Den 17 Martil, f, m. 109
vändes till en del på UtlåningsSystemet och
för öfrigt tillgreps af PrincipaiDirectionen.
Sådant är förhållandet med detta, som
nu får den lätta benämningen af förskott;
det är visserligen motbjudande att nödgas af¬
täcka oredligheten; men det gifves fall, i hvil¬
ka det är ett ondt att dölja Sanningen. Bade
CanalDirectionen och den af Disconten kände
de Reglementen, efter hvilka de borde handla.
Disconten ägde ju icke hvarken rättighet eller
medel att göra förskotter af annat än den upp¬
komna vinsten i CanalVerket icke att tillgripa
medel tillhörande en Allmänhet, sorn icke ana¬
de någon osäkerhet. Hela förfarandet är en
brottslighet af den märkvärdigaste beskaffen:
het; och vi komma, af hvad oss nu ligger
för ögonen, till utveckling af hvad detta till¬
tag skulle föra oss till. Respective Utskotten
hafva förbigått denna tillgång som ett noll,
således icke ens värdt att upptagas, men på
hvilken faller resultatet af detta sätt att be¬
handla ämnet? På en bedragen Allmänhet; man
tror sig kunna tillfredsställa den med att af
Allmänhetens samlade medel återgifva den det
insatta Capitalet pä 5 år utan ränta! Om vi
nu göra ett omslut af Respective Utskottens
bilagde Calculer och ibland tillgången uppta¬
ga dessa R;dr 1,166,374, så uppkommer, i
stället för en brist af R:dr 526,60g, ett öfver¬
skott för CanalDisconten af R;dr 639,766, så¬
ledes tillräckeligt att remboursera den bedrag¬
na Allmänheten. Man frågar hvar denna res-
souree skald tagas då CanalDirectionen är ban-.
11®
Dm 17 Martii, /. ni,
queroutte ända till sista skillingen? 1 en tid då
vi tala om Rikets heder och värdighet såsom
motiv för nya tillskott åt ett företag, som län¬
ge burit de klokas misshag och Allmänhetens
förbannelse, vore det visserligen en rättskaf¬
fens Lagstittning mera värdigt att uttänka me¬
del tiil dessa förledda Individuel skadeslös¬
hållande, om det ock vore genom Allmänhe¬
tens eller, som det hos oss heter, Statens bitta®
dej än att votera nya Summor till utförande
af ett, om icke vansinnigt, åtminstone miss-
lyckadt företag.
Enahanda grund för utredningen af Mai.
inö Discont, sorn för Götha Canals, är af Re-
spective Utskotten föreslagen, det är: Cäpitå-
lets återbetalande på 5 fir, ifrån den i Julii
1S19, således något öfver 6 år härefter. Om
målet behandlas i laglig form, såsom annat
Concöutsmål, så kan Discöntens skuld icke be¬
talas fortare, än i mån af Discontlånens ingå-
ende, hvilket inträliar 2 gånger om året, och
slutar med den 1 Januarii 1823. Banquens mel¬
lankomst gör således icke någon vasendtelig skill¬
nad i tiden, men är i så måtto välgörande, att
en stordel af omkostnader, sorn alltid åtfölja Con-
Courser, blir härvid bespard och till massans för¬
del, och ingen sf enskilda Fordringsägarena kan
aga fog att klaga Öfver denna tillställning. Mert
den uppgifna bristen af R;dr 235,222 år och
blir en förlust, som efter espriten af Concours-
lagen skall delas mark om mark af alla For¬
dringsägare: Nu hafva Respective Utskottet!
i sina Calfuler öfver båda Disconterne uppta*
Den 17 Martil, /. m.
git Banquens fordran för Creditivet såsom god
för hela sitt Capital, men med ett streck af*
skrifvit alla Räntor för de Enskilda, hvarige¬
nom uppkommer den utförda bristen i båda
massorna. Frågan om fördelningen af de bok-
förda bristerna emellan Banquen och de öfri¬
ga Fordringsägarne, torde kunna besparas till
dess detta Mål kommer att till slutligt afgö¬
rande företagas, efter det behöfliga upplysnin¬
gar vunnits ifrån de Respective Uiskotten,
Hvad jag anser vara utom ali anmärkning
för det närvarande , är Respective Utskottens
förslag att genast gå i författning om inlösan¬
de af de utelöpande Assignationerne till ett
belopp för CanalDisconten af Rdr 643,262: 46;
2, samt för Malmö af R:dr 94,425. Detta är
blott ett Förskott på Massornas tillgångar,
Och af den beskaffenhet att det kan snart åter-
fås, ehvad utväg ock sluteligen må af Lagstift¬
ningen godkännas för utredningen af dessa vis¬
serligen anmärkningsvärda bedrägerier.
Enär Högloflige Utskottens Förslag i det
förevarande Betänkandet går ut på att öfver¬
taga de falliserade Disconternas massor, och
genom en föreslagen aversion, på 5 år till
Fordringsägarena utdela massornas tillgångar på
uppgifne vilkor, men denna första betalning
icke skall börjas förr än den 1 Julii 1819, Vid
hvilken tid redan tre halfårs afbetalningar med
Räntor äro fran Låntagarena incasserade, oell
hvarigenom Banquen indrager mera än det be¬
lopp han utbetalar, så synes intet skäl vara
för handen att brådska med ett beslut, som
112
Den i7 Martil, f, m.
icke förr än om nära halftannat är skall kom»
ma till början af verkställighet , ty sedan
jag ansett mig böra bifalla det af Utskotten
gifna Förslag att genast gå i Författning om
inlösen af utelöpande Assignationerne, ver¬
kar Rikets Ständers definitiva beslut allsingers
förändring i huvudsaken, om det kommer nu
eller några veckor sednare- men till vederbör*
liiit bedömmande af målet är ovilkorligen nöd¬
vändigt, att Rikets Högioflige Ständer bliiva
försedda med alla upplysningar, (avilka till må»
lets rätta bedömmande erfordras, hvartill huf¬
vudsakligen hörer kännedom af deras egn3 Pen-
liingeverk och möjligheten att med deras i ord¬
ning ställande förena det nu äskade och före¬
slagna biträdet, äfvensom den omständigheten
inträffar, att CanalDiscontens fordran hos Canal-
Bolaget, af väsendtligt inflytande på grunder¬
na för denna Dbconts Fordringsägares godtgö¬
rande, verkeligen beror på det understöd Ca-
naiVerket tilläfventyrs kan erhålla. På dessa
nu anförda skäl finner jag mig befogad att hos
Högioflige Riddersknpet och Adeln vördsam¬
mast föreslå en Återremiss af ämnet till de Re-
spective Utskotten, med vänlig anmodan, det
ville de, till nödig upplysnings vinnande i
detta granlaga mål:
1:0 Låta göra ett Omslut af Calculen öf¬
ver Götha Canal Discont, deruti dennes fordran
hos Bolaget af R dr 1,166,374 blir, enligt
verkliga förhållandet, Disconten till godo be¬
räknad , och
2SO Att
Den 17, Martil f. in.
113
2:0 Att Respective Utskotten, såvidtmöj.
ligt är, i ett sammanhang med ämnet om Ri-
kets Ständers eg^a penningeVerks reglerande,
och det biträde slutligen pröfvas kunna Canal-
arbetet meddelas, företaga, och på de befint¬
liga grunder uppgöra det Förslag rörande Dis-
conterna, som, på en gång med de förstnämn¬
da frågorna , kän till Rikets Ständers pröf¬
ning inkomma.
Det är till denna tid jag uppskjuter mitt
yttrande örn del ansvar jag anser böra, tilL
bedömmande af det bedrägliga i dt;ssa Träns-
actioner, lemnäs till vederbörlig Lagskipnings
handläggning.
Friherre Hjerta anhöll, att dess Anföran-
de matte få åtfölja Återreinissen till de sam¬
mansatta Utskotten.
Herr Strussenfelt, Michaäl, anförde skiif-
teligen :
Oviss om bifall , åtminstone denna Riks¬
dag, förrän man snart återfår en annan, vill
jag likväl bjuda till väcka Rikets församlade
Ständers uppmärksamhet på Nationens ställ»
ning i det hela, och hvarje Medborgares an¬
tingen redan iråkade eller snart kommande
missöde. Ett Lands FinanceSysteme bör inga;
lunda byggas på grunder , som äro läkt stri.
dande mot Nationens väl, directe ledande till
upplösning af all medborgerlig känsla- Men
Ridd. 0. Ad. Prct. IV- B. II Afd- 15, 16.
lil
Den 17 Martn , j. in.
för att närmare bestämma dessa grunder får
jag först yttra mig om relativa förhållandet
emellan Penningar och Varumängden, jemfördt
med andra Länder och dessas ömsesidiga Produc-
tion. Ju mindre en Vara kostar att producera, ju
lättare och förmonligare är afsättningen. Det
Land, som producerar för bästa pris, bör såle¬
des hafva mästa Varor att aflåta, och så tvärt¬
om. Men hvad befordrar egentligen , att det
ena kan producera för bättre pris, än det an¬
dra ? Jo! just det att tillverkningskostnaden är
mindre; och detta härrör åter först och främst
af den mindre PenningeSumma, som är hos det
förra i omlopp i jemförelse till det senare; och
sedan af Författningar1, som mer eller mindre
gynna alla Näringar, samt den rigtning en klok
Regering kan gifva åt idoghet och sparsam¬
het. Erfarenheten bevisar äfven detta. Spa¬
nien var ett välmående Rike, innan Perus och
Mexicos guld förstörde det; sedan förföll idog¬
heten, som lemnade rum åt lättja och fattig¬
dom hos Allmänheten och öfverflöd hos några
få. Hos oss erfar genast producenten kännbar
förlust vid hvarje SkillingCoursen fälles, emedan
i och med detsamma Pennin gemängden i Silf¬
ver kan anses större; ty endast Guld och Silf¬
ver äro Penningar, papper dess representant:
När då igenom Coursens fällande representativa
värdet af papperet ökas; blir ju det. samma
som mera Silfver komme i rörelsen. Häraf
inses huru stor förlust Näringsidkaren och i
synnerhet den, som tillverkar Jernet, skulle haf¬
va vid fallande Cours, sorn endast gagnelig
för Importeuren och Luxkrämaren samt den
Den 17 Martu, f. m. 115
som lefver af Räntor, till hvilken Class jag
äfven hänför de Tjenstemän , hvilka endast
hafva PenningeLöner. Häraf är klart , att då
man allt ifrån slutet af förledne Seculum ö-
kade PappersMyntet i Riket, fick Silfret min¬
dre värde, och var Åkerbruket samt Odlingar
vid 1813 stigit till en ovanlig höjd 5 så att,
oaktadt en fri Brännvinsbränning, Sverige med
en ansenligen ökad Folkmängd , om man i
tid vidtagit rigtiga anstalter, icke behöft ut¬
ländsk Spannmål.
