Den 19 No v ernber e. m.
301
medföra; så gifves ingen gräns. Jag finner
intet skäl till afsJag på jemnkningsförslaget.
Hvad åter angår nyttan af publicitet, i hän¬
delse af realisation , får jag blott nämna, att
om t. ex: utelöpande sedelstocken vore 3o
millioner , samt silfyerfonden 20 ; så beror
realisationens bestånd derpå, att 10 millio¬
ner alltid fästas i allmänna rörelsen, så att
dessa icke kunna komma tili presentation i
Banken.
Under perioden afen realisation undergår
likväl valutan i Banken <tn daglig förändring.
Om möjligt vis några omständigheter i Sve¬
rige skulle inträffa, som medförde en starkare
påkänning af Bankens reela valuta än van¬
ligt, hvarigenom den kom att nedsjunka tili
en mindre numéraire; månne ej Allmänhe¬
ten af en sådan underrättelse skulle oroas,
och af oron föras till Bankens vexel-lucka ?
Hvarigenom säkert hände, att in- och utv<El¬
lingen betungades af individer , som endast
fördes af oro utan affair, och att möjligen
metalliska valutan kunde bli otillräcklig. I
en sådan händelse vore det väl, om allmän¬
heten endast kände, att Banken har full sä¬
kerhet för sina utelöpande sedlar. Hela ver-
ketsinrättning hvilar oftast på ideen om dess
förmåga , att uppfylla sina förbindelser . I
alla fall är det icke möjligt, att genom des¬
se Controllér förekomma alla faror för Ban¬
kens bestånd .
2 Den 19 November e.jn.
Herr Rosenbi a d: Jag anhåller att
det beslut ijidderskapet och Adeln i ämnet
redan fattat, må varda ånyo uppläst. Man,
finnér deraf att årliga uppgiften omfattar
Bankens, hela ställning hvarföre den Leda¬
mot, som yrkat återremiss af Betänkandet
torde då inse sådant ické behöfvas.
Herr Lefren, Johan Pehr: Jag
heder om ursägl, för det jag förlänger dis-
eussionen; men jag arnar ej blifva vidiyf-
tig, Jag inser ingen nytta af att frånträda
det beslut vi redan fattat ; men väl stora
olägenheter deraf uppkomma. Man skulle
härigenom så mycket mera skrämma upp
allmänheten, sorn vid slutet af detta Betän¬
kandet affiandlas en hedt ny sak, nämligen
P u h i 1 c i t fa ! e o s u pp h c r a u do, i h u n-
delse a f r ea 1 i s a t i o n framdeles, Yi-
dare skulle, om Ri Iderskapet och Adeln ny gåp
från sitt förr a beslut, men t. e. Bonde-Ståndet
förhlifver vid sitt, den olägenhet inträffa, att
nian kommit ett steg längre från målet. Jag
hemställer derföre, om icke Ridderskupet
pch Adeln äfven skulle täckas förblifva vid
sitt en gång vidtagna och sorn mig synes
ganska, val beräknade beslut.
Herr H ohenha u ser. : Anrednin¬
gen till delta jemknings förslag är den, att
J?res.te-Ståndet icke gillat Bankens publici¬
tet. Det är derföre stor orsak att förmoda
att detta §tånd helst bifaller en periodisk
publicitet,, då två års räkenskaper i ett sam¬
De» 19 November «• m.
303
manhang offentliggöras. Delta har föran-
leclt jemknfhgs förslaget, hvilket instämmer
med Ridderskapets och Ad ellis salut Borga¬
re och Bonde-Ståndens hesla t alt publici¬
tet skall äga rum. Någon återreiniss lät
således ej höra komma i fråga; och jag hern-
ställer, om ej Betänkandet kunde bifallas på
de af mig förut anförde skal. Skulle från
de öfrige Stånden ProlöcolIs Utdrag hafva
till Ridderskapet och Adeln ankommit, med
'underrättelse om deras hes in t i amuel, an¬
håller jag, ält dé må varda upplästa, på det
att den af Herr Lefren yttrade farhåga må
hildan röd jas.
Herr Man ners tarn, Johan: Jag
inslåYnYller med de välde Talare, sohl tili—
styrkt Ridderskäpet och Adelli , ätt förblif¬
va vid sitt i ämnet redan fattade besluti
Ridderskapet och Adeln torde draga sig till
hiinnes, alt frågan Ivänlie gånger förut lö-
ievafit, alt vidlyftiga diseussioner då ägde
runi , och att mali således icke kati påstå»
att heslutét varit förlrastadt; och UtskoltetS
Sednare resonuemenler synas mig icke för¬
anleda till någon förändring i delta afseen¬
de. De sota yrkat publicitet af Bankens
tillstånd, hafva väl icke föreställt sig, alt
dess Credit skulle derigenom betydeligfctt
förstärkas, taen någon garanti för a! imän na
Crediten skall särdeles för framtiden blif¬
va en följd deraf. Män kall val m^d skäl för¬
moda i alt skillnaden ej blifver betydlig »
om Bankens stallning oiientliggörcs hvarje»
304
Dea 19 November e, m.
eller blott livart annat är ; men jag får
dock fästa uppmärksamheten på angelägen¬
heten deraf, att Riksens Ständer icke vid
samma Riksdag ändrat sine heslut. Jag för¬
nyar således mitt tillstyrkande, att Ridder-
skapet och Adeln måtte förblifva vid sitt
en gång i detta ämneg fattade beslut.
Herr Grefven och Lan dt -Mar¬
skalk en gjorde proposition till bifall af
Runco-Utskottels förevarande Utlåtande.
Ropades Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven
och Lan dt-Mars kalken hemställde, om
Ridderskapet och Adeln behagade förblifva
vid dess i detta ämne förut fattade Beslut,
det en fullständig uppgift om Bankens hela
ställning hädanefter borde årligen genom
Herrar Banco - Fullmägtiges föranstaltande
tryckt meddelas, samt äfven Allmänna Tid¬
ningarna åtfölja.
Ropades starka Ja jemte några Nej.
Herr Grefven och Landt-Mar-
skalken förklarade, att sorn, efter hvad
lian lyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej,
propositionen blifvit af Ridderskapet och
Adela bifallen.
Fö-
Den 19 November e, rfi,
Företogs tiil pröfning:. Sta.ls-Utskoltets
den i3 dennes under. N:o 602 afgifoe, samt
den 17 derpå följ de e. m. på bordet Jugde,
Utlåtande, öfver väckt Motion, om närma¬
re bestämmande af Saltpeter-Fondéns utlå¬
ning.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag bär
visserligen ej något pmot, ali Saltpeter - Fon¬
den förräntas, men mig förekommer, att
utlåningen till 6 procent är nog öfverdrif¬
ven, då Riksens Ständer beslntit låns uppta¬
gande emot 3 procent, och således de fon¬
der, som finnas, kunna användas till 3 pro¬
cents utlåningen. Vid höl jan af Riksdagen,
då det var fråga om att använda Salfpetfer-
Fonden, ansåg jag den såsom tillhörande
jordbruket, men man ville då icke så anse
den. Nu har jag sedermera bort många vara
af denna tanka; men äfven om man nu mera
skulle anse denna fond, sorn en jordbrukets
tillhörighet; och således ej vilja utlåna dea
mot så låg ränta som tre för nundradet, så
finner jag likväl 6 procent vara för högt.
Jag kan ej annat finna, än att deri begäran
till Regeringen, att mot 6 procent föränta
Statens fonder, ej bör framställas; utan en¬
dast anhållas, att medlen få ingå uti 3 procents-
lånerörelsen, ochsåledes minska behof af de
lån Staten beböfver upptaga. Jag yrkar lik¬
väl ej återremiss, om ej någon annan gör
det, men normen af 6 procent anser jag va-
Bidd. o, Åd, Prot. 10 B, 2. Afd, 39
306
Dan ig November e, m.
ra origtig och följaktligen ej höra af Rik-
sens Ständer föreskrifvas. Örn det stadgas,
att fonden skall utlånas till 6 procent, skall
det allid medföra förluster, och dessa kai»
ingen annan, än administrationen komma alt
svara för; emedan eli annai förhållande skul¬
le leda till beständiga afskrifningar.
Friherre afNordin, Carl Johan:
Då jag framstälde denna motion, var det
derföre, att jag ansåg, att eli fattadt beslut
borde gå i verkställighet. Det är redan för-
ut genom bifall lil! Slats-Utskottels Betänkande
af Riksens Ständer beslutadt, alt fonden skall
förräntas, men det blef icke, jag vet ej af
hvad händelse , uti den underdåniga Skrif—
yeisen till Kongl . Majrt intagit . Jag har
vid första afgörandet varit af den mening ,
alt fonden borde förräntas, emedan då den
blifvit så betydligen nedsatt, påkallar be-
liofvet, att den förvaltas på det mäst för¬
månliga sätt om ändamålet af dess tillvaro
skall vinnas ; då jag derjemte anser denna
fond tillhöra jordbrukande Classen, äger den¬
na Clnss af medborgare rält att fordra , alt
den på det ändamålsenligaste sätt till fon¬
dens förökande användes. Jag ser ej eller
någon fara deruti, att fonden utlånas mot 6
procent, då det lämnas till Kongl- Majrt.,
att bedömmä säkerheten, och jag tillstyrker
således bifall å Betänkandet,
Herr La ger hjelm, Fehr: Den siste
Talaren haj anmärkt, att Ständerna redan
Den 19 November e. m;
fattal sitt beslut, till följd al Stats-Utskol-
tets Betänkande, men att det ej af Expe¬
ditions - Utskottet blifvit expedieradt. Jag
får anmärka, att, sedan Riksens Ständer
fattade detta beslut, hafva Ständerne beslu¬
tat att upptaga lån. Såsom fond lör dem
hafva de beslutat, alt en viss summa för
Riksgälds - Contoiret skall disponeras af
Banco-Discontcns medel, då det ej är sä¬
kert, att Riksgälds - Contoiret ensamt kan
fylla sina förbindelser. Det synes mig som
man fattat delta beslut, för alt göra Riks-
gälds-Conloirels Obligationer lill mynt, och
då skulle jag tro, att allmänheten borde
försäkras om inlösen af dessa sedlar. Från
denna synpunct synes det mig, som det
sednare beslutet påkallar den åtgärd, alt
Riksgälds-Contoiret öfverlager dessa medel,
hvarigenom man undviker den motsägelse,
att låna in till en Cassa, och låna ut afen
annan. Den utlåning Stats-Ulskottet före¬
slagit är äfven lill sin form obestämd. Jag
förenar mig med Herr Hjerta, och tror att
denna obestämdhet ej kan instämma med
öfrige beslut och förhållanden. Det vore
svårt att bestämma, huru vid en sådan ut-
låuing borde tillgå. En del af capilalet
skullejsåledes blifva fästadt, och blott en
del kunna utlånas. Under sådune omstän¬
digheter blefve denna utlåning af annat för¬
hållande än andra cassors, och man kunde
visserligen ej med säkerhet beräkna, att
hela fonden skulle kunna placeras under så-
dane vilkor, att en del deraf skulle vara
3sS
lien ig November e. m
disponibel. Om då blott en del placera¬
des, och en annan icke, sä vinnes ej det
ändamåiet, att få fonden i allmänna rörel¬
sen. Om hälften af fonden placeras till 6
procent, eller hela fonden till 3 procent,
så medför detsamma Räntevinst, men det
är mera enligt med princip, att fonden af
Riksgäids-Conloiret disponeras. Således för¬
enar jag mig med Herr Hjerta i begäran
om återremiss, och att medlen måtte an¬
ländas så, som lian föreslagit.
Grefve af Uggla s , Gustaf: Salt-.
pster-fonden har varit stäld under Kongl.
Majrts disposition och granskning af Riksens
Ständer oell Deras Revisorer. Detta sätt för
Fondens förvaltande har ej blifvit ändradt
uti den Skrifvelse, sorn redan till Kongl.
Maj:t afgått. Jag underställer då, om en
ny föreskrift i afseende på fondens disposi¬
tion nu lämpligen kan göras. Hvad åter
angår räntan, så då fonden af många är an¬
sedd tillhöra Jordbruket, frågar jag, om den
.icke bör användas dels på det för jordbru-
3cet mest förmånliga sätt, och det måste va¬
ra genom dess utlånande mot 6 procent ;
ty då blifver fonden mindre medtagen, än
om utlåningen sker till 3 procent, och Så¬
ledes det behof af anslag lill denna fond
som vid nästa Riksdag ovilkorligen måste in¬
träffa, äfven i samma mån mindre. Tre pro¬
cents utlåningen kunde endast vara nyttig,
om man ej med säkerhet kan utlåna fonden
Den 19 November e, m;
309
emot högre ränta. — Jag tillstyrker såle¬
des bifall å Belänkandet.
Friherre af Nordin: Gref¬
ve af Ugglas har förekommit mig. Jag vill
derföre blott fästa uppmärksamheten derup¬
på, att Kongl. Maj:t redan emotlagit Rik¬
sens Ständers skrifvelse i ämnet , hvaruti
man åt Kongl. Maj:t öfverlemnat dispositio¬
nen af fonden. Det lärer då icke nu vara
lämpligt att inkomma med en ny skrifvel¬
se, hvaruti Konungens Dispositions-rätt in-
skränkes genom begäran att medlen skola in¬
sättas i Riksgälds Contoiret. Deremot om.
man, sorn Stats-Utskottet föreslagit, blott an¬
håller, att medlen matte användas på det
nyttigaste sätt, genom utlåning mot 6 pro¬
cent, så tror jag del vara ganska rigtigt,
och ingen contradiction med den redan af-
gångne skrifvelse!!.
Herr Hjerta: Hvarföre jag nu
strider mot den rådande opinionen, är att
jag, då det var fråga om inrättande af 3
procents lån, var af den tanka, att man
borde taga i beräkning, alt cassör och fon¬
der derigenom skulle göras räntebärande,
samt Statens Credit-Verk »Utså betala rän-
torne, mestadelen till Statens egna fonder,
hvarigenom, en nedsättning i bevillningen
skulle kunna tillvägabringas. Då det var
Iråga om, att Saltpeter Fonden skulle till¬
gripas, var jag den, som yttrade, alt den
tillhörde Jordbruket; men då jnotsades
Den ig November e. m'
denna sats, för alt vinna ändamålet, som
då söktes. Nu deremot vill man rätta det
felet man då begick; och således skall den
förräntas mot 6 prC:t, och hvarföre? Jo,
för det att den nu tillhör Jordbruket. Nu
mera tror jag, att sedan man en gång erkänt
principen , att fonden ej är Jordbrukets,
bör den förvaltas så, alt man bespar un¬
dra Statsmedel, och insättas uti Riksgälds-
Conloiret mot 3 procent.
Jag har ej föreslagit, att fonden skall
undanryckas Kongl. Mujits disposition. Tvert-
oin är den mera disponible förr dess än¬
damål, då den är förräntad i Riksgälds-
Contoiret, mot återbetalning vid anfordran,
än mot 6 prC:t i stående Lån. Det rätta¬
ste torde vara, att Riksens Ständer genom
underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t an¬
hålla, alt så vidt Kongl. Maj:t ej finner»
möjligt att förränta Saltpeterfonden till hö¬
gre procent än Riksgälds-Contoiret lemnar,
Kongl. Majit då ville insätta fonden uti
nämnde Verk. Då begagnas fonden till
minskning af från Riksgälds-Contoiret utgå¬
ende räntor, och då förräntas den rörliga
delen af fonden. Jag tror, att, om fonden
skulle förräntas mot 6 prC:l, skulle den
komma att lida många förluster, och jag
säger ännu en gång, ingen annan än ad¬
ministrationen kunde komma alt ansvara
för dem. I annat fall visste man knappast,
om fonden vid nästa Riksdag ens skulle finnas.
Den 19 November e- rn.
3“
Herr Lager hjelin: Oaktadt de
upplysningar, som af Stats-Utskottets Leda¬
möter .blifvit meddelade, liar jag ej i mili
öfvertygelse fått utredt, om ock man skulle
anse fonden såsom jordbrukets, huruvida
den största vinst skulle tillskyndas fonden
genom en sådan utlåning, som nu är före¬
slagen, eller genom liela den disponible fon¬
dens insättande i Riksgälds-Contoiret emot
3 procent. Jag tror, att som förslaget nu
är, skulle vilkoren blifva så betungande,
att fonden ej skulle kunna plaee^as, och då
skulle det blifva en del, sem vore ej rän¬
tebärande cassa. Då heror det på förhållan¬
det emellan den utlånte summan och denna
cassas belopp, om fonden derpå lomme att
förlora eller vinna. Jag anser således åt¬
minstone lämpligt, att Riksens Ständer uti
lindeldånig skrifvelse anmäla, i hvad beslut
de stannat, att nemligen fonden borde ut¬
lånas till 6 procent, men att, derest Kongl
Maj:t ej funné utväg att använda hela fon¬
den mot en sådan chögre rönta^ den heldre
mätte insättas i Riksgälds-Contoiret. Jag bär
lika med Herr Hjerta, då jag var i Stats-TJt-
skollet, varit af den tanka, att Cässa-behåll-
ningar på särskilda Räkningar i Banken bor¬
de undvikas. Detta ämne är nu förbi och
besluten redan fattade, men jag tror, att,
i afseende på denna fond, borde man nu
föreskrifva det.
Herr Grefven och Landt mar¬
sk alke o gjorde proposition till bifall af
Stals-Utskottets förevarande Utlåtande.
D«n 19 November, e, m;
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Herr Grefven och Landt-
marsk a I k e 11 hemställde, om Ridderskapet och
Adeln ansåg berörde Utlåtande böra, i an¬
ledning af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskottet återremitteras.
Ropades Ja.
Föredrogs å nyo Stats- Banco- samt
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskot-
lens den i5 dennes under N:o 606, afgif-
ne, samt den 17 derpåföljde e. m. på bor¬
det lagde, förslag till jemkningar i vissa delar
af Riks-Ståndens skiljagtlga beslut, rörande
Allmänna JVIagazins-Inrättningen.
Herr Lefren, Johan Pehr;
Hvad sjelfva saken beträffar, nemligen jemk-
nings-förslaget, skulle jag i så måtto vilja till¬
styrka en förändring i Ridderskapets och A-
delns förra beslut, att man måtte instäm¬
ma med Borgare- och Bonde-Stånden der¬
uti, att Sockne-magaziner skola inrättas i stäl¬
let, för District-magaziner. Jag hemställer
detta egentligen för alt undvika det slags
Nämnd, Utskotten föreslagit. Visserligen
utgöra de sammansatte Utskotten Trettio pér-
soner af hvarje Stånd; men jag anser Grund ¬
lagens
Den ig Nnverrtier e, m
lagens mening rara tydli? oell Kiar, att då
Utskott förstärkas ti iI K'amuel, sådant l ör
ske af andra personer, än elert), hvilka hand¬
lagt de frågor, hvarom omröstning kominer
att äga rum.
Jag underställer della Ridelerskapefs
oeh Ådelus egen pröfning, och afstyrker
helt och hållet inrättandet af en så beskaf¬
fad nymodig Nämnd, sorn de förenade Ut¬
skotten föreslagit.
Herr Hjerta, Gustaf: Den siste
•värde Talaren har ganska rigiigt anmärkt,
att. den föreslagne Nämnden är al en besyn¬
nerlig natur, men detta är en följd af remisser
till flere Utskott. Grundlagen omtalar uti
detta afseende ej mera än ett; hvaremot det~
ta äger sammanträda till öfverläggning med
ett eller flera andra, om det tinner sådant
nödigt för sin egen .upplysning och ären-
dernas behandling. Jag anser derföre hvar¬
ken remiss till flere Utskott, eiler en så be¬
skaffad Nämnd, som nu blifvit föreslagen,
vara rigtig. Då emedlertid praxis varit,
alt man förstärkt Utskott elter enahanda
princip, t. ex. Stats- oeh Banco Utskotten ,
lärer man nödgas, att på samma sätt förfa¬
ra vid detta tillfälle; emedan någon annan
utväg ej torde finnas. Någon våda dervid
kan jag för min del ej inse; och jag hem¬
ställer derföre, om icke Ridderskapet och A-
deln skulle finna lämpligt at bifalla förslaget.
Kidd, o, Ad., É*rot. 10 B, t. Afd, 40
5*4
Den 19 K o v e m be r e, m,
Herr von Hoh en b a u s e n , Mi¬
chael: Jag instämmer i hvad Herr Hjerta nu
anfort. Sedan vi vid denna Riksdag redan
haft exempel på ett förstärkt Stat;- och
Banco-Utskott, skulle det väte incönsequerii,
att med detta ärende annsriunda förfara,
Sländerne skola troligen framdeles inse o-
rlmligketen af detta bebandlings-sätt, och
underställa detsamma Consilutions-Utskotlets
bedömande; men då detta ej nu är af nöden eme¬
dan förstärkning kan ega rum , och samtlige
Piiks-Stånden redan haft exempel på ett dylikt
förfarande, hemställer jag, till lidens vinnan¬
de, att förslaget må varda bifallet.
Grefveaf Ugglas, Gustaf: Äfven
jag finnér det vara besynnerligt, att målet
blifver med Riksens Ständers rätt afgjordt
af samma Utskott, som behandlat, frågan.
Skilnaden är således betydlig i detta fallk
emot då Stats-och Banco-Utskotten förtsärk-
tes, ty detta skedde med en tillökning af
Tolf personer utaf hvarje Stånd. Då lik¬
väl frågan är af beskaffenhet att icke kun¬
na förfalla, och 'jZ §. Riksdags-Ordningen
i detta afseende stadgar, alt det Utskott,
till hvars handläggning målet hort, i sådant
fall skall förstärkas, så att Ledamöterne blifva
trettio af hvarje Stånd, finnes ej något an-'
nät sätt för afgörandet, än det Utskotten
föreslagit, och hvilket således ej lärer kun¬
na hjelpa*.
Den 19 November e. ta.
En annan utväg stål- dock öppen, alt
fromma ifrån saken, i händelse Ridderska-
pel och Adelli finner för gode att densam¬
ma vidtaga. Det är nemligen anie frågor,
sorn blifvit till afgörande genom Nämnd
hnnskjulne. Den första angår de 60,000
Iminorne, som äro ämnade till understöd
åt Innevånarne i de Norra Provincerne,
som vilja inrätta District-Magaziner. Bon¬
de- och Borgare-Stånden hafva beslutat,
alt öfverlemna detta qvantum spannemål till
Kongl. Maj:ts Nådiga disposition, antingen
till inrättande af Dislrict- eller Sockqe-Ma-
gaziner, eller ock till understöd på annat
sätt. Om nu någon provins tj gick in på
Distriot-Magazins anläggande, blefve den u-
lan all undsättning, hvilket kunde med¬
föra vådliga följder. Jag skulle derföre vå¬
ga tillstyrka Ridderskapet och Adeln, att i
denna omständighet förena sig med före-
nämnde tvenne Riks-Stånd.
Hvad de 35,ooo tunnor till] dylika
Magaziner i de Södra Provincerna angår,
är jag visserligen af den tanka, att de icke
Rehöfvas; men för alt vinna ett skyndsamt
slut, hemställer jag, om icke Ridderskapet
och Adeln äfven häruti skulle vilja förena
sig med de tvänne Stånd, som beslutat det¬
ta anslag. Det är dessutom ej någon be¬
tydlig quantitet, som för ett sådant ända¬
mål blifvit ifrågasatt.
I händelse Ridderskapet och Adelil
skulle antaga det förslag, jag nu haft äran
3i6
Den ig November e. m.
framställa kunde Votering af Nämnd i detta
afseende helt och hållet undvikas.
Herr Lefren: Jag «n*håller om ur-
sägt, för de! jag ännu en gång i delta äm¬
ne upptager tiden; men då man är på vägen
alt gora ett märkvärdigt afsteg från G^und-
Lagen , kan jag ej återhålla milt begär, att
söka förekomma detsamma. Det är en stor
skillnad emellan detta ämne och de, hvarom
förstärkta Stals- och B,moo-Utskotten röstade.
Finance-frågorne äro under närvarande för¬
hållanden så inväfde med Bankens ärender , att
man ej kunde finna en bestämd grund, hvarföre
deras behandling skulle mera tillhöra del eria
än det andra Utskottet, ehuru rättast varit
att äfven då blott förstärka ett af Utskotten.
Iiär åter är saken helt annorlunda beskaffad.
Den har sin bestämda caracter , och det har va¬
rit ett slags coquetteri af Stats-Utskottet att
behandla den gemensamt med de öfrige Ut¬
skotten. Banken har visserligen lillskutit
de medel, med hvilka Magasins rörelsen
blifvit bednffen ; men målet har deiigenom
icke förlorat sin egenskap att tillhöra Stats-
Ulskottets handläggning, emedan frågan an¬
gick dispositionen af Statens spannemåi. Hvad
Oeeonoinie-Utskotlel beträffar, har det föga
med detta ärende alt skaffa, så vida det ej
lyckas, att frånrycka detsamma från Stats-
Utskottet. ✓
Jag tillstyrker derföre, att omröstnin¬
gen må komma alt äga rum i förstärkta
Den 19 November e. m, 317
St ats-Utskottet, emedan detta behandlings¬
sätt synes mig öfverensstämma med grund¬
lagens bade anda och bokstaf, då det står i
7Ö §. Riksdags-Ordningen, att ”det Utskott
”skall förstärkas, tili hvars handläggning
millet hort;” men icke de, som dermed tili—
fälliglvis »'Hl. befattning.
Herr Hj e r t a : I min öfvertygelse
är Herr LefVciis åsigt af saken riglig; men
jag underställer den värde T; larens e -
get omdöme, om det lönar mödan; att,
för en sådan omständighets skull, vål¬
la en nv jemkning, som skulle draga ut på
tulén. Opinionen i afseende på sjelfva sa¬
ken lärer i alla fall förblifva den samma;
och då man genom prejudicat redan har en
slags princip i detta afseende etablerad, är
det kanske så godt, att för denna gang la¬
la dervid bero.
I anledning af hvad Grefve af Ugglas
anfört, får jag fasta uppmärksamheten påfölj¬
derna af det behandlingssätt, han föresla¬
git. Om ett sådant beslut rörande första
puncten här fattades, skulle för de Norra
Orterna en ny Magazins-Direction uppkom¬
ma, hvilken Ridderskapet och ådé n likväl
redan förklarat ej vidare skola äga rum. Be¬
träffande sednare puncten, så funnos, då må¬
let här förevar, flere personer, som försäkra¬
de att dylika District-Magaziner icke liro i
de södra Provincerna behöflige. Jag yttra¬
de yäl då en annan öfvertygelse, emedan u¬
Den 19 Nsvember e. m.
ti Småland verkeligen finnas vissa orter, der
spannemåls brist nästan årligen äger rum ,
på grund hvaraf’Utskotten tillstyrkt förenäm-
de anslag af’25,ooo tunnor. Men den bestreds
af Smålänningar sjelfve, c-cli ansåg jag mig
derföre böra dervid låta bero. Det är så¬
ledes i synnerhet emot ett instämmande med
Borgare- och Bonde-Stånden i afseende på
lörsta punden, som jag nödgas protestera ;
ty deraf skulle för de norra Länen en ny
upplaga af Allmänna Magazins-Directionen
blifva en ofelbar följd. lag anser för sä¬
kert,, att ansökningar, att få begagna und-
sättningsspannemåieu, der aldrig kornmer att
tryta. Det enda ralia medlet alt der förekom¬
ma hungersnöd anser jag vara Utskottens
förslag; och'jag förn var derföre mitt till¬
styrkande, att Uidderskapet och Adeln måt¬
te förblifva vid sitt i ämnet redan fattade
beslut.
Herr v ö n II a r t ra a n s-d or f f, Å ugust:
Då jag nu hört sättas i fråga, huru Grundlagen
i t leila fall. skal! förstås, och ytterligare, alt
I vidder skåpet och Adeln skulle frångå ett
beslut, sorn genom votering blifvit faltadt;
anser jag saken fordra ett närmare .skärskå¬
dande, hvarföre jag Iros Herr Grefven och
Landtmarskalken anhåller, att förslaget ytter¬
ligare snå få hvila på bordet.
Herr von H ohe n ha u s.e 11, Michael,
och Herr Printzensköld, Axel, förena¬
de sig jpied Herr yon Hartmansdorff
Den i § November e. m-
Herr Grefven o c Ii Landt -Mar.,
svalken förklarade, att dä flere Ledamö¬
ter begärt, att Utskottens förevarand. icmk.
nings-fÖrslag mätte ytterligare bviia på bordet,
komme detsamma ock , att, jemlikt 49
Riksdågs-Ordningen, derstädes förblifva livi-
lande lill nästa Plenum.
Företogs lill pröfning Lag- samt All¬
männa Besvärs- och Oeconomie-Ulskottcns
den i5 dennes under K:o 202 afgifne, samt
den 57 derpäföljde e. m. pä bardet lagde,
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärk¬
ningar vid Utskottens förut meddelfe Be¬
tänkande, angående yrkad frihet till sved¬
jande å ' Skatte - hemmans ägor, samt be¬
gagnande af Masteträd och Ekar.
Herr Dankvardt, M a g 11 u s Georg:
För min del anser jag icke att Utskottets
ifrågavarande förslag är lämpeiigt. Jag kan
icke inse, huru de projecterade' undersöknin-
garne skulle kunna verkställas; äfvensom jag
tror ett vidsträcktare svedjande än det na
tillåtna , icke böra t mcdgifvas hels dea
föreskrift , som i anledning af Riksens
Ständers vid sista Riksdag i detta ämne,
fattade beslut, af vederbörande medde -
lad, derutinnan lemnar en tillräcklig la¬
titud. Detta fann ock Ridderskapet foch
Adeln, dä saken förra gängen förevar,
och antog då det alternatif i Utskottens Be¬
tänkande, enligt hvilket ingen förändring uti
Den igN»vemb«r e, m-
nu gällande författningar skulle hos Konungen
i underdånighet föreslås. Jag tillstyrker derfö¬
re, att det nu afgifne Betänkandet malte afslås,
och alt Ridderskapet och Adeln förblifver vid
dess redan härutinnan fattade beslut, så mycket
heldre, sorn jag för min del anser att de
angående svedjande nu gällande författnin¬
gar, snarare böra inskränkas, än utvidgas.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Jag
förenar mig till alla delar med Herr Danck¬
vardt Det synes mig vara hög lid att in¬
skränka ett system, enligt hvilket man skulle
sluta ..med att uppbränna och förstöra en
stor del af matjorden i hela landet. Jag
tillstyrker således äfven afslag å Betänkandet.
Herr Grefven och Lan dt-Mar¬
sk al ken gjorde proposition lill bifall af
Lag- och Oeconomie-Utskottens förevarande
Utlåtande.
Ropades Nej,
Hvarefter Herr Grefven och Lan dt-
M ar-skal k en hemstä^de, om Ridderskapet
och Adeln behagade , med afslag å Berör¬
de Utlåtande, förblifva vid dess i detta
ämne redan fattade Beslut.
Bifölls.
lipp-
Den 19 November e, m, *>si
Upplästes till Justering och godkän¬
des följande Éxpeditions-Utskottets insand*
förslag till Riksens Ständers underdånige
skrifvelse)- till Kongl. Majit:
I , n
N:o 33_9.1 anledning af verkstäld gransk¬
ning utaf Militia? - Boställs ~ Cassams Räken¬
skaper,
N:o 34o. Angående restitution af er-
lagd Bevillnings-afgift för Svenska Spelkort
sora exporteras.
N:o 34i- Angående tiden för nästa
Revision af Stats-Banco- och Riksgälds-Ver¬
kens Räkenskaper.
N:o 34a. Rörande anstånd med betal¬
ningens erläggande för erhållen undsätt -
nings-säd ifrån Allmänna Magazins-Inratt-
ningens Förråd.
N:o 343. Rörande anlägningert af er*
Köping i Fryksände Socken af Vermland.
Upplästes och lades på bol-det föl¬
jande från nedannämnde Utskott inkomne
Memorial och Utlåtanden:
Ridd. o, Ad. Prot. 10 B. 3. Afd. 41
011^ t i'. ’«.i v'
gs* D#ft i£) Kttcmlier jjt, m.
Fran Co n s ti t u tio n s-U t sk o t te t:
Af eler. i5 dennes:
N:o 73. Angående förslag till ett yt*
lerligare tillägg i t}8 §• Regerihgs-Formen
och 63 §. Riksdags-Ordningeit.
1 : Nio n5. Rör'lide sätlet för sluteliga
behandlingen af frågan oin inlösen al Fili¬
al - Disconternes utelöpande Skuldförbin-
delser.
N:o j6. Rörande en till besvarande i
Förstärkta Stats-Utskettet föreslagen, af Bor¬
gare-Ståndet förhastad, Voterings - Propo¬
sition,
Från S t a t s - s a m t Å 11 m ä n n a B e s v ä r s-
och Oeconomie-Utskotten:
Af den i3 dennes:
N:o 608. I anledning af väckt fråga
om öfverseende af de, angående Markegångs
sältningarne , utfärdade författningar.
Från Stats- och Banco-Uts kotten :
Af den 15 dennes :
N:o 609. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Skrifvelse, angående betalning af för¬
Den 19 November e rn. 5»:j
re Kong!. Faraillens här i Riket innestående
enskilta förmögenhet.
Från Ba n co-U ts ko 11 e t:
Af den 17 dennes:
N:o 76. Angående de föreskrifter,
sorn uti Instructionen för Banco-förvalt-
ningen må Jernnäs, angående utlåning på fast
egendom intill nästa Riksdag.
Från L ag-tf t-s k o ttfAl
i ii , ...' i! ’. i S !..< i "7 J. f 1J yj
Af den i5 dennes :
N:o 2 35. Öfver 5:te §. i \ Artikeln
af den vid nu varande Riksdag föresiagne
Bevillnings författning, om skydd för Ta¬
xeringsman.
Från Lag- samt Allmänna Besvärs-
och O e cono mi e - U ts ko t ten :
Af den i5 dennes:
N:o s36, Öfver väckt motion, angående sättet
att bereda utväg till sysselsättning för häk-«
tade och bysatte personer.
Från Allmänna Besvärs- och' Oeco¬
no mie-Utskottet:
Af den 13 dennes : *
B
Den 19 November c, m'
N:o 317. I anledning af gjorde an¬
märkningar vid Utskottets förut meddeldte
betänkande , om allmänna författningars lif¬
gifvande f»ån trycket på ett för Allmän¬
heten mera tillgängligt sätt.
Från E x p edi ti ons-U tsko t tet:
Af den i5 dennes :tj
Öfver Borgmästaren J. Hagariders gjor¬
de förslag, att Bihanget till Riks-Ståndéns
proloeoll väl mS såsom hittills utgifvas, e-
liuru till tida mindre antal Exemplar; men
»It derjemta aärskildt skulle uppräLtas, tryc¬
kas. oeh tjlgiftas ett sammandrag: af de vig-
tigaste bland Konungens Propositioner och
Riksens Ständers beslut, rörande Religions-
vårdeu , Allmänna undervisningen, Stats-
Oeconomien, Lagstiftningen in. m.; äfven¬
som att allt hvad anginge Statens utgifter ,
inkomster och penninge-verk borde i Ta¬
bellarisk form meddelas.
Justerades följande :
Utdrag af Protocollet, hållit hos Höglofhgé
Ridderskapet och Adela vid Lagti¬
ma Riksdagen i Stockholm f. »1, dtn
19 Nov. i823.
Den 19 November e, w:
3*5
S. D. Vid förnyad föredragning af Ståts-
Utskottets den 11 dennes under N:o 5p3
afgifne, samt den 12 derpåföljde e. m. på
bordet lagde, Utlåtande öfver gjorde an¬
märkningar vid Utskottets förut meddeldte
O
Betänkande, rörande Pensions anslående
åt förre Juslitice-Ombudsmannen Ilerr Fri¬
herre L. A. Mannerheim; fann Ridderska-
pet och Adeln för godt, att, med afslag å
berörde Utlåtande, åt Friherre Manner¬
heim anslå en årlig pension af i,5oo R:dr
Banco, hvilken borde från och med näst¬
kommande års början af Riksgälds-Contoi-
rets medel utgå. Ut Supra.
S. D. Föredrogos å nyo och gillades föl¬
jande, från nedannämnde Utskott in kom¬
ne, samt den 12 dennes e. m. på bordet lag¬
de, Utlåtanden:
Från Stats- och Bevillning»^
Utskotten:
Af den 25 sistlidne October:
N:o 589. I anledning af gjorde an¬
märkningar vid Utskottens förut meddeldte
Betänkande, rörande en af hvarje mantals¬
skrifven person årligen intill nästa Riksdag
utgående afgift till veneriska smittans häm¬
mande.
3*6
Den 19 November r. m.
Från S t a t s - U t s k 0 t t]e t:
Af den 1 dennes:
R:o Spö. Öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande
örn redogörelsen för de lill veneriska smit¬
tans hämmande anslagne medel.
Från Stats- samt Allmänna Be¬
svärs och Qeconomie-Utskotten:j
A*f den 4 dennes:]
N:o 5pa. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition rörande dels inrättande
af ett allmänt Arbets- och Corrections-hus,
här i Staden, dels anslag åf löner och arf-
voden för FångPredikanter och Vakt-betjente.^
Ut Supra.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloft
Piidderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm eftermiddagen
den 19 November 1823.
S. D. Vid förnyad föredragning af Lag-
samt Allmänna Besvärs och Oeconomie Ut¬
skottets den 4 och 15 dennes under N:o 220,
321 och n3o afgifne samt den 12 och 17.
derpåföljde eftermiddagarne på hordet lagde;
Utlåtanden, i anledning af gjorde anmärk¬
ningar vid Utskottens förut meddeldte Be¬
tänka uden.
1:0 Angående utfärdande af en författ¬
ning som bestämmer ordningen för faststäP
Den ig November e, ra
leise och ändrings sölande, i afseende på
af Landtmätare verkställde Gärdes-gårds
delningar.
2:0 Angående ändring uti Kongl, bref¬
vet den 14, April 1791, samt Kongl. För¬
ordningen om Landtmäteriet i Riket den 12
Augusti 1783, i hvad rörer föreskriften om
Skiftens antal vid Storskiftes-förrättniugar.
3:o Angående Sjö-Lagens öfverseende
m. m.
Fann Ridderskapet och Adeln, att, enär
sistnämnde Betänkanden redan blifvit af
Ridderskapet och Adelil bifailne, Utskot-
4ens ifrågavarande Utlåtanden borde läggas
till Handlingarna. Ut Supra.
S. D. Då nu å hyo föredrogs Lag-Utskot¬
tets den 10 dennes under N:o 225. afgifne,
samt den 12 derpåföljde e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde an¬
märkningar vid Utskottets förut meddelte Be¬
tänkande öfver Herr von Hartmansdorff, A.
Memorial, innefattande förslag, om hvad vid
Dagförklaringars utfärdande bör iaktagas ;
faii:ii Ridderskapet och Adeln för godt, att,
enär sistnämnde Betänkande redan blifvit
af de öfrige 3:ne Riks-Stånden bifallet, för
dess del dervid låta bero. Ut Supra.
S. JD. Vid förnyad föredragning af Lag-
Utskottets den 10 dennes under N:o 226.
afgifne, samt den 12. derpåföljde e. 111. på bor¬
Den 19 November e. m.
det lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottets förut meddelle
betänkande, öfver Kongl. Maj:ts Nådiga pro¬
position, angående upphäfvande af 8 § Ji 1
Cap. Utsöknings Balken, samt änding af 2
(j. i 45 Cap. Missgärnings Balken och öfver-
skriflen till samina Capitel och Balk; fonn
Ridderskapet och Ådeln, alt, enär sistnämnde
Betänkande redan blifvit af Ridderskapet och
Adeln bifallit, Utskottets ifrågavarande Ut¬
låtande borde läggas lill handlingarne. Ut
Supra.
A.
S. D. Föredrogos å nyo och gillades följan¬
de Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Ut-
skottets den 8 dennes afgifne, samt den 12
derpåföljde e. m. på bordet lagde, Betän¬
kan den:
N:o 212. I anledning af Kongl. Majrts
Nådiga Skrifvelse om den nya Evangelii Bo¬
bens antagande, uppå derom af Högvördige
Presle-Ståndet gjord underdånig framställ¬
ning.
• ’N:o 213. I anledning af väckt fråga
0111 bestämmande af en viss tid för bortvan-
drandé personers afförande ur liusförhörs-
längderne.Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Allmän¬
na Besvärs- oeh Oeconomie*Ut#kottets den
8 ilen-,
ike jami;
Df n 15 N# vern K er e. m,
8 dennes under N:o 214. afgifne, samt den
1.2 derpåföijde e. m. på bordet Ugde, Utlå¬
tande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande, or»
för.eslagne medel till förekommande af åtskilli—
ge förmente missbruk vid prestval; fann Rid-
derskapet och Adela för godt, att samma
Utlåtande gilla, endast med den förändring,
alt så snart ett Consistorielt Pastorat varder
ledigt, förenings upprättande om presträt-
tigheterne bör genast och, derest möjligt är,
före valet af Consistorium å den blifvande
Paslorens vägnar sökas, och i föreskrifven
ordning fullföljas; Uti hvilket beslut de öf¬
rige Riks-Stånden skulle inbjudas, att sig med
Ridderskapet och Adeln förena,
S. D. Föredrogos å nyo och gillades föl¬
jande Banco-Utskottets den 11 och *3 den¬
nes afgifne, samt den i§ derpåföljde på
hordet lagde, Utlåtanden :
N:o 70. I anledning af väckt förslag,
alt alla utelöpande Banco-Sedlar måtte, in¬
om viss prasscripctions tid, i utbyte emot
nya indragas.
N:o. 71 I anled ;‘ng af gjorde anmärk¬
ningar vid Utskottets förut meddeltc Betän¬
kande, angående föreslagne förändringar i
Bankens inre administration, dess,Sedlars
utgifvande och beskaffenhet m. m.
N:o 72. Rörande väckt fråga, huruvida
för de fastighets handlingar, hvilka, i brist
Ridd, o. Ad. Prot. ao B, s. Afd, 4*
33« Dén 19 November, c, rrt■
af Låne tillgång , blifvit i Banken qvarlfg-
gande, Lån af de nu anslagne Fonder mfi
företrädesvis meddelas. Ut Supra.
S. D. Föredrögos å nyo och biföllos föl¬
jande från nedannämnde Utskott inkomne,
samt den 17 dennes e. m. på bordet lag dr,
Utlåtanden :
Frå nStats-Bevillnings-s a m t All -
m anna Besvärs- och Oeconomie-
TJ iskotten:
Af dea 1 dennes:
N:o 5f)5, I anledning af gjorde a7i~
åaärkningar vid Utskottens förut meddelte
Betänkande, rörande Postföringen i Riket»
Från Stats-Utskottet:
Af d en 1 x dennes:
N:‘ 596. I anledning af Kongl. Maj:t<?
Nådiga Remiss uppå Unke-Fru Louise af
Wibelis underdåniga ansökning att få bibehålla
hälften af dea pension hennes man på All¬
männa indragnings Staten innehaft.
Af dea i3 dennes:
N-‘o 600. I anledning af väckt motion
om ersättning från Riksdagskostnads-Sum-
Den i 9 November e, ifi.
inan för reparations kostnaden å Storkyrko-
församlingens Orgelverk.
N:o 601. Angående förändring i nu
gällande föreskrift om Allmänna indragnings-
Stalens utgifvande af trycket.
N:o 6o3. I anledning af Kongl. Majlis
Nådiga Remiss uppå Creditorernes uti aflid¬
ne Öfver-Directeuren Ivihlströms gäldbundna
Lo underdåniga ansökning med förslag till för¬
likning i Rättegången angående det med 3je¬
rneke Öfverdireeleur ingångne Arrende om
Ädelfors Guldverk.
Från Banco Utskottet:
Af den i5 dennes:
N:o 73. Om utarbetande af ett sam¬
mandrag utur den af framlidne Banco-Com-
missarien F. Silfverstolpe författade omstån-
tleliga Historia, rörande Banco-Verket; jemte
en ändamålsenlig fortsättning för den efter
år 1800, framflutne tid.
Af den 17 dennes:
N:o 74. I anledning af väckt motion
om vidtagande af sådan förändring i ntynl-
ordningarne, att slagskatt blefve uti sjelfva
myntet inberäknad. Ut Supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogs Banco-Ut-
skoltels dea 17 dennes under N:o 70. afgift
Dan 19 N o v e m be r e . rn.
ne, beli samma dag på bordet lagde, Utlå ‘
tande, i anledning af Riks-Slåndens fattade
beslut, i frågan om periodiske uppgifters med¬
delande om Banco-Verkets ställning; fann Rid-
drrsVapct och Adeln för godt förblifva vid
Dess i detta ämne förut fattade beslut, det
en fullständig uppgift om Bankens bela stall¬
ning hädanefter borde årligen genom Herrar
B mco-Fullmägt ges föranstalfänd; tryckt
ineddelas, samt äfven Allmänna Tidningar-
ne åtfölja. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Stats¬
utskottets den 1 3 dennes under N:o 602 af-
gifne, samt den 1 n derpå följde e. m, på
bordet lagde, Utlåtande, öfver väckt mo¬
tion om närmare bestämmande af Saltpeter-
Fondens utlåning; blef samma Utlåtande, i
anledning af dervid gjorde anmärkningar,
till Utskottet ålerremitleradt. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Lag-
samt Allmänna Besvärs-och Oeconomie-Ut-
skottens den iö dennes under Nio 23a af-
gifne, samt den 1 n derpåföljde e. m. på
bordet lagde, Utlåtande , i anledning af
gjorde anmärkningar vid Utskottéts förut
meddeldle Betänkande, angående yrkad fri¬
het till svedjande å Skatte-hemmans ägor,
samt begagnande af Masteträd och Ekar;
fann Ridderskapet och Adeln för godt, att,
med afslag- å berörde Utlåtande, förblifva vid
dess i detta ämne redan fattade beslut. Ut
Supra.
Dea 2'q November f. -*n.
333
S. D. Remitterades lill
R i d d a r h u -|U ts k o 11 e t
1:0 Herr Cederschjöld?, P. G. elen löden
hes på bordet iagde Memorial , om fritt
tillträde till de i Riddarhus Arcliivet för¬
varade äldre Prolocoller och Handlingar,
för att sedermera få desamma från trycket
utgifva.
2:0 Herr Roos’s, Jonas Emanuel, den
16 dennes på bordet lagde motion , om för¬
höjning af framdeles blifvande Riddarhus-
Seci eterares Löne-inkumster. Ut Supra.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åt¬
skiljdes kl. 10 0111 aftonen.
In Fidem Protocölli
O. J. L a g e r b e i r 11.
Tliorsdagen den 20 November.
Plenum klockan (ill g förmiddagen.
Företog Ridderskapet oc-li Adeln , enligt 5o
Ridd <rhus-Ordningen, val af 7 Leda¬
möter nli den Direclion, som skall besöija och
förvalta Riddarhusets angelägenheter ; Och
hefunnos, efter Val-förrättningens slut kl.
334
D«n 20 November f. m*
$ till ta f. m., följande Herrar hafva till
Riddarhus-Directcurer Llifvit utsedde:
N:o 3. Hans Excellence Herr Grefve
de la Gardie, Jacob, — i/\2 röster.
N:o 26. Friherre Lejonhuf¬
vud, Axel Gabriel, — ^3 —
N:o 25^. Friherre Kling¬
spor, Fredric Philip, *»— 164 —■
N:o 294* Friherre Boye,
Fredrig, •— — 78 —»
N:o 1877. B. Herr Carleson,
Carl Fredric, •— 113 —
N:o 215o. Herr ron Ho¬
henhausen, Michael, — 72 —1
N:o 2189. Herr af Melin,
Ilind ric Georg, —■ — i4o —
Föredrogs å nyo och bifölls Lag-Ut¬
skottets den i« dennes under JV:o 227 af-
gifne, samt den 17 derpåföljde e. m. på
bordet lagde, Utlåtande, med förslag lill
jemnkning i Riks-Ståndens beslut, angåen¬
de Rådmäns och Kämnärers befrielse från
ansvar vid underlätet insändande af Kani¬
ners eller- Rådstufvu-Rätts Domböcker och
Protocoller.
Den qo November
335
Företogs till pröfning .Lag-Utskottets
den 4 dennes under N:o 219 afgifne, samt
dea 10. derpåföljde e. m. på bordet
lagde Utlåtande , i anledning af gjorde an¬
märkningar vid Utskottets förut meddelte
Betänkande, angående föreslagen ändring
uti Kongl. Brefvet den 17 Oclober. 1778,
rörande Barnamord.
Herr von Hartmansdorff, Åugust:
I händelse Protocolls Utdrag från de andra
Riks-Stånden ankommit, rörande detta äm¬
ne, anhåller jag att de må blifva uppläste.
Härefter upplästes Högvördige Pre-
ste-Slåndets och Hedervärda Bonde-Ståndets
Protocolla-Utdrag af den 12 dennes, hvar¬
af inhämtades, alt Preste-Slänrlet afslagit
Lag-Utskottets Utlåtande, och instämt i
den af Herr Bibbing vid Utlåtandet bifo¬
gade Reservation ; hvaremot Bonde-Ståndet,
som bifallit Utskottets första Betänkande,
lagt det sednare Utlåtandet till handlingar-
ne ; och bade Utskottet i dess sednare Ut¬
låtande anmält, att Borgare-Ståndet god¬
känt första Betänkandet.
Herr von Hartmansdor ff: Ta¬
bell - "Verket utvisar, att genom Kongl
Brefvet den 17 October 1778, rörande Bar¬
namord, sedligheten ingalunda förbättrat sig,
utan man har tvärtom sett, att då förut en¬
dast hvart 33 barn var oägta, är det nu
hvart i4:de, och då, bargamorden de sista
Den 50 No ve mli er f. m.
rVén före 1778, »oro 4r i Sverige och Fin-*
land tillsammans, hafva dylika mord de 3
sista åren nu i Sverige allena utgjort 28,
elier i förhållande till bägge ländernas folk¬
mängd, lika många om icke flera, ån före
utfärdandet af denna författning. Enär det
genom densamma är föräldrar och husbön¬
der fqrbjfidet, alt söka upplysning om döt¬
trars elier tjensle-qvimiors hafvande tillstånd,
och dessa följaktligen ofta kunna dölja det
ända till derius nedkomst, så hopas vid
detta ögonblick på barnaföderskan , både
blvgsebi öfver hennes förbrytelse , och be¬
kymret för barnets försörjande , hvarige¬
nom det är fnietansvärdl, alt barnets lif
utsattes för större fara än eljest, och att
författningen skall verka tvärtemot sin å-
syftning , eller föranleda , i stället att före¬
komma, barnamord. — På dessa skal, och
dem som finnas upptagne i Herr Ribbings
reservation , anhåller jag om Herr Grefvens
och Landt-Marskalkens proposition, att Rid¬
der’ kapet och Adeln måtte instämma i Hög-
vÖrdige Preste-Ståndets öfver delta ämne
fattade Beslut. Man bör så mycket mera
kunna förlita sig på rigtigheten deraf, som
det åligger Presterskapet, alt närmast vaka
öfver sedligheten, och som ingen bättre kan
känna, hvad i delina vigtiga angelägenhet
bör tiilgöras.
Herr
Den 20 N o vern!) er f. rrv
%~7
Herr Grefven o c h L a n d t - M a r-
s kal k en gjorde proposition till bifall af
Lag-Ulskottets förevarande Utlåtande.
Ropades Ja oeh Nej ;
Herr Cederschjöld, P e h r Guslaf:
Gerna medger jag, att denna Förhållning,
som han nu år, kan hafva sina brister och
således ej svara mot ändamålet. Men ju me¬
ra jag begrundar detta vigtiga ämne, oeh ju
mera jag deraf tagit kännedom, desto mera
angeläget tror jag det vara, att Författnin¬
gen blifverqvar orubbad, sådan den är, in¬
till dess man har något bättre att sätta i
stället. Jag anhåller således om bifall ii
Utskottets afgifne Betänkande.
Herr Ribbing, Arvid: Det för¬
undrar mig, att en Ledamot, som så myc¬
ket yrkat, att Författningar i Allmänhet, sorn
icke tillkommit efter Konungs och Ständers
gemensamma Beslut, voro ai noll och intet
värde, likväl nu, då det är en förfallrting
efter hans tycke, påstår, att densamma, fast¬
än blott ett bref af Konung Gustaf den lil,
skall såsom Lag blifva beståndande, då det¬
ta bref likväl icke står tillsammans med an¬
dra gällande Författningar. —- Det heter
nämligen:” Att qvinna, som vill å o-
”känd ort framföda foster, må i s å -
'dant uppsåt lemnäs ostörd, utan
Kidd. o, Ad, Fröt. 10 B, s. Af3. 42
Den sn November f. rr.
”någon Åtalan om hennes person el-»
”i e r tillstånd.” En föregående Författ¬
ning af den i2:te Julii i 760 innehåller dere¬
mot: ”Att om husbonde, matmoder
”eller anhörige och lilis folk eller an*
”d te, sorn e g a k u n s k a p örn en håfvan-
”d c q v i 1111 a s tillstånd, sådant icke
”u p täck a, eller underlåta att tillse,
”det hon cj 1115 fos.tret i enslighet
'framföda eiler få tillfälle att full-
”bord.i en tili äfventyr s tilltänkt
”våldsam åtgärd, skola den eller de,
’isom eftersätta i en eller annan niot¬
io sin s y 1 d i g h e t härutinnan, anses
”och straffas jemlikt 61 Gap. M iss -
*'gä rn ings Ba lken.” Det förefaller sålunda
nog hardt och orimligt, att håde förbjuda och
anbefalla samma sak, så myckel mera, som med
uturakllåleuheten af det anbefallda, är före¬
nadt det äfventyr, att varda ansedd såsom
delaglig i mord. —För öfrigt innebär det
Kongl. Brefv.t osammanhängande och min--
dre val beräkna-!e föreskrifter, t. ex. den:
att så ofta Förbudet emot barnamord å pre-
dikostolarne uppläses, Presterskapet derefter
bör i ämnet göra alfvarsanima föreställnin¬
gar , ehuru förbudet emot barnamord icke
upläses från predistolarne, eller finnes infördt
bland de författningar, sorn årligen skola
kungöras. Vidare påbjudes, att en viss stroph
utur barnmorske-eden skulle uteslutas, som
i samma ed aldeles icke igenfinnes, m. m.
hvilket här blefve nog vidlyftigt att upprepa.
Jag blott ber Ridderskapet och Adeln fasta
uppmärksamhet dervid, att här icke är frå,.
Den so November f. m'
m
ga om alt försvåra ansvaret för den qvinna»
som framföder origla barn, utan blott om
tillåtelse för föräldrar» husfader och pre»
sterskap, att hvar i sin stad hafva en va¬
kande tillsyn å barnaföderskor, på det att
icke blygsel för uptäckten, upskjuien ända
till sista stund, da föds]osma; tor ne sig in¬
ställa, skall öfverväldiga den svaga qvinnan
lili den grad, ali hon, ofia oförmögen att
vårda fostret, i stället derå lägger våldsam
liand. På dessa grunder förenar jag mig
i det tillstyrkande Herr voh Hartmansdorff
afgifvit, i det hopp att Ridderskapet och
Adeln, ömmande för oskulden, skall taga det
beslut , som säkrast leder lill dess värn.
