- *; ** > ,
- .V »
Protocoll,
hållna
hos
H ö g 1 of1 ige
Ridderskapet och Adeln,
vid
Urtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1817 och 18 i 8.
Sjunde Bandet.
Första Afdelningen.
S T O C K tl O L M,
t ryckta hos Or, or G kahn, 1822.
Tisdagen den 2 Junii.
Plenum kl, g fårmiddagen.
I
Upplåstes och lacles på bordet följande från
tiedannåmnde Utskott inkomne memorial oeh
Utlåtanden;
Från StatsUtsotteii
Af deri 28 sistledne Maji:
1:0 Angående förvaringsrum får öfverbiif-'
vande Exemplar af Hillänget till RiksStånden»
Trotocoll.
2:0 Angående de löneförhöjningar, hvilkaj
vid 1815 års Riksdag, blifvit beviljade tjenst-*
görande Émbets- och Tjenstemän samt vakt-
betjente vid RiksgåldsContoiret.
fran ÉeviUnings Utskottet:
Af elen 128 sistledne April.
s:o I anledning af gjorde atimårkningat
vid*Utskottets Betänkande» rörande så vål ann
slag, af Beyillningsmedlen till understöd föb
4 D en 2 Junii,
<k
KronouppbördsVerket i Stockholm, som frågan
om UppbördsBetjeningens aflönande i Göthe¬
borg och de öfrige Städerne utom Stockholm.
Af den 3 o sistledne Maj:
2:0 Angående grunderne för de blifvande
Tullafgifterne.
3:o Angående den föreslagne förhöjningen
af de af Postinrättningen till Statsverket infly¬
tande inkomster, m. m,
Från BancoUtskottet:
• _ ■ - ■ ?Y ,
#
Af den 28 sistledne Maji; öfver de inom
PråsteStåndet gjorde anmärkningar vid Utskot¬
tets Betänkande, om Arbetsfördelningen e-
mellan Riksens Ständers Revisorer, samt tryck¬
ning af deras Berättelser, m. m.
Från Lagutskottet:
j
1:0 Af den 14 sistlidne Maji; öfver gjor¬
de anmärkningar vid Utskottets Betänkande uti
frågan om förändring af nu stadgade sätt för
uppenbar Kyrkopligts verkställande.
2:0 Af den 22 sistlidne Maji; i anledning
af gjorde anmärkningar vid det af Utskottet
till antagacde tillstyrkte förslag till ny Con-
cureLag.
Den 2 Junii.
5
Fran Allmanna Besvärs- och EconomieUt-
skott et:
Af den i dennes:
i:o Ofver gjorde anmärkningar vid Ut¬
skottets Betänkande angående yrkade förän¬
dringar uti förvaltningen och redovisningen af de
till Hospitalers, Lazaretters och Barnhus under¬
håll anslagne medel.
2:o I anledning af uppgifvit förslag, att er¬
hålla ett för vissa år fastståldt sådespris.
Upplåstes till justering och godkändes de
af ExpeditionsUtskottet insände förslag till 4,
5, 6, 22, 24 och 31 §■ §• af RiksdagsBeslutet.
Föredrogs ånyo StatsUtskottets den
stistlidne Maji afgifne, samt den 30 i samma
månad på bordet lagde, Utlåtande, innefattan¬
de Berättelse angående verkståld granskning af
Allmänna Magazinslnråttningens Räkenskaper
och Förvaltning, jemte Förslag till grunder
för denna inrättnings organisation.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, an¬
förde skriftligen: Med Höglofl, StatsUtskottet
Den 2 Junti,
hufvudsakligen instämmande i hvad dess Betän¬
kande oni Allmänna Magazinsinrättningen i Ri¬
ket innehåller, anhåller jag deri endast få fö¬
reslå några mindre förändringar, samt några til¬
lägg, hvartill jag hämtat anledning från sedna¬
re tiders förhållanden. Med Utskottet förenar
jag mig i den principe, att utländsk spannemål
icke utan högsta nödfall bör få införskrifvas,
och att en sådan införskrifning bör under an¬
svar af Magazinsinrdttningens öfverstyrelse al¬
lena kunna verkställas, men i öfverensstämmel¬
se dermed fordrar försigtigheten, att förut sam¬
lade spannemälslager, af minst 5oo,ooo tunnor^
böra, vid oförmodade behof, kunna vara att
påräkna, som vid först inträffande rikare års¬
växt bör efterhand upphandlas af jordbrukets
Öfverskotter, och af desse lager bör, med un¬
dantag af behöflig! vårutsäde, icke något få för¬
yttras förr, än de sista tvenne månaderna före
en ny skörd, då man med säkerhet kan påräk¬
na dess ymnighet, utan äfventyr af frost och
yårtorrka, hvars bekymmersamma följder landf*»
mannen för det närvarande får erfara, men
hvilka spannemålslager synas böra bibehållas
oförminskade, då utsigterne hota med missväxt,
gft att de samma må kunna beräknas, som eri
ny tillgång och understöd vid en felslagen skörd,
Och troligen undanrödja den villrådighet, som
icke sällan hos Regeringen och Riksens Stän¬
der uppsiåut, huruvida nödvändigheten påkal¬
lade ett förbud mot bränvinsbränning eller icke.
Yfd Utskottets förslag i afseende på spänne-
nills upphandling, har jag, så vidt jag under
fil flygtig läsning kunnat rätt fatta detsamma,
Dea 2 lutti i.
V
intet annat att erinra, ån att rättelse bör ske
i den hittills följde hushållningsprincipe, atton»
hösten erbjuda spannemåls säljare lägre pris,
än man framdeles ärnar medgifva, hvaraf den
följd uppstådt, att Magazinsinrättningen icke er¬
hållit någon spannemål, inen det som värre är,'
den samma spannetnål blifvit förvandlad till
bränvin, som deremot, vid en skälig och an-
tagelig betalning, blifvit en Magazins tillgång,
som man nu gerna önskade att få påräkna, och
med afsseende derpå synes mig, det bör Maga-
zinsinrättningens Öfverstyrelse föreskrifvas, att
bestämma priserne för sädesupphandlingar om
hösten i det närmaste till det belopp, hvartill
för löpande året man anser dem böra uppgå.
Hvad angår förvarande af förenämnde större
spannemåls-lager, inser jag väl med Utskottet
de svårigheter som möta, enär man icke i
vårt land kan vänta eller bör kunna fordra, att
spannemålen försåIjes torrkad, men då Utskot-;
tet upplyser, att tillgång för utrymme medgifver
upptagande af öfver 160,000 tunnor rå span-;
nernål, förmodar jag att utvägar skola finnas,'
att emot hyra eller andra vilkor hos enskilta
få inrymma större spahmåls.qvantum, och af~
sfyrker alldeles Utskottets förslag att bygga nya
Magaziner och torrkinråttningar, hvartill blifvit
ansedt, alt en kostnad af emellan 2 och 5oo,ooo
R:d. skulle uppgå, deraf till torrkinråttningar
allena fordrades, om jag rått fattat, omkring
170,000 R;d,, anseende jag att det vöre till en
början tillräckligt, om en, högst tvenne såda-,
ne torrkanstalter på försök inrättades, äfven
gom jag förmodar, att större spannentålspoater
8
Deri 2 Junii,
skulle under tillsyn och ansvar, och . mot sä¬
kerhet kunna till förvarande emottagas af e-
gendornsågare på landet och i Ståderne, och
i SoekenMagaziner, att vid behof vara att till¬
gå, då kostnaderna derföre otvifveiaktigi skul¬
le blifva lindrigare, ån hvartill nya Magaziners
uppbyggande skulle föranleda, hvaremot med
begagnande af nu varande byggnader, de gamla
Magazinerna borde, så vidt ske kan utvidgas, i
synnerhet de Magaziner, som hafva den belä¬
genhet, att transporter dit kunna verkställa^
sjöledes, eller äro i de mindre bördiga provin-
cer belägna I Sjöstäderna böra Magaziner för¬
nämligast vara inrättade, på det spannetnålen
skyndsammare och med mindre kostnad må kun;
na transporteras, till förekommande af hem-
mansbrukarens obehöriga betungande af Kro-
noskjutsningar Mngazinerna emellan med span-
nemål, och i afseende hvarå det borde Magazins-
styrelsen föreskrifvas, att vid ansvar tillse, det
spannemålstransporter till och ifrån Magaziner,
verkställas lämpliga årstider och sjöledes, der belä¬
genheten sådant medgifver, och i annat förhållan*
dede årstider allena, som för sådane transpor¬
ter med hetnmansbrukarens mindsta betungan¬
de äro lämpliga, så att det ej vidare må hän¬
da, som hittills stundom inträffat, att, under
otjenligaste årstider och väglag höst- och vårti¬
der, större spannemålstransporter Magazinerne
imellan blifvit verkställde, i afseende på utsä¬
des behof i synnerhet, hvartill genom Magazins-
styrelsens försigtiga omtanka utvägar i provin-
cerna förut böra vara beredda, till förekom¬
mande deraf, att den ena provincens icke för¬
Den 2 innii.
ut beräknade behof icke må blifva en anledning
till ett obilligt betungande genom spannemåls
forslande för en annan province. Ibland de
ställen i landet, som äro lämplige för Maga-
zinsinråttningar, torde Wadstena intaga första
rummet, så våf i anseende till belägenhet, som
tillgång till byggnader, hvilka jag anser med fö.
retrådesrått framför andra behof, dertill böra
begagnas; och beträffande beskaffenheten af de
blifvande spannen,ålslagren anser jag de samma
böra i de provincer, der vårsädet år hufvud-
så set, förnämligast blifva korn, hafre, äfven är¬
ter, under tillsyn att desse sädesslag alltid äro
till utsäde duglige, som äfven utan skada kan i
flere år blifva obegagnade, men likväl sederme¬
ra i samma ändamål användas, då vårsädet ic.
ke genom liggning förlorar sin grundegenskap
så snart som höstsådet, utan snarare till utsäde
genom liggning, vål ansadt, förbättras. Då
med undantagande af den princips att utländsk
spannemåi icke bör få förskrifvas, hvilken jag
icke skulle godkänna utan i förening med större
Magazinsinråttningar, det blifver af största vigt,
att så stora tillgångar, som möjligen kunna an¬
skaffas, samlas af föregående års öfverskott,
att öka tillgångarne vid ett inträffande miss¬
växtår, tillstyrker jag vördsamligen att i detta
ändamål, hos Konungen skulle af Riksens
Ständer framställas den underdåniga anhållan,
att Herrar Landshöfdingar måtte i nåder upp¬
dragas, att söka tillvägabringa frivilliga över¬
enskommelser i de Socknar, der Sockenmaga-
ziner äro inrättade, att, der det utan olägen¬
het kunde verkställas, någon mindre del af Ma-
i®
Den 2 Junii,
gazinsfonden alltid bibehölls inneliggande ifrån
ett ymnigt år, då utlåningen af hela Magazins-
fonden icke tarfvades, hvaremot de Socknar,
som sådant medgåfvo, borde deremot njuta nå¬
gon företrädesrättighet i utlåningsvåg eller nå¬
gon annan lämplig ersättning, samt att de der¬
igenom uppkomna årliga behållningar borde ge¬
nom Herrar Landshöfdingarne komma till Ko¬
nungens och Allmänna Magazinsstyrelsens kän¬
nedom. För meddelande af undsättningar, som
år Magazinsinråftningens vigtigaste föremål ,
synes andra grunder, ån de hitintills följde, bö¬
ra vidtagas. Man har af välmening och utan
undersökning, om de behöfvande kunde betala
spannemål elier icke, för vida utstrågkt förino-
nen att erhålla Spannemål på credit, stundom
till nedsatte priser emot de gångbara, och den¬
na förmonligt lättade lånetillgång har icke be.
redt hvarken allmän eller enskilt nytte, utan
deremot har följden blifvit, att Sveriges jord¬
brukare nu åro skuldsatte öfver en half Million
R:dr hos Allmänna Magazinslnråttningen, som
de säkerligen icke varit, om icke låntillgångar-
ne varit så ganska låtta, men då detta förhål,
lande, i en mindre Scala, närmar sig tili för¬
hållandet i anseende tili Disconterne, fordrar
åfven detta varsamhet ej mindre vid återfor¬
drandet af erhållne lån, ån vid utgifvandet af
nya, och synes mig, att då utborgr.ing af
Spannemål, vid nu varande förhållanden, icke
alldeles torde kunna inställas, förfiutne miss*
tag, i anseende till utlåning, så böra råttas,
att enär credit för Hemmansbrukare, emot sä¬
kerhet j kan bevilijas, den ieke bör medgifyas
Ven 2 Junit,
11
för längre tid ån ett halft ar, högst nio måna¬
der; att den som kontant betalar, under hvil¬
ka vilkor alla böra åga lika rått till undsätt¬
ning, bör åga någon fördel i ett nedsatt pris,
i jämförelse till låntagaren, samt att andra på
landet, såsom torpare, soldater, handtvårkare
och arbetsfolk icke, som ännu lärer ske, läm¬
nas utan säkerhet Spannemål på credit, hvilka
genom arbete kunna förtjena deras bergning,
pch hvartill utvägar bör söka beredas, men
sällan kunna meddela den säkerhet för återbe¬
talning af Spannemålslån, att ej förlu»ter och
afskrifningar inträffa , som af Magazinslnråttnin»
gens handlingar torde upplysas hafva inträffat,
men i anseende till hvilka, äfven sorn andre
låntagare eftergift och afskrifning ej i arman
väg bör beviljas, än nu gällande Författningar
derom föreskrifva. Då Magazinslnråttningen,
genom upphandling, kan förse sig med större
Spannemålslager, synes det hvarken vara bil¬
ligt eller nödigt, att de hemman, hvaraf rän¬
tan år kronan behållen, ovillkorligen åläggas,
som nu sker, att till kronans Magaziner lämna
Spannmålen in natura, utan borde vara beråt»
tigade, att, emot forsellön , utöfver markegångs-
priset, få RänteSpannemålen contant betala;
särdeles som vid inträffande missväxtår man
icke ökar allmänna Spannemålstillgången der¬
med, att man affordrar räntegifvare den Span¬
nemål de sjelfva behöfva begagna, för att lärn»
na den åt andra. Jag inser ganska vå! hvad
»om kan vara att invända vid föreskrifter emot
införskrifning af utländsk Spannemål, och att
juan befarar det uppslegring af Spannemålspris
12
Den 2 Junii.
derigenom kunde beredas; men jag förmodar,'
att med tillgång af flere hundrade tusende tun-
nor Spannemål i Magazinerne, till anskaffande
hvaraf Magazinslnråttningens creditiv på Ban¬
ken borde vara oinskränkt att lämpa efter till¬
gång af Spannemål och utvägar att förvara den¬
samma, ingen våda i något afseende vore att
befara, och då man har erfarenhet, att Sveri.
ge under sednaste tider, med medelmåttiga års¬
växter, kunnat umbära utländsk Spannemål,
år ock sannolikt att, om ej jordbruket, under
dess för vidt utsträckte beskattningstyugder,
ifrän hvilka penningeförlägenheten i orterna le¬
der sitt ursprung, alltför mycket aftynar, att
Sverige äfven framdeles skall föda sig sjelf,
utan biträde af utländsk Spannemål, hvilken,
en gång hitkommen, bereder en Nationalför-
lust, då den kunnat umbäras. Jag har för min
del trott, att en vidsträckt Magazinslnråttning
skulle blifva af särdeles nytta, så väl att bibe¬
hålla Spannemålen vid skäligt pris, som vid
dess stegrande att motverka uppdrifna Spänne^
målspriser under sommarmånaderna, genom för¬
säljning till skälige pris, då en ymnigare års¬
växt vore att förvänta, äfvensom att vid ofta
inträffande missväxter lämna en trygghet för
spannernålsbrist i besparda Spannemålstillgångar.
Sluteligen får jag vid StatsUtskottets förevaran-i
de Betänkande om Magazinslnråttningens for¬
dringar i Finland erinra, så vida jag, under
ganska inskränkt rådrum till dess genomseende,
meningen rått fattat, att sedan både vid för-
ledne Riksdagar och Revisioner blifvit tillstyrkt,
att hos Konungen skulle i underdånighet an¬
Den 2 Junii,
hållas om nådig åtgärd till förberedande af Ma-
gazinslnråttningens fordringars liqvid i Finland
utöfver en half Million R:dr, men vid denna
Riksdag icke genom någon handling lärer vara
upplyst, om och i hvad mohn för desse och
andre Statens fordringar i Finland betalning år
att förvänta, jag anser, det en förnyad under¬
dånig framställning i sådant afseende bör gö¬
ras, men icke som Utskottet lärer hafva till¬
styrkt, att med förbigående af en sådan för¬
nyad hemställan, blott i underdånighet begära,
att Magazinslnråttningen skulle anbefällas, att
ytterligare granska och pröfva förenämnde for¬
dringars beskaffenhet, och derom till Konungen
afgifva underdånig berättelse, hvarigenom åter
den längre tidsutdrägt skulle åstadkommas, sorn
mig synes böra undvikas för att, ehuru nu,
efter flere års förlopp, föga torde blifva att
erhålla, omsider få upplysning om, och i hvad
mohn ersättning kan vara att förvänta. Jag
anhåller vördsammeligen att Betänkandet må
till Utskottet åter remiteras, och dessa anmärk¬
ningar få detsamma åtfölja.
Grefve Mörner, Adolf Goran: Jag kan
ej ingå i någon omständlig pröfning af Stats¬
utskottets förevarande vidlyftiga Betänkande,
men en punkt har isynnerhet fästat min upp¬
märksamhet, och det år Utskottets tillstyrkan¬
de, att Riksens Ständers Revisorer, i vissa
fall, måtte äga rått alt hos BancoFullmågtige
inhibera utbetalningen, eller påbjuda återbetal¬
ning af MagazinsDirectionens Creditif, till det
belopp att blott halfparten återstår. Jag finner
i4
Deri 2 /wreu'.
dennä Revisorerné lämnade rättighet stridande
möt sakens natur och Creditivets ändamål.
Antingen är detta användt vid inträffande Så-
desbrist, till undsättning åt behöfvande genoni
Spannemåls utlåning; eller år det, i följe af erl
ymnig skörd, anvårtdt till Spannemåls uppköp j
lör att hindra sädens hastiga fallande till hvad
mntl kallar underpris. I sednare fallet är det
tydligt, att Creditivet ej kan af MagaziusDire-
cfionen åter inbetalas förr, ån Spannemålen
blifvit åter försåld. I det förra fallet ligger i
feäkens natur, att når detta Creditiv en gång i
lårtevåg blifver användt, kari det endast succes.
sive återkomma , i den mon lånen inflyiaj och
når desse icke inflyta eller når man måste fori
Cera de personer1, sorn dermed blifvit under¬
stödde, att verkställa inbetalningarne, så lågges
ju, om Utskottets förslag antages, en tUngå
på de låntagande, meli ej ett straff på Directio-
nen för förvaltningen. Hela ändamålet ät
således förfeladt, och Magazinslnråttningen blit
derigenom snarare en börda, ån en välgerning
för landet, Jag vét för öfrigt ej hvad soni
skulle berättiga Revisorerne till den åtgärd man
nu till deras godtfinnande vill öfverlåmfta, ty
enligt G8 §. Riksdagsordningen år uttryckelig
gen sagt, att de vål åga rått att öfverse och
granska StatsVerkets} Bankens och Riksgålds-
Contoirets tillstånd, Styrelse och Förvaltning
men hvad StatsVerket angår utan rättighet att
meddela föreskrifter eller förändringar be¬
sluta. Ren granskningsrått, som till följe af
en Kongl. Maj:ts concession blef jåmvål till Ma-
gazinslnrättningen utstråckt, har säkerligen
Den 2 Junti,
Ike blifvit Revisorerne med vidsträcktare rättig*
het uppdragen, ån i likhet med föreskriften för
granskningen af StatsVerkets Räkenskaper, nem¬
ligen att Revisorerne, om de finna något fel—
agtigt, böra sådant hos Kongl Maj:t och Rie¬
sens Ständer anmäla, mert alldeles icke sjelfva
åga rättighet, att några förändringar besluta.
Detta, tror jag, utgör grunden för Revisorer¬
nas åtgärder, i anseende tili förvaltningen a£
alla de publika Verk, som åro egentligen ad¬
ministrerande, och icke åro hvad man kallar
Riksens Ständers egne. Skola Revisorerna åga.
rätt att besluta förändringar vid de administra¬
tiva Verken, så uppkommer derigenom ett nytt
förhållande, både för Revisorerne, Regeringen
och Samhället, ty då blifva Revisorerne sty¬
rande i sådane fall, der Riksens Ständer och
Konungen nu ensamt åro och böra vara det.
Jag kan således ej finna annat, än att det af
StatsUtskoitet gjorde ifrågavarande förbehåll år
både otjenligt, olämpligt och irtconstitutionelt;
hvadan jag anhåller, att Betänkandet mätte till
Utskottet varda återremitteradt.
Friherre THr angel, Henning, samt Her¬
rarne Strussenfelt, Michael, och Munk af Ro-
sensköld) Eberhard3 förenade sig med Grefve»
Mörner.
Grefve Spens, Carl Gustaf: Jemte det jag
instämmer uti hvad Herr Grefve Mörner, rö¬
tande olåmpligheten af Revisorernes rått alt
indraga Creditivet, nyss anfört, får jag tillika
anhålla s dels att då åtskilige mycket rigiiga och
i6
Deri 2 Junii.
grundade anmärkningar blifvit framställde, Stats.
Utskottets Betänkande matte i anledning der-.f
återremitteras, dels ock, att Ridderskapet och
Adeln täcktes anmoda Grefve Gyllenborg, att
sårskillt uti någon af de allmänna Tidningarne
till trycket befordra sitt nyss upplåste Me¬
morial*
Harn Excellence Harr Grefven och Landt•
Marskalken hemställde, om Ridderskapet och
Adeln ansåg de vid StadsUtskottets Betänkande
gjorde anmärkningar föranleda till återremiss
deraf.
Ropades Ja.
Hvarefter Hans Excellence, frågade om
Ridderskapet och Adeln behagad® instämma i
Grefve Spens’» anhållan, att anmoda Grefve
Gyllenborg till trycket befordra sitt nyss upp¬
låste Anförande.
Bifölls.
Föredrogos å nyo och gillades följande
StatsUtskottets den 5o sistledne Maji på bordet
lagde Betånkanden:
Af den 23 sistledne Maji:
1:0 Angående Frösåds Magasins inrättande i
Gefleborgs Lån:
Den 2 Juniii
3:0 Angående ett SpannemålsMagazins
anläggande i Staden Fahlköping.
3:o Angående ett SpannemålsMagazins in-'
rättande i Staden Borås.
4:o Af den 28 sistlidne Maji; I anled¬
ning af Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss angående
en årlig Anslagssumma till underhållande af
Byggnaderna vid Rosersbergs Kungsgård.
Vid förnyad föredragning af StatsUtsbot-
tets den 26 sistlidne Maji afgifne, samt den 3o
i samma Månad på bordet lagde, Utlåtande
öfver gjorde anmärkningar vid Utskottets den
1 i berörde Månad meddelte Betänkande, an¬
gående Båtsmanslndelningen i Blekinge, ansåg
Ridderskapet och Adeln, enär sistnämnde Be¬
tänkande redan blifvit af Ridderskapet och A-
deln gilladt, Utskottets i frågavarande Utlåtan¬
de böra läggas till Handlingarnei
Föredrogs ånyo och lades till Handlingar-
ne StaisUtskottets den 26 sistlidne Maji afgif¬
ne, samt den 5oi samma Månad på bordet iag-
de Utlåtande, angående Grefve Gyllenborgs,
Johan Henning, gjorde anmärkningar vid Ut-,
skottets den 1 i berörde Månad meddeldte Be-
Ridd. o. Ad. Prot. VII. B. I, Åfd. 3.
i8
Deri 2 Junii,
tankande, om medel till Cassern åt Kongl. An;
dra GardesRegementet.
Företogs till pröfning BancoUtskottets den
28 sistledne Maji afgifne, samt den 00 i sam-
ma månad på Bordet lagde Utlåtande öfver gjor¬
de anmärkningar vid Utskottets den 6 siätledne
April rneddelte Betänkande, så vål i anledning
af Riksens Stånders Revisorers Berättelse, sorn
den af Utskottet verkstålde granskning rörande
Banco Verkets styrelse och förvaltning efter sed-
naste Riksdag.
Friherre Cederstöm, Jacob: BancoUtskot-
tet har i dess så kallade svar på de vid dess
första Betänkande i detta ämne gjorde anmärk¬
ningar, ej särdeles besvarat dem; resultatet år
att Utskottet förblifvit vid dess först yttrade
mening. Jag anser ej mödan vårdt att veder¬
lägga den, utan öfverlemnar denna omsorg åt
Allmänheten, som troligen fördomsfritt skall
döma. Jag vill endast tillägga, att då man
gillar Götheborgs DiscontDireetions förvaltning,
der verkliga fel förelupit, så bör det förundra,
att klander anstålles der det, såsom ogrundadt,
alldeles icke bordt äga rum. Detta önskar jag
blott få i Protocollet förvaradt, såsom ett be¬
vis på huru jag bedömer Utskottets handlings¬
sätt.
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus:
Uti nu förevarande ämne har jag redan en gång
Den 2 Junit',
nog länge uppehållit Högloflige Riddeskapet och
Adeln. Med känslan af min föga skicklighet,
bekänner jag, att det sker med missnöje andra
gången. De grunder, som förut blifvit fram-
stålde, hade jag trott vara så klara, att de
bordt verka något afseende, men jag finner mig
bedragen i mitt hopp genom BancoUtskottets
yttrande; och utan att upprepa hvad en gång
andragit blifvit, får jag dock ännu yttra den
tanka, att jag ej kan finna Götha CanalDire-*
ction hafva begått fel, än mindre öfvertrådt
föreskrifter. På sin höjd skulle den kunna an^
ses felande i omdöme, der ej föreskrifter finnas.
Jag får, hvad angår de 1,100,000 R:dr,
som till CanalByggnaden åro använde, till hvad
jag redan sagt, ytterligare tillägga, att af dessa
voro redan 800,000 använde x8l5, utan att
anmärkning derå gjordes; och vidare påminna
om en omständighet, som synes hafva undfallit,
att uti RiksdagsBeslutet af j8ie, som tilläde
Götha CanalVerk Bankens biträde, voro dessa
800,000 R:dr ej alla anslagna till Discontering,
utan uttryckligen förordnadt, att 5oo,ooo R:dr
borde anses såsom Creditiv för Discont en, och
de öfriga 3oo 000 såsom ByggnadsFond använ¬
das. Då nu igiå års granskningar och beslut
utan anmärkning upptogo 800,000 R:dr använ¬
de till arbetet, och man ingenstädes yttrade,1
att Byggnadsbitrådet häruti var inbegripet, så
följer ju deraf, att de 3oo,ooo R:dr voro odis¬
ponerade; lågges de till ofvannåmnde 800,000,
så år skillnaden emot verkliga förhållandet till
fördel, men så liten, att den visst ej förtjenar
ao
Den 2 Juni!•
komma i beräkning. På sådane skål, och då
jag förut haft åren utveckla belägenheten, hvar¬
uti Directionen befunnit sig, nemligen, att an¬
tingen ej fullgöra det föreskrifva arbetet eller
ock att nyttja den förut brukade godkände ut¬
vägen, att taga medel ur Disconten, så har
Directionen, efter min öfvertygelse, ej kunnat
göra annat, ån hvad den gjort; och fritt be¬
känner jsg, att, om samma belägenhet ån en
gång intråfFide, vid ej andra ån hittills ägande
föreskrifter, och jag till och nied röi utsåg sam¬
ma påföljder som nu, skulle jag dock taga sam¬
ma utväg. Mitt samvete förbjuder mig dölja
detta, och med lika lugn emotser ninn då alla
påföljder. För min del har jag alltid lifligt känt
den lyckan att vara medlem i eit samhälle, der
frihet finnes under fria Lagar, der lika rättvisa
måste delas åt alla klasser Medborgare; och
utan att kunna såga mig hafva någon nogare
kännedom af Lagen, tryggar jag mig vid dess
föreskrifter. Jag får således, hvad första punkw
ten angår, blott hemställa, om någon anmärk¬
ning kan äga rum, utan att yttra min tanke
om all vidare åtgärd, efter anmärkningen år
emot mig.
Hvad andra anmärkningen angår om för:
skrifningars öfv‘ 'emnande till Kongl. Majit
och Kronan, såsom hypothek för det understöd,
som Disconten erhållit, så år, medelst hvad i
denna omständighet, dels af mig, dels af andra
blifvit upplyst, bekant, att allt skett i laglig
våg, efter gjord underdånig anmälan hos Kongl.
Majst, på Nådig föreskrift, utan vidare påföljd
Den 2 junit.
3\
häraf, än att Disconten derigenom sattes i till»;
fålle, att en längre tid ån annars skedt, aflägs¬
na de olyckor, hvi ka sedan inträffa; jag hem¬
ställer alltså, om hår någon anmärkning kan
äga rum.
Hvad tredje omständigheten om Assigne-
ringen angår så får j g äran påminna, att e-
når, enligt hvad ifrån början om Discontens
rörelse årligen blifvit gjort bekant, den hufj
vudsakligen grundat sig på Tre procent» inedels
upptagande, dels ujpt Reverser, dels på Af-
ekrifnirigsRåkning, att vid anfordran betalas,
hvilka medel åter på tid utlånas, så kan jag ej
annat finna, än att samma förhållande varit
allt från i8to till nu, och detsamma som i alla
Credit Verk, nemligen, att om alla fordringar
derå på en gång ingå, så kunna de ej realisera
eina förbindelser, efter tillgångnrne ej lika ha¬
stigt kunna disponeras. I likhet med hvad jag
redan förr en gång *agt, så, om sjelfva Ban¬
ken kommer i den belägenhet, kan han ej upp¬
fylla sina förbindelser, ty detta verk grundar
äfven en del af sina inkomster på disponerande
af Fonder till utlåningar, sohl åro i deposition,
fast under annan form; så år det med alla
Creditverk; omöjligen kan man realisera sina
tillgångar i ögonblicket.
Att i Reglementet någon föreskrift fin¬
nes, huru stor del af Crbditivet fick använ¬
das till infriande af 5 procents sedlar, år
mig obekant, tvärtom att den ej der finnes,
yågar jag försäkra. Vid sådant förhållande var
3*
Den 2 Junii.
det naturligt, att Directionen ej ägde rättighet
etablera någon företrädesrätt, utan borde, så
långt den förmådde, betala de fordringar, som
hos dera gjordes, utan afseende om detta sked¬
de i stöd af 3 procents Reverser, Assignationer
eller afskrifningsräkning.
Om under sådane förhållanden, som de
jag nu framställt, en ÖfverAssignering kan så¬
gas hafva ägt ram, då Assignationssumman från
1810 varit nära den samma, så hade man från
Verkets början ej bordt utge en enda Assig¬
nation.
Detta år hvad jag har trott mig böra ytterli¬
gare till upplysning andraga, och hemställer
vördsamt, om dessa Anmärkningar åro af den
art, att de förtjena afseende.
Herr Påhlman, Otto Fredria Jag skall
ej söka upptaga och besvara allt hvad Grefve
von Platen sagt, för att visa det BancoUtskot*
tet ej haft skål till de framställde anmårknin-
garne. Jag vill blott fästa mig vid några nya
argumenter. Grefve von Platen nämner så¬
som skål för Götha CanalDirection, att an¬
vända DiscontCassans medel utöfver Discont-
vinsten, att nemligen Riksens Ständer år 1810
beviljat ett förskott af 300,000 R:d., att på
DisconiCreditivet i Banken få lyftas. Med för¬
skott menas, i min tanka , en utbetalning, som
sker i afräkning på någon bestämd summa,
hvilken man först framdeles åger rättighet att
Jyftaj men att deraf draga den slutföljd, att
Den 2 Junti, s5
k
CanalDirection beständigt skulle skuldsätta sig,
kan jag icke finna rickfigt, och ännu mindre
att, för dft Riksens Siänder vid i8i5 års Riks¬
möte ej befordrade Directionen till ansvsr, iör
det den till Canalarbetet utlårit 800,000 R:d.,
Riksens Ständer nu ficke ägde rått att ogilla
eller klandra elt dylikt sedermera fortsatt för¬
farande. Riksens Ständer beslutade likväl år
i8i5, att de 800,00c R.d. skulle småningom
godtgöras DisoontCassan; men att i detta öf¬
verseende af hvad som redan håndt, finna
en tillåtelse att jdterligare skuldsätta CanalBo-
laget, förefaller mig högst undransvårdt. Det
yttrande af Grefve von Platen, att han i fram¬
tiden om samma belägenhet inträffade, ämnade
taga samma utväg, som den hvilken nu år fö*
remål för anmärkning , år ett ytterligare bevis,
att Kongl. Majits och Riksens Ständers före¬
skrifter icke för honom åro af särdeles värde.
Förmodligen anser han sig öfver Lagen, men
jag skall aldrig upphöra att yrka, det Götha-
CanalDirectisn, lika som andre, må efterlefij
va gällande författningar. Lika med Grefve
von Platen anser jag för en lycka att tillhöra
ett RiksStånd, der jag obehindradt kan yttra
mina tänkesätt, och der jag ej behöfver anta¬
ga som gifvit allt hvad som säges — blindt tro
på blotta uppgifter. På denna grund kan jag
också icke godkänna det skål, att GÖthaCanal*
Direction ej haft annan utväg ån den, »oin blif¬
vit vidtageu. Jag upprepar hvad jag förut haft
åran yttra, att, såsom jag fattat Riksens Stän¬
ders Beslut, innehåller det, att innan det årliga
biträdet lämnades, borde det vara intygcdt, att
Den 2 Junii,
det föregående årets arbete blifvit fullbordadt
-— ej endast efter den allmänna planen —
utan i enlighet med den Kongl. Maj:t för sam¬
ma år i Nåder faststält. Så har jag fattat den¬
na föreskrift och så skall den säkert fattas
af hvar och en, som kan låsa och vill förstå
Svenska språket. Jag hemställer, om man deraf
möjligen kan eller bör draga den slutsats, att
arbetet skulle fullbordas — om man ägde medel
eller icke, — om man ock derföre nödsakades
skuldsätta sig, hvilket Stånderne så mycket
mindre åsyftat, som de tvärtom ålagt Canal.
Directionen att åter betala den åsamkade gäl-
den. Har då Directionen i likhet med dess
undersåtliga pligt, vid collision mellan Författa
ningarne , vidtagit den åtgärd, att underställa
Kongl. Majrts Nådiga pröfning, hvilkendera fö¬
reskrift borde stå tillbaka för den andra? Det
är mycket troligt, att Kongl. Maj:t i sådant
fall funnit nödvändigt, att minska och nedsät¬
ta arbetsplanen, och, om sådant blifvit iagtta-
git hade man först haft full anledning att såga,
det man i framtiden ämnade förfara på samma
säth Emedlertid visar Directionens förhållande
nödvändigheten af starkare ansvar för öfverträ¬
delse af de föreskrifter Riksens Ständer hädan¬
efter om Götha Canal kunna utfärda. Har
Directionen sammankallat Bolaget, och under¬
ställt detsamma, att antingen öka inbetalningar"
ne, eller till Kongl. Majjts Nådiga pröfning
öfverlemna, att i arbetsplanen göra den förän¬
dring, som omständigheterne påkallat? Ide mån¬
ga tryckta och mundtliga yttranden i detta ämne,
som jag läst och afhört, saknar jag båda dessa
Den 2 Junit,
20
åtgärder, och att de blifvit uteglömde, om de
verkligen ägt rum, vågar jag betvifla. Men i
sammanhang härmed begagnar jag tillfället att
förklara, att då jag med Grefve von Platen
delar glädjen, att som fri Svensk blott af La¬
gen kunna dömas, år det just derföre som jag
ined Grefve von Platen instämmer i den ön¬
skan, att en Laglig undersökning må afgöra,
om CanalDirectionen ägt sådana skål till de
gjorde afvikelserne, som kunna dem rättfärdiga.
Jag ifrar för denna undersökning; just emedan
den frihet, som tillhör oss såsom Svenske
Medborgare, förutsätter Lagens lika tillämpning
för alla , emedan denna Lag icke endast afser
mindre betydliga summor, emedan denna Lag
ej befriar, för det afvikelserna skett i stor sca-
la. Jag tror att erfarenheten visat, huru nöd¬
vändigt det är, att förebygga alla godtyckliga
tilltag , och för detta ändamål yrkar jag ån en
gång den begärda undersökningen. Och på det
icke något hinder må för densamma läggas,
måste, i min tanka, BancoUtskottets yttrande
gillas. Jag slutar således med anhållan om bi¬
fall af Utskottets Betänkande i hela dess vidd.
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Friherre Wirsén, Gustaf Fredric: Ehuru
jag visserligen icke rätt gärna ville erkänna,
det jag icke kunde låsa eller förstå Svenska
språket, linner jag mig likväl så tillsägandes
satt i denna Cathegorie, enligt den siste Tala¬
rens yttrande, emedan jag är af olika tanka med
honom, och icke så läst och icke så förstått
26
Den 2 Junii.
det ifrågavarande ämnet, sorn Iian det nu fram-
stålt, hvilket ännu ytterligare af min särskilda
mening i BancoUtskottet kan inhämtas. Jag å-
berop sr den helt och hållet, för att ej borttaga
tiden med upprepande af hvad jag der anfört,
och hvilket i min öfvertygelse varit grundadt.
Jag vördar hvar och ens opinion för sig, men
på min värkar ej annat ån öfvertygande skål.
Hår år nu fråga om de r, 100,000 R.d Banco
Utskottets pluralité har ogillat, att de till Canal-
arbetet blifvit använde. Jag har för min del
beklagat, att Författningarne voro så otydliga,
att olika tolkning kunnat åga rum; och att en
sådan disposition utan tydlig föreskrift blifvit
gjord; hvilket allt af mitt anförande i Utskottet
står att inhämta; men annat år detta, annat att
ålägga ansvar såsom för verkligt fel.
Jag vet ej, huru man kunnat nöja sig å
någondera sidan med så ofullständiga och hvar¬
andra motsägande föreskrifter; men jag före¬
ställer mig, att det gått så till, att man trott
sig kunna hjelpa sig fram i verkställigheten,
och på den räkningen gifvit efter i föreskrif¬
tens tydlighet. Ej heller vill jag utlåta mig,
om icke jag, i fall jag i frågan haft en röst,
tagit ett annat beslut, ån Directionen; men jag
får ej låta min öfvertygelse, om hvad jag till¬
äfventyrs hade gjort, ensamt tala, vid frågan
om det, som i stället skett, saknat all grund
eller ej, utan måste ställa mig i det förhållan¬
de, att jag afvåger skålen för och emot: att
jag ser om misstaget verkligen var ett Lagbrott
eller ej. Jag år hår Domare öfver en redan
Den 2 Junii.
tagen åtgärd, som oväntade händelser utveck¬
lat helt annorlunda än som kunde förmodas,
då den ägde rum; jag får ej bedöma den ef¬
ter utgången, utan efter syltet och anlednin-
garne, då den skedde. Det är sant, att de
3oo,ooo R:dr, som Directionen ägde taga till
Byggnaden, voro ett förskott, som, på sått
Herr Påhlman anmärkt, borde återbetalas; men
i Kongl. Maj;ts Nådiga Skrifvelse derom står
ju tydligen, att det först inom i3 år borde
återgäldas. Men jag återgår till frågan och
den är —* endast en opinionsfråga om råtta
förståndet af Författningarne, Låt nu vara,
att man ej derom kommer öfverens, att den tan¬
ka vinner, som ogillar åtgärden; må man äfven
i det fallet tillse, hvarthän man vidare kommer.
Hvar sak af denna art måste hafva en påföljd,
då den ogillas: huru blir i det afseendet för¬
hållandet med denna? De 1,100,000 R:dr, som
blifvit anticipationsvis använde till Canalens byg¬
gande, åro ej bortkastade, utan hafva bidragit
till ernående af samma ändamål, som de nu
sedermera beviljade 300,000 R;dr årligen. Om
ogillandet vinner laga påföljd, synes det kunna
ifrågakomma i frenne fall, nemligen: det första
at förekomma för framtiden dylike anticipatio-
ner; men detta behöfs ej, sedan Directionen
upphört; och Riksens Ständer åro nu för öf¬
rigt i båsta tillfälle att gifva så tydliga före¬
skrifter för Götha CanalDirection, och göra så
stränga ansvarighetsvilkor för deras öfvertrå-
dande, som möjligt vara kan och nödigt pröf-
vas. I den delen alltså erfordras ej någon med¬
verkan af detta särskilta mål. Det andra vore,
Den 2 Junii,
att vinna ersittning får de redan använde mech
len, trien hvaraf skulle den tagas? af Canalen*
effecter? af dess öfriga tillhörigheter? Detta
vore ju att rifva ned med den ena och bygga
upp med den andra handen: att taga af Staten^
för att gifva åt Staten. Det tredje vore ett
personligt ansvar för öfverträdelse af Författ-
ningarne Men de personer, som åro i fråga,
åro ju icke i denna del Statens Embetsmin,
och kunna ej bindas till det ansvar, att mista
tjensten. Min tanka i detta ämne har alltid
varit, att ett ogillande nödvändigt måste stå i
sammanhang med begreppet om en påföljd.
Men någon sådan kan hår icke äga rum
Jug har dessutom en moralisk åsigt af ämnet,
den nemligen att, örn misstag ock hade förelupit,
mäste man tillse, om icke Directionen i väl¬
mening begått dem, och om icke den handlat
nitiskt efter båsta förstånd. Jag har hört Herr
Påhlman påstå, att Directionen bordt samman¬
kalla Bolaget, och hemställa frågan till Kongl.
Majtts pröfning; detta år hans tanka, och kan
hafva sina goda skål; men icke bör det vara
straffvärdt, att hafva haft en annan, enär den¬
na åtgärd ingenstädes fanns föreskrifven. Bolag
get hade ju dessutom kunnat anse det vara
rått, som man nu klandrat, och hvad hade då
dermed varit vunnit ? Men då tvenne olika opi¬
nioner i detta ämne kämpa med hvarandra, då
säger jag: tillse, huru penningarne blifvit an*
vände; lås Directören af Uhrs berättelse, hu¬
ru förhållandet varit emellan anslag och anvån-'
dande. Han har undersökt det efter Banco'
Utskottets särskilta förordnande, och resulta.
Den 2 Junit",
tet har blifvit att, jemföre man Götha Canal-
arbete med hvilket annat företag som hålst af
dylikt slag, skall det stå framom alla i full.*
komlighet, i execution, likasom det i compa^
rativ kostnad behåller förtjensten af god hus¬
hållning Når således de ofta omtalte medlen
blifvit vål använde: når anmärkningen rörer en
talangfull af Fäderneslandet väl förtjent och
högaktningsvärd Man, som ännu ingen dristat
göra någon tillvitelse om oordentlighet eller
bristande nit, men som åt ett allmänt Verk
egnat nattvak och tacklösa mödor, med uppoff¬
ring af lugn, familleförhållanden och enskilt
förmögenhet; då hemställer jag till detta akt¬
ningsvärda Stånd, om någon annan åtgärd må
härvid kunna äga rum, ån att BancoUtskottets
Utlåtande i denna del låggesad acta, och ali
påföljd af saken förfaller.
Flere hördes häruti instämma.
Grefve von Platen: Den värde talaren som
sist yttrade sig, har med så mycken både kän¬
nedom och skicklighet förekommit mig uti allt
hvad angår användande* af de 1,100,000 R:dr,
och derjemte lämnat mig så många smickrande
vitsord, att jag i denna del endast får tillägga,
det jag villigt lämnar denna punkt till Ridder-
skapet och Adeln* upplysta afgörande; och af-
vaktar med mycket lugn äfven klander, enär
anmärkningarna leda sitt ursprung derifrån, att
man gjort fort, hvad som borde göras. Värre
hade varit, om man funnit arbetet hafva gått
för långsamt.
lo
Den 2 Junii.
En värd Ledamot har sagt, att man liand»
lat utan aktning för Konungs och Ständers Be.
slut. Jag hoppas vara så känd af denna
aktningsvärda Samling, att jag med mycket lugn
kan afhöra denna ogrundade beskyllning, oell
vågar åberopa till vittnesbörd min 59 åriga tjen¬
stetid , sådan, att fråga ej hos mig kan uppstå
om respecterande af Konungs och Stånders
Beslut, der det varit bestämdt uttryckt; men
väl har jag yttrat, att, om samma föreskrifter,
som de närvarande, bestå, så, med den ovis¬
het deraf måste uppstå vid samma förhållanden,
skulle och mitt handlingssätt blifva detsamma,
som nu, och detta bekänner jag vara enligt
mina grundsattsen Deremot åkallar jag hela
Svenska Allmänheten, om någonsin jag brutit
mot bestående Lagar, Jag ställer hår min Em¬
betsmannabana 1 jemförelse med den värde Ta¬
larens!
Man har sagt, att arbetsplanen vore den,
som årligen af Konungen stadfästes; detta år
sant och enligt föreskrift; men på ett annat
ställe år äfven föreskrifvit, att den stora Ar¬
betsplan af 18 15 , hvarpå alia beräkningar åro
grundade, som i Banken förseglad förvaras,
bör oryggligen efterlefvas såsom allmän grund.
De till Konungen årligen i underdånighet fö-
reslagne Arbetsplaner hafva varit i enstämmig¬
het härmed, och åtföljde af sårskilte Beråttel*
ser öfver det förrättade Arbetet, i följd hvaraf
Konungen gjort de ändringar Honom godt synts,
och dessa har Directionen sökt att på det no.
gaste följa; att någon liten afvikelse kunnat äga
Den 2 Junii.
rum, i stöd af oförutsedde händelser, Iean ej
bestridas och ej undvikas. Men jag, för min
del, kan ej finna att, som Undersåte, hvarken
skyldighet eller rättighet tillhör mig, att vidare
upplysa min Konung, ån att, som bestämdt och
föreskrifvit år, framlägga ordentligt och redigt
alla förhållanden. Huru detta skett, må hand-
lingarne visa. Konungen har föröfrigt sina rådj
gifvare omkring sig. Alla former äro iakttagne;
därvid bör man, efter min tanke, låta bero.
En annan sak hade varit, om Konungen befallt
Directionen yttra sig; då detta stundom händt,
tror Directionen sig ej hafva underlåtit lyda
vördnadens och sanningens bud.
Den värde Ledamoten har tält om Svenska
språkets rätta förstånd. Jag vet ganska väl
hvad han dermed menar, men som flere torde
finnas bär, hvilka ej inse detta lika väl, så får
jag inför denna upplysta Samling förklara, att
jag ej är född Svenik, men född Svensk Un¬
dersåte, och att det rum, hvarpå jag har den
äran här stå, är förvärfvadt och goldit med
eget, anhörigas och förfäders blod i trepne le¬
der; och att alltså jag tror mig hafva någon
rätt till det tålamod Högloflige Ridderkapet och
Adeln behagar visa mig. Jag har emedlertid
aldrig döljt denna omständighet, ej en gång då
fråga var, att intaga ett rum vid min Konungs
sida vid dess Rådsbord. Och jag vädjar till
denna upplysta Samling, om jag ej sökt upp¬
fylla mitt kall efter förmåga; sökt deltaga i öf«
verlåggningar och göromål somrört Sveriges ö,
32
Den 2 Junii,
den, sökt förstå språket och de Svenska Ordnin¬
gar, lifligen deltagit i Svenska folkets väl och ve!
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Herr Fahlman; Det är säkerligen öfver?
flödigt för en så upplyst man, som Friherre
Wirsén, att jag har äran ^förklara, att
ehuru min öfvertygelse i denna fråga år siri¬
dande mot hvad han yttrat, jag likväl för
honom hyser samma aktningsfulla tänkesätt,
som jag af många 6kål haft anledning att
stadga. Man kan se saker olika, man kan
draga olika slutsatser af gifna föreskrifter, oell
detta sednare bevises bäst, då af Ständernas
Beslut att Canalens skuld till Disconten skulle
småningom minskas, man vill hämta styrka för
sitt påstående, att det vöre en ytterligare med-
gifven rättighet, att skuldsätta Canalen. Hvad
som blifvit yttradt om det så kallade förskot¬
tets återbetalande inom iö år, hörer icke till
förevarande fråga, och rättfärdigar på intet sått
de gjorda afvikelserna från Reglementet, om
ock föreskriften, huru de år 1810 förskottsvis
lyftade 5oo,ooo R:d, böra Banken godtgöras,
vore sådan jag nu hört framställas. Man har
vidare sagt, att ingen påföljd vore ef ett o-
gillande att förvänta, men det år visserligen
påföljd nog, om det kan leda till mera var¬
samhet och noggrannare förvaltning i framti¬
den. Dessutom och ehuru jag icke mycket vill
ingå i Domarens befattning, tror jag mig dock
icke fela i mitt omdöme, om jag påstår, att
det
Den 2 Junit.
33
det är ganska möjligt, att CanalDirectionen lag»
ligen förbindes till ersättning.
Ridderskapet och Adeln har nyligen med
8 rösters pluralité afgjort, att DiscontOotroy-
ens förlust skall Artieågarne framdeles ersät¬
tas. Frågan t hvilken skall göra det? är väl
ännti icke afgjord, men mig synes ganska na¬
turligt, att den som vållat förlusten, skall er¬
sätta den. Om det ej kan bestridas, att för-
fattningarnes efterlefnad varit villkoret för
DiscontRåttens bibehållande, och om det år
lika påtagligt, att Direetionen öfverskridit dessa
Författningar, och således beredt Disconträttens
förlust, så lärer d^n slutföljd vara ganska gif¬
ven, att det år bemålte Direction, sorn bör
samma förlust ersätta. Jag erkänner gärna mi¬
na inskränkta begrepp om Lagen , och tuor mig
ej kunna jemföra min kännedom af Svenska
Språket med flere andras, men mig synes den
slutföljd jag framstålt vara så enkel och naturlig,
att hvarken någon djuparp juridisk eller språk¬
kunskap dertill år nödvändig. Såsom skål mot
min yttrade tanka, att Götha CanalDirection
kunnat vidtaga den utväg, att, om cotlision
mellan föreskrifterna yppats, Underställa Kongl.
Majit förhållandet, har man anfört att sådant
vöre Öfverflödigt, då Kongl. Majit har ett Stats-
Råd, Jag känner ock, att ett StatsRåd finnes,
men det har vål icke hindrat Götha CantdDi-
rection att hos Kongl. Maj:t göra underdånig
förfrågan, huru den sig borde förhålla, om den
fann Riksens Ständers föreskrift tvetydig elles
Ridd. o. Ad. Prut. VII. B. I. Afd.
h
Den 2 Junii,
ovårkstållbar. Ingen kan ränta, alt då Kongl.
ÄIaj:ts dyrbara tid år upptagen af så mångå
olikartade Regeringsårender , hvilka i StatsRå-
det undergå dess nådiga pröfning, det vore
Kongl. Maj;t möjligt, att sjelf upptäcka,
att en sådan brist i författningarna existe¬
rade, som nu påstås; helst de Directioner,
som borde samma författningar efterlefva och
verkställa, icke på en sådan omständighet fä¬
stat Kongl Maj.ts Nådiga uppmärksamhet. I
sjelfva »aken, och om genom ogillandet ej an¬
nan påföljd uppstår ån den, att Riksens Stän¬
der visa, att de beslut de fattat skola efterlef-
vas, så vågar jag tro det vara vigtigt nog, om
äfven ansvar deraf ej skulle föranledas. Jag
kan ej förena med råits-begreppet, att man
skall blindt bifalla allt hvad som begåres, utan
att man skall äga försäkra sig om, huru gäl¬
lande Fö( fattningar efterföljas, och att man
slutligen blott skall bevilja oupphörliga bidrag.
Nu yrkar CanalDirectionens Chef åter ersätt.,
ning till Actieågarne, och denna ersättning, som
skulle utgå af Banken och således voro det samjj
ma som en ny Bevillning, blef, i min tanka,
den svåraste af all beskattning laggd, på hela
Svenska Allmänheten; men utan att någon rätts¬
grund iakttages för utgörandet eller fördelnin¬
gen deraf. Hvarje ågare af en Svensk Banco-
SedeJ skulle ju på sådant sått komma att er¬
sätta Götha CanalBolag, för det dess Direction
ej frågat efter stadgade föreskrifter, och detta
skulle ske på en tid, då högste Styresmannen för
CanalVerket säger sig ämna jämväl framdeles
förfara på samma »ätt, som det man nu öfver*
Den 2 Junit,
55
klagat. Sådant ger mig anledning att tro, det
Iian anser sig vara öfver Lagen, och icke be-
höfver densamma efterlefva. Men då jag en*e
dast aflagt Tro- och HuldhetsEd åt mitt Konun-:
gaHus, Rån jag icke eller erkänna någon individa
berättigad, att efter godty eko hushålla med All¬
männa Medel, och får alltså förnya min an¬
hållan om ogillande af Directionens förfarande.
Om det ej annorlunda kan ske, så må genom
votering utrönas, huruvida de fleste bland Hög-
loflige Ridderskapet och Adeln anse Götha Ca¬
nal Direction vara öfver Lagen eller icke.
Mången yttrade härtill deras bifall.
Friherre Boije, Ludvig: Friherre Wirsén
har så fullständigt besvarat frågan , att jag icke
tror den mera äga qvar någon ting tvetydigt.
Om CanalDirectionen felat deri, att den låtit
arbetet fortgå, utöfver sjelfva penningetiilgån-
garne; om den felat deri, att den nu begagnat
samma utväg till Credit, som lfiiå års Ständer
sågo då redan vara begagnad, utan att Stånder-
ne då anmärkte något fel derigenom vara be-
gångit; så lärer väl annat namn deråt ej kun¬
na gifvas, ån att det, på sin högd, varit en
öfverdrift i nit. Oklanderligt blir det alltid,
att ej hafva läst Svenska på samma sätt sora
Herr Påhlman. Må han låsa huru han beha¬
gar; men må han sjelf eftersinna beskaffenheten
af de tillmålen han i dag gjort Grefve Platen.
Under fullkomlig opartiskhet tror jag ej att man
kan tillägga Grefve Platen, såsom Chef för Canal-
Verket, mera ån ett enda felj och det begick
36
Den 2 Junii.
han år 1809, då lian vid företagets plananlågg-
ning tillåt sig att döma till Nationens krafter
efter vidden af sin egen själsstyrka, sitt egit
snille. Detta fel år blott ovanlige~Mån9 fel; och
med trygghet kan också Grefve Platen emotse
efterverldens dom, då passionen hinner falla,
och patriotismen i uppsåtet får bedömas, utan
att sammanblandas med beräkningar på nyttan,
hvilka, i förtid gjorda, alltid måste vara un¬
derkastade ovissheten.
Herr Mannerstarri, Joham Ridderskapetå
Och Adelns tålamod har sällan blifvit pröfvadt
så ofta som i det ämne, hvilket nu hår år under
öfverläggning, och jag har således för min del
full anledning att blott åberopa, hvad jag för¬
ut derom haft äran yttra. Då likväl diseUssion
åter uppstått, huruvida CanalDirectionen ågt
rättighet, att de ifrågavarande 1,100,000 R:d.
till Canalarbetet använda, anser jag mig böra
nämna, att, vid granskning af* alla denna Dire*
ction rörande föreskrifter, jag icke funnit något
stadgande, sorn gifver den en sådan rättighet.
Det oaktadt, och om Disconten kunnat uppehål--
las, arbetet oafbrutit fortgå , samt icke någört
olägenhet af medlens origtiga användande upp¬
stått, hade man, jag medgifver det, åtminstone
kunnat ursågta Directionens förhållande. Men
man kan med så myrket mindre skål, till stöd
derföre, citera i8i5 års Stånders underlåtenhet,
att göra anmärkning vid CanalDirectionens då
kånda åtgärd att, af DiscontCassans tillgångar,
använda 800,000 R:d., som Riksens Ständer
då meddelade förordnande, att detta belopp
Den 2 Junii.
57
skulle lill Disconten återbetalas, innefattar ett
ogillande af Directionens förhållande; och då
detta var stadgadt, hade en särskild föreskrift
icke bordt erfordas derom, att icke samma miss¬
bruk ytterligare skulle inträffa. Detta har lik.
vål ty värr skett, och år må hända en af de
betydligare anledningarne till den oreda, sorn
för närvarande råder i vårt pennningeverk.
Då jag nu hvarken igenfinner, ej eller hört åbe¬
ropas, någon bestämd föreskrift, som berättigat
CanalDirectionen till dess förfarande, hvilket i
motsatt fall kunnat med lika rått sträcka sig
derhän, att man vid Canalen anvåndt allt hvad
private i Disconten insatt, hemställer jag, om
sådant bör gillas, och till hvilka följder för
framtiden det skulle leda, om dylika missbruk
och öfverträdelser af Riksens Ständers beslut
blefvo utan al} påföljd, Jag tror att de an¬
märkningar , som blifvit gjorde mot Betänkan¬
det, snarare sakna grund, ån de, sorn blifvit
framställde mot CanalDirectionen, och det år
derföre jag för min del tillstyrker bifall till Be-
tänkandet.
Hans Excellence Herr Grefven och Eandt-
Marskalieri gjorde proposition till bifall af
BancoUtskottets Betänkande,
Ropades Ja och Nej samt voterings
Hvarefter Hans Excellence hemställde,'
om icke Ridfb rskapet och Adeln behagade i-
frågavarande Betänkande gilla, med undantag
Den i Junti*
af dfc mot GöthaCanalDisconfDirectlon fram¬
ställde frenne anmärkningar, hvaröfver Rid-
derskwpet och Adeln, kunde i sammanhang med
den på Stats- och BancoUtskottens handlägg¬
ning för närvarande beroende fråga*, angående
behörig undersökning af DiscontDireetionens
förhållande, sig utlåta,
Bifölls,
Föredrogs å nyo RiddaihusUtskottefs dea
26 sistlidne Maji aflätne, samt den 5o:de i sam¬
ma månad på bordet lagde, Memorial, innefat¬
tande förslag, så väl till ny Instruction för
RiddarhusDirectionen med de derunder lydande
Embets- och Tjenstemän, som till Reglemente
för Läns beviljande af de under RiddarhusDi¬
rectionen ställde Fonder,
Herr Stråhle, Nils Wilhelm anförde sferif-
teligen: Då jag icke ägt tillfälle att se det af
Höglofl. RiddarhusUtskottet uppgjorde Förslag
till Instruction för Höglofl. RiddarhusDirectio¬
nen, samt Riddarhusets Embets- och Tjenste¬
män, förrän samma förslag blifvit till Högloflige
Ridderskapets och Adelns pröfning framiåm-
nadt, nödgas jag begagna den dyrbara rättighe¬
ten , att på detta ruin ytira mig, för att fram¬
ställa åtskilige omständigheter och erindringar,
hvilka jag förmodar vid Förslagets uppgörande
hafva undfallit Högloflige Utskottets uppmärk¬
samhet, meja som vid en nogare pröfning,.