Det var före 1810 en okänd sak i min
Ort att betala öfver 6 Procent lör Lån ; men
å andra sidan var Capitalistens ställning då
mindre brillant.
Af hvad jag nu anfört, synes tydligen
att tvänne stridiga Intressen kämpa mot hvar¬
andra , Capitalisternas å ena sidan och Mas*
san af Nationen å den andra. Jag skall bju¬
da till , utan fruktan för de förras mägtiga
inflytande och utan att missledas af partiskhet,
enligt min öfvertygelse föra Sanningens språk,
fidpuncten är nu inne, då det skail afgöras,
3m hundrade tusendetals Medborgare skola upp.
jffras för en liten, men mägtig Class Detta
inkommer nu på Riksens Ständer, hvilkas be-
dut 2 Millioner människor hittills förgäfves
täntat öfver frenne månaders tid. Då de stri-
liga tänkesätten uti det sammansatta Utskot-
et näppligen ännu öfverenskomma om den
inkla fråga : skall Nationen tå betalt sina Dis-
ontPapper eller icke, än mindre något Finan-
j 16 Den 17 Martu , f. m.
cielt Project till Penningenödens afhjelpande;
som jag för min del och ganska många med
mig ansett borde på en gång lemnats oss till
granskning: påen i stället hafva vi fått ett
Betänkande , som än mera hastigt skulle på¬
skynda vår undergång, i stället att afhjelpa
den, om dess antagande vöre möjligt att ge,
nomdrifva.
Under mitt Riksdagsvistande eller rättare
sagdt väntningstid härstädes, på det Högloll,
Utskottets utarbetande af en antaglig Plan
till allmänna nödens afhjelpande, har jag hört
Capitalisten vanligen yttra: Det är blott Vinglare
och Speculanter, som klaga öfver Penningebrist,
och de hafva förtjent sitt öde j ingen bör til¬
låta sig köpa Egendom, utan den, som har minst
tre fjerdedelar af köpesumman. Agiot på Ban-
quens Sedlar fälles, och dennes säkerhet vår¬
das på allt sätt: Sedelstocken småningom indra¬
ges: Inga Disconter i Landsorterna ex:stera,
såsom endast tjenande till missbruk för Vinglare,
och så vidare. De Gälclokyldige påstå åter : att
äfvensom det icke är ett brott för en Köpman med
lånt förlag begynna sin handel , bör ej heller
dem förmenas med mindre Capital och påräk
nåd högre Production, att äfven söka förverf
va en egen torfva af Fosterjorden. Be sägs
vidare, att det är grundsatser från afgrunden
som föranleda dertill, att blott den Rike ska 1
blifva rikare och den fattige alltid förblifv;
fattig, eller, som ordspråket lyder: den, son
är slagen till en Slant skall evigt blifva de
Capitalisten, serdeles här i Stockholm, sage
Den 17 Martil , f. m.
117
vidare: ingen nöd är å färde, Landshöfdin-
garnes Rapporter vittna ju, att Skatterne gå
ut, det är endast några Skrikare, som äro ban-
queroutte-färdige, på hvilkas tal man icke bör
gifva akt. Härpå svara de andra, att det för¬
håller sig tvärtom: de Gäldbundnas antal mot
Capitalisterne som 100 till 1 och vida deröf¬
ver 3 och Rapporterne från Landshöfdingarne
bevisa blott KronoBetjeningens nit att pådrit-
va pantning och utmätning af Skatter m. m.
För öfrigt anse de, att man icke bör vänta på
hela Landets undergång, eller till dess man
ändtligen här i Stockholm erfarit , att det on¬
da stigit till sin största höjd, innan hjelpen
meddelas, som då torde äfven komma för
sent, eller pust festum.
Man må fritt i tal och Skrifter satyrisera
den, som påstår, att undqrbalance i Handeln
orsakar Penningebrist; så blir det en sanning,
att icke en och samma sak på en gång kan
intaga tvenne serskilta rum 3 och således sko-<
la de BancoSedlar, hvilka nu äro i circula-
tion i Ryssland, nödvändigt saknas i Sverige.
Förden, sorn vill begripa, är solklart, att vid
en tredjedel af Nationens eller Finlands afträ¬
dande till Ryssland, medföljde förlusten af^ af
våra Penningar, som der voro i omlopp, circa
7 Mdlioner. Och lika säkert kan bevisas af
egna TullSpecialer, äfvensom af Finska Rege,
ringens egna Rapporter till Ryska Regeringen,
att aldraminst 1,000,000 R:dr årligen utgått dit
från Sverige, som i 9 år likaledes gör 9 Mil¬
lioner. Då härtill lägges hvad som är i Nor-
Ben j 7 Martil, f. m.
rige, Dannemark och Tyskland circa 3 Milli¬
oner, blir penningebristen lätt förklarad. Dis-
conterne hafva icke befordrat denna Myntets
utvandring. Neji Disconterne hafva endast
uppehäilit någon tid penningebristen. Det är
Stockholms nu mera för Riket olyckliga Han¬
del med Finland, som skadat Riket, och icke
Disconterne. Det är denna förödande Import¬
hand i, som utsopat BancoSedeln, och nu gör
att Näringsidkaren till underpris får oftast säl¬
ja dess Förlag, för att med hög ränta försöka
i det längsta freda hus och jord-
Då man nu känner att hela Banquens Se¬
delstock blott utgör 21 Millioner med Riks-
gäldsSedlar, så blifva knappt 8 öfver, och då
går ändock icke inn i beräkningen den stora
vinst Banquen årligen har af genom eld och
vatten m m förstörda Sedlar. Således då Stats¬
verkets Inkomster stiga nära till 6 Millioner ,
blifva tvenne öfver, som ofelbart stadna i Pen-
ninge-karlens hand, att der sökas för hvad
köp som hellst, af den Allmänhet, hvilken
tvenne gånger om året behöfver mera än des¬
sa 2 Millioner, för att inbetala hvarje gång
en femtedel af de 13, för hvilka Allmänheten
häftar i Disconterne , och hvarföre dessutom
Räntan skall inbetalas; när man detta eftersin-
nar, så har man också davén gifven till pen¬
ningebristen och äfven utsigten till det till¬
stånd, sorn förestår oss, om vi skola ännu mi¬
sta 5 å 6 Millioner ur RörelseCapitalet. Det
later väl, att Banquen vill liqvidera FilialDis-
eontReverserne; men då det skall ske på 5
Den 17 Martti, f. m.
119
år och utan Ränta, samt på lika tid alla Fi-
lialDisconternes Fordringar skola indrifvas, jern-
te Räntan för dem; så afhjelpes icke pennin-
ge-nöden , utan tvärtom den blir större i Lands-
orterne. Och genom det man beröfvar aflägs-
nare Provincer deras förut ägande Disconter,
så blifva de alltid vanlottade framför Hufvud-
staden och derintill gränsande orter. Hade al¬
drig dessa Disconter existerat, hade förhållan¬
det varit helt annorlunda; men då de nu in*
förlifvas med RiksDisconten, och alla deras
Fordringar på 5 år dit remitteras, skall nöd¬
vändigt dessa Landskaps Ipnevånare i grund
ruineras, och nödga Staten, antingen gifva
dem underhåll, eller lemna dem med Hustrur
och Barn åt förtviflan. För det att trenne Di-
recteurer i Malmö felat , är icke gifvit , att
man ju kan få, äfven vid FilialDisconterne,
lika redlige Män, som vid Banquen , då til¬
lika ett mera Controllerande Reglemente före-
skrifves. De Ränte-vinster , som erhållas ge-
nom Discontering, dragas ur Provincen, hvil¬
ket icke skedde, om den hade egen Discont;
då äfven den behöfvande kunde bespara så väl
Commissions-arfvode, tidsutdrägt m. m. Ut¬
om det att man i Stockholm mindre kan be¬
domina personers säkerhet i aflägsna Provin¬
cer, så är anledning att de möjligtvis kunde
mindre favoriseras med Lån , än de, som äro
presentes; men till denna Stad skola alla pen¬
ningar dragas, för att dels utgå till Ryssland
för Ved, Kött, Smör, Stöflor, Trädkärl, Qva-
star &c. eller också skrinläggas till Procenteri.
Då jag 1809, sorn Ledamot af Utskottets Bered¬
120
Dén 17 Martti, /. ki.
ning, först granskade Förslaget till Götha Ca¬
nal, var jag icke för den, af del skäl, att jag
da redan förutsåg, med den kännedom jag äger
af sådana arbeten, att KostnadsFörslaget var
mycket lör lågt beräknadt; men nu åter kan
jag aldrig afvika irån den tankan, att det skulle
va-ra ett högst Hla beräknadt steg, sedan man
nu sa långt drif vit Arbetet, och derpå användt
så mycken kostnad, om man nu underlät att
detsamma fullborda; utom att det caracterise-
rar en lättsinnig och svag Nation , att börja
allt och intet fullborda ; då Nordens Folk bör
vi^a motsatsen. Oell kan jag icke tillstyrka
Indragning af CanalDisconten, som, efter min
tanka , oskiljaktig med Canal-arbetets fulla
drift. Dessutom äro vi icke här för att be¬
fordra Capitalisters och penningeväxlares In-
teressen; ty de behöfva icke hjelp; men vi
äro här lör att hjelpa massan af Nationen, som
är ingenting mindre än Capitalister, samt sko¬
la visserligen vara mera belåtne få låna i D'S-
conterne för 6 , än af Ockrare till 20 å 30
procent och derutöfver. Jag anser dessa syss¬
lolöse varelser, blott sorn till hälften Medbor¬
gare; de hafva sin Egendom så godt som i
fickan och k-unna när som hollst söka ett an¬
nat Fädernesland, då deremot den arbetsam¬
me Näringsidkaren, som till dem erlägger sto¬
ra Räntor, skall gifva skatt af synbara förmö¬
genheten, och således äfven skatta för sina
förtryckare. Jag tror mig nu hafva bevisat ,
att icke hög Cours eller för mycket papper
skadat oss, men väl Coursens eller Agiots fäl*
Den 17 Martil, f. m.
121
lande, samt Sedlarnes utvandring till Ryssland,
då icke nya göras i stället.
En Realisation med nedsatt värde på Banco.
