet skulle hos oss
medföra en motsatt skadlig verkan. Det tyc¬
kes vara onaturligt att tvenne Brödrafolk un¬
der samma Konung, och hvilkas land alstra
någorlunda lika producter, skola för sin han¬
del behöfva så stridiga författningar, att grän¬
sen dem emellan skall likasom emellan tven¬
ne alldeles främmande Nationer behöfva be^
vakas af en här utaf Tullbetjenter. Jag hem¬
ställer till de mer kunniga och upplysta om
Scandinavien kan anses för ett odeladt Land,
så länge dessa tvångsförfattningar icke hos
oss ändras och likhet införes till båda Nation
nernas gemensamma förmon.
Med anledning af hvad jag anfört, anhål¬
ler jag ödmjukast, att Besvärs- och Oecono-
mieUtskottet måtte få sig nppdraget granska
de Författningar, som angå våra Skrå-Inrätt¬
ningar och Corporationer, samt jemte Bevill-
nings Utskottet alla prohibitiva förordningar
rörande In- och Utländska handeln, på det
att sådana förslag, så skyndsamt som möjligt
kunde uppgöras, som directe medförde en väl¬
görande förändring, hvarefter Bevillningsut¬
skottet komme i tillfälle att undersöka, i hvad
mon Statens på handel och rörelse grundade
inkomster med säkerhet kunde ökas och lan¬
dets innevånare upplefva den glada stund, att
se Allmänna Bevillningen i lika proprotion
minskad, välmågan tilltaga och spridas hos hö¬
gre och lägre och den älskade Konung, som
genom sina stora egenskaper stadgat Scandi-
navtens förening och säkerhet, åfvan få upp-
Dea io Felruurii.
2i5
bära ijnnevånarnes välsignelser för minskade
bördor.
J»g ber Höglofl Riderskapet och Adeln
förlåta allt hvad uti mina uppgifter är ofull¬
komligt, önskande, att om mitt förslag ej an¬
ses tor olämpligt, det i detadlerne och till—
lämpningen bättre må utredas af dem, som med
mera kunskaper förena större och lättare till¬
gång till dertill nödiga materialier. Jag er¬
känner gerna min brist deri, men läflar med
hvilken som hälst i vaim känsla för Konung
och Fosterland.
N:o 7.
Grefve De la Gardie, Jacob:
Riksens Höglofl. Ständer, som alltid med
godhet omfatta hvarje patriotisk och för Fä¬
derneslandet nyttig inrättning, hafva äfven vid
1817 och 18»8 års Riksdag visat emot Sten-
kohlsgrufvan ett föinyadt prof deraf genom
anslående af 75,000 R:dr till nya Schakts¬
sänkningen vid Ryd, der en ömnigare kohltill-
verkning skulle göra arbetet mera lönande.
Vid ofvannämnde understöd var dock fästadt
det vilkor, att Inlressenterne skulle förbinda
sig innan utgången af 5 år vara med arbetet
på nedra kohlflöttsen, och alt de förut anslag-
ne export-premier af 6 sk. per tunna under
tiden skulle upphöra samt Intressenterne vara
förpligtade, i händelse atbetet på sagdan tid
Dan io Februari* >
ej efter föreskrit vore fullbordadt, återgälda den
summa de uppburit Lifvade af det bästa hopp
om en lycklig framgång emottogo Intressen-^
terne med största tacksamhet Ständernes ädelr
modige anbud, och började våren 1819, att
genom uppköp af nödige materialier isiånd-
sättande al d n redan pä stället bsfintelige 74.
tums Eld och Luft-Maschme samt anskaffan¬
de af flere kunnige arbetare och handtverkare,
sätta sig i stånd med ali kraft kunna fullfölja
det redan lör detta ändamål med dryg kost¬
nad päbegynta arbete.
Kongl. Maj:t hade under tiden Nadigst
tillåtit att i b 19 års anslagne 15,000 R.dr lin¬
gö på en gång uppbäras, och Sedermera 25ooa
R;dr hvarje månad,
Arbetet fortsattes med all möjlig drift,
men i anseende till större reparation å 74
tums Maschine, handt den ej komma i full
gång förr än Januari! 1S20.
Sänkningen af Charlottas Schackt fortfor,
men under arbetande af en Orts nedrifvande
från Ryds Schackt, utsprång natten emellan
den 8 och 9 Mars en vattenådra med sådan
häftighet att de arbetande med möda rädda-
d s undan vattnet, sorn hastigt steg till en
ansenlig höjd i Schaktet.
Denna händelse, icke ovanlig i Engelska
StenkohlsGrufvorna, väckte i början ingen far¬
Den io Februarii.
håga för arbetets fortgång; men då oagtadt
forcerad pumpning längre tid , ingen vatten¬
förminskning vanns, begärde Intressenterne ge¬
nom Memorial till Högloft. Kongl. Bergscolle¬
gium, att någre af dess Herrar Ledamöter så¬
som sakkunnige måtte anmodas till Grufvan
nedresa, för att på stället taga fullkomlig kän¬
nedom om förhållandet och lemna de råd och
föreskrifter, hvartill omständtghetcrne för¬
an iedde.
Herrar BergsRådet och Riddaren Broling
och Directeuren af öhr åtogo sig benägit på
egen bekostnad en sådan resa i Junii , månad,
och afaåfvo den berättelse, som i afskrift
Lii, A. bifogas.
pumpningen g'ck oupphörligt och Bolags*
Intressenterne samlades vid Grufvan i Julii
månad samma år för att öfverlägga om de vi¬
dare åtgärder, som kunde erfordras. Väl fun¬
no de med fägnad att vättnet kunde utpum¬
pas! men insågo äfven att dertill erfordrades
mångfaldige flere kostnader än de på räknade
och omöjlighetenatt dertill kunna förskaffa nä"
dige medel.
Under loppet af tiden ha }e Hans Excel-
lence m- in. Grefve Ruth, som ägde .delar i
Verket med döden bortgått och efterlemnat
sitt Sterbhus i dea författning, att omöjligen
något tillskott derifrån vidare kunde väntas.
Bolaget hade uppburit och användta 51,00©
Den 10 Februarii.
R:dr af Statsmedlen och dessutom kommit i
en skuld af flere tusende Riksdaler, som ge¬
nom det myckna folkets underhåll dagligen
föröhus.
Försök att få privata lån var redan för¬
gäfves gjordt och Bolaget fann sig i den al"
dra yttersta förlägenhet. Sluteligen efter mån¬
ga öfverläggningar och då lnteressenteme sågo
sig ur stånd att med de af Statsmedlen åter¬
stående 24,000 Riksdalerna kunna fullborda
arbetet till utsatt tid och äfven omöjligheten
af privat understöd redan visat sig, ansågo
lnteressenteme sig hvarken böra eller kunna
göra vidare försök att erhålla det resterande
af anslagne summan, då dermed enönskadoch
väntad framgång icke kunde vinnas, utan be-
slöto att med årets utgång nedlägga Verket
Och underkasta sig kommande Ständers ädel¬
modiga bepröfvande rörande återbetalningen
af redan uppburne samt för arbetet utgifne
medel.
Vid den slutliga Bolagsstämman, som hölls
i Stockholm i December månad samma år å-
ter upplifvadcs det hopp, att antingen till ut¬
ländsk man få försälja det hela, eller att ädle
patriotiske medborgare skulle deltaga i detta för
landet nyttiga Verks under hållinder hvilket
föranlät Intressenterne, att med inskräkning af
arbetsstyrka, blott drifva arbetet i gamla köhl¬
fallet, och hvilken arbetsinethode ända hittills
med framgång blifvit följd. Intressenterna
hafva likväl härvid varit högst angelägne, atfc
Den io Februarii.
217
icke mista någre af de vid detta arbete till-
vande personel eller att förskingra någre af
Grufvans tillhörigheter, som för framtiden kun¬
de blifva behoflige. Enligt gifven föreskrift
hafva Intressenterne till Högloflige Kongl»
Bergscollegium aflämnat räkningar lör de ut¬
gifter, Verket i och för nya arbetet haft till
den 19 Junii 1820. Lit. B. & C., och sorn
belöpa sig till en summa af 51,388 Rdr 29
sk- 5 § r‘.st. Sedermera är efter bifogad räk¬
ning Lit D. utbetaldt 9616 R:dr 47 sk Här¬
af inhämtas, att kostnaderna lör detta arbete
öfverstiga med 10,005 R:dr 28 sk 5J r, den
summa, Interessenterna af Statsmedlen uppbu¬
rit, eller 51,000 R.dr.
Premiemedlen för utförsel af kohl sistför-
flutne åren, hvartill Bolaget i annat fall varit
berättigad, utgöra;
1819 för 62,800 Tunnor å 6 sk.
hvarje tunna R;dr 7,8 50: __ Lit E.
1820 - 61,016 T'r — 7,<>23' 36* - F,
1821 - 46,958 T r — 5,867: 12. - G.
»822 - 59,595 T:r „ 7,449: 1 8. - H*h
Summa Banco R dr 28,794* »8 sk.
Och torde genom detta äfven vara styrkt,
att oagtadt Bolaget icke kunnat fullfölja det
t) Alla här anförde Bilagor under Lit, A. B. C, D, E. P.
G. H äro med sjelfva hufvudaeten till S.atsUtskottef
inlemnade.
Den I o Februarii,
önskade arbetet på Ryd, har det dock gjort
allt, för att under tiden upprätthålla Gruf¬
van och fournera landet med en nödvändighets»
artikel, sorn i motsatt fall trän utrikes ort
ekolat inhämtas.
Stenkohls Grufvans nytta för fädernes¬
landet är så otta ådagalag t och så allmänt
känd, ati det skulle vara en öfverflödighet vi¬
dare härom orda. Dess nedläggande edler vi¬
date in kränkande, skulle utom den förlust,
so n vållades Riket, älven lemna ett gynnande
tillfälle för utlänningen att påföra oss en vah¬
ra, som vi inom landet till öfverflöd äga, och
årligen utdraga en peningesumma, sorn genom
uppmuntrad Industrie lätteligen kunde blifva
qvar i Riket, och hvarigenom äfven en mängd
jnenniskor. vande endast vid detta yrke, nu
har sin lifsbergning. Intressenrerne af Sten-
kohlsgrufvan vända sig med fullt förtroende
till Nationens upplysta Representanter och
underkasta sig med förtröstan deras blida och
billiga bedömande al sitt iråkade bekymmer,
I 27 år har detta bolag med store och nästan
årlige uppotFringan påbörjat, och underhållit
ett Verk, förut i fäderneslandet föga kändt,
och'nu S dan hunnit så långt att nyttan af
denna anläggning erkännes af alla: och då eu
gammal fördom mot kohlens godhet är håf¬
ven; sä anse Iniressenterne sig hvarken vilja,
eller tro sig böra uppoffra något vidare af e-
gen förmögenhet till^detta^Verks fortgång och
drift.
Den 10 Februarii,
Det är ej en för Staten främmande sak,
att upphjelpa patriotiska och arbetsamma med¬
borgare och att understödja sådane anläggnin¬
gar, som äro af Nationalnytta, derom mång»
faldige exempel vittna. Stenkohlsverkets In¬
tressenter våga derföre af Rikets Högloflige
Ständer hoppas en lika ömmande behjertenhet;
och drista sig vördsammast föreslå tvänne al¬
ternativer, genom hvilkets antagande som hälst,
Stenkohlsgrufvan kan upprätthållas utan att vålla
dess stiftare en ännu vidare ökad förlust: Antin¬
gen Staten ville inlösa hela Verket med fullt in-;
ventarium för den samma summa, som 1817 pro-
ponerades 250,000 R:dr B:co, dock med befrielse
för Intressenterne att återgälda de 51,000 R:dr,
60m de af Stats-Verket till RydsSchaktets
sänkning uppburit och som till ett ännu hö¬
gre belopp, enligt hvad förut nämndt är,
blifvit använde; eller ock förunna nu varan¬
de Bolags Intressenter efterskrelne förmåner.
ro. Afskrifning för de ofta nämnde 51,000
R;dr, såsom använde på ett försök, hvilket a£
tillfällige Naturomständigheter ej nått den på¬
räknade framgången och hvarigenom Bolaget
icke vunnit, utan tvärtom förlorat. Om Rik¬
sens Högloflige Ständer i billigt betragtande
täger den summa, sorn i händelse detta pen-
ningeunderstöd icke mellankommit tillfallit Bo¬
laget i export premier de sist förflutne 4 år,
utgörande 28,794 R'dr 18 sk., och hvilken nu
är att anse som en besparing för Staten, så blir
den summa Intressenterne nu vördsammast be-
gäia få qvittade, ej större än 22,205 R:dr 30
220
Deri xo Februarii,
sk.; och synes denna begärta qvittning så myc¬
ket billigare och rättvisare, som Rikets Hög-
loflige Ständer vid anslåendet af 75,000 R:dr
Banco för Ry ds-Schaktets sänkande, lämnade
Intressenterne öppet att antaga berörde anslag
med de dervid örenade vilkor, eller att be¬
hålla förenämnde premiemedel; och återi¬
gen, derest Intressenterne antagit detta sedna¬
re alternativ, hade icke, allenast de i och för
Ryds Schaktets sänkande under åren 1819 och
1820 på stället använde 0^070 Tunnor kohl,
kunnat försäljas, utan äfven de för denna sänk¬
ning begagnade arbetar® användas till köl¬
brytning i gamla Grufvorna, hvarigenom en
ännu större mängd kohl upptagits till för¬
säljning, så att premiemedlen säkert under of-
vanberörde 4 år uppgått emellan 50 a 60,000
R dr De byggnader, som nödvändigt måste
uppföras till Smedjor och Boningsrum äro för
närvarande långt ifrån hvad de kostade.
2:0. Att Rikets Högloflige Ständer täck¬
tes. hädanefter som hitintills tillägga Grufvo-
Bolaget premium af 6 sk. per Tunna för de
kohl som afyttras i likhet med det vid 18*5
års Riksdag fattade beslut.
3:0. Att Riksens Högloft. Ständer ville,
då icke premiesumman uppgår till den högst
beräknade eller 15,000 R:dr, anslå en årlig
Summa af 3000 R dr till borrningsförsök i trak¬
ten hvilket för Verkets bestånd och framti¬
da utvidgande är af högsta vigt och som o¬
Den 10 Februarii,
331
undvikligt anmärkt sl väl af Herrar Commi-
terades år 18j8, sorn ock sedermera af Her¬
rar Broling och af Uhr 1820.
Med dessa tillslagne förmåner anser Bo¬
laget sig i stånd för framtiden drifva verket,
så att Riket lika som nu kan med kohl till-
räckeligen förses; och hoppas att under tiden
medelst utvidgning af Actieägare vinna öka¬
de tillgångar att fullborda sänkningen vid Ryd
och komma i den länge eftersträfvade önska¬
de belägenhet, att genom arbetets bedrifvan¬
de på en större Scala kunna vinna ersättning
för mångårig möda och kostnad. Skulle åter
i brist af medel Intressenterne nödgas nedläg¬
ga arbetet, skall ej endast förlusten af Sten¬
kolik men äfven alla dervarande arbetares o-
lycka och återfallet af de nu varande rike och
odlade fällt, till hvad de varit förut ofruktba¬
re kärr och hedar, blifva en lika snar som o-
undvikelig följd.
N.-o g.
Herr von Strokirch, yohan Herman :
Till vinnande af en säkrare och efter Ti-
dem anda mera lämpad lagskipning, är väl en
ny Lagbok under beredning och skulle det så;
ledes kunna synas vara en umbirlig hand¬
läggning, att partielt föreslå förändningar uti
vår ännu gällande Lag; men dä förstnämnde
vidlyftiga och grannlaga arbete trolige ej
kan inom kortare tid bringas till fullkomlig-:
223
Den lo Fébruäriii
het och efterlefnad, Så skulle det,' efter min
tanka, medföra mycken nyttaom, under tiden
undamödjas de anledningar, hvilka lagen nit
gifver till onödigt uppehåll och mera omgång,
än nödvändigheten synes påkalla, och deri*
bland räknar jag:
Det betydliga antal af mindre vigtiga
mål, som 25 Cap. 5 §. RättegångsBalken upp-t
täger och hvilka öfverflödigt underställas Hof-
och ÖfverRätters pröfning, såsom i synnerhet*
1:0. Fångspillningi enär deri ej är af svå-
fare egenskap, sorn utmärker fånges värjande
eller uppsätelig befordran på flygten, då svåt!
färe bestraffning kail komma att följa.
2iO. tfuftjufnader: ehuru desse förbrytares
bestraffning ej öfverstiger den högsta kropps¬
plikt, som vanlige* med och utan inbrott, be-
gångne tjufnader i allmänhet åtföljer.
Då nu meta så beskaffade förbrytelser i
märkelig mån ökats, hvarigenom göromåleri
tilltagit ej mindre för UnderDomarhe, genom
ransakningarnes utskrifvande och försändande
till ÖfverRätterne, än för desse att till ran¬
sakningarnes granskning använda en tid, som
ökade Rättegångar och undersökningsprotocol-
ler i brottmål af gröfre beskaffenhet synes 0-
delad behöfva, så anser jag denna af lagen
bestämda underställningspligt så myrket häl¬
dre böra försvinna, sorn Kongl. Förklaringen
den 23 Mars 1807 och Kongl. Brefvet den 25
Den io FebrUarii.
22$
Januarii iS15 redan uteslutit flera brottmål från
underställ ni ngsegenskapen.
Såsom ytterligare stöd för denna min
vördsamma hemställan anser jag mig böra jem¬
väl tillägga, att sådane sakfäld#, hvilka kun¬
na finna sig belåtne med det af UnderRätten
dem ådömde straff, få direcfe vidkännas en
tillökning, oberäknad af Lagstiftaren, att de of¬
tast inemot 3-‘ne månader måste inneslutas uti
fängelse under afbidan på Ö!verRättens beslut,
Och emedlertid beredas de tillfälle att sällska¬
pa med andra förbrytare, hvilka under en län-
gre fortvanrb ing pä lasters bana hunnit för¬
värfva ökade insigter till meddelande Och
uppmuntran för yngre Stahbiöder af en fort¬
satt efterföljd.
Jag ofverl- mnar dessa mina vördsamma
anmärkningar till Höglofl. Ridderskapets och
Adelns vidare ompröfvande, sedan Riksens
Höglofl. Ständers Lagutskott deraf erhållit
del och med sitt utlåtande inkommit.
Nto y.
Herr von Strokick, Johan Herman:
Det förslå anspråk pa all Lagstiftning må¬
ste nödvändigt blifva gällande nemligen: att
älla föreskrifter äro inom den lydandes förmå¬
ga att kunna dem uppfylla.
Huruvida denna grund blifvit iagttagen
2-34
Den lo Februarii,
Uti 5 Cap. 2 §. 6 Cap. 6 §. 7 Cap. 3 §. Rät-
tegångsBalken, jemförde med allmän praxis
och Kongl. Förklaringen den 28 Februarii 1777,
som ålägga Rådmän och Kämnärer att delta¬
ga uti ansvaret för försummelse af Domböc¬
kers och Lagfarts med de flere Protocoilers och
Ransakningars insändande till ÖfverRätterne,
synes något tvifvelaktigt och torde hända
ljusligen obilligt, sedan anledning till den tyd¬
ning som velat hämtas af 32 Cap. 3 §. Rätte-
gängsBalken helt och hållit försvunnit genom
Kongl. Förordningen angående ändring uti al 1—
männna Lagens stadgande i åtskillige rum af
den 20 Januarii 1779.
Då jag undantager ifrågavarande Rätters
Ledamöter uti Rikets större Städer, der de ut¬
göras af fullkomligen upplyste män, hvilkas
kunskaper, enligt erfarenheten, kunnat till och
med lysa vid utöfningen af högre värf, så är
det allmänt kändt, att Magistraterne uti de
mindre Städer, der ock en mindre rörelse fö¬
rekommer, med en aflöning af några få Riks¬
daler ej möjligen kunna förses med sådana Le¬
damöter, hvilka haft tillfälle att bereda sig
till någon kunskap, hörande till detta yrke,
utan måste de, såsom tn borgerlig pligt, åta¬
ga sig en befattning, hvilken för ingen del
varit förenlig med deras medborgerliga förhål¬
lande i andra afseenden; men sådant oansedt
måste de umgälla den försummelse, som Ordfö¬
randen och Protocollisten, der^sådan finnes an¬
tagen, kunna förorsaka, utan att de äga hvar-
ken
Den io Febr nar ii.
225
ken kunskap eller en verksam förmåga att den
undanrödja. Jag skulle derföre tro, att en för¬
ändring häruti påkallas både utaf rättvisan och
billigheten, och således ansvaret tor ifråga¬
varande försummelser ensamt bora drabba Ord¬
föranden jemte MagistratsSecreteraren och No¬
tarien på de ställen, der sådane finnas; och
på det icke dylike dagaböter mätte uppnå en
gränslös höjd, borde de afstanna 3:ne måna¬
der ifrån den dag, försummelsen inträffat,
derförinnan vederbörande Fiscaler äga till¬
fälle att få bristen anmäld hos ÖfverRätt^
som då ej lärer underlåta att ingå uti någon
alfvarsam författning, hvarigenom ändamålet
uppfylles. — Och denna senare omständighet
torde älven böra lämpas tiil UnderDomstolar-
ne i allmänhet, häruti jemväl inbegripne Con*
sistorierne.
Till fullkomnande af denna min vördsama
ma hemställan, skulle väl uppgift på de Stä¬
der, uti hvilka Magistratens förbemält» Leda¬
möter borde njuta lindring uti deras ändock nog
dryga kall, härvid löreslås men som min bekant¬
skap i detta afseende med alla Städers Dom¬
stolars organisation ej sträcker sig så långt,
att jag ju möjligen kunde komma att förnärma
någon, få torde närmast förena sig med erhål¬
landet af en påliteligare uppgift, om Vällofl.
BorgareStåndet sjelf afgifver de upplysningar,
som kunna finnas nödige, och hvarom Rik¬
sens Höglofl Ständers Lagutskott, dit d nna
min motion torde komma att förvisas, lärer
Bil till Ridd 0, Ad, Pr. I Band 15."
*>6
Den lo Februarii.
ingå uti författning, om något afseende eljest
göres å hvad jag nu haft äran andraga.
N.o 1.0.
Friherre Rudbeck, Alexander•
Plenidagen den 6 dennes behagade Hans
Excellence, Grefve Marner hedra mig med
sina anmärkningar å min, under d. 5 fram¬
ställde motion. Med hågkomsten fästad å föregå¬
ende tider, finner jag mig smickrad, då dessa
anmärkningar blifvit anförda af Herr Grelve
Adolph Göran Mörner, som för 13 år sedan,
under dess då endast varande Landtmannatill-
stånd, ofta inom detta Ridd rhus talte för fol¬
kets väl och till befrämjande af dess fördelar,
med en styrka, som var genomträngande
och en vältalighet, som ingaf öfvertygelse
om dess motiverfulla värde. Det är en
verkelig förlust, att numera sakna den tidens
lyckliga Talare, som då endast ömmade fol¬
kets fördelar.
Herr Grefven har anmärkt, att Sverige
vöre det land, som minst agde att beklaga sig
öfver sitt tillstånd: jag medger det och in¬
stämmer deruti fullkomligen, politiquement be-
tragtadt. men derföre hafva vi endast att tac¬
ka vår älskade Konung, hvars existence är
vår skyddctnyr. Men Sverige borde och kun¬
de äfven blifva lyckligt i CDconomiskt afseen¬
de, hvartill jag önskat, att detta Riksmöte
Den 10 Februarii«
matte föranleda, enär det af Konung och Stän¬
der gemensamt beredes.
Uti min väckte motion har jag endast
nämnt utlagor eller contributioner i allmänhet,
icke bevillning i synnerhet, ehuru den äfven
är medverkande. Jag har sagt, att dessa ut¬
lagor äro hardt tryckande, samt penningenö¬
den förvånande och jämt stigande, derföre,
att vahruvärdet såväl å landtmanna, som an¬
dra inhemska producter fallit, till största de¬
len 40 å 50 procent, och att rörelscCapitalet,
som 1810 af välviljan till väckande af indu-
strie i alla näringsgrenar, extenderades må
hända för hastigt, i synnnerhet, då strypnings-
systemet 181? påföljde så brådstörtande.
Dessa äro de synbara anledningar, sorn
orsäkat svårigheten, ja äfven omöjligheten för
Svenska folket, att med så inskränkta inkom¬
ster, nu kunna fortfara med lika contribu¬
tioner.
Då enligt min afgTne Tabell Öfver Sol¬
lentuna Socken, densamma betalar årligen Utt
Bevillning Och ständiga Tantor Samt bränvins-
bevillning, utom till kyrkans betjening af alla
slag, utom för rustningsbesväret, utom håll¬
skjuts, kungs- och bonoskjuts, utom väg¬
hållning och fattigförsörjning, en summa af
5,43a R:dr Banco, så synas sådana Socknar,
ej obetydligt, men hitintills med tålamod hafva
contcibuerat.
Den io Februari^
Att taxationerna å hemmans beskattnings¬
värde, numera, såsom för höga, betunga be-
villningsafgiften utöfver sin rätta gräns, bevi-
ses tydligen af det nu mera nedsätta varuvär¬
det ä prorfuctionerna, då den behålltie inkom-i
sten bör vara rätta måttstocken tor egendoms-
vä.det samt då hemmani allmänhet fallit i pris
till minst 30 å 40 procent. Det torde ej vara
allmän rikedom, utan snarare allmän nöd och
förlägenhet, sorn orsakat dessa resultater.
Att inom Stockholms Stad, cenMalpunk-
ten för hela Sveriges rörelsecapital, der rike¬
dom och öfverflöd lysa inom alla hus, och
der man, med dessa jcmförelser betvifDr möj¬
ligheten af den brist landsorterna, med flera års
erfarenhet känna, våga framställa behofverna,
kan visserligen anmärkas af vissa personer;
men skall ganska säkert af en rättvis och så
allmänt älskad Konung med nådigt välbehag
anses och af Sitt folks representanter, såsom
mäst upplysande och äfven såsom rådgifvan¬
de, emottagas. Jag vågar äfven försäkra att
hvarje Svensk inan, som hyser kärlek för
Konung och Fosterland, aldrig vill undan¬
draga sig, att till denna vår Konung och
Dess verkeliga och nödvändiga Statsbehofver
gerna contribuera uti ett rclatift förhållande af
tillgångarna.
N;o ij.
Herr von Stahl, Samuel:
Åtskillige agtningsvärde män, och bland
Den lo Februarii»
229
dem Friherre Rudbeck, hafva vid detta Riks¬
möte yttrat sig öfver den allmänna nöd och
förlägenhet, sorn de förmena nu vara rådande
inom vårt fädernesland, samt derföre projecte-
rat nedsättning af Bevillningen och öfrige hem»
mansutlagor. Må det äfven tillåtas mig till¬
kännagifva mine åsigter i detta vigtiga ämne*
Härvid får jag först Hämna, att så länge För¬
synen icke straffar landet med missväxt och
folket icke upphör att arbeta, är det oförklar¬
ligt att man kan omtala någon verklig nöd,
och det så mycket mera nu, som vi haft tre
på hvarannan följande goda år.
Jag minnes året .1783, då en del allmoge
i flere af Rikets provincer måste blanda bark
och ben i det mjöl, som begagnades till bröd,
samt ikoS och 1809 årens olycklige krig,
då allmogen var nödsakad utgöra dryga
krigsgärder, samt lemna det dyi baraste den ägt
de, d. v, s., dess barn till Statens för¬
svar, samt dervid höra och se dem omkom¬
ma af hunger, frost eller fältsjuka. Då var
det en verkelig nöd i landet. Desse tider äro
nu försvunne, och att omtala alla dess ryslig-*
heter är hvarken öfverensstämmande med mitt
begär, eller ändamålet för mitt yttrande. Jag
har blott i förbigående velat nämna detta,
för att visa, att i Sverige för närvarande icke
kan finnas någon verklig nnd. Deremot är det
i vårt land en allmän stagnation i handel,
rörelse och näringar. Genom FilialDisconter-
nes hastiga upplösning} samt deras fordringars
snara inbetalning, och genom de till öfverdrift
*3°
Dm 10 Februarii,
under krigsåren uppjagade priser på egendo¬
mar, spannetnål och öfrige landmanna piodu-
cter, hvilka St-dermera fallit i förhållande till
deras förra värden, har en näsian allmän pen-
ningeförlägenhet uppkommit hvarigenom flere
familier blifvit ifrån välstånd lörsatte i fattig,
dom, utan att sådant varit följder af de all¬
männa onera, som hemman från urminnes ti‘
der utgjort.
Att afhjelpa denna förlägenhet bör vara
hvarje vältänkande Riksdagsmans innerliga ön¬
skan och ifriga b mödande, likasom att der¬
till föreslå rätta sättet Efter tn n tanka haf¬
va Riksens Ständer, sjellve alltsedan i s:oy till
en stor del vållat denna förlägenhet, genom
de mindre väl beräknade mått och steg, sorn
uti de till förevarande ämne hörande omstän.
digheter tid efter annan vidtagits. Om Kon¬
ungens Nåd och kraftiga bemödande icke vid
alla tillfällen mellankommit, hade efter min
öfvertygelse, den allmänna förlägenheten varit
vida större, än hvad den nu verkeligen är.
Jag förer Samma språk och tänker lika ,
med hvad jag yitraöe till Högloflige Ridder-
skapets och Adelns Pro'ocoll vid sista Riks¬
dag; men då jag nu går att ytterligare upp¬
repa hvad jag då fann nödigt och nyttigt,
utber jag mig, att ej blifva misskänd för det
jag nämner mine enskildte åsigter, när jag
härmed förklarar min högaktning för alla de
män, som efter deras öfvertygelse talat i det¬
ta ämne. Som jag i mångå år varit domare
Den io Februarii,
på landet, samt ägt en icke obetydlig jord
derstädes, så bör jag känna de onera, som åt»
följa hemman, Jag medgifver att intet bland
dessa är för landimanoen mera tryckande och
svårt, än rotering »skyldigheten; men detta är
för dem ett nödvändigt onus, sorn existerat,
och mäste fortfara, så länge Sverige icke vill
upphöra, att räknas bland frie och sjelfsiän-
dige Stater, och så vida Sverige icke vill för¬
lora sine gamle Bundslörvanter, eller det an¬
seende bland Europas magter, som det nu in¬
nehar Jag skall dessutom aldrig medgifva,
att minskning i Roteringen, hvarigenom pen¬
ningar eller spannemål drages från landsor-
terne, blifver i oeconomiskt afseende nyttig.
Jag har betalt 50 Rdr Banco årligen för hvar¬
je vacant nummer; desse penningar hafva bort¬
gått från orten, utan att någonsin mer dit å-
terkomma. Deremot har Soldaten lör denum*
mer jag ej haft vacante, ej allenast depencerat
värdet af desse 50 R:dr i orten, utan äfven
användt all dess arbetsförmåga, dels vid sitt
Torpställe och dels vid egendomen.
När jag nu såsom en rättskaffens repre¬
sentant, fritt och utan förbehåll vördsamt fram*
ställer mina tankar, åligger det mig, att med
den kännedom jag äger om landats kraf och
behof, utan anspråk på ofelbarhet, uppgifva
de medel, hvarigenom, ej mindre den nu rå*
dande förlägenheten kan athjelpas, roterings-
skyldisiheten och öfrige onera med lätthet kun.
na utgöras och allmän välmåga med mindre
Den lo Febarurii,
svårighet ernäs, än äfven idogheten uppmunt
tras och arbetsfläien belönas.
Sätten härtill äro:
1:0. Att Rust- och Rotehållare sjelfve få
bekläda den Indeldta Soldaten rasd godt Svenskt
vadmal, hvilket i orten kan tillverkas och på
de i Rikets Städar varande färgerier beredas,
och hvilket i styrka och godhet kan jemföras
med det Svenska Commissklädet. Härigenom
lindras Roteringsbördan, penningarne stadna in¬
om landsorten och ladugärdskötseln samt lår-
afveln uppmuntras.
2:0 Allmänna MagazinsDirectionen har
åcke efter min tanka gjort den nytta, som
Riksens Ständer med inrättandet deraf åsyf¬
tat } om detta varit en följd af sjelfva inrätt¬
ningens natur, förfelade föreskrifter, eiler nå¬
gon verkelig försummelse å Directionens sida,
blifver icke föremål för min granskning. Min
enda önskan är, att om denna inrättning, e-
mot förmodan, skulle under vissa former fort¬
fara, MagazinsDirectionen då endast mätte få
sig uppdragit befattningen med upphandling
af den spmnemål, sorn erfordras för fästnin-
garne och garnizonerne i Riket.