Herr Cederschjöld: I anledning af
den siste värde Talarens yttrande . skall
jag be att få nämnq , att jag anser en så¬
dan Lagförklaring, som ensamt af Konun¬
gen blifvit utfärdad, utan Ständernas bi¬
träde kunna af Ständerne när som helst
förkastas och ogillas; men intill dess Tra
Stånd förena sig deruti, tror jag, att en
sådan Lag-forklaring måste gälla såsom Lag.
Herr Grefven och Landt-Mar-
skalken förnyade den af honom tili bi¬
fall å Lag-Utskottets Utlåtande nyss gjorde
proposition.
Ropades Ja och Nej.
Herr von Hartmansdorff: I liän^-
dels» Ridderskapet och Adeln icke skulle
D?n 20 November f. m.
finna för godt göra något afseende på sjelf¬
va saken, så anhåller jag få fästa uppmärk¬
samheten på formen. — Betänkandet är bi¬
fallet af Borgare- och Bonde-Stånden, men
afslagit med tillägg af Preste-Slåndet. Bi-
falies det äfven af Ridderskapet och Adeln,
så blifver det 3 Stånds beslut. Men Be¬
tänkandet innehåller uttryck, som Ridder¬
skapet och Adeln omöjligen lärer kunna gil¬
la, ejler vilja, att Riksens Ständer skalle
aniar timonen yttra. Der står nemligen, alt
o t u g t s! a st e u ej alstras af låga afsig-
ter, eller är till sina följder stö¬
ra nde samhällets frid och säker¬
het. dag frågar: hvad sora är lågt, om icke
det, att den förnuftige menniskan Öfverlemna!*
sig såsom djuret åt de sinnliga begärens o<
tyglade tillfredsställande ? Och hvad kari
vara mera . störande för samhällets fred och
säkerhet, än otugten, hvarigenom man lön-
mördar den husliga stillheten mellan ma¬
kar , kränker sedernas renhet hos de ogif¬
ta , samt lugnet och trefnaden i det hela ,
hvarförutan intet samhälle kan bestå. Jag
anhåller derföre , att om Ridderskapet och
Adeln ej vill instämma med Preste-Stån-
del, Betänkandet här åtminstone mätte al-
slås, samt Ridderskapet och Adeln således
icke godkänna det anmärkta yttrandet.
* Grefve von Platen, Baltzar
Bogislaus: Öfvertygad om vigten af de
moraliska handens upprätthållande i ett sam¬
hälle , kan jag ej annat än instämma med
Den 20 November f. m.
Herr von Hartmansdorff. 1778 års författ¬
ning har jag ej i alla delar kunnat gilla ,
och då det är af yttersta vigt alt visa, jdet
vi sätla värde på moraliteten , samt här ej
är fråga om annat/ än att husfäder och
Presterskap noga böra efterse , att hafvande
qvinna ej må fostret i enslighet framföda,
eller få tillfälle alt fullborda en tilläfven¬
tyrs tilltänkt våldsam åtgärd, anser jag
mig böra yrka afslag å Betänkandet, samt
instämmande uti Herr von Hartmansdorffs
mening.
Herr Biben, Carl Wilhelm: Jag
vill ej ingå uti pröfning, huruvida 1778
års författning hvilar på lösa grunder ? ei¬
ler icke; men då Utskottet, som tillstyrkt
upphäfvande af samma författning, icke fö¬
reslagit något annat i stället, tror jag, att
den samma bör qvarblifva. —• Min ensila¬
ta öfvertygelse är, att det icke är genom
skärpning i straff-lagar man kan förekomma
barnamord, utan genom goda oeeonomiska
författningar, som sälte folket i tillfälle alt
gifta sig. — Utaf 100 Barnamord tror jag
att 98 inträffa af blygsel. Jag yrkar så¬
ledes bifall å Utskottets Betänkande, icke
derföre att jag gillar 1778 års Författning,
men derföre att den är bättre , än det chaos,
hvaruti vi skulle komma, om man upphäf-
ver den, utan att sätta lxågot annat i
stället.
Herr von Hartmansdorff: Den
siste värde talaren har befarat att om
34*
Den so Nuyembsr f. in,
man upphäfde 1778 års författning ,
lunn skulle sakna något annat lagstad¬
gande i stället ; men så är ej förhål¬
landet , emedan 1784 års Lagbok innehål¬
ler föreskrifter härom, hvilka synas vara
både tillräckliga och rigtign. De oredor
och det chaos , som man befarar skola in¬
träffa, om 1778 års författning upphäfdes,
bafra snarare af densamma blifvit föranled¬
da. Man har påstått, att moraliteten för¬
bättrat sig genom nämnde författning , och
till bevis omnämnt antalet af barnamord
förr och nu. Huru dermed förhåller sig,
bar jag sökt visa. Sluteligen har man för¬
modat, att blygseln hos barna-föderfkor
skulle förminskas, om genom goda Oeco-
nomiska författningar, utkomsten för bar¬
naföderskor blefve så lätt, att den förrin-
gelse fattigdomen medför, icke så mycket
som hittills vore alt befara. Val vet jag,
alt rikedomen ofta gör innehafvare!! oblyg,
men aldrig tror jag, att någon förmögen¬
het skall vara i stånd, att döfva den blyg¬
sel, öfver sedlighetens åsidosättande, hvil¬
ken af den moraliska känslan härrör. Ilon
ä<- alltför upphöjd, för att kunna af oeco-
nomiska författningar tillintetgöras , liksom
bon ej af dem kan åstadkommas. Då såle¬
des inga giltiga skäl synas mig vara , för
bifall af Utskottets Betänkande, andragna ,
lan jag ej annat än förnya min anhållan
om alsia g derå.
Den 20 November f. m.
343
Herr Ribbing: Sedan Herr von
Hartmansdorff och Grefve von PJaten så utför¬
ligt yttrat sig i ämnet, anser jag mig ej
behöfva anföra något, utan yrkar endast
proposition till bifall å Preste - Ståndets
Beslut.
Herr a f Mai mbo r g, Abraham: Af
erfarenheten bar jag, under en mångårig
domare - befattning, vunnit den öfverty¬
gelse, att, såsom Herr von Hartmansdorff
anmärkt, osedligheten märkeligen tilltagit, se¬
dan , genom ifrågavarande >77^ ^rs för¬
fattning, de band blifvit uppiöste, hvilka
förut befrämjat sederna; hvarföre jag till
alla delar instämmer uti hvad Herr von
.Hartmansdorff, efter min tanke, rigtigt an¬
fört, och vill icke uppehålla Högloft. Rid-
derskapet och Adeln med vidare anmärknin¬
gar uti detta ämne.
Herr Riben: Jag har ingen erfaren¬
het i domarebefaltningar att åberopa, men
jag skulle tro, att den högre grad af osedlig¬
het, som, efter 1778, må hafva ägt rum, har
djupare grund, än det tillfälliga utgifvandet
af en Författning och utan afseende på de
Författningar, som mot slutet af 1770 talet
utkommit, hade, r efter min öfvertygelse,
sedligheten ej varit bättre. — Jag tillstyr¬
ker derföre bifall å Utskottets Betänkande
och, i händelse Ridderskapet och Adeln ej
dertill skulle vilja samtycka, anhåller jag 01m
Votering.
344
De n so Novemb*r f. ra.
Herr Ugglas, Göran Gustaf, före¬
nade sig med Herr Riben.
Herr Munck af Rosenskjöld, Eber-*
R a r d : Jag vill blott anmärka, att om sedligbe¬
ten, som många påstått, försämrats efter utfär¬
dandet af 1778 års författning, deraf likväl
ej följer, alt sådant härrört genom denna
Författning.
Herr Grefven och Landt-Mar-
sk al k en framställde ånyo proposition till
bifall A Lag-Utskottets ifrågavarande Utlå¬
tande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Herr Grefven och Landt-
Marskalken hemställde, om Ridderska-
pet och Adeln behagade , med afslag å be¬
rörde Utlåtande, instämma i Preste-Stån»
dets beslut.
Ropades äfven Ja ooh Nej, samt Vo¬
tering.
Herr Riben: Enligt hvad jag nn
inhämtat, lärer Betänkandet vara bifallet af
Två Stånd, och då det således är likgiltigt
i hvad beslut Ridderskapet och Adeln stad-
nar, torde jag få hemställa, om det icke
vor«
Den 90 November f- rn.
vöre så godt, att afslå samma Betänkande,
dö jag endast begär att få reservera mig mot
beslutet.
Herr Uggla, Göran Gustaf, för¬
klarade, det han hade begärt votering.
Herr von Ha r tm a n sd or ff: Enär
Två Stånd redan bifallit Betänkandet, så
' skulle, om Ridderskapet och Ådeln afsloge
det samma, saken stadna vid hvad den är,
och följagleligen ingen Skrifvelse komma
att till‘Konungen afgå, med en sådan fram¬
ställning, som den Utskottet föreslaget, och
jag ansett vara Riksens Ständer ovärdig.—•
Votering torde derföre befinnas vara öfver¬
flödig, af dem , som önska bibehållandet af
1778. års författning, och således kunna und¬
vikas.
Herr Cederschjöld: Den siste vär¬
de Talaren yrkar afslag på Betänkandet, om
ej för annat, åtminstone derföre, att, i hän¬
delse det bifölles, skulle en allt för olämpc-
lig skrifvelse komma att till Kongl. Maj:t
afgå. — Men då Betänkandet ^afstyrker ert
af enskild Riksdagsman gjord motion, så kart
jag ej färeslälla mig att 3 Stånds bifall lill
detta Betänkande, och således afslag på den
väckta motionen möjeligen skulle kunna för¬
anleda till någon slags skrifvelse lill Kongl.
Maj:t; och kan således äfven deraf ej se nå-
Ridd. o. Ad. Pret. 10 B, g, Afd, 44
D t • n 50 o v e tn h e r f. m
got hinder för Ridderskapet och Adelil att
tili Betänkandet lemna bifall.
Grefve von Platen: Jag tror li •
Ja med Herr von Hartmansdorff, att det ;'if
tillräckligt, om vi, genom ett afslag å Bet 11-
kandet, komma derhän, att saken förblifver
vid hvad den är, helst i iityänkandet finnas
ntti vek, som ej är o passande.—Skulle Rid¬
derskapet och Adeln ej vilja meddela afslag
é Betänkandet, anhåller jag om votering.
Herr Uggla: I anledning af hvad
den siste■**yärde Ledamoten anförde, an¬
håller jag få nämna, att man, genom bi¬
fall till Utskottets Utlåtande, äfven vinner
samma ändamål, och, om det förnekas,
kan jag ej frångå min förr gjorde begäran
om Votering,
Herr Grefven och L a n d t - M a r-
skalken framställde derefter följande vo-
terings-proposilion:
Den som bifaller Lag-Utskottets för¬
nyade Betänkande angående föreslagen än¬
dring i Kongl, Brefvet den 17 Ocloher
1778, rörande barnamord, voterar
Ja ;
Den d.ot ej vill, voterar
Den 20 November f. tn-
347
Vinner Nej, anses Ridderskapel oqh
A<ieln hafva afslagit nämnde Betänkande.
Herr Ribbing: Jag anhåller, alt det
tillägg, sorn finnes upptagit uti Preste-Ståudels
fattade Beslut, måtte i contra propositionen
inflyta.
Herr Grefven och L a ii d t -Mar -
s k a l k e n hemställde, emi Ridderskapet och
Adeln önskade, att, jemte afslag å Bag-
Utskottets Betänkande, instämmande i Br'é-
sle-Slåndets beslut, skulle, på sätt Herr Rib¬
bing yrkat, uti contra propositionen intagas,
Ropades Nej.
Herr Cederschjöld: Innan vote¬
ringen börjar, anhåller jag att få göra ett
tillägg till milt förra yttrande. — Om den
Författning, som nu är gällande skulle iipp-
bäfvas, och förhållandet återställas i sitt ford¬
na skick, så skulle samma missbruk och o-
redor återkomma, som till en betydelig del
troligen föranledde den senare Författnin¬
gens vidtagande, nämUgui husbönder och
Fiskaler skulle kunna anställa de skanda¬
lösaste undersökningar, huruvida den el¬
ler den q vinn a u till äfventyrs kan vara
hafvande, hvilken undersökning och fiscalice-
ring just skulle rakt kunna leda till det saln¬
ing sedeförderf, sam man ville förekomma.
Herr v o n H a r t m an s d o r (T: Om
Utskottets Betänkande afslåg* blir saken li¬
Den 2ö No v e mbec f. m.
ka sorn elen np är, emedan frågan for-
lällcr.
Herr Riben: Till svar å hvad Herr
von Hartmansdorff anfört, anhåller jag få
yttra, att då Utskottet e; föreslagit något i
stället för 1778 års författning, som det
tillstyrkt borde upphäfvas , kali jag ej från¬
gå min förut tillkännagifne öfvertygel¬
se,, att' detjär bäst bibehålla berörde för¬
fattning.
Herr Grefven och L a n d t - M ä r-
s k a 1 k e n förnyade den af honom förut
gjorde Voterings - Proposition , hvilken af
bidderskapet och Adeln bifölls.
Herr Ribbing: Jag anser min skyl¬
dighet vara, att upplysa, att ehvad Rid-
derskapet och Adeln beslutar, så snart ej
Presle-Ståndets tillägg får intagas i Contra-
jiropositiopen , blifver förhållandet enahan¬
da , emedan, om Betänkandet bi Palles , in¬
gen skrifvelse kommer att lill Konungen af¬
gå, äfveusom om Nej-propositionen vinner
och Betänkandet således afslås, ej eller nå¬
gon skrifvelse kommer att expedieras. —•
Således är det för mig likgiltigt, huru den¬
na Votering slår ut, och jag skall derföre
icke med mitt Nej till Betänkandet ve^ka
en tidsutdrägt medelst votering, som i
verkligheten icke medförer fiågot resultat.
Den 20 November f. m, 349
Herr Uggla: I den händelse de,
som beslridt min mening och yrkat afslag
å Utlåtandet, derifrån vilja afstå, samt* bi¬
falla det samma, så faller det af sig sjelft,
att jag icke vidare yrkar votering ; men i
annor händelse kan jag icke afstå från min
en gång derom gjorde begäran.
Uppå derefter af Herr Grefven
o c b Lan dt -Marskalken framställd
proposition, fann Ridderskapet och Adeln
för godt, att Lag-Utskottets ifrågavarande
Utlåtande gilla.
Föredrogs å nyo Riddarhus-Utskot-
tets den 8 sistlidne Oclober aflåtne, samt
den 12 dennes e. m. på bordet lagde, Me¬
morial, i anledning af väckt motion oin
de Thamiska föreläsninga,rnes hållande i
Secreia Utskotts-rummen å Riddarhuset.
Herr von H a r t m a n s d o r ff, Augus!:
Jag instämmer visserligen uti Utskottets till¬
styrkan, likväl slår i slutet af dess förslag
följande ordalag: dock med lemnad öp¬
pen rätt för R i d d a r h u s D i r e c t i o -
nen, att, vid något särskildt till¬
fälle, bevilja fö r el ä s lii n g a r n e s häl¬
lande å Riddarhuset, uti något der¬
till t j e n 1 i g t rum, då anmälan der¬
om i behörig ordning gores. Och
35q
Den q o November f, ra.
sorn det nr frugtansvärdt, alt den i Secreta Ut¬
skotts - rummet befintlige dyrbara samling
af Landt-Marskalkars Portraitcr skulle blif¬
va skadad, om detta rum icke undantages
från begagnande tdl föreläsningar , så iiem-
stäiler jag till Ridderskapet och Adelil, 0111
icke ett sådant undantag utlryckeligen må
göras.
Herr von Hohenhausen, Michael:
Jag förenar mig fullkomligen med Herr
von Hartmansdorff* emedan det gör me¬
ningen tydligare ; och jag får förklara , att
det äfven varit UtskufleLs tanka , att Secre-
ta Utskotls-rummet ej skulle få begagnas till
de Thamis'ke föreläsningarna.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf:
För min del skulle jag anse, att tydlighe¬
ten vore fullkomligare, om man äfven un¬
dantog denna sal.
Herr Riben, Carl Wilhelm:
Jag får hemställa , om det icke ändock vo¬
re ännu tydligare , om man bestämde , att
intet annat rum inom delta hus får för i-
frågavarande föreläsningar begagnas , än t.
ex. det rum , som nu begagnas till Riddar¬
hus Cancelli.
Herr von II oben b au sen : Hvad
Riddarhus-Salen beträffar, tror jag, att den
nu icke behöfver undantagas, emedan Rid:-
Den ?o Nnvemlier f. m
35'
derskapet och Adeln förut därom Fa!tat Be¬
slut , att elen icke får till någon , eller vid
andra tillfällen upplåtas, än då Concertea
Långfredagen uppföres för Frimurare-Barn¬
husets räkning.-—För öfrigt anser jag ej,
att vi nu höra bestämma, hvilket rum ;nå
upplåtas för de Thamiska föreläsningarne,
emedan det ena gången kan passa sig, alt
lenina det rum , hvaruti Riddarhus-Gancel- -
liet nu är, men en annan gång bättre det
rum, som är beläget på nedra bolten, och
hvarest eldningen för denna sal sker.
Herr Riben: Om Ridderskapet och Adeln
ej skulle vilja bestämt utsätta, hvilket runi
som flir begagnas för de Thamiska Före¬
läsningarne, så anhåller jag, alt så viii
Riddarhus-Salen sorn Secreta-Utskolls rum •
met uttryckeligen blifva undantagne.
Herr von Hartmansdorff: Jag
anser mig höra å nyo erinra Ridderskapet
och Adeln derom, att Riddarhus-Salen, en¬
ligt de stadganden, som redan finnas, iir
undantagen från annat begagnande, än af
Ridderskapet och Adeln, otem vid det af
Herr von Hohenhausen uppgifne enda till¬
fälle. Jag tror således, att endast Secre-
ta-Utskolts rummet nu behöfver undantagas.
Herr Cederschjöld: Då jag för¬
modar, alt den Läro-Sal, som kommer alt
begagnas för föreläsningar å Kongl. Vet-
tenskaps-Academien, blifver lika stor, som
35*
Den 5 o Noverfcberf, m,
hvarje af de rum, som här i huset finnas,
utom Riddarhus-Salen och Secrela-Utskotts
rummet, så tror jag, att vi tryggt kunna af-
slå Utskottets Memorial.
Herr von Hohenhausen! Då
Donationen tvdeligen innehåller, att föreläs*
1/ O
ningarne skola ske här å Riddarhuset, sy¬
nes mig, att vi kunna förneka sådant; och
enär Kongl. Vettenskaps-Academien medgif-
vit, att de sålunda föreskrifna föreläsningar-
ne få hållas i deras hus å derstädes varan¬
de Lärosal, och endast h eg är t, att vid vis¬
sa till fä i fen få Begagna någöt utsedt runi
här å Riddarhuset, så kan jag icke finna
skäf, att afslå memorialet, utan anser tvärt¬
om allt tala för att gå Vetenskaps-Acade-
mien till mötes, och således tillåta, att des¬
sa Föreläsningar få å Riddarhuset hållas när
sådant af Acådemien påfordras.
Herr Grefven och Landt-Mar-
s k a 1 k e n hemställde , om Ridderskapet
och Adeln Behagade gilla Riddarhus-Ut¬
skottets Memorial, med den förändring , att
de så kallade Thamiske föreläsningarne icke
någonsin må hållas uti Riddarhus-Salen,
eller det af Secreta Utskotts-rummen, hva¬
rest Herrar Landt-Marskalkars Portraiter
förvaras.
Bifölls.
Herr;
Den ao Novem berf. ir ; 353
Herr Grefven och La n dt-M ar¬
fi kul k en tillkännagaf, att Plenum kcnmie
kl. 6 i eftermiddag , att fortsättas.
O 7
Föredrogs å nyo och bifölls Expedi-
tions-Utskoltets den x4 dennes aflåtne, samt
den 17 derpåföljde e. m. på bordet lagde,
Memorial, innefattande hemställan, huru¬
vida Expeditions* Utskottets , under N:o 820
och 321, insände förslag till Riksens Stän¬
ders underdånige skrivelser till Kongl. Maj:t,
rörande betalnings-sättet vid skeende för¬
säljningar af persedlar och effecter för All¬
männa Magazins-Inrättningens räkning., samt
angående räntas erläggande å iörslsjutne
medel från Aiimänna Magazins-Inrättnin¬
gens fond, må expedieras.
Företogs till pröfning Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utsket-
tens den 21 sistlidne October under N:o
5yi afgifne, samt den 3i i berörde månad
e. m. på bordet lagde, Utlåtande, i anled¬
ning af gjorde anmärkningar vid Utskot¬
tens förut meddeklte Betänkande, om upp¬
hörande af Krigs-Academien, och inrät¬
tande af Professioner i Militair-vetenskaper-
ne vid Rikets Unirersiteter.
Kidd. e, Ad. Pret. 19 B. ;• Afd, 45
354
Den 20 November ?. m.
Herr von II o h e 11 h a u s e n , Michael:
Det nu upläste Betänkandet är redan af Tre
Ständ bifallit, och något beslut, som förändrar
verkan deraf, kan således icke nu fattas ;
men i detta Betänkande hafva Utskotten äl¬
ven trott sig besvarat den motion, sorn jag
gjort om undersökning af de Civile Lärover¬
ken; hvarföre »fgörandet af delta Betänkan¬
de torde böra följa efter det särskilda Be¬
tänkande som besvarar min motion.
1 ler r von Hart m a n sdorff, Augus t:
Jag vill blott anmärka, att Herr von Hoheiihau-'
sens motion är upptagen och behandlad i ett
fcätskildt Betänkande.
Leir Grefven och Landtmarskalken
yttfade, att då Stats-och Oeconornie-Utskot-
teii; på sätt Herr von Hohenhausen omnämnt,
uti förevarande Utlåtande, ingått i pröfning
af det ämne, som innefattas i Herr von
Hohénhauséns motion, och sedermera vid
besvarandet af Herr von Hohenhauseus mo¬
tion uti ett annat Utlåtande under N:o 572.
åberopat nyssberörde yttrande, alisa och på
det man, vid pröfning af Utskottens nu fö¬
revarande Utlåtande; icke måtte vidtaga nå¬
got beslut, hvarigenom mali till äfventyrs
kunde binda sig, vid dea sedermera påföl¬
jande granskningen af Utlåtandet öfver Herr
von Hohenlrausens motion, ansåg Herr Landt-
Marikalken sig bora hemställa, örn icke sist¬
nämnde Utlåtande nu äfven kunde få upp¬
I}en 20 Novemi» er f. tn.
läsas, samt i ett sammanhang med Utlåtan¬
det N:o 5ti. lill afgörande företagas.
Bifc lis.
Härefter upplästes Slats- samt All¬
männa Besvärs- och Oecohomie-Utskottens
den 2i sisll. October under N:o 5^2. afgif-
ne, samt den 3i i berörde månad e. m. på
Bordet lagde, Utlåtande, öfver Herr von 11 o-
henhauseus, M., motion, om undersökning
af de Civile Läroverkens närvarande ]j£t
skaffenhet.
Friherre Adlerbeth,'Jacob:
Jag vill icke bestrida den ifrågasatte revi¬
sionen af våra Universiteter $ men anhåller,
att få framställa några anmärkningar vid den
reservation , sorn Herr Hjerta låtit åtfölja
Utskottens Betäckande.
1820 Års Scholordning bar nu haft
samma missöde , sorn den vid flere föregå¬
ende tillfällen fått. erfara, — att icke blifva
rätt åberopad. Herr Hjerta har nemligen
yttrat, att hvad denna lag stadgar i afse¬
ende på revisionep af de lägre läroverken,
endast kunde bereda förbättring af detaiilc^-
felaktigheter. För att vederlägga denna upp¬
gift, utber jag mig, att få uppläsa Scliolord-
i> inge lis 5:te Sections 3 Cap. 3 §» så ly¬
dande: ”Af de i föregående §. anviste am¬
inen samrnaufatte Revisionen, och till Kongl.
D*n 20 November f. m.
"Maj:t underdånigst afgifve, en allmän be¬
rättelse om Läro-Yerkens tillstånd, och bifoge
”derjemte sitt eget underdåniga utlåtande,
”ej allenast öfver hvarje åtgärds verkan på
”det ställe den blifvit anbragt, utan äf-
”ven öfver alla, både locala och all¬
männa utvägar, som böra och kun-
"n a ytterligare vidtagas till vin¬
nande af Läro-verkens fullkomli¬
gare inrättning.” Om man , enligt hvad
Herr Hjerta påstått , stundom alltför myc¬
ket prisat den för Elementar-Läroverken
påbudna revision , lärer Högloft. Ridderska-
pcfe och Adeln af hvad jag nu anfört, fin¬
na, att denna revision blifvit af Herr Hjer¬
ta mindre1 prisad, än den förtjenar , då
lian med tystnad förbigått ett af dess vig-
tigaste föremål.
De exempel, som af Herr Hjerta
blifvit framställde, för att visa bristerne i
våra Universiteters nuvarande inrättning,
äro i allmänhet väl valda. En och annan
erinran torda dock derem > kunna göras*
Man har klandrat de Acaderniska sommar-
ferierne såsom alltför långvariga. Jag tror,
att ett annat förhållande härvid bör för
Sverige ega runi, än för Tyskland och andra
främmande länder, af flera skäl, bland
hvilka här torde vara tillräckligt att endast
nämna de långa afstånden mellan Univer¬
sitetet och de studerande ynglingarnes hem¬
orter. — Den af Herr Hjerta förnyade kla¬
gan öfver bristande offentlig undervisning vid
Den »o Naveaiber f. rrn
357
UmVersiteterna i våra grundlagar, Sr le¬
ie alldeles grundad. Åtminstone liar vid
Upsala Universitet, enligt hvad nian för¬
säkrat mig, Historiarum Professoren opå¬
mint gjort dessa grundlagar lili ämnen Jor
sina föreläsningar, och vid examina for-
drat reda för deras innehåll. Ja? nämner
O
detta förhållande, emedan det bevisar att,
ehuru grundlagarnés studium icke blifvit
uttryckligen anbefaldt, har det dock icke
blifvit uraktlåtit — Man har anmärkt att
de från Åcademierna utexaminerade yng¬
lingar, som i Civila Embets-Verk sökt in¬
träde , ofta visat sig äga otillräckliga kun¬
skaper. Denna klagan har jag äfven hört;
men om den är rättmätig, är en annan
fråga. Jag har från en annan sida hört
uttryck af missnöje öfver för stor sträng¬
het hos de Academiska Lärarne mot de
studerande, sorn vilja aflägga Civil-exarni-
na. Det lärer således icke vara afgjordt >
om Professorerne i sina fordringar till nyss¬
nämnde examina äro för stränga, eller lör
eftergifna. Saken är dock af vigt, och j >g
anser derföre en undersökning om verkliga
förhållandet blifva gagnelig. — Det är sannt,
att vid Lunds Universitet finnes blott en
Juridisk Professor; men erfarenheten har
visat, att många af honom utbildade yng¬
lingar ägt likaså grundliga kunskaper, som
om de afhört föreläsningar från io Juridi¬
ska lärostolar.
Hvad Herr Hjera anfört om saknad
af lärofrihet vid våra Universiteter , »arnt
353
Den 30 November f. ra.
om nyttan af en föreskrift, som ålade Pro-
fessorerne att från trycket utgifva veten¬
skapliga handböcker, ar aldeles öfverens-
; stämmande med mitt tänkesätt. Vid sistnäm-
de föreskrift torde likväl böra fästas det
vilkor, att förlags-kostnaden vid utgifvan-
det af sådane Verk borde bestridas af all¬
männa medel, emedan dessa arbeten inom
Sverige icke skulle kunna påräkna en så
stor afsättning, som i Tyskland, eller an¬
dra länder, der det läsande pubiicum är
så mycket talrikare, än hos oss. Slutligen
anser jag mig skyldig förklara, att jag i
Herr Hjertås yttrande funnit förnyade bevis
af hans varma nit för hvarje ärende, sorn
rörer allmänt väl.
Herr von Hohenhausen: Till
besvarande af den Motion jag framställt,
anföra Utskotten, det de göra sig förvissa¬
de , ”att Kongl. Majrt i den Iuslruction,
”sorn kommer att meddelas dem, livil-
”ka erhålla uppdrag att verkställa den uti
”Schöl ordningen förordnade Revisionen , an-
”befaller denna gransknings utsträckning
”äfven lill de högre undervisnings-verken»
Om n\t , man nödgas erkänna , att
den personal, sorn utgör Revision för de
lägre Schol-verken , icke är så sammansatt,
att man af densamma kan hoppas en fullt
ändamålsenlig Revision af Universiteten,
6å vidt omfattande, sorn ämnets vigt och
Den a© November, f, ra-
359
föremålets natur kräfver , lärer man afven Få
medgifva , att hvarken motionen blifvit full¬
ständigt besvarad eller nöjaktigt resultat deri¬
genom uppkommit. De anmärkningar Herr
Hjerta framställt mot våra Universiteters här¬
varande skick , hvilkas vigtighet till större
delen utaf Friherre Adlerbeth blifvit er¬
kända, synas hog vigtiga att från Riksens
Ständer påkalla ett förnyande af den an¬
hållan de framställde vid 1809 års Riksdag
örn Revision af de Civila Läro-Verken, en
anhållan, som efter i4 års förlopp ännu ic¬
ke kunnat ernå den påföljd, att denna Re¬
vision sträckt sig till våra Hög Scbolor, de
vigtigaste framför alla Utaf våra undervis¬
nings verk. När Riksens Ständer på Utskot¬
tens tillstyrkan hos Kongl. Maj:t gå att an¬
hålla om en Revision af de mililairä läro¬
verken, ehuru de helt nyligen undergått
en sådan, samt tillika att Riksens Ständer
vid en kommande Riksdag må erhålla un¬
derrättelse örn resultatet deraf. Så enär
denna saks bedömaude synts kunna öfver-
låtas åt vår Konungs öfveriägsna irisigter ,
torde det icke eller vara skäl, att undan¬
draga från en dylik anhållan våra Civila
Läro-verk , som ännu icke varit så lyckli¬
ga , att granskas af en Revision och deri¬
genom ej eller vunnit de föi bättringar, dem
tid och omständigheter påkalla.
Herr Riben, Carl Wilhelm: Jag
instämmer i den siste värde Talarens an-
360
Den 50 N • v e m b e r f, m.
hällan ora återremiss. —Då man redan be*
, slutat en underdånig anhållan hos Kongl.
Majit om revision af de militaira under-
visnings-verken , synes det mig nog ensi¬
digt, att icke vilja yrka det samma om
Statens öfriga uppfostrings och bildnings an¬
stalter. Jag försvarar icke ide'en af en
Krigs-Academie, der barnet danas lill ett
visst yrke, som föräldrar utsett; men så län¬
ge de öfrige Läroverken äro i det skick, de
nu hafva, tror jag man gör bäst, att icke
alltför mycket omtala de brister man trott
sig u p täck a i de militaira. Innan jag vida¬
re yttrar mig häröfver, beder jag att få fästa
Ridderskapets 'och Adelns uprpärksarnhet vid
det anförande Herr Friherre Adlerbeth nyss
före mig afgifvit.
Herr Friherren har väl ej bestridt Herr
Hjertås yrkande om en revision af de högre
Läro-verkens tillstånd, men han har likväl
emot Herr Hjertås reservation anfört åtskil¬
ligt, som, om det vöre rigtigt-, skulle lill en
del bevisa revisionens obehöflighet.
Sålunda tror t. ex. den ädle Friherren
att Herr Hjerta blott i detaille betraektat äm¬
net, då denne sednare icke i Herr Fri her¬
rens tanka gifvit nog akt på Schol-Ordnin-
gens stadgande om locala och allmän¬
na undersökningar. Den ädle Friherren
torde
Den so November f. m,
torde doclc härvid läckas erindra sig, att
S c hol-0 rd ilin gen, sorn sjelfva Titeln också
utvisar, endast angår de lägre Läro-Yerken,
och att således Herr Hjerta troligen icke
haft så orätt, då han ansett den i samina
Författning föreskrifna revision endast in¬
nebära en detaillerad föreskrift i ett ämne,
där stadgandet om en generel granskning
anim saknas.
Friherre Adlerbeth anförer till för¬
svar f Ö r de långa Ferier ne , vägens längd
emellan Akademien och de Studerandes hem¬
vist. Jag bekänner helt upprigtig!,•• att jag
icke vet något större skäl emot de långa
Ferierna. Om en fattig yngling kommer
5© mils väg till Academien i slutet af Sep¬
tember, så synes det mig, sorn det för ho¬
nom vore mycket förmånligare att, i hän¬
delse hans villkor det medgåfv.e, få där för¬
blifva med e»s, än att i början af December,
Ater begifva sig derifrån.
Här har vidare af den adle Friherren?
blifvit sagdt, att Föreläsningar öfver Grund-'
lagarne redan hållas vid Upsala Universi¬
tet af Professoren i Historien; det är sant,
men utom det att de föreläsningar, som
hållas i Upsala, icke böras i Lund, där
också ett Universitet finnes , så äro de nu
omnämde föreläsningar endast en följd af
Ridd, o. Ad,. Prot. 10 B, 2, Afd. 46
Den 20 Nqveruber f, m.
dea nu varande Ilistoriarum Professorens e-
gen goda vilja; ingen makt i Sverige finnes ,
sorn ålagt honom att hålla deni, och han
lian således afbryta dem, når han behagar.
Emot Herr Hjertås anförande om öf-
verklågad underhaltighet i kunskaper hos
ynglingar, sorn från Uuiversitelerna utgått,
har Herr Friherren uppställt en efter Herr
Friherrens förmenande likaledes öfverklagad
öfverdrift i stränghet vid Academiska
examina. Jag är sanningen skyldig den
bekännelse, att jag aldrig hört en sådan
klagan. Anledningarne dertill måtte också
vara inträffade antingen mycket längesedan,
eller mycket nyligen, Den tiden jag stude¬
rade, och äfven förhördes vid Nordens äld¬
sta Lärosäte, voro examina visst icke för
stränga. Jag har genomgått nog af exami¬
na för att veta, hvad en examen är värd, måhän¬
da har en examinerad sjelf ofta förvånat
sig öfver det videtur lian erhållit.
Emot det af Herr Hjerta uppgifna be-
hofvet af flere Professioner i vissa vettenska¬
per, har den ädle Friherren anfort, att ehu¬
ru blott en Juris Professor finnes i Lund, så
skola likväl de Juris Studiosi, som nu der¬
ifrån utgå, merendels äga företräde framför
dem, som daV.as i Upsala: det må va¬
ra: orsaken måtte ligga uti den nuvarande
Juris Professurens i Lund ovanliga skicklig¬
het, men han är en dödlig , och det af Fri¬
herre Adlerbeth uppgifna förhållande torde
efter hans bortgång icke mer äga rum.
Den 20 November f m-
363
Orsaken till det äf Herr Hjerta om-
förmälte förhållande, att Herrar Academicj
i Sverige så litet låta höra af sig i den
lärda verlden, anser Herr Friherre Ad¬
lerbeth vara den, att Staten icke påkostat
tryckningen af deras arbeten uti ett land»
der försäljningen icke ersätter förlaget* Med
all den aktning , jag är skyldig Herr Friherre
Adlerbeth , och med allt det förtroende jag
så gerna hyser fö,” hans uppgifter, så vå¬
gar jag dock betvifla, att liknöjdheten för
literära arbeten inom vårt Fädernesland
är så stor, som Herr Friherren förutsät¬
ter: jag har aldrig hört, att en Benjamin
Höjers arbeten saknat afsättning, flere an¬
dre ännu lefvandes att förtiga.
Jag skulle tro, att det icke finnes nå¬
gon famille inom Sveriges bildade kretsar,
som icke delar Herr Hjertås öfvertygelse
om behofvet af en Revision öfver de högre
Läro-Verken; och jag grundar denna tro
på minnet af den tid jag sjelf tillbragt vid
Universitetet. Man tage sig icke häraf an¬
ledning till den förmodan, som skulle jag
vilja klandra Universiteterna lill deras grund-
idee, eller som skulle jag vill ja beskylla
någon eller några af Academiens Lärare
för försummelser i utöfningen af deras pligter.
Sådan är ingalunda min afsigt. Grunden till det
onda ligger i det misstag, som man begick för
circa 80 år sedan, att anbefalla Academierne
verkställandet af Embets-examina I samina
Den 50 No v ember f. m,
slund var Universitetens idec skakad, ty det
var icke mer en bildnings-anstalt, uteslutande
lör den högre lärdomen. Följden häraf är,
att en ofantelig myckenhet ynglingar nu
sammanstöta vid Academiernn, sorn endast
komma dit lör alt erhålla competence till
inträde i Ernbets-Verken, och som således
aldrig' borde vara vid en Hög-SchoJa. Men
jemte det man sålunda förändrat Hög-Scho-
ialis verkuings-krets, har man icke vidtagit
de åtgärder, som likväl bordt åtfölja en så¬
dan förändring, livar och en Aterkalle i
sitt minne den tid man tilibragt vid Aca-
demien. Kommer man dit med Informa¬
tor, då är man just lycklig; ty då är det en¬
dast Informatorn, sorn kan sägas vara vid
Academien: ett förhållande, som jag likväl
icke har något emot, ty Universiteter äro
icke för barn; men då hvar och en vill va¬
ra i tjenst vid iS eller sist ir> års ålder,
så är det naturligt, att man, lör att hinna
genowgä lärdoms Coursell, mäste begifva sig
lill Aeademien, förr än man borde få räk¬
nas sorn Civ is Aeademicus, i händelse nem¬
ligen att Universiteterna yoto endast Hög-
seholor. Sådant var förhållandet med mig: jag
biel student vid_ 16 års ålder; oell fastän jag
icke har några sorgliga minnen af de 3 år
jag derefter på egen hand tillbragte i Up¬
sala, måste jag bekänna, att det berodde en¬
dast af mig sjelf, huruvida jag ville afhöra
föreläsningar eller icke, huruvida jag ville
arbeta eller roa mig, jag hvarken upmun-
Urades till det ena, eller varnades mot det an¬
Den 20 November f, m.
dra, oell huru skulle viii en tillräcklig up»
sigt olver tusende, ynglingar, hvaraf kanske
■# äro under år, kunna bestridas af ett
Consistorium Academicum, hvars Ledamö¬
ter , så lill ålder, som hildning och lär¬
dom, böra anses höjda Öfver de befattningar
sorn tillhöra Schol-läraren.
Men den stora myckenheten af Stu¬
derande har ännu haft ett stort ondi i föl¬
je, ty ju flere Studerande, ju flere examina,
ju flere examina desto mindre lid för Pro-
iessoreriieali undersöka de Studerandes verke¬
lig;! skicklighet och anlag. Äfven i detta
hänseende vågar jag taga lill råds min egen
erfarenhet. De Academiska examina, dem
sorn berättiga till inträde i Embets-Verken,
Voro, den tid jag genomgeck dem, alltför
mycket minnesverk. Man läste en mycken¬
het Collegier utantill, hvarefter man hastigt
och lustigt tog sin examen.
Af de strödda anmärkningar jag här
vågat framkasta, torde Ridderskapet och A-
deln täckas inse, alt de missbruk och fel
jag trott mig finna uti Academiernas när¬
varande skick, äro endast af tiden insmygda,
jnen hvad som är i tiden föd t, skall i tiden
förgås, och missbruk kunna afskafFas, då de
blifvit kända. Emedlertid torde en begäran
om de högre Läroverkens Revision icke me¬
ra sorn en obillighet jyunötas.
366
Den 50 November f. m
Herr Lagerhjelm, Pehr: Då jag
liufvudsakeligen instämmer med Herr Hjer¬
ta , angående vigten af en undersökning
om de högre undervisnings-verkens tillstånd;
så skulle det väl synas öfverflödigt, att in¬
gå uti någon närmare pröfning af motio¬
nen , och hvad den ädle Ledamoten af
Stals-Utskotlet i anledning deraf särskildt
anfört. Men då jag anser den punct bö¬
ra noga bestämmas, utur hvilken denna
Revision skall motiveras och utgå ; så ber
jag, att få upptaga Höglofl. Ridderskapets
och Adelns dyrbara tid med att framställa
mina tankar i detta ämne.
Den klagan man fört och förer öfver
brister uti våra högre Undervisnings-verks
inrättning, synes mig vara föranledd dels
af sådane omständigheter, hvilka ligga u-
tom dessa Läro-verks verknings-krets; dels
af sådane brister, hvilka lätteligen kunna
afhjelpas, utan att rubba Grund-ideen för
Universiteternas sammansättning. Om nå¬
gon skulle förundra sig deröfver, att en In¬
rättning, som i flere århundraden, och un¬
der det mägtigaste inflytande på fädernes¬
landets bildning, bibehållit sin form, kan
till ideen vara rigtig, men behöfva en ytter¬
ligare utbildning af samma ide'e uti någon
viss rigtning eller detaille, för alt äfven
kunna motsvara andra tiders egenheter; så
skulle jag svara med hänvisning till Histo¬
rien, att sanning och rigtighet blifva be¬
D en 50 November f* m.
367
ståndande. •— De Facta man anfört, torde
således böra noga granskas, innan de kom¬
ma att motivera Ständers beslut, huruvida
ej bristerne , som de verkeligen kunna an¬
tyda, skulle ulan rubbning af Universite-
ternes Grund-förfaltning kunna afhjelpas.
Man anmärker Universileternes riet-
ning såsom ensidig, för bildning af Ci¬
vila och Ecclesiastika Tjenstemän , och til¬
lägger vid denna anmärkning, att Univer-
siteternes ändamål äfven borde vara mensk-
lighetens förädling genom vetenskapernas o-
afbrutna tillvext. Man klagar deröfver, att
en ytlig bildning utmärker den ungdom,
som nu för tiden utexamineras vid Acade-
mierne, oell söker inträde på civila tjen-
Blemannä-banan. Denna klagan är väl ej
ny; den bär med skäl förmärkts öfver ett
halft århundrade; likväl ej betydligt längre
tillbaka. Om den nu hade sin rot i sjelf¬
va Universiteternas gruud-idée, huru vore det
val möjeligt, att denna uti nära Sine århun¬
draden kunnat ega ett oklandradt bestånd,
således långt innan denna klagan förmärk¬
tes? Detta tidsförhållande utvisar, att den
verkan man beklagar, icke äger sin orsak
uti Universiternas idé. Att den beror på
andra och yttre förhållanden, har man län¬
ge insett. Då Konung Gustaf den lil,
såsom Kron-Prins, bevistade en öfverläggning
uti Upsala Consistorium just i detta ämne,
hade våra största Lärde: Linné, Bergman
363
Den so November f. m
Ihre, Melancjerhjelm tillfälle alt yttra sig.
De instämde däruti gemensamt, att denna
klagan var grundad; att den icke Lärrörde
från Academiens inrättning eller Lärarenas
vårdslöshet; utan att den fast mer berod¬
de på författningarne. Man hade nemligen
då i nära 20 år iagttagit denna ytlighet,
och jag anmärker att delta sades 1768, samt
att författningen om Embets-Exämina ut¬
kom 174,9- Dessa Lärde ansågo grunden till
detta onda ligga däruti, att ynghngarne an¬
vände allt för kort tid vid Academien,
och skyndade till Ernbetsmanna-banan,hvar¬
till Befordrings-Författningarne föranled¬
de. Att vidare utveckla detta ämne, vo¬
re alltför vidlyftigt här. Man har sedan
nämde tid< utfärdat mångå författningar,
och skärpt Examina; men utan verkan.
Detta resultat tycks utvisa, att grunden lig¬
ger i dessa författningar, och efter min öfver¬
tygelse i tjenste-belänkandet, och den till
följd deraf utfärdade 1756 års Kongl. För¬
ordning 0111 hvad som bör iagtlagas vid tjen-
sters besättande. Om så är, rör denna kla¬
gan icke Academiens inrättning, och kan så¬
ledes afhjelpas, utan att rubba den.
Hvad åter angar den ensidighet man’
velat tillägga LTniversiteterUe i afseende • på
Ecciesiastike Embetsrttähé‘bildande; Sä skul¬
le mart, till att döma frän hvad i tryck va,~
rit offentligen franistäldt, förmoda, att denna
klagan egentejigen innebär ensammanlänkning
emellan
I)en fo No v amber f, rn.
(amelia 11 Univerxileternes uppkomst, inrätt*
ning och utbildning med Hierurphieli. Jqgan¬
märker alt detta uppcnjjarligeu strider fr» o t
llistorién, alt de hvarken i siu uppkomst ei¬
ler i sin fortgång Varit af hieraichisk iNa-
tur, utan altid Visat et> deremot verkande
sjelfständighet; oCls är färdig, ali bestyrka
(lenna asigts läglighet, om douha föimenlä
härkomst åberopas såsoiii bevis på 'ensidig¬
het lör bildning af Ecclesiaslike Tjeustemöir
Visserligen älo icke Universileterne
från brister frie. Alt M i! itai r- under visning
der ‘saknas, är visseilige.n ett fel; ty al!
hildning hör först ske i allmänhet, ptdi utan
hänsigt till något visst yrke; Sedan gifve»
för hvarje Vike en ihéqretisk och eU prak¬
tisk bildning Den förra bör, Så vidt St dens
tjenst är i fråga, meddelas,, vid Universite¬
tet; den sednare plägar i allmänhet vinnas
, under handläggning af tjevsLeriSe ellef indi*
vidnelt ineddelas. Likvid gifvas Sådane tjen61
Slehefattningar, ! raruti dep pr afdiska bild-*
ningen, medelst Schqlpr, bör ineddelas. Vi
Sa kim i Fäderneslandet icke E-xempel här¬
på. Den söm nu t. ex. saker »ig itt i bergs*
Slaten, måste först undergå bergs-Fsameli
vid Universitelet; sedan genomgå bergs-*
Schöl an i Fahlun. i)öt fprra i theoteliskt *
det sednare i praktiskt hänseende. Så fy¬
lle s i-nig äfven böra yara i mil ilai ren. Vid
Tiniversiteternfe bora föreläsningar hållas i
itidd. o. Ad. Fröt. io B. 2, A fö. 47
iDen 20 November f. ir.
ämnets theorie; sedermera bora praktiska!
Scholor emottaga den yngling, som fullbor¬
dat sitt theoretiska Studium.
Den revision som Seht>]-ordningen fö-
reskrifver, ansel* man otillräcklig. Jag skul¬
le äfven öitska , att flere Lärare frän Uni-
Versiteit^rne cLeltogöi den Revision, hvar¬
om nu är fråga meli att Civile och Mili-
taire Tjenstemän deruti skulle i allmänhet
deltaga , får jag för min del alldeles afrå¬
da ; emedan helt andra kunskaper dertill
eyfordras, än som tillhöra desse Tjenste-
mäns dagliga befattningar. Sammansättnin¬
gen af en offentelig Läro-inrättning > som
i iner än 3:ne århundraden på det när¬
maste varit förenad med Fäderneslan -
dels ära och fortgång i mensklig bild -
ning, måfite väcka vördnad hos dem, som
företaga s.ig dess granskning. Jag åhero-
jiar här den värda Ledamotens af Stats-Ut-
sköttet egna uttryck, att det äfven måste
tillhöra Uni versileterne, att bidraga till
Vetenskapernas oafbrutna tillvext. Hnrur
vida de Lärde, som beklädt våra Univer-
sitclers Lärostolar, Tullgjort ett sådant å-
liggande; derom må Lärdoms Historien vitt¬
na. Alt uppräkna de Namn, som i della
hänseende bidragit till Fäderneslandets är»,
vore alltså öfverflödigt, hälst på detta Rum;
.Men jag instämmer med Herr Hjerta uti
Vigten af denna Revision. Ju vigtigare, de¬
sto mer grannlaga, alt ej okunnigt vidröra
detta ämne. Ju mer grannlaga, desto djupa-
Den 2 o November, f. m-
m
re bildning måste förutsättas af desse Gran¬
skare, Ii vil ka ej ensamt ha sin tid för sig,
men århundraden. Skulle denna Granska-
renas hildning uti det allmänna tänkesättet
lia sin bestämning, och de Allmänna Dag¬
bladen vara mälare uppå det Allmänna tän¬
kesättets bildning i denna tidepunct; så,
skulle jag frukta för denna gransknings re¬
sultat, och anse den otjenlig, ja oduglif, att vid¬
röra ett Lärosäte, sorn så länge motstått ti¬
den, ©eli mot hvars väsende inga grundade
anmärkningar kunna göras.
Den siste Talaren synes väl ha egen-
teligen ngtat sina anmärkningar emot Fri¬
herre Adlerbetlis yttrande; hvadan det icke
tillkommer mig, att därpå svara. Men i an¬
ledning af hvad Ilan i allmänhet yttrat
angående Upsala Lärosäte, torde det tillåtas
mig några strödda reflexioner. Hvad ho¬
nom rörer personligen, är visst icke ämne
för nain granskning, äfven som hvad Han
upplyst utur sin egen Biographi, måste vara
obestrideligt. Han säger sig ha genomgått
för många Examina för att veta, hvad en
Examen är värd; alt han förvånas öfver
de höga videtur sorn gifvas och att man blott
behöfver kunna en hop Collegier utantill. Altså
i allmänhet icke förhåller sig, vågar jag yrka,
sorn vistats vid denna Academieuti 10 år;
men ingen fegel utan undantag. Herr tli-
ben anför ytterligare, att väl Informatorn,
men icke hans Discipel inhämtar något un¬
der vistandet vid Academien; men hvad sorn
Den 20 N ö v e rn lie t f. m.
(Mi käll vära »nuii’£, härfiyter ej frän brist i Lä A
Vosätet, Vria ii befor derpå , ■ ali Högschfolor-.
iie Veke iiro Inrättade för Barn ; tv EfénVen-
tursehölarho ii ro Stiftade för dérrt; Ko sä
»föga tippsigt, si>M Rector vid Sqhqlan är
skyldig iari taga öfver Sohn (goss arné, kan icke
begäras af LäraVenä vid ött Universitet,
öfver SiiVdenteriie. Likväl böra desse sed-
uarfc , såfdru i aIhnåuhet Veke koni ne till
myndige år, icke sä k nä en vård, som trä-,
der lili dea lädefiiga myndighetens ställe j
ehuru man i tryck offentligen yrkat äfven
upphfifvandet deraf, för att draga Stu¬
derande Uiigdohlen i “detta hänseende un¬
de «• stäflets äilmäiinä Domstolar,—-Herr Ri¬
ben här v’idas'é anfört, att ingSö magt i
SVerige kan för närvarande tvinga någon
Professor, att hålla föreläsningar öfver våra
Grundlagar. Jäg påminner härvid, att den
Lärobok i Natur Rätten, ( jag menar Boethii}
som säkert Talaren sjelf Hist, innehåller
älven Jus Ptiblicum ; att eft åläggande af
ÅciidenViens Gautier, säkert skulle medföra
öngkäd verkan i detta hänseende; hvadan äfven
detta skäl till doft yrkade Revisionen förfaller
efter söm en rättelse, när den behöfves , icke
förutsätter någon ändring uti Universitetets
sammansättning. För öfrigt åberopar jag
hvad Friherre Adlerbeth redan upplyst,
Då jag sluleligen förenar mig med de
värde Talarv, sorn yrkal äterremis , får
jag likväl vördsamt hemställa till Utskot¬
ten, att derest Utskotten skulle finna den
begärda Revisionen vara i sin ordning och
Pen 20 November f. m, 373
pf verkligt behof påkallad, densamma då måt-
te motiveras på verkeliga frisler, och i c-»
ke angå Universiteternes grundidé, hvilken
jag anser vara vigtig och af tidens mång¬
fald pröfvad,
Friherre Adlerbeth: Jag anhåller
alt få tillägga några ord, i anledning af
livad Herr Riben yttrat, Han Isar funnit olämp¬
ligt, att jag åberopat ett Capitef af Sehoi-
ordningen, under en öfverläggning, sorn ha¬
de till föremål Ulliversiteternes, icke de läg¬
re Läroverkens, Revision. Jag hör endast
anmärka, att dea period af Herr Hjertås yt¬
trande, vid hvars Vederläggning jag anförde
Seholordr.ingen, handlar alldeles icke om A-
cademierne, ulan om de ofullkomligheter,
hvilka Herr Hjerta velat finna i föreskrift
terne angående JGlemeutar-Läroverkens Révi-
gion, Het skäl, jag för de Acaderinska
sommarferiernas långvarighet hemtat från
afståndet mellan Univesiletet och ynglin-,
garnes hembygd, har Herr Riben äfven ogillat.
Vid nät mare eftersinnande torde han dock
finna, ätt denna min öfvertygelse icke
är origtig. Då det nämligen är ostridig*,
alt många ynglingar genom sin oeconomi-
ska ställning äro hindrade, att oafbrutet
uppehålla sig vid Universitet, måste någon
tids vistande i hemorten bereda deni en be¬
sparing, förutan hvilken fnrtsäftuiugen af
deras Acadeaniska studier skulle blifva omöj¬
lig. Det vore derföre ilia beräknadt, 0111 fe-
*ienie voro så korta, att de Studerande Lnapt
374
Den xg November F- m.
linn nit hemkomma från Universitetet, förrän f]e
skulle ti i t återvända. — Herr Riben har yt..
trut, att examina äro af ringa värde. Till
svar derpå vill jag endast antora, att nå¬
gon examen är bättre, än ingen. Under
deli lid jag tillbragte vid Upsala Univer¬
sitet, kunde jag vid examina derstädes ic¬
ke upptäcka de många och stora brister,
hvilka Herr Riben trott sig finna. Under
denna tid lärde jag mig att högakta det¬
ta undervisnings - verk, icke alt förakta
del.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag tror,
att man uppfattat mine i reservationen
framställda anmärkningar ganska orätt, när
man förmodar, alt det är Universitetens
grundidé, som jag önskar skall förändras.
Tvärtom, i afseende på Hög-scholornes nu¬
varande rigtning lill uteslutande tjenste-
maunabildning har jag yttrat j ”att jagej vill
bestrida att denna rigtning ä r främ¬
mande för Universitetets g r u n d i d eV*
och i sammanhang dermed har j,ag vidare
sagt: ”nog af att förhållandet efter
ett Secels förlopp blifvit sådant det
nu är, och således bör rättas”. Jag
skall gerna vara den förste att erkänna min
oförmögenhet att kunna ens våga tanka på
ändringar i sjelfva grundideen, jag vill blott,
att hvad en tid vållat, skall af en annan tid,
medan tider ännu är, åter iståndsättas. Jag
är färdig att med Herr Lagerhjelm tro, att
If^nske ininga §f mig åklagade brister kuuna
Dsh 20 Na ve na ber f. m.-
375
härflyta frän 1756 års Tjenstebetänkande:
men jag tror ock, att man kan söka inån¬
gas orsak i vetenskapernes ändrade skick'.
Huru himmelsvid är icke skillnaden mellan
nästan dem alla; förr och nu. Då fordom
hvarje at deni, med någre hjeipvetenskaper,
framgick på sin egen hana, och hann fram
på densamma, så lant en fortfarande enträ¬
gen forskning kunde medgifva, anförd af en
enda djupsinnig tänkare, söka de nu dere¬
mot samleligen att generalisera sig, att ge¬
mensamt användas lill bestämde ändamål;
de likna nu vid hvarandra lätt deployeran-
de Colonner, som, i förlitande lill hvaran-
dias rörlighet oell mod, manövrera med
samlad krall lill ett gemensamt mål, och
detta mål är allmänt gagn, allmän upplys¬
ning.