Sedlar vöre väl det rätta; men mötes af flera
svårigheter, som nu icke böra uppgifvas. Jag
föreslär tvenne Alternativer till Samhällets rädd-
ning. Det första: att Moratorium eller jern.
bref meddelas på minst frenne år, med vilkor,
att icke Räntans inbetalande försummas, så
mycket billigare att lemna Nationen, som Ban-
quen redan fått sig ett dylikt på (obestämd tid
beviljadt. Att Banquen eller RiksgäldsContoiret
icke besvaras nied FilialDisconterne. Om
Malmö Discont återfår de 98,000 R:dr , sorn
Banquen af den hållit tillgodo i Procenteri-
vinst, samt lemnar den dessutom ett tillskott
af 300,000 R.dr, så reder denna Discont sig,
betalar sjelf sine 3Procents Lån med Ränta,
på 5 år, om den återfår Disconten, och blir
på annat sätt organiserad , hvarmed jag nu
icke kan ingå i deta!Ue. Skåne är ensamt till
Folkmängd och styrka en åttondedel af Riket,
har i anseende till sin local, dessutom lika myc¬
ket behof och rätt till Discont, som Hufvud-
staden. Det samma gäller äfven om Göthe¬
borg, denne Rikets förut så blomstrande, nu
mera snarare öde Stad, jemte Bohus Län och
Westergöthland, som icke heller böra sakna
CanalDisconten ; dess bibehållande är medlet
att rädda så många människor, hvilka på god
tro, genom Adier, ditsatt deras penningar. Jag
anser Förskott af Banquen till Assignationer-
nas inlösen , jemte garantie för sProcents Lå¬
122
Den 17 Manilj f. m.
nen, tillräckligt för denna Discont, att reda
sig, om den återfår Discont-rättighet på 17
år eller till 1835, och dessutom då kunna äf¬
ven lemna ett bidrag till Canalen. Det andra
Alternativet om FilialDisconterna skola indra¬
gas, så vågar jag påstå, att denna indragning
skall ske på 10 år och genom Disconternes
egna Contoir § stället, icke här i Stockholm ,
ty det är, i min tanka, obehörigt, att tvinga
människor genom Commissionairer afgöra och
reglera sina Discont-liqvider på längre afstånd,
då de böra och äga rätt, att på stället der
Lånen utföllo, dem afbetala.
Men jag förundrar mig icke mera öfver,
att här finna så liten consideration för andra,
utom Stockholms område boende personer, då
man lika olagligt, som egenmägtigt förledne
October , sedan FilialDisconterne voro förkla¬
rade på obestånd, ändå inlöste 150 å 170,000
R:dr af deras papper. En enskild Man, som
så handlade , har sin dom föreskrifven i Con-
cpursStadgan, och likväl har jag hört ändå
omtalas möjligheten af Concours för FilialDis-
conterne. Vidare om DiscontReverserne icke
förr än om 5 år skola blifva infriade, böra de
åtminstone på denna tid äfven erhålla 3 Pro¬
cents Räntan. Men jag kan icke, för min del,
tillstyrka FilialDisconternes indragning, utan
att äfvenledes BancoDisconten på samma tid
äfven indrages. Det är icke rätt, att den en¬
samt bibehålles; ty på 7 år genom Disconte-
ring känner man nogsamt att en Discont af 6
Millioner skall, enligt Bokföring, minst äga
Den 17 Martil, f. m.
123
10 Millioner ; och då verkeligen icke mera
derföre än de 6 Millioner af Banquen utsläppts
i rörelse, så synes tydligen hvad den årligen
suger Nationen i ett progressivt förhållande;
och skola vi väl tillåta detta, att Banquen,
med uppoffring att icke äga de samma förmå¬
ner jemt kringspridda genom serskildte Dis-
conier i Landsorterne. Att, om alla Disconter
nu indragas, lätta Lånetillgångarne, ersätta bri*
sten af BancoSedlar och RörelseCapitalet, är
då ingen annan utväg, man må kalla det Fa-
StighetsLån eller hvad man behagar, än att
ytterligare utsläppa några Millioner BancoSed¬
lar, någorlunda jemnt fördeldte i alla Landsor¬
ter, enligt Folkmängden och behofven, med 3
Procents Ränta, hvaraf 2 Procent gå af på
Capitalet.
Men hvilket af dessa Alternativer vidtages,
blifver det allt frugilöst och Riket snart i li¬
ka beklaglig ställning, om icke de kraftigaste
mått och steg träffas, genom verkställbara, ej
overkställbara, Författningar till hämmande af
Luxe och öfverflöd; befrämjande af sparsamhet
och Näringarnes underlättande. Hvad kan väl
mera snörrätt strida mot Landets förkofran, än
ProductPlac2tet? Hvad minskas icke Industri
och afsättning genom att låta Finnarne införa
äfven mot half Tull å egne Skepp, Producter,
dem vi sjelfve kunnat skaffa, och tvinga oss
sjelfve, att icke äfven få begagna utländska
Skepp till Export, blott för att Tullen utrikes
skulle blifva så mycket högre; och hvad egne
124
Den 17 Martil, /. m,
Medborgare kunnat vinna, skall stadna hos Ut-
ländningen Om man, jemte ett dera af de
nu föreslagne Alternativer, gjorde afseende på
allt detta ; och så vida icke Stockholm kan
umbära den skadliga Finska Handeln , då i
stället, som blir så mycket nödvändigare , til¬
lät öfrige delen af Riket få fritt på egna eller
utländska Skepp utan Tvångs-lagar, mot sam¬
ma Tull sorn Finnarne, exportera sina Pro-
ducter, utan undantag eller minsta inskränk¬
ning 5 så tror jag att ännu skulle Sverige kun¬
na bebos af ett lyckligt Folk.
På de grunder, sorn svårligen kunna be-!
stridas, men alltid förhatas af Capitalister och
Varu importeurer, att aldrig hög Cours skadar,
men väl befordrar Näringar , anser jag icke
skadeligt om Banquen utgifver flere Sedlar;
skulle jag aldrig , om än jag vore så lycklig
att äga min lilla förmögenhet förvandlad i Con-
tanter, låta egen fördel förmå mig tala mot
allmänt väl. Nu är förhållandet sådant , att
Banquens interesse och Nationens äro helt o-
lika, och att för den förras trefnad vill man
uppoffra den sednare.
Denna Epoque förekommer mig lika den
på 6o'talet af förra Seeulum, då Ständernes ned¬
slående af Coursen fick namn af Stryp-systéme,
och man antingen icke trodde eller icke ville
tro den, som talte om allmänna nöden; Följ¬
den visade sig korrt efter vid 1772 års Revor
lution. Man hade sedan under 39 år ej mer
än Fem Riksdagar; och slutligen förkortade
SäkerhetsActen ansenligt debatter vid Riks-
Den 17 Martil, f. ml
dagarne. Vid 1S09 års Regements-förändring,
väntade Nationen sig blifva lycklig , och icke
att det då ökade Sedelmynt , i förening med
ytterligare tillgångar af Penningar genom Ca«
nalDisconten , skalle blifva en snara att stry.
pa den ; som verkligen sker, om Penningestoc-
ken indrages jemte Disconterne, sedan man ö-
kat Skatter och Utlagor, och narrat männi¬
skor, enligt då varande Egendoms-värde, ut-*
lösa Syskon i arfskifte, ingå köp, m. m. Mig
synes derföre så mycket oklokare, att nu vil¬
ja upplifva ett StrypSysteme, hvars verknin¬
gar äro i så friskt minne 5 och vågar jag för.:
säkra, att den dagligt ökade mängd oskyldi¬
ga offer för detta Systeine äga redan så myc¬
ken kännedom af ärendernas gång denna Riks¬
dag, att all kommande olycka får sitt rigtiga
bedömmande ; och skulle jag råda hvar man,
hvars samvete tillåter honom att vara bekym*
merslös skapare af Nationens olyckor, samt
tilltror sig att förblifva bekymmerslös åskådare
af sina likars nöd och elände, att han förser sig
med Säkerhetskort , så vida han annars vill
vara obekymrad för sin Person. Med hela
Allmänheten i mitt Fädernesland , delar jag
likväl den förtröstan till vår Nådiga och go¬
da Konungs djupa insigt om sitt eget och sitt
trogna Folbs sannskyldiga interesse , att, då han
kommer till erfarenheten om verkliga ställningen
i Landet, och den förtviflan, som deraf redan
uppstått j så skall Hans ömma Fadershjerta
icke tillåta, att massan af Nationen nedtryc-
kes och utmärglas på ena sidan af KronoUtla-
gor, 60m vero drägliga s så länge RörelseCa-:
126
Den 17 Martii, f. m.
pitalet hade sin fordna höjd \ men som öfver*
stiga all förmåga, sedan RörelseCapitalet icke
mera svarar deremot, och på den andra af Ca¬
pitalisten , genom sjelfva våra Financeplaner ,
lörvandlade till blodsugare.
Vår Konungs hjelp skall blifva vår rädd¬
ning , och Hans ädelmod skall icke derföre
fordra offer af vår frihet.
Vi råkas då kanhända snart åter, mine
Herrar ! men vi hade dock haft fördubblin¬
gen af våra Resor och Riksdagskostnader be-
sparda, om vi så gerna nu, medan vi äro för.
samlade, uppfyllde våra angelägna pligter till
Nationen. På grund af allt detta, ogillar jag
för min del det Höglofl. sammansatta Utskot¬
tets Betänkande, begär Återremiss, samt for¬
drar af Utskottet, så väl i frågan om Discon-
terne, som i fråga om vår öfriga Finance,
hvilka på en gång i sammanhang böra oss un¬
derställas , sådana grunder må antagas, som
icke rakt föra oss till allmän ofärd.
Herr Grefven och Landt Marshallen hem¬
ställde, om icke den vidare öfverläggningen i
detta Mål finge uppskjutas till eftermiddagen;
hvilket bifölls.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskilj¬
des klockan half till 3 eftermiddagen.
In fidem ProtocotJi
O, J. Lagerheim,
Den 17 Martil, e. m: 127
Tisdagen elen 17 Martil.
Plenum klockan 5 Eftermiddagen.
Fortsattes den i förmiddag började öfver-
läggning i anledning af Stats- och BancoUt-
skottens Betänkande , angående Malmö , Gö¬
tha CanalBolags samt Götheborgs DiscontVerks
utredning.
Herr Silverstolpe, Gustaf Abraham, upp"
läste följande;
De förenade Stafs - och BancoUtskotten
hafva föreslagit, att Götha CanalBolags, Gö.
theborgs och Malmö Disconter skola innom
fem års fid liqvideras och indragas. Pröfnin-
gen af detta allmänna Förslag är utan tvifvel
af högsta vigt. Sannolikt är en och hvar öf-
vertygad, att den ej kan vara verkställbar,
utan våda för den inre Rörelsens fullkomliga
hämmande , så vida icke ett motsvarande Ca-
pitalbelopp i annan väg utgifves. Mig synes
således, som hade Utskotten bordt utreda det
föi hållande U skotten i detta afseende åsyf¬
tat, innan de föreslagit Riksens Ständer att öf¬
ver denna indragning besluta. Ett beslut, fat-
tadt i förväg, skulle blifva bindande, om man
än efteråt funne deraf de olyckligaste följder.