Deri 2 Junii.
torde kunna föranleda till någon förändring
deruli.
Uti r §. af RiddarhusDirectionens arbets-;
ordning år stadgadt, att en eller två Directeu-
rer skola åtmindstone i eller 2 gånger i verkan
jnfinnna sig å Riddarhuset, för att Öppna po-
sterne, samt, bland annat, emottaga och genom
Kamererare» låta insätta de medel, som in¬
sändas. Detta stadgande torde böra utvecklas
så, att bestämdt kan utrönas, hvilkendera
bör vara ansvarig för penningarne, antingen
Directeuren eller Kamererare». Om Directeu-
ren skall emottaga penningarne, kan ju ej Ka1*
mereraren vara ansvarig derföre; om Kame¬
reraren skall besörja insättningen, år det svårt
för Directeuren att längre vara ansvarig för
dem, Ett således deladt ansvar, och osäkerhet,
hvilken detsamma rätteligen tillhörer, torde ej
vara ledande till Cassans säkerhet, och för min
del tror jag, att det är bäst, att låta en person
taga befattning med uppbörden och redovis¬
ningen.
2 §, innehåller, att alla mål, som inkom*
ina, skola antecknas i ett Diarium och deruti infö.
ras, sedan en Directeur låtit påteckna slaten ^
Ankomstdagen samt dess Ordningsnummer•
Uti alla andra verk år det Seereteraren eller
Registratorn, som å inkommande Mål anteknar
Ankomst- eller Ingifningsdagen, och som i kraft
af sin EmbetsEd åger vitsord, att anteckningen
år rigtig. Om en Directeur skall kunna veta,
hvilken dag ett mål år inkommet, måste han
Den 2 Junii.
dagligen vara å Riddarhuset närvarande; och jag
fruktar att har9 befattning, rätteligen iagtta-
gen, skulle förvandlas till en slags RegLtrators-
tjenst. D t torde deremot, i den händelse, att
förhållandet i sjelfva veiket blef sådant, somt
hittills, ej v ra rätt, att låta Secreteraren emot¬
taga och för Directeqren uppgifva ingifnirsgs-
dagen af en skrift, hvarefter Directeuren skul¬
le vara ansvarig för det praesentatum, somblif*i
ver skriften åsatt.
Af stadgandet uti 3 § synes det. såsom
RiddarhusContoiret borde upprätta Förtecknin¬
gar äfven i afseende på de Genealogiska Sanv
lingarne, hvilket hittils ej skett, utan torde en¬
samt tillhöra Cmtzhet. Om meningen icke är
sådan, torde redactionen af $:n något böra lör-
ändras. Någon uppgift å de medel, sorn uti
Copitationsafgiiter under det löpande året böra
till Directionen ingå, kan omöjligen af Riddar-
hiisCoutoiret i början af året afgifva-*. Contoi-
ret åger derom ingen kånmdom, förr ån Rå-
kenskaperne ifrån Henar L a »dshöfdingar in¬
kommit hvilket åter ej inträffar, förr ån efter
den irsta Maji påföljande året,
5 § föreskritver, att alla Qvitteneer å
inbetalte penningar skola af 2:ne Ihrerteurer
underskrifva»; deremot innehåller 9 § af pro-
jectet till LånReglementet, att en Låntagare,
då han inbetalar sin ränta, skall erhålla ett af
K.amereraren undertecknad!, och med Riddar¬
husets Sigill försedt, tryckt och riumererädt
jQvittencc. Kadera af dessa föreskrifter måsta
Den 2 Junit',
4l
jämkas, så att Instructionen och LåneRegle-
rmntet komma i öfverensstämmelse med hvar¬
andra, Skillnaden emellan begge dessa före.
skrifter, i afseende på Cassans säkerhet, torde
vara nästan ingen, men om den uti Instructio»
nen intagne skulle blifva gällande, torde det
böra observeras, det derigenom säkerligen skall
inträffa, att den, sorn till Kamereraren inbeta¬
lar penningar, ofta skall få vänta 8 dagar, in¬
nan h>m kan erhålla Qvittence. Man måste så¬
ledes jämväl föreskrifva, att den, som inbeta¬
lar penningar, ej må af Kamereraren fordra
InterimsQvittence derå, utan afvakta qvit-
tencets utlårdande af Directionen, samt att
Kamereraren strängeligen förbjudes, att utfär¬
da något InterimsQvittence,
I slutet af §:n nåmnes, det anmälan till
Protocollet skall ske om de penningar, som in¬
kommit; det torde vara nödigt att utsätta, hu¬
ru en sådan anmälan skall ske; om det är till¬
räckligt, att Kamereraren uppvisar den af ho¬
nom förde CassdRåkning, eller om han skall
åläggas den dubbla skyldighet^, att skrifteli^
gen uppgifva inbetalningarne. En blott nmntelig
anmälan till protocollet skulle, om den der ej
bief rått fattad, sätta Kamereraren i mycket
bryderi,
U<i 6 §, är föreslaget, att en gemensam
BancoRåkning skall föras för Riddarhusets
Fonder, samt en för Wadstena Stiftet. För
min del hyser jag den fullkomliga öfvertygelse,
«tt, om man våger å ena sidan fördelgrne af
Pen 2 Junii,
denna inrättning, och å den andra de flere o*
lägenheter, som deraf skola uppstå, skall man
finna, att de sednare öfverväga de förra, och
att säkerheten för Cassan derigenom icke år i
någon nion ökad, så långe Kamererare och Cas-
sörsbefatiningarne ej åro ifrån hvarannan skilj—
de, hvilket jag för min del anser vara den en*
da utväg, hvarigenom en verkelig controll kati
vinnas; men då jag i detta afseende vördar
Högloflige RiddarhusUtskottets högre upplys¬
ning, uther jag mig likväl, att vördsamt lå er¬
inra nödvändigheten deraf, att något stadgan¬
de meddelas, huru förhållas skall vid Pensio¬
ners och Gatificationers anordnande af de un¬
der Riddarhuset hörande mindre Cassör; om
de alltid få fullt ut anordna.?, utan afseende
derpå, om tillgång finnes af samma Fond el¬
ler ej; eller orri Pensionärer skola afvakta
Piåntornes inbetalande, de samma då i Banken
insättas, för att följande dagen åter utassigne-
ras Saknaden af en föreskrift i detta ämne
skall ofta sätta Directionen i tveksamhet, huru
den skall förhålla sig. Dessutom anhåller jag
vördsamt, att fä upplysa, att, då en serskild
RancoRåkning hittills varit förd öfver uppbör¬
den af Capitationsafgifterne, hvilken Räkning
år af en särdeles vidlyftighet, skulle det visserli-
gen leda till ännu mera intrasslande af Upp¬
bördsverket, om denna Räkning skulle upphö¬
ra, och Medlen insättas på den gemensamma
Räkningen, Likaledes åger Grefliga Schefferska
Stiftningen en egen BancoRåkning, till hvars
upphörande någon anledning ej torde finnas.
Den 2 Junti*
43
Föreskriften i afseende på utbetalningarne
Synes föi utsätta, att för hvarje Post en ser¬
skild Assignation å Bank'n skulle utfärd is.
Detta kommer att utgöra ett mångdubbelt ar¬
bete och en ofantlig vidlyftighet. Få åter, så¬
som hittills, alla på en gång anordnade utbe¬
talningar gemensamt utassigneras, kan aldrig
några Assignationer vara hos Kamereraren qvar-
liggande. Att utfärda Assignationer, hvilka ej
skulle i Råkenskaperne afföra* förr, ån de ut-
gåfvos, skulle kunna leda till de betänkliga¬
ste följder. I öfrigt förekomma i denna §. or¬
den: UtgiftsMede! Boken och BancoBoken, hvar*
af betydelsen närmare torde böra bestämmas;
äfvensom ordasättet, af vederbörande Upp¬
bördsman qvitlerad till Uppbörd torde böra
jredigeras.
il §. innehåller, det Directionen skall för¬
anstalta, att RiddarhusCanlzliet och Kamerera-
reContoiret alla Söknedagar i veckan på viss
utsatt och anslagen tid finnas öppna och till¬
gängliga. Enär Kamereraren icke åger någon
person sig tili biträde, kan ingen annan ån han
fullgöra skyldigheten att håda Contoiret öppet,
och af det föreslagne stadgandet skall det blif¬
va en ovillkorlig följd, att Kimereraren ej skul¬
le kunna le.frida någon annan tjenst af syn¬
nerlig omfattning. Jag vågar likväl till Hög-
lofliga Ridderskapet och Adeln hemställa, om
det. med afseende å Kamererare-befattningens
beskaffenhet, kan anses rättvist, att meddela
en sådan föreskrift, i synnerhet då Högloflige
Ridderskapet och Adela benäget tjliåtit sin Se-
44
Den 2 Junii,
ereterare, att innehafva annan tjenst. Hitintills
har ingen föreskrift i detta afseende funnits,
och för min del åger jag ingen kännedom, det
någon olågenhet derigenom inträffat,
I afseende på i4 §, får jag vördsamt er¬
inra, att hitintills uti Maji månad verkstälts
utnämnande af dem, hvilka åro i tour, att er¬
hålla lediga Pensioner af Wadstena Adeliga
Jungfrustift, hvarom Kungörelse mfårdas, på
det de uti November Månad må kunna anmä¬
la sig till Pensioners utbekommande; att der¬
efter Directionen ej ingår i pröfning om anta¬
let af P^nsionerne; att man it ke åger rättig¬
het att affordra Pensionan erne qvittence å de¬
ras penningar förr, än de undfå de samma, och
om äfven, i följd af den vidtagna anstalten,
att Pensionairerne genom Ivamereraren erhålla
sina Pensioner sig tillsände, då de till honom
inskicka sina Qvittencer, flere Qvittencer vid
Pensionernes anordnande kunna vara att tillgå,
år detta likväl helt och hållet frivilligt å Pen-
sionairernes sida, och har tillkommit genora
Kamererarens frivilliga erbjudande , för att lät¬
ta Pensionairernes omsorger, och befria dem
från det dryga Commissionairsarf vodet, sora de
eljest ofta måst betala. Anstalten att ej på en
gång anordna alla Pensionerne, leder, efter min
öfvertygelse, mera till Cassans osäkerhet, ån
till dess gagn; då möjligheten af samma Pen¬
sioners anordnande 2:ne gånger derigenom upp.
kommer.
I sammanhang härmed vågar jag fästa upp^
Den 2 Junii,
45
ffiårksamheten å nödvändigheten deraf, att en
föreskrift ineddelas, huru förhållas börj när en
till Pension Uppförd StiftsFröken ej anmäler sig
till Pensionens uttagande, samt man ej åger
någon visshet, huruvida hon är gift eller död;
huru och i hvad ordning kungörelse härom bör
ske, samt vid hvad tid Pensionert må kunna
anses ledig. Genom blott en bokstaflig efterlef¬
nad af hvad den lörelsagne Instructionen nu
innehåller, skulle det Jattligen hända, att Pen.
sionsrUm i flere år stå ledige, utan att sådant
af Räkenskaperne eller annorledes kan tnårkas,
och detta torde ej vara rättvist mot dem, sorn
eljest voro berättigade till Pensions erhållande.
Vid 18 §. får jag ödmjukast upplysa, att
Kamereraren hitintills i Maji Månad aflåmnnt För¬
teckning öfver de Inteckningar, som under det
påföljande året böra förnyas, och torde det
vara nödigt, att bibehålla denna Termin, eme¬
dan en Inteckning kan vara Utlupen i början af
Januarii Månad, och förnyandet således böra
ske i December föregående året, för att ej
komma på sista stunden, hvarigenom förluster
möjligen kunna vållas. Afven torde det vara
nödigt, att bestämma, huruvida under skulde¬
bref, som skola förnyas, äfven böra förstås
de vid Wadstena Stiftet varande Reverser för
Inskrifningspenningar, samt huru dervid bör till¬
gå, Genom de hitintills gällande föreskrifter har
den, som för sådane Inskrifningspenningar or¬
dentligen erlagt Räntan, Varit fri från skyldig¬
heten att erlägga kapitalet: har således ej kun¬
nat lagsöka* derföre, och lagsökning torde lik»
46
Dm 2 Junii.
vå! vara det enda tvångsmedel man åger för
att förmå en Gäldenär, att lämna ny skuldse-;
del, om han ej godvilligt vill beqväma sig der¬
till.
Vid 21 §. får jag likaledes vördsamt er«
indra, att uppgiften å afgångne Pensionairer
hitintills skett uti Maji månad.
Då 18 §. ålägger Kamererare!}, att uti Ja¬
nuarii och Julii månader hvarje år afgifva För¬
teckning å obetaldta Intressen, innehåller der¬
emot 24 §., att i månad efter det Rintsn för¬
fallit och ej blifvit betald, anmälan hos Dire-
ctionen bör ske. Endera af dessa föreskrifter
torde vara öfverflödig,
H rr Rothlieb, Carl Fredric: Vid 1809
och i8to årens Riksdag förevar äfven fråga9
angående icke allenast frånkännande af Rid¬
dar husSecr eter arens utan äfven de öfrige Tjen-
stemännens vid Riddarhuset Riksdagsmannarätt;
en fråga, hvilken likasom nu koni från då va¬
rande RiddarhusUtskottet. Uppå flerp af mig
anförde skäl, behagade Ridderskspet och Adeln
afslå Utskottets Förslag i detta afseende, ochRid-
darhusSecreteraren äfvensom öfrige Tjenstemän
förblefvo vid deras medfödda Representations-
råttighet, en rättighet. som endast, på vissa uti
Lagarne föreskrifna sått, k n deni trånkånnas;
en rättighet, so u alla framfarna Ridd n husSe-
creterare, ifrån den första, som hette Ridder."
husen, opåtalt utöfvat. Grefve Spens har uti
dess inom Utskottet yttrade särskilta mening s.å
Den 2 Junii,
utförligt och grundligt visat obilligheten och o*
lämpligheten af att beröfva RiddarhusSecrete-
raren ifrågavarande rättighet, att dervid icke
kan vara något att tillägga, och kan jag det så
mycket mindre, som Grefven, ehuru omständ¬
ligare, hufvudsakligen grundat sin öfvertygelse
på samma skål, hvilka af mig anfördes år 180g,
Jag får således helt och hållet instämma uti
Herr Grefve Spens’s i Utskottet afgifne sär¬
skilta anförande uti ämnet: men dock tillägga,
att jag tror Ridderskapet och Adeln skulle
lämpligen kunna föreskrifva, att deas Secrete¬
rare ej må kunna väljas till Ledamot i Utskott
eller till Elector, ett vilkor, som erfarenheten
vid sista Riksdagar kanske gifver Ridderska¬
pet och Adeln anledning att bestämma för dess
Secreterare ; men detta år ock den enda in¬
skränkning, som, enligt min tanka, bör kunna
göras uti en Adelsmans förnämsta och numera
enda prerogativ.
Friherre Boije, Ludvig: Den personliga
vänskap jag hyser för nu varande Riddarhus¬
sekreterare, och den öfvertygelse jag har, att
hvarje rättighet för honom personligen icke
skulle kunna annorledes ån berömligen begag¬
nas, bör likväl ej tillbakahålla den tanka jag
har i saken, som år att ett verks, ett Stånds be¬
tjening aldrig bör tillika vara Ledamöter der¬
af. ProtocoIIsföranden bör stå emellan alla
meningar, men sjelf tillhöra ingen; och fördel
ta ändamål bör han icke heller vara Ledamot,
i hvilket kall det åter vore en skyldighet för
honom, att sjelf tillhöra någon, Det år sannt,'
4S
Den 2 Junii.
att Riddarhusbetjeningen varit tillika röstägande
Ledamöter; men tilläfventyrs har, i någon för¬
fluten tid , olågenheten deraf också varit för-
mårkt. Jag kånner att nuvarande Riddarhus-
Secreterare vid tjenstgöringens tillträdande ic¬
ke begagnat sin representationsråttighet > såsom
Ledamot; och det år mig en tillfredsställelse,
att få sätta denna handling i den vackra da¬
gen, sorn den. efter min tanka, förtjenar. Jag
tillstyrker alltså fastställelse å denna del af Be¬
tänkandet.
Uppå derefter af Ilans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställd pro¬
position blef RiddarhusUtskottets Memorial, i
anledning af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskottet återremitteradt.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärs;
och EkonomieUtskottets den 22 sistlidne M ji
afgifne, samt den 5o i samma månad på bor¬
det lägde, Utlåtande, i anledning af gjorde An¬
märkningar vid Utskottets förut meddeldte Be¬
tänkande, rörande medlen till öfverflödets häm¬
mande, samt yrkadt förbud mot yppighetsva-
rörs nyttjande och förbrukning med mera.
Herr af Brinckman, Gustaf'. Af HÖg-
loflige Besvärs - och OeconomieUtskottets nu
upplåste yttrande, öfver de mot dess första
Betänkande (tålde anmärkningar, finner jag
dessa
Den 2 Junii.
^9
dessa anmärkningar på intet sätt vederläggde, i
afsfeénde på det föreslagne förbudet mot såda-
ne varors förbrukning, som icke åro till inför¬
sel tiliåtne, Jag år tvärtom åqnu öfvertygad,
att controllen deröfver, i hvad den år möjlig,
icke kan handhafva», utan ätt i det mindsta
förnärma Medborgares lugn ; och jag anser äf¬
ven alla projecter till öfverflödsförordningar,
nu som i förra tider, endast leda till chicaner
af alla slag , och till försvagande af den verk¬
ställande megtens kraft. Endast då Opinionen
påkallar eller går i bredd med en sådan för¬
fattning, kan den blifva nyttig, på sått Utskot¬
tet också i dess första Betänkande sig utlåtit.
Men denna tid år ännu icke inne. Vål har
Opinionen om öfverflödets skadlighet af Kongl.
Majrts deremot utfärdade Nådiga varning blif¬
vit grundlagd, och på sina ställen ajort stora
framsteg, hvilka allt mera skola utbreda sig,
men den har icke kommit till den stadga, att
den uthärdar en Tvångslag, hvilken, elter mitt
begrepp, långt ifrån att verka till sitt ändamål,
fast lielldre skulle åstadkomma motvilja och be¬
reda afvikelser.
.Af dessa anledningar yrkar jag afslag å
Economie-Utskottets Betänkande i hvad det
innefattar dels förbud mot bruket af sådane
öfverflödsvaror, hvilka icke åro till införsel
tiliåtne, dels hemställning om en författning mot
yppighet och öfverflöd. Hvaremot det vid de
öfrige af Utskottet framställde och till en del
rättade ämnen torde kunna förblifva.
Ridd. o. Ad. Prot. VII. B I. Afd, 4.
St
Den a Junii.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt-
Marskalken hemställde, om icke Ridderskapet
och Adeln behagade gilla EkonomieUtskottets
Utlåtande, med undantag af hvad Utskottet
föreslagit, dels angående förbud emot bruket
af sådane Öfverflödsvaror, hvilka icke äro till
införsel tillåtne, samt dels angående en För¬
fattning emot yppighet och öfverflöd.
Bifölls.
Då nu å nyo föredrogos Allmänna Besvärs-
och EkonomieUtskottets den 22 sistlidne Maji
afgifne, samt den 5o i samma Månad på bor¬
det lagde, 2:ne Utlåtanden, i anledning af gjor¬
de anmärkningar vid Utskottets förut meddeld-
te betånkanden:
1:0 Rörande inskränkning i Exclusiva Pri.
yilegiers meddelande ;
2:0 Om inrättandet af en BesparingsBank
till förmån för fattige Arbetare;
fann Ridderskapet och Adeln, att, enär sist¬
nämnde Betankanden redan blifvit af Ridder¬
skapet och Adrin bifallne, Utskottets ifrågava¬
rande Utlåtanden borde läggas till Handlingarne.
Vid förnyad föredragning af BancoUtskot-
tets den 28 sistlidne Maji aflåtne, samt den 5o
Den 2 Junii.
i samma månad på bordet lagde, Memorial med
öfverlåmnande af det yttrande Bankens utsed-
sedde Revisor, vid nyligen förrättad Revi¬
sion öfver Götha CanalVerk afgifvit; såsom
grund och vägledning för bedömande af den
fråga, huruvida det återstående arbetet vid be¬
rörde Verk kan utföras med de medel, som
dertill blifvit beräknade, fann Ridderskapet och
Adeln, att samma Memorial endast borde låg¬
gas till Handlingarne.
Då nu å nyo föredrogs Allmänna Besvärs-
och EkonomieUtskottets den 22 sistlidne Maji
aflåtne, samt den 3o i samma månad på bor¬
det lagde, Memorial, i anledning uf de hos
Ridderskapet och Adeln gjorde Anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande, rö¬
rande väckt motion om frihet för Landtman-
nen, att mot låg eller ingen tull få exportera
sina producter, fann Ridderskapet och Adelil
för godt, att, enär sistnämnde Betänkande re¬
dan blifvit af de öfrige trenne Respective Riks-
Stånden bifallit, dervid nu mera låta bero.
Företogs till pröfning StatsUtskottets den
28 sistlidne Maji afgifne, samt den 5o i sam¬
ma månad på bordet lagde, Utlåtande angåen¬
de RiksStåndens Protocoll, samt Bihanget der¬
till vid sista Riksdag.
Herr Silfverstolpe, Gustaf Abraham: Ssj
5a
Den 2 Junii,
dan genom detta StatsUtskottets nu upplåste
Betänkande all misstanka om oordentligheten
af min befattning, i egenskap af Secreterare vid
ExpeditionsUtskottet år 1815, med trycknin¬
gen af Bihanget till RiksStåndens Protocoll,
blifvit undanröjd, har jag icke något emot, att
ifrågavarande Betänkande vinner Högloflige Rid-
derskapets och Adelns bifall. Jag önskar tvert-
ora, att RiksgäldsContoiret snart måtte komma
i tillstånd, att emottaga och granska min redo¬
görelse för att vederlägga de anmärkningar,
som i ett af de Respective RiksSsånden om
riktigheten deraf blifvit framkastade. Hvad
åter beträffar utdelningen af Exemplaren, så
får jag för min del tillstyrka bifall till hvad sorn
derom är föreslagit, endast med det tillägg,
att äfven hvarje publikt EmbetsVerk i Riket
må undfå ett. Exemplar af Bihanget, hvilket
skulle för dera medi öra nytta, då de i flere
allmänna frågor kunde derigenom kem na i till.
fälle, att consultera Utskottens Betänkanden , och
Riksens Sländers deröfver lättade beslut*
Hans Excellence Herr Grefven och Landt-
Marskalken föreslog, att StatsUtskottets Utlå¬
tande måtte gillas, med tillägg., att ett Exem¬
plar af Bihanget borde utdelas till hvarje pu¬
blikt EmbetsVeik i Riket.
Bifölls.
Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- oeh EkonoiniöUtskottets den 4 sistlid-
Den 2 Juniit
ne Mars sfgifne, samt den i sistlidne April på
bordet lagde Betänkande, angående yrkade rät¬
telser och förändringar uti författningarne rö¬
rande skogarne i Riket, blef samma Betånkanj
de af Ridderskapet och Adela bifallit.
Då nu å nyo föredrogs StatsUtskottets den
l5 sistlidne April afgifne, samt den 18 i saul¬
ina månad på bordet lagde, Utlåtande, angåen¬
de tillökt antal Löner för JustitioeRevisions-
Expeditionen, fann Ridderskapet och Adeln, att
samma Memorial nu mera borde luggas till Htsnd-
lingarne.
Hans Excellence Herr Grefven och handt*
Marskalken, hemställde, om icke Ridderskapet
och Adeln behagade tillåta, att pröfning af
Stats- och BancoUtskottens den 25 sistlidne
April afgifne, samt den 2 derpå följande Maji
pä bordet lagde, Utlåtande öfver de hos samt¬
lige RiksStånden gjorde anmärkningar vid Ut¬
skottens den 3 sistlidne Mars meddeldte Belån-
kande, rörande utredningen af Götha CanalBo-
lags- Malmö- och Götheborgs Disconter, nu
finge fortsättas.
Bifölls.
I följd hvaraf, och då första punkten i
Utskottens Betänkande redan blifvit den 3®
5 4
Den 2 Juni i,
sistlidne Maji afgjord, s:dra punkten nu lill
pröfning företogs, så lydande:
2:o Innom Fem års tid, att räkna från
den dug, dd, efter föregången Kungörelse,
Utredningen kan taga sin början, böra Götha
CanalBolags- samt Malmö Discontlnrättnin-
gars utestående lån vara i behörig ordning
infordrade,
Friherre JVrangel, Henning'. Jag hade vid
detta tillfälle tänkt anhålla om ett tillägg, nem¬
ligen, att en del af de nu varande skulderne i
Disconterne skulle få förvandlas till stående
Lån, hvarå räntan äfvensom afbetalningarne i
silfver borde utgå, för att öka Bankens Silfver;
fond, men jag vill ej nu uppehålla med detta
ämne, utan önskar blott, att framdeles vid fi-
nancefrågans afgörande få hafva min talan der¬
om öppen.
Friherre Boije, Ludvig: Innan man be¬
stämmer tiden, då alla gåldenårer till FiiialDis;
conterne böra hafva deras skulld inbetalt, är
man skyldig att väl eftersinna, hvad i den de¬
len blir dem möjligt, eller icke , på det att La.
gen ej må komma i absolut strid med förmå¬
gan hos de lydande, I vissa provincer är be¬
lägenheten högst beklagansvärd; och jag tror
icke det der går ann, att befalla en så skynd¬
sam inbetalning ali DiscontSkulder. Med den
anledning Riksdagsordningen ger, anhåller jag
att få göra Motion till en eventuel lindring,
som jag tror blir mycket nödvändig. För att
Den 2 Junii.
55
bevara kraften af våra ExecutionsLagar, sorn
alltid förutsätta möjligheten att betala; böra
vål våra FinanceLagar göras sådana, att de
icke borttaga möjligheten: och allt hvad Exe;
cutionsLagarne hafva af skonsamhet, bör då,
mera nu, ån någonsin, bevaras i helgd. AIL
rr.ånna Lagen ger Executorn magt att lemna
Gåldenåren 3 månaders anstånd, når denne
kan visa skäl dertill, isin belägenhet; och med
anledning af detta Lagbud, föreslår jag att, till
förekommande af iusendetals famiilers störtamj
de, en magt må uppdragas Landshöfdingarne,
att vid Discontkrafvens aldömande, lemna nå.
got afseende på tidens allmänna ställning, på
det möjliga fall, som för tåla Utmåtnings-
Auctiouer kunna bereda, så vål åt Lösören,
som Fastigheter; ett fall, som möjligen annars
kan förvandla executioner tillnatur oehanseende af
plundringar. Om denna magt skall blifva för
den olyckliga Allmänheten af Gåldenårer båw
tande, bör tiden kan hända utsträckas till ett
eller halftannat år, såsom den, hvarpå anstånd
kunde lemnäs. På denna Motion begår jag
Remiss till Lagutskottet; och tillstånd att del
deraf lemnäs de andra 5 Stånden. Såsom följd
håraf, torde också denna punct af Utskottens
Betänkande lemnäs Öppen och oafgjord, intill
dess Lagutskottet sig yttrat.
Hans Ex<:ellenea Herr Grefven och Landt•
Marskalken tiilkånnagaf, att de öfrige trenne
Stånden redan bifallit denna punkt.
Friherre Cederstöm, Jacob: Ehuru da tra
56
Den 2 Junii',
andre Stånden bifallit denna punkt, tror jag
dock, både att Ridderskapet och Adeln dervid
kan göra ett tillagg, och att de öfriga Stånden
deruti kunna instämma. Detta tillägg år det
Friherre Wrangel föreslagit, nemligen, att i
fall Disconternes Gåidenärer kunna skaffa nöj¬
aktig säkerhet, deras Lån må på fastigheter öf¬
verflytta», och tili stående förvandlas. Jag kan
ej inse, att sådant skulle medföra den minsta
risque, och anhåller alltså, att punkten med
detta tillägg måtte biralLs.
Grefve Spens, Jacob Melcher: Lika med
Friherre Boije tror jag, att om icke antagandet
dock möjliga verkställigheten af denna punkts
innehåll beror på ett samtidigt antagande‘af en
Laglöråndring; men denna tror jag ej kunna
och böra blifva, att Konungens Befallningshaf-j
vandes rättighet att gifva anstånd, sådan den
efter nu gällande lag år, utstråckes, utan sna¬
rare att den dem i vissa fall betages, ty, om
den skall allt framgent utöfvas, kunna ju Dis-
contVerken* utestående fordringar omöjligen va.'
ra inom en viss nu i förhand bestämd tid af
fem år till fullo indrifne.
Friherre Wrangel: Sedan jag hört Fri,'
herre Cederström med mig instämma i den ideen,
att Discontlånen till stående skulle förvandlas,
torde det tillåtas mig, att med några ord ut¬
veckla min mening om sättet till verkställighe¬
ten deraf. Först nämligen, och på det rättig¬
heten c.tt öfverflytta Skulder på fastighet icke
allt för långt skulle utsträckas, önskade jag,
Den 2 Junii,
att denna rättighet ej tillkomma dem, som äg.
de en förmögenhet af 200,000 R:dr eller der-
utöfver, utan endast dem, som innehafva en
mindre summa ån denna; och för det andra,
att å dessa Lån, sorn blott mot fullgod säker¬
het skulle beviljas, en ärlig Capital albetalning
af 1 proCent, jemte 2 proCenis ränta, allt i
silfver, skulle till Banken utgå.
Herr Manner stam, Johan : Om Friherre
Boijes förslag till ändring af en del utaf Ut-
sökningsBalken nu kan till Utskott remitteras,
så lärer det såsom en serskild fråga böra af
Lagutskottet behandlas, helst jag icke tror att det
har något egentligt sammanhang med den före¬
varande, ty om genom lag en sådan rättighet
medgifves, som den hvilken Friherre Boije yrkat,
så bör den sträcka sig till alla Gdldenårer,
och icke blott till dem, som åro skyldige i
FilialDisconterne, hvilka redan Uro mer ån an¬
dra Gåldenårer gynnade. Deremot anser Jag
det förslag Friherrarne Wrangel och Ceder¬
ström framställt vara så vida lämpligare, att
det åtmindstone icke blir en lag för tillfället.
Pröfningsråtten borde likväl i sådant fall icke
Öfverlemnas till Kongl. Maj:ts Befallningshaf¬
vande, utan de blifvande Liqvidaiions- och Ut-'
redningsContoiren kunde få sig uppdraget, att
då Gåldenären praesterar fullkomlig säkerhet,
inen ej kan betala, utan en för hans välfärd
vådlig utmätning, han då må erhålla något an¬
stånd emot inteckning uti fastighet för dess
skuld till Diseonten. Jag tror, att detta skul^
Den 2 Junii,
le uppfylla ändamålet, och göra en ny Iagför-
ändring öfverflödig; men då denna fråga synes
böra komma under öfverläggning, i samman¬
hang med det förslag till allmänna lånerörel¬
sens reglering, sorn Utskotten afgifvit, hvarvid
de utvägar böra bestämmas, som till lättnad
för lånbehöfvande i allmänhet kunna vidtagas,
så tillstyrker jag för min del, att nu föreva*
rande punct, utan något tillägg, må antagas.
Friherre Cederström: Om Ridderskapet
och Adeln behagar instämma i mitt förslag,
att ett sådant tillägg till puncten må fogas, att
nemligen alla de Disconternes Gåldenärer, som
kunna praestera säkerhet, få deras lån omsatta
på fastighet, så har Ridderskapet och Adeln
endast bifallit principen, och låra alla öfriga
frågor rörande sättet höra till de regiementa-
riske författningarne, hvilka BancoUtskottet
kommer i tillfälle att framdeles utarbeta. Hvad
den af Friherre Wrangel projecterade Silfver-
rånta beträffar, kan jag icke bestämdt derom
yttra mig, helst den calcul saknas, som skall
utvisa, huruvida en dylik ränteberåkning öfver.-
stiger laglig ränta i sedlar, och om den skall
regleras efter cours. Ränta utöfver den lagliga
bör icke kunna komma ifråga, och att nedsät¬
ta den under den lagliga vore icke rigtigt,
efter min åsigt af ämnet. Jag hemställer, i följd
af allt detta, om icke punkten må bifallas al.
lenast med det tillägg, jag tagit mig friheten
föreslå.
Den a Junii,
t
59
Friherre Boije: I det bedömmande af min
motion Herr Mannerstam nyss framställt in¬
stämmer jag fullkomligen, och får i anledning
deraf nu den åran förklara, att om Friherre
Cederströms förslag af Ridderskapet och Adeln
antages , afstår jag från vidare fullföljd af min
motion.
Herr Silfverstolpe, Gustaf Abraham : I
afseende på Friherre Boijes motion vill jag en¬
dast anmärka, att jag så mycket mindre har
något deremot att invända, som jag är öfver-
tygad, att frågan ej annorlunda, ån sedan Lag-
Utskottet blifvit hördt, kan till afgörande fö¬
retagas. Men jag tror ingalunda, att berörde
Motion kan hindra antagandet af 2:dra puncten.
Den år generel, säger ingenting om sättet, utan
inskränker sig blott till det stadgande, att Di-
scontskulderne inom 5 år skola vara indrifne.
Om Kongl. Majit och Riksens Ständer seder¬
mera skulle finna för godt att ändra allmänua
Lagens föreskrift rörande utsökning, tror jag
visserligen, att vågen dertill år lika fri, oagtadt
vi nu utan förbehåll antaga ifrågavarande punkt
af Betänkandet.
Friherre Wrangel: Jag kan alldeles icke
instämma med Herr Mannerstam deruti, att
Lånomsåttningsråttigheten endast skulle till¬
godonjutas af dem, hvilka icke utan utmätning
förmådde betala deras skuld i Disconterne, utan
tror att det vöre för det allmänna nyttigt, om
denna rättighet finge begagnas af Disconternes
alla Gåldenårer, med undantag allenast af dem,
6o
Den 2 Junii.
som äga 200,000 R;d., eller derutöfver i fai
stighet. Hvad dea af mig föreslag ne Ränta
och Capitalafbetalning beträffar, så medger jag
gerna, att detta torde vara nog lågt beräknadt;
och jag får således hemställa, att råntån må fast»
stållas till två och en half procent, samt Capit.daf-
betalningen till en och en half procent, allt! silfver.
Grefve Ds la Gardie, Jacob: Det år mig
okärt, att vid deli;; tilli ille vara af en annan
tanka, ån de fyra vårde Ledamöler, sorn sist
yttrat sig, Men jag tror att, om det fram™
stäldte förslaget antages, skola vi om 5 år be¬
finna oss på samma punkt, som i detta ögon¬
blick. Om hvar och en äger hopp om rättig¬
het att förvandla sina Discontskulder till ståen¬
de Lån, synnerligen mot låg ränta, så lärer
ingen enda betala sin gäld till Ditconterne, och
Disconternes fordringsägare alltid i samma mån
blifva lidande, som deras Gåldenårer vinna. Jag
vågar således för min del anhålla om bifall af
Utskottets Betänkande, i hvad det denna punkt
angår.
Friherre Wrangel: Då Utskotten sjelfve
tillstyrkt, att 5 procents sedlar, som användas
vid inbetalningar, få gälla till full liqvid af
summan, hvarå de lyda, hemställer jag, om
icke dylike inbetalningar lill Disconterne äfven
så mycket minska tillgångarne, aom de af mig
föreslagne omsättningar till stående lån. Hvad
räntan vidkommer, bör den vara så hög, att
den utgör, efter närvarande cours, uti sedlar
Sex procent, men dess numeraire i silfver tor¬
Den 2 Junit,
å*
de först efter närmare pröfning kunna bestäm¬
mas. Jag förnyar mia anhållan om proposition
tiil bif il af Betänkandets i frågavarande punkt,
med det tillägg jag haft åran föreslå.
Friherre Cederström-, För att undanrödja
den farhåga, som möjligen kan uppstå, i anled¬
ning af hvad Grefve De la Gardie yttrat, får
jag upplysningsvis nämna, alt det tydligen år
bestämdt, det en femtedel af Dicsonternes
fordringar årligen skall inbetalas. Således om
en person första året kunde praestera säkerhet
i fastighet, finge han hela lånet derpå omsatt;
men om han först det andra året vore i tillstånd
att lämna en sådan säkerhet, biefvo endast fy¬
ra femtedelar af primitiva Lånsumman deri in.;
tecknade, och så vidare, emedan, då inteck¬
ningen beviljades, endast så mycket återstod
af Capitalet. Derigenom tror jag, att ali fråga
om oreda skall förfalla, helst man ej lärer kun¬
na påstå, att någon osäkerhet uppkommer ge¬
nom öfverflyttning på fastigheter af Lån, som
hittills varit meddeldte på namn.
Hans Excellence Herr Grejven och Landt-
Marskalken yttrade, det han, i anledning af
den förefallne discussionen, ansåg sig böra hera,
ställa, om icke Ridderskapet och Adeln beha¬
gade gilla a:dra punkten i Utskottens Betän¬
kande med tillägg, att de Gäldenårer, hvilka
anskaffa fullgiltig och godkänd säkerhet, må å-
ga, att få sina DiscontLån till stående Lån för-
yandlade,
62
Ben 2 Junii,
Bifölls.
Herr Munck af Rosensköld, Eberhard an¬
höll , att de andre Stånden måtte inbjudas, att
uti detta beslut med Eidderskapet och Adeln
sig förena, hvilket, uppå gjord proposition,
jemväl af Ridderskapet och Adeln bilölls.
Friherre Hjerta, Fredrin: Genom Nej har
jag förklarat mitt ogillande af FilialDisconternes
Låns öfverflyttande till stående, och saknar
dessutom i den gjorde propositionen det uttryck,
att den fullgiltiga och godkända säkerheten
bör bestå i fastighet; hvilken omständighet,
vid uppgörande Förslag till de Reglementariska
föreskrifterne möjligen eljest skulle sakna den
grund, som äfven de Herrar, hvilka yrkat ifrå¬
gavarande förändring af Utskottens Betänkande,
sjelfve uppgifvit.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt-
Marskalken förklarade, att, då den nyss bU
fallne propositionen innehöll, att ifrågavarande
säkerhet borde vara fullgiltig och godkänd,
ansåg Hans Excellence detta stadgande vara
för ändamålet tillräckligt, helst ett närmare be¬
stämmande af berörde säkerhet korinne uti
det Reglementariska att inflyta.
Tredje punkten i Utskottens Betänkande
lydde sålunda:
3:o Alla af Directionerne ofver Gotha
CanalBolags- samt Malmo Disconter pä B an-
Den a Junii,
63
ken dr agne, ordentligen b oljor de och bland
Allmänheten utelöpande Assignationer skola,
vid uppvisandet, till julla beloppet med Ban¬
co Sedlar inlåsas; sd snart Kungörelse härom
blifvit utfärdad»
Hans Excellence Herr Grefven och Landt-
Marskalken hemstålde, om icke, i likhet med
BondeStåndets uti denna punkt fattade beslut,
Ridderskapet och Adeln behagade gilla Utskot¬
tens förslag, endast med den förändring, att
ifrågavarande Assignationer skulle vid uppvi¬
sandet till fulla beloppet med Banco eller der¬
emot svarande RiksgäldsSedlar inlösas.
Bifölls.
Uti fjerde punkten af Utskottens Betänkan¬
de var föreslagit, att: ”Götha Canal Bola gs-
samt Malmo Disconiers öfrige Cap i tala ku Ider y
jemte dera till den 1 October 1817 upplupne
räntor, borde liqvideras till Julla beloppet
med RiksgäldsContoirets Obligationer, ställde
på fem dr, med \.dels ärlig afbetalning,
dock utan ränta”,
Friherre Cederström, Jacob: Ofver denna
punkt hafva olika beslut i RiksSiånden blifvit
fattade. BondeStåndet har för dess del förord¬
nat , att den ena hälften af Malmö- och Gö¬
tha CanalBolags Disconters Capitalskulder, jem¬
te derå till den 1 October 1817 upplupne rån*
tor, skulle genast liqvideras med RiksgäldsCon¬
toirets sedelmynt, och att för den andra hålf-
64
Den 2 Junii.
ten skulle utgifva,s samma Confoirs Obligatio¬
ner , ställde på två och ett halft års betalnings¬
tid, dock utan ränta, och med rabatt af fern
proCent å hela fördringsbel öppet. Jag tror,
att om Ridderskapet och Adeln antager detta
beslut med några ytterligare modifioationer , sko¬
la de andra Stånden ej tveka, att äfven deri
instämma. I sådant afseende ber jag, att få
föreslå, det'i fjerde punkten, efter orden fulla
beloppet ■ må införås: på. det sätt, att hälf¬
ten inlåses genast med Rlksg äldsSedldr, och
för den andra hälften utgifva# Riksgälds-
Conioirets Obligationer ej på högre ån ioo
Rdrs valeur, kvilla sedermera inlåsas på fem
Terminer under loppet af 2 och ett halft dr,
med en femtedel, hvar sjette månad, utan,
ränta.
Grefve Spens, Carl Gustaf: Jag instäm¬
mer med Friherre Cederström deruti, att af ds
föreslagne Obligationerna en femtedel hvarje
halft år bör inlösas, men tror tillika att ser-;
skilta Obligationer för hvarje sådan femtedel
böra utgifvas, och hemställer, om ej denna
Reglementariska föreskrift år nödig till undvi¬
kande af de olägenheter, som afklippning med¬
för.
Hems Excellence Herr Grefven och Landt-
Marskalken hemstälde, att Götha CanalBolags-
sami MaimöDisconters Öfriga Capitalskulder,
jemte derå till den i October 1817 upplupne
Räntor, mätte liqviderfis till fulla beloppet, på
Den 2 Junii«
65
det sått, att hålften inlöses genast med Riks*
gåldsSedlar, och för den andra hålften utgif-
vas RiksgåldsContoirets Obligationer ej på hö¬
gre ån roo R:drs valeur, hvilka sedermera in:
lösas på feni terminer under loppet af två och
ett halft år* med en femtedel hvar sjette inår:
had* utan ränta*
Ropades starka ja* jemte några Nej.
Grefve Spens * Carl Gustaf'. Jag anhåller,
ätt få förnya niin förut gjorde hemställan, om
icke serskilda Obligationer för hvarje förfallo¬
tid borde afgifvas.
lians Exceltence Ilerr Grefven och Landt-
Marskalken yttrade, att, då ilråga varande Ob¬
ligationer skola inlösas på fern terminer under
loppet af två och ett halft år med en femtedel
hvar sjette månad i blef äfven det af Grefve
Spens åsyftade ändamål derigenom vunnit.
Friherre Wirsen, Gustaf Fredric: Jag
Vet ej, om jag misstager mig, då jag tror det
vara mera instämmande med ordningen och vanlij
ga bruket, att Utskottens Betänkande först frarn-
stålles till bifall eller afslag* Jag har nyss fått
höra, att Ridderskapet och Adeln beslutat* att
Discontlån skola till stående Lån i fastigheter
få förbytas. Utskottens förslag stödjer sig lik¬
väl derpå, att de fordrande skulle liqvideras
med de betalandes insättningar. Men om nu
Lånen ej ingå, måste antingen fordringsågarne
Ridd. o. Ad. Prut. VII. B. I. Afd. å.
66
Den 2 Junii,
sakna betalning, eller ock Summorne af Staten
förskjutas. Detta sednare åter står ej tillsam¬
mans med myntvärdets upprätthållande, ty det
fidler klart, att Ridderskapets och Adelns ny¬
ligen fattade beslut icke kan sättas i verket,
utan genom Sedelstockens förökande, och i och
med detsamma år ock grunden för Financepla-
nen de facto undanryckt.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt»'
Marskalken yttrade, att, då Betänkandet nu
för andra gängen vore under pröfning, och
borde slutligen afgöras, samt enligt 56 §. i
RegeringsFormen kunde antingen oföråndradt,
eller med förändringar antagas, eller ock alR
deles förkastas, hade Hans Excellence trott sig
böra framställa propositionen i enlighet med den
i ämnet förefall ne discussion.
Friherre Boije: Då Stats- och BancoUt-
skotten sjelfve åtskiljt frågan om Disconter-
nes utredning från den allmänna Financeplanen,
och sålunda fördelat dessa financiella ämnen,
samt i det förra, rörande Discontutredningen,
gifvit oss ett Betänkande, som gått långt fram¬
om det senare ämnet, så måtte vi, vid pröf-
ningen deraf, äfven kunna utan klander följa
Utskottens Exempel. Nog har jag flere gångor
hört, att ett föregående beslut kan lägga band
på ett efterföljande; men att man af ett till-j
kommande beslut, som ännu icke blifvit fattadt,
skulle vara bunden, kan jag icke medgifva.
Friherre Wirsén har visserligen rått deruti,
att i den mån Disconterne$ lån varda förvandj
Den 2 Junii,
6>
lade till fastighetslån, i samma mån skall ock
Rikets rörelseeapital komma att ökas, men det
torde tillåtas mig årindra, att, oaktadt denna
ökning, rörelsecapitaleUflikvål icke uppgår till
det belopp, hvaraf det utgjordes kl g. den 27
September sistlidet år. Då man vid denna
Riksdag försäkrat, ött utsigten icke år att min¬
ska rörelsecupitalet, lur ju Ridderskap-^ och
Adrin endast uppfyllt sin pligt. Den fruktan,
att de genom RiksgåldsContoiret inkommande
nya Riksgäld-Sedlar skulle f li i B rnken till
last, kan jag icke dela. RiksgåldsSedlarne äro
endast GredifS- diar. O i man för öfrigt vill
spara Banken från all choque, kan man ju lå«
ta RiksgåldsContoiret, då Bevillningen ingår,
till StatsContoiret afl hnna de nya RiksgäldsSed-
larne, samt StatsContoiret derefter sätta dem i
omlopp, genom deras lifgifvande till Vederbö-.
rande löntagare.
Herr Pdillman,, Otto Fredric: Om jag
icke ansåg det vara af för mycken vigt, att ge¬
nom ett pepxidrrig öka sedelstock en nied 3 å 4
Millioner, och om jag icke vore öfvertygad om
det stovä afseende närvarande fråga förtjenar,
skulle jag icke längre uppehålla med något yt¬
trande derom, Men jag nödgas underställa,
om ej samma method nu sorn förr må följas,
att nemligen proposition först framställe» i en¬
lighet nied hvad Utskotten föreslagit. Det ät?
vissel ligen RiksStåndens rättighet, att deri gö¬
ra ändringar, och jag plstår icke, att för pro.
positionens uppställning någon viss föreskrift ås?
stadgad, men det är en vanlig praxis, att pro»
68
Den 2 Junii,
positionen snarare göres till bifall eller afslag
af ett Utskotts Betänkande, ån till antagande af
de dervid gjorde anmärkningar. I afseende på
Eders Excellences sista proposition om Discont-
skuldernes liqviderande, kan jag ej underlåta,
förklara, att jag helt och hållet bestrider den,
och begår, att genom framställning af en ny
proposition må utrönas, om Ridderskapet och
Adeln till denna punkt i Betänkandet lämnar
bifall eller icke.
Hans Excellence Herr Grefven och Eandli
Marskalken förklarade, att då Hans Excellence ,
utan att yttra sin mening i sjelfva saken , en¬
dast i öfverensstämmelse med discussionen, till
Ridderskapet oell Adeln framstålt proposition,
ansåg Hans Excellence sig hafva fullgjort den
enligt Grundlagen honom åliggande pligt, och
ågde de Herrar Ledamöter, hvilka icke vil.'
le bifalla propositionen, att antingen reservera
sig till Protocollet, eller ock begära votering.
Friherre Hjerta, Fredric: Till den fram-
stälde propositionen har jag svarat .Nej, och an_
målt mig att deremot anföra mina skål, huf-
vudsakligast bestående deruti, att genom så be2
skaffade förändringars antagande, rubbas väsent¬
ligen de grunder, hvarpå Sammansatta Utskot¬
tens Betänkande angående FinanceRegleringen
stödjer sig. Oin emedlertid, sorn mig nusåges,
i fråga varande proposition anses bifallen, yr¬
kar jag ej beslutets upphålvande, utan reserve¬
rar mig endast mot det sammas innehåll.
Den 2 Junii.
Hans Excellence Herr Grefven och handt-
Marskalken yttrade, att, då endast BondeStån-
det uti denna punkt vidtagit enahanda beslut
med Ridderskapet och Adeln, torde denna frå¬
ga, i händelse någon jemkning emellan Riks-
Ståndens beslut icke inträffar, komma att till
det förstärkta StatsUfskottets afgörande öfver-
lemnäs,
Herr Påhlman: Om Eders Excellence an¬
ser saken vara afgjord, så åtnöjes jag med min
enskilta reservation, men att den ej år afgjord,
det vågar jag påstå, under åberopande af ett
dylikt förhållande, som hår för några dagar
sedan inträffade, då, under det propositionen
framståldes, flere anmälte sig att tala, och vid
hvilket tillfälle jag yttrade, att det vore öppet
för dem, sorn svarat Nej, att genom votering
Utröna pluralitetens tanka. För min del tyst¬
nar jag nu, och viker för Eders Excellences
lämnade förklaring, att frågan år afgjord; men
jag skall hädanefter ej underlåta, att genast be¬
gära votering, på det Ridderskapet och Adeln
må få en sådan proposition, som Ståndet kan
vilja bifalla.
Harn Excellence Herr Grefven och handt*
Marskalken upplåste 53 §. i Riksdagsordnin¬
gen, samt hemställde, oru icke, enär Votering
ej blifvit begärd sfraxt efter propositionens
framställning, den af Hans Excellence för en
stund sedan gjorde proposition borde anses bfg
fallera
7»
Den 2 Junit,
Ropades ja.
Herr Lannerstjerna, Johan Wilhelm: Jag
var ännu icke uppkommen å Riddarhuset, dä
E fers Exeelience framställde ifrågavarande propo»
siiiou, o< h kunde således icke genast deröfver
yttra mig. flade jag då afhöit den, hade jag
dertill svarat Nej. Sedan jag nu af andra hört
omtalas dess innehåll; får jag mot Ridderskap
pets och Adelns beslut anmäla min Reservation.
Herr Männerstam, Johan : Om Eders Ex-
cellenre oell Högloflige Ridderskapet och Adeln
anse frågan redan vara afgjord. återstår för
mig endast, att till Protocoflet förklara, att dä
den sf Eders Exeellenee gjorde proposition,
hvilken icke ens, enligt RiksdagsOrdningens fö¬
reskrift, förut ver justerad, blifvit både med
Ja och Nej besvarad, och då jag med flere Le-
danlöten, hvilka dertill sagt Nej, kort derefter
anmält oss att tola, och således icke försum¬
mat vår rått att yrka votering, eller afståit der¬
ifrån ån mindre bifallit propositionen, frågan
efter min tanka icke Iean anses vara rätteligen
afgjord Om jag kunnat föreställa mig, att be¬
slut ud en af de vigtigaste frågor, som vid
denna Riksdag förekomma, skolat på ett så¬
dant sått fattas, hade jag visst icke underlåtit,
att genast utsäga det ordet votering, för att
åtmindstone derigenom förekomma, att detta
beslut, sorn rubbar hela den föreslagne finance-
regieringcu, icke utan närmare eftersinnande,
och af en genom vetering utrönt verkelig plu¬
ralitet, blifvit taget. Min reservation deremot
får jag på nämnde grunder anmäla.
Den 2 Junii,
Herr Schiitz erc rantz, Johan Herinan, an¬
mälte älven till Protocollet sin reservation emot
Ridderskapets och Adelns beslut.
Herr Nauckhoff, Carl Ulric-. Så framt be¬
slut skall anses vara fattadt i denna fråga; re¬
serverar jag mig deremot. Det år orimligt att
nu säga sig skola öka en sedelstock, den man
sedermera, då financeplanen kommer under
Öfverläggning, torde fä såga skola minskas.
Femte punkten i Utskottens Betänkande
var af följande innehåll;
5:o De uti näst föregående punct omför-
malda Obligationer fä utan åtskillnad, be¬
gagnas uti liqvider af Dan, hvilka fran Gö-
thaCanal Bolags- saint Malmö Disconter blif¬
vit meddeldte; och anmårkes härvid, att en¬
ligt hufvudbetänkandet (pag. 10J, hafva för¬
enade Utskotten instämt deruti, att Rabatt
borde beräknas d Obligationer ne, vår de på
förenämnde sått användas-, men att vid an¬
ställd votering öfver den fråga om Rabat¬
ten skulle Å omma att beräknas efter Sex eller
Feni procents ränta, Två Stånd slädnät emot
Två Ständ-, äfvensom, att sedermera, vid skedd
omröstning öfver den fråga, hvartill anmärk,
ningarne föranledt, om nemligen Obligation
nerne skulle till fulla beloppet eller med
rabatt beräknas uti Låntiqvider, Två Ständ
slädnät emot Två Ständ; sd att till Rikets
Håglöf, Ständers omedelbara afgörande måste
öfverlemna*, om ifrågavarande för Gö*
73
Den 2 Junii.
thaCanal-Bolags samt Malmo Discon»
fe/-* skulder utgijna Obligationer,
rzäg de begagnas till liq vide rån de af
Lein, hvilka fr än endera af dessa Di-
sconter blifvit me ddelte, md beräknas
till julla beloppet, hvarå de lyda, el~
ler med rabatt: för deras åter st de tule
förfallotid, samt i éenare händelsen,
om denne rabatt skall beräkas efter
Sex eliev Fern proenfs ränta om året.
Friherre Cederström •' Jag tror att det vore
nyttigt för utredningen uf Disconterne, att ifrå¬
gavarande Obligationer fingo, efter det ena
alternativet i 5:te punkten, till fulla beloppet
beräknas; sådant skulle åtminstone medföra
mycken lätthet i liqvjden.
Friherre Hjerta, Fredric: T anledning af
Öpt nyss fattade beslutet har jag, rörande np,
förevarande punkt, fått en helt annan tanka,
ån den jag föret ägde. Då nemligen nian beslu¬
tat, att den ena hälften af hela Discoiitskulden
skall genast utan rabatt inlösas, anser jag för
min del, att RiksgåJdsConfoirtts blifvande Obli.
gationer , enär de i I qvid af Lån användas, må
med vissa procents rabatt beräknas; hade Ut¬
skottens förslag i föregående punkt blifvit gil—
ladt, skulle jag visserligen önskat, att desse
Obligationer utan någon slags rabatt blifvit root-
tagne,
Hans Excellence Herr Grefven och Landt-
MdVSfcdken hemstålde, om icke Ridderskapet o dt
Den 2 Junii,
7i>
Arleln behagade gilla det af Utskotten före¬
slagna usta Alternatif, eller att de för Götha
CanalBolags- samt Malmö Disconters skulder
utgifne Obligationer, när de begagnas till liqvi-
derande af Lån, hvilka från endera af dessa
Disconter blifvit meddeldte, må beräknas till
lulla beloppet, hvarå de lyda.
Bifölls.
Sjette punkten lydde sålunda;
6:0 Alli 1 hittills vid Götha Canal Bolags-
samt MalniöDisconter uti Lånliqvider, en¬
dast såsom Hypothek, emottagne Discont-
Papper, så vål Assigriationer, som Tre pro¬
cents Reverser och på Götha CanalDisconts
(ifskrifnings Räkning st allde Invisningar, hvil¬
ka aj Directionen i Stockholm liro attestera-
de, ina vid slutlig liqvid beräknas till julla
beloppet, hvarå de lyda, med tillagg af den
d Tre Procents Reverser ne till den j:,s te Oclo-
ber 1817 upplupne ränta', Och för hålles på.
enahanda sätt med dy like DiscontP apper,
hvilka hädanefter i förberörde ändamål yt¬
terligare varda deponerade, intill den dag,
dä Rikets tioglojliga Ständers definitiva Be¬
slut härom fattas.
Friherre Cederström: I fall gite punkten
bifölls, skulle den svårighet möta, att, sorn.
j Disconterne i deponerade papper dels in-r
gått i liqvid genom Domarens utslag, och dels
btstå af olika slag, nemligen Assignatiouer och
Dsn 2 Junii,
Obligationer, det icke är möjligt numera utre¬
da, hvem sorn deponerat Obligationer, och
hvem soni insatt Assignatäoner, samt att således
icke eller kan utredas, hvilka sorn skola årsåtta
den beräknade vid depositionsdagen uppiup-
ne räntan. Då Sfyrelserue för Discontverken
hvarken blifvit anbefalla, att anteckna namnet
på hvar och en, sorn deponerat Disconlpapper,
med specification af sedlarn.es beskaffenhet och
upplupne räntans belopp, eiler åro i stånd,
att, sorn redan nåmndt år, nu kunna urskilja
den råtte ägaren, så mäste nödvändigt balance
j råkenskaperne uppkomma , i fall ieke räntan
å desse Discontpapper beräknas intill deposi¬
tionsdagen, ty intill den stund DiscontStyrel-
serne få sig uppdragit, att ej beräkna ränta,
skall Domaren ålägga dem , att den beräkna ;
och det år af sådan anledning jag till Ridder-
skapet och Adeln hemställer, om icke det är
angeläget, att vid denna punct göra ett un¬
dantag för de Discontpapper, som nu äro de¬
ponerade.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt-
Marskalken hemstälde, om Ridderskapet och
Adeln behagade gilla, hvad Utskotten i denna
punkt föreslagit, angående de vid Götha Canal
Bolags- samt MahnöDisconter uti Lånliqvider
endast såsom hypothek emottagne Discont-
päpper.
Ropades Ja och Nej.
Friherre Wrangel, Henning', Man kund®
ju sälta Depositionsdagen.
Den 2 Junii,
75
Friherre Boije: Allmänna Lagen bjuderj
af t gäld må mot gäld qvittas, och de i före¬
varande frågor emellan Dicontverken och de¬
ras Gåldenårer af Domstolarne meddeldte laga
kraftvundne utslag kunna icke ändras, utan att
Kongl. Maj t dåruti på nya sk<jf meddelar res¬
ning. Jag öfverlåmnar till Ridderskapet och
Adeln, om det må vara lämpeligt, att för da
obetydliga sunimor, som nu åro i fråga, upp¬
offra Svenska Lagen; för min del anhåller jag,
att Friherre Cederströms förslag må vinna Rid'
derskapet och Adelns bifall.
Grefve von Platen, Baltzar Bogislans’
Med åberopande at hvad Friherrarne Ceder¬
ström och Boije i förevarande fråga yttrat,
anhåller jag blott att få göra Ridderskapet och
Adelil uppmärksam på omöjligheten, att verk¬
ställa Liqviderne på annat sått, ån som Fri¬
herre Cederström föreslaget. Åmnet år i öf¬
rigt obetydligt; ty de papper, som ännu icke
inkommit, må vål underkastas det vilkor Ut¬
skotten beslutat, men de, sorn redan blifvit de¬
ponerade, måste nödvändigt behandlas efter den
föreslagne förändringen af 6:te punkten, så vi¬
da man vill tega någon reda på sakerne.