3:0. Sedan Riksens Ständer vid sista Riks-
dag icke velat i underdånighet begära fölbud
emot förbrukning af vissa öfverflödsvahror,
hemställer jag om icke en fri handelsrättig¬
het mot tull till StatsCassaa måtte kunna ber
Den 10 Februarii,
233
viljas och åstadkommas, 1 i kasa väl här, som i
konungariket Dannemark samt äfven i konun¬
gsriket Norrige^ i synnerhet sorn man i alla
Rikets Siäder kan få köpa öfverflödsvaror till
huru stor myckenhet som helst, utan något
hinder eller åtal. Vi hafva samma goda läge
för handel, som Dannemark, och undgå häri
igenom att underhålla en kostsam kustbevak¬
ning, samt en mängd Tullbetjening, hvilka
elier hvad rygtet omtalar, icke vid alla ti 11—
fällen iagttagit. eller kunnat fullgöra sina skyl¬
digheter. Hvilken bland Ridderskapets och
Adelns Herrar Ledamöter minnes icke åren
18 »2 och 1813. då en Dansk R:dr blott betal»
tes med 14 sk. uti vårt Bancomynt, sorn nu
deremot efter cours galler 1 R dr 8 sk Hvad
är det örn icke Dannemarks fria handelsrät¬
tighet, som härtill bidragit?
4:0. Gönom det BorgareStåndet får en
fri handelsrättighet, bör det icke längre upp¬
skjuta att medgifva landtmannen en länge sökt
och efterlängtad frihet i Näringar, samtafskaf-
fandet af Skräförfattningarne. Denna frihet
bör likväl så inrättas, att intet sjelfsvåld kom¬
mer att äga rum , utan att nödig ordning bH
behälles, så att Städernas Innevånare icke brin¬
gas ur tillfälle att utgöra sine skyldigheter
till Kronan och Staden.
5:0. Böra MagazinsDireetionens, Bankens
och FilialDisconternes återstående fordringar
med varsamhet och foglighet utsökas, så att
allmänheten mot anskaffande borgen , eller an:
Den ia Februarii,
nan säkerhet får tid och tillfälle att smånin¬
gom afbörda sig sine skulder; i hvilket afseen-
de Friherre Boijes och Landshöfdingen Ehren¬
borgs välgrundade yttranden åberopas, äfven
som den i Herr Öfverste Bergh mans memorial
omnämnde vederstyggeliga straff-procent för
erhållne Discontlån, bör afskaffa; samt räntan
för sådane lån nedsättas från 6 till 4 procent,
hälst ingen landtman i annat fall kan, med
någon fördel, af dylike lån sig begagna.
6:0 I Sverige finnes för närvarande Cassör,
som uppgå till icke mindre belopp än omkring
n millioner R:dr Bmco. Räntan för denna
summa efter 6 procent mäste i tidernas längd
lika säkert förstöra landet , som kräftan men-
niskokroppen , då icke föreskrifter och con-
troll gifves att desse räntor åter utgå, utan
att Capitalerne dermed förökas. Om icke Rik¬
sens Stander för framtiden stadga sådane grun¬
der, hvarigenom dessa Cassors utlåningar med
minsta skada för landet kunna tillväga bringas,
så inträffar den lika obehagliga sorn oväntade
olycka, att en betydlig del af landets förmö¬
genhet, blifver snart nog en Cassomes tillhö¬
righet Jag bekänner att jag icke vet huru
detta kan afhjelpas , så att intet våld eller li¬
dande i allmän och enskilt afseende till¬
skyndas, och jag öfverlemnar derföre detta till
Ridderkapets och Adelns eget mogna bepröf-
Vande-
7:0 Anser jag att den föreslagne och i si-
eta Plenum oratalte realisation, eller sorn man
Den 10 Ftbruavii,
*35
tillika behagar kalla det liqvidation , emellan
borgenär och gäldenär, tills vidare bör uppskju¬
tas Då flere ai Rikets representanter tala om
nöd, och jag endast om förlägenhet, tror jag
på uppgifne grunder, det icke vara isin ordning,
att nu afgöra ett så vigtigt ämne. Man bör
dessutom lemna något åt tramtiden, samt hop¬
pas, att en Gudomlig Försyn, som i Sekler
räddat vårt lädernesland, också hädanefter be¬
varar det. Föröfrigt tror jag, att om vi vid
denna Lagtima Riksdag vinna den frihet och
de rättighet, sorn jag i detta mitt vördsamma
memorial vågat tillstyrka, skall den (öreslagne
reali-ationen framdeles med lätthet för sig gå,
landet blifva lyckligt, och Riksens nu försam¬
lade Ständers minne med tacksamhet ihogkom-
mas och välsignas af samtida och efterkom¬
mande,
Om jag misstagit mig om medlen till
landets uppkomst, så utbeder jag mig derföre
Riddetskapets och Adelns öfverseende. Mine
afsigter äro rena, och mitt samvete skall al¬
drig förebrå mig, att för enskilta orsaker haf¬
va föreslagit annat, än hvad pligt och foster¬
landskärlek mig ålägga.
N:o 12.
Grefve Horn, Claes Fredria
Jag skulle anse mig illa hafva uppfyllt
min pligt som Riksdagsman, om ej min svaga
236
Den i» Februarii,
röst blandades med deras, som här i sanningens
nakna drägt framställt taflan af landets bedföf-
liga tillstånd. Må det tillåtas mig, att af egna
känslor sluta till de ädle mäns, sorn inom detta
Stånd nödgas försvara en sanning, hvarpå in¬
gen sakkunnig Medborgare tviflar, om han ock¬
så i taflans skuggsida skulle finna någon öf¬
verdrift, den likväl jag icke upptäcker j hvar¬
före jag upprigtigt btkänner, att hvad här blifvit
anfört till hevi', af en stigande nöd i landet,
såsom följd af alla näringars ahynande under
en allmän financiel förlägenhet, fullkomligt öf-
verenstämmer med den sakkännedom jag in¬
hämtat. Det är icke utur en politisk synpunct
jag betragtar mitt lidande fosterland, icke från
en falsk eller låtsad frugtan för utländsk inflytel¬
se, eller från den dålda inhemska ärelystnadens
förtrytelse, öfver ett förloradt anspråk på bety¬
denhet inom Europeiska Statssystemet, sorn
jag hämtar anledning till öfvertygelse om lan¬
dets bekymmersamma ställning j vår inre sty¬
relseförfattning är dertill en tillräcklig orsak,
utan att behöfva frukta en yttre verkning,
och jag motser med bekymmer de säkra följ—
derne af fortfarande brister i administrationen.
Denna bedröfliga sanning må man låtsa att icke
höra, att icke vilja begripa} man må häda den
redlige medborgarens nit, misstyda hans af-
sigter och välmenande uppmaningar till allvar¬
lig eftertanka och mogna öfverläggningar vid
behandlingen af de vigtigaste föremålen för
lagstiftningen; men förgäfves skall man här
bestrida att landets nöd kan vara stor och
vådelig för Statens bestånd, derigenom att
Den 10 Februaril,
237
man icke medgifva r den stora massan af fol¬
ket annan fordel af Statens skydd, än rättig¬
heten att lefva, lagligen beröfvad allt, hvad
till lifvets nödtorft ej oundvikeligen fordras.
Det är bekymrande att hafva hörten Kon*
ungens Rådgifvare icke medgifva att Jordbru¬
karens s.äilnmg är tryckande, derföre att
hans utseende icke tillkännagifver den höjd af
elände Herr Grefve Mörner tyckes förutsätta
såsom yttersta gränden för ett tåligt lidande;
men det vore förskräckande om en sådan åsigt
af den närande FolkClassens belägenhet, skul¬
le leda siyrelsens åtgärder, o» folkets ombud,
i följd deraf, äfven vid detta Riksmöte, skul¬
le ledas att besluta ökade Statsbidrag, i stäl¬
let för den nödvändiga nedsättningen, icke al¬
lenast af Bevillningen, utan af Grundskatterna,
60m visserligen äro de mest tryckande.
Jag har äfven genomrest åtskilige lands¬
orter, och har från de fläste öfrige tillförlite-
lige underrättelser, som alla instämma med mia
egen erfarenhet om jordbrukets tillstånd i dan
ort, der jag är bosatt. Der b vittnas Landt-
mannens bekymmerfri la ställning alidrasäkrast
genom de sta tit iska uppgifter, som här blif¬
vit af Herr Grefve Mörner jäfvade. Jag har
varit ofta i tillfälle att höra sjelfägande bön¬
der klaga sin nöd, jag har undersökt förhål¬
landet, och funnit sådane jordägare, hvilka i
många andra länder säkerligen skulle prisa sig
lycklige att, under samhällslagarnes hägn,
njuta fördelarne af en sugande culturs alster,
här beröfvas allt, för att underhålla ea Stats-,
Den 10 Februarii.
byggnad sorn upphör att gifva skydd, då det¬
samma köpes pä bekostnad af hvad som skul¬
le skyddas.
I följe af min yttrade öfvertygelse om
näringarnes och i synnerhet jordbrukets van-
magt, tillstyrker jag den af Herr H|erta väckta
motion, om ett serskildt Utskotts tillsättande,
hvars föremål bör blifva, att undersöka orsa-
kerne till den närvarande förlägenheten och
föreslå medel till den aftynande Statskroppens
återupplifvande.
N:0 13.
Grefve Posse, Carl Fredric'.
Då Herr Hjertås motion om ett serskildt
Utskott blifvit föranledd af en fråga, som re¬
dan varit och än ytterligare torde blifva ett af
de vigtigaste föremål för närvarande Ständers
öfverläggningar, så utbeder jag mig att innatl
berörde Utskotts tillsättande kommer att af-
göras, få återföra Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på de discussioner, som under
sista sammankomst gifvit anledning till ifråga¬
varande motion.
Man har framställt jordbrukarens betryck,
man har yrkat skatternas nedsättande såsom
medel att afhjelpa den förlägenhet och nöd,
hvaröfver allmänt klagas ifrån af de flesta Rikets
provincer; men det har ingalunda blifvit ut-
Den iO Februarii.
*31
fedt, huruvida dess? rop äro sanna uttryck af
folkets allmänna röst eller endast ogrundade
skrik af några få missgynnade personer, sorn
genom händelsernas naturliga gång råkat i
förlägenhet. Flere utmärkte talare hafva in¬
om detta rum senast bemödat sig att under¬
stödja den senare tankan. En af dem har i
synnerhet användt all sin förmåga att öfverty¬
ga oss, det inom detta lyckliga land ingen
nöd finnes, som förtjenar uppmärksamhet; att
den tilltagande befolkningen och det allmänna
öfverflödet af lifsmedel bäst vittnade om mot¬
satsen ; att den förlägenhet, som på åtskilliga
orter förmärkes och icke kunde bestridas, vo¬
re en naturlig följd af hela Europas ställning,
af öfvergången från krigs- till fredst i llstånd,
af allmänt antagna probibitif-författningar m.
m. och att vi slutligen med tålamod och re¬
signation borde afbida lyckligare conjuncturer.
Jag föreställer mig huru lätt det skall
vara, att inom hufvudstsden göra sig illusion;
jag inser huru hela landets intresse länge skul¬
le kunna uppoffras för hufvudstadens enskilta,
utan att man ens anade några menliga följder
deraf De fleste directa och ir.directa contributio-
ner betalas och förtäras i hufvudstaden,största de¬
len af hela Rikets handel och penningerörelse är
concentrerad der. En jemt ökad tillförsel vittnar
snarare om allmän rikedom, än allmän förlä¬
genhet och nöd Med ett ord , alla omstän¬
digheter förena sig, att hos många af hufvud¬
stadens invånare stadga en ofullständig opi¬
nion om det verkeliga tillståndet i provicerna.
Den Ip Februari i.
Att detta tillstånd icke är så tillfredsställande
som Herr Grefve Mörner sökt bevisa ; icke ens
af den natur, att Regeringens ledamöter kunna
länge deröfver förblifva obekymrade, torde
kunna bevittnas af de flesta ifrån landsorterna
hitkomna Riksdagsmän äfvensom af Lcr.ds-
höidingarnes embetsbe'ä telrer. Må det tillå¬
tas mig att fästa Ridoerskapets och Adelns
uppmärksamhet på iacta . sorn föi verklige
Svenskar icke äro angenäma att påminna sig:
Sedan sista Riksdag hafva ej mindre än 87
Ledamöter af detta stånd till folie al R ddar-
husOrdningens 8 §. *) blifvit urståndsatte, att
deltaga i våra öfverlåggningar; Guds tjenare
hafva äfven blifvit funvökie i sira fredlina
boningar af lika olyckor 5 Endast inom Lin¬
köpings stift hafva många prester bii vit tvur.g-
ne att till creditorers förnöjande uppgifva sin
stat. Uti städerna är samma förhållande. Vi
finna der oräkneliga bankerutter, förstörd han¬
del, ödeliggande sktppshvarf och overksamhet.
Ståndspersoner och allmogen pä landet hafva
blifvit insvepte uti lika förhörande oredor.
De ännu förfarande pant auctioner och tvung-
ne hemmansföisäljningar vittna derom Edvad
hjelper öfverflöd af lifsmedel, då de icke kun¬
na försäljas eller utbytas mot andva varor?
100 tunnor säd, som icke kunna realiseras äro
ej
Denna §. innehåller: ”Häfver natron Adelsman afstått
sin egendom till sine borgenärers förnöjande, må han,
under det fiågan derom vid doms olen anhängig är,
hvarken för sin eller annan ätt intaga säte på Riddar¬
huset, och ej eller fullmagt utgifva, m. ny’
Den lo Felruarii. a4r
fej mera värde än 100 tunnor sand. Imellertid
mäste jordbrukaren utan förskoning anskaffa
penningar till skatter, tjenstfolks löner, sill
och salt m. m.‘ hvar skola de tagas uti aflägs¬
na provincer, der både embsts- och tjenste¬
män, stads- och landboar, alla hafva spanmål
att sälja, men ingen behof att köpa deraf,
helst enskilt» specujationer på denna vara icke
äro förenliga med det monopolium, som de facto
uppkommit i följd af en felagtig magazins-in-,
rättning»
På sådant sätt uppkommer förlägenhet så
väl uti jordbruket, som i handel och andra
näringar, hvilka dermed stå i det närmaste sam¬
band och genom en för länge fortsatt förlägen¬
het uppstår fattigdom och nöd»
Pierr Grefve Mörner har åberopat Tabell-
Commissionens senssteuppgifter och glädersig åt
den tillvext i befolkning som ägt rum ifrån
1815 tili 1820, förnämligast inom jordbruks-
classen, hvaraf Staten, enligt den värde tala¬
rens tanke, skulle vid kritiska tillfällen få på¬
räkna sitt säkraste stöd. Denna tillvext i be¬
folkning skulle för oss alla hafva varit mera
tillfredsställande, om den icke inträffat på en
tid, då allmänna välståndet varit i synbart
aftagande och om den icke utgjordes till mer
än en tredjedel af brottslingar, fattiga och ut¬
fattigs, hvilket inhämtas af samma TabellCom-
tnissions åberopide uppgifter. Att dessa fattige
äro mera en börda än en vinst för Staten, der-
Bil. till Ridd. 0. Ad. Pr, x Band, 16
Den io Februarii.
uti lärer Herr Grefve Mörner instämma med
alla upplysta Statsmän och Ekonomer, äfven
som att det är både för de styrande och de
styrda säkrare och lyckligare att räkna inom
landet ett inskränktare antal bildade, verk¬
samma och nyttiga invånare som lefva i väl¬
stånd, än ett dubbelt antal hvaraf 3 äro fat
tige eller nära att blifva det. Alla laster och
brott äro merendels följder af vanvårdad upp¬
fostran, lättja och fattigdom. Detta bekräftas
äfven hos oss, så väl af Friherre Skjöldebrands
på bordet liggande memorial, rörande brotts¬
lingars ovanliga tilltagande, som af de Ta¬
belluppgifter Herr Grefve Mörner åberopat
enligt hvilka 860 brottslingar funnos i riket
år 1815, men 1481 år 1S20. Det är troligt,
att deras antal sedermera progressivt tilltagit
i samma förhållande som allmänna fattigdo¬
men. En exclusif tillökning af jordbrukare lä¬
rer väl ej heller böra önskas j ty åkerbruket
måste stå i ett visst förhållande till handel och
andra näringar, så vida det skall kunna trif¬
vas och äga bestånd Då en person genom
sitt arbete vid jordbruket kan frambringa fö¬
da för 4, så följer deraf, att om icke handeln
och industrien emottager jordbrukarens öfver¬
skott så mäste allmän sysslolöshet och fattig¬
dom blifva resultatet Dessutom vittna alla
tiders historia och alla länders erfarenhet, att
de nationer, sorn grunda sin uppkomst på han¬
del Och industri, säkrare och fortare komma till
Riålet, ände blott jordbrukande folken—Då man
omtalar ett lands rikedom och allmänt sprid¬
da förmögenhet, så har man dermed bevisat
Den to februa.rH.
*4?
mera, än då man anför dess befolkning. En
nation, som är rik måste nödvändigt vara mig-
tig och stark. Massorne betyda föga; kraf-
terne, som lifva dem och sätta dem i rörelse,
äro af större vigt Desse krafter äro föjlder
af goda lagar, vårdad uppfostran , vettenska¬
pernas allmänt spridda ljus, medborgarnes pa¬
triotism, en väl organiserad Statsförvaltning
och goda financer. Alla åtgärder som bidra¬
ga att åstadkomma eller föröka dessa verknings-*
medel, skola äfven bidraga till det allmänna
välståndet, hvarförutan ingen sällhet intet o-
beroende i framtiden kan tänkas.
Det ar sannt, att mannamod och kraft all¬
tid utmäikt Svensken och att desse dyger ut¬
göra den redbaraste återstående delen af det arf,
väre förfäder lemnat oss; m^n i det 19 seklet
fordras något iner för att komma i åtnjutande
af civilisationens fördelar, för att bibehålla
anseende och sjelfständighet. Ja, mine Her¬
rar, man kan ej nog ofta upprepa det; om vi
vilja fortfara att vara Svenskar, så böra vi ej
längre vara obekymrade om Provincemas till.
stånd Det är ej nog att Hufvudstaden är rik;
den i Landsorterna tilltagande förlägenhet och
fattigdom måste älven athjelpas.
Tålamod och resignation äro visserligen
i sinom tid dygder, som förtjena att vårdas;
m n de utgöra ru rn alltför ringa tröst för
h mmavarand^ metlbtöder , tor alla dem som
forloljus al olyckor och crediiorer. Vi äro icke
här för att dölja hvad som icke längre bör
*44
Den jo Februarii.
eller kan döljas. Såsom Svenska folkets Re¬
presentanter äro vi skyldigs tolka Svenska
Näringsidkarens förlägenhet. För allt hvad
vi emot öfvertygelse förtiga, blifva vi ansva¬
rige inför väre medbroder, inför efierverldens
domstol och inför den strängaste domaren,
vårt eget samvete. Vi äre skyldige att efter
yttersta förmåga verka hvad godt och nyttigt
är för ett bärt fosterland.
Jag tvekar således icke att göra Rid-
derskapet och Adeln uppmärksamme på den
tilltagande nöden i provincerna , hvars af~
hjelpande icke utan våda kan lemnäs åt fram¬
tiden.
Då den enskilda erediten blifvit störd och
skakad i sitt inners-a väsende, så att alia slags
fastigheter vid utsöknings-auetioner måste säl¬
jas till ofta 5 af rätta värdet; då loo.tals agt-
- ningsvärda familjer af olika stånd och vilkor
årligen, utan eget förvållande, komma på o-
bestånd och måste öfvergå förfäders jord eller
sådana befattningar, der de varit verksamme,
gagnande och lycklige; då alla loflige närin¬
gar lemna föga eller ingen vinst i jemförelse
med penninge-ockret, lurendrägeriet eller tull¬
försnillningen ; då de fleste medborgare i sam_
ballet liksom gradvis nedstiga ifrån välstånd
till fattigdom och uti ett relativt förhållande
iida brist, så tyckes det vara anledning att
tro, det nöd finnes i landet, emedan med nöd
bör förstås ej allenast brist på föda , utan äf¬
ven brist på kläder, på boningsrum, på ljus
Den io Februarii.
2.^5
och ved, på läkarevård, på medel a!t sörja för
barnens uppfostran, med ett ord, brist på allt
hvad sorn erfordras att fylla mensklig» behof
efter hvars och ens olika stånd och vilkor.
Nöd, inbegriper äfven moraliskt lidande, hvar¬
på man kanske borde g ira mera afseende. De
som stå i våda att utan eget förvållande för¬
lora fö: mogenhet, medborgerlig ägtning, heder,
ja allt hvad som utgör jordisk sällhet, böra icke
länge lemnäs utan hopp om hjelp, så vida de
ej skola bringas till förtviflan. Om jag med
sanna, men starka färgor afmålat vår närva¬
rande ställning, så har det endast skett för att
motverka den, af vissa talare yttrade, bekytn-i
menlöshet uti en fråga, som efter min öfver¬
tygelse icke bör upptagas med kallsinnighet af
någon god Svensk , som nitälskar för sitt lands
blifvande öde._ Innan man kan tänka på botei
medel, måste man vara öfvertygad att sjukdom
finnes. Så vida den erkännes, gör jag mig så
mycket större hopp om dess afhjeipande, sorn
man redan i allmänhet tyckes hafva upptäckt
de fleste orsakerna till lidandet. Discontrörel-
sens alltför hastiga indragning i förening med
inskränkningar i begagnandet af den enskilt»
crediten, Spanmåls-Magazins-inräitningens när¬
varande utsträckning och organisation, en min¬
dre lycklig tillämpning af det i Europa all¬
mänt antagna prohibitif-systemet, stora in¬
skränkningar uti vår handel, äro alla följder
af föregående Ständers beslut eller underdåni¬
ga önskningar.
I följd af hvad jag nu haft äran vörd-.
246
Den io Februarii,
samligen framställa, torde man icke bora hop
pas, det hvarken skatternas nedsättande, för¬
bättringar i penningeväsendet, nya läneanstal-
ter , förändrade skiålörfattningar eller andra
ekonomiska åtgärder och nya lagar kunna ser¬
skildt uträtta något väsendtligt till creditens
återställande och till afhjelpande af de skatt¬
dragandes förlägenhet och lidande. Om ett
sådant önskvärdt resultat skall vinnas,! om
Staten skall äga bestånd och Nationen kunna
återföras ifrån fattigdom till välstånd så må¬
ste ett helt statsbushållningssystem uttänkas,
som, för att blifva i öfverensstämmelse med
folkets närvarande behof och de brydsainma om¬
ständigheter hvari det befinner sig , nödväudigt
bör fotas på rigtiga grundsatser hvars anta¬
gande snarare blifvit en följd af förnuftets
pröfning, än af vissa, författares rygtbarhet.
Det är föga troligt, att uti 5 olika Ut¬
skott, som, enligt grundlagarne, få befattning
med särskilda delar af detta system, en så¬
dan öfverensstämmelse i åsigter på en gång
skulle kunna blifva dem inspirerad, att deras
olika arbeten komma sluteligen att stå i har¬
moni, för att utgöra ett sådant fullständigt och
väl beräknadt Statshushållningssystem, som
vi behöfve.
Denna anmärkning har icke undfallit Rid’
derskapets och Adelns upplysta pröfning. Man
har derföre proponerat ett särskildt Utskott.
Jag tillstyrker det, och förenar mig uti Herr
Hjertås derom gjorda motion, med den förän¬
Den lo Februarii.
dring, att detta särskildta Utskott bör få sig
uppdraget att granska orsakerna, ej allenast
till jordbrukets, utan äfven alla näringars och
6kattdragandes iråkade förlägenhet, samt upp¬
fatta och i ett sammanhang bringa de tjen-
ligaste botemedlen.
Jag anhåller att detta mitt vördsammaan¬
förande må blifva de öfriga respective Stånden
comrnuniceradt.
N:o 14.
Herr Mnntgomerie, Gustaf Adulph:
Icke endast MagazinsDirectionen och des*
förfelade eller illa beräknade administrativa
åtgärder med spannemålens in- och utländska
handel, den förra till jordbrukarens utsugning,
den sednare til! StatsCassans betydliga för¬
lust; äfven andra orsaker hafva vallat landt-
mannens icke allmänna nöd, såsom man stun¬
dom hör med öfverdrift utropas, men nästan
allmänna och serdeles i vissa landsorter nog
tryckande penningefärlagenhet och deraf härröran*
de stockning i handels- och industrierörel-
ser. Ibland de andra orsakerna torde först
kunna anföras Städernas sjelftagna och mot
deras privilegier, så länge sådane ännu tålas,
stridande rättighet, att till jordbrukares stora
förfång odla jord till annat än tobak,» icke
att producera säd, hvarigenom handelsmannen
kommit i oberoende af landtraannen, och den sed*,
Den lo Februarii,
nares spanmå! sålunda blifvit utan köpare. Der*
emot har landtmannen alltid förblifvir beroende af
handelsmannen, ?å val i afseende på de oundvik¬
liga behofven af sali och fisk, sorn kråmvaror m. m.
Då detta nu mera icke kunnat ske genom bytes
handel, har det t3git från bonden dtn ytter¬
sta contanta skarfven, och dertill ej sällan
försatt honom i skuld hos handelsmanen, Hvar¬
med skulle väl jordbrukaren nu kunna liqvi¬
dera Statsbördornc och mångfaldiga andra onera,
då Borgaren, bans enda hopp, och spannemå-
len hans enda productioO) den förra ej gifver,
utan tager penningar, och den sednare ej el¬
ler annorstädes finner afsättning? Följderne af
ett sådant för jordbrukaren onaturligt förhål*
lande, äro lätt beräknade och i afseende på
fenninge-j ör lägenheten redan olyckligtvis för
handen.
En rättelse i denna väg, nemligen af Bor¬
garenas missbruk eller rättare Öfverskridande
af deras Stads privilegier, borde så mycket sna¬
rare tilivägabringas, sorn motioner, redan vid
de föregående Riksdagarne, derom äro väckte,
men deras verkställande nu, mera än någon^
sin, af behofvet påkaltadt.
När nu härtill lägges Bevillningens, nästan
allmänt, öfverklagade vid hvar Riksdag upp-
stegrade belopp, och framför allt, ojämna för¬
delning > så lärer de hufvudsakligaste orsaker¬
na till jordbrukarens förlägenhet vara upp¬
räknade, och alltså något serskildt Utskott till
deras uppfinnande icke behöfva tillsättas; men
Den io Febrnnrii.
249
deremot forde ett sådant Utskott, med slörra
nytta, böra utnämnas till utrönande af ett bät¬
tre sätt till Bevillningens jämnare och rättvi¬
sare fördelning Och till undersökande al lan¬
dels ställning och förmåga eller oförmåga att bära
närvarande Statsbördor. Sålunda borde det¬
ta Utskott fä sig uppdragit, att genom de Sta-
tiliska uppgifter Regeringen från,hvarje Län in¬
fordrat och inhändigat, utröna, hvad en värd
Ledamot Herr Heijkenskjöld så sannt och rig-
tigt förslag, nemligen: att utröna hvad landet
han gifva innan man jöreskrifuer hvad det skali
lemna i Statsbördor.
Sedan man på detta eller något annat sätt
fått bestämdt maximum af den summa, medbor¬
garena kunna erlägga, eller minimum af det be¬
lopp för Statsutgifternas bestridande, nödvändigt
ertordras, så ville jag, utan allt slags anspråk
på ofelbarhet föreslå följande sätt til! den¬
samme fördelning; nemligen: att Bevillning s^
summan delades melian antalen af Länen efter
deras mer och mindre storlek, rikedom eller
fattigdom i enlighet med den tableau, sorn öf¬
ver Länens statitiska förhållanden är upprät¬
tad. När nu hvart och ett Lån fått på sig de-
ladt den lämpliga andelen af hela Bevillnings-
summan, skulle det åligga Konungens Befall¬
ningshafvande att inom hvart sitt län. bland
ortens och hvarje Sockens redligaste och oe¬
gennyttigaste personer af alla stånd, samman¬
kalla en Comité hvarvid Härads- eller Man-'
talsskrifvare borde bis räda, för att fördela den
pä Länet belöpande Bevillningssumman ä hvar;
25°
Den 10 Fcbruarii.
je Socken, efter dess storlek och välmåga,
eller mer eller mindre rådande locol eller an¬
dra fördelar, i afseende pä andra Socknar, och
sluteligen skulle den på hvarje Fögderi eller
Socken sig belöpande summan, vid samma till¬
fälle i Konungens Befallningshafvande* öfver¬
varo af Fögderiets eller Socknens comitterade,
biträdde af Mantalsskrifvare^ fördelas på hvarje
hemman och person. Man må icke säga att
de hittills använde Berednings- och Taxerings*
Comitteerna åstadkommit detsamma; tvärtom
halva de endast värderat jorden och den sup¬
ponerade förmögenheten, ehuru jorden nu nä¬
stan intet ägt något värde, då spannemålen
icke haft eller af uppräknade orsaker kunnat
hafva någon lönande afsättning.
Jag tror att just genom Berednings- och
TaxeringsComittéernes hittills följda nyss uppgif¬
na grundsats, bevillningefls ojämna fördelning
ökts i stället att minskas. Jag tror vidare
att det nu af mig vördsamt föreslagna sättet
att först på hvarje Län, efter inhämtade stati¬
stiska upplysningar om hvarje läns storlek,
förmögenhet, locala eller icke locala fördelar,
och sedan på hvarje Fögderi eller Socken,ef¬
ter lika grunder, få Bevillningssumman förde¬
lad, är, om icke det enda åtminstone ett i nå¬
gon mån bidragande sätt, hvarigenom en jäm¬
nare, billigare ock med localförhållanderna
mera ändamålsenlig och rättvisare fördelning
än hittills skedt, kan vinnas. Men om också
detta mitt project icke skulle svara mot min
välmening, hoppas jag att det åtminstone
Dea 10 Februarii,
framkallar en grundelig vederläggning och med
detsamma ett bättre och ändamålsenligare resultat.
Emedlertid anhåller jag vördsamt att den¬
na min motion och hvad dermed äger ge¬
menskap till vederbörlig handläggning remit¬
teras.
N;o 15.
Herr Nordenankar, Gustaf-.
Jaghar hört flerememorialeruppläsas, hvilka
omtala och afmåla en allmän nöd i landet, i följd
hvaraf nödvändigheten skulle påkalla Bevill-
ningens nedsättande: och motion är gjord om
ett särskildt Utskott till bedömande deraf.
Jag kan ej dela den tanken att någon
sådan nöd finnes; jag vet att vi hafva öfver¬
flöd af spannemål, öfverflöd af äfven andra
födoämnen, och då kan jag ej medgifva, att
någon nöd existerar. Rätta ordet torde va¬
ra , att man i landsorterne är i förlägen¬
het för penningar. Landtmannens varor haf¬
va fallit under vanliga priser, och afsättningen
är försvårad, emedan få hafva penningar att
köpa dem för. Detta är sanning, och orsaker-
ne dertill tycker jag att man ej djupsinnigt och
tillkonstladt behöfver eftersöka för att finna.
Jag medgitver gerna att FilialDisconternes miss¬
bruk och öfverdrifna utsträckning medförde
menliga följder för penningeverket j men jag
2^2
Den Jo Februarii
tror det ock vara obestrideligt att r817 och
181B års Ständers häftiga beslut, att på en
gäng indraga dem alla, på en gång borttaga
hvarje penningetiljgång i Landsorterna och
samrhanprässa hela Rikets rörelsecapital på
ett enda ställe, skulle medföra ändå menli¬
gare följder för landtmannen och bestämdt or¬
saka den förlägenhet hvaröfver man nu kla¬
gar. Genom denna åtgärd samlades alla pen¬
ningar hit—till hufvudstaden ingå de alla, och
blott härifrån utsprides en del uti omlopp.
Sveriges Rike är ofelbart för vidsträckt
för att ej hafva någon penningetiligång på mer
an ett enda ställe.
Jag vågar ej fälla något omdöme om hu«
ruvida Sveriges RöreiseCapital nu är tillräck¬
ligen stort, eller ej; men den hastiga indrag¬
ning och amortering sorn gjordes just i en
tidpunct, då folkökningen var i jämt tilltagan-j
de, och nästan alla Landsorter täflade, om sto-'
ra och vackra odlingsförslag, tror jag vara
rakt stridande emot en Stats-oeconomisk prin-
cipe.
Jag påstår ej att Disconter borde inrättas
för jordbrukaren; men om tillgång på pennin,
gar finnas i landsorterna, så kan köpmannen
köpa och contant betala Jandtmannens varor,
afsättning fortgå, och rörelsen åter iifvas: fin¬
nes den deremot ej, så blir afsättningen trög
och varorne måste falla i pris. Detta tror jag
Vara händelsen nu,
Deri io Februarii.
Jag kan ej öfvertyga mig om att närva¬
rande Bevillning är för hög—blott p?nningar-
ne i omlopp, som befordrar afsättning och rö¬
relse, så utgör dan säkerligen utan svårigheter.
Om Laadtmannen får ett pär R:dr mer för en
tunna Råg, en Ridr me? fcr en tunna Tjära,
24 sk, mer för en tolfs Bräder och så vidare,
så hr? han deraf vida större behållning än
huru B: villningen skulle nedsättas. Taflan af
landets Oeconommka ställning är ej höijd a£
någon slöja; jag tycke* den ligger öppen och
klar för hvilken soni epa”tiskt vill se den;
något serskildt Utskott, för att bedöms den,
finner jag åtminstone för min del, således visst
icke be höfves. Förlägenheten är orsakad ge¬
nom den hastiga indragningen af alla pennin-
ge-tillgång?.? i landsorterna. Förre Riksens
Ständer beslöto den; de närvarande lära ej
underlåta att afhjelpa de olägenheter, som der¬
af härflutit.