Jag anser mig höra näimare utreda,
hvarföre jag ansett den granskning, Skol-Ord-
iii 11 gen anbefaller, vara otillräcklig för de
högsta Läroverken; en sats, hvarifrån jag ej
kan afstå. Det var ingalunda derföre, att
icke Femte Seclionen påbjuder en gransk¬
ning af Läroverket i det Lein; utan derfö¬
re, att sammansättningen af den granskan¬
de personalen icke var sådan, att man kan
förvänta någon rättelse i hela undervis¬
ningens hufvudgrunder, utan allena i de-
taille-felaktigheter, och att dessa åter måste
blifva eviga, när Universitetsundervisningen
ej är fullkomligare, emedan endast genom
den hildas de Lärare, sorn sedermera sko-
I3en 20 Noveni b «r f. m*
lii dana Ungdomen vid de lägre Undervis,
ningsvelken, otdi på hvilkas skicklighet, ef_
ter Scholordningens eget intyg, allt Leror,
Äfven tror jag mig Lora hesvara‘ den
anmärkning, alt nyttan ej är så afgjord
deraf, ätt Grundlagen vid Universiteter
neli Gymnasier läses, samt att den redan
föreläses.
Visserligen läses den numera'; men
hurti? Frivilligt sker det på sätt redan är
nämndt,kdch;om jag äfven antager att en Pr oj
lessoe kan anbefallas att föreläsa den , så
torde likväl sådant icke kunna luinda, förr
iin en Revision VtLrat, att så Loide förfil-
ras. Hvad vigten af dess föreläsande un*
går, synes den numera Lekfäftad genom
Riksens Ständers Underdåniga anhållan der¬
om hos Konungen.
Mert af synnerlig vigt år det, att ve¬
derlägga hvad som LJifvit yttradt, i anse¬
ende till de mårtga af mig öfverklagade Exa¬
mina. Man har sagt, att om de å ena sidan öf-
verklagas såsom alltför 'lindrigt Lehahdiade,
höres å den andra klagas , alt de äro för
stränga. Möjligheten deraf bevisar just hvad
jag vtirat, och framler hehofvet afen all¬
män Revision. Följden af 1806 års författ¬
ning är nemligen , att på en gång fordra
för mycket och uträtta för litet; att på sam*
Den so NoveBiber f. m,
37?
nia gång vara sträng och till intet tjenan¬
de. Genom dess föreskrifter om 8 appro¬
batur för särskildta Professorer rid philoso.-
pln.ska Candidat-examen , såsom vilkor för
ernåendet al philosophiska-Graden , har den
halt lill följd, att få Studerande nume¬
ra söka att grundligt lära en elfer några
utirbeslagtade vetenskaper oedi deruti vin¬
na högsta betyget ; utan nästan hvar och
en söker, att på korttaste tid inhämta så
pass kunskapsq vantitet af Elemcnterna i 8
ämnen , sorn fordras till ernåendet af ett
Approbatur i hvarje. Stora phiiosophiska E-
xamen eller Examen Rigorosum har deri¬
genom nedsjunkit till hvad en vanlig, or¬
dentlig Student-examen borde var*. Cour¬
sell läses sorn en lexa, hvilken kan af en fli¬
tig yngling med någon underbyggnad in-
herntas på 3 å 4 terminer. Oell kanske det
värsta af allt: Professorerne torde efter en
sådan måttstock någon gång hafva inrättat
sine föreläsnings-courser, så att äfven de,
sorn en lexa, på några få terminer absol-
veras; hvarigenom deli sorn vill intränga i
velenskapernes djup, saknar erforderlig led¬
ning af Professorernes föreläsningar; hvilka
stadna vid det Elementaira. På samma sätt
torde det handt, att Professorerne i det
Civilistiska Studium rättat sine Lections-
courser efter de lexor, som fordras vid.
Einbets-examina. Och af liela denna In-
Eidd. o, Ad, Bröt, ig B, j. Afd. 43
37®
Den's« November f. m.
rättning har uppkommit den följd , att Pro»
fessorerne ganska sällan uppträda sorn för¬
fattare; samtatl denna stora Examen, nn mera,
liksom Embets-examina , kan anses lör e11
tjenstemnnnabildningsprof, sällan sökt af
andre än dem, som derigenom vilja ernå
ett betyg, hvilket skänker rättighet till in-
Jkj <7
träde vid Läro-verket (dicholor, Gymna¬
sier och Academier,) för alt der erhålla
dubbla tjensteår i Presthefordvingarne, el¬
ier ock för alt liek enkelt vinna 3 år, vid
Pas l or a t- a nsö k n i ii g a r.
5å torde ock Seminarii-inrätlningen
vållat, a:l Prcstämnena-sysselsättas och sys¬
selsätta sig, sA alt säga, hell och hållet med
det Pr aclis k t Teclin iska af yrket, så¬
som uppsättning af Prediko-Utkast, Prof-
predikniugar, Cathechetisering, Deklama-
tions-öfningar, Pasloral-lagfarenhet, m. m.,
hvaruti de äro ålagde alt ifrån Seminarium
medföra kunskapsbetyg, innan de vid Con¬
sistorium admitteras till Prest-examina ;
hvaremot de theoreliskt theologiska insig-
ternas förvärfvande, såsom Hebreiska språ¬
ket, Grekiskan, Theologien, Kyrko-histo-
rien m. m., hvaruti förehisningarne fordom
af Prestämnena allmänt åhördes, nu mera
ofta försummas.
Man ser således lätteligen , hvarthän
mindre felaktigheter i organisationen af så-
dane vigtiga inrättningar kunna föra, ock
♦
\
D en 90 November f, m„ jyg
huru vigtigt det är, att en grundlig och
sträng granskning äf lärde Män af flere slags
yrken , blifver hallen.
Af dessa skäl tillstyrker jag HÖglofl.
Ridderskapet och Adela alt göra afseende
på min Reservation, samt återemfttera Be¬
tänkandet; i fall icke denna angelägenhet
Lunde såsom ett, Ståndets önsknings-
måi, behandlas, och således ålerremiss
icke hehofvas.
Så har förr sked t; och i denna högst
vigliga sak anser jag detta steg vara Rid-
derskapet och Adeln värdigt. På sådan
grund skulle jag våga vördsamt anhålla,
att Herr Grefven och Laiidt-Marskaiken, i
fäll ej ålerremiss af någon begäres, läcktes
göra Proposition till afslag af Utskottets
Betänkande. samt att föreslå Ridderskapet
och Adeln , att hos Kongl. Majit underdå¬
nigst anhålla, alt en allmän Revision afLä-
O '
roverken, som innefattar äfven Universite¬
ten, måtte Nådigt förordnas, af lärde och
er far ne män utaf åts killi ge yrken, så att de
brister , som tiden i dessa Inrättningar
infört, måtte på ett ändaniåls-enhgt
sätt kunna afhjelpa»; anhålla urfes Rik¬
sens Ständer, att hvad Hans Majit Konun¬
gen, i anledning deraf, skulle hafva anbefallt
eller ansett nödigt att dervid åtgöra , raå
nästkommande Rikets Ständer meddelas.
§So J3en so November f- rn.
Förrän jag slutar detta yttrande , be¬
der jag likväl att la nämna några skäl, soia
jag förglömt alt anföra, ytterligare styrkan¬
de angelägenheten af en sådan Revisions åt¬
gärd.
ITar har blifvit vrkadt, alt en juri¬
disk Profession i Lund visat sig vara till¬
räcklig. En anledning till alt den nu är
det, har äfven blifvit framställd i Lärarens
skicklighet; och jag är derom öfver tyga d. Men
bevisar väl della, att den alltid skall blif¬
va det? Och, mine Herrar, sksdle man ej
kunna våga äfven inom vårt Fädernesland
börja att fråga, huruvida icke de pracliska
Facuitcterua vid Rikets begge Universiteter
den Medicinska och den Juridiska, borde
sammanslås och förläggas på ett ställe , så¬
som t. ex. helst i Ilufvudstadeh, både såsom
en Anstalt, hvilken innebar hushållning, och
som medförde betydliga fördelar ? Slutli¬
gen borde man väl kunna önska, att ge-
mensamheten afen Revision gjorde känne¬
domen mera utsträckt om Vexelundervis-
riings-methödcrne och CJass-indelningarne
vidC*rlberg, till såväl inrättning som följder;
och spridde kunskapen om uppflyttningssättet
Men, jag ber Riddersknpet och Adeln
ursäkta mig, för det att jag blott ofullstän¬
digt nu vidrör delta ärende. Jag har helt plöts¬
ligt inkommit på dess bana, sedan jag an-
vändt hela den ’ öfriga Riksdagstiden, för alt
viddetU Läroverk till Gymnasier och Scholor
Deri 20 November f ris*
kunna gagna på andra vägar. Men då jag-
vågar bedja om uppmärksamhet för den Re¬
visions vig!, jag mi begär t, shill jag söka i
della afseende, (ill en annan Riksdag, att
förtjena den välvilja, hvarmed den, nu o för¬
tjent, mig lemnäs.
Herr M n 11 c k af Ro s en s k j ö 1 d
Eberhard: Sorn jag ej öfvervarit början
af denna Discussion och ej fiedler lä.sit el¬
ler hort ReUinkandel, vill jag blott yttra
mig, i anledning af hvad jag nu hört an¬
föras af någre värde Talare, livad den yr¬
kade Rfcvisionen af våra Universitetet' an¬
går, så har jag för min del inlel emot den,
om ändamålet är att lindam ödja missbruk,
och att afskaffa eller förbättra förmer, som
ej mera passa med tidell varfvets uplysning
och fordringar, lån sådan undersökning kan
åtminstone ingen skada gjöra, ty antingen
ådagalägger den desse Lärosätens fullkom¬
lighet, eller deras brister. Det återstår blott
att önska, tilt sådane personer utse* lill dess
verkställande, som ej blott efterforska och
inse bristerne, ulan äfven husta sättet att
afhjelpa dem. Jag kan dock ej underlåta,
att uttrycka min förundran öfver några up-
gifler, framställde af Talare, sorn ej sjelfve
studerat vid något Universit, upgifter, sorn
åtminstone ej kunna lämpas på det Univer¬
sit, hvilket jag närmast känner. Delta på¬
minner mig om ett svar, som jag, viii mili
ankomst till denna Riksdag, erhöll af en
Riksdagsman af Hedervärda Bonde-Ståndet.
38-2
Den 20 November f. in
Det är besynnerligt sade han, att Stock¬
ho! msbourne vilja inbilla oss, att de veta
bättre, huru det star till i vår hem byggd,
än vi sjelfve. En värd Ledamot, Herr 11 i-
ben, har meddelat en beskrifning om sin
vandring i Upsala, för att visa behofvet af
eu väsendtlig reform af våra Universiteter.
Jag medgifver visserligen att desse uppfyl¬
la sitt ändamål, i fall de Studerandes van¬
dring i allmänhet är sådan, sorn Herr Ri¬
ben upgifvit sin hafva varit, under hvilken
ban synes hafva i fullt mått begagnat den
frihet och de rättigheter, som äro tiller¬
kände en Liber Studiosus. En sådan har
frihet att efter godtycke både begagna och
försumma tillfället till undervisning, och
han är ej och hör ej vare underkastad sam¬
ina hand och tvångsmedel, som en Schol-
pojke. dag medgifver äfven den serskilde
brist vid Lunds Universitet, alt inga fö¬
reläsningar hållas öfver Rikets Grundlagar,
ja än iner, jag tror, att knapt någre e-
xemplar af dem i Lund finnas , om ej Riks¬
dagsmän härifrån bragt, med sig hem nå¬
gre. Man har äfven klandrat de långa fe-;
rieme. Men genom läs-terminernes för¬
längan de skulle åtminstone i Lund ej mån¬
ga andre Studerandes vistande för fån gas ,
än deras, sora hafva Stipendier; ty de fle¬
ste af de öfrige pläga ankomma sent och
afresa, om ej examina hindra dem, långt
innan terminens slut. I Lund äro ock Sti—
pendierne i allmänhet mindre, samt äfven
i förhållande till de Studerandes antal fär¬
Den 20 Nevember f. m, 383
re, än i Upsala. Ferier äro egenleligen
blott för de Studerande,, icke för Professo--'
reine, sein afven under dem äro sysslosat-
le med måiVgfalldiga Consistöriella och an¬
dra Embols-göromål. De ha fy a äfven i syn¬
nerhet unde: Ferierne lid tili fö: fattande af
Skrifter och deras ingifvande. Om de här¬
med ej så mycket be fallå sig, som i fleie
andra länder, så kan det härledas från cn
mycket mindre afsättning, åtminstone af
skrifter på modersmålet, neli denna afsätt¬
ning kan ej vara så lätt för Skrifter utgif-
nc i Lund, som i Upsala, sorn ligger så
nara den hufvudsaklig» afsältningsprten in¬
om ett Rike, der inga Forvagnar äro Lik¬
väl torde i Lund, åtminstone likaså mångå
och goda Skrifter vara i sednare åren ut-
gifne, som i Upsala.
Jag är dock, delta ongladt, alls icke e-
mot någon reform af våra Universitet er.
Jag till och med tror, att om nu första
frågan vore om att införa dem, hurde blott
ett för hela Riket inrättas. Utom andre fördelar,
skulle derigenom,.vinnas don , alt lika for¬
dringar bereddes vid examina och ,andra
lärdomsprof, då nu ofta ömsom deri eaa ,
ömsom den andra faculteten, torde vara
strängare i sina fordringar vid det eira
Universitetet,än vid det andra. Men frågan
Lör ej på alldeles lika sätt besvaras, då arne
Universiteter redan äro etablerade, och med
kostsamma anläggningar försedde. Det tror
jag doekjdet allmännas son; euskil-
384 Den 20 November f. rn,
c! e Studerandes väl f o r d r a , a 11, med
å s i d o s ii 11 a 11 d e af alla considera -
tioner, Undervisn ingen, om icke
i alla andr a p ra etiska Vete n s k a -
p er, s å i11 rn iastone i Läkare - Ve¬
le r. s k a pen, fö r f 1 y 11 a s f r å n Upsa -
Ja och Lund lill Stockholn,, der
s t ö' rre lii r ä t t n i 11 g a r för ii 11 d a ni ä -
]el iiro att tillgå och liittare ku n-
11 a å s t a d k o m mas, neli der utomdess
afven nu hvar Studerande, sorn vill
vinna befordran på den medicin¬
ska hanan, måste endängre ti d u p-
p e h :i i 1 a sig fö r den chirurgiska
Coursell. Detta hindrar ej, att ju vid
livart Universitet qvarblifver en Professor,
som läser Anlhropologie, eller de Allmänna
grnnderne i Läkare- vetenskapen. Denna
förflyttning skulle äfven medföra en bespa¬
ring för Staten. En Lärare läser utom dess
med lika lätthet, och kanhända med mera bog
för mångå, än för få åhörare, och de nu vid 3:ne
Läro-anstaiter fördel te Medicinae - Studiosi'
kunde ganska väl undervisas af en enda
Lärare i sänder. ]NTu äro i Lund icke min¬
dre än 11 Professorer, hvaraf de 8 på Stat,
i Medicinen och de med den närmast be,
slägtade vetenskaper (Uhemie, Physique»
Natural-Uistoriej) hvilka med alfvar nästan
endast idkas af dem som tillika studera
Medicinen, hvilka sällan uppgå till det an¬
tal som nämnde Professorers, men ofta till
Jkiiapt
i) en ao No vember f, rr
knapt hälften. Detta ringa antal konnner
till en del, olli ej af strängare Examina ,
åtminstone ganska säkert deraf, att de sorn
studera i Upsala, kunna under ferierna
resa lill det närbelägna Stockholm, och full¬
göra en del af dén chirurgiska Coursell. I af¬
seende på Herr Öfverste Lieutenant Hjertås
. anmärkning om 8 Approbatur vid exami¬
na till Magister-graden, får jag erinra, att
med denna grad åsyftas en mer allmän
bildning och kunskapsförmåga» samt ege li¬
tel igen ej någon viss vetenskaps befräm¬
jande företrädesvis; men alt likväl åtmin¬
stone vid Lunds Universitet, det högre
vitsordet Laudatur, i vissa vetenskaper eller
lärda språk, godtgÖr det saknade Approba¬
tur och erhållna blotta admittitur i andra,
tilan att således godkänna alla de anmärk¬
ningar, som blifvit framstähie emot våra
Universifeter, kan jag dock ej anse den
begärda undersökningen onyttig, och bifaller
derföre återremiss al Betänkandet.
Friherre Adlerbeth: Hvad Herr
Hjerta sednast anfört, utbeder jag mig en¬
dast att fä med några ord besvara. Han
har upprepat sill förra yttrande, att eiemer-
tar-läroverkens Revision skulle otillräckligt
uppfylla sitt ändamål, just genom det sätt,
hvarpå denna Revisöns personal sr ssmman-
satt. dag ar deremot öfver lygad, att den¬
na Revision, för att uppfylla sitt ändamål,
Ridd, o, Ad, Pfot. 10 fe, gi Afd, ,39
386
Df ti in November f. m<
icke bör vara an norlunda sammansatt, ärt
Scliol-on!ningen föreskrifter, emedan Revi¬
sionens Ledamöter utgöras dels af Deputera¬
de ,valde bland Lärarne vid sjelfva undervis¬
ningsverken, dels af Biskoparne, hvilka äro
dessa läroverks Ephorer, och i de hithö¬
rande ärender måste vara mera sakkunnige,
jin medlemmarne af hvad annan Corporation,
soni helst. — Då jag fdrst yttrade mig, glöm¬
de jag nämna, att jag högeligen gillar den
af Ilerr Hjerta gjorde anmärkning mot 1806
års författning,' angående 8 Approbatur i sär¬
skilda vetenskaper, såsom tillrdcklige för att
vinna den pliilosophiska Graden. — När
jag anförde, att man klagat Öfver för stor
stränghet 1 fordringarne vid examina , hade
sådant afseende, icke på Candidat-examina,
utan på de examina , som föregå inträdet
i Civila Émbets-verk.
Herr Lagerhjelm: Herr Hjerta
har ansett Lexläsning vid Universiteter-
ne vara allmän, och att Lärarne derefter in¬
rättat sine föreläsningar. Detta är icke en¬
ligt med verkeliga förhållandet; åtminstone
är sådant mig alldeles obekant. Men den
märkvärdiga motsats, hvaruti befordrings-
lagarne nu stå till dem, hvarefter man till¬
satte tienster, då Sverige egde sin politiska
storhet, förekommer mig såsom hithörande.
Det var en tid, då Riksens Råd önskade sig
den lycksaligheten, ytt Personen väljes ef¬
ter beskaffenheten af tjensten, och icke tjen-
*ten lämpas efter Personen. Nu deremot, en-i
;! ■ ?
D-« n g o November f- ni.
3B7
Jigt hvad en Ledamot uppgifvit, och en an¬
nan personligen bestyrkt, läser man endast
Lexor till Examina; och ehuru kunskaperna
sålunda borde bli derefter, linnas likväl tjen-
sterua besatta. — Herr Hjerta föreslår nu,
att de practiska Faculteterne skulle skiljas från
Universiterne och flyttas till Hufvudstaden.
Jag hemställer till den värde Talaren, 0111
ej alla Faculteter iiro Theoretiska, fastän de
tillika innebära tillämpning, och deruti äga
sin practiska egenskap. A.tt Faculteterne sins
emellan måste ega beröring, kan man väl
inse blott deraf, att de alia måste fattas af
ett och samma förnuft. Skulle det kunna gä
an, och vara ändamålsenligt att klyfva Uni-
versiteterne, så skulle man först Kunna sä¬
ga, att deras närvarande idee af all-omfatt
ning, vore falsk. —• I afseende å flyttningen
hit, framställer sig den reflexion, alt det
väl kunde innebära några smärre fördelar,
på hvilka afseende borde hafvas, då fråga
vore att å nyo inrätta ett Universitet. Nu
deremot synes detta förslag innebära för
mycket afseende på platsen, och vända
den gamla satsen allt på sin plats lill
dess^motsats platsen gör allt. Att Hög-
lofl. Ridderskapet och Adeln skulle, efter
Ilerr Hjertås förslag, i detta ärende sär¬
skildt ingå med en underdånig hemställan,
till Kongl, Maj:t, i händelse de öfrige Riks-
Slånden icke skulle deruti vilja deltaga, an¬
ser jag icke vara enligt med Grundiagarne.
Väl har häfden medgifvit de andra Stånden
all hos Kongl. Maj:l i underdånighet fram¬
3<?g Den 20 No v em ber f. m.
föra sine särskilde Stånds-angelägenheler;
men Ridderskaptet och Adelil ser icke an¬
nat mål för-sine önskningar, än fäderneslan¬
dets väl, hvilket vi ej atan förnärmande
kulina göra till enskild Stånds-sak.
Herr Roos, Jonas Emanuel: Då så
månge värde Talare redan så fullständigt yttrat
sig i detta ämne,vill jag endast, i anledning af
Herr Hjertås yttrande, hafva äran anföra några
ord. Han tror nemligen, att 1806 års För¬
fattning betydligen hindrar Vetenskapernes
stigande derigenom, att densamma föreskrif¬
va Approbation i 8 särskilda Vetenskaper
lill Magister-graden; uti hvilket yttrande
en annan värd Taiaie sedermera instämt.
Men, då man vet, att en Philosophim-Candi-
dat examineras i'13 särskilda Vetenskaper,
så tyckes det icke vara för mycket begärt,
om nan i 8 af desse . uppnår Approbation .
Jag tror och vågar påstå, all den Studeran¬
de, som vill bemöda sig att blifva en skick¬
lig Magister, hvarken af denna författning
finner sig besvärad, eller anser densamma
lägga hinder i vägen för utvecklingen af
det Språk, eller den Vetenskap, som han valt
till sitt Hufvud-Studium . Efter min öfver¬
tygelse, lärer afsigten med deLta Stadgan¬
de endast vara, att hindra den mindre skick¬
lige från Magister-graden, till dess han upp¬
nått de hjelplig.» kunskaper, sorn med de be¬
stämde 8 Approbatur åsyftas.
Den Jo No veml) er. f, m-
3S9
Hvad åter beträffa!- den af Herr Hjerta be¬
farade olägen het af Seminarii-inrättningen,
nemligen, alt man vid Umversitelerne genom
denna Inrättning åsidosatte all theoiogisk
bildning, och att vid Prest-examen nu me¬
ra endast aflades prof i declamation ni. ni.,
så får jag äran upplysa, alt den egenleligen
Theologiska, eller så kallade Prest-examen,
icke undergås vid Universileterne, ulan in¬
för Consistorium i det Stift, tii! hvilket den
Studerande hör. Man finnér således, att Se-
rninarii-inrältningen, som endast åsyftar un¬
dervisning i den pracliska delen af Prest-
embetet, icke med den förestående Prest¬
examen har någon egenlelig gemenskap.
Jag har sjelf genomgått Seminarium vid Up¬
sala Academie, och är således i tillfälle att
håde bedöma dess ändamål, och den nyt¬
ta denna Inrättning medför. Hvarföre jag vå¬
gar försäkra, att långt ifrån att Seminarii-
inrältningen minskat anspråken på sanna
theologiska kunskaper vid Prest-examen, har
densamma deremot i sednare tider förän-
ledt till mera stränghet och noggrannhet, och
det med så mycket mera skäl, som dr Stu¬
derande, för att genomgå Coursen i Semi-
narierne, minst ett år måste uppehålla sig
vid Academien, innan de få anmäla sig till
Prest-examen, då före denna Inrättning man
endast inför Consistorium behöfde förete
bevis om undergången Student-examen.
Herr von Hohenhausen: Det sä-
ges , att Hedervärda Bonde-Ståndet ålerre-
39o
Deri ao November f. m.
mitlerat Betänkandet; i denna händene, och
så länge utväg finnes, att behandla denna
vigtiga fråga såsom allmän, bör det ej ur¬
aktlåtas, hvarföre det torde vara bäst att
äfven vi återremittera Betänkandet,
Herr Hjerta: Sedan det blifvit
upplyst, att ett Stånd redan återremitterat
förevarande Betänkande, förenar jag mig
äfven uti ålerremiss däraf; och då jag, i
fall återremiss, som jag hoppas, af Rid-
derskapet och Adeln bifalles, får tillfälle
atti Utskotten besvara, hvad emot den fö-
reslagne Revisionen ytterligare härstädes
blifvit anfördt, skall jag icke länge uppe¬
hålla Ridderskapet, och Adeln, ulan blott
korteligen erinia, att det icke torde va¬
ra så orätt, att vilja på ett ställe centrali¬
sera de practiske Vetenskaperne, enär så¬
dant funnits nyttigt i Frankrike, samt Herr
Munk af Rosenskjöld upplyst, att för högst
io Medicinae Studiosi i Lund finnas lika
mångå Professorer i medicinska Vetenska-
perne. Denna upplysning stärker min öf¬
vertygelse, att de rnedicinske Facultelerne
vid båda Universiteten lämpeligen kunna
förenas, och kanske afvert hitflyttas.
Friherre A d 1 e r b e t h: Jag måste i kort¬
het besvara hvad af den siste värde Talaren,
Herr Roos, blifvit anfördt, i afseende på
de åtta Approbationerne, såsom vilkor för
tillträdet tillden philosophiska Doctors-gra-
den. Min mening* och troligen äfven Herr
Den 50 November f. rn.
391
Hjertås, lur icke varit, alt klandra författ¬
ningen angående den philosophiska graden
derföre, att dervid fordrades approbation
i åtta serskilda vetenskaper, utan derfö¬
re, att fordringarne icke åro ännu större,
så vida ändamålet med denna grud mäste
vara att ådagalägga redbara kunskaper, icke
blott medelmåttiga.
Herr Lagerhjelm: Skulle med
centralisering melias , ull flytta båda Uni-
versiteterne tillsammans , så torde det möj¬
ligen låta sig göra ; men att flytta Uuiver-
siteten hit, anser jag skadligt. I allmänhet
önskar jag, att Riksens Ständer endast kom¬
ma att anföra obestrideliga skäl för denna
Revision.
Herr Grefven och Lan dt-Mar¬
sk a Ilten frågade, om Ridderskapet och
Adeln ansåg Stats- och Oeconomie-Utskot¬
tens Utlåtande N:o 672, om undersökning
af de Civile Läro-Verkens närvarande be¬
skaffenhet böra, i anledning af de dervid
gjorde anmärkningar, till Utskotten åter-
remitleras.
Ropades Ja.
Hvarefter Herr G r e f v e n och Landt-
M ar s k alke n , i afseende å Utskottens för¬
nyade Utlåtande N:o 571, om upphöran¬
de af Krigs-Academien > och inrättande af
Professioner i Militair-Velenskaperne vid
Rikets Unirersiteter, hemställde, om ic-
39*
Den ao November e, m
Le, enär Utskottens i detta ämne afgifne
första Betänkande redan blifvit al de ofri-*
ge Frenne Riks-Stånden bifallit, Ridderskap
pet och Adeln behagade för dess del der¬
vid låta bero.
Ropades Ja,
v Ilöglofl. Ridderskapet och Adeln åt¬
skildes klockan # till 3 eftermiddagen.
In Fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
>
Tliorsdagen elen 20 November.
Plenum klockan 6 eftermiddagen.
Föredrogs å nyo och bifölls Sf&Ls-TJtskot-
tets den i3 dennes under N:o 6o5 afgifne',
samt den 17 derpåföljde e, m., på bordet
lagde, Memorial, med förslag till Instruc-
tion för Fullmägtige i Riksgälds-Contoiret,
i afseende på de Låne-biträden och anslag,
hvilka för nämnde Contoir skola utgå till
Canal- och andra Byggnader, samt till stör¬
re-
Den 20 November e, m. • 393
re eller mindre del anskaffas genom upp¬
låning emot Conloirels Obligationer med 3
prC:ls årlig ränta.
Foredrogos å nyo och gillades följan¬
de Lag-Utskottets den 10 och i5 dennes
algi file, samt den 17 och jp derpåföljde
eftermiddagarne på bordet lagde, Betän-
kanden :
N:o a33. Angående yrkad ändring i
irsta Art. 4 §• Kongl. Hall-Ordningen
den 2 April i 770.
N:o 284. Om tillägg i ansvarighets¬
lagen för Fullmägtige i Riksens Ständers
Riksgälds-Contoir , med afseende å utbetal¬
ningen af*mindre Creditivet.
Nro 235. Öfver 5:te §.14 Ärt. den
vid no varande Riksdag föreslagne Bevill-
nings - Författning, örn skydd för Taxe-
rings-män.
Företogs till pröfning Bevillnings-tJf-
skoltets den 11 dennes under IST:o 56 af-
gifne, samt den 16 derpåföljde på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde an¬
märkningar vid Utskottets för u t med del¬
li i d d. o. Ad, Prof. 10 B, 2. Afd. 50
394
Dfn 9e. K e v «? ai i/er e. ib,
te förslag lill en ny Chartas-Sigillalas för¬
fattning.
I sammanhang härmed upplästes Pre-
sle-Slåndets Prolocolls Utdrag af den jy
dennes, hvaraf inhemtacies, alt Preste-
Ståndet bifallit Revillnings Utskottets Ut¬
låtande, under iakttagande af följande lör-
ändringar :
i:o Att den i '§. 5, i afseende å
'FöUmagters 'Chartering, omformäldte pro-**
■ernt borde från 6 till 5 nedsättas.
2:0 Ätt §. 8. blifvit afslagen , med
förklarande, alt nu gällande föreskrifter
om lysnings-sedlars chartering borde oför¬
ändrade bibehållas. I sammanhang hvar¬
med Utskottets förslag i §. 18, rörande
förändring i Controllen, äfven blifvit ogil-
ladt, och koin-taé dermed, att såsom hittills
förfaras.
Uti hvilket beslut de " öfrige RikS-
Sländen blifvit inbjudne att sig med preste-
Ståndet förena.
Herr Grefven och La nd t-Mar¬
ska Iken frågade > om Ridderskapet och
Adeln behagade uti Preste-Slåndets nyss*
ijämnde beslut instämma.
Den 20 November e. m. 3^5
Hvarefter Herr Grefven oell Land t-
Ma rs kai ken gjorde proposition lii! bifall af
Bevillning»-.Utskottets ifrågavarande Utfå-.,
tande; hvilken proposition med Ja, besyar..
Ijades,.
Föredrogs å nvo Canststutions-Ut-.
skottets den 4 dennes under N:o 7® aflåt-
jie, samt den 12 derpåfoljde e. in. på bor-,
det lagde, Memorial, innefattande Ullåtan--
de öfver Kongl. Majrts Nådiga Proposition, om.
upphäfvandeaf ip3 §• Regerings-Foi m.en,m. rg.
Herr von Hartmansdorff, A u-
gust: För min del hyser jag om sjelf-,
va saken vis-jrligen samma mening, sorn.
Constilnlions-Utskottet. Men då 81 §. Re-,
gerings-Formen bestämdt säger, att, i hän¬
delse två Stånd besluta, det en sådan fråga
först, vid nästkommande Riksdag skall upp¬
tagas, hon måste hvila, fastän de andra bäg¬
ge vöre af motsatt mening, samt t /erine Stånd,
nemligen Preste- och Bonde-Stånden redan
lära hafva beslutit målets hvilatide, så an¬
håller jag, på det tiden icke med fåfänga
discussioneg må förspillas, att Herr Riddar-
hus-Secreleraren behagade upplysa, om det,
ej förhåller sig, soto jag förmodat.
Undertecknad R i d d a r luis'- S e -
er et er a rot I anledning alliert’ von Hart-.
39^
DeÄ 29 Nofimter e tr.-
mansdorfts begäran , får jag äran vördsamt
upplysa, att ehuru någre Protocoljs-Utdrag,
rörande ifrågavarande ämne, ännu icke tili
Ridderskapet och Adeln från de öfrige Riks-
Stånden ankommit, hafva likväl Riks-Stån-
dens Secreterare helt nyligen lemnat mig
den officiella underrättelse: att Preste- och
Bonde-Stånden sistlidne gårdag beslutat,
det förevarande mål skulle hvila intill nä¬
sta Riksdag ; hvaremot Borgare-Ståndet äu-
mi icke afgjort frågan.
Herr Munck af Piosenskjöld, E-
berhard, anförde skrifteligen :
(Se Bilagan N:o i.)
Herr Grefven och Eandt-Mar-
skalken hemställde, om Ridderskapel och
Adeln behagade afgöra, att Ståndet ville
öfver Kongl. Majrts ifrågavarande Nådiga
Proposition, å nästföljande Riksdag , be¬
sluta.
Ropades Ja.
Föredrogs å nyo Constitutions - Ut¬
skottets den 15 dennes under I\:o ^5 aflåtne,
sami den ip derpåföljde e. m. på bordet
lagde, Memorial, rörande sättet för slutli¬
ga behandlingen af frågan om inlösen af
Don qo November e. m; . 39*7
Filial - Disconternes utelöpande Skuld-för¬
bindelser.
Herr Munck af Rosenskjöld.,
Eberhard: -fog skäll blott i den del re¬
servera mig mot förevarande Memorial, att
Constitutions-Utskottet har såsom motiv till
sitt beslut i denna fråga anfört andra cou-
siderationer, än dem Grund-lagarne före¬
skrifva; emedan Utskottet ej eger rätt, att
bestämma sitt beslut eller sitt handlings¬
sätt af considerationer för personlig vinst
eller lidande. Jag anhåller derföre, alt i Pro-
tocollet få min Reservation deremot förvarad.
Grefve von Platen, Baltzar Bo¬
gislaus: Då enligt Grundlagen, Constitu-
tious-Utskottets beslut i detta mål är af¬
görande, torde det vara öfverflödigt, att vi¬
dare tala derom; men då en Ledamot af
Utskottet reserverat sig- derföre, att, som
han tror, Constitutions Utskottet för sitt
beslut nyttjat skäl, som ej höra till saken,
iår jag blott påminna, att vid Memorialets
genomläsning finnas skälen helt enkelt hem-
tade ur Grundlagen, och ingalunda af enskild-
ta Considerationer, hvilka endast såsom tillägg
stå efteråt upptagne.
Herr von Hartmansdorff, Au¬
gust: Jag förenar mig med- Herr Munck
af Rosenskjöld i Reservation emot detta ytt¬
rande af Constitutions-Utskottet, der det ej
39*
13 en 20 November e rn.
blolthåller sig vid formen, utan ingår i en
pr öfning, af Sjelfva saken, hvilken ej. tillhört
Utskottet. Denna fråga har, såsom jag re¬
dan sökt visa, från början blifvit origtigt
behandlad, emedan man af medlidande med
personer trädt de i grundlagen föreskrif-
na formerne för nara. Jag anhåller, att det¬
ta mitt yttrande må uti Protocollet blifva,
förvuradl.
Herr Grefven o eli Lan dt-Mar-
s k a l k en hemställde, att Gonstilutions-Ut-
skottels ifrågavarande Memorial matte till
Stats- och Banco-Utskotten öfverlemnas \r
hvilket bifölls.
Vid förnyad föredragning af Consti-
tulions-.Utskottets den i5 dennes under N:o
rj6 afgifne , samt den 19 derpaföljde e. m.
på bordet lagde, Memorial, rörande en, till
besvarande i Förstärkta Stats-Utskottet, fö¬
reslagen, af Borgare-Ståndet förkastad, Vo-
terings-Proposition , fann Ridderskapet och
Adeln, att berörde Memorial borde till
Förstärkta Stats-Utskottet öfverlemnas.
Företogs till pröfning Banco-Utskot-
tets den dennes under N:o 76 afgifne,
samt dea 19 derpaföljde e, m. på bordet lagde ,
Memorial, angående de föreskrifter, som uti
t)e n 20 'No ve r» b er e. m.
39f
Instruclionen för Banco-förvaltningen må
lemnäs , angående utlåning på fast egendom
intill niis (a Riksdag.
Herr M u itc k af Ro sen s k jd i d , E -
Lerhard, anhöll, alt Banco-Utskottefs fö¬
revarande Memorial måtte ytterligare Tå Civi¬
la på Lordet till nästa Plenum.
Friherre alf Nordin. Carl .T o h an»
förenade sig med Herr Munck af Rosen¬
skjöld.
Herr Grefven och Landi-Mar -
•'skål ken förklarade, alt den af flere Le¬
damöter sålunda gjorde begäran, att Ran¬
mo - Utskottets Memorial mätte ytterligare
hvila , p,å bordet till nästa Plenum , icke
kunde, enligt /\g Riksdagsordningen >
•förvägras.
Föredrogos å nyo och bifölos följande
från nedaniiämnde Utskott inkomne, samt
den 19 dennes e. rn. på bordet iagde> Ut¬
låtanden :
Från Stats- samt Allmänna Re-
sväjrs- och O e c 0 n o lil i e - U t s k o 11 e n 1
Åf den 13 dennes :
N:o 608. I anledning af väckt fråga
om öfverseende af de, angående Marke-
gångs-sätlningaille, utfärdade författningar»
4oo Den a o November e. ni",
«
Från Lag- samt Allmänna Besvärs-
oell Oeconom ie - Utskotten :
Åf den i5 dennes:
N:o a36. Öfver väckt motion, angå¬
ende sättet att bereda utväg till sysselsätt¬
ning för häktade och bysalle personer.
Föredrogs ånyo och bifölls Enpedi -
lions-Ulskottets den 15 dennes aflåtne, samt
den 19 derpåföljde e. m. på bordet lagde,
Memorial, innefattande Utlåtande, öfver ett
af Borgmästaren J. Hagander till Utskottet re-
niilteradt förslag, att Bihanget till Riks-*
Ståndens Protocoll väl må , såsom hittills,
utgifvas, ehuru till vida mindre antal exem¬
plar ; men att derjemte serskilt skulle upp¬
rättas, tryckas och utgifvas, ett samman¬
drag af de vigtigaste bland Konungens Pro¬
positioner och Piiksens Ständers Beslut ,
rörande Religions-vården, Allmänna Under¬
visningen, Stals-Oeconomien, Lagstiftnin¬
gen m. m.; äfvensom att allt, hvad angin-
ginge Statens utgifter, inkomster och pen-
ninge-verk, borde i Tabellarisk form med¬
delas.
Herr
Den so November e, m. 401
Herr Grefven o c h L ;i ndt-
Marskalken anmodade Herrar Eieclo-
rer, att innan nästa Plenum utse en Leda¬
mot i ExpeditionsUtskottet efter Grefve Hård ,
Carl Gustaf, som , med Herr Grefven» och
Lundt-Marskalkens tillstånd, från Riksdagen
aljest.
Upplästes och ladts på hordet föl¬
jande från nedannämnde Utskott inkomne
•Utlåtanden :
Från Stats- Banco- och LaeUt-
O
s ko t ten :
Af den 14 dennes :
l\r:o 607. I anledning af väsk te frågor
om stadgande af 'liqvidations grund vid gäl¬
dande af Skulder i Banco-mynt.
Från Stats- Utskottet:
Af den 18. dennes:
N:o6ro. I anledning af gjorde anmärk¬
ningar vid Utskottets förut meddelte Be¬
tänkande i fråga om ersättning af Staten
för Svenska medborgares lidne förluster ge¬
nom uppbringningar.
Bidd, o. A<U fröt. 10 B, Afd. 51
^02 D <* n 20 No vember e. m-
F r å n Stals- Ii e v i 1 i n i n g s samt A 11 -
manila Besvärs och Oecononiie*Ut-
skotten:
Af den 11 den ne,s :
N:o 57. Angående upphäfvaiide af så-
Väl Inrikes Tull-Bevakningen, som Gränse
Tull-Bevakningen emot Norrige.
Från Bevillning s-U t s k 011 e t:
Af den 18 dennes:
K:o 58 Öfver de vid Utskottets för¬
ut afgifne förslag till en förnyad Bevill-
liings-dörordning gjorde anmärkningar»
F r ån Banco- Utskottet:
A f den 18. dennes :
N:o 77. Angående förslag lill regle¬
mentarisk,! Föreskrifter, i afseende på de
Ödlings-Lön, som, enligt Riksens Ständers
Beslut, ytterligare komma att från Banken
utg ifvås,
N:o 78. Öfver den i Kongl. Majrts Nå¬
diga Proposition, rörande understöd för
Götha Canal -Verk* serskildt väckte fråga
örn beläningsratt för Gänäl-Bolagets Adier,
samt rörande Actiers och jmblique pappers
beläning 1 allmänhet,
T) en 30 November e- rn, 403
Från Lag- samt A il män na Besvärs
ochOeconomie-Utskotten:
Af den i5 dennes:
N:o a3y. I anledning af gjorde an¬
märkningar vid Utskottens förut meddeldte.
Betänkande, rörande vackt fråga om upp-
häfvande af Landsliöfdingarues Domsrätt
i Enskilies-mål,
Justerades följande ;
Utdrag af Protocoliet hållet lios Högloft,
Ridderskapet och Adela vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm f. 111. den 20
November *823,
S, D, Föredrogos å nyo och biföilos föl¬
jande Lag-Utskottets den 4 0(di >° dennes
afgifne, samt dea 10 och 17 derpåföijde
eflermiddagarne på bordet lagde, Utlåtanden :
N:q 219, I anledning al gjorda anmärk¬
ningar vid Utskottets förut meddeldte Betän¬
kande, angående föreslagen ändring uti
Kongl. Brefvet den 17 Oclober 1778, rörån-,
de barnamord.
N:o 227. Med förslag till jemkning i
Riks-Ståndcns beslut, angående Rådmäns
pcb Kämnäi ers befrielse från ansvar vid uu-
/
Den 20 Nofernber e, mi
derlåtit insändande af Kärn ners- ejler Råd-
siufvu-Rätls Domböcker och Protocoller. CJt
Supra.
S. D. Föredrogs å nyo oell bifölls Expe-
ditions-Utskoltets den i4 dennes aflutue,
sami den 17. derpåföijde e. m. på bordet
la g de, Memorial, innefattande hemställan, hu¬
ruvida Expeditions Utskottets under N:o
320. och 32 1. insände Förslag till Riksens
Ständers Underdåniga Skrifvelse till KongU
Maj:t, rörande betalningssättet vid skeende
försäljningar af persedlar och effecter lör
Allmanna Magazins-Inrältningens räkning,
samt angående Räntas erläggande å förskjut¬
ne medel från Allmänna Magazins - Inrätt -
ningens fond må expedieras. Ut Supra.
|
S. D. Vid förnyad föredragning af Stats-
samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-
Ulskottens den 21 sisth October under
N:o oji afgifne, samt den 3i i berörde
månad e, m. på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af gjorde anmärkningar vid
Utskottens förut meddeldte Betänkande, om
upphörande af Krigs-Academien, och in¬
rättande af Professioner i Militaire-veten-
skaperne vid Rikets Universiteter; fann
Rnlderskapet och Adeln för godt, att, enär
sistnämnde Betänkande redan blifvit af de
öfrige Trenne Riks-Stånden bifallit, för Djess
del dervid låta bero. Ut Supra.
Den g o November e, m-
405
S. D. Föredrogs å nyo och Återremittera¬
des , på grund al' dervid gjorde anmärknin¬
gar, Stats- samt Allmänna Besvärs- och Oe-
co nomie-Utskottens den 21 sisth Octoher
under N:o 072 afgifne, samt den 3i i be¬
rörde månad e. m. på hovdet lagde, Utlå¬
tande, öfver Herr von Hoheiihauseiis, M,,
motion om undersökning af de Civile Lä¬
ro-verkens närvarande beskaffenhet. Ut
Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Rid¬
darhus - Utskottets den 8 sisth Octoher
a flå tne, samt den 12 dennes e. 111. på
bordet lagde, Memorial, i anledning af
väckt motion om de Thamiske föreiäs-
ningarnes hållande i Secrela Utskottsruni*»
men å Riddarhuset; blef samma Memo¬
rial af Ridderskapet och Adeln bifallit ,
likväl med den förändring, att berörde fö¬
reläsningar icke någonsin må hållas uti Rid¬
dar hus-Salen eller det af Secreta Utskottsrum-
men, hvarest Herrar Landt - Marskalkars
Portraiter förvaras. Ut Supra.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm e. m, den 20
November 1823.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls Stats¬
utskottets den i3 dennes upder N:o 6o5
afgifne, samt den 17 derpåföljde e. ra, på
406 D e r 50 JJoYcmbsr f. m.
bordet lagde,. Memorial, med förslag till In-
structiun för fullmägtige i Riksgälds-Contoi-
rel, i afseende på de Låne-bilräden och an¬
slag, hvilka från nämnde Contoir skola ut¬
gå tilt Canal- och andre byggnader, samt
till större filer mindre del anskaffas genom,
upplåning emot Contoirels Obligationer, med
3 procents årlig riiuta. Ut Supra.
S, D. Föredrogos å nyo och gillades föl¬
jande Lag-Utskottets den io och i5 dennes
afgifne, samt den 17 och 19 derpåföljde
eftermiddagarne på bordet lagde, Betän-
Jsanden:
N:o 233. Angående yrkad ändring i
1. Artikeln 4* §• af Kongl. Hallordningen
den 2 April 1770.
N:o 234. Om tillägg i ansvarighets-la-
gen för Fullmägtige i Riksens Ständers Riks-
gälds-Contoir, med afseende å utbetalnin¬
gen af mindre Creditivet.1
]\T:o a35. Öfver 5 §. i 4 Art. af den
vid nu varande Riksdag föreslagne Bevill-
nings-» författning örn skydd för Taxerings¬
man. Ut Supra.
S. D. Föredrogs å nyo Bevillnings Ut¬
skottets den ii dennes under N:o 56. af-
gifne, samt den id derpåföljde på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde an-
Den 20 November e, in
407
hiärkningar rid Utskottets förut meddeldlé
förslag till en ny Charlas-Sigillalai Författ¬
ning ; I sammanhang hvarmed äfven upp¬
lästes Preste- Ståndets Protöcolls Utdrag
för den 17 dennes, innehållande Ståndets
i detta ämne fattade beslut, uti hvilket de
ölrige Riks-St-ånden blifvit inbjudne att sig
med Presle-StAndet förena; Och fann Rid-
derskapet och Adeln, som ansåg sig icke
kunna antaga denna inbjudning, föi godt, att
Bevillnings-Utskoltets ofvanberörde Utlå¬
tande lill alla delar gilla. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af C011-
stitntions Utskottets den 4 dennes under
N:o 70 a flå Ine, samt den 12 derpåföijde
e. m. på bordet lagde, Memorial, innefat¬
tande Utlåtande Öfver Kongl. Majlis Kådi¬
ga Proposition om upphäfvandet af io3. §.
Regerings - Formen m. rn; algjorde Ridder-
skapet och Adeln, att Ståndet, ville öfver
Högslberorde Proposition å nästföljande Riks¬
dag besluta. Ut Supra.
S. D. Pä nu å nyo föredrogs Conslitu-
tions - Utskottets den i5 dennes under
N:o 76 afla Ine, samt den ig clerpAfölj¬
de e. m på bordet lagde, Memorial, rö¬
rande säftet för slutelig» behandlingen af
frågan om inlösen af Filial-Disconternes
utelöpande skuldförbindelser; fann Ridder-
skapet och Adeln, att samma Memorial borde
till Stats- och Banco-Ulskctlen öfverlemnas.
Ut Supra
Den 50 November e, n?.
S. D. Yicl förnyad föredragning af Con-
stilutions-Utskottels den i5 dennes under
3NT:o 76 afgifne, samt den 19 derpåföljde
e. iti. på bordet lagde , Memorial , rörande
en till besvarande i Förstärkta Stats-Ut-
skottet föreslagen, af Borgare-Ståndet för¬
kastad , Voterings]-proposition ; fann Rid-
derskapet och Adelil, alt berörde Memori¬
al borde till Förstärkta Stats-Utskottet öf-
verlemnas. Ut Supra.
S. D. Föredrogos ånyo och bi föll os
följande från nedannämnde Utskott inkom-
ne, samt den 19 dennes e. m. på bordet
lagde, Utlåtanden :
Från Stats- samt Allmänna Be svärs¬
on h O e c o n 0 m i e - U t s k o 11 e n :
Af den i3 dennes:
N:o 608. I anledning af väckt fråga
om öfverseende af de angående Markegångs-
sättningarne^utfärdadexlörfattningar.
Från Lag- samt Allmänna Besvärs-*
och Oecono'mie-Utskotten :
Af den i5 dennes:
N:o a3o. Öfver väckt Motion, angå¬
ende gältet alt bereda utväg till sysselsätt-
ning
Den ao No t e tnber e. m,
ning för häktade och bysalle personer. Ut
Supra.
S. D. Föredrogs ånyo och Uifölls Expe-
ditions-Utskottels den i5 dennes eflålne,
samt den ig dérpåfölide e. m. på bordet
lagde, memorial, innefattande Utlåtande öf¬
ver ett af Borgmästaren J. Hagander till
Utskottet remitteradt förslag, att BihangeC
till Riks-Slåndens Protocoll väl må, såsom
hittills, utgifvas, ehuru till vida mindre an¬
tal exemplar; men att derjemte serskilt skulle
upprättas, tryckas och utgifvas, ett sam¬
mandrag af de vigtigaste bland Konungens
Propositioner och Riksens Ständers beslut,
rörande Religions-vården, Allmänna Under¬
visningen , Stats-Oeconomier. , Lag-stiftnin-
s;en m. m.; äfvensom att allt hvad ansin-
• i
ge Statens utgifter, inkomster och pennin-
gc-verk, borde i Tabellarisk form medde¬
las. Ut Supra.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åt¬
skildes klockan J till 10 om aftonen.
In Fidem Protoeolli.
O. J. Lagerheim.
Ridd. #. Ad. Prot. 10 B-, ?. Afd. 5*
Don as No ve m b er f. in.
Lördagen den 22 November.
Plenum klockan g förmiddagen»
Företogs val af 18 Ordinarie Ledamöter och
6Supp!eanter uti Förstärkta Allmänna Besvärs
och Oeconomie-Utskottet; Och befunnos.
vid Valförrättningens slut klockan .j. till
ji förmiddagen, sedan lottning emellan 22
personer , hvilka erhållit ett lika antal rö¬
ster, blifvit verkställd, följande Ilerrar hafi
va blifvit utsedde lill
Ordinarie Ledamöter:
N:o 2. Grefve Levenhaupt, Gustaf, a3 röster.
JV:o a5. Grefve Wachtmeister, Hans,' 23 d:o
N:o 42. Grefve Gyllenborg, Joban
Henning, — — 23 d:o
N:o 49- Friherre Fletwood, C. G. a3 d:o
N:o 62. Friherre Mörner af Mor¬
landa ,0. . — — 23 d:o
N:o 88. Friherre Lovisin, Carl, 23 d:o
N:o 155. Friherre Stael von Hall¬
stein, J. S. ~ — 23 d:o
N:o 203, Friherre Marcks von Wur¬
tenberg ; Fullm. ‘Herr
Lorichs, Carl, — — a3 d:o
Den 23 November f. m- 411
N:o 9. Herr Ulfsparre , Georg, 23 röster
N:o 8 i a. Herr Goes ; Fullm. Gref¬
ve Snoilsky, F. —■ — — a3 d:o
N:o 818. Herr Reenstjerna , J. A., 23 d:o
N:o i4i8. Herr Ädelberg, Fulhn.
Herr Dankwardt G. M. •— 23 d:o
N:o 1798. Herr Bruncrona, G. A. 23 d:o
N:o 1877. B. Herr Carleson , C. F. 23 d:o
N.'o 2o55. C. Herr Rosen von Ro¬
senstein , Full. Herr Silfver¬
stolpe, J. D. — -— — 23 d:o
N:o 2093. A. Herr af Wetterstedt,
Niclas, — — a3 d:o
N:o 2254. Herr af Malmborg, A. s3 d:o
NT:o 227b. Herr Lefren, J. P. 23 d:o
Suppleanter:
N:o 55 Grefve Cronhjelm, Carl, 23 d:o
Nroiig. Friherre Lybecker; Fullm
Herr Bergenstråhle, C. G. 23 d:o
N:o 167. Herr Geethe, A. S. 23 d:o
N:o 1912. B. Herr Nordensköld ,
O. G. — — 23 d:o
N:o 702. Herr Prytz , L. A. 22 d:o
N:o 2259. Herr af Wåhlberg , G. D. 22 d:o
41!
13en 22 November £- rn
Öppnades Herrar Electorers Lista till
val af en Ledamot i Expeditions-Utskottet
efter Grefve Hård, Cn*d Gustaf; Och be-
launs dertill hafva blifvit utsedd :
N:o 3o5. Friherre Åkerhjelm, af Margretelund»
Gustaf Fredric.
Herr Hammarsköld Lorenzo»
hade iulemnat ett sä lydande Memorial:
(Se Bilagan N:o i.)
Friherre Adlerbeth, Jacob: Jag
är i fullkomlig okunnighet om det stora
missnöje, som, enligt hvad Herr Hammar¬
sköld anfört, skulle råda vid våra Univer¬
siteter, hos Professorer mot Studenter, och
hos de studerande mot Professorerne. Att
missnöjet mot Professorerne hos den stu¬
derande Ungdomen icke måtte vara så all¬
mänt, anser jag mig böra sluta deraf, att
antalet af Studerande vid våra Acadcmier
nu är större, än någonsin tillförene. Jag
anhåller, alt denna min anmärkning måtte
lill vederbörande Utskott få åtfölja Herr
Hammarskölds yttrande.
Herr Grefven och Landt-Mar-
skalken hemställde , att Herr Håmmarskölds
ofvannämnde Memorial, sora innefattade an¬
Den «ä November f. m. 413
märkningar vid Stats- samt Allmänna Be¬
svärs- och Oeconomie-Utskottens den 20
dennes f. m. återremitterade Utlåtande öf¬
ver Herr von Hohenhausen*, M. motion, om
undersökning af de Civile Läro - verkens
närvarande beskaffenhet, måtte, jemte Fri¬
herre Adlerhelhs , i anledning af berörde
Memorial, nu afgifne yttrande, till bemäld-
te Utskott förvisas.
Bifölls.
Vid förnyad föredragning af Riddar¬
hus - Utskottets den i3 sistiidne Augusti
aflåtne, samt den 20 i> berörde månad e.
m. på bordet lagde, Memorial, innefattan¬
de Utlåtande i anledning af Wadstena A-
deliga Jungfru-Stifts Directjons Ritsdags-
Berättelse; fann Ridderskapet och Adeln för
godt att, under bifall till Utskottets hem¬
ställan, det de i 1 §. omförmäldte Grefve-
liga Schefferska Stiftningen tillhörige 1*7
R:dr. 44 sk- 9 r:st B:co må utur Räkenska-
perne afskrifvas , Utskottets Memorial jemn-
väl i allt öfrigt gilla.
Föredrogs å nyo Constitutions-Ut-
skottets den inte dennes under N:o 72. af-
fåtne, samt den 16 derpåföljde på bordet
Den 22 November f. m.
lagde, Memorial, rörande de i Särskildta
Utskottets förslag till ny Reglering af Sty¬
relse - Verken förekommande Grundlags -
frågor.
Herr von Hartmansdorff, Au¬
gust, anhöll, att Constitutions - Utskot¬
tets förevarande Memorial måtte ytterligare
hvila på bordet till nästa Plenum.
Herr af Lehnberg, Carl Magnlis,
förenade sig med Herr von Hartmansdorff.
Herr Grefven och La lid t-Mar¬
skalk en förklarade, att den af flere Leda¬
möter sålunda gjorde anhållan, att Con-
stitutions-Utskottels Memorial måtte ytter¬
ligare hvila på bordet till nästa Plenum,
icke kund#, enligt 49 §> Riksdasordningen,
förvägras.