Herr Påhlman: Jag nödgas till en bör¬
jan begära få veta, om frågan år afgjord eller
icke, och om, såsom förra gången då propo-
sitonen blifvit med Ja och Nej besvarad, och
ingen yrkat votering, beslut anses vara fattadt.
I sådant fall kan jag lika litet nu, som då, und¬
gå förklara, att dc personer5 hvilka ropat Nej3
?6
Den 2 Junii,
i min tanka hafva full rått till votering. För
Öfrigt får jag underställa, huru vida menin¬
gen år, att den, som redan med Discontpap-
per inbetalt sin skuld i Disconten, och tillgodo
råknat räntor ne } skulle för dessa Discontpapper,
de må vara af hvad slag som helst, njuta yt¬
terligare ränta intill depositionsdagen; en sådan
förändring i Utskottens förslag lärer svårligen
kunna verkställas; och enligt Utskottens Betån*
kande skulle å deponerade Discontpapper ränta
icke beräknas längre ån till den I October
3817,
Friherre Cederström: Hvad först den frå^
gan angår, om förevarande punct år afgjord, så,
enär prppositionen endast blifvit med Ja och
Nej besvarad, kan vål något beslut ännu icke
anses fattadt. Hvad åter sjelfva saken beträffar,
hemställer jag om, då flere olika sUg Discont-
sedlar blifvit i Disconterne deponerade, det år
möjligt, att nu mera urskilja, om den eller
den deponerat dem. Huru skall man kunna
uppgöra liqviden emellan dem, som hypothice-
rat Assignationer, och dem, som lemnat Obli¬
gationer. Ett underligt förhållande skall upp¬
komma emellan dem, sora anlitat Lagen, och
dem, som icke gjort det. De förra hafva fått ränta
till depositionsdagen, och de sednare skulle,
efter Utskottens förslag, ej tillgodonjuta den län¬
gre, ån till den 1 sistlidne October. Jag un¬
derställer om sådant, i fall det vore i verkstäl¬
ligheten möjligt, år billigt, och förnyar miq
anhållan, att, i stället för orden: *Den l Oc*
Den 2 Juni i t
17
t ober 1817” må införas: "depositions dagen?’
med tillägg, att för de Discontpapper, sorn ef¬
ter den dag då Riksens Ständers definitiva be¬
slut härom fattas, varda deponerade, räntan
endast må beräknas till den 1 October 1817.
Grefve von Platen förenade sig med Fri¬
herre Cederström.
Herr Påhlman: Att i den liqvid, som re¬
dan genom Dotnstolarnes beslut tillkommit, rubb¬
ning skulle äga rum, har jag aldrig påstått;
men huruvida Utskottens förslag, att de, som i
deposition lämnat Discontsedlar, vare sig förr
eller sednare, skola för räntebärande Discont¬
papper icke få beräkna någon ränta från den
I October 1817, huruvida, säger jag detta för¬
slag strider mot Lagen, det lämnar jag til an¬
dras omdöme; men emot min rätts känsla stri¬
der den större ränteberåkning man nu vill be¬
reda dem, som deponerat sine Discontsedlar,
emot dem, som icke det gjort, I öfrigt tror
jag, att svårigheten att skilja mellan dem, som
deponerat tre procents reverser, och dem, som
lämnat Assignationer, ej skall vara så betydlig,
som man föreställer sig, emedan depositionsbe¬
viset naturligtvis förvaras, till dess liqviden sker,
och då tre procents reverserne beräknas med rån.
ta till den x sistlidne October, men Assignatio-
nerne utan ali rcinta, lärer liqviden yara gan¬
ska lått att verkställa.
Grefve von Platen : Hvad angår åtskiljan¬
det af de olika liqviderne i Disconternes Böe-
78
Den 2 Junii.
ker, får jag blott upplysa, att svårigheter der¬
vid gifvas, sorn ej lösas lått, till och med d-
möjligheter b!and flera tusende Gåldenårer. Då
Bankens föreskrifter ingen anledning gifva till
åtskiljande af de olika liqviderne, och DiscontDi-
rectionerne derjemte hade fått rrforet bet, att vid
uppstående fråga om Låns inbetalande med Di-
sconternes papper efter deras fulla värde, Dom¬
stol arne u an om våg dömde till de Gäldskyldig
ges förmån , med ersättning för Rättegångs*
kostnaden, så var det naturligt, att Directio-
nerne ej kunde låta ankomma på ny Rättegång
för hvarje skuldsedel; häraf följde en vidlyftig
mottagning af hvarjehanda pappersmynt; och örn
det nu möjligen skulle kunna'urskiljas. borde
från början en särskilt räkning hafva hållits för
hvarje person, då medlen inflöto i .allmänna
kassan, utom hvilken jag ej inser detta nu me,
ra kunna redas.
Herr Munck af Rosensköld, Eberhard:
Jag tror, att hufvudorsaken lill förevarande
tvist, år den, att man ej fäster nog vigt och
uppmärksamhet på Allmänna Lagens stadgande ,
i följd hvaraf skuld skall mot skuld qvittas,
och, vid hågkomst af detta stadgande, skall
man finna att Låntagare i Malmö och Göthe¬
borgs Disronter ådagalagt en foglighet, en re¬
signation och ett förtroende till Riksens San¬
der, som berättigar dem, att åtminstone icke
få mindre förmåner, är Lagen tillägger dem;
Jag vill visa det, genom ett exempel. Om en
låntagare infunnit sig i Disconten, och bjudit
DiscontSedlur till full liqvid af ett erhållet Lån,
Den 3 Junii,
79
och DiscontDirectionen allenast såsom hypothek
velat nämnde sedlar emottaga, så ägde Dire-
ctionen icke rätt dertill, enligt Lag, utan tvärt¬
om hade Låntagaren kunnat såga; viljen J ej
låta mig qvitta gäld mot gäld, utan behålla
min revers, så år jag ock från depositionsda-
gen fri både från ränta och öfverränta på mia
Discontskuid. Nu år fragan, om man för Dis-
contpapper, sorn blifvit deponerade, skall er-f
hålla ränta längre ån tiil den i Oetober 1817,
och huru vida de, som försummat att deras
Discontpapper deponera, böra erhålla mindre
ränta, ån de förra. Jag kan ej finna det vara
annat ån högst billigt, att gå in på hvad Fri¬
herre Cederström i detta afseende föreslagit;
och i händelse Ridderskapet och Adeln skulle
besluta, att rånteberåkningen, i enlighet med
Utskottens Betänkande, skulle gå endast till den
1 Oetober 1817, följden blifva den, att
med dagens post mångfalldiga Lagsökningar till
Malmö och Götheborg expedieras.
Herr Stråle, Nils Wilhelm: Om Herr Rosen-
skölds princip antages, skulle deraf uppkomma dea
följd, att hvarje innehafvare af tre procents sedlar
äfven skulle yrka och vara berättigad att ut¬
bekomma fulla räntan; ty lagen bör icke gälla
blott i ett fall, utan i alla. En sådan rånte-
beråkning vore visserligen rigtig, om frågan vo.j
re emellan vanlige Borgenärer och Gåldenårer,.
men sedan Riksens Ständer mellankommit och
öfvertagit Disconternes utredning, uppstår ett
annat förhållande, hvarpå allmänna lagen icke
synes kunna lämpas.
8o
Den 2 Junii.
Herr Munch af Rosensköld.■ Ingen Lagkun¬
nig lärer neka, att ju hvar och en innehafvare
af en tre procents Sedel har laglig rått, att
söka ut dess innehåll.
Hans Excellence Henr Grefven och Lanclt-
Marskalken frågade, om Ilidderskapet och Adeln
ansåg öfverlåggningen i detta ämne fulländad?
Ropades Ja.
Hvarefter Hans Excellence föreslog, att
alla hittills vid Götha CanalBolags- samt Mal-
möDisconter uti Lånjiqvider, endast såsom hy-
pothek, emottagne Discontpapper, såväl Assig-
nationer sorn tre proCentsreverser, och på Gö¬
tha CanalDisconts afskrifningsråkning ståhle In-
visningar, hvilka af Direotiorien i Stockholm åro
att es terade, må vid slutlig liqvid beräknas till
fulla beloppet hvarå de lyda, med tillägg af
den å tre proCentsreverserne och Afskrifnings-
bevisen till depositionsdagen upplupne ränta,,
och att på enahanda sått måtte föshållas med
dylika Discontpapper, hvilka hädanefter i för¬
berörde ändamål ytterligare varda deponerade,
med iakttagande likväl deraf, att räntan å des¬
sa Discontpapper endast beräknas till den i
October 1817.
%
Ropades Ja och Nej.
Friherre Cederström: Min tanka vore, att uti
den af Utskotten föreslague Sjette punkt borde i
stället
Deri 2 Junii,
stället för orden: i'den i October *817”, in~
föras: depositiorisdagenj samt sista Momentet,
eller ifrån och med orden; vOch forhälles
intill pnnktens slut, alldeles utgå.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt-
Mar skalken förnyade den af honom nyss förut
giorde proposition.
Ropades starka Ja, jemte någrajZSfe/’.
Friherre Cederström: Mig tyckes, att orJ
den på enahanda sått stå i strid med de ef-t
terföljande orden deri 1 October 1817, och jag
hemstål ler alitså, om icke förenämnde uttryck
må uteslutas.
Hans Excellence Herr*Grefven och Eandl•
Marskalken yttrade, att enligt hvad han fattat^
hade den af honom framställde proposition blif¬
vit med en betydlig pluralitet af Ja besvarad5
i följd hvaraf Hans Excellence ausåg densam¬
ma vara af Ridderskupet och Adeln bifallen.
y;de punkten var af följande lydelse.*
7:0 Får Götha CanalBolags- samt MaU
möD scouter kommer serskild redo att göras $
och derest, emot all förmodan, sedan skulder-
ne blifvit till fallo liqviderade, öfverskott vid
någondera af dessa Disconter skulle uppkomj
ma, skall ett sådant öfverskott tillhandahål¬
las , i första rummet Borgenar erne, och der-
Bidd, 0. dd. Fröt. VR B. I Afd. 6
Den 2 Junii,
efter* ActieÅgarne i den Discont, der öfver-
ekottet uppkommit.
Friherre Cederström : En otydlighet fin¬
nes i redactionen af ylde punkten, hvarpå jag
anhåller att få fästa uppmärksamheten. Der
står nemligen, att derest något öfverskott, se¬
dan skulderne blifvit till fullo licpnderade,
skulle uppkomma, skall det tillhandahållas i
första rummet Borgenärerne, och derefter etc.
Men någre Borgenärer finnas ej, då liqviden
till fullo år verksiåld. Jag tror således, att me¬
ningen blef mera bestämd om orden: får deras
förlorade ränta, infördes näst efter ordet Bor-
genårerne, och anhåller, att punkten med detta
förtydligande må antagas.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt-
Marskalken gjorde proposition till bifall af Sjun.
de punkten, med det af Friherre Cederström
deruti föreslagne tillägg.
J '
Bifölls.
Uti 8:de punkten hade Utskotten föresla¬
git: ”att utredningen af Götheborgs Discont
afven skulle öfvertagas af Staten och besör¬
jas af RiksgåldsContoiret.”
Friherre TVrangel, Henning• Jag har för¬
ut gjort den motion, att Götheborgs Discont
skulle få utreda sig sjelf, helst den hittills
sökt honorera sina förbindelser, och jag hem¬
Den 2 Junii.
85
ställer således, om icke ett undantag för den¬
na Discont må åga runi.
Friherre Cederström: Att göra ett un¬
dantag för Götheborgs Discont är hvarken möj¬
ligt eller skäligt* Den år ej i tillfälle att obe¬
hindradt liqvidera, och vid den slutliga utred¬
ningen torde man finna, att Götheborgs Discont
icke lemnar den minsta förlusten.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken gjord propo¬
sition, blef 8;de punkten af Ridderskapet och
Adeln gillad.
Friherre Wrangel anmälte till Protocollet
sin reservation emot Eidderskapets och Adeinj
beslut.
g;de punkten lydde sålunda!
9:0 I likhet med hvad som är stadgadt
om Gotha CanalBolags— samt MalmöDiscen-
ter, skall Utredningen af Götheborgs Discont
vara verkställd inom Fem år. att räkna från
den dug, då Utredningen uti RiksgäldsCon-
toiret är kungjord att taga sin början; och
till hvilken tid denne Discoftts utestående Lån
således böra vara behörigen infordrade; hva¬
dan någre Lånomsåttningar icke fä beviljas
under de sista Nio månader af den till Feni
år bestämda utredningstid. .
Friherre Wrangel, Henning'. I 9 punk¬
8-i
Dea 2 Junii.
ten torde ock ett lilleg vara nödigt. Jag skul¬
le nemligen tro, att den borde jernkas efter det
beslut som vid den s:dra punkten blifvit fat-
tadt, så att jemväl för Gäldenärer i Götheborgs
Dicsont blilver öppet, att, om de kunna, fåför-
vandla sina Discontlån till stående, nemligen
med samma vilkor som i andra punkten år fö¬
reslagit; och anhåller jag om proposition till
bifall af detta tillägg.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt-
Marskalken hemställde, om Ridderskapet och
Adeln behagada gilla g:de punkten med det af
Friherre Wrangel dervid föreslagne tillägg.
Ropades Ja,
Uti io:de punkten hade Utskotten hem¬
ställt, att: ”alla af Directionen öfver Göthe¬
borgs Discont på Banken dragne ordentligen
bokförde och bland allmänheten utelöpande
Assignationer, skulle vid uppvisandet till ful¬
la betoppet med Bancosedlar inlösas så snart
denna inlösen blifvit kungjord.”
Hvilken punkt, uppå derom af Hans Ex¬
cellence Herr Grefven och LandtMarsralken
gjord proposit Ridderskapet och Adeln
Uti utte punkten var stadgadt: ”Att Göz
IheborgsDisconts öfrige skulder borde liqvide¬
ras till fulla beloppet med RiksgäldsContoirets
Obligationer på 5 att räkna från den dag
bifölls.
Den 2 Junii,
85
utredningen blijvit kungjord att taga sin bor
jan , med en femtedel ärlig afbetalning, och 6
procents ärlig ränta.
Friherre Cederström, Jacob', Efter det
beslut, som vid 4:de punkten blifvit fattadt,
lärer den n:te böra råttas, och torde således
Götheborgs Disconts skulder, i likhet med de
öfrige Disconternes, böra liqvfderas genast till
tilt hälften med Riksgäldssedlar, samt till den
andra hälften på 2^ år.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt-
Marskalken föreslog, att Götheborgs Disconts
öfrige skulder måtte liqvideras till fulla belop-
pet. på det sått, att hälften inlöses genast med
R iksgåhlssedlar, och för den andra hälften ut-
gifvas RiksgåldsContoirets Obligationer ej på
högre ån 100 R:ds valeur, hvilka sederme¬
ra borde inlösas på 5 terminer, under lop¬
pet af 2 och ett halft år, med en femtedel
livar sjette månad, utan ränta.
Bifölls.
Tolfte punkten lydde sålunda;
12:0 På alla de uti nästföregående punkt
omformälde Skulder godtgöres den uti sjelfva
Förbindelsen utsatte ränta till den 1 "Novem¬
ber 1817; hvaremot dessa samma skulder (med
undantag af Bankens fordran får Creditivet af
500,000 R:d.) ifrån nyssnämndedag eller den t
November 1817 löpa med sex procents ränta#
86
Den 2 Juni i.
med mindre Capitalen skulle vara uppsagde
inom den i Öctober 1817, i hvilket fall eria-'
handa ränta af Sex procent beräknas ifrån
förf alio dag en; kommandes alla upphipne lri-
ter essen till den dag, under hvilken Riks-
gåldsContoirvts Obligationer skola ut gifvas,
att sammanslås med Capitalen.
Hvilken punkt, uppå derom af Hans ExA
c ellence Herr Grefven och L a n dl M ar sk alke n
gjord proposition, af Ridderskapet och Adeln
bifölls.
Uti i3:de punkten hade Utskotten före¬
slagit ; ”att räntan d RiksgdldsConloirets Ob¬
ligationer borde godtgöras endast emellan
hvarje afbetalning, och icke längre, sd atl
om en förfallen Capitalandel icke skulle ut¬
tagas , ali vidare ränteberäkning dera bom¬
me att upphöraf
Hant Excellence Herr Grefven och Landt.
Jllarskalben lieinstålde, örn icke, i anledning
af Ridderskapets och Adelns vid 4:de och n:te
punkterne redan fattade beslut, ifrågavarande
punkt mätte komma att förfalla, hvilket bifölls.
Uti 14;de punkten var föreslaget: Att
Bankens credit iv fordran af a 00,000 R.d.
borde fortfara att löpa endast med den för-
skrifne Räntan af 3 procent; hvaremot denna
fordran komme, att i likhet med Discontens
andra skulder likvideras till en femtedel hvarz
je dr.”
\
Den 2 Junii.
z7
Friherre Cederström: Emot denna punkt
liar jag ej något serkildt att invända, men jag
anhåller att det förbehåll må göras, att beslu¬
tet om inbetalningen af Creditivet ej må lägga
hinder för att, vid financeplanens afgörande a
bestämma dess användande i Lånevåg.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt-
Marskalkeri tillkånnagaf, att de öfrige 3:ne
Stånden bifallit denna punkt med följande
tillägg.
Af Preste och BorgareStänden: att Boni
ken efter Octroij tidens utgång, skulle i afse:
ende på ränta af Creditivet, njuta lika rått med
hvad Discontens öfrige fordringsägare af be-
målte EiksStånd blifvit tillagdt, samt
Aj BondeStåndet: att Bankens creditiv
fordran borde liqvideras i den mon Discontens
tillgångar inflyta, och liqviden af de private
fordringsägare medgåfve.
Friherre Cederström: Det är egentligen å
den föreslagne årliga femtedels inbetalningen
som min erinran har afseende, ty om Ridder-
skapet och Adeln nu skulle bifalla punkten,
utan det förbehåll jag dervid föreslagit, kunde
fråga vid FinanceBetånkandet uppstå, om cre-
ditivSumman år disponibel eller icke. I af¬
seende på sjelfva summans bestämda användan¬
de torde anstånd dermed, tills dess sistnämnda
Betänkande förekommer, böra äga rum.
85
Den 2 Junti.
ffans ExcelLence Herr Grefvert och Landt-
JUarsial&en hemstäjde., alt Bankens Creditiv-
fordran af 300,000 Il;dr måtte fortfara att 16*
) ps endast med den förskrifne räntan af 3 pro-
Ceiit, oell samma fordran komma, stt liqvide-
ras till en femtedel hvarje år med förbehåll,
att, vid FirianeePlanens afgörande, bestämma
dispositionen af Creditivet.
Bifölls.
i5;de punkten var af följande innnehåll:
i5:o De för Götheborgs DiscontsSkuIder
utgifrie Förbindelser eiler Obligationer fa an-
vändas tilli fulin beloppet, livard de lycia,
jemte derå upp/upne intressen, uti liqvider af
idu, hvilka ifrån denna Discont blifvit med-
de läte; och förhålles pd enahanda sätt med
sådana Götheborgs Discont Papper, hvilka till¬
äfventyrs , endast såsom Hypotheque, kunna
derstädes vara erno ti agne
Och blef denna punkt, på gjord propo¬
sition, af Ridderskapet och Adeln bifallen.;
l6:de punkten lydde sålunda:
160 Innan Götheborgs Disconts samte-
lige Skulder bli!vit betalde elter full contant
tillgång härtill finnes, kunna ActieAgare icke
erhålla någon utdelning af DiscoritVinst el¬
ler ActiéCapital; hvaremot, och så snart Dis-
contBolagets samtlige Borgenärer blifvit för-
Den 2 Junti.
»9
nöjde, eller ock Contant tillgång finnes här¬
till aj satt, skall det dd varande Contant a öf¬
verskott, jemte alla Discont flerhet rörande
Handlingar, genast till Beläget öjverlemnas.
Friherre Hermelin, Carl Samuel: Sedan
Ridderskapet och Adeln beslutat, att ingen
ränta skall beräknas å de för Götheborgs Dis-
conts skulder utgifne RiksgildsConfoirets Obli¬
gationer, hemställer jag, on icke, i likhet med
hvad vid yide punkten af Setänkandet, blifvit
faststäldt, det vore läfri.pli<£ stadga, att. i fall
något öfverskott skulle i Götheborgs Discont
uppkomma, sedan Borgenärerna blifvit för de¬
ras Capitalfordringar gjodtrjorde, detsamma då
må först utgå i ersättning till Borgenårerne
för deras förlorade ränta, och derefter till
Åctieågarne öfverlemnas.
Friherre Cederström, racnb: Då ingen ting
hindrar, att i denna punkt göra det tillägg Fri.
herre Hermelin föreslagit, lvilket äfven är full.
komligen enligt med hvad i frågan om Götha
Canal, och MalmöDisconter; CapitalSkulder blif*
vit beslutadt, hemställer jaj att Eders Excel-
lence täcktes derå göra proposition.
Hans Excellence Herr Grefven och Lanclt-
Marskalken gjorde propositon till bifall af if)
punkten med det af Frihem Hermelin deruti
föreslagne tillägg.
Ropades Ja,
go
Den 2 Junii.
iy:de punkten stadgade ”att hvad som er-
fordras till ds ifrågavarande 3'.ne Discon-
ters utredning på det satt och i den ordning
nu stadgadt blifvit, borde förskjutas af Rik¬
sens Stånders Bani; hvaröfver ordentlig och
serskild liqvidation emellan Banken och Riks-
gäldsContoiret hvarje dr skulle upprättas”.
Friherre Wirsen , Gustaf Fredric: Sedan
man i de föregående punkter baslutat, att be*
loppet, som erfordns till DiscontLiqvidationen,
skall i RiksgåldsSedar utgå, lärer det vara nöd¬
vändigt, att bär göra en dermed öfverensstäm;
mande ändring; och jag hemställer således, att
orden: ”af Riksens Stånders Bank &c.” intill
punktens slut må utgå ur denna punkt, och
i stället införas: ”a] RiksgåldsContoiret.
Uppå derefter if Hans Excellence Herr
Grefven och Land Marskalken gjord proposi.
tion, fann Riddersbpet och Adeln för godt be.
sluta, att hvad son erfordras till de ifrågava¬
rande 3:ne Disconte,s utredning, på det sätt'
och i den ordning nu stadgadt blifvit, skulle
förskjutas af RiksgädsContoiret.
Uti i8;de puncten hade Utskotten hem-
stålt: ”att det nu intagne liqvidationssått för
utredningen af Gäha CanalBolags- Malmö-
och GölheborgsDicont Inrättningar måtte för¬
klaras genom Koiungs och Stånders gemen¬
samma beslut såsom en till allman efterrätt
telse gällande författning”.
Den 2 Junii.
91
Friherre Cederström, Jacob; Om denna
författning skall få kraft af Lag, måste nöd¬
vändigt sådant gå i den ordning Grundlagen
stadgar. Det tillhör ej Stats- och BancoUt-
skotten, att föreslå Lagar. Det förevarande
ämnet år blott en enkel Statsregleringsfråga, till
hvars afgörande lagligen ej behöfs Kongl. Maj:ts
och Riksens Ständers sammanstämmande beslut;
men om beslutet icke år verkstälibart utan en
sådan författning, som upphåfver den gällande
lagen, och får retroactif verkningskraft, så hem¬
ställer jag, att Betänkandet i sådant afseende
må till LagUtskottets skyndsamma handläggning
remitteras, på det utredas må, huruvida en så¬
dan författning, af Riksens Ständer och Ko¬
nungen gemensamt utfärdad, kan blifva gällande.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt-
Marskalken hemstälde, om Ridderskapet och
Adeln ansåg denna punkt böra till Lagutskot¬
tet remitteras.
Ropades Nej.
Hans Excellence yttrade, att de öfrige
5:ne Stånden icke eller funnit en sådan remiss
nödig, utan helt och hållet bifallit denna punkti
Friherre Cederström s Jag vill visserligen
icke bestrida Ridderskapet och Adeln att genast
bifalla Utskottens förslag, men jag anhåller
då, att få till Protocollet förklara, det jag ej
deruti deltagit, emedan jag ej kan medgifva det
Vara Riksens Ständers rätt, att stifta ny Lag
92
Den 2 Junii,
får tillfället med retroactif verkan. Jag reser¬
verar mig således emot beslutet, öfvertygad att
det ej vinner sanction, förr ån Högsta Dom-
stolen blifvit hörd, sorn säkerligen skall utreda
frågan.
Grefve Spens, Jacob Melcher: Utskotten
hafva antagit, att till den författning, som, rö¬
rande Discenternas utredning, kommer ett vid¬
tagas pelt, utfärdas, fordras Konungs oell Siän¬
ders' gemensamma beslut. Jag tror likväl, att
det härvid år högst nödigt urskilja, uti hvilka
delar af detta beslut Konungens medverkan be-
liöfs, oell uti hvilka den år öfverflödig. I
elit nemligen, sorn egentligen rörer det sått och
da villkor, under hvilka Riksens Ståndet1, ge¬
nom de under deras uteslutande disposition
stående penningeverk, vilja medverka oell del¬
taga i Discontutredningen, behöfs för gilltighe-
ten af Riksens Ständers beslut, såsom sådant,
ingen annan åtgärd af Kongl. Majit, ån blott
att på Riksens Ständers eller deras Fullmågti-
ges derom gjorda underdåniga anhållan till all¬
män kännedqrn kungöra samma beslut. Meri
pä det ntt delta beslut måtte ärnå en ofelbar
verkställighet, orh den, sorn finner sin rått ge¬
nom en bokstaflig verkställighet af samma be¬
slut förminskad, icke må kunna göra deni laglig
väg säker och gällande, samt derigenom tillin¬
tetgöra hela den af Riksens Ständer utkastade
plan, behöfves efter den beskaffenhet förslaget nu
har, i flere afseenden } ett undantag ifrån, eller ers
ändring och suspension af gällande Lagar, hvil>j
ken åter ej kan äga ruin, utan genom K.onun»
Den 2 Junit,
93
gens i laglig ordning meddelte sanction till Rik¬
sens Stånders beslut derom. Jag är fullkom¬
ligen ense med Friherre Cederström deruti, att
detta år cn fråga, sorn bör af Lagutskottet
beredas, men då delta kanske skulle fordra för
lång omgång och tidsutdrägt, får jag under¬
ställa, om det ej kunde vara tillräckligt, att
beslutet, rörande denna punkt, blef sådant:
att de villkor för möjliga verkställigheten af
Riksens Ständers beslut i detta ämne. som af¬
se förändring och upphäfvande af, eller un¬
dantag från, gällande allmän Lag, skola enligt
Grundlagen underställas Kongl, Maj.ts Nådiga
stadfästelse, och Kongl. Maj;ts Nådiga svar af-
bidas, på det att, i händelse denna stadfästelse
icke skulle följa, målet då måtte kunna ännu å
denna Riksdag företagas till förnyad öfverlägg¬
ning, och beslut fattas, ledande till en i alla
händelser ofelbar verkställighet.
Friherre Boije: Grefve Spens har förekom¬
mit mig. Jag vill blott ^yinra, att Kongl. Maj:t
icke skulle igenkänna Riksens Ständers vanliga
varsamhet, om till Kongl. |Maj:ts Nådiga san¬
ction öfverlåmnades ett beslut, som, efter
Grundlagen, icke tillhörde Kongl. Maj:ts pröhl
ning. RikgåldsContoiret och Banken bero en-i
samt af Riksens Ständer. Jag hemställer såle¬
des, att, på sått Grefve Spens föreslagit, en
distinction må göras, samt att, då Riksens Ståa*
der hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla
om kungörande af deras ifrågavarande beslut1,
rörande DiscontUtredningen, endast de delar af
samma beslut må till Kongl, Maj:ts Nådiga pröfc
94
Den 2 Juni i.
ning och sanction öfverlemna*, för hvilkas verk¬
ställighet redan gifne lagar i någon måtto kun¬
de behöfva rubbas.
Grefve von Platen: Då jag uti orden: till
allmän efterrättelse gällande författning, ic¬
ke finner annan bemärkelse ån: en allmän
Lag till allmän efterlefnad, så synes vål här¬
af, att alia, både Banken, Fordrings-och Actie-
ågare åro förbundne att rätta sig efter samma
Lag; men sorn jag tror, att fordringsågarnes
rått till massan år obestridelig, förenar jag mig
fullkomligen med hvad Friherre Cederström an¬
fört.
Friherre PFirsén: Sedan nu 17 punkter
blifvit genomgångne, deruti jag hört de sist
talande Herrar Ledamöter afgifva sädane ytt¬
randen, som väsendtligen föranledt till de vid
dessa punkter fattade beslut, och jag nu bör
dem göra reservation emot den punkt, genom
hvars uteslutande alla de öfrige 17 skulle vara
såsom ogjorde och annullerade att anse, så be¬
känner jag, att det varit mycket lämpligare,
om man gjort detta till den första frågan; e-
medan, derest Högloflig© Ridderskapet och Adeln
jemväl bifallit den nu gjorde reservation, man
kunnat bespara sig mycken möda och tid Men
når man nn gillat de föregående 17 punkter-
ne , med de förändringar man sjelf dicterat, vet
jag i sanning icke, huru man, i sättet att brin¬
ga sina beslut till verkställighet, kan vara af
en tanka i så uppenbar strid med den man
nyss förut visat sig hysa, Det sorn år beslu«
<. V ’' . /' v- ’ ' ■. ■ ■■ ;
Den 2 Junii,
95
tadt, bör ju verkställas; men om nu åter me¬
ningen år, att hvarje Discontfordringsågare eller
eljest intresserad person skall serskildt efter
godtycko kunna göra en förment rätt gällande,
så kan ingen verkställighet följa: min tanka är
att om utredningen skall annihileras, då må
man icke gifva den någon sådan fastställelse;
men i motsatt fall, måste den nödvändigt san*
ctioneras af Högsta JVlagten, och till efterrät¬
telse promulgera?. År åter meningen, att Kongl.
Majrts sanction icke vid detta tillfålle behöfves,
utan blott ett Nådigt utfärdande af Riksens
Ständers beslut i vanlig ordning, »å kan man
discutera denna fråga serskildt, om man så
behagar, men då densamma skiljer sig i många
afseenden från en enkel Statsregleringsfråga,
hafva Utskotten trott sig äga anledning, att
anse Riksens Ständers beslut härom behöfva
sanction i de delar, som ingripa uti verkstållan-
lande magtens beslutande rätt.
Hans Excellence Herr Grefven och handt:
Marskalken gjorde proposition till bifall af i8:de
punkten, hvilken proposition med Ja besvarades.
Nittonde punkten lydde sålunda:
19:0 Till Låntagare.s leqvämlighet inrät¬
tar LiqvidätionsCöntoir i Götheborg och Malmö,
hvilka komma■ att siå under Fullmägtiges i Riks¬
gälds Contoir et inseende; Skolandes rå väl härom,
som hvad öfrigt angår controllerne på Utredningen,
föreskrifter uti Riglementet meddelas.
96
Den 2 Junii.
Friherre Cederström: Jag får underställa,
om icke början af denna punkt borde förän¬
dras och blifva sålunda: Till Låntagarens be¬
qvämlighet inrättas ett liqvidationscontoir
för hvardera af Disconterna i Götheborg och
Malmö etc.
Det måste nödvändigt för hvardera af Di¬
sconterne i Götheborg blifva ett särskildt liqvi¬
dationscontoir; ty annars år det all anledning
förmoda, att det ena af dessa verk kornme att
gynnas på det andras bekostnad, hviket så myc¬
ket låttare kan till vågabringas, som en stor del
af de personer, hvilka i dessa verk hafva lån,
åro skyldiga i begge verken.
Friherre Wirsén.* Jag hemställer till Fri¬
herre Cederström, om, då det blott år föresla¬
git att liqvidationscontoir skola inråttas, men
ej är sagt, om det bör blifva ett eller flere,
någon ändring » förevarande punkt nu kan va^
va af nöden.
Friherre Cederström: Just deföre, att
jag har starka anb dningar tro afsigten vara, att
inråtta allenast ett gemensamt 1 qvidationscon-i
toirfor båda Disconterne i Götheborg, och det
till förmån för Götheborgs Discontverk på Ca-
nalDiscontverkets bekostnad, anser jag det icke
vara ur vågen, att nu bestämma, det för hvar*
dera af Disconterne ett liqvidationscontoir skall
inråttas.
Fri-
Den 2 Junii.
97
Friherre Wirsén-. Men om möjligen det
ej behöfdes mera än ett liqvidationscontoir, skul-j
le ju Ridderskapet och Adeln i händelse Fri-i
herre Cederströms förändrade redaction antogs,
hafva i denna del afskurit sig pröfningen af do
reglementariska föreskrifterne.
Friherre Cederström: Jag tror det vara sS
mycket angelägnare, att iakttaga den förändring
jag tagit mig friheten föreslå, som de öfrige
RiksStånden bifallit denna punkt, utan att haf¬
va yttrat sig, om det bör vara ett eller tvenne
liqvidationscontoir i Götheborg. Det år tydli*
gen utredt, att i händelse endast ett sådant contoir
dår inråttas, uppkomma, utom andra olägenheter,
säkra förluster för endera af verken, och det¬
ta troligen för Götha CanalDiscont, derigenom
att fordringar för begge verken hos samma
personer icke blifva opartiskt bevakade; och
ett sådant förhållande kan jag icke förmoda
vara af pluraliteten inom RiksStånden åsyftadt;
då Riksens Ständer, framför andra böra vara
opartiske, förnyar jag min anhållan om förän¬
dring af förevarande punkt.
Grefve t>on Platen: Med den kännedom
jag har om Disconternes göromål, får jag den
aran upplysa, att det blir nödvändigt, att af dem*
varande Directeurer någon eller några antagas,
att' i utredningen deltaga. Och som desse Dire-
cleurer blott känna den Discont, deruti de förut
varit, blifver det nödigt, att skilja Disconter*»
Ridd. o. Ad. Prof. VII. B. I, Afd, 7.
Dan 2 Junii,
ne åt, och inrätta ett liqvidationscontoir för
hvardera.
Friherre Wrangel, Henning förenade sig
med Grefve von Platen.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt-
Mars balken föreslog, att Nittonde punkten måt¬
te af Ridderskapet och Adeln gillas.
Ropades Ja och Nej.
Friherre Cederström: Jag underställer, om
icke i stället för orden: liqvidationscontoir i
Götheborg och Malmö, kunde såttas: ett li¬
qvidationscontoir för hvarje Discont.
Hans Excellence hemstålde derefter, att
till Låntagares beqvämlighet måtte inråttas ett
liqvidationsoontor för hvardera af Discontver-
ken, så vål i Götheborg som Malmö, hvilka
borde stå under fullmågtiges i RiksgäldsCon-
toiret inseende; samt att så vål härom, sorn
hvad i öfrigt angår controllerne på utrednin¬
gen, föreskrifter måtte uti reglementet med-’
delas.
Bifölls*
Friherre Cederström: Sedan detta mål nu
blifvit af Ridderskapet och Adeln afgjordt, får
jag anhålla, att de öfrige Respective RiksStån-
den måtte inbjudas att uti Ridderskapets och
Den 2 Junit.
Adelns, rörande Disconternes utredning, fattade
beslut instämma.
Hvilken Friherre Cederströms anhållan ;
uppå gjord proposition, af Ridderskapet och A-:
deln bifölls.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet hållit hos Hög-;
loflige Ridderskapet och Adeln vid
Urtima Riksdagen i Stockholm den
2 Junii 1818.
S. D. Då nu ånyo föredrogs StatsUtskot-
tets den 23 sistlidrre Maji afgifne, samt denåo
i samma månad på bordet lagde, Utlåtande;
innefattande Berättelse, angående verkställd
granskning af Allmänna Magazinslnrättningens
Räkenskaper och förvaltning, jemte förslag till
grunder för denna Inrättnings organisation, blef
berörde Utlåtande, på grund af dervid gjorde
anmärkningar, till StatsUtskottet återremiteradt,
Ut supra,
S. D. Föredrogs å nyo och gillades följan¬
de StatsUtskottets den 3o sistlidne Maji påbor-j
det lagde Betänkanden;
Af den 23 sistlidne Maji:
1:0 Om Frösådd Magasins inrättande i Gef¬
leborgs Lån.
X oo ’ 2 Junii.
2!o Angående ett SpannemålsMagazins an»
läggande i Staden Falköping-
3:0 Angående ett SpannemålsMagazins in¬
rättande i Staden Borås.
4:0 Af den 28 sistlidne Maj, i anledning
af Kongl. Majit Nådiga Remiss, angående en
årlig anslagssumma till underhållande af Bygg-
naderne vid Rosersbergs Kungsgård. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Stats-
Utskottets den 26 sistlidne Maji, afgifne samt
den 20 i samma månad på bordet lagde, TJtlåw
tande öfver gjorde anmärkningar vid Utskottets
den 1 i berörde månad meddeldte Betänkande,
angående Båtsmansindelningen i Blekinge, an¬
såg Ridderskapet och Adeln, enär sistnämnde
Betänkande redan blifvit af Ridderskapet och
Adeln gilladt, Utskottets ifrågavarande Utlåtan:
de böra läggas till handlingarne. Ut supra.
S. D. Föredrogs ånyo och Ilades till hand¬
lingarne StatsUtskottets den 20 sistlidne Maji
afgifne, samt den 3o i samma Månad på bordet
lagde, Utlåtande, angående Grefve Gyllenborgs,
Johan Henning, gjorde anmärkningar vid Ut»
skottets den 1 i berörde månad meddeldte Be*'
tänkande, om medel till Cassern åt Kongl. An-i
dra Gardes Regementet. Ut supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogs BancoUt-
skottets den 28 sistlidne Maji afgifne, samt den
So i samma månad på bordet lagde, Utlåtande,
öfver gjorde anmärkningar vid Utskottets den
6 sistlidne April meddeldte Betänkande, så vål
Den 2 Junii.
101
i anledning af Riksens Stånders Revisorers Be¬
rättelse, sora den af Utskottet verkståide gransk¬
ning, rörande BancoVerkets styrelse och förvalt¬
ning efter sednaste Riksdag; beslöt Ridderska-
pet och Adeln, att samma Utlåtande gilla, med
undantag af de mot Götha Canal DiscontDi-
rection framställde trenne anmärkningar, hvari
öfver Ridderskapet och Adeln ville, i samman¬
hang med den på Stats- och BancoUtskotten»
handläggning för närvarande beroende fråga,
angående behörig undersökning af DisconiDir
rectionens förhållande, sig utlåta. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Riddar¬
hus Utskottets den 26 sistlidne Maji aflåtne,
samt den 5o i samma månad på bordet lagde,
Memorial, innefattande förslag så vål till ny
Instruction för RiddarhusDirectionen med de
de derunder lydande Embets- och Tjenstemän,
som till Reglemente, angående Lån af de under
RiddarhusDirectionen ställde Fonder, blefsam¬
ma Memorial, i anledning af dervid gjorde an¬
märkningar, till RiddarhusUtskottet återreinitte^
rädt. Ut supra.
S, D. Då nu ånyo föredrogs Allmänna
Besvärs- och EkonomieUtskottets den 22 sist¬
lidne Maji afgifne, samt den 3o i samma Må¬
nad på bordet lagde Utlåtande, i anledning af
gjorde anmärkningar vid Utskottets förut med-
deldte Betänkande, rörande medlen till öfver-
flödets hämmande samt yrkadt förbud mot yp-
pighetsvarors nyttjande och förbrukning m. tn.
beslöt Ridderskapet och Adeln, att samma Ut¬
låtande gilla, med undantag af hvad Utskottet
jDen 2 Junii.
föreslagit, dels angående förbud emot bruket
af sådane öfverflödsvaror, hvilka ieke åro till
införsel tillåtne, samt dels angående en för¬
fattning emot yppighet och öfverflöd. Ut supra.
S. D Då nu ånyo föredrogos Allmänna
Besvärs- och EkowomieUtskottets den 22 sist-
lidne Maji afgifne, samt den 5o i samme Må¬
nao på bordet lagde15 2:ne Utlåtanden, i anled¬
ning af gjorde anmärkningar vid Utskottets för¬
ut meddeldte Betånkanden:
t:o Rörande inskränkning i exclusiva pri¬
vilegiers meddelande;
2:0 Om inrättande af en BesparingsBank
till förmån för fattige Arbetare;
fann Ridderskapet och Adeln, att, enär sist¬
nämnde Betånkanden redan blifvit af Ridder-
skapet och Adeln bifallne , Utskottets ifrågava¬
rande Utlåtande borde låggas till Handlingarne.
Ut supra.
S. D. Vid förnyad^föredragning af Banco-
Utskotets den 28 sistlidne Maji aflåtne, samt
den 5o i samma Månad på bordet lagde, Me¬
morial , med öfverlämnande af det yttrande
Bankens utsedde Revisor, vid nyligen förråt,
tad revision öfver Götha CanalVerk, afgifvit,
såsom grund och vägledning för bedömande af
den fråga, huruvida det återstående arbetet vid
berörde Verk kan utföras med de medel, som
dertill blifvit beräknade, fann Ridderskapet och
Den 2 Junit,
• y
'105
Adeln, att samma Memorial endast borde lig¬
gas till Handlingarne. Ut supra.
S. D. Då nu ånyo föredrogs Allmänna
Besvärs- och EkonomieUtskottets den 22 sist-
ledne Maji aflåtne, samt den 00 i samma Må¬
nad på bordet legde, Memorial, i anledning af
de hos Ridderskapet och Adeln gjorde anmärk¬
ningar vid Utskottets förut meddeldte Betän¬
kande, rörande väckt motion om frihet för
Landtmannen att, mot låg eller ingen tull, få
exportera sina producter, fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att, enär sistnämnde Be^
tänkand* redan blifvit af de öfrige Irenne Re¬
spektive RiksStånden bifallit, dervid numera låta
bero. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Stafs-
Utskottets den 28 sistlidne Maji afgifne, samt
den 3o i samma Månad på bordet lagde, Ut¬
låtande, angående RiksStåndens Protoeoller samt
Bihanget dertill vid sista Riksdag; fann Rid¬
derskapet och Adeln för godt, att samma Ut¬
låtande gilla, med tillägg, att ett exemplar af
Bihanget borde utdelas till hvarje publikt Em¬
betsverk i Riket. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af All¬
männa Besvärs- och EkonomieUtskottets den 4
sistledne Mars afgifne, samt den 1 sistledne
April på bordet lagde, Betänkande, angående
yrkade rättelser och förändringar uti författ-
ningarne, rörande Skogarne i Riket, blef sam-
Den 2 Junii.
ma Betänkande af Riddersbapet och Adeln
bifallit. Ut supra.
S, D. Då nu ånyo föredrogs Statsutskott
tets den i5 sistlidne April afgifne, samt den
18 i samma Månad på bordet lagde, Utlåtande,
angående tillökt antal Löner för JustitiaeRevi-
sionsExpeditionen; fann Riddersbapet och A„
deln, att samma Memorial nu mera borde låg¬
gas till Handlingarne, Ut supra.
Högloflige Riddersbapet och Adeln åtskil¬
des klockan 5 eftermiddagen.
In fidem Protocolli.
O. I. Lagerheim.
Onsdagen den 3 Junii.
Plenum kl. § till 10 förmiddagen.
Upplåstes till justering följande:
Utdrag af Protocollet, hållit hos Hög-
loilige Riddersbapet och Adeln vid
Urtima Riksdagen i Stocholm den 2
Junii 1818.
S. D. Vid förnyad föredragning af Stats-
och BancoUtskottens den 25 sistlidne April af.
i
Dea 5 Junii,
105
gifne, samt den 2 derpåföljde Maji på bordet
lagde Utlåtande öfver de hos samtelige Riks-
Stånden gjorde anmärkningar vid Utskottens den
3 sistlidne Mars meddelte Betänkande, rörande
utredningen af Götha CanalBolags- Malmö- och
Götheborgs Disconter, stannade Ridderskapet
och Adeln i följande beslut:
1:0 Staten öfvertager utredningen af Gö¬
tha CanalBolags- samt Malmö Disconter, hvil¬
ken utredning besörjes genom RiksgäldsContoi-
ret, hvaremot desse Disconters Ociroijer böra
upphöra, Götha Canal Disconts emot ersättJ
ning, som framdeles kommer att bestämmas,
men Malmö Disconts utan någon särskild er¬
sättning.
2:0 Inom 5 års tid, att råkna från den
dag, då, efter föregången kungörelse, utred¬
ningen kan taga sin början, böra Götha Canal¬
Bolags- samt Malmö Discontlnrättningars ute¬
stående Lån vara i behörig ordning infordrade,
dock äga de Gäldenårer, hvilka anskaffa full¬
giltig och godkänd säkerhet, att få sine Dist
contLån till stående Lån förvandlade.
5:o Alla af Directionerne öfver Götha
CanalBolags- samt Malmö Disconter på Banken
dragne, ordentligen bokförde, och bland Allmän¬
heten utelöpande, Assignationer skola vid upp¬
visandet till fulla beloppet med Banco eller
deremot svarande RiksgåldsSedlar inlösas, så
snart kungörelse härom blifver utfärdad.
&o6
Den 5 Junii.
4:o Götha CanalBolags- samt Malmö Dis-»
conters öfrige Capitalskulder, jemte derå till
den i October 1817 upplupne Räntor, liqvi-
deras till iulia beloppet, på det såi\ att hälf¬
ten inlöses genast ined RiksgåldsSedlar, och för
den andra hälften utgifvas RiksgåldsContoirets
Obligationer, ej på högre ån 100 R:drs valeur,
liviike sedermera inlösas på fem terminer un¬
der loppet af t\å och ett halft år, meden fem¬
tedel hvar sjette Månad, utan ränta.
5:0 De för Götha CanalBolags- samt Mal¬
mö Disconters skulder utgifne Obligationer, når
de begagnas till liqviderande af Lån, hvilka
från endera af desse Disconter blifvit meddeld-
te, må beräknas till fulla beloppet hvarå de
lyda.
6;o Alla hittills vid Götha CanalBolags-
samt Malmö Disconter uii Lånliqvider, endast
såsom hypothek, emottagne Discontpapper, så
vål Assignationer som 5 proCents Reverser och
på Götha CnnalDisconts afskrifningsråkning stål-
de invisningar, hvilka af Directionen i Stock¬
holm åro attesterade, må vid slutlig liqvid be¬
räknas till fulla beloppet, hvarå de lyda, med
tillägg af den å 5 proCentsreverserne och af-
skrifningsbevisen till dtposiiionsdagen upplupne
ränta; och förhålles på enahanda sått med dy¬
like Discontpapper, hvilka hädanefter i förbe¬
rörde ändamål ytterligare varda deponerade,
med iakttagande likväl deraf, att Räntan å des.
se Discontpapper endast beräknas till den 1
October 1817.
Den 5 Junii.
107
7:0 För Götha CanalBolags- som Malmö
Disconter kommer serskild redo att göras, och
derest, emot ali förmodan, sedan skulderne
blifvit till fullo liqviderade, öfverskott vid nå¬
gondera af desse Disconter skulle uppkomma,
skall ett sådant öfverskott tillhandahållas i för¬
sta rummet Borgenårerne för deras förlorade
ränta, och derefter Actieägarne i den Discont,
der öfverskottet uppkommit.
8:0 Utredningen af Götheborgs Discont
öfvertages äfven af Staten, och besöries af
RiksgäldsContoiret.
9:0 I likhet med hvad som år stadgadt
om Götha CanalBolags- samt Malmö Disconter
skall utredningen af Götheborgs Discont vara
verkstäld inom fem år, att råkna från dag, då
utredningen derom år kungjord att taga sin
början, och till hvilken tid denna Disconts ute¬
stående Lån således böra vara behörigen in¬
fordrade, hvadan några Lånomsåttningar icke
få beviljas under de sista Nio Månader af den
till Fem år bestämda Utredningstid. Dock kun¬
na de Gåldenårer, hvilka anskaffa fullgiltig och
godkänd säkerhet, få sine DiscontLån till ståj
ende Lån förvandlade.
10:0 Alla af Directionen öfver Göthe¬
borgs Discont på Banken dragne, ordentligen
bokförde, och ibland Allmänheten utelöpande
Assignationer skola vid uppvisandet till fulla be¬
loppet med Banco eller deremot svarande Riks-
io8
Den 3 Junii.
gåldsSedlar inlösas, så snart denna inlösen blif¬
vit kungjord.
11:0 Götheborgs Discont» öfrige skulder
liqvideras till fulla beloppet på det sått, att
hälften inlöses genast ined RiksgåldsSedlar, och
för den andra hälften utgifvas RiksgåldsCon-
toirets Obligationer ej på högre än 100 R:drs
valeur, hvilka sedermera inlösas på fem ter¬
miner under loppet af två och ett halft år,
med en femtedel hvar sjette Månad, ntan ränta.
12;o På alla de uti näst förestående punkt
omförmålde skulder godtgöres den uti sjelfva
förbindelsen utsatte räntan till den 3 Novem¬
ber 1817, hvaremot dessa samma skulder, med
undantag af Bankens fordran för Creditivet af
200,000 R:dr, ifrån nyssnämnde dag, eller den
1 November 18175 löpa med 6 proCents rän¬
ta, med mindre Capitalen skulle vara uppsagde
inom den x October 1817, * hvilket fall ena¬
handa ränta af 6 proCent beräknas från för.
fallodagen; kommandes alla upplupne intressen
till den dag, under hvilken RiksgåldsContoirets
Obligationer skola utgifvas, att sammanslås med
Capitalen.
I3;de punkten af Betäukandet kommer att
förfalla.
l4;o Bankens Creditivfordran af 200,000
R:d. fortfar, att löpa endast med den förskrif-
na räntan af 3 procent, hvaremot denna fordran
kommer att liqvideras till en femtedel hvarje
D‘.n 3 Junit.
109
år, med förbehåll, att, vid financeplanens af¬
görande, bestämma dispositionen af Creditivet.
i5:o De för Götheborgs Discontsskulder
utgifne förbindelser eller Obligationer få an¬
vändas till fulla beloppet, hvarå de lyda, jemte
derå upplupne interessen, uti liqvider af Lån,
hvilka från denna Discont blifvit meddeldte, och
förhålles på enahanda sått med sådane Götheborgs
Discontpapper, hvilka tilläfventyrs endast såsom
hypothek kunna derstädes vara emottagne.
1
16:0 Innan Götheborgs Disconts samtlige
skulder blifvit betalde, eller full Contant tillgång
härtill finnes, kunna Actieågarne icke erhålla
någon utdelning af Discontvinst eller Actie-
Capital, hvaremot och så snart DiscontBolagets
samtlige Borgenårerer blifvit äfven för deras
förlorade ränta förnöjde, eller ock Contant
tillgång härtill finnes afsatt, det då varande
Contanta öfverskott, jemte alla Discontverket
rörande handlingar, skola genast till Bolaget
öfverlemnas.
17:0 Hvad som erfordras till de ifrågavarande
trenne Disconters utredning, på det sått och
i den ordning nu stadgadt blifvit, förskjutes
af RiksgåldsContoiret.
18:0 Det nu antagne liqvidationssätt för
utredningen af Götha CanalBolags- Malmö och
Götheborgs Discontinråttningar förklaras, ge¬
nom Konungs och Ständers gemensamma bet:
na
Den 3 Junii.
slut, såsom en till allmän efterrättelse gällande
författning.
19:0 Till Låntagares beqvämlighet inråttas
ett LiqvidationsContoir för hvardera af Discont.:
Verken så vål i Götheborg som Malmö, hvilka
komma att stå under fullmågtiges i Riksgålds-
Contoiret inseende; skolandes så vål härom,
som hvad i öfrigt angår Controllerne på ut.,
redningen, föreskrifter uti Reglementet med¬
delas-
Om hvilket allt de öfrige Respective Riks¬
stånden skulle vänligen underrättas, samt tillika
inbjudas, att deruti med Ridderskapet ochAdeln
sig förena. Ut supra.
Herr Manperstam, Johan: Jag får anmär¬
ka att den i slutet af andra punkten lemnada
rättighet för de gåldenårer, hvilka anskaffa full,
giltig och godkänd säkerhet, ätt fä sina Discont-
lån till stående lån förvandlade, synes mig nå^
got obestämd. Jag tror dock visserligen, att
detta kan närmare utvecklas uti det reglemen-
tariska, och hemställer således, att vid slutet af
punkten följande ord må tilläggas, pd sålt de
reg lemen! ar i ske föreskrifter ne närmare komma
att bestämma.
Friherre Hjerta, Fredric: Jemte det jag
instämmer uti Herr Mannerstams anmärkning,
får jag tillika underställa, om icke ordet fastig¬
het borde nämnas, såsom utgörande den enda
behöriga säkerhet för ifrågavarande stående
Den 3 Junii,
lån, och utom hvilken säkerhet några Discont-
Jån på intet vilkor böra få till stående lån
förvandlas.
Hans Excellence Herr Grefven och Handt.
Marskalken yttrade, att ehuru han ansåg de
i Protoeolls utdraget nyttjade ord fullgillig och
godkänd säkerhet vara för det närvarande till,;
råcklige, heldst sjelfva säkerhetens närmare be¬
skaffenhet korame att uti det reglementarisk^
bestämmas , ville Hans Excellence likväl hem¬
ställa, om Ridderskapet och Adeln fann nödigt,
stadga, att nyssnämnde säkerhet borde bestå
uti fastighet.
'
Friherre Boije, Ludvig: Lika med Herr
Mannerstam tror jag ändamålet fullständigt upp¬
fyllas, om blott dessa ord tilläggas: på sått de
reglementariska föreskrifterne komma att ut¬
sätta.
Friherre Hjerta: Det år visst icke min
afsigt, att söka förändra Ridderskapets och A-
delns redan fattade beslut- men då jag icke
kan anse hvarken Actier eller goda Namn eller
något annat utom fastighet innefatta en så be¬
skaffad säkerhet, att Discontlån derigenom må
få till stående Lån förvandlas, så får jag för¬
nya min anhållan, att, till ett närmande be¬
stämmande af hvad med säkerhet förstås, or^
det fastighet må införas.
Herr Berghman, Ambrosius Magnus in¬
Deli 3 Junii,
stämde äfven deruti, att ordet fastighet måtte
uti ProtocolIsUtdraget nyttjas.
Grefve Mörner, Adolf Göran: Ehuru jag
icke öfvervarit öfverläggningen i ämnet sistlid-
ne gårdag, har jag dock af hvad jag redan hört
tyckt mig finna, att villkoret för tillåtelsen att
få förvandla DiscontLån till stående, icke lä¬
rer vara annat, ån att en fullkomlig säkerhet
dervid anskaffas, och hvilken endast synes be¬
stå i fastighet. Då till det reglementariska en-j
dast hörer formen och beräkningssättet, men
beskaffenheten, eller hvad sorn må anses utgö¬
ra säkerheten, nu bör i princip fastställas, tror jag,
att, till undarirödjande af tvetydighet, fastighet
bör förklaras såsom den enda säkerhet, mot hvil¬
ken DiscontLån må kunna till stående förvandlas.
Friherre Boije: Jag utbeder mig få för¬
klara, att jag icke har något att erinra mot
Grefve Mörners framställning, emedan discus-
sionen i går äfven syftade ditåt.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt-
Marskalken hemstålde, om icke slutet af 2:dra
punkten kunde erhålla följande lydelse: ”Dock
hunna de Gäldenärer, hvilka anskaffa full¬
giltig och godkänd säkerhet uti fastigheteri
fä sine DiseontLän till stående förvandlade,
på sätt de reglementariske föreskrifterna härom
komma att stadga
Bifölls.
Hvar-
Den 5 Junii,
Ii3
Hvarefter Hans Excellence föreslog, att
enahanda tillägg måtte införas uti slutet af g-.d©.
punkten, samt att, med iakttagande af berörde
rättelser, ofvannämnde ProtocollsUtdrag kunde
till alla delar af Ridderskapet och Adeln gillas.
Ropades jai
Herr Cederschjöld, Pehr Gusta f; Af vig¬
tiga Embetsgöromål hindrad, att öfvervara Rid-
derskapet3 och Adelns Plenum förliden gårdag,
då beslut fattades i afseende på sättet för Fi-
lialDisconternas utredning, nödgas jag deremot
anmäla min reservation. Jag föranlåtes att gö¬
ra en sådan reservation, emedan jag vill frita¬
ga mig från all delaktighet i ett beslut, som
efter min öfvertygelse skall medföra i framti¬
den den olyckligaste verkan på Rikets pennin,
geväsende.
Harr Dahlman, Lars Johan, hade inläm¬
nat följande, som upplåstes: Då frågan om.Dis-
conternes utredning, som har en så afgörande
verkan på Financereglerir.gen, i sista Pleno äf¬
ven härstädes i förvåg blifvit afgjord, och på
ett mig alldeles förvånande sått, anhåller jag
vördsammast att få till Protcollet reservera min
enskildta oryggliga öfvertygelse, att Riksens
Ständer ej bordt åtaga sig de af Staten aldrig
garanterade Disconternes utredning på annat
vilkor, ån såsom Curator, eller god man i gäld-
bundit boj således borde endast, i inon till-
Ridd, o. Ad, Prat. VII. B. I. Afd. §.
Den 5 Junit,
gångarne medgåfvo, och kunna inflyta, utdel¬
ning till fordrinsågare utan Statens minsta för;
lust verkställasj bättre villkor synes mig ej,
att de kunnat vänta sig, helst största delen af
Discontpapperen torde vara med stor rabatt re¬
dan i Speculanters händer, och i och för öfver-
tagandet i annan väg en lex in casu nu mäste
göras, samt Bankens Credit ännu vidare för
privata intressets eller rättare för Enskiltes lå.
ningslusta blifver undergråfd. Jag kan icke
neka mig, att yttra detta mitt bekymmer, och
den önskan, att, om utredningen ej på annat
sätt, ån med Statens äfventyr kunnat ske, Ut¬
skottens Betänkande då åtminstone blifvit oför-
ändradt bifallit. För att högtidligen aflägsna
från mig ali misstanka, att hafva bitrådt den
hår rådande Opinionens beslut, ber jag om ett
rum i Protocoliet för dessa räder.
Upplåstes och lades på bordet följande från
StatsUtskottet inkomne Betånkanden:
Af den s6 sistledne Maji:
1:0 Angående de till Salfpetertillverk-j
ningens upphjelpande i Riket anslagne medel.
2:0 Angående Postverkets Intrader.
5’.o I anledning af den berättelse, som de
till Stats- Banco- och RiksgåldsVerkens öfver¬
seende år 1817 valde Revisorer af RiksStån-
den afgifvit öfver StatsVerkets förvaltning och
Räkenskaper åren 1812, till och med 1815.
Den 5 Junti.
4:0 Angående KrigsFonden, samt sårskil-
te Committerades förvaltning af Allmänna med^
len.