N:o 16.
Herr von Qvanten, Cart:
I sistledne Pleuum den 6 Februarii, upp¬
stod delade tankar om jordbrukarens förmon-
liga eller oförmonliga ställning, och resultatet
häraf torde blifva, att ett serskildt Utskott till¬
sättes. Då jag anser detta Utskott ej af nö¬
den, då jag anser dess arbetstid blott befordra
utdrägt för ärendernes behandling i de Utskott
hvartill de höra, och hvarest de skola behand¬
Dftn io Febril aril.
las; går jag att uppleta de orsaker, som syn¬
nerligast efter min tanka verka förlägenheten;
och om desse mine framställningar möjeligen
kunna omfatta ämnet; torde de directe kunna
remitteras lill behörige Utskott; hälst Serskil-
ta Utskottet, ej kan annat än hopsamla orsa¬
kerna, hvilka åter från dem skola till Utskot¬
ten remitteras.
Jordbruket har visserligen uppnådt en
höjd af fullkomlighet; då man dessa senare
åren öfvergått från behofvet att importera
spannemål till möjligheten af alt exportera.
Odlingsfliten i förening med några goda år
har uppfyllt våra behofver, och denna Guds
gåfva böra vi veta värdera; således ar ställ¬
ningen i detta afseende ganska förmonlig. Men
så är ej ställningen med jordbrukaren och
synnerligast den delen af Nationen, s*>m med
sin flit och möda tillskapat denna förmånliga
ställning; han står stum och nedslagen öfver
resultatet och dignar under bördan af sine
lagligen iklädda förbindelser. Huru mången
famille af denna Class, har ej redan blifvit
försatt i armod? och huru många skola väl
ännu uppoffras? vinglarnes tillvaro har redan
upphört, de som nu återstå, böra och kunna
hjelpas. Förgäfves må man här söka öfvertyga
oss om motsattsen; om ock vältaligheten för¬
mår vända blieken från denna sorgliga tafla }
måste likväl sanningen häraf förr eller sedna
re framtränga. Vi böra möta denna röst med
mildhet, låta den blifva ett föremål för våra
öfverläggningar, medan den eagta höjer sin
Den to Februarii,
255
stamma , och ej invänta den tid, då all hjelp
för desse klagomål blifver omöjlig.
Jag kan här ej dölja den tankan, att de
Herrar som under resor bedöma landets oecö-
nomiska ställning, ofta misstaga sig. Man t.
ex. äter och dricker hos en vän, som inom sitt
bröst bär öfvertygelsen, att han snart nödgas
öfverlemna hela sin egendom åt Creditorer,
och han döljer sin oro; man skjutsas af en
bonde , som glad emottager sin skjutspenning
och dagen derpå ser han sin utpantade egen¬
dom bortsäljas. Om dylika resande händelse¬
vis skulle anlända till centralpuncten för pant¬
försäljningen i min ort, der hvarannan Fredag
sådan marknad hålles, snart sagt hela å-
ret om; så skulle äfven mulna ansigten för
deras blickar visa sig. Också äro d« Vestra
sädes-provincerne, som sakna binäringar, mest
i förlägenhet.
Denna skildring af ställniugen är sann,
synnerligast träffande för de provincer, som
endast producera spannemål, utan stöd af skogs-
vahror eller binäringar; för de provincer,
hvilka sakna större anslag af Statsmedlen, till
Embets- och Tjensteverk, från hvilka Krono-
Utlagorne utsopa allt för att anordnas till an¬
dra bättre lottade, äfvensom de provincer
hvilka blifvit genom locala förhållanden mer
än andra intrasslade i vårt, om jag så får sä¬
ga , både lyckliga och olyckliga creditsystém,
hvarvid den för jordbruket alltför höga räntan
af 6 till 12 procent blifvit betalt, oförenlig
fDen io Felmar.ii.
med dess trefnad, och hvarigenom jordbruket,
på ett utmärglande sätt till största delen bi¬
dragit, till alla de stora tillgångar dessa rän¬
tor förskaffat så väl Disconterna som Bankett
till deras jättelika byggnader och utgifter.
Dessa administrativa åtgärder, kunna liknas
vid snaror, utkastade, att deri fånga de olyck¬
liga jordbrukar 'es trefnad och vällärd, i syn¬
nerhet då på en gång, en sådan utvidgad cre-
dit-rörelse, blifvit concentrerad inom Hufvud-
staden, hvarigenom den snart sagdt på en gång
upphört.
Uti oeconomiskt afseende ser jag en bi¬
dragande orsak til! jordbrukarens vantrefnad,
i den orimliga inblandning af närande och tärande
classerne Hvilkethnd i verlden visrr en orediga¬
re titia än Sverige i denna frf:ga. Militairen,
civil» Embetsmannen, Presterskapet, Handlan¬
de, Handtverkare, alle äro till e^ stor del
jordbrukare, och knappt n:“gon indelt Embets¬
man. bar lika lön med lika tjenst. Till hvem
skall väl jordbrukaren utbjuda sina v^ror, dem
han genast til* hvad pris sorn helst nödgas af¬
yttra till bestridandet af dryga kronoutlagor, lö-
neroch handelsvaror, dåstörre delen af den tä¬
rande classen , bar dylika varor att aflåta. Det
måste nödvändigt verka vanpris, ehuru våra
skördar ej äro ymnigare, än att de väl gå åt,
det ena året räknadt med det andra. Före¬
ställom oss att alla utlagor ingingo till Stats-
Cassan,
i ra
Rättelse. Bilag- pag. 238 14 raden uppifrån står Fredric j
läs Henrich,
Den 10 Februarii.
Cassan, att derifrån utgingo jämt fördelte efter
hvar och ens tjenst. De le liga boställena
skulle skapa en ny verld af hemmansbrukare
och idoge familier, hvarigenom folkmängden
ökades , enda vägen till rikedom och magt.
Skatterna återgingo på sådant sätt till den nä¬
rande Classen och befordrade myntets jäm¬
nare circulerande. Då Sverige saknade tiII—
räckeligt inn - byggare , snart sagdt bytesvaran
penningen, och skatterna voro måttliga, kunde
det vara beqvämt nog, att Embetsmannen på
lediga stonder, fyllde luckan i jordbruket; men
nu är förhållandet helt annorlunda. Ty antingen
måste kronans tjenst förlora , eller måste Em¬
betsmannen förlora, och i båda fallen gör nä¬
ringen en säker förlust. Mdtairen som jord¬
brukare lemnar ett vidt fält till anmärknin¬
gar, det säkra är att indelningsverket hindrar
möjligheten för Sverige att föra ett halft års
krig med egna medel, utan våra financers för¬
störelse för 15 å 20 år, Ehuru Militairen visst
icke är för högt lönt i fred , finnes dock in¬
gen armée i verlden, med dess sammansätt¬
ning, dyrare i krig. Ett rätt organiseradt för¬
svarsverk, bör icke i fred kräfva Nationens yt¬
tersta ansträngning, ty hvarm.d skola vi då
föra krig. Man bor hos Nationen spara en skärf
till detta magtpåliggande ändamål.
Grundskatterne äro visserligen tunga,
det är dock en sak sorn icke kan ändras , u-
tan att träda andras ägande rätt för nära.
Bil, till Ridd, o. Ad. Pr, i Band 17.
258
Den iö Februarii,
Men de tid efter annan ökade kostnader, sora
väl kunna komma under namn af vexationer,
borde likväl upphöra Jag vill bland dessa
nämna de utvidgningar, som Soldat-torpen i
min ort, under tidens lopp erhållit, på hem¬
mansägarens bekostnad Bördor af dylik art
finnas många; och borde man i möjligaste måtto
återföra deu skattdragandes skyldigheter till
deras ursprungliga förhållande.
I financielt afseende har äfven jordbruka¬
ren skäl att klaga. Denna näring har i alla
tider varit Administrationens stjufbarn och dess
nu varande ställning lemnar tydeliga bevis
derpå. Som exempel vill jag endast nämna, att
Bergverken och Manufacturerne, som utgör
circa |:del i värde mot jordegendom, har e-
ventuella lånerättigheter i Banken för 4 pro¬
cent till 2 å 3 millioner, då jordbruket rela-
tift deremot bordt kunna påräkna 10 å 15
millioner, på samma vilkor (jag förbigår fa-
stighetslånen, hvartill all fast egendom är li¬
ka b-rättigad) I behofvets stund öppnades
likväl de ädelmodiga Disconterna för jordbru¬
kets räkning, mot minst 7 med provision el¬
ler 12 procents ränta; uti detta oerhörda åk-
randet på jordbrukets bekostnad, ligger orsa¬
ken till dess jämt stigande behof af lånebiträ-
den, och den näring som minst kan betala hög
ränta, är just den som fått bära den högsta,
några obetydliga Odiingslän undantagne.
En stor Författare Lord Bacon Pager sä-
t
Den 10 Februarii.
259
ger i sine memoirer, att det är emot sakens na¬
tur att penningar kunna frambringa penningar*
Min uppmärksamhet fästes synnerligast härvid,
när jag betänker arten och beskaffenheten af
de penningar, som, från Bunken utlånade och
der tillverkade af papper och trycksvärta, för¬
må frambringa både penningar, penningars
värde och fastigheter. Han dömer likvisst
åckrarne något oblidt, ty han säger, att åckra-
ren är den största Sabbatsbrytaren, emedan
han plöjer alla söndagar; att han är en dröna¬
re, om hvars utdrifvande ur kupan Virgilius
talar; att han bryter den första lagen, som
gjordes för menniskan efter fallet, att nemli¬
gen, han skall äta sitt bröd i sitt anletes svett,
och icke i en annans Sedan åckrandet nu
mera har blifvit ett yrke, går jag med honom
öfver till den slutsattsen, å ena sidan, att åckrets
tand bör affilas, så att den intet biter för djupt,
och å den andra, att till Täckelig uppmuntran
lemnäs åt penninge-karlar, att utlåna sina pen¬
ningar till handelns upprätthållande och för¬
kofran, hvilket icke kan ske med mindre än
två slags ränta tillåtes, en högre och en lägre.
Jordbrukets Capitalvärde (Städernes jord¬
bruk ej inberäknadt) utgör circa 500 millioner
R;dr Banco, för att nyttja rund summa, ander
de höga varuprisen, torde detta Capitalvärde
lemnat en årlig behållning 18 millioner R:dr
Banco, beräknadt efter vår nu varande lagliga
ränta 6 procent, Det är nogsamt bekant,
att de flasta egendoms-afkastDingar äro ned¬
satta till hälften, således det hela till euca 9
•2Ö0
Den lo Februcirii.
a 12 millioner. Enligt de statistiska Tabeller-
ne skall hemnansutskylderne gå till 200 R:dr
Banco, andra visa åter högre summa; men
med säkerhet antager jag att aila hemman öf¬
verhufvud skatta too R;dr Banco, och då
utgår efter c'rci 05,000 hemman, en rund
summa af 6 Millioner 500,000 R:dr i utskylder.
Enligt inteckningslängderne , lära fastig¬
heter på landet vara intecknade till 60 mil¬
lioner, deraf jordbruket således omkring 50;
å 6 procents ränta gör 5 millioner R:dr. På
16 år lemnar blotta räntan Capital åter, hvar¬
före jordbruket under en sådan tiderymd, som
snart nog förflyter, utbetalar minst 50 millio¬
ner R:dr, uto.n utlagor. Må man invända att
jorden är för högt värderad. Sätt ett Capital-
värde derpå, som svarar mot dess nuva¬
rande afkastning. Men beklagligen står utla-
gorne och den årliga räntan 3 millioner qvar.
Så att hvem som öfvertacer jordbruket, utan
att minska utlagorne, eller inlösa den inteck-
nade skulden, biifver alltid förhållandet det¬
samma. Om en och annan egendom är ogra¬
verad, om en och annan köpes på utmätnings^
auction, till ograverad, förmår det intet ver¬
ka på förhållandet i det hela Den lediga sum¬
man biifver snart med tacksamhet öfverflyttad
på en annan fastighet.
Bibehållandet af jordbrukets Capitalvärde,
utgör onekeligt en bufvudfråga i vår Bevill¬
ning. TaxeringsComittéerne hafva väl utsatt det¬
ta värde; men afkastningen bestämmer det
Den io FebrVfiriu
verkeliga; då nu afkastningen är 3 procent;
nödgas innehafvare med 30 procent intecknad
skuld, använda hela sitt revenue till 6 procents
räntans betalande härå och har intet för sino
ograverade |:delar.
Resultatet af denna framställning är att
jordbrukaren icke har något betydeligt öfver¬
skott. Näringen tärer sig sjelf som kräftan ,
och så länge denna ställning varar, skola vi
alltid finna stigande lånebehof, hvilka år från
år blifvit omöjligare att uppfylla, hvarigenom
beroendet, fattigdomen och förlägenheten allt
mer skola ökas.
Sedan fattigdom och förlägenhet hunnit
sprida sig till massan af Nation som är jordbru¬
karen, sprida de sig med förvånande hastig¬
het till andra näringar, ty med undantag af
jern- och Sågverk, vet jag ingen näring sorn
kan äga bestånd, grundad på utländsk för¬
brukning. Skall vårt jordecapital ej lemna
större ränta åt de medborgare, sorn uppoffra
sin tid åt detta mödosamma yrke, sorn fordrar
outtröttelig kraft och verksamhet, der källan
finnes till uppfyllandet al Statens största be¬
hof, skola de säger jag, se frukten af all sin
möda inskränkt inom förmågan att betala sine
kronoutlagor och 6 procent å aila de mång¬
faldiga lån, detta jordbruksCapital snau sagdt
varit nödsakad ikläda sig, som uppgå tiil 3
Millioner årligen utan att finna ett öfverskott
tiil dessa bördors successiva förminskning, utan
att finna ett öfverskott relatift till deras egen:
292
Den 10 Februarii,
domsvärde, att kunna använda till lifvets be-
qvämligheter och på den inhemska Näringsfli¬
ten, sorn upphör rar öfverskott hos de för¬
mögnare saknas? dä blilver det tungt besitta
Svensk jord, och må den skatta sig lycklig,
som kan undanrycka sitt Capital från en så li¬
tet tacksam näring, och sedan i ro och mak¬
lighet utan betydlige bidrag till Staten, njuta
alia lifvets beq vämligheter.
Hvart jordbrukaren vänder eina blickar,
finnér han sig bade i oeconomiskt cch finan¬
ciel afseende snart sagt kringskuren, af mer
eller mindre verkande orsaker till nedslagen¬
het och vantrefnad, det måste shiteligen ver¬
ka liknöjdhet, samt utplåna all nationalanda
och kärlek till Fäderneslandet. Och vi böre
vänta af nu församlade Ständer någon veder¬
gällning för väre uppoffringar, i deras bemö¬
dande, att uppfylla vära önskningar.
Det är således 3 alternativer, jag ödmju¬
kast vågar framställa} antingen måste
|:o. Bevillningen nedsättas, eller mäste,
2:0. Räntan å intecknad jord nedsättas
till 4 procent eller måste man,
3:0. genom -Statsobligationer lemna jord¬
bruket lånebiträden till 4 procent, att dermed
liqvidera sine intecknade skulder.
Bevillniogens nedsättande för jordbruket
Den 10 Februarii.
*63
tror jag lättast kunde ske, genom förändring
i Tullagarne, om t. ex. all ting fick mot billig
tull inföias, med undantag af några hufvud-
artiklar.
Antages de arne första alternativerne ge¬
mensamt, kunna vi afstå från det odje, och
mitt ändamål bfifver nu att bevisa billigheten
af räntans nedsättande till 4 procent ä de pu¬
blika Cassalånen till en början.
Hvar och en som koper egendom, och
således nedsätter ett Capital deruti, kan ej
påräkna högre ränta, än hvad egendomen
lemnar i afkastning; på samma grund kan en
mindre summa , intecknad eller insatt i jorde¬
gendom, dä ett på lagliga grunder fotadt Capital-
värde derå är utsatt, ej begära högre ränta,
än en ränta relatif till det hela Capitalvärdets
afkastning. Och häraf följer tydeligt, att pen¬
ningar intecknade i jord, ej kunna, ej böra er¬
hålla mer än 4 procent. När härtill kommer
den ojämförliga säkerhet, ett intecknadt Capi¬
tal äger, mot ett utstäldt på blotta namn, el¬
ler i en vådelig rörelse, hvarpå FilialDiscon-
terne lemna bevis, borde väl aldrig intecknad
p. nning i jord, erhålla lika tänta, med utlänt
penning i handel och rörelse. Jordbrukarens
Capital omsättes blott en gäng om året; en
handlandes ofta många gånger om året, i mån
af dess drift, skicklighet och lycka, kan såLe-
des bära högre ränta.
Ännu ett skäl för den lagliga räntan# ned*
264
Den io Februarii,
sättande till 4 procent är, att jordbruket och
öfrige låntagare i mångfaldiga år, b-talt de
fläste Cassors och Capitalerg Bevillning, de
fläste hafva aldrig skattat till Staten för den
säkerhet de njuta i ägand erätt. Och hvad be¬
talar jordbrukaren för denna ägande rätt och
personliga säkerhet ? Möter oss derföre lån-
gifvarne i våra önskningar, skola vi äfven
fortsätta betala deras Bevillning, och på sådant
sätt, äfven framdeles Intaga dem från förbin¬
delser, dem de alltid funnit tunga, onödiga
och besvärliga att bära.
De publika Cnssorne kunna göra början
härmed, och efter 5 år böra de lämpa sine
utgifter, efter 4 procents ränta. Intill dess kan
Banken t om ersättning för sin mångåriga hård*
het emot jordbruket, betala af sine räntor den¬
na skillnad.
Jag vågar således ödmjukast föreslå, att
Riksens Ständer måtte nedsätta den lagliga
räntan, å de i jord intecknade summor, från
6 till 4 procent. Högre ränta Ian icke jord¬
bruket bära, och Cassorna böra framför allt
ihågkomma, att intet jordbruket är till för de¬
ras skuld, ty hvar skulle Cassorna med säker¬
het placera sina penningar, om icke jordbru¬
ket kunde använda dem.
Jag finner ganska väl, att till vinnande
af en hufvudsa klig förbättring i allmänna ställ¬
ningen, jemväl de brister borde afhjelpas,
som uppkommit genom myntets obestämda vär¬
Den lo februari/.
265
de och genom inteckningrlsgarnes ofullkom¬
lighet, men som dessa b>ister lära af andra
väckas, vill jag ej nu med mine åsigter öf¬
ver dessa ämnen uppehålla Högioflige Rid-
derskapet och Adeln.
Jag har härmed sökt bevisa, att den hö¬
ga räntan, i förening med dryga Statsbördor,
monopolier och näringstvång, egentelig.cn vål¬
lat det onda, då kronoutlagor och räntor med¬
taga största delen. Att nedsätta räntan, är en¬
da sättet, att bibehålla Capital värdet; och att
således ytterligt ökade lånebiträden ingalunda
hjelpa förlägenhet för framtiden; de kunna blott
för någon tid uppskjuta den.
Jag säger derföre icke att jordbruket ej
behof ver några lånebiträden; utan tvärtom
ämnar jag i ett betänkande framlägga en plan,
hvarigenom jordbruket kan tå njuta samma
förmåner af vår lånebank, som öfrige näringar,
likvist utan SpannemålsDirection.
Jag får ödmjukast anhålla att detta mitt
memorial matte bli va remittteradt till I.ag¬
och Oeconomie Utskotten; äfvensom med de
öfrige respective Stånden communiceradt j kan¬
ske borde ärven Stat Utskottet hafva del här¬
af i anseende till Statsobligationerne.
266
Den io Februarii.
Bilagor
till PleniProlocollet för flen 10 Fe¬
bruarii, eftermiddagen.
N:o i.
Herr von Francken, Augnst',
Att uppträda i ett ämne, der så många
lycklige talare förut hafva ordat, vöre betänke-
ligt, om ej min Riksdagsmannaskyldighet å-
Jade mig, att ehuru medvetande af ett ej lika
lyckligt framställningssätt, ändock yttra mig;
och får jag i förbigående nämna, att jag al¬
deles icke kan med Grefve von Platen och
Friherre Anckarsvärd dela den mening, att
financeproject endast böra komma från Rege¬
ringen och ej kunna af hvarje Riksdagsman
meddelas; äfvensom jag ej med Grefve von
Platen kan instämma deri, att en i allt full¬
komlig handelsfrihet vore nyttig, då äfven
fäderneslandets förnämsta product Spannemål
skulle tillåtas att fritt ut och införas. Det år
mycket sorn låter förträffligt då det kommer
frän en vältalig, men som vid nogare eftersin*
»ande ej alltid så directe kan antagas.
Lika obehörig jag finner öfverdrift vara i
afmålandet af ett verkeligt ondt, lika klan-
dervärdt och sårande anser jag det vara att
vilja öfvertyga dem om ett allmänt välstånd,
som 6jelfve hardt tryckas afen oförmånlig con-
Den 10 Februarii,
267
junctur. Då jag årligen genomreser åtta Län
och Donnar min uppmärksamhet åt deras till¬
stånd , anser jag mig berättigad att yttra
min tanka, det iar.dtmannens vilkor i fyra år
varit i jemt aftagande och att, om ännu fyra
år på samma sätt tillåtas framskrida sä kan
ordet nöd då appliceras på sitt rätta ställe,
ehuru det nu tyckes vara något för tidigt.
Det är vår skyldighet att ej längre upp¬
skjuta med hjelpen, och Landtmannen väntar
från detta rum ett kraftigt biträde, i hvilken
väntan jag hoppas han tj skall missräkna sig,
oagtadt han i allmänhet misstar sig derom, att
alla det (örsta Ståndets Representanter hafva
samma enskilta interét som han Han ihog-
kommer icke att minsta delen af Riddarhusets
medlemmar äga jord, och att af detta iilla antal
ändock äro inånga Bruksägare, som oltare kö¬
pa än sälja den hufvudsakligaste landtmanna-
produeten Spannemål. Jag anser omöjligt för
både Konung och Riksens Ständer att nu ge¬
nast kunna afhjelpa landtmannens förlägenhet,
men jag anser lätt att uppfinna säkra medel
tili framdeles hjelp, bidragande till mindre
beroende af omväxlande conjunctur. Dessa
medel äro flere som böra åtföljas, och böra
efter min tanka upptagas och utarbetas af ett
särskildt Utskott, hvars tillsättande jag till¬
styrker.
Att nu uppehålla Ridderskapets och A-
delns tid med uppräknande af botemedlen för
landtmannens iråkade förlägenhet vore orätt;
258
Den lo Februarii,
meri för att visa det serskilta Utskottet får i
denna sak ensamt mera göromål än vi böra på¬
lägga de andre förut nog sysselsatte Utskotten,
vill jag endast omnämna, men ej nu motionera
3;ne lör landtbrukareos framtida väl nödige
åtgärder, hvilka ehuru olika, ändock ledande
till samma stora ändamål, jag anser mig en¬
dast berättigad att här omnämna såsom for-
draude handläggning af ett serkildt Utskott.
Det ena är afskaffandet af den olika na¬
tur egendomar nu hafva; alla de, knappast af
andra än af dem det rör påtänkta dryga o-
nera, som nu endast en del hårdt vidkännas,
skola då i bndrigare mån drabba hvar och en,
och denna lika fördelning skall onekeligen i
längden !ör alla medföra samma goda verkan.
Det skall ej allenast blifva efterverlden , utan
äfven samtiden srim kommer att erfara förmå¬
nen häraf, då efter min tanka allt bör kunna
vara arang-radt inom 8 å to års förlopp, om
den af kungsgårdars försäljning inflytande kö¬
peskilling och öfrige härtill passande inkom¬
ster blifva använde lill en billig ersättning åt
dem, scm få Säteri och Frälsehemman nedsat¬
te till en mer ontrerad natur.
Den andra nödvändiga åtgärden, som äf¬
ven bör tillkomma särskildta Ut6kottei att pro-
jectvis uppgöra, år en helt ny grund för fa¬
stigheters taxering. Hvad många hafva yt«
trat om den dryga Bevillningen, såsom en
hufvudor6ak till landfmannens förlägenhet, kan
Den lo Februarii.
jag ej medgifva. Bevillningen bör visst ned¬
sättas om den är större än den behöfs, men
att dess nedsättning gör någon hufvudsaklig
hjelp för Jordbrukaren tror jsg icke; ty hvad
förmögenhetsa giiten beträlfar, är visst »eke 2
p r mille något öfverdrifvit om endast fastig-
heternes värdering b’ir uppgjord efter tjenli-
gare måttstock och rättad efter närvande ver*
keliga värden. Af en egendom jag äger i
Stockholms Län väl ej stor, men förut inne-
hafd af arne ägare, är den ena hälften taxerad
till lo.ooo R dr, och den andra hälften, uti
allt precist lika med den första är taxerad till
56,400 Rtdr, endast för det, att den derföre
såildes för 7 år 6edan, då ali fastighet hade
nära tredubbelt värde mot nu. Jag har sökt
ändring häri, men ej fått, och det är härmed,
som med mångå saker, att det är vårt eget fel
och ej Styreh em.
En af Serskildta Utskottet utarbetad plan,
hvarefter det blifver Landtmannen medgifvit
att i spannemål få lefverera sine nu varande
contante onera, är den tredje förmån jordbru¬
karen tycks böra erhålla. Örn någon skulle
invända att detta ej nu kan verkställas, har jsg
ej annat svar, än för att någon gång blifva
verkställda bör dermed någon gång börjas.
Jag tror mig ny hafva styrkt nödvändig¬
heten af serskildt Utskott och jag blir vid dan
öfvertygelsen, att det skall göra mycken nyt¬
ta, i synnerhet om det blir organiseradt efter
270
Dm 10 Febarurii,
samma princip som vanligtvis Lagutskottet,
nemligen att alla Ledamöterne äga practisk
kännedom i det ifrågavarande ämnet.
Min vördsamma anhållan är derföre att
detta anförande måtte, med Herr Hjertås, blif¬
va de öfrige Respective MedStånden commu-
niceradt.
Då tillfälligheten, att såsom Hufvudman
för en Adlig Svensk Ätt, få deltaga uti Na¬
tional Representationen , berättigar mig , att
yttra mina välviljande, ehuru måhända in¬
skränkta åsigter af mitt Fäderneslands angelä¬
genheter, anhåller jag hos Eder, Mine Herrar,
om ett skonsamt öfverseende af bristerne i sät¬
tet att dem meddela.
Det är, i anledning af Herr Friherre Rud-
becks den 3 dennes uppläste anförande, angå¬
ende landets betryckta ställning, och det på
grund deraf gjorde förslag om ett Serskildt
Utskott, jag nu ber art få okonstladt frimodigt
mig utlåta. Med den största grad af uppmärk¬
samhet och interesse har j g den 6 dennes
åhört discussionerne i desse ämnen; mängd
reflexioner hafva dervid hos
eller icke? Om beklagejseme från alla Provin-:
N;o 2.
Herr Dalman, Lars Johan'.
törsta frågan blir; Om någon
Den 10 Februarii.
271
cers jordbrukande eller Näringsidkande in¬
nevånare härröra af inbildning, ett sjukligt miss¬
nöje och orolighets-anda, eller om de grunda
sig på lanna förhållandet ? Jag bekänner att jag
med oro hört en medlem af Ministéren i ett
öfvertalande språk neka det senare och påstå
det förra: jag har anat, att enar sådane idéer
yttras af Konungens Rådgifvare såsom Folk-
Representanter, den målning, de inför Konun¬
gen göra, måste vara ännu mer en beau och
behaglig, så att sanningens mörka tafla blir
höijd. Emot den olyckligtvis falska tro, att
allt står väl till, har jag hort rigtigt anmär¬
kas, att ehuru den egentlige tiggarehopen ej
vore så ofantligt ökad och hvarken hungers¬
nöd eller brist på lifvets första behof vore i
allmänhet för handen, välståndet likväl med
hvarje år i stigande grad förminskas och ställ—
bingen rysligt förvärras: Jag medgifver att e-
ländet ingalunda är värst bland menigheten.
Der synes bristen icke vara trängande. Det
torde förnämligast komma deraf, att Bönderne
äro sjelfve arbetande, undvika således de betyd¬
ligaste afbränningarne på sina skördar, afbör¬
da till en del sina utlagor medelst bijörtjenster t.
ex. af forsellöner, så länge ej dyra Canal-anlägg.
ningar motarbeta äfven denna utväg; men jag
tror tyvärr, att till och med hos allmogen väl.
ståndet ej sällan är skenbart', att ehuru Bönder¬
ne i allmänhet både bo, äta och kläda sig bätt¬
re än tillförene, de, likasom vi andre Stånds¬
personer, ofta skryta genom att skuldsätta sig,
låna på ett ställe, betala på ett annat, trass¬
272
Den lo Februarii,
la sig fram och dölja deras verkliga belägen¬
het i det längsta.
Men, mine H?rrar, här finnes en annan
agtningsvärd Ciass af Medborgare, hvars lidan¬
de är ojemförligt större. Dess undergång sy¬
nes mig viss, om ej snar hjelp medankommer:
Jag manar denna skara af jordbrukand) Stånds¬
personer, sorn utträngde från den öfverflödiga
hopen af öfvertaliga Embetsman, bedragne på
värdet af deras penninge-förmögenhet, genom
nu tredje gången inom min korta lifstid på väg
varande StatsBanqueroute, nästan varit tvung-
ne att såsom näringsmedel och sysselsättning
välja landtmanna-yrket. Jag känner flere och
de äro ej få sorn i förlitande till samhälls-
contractet, öfverrygade om detta yrkes för half-
bönder ruineusa beskaffenhet sålt före 1509 den
fastighet, af hvars afkastning de skulle försör¬
ja sig och de sina och trott sig i genvärde sä¬
kert få ett stadgadt mynt, att derpå bygga
bättre förcörjnings-anstalter. _ Men ack! in¬
genting mindre!! Statspapperen med Ständers
garantie, utgifne såsom depositionsbevis men
utan fond gälla ej nu f-:del af det påräknade
värdet och kunna ej hädanefter utan skada
mycket förbättras. Följden blef, att desse be¬
dragne måste söka sjelfva realisera det pen-
ningevärde dem förunnades genom inköp af i
numerair 3 gånger dyrare jord ; men alla de
armar, som måste af desse Stats-offpr legas för
gårdsbruket äro !tf samina orsak tillika 3 gån¬
ger dyrar® åa förr; onera ökas snart sagdt år¬
ligen
Den Io Februarii.
ligen fas vei nefas. Skatteziffran är ovilkor¬
lig,' men de producter, hvarmed utlagorne sko¬
la afbördas, äro underkastade oändeliga vicis*
6ituder af missväxt eller vanpris, ohägn o s. v.
Fördelagtigt förvandlande deraf till penningar
fordrar ett ej allom gifver handelsgenie. Den
binäring possessionater haft såsom Bränvins-
fabrikörer (en näring, sorn i förbigående Sagt,
liksom allt annat här i verlden nämnes för
annat än hvad det är, då den ännu kallas
husbehofsbränning) kan nu ej annat än slå
felt, då alla måst taga sin tillflykt till denna
Industrie, och bränvin således enormt fallit i
pris, hälst Kongl. Maj:t, efter hvad mig är sagdt,
satt flere af Sine enskildte gods-arrenden på bran-'
vins lefverering. Med dessa reflexioner öfverens-
stämmer alldeles hvad af Hans Excéttence Herr
Grefve Mörner blifvit sagdt, att zifferberäk-
ningar äro de grundlösaste af alla men
derföre kan väl ej den uppenbara osaliga er¬
farenheten motsägas.