Endast denna Anmärkning anser jag vara till¬
räcklig såsom motiv till den Återremiss af fö¬
revarande Betäckande, jag äfven af många arn
128
Den 17 Martil , e. m,
dra skäl vill yrka, och jag anser det vara all¬
deles omöjligt för Riksens Ständer, att öfver
Disconternes indragning något bestämdt beslu*
ta, utan i sammanhang med den allmänna Reg¬
leringen af Rikets Penningeverk.
Men om man förutsätter att Riksens Stan.
der framdeles skulle förena sig i ett sådant
beslut om FilialDisconternas hastiga indrag¬
ning, kunna de af de förenade Utskotten här fö*
reslagne grunder för en sådan indragning nu
s förhand underkastas pröfning.
Den hufvudprincipe Utskotten i delta Be.
tänkande följt, har varit, att framställa Filial^
Disconternes tinanciella belägenhet sådan, att
deras behandling helt och hållit af Riksens
Ständers godtyiko skulle bero. I denna grund¬
sats kan jag, för min del, icke instämma,
Jag tror att Riksens Ständer, vid stadgandet
af sina meningar, likasom Domare vid uppfat¬
tandet af sina Utslag, böra göra afseende på hvart
olika förhållande. Bör offret för en annans
bedrägeri behandlas likasom Bedragaren? Men
ännu mert när Ständer med sin magt, vid till¬
fälle af Statens behof, mellanträda såsom skil-
jomän, böra de ej , med afseende å billighe¬
tens fordringar för den allmänna rättvisans
skull, och äf den enda och säkra Statsklokhet,
främst högakta Lagförbindelser och upprätt¬
hålla helgden af de Contracts-vilkor de sjelf-
ve stadgat ?
* Den 17 Martil, e. m.
129
Jag anser således i moraliskt afseende ©-
billigt att underkasta Götha CanalBolags Disi
cont samma behandling, som Malmö Discont»'
Men jag anser äfven ett sådant förslag, nääf
såsom grund dertill uppgifves bägges lika irå-,
kade förlägenhet, att ej kunna vid anfordran
uppfylla sina förbindelser, stödja sig på be¬
räkningar, hvarvid betydlige Anmärkningar
kunna och böra göras. All liqvid af en Mas<
sa, och alla Förslag till dess verkställande bö¬
ra stödja sig på en förut uppgjord fullständig
Balance af dess skulder och tillgångar. Vid
uppgörandet af} en sådan Balance måste alla
förbindelsers innehåll rätt upptagas. Jag tror
mig böra anmärka de brister jag i detta af¬
seende trott mig finna i Balancen öfver Gö¬
tha CanalDisconts tillstånd.
Utskotten hafva sjelfve anmält, att de i-
bland denne Disconts tillgångar ej upptagit de
1,100,000 R:dr Disconten af Canalens Arbets-
Cassa har att fordra. Något skäl till detta un¬
derlåtande ar ej uppgifvit; men säkert är, att
om denna tillgång hade blifvit upptagen, skul¬
le Balancen hafva stått till Discontens fördel
och all grund saknats för förslaget att äfven be.
handla denna Discont efter godtycke, samt
undkomma att vid beslutet om ett af Konung
och Ständer privilegieradt Verks indragning
före Octroytidens slut, och mot Coetractets
innehåll, erbjuda Bolaget någon bestämd er¬
sättning för den lagliga vinst det kunnat er-
hålla, om det blifvit lemnadt i ostörd njutning
Ridd. 0, Ad. Fröt. IV. B» II. Afd, 17> 18.
13®
Den 17 Martil, e. nt.
af sin rätt, en vinst, som ända ifrån Dis*
contens början gått i beräkning för möjlighe¬
ten, att vid Oetroyens slut liqvidera Credit-
Verkets sku der; hvaraf följer, att enär den
borttages, Verket ej , säkert icke i moraliskt
afseende, och jag ville förmoda, icke heller
efter beskrifva Lag, kan anses skyldigt till
den brist, som skulle kunna uppkomma; ty
om de medel, sorn äro eti Veik beviljade till
bestämda utgifters bestridande, af samma magt,
som dem gaf, borttagas, är det väl icke Ver¬
kets fel, om drt ej, af andra och oberäknade
tillgångar, kan uppfylla sina förbindelser.
Med beräkning på den till år 1835 fast¬
ställda Oetroytiden, hafva Riksens Ständer vid
föregående Riksdagar foreskrifvit, att af det Gö-
tha CanaiDiscont förunnade Creditivet 1,500,000
R:di, återbetalningen till Banquen ej skall äga
rum för 700,000 R;dr lörr än år 1825, och
för de öfrige 800,000, år 1831- Discontens
vinst efter den rid Canalbyggnaden blifvit fär¬
dig, har således i planen varit påräknad till
Creditiv-summans återbetalning, När denna Sum¬
ma nu blifvit uppförd i Debet såsom Banquens
fordran för ögonblicket, har det skett genom
upphäfvandet af den faststallda Octroytiden,
och utvidgande af den af Riksens Ständer be¬
slutne Banquens rätt till återbetalning, sorn
ej kan inträda förr än efter de föreskrifna å-
rens förlopp. Utan upphäfvande af Riksens
Ständers Beslut och af ingångna, af Staten san-
ctionerade Contract, kan Creditivets liqvidering
innom 5 år ej påyrkas. Om denna Summa så¬
Den 11 Martil , i. tit,
lunda drages ifrån det närvarande Uebet, så
Uppstår äfven ett betydiigt öfveiskott för Ca*
tiaiDisconten , till Och med om deri verkdgst
tillgången i dess fordian hos ArbetsQassan, ej
deribland inberäkftas. jag tror mig således kun¬
na yrka, att om Balancen blifvit tipp jord med
afseende å Riksens Ständers Orubbliga Beslut,
å v 11 koren för sjelfva Inrättningen, samt med
flög g rann t upp ägande alalia tillgångar, skulle
CanalDistonten hafva befunnits äga ett öfver¬
skott, tillräckligt för densamma att fullt ut
efter Lag uppfylla förbindelser,
Öm Götha Canals och Malmö Dlscotifer
bägge råkat i simma förlägenhet, att nödgas
inställa sina. betalningar, arn dock de olika
Orsakerna dertill nu mera ganska väl kända.
Billighet, ja! en sann moralitet ford' a, att på
denna Olikhet göra afseende, och då Utskotten
grundat sitt Förslag, att JBanquen skulle för
DiscönterUe Uppgöra Liqviden , på angelägen¬
heten att ej genom DisconterneS bringande till
Concours underkasta Landet de dermed ound¬
vikligen förbundna oredor , Och iflteres.et att
p.f föreslaget sätt skaffa Fordringsägare bättre?
vilkor, än de Vid en inträffande CodcoUrS kun¬
na förvänta, synes mig att Utskotten , om d«
skiljt mellan Disconterne, så viii i afseende pä
deras verkliga förhållanden, sorn anledningar¬
na dertill , kunnat träffa utvägar , att gi nora
ingen rubbning af Lag och Lag-principe, Och
utan våda för Banquen, skaffa Fordringsägare¬
ns ännu bättre vilkor, nemligen full betalning,
Utskotten hafva sjelfva uppgifvit att Gö*
3 3*
Den 17 Martil, e. in:
theborgs Discont kan , utan att förnärma nä-1
göns rätt, liqvidera sig sjelf, allenast dess O-
ctroy med i\ år förlänges. Kan detta ske så
lätt, så lärer visst icke någon svårighet upp¬
stå att sådant bevilja.
För Malmö Discont uppgifves en brist af
235,000 R:dr , hvilken dock kanske med hälf¬
ten tillägg skulle ökas, om vid dess utredning
laglige Concours-grunder följdes. Förvaltnin¬
gens begångna fel äro otvifvdaktigt grundade
skäl, att förklara denna Discont i Concours-
tillstånd. Dess utredning vore ock, i jemnfö-
relse med de öfrige Disconternas, föga inveck¬
lad. Men när jag är fullt öfvertygad att Sta¬
tens Interesse fordrar, dels att Gäldenärerne
hos denna Discont ej så hårdt strängas med be¬
talning, som af en fullkomlig Concours skulle
följa , dels att Borgenärerne ej komma i stort
lidande, tror jag af sådant skäl att Banquen här
bör träda emellan som Accordsman, och utan
Lagarnes rubbning uppgöra Liqviden. Staten
förlorar mindre genom denna uppoffring af
Banquen, som genom en klok förvaltning tor.
de blifva obetydligare, än den nu synes, men
i alla fall är obetydlig mot vådan , att rubba
Näringarnes oafbrutna gång i vissa orter, och
upphäfva all Lag och Lagprincipe. På mindre
vigtiga anledningar tror jag Riksens Ständer
förr hafva beviljat betydligare afskrifningar
på sin Banques räkning.
Af hvad redan är anfördt, rörande beräk¬
ningen af Skulder och Tillgångar för Götha
Den 17 Martil, e. m.
133
CanalBolags Discont, synes , att enär Creditiv-
Summans återbetalning ej sättes i fråga förrän
vid den tid densamma af Riksens Ständer re¬
dan är fastställd, blifver förhållandet sådant,
att denna Discont äger i fordringar hos Dis-
contLåntagare 3,682,385 R:dr,och i skulder
genom utelöpande Assignationer , Reverser,
samt innestående medel på Afskrifnings-räknin¬
gen 3,224,978 R:dr, då man här icke uppta¬
ger skillingar och runstycken. Dessa tillgån¬
gar , sorn redan öfverskjuta bristen , ökas yt¬
terligare med Räntor under Liqvidationstiden,
hvilka under den dertill af Utskotten föreslag¬
na tid af fem år, efter Utskottens egen upp¬
gift, uppgå till 497,122 R:dr, och således hela
tillgången tili denna Liqvid , inberäknad den
Contanta behållningen i Cassan 18,862 R:dr, till
4,198,369 R:dr. Månne ej detta öfverskott af
Tillgångar, stort 973,391 R:dr, skulle förslå,
att göra denna Disconts Liqvid efter fullt lag¬
lige grunder, och månne Banquen, om den
vid den nu inträffade förlägenhet, med tempo-
rairt förskott lättade Liqviden, skulle vid ett
sådant förhållande löpa fara att något förlora?
Jag inser ej denna våda, och om den än skull*
äga rum, är den visserligen mindre, än den *
att innom ett ordentligt Samhälle göra nya
Lagar för ögonblicket, med retroactiv verkan,
och derigenom väcka en mängd Individuers
billiga missnöje mot Statens åtgärder.