Föredrogs å nyo och bifölls Riddar-
hus-Utskottets den 29 sistlidne Augusti af-
låthe, samt den 3 derpåföljde October e. m.
på bordet lagde, Memorial, innefattande Ut¬
låtande, i anledning af verkställd granskning
utaf förslaget till ett nytt Låne-Reglemente
för Riddarhusets-Cassor.
Herr von Hartmansdorff, Au¬
gust: Jag tar mig friheten förnya en
Den 2a November f.m,
415
motion, som redan vid förra Riksdagen
blifvit väckt, men hvilken, efter hvad jag
erfarit, då ieke rönte någon framgång. iDet
är bekant, alt denna prägtiga byggnad, utr
hvilken Ridderskapet och Adeln håller sine,
samt vissa Riksens Ständers Utskott och Nämn¬
der deras , sammankomster, och hvarest ic¬
ke allenast alla Ridderskapets och Adelns ,
utan jemväl en mängd andra Allmänna
högst vigtiga handlingar , förvaras, ic¬
ke är brandlörsäkrad. Denna försigtighets-
anslalt synes mig vara desto mera nödvän¬
dig, som de omkring Riddarhus-gården be-
finlelige byggnader måst, för nödige inkom¬
sters beredande åt Riddarhus-Cassan, uthy¬
ras; och de begagnas för närvarande äfven
till stall, samt förvaringsrum af en mycken¬
het hö och hahn. Om elden skulle komma
lös 1 dessa brännbara ämnen, och, såsom
frugtans värdt är, jämväl sträcka sig till
Riddarhuset , skulle en förlust tillskyndas
Högloft. Ridderskapet och Adeln, hvilken
Ståndet svårligen torde kunna ersätta. Man
bör derföre i tid vara omtänkt, alt före¬
komma påföljden af en så olyklig händelse.
Enligt de upplysningar jag förskaffat mig,
ärer, i fall Ridarhuset skulle blifva värderadt
till 100,000 R:dr. t. ex, hvilket ingalunda sy¬
nesvara för högt tilltaget, Branförsäkriligs-
afgiften uppgå till ett belopp af omkring
5ooo R:dr Banco. Den Capitutations afgift
af 24 sk- B:o, hvilken hittills afRidderska
pet och Adeln blifvit erlagd, lärer inbringa
omkring 1000 R:r Banco årligen. Skulle nu
416
Den 82 November f, m.
'HÖglofl. Ridderskapet och Adeln åtaga sig
en ytterligare dylik gärd af sk. på per¬
son till Riddarhusets brandförsäkrande, kun¬
de man under loppet af 5 år eller innan
nästa Riksdag hafva dymedelst samlat den
för ändamålet erfoderliga Summan. Det
torde ock kunna hända, alt något annat
mera tjenligt sätt till ändamålets vinnan¬
de kan uppfinnas af Riddarhus-Utskottet, till
hvilket jag anhåller att denna min motion
må varda remitterad.
Lades på bordet.
Föredrogs ånyo och gillades Dag -
samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-
Utskottens den i5 dennes under N:o a3r
afgifne, samt den iy derpåföljde e. m. på
hordet lagde, Förslag till jemnkning afRiks-
Ståndens skiljaktiga beslut i frågan om upp-
liäfvande af Kongl. Förordningen den y
December 1787. angående lifsstraff för o-
behörige omdömen öfver de af Kongl. Majit
vidtagne författningar.
Företogs till pröfning Banco-TJtskot-
tet» den 17 dennes under N:o 76 afgifne,
samt den 19 derpåföljde e. m. på bordet
lagde,
Den 22 November f, m.
417
lagde, Memorial, angående de föreskrifter, sorn
uli Instruclioneii för Banco-Förvallningen må
lemnäs, angående Utlåning på fast egendom
intill nästa Riksdag.
Friherre a f N o r d i 11, C a r 1 Johan: Vo¬
re liar fråga om att bifalla eller afsiå Fastig-
hels-lånen, skulle jag våga dem afstyrka ,
men då nu endast är till afgörande, huru
ändamålsenligt de skola utgå, kan jag icke
underlåta, att göra anmärkning vid Utskot¬
tets Betänkande. Tvänne ändamål lära haf¬
va varit grunden för desse Låns bibehål¬
lande, det ena att understödja behöfvanda
medborgare, det andra att successivt öka
Bankens silfverfond. Jag hemställer , huru¬
vida det första ändamålet uppfylles, då Sum¬
man, som får lemnäs till en person, är ned¬
satt endast till 2000 Rdlr., ehuru allt hitin¬
tills dylika Lån fått utgå till ett belopp af
6000 Rdlr. Utan något uppgifvit skäl, som
kan verka på mm öfvertygelse, tillstyrker
Utskottet, att Transport-lånen skola få fort¬
fara alt utgå till ett belopp af 6000 Rdlr.,
under det Utskottet nedsätter de nya Fa-
stighets-lånen till blott 2000 Rdlr. Ut¬
skottet uppgifver väl såsom en hufvud¬
saklig orsak till denna minskning i lånebe¬
loppet, Fondens otillräcklighet, men då man
täger kännedom af summorne, tyckes skilna¬
den icke vara så stor. Utlånta Summan i
denna väg, sedan sedaaste Riksdag, utgör,
Ridd, o. Ad. Prot. ie B. 2. Afd. 53
418 Den» November f. na.
om jag icke misstager mig, 2,280,000 Rdlr,;
och elen tillgängeliga, intill nästa Riksdag,
blilver circa 2,110,000 RdJr. Ehuru de in¬
neliggande Låne-ansökningarne till ett be¬
lopp af 188,290 Rdlr. förut skola utgå, tror
jag dock tillgången skall blifva svarande mot
bebofvet, emedan de sökandes antal icke tro¬
ligen hädanefter blifver så stort, sedan så¬
väl Ränte- som C.npital-Afbctalningen skall
ske med silfver. Förenande mig för öfrigt
med den af Herr Bruncrona och Friherre
Rålamb i Utskottet afgifne Reservation, an¬
håller jag vördsamt om återremiss af Ut¬
skottets Memorial.
Herr von Hejne, Georg: Då Ri¬
kets Ständer ansett nyttigt, att än vidare
utsträcka ett Lånesysteme, och ett fortsatt en¬
skilda affairers sammanblandande medStaltns,
hvaraf jag likväl betviflar nyttan, finner jag
i det nu uppläste Reglementet en föreskrift,
som, efter min öfvertygelse, motverkar det
ändamål man velat vinna med Lån af Ban¬
ken, för att bispringa förut skuldsatte fa¬
stighetsegare, nemligen att ej mer än 2000
Rdlr. skulle till en person få utlånas. Den
medborgare-dass, som mest är i behof af
desse lån, är ej belåten med en så liten sum¬
ma, utan bor det Maximum afGooo Rdlr., som
bestämdes j8i5 för dylika lån, äfven nu fast¬
ställas. Med denna anmärkning får jag före¬
na mig i Friherre af Nordins begäran om
återremiss af Utskottets Memorial.
Den 3 3 November f. m- 419
Herr Munck af Rosenskjöld, E-
fcerhard: Äfven jag instämmer i den Re¬
servation, som Herr Bruncrona och Friher¬
re Rålamb afgifvit. Det Hedervärda Bon¬
de-Ståndet, som vid denna Riksdag först
framställt Förslaget om Fastighetslån mot
deras återbetalande i silfver, har, som vanligt,'
ej velat göra afseende blott på sitt egit in¬
teresse, utan äfven på det allmännas, och be¬
stämde derföre lånens högsta belopp till
icke mindre, än 6,000 R:dr B:co. Jag
skulle åtminstone tro, att om ett halft el¬
ler ett års erfarenhet visar, att den till des¬
sa lån anslagne summa icke för mindre lån,
blifver till sitt hela belopp anlitad, borde
större lån , än 2,000 R:dr , ja ända till
6,000 R:dr , få lämnas; äfven derföre,
att om detta ej stadgades, kunde det möjli¬
gen hända, att en betydlig del af denna låne-
summa blifver obegagnad, då den hel • och
hållen så mycket behöfves för penningerö-
relsen i landet. De peningar som till stör¬
re lån utsläppas, komma, genom att öka
penniugetillgången i allmänhet, äfven alt
gagna dem, som äro i behof af mindre lån.
Jag får dessutom vid Utskottets Me
morial erinra om arne omständigheter. Jag
bar äfven sjelf yrkat, att de 2 procen¬
ten, sorn innefatta både Ränte- och Capilal-
afbetalning, borde utgöras i verkligt silfver.
Men deraf följer ej, att låntagarne sjelfve
skola skaffa delta silfver. För Banken är
det alldeles detsamma, om den emotlager
4«*
Den t? November f. m.
silfret af låntagaren, eller af någon annan,
blott verkligt silfver insattes i Banken. Mea
lör Låntagaren är det olta besvärligt, så
väl att skalla, sora att deponera silfret, i-
svnnerhet då det ej är föi eskrifvit, att det
får erläggas i Landt-Ränterierne. Jag till¬
styrker derföre, alt långifvaren må, om lian
vill, få erlägga sin betalning i Banco-Sedlar
efter den cours eller uppgäld, som Banco
Fullmägtige stadga för vissa tider om året;
rilen att desse Fullmägtige förpligtas, alt o-
villkorligen inköpa silfver för dessa sedlar,
så att den erlagde betalningen ej insattes
i Banken förr, än den blifvit lill silfver för¬
vandlad. Banco Fullmägtige må likaså väl
kunna befatta sig med delta, som med det
öfriga silfver-uppköp, hvilket vid denna Riks¬
dag blifvit dem ålagdt.
En annan omständighet af icke min¬
dre vigt må det tillåtas mig framställa. Vi
hafva här så ofta hört, och icke utan skäl,
i fras emot ett för vidsträckt Låne-system, och
emot anstalter, som locka menniskor uti of¬
ta onödiga skuldsättnings trausactioner. En¬
ligt denna grundsats, borde det vara för-
monligast för det allmänna bästa, om såda-
ne Fastighetsegare blefvo främst berättigade
till ifrågavarande lån, som redan förut haf¬
va intecknad skuld, och sorn genom den¬
nas liqviderande med Faslighets-lånen kunna
lemna Banken härföre den erforderliga sä¬
kerheten. Genom ett sådant stadgande skul¬
le ett trefall digt ändamål vinnas : i:mo att ge¬
Deri 55 November f, in.
421
nom dessa lån icke enskilde personer upp¬
muntrades li!i ökad skuldsättning. 2:0. att
verkeligen Lånebehcfvande (inge begagna des¬
sa lån framför sådane, sorn. förut skuldfrie,
kunde taga lånen, för att sedan åt andre
mot drygare vilkor åter utlåna dem. 3:o att
Fordringsegäre, sorn behöfde få ut sine in¬
tecknade fordringår, kunde dein utan lag¬
sökning och tidspillan utbekomma.
Jag får på alla dessa skäl yrka återremiss
af Memorialet, och tillika upplysa, att den
deraf befarade tidsutdrägt ej kan uppstå, e-
medan jag med säkerhet vet, att redan ett
Stånd, och mig blifvit berättadt, att 2 Stånd
beslutat återremiss.
Herr Pereswetoff Morath, An¬
ders Wilhel m.: Då nu fråga blifvit
väckt derom , att den af Riksens Ständer
denna Riksdag till FaslighetsLån beviljade
Fondjk mot 2 prC:ls Silfverränla, skulle på
det sätt fördelas, att högsta Låne-summan,
hvilken Banco-Utskottet föreslagit till 2000
R:dr, måtte utsättas till 6000 R.:dr, anser
jag mig pligtig att, då jag såsom Ledamot
i Banco-Utskottet röstat för den af Utskot¬
tet föreslagne lägre Låne-summans bestäm¬
mande, redogöra för min åsigt af ämnet.
Det är allmänt känt, att detta anslag
tillkommit i föijd af den mening bland Riks-
Slånden, att man borde gå Bonde-Ståndet
tillmötes uti dess önskan, att en sådan loud
D en 2-2 November f- m»
matte hildas. Således, och då man betänker*
atl smärre egendomar eller så kalladebondgår-
dar egenteligen skulle komma att tjena liilhy-
poteque för dylika Fastighets - lån, faller
det klart, att summan 2000 R:dr hör anses
tillräcklig, och den af 6000 R:dr skulle för¬
utsätta , att större Egendoms-innhafvare kom-
me att begagna slike Lån, hvilket jag för
min del icke ansett mig böra befrämja, ef¬
ter som jag är Öfverlygad derom, att desse
Lån blifva, i följd af stadgandet om Silfver-
räntan, så betungande, att de, långt ifrån
att understödja den mindre förmögne Jord¬
egaren, skulle påskynda hans jj undergång,
och jag har till och med hoppats, att få af
Allmogen ville begagna desse Lån, sedan
Bonde-Ståndet, som jag förmodar, nu fun¬
nit, att desse Låne-tillgångar, med de vil¬
kor dervid blifvit fästade, ingalunda kom¬
ma att afhjelpa den öfverklagade förlägen¬
heten. Ju mera och till ju större belopp
desse Lån kunde utgå, ju större skulle be-
liofvet af Silfver lill Räntans erläggande
blifva, och i följd deraf den samma kom¬
ma, alt i Banco-sedlar beräknad uppgå till
det belopp, att Låntagaren för desse Låne¬
understöd komrae atl erlägga högre ränta
än elen lagliga.
I betraktande häraf, och då jag för¬
modar, att Ridderskapet och Adeln anser
det af vigt, alt desse Lån blifva så litet skad¬
ligt för landet som möjligt, hemställer jag
Den t* November m
453
om icke Utskottets Memorial, som sådant å-
syftar, må Infällas.
Herr von Hohenhausen, Michael:
De åtskilliga anmärkningar, som blifvit
framställda mot Utskottets Memorial, haf¬
va hufvudsakligen gått ut derpå , att 2,000
R:dr vore en alltför liten summa att be¬
stämma till Maximi-beh pp för Faslighels-
lånen. I det Finance-Betänkande, sorn de
sammansatte Utskotten afgåfvo till Riksens
Ständer , var redan delta Maximi-belopp
föreslagit, men Ridderskapet och Adeln upp¬
sköt afgörandet deraf, lilis det Reglemen-
lariska skulle förekomma, i anseende lill
de olika meningar, som derom uppstodo.
Jag kan ej medgifva, att en skänk
af Staten till enskilda, i ändamål att afhjelpa
denölverklagnde Allmänna förlägenheten eller
penninge-nöden, medelst utdelande af lån på
så billiga vilkor, att man kan kalla riem
räntefria, må utdelas till ett litel antal med¬
borgare, genom alt utsätta Maximi-suroman
tili ett lika högt belopp med de fordna
Fastighets-lånen, helst då det är tillåtit ,
att genom inköp af transport-lån uppbrin¬
ga den till denna summa eller 6,000 R:dr.
Jag fruktar, alt den beräkning Friherre af
Nordin juppgjort öfver Låne-tidgången på Fä-
stighéts-lån är nog högt tilltagen, och att
deruti influtit hela den summa af Soo.coo
R:dr, hvarmed Odlings-låne-fonden skall
förminskas, hvilket icku lärer vara moje-
4?i
Den ** November f, m
ligt intill nästa Riksdag, enär det är stad¬
gadt , all hälften af den årligen inflytande
Capilal-afbelalningen skall åter till Odlings-
låu utgifvas, äfvensom ytterligare afdrag
får göras för de Odlings- och Fastighets¬
lån, hvilkas inbetalningar komma alt bero
på utmätning och lagligt indrifvande.
Här ligga redan i Banken färdiga
låne - ansökningar , sedan den förra lån -
utdelningen, tiil en summa af omkring
3oo,ooo R:dr, hvaraf 76 äro under 2006 ,
oell utgör;; "5,000 R:dr, men hela öfriga belop¬
pet till större lån , så att det är tydligt,
att, när en ny belåning blifver kungjord,
ankommande ansökningar ej skola tryta.
Herr Munck af Rosenskjöld har anfört, att
Bonde-Ståndet så litet afsett sin enskilda
fördel med yrkandet af Fastighets-Iån , att
det återremitterat Memorialet med anmärk¬
ning mot den föreslagne summans låghet.
Att bedöma orsaken dertill efter yttran¬
den i Utskottet, äfvensom af de åtföljande
reservationerne , härrör det af fruhlan , alt
icke liela den summa, som Riksens Stän ¬
der anslagit till denna beläning, skulle ut¬
gå innan nästa Riksdag , men hvilket ja g ej
tror vara att befara.
Förslaget att efter curs med sedlar
få göra afbetalning å dessa lån, för hvilka
Sedia»
Den 53 Nsvembtr f, na.
sedlar Banco-Fullmägtige skulle inköpa silfver
oell insalta i Banken, låter icke förena sig med
Riksens Ständers redan fattade beslut, alt 2
prC:L i silfver skola erläggas, och. ingenting är
sorn garanterar, att Fullmäglige, efter Cours,
kunna få inköpa silfver lill fulla beloppet *i n
prC:t, då stegring uti inhemskt silfver-pris
eller höjning i Coursell lätt kan göra det o-
möjligt.
Hvad åter beträffar, att de , hvilkas
Egendomar redan ega andra inteckningar för
skulder , böra lemnäs företräde framför dem,
hvilkas egendomar äro ograverade, i andar
mål att hindra egarne lill de sednare, att
begagna dessa lån till enskild vinning i
låne-väg ; så eleduras det lätteligen genom
alt förut upptaga ett enskildt Jan, innan an¬
mälan om Banco-lån göres. Slutligen får
jag tillägga, alt allt skäl är att förmoda,
det Riksens Ständer vid nästkommande Riks¬
dag, skola, att dämma efter åsigterne vid
den närvarande, besluta att återbetalning
af dessa lån, i anseende till de befundne
enskilde olägenheterna, få med prC:t verkstäl¬
las. Jag tror, på grund af hvad jag nu anfört, det
vara skäl att bifalla Utskottets Memorial.
Borgare - Ståndet antog summan af aoow
R:dr då Finance-Betänkandet förevar, och
Preste - Ståndet har nu bifallit Utskottets
förslug, så att jag har svårt alt inse att,
Ridd. •, Ad. Prat. i» 15. s* Afd. $4.
t) e R »t N»ve Hi !>er f. m.
såsom TTerr Munck :tf Rosenskjöld an/ört ,
aine Stånd kunna hafva detsamma återre¬
mitterat.
Friherre af Nordin: Då 3:ne
Stånd uppskjutit afgörande! af Maximi-be¬
loppet, inliii dess .Reglementet skulle komma
under pröfning , år oi.ekeiigen formen i-
akltägen , och 1111 rälla liden inne lili den¬
na Irågas afgörande. T vanne Ledamöter af
Banco-Utrkoitet hafva i (rågan sig yttratJ
den ena anser risenen af desse län för lån¬
tagaren sä sier, all hirn derföre viii, all de
skola bestämmas endast lii! 2000 Rrdr; den
andre värde Ledamoten anser dem dere¬
mot för en ren skänk lil! Låntagaren , och
att de derföre icke höra öfverskrida belop¬
pet äf 2000 ILdr. Jag hemställer, om des¬
se yttranden icke äro så contradicloriska,
att de påkalla ett närmare bestämmande,
huru Utskottet anser desse ifrågavarande Lån ,
och endast af denna anledning skulle en
ålerremiss vara nödig. Här liar afven blif¬
vit jj-ttrat, att, genom desse Lån, vanan
af Silfver-rtinta enskilde emellan kunde blif¬
va en följd. Jag skulle anse det för en lyc¬
ka , om det blefve vanligt, att man med
5 prC.'t i Silfver finge, hos enskild Person,
afliquidera capital och ränta , emedan det¬
ta förhållande skulle förutsätta stora dispo¬
nibla eapitaler , och ått de icke kunde gö¬
ras fruktbare på förmonlfgare sätt, men
beklagligen inträffar troligen aldrig detta
förhållande i rår tid.
D©a s2 No ve rn b et’ f. r»,
4*7
Herr Ton Hohenhausen a åser hl c af ung
uppgå file summor , som hitintills varit och
hädanefter blifva till utlåning disponible,
icke rigtigä ; det är val möjeligl, men jag
tror det dock icke, emedan de äro utdrag-
ne ur Bankens bocker , och jag ilar sdi t
af Banco-Utskottets egne Ledamöter viss¬
het derom, att jag icke misstagit mig. —
Jag förnyar min anhållan om återremiss.
Herr Munck af Rosenskjöld:
Med förundran har jag hört Herr von Hohen¬
hausen påstå, alt de ifrågavarande Fastig-
hetslånen helt och hållet äro en skänk till
Fastighetsegarne. Örn lian med skänk me¬
nar, hvad i svenska språket dermed för¬
stås, så vet jag ej, huru man kan ge nanni
af skänk åt lån, som äro mera onereusa än
några publiqua lån i andra länder, der det
väl ännu aldrig fallit någon in, att påstå
dem erhållas tiil skänks. Det är läi t bo¬
vist, alt der bekommits lån af allmänna me¬
del, lill och med i klingande mynt, mot
vida lindrigare villkor, än de nu ifrågava¬
rande, sorn bekommas blott i Långifvarens,
nemligen Bankens, egne Reverser, hvilka ä-
ro öfver 2 f- gång sämre än silfver, och
ändå till 4 delar återbetalas i silfver. Med
mera skäl kan man säga, att då för lån med
säker inteckning högre ränta erlägges än 4
prC:t. är öfverskottet en skänk tiil långifvaron.
Jag har visserligen yrkat, alt de 2 procen¬
ten böra utgöras i verkligt silfver,och det¬
ta skulle jag Iro äfven ske, när så mye-
4*S
Den 95 November f. m;
ket af låntagaren betalas i Banco - sedlar»
efter den aF Bnnco-Slyrelsen bestämda Cours
eller myntfot, att denna derföre kan upp¬
köpa det föreskrifna quantum silfver. Skulle
Coursen, innan den binner uppköpa silfvret.
stiga, så kan den vid andra tillfällen äfven
falla, så att i allt fall Banken i det bela
intet härvid kan risquera att förlora. Jag
kan icke heller, oaktadt Herr von Hohen-
hausens framställning, inse annat, än att, då
skuldsatte Fastighetsegare få utbyta sin skuld,
till enskilde Inleckningshafvare mot en små¬
ningom försvinnande skuld till Banken ,
detta är ett medel, alt minska den enskilda
skuldsättningen, som äfven jag önskar måt¬
te , men endast genom tjenliga medel, in¬
skränkas.
Herr Grefven och Landt-Mar-
s k alke n tillkännagaf , att Plenum kom¬
mer klockan 6 i ^eftermiddag att fortsättas.
Herr von Hohenhausen: Det Var
icke i afseende på de föregående åren, soni
jag anmärkte, det jag trodde, att den af
Friherre af Nordin uppgjorda calcul öfver
anslags-summan till Fastighets-!lån var för
högt beräknad, utan i afseende på den, för
de kommande.
Man har gjort anmärkning deremot, att
jag kallat för skänk den nedsättning i rän¬
tan, som medgifves vid dessa Fastighets¬
lån. Jagksrn ej frångå att anse den för så¬
Den 22 November f, rc-
429
dan, när den Jagliga tillåtna räntan i vårt
Land är 6 prC:t. Jemnförelsen med an¬
dra Länder häruti blir origtig— ty t. ex. i
Holland är vanliga" penninge - räntan blott
nrneprCrt. Déssutom:aro betalnings-vilkoren
så gynnande genom den långa respit de lemna,
om jag minnes rätt af 29 år, att berörde Fas¬
tighets-lån äfven i det afssendet jemnförda
nied vanliga lån, måste betraktas, såsom in¬
nefattande en efteitskänkning af de drygare vil¬
kor, som af andra allmänneligen äskas. 11 vad
beträffar utbyten af privata skuld - inteck¬
ningar* mot dessäélåm lagger Utskottets för¬
slag intet hinder derföre i vägen; men
utfärdandet af ett sådant påbud, som Herr
Munck af Rosensköld föreslagit, anser jag icke
allenast strida mot principen af jemniika
rättigheter, ulan äfven mot den allmänna
nyttan , emedan ett sådant skulle vara en
uppmuntran lill skuldsättning, och blefve det
dessutom omöjeligt hindra den nu skuldfrie,
alt. på sin gård låta inteckna en skuldfor¬
dran, för alt åtkomma dessa af Slaten på
så förmånliga vilkor skänkte Lån.
Herr Pereswetoff Morath: En
värd Ledamot har önskat återremiss af Ut¬
skottets Memorial äfven ur det skäl, att
han här hört arne Ledamöter af Baneo-
Utskoltet dela olika åsigter om ifrågavaran¬
de Lån , ehuru begge varit ense om det
slut, hvari Banco-Utskottet i denna fråga
stadnat. Jag har icke trott att en sådan
omständighet skulle kunna verka till en å-
430 Den 22 No re mb et t rn., (
terremiss^ ty deraf lärer ej kalina följa an¬
nat resultat , än det;, som nu blifvit hos
Ständerne framlagdt, Ärman ense om beslu¬
tet , si lärer man ické-genom Reservatio¬
ner framlägga gvunderne derföre.
Genast då frågan förevar i Banco-
Utskotlet, tyckte jag migj finna , att Capi-
talisierne genom utvidgning af desse lån
skulle vinna på de iåfliandes bekostnad.
Af den värde Talarens uttryck, att det vo¬
re en önskelig sak, att alla räntor i lan¬
det betalades i silfver, vinner jag bekräf¬
telse derpå att det varit detta, som åsyf¬
tades , när de, som förut arbetat mot lånetlil—
gången genom Statens försorg , nu söka få
låne- summans belopp ökad. Jag ser sa¬
ken sålunda , att Capitalistepne, då de ej
lyckats att denna Riksdag genomdrifva Re¬
alisation, önska att, genom 6000 R:drs Ma¬
ximum af desse lån från Banken bringa
dessa lån ut bland den så kallade medel-clas-
sen af medborgare , hvilka dels behöfva
större pennmge-summor än Bönder i all¬
mänhet för drifvande af Jordbruk och an¬
dra näringar , dels äro i tillfälle alt erbju¬
da pant i större Egendomar. — Så snart
delta lånings-eätt blir allmänt, hoppas man,
att prejudicatet af Banco- lån mot Silfver-
ränta skall bereda Capitaiisterne möjlighe¬
ten, att få utlåna små penningar mot dylik
ränta. Deraf följde åter, all större delen af
alla individuers räntor kommeattutgå i Silfver,
och att det större behofvet af silfver, som må¬
Den 32 November f.m<
43*
ste införskrifva® årligen, stegrade Coursell,
— Capilalisten kom då att för sitt i Banco-
Sedlar ullånta Capital eihålla en hög ränta,
och alt i längden, 'genom räntan i silfver, för'
vandla ett Capital i Silfver. Då liad elian ju
de facto verkställt en realisation, innan en
allmän kunde åtstadkommas.
Jag erkänner, att idéen är lycklig, att
för ett Capital i Bancosedlar få ett i silfver,
och derjemte en hög ränta , lycklig nemli¬
gen för den del af medborgare, som äro
penninge-egare , men kännbar för dem, som
drifva Landtbruk och Näringar, efter som
de skola på sin bekostnad verkställa detta
Capitai-ulbyte. Såsom Representant är jag
förbunden, att tillse hvad som är nyttigt,
icke för en del af medborgarne på de an¬
dras bekostnad , utan för dem samfält, och jag
kan således, ehuru egande den öfvertygelse,
att en långsam och måttlig utsläppning al pap¬
persmynt, allteftersom folkmängden och pro-
duetionen tilltager, långt ifrån att vara skadlig,
gagnar landet, likväl icke annat än på det
högsta tillstyrka , alt man icke understödjer
förenämnde partiella Realisation.
Herr von Heyne: De skäl, som
innefattades i de fleste Memorial vid Riks¬
dagens början, för fortsättning aflånesyste-
met, angingo väl ej det påslående, att man
borde inlåcka de icke skuldsatta att skuld¬
sätta sig, utan man ansåg nödigt, att de,
som voro skuldsatte/borde hjelpas genom för-
432
Den 52 November (, ca,
delngligare län af Banken, för att dermed
infria de i afseende på tid och vilkor me¬
ra tryckande skulder, hvarföre Egendomar
voro hos private intecknade. Detta föremål
malte val äfven hafya föranledt Rikets
Ständer, att bevilja fortfarandet af Faslig-
hets-Låit, icke det, att blott öka skuldsätt¬
nings begäret. Jag hemställer 'då, om ett
Maximi belopp af 2000 R:dr är tillräckligt.
Jag kan ej annat än högeligen instämma
med Herr Munck af Rosensköld, och tror,
att Maximi Summan bör i Reglementet ö-
kas tili 6000. R:dr, äfvensom att den lån¬
tagare bör ovilkorligen hafva fömons-rätt
til! de nya lånen, sorn dermed bevisligen
inlöser enskildtes äldre inteckningar —Jag
anser lika med Herr von Hohenhausen des¬
sa Lån vara en Present af Staten; men då
den hastiga utsläppningen af Eanco-Sedlar
180.9 inlåckade mångå i vidt utsträckta spe-
éulationer, så torde det vara högst billigt,
att desse 'speculanter, så vidt möjligt .är,
frälsas, och, om de kunna prestera säker¬
het, få företrädesvis begagna de nya Fastig-
hets-Lånen. Jag tror ej att vi gå dqt He¬
dervärda Bonde-Ståndets önskningar för
dess välstånd till mötes, om vi bereda lätt¬
het för dera att skuldsätta sig, men väl, ora
vi rada dem, att icke försaka det oberoen¬
de, sora är jen följd af skuldfrihet, och det
så mycket mer,j som få af detta aktnings-
\ /
tärda
Den 5 ? Kovtmkér f. »n- 433
Värda Stånd kunna inse följderne af en
Skuldsättning, genom hvilken mången treflig
Stånds-persons familie, sorn sökt förkofran*
blifvit bragt till det yttersta obestånd.
Herr Munck af Rosenskjöld: Sohl
här nu hufvudsakligen tvistas odi, huruvi¬
da högsta lånebeloppet skall Vara 6 tusen¬
de eller 2 tusende R:dr, så är det ej utah
Vigt, att få afgjordt* om Länell äro alt an¬
se för en skänk, eller icke, ty fås de till
skänks, så är det nödigt, alt de utdelas i
Så små portioner, sorn möjligt. Lag hem¬
ställer till hvars och ens sunda förnuft, om
Banken kan anses göra en skänk af dessa
lån, då, i fall den på sahima sätt finge ut¬
låna 3o millioner i sedlar, den inom vissa
år erhölle 2o millioner i silfver; en Bank, som
lili har nära 3o millioner i sedlar utgifne*
beli knapt 5 millioner i silfver till fond för
dem. Så beskaffade skänker har hian väl
i ingen tid och i intet land hört talas om.
I Bayern hafva icke längesedan puhliqué
lån blifvit ahslagne åt Jordbrukaren * mot
4 PrCrts ränta* och Capital - afbetalning
i dem' inberäknad * årligen och i sammil
thynt* i hvilket lånen erhållits. Énligt
samma tderr von HohenhauseiiS princip skola
de hittills varande Banco-lån med 4 f>rC:!S
ränta och 2 prCrts afbetalning äfven varit
blott skänker, och det så tnyckét iner, sohl
Hidd* 0* Ad.j Prot. io B* i, Afd* &§
434
Den 22 Noveni Iner f, r» ;
om Coursell i en framlid skulle stiga till öf¬
ver i 44 s^-> uu föreslagiie lånen kommet
alt årligen kosta ungefär så mycket öf¬
ver 6 prCrt i sedlar, sorn Coursen öfversteg
144 sk. Della stigande, ehuru ej för närva¬
rande troligt, kan dock inom en tid af fle¬
re och 3o år vara ganska möjligt. Man
skulle derföre ej ulan skäl kunna säga, att
Lån tegarne göra Banken en skänk, då de i
stället för Bankens reverser, för hvilka ruan
ej får mycket mer än ■§* del i silfver, heta¬
lar åter fulla •? i silfver. Samma Talare har
anmärkt, ait ett stadgande om redan skuld¬
satte Fastighetsegare* företräde lill lånen
kunde eludera*. Men få stadganden finnas som
ej möjligen kunna det. Det sält dertill, som
H an befarar, förekommes, em de, som först
eller denna Riksdag låtit intekna andra
lån, ej få lill godonjuta nämnde förelrä-
des-rätt till ifrågavarande Fastighets-Lån.
Jag får utomdess erinra , alt Ständerne vid
176g års Riksdag, hvilka hade 1765 års
Riksdags financiella misstag att godtgöra,
liksom vi nu sistlidne Riksdag, vidto -
go ett sådant stadgande, som jag nn före¬
slagit , i afseende på de Fastighetslån af
Banken , sora då beviljades. — Jag skulle
i anledning af allt detta förmoda, att Rid-
derskapet och Ädelnej finner någre betänk¬
ligheter mot beviljande af återremiss.
Herr a f Uhr, Gu s t a f: Jag anhåller
endast ätt få erinra, att då desse lån fun¬
der discussionen öfver , Finange-Betänkan-
Dun sta November f, m
435
det) beviljades; sfi skedde det nied dea för¬
utsättning, och med det vilkor, att låne-
summail ej skulle få öfverstiga 2000 R:dr.
Eidderskapet och Adeln ansåg egenteliga fa¬
stighets - lån ej höra ega runi; men be¬
viljade lån till nämnde belopp såsom undan¬
tag från principen.
Protocollerne skola vittna derom, alt
då summan bestämdes, anförde Herr Hjer
ta såsom skäl att antaga dess maximum
till aooo R:dr, att svenska hemman öfver
hufvud kunna anses vara värde /\t*oo R:dr,
samt att således äldste sonen i en bond¬
gård, då han vid fadrens frånfälle behöfde
ett Lån lill de yngre Syskonens utlösande,
borde vara belåten med 2000 R:dr.
Jag tror såled es, att 0111 det i öfrigt
nu skulle finnas lämpligt alt höja summan,
lärer Ridderskapet och Adelli dock i det
afseendet vara bundet af det förut fattade
beslutet.
Herr C e d e r s c h j ö 1 d , P e h r G u s t a f:
En värd Ledamot har till besvarande upp-'
tagit den fråga, huru vida Faslighels-Junen
kunde anses såsom en skänk? Han besvara¬
de denna fråga nekande, hufvudsakligen
på den grund, att Ranken derigenom in¬
genting förlorat, hvilket han trott böra haf¬
va varit händelser* om det lämnade biträ-r
det varit en skänk. -— Jag får dervid på¬
minna, att icke allenast Banken genom desse
33 6
J5en %% Tfeyember £ at.
Fastighets-Lån förlora r nemligen i Cre¬
dit, så att dess sedlars värde förminskas>(
j förhållande till sedelstockens nya förök¬
ning, utan denna förlust drabbar således äf¬
ven och hufvudsakligen hvarje Bankens for¬
dringsägare nemi. egar ne af Contant för¬
mögenhet. Desse förlora derföre hvad Lån¬
taga r ne vinna. Denna förlust lxar redan
börjat visa sig, genom Coursens uppsteg-
ring, såsom följd dels af den redan bör¬
jade Sedel-ulsiäppningen i Discont-väg, och
dels af fruktan för hvad sorn skall komma.
—* Jag anser således otvifvelaktigt, att det
ju är ett slags skänk , att erhålla lån mot
ynderlaglig ränta, och efter denna räntas
erläggande i 33 $ år slippa att återgälda
sjelfva Capilalet, — Allmänna Barnbörds-*
huset lär hafva tillkommit genom ett så¬
dant slags skänk af Banken och Nationen.
Framlidne Presidenten von Schultzenheim lär
nemi. fordom hafva tagit ett Banco-lån till
inköp af nämnde hus. Med hyrorna be-:
striddes ränte-beUlniugen till Banken; Och
när de bestämde åren för räntans utgöran¬
de vorp. tilländalupne, hade han huset till
skänks, hvilket han ädelmodigt öfverlem-
ngde till denna Barmhertighets-inrättning.
Då det således är otvifvelaktigt, att des¬
sa lån äro en ren vinst för låntagaren, an¬
ser jag iå många sorn möjligt böra deraf
blifva delaktiga, och följaktligen hvar -
je person ej böra erhålla mer än högst
aooo R:dr.
1} er» 22 November f- m.
<13?
Herr von Heyne: Jagtrop ej,att n/igot
beslut om maximi-summan förut blifvit afRid-,
derskapet och Adeln fattadt, utan att denna fråga
upsköts till det reglementariska, ehuru mycket
talades om Bonce-Ståndets behof att låna, tor att
inlösa hemman. Jag yttrade vid samma
tillfälle, att i fordom tid, då Staten ägde
manga hemman, såldes äganderätten deraf
till Almogen; men att nu deremot föreslogs,
att Stalén, eller som är det samma Banken
skall indirect köpa hemman åt Bonde-Slå li¬
det, ett förhållande, som hvarken delta Slåud
yrkat, eller mer än någon annan medbor¬
gare dass i Staten skulle vilia begagna. .Nå¬
got förut fattadt beslut om summans belopp
lägger således intet hinder i vägen för me¬
morialets återremiss,
Herr Munck af Rosenskjöld:
Jag förenar mig deruti med den siste vär-,
de Talaren , att jag alldeles icke kanner nå-,
got af Ridderskapet och Adeln fattadt be¬
slut om eli Maximi-belopp af 2qoq R:dr
för dessa lån ; oph jag skulle önska en sä-,
ker upplysning härom, enärllerr af Uhr yttrat,
att ett sådant beslut är tagit. — Jag vill
för öfrigt ej inlåta mig i någon vederlägga
ning af Herr Cederschölds påstående , att
Coursen nu stigit från 122 till 128 sk. för det
Riksens Ständer beviljat ökade penninge-tifU
gångar, emedan det är allmänt kändt, att
Coursen i anseende till utskeppningen afta^.
gande denna årstid plägar stiga, och att,
den äfven i en mycket betydligare nion än
438 D e h22 November f. rn.
nu gjort det sedan sistl. Riksdag, oaktadt fle¬
re millioners indragning af sedelmassan se¬
dan den tiden skett. — Jag anser äfven
öfverflödigt ridare yttra något om be¬
märkelsen af skänk , sedan Herr Cederschjöld
gått så långt, att han påstått och försökt
att med exempel bevisa, alt man kan få
det till skäiiks, som man till fulla värdet
betalar pengar för.
Ilerr von Hohenhausen: Blott för
att lemna upplysning i den väckte frågan,
får jag meddela , att, såsom jag redan haft
äran nämna , jag med säkerhet påminner
mig, att Ridderskapet och Adeln icke fat¬
tat beslut i afseende på summans bestäm¬
mande , helst det var mycken fråga om att
nedsätta den till iooo R.dr , då saken sednast
ventilerades.
Undertecknad Riddar b u s-Se-
cre terare: I anledning af den under
discussionen uppkomne fråga, huruvida Rid¬
derskapet och Adeln redan fattat det be¬
slut, att Maximi-belöppet af de nya fastig-
hets-lånen icke finge öfverstiga 2000 Rdlr.
13:go, torde dek tillåtas mig att vördsamt
upplysa, det Stats- och Banco-Utskollen uti
det sednare Finance-Betänkandet väl före¬
slagit sistnämnde belopp, såsom den högsta
summa, hvilken af en låntagare finge inne-
liafvas; men då detta ämne hos Ridderska¬
pet och Adeln förevar, vid hvilket tillfälle
flere Ledamöter visserligen begärde bifall
Den 22 November f. mf
430
å Utskottens Betänkande, yrkade Herr Hjerta,,
att berörde maximi-belopp borde nedsättas
till iooo R:dr. samt de nya Faslighets-Lå-
nen endast fä begagnas af sådane personer
bland Allmogen, hvilk» blifvit innehafvare
af någon Hemmansdel derigenom, alt de
gifvit lösen åt sine syskon, af hvilken an¬
ledning nämndelån äfven förmentes böra
undfå namn af arfsskifles län, i stället för
Fastighets-Lån, hvaremolHerr Tham påstod, att
alldeles icke något Maximi belopp då bor¬
de bestämmas, utan frågan derom uppskju-
tas, intill dess det reglementariska förekom¬
ma. Enär således Irenne meningar funnos,
och votering tillika blifvit begärd, samt al¬
la önskade, alt ämnet måtte genom en vo¬
tering algöt as, uppstod en ganska långvarig
och brydsam öfverläggning om iunehållel af
Voterings-propositionen, hvilken naturligtvis
icke kunde innefatta 3:oe serskilde menin¬
gar, men hvilken Öfverläggning dock änle-
ligen slutades så, att ingen votering bief ut¬
af, emedan Rid ders kape t och Adeln förena¬
de sig derom, att frågan om Maximi belop¬
pet af de uyä Fastighets-Lånen borde uti
det Reglementariska bestämmas.
Grefve von Schwerin, Fredric
Bogislaus: Sedan Lagstiftaren talat, kan
det icke mer bli fråga om de Tlieoriers före*
träde, den ena framför den andre, som under
discussionerna utvecklades; och när Rikets
Stander kallat Lån de medel, hvilka mot
I)cn 22 November f. m*
testämda vilkor skola till egare af fastigheter
utlemmis, är det icke rött, att kalla lånet
en skänk, eller att vilja modifiera verkstäl¬
lighets åtgärden efter enskilda Theorier.
Min tnlika är* atf den claSS, Sohl är
mäst i behof att genom Banco-Lån gripas
under armarna, sedan man icke velat göra
hvad man bordt göra, för att sätta Fastig¬
hetsegare i stånd, att bereda sig credit sjelf*
ar hvarken den stora Posessionaten, som di li¬
ver sitt åkerbruk genom underlydande göds*
elier Bonden, sorn sköter sitt jordbruk med
sitt husfolk. Det finnes en annan Class*
som ofelbart sedan 1790 gjort mest till
produetionens förökande eller den så kaf=
lade Ståudspersons-Classen ; den har genom
odling* flit och omtanka, under de tider då
Capitaler funnos i ymnoghet, skapat Jord¬
bruk och gårdar, lika stora och större än
Magnaternas Säterier* hvilkas bruk * fordom
åtminstone, bestriddes genom en mängd un¬
der säterierna iydande Torpare och Bön¬
der. Sådana anläggningar finner man i mängd
kring Venern * i Skåne tillvägabragte genom
enskiflen , samt i .Småland. Egarne till des¬
se anläggningar aro i förlägenhet satte, dels
derigenom att priset på deras tillverkningar
»& ansenligen fallit* dels derföre att deras
Jordbruk
Den 22 Novesiber f m.
Jordbruk är gtundadt på tillgång af driff-
Capilal, sora nu icke mera kan erhållas.
Till Iåns erhållande af enskilda, moler dera
den svårighet, ätt deras egendomar meren¬
dels äro ringa lill hemmantal, och således
synas icke bigöra nog säkert hypoleque för
dem sorn förmoda en egendoms värde bestå
uti elt stort hemmantal. Desse önska Banco-
Lån, icke förpenningarne blott som de behof- 1
va, utan derföre alt Banken lånar på grund
äf skedd värdering af Banken, utan afseende på
hemmantalet. För dylika lånsökande är
summan af 2000 R:dr alldeles för ringa 5,
ulan skulle jag tro, att, derest man vill
nedsätta det förr vanliga maximum aföooo,
'det åtminstone icke borde nedflyttas lågré
än till 4ooo. Man kunde dela den till lä-
Stighets-lån utgående summan i tvenne li¬
ka delar, och bestämma 4000 R:dr såsom
maximum för den ena hälften , och 200Ö
såsom maximum för den andra hälften.
Jag tror att jag icke betydligen miss*
tar mig, om jag anser antalet af Bankens
nu utgifne lån mot pant af fastighet iek*
dtgöra mer än 2000 , hvaraf ungefär hälf¬
ten innehafves af fastighetsägare på landet*
Efter det maximum af 2000 R:dr som Ut¬
skottet föreslår, så skulle låne-posternä kun¬
na ökas med 2000 eller 3ooo till.
Ridd» o. Äd. Prot. 10 B.. *• ÅTd; j6
412
Den q? November fi{ m,
Ja" för min del anser mig- hofa un-
O O
derstödja deras önskan, sorn begära åter-
remiss.
Herr von Hohenhausen: Un¬
der discussionen Öfver ett ämne, i hvilket
ruan skall besluta, lärer man äga frihet, äf¬
vensom det torde vara angelägit, att se sa¬
ken på alla sidor. Här är ei fråga orri att
utdela föreskrifter, och gifva riktning åt de
Autoriteter, sorn skola verkställa, hvad
Lag-Stiftaren beslutat; dessa autoriteter kun¬
na här medverka i de beslut, på grund
utafhvilka föreskrifter sedan blifva dem gif-
ne Jag tror, att då transport-lån få uppgå
till 6,000 R:dr och Utskottet föreslagit, att
vid egendonas-handel omsältnings-lån ej
måga inberäknas i denna summa, ingen o-
lägenhet uppslår vid att bifalla memorialet,
utan att tvertom derigenom större jemnlik¬
het för enskilda i åtnjutande af de förmåner
Staten funnit tjenligt alt bevilja, vinnes.
Herr Grefven och Län dt-Mar¬
skalk en yttrade, alt ehuru efter den
upplysning Riddarhus-Secreteraren redan
meddelat, i afseende å förhållandet med
Ridderskapets och Adeina förra beslut, rö¬
rande Maxim i-beloppet af de nya faslighets-
lånén, det vore öfverflödigt, att derom vi¬
dare tala, ansåg Herr Landtmarskalken sig
likväl böra gifva Ridderskapet och Adeln
tillkänna, alt Ridderskapets och Adelns Pro-
D en 3 2 N o vern ber f. m.
413
locolls Utdrag för denia sistlidne Septem¬
ber e. m.* sora blifvit från Riddarbus-Canz-
Iiet inhemtadt, och nu af Herr Landt-
Marskalken upplästes, innehöll, alt:
”De Capital-afbetalningar, hvilka fi ån
”och raed nästa års början ingå å Bankens
”serskilde emot fastighetspant utlånte fon-
”der , böra till ny utlåning emot pant af
”fastigheter på landet utgifvas; kommande
”den högsta summa, som eli låntagare må
”undfå, att uti det Reglementariska bestäm-
"mas”.
Ridderskapet och Adeln ägde således
en fullkomlig ecb öppen rättighet, att nu pröfa
va frågan om Maximi - beloppet af de nya
faslighelslånen i hela dess vidd samt att
följaktligen antingen bifalla eller återremit¬
tera Banco-Utskottets Memorial.
Herr La n d t-M a r sk a 1 k e n frågade
derefter, om Ridderskapet och Adeln ansåg
Banco-Utskottets Memorial böra, i anled¬
ning af de dervid gjorde anmärkningar, lill
Utskottet återremitteras.
Ropades Ja,
Föredrogs å nyo och bifölls] Banco-
Utskottets den i8 dennes under JS:o 77 af-
441 Den ?s No v amber f. m.
g i ine, samt den 20 derpåiöljde e. m, på
bordet lagde, Memorial , med förslag till
reglementariska föreskrifter, i afseende på
de odlingslån, som, enligt Riksens Ständers
beslut, ytterligare komma att från, bankens
plgifvas.
Föredrogs å nyo Stats- Bevillnjngs-
samt Allmänna besvärs- och Oeconomie-
Utskottens den inte dennes under JY:o 5^
afgifne, samt den 2o;de derpåföljde e. in¬
på bordet lagde, Betänkande , angående upp-
häfvande af så väl Inrikes Tullbevaknin¬
gen, sorn Gränse- Tullbevakningen emot
förrige.
Herr Uggla, Göran Gustaf, an¬
höll att Utskottens Utlåtande måtte ytter¬
ligare hvila på bordet lill nästa Plenum.
Herr Lagerhjelm, Pehr, före-,
ijade sig med Herr Uggla.
Herr Grefven och Landt-
Mars kalken förklarade, att då flere Le¬
damöter begärt, att Utskottens Betänkande
måtte ytterligare hvila på bordet, komme
detsamma ock att, enligt 49 §• Biksdagsa
Ordningen, derstädes förblifva hvilande till
nasta Plenum,
Den November e, m , 445
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åt¬
skiljdes klockan till 2 eftermiddagen.
In Fidem Protocolli.
O. J. L a g e r li e i rn.
Lördagen den %% November*
Plenum klockan 6 eftermiddagen.
Föredrogs å, ny° och bifölls Stats-*.
Banco- oöfo Lag-Utskottens den \\ dennes
under N:o 607. afgifne, samt den 20 der-
påföljde e. m. bordet lagde, Betänkande, i
anledning af väckte frågor om stadgande af
liqvidations grund vid gäldande af skulder
i Banco-Mynt,
Företogs lill pröfning* Stats-Och. Ban-
co-Utskotlens den i5 dennes under JNTro.
609 afgifne, samt den 19 derpåföljde e. rn.
pä hordet lagde, Utlåtande, i anledning af
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse angående
betalning af förre Kongl. Familjens här i
Riket innestående enskilda förmögenhet.
445
De n *s November e, m-
Grefve Gy 11 e n b o ;• g, Jolian Hen¬
ning, hade inlerunat elt så lydande Me¬
moria! •'
(Se Bilagan N:o i.)
Grefve af Ugglas, Gustaf: Uti de
sziu uppläste anmärkningarne af Grefve Gyl¬
lenborg, synes lian i synnerhet hafva ogil¬
lat den utväg Utskotten vidtagit, alt skaffa
medel till' gäldande af förra Kongl. Famil-
len ; fordringar, och i dess ställe heldre till¬
styrka lån, helst inrikes. Denna utväg har
ej undfallit Utskotten, men då Utskotten ej
betviflat, alt ju sådane skulle kunna fås, har
dock den betänklighet förekommit, att om
medlen här upplånas, och läggas lill de
4oo,ooo R:dr, som redan finnas till detta
ändamål, utgör det en summa af 1,100,000
R:dr, för hvilken vexlar inom kort lid skul¬
le uppköpas, Ridderskapet och Adeln tor¬
de lätt finna, hvad verkan detta skulle haf-
på coursen, och att fin större uppoffringar
af Staten således skulle erfordras, för att få
skulden gulden. Grefve Gyllenborg har klan¬
drat, att man tager silfver ur Banken tili
della ändamål, men han har ej fästat upp¬
märksamheten deruppå, att det är tvärtom
de redan förut uttagne piastrarne, som nu
ovillkorligen skola dit återkomma. Om de
återlemnades skulle ju i alla fall de pen¬
ningar ulgifvas, som för dera blifvit insat¬
te, och det måtte ej vara af betydenhet, om
I
Don 22 November e. ml
447
■700,000 P<:dr mera eller mindre äro uti rö¬
relsen, ela de succesivt in oell ulga, och eler'
med förenäs elen vinst, all återfå de oftanämn-
de piastrarne. Genom de lån, söm Grefve
Gyllenborg föreslagit, skulie i5 år åtgå, in¬
nan de bl ef vo återhctalte med de 66,666 R:dr
som skulle emedlertid qvarstå på Indragnings-
Staten, ti!! deras afbetalande och räntans gäl¬
dande. Genom de utvägar Utskotten upp¬
gifvit, skulle dertill ej åtgå mera än 12 år,
och då vore siifret tillika ålerstaldt. Af det¬
ta torde Ridderskapet och Adelli finna, alt
skillnaden egenteligen ligger i arne omstän¬
digheter. Enligt Grefve Gyllenborgs förslag,
skulle åtgå i5 år, enligt Utskottens, 12 å : 3.
Enligt Grefve Gyllenborgs komme intet silf¬
ver åter till Banken; genom Utskottens, å-
terkom det Silfver, som sedan sista Riksdag
blifvit uttagit. Af dessa skäl tillstyrker jag
bifall till Utskottens Betänkande, helst Riks¬
dagen är nära sitt slut, på det Riksens
Ständers beslut måtte lill Kongl. Majit kun¬
na 6'fverlemnas.
Herr Rosenblad, Bernhard: Jag
ber om förlåtelse, att jag anser mig böra ta¬
la lill afstyrkande af Utskottens föslag. Vi
hafva så; länge dragit följderne af 1809. års
sätt att liquidera, att jag ej trodde, att ett
sådant sätt nu skulle komma i fråga. I
den händelse, att Riksens Ständer åt Kongl.
Majit lemna rättighet att genom lån in-
eller utrikes lipvidera dessa skulder, mot
rättighet att disponera de anslagne 66,666
4i8
Den 2? November c, m, f
.= R:dr Bro, så, äfven om detta lån måste
upptagas med de ofördelaktigaste vilkor,
biefvo dock, utan inblandning af Banken,
nämnde 66,6661 Rrdr tillräckliga till ränta och
sucs c iv liqvid. Efter de säkra Utländska Stats
papperens nuvarande cours, stå de, som äro
sämst, på 80 å 85 prCrt för 5 prCrt annuileter.
Man har nyligen sett en Stat, sorn nyss kom¬
mit ur en Våldsam skakning, afsluta ett be¬
tydligt lån å 5 prCrt efter 85 prCrt. Norr¬
ska annuifeterne Stå på 90 å 95. Om vi
ock skulle antaga, att våra papper ej korn-»
me att gälda mera än 80 prCrt, så vöre
19000 Rrdr, Hamb. Bro till räck 1 i ge till räntan,
och 0111 då medel-coursell blefve 3 Rrdr, så vö¬
re 66,666 Rrdr Bro tiilräckelige till både ränta
och i prCrls årlig amortissements-fond. Då
behöfde vi ej kasta oss in i en principe, sorn
vi vid denna Riksdag sjelfve ogillat. Jag
anhåller på dessa skäl om återremiss.
Herr von Hohenhausen, Michael:
Af Herr Rosenblad har blifvit anfördt, att
det var oförväntadt, att vid denna Riksdag
åter ett system skulle vidtagas, sorn nö¬
den 1809 tvang oss att begagna, nemligen
att Utgifva sedlar utan valuta, men med en
småningom ingående amortissements-fond.
Jag skulle hafva varit af samma tanka, otti
vi icke redan hade fortgått på denna vägj
ty de beslutade 3 prCrts-scdlarne äro ej annat
Sk
Den 22 November e. m; 44g
an nya sedlar , och de 3 prC:t de Lära, ä-
ro blott ett kostsamt chartek satte för alt
inbilla folk ait de äro Stats-Gbiigationer.
Jag skulle ej eiler Lafva instämt i detta
nuvarande förslag, örn jag icke ansåg för¬
månligt för Banken att återfå dess utlånla
silfverfond. Sedan Riksens Ständer nu be¬
stämt coursen , så att den icke kan falla lä¬
gre an till 120 skillingar, så är det otio-
ligt, att silfret kunde någonsin på annat
sätt återgäldas Banken, när det ej är ut¬
tagit med direct förbindelse, att återbetala
det i silfver. Således tror jag att Riksens
Ständer bandia klokt för Banken, då de
handla så, att Banken kan återfå sin
silfver-fond. Att åter utlaga nya sum¬
mor al sijfver.-fonden sorn det i en reser¬
vation blifvit föreslagit, strider alldeles e-
mot mitt sätt att se, och jag förmodar uet
cj lär finna några försvarare. Det vore,
att till den förr utgifna summan af pia-
strar, lägga en ny och blott hafva sedlar, alt
» i deras ställe beräkna. Jag anser således
Utskottens förslag vara det fördelaktigaste,
och tillstyrker det.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf:
Jag förenar mig med Herr Rosenblad uli
den tanka , att det är bättre att iiqvideri
sker genom lån, än genom Banken, och
jag kan ej finna någon vederläggning uti
hvad af någre Ledamöter blifvit anfördt, rö¬
rande möjligheten för Banken att erhålla
Kidd, o, Ad, Prot. 10 B, 2, Afd, 57
45 o Den 22 Novem bet e. nu
silfver för de 'j00,000 R:dr, sorn blifvit de¬
ponerade. Jag föreställer mig nemligen, att
det för Banken skall vara lätt» att för dem
köpa silfver, och den brist, som dervid upp¬
kommer, må då vara en liten lärospån för
framliden, atte) såsom 1818 anvisa på Ban¬
kens reela fond till Coursens styrande.