Det är, mine Herrar, att måla denna för
den ömsinte menniskovännen så rörande tafla,
jag önskade mig äga en Hogarths pensel, om
den ock möjligen skulle blifva för mycket
skuggrik visserligen diss botten är san-
ning, ren, passionsfri sanning: Ack om de
magtägande kunde intränga med deras delta¬
gande blick i dessa familleförhållanden, der en
trälande husfader, med uppoffrande af sin ung*
doms aisancer, sin medelålders hela glädje,
ser tröstlöst omkring sig varelser som anklaga
Bil. ti 11 Ridd. o. Ad. Pr. I Band., tg
Den to Februarii,
honom, ehuru i oskulden* okunnighet för de¬
ras sxistence! _ [Jr stånd att utfinna medel
tili stundom de första oumgängeliga behof^
ven, ser han sina barns förträffliga natursanlag
ligga ouppodlade, obegagrtade eller försumma¬
de, genom omöjligheten att skaffa dem den hild¬
ning, de bordt få: DeO ännu fortfarande för¬
domen hindrar deras utgående till5 verkliga
bondclassen eller till under skråtvång suckan-
de handtverk, ifrån hvilka yrkeh alla nu va¬
rande institutioner löcka. Sällan förbigår én
dag, som ej något krBf å Statäns eller Clereciets
vägnar göres och med tömd cassa, oagtadt
den yttersta inskränkning för egen del, tvin-“
gas han sluteligen taga sin tillflyckt till dessa
olyckligtvis införde Statslånanstalter, der ge¬
nom ett rafinement af Statsprejeri, med
procent* ränta i förväg och de mäst tryckande
afbetalningsviikor Och straffränta , en snara sy¬
nes officielt läggas för den nödlidande med¬
borgaren. jag känner i min ort landtman *
barnlösa, kunnige, för klok hushållning och
odlingbög utmärkte, hvilka ej uppoffrat kan¬
ske 10 R:dr örn året till sina nöjen, men slu¬
teligen ändock störtat, offer för Disconterne,
och hvilka dragit en mängd Vänner söm bor¬
gat, med cig i ölyckan. Dessa uppgifter
kunna tpsenfalit förökas* ofn ej förhållandet
vore landskunrtigt Och jag icke redan nog alltJ
för länge missbrukat Edert tålamod, milie
Herra*. Men äro dé nu ej fabuleusa inbill-
ningsdrommaf, dessa uppgifter så vågar jag
frågar Är nöd d förde? Finnes något angelåg-
fiare än* att innan det blir för sent, kömöiä
Den 10 Februarii,
'till undsättning? kan man försvara, att saga
sin ömsinte Körning,jj att sådan anmälan ät
ifronderie, orolig inbillning m. m.? Bör ej di
åtminstone Nationens ombud skynda, att hålla
sin älskade Regent sanningens oförfalskade
tafla för ögonen, i vördsamt förtroende, att
han i samrådan med folkets bästa patrioter,
Altfinner hjelpemedlen. Den framlämnas äf de
sannaste vänner han äger. —. Det är under en Sa¬
dan öfvertygelse, som jag med hela min själ
Understödjer Herr Hjertås gjorde motion om ett
särkildt Utskott, örganiseradt genom ett urval
af någre få de mäst nitiske, kunnige, patrio¬
tiske Representanter, hvilka kunna uppgöra
trogen beskrifning om ställningen i landet,
Aippgifva orsakerne dertill från roten j samt
föreslå botemedlen. Jag gör detta så mycket
häldre, sorn i ändra länder med representation;
ehuru den der oftare sammanträder, Ministrar-
ne ej låta höra volumihetisa loftal om hvad
i Riksstyrelsen åig tilldragit, men i Stället fram¬
gifva uppgjorda förslager till landets förkof¬
ran och de förspbrde klagomålens afhjelpande,
hvilket från Mihistrarhes höga slåndpunct,
kan endast nied hopp om lyckligt resultat vän¬
tas. Då i Sverige detta ej är fallet, måste na*-
lionens ombud göra det Så godt de kunna.
Öch detta vigtiga ärende kräfver sannerligen
sitt särskildta Utskott.
Ehurii jag visst ej hår mogen erfarenhet
i samma grad som varm patriotism, anhåller
jäg få korteligen nämna mina idéat äfven i
afseende på botemedlen.
276
Den lo Februarii,
fsO. Först och framför allt fordras ert
fixation af vårt myntförhållande och återstäldt
förtroende i penningeväsendet. Stadgadt mynt¬
värde är basis för alla kloka speculationer och
företag. Då ej en ärlig realisation utan ska¬
da någonsin nu mera lärer kunna verkställas,
önskade jag att en fixe devalvation eller ban-
queroute med minsta möjliga orättvisa emot
Borgenärerne 1809 kunde uppgöras och an¬
stalter vidtagas till den orubbligaste garantie,
så att Banquen aldrig mer i hvad nöd som
påkommer, förskottsvis anlitades RiksDi-
scontlnrättningen borde förvandlas till en väl¬
görande anstallt, genom nedsatt ränta och
fördelaktiga afbetalningsterminer. Magazins-
Inrättningen upphöra, såsom landsförderflig
o. S. V.
2:0. Då ingen radical Cur i alla fall gif-
ves, om ej Statsbehofven högst betydligt in¬
skränkas och besparingar utsträckas allvarsamt
till den yttersta gräns af möilighet, anser jag
Herr Heijkenskjölds idée vara sann par rap-
port till Staten, likasom den otvifvelaktigt äc
det i afseende på hvarje individ. Jag tycker då,
att om det är rent allvare att villja hushålla,
måste först tillförlitligt utrönas summan af al¬
la Statens intrader under alla dess otaliga titt-
lar. Jag är viss, att om alla de bördor, som
nu af folket bäras tages till måttstock för de
sanna behofvens fyllande, blir otroligt myckft
öfver att disponera. Man procederar visserli¬
gen bakvändt, om man discuterar öfver R^ge-,
ringens fordringar innan man vet hvad man
Den 10 Februarii.
*77
liar att anslå. Behofven skola nödvändigt för
Staten, såsom för den enskilte, ligga inom
gränsen af förmågan och möjligheten af be¬
sparingar inom denna naturliga gräns be¬
stämmas.
Jag ber att vid detta tillfälle få återföra
Ridderskapets och Adelns minne på de för¬
träffliga anföranden, som förre Riksdagen af
Friherre Anckarsvärd m. fl. afgåfvos öfver en
del af Indelta arméens sättande på vacance
under djupa freden och stora inskränkningar i
det så dyra högre militairebefälet- Man har
nyligen sagt här^ att Kongl Maj:ts blotta namn
och ej Nationalkraften skulle afstyra ktig: Nå
väl begagnom denne store Konungs dyrba¬
ra lifstid, att bereda vårt materiella försvar,
som bäst kan bekostas genom indragning af
arméens numeraire! Bibehållom Stamcorpser
och en må hända längre tid excercerad Bevä¬
ring! Glömmom ej huru de store Konungarne
Gust f 1 och Carl XI emottogo sämre Stats-
affairer Och landet i uslare tillstån i än nu,
men genom att med allvar, i trotts af privat
imressets allmagt, nitiskt gå till målet, helade
allt, ja, lemnade resourser i förlag! Om
då, emot all liknelse, Europas stora mag-
ter skulle ofreda oss eller inblanda sig äfven i
våra inre angelägenheter, skola fria, tappre
Svenske män äga medel, att försvara deras
sjelfständighet. Då sann frihet och allmän
välmåga äro rotfästade i det till försvar så af
naturen avantagerade fosterlandet, kunna vi
trotsa allt hot.
Deri iq Fc.briia.rii,
3:0. Yttermera amer jag en naturenlig
förenkling af våra administrativa Embetsverk
af behotvet vara påkallad, så att i möjliga--',
ste måtto verkställande magten blir sktljd i-
från den judiciella, men Styrelsen energique och.
ferme.. Jag lyckönskar mitt fädernesland, då
de förfärliga kostsamma omvägar, den gruflig
ga tidsspillan och öfverflödig,! betjening, sorn,
nu varande administrationssätt företer kun-
de undvikas,
4:0. Sluteiigen önskade j,ag att HofCan-
cellerens sedan 1812 innehafde rättighet, att
arbitrairt indraga Dagblad, mätte, enligt de$
hopp, då gais, så snart möjligt, upphöra. All¬
männa tänkesättet har ej bättre medel att bil¬
das, ätt genom en oinskränkt Tryckfrihet och
en öppen väg att uti Dagbladen göra Veder¬
börande uppmärksamme på deras pligter De
verkeliga missbruken böra väl aldrig utanef¬
ter ransakning och dom straffa». Den frimo¬
diga patrioten kan då aldrig hafva något att
befara, Men jag fruktar att denna fråga, så¬
som ej vid förra Riksdagen vackt, mäste nu *
ConstitutionsUtskottet direete anmälas.
Dessa och många flera medel finnas att,
lyckliggöra folket och utbyta lidande och
klagan emot välsignelser och lofsånger af
smickret ej förestafvade.
Förlåten mig, mine Herrar, att jag varit
vidlyftigare än jag ämnat. Hvad jag sagt,
Den lo Februarii.
279
|r b!0tt min enskilta trosbekännelse, Jag med -
gifver blygsamt dess vanmagt till resultat och
dess mångå brister; men då detta troligen är
det sista Riksmöte, sorn mina moijens tillåta
nvg den äran d Itaga i Representationen, har
jag njutit af att få göra reda för mina tänke¬
sätt; tänkesätt, hvilka skola följa mig i graf¬
ven och utgöra det enda arf jag kan lemna
åt 4, äbkad.e Söner, de der, lyckligare än jag,
kunna blifva i cas att verksamt tjena deras fä¬
dernesland- Jag njuter att i denna vördnads¬
värda samling få högtidligt nedkalla himme¬
lens Nådiga hägn, utgjuta mitt patriotiska,
hjertås innerligaste önskningar öfver mitt äl¬
skade, men jag måste med djup rörelse ännu
en gång upprepa det — mitt för närvarande
fattiga betryckta Fosterland: och derefter åter¬
går jag att blanda mig i hopen af desse obe¬
märkte, hvilke frugtlöst, under d,e mäst på¬
kostande uppoffringar sträfva och lifnära sig
och sina familier med det otacksamma landt-
mannayrket och endast kunna vänta af
Försynen och af Konungen, vägledd af en sann
patriotisk Ministere sin räddning.
till PleniProtocolJet för d. ie Februar#*
förmiddagen.
Grefve Hard; Carl Gustaf:
Då Herr Friherre Åkerhjelm nu förklarat9
Dea 12 Februarii„
att något personligt klander icke åsyftats med
de af Herr Friherren, vid Protocollets juste¬
ring för den 27 Januarii, fällde yttranden, an¬
gående skadligheten af för tidiga tentamina i
Ståndens Plena pch vigten af konsten att hö¬
ra väl, i jemförelse med den, att tala väl och
med nytta tor saken och de hörande, måste
jag antaga detta för gifvit, ehuru jag upprig¬
tig bekänner, det jag har svårt att tro, det
Herr Frihtiren, så allmänt känd för ett upp¬
lyst förstånd, liberala tänkesätt och fin belef¬
venhet, skulle, utan en bestämd afsigt, afvi-
kit från den granlagenhet, sorn förbjuder, att,
utan förde) för saken, yttra sådant som kun¬
de få en personlig tillämpning.
Jag måste då antaga, att Herr Friherren
blott vela etablera en princip; men som den¬
na princip, i sin tillämpning, likväl skall be¬
stämma, huruvida, bland flere andra, äfven
jag, såsom en af nybegynnare i talarekonstens,
eller kanske rättare skrifkonstens utöfning in¬
för denna samling, bör för framtiden tillåta mig
att deltaga i öfverläggningarne, eller dervid
inskränka mig till ett blott åhörande, må det
tillåtas mig att granska rigtigheten af den fram-
stälda princip Pierr Friherren har yttrat, att
konsten att höra väl bör ägas, innan man kan
förvärfva konsten att tala väl, som vill säga:
att vältalighet skulle kunna genom andras å-
hörande läras. Men det torde härvid få an¬
märkas, att erfarenheten aldrig visat, det nå¬
gon talare bildats eller dess anlag för denna
taäang fått sin utveckling, utan egna försök.
Den 12 Februarit.
sora till en början torde utfalla mindre väl,
lika litet sora någon blifvit eller kan blifva
artist genom blotta åskådandet af andras ar¬
beten.
Herr Friherren tyckes vilja säga, att, bland
ett Stånds Ledamöter, några tå skulle vara pri¬
vilegierade talare, och de öfrige till en början
endast åhörare, med rättighet blott att antaga
eller icke antaga andras meningar. Denna in¬
rättning skuile icke hos de subalterna Repre-
sentanterne väcka något särdeles intresse för
deras kall. Om för öfrigt en sådan inskränk¬
ning af Representanternes i Grundlagen med-
gifna yttrande rätt skulle användas, måste o-
pinionen hafva bestämt den, som, med en di-
ctatorisk magt utöfver Grundlagen, skulle åt
hvar och en anvisa sin röle, såsom talare el¬
ler åhörare. Tror Herr Friherren sig vara den¬
na man, eller hvilken annan skall utöfva den¬
na magt? För mig har opinionens röst idet
ta fall icke låtit höra sig.
Jag anser det vara bäst, att den som tilltror
sig sjelf, nog förstånd, att utreda ett ämne
och deröfver döma, må tillåtas, att derom
yttra sin mening, om än till en börjad mindre
vältaligt. Finnes någon talare, sorn fängslar
dess uppmärksamhet, genom en mera vårdad
stil i förening med en redig framställning, un¬
derlåter nybegynnaren icke, att taga denne till
efterdöme, hälst om dess eget förstånd får be¬
döma talangens värde, utan gifven ledning af
den talandes anspråk.
Ben r 2 Feiniar ii.
Den fruktan Herr Friherren synes hys$
för voluminösa Protocoll. tror jag icke är rätt
allvarlig, ty då hade förmodeligen icke Herr
friherren sjelf, genom ofulhtäadigfvten, om
jag så vågar säga, al dess forsta motion, för-
snledt eo. betydlig tillökning af Protocollerne.
Det har icke vindfallit Herr Friherrens upp-
jna,ksamhet, att kanske de flästa inkast emot
förslaget hämtats från svårigheter i dess utfö-
irande. och dessa hade till en del blifvit öf-
verflödiga, om Herr Friherren, genom medde¬
lande af det sedermera upplästa reglementa-
riska projectet, i sammanhang med sjelfva mo¬
tionen, genast bestämt dennas verkliga caracter*
För min del, erkänner jag, att jag misstagit
jnig derom. Jag trodde att ngr publiciteten
åheropades so.ru ändamål, frågan var om all¬
mänhetens tillträde och icke blott om en till-,
fä Ilig invitation till vänner och bekanta att af¬
höra vackt», tal, Dettg senare kan lika litet kal¬
las publicitet, sorn det, kunna kallas tryckfri¬
het, om aldrig större upplaga linge göras, än
•f t. ex 200 exemplar, och dessa endast blef-
yo tillgänglige för författa rens vänner.
jag ber Herr Friherre Åkerhjelm ieke
Illa upptaga dessa anmärkningar. Jag har trott
mig i dess uttryck finna, en tendens till in¬
skränkande af andras yttrande rätt. För egen
del vill jag icke bindas a£ annat än lagen
och min öfvertygelse, och jag anser det för
en pligt, att, efter förmåga motarbeta allt^
som kuude bereda förtryck.
Den il Februarii.
283
N:0 z.
Herr af Uhr, Carl David-.
Då Riksens Ständer efter snart 5 års för¬
lopp, nu åter äro församlade, att öfverlägga
och besluta i ämnen som äga landets väl och
dess näringars trefnad och förkofran till före¬
mål; utbeder jag mig få fästa Höglofl Rid-
derskapet och Adelns uppmärksamhet vid jern-
handteringen och dess idkares närvarande be¬
lägenhet.
Föga, to/de jag möta någon motsägelse,
då jag vågar framställa, att jarnhandtericgen,
för det närvarande är uti sämre ställning, än
den var för några år sedan, då Vågarne voro,
fyllde af Jern, och då man icke utan svårig¬
het kunde erhålla 738 R:dr Banco för ett
Skeppund Stångjern.
Så främmande det än torde förefalla; att
Näringsidkaren vid ett högre försäljningspris
skall finna sin ställning försämrad, så enligt
med sanningen är det likväl, att han under
den nyss framflutna perioden af Stångjernets,
högre pris, mera arbetat för; att bibehålla sin
egendom, än att förbättra sina villkor.
Då den framfarna olyckliga perioden in¬
bröt vid början af Seklet, hade Näringsidka¬
ren någon besparad förmögenhet och samlade,
förråder jemte iörlag från mera lyckliga tider^
och efter ett eller ann?t års vunnen erfaren-¬
£84
Den 12 Felruarii.
het att jernet föga var säljbart, inskränkte
man sig sedan blott till anskaffande af de
högst nödvändiga rudimaterier; man arbetade
så godt som endast för dagen; man erhöll
både malmen och kohl för låga piiser; man
antog ej andra forman än dem , som ville be¬
tjena för en billig forlön; och man vågade
icke att nedlägga större capitaler för produ-
ctionen aFen vahra, som icke var säljbar; man
använde till betydlig del Brukens egna ar¬
betare på jordens odling för att åstadkom¬
ma en annan product, som då gaf högre vinst
än Bergsbruket.
Så hushållades med få undantag nästan
allmänt intill den tid, då jermxporten börja¬
de att återtaga en mera gynnande rigtning j
man ville då åter samla förråder; man sökte
att vidga sin rörelse i alla directioner, för
att uppnå en högre tillverkning och för att i
det högre försäljningspriset kunna åtkomma
en ersättning för allt hvad man förlorat under
den framfarna perioden Denna allmänna an-
strängning skulle naturligvis verka på aila ma¬
terial-prisen, och malmbrytaren, kolaren, for¬
bonden samt bergsmannen, som tillverkar tack-
jernet, sökte alla hvar på sitt håll, att äfven
begagna conjuncturen och att dela vinsten med
tillverkaren af 6tångjernet.
Men då den ljusare dag, som under nå¬
gra få år uppklarnade åter nedgått och för¬
svunnit; då vahran nu fallit i pris, från något
öfver 20 R:dr Banco tili något under 15 R;dr
Den 12 Februarii,
28ä
samma mynt, så har man icke svårt att fin¬
na, på hvad punct tillverkaren står, i förhål¬
lande till den förhöjning i piis, som alla ru-
dimatetier emedlertid undergått; och man tor¬
de nu utan svårighet kunna bevisa, att stång-
jörnef på många ställen, knappt bär sin egen
tillverkningskostnad, samt att ali den högre
vinst som bruksägaren nu kan påräkna, är
nästan helt och hållit bortfrätt, at de förhöj¬
da material- och och arbetsprisen, samt for¬
löner, och ökade utlagor till Statsverket.
Sådan är Jernverksägarens närvarande be¬
lägenhet, utan förhoppning, att snart se sin
ställning förbättrad, och sjelf utur stånd, att
vid försäljningen upprätthålla priset å denna
dyrbara, samt vid alla menniskans företag an¬
vändbara produet. Ehuru af bättre egenskaper
än andra Nationers jern, emottager utlänoin-
gen detsamma, till ett ganska lågt värde, ef¬
ter närvarande cours förhållanden icke fullt
utgörande 6 R:dr Hamburger Banco och såle¬
des till 6å väl producentens som hela landets
gemensamma förlust. Amärkningsvärdt är det
äfven, att jordbruksägaren, befinner sig nära
samma förlägenhet, ehuru spannemålsprisen,
vissa år under den förflutna tiden varit tem¬
meligen högt uppstegrade. Men han är lik¬
väl så vida i lyckligare belägenhet, än jern-
verksägaren, som förlagerna till jordbruket,
äro ringa i jemförelse mot dem, som bergs¬
bruket behöfver. Då man derföre vet, att det
sednare är en siker afnämare, af det förras
produeter: då man tillika känner, att jern-
Den 12 Fcbruarii.
handferingen sprider medel rundt omkring si£
1 aila de orter, hvarest naturen hembjudit deni
sina skatter att förädla, att den härigenom un»
derstödjer jordens odlare 1 gina företag, äFven.
som att den under mindre gynnande tidskif¬
ten för jordbruket afvärjt hungérsnöd och bröd¬
brist, ej allenast inom egna hemvist, utan äf¬
ven inom kringliggande landsorter j så må det
icke för den sanne medbörgsmannen vara lik¬
giltigt om den ena eller andra utaf dessa nä¬
ringar lemnäs åt sitt öde, utan att de begge
i allt hvad möjligt är upprätthållas.
De hafva äfven under de sednaste Riksdå-
garne utgjört värdiga föremål för Riksens Stän¬
ders omtanka, jordens odlingslån, och det vid
sednaste Riksdag beviljade creditiv åt Jern-
Contoiret, vittna åtminstone derom, att de för¬
ut blifvit med samma ömhet behandlade. Meri
då berörde creditif, triéd denna Riksdag upp¬
hör Och tidén nu är inne, då Bruksägaren al.
drabäst behöfver, att nied lånebiträden Under¬
stödjas, så vågar jäg föreslå, samt till öfver¬
läggning hemställa* ätt jerriContdiret ari yt¬
terligare matte beviljas nytt creditif på Rik¬
sens Ständers Bank, tili lika belopp sorn för¬
ut, för att till rörelsens oafbrutnä fortgång,
j>å enhanda sätt, och emot likä säkerhet ad-
vändas.
Ötvifvelaktigt får det medgifvas, att jern-
Vérksägarens ställning nu är vida sämre, än
Vid 9ista Riksdag. Dess forlagssumma för rö¬
kelsens bedrifvande är af anförde skäl feetydU
Den 12 Fehruarii.
n 7
ligen ökad men dess behållning vida mindre,
vid ett lägre försäljningspris För att derföre
göra honom lika oberoende hädanefter, som
han tillförene varit, har jag ansett mig böra
väcka denna motion, uifdér säker förhoppning
öm bifall derå, hälst jerrihandteririgens upp¬
rätthållande, dess fortfarande trefnad öch be¬
stånd för detta land är af högsta vigt , såsom
utgörande den hufvudsakligaste expoftaftikel,
hvarmed våra behof ifrån andra länders pro-
ducter nn och framdeles iriöjeligeri krinna bö-
Stridas.
N o §.
Herr af Lundblad, Johan Fredric:
En värd Ledatriot af detta Stånd, hvars
hamn redan utgör en borgen för dess patrio¬
tiska tänkesätt, haf framställt nyttan öch för-
delarne af ett creditsystems införande inom
Fäderneslandet, Då jag under loppet af flere
års vistande i främmande land haft tillfälle att
på närmare håll se alla de verkningar, sorn
det frambragt, att étfarä dea hjelp sorn det
lemnat egendomsägaren under en långvarig tid
af allmän nöd öch ett kostsamt krig, så kan
jag icke annat än dela den värde ledamötens
åsigter. Meri jag tror tillika, att ett sådant
system, för att kunna införas i Sverige, mäs¬
te byggas på samma grundér, som i dettä
land. Inga egendomar intagas der i Creditéy*
Merner, sorn icke äro skuldfria och just i deri-
288
Den 12 Februarii,
na omständighet torde de största svårigheter-
ne vara för ett sådant systems inrättande i stort,
emedan de fleste egendomarne hos oss äro be¬
häftade med gäld. Att detta vilkor är hufvud-
sakeligt, kan väl icke nekas, ty af säkerhe¬
ten hos de låntagande, hämtar creditsystemet
den väsendtligaste styrka för sitt bestånd, och
utom den tamma skulle det förfela både sitt
namn och sitt ändamål.
För öfrigt anhåller jag att detta mitt an¬
förande måtte få åtfölja Herr Friherre Wrangels
motion till vederbörligt Utskott.
N:0 4:
Herr Monfgommerie, Gustaf:
Ingen inrättning har flere qvarlefvor af
orättvisa och snart sagt omänsklighet än Dy-
kerilnrättningen i Sverige. Det tillhör hvarje
upplyst och fritt samhälle att småningom från-
skaka sig allt hvad som bär vedermälen af dess
förra beroende eller rättare af dess förra out-
vecklivgstillstånd, under en förfluten envålds-
styrelse. Det tillhör tidehvarfvets anda att
krossa allt barbariskt i lagar och privilegier:
blott derigenom uppkommer en välgörande
och mild upplysning, en sann medborgerlighet
och med detsamma de ärofullaste, de sköna¬
ste bevisen på en med den lagbundna frihe¬
ten
Den 12 FebrUdrii.
ten öfverensstämmande Constiiutionel Stats¬
författning.
Dykeri Inrättningen (och den dermed förena¬
de Strandrätten) har så mångå brister, ellef
bättre är så Stridande mot ändamålet af ert
Välgörenhetsanstalt, att den antingen helt och
hållit bör upplösas, eller åtminstone till dess
lagar och reglementen helt och hållit ändras4
Att genom vidlyftiga exempel ådagalägga det}
ta, anser jag inför ett så upplyst samfund som
samlingen af Rikets Högloflige Ständer , öf¬
verflödigt Blotta tankan att det i ett hyfsadt
land, skall finnas en af lagen authoriserad Cor¬
poration, som grundar sin tillvarelse och sitt
uppehälle, kanske rikedom på olyckliga sjöfa¬
randes snart sagdt plundring, innefattar för
hvarjemensklighetens vän, någonting högst rys-
Värdt. Det är ej nog att man har den olyckan att
krossas af klipporna, att härjas af stormarna, el¬
ler Öfverhöljas af de vredgade vågorna och
sänkas i deras djup, man måste ännu hafva
den fördubblade ölyckan att icke sj-lf få bär-
ja, om man kan, den sålunda förlorade egen¬
domen: denna omsorg, så naturlig och tilläten
vid den rysligaste af alla olyckor eldsvådor, i
stället att Vara eller blifva af ömmande med-
menniskor delad till den olyckliges bästa, blic
af Dykenlnrättningtn delad såsom ett lagligt rof.
Man behöfver icke säga mer för att ej hafva
Sagt nog att bevisa huru orättvis denria inrätt-
liing är, huru onaturlig att längre kunna få,
Bil. till Ridd, o. Ad, Pr. i Band 19.
ago
Den to Februarii.
åtminstone med dess nu varande syftning och
lagar fortfara.
N:o 5.
Herr Ehrenborg, Casper-.
Bland ämnen, som vid detta Riksmöte
förekomma till Riksens Höglofl. Ständers öf¬
verläggning och beslutande, hörer äfven, i
fö 1 je af Kongl. Maj:ts Nådiga propositon, frå¬
gan om fortfarandet af den afgift, som till
belopp af 3 sk. Banco på hvarje mantalsskrif¬
ven person, enligt beslutet vid sista Riksdag,
blifvit erlagd till Lazaretterne och Hälsovår¬
den i Läoen.
Verkan af detta anslag samt af den loca-
la styrelse, som redan förut varit organiserad öf¬
ver Läns Lazaretterne, och hvilken,enligt Riksens
Ständers vid anslagets beviljande fästade för¬
behåll, fått sig uppdragen medlens förvaltning,
har ej allenast varit fördelagtig i afseende derå,
att Lazaretterne såmedelst erhållit bestämde
inkomster, som på de fläste ställen lära, j för¬
ening med de från SeraphimeiOdensG'llet er-
hållne anslag, gjort tillfyllest för utgiLernes
bestridande, samt de veneriske sjuke, sorn så¬
medelst undgått att för sitt intagan le och bo¬
tande sjelfve erlägga betalning , funnits mera
benägne än förr, att tillkännagifva «in sjuk¬
dom och dtiföre söka bot; utan en vidstiäck-
Den i2 Felruarii.
291
fiäre nytta har äfven blifvit grundlagd derigeJ
nom, att länens innevånare vant sig att sjelf—
ve hafva inseende öfver användandet af de
medel de utbetala, och såmedeJst dels öfvertyga
sig att denna utb tätning sker icke för något
främmande, utan förett deras fördil och vältref.
nåd nära rörande ändamål, dels och ti lise, att det¬
ta ändamål i sjelfva verkställigheten icke förfelas.
Måhända är det genom denna närmare hand¬
läggning vid sådane allmänna angelägenheter,
de der äro af beskaffenhet att lämpligast kun¬
na serskildt inom hvarje ort bestyras, som med¬
borgaren förvärfvar den sakkännedom och er¬
farenhet, hvilken grundlägger eller ökar hans
skicklighet att upplysaoch]gagna vid rådslagen
om Statens vigtigare värf; jemte det ett oaf-
brutit samband sålunda underhålles emellan
styrelsen och medborgaren af alla Classer, samt
hos desse sistnämnde, tillgifvenheten för lan¬
dets inrättningar befästes och hågen väckes
att dem efter förmåga understöjda. Då en men
nighet eller ett mindre samhälle sålunda får
inom sig behålla cch förvalta de medel, sorn
för ett visst ändamål uppbäras, med eget in¬
seende öfver både förhållandet emellan in¬
komster och utgifter och medlens användan¬
de, iagttages vanligen en sorgfälligare och nog¬
grannare hushållning, än om local förvaltnin¬
gen, ställd under en allmän förmyndarevård,
å ena sidan påräknar, att genom dennas för¬
sorg kunna få behofven fyllde, men å den anJ
dra icke äger någon säkerhet, att, i händelse
af yppande öfverskott, å hvad inom orten
2.92
Den 12 Februarii,
blifvit insamladt, få samma öfverskott till or¬
teras enskilta fördel begagna.
Långt ifrån att derföre tillstyrka upphäf-
vandet af den slags municipal-inrättning, som
LazarettsDirectionerne innebära, eller instäm¬
ma i det förslag, som skall vara gjordt eller å
bane, att treskillings-afgiften skalle ingå från
alla Län till StatsCassan eller SeraphimerGil-
let, för att derifrån i mon af behofvet på Lä¬
nen fördelas, genom verkstä’ligheten hvaraf
de Län som gjort största uppoffringarne, icke
vidtagit verksammaste åtgärderne för sin egen
sjukvård, så att den med niåtteliga bidrag kan
bestridas, hädanefter just derföre skulle kom¬
ma att mest bidraga till sjukvården i andra
Län tror jag mig tvärtom böra tillstyrka,
att nämnde inrättning gifves ännu mera ut¬
vidgning i sin bestämmelse och vidsträcktare
tillfälle att gagna. Det är ej allenast genom
utrotande af veneriska smittan, ehuru vådelig
och förstörande den än är, som en god helsö-
vård befordras- Om landsbygden skall åtnju¬
ta fördelarne deraf, fordras ock tillgång på
Sockne-Apothek, och, om icke på examinera¬
de Läkare, åtminstone på Barnmorskor och
någon om allmännare sjukdomars behandling
undervisad och kunnig person, serdeles i de
från Städer aflägsnaste församlingar. Det phy.
siska välståndet står dessutom i för nära ge¬
menskap med den moraliska bildningen, att
menighetens uppfostran skulle anses vara ett
främmande ämne vid frågan om befotdrande
af dess helsa och kraft, hvilken icke kan an¬
Den 12 Februarii.
293
ses stadgad eller utvecklad, der sinnesslöhet
och vanvårdade själsförmögenhet^ utesluta all
egen syftning till ett förbättradt tillstånd- Växel*
undervisnings-methoden, först i Riket införd,
om jag icke bedrager mig af en värd medlem
utaf detta Riddarhus, och sedermera af andra
patrioter uti flera orter af riket tillämpad, er¬
bjuder i detta afseende ett tillfälle, som en¬
dast behöfver någon uppmuntran för att all_
mänt blifva begagnadt Ändteligen äro ock
inrättningar, der kringstrykande personer
eller sådane, sorn antingen genom un¬
derlåtenhet att begagna ägande aibetsförmåga,
falla orten till last, eller för någon tid blifva
blottställda på arbete, kunna erhålla tillflykt
och försörjning, jemte det de ledas till ord¬
ning, snygghet, arbetsvana och sedlighet, äf¬
ven vigtigt bidragande till den slags vältref¬
nad, som man genom helsovård och den så¬
kallade medicinska policen söker befrämja.
Alla nu uppräknade inrättningar och der¬
ibland sjelfva Lazaretterne, äro dels sådane
söm af ålder blifvit besörjde serskilt för hvarje
del af riket, dels med dem likartad®, så vida de
alla kunna hänföras till de, fordom hufvudsakli-
gaste genom enskild välgörenhet tillkomme så¬
kallade fromma stiftelser. I afseende på Sta¬
tens styrelse, försvarsverk och lagskipning, är
visserligen hvarje del af samhället, i mon at
sine tillgångar pligtig att lika bidraga; me»
sådana oeconomiska anstalter, som, åsyftande
folkets egen fördel, beqvämlighet och vältref¬
nad, ligga närmare gränsen af deas enskilt*
m
Dea 12 Februarii.
och husliga förhållanden, synes äfven folket
i en constifu donel Stat böra få efter olika Ioj
cal-omständigheter sjelf inom sig ordna och
förvalta. Lagstiftningens åtgärd torde härvid
kunna inskränkas till anvisande af de allmän¬
na grundarns för en sådan förvaltning, till
förvarande af mensklighetens rätt, emot den
alltför långt drifna njugghet i dess understöd¬
jande, sorn möjligtvis r.ågonstäds kunde inträf¬
fa , och till förekommande, å andra sidan, att
icke de auctoriteter, som vanligtvis utgöra be¬
rörde förvaltningars ledning och samband med
Regeringen, måtte kunna uppdrifva afgifterne
till ett öfverdrifvet och för landet betungande
belopp.
Efter dessa grunder tar jag mig friheten
föreslå att en afgift måtte fastställas, att från
och med nästa års början i fem års tid utgå
af hvarje mantalsskrifven person till veneriska
smittans hämmande, öfriga helsovården, samt,
om derefter blifver något öfverskott, till un-
derstöjande af uppfostrings- och corrections-
anstalterne: att denna afgift mätte få serskildt
inom hvarje Län af deputerade ifrån hvarje
Säcken bestämmas, dock icke under 2 sk. och
icke öfver 8 sk på hvarje sådan person: att
Lazaretternes underhållande och behöfliga ut¬
vidgning samt veneriska patienternes vård och
underhåll derstädes företrädesvis bör af nämn¬
de sammanskottsmedel utgå: att LazarettsDi-
rectionernes förvaltnings- och redovisningsskyl¬
dighet blifver enahanda sorn hittills och att
Länens innevånare sjelfve få bestämma grun-
Den 12 Februarii,
295
derne för användandet och förvaltningen af
hvad till andra ändamål anslås, endast med å-j
liggande, att genom Konungens Befallnings-
hafvande derom göra underdånig anmälan hos
Kongl Majt.