Men jag torde kanske böra bemöta ett
inkast, som genom denna framställnings hastig,
het kunde löranledas : det, att Banquen skulle
*34
Den 17 Martn, t. m,
komma i osäkerhet för den till CanalDisconfen
redan utbetalade CreduivSumman. Denna far¬
håga amer jag äfven öfverflödig» Efter den här
uppgjorde baUncen, uppstoöe utan tvifvel, äf¬
ven sedan alla möjliga afdrag blifvit gjorda,
pågot öfverskott vid Liqviden, Discontens for¬
dran hos CanalByggnadsCassan af i-,100,000
R:dr vore ännu odisponerad, en fordran, hvars
säkerhet är 01 vifvelaktig i den stund Canal-
srbetet , efter redan fastställd plan, fulIföljesj
Ulen en ännu större och bebofvet långt öfver-
skridande tillgång finnes i den ersättning för
den , tvärtemot Contractets lydelse , yrkade
minskning i Octroy-tiden , hvilken ersättnings
billighet ej kan bestridas , och genom hvars
medgifvande först Banquens säkerhet fullkom¬
ligen betryggas , Canalbyggnaden med minsta
känning fullbordas och sist den allmänna Pen»
ningeställningen , i afseende på Disconterna ,
med föga, kanske ingen rubbning i Enskildas
förhål‘anden, skulle sä-tas i ordning, När här-
tillägges, att sedan DisconUpapperen, genom
ett sådant Riksens Ständers fattade Beslut, å-
tervunne full Credit , och de sålunda kunde
utan våda emoitagas i Liqvider både med Dis
conterna, mellan Enskilda, och, såsom genast
möjlige att emot BancoSedlar i Banquen utby¬
ta , äfven i den allmänna Uppbörden , synes
mig till och med att Banquens temporaira för»
skört af sig sjelf skulle blifva långt obetydli¬
gare, an den utgift, lör hvilken Banquen ge¬
nom det nu föreslagna Liqvidationssättet expo¬
neras.
Den 17 Martti, e. m.
135
Af allt detta drager jag följande slutsätt-
ser : en sådan omöjlighet till Disconternes regj
lering är ej för handen, att Riksens Ständer
böra iordningsätta Staten, genom inskränkning
i Enskildas rätt, och upphäfvande af Lag samt
stadgande af en retiQactiv Lag för tillfället.
Om klokheten af föreslagna steg kunna lätt
meningarne vara delade, men om deras rätt¬
vishet, om nödvändigheten att ifrån rättvisa
och laglighet ej afvika, då derigtnorn Sam:
hällsordningens bestånd kunde hotas, tror jag
ej att tänkesätten kunna vara stridiga. Det är
j sådan öfvertygelse jag framställer dessa mina
Anmärkningar till Riksens Ständers och de
förenade Utskottens besinnande.
Sedan jag anfört detta om hufvudgrunder-
na för Utskottens Betänkande , anhåller jag äf¬
ven att få framställa några mindre Anmärk¬
ningar.
Om Riksens Ständer , när grunderna för
Regleringen af Rikets Penningeverk blifvit dem
fullständigt förelagda , skulle finna att Discon-
terna på 5 års tid böra indragas, och att så¬
dant genom Banquens mellarkomst bör utföras,
finner jag ganska betänkligt, att endast i Stock¬
holm concentrera all Discont-rörelse. Våra Nä
ringar och all Arbetsflit innom vårt Land äro
6å sammanväxta med Discont-rörelsen, att ders
Disposition på ett sätt, som ifrån Förvaltnin¬
gen utesluter en noggrann kännedom af local
och personliga förhållanden, äfven utan någon
minskning i Rörelse-Capitalets belopp, skulle
'336
Den 17 Martil, r. m.
kunna medföra de vådligaste följder. Riksens
Ständers Ledamöter, samlade ifrån alla Lands¬
orter, känna detta så noga , att jag ej behöf-
ver det ytterligare utreda , och om än vissa
Landsorters Innevånare deraf ej skulle hafva
någon erfarenhet, bör jag ej förmoda, att de
derföre skulle vilja föra en olycka öfver sina
öfriga Landsmän, som de väl sjelfve hittills
undsluppit, men som i sin ordning drabbar äf¬
ven dem , när den nöd , som skulle öfvergå
andra orter, sluteligen skulle öka deras bidrag
till Statens oeftergifliga behof. Egoismen måt¬
te ej kunna blifva rådande vid allmänna Ä-
renders behandling: Vi äro alla Medborgare
i ett Samhälle, Bröder af samma Folk, och
Enskilldas väl beror af det Helas välstånd.
Jag anser för nödvändigt, att Utredningen måtto
ske på de Örter, der Utlåningarne blifvit gjor¬
da, och det synes mig icke allenast nödigt och
ilokt, att den verkställes af DiscontDirectio-
nerne under Inspection af Banquens Ombud,
utan till och med som en fordran af rättvisan,
på det Nationen en gång i officiel väg må kun¬
na öfvertygas, hvilka sorn begått Administra,
tionsfel, och hvilka, såsom dertill ej skyldiga,
icke med dem i Opinionen böra förblandas.
I sammanhang härmed synes mig Försla¬
get, att Utredningen af Riksgäldskontoret
skulle förrättas, af sig sjelf förfalla. 1 alla fall
vore det en onödig omväg, att öfverlemna de
administrativa åtgärderna ät ett annat Verk,
än det, som dertill skall bestå Tillgångarna,
så mycket mer, som det sednare ej kunde
Dm 17 Martii, e. m. 137
lemnäs någon rätt till Controll öfver det för¬
ra» Jag hade till och med föreställt mig,
att sedan vår utländska Skuld är liqviderad,
och den inländska för RiksgäldsSedlarne af
Banquen realiseras, hela RiksgäldsConloiret små¬
ningom skulle kunna uppföras på Indragnings-
Stat.
Vid många af här föreslagna reglementari-
ska stadganden skulle vidare och, som jag tror,
grundade anmärkningar kunna göras; men de
äro öfverflödiga intill dess hufvudgrunderna
för saken blifvit stadgade. Jag slutar med den
förklaring, att mina anmärkningar äro enliga
med min öfvertygelse om rättvisa, billighet
och klokhet. Jag är ej ibland dem, som fruk¬
ta för hemmavarande Principalers granskning
af Riksens Ständers beslut» Denna granskning
kan man lätt uthärda, när man handlat efter öf¬
vertygelse, och den är svag, som af en Opi¬
nion, om den vore aldrig så allmän, deri lä-
ter sig rubbas: men jag anser vid detta till¬
fälle vådligt att, genom det afgifna Förslagets
antagande, stöta allmänna Opinionen, emedan
denna Opinion då vore grundad i känslan af
hvad som är rätt och billigt: Jag anser det
vådligt, ej af fruktan för missnöjens farliga
utbrott, men derföre, att det allmänna förtro-
endet, den verkliga patriotismen, kärleken till
Lagen och till Staten, hvilar på hvar Med¬
borgares innerliga öfvertygelse, att hans lag¬
liga rätt är orubblig,
Friherre Stael von Holstein, Corfitz Luci•
J3S
Den 17 Martil, e. m.
vig: I detta ämne har jag redin förut yttrat
mina tankar, nemligen, att så framt Riksens
Ständer förklarade sig icke skyldige att hono¬
rera Disconternes Skulder, de också icke skulle
betatta sig med dem , utan öfverlemna besty,
ret härom till Borgenärerne sjelfva, såsom de¬
ras lagliga rätt- Att jag intet varit ensam af
denna mening, visa några Yttranden af Ut¬
skottets Ledamöter, nemligen Friherre Ceder?
ströms och Doctor Hedréns.
Att Riksens Ständer fatta Beslut tvärt¬
emot Lag, medgifva sjelfva detsamma, men
förebära, att omständigheterna sådant kräfva,
kati föranleda till de mäst vådeBga påföljder5
de förvandla sig derigenom ifrån Folkets Om¬
bud, som böra styrka Lag och rätt i Landet,
till en despotisk Magt, sorn förstör Friheten, då
den handlar efter godtycko och gör Lagar in
Casu med retroactiv verkan \ jag vet knappt
någon olycka så stor, för hvilkens afvändan-:
de ett sådant steg vore ursäkteligt.
Men hvilken är nu den stora olycka, som
skall förekommas genom detta Lagens krän-
kande och detta våld emot Medborgares ägan¬
derätt? Det lärer svaras; Så framt Disconternes
Gäldenärer skulle frälsas från undergång; som
hade blifvit en följd af hastig inbetalning, i
fall det kommit till Concours, samt att rädda
Banquens Creditiver, serdeles i Götha Canal-
Bolag, så var detta enda möjligheten. Hvad
den första omständigheten beträffar, tror jag
den kunnat på ett bättre sätt förekommas, men
Den 17 Martil, t m.
139
då hade nian bordt skilja Disconterna at och
icke amalgamerat Malmös med Götha Canais-
Förhållandet med alia tre är olika: Malmös
är Barqueroutte; ett visst deficit är uppgifvit,
det kan likväl ännu blifva större: Fä dessa
Discont papper skall blifva förlust, rpen den
hade Borgenärerna sjelfva ägt att utreda. För att
understödja de säkra Gäld'i,ärerne , hade en
Lånefond bordt detn i Banquen tillhandahål¬
las. Med biträde af BancoPis onten , med an,
vändande af den Fond , som blifvit anslagen
till FastighetsLånen , som nu befinnes varit
ett stort misstag , då det endast tjent dertill,
att förmögne Possessionat fått af Staten en
procent af en tredjedel af LåneSumman, hade
ett sådant biträde af Banquen kunnat lemnäs,
utan att ändå allt för mycket öka Numerairen af
Sedelstocken; i alla fall hade det varit bä<tre
en liten förlust, än en stor orättvisa. Med Gö¬
tha Garnis Discont hade dylika mefurer icke be¬
bott att tagas; den är, efter uppgifterna, ju
alldeles icke insolvent för närvarande. Det är
Utskotten, soin genom den besynnerliga Cal¬
cul, sorn är uppgjord, tillskapat ett deficit.*
Om Discontens skuld skaij ökas med Cr« diti-
vet af 1,500,000 R:dr, så bör dess fordran af
Canal Directionen 1,100,000 R dr, också uppta,
gas, och då befinnes att Delnings-massan öfver»
skjuter skulden med 5 å 60c,000 R.dr Detta
slår älven in med den Calcul, CanalBolaget sjelf
uppgifvit i Tidningarne för den 1 December
förledit år. Af det!a synes att Borgenärerne
kunna reda denna Concours utan någon Skil-
lings förlust, om de icke genom magtspråk,
140
Den 17 Martil , e. m.
blifva hindrade att bevaka sin rätt, så framt
nemligen uppgifen af Fordringarne är pålitlig,
och hvarföre Oirecteurerne med sin Egendom
böra ansvara. För att ännu klarare utveckla
denna sak, måste man betrakta, att Borgenä-
rerne och Banquen hafva helt olika rättighe¬
ter i närvarande stund till Bolagets tillgångar.