Men det är en annan anmärkning»
som jag anser af mera vigt, nemligen den
lältliet, hvarmed Utskotten antagit det li-
qvidations-säit, att en skuld, som 1809 var
förskrifven i Svenska Banco-Sedlar, nu
skall liqviöeras efter den cours» som då
gällde. Detta finner jag så mycket mera
underligt, som Utskotten nyss afslagit Herr
Stråles motion , alt skulder skola betalas
efter den cours, som gällde, då de con-
traherades. Jag ser ej, hvarföre f. d. Kon-
ung Gustaf Adolph och hans famille skall
hafva större rättigheter, än hvarje annan
man. Hvarje Baneo-sedel är ju en skuld¬
sedel af Banken. Man borde då ålägga
Banken att till hvarje enskild man inlösa
sin sedel, efter den dagens cours , då den
ulgafs. Att gora undantag för Gustaf Ä-
dolph derföre, att hans anspråk understö¬
djas af mäktiga potentater , är så mycket
mindre skäl , som desse kunde framdeles
blifva innehafvare af en stor del af vår
sedelstock , och }^rka Banco Sedlarnes in¬
lösning efter samma princip. Jag anser
»åledes vådligt, alt bifalla detta Betänkande
•ch yrkar, alt man betalar skuldenmed
Den *« November e. in-
45*
samma mynt, hvari den är fÖrskrifven»
nemi. Svenskt Banco. Men för att ådaga¬
lägga, alt jag icke Jedes af en kanhända
olämpelig bespa rings-anda-, utan endast af
aktning för consequens i piinciper, till¬
styrker jag, att skilnaden i beloppet må
utgå under namn af discretion eller gralifi»
eation. — Jag yrkar således ålerremiss.
Herr Rosenblad; För min del
finner jag, att iiqvidations-grunden är gan¬
ska rättvis. Det är den skilnad emellan en¬
skilda Capitalister och förra Kongl. Famil-
len, att de förra möjligen kunnat rädda sin
egendom från minskning, ställande sina af¬
färer efter tiden, då den seduares deremot
varit ställd under Nationens Förvaltning,mea
också under skydd af dess ära. Statens
heder fordrar då, att förra Kongl. Familjen
ej genom vår financiella oreda lider några
förluster. Jag anser således Iiqvidations-
grunden vara rättvis, men förnyar milt ytt¬
rande, att jag ej finner skäl alt bifalla Ut¬
skottens sätt att skaffa tillgångar lill liqui-
den. Skulle man endast afse Bankens lör¬
man, så vore det för den fördelaktigast, att
skapa penningar af intet, och deraf draga
ränta,samtför denna uppköpa silfver; men det
vöre ej förenligt med Landets väl. Det är
visserligen ledsamt, att yrka åleriemiss så
nära Riksdagens slut, men jag kan ej till¬
räkna mig det som ett fel, då det visserli¬
gen ej är ett orättvist anspråk, att Utskot¬
ten icke borde hafva föreslagit ett liqvtda-
45*
J5en 53 November e, m.
tionssätt, grundadt pä ett pappers-system,
hvars olyckliga verkningar de sjelfve fram¬
ställt. Jag hemställer dessutom, om någon
ytterligare emission af sedlar kan öfverens¬
stämma med Riksens Ständers beslut om se¬
delstockens bestämmande till 3o millioner.
Herr von Hartmansdorff,
Åugust: Jag förenar mig med Herr von
Hohenhausen och Grefve af Ugglas. Äfven
med Herr Rosenblad, hvad angår liqvid a-
tious-grunden. Fordringsägaren har här ej
såsom Svenske fordringsägare varit i till¬
fälle, att uppsäga sina capitaler, för ätt an¬
vända dem i näringarne, eller rädda dem
undan våra finance operationer. Det vöre
obilligt, och svenska folket ovärdigt, althar
antaga någon cours-beräkning. Den betänk¬
lighet, som här blifvit yttrad rörande poten¬
tater som skulle komma, eller vara, i be¬
sittning af en mängd Svenska Banco-Sedlar,
synes ej förtjena det afseende, man derpå
velat fästa. En i Sverige högt ansedd man,
ehuru ej ea potentat, har väl, såsom enskild
innehafvare af Bankens sedlar, stämt den¬
samme, för att åläggas infria dem efter hvad
de lyda på, men utan framgång. Några fi-
endtligheter af främmande potentater, för
det våra .sedlar ej betalas lika, eller efter
pari, läfa icke heller vara alt befara. Jag
tycker att man gerna kunde underlåta dy¬
lika, mindre saker icke egenleligen beträf¬
fande anmärkningar, och hålla sig till Ut¬
skottets Betänkande, hvarå jag vågar tillstyr-
Den 29 November e- m.
453
ia bifall. Genom ett sådant beslut stall man
visa, att Svenska folket vill göra livar man
rätt, och upprätthålla ett billigt system.
Herr von Heyne, Georg: Jag skul¬
le medgifva Herr Ceder skölds tanka, tit pra»-'
judicatet vore vådligt, att inlöss cn äldre
skuld efter det cours-förh(dlande, som var
då skulden gjordes, örn ej eli olika förhål¬
lande vore emellan f. d. Kongl. Familjens
fordran, som ej kunnat disponeras, innan
Konung och Ständer besluta, att den utbe¬
tala, och andra Utlänningars, 'hvilket frivilligt
emottagit Svenska Banco-Sediar. Vid sådant
förhållande kan jag ej annat, än bestrida ali
minskning af det värde, hvartill f. d. Kongl.
Familiens förmögenhet bestämdes år i8otp
Då Revolutionen på ett så värdigt sätt, med
moderation och utan ali hemdkänsla, utför¬
des, tror jag att det ej skulle vara Nationens
Representanter värdigt, alt nu inskränka en
förmögenhet, som då bestämdes ler en Fa¬
milia; hvaraf en medlem var orsak tili det
öde, som med rättvisa borde drabba deni
alla. Jag tillstyrker ovillkorligt bifall å Be¬
tänkandet.
Herr von Höhe niia u sen: Hvad Ii-
qvidations-grunden beträffar, tror jag att
den har en generoosite' till princip, och
det torde vara öfverflödigt att derom vidare
J; men hvad jag anser mig böra upply-
V de 900,000 R:dr ej äro nya sed¬
454 Den November e, n?;
lar, och således ej äro alt jemföra med
Laws»
Grefve von Schwerin, Fredric
Bogislaus: Vid denna frågas afgörande,
böra inga enskilda förhållanden komma i
betraktande, eller huruvida under den för¬
flutna tidens Mynt-oreda, den ena förlorat,
och den andra velat förebygga lidandet för
sig. Hvad jag likväl icke kan lemna obe¬
märkt, är, att man mindre ofta hör dem
klaga, hvilka före oredan agde reela Capi-
taler, än dera, som under densamma för-
värlvat sedellappar, som de gerna skulle
vilja förvandla i silfver, om också det sked¬
de. på den tredje, oskylldiga mannens be¬
kostnad.
Jag undrar ej att Grefve Gyllenborg,
i egenskap af Vepresentan, begär, att hans
reservation mot förslaget mätte upptagas i
Protocollet. Jag kan ej eller .annat än be¬
klaga, att denna fråga blifvit så sent väckt
och att sedan man trodde alla financiella
behof vara difinitivt reglerade, Utskotten
funnit sig nödsakade, alt framkomma med
ett förslag, som synes korssa hvad son/för¬
ut blifvit stadgadt,
Enligt min öfvertygelse är’ del för¬
slag, som Herr Hjerta framställt, det rät¬
taste , men det förutsätter Iro hos folket på
▼aragtigheten af Bankens publicitet, en tro ,
I)«n 3» November e, m
455
sorn jag föreställer naig likväl vara rubbad
genom senare beslut.
Jag anser det hade varit bäst* att
för beholvet upptaga lån, inrikes eller ut¬
rikes. Jag har alltid tyckt det vara bäst,,
att gå den rätta vägen, och att låta lån få
beta lån.
För öfrigt är denna fråga icke af den
beskaffenhet, att den kan behandlas såsom
ett vanligt skuldfordringsrnål. Många om¬
ständigheter finnas här, hvarpå afseende
mäste göras , och med Guds hjelp skall en
dylik fråga icke mera förekomma.
Öfverlemncm åt historien att säga, om
förhållandet kunnat och bordt vara annor¬
lunda. För mig gör det tillfyllest, och
omständigheterna synas mig ovilkorligen
fordra bilall till Utskottens förslag, hvarföre
jag också anhåller om proposition på Be¬
tänkandet.
Herr von Hohenhausen: Hå det blif¬
vit yttrat, att löftet om publicitet blifvit
skakat genom sednare beslut, tror jag mig
skyldig, att yttra mig, enär det är jag,
som i Utskottet föreslagit, att Bankens ställ¬
ning endast skall framläggas vid Revisio-
nerne. Derigenom har visserligen icke pub¬
liciteten blifvit skakad. Deremot om i
denna publicitet skall sökas en caution för
Statens ingångna förbindelser, så tror jag
att den är svag, ty denna caution är re-
456
Den 22 November e. m,
dan vid början af denna Riksdag gifven ,
oels likväl hafva Riksens Ständer förändrat
Stats-Verkets inbetalningar till Banken, och
fråga bar till oell med inom detta. Stånd
varit, att belt oell hållet ”quitta” Stats-
Verkets skuld till Banken.
Herr Grefven och L an dt-Mar¬
ska Ike n frågade, om Riddersknpet och A-
deln ansåg Stats- och Banco-Utskottens fö¬
revarande Utlåtande böra, i anledning af
de dervid gjorde anmärkningar, till Ut¬
skotten återremitteras.
Ropades Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven
och L»ndt-M ar s-kalken gjorde pro-
ppsilion lill bifall å berörde Utlåtande,
hvilken proposition med Ja besvarades.
Herr Rosenblad: Jag anhåller att
till Protocollet få anföra min Reservation mot
Ridderskapefs och Adelns nu fattade beslut,
ej mot sjelfva liqviden, eller de vid dess
uppgörande fastställde grunder — dessa god¬
känner jag fullkomligt'— utan mot sättet
för dess verkställighet.
Herr Cederschjöld anmälte äfven
till Protcollet sin reservation emot Ridder-
skapets och Adelns beslut.
Före-
De n 2» November e, m-
Föredrogs å nyo och bifölls Banco-
.Ulskottets den 18 dennes under N:o 78
afgifne , samt dén 20 derpåföljde e. m. på
bordet lagde, Utlåtande, öfver den uti
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, rörande
understöd för Götha Ganal-Verk, särskildt
Väckte fråga örn belånings - l ätt för Gölha
Canal-Bolagets Actier, samt rörande Adlers
•och Publique pappers beläning i allmänhet»
Vid förnyad föredragning af Stats».
Banco» Samt Allmänna Besvärs- och Oeco*
nomie-UlskoUens den i5 dennes under N:o
606 afgifne, samt dén 17 derpåföljde c. m»
på bordet hägde, förslag lill jemnkniiigar t
Visse delar af Riks-Sfåndens skiljaktiga be¬
slut, rörande Allmänna Magazins-Inrältnin-
gen ; fann Ridderskapet och Adeln för godt»
att, under förblifvande vid dess i frägorne
om Låne-understöd af 60,000 tunnor för
de Norra Och en del af de Vestra Länen »
Samt af 25,oo0 tunnor för de öfrige länen,
i Riket, fattade Beslut, de af Utskotten, i
afseende å desse frågor, föreslagne vote»
rings propositioner godkänna; hvarjemte Rid»
derskapet och Adeln instämde så Val i det
tillägg, hvilket af Borgare- och Bonde-Slån»
den blifvit påyrkadt, rörande granskningen
af redogörelsen för Allmänna Magaizins-Iu»
rättningens behållningar, som uti det för»
Kidd* o. Afl, Prot, lo 15* S* Åfd, 58
45?
Den 22 November e. ro,
tydligande Borgare-Ståndet vid 4;de pinie?
ten af Utskottens Betänkande, om Credili-
vets användande, trott vara af nöden.
Då nu å nyo föredrogs Bevillning®'*
Utskottets den 18 dennes under IS:ö 58
afgifne, samt den 20 derpåföljde e. m. på
bordet lagde, Utlåtande, öfver gjorde an¬
märkningar vid Utskottets förut rneddeldte
förslag till en förnyad Bevillnings-förord-
ning; blef samma Utlåtande af Ridderska-
pet och Adeln bifallit.
Upplästes och Jades på bordet följan¬
de från nedannämnde Utskott inkomne Ut¬
låtanden:
Från Stats- samt Allmänna Besvärs-
och Oeconomie-Utskotten:
Af den 18. dennes:
N:o 611. I anledning af åt er rem iss
af Utskottens? förut afgifne Betänkande i
frågan om återläggande af Jemtland till
Wester-Norrlands, samt Herjeådalen till
Gefleborgs Län.
' Den 23 November e- rn.
\
4S9
Fråu Banco-Utskottet:
Af den 18 dennes :
'ng af yppade skiljaktig¬
förslag till reglemenlariska stadganden förde
i Rikets Westra och Södra Landskaper blif¬
vande Discont-Contoir.
Af den 21 dennes :
N:o 80. Öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkan¬
de, rörande väckte motioner, i afseende
på Banco - Discont - Styrelsens sammansätt¬
ning, och det reglemenlariska för samma
Discont-Verks förvaltning.
N:o 81. I anledning af väckt motion
öm förändring uti nu gällande belänings-
sätt och beläningsvärde å guld och silfver
i Banken,
N:o 82. I anledning af gjorde an¬
märkningar vid Utskottets förut meddeldte
Memorial, angående förrättad Revision öf¬
ver Banco-Discont-Verkets förvaltning och
räkenskaper för År 1822 och någre före-
slagne sladganden för framtiden, som med
samina Verk äga gemenskap.
beslut öfver Utskottets
46a Dsn 5* November e. in.
Från La g- samt Allmänna Besvärs-
och Oeconomie-Utskotten;
Af den 2.1 dennes:
N:o 238, I anledning al gjorde an¬
märkningar vid Utskottens förut meddeid-
te Betänkande, rörande frågan, om offent¬
lighet vid Riks-Ståndens öfverläggningar
N:o 23g Öfver vackt motion, angå¬
ende Arbets- och Corrections-Inrättningea
i Wadstena,
Från Lag-Utskottet;
Af den i5. dennes;
]Nr:o, 2.^0. I anledning af gjorde an¬
märkningar vid Utskottets förut meddeld-
le Betänkande öfver Kongl, Majrts JNådiga
Proposition angående vidtagande af en yt¬
terligare anstalit till förekommande af fån¬
gars flyckt, *
Justerades följande;
Utdrag af Protocollet hållet hos
Högloft. Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm f. m.
den 22 November 1823.
Den ss November e,, m.
S, D. Remitterades lill
Stats- samt- Allmänna Besvärs- och
Oeconomi e-U t s k o 11 e n ;
Herr Hammarskölds, Lorenzo, me¬
morial, innefattande anmärkningar vid be-
malte Utskotts den 20 dennes f. m. å-
terremitterade Utlåtande, öfver Herr von
Hohenhansens, M., Motion, Qm undersökning
af de Civile Läroverkens närvarande beskaf¬
fenhet; jemte Friherre Adlerbeths, Jacob,
i anledning af berörde Memorial,, afgifne yt¬
trande, Ut Supra,
S. D. Föredrogs å nyo och gillades Lag-
samt Allmänna Besvärs- och Oeccmomie-Ut-
skattens den i5 dennes under N:o 231, af¬
gifne, samt den 17 derpåföijde e. m. på bor¬
det lagde, förslag lill jemkning af Riks-Stån-
dtns skiljagtige beslut i Irågan om upphäf-
vande af Kongl, Förordningen den 7 De¬
cember 1787, angående lifsstraff’för obehöri¬
ge omdömen öfver de af Kongl. Maj:t vid-
lagne författningar. Ut Supra,
S, D, Vid förnyad föredragning af Ban¬
co Utskottets den x7 dennes under lN:o 76
afgifne, samt den 19 derpåföijde e. m. på
liordet lagde, Memorial, angående de före¬
skrifter, som uti Instructionen för Banco-
Förvaltningen må lämnas, angående utlå¬
ning på fast Egendom intill nästa Riksdag;
Lief samma Memorial, i anledning af dervid
gjorde anmärkningar, till Banco-Utskottet å-
terremitteradc Ut Supra,
46?
Den »2 November e. m.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls Ball'
co Utskottets den iS dennes under N:o 77
afgifne, samt den 20 derpåfoljde e. m. på
bordet lagde, Memorial , med förslag lill
Reglementariska föreskrifter, i afseende på
de odlings-lån, som, enligt Riksens Stän¬
ders beslut, ytterligara komma att från
Banken utgifvas. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning" af Rid-
darlius-Ulskottets den i3 sisth Augusti af-
låtne, samt den 20 i berörde månad e. m.
på bordet lagde, Memorial, innefattande
Utlåtande, i anledning af Wadstena Ade-
liga Jungfru-Stifts Direclions Riksdags-Be-
xättelse; fann Ridderskapet och Adeln för
godt, att, under bifall till Utskottets hem¬
ställan , det de i 1 §. omför malde Grefve-
liga ScliefFerska Stiftningen tillhörige 17
R:dr 44 9 r- R;o må utur Räkenska-
perne afskrifras, Utskottets memorial jem¬
väl i allt öfrigt gilla. Ut Supra.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls Riddar-*
hus-Utskottets den 29 sistlidne Augusti af-
låtne, samt den 3 derpåfoljde October e. m.
på bordet lagde, Memorial, innefattande Ut¬
låtande, i anledning af verkställd granskning
utaf förslaget till ett nytt Låne-Reglemenle
för Riddarhusets Cassör. Ut Supra.
Utdrag af Protocollet hållet hos
Höglofl. Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm e. 111.
dea 22 November .1823
Den q a Novtmbt r
e* m.
463
S. I). Föredrogs å nyo och bifölls Stats-
33anco- och Lag-Utskottens den \/\ dennes
under N:o 607. afgifne, samt den 20 derpå
följde e. in. på bordet lagde , Betänkande ,
i anledning af väckte frågor oin stadgande
af liqvidalions grund vid gäldande af skul¬
der i Banco-mynt.
%
S. D. Föredrogs å nyo och gillades Stats-
och Banco-Utskotlens den i5 dennes under
N:o 609. afgifne, samt den 19 derpåföljde
c, m, på bordet lagde, Utlåtande, i anled¬
ning af Kongl. Majrts Nådiga Skrifvelse, an¬
gående betalning af förre Kongl. Familjens
bär i Riket innestående enskilde förmögenhet.
Ut Supra.
S. D. Föred rogs å nyo och bifölls Banco-
Utskottels den 18 dennes under N:o 78.
afgifne, samt den 20 derpå följde e. m. på
bordet lagde, Utlåtande, öfver den uti Kongl.
Majrts Nådiga Proposition, rörande understöd
för Götha-Canal-Verk, särskildt väckte fråga
örn belånings rätt för Götha-Canal Bolagets
Actier, samt rörande Actiers och Publique
Pappers beläning i allmänhet. Ut Supra.
S. D. Vid Förnyad föredragning af Stals-
Banco- samt Allmänna Besvärs- och Oeco-
nomie-Utskotlens den i5 dennes under Nro
606. afgifne, samt den 17 derpåföljde e. m.
på bordet lagde, förslag till jemkningar i
vissa delar af Riks-Såndens skiljaktiga be¬
slut, rörande Allmänna Magazins-Inrättnin-
genj fann Ridder skåpet och Adeln för godt
Don 25 November e. m;
att, under förblifvande vid dess i frågorne
oni Låne-u nr] erstöd nf 60,000 Tunnor för
de .Norra och en del af de Västra Länen,
samt af 25,000 Tunnor för de öfrige Lä¬
nen i Riket, fattade beslut, de af TJtskbtten,
i afseende å desse frågor, förslaghe Völe-
rings-propositioner, godkänna; hvarjemte Rid-
derskapet och Adeln instämde så väl i det
tillägg* hvilket af Borgare- och Bonde-Stån¬
den blifvit påyrkadt, rörande granskningen
af redogörelsen för Allmänna Magzins-In-
rältningens behållningar, sorn nti det för-
tydligande Borgare Ståndet vid 4 punctert
af Utskottens Betänkande om Creditivets an¬
vändande trott vara af nöden. Ut Supra*
S. D. Vid förnyad föredragning afBévill-
nings Utskottets den 18 dennes under N:o
58, aigifne, saint den 3o derpåföljde e. m,
på bordet lagde, Utlåtande, öfver gjorde an¬
märkningar vid Utskottets förut meddeldlé
förslag till en förnyad Bevillnings Förord¬
ning; Lief samma Utlåtande af Ridderskapefc
och Adeln bifallet. Ut Supra.
Höglofl. Ridderskapet och Ådeln Åt¬
skiljdes klockan 4 till io om aftonen.
In Fidem Protocollx*
O. J. Lager h e i rö*
Den 55 November f, in. 4G5
Tisdagen den 25 November
Plenum klockan 9 förmiddagen.
Herr Gref ren oell Landt-Mar»
sk al ken tillkännagaf, alt Riddarhus - Se-
ereleraren, Herr Revisions Secréterären O.
J. Lagerheim,- sorn af iniriiffad sjukdom
vore hindrad, filt i dag till Prolocollets fö¬
rande inför Ridderskapet oell Adelli sig in¬
ställa, lålit till Herr Grefven och Landt-
Marskalken aflemna ett så lydande Läkare¬
betyg :
Att Riddarhus-Secreteraren Herr O-
lof J. Lagerheim, i anseende lill eif. tvärt
bensår, för närvarande är oförmögen lill
all slags Tjenste-befattning, hvarvid det
behöfves att stå , gå eller sitta , varder här¬
medelst, så sann t mig G,ud hjelpe lil! lif
och sjal, intygadt. Stockholm den 25 No¬
vember 1823.
Johan Fredric Ekström.
Lifmedicus hos H. K. H. Prinsessan.
I anseende hvartill Riddarhus-Secre-
ferarens tjenste befattning i dag förrättades
Ridd, o, Ad, Prot. io B, jf, Afd, 5g
,]66 Den 55 November f- m,
af underlecknad Förste Riddarhus - Can -*
cellist.
Vid förnyad föredragning af Lag-Ut¬
skottets den i5 dennes under N:o aqo af-
gifne, samt den 32 derpåföljde e. m. på
bordet lagde, Utlåtande, i anledning af
gjorde anmärkningar vid Utskottets förut
mcddeldte betänkande öfver Kongl. Maj:ts
..Kådiga Proposition, angående vidtagande af
en ytterligare anstallt till förekommande af
fångars flykt; fann Ridderskapet och Adeln,
att, enär sistnämnde Betänkande redan blif¬
vit af Ridderskapet och Adeln bifallit, Ut¬
skottets ifrågavarande Utlåtande borde laggas
tili Handlingarne.
T)å nu å nyo föredrogs Banco-Ut-'
skottets den 21 dennes under N:o 80 af-
gifne , samt följande dagen på bordet lag¬
de, Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande,
rörande väckte motioner i afseende på Bau-
co-Discont-Styrelsens sammansättning och
det reglementariska för samma Discont -
Verks förvaltning; fann Ridderskapet och
Adeln, att, enär sistnämnde Betänkande
redan blifvit af Ridderskapet och Adela
De» November f, n?.
Rifallet, Utskottets ifrågavarande Utlåtande
Jaerde läggas till handlingarne.
Företogs till pröfning Stats Utskot¬
tets den 18 dennes under N:o 610 afgifne,
samt den 20 derpåföljde e. ra, på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottets förut med -
deldte Betänkande, i fråga om ersättning
af Staten för Svenske medborgares liduf
förluster genom uppbringningar,
Herr Hjerta, Gustaf: Hel ifråga¬
varande målet är, som mig synes, af stor
vigt, På dess behöriga afgörande beror tili
en stor del, om Svenska Handeln under
politiska vändningar skall kunna fortfara
ända till oroligheternes verkliga utbrott; eller
om hvarje rygte skall vålla 1 den ett afstad-
nande. Då skola företagen i otid hindras,
och fruktan göra , att vår handel går
under, och våra export - varor få lig¬
ga oförsålde. Vår handel i allmänhet har
litet skydd emot andra Nationer. Vi hafva
en Flotta, det är sant, men den ar obetyd¬
lig, och egenleligen grundad på vårt sjelf-
försvar. Vår handel har ej annat skydd
än det represalie systehne, sorn finnes be«
stämdt i Riksens Ständers underdåniga skrif¬
velse af 1810. Dessutom ber jag alt få fästa
uppmärksamheten derpå, att 1812 års Stän¬
der afskiefvo Riksguids-ConloireU skulder
Den 25 November
f. m.
till åtskillige utländske personer, hörande
under Franska område!; och försäkrade då
inhemske handlande om ersättningar af dessa
medel, för de förluster de ledo i loflig
handel med Nationer, med hvilka Riket var
i fredligt tillstånd; äfven ber jag få erinra
att här ej är fråga om annat, än uppfyl¬
lande af hvad dessa Ständer lofvat. Uti
skrifvelse af 18 m hafva nemligen Ständer-
t
ne yttrat, alt en fond borde anslås såsom
ersättning för förluster, hvilka genom våld
drabbade Svenska medborgare i fredliga för¬
hållanden. j 815 års Ständer ändrade ej detta
beslut, men förklarade, att de. uppehöllos i
bestämdt afgörande af målet derigenom, att
Utredning saknades_, som derföre då begär¬
des; och J 818 yttrade Ständerne, att utred¬
ningen ännu felades. Således hafva 3:ne
Riksdagars Ständer icke satt i fråga, att ju
ersättning skulle gifvas. Det mätte då icke
blifva fråga om, att icke saken är riktig;
ulan blott på hvilka grunder den skall ut¬
föras. Hvad dessa grunder angår, anhåller
jag att sedan få yttra mig, emedan de, som
af Friherre Hjerta blifvit föreslagne, tiil en
del äro riktige, men kunna till en del än¬
dras, så att mera hushållning kan vinnas.
Så liar jag till exempel ansett det icke va¬
ra skäl, att gå ifrån de vanliga bruken om
assurance, och trott, att ingen ersättning
borde lemnäs för skeppsfolkets hemskaffan-
de. Deremot har jag ansett, att ersättning
borde gifvas för alla sådane varor, som ut¬
skeppats, då här icke varit tillkännagifva
Den 25 November f. m. 469
att förbud fanns mot deras införande på den
utländska ort, dit fartyget var destineradt.
Detta är det hufvudsakeliga, hvaruti jag
skiijt mig från Friherre Hjerta, dag får
anhålla öm Herr G re feens och Landt-Mar-
skaikens Proposition, att Ridderskapet och
Adeln, med erkännande af 1812 års Stän¬
ders beslut, må anse, att ersättningen bor
beviljas, samt att således Betänkandet puncte-
vis företages-.
Herr Nordenskjöld, Otto Gustaf:
Jag kan icke instämma i Herr Hjertås tan¬
ka, utan tror, att Ridderskapet och Adelil
bär full frihet att afgöra detta mål, såsom
Ståndet anser det mest vara med Rikets väl
förenligt. 1810 och- 1812 årens Ständers be¬
slut voro rena önskningsmål. De innehöllo väl,
att, om Kongl. Maj:t skulle finna tjenligt, att
i fiendteliga förhållanden lägga embargo på fi-
endtelig egendom, borde inkomsten deraf hål¬
las tillhanda såsom ersättning för sådane för¬
luster, hvilka yid utbrott af ett krig
drabbade Svenska undersåtare; men jag får
likväl fästa uppmärksamheten deruppå, att
anspråken sedan så vuxit, att man till er¬
sättning sökt göra gällande förluster från
1778 till och med 1812. Det var likväl blott
förluster som vid utbrottet af ett krig
drabbat Svenska Undersåtare, som bordt
komma i fråga; detta krigs utbrotts tillstånd
är utsträckt till hela 4 åren, och synnerli¬
gast i8ir och 1812, då likväl Sverige re¬
dan var i fullt krig med England. Under
4enna tid var handeln verkligen så ytterst
47?
Den s 5 November f. m*
osäker, att den ej kunde gå fri ulan alla
upptänkliga fqrsigtighetsmedel. Man nödga¬
des då atl nyttja alla slags papper; man kun-
de ej tro en Qrlogsmans flagg, utan måste o-
roligt efterforska, om det var Fransoser el¬
ler Engelsmän, med hvilka man hade att
göra, för att derefter framtaga lämpehge
papper, hvilka yoro falska, fahricerade efter
behafvet, och sorn man kunde i England få
köpa på alla språk. Således var ej handeln
gå säker, som man velat anse, för att ge helgd
åt den sats, att raan seglat linder tractaters
helgd. Dessutom har ingen Stat kunnat gö¬
ra det, hvarom nu här är fråga, Efter fre¬
den i Amiens utsände de franske handlande
en mängd fartyg pä Eevanten, och innan
kriget å nyq förklarades och utbröt togo En¬
gelsmännen största delen af dessa fartyg.
Assuradeurerne i Marseille blefyo bankrutt,
men icke finga hvarken assuradeurer eller de
handlande, hvilka onekligen seglade under trac-
tatens helgd, af Staten någon ersättning, oagtadt
äfven Frankrike lade embargo på Engelsk i
Frankrike befintelig egendom. Hade de sökt nå¬
gon sådan, så hade Napoleon säkert sva¬
rat: Mine Herrar, jyg har inga medel till
ersättning af edra enskildta förluster. Lika
litet har England någonsin lemnat sådan
ersättning, och likväl hvem kunde väl haf¬
va större anspråk på ersättning af Staten,
än de private personer, sorn under trac-
tatens helgd voro i Frankrike, och för sin
enskilda rörelse, blefvo der länge cpvar-
hållua sorn fångar, och elt betydligt antal
Ben *5 November f, in
471
Ruinerade, elier underkastade stora förlu¬
ster, — och allt detta innan något krig ens
befruktades. Då således 1810 års beslut ej
var annat än önskningsmål , kan jag för
min del ej tillstyrka annat än bifall till
Betänkandet, öfverlygad alt om de hand¬
lande kunde göra de minsta anspråk på
Stals-Cassan , skulle den aldrig kunna reda
sig, och just nu kunde det hända, att man,
sedan de större Maglerne möjligen kunnat
vara invecklade i politiska stridigheter, fin *
ge se någon af dem gora eli svepning i
sine hamnar eliel’ i sjön, och laga de
smärre nationernes fartyg, för att tvinga
dem på sin sida; skrflle Staten ersätta det¬
ta ? Jag får således Jinnu en gång tillstyr¬
ka bifall å Betänkandet, och kan ej annat
an beklaga , att jag f j är nog stor talare
för att vid ett så vigtigt tillfälle, som det"
ta, rätt kunna uttrycka mina tankar.
Grefve von Platen, Baltzar Bo¬
gislaus: Då jag, förut yttrat mig i detta
mål, och upprigtig! bekänner, att jag ej
funnit något uti Utskottets nu upplästa Be¬
tänkande, som kunnat vederlägga mina å-
sigter , nödgas jag, med åberopande af hvad
jag förut anfort, och af hvad Herr Hjerta
så väl yttrat, ännu tillägga någia ord. Jag
känner föga, hvilka det är, som lidit för-
lusterne, och det gör mig lika mycket;
det är mig nog, då jag vet, att de äro
Svenska undersåtare. Jag vet ock vidare,
att rättvisa, den allmänna national rättvi¬
47?
Den 25 jJovemBer f. irii
salt, Sr elen fasta grund, på hvilken en
Stals cnnstitutionella lif skall hyggås. Vi
veta ganska val, att orättvisan alltid drab-
har arne personer, först den , som förlorar,
Och sedan den, sorn eöc orättvisan, och
det Sr s^årt alt säga, hvilkendera deraf
mest lider. Hvar och när den handt, är
lika mycket. Jag finnér redan mycket skäl ,
att förblifva vid min mening, då Utskot¬
tet erkäpner att Öfversättning ej är riklig.
Vi höra komma ihåg, att förlusterne upp¬
stått dels genom hvad Frankrike heröfvat Sve¬
rige, och dels igenom hvad Danmark och andre
nationel' hafva herölvat Svenske undersåta¬
re. Sverige var i den lyckliga ställning,
att kunna betala våldsverkare!! med dess
eget mynt, och Sverige begagnade detta
tillfälle på ett klokt sätt. Dåde Frankrike,
Danmark och andre magier hafva fått be¬
tala kina våldsamheter. Jag frågar då, om
ej den, som lidit derigenom, äger någon
rätt alt af vinsten få någon del, så alt
förlusten ej drabbar hohom ensam. Man
talar om praejudieat; ja jag erkänner, alt
om i en framtid så olyckligt skulle hän¬
da att dylika frågor skulle uppkom-
ma, och det åter vore 8 millioner R:dr,
och ett Konungarike att vinna, så ön¬
skar jag, alt samma grund då äfven mät¬
te blifva antagen, och tror alt ingen i för¬
väg skall hafva något deremot. Der åter
ingenting finnes, har Kejsaren förlorat sin
lätt
Den 5; November f, nt ,
ratt. Här är icke fråga om att ersätta för-
Juslerne med Svenska penningar, utan art
ersätta dem med Förbryfrarnes egendom, sora
vi haft i taka händer , men sorn vi anvandt
till andra ändamål. Jag kan ej frångå dea
sats, att om aili bör undergå en noga ock
laglig undersökning, byggd på lagliga grun¬
der, så är det ej hos Riksens Ständer el¬
ler dess andra inslance, sorn forum dertill
finnes. Jag tror ej någon undersöknings ei¬
ler 'dömande-rätt tillkomma. Riksens Ständer
elier deras Utskott, utan de lagliga Dom¬
stolar ne. Jag skall ej vara noggran , om
den ena eller andra commisiouen eiler
lagliga Domstolen är den rätta ; men jag vet,
att om en Gornmission nedsättes, sorn af
partierne erkännes, så förvandlar den sig
till compromiss, och då har den samma rätt
som lagliga Domstolar. Vidare har det blif¬
vit sagt, att förluster genom Kaperier ej
voro det samma, som de förluster, hvilka
uppkomma genom seqvester eller embargo
af fiendtlig magt, och att man i afseende
på de förra, borde hålla sig till den en¬
skilde. Jag går in derpå, så länge sake»
är enskildt, och ej allmän; men då en all¬
män autoritet deröfver afgör, då Landets
Styrelse åtager sig saken, måtte det bliiva
en allmän åtgärd; ännu mera om vid den
gemensamma öfverenskommelsen i fredsslu¬
tets compensation verkligen omtalas. Jag vill
blott, påminna, att då man talatr om, att cora-
Ridd. e, Afl, Prof. 11 S, *. Afd. 60
474
Dea *5 Noveni b er f. m.
missioner, nedsatte af Konungen, ej åro Jagligé
Rätter, enär allmänna Domstolar finnas, si
finnas likväl i alla Länder, för sådane mål
som dessa, lagliga Domstolar, nemligen Pris-
Domstolar. Jag vet då ej, hvarföre ej den
ena, lika så väl som den andra, är en lag¬
lig Rätt. Derföre vill jag ej säga, att a!!t
hvad sorn är gjordt, har laglig forin. Tvärt¬
om, i fall man anser något eftersatt i de
grundsatser, som här blifvit framställde,
och hvilHta jag lill en stor del gillar, elier och
i de former som allmänna lagen stadgar, så
lan visserligen en laglig procedure äga rum.
Men 'jag ingår ej uti det speciella ellar in¬
dividuella,utan fäster mig blott vid den,'allmän-
na proceduren , och för min del är det den
allmänna grundsatsen jag såsom constitu-
tonel Svensk försvarar, ty hvad sorn är
Tätt, blir rätt. Detta kan man ej undan¬
draga sig, ty der ej allmän rätt gäller, fu¬
ries ej eiler allmän tillgifvenhet för siv-»
relse-forftien, utan allt öfverlämnäs åt väl"
behaget och styrkan. Det har blifvit sagdt,
att man borde afgöra denna sak efter Fä¬
derneslandets väl; deruti instämmer afven
jag, men jag tror att Fäderneslandets högsta
väl är att göra rätt emot hvar man, och
tinder denna känsla hoppas jag få lefva och
dö uti elt constitutionelt land. Napoleons
sätt att liquidera har blifvit nämnt. Det
är bekant, att af alla hans gern ingar är
hans Sjö- och Handelslag den, som, ehu¬
ru den lät val, blifvit minst efterföljd. Ett
våULsystetn har uppkommit, som spridt
Den 25 November f. afl
475
sig öfver hela jorden, efter raan rarit nöd¬
sakad att mota livar och en med samma
vapen. Derföre blifva nu sådane grunder
omstridde, som fordom ej blifvit satte i
fråga. Jag tror visserligen, att den, som
med ersällnings-anspråk hade kommit lill
Napoleon , hade fått vägran, så mycket mer,
sora vi haft tillfälle erfara hans ibland till
och med förlöjligande svar på de billiga¬
ste anspråk , men jag hemställer, om detta
lian ligga lill grund för oss, då ett Rike,
som gör anspråk på lagar, måste dela mel¬
lan sig och undersålarne. Deremot, om En¬
gelska undersåtare hade fått lida något så¬
dant, hade England antingen med härs-
magt skalfat sig rätt, eller om det hade
gjort ett steg sådant som Sverige ej ett ög¬
nablick satt i fråga, att ej lemna någon
ersättning. Under sådane förhållande kan
jag ej annat än yrka ersättning för de upp-
bringnings-mål, som stödja sig på lag och
rätt. Men då jag är bestämd i anseende
til! rätten, så finner jag mig nu, såsom
medlem af Sjö-Staten, lycklig att kunna fi¬
ber opa den , då Sverige genom Gud ecb
Naturen är en Sjöniagt, dä en sådan ej
kan existera utan en Flotta: och denna ej utan
handel: hvilken åter, om den skall bestå,
hör skyddas! jag yrkar således, att ersätt¬
ning måtte lemnäs, oeh anhåller om Herr
Grefvens och Landt - Marskalkens Propo¬
sition derå.
47® Den 25 Nsvtmher f m.
Friherre a f N 0 r d i n , Car 1 Johani
Foga återstår för 111ig att anföra, sedan Herr
Hjerta och Grefve von Platen yttrat sig.
Dock förenar jag mig uti principen med
Herr Nordenskjöld, ty jag tror att den ut¬
sträckning, som visse Ledamöter skulle vil¬
ja gifva åt detta bidrag, ej står tillsammans
med Statens fördel. Det är dock ej på desse
grunder jag hufvudsakligen begär afslag å
Betänkandet, utan på grund af 1810 och 1812
årens beslut. Det har väl blifvit sagdt, alt
18 io års beslut dott vore ett önskningsmål,
på grund deraf, att saken blifvit behandlad
af Oeconomie-Utskottet. Men jag hemställer
vördsammeligen, om icke, i stöd af 84. §.
Piiksdags-Ordningen, det är målets beskaffen¬
het, och ej_ Utskottet som bestämmer, om det
ar önskningsmål, eller icke. Målet handlar nu
©m allmänna medel, och då måste Riksens
Ständer deruti hafva beslutande rätt. 1812,
då den utländska gälden qviltades, var det
underförsäkran, att Svenske medborgare skul¬
le erhålla ersättning för sine förluster. Jag
hemställer, om icke, sedan målet nu blifvit
utredt på sätt 18 x 5 och 1818 årens Stän¬
der begärt, stunden är inne att lemna er¬
sättningen i enlighet med r8i2 års beslut.
I följd häraf anhåller jag om afslag å Be¬
länkandet, och tillstyrker antagande af Fri¬
herre Hjertås förslag.
Herr PereswetoffMorath, AndersWil¬
helm: De talare, som före mig yttrat sig, hafva
till «u d«l så tydligen ådagalaggt billigheten och
Den *5 Narember f. in«
477
rättvisan af den ersättning, som är i frå3
ga, att jag skall vara kort i min framställ¬
ning, och egenteligen fästa mig vid en
omständighet, hvilken ej så mycket blifvit
discuterad, som till äfventyrs kan erfor¬
dras. Min tro ör , att en constitutionel
Regering icke eger rätt alt för sine under¬
såtare afsäga deras anspråk på egendom
hos utländska magter, utan att tillika öpp^
na tillfälle för dem att njuta ersättning.
Så har åtminstone meningen varit vid freds-
tractaten i Kiel. Hans Exellencé Herr
Grefve af Wetterstedt har, förra gången
detta ämne förevar, förklarat, att ingen
annan mening kunde vara af Konungen
i Sverige åsyftad, då indemnisation ej blef
Danska Regeringen affordrad. Herr Gref¬
ven, som sjelf deltagit i underhandlingar-
ne, har således lemnat det aldrasäkraste
vitsord. Men sjelfva tractaten visar ock,
alt man afsagt. Svenske Medborgares rätt,
det man ock lunde göra, då man sjelf var
i stånd att liquidera fordringarue. Nu er¬
känner jag, att det förefaller mig högst be¬
synnerligt , att man vill neka ersättning ;
och jag tror, att våra förfäder ej skulle
hafva behöft lång öfverläggning, om man
till dem framställt den frägan: Skall Sven¬
ska Stats-Cassan vid förhållande , som det¬
ta, lemna ersättning åt dö lidande, eller
icke? Jag är så gammalmodig i mina sat¬
ser, att jag ej kan frångå den tanka, att, om
man, sedan man genom afskrifning vunnit
så myeket, icl$ vill lempa ersättning åt
Pen 25 November £ ra.
dera, sora Jidit förluster, men i och med
detsamma decreterade, att Svenska Natio¬
nen ej mera vill likna sina förfäder. Jag
anhåller således om afslag å Betänkandet,
samt bifall, å Friherre Hjertås rsserva -
lion.
Friherre Cederström, Jacob;
Lika med hvad Herr Hjerta och Grefve vou
Platen redan anfört, anser jag Betänkandet
böra afsiås. Lika med den förstnämnde
finner jag äfven till en början den första
propositionen böra blifva endast tili bifall
af ersättning, och att sedan de grunder må
bestämmas, hvarefter ersättningen skall ut¬
gå. I händelse raan dräger sig till minnes
motiver ne för de beslut Ständerne fatta¬
de ora afskrifning af den utländska s kulden,
nemligen de oförrätter , som Svenska med¬
borgare jidit, skulle jag förmoda, att man
ej vili påbörda närvarande Ständer den
tankan, sorn hade 1812 års Ständer blott
afsell röfvande af utländska medborgares
egendom, utan att lemna någon ersättning
åt egne medborgare. Då var, såsom rätts¬
grund, antagit, att förhållandet skulle va¬
ra reciproct. När härtill kommer, att ge¬
nom fredstraotater Svenske modborgares rätt
blifvit efterskänkt, så måtte Svenska folket
vara förbundet att ersätta dem, eller är det
väl tänkbart, att Svenska folket skulle be¬
gära en fred, på bekostnad af några indi¬
viduel Det har af en Ledamot blifvit sagt,
»tt man icke sku.l|e kunna beräkna fcljder-
l)3n 25 November f, rr>
479
lie deraf, om de hanlande finge insteg i Stats-
Cassan. Jag Siar svåri alt förs!#, hvatt man
menar, all föijderne deraf skola blifva. Jag ,
tro, ali de lidande aro lagligen berättiga¬
de till ersättning gencfn de beslut, sorn Rik¬
sens Ständer redan fattat. Pröfniugen om
användandet af Statens medel är Riksens
Ständer nu sorn hittills förbehållen, ej Han-
dels-soeieteterne, eiler någre enskilde hand¬
lande. Således lat er ej bifallandet af en vig¬
tig ersättningsfråga lemna anledning dertill,
att andra bifallas, om de ej ä.ro af den be^-
skaffenhet, att de verkeljgen böra ersättas.,
—‘-Jag yrkar proposition, på samma sätt sorn
Herr Hjerta.
Herr Hjerta: Det är förmodeligeri
genom ett missförstånd, sora man laegdt så
mycken vigt på mit^ yttrande om 1-870 års
Skrifvelse. Den var ej annat, lin ett bevis
deruppå, att nian i8to ville vidtga en an¬
stalt lill handelns skyddande, och då ansåg
ersättning genom Repressalier emot andra
vara det enda sättet. Den bar ej di reel.
sammanhang med detta ämne; tv det är
blott i stöd af 181a års beslut, som jag
begär, att mail'ej må gora ett sä våldsamt
steg, att, sedan man 3:ne gånger, och i
i 1 år, erkännl saken, man nu på en gång
skulle afslå ersättningen. Likväl då 18ro
års Skrifvelse blivit satt i fråga, anhåller
jag att ett Ögonblick dermed få upptaga
tiden, ehuru den blott indirect hörer till
delta ämne. Den 17 Mars aflato Ständernef
48o
Den *5 November f. m.
en underdånig skrifvelse, hvilken jag nu ej har
till hands, men den innehåller Ständernes
Begäran , att, så fort Krig inträffar, all
fiel i d tel ig egendom skall se(] vesterås , oell
försäljas till formerande af en fond till er¬
sättning af de förluster, som drabbat Svenska
Medborgare under kriget. Denna Skrifvelse
är utfärdad såsom en grund för skyddande
af handeln; den är utfärdad af de Ständer,
sorn gjorde vår Grundlag, som grundade
våra medborgerliga förhållanden, sorn ut¬
märkte sig genom sann upplysning, medbor¬
gerlighet och kraft. Deli synes då fordra
ett närmare betraktande. Att detta ej
kan vara ett sådant önskningsmål, hvar¬
på Kongl. Maj:t ej gjort afseende, synes
af Kongl. Maj:ls Skrifvelse i8m, der det
säges”att Han fästat afseende vid
hvad Riksens Ständer begärt, men
att, hvad anginge Pris-pennin-
garne, Kongl. Maj:t ej funné
skäl att förändra det nyss utfärda¬
de P r i s - Reg I era e n tet.” Således är prin¬
cipen ärkänd af både Konung och Ständer.
Alt denna princip är vigtig för vårt land,
anhåller jag att åtminstone få söka att be¬
visa.
Då vi icke genom våra Flottor eller vår po¬
lis iska vigt, kunna trygga vår handel, må¬
ste det ske på något annat sätt. Alla an¬
dra
I) en 85 November f, rot;
tira näringar i Landet, än under krigstid,
så vidt möjligt är, försäkrade orri skydd,
Provicerne, sorn genom ett Ivrig lida, erhål¬
la ersättningar* Skattenedsättriirigär rn. m.
Städerne skyddas af harar, rnurar, ja ofta
genom sjelfva Capitrilatiöherrie. Alla bi be¬
hållas någorlunda i utöfriingeh af sina fred¬
liga yrken, rinder sjelfva kriget. Endast
den på utrikes ort handlande äger intet
' deltagande, intet skydd. Obekant med den
Krigsförklaring, som orsakar dess olycka,
liar han intet medel att rädda si‘11 förmögen¬
het, använd till eget och allmänt bästa, i
denna farliga liäringsväg. Icke en gång mi
göra förr, tryggar eftetdafnaden af Sjölagens
Amiralitets Balk honom för Kapare och ströd¬
de fartyg; denna gamla ordning är titan kraft,
sedan Staten, slolt men kraftlöst, åtagit sig,
att genom ett Convoy-System skydda mot
sådane förluster, oagtadt det aldrig förmår-
hes mer än genom afgifterne till Commiss»*
idatet.
När nu vår handel bedrifvös sä, att
alltid ett stort antal Utländska fartyg fin-*
tias i våra hamnar, böra de begagnas tili skyd ¬
dande af våra riteseglande. Det är det bästa,
och det erida skydd Vi kumla lemna vår Sjöfart»
Ur dessa åsigl-er här jag trott mig
höra nämna, att jag anser 1810 års skrif¬
velse såsom den grurid-princip, hvarifrån
Ridd. o, Ad, Prol, lo B, 5. Afd, 61
482
D eu 2 5 No vern b er f. m*
man borde utgå, men något direct sam¬
manhang liar den ej med denna sak , e-
medan uppbringningarne skett af magter,
med hvilka vi varit i fredligt förhållande.
Konungens proposition 1812 innehåller blott
alsättande af en fond för sådane ersättnin¬
gar. Derpå har nian svarat ja. Det lär
då väl ej gå aldeles an att neka ; emedan
Konungen genom ett sådant afslag skulle
komma uti en brydsam belägenhet. Det
har blifvit sagdt, att Frankrike och Eng¬
lund ej lemna sådane ersättningar. Man
torde likväl finna att det är en himmels¬
vid skilnad emellan dem och oss. Hos
dem finnas andra krafter, men hos oss är
det ej annat än r»presalie-systemet, som.
kan lemna skydd. Man har sagt att Stats-
Cassan skulle blifva lidande. Detta är ej
s;£tt i fråga genom något af Sländernes be¬
slut, hvarken af 1810 eller 1812, Det är
blott fråga om någon ersättning af den fond,
som uppkommit genom afskrifning af Riks-
gälds-ContoiretS skuld, och genom inkom¬
ster till Krigs-Cassan af fartyg, som i Carls¬
hamn blifvit seqvestrerade i följd af en not
från Baron Taube, att i Preussen Sven¬
ska fartyg blifvit belagde med seqvester.
Man säger, alt man nu ej äger något
af dessa medel. Det är sannt, ty de
äro inblandade i Krigs-Fonden, men det
betyder ingenting, ty de medel, som deraf
blifvit tagne, skulle ju annars hafva an-
sksffats från annat håll. Alt åter detta ej
kan blifva något farligt praejudieat, synes
De» 85 N ov o m b' e c f. m.
483
af de underdåniga skrifvelserre af 1810
och i8ia, ty 1810 års skrifvelse omtalar
blott ersättning af de medel, «om blifvit
seqvesterade, och j8t2 års-skrifvelse om¬
talar blott de förluster, som då lidits. Jag
anhåller således om afslag å Betänkandet ,
och att grunderlie för ersättningen seder¬
mera måtte afgöras; men att ingen fråga
må uppstå, om att ju Ständers en gång
gifne löften skola hållas.
i "* ■’
Herr von Hartmansdorff,
August: Efter den målning, som Herr
Hjerta gjort af Handelns nödstälda belägen*
liet, i fall den ej af Rikenas Stals-Cassor
upprätthölles, skulle man tro, alt ingen han¬
del kunde äga rum i de länder, hvarest Sla¬
ten ej således understödde den. Jag tror
dock att det går an, och jag anhåller, att
få framställa ämnet från en annan synpunct,
än de flesta andra talare gjort. I afseende
på grundsattsen, är klart, att då köpman¬
nen under farliga tider mest kan förtjena,
så, om Staten godtgör de förluster den Hand¬
lande vid sådane tillfällen gör, kan den sed¬
nare endast vinna, men aldrig förlora på
Vågspelet. Stats-Cassan blifver i stället, den
som gör förlusten, utan att man likväl vill
tillerkänna benne någon andel i vinsten för
de expeditioner, sou» lyckas. Skadan må -
ste öfriga medborgare, ulan motsvarande
fördel, betala Köpmannen genom skatterne lill
Stats-Cassan. Mycket rigtigare vore alt Köp¬
mannen genom försigtighet ecb assurance sökte
jg 4
Den ?5 No v eini» er f m.
skydda sig. Derigenom vunno de väl mindre,
inea Stats-Cussan komnte ej obilligt vis alt
förlora. DA Köpmannen är nödsakad att
akta sig för förluster, sä är han försigtig,
men om han af Stats-Cassan får ersättning,
så är det osäkert, huruvida han är lika
uppmärksam- I afseende på historien af
detla mål, har Herr Hjerta och flere er¬
känt, att i8to års beslut ej är directe
hit lämpeligt, och det är likväl deruppå
mai) först viii stödja sig. Det innehåller
blott att grundsatsen af represalier borde
användas eiler såsom orden lyda : ”att ali
”fiendtlig, på Regeringens befallning seqve-
”slrerad egendom måtte, såsom ersättning,
”tillhandahållas dem , som i fiendens harn-
”nar, eller genom uppbringningar , blifvit
”lidande.” Men det sades ej, att, om in¬
gen fiendtlig egendom varit seqveslrerad och
kunnat till ersättning användas, en sådan
likväl skolat erhållas. Gäller emot Regeringen
den gamla regeln, att der intet är att taga , hav
Kejsaren förlorat sin rätt: så måtte den äf¬
ven få gälla mot Köpmannen. Man har,
till grund för ersättnings-anspråken, velat
taga de i Ki igs-förklaringarne uppgifna or¬
sakerna till fredsbrotten. Men erkänner
man en sådan grundsats, så torde man
äfven böra erkänna, att dessa förklaringar
Kordt vara annorlunda redigerade än hit¬
tills ; och förmodligen blefve det ändock
svårt att deraf hemta någon tillförlitlig grund
för dylika utbetalningar från Stats-Cassan.
Dessutom innehåller det åberopade
Den 35 N»veuibtt f m. 485
år6 beslut ej något bestämdt löfte om be¬
talning, utan endast ett uppskof. ”Emedan,”
beter det, 1 Riksens Ständeis undeidåuiga
skrifvelse derom, lill Kongl. Maj:t af den
18 Julii, ”omförmälde fordrings-anspråk
”och förluster lill beskaffenheten och be¬
loppet icke öro utredde och bestämde,
"anse Riksens Ständer lämpeligast, alt ,
”frågan om denna ersättning får
"anstå, till Riksens Ständers nästa sam¬
mankomst , hvarförinnan fordringarne och
”förlusterne, genom Hans Majrls Nådiga
"föranstaltande, kunna hinna att granskas,
"utredas och bestämmas.” Ersättningen,
som 1813 beviljades förde så kallade Fran¬
ska fordringarne, var något helt annat.
De härrörde frånfragler i medelhafvet etc.
och voro en gång afFranska regeringen god-
käuda. Svenska Staten inträdde blott i de
enskilda fordrings - egarnes anspråk, och
gaf dem i stället 2. af deras lagliga for¬
dran. Helt annat är att liqvidera en så¬
dan och att liqvidera förluster, som upp¬
kommit derigenom, att handeln blifvit
drifven emot ett gällande närings - sy *•
stem. Om desse handlande äga behörige
anspråk på Svenske Staten, så behöfva ej
Ständerne afgifva någon förklaring att så är.
Ty, enligt våra Lagar, kan en fordran hos
Kronan, äfven så väl som hos en enskild,
göras gällande vid domstol, nemligen laga
Domstol, ty särskilde Commissioner eller
Comitéer erkännas ej af Grundlagen. Äf-
Jen har det blifvit anfört, att Svenska Sta¬
456
Den ?5 November f, m.
ten vore skyldig lemna ersättning åt dem,
som blifvit lidande på Danska Kaperier, eme¬
dan Kronan, genom freden i Kiel, frånkänt
sig pen ilinge - ersättning derföre. Derom
gäller detsamma, som jag nyss anfört, rö-
raude Diplomatiska förklaringar, vare sig
af fred eller krig. I alla fall kan man ej
visa; alt Riksens Ständer, efter berörde fred,
bofvat ■ någon betalning för sistnämnde upp-
bringningar. Vid 1815 års Riksdag yttrade
Standerne, enär målet befanns i samina skick,
sorn föiut, att'de icke kunde upptaga det
lill pröfning, och 181S förklarade de sig så myc¬
ket mindre böra vidtaga någon åtgärd till
utredande.af enskilde personers blott i all¬
mänhet uppgifna ersättnings anspråk, som
etL sådant steg skulle liksom innefatta ett
erkännande att förluslerne, till större eller
mindre del, borde af Slaten godtgöras. Äft
ven nu lärer Ridderskapet och Adeln fin¬
na , huru litet det är möjligt att uti Riks-
Slånden genomgå eller pröfva hvårs och ens
fordrings anspråk. Vi kunna, enligt sakens
natur, icke göra det; och sådant synes mig
af sig sjelft bevisa, att om någon tror sig hafva
alt fordra, bör bau göra sina anspråk gällande
inför Rätta. Man har såsom skäl för be¬
talningen yttrat att vår Stat vore så fattig,
att vi ej kunna försvara våra Handlande
utan genom represalier. Enahanda är för¬
hållandet annorstädes, ty Represalier och
Krig äro detsamma, eller det sista skydds¬
medel , sorn kan tillgripas. Men helldre än
alt förklara, eller genom våldsamma åtgär¬
Den 35 November f m.