I öfrigt och då Kongl SeraphimerOrdens
Gillets, uti dess till Kongl. Maj t afgifne un¬
derdåniga b* rättelse upplyst, att Hospitalerne
företrädesvis tillhöra Gillets omvårdnad och
böra af de under des* disposition ställde till¬
gångar underhållas, lärer deraf blifva en följd,
att Lazareiterne icke kunna från nämnde Verk.
erhålla större anslag, än som utgör Hospita-
lern* s öfverskott; men på det grunderne lör
tilldelningen åt så väl Hospitaler sorn Laza-
retter måtte blifva bestämle, voro önskeligt
det stadgas måtte, att hvarje Hospital först
och främst skall åtnjuta hvad det samma af
enskildta donationer tillkommer, och de all¬
männa medlen eller tillgångarne derefter på
Hospitalerne fördelas i man af folkmängden
inom de Län eller Districter för hvilka Ho¬
spitalerne äro inrättade, äfvensom det öfver¬
skott af samma tillgångar, som icke lör Ho¬
spitalerne och till den så kallade uppfo^trings-
hjelpen åt fattiga barn erfordras, fördelas på
Lazaretterne efter den redan vid förra Riksda¬
gen och genom Kongl. Maj:ts Nådiga bref af
den 8 Julii 1818 bestämde grund, eller i mån
af de sjukes antal inom hvatje Län. På det¬
ta sätt blifver Kongl. OrdensGillet å ena sidan
i tillfälle att uti Hospitalernes organisation
bereda den redan påtänkte och vid Danviken
Deli 12 Februarii,
Utförde förbättring hvarigenom desse inrätt¬
ningar, från blotta anstalter för vansinniges iör-
väring, kunna förvandlas till sådane. hvarige¬
nom deras botande och återförande till sinnes-
fedighet åsyftas Qch sålunda en inskränkning i
deras antal och i kostnaden till deras underhäll
för framtiden beredes; och å andra sidan före-
kommes, genom sålunda bestämde grunder,
all anledning till tvist emellan Kongl. Ordens-
dillet och LazarettsDirectionerne om det un¬
derstöd desse sistnämnde äga att af Gillet på¬
räkna. För Länens innevånare, sorn sålunda
få en af barmhertighets-inrättningarne. utan
enskild kostnad fullständigt bisörjd, med rät¬
tighet att tili hälsovårdens fullkomnande i öf¬
rigt jelfve bestämma och använda tillgångar-
jie, färekommes såmedelst ali skälig an ledning
till den klagan öfver bristande understöd af Sta¬
ten i detta afseende, som man ofta försport; och
då den till bestämmande, utgörande och an¬
vändande inom Länen föreslagne afgiften skul¬
le utgå icke af jorden utan af personalen, be¬
redes såmedelst ej allenast en behöflig lindring
för jordbrukaren, hvilken de fläste onera en¬
skildt drabba, utan ock ett biträde till mera-
nämnde inrättningars understödjande, jemväl
af de perosoner, sorn oftast äro och blifva i
behof att anjita deras omvårdnad.
»
Om remiss af detta memorial till ve¬
derbörligt Utskott samt dess communication
med respective Medstånden, anhåtles vötd-r
MOUOaSt,
Den 12 Fehr ilar ii.
297
N-0 6,
Herr Tham, Wollrath:
Vid de af Friherre Sköldebrand och Herr
Gripenstedt gjorde motioner, anhåller jag öd¬
mjukast få göra några tillägg.
För allmänna säkerheten är det icke al¬
lenast högst nödigt, att fängelserna bättre in¬
rättas, så att de som der oumgängeligen skola
hållas i förvar, icke såsom nu ofta händer lätt
kunna rymma, och så att alla gröfre brottslingar
blifva skiljde från allt sällskap och tillfälle,
att genom öfverläggningar befästa sig uti
Och fullkomna deras skicklighet till utöfvan-
de och döljande af brott. Det är icke allenast
nödvändigt, att befria samhället från gröfre
brottslingar, af hvilka ingen förbättring kan
väntas, utan det är tillika oumgängeligt, att
rättegångssätt vid brottmålsransakningar, un¬
dergår en fullkomlig förändring. En ransak¬
ning öiver den grofsta bof, kan, om han vet
att skickligt neka, åklagaren icke nog om¬
tänksamt på en gång samlar eller kan samla
alla bevis, eller Domaren hyser minsta böjel¬
se för beqvämlighet och uppskof, räcka flere
månader. Emedlertid är Staten belastad med
brotsslingens underhåll samt dess forslande e-
mellan Domstol och fängelse, och bofven sjelf
får flera tillfällen att rymma. Under tiden
glömmer mängden det begångna brottet och
brottslingens sluteliga bestraffning blir för
dem ett medömkan väckande skådespel. VU
*9*
Den 12 Fcbruarii,
da starkare intryck skulle straffet göra på sin¬
nena, om det skyndsamt följde på brottet; mets
detta kan sällan inträffa, så framt ej den för¬
ändring i brottmålslagskipnmgen kan verkstäl¬
las, att hvarje ransakning öfver en till arrest
skyldig känd brottsling, ifrån den stund han
fängslad inställes för domstolen aldrig får upp¬
skjutas, utan ovilkorligen bör af Domaren
innan han reser från stäUet genom sluteligt
utslag vara till ändaförd och Domaren följak-s
teligen äga alla nödiga medel, att inkalla vitt-
nsn, att hämta dem, sOm ej genast utan laga
förfall sig på kallelsen inställa samt att an
skaffe alla bevis sorn kunna bidraga till brott¬
målets utredande; härigenom skulle den brott¬
slige betagas tillfälle till rymningsförsök och
att med andra lika sinnade befästa sig i la¬
sten, samt öfverlägga om bästa sättet, att
fräkt neka för brottet, och härigenom skulle
äfven den oskyldigt anklagade och arrestera¬
de undgå ett långvarigt fängelse, sorn ensamt
för den redlige medborgaren är ett svårt straff,
samt skyndsamt kunna erhålla den upprättel¬
se lagarne honom tillägga.
Med skäl har man i sednare tider Jfrat
emot fångars misshandling och emot allt, som
har afsende på tortur; men månne man ej
gatt för långt i liberalitet, då man betagit
Konungens Befallningshafvande ali rättighet
att med extra judieiel bestraffning hålla kän-
da missdådare och förvundna biottslingar i
ordning? Vore fängelserna så stora och så in¬
rättade, att hvarje till urbota brott förvunnen
eller derföre arresterad kunde förvaras i set-
Den 12, Februarii.
skildt rum, tror jag att föga annan Policeåf-
gärd , än en sådan isolering skulle behöfvas att
späka öfvermod och.elakhet, serdeles om rät¬
tighet medgåives att vid behof utestänga da¬
gens ljus, men då såsom nu större antal må¬
ste instängas i hvarje runi, då gudlöshet,fräck¬
het och högsta grad af lastfullhet, äger 'ull
näring g* nom uppmuntran och eftersyn från
de elakaste till de mindre brottslige och ga-
tiom visshet att okynnet ej får tuktasj så tror
jag det vara högst nödvändigt, att Korungens
Befallningshafvande berättigas, att genom tjen¬
lig husaga, i ordning hålla illgerningsman.
Jag finner härvid så mycket mindre någon be¬
tänklighet, sorn enligt våra lagar ingen oskyl¬
dig gerna kan arresteras och erfarenheten lä¬
rer kunna bestyrka, att om nöden något*
gång föranleder brott, orsaken till dem, vid
de flesta tillfällen är en fullkomlig upplösning
af all religion och moralitet och att lättjan och
elakheten blifvit bragt i system, tjufveri och
rån ansedde som ett förmånligt yrke, skyd-
dadt af lagstiftaren genom öfverdrifven libe¬
ralitet. Jag anhåller att detta anförande må få
åtfölja Herrar Sköldebrands och Gripenstedts
memorialer till Höglofl. Lagutskottet,
N;o 7.
Herr Ehrenborg, Casper:
Tvenne värde Ledamöter Herr Friherre
Skjöldebrand och Herr Gripenstedt, hafva fä¬
stat Ridderskapets och Adelns uppmärksam¬
3co
Den 12 Februarii,
het å nödvändigheten af verksamme åtgärder
till personliga och egendoms säkerhetens all¬
männa betryggande emot tjufvar och vålds¬
verkare. Kanske gifves det få framställningar
hvilka, i den mån som desse, varit föranledde
af den förflutna tidens händelser-, få ämnen,
derå uppmärksamheten, serdeles hos den egent¬
lige jordbrukaren, varit och är så fästad. Öf¬
verallt å landsbyggden, hör man uttryckas lif¬
lig» önskningar , att genom fridsförstörarnes
allvarliga och ändamålsenliga bestraffning, vin¬
na emot deras våldsamheter ett lika säkert
värn, som landet, genom sin Konungs vishet
och kraft redan länge ägt emot utländskt våld
och förtryck.
Orsakerna till de öfverhand tagande tjuf-
naderne torde, så val som vanligen orsakerne
till allt ondt, vara flerfalldige. Vårdslösad upp¬
fostran, förkolnad Christendom, vanhedrande
straff för de första afvikelserne från lagens och
sedlighetens bud och derigenom betagen utväg
till uppkomst inom samhället, ofullkomlighet
i bevaknings-anstalter, hvarmedelst tillfälle
lemnäs till rymningar från fängelserne, samt
till sysslolöshet och inläring i vanart un¬
der vistandet derstädes, torde gemensamt haf¬
va bidragit till brottmålens , synnerligen
tjufnadernes ökade antal. Likaledes ock, utan
att klandra de af ett billigt afseende å mensk-
lighetens fordringar föranledde stadganden, sorn
tid efter annan åtgått angående dels förbättra¬
de anstalter till Arrestanters underhåll och be¬
klädnad, dels deras skyddande emot godtyck-
Den li Februarii,
Jig behandling, måste man endast beklaga, det
Statens tillgångar icke medgifvit, att låta såda-
ne stadganden gå i bredd med anstalter till
brottslingarnes moraliska förbättring , medelst
deras afskiljande från hvarandra, eller syssel¬
sättande med arbete; ty i samma mån som de
nu tyckt sig finna att Staten sorgfälligt 6örjer
för alla deras behof och lika sorgfälligt skyd¬
dar dem från allt annat lidande, är det i lagen
bestämde straff, som de ofta genom bristande
bevisning undgå, hafva de vant sig att anse
frihetens förlust ersatt genom oberoendet af
Husbönders inseende och genom den försörj¬
ning de utan behof af arbete åtnjuta. Sam¬
manträngde i häkten, hvilkas inskränkta ut¬
rymme ofta till betydelig del varit upptagit
af sådane sakfällde personer, som i brist af till¬
gång skola aftjena böter och vitén , hafva de
sins emellan bildat ett förtroligt brödraskap ,
som beklagligen ofta varit förstärkt genom
tjufgömmare, hos hvilka hvarje brottsling,
som undsluppit fängelseme, funnit en tillflykt,
och ett förvarings-ställe för hvad han tillgri¬
pit. Genom UnderDomstolarnes nuvarande or¬
ganisation såsom icke p^rmanente, genom så¬
dane uppgifter om å aflägsna orter begångne
brott, hvilkas osannfärdighet icke genast kun.
nät utrönas, men vanligtvis vid anställd ran¬
sakning befunnits, och gerom lagens stadgan¬
de att missgerningsman, som begått flere brott,
skall dömas der han föröfvat det grofsta, utan
afseende derå, om ransakningen der blifvit bör¬
jad och sedermera fortsatt på andre orter, der¬
ifrån arrestanten i sådant fall måste återföras,
3 02
Den 12 Februarii, 1
har tillfälle gifvits för många och långväga
forslingar, hvilka, om ock arrestanternes rym¬
ning vid nu varande förbättrade fångforslings-
sätt, mera sällan blifvit derigenom föranledd,
likväl gifvit dem, då de ledsnat vid häkteslifvetj
ett önskadt tillfälle till ombyte, och underlät¬
tat deras bemödande att i det längsta undan¬
draga sig det af lagen bestämda straff. Bevis¬
ningen har varit försvårad då lagen fordrat
den af lika beskaffenhet i brottsmål som i
tvistemål, men tillgången derå, efter sakens
natur vanligen måst vara ojämförligt mindre
i de förra; och ändteligen har ock den lag¬
ligen fulltygade brottslingen, sedan han utstått
det egenteliga kroppsstraffst, genom ihärdigt
vägrande att undergå den uppenbara kyrko-
plikten, ofta sökt att i det längsta fördröja
tiden till dess försändande å fästning eller
till allmänt arbete.
Det hörer till menskliga förstånds förmå¬
gan, att, vare sig i godt eller ondt, fortskyn¬
da sin utveckling i den rigtning som egne an¬
lag eller yttre omständigheter deråt gifva,
då hvarken någon moralisk kraft gifver för¬
ändrad ledning åt viljan eller yttre tvång å-
terhåller verksamheten. Så har ock, under den
sistförflutna tiden, tjufvarnes skicklighet i sitt
yrke, om man så får kalla der, verkeligen ut¬
bildat sig och kunskapens träd på det onda
burit ymniga frukter.
Lika tillfredsställande det vid sådant för¬
hållande är, att den allmänna olägenheten der-
Den 12 Februari i*
303
af blifver framställd, och att till afhjelpande
deraf uppgifvas så väl grundade förslag, som
Herr Friherre Skjöldehrands; lika mycket ha¬
de det varit att önska, att den af Kongl. Majit
tillförordnade LagComité, hvars af trycket ut-
gilna förslag till lagstiftningen i tvistemål lem¬
na så mycket hopp, att erhålla förbättring äf-<
ven i brottmåls- och strafflagarne, hunnit full»
borda äfven sistnämnde, kanske angelägnaste
och vigtigaste del af sitt arbete. Man hade
då troligen fått se bevisningen i bråttmål un¬
derlättad genom inrättningen af Jurys, hvilka
vid bestämmande af sitt endast på samvete och
egen öfvertygelse grundade omdöme kunna
taga i beräkning de serskildte omständigheter
som i hvarje serskildt mål förekomma, men
som aldrig kunna till alla sina olika förhållan-j
den bestämmas och beskrifvas i någon lag,
till grund för Domarens inom dess tillämpning
inskränkta pröfning: Ransakningstiden förkcr-
tad genom inrättningen af permanente Dom¬
stolar; och utvägar beredde till brottslingars
förbättring, genom till sådant ändamål rigtade
straff- och längelseanstalter , med undanröd-
jande eller förändring af de hittills varande
ändamålslösa.
Då nu likväl icke tiden och det inskränk¬
ta antalet af verkliga arbetande ledamöter lära
medgifvit fulländningrn af berörde arbete, sy¬
nes man vara ställd emellan den vådan, att
genom en partiel lagstiftning för tjufnadsmål,
gå i förväg för de grunder, som den allmän¬
na brottmåls-lagstiftningen kan komma att be¬
3o4
Den 12 Februnrii.
stämma, och möjligtvis rubba dem, eller dea,
att under afvagtan å den nya brottmålslagen
låta olägenhetem© af nu varande förhållande,
obehindrade fortfara, under det en stor del af
Nationen, med skäl uppbragt öfver sjelfsvål-
dets och varnartens tillväxt, högt påkallar lag¬
stiftande magtens åtgärd till hämmande deraf.
Medelvägen synes i sådant fall blifva, att, e-
huru erkännande behotvet af den vidsträcktare
förbättring , hvaraf våra brottmålslagar äro i
behof och hvilken de i ett sammanhang böra
erhålla, lör närvarande inskränka sig till för¬
bättrade police-anstalter jemte sådane förän.*
dringar i nämnde lagar, hvilka, utan att i all¬
mänhet rubba de nu varande grunderne för så
val ransakning och bevisning , som straffbe¬
stämmelser, endast åsyfta en på samma grun¬
der byggd jemkning i de delar, som angeläg¬
nast fordra rättelse, intill dess nya och i allo
förbättrade grunder hinna i vederbörlig ord¬
ning bestämmas.
I sådant afseende och följande den väg
Friherre Sjöldebrand anvisat, får jag ödmju¬
kast tillstyrka:
l) Att, till underlättande af bevisningen
i tjufnadsmål, det måtte tillåtas målsägande,
hos hvilken tjufnaden skett, eller hans husfolk,
att så val i det fall, som 49 Cap. 2 §. Miss-
gerningsBalken bestämmer, som i andre fall,
då den för tjufnad tilltalade är nied halft skäl
besvärad* men i anseende till vanfrejd ej kan
aa-
Den 12 Pehruarii,
anförtros värjemåls-ed, få, då målsaganden el¬
ler husfoket förmenar sig äga kännedom om
förhållandet vid tjufnaden, fylla bevisningen
ned egen edgång, på lika sätt sorn 24 Cap. 3
och 7 §• §• af förslaget till RåttegångsBalken
i anseende på rättegångsordningen i tvistemål
innehåller.
2:0 Att. till förekommande af Fångars ö-
nödiga forsling, ej allenast föreskriften i iö
Cap- 21 § RättegångsBalked, att ttiissgerningS2
man som föröfVat flere brott, skall för deni
alla dömas der det timat, som grofvaSt är*
måtte så förändras, att dom får honom öfver¬
gå vid den Domstol, der sista ransakningeti
hålles» utan ock visst lämpeligt straff stadgas
för den brottsling eller arrestant, sorn åtager
sig annat brott, eller, för att blifva forslad till
annan ort, pådiktar 6ig sådane, 6öm haa icke
begått.
3:0 Att de böter, sorn för första gången
stöld ådörnas alltid måtte förvandlas, icke till
spö, utan till vatten och bröd, eller på sätt här
Hedan skall förmälas, till arbete och i förening
dermed, ej allenast den ovilkorliga föreskriften
om kroppsstraff för vissa qvalificeradé stölder
förfalla, utan ock den för första gången stöld
Straffade, efter någon viss tids, t. ex. atneårs,
visadt förbättradt förhållande, åter inträda i
alla medborgerliga rättigheter,
4:0 Att den uppenbara kyrkoplikten mi
Sil. till Ridd. o. Ad. Pr, 1 Band, 29
Den 12 Februari!,
i dess nu varande skick och såsom straff be—
tragtad, afskaffas, enär af verkställande mag-
ten icke beror, att densamma i sådan egen¬
skap till verkställighet befordra, men att der¬
emot en hvar för brytare, sorn efter hittills
gällande lag-bestämmelser skolat undergå up¬
penbar kyrkopl kt, bör, då han ställes på fri
fot, infinna sig hos sin själesörjare och dervid
söka inhämta sådan kunskap i Christendomen,
att Pastor på grund deraf och vid visad för¬
bättrad vandel kan åier intaga honom i för¬
samlingens gemenskap, på ett sätt, ledande
icke till skymf utan till upprättelse. Intill
dess delinqventen sådant fullgjort, borde han
fötblifva under en närmare uppsigt af policen,
så att pass eller prästbevis icke finge honom
lemnäs till vandring åt annan ort, visitation
hos honom, sådan som 52 Cap. 2 §, Missge r-
ningsBalken före^krifver, när sorn helst vara
tillåten och husbonde eller mästare, som ho¬
nom i tjemt eller arbete antagit, vara vid viss
stadgad bot skyldig, att hos kronobetjeningen
tillkännagifva, om och enär samma tjenst el¬
let arbete, medelst flyttning elkr afvikande,
upphröde. I afseende på de dejjnqventer å-
ter, som efter utståndet kroppsstraff försändas
till fästning el ler allmänt arbete för lifstid, och
således förblifva under dervarande Prästerskaps
själavård, torde göra tillfyllest att underrättel¬
se om deras brott och straff kungöras i de för¬
samlingar, der brotten blifvit begångne.
5 0 Att Konungens Befallningshafvande må
äga rättighet att då arrestanterne i Länshäk¬
Den 12 Februarii.
3o7
ten i ett eller annat afseende visa vanart och
okynne eller åsidosätta den derstädes stadga¬
de ordning, låta näpsa dem rmd måttelig hus¬
aga, utan s nurr anhang med eller afräkning å
den bestraffning hvartill de i öfrigt kunna
lagligen gjort sig skyldige.
6 0. Att en för stöld afstraffad person, ej
må äga antaga årstjenst hos någon, som för
enahanda eller svårare brott är dömd eller till.
talsd, eller sorn, efter derföre undergången ran¬
sakning, icke derifrån blifvit tillagd fullkom¬
lig befrielse.
7:0. Att de som för mord, rån eller tjuf¬
nad; r hädanefter blifva till lifstidsfästning döm-i
de, måtte på sätt Herr Friherre Sköldebrand
föreslagit, till annan verldsdel deporteras; och
ett lika förhållande äga rum i afseende på al¬
la de, som hitintills blifvit dertill förpligta-1
de, så vida de sjelfve dertill lemna sitt begif¬
vande eller ock kronan antingen kan anvisa
dem aibete i egen Coloni, eller ock vid deras
Öfverlemnande till främmande magt, förbehål¬
la sådarie vilkor, att de ej få vidkännas strän¬
gare straff, än dem blifvit ådömdt.
8:0. Att till ytterligare befordrande der¬
af. att uttymmet i länsfängelserne må blifva
tillräckeligt Och Tångarne kunna från hvaran¬
dra afskiljas, alla böter och vitén till hvilkas
erläggande de sak fä 1 Ide sakna tillgång, måga,
vid alla till fällen då de icke efter nuvarande
lagbestämmelser i spöstraff förvandlas, och så
308
Den 12 Felmar ii.
sä vidt fästnings- canal- eller väganläggnings-
eller annat för allmän räkning företagit arbete
finnes att tillgå inom det län, der den sakfäll-
de är boende eller vistande, aftjenas med ar¬
bete efter de uti Kongl. Förklaringen den 23
Martii 1807 och Kongl. Kungörelsen den 6
Maji 1815 i afseende å vissa 6lags böter re¬
dan bestämde grunder.
Om och enär sådane arbeten, äfven till
befordrande af liflighet i rörelsen, mera allmänt
blifva att tillgå, skall det derigenom öppnade
tillfället till sysselsättning för näringslöse per¬
soner, äfven i sin mån bidraga att minska de
hittils så talrike förbryteiserne oiot egendoms-
säkerheten.
Ändteligen hemställer jag ock, om icke
Riksens Ständer skulle hos Kongl. Maj: t i un¬
derdånighet anhålla, det LagCommitéen mätte
genom iörstärkning af arbetande ledamöter el*
ler de nu varandes befrielse från andra tjenste¬
göromål, sättas i tillfälle att inom 1824 års
slut utgifva förslagen till Missgernings- och
Straff-Balkarne, samt att Kongl. Maj:t om des:
se och de redan utkomne förslagens allmänna
spridande täcktes i Nåder foga sådan anstallt,
att de måtte blifva allmänneligen käcde före
nästa Riksmöte, och den nya, så väl tvistemåls-
som broitmålslagen och rättegångsordningen,
då kunna Riksens Ständer till pröfning och
antagande föreläggas.
Att desse af Friherre Sköldebrand^ och
Den 12 Februarii,
Herr Gripenstedts motioner föranledde andra-
ganden måtte i allo få desamma åtfölja, an¬
håller jag ödmjukast.
till PleniProtocollet för d. i2Februarii>
Herr af Ekens t am, Israel•.
Då man öfverväger att ändamålet med
lagens åtgärd vid bestraffningar, ej allenast
bör vara allmän säkerhet, utan äfven i sam¬
manhang dermed, åsyfta den brottsliges för->
bättring; och då man derjemte, vid val af me¬
del, allt mer och mer tror sig böra söka dem
inom mildhetens och menniskokärlekens om- *
råde, så framställer sig vid våra fängelsean-
6tallter en bedröflig tafla af motsatser. Att der¬
vid svårligen någon välgörande förändring i
hufvudsaken kan åstadkommas, med bibehål¬
lande af fängelsernes närvarande organisation,
derom öfvertygas man genom de inskränkte
följderne af den vårdande uppmärksamhet
och de kraftiga åtgärder, som i detta fall
under de sednare åren af Regeringen blifvit
vidtagne.
eftermiddagen.
N:o i.
Den 12 Februarii,
Utom <len moraliska sidan af detta ämne,'
framställer sig äfven särskildt en physiskoch
en oecor.omisk, lika påkallande en nödig re¬
formation: Genom den betydiiga personal som
nu befolkar våra fängelser och correctionshus,
hålles dagligen en stor physi-k kraft obe¬
gagnad för samhället, och hvad värre är, den
uppfrätes äfven merendels, för framtiden ge¬
nom arrestanternes aftynande ,och deras tidigt
inträffande oförmåga tid ålit arbete. Derjemte
finnér man duteligen att verkställigheten af
denna förödelse medför oundvikeligen en så
stor penningeutgift, att besparing d<.-raf jem¬
väl bör utgöra ett betydligt föremål för all¬
varlig eftertanka.
Då mitt syfte nu är att ej framställa nå¬
got annat än sjelfva saken, och tj en gång
Större detaj! 1 er af densamma, än som ä;o nöd*
vändige för att interessera Ridderskapet och
Adeln och derjemte gifva ledning för ett Ut¬
skotts behandling så inskränker jag mig inom
^hufvudsakhga caracteren af mitt förslag.
Min öfvertygelse är, att man genom en
mycket enkel inrättning skall kunna använ¬
da arrestanter till framförande af så väl boxe-
ringsbåtar, som af sådane transportfartyg för
vahror och passagerare, hvilka hafva behof
af en bestämd hastighet. Den mecanisms som
jag dervid har att föreslå, är, mig veterligen
ej tillförene begagnad och likväl högst en¬
kel. Då det emedlertid torde vara mindre
lämpligt att här upptaga tiden med en detail-
Den 12 Februarii.
lerad beskrifning derom, »mer jäg dock böra
nämnas att machinen sättes i rörelse genom
trampning inom slutne rum, och således är i
närvarande fall ganska användbar.
Verkställigheten synes försäkra om åtskil-’
lige önskade resultater:
1:0. Gsnom arrestanternes sysselsättning i
sjöluften b behöllos deras kroppar i häl -oti 11—
stånd, och deras krafUr domnade ej såsom i
fängelserne utaf instängd luft och brist på rö¬
relse Den ringa ansträngningen och sjelfva
beskaffenheten deraf, vore jimväl lämpelig
för alla, för män och qvinnor, unga och gam¬
la, korteligen för alla som kunna gå.
2:0. Användandet af den nu i fängelser¬
ne begrafna physiska kraften vore ej en rini
ga nationalvinst.
3:0. Sambandet med bättre menniskor,
ehuru ringa det än må vara, har alltid i sin
mån en välgörande inflytelse; hvarjemte syssel¬
sättning och all verkelig nytta som åstadkom¬
mes, alltid medförer en tillfredställelse, hvar¬
af äfven brottslingen kan njuta; och som små¬
ningom rigtar hans uppmärksamhet och vanor
från brottet till goda egenskaper Jag tror
att man efter antagandet af detta förslag, säl¬
lan skulle finna den sammangyttring af för¬
härdelse som skapas i fängelserne, och som
ej allenast motverkar all moralisk förbättring,
Htan vanligen förser den till samhället åter¬
Den 12 Februarii,
gående straffade brottslingen med långt brott¬
sligare anlag än någonsin. När härtill kom¬
iner den minskade physiska förmågan att med
ärligt arbete sedermera anskaffa sitt lifsuppe*
hälle, så skall nödvändigt, i närvarande skick,
brottets utrymme äfven vidgas i handling och
allmänna säkerheten minskas under ökade ut¬
gifter till dess bibehållande.
4;o Är jag öfvertygad att sjelfva träns*-
j»ortinrättningen, till det minsta skall bära sig:
sjelf, utan andra bidrag af Staten, änfötskotr
ten som återgå inora bestämda tider.
5:0, Besparades derigenom större delen
af den ved sora annars skulle åtgå till Ång¬
fartygen i emedan man troligen sedermera en¬
dast begagnade sig af sådane vid de tillfällen,
då en större hastighet fordrades än utrymmet
för den omtalte trampningen kund.e medgifva...
6:0 Fångvården blefve utomordentligt lät¬
tad och försäkrad, när arrestanterne kunde om¬
bord på ett fartyg slutas inom galler unden
sjelfva -transporten, och vexlande, alltid be¬
finnas uti synbart deltagande i forslingsbe-
§väret.
7:0 Efter denna plan blir det lättare än
någonsin alt sammanföra arrestanter i förhål--
lande till deras moraliska beskaflenhet, och der¬
igenom bör det äfven låta sig göra att i huf-
vudsaken tillfredsställa Herr Hammarskjölds
Wtfaa4e Qmtaoka för bysättRiogsmässig® gäl-
Den 12 Frimar ii.
3t3
denärer, utan att minska den executiva kraft
som synes vara ett nödvändigt villkor för cre-
ditens tillvaro.
S:o Fångskjutsen och mångfalldiga nu
tryckande olägenheter dervid, skulle äfven i
betydlig mohn vidkännas en önskad lindring
genom arrestanters emottagande vid närbeläg*
ne lastage-platser o. s. v.
När desse förhållanden blifvit utvecklade
och satte i verkställighet, förefaller ej heller
svårt, att i en slags fortsättning af samma plan,
anvisa nyttig sysselsättning åt arrestanter på
den tid af året som vattnen äro tillfrusna; men
jag anser mig ännu böra innehålla dermed för
att ej draga uppmärksamheten ifrån den fram¬
ställning jag gjort, enär denna i alla fall ut¬
gör ett serskildt helt företag, utan att innebä¬
ra någon annan ofullständighet, än en fördelak*
tig möjlighet till utsträckning.
Af de anledningar som här äro gifne i
sammanhang med Herr Ehrenborgs på förmidda¬
gen gjorde förslag,anser jagmigkunna hoppas att
de patriotiska ändamål, hvilka åsyftas, ej min¬
dre uti Herr Grefve von Engeströms arne för¬
ut till Utskott remitterade Memorialer. än uti
de framställningar af ämnet, som i dag föreva¬
rit, hufvudsakligen skola vinnas, med undgå¬
ende af de olägenheter, som möjligen torde
vid utförandet, vara från samma ideer oskilj-
aktige.
314
Den 12 Fturunrii,
Med all högaktning för de Herrars Ssig-
ter som varit i fråga, och alldeles anspråks¬
lös i afseende på mina, hemställer jag likväl
om vi ej skulle hafva större fördel af, att an¬
vända arrestanternes krafter inom landet, och
halva mera förmån att rn*d denna kraft genom
ökade communicationer gifva en con entrerad
handräckning åt redan bildade näringsgre¬
nar; än att ytterligare utsträcka odlingar och
skapa en vantmgt, tom man sedermera genom
ständige uppolfringar vore nödsakad att un¬
derhålla. Dessutom torde hvarken deportation
eller inländsk eolonisering tillräckligen försä¬
kra emot grofva brottslingars oväntade åter¬
komst.
Den kännedom af ämnet som Herr Fri¬
herre Skjöldebrand ovedersägligen måste äga,
låter likväl förmoda, att en deportation af nå¬
gre utomordentligt grofva brottslingar möjli¬
gen torde vara för tillfället nödvändig under
beredande af de anstalter som för framtiden
kunna anses med ändamålet mera eniige.
Bland de redan nämnde hufvudsakelige
fördelar af min plan, hvilka den ru anstälde
jemförelsen å nyo framkallar, är älven den,
9tt hela kostnaden för arrestanternes underhåll,
derigenom troligen alldeles skulle försvinna
från listan af Statsbidragen. Friherre Björn-
•tjernas upplysningar om d- portationskostna-
der tjenar i detta fall till motstycke.
För att så mycket tydligare ådagalägga
Den 12 Februarii,
att jag ej har uppträde, hvarken af fåfänga
att pråla med yttrande rätt, eller af en illa
förstådd skyldighet att såsom representant fram¬
föda en idée, utan annat mål än uppseendet,
och utan annan följd än glömskan, så lår jag
härmed tillkännagifva min allvarliga föresatts
att, i händelse at förslagets antagande, erbju¬
da mig att, utan arjvode, deltaga i utförandet
deraf, med ali den verksamhet som jag för¬
mår åstadkomma¬
jag förutser ganska väl de mechaniska
tvifvelsmål och de falska theoretiska uppställ¬
ningar som härvid kunna komma i fråga. För
att på en gång afklippa den tidsutdrägt sorn
derutaf möjligen kunde blifva en följd, och
i ändamål att skapa en öfverens'ämmelse i
sinnelag, oskiljagtig ifrån kraftfulla nationella
beslut, så tillbjuder jag mig äfven att på e-
gen risque förfärdiga en sådan machin, med
villkor af nödigt förskott, emot fullgod sä¬
kerhet, och hvilket förskott jag förbinder mig
att till fulla beloppet återbetala i händelse
machinen ej äger de af mig uppgifne egen¬
skaper.
Jag anhåller vördsammast att vid detta
memorials remitterande till vederbörligt Ut¬
skott måtte göras afseende på den gemenskap
detsamma äger med Grefve von EngeströmS
och Herr Friherre Skjöldebrands motioner i
samma ämne.
Den 12 Februarii,
N o 2.