Banquens Cieditiv 800,oco R dr, beviljades
1809, med det vilkor, att det först skulle åter¬
betalas 1831; emedlertid pantsattes Canalverket
roed aila dess Effecter, Fonder &c. till Ban¬
quens säkerhet, med förbindelse för Banquens
Ombud , att tiilse , om Canalarbetet så drefs
och styrdes, att Banquens säkerhet var betryg¬
gad. Vid sista Riksdag erhölls ett ökadt Credi-
tiv af andra 800,000 R:dr med samma vilkor
och emot samma pant.
Det kan icke rimmeligen förklaras , hu¬
ru Riksens Ständer kunna fästa så liten upp¬
märksamhet på den eqvivoqua ställning, hvari
Canalverket befann sig, då det blifvit förkla-
radt, att man gjort missräkningar, att Bolaget ej
kunde verkställa Canalbyggnadsn utan betyd¬
ligt understöd af Staten , att det häftade för
skulder, att dess Credit var redan vacklande.
Oaktadt alla dessa varnande förebud till obe-
ståndet, erhölls dock det begärta ökade Cre-
ditivet, utan ny underpant och med de förra
återbetalningsvilkoren, änskönt det först begär¬
tes blott på några dagar, sedan på 18 Måna¬
der, och sluteligen förklarade CommerceRådet
Santesson i BancoUtskottet , att Disconten ej
var belåten med Creditivet på andra vilkor,
Den 17 Martii, e. m.
X4i
än det förra erhållits. Nu mera synes, att tro¬
ligen Banquen skulle kunna förlora åtminsto¬
ne en del af denna Summa , och derföre lärer
man vara betänkt på att genast vilja dela Mas-,
san med de öfriga Creditorerne, ehuru de For¬
dringar Disconten äger , tydligen härleda sig
från de i Disconten insatta Medel emot Tre-
procentsSedlar, alldenstund den Million, som
Disconten lånt till CanalDirectionen, blifvit an¬
vänd till förbättring af Banquens Pant, och så-
ledes bör på Banquens fordran afgå ; för den
återstående halfva Million , äro Instrumenta-
lier, Materialier m. m. vid CanalVerket, för¬
modligen en säker valuta. Härutaf följer, att,
derest Utskottens project bifalles, så blir det
Innehafvare af TreprocentsSedlarne, som, me¬
delst en förlust af 20 £30 Procent, måste godt¬
göra Riksens Ständers misstag vid sista Riks¬
dag att låna Penningar åt Disconten , utan att
Directionen med sin Egendom borgade derföre ;
det blir Treprocentslnnehafvarena , sorn beko¬
stat stor del af sjelfva Canalarbetet, utan att
framdeles få någon del , hvarken i den vinst
CanalVerket för Intcressenterna kunde medfö.
ra, icke heller få dela Effecterna efter full-
bordadt arbete : Vidare att Banquen finge sitt
Creditiv ersatt och måste således till Bolaget
återlemna Panten , CanalVerket nemligen med
alla Efiecter &c. Den Skuld af l,100,000
R:dr, som CanalVerket häftar före i Disconten,
komme att försvinna . Räntan för Creditivet
likaså, allt till lörman för Bolaget j Assignatio-
nernes Innehafvare finge sina Fordringar Hill
fullo betalte, och allt detta på bekostnad af
ti 2
Den 17 Martil,
Treprocentslnnehafvarena , som måste rabatte*
ra 20 å 30 Ptocent på sina Fordringar
hvilken grof orättvisa och hvilka förmo**
n r, tillskansade CanalEolaget på andra Med¬
borgares bekostnad. Ehuru mycket jag nitäl¬
skar för Barquans rätt Och bästa, kan jag dock
icke gå ifrån den ölvertygelsen , att Oni det
icke kan ske utan att begå orättvisa, må deri
hellre blifva lidande. Riksens Ständers egna
felsteg böra icke hjelpas och rättas genom an-
dras förfördelande. Banquens yrkande , att nu
genast få, jemte de öfriga Borg<märerne, godt*
göra sig sin fordran af Måssan, är sä mycket me¬
ra utan skäl, som des förbindelse är att icke
åteifordta Lånet förr ärt den bestämd') tiden, så
vida säkerheten fortfar, hvi ket BmqUens Om¬
bud åligger att tillkännagifva: Då tådant icke
skett, och då Riksens Ständer ä nu vid sitta
Riksdag förklarat sig äga säkraste anledning
till stort gagn af detta företag, och som hit¬
tills blifvit med deras bilall bedrifvitj så är
det obehörigt af Utskotten , att taga sådana
mått och steg, som först kunna anses lagliga,
när det vore af Ombudet tillkännagifva, att
säkerheten upphört eller att Ständerne beslutit
att Byggnaden skulle upphöra samt företaget
nedläggas. Skulle allt detta, oaktadt Banquens
rätt att deltaga i Massans delning, påstås, så
finner jag icke att det bör kunna förnekas Bor-
genärerne, att äfven med Banquen få deltaga
i dispositionen af Panten, Och som Banquen
genom sin åtgärd tillräckligen tillkännagifva
att den förmodar säkerheten hafva upphört,
•å inträder det ögonblicket, då CanalVerket
Den 17 Martil, e. m.
till Creditorernes förnöj nde måste öfverlemna
Instrumentalier, Mat. r:alier, liggande grunder
m m., det enda, sorn af hela Verket kan va¬
ra af något värde, och en följd deraf lärer så¬
ledes blifva, upphörandet af detta företag.
Hvad Götheborgs Discont angår, anser
Utskottet dess ställning vara sådan, att den re¬
der sig sjelf, hel 1st sedan Directionen förklarat,
aft 6 procent erlägges för TreprOcentsSedlarne
intilldess inlösen sker, hvarigenom dessa-Pap¬
per vunnit en sådan Credit, att de äro tjsnlige
i allmänna Rörelsen. Samma förhållande blef-
ve med Götha Canals Sedlar, om de med lika
vilkor blefvo i Rörelsen i de bestämda 5 år.
J anledning af hvad här anfördt blifvit , vill
jag pundvis upptaga hvad jag uti Utskot¬
tens Betänkande tyckt mig vara olagligt och
allsintet ledande till det åsyftade ändamålet,
nemligen : återförandet af ordning och säker¬
het i PenningeVerket;
lto Att Assignationerne skola njuta bättre
Ränta, än TreprOcentsSedlarne j jag anser dere¬
mot TreprocentsSedlarne äga mera rätt, än Assig-
nationerna; TreprocentsSedlames Innehafvare'
hafva i allt handlat enligt Lag; Innehafvarena af
Assignationerne deremot åtminstone oförsigtigt.
Assignationen ar en Invisning pä Banquen ; vid
uppvisandet hade den blifvit infriad, om man
man i rattan tid infunnit sigj den det icke
gjort, har sig sjelf att skylla för förlusten j
det är just genom Innehafvarenas beqvämbg- 4i
het att göra dem couranta, och derigenom
144
Den 17 Martil, e. m'.
undvika besväret med växling i Banquen, som
all den oreda Disconterne vållat, leder siD upp¬
rinnelse, derigenom lemnades tillfälle åt min¬
dre redliga Förvaltare att sätta så stor Summa
i Rörelsen, som behagades, utan att ens iakt.
taga rigtig bokföring.
2:0 Att Malmö Discont skall med Götha
Canal amalgameras, hvarigenom händer att Bor-
genärerne i CanalDisconten skola göra förlust
derföre att den skall minskas för dem i Mal¬
mö. Af sådant skäl borde, om tvenne Handels¬
hus göra fallissement, hvaraf det ena blott kun*
de gilva 20 procent, men det andra 80, Mas-
sorne slås tillsammans, så att utdelningen blef-
ve 5® procent, ehuru det ena Huset med det
andra icke hade någon gemenskap.
3:0 Skulle Banquen få sitt Creditiv i Gö¬
tha Canal ersatt af Bolagets tillgångar, ehuru
den har sin säkerhet i CanalVerket , samt de
Materialier, Instrumentalier och andra tillhörig¬
heter samt Effecter, som äro befinteliga vid full-'
bordadt arbete, eller dess upphörande.
4:0 Gör Banquen sig betald, oaktadt den
förbundit sig att icke återfordra Creditivet förr¬
än 1821, så länge säkerheten fortfar j det är
ännu hvarken af Ombudet anmält , eller af
Ständerne bekräftadt, att osäkerhet inträdt och
derigenom Banquen berättigad att bryta Con-
tractet3 och skulle händelsen varit den , hade
Banquen först bordt hålla sig till CanalVerkets
tillgångar ,
Den 17 Martil, e, m.
145
tillgångar, icke Discontens; denna händelse
äger likväl icke runi) så länge Ständerna vil,’
ja fortfara med Byggnaden»
5:0 Att i Calculen upptages Banquens Cre^
ditiv 1,500,000 R:dr, såsom Bolagets skuld,
hvaremot 1,100,000 R.drs fordran hos Canal-,
Verket uteiemnss, hvarigenom 5 å 600,000
R:rs deficit uppkommer, i stället för så s'ort
öfverskott, om båda Summorna blifvit upptag¬
na eller ock uteslutna»
6:0 Enligt denna Utredningsplan synes,
50m skulle CanalVerket med alla dess tillhö¬
righeter återfalla till Bolaget, sedan Banqueri
fått utlösen lör Panten, äfvensom CanalVerket
slipper Räntebetalning för Creditivet 45,000
R:dr, samt dess skuld till Disconten t,100,000
försvinner sedan Liqviden skett, utan att deri
koinmit i beräkning, och dt tta allt på bekost*
nåd af Creditorernes Egendom»
7;o Att , då Gäldenärerne i Malmö och
CanalDisconteme beviljas 5 års tid till inbe¬
talning medelst 10 omsättningar, måste Gälde*
närerne i Götheborgs Discont, innom hälften
af denna tid, göra reda för sig j om Göthe¬
borgs Discont är i brillantare omständigheter,
än de andra, så kunna likväl dess Gäldenäreg
vara i lika stor förlägenhet, som andra; lika
rätt synes således icke böra förnekas dera»
Uppå de skäl jag tra anfört, anhåller jag
Ridd. 0. Ad, Prot, IV. R. II. Afd, 19, so*
i 46
Den 17 Martil, e. m.