5:o Angående revision af förvaltningen
utaf de under Kongl, KrigsCollegii disposition
ställde Cassör,
G:o I anledning af erhållen remiss utaf
Riksens Stånders Revisorers till granskning a£
Stats- Banco- och Riksgälds Verken nåstiidet år
gjorde anmälan, angående Hospitals^ och La-
zaretslnråttningarnes Fonder.
Af elen 28 sistlidne Maji:
7:0 Angående de af Riksens Ståader år
18x7 förordnade Revisorer anmärkte omständig-,
heter, rörande redovisningen för Tullverket*
medel.
8:0 Angående ChartseSigillataemedlens re^
dogörelsen,
9:0 Angående RikshufvudBokslutet.
Föredrogs ånyo och gillades följande från
nedannåmnde Utskott ihkomne, samt den *
dennes på bordet lagde Betånkanden:
Frän StatsUtskottet:
Af den 38 sistlidne Maji.
1:0 Öfver ExpediiionsUtskottets Memo¬
rial, angåeade förvaringsrum för öfverblifva^’
Den 5 Junii.
de Exemplar af Hillänget till RiksStåndens Pro-
tocoll.
2:0 Angående de löneförhöjningar, hvil;
ka vid i8i5 års Riksdag blifvit beviljade tjenst¬
görande Embets och Tjenstemän saint Vakt-
betjente vid RiksgäldsContoiret.
Från Lagutskottet:
Af den 22 sistlidne Maji; i anledning af
gjorde anmärkningar vid Utskottets den 17
sistlidne April meddeldte Betänkande, angåen¬
de förslag till ny Concourslag.
Frän Allmänna Besvärs- och
Ekonomie Utskottet:
Af den 1 dennes; i anledning af uppgifvit
förslag, att erhålla ett för vissa år fastståldt
Sådespris.
Då nu ånyo föredrogs Bevillningsutskot¬
tets den 28 sistiidne April afgifne, samt den 2
dennes på bordet lagde Utlåtande, i anledning
af de hos BorgareStåndet gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte tvenne Betån-
kanden, röranda så vål anslag af Bevillnings-
medlen till understöd för KronoUppbördsVer-i
ket i Stockholm, som frågan om UppbördsBe-
tjeningens aflönande i Götheborg, och öfrige
Stådexne utom Stockholm j fann Ridderskapet
Den 5 Junii.
ai 7
och Adeln \ att, enår sistnämnde Betånkanden
redan blifvit af Ridderskapet och Adela bi¬
fallne, Utskottets ifrågavarande Utlåtande bor*
de låggas till Handlingarne.
Herr Påhlman, Otto Fredric: Jag vå¬
gar till Ridderskapets och Adelns pröfning hem.
ställa, om icke den åtgärd hädanefter kunde
vidtagas, att en lista på de mål, hvilka skola
hos Ridderskapet och Adeln föredragas, uppi
spikas å det ställe vid stora gångefi här i
RiddarhusSalen, der Yoteringspropositioner van¬
ligen uppsättas, på det Ridderskapets och A-
delns Ledamöter derigenom måtte kunna er-;
hålla en säker underrättelse om den ordning,
i hvilken målen komma att inför Ståndet före¬
dragas. Det hände mig i går, hvilket tro¬
ligen varit förhållandet med flere af Ridderska-
pets och Adelns medlemmar, att jag i okun¬
nighet derom, att Stats- och BancoUtskottens
Betänkande angående Disconternes Utredning
skulle under förmiddagsplenum till pröfning
företagas, sedan en god del af förmiddagen re¬
dan var förliden, bortgick, och hvarigenom det
undgick mig, att vara närvarande, då Ridder¬
skapet och Adeln tog sitt beslut i andra punk¬
ten af berörde Betänkande. Då ibland ett så
talrikt RiksStånd flere medlemmar kunna fin¬
nas, hvilka äga angelägne göromål annorstädes
i Staden, och således icke alltid kunna till¬
bringa hela förmiddagen på Riddarhuset, och
afvakta det ögonblick, då ett mål af mera all-
Den 5 Junii,
mån vigt till afgörande företages, men likväl
gärna skulle önska, att veta ungefärligen, når
ett sådant mål kan förekomma, på det de den
tiden måtte kunna vara tillstädes, så anhåller
jag, att en lista måtte på det af mig nu ut¬
märkta stället anslås, hvilken upptager alla de
inkomna mål i den ordning de uti dagens Ple-
nura komma att föredragas, och hvilken lista
för öfrigt borde vara inrättad alldeles i likhet
med den lista, som vanligen finnes i Ridder,
skåpets och Adelns läsrum, På denria min be¬
gäran utbeder jag mig Hans Excellence Herr
Grefvens och LandtMarskalkens proposition.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt-
Marskalken yttrade, det han ansåg den i Grund¬
lagen stadgade föreskrift, att en lista öfver alla
på bordet hvilande mål alltid borde finnas uti
RiddarhusCanzliet att tillgå, vara tillräcklig5
att sistlidne gårdag, likasom åtskilliga andra
gångor tillförne, inträffat, att de på Ridder,
skåpets och Adelns pröfning beroende mål blif¬
vit förr afgjorde, ån man kunnat föreställa sig;
att Hans Excellence således, i stället för att
åtskilja Ridderskapet och Adeln omkring kl. 11
förmiddagen, trodde sig böra begagna den å-
terstående delen af förmiddagen, till företagan¬
de af Stats- och BancoUtskottens Betänkande
angående Disconternes utredning, hvilket mål
redan länge hvilat på bordet.
Herr Påhlman: Jag vågar tro, att min
framställning, icke år stridande mot Grundla-
garne, då ändamålet för densamma år, att be¬
Den 3 Junii,
reda Ridderskapets och Adelns Ledamöter en
lättare utväg att få veta, hvilka mål skola före¬
dragas, och i hvad ordning sådant kommer att ske;
och jag tror således att denna framställning kan
af Ridderskapet och Adeln utan förnärmande
af Grundlagarnes föreskrift bifallas. Om jag här¬
uti icke allt för mycket misstager mig, vågar jag
med den rått, samma lagar gifva mig såsom
Ledamot af detta upplysta stånd anhålla hos
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMar-
skalken, det Hans Excellence täcktes inhämta
Ridderskapets och Adelns tanka, huruvida Slån.
det instämmer i den begäran jag framstält, el¬
ler icke.
Hant Excellence Herr Gr ej ven och Landt.
Marskalken frågade, örn Ridderskapet och A-
deln behagade gilla Herr Påhlmans ifrågava¬
rande förslag ?
Ropades Ja och Nej.
Grefve Ankarsvärd, Michael: Då jag tog
mig den friheten att i går förmiddag i ple¬
num enskildt fråga Hans Excellence Herr Gref¬
ven och LandtMarskalken, om Betänkandet an¬
gående Disconterne skulle i samma plenum fö¬
retagas till afgörande, emedan det ej stod på
den föredragningslista mig då till genomläsande
lämnades, svarade Hans Excellence mig, att
sådant icke komme att ske förr ån i dag, af
hvilken anledning jag äfven i går var frånva¬
rande; men till min stora förundran har jag nu
blifvit underrättad om det beslut Ridderskapet
120
Den 3 Junii.
och Adeln i går lärer fattat rörande sattet för
Discontsedlarnes inlösen m. m. Jag får derfö¬
re förena mig med de Herrar, hvilka anmält
deras reservation mot detta för Rikets finnance-
våsende så skadliga beslut. Hvad Herr Påhl-
mnns anhållan beträffar, så. enär jag ej kan
inse någon skada dervid, och icke heller finna
densamma vara stridande emot Grundlagarne,
utan den fastmer kan åstadkomma nytta, i det
Ridderskapets och Adelns Ledamöter komma i
tillfälle att kånna, i hvad ordning målen blifva
föredragne, och sådane händelser derigenom
undvikas, sorn» nu timat, anhåller jag om Hans
Exceilence Herr Grefven® och LandtMarskalkens
Proposition till bifall af Herr Påhlmaus berör¬
de anhållan.
Hans Exceilence Herr Grefven och Landt-
Marskalken förklarade, att då vanligen gan_
ska många Herrar Ledamöter plåga begära
upplysning, om hvilka mål under påstående
plenum kunna till föredragning förekomma; men
Hans Exceilence alltid meddelat det svar, att
sådant icke med någon säkerhet kunde af ho¬
nom bestämmas, ville Hans Exceilence erinra
sig, det han vid ifrågavarande tillfälle äfven
lemnat Grefve Ankarsvärd ett lika beskaffadt
svar, hvarjemte Hans Exceilence tilläde, att
det aldrig varit hans afsigt, att något inål utur
den föreskrifne ordningen föredraga*
Friherre Cederström, Jacob: I anledning
af Herr Påhlmans motion om en föredragnings¬
listas uppspikande, samt skälet derföre, anhål-
Den 3 Tunn,
121
ler jag deremot få erindra, att då lagarne stad¬
ga, det en föredragningslista bör vara upprättad,
och alltid finnas i RiddarhusCanzliet att tillgå
på de mål, sorn ligga på bordet: då Lagarne
stadga, att Ridderskapct och Adeln ej kan
åtskiljas, utan Ståndets begifvande; samt då
hvarje Ledamot, så snart han ser plenum an¬
slagit , bör ihogkomma , att de mål, hvilka uti
det nästföregående plenum icke hunnit afgöras,
böra till pröfning företagas, kan jag icke annat
finna, ån att det tillhör hvarje Ledamot, som
önskar att öfvervara afgörandet af ett mål,
att äfven vara närvarande i Plenum, och af¬
vakta tiden, når målet förekommer, eller ock
har han icke någon rättighet att efteråt såga,
att beslut blifvit fattadt, honom ovetande; ty
Ståndet kan för ingen del anses pliktigt att upp¬
skjuta afgörandet af ett mål, för att afvakta
någon viss Ledamots närvaro.
Hans Fxcellence Herr Friherre af JP et¬
ter stedt, Gustaf: Fullkomligt instämmande uti
hvad Friherre Cederström nyss yttrat, tror jag,
att en sådan föredragningslistas uppsättande,
som Flerr Påhlman begårt, skulle så mycket
mindre svara mot ändamålet, som, ehuru ett
antal mål derå kan vara uppfördt, såsom bero¬
ende på fördragning, likväl afgörandet under¬
stundom af ett eller par mål kan sysselsätta
Ridderskapet och Adeln ett helt Plenum, och
således flere mål blifva öfver på listan, hvilka
ej kunna förekomma. Jag anhåller derföre,
det Hans Excellence Herr Grefven och Landt-
Marskalken täcktes inhämta Ridderskapets och
*22
Deri 5 Junii,
Adelns tanka, huruvida de anse en sådan före¬
dragningslista, hvarom nu är fråga, nödig, och
jag hemsåller tillika till Herr Påhlman, om han
ej skulle behaga från sitt yrkande i denna del
afstå.
Friherre Boije, Ludvig'. Herr Påhlmans
motion har utseende af att begära intet mera,
ån som visserligen kan medgifvas; men innan
jag bestämmer mitt omdöme, ber jag att få
göra en fråga till nödig upplysning. Erfaren-
heten visar, att stundom medhinnes listan till
sitt slut, men stundom ej; och når flere mål
åro inkomne, ån som ansetts kunna medhinnas,
samt alltså icke alla blifvit på listan uppförde;
skulle då icke mera ån de mål få företagas,
som funnos på den uppspikade listan? Skulle
Ståndet då vara nödsakadf, att skiljas åt, ehuru
tid och mål funnos? Jag tror oss åga nog for¬
mer, och icke behöfva antaga nya, de der lät¬
teligen kunde blifva oformlige.
Herr Påhlman'. För att skingra den vill¬
farelse om afsigten med mitt yttrande, som kun¬
de uppkomma genom Friherre Boijes nu gjorde
framställning, att jag genom mitt förslag skul¬
le vilja hindra Ridöerskapet och Adeln i målens
afgörande, torde vara tillräckligt att erindra, det
jag aldrig föreslagit något sådant, Jag har en¬
dast tillstyrkt, att en lista skulle upprättas,
hvilken vore tillgänglig för alla och söm ut¬
visade, hvilka mål sorn inkommit, och i hvad
ordning de skola föredragas. Jag medger att
ruan ej kan bestämma, huru mångå mål som
Den 3 Junii.
125
kunna i ett Plenum hinna afgörag, men jag be;
strider helt och hållit, att min begäran år stri¬
dande mot formen eller författningarne, och jag
får derföre begära af Friherre Boije, att han
ville uppge det ställe i våra Grundlagar, där
detta finnes förbjudit. Jag anhåller af sådan
anledning, att emedan den proposition till bifall
af min motion, sorn blifvit framståid, år med
både Ja och Nej besvarad, Hans Excel 1 en ce
Herr Grefven och LandtMarskalken täcktes för¬
nya samma proposition.
Friherre Boije; Det har varit med an¬
tagande af Herr Påhlman® egen farhåga för sur-
prise, som jagi talat emot den, som kunde Ilän¬
da Ståndet sjelf; och jag menar att ali surprise
år oformlig.
Herr Påhlman: Jag anhåller att få till¬
kännagifva, att då enligt min mening aila på
bordet hvilande mål borde på den af mig före¬
slagna lista upptagas, uppstode icke något flin»
der för alla dessa måls företagande tili pröfning
i deras bestämda ordning, derest tiden annars
sådaiit medgåfve,
Herr Strussenfelt, Michael: Jag utbeder
mig, att få föra Ridderskapet och Adeln till
minnes, att Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken först inhämtade Ridderskapets
och Adelns bifall, huruvida Stats* och Banco-
Utskottens Betänkande angående Disconterne
finge pröfvas, innan detsamma företogs till af¬
görande, och jag kan således icke med Gref-
124
Den 3 Junii.
ve Ankarsvärd finna, att häruti varit något o-
vanligt.
Hans Excellence Herr Grefven och Lanclt-
Marskalken erinrade att, på sått Herr Strussen¬
felt upplyst, Ridderskapet och Adeln sistlidne
gårdag j uppå Hans Excellences framstålde pro¬
position, tillåtit pröfning af Betänkandet om Di-
sconterne, innan detsamma af Hans Excellence
föredrogs.
Grefve Ankarsvärd: Som jag då ej var
närvarande, utan redan bortgått, ägde jag der¬
om icke någon kännedom; emedlertid tackar
jag Herr Strussenfelt för den af honom med¬
delade upplysning.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt-
Marskalken upplåste 54 §. i RiddarhusOrd-
ningen, samt frågade, hvilken förmån genom
Herr Påhlmans motion åsyftades , då listan på
alla bordsaker under plenum alltid ligger å
LandtMarskalksbordet, och är för hvar och en3
som det åstundar, att tillgå,
Herr Påhlman: Om det af mig gjorde
förslag antages, slipper man att gå fram till
LandtMarskalksbordet, samt kan likväl erhålla
nödig underrättelse.
lians Excellence Herr Grefven och Landtm
Marskalken hemstålde, om Ridderskapet och
Adeln ansåg den af Herr Påhlman utöfver fö¬
Den 5 Junii,
125
reskriften i 34 §. RiddarhusOrdningen föreslag-
ne åtgärd nödig,
Ropades Ja och Nej.
Friherre Cederström: Då Herr Påhlman»
begäran år i sig sjelf oskyldig, och har ingen
annan olägenhet, ån att öka besväret för Rid-
darhusCanzliets Tjenstemän , så hemställer jag
om ej, i fall Herr Påhlmans samvetslugn derpå
beror, dess anhållan kunde bifallas.
Herr Strussenfelt: Om Herr Påhlmans
motion bifalles, kunde derigenom lätteligen in¬
träffa en stockning på stora gången af personer,
för att genomläsa listan.
Grefve Mörner , Carl Stellan: Sedan jag
hört 34 §. af RiddarhusOrdningen uppläsas,får
jag underställa om Ridderskapet och Adeln kan
frångå, hvad denna Författning föreskrifver.
Jag instämmer derföre med de Herrar, hvilka
funnit Herr Påhlmans förslag mindre riktigt,
och önskar, att Ridderskapet och Adeln ej måt¬
te afvika från RiddarhusOrdningen,
Hans Excellence Herr Grefven och Landt.
Marskalken lät uppläsa 5a §. i RiddarhusOrd¬
ningen, samt föreslog, att, Herr Påhlmans mos
tion måtte till RiddarhusUtskottet remitteras;
hvilket bifölls.
126
Den 3 Junit.
Då nu ånyo föredrogs LagUtskottets
den l-i sistlidne Maji afgifne, samt den a
dennes på bordet lagrie, Utlåtande, öfver
gjorde anmärkningar vid Utskottets den 18 sist¬
lidne Mars meddeldte Betänkande uti frågan
om förändring af nu stadgade sätt för uppen¬
bar kyrkoplikt» verkställande,fann Ridderskapet
och Adeln, att, enär berörde fråga redan blifs
vit af Ridderskapet odi Adeln afgjord. Utskot¬
tets ofvannämnda Utlåtande borde läggas till
handlingarne.
Vid förnyad föredra gning af Bevillnings¬
utskottets den 3o sistlidne Maji afiåtne, samt
den 2 dennes på bordet 1 gde Memorial, an«
gående den föreslagne förhöjningen af de utaf
Postinrättningen till Statsverket inflytande in¬
komster, m. m., fann Ridderskapet och Adeln
för godt, att samma Memorial till det förstärk¬
ta StatsUtskottets åtgärd öfverlåmna.
Föredrogs å nyo BancoUtskottets den 2 g
sistlidne Maji afgifna, samt den 2 dennes på
bordet lagde, Utlåtande öfver de inom PresteStån-
det gjorde anmärkningar vid Utskottets den 10
sistlidne Mars meddeldte Betänkande, om ar„
betsfördelningen mellan Riksens Ständers Re¬
visorer, samt tryckning af deras Berättelser rö¬
rande BancoYerkets befundne tillstånd och gran3
skade förvaltning.
Den 5 Junii,
127
Friherre Cederström., Jacob: Då i anled¬
ning af gjord anmärkning inom PresteSlåndet
vid BmcoUtskottefs första Betänkande om ar¬
betsfördelningen emellan Revisorerne och tryck¬
ning af deras Berättelser, Utskottet nn inkom¬
mit med förnyadt Utlåtande i ämnet, och Rid-
derskapet och Adeln, ehuru Ståndet redan god¬
känt det första Betänkandet, således äger
öppet att förena sig i den tanka, som Preste-
Ståndet yttrat, får jag hemställa, om icke Råd-
derskapet och Adeln, då berörde anmärkning
år lika beskaffad med de, som för några dagar
sedan framställdes inom detta Stånd, i afseende
på StatsUtskottets Utlåtande, rörande tryckning
af Revisorernes Berättelse angående Statsver¬
ket, och hvilket Utlåtande blef på grund af
dessa anmärkningar till bemålte Utskott åter-}
remmitteradt, skulle behaga uppskjuta med af-
görandet af detta mål, intill dess StatsUtskottets
svar på anmårkningarne hinner inkomma, på det
båda målen må komma i det skick, att beslu¬
tet deruti icke må rubba all ordning, och tvinga
Regeringen att endast samma nklla Riksens
Ständer, för att bota ett möjligt misstag af
Revisorer.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och Landt Marskalken gjord proposiJ
tion, blef Friherre Cederströms berörde anhål¬
lan om anstånd med pröfningen af förevaran¬
de mål af Ridderskapet och Adeln bifallen.
128
Den 5 Junii.
Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och EkonoaueUtskottets den i den¬
nes aflåtne, samt den’ 2 i samma månad på
bordet lagde, Memorial, i anledning af de hos
PresteStåndet gjorde anmärkningar vid Utskot¬
tets förut meddeldte Betänkande, angående
yrkade förändringar i förvaltningen och Re¬
dovisningen af de till Hospitalers, Lazaretters
och Barnhus underhåll anslagne medel, fann
Ridderskapet och Adeln, att, enär sistnämnde
Betänkande redan blifvit af Ridderskapet och
Adeln bifallit, Utskottets i frågavarande Memo,
rial borde läggas till handling&rne»
Friherre Boije, Ludvig: Förliden Lördag
gjordes af Herr Grefve Gyllenborg anmärkning
emot den af BevillningsUtskottet föreslagne
MinimiBeskattning, och i! anledning deraf blef
Betänkandet återremitteradt; jemte det jag an¬
håller, att få förena inig med hvad Ilerr Gref¬
ve Gyllenborg anfört, anhåller jag, att få göra
en annan anmärkning i samma ämne. Propor¬
tionen i värderingen af Länen har, elter min
öfvertygelse, blifvit alltför oskäligt fastställd.
a\tt anse Östergöthland nära dubbelt emot Up¬
sala och Nyköpings Län, samt nära åtta gån-
gor mera vårdt, ån Gottland; detta år kan
hända, att alldeles icke kånna Östergöthland;
och att, sedan jorden , efter år i8i6, der, vid
all försäljning, fallit tili hälften af hvad den
då betaltes, nu ändå föreslå förökning i Vär¬
de-
Den 5 Junit.
129
deringsSumman, år oskäligt, Östergöthland hör
till de Orter, sorn varit och år ansenligen skuld¬
satt i Disconterne, och år visserligen icke nu
mera att, i förmögenhet, jemföras med d®
verklige BergslagsOrterne; men likväl har det
fått en VårderingsSumma, öfverstigande andre
Provincers, I detta önskade jag åtminstone
någon jemkning, efter billighet ock rättvisa;
och jag får alltså begära att denna anmärkning
må till Utskottet remitteras.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt*
Marskalken föreslog, att Friherre Boijes anfö¬
rande måtte få åtfölja den af Ridderskapet och
Adeln den 529 sistlidne Maji beslutade återre.
miss af BevillningsUtskottets Betänkande, an-:
gående förslag till en blifvande BevillningsFÖr-^
ordning; Hvilket bifölls.
Föredrogs å nyo BevillningsUtskottets den
30 sistlidne Maji aflåtne, och den 2 dennes på
bordet lögde, Betänkande angående grundern»
för de blifvande Tullafgifterne.
Herr af Brinkman, Gustaf hade inläm¬
nat ett Memorial, hvilket upplåstes, så lyr
dande:
Genom händelser, som icke stått i min för¬
måga att förekomma, har det blifvit mig beta¬
get, att i Högloflige Bevillningsutskottet skrif-
Ridd. 0. Ad. Prat. VII. B. I, Afd. 9.
Den 3 Junii,
teligen aflåmna den reservation, sorn jag tilldess
Protocoll anmält emot Utskottets Betänkande,
om grunderna för de blifvande Tullafgifterne,
och jag begagnar derföre den mig tillhöriga
rätt, att inför Högloflige Ridderskapet och A-
deln framställa de anledningar, på hvilka jag
ifrån Högloflige Utskottets pluralitet varit skilja
aktig.
Denna skiljagtighet har ingalunda ägt rum,
i afseende på den grundsatts, att ju mera pro-
ductionen kan uppmuntras, och dess afsättning
lättas, ju mera måste Näringsfliten inom Lan¬
det , och i sammanhang dermed den inre väl¬
mågan tillväxa; inen jag har trott, att dessa
föremål egentligen böra sökas i sådane alster,
6om genom omtanka, industri och konstflit, kun¬
na åstadkommas, icke i blotta nedfåilningar af
skog och dess oförådlade utförsel. Då detta
sker öfver en viss ordning, år det mindre så-
som en production ån såsom en consumtion af
Landets tillgångar att anse, hvilka endast långj
samt, i den ordning Naturens Herre utstakat,
kunna ersättas. Jag har också trott, att en till-,
ökning i detta slags production, utöfver grän¬
sen af dess nödvändighet eller begärlighet på
utrikes orter, skall långt ifrån att vara gagne¬
ll elig för Svenska handelsvågen, eller den en-
skilte medborgaren, fast heldre för bägge blif¬
va skadelig, och att i stället för det hopp man
gör sig, att (hämta hastiga penningetillgångar
och Nationalrikedom utur skogarna, dessa snart
skola finnas till den myckenhet tillgripne, att
producterne derutaf antingen måste multna vid
Den 3 Junii.
hemmanen, eller också till yttersta vanpris för,'
säljas.
Alla dessa och flere considerationer hafva
likväl i mitt sinne gifvit vika för den liberala
åsigt, som grundlagt Utskottets yttrande, och
jag skulle icke deremot haft det mindsta atter-
inra, om denna liberalité fått förblifva i dess
primitiva skick, och hvila pä den råttsgruud,
hvarifrån den utgått; men deruti har, efter mitt
begrepp, den mårkeliga afvikelse ägt rum, att
Utskottet, då det i allmänhet förklarat, att Ex¬
porttullen icke finge öfverstiga 5 proCent efter
varans egenteliga och i behörig ordning bestäm¬
da värde, dervid tillika fästat det vilkor, att,
om förenämnde proCent af ett sådant värde
ån skulle dertill föranleda; Exporttullen dock
i intet fall finge förhöjas öfver det belopp 1816
års TullTaxa föreskrifter.
Af detta förbehåll föijer, att den Tulft
som för ett Skeppund Stångjern nu erlägges
med 12 skillingar Hamburger Banco, och utgör
7 och en half proCent efter 3 R:dr 16 skillin,
gars värde, skulle, då detta värde åtmindstone
bör fördubblas, icke desto mindre förblifva o-
förändrad, ehuru den ej i sådan händelse ut-
gjordt mer ån 3 och tre fjerdedels proCent, och
om denna Export ån blefve aldrig så dyrbar
och förmonlig, Tullen likväl aldrig kunna öfver
12 6killingar höjas. Det vill såga, att man å
ena sidan antagit ett maximum till 5 proCent,
men å andra sidan lagt sådane hinder för dess
utöfning, att det aldrig kan äga rum.
Den 3 Junii.
w
Deraf följer också, att conjuncturerne må
blifva så förmånliga som helst, aldrig någon er¬
sättning kan tagas i den utgående Tullen på
dyrbara exporter för den betydliga minskning,
sorn nedsåttningen dels å trävaror, dels å ex¬
port med ofria Skepp, otvifvelaktigt skall med-j
föra; och att denna förlust således måste fyl¬
las, antingen genom Tullens ansenliga förhöj¬
ning å inkommande varor, hvilka sannolikt icke
tåla högre tull, utan åfvenlyr af verkelig för¬
lust, medelst tullförsnillning, eller också genom
en direct Bevillning, bägge högst tryckande för
Nationen.
Jag hyser visserligen den måst fördelagti-
ga tanka om Bergsbrukshandteringen, och tror
allt bör användas, sorn till dess förkofran kan
lånda; men jag ömmar icke mindre för den vi¬
da större del af Nationen, sorn icke har några
effecter att aflåta , utan måste lefva på inskränk¬
ta löner, eller eljest måtteliga inkomster, för
hvilka det skall falla högst tryckande, att ånda
till öfverdrift betala sådane varor, hvilka, ehu»
ru i sig sjelfva öfverflödige, likväl af en län¬
gre tids vana, blifvit oumbärliga; och lika o-
råttvist att på en gång både för förbrukningen
erlägga bevillning, och serskilt genom högre
pris vidkännas ersättning för de fördelar Ex^
porteuren tillskyndas.
Jag tror således, att Högloflige Utskottet
bordt stadna vid dess allmänna grundsatts, och
icke på tillämpningen deraf lägga sådane band,
som hindra Kongl. Majit, att till det af Utj
Den 3 Junii,
skottet fastståldta Maximum öka tullen å utgå¬
ende varor, då gynnande handelsconjuncturer
dertill föranleda, hvarförutan det af Kongl.
Maj:ts faderliga omvårdnad för Landets vål
visserligen icke år att förmoda, att en sådan
rått blef i Nåder begagnad.
Också kan jag icke dela Högloflige Ut¬
skottets förslag till helfrihet å utgående tull,
under 5:ne år för alla sådane fartyg som i
Sverige byggas, och till utlänningar försäljas.
En frihet, som efter mitt omdöme, skulle föga
lånda till skeppsbyggeriernes uppmuntran, men
till verklig skada för Staten, både i afseende på
dess inkomster, och en ännu större minskning
af Ekeskog, hvilken likväl synes af vigt att vår¬
da för hvar och en, som tånker på Kongl.
Maj:ts behof för dess ÖrlogsFlotta. Då sjöfart
och fragthandel åro förmonliga, hafva skepps-
byggerierne derutaf den säkraste uppmuntran;
då en motsatt belägenhet inträffar, blifva alla
utvägar endast frugtlösa palliativer; och om ut¬
ländska Commissionårer eller Factorer en gång
hinna, att sätta sig i besittning af den Svenska
handeln, skola de äfven snart åtkomma de der¬
till hörande skepp, och således af den fÖre5
slagna helfriheten allena draga vinning.
För min del kan jag alltså icke just inse,
att någon vidare uppmuntran i denna våg är
lämplig , ån den sorn i nu varande TullTaxa
blifvit bestämd, att nemligen för det skepp,
som hår i Riket köpes,j helfrihet för första
utgåendet förunnas.
Den 3 Junii.
Dessa anmärkningar underställas vördsam¬
mast Högloflige Riddersbapets och Adelns upp,
lysta och ynnestfulla bepröfvande, och torde,
i händelse af återremiss, dermed få vara följ—
aktige,
G. af Brinckman.
Grefve Mörner, Carl Stellan anhöll, att
ifrågavarande Betänkande, som innefattade ett
ämne af särdeles vigt, måtte ytterligare få hvi¬
la på bordet.
Herr Munck af Rosejisköld, Eberhard:
Jag hade, tillika med Herr Grefve Mörner, äf¬
ven ämnat begära, att ifrågavarande Betänkan¬
de måtte ytterligare få förblifva hvilande på
bordet; men sedan jag nu mera hört Betänkan¬
det. upplåsas, och funnit detsamma öfverens¬
stämmande med mina tänkesätt; anser jag för
min del något uppskof med målets företagan-i
de icke behöfligt, utan anhåller om Hans Ex-
cellence Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition till bifall af Betänkandet.
Som flere Herrar Ledamöter instämde uti
Grefve MÖrners anhållan att Betänkandet måt¬
te få hvila till nästa Plenum, fann Ridderska-
pet och Adeln för godt, att dertill lämna bi*
fall. .* •
Vid föredragning af de öfrige 5me Respe-
ctive RiksStåndens aflåtne protocollsutdrag utaf
den 2, 4 och 8 sistlidne Maji 3 innefattande
Den 5 Junii.
135
bemålte Stånds beslut, så vål att de i behåll
varande trykte exemplar af BondeStåndets Pro-
tocoll för 18 15 års Riksdag måtte utan betal¬
ning till BondeStåndets Ledamöter, så vidt
deras antal årfordrade, utdelas, som ork att
en lika beskaffad utdelning af BorgareStåndets
Protocoll för närande Riksdag bland Borgare*
Ståndets Ledamöter kunde åga rum, fann Rid-
derskapet och Adeln för godt, att uppå af
Hans Excelience Herr Grej ven och Landt—
Marskalken gjord proposition , äfven för sin del,
uti berörde beslut instämma.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet hållit hos Hög-
loflige Ridderskapet och Adeln vid
Urtima Riksdagen i Stockholm den
3 Junii 1818.
S. D. Remitterades till Riddarhusutskott
tet: Herr Påhlmans, Otto Fredric, Motion,
innefattande hemställan, att en Lista på de mål,
hvilka i hvarje plenum skola hos Ridderskapet
och Adeln föredragas, måtte uppspikas vid stora
gången i Riddarhus Salen. Ut supra.
S. D. Remitterades till Bevillningsutskott
tet: Ett anförande af Friherre Boije, Ludvig,
innefattande anmärkningar vid Bevillningsut¬
skottets den 29 sistlidne Maji återrenriterad*
i36
Den 5 Junii.
Betänkande, angående förslag till en blifvande
Bevillningsförordning. Ut supra.
S. D. Föredrogos ånyo och gillades följan¬
de från nedannåmnde Utskott inkomne, samt
den a dennes på bordet lagde, Betånkanden:
Från StatsUtskottet:
Af den 28 sistlidne Majit
1:0 Öfver ExpeditionsUtskottets Memorial,
angående förvaringsrum för öfverblifvande Ex*
emplar af Bilianget till RiksStåndens Protocoll.
2:0 Angående de Löneförhöjningar, hvil¬
ka vid i8i5 års Riksdag blifvit beviljade tjenst--
görande Embets- och tjenstemän, samt Yaktbe-
tjente vid RiksgaldsContoiret,
Från Lag Utskottet:
Af den 22 sistlidne Maji; I anledning af
gjorde anmärkningar vid Utskottes den 17 sist¬
lidne April meddeldte Betänkande, angående
förslag till en ny ConcursLag.
Från Allmänna Besvärss och Ekonomie Uti
skottet:
Af den 1 dennes; I anledning af uppgifvit
förslag att erhålla ett för vissa år fastståldt så^
despris. Ut supra.
Den 5 Junii>
S. D. Då nuå nyo föredrogs Bevillnings¬
utskottets den 28 sistlidne April afgifne, samt
den 2 dennes på bordet lagde, Utlåtande, ian.;
ledning af de hos EorgareStåndet gjorde an¬
märkningar vid Utskottets förut meddeldte 2:ne
Betänkanden, rörande så väl anslag af Be vill -
ningsmedlen till understöd för KronoUppbörds-
Yerket i Stockholm, sorn frågan om Uppbörds1»
Betjeningens aflönande i Götheborg och öfrige
Ståderne utom Stockholm; fann Ridderskapet
och Adeln, att, enär sistnämnde Betänkanden
redan blifvit af Ridderskapet och Adeln bifall¬
ne , Utskottets ifrågavarande Utlåtande borde
läggas till Handlingarne. Ut supra.
S. D. Då nu ånyo föredrogs LagUtskot-r
tets den i4 sistlidne Maji algifne, samt den *
dennes på bordet lagde, Utlåtande, öfver gjor¬
de anmärkningar vid Utskottets den 18 sist¬
lidne Mars meddeldte Betänkande, uti frågan
om förändring af nu stadgade sätt för uppenbar
kyrkopligts verkställande, fann Ridderskapet och
Adeln att, enär berörde fråga redan blifvit af
Ridderskapet och Adeln afgjord, Utskottets of-
vannämnde Utlåtande borde läggas till Handlin»
garne. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Be¬
villningsutskottets den 00 sistledne Maji aflåtne,
samt den 2 dennes på borde lagde Memorial, angå-,
ende den föreslagne förhöjningen af de utaf Post¬
inrättningen till StatsYerket inflytandeinkomster m.
tn. fann Ridderskapet loch Adeln för godt, att sam-.
t58
Den 5 Juni i
ma Memorial till det Förstärkta StatsUtskottets
åtgärd öfverlemna. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af All¬
männa Besvärs- och EkonomieUtskottets den i
dennes aflåtne, samt den 2 i samma Månad
på bordet lagde, Memorial, i anledning af da
hos PresteStåndet gjorde anmärkningar vid Ut¬
skottets förut meddeldte Betänkande , angående
yrkade förändringar nti Förvaltningen och Re¬
dovisningen af de till Hospitalers, Lazaretters
och Barnhus underhåll anslagne medel, fann
Ridderskapet och Adeln, att enär sistnämnde
Betänkande redan blifvit af Ridderskapet och
Adeln, bifallit, Utskottets ifrågavarande Memo*
rial borde läggas till Handlingarne. Ut supra.
S. D. Vid föredragning af de öfrige Tren2
ne Respective RiksStånden aflåtne Protocolls-
utdrag utaf den 2, 4 och 8 sistledne Maji, in¬
nefattande bemälte Stånds beslut, så väl att de
i behåll varande tryckte exemplar af Bonde-
Ståndets Protocoll för i8x5 års Riksdag måtte
utan betalning till BondeStåndets Ledamöter,
cå vidt deras antal erfordrade, utdelas, sorn
ock att en lika beskaffad utdelning af Borgare-
Ståndets Protocoll för nämnde Riksdag bland
BorgareStåndets Ledamöter kunde äga rumj
fann Ridderskapet och Adeln, för godt, att
äfven för sin del uti berörde beslut instämma.
Ut supra.
Den 5 Junii,
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskil¬
des klockan * till 2 eftermiddagen.'
In fidem Protocolli
O. I. Lagerheim,
Fredagen den 5 Junii.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Upplåstes till justering och godkåndes föl.5
jande från ExpeditionsUtskottet insände Förslag
till Riksens Stånders underdåniga skrifvelser till
Kongl. Maj:t:
1:0 Om hushållning vid Strömsholms Kungs¬
gård och dervarande Stuterilnråttning.
2:0 Om en del af Kongl. HofStatens öfy
vertagande på Rikets Allmänna IndragningsStat.
3:o Om Sala Silfververk.
4:o Om anstalter till förmon för Manu-
fakturSmidet i Eskilstuna.
l4o Den 5 Junii.
5:o Om understöd för Höganäs Stenkohlsj
yerk i Skåne.
6.0 Om BåtsmansRoterings införande i Fä¬
rentuna Hårad af Stockholms Län.
7:0 Om kostnaden till en Minnesvård öf¬
ver Högtidlig H. K. H. KronPrinsen Carl Au¬
gust.
8:0 Om tillökt Vaktbetjening vid Götheb
borgs Länsfängele.
g:o Om sökt ersättning till HäradsSkrif-
varne i Jemtland för dem anslagne men ännu
icke tillträdde Boställen.
10:0 Om reglering af Löningssättet för
LandsSecreteraren och LandsKamereraren i Jemt¬
land.
11:0 Om insändande till Justitiae Om¬
budsmannen af beslut, hvarigenom Personer
dömas tili arbete å Förbättringshus eller å Fäst¬
ning.
12:0 Om Tryckning af Landshöfdingarnes
Berättelser om årsväxten.
i5:o Om förklaring i vissa delar öfver
Kongl. Kungörelsen den 3 April 1816 rörande
Prestr ättighe tsöf verensko m m elser.
Den 5 Junii.
i4:q Om befrielse från BrånvinsBevill-^
ningen för åren 1810, 1811 och 1812 af Person
ner å Landet, som icke åga eller besitta jord.
i5;o Om Afskedstagande Sjuttioårige med
iudelte Löner försedde Civile Embets-och Tjen-
stemåns samt Betjentes uppförande på Allmän-:
na IndragningsStaten,
Upplåstes och lades på bordet följande
från nedannåmde Utskott inkomne Memorial
och Utlåtanden:
Från Constitutions Utskottet:
Af den 528 sistlidne Maji;
1:0 Angående Förslag till andrad Reda-i
ction af 102 §. i RegeringsFormen.
'Af den 1 dennes:
2:0 I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition om ett Additament till RiksActen
emellan Sverige och Norrige.
5:o I anledning af Ridderskapets och Adelns
Anmärkningar vid Utskottets förut afgifne för¬
slag till ändrad Redaction af 58 §. i Riksdags¬
ordningen.
4:o I anledning af Ridderskapets och A-
delns samt PresteStåndets anmärkningar mot
l42 'Den 5 Junii,
Utskotttets förut afgifne förslag vid 9 §. i RegeJ
ringsformen.
5:o Öfver Ridderskapet och Adelns åter-
remiss å Utskottets förslag vid 7 §. i Rege¬
ringsformen,
6:0 I anledning af Ridderskapet och A-
delns anmärkningar vid Utskottets förslag till
ändring af 1 Momentet i 107 $. Regerings¬
formen.
7:0 I anledning af Ridderskapet och A-
delns anmärkningar vid Utskottets förslag till
ändring af 2 Mom. i 107 §. Regeringsformen.
8:0 I anledning af Ridderskapet och A-
delns återremiss å Utskottets förslag till ändring
i 14 §. Riksdagsordningen.
4t den 3 dennes:
9:0 I anledning af Ridderskapet och A-
delns förblifvande vid dess beslut, att antaga
endast senare alternativet af Utskottets förslag
till ändring i 4 §. Regeringsformen.
Frän Stats Utskottet:
Af den 26 sistlidne Maji:
1:0 Angåeude Controll Stämpelafgiften,
för Guld ., Silfver och Tenn.
Den 5 Junii,
Af den a8 sistlidne Maji-.
2:0 Angående våekt motion om Controll
å HushållningsSållskapernes disposition af de
utaf Nionde HufvudTitelns fond erhållande
medel.
5:o I anledning af Kongl. Mapts Nådiga
Remiss, angående medels uppförande å Stat till
bestridande af Inqvarteringspenningarne för GÖn
theborgs Escadren.
Från Banco Utskottet;
Af den 3 dennes; angående fulländad Re¬
vision af Banco- och RiksDiscontVerkens för¬
valtning och Räkenskaper för år 1817.
Från Allmänna Besvärs- och Ekonomie-
Utskottet;
Af den 1 dennes'.
1:0 Öfver de hos Ridderskapet och Adeln
gjorde anmärkningar vid Utskottets förut med-
deldte Betänkande, i anledning af väckt fråga
om förändring i församlingarnes skyldighet, att
vårda de fattige.
a:o I anledning af PresteStåndets anmärk¬
ningar vid Uttkottets förut afgifne Betänkande,
rörande beståndet af sådane Contracter, som
emellan Pastorerne och Församlingarne upp¬
rättas.
1,44
Den 5 Junii,
Grefve Gyllenborg, Johan Henning: ha¬
de inlemnat ett Memorial, hvilket upplåstes sä
lydande;
Vördsamt anförande!
Frånvarande den 29 sislidne Maji om af¬
tonen, då bos Högloflige Ridderskapet och A-
deln StatsUtsbottets Betänkande, angående för¬
ändring i nu gällande Beklädnadsförordning af
1812, blef bifallit, saknade jag tillfälle att, i
förmodan af bifall till Utskottets Betänkande,
föreslå ett tillägg i den, i följd deraf, till Ko¬
nungen afgående underdåniga skrifvelse; sora
jag nu vördsammeligen anhåller att få frarns
ställa, jemte skålen för bifall till densamma.
Det år allmänt känt, att genom origtig tillämp¬
ning af förenämnde Beklädnadsförordning, haf¬
va KneckteRotarne i allmänhet blifvit mera
betungade, ån jemlikt KneckteContracten ve-
derbordt, serdeles i Södermanland, förmodligen
den enda Province, dår Släpkläder årligen bö*
ra Soldaterne tilldelas, och som, då de affor.»
dras i likhet med Lifmonderingen, beredt för
denne Province, utan jemförelse till andre, en
ganska kännbar förlust. I afseende derpå, har
jag till StatsUtskottet framställt ersåttningspå-
stående för öfvergångit lidande, som jag med
så mycket större anledning förnyat, som Stats.
Utskottet i dess första Betänkande medgifvit af-
vikelsen ifrån de författningar, som borde tje¬
na till efterlefnad, och Rotehållares derigenom
föranledde förluster; men då StatsUtskottet i
deas
Den 5 Junii.
dess sednare Betänkande, utan att motsäga
skälen för detta yrkande, förklarat, att, om
rättigheten till ersättning vore utredd, densam¬
ma icka borde drabba StatsVerket; och jag
medgifver, att ersättningen icke egenteligen bör
af StatsVerket sökas, så länge tillgång dertill
kan vara i den BeklådnadsCassa, sora ifrågava¬
rande medel orätt uppburit, och hvilket så
mycket mera år att förmoda , som i Söderman¬
land SoldateRotarne utgifvit årliga beloppet af
en LifMunderings värde, i sådant ändamål, dår
icke årliga behofvet fordrat en sådan utgift;
så, vid detta förhållande, och då förfarandet
af vederbörande Embefsmån med ersättnings-»
frågor af sådan beskaffenhet, som nu ifrågava¬
rande, till fullo upplyst, att, utan högre bistånd,
det enskildte rätts påståendet icke så skyndsamt,
sorn vederborde, till pröfning upptages, får jag
vördsammeligen anhålla, att i den till Konungen
afgående underdåniga skrifvelsen angående för¬
ändring i ]8i2 års BeklådnadsFörordning, kun-»
de tillika få inflyta den underdåniga anhållan,
att Kongl, Maj-.t täcktes i Kader anbefalla
undersökning, i hrad niolin Rotarne fått vid¬
kännas större utgifter i och får Soldatbeklåd-
naden sedan år 1812, ån KneckteContracter-
ne dem ålägga, samt låta tillse, att de blif¬
va förhulpne till den ersättning dem lagligen
bör tillkomma, i hvilken anhållan de öfrige
RiksStånden torde inbjudas ett med Höglofbge
Ridderskapet och Adeln sig förena. Skulle lik¬
väl , emot förmodan, det inkast deremot göras,
att gillandet af Utskottets Betänkande af trenne
Ridd. o. Ad. Fröt. VII B. I Afd. 10.
i46
jDen 5 Junii.
Stane!, med undantag af BondeStåndet, sorn
Betänkandet afslagit, och således i alla fall icke
genom beslut lagt hinder i vågen för hvad nu
yrkas, innefattar ett afslag på Grefve Hamil¬
tons och min ifrågavarande framställning, så
får jag vördsamt upplysa, att icke så sig för¬
håller, och’tillika anhålla, att få föra Höglof-
lige Ridderskapet och Adeln till minnes, hvad
StatsUtskottets 2:ne Betånkanden i detta ämne
innehålla. I det första Betänkandet yttrar sig
StatsUtskottef, att föreskrifterne i 1812 års
Förordning icke stå att förena med Kneckte-
Contractens i 80 §, af Grundlagen försäkrade
helgd; att Rotehållare blifvit derigenom obehö¬
rigen betungade; och att rättelse för framtiden
deri borde ske, på sått Utskottet närmare be¬
stämmer, men att den yrkade ersättningen för
förflutne år kunde Utskottet icke föreslå, då
fråga derom vore hos Konungen anhångig9
som ock, jemlikt bilagde kungörelse, för ett år
i Nåder anbefallt nedsättning till hälften, eller
ifrån 17 R:dr 7 sk. till 8 R:dr 42 sk. af det
affordradc beloppet för en Soldats slåpklådning,
hvari likväl för följande år ingen rättelse er¬
hållits, ehuru, i afseende derpå, Södermanlands
Rotehållare gått alla instancer igenom, men
Kammat Collegii af Konungen infordrade under¬
dåniga Utlåtande öfver Pcotehållares underdåniga
besvär i tvenne år uteblifvit. I det sednare
Utskottets Betänkande gillas hufvudgrunderne i
det förra, men, i anledning af gjorde anmärk¬
ningar, yttrar sig Utskottet icke vidare om er¬
sättningen annorlunda ån, att om ock denna fråga
vore utredd, kunde en sådan utgift icke drabba
Den 5 Junii.
lij
Statsverket. Vid sådant förhållande kan jag
icke inse och medgifva , att Utskottets gillade Be-
tånkanden innefatta något afslag, och då det år
medgifvit af Utskottet att Rotehållare obehöri¬
gen blifvit lidande, anser jag det vara en rätts
fordran , att få detta lidande i behörig Embets.
vägoitredt, och ersättning tillagd, i den mohn
den bör åga rum, saint i sådant Afseende en
sådan underdånig anhållan, som 5r bigård, och
som, då den blott har afseende på skyndsamhet
i pröfpingen deraf, icke bör vägras, serdeles
som i flere andre fall en framställning om Nå¬
dig befallning, i afseende på en befunnen lång¬
sammare Embetsbehandling, blifvit i underdå¬
nighet begärd.
Allmän kungörelse:
Från Högloflige Kongl. KammarCollegium
år till mig en så tydande skrifvelse ankommen.
Välborne Herr Landshöfding P. E. Skölde¬
brand! Sedan Kongl. Majit vid pröfningen af
den underdåniga klagan, Herr Lagmannen Gref.
ve J. H. Gyllenborg anfört deröfver, att det
uti 1812 års MarkegångsTaxa för Nyköpings
Lån utsatte pris å en Soldatslåpmondering i5
R dr 17 sk. 6j r. vore i förhållande till den i
Lånet under förre åren faststålde Markegång
för högt tilltaget, i Nåder funnit det vara full¬
komligen utredt, att Markegången på de Vad*
mais släpkläder Rotarne vid Södermanlands Re¬
gemente åro skyldige, att hvarje år lemna sine
Soldater, blifvit för högt åsatt genom den ofull-
ståndighet, som ägt rum i thy, att ingen skili-
43
Den 5 Junii.
nåd blifvit gjord emellan en complett eller så
kallad Lifmondering, som enligt skedd reglering
bör råcka minst i Jtne år, och desse Monde-
ringsslåpklåder, hvilka hvarje år skola utgå,
samt Kongl. Maj:t derföre i Nåder ansett det
vara£ af högsta angelägenhet, ett en allmän rät¬
telse sker uti ett så beskaffadt Rotehållarnes o-
billiga betungande, så har Kongl. Majit uti
ankommen Nådig skrifvelse till Kongl. Cammar-
Collegium af den 10 nåstlidne Januarii i Nåder
behagat förordna, det en med KneckteContra-
cterne noga öfverensstämmande rättelse för
framtiden i denna del ovågerligen skall åga rum,
dervid Markegångspriset på de årliga Slåpklå-
derne bör lämpas i sitt råtta förhållande, så
att det ungefärligen blifver svarande emot tre¬
djedelen af den coinpletta Monderingens kostnad
efter persedlarnes värde. Kongl. Collegium har
till följe häraf lemnat till dess AdvocatFiscal
att tillse, huruvida emot det i sistlidet års Mar-
kegångsTaxa för Södermanland utsatte pris å
en Slåpemondering något vore att påminna; och
sedan AdvocatFiscalen med anmärkning emot
samma pris, och påstående om ändring derut¬
innan inkommit, samt LaudshöfdingeEmbetet
och RegementsChefen deröfver blifvit hörde T
och jemväl Kongl. KrigsCollegium uti skrifvel¬
se af den 18 sistlidne April meddelt Kongl.
Collegium sina tankar i detta mål, så har Kongl.
Collegium jemfört del i i 8x4 års Markegångs-
Taxa för oftannåmnde Lån å en SoIdateSlåpe-
Mondering utsatte pris med dem, som deruti
finnas uppförde för de till en complett Monde-
ring hörande persedlar, och dervid funnit, att
Den 5 Junit,
i4g
den sistnämnde beklädnaden, alla Persedlarna
inberäknade, i penningevårde blifvit upptagen
till 26 R:dr 5i sk. 7 r. Banco, och en Slåp-
Mondering till 17 R:dr 7 sk. 6| r. eller utöfs
ver hälften af det beställde priset för den förra;
och som ett sådant förhållande emellan bägge
desse Beklädnader icke öfverensståmmer med
hvad Kongl. Maj;t i förenämnde måtto behagat
i Nåder förordna; så har Kongl. Collegium
pröfvat det uti 1814 års MarkegångsTaxa för
Nyköpings Lån utförde pris å en SlåpMonde-
ring böra sålunda råttas, att detsamma från 17
R:dr 7 sk. 6| r., nedsåttes till Åtta Riksdaler
42 sk. CJ r:, såsom svarande emot en tredjedel
af det pris, som för en complett Mondering i
samma Taxa år vordet fastståldt; hvilket Herr
Landshöfdingen till egen efterrättelse och ve-
derbörandes förständigande härigenom tillkänna,
gifves. Kongl. Collegium befaller Hi>rr Lands¬
höfdingen Gud Allsmäktig. Stockolm den 9
Maji 18 i5.
På Di ägande kall och Embetets vägnar
O. E. Lag er heim.
C. H. Leijonmark. J. af Striibing. J. G. Branting.
N. J. Tranström.
M, Eurén. E. Rhodin.
Den 3 Junii.
Hvilken härigenom till vederbörandes ef¬
terrättelse kungjord hvarder. Nyköping i Lands-
Contoiret den i Junii i8i5.
Under H Herr Landshöfdingen Sköldebrands
frånvaro,
C. A. Chalén. A, Wennerström.
Lades på bordet.
Grefve Hamilton, Gustaf Wathier, hade
inlenmat följande som upplästes:
Vördsamt Memorial!
Sedan Högloflige Ridderskapet och Adeln
den 29 sistlidne Maj bifallit StatsUtskottets
Betänkande. angående förändring af nu gällan¬
de Beklädnadsförordningen, vid hvilket tillfälle
jag var hindrad att vara närvarande, anhåller
jag, att, i afseende pä frågan om ersättning
till Rotarne för hvad de förmycket utgifvit se¬
dan [812, få till Högloflige Ridderskapet och
Adeln, vördsammeligen hemställa, om icke,
då SfatsUtskottet uti det först afgifne Betån_
kandet inedgii vit, att Rotarne ve* keligen varit
lidande, underdånig anhållan hos Kongl. Majst
kunde göras 011 behörig undersökning för att ut¬
röna, i hvad mohn Rotarne fått vidkännas dry;
gare utgifter i och för beklädnaden, än hvar¬
till de genom KneckteContracterne varit för¬
bundne, samt att Kongl. Majit, i fall anleda
ning derefter förekomme, att Rotarne verkli¬
gen varit högre betungade ån vederbordt, täcks
Den 3 Junii.
tes låta tillse, att de blifva förhulpne till den
ersättning dem lagligen kan tillkomma; hvilket
tillägg till det förra beslutet kunde uti expedi¬
tionen iagttagas, i händelse detta förslag vin>
ner Högloflige Ridderskapets och Adelns bifall.
G, W. Hamilton.
Lades på bordet.
Föredrogs å nyo StatsUfskottets den 26
sistlidne Maji afgifne, samt den 5 dennes på
bordet lagde, Utlåtande, i anledning af den be¬
rättelse som de till Stats- Banco och Riksgälds—
Verkens öfverseende förordnade Revisorer af-
gifvit öfver StatsVerkets Förvaltning och Rä¬
kenskaper åren 1812, till och med 18»5.
Grefve Mörner, Adolph Göran: I anled¬
ning af de anmärkningar, som af Riksens Stän¬
ders Revisorer blifvit gjorda, och i del nu upp¬
låste Betänkandet finnas anförde, rörande Stats-
Medlens förvaltning, utbeder jag mig ait få lem¬
na en korrt förklaring, angående dispositionen
af medlen under 9 Hufvudtiteln. Revisorerne
hafva ansett de lån enskildte Näringsidkare och
Fabrikanter undfått af denna HufyudTitel, så¬
som gratificationer. Men jag ber, att man här¬
vid må komma i hog, att dessa lån åro lemna—
de åt företag, hvilka ännu voro i sin början, sorn
öfverstego den enskildta förmågan att utföra, och
sorn hade till föremål att öka Rikets VaruProdu-
152
Den 5 Juna,
ction. Jag kunde till bevis på detta förhållan¬
de anföra flera exempel, om ej vidlyftigheten
som sådant skulle förordsaka, afhöil mig der¬
ifrån. De beslut Kongl. Maj:t i detta afseende
vidtagit, åro redan granskade vid 1813 års Riks¬
dag af Riksens Stånders Constitutions. och Stats¬
utskott, och jag tror således, att de anmärk¬
ningar Revisorerne vid denna Riksdag i denna
del framställt, icke kunna anses rättvisa* Att
Kongl. Majrt låtit förränta Medlen, sorn å-
ro åmnade till understöd för Nåringarne, har
ock blifvit anmärkt. Jag kan ej linna annat,
ån att den åtgärd Kongl. Maj:t i detta afseen¬
de vidtagit varit högst billig, enär de tillgån¬
gar derigenom ej blifvit minskade, hvilka äro
ämnade till Statens behof, utan tvärtom i stäl¬
let blifvit förökade. De nu ifrågavarande Med¬
len äro årnade att utgöra Öfverskott till de un¬
der 9 Hufvudtiteln gjorde anslag, och om des¬
sa medel hade blifvit med de öfrige besparin-
garne å hufvudtitlarne sammanslagne, hade de
också lika med de samma blifvit använde till
åtskillige andra behof, hvarigenom de alldeles
upphört att blifva nyttige för de ändamål, som
med anslagen å g Hufvudtiteln åsyftas. Jag kan
derföre ej tillbakahålia min förundran deröf¬
ver , att når dessa medel blifvit på sådant sått
använde till nyttiga företag, och genom ränte-
afkastningen tillskapat en ökad tillgång, för att
ån vidare understödja anläggningar, hvilka haf¬
va de produetiva Nåringarnes tillväxt till före¬
mål, man likväl framställt anmärkningar, och
ej i stället tackat Kongl. Maid för en sådan
förvaltning, som, långt ifrån att öka Statens
Den 5 Junii,
i55
utgifter, tvertom Indragit till Nåringarnes för¬
kofran. Kong!. Maj.t hade rättighet att, om
h n så funnit nödigt, lemna dessa medel utan
räntebetalning till understöd åt Nåriugarne, I
sådant läll hade Staten fått ingen besparing
uppå dessa anslag. Nu skapas igenom räntebe.
talningarne en ny tillgång, och ett band lågges
på Fabrikanten, att noggrannare hushålla med
en penning, som han icke fått till skånks,
men till Lån. Genom vilkorens beskaffenhet
har han ändock fått understöd, men man har
undvikit att sträcka det så långt, att det kan
uppmuntra till slöseri. Jag kan ej annat finna,
ån att detta utgör det råtta hushållssystemet
både i afseende på Staten och de enskilta. Jag
anhåller derföre, att' Betänkandet i denna del
måtte ogillas, och att detsamma må blifva till
Utskottet återremitteradt.
Hans Excellence Herr Grej ven och handt.
Marskalken hemställde, om icke Ridderskapet
och Adelil ansåg StatsUtskottets Betänkande bö¬
ra, i anledning af de dervid gjorde anmärkning
gar, till Utskottet återremmitteras.
Ropades Ja.
Företogs till pröfning StatsUtskottets den
26 sistlidne Maji afgifne, samt den 3 dennes på
bordet lagde Utlåtande, i anledning af erhållen
remiss utaf Riksens Ständers Pievisorers sistli-
dit år gjorde anmälan, angående Hospitals-ock
Lazarettslnråttningarnes Fonder.
i54
Den 5 Juni i.
Hans Excellence Herr Friherre af Wet¬
terstedt, Gustaf: RiksdagsOrdningens 68 § be¬
stämmer, hvad Riksens Stånders Revisorer äga
rått att granska, nemligen StatsVerkets, Ban¬
kens och RiksgåldsContoirets tillstånd, Styrelse
och förvaltning. Genom ett vid 1809 års
Riksdag gjordt begifvande af Kongl. Maj t, till¬
låts Revisorerne att jemväl revidera de under
Kongl. CommerceCollegium ställde Fonder, samt
Allmänna Magazinslnråttningens Räkenskaper.
Då jag vid i8i5 års Riksdag blef kallad, att i
Expeditionsutskott et öfvervara justeringen af
RiksdagsBeslutet, fann jag uti 29 §. tillagdt or¬
den: samt de Hospitals- och Lazaretts Räken¬
skap er, hvilka åro ställde under Seraphi mer-'
Ordens Gillets öfverstyrelse. Jag gjorde genast
anmärkning deremot, och förklarade, att ge¬
nom ett enskildt Riksens Stånders Beslut, in-
fördt uti RiksdagsBeslutet, Grundlagens före.
skrift ej. kunde rubbas. Härå svarades af Ex-
peditionsUtskottet, att Utskottet icke ägde nå¬
gon afgörande rått, utan endast borde expedie¬
ra hvad Riksens Ständer beslutat. Jag kunde
ej invända något deremot, men anhöll, att Ut¬
skottet ville antingen inför Riksens Ständer an¬
mäla min anmärkning, eller ock, i afseende på
Hospitals- och LazareltsRåkenskaperne, tilläg¬
ga i §:n orden: dessa senare, under förbehåll
af Kongl. May.ts Nådiga gillande. Expedi-
tionsUtskottet biföll detta, och inlemnade §:n i
sådan form, till justering i RiksSfånden. I följd
af ett misstag nämndes äfven SeraphimerOr-
densGillet bland de Verk, hvilkas Räkenskaper
Riksens Ständers Revisorer, genom Kongl.