Herr af Malmborg} Abraham:
Ifrån längre tid tillbakars har jag ansett
creditsystemet vara tillskapadt af otnedborge-
ligheten och begagnadt af obetänksamheten;
och Diseontsystemei, som åt sig utprässat år¬
liga vinster af 20 till 5o procent samt beredt
motsvarande förluster för näringarne och jord-
bruket, har verkat, art snart sagdt hvarje med¬
borgare blifvit förstörare och förstörd. För att
undvika bägge delarne har jag aldrig anlitat
och skall aldrig anlita någon Discont, ehvad
behofver ock kunna trycka mig. Efter denna
upprigtiga och högtidliga förklaring, hoppas
jag icke blifva ansedd för speculant på låne-
biträde utur någon Discont; hvarifrån jag tyck¬
te mig finna de betydligaste bankrutter hafva
härledt och sannolikt vidare skola härleda de¬
ras upprinnelse. Jag må då fritt yttra min på
fullkomlig öfvertygelse grundade tanka om
ifrågavarande såkallade straffränta till den blif¬
vande allmänna Disconten, sorn jag tycker
rätteligen böra få namn af privilegierad ökra»
re, om den, genom ett stadgande skall förkla¬
ras berättigad till 12 procents ränta för det
en gäldenär, sorn obetänksamt kastad i dess
härda händer, icke förmår på förfalloda-
gen betala ett der erhållit lån. Ett sådant
stadgande står i uppenbar strid emot allmänna
lagens helsosamma bud i 9 Cap. 6 §. Handels-
Balken, der det heter: ”Ingen tage eller läte
föreskrifva sig större ränta äa 6 för hundradet
Den 12 Februarii,
317
©m året; hvar som det gör eller tager ränta
på ränta, håfve förbrutit hela räntan, och tion¬
de delen af hufvudstolen till de fattige. Att
i ett land, där en så välgörande och för den
behöfvande skyddande lag finnes, vilja stifta
en annan, som berättigar en Corporation eller
inrättning, att rakt handla emot berörde lag,
tyckes åtminstone mig vara stridande emot all
rättvisa och billighet, då den synbarligen kan
leda till medborgares förstöring. Mig torde
tillåtas upplysa denna sanning genom följande
exempel: Örn A. på 6 månader får af B. låna
1000 R:dr eller hvad summa som hälst emot
6 procents ränta, som är den högsta en¬
skild man får taga; men B. inom 6 månader,
genom en vid lånets meddelande oförutsedd
händelse, kommer i trängande behof af sin ut.
lånte summa, som han då icke möjeligen kan
få på annat ställe, så torde han olyckligtvis blif¬
va nödsakad låna den i Disconten, der 6 pro¬
cents ränta jemte andra utgifter, som höfligt—
vis kallas douceurer till vederbörande, genast
afdragas, så att gäldenären får vidkännas me¬
ra tunga än ränta på ränta och måste tillika
lemna förbindelse, att inom 6 månader åter¬
betala capitalet med 12 procents ränta förden
tid, som derefter utan betalning förlöper. Han
underkastar sig dessa hårda vilkor, ehuru han
för sin försträckning icke fått douceurer eller
får räntan förr än med capitalef, som han gjort
sig förvissad återfå på förfallodagen och der¬
på grundat sitt hopp, att kunna å utsatt dag
betala sin skuld till Disconten. A. försum¬
mar likväl sin skyldighet att betala till B7
Den 12 Februarii,
sorn derigenom sättes ur stånd betala sin be¬
rörde skuld, derföre han då måste erlägga 12
procents ränta i Disconten, men får icke for¬
dra eller taga mera än 6' procent för sin for¬
dran hos A., som tilläfventyrs har nog rym¬
ligt samvete, att vilja uppehålla B. i sin rätt,
den han således måste i laglig väg utsöka j
hvarvid, genom gätdenärens krångel och un-
danflygter oftast går så långsamt, att helj år
förlöpa innan B. får sin fordran och under all
den tiden måste han för sin skuld till Djscon-
ten i brist af betalning, erlägga t 2 procent så¬
som straffränta och förlorar således sin lagli¬
gen betingade C procents ränta af A*
Jag bör till mensklighetens heder tro, att
ingen gifves som finner ett stadgande rätt¬
vist eller billigt, hvarigenom en medbor¬
gare oskyldigt kastas i ett sådant lidande, som
möjligen kan helt och hållet förstöra honom.
Lagstiftaren bör således vara omtänkt att ge¬
nom sammanstämmande lagar förekomma så-
dane missbruk. Uti förevarande fråga synes
mig detta icke kunna ske på annat sätt, än att
antingen alla eller ingen långifvare den må
vara enskild man eller Discont, bör hafva 1 ät—
tighst fordra eller taga så kallad straffiänta ef¬
ter förfallodagen. Om så stadgades vore la¬
gen, såsom den bör vara, lika för alla med¬
borgare. I annat fall måste den blifva skade-
lig och kunde då med billig harm anses li¬
ka oduglig, sorn den Apothekarens medicamen-
ter, hvilka endast duga för skomakare men
icke för skräddare.
Dta 12 Feiniar ii.
N:0 3.
Herr Hammar skjöld, Lorenzo:
Det uppkommer understundom, så väl i
afseende på Statshushållningen, som i philo¬
sophie och litteratur, vissa ämnen hvilka afen
esprit de mode nästan svärmiskt omfattas, och
mot hvilka att tala, är ett säkert medel, att å-
draga sig beskyllning för obscurantism. Lik¬
väl är detta en förökad påminnelse att icke för¬
hasta sig med afgörande! af dessa frågor, för att
icke et ■ blera fördom i stället för sanning, eller
förderf i stället för det gagn man åsyftar. Ett
af dessa ämnen är för närvarande Allmän Nä-
rigsfrihet, som ju mera häftigt påkallad, ju
mer bör blifva föremål för en mer betänksam
undersökning, innan Ständerne deröfver säga
sitt Ja »lier sitt Nej, För att i min mån upp¬
mana till denna betänksamhet, har jag upp-
trädt på min bänk.
Att de bestående Skråförfattningar i deg¬
sa delar äro föråldrade Och påkalla jemkning,
är oförnekt-ligt. Men är det nödigt och nyt¬
tigt, att aldeles upphäfva och afskaffa dem?
Denna fråga är mindre lätt att besvara.
Dertill torde kanske först fordras att un¬
dersöka, om ej inrättningen ‘ af dessa skrän står
i så nära sammanhang med det innersta ger¬
manska lifvet, med de öfriga uråldriga Euro¬
peiskt Monarkiska institutionerna, att skråin¬
rättningens upphäfvande ej möjeligen kan in¬
Den 12 Februarii,
verka på dessa institutioner och deras bestånd.
En noggrannare historisk, undersökning om
dessa skråns första uppkomst och utgrening,
torde derföre prseliminariter vara nödvändig.
Vidare, om det mäste medgifvas, som här
af ett par värde talare blifvit sagdt, att skrå-
författningarna varit nödvändiga till befordran-'
de af våra näringars uppkomst, torde det
vara angelägit, att undersöka om dessa närin¬
gar verkeligen redan vunnit den stadga, att
de kunna vara dem förutan, och likväl icke
löpa fara, att till sitt intet förfalla. Den re¬
gien, sorn gäller för hvarje får, att icke låta
bedraga sig af sin sons skenbara framsteg,
till att för tidigt släppa honom ur skolan,
torde äfven här för Statsmannen vara att be¬
betänka. Tillfället har förskaffat mig en, äf¬
ven på erfarenhet grundad, insigt om förhål¬
landet med ett yrke, som väl egentligen al¬
drig stått under skråtvång, nemligen Boktryc-
keri-handteringen , men i afseende på hvilken
författningarne om gossars läroår, om gossars
antagande blott i en viss proportion till Ge¬
säller o- s. v. voro, ända till år 1809 nästan
skråmässigt stränga. Nämnde år, dels upphäf-
des, dels mildrades dess författningar, och de
fleste Boktryckare funno sin räkning vid, att
drifva sina Verk nästan endast med lärogossar.
Följden deraf se vi, mine Herrar, dagligt för
ögonen, jemföra vi en bok tryckt nu, med nå¬
gon för 20 år sedan, skola vi nödgas medge,
att det nu mera knappt är möjligt, att få en
bok
Den 12 Felruarii.
32X
bok val tryckt i Sverige, en bok, der icke
sneda rader, ojämna marginaler och sud¬
digt tryck utmärka konstens förfalli Och skul¬
le det lyckas oss, att någonstädes få ett
skickligt arbete, något som närmar sig till det
från äldre tider, så måste det verkställas på
de två tre Officiner, hvilkas Patroner hafva,
som man kanske skulle vilia kalla det, den
pedantism, att så vidt d-t på dem ankom¬
mer, iagttaga den gamla ordningen. Jag skulle
allt för mycket misstaga mig, om ej detta
exempel i någon mon bör anses upplysande
och kanske varnande. Slutligen torde det äL
ven böra noga undersökas, om in>-d skråns
upphätvande, vi dock kunna vara försäkrade,
att med alla våra förnödenheter blifva forsed»
de. Sjelfva London, då fråga der var om
upphäfvande af det såkallade näringstvånget,'
bief ju utan både kött och bröd? Kan man
vara fullt säker om, att detta icke också skul¬
le hända Stockholm? ifall icke en viss dass
medborgare, genom försäkrandet om vissa för¬
måner, förbundes till skyldigheten att hålla
nämnde varor i tillräcklig mängd allmänheten
tillhanda.
Äfven torde det vid denna fråga böra
tagas i beräkning, att på åtskilliga orter i
Tyskland, der skrän varit upphäfna, hafva de
åter blifvit upprättade I sjelfva f rankrike, der
de under Revolutionen undanröjdes infördes de
åter, med vissa modificationer, under Napoleona
regering. Det torde alltså få antagas, att i
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. I Band. 21
322
Den 12 Februarii,
dessa inrättningar finnes något som talar för
dem.
En värd talare, Herr Grefve von Platen,
har under något af de föregående Plena sagt,
att vi icke böre låta hänföra oss af vördnaden för
det gamla. Anmärkningens rigtighet kan icke
bestridas; men lika sannt är, att vi icke hel¬
ler böra låta hänföra oss af lusten för det nya.
Jag tilltor mig icke, att kunna försvaga ett en¬
da af de skäl, som blifvit anförde emot skrän,
men som jag tror att ingen sak bör ses ensi¬
digt, har jag anfört de skäl jag vet, som kun$
na tala för dem, icke i annan afsigt, än att le¬
da till nogare begrundande af saken, innan man
öfver den stadgar sitt beslut. Och detta är o-
nekeligen angeläget, då det icke kan nekas,
hvad i ett nyligen utkommet arbete säges:
”denna näringsfrihet, en gång medgifven, skall
antingen uppdrifva de Svenska handtverkeri-
erna till en förut okänd höjd, och öppna en
mängd flitiga händer tillfälle, att på ett he¬
derligt och lönande sätt bereda sin bergning,
eller också, i och med tusende agtningsvärde
medborgares ruin, förorsaka näringarnes totala
förfall; men hvilkendera följden det fattade be¬
slutet kommer att hafva, torde icke så lätt på
förhand kunna afgöras.
N.-o 4.
Herr af Uhr, Carl David:
Då Herr Grefve De la Gardie, i egenskap
Den II Februarii.
32S
af Skånska Stenkolsverkets Styresman, fästat
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet vid
verkets närvarande förlägenhet och förklarat,
att intressenterne i detta bolag, hvarken vittja
etter tro sig bora uppoffra något vidare af egen
förmögenhet till detta verks fortgång och drift,
6amt derjemte föreslagit tvenne alternativer,
hvarigenom arbetet utan förlust för Bolaget
skall kunna fortsättas: antingen att Staten in¬
löser hela verket, med fulla inventarier, till
samma pris, som det vid 1818 års Riksdag
erbjöds nemligen 250,000 R:dr Banco, dock med
befrielse för intressenterne, att återgällda de
51,000 R:dr som Bolaget efter den tiden af
Statsverket fått lyfta emot förbindelse att uppfyl¬
la vissa dervid fästade villkor ; eller också att
Riksens Ständer ville förunna Bolaget åtskili¬
ge nu föreslagne förmoner hvarigenom intres¬
senterne skulle blifva i tillfälle, att sjelfve fort¬
sätta arbetet, anhåller jag ödmjukeligen att
härvid få yttra några ord.
Jag förbigår ali pröfning af rättvisan el¬
ler rättare sagt billigheten för Bolaget, att
icke återgällda det af Statsverket sedan sista
Riksdag erhållne understöd. Jag vet att Bo¬
laget, enligt förmåga, sökt fullgöra sine der¬
med förenade förbindelser, och instämmer ger¬
na uti de af Herr Grefve De la Gardie anför¬
de skäl, att den om våren 1820 inträffade
vattenåder uti en Ortdrifning till Charlotta*
Schacht orsakar betydeliga förhinder, uti full¬
görandet, af det föreskrifne arbetets fortgång;
men jag är äfven öfvertygad, att om Bolaget
324
Dsn 12 Februarii.
vid nämnde tid, ägt större förmåga, så att Ång-
imchiner med tillräcklig kraft och på korta¬
re tid än som skedt, kunnat sättas i verksam¬
het, så hade följderne af detta vattentillopp,
ingalunda blifvit så hinderlige för afsänknin-
gen af Ryds Schacht som det nu vill synas.
Och enligt den kännedom jag på stället kun-
nät inhämta, får jag tillägga att otillräcklige
Capital från verkets första början, hvilket för-
orsakat att angelägna arbeten icke nog hastigt
och icke alltid på deras rätta tid kunnat verk¬
ställas, hvaraf följden varit, att den påräkGa-
de effecten stundom förfelats, troligen mera än
någonting annat ådragit verket betydliga för¬
luster, samt för intressenterne aflägsnat den
vinst, sorn i annat fall med säkerhet kunnat
påräknas.
Af de motionen åtföljande Bilagor in¬
hämtas, att hela kohlförsäljningen vid Sten-
kohlsverket, per medium för de 4 sista åren
endast utgjort 57,587 Tunnor; men deraf upp¬
lyses icke, om denna låga försäljning, varit
en följd af en deremotsvarande minskad bryt¬
ning eller härrört af brist på afsättning, hvil¬
ken sistnämnde omständighet, jag icke har
anledning förmoda. Jag vet emedlertid atf un¬
der den föregående perioden både uppfor¬
dring och försäljning vissa år uppgått till vi¬
da större belopp, och d?t måste så förhålla
sig, om icke förlust vid en så beskaffad rö¬
relse skall uppkomma.
De hufvudsakligaste omkostnader vid dy¬
lika Gtufve-arbeten, bestå uti vattnets undan¬
Den 12 Februarii,
325
hållande på större djup. Dertill erfordras
dyrbara Ångmachiner, hvilka året igenom
måste hållas i gång; och det faller sig klart
att dessa allmänna omkostnaden fördelade på
ett större eller mindre qvantum kohl, på tilL
ex. 60,000 eller 2 å 300,000 tunnor, skola å-
stadkomma högst olika resultat. På samma sätt
förhåller det sig äfven med kohlens brytning.
Samma personal kan framskaffa ganska olika
qvantiteter, i mon hvaraf brytningepriset stiger
eller faller; och som detta sluteligen bestämmer
kohlens värde vid försäljningen, så befordras
eller försvåras i samma förhållande varans af¬
sättning och begärlighet.
Jag vet att äfven att Stenkolsverket vissa
år lemnat en icke obetydlig behållning eller
utdelning åt interessenterne, ehuru det hela,
enligt hvad man hördt, slutar sig med för¬
lust; och jag föreställer mig att ett annat för¬
hållande icke kati vara att förvänta.
Den nu öfverklagade förlägenhet och svå¬
righeten för Bolaget att längre fortsätta Gruf-
vedriften, bevisar egenteligen icke annat, än
att Bolaget från början ingick i detta företag,
utan tillräcklig fond. Det kan således icke
väntas, att Bolaget utan allt för stor känning,
skall kunna uthärda de förluster, som vanligen
åtfölja företag af så stor omfattning, och det
blir i sådan belägenhet icke möjeligt, att efter
någon hel och sammanhängande plan fullfölja
ett så vidsträckt arbete.
Genom besparingar föreskrifne af bristan¬
3*6
Den 12 Februarii.
de förlag, uppskjutas i det längsta vissa oundvik¬
liga arbeten, eller också verkställas de ofull¬
komligt. Ändtligen kunnadeicke länngre undvi¬
kas, och följden deraf blir alltid, en mång^
dubbelt större kostnad, än den ett sådant ar¬
bete i rättan tid företagit skulle hafva med-
fördt.
Jag tror mig icke fela i skyldig aktning
för Stiftaren af detta för Fäderneslandets nyt¬
tiga och hedrande verk, då jag påstår, att
tillgångarne ifrån verkets första början, icke
varit väl beräknade emot behofven, samt att
derutinnan igenfinnes hufvudorsaken till ver¬
kets närvarande ställning. Att detta oagtadt
rörelsen intill närvarande stund kunnat fort¬
sättas, är det säkraste bevis, att ganska betyd¬
liga resourcer der på stället förefinnas, samt
att om, dessa med en mera samlad kraft kunj
de framkallas, skulle Skånska Stenkolsverket
snart erhålla ett annat utseende och för dess
ägare frambringa helt olika resultat.
För egen del skulle jag önskat, att Bo_
laget jemte underrättelse om närvarande behof,
tillika hade meddelat mera fullständige upp¬
lysningar, om verkets ställning i öfrigt, dess
verkliga tillgångar af så väl kol, sorn andra af
naturen der nedlagde rikedomar af eldfasta le¬
ror, i godhet (äflande med de bästa utländska,
samt variationer af der förekommande Sandstens-
sorter, hvilka säkerligen en gång med ringa
kostnad, skola begagnas till flerfalldiga indu¬
striella företag; men då sådant icke skedt, och
Dm 12 Februarii.
327
det Utskott till hvilket frågan nu kommer
att remitteras, utan vissa föregående upplys¬
ningar, troligen icke kan ingå i någon huf-
vudsakelig pröfning af ämnet, eller till Rik¬
sens Ständer meddela något fullständigt utlå¬
tande derom, vågar jag ödmjukeligen hemstäl¬
la om icke Bolaget, innan ämnet till vidare
handläggning förekommer, kunde anmodas, att
skyndesamt meddela följande upplysningar nem¬
ligen :
1:0. En Specifique uppgift på hvarje sort
kol, som årligen uppfordrats och försålts från
Verkets början till närvarande tid, uti serkihe
columner utvisande, försäljning inom och utom
riket, samt huru mycket kol, somför ångma-,
chinerne dessutom blifvit användt.
2:0. Den vinst eller förlust, som på hela
rörelsen enligt räkenskaperne visar sig för
hvart år serskilt.
3:0. Försäljningspriset af hvad sort kol
vid Grufvan för hvart år.
4:0. Kolflötsernes mäktighet, samt de på
grund derå gjorde beräkningar af koltillgån¬
gen, inom det genom borrning redan under¬
sökta fälltet.
5:0. På huru 6tor areal borrningsförsöken
fortgått, samt på hvad djup.
6:0, Om afsättning å eldfasta leran de
328
Deri 12 Februarii.
sednare åren betydligen tilltagit, harn mångå
tunnor årligen kunnat försäljas inom och utom
landet, samt priset derå.
70. Hvilka omständigheter egenteligen
vållat vinst eller förlust, då olika år med hvar¬
annan jemföras.
Dessa uppgifter kunna af Verkets räken¬
skaper snart inhämtas, och Utskottet blir deri¬
genom i tillfälle, att på säkrare grunder stadga
sin öfvertygelse om billigheten af Bolagets nu
gjorde framställning, till ledning för Riksens
Ständers slutliga utlåtande, och gör jag mig
på förhand öfvertygad derom, att det beslut
som då fattas, hufvudsakligen skall åse Skån¬
ska StenkolsVerkets framtida upprätthållande
och bestånd.
N:0 5.’
* Grefve Löwenhjelm, Carl Axeli
Uti ett föregående Plenum har Herr Ham¬
marskjöld gjordt motion, som enligt min öf¬
vertygelse förljenar den mäst deltagande upp¬
märksamhet.
Frågan huruvida en rättvis lagstiftning
kan tillåta enskilte penningeinteresset att på¬
föra en ouppfylld återbetalning samma straff,
som endast tillhörer de grofsta brott, är vig¬
tig, och har i sednare tider utgjort föremålet för
så väl Americanska och Engelska, som ock
Den 12 Februari!.
329
Franska lagstiftares undersökningar. Uti Eng¬
land och Frankrike har ännu icke mig vetter»
ligen något beslut fattats i denna del; och torde
detta kunna tillskrifvas de politiska hvälfnin-
gar, som absorberat alla både physiska och
moraliskt krafterna, och således icke lemnat
rådrum att med behörigt lugn öfverlemna sig
åt förbättringar uti den civila lagstiftningen.
Ostridigt är det å ena sidan att ägande¬
rätten behöfver all lagens skydd, och att all¬
männa crediten, så angelägen att rotfästa i lan¬
det, lider af hvarje strafflöst jäckad förbindelse.
Men månne derföre lagens stränghet bör
gå ända därhän, att för en obestämd liten sum¬
ma sätta den ena medborgaren till herre öf¬
ver den andras frihet, sedan den redan satt
honom uti full besittning af hans egendomP
kan och bör förlusten af hvilken penninge-
summa som helst, icke frånrötvad, utan fri¬
villigt utlånad, anses böra ersättas med den
skyldiges lifstid häktande? ersättes den ock
dermed ?
Blifver skulden ej deraf ersatt, så är stad¬
gandet utan ändamål: och är den ådömde för¬
lusten af fiiheten icke i billighet motsvarande
den åstadkomne penningeförlusten, så är lagen
orättvis: ty grunden för all lag är, att det å-
dömda ansvaret skall stå i förhållande till den
gjorda skadan. Här åter kan en skuldsedel
uppå 10 R:dr medföra, vid ouppfyld betalning,
samma påföljd som en skuldsedel uppå en mil¬
330
'Den 12 Februarii.
lion. Ja tvärtom, den som är skyldig stora
summor, ser man sällan föras till häktet, och
deremot den som brustit i mindre skuldför¬
bindelser, oftast blifva ett offer för fordrings¬
ägarens hårdhet.
Det synes som hade lagstiftaren varit allt¬
för partisk i sina bemödanden att freda den
ägande för alla förluster, och nog sträng mot
den som icke af öfverdåd eller af illvilja för¬
stört andras egendom, utan som endast sedt
sin lycka brytas af ödet.
Å en annan sida så erkännes det att ä-
ganderätten och allmänna crediten behöfva la¬
gens hägn och biträde: och att der en utgif-
ven skuldförbindelse saknar bindande kraft,
der i, försvinner ock förtroendet medborgare
emellan som utgör samhällets starkaste lifskraft.
Men månne intet en medelväg finnes, som
kunde tillfredsställa rättvisan, utan att urarta
till barbari? Denna medelväg har man trott
uti andra länder skulle finnas uti fastställan¬
det af en viss tid af år, nog lång att betaga
den lättsinnige eller oredlige, som endast ville
tillskantsa sig andras ägodelar, all nytta af en
slik uträkning, och nog korrt för att icke för*
vandla en sådan bestraffning till lifsstraff, el¬
ler betaga den olycklige allt hopp att återfå
en frihet, sorn han icke gjort sig skyldig att
förlora.
Huru kär är icke friheten mine Herrar!
Den 12 Februarii.
331
kan denna uppvägas af hvilken summa som
hälst? och om den deraf kunde uppvägas, är
det väl i ett häkte, som den olycklige bysatte
kan äga den verksamhet, den arbetsamhet
som skulle föra till det enda rättvisa målet
fordringsägarens förnöjande?
Jag kan icke derföre godkänna Herr
Hammarskjölds förslag, att den skyldige skul¬
le med arbete hos fordringsägaren återgälda
sin skuld : l£tt slikt stadgande kan medföra
flera olägenheter och dessutom förnärma an¬
dra fordringsägares lika billiga anspråk på
ersättning. Aut in cere ant in cuto säde fordna
Rommerska lagen. Men huru den frihetsäl¬
skande Romaren behandlade sina skuldenä-
rer, derom vittnar historien, och det gifver
föga hog att biträda samma lagstiftning.
Högloft Ridderskapet och Adeln lärer
säkert inse huru vigtig och huru ömtålig den¬
na del af civila lagstiftningen är. Det är för öfrigt
alltid lättare att angifva det felaktiga, än upp¬
gifva botemedlet, och för min del saknar
jag alla de kunskaper, som dervid kunna väg¬
leda mig. Jag ölverlemnar derföre desse mi¬
ne tankar till dem af Högloflige Ridderskapet
och Adeln, som med en djupare lagkunskap,
förena alla de egenskaper, som tillhöra den rätt¬
vise och skarpsynte lagstiftaren.
Jag anhåller vördsamt att detta mitt
memorial får åtfölja den af Herr Hammar¬
33»
Den 12 Fehruarii.
skjöld väckte motion till vederbörande Ut¬
skott.
N:o 6.
Herr Hammarskjöld, Lorenzo:
Bysättningsrätten är, i Europa åtminstone
— ty om den i någon af de gamla österländ¬
ska monarchierne var i utöfning, känner jag
icke _ först i Rom uppfunnen Den passade
också dessa af en Varginna fostrade Aristo-
crater, som för sin lo«.alism och helgden af
sina Imagines uppoffrade mensklighetens dju¬
paste känslor och trampade de heligaste for¬
dringar under fötteme. Hos de mera humant
bildade Grekerne, hvilkas Statsförfattning, ja
hela lif var gruridadt på den inbördes agtnin-
gen för hvarandras frihet, fanns icke denna
rätt. Den ena medborgaren kunde icke der,
för bristande betalning af en skuld på förfal-
lodagen, beröfva en annan medborgare sin fri¬
het och i och dermed Staten gagnet af hans
arbete och hans duglighet. Men ödet ville,
att sedan Rom, såsom yttre magt fallit till
grus, skulle dock detta samma Rom länge
herrska öfver sina besegrare, genom sitt språk
och sin lagstiftning. Ur denna lagssiftning,
länte, vid medeltidens slut, de Italienska köp-
städernes ockrande Judar bysättningsrätten, för
att, medelst den, göra det öfriga Europa skatt»
skyldigt till deras Lombarder. Från handels*
förhållanderna har bysättningtvånget således
öfvergått till andra förhållanden och från vex-
Den 12 Februarii.
533
elsluten till öfverenskommelser om lån på re¬
vers, Handeln fordrar, jag medger det, ett
fastare förlitande, Och, då det ligger i handelns
natur, att endast räkna på contant realitet, ej
på hederns och caracterns, så fordrar handeln
en starkare yttre garantie, hämtad från ett
hårdare yttre ting. Växelrätten har också ali»
tid varit strängare och snabbare än någon annan
executiv rätt. Men det är icke om bysättning
i följd af växel, utan om bysättning i följd af
revers jag har talat. Jag bär nemligen icke
förnummit att det är handlande, insatta för O'
accepterade vexlar sorn fylla Gäldstufvorna
och Slottshäktena. Den handlande har fler-
faldiga medel i sin hand till räddning, liksom
han Tiar flerfalldiga utvägar att draga vinst af
det capital han lånar. Men den fattige, in¬
gen fastighet, ingen reel egendom ägande
embetsmannen, handtverkaren och fabrikanten,
som nödgas söka 6ig lån för att afbörda sin
skatt till kronan, eller för att skaffa sig me¬
del att i sin anletes svett tjenande andra, be¬
reda sig ett knappt bröd, han kan icke ock¬
ra med det pund han får låna, han köper in¬
gen växel, utan han måste skaffa 6ig den
summa han behöfver mot revers eller skuld¬
sedel. Och dermed skall han äfventyra att
beröfva? sin frihet, att stängas från möjlig¬
heten att till afbördände af sin skuld, använda
den enda realitet han äger; sin arbetsförmå¬
ga? är detta Christel!gt? är det billigt? Han
akall betala Sin 6kuld på förfallodagen, säger
man, så slipper han bysättning. Nå väl! Den
lycklige, som i närvarande betryckets dagar,
33*
Den 12 Februarii,
vid alla tillfällen med full säkerhet kan räk¬
na på, att få in de summor han behöfver och
väntar, och den som kan säga sig att detta
påräknande aldrig slagit honom felt, den lyck¬
lige må på den arme af SlottsCancelliet döm¬
de, kasta den första stenen.
Det har blifvit sagdt, att om bysättnings-
rätten borttages, skulle ingen mera kunna få
låna. Det fägnar mig att detta icke blifvit yr-
kadt af egentlige capitalister, ty annars skulle
detta kunna väckt misstankar, att desse min¬
dre vilja återfå sina crediterade penningar än
de önska sig tillfälle att chicanera och göra
en medborgare olycklig. Om utmätningsrätten
skarpes, om verkställigheten deraf göres snab¬
bare, eller om långifvaren får en utkräfvelig
anvisning på låntagarens arbetsvinst, så harju
den förre vida större säkerhet för sitt capital ,
än han har vid bysättningsrätt, då exempel skul¬
le kunna namngifvas, på personer, sorn häl¬
dre skulle låta sätta sig i häkte, än de genom
sin flit vilja afbetala sin skuld. Och den må.
ste visserligen vara ganska illa känd, hvars
försäkran om redlig vilja att betala, icke skul¬
le kunna skaffa honom lån. En hög grad af
oordentlighet eller opålitlighet i caracteren må¬
ste förut undergräft hans förtroende. Jag åbe¬
ropar mig RiksDiscontens exempel, som så vidt
jag vet, ytterst sällan begagnar bysättningsrät*
ten, och dock vöre att önska det hvarje privat
långifvare, lika säkert kunde drifva in sine ut-
lånte penningar som RiksDisconten. Skulle
åter några ynglingar, nyss inträdde på Em-
Den 12 Februarii.
335
betsmanna-banan vid något af de Verk , då
chicanen att hafva varit bysatt, medför tjen-
stens förlust genom bortovaron af bysätt-
ningsrätten, hindras ifrån att ruinera sig e-
mellan procentares händer, hindras att göra
lån till okändt belopp för sina slägtingar och
camerater, som dessa nödgas betala för att
som man säger, sauvera namnets eller uni¬
formens heder j så ser jag icke att något ondt
dermed vöre skedt. Ett så beskaffadt förmyn¬
derskap må väl Staten åtaga sig för sina un¬
ga oerfarna söner.
Dessutom är denna bysättningsrätt i Sve¬
rige, ännu icke hundrade år gammal. Den är
en af de många härligheter, som vi härmat ef¬
ter utlänningen. Före 1756 , fanns den icke
här i landet: och månne man icke fick låna
ändå? Med afskaffandet af detta barbariska
bruk, skulle vi således ju blott återgå till det
som är och blir det bästa, redligt förlitande
på Svensk manna ära och tro.
Deremot är det stadgande, som gaf lån¬
gifvare rätt till låntagares arbete ganska gam¬
mal hos oss, fastän i senare tider till sin kraft
och verkan suspenderad. Jag skulle alltså be¬
gå en orättvisa mot Riksens Ständers Lagut¬
skott, om jag icke tilltrodde så upplyste och
lagfarne män, förmågan att kunna reglera stad¬
gandet om rättigheten till låntagares arbete
pch vinsten deraf, att, utan att den ena med¬
borgaren gjordes till den andras slaf, långif*
336 Den i5 Februarii,
yarens säkerhet om successiv betalning dock
blefve betryggad.
Bilagor
tili PleniProtocoIlet för d. i5 Februari!»
No 1.
Herr Stjernstam, Ludvig :
Det ämne åt hvilket jag vågar utbedja mig
Höglofl. Ridderskapets och Adelns uppmärk¬
samhet är så vida af vigt, som det rörer nå-
gra och tjugutusen menniskors hälsovård. Hal¬
lands Län, utst»äckt på Rikets vestra kust,
innehåller från Götheborgs till Christianstads
Lånegräns 18 mil i längden, med en bredd af
3, 4 i 5 mil Hulvudorten Halmstad, der
ProvincialLäkaren har sin station , är såsom
vetterligt, belägen i Länets södra del. Länets
norra del, på ett varierande afstånd från Halm¬
stad af 14 13, 12, n till 8 mil, hvars stär¬
ka befolkning väl också enligt naturens ord¬
ning icke mindre än andra orter i Riket må¬
ste erfara sjukdomars allmänna verkan, kanner
deremot läkaren, blott till namnet, men 6å myc¬
ket mera saknaden af honom, i förening med
omöjligheten att på dagsresors afstånd kunna
anlita
Den 15 Februari!,
anlita hans biträde. Detta förhållande är o*
bestridligt, likasom de härifrån sig härledande
olägenheter och bekymmer för Norra Hallands
hela folkstock vid minsta eftersinnande ligga
för öppen dag.
Halland är indeladt i 3:ne Jurisdictioner,
den södra, medlersta och norra. Den först¬
nämnde omsluter hufvudorten och hjär således
en lätt tillgång för Läkarevård. Den medlersta,
inom hvars teritoir Warbergs stad och fäst¬
ning är belägen, saknar icke eller denna för¬
mån, dels emedan der alltid finnes en Slotts-
och StadsLäkare, dels emedan i svårare fall Pro-
vincialLäkaren utan särdeles tidsutdrägt kan till¬
kallas, oberäknadt att denna del af Länet i an¬
seende till härinom varande städer, Falkenberg
och Warberg samt ett större anta! possessionaten
erbjuder tillfälle för enskild iäkarepraktik. Ett
vida skiljagtigt förhållande inträffar med Hal¬
lands norra Jurisdicti.n; ehuru densamma in¬
nefattar en ganska betydlig folkmängd, som
längesedan kunnat göra ett rättvist anspråk,
på enahanda helsovård med andre delar af ri¬
ket har likväl ortens väntan, att i detta vig¬
tiga h änseende mötas af Regeringens icke o-
påkallade uppmärksamhet hittills förblifvit
fruktlös.