öm Återremiss af Utskottets Betänkande, samt
uppgörande af en annan Plan , enlig med La-
g;en, och med afseende på hvar och ens rätt¬
mätiga kraf af rättvisa, samt utan betraktande
af enskilta Considerationer ; och får jag här¬
vid tillägga , att jag ingalunda med Herr
Hulphers kan deruti instämma j att Götha Ca-
nalsDirectiort fullgjort sina åligganden öfver
och icke under; det är visst, att de vid Re¬
visionerna fått smickrande intyg om nit, drift
Och skicklighet, men man har af hvad som
handt med Malmö Discont fått skälig anledning
misstro de loford, Revisorerna ofta slösat med ;
åtminstone vittnar det icke till Götha Canal-
Directions förmån; att de tvärtemot Reglemert-
tets föreskrift före 1815 års Riksdag till Ca-
inalDirectionen lant 850,000 R:dr, samt än yt¬
terligare efter denna Riksdag ökat denna ut¬
låning med ändra 250,000 R dr och det emöt
Pant, som redan förut till annor nian var pant¬
satt ; oaktadt Ständerne; genom en iörnyad fö¬
reskrift; bestämt UtlåningsPrinciperne, hvar-
uti ingalunda influtit , att något Lån till Ca-
nalDircctioneh finge beviljaS utan Hypötheque;
och hvilket afsteg har den påföljd ^ att den¬
na Summa måste blifvit af Utskottet ansedd
såsom förlorad, då den icke i beräkningeti af
tillgångarna blifvit upptagen; hvarföre jag an.
ser Directeurerne böra ansvara af samma skäl*
sorn Directionen i Malmö för utlåning er»ot Re¬
glementets föreskrift, utan vederhäftig borgen;
härigenom kan Banquen , sammmanlagdt med
den ressource, som finnes i Canal Verket, få
ersättning för sitt Creditiv, utan att ingå i del*
Ltn 17 Martil, e. m. ii?
hing af Bolagets Fordringar, som ostridigt hö¬
ra Borgenärerne enskilt till. Emellertid , då
Åssignationerna äio till så obetydligt belopp ,
att de genom inbetalning af DiscontL';b kun¬
na innom ett år inkomma, sef jäg intet något
hinder böra läggas emot deras prcmpta inlö¬
sen af Banquen , nemligen : Götheborgs och
Götha Canals. Med Malmö är förhållandet an¬
norlunda; denna Discont bör ej utan genom
Concours kunna utredas, hvilket icke är fallet
iiiéd de bägge andra.
Grefva von Platen , Ballzar Bogislaus ,
uppläste följande:
Uti ett för hela Riket så vigtig! ämne*
sorn det, hvilket föranledt Högloflige Riksens
Ständers Stats- och BancoUtskottens gemensam*
ma Betänkande af dén 3 Mars, är jag öfver*
iygad så många bpplystäre män ej lära under¬
låta yttra sin tanka, att nästan torde det vara
öfverflödigt, örn jag uppehåller Högloft. Rid-
derSkapet och Adeln med franiställningen af mi¬
na åsigter, hvilka jag så mycket helldre skul¬
le behålla för mig, sorn; då jag här ej kan an¬
nat än framställa min öfvertygelse, de måste
åtföljas af den för mig obehagliga känsla, ätt
klandra frugten af den moda, hvilken alltid å-s
ligger Utskottets Herrar Ledamöter utöfver
våra gemensamma Riksdagsmänna åtgärder * Och
hvarföre, då dessa mödor egentligen äro ägna¬
de till vår upplysning uti Fäderneslandets an¬
gelägenheter, jag alltid skall finna mig vara
148
Ben 17 Martil, e. m.
förbunden; min öfvertygelse i ämnet må för
öfrigt vara hvilken den vill.
Då emedlertid, under mina serskilta för*
hållanden, jag ansett mig alldeles ovilkorligen
förbunden att yttra min mening, känner jag
mig åtminstone lycklig, att den ej är stridig
emot hela sammansatta Utskottets förenade röst,
sedan så många Ledamöter deraf, enligt hvad
deras tryckta serskilta tankar och reservationer
utvisa , varit af annan mening } äfvensom det
är mig med säkerhet bekant, att ännu andra
både muntligen och skriftligen reserverat sig,
ehuru detta ej af Handlingarne synes; en om»
ständighet, den jag tror mig böra anmärka.
«
Banco- Och StatsUtskotten hafva uti sitt
yttrande framställt en Calcul öfver Götha Ca*
nalDisconts utredning, som högst betydligen
motsäger den af Götha CanalDirecfionen offici*
elt framlemnade Beräkning och Plan till sam¬
ma Utredning, hvilken, emot min väntan,
man ej funnit för godt att alls omnämna, än¬
nu mindre vederlägga, ehuru skillnaden är så
betydlig, att då Höglofl. Banco- och StatsUt-
skottens beräkning visar en brist af 526,600
R:dr, så visar CanalDirectionens af Bolaget
sanctionerade plan ett öfverskott af R:dr 195,000.
Då äfven denna plan är tryckt, vill jag ej
trötta Höglofl. Ridderskapets och Adelns upp¬
märksamhet med ett vidlyftigt upprepande af
summor och ziffror, utan får blott äran hänvw
sa tili desse för hvar man tillgänglige officiJ
elle handlingar, samt nämna, att hufvudsak^
Den 17 Martti, e. m.
149
liga skillnaden uppkommer af, att Utskotten
funnit för godt annullera en Disctfntens fordran
hos CanalByggnaden, för hvilken i alla fall
finnes full tillgång nästan helt uti 11a varande
Inventarier och Effecter; och att Directionen,
äfvensom Bolaget, aldrig kunnat och aldrig
kan sätta i fråga Lagarnes kraft och helgd,
som genom för tillfället skapade och retroac-
tift verkande Stadgar skulle kränkas, äf¬
vensom öfverenskommelse^ och för bindelsers
helgd, ännu heligare, uti Lagbundne och frie
Samhällen, för den starkare, än för den sva¬
gare individuella förmågan att dem bryta.
_ Och dessa grunder vägar jag äfven i dag,
såsom medlem af Sveriges Lagstiftning, fram¬
ställa för denna upplysta samling, såsom grund¬
pelare för Sveriges sjelfständighet och bestånd ;
grundpelare, som aldrig våldförts af en Lag¬
stiftning utan de grufligaste följder, hvarom £
synnerhet våra dagar lemnat de dyrköptaste
läror uti andra Nationers exempel j läror, som
jag med säkerhet hoppas ej skola vara förlo¬
rade för Svenskar, om ock ett ögonblick Tide-'
hvarfvets villor skulle kunnat verka på dea
• Svenska Nationens egna känsla för rätt och
redlighet, hvilken är det vackra Alf från vå-3
ra Förfäder, som förvärfvat oss det besynner¬
liga anseende hos aila andra jordens Folk, hvar¬
till hvarken vår makt eller vår rikedom kan
vara vållande, — men som ytterligare höjeig
hvarje Svenskt hjerta och tänkesätt på främ¬
mande botten.
Bå dsssa grunder äro de af Directiooes
15©
Dm 17 Martil e. m.
med Bolagets sanction officiel t framlenwade be?
räkningar uppställde, och som med allt, hvad
jag sedan d;n tiden sett, annu ej äro hvarken
vederlagde eller bättre ersatte, efter mitt om¬
döme. jag får alltså i detta hänseende blott
åter åberopa denna plan till införning, dåden
ej yrkar annat, än hvad Höglofl.Utskotten an.'
sett i alla fall oundvikligt.' ett temporairt h\5
träde.
Andra ohkhefer finnas äfven emellan Ut-
skottens uppgifter och Directionens hvarjehan¬
da framställningar. Fe bestå deruti, att Ut¬
skotten, uti deras uppgjorda calcul, ehuru dess
öfverskrift uppgifver tillgdngariie och skulder-
ne vara upptagne för den 1 Ja nitar ii, likväl
1 sjelfva verket ej anfört dem sådana de då vö¬
rö, utan de fleste eller alla, utom contanta be¬
hållningen sådana de voro ultimo Januarii j
men Cassa-b .bånn noén , til) den del densam¬
ma utgöres vid GötheborgsContoiret, efter hvad
den var ultimoDecember,eilerR:r 12,163: 8: 5-
Men med uteslutande af Stocke
hohnsContoirets CassaBehäll-
ning 2,046: 14. 8.
I hvars stalie är tillagdt belop¬
pet af Verkets ägande Låne-
BaricoCapitaler, med . . 6,699: 11:9=
Och dermed Summan uppgjord
till . . . . 18,862: 2Q.'
Den 17 Martil, e. pi. 15 f
Peraf uppkomma nu följande skillnader ‘
y tlånings-beloppet den t januarii var rätte¬
ligen . t • • 3j?6o.500?
Är blott uppfördt till ♦ . ■ 3)682,400?
NB. Jag håller mig till jemna
100 Riksdalerstal , i sådana Calcu-,
ler är ej värdt räkna Skiliingar
och Runstycken.
Pifferencen derå gör . . . 78,100,
Härtill kommer, hvad genom den¬
na uträkning äfven blifvit för li-
tet påräknadt uti Ränta för utred¬
ningstiden med minst , ? 10,000-
ytom den utelemnade contanta Gas¬
sa - tilgången i BancoSedlar
vid Contoiret i Stockholm af be¬
lopp R:dr 2000, hafva IJtskotteq
förbigått, eller icke käntGöthaCa-
naiDiscont Contoirefs yttprligar"*
säkra tillgångar uti Kamere^arens
vid GötheborgsContoiret Blance,-
förhvilken full säkerhet är ställd j
uti förskjutne och framdeles in¬
flytande p.s60°knings kostnader,
6amt några 1812 öfvertagca
egna Adier, som sammanlagdt bör '
antagas till en säker tillgång af 48,500,
gunima Ökade tillgångar R:dr 136,600,
153 Den 17 Martti, t. m.
Deremot har utelöpande Assignat
tionernas Summa, den 1 Jan.s
i stället för R:r 680,000,
blifvit upptagen , ^
till blött 4 , 643,300,
sorn skiljer . , , , . 36,800*
Och Treprocents-
Skuldernas be-
lopp i stället
för , , . , 2,630,200
lill , . . , 2,581,700
Skiljer , , . 48.500*
När dessa , S5>ZQQ*
R:dr fråndragas, så återstår
sorn missräkning , , , R:dr 51,30a,
Hvarmed alltså åter Götha CanalDiscon-
tens tillgångar förminskats Qch den uppgjorda
förlusten ökats,
Höglofl. Utskotten hafva behagat , att,
sned ordagrann framställning af sin fråga till
ÅctieBolagen, yttra :
Mert på denna fråga hajva ActieAgarne
uti Götha Canal B olag »arnt Malmö Discont
iche lemnat andra , än stämda och vil-
horliga svar, inne jakande blott anspråk emot
Staten.