Den 5 Junii,
U9
Maj:ts Nådiga Kungörelse, blefvo kallade alt
vid sistlidne års Revision granska, ehuru Kongl.
långt ifrån alt sänctionera Riksens Stån;
ders rätt dertill, uti StatsRådet densamma af-
slagit. Vid ett sådant förhållande, och ehuru
Revisorerne yttrat deras förundran deröfver,
att de icke fått revidera ifrågavarande räken¬
skaper, tror jag mig snarare åga anledning ytt¬
ra min förundran öfver det påstående, att
Grundlagens hud möjeligen skulle kunna förän;
dras, genom tillsatser i Riksdagsbeslutet, Att
Latituden af 68 §. Riksdagsordningen för Rik¬
sens Stånders rätt till granskning, icke kan
sträckas till Revision af de under Commerce-
Collegium ställde Fonder samt MagazinsDire-
ctionens Räkenskaper, bevises bäst deraf, att
Riksens Ständer först mäste i afseende på de
förra, dertill utverka sig Kongl, Maj:ts Nådiga
tillåtelse, innan en sådan granskning fick åga rum,'
och det är med anledning häraf, och då Kongl,
Maj:t, hvad HospitalsFonden angår, redan af-
slagit Riksens Ständers begäran om Revision
deraf, som jag anhåller, att Betänkandet måtte
antingen varda återremitteradt, eller ock helt
och hållit afslagit.
Herr Påhlman, Otto Fredric-. Af den
framställning StatsUtskottet gjort af de Fonders
beskaffenhet, hvilka höra under Kongl. Sera-
phimerOrdens Gillets förvaltuing, tror jag, att
det skall synas, det de samma till största de¬
len bestå ej af enskildta utan af Allmänna me¬
del, såsom Kronoråntor, Tionde Spannemål och
mera dylikt, hvilka icke annorlunda låra kun¬
i56
Dan 5 Junii.
na ån såsom SfatsMedel betraktas. Att Riksens
Stånders granskning af ifrågavarande Räkenska¬
per skuile vara stridande mot Grundlagen, kan
jag omöjligen inse. Jag kail ej eller finna förun¬
derligt, att Riksens Stånders sist förordnade
Revisorer, kånnande Riksens Stånders önskan,
att HospitalsFondens Räkenskaper måtte af de¬
ras Revisorer granskas, så vida Kongl. Maj;t
till denna begäran letnnade sin sanction, och
då kallelsen för Revisorerne tillika innehöll be¬
fallning, att företaga Revision deraf, att säger
jag, når Revisorerne, i sådant ändamål, hit
ankomne, mötas med ett Kongl. Maj:ts bref,
sorn förbjuder en sådan Revision, de yttrat
förundran häröfver, och anmält händelsen in¬
för Riksens Ständer. Detta Revisorernes för¬
hållande lärer vist icke, för omdömet deröf¬
ver, behöfva något försvar. Det har blifvit
sagt, att i 68 §. Riksdagsordningen de Verk
hvilka böra undergå Revision blifvit upptagne,
men med de i §:n förekommande orden; Stats-
Verkets tillstånd, måste vål förstås de medels
förvaltning, hvilka åro StatsMedel, ehuru de
stå under en serskildt Styrelse. Hvad angar
Kongl. Maj:ts tillåtelse för Riksens Ständer, att
granska MagazinsDirectionens Räkenskaper, ut¬
beder jag mig få nämna, att de medel, som
till detta Verk ingå, äro en följd af det Cre-
ditiv på Banken, som Riksens Ständer till det¬
ta Verks understöd beviljat, dock under förbe¬
håll, att Riksens Ständer skulle äga rätt gran¬
ska Medlens förvaltning, och jag tror således,
att en Revision deraf icke blott är ett medgif¬
vande å Kongl. Maj:ts sida, utan Riksens Stén.
Den 5 Junii,
ders fullkomliga rättighet. Om det år Riksens
Ständers rått, att sig sjelf beskatta, så står, i
omedelbart sammanhang dermed, rättigheten att
vid reglerandet af Statsanslagen tillse, huru
medlen blifvit för sina bestämda ändamål an-
vände. Jag tror således för min del, att Stats.)
Utskottet haft all anledning till den gjorde fram-
ställningen, och anhåller om Hans Excellence
Herr Grefvens och LandtMarskalkens proposi¬
tion till bifall derå.
Grefve Mörner, Adolph Göran : I anled¬
ning af hvad nyss yttrades, att de inkomster,
som utgöra den så kallade HospitalsFonden,
skulle egenteligen vara att anse såsom Statens
medel, efter sora berörde inkomster till stor
del bestå af räntor från Kronohemman, samt
af Kronans Tionde Spannemål och förlåningar,
får jag åran anmärka, att på samma grund
skulle Academiernes inkomster och Presterska¬
pets aflöning, efter som de utgöras af Krono_»
Tionde och Hemmansråntor, också anses så.
som StafsMedel, och af den anledning komma
att undergå Revision af Riksens Ständer. Men
jag tror, att det år sättet, huru HospitalsFon-
dens inkomster tillkommit, ändamålet hvartill
de användas, och grunderne, hvarefter desam¬
ma förvaltas, som böra bestämma, om berör¬
de Fond hör till Riksens Ständers granskning,
eller icke, och då dessa omständigheter tagas i
närmare öfvervägande, tror jag man skall fin¬
na, att en sådan granskning icke kan Rikets
Ständer, såsom någon rättighet tillkomma. En^
ligt RegeringsFormen räknas till StatsMedel en.
i58
Den 5 Junii,
däst sådane, hvarigenom det Allmännas clirecta
utgifter antingen kunna ökas eller minskas.
Men HospitalsFondens inkomster hafva i detta
afseende icke någon gemenskap med det All¬
männa, emedan Statens inkomster deraf hvar¬
ken minskas eiler ökas. Sättet, huru Hospitals-
xnedlen förvaltas , har icke heller något inflytan¬
de på Bevillningen, och har dermed alldeles
icke något sammanhang, Man har sagt, att
HospitalsFonden till någon del tillkommit ge¬
nom anslag af Kronans Tionde Spannemål, och
Hemrnansräntor j men tillika erkänt, att Fonden
erhållit sin egenteliga tillökning och styrka ge¬
nom donationer af Sveriges framfarne Konun¬
gar och Furstar, samt privata personer. Om
Gustavianska Familjen behagat af deras enskild-
ta Arfvegods göra förlåningar till inrättande af
fromma stiftelser för fattige, och till deras sin¬
nens bruk rubbade, personers skötsel och vård,
så måtte väl de medel, hvilka af sådane för¬
eningar inflyta, icke kunna räknas till Stats-
Verkets inkomster, och ej eller behöfva att
undergå granskning af Riksens Ständer, emedan
dessa medel icke hafva något inflytande på be.
skattningen. Hvad angår de uti Betänkandet
omförmälte å Rikets Stat bestådde 166 Tun¬
nor 21 och en tredjedels Kappar Spannemål,
12§ R:dr i Spannemålsvärde å 56 sk. Tunnan,
samt 2133 R:dr 02 sk. i penningar till Hospi-
talernes underhåll, så ,år detta det enda anslag,
som af Statsmedlen utgår, och då dessa medel
åro till berörde ändamål anviste, samt dertill
ock verkeligen användas, kan jag ej finna nå¬
gon anledning, hvarföre Riksens Ständer skulle
Den 5 Junii,
likasom uttrycka ett tvifvel derom, genom be¬
gäran att serskilt få se, huru dessa medel för¬
valtas , eller att Riksens Ständer skulle behöf¬
va att närmare ingå i granskningen deraf, ån af
alla andra serskildta Statsanslag, som för vissa
bthof anordnas; men om Riksens Ständer lik¬
väl skulle sådant åstunda , år jag öfverty—
gad, att Kongl. Maj t icke lärer vilja neka
en sådan begäran Hvad angår Riksens Slån.;
ders rått, att revidera MagazinsDirectionens
Räkenskaper, så får jag anmärka, att det
var först vid 1810 års Riksdag, som Rik¬
sens Ständer onslogo ett Creditiv på Banken för
denna Inrättning, hvilket sedermera blef 1815
betydligen förökadt, men behofvet af en så¬
dan tillökning härledde sig egenteligen derifrån,
att Riksens Ständer beslöto afskrifning af En
Million Riksdaler för gjorde förskotter och lef-
verancer under 1808 och 180g årens krig, hvar¬
före MagazinsFonden icke erhöll någon ersätt¬
ning. Oagtadt Riksens Ständer sålunda sjejfve
förminskade en Fond, som en gång var lem-
nad till Kongl. Maj;ts enskildta disposition , bi¬
föll Kongl. Maj;t likväl deras begäran, att få
granska ifrågavarande Inrättnings förvaltning,
men jag kan ej finna annat, än att detta var
ett begifvande af Kongl. Maj:t, och ej en Rik¬
sens Ständers rättighet. För att återkomma till
det egentliga ämnet, så år frågan nu blott om
Riksens Ständer kunna anses berättigade, att
öfverse och granska HospitalsFondens Förvalt¬
ning; och då jag af en sådan Revision icke kan
inse någon nytta, eller finna den ledande till
något ändamål, enär Revisorerne icke äga rätt,
Den 5 Junii.
att meddela föreskrifter, huru medlen skola an¬
vändas: Och då denna Fond hvarken kan bliG
va större eller mindre, ån hvad den nu år,
och densamma således icke har något .samband
eller inflytande på Beviliningens belopp, samt
någon anledning till en sådan granskningsråttig-
het icke uti Grundlagen igenfinnes; hemställer
jag om ej StatUtskottets Betänkande måtte helt
och hållit afslås.
Friherre Boije, Ludvig: Jag skulle i det¬
ta ämne gerna vilja göra en skillnad emellan
rått och ändamål; och utan annan undersökning
om Revisorernas rätt, tror jag mig, i sjelfva
ändamålet, finna en sådan för dem. Ända må*
let år att tillse huru allmänna medlen blifva
använde; och sannerligen jag inser någon enda
orsak, hvarföre man bestrider Revisorerne att
revidera Lazaretternes medel; ty någon skada
eller fara dervid kan ju icke rimmeiigen äga
rnm. Deremot kan jag för ingen del medgifva
Revisorerne någon rått, att inblanda sig i för¬
valtningen genom föreskrifter, eller att utsträc¬
ka deras befattning till någonting annat, ån
blott att revidera; och derefter afgifva berättel¬
se till Stånderne, Må den öfvetygelse tillåtas
mig, att om rättigheten ej vore gifven, år dock
ändamålet så godt, att rättigheten derföre bor¬
de gifvas; och jag tillstyrker alltså bifall å Be¬
tänkandet.
Herr Pahlman: Jag anhåller vördsamt,
attjffå göra några erindi ingar vid de anmärk¬
ning
Den 5 Junit.
161
ningar, som blifvit framställde mot ändamålet
af Riksens Ständers granskning af Kongl. Se-
raphimerOrdensGillets medel. En värd Leda¬
mot bär anfört, alt förvaltningen af dessa
medel icke verkar på Statsregleringen eller
Bevillningen. Men månne icke Hospitals- och
Lazarettslnrättningarne hafva ett nära sam¬
manhang med helsovården inom Riket? De bi¬
drag, som af Allmänna medel till detta ända¬
mål användas, äro icke obetydliga, och månne
det skulle vara så vådligt, som det nu vill
visas, att underkasta förvaltningen af dessa
summor Riksens Ständers granskning? Månne
icke Styrelsen af dessa Inrättningar, genom en
förändrad rigtning af dess bemödanden, möj¬
ligen skulle kunna bättre uppfylla ändamålet?
Månne ej sådant skulle kunna leda till en
minskning i de särskildta Stats-anslag, som
genom Bevillning måste fyllas? Jag kan ej
fatta, att Revisorerne härigenom skulle tillvälla
sig rättigheten, att gifva föreskrifter om an¬
vändandet af de bidrag, som från StatsCassan
utgå, men jag tror, att Riksens Ständer kunna
förordna, huru man bör hushålla med Statens
medel. Om framfarne Konungar gjort dona¬
tioner till Hospitalerne, har sådant troligen
skett af Statens och icke af enskjlte medel, och
om Konungen den tiden efter eget behag kunde
disponera Rikets inkomster till de ändamål han
fann för godt, så hade dessa inkomster likväl
ej derigenom förlorat egenskapen af Statsmedel.
Det har blifvit nämndt, altför bedömmandet,
huruvida ifrågavarande Inrättningars inkomster
Ridd. o. Ad. Troi. VII B. I Afd. I*.
162
Den 5 Junii.
böra anses som Statens medel, man måste för¬
nämligast göra afseende på sältet, huru dylika
medel hittills blifvit förvaltade. Härvid torde
jag få erinra, att före 1809 års Regements¬
förändring hade icke Riksens Ständer rättig¬
het, att ens taga kännedom om StatsVerkets
förvaltning, ehuru utgifterne derifrån bestrid-
des genom Bevillning, som folket utgjorde.
Jag ti’or således, att det nu uppgifne förhål¬
landet, med tillkomsten af Hospitalernes in¬
komster eller den längre tid, som dessa inrätt¬
ningar ägt en särskild Styrelse, icke bör hindra
Ridderskapet och Adeln, att fatta det Beslut,
som Utskottet i dess Betänkande tillstyrkt. De
få medel, som tillflyta dessa Inrättningar ge¬
nom enskilta personers donationer, tror jag
icke skola löpa fara att rubbas från deras än¬
damål, om förvaltningen deraf underkastas
Riksens Ständers granskning. Mig vetterligen
bar icke någon Testator gjort förbehåll, som
hindra Riksens Ständer, att tillse och control-
lera, huru de donerade medlen användas. Be¬
träffande det Creditiv som är lemnadt åt Ma-
gazinsDirectionen, så bestämdes det vid 181 o
års Riksdag i Örebro till 3oo,ooo Riksdaler
om året. Men då man fann behofvet af denna
undsättnings-anstalts ytterligare utvidgande för
att kunna svara emot det med densamma åsyf¬
tade nyttiga ändamål, ökades detta Creditiv
vid 1815 års Riksdag ända till 3 Millioner
Riksdaler, och således börjades ej Riksens
Ständers rätt, att revidera detta Verk, genom
den vid sistnämnde Riksdag gjorde tillökning
i MagazinsFonden. Jag får på dessa skäl be¬
Den 5 Junii.
163
strida afslag af Betänkandet, oell i stället an¬
hålla om Proposition till bifall derå.
Friherre Cederström,; Jacob: Riksens Stän¬
der anslå vid hvarje Riksdag de Stats-bidrag,
som under hvarje HufvudTitel böra utgå.
Riksens Ständers Revisorers granskning är in¬
skränkt dertill, att efterse, om medlen blifvit
under sina anviste Titlar använde; om Revi-
sorerne skulle inlåta sig i speciel granskning
af hvart och ett serskilt Verks redogörelse, så
inträda de inom Kongl. KammarRättens befatt¬
ning och på dess område. Lagarne bestämma,
huru Uppbördsman böra visa redo för sig, och
huru det bör förhållas, då vid deras redogö¬
relse finnes något att anmärka, men Reviso-
rerne kunna icke, om än de göra anmärknin¬
gar, befordra de samma till påföljd. Om Re-
visorerne skulle tillåtas, att få granska enskilte
Verks förvaltning och Räkenskaper, så borde
äfven Revisorerne vara en permanent Corps,
hvilken, i anseende till vidden af dess göro¬
mål, aldrig skulle åtskiljas, och då kunde Kgl.
KammarRätten helt och hållit indragas såsom
öfverflödig. Af enahanda skäl som Kgl. Krigs-
Collegii och SeraphimerOrdensGillets Cassör
skulle undergå Revision af Riksens Ständers
Revisorer, borde Revisorerne granska hvarje Re¬
gementes, hvarje Allmän Inrättnings redogö¬
relser, och löjligheten deraf torde ej behöfva
visas. Jag återkommer till hvad jag förut yt¬
trat, att Revisorernes åliggande bör vara in¬
skränkt vid att tillse, det medlen blifvit an¬
vände under de Titlar, till hvilka de blifvit
164
Den 5 Junii.
nnslagne, men ej på hvad sätt de inom hvarje
Titel blifvit använde. Jag förenar mig derföre
med de Herrar, hvilka bestridt Riksens Stän¬
der rätt till Revision af nu ifrågavarande Cas¬
sör, och anhåller, att Betänkandet måtte varda
återremitteradt.
Grefve Mörner: I anledning af hvad Ilr
Påhlman nyss behagat yttra, får jag tillägga,
hvad jag förut anfört, att jag bestridt all
granskning af Hospitalernes Räkenskaper, icke
derföre att sådant skulle i någor måtto vara
vådligt, utan derföre att Riksens Ständer, efter
min öfvertygelse, dertill icke äga någon rättig¬
het, och jag tror, att det är skadligt för Rik¬
sens Ständer sjelfva, att utsträcka deras gransk-
ningsrätt längre, än hvad Grundlagens bokstaf-
liga föreskrift och hittills antagit bruk med¬
gifva. Hvad åter angår, att serskildte anslag
för helsovården skulle göras, samt att, genom
vidtagande förändringar i förvaltningen af Hospi-
talsmedlen, en ökad tillgång till detta ändamål
måhända skulle kunna beredas, så visar detta,
att man tror, det öfverskott å dessa medel fin¬
nas, hvilka icke blifva använde, men då Hospi-
talsFonden är af den beskaffenhet, att något
odisponeradt öfverskott derå svårligen kan upp¬
komma, och då för hvarje Hospital blifvit gjordt
ett visst anslag, hvilket med möda kan af Fon¬
dens inkomster fyllas, samt då för förvaltningen
af det hela från längre tid tillbaka föreskrifter
ärolemnade, hvilka icke utan Kgl. Maj:ts vilja
kunna ändras; så kan jag ej finna, att, för det
hälsovården möjligen skulle fordra ovanliga an¬
stalter, och tarfva förbättring, man derföre bör
Den 5 Junii.
165
minska för de öfriga sjukas underhåll och sköt¬
sel, hvilka äro intagne på Hospitaler och La¬
zarettet Hvad åter beträffar Magazinslnrätt-
ningen och granskningen deraf, får jag upp¬
lysa, att det var först 1810 efter Urtima Riks¬
dagen i Örebro, som denna Inrättning erhöll
ett Creditiv på Banken af 3oo,ooo R:dr; och
icke 1809, såsom en värd Ledamot synes haf¬
va trott. Det oagtadt tillät Kongl. Majrt redan
1809, att Riksens Ständer skulle få revidera
denna Inrättnings Räkenskaper; men det var
ett serskilt begifvande, som icke för Riksens
Ständer medför någon rättighet, i afseende på
andra Verk och Inrättningar. Jag förnyar hvad
jag i början yttrade, att jag bestridt Revision
icke af det skäl, att densamma skulle vara på
något vis att frukta, utan derföre, att om Rik¬
sens Ständers Revisorers granskning skulle ul-
sträckas till allt, blef densamma antingen ofull¬
komlig och ett hastverk, eller ock permanent;
men sådant var ej ändamålet med Revisionens
inrättande, utan endast att undersöka, huru¬
vida medlen blifvit använde till de behof, hvar¬
till de varit anslagne. Den speciella gransk¬
ningen är uttryckligen genom Riksdagsordnin¬
gen undandragen Riksens Ständer, och ålagd
de Publique Embetsverken. Om Revisorerne
tro sig äga förmåga, alt utfinna visare och än-
damålsenligare grunder för förvaltningen af All¬
männa Inrättningar, vill jag ej motsäga sådant,
men likväl måste jag bekänna, alt hittills har
ej erfarenheten gifvit bekräftelse derå.
Herr Påhlman: StalsUlskollets Betänkande
166
Den 5 Junii.
gifver icke någon anledning dertill, hvarken
att Revisorerne skulle meddela föreskrifter för
HospitalsFondens förvaltning, eller att deras
befattning skulle blifva permanent. Den sist
verkställde Revisionen måste, i anseende till
början af innevarande Riksdag, afslutas en må¬
nad förr än annars varit vanligt, och likväl med-
lianns den Revisorerne af de flere särskilte Verk
åliggande granskning. Det synes således, som
granskningen af HospitalsFondens förvaltning
och räkenskaper allt för väl skulle kunna af
Revisorerne på den vanliga tiden medhinnas.
Jag tror visserligen, att mycket godt genom
Hospitalernes ÖfverStyrelses åtgärd åstadkom¬
mits, och att det tilläfventyrs är omöjligt, att
bereda något bättre, äfven om ifrågavarande
Fonder underkastas Revisorernes granskning,
men jag anser ändock kännedomen om dessa
Fonders förvaltning blifva ganska nyttig icke
blott för Revisorerne, utan hufvudsakligen för
kommande Ständer, hvilka derigenom komma i
tillfälle inhämta, hm-uvida de gjorde anslagen
kunna minskas, eller behöfva ökas. Sådant
står, efter min öfvertygelse, i fullkomligt sam¬
manhang med en fri beskattning, och är inga¬
lunda stridande mot Grundlagen. Jag tillstyr¬
ker således, att Riksens Ständer må till Kongl.
Maj:t i underdånighet framställa den af StatsUt-
skottet föreslagne underdåniga anhållan, i af¬
seende på revisionen af ifrågavarande Fonder.
Det får sedermera ankomma på Kongl. Maj:t,
att, i händelse han skulle finna vådligt, eller
mindre lämpeligt, att bifalla berörde anhål¬
lan, densamma afslå.
Den 5 Junii.
167
Friherre Boije: Jag tror ej, att jag idea
framställning jag nyss hade den äran göra, gaf
anledning åt någon ömtålighet, att finna sig
förnärmad. Jag yttrade, att jag ej insåg nå¬
gon skada deri, att LazarettsMedlen af Stän-
derne reviderades; men jag 3'ttrade derföre icke
beskyllning emot någon Auctoritet, att frukta
för redovisningen, såsom vådlig. Deremellan
är likväl en stor skillnad. Lika så oskyldig,
som sannfärdig, var den reflection, att ingen
enda orsak af skada eller fara var uppgifven.
Sedermera har Grefve Mörner anfört, det en
skada skall finnas, bestående deri, att Consti-
tutionen ej skall gifva Ständerne en sådan Re¬
visionsrätt; och ehuru skadan just ej derigenom
vore bevisad, tror jag likväl, att, då grunden
för Ständernes rätt nu är satt i fråga, det är
angelägit, att denna fråga först utredes; Och
af sådant skäl tillstyrker jag, att Constitutions-
Utskottet först må höras, innan någon öfver¬
läggning angående Betänkandet vidare fortsat¬
tes, eller beslut derom fattas. Emedlertid tve¬
kar jag ej att yttra, att så litet en Regements-
Cassa kan af mig anses tillhöra Staten, så
mycket synes mig billigt, att, då Lazaretterne
äro till för att sträcka en räddande hand åt
olycklingar af Svenska Folket, och detta folk
representeras af Ständerne, det sammanhang
till en Revisionsrätt, som ligger i sjelfva än¬
damålet, icke heller betages Ständerne; Och
skulle frågan om Ständernes rätt så utfalla, att
den borde vedersakas, så är man alltid skyldig
ihogkomma, att felet här, i sådant fall, icke
legat hos Revisorerne, utan ensamt hos i8i5
163
Den 5 Junii.
års Ständer, sora gåfvo en Iristruction, den
Revisorerne haft all anledning och skyldighet
att vilja verkställa.
Friherre Wrangel, Henning: Herr Påhl¬
man har så fullkomligt utvecklat skälen för
StatsUtskottels Betänkande, att det endast åter¬
står för mig, att förena mig med honom
uti anhållan om Proposition till bifall af Be¬
tänkandet.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt-
Marskalken hemställde, om Ridderskapet och
Adeln ansåg de vid StatsUtskottets Betänkande
gjorde anmärkningar hindra detsammas anta¬
gande, samt på sådan grund behagade Betän¬
kandet jemte anmärkningarne till Utskottet *
återremittera.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence yttrade, att
då det tillförene alltid varit vanligt, att, enär
anmärkningar blifvit framställde vid ett Ut¬
skotts Betänkande, samt återremiss i anled¬
ning deraf begärd, Ridderskapet och Adeln
behagat dertill lemna bifall; ansåg Hans Ex¬
cellence sig böra förnya dess angående återre¬
miss nyss gjorde proposition.
Ropades Ja och Nej.
Hvarjemte Herr Påhlman begärde vo¬
tering.
Den 5 Junii.
169
Hans Excellence Herr Friherre af Wet¬
terstedt, Gustaf: Som jag är elen, hvilken först
framställ anmärkning emot förevarande Betän¬
kande, får jag, då votering blifvit af en värd
Ledamot i denna fråga begärd, förklara, det
jag, på det tiden för Ridderskapet och Adeln
ej må borttagas med en votering, häldre med-
gifver, att Betänkandet utan återremiss bifal—
les. Kongl. Maj:t äger lika fullt den rättighet
sig förbehållen, att, der Han så för godt fin¬
ner, den sökta Revisionen afslå.
Grefve Mörner, Adolph Göran s förena¬
de sig med Hans Excellence Herr Friherre af
.Wetterstedt.
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus:
Då efter min öfvertygelse fråga uppstått om
tillägg i Grundlagen, i anledning af StatsUt-
skoltets gjorde hemställan om Revisorernes
granskning af HospitalsFondens Räkenskaper,
kan jag ej finna annat, än att en sådan fråga
icke kan utan återremiss afgöras, och jag får
således anhålla bos Hans Excellence Herr Gref¬
ven och LandtMarskalken, det Hans Excellence
täcktes framställa förnyad Proposition om Be¬
tänkandets återremitterande.
Herr Påhlman: Den ifrågaställde Revi¬
sionen af HospitalsFondens räkenskaper och för¬
valtning är lika litet stridande mot Grundlagen
nu, som 1815, då samma Revision af Riksens
Ständer ordentligen beslöts. Frågan är nu en¬
dast 0111 man vill, oller icke vill underkasta
170
Den 5 Junii.
denna Fond Revisorernes granskning. Då en¬
dast sådane anmärkningar, hvilka hindra anta¬
gande af ett Utskottets Betänkande, kunna till
återremiss deraf föranleda, och meningarne an¬
gående de mot förevarande Betänkande fram¬
ställde anmärkningars beskaffenhet synts mig
vara delade; har jag, enär den af Hans Excel-
lence Herr Grefven och LandtMarskalken nyss
framstäldte proposition blifvit medja och Nej
besvarad, skyndat mig att begära votering,
för att derigenom få tillförliteligen utrönt, hu¬
ruvida Ridderskapet och Adeln finner för godt
Betänkandet bifalla, eller återremittera.
Grefve von Flaten: Jag vill visserligen icke
bestrida Herr Påhlmans rättighet att begära
votering; men jag finner tillika, att 68 §. i Riks¬
dagsordningen utsätter hvad som bör af Revi-
sorerne granskas, nemligen StatsVerkets, Ban¬
kens och RiksgäldsContoirets tillstånd, Styrelse
och Förvaltning. Och enär det tydligen blif¬
vit utredt, huru IlospitalsFonden tillkommit,
samt deraf inhämtas att den icke är att anse
såsom StatsMedel, måste efter min öfvertygelse
berörde Fond icke kunna dragas under Riksens
Ständers granskning, utan att först ett tillägg
göres uti ofvanberörde §. som berättigar Revi-
sorerne till en slik granskning. Det är på så¬
dan grund jag anser mig böra förnya min an¬
hållan om proposition på återremiss.
Grefve Mörner: I anledning af hvad Hans
Excellence Herr Friherre af Wetterstedt nyss
anfört och då de Herrar, hvilka jemte mig
Den 5 Junii.
171
gjort anmärkning vid förevarande Betänkande,
torde häldre vilja afstå ifrån deras yrkande om
återremiss, än borttaga tiden genom en votering
derom, får jag för min del äfven förklara, det
jag ej eller vill vara emot, att ju proposition
må framställas till bifall af Betänkandet.
Herr Påhlman: Om Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken behagar framstäl¬
la proposition till bifall af Betänkandet, afstår
jag från min anhållan om votering, hvilken jag
icke yrkar i annat fall, än om fråga skulle upp¬
stå, att på grund af Anmärkningarne återre¬
mittera Betänkandet.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt-
Marskalken tillkännagaf att, enligt ankommen
underrättelse, de öfrige trenne RiksStånden re¬
dan bifallit StatsUtskottets Betänkande, samt
hemställde, om icke Ridderskapet och Adeln
äfven behagade detsamma gilla.
Ropades Ja.
Grefve Mörner: Jag anhåller, att fåiPro-
tocollet anmärkt, det jag afstod från yrkandet
om votering icke derföre, att jag gillade Be¬
tänkandet, utan endast af det skäl, att jag ej
ville borttaga Ridderskapets och Adelns tiel
genom en votering.
Herr Silfverstolpe j Fredric Samuelj an¬
höll att få i Protocollet antecknadt, det han
för sin del ogillade StatsUtskottets Betänkande,
172
Den 5 Jimii.
Grefve von Platen samt Friherre Ceder¬
ström anmälte äfven till Protocollet deras Re¬
servationer emot Ridderskapets och Adelns
Beslut.
Föredrogos ånyo och gillades följande från
StatsUtskottet inkomne, samt den 3 dennes på
Bordet lagde Utlåtanden:
i:o Af den 26 sistlidne Maji, angående
de till Saltpetter-tillverkningens upphjelpande
i Rikets anslagne Medel.
2:0 Af samma dag, angående PostYerkets
Intrader.
3:o Af den 28 sistlidne Maji, angående
de af Riksens Ständers förordnade Revisorer
anmärkte omständigheter, rörande redovisnin¬
gen för TullYerkels Medel.
4:o Af samma dag, angående ChartEeSigil-
latoe Medels Redogörelsen.
Då nu å nyo föredrogs StatsUlskottets den
26 sistlidne Maji afgifne, samt den 3 dennes
på Bordet lagde Utlåtande, angående Krigs-
Fonden, samt serskildte Committerades förvalt¬
ning af Allmänna Medel, Beslöt Ridderskapet
och Adeln, så väl att till BancoUtskottet re¬
mittera StatsUtskottets hemställan, det Banken
Den 5 Junii.
173
måtte förskottsvis förskjuta de 5f)G,4oo R:dr
KrigsFondsMedel, hvilka Loide af Riksgälds-
Gontoiret disponeras till inlösen af KrigsCom-
mitteens den i nästkommande Julii förfallne
Invisningar, som ock att StatsUtskottets Utlå¬
tande i allt öfrigt gilla.
Företogs till pröfning StatsUtskottets den
28 sistlidne Maji afgifne, samt den 3 dennes
på bordet lagde Utlåtande, angående RiksIIuf-
vudBokslutet.
Grefve Gyllenborgs Johan Henning: hade
inlemnat ett Memorial, hvilket upplästes så ly¬
dande:
Det hade icke förekommit mig oväntadt,
om Kongl. StatsContoiret, som ifrån början be¬
stred möjligheten af en RiksHufvudBok, hvarom
jag gjorde motion vid 1813 års revision, nu,
sedan denna möjlighet blifvit bevist, velat i af¬
sigt att framställa en lämpligare method, genom
föreslåendet af ett annat sätt för dess uppgö¬
rande, förekomma verkställigheten af Riksens
Ständers beslut i detta afseende vid 1815 års
Riksdag, men det som förekommit mig serdeles
oförmodadt är att Högloflige StatsUtskottet,
hvars behandlingssätt af ärenderne man denna
Riksdag haft så många anledningar att högakta,
och som förlid ne Riksdag ansåg den då god¬
kände melhoden lämpelig, äfven för dess del,
jemlikt Betänkandet, synes vilja till förändring
174
Den 5 Junit.
i beslutet bidraga. Enligt 1815 års Riksdags¬
beslut skulle Piikshufvudboken ifrån och med
år i8to och allt framgent uppgöras i grund af
sjelfve Räkenskaperne, hvilka genom införan¬
det af den redogörelsemethod Herr StatsCom-
missarien Widegren föreslog, och Riksens Stän¬
der faststälte, skulle ifrån början upprättas i
den form, att de utan vidare omarbetning kun¬
de tjena till verilication för Riksbufvudboken.
StatsIItskottet åter föreslår nu, att Rikshuf-
vudboken för år i8i5 och allt framgent till
nästa Riksdag, skulle uppgöras efter ett ännu ej
utveckladt, eller af StatsUtskottet undersökt
project, att omarbeta Räkenskaperne inom Stats-
Contoiret; samt att antagandet af den faststäld-
te Redogörelsemethoden således skulle till en
början uppskjutas, utan att man vid denna
method funnit någre felaktigheter, eller behöft
frukta någon våda deraf, enär den ej antages
förr än vederbörande KammarVerk densamma
undersökt, utan endast derföre att Kongl.
StatsContoiret, sorn egenteligen genom Riks¬
bufvudboken skall controlleras, finner bättre
att sjelf få omarbeta Räkenskaperne, efter Riks-
hokslutet, än att detta Riksbokslut, skulle på
verkelige räkenskaper, utan all omarbetning,
grunda sig. Det är ej blotta benämningen af
RiksHufvudbok, utan det är den deraf väntade
fördel, som Riksens Ständer alltifrån 1810
bemödat sig om att erhålla, och denna fördel
beslår uti en säker och noggrann kännedom om
alla StatsVerkets inkomster och utgifter, men
hvilken endast kan vinnas af en Rikshufvud¬
bok , som är grundad på verkelige räkenskaper,
Den 5 Junii.
175
men icke, som nu är föreslagit, på utdrag af
omslut deraf, och då Riksens Ständer i8i5,
just för alt undvika denne Räkensknpernes om¬
arbetning, antogo den af StatsCommissarien
Widegren föreslagne redogörelsemethode, kan
jag för min del ej finna, det StatsUlskottet,
för att en sådan omarbetning nu blifvit före¬
slagen, baft någon skälig anledning att frångå
1815 års Ständers beslut; men den af Stats-
Utskottet nu tillstyrkte förändring synes mig
så mycket mera betänkelig vid eftersinnande
af den betydlige skiljaktighet, som visar sig i
sjelfva resultaterne af StatsContoirets beräk-
ningssätt emot det som grundar RiksBokslutet.
På min motion vid i8i5 års Riksdag, uppgaf
StatsUtskottet den i Augusti samma år, att,
enligt StatsContoirets uträkning, samtclige In-
komstTitlarne för åren 1810, 1811, 1812 och
1813 uppgingo till 3,628,242 Riksdaler 20
skillingar, då deremot, enligt de bokslut Herr
StatsCommissarien Widegren till Riksens Stän¬
ders sist församlade Revisorer afgifvit, öfver-
skotten endast för en mindre del afStatsVer-
kets intrader, under desse år utgjort nära
samma belopp, eller 3,071,745 Riksdaler 23
sk., eller oberäknadt Landtlntraderne, hvarå
öfverskotten icke lära blifva obetydlige. Denna
skiljaktighet visar sig äfven i anseende till
Kronobonden, som i 1810 års Tabell öfver
StatsVerkets inkomster och utgifter uppgifves
utgöra 44,469 Tunnor Spannemål, efter 181 o
års Riksbok rätteligen utgör öfver 106,660
Tunnor, eller mera än dubbelt belopp, sorn
genom bilagde ofliciclt meddeldte Note närma¬
176
Den 5 Junii.
re upplyses. Oväntadt förekommer, att då
Riksens Ständer år 1815 bestämdt fattat ett
beslut, att en Rikshufvudbok skulle upprättas
efter StatsCommissarien Widegrens metliode,
hvilket icke kunnat verkställas i anseende till
felande räkenskaper, och han icke vållat upp-
skofvet, det kan nu föreslås, innan man hinner
pröfva dess användbarhet, för kommande år,
tvärtemot Riksens Ständers beslut, en annan,
som man allsintet känner, då likväl den förra,
af Ständer föreskrifven, äfven af Kammar-
Rätten blifvit pröfvad och godkänd, och får
jag fördenskull med hufvudsakligt instämmande
i Herr öfverste Tersmedens serskildta mening
tillstyrka, att Riksens Ständers beslut derom
må förblifva orubbadt, och att efter Wide-
grens metliode Riksliufvudboken årligen till
nästa Riksdag, må upprättas, under medgif¬
vande 3tt för ett år, eller för i8i5, en Riks¬
hufvudbok äfven må upprättas efter den me-
thode i StatsContoiret redan en längre tid
varit under arbete, på det att Riksens Ständer,
sedan vid nästa Riksdag, må blifva i tillfälle
att emellan båda methoderne göra jemförelse,
då derefter den, som befinnes säkrast uppfylla
ändamålet, må kunna antagas. Jag anhåller
vördsamt, att med dessa anmärkningar Betän¬
kandet må återremitteras.
Pro-
Den 5 Junii. 177
Promemoria.
Enligt sammandragen till 1810 års RiksBok
utgör:
Hela KronoTiondeBeloppet 106,661 T:r 4 k:r.
Af denna
Spannemål
utgår såsom
Afkortning
under flera
Titlar . 2,387 T:r 3o k:r.
Och såsom
Aflöning och
underhåll för
Lands, Cle-
recie, Gym-
nasiae och
Scholae-Sta-
terne, jem¬
te Militai-
ven m. fl. 87,676 T:v 10 kir. ^4 T:r 8 k:r,
Såsom StatsYerkets in¬
komst upptages återsto¬
den att redovisa med . . i6,5q6 T:r 28 k:r.
Tillsammans x06,661 T:r 4 k:r.
Stockholm den 4 Junii 1818.
Jac. Fred. Miillern.
Friherre Cederström_, Jacob: Då ifråga¬
varande Betänkande blifvit handlagt uti den
Afdelning i StatsTJtskottet, der jag varit Leda¬
mot, anhåller jag att få meddela några 11 pp-
Ridd. o, Ad. Prof. VII 15. I Afd. 12
178
Den 5 Junii.
lysningar, i anledning af hvad Grefve Gyllen¬
borg nyss härstädes, och Herr Tersmeden i
dess särskilta tanka Utskottet i ämnet anfört.
Det har af omslutet utaf Landsböckerne yp¬
pats flere betänkligheter vid verkställigheten af
det Widegrenska förslaget. Man har deri upp¬
täckt en möjlighet för uppbördsmännen att be¬
täcka gamla årets balanee med det ingående
årets uppbörd, då Räkenskapen afslutas med
ultimo December, fastän uppbördsåret först
den sista April går till ända. Sammanbland¬
ning af bägge årens uppbörd skall således icke
blifva mycken svårighet underkastad, då der¬
emot den nu ifrågaställa methoden, som ej
är grundad på omslut af LänsRäkenskaperne,
medför en controll, som ej genom den Wi¬
degrenska står att erhålla. I det nya Förslaget
äro alla Kronans räntor i Columner upptagne,
men i det Widegrenska — icke, och följden
blir således den, att Ständerne i det ena för¬
slaget kunna med lätthet se totala beloppet af
Statens ordinaira inkomster, samt hvartill de
blifvit disponerade, —• men i det andra, må¬
ste man göra serskildta utdrag, och förvandla
persedlarne i penningar för att komma i till¬
fälle att se, hvad de för året utgjordt.
Alla dessa svårigheter vid Widegrens för¬
slag, jemte den hufvudsakliga skillnad i det nya
förslaget, att LänsRäkenskaperne och uppbörds¬
året derigenom icke behöfva ändras, och att
k controllen på uppbörden orubbadt fortfar, har
gifvit StatsUtskottet anledning, att framställa
nödvändigheten att känna och pröfva begge me-
Den 5 Junii.
179
thoderne. Af sådan orsak liar StatsUtskoltet
föreslagit, — icke att Riksens Ständers beslut
år 1815 skulle upphäfvas, — men att, jemte
det StatsCommissarien Widegren, i enlighet
dermed fortfar att uppgöra Hufvudböcker för
åren intill 1815, StatsContoiret tillika efter an¬
dra grunder må ifrån 1814 års början uppgöra
ett serskildt RiksHufvudbokslut. Då man vid
nästa Riksdag kommer i tillfälle, att kunna för¬
domsfritt, och utan afseende på person —
blott på saken, bedöma båda melhoderna, skall
man säkerligen göra rättvisa åt Utskottets nu
gjorde tillstyrkande.
Friherre Wirse’n, Gustaf Fredric: Det
skulle uppriktigt göra mig ondt, om det uttryck
Herr Grefve Gyllenborg nyttjat, att det icke
förekommitj honom oväntadt cfc. skulle vara så
att förstå som skulle det ej förundra honom, om
StatsContoiret lade binder i vägen för nödige
upplysningar och en behörig utredning inför
Konung och Ständer om SlatsVerkets tillstånd i
alla dessa delar, men jag vill ej tro det; jag
förmodar fast heldre, alt det ej förundrar Herr
Grefven, alt StatsContoiret söker bringa ett så
vigtigt ämne som för handen varande fråga till
fullkomlig utveckling, innan Konung och Stän¬
der fatta ett beslut om Räkenskapssättets förän¬
dring öfver hela Riket, som möjligtvis, i stäl¬
let för ordning och reda, som åsyftas, skulle
hafva alldeles motsatsen till slutföljd, och brin¬
ga den ännu återstående ordningen lill oord¬
ning och redan till oreda; och se då har Herr
Grefven^ganska rätt. Men lika mycket; menin¬
180
Den 5 Junti.
gen må nu vara hvilken som hälst; jag skall
dock i sjelfva saken yttra några ord.
Då 1815 års Ständer antogo StatsCommis-
sarien Widegrens Förslag att författa en Riks¬
hufvudbok, samt att införa vissa ändringar
uti räkenskapsföringen i allmänhet, så skedde
det efter min tanka egenteligare i känslan af
behofvet, att erhålla en Rikshufvudbok, än i
följd af någon föregången undersökning i de-
taillerne af Widegrenska Förslaget. Detta är
dessmera obestridligt, som Widegrens För¬
slag du icke ens var så utarbetadt, alt det
för honom sjelf gjorde tillfyllest, än mindre
att det af någon annan kunde pröfvas; och jag-
framkallar här, eho den vara må, som må kun¬
na, sanningen likmätigt, förklara, att han i den
stunden, då det antogs, hade pröfvat Försla¬
get; ja, jag går längre, att han i denna stun¬
den känner det fullständigt.
Allt nog — Författaren sjelf började att
finna det förhastadt. Riksdagen var ej väl slu¬
tad, förr än StatsCommissarien Widegren må¬
ste göra flera förändringar: nödgades hos Kongl.
Maj:t begära omslutsarbeten af LandsContoir
och Uppbördsnrän, som i början alldeles icke
voro i fråga, och kastade på andra hvad han
åtagit sig att sjelf utföra.
Men ändamålet måste befordras; alla de
inträffade hindren borde undanrödjas. Lands-
liöfdingarne åberopade vederbörandes trägna
sysselsättningar; men de fingo vika. Man läse
Den 5 Junii.
181
StatsContoirets underdåniga anförande lill Kon¬
ungen, och raan skall finna alt StatsContoiret
vid hvarje tillfälle understödde Rikshufvudboks-
arbetets fullbordan; icke derföre, att det ansåg
denne blifva den bästa Rikshufvudbok, inen
för att få någon, och på det att saken skulle
få utveckla sig sjelf.
Tvärtom upptäckte StatsContoiret snart,
att i denna Rikshufvudbok ännu felades flere
till upplysning nyttige delar, och della föran¬
ledde tillika, att StatsContoiret började utarbe¬
ta en sådan Bok, efter en serskild method,
som den numera aflidne förtjenstfulle Stats-
Commissarien Lunnius grundläde, och äfven
skolat utföra, om ej döden hade bortryckt ho¬
nom, alltför tidigt för Fäderneslandets nytta.
Nu är ej sagt, att det senare förslaget har
företräde framför Widegrens, eller om det vo¬
re sagt, så är det åtminstone icke bevist; men
som ingendera äro färdige, så är motsatsen ej
eller bevist, och sålunda är det åtminstone möj¬
ligt, att så kan vara. Enär nu fråga icke är,
att förkasta någondera, utan tvärtom befordra
bägge, och döma sedan till företräde dem
emellan, så begriper jag ej, huru någon, som
söker verkelig upplysning, kan vara så partisk,
eller i förhand så öfvertygad att han redan har
ljuset, att han skjuter ifrån sig all vidare un¬
dersökning. Ja — äfven jag för min del vill
tillåta mig en förundran, och det är den, om
Grefve Gyllenborg verkeligen skulle i grund
förstå det ämne han här tracterar; ett bland de
Ig2 Den 5 Junii.
mäst invecklade i allt livad CameralVerket an¬
går. Jag börjar att undantaga mig sjelf denna
förmåga, ehuru jag slutat många Hufvudhöcker,
och under hela min tjenstebana lagt hand vid
Räkenskapsarbeten, från de minsta detailler
till större. Jag erkänner ej denna förmåga till¬
äfventyrs åt 6 eller 8 personer i hela Riket,
och den värda Ledamoten bör ingalunda finna
sig förundrad, att jag ej inräknar honom bland
detta inskränkta antal; hans månge andre in-
sigter och patriotiske egenskaper göra honom
dessutom detta så ganska umbärligt.
Vi böra komma ihog, alt man i Sekler
varit betänkt på omskapningar med Räken-
skapsverket: att Ständerne på i^Sortalet tillsatte
en så kallad FörkortnmgsCommission, som ar¬
betade länge, hvars arbeten äro tryckte, men
hvilka så förkortades, att deraf blef jämt in¬
genting. Då nu StatsCommissarien Widegren
får fortfara med sitt arbete, så må man åtmin¬
stone unna, att det andra arbetet lägges der bre¬
devid; det blir ju då en större seger uti opi-
nionsstriden, att förkasta det fåfänga arbetet;
men har man deremot ingenting alt mäta det
ensamma arbetet emot, så kunde förträfflighe¬
ten blifva mindre uppenbar.
Jag känner ingen personlighet i allt detta.
Jag har både som Embetsman och enskilt vän
understöd! StatsCommissarien Widegrens före¬
tag; men hvad deraf jag ej ansett nyttigt, har
jag förkastat; och jag tror vi göra bäst, att
Den 5 Junii.
183
uppskjuta allt bedömmande, till dess Riks-
hufvudböckerne äro färdige.
Friherre Boije_, Ludvig: Emot den Re-
dogörelsemethode, som StatsContoiret följt, liar
missnöje i mera än 80 år varit bordt. Konung
Fredrik lofvade redan sin Nåd och serskild be¬
löning åt den, som kunde uppgifva en bättre
methode; och Konung Gustaf III gaf samma
uppmuntran deråt. Denne sistnämnde Konung,
som så väl visste, att rigtigt bedömma menni-
skan, jemte alla de considerationer, som verka
på henne, tilläde, att i frågan om en sådan
methode borde egenteligen andra Collegier hö¬
ras; eftersom StatsContoiret på visst sätt voro
jäfvigt, då methoden angick detta Verks egen
redogörelse: och jag hoppas således, att icke för¬
närma någon grannlagenhet, då jag yttrar den
tanka, att StatsContoiret väl bör få lämna alla
de upplysningar i ämnet, som StatsContoiret
kan anse nödige; men dermot ingenting sjelf
afgöra i frågan om den methode, efter hvilket
StatsContoirets Redogörelse bör fullgöras. Äf¬
venså tror jag mig icke träda Friherre Ceder-
ströms nu yttrade mening för nära, då jag
emot hans omdömme, angående Widegrenska
methoden, ställer ett af större auctoritet. Kam-
marRätten, som måste känna alla Redogörelse¬
sätt bättre än vi, har lemnat åt Widegrenska
methoden det fördelagtigaste vitsord, såsom
kortare, enklare, och ändå i allo fullständigt.
Detta omdömme af det allmänna Verk, som det
serskilt åligger att känna ämnet i grund, torde,
måhända, uppväga hvarje annat; och Stats-
184
Den 5 Junii.
Contoiret har också ganska rigtigt afhållit sig
att lemna något deremot stridande. Det är, i
alla fall, icke nu, som företrädet af den ena
eller andra methoden bör afgöras. Nu är frå¬
ga blott, huruvida Ständernes förra beslut, an¬
gående Widegrenska arbetet, är rubbadt, eller
ej? Och jag bekänner, att jag ej förstår huru
man kan säga, att man icke inhiberar Ständer¬
nes beslut, då man likväl stadgadt, att Wide-
grenska methoden endast skall följas intill i8i5;
men att derefter StatsContoirets nya methode
skall följas. Jag kan ej finna annat, än att
deri ligger en inhibition, och att den jämväl
är så mycket mera felagtig, som ändamålet,
jemförelsen emellan båda methoderne, efter
min tanka, endast kan vinnas derigenom, att,
för en och samma tid, RiksHufvudböcker ef¬
ter båda methoderne finnas, att med hvaran¬
dra jemföras. På desse, med de flere skäl,
som Grefve Gyllenborg anfört, anhåller jag
om åter rem iss.
Grefve Mörner_, Adolph Göranr Om det
kunde visas, att StatsContoiret lagt hinder i
vägen för RiksHufvudBokslirtets fortgång, och
om jag ej tvärtom kunde intyga, det StatsCon¬
toiret med beredvillighet uppgifvit sättet för
verkställigheten af Riksens Ständers beslut i
denna del, och fullbordandet deraf i möjligaste
måtto befrämjat, så skulle jag säga, det Stats¬
Contoiret vore jäfvrgt att yttra sig öfver den
Widegrenska methoden; men då delta Verk
gjort allt hvad sorn på detsamma bevodt, kan
jag ej finna, att det kan tilläggas någou skuld
Den 5 Junii.
135
för den ringa framgång denna method haft.
Då nu här icke är fråga om att genom ett af¬
görande heslut bestämma dess värde, utan blott
att erhålla tvenne methoder, hvilkas mer eller
mindre företräde endast kan genom en dem
emellan jemförelsevis anställd pröfning utrönas,
för att få en grund för deras bedömmande fram¬
deles, så kan jag ej finna, att någon fråga om
jäfaktighet för StatsContoiret här kan uppstå,
helst det ännu beror på StatsCommissarien Wi-
degrens förmåga, att med alla sina medhjelpare
bringa sitt uppgifne Förslag till HufvudBoken i
verkställighet. Om han kunde uppgifva att han
icke fått all den handräkning, och allt det bi¬
träde han begärt, vore sådant åtminstone ett
skäl, som kunde tala till urskuldande för den
ringa del detta arbete ännu fortskridit, men då
allt blifvit beviljadt, hvad han anmält skulle
lända till ändamålets befrämjande , har det ove-
dersägeligen berodt på honom, att påskynda
arbetet, och vid betraktande häraf föres man
lätt på den tanka, att i sjelfva methodens be¬
skaffenhet måste ligga ett binder för det afgö¬
rande resultat, hvarpå man så länge och med
så mycken otålighet väntat. Här är ej nu frå¬
ga om, huru resultatet är, utan blott, om man
icke bör skaffa sig en jemförelsegrund medelst
en annan methods användande bredevid den
förra, för att derigenom bereda sig en utväg
att få se tvenne förslag, och deraf sedermera
kunna antaga det bästa. Månne man bör här¬
ifrån afstå, för det man tror att Widegren har
så öfvervägande kunskaper, att lian ensam för¬
står detta slag af arbete bättre än någon an¬
186
Den 5 Junii.
nan? eller för det att KaramarRälten för dess
del gillat hans plan? Jag frågar härvid, har ock
KammarCoIlegium afgifvit enahanda yttrande?
Är det blott det Collegium, som har sig upp¬
dragit den speciella granskningen af Redogörel-
seYerket, som hör höras i en fråga af denna
beskaffenhet, eller är det icke KammarColle-
gium, hvilket har öfversigten af .Förvaltningen
i det hela och i dess grunder, samt bör före¬
komma missbruk och underslef vid de Allmän¬
na Intradernes uppbärande och redovisande, som
jemväl bör yttra sig deröfver? Och om detta
Collegium funnit åtskilliga vigtiga betänklighe¬
ter vid tillämpningen af den Widegrenska me-
thoden, så vågar jag säga, att ett sådant Kam-
marCollegii yttrande väger lika mycket som
KamniarRättens. Jag tror således alt StatsUt-
skottet handlat ganska visligen, då det gjort
en hemställan, som har till föremål att sälta
Riksens Ständer i tillfälle, att vid en komman¬
de Riksdag kunna pröfva tvenne sins emellan
skiljaktiga methoder, hvilka likväl leda till ett
och samma ändamål. Hvad beträffar den an¬
märkningen jag här hört framställas, att man
ej skulle kunna fälla något omdöme öfver des¬
sa methoder, emedan den efter hvardera af
dem upprättade Hufvudbok icke vore för sam¬
ma år; så får jag hemställa, om ej sådant är
likgiltigt, enär det är methoden, som skall be¬
dömmas, och icke ziffrornes öfverensstämmelse;
och man kan likafullt pröfva och jemföra, hvil¬
ken af methoderne med den största redighet
framställer det resultat, som sökes. Jag an¬
håller på dessa skäl om Hans Excellence Herr
Den 5 Junii.
187
Grefvens och LandtMarskalkens Proposition till
bifall af Betänkandet.
Friherre Boije: Hos mig qvarstår alltid
den öfvertygelse, att man först då är i till¬
fälle att bedöma företrädet emellan båda me-
thoderne, när man ser båda verkställda, och
båda omfattande samma tid. I frågor, som
gälla allmänt intresse, vill jag ej blott tro;
jag vill också begripa; och det begrepp jag an¬
ser vara rätt, frånträder jag icke, förrän man
bibringar mig ett bättre, hvilket här ännu ic¬
ke är fallet. I öfrigt, och om jag i dag haft
den serskilta olycka, att af samma Ledamot
tvenne gånger mera än missförstås; så skattar
jag deremot högt den lyckan, att tala inför ett
samfund, som ej misstyder ord. Jag har ej
beskyllt StatsContoiret för något fel; och har
ej grundat mitt yttrande om StatsContoirets jäf-
aktighet i frågan, på någon beskyllning, utan
endast på den naturliga anledning, dels att me-
thoden omfattar StatsContoirets egna redogö¬
relse, och dels, aLt då StatsContoiret valt ett
annat sätt, än det Widegrenska; så kan, i frå¬
gan om företrädet emellan dessa sätt, Stats¬
Contoiret icke gerna rimmeiigen sjelf vara Doma¬
re. När jag således för jäfvet icke framlagt an¬
nan grund, än den, som svårligen torde kun¬
na bestridas, så hade jag, kan hända, bordt
förskonas för nödvändigheten att förklara mi¬
na ord. Men, efter man verkeligen tror mig
hafva galt för långt, så skall jag sjelfvilligt gå
längre: Och jag skall då säga, icke alt Stats¬
Contoiret lågt hinder i vägen, ty dels har
188
Den 5 Junii.
det ej ingått i min tanka, och dels skulle jag,
kan hända, få svårt att Levisa det; men der¬
emot, att det likväl gifves Embetsman, hvilka,
om de just icke lagt hinder i vägen, dock in¬
galunda kunna sägas hafva gått Widegren till
mötes, när de satt honom i nödvändighet, att
truga sig fram till de upplysningar han behöft;
Och detta är icke svårt att bevisa.
Herr Cederskjöld,Pehr Gustaf: Af Herr
Friherre Boije är jag egenteligen förekommen
i den erinran, att enligt Utskottets Betänkan¬
de, borde Herr StatsCommissarien Widegrens
BiksHufvudBok ej fortsättas längre än till och
med år i8i4> samt StatsContoirets RiksHuf-
vudbok börjas från och med] samma år Men
om jag ej allt för origtigt förstått Herr Grefve
Mörner, samt Herrar Friherrarne Cederström
och Wirsen, så hafva de förklarat ”sig allde¬
les icke vilja, att någon tid borde utsättas, då
Widegrens RiksHufvudBok skulle slutas: utan
tvertom tyckts medgifva, att den må framgent
fortsättas, endast StatsContoiret derjemte får
upprätta en serskild RiksHufvudBok.” Härvid
får jag anmärka, alt i denna liberala mening
synas de värda Ledamöterne, så vida jag eljest
jigtigt förstått dem, helt och hållet skilja sig
ifrån Utskottet; och lära derföre utan tvifvel
sjelfve ej kunna undgå alt önska återremiss af
Betänkandet.
I en sak af så ofantlig vigt, som den, att
erhålla visshet om StatsVerkets egentliga till¬
stånd, tycker jag för min del, all man ej kan
Den 5 Junii.
189
med för mycken försigtighet lill väga gä, för
att vinna den möjligen största, och fullkomli¬
gast controllerade, säkerhet. Jag anser derfö¬
re oändeligen nyttigt och godt, att StatsCon-
toiret upprättar en RiksHufvudBok efter en ser¬
skilt method; men jag håller blott före, att
Herr Widegrens HufvudBok äfven bör fortsät¬
tas jemte StatsContoirets, och ej nödvändigt
slutas med samma år, som StatsContoirets bör¬
jar. De efter olika methoder upprättade Huf-
vudBöckerna skulle utan tvifvel blifva den säk¬
raste Controll på riktigheten af StatsVerkets
uppgifna tillstånd; ty om man på olika vägar
erhölle samma resultat, så måste detta otvifvel-
agtigt vara rigtigt. Men i detta afseende är det
ej nog, att de serskilta HufvudBöckerna hafva,
såsom Utskottet synts föreslå, blott ett enda
år gemensamt, nemligen 1814 > ty om de båda
Hufvudböckerna, såsom verkeligen lär vara
tillfället, räkna året från olika tidpuncter; så
synas deras Räkenskaper nödvändigt komma att
för serskilta år gripa in i hvarandra; och följ-
akteligen intet resultat kunna erhållas, utan ge¬
nom jämförelse af flere på hvarandra följande
års serskilta HufvudBöcker.
Jag förnyar derföre den önskan, att Herr
Widegrens RiksHufvudBok måtte, jemte Stats¬
Contoirets, oafbrutet fortsättas intill nästa Riks¬
dag, på det Ständerna då må blifva i tillfäl¬
le, att ej allenast pröfva methodernas inbör¬
des företräde, utan äfven, genom bokslu¬
tens jemförelse, erhålla den så länge efter¬
längtade vissheten om StatsVerkets verkliga till¬
190
Den 5 Juniu
stånd; och får på denna grund anhålla, att Be¬
tänkandet må varda återremitteradt.