Jag kan icke föreställa mig att provincial-
Läkare äro anställde och på Rikets stat upp¬
förde endast för att figurera vid möjeligen in¬
träffande smittosamma farsoter, eller för att i
Bil. till Ridd, 0. Ad, Pr. 1 Band. 3 2
338
Den 15 Februarii,-
Länets residens handhafva styrelsen af’ de
under Seraphimer-Gillet bestående inrätt¬
ningar för sjukvården. Jag har trott att en
landsfaderlig omsorg för folkets helsa icke bör
sträcka sig blott till åberopade allmänna fall,
utan att denna omsorg närmast vinner sitt vär¬
de likasom sin ijufvaste belöning, då den vid
alla inträffande sjukdomstillfälligheter erbju¬
der en latt tillgängelig läkarevård. Regeringen
har också genom flere, tid efter annan i ser¬
skildta Län vidtagne messurer, visat sig utgå från
denna åsigt. Att deremot norra delen af Hal¬
land under långa tider saknat hvad i detta
hänseende med lika rätt varit att förvänta
deraf må man lika så litet draga den slutsatts
att ortens innevånare icke hafva behof af ett
närmare läkarebiträde, som dm att folket med
liknöjdhet upptager den brist som häri sig
företer. Den vissa bekymrande följden är un¬
der ett sådant förhållande, att åt ett ovisst
öde nödgas anförtro utslaget emellan hopp
och fruktan. Då endast genom känbara upp¬
offringar och besvär, kanske ock för sent lä¬
karen måste på annan ort sökas inser man lätt
att allmogen häldre lemnar den sjuke åt För¬
synens skickelse, ån underkastar sig kostna¬
der af nämnde art. På sådant sätt skingras
mången husfader och husmoder i förtid från
den dem omgifvande affödaj på sådant sätt
skördas äfven denna undan den framtid, då
Staten kunde påräkna dess krafter och verk¬
samhet.
Hvad jag nu haft äran framställa inne¬
Den l5 Februarii.
559
fattar en sann målning af läkarevårdens till¬
stånd i den ort der jag snart i i är varit or¬
dinarie Domare. I denna egenskap, så väl
som i många enskildta fall, kan jag vitsorda
det ytterliga bekymmer och de olägenheter
som ifrån brist pä en hastigare Och mindre
kostsam läkarevård äro oskiljaktige.
En hel allmänhet synes likväl rred största
fog påkalla vidtagande af en dylik anstallt.
Ortens innevånare hafva ock uti allmänna Soc¬
kenstämmor påyrkat denna medborgerliga
rätt, samt ålagt sine representanter, att in-
lör Riksens Höglcfl. Ständer frambära 24,000
menniskörs i detta fall högst bekymmersam¬
ma belägenhet. Då jag inför detta hus un¬
derstödjer ortens klagan, måste j?g likväl al¬
deles aflägsna mig ifrån Herr Wulffrats i mån*
dagsPlenum väckte motion om en läkares sta¬
tionerande i Warberg. Det skulle visst icke
vara mig emot om Warbergs stad och district
deromkring ännu kan bekomma flere läkare;
men af redan åberopade skäl tror jag berör¬
de motion icke förtjena ringaste afseende. För
den aflägsnare delen af norra Halland och den¬
na är den mest befolkade, vore det ändamåls-
löst och utan all nytta att stationera läkaren
i Warberg, dit mängden af ortens innevånare
hafva ,5, 6 och 7 mih Deremot brafver dt t
geografiska läget ovilkorligen att läkaren sta¬
tioneras i Kungsbacka som är oitens medel¬
punkt, hvarifrån han med lika lätthet som
njrtta, kan gå allmänheten tillhanda, och hvar¬
est nyligen är etablerad! ett Apothek, sorn
Den 15 Februarii,
ej mindre för kringliggande ortens behof och
båtnad, än för inrättningens fortfarande, ound-
gängeligen fordrar, att läkaren stationeras der,
och icke annorstädes. Herr Wullfrats ofvan¬
nämnda motion står således helt isolerad, ty
norra Hallands läkarevård kan likt litet utgå
ifrån Warberg, sorn från Halmstad. Den måste
inrymmas inom en sjelfständig verkningskrets,
utan beroende af, eller samband med det öf¬
riga länet, så framt orten eljest skall komma
i åtnjutande af någon väsendtlig läkarevård.
Dit hörer äfvenväl, att vid påkommande till¬
fällen anställa besigtningar och meddela at¬
tester öfver yttre skador. Blott i detta afse¬
ende har den sårade, den lam- och lytislag-
ne en billig fordran å den lättare tillgång till
läkaren, som kan lindra hans lidande och in¬
tyga ett yttre våldä sanna beskaffenhet och
verkan, på det Domaren, då lagen i hvarje
dylikt fall skall tillämpas, äfven må hafva den
tillförlitligare visshet om förhållandet, än af
okunnige vittnen kan stå att ernå- Att nu i
hvarje sådan händelse uppleta läkaren på fle¬
re mils afstånd, att i vådans ögnablick icke
anträffa honom: att sjuk och utmattad föras
fram och åter, om äfven under den blidaste
årstid, äro påtaglige olägenheter, som fordra
ett rättvist afseende. Genom läkarens statio¬
nerande i Kungsbacka, undanrödjas alla dessa
olägenheter, så väl som den i medico legala
mål hittills existerande långsamhet; äfvensom en
icke obetydlig besparing i rese- och dagtra-
ctaments-kostnader vid döda kroppars besigt¬
ning, vid mönstringar af Beväringsmanskapet
Den 15 Febrttarii.
34-1
och vid öfrige allmänna läkareförrättningar
vinnes.
Af alla dessa nu anförde grunder och de
flere vid ett nogare skärskådande af ämnet
sig framställande omständigheter och förhål¬
landen, får jag vördsamt och ödmjukast yrka
antagandet på stat af en ProvincialLäkare för
norra Halland med station i Kungsbacka, samt
anhålla om remiss häraf, till ej mindre all¬
männa Besvärs- och Oeconomie- än StatsUt-
skotfcn, till den åtgärd som på dem hvarde¬
ra ankommer.
N'0 2.
Herr af Dar elli, Isac :
Sedan tjensthjonens flyttningstid blifvit
ändrad ifråu den 1 til! den 24 October, är äfven
angeläget att ändra Upsala höstmarknad från
den 1 till den 24 October och Norrtelje höst¬
marknad från den 10 October till den 3 No¬
vember} Ty nästan hvar husbonde, i norra
delen af Stockholms, största delen af Upsala
och östra delen af Westmanlands Län, hvars
arbetsfolk och tjenare färdas till dessa mark¬
nader, måste eljest nu som förr, betala deras
sommarförtjenst och årslöner den 1 October
och sedan sakna deras händer nära 3 veckor
i stället för tillförene en vecka Dessa mark¬
naders framflyttning till ofvannämnde dagar
blefve i synnerhet nyttig för de tjenande som
3#
Den I <j Februarii,
gifta och bosätta sig otti hosten: ty de kunna svår¬
ligen, dessa veckor skaffa rum och föda åt de
kreatur» de i marknaderna behöfva köpa, förrän
de få tillträda sina nya boställen. Allt hvar¬
före jag ödmjukeligen anhåller om detta me¬
morials comtnunicerande med de öfrige re-
spective Stånden Och remitterande till veder¬
börligt Utskott.
N o 3.
Herr af Barelli, Isac:
Ödmjukt memorial,
Innehållande en enkel financeplan, som lätt
kunde verkställas, utan att röra Bankens dyrbara
silfverfond, som utan rubbning i myntfot, eller
minskning i rörelsecapitalet kunde gifva for¬
dringsägare och skyldige lika fördel och kun*
de afhjelpa penningeoredan och förlägenheten
: både näring och handel.
FÖrutsats.
Man borde allmänt anse för axiomatikt
eller oemotsägligt: 1:0. Att Sverige icke nu
äger tillräckeligt silfver till rörelse-capital.
2:0. Att om Banken skulle nu realisera, det
blefve en operation som, inom några år, må¬
ste omgöras. 3:0. Att, om en sådan realisa¬
tion eller egentlig bankrutt, skulle förklaras
till 120 skiliings Cours, de skyldige blefvo
mycket lidande och alltförmånga hushåll yt¬
terligare förstörde3 att, omden skulle förkla-
Den I5 Februarii,
343
ras till I44> de fordringsägande blefvo något
lidande, och att, i begge fallen, rörelsecapiia-
let blefve för litet, och att Bankens silfverfond,
förr eller senare, skulle medtagas i synnerhet
som en stor del af Bankens skuldsedlar finnas
utom riket. 4;o. att vår utländska handel nä¬
stan endast är ett varubyte, hvartill föga for¬
dras silfver, och en handel hvars debet och
credit, icke kan, på någondera sidan, gifva
betydligt saldo. 5:0. Att till vår inhemska
handel och till all rörelse inom landet, ännu
mindre fordras silfver j men hälst en enda
sort myntsedlar till ett stadgadt, snarare små¬
ningom förökadt än minskadt Capitalbelopp,
svarande mot rikets folknummer och produ-
ction. 6:0. att jordbruket, grunden för ali
näring och handel, i anseende till de arbetan¬
de, mera rätta sig efter sedlarnes qvantitet ä
qvalitet. n
Anmärkning. Detta axiom kunde sy¬
nas en paradox för de oerfarne, men hvar¬
je landtman vet, att det är omöjligt minska
folklöner och dagspenningar efter myntets vär¬
de, ty största delen af legofolket sofver hel¬
dre än gör något gagn, emot en i deras tan¬
ke minskad daglön. T. e. nu de år, då
spannemålen gä It mindreän hälften mottillförene
har det ökat många husbönders svåra lidan¬
den med FilialDisconternes fall den mäst to¬
tala missväxten, undsättningsbetainingen, StadsJ
vahrors bibehållna priser, och lika dryga ut-
skylder, att äfven riödgat* gifva arbetsfolket
lika lönevilkor och dagspenningar, om jor¬
dens häfd skulle underhållas. Åtminstone
344
Dea i5 Februarii.
borde vid hvarje markegångssättning, som-
mardagsverket alltid bli 1 va af rågtunnans
pris i länet; ty med 24 sommardagsverken,
bör en tunna råg förjenas. Nu kan den för-
tjenas med mindre än 15, och händerna för¬
blifva overksamma de 9; och 7:0. Att skadan
för jordbruket således blefve oberäknelig vid
all |slags realisation, då silfret icke är till¬
räckligt att intaga sedlarnes ställe ^ utan des¬
sas rabatt.
Anmärkning, Om likväl skulle fordras be*
vis af erfarenheten, äro några ännu lefvande,
som kunna minnas i hvilket djup af elände
riket störtades vid 1767 års realisation eller
financeoperation, med 60 procents rabatt, vid
hypothek af koppar. Flera lefva som minnas
huru 10 år derefter, en börjad gynnande con,
junctur olyckligt förändrades, då ny realisation
skedde med 100 procents rabatt, vid hypo¬
thek af upplånadt silfver; och många kunna
erindra sig den tid, då, i följd af 1788 års
krig, det gångbara silfret försvann och Riks-
gäldssedlarne skapades under Ständernes ga-
ranties utan minsta annat hypothek. Första
felet var i sistnämnde nödvändiga och nyttiga
operation: Att Riksgäids-Contoirets obliga¬
tioner i begynnelsen utgåfvos med 3 procents
löpande ränta, hvilken, då den indrogs, ver¬
kade vidrigt på opinionen, Andra felet var
att denna nya sedelstock, i synnerhet efter
Riksdagen 1792, ökades icke allenast tili
Fahnhjelmars och Långråckars dödande, utan
äfven för mycket öfver behofvet, och tredje
Den 15 Febr unn'!.
345
felet varl att Backens skuldsedlar icke då in¬
växlades och förstördes, utan förblefvo, jemte
Riksgäldssedlarne, gångbara} allt hvarföre de
sednare omsider fingo ett från 6 beständigt
progressivt, till sluteligen stipuleradt 50 pro¬
cents agio; men styrkan för min sats är: att
de i början växlades al pari mot klingande
myntj att de länge gingo lika med Banco, att
de verkade jordbrukets och följaktebgen all
närings och handels förkofran och att de sam¬
ma ännu efter 9in mångåriga myntfot, äro li¬
ka goda med Banco.
Planen.
§• 1.
I stöd af dessa grundsatser, borde Riks-
gäldsContoret öfvertaga Bankens alla fordrin¬
gar och skulder, efter nu varande myntfot.
Contoret inlöste således, helst inom stipulerad
tid, alla utelöpande Banco-sedlar med 50 pro¬
cents tillökning, att, såsom nu, för 100 R:dr
Bancosedlar skulle erhållas 150 R.-dr Riksgälds-
sedlar, hvilka skrifvas såsom förr på 8, 12, 16
och 24 sk-, från 1, 2, 5, 10, 20, 30, 40, 50,
100 och 150 R:dr, till störst* jemna summa.
BancoSedlarne öfverkorssades vid inväxlingen.
De nya sedlarne kunde kalla» skillingar och
Riksdaler courant,- deras förfalskning, med oli¬
ka format, stylar och stämplar, försvåras och
blifva, jemte slantar till skiljemynt, Rikets en¬
da gångbara mynt, under Riksens Ständers
garanti, med Kongl. Majus nådiga sanctioij och
346
Den IJ Februarii,
få derjemte till hypothek all, rikets pantsatta
jord och fastighet. Anmärkning. Man kunde
invända att detta hypothek ej vore tillfyllest
säkert? Jag medger blott att det vore mindre
rörligt än Silfver; men frågar deremot om
Bankens Silfverhypothek nu, på många år,
varit rörligt, och om icke det, liggande i Ban¬
kens hvalf, vid lika förtroende som hemlighet,
kunnat bestå af något annat än Silfver? I nö-
dens tid åtminstone är Sveriges brandförsäk-
rade fastigheter och ingen förstörelse under¬
kastade jord, som kan vidare uppodlas och
vinna högre cultur, ett åskådligt, räntegifvan-
de och säkert hypothek. Detta hypothek är
äfven så vida rörligt, att det kan försäljas och
till en del komma i utlänningens hand; men
önskeligt vore: om det kunde vinna ett be¬
ständigt tilltagande Silfvervärde, och få tje¬
na till allmän förkofran, under den tid, som
fordras för Bmken att samla en tillräckhgare
myckenhet ädel metall till sedelinlösningsfond.
$• 2.
Redan år 1792 blef Banken försatt i obe¬
stånd. och hvad som då bordt göras, är nu
hög tid att verkställa.•.nemligen att åtskilja Ban¬
ken från RiksgäldsContoiret. Bankens öfverlå¬
telse af sitt blifna opinionsmynt, borde icke
synas en bankrutt, då ett annat säkert Rikets
Verk, infriade Bankens skuldsedlar till fullo,
med lika gångbara sedlar, af lika silfvervärde
och äfven, de senare åren, med sammanblan-
dadt hypothek, eller gemensam inlösningsfond-
Den 15 Februarii.
547
Banken miste väl sin vinst af ali slags utlå¬
ning; men blefve, till öfvermått, consoliderad
genom sin alldeles skuldfria Silfverfond och
kunde, från sin redbarhets första dag, räkna
ett nytt tidskifte, och snart anses för en af
de säkraste i Europa. Banken borde sedan
blott utgifva df positionsattester på äfven af
utlänningar insatt Guld och Silfver, och bor¬
de årligen undfå en betydlig del af tullen
och andra Rikets intrader i Silfver, till en be¬
ständigt förökad styrka som skulle verka för-
delagtigt på alla utländska relationer, och i
en framtid , blifva högst nyttig för fosterlandet.
§• 3.
Contoiret skulle öfvertaga Bankens alla
fordringar och låneanstalter, i det 6kick de på
öfverlåtelsedagen befunnos, med lika rätt
som Banken; incassera och utlemna Disconts,
Fastighets, Odlings- och effectlån efter nu
gällande Författningar, med lika villkor, sä¬
kerhet, pant och ränta, som Banken; och blef¬
ve sådeles, såsom förr Banken, hjertat för all
inhemsk penningerörelse, hvarifrån alla närings-
ådror ägde lika lif, dit Statens inkomster å-
terströmmade och hvarur andra dess pennin-
geverk hämtade sina andelar, till otvifvelag-
tigt lika bestånd.
§. 4•
De nu varande Discontlånen omsättas och
inbetalas efter nu gällande författning. På de
343
Den i5 Februarii.
rya, som af Fulimägfige beviljas, borde ej
fordras mer än 5 procents ränta, hvilken, så¬
som förr, alltid förut afdrages; men dessa lån
borde af långväga jordägare, få sökas och
omsättas på helt år, med f:dels årlig Capital
afbetalning. Anmärkning, Discont-räntans ned¬
sättning skulle medföra önskelig verkan på all
privat ränta, som en tid var 4 högst 4 f procent;
men som blifvit å 6 procent tryckande för
näringsidkaren, sorn sällan får tillgodo njuta
bevillningsafdraget och måtte skatta äfven för
den skuld han har på sin egendom.
§■ 5.
Contoiret borde, så snart expeditioner-
ne kunde medhinnas, efter nummer, inlö¬
sa de i fastighet, före och inom I822 in¬
tecknade skuldsedlar, hvilka, med Fullmägti-
ges, långifvarens och låntagarens gemensamma
bifall, transporteras på Contoiret. Långifvaren
finge Contoirets pollet som inlöstes på utsatt
dag, endast till Capitalet, och låntagaren skul¬
le förbinda sig att från samma dag, jemte 6
procents ränt* årligen betala minst 4 procent
af Capitalet.
Anmärkning. Man kunde invända: att
denna operation skulle för mycket öka rörel-
secapitaletj men hvarje skuldsedel afsäker man
är ju redan rörelsecapital? De privata inteck-
ningarne minskades i samma mån som de pu¬
blika ökades och man betänke: 1:0 Att häri¬
genom närvarande mängd seqvester-auctioner,
Den 15 Fcl/ruårii,
54D
å egendomar som dels, i penninge- och credit-
brist, sakna köpare, dels, under klubban gå
bort mycket under värdet, skulle upphöra.
2:0 Att långifvares och låntagares ömsesidiga
fördel afses, och att förtroende dem emellan
kunde återställas till den grad: att största de.
len ej begagnar föreslagne inteckningstrans-
port, emedan långifvaren har svårt vid att
placera sin summa lika säkert och låntagaren
icke uppsäges så länge han punctuelt betalar
sin ränta utan någon capitalafbetalning; men
rättigheten till inteckningstransport på publikt
verk blefve högst dyrbar i anseende till all¬
männa creditens upprätthållelse. 3:0 Att nu
förfallne egendomsvärdet och jordbrukseffec-
ternes pris, skulle upphjelpas så att den van-
lottade landtmannen kunde, fastän i ett hårdt
climat, underhålla sitt jordbruk och afbörda
sig alla sina tunga pålagor; och 4:0 att pen¬
ninge ockret skulle betydligen förminskas, och
capitalisten häldre nedlägga sin förmögenhet
i Riksgagneliga företag än i gömmor, för till¬
fälliga cupper. Jag medger dock att agiotage
eller penningehandel , aldrig fullkomligt kan
upphöra förrän Silfver, eller sedlar sorn der¬
med tillfullo inlösas, blefvo enda rörelsecapi-
tal, men första medlet att, i en framtid, kun¬
na vinna så lyckliga financer, anser jag vara:
bevarandet och beständiga förökelsen af Ban¬
kens Silfverfond, och det andra: att emedler¬
tid begagna ett bland allmänheten allt förtro¬
ende ägande, myntrepresentativ, till frambrin¬
gandet, förädlingen och förväxlingen af fo¬
sterlandets naturalster, hvilka, i nion af pen*
35°
Den 15 Februarii,
ningetillging, till förlag och drift, skulle ut¬
vidga och höja vårt jordbruk och framkalla
en del hittills obegagnade näringsgrenar, än¬
da till oväntade exportartiklar.
§. 6.
Contoirets betydliga vinst, af alla sina ut¬
låningar, skulle, efter hvarje års sluträkning,
aflemnas till StatsVerkets behof, och således
äfven kunna minska bevillningen, proportiona¬
liter till Länens bidrag af öfver6kottet.
§• 7-
Bankens och Contoirets fulltnägtige, Com-
missarier och hela personal, bolde förenas och
aflönas af Statsmedlen: Arbetet fördelas på
Divisioner; af hvilka en ägde vården och räk¬
ningen öfvar Silfret: Hvar och en af de öfri¬
ga bibehålla nära sin förra befattning. En del
af göromålen blefve förminskad då inga con¬
tra- och Disconträkningar emellan Banken och
Contoiret behöfdes och då penningeställ.lingen,
efter skedd inväxling , blefve förenklad- En
del af Contoirets göromål blefve förökad, un¬
der inväxlings-tiden; men sadan äfven förmin¬
skad , och detaillerne äro lätt fattade af det
föregående.
§• 8.
Man menar att omkring 5000 R:dr årli¬
gen af Sedelstocken försvinner, genom sedlars
Den 15 Februarii,
351
totala förslitning, eldsvådor och sjöskador m;
m ; hvarföre fullmägtiges pligt blefve det se¬
delstocken aldrig finge förökas med mer än
5000 R:dr courant årligen, en förökelse, som,
om dit blefve någon, vore nyttig för en be¬
ständigt tilltagande folknummer och produ-
ction; men som icke behöfde taga sin början
förrän den nya sedelstockens belopp blifvit
kändt.
§■9*
Endast genom föreslagna åtgärder kunna
privat Discont-inrättningar, i Götheborg och
rikets Stapelstäder, förmöjligas, och penninge-
assosiationer, med actier och privat assig-
nationer för rikets Norra Provincer, till ali
Närings och Handels befrämjande} tillåtas.
§■ 10.
I händelse att Riksens Stander finna för
godt, att bibehålla SpannemålsDirectionen ,
vid sista Riksdag föreslagna reglemente, kun¬
de denna inrättning i goda år, då landet pro¬
ducerar spannemål öfver behofven, blifva nyt¬
tig, med vilkor, att endast inhämsk, helst tor¬
kad, spannemål uppköptes, med säkra bevis
från productionsstället, till räknings-verificatio-
ner. I händelse att nämnde Direction anses
öfverflödig torde blifva nödigt att lån, å span¬
nemål i enskilt förvar , beviljades af Contoi-
ret, med § procents ränta i månaden, mot li¬
ka säkra productions-bevis.
352
Den 15 Fe ur uarii.
Slutsats.
Denna plan har, jemte ofvanantydde, den
stora fördel vid verk lälligheten , att icke å~
stadkomma minsta förändring i räkensätt; då
Riksgäldssedlarne ärogångbare i kronans upp*
börd, och i ali liqvid; då allmänheten mäst
är van vid räkning i Riksgälds, och då den
mästa handel ännu sker och bokföres efter
denna myntfot. Flere skäl kunde anföras till
styrka för mitt förslag; men utan egenkärlek
skulle jag, med glädje emotskåda, och för
min ringa del, antaga ett som säkrare, i verk,
ställigheten kunde leda till allmänt väl.
Sveriges financesysteme , om det så kan
kallas, har under sista Seklet varit högst vack¬
lande och i samma mon menligt för moder¬
näringen: dess olyckligaste epoque var korrt
före och vid Konung Carl XIl;s död, då stör¬
sta delen af Rikets åker lades i linda, hvarå
skog började växa, då, i brist af händer och
kreatur, många mantal stodo alldeles öde, då
flere Rusthåll och skattehemman blifvit öfver-
lemnade för intet åt dem, som kunnat recrute-
ra och då t. ex. ett stort landtgods, i Wester¬
göthland, köptes för 1000 daler silfvermynt i
mynttecken, hvilka inom samma månad, i den
säljandes hand, gällde lika många kopparrun¬
stycken, Från 1720 till början af 1740.-talet
blef den mästa åkern åter upptagen , ehuru
svagt brukad, och skog finnes ännu, icke myc¬
ket långt ifrån hufvudstaden, på mark sora
fordom
Den 15 Februarii.
353
fordom varit ålcerj men landets egendomar
lingö ett beständigt stigande värde ända till
J706, då den andra oiycksepoquen inträffade,
då de flesta landtgods och hemman, för en
ringa penning, ombytte ägare och många tu¬
sende arbetande nödgades vandra ur riket. Ett
mantal i Uppland, t. ex. sålldes 1767 får 34
daler kopparmynt för hvilket år iwio betal¬
tes 3000 Riksdaler Banco Jordbruket sköt¬
tes, i allmänhet med vanmagt 1770 och 1780-
talen; riket producerade icke första {nödvän¬
dighetsvaran till egna behof, och det sparsam¬
ma hårda myntet verkade hårdaste tid.
Herr Grefve Schverin har i sitt yttran¬
de till Kongl. FinnanceComitéen gifvit natio¬
nen historien af dess Bank och Jordbruk- Den¬
na förträffliga skrift bevisar, i synnerhet, att
productionen alltid rättar sig efter pennmge-
tiligången, hvarföre vårt jordbruks förkofran
börjades med i79o;talet- Erfarenheten bestyr¬
ker äfven att denna förkofran hastigast och
starkast tilltog till år 1802 då en slags reali¬
sation eller Riksgäldssedelindragning vid 1800
års Riksdag besluten, redan blef känbar, så att
denna förkofran, i mer och mindre aftagande
endast varade till FilialDisconternes fall 1817
och den, i många provincer, på halfva Sedet,
svåraste missväxten år 1818 och sedan, un¬
der spanmålens vanvärde, relatift till produ-
ctionskostnaden, undsåtmingsbetalningem stads-
varorne och utskylderne — en conjunctur,
hvars bedröfliga följder äro för nära kände
Bil. till Ridd, 9, Ad. Pr, 1 Band, 23
314
Dm i 5 Fehr Huru,
aft behöfva beskrifvas, och borde nu varna
från allt penningeförminskningssystt me, som
skulle ytterligare förringa egendomsvärdet,
störta ännu flera jordbrukande hushåll till
undergång, och återbringa modernätingen till
vanmagt och förfall.
Jag anhåller ödmjukast om detta memo¬
rials communicerande med de öfrige respective
Stånden och remmiterande till vederbörligt
Utskott.
Ro 4.
Herr Gyllenram, Carl Antom
Då Riksens Ständer nu äro församlade
att rådgöra om rikets nytta, samt att utfinna
medel till lättnad af alla classer medborgares
bördor, och till afhjelpande af de hinder som
sätta sig deremot} torde den framställning jag
nu vördsamt går att föredraga, komma till be¬
hjertande, helst den rörer största delen af Sven¬
ske medborgare.
Så väl af tillförordnade Herr Justitias-
Cancellerns underdåniga berättelse öfver dess
år 1820 företagne embetsresa, som genom er¬
farenheten, är besannadt, att det ändamål blif«
vit förfeladt, sorn en vis regering sökt vinna
genom dess nådiga förordning af den 4 Julii
1817» hvilken å alla ställen der förtärings-
Den 12 Februurit,
varor försäljas, förbjuder gästning, utom viss*
timmar om dagen.
Denna förordning har åsyftat de perso¬
ners val hvilka äro hörande till arbetsclassen,
men icke att rikta anklagare eller att onödigt¬
vis besvära Domstolar. Ändamålet med den¬
samma är, att betaga den mindre bildade, t il 1 -
fället att genom missbruk af starka drycker
fö i lota sin h Isa; att icke onödigtvis bortka¬
sta en med möda och omtanka förvärfvad pen¬
ning, som nyttigare borde användas, och att
afvä'ja för arbetaren och dess vederlike, att
icke en dyrbar tid, egnad till arbete, måtte
gå lörlotad genom vistandet på näringstället.
Delta ädelt uppfattade syftemål, som Kongl.
Maj-t täckts i nåder besluta till väckande af
en allmänt högre serilighetskänsla , erkännes i
djupaste underdånighet; men beklagligen öf-
veriygas man vid närmare eftersinnande, att
consumtionen af btänvin de senare åren, icks
förminskats, utan deremot är i betydligt till¬
tagande, och att be hofvet af denna* vara nu
är lika stort som förut. Enda skillnaden är
den, att hvad förr förtärdes småningom hela
dagen igenom på de tider då behofvet sådant
fordrade, nu skall förtäras på en gång, inom
den kortare tid som förordningen stadgar, och
hvarigenom arbetaren oltast tager sig en för¬
dubblad förtäring såsom ersättning för hvad
han icke under näringsställets tillstängning
kunnat lofligen få åtnjuta, och blir derigenom
blottställd för böter, fängelse, ja till och med
kroppskraft1. Kongl, poiieekamraarcns, Lands--
356
Den 15 Februarii.
Cancelliernas, TingsRätternas och öfrige Under;
Domstolarnes Protocoller och Utslag ofver lag»
förde personer för fylleribrott utvisa, att detta
onda icke blifvit förminskadt, utan snarare
tilltagit sedan ofvannämnde förordning utfär¬
dades, och att sålunda osedligheteo icke blifvit
utrotad, utan snarare befordrad, hvilket oneke-
ligen härrör af de skäl jag här ofvan haft äran
vördsamt anföra. Äfven huru många till Stä¬
derna ankomne landtboer hafva icke blifvit för
besök på näringsställen under förbjuden tid,
angifne och dömde brottslige, för det att de
velat, efter hvad behofvet fordrat, bekomma
värma och skydd mot en oblid årstid, samt
erhålla nödig förtäring? De hafva blifvit
dömde att plikta, hvarigenom de penningar
som erhållits för den till försäljning införde
varan, gått för husbonden, (hvilken af en
fattig underhafvande eller tjenare icke kan
påräkna någon ersättning) förlorad; och på
sådant sätt blir det husbonden sorn pliktar för
det att tjenaren eller underhafvanden icke vill
eller kan uppehålla sig under öppen himmel,
den tid han vistas från sitt hem, eller ock är
det en fattig dagsverkare, som medfört det
enda han äger att försälja, i ändamål att kun>
na vid hemkomsten trösta en utan eget för¬
vållande af bri«t lidande maka, och kanske
flera nakna, hungriga barn. Dessa penninge-
böter som tagas ifrån den idoge, men fattige
landtmannen, tillgripas af en åklagare, hvilken,
dem förutan, visserligen äger sin goda berg¬
ning^ och samhället äger deraf ingen sann
nytta.
Den 15 Februarii.
3?7
För förseelser af denna art, måste ofta den
åklagade göra flere resor till och ifrån Döin-
stolarne, för bristande skäl å kärandens sida,
hvarigenom honom åbringas betydlig kostnad,
försummad åkerbruksskötsel m- m. Detta allt
kommer itt försvinna, om fri gästning tillä¬
tes, enligt med hvad förr vaiit brukligt; och
med full öfvertygelse kan man antaga, att
hvarken mera bränvin förtäres eller så många
angifvelser för fylleribrott som nu skedt, yt¬
terligare skola ske.
Sedan jag nu visat de olägenheter och
den skada landtmannen lider genom denna in-
•kränkning af gästningen är min pligt att vi¬
dare utreda, så väl näringgidkerskornas i stä-
derne, som den obemedlade stadsboens häri¬
genom åstadkomne lidande och förluster.
Den i staden boende obemedlade, har
icke ännu på morgonstunden kunnat något
förtjena, hvarföre han, om han vill vara lag¬
lydig, nödgas fastande och magtlös vänta till
middagen att få sitt behof uppfyldt, men då,
aom icke sällan handt, för en större tillstö¬
tande folksamling, har han nödgats återvända
med lika hungrig mage till sin fattiga boning.
Likaledes har mången fattig arbetare som
blifvit nekad att inkomma å näringsstället, va¬
rit nödsakad, oftast vintertiden, att i en kall
förstuga, eller på öppen gata utsvulten, sak¬
nande tillfälle att uppvärma sin förfrusna
kropp, och derigenom kanske blottställd för
Den 15 Februarii,
febersjukdom, hvilken genom smittosam art
lätt kunde blifva vådelig för Samhället. Det
synes väl vara oblligt att neka uppfyllandet
at den redlige medborgarens önskning, (han
må höra till hvilken dass som hälst) välför-
ståndes att den är billig. Det är endast den
som störer samhällsordning och missbrukar
Gudsgåfvor, hvilken bör straffas. Det synes
ock nog strängt att vilja bedömma en hel
folkmassa efter några få individers uppfö¬
rande.
Då nu omtalade folkclasser af landt- och
stadsboer lida detta förnärmande, är det ju en
naturlig följd att sjelfva näringsidkaren år högst
blottställd, för så väl förlusten af sit. bestånd,
som helsa, och den lilla förmögenhet han
kunnat äga vid öppnandet af denna rörelse,
att han utarmas genom de större utskylder
till Kongl Maj;t och Kronan, äfvensom sta¬
den, med flere, dem han blifvit ålagd utgöra;
äfven ytterligare genom förhöjda hushyror
å härtill tjenliga lägenheter, genom en ojämn
och ahynaode rörelse, genom den icke obe¬
tydliga förlust, som vid den varma årstiden
inträffar, derigenom, ait de tillagade matvaror,
den ena timman äro goda och atbara, och den
andra timman kunna vara oduglige och för¬
skämde, och att han vid de tillåtne gästningsti-
der, tilläfventyrs icke kan emottaga och betjena
en större tillstötande folkmassa. Mera intrång
sker änmu för näringsidkaren, derigenom, att
många oskattlagda ställen finnas, hvilka äro
befriade från all slags afgift, och hvilka lik-*;
Dan ig Februarii.