487
der föranleda krig, synes en fattig Stat
Lora fordra , att den enskidé betalade nå¬
got mera till Assuradeurerne. Staten förhål¬
ler sig redan på detta sätt mot Barbares-
kerne ; till hvilka hon å bestämde lider er ¬
lägger e.n tribut eller assurance-prcomie, e-
medan det kostar mindre, än att med dem
föra krig. Man har sagt att vi borde be¬
tala förevarande ersättningar, så framt vx
ville räkna på, att hafva någon sjÖniagt. Jag
deremot är öfvertygad, att antingen vi be¬
tala dem eller ej, kan Nordiska kalfön så
länge den såsom Stat består, icke upphöra
alt ega en sjömagt, emedan vi först genom
fartyg skola mota, eller anfalla fienden. Det
bar blifvit sagdt att våra Förfäder, om en
sådan fråga, som denna, hos dem förekom¬
mit, ej skolat ingå uti lång öfverläggning
derom, utan kort och godt bifallit ansprå¬
ken. För min del tror jag att förfäderna
gjort tvärtom; ; emedan jag anser det för
rigtigast; och om vi förfara annorledes , så
frugtar jag, att vi eller våra efterkommande
få desto längre och obehagligare öfverläggnin-
gar i följd af det skadliga beslut vi fattat.
Jag anhåller således om proposition till bi¬
fall å Utskotlets-Belänkände.
Anmälte.? och emottogs en Deputa¬
tion från Hedervärda Bonde-Ståndet, an¬
förd al Vice Talemannen, Riksdags-Full-
mägtigen från Blekinge Jon Jonsson, sorn
tillkännagaf, att Bonde Ståndet, enligt nu
aflemnadt Prolocolls-Utdrag, uppå derom
488
Ben 25 November fl mi
väckt motion» i dag beslutat» det Riksens
Sländer borde till Kongl, Maj:t framföra
Deras underdåniga önskan, att Hennes Maj:t
Drottningens höga Kröning må efter urål¬
drigt bruk för sig gå , innan Riksens Stän¬
der åtskiljas; Uti hvilket beslut de öfrige
Riks-Slånden blifvit inbjudne, att sig med
Bonde-Ståndet förena; hvarefter, i hän¬
delse af Deras instämmande deruti, Expe¬
ditions-Utskottet skulle anmodas uppsätta
den underdåniga skrifvelse derom , som ge¬
nom en stor Deputation borde till KongL
Majrt i underdånighet aflenmas.
Sedan Deputalionen blifvit af Herr
Grefven och La n d t-M ars ka 1 k en be¬
svarad, samt på vanligt vis utbeledsagad,
yttrade sig :
Grefve von Platen; Då vi nn äro
midt under öfverläggning rörande ett annat
mål, anhåller jag att Bonde-Ståndets Pro-
tocolls-Utdrag måtte hvila på bordet, så att
man litet får tänka på saken.
Herr Nordensköld; Det har blif¬
vit sagdt om 1810 års Ständers Skrifvelse»
att den ej innehöll något önsknings mål»
och det i följd af 34 §. Rikdags-Ordningen
Den lyder sålunda; Vilja Riksens Stän¬
der heldre än att tillsätta flere Ut¬
skott, remittera sådane mål, sorn
till
De n 25 Ntivémbet f, rri- 4^
s
till Visst Utskott icke liö t .1, a li ti ii gett
lill Besvär s- ö-C h ö e c o ri 0 tu i e - U t s k 01=
tet ellet- till hagot af de öfriga för¬
ut tillsatte Utskott, Vale sättuna
Utskott pligtig t, att med dess Ut¬
låtande* i enlighet ined erhållen
11 e m i s s * inkomma, och bestämma
sjelfva ämnets beskaffenhet efter
Grundlagen, etci Bet står således: sorn
till visst Utskott icke höra; theil då
detta ahgårpehhingar öchdispositioii af Stötens
medel, Sa var det ett Stats-Ulskötts inål*
deli då det ej korn till Stats-Utskolte t, af
orsak, att man falin, det man blott i den¬
na händelse kunde önska, sä kunde det tj
heller blifva ahhat än öliskniilgstnfih Sed¬
nare Riksdagens CohStilUliöns Utskott ha¬
de ock säkerligen ej underlåtit att der¬
vid göra anmärkning, om det ej an¬
sett Såket! Soln eli önskan, hvilken Rege¬
ringen efter behag kundé alise; Regeringen
alslog denna begäran om ej i orden, åt¬
minstone i gärningen, då deh ej fäste sig
vid Ständernes önskan i den vägen , utan
änvähde penningarhe för Statens allmänna
Val. I detta afseende Ilar mall redal! af-
gjort frågam De penningar, Soln inflöia
uti Götheborg och Carlshamn, äro redan
använde, de kunna ej mera komma 1 Irå¬
ga. Hvad 1812 års beslut angår, så korn
det deraf, att Svenskar bade till betalning
godkände fordringar hos Fransyska Rege-
lt Ridd, o, Ad, Piatt io Bi *. Afd, éf
490
Den s 5 November f. m,
ringen, och då vid krigets utbrott dessa
af Fransyska Regeringen afskrefvos, afskref
äfven Svenska Regeringen en del af Sin
utländska skuld, och borde naturligtvis
betala inhemske fordrings-ägare, som på
sitt sätt ordsakat afskrifningen. Deruti
var hög rättvisa och ingenting mera. Här
är icke samma förhållande. Jag vill anfö¬
ra ett exempel. En Köpman har 3 ä 3
fartyg, med måttlighet i att vinna, och affrug-
tan att mycket förlora, assurerar han dem;
tfran mister ett, men han får uti assuran-
cen sin ersättning och skriker ej. En
rikare Köpman deremot har i5 å 20 far¬
tyg; lian låter dem gå utan assurance, ty
den; som har mycket, vill hafva mer, och
lian hoppas, att, om lian mister någre, så
vinner han så mycket mera på de öfrige.
Men nu mister han många fartyg, sorn gör
förlusten betydlig. Då vänder lian sig tilf
Staten, och såget: jag har seglat under trac-
taters helgd , hvad jag mist, det skall.
Staten ersätta. Detta tror jag ej kan vara
rättvist. Dessutom har man sagt, att blott
flottor kunna skydda handeln, oell citerat
England såsom exempel. Men Amerika ha¬
de en lång tid blott några få örlogsfartyg ,
och dess handel har likväl alltid varit uti
jemnt stigande. Handeln bör visserligen
skyddas , och i krig af flottor ; men han¬
delns förluster böra ej drabba Stats-Cassan.
Jag skulle tro, att om man etablerar så
förderfveliga principer, skuile äfven utländ-
ningen låta, sine fartyg' gå under Svensk
Den 25 No v erfiber f. m,
flagg, och skördande tiga , men förlorande, lå-
ta.Sveriges Stats-Cassa Betala förlusten. Man
har mycket talat om fredsslutet af år 181 \
mellan Danmark och Sverige , man envi¬
sas att omtala den iq Oct. men förbigår
i all tysthet den 18, deri det står, att ve¬
derbörande Undersålares ömsesidiga påstå¬
enden , hvilkas fullföljande vid Domstolar-
ne genom fredsbrottet blifvit afhrutit, skola
från nämnde tid återtaga deras obehipdra-
de gång, och om man granskar alla fordna
freder, skola lika termer finnas , utan att
enskilde fått göra anspråk på Stats-Cassor-
ne. Man har hört, att Proviricer af egne
armeer i krig blifvit ravagerade; de hafva
likväl af det allmänna aldrig eller ock blott
svagt blifvit ersatte. Jag tror då ej att det
är billigt, att göra mera afseende på ifrå¬
gavarande ämne , utan anser att Betänkan¬
det bör bifallas,
Herr Mannerhjerta, TJ1 r i c E m a -
nuel: De värde Talare, 10m före de tvän-
lie sista behagat yttra sig, hafva så utveck¬
lat ämnet, att för mig är föga att deryid
tillägga. Då jag likväl fäster mig dervid, till¬
hör det mig omförmäla, att jag sjelf är bland
antalet af personer, som hafva rättvisa ani
språk på ersättning. — Erkännande mig så¬
ledes jäfvig i afseende på beslutet, anhåller
jag likväl, alt få göra några anmärkningar
vid de Herrars mening, som äro emot ersätt¬
ningan. De hafva utgått från en hel annan
princip, än som tillhör detta ämne. . Frå-
4Q9 Pen ?5 November f, in¬
gall är här endast om ersättning till sådane
personer sora under en loflig handel förlo-
j at sin Egendom, och derföre ej åtnjutit
det skydd de bordt, äga. Ej om såda-
ne, hvilka genom vågsamma Speculatio-
ner , eller derigenom att icke halva iaktta-?
git Författningar och föreskifter, sjelfve va¬
rit vållande till sine förluster, —I afseende
på förra fallet, kan jag icke annat än anse
som ett af de heligaste vilkor för Samhälls-
Contractets Jielgd , ”skydd och säker¬
het till Egendom och Person,” Der
det skulle upphöra att yara gällande, åter-
fölle man från Civilisationen i Barbariets
tillstånd, — Också erkännes denna sam-
häUs-pligt af alla närvarande Stater, Då
ett lands fredliga medborgare, utan sitt
förvållande, på loflig väg lida förluster, har
alltid Staten sökt förskaffa dem ersättning.
Så är fallet för närvarande i England, Si¬
sta utrikes posten medförde underrättelse,
att Regeringen lyckligen slutat en Negotia-
tion med Spanien, rörandeuppbringningar,
gjorde af detta lands Kapare, och att den
såmedelst beredt egne undersåtare utväg till
ersättning. Herr von Hartmansdorff har
anfördt ForhåUanderna med Barbaresk Na¬
tionerna, Sjelfve dessa förhållanden synas
mig som stöd fö*? principen af ersättning,
Europas Stater underkasta sig tribut till
dessa folk, hos hvilka ej rätts-principerna
erkännas, för att derigenom skydda egne
undersåtare i deras nytlige handels-företag.
Den 55 November f- m.
493
Öfvergående lill ifrågavarande särskil¬
da fall, synes så mångå talande skäl vara
framdragne, att Rikets Ständer säkerligen
ej lära neka den ersättning., sorn de rält-sö
kande enligt Riksens Ständers, sedan 11 år
tillbaka, fattade Beslut, ägt ali anledning
alt förvänta. Jaganbåller vördsamt om pro¬
position till afslag å Stats-Utskotlets Betän¬
kande, och då jag enligt 41 § Riksdags-Ord-
ningen leujnar min plats, vågar jag erin-
dra om Svenska Nationens alltid kända
rättvisa och storsinthet , hvilket tyckes be¬
rättiga till det hopp, att Högloft. Ridder-
skapet och Adelli, för sin del, vidtager så-
dane åtgärder, att deu ifrågavarande ersätt¬
ningen ej måtte skjutas för langlin i fram
tiden , enär mångas välfärd beror på må¬
lets skyndsamma sint.
Herr von Hohenhausen: Inka
med Friherre af Nordin tror jag ädel¬
modet eller billigheten fordra en ersätt¬
ningsskyldighet, och anser en laglig under¬
sökning af anspråken böra befordras, men
jag grundar denna billighet på det precai-
ra beslut, sorn togs 1812, och den i min
tanka högst felaktiga önskan , som till Kongl,
Maj:t cfverlemnades r8ro, och som sam¬
manblandar de financiella och administra¬
tiva åtgärderne. Det är bland det mest far¬
liga i oeconomisk väg en Styrelse kan gö-
Ta, att ingå en sådan assurance för Hand¬
lande. Det är ej möjligt , att efter lagliga
grunder bedomina en sak, så blottställd för
4g4
Den 25 November f, m;
svek. Statsmannen måste betrakta den ef¬
ter Stats-Iäran, det är efter Statens för¬
del. Ett skydd af sådan beskaffenhet för
framtiden, som denna assurance, vore att
blottställa Fäderneslandets alla skattdragan¬
de medborgare och Slats-Yerket för otali¬
ga svårigheter och förluster. Men man kan
till de bevekande skälen, nemligen gifven
anledning af Sländerne sjelfva , uti fram¬
ställda okloka önskningar, för hvilka tor¬
de vara nödigt att sota, för att hindra de¬
ras förnyande, tillägga de ömmande, att
Konungen genom freden i Kiel afslod från
de enskildes fordrings-anspråk, som i den¬
na väg kunde götas, oell man kan icke rim-
meiigen påstå, att icke en Constitulionel
Styrelse skulle kunua vid freden cedera med-
borgarnes anspråk hos en fientlig magt.
Den kan ju till och med få cedera dem sjelf¬
va med hela länder; vanliga lagliga förhål¬
landen kunna ej lämpas på sådane saker,
sora äro öfver den civila Lagen/och der det är
styrkan , som gör lag. Det är likväl yt¬
terst nödvändigt, att termerne i Beslutet så
ställas, att ej praéjudicat häraf någonsin kan
komma i fråga, ty annars eger sådant all¬
tid rum under, lika förhållanden. Derföre
tror jag, att man bör grunda Saken endast
på det serskilda beslut, sorn fattades 1812 ,
att ersättning skulle tillerkännas de lidan¬
de af de betydliga medel, hvilka tillföllo
Staten genom embargo och confiscation , som
Staten begagnade. Beslutet bör endast
byggas pä detta löfte; men emedan det
Den 25 November f, m 495
blott är billigheten, som ligger lill grund
för ersättningen,' så lär en laglig under¬
sökning och dom i vanlig väg för de en¬
skilde icke vara möjlig alt åstadkomma. Af
dessa skäl tror jag ej , alt de enskilde kun¬
na vända sig lill laga Domstol. Det har
blifvit nanandt, att de enda åtgärder för att
skydda vår handel i framtiden, vi med fram¬
gång kunde vidtaga, vore ett noggrannt re-
presalie-system, förmodeligen med åtföljan¬
de enskildas skulders liqviderande genom
afskrifning hos ulländningen. Jag tror,
att denna princips antagande skulle vsra
mera förstörande för • vår handel, ån att
lemna de Handlande åt sitt öde ; det vore
att rubba all credit, och på utländsk. bot¬
ten tillintetgöra allt förtroende till våra
Handlandes förbindelser, ®*- Ville man dertill
antaga såsom grundsats, att en ersättnings
skyldighet skulle åligga Staten, så hemstäl¬
ler jag, hvilken möjlig controll man skulle
ega på de Handlandes specuiationer i; så¬
dan väg. Den vore utom ali förmåga att
beräkna. Det är således, som jag nämnt,
blott det halfva löfte som Stäiidérne gifvit,
men som blifvit lörnyadt, sorn gifvit an¬
ledning till fordrings anspråken och Com-
mileen, hvilken likväl icke kan döma så¬
som en Domstol, ty denar ej af båda par-
terne erkand. Jag anhåller,,lika med Fri¬
herre af Nordin, om afslag å Betänkan¬
det, samt att, sedan man ansett ersättning
böra ega rum , frågan må afgöras om grun¬
496
Den 25 November f, m .
der ne, luiru ersättningen lagligen skal i
utdelas.
Herr af Uhr* Gustaf* förenade sig
med Herr von Hartmansdorff.
Grefve Löfven hjelm, Gustafi
1 hufvudsaken instämmer jag uti hvad Herr
Hjerta, Grefve voll Platen och Herr Voll
Hohenhausen anfort. Herr von Hartmans¬
dorff Ilar sökt återföra denna sak till eil
vanlig rättegångs- och reclamalions fråga*
Det behöfves ej mycken inöda för att se,
att denna princip här ej är alidvähdbar. Det
är till följd af ovanliga händelser, sohl det¬
ta förhållande uppkommit. Det är till följd
af ett våld, liillils ej kändt i Europa, begån¬
get af BuonapaHe, sohl dell ovanliga händelseil
inträffade att Riksens Ständer i 813 nedsatle'alla
Statens skulder till personer, hörande til 1 de
Under Buonaparte lydande länder. Det är såle¬
des ej på i8io års beslut, utan på det, som
fattades iSra, som jag fotar mitt yrkande
af reclamatioiis-rätten. Het är på denna
allmänna rättsgrund, att Staten éj bör sö¬
ka sin vinning på enskildes bekostnad, sorn.
jag stöder min mening. Dermed vill jag
icke lia yrkat sorn allmän theorié, att det
beskydd Staten är skylldig handeln, bör
sträckas till ärsättning för alla dess af po¬
litisk anledning lidne förluster. Det skulle
Lii en afgrund att fylla* Den handlandé
specu-
Dea ?5 November f. m <
Speculerar på conjuiicturen, oell utsläcka!4
Sina fartyg; dea större risqueu hindrar ho-
iiom ej alt försöka drifva en otiJlåten han¬
del , denne är den mest lönande, och gg-
110m en högre assurance är han till en viss
grad betäckt Nu återstå fisguer, deni "in*
gen assuradeur tecknar för; men för dessa
ligger assurancen i den högre förtjehstcn ,
Oiri företaget lyckas. Skulle nu Staten stå
för förlitsten vid misslyckandet, så upp¬
muntrades köpmannen till en otillåten han»
del, som kan inveckla en Stat, och har
ofta invecklat oss i mångå ledsamheter,
Betta går ej an * men detta är icke helier
hvad jag, och de, som jemts mig tala i
de ersättniiigs-sökarides namn* här påslå.
Betta förekoinmes, om man antager de
grunder, som Friherre Hjerta Och Friher¬
re af Nordin uppgifvit > och då en nog¬
grann undersökning sker öfver de ersätt-
nings-sökandes rättigheter. Med Herr vort
Hohenhausen förenar jag mig i den theo-,
rie han framställt rörande frågan, huruvida
en constltutionel Stat skulle kunna afsäga
några rättigheter för dess medborgare, med
tillägg , att samma pligt åligger alla Rege¬
ringar, med den blotta skillnad , att endast
de constitutionella äro i thy fall svaromåls-
skyldighet underkastade. Krigs-lillslåndet
fubbar allmänna rättstillståndet. Bå detta
vid freds-slulet åter skall upprättas, hand¬
lar Regeringen i hela Nationens namn. Bet
Ridd. o. Ad. Prof. i ö JR. ». Afd, 6J
498 Den as November f. nu
Sr Bela landets val, som då är i fråga., ef
enskilde interessen, och lika med Herr von
Hohenhausen jtlrar jag, att då kunna väl
tillfällen gifvas, der man finner sig nöd¬
sakad att utan ersättning förlora mera än
det skadestånd man ger sine egne Hand¬
lande. Men så står ej ens förevarande frå«
ga, ty vi lia panten i händer. Jag före¬
nar mig med Friherre Hjerth.
Grefve von Rosen, Axel:
Lika med den siste värde Talaren kan jag
ej annat, än anse denna sak, såsom en i-
solerad fråga, hvilken ej i framtiden kan
leda till piaejudicat, helst det ovanliga för¬
hållande , som dertill gifvit anledning, icke
mera lärer i Europa återkomma. Jag tror,
att Ridderskapets och Adelns rättskänsla
ovillkorligen påkallar ersättnings lemnande
vid detta tillfälle. Man bör ej glömma, att
våra fartyg afseglade under fredliga förhål¬
landen, och att Konungens ordres alt så¬
som represalier seqvestrera Preussiska far¬
tyg helt hastigt ankomtno. Då blefvo pris»»
commisioner nedsatte, uti en af hyilka jag
var ordförande, och resultatet af condem-
nationen gick till flere millioner, hvaraf
Sverige behöll 1,200,000, och lämnade Eng-
gelske Assuradeurgr, vid de snart inne-
träffande Freds - negociationer, det öfriga.
Det var således en högst betydeiig summa,
som Sverige van härigenom. Om, uti ett
ögonblick af ett med England uppkomman¬
de Krigs-tillstånd, det hade frågats natio¬
U«n 25 November
f- rrr.
499
nen, om den ville ersätta de förluster, som
våra Handlande derigenom kommo att lida,
är jag fullt öfvertygad att den hade svarat
Ja. Rätts-känslan tyckes då ålägga ett^ika
förhållande nu. Jag förenar mig således
uti Herr Hjertås yttrande, och anhåller om
proposition i enlighet med hans framställ¬
ning.
Herr Rosenblad, Bernahard: Jag
erkänner väl den grundsats, att handeln
fordrar skydd, och att upprätthållande af
crediten är ett af de nödvändigaste med¬
len dertill,men jag kan ej tillämpa den¬
na grundsats på ifrågavarande ämne, och
Utbeder mig att korteligen få omtala för-
håHandet. Riksens Ständer afskrefvo i8ia
den utländska skulden eller Fransyska un-
dersåtares fordriugar hos Svenska »Kronan,
såsom represalier för den af Fransyska re¬
geringen vidtagne åtgärd, att reducera ^al¬
la Svenske Medborgares hos denna Regering ä-
gande fordringar. Deremot anslogo de er¬
sättning för de Svenske Medborgare, sorn
genom sistnämnde Franska Regerings be¬
slut förlorat sine fordringar. Men här är
fråga om tvenne olika förhållanden. Det
ena var sådane Syemke, Medborgares for¬
dringar , hvilka uppkommit för och under
revolutionen, dels för lån till Kongl, Re¬
geringen , dels för Ieverancer till och trans¬
porter för den republikanska, och hvilkas
behörighet äfven af Napoleona Regering va <
rit godkänd, ehuru krigets utbrott och eon-
Den 95 November
f, m.
goliderings - systemet afbröto alta iiqvider.
För sådane fordringsägare talade biliighe-
fen att blifva ihågkorane, vid ett tillfälle,
då deras lidande gifyit Sverige anledning
filt afskrifva mer än 6 millioner R:dr H,
B. skuld, och på dem borde l8ro §rs skrif-s
veise tillämpas. Helt annat är förhållandet
med de personer, hvilka aldrig haff några
erkände fordringar hos Utländska Regerin¬
gar , påen sorn förlorat genom de condem-
11 a ti o ner dessa gjorti kraft af egne författnin¬
gar , visserligen obilliga, men sorn de egde
full rätt att vidtaga. Jag medgifver väl ,
att då continental-systemet var så strängt*
bunde någon billighet tala för, att man.
lemnade ersättning åt dem, som (derige¬
nom blifvit lidande, men då Ständerne
under 1 århundrade nästan vid hvarje
Riksdag afslagit verkeligen lagliga anspråk
på betalning för försträckningar till Sven¬
ska Stats-Verket och vid innevarande Riksdag
nekat tili och med undersökning i afseende
på Gyllenstjernska arfvingarnes fordran,
då vi ej ansett oss kunna vidtaga någon
åtgärd till liqviderande af den verkliga
Svenska Stats-skuld, sorn kringlöper under
form af mynt, då kan jag ej tillstyrka li¬
qvid af hvad som icke är vår skuld , äfven
om något sken af billighet skulle tala för
fordringsägarne, Skulle likväl några lagli¬
ga anspråk ega rum, hafva naturligtvis ve¬
derbörande en obestridelig rätt att göra
dem i laglig ordning gällande. I öfrigt får
jag, med åberopande af hvad Herr von
Den S5 November f, ra.
501
Hartmansdorff anfört, tillstyrka bifall ä Be¬
tänkandet.
Härefter ankom en Deputation från
Högvördige Preste-Ståndet, anförd af Bi-
skoppen öfver Linköpings Stift, Ledamoten
af Kongl. Nordstjeroe Orden Herr Doctor
Ma reus Wallenberg, som tillkännagaf, att
Preste-Ståndet instämt uti Bonde-Ståndets,
denna dag fattade beslut, i afseende å Hen¬
nes Maj:t Drottningens kröning.
Herr Grefven och Län dt-Mar¬
skalken förklarade, att Ridderskapet och
Adelli, som för närvarande vore syselsatt
jned pröfningen af ett för Svenske Medbor¬
gare högst vigtigt mål, skulle, så snart det¬
samma blifvit afgjordt, företaga det ämne,
sorn af Preste- och Bonde-Stånden blifvit
framstäldt, och sedermera lemna de öfrige
Kiks-Stånden del af Ridderskapets och A-,
heins deruti fattade beslut.
Sedan Deputationen blifvit på vanligt
sålt utbeledsagad, yttrade sig:
Herr Munck äf Rosenskjöld, Eber¬
hard: Jag skall ganska kort uppehålla mig
vid ett Betänkande, som, efter min tanka,
förtjenar att noga granskas, för att, å ena
sidan, bevara Statens, och, å den andra, en¬
skildas personers rätt. Detta beslut ar in¬
nom Utskottet fattadt blott med en enda
rösts pluralitet. Man har velat göra skillnad
Ben 85 November f. m;
emellan desse reclamatfons-anspråk, och de¬
ras, sorn. redan fått ersättning. Den väsend
teliga skillnaden är, att de förre fått ersätt¬
ning, men desse ej, ejnedan de förres an¬
språk lättare varit utredde. Någon annaa
skillnad har jag ej kunnat finna. Om Sta¬
le . till andra ändamål använder de pen¬
ningar, som den för de lidandes räkning
uppbure, minskar det ej deras rätt, och ej
heller har Styrelsen haft orätt, att använ¬
da penningarne, på Jet de ej skulle ligga
plruklbara under tiden. Jag grundar likväl
cj nan mening på den allmänna princip,
som al Herr Hjerta blifvit framsLälld och hem-
tad från politiken att Stats Cassan skulle er¬
sätta.de handlandes förluster under krig,
för det stora ändamålet att bibehålla han-
dels-crediten. Sådane principer behöfva ej
framställas, utan blott de som äro dictera-
de af både rättvisa och beskydd. Här är
ej fråga 0111 framtida förluster, utan blott
fråga om, att sedan Staten uppburit ersätt¬
ning för enskildes lidande, och således för
deras räkning, den skall utdela åtminstone
en skärf tili dem, som halva anspråk på er¬
sättning. Det har blifvit sagdt, att intet land,
icke en gång England, lomnar en sådan er¬
sättning. Men intet land, ej ens England,
har mig veterligen på förhand uppburit en
sådan ersättning af ulländningen för lidan¬
det. Hade England uppburit en sådan, ha¬
de säkerligen ersättnings frågan i England,
blifvit så afgjord, som vi önska, hvilka yr¬
ka afslag å Betänkandet. Vidare har det
Den 25 N°ve®b er f. m*
5*3
blifvit sagdt att Stats Cassan ej skulle kun¬
na stå ut med sådane utbetalningar, sora
denna; man liar varnat mot ett farligt pree-
judicat och m. d., men jag tror, att Staten
skulle vinna ganska betydligt, om den, lik¬
som vid detta tillfälle, hnge uppbära flere
millioner, och blott utbetala en fjerdedel,
Visserligen är det sannt, alt det blott är
under sjelfva krigsutbrotten, sora de hand¬
lande kunna göra auspråk på ersättning,
men man bör komma ihåg, att under Na-
poleons tid skedde sådane uppbringningar
tili och med under freds tider. Engelska
Flottan tjenar dessutom ej blott till con-
voyerande af fartyg, utan afven till att gif¬
va vigt åt negociationer om ersättning för
uppbringningar. Jag tviflar på, att den er¬
sättning sorn England vunnit af Spanien,
hade kunnat erhållas, om ej England haft
så mäktig flotta för att understödja sine
anspråk. Statsverket bör visserligen sparas
men det bör ske genom minskning af utgif¬
ter lill mindre nödvändiga ändamål, och
ej genom underlåtande af sådane utgifter,
som påkallas både af nödvändigheten och
rättvisan. Man har sagt det vara bäst att
de lidande betalas af sine assuradeurer. Men
de föi luster, hvarom här är fråga, äro för
öfrigt ej sådane, som genom assurance kun¬
na ersättas.—■ Man har yttrat, att en Sty¬
relse äger rätt, att cedera enskildes fordrin¬
gar vid fredsslut. Om Styrelsen äger deti¬
na rätt, så är det äfven dess pligt, att lem¬
na de enskilde ersättning, i synnerhet då
Dea 25 November f. rn.
Staten bekommit Vida större förmåner, hvil^
ket är förhållandet i afseende på denna sak.
I anledning af allt detta anhåller jag oni
afslag å Betänkandet, samt om proposition*
att Ridderskapet och Adelil mätte förena
sig uti Herr Hjertås mening* *
Herr Xje fr.e n, Johan Pe*hr: Jag hegär¬
de ordet i ett ögonblick, då jag hörde yrkas
såsom allmänt gällande och antaglig grund¬
sats, att S t a te n i allmänhet vore skyl-
dig med StatE-Cassan komma em ellen
och ersatta enskildes förluster. E*
mot denna sats kan jag ej annat, än ifra ,
ehuru jag lifvas af den starkaste och varma¬
ste känsla för helgden af en annai.’, som
jag tror allmänt och alltid gällande grund¬
sats, den nemligen: att Staten bör hål¬
la hvad den lofvat. Jäg kan ej med¬
gifva, att ifrågavarande ersättnings skyldig--
het skall ledas, från en allmän grundsats,
äfven gällande för framtiden, ulan från en
ren öfverenskommelse,gjord 1812. Jag skul¬
le vidlyftigare härom yttra mig, pren flere
ledamöter hafva redan förekommit mig, så¬
som Herr voll Hohenhausen och Grefve Lö¬
venhjelm. Jag vill endast tillägga, att det
ej går an, att rycka undan det enda stödet
för åtgärden i8i2, nemligen represalie-råt-
ten. Hvad står väl qvar såsom försvar för1
åtgärden, om man stoppar vinsten i Sta¬
tens %ka , i stället att använda den till er¬
sättning
Dé (i ä5 N o v « öa t e c f- Hl,
sättning åt de personer, som blifvit lidan--
de, i anledning af samma åtgärd? .lag tror
det vara en hederssak och en Statsfånge-
lågenhet, att gifva helgd åt fattade beslut,
och alt icke nu, sedan striden ar Vunnen’,
gå tillväga efter godtycke och på ett sätt,
so.a strider emot enskild rätt och Statens
räl!-rörstådda nytta, hvilken ligger i upp¬
rätthållandet af förtroendet och Stats-cje-
diten, ej i en tillfällig besparing, Jag an¬
håller om afslag å Betänkandet, och öf¬
verläggning olli sättet, huru ersättningen
skall ske.
Herr Grefven och Landt-Mar-
sikalken tillkännagaf, alt Plenum kommd
klockan f till 6 i ' eftermiddag att fort¬
sättas.
Herr Hjerta: jag skall blott up¬
pehålla Ridderskapet och Adeln ett ögon¬
blick, för alt rälta ett misstag. Man har
ansett> att jag yttrat, det Slals-CasSan bor¬
de lemna ersättning för de handlandes för¬
luster. Det har jag aldrig yttrat. Jag har
sagt* att represalie-systemet är riktigt, och
jag tror, att då man använder det, och er¬
håller i,2oo.,ooo R:dr. bör man ej sätta i
fråga , alt icke nlbetäla 35o,ooo R:dr till
ersättning för Svenske Medborgare. Jag
har ej sagt, att Stats-Cassah dertill borde an¬
vändas, utan blott det utländska gods* sorn
Ridd, o. Ad. Prut. i o B, 2, Äfd». 64
Den *$ november m .
i Svenska hamnar vid ett krigs utbrott blif¬
vit eonfisquerade. Det anser jag böra der¬
till användas så* som Ständer det äfven
förut yrkat.
Herr Grefven och Landt-Mar-?
skälken frågade, om Bidderskapet OGh A-
deln ansåg öfverläggningen fulländad.
Ropades Ja.
Herr Grefven och Landt-Mar*-
skalken gjorde proposition till bifall af
Stats-Utskottets förevarande Utlåtande.
Ropades Ja och Nej,
■9
Hvarefter Herr Grefven ochLandt-
Marskalken hemställde, om Ridderska*
pet och Adeln behagade, med afslag å be¬
rörde Utlåtande, förklara, det ersättning af
Staten borde beviljas de Svenske Medbor¬
gare, hvilka lidit förluster genom uppbring-
ningar, under förbehåll för Ridderskapet
och Adeln, att sedermera pröfva och be¬
stämma de grunder, efter hvilka en sådan
ersättning skulle ega rum.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Nordensköld begärde Vo¬
tering.
De n 35 November f, m»
Herr Treffenberg, Carry
Gabriel: Jag skall ej binge uppehålla
Ridderskapets och Adelns tid; jag vill blott
yttra, att jag är bland dem, som yrka af-
slag å Betänkandet. Jag vill i protocollet
hafva antecknat , att jag anser det såsom en
heders sak och rättvisa, att denna skuld
blifver betald, sedan, efter min Öfvertygel¬
se, fordna Ständer derom gifvit icke alle¬
nast hopp, utan äfven löfte,
Herr Hjerta; Herr Grefven och
Landtmarskalken har uti sin framställde pro¬
position endast nämnt uppbringningar, men
bär är äfven fråga om de condemnationer,
som skett; de böra äfven uti propositioneu
upptagas.
Herr von Hartmansdorff: Jagar
ej säker på, huruvida jag rätt fattade, hvad
Herr Hjerta anfört. Skulle det vara fråga
om det, som af laglige prisrätter uti andra
länder blifvit condemneradt, så kan jag der¬
uti ej instämma.
Herr Rosenblad: Jag tyckte att
propositionen innehöll endast condem -
nationer eller prisdömda varor. I sådan
händelse skulle de, som snarast egde an¬
språk på ersättning, nemligen de, som ägt for¬
dringsanspråk hos främmande Regeringar af
samma egenskap, som de hvilka 1812 till
en del ersattes, ehuru då ännu ej utredde,
icke erhålla någon» mder det att den till-
Den *5 November f, »n-
godokom dem, hvilkas anspråk äro vida min¬
dre* Jag tror att ordet coudeinnationer^
kunde nig A,
Herr Hjerta: Det är alldeles icke
fråga om sådana conde rona tidner, som lag¬
ligen skett uti utländska hamnar; blott att
ej 'genereit måtte nämnas uppbringningar,
ty det är äfven fråga om sådane fartyg,
smil vid krigets utbrott funnits uti utländ¬
ska hamnar.
Friherre Cederström: Bland de
réciamaUohs - anspråk, som blifvit gjorde,
finnas sådaneför fartyg, sora under fredligador-
hållanden inlupit i utländska hamnar, och
sédan blifvit condemnerr.de. På andra si¬
dan finnas sådane ersättnings anspråk, som
af Fransyska Styrelsen blifvit erkände,
men ej kunnat verificeras vid första termi¬
nen. De hafva nu erhållit fullständiga do-
cumenler, och anraäla sig till utbekomman¬
de af ersättningen. Deras anspråk grunda
sig deruppå, att de blefvo seqvestrerade i
Fransyske hamnar, och befraktade, för att
öfverföra troupper till Vestindien. Efter
en lång liggetid blefvo de släppte löse, och
fingo ingen ersättning. Desse hafva bestämd
rätt, ali efter 1812 års beslut erhålla er¬
sättning. Derföre är det angeläget, att uti
contra-propositionen ej allenast upptages
uppbringningar, utan genereit sådane peri
söner, som hos utländske magter lidit för¬
luster af den beskaffenhet, att da äga rätt
Ben 25 November f, 111
509
till ersättning efter de grunder, sora af Rik¬
sens Ständer bestammas.
Herr Lefre'n: Om jag cj orätt fat¬
tat Herr Grcfvens och LandtmarskaJkens sista
proposition, så ligger uti den ett förbehåll, att
Ståndet sedan kan ingå i öfverläggning om
hvad sora skall höra till denna fråga.
Herr Munck af R osens k j öl d : Jag
för rain del skulle tro, att propositionen bör
angå de reclamationer, hvarom Utskottets
Betänkande handlar, och att contra-propo¬
sitionen i öfverensstämmelse dermed bör
författas, att man kommer att votera
om de reclämationer, hyarom hittills varit
fråga.
Grefve Lövenhjelm, Gustaf: Jag
vill blott nämna alt det allmänna ordet upp-
bringningar icke skulle uppfatta Ståndets
mening. Jag påminner mig bland flere ca¬
sus, som ej derunder kunna inbegripas, den
af General Consul Backmans fartyg, som blef
af Kapare taget i hamn.. Ersättningen bor¬
de egenteligen ha drabbat den Fästmings-
Commendant, som lät sådant ske under
fästningens canoner, och ligger nu efter all
folk-rätt på denne Befälhafvares Regering.
Andra casus finnas, då Regeringav befallt
Skeppare att aflemna lasten mot factura pris.
Jag anser det således vara rättast att säga ,
det ersättning bör lemnäs åt alla dem, hvil¬
kas förluster äro af den egenskap, att de
5io
Den November f, rn.
enligt allmän Stats-Rätt, af främmande Mag¬
iers Regeringar bordt förekommas eller er¬
sättas. Dermed vill jag ingalunda ha påstått,
att i allmänhet en Regering ovillkorligeu är
skyldig gifva sine undersåtare ersättning för
hvad desse genom främmande Regeringars
görande eller låtande förlorat. Denna skyl¬
dighet är till, blott då man har magt att ut¬
skrifva det förlorade, eller pant att godtgö¬
ra sig med. Denna Casus inträffar här. Vi
hade pant. Vi använde den 1812 till Ri¬
kets behof, men förklarade, att vi skulle gäl¬
da ersättningen,
Herr Ceder sc hjöld, Pehr Gustaf:
Då anspråken på ersättning endast grunda
sig på 1813 års beslut, anser jag att contra-
proposition bör blifva den, att, om Nej
vinner, kommer ersättning att lemnäs för
de förluster, som enligt 1812 års löfte
kunna anses dertill berättigade.
Herr von Hartmansdorff: Jag
tror oqk , att då flere Ledamöter talat för
motsatsen af den mening jag yrkat, vore
det rättast antaga den contra-proposition,
som Herr Cederschjöld framställt.
Grefve von Platen? Då jag tyckt
mig finna, att de, som yrkat ersättning,
delat saken först uti frågan om principen,
och sedan uti den om grunderne för ef-
sättningen, tror jag att contra-propositio¬
nen kunde klifva följande: Vinner Nej»
é
Den November f. m.
5»i
tömmer ersättning af Staten att lemnäs för
sådane förluster, till antalet 161 , som ef¬
ter laglig pröfning kunna finnas till ersätt¬
ning berättigade, Dä kommer man till ett
allmänt beslut, som innefattar icke alle¬
nast upphringningar, utan äfven andra
frågor.
Friherre Cederström i Vid den
af Grefve von Platen föreslagne eontra-p^o-
position , anhåller jag likväl få fästa upp¬
märksamheten deruppå, att det tilläggnöd-
Vändigt bör göras * att icke ersättning lem¬
näs åt andra afde 161,än de, som dertill blifva
berättigade efter de grunder, som af Riksens
Ständer uppgöras, Att antaga en sådan
contra-proposition, som Herr Cederschjöld
föreslagit låter sig icke göra, emedan åt¬
skilliga anspråk berodt på Kielerfreden med
Danmark, då fordringarne först till en del
af Danska Styrelsen blifvit erkände. Såle¬
des är det angeläget, att propositionen
kommer öppet att behandla alla mål £
ett sammanhang.
Herr Hjerta: Uti Utskottets Betän¬
kande finnes ej någon annan rubrique, än
uppbringningar. Det är den generela Sven¬
ska rubriquen. Då det nu är fråga om
att kullkasta Betänkandet, så är det ange¬
läget att contra-propositionen blifver tydlig,
sä att man måtte vara enig om dess me¬
ning. Jag anser det ej vara tillräckeligen
tydligt, om man endast nämner uppbring¬
ningar. Jag finner det ej vara rätt, alt en-
5i? Den 55 November f. m.
dast nämna dem, som efter laglig pröfning
kunna godkännas, så vida mali ej älven
uppgör grunderne för godkännandet, eme-
dan Svenska Sjölagen ej upplager sådane
händelser under fred. Jag förenar mig så¬
ledes uti den af Herr Cederschjöld föreslag
ne contra-proposition, emedan då i alla fall
hlifver fråga ej allenast om de händelser, som
inträffat före 1812, utan äfven örn de, som
sedermera ägt rum. I följd deraf tror jag
det vara rättast, att helt enkelt hålla sig
vid 1812 års beslut, och yrkar, att contr;.-
proposilionen måtte uppställas i enlighet med
Herr Cederschjölds förslag.
Herr vpn Hohenhausen: Jag tror
äfven, som jag redan anfört, att uppgöran-^
det af grunder är nödvändigt, och förestår
således det tillägg, att ersättning skall ut¬
gå efter grunder, hvilkas uppgörande öfver¬
lämnäs åt Stats-Utskotlet,
Herr Nordensköld: Det lärer
Vara min rätt att föreslå contra-proposi¬
tion. Jag tror, att den kunde blifva helt
simpelt bifall på Riksgälds-afdelningens för¬
slag,-hvilket uti Reservationerne är uppta¬
git. Då kommer målet i det skick, sorn
det hade egt, derest ej pluraliteten inom
Utskottet hade förenat sig om förevarande
Betänkande,
Grefve
Den 35 November f. m.
5»*3
Grefve af Uggl as , G 11 s t a f: Det
är blott i anledning af Herr Von Hohen-
bausens yttrande, som jag får nämna, att
i händelse Ridderskapet och Adeln skulle
anse lämpeligf, att tillstyrka éfsattningen ,
behöfves ingen återremiss. Stäts-Utskottéts
afdelning har efter lång öfverläggning fö¬
reslagit grunder för ersättningens uppgör
rande, men Utskottets pluralitet ansåg huf-
vndsaken ej böra bifallas, och derföre för ■
folio grunderne. Friherre Hjerta har i sin
reservation framlagt dessa grunder, och
derföre tror jag saken redan kunna vara
tillräckligen upplyst.
Herr Hjerta: Jag ser ej med hvad
rätt den , sorn yrkat bifall p>å Betänkandet,
äfven kan dictera contra-proposition. Den,
som Herr Cederskjöld föreslagit, är rik¬
tig, ty inga andra kunna komma i fråga
än de, som, genom r8ia års beslut, be¬
rättigas till ersättning för förluster vid
loflig handel och Sjöfart, vållade af Mag-
ter, roed hvilka Riket var i fredligt för¬
hållande.
Herr Grefven och L a 111 - M a r -
skalk en hemställde, om icke, sedan vo¬
tering blifvit begärd , Ridderskapet och A-
deln behagade tillåta, att, på sätt Herr Ce¬
derschjöld föreslagit, contra-propösjlionen
måtte erhålla följande lydelse:
Ridd, o, Ad, Prat. ra Ä. 3. Af«L 65
5»4
Den ss November f. m;
Vinner Nej, kommer ersättning att
äga rum för de förluster, hvilka, enligt
1812 års Ständers gifna löfte, kunna god¬
kännas till betalning, dock med förbehåll för
Ridderskapet och Adeln att sedermera
pröfva och bestämma de grunder, efter hvilka
en sådan ersättning skall utgå.
Friherre Cederström: Den frå¬
gan skulle då blifva bestämdt .tydlig, att
inga ersättnings anspråk kunde upptagas
lör andra än de, .sorn vid 1812 års Riks¬
dag voro i fråga. Då nu likväl sednare re-
clamations-anspråk blifvit gjorde, hemstäl¬
ler jag, om icke nödvändigheten fordrar,
att man läster afseende äfven på sednare
händelser, ty annars afskär man genom
ordställningen ersättnings - anspråk , hvilka
kunna vara lika gällande, sorn de, hvilka
förut blifvit nämnde.
Herr Hjerta: Friherre Cederström
har aldeles misstagit sig om 1812 års beslut.
Det är ej fråga om att bestämma, hvilka sko¬
la åtnjuta ersättning, utan om den gene¬
rella principen, hvarigenom Ständerne 1812
besvarat 6:te puncten i den Kongl, Pro¬
position som då gjordes, om afsättande af
en fond till sådane ersättningar. Enär’
Ständerne besvarat den med bifall, är det
bestämdt, ätt det ej är de dåvarande an¬
språken , hvarom endast är fråga, utan
sjelfva principen, och alla under den poli¬
Den 25 November f. m.
5»5
tiska ställningen gjarde förluster i loflig
handel. Jag tror derföre , att den af Herr
Landt -'Marskalken föreslagne proposition
kan göra tillfyllest.
Grefve von Platen: Jag nödgas
ännu en gång för klarhetens skull begära,
att då Utskottet uppgifvit målen vara 161 ,
detta antal uti propositionen måtte näm¬
nas, med förbehållande likväl af den pröf¬
ning utaf grunderne, som Ridderskapet och
Adeln anser nödig.
Herr af Uhr, Gustaf: Jag får fäslaupp-
märksamhet«n på hvad Friherre Cederström
yttrat, att, ehuru målens antal lir 161, föl¬
jer dock visserligen icke deraf, »tt alla des¬
sa kunna komma att vinna ersättning. Tvärt¬
om tror jag att en stor del kommer att re*
duceras. Således finner jag ej, att contra-
propositionen bör blifva sådan Grefve von
Platen framställt den. Dessutom vill jag i
Protocollet för min del hafva antecknadt,
att då det var allmänt bekant, att krigsför¬
klaringen mot England endast varj en for-
malite, samt att handelsrörelsen mellan bå¬
da Länderne, den oagladt, lifligt fortsattes,
och då alla, som kände förhållandet i Carls¬
crona och Carlshamn, när uppbringriingar-
ne skedde, visste att våra krigsrustningar
der voro så obetydlige, att verklige uppbring-
ningar ej skulle kunnat verkställas, så är det
min öfvertygelse, att de medel, som inflöt
to genom de så kallade uppbringningarne ,
Den ?5 November f m*
i alla fall skolat tillfalla Staten; och att po¬
litiska afsigter föranledde, att då låta dem
passera under form dch benämning af upp-
bringningar.
Herr von Hohenhausen: Jag har
ej fattat Grefve von Plåtens mening så, att
alla dessa skulder hafva en ovilkorlig rätt
lill ersättning, då en laglig undersökning
hade skett. Men å andra sidan ser jag ej
någon möjlighet, för Ridderskapet och A-
deln, att uppgöra grunder för ersättningen.
Det måste ske af en utaf Ständernas afdel-
ningar, af ett Utskott. Jag tror det vara
tjenligast att öfverlemna detta åt Stats-Ut-
skottét, som af saken har mästa kännedom.
Det särskilda meddelande, som här blifvit
lemnadt, i sammanhang med Utskottets Be¬
tänkande, bör ej ligga till basis för en så
vigtig fråga. Af denna öfvertygelse!! an¬
håller jag, att i propositionen, i stället för
Grefve von Plåtens förslag, måtte intagas,
alt grunderne sedermera skola af Ridderska¬
pet och Adeln pröfvas.
Grefve af Ugglas: Det måtte lika
lätt nu gå an för Ridderskapet och Adela
att fatta sitt beslut, som det gick an för
Ridderskapet och Adeln att fatta det om
Stenkols-Verket i Skåne. Att återsända saken
till Stats-Utskottet, skulle endast medföra
tidsutdrägt.
Den 55 November f. m.
Herr Hjerta: Detta mål är nu för
andra gången före, och jag kan således
icke se, hvarföre, när arbetet är gjordt, re¬
miss skufie åtår ske. Flere mål hafva för¬
ut blifvit behandlade på samma sätt. Hvad
contra-propositionen angår, så är det ett
missförstånd, att man ej finner tillräckligt,
hvad sorn 181a blifvit anfördt. -Det är
blott de generelle principerne, som blifvit
framkastade.
Herr Grefven och Landt-Mar-
Marsildalken framstälde derefter följande
Voterings-Propösition :
Den sorn bifaller Stats-UtskotfetS Ut¬
låtande i fråga om ersättning af Stareu för
Svenske Medborgares lidne förluster genom
uppbringningar , voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer ersättning att
ega rum för de förluster, hvilka, enligt
1813 års Ständers gifne löfte, kunna god¬
kännas till betalning , dock med förbehåll för
Ridderskapet och Adeln att sedermera pröf¬
va och bestämma de grunder, efter hvilka
en sådan ersättning skall utgå.
518 Den 55 November f m.
Hvilken Voterings-Proposition afRid-
derskapet och Adeln godkändes samt an¬
slogs.
Sedan 43, 44, 45 och 46 §§. i Rid-
darhus-Ordningen blifvit uppläste, börja¬
des Voteringen klockan Ett qvart till Två
e. ul. ; och befunnos vid Voteringens slut,
sedan en Voterings-Sedel blifvit undanta¬
gen och förseglad, samt de öfrige Vote-?
rings-Sedlarne öppnade, rösterne hafva^ ut¬
fallit som följer :
Ja — 60.
Nej — 89.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
Voteringen särskildt förde Protocoll blifvit
uppläst, Herr Grefven och Landt-Marskal-
ken förklarade, det Ridderskapet och A-
deln således beslutat, att ersättning borde
ega riam för de förluster, hvilka, enligt
1812 års Ständers gifne löfte kunde till
betalning godkännas, dock med förbehåll
för Ridderskapet och Adeln att pröfva
och bestämma de grunder , elter hvilka en
sådan ersättning skulle utgå.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åt¬
skiljdes klockan i tili 3 eftermiddagen.
In Fidem Protoeolli.
Nils S n o i 1 sky.
Den 55 November e, rn.
Tisdagen den 25 November.
Plenum Mockan i till 6 eftermiddagen.
Föredrogs å nyo och bifÖUs Slats- och
Banco-Utskotlens den x4 dennes under Ist:o
5g4 a % i f i > e, samt den ly derpåföijde e.
m. på bordet lagde , Betänkande, med njj —
malan om de af Riks-Stånden fattade olika be¬
slut, i anledning af förekommen fråga om
Låne-rätt uti Riksens Ständers Bank för
Allmänna Brand försa krings- Verkefc.
Herr Rosenblad, Bernhald: Se¬
dan så väl Tlöglofl Ridderskapel och Adeln,
som arne af de öfrige Riks-Stånden afslagit
Herrar Stråles och Lagerhjelms motioner om
den ändring i g Cap. 2 §. Handels Balken,
att hädanefter all liqvid af skuldförbindel¬
ser i Svenska Bancosedlar skulle ske efter
Cours, och sedan Riksens Höglofl. Ständer
vid innevarande Riks-Möte för godt funnit
besluta, att icke för det närvarande åter-
sätta Banken i den ställning, att dess ut-
gifna sedlar , hvilka utgöra Rikets lagligen
gångbara mynt, kunna återfå ett fast varde
och derigenom återblifva en säker norm
för enskilda liqvider; så får jag vördsamt
föreslå en förändring i 9 Cap. 2 §. lian¬
D«b 55 No v cm be r e, m,
dels Balken, som jag tror, tidsbehofven o<
umgängeligen påkalla.
Bland Stats-Organisationens förnäm¬
sta åligganden är, att sätta enskilda Samhälle-
Medlemmar i tillstånd, att kunna ingå öm¬
sesidiga förpligtelscr mot hvarandra, och
och att gifva kraft och säkerhet åt uppfyl¬
landet af sådana förbindelser. Sålunda bå¬
de tryggas äganderätt, detta dyrbara
föremål för Statens skydd, och befäster
den credit, det förtroende enskilde
emellan, som utgör ett oundgängligt vil¬
kor för all industriel tillvext och för ali
Nationel förkofran. Vår Lag har också upp¬
tagit flere Bålkar, som innefatta föreskrifter
till försäkrande af enskilde förbindelsers
nogranna uppfyllande. Sålunda stadgar i-
frågavarande §, (2 §. g Cap,) Handels Bal¬
ken) att ”T het, som försträckt är,
"skall å dag förelagdan lill Borgenären el-
"eller hans Ombudsman eller till den hans
"rätt innehafver , i samma slag, jemn-
"godt och lill fullo återgäldas." Detta La¬
gens visa stadgande har likväl genom hän¬
delser , af 1734 års Lagstiftare icke förut¬
sedde, blifvit tillmtetgjordt, eller åtmin¬
stone onderkastadt tvätyxlighet. Man ksnde
nemligen ieke förutse, att det i Riket lagli¬
gen gångbara myntet skulle genom vidtagne
åtgärder underkastas en vackling i värde.
sorn
Don 2 5 No vember e. in*
521
sorn kunde under loppet af 11 å 12 år och
till och med under vida kortare tid till
mindre än helften förminska, elier till mer
än dubbelt förböja verkliga beloppet af en
förskrifven summa. Detta olyckliga för¬
hållande har också hos många långifvare
och låntagare alstrat omtankan, att genom
låntagne summors ställande i ett annat
mynt, mindre underkastat vackling i värde
trygga hvarandra mot förluster. Men vid de
tillfällen, då för liqviden af sådane förbindel¬
ser lagen mäst påkallas, lärer stundom in¬
träffat, att de orden i denna ”1 thel som
försträckt är skall •— i samma slag
— återgäldas" verkat hos Högsta afgö¬
rande Autoriteten det Domslut: att ett lån,
försträckt i Svenska Banco-Sedlar, men
hvarå Skuldsedeln blifvit ställd i Svensk
silfver, eller annat mynt, kunde liqvideras
i Banco-Sedlar efter den Cours, då lånet
lemnades, ej efter den, då det återgälda¬
des, hvarigenom hela ändamålet af en .rå¬
dan förskrifnings ordalydelse, den, att mot
oförtjenta förluster trygga sin egendom,
gått förlorad.
Härutaf och då äfven å en annan si¬
da ordet jemn god t möjligen kunde föran¬
leda till den tydning, att alla förbindelser
äfven i Svenska Banco-Sedlar borde åtei-
gäldas i samma slag jemn god t, det vill
säga efter ett lika värde, hvilket skulle för-
Btdd, o. A<|p Prct. 10 IS, 2. Afd. 66
Dea SJ Na Tern b er e- m,
anleda till ett liqviderings-sätt sådant* som
Herr Stråle föreslagit, torde man finna
nödvändigheten, att ändra ordalydelsen i
danna §.
Denna förändring vill jag ingalunda
föreslå, så vidsträckt, som Herr Stråles mo¬
tion åsyftat, nemligen all skulds iiqvide-
rande efter Cours; olägenheterne deraf skul¬
le måhända öfverstiga förmånerne. Jag in¬
skränker mig till att föreslå undanrödjan-
det af de hinder, som nu försvåra för en¬
skilde möjligheten, att, efter frivillig lag¬
lig öfverenskommelse, ställa sina förbin¬
delser i den myntsort, till hvilken de äga
största förtroendet; och jag hemställer till
Höglofl. Ridderskapet och Adeln, om ej
rättvisan, oberäknadt af ett sådant stadgan¬
de, derigenom mycket af den oro skulle
nndanrödjss, som nu hos många finnes
för de vid denna Riksdag fattade Finan-
ciella Beslut; hvarigenom, i stället för att
stadga myntets värde, det än mera skall
göras vacklande, samt om icke möjligheten
att kunna mot en sådan vackling försäkra
fordringar, skulle åtminstone något upp¬
hjelpa den enskilda credit, olver hvars
förfall man med så mycket skäl klagar.