Friherre Wirsén: Jag får för det första
inför Högloflige Ridderskapet och Adeln för¬
klara att, såsom Chef för StatsContoret, talar
jag ogerna i detta ämne, der endast handlin¬
gar rätteligen kunna föra talan och afgöra må¬
let. Vidare bör jag förklara, att jag tar Herr**
Friherre Boije alldeles fri från all tillvitelse att
hafva misstänkt StatsContoiret; dermed höra
vi alldeles icke uppehålla oss. Verket svarar
för sig sjelft, och har det alltid gjort. Dess¬
utom är Widegren äfven en Ledamot af Stats¬
Contoiret, lika såsom Lunnius var det. Hvad
som från den senare utgått måste åtminstone
nu mera hafva den slags personliga impartia-
litet, som blir en följd deraf, att personen
gått ur verlden.
Jag vill nu blott erinra derom, att ett
RiksHufvudBokslut är ett alfvarsamt arbete.
Det är ej fråga om redogörelse för Stats-
Contoirets Cassa. Den gores livart år. Det
är RänteKammarBoken. Men här är fråga om
redogörelse för hela Riket, som Titeln Riks-
HufvudBok äfven utmärker; hvarenda redogö¬
relse skall der intagas, och detta arbete kunde
lika så väl sammandragas uti någat annat Verk ,
som i StatsContoiret; man må sålunda icke kal¬
la det för StatsContoirets Räkenskap, eller sä¬
ga, att StatsContoiret är dervid partiskt. Efter
inrättningen af vårt Uppbörds Verks Administra¬
Den 5 Junii.
191
tion och Controll, hörer arbetet snarare till
KammarColIegium, än lill StatsContoiret, som
är blott en GeneralCassa, hvilken redovisar
För omhändertagne penningar, genom Ränte-
Kammar-Boken
Man synes nu känna bekymmer deröfver,
alt StatsCommissarien Widegrens Bokslutsarbe¬
te skall stanna med år 1814, i sanning ett öf¬
verflödigt bekymmer. Man må komma ihog,
att ännu är ej bok färdig för något år: Att
den skall afslutas för 1810, 11, 12, i3och 14.
Sålunda för 5 år: att detta tar mycken tid: alt
Riksens Ständers Revisorer sammankomma 1820,
och då kunna bedÖmma bägge methoderna: jag
skall för min del vara nöjd, om StatsContoirets
Bokslutsarbete då kan vara färdigt för 2 år.
Annat är methoden — annat att föra in ziffror.
Man behöfver ej se ziffrorne för att bedömma
methoden, eller ock kan man, om man så vill,
införa samma års ziffror i de bägge olika Bok¬
sluten: allt som man behagar, eller anser sig
behöfva; blott man dömmer sanntj det vill
säga, utan partisinne eller fördom.
För öfrigt torde man ej underlåta be¬
sinna, att det återstår ännu en hög auetoritet,
innan det blir beslut: en sådan nemligen, som
har ett stort interesse deruti, att Räkenskaps-
Vei’ket är på ordentlig fot, att balancer kunna
upptäckas; att uppbörden går in i rättan tid o. s.
v. Det är nemligen Kongl. Maj:t, hvars ja el¬
ler nej hörer härtill; som har till omsorg att
Riksens Ständers dispositioner också med ord¬
192
Den 5 Junii.
ning och säkerhet bringas till verkställighet;
hvadan det synes som man borde häldre se,
att ett sådant ämne långsamt men fullständigt
erhåller sin utveckling, än att, för nyhetens
skull, ulan undersökning antaga, hvad erfaren¬
heten sedan skulle upplysa hafva varit förha-
stadt och skadligt.
Friherre Cederström: Friherre Wirse'n har
till en del förekommit mig, i det han upplyst,
att Widegrenska RiksHufvudBokslulet börjar
med 1810 och skall gå lill i8i5. StatsUtskot-
tet har icke föreslagit, att det skulle afbrytas;
utan tvärtom att det borde under den bestäm¬
da tiden fortgå. Innan man gör anmärknin¬
gar, tyckes det vara nödigt att rätt fatta Ut¬
skottets Betänkande. Det lärer således nu me¬
ra ej vara någon annan anledning till skillnad i
meningarne, än den som skulle kunna härleda
sig från Utskottets förslag, att de båda metho-
derne för olika år användas, men det är ju
fullkomligt likgiltigt, endast man vid nästa Riks¬
dag blir i tillfälle att jämföra bägge methoder-
ne, och äger en fortgående RiksHufvudBok; det
är af Titlarne och ej af ZifFrorne, som en Bok-
föringsmethod kan bedömas, och jemföras med
en annan, i afseende på enkelhet och Controll.
Är Räkenskapsmethoden invecklad, så att man
nödgas förvandla persedlarne, påstår jag att den
är obeqvämare än en räkning, der man har den
verkliga ziffran för ögonen, och kan collatio-
nera den med verificationerne. I öfrigt vågar
jag försäkra, att af en återremiss annat ända¬
Den 5 Junii.
193
mål ej är att vinna, än att få Betänkandet
oförändradt tillbaka. StatsUtskottets ])luralitet
har ej önskat annat, än att få se och pröfva
håda Förslagen,,
Grefve Mörner, Carl Stellan: Jag hör
alltid med nöje Friherre Boije såsom vältala¬
re, Ekonom och Politicus, men jag hör oger¬
na , att han kastar skugga på Rikets Embetsman;
och jag uppmanar honom alt stå upp på sin
bänk, och gifva tillkänna, hvilken eller hvilka
han menat med de Embetsman, som skola
lagt hinder i vägen för verkställandet af det
vigtiga arbete, hvilket nu är i fråga; jag be¬
känner upprigtigt, att det varit mig oförmo¬
dadt, att behöfva göra Friherre Boije en så¬
dan uppmaning.
Herr Cederskjöld: Då Herr Friherre Ge¬
derström ganska rigtigt påmint om nödvän¬
digheten ”att rätt fatta meningen af Utskot¬
tets Betänkandej innan mati gör anmärknin¬
gar deremot;" får jag anhålla, att det ifråga¬
varande stället af Betänkandet måtte blifva å
nyo uppläst, i händelse den värde Ledamo¬
ten verkeligen anser det vara misstag, då jag
trott att Utskottet tillstyrkt, att "Widegrens
RiksHufvudBoks arbete borde upphöra med
utgången af år 1814* Det skulle fägna mig,
om jag härutinnan hade missförstått Utskottet.
Emedlertid får jag förklara, att jag ingenting
annat yrkat, än blott att Herr Widegrens Riks-
HufvudBok måtte , jemte StatsContoirels, få
Ridd. 0. Ad. Prot. VII B. I Afd. *3.
194
Den 5 Junii.
fortsättas, så långt det möjligen till nästa
Riksdag kan medhinnas, äfven efter år 1814*
Friherre Boije: Den upprigtiga agtning
jag hyser för den Ledamot, som uppkallat
mig, ålägger mig en särskild pligt, att med
sagtmod behandla hans framställning. Jag
skulle kanhända annars med mera skäl kunna
återvända uppmaningen till framställaren sjelf?
emedan det är ganska visst, att jag icke ka¬
stat skugga på någon. Jag har sagt, alt Em-
hetsmän gifvas, som icke gått Widegren till
motes; men detta är icke att kasta skugga, ty
annat är, alt brista i pligter, och annat är
att söka dem, att gå dem till mötes. Såsom
bevis på sanningen af hvad jag sagt, behöf-
ver jag blott åberopa, hvad i allmänna Bla¬
den, under nu påslående Riksdag, varit in-
fördt; äfvensom den tryckta berättelsen af
Riksens Ständers Revisorer, der Allmänheten
underrättas, att vissa LandshÖfdingar vägrat
lemna Widegren de upplysningar han begärt;
och till orsak för detta vägrande anfördt, att
då upplysningarne fordrade ett vidsträckt be¬
svär af LandsContoiren, så kunde detta ej
åläggas utan serskilt vedergällning, dertill
medel icke voro anslagne. I åberopandet af
offieielt uppgifne facta ligger ingen skugga;
och aldrig skall man erfara, att jag någonsin
kastar skuggor. Må man lemna mig så i fred,
som jag gerna lemnar alla andra.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt-
Marskalken frågade, om Ridderskapet och
Den 5 Junii.
195
Adeln ansåg öfverläggningen i detta ämne
fulländad.
Ropades Ja.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg devid Stats-
Utskottets Betänkande gjorde anmärkningar
höra föranleda till återremiss deraf.
Ropades Ja och Nej.
Friherre Boije: Jag begär votering. Jag
har i detta ämne icke tält för annat, än de
mäst billiga åsigter. I stället för att veder¬
lägga mig, har man gjort mig orätt; och
det är då, kan hända, ursägtligt att jag går
så långt jag kan.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt-
Marskalken hemställde, om icke, lill bespa¬
rande af den tids utdrägt en votering skulle
medföra, Friherre Boije behagade från sin be¬
gäran derom afstå.
Friherre Boije: Jag har ganska upprig-
tigt yppat, att det var känslan af erfaren per¬
sonlig oförrätt, som förmådde mig, att icke
gifva efter, men om Ridderskapet och Adeln
finnér sig besvärad af voteringen, så afstår
jag derifrån; likväl med yttrande af den ön¬
skan, att de Ledamöter, som gifvit mig me¬
ningar, hvilka jag icke haft, ville upphöra
dermed.
196
Den 5 Junti.
Herr Cederskjöld: Då Friherre Boije nu
afstålt från votering, hvilken han säger sig
af personliga förhållanden hafva begärt; så
nödgas jag för sjelfva sakens skull yrka vo¬
tering. Jag anser det af högsta vigt, att Herr
Widegrens RiksHufvudBok må, jemte Stats-
Contoirets, fritt fortsättas, så långt Författaren
kan till nästa Riksdag medhinna; och att man
alldeles icke nu bör inskränka detta arbete
blott till utgången af år i8i4-
IIans Excellence Herr Grefven och Landt-
Marskalken förklarade, det Herr Cederskjölds
rätt att erhålla votering vore ostridig; men
då ganska många vigtiga mål för närvarande
berodde på Ridderskapets och Adelns hand¬
läggning, hemställde Hans Excellence, om
icke Herr Cederskjöld, till tidens vinnande,
äfven skulle behaga från votering afstå.
Då flere Herrar Ledamöter hördes önska
att votering måtte undvikas, yttrade
Herr Cederskjöld: För att ådagalägga min
beredvillighet, att gå Hans Excellence Herr
Grefvens och LandtMarskalkens samt Höglof-
lige Ridderskapets och Adelns önskningar till
mötes, vill jag, så framt ingen understödjer
mig i begäran om votering, derifrån afstå;
och i sådant fall åtnöja mig med reservation
emot beslutet.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven oah LandtMarskalken gjord proposi¬
Den 5 Junii.
197
tion, blef StatsUtskottets Betänkande af [Rid-
derskapet och Adeln bifallit.
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den 26
sistlidne Maji aflåtne, samt den 3 dennes på
hordet lagde hemställan, angående Revision
af Förvaltningen utaf de under Kongl. Krigs-
Collegii disposition ställde Cassör.
Herr Lorichs_, Nils: Till äfventyrs gjor¬
de jag häst att i fortsättning blifva trogen min
löresatts och med stillatigande låta närvaran¬
de Riksdagsärender passera, hvilket ock mäst
vore öfverensstämmande med min ålder och
talförmåga; men jag utbeder mig likväl, att
få anföra några ord i denna sak; hvarefter
Herr Lorichs uppläste följande:
Vid genomläsningen af StatsUtskottets nu
framstälte Betänkande, som innehåller hem¬
ställan, att, i likstämmighet med hvad om
Revision öfver StatsVerkets tillstånd och förvalt¬
ning blifvit stadgadt, de under Kongl. Krigs-
Collegiuni ställde Cassör, som tillhöra Krigs¬
manshus- Boställs- och PassevolanceVerken,
måtte undergå granskning af Riksens Ständers
Revisorer, har mig förekommit, att medelst
bifall härtill skulle man sträcka sig till det,
som har lika litet sammanhang med Statsver¬
ket, som andre allmänt kände Cassör, till ex¬
empel RiddarhusCassan, Armeens PensiousCas-
sa, BrandFörsäkringen, EukeCassan &c. Jag
198
Den 5 Junii.
värderar Utskottets goda afsigt, och högaktar
hvarje Ledamot derstädes. Jag vill ock icke
afvärja, hvad Revision som hälst, eller un¬
dandraga densamma för hvilken Gassa, sorn
det än må vara; men Riksens Ständer måtte
stadna vid det ämne, som dem tillhör, och
ej gå derutöfver. Rigtigheten af denna tanka
i tillämpning af berörde Cassör är påtaglig,
enär man erindrar sig, huru de utan all ge¬
menskap med Statsverket äro sammansatta och
tillkomna. Må det mig derföre tillåtas, att
härom i all korthet lemna en upplysning,
som kan hända jag mer, än någon annan, är
i tillfälle, att meddela efter en öfver 49 år
oafbruten tjenstgöring inom detta Collegium,
och sedan jag utan alt framföra något slags
anspråk på förtjenst, torde kunna med bevis
styrka, att jag märkcligen bidragit lill för¬
kofran af desse Cassör, genom en flerårig
handläggning vid de förstnämnde, och en kor¬
tare vid den sistnämnde.
Hvad således först angår Krigsmanshus»
Cassan; så härleder den sin upprinnelse från
de gåfvor i pengar, som fordna Regenter och
privata personer dertill anslagit; från de hem-
mansräntor, som dertill blifvit donerade: från
de afgifter, som vid befordringar och eljest af
publique Embels- och Tjenstemäns löner, arf-
voden med mera, skola erläggas, och lill
hvilkas förökande Riksens Ilögloflige Ständer
vid 1809 års Riksdag, på mitt då afgifna För¬
slag, lemnade bifall, men aldrig tillhört Stats¬
verket och aldrig derifrån blifvit tillskjutne.
Den 5 Junii.
199
Beträffande åter BoställsCassan; så har
Början dermed blifvit gjord af de Reserve-
hemmans-räntor, som äro från indelningen
hvarje indelt Regemente tillslagne, af de af-
gifter, som utgöras från de Boställen, som
hafva Säteriefrihet m. m. och enär det be-
fanns, att hvad sålunda årligen influtit, och ej
af Regementerne blifvit begagnadt för sitt än¬
damål, nämligen OfficersBoställens förseende
och underhållande med Caractershus, hitdro-
gos de således i LandtRänterierne samlade
Summor, och sammanslogos till ett Capital,
som gjordes frugtbärande, och genom tillfällig¬
heter så ökat sig, att det tillskott, som af
StatsYerket ofta varit påkalladt och lika ofta
lofvadt, ej vidare blifvit af nöden, utan be¬
sörjer Cassan genom sin egen fond de byggna-
der och reparationer på OfficersBoställen, som
reqvireras, samt bestrider icke allenast de in-
qvarteringspenningar, som böra tilldelas Office¬
rare, hvilka sakna Caractershus, utan har ock
på sig öfvertagit de afgifter för Boställslöse,
som tillförene ålegat Statsverket; varandes i
BoställsOrdningen vid ett vite af iooorde Da¬
ler Silfvermynt förbjudit, alt till annat än
deri utsatt ändamål använda Cassan.
Vidkommande sluteligen MötesPassevo-
lanceCassan, så grundar den sig på Contracter,
som blifvit afslutne med de Rust- och Rotehålla¬
re, som deri frivilligt ingått på i5 år på vinst
och förlust, om föda och underhåll vid en
fastställd mötestid, för att slippa anskaffa och
transportera den vanliga Möteskosten, hvar¬
200
Den 5 Junii.
med StatsYerket hvarken någon tid haft, eller
får kännedom. Men härvid hör jag ej heller
undgå tillägga, att, i likhet med föreslående
Mötes Passevolance, är äfven en annan lika
beskaffad med Cavalleriet om underhållet af
deras Tross afslutad och under redovisning
ställd.
Enär nu dessa Cassör förvaltas, och med¬
len disponeras efter de af Kongl. Maj:t ser¬
skilt i nåder utfärdade Reglementen och För¬
fattningar; när Bokslut för dem årligen upp-
göres, och i vanlig väg öfverlemnas för att i
Kongl. KammarRäften granskas till ernående
af decharge; är det svårt att inse nödvändig¬
heten och nyttan af någon ytterligare åtgärd
dervid af Riksens Ständers Revisorer ; hvadan
jag tillstyrker afslag på Betänkandet, eller, i
händelse af återremiss, att dessa välmenta er-
indringar måtte dermed åtfölja, och commu-
nication häraf ske med de öfrige respeclive
Stånden.
Friherre Cederström, Jacob: Den före-
slagne Revision af de under KrigsCollegii för¬
valtning ställde Krigsmanshus- .Boställs- och
Mötes-Passevolance-Cassorne, anser jag blott
lända till förökande af Revisorernes göromål,
utan att medföra någon nytta, eller bättre
Controll, än den som redan finnes, emedan
Räkenskaperne för dessa Cassör äro underka¬
stade Revision i Kongl. KammarRätten. Af
samma skäl, som KrigsCollegii Cassör af Rik¬
sens Ständers Revisorer skola revideras, borde
Den 5 Junii.
201
alla Allmänna Verks eller Corpsers räkenskaper
äfvenväl blifva det, och olämpligheten af en
sådan anstalt, om den också skulla vara lag¬
lig, synes mig icke behöfva bevisas. Skulle
Revisions manien få fortgå utöfver de i lagen
stadgade gränsor, så få vi sluteligen skatta
oss lyckliga, att icke hvarje enskilt Cassa blir
underkastad Revision af Riksens Ständers Re¬
visorer.
Enligt Grundlagen åligger det Revisorer-
ne att granska, huruvida de af Riksens Stän¬
der, under bestämda Titlar, gjorda anslag
under sine bestämde Titlar blifvit använde,
men granskningen af medlens förvaltning in¬
om Titlarne, beroende på enskildte personers
Embetsåtgärder, tillhör ej Ständernes Reviso¬
rer, utan ensamt KammarRätten. Jag tillstyr¬
ker alltså afslag å Betänkandet.
Hans Exceilence gjorde proposition till
bifall af StatsUtskoItets Betänkande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Exceilence hemställde, att
Belänkandet måtte afslås.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Påhlman, Otto Fredric begärde
votering.
Ilans Exceilence Hr Grefven och Landt-
202
Den 5 Junii.
Marskalken yttrade, att som Ridderskapet och
Adeln, innan beslut i detta ämne fattas, tor¬
de böra närmare känna så väl upprinnelsen som
förvaltningen och Styrelsen af ifrågavarande
Cassör, ansåg Hans Excellence sig böra hem¬
ställa, om icke Ridderskapet och Adeln beha¬
gade Utskottets Betänkande, i anledning af
de dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet
återförvisa.
Friherre Boijej Ludvig: Till det slut*
som pluraliteten synes åsyfta, tror jag, att vi
säkrast komma, om vi, i anledning af de an¬
märkningar, som Herr Lorichs gjort, infordra
Utskottets Utlåtande deröfver. För min del
tror jag, att sådane upplysningar äro bär nöd-
vändige. Jag skall visserligen icke vedersaka
livad jag, i frågan om Revisorernes rätt, för¬
ut i dag anfört. Att bevara Ständernes rätt,
skall alltid af mig anses tillhöra mitt kall af
Riksdagsman; men just för att med säkerhet
göra det, bör jag först taga all nödig upplys¬
ning; Och det är endast derföre, som jag här
begär återremiss.
Herr Påhlman: Om Betänkandet af Rid¬
derskapet och Adeln till Utskottet återremit¬
teras, afstår jag från min anhållan om vote¬
ring.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken gjord proposi¬
tion, blef StatsUtskottets Betänkande i anled¬
Den 5 Junii.
203
ning af de dervid gjorde anmärkningar, till
Utskottet återlorvisadt.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Hög-
Joflige Ridderskapet och Adeln, vid
Urtima Riksdagen i Stockholm, deri
5 Junii 1818.
S. D. Vid förnyad föredragning af Stats-
Utskoltets den 26 sistlidne Maji afgifne, samt
den 3 dennes på hordet lagde Utlåtande, i
anledning af den Berättelse, som de till Stats-,
Banco- och RiksgäldsVerkens Öfverseende för¬
ordnade Revisorer afgifvit öfver StatsVerkets
Förvaltning och Räkenskaper åren 5812 till
och med i8i5, blef samma Utlåtande, på
grund af dervid gjorde anmärkningar, till Stats-
Utskottet återremitteradt. Ut supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogs StatsUtskot-
tets den 26 sistlidne Maji afgifne, samt den
3 dennes på hordet lagcle Utlåtande angående
KrigsFondcn, samt Serskildte Committerades
förvaltning af Allmänna Medel, beslöt Rid¬
derskapet och Adeln, så väl alt till Banco-
Utskottet remittera StatsUtskottets hemställan,
det Banken måtte förskottsvis tillskjutas de
596,400 Riksdaler KrigsFondsMedel, hvilka
borde af RiksgäldsContoiret disponeras till in¬
lösen af KrigsCominittéens den 1 nästkomman¬
204 Z>£/z 5 Junii.
de Julii förfallne invisningar, sorn ock alt Stats-
Utskottets Utlåtande i allt öfrigt gilla. Ut supra.
S. D. Föredrogos å nyo och gillades föl¬
jande från StatsUtskottet inko rane, samt den
3 dennes på hordet lagde, Utlåtanden:
i:o Af den 26 sistlidne Maji, i anled¬
ning af erhållen remiss utaf Riksens Ständers
Revisorers till granskning af Stats- Banco- och
RiksgäldsVerken nästlidne år gjorde anmälan
angående Hospitals- och Lazarettslnrättnin-
garnes Fonder;
2:0 Af samma dag, angående de till
Saltpettertillverkningens upphjelpande i Riket
anslagne Medel;
3:o Af samma dag, angående Postver¬
kets Intrader;
4:o Af den 28 sistlidne Maji, angående
de af Riksens Ständer förordnade Revisorer
anmärkte omständigheter rörande redovisnin¬
gen för TullVerkets Medel;
5:o Af samma dag, angående ChartasSi-
gillatseMedels redogörelsen;
6:0 Af samma dag, angående RiksHuf-
VudBokslutet. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Stals-
Utskottets den 26 sistlidne Maji aflåtne, samt
Den 5 Junii.
205
den 3:dje dennes på bordet lagde hemställan,
angående Revision af Förvaltningen utaf de
under Kongl. KrigsCollegii disposition ställde
Cassör, fann Ridderskapet och Adeln för godt,
att samma hemställan, i anledning af dervid
gjorde anmärkningar, till StatsUtskottet åter¬
remittera. Ut supra.
Högloflige Ridderskapet och Adeln utskilj¬
des kl. half till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Lördagen den 6 Juna.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Företogs till pröfning Sammansatte Stats-
öcli Banco-Utskottens den 16 sistlidne Maji af-
gifne, samt den 23 i samma månad på bor¬
det lagde Utlåtande öfver gjorde anmärknin¬
gar vid Utskottens den 3 sistlidne April med-
deldte Betänkande, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga proposition den 10 December
206
Den 6 Junii.
1817, angående allmänna Penningerörelscn
och Myntvärdets upprätthållande.
Sedan ej mindre ifrågavarande Utlåtan¬
de, än de dervid fogade af åtskillige Leda¬
möter i Utskotten afgifne särskildte meningar
blifvit uppläste, hemställde Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken om icke,
enär Utskotten till lättnad vid målets pröf¬
ning, i slutet af Betänkandet framställt resul¬
taten deraf uti \\ serskilte punkter, Ridder-
skapet och Adeln behagade tillåta, att be¬
rörde punkter nu linge hvar efter annan till
afgörande företagas. Hvarvid likväl och då
första och andra punkterne af Betänkandet
med hvarandra ägde nära sammanhang, Hans
Excellence föreslog, att de samma kunde på
en gång till öfverläggning och pröfning före¬
komma.
Bifölls.
Härefter upplästes första och andra punk¬
terne, hvilka voro af följande innehåll:
1:0 Närvarande omständigheter medgif¬
va ännu icke vidtagandet af något sådant
Riksens Ständers Beslut, som skulle lemna
till resultat ett bestämdt förklarande af Se¬
delmyntets Silfvervärde.
2:0 I följd häraf förblifva Bankens
Växelfunctioner (med det i to punkten, rö¬
rande utväxling af nytt Silfver - skiljemynt,
Den 6 Junii.
207
gjorde undantag) hvilanda intill nästa Riks¬
dag; då dermed kommer att förhållas efter
det förordnande j som Riksens Ständer i af¬
seende der åi j meddela.
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf j uppläste
följande:
Jag liar redan förut sökt omständeligen
visa, att realisation är det enda sätt att åter¬
ställa fullkomlig stadga i vårt myntväsende,
och att på en gång häfva alla de financiella
oredor, som genom den allmänna Creditens för¬
störande utbredt nöd och förlägenhet i närin-
garne, samt tröghet och stockning i Allmänna
rörelsen. Förr eller senare måste också rea¬
lisation företagas; och jag tror mig förutse att
det ej kan dröja länge, innan öfvertygelse!!
om dess nödvändighet blifver allmän. Jag
vågar likväl redan förmoda, att ingen, som
med alfvar sökt tänka sig in i financeväsen-
det, kan tvifla på nyttan af myntvärdets stad¬
gande: så att man ännu en gång kunde blif¬
va säker, att skatterna kommo att utgöras ef¬
ter samma värde, som de beviljades och ut-
skrefvos: att alla Skuldsedlar och andra pen-
ningeContracter blefvo liqviderade efter sam¬
ma värde, som de skrefvos: och att man kun¬
de ingå i företag utan fruktan, att en mel-
lankommande förändring i myntvärdet kunde
tillintetgöra den klokaste plan. Utan tvifvel «
är det således egenteligen endast misströstan
om möjligheten att, utan äfventyr för Ban¬
ken, kunna utföra en realisation, som nu lig¬
208
Deli 6 Junii.
ger lill grund för betänkligheterna deremot;
Jag medger också gerna, att realisation ej bör
företagas för det närvarande, sedan Banken
blifvit ålagd att, i och för Disconternas utred-
ning, utgifva några Millioner nja sedlar, samt
att vidkännas ännu obestämbara förluster. Allt
detta mäste utan tvifvel förorsaka en ny rubb¬
ning i Bancosedlarnes silfvervärde; och man
har all anledning befara, att den nu skeende
stora Sedelutsläppningen, och enligt Utskot¬
tens förslag derpå följande temligen hastiga
indragningen torde förorsaka en betydlig skak¬
ning och föränderlighet i myntvärdet, — in¬
till dess den till belopp någon tid oförän¬
drade myntstocken omsider hinner sätta sig i
jemnvigt med landets production och varu¬
mängd, då Coursen, så framt man blott vill
lemna honom ostörd, skall stadga sig, och
blifva det säkraste uttrycket af myntets verk¬
liga värde. Då först kan en realisation före¬
tagas, nemligen efter det värde, som sedlar-
lie då verkeligen äga. Om Banken utvexlar,
eller om jag så må säga, säljer Silfver till
betydligen lägre pris, än hvad det, i anse¬
ende till myntstockens förhållande till landets
varumängd, verkligen äger; så uttages det ur
Banken och utföres, till dess den circuleran-
de myntstocken härigenom blifvit så förmin¬
skad, att Varornas Representant, Silfret, fal¬
lit i landet till samma pris, som Banken
derpå utsatt; eller med andra ord: till dess
återstoden af den circulerande myntstocken
kan mäta varorna i landet med samma mått,
som
Den 6 Juni i f. m.
209
Som Banken. Då man nu omöjligen kan på
förhand bestämma hvad värde våra MyntRe-
presentativer, till följe af Discontutredningar-
ne, kunna komma att erhålla, och jag derfö¬
re nödgas öfvergifva hoppet, att genom reali¬
sation nu genast se Sedelmyntets värde stad¬
gas, kan jag likväl ej underlåta att föreslå en
åtgärd, hvarigenom trygghet skulle vin¬
nas emot olägenheter af möjliga för¬
ändringar i Myntvärdet, och under aj-
vaktan af dess stadgandej förberedelse göras
till en framtida Realisation.
Denna åtgärd består i följande:
1:0 Silfver skall hädanefter anses såsom
Rikets Hufvudmynt, med rättighet likväl att i
alla slags licjvider nyttja BancoSedlar efter fast-
stäldt agio.
2:0 Alla Skuldsedlar och andra Pennin-
geContracter, som hädanefter skrifvas, skola,
oansedt i hvad Myntsort summorna utsättas,
liqvideras efter deras ursprungliga Silfver¬
värde.
Detta ar egenteligen blott en tillämpning
af Allmänna Lagens stadgande i IX Gap. 2 §.
HandelsBalken, hvarest det heter: ”Thet som
”försträckt är, skall å förelagdan dag till
”Borgenären eller hans Ombudsmans eller till
”then hans rätt innehafver, i samma slag,
”j ernngodt, och tili fullo åter gäldas.”
rädd. o. Ad. Trot. VII B. I Afd. 14
210
Den 6 Junti f. lil*
Dessutom är utan tvifvel detta, näst Realisation*
det säkraste, och för det närvarande helt visst
det enda sätt att återställa Crediten i Landet,
samt just derigenom att häfva den allmänna
Penningeförlägenheten, eller så kallade Pennin-
gebristen. Orsaken till penningeförlägenheten
består egenteligen endast i brist på förtroende
till myntet, och ej till Lånsökandens veder¬
häftighet. Penningemannen afhålles ifrån att
utlåna sina penningar, åtminstone på längre
tid, ej af misstroende till Hypothekernas till¬
räcklighet, hvarom han med säkerhet kan dom¬
ina; utan af fruktan för oberäkneliga förän¬
dringar i sjelfva myntvärdet. Man kan ej vän¬
ta, att någon skall utgifva stående lån, så län¬
ge han har anledning befara, att myntet kan
emedlertid försämras, och han slutligen återfå
ett vida mindre värde, än det han utlänte.
Men betagom blott Penningemannen denna bil¬
liga fruktan, och vi skola få se den öfverkla-
gade Penningebristen upphöra af sig sjelf; för
den gäldskyldige och lånebehöfvande uppkom¬
mer genom en slik åtgärd en dubbel fördel:
först den, att genom creditens återställande
kunna få och behålla stående lån; och dess¬
utom, den att på sin sida vara betryggad mot
faran af en framtida Myntförbättring, hvarige¬
nom hans skulder eljest skulle i samma för¬
hållande tillväxa och förökas.
3:o Som ingen Lag får hafva Retroactiv
verkan skola också alla äldre PenningeCon-
tracler liqvideras efter det Silfvervärde, som
Den G Junti f. m.
211
de för det närvarande äga, eller då denna För¬
fattning kungöres.
4:o Om i ett PenningeContract det för¬
behåll uttryckligen göres, att liqviden skall
i sjelfva verket ske med Silfver; så måste det
efter lxokstafven ovilkorligen uppfyllas. Lag
samma vare med äldre PenningeContracter af
samma art.
Förenade Stats- och BancoUtskotten haf¬
va, i anledning af mitt förra yttrande i sam¬
ma ämne, anmärkt: ”att det står hvar och en
”fritt , att skrifva Skuldsedlar i Speciemynt,
”och att lagen fullkomligt betryggar återbetal¬
ningen i samma mynt;’'’ samt deraf sökt dra¬
ga den slutsatts: ”att den föreslagna nya åtgär-
”den vore öfverflödig.” I anledning häraf får
jag blott erinra, att de flera Rättegångar, sorn.
i sednare tider hafva uppstått, rörande detta
ämne, och det sätt hvarpå de slutats, tyckas
bevisa, att det åtminstone ej måtte vara så
allmänt bekant, huru skuldsedlar skola skrif¬
vas för att säkert blifva af Lagen godkända.
För öfrigt gifves det många slags äldre Pen¬
ningeContracter, som ej kunna uppsägas och
omskrifvas, Contracter med StatsVeiAet, Ar¬
renden, Skatter, Löner, Pensioner och dylikt,
hvilka äfven böra till värdet stadfästas.
5:o RiksStatens alla både Inkomst- och
UtgiftsTiltlar böra nu regleras i Silfvervär¬
de, t. ex. efter 108 skillings agio: och följ-
akteligen både penningeskatter och penninge-
212
Den 6 Junii f. ih.
löner, pensioner och dylikt framställas efter
samma förvandlingsgrund, i Specie eller Silf¬
vervärde.
Till följe häraf skulle visserligen, i hän¬
delse mynt-representativernas Silfvervärde för¬
sämrades, skatterna komma att utgöras med
en ökad numerär i Sedlar. Men härvid får
jag först anmärka, att alla varupriser stego då
också i samma förhållande, och skatterna blef-
vo följakteligen ej mer tryckande än förut.
Dessutom skulle Kongl. Maj:t i sådant fall
snart nödgas sammankalla Riksens Ständer ,
för att, medelst ökad Bevillning, fylla den
genom Myntförsämringen uppkomna Stalsbri-
sten. Skatterna komrao således i alla fall att
ökas till numerären i Sedelmynt. Men ge¬
nom den reglering jag föreslagit, hesparades
kanhända ej allenast kostnaden för en Urtima
Riksdag; utan vunnes dessutom den fördel, att,
om myntet deremot någonsin skulle förbättras,
blefvo skatterna till numerären förminskade, i
stället för att de, i sådant fall, eljest skulle
blifva i samma förhållande mera tryckande,
utan att man ens kunde hoppas att efteråt kun¬
na , åtminstone i förhållande till Myntförbät¬
tringen, minska dem.
6:0 Fullmägtige i Banken och Riksgälds-
Contoiret skola, vid slutet af hvarje Qvar¬
tal, jemföra Guldsmedernes och Stockholm¬
ska Auctionskamrarncs Silfverpriser med den
noterade Coursen under de föregående Sex
Månaderna, och derefter uträkna Bancosedlar-
Den 6 Junii f. m. 215
nes medelvärde i Silfverräkning, hvilket skall
blifva det ingående qvartalels lagliga agio.
Detta bör i Tidningarne införas, tillika med
en tabellarisk jemförelse emellan Silfver och
Sedelräkningens ömsesidiga förhållanden, hvil¬
ket allt bör i Landsorterna från Predikstolar-
ne kungöras.
Man torde invända: "att mynt-represen-
”tativernas värde inom landet ej bör beräk-
”nas efter Cours, emedan denne endast är ett
"uttryck af Handelsbalancens tillståndJag
vill ej inlåta mig i en vidlyftig undersökning
om naturen af Cours och Handelsbalance, el¬
ler nu bjuda till att rätta de irriga begrepp,
som man nog allmänt tyckes göra sig härom.
Jag vill blott anmärka: att Coursens förän¬
dringar kunna vara af tveggehanda art och be¬
skaffenhet; nemligen antingen blotta vibratio¬
ner, så att han hastigt omvexlar lika betydligt i
stigande och fallande; eller oek ett jernt fram¬
skridande i en bestämd riktning antingen till
förbättring eller till försämring af våra mynt-
representativers förhållande till Utländskt Spe¬
cie. I förra fallet verkar Coursens förändrin¬
gar visserligen ej på de inhemska varuprisen;
men också skulle, underså beskaffade omstän¬
digheter, Medel-agiot förblifva alldeles oför-
ändradt och den föreslagna Speciemynts-räk-
ningen åtminstone vara alldeles oskadlig. I
senare fallet deremot, nemligen om Coursen
en längre tid fortfar att stiga eller falla, för¬
ändras också småningom, såsom erfarenheten
bestyrker , alla , äfven inhemska , varupris ,
*
214
Den 6 Junii f. m.
eller med andra ord, myntvärdet i samma för¬
hållande; likväl med den skillnad att det skev
långsammare, då Coursen faller, än då han sti¬
ger. Endast vid sådana tillfällen kunde Medel-
agiot komma att förändras: men det vore ock¬
så påkalladt af billigheten och rättvisan, till
betryggande af äganderätten, emot de rysliga
verkningarne af dylika förändringar i mynt-
representativernäs verkliga värde.
Jag har trott, att vid bestämmandet af
Agio, hänsyn bör tillika hafvas på Silfverpri-
set i den inhemska handeln, såsom ett cor-
rectiv mot verkningarne af hastigare förän¬
dringar, sorn Coursen möjligen skulle kun¬
na komma att undergå. Man vet nemligen
af erfarenheten, att det inhemska Silfverpri-
set endast med en viss långsamhet hinner
lämpa sig efter Coursens förändringar. Om
derföre Coursen hastigt förändras betydligt,
men inom en kortare tid återkommer till sin
förra ståndpunkt; så förblifver priset på Silf¬
ver i den inhemska handeln, nästan oförän-
dradt, och följakteligen dylika Coursförän-
dringars verkan på bestämmandet af Medel-
Agio, betydligen försvagad, eller nästan all¬
deles tillintetgjord. Tilläfventyrs skulle vid
bestämmandet af MedelAgio, hänsyn tillika
kunna hafvas på det närvarande årets Riks-
Markegång på Dagsverke, Spannemål och
Jern, såsom Representanter af Landets Pro-
duction.
Förenade Stats- och BancoUtskotten an¬
Den 6 Junii f. m.
215
märka: ”att om Cour sen t. ex. i följd af en
”misslyckad skörd, eller hämmad utförsel, för
"en tid hastigt uppjagades, skulle ingen pen-
"ningeägare under den tiden utlåna Sedlar;
"ty han förväntade a tl, sedan den tillfälliga
”orsaken till Coursstegringen vore förbi, skul-
”le mynt-representativ er nas Silfvervärde för-
”bättras till återbetalnings-terminen, och han
”sålunda erhålla en mindre numerär i Sedlar
”tillbaka, än den han utlänt. Alltså just vid
”de tillfällen penningeunderstöd mäst behöf-
”deSj kommo de troligen att i synnerhet sak-
"nas.” Denna anmärkning skulle vara ganska
rigtig, om utlåningarne skedde efter dagens
Cours: men när man besinnar, att detta kom-
me att ske efter qvartalets Agio, hvilket åter
bestämdes enligt det förflutna lialfårets Medel-
agio; så finner man tvertom, att på de tider
Coursell tilläfventyrs kunde stiga som mäst,
just då skulle hvar och en vara mäst angelä¬
gen, att få utlåna penningar, emedan Lagen
då satte på Mynt-representativerna ett högre
värde än Växelhandlaren.
7:0 Vid hvarje års början skola likaledes
Fullmäktige i Banken och RiksgäldsContoiret
uträkna det förflutna årets Medel-agio, hvilket
kommer att, under hela det ingångna året,
gälla i alla slags liqvider med Statsverket och
Banken. DebetSedlarne böra skrifvas i Silf¬
vervärde; men summan tillika utföras i Ban-
coSedlar efter årets StatsÅgio.
8:0 Om någon vill i Banken insätta Silf-
216 Den 6 Jkmii f. m.
ver, skall derföre utgifvas ett nytt slags cle-
positionsAttester, eller SilfverSedlar, hvilka
ovillkorligen skola med Silfver inlösas, el-
ler rättare sagt: vid hvilkas uppvisande det
deponerade Silfret ovägerligen skall åter-*
lemnäs.
Afsigten härmed är dels att bereda en
möjlighet att öka RörelseCapitalet, i mån af
Productionens tillväxt; och dels att förskaffa
en större gångbarhet åt Speciemyntet genom,
införandet af serskilla Representativer.
9:0 Banken skall inlösa allt det Silfver,
sorn kan erbjudas efter årets StatsAgio. Äfven
bör någon del t. ex. 10 procent af inkomman¬
de Sjötullen, erläggas i Silfver, och af Stats¬
verket till Banken öfverlcmnas i afräkning på
Amortissements-anslaget,
Denna Silfver-inlösning skulle hindra det
inhemska Silfverpriset att falla under årets
StatsAgio; och följakteligen liqvidationsAgiot
alt, från det ena qvartalet till det andra,
kunna falla, i mer än halfva förhållandet
till Coursens möjliga fällning. Stiger der¬
emot Coursell, är ingenting som hindrar det
Inhemska Silfverpriset att efterhand höja sig,
i samma förhållande, Coursens fortfarande
stegring kan således hastigare verka på Agiot,
än dess sänkning. Denna olikhet i Coursens
verkningar på Agiot torde vid första påseen¬
det synas principvidrig och orättvis: men då
man besinnar, alt alla varupris städse rätta
Den 6 Junii f. m.
217
sig hastigare efter Coursen, då han stiger,
än då han faller; bör man lätt finna, att
Silfver-inlösningen tvärtom är ett välgöran¬
de Correctiv mot alla menliga verkningar
af Coursens allt för hastiga fällning. Antin¬
gen således Coursen faller eller stiger, kom¬
ma verkningarne deraf ej att yttra sig på
Agiot, förr än just vid den tid, då i båda
fallen varuprisen hunnit ungefär lämpa sig
derefter.
10:0 Allt det Silfver Banken på ofvan-
nämnde sätt kan erhålla skall intill utgången
af år 1820 utmyntas i 2, 4 och 8 skillings-
stycken, och årligen öfverlemnas, i utbyte
mot BancoSedlar, till StatsContoiret, hvars å-
liggande det skall vara, att genom aflöningar
och dylikt sprida det i landet.
11:0 Det Silfver, som i Banken inflyter
år 1821, upplägges till början af följande år,
då af detta insamlade och sedan årligen till¬
kommande Silfver-utväxling, efter årets Stats-
Agio, tager sin början, och framgent fort-
sättes, med de inskränkningar till tider och
belopp m. m, som fullmägtige möjligen kunna
pröfva nödiga.
Genom dessa, under N:ris g, 10 och 11
anförde åtgärder, skulle RörelseCapitalet intill
slutet af år 1820 ökas med allt det Silfver,
som Banken hade under denna lid kunnat få
tillfälle att utmynta och sätta i omlopp. Men
från och med år 1821 skulle mynlstocken
213 6 Jimii f. m.
förblifva oförändrad; likväl på det sätt att Se¬
delstocken minskades i samma förhållande Silf¬
ver ur Banken uttoges; och tvärtom ökades i
samma mån Silfver insattes i Banken.
Hvarefter Herr Cederskjöld munteligen
tilläde:
Jag har sorgfälligt utur ofvanberörde för¬
slag uteslutit allt hvad som har sammanhang
med Lånerörelsen, samt endast talat om mynt¬
värdet, under fullkomlig öfvertygelse, att Cre-
diten icke kan återkomma, förr än Långifvare
varda försäkrade, att återfå hvad de verkeli-
gen försträckt. Man kan både utgifva mynt,
och utlåna, så mycket man behagar, blott
värdet af myntet blifver behörigen betryg-
gadt. Jag anhåller hos Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken om proposition
på hvad afseende Ridderskapet och Adeln täc¬
kes fästa å mitt förslag.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt¬
Marskalken hemställde, om icke, med gillan¬
de af i och 2 puncterne i Utskottens Betänkan¬
de, Bankens utväxling af Silfver måtte kom¬
ma att förblifva vid hvad Riksens Ständer re¬
dan derom förordnat, och Kongl. Kungörelsen
i detta ämne föreskrifver.
Bifölls.
Herr Cederskjöld: Jag får ödmjukast frå¬
ga, om den af Ridderskapet och Adeln nyss
Den 6 Junii f, m. 219
bifallne proposition kan anses innefatta ett
uteslutande af mitt förslag, eller om icke be¬
rörde förslag, må antagas, för att stå bredvid
nyssnämnde beslut.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt-
Marskalken yttrade, att, enligt den bifallne
Propositionen, skulle alla Förslag, som syfta¬
de till bestämmande af Sedelmyntets Silfver¬
värde, blifva intill nästa Riksdag hvilande.
Herr Cederskjöld: I den öfvertygelse, att
Penningemannen endast af fruktan för myntets
ytterligare försämring afskräckes från att ut¬
gifva stående lån, har jag alltid ansett det
säkraste sättet till den öfverklagade penninge-
förlägenhetens afhjelpande bestå deruti, att
man försäkrar Långifvaren om återfåendet af
samma Silfvervärde, som han utlånt. Före¬
nade Stats- och BancoUtskotten hafva, under
medgifvande af principens vigtighet, yttrat,
att ingen serskilt åtgärd i detta afseende be-
böfdes, emedan det står hvarje Långifvare
öppet, att i Skuldsedeln betinga sig återbe¬
talningen i Silfver. Men som i senare tider
flera Rättegångar uppstått om dylikå Skuld¬
sedlars liqvidationssatt, och utgången ej säl¬
lan varit ganska olika; så befarar jag, att
mången torde afhållas att utlåna sina pennin¬
gar blott af ovisshet, huru en på Silfver ly¬
dande Skuldsedel skall vara styliserad, för att
med säkerhet blifva af Lagen godkänd. Jag
anser derföre såsom ett vigtigt bidrag till All¬
männa Creditens stadgande, och penningeför-
220
Den 6 Junii f. m.
lägenhetens afhjelpande, att Formulair upp-
rättas och allmänt kungöres, huru Skuldsedlar
böra skrifvasj för att sätta lagen i tillfälle
att betrygga Långifvaren derom att Ränta
och Capital ovägerligen skola med Silfver li-
q vider as j, eller med gångbara MyntRepresen-.
tativer efter Cours,
I stöd af 56 §, Riksdagsordningen, får jag
derföre ödmjukast anhålla, att denna min Mo¬
tion måtte till Lagutskottet varda remitterad.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt-
Marskalken förklarade, att Herr Cederskjölds
berörde Motion borde ligga på bordet till nä¬
sta Plenum,
3:dje Puncten var af följande lydelse:
3:o Intill nämnde tidpunct skall det re¬
presentativa MyntCapitalet till det belopp ^
som blir en följd af den nu föreslagne reg¬
leringen j oförändradt qvarblifva i rörelsen
cir euler ande; så att det permanent hvarken
ökas eller minskas, under tiden.
Grefve Gyllenborg„ Johan Henninge hade
inlemnat ett Memorial, hvilket upplästes, så
lydande:.
Under åberopande af de anmärkningar jag
vid Högloflige Stats- och BancoUtskottens för¬
sta Betänkande framställte, och som blefvo
till Utskottens granskning remitterade, anhål¬
Den 6 Junit f. m.
221
ler jag, att i korthet få utveckla min mening
ytterligare i de omständigheter, hvari Utskot¬
ten icke ansett sig äga anledning, att fästa af¬
seende å dessa anmärkningar, som hade låne¬
rörelsen egentligen till föremål. Jag har an¬
sett Riksens Ständers sammankallande hafva
haft tvenne åsyftanden* dels att söka hjelpa
penningeförlägenheten i allmänhet, dels att
genom de fallne FilialDisconternes utredning
förekomma de i Disconterne gäldbundnes un¬
dergång. Hvad det förra angar, förnyar jag
mine förra yttranden, att nemligen penninge¬
förlägenheten egenteligen uppkommit genom
Allmänna utskylders öfverdrifna tillökning i
synnerhet sedan 1812, och att det tydeligen
faller hvar man i ögonen, att då större pen-
ningesummor, än förr varit vanligt, i Provin-
cerne blifvit uttagne, utan några anstalter,
att de samma i andra vägar till samma orter
kunna återkomma, måste deraf blifva en följd,
att, utan förändrade förhållanden i dessa af-
seenden, och således nedsatte utskylder, skall
penninge-förlägenheten i de, genom skatter,
utblottade Provincerne, icke allenast förblif¬
va som den är, utan ökas, utan afseende på
de tillgångar, som Discontlnrättningar kunna
meddela; hvad åter angår afsigten att före¬
komma de i Disconterne skyldiges undergång,
så har jag trott, att det icke så mycket be¬
rodde af RörelseCapitalets totalbelopp, som
egenteligen af dess rätta användande, att er¬
nå detta ändamål, och lätta penninge-förlägen¬
heten, och, med bibehållande af de liufvud-
grunder för beräkning af RörelseCapitalets per¬
222 Den 6 Junii f. ni.
manenta blifvande belopp, som Utskottens Be¬
tänkande innehåller, har jag trott, att i när¬
varande Crisis förskottsvis kunnat af Banken
utan våda för dess Credit utgå något stör¬
re biträde i låneväg i 2:ne eller 3:ne år, sorn.
sedan återfördes till föreskrifven ordning de
tvenne senaste åren före nästa Riksdag. Ut¬
skotten hafva yttrat den mening, att till nä¬
sta Riksdag borde två Millioner Riksdaler an¬
vändas till inköp af Silfver, samt att FilialDis-
conternes Creditiver omkring 2 Millioner skulle
åter i Discontväg utgifvas, inen, om det in¬
träffade, att Silfver icke erhölles, komme de
dertill anslagne två Millioner icke att åter i
rörelsen utgå, äfvensom utgifvande af Filial—
Disconternes Creditiver icke torde anses äga
rum förr, än de sista åren före nästa Riksdag,
kanske äfven till en mindre del deraf; endast
och i desse förhållanden förekommer mig san¬
nolikheten, att åtminstone en periodisk in¬
skränkning, serdeles för närvarande tid kan
äga rum, som i närvarande crisis jag såsom
skadelig anser. Med afseende derpå, har jag
i mine anmärkningar vid Utskottets Betänkan¬
de tillstyrkt, som jag ock nu förnyar, att fö¬
renämnde Summor af omkring 4 Millioner.kun¬
de successive användas i Discontväg till nä¬
sta Riksdag, med företrädesrätt för Debitorer-
ne i FilialDisconterne, som emot antaglig sä¬
kerhet önskade till större eller mindre del
få flytta sine lån till BancoDisconten, och jag
har trott, att sådane lättade låneutvägar skul¬
le, med afseende på opinionen, sannolikt min¬
dre begagnas, emedan Capitalisten, då lian
j
Den 6 Junii f. m.
223
kände, att den skyldige ägde annan utväg,
skulle snarare biträda den säkra Låntagaren,
än om deune saknade all annan utväg, dådet
på Långifvaren kunde bero, atti den Allmän¬
na penninge-förlägenheten åtkomma den skyl¬
diges Egendom för halfva värdet, och i såda-
ne speculationer belldre låta sina penningar
förblifva outlånte. I nu varande crisis, och
så länge Capitalisten drager i Betänkande, att
äfven med säkerhet sine penningar utlåna, sy¬
nes mig det vara nödigt, att Allmänna låne-
anstalter bibehållas, som småningom seder¬
mera böra inskränkas i den mohn lån af en-
skilte kunna erhållas. Och om det inträffade,
att, i öfverensstämmelse med hvad jag före¬
slagit, RörelseCapitalet icke permanent öka¬
des, utan blott förskottvis, som sedermera de
sista åren före nästa Riksdag kunde och bor¬
de rättas, och till föreskrifven ordning återfö¬
ras, anser jag icke, att sådant kunde bereda
någon skada för BancoSedelns värde, om för¬
hållandet i det ena och andra afseendet vore
utredt, stadgadt och allmänt kändt, och är
det icke med min öfvertygelse öfverensstäm¬
mande, att en utvidgad Discontrörelse till sam¬
ma personers förmon skulle perpetuelt fort¬
fara, utan att de, som flyttades ifrån Filial-
Disconterne till BancoDisconten, borde der
blifva underkastade återbetalningsskyldighet 1
likhet med hvad för BancoDiscontens utlånin¬
gar är stadgadt, eller kommer att stadgas,
på det att man måtte i framtiden kunna när¬
ma sig till det mål, att se Discontrörelsen ef¬
ter hand undergå en nyttig inskränkning. Om
224
Den 6 Juni i f. m.
Utskotten förklarat, att förenämde 4 Millioner
förskottvis och successivt, utan uppliäfvande
af Utskottens beräkningsgrunder, kunde i Dis-
contväg ifrån Banken utgå, och sådane för¬
skott de tvenne sista åren före nästa Riksdag
återfördes lill den beräkning af RöselseCapital,
Utskotten framställt, hade jag förmodat, att
meningarne om Rörelse-Capitalets beräkning
och rätta belopp lättare stått att förena, ocb
som jag för min del anser vara den rätta me¬
delväg att i detta afseende vidtaga, hvilken
jag, i frågan om RörelseCapitalets belopp, nu
framställer, i anseende till det nära samman¬
hang, som RörelseCapitalets bestämmande och
föreskrifter för DiscontLånebiträden synas mig
äga.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt-
Marskalken tillkännagaf, att Plenum komme
klockan half till 5 i eftermiddag att fortsättas.
Herr Munck af Rosenschöld, Eherhard:
Ehuru jag ogerna upptager Ridderskapet och
Adelns tid, utber jag mig dock nu Ridderska-
pets och Adelns tålamod för några ögonblick.
Utskotten hafva i tredje puncten framställt
nödvändigheten, att en viss numerair borde
för RörelseCapilalet bestämmas. Jag bestrider
alldeles denna grundsatts. I ett Land, som
har klingande Mynt i rörelsen, skulle bestäm¬
mandet af RörelseCapitalets numerair vara o-
rimligt. Samma förhållande är med det Land,
der Sedlar linnas. Man bör endast fastställa
en
Den 6 Junii f. m.
225
eli gräns, hvarutöfver RörelseCapitalet ej må
öfverdrifvit ökas. Ingen kan undra deröfver,
att Capitalisler och penningelönlagande Em-
betsmän hafva en panisk fruktan för Rörelse-
Capitalets ökning; men man bör göra skillnad
på en tillökning af RörelseCapitalet, som af
näringarne påkallas, och en tillökning deraf
för Krigsomkostnader och Canaler. Om nä¬
ringarne försättas i behof af ett ökad t Rörel-
seCapital, skola de aftyna, och en deraf för¬
orsakad ökad import verka ofördelaktigt på
Coursen. Brist på RörelseCapital skall i så¬
dant fall åstadkomma myntets försämring, i
stället för dess förbättring; helst då pennin-
gebristen har sin grund icke uti en för stor
Sedelstock: utan deruti, alten Sedelstock blif¬
vit utsläppt, och åter sedermera hastigt in¬
dragen. Utskotten yttra, att en ökad pro-
duction ökar RörelseCapitalet. Så hafva äf¬
ven flere Auctorer sagt, och så är förhållan¬
det i ett Land, sorn har klingande mynt i
rörelsen, men ingalunda i ett land med Se¬
delmynt. Der ökar productionen ej Rörelse¬
Capitalet med en skilling. Hos oss sättes så¬
ledes ingen naturlig, af productionen föran¬
ledd, utan en godtycklig gräns för Rörelse¬
Capitalet; och denna gräns bestämmes af Stän¬
der, som ej säkert oftare än hvart femte år
sammanträda, efter en tidrymd, under hvil¬
ken productionen kan hafva fordrat en be¬
tydlig tillökning af RörelseCapital. Man bör
derföre söka utfinna ett annat medel. Detta
vöre att Banken ålades efter lia sk. i Sedlar
Ridd. o. Ad. Prot. VII B. I Aid. l5.
226
Den 6 Juna f. m.
uppköpa Silfver. — Utskotten förklara, att en
tillökning i RörelseCapitalet minskar detsam-
mas valeur; ja, om man utlemnar denna till¬
ökning såsom lån på namn åt personer, som
endast befordra luxe; men icke om man an¬
vänder den på näringarne. Om Sverige, i
anseende till inträffad missväxt, skulle komma
i behof af Spannemål, och Skåne tilläfven¬
tyrs skulle producera 5o å 60,000 tunnor Säd
mindre, än annars, emedan de med enskiften
försedde Jordbrukarne ej ägde tillräckeligt rö-
relseCapital, sä frågar jag, om ej ett slikt
förhållande skulle bereda Coursens stegring.—
Utskotten medgifva, pag. i4> att productionen
ger värde åt myntet; om så är, måtte det väl
ej vara skadligt, alt öka productionen. Den
stora Sedel-utsläppningen 1809 har gjort Stats¬
kroppen sjuk. Den kan nu lika så litet cure-
ras genom hastig indragning, sorn en öfverla-
slad menniska kan genom svältcur cureras ge¬
nast, utan måste så småningom återhämta de
genom öfverflödet förlorade krafter. Jag upp¬
skjuter med vidare yttrande i detta ämne, till
dess 9 punkten i Betänkandet till pröfning
förekommer, samt vill endast anmärka, att
alia de uppoffringar, sorn nu göras, för att
förbättra Sedelmyntets värde, ske blott eller
åtminstone mäst lill förmån för utländningen,
som har en stor del af vår Sedelstock i sina
händer. Intill dess denna del af Sedelstocken
återkommit, bör Realisationen uppskjutas. Ut¬
skotten halva ej gjort skillnad emellan Ban¬
kens Sedelstock och den i Landet verkeligen
befinleliga. Om man ock skulle taga det be¬
Den 6 Junii f. m.
227
slut, att 1814 års RörelseCapital bör bibehål¬
las, är likväl detta beslut icke verkställbart,
ty en betydlig del af nyssnämnde RörelseCa¬
pital är utvandradt dels till Finland, dels till
andra Utländska orter. Man bör således me¬
nagera Nationens resourcer, och icke söka, att
bereda en Realisation på annat sätt, än gei
nom ökning af productionen.
Friherre Boijej Ludvig, uppläste föl¬
jande:
Till hufvudsakligt föremål för denna Riks¬
dag antaga vi omsorgen, att förbättra vårt
pappersmynts värde; och det är då angelägit,
att vi äga ett rigtigt begrepp om hvad som
ar pappersmyntels värde.
Med pappersmyntets värde förstå vi stun¬
dom pappersmyntets förhållande till sin Regu¬
lator, metallen, ett förhållande, hvars resul¬
tat vi se i Cours och Agio, —■ och stundom
pappersmyntets förhållande till varumängden;
ett förhållande, hvars resultat vi se i varu-
priserne.
Man vill påstå, att det sednare, eller va-
rupriserne, skall alltid och ovillkorligen stå i
beroende af det förra, eller Cours och Agio;
men denna grundsats är, i förhållande till al¬
la inländska varupriser, ytterst falsk; och
beviset ligger deri, att då Försynen ger oss ett
år af rik skörd, så falla sädespriserne, fast än
228
Den 6 Julli i f. ra-
Conrscn och Agio slå högt; ja, äfven under
deras stigande.
Sunda förnuftet säger oss, att mycket va¬
ror måste verka till låga priser, och att der¬
emot iitet varor måste verka tilt höga priser.
När raan nu besinnar, att det således är va¬
rumängden, sora bestämmer varupriserne; så
finner man, att varupriserne ankomma huf-
vudsakligast på produclionen; och när man
dertill besinnar, att den inrikes produetionen
åstadkommes icke med Utländskt, utan med
inhämskt mynt; så finner man, att inliämska
varupriserne alldeles icke stå i ovillkorligt
beroende af Cours och Agio.
Genom förvillelse, att icke göra skillnad
emellan Utländska och Inliämska varupriser;
genom denna förvillelse, att tro, det inhäm-
ska varupriserne stå i lika beroende af Cour¬
sell, som de utländska, har man framkommit
till de slutföljder, att hög Cours ovilkorligen
förderfvar landet, och alt låg Cours är vilko¬
ret för all inre välmåga. Genom förvillelsen
alt glömma, det Coursell sjelf står i ovilkor¬
lig! beroende af vår inre produetion; genom
denna oljmksaliga förvillelse, att lemna för myc¬
ket afseende åt Conrsens skadlighet, och för
litet afseende åt produetionens angelägenhet,
äro vi redan nedbringade till ett tillstånd af
penningebrist, hvars förtryckande verkan på
Näringarne, och följaktligen på produetionen,
hela landet bevittnar; men i stället för att åter¬
komma ifrån vår förvillelse; i stället för att
Den 6 Junii f. m.