M#
val äga rättighet att försälja från morgonen
till aftonen alla förtäringsvaror, ändå oberäk-
nadt de små minutkällare, tracteurer, spisqvar-
tersidkare samt Distellatorsstäilen , m. m.j och
sluteligen tillkommer den beständiga räddhå„
gan som måste hysas för åklagaren, hvilken
för den ringaste förbrytelse emot gällande
författningar, äger rättighet att påstå, d^t nä¬
ringsidkaren till och med skall förlora sin nä¬
ringsrättighet, hvarigenom han säkert kommer
att stadna i skuld hos förlagsmännen, hvilken
han aldrig mera kan se sig god att betala-
Allt sådant skall nödvändigt bidraga till un¬
dergång för en onekeligen nyttig och högst
nödvändig folkclass, hvilken härigenom snart
kan blifva iörsatt i det beklagansvärda till¬
stånd att såsom utfattiga falla Staten till last,
och dessa menniskors barn, kan hända lem-
nade utan ali slags uppfostran, måste nödvän¬
digt blifva oskyldiga offer för oblida öden.
Att mångas helsa lider, då de icke hafva
råd att hyra mera än ett enda rum både till
boning och gästning, är ganska säkert; ty att
om vintrrn, i sådant fall, hålla d<n i författ¬
ningen föreskrifna luckan öppen, kan icke au
nät än medföra vantrefnad Och ohelsa. Detta
gäller i synnerhet om Stockholms stad.
Jag upphör nu med vidare betragtelser i
detta ämne; men jag förmodar, att då mäng¬
den af Svenska medborgare äga skäl och rätt
att härutinnan önska en rättvis ändring,
dc-n ofvannämnde föreskriften af den 4 juli»
"Den 15 Februarii.
1817, jemte alla derutaf härrörande författ¬
ningar och plägseder i detta ämne, mätte, så¬
som olämpelige för allmän trefnad, och skad-
lige för samhället, i synnerhet för våra
medborgare af ringare classer, till all kraft
och veikan upphöra, och mera tjenlig» vid¬
tagas.
I detta ämne åberopar jag mig, och med
fast öfvertygelse instämmer i den värda Le¬
damotens, Herr Wollrath Thams, vid Ridder-
skapets och Adelns Plenum den i@ innevaran¬
de månad upplästa dictamen, hvilket mera
vidsträckt och utförligt innefattade idéen om
en allmän näringsfrihet.
Jag anhåller vördsamt att detta mitt me¬
morial må blifva remitteradt till Riksens Stän¬
ders Lag samt Besvärs- ock OeconomieUtskott,
samt med de öfrige respective RiksStånden
communiceras.
N.o 5.
Herr Gripeijledty Jacob:
Då nu kunskaper i åkerbruk och landt-
skötsel inom vårt kära fädernesland hunnit
till en högre grad af upplysning, hämtad och
vunnen dels genom nyttiga inrättningar, dels
genom åtskilliga undervisningsanstalter, upp¬
muntringar och belöningar, men framför allt
genom en grundelig vunnen erfarenhet af det
nyttiga; Så synes mig nu denna för riket så
Den i5 Februarii,
vigtiga hufvudnäring icke tarva andra väsend-
tejiga åtgärder, än endast dem, som genom
penningeunderstöd kunna vidtagas; och som
detta näppeligen lärer tänka sig, mindre kun¬
na förmodas, så önskar jag kunna göra sam-
telige RiksStånden uppmärksamma på en nu
mera likaså vigtig som högst magtpåliggande
del af vår Statshushållning; och som står i så
nära samband med jorbruket, att det ena icke
kan äga bestånd utom det andras understöd
och biträde; jag menar skogarnas vård och
den hushållning, som med en nu mera så dyrbar
egendom, är vedertagen till en obotelig skada
för framtiden, och våra efterkommande, hvil¬
ka genom en återblick på vårt upplysta tide¬
hvarf måste döma oss en vanhederlig glöm¬
ska af sådane pligter mot samfundet, som vi
kunnat och bordt inse, och som i sin utöfning
äfven bordt sträcka sina välgörande följder åt
kommande slägten. Det hvarken är eller kan
vara obekant för de fläste af mina landsmän,
det skogarne i Riket, på senare tider blifvit så
medtagne och förstörde, att innan korrt , det
är att befara en total brist på den oumbärli¬
gaste af alla våra inhämska producter, den vi
ägt i öfverflöd och kunnat aflåta till andra na¬
tioner. Vår olycka skulle vara oberäknelig,
den stund vi skulle behöfva anlita andra om,
hvad vi ägt, men genom misshushållning för-?
stört. Vi kunn» ej bestå inför efterverldens
dom, och minst för våra egna barn rättvisa
fordringar, om vi icke ännu medan tid är, sö¬
ka att förekomma och afböja sådane olyckor
Den 15 Februarii.
och förluster, som sedan blifva både obotlige
och oersättelige.
Skogarne nedfällas och upphuggas, utan
urskilning och utan den minsta omtanka för
deras åter tillväxande. Rödjande, svedjande och
kolande fortfara lika förbistratsom i Konung Olof
Träteljas tid, och de olycklige bekymmerfulle
syndare, som antingen genom sine fäders eller
egen vårdslöshet bortmistat sin skog, stjäla
med ifver och utmärkt skicklighet från andra
som sökt och hunnit bespara och behålla sin
egen. hvarigenom ock sluteligert en allmän för
störelse skall uppkomma. Att uppräkna alla
de sätt hvarigenom skogarne misshandlas cch
förstöras, biefve alltför vidlyftigt att beskrifva.
Jag är säker att hvarje kunnig och uppmärk¬
sam Landthushållare sedt och känner dem al¬
la. Här är för mig endast den vigtiga fråga
att framställa, huru och på hvad sätt kan
detta onda afhjelpas? skogarne bevaras, fredas
och besparas , på det man i framtiden icke
måtte blottställas för oberäkneliga olägenheter
och försättas i den bekymmerfulla ställning,
att i Nordens kalla climat vara uturståndsatt
att freda sig för kölden, bereda sig föda, och
förädla jernet till våra vapen? Jag får der¬
före vördsamt yrka.
iroÅtt lagen mot skogsåverkan måtteskär¬
pas, och att stöld å den olästa egendomen Sko-
gerij matte bestraffas i likhet med inbrottsstöld.
3lo Att uppsigten öfver skogarne ipåtte
Den 15 Februarii.
363
blifva sträng och allvarsam, samt kraftiga åt¬
gärder vidtagas till skyddande af denna både
allmänna och enskilta egendom.
3:0 Att skogsplanteringen måtte uppmun¬
tras och belönas med praemier, eller sådane
privilegier som i framtiden kunna skänka i-
dogheten och omtankan någor, nytta och fördel.
4:0 Att hägnader af sten och jordvallar
till besparing af skogen, måtte genom lämpli¬
ge författningar åläggas hvarje jordägare att år¬
ligen uppföra.
5:0 Att våra skogsallmänningar som till
skoglöse hemman till årlig utsyning anslagne
äro och ej till kronans behofver tjenlige, måt¬
te i stället för till utsyning, hvilken alltid
missbrukas, blifva indeldte till de hemman
som def utsyningsrätt äga, med förbehåll, att
under strängt ansvar vårda och årligen å de
medtagne tracterne plantera eller uppfreda den
der uppväxande unga skog. Dessa för bå¬
de det allmänna och enskilta så magtpålig-
gande ämnen och önskade åtgärder, vågar
jag vördsammast påyrka och anhåller, att
detta mitt anförande måtte de öfrige respecti-
ve Stånden meddelas, och sedermera till ve¬
derbörande Utskotter blifva remitteradt.
N:o 6.
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus:
Sedan vid sista Riksdagen indragningen
af Talmanstafflarne satts i fråga, för att vid
564
Den 15 Februarii.
detta Riksmöte afgöras, täger jag mig i
dag friheten, att för Höglofl. Ridderskapet
Och Adeln föreslå deras bibehållande, i an¬
ledning af ds skäl jag får äran i korrthet fram¬
ställa.
Det är mig ej obekant, att lagstiftningar
finnas utan all yttre representation; men de
firo af en helt annan art an den Svenska Stats,
byggnaden, sammansatt af ganska skiljagtiga
delar, ämnade att hålla hvarandra jämnvigten,
hvaribland somliga måste representera, och
alltså de andra åtfölja; hvar fyra bestämdt af¬
söndrade Stånd ej endast inom sig, utan äfven
gemensamt, måste förena sigom ett beslut; hvar
alltså, med denna afsöndring ett beständigt med¬
delande, en ständig beröring och förening af
tankar och meningar, blir nödvändig. Huru blir
detta möjligt då man ej råkas? och råkas i för¬
trolighet? härtill äro de i frågasatteTafflarne vis¬
ligen ämnade och passande. De få, efter min
tanka, under sådana förhållanden och för ett
sådant ändamål ej saknas, ehuru jag ej kan
misskänna det goda uppsåt, som föranledde
förslaget af deras indragning. Här vågar jag
dock tro nyttan vida öfvervägd af de olägen¬
heter, det bristande sammanhang, deraf i ti¬
dens längd skulle uppstå, och som framförallt
bor motarbetas I följd häraf har, jag äran
föreslå Talmans-Tafflarnes återställande för det¬
ta ändamål, och anhåller att denna min mo¬
tion måtte comuniceras de öfrige Stånden saint
till StatsUt6kottet remitteras.
Den 12 Februarii.
365
N:0 7.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning:
Sedan den vunn® erfarenheten nu mera be¬
sannat, hvadjagsista Riksdag, förgäfves a«märk-
te, att nemligen den med skäl öfverklagade pen-
ningeförlägenheten och Hemmansägares afty-
nande förmögenhet, hämta sin grund hufvudsak¬
ligen ifrån de, i flera vägar, högt uppdrifne
allmänna utskylderne, äfvensom att rättvisans
och försigtigheten fordran ovilkorligen på¬
kallar nedsättning och förändring i de allmän¬
na förbindelser, de skattskyldige åligga att
uppfylla; anser jag mig icke sakna anledning
tillstyrka de förberedande åtgärder i detta än¬
damål af Höglofl. StatsUtskotret, som jag nu
får framställa till Höglofl. Ridderskapets och
Adelns upplysta bepröfvande. I den mörka
tafla, som framställer Hemmansbrukarens nu
varande belägenhet, visar sig utskylder af
tvenne slag, en del sådane, som ehuru högst
betydande, äro likväl mindre bemärkte, eme¬
dan de måste vidkännas af Hemmansbrukaren
allena, utan deltagande af andra medborgare,
och åt hvilka derföre, icke i allmänhet, lem¬
näs en förtjent uppmärksamhet; såsom rust¬
nings- och roteringsbesvären, skjutsnings väg¬
hållnings- och inqvarteringsonera med flere,
och då, för utgörande af desse förbindelser,
Hemmansbrukaren ofta beklagligen saknar be¬
stämda föreskrifter, har stundom embetsman-
natydningen deraf gifvet en utsträckning
som man icke ens förmodat och beredt ett
betungande för Hemmansbrukaren, som flere
tryckta beräkningsafhandlingar upplysa, och i
38*
Den 12 Februarii.
detta afseende få åberopas, såsom, till utveck¬
lande af ämnet, förtjenande en närmare upp¬
märksamhet.
En annan de! af allmänna utskylderne äro
åter bestämde att utgå i penningar, och det
är, i öiverdrift, ökade belopp, af sådane ut¬
gifter, i jemförelse till ett sist fö t flutet århun¬
drade, sorn nu är föremål, i synnerhet för min
uppmärksamhet. I dessa utskylder, har, vid
beständigt ökade anslag de sist förflutne Riks-
dagarne, man förgäfves väntat att hittills vin¬
na någon nedsättning, men hvilka utskylders
tyngd, blifvit för Hemmansägaren nu mera
tryckande, i följd af det oförmodade förhållan
de, att, genom flere lycklige skördar, och öf-
verproduetion af spannmål, Landtmannens huf-
vudproduet, spannemålen, ej allenast fallit till
nära halfva värdet, utan äfven, i flere pålöl
jande år, saknat den afsättning, hvarifrån Hem¬
mansbrukaren endast kan finna utväg till be¬
stridande af sina mångfaldiga allmänna utgif¬
ter, som äro föreskrifna att i penningar utgö¬
ras; och då deraf blifvit en följd, att egendo¬
mars värden i allmänhet nedfallit m tredjedel
eller i flere orter till närmare hälften, emot
de värden, hvartill de till bevillnings utgö¬
rande blifvit taxerade, har Hemmansägaren
måst erlägga en hälften högre förmögenhets,
eller så kallad per mille bevillning, emot hvad
varit påräknadt, och i jemförelse till andra
skattskyldige, utan någon utväg till lindring
eller nedsättning, enär Riksens Ständer sista
Riksdag för#s1«efvo en viss bestämd bevill-
Den 13 Februarii,
3«7
ningssumma för hvarje province. hvilken be-
skattningsprincip, med hänsigt till sig nu vi¬
sande orättvisa och betänkliga följder torde
skäligen denna Riksdag blifva i allo förka¬
stad. Det ligger således i öppen dag, hvad
en sådan ö/ ver bevillning utöiver beräknings-
grunderne för en redan förut för högt upp-
drifven beskattning, och det i fem påföl
jande år, måste verka på förmögenhetens af-
tynande till ökad förlägenhet hos Hemmansä¬
garen, och jag döljer icke att jag hyst den öf*
vertygelse, att denna angelägenhet ägt så stort
interesse och framställt så betänkliga följder,
att anspråk till rättelse deri, förr, än genom
den lagtima Riksdagens mellankomst kunnat
äga rum. Riksens Ständer komma nu omsider,
sje 1 f ka Ilade, att pröfva desse förhållanden, otvif¬
velaktig!, med den oryggliga föresatts, att bere¬
da en af nödvändigheten påkallad lindring i
Statsbördorna; men då likväl denna töresatts
mötes af nya genom Konungens Nådiga Pro¬
position till StatsUtskottet framställde Statsbe¬
hof, och bekymmersamma öfverläggningar, af
denna anledning icke lära uteblifva, hemstäl¬
ler jag vördsammeligen, att en allmän öfversigt
af Statens tillgångar och föreslagne behof måtte
föregå något tillftyrkande eller beslut i afseende på
de sednare, samt således att ett förändradt
förhållande i anseende till Statsanslagens pröf¬
ning nu måtte af Höglofl. Stats-Utskottet
iakttagas, emot hvad förra Riksdagar varit öf
ligt* Då förekommo Betänkar.den till Stats¬
anslag utan samband, förmodligen elter den
ordning målen inkommit och blifvit beredde,
368
Den 12 Februarii,
stundom de mera eller mindre nyttiga framför
de nödvändige, men deraf blef en följd, att, de
jakande Ständerne, icke kände det, genom bi¬
fallen, stigande belopp af behof och således
af bevillning, till deras uppfyllande, samt att
slutligen anslagens totalsumma måste stundom
höjas utöfver hvad man förmodat och velat
medgifva, derföre att de nödvändigaste behof,
som ej kunde vägras stundom sist framställdes.
Till förekommande deraf och till vinnande afen
ändamålsenlig jemförelse och pröfning af Sta¬
tens tillgångaroch Statens behof, hemställer jag
om det icke vore lämpligt, att först, efter mo¬
tionstidens slut, då så väl genom Konungens
Nådiga Propositioner, som framställde motio¬
ner, förslagen till nya Statsutgifter äro kände,
StatsUtskottet då i ett sammanhang sig deröf»
ver utlåter, samt med framställningen af en
tableau deröfver och tillgångarne, samt med
specielle- och totalbeloppen af föreslagne Stats¬
anslag, meddelar yttranden om deras större
eller mindre nödvändighet, eller nytta, då
Riksens Ständer blefvo i tillfälle att. med be¬
räkning af hvad som blifvit föreslaget, följa
anslagssummornes tillstyrkta belopp, och, med
jemförelse af tillgångarne, pröfva deras större
eller mindre nödvändighet} samt att då kun¬
na bifalla hvad oundvikligen tarfvas och der¬
emot till en lämpligare framtid uppskjuta fö¬
reslagna behof, som, ehuru nyttige, kunna
medgifva anstånd. Det förstås af sig sjelf att
granskningen af Statstillgångarne, böra föregå
dem, af behofven} och är det väl att förmo¬
da,
Deri i5 Februariv.
36ö
da, att den vanligå beräkningen af StatsVet-
kets inkomsttitlar meddelar någon tillökning i
tillgångarne men då skäligen förmodas att
man återgår till den princip, som varit följd,
ända till sista regementförändringen, att nem¬
ligen StatsVerkets inkomster i det närma¬
ste böra lemna tillgångar till Statens be¬
hof, och biträden dertill genom bevillning
sparsamt äskas, hvilken princip, nu, då riket
icke häftar för någon räntebärande skuld, är
lättare att följa, än i förflutne tider, så torde
ytterligare tillgångar till Statensbehof hufvud¬
sakligen böra sökas i besparingar och in/krätiknin*
gar samt förändringar i förut giorde Statsan/lag,
der de kunna äga mm. För att vinna detta
ändamål, anser jag, det ifrån 1S10 års Stats¬
reglering borde hämtas en ledning, och Rik¬
sens Ständers yttranden vid den Riksdagen
bia Statsbehöfven borde ligga till grund för
Undersökningomoch granskning af de sederme¬
ra tillkomne betydlige Statsanslag, deras stör¬
re eller mindrenödvändighet, till utrönande af
huruvida genom upphörande, inskränkning el¬
lef inställande deraf, någre tillgångar kunde
vinnas, sorn jag äfven förmodar vid ériodran
deraf, att då utländska Statsskulden utsläcktes,
och räntorne derå 6 å 700,000 R:dr, som ej
vidare tarfvades lemnade ett rum till bevill-
ningens nedsättande till ett lika belopp, denna
betydliga summa icke dessmindre upptogs ge^i
nom nya anslag, hvilka skäligen torde böra
undergå en förnyad granskning. Jag medgif-
ver gerna det nyttiga i mångfaldiga oecono-
jBil. till Ridd. 0. Ad. Pr. i Band. 24
Den 15 Februarii,
miska anstalter, hvartill nationens bidrag des¬
se åren blifvit fordrade, såsom väganläggnin-
gar, flere nya inrättningar, broar, quaijer, ca-
serner och andra byggnader, odlingar, afvitt-
ringar, hushållssällskaps nnderstödjande och
mångfalldiga flere andra anslag, i anseende till
hvilka, genom de bidrag de redan erhållit,
ändamålen hufvudsakeligen redan lära vara
vundne; men, så torde väl något uppehåll i
fortsättning eller inskränkning i en del såda-
ne utgifter som tillkommit sedan 1810 års
Statsreglering kunna skäligen yrkas, för att
bereda ökade tillgångar för Statsutgifterne j
hörande utgifter, ehuru nyttige, men ej ound-
vikeligen nödvändige, stå efter, för nationens
billiga fordran att ej öfver dess förmåga be¬
tungas, för kostnader till inrättningar som
hafva locala fördelar och serskildte Provin-
cers nytta till föremål och som ej af allmänna
bevillningen derföre borde utgå och föranle¬
da till dess uppdrifvande, jemte det flere re¬
dan för bestämd tid begagnade anslag äfven
torde öppna rum för nya tillgångar, torde
granskning af nya tillkomne inrättningar, em¬
beten och tjenster med tillagde löner sedan
t g 10 års Statsreglering föranleda till tillstyr¬
kande af indragningar, eller vacancer, som o-
tvifvelaktigt skulle bereda betydliga tillgån¬
gar till Statsutgifterne, hvarvid icke åsidosat-
tes förnyande af Statsutskottets tillstyrkande den
17 November 18to, att vid blifvande vacan-
cer, en femtedel af indeldta arméen kunde suc-
cessive få blifva vacante; hvarigenom efter då
uppfattadt förslag, en årlig inkomst genom
Den 15 Februarii,
37»
icke högt beräknade vacanceafgifter af 131,170
R:dr skulle Staten tillskyndas} hvilket förslag^
om det, den tiden, i saknad af conscriptions-
jnrättning, kunnat vara betänkeligt, åtminsto¬
ne nu mera icke kan vara det, då i behof-
vets stund, tillgång till stridsmän aldrig sak¬
nas; och det medförde en tvefalldig fördel om
Vacancer nu medgifvas, som efter alla före¬
gående krig varit likasom en nationens rättig¬
het, emedan det beredde en lindring i recryte-
ringsskyldigheten för hemmansbrukaren, i för¬
ening med en betydelig tillökning i Statens
inkomster Om jag icke befarade att falla
Högioflige StatsUtskottet besvärlig, skulle jag
yttra en önskan, hvars uppfyllande jag tror
skulle blifva af stort interresse för nationen
och en anledning till nationens förbindelse till
Utskottet, om, genom dess försorg en historique
upprättades ifrån igio års Statsreglering till
närvarande tid, innefattande de hufvudsakli¬
gen förändrade förhållanden till inkomster, ut¬
gifter och behållningar samt dispositions- och
redovisningsättet af anslagen, och af öfver-
skotten å StatsVerkets inkomster, i följd af
Konungens Nådiga bref, eller Riksens Stän¬
ders föreskrifter} men skulle åter Sannolikt
en så beskaffad historique blifva för mödosam och
vidlyftig, inskränker jag mig till anhållan, att
af StatsUtskottet erhålla hänvisning till de
tryckta handlingar, der en del af förenämnde
upplysnngar kunna inhämtas samt att Stats¬
Utskottet torde benägit uppfylla bristerne deri
så vidt möjeiigt är, med egne uppgifter, som
i annan väg, icke någonstädes kunna erhållas^
3?2
Den 15 Fclruarii.
Den au föreslagne historique, i afseende på
förändrade förhållanden i Statens inkomster
och utgifter ifrån x8io års Statsreglering vo-
re äfven troligen gagnelig för StatsUtskottet
i dess granskning och beräkningar, och det
yore icke utan synbar nytta i flere afseer.den,
alt nationen komme i tillfälle att i ett samman¬
hang känna de beständigt stigande Statsut-
gifterne efter 1810 års Statsreglering, och der¬
jemte erhålla en närmare upplysning om de
mångfaldiga Oomitéer, sorn under desse år
blifvit inrättade, så väl i afseende på göromål,
kostnader och redovisning derföre, sorn i hvad
man, de åsyftade ändamålen blifvit uppfylte,
eller hvad mera 1 desse afseenden kan vara
ouppfyldt eller att iagttaga. Jag anhåller vörd*
samt att detta anförande måtte till StatsUt¬
skottet remitteras.
Njo 8.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning i
Underrättad att granskningen af SlatsRå^*
dets Protocoller, skall af Högloft. Constitutions-
IJtskottet förrättas på trenne divisioner, så att
hvarje Protocoll således blott af åtta leda¬
möter, tvenne af hvarje stånd, läsas och gran¬
skas. anser jag mig icke sakna anledning gö^
ra den anmärkning, att, om sig så förhåller,
detta granskningssätt icke synes mig vara för¬
enligt med regeringslagarnes föreskrift. Riks¬
dagsordningens 29 §. innehåller, att Constitu-
t^onsUtskottet skall bestå af s 4 ledamöter
Den 15 Februarii.
373
samt att detta Utskott fått det vigtiga upp¬
drag, att genomläsa SfatsRådets Protocoller,
hvaraf synes följa, att Utskottets hela perso¬
nal, åligger läsa och granska dessa Protocol¬
ler äfvensom, att det är en afvikelse deri¬
från, att fördela granskningsarbetet på divi¬
sioner som med lika rätt och lika anledning
kunde utsträckas till sex som till tre divisio¬
ner, men, hvarigenom, i alla fall den nog¬
granna pröfningtn obestrideligen skall försva¬
gas. Lagstiftaren har visligen funnit, att
(i nne granskning fordrade ett större antal le¬
damöter, och den som har erfarenhet af hvad
det vill 6äga att granska och sig utlåta öfver
regeringsåtgärder, skall deri instämma, att ett
alltför ringa antal till pröfningen deraf, icke
uppfyller ändamålet. Till denna granskning
fordras sakkännedom, dristighet och försigtig¬
het, sora icke alltid äro förenade, och det skall
icke sällan inträffa att ibland ett inskränktare
antal, den villrådige, utan tillfällen att dela
sin tvekan, eller understödjas i sitt omdöme,
hälldre låta eli rättvis anmärkning fal¬
la, än blottställa sig för misstag i ämnen
af den vigt, sorn i omdömen om regeringsä¬
renden och sannolikt skola anledningar till
anmärkningar blifva färre och snarare kunna
förbises i det inskränktare antalet af åtta per¬
soner, än ibland tjugufyra. Till styrka för
detta omdöme, torde det tillåtas mig anföra
ett exempel: Vid sista Riksdag lärer äfven,
åtminstone någon tid, läsningen af StatsRådets
Protocoller blifvit på frenne divisioner verk-
siäldj men vid 182c års revision, upptäckte
Den 15 Februarii.
Riksens Ständers Revisorer, att krut blifvit i-
från kronans förråder, försålt till utrikes or¬
ter, hvarföre betalningen likväl icke blefupp¬
tagen ibland Statens intrader, utan serskilt af¬
satt till tredje Hufvudtitelns förstärkning, hvar¬
öfver Revisorerne gjorde anmärkning, som nu
är underkastad Riksens Ständers pröfning.
Detta förhållande synes hafva bordt blifva sedt
och anmärkt af 181S års ConstitutionsUtskott,
som likväl ej något derom lärer haft sig
bekant, men då jag ej bör tvifla att det ju af
Utskottet kunnat ses, har det förmodeligen
blifvit förbisedt under dea förkortade gransk-
ningsmethoden af läsning på 5:ne divisioner}
och har Riksens Ständer således förbindelsen
åt deras Revisorer allena för den betydelige
anmärkningen, att under flere år för utrikes
försåldt krut närmare ioo,oco R:dr, blifvit
utan att ingå till Statens intrader och deri¬
bland blifva beräknade, till tredje Hufvud-
titeln disponerade, hvilket utan Revisorernas
granskning aldrig varit kändt eller anmärkt.
Med afseende å hvad jag nu anfört, hemstäl¬
ler jag vördsammeligen att, så vida icke Con-
stitutionsUtskottet medhinner gemensam läs¬
ning af StatsRådets Protocoller, sorn vore en
obehaglig följd af det längre mellanrummet,
emellan lagtima Riksdagar, ConstitutionsUt-
skotet måtte begagna dess i 36 §. Riksdags¬
ordningen förvarade rätt att begära förstärk¬
ning i Utskottet, blott till läsning af StatsRå¬
dets protocoller, till det tvådubbla antal,
som fordrades för att läsningen af Protocol-
lerne kunde i närvaro af tjugufyra ledamöter
Den 15 Februarii.
37S
på 3ine divisioner verkställas. Jag anhåller
ödmjukeligen att detta yttrande må till Con*
stitutionsUtskottet remitteras.
N:o 9.
Herr Gripensvärd, Fredric Adolph :
I fall MagazinsDirectionens ändamål va¬
rit något annat, än att under goda år samla
förråder, hvarmed folket under onda år sko¬
lat bispringas; så har detta ändamål varit falskt
eller åtminstone skeft utfördt. I fall ändamå¬
let åter varit jemt ingenting mer eller min¬
dre än att utgöra en dylik assistanceanstalt,
så har verket gått vida deröfver. Allmänna
tänkesättet synes redan hafva så stadgat sig i
ämnet, att man knappast behöfver utbreda sig
deröfver.
Man är redan tämmeligen ense derom, att
ingenting kan vara otjenligare och ändamåls-
stridigare än allmänna anstalter, sorn inblan¬
da sig i den enskilde näringsidkarens yrke och
vilja för det allmännas räkning, handla och
vandla såsom köpmän och speculanter. Orsa¬
ken är lätt insedd: den enskilda vakar sjelf öf¬
ver hvarje detaille af företaget, ordnar och
befaller, utvidgar och ändrar planer efter som
de beständigt vexlande omständigheterne, för
ögonblicket bjuda; hvad han i ett ögonblick
ser kan han i samma ögonblick undvika el¬
ler benyttja; han är sjelf herre öfver sin för¬
mögenhet och sitt företag, och kan våga den
3.7 6
Den l5 Februarii.
förra, för att bringa det sednare till mognad.
Allmänna Verk äro deremot ett högst sam¬
mansatt och tungt machineri, som rörer sig
med långsamhet och svårighet, som icke k3n
ayttja ögonblickets fördelar, eller fly ögon¬
blickets faror, utan mäste gå sin jemna gång,
efter längesedan gifn.a Reglementer och in-
structioner, stadna och förfråga sig vid hvar¬
je oförutsedd händelse, låta den oförmodade
lyckliga conjunctnren gå 6ig ur händerna, och
slutligen, sedan den försvunnit, begynna vär¬
ka såsom funnes den ännu. Mycket går
ock åt såsom smörja till de många hjulen.
Detta är historien om hvarje allmäntj
verk, som skolat handla såsom en enskild;
detta är också vår Magazinslnrättnings histo¬
ria. Ett obotligt ondt med dylika verk är,
att de vanligen, genom inblandandet i enskifta,
näringarna, hämma och förvirra aila den en¬
skilda idoghetens beräkningar. Tillvarelsen af
en inrättning, sorn i stort skulle handla med
span nema 1, har afskräckt köpmannen från alla
betydligare speculationer, skaffat nödstälda
orter en senare och ofullkomligare undsätt¬
ning, än om enskildt,a uppmuntrats att besör¬
ja den, och frambragt ett allmänt elände, sorn.
åtminstone aldrig kunnat blifva värre, om
prisen och tillförsel fått reglera sig endast ge_
oom concummcer, utan att ex officio besör¬
jas af ett allmänt Verk. Sluteligen atod Ma-
gazin6verket der med sina förråder, villrådigt
hvad med dem skulle företagas; utskeppning
och bräuvinsbränniog* måste tillgripas, och
Den i 5 Februari,j.
377
spannemålsfonden smälte bort genom kostna¬
derna vid spannemålens bortskaffande. Just
som detta ändteligen gått för sig, inträffade
ett mindre fördelaktigt år, och verkningame
få vi snart se.
Magazins-Inrättningens lånssystéme bar
varit så tryckande, att det svårligen later
jemföra sig, med något annat, än Konung
fharaos och den kyske Josephs. Folkets öf¬
rige skatter hafva jemförelsevis, varit drägli¬
ga emot dem till Magazmsverket. Och detta
har ändock blifvit bankrutt; hvarigenom jern-
förelsen med detta Egyptiska Magazinsväsen-
det kan än ytterligare fortsättas.
Omöjligen kan jag inse något skäl, hvar¬
före en inrättning skulle fortfara, som drifver
sin rörelse med förlust, och ändock utarmar
dem med hvilka den drifver densamma- Jag
är fullt öfvertygad, att resultatet af en allmän
Magazinslnrättning för hela Riket, aldrig kun¬
nat blifva annat än skadeligt, åtmindstone så
länge den är bestämd att handla och vandla.
Hvad jag sagt om dess olyckliga verkningar,
drabbar således egentligen Inrättningen i sig
sjelf, men icke Directionen, om ock flere miss-
tag i detaille må vara gjorde, såsom Reviso-
rernes berättelser visa.
Utan att upprepa en hop nog kända fa¬
tta, får jag således äran föreslå, att dea na
Varande MagazinsDirectionen måtte upplösas.
Nödigt lärer dock vara, att någon Inrättning;
378
Dea 15 Februarii.
tillskapas för de ännu återstående fordringars
indrifvande, effecternes försäljning ock, med
ett ord, affairernes uppgörande, så vida icke
Ständernes Herrar Fullmägtige i Banken och
RiksgäldsContoiret, kunde åtaga sig att besörja
uppgöringen, med biträde af ett Ombudsmanna
Embete. Man behöfver icke vara bekymrad
om öfverskottets användande eller balancens
betäckande. Likväl som Banken måst åtaga
sig förskotterne, kan han äfven njuta vinsten,
ifall, mot förmodan, någon sådan skulle upp.
stå, eller tåla förlusterna, hvilka säkert icke
blifva större, om affairerne genast uppgöras,
än om Directionen skulle fortfara i sin verk¬
samhet.
Någon Inrättning måste dock finnas, för
att trygga folket mot brist i hårda år. Men
denna inrättning bör icke vara allmän, för
hela landet; tvärtom bör en särskilt finnas för
hvarje Socken, eller, der Socknarne äro små,
för hvarje Prestgäll eller det district, hvars
Storlek af behofvet bestämmes. I Districts—
eller Socken-Magazinerna bör insamlas torkad
Spannmål, i tillräcklig mängd, för att under
inträffande missväxtår kunna bispringa folket
till utsäde.
Frågan om fond till dylike Magaziners
anläggning, bör ej vara svårare att lösa, än
den om fond för MagazinsDirectionen varit.
Enda skillnaden är den att District-Magazi-
nerna erbjuda en säkerhet, som bemälte Dire-
Ctian ej kunde göra. För hvarje district som