Utan kännedom af hvad andra inblanda¬
de eller ej inblandade Bolag svarat, torde det
tillåtas mig fä upprepa CanalBolagets svar#
Ben ijr Martti, e. ml
153
då det hade att svara , ej endast för enskilt
vinning, utan ock för den anläggningens be¬
stånd och fortgång, som nitiskt uppfyllda för¬
bindelser ålägga det att vårda , ehuru ett så<«
dant upprepande äfven af de uti detta svar å-
beropade, Utskotten förut bekanfe Handlin¬
gar, vöre för vidlyftigt.
Vördsamt Memorial!
”Den fråga, hvilken uppå Höglofl. Banco-
Utskottets förordnande, genom Utdrag af Her¬
rar BancoFulimägtiges Protocoll af den 3, uti
innevarande Månad, blifvit gjord till Götha
CanalBolag, huruvida Bolaget nu vore sinnadt,
samt sålunda beredt och i tillfälle att behöri¬
gen uppfylla CanalDi&contens förbindelser,
med bifogadt förklarande, att om Bolaget sak¬
nade utväg dertill, borde sådant utan allt up¬
pehåll tillkännagifvas , skattas med tacksam¬
het af Götha CanalBolag , vid afgtivande af
detta dess vördsamma svar , som ett dyrbart
vedermäle af den medborgerliga omsorg för
allas rätt, att icke ohörd dömmas , som aldrig
gaknas under en lagbunden frihet.”
”Högloflige BancoUtskottet har å sin si¬
da funnit nödigt, att som en förberedande an¬
stalt vid början afsina öfVeriäggningar, i an¬
ledning af Kongl» Maj:(s Nådiga Proposition
till Riksens Ständer om allmänna Fenninge-
rörelsen och Myntvärdets upprätthållande, lå¬
ta framställa ofvanberörde' fråga till Götha
CanalBolag- Bolagets Direction har äfven ä
1.54
Den 17 Martil, e. in¬
tin sida insett sitt åliggande , att, så tidigt
sorn möjligt, afgifva ett Förslag i samma amu
ne, och har, till förekommande af allt uppe¬
håll, redan under den 19. uti sistledne Må¬
nad , gjort den i Afskrift bifogade underdåni¬
ga framställning till Kongl. Maj:t , thed an¬
hållan om Nådig Proposition till Riksens Stän¬
der. Denna CanalDirectionens åtgärd är äfven
af CanalBolaget gillad, likasom ofyannämnde
j afskrift bifogade Förslag , hvilka båda sale-
des nu äro att anse såsom af Bolaget sjelf
jgorda.
”CanalBolaget åberopar således vördsamt
hvad på nyssnämnde sätt redan blifvit före»
slagit, rörande sättet att fullgöra Bolagets för¬
bindelser , emot fortsatt åtnjutande af de , vid
dessa förbindelsers ingående, af Riksens Stän¬
der utlastade motsvarande förmoner , och un¬
derlättad af ett teinporairt Läne-biträde , lika
angeläget för allmänna Rörelsens gagn ? sorn
för CanalBolageis.
”Förenämnde framställningar äro gjorda
lili fullkomlig öfverensstämmelse med Kongl.
Majtts ofvanberörde Nådiga Proposition , uti
hvilken CanalDiscontens skiljande från Canal¬
Bolaget är föreslagen,
”1 den händelse likväl, att Kongl. Maj:t
och Riksens Ständer finna för godt att annor¬
ia leies härom besluta , och åter upplifva Dis-
conten , bör CanalBolaget förklara' sin bered¬
villighet att medverka till allmän nytta med
Den 17 Martil, e. m.
155
de Medel, som Riksens Ständer finna för godt
dertill bevilja , och på sätt sam erfarenheten
nu mera ådagalagt, ensamt kunna förena den
allmänna Rörelsens kraf af en Låne-anstalt
med CanalBolagets fördel. Canal- och Discont-
Directionernes afgifne Betänkanden, 1 anled¬
ning af Bolagets beslut, bhfva härjemte älven
vördsamt bifogade och äberopide.'’
Jag vågar tro , att då allt detta af oval-
dige Domare granskas , skall man deruti 'in¬
na ett ganska bestämdt och ovilkorligt svar ,
titan andra anspråk emot Staten, än blott,
hvad äfven Utskotten , efter en mogen gransk¬
ning, funnit oundgängligt nödvändigt , ej en¬
dast för Götha Canal, utan ock för att åter
upprätta hela Rikets Fenninge - och QreditVerk:
ett temporairt Biträde,
Ofvertygad , att det ej undfaller upply-
stare Granskare, förbigår jag gerna, att vid¬
lyftigt vederlägga och besvara det lagstridiga
Förslag, att, utan allt Fprdringsägarnes hörande,
afgöra, att, hvad dem bjudes, skola de vara
skyldige anse som det bästa, samt att med li¬
ka korrta, men hittills högst ovanliga rättsfor-
mer, tillerkänna sig Bolagets lagligen tiller,
kände Disconträtt till 1835* Endast de våld¬
sammaste Revolutioner hafva fönmledt åtgär.
der, sorn här midt under ordning och lugn
föreslås.
Hvarje uppmärksam Läsare finner med
jayad noggranhet Götha Canal- och Malmö
1$6
Dtn 17 Marta, t. m.
Disconfer uti Utskottens Betänkande blifvit sam¬
manfogade , förmodligen tor att komma till det
önskade resultat af deras lika behandling, och
den enas bristers fyllande genom den andras
tillgångarj om detta är rättvist, i hänseende
till Verkens Creditorer, tror jag mig utan vi¬
dare granskning blott behöfva hemställa till
denna upplysta Samling.
Endast på ett enda ställe, uti Utskottens
yttrande, är i förbigående omnämdt förvalt-
ningarnes skiljaktiga förhållande, dock utan
upplysning hvilken varit bäst, och nästan vå-*
gar jag säga, i frugtan för något mot det ön,
skade resultatet stridande intryck, strax beled-
sagadt med den jemoande meningen, icke bora
föranleda till en olika behandling af Borge¬
närer och Gäldenär er uti den ena eller den
andra af dessa Discouter. Malmö Discont-Di*
reciions förhållande är kändt, och detta är ali
den upplysning Utskotten funnit för godt lem¬
na om Administrationen af den andra i samma
Categori ställda^
Ganska kall för alla ^omdömen hvad mig
individuelt angår (en känsla åtföljd af villrå¬
dighet om jag skall lyckönska elier beklaga
mig deröfver), fordrar dock min pligt, att j
dag lemna några upplysningar, sorn, om de
endast åsyftade eget försvar, förmodligen ute-
blefvo; men nu, om de ock af någon skulle
tydas till sjelfberöm, måste för sakens skull
framställas, efter jag nu en för alla gången
förklarar, att hvarken Canal- eller DisconDSty-
Den 17 Martu, m.
157
reisen kunnat i sin befattning hittills tillvitas
hågra förbrytelser, hvaruti jag, sorn deras Ord¬
förande, hvilken aldrig saknat deras förtroende,
icke anser mig delaktig; och som det hvarken
för Rikets Styrelse, Allmänheten eller Bolaget
kan vara likgiltigt, hvad grad af förtroende man
i denna afgörande tidpunct bör hysa till Ca¬
nal» och DiscontStyrelsen , eller till dess Ord¬
förande, som derjemte har det smickrande och
vigtiga förtroende att vara högste Befälhafva¬
re på stället för den del af Arméen, hvilken
användes till Canalens utförande,
1 följd häraf önskar jag nu inför Sveriges
Ridderskap och Adel, att hvem sorn linner sig
befogad ville bevisligen , och ej med lösa, stum-i
ma och obestyrkta tillmålen, uppgifva en en-
da öfverträdelse af Reglementen och Föreskrif¬
ter, en enda svekfull eller bedräglig handling,
eller ock förledande åtgärd medelst origtigt
uppgifter, vara begången med eller utan Agen¬
ter; att bevisa ett enda felsteg med berådt
mod vara tagit under de framfarne nära 8 å-
ren af den Styrelse, hvars Ordförande jag har
haft äran vara under samma tid, och som så¬
dan hvarje dag funnit mig omgifven af oin¬
skränkt förtroende, af ett kraftigt biträde, ut¬
om hvilket min svaga förmåga skulle Varit
ännu mycket otillräcklig! Gerna erkänna vi oss
bristande i omdöme , men med allt detta vän¬
tar jag med mycket lugn andra upptäckter, än
en tvistig utlåning af några 1000 Riksdaler tillen
hel StadsCassa, den andra i Riket; eller en öf-
ver-utlåning af några tusende R;dr, efter man ej
158
Déts 17 Martil, e. m.
var berättigad fordra reda af andra Disconters '*
på samma summa ställde utlåning;.;rbåda'dessa
omständigheter lika snart rättade , sorn ifråga
satte — eller något dylikt. _ Äfven vet jag
Välj att omdömet om Låntagares soliditet kan
hafva slagit fei 5 men äfven här väntar jäg
trygg jemförelse!! med alla andra Disconter ,
RiksDisconten ej undantagen; ett bevisnings*
sätt, sorti jag utan yttersta nödvändighet alltid
önskar undvika. Väl känner jag att andra an¬
märkningar vid denna Riksdag äro i fråga, med
förbehåller mig att i sinom tid vederbörligen
besvara deni* om ock inför Svensk Mans lag*
lige Domare*
Hvad angår sjelfva Ördningen vid Verkéf
(alltid ett säkert märke för den mer eller min*,
dre redlighet och oegennytta hos hvilken Sty¬
relse som helist; så får jag här, med lika an*
svårighet, inför Rikets Ridderskap och Adel;
nämna, att ifrån Verkets första inrättning, har
en mera, än vid de äldre Verken Vanlig, full*
ständig Bokföming i Götha Canal-Disconten
ägt rum, med flerfaldiga Assignations advis-
och Vecko-listor, samt recipioque Månad-sarri-
mandrager båda Contoiren emellan , till cöntrol-
lerande af det hela; och dessa enkla Och på*
litiiga, till den grad, att jag med min Brefvex*
ling kan bevisa, det en betydlig Bankens miss¬
räkning blifvit upplyst af DiscontStyrelsen; och
fruktar ej Se beviset, att Banquen upptäckt
något dylikt hos Disconten. Att för öfrigt
årets bokslut aihid på runstycket varit full-
bordadt vid Revisions-terminen! Med sådana
\
Den 17 Martiiy e. m.
159
förhållander, och då man vet hvad säkerhet
Utaf en med så kallade dubbla Partier afslutad
Bok föijer, kan man val med egen ofve rtygel.
Se sätta i frågat Huruvida andra förbindelser
än de bokförda äga rum? Sorn här likväl skett
medelst en den