229
hjelpa oss utur det olyckliga tillstånd, hvar¬
till en falskt beräknad och för långt sträckt
omsorg för pappersmyntets värde redan hän¬
fört oss; stå vi, efter mera än sex månaders
sammanvaro, ännu hardt nära, att så öfver¬
lemna oss åt fortsättningen af enahanda om¬
sorg för Coursell och pappersmyntets värde,
att omsorgen för Nationens tillstånd illa upp-
fylles.
Jag fruktar icke den djupe tänkarens dom;
och icke den, må hända, af en dyr erfaren¬
het endast upplyste efterverldens, då jag lill
Högloflige Ridderskapets och Adelns mogna
eftersinnande ödmjukast hemställer, om det
icke ännu är tid, att något lemna det pennin-
gesysteme, som vi följt alltsedan 1812, och i
stället något mera närma oss till det produc-
tionssysteme, som upplyfter näringarne, och
tillika utgör det enda naturliga och allmänt
nyttiga sätt, att förbättra pappersmyntet.
Den tvångseffect, som penningebristen ger
åt Pappersmyntet, är nyttig för penningeäga-
ren; men är högst skadlig för det allmänna;
ty utom allt det lidande, hvari Gäldenären
försättes, då han kastas i beroende af Borge¬
närens godtyckliga behandling, blifva alla ut-
skylder svårare att bestrida, och all förlags-
ränta dyrare; hvilket allt drabbar massan af
Folket, återhåller National-idogheten, och för¬
minskar productionen, samt måste följaktligen
också, på en längd, återhålla sjelfva popula-
tionen.
5jgo Den 6 Juni i f. m.
Jag har förut haft den äran, att erindra
om allt detta, och jag vågar i dag å nyo på¬
minna derom, till det ändamål, att Höglofli-
ge Ridderskapet och Adeln täcktes, vid be¬
stämmande af RörelseCapitalets blifvande stor¬
lek, besinna, att productionens lifliga fortgång
är angelägnare än ögonblickets fråga om Pap-
persmyntets värde samt att om Riksens Ständer
åtskiljas, utan att göra någon ting till lin¬
dring i penningebristen, så följer ovillkorligen
ett allmänt missnöje, hvars sluteliga utgång
icke står i vår magt att beräkna, men troli¬
gen blir, i första handen, olycklig för den
grundval, som vår fria StatsFörfattning ännu
äger i allmänna tänkesättet,
FinanceBetänkandets tredje punct innehål¬
ler, att RörelseCapitalet skall orubbadt förblif¬
va vid hvad, som vid denna Riksdag varder
belefvadt. Men detta är icke nog; emedan
det möjligen kan komma att brista i öfver¬
ensstämmelse med hvad Riksens Ständer vid
1815 års Riksdag högtidligen lofvat Natio¬
nen; samt påtageligen brister i öfverensstäm¬
melse med Nationens behof. Jag begär dere¬
mot att i Contrapropositionen må antagas, det
RörelseCapitalet intill nästa Riksdag icke får
blifva mindre än det var Ultimo December
1814 * med inberäkning af Discontpapperen,
på sätt Ridderskapets och Adelns, för några
dagar sedan, tagna beslut om Discontpapperen
föreskrifver; Och i denna begäran synes mig
att jag så mycket mindre borde röna motstånd
af våra Financierer, som de enständigt för¬
Den 6 Juni i f. m. 231
säkrat oss, och ännu försäkra oss, att de ej
vilja rubba 1815 års RiksdagsBeslut; att nå¬
gon indragning icke skedt, och icke är äm¬
nad att anställas. Man behöfver blott läsa
1815 års RiksdagsBeslut, för att se, det Dis-
contRörelsens Maximum, sådant det var, hör¬
de till löftet; och om nu ingen indragning är
gjord, och ingen indragning tillämnad, så sy¬
nes icke eller minsta betänklighet vara, att
nu 1 antaga samma tidpunct, som då antogs, till
rättelse för RörelseCapitalets blifvande storlek.
Betänkandet framställer den grundsats,
att productionen allena kan skapa RörelseCa-
pital; men må man tillåta mig erindra, att
ingen production blir af, om icke ett Rörelse¬
kapital förut gifves, som (einnar förlag till
productionens åstadkommande, samt att, i alla
tider, har productionens fortgång rättat sig
efter förlagets tillgång. Evigt består den san¬
ning, att förlag måste föregå varor, samt
att följakteligen penningen är det föregående,
och varor det efterföljande. Genom omvänd¬
ning af denna ordning; genom en förväxling
af orsak till verkan, och verkan till orsak;
samt genom glömska af den angelägna san¬
ning, att productionen i sin ordning ger red¬
barhet åt penningen; och änteligen genom den,
nu mera, redan temmeligen utslitna utvägen,
att förklara hvarje föreställning emot pennin-
gebrist, för ett försök att öfversvämma Fä¬
derneslandet med pappersmynt; liksom emel¬
lan ytterligheten af en penningebrist, och yt¬
terligheten af ett pappersprofusions-System
232
Ven 6 Junii f. m.
icke nu, så väl som förr, en medelväg kun¬
de påfinnas; genom desse medel, understödde
af penningeinteressets serskildta magt, hafva
vi kommit dit, der vi nu äro; och vilja vi en
förbättring i allmänt tillstånd, så torde vi lik¬
väl göra bäst uti, att antaga andra principer;
och medgifva ett RörelseCapital, lemnande
förlag åt allmänna idogheten för en ränta,
förenlig med Näringsidkarens bergning; lem¬
nande derigenom, det vill säga genom förök¬
ning i production, en förökad grund för Myn¬
tets sannskyldiga förbättring; lemnande be¬
skydd åt Gäldenären, samt förmåga åt Fol¬
ket, att bära sina kronoskatter; och lemnan¬
de, på sådant sätt, ett rum för det allmänna
tillstånd, uti hvilket Svenska Folket aldrig
underlåtit att älska sin Kung, och värdera sitt
Regeringssätt.
Härefter tilläde Friherre Boije munte¬
ll gen:
Då jag talat om det tillstånd, hvari vi
befinna oss; och om det tillstånd, hvartill en
fortsättning af nu rådande Finaneeprinciper
skall föra oss, har jag följt min bästa öfver¬
tygelse och min känsla. I båda kan jag fela ;
må mig derföre tillåtas, att förklara, alt om
verkeligen det Systeme, som nu synes råda,
och troligen äfven vid denna Riksdag blir an¬
tagit, förer till en lyckligare utgång: Om det,
tvärtemot allt hvad jag förmår begripa, ver¬
keligen bereder mitt Fäderneslands val och
förkofran; så skall visserligen ingen Svensk
Den 6 Junii f. m.
233
man med mera innerlig glädje se det, än jag.
Emellertid torde likväl de Herrar Ledamöter
af detta Stånd, som i dessa ämnen länka oli¬
ka, benägit medgifva, att i skiljagtigheten
emellan dem och oss andra, förmår endast
tiden gifva Utslag; samt att jag följakteligen
icke heller saknar en hillig rätt, att också
vädja till den.
Friherre CederströmJacob: Vi hafva
nu änteligen hunnit till den tidpunkt, då e-
genteliga föremålet för vår sammanvaro skall
afgöras, då våra allmänna financer skola reg¬
leras. Det är högst angelägit, att innan man
fattar något beslut, noga öfverväga och be¬
stämma grundsattserna för Stats-Ekonomien.
Om de åsidosättas, skola betydliga olyckor
derigenom beredas. Ett stort rörelsecapital
är icke skadligt, utan då handeln och närin-
garne äro bundna. Om 1809 då Riksens Stän¬
der utsläppte stora Sedelmassor, och decre-
terade frihet i näringar, handels-och närings¬
frihet äfven verkeligen blifvit införde, så ha¬
de icke någon förlägenhet nu funnits. Men
några få Corporationers enskilda Interesse har
varit tillräckeligt, för att förhindra verkstäl¬
ligheten deraf. Vid de sedermera förflutne
Riksdagar har detta ämne ytterligare blifvit
utveckladt, och vid denna Riksdag hafva vi
hunnit lill erkännande af hvars och ens rät¬
tighet till sina händers fria bruk, samt alt
fritt få afyttra hvad man kan tillverka. Följ¬
den häraf saknas likväl ännu, och det måste
tillskrifvas Riksens Ständer, emedan de icke
234 Den 6 Junii f. ra.
nog tydligt och bestämdt uttryckt deras be¬
slut. Jag hoppas dock, att vi skola öfver¬
lefva upphörandet af de band, som ännu fjet¬
tra näringarne. — Den fråga, som nu är un¬
der öfverläggning, angår RörelseCapitalets be¬
stämmande intill nästa Riksdag. Utskotten
hafva beräknat Sedelstockens belopp efter
Böcker. Detta är orätt, emedan en stor del
af Sedelstocken fins icke mer i Landet. Ut¬
skotten hafva ock från RörelseCapitalet ute¬
slutet en tredjedel af Discontpapperen. Detta
är jemväl orätt, ty berörde Discontpapper
hafva funnits, och verkeligen utgjort en del
af RörelseCapitalet. Intill dess Näringarne
hunnit utvidga sig, anser jag all indragning
skadlig, och endast komma att orsaka mångas
undergång. Jag hemställer således, att Rörel¬
seCapitalet i Banco- och RiksgäldsSedlar, inbe-
räknadt Disconternes 3 proCentssedlar och As-
signationer, till den numerair det utgjorde ul¬
timo December 1814» utan förändring in¬
till nästa Riksdag förblifva, oberoende af de
eventuella bidrag Riksens Ständer nu kunna
besluta, tili Magazinslnrättningen och Lånen
på Exportabla Etfecter.
Herr Påhlman_, Otto Fredric: Det är re¬
dan så mycket både taladt och skrifvit uti fö¬
revarande ämne, att det nästan vore att miss¬
bruka Riddetskåpets och Adelns tålamod, att
ingå i hela ämnets omfattning; men när frå¬
gan nu angår att bestämma för framtiden, om
Sveriges mynt skall äga något värde, eller om
det må förfalla till Assignater, samt myutför-
#
Den 6 Junii f. ni.
235
sämringen således ytterligare fortfara, och Cre-
dilen man och man emellan alldeles upphöra,
då bjuder skyldigheten, att ej stillatigande
afhöra öfverläggningen, och jag nödgas, i
följd deraf, utbedja mig Ridderskapets och A-
delns tålamod. Man har talat mycket om
Nationens rättighet, och Interesse att blifva
förhjelpt utur den förlägenhet, hvari den be¬
finner sig; man har likväl måst erkänna, att
denna förlägenhet förnämligast härledt sig
från ett för stort och hastigt utsläppt Rörelse-
Capital, från alltför mycket utvidgade låne-
tillgångar, hvilka, i stället att komma de
productiva näringarne till godo, befordrat yp¬
pighet och luxe. Derigenom har bandt, att
man velat passera för rik, ehuru man varit
ganska fattig, att man speculerat på myntför-
sämriug, alt, när förlägenheten nått sin höjd,
man endast sökt att få mera lån, och lik¬
som ett af sig kommit Handelshus, för att
förvilla Creditorerne, lefvat ännu öfverdådi-
gare än förut, intill dess man slutligen nöd¬
gats göra en ännu större Bankerud, enär den
verkeligen icke längre kunnat cacheras. Det¬
ta förhållande skall ytterligare komma att
fortfara, i händelse raan heslutar en ökning
af Sedelstocken, hvilken icke är grundad på
Ökad production, eller på ökad fond i Ban¬
ken. — Man har mycket tvistat om hvad som
med RörelseCapital borde förstås. Utskotten
hafva ansett sig böra till RörelseCapitalet
hänföra endast det verkeliga myntet, eller
Banco- och Riksgäldssedelstocken, samt, enär
Disconternes tre proCentssedlar Hill en del
256 Den 6 Junii f. m.
svar.it emot mynt, äfven två tredjedalar der¬
af; men Utskotten hafva så mycket mindre
kunnat medgifva, att fulla beloppet af des¬
sa tre proCentssedlar må uti llörelseCapita-
let ingå, som en stor del deraf legat i för¬
var hos penningemannen, under afbidan på
fördelaktiga speculationer, samt Götha Canal
DiscontSedlar på iooo R:drs valeur, ehuru
de vid större transactioner blifvit använde,
dock ingalunda såsom löpande mynt gått man
och man emellan. — En annan omständighet
förekommer äfven. Då Riksens Ständer år
1809 så mycket anlitade Banken, stadgade de
äfven en AmortissementsFond, för att deri¬
genom sätta Banken i tillfälle, att kunna ho¬
norera sina sedlar; men 1815 års Ständer,
hvilka fruktade att fortfarande af Amortisse-
mentsFonden skulle blifva allt för tryckande,
beslöto, alt RörelseCapitalets belopp ultimo
December 1814» skulle förblifva oförändradt,
utan att Disconternas Creditiver i Banken der¬
uti inberäknades. Genom de sist inträffade
händelser, och FiiialDisconternes iråkade för¬
lägenhet hafva dessa Creditiver blifvit i den
män begagnade, att Banco- och Riksgäldsse-
delstocken vid 1817 års slut varit 3 Millio¬
ner större än 18 r4. Denna tillökning måtte
kunna anses innefatta ersättning för den af
Utskotten från RörelseCapitalet uteslutne tre¬
djedel af 3 procentssedlarne. Att jemte den¬
na beräkning dessutom vilja påstå, att Rö¬
relseCapitalet borde ökas till fulla beloppet
af alla Lie FiiialDisconternes tre-proCents-
sedlar, är ett så v ig t i g t steg lill myntets för-
Den 6 Junti f. m.
237
sämring, att jag deremot för min del prote¬
sterar. Hufvudskälet hos dem, sorn yrka den¬
na ökning, är att bereda skuldsatte personer
ytterligare lånelillgångar, men jag anser hjel-
pen böra sökas icke i fortsättning af det on¬
da, utan i myntets stadga, hvarigenom ärliga
gäldenärer kunna bos enskilte personer erhål¬
la tillräckliga lån. Man bör laga så, att pen-
ningemannen häldre utlånar sine Gapitaler, än
lägger dem i fastighet. Desamma personer,
som klaga, att de icke kunna fä låna, göra
allt hvad som slår i deras magt, för att för¬
må penningemannen att icke utlåna sina Ca-
pitaler, ty om myntet årligen försämras, och
penningemannen ej vill osidosättu all omtanka
för egen välfärd, är det väl mycket bättre för
honom, att lägga sine penningar i en egen¬
dom, äfven om han ej skulle kunna påräkna
mer än 3 proCent årligen emedan han i alla
fall skall under io år kunna fördubbla sin
förmögenhet. Jag tror således, att man icke
bör gå utöfver den myntförsämring, som upp¬
kommer genom antagande af Utskottens Be¬
tänkande. Om jag kunde glömma hvad som
omgifvcr mig och mitt Fädernesland, så skul¬
le äfven jag för mitt enskilta interesse till¬
äfventyrs yrka RörelseCapitalets förökning,
emedan jag ock har mycken skuld på fast
egendom. Man har sagt, att en ökad sedel¬
stock utan fond skall öka produclionen. Ja,
den ökar visserligen i början, men icke län¬
gre än intill dess rätta värdet eller försäm¬
ringen varder uppenbar. Med en mindre se¬
delstock, som är god, skall man uträtta långt
238 Zten 6 Junii f. m.
mera. Denna satts är så fattlig att den ej
tan bestridas, åtminstone icke vederläggas.
Men jag torde redan alltför länge hafva up¬
pehållit Ridderskapet och Adeln; jag hoppas
att andre med större förmåga och skicklighet
torde utveckla detta ämne. Jag slutar således
under anhållan hos Hans Excellence Herr Gref¬
ven och LandtMarskalken om proposition till
bifall af ifrågavarande punkt i Betänkandet,
icke derföre att jag tror Utskottens förslag
vara det hästa, eller alldeles klanderfritt utan
derföre att jag anser det innefatta den enda
möjliga medelväg i närvarande ögonblick. Jag
har i öfrigt större förtroende i denna del till
de personer, hvilka i flere månader varit syss-
losatte med handläggning af ifrågavarande
ärende, än till sådane projecter och calculer,
hvilkas vigtighet ingalunda kan hesvärjas, och
uti hvilka en skillnad förekommer af ett icke
mindre belopp, än 4 millioner.
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Friherre Boije: Man har gjo^t framställ¬
ningar, som jag anhåller, att flf besvara. Man
begär att veta, hvad vi mena med Rörelse-
Capital; och man synes vilja indirect beskyl¬
la oss för afsigten att förderfva vårt mynt,
och göra det till Assignater. Det är en be¬
klaglig sanning, att i Sverige gifves en skill¬
nad emellan penningestock och RörelseCapital.
Penningestocken upplyses af Bankens och
RiksgäldsContorets Böcker, samt omfattar al¬
la de Banco- och Riksgäldssedlar, som, sedan
Den 6 Juni i f. m. 239
Banken och RiksgäldsContoiret inrättades , blif¬
vit der utgifne, utan att hafva sedermera å-
ter ingått; och till penningestocken hafva
också redan i flere år Discontpapperen va¬
rit räknade-; men då af denna penningestock
en ganska stor del, redan länge, befunnit sig i
Finland och på andre Utländske orter, samt
åter en annan del troligen, genom nötning och
tillfällige händelser, försvunnit, så kan icke
mera af penningestocken antagas utgöra vårt
RörelseCapital, än som qvarfinnes hos oss,
inom Sverige. Urskiljandet af hvarderas be¬
lopp är en omöjlighet; och i försvaret för vårt
behof af ett tillräckligt RörelseCapital inom
oss, hafva vi alltså måst följa den kända be¬
räkningen af vår penningestock; samt i öf¬
rigt lemna derhän, hvad som finnes, eller
kommer att qvarstanna inom vår egen rörel¬
se. Den af hela Riket bevittnade penninge-
bristen , och sjelfva den erkända årliga ut¬
vandringen af vårt pappersmynt till Finland,
gör oundvikligen nödvändigt, att begära en
ersättning för hvad sorn gått ut, och vidare
går ut, samt nu egenteligen för den ansenliga
förminskning, som åstadkommes genom Dis-
contpapperens hastiga indragning utur rörel¬
sen. Att, för det vi begära denna billiga,
denna nödvändiga ersättning, beskylla oss för
att vilja göra vårt mynt till Assignater, är ic¬
ke att rätt bedömma frågan; utan är en kast¬
ning ifrån ämnet, för att inblanda passionen,
till förfång för pröfningen. Jag vill icke tro,
att den sista värda Talarens afsigt just varit
sådan; men intrycket kan likväl blifva sådant;
240 Den 6 Junii f. in.
och det är således iclce utur sin ordning, att
påminna om angelägenheten af en fördomsfri
pröfning. Hela den sista Talarens argumenta¬
tion skulle alldeles inträffa, och följaktligen
också beskyllningen, om vi begärde en arbi-
trair, eller en obestämd och gränslös förök¬
ning i penningestocken; men så länge vi det
icke gjort,, så länge vi icke begärt mera, än
ärlig ordhållighet af det högtidliga löfte an¬
gående RörelseCapitalets storlek, som blifvit
Nationen gifvit i 1815 års IliksdagsBeslut;
vid hvilket man ännu försäkrar oss alt man
vill förblifva; — så länge inträffar icke här
hvarken argumentationen eller beskyllningen.
Eller kan man säga, att vi vilja förderfva
myntet derföre, att vi icke vilja, genom dess
beständiga förminskande, slutligen strypas?
Gifves ingen skillnad deremellan? må man
en gång besinna, hvilken besynnerlig motsä¬
gelse ligger i det förfarande man, å andra
sidan, tillåter sig. År i8i5 förklarade man i
Riksdagsbeslutet, alt RörelseCapitalet skulle,
utan minsta förändring, förblifva hvad det var
ultimo December 1814» och alltsedan dess,
samt äfven under hela denna Riksdag, har man
beständigt försäkrat oss, att RörelseCapitalet
icke undergått någon förminskning; samt ide¬
ligen upprepat, att man icke eller ämnar för¬
minska detsamma; men när vi nu likväl icke
begära mera, än en säkerhet för ordhållighe-
ten af dessa försäkringar; när vi nu alldeles
icke begära mera, än blott att, nu som år
18i5, RörelseCapitalet må bestämmas att blif¬
va
Den 6 Junii f. m.
241
va hvad det var ultimo December 1814; så
bestrider man vår begäran med den häftighet,
att man kallar elen ett försök att göra vårt
mynt till Åssignater. Detta sätt att förfara kan
gå an, då man har magien för sig; men en
annan tid skall likväl våga döma rätt derom;
och skall då troligen säga, att om de der alla
försäkringarne, att ej umgås med ett stryp-
Systeme, voro ärlige, så hvarföre neka säker¬
heten för dem: hvarföre inblanda passionen,
der den icke behöfves? Eller är det verke-
ligen sanni, att vi göra vårt mynt till Assig-
nater, derföre, att vi icke älska ett tillstånd,
deri allmänna penningeräntan redan är 20 till
25 procent, hvilket åter i naturlig ordning
dödar all idoghet och följaktligen qväfver
Nä ringar ne, samt brådstörtar hela den stora
del af Allmänheten, som är skuldsatt, i ett
hjelplös! förderf? Huru quadrerar väl denna
beskyllning med Allmänna tillståndet? Eller
får man icke erkänna, icke begära en medel¬
väg? Skall man nödvändigt anses tillhöra den
ena ytterligheten, för det man understår sig
att icke blindt godkänna den andra? Jag har
icke någon kännedom om våra penningeverks
böcker; och, ehuru högst otrolig den upp¬
gift synes vara, som den siste Talaren gaf
oss, nemligen att penningestocken nu skall
vara 3 Millioner större än den var ultimo
December 1814» kan jag icke dertill hvarken
jaka eller neka; men om så är; och om man
verkeligen vill att vi skola tro det; så hvar¬
före bestrider man vår begäran, som ju då
Ridd. 0. Ad. Trot. VII B. I Afd. 16
242
Den 6 Junii f. m.
går ut på mindre. När man redan gifvit osS
mera, än vi begära; och när man ingen ting
vill taga från rörelsen, så hvarföre nekar man
vår begäran? hvarföre bedömmer man den så¬
som något ondt? Slutligen utbeder jag mig
få påminna derom, att i närvarande penninge-
ställning är vår begäran icke stridig emot
Capitalistens interesse, utan tvärtom formenlig
för detsamma. Jag menar den Capitalist, hvars
samvete icke tillåter honom att blifva blodsu¬
gare, eller att, för ett orimligt underpris, slå
under sig Gäldenärens fastighet. Fortfar det
tillstånd länge, sorn nu är det allmänna, sä
skall ovillkorligen hända, att blott ganska få
Gäldenärer kunna betala sina räntor, och inga
sina SkublCapitaler. När Capitalisten, som
skall lefva af sina räntor, icke får några; så
torde lian sjelf finna, att penningebristen gått
för långt. Är hail första Inteckningshafvare,
så kan lian pä UtrnatningsAuctioner slä under
sig Egendomen för hvad lian vill gifva; men
gifvas andra inteckningar framför bans, så äf-
venlyrar han att få intet för sin; ty dristar
hail att, till bevarande af sin fordran, åtaga sig
infriande af de andra, så bar han kastat sig i
samma olycksaliga belägenhet: hvari Gäldenä-
ren var; och kan då på nästa Utmätnings-
auclion förlora mera för mindre.
Grefve Spensj Carl Gustaf: Då jag går
att yttra mig i förevarande amne, skall jag
först anhålla att få förklara i anledning af
hvad Herr Påhlman anförde, om att tala för
enskildt interesse, att jag hade trott och ön-
Den 6 Juni i f. m. 243
fikat, att sådant om ingen på detta Riddar¬
hus skulle kunna sattas i fråga, samt att för
öfrigt opinionen om mig i detta afseende bör
och kan vara mig likgiltig. Dernäst och lika¬
som samma talare yttrade, alt det var vig¬
ten af den stora sak , om Fosterlandets mynt
framdeles skulle blifva Assignater eller ej,
Som föranledde honom att tala, skall jag li¬
kaledes be att få förklara , att det är den frug-
tan jag hyser, att några Millioner menniskor,
Sorn man kallar Svenska Medborgare, skola
finna sig bedragne i det hopp de gjort sig,
att genom Riksens Ständers beslut komma 1
en förbättrad ställning, hvilken föranleder mig,
att, ehuru oberedd, nu yttra mig. För öfrigt
borde det ifrågavarande ämnet icke gifva an¬
ledning till en sådan strid, sorn nu börjats.
Frågan om olika beräkning af RörelseCapitalet
beror hufvudsakligen på tre å fyra enkla
frågor,
iio Huruvida 1S14 sedelstock skall
tagas till grund. Jag tyckte Herr Påhlman
yttrade, att i8i5 års Ständer bestämde, att
ingen Ökning af i 814 års Sedelstock skulle
ske, samt att de eventuella Creditiverne ej
skulle vara inberäknade, Om den satsen an-
tages, skola nästan alla anmärkningar förfalla*
Men det står, pag. 5, i Utskottens senare Be¬
tänkande, ”att som verkan af Riksens Stän¬
ders Beslut vid 1815 års Riksdag icke kan
vidtaga förr än från och med år 1816, anse
Utskotten, att förhållandet den 3i December
1815, i hvad som angår RörelseCapitalet,
244
Den 6 Juni i f. m.
rättare bör läggas till grund;” samt vidare,
pag. 6, ”att Banken och RiksgäldsSedelstoc-
ken den 3i December 1817 öfversteg belop¬
pet af samma Sedelstock den 3i December
1815 med 3,3oo,ooo R:dr Banco.” Afgjord är
sanningen af den sats, som näst efter det först
citerade stället Jagttages, att när Sedelstocken
beräknas efter 1815 års slut, skall äfven Dis-
contsedelstocken vid samma tid läggas till
grund för räkningen; men af Bihanget till
Protocollerne för 18r5 års Riksdag, 5 Del.
4 Afd., synes, att RiksStånden den 29 Julii,
vid besvarande af BancoUlskottets Betänkan¬
de, i anledning af StatsUtskottets Förslag till
reglering af åtskilliga omständigheter, som
agde gemenskap med Rikets penningeväsende,
ändrade BancoUtskottets förslag, att Riksgälds-
Sedelstocken ej skulle få ökas ”utöfver sitt
nit varande belopp ” genom införande af or¬
den ”utöfver dess den 1 Jan. i8i5 varande
belopp." Hvad anledning har man då att taga
Sedelstocken i slutet af 1815till norm. Huruvida
emellan denna och den af 1814. är någon be¬
tydlig skillnad kan jag ej uppgifva, då Sedel¬
stocken ej för hvarje år är authentikt kun¬
gjord; emedlertid får jag anhålla, att af Eders
Excellence Herr Grefven och LandtMarskal-
ken få veta, hvad svar som följt på Ridder-
skapets och Adelns beslut, att anmoda Ban-
coUtskotlet uppgifva Sedelstockens belopp,
för hvarje års slut från 1S00, uti hvilket be¬
slut de öfrige RiksStånden blifvit inbjudne,
att sig med Ridderskapet och Adeln förena.
Den 6 Junii f. rn.
245
Hans Excellence Herr Grefven och Landt-
Marskalken tillkännagaf, att BåncoUtskottet
icke afgifvit något svar, i anledning af Rid-
derskapets och Adelns beslut, rörande kun¬
görandet af BancoSedelstockens belopp; och
ville Hans Excellence genast låta i Riddarhus-
Cancelliet efterse, om något svar från de öf¬
rige Respective RiksStånden på Ridderska-
pets och Adelns inbjudning i delta ämne an¬
kommit.
Grefve Spens: Det torde vara onödigt
att härvid uppehålla sig. Då Utskottet icke
inkommit med den begärta upplysningen, har
det ej af ett tillräckligt antal Stånd blifvit
derom anmodadt, och frågan om antingen
1815 eller 1814 ^rs Sedelstock är större, kan
således ej här förekomma. Den senare veta
vi, af Konungens Nådiga Proposition af den
10 sistlidne December, vara omkring aöf Mil¬
lioner R:dr Banco. Det kommer derpå an,
huruvida 1817 års är 3,3oo,ooo R:dr större,
än detta belopp. Sådant tror jag ej, men kan
naturligtvis ej bevisa min tanka; ehvad för¬
hållandet må vara, tror jag det vara bäst, att
hålla sig vid det beslut som en gång är ta¬
git, nemligen på förra Riksdagen, och således
vid beräkningen af Sedelstocken utgå från
beloppet den 3i December 1814*
2:0 Den andra här uppkomne tvisten är,
huruvida af Discontsedlarne två tredjedelar
eller tre tredjedelar skola anses hafva ingått i
RörelseCapitalet. En del påstås hafva varit
946
Den 6 Junii f. m.
h vilande; men deremot skall, sedan afskrif-
jiingsRäkningen upphör» en mängd BancoSed-
lar blifva skrinlagde, bade Utskotten tillstyrkt
någon fortsättning af afskrifningsRäkningen,
skulle jag för min del ej motsagt deras be¬
räkningsgrund af blott två tredjedelar af Dis-
contpapperen; då nu detta ej skett, och ej
heller vore med lidens anda förenligt att yr¬
ka, kan jag ej frångå mitt påstående, att alla
tre tredjedelarne af FilialDisconternes Sedel¬
stock, sedan afskrifningsbevisen uteslutits,
böra beräknas. Man anför, att alla Götha Ca¬
nal tre-procentsSedlar varit på iooo R:dr Ban¬
co, och derigenom ej löpande. Denna valeur
stadgades, genom 1815 års Ständers beslut,
samt sanctionerade Directionens nyss förut
tagne steg i detta afseende. Men just den
penningebrist, sorn sedan i8i5 uppstått, oak¬
tadt den Riksdagens beslut, utan att hvarken de
eventuella biträdena, eller den maximipunkt,
dit Disconternas utlåning skulle få höja sig,
kunnat motarbeta densamma, synes bevisa,
att sjelfva stadgandet, att Götha CanalDisconts
3 procentsSedlar skulle skrifvas på så stora
Summor, varit af menliga följder, och det är
derföre jag tror att man ur det löpande Rö-
relseCapitalet i DiscontSediar 1814 eller 1815
ej bör utesluta något på den grund, att en
del af Sedlarne var på iooo R:dr, emedan just
detta beslut har beredt en del af de menliga
följder man nu vill afhjelpa,
Den tredje frågan angår de eventuella
biträdena, hvaraf nu egenteligen blott det till
Den 6 Junii f. in.
247
Magazinslnrältningen återstår, samt lånen på
exporlabla metaller. Hvad de senare beträffar,
så öfverensstämmer min mening om dem, så¬
som jag tror, med Utskottens Förslag. Det
synes som man alltid gick ut från den ideell
att denna Lånefonds förökande ej skadat. Jag
hemställer, om det icke är detsamma med
MagazinsDirectionens Creditivultag. De ske
för att hjelpa antingen en missväxt, eller en
bristande afsättning, vid uppkommit öfverflöd
på Spannemål, Är frågan om en provinciel
brist på afsättning, så gå de uttagne pennin-
garne åter in, då Spannemålen köpes i den
ena Provincen, och säljes i den andra. Är
bristen i liela landet; blir behofvet att föra
Spannemålen från den ort, der den finnes,
en ny rörelse, och bör ej undandraga de an¬
dra sitt RörelseCapital. För öfrigt är det ic¬
ke af stor vigt, hvad beslut som härom ta-
ges; man har sagt mig åtminstone, att skill¬
naden emellan Magazinslnrättningens uttag i
slutet af åren 1814 och 1817, ej skall vara
mera än 55o,ooo R:dr Banco, och jag för
min del tror ej, att MagazinsDirectionen till
nästa Riksdag kan minska sin rörelse under
hvad den var i början af året. Jag vill så¬
ledes ej bestrida, att man må anse den till¬
ökning, sorn i MagazinsDirectionens uttag
skett till 1817 års slut, såsom ersättning för
en del af DiscontSedelstocken; men huru det
med någon princip kan vara förenligt, att ic¬
ke betrakta den återstående delen af Crediti-
vet, som går ut och in, såsom eventuell, och
således icke inlaglig i den fixa Sudelstoc-
243
Den 6 Junii f. m.
kens belopp, det begriper jag icke. Jag be¬
gär emedlertid i denna fråga proposition på
Friherre Cederströms förslag, såsom contra
proposition, och på förhand votering.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt-
Marskalken tillkännagaf, det något svar å
Ridderskapets och Adelns inbjudning att del¬
taga i beslutet om kungörandet af Bankens
Sedelstock, ännu icke ifrån Borgare- och Bon-
deStånden ankommit, samt att PresteStåndet
uti Protocollsutdrag af den 2 dennes, som
nu upplästes, förklarat sig icke finna anled¬
ning, att uti ofvannämnde beslut med Ridder-
skapet och Adeln sig förena.
Hans Excellence hemställde derefter, att
öfverläggningen rörande denna punkt måt¬
te uppskjutas till eftermiddagen; hvilket bi¬
fölls.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskilj¬
des kl. 3 eftermiddagen.
In fidem Protoeolli
O. J. Lagerheim.
Den 6 Junii e. m.
249
Lördagen den 6 Junii.
Plenum klockan half till 5 eftermiddagen.
Fortsattes den i förmiddags Pleno började
öfverläggning rörande 3:dje punkten i Stats-
och BancoUtskottens Betänkande, angående
Allmänna Penningerörelsen och myntvärdets
upprätthållande.
Herr Manner stam, Johan: Uti det ser-
skilta yttrande tili Utskottens Protocoll, som
åtföljt Betänkandet, och i dag blifvit här upp¬
läst, har jag till Riksens Högloflige Ständers
pröfning framburit mina åsigter och min öf¬
vertygelse om de hufvudsakliga medel, som
till vårt penningeverks reglering borde vidta¬
gas. Under åberopande af de tankar, som jag
deruti yttrat, får jag äfven nu till Protocollet
förklara, alt jag icke instämt uti det bifall,
som genom Ridderskapets och Adelns redan
fattade beslut blifvit lcmnadt till i:sta och
2.'dra puncterne af det sammandrag, som vid
öfverläggningen i dag följes.
Jag kan icke frångå den tanka, att man
nu genast bordt vidtaga det enda hittills kän¬
da medlet, all stadga papperspenningars eller
Myntrepresentativers värde, nemligen, att be¬
stämma det i silfver, och alt man derigenom
250
Den 6 Junii e. m.
bordt göra slut på den oreda i vårt penninge-
verk, hvilken för ägande-rätten är lika krän¬
kande, som den för alla näringar, utom ock¬
rarens, är förderflig. Jag anser det icke tvif-
velagtigt, att Riksens Ständer kunna, med
full visshet om framgång, nu fatta beslut, le¬
dande till myntvärdets stadga, men jag har
funnit denna åtgärd motverkas af stridiga opi¬
nioner och intressen hos dem, hvilka antin¬
gen hysa en obestämd förhoppning, som, ef¬
ter sakernas vanliga ordning, och äfven un¬
der de mäst gynnande omständigheter, icke
kan, och icke bör vinna fullbordan, den nem¬
ligen, att BankoSedlarne skulle återfå sitt ful¬
la Silfvervärde, eller ock hos dem, hvilka,
med mera sannolikhet om framgång, yrka ut¬
vägar, ledande till Mynt-representativernas för¬
sämring. Den medelväg, som finnes emellan
dessa ytterligheter, och den jag med några
andra velat nu genast anträda, torde endast,
i följd af fortsatte och nya oredor, vinna för
sig en allmännare opinion, och jag har der¬
före icke velat förut i dag uppehålla discus-
sionen om denna vigtigaste frågan i finance-
regleringen, utan begagnar det tillfälle jag nn
fått, att emot det om första och andra punc-
terne tagne beslut anmäla min reservation,
Under den redan länge fortsatte öfver-
läggningen om 3:dje puncten, äro a:ne huf¬
vudsakligen skiljaktige meningar framställde
och omtvistade. Den ena, att RörelseCapita-
let är minskadt, genom Discontpapperens för¬
svinnande ur rörelsen, och att deras belopp
Deti 6 Juni i e. m.
251
bör med BancoSedlar ersättas. Den andra å-
ter till försvar af Utskottens förslag. Sedan
man, på sätt jag förut nämnt, icke velat fatta
något liufvudsakeligen verksamt beslut, till
.återställande af ordning och stadga i mynt¬
väsendet, bör man åtminstone icke öka oord¬
ningen, Jag delar således den tanka, att man
icke på Bankens nu varande fond bör ut¬
gifva nya Sedlar. Det är en emot all prin¬
cip för RörelseCapital och emot all erfarenhet
Stridande sats, att RörelseCapitalet kan till¬
växa derigenom, att man ökar ett redan dis—
erediteradt pappersmynt, utan att öka den
fond, hvarpå dess värde skulle grundas.
Det ändamål som man söker med ett så¬
lunda ökadt RörelseCapital, nämligen att lät¬
ta Rörelsen, skulle helt och hållit förfelas.
Pappersmyutet skulle utom all tvifvel falla i
värde, i samma mohn, som det ökades, för¬
lägenheten och penningebristen tilltaga, ju me¬
ra man beredde osäkerhet för penningeägaren,
att återfå samma värde, som han utlånat, och
ali qvarlefva af allmän och enskild credit för¬
svinna. Riksens Ständer böra väl också här¬
vid icke lemna alldeles ur sigte den rättvisa
grundsatsen att icke rubba enskilta ägande
rätten. Den farhåga man å ena sidan synes hysa,
att Utskottens plan kunde leda till en för de
skuldsatta vådlig myntförbättring, är visserli¬
gen öfverflödig; men att en försämring skulle
blifva en följd af Friherre Cederströms och
flere Herrars förslag torde lätt kunna inses.
Pen enda möjligheten, att öka vårt af papper
f
252
Den 6 Juni i e. m.
bestående RörelseCapital, vöre i min tanka
att utgifva StatsObligationer, på sätt Kongl.
Maj:ts Nådiga proposition innehåller, eller
Pantbref. Jag liar uti mitt ofvannämnde ytt¬
rande äfven föreslagit denna utväg, för att af¬
lägsna all möjlighet och farhåga för jordä¬
gares förlägenhet, och Fastigheters fallande
värde.
Om de irriga begrepp, hvilka man hört
så ofta upprepas om RörelseCapitalets belopp,
kunde med fullständiga uppgifter efter Bok¬
slut af BancoSedelstockens storlek vid olika
år och tidepuncter rättas, så skulle mycken
stridighet i detta fall undvikas. Säkert är
emedlertid, att Banco- och RiksgäldsSedelstoc-
ken, sammanslagen, nu är flera millioner stör¬
re än åren 1814 och 1815, och att 3-Pro-
CentSedlarne så mycket mindre kunna och bö¬
ra hänföras till likheten med BancoSedlarne,
som deras belopp var så obestämdt, och be¬
rodde af enskiltas insättningar, hvilka uti Gö¬
tha CanalDiscont till en stor del skedde på
afskrifningsräkning.
De vådliga följder man med så starka
färgor målat om iooodetals famillers obe¬
stånd och olyckor, föranledde af den föregif-
na minskningen i RörelseCapitalet, skulle ef¬
ter min tanka snarare uppkomma, genom an¬
tagande af de Herrars förslag, hvilka så ifrigt
yrkat på dess tillökning, genom utgifyande af
papperspenningar utan fond.
Den 6 Junii c. m.
253
Man tror sig genom myntförsämringen
endast träffa Capitalisten, hvilken, ställd i en
ofördelaktig jemförelse mot Näringsidkaren,
icke synes förtjena skonsamhet, men man
glömmer, att den egenteligen så kallade Ca¬
pitalisten, eller den som speculerar på pap-
perspenningarnes ombytliga värde, visst icke
träffas af de olyckor, som beredas af oreda
och vacklande värde i myntet. Han förstår
vanligen att begagna den förlägenhet, som
ofelbart deraf uppkommer, att hålla sig ska¬
deslös; och den myntoperation, som man trod¬
de gynnande för den skuldsatte Jordbrukaren
och Näringsidkaren, blir för dessa mäst för¬
störande, genom ett ökadt beroende af Capi¬
talisten. Det gifves åter en annan dass af
Capitalister, hvilka myntrepresentativernas fall¬
na värde säkert drabbar. Till den höra den
åldrige krigaren, och den uttröttade civile Em-
betsmannen, som lefva af räntan på en hop¬
sparad AccordsSumma, eller af en obetydlig
pension; den del af Statens Tjenare som blott
har knappa penningelöner, korteligen alla de,
som äga ett Capital eller en Penningeinkomst,
utan tillfälle att genom speculationer kunna
öka sina inkomster, hvilka, knappt beräkna¬
de för deras bergning, och redan minskade
genom de i sednare tider inträffade myntför¬
ändringar, skulle blifva otillräcklige, om vär¬
det ytterligare försämrades.
En Talare har ganska rigtigt anmärkt
felaktigheten af ett beslut, som skulle sätta
gräns för RörelseCapitalet, hvilket bör kunna
1
254
Den 6 Junii e. m.
obehindradt tillväxa, i den mohn, som Nä-
ringarne deraf äro i behof. Men detta kan
icke ske genom utgifvande af Sedlar utan
fond, utan genom insättning af reelt värde i
Banken, för hvilket Sedlar utgifves. Det var
ock i detta afseende, som jag i sammanhang
med förslaget till realisation * tillstyrkt, att
Banken skulle efter visst Silfvervärde eller
Cours utgifva huru mycket Sedlar som hälst
för insatt Silfver. På ett sådant sätt kunde
RörelseCapitalet i ordentlig väg ökas, men
efter de beslut man redan fattat, skulle en så¬
dan utväg troligen icke medföra någon på-
I det skick saken nu mera fått, tillstyr¬
ker jag bifall pä 3:dje puncten af Utskottens
förslagi
i
Herr Påhlmanj Otto Fredric: Jag skall
ej försöka vederlägga hvad som blifvit an-
fördt, sedan jag sist hade äran, att i det¬
ta ämne yttra mig. Jag anhåller blott att Jå
tillägga några ytterligare reflexioner. Man
har åberopat 1815 års Ständers beslut, i af¬
seende å RörelseCapitalet, och påstått, att äf¬
ven Disconternes Sedlar deribland inberäkna¬
des. Ehuru jag hade den äran deltaga i i8i5
års Riksdagsöfverläggningar, kan jag likväl
icke påminna mig ett dylikt beslut. Jag skul¬
le önska få veta, genom hvilken Resolution
Disconternes Sedlar blifvit erkände att vara
mynt. I sådant fall skulle man äfven kunna
anse Littströmare, samt Mörks och Gisicos
Den 6 Junti e. m.
255
med flere andra Herrars Sedlar, såsom mynt,
fastän dylike Sedlars gångbarhet endast an¬
kommer på det förtroende de hafva. Jag tor¬
de få underställa, hvad verkan en ytterligare
myntförsämring skall medföra på Rikets behof
och utgifter. Bevillningen skall derigenom
blifva otillräcklig, och i anledning delaf täta
Riksdagar uppkomma. Alla Cassör ad pios
usus, och de, som derifrån hämta deras un¬
derhåll, skola jemväl betydligen förlora. Man
bar anfört såsom skäl emot myntförbättring,
att Utländningen deraf hufvudsakligen skulle
draga fördel; men först får jag upplysa, det
jag ingalunda yrkat någon myntförbattring, ty
jag tror tiden dertill ännu icke vara inne;
och om äfven Sammansatte Utskottens Betän¬
kande i hela dess vidd antages, skall visserli¬
gen icke någon myntförbättring deraf uppstå,
utan endast en ytterligare myntförsämring
derigenom förekommas. För det andra får jag
hemställa, om den läran må vara nyttig, att
man, för att skada Utländningen, bör ruinera
sig sjelf. Största delen af Svenska Nationen
har, som jag vågar hoppas, ännu icke hunnit
blifva indragen i LånSystemet, och följakteli-
gen icke eller skuldsatt; skall man då, för att
hjelpa dem, som vågat sig för långt ut, och
blifvit skuldsatte, låta hela Landets väl åsi¬
dosättas. Nej! jag tror för min del, att ge¬
nom det beslut, som nyligen blifvit tagit, att
Disconternas 3-proCentsSedlar få vid liqvide-
rande af lån i FilialDisconterne användas,
man redan gjort ganska mycket till de gäld-
skyldiges förmån. Som jag för öfrigt icke
256
Den 6 Jnnii e. ra.
kunnat fatta hvad Grefve Spens i förmiddags
åsyftat, är jag icke eller i stånd, att, annor¬
lunda än som skett, vederlägga hvad han an¬
fört. Någon ytterligare vederläggning torde
ock tilläfventyrs vara öfverflödig, helst jag
förmodar, att hvar och en redan stagat sin
öfvertygelse i ämnet.
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus:
Uti en så vigtig fråga som den, att bestämma
Sveriges RörelseCapital, är det visst en svår
sak, att yttra sig, och gerna tillstår jag mig
göra det med en viss obehaglig känsla, un¬
der kännedom, huru svårt det är, att uti en
stor plan likasom inskjuta anmärkningar mot
serskilta delar, hvilka rubba det hela mer
eller mindre; men då man ej kan dela öfver-
tygelsen om sjelfva grunderne, och man är
medlem af Lagstiftningen, så följer dermed en
pligt att yttra sina tankar; och då det sker
med agtning för andras meningar, har man
intet att förebrå sig, följden må blifva hvil¬
ken som helst. Vid bestämmande af Rörelse-
Capitalet förekommer frågan, hvaraf ett så¬
dant RörelseCapital består. Består det blott
af Silfver, så bestämmer det sig sjelf. Detta
Silfver fyller, som en vara, jemnvigtig uti
varornas förhållande, och hjelper sig sjelf
genom sin naturliga gång, om det någonsin
kommer ur jemnvigt. Men merendels hafva
omständigheterne tvingat de fleste länder, att
antaga pappersmynt för rörelsen. Efter min
erfarenhet skulle jag tro, att pappersmynt gjort
vida
Den 6 Jtinii e. m.
257
vida mera nytta än skada. Och ganska visst,
då man sökt bibehålla Sedelstocken lika med
Silfver fonden, eller uti hvarje Stat, der en
Bank finnes, som ej lemnar ut mera Sedlar,
än den har Silfver, är Inrättningen högst nyt¬
tig; men nästan alla Länder hafva måst be¬
tydligen öfverskrida denna gräns; äfven så
har det skett i Sverige, der vi ganska väl
minnas orsaken; nöden gjorde Lag, och vi
böra ej ångra det medel, som frälsade Riket.
Först då Sedelmyntet öfverstigit de rätta grän-
sorna, måste man påtänka en annan, ty äfven
så likgiltigt och öfverflödigt det var, att be¬
stämma RörelseCapitalet i Silfver, lika nödvän¬
digt blir det för Sedelstocken, då den utgör
nästan endast RörelseCapitalet. Under denna
synpunct tyckas vi alla betrakta detta ämne;
äfvensom vi och Allmänheten synes vilja fä¬
sta RörelseCapitalet vid en viss punct, för att
ej gå hvarken öfver eller under den. Vi haf¬
va Europas Länder omkring oss till efterdö¬
me, och vi hafva vår egen erfarenhet; allt
visar oss, att så snart Sedelmyntet öfvermåt¬
tan ökes, faller dess värde, allt råkar i vil¬
lervalla, och de svåraste händelser blifva en
gifven följd. Men man har äfven sett, att då
en hastig indragning äger rum, sedan allmän¬
na Rörelsen jemnat sig efter en gifven Sedel¬
massa och dess värde, så har deraf en stockning
följt, som varit högst menlig för samhället i det
hela. Härå hafva vi bland annat Dannemarks
exempel, efter Utskottens eget Betänkande. Då
vi nu alla komma Öfverens om att vilja bibehålla
Ridd. 0. Ad. Prol. VII B. I Afd. 17.
258
Den 6 Junii e. ra.
Sedelmyntstocken på samma punct, synes mig,
att från så sanna grunder utgående, med sam¬
ma känsla för allmänt val, vi borde lätt fin¬
na det rätta, nemligen först, hvilken tidpunct
är den, hvarefter vi vilja bestämma den när¬
varande Sedelstocken? För det andra, hvad
som egentligen är Sedelmynt? Första puncten
synes ej innebära något så hufvudsakeligt
svårt, att den bör kunna söndra meningarne.
Jag tror, att med nära lika resultat temligen
olika tidpuncter skulle kunna antagas; åtmin¬
stone af dem jag hört nämnas, uppstår, enligt
min tanka, en betydlig skillnad. Någre fram¬
ställa 1814 års slut, andra ultimo December
i8i5, och åter andra 1817 i September. Väl
är det mig bekant, att vissa summor på dessa
tider varierat betydligt, men ovisst är, om det
bela gjort äfvenså. Uti October 1817 voro
DiscontCreditiverne fullt utgångne, men 1814
icke; deremot torde de derpå grundade Dis-
contpapper varit motsvarande; och jag kan
icke annat finna, än att Sedelmynt, af hvad
art som hälst, hvilket gått i 10 års tid man
och man emellan till fullt och lika värde med
Banco, måtte med detta lika anses. Man sä¬
ger, att en 1000 R:drs Götha Canal Trepro-
CentsSedel ej circulerar lika lätt, som en Ban-
coSedel, och jag medger detta, om frågan är
om 2 och 3 R:drs BancoSedlar; men ej då frå¬
ga är om 1000 R:drs BancoSedlar. Hade vi
blott stora BancoSedlar, så är fråga, om Dis-
conlSedeln vore detsamma; men då vi hafva
flere sorter af alla valeurer, och kunna mot
Götha CanalSedlar få dessa BancoSedlar, för
Den 6 Junii e. m.
259
ött sortera oss efter behofvet, så bör uti nu
ifrågavarande beräkning man ej, efter min tan¬
ka, bry sig om DiscontSedlarnes valeur, så
snart den ej öfverstiger BancoSedlarnes, hvil¬
ka vi stundom se till 10,000 R:dr och der¬
öfver,
Man bar sagt, att räntan på 3 proCentS-
Sedlar gjort, att de blifvii skriulagde. Jag
medger detta, men om vi taga bort detta pap¬
persmynt, så uppstår ändå samma förhållan¬
de, då en del af RörelseCapitalet alltid måste
blifva liggande, dels för att det ej alltid kan
fullt sattas i omlopp, dels för att ingen klok
speculant vågar utsträcka sina operationer tili
sill Cassas fulla belopp, utan måste Spara nå¬
got för oväntade händelser, Det ar under så-
dane förhållanden tydligt, att då Creditivet
Varit uttagit till stor del, har sådalit skett,
för att infria 3 proCentsSedlar, eller Assigna-
tioner, och alltså har jemvigten i det hela
varit bibehållen. Deremot bör, i min tanka,
afskrifnings-räkningen ej komma i någon be¬
räkning.
Man bar sagt att, om Götha CanalDis-
Conts Reverser togos i beräkning, så borde
afven andra enskilta Sedlar och Assignatio-
ner beräknas. Det är likväl stor skillnad e-
mellan en enskilds Assignation, som circulerar
inom en liten krets, till och med en Province,
eller ett papper, som under flere år gått i
hvar mans hand öfver hela Riket från Ystad
till Gefle. När vi betrakta sakerne utur den¬
2 60
Den 6 Junit e. m.
na syn punct, kan man gerna antaga 1814
slut, såsom den punct, hvarifrån man utgår,
hälst uti denna beräkning jag tror man ej bör
bry sig om några 100,000 R:dr mer eller
mindre. Ja, nästan är det lika, om vi taga
till Termin 1814, i5 eller 17, emedan En
million mer eller mindre är en obetydlig¬
het; till och med skulle jag anse nödigt gö¬
ra förbehåll, det denna reglering ej kunde
anses till den grad noga föreskrifven; samt
att MagazinsFonden bör inberäknas i den per¬
manenta Fonden, hvartill jag erkänner mig ha
serskilta skäl.
Man har sagt, att man sökt förklena pen-
ningekarlen, såsom för Samhället skadlig. Ger¬
na instämmer jag uti, att man visserligen ej
bör kasta skugga på den ena eller andra nä¬
ringen, ena eller andra yrket; så snart man
uppfyller sin pligt, bör man med aktning be¬
handlas, emedan Samhället ej kan äga be¬
stånd utan olika handteringar; och det beror
ej af oss sjelfva att komma på den punkt i
Samhället vi böra fylla; den der uppfyller
sina pligter, bör aktas, må bans yrke blifva
hvilket som hälst, ty detta bestämmes af För¬
synen och händelser, oftast utom vår magt.
För öfrigt då fråga är om Realisation, så
är detta en operation, ingripande uti tusende
omständigheter, hvilka vi ej kunna bestämma
sjelfva, endast begagna, som de inträffa; och
all annan än den, som är en följd af naturli¬
ga händelser, skadar, efter min tanka, i lang-
Den 6 Junii e. m.
261
den. Mer än en gång hafva vi haft erfarenhet
af att realisationer, hvilka man liksom force¬
rat sig till, väl för en tid synts lyckas, tnen
sluteligen förfelat målet, till hvars upphin¬
nande ej gifs annan utväg, än hushållning,
då det enda rätta medlet kommer af Näringar¬
nas förkofran. Men ofta kan nödvändigheten
endast framtvinga denna hushållning, utom
hvilken man ej kan komma till ett sant mål.
Det är derföre jag vördsammast hemstäl¬
ler, om icke vi, på föreslagne grunder, böra
stadga en fast föresatts, att bibehålla vår Se¬
delstock vid samma belopp, som nu; vi hafva
då något att vänta af tidens fasthet, idoghet,
verksamhet och stadga i föresattser. Med des¬
sa medel kunna vi hoppas vinna förmåga, att
lyfta oss till den punkt, hvaråt vi syfta, eme¬
dan jag hvarken kan anse Sverige vanlottadt
af Naturen, eller Svenska Folket hristånde i
Fysisk eller Moralisk kraft.
Hos Högloflige Ridderskapet och Adeln
får jag alltså hemställa, om vi icke skulle an¬
hålla om den proposition, att RörelseCapita-
let, såsom af Friherre Cederström redan blif¬
vit föreslagit, hibehålles vid hvad det var
i8i4 års slut, inberäknadt Assignationerne,
Tre-proCent Discont-Obligationerne, samt Ma-
gazinsDirectionens Creditiv, men icke afskrif-
nings-räkningen.
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Friherre Boijes Ludvig: Af i8i5 års
262 &en 6 Junii e. m.
RiksdagsBeslut är lätt att finna det Discont*
papperen voro inberäknade inom RörelseCa-
f»italet; ty då RiksdagsBeslutet uttryckeligen
öfvar, att DiscontRörelsen skulle bibehållas
vid dess dåvarande Maximum; och Discont-»
papperen voro en följd af rörelsen, samt till¬
hörde den, och sjelfve gingo såsom Myntva»»
lutor, lika med penningar, så måste ju vara
uppenbart, att der undantag för desse papper
icke ens ägde runi, der kan det icke eller
hafva varit beräknadt, I anledning af hvad
en värd Talare nämnt om Assignaterne, ber
jag att få yttra min mening. Jag är långt
ifrån att vilja, det vårt pappersmynts öde skul¬
le blifva så olyckligt; men jag tror icke eller
att en öfverdrifven fruktan derföre bör förvilla
oss att antaga ett RestrictionsSysteme, lika farligt
för allmänna tillståndet. Man talar om Fran¬
ska och Amerikanska pappersmyntet: nå val!
hvar hade väl Frankrike stått, oro, så snart
Assignaterne liade något fallitj, Styrelsen hade,
af fruktan för vidare fall , öfvergifvit Nationens
sak? Genom öfverdrift i AssignatMassan töllö
desse papper till intet; men jag frågar: hafva
vi begärt en sådan öfverdrift? Nöden tvang
Norra America att också öfverdrifva sin Sedel¬
stock; och den föll ofantligt i värde, roen
hvar hade Amerikanska sjelfständigheten stått,
om fallet förmält Styrelsen att öfvergifva stri¬
den? Hvar Gustaf den 3:dje, om Ilan, af
farhåga att öka RörelseCapitalet, stadnat i sitt
försvar? Norra Amerika och Gustaf den 3:dje
visste sjelfva, att, både underhålla och förbät¬
tra sine pappersmynt, derigenom att allt gjor¬
Den 6 Junii e. m.
263
des till förökning i production, sorn åter för¬
ökade myntvärdet. Må man då icke blott ta¬
la om skadligheten af ett för stort Rörelse-
Capital, utan äfven om angelägenheten af ett
tillräckligt; må man ej blott framställa faran
af det skadliga, utan äfven fördelen af det
nyttiga. Tvenne talare hafva i dag skildrat
öfverläggningsämuet på ett sätt, som ger en¬
samt åt deras egna åsigter det vackra ända¬
målet, att förbättra myntet; men deremot be¬
stämdt ger åt våra, beskyllningen att vilja
försämra detsamma; jag frågar likväl, när till¬
hörde det väl den ena sidans talare, att icke
allenast afgöra sin egen sak, utan äfven sine
motståndares? Jag skall alltid tro, att afgö¬
rande rätten tillhör ingendera, fastän den be¬
stämmes af pluraliteten. Tiden och allmänna
tillståndet, som blir, skall afgöra, hvilkende¬
ra sidan i dag baft rätt; och emedlertid vill
jag icke bestrida, att man ju uträttar mycket
med declamationer och beskyllningar; men in¬
för den mogna pröfningen utgöra de inga be¬
vis. Jag ömar rätt lifligt alla Pensjouslnrätt-
ningars ställning; men det gifves också någon
ting af lika rätt till ett ömt deltagande; och
detta är allmänna nöden, bevittnad ifrån alla
Landsorter. Den dag skall komma, då vi sko¬
la af efterverlden framkallas till redogörelse
för vår financiella klokhet, vår Ekonomiska
omtanka; och då skall frågan troligen icke
blifva: Vid hvad Cours, vid hvilken Skillings-
Agio stod Ert Pappersmynt? icke, huru stor
var Er Sedelstock? utan huru lycklig var Na¬
tionell, i kraft af Edie finauceplaner? huru
264 &en 6 Junti e. m.
lifvad eller huru fallen stod Er Allmänna verk¬
samhet, Edra Näringar, Eder production ? Om
vi då, till svar på dessa frågor, nödgas till¬
stå, alt omtankan för vårt pappersmynts värde
hetog oss all omtanka för Nationens tillstånd,
så skall denna ursägt säkerligen icke antagas.
Må Ni, mine Herrar, också besinna allt detta,
Och må Ni, då Ni i dag afgören Nationens
Ekonomiska och Financiella öde, också min¬
nas Eder egen ansvarighet inför samtid och
efterverld,
Flere yttrade härtill deras bifall.