Jag utbeder mig äfven få nämna , att i hän¬
delse framtiden skulle komma att visa far¬
hågan hafva varit ogrundad, förhållandet
med de summor, sorn genom enskild öf¬
verenskommelse förskrifvas i annat mynt,
än Baneo-Äedlar, blifver i gila fall enahan¬
Den 25 November é, m
da , då de dock aldrig lunna komma att
liqvideras till högre belopp, än hvarå för-
skrifningen lyder, det vill säga, med hvad
som verkligen blifvit försträckt.
Jag får således vördsamligen föreslå
att 9:de Cap. 2:dra §. Handels-Balken må
erhålla följande redaction : ”Thet, som för¬
stärkt är , skall å dag förelagdan, till Bor¬
genären , eller Hans Ombudsman eller till
”den hans rätt innehafver, i samma slog,
”förbindelsen stadgar, och på sätt den
föreskrifver, tili fullo återgäldas."
Om Remiss häraf till Lag-Ulskofr-
tet får jag anhålla, och hoppas, att Ufe-
skottet finner Motionen så enkel och rätt¬
vis, att ej genom viilyftige öfveriäggningar
inom Utskottet hinder bör kunna uppkom
maför Riksdagens snara afslutande.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag anser
min skyldighet vara, att upplysa d«n fcärde
Motionairen, att alldeles samma sak varit
af Stats- Banco- och Lag-Utskotten discn-
terad, och att de ansett hvarje sådan för¬
ändring nu olämpelig. Man har nemligen
trott, att en sådan ny lag skulle uppväcka
oredor, och derföre ansett det vara bättre,
att låta det vara, som det nu är. Jag får
underställa den värde Ledamoten, om han
ej ville återtaga sin motion, som endast skul¬
le åstadkomma ett förlängdt arbete, enär Lag*:
5«4 D e n N oy e m b e r e. m.
Utskottet ej ensamt kan behandla deni?»
fråga.
Herr Rosenblad: DA just de denna
tidepuncl enskildt tillhörande förhållanden
påkalla den af mig föreslagne Lag-förän¬
dring, finner jag ej någon likhet häri med
de förslag till ändringar, man funnit böra
hvila, till dess den nya Allmänna Lagen i
sin helhet förekommer till granskning. Nöd¬
vändigheten att n u ändra ifrågavarande Lag¬
rum torde så mycket lättare inses, som ver¬
kehren motsatta utslag af Högsta dömman-
de Makten i detta afseende lära blifvit fäl-
de, och till begge delarne stöd kunnat häm¬
tas af närvarande redaction. Jag inser e)
eller, hvarföre, såsom frågan nu förekom¬
mit, eller såsom en enkel lag-fråga, andra
Utskott, än Lag-Utskottet, behöfva sig der¬
med befatta, och lärer detta Utskott gan¬
ska snart kunna afgöra en så enkel och som
jag tror billig motion. Jag har emellartid
ansett detta steg vara det sista, som ännu
vid denna Riksdag för mig återstod, att, ef¬
ter bästa förmåga och förstånd, bevaka helg-
den af ägande rätt, och befrämja enskild
credit, näringsflit och välstånd. Jag kan så¬
ledes ingalunda, såsom en värd Ledamot
yrkat, återtåga min motion.
Lades på Bordet.
Den 55 November e, m;
5*5
Fortsattes den i förmiddags Pleno
började pröfning af Slats-Utskotlets den
18 dennes under N:o 610 afgifne, samt den
20 derpåföljde e. m. på bordet lagde, Ut¬
låtande, i anledning af gjorde anmärknin¬
gar vid Utskottets förut meddelte Betänkan¬
de, i fråga om ersättning af Staten försven¬
ska Medborgares lidne förluster genom upp-
bringningar.
Herr Grefven och Landt -Mar¬
skalk en jttrade. all sedan Ridderskapet
och Adeln i förmiddags Pleno beslutat, det
ersättning borde äga rum för de förluster,
hvilka, enligt 1812 års Ständers gifna löfte,
knnde till betalning godkännas; med förbe¬
håll för Ridderskapet och Adeln att pröfva
och bestämma de grunder, efter hvilka en
sådan ersättning skulle utgå; så finge Herr
Landt-Marskalken hemställa, om icke Rid¬
derskapet och Adeln nu behagade företaga
berörde pröfning, samt om icke Friherre
Hjertås, Fredric, vid Stats-Utskottets Utlå¬
tande bilagde serskilt,1 mening finge upplä¬
sas, och hvarje deri förekommande punct
serskildt af Ridderskapet och Adeln afgöras.
Bifölls.
i:sta oell 2.*ndra Puneterne uti Fri¬
herre Hjertås särskildta mening blefvo, up¬
på gjorde propositionar» af Ridderskapet oeh
Adeln biiallne.
3:dje Punckt en.
526
D? n 25 November e. ra-
Herr Nordensköld, Otto Gustaf:
Enligt denna punct skulle tiden utsträckas
ännu ett par monader efter den som för¬
ut varit bestämd. Ministern bade nem¬
ligen bestämt en tid före krigs-förklarin-
gen dä krigs-tillståndet ansågs vara inne;-
nu är tiden utsträckt ända till sielfva krigs¬
förklaringen. Jag uppbragte likväl enligt or¬
dres Danska fartyg redan nära 6 veckor
före krigs-fÖrklaringen, och intet fartyg kun¬
de gå utan Convoy.
Herr Hjerta, Gustsf: Det är blott
med Frankrike och Preussen, som förhål¬
landet skall bestämmas enligt Stats-Mini-
sterns note, i«ke med Danmark.
Herr Grefven och Landt-Mar-
skalken gjorde proposition till bifall af
d.dje puncten i Friherre Hjertås serskilta
mening.
Ropades Ja och Nej
Grefve Cronstedt, Claes: Jag
anhåller att puncten å nyo mitte uppläsas.
Sedan 3:dje punckten, i anledning
häraf, blivit å nyo uppläst, fortfor
Grefve Cronstedt: Det synes af
punctens innehåll att det ej var, soro Herr
Hjerta nämde, Frankrike och Preussen, sona
menades, utan Danmark.
Den 85 november e, m .
557
Herr Hjerta: Herr Nordensköld an¬
såg såsom skaij hvarföre denna punct ej
Borde bifallas, att han uppbringat Danskar
6 veckor före krigsförklaringen. I afseende
på Danmark, der man har en bestämd termin,
kan likväl icke Ståts-Ministerns note, kom¬
ma i fråga, utan blott i afseende på Fran¬
krike och Preussen, emedan det ej var
kändt, när kriget utbröt med dessa rnagter.
Grefve af Ugglas, Gustaf: Om
jag ej bedrager mig, hade Stats-Ministern i
sin skrifvelse till Comite^n uppgifvit cn viss
termin för krigs tillståndet med älla rrtagter-
ne, men Kongl. Maj:t förklarade, att det
ej i afseende å alla magterne borde beräk¬
nas efter den tid Ministern bestämt.
Uppå derefter af Herr Grefven
oeb Lan dt -Marskalken förnyad pi opo¬
sition, blef 3:dje punclen i Friherre Hjer¬
tås serskilda mening af Ridderskapet oell A-'
deln bifallen:
4: de Punckten i Friherre Hjertås
serskilda mening blef, uppå gjord proposi¬
tion, af Ridderskapet och Adeln gillad.
5: t e Puncten.
Herr Hjertås, Guslaf, vid Stats-Utskottets
Utlåtande bilagae serskiltameningfblef äfven,
528
Den 25 No v ernber
e. m;
i afseende på den 1 denna punct förekom-
m*nde fråga, uppläst.
Herr Hjerta: Det är vid denna punct,
som jag först skiljt mig ifrån den andra
reservanten; och anhåller således få utveck¬
la orsaken dertill. Man finnér, att då en
köpman afsänder gods, innan hail sjelf vet
af förbudet, är han oskyldig, emedan han ej
kan i sjön contramandera fartygets desti¬
nation. Här är nu frågan om förbudet
skall vara kändt vid skeppets afgång, eller
om det skall vara bekant, då fartyget till
destinations-orlen ankommer. Friherre Hjer¬
ta yrkar det senare. Bland reclamations-
målen finnas några, där denna sak gor en
betydlig skilnad. Det är ett par mål, där
man visat, alt fartyg gitt till Preiseh, då
förbudet ännu ej var kändt, men sedan de
legat der två dagar, blef det kunnigt, och
fartygen belädes rned seqvester. Det är der¬
före jag trott, att om ej Commerce-Collegii
kungörelse var bekant, så skulle köpminnen
kunna gå cd, alt Lan ej kände förbudet.
Man säger emot mig , att edgången är våd¬
lig , men den är det mindre här, än vid
de arne andra tillfallen , som Friherre Hjer¬
ta fordrat edgång , emedan en Köpman, som
aliade ed derpå , att han var okunnig om
ett förbud på en tid, då det var kändt af
andra Köpmän å samma ort, risquerade
så mycket, att vinsten icke vore motsva¬
rande. Således tror jag, att förbudet ej
får
I
Dm t j No v*h» fc «r •. m, jtj
får rara kändt, när fartyget afgår, tnc«
väl, när det till destinations orien ankom¬
mer, och att, när Commerce-Collegii kun¬
görelse ej blifvit utfärdad, det må tillåta*
Köpmannen, att med ed fästa, det förbu¬
det ej var honom bekant.
Friherre Hjerta, Fr e d r i c : tl-
tom denna anmärkning af Herr Hjerta, fin¬
nes en dylik af Herr Hjärne, men uti in¬
gendera kan jag instämma, ty jag anser,
att dä en Köpman skickade ut van r £syn*
nerhet under då Varande epok, var okun¬
nighet om deras förbjudne införsel å annor
ort knappt länkbar. Det, sorn mest fastat
•min uppmärksamhet i detta hänseende, var
ett fartyg, som gått till Memel från Göthe¬
borg 1808, då redan der var kungjort,- att
sådane Varor ej fingo införas. Detta för¬
bud förnyades 18 io i Meinel och alla an¬
dra Preussiska Stater, Det oaktadt slicka¬
de man sådane varor med ett Memeiskt
fartyg. Jag.kan då ej föreställa mig, att
man var okunnig om förhållandet, hels) när
värdet gick tili några och 5o,ooo R:dr, Det¬
ta är väl en partiel omständighet, mellden
kan dock något bevisa förhållandet. I den
upplästa reservationen, sorn egenteligeu ej
är min , utan Afdelningen*) utlåtande , håf¬
va vi bjudit till, att med noggrannhet gran¬
ska grunderne, och äfven de handlande*
Siddi 0. AA, Fiat. 10 B,*. Afd. 6?
1
Den *5 N»v*iufcec e, mi
som rörö ledamöter i Afdelningen, funno
billighet i stadgandet. Emedlertid torde
Herr Grefven och Landt-Marskalken tillåta,
att, enär äfven en annan mening finnes,
sorn är stridande emot min , nemligen Herr
Hjärnes, den äfven får uppläsas.
Herr Hjerta: Så snart ett sådant
förbud existerat en längre tid, är det ef
tänkbart, att det ieke skulle vara bekant,
och då utfärdas Commerce Collegii kungö¬
relse. Men om förbudet verkeligen ej Varit
bekant före afseglingen , har man ej kunnat
göra'annat, än hvad man gjort, och under
seglingen är det omöjligt att hindra farty¬
get. När man afsänder sitt fartyg i för¬
tröstan på fredstillslåndet, då Riket är i
fredligt förhållande med andra Riken, men
orolighéter emedlertid utbrista, så kan jag
ej annat finna, än alt billigheten fordrar*
det normen tages efter den tid, då farty¬
get afsändes. Det har äfven Herr Hjärne
yrkat; det är blott i sältet, sorn vi ej öf¬
verensstämma.
Friherre Hjerta: Herr Hjerta har
nyligen axifört, att förbudet ej var kungjordt
af Comerce-Collegium, men jag tror, att de
politiska förhållanden, uti hvilka vi dä vo¬
ro , gjorde det betänkligt, att utfärda kun¬
görelsen. Man vet, att det länge lyckades
fartyg, lastade med Colonial-varor, att i
Preussiska Hamnar inkomma, och finna va-
rornes fördelaktiga afsättning, men sluteli-
Dea *5 November e. m.
531
gea och då Napoleon, underrättad om den¬
na förbjudna handels utsträckning, vidtog
den utväg att genom Franska Douanierer
bevaka de Preussiska hamnarne , skedde de
uppbringningar, hvilkas belopp nu till er¬
sättning reclameras.
Uti denna punct har Stats-Utskotts
Afdelningen liberalare behandlat reclaman-
terne , än Comiteen , ty den har ansett al¬
la Colonial-varor, såsom ej ersättnings gil¬
da, då deremot Afdelningens förslag inne¬
håller, att förr än Kongl. Maj:t förbjöd ut¬
förseln, skulle förluster ersättas, om för
Öfrigt antagne ersättnings-vilkor voro iagt-
tagne, men dock fastades dervid det til¬
lägg, att om fartygen förde sådane saker,
som voro till införsel uti främmande ham¬
nar förbudne, (hvaribland exempelvis a-
munition) borde ingen ersättning komma i
fråga , utan vederbörande skylla sig sjelfva.
Jäg tillstyrker således , att ingen förändring
göres uti den af mig föreslagne punct.
Herr von Hohenhausen, Michael:
Redan ifrån den stund Napoleon utfärdade
decretet om continental-systemet, var det
afgjordt, hvilka varor ej fingo införas på
continenten. Om det var med våra Hand¬
landes intresse förenligt, att ej efterlefva
förbud mot denna handel, så när tillfälle
till vinst var lemnad, måste man äfven un¬
derkasta sig förlusten. Man bör ej längre
än till billigheten sträcka fordringar, grua-
»U D e a s 5 N iviabir a. m.
dadé på ert represalie, sorn jag skull* ön¬
ska, ali Fäderneslandet alici i ig mera mått*
komma att använda. Äfven det skäl, att
edgång mäste begagna* efter Herr Hjertås
förslag, talar för, att man ej bör blottstäl¬
la personer för en så vansklig sak, keist då
mais vet att kännedommen om då varande
Handels-fäi hållande var så allmän ocb så till¬
hörande köpmännens kall, att det vore o-
rirniigt förmoda, det någen okunnighet skul¬
le råda derom, alt varorne voro förbudne.
.Tig tillstyrker således bifall till Friherr®
Hjertås reservation.
Grefve ron Platen, BaltzarBogi-
slaus*. Den sals är allmän, oell kan af
ingen förnekas , alt hvar jag beträder
elt land, så underkastar jag mig det
landels lagar , och får ej undskylla mig
med okunnighet derom , för att vinna straff¬
löshet. Dä man ur denna synpunct bern¬
tin- rättesnöre för vårt omdöme, tror jag,
att saken lätt kan afgöras. Jag för min
de i kan ej föreställa mig, huru en Köpman
skulle skicka varor till ett ställe, så nära
Sverige, sorn Memel, och ej veta, hvilka
varor der äro förbudne, för det att Com-
mcrce-Coliegii kungörelse af försummelse
ej blifvit utlärdad. Det är nästan ej tänk¬
bart , alt någon skickar ut en dyrbar last
utan att hafva en Commissionaire, med
hvilken man är i handels.förhållande och
corresponJ*nce, för att få veta pris-cou-
raulevne. Om ej förr, har man di åtiftia-
Den s j Novemi) tr •. m.
535
stone fått veta, hvilka varor som äro för-
budne. När man nu, med någon känne¬
dom em sjöfarten, vet, att med expeditio¬
ner på sådane platser, der varor äro för
budne, äro förenade .åtgärder , som ej äro
af den samvetsgrannaste art, så äi det
betänkligt, att låta en ersättning af 5o å
60,000 R:dr bero på en persons samvete.
Jag tillstyrker således Friherre Hjertås för¬
slag.
Grefve von Rosen, Axel:
I anledning al hvad Friherre Hjerta yttrat
angående Handelsförhållandet i Preussen 1808,
g, och 10 anhåller jag få upplysa, alt för¬
buden efterleldes noga åren 1808 och 180g,
men år 181 o blefvo alla hamnar öppnade
till införande af varor mot högre afgift er.
På denna grund gick handeln då ganska
lifligt. Det var först i8io om hösten , då den
stora convoyen afgick, som förbudet förnyades.
Jag förenar mig således så mycket heldre med
hvad Herr Hjerta anfört, om ändring i
hvad Friherre Hjerta föreslagit, som del är
princip-enligt att ej vidtaga steg, som leda
till* förlust för medborgare. Vi biträdde ej
Continental - sj^steinet utan exception, förrän
1810 i November. Förordningen derom
nedsändes till mig, och jag hade honom fle¬
re dagar, innan den allmängjordes, och jag
frågar om den köpman, som afsände skepp
och gods, medan jag hade krigsförklaringen,
ooh den ännu var okänd, var nera skyll-
534
Den *5 November e, m.
dig att förlora skepp och gods, än den,
sorn hade afsändt sitt fartyg några dagar
förut.
Herr Hjerta: Jag viii blott yttra, att
då bär talas mera om enskillta fall, än all¬
männa principer, anhåller äfven jag, att få
ingå uti en enskilt sas. Det är ett säkert
»factum, alt förbudet ej var kändt här i Sep¬
tember, då flere fartyg härifrån afseglade,
ty först den ro October utfärdades ordres
i Preussen, att fartygen skulle seqvesteras.
Det är således sedan fartygen afgått, sorn
decreten utfärdades. 1806 och 1808 årens
decreter voro till sin verkan förfallne in¬
till 1810; och således kunde 1809 colonial-
varor införas i Preussiska hamnar. Då far¬
tygen inkommo, skedde förbudet. Detta är
det enskilda förhållandet, som jag trott mig
böra nämna, då derom uppstått fråga, ehu¬
ru jag blott talat om den allmänna princi¬
pen. Grefve von Plåtens framställning har
likväl öfvertyga,t mig, att saken är af min¬
dre vigt, emedan en köpman är* skylldig
att skaffa sig underrättelser; men jag frå¬
gar, om det icke kunde hända, att en köp¬
man ej kände förbudet. Hvad edgången
åter angår kan jag alldrig sätta 1 fråga nå¬
gon list, emedan så da tre saker äro så bekanta
för alla handlande på orten, att icke någon
Handlande för några tusende R:dr, skulle
underkasta sig att gå en ed, som hvarje
hans med-köpman kunde bevisa vara falsk.
Jag vill likväl visserligen ej vidare påstå
Dea 25 November
e« nu
535
saken, om den ej anses riktig. Det,,Sr blött
klart för mig, att derigenom uppkommer
orättvisa mot enskilde redamanter, För öfrigt
instämmer jag i hvad Grefve von Rosen yttrat
att terminen måtte bestämmas till den 19 No¬
vember 18jo, då öoritinental-systemet Lief 1
all sin kraft gällande.
Grefve Cronstedt.' Jag får fortsät¬
ta Grefve von Rosens beiättelse, för alt gif¬
va en grund för motsatsen af de slutsatser
Herr Hjerta velat draga. Alla kände, att
Caffe' och Såcker vore förbud ne. Efter j8jo
Var förhållandet sådant, att man skicka¬
de fartyg till cmtinenten, där de i con-
nivence med ägaren condemnerades och va-
r*rne såldes på öppen auction för ägarens
räkning. Jag har sjelf fört en sådan Con-
Voy af colenial varor öfver till Pommern.
Jag har blott velat anföra delta för alt vi •
sa, att Köpmännen kände foi hållandet.
Herr von H a r t m a n s d 0 r f f, Å u g u s t j
Då jag i förmiddags bestridde den grund¬
sats, i följd af hvars antagande närvarande
Öfverläggning äger rum, trodde jag ej, att
man så snart skulle utsträcka sina anspråk
så vida, som nu skett. Men äfven här be«
sannas det gamla ordspråket, att får man
blott in ett finger, nog får man sedan in
hela handen. Jag förenar mig med Grefve
von Platen, ätt köpmannen bör vara skyl¬
dig känna de författningar, som gälla i län¬
der, med hvilka han handlar. Kunde det
blifva ett skäl lill ersällnings-vinnande, att
5 36
D e fi a s No vena b er c. w.
förbud på främmande ort blifvit utfärdade
mellan varans ditsändning och ditkomst,
eller att man vid laddningens affärdande
varit om förbudet okunnig, så skulle ersätt-
nings-anspråken blifva a))t för stora. Jag af-
styrker såledesHerr Hjertås, oeh tillstyrker
Friherre Hjertås förslag i denna punct.
Grefve von Platen: Jag anhål¬
ler blött att få rätta ett på visst sätt af
mig gjordt misstag, då jag påstod att man
vore skyldig, att känna de lagar, som äro
gällande i ett land, Visserligen måste så
lång lid vara förliden, att det kan vara
möjligt att känna dem, och att posten
kan framföra dem ; meni då en sådan
tid ägt rum, har man ej något skäl att
undskylla sig. med okunnighet. Om åter
lagar existerat, och man sett igenom fin¬
gren vid deras tillämpning, är det tydligt,
att jag begagnat ett obehörigt tillstånd, och
om jag gör det till min fördel, så måste
jag ikläda mig den risque, som deraf föl¬
jer. Jag får då skylla mig sjelf för för¬
lusten.
Grefve von Rosen: Det är gan¬
ska gru»dadt hvad Grefve Cronstedt anfört
om ställningen efter 1812, naen det lär ej
vara fråga om ersättning för några fartyg,
som gått efter nämnde tid. Dess* decreter
existerade redan före 1810, men då för¬
ändrades de så, att det rar till Fransk»
Co*-
Den aj November é, to-,
i 37
Consulen, sora man Öonet klarerade afgif-
k « ~
terne, och betalade föröfrigt den itu!, sulu
skulle erläggas enligt författningarne i den
Stat, dit raan kom. Vi bade ej 'biträdt
continenta l-systemet mera än till en del,
ända till den 10 November t8io. Visserligen
var handeln förut inskränkt, men ioio blefvd
vi belägne äfven den handel, sora förut egt
rum, och all handel sedan var oloflig med
sådane varor. Derföre tror jag, att en så¬
dan' modificalion kunde göras i Herr Hjer¬
tås förslag, att edgången borttages, och att
Sverige icke anses hafva deltagit i conii-
nental-systemet, förr än den 19 Novem¬
ber 1810.
Grefve Cronstedt: Ja» vili blott
anmärka, att förhållandet verkehren år så-
dant jag nämnt, ty både iSir och 1812
Vär jag sjelf i tillfälle att convoyera far¬
tyg både lill Meinel och Rugen. Preussi¬
ska Regeringen hettes borttaga dem, mea
godset försåldes för ägarens räkning. Mån¬
gen Coopvaerdie-Skeppare måste då svärja
falskt, för att få assurance åt siu redare.
Grefve von flosen: Det vår efter
vissa signaler, sorn somliga seglade förbi
och andra insläpptes af Convoyen. Ända
till 1810 gingo fartygen utan Convov, och
erlades för deras läster i preussiske hamname,
enligt Napoleons befallning, 20 prC:t af
Ridd, o, Ad. Prof, 19 B, a, AH, SI
I# Den 3$ NavemBer e- ra»
varuvärdet. Upphörandet af ett sådant för¬
hållande skedde, i anledning af ett Decret
ifrån Thullerierna af den 19 September, sora
likväl , enligt hvad jag förut omnämnt, långt
sednare sattes i verksamhet.
Herr Hjerta: De enskilta reclamationer
som ej kunna få ersättning genom Friher¬
re Hjertås förslag, äro af den beskaffenhet,
att de ej äro sednare än den tid, då Sve¬
rige biträdde eontinental-systemet. Ålla da¬
tera sig från November 181 o just ifrån bryt¬
ningen. Konungens skärpta kungörelser vo-
vo af den 10 och 16 November, i anled¬
ning af Preussiska Regeringens kungörelser
i October. På denna grund tror jag det
vara rätt, att någon ersättning lemnäs des¬
sa reclamanter. Hvad nu angår, att för
det man lått in ett finger, man skulle få
in mera, så tror jag, att, om den värde
Ledamoten gör sig den mödan, att genom¬
läsa min reservation, skall han finna, att
,den bereder många besparingar.
Herr von Hartmansdorff: Jag
behöfver ej läsa mera, för att finna, huru
olämpligt det är , att uti ett Riks Stånd af¬
göra, när edgång skall af vederbörande for«
dras , huru många dagar som skola bestäm¬
mas, med "flera omständigheter, som icke bor¬
de komma under öfverläggning på detta rum.
Herr Grefven och Land t-Mar¬
skalken gjorde proposition till bifall af
Dea s> 5 No veinbtr e. jn-
539
5:te puncten i Friller re Hjertås serskilda
mening.
Ropades starka Ja och Nej.
Friherre Cederström, Jacob: Jag
anhåller få framställa det rättesnöre, sorn
I
jag tror möjligen kunde förena båda tankarne
om tiden, ifrån hvilken ett förbud skulle
anses vara gällande. Jag anser nemligen,
att om ett förbud är utfärdad t, sedan far¬
tyget är afsändt, kan det gifva något an¬
språk på ersättning. I den delen tror jag,
att Herr Hjerta har ratt, meri att gifva det¬
ta den utsträckning han yrkat, är, som Gref¬
ve von Platen anmärkt, alldeles olämpeligt,
och Commerce Collegii kungörelser äga in¬
gen vigt i detta afseende, ty hvarje köpman
är lika väl underrättad, som Commeroe
Collegium. Jag tror således, att den mo
difxcation kunde göras af Friherre Hjertås
förslag, att med förbudne varor förstås så-
dane, mot hvilkas införande på utrikes ort
förbud blifvit utfärdadt, innan fartyget af-
sändes.
Herr von Hartmansdorff: För
att bevisa origligheten alt ersätta förlusten
af varor, som blifvit förbudne efter fartygens
afgång från lastnings*orten, vill jag anföra ett
exempel. Om iBracilien, eller andra delar af A-
merica, hvarifrån posten ej så hastigt ankom¬
mer, åtskilliga förändringar i tull-författnin-
garne ägt rum under den Lid våra fartyg seglat
pen N ov 0 hr fe e r e. oj.
mellan Sverige och detstinations - orten, vo¬
re rict vä! billigt att Svenska Slaten skulle
ersätta dea minskning i vinst, eller den
förlust, som derigenom vållades Köpman¬
nen? De sorn vilja, att Stats - cassau skall
'gaida de handlandes förouster, omtala icke,
a!t kon skal! dela deras vinst. Det vore
dock eu billig jemnlikhet.
Grefve von Rosen: Enär tidpunc-
ten af Qctober och November månader 1810
var den, då det mesta förlorades, så tror
jag, med största skäl af rättvisa, att vi icke
borde anses hafva antagit coutirrenLal-sysle-
nmt förr, än Konungen genom Krigsförkla¬
ringen till England höglideiigen tillkänna-»
gil vit sådant. Jag kan ej finna annat, än
att den sorn seglade 4 dagar före Krigsför¬
klaringen iqke var mera skylldig att förlora
sitt fartyg, än andra. Men från den stund
Krigsförklaringen var kungjord från Predik-
stoiarnc, borde ej Fartygen gå utan conyoy.
Annu fortfar dét förhållande, att Commerse
Kollegium averlerar de Handlande om sä¬
rla ne angelägnare omständigheter. Detta
måtte hafva varit så mycket vigtigare, då
såsom vinst hade lillflulit Riket för de far¬
tvy, sora förut hade gått. Jag tror såle¬
des, att om den 19 November antages så¬
som norm för vårt deltagande i conlinen-
talsystemet, hade man undviket en ed¬
gång, som kan vara vådlig nog.
Grefve al Ugglas: Det synes mig,
ten* döt vere tämmeligeu likgiltigt, em
De« ?5 No ve laber e, m
Sverige hade bi träd t cqnlinentabsyslemet,
eller ej. Frågan är, om varorne voro för-
budne på den ort, dit de fördeé. Sedan
1807 , hade äf Napoleon icke någon lindring
i conti nen tal-sys terne t medgifvits. Om nå¬
gon lindring ägt ruin, liar det således
skett derigenom, att man sett genom fin-
grarne. Den kungörelse, sorn utfärdades
1810, var blott en repetition af ds föregå¬
ende, och jag erkänner, att jag anser högst
betänkligt, att göra någon utsträckning al hvad
Friherre Hjerta föreslagit.
Herr Hjerta: Den kungörelse, som
af Preussiska Regeringen utfärdades i Octo-
ber 18 ro, har jag läst. Den är ganska t Vil¬
lig, och anbefaller auloriteterne, att då ge¬
nast lägga seqvester på fartyg och gods. Den
innefattar ej något upplifvandé. Der slår
blott, att del skulle förhållas såsom 1808, men
bela tiden förut eller }8cg ägde sådan hän¬
del rum På denna grund har jag trott, att
man borde göra afseende på personer, sova
i förtroende till ett tillstånd, som räckt ett
år, afsändt sine fartyg, men hvilka, då de
måste hålla sjön, icke framkommo neg ha¬
stigt utan först i November, då kufigör elsen
redan var utfärdad i Preussen. Det är des¬
sa förluster, som jag anser böra ersättas. Or¬
saken, hvarföre jag ej satt i fråga de spe¬
ciella fallen, var den, att då Commerce Coi-
legii kungörelse ej var utfärdad, trodde jag
det icke vara möjligt, alt någon skulle gå
emot hvad alla kände. Likväl vill jag ger-
De n 2 5 November e, ai¬
na afstå, emedan ja» inser rigtiglietcn af
hvad Grefve von Rosen anfört, i afseende
pä tiden för Sveriges biträdande till conti-
nenlal-systemet, och jag kan ej finna, att
mm derigenom invecklar sig i de svårig¬
heter, sorn Grefve Cronstedt föreställt sig.
Jag förenar mig således gerna om termi¬
nen «f den 19 November 1810.
Grefve von Rosen: En Ledamot
har yttrat, alt han förmodade, det ingen
modificaiion af Napoleon blifvit gjord, som
förändrade decretet. Men 1809 och i början
af 1810 voro hamnarne, sorn jag nyssnämn¬
de, så öppna för handel från Sverige, att
man kunde gå utan convoy. Hvad klare-
ringen angår på stället, var förhållandet
likväl ganska skiljaktigt före 1810 och der¬
efter, Först utfärdades riktiga pass på de
orter, der colonial-varor funnos, men se¬
dan mäste man skaffa sig licencer af En¬
gelska Amiralitetet. Skillnaden är så på¬
taglig . att det tyckes sorn dea 19 Novem¬
ber 1810 bor vara det datum, som bestäm¬
mer vårt deltagande i Continental sy¬
stemet.
Herr von Hartmansdorff: Jag
ber om ursäkt, för det jag ännu en gång
yttrar mig i denna sak; men det synes
mig nödvändigt, att å nym erinra om hvar¬
je handlandes skyldighet att rätta sig efter
de författningar, som gälla i det land, med
hvilket han handlar. Man har fordrat, att
Den 55 No,Tfir;ber p, rft.
513
Commerce-Cpllegium skolat kungöra - de han¬
dels- författningar, som utfärdats i Preus¬
sen. Del är nog mycket hegardt, enär frå¬
ga är öm sådan skyndsamhet, son. här sät¬
tes i fråga. Eljest plägar man klaga der¬
öfver, att Styrelsen gör sig till näringar-
nes förmyndare; nu Besvärar man sig öf¬
ver, att Commerce Collegium ej utpekar
för Köpmännen, livart de skola segla. Ora
Preussiska Regeringen förändrade sina tull-
för fa t t ning;, r en gång i hvarje månad , sä
bl ifver det de handlandes skyldighet att
derom skaffa sig underrättelse. Man måste
beklaga, att.cn dag fej är lik deh andra 5
toen det kan icke hjclpas. — Jag anhål¬
ler ' om proposition på Friherre Hjertås
förslag.
Grefve von Rosen: Jag ber om
förlåtelse, öm jag tröttar, roen det mätte
vara mycket stor skillnad, om Kongl. M«j:ts
kungörelse innehåller, atlet! fartyg får ciarera
på Memel, eller om det innehåller, att det ic¬
ke lår det. Först var det tillåtit, men sedan
blef det förbudet. Kejsaren i Ryssland log ej
första steget lill conlinental-systemet, förr
än den 24 Januarii. Derföre kunde far¬
tyg clåreras på Ryssland, och om våra far¬
tyg mötte något fartyg i sjön, sade man,
att destinationen var till Ryssland. Jag
kan ej finna annat, än att det mätte vara
skillnad, när man får klarare på eli ort t
och när man icke får det,
514
Den 25 November e, nj;
Herr Grefven och Landt-Mar*
svalken gjorde proposition Lill bifall af
5:te puncten 1 Friherre Hjertås serskilda
mening.
Ropades Ja och Nej.
1 anledning hvaraf Herr Grefven
och Landt - Marskalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade gil¬
la 5:le puncten i Herr Hjertås reservation.
Ropades afven Ja och Nej.
Herr Hjerta: Jag anmälte mig,
för att sjelf förklara, att efter de upplys¬
ningar som här blifvit meddelade, jag vilL
afstå från förslaget om edgång m. m, hvar¬
emot jag anhåller, att den termin, då Sve¬
rige biträdde continental-systemet, matte
bestämmas till den 19 November 1810.
Uppå derefter af Herr Grefvenoch
L a nd t - Ma r sk a 1 k en förnyad proposition,
blef 5:te puncten i Friherre Hjertås sär¬
skilta maning af Ridderskapet och Ädela
bifallen.
6: te Puncten.
6:te puncten i Herr Hjertås särskilts
mening upplästes äfven.
Herr
Den *5 November e, m ,
545
Herr Hjerta: Skillnaden emellan för¬
slagen i denna punct är den, att i Friherre
Hjertås förslag står dubbla eller falska skepps-
oeh last Document, hvaremot uti mitt förslag
ej står dubbla, blott falska, emedan det är
bekant, att man den tiden mäste gå med
dubbla documenter, enär man på flere håll
hade att befara hinder i handeln.
Herr Ceder6ehjÖd: Jag får hem¬
ställa, om den handel kan anses loflig, sorn
ej kunnat bedrifras utan med dubbla do¬
cumenter ? Jag tror att dessa ej böra få er¬
sättning.
Friherre Hjerta: Det sam gifvit
anledning till den af mig föreslagne ie-
daclion , är den omständighet, att nar det
befunnits, att ett fartyg haft dubbla do¬
cumenter, liar del alltid ansetts som god.
pris. Jag kan således ej annat finna, än
att redactionen är riktig.
Herr Grefven oell Landt.-Mar¬
skalk en gjorde proposition till bifall af
öde puncten i Friherre Hjertås serskilda
mening; hvilken proposition med Ja besva¬
rades.
7: de, 8:de, 9: de och io:depnnc-
terne i Friherre Hjertås serskilta mening
Ridd. o, A4, Pi et. 10 B. 2. Afd. 69
5*8 Oen November e. tili
blefvo, uppå serskilte propositioner, af Rid»
•lerskapet och Adeln gillade.
11:te Puncten.
n puncten i Herr Hjertås reserva¬
tion upplästes äfven.
Herr Hjerta: Hvarföre jag utstru-
kit utrikes född, är att man kan vara
Svensk, och likväl utrikes född. •Skillna¬
den i den redaction jag uppgjqrt är blott
den, att der icke står utrikes född.
Herr Grefven och Landt-Mar-
skalken gjorde proposition till bifall af
n:te puncten i Friherre Hjertås serskilda
njiening.
Ropades Nej.
Hvarefter Herr Grefven och Ländt-
Marskalken hemställde, om Ridderske-
pet och Adeln behagade gilla den i Herr
Hjertås reservation befintlige ii punct, så
lydande:
Som Svensk Man må ej denan-
ses, hvilken, sedan förlusten ti-
mat ,afflyttat ur Riket.
Bifölls.
Den *5 November
e m.
ia:te Puncten.
Herr NJo r d en s k j ö 1 d : Ehuru det vis¬
serligen på det hela kan vara likgiltigt, em
några 100,000 JR:dr mer eller mindre ut¬
betalas, sedan man etablerat en skadelig
princip, i synnerhet då man tror sig, dels
genom Preussiska skulden, dels, genom se-
<jvestrerade effecter, hafva 8,000,000 R:dr
att draga på, anhåller jag likväl, enär frå¬
ga nu är om assurancen, att få nämna
några ord. Det har handt mig , under det
jag var Befälhafvare på en af Kongl. Maj:ts
Fregatter, att man gjorde mig ett förslag,
hvilket jag ej kunde bifalla, att nemligen
gifva ett^ falskt bevis deröfver, att ett af
Kapare uppbragt fartyg seglat under1 min
ConvoJ, hvarigenom ägaren skulle sättas i
tillfälle, att från Engelska Åssuradeurerna
utfå sin Assurance, den han annars för¬
verkat, emedan han brutit emot Assurance-
föreskriften, och seglat utan Convoy; i
dylikt fall kan ett uppbringadt fartygs ä-
gare med tu finger å Bok svara på att han
ej fått Assurance, och många kunna vara
i samma belägenhet, att nemligen genom
egne fel hafva förverkat rättighet till As-
suranccns utbekommande. Jag föreslår der¬
före , att skepps-ägaren bör med ed fästa,
att han ej fått assurera sitt fartyg, elier
att han ej förverkat assurancen.
Herr Hjerta: Det kommer sedermera
en punct, som säger, att om Skeppare, eller
548
D*H s 5 Novsuub er «. m.
ledare, genom någon falaktighet vållat upp-
bringningen, kan lian ej få ersättning. Om
således den Comitte, som tillsättes i och får
detta mål, finnér, alt man genom någon fel¬
aktighet förverkat rättigheten att utbekom¬
ma asurancen, så tillhör det Co mitten, att
den begärde ersättningen afslå.
Herr Nordenskjöld: Den punct
Herr Hjert» omtalar, niimner ej asurance;
hvarföre och då det kan hända, alt en köp¬
man asurerat sitt fartyg, han bör, vid väckt
fråga om ersättning för uppbringning, för¬
säkra, att han ej förverkat asurancen. Något
stadgande bör i detta afseende meddelas.
Friherre Hjerta: Emot den
af Herr Nordenskjöld gjorde anmärkning
har jag ingenting att erinra. Denna
punct har varit af en svår beskaffenhet,
ty uti Kongl. Majrts, äfvensom Stän¬
dernas Skrifvelse står, att ersättning en¬
dast skall lemnäs i det fall, då man ej ge¬
nom Assurance kunnat erhålla skadestånd.
I följd häraf skulle hvar och en bevisa, att
lian icke kunnat få assurance, men det fin¬
nes nästan ingen negatif bevisning, som kan
upplysa den omständigheten. Då återstår
ej annat än edgång. Skepps-Ågare kunna
balva anmält sig, i England och Hamburg
till Assurance, men ej fått någon; men der¬
af följer icke, att de varit betagne möjlig¬
heten , att annorstädes erhålla en sådan.
Jag tillstyrker det tillägg som Harr Nor¬
denskjöld föreslagit.
Den S5 No-v.ember e. m, 55g
Ilerr Grefven och Landt Mar¬
skalken gjorde proposition till bifall af
?2:te puncten i Friherre Hjertås särskilda
mening, med det af Herr Nordenskjöld
dervid föreslagne tillägg , hvarigenom puu*
elen skulle erhålla följande lydelse:
R e c 1 a m a n t e 11 å 1 i g g e , att med
ed inför Domstol betyga, att någon
ersättning för hans, genom upp-
b r i n g n i n g e n , t i m a d e förlust, h v a f-
k en genom Assurance, eller på an¬
nat sätt honom, till större eller
mindre del, t i 11 g o d o k o m m i t; eller
att Reciamalnten, antingen deri g'e-
11 o m , att han e m o t föreskrift s e;g 1 a t
utan Convoy, eller annorledes för¬
verkat sin rättighet till Assurance.
Bifölls.
1 3:de Puncten:
Herr Hjerta: Uti Friherre Hjertås
förslag står: ianseende tillAssuradeu-
rens obestånd. Detta har jag trot bö¬
ra uteslutas. Det står i öppen motsägelse
emot ia:te puncten. Jag kan ej suppone¬
ra, att icke hela ersättnings-summan bör ut¬
gå. Jag anhåller, att i detta afseende min
mening, må antagas.
Friherre Hjerta: Det har befunnits,
alt Comitterade, enär endast halfva lasten
55°
Den sj November e. m; ^
varit försäkrad, tillstyrkt ersättning för den
andra heliden deraf, äfvensom det blifvit
föreslagit att Staten skulle betala differencen
dåÅsuradeureo kommitpå obestånd och ej kuns
nät utbetala mera, än en del af assurance-sum
man. Del är detta jag velat förekomma.
Jag har ej så noga märkt skillnaden emel¬
lan mit och Herr Hjertås förslag, men af-
sigten bär varit, den jag nämnt. Ar det
Herr Hjertås afsigt, att Staten på något
sätt skall ersätta den difference, sorn upp¬
kommer i ofvannämnde afseenden , så kan jag
ej med honom vara ense.
Grefve af Ugglas: Om man tager
assurance för ett fartyg, men blot en del af
assurance-summan kan erhållas, så har den
saken ingen gemenskap med uppbringnin-
gen. Staten bör ej erssätta sådan förlust.
Jag tillstyrker derföre, att stadgandet måtte
blifva sådant, såsom Friherre Hjerta det
föreslagit.
Herr Grefven och L a n d t- M a r-
S k a l k e n gjorde proposition till bifall af
ii puncten i Friherre Hjertås serskilda
mening; hviilken bifölls.
i4"de Pune te n i berörde serskilda me¬
ning hlef, uppå gjord proposition, af Rid-
derskapet och Adeln gillad.
i5:de Puncten.
Den 25 f^ovémber e. m . 551
Herr Hjerta: Jag liar funnit besyn¬
nerligt, att man såsom grund för en sådän
ersättning sagt, att den ej skall lemnäs, om
ersättnings-skylldighet blifvit Kaparen genom
Dom ålagd. Det låter tänka sig, att denna
ersättning ej kunnat utkräfyas. Likväl får
jag tillkännagifva, att jag ej finner något
mål, där detta stadgande behöfves, men jag
tycker, att, i fall så vöre, borde det vara
möjligt, att göra sitt anspråk gällande.
Friherre Hjerta: Man har åberopat,
att ej denna casus finnes. Jag får då för¬
klara, alt förhållandet olyckligtvis flere gån¬
ger varit, att Kaparen tillgripit egendomen,
och blifvit ålagd att återgälda den, men flytt
undan. Sådant var förhållandet mc8 med
ett fartyg i Alicante, der Kaparen förstörde
en del af lasten. Att Staten för sådane
tillgrepp skulle skydda och skadeslös hålla
Reclamanterrie, finner jag ej vara med bil¬
lighet öfverensstämmande.
Herr Hjerta: Några reclamationer
från 1798 kunna ej äga rum. För öfrigt
vill jag ej vara stridig i denna punct, emo¬
den den ej tjenar till något.
Friherre Hjerta: Jag minnes ej be -
stämdt, men jag tror att flere sådane casus
förefinnas. Detta exempel från 1798 är in¬
begripet under de 161 målen/ Jag tror
dock, att några sådane händelser äfven in¬
träffade i Frankrike, men jag påminner mig
55*
Deri s5 November e. ra,
det nu ej så noga, sorn den omnämnde hän¬
delsen uti Alicante.
Uppå derefter af Herr Grefven
och Landt-Marskalken framställd
proposition, Lief i5:de puncten i Friherre
Hjertås serskilda mening af Ridderskapet och
Adeln bifallen.
i6:de Puncten.
i6:de Puncten i Herr Hjertås reserva¬
tion upplästes älven.
Herr Hjerta: Jag anser de värden,
som i denna punct blifvit af Afdelningen
föreslagne, vara för boga. Om man när¬
mare betänker de priser, som nu gälla, och
de, som gällde de år, hvarom är fråga, tror
jag, att de kunna nedsättas.
Friherre Hjerta; Jag skulle önska,
att man kunde nedsätta prisen det mesta
sorn vore möjligt. Afdelningen har fullföljt
den ide'e, som Comilten uppgifvit, att lasten
af Ekfartjg skulle upptagas till i5o och af
Furufartyg till 100 R:dr, äfvensom att om
man nyss handlat fartyget, borde köpeskil¬
lingen bestämma värdet. Innan afdelningen
för sin del antog dessa priser, sökte den un¬
derrättelser, och enligt de uppgifter man
erhållit, voro prisen då högre, än de här
blifvit
Den November e- tn.
blifvit upptagne. Det vore då mindre bil¬
ligt, att nedsätta prisen under ratu väldet.
Herr von Hohenhausen:- I
frågan om bestämmande af denna ersätt¬
ning , torde någon inskränkning kunna sga
rum. Ehuru det är afgjort, att ersättning
skall lemnäs, är det dock ej sagdt, att ska¬
dan, såsom vid en assurance , skall till ful¬
la summan af Staten godtgöras. Det kan
vara lika mycket, hvad beräknings-grund ,
som stadgas, då afsigten blott är, att lem¬
na en lindring åt de olycklige. Ersättnin¬
gen, såsom icke varande laglig fordran, kan
bestämmas lika så väl till två tredjedelar,
' som tili fulla summan; äfvensom Stp o d er¬
ne helt enkelt till alla dessa ersättningar
kunna anslå en rund summa. Ålla nu ut¬
satte pris kunna derföre ej anses annor¬
lunda, än såsom blott beräknings-grunder.
Herr Hjerta: Det är likväl vig-
tigt, att en sådan beräknings*grund stad¬
gas , emedan det är efter den , sorn ersätt¬
ningen skall bestämmas. Jag tillstyrker
således nedsättning af värdet, emedan jag
anser det för högt. I allmänhet tror jag,
att det vore billigt, att man finge två tie-
djedelar af värdet.
Herr von Hohenhausen: Jag tror,
ull jag yttrade mig, åtminstone önskade jag
Ridd, o, Ad. Prot. to B. a. Afd. 70
5H Den 25 November e, rn.«
att yttra mig, så, att den antagne grunden
skulle utsättas, men blott såsom en beräk-
nings-grund för Comiten.
Herr von Hartmansdorff, Då Herr
Hjerta, som. med så mycket nit synes å-
taga sig de lidandes sak, nedsatt summan,
och funnit, det ringare beloppet vara till¬
räckligt, så tillstyrker jag Ridderskapet och
Adeln, att antaga hans mening i detta fall,
öfvertygad, att man derigenom icke går nå¬
gons rätt för nära
Grefve von Platen: Antingen haf¬
va de rättsökande rätt, eller orätt. I förra
fallet böra de ej få tvåtredjedels rätt, och
då jag knappt kan tro, att man nu kan få
ett Ekfarlyg bygdt för 100 R:dr lästen, så
anser jag det ej vara för mycket, som Fri¬
herre Hjerta föreslagit.
Herr Grefven och Landt -Mar¬
sk al ken gjorde proposition till bifall af
i6:de puocten i Friherre Hjertås särskilda
mening.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Herr Grefven och Landt-
Marskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade gilla 16 puncten , • så¬
dan den i Herr Hjertås reservation blifvit
föreslagen, nemligen:
Den November e, ro;
5 55
Då ersättning för fartyg äger
rum, beräknas densamma för Eke¬
fartyg med 8 o B : d r Banco per Läst,
samt för Furu^Fartyg med 5oR:dr
Banco per Läst.
Ropades Ja,
Uppå derefter af Herr Grefven
oeb Landt-Marskalken framställde
särskildte propositioner, blefvo iy:de, 18,
ip:de och 2o:de Funclerne i Friherre Hjer¬
tås särskilda mening af Ridderskapet och
Adeln gillade.
2 i :s ta Pune ten :
2i puncten i Herr Hjertås reserva¬
tion upplästes äfven.
Herr Hjerta: Friherre Hjertås för¬
slag innehåller, att värdet af lasten skall
styrkas genom Mäklarebevis elier factura.
Det förra har jag ansett ofullständigt, och
trott, att manifest eller connoissement först
borde företes, och om någon af dessa Hand¬
lingar ej finnes, att då facturan får beedi-
gas.
Friherre Hjerta: Efter den uppgift,
som erhölls uti afdelningen, skola Mäkla¬
rebevis vara beedigade. Hvad med mani¬
fest förstås, känner jag ej. Om de-t inne-
Dé n 35 N« venfiWr V, m?
hiller en ytterligare controll, så har jag "ej
något deremot.
Herr Cederschjöld: Jag hemstäl¬
ler, om icke sjelfva Tuliclarerings documén-
terne lemna den säkraste ledningen.
Herr Grefven och Landt-jMar-
s'k siken gjorde proposition till bifall af
ari putxcten i Friherre Hjertås särskilda
mening.
Hopades Ja och Nej.
Hvaiefter Herr Grefven och Landt-
Marskaiken hemställde, om Ridderska-
pet och Adeln behagade gilla den i Herr
Hjertås reservation loreslagne ar puncten
så lydande :
Värdet af ersättnings-gild last
bör styrkas med manifest ellercon-
no is se men t, eller och med factura,
som inför Domstol bör beedigas..
Bifölls.
22:dra Puncten.
22 puncten i Herr Hjertås reserva¬
tion upplästes afven,
Herr Hjerta: Jag fear uteslutit or¬
den Tull-Embetsman eller annaa
Den SP5 N ot e m i * r e. m.
Autor i tet, och blott satt ordet Tullbe¬
vis. Det låter tänka sig ett annat bevis
af Kust-betjeningen, hvilket ej bör gälla.
Derföre anser jag, att Tullbevis ovilkorligen
bör företes, så att ej bevis af Strandridare
må anses giltige. Jag anhåller således, att
denna punct i Friherre Hjertås förslag måt¬
te blifva ändrad sålunda, att Tullbevis o vil
korligen skall företes.
Herr Grefven och L a*n d t -
Marskalken gjorde proposition till bi¬
fall af 22:dra puncten i Friherre Hjertås
serskilda mening.
Ropades Nej.
Hvarefter Herr Grefven och
Landt-Marskalken hemställde, om
Ridderskapet och Adeln behagade gilla
22:dra puncten i Herr Hjertås reservation,
så lydande :
Laddningens beskaffenhet och
dess intagande i fartyget skall vara
styrkt med vederbörligt T ull bevis.
Bifölls,
23:dje Puncten.
Herr Hjerta: Här komma nu 3:ne
puncter uti Friherre Hjertås förslag, som
55®
Den ?5 November ?, m.
angå ersättning för raånadshyra och man¬
skapets hemskickning. Uti deni har jag ej
kunnat förena mig. Jag har trott, att Sta¬
tens ersättnings-skylldighét kunde inskrän -
kas till hvad Assuradeurerne ersätta. 122
puncten säger, att det skäll ersättas, som
genom Assurance kunnat försäkras. Det är
ur denna synpunctjag utgått, och har såle¬
des ej kunnat förena in ig i förslaget. Hvad
s3 puncten angår, anhåller jag om afsiag
derå.
Grefve Cronstedt: NJag trot, att
då det är fråga om, att Redaren skall hafva
ersättning, böra äfven de hafva en sådan,
som segla för honom.
Herr Hjerta: Jag tror, att om den
värde talaren vill göra sig bekant med den
ifrågavarande puncten, skall han finna, att
ersättningen aldrig kan komma någon an¬
nan än Redaren lill godo. Alt han nu skall
safrida ihop Matroserne, och lemna dem er¬
sättning är icke tänkbart. Afdelningen har
sagt, att Caplake ej skall ersättas Skeppare,
men vill likväl att månadshyror och er¬
sättning för hemresan skall godtgcras Man¬
skapet, fastän folket redan är hemkommit.
Jag kan ej finna, att ersättningen bör sträc¬
kas längre, än tili hvad Assuradeurerne be¬
tala.
Friherre Hjerta: Jag påminner mig
anledningen till denna punct. Den nedsät¬
D e n N a v e tn b er e. m.
559
ter månadsbyrorne (ill hälften emot hvad.
i Cerlepartiet blifvit belingadt, i stället för
att Comité» bade föreslagit ersättningen i
delta fall till a : delar. Månads hyror böra
till ersättnings-gildl anspråk, och jag tror
ej , att det står något nti puncten angåen¬
de ersättning för Manskapets hemresa, hvil¬
ket bäst kunde utrönas, om punden b lef¬
ve å nyo uppläst.
Sedan 23:dje puncten blifvit å nyo
uppläst, yttrade sig
Herr Hjerta: Då jag yttrade mig ,
var det i eli sammanhang om alla tre punc-
lerne. Dä nu a3 puncten blott är i fråga,
misstog jag mig om ersättningen för Man¬
skapets hemresa, som här icke förekommer;
men att de i denna punct omförmälte mu-
nadshyror. och kosthållning skola ersättas,
anser jag likväl varu origtigt.
Herr Grefven och Landt-Mar-
skalken gjorde proposition till bifall af
puncten i Friherre Hjertås serskilda me¬
ning.
Ropades Ja oöh Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven
o eli Land t-Ma'r skalken hemställde , om
Ridderskapet och Adeln behagade afslå be¬
rörde punct.
560
Den sj November e, m
1
Ropades Ja.
2 4 ' d e Puncten:
Herr Grefven och Landt-Mar-
stalken gjorde proposition till bifall å
denna punct.
Ropades Nej.
Hvarefter Herr G'refven och Landt-
Mars kalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade afslå berörde punct.
Ropades Ja.
2 5 : t e Puncten.
Herr Hjerta: Vid denna punct är
samma förhållande, som vid de a:ne näst
föregående. Besutom är det ganska vådligt,
att lämna en. ersättning för Rättegångs kost¬
nader , då till dess erhållande blott skulle
behöfvas vederbörandes «{villencer, hvillka
när som helst kunna skaffas.
Sedan Herr Grefven och Landt-
Marskalkens proposition till bifall å
denna prnct blifvit med Nej besvarade,
hemställde Herr Grefven och Landt
Mar-
Dea November é. m«
Marskalken oto Riddérskapel och Adeln
behagade afsiå berörde punct
Köp a des Ja.
Grefve afUgglds: Då Ridderskd-
pet och Adeln nu afslagit dessa trenue pune-
ter, hemstället* jag, om Icke Uti besiutefc
bör utryckas, att ingen ersättning skall gil¬
lras för de uti dem omnämnde fall, ty om
Ståndet ej yttrar sig någet deröfver , kun¬
de till äfventyrs oreda vid. Expeditionens
författande uppkomma,
Herr Hjerta förenade sig med Gref¬
ve af Ugglas.
Herr Grefven och La tidt-Mar¬
skalken frågade, om Ridderskapet och A-
deln önskade, att uti det Protocolls-Uf-
drag , som komme att innefatta Riöderska-
pets och Adelns beslut, rörande förevaran¬
de mål, bestämdt skulle uttryckas, att
23, 34 och a5 puncterne i Friherre Hjer¬
tås serskildta mening blifvit af Ridderska¬
pet och Adeln ogillade» derföre att Rid¬
derskapet och Adeln ej ansett någon er¬
sättning för de i berörde puöUter om för¬
mäldte utgifter böra ega runn
Ropades Sa.
Kidd. a. Ad, Fröt. 19 B, *. Afd. fi
D*h ij N«vemaer »> m,
26 Puncten.
Herr Hjerta: Det är blott ordet
slutlig, sorn jag velat hafva i redactionen
infördt. Det finnes mål, som gått igenom
flere instantier; och man måste välda rät¬
ta sig efter den slutliga dommen.
Friherre Hjerta: Jag instämmer der¬
uti, att det årets medelcours, då dommen föll,
bör tagas till grund, men rälta terminen
fir, då första prisdommen föll.