Herr Munck af Rosensköld, Eberhard:
Herr Påhlman har talat om nödvändigheten
att upprätthålla och förbättra myntvärdet. Jag
instämmer äfven deruti, och önskar just der¬
före, att vår production icke måtte lida ska¬
da, i brist på tillräckligt RörelseCapital. Jag
tror, att så länge productions-kostnaden kan
betalas med pappersmynt, är detta mynt gan¬
ska nyttigt. Varupriserne ökas lika mycket
genom en hämmad production, som genomen
ökad Sedelstock. Det hufvudsakligen onda är,
att sedan produetionskostnaderne nu mera stad¬
gat sig, och utvandring af Sedelmyntet till
Finland alltjemt fortfar, man ändock vill yt¬
terligare minska RörelseCapitalet. Att mynt¬
värdet derigenom ingalunda skall förbättras,
bevises bäst deraf, att år 1812, då Rörelse¬
Capitalet var manga Millioner större än nu,
myntvärdet var mycket bättre, emedan Me-
delCoursen detta år var 8y|. Sedermera har
Den 6 Junii e. m.
26.5
Handeln och Näringarne beständigt aftagit,
samt myntförsämringen äfven i samma förhål¬
lande ökats. Jag fritager mig från all beskyll¬
ning, alt vilja öka Sedelstocken annorlunda,
än genom motsvarande Silfverinsättning i Ban¬
ken: ty om Riksens Ständer besluta, att Rö-
relseCapitalet skall förblifva sådant det var
i8i4> måste det ändock blifva mycket mindre
än då, emedan sedan den tiden en stor del
deraf utgått till Finland. Jag instämmer vis¬
serligen med Herr Påhlman deruti, att de
skuldsatte icke böra hjelpas på det allmännas
bekostnad; men då samma värde Talare an¬
fört, att största delen af Svenska Nationen
ännu icke blifvit skuldsatt, torde mig tillåtas
upplysa, att bland Skånska allmogen 1000
bönder inom tre år i Malmö Discont sökt lån
på 5o å 100 R:dr, för att derigenom kunna
rädda sina hemman från utmätnings-auctioner.
De hafva genom enskiften blifvit trugade, att
sätta sig i skuld. Jag torde få erindra om
skillnaden emellan RörelseCapitalets numerair
och valeur. Sedan productions-kostnaderne
ökats i förhållande till RörelseCapitalets nu¬
merair, skulle, om valeuren nu förbättrades,
näringsidkaren blifva försatt i nödvändighet,
att, afskeda sina arbetare, samt productionen
i följd deraf minskas. Man synes ej vilja ihåg¬
komma, alt frågan om RörelseCapitalets be¬
lopp ej så mycket beror på, huru stort det
är, utan huru stort det nyss förut varitty
derefter hafva alla köp och alla priser redan
satt sig. Om man 1809 utsläpt 90 Millioner,
så skulle ett RörelseCapital, som nu blott be¬
266
Den 6 Juni i e. m.
stod af 60 Millioner, vara allt för litet. Ca-
pitalisterne hafva tilläfventyrs lidit intill 1812,
men efter denne tid liar fastighetsägarnes In¬
tresse än mera blifvit åsidosatt. När handel
och näringar aftyna, förlora båda. — Norra
Amerikas papper hafva sluteligen hunnit till
deras rätta valeur endast genom productionen,
Fransyske Assignaterne kunna icke ursägtas,
emedan de bidrogo till Regeringssättets för¬
fall. Jag är fullkomligen ense med Herr Påhl¬
man deruti, att myntförsämring bör förekom-
mas, blott det sker genom näringarnes och
productionens förkofran, samt icke genom så-
dane medel, hvilka endast gagna några vissa.
Friherre Wirsen, Gustaf Fredric: I följd
af Högloflige Ridderskapets och Adelns dyr¬
bara förtroende har jag, såsom Ledamot af
BancoUtskottet, lagt hand vid det mål, som
nu är under öfverläggning: i kraft af den be¬
fattning i det Allmännas tjenst, hvartill hän¬
delserna och Konungens Nåd mig framfört, är
jag skyldig, att deruti hafva en opinion: uti
dessa bägge förhållanden igenfinnes motivet,
hvarföre jag vågat begära Högloflige Ridder¬
skapets och Adelns uppmärksamhet: det är af
pligt, icke af böjelse; hälst det eljest alldeles
strider emot mitt sinne, att inför stora och ly¬
sande samlingar söka göra en opinion gällan¬
de. Både i skrift och discussioner har detta
mål redan erhållit mycken vidlyftighet; men
då det ock utan tvifvel är det vigtigaste, som
vid denna Riksdag förekommer, må deruti
Den 6 Junii e. m.
267
igenfinnas ursägten äfven för mig, att afgöran-
det ytterligare fördröja.
Alltsedan de financiella oredor, som blef-
vo oundvikelige följder af 1808 och 1809 å-
rens olyckliga krig, vid den derpå följande
Riksdagen skulle Irotas , genom ålilandet af
Bankens Credit och utställandet af dess Sed¬
lar, har vid hvarje påföljande Riksdag alltme¬
ra uppväxt och sig utvecklat en strid emel¬
lan tvenne extremer i vårt finance-förhållande.
Jag vill dock, för att ej borttaga tiden, icke
gå längre tillbaka än till 1815 års Riksdag.
StatsUtskottet uppgjorde då ett financeförslag,
syftande att concentrera Lånerörelsen i Riks-
gäldsContoiret, och skilja Banken från Credit-
väsendet: en plan, som vid denna Riksdag
blifvit framställd af många, hvilka då tnot-
stredo den. Jag hörde då discussionerne: Jag
börde på detta rum, huru man besvor Ridder-
skapet och Adeln, att icke antaga delta Stryp-
Systeme: Man erindrade då, likasom nu, om
finance-förhållanderne på 1760-talet, och dess
följder; ja, man nyttjade den tactik i ett tryckt
anförande, att på en och samma gång afstyr¬
ka förslaget, såsom ett StrypSysteme, och för¬
ena sig med nu mera Herr Presidenten Schul¬
zenheim, som hade afstyrkt det, emedan det
skulle bringa för mycket papper i rörelsen:
bägge meningarne voro nöjda med afstyrkan-
det, och StatsUtskottets förslag förkastades,
såsom grundadt på en indragningsplan till Se¬
delmyntets förminskning. Motsatsen af Stryp¬
Systeme antogs. Mera Sedlar skulle utgifvas,
268 Ztett 6 /««« e. m.
och det har skett. Fastighetslånen, ökade
Credi liver för MagazinsDirection och Discon-
ter, allt detta beslöts i8i5, och utfördes.
Men hvad har nu följden blifvit af allt detta?
hafva ej Disconterne fallit? är ej förlägenhe¬
ten nu större än den var i8i5, oaktadt Sedel¬
tillökningen ? och hvad är anledningen till
Ständernes sammanvaro, om icke följderne af
det utsträckta CreditSystemet, som i sig inne¬
bär förstöringen af ali Credit?
På samma sätt bar jag nu erfarit, och hör
som bäst enahanda språk: "Tag ej ann hvad
föreslagit blifvit; det är ett Siryp Sy sterne >
som förlamar Näringarne s och hvars effect
blir nöd och elände." Den billiga farhåga en
sådan framställning bör väcka hos hvarje Fä¬
derneslandets vän, har gjort det till en ytter¬
ligare pligt äfven för mig, att noga öfverväga
förhållandet, och att upptaga alla de betänk¬
ligheter, som uti ett så beskaffadt ämne af
sig sjelf förekomma; och samma pligt har lif-
vat hvar och en af de Ledamöter, som vid
arbetet i Utskotten lagt hand. Samma ytter¬
ligheter i åsigter, som nu inom Stånden fö¬
rekomma, hafva i Utskotten blifvit framställ¬
de, och under de länge fortsatta öfverlägg»
ningarne, hafva ideerne nött sig emot hvar¬
andra.
Då Riksens Ständer åt tvenne Utskott,
bestående hvardera af 36 personer , uppdrogo
ifrågavarande arbete, föreställde jag mig af-
sigten dermed vara den, att, genom det större
Den G Juni i e. m.
269
antalet Ledamöter, erhålla en ytterligare sä¬
kerhet mot all ensidighet i ämnets behand¬
ling. Nu hafva 73 personer dermed uppe¬
hållit sig så lång tid, att man öfver dröjsmå¬
let, kan hända med skäl, klagat. Nu hafva
dessa trogit fortsatte öfverläggningar ändteli¬
gen frambragt ett resultat, som tydeligen bär
stämpeln af concessioner å bägge sidor: som
innefattar, icke det bästa, men det möjligaste:
och det är nu detta arbete, som man vill
förkasta.
Om detta Betänkande ställes i bredd, el¬
ler mates mot en enskild opinion, så görman
ej rättvist: ty det är producten af Heres: af
vidlyftiga undersökningar, samt på räkenska¬
per och handlingar grundade uppgifter. Det
bade då varit vida bättre att utan all remiss
till Utskott, och den vidlyftiga handläggnin¬
gen derstädes, genast börja in plenis discutera
detaillerne; så hade samma afnötning på ex-
tremerne, som i Utskotten ägt rum, fått ske i
Stånden: hvarefter resultaten efter mittbegrepp
utan all tvifvel blifvit i det närmaste desam¬
ma, som Utskotten nu framställt.
Från dessa allmänna reflectioner vill jag
nu öfvergå till några de väsentligaste delar af
sjelfva Förslaget, hvarvid jag hört erindrin-
gar göras. Man säger att Förslagets hela ten-
dence är en myntförbättringhvaremot in¬
genting blifvit gjordt, att förekomma den för
banden varande förlägenheten. Jag påstår,
att man häruti har mycket orätt. Utskotten
27Ö Den 6 Junii e. m.
hafva föreslagit mesurer, ledande till mycken
lättnad i förlägenheten; men litet eller intet,
som kunde verka till en myntförbättring.
Utskottens mål har varit att undanrödja
Ögonblickets våda; dock icke så, att derigenom
bereda eil ännu större våda till följd.
Många hafva påstått, att man blott borde
Syfta till Banco-förbindelsernas skyndsamma
uppfyllande, och Sedlarnes paritet till Silfver:
men Utskotten hafva ej lyssnat deråt. De haf¬
va trott sig i forsta rummet böra tillse förlä¬
genhetens mildrande; men derjemte icke upp¬
gifva allt hopp om en småningom återkom¬
mande stadga, och i denna plan hafva Utskot¬
ten allt jemt arbetat: de hafva framgått med
lugn mellan de bägge ytterligheterne, och haf¬
va sådant öppet förklarat.
Utskotten hafva uppgifvit, att Sedelstoc¬
ken ifrån 1809 stigit, samt att i detta ögon¬
blick den utgör fullt 4 Millioner iner än den
var den 3i December 1814» samt äfven 1
Million mer än den 3i December 1810, som
eljest antages för dess maximum. Detta är
ock sanna förhållandet: det på Bankens Böc¬
ker stödda, och alldeles oemotstridliga för¬
hållandet.
Låtom oss hålla oss dervid, men här ic¬
ke ingå i vidlyftiga discussioner om theorier
och principer, för att undersöka verkningar-
ne på de serskilte vägar myntet utgått: att det
Den 6 Junit e. m.
271
Sora MagazinsDirection upptagit, serskilt er¬
fordras, o. s. v. att Näringarne olika verka
circulation af myntet, efter deras olika art
m. m. Sådant drar oss för långt från ämnet,
och vi blifva deraf ej dess iner upplyste. Böc-
kerne och uppgifterne ådagalägga med viss¬
het, att penningarne gått ut, och förblifvit
ute: Förslagen visa, att hvad som hädanefter
inkommer, också åter utgår. Detta är allt,
hvad vi behöfva vara förvissade om. Man
skulle eljest komma in i beräkningar utan än¬
da. Landtmannen säljer viss tid om året.
Penningarne ligga, tills de ingått i skatter:
de ligga i StatsCassan, tills de utgått i löner,
och så i en oafbruten kedja; utan att man
derföre kan anse dem annorledes än jemt cir-
culerande.
Enär nu förhållandet med Banco- och Riks-
gäldsSedelstocken är sådan, som här anföres,
nemligen så betydligt öfverstigande hvad man
hört påstås af dem, som velat vanställa Ut¬
skottens uppgifter; och man emot detta bevi¬
sta factum icke kan något vidare invända, så
framdrager man vidare med all styrka, frågan
om Discontpapperen, och påstår deras inbe-
räkning bland myntet.
Utskotten hafva sjelfve erkänt att, brede¬
vid Banco- och RiksgäldsSedlarne, stå Dis-
contpapperenj som till viss del verkat lika
mycket med myntet. I sig sjelf äro de icke
annat än enskilda Corportioners Skuldsedlar och
anvisningar, och borde i den egenskapen icke
272
Den 6 Junit e. m.
mera intagas i beräkningen af myntet, än alla
privata assignationer; men då Staten genom
creditiver och accepter så mycket bidragit till
deras gångbarhet, och verkan deraf har va¬
rit, att hvar man sig af dem i rörelsen begag¬
nat, vore ej lämpligt att, ehuru de icke äro
mynt, underlåta göra afseende på det rum de
intagit. Men säger man, hvarföre icke då göra
det tili deras maximum? hvarföre blott tillen
del? Utskotten hafva uppgifvit sina skäl, och
de kunna ej vederläggas, ty de äro stödda
på sanning. Man säger, att Riksens Ständer
är 1815 fastställde Diseontrörelsen till 8,900,000
R:dr; och dei’af gör man till en följd, att
Banco- och RiksgäldsSedelstocken bör ökas
med ett sådant belopp. Man har rätt i det
uppgifne factum; men mycket orätt i den der¬
af dragne slutföljden. Afseendet och ända¬
målet med Ständernas beslut uti nyssnämnde
måtto var helt annat. Man insåg då redan
Discontrörelsens våda, men, då man å ena
sidan ingalunda ville öfvergifva dessa lån-in¬
rättningar, ville man, å den andra, åtminsto¬
ne sätta en gräns för deras utvidgning. Gö¬
theborgs DiscontOctroj lopp till ända. Götha
CanalDiscont skulle ensam bestrida utlånin-
garne i Götheborg; men med vilkor, att icke
utsträcka sin lånrörelse utöfver samfälta be¬
loppet af de bägge Disconternes utlärdngssum-
ma den 3i December i8i4> och på detta sätt
uppkom frågan om Fixerandet af Disconternes
LåneMaximum. Men att vilja sammanblanda
detta med RörelseGapitalet, såsom ett Stän¬
ders
Den 6 Junii e. m. 27g
ders Beslut, synes mig nära vara en orim¬
lighet. Ty Ständerne kunde ej bidraga till
DiscontLåneRörelseCapitalet med mer än Ban¬
kens ti t Disconterne lemnade ereditiver, som
utgjorde 2 Millioner. Hela återstoden uti nyss
omförmäldte maximisumma af nära Nio Mil¬
lioner, utgjordes ju af enskildtes penningar,
som ena dagen insattes, den andra åter utto-
gos, utan att någon kunde hindra det; och
hvaraf den följd blifvit, att DisconlRörelsen,
om alla private uttagit sine insatte penningar,
och Låntagarne i samma mohn mägtat sine
skulder betala, hade nedsjunkit till Creditiv-
summan eller 2 Millioner, emot det som nu
påstås, att Ständerne beslutit, det RörelseCa-
pitalet skulle genom Discontpapperen blifva
Nio Millioner. Hade Ständernas mening varit
sådan; då skulle ock dertill hört den före¬
skrift, att, i samma mohn som enskildtas in¬
sättningar minskas; skulle creditiven från Ban¬
ken ökas, för att bibehålla samma numeraire;
men sådant ägde ej runi, och visar påtagli¬
gen, att detta beslut var utan allt samman¬
hang med frågan om RörelseCapitalet.
Desse Nio Millioner utgjordes för öfrigt
till betydlig del af insättningar på afskrif-
ningsräkning, för hvilka inga bevis voro lö¬
pande. Denna del har man nu ändteligen
börjat medgifva, att icke inräknas bland myn¬
tet. Återstå derefter circa Sex Millioner uti
Assignationer och 3-proCentsSedlar; men des¬
se fordrar man till fullo ersatte med andre
Ridd. 0. Ad. Prot. VII B. I Afd. 18
274 Den 6 Junii e. m.
representativer, emedan de utgjort mynt. Be¬
synnerligt nog, att en tid beklagade man sig
öfver inrättningen med 3-proCentsSedlarne:
påstod, alt dessa lago hos Capitalisterne, och
voro orsak att lån ej kunde erhållas. Till
en del hade man rätt deri. Men nu vänder
man alldeles om förhållandet. Nu heter det,
att hvar enda 3-proCentsSedel utgjort mynt,
och varit löpande. Jag vågar påstå, att det
ligger mycken motsägelse uti desse bägge an¬
föranden, dem jag hört framställas af samma
personer. Utskotten hafva ansett, att två tre¬
djedelar af dessa papper varit löpande; men
blott en tredjedel liggande i Capitalisternas
gömmor. År 1815 skulle man ansett Utskot¬
tens Ledamöter tillgifne StrypSystemet der¬
före, att de icke erkände, att hela beloppet
var liggande hos Capitalisterne, och undan¬
dragit Allmänna rörelsen; nu åter anser man
dem tillgifne samma systeme, för det att ic¬
ke alla Sex Millionerne erkännas vara löpan¬
de mynt.
Utskotten hafva sålunda antagit 4 Millio¬
ner af dessa 6 såsom mynt; och ansett Banco-
och RiksgäldsSedelstocken kunna utan skada
vara 4 Millioner större än år 1815, i stäl¬
let för Discontpapperen. Jag öfverlemnar nu
vördsamt, om uti denna framställning af äm¬
net ligger något försök att hafva i orden ett,
i meningen ett annat, eller om deruti i sjelf¬
va verket ens är något försök, än mindre nå¬
got att jemföra med det försök, som någre
Fäderneslandets vänner låtit trycka, för att
Den 6 Junii e. m. 275
bevisa, det en indragning af 4 Millioner Lief¬
ve följden af Utskottens FinanceFörslag. De
som Lafva så räknat, må svara för den räk¬
ningen. DifFerancen uppkommer af 2:ne or¬
saker: den första, att de beräknat Discont-
papperen för fullt, och sålunda 6 Millioner i
stället för 4> denna skillnad utgör 2 Millio¬
ner; och vidare hafva de uteslutit de bidrag,
som bestå af eventuela creditiver; hvilken dif-
ference gör andra 2 Millioner. Billigheten ha¬
de då åtminstone synts fordra, att man sagt.,
huruledes af olika grunder olika resultater
uppkommit. Utskotten hade öppet framlagt
sine, och hade ej bort vänta, att en sådan
misstydning skulle deråt gifvas.
Men hvad skäl finnes väl för öfrigt, att
utesluta de eventuela Creditiven? Enär Maga-
zinsDirectionen före 1815 hade blott 3oo,ooo
R:drs creditiv; men fick då ända till 2 Millio¬
ner; om af dessa 2 Millioner, halfannan nu
är uti rörelsen och förblifver der, ty värr allt
för länge, så är ju detta ett verkeligt factum;
då det deremot blir alldeles en olämplig idee,
att genom uteslutandet af denna beräkning fö¬
re och efter 1815, i och med detsamma sä¬
ga, att 3 och i5 äro lika; ty, när Bankens
Böcker i bägge fallen måste lemna efterrättel¬
sen om det Sedelbelopp, som verkeligen är i
rörelsen, blir resultatet 1,200,000 R:dr mer
till MagazinsDirectionen nu än förut; och den¬
na Summa kan man då omöjligen låta ur be¬
räkningen försvinna. Jag appellerar till alla
276 T)en 6 Junii e. ra.
mina Herrar Colleger af BancoUtskottet, om
detta icke är enligt med förhållandet.
Jag ber, att vid detta tillfälle äfven må
besinnas, att BancoUtskottet har stora plig-
ter, och är så vida skiljdt från andre Utskott,
att det i visse de ömtåligaste fall äger be¬
slutande rätt. Ansvarigheten ari samma mohn.
Banken har i många skiften varit Statens stöd;
och kan än blifva det; men handteras den ej
med varsamhet, blir den skadligare än om
den aldrig bade funnits. Vill man ej lemna
något förtroende åt Utskottets uppgifter, så
skylle man sig sjelf.
BancoUtskottet har ej sett på Banken al¬
lena, utan på Riket, på Samhällets väl, i
förening med Bankens bestånd. Man har för¬
sökt, alt framställa Bankens intresse skiljdt
från den Allmännas; men det vore olyckligt,
om man skulle lyckas deruti.
I detta skick befinner sig nu emedlertid
de bägge olika opinionerne. Må man, för att
slita ämnet, blott fästa sig vid resultaten af
dem bägge. Banken har ej gjort någre odis¬
ponerade vinster: har ej vunnit någon tillök¬
ning i sin reela fond: har ej fått någon ser¬
skilt tillväxt i styrka och förkofran; och alla
dess inkomster till och med för år 1823 skola
efter Utskottens förslag åter gå ut och göra
det bevisligen. Den blir sålunda icke rikare
till dess, än den är nu; den vidmagthålles,
men icke iner; ty förmågan är ej större. I
Den 6 Junii e. m.
277
stallet visar det ifrågavarande serskildta För¬
slaget resultater af himmelsvidt skiljaktig be¬
skaffenhet: såsom dagen emot natten; visar,
att den förlägenhet man i Sju månader kännt,
att finna utvägar lill fyllande af Statens be¬
hof, nu vänder sig lill förlägenhet, huru man
må kunna använda sina stora tillgångar. Hu¬
ru gerna ville jag ej lyckönska lill detta upp¬
dagade förhållande; men jag kan det cj. Hu¬
ru gerna skulle jag icke se, att man ej ökade
Medborgarnes bördor genom ytterligare skat¬
ter. Jag har aldrig delat den tankan, att
Folkets Bevillning kunde ökas. Jag har mot¬
sagt den, och öppet yttrat min mening, der
jag bordt tala, och der jag uppfyllt min pligt,
att ej dölja sanningen. För öfrigt har jag
aldrig tillåtit mig, att fälla ett omdöme om
de moraliska motiverne för mina medmenni-
skors handlingar, och skall ej upptaga i nå¬
gon beräkning, om mina skulle misstydas.
Det närvarande ögonblicket afgör i alla fall
icke det rätta förhållandet, enär deremot san¬
ningen är tidens barn, som fostras långsamt,
men säkert.
Men jag återkommer till ämnet: Är för¬
hållandet nu verkeligen sådant, att vi kun¬
na tillstyrka en minskning i Bevillningen af
25o,ooo R:dr årligen. Jag tviflar derpå. Det
bade varit bättre söka inskränka utgifterne, än
först bevilja dem, och sedan fylla med ökandet
af Sedlar, som kastar beviljandet på komman¬
de tider, som gör våra efterkommande skattdra¬
gande både för sig och för oss. Skall Staten icke
278
Den 6 Junii e. m.
Bära sig under freden, med frihet i näringar
och deras utöfning, utan skuldsättning ske
för StatsUtgifterne, genom nya BancoSedlars
utställande, huru då uthärda de extra ordi-
naira criser vi lika litet hädanefter som hit¬
tills kunna förvänta oss att undgå? Vi hafva
för ögonen, huru en missgynnad väderlek ho¬
tar med missväxt eller svag skörd. Piikets
politiska ställning kan skakas o. s. v., då kräf-
vas extra ordinaira tillgångar; finnes ej då
något behållit öfverskott, så må det åtminsto¬
ne finnas en bevarad credit, som då kan åli-
tas; men icke äfven den under den lugnare
tiden vara redan angripen, och medtagen.
Jag kan ingalunda dela öfvertygelsen om
den förmonliga ställning, som uppgöres, eller
om den förmon, som af ytterligare pappers-
myntning skulle blifva att hämta.
För öfrigt är jag ej actif, att förfäkta
någon plan. Jag har yttrat min öfvertygelse,
och vädjar till en högre upplysning. Skulle
jag blott söka bifall, borde jag önska, att en
min motsatt mening nu antoges, ty vanligen
är det så, att alla olägenheter, som inträffa,
skrifvas på räkningen af hvad som blifvit be-
slutadt, och det förkastade får uppbära för-
tjensten, att hafva kunnat undanrödja deni
alla: ehuru i sakens natur ligga oundvikeliga
svårigheter. Men omöjligen kan jag medgif¬
va, att ett förstördt Creditväsende skall botas
med mera pappersmynt, eller att en fortsätt¬
ning af Sedelökningen kan blifva förmonlig
Den 6 Junii e. m.
279
för näringarne; tvärtom gifver den osäkerhet
i alla beräkningar, och upplöser de bäst an-
lagde företag. Mycket vore ännu att tillägga,
och jag har speciella anmärkningar att ytter¬
ligare besvara; men då jag nu redan så länge
tröttat Ilögloflige Ridderskapet och Adeln,
vågar jag icke fortsätta, utan leninar mitt
rum till ämnets utvecklande af mera upplyste
medlemmer.
Många yttrade härtill deras bifall.
Friherre Wrangel, Henning, uppläste föl¬
jande :
Då jag nu går att afgifva mina anmärk¬
ningar vid de förenade Stats- och BancoUt-
skottens sednare Betänkande, får jag först för¬
klara, att jag deraf ej kunnat hämta annan
öfvertjrgelse; än den jag förut ägt, och att
det synes, som Nationen icke har alt deraf
förvänta någon förbättring i sitt nu varande
betryckta tillstånd.
Utskotten påstå, att Fullmägtige från de
Provincer, der mängden näppeligen vet, hvad
DiscontLån är, äga helt annat begrepp om
ordning och stadga i myntväsendet, än de,
som sett en stigande förlägenhet i enskilta för¬
hållanden, hvarest flera öfvergifva den ärfda
jord, hvartill de användt egna tillgångar och
arbetskrafter, jemte de af andra upplånte Ca-
pitaler, samt att i dessa förstnämnde Pro¬
vincer, Näringarne hunnit till stadga m. m.
280
Den 6 Jun i i e. m.
Om äfven Provincer skulle finnas, som
ej en gång känna namnet Discont, ännu min¬
dre dess verkningar, samt att, der det mak¬
liga framskridandet af förädling å produetio-
nen iakttages, der finnes mindre skuldsatte
och ej tecken af förlägenhet, så tror jag lik¬
väl desse Provincer äro i synnerhet de nord¬
ligaste, och framför allt Lappmarken. Skå¬
ne , Östergöthland och de södra Provincerna
af Riket hafva förvärfva! en helt annan kän¬
nedom om penningeställningen; men hafva ej
desse senare Provincer, genom sin ökade pro-
duetion, då man jemför närvarande tid med
den förra, mera bidragit till balancerande af
handelsvågen till Statens upprätthållande, Be-
villningars utgörande m. m., än de Norra Pro-
vincerne? Jag lemnar åt hvarje opartisk att
besvara denna fråga. De Provincer, som ge¬
nom sitt lyckeligare läge vid Hufvudstaden,
ej äga känning af den Allmänna förlägenhe¬
ten, kunna icke komma i beräkning, och så¬
ledes kunna endast sädane åtgärder i mynt¬
väsendet föranleda till öfvergifvande af ärfd
jord, der man vid uppgörandet af Rörelse-
Capitalct, beräknar eventuela Creditiver, be¬
roende af enskiltas nyckfulla behandling vid
deras användande eller ej.
Utskotten anse idogt arbete och sparsam
lefnad skapa ett öfverskott, sorn gifvet' lif och
rörelse åt nya företag. Uti denna princip
kan jag ej instämma, med annat villkor, än
alt våra skatter äfven grundade sig på sam¬
ma princip; men så länge de ökas ej enligt
Den 6 Junii e. ra.
281
Stålens krafter, utan enligt oberäknade behof-
ver, för b vars utgörande den skattskyldige of¬
ta måste söka lånebiträden så finnas också
inga öfverskott, som kunna gifva lif åt rörel¬
sen och nja företag; för öfrigt bar jag trott,
att den bushållning, som calculerar sin vinst
på loflig industrie, är den enda rätta och för
ett land nyttiga, och den regeln står fast, att
den som ej i hvad som hälst går framåt, lian
går ovilkorligen tillbaka.
Utskotten yttra, att productionen allena
kan tillskapa RörelseCapital. Men hvad me¬
del skola då användas till befrämjande af den¬
na production, af intet blifver intet; och de
önskade öfverskotten tror jag mig redan haf¬
va framlagt, såsom ej existerande bland de
mindre förmögne , hvilka utgöra största delen
af Nationen. Om vi kasta en blick på de
fortuner, som genom egen industri blifvit till¬
skapade, och täfla, 0111 ej öfverträffa de stör¬
re ärfda förmögenheter, så finna vi, att de
hafva uppkommit på den grund, som blifvit
lagd med lånta penningar, och äro nu i till¬
fälle, alt ej allenast understödja andra, utan
äfven vara ett påräknad t stöd åt Fäderneslan¬
det; några kunna väl finnas, sorn samlat an¬
senlig förmögenhet, genom provisionsarfvoden
för indragna Capitaler, men detta är ej allas
lott. Man kan således ej med rättvisa påstå,
att lånetillgångarne förorsakat förlägenheten,
men väl illa calculerade speculationer, och så¬
dant liander i alla tider, och i alla länder;
232
Den 6 Junii e. m.
för det några få missbruka en nyttig inrätt¬
ning, skall hela landet deraf lida.
Utskotten yttra: att Capitalisterne söka
Näringarne ., dä de ej få begagna 3-proCents-
Sedlarne. Det vore önskeligt, oin denna aning
vore vigtig, men jag fruglar, att den ej får
någon visshet förr, än den skuldsatta joiden
går under klubban för halfva värdet, då är
jag säker, att Capitalistens penningar skola gå
utur Jernkistan till jorden; må hända tror
man, det en ny förbättrad verld skall uppstå
ur askan af den förstörda, och att sedermera
inga andra än Speculanter med lugn beräk¬
ning skola finnas; men må man besinna vådan
af denna brytning, och att det är omöjligt be¬
räkna följderne deraf. Föremålet för dessa
Ständers sammankallande var ej detta, ehuru
jag enligt min slutkonst ej kan finna, att de
förenade Utskottens Betänkande åsyftar något
annat. Riksens Ständer uppfylla ej sina hem¬
mavarandes långmodiga väntan på hjelp, då
den lifliga rörelsen och penningecirculationen
ej återkommer, förr än Landtmannens egen¬
dom skall försäljas på UtmätningsAuction.
Detta förhållande skall aldrig upphöra, så län¬
ge det är förmonligare att äga penningar, än
jord; jag åberopar hvarje opartisk till doma¬
re, emellan mig och de Högloflige Utskotten.
Skulle väl penningebrist existera, om våra
Capitalister nu funno sin fördel vid att köpa
Fastigheter? Hela vår nu varande förlägen¬
het skulle upphöra, om jord vore säljbar; det
Den 6 Junii e. m.
283
vill säga: vi skola åter blifva lyckliga, om
Fastighetshandel kunde ske.
Hvad Utskotten säga om den nu varande
penningestockens belopp, förklarar jag mig
skyldig att tro på deras högtidliga försäkran;
men hvad som icke kan bestridas är, alt pen-
ningebrist verkeligen existerar. Man må ej
anse Kronoskatternas rigtiga utgörande, som
ett bevis på tillräckeligt RörelseCapital. Hvar¬
je Svensk Medborgare utgör med nöje sin
skyldighet till Staten, och hvem vet icke, att
mången, som icke kan liqvidera en enda pri¬
vat skuld, med noggrannhet söker afbörda sig
sin heliga skuld till Fäderneslandet. Men hvem
vet, hvad möda det kostat honom, att fram¬
bringa denna penning? Hvem vet, hvad va¬
ror han till underpris fått sälja, hvad tryc¬
kande Låneförbindelser lian fått ingå, för att
slippa den pantande Länsmannens besök? Här
i Hufvudstadens yppiga lysande kretsar glöm¬
mer man lätt Landtmannens förlägenhet, och
det är förlåtligt, att den som ständigt vistas
bär, icke känner densamma; men hvar och
en, som vistas på landet, skall snart blifva
Öfvertygad, att den tryckande penningebristen
inställt sig hos alla Glassér, och att det icke
blott är slösaren, vinglaren och misshushålla-
ren, men äfven den sparsamme och idoge,
som deraf lider. Det beliöfves icke mer än
en uppsägning å ett obetydligt Capital, för
alt sätta en förut förmögen Familie på branten
af dess undergång. Capitalet måste anskaffas;
men hvar? Utmätning mäste i brist af betul-
284 ^en ^ Junit e. m.
ning sl<e; Egendomen säljas för halfva vär¬
det, och ägaren faller ett offer för en conjun-
ctur, den hail för några år sedan hvarken
kunnat ana eller förutse.
Utskotten anse myntets vacklande vara
orsaken till Capitalers uppsägande. Jag tror
tvärtom, att hoppet om förbättradt mynt ge¬
nom amortissement har varit orsaken till Ca-
pitalernas uppsägande, och deraf följande myn¬
tets vacklande, och deraf uppkommande con-
currence af Lånesökande.
Utskotten erindra om den pligt hvarje
granskare i allmänhet åligger, att icke halft
eller styckadt upptaga ett anförande, som der¬
igenom får ett vanstäldt skick; vid ordet
ordningen är meningen icke slut säga Ut¬
skotten, utan bordt fortsättas med följande
ord, beräknade lika som förut på er¬
li å line Länebitråden.
Jag hänvisar till mitt anförande af den
i5 April, sid. i, om icke sjelfva min berät¬
telse äfven gifver anledning till detta tillägg;
och om Utskotten Historiskt framlagt verk-
ningarne, så tror jag mig hafva lika sannfär¬
digt framställt orsakerna.
Utskottens erkännande af min Medborger¬
lighet, skulle smickra mig, om jag ej ägde
den sjelfkänsla!! att ingen mensklig makt kan
fråntaga mig denna egenskap, hvilken hor in¬
Den 6 Juni i e. m.
285
om hvarje Svensk mans bröst, som ej ledes
af ensidiga syftningar.
Jag har hela denna Riksdag talat för
Jordbrukaren och Näringsidkaren, välan, jag
erkänner det, och långt ifrån att förneka delta
språk, skall det af rnig höjas, i samma nion
som jag märker benägenhet till dess förtryck;
så mycket mer, som deras antal utgör mäng¬
den af de skattdragande, och jag kan ej skilja
från min öfvertygelse fruktan för vådan af,
att handlöst lenina dem vid den brant, der
de nu stå. Än en gång får jag yttra, att lån
böra vara att tillgå för näringarnes fortfaran¬
de framgång; lyckligt vore, om de aldrig til¬
li tades. Hastigt förändrade LåneSystemer hafva
gifvit anledning till penningevinglerier, hafva
beröfvat Innevånarne i flere Provincer känslan
af det i Utskottens Betänkande så rikt fram¬
ställda uttryck: Detta är min lön för mödanj
detta kommer mina barn till godo.
Enligt min öfvertygelse skola dessa utrop
aldrig höras, om Utskottens Betänkande bifal-
les; de skola öfvergå till förtviflans suckar
öfver det öde, som väntar deras barn. Jag
förebrår ingen, då alla handla efter bästa
förmåga; men i denna fråga erkänner jag ej
annat, än tidens och erfarenhetens Domslut.
Misstagen visa sig då alltför sent, och jag äl¬
skar mitt Fädernesland alltförmycket, att ens
tänka på dess följder. Det lugn, med hvilket
Utskottens Ledamöter säga sig gå alla öden
lill mötes, ägnar stora själar, och jag skall
286 Den 6 Junii e. ra.
ännu mera värdera det, om genom deras bemö¬
danden förstörelsens ögonblick aldrig visar sig;
med glädje skall jag då se mina misstag; meli
i motsatt fall skulle det mer än förundra mig,
om Utskottens Ledamöter voro nog liknöjda,
för att vara de enda, som ej känna någon
skakning i sinnet vid den crisis, som skall be¬
stämma tusendetals famillers ve eller väl.
Då jag mot Utskotten gjorde anmärknin¬
gar, så var det emot dess Betänkande, och
ej emot Ledamöterna, i hvilkas lijertan jag
ej kunde läsa. Jag måste draga mina slutsat¬
ser, efter hvad för mitt förstånd och mina
ögon tryck t var.
Om mitt omdöme varit felagtigt, så till¬
hör sådant menskligheten, och om Utskottens
Ledamöter, vid frågan om att upphjelpa lan¬
dets financiella oredor, följt falska principer,
så få de, lika med mig, underkasta sig de
oblida omdömen, som hvars och ens öfver¬
tygelse mot dem kan fälla; men icke hade
jag väntat, det Ledamöterna skulle finna sig
sårade af en opinionsstrid, och till stöd åbe¬
ropa deras fäderneslands-känsla, hvilken jag
aldrig bestridt individuerna; men att Betän¬
kandets syftning, i min fattning, visar mot¬
satsen af denna känsla, se der den öfverty¬
gelse, som jag aldrig frångår förr än i det lyck¬
liga ögonblick, då utgången ändrar den; jag
skall då med glädje förena min röst med det
frälsta folket, som med tacksamhet erkänner
en räddning, som de ej anade från den punkt,
Den 6 Jun ii e. m, 287
der de nu skåda deras redan halföppnade af¬
grund. Sanningens språk tystnar ofta, men
hos mig är denna tystnad oförenlig med min
caractair, om jag äfven ej skulle äga hopp,
att se mina åsigter gillade; men mitt samvete
är fredadt, och jag går, i likhet med Utskot¬
tens Ledamöter, lugnt till mötes hvarje anfall,
som mot mig rigtas.
Med synnerlig tillfredsställelse har jag af
Utskottens Betänkande blifvit upplyst, att
bland deras Ledamöter finnas de, hvilka både
på närmare och fjärmare håll, vid mer än
ett tillfälle af våda och betryck hemburit si¬
na krafter och bemödanden åt Fäderneslan¬
dets sak; och jag afundar den framtid, som i
Historien får läsa en utveckling af dessa för-
tjenster.
Så väl af de anmärkningar, jag sjelf fä¬
stat vid Utskottens Betänkande, som de, hvil¬
ka af flere värda Ledamöter blifvit framställ¬
da, kan jag, i dess antagande ej finna andra
resultater, än att vi blifva under en despotisk
PenningeStyrelse, den farligasle af alla. En
följd af detta kan blifva, att sedan de even-
tuela Creditiven blifvit till en del innehållne,,
och växeloperationer förvandladt Speculanter-
nas Capitaler till HamburgerBanco eller Pund
Sterling; så utsläppas på en gång de evenlu-
ela Creditiven, inbrott göres uti Capitalistens
Cassa, genom ett försämradt mynt, derefter
få vi Riksdag, för att operera under en ny
skepnad, och till slut förvandlas vårt kära
Fädernesland till en ödemark.
ogg Den 6 Junii e. m.
Måtte sanna taflan af de olyckor, som
skola öfvergå vårt Land, i händelse detta Piiks-
dagsBeslut skulle trycka sista inseglet på det
elände och den nedslagenhet, som dag från
dag allt mer och mer utvecklar sig bland
Medborgare af alla Classer, i denna stund lig¬
ga öppen för allas ögon.
Måtte det enskilta Interesset, och jag må
äfven säga, den egensinniga opinionen gifva
vika för det heliga föremålet allmänt väj
och må de, som ödet ställt i ett lyckligt obe¬
roende af händelsernas gång, ej glömma hvad
de äro andra medborgare skyldige, och jag
skulle åtminstone aldrig kunna njuta lyckans
förmoner, om jag, döfvad af dem, gaf mitt
bifall till beslut, dem jag anser stridande
emot min Konungs och mitt Fäderneslands
sanna interesse.
Mine Heri’ar! Låtom oss noga betänka de
beslut, som i dag skola bestämma våra hem¬
mavarandes framtida öde. Påminnom oss, att
detta förtroende är oss lemnadt af ett ädelt
och fritt folk, som i farans stund sjelf tilleg-
liat sig rättigheten, att genom sina Represen-
tanter besluta; af ett folk, som sjelf gifvit
sig den KonungaÄtt, hvars Stamfader ser sin
belöning i Folkets kärlek, och hvars bemö¬
danden för Fäderneslandets sak böra stödjas
af våra rådslag. Öfvertygad, att vi alla äro
lifvade af dessa tänkesätt, tviflar jag ej ett
ögonblick, att utgången af denna Riksdag skall
i Ana-
Den 6 Junii e. m.
289
i Annalerna upptaga ett rum, skönare än alla
ärestoder, då den bereder efterverldens väl¬
signelser och närvarande lids sammanstäm¬
mande uttryck af lycka och välmåga under
Carl Johans första Regeringsår.
Flera yttrade härtill deras bifall.
Friherre Cederström> Ulricj anförde skrif-
teligen:
Vördsamt får jag föreslå, att då Banken
kommer i tillfälle att kunna lösa sine Sedlar
med klingande mynt, den då ej må utgifva
mindre Silfvermynt, än en Riksdaler Specie,
och i följd deraf alla 8, la och 16 shillings
förblifva uti Sedlar, med skyldighet likväl af
Banken, att inlösa dessa Sedlar med Silfver-
SpecieRiksdalrar, så snart de sammanlagde ut¬
gjorde den summan. Detta skulle befria Ban¬
ken ifrån några Millioners inlösen, i afseende
på skiljemyntets nödvändighet, men ej ska¬
da Sedelhafvaren; allt smärre mynt än förut
nämndt är, skulle vara i koppar.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard:
Jag anhåller, att till min och flere andras upp¬
lysning få veta, om då, enligt Herr Friherre
Wirséns yttrande, RörelseCapitalet 1817 var
4 Millioner större än 1814 > Discontsedlarne
deruti varit inberäknade. Hafva dessa Sedlar
äfven ingått i beräkning, vågar jag bestrida
nyss anförde förhållande. Jag har hört näm-
Ricld. 0. Ad. Prof. VII B. I Afd. *9
290
Den (> Juna e. ni.
nas, alt flera personer viel 1815 års Riksdag'
klagat deröfver, att treprocentsSedlarne ansetts
höra ingå i beräkning af RörelseCapitalet, e-
när de icke varit löpande, och man har åbe¬
ropat denna klagan såsom skäl dertill, altman
nu ej låtit alla tre tredjedelar af berörde
treprocentssedlar ingå i beräkning af rörelse-
Capitalet. De mindre sakkunnige personer vid
t815 års Riksdag, hvilka yttrat en dylik kla¬
gan, hafva mycket misstagit sig, ty då man
insatte i Disconterne till exempel 1000 R:dr
emot treprocentssedlar, lånte Disconterne ge¬
nast ut denna summa åt annat håll, och sum¬
man kom således ut i allmänna rörelsen. Om
fråga är, att spara Nationens krafter till oför¬
utsedda händelser, har jag visst ej något der¬
emot, men man bör icke allenast förbättra
myntet, utan äfven öka landets välmåga ge¬
nom befordrande af produetionen. Jag anhål¬
ler för min del, att Friherre Cederströms För¬
slag till redaction af ifrågavarande punkt må
af Ridderskapet och Adeln antagas.
Friherre Wirsén: Jag är uppmanad af
den siste värde talaren, och anser mig så vil¬
lig som skyldig att afgifva den närmare för¬
klaring, han synes äska.
Jag har ej sagt, att RörelseCapitalet 1817
var större än Sedelstocken och Discontsedlar-
ne tillsammans år 1814- men att Rikets Mynt-
Capital, nemligen Banco- och RiksgäldsSedel-
stocken var 1817 fyra Millioner större än i8i5.
Jag har framlagt de skäl och grunder, hvaraf
Den 6 Junii e. m.
291
jag ansett följa, att Riksens Ständer icke kun¬
de fixera Discontpapperen, såsom mynt, till
något visst maximum, emedan sådant icke af
Riksens Ständer berodde; men tillika, att då
nu erfarenheten gifvit vid handen, att desse
papper intagit ett väsendteligt rum i allmänna
rörelsen, borde man ratta sig derefter, oell så¬
lunda fylla denna andel, för att icke genom en
brist i motsatt fall åstadkomma förlägenhet;
och detta hafva Utskotten iakttagit. Jag vill
föröfrigt nyttja tillfället, att något närmare nu
besvara hvad denna värda Ledamot anfört.
Han förfäktar ifrigt den satts, att nödvändigt
måste skapas mera penningar, för att åstad¬
komma en ytterligare productioti. Han anför
att om RörelseCapitalet vore Silfver, ökades
det genom en tilltagande produclion; men då
det är papper, kan det pä denna väg icke ö-
kas. Sålunda bevisar han derigenom olämp¬
ligheten af ett bestämdt eller fixeradt Rörel-
seCapital i Sedlar. Men han täcktes besinna,
att för Riksens Ständers financiela åtgärder må¬
ste calculer och beräkningar ligga till grund.
Sedan Riksens Ständer äro åtskiljde, kun¬
na deras tagne Beslut blott verkställas: icke
förändras. Det vore hvarken rådligt eller nyt¬
tigt, att lemna öppet rättigheten, emellan Riks-
dagarne slå Sedlar efter hvad som conjunctu-
ren ansåges fordra. Min tanka är, att om
productiorteii ökes, vinner Penningen i samma
nion en större tillräcklighet, och blir dryga¬
re för alla. Voro här stora upplag af varor,
som lågo osålda, skulle jag tilläfventyrs med¬
ge, att den värde Ledamoten hade rätt, men
292
Den 6 Juni i e. m.
då prisen tid efter tid varit i ständigt stigan¬
de, och inga behållningar af varor existera,
måste bristen icke beslå i brist på pappers¬
mynt; men brist på förtroende till myntet,
och till den enskilta gör förlägenheten: det
och ingenting annat.
Utskotten hafva emedlertid måst fixera
vissa gränsor och maximi-summor; sålunda till¬
styrkt för beräkningens skull, fördelningar
till näringarne, men derutöfver icke tillstyrkt
Sedlarnes tillökning annorledes, än på en väg,
nemligen om Silfver kommer in, i hvilket
fall mera Sedlar fingo ges ut. Hvad den vär¬
da Ledamoten i denna del yrkat, hafva Ut¬
skotten sålunda redan föresett, icke derföre att
Utskotten trodt, det stora qvantiteter Silfver
skulle komma att ingå; men på det att ett så
beskaffadt hinder för SedelCapitalets ökning
icke skulle med fog kunna mot Utskottens för¬
slag anföras. Utskotten hafva ock för öfrigt
sökt bevisa, att om Silfver bär myntStämpel
eller ej, tjenar det likväl städse för den större
rörelsen som mynt, och ingen, som har för¬
råd af denna metall, är i förlägenhet, att gö¬
ra det gällande i hvilket handelsföretag som
hälst. Må alltså productionen tilltaga; säkert
är det icke ännu på en lång följd af tid, el¬
ler rättare är det aldrig man då skall finna sig
förlägen, och rörelseCapitalet skall då vinna
i tillräcklighet med hvar dag. Tvärtom: myntar
man mera papperspenningar för att åstadkomma
en ytterligare production, så förstör man den,
och förstör alla Näringsidkare. Jag appellerar
Den 6 Junii e. m.
293
till framtiden. Gifvit är, att i samma mott
som papperet ökas utan fond, så faller det i
värde. Klart, att de som hafva penningar
utlånte skola dem uppsäga, för att ej få säm¬
re mynt igen. Ju flere Millioner som Ökas,
dess större blir förlägenheten; dess flera lån
skola uppsägas; bevis derpå hafva vi dagli¬
gen för ögonen. De som ännu med yttersta
sträfvande eljest skulle bestå, som lyckats att
genom sparsamhet och ordning sig uppehålla,
skola då äfven falla; blott de, som anse nog
att vinna några månaders rådrum, som för
öfrigt uti sjelfva verket icke kunna sauveras:
blott de hafva fördel alt soutinera ett Systeme,
derigenom pappersmynt än vidare créeras utan
motsvarande fond.
Många yttrade härtill deras bifall.
Herr Munck af Rosenschöld: Friherre
Wirsén har anfört åtskilligt, hvaraf jag icke
blifvit öfvertygad, att jag, uti hvad jag förut
yttrat, haft orätt. Jag har icke yrkat, att Rö-
relseCapitalet skulle ökas, utan endast ansett
nödigt, att det ej borde minskas under hvad
det var i8i4> helst en betydlig del deraf se¬
dan sistnämnde tid utvandrat till utländnin-
gen. Friherre Wirsén har påstått, att produ-
ctionen icke i något fall ökas genom en ökad
Sedelmassa. Jag kan icke för min del godkän¬
na denna sats. Om Bonden i Skåne icke är i
stånd att tillbörligen sköta sin jord i brist på
contant förlag, så hemställer jag om ej ett fall
uppkommer, der brist på erforderligt Rörelse-
294 ®en ^ J^nii e. m.
Capital kan hindra productionen, och genom
en ökad import, som måste höja Coursen,
förminska myntvärdet. Friherre Wirsen har
vidare anfört, att Utskotten framställt samma
förslag som jag, i afseende på Silfver-inväx-
ling. Detta nödgas jag ock bestrida, ty Ut¬
skotten hafva föreslagit, alt Banken borde an¬
vända en del af sine inkomster till inväxling
af Silfver; jag deremot, att Banken borde med
nya Sedlar efter 112 sk:rs Cours tillväxla sig
Silfver; efter mitt förslag borde en sådan in¬
växling blifva med hvarje gång allt mer och
mer förmånlig. Utskotten hafva dessutom fö-
reskrifvit, att inväxling ej borde företagas,
förr än Coursen fallit till 96 sk:r, men detta
skall visst icke hända, i synnerhet om man ej
upphäfver näringstvånget, och productionen
får aftaga. Följden blir, att någon Silfver-
inväxling således ej heller skall komma att äga
runi. Om man åter uppköper Silfver utifrån,
skall man derigenom icke på något sätt öka
varumängden. Jag uppmanar hvar och en att
Vederlägga min uppgift, att niedelcoursen år
1812, då Rikets RörelseCapital var vida större
än nu, likväl blott uppgick till 874 sk. Det
är således icke Sedelstockens förhållande till
Silfverfonden i Banken, utan näringarnas till¬
stånd, som bestämmer Sedel myntets värde.
Vid 1815 års Riksdag framställdes tvenne Fi-
nanceSystemer. Derföre att det ena, som af
Riksens Ständer antogs, misslyckats, är visst
icke gifvit, att det andra, som var ett Stryp-
Systeme, skulle, i händelse det blifvit bifallit,
hafva bättre lyckats.
Den 6 Junii e. ni.
Herr Manner stam: Dä jag, såsom Le¬
damot i BancoUtskottet, är i tillfälle, att
med säkerhet känna förhållandet med Sedel¬
stockens belopp, kan jag upplysa den värda
Ledamoten, som sist yttrat sig, att det af Ban¬
co- och RiksgäldsSedelstocken bestående Rö-
relseCapitalet var vida större vid 1817 års slut,
än samma tid 1812, och att det, sedan Maga-
zinsDirectionen uttagit återstoden af sitt credi-
tiv, om Utskottens förslag antages, än ytterli¬
gare ökes, så att det torde kunna, äfven med
inberäkning af de DiscontSedlar, som den ti¬
den varit löpande, anses fullt motsvarande det
då varande RörelseCapitalet. Dessutom bör
härvid märkas, att Discontpapperen icke kun¬
de äga samma inflytande på Bankens Credit,
sorn Bankens egna Sedlar.
Yi känna och medgifva allmänt orsaken
lill BancoSedlarnes nuvarande vanvärde. Om
det år 1809 kunde vara förlåtligt, alt under
behofvets stund, och då valet emellan med¬
len att upprätthålla Staten kunde anses svårt,
tillgripa den utväg, att genom ökande af Ban¬
kens Sedlar afhjelpa ögonblickets förlägenhet,
så skulle det efter vunnen erfarenhet om olä-
genheterne af detta sätt att fylla Statens be¬
hof, och innan man ännu hunnit afhjelpa de
oredor, som desse misstag förorsakat, utan
tvärtom ännu vidkännes de för Landets väl¬
stånd mäst förderflige följder deraf, med så
mycket större skäl kunna klandras, om nu
varande Riksens Ständer, under fredslugn,
utan tvång af Statens behof, åter begingo lika
2g6 Deri 6 Junii e. m.
beskaffade misstag, som 180g och 1810 årens
Ständer i fmancielt afseende.
Då andra Nationer ■ begagna freden, att
återställa Credit och ordning i deras penninge-
verk, och att förbättra sitt Economiska till¬
stånd, skola då vi öka oredan och bristerne uti
vår allmänna hushållning.
Ogerna vill jag leda uppmärksamheten på
den jag tror det med visshet vida aflägse
möjligheten af ett krig; men i följd af de of¬
ta nog inträffande hvälfningar, hvilka, utan
att kunna beräknas, sätta Nationer, och stun¬
dom en hel verldsdel, i rörelse, kan det lik¬
väl blifva en möjlighet. Vi tvifla med skäl
på vår Credit utom Riket, vi måste medgifva,
att den inom landet är störd genom ostadig-
lieten i vårt mynt, och att dessutom denna
utväg icke är betydande. Jag hemställer då
till hvilka följder det kunde leda, och hvilka
utvägar återstå för farans stund, och vid de
tillfällen då stora behof fordra utomordentlige
uppoffringar, om vi nu ytterligare i grund
förstöra den sista lämningen af vår allmänna
och enskildta Credit, bygd hufvudsakligen på
Bankens, om vi öka vanvärdet af våra pap¬
perspenningar, och derigenom oredan i vårt
Penningeverk, samt grundlägga förstöring af
National välmågan.
En annan olycka hotar oss närmare, den
nemligen att missväxt i år beredes af den brän¬
nande torka, som redan länge fortfarit.
Den 6 Junii e. m.
297
Om vi blifva nödsakade, att till förekomman¬
de af hungersnöd införskrifva mycken utländsk
Säd, huru blir det väl möjligt, att anskaffa
den till ett pris, som af större delen af be¬
höfvande kan erläggas, så framt vi ytterliga¬
re försämra vårt pappersmynt, hvilket ofelbart
måste uppjaga Coursell.
Den nöd och det elände, hvilka af några
talare blifvit framställde såsom möjliga följ¬
der af Utskottens plan, skulle då vida säkra¬
re och under en rysligare skepnad uppkom¬
ma genom desse Herrars eget förslag, hvilket,
om än denna våda undvikes, på National väl¬
mågan skulle äga ett vida skadligare inflytan¬
de, än Utskottens tillstyrkande.
Jag vågar således med full öfvertygelse,
att icke hafva tillstyrkt något, som för Sta¬
tens väl är menligt, och om skadligheten af
den i denne fråga motsatta tanka, begära pro¬
position till bifall på 3:dje puncten af Utskot¬
tens förslag.
Många yrkade på proposition.
Herr Munck af Rosenschöld: Då den si¬
ste Talaren gifvit mig dementie, får jag upp¬
lysa, att jag äfven inräknade Discontsedlarne
uti RörelseCapitalet. I öfrigt och om missväxt
i år inträffar, samt Spannemål följakteligen
beliöfver införskrifvas, vågar jag påstå, att
Riket skall få hemta 5o å 60,000 tunnor Säd
mera, än annars, utifrån, derföre att Skåne,
298
Den 6 Junii e. m.
i anseende till sine Enskiften, saknat nödigt
RörelseGapital.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt-
Marskalken frågade, om Ridderskapet och A-
deln ansåg öfverlägguingen fulländad.
Ropades Ja,
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
att det representativa RörelseCapitalet må in¬
till nästa Riksdag förblifva oförändradt, till
det belopp Riksens Ständers nu vidtagande
Financereglering kommer att bestämma.
Ropades Ja och Nej samt votering.
Herr Påhlman: Jag underställer vörd¬
samt, om icke, i enlighet med hvad förut all¬
tid varit brukligt, och sorn äfven är öfverens¬
stämmande med formen, propositionen må
ordagrant framställas till bifall af ifrågavaran¬
de punkt, sådan den lyder i Utskottens Be¬
tänkande. De Ledamöter, som då äro af oli¬
ka mening, äga rättighet uppgifva förslag till
contraproposition.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt-
Marskalken erinrade, att propositionen vore
fullkomligt lika med 3:dje punkten i Utskot¬
tens Betänkande, blott med den skillnad, att
de sista orden i punkten: ”så att det perma¬
nent hvarken ökas eller minskas under tiden,"
blifvit uteslutne.
Den 6 Junii e. m. 299
Herr Påhlman: Just dessa ord anser jag
innefatta det vigtigaste i frågan, och yrkar
derföre, att de måtte i propositionen intagas.
För öfrigt får jag anmärka den skillnad att
uti Ers Excellences proposition förekom ordet:
RörelseCapitalet i stället för det i Utskottens
Betänkande befintlige ordet: MyntCapitalet.
Jag förnyar min anhållan, att propositionen
må uppställas alldeles i likhet med det före¬
varande Betänkandet.
Friherre Cederström, Jacob: Jag har vis¬
serligen för min enskilta del icke något emot,
att proposition framställes i öfverensstämmelse
med. Utskottens Betänkande; men jag her dock
att få erinra, att, enär Betänkandet nu för
andra gången är under pröfning, propositio¬
nen rätteligen bör uppställas efter den i äm¬
net föregångne discussion.
Herr Påhlman: Icke blott i anledning af
hvad förut vid dylike tillfällen alltid blifvit
iakttagit, utan äfven just med föranledande af
sjelfva discussionen hemställer jag, 0111 icke,
enär många talare tillstyrkt bifall af Betän¬
kandet, propositionen må helt enkelt, utan all
förändring, innefatta bifall deraf. De som då
äro af annan mening, äga öppet alt uppgifva
och justera Contra-propositionen,
Hans Eoccellence Herr Friherre af Wet¬
terstedt, Gustaf: Då så mycket varit tvistadt
om hvad med RörelseCapital rätteligen borde
förstås, och Herr Påhlman äfven nyligen fäst
3C0 Den 6 Junii e. m.
sig vid detta uttryck, föreslår jag att i stället
derföre måtte uti den af Ers Excellence Ilerr
Grefven och LandtMarskalken gjorde proposi¬
tion nyttjas ordet: MyntCapitalet.
Flera instämde häruti.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt¬
Marskalken yttrade, det ifrågavarande propo¬
sition så mycket mindre bordt vara obekant
för Herr Påhlman, som Herr Påhlman jemte
många andra af Ridderskapet och Adeln del¬
tagit uti den enskildta öfverläggning rörande
detta ändamål, som hos Hans Excellence ägt
rum, och vid hvilket tillfälle ifrågavarande
proposition mångå gånger framställdes, samt
allmänt gillades.
Herr Påhlman: Jag hade visserligen den.
äran att deltaga i den af Ers Excellence om-
förmälte enskilta öfverläggning, men då hela
Ståndet icke kunde dervid vara tillstädes, lä¬
rer hvad då aftalades icke kunna föranleda
till afvikelse från formerne.
Grefve Mörner, Adolf Göran, uppläste
54 §• i Riksdagsordningen, samt förklarade,
det han icke derstädes fann föreskrifvit, att,
när ett Betänkande för andra gången till pröf¬
ning förekom, LandtMarskalken borde, vid
propositionens framställande, ordagrant följa
Betänkandets innehåll. Tvärtom stadgades, att
propositionen borde inrättas efter den förefall-
ne discussionen. Då nu den af Hans Excellence