Herr Hjerta: Jag medgifver gerna,
att raan tager första prisdommen till grund,
blott man antager densamma för alla. Första
dommen är likväl ej någon egentelig dom,
men det han vara detsamma, blott man så
förtydligar stadgandet, att den, som gjort
förlusten, ej sjelf äfven får göra uppräknin¬
gen.
Herr von Hohenhausen: Det läm-
peligaste tyckes vara att antaga den tid,
då prisen gjordes, och icke datum af en dom,
som meddelas långt efter, helst coursen
med få undantag har varit i jemnt stigan¬
de sedan 1808.
Friherre Hjerta: Den värda talaren
besvaras dermed, att den första prisdommen
kan förändras, och då kommer ej någon eis
sättning i fråga.
Den November e, m, 565
Herr Hjerta: Jag går gerna in på
hvilketdera som hälst, hiott något bestämdt
stadgas. Uti Friherre Hjertås förslag står
ej ordet första. Det torde då kunna dit-
sältas.
Herr Grefven och L a n d t- M a r-
skalken hemställde, om icke, i anled¬
ning af den förefallne discussionen, 26
puncten i Friherre Hjertås särskilda me¬
ning kunde erhålla följande lydelse :
Utländske Myntsorter eval ve-
ras till Svensk Banco efter det å -
rets medelcours, då förlusten, ge¬
nom forsta prisdomen, blef gifven.
Bifölls.
27 Puncten uti Friherre Hjertås
serskilda mening blef, uppå gjord propo¬
sition , utaf Ridderskapet och Adeln gillad.
38 P u nc t e n .
28 Puncten uti Herr Hjertås Re¬
servation upplästes äfven.
Herr Hjerta: Det gifves några re-
clamations-mål, som ej äro undersökte. De
höra undergå granskning af Comiten, då
deremot Friherre Hjerta sagt, att de ej kun¬
na komma i fråga, emedan de ej äro pröf-
vade.
| J)*n 15 Nor^mber e. rsi.
Herr Cederschjöld: Jag (velter
mig minnas, efter hrad jag i föregående
punct hort, att inga andra kunna komina i
fråga, än de, sorn inkommit innom bestämd
fatalietid- Om de kommit elter, synas de
således hafva förlorat afl anspråk på ersätt¬
ning-
Friherre Hjerta: Het ffnnes ej ett enda
jrråf, sorn icke är inbearipit ibland de röt;
mea i sjutet af konungens Kådiga proposi¬
tion an märkes, att det ära några få, hvilka
örn berä.tligade att få undersökning. Deri¬
bland ;ir en handlande För nander, som se¬
dan röra inlemnal sina handlingar till Ca-
binettet, men de hafva der blifvit förlorade.
Detta bör likväl ej blifva något hinder för
honom att vinna ersättning, 0111 för öfrigt
harts anspråk, bedömde enligt antagne grun¬
der , äro grsättuings-gilda. Sedan komma
några andra, hvilkas Fartyg under brin¬
nande krig blifvit uppbragte.
Herr Hjerta: Uti reservationen har
man utsökt vissa mål, som kunna komma
i fråga, och andra, som ej kunna komma
i fråga till undersökning. Detta är oriktigt.
Derföre har jag sagt, att allt sådant bör
pr öfva s af Comitpn. Det bör ej pröfvas af
Ständer ne, utan det tillhör dea Domstol ,
som sättes,, och jag får fästa, uppmärksam¬
heten deruppå, att ingen ersättning kan
äga rum , i. fali upplysningen ej skett un¬
der de tider, som ofvan äro nämnde, lika-
Den * 5 November e. tn .
sorn ingen ersättning kan fås, om prsescrip-
tionstiden är försummad; men det voro orik¬
tigt af representationen, att godtyckligt ute
sluta somliga ifrån hvad man beviljar andra.
Friherre Hjerta : Orsaken, hvarföre
visse mål särskilt nämnas, ar den, att de
blifvit särskildt upptagne i Konungens Skrif¬
velse, men jag ser ej något hinder,, att an¬
taga Herr Hjertås ändring af 28 puncten,
hvarigenom alla målen komma att pröfva
hälst samma ändamål i alla fall vinnes.
Herr Grefven och Landt-Mar-
&kal-ken gjorde proposition till bifall å
28 puncten i Friherre HjerltJs särskilda
mening.
Fiopades lyej.
Hvarefter Herr G l efven och Landt-
Mar skalk en hemställdte, om Ridderska-
pet och Adeln behagade bifalla 28 Punc¬
ten uti Herr Hjertås Reservation, hvilken
lydde sålunda :
Dei Kongl. Majits Skrifvelse ser¬
skilt omför mäldte r e c 1 a m a t i 0 n s - m å l
böra undersökas, på sätt med de
för r a har skett.
Ropades Ja.
2 9 : d e Puncten i Friherre Hjer_
tas serskilda mening blef, uppå gjord pro.
556
Ben ?5 Noyembet « m.’
position, af Ridderskapet och Adeln bi¬
la 1 Jeu.
3o:de Punelen.
3o puncten i Herr Hjertås Reserva¬
tion upplästes äfven.
Herr Hjerta: Det beslut, som nu
är fa t la dt, innehåller, att er, vidare pröf¬
ning skall företagas af den nja Comitén.
Då är det å ena sidan ej säkert, att icke
den ka:r sätta högre ersättningsvärden, och
å den andra är tiden för dess arbeten icke
bestämd. Det sjnes således vara angelägit
att bestämma en tid, inom hvillken Co-
xnitebi bör hafva afgjort frågorne, ty an¬
nars kan ännu en Riksdag inträffa, innan
utredningen är slutad. Äfven är det vig-
tigt bestämma, att den summa, som an-
tages, ej får öfverskrida hvad som förut
är föreslagit, men väl nedsättas derunder,
emedan hvad som Comilérade föreslagit,
är ganska tillräckligt.
Herr von Hohenhausen: I händel¬
se denna del hade varit öfverlemnad åt
Stals-Utskottet, hade troligen Riksens Stän¬
der erhållit en calcul öfver summan, hvar¬
till utgiHerrte uppgå. Då hade äfven möj¬
ligen Riksens Ständer kunnat, såsom Fri¬
herre Hjertås reservation innehåller, afgöra
hvad laglig rätt reclamenterne kunna äga till
ersättning. Det hade knjgnat lemnäs åt Ställ-
Den 25 N°vembtr e. m ;
567
derne, att med bekännande af lillgångarnc
göra ett anslag, som sedermera pro ra.!a
parte fått fördelas. Nu finnes ej någon cal¬
cul vippjord, utan vi få öfverlemna oss åt Go¬
rm tens bestämmande. Då tror jag lika med
Herr Hjerta, det vara nödigt utsätta, att
ersätlnings-summan ej får blifva högre än
hvad förut blifvit antaget. Men om jag ej
mistager mig om puncktens innehåll, så
är det Konungen, sorn skall bestämma, hu¬
ru stort det ersättnings-belopp må blifva,
som till hvar och en skall utlemnas , hvar
efter de som fått ersättning böra vända sig
till Riksgälds-Contoiret, för att den utbe¬
komma. Jag kan ej finna annat, än att det
måtte vara obehagligt för Kongl. Majit,
att bestämma en sådan ersättning, då det
ej är annat än att Tolja ordalydelsen af
Riks-Ståndens Beslut. Jag tror således, alt
det för Kongl. Majit skulle vara behagliga¬
re, om man helt och hållet undandrogs
Kongl. Majit summans bestämmande. Om
detta ej kanske, bör saken i laglig väg i
Siats-Rådet föredragas ; Ochdel synes mig
derföre böra klart utsättas , hvad Herr Hjer¬
ta åsyftat.
Friherre Hjerta: Om dessa
grundér följas, ser jag ej, att summan kan
öfverskridas. Att bestämma summan, är
nästan omöjligt. Jag prtesupponerar, att
den går till 3ro,ooo Ridr, torde, ock hän¬
da till 35o,ooo Ridr, sorn Herr Hjerta för¬
568
Den sj November e. tn»
modat; men, i afseende på utsättande af
tid, instämmer jag gerna med Herr Hjerta,
Grefve af Ugglas: Jag Instämmer
uti Herr Hjertås förslag, men anser, att
för mera tydel/ghets skull borde tilläggas;
i enlighet med nu fastställde grun-
d e r.
Herr Hjerta: Jag liar blifvit miss¬
förstådd. Jag har ej yttrat mig om total¬
summan, ulan att hvarje särskild summa
icke skulle få blifva högre. Det som Gref¬
ve af Ugglas sagt, är rikligt och befräm¬
jar tydlighet.
Herr C e d e r c h j ö 1 d : Efter sorn
jag nu fattar Herr Hjertås mening, är den
icke rätt uttryckt på papperet, ty ordställ¬
ningen synes der antyda, att det är de nu
blifvande ComiteVades förslag, som ej
får öfverskrida®; och der förekommer icke
ett ord om de förra Comittérades. Der¬
före torde meningen tarfva ett litet förtyd¬
ligande, innan den främslälles till proposi¬
tion.
Herr Hjerta: Det är ganska tyd¬
ligt uttryckt, att hvarken Konungen eller
den nya Comiten kunna öfverskrida, hvad
hittills blifvit föreslagit, men väl kan dea
nya Comiten göra nedsättning.
Herr
Den N ove rn t) e r e- tir.
Herr C,e d e r c h j ö I d : 1 denna punct
il Jim 116s ej ett orcl om de Comiterade, .tom
varit, blott om dem, som skola blifva. Den
torde således tarfva det förtydligande, att
summan ej får öfverstiga det förslag, sora
den lii tillis varande Comitedi uppgifvit.
Herr Hierta: Det är ej totalsum¬
man , hvarom jag tulat, utan om hvarje
serskildt ersättnings belopp.
Herr Grefven och L a i> d t - M a r-
S k a 1 k e n gjorde proposition tili bifall af 3o:d«
puncten i Friherre Hjertås särskilda mening.
Ropades Nej.
Hvarefter Herr Grefven och La tiri t-
Marskalken hemställde, att 3o.‘de Pimc-
len kumle, på salt Herr Hjerta i dess Re¬
servation, samt Grefve af Ugglas under tiis-
cussionen föreslagit,, erhålla följande Jy-
gelse :
Desse eomiterade böra Inom f R14
års slut till Kongl, Majrt inkomma med
fullständig utredning, enligt nu fa^lslälldö
grunder, i detta afseende, då Kongl. Majit
lärer täckas , efter föregången Nådig pröf¬
ning , i öfverensstämmelse ined ' saluma
grunder bestämma det ersättnings-beiopp,
som en hvar ina tillkomma, och hvilket
Ridd, o, Ad,. Prot. io B, 9, Af«b j3
Dan »| November e, m.
icke må kaana öfverstiga , hvad de sist till*»
förordnade Comitérade föreslagit. #
Bifölls»
3i Punden.
3i Puncten i Herr Hjertås Reserva¬
tion upplästes äfven.
Herr Hjerta: Dä jag författade
min reservation, sä var det i den öfverty¬
gelse , alt man med alfvar herde erkänna
grundsatsen , att Staten äfven från denna lid
vore skyldig betala ränta, men jag har se¬
dermera, i anledning af samtal med åtski¬
lige personer, kommit att tänka deruppå,
att sådant vöre mindre nödigt, emedan
Öoligalionerne ändå kunna så begagnas,
att man för dem kan få penningar. Jag
afstår således från all fråga om ränta , men
tror alt obligationerne höra ställas på arne
afbetalnings-terminer, emedan det gör lätt¬
nad i liqviden för kommande Ständer.
Herr Grefven och Landt-Mar¬
skalken hemställde, att 3i puncten i Fri¬
herre Hjertås särskilda mening måtte er¬
hålla följande lydelse:
Uppå Kongl. Maj:ts Nådiga tillkänna-*
gifvande härom, låta Herrar Fullmägtige i
Riksgälds-Conloiret utfärda Riksgälds-Con-
toirets Obligationer, ställde till Sedelhaf-
taren, och svarande mot de fastställde sär¬
skilde ersättnings-summorne, hvaraf ena
Den 35 N*Y»mb»r ». mj
571
hälften betalas efter 5 års förlopp, och
den andra hälften efter det 6:te årets ut¬
gång , beräknadt från Obligationernes data ,
dock utan Ränta.
Bifölls.
Herr Hjerta; Sedan Ridderskapet
oeh Adeln nu fattat sitt beslut, anhåller
jag att detsamma genom Protocolls-Utdrag
måtte, så skyndsamt som möjligt„ commu-
niceras med de öfrige Riks-Stånden.
Grefve af Ugglas: Jag instämmer
uti Herr Hjertås begäran, och anhåller ätt
de öfriga Riks-Stånden måtte inbjudas , att
förena sig i Ridderskapets och Adelns be¬
slut.
Herr Grefven och Landt -M ar¬
fi k a 1 k e n hemställde , om Ridderskapet
och Adeln önskade, att de öfrige Riks-
Stånden skulle inbjudas , att uti Ridderska¬
pets och Adelns i förevarande ämne fatta¬
de beslut instämma.
Ropades Ja.
Herr af Uhr, Gustaf: Uti Regle¬
mentet för Riksgälds-Contoiret står tydli¬
gen, alt, vid utbetalning af alla äldre Krono-
skulder, skola Fullniägtige höras, innan
de fastställa*. Jag hemställer, om icke sam¬
Den 55 Novcräber e. m.
ma förhållande med dessa utbetalningar
borde iagltagas.
Herr Hjerta: Enär utredningen af
ersättnings-anspråken ej kan vara slutad,
förr än med år 1824, och Ständerne skola
sammankomma 1828, samt således, innan
de ii ro till betalning förfallne, så torde det
vara tillräckligt, att lemna denna omsorg
åt kommande Ständer. Detta tillägg anser
,jag således icke beböfvas.
Herr Grefven och Landt-
Marskalken anmodade Herrar Electo-
rer, att med första sammanträda, för att
utse 3:ne Ledamöter i Allmänna Besvärs-
och Oeconomie-Utskoltet efter Herr Car¬
leson, Jacob Edvard, Herr Gyllensvahn,
Hindric Adolph, och Herr af Borneman
Joli. Aron, hvilka med Herr Grefvens och
Landt-Marskalkens tillstånd från Riksdagen
afrest.
Herr Grefven och Landt-Mar-
s kal ken yttrade, att, sedan ej mindre
Ridderskapet och Adeln, ände öfrige Riks-
Stånden till Stats- Banco- samt Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottens afgö¬
rande, i egenskap af Nämnd, öfverlemnat
åtskillige frågor, i afseende å allmänna Ma-
gazius-fnrättniägea, linge Herr Landt-Mar-
Den 35 Nnrember e, rn-
skalken hemställa, om icke Ridderslsopet
och Adeln på det antalet af nämnde Ut¬
skotts Ledamöter, äfven om någre Liand
dem, såsom ofta hände, skulle få förfall,
alltid måtte vara fulltaligt, behagade å nä¬
sta Thorsdag den 27 dennes f. m. utvälja
8 Suppleanter i nämnde Utskott.
Bifölls.
Herr Ce derseli jöld, Pehr Gustaf:
Som det uti de förstärkta Utskotten är
svårt, alt vid i synnerhet mera invecklade
propositioners blotta afhörande genast fat¬
ta ett moget beslut, så får jag vördsammast
hemställa, om icke alla sådane Voterings-
Propositioner borde tryckas, och bland Le¬
damöterna utdelas, för att kunna så myc¬
ket bättre begrundas.
Ilerr Hjerta: Jag förenar mig i hvad
Herr Cederchjöld framställt, då frågorne ä-
ro mångå och invecklade, men är det blott
en fråga, hvarom skall voteras, så behöfves
det ej.
Grefve af Ugglas, Gustaf: Då
Riksdagen nu är så nära sitt slut, under¬
ställer jag, örn ett sådant stadgande kan be-
höfvas. Om man undantager den casus,
som i går förevar, då ganska många frågor
574 Den 25 November e, m.
voro tinder omröstning, sä äro vanligen ej
de frågor mänga, som komma till Nämnd.
Grefve von Platen, Baltzar
Bogislaus: Då denna proposition visserli¬
gen skulle kunna göra betydlig tidsutdrägt,
beliöfver den väl öfvertänkas, hvarföre jag
får begära den på bordet,
Herr C e d e r c h j ö 1 d: Jag vill blott
erinra, att ingen tidsutdrägt genom tryck¬
ningen skulle åstadkommas, helst den bor¬
de kunna verkställas på en enda dag.
Då nu & nyo föredrogs Banco-TJtskot-
tets den 18 dennes under N:o 79 afgilne,
samt den 22 derpåfoljde e. m. på bordet
lagde, Betänkande, i anledning af yppade
skiljaktigheler i Riks-Slåndens beslut, rö¬
rande förslag till reglementariske stadgan-
den för de i Rikets Vestra och Södra Land¬
skaper blifvande Discont - Contoir ; fann
Ridderskapet och Adelil för godt, att,
under förblifvande vid dess i desse ämnen
förut fattade beslut, samt med godkännan¬
de af de utaf Utskottet, i afseende derå,
nu föreslagne Voterings-Propositioner, öf¬
verlemna berörde frågor till Förstärkta
BanQp-Utskottets afgörande.
Den as 3M o v ernber e, wt
573
Företogs till pröfning Banco-Utskot-
tets den 21 dennes under N:o 81 afgifne,
samt den 22 derpåföljde e. 111. pä bordet
lagde, Betänkande, i anledning af väckt
motion om förändring uti nu gällande be-
länings - sätt och belänings-värde å Guld
och Silfver i Banken.
Grefve von Schverin, Fredrig
Bogislaus: Ehuru ogerna jag besvärar
Banco-Utskoltet med en återremiss, kan jag
dock icke alkalia mig ifrån att fästa Ridder-
skapets och Adelns uppmärksamhet på hal¬
ten af de skäl, hvarpå Utskottet grundat
sitt a [styrkan de. Jag befarar , att Utskot¬
tet icke uppfattat iden af Herr Hjertås Mo¬
tion # eller blifvit afledt ifrån alt göra det
genom Comtnissariatets och pJuralitelens af
Herrar Fullmägtige nog inskränkta åsigt af
ämnet. Commisariatet anföres hafva sagt ,
alt en vidsträcktare beläning af Guld och
Silfver, än Sorn hittils ägt rum, skulle blif¬
va mödosam , och att en särskild försigtig¬
het blefve af nöden, om utländska Mynt¬
sorter skulle få belänas. Utskottet har väl
nämnt, alt dessa svårigheter icke af Utskot¬
tet ansågös vara af den betydenhet, alt ic¬
ke de skulle kunna undanrödjas, om ej Ut
skottet funnit andra skäl att motionen af¬
styrka. Jag hade trott, att dessa skäl läm-
peligen bordt hemliga hållas, ty om en Banks
befattning med Guld och Silfver anses böra
inskränkas till dem, som tillhör en Lorn-
576
Den i 5 No v emla er e, mJ
bard, eller ett Assistance-Contoir, så svneS
iden af en Bank hafva gått förlorad.
De egenteliga skälen för Motionens af'-
styrl:alide har Högloflige Utskottet hämtat
från Herrar Banco-Fullmägliges afgifue yt¬
trande» Herrar Banco-Fu 1 I mäglige höfva nem¬
ligen trott, alt beläning af Gilld Och Silf¬
ver efter r »ö sk. Cours, om den af Utländ¬
ska Capitalister skulle begagnas, skulle
kunna föranleda till Cours-spieuiationer, och
höja Cursen till aoo, om handels conjunc-
turerne blefvo missgynnande, om politiska
ställ dngen blefve vådlig,om missväxtskuUein-
trälfa. Jag vet ej, hvarföre man skall såsom
skäl emot Motionairen anföra förhållanden,
sorn göra undantag från de vanliga, och
sorn vi hoppas icke skola inträffa. Mea
om dessa förhållanden verkligen skulle in¬
träffa , så lomme ju Coursell i alla fall alt
stiga , och jag tror , att lian skulle komma
att stiga än högre, om ingen hade reel va¬
luta att sända utrikes, utan alla skulle söka
vexlar. Utskottet befarar en menlig infly¬
telse på våra vara-pris, örn en mängd sed¬
lar utkastades utan reel valuta, ty såsom
reel valuta förmenar Utskottet icke de fonder
kunna anses, Sorn tillhöra enskilda, och som
de, hvilken dag de behaga, kunna återta¬
ga. Jag för min del skulle tro, att sedlar
utgifna för reel valuta, mot n6 sk. curs,
icke sakna reel valuta, antingen, den tillhör
Banken eller enskilda.
De*sg
Den 35 Navein ber e. m.
Desse anförde skäl anser jag för min
del icke kunna verka lill afslag af Molien»!».
Men deremot ges det ett annat skäl, som likväl
Utskottet icke anfort, och som gör betänk¬
ligt, att mot den låga ränta af en procent
som Herr Hjerta föreslagit, bevilja belånin¬
gen. Det är, att de handlande, vare sig '
inrikes eiler utrikes , sorn efter behag kun¬
na förvandla sina fracter, än till landels
Courant-mynt, än till verlds-mynt eller silf¬
ver , äga en stor förmån framför de häild-
laiidöj hvilka j i följd af Bankens bråkade ställ-,
liing j icke kunna röra sig med annat, äit
landets courant-mynt* och till sina utländska
ligvider mäste söka växlar; Om Utskottet
af detta skäl behagat föreslå en högre rän¬
ta, eder en lägre helånings-grund, så skulle
jag för tohi del hafva funnit det billigt;
Men Utskottet har nästan ansett mo¬
tionen icke förtjena någon uppmärksamhet;
det den dock i sanning förljevar* ty, om dess
möjligen menliga verkningar skulle kunna
förebyggas, så äro de fördelar, söm genom
denna vidsträcktare belåning kunna vinnas,
ganska betydliga. De bestå deri, alt Capitaler,
som nu ligga ofruktbara, kann a göras frukt¬
bara; att fastighetsägare, som vilja göra lån,
i stället att här fruktlöst gå från port till
port, ooh blifva afviste, kunna ingå i skuld¬
förbindelser lill eapilalister i andra länder;
och sluteligen deri, att den så högst falska
Ridd» ©, Ad,*Prot. 10 B. t. Afd. j|
571
13en Nuvtmktr tt>
ide, att Vexel-Banken skall gratis betjena
dem, som vilja begagna depositions-, assigne-
rings- och vexlings-förmånerne, derigenom
skulie kunna förstöras. Hamburger Bank
och alla andra Banker laga betalt derföre,
att de vårda enskiltas derstädes insatta pen¬
ningar, odi derföre att de tjena dem i de¬
ras peninge-transactioner. Vår Bank, eller
sedan Riksens Ständer år 1O68 öfverlogo
Pal rasti uckiska Banken, befriar alia de, sorn
begagna Vexel-Bankén, ifrån att deltaga i
den för ändamålet o un d vikell ga kostnaden.
Denna kost flad måste sökas i låne-röi »Isons
avanefe, och ändå kallar man låne-rörelsen,
hvilken, förutan. Vexel-Bauko-rorelsen, icke i
10 år skulle kunna bestå, för vingleri, och byter
principerne för denna lånerörelse från Riks
dag till Riksdag, under det att man nekar pro-
vincsrnas inbyggare rättighet, alt sjelfva in¬
rätta låue-instituter, och under det att för-
månerne af Vexel-Banken endast komma
huvudstadens innevånare till godo.
Jag tror mig icke hafva sagt för myc~
ket, då jag påstår, att vi, under våra be¬
ständiga bekymmer om Coursens uppehål¬
lande, som blott röra några få puncter af
Riket, men icke massan af dess innevånare,
hafva förlorat begreppet om en Bank.
Det project Herr Hjerta ingilvit, att
nemligen den, som i Banken deponerar reel
valuta till vård, och antingen assignerar
derpå, eli» rör sig med Bankens på reella
Den jje.T«a!iif *. va .
valutan utgifna attester, stall betala för den
förmån, som lian deraf njuter, måste förr
eller senare antagas, om Banken åter skall
blifva Bank, eller också återfalla vi snart i sam¬
ma vinglerier, sorn de, öfver hvilka vi klaga.
Om Banken emot 3 rabatt, eller ef¬
ter 120 sk. cours tillät ut- och invexiing af
silfver, så behöfde man, efter nu gällande
grunder för Vexsl-Banko-rörelsen, ingen¬
ting betala, — hvarföre då göra svårighet
att tillåta en vexling af sedlar mot silfver
å 116 sk. cours, mot betalning för silfrets
vård ?
Desse äro de anmärkningar, som jag
har att göra vid Utskottets Betänkande. Rid-
derskapet och Ade/n täcktes afgöra, huruvi¬
da de äro af den beskaffenhet, att de kun¬
na rätllärdiga min anhållan om återremiss.
Herr von Hohenhausen, Michael:
En värd Ledamot har påstått, alt Utskot¬
tet likasom Comissariatet förlorat ide'n af
en Bank , dess egenskap och åliggande, som
skulle skönjas derutaf, att Utskottet afstyrkt
Herr Hjertås Motion, att belåna silfver un¬
der loppet af 5 år mot i prC:ts årlig ränta.
För min del tror jag, alt just eme¬
dan Banco-Utskottet vigtigare an den
värde Ledamoten uppfattat iden af er.
Depositions-, en Vexel-och en Låne-Bank,
samt de skiljaktiga egenskaperne dem emel-
Den s j November e. ra;
];in, liar Utskottet ägt fulla skäl, att afstyr¬
ka antagandet af ifrågavarande förslag.
En Dcpositions-Bank emottager Guld
peli Silfver i sitt förvar, mot erläggande af
en låg afgift eller ränta, men den ulgifver
icke Banco-sedlar svarande mot denna sum¬
ma, utan uppförer den samma i små Böc¬
ker, eller, som det kallas, gifver insättaren
en folio med rättighet, att transportera
större eller mindre del deraf på Man. Vexel-
och Läne-Bank torde icke behöfva förkla¬
ring. Uti Herr Hjertås motion förblandas
alla dessa Functioner. Den låga räntan vid
belåningen , och den föreskrifne tiden af 5
år, under hvilka lånen få innestå, förnya,
fast på ett mindre direct sätt, samma Fi-
nanciella pecultionsförslag, sorn af Herr Stråle
blifvit fram stahl t, samt vidlyftigt är vordet
debattéradt och förkastadt. Utskottet hat såle¬
des icke kunnat tillstyrka antagandet af den¬
na motion, men har i det* stället föreslagit
en förhöjning i belåningen af silfver från
40 sk. till 1 R:dr lodet, och delta torde
vara allt hvad i denna väg är att göra i
denna tidepunct, då det konstlade skick, i
hvilket Banken och hela vår FinancieUa ställ¬
ning sig befinner, bjuder försigtighet och
likstämmighet i de åtgärder, ''sorn vidtagas.
Men detta medgifver icke, att åt Utländska
Handlande lemmna öppet, att genom silf-
ver-insättning i Banken utbekomma Banco-
sedlar till uppköp af våra export-raror, i stäl¬
let för alt i vanlig väg försälja vaxlar uppå sig,
Den *5 November e. m, 581
helst de, genom den deraf ordsakade minsk¬
ning i vexel-tillgången, skulle uppjaga
Coursell, och derigenom för bättre köp åt¬
komma våra varor. Ännu dera vingierier
kunna härigenom föranledas,
Jag erkänner, att när jag först åhör¬
de Herr Hjertås Motion, märkte jag icke
vådan den innehar; det var först, när jag Lief
varse den nära frändskap den äger med
Herr Stråles omnämnde förslag, de farliga
följder» e visade sig i full dager. Jag an¬
håller om proposition, till bifall å Betän¬
kandet.
Herr Munck af Rosenskjöld,
Eberhard: I det hufvudsakliga al hvad
Grefve von Schwerin anfört, instämmer
jag alldeles. Sorn ytterligare skäl för nyt¬
tan af Herr Hjertås motion ber jag att få
anföra följande.
Om i ett land, som ej hade annat
än metalliskt mynt, någon ville föreslå, att
blott en viss summa skulle i landet få
myntas, och sältas i omlopp, så skulle
hvar och en anse ett sådant förslag ej en¬
dast orimligt, ulan äfven, om det kunde
verkställas, för högst skadligt, emedan 'det
satte en gräns för all idoghet, och häm¬
made alla industrieusa företag.
Lika skadligt, ehuru olyckligtvis mera
verkställbar^, måtte ett sådant förslag val
Dsb s5 Novemb»r e* m»
ra, di frågan är om sedelmynt, som icke
vid förevisning af Banken med klingande
mynt inlöses. I synnerhet mätte det vara
skadligt, att en viss summa eller numeraire
af detta penninge-capital bestämmes, då det¬
ta skall ske af Ständer, när dé ej oftare
än hvart 5:te år sammanträda, och således
icke efter den tilltagande folkmängdens, den
ökade varumängdens, handelns och narin -
garnes behof kunna öka denna nume¬
raire. När Sländerne sätta en godtyck -
lig gräns för landets penninge-capital i 5
är, så sätta de den äfven för industrien,
lör likså lång tid. De kunna väl genom
beslut hindra tillökningen af sedelstocken,
men icke dess förminskning genom slitning’,
eldsvåda, skeppsbrott och äfven genom ut¬
vandring till Utlänningen; icke eller kun¬
na de hindra Capitalister, att sammansät¬
ta sig, för att åstadkomma en sådan stock¬
ning i penninge-rörelsen, alt handel och
näringar aftyna, samt fastigheter försäljas
för vanpris.
I ett land, som intet annat penninge-
capital har, än sedelmynt, hvars belopp
af en viss Autoritet bestämmes, utan att
ens en fri Assignations-rätt eller den en-
skilta creditens fria begagnande medgifves,
i ett sådant land sätter penninge-tillgången
sig icke sjelf af productionen och handels»
ställningen, ehuru Stats- och Banco-Ut-
skolten vid sisth Riksdag så påstodo, ty
om t. ex. genom fördelagtig handel med Ut-
Dea NoYembec e. ®»
länglingen silfver inkommer, så okar det
ej mängden af gångbart mynt, utan blott
mängden af varor, äfven om det slickades
till Banken och myntades upp. Beila Si¬
en olägenhet af el t rörelse-capital, blott i
pappersmynt, åtminstone af likså skadliga
följder, som dess vacklande värde, ty den
sätter en onaturlig gräns för all Indu¬
strie, och således för /Nationens trefnad
och förkofran.
Men man har derföre satt en viss
godtycklig gräns för Rörelse-capitalet i sed¬
lar, emedan man ej ulan skäl befarat, att
en tillökning i numerairen skulle i samma
mon minska sedlärnes valeur, och således
rörelse-capitalet i sjelfva verket ej okas.
Härvid har man väl ej insett, att om till¬
ökningen i, Sedelstock medför en i samma
mon ökad production, eller varu-tillverk-
ning, så skall den ej hafva det menliga
inflytande på sedlarnes värde, som då de
utsläppta sedlarne användas till en öfverflö¬
dig förbrukning och vågsamma speculatio-
ner, samt att sedelmyntets värde äfven så
väl minskas genom handelns och näringar-
nes nedtryckande af penninge-hfist, som ge¬
nom för mycken sedel- utsläppning ; hvilket
allt af erfarenheten äfven inom vårt eget iand
bekräftas.
Det är således i ett land med intet
annat gångbart mynt, än sedlar, nödigt,
att utfinna medel, hvarigenom penninge-
Den S5 Norembit e. a.
capitalet Ian efter industriens, ja utskyl-
dernesj, behof ökas, utan att dess värde
minskas. Ett sådant medel är visserligen
de utsläppte sedlarnes användande på kloka
ha adels-far tyg, på jordbruk och näringar,
hvarigenom ny valuta skapas för de nya
sedlar ie;
Men härmed är det ofta kortsyntai
capitalist-interesset icke tillfredsställd t, och
medlet veikar icke heller alltid så hastigt,
som de nya sedlarna behöfva utsläp¬
pas.; hvarföre äfven ett annat och mer di-
rect inedal bör sökas, och ett sådant är en
emot utsläppningen af nya sedlar svaran¬
de insättning af silfver i Banken.
Tjär har vid denria’ Riksdag en an¬
stalt blifvit för detta ändamål vidtagen,
samt invexling af silfver mot nya sedlar
efter en viss Cours, hvilken af mig redan
vid sista Riksdag, ehuru förgäfves, blifvit
föreslagen. Sedan detta Beslut föregått,
men icke förr, var den af Herr Hjerta fö-
* feslagne motion, lä in peli", emedan belå¬
ningen på silfver, efter så hög myntfot
som ii6‘ sk. ej hade kunnat, utan fara af
förlust för Banken, medgifvas, så länge
Coursell kunde få falla derunder, hvilket
nu ej kan ske. Den af Friherre Ceder¬
ström föreslagne myntfot för belåningen ,
anser jag vara för Bankens säkerhet något
för hög.
En
I)® n November e, av
5*5
En sats, som väl ej med skäl fean
bestridas* Sr deri* att tillgängen på et! !and$.
penninge-Capital i sedlar ej bor göras in¬
skränktare, än dess tillgång på silfver, och
att derföre dell, sorn liar silfver, bör femi¬
lia på något sätt få* när hart del bellöfver,
titan någon förlust del förraiidladt till landels
gångbara mynt, och således i vårt land få
antingen efter sillrets värd» Växla sig lili
Sedlar eller nära efter dess Värde* få låna
sedlar. (
Öm dessa Sedlar ej blifva annat än
depositions-atlester* så kunna de ändå gå
som annat pappersmynt riaan beli man e-
mellan, och jag kan ej dela en Värd Le¬
damots tanka, att de egentliga Depositions-
Banker ej ge ut såuane attester för det in¬
sätta silfret*
Jag kart ej heller finna * att silfver-
heläningen nödvändigt skall höja Coursen.
Den kan visserligen användas lill Växel-
operationer, men då likså Väl till att bål¬
la Coursen ner , sorit att höja den; och hvil¬
ket mynt sorn helst kail missbrukas till Vä-
sel-vinglerier. Jag hade i går tillfälle, ott
j vittnes närvaro fråga en mart , som anse#,
hafva ett af de största sedel-capital liggan¬
de, om han ansåg någon fara för sedeJmyn-
tets silfvervärde kunna förorsakas il Herr
Hjertås förslag* och han *Y»rad,e Nej.
Bidd, o, Ad,, Prat. i« Ä; *, Afd< 74
Den *5 33f,'e v e m b e r e. a.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag ber Rid-
derskapet och Adeln ursäkta, i fall jag kom¬
mer att omsäga något, som redan blifvit
sagdt, under en discussion, hvars början jag
icke åhört.
Jag anhåller att få framställa vigSen.
af den motion jag vackt, och sorn, nu af¬
styrka återkommit från Bauko-TJlskottel; och
skall göra det utan att undandraga mig att
erkänna de betänkligheter, som mot motio¬
nen kunna anföras. Den är gruudad på
den sanning, som jag icke tror någon lä¬
rer förneka, hvilken med 'uppmärksamhet
betracktar vårt Fäderneslands belägenhet j
ått detta Land ännu är i ett Colonial-ti 11—
stånd; att det med outtömliga resourcer, hvil¬
ka hittills föga begagnats, visar ett öfver¬
flöd af naturskraft, under det att förmågan
att sätta dessa i verksamhet saknas; således
att våra inhemska eapitaler alldeles icke äro
tillräcklige, utan att ännu i långliga tider
utländsk kapital-kraft måste användas. En
sak, som dessutom alltför tydeligen besan¬
nas, för att kunna vidare betviflas, genom
den höga räntan, som ännu våra näringar måste
draga under det att i ett Grann-Rike, sorn
länge stätt efter oss i näringsflit, räntan
begynner nedgå på ett sätt sorn är otroligt,
när vi på samma gång framställa för våra
forskningar begge folkens olika bildning och
närings-idkarnes olika skydd och belägen¬
het. För mig har det varit tydligt, att det
således icke blir möjligt, att komina till
Den 85 K ov ernber e, m; 587
någon högre utveckling i välstånd och Na-
tional-förmögenhet, förr, än man här i lan¬
det åter kan begagna utländska capitaler,
och genom dessas täflan med de inländska,
skydda näringarnfe för hindren af monopolier
i förlags-röreisen. Detta står icke alt vin¬
na, förr, än Banken återträder till hvad
den i sin början vyr: Vexel- och Depösit-
Bank. Det förra kan icke nu genast ske.
Det sednare har man icke ansett tjenligt,
att nu besluta. Det återstår således blott
livad jag föreslagit, att öppna Låne-Banken
på ett sådant sätt, att dess function liknar
en Deposit-Banks; det enda medel som öf-
verenslämmer med redan fattade beslut, och
bereder ändamålets ernående för framtiden.
Bankens belåning på ädla Metaller
har hittills endast varit en nöd - anstallt;
men alldeles icke till någon nytta för pen-
ningerörelsen i landet och näringarne. En¬
ligt mitt förslag skulle den åter kunna bi¬
draga till dessas lättande; men Utskottet
har allenast sett vådorne deraf; icke de
dem öfvervägande fördelarne; icke de fle¬
ra omständigheter, som synas innebära me¬
del att upphäfva eller förminska dessa vä¬
der; och jag tror mig derföre böra härsö¬
ka utreda, huru dermed förhåller sig, i fall
Ridderskapet och Adeln skulle bevilja åter-
remiss. —
Jag kan icke förneka att ju en sådan
åtgärd, sorn dan jag föreslagit, kan verka
Sfi D eii 55 Ntivembe r ro.
på Handels Coursell, genom Beurs-operatio-
ner; hvadan jag anser Utskoliet deri haf¬
va hatt rätt; hvilket jag ock medgifvit i '
jnin reservation, som åtföljdé Fullmägti-
ges Utlåtande; men huru lätt förekommes
icke vådan deraf, dels genom egne köpmäns
omtänksamhet, som lätteligen arangera sina
tJlländfrka Credit-förhållanden på ett sådant
sätt, alt icke vexelbehofven på bestämda ti¬
der inträffa , eiler oek genom vexeldragning
in blanco., ett sätt som nu ej är möjligt
att verkställa, men som skulle åter för dera
blifva användbar, sä snart metallers gångbar-»
het i handeln-rörelsenåterbegynte, ocheltut-
ländskt capital eller fordran kunde ulkräfvas
och utfås i realitet och icke i eli, mynt, som en¬
dast ggnom omsättningar, hvarvid Utländnin-
oftast skulle förlora, kan af honom använ¬
das; dels genom den speeulalion, som med
säker vinst genast skulle ställa sig vid si¬
dan af en sådan jBeurs-operaleur, och un¬
der en beständig nedsättning af hans vinst,
gora sin, ända till det naturliga förhållan¬
det vöre återvunnit.
Deraf synes denna befarade opera¬
tion icke vara så farlig; och deremot fin¬
nes lätteligen, att den likaväl skulle kunna
göras nu, med Caffe' och Socker, som då
med Silfver, om den lönade sig ; och om
icke de kännbaraste lörluster för åtskilliga
Utländska hus, som för några år sedan
började dylika företag på våra Beurser,
D « * 55 N ov c *1 b e r *. m,
589
hade för lång tid tryggat oss för sådana
försök.
Deremot beder jag, att få fästa upp¬
märksamheten på förmånen, af, att sålunda
finna ett sätt,.att bär beräkna möjligheten
och sannolikheten af fördelarne utaf en
Realisation, sorn på sådant säll icke endast be-
redes, utan att jag så må säga, consoiide-
ras. Man skall genom denna åtgärd nem¬
ligen vänja handeln vid Metalliska bespa¬
ringars intagande, hvilket icke vinnes ge¬
nom del beslutade uppköpet af silfver, u-
tan rätt, att detsamma kunna återtaga. Man
skall erfara, huruvida vår handel medgif-
ver dylika besparingars intagande. Man
skall se, huru stor kraft man, i sådant af¬
seende, för en Realisation har alt påräkna.
Och man skall hafva Realisationen gjord,
innan man behöfver anbefalla den; således
tillstyrker jag, att vid en återremiss Ut¬
skottet måtte fästa uppmärksamhet vid deli¬
na sak, och behjerta Svenska näringarnes
behof af klokare och ändamålsenligare fi-
nance-åtgärder j än de, som man nu en
tid bortåt företagit.
Herr Cederchjöld, Pher Gustaf;
Det torde väl ej behöfva bevisas, att Sedel¬
stockens hastiga förökning eller förmiskning
ju har ett väsendlidt inflytande på myntvärdet
och varu-prisen: alt nemligen förök ningen
medför myntets försämring, och fö r m i n s k.
590
Dea 25 November e- m,
n i n g/e-n en så kallad strypning. — Enligt
Herr Hjertås förslag skulle in- eller utländ¬
ska Capitalister kunna, genom t. ex. 2 Mil¬
lioners beläning i Banken, föröka vår Se¬
delstock till en Sjettedel: och jag öfverläm-
nar till hvars och ens eget bedömmande,
hvad verkan detta skulle hafva på myntvär¬
det rich varuprisen. Om nu dessa Capita-
lister, för att skydda sig mot känningen af
de erhållne Banko-sedlarnes försämring, för¬
vandlade dem i varor, så skulle, sedan
den genom Sedelstockens förökning föran¬
leddu myntförsämringen hunnit utvecklas,
för dessa varor åter erhållas en vida större
summa, än elen, hvartill de Blifvit inköpte;
och denna skilnad, med afdrag af det re¬
laterade sii frets belånings-procent, utgöra
en alltför lättfången vinst.' Emedlertid ha¬
de liela Landet haft en dubbelt obehaglig
känning af denna operation: nemligen först
alla andrå Capitalister, penninge Löntagare
m. fl. genom Sedelstockens hastiga förök¬
ning, samt sedan alla guldbundna och Nä¬
ringsidkare genom Sedelstockens förminsk¬
ning. —• Det skulle således i min tanka va¬
ra alltför vådligt att antaga Herr Hjertås
förslag.
Jag medger visserligen' att det af Herr
Grefve von Schwerin uppgifne Correctivet,
nemligen belånings-procentens fördubblan¬
de, skulle minska vådan af den yrkade Silf-
ver-beläningen. Men då man besinnar att
Utländningen, som i sitt eget land måste
Den 25 No re inb er e, m- 591
åtnöjas med 3 prC:!s ränta af sina Capitä¬
ler, har skulle lagligen kunna erhålla f\ ,
nemligen genom afgift till Banken af 2 pro¬
cent, lör att sedan kunna af enskilda taga 6;
så anser jag i alla fall rådligast att låta he¬
ro vid hvad. Utskottet föreslagit.
Hvad;.en värd Talare jttrat om'deri
store Capita listens omdönrme öfver detta
ämne, .synes, med förutsättning att Capi¬
talisten icke talat af egennytta , endast
bekräfta hvad jag sjelf tyckt mig ofta/finna,
nemligen att mångå sorn äro goda Eko¬
nomer för sig sjelfva, ej sällan liro dåliga
Stals-financierer.
Herr Munck af Rösens k jö 1 d : Med
Herr Cederschjöld ar jag af rakt motsatt
mening. Han anser för en olycka, att ett
Lands penninge-capital okas, äfven mot va¬
luta i silfver, och likväl är denna tillök¬
ning nödvändig, om industrien skall kun¬
na okas, samt handel och näringar tilltaga.
Hans princip är i synnerhet skadlig i ett
land som Sverige , der de föi måner och till¬
fällen lill industri, som Nationen erbjuder;
äro för det mesta obegagnade, där ofantliga
Sträckor af frugtbar mark, och. ofanleliga
massor af rå-ämnen, ijenliga till bearbet¬
ning, ligga obegagnade, och der produetio-
nen af flera slag kunde mångdubblas, om,
tillräckligt rörelse-capital vore dertill Mein
som dettas tillräcklighet beror ej blott af
valeuren, utan äfven al numerairen, så böv
v
59? D en 2^ No v « ruber oj.
tillökningen ajf den förra ske pä ett sätt som
ej minskar den senare. Jag kan derföre
ej heller instämma med Herr Cederschjöld
deri, att tillökningen af Sedelstocken åstad¬
kommer lika verkan på deinias värde, ont
den sker med eiler utan ökad silfver-fond;
titan jag anser det förslag härom för det
hästa, sorn på en gång ökar Sedelstocken, och
SiSfverfomlen. Samma Ledamot frågar, hvad.
verkan del skulle hafva, om sedelstocken pä det
föreslagné. sättet ökades? Jag svarar: ett ökadt
lif i handel och näringar, och deraf ökadt
national-välstånd. Herr Cederchöjlds påstå¬
ende, att ingen skillnad är emellan en ut-
släppning af sedlar mot i Banken insatt
silfver, och utan det, behöfves ej vederläg¬
gas. Den af honom befarade verkan till
höjande af lifsmedlen anser jag ej för ska-
deiigare, om den inträffade, än en Verkan
till höjande af priserne på andra varor,
Hvarföre skola Producenterne af lifsmedel
mindre betalas för sina tillverkningar, och
få mindre ersättning för sin möda, än an¬
dra Producenter? Men Han glömmer, alt dö
höga prisen på varor komma ej blott af öf¬
verflöd på mynt, ulan ock at brist på vara,
likasom låga prisen ej blott af brist på mynt
utan ock af öfverflöd på vara. Således om
productionen uppmuntras af ökad pennin-
ge tillgång, blir äfven en ökad varu till¬
gång, och denna bidrager likså myckel tili
att bålla priserne nere som den förra till
att
Den"85 November e, m <
595
att höja dera. Detta visas bäst af de cm-
b ytliga priser på Jordbrukets alster. Kär
brist på Råg här hotade sistlidne sommar
uppsteg priset till *5 R:dr Riksgälds tunnan,
och efter den inbärgade ymniga grödan,
har priset faflit lill 9 R:dr,, oaktadt enligt
Herr Cederskjölds förr yitrade tanka se¬
delstocken genom Riksens Ständers Beslut
efter sislledne sommar ökats, och så betyd¬
ligen Ökats, att Han, ehuru orätt, trott Cour¬
sell hafva af den orsak stigit.
FÖr Öfrigt, om man ock till en del
vore ense med Banco-Uiskottet i de prin¬
ciper, som 1 Betänkandet äro yttrade, må¬
ste man dock medgifva, att Herr Hjertås för¬
slag förtjente mer uppmärksamhet och be¬
arbetning, än Utskottet förunnat det, och
att derföre Betänkandet bör återremitteras*
Grefve von Schwerin: Jag kail
ej tro, att några millioner mera i rörelsens
utgång nu ur Banken för insatt reel valu¬
ta, skola fördyra lifsmedlen. F.uropeiska
produeter och Jordbrukets i synnerhet haf¬
va öfver allt fallit, äfven i sådana länder,
der klingande mynt i ymnoghet finns; de
stiga icke mera. Jag är öfveftygad derom;
dertill finnas andia orsaker. Mell em än en
större tillgång på Capitaler, genom gillan¬
de af Herr Hjertås förslag, skulle bereda
högre pris på lifsmedel, så vet jeg ej, med
Riåd. o. Ad,'Prof. t a B, •. Afd.'
594
Pen 85 November e; ra;
hvad rätt man skulle Lunna neka Capitaler-
nas tillväxt och förkofran mera, än all an¬
nan förkofran; eller med hvad rätt man
skulle neka folk, som för sina hypothequer
kunna erhålla af andra Länders Capitali¬
ster, hvad sorn nekas dem här, att begagna
denna utväg till förkofran ? Skulle Capita-i
ler samlas här> likasom i England, till stör ¬
re belopp än våra näringar kunna använda,
så återstår ju samma utväg, som den Eng¬
lands Capitalisier begagna, alt nemligen ut¬
låna dem till Nationer, som söka Capitaler.
Jag har sjelf fäst uppmärksamheten
P5 en omständighet, som allena kan göra
denna vidslräctare beläning betänklig, och
jag finner det billigt, att deremot skydda
vår Boeurse. Men jag får hemställa till Ut¬
skottets bepröfvande, om icke denna våda
vore förebyggd, om belänings-värdet ned-
saltes till 112 sk., och räntan förhöjdes tiil
2 prC:t.
Deremot skulle ofelbart en anstalt af
denna beskaffenhet trygga Nationen i den
förhoppning msjn gör sig, att Realisationen,
vid en blifvande Riksdag, kommer att vtrk-
ställas efter den grund af omkring 120 sk.,
som man under loppet af liela denna Riks¬
dag tänkt sig såsom på en gång både bil¬
lig och möjlig. Man finge emedlertid se
hvilka silfver-tillgångar inom landet kunna fin¬
nas; folkets kullevänja sig vid denna liqvida-
lions-grund, och vänja sig vid transactioner
i silfver. Det hinder, som nu anföres mot
Dea sj November e. ra,
all realisation, och all liqvidation af Ban¬
kens egne fch hållanden — hvarifrån man
skall få rörelse Capital, om Banken minskar
beloppet afsina sedlar—existerar icke me¬
ra, sedan enskildas silfver-tillgångar gått in
i allmänna rörelsen; och det blir likgiltigt
sedan, om Banken för sina i räntor uppbur¬
na sedlar köper silfver, eller om de för¬
störas. Hafva enskilta kreditorer och debi¬
torer uppgiort sina affairer — ingen svårig¬
het blir det sedan, att uppgöra Bankens
debet och credit.
Det är derföre, att jag Anser den af
Herr Hjerta fÖreslagne belåningen ofelbart
skulle befordra en blifvande Realisation,
som jag nitälskar för den, och ber det Hög-
lofliga Utskottet åt saken ägna en uppmärk¬
sammare pröfning; skulle man åter utan
giltiga skäl afstyrka Motionen, och kalla den
förmån, som man önskar bereda, ledande
till vingleri, utan att visa på hvad sätt, så
skulle ofelbart mången sätta i fråga, huruvi¬
da man har alfvare med en realisation å
120 sk.; huruvida man icke åter skulle vil¬
ja tillvägabringa en Reaction, sådan som
den hvillken ägde rum år 1817, ehuru lätt
det är att förutse, att Ständerna alldrig der¬
till samtycka, och att följden deraf skulle
blifva nya ytterligheter, som försena den
af alla för nödig ansedda Realisationen.
Herr von Hartmansdorff, August:
Jag erkänner mig hafva, i början då en
D*n sj November e, m.
fråga af dylik beskaffenhet, sora denna, af
Herr Stråle väcktes, blifvit föranledd, att
anse den särdeles gagnelig. Men sedan bar
jag blifvit upplyst om mitt misstag. Och
ehuru jag nu hört en värd Ledamot påslå,
att Banco-Commisarierna förlorat begreppet
om Bankens rätta bestämmelse, har jag lik¬
väl funnit deras framställning för mig öf-
vertygande, att den ifrågavarande belånin¬
gen af Guld och Silfver skulle leda till yt¬
terligare myntförsämring och penningeving-
Jeri, utöfver hrad som må hända ändock
lan följa af de nu vidtagne åtgärder med
penninge-väsendet.
Hvad det beträffar, att man skulle be¬
höfva öka rörelse-capitalet, genom denna,
belåning af ädla metaller: så är redan sörjdt
föi detta behofs afhjelpande, genom rättig¬
heten att insalta »ilfver i Banken, mot sed¬
lar melian den bestämda termen från 120
till 128 sk.
Man har sagt, att några millioners
större sedelmassa icke skulle verka på va¬
ruprisen. Likväl vittnar erfarenheten dere¬
mot, altsedan 1809, då myntförsämringen
begyntes. ,
Jag tillstyrker således bifall till Ut¬
skottets Betänkande, öfvertygad att en åter-
remiss endast skulle draga ut på tiden utan
Isg«-
Den 25 November e. m.
597
, Grefve von Schwerin: Herr von
Hartmansdorff misstager sig, då han påslår,
att anstalt redan blifvit fogad, alt för silf¬
ver kunna erhålla sedlar ur Banken. Man
får visserligen lill Banken sålja silfver ;
men få torde göra det, om det finns anled¬
ning att befara, att man har föga alfvare
med alt realisera till 120 eller 128 sk. Före¬
målet för Herr Hjertås motion är, att kun¬
na göra Silfver-Capitaler fruktbara, utan att
äfventyra dem.
Herr Grefven och L a n d t - M a r-
s k a 1 k e n frågade, om Ridderskapet och
Adeln ansåg Banco-Utskottels Betänkande
böra, i anledning af de dervid gjorde an¬
märkningar, till Utskottet återremitteras.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Herr Grefven och Landt-
Marsk a Ike 11 hemställde, om Ridder -
skåpet och Adeln behagade bifalla nämnde
Betänkande.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr von Hartmansdorff begär¬
de votering.
Herr Grefven och Landt-Mar¬
skalken framställde, i anledning deraf, föl¬
jande Voterings-Proposition:
598 Den 35 November «, m.
Den som bifaller Banco - Utskottets
Betänkande, i anledning af yrkad förändring
i nu gällande ,belät?ings-sätt: och belånings-
värde å Guld och Silfver i Bunken, vo¬
terar
Ja ;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer nämnde Betän¬
kande, alt, jemte de dervid gjorde anmärk¬
ningar, till Utskottet återremitteras.
Hvilken Voterings-Proposition af Rid-
derskapet och Adela godkändes, samt an¬
slogs.
Sedan 43, 44, 45 och 46 §§. i Rid-
darbus-Ordningen blifvit uppläste, börjades
Voteringen kl. $ till ro e. m.; och befun-
nos vid Voteringens slut kl. § till 11
om aftonen, sedan en Voterings-sedel blif¬
vit undantagen och förseglad, samt de öf¬
rige Voterings-Sedlarue öppnade, röslerne
hafva utfallit, som följer :
Ja — 18.
Nej — 19.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
Voteringen särskildt förde Protocoll blifvit
uppläst, Herr Grefven och Landt-
Den 25 November e* m:
599
Marskalken förklarade, att Banco-Ut-
skottets Betänkande blifvit af Ridderskapet
oell Adelli till Utskottet återremitteradt.
Herr Grefven ock L n n d t - M a r -
s k a 1 k e 11 anmodade Herrar Eleclorer, att
nied första sammanträda , för att utvälja en
Ledamot i Conslitutions-Utskottet efter Herr
af Ubr, Carl David, som, med HerrGrefvens
och Land (.-Marsk al ken s tillstånd, ämnade
från Riksdagen afresa.
Upplästes och Jados på bordet föl¬
jande från nedan nämnd» Utskott inkomne
Memorial ochUtlåtanden:
Från Stals- och Bevill ni ngs - Ut¬
skott e n:
Af den 18 dennes :
N:o 6rä. Angående väckt fråga om
ytterligare förmoncr och friheter för Gäst-
gifverierne uti åtskillige orter.
Från Stats- Utskottet:
Af den ar dennes:
N:o 6t5. Öfver gjorde anmärkningar
Vid Utskottets förgt afgifne Betänkande, i
6oo Den 95 November e. m.
fråga om Arrende-Spannemålens utgörande
för Kongsgårdar och derunder lydande
hemman.
N:ö 6(6 Angående gratification åfc
Stats Commissarie!! Tuneiius.
Åt den iS dennes
N:o 618. I anledning af vacht Mo¬
tion , att den våning Kongl. Allmanna Ma-
gazins-Directionen hittills begagnat, måtte
upplåtas till Hedervärda Bonde - Ståndets
disposition.
Al den 21 dennes:
]\T:o 619, I anledning af S. G. Hul-
tings ansökan , att erhålla betalning för ert
af Riksgälds - Contoiret utgifven, derstädes
såsom hypotheque aflemnad Obligation.
Frän Stats- samt Allmänna Besvärs-
och Oeconomie-Utskotten:
Af den 21 dennes:
N:o 620. I anledning af återremiss ä
Utskottens förut meddeldte Betänkande, i
fråga om dispositionen af llecognitions -
Shogarne.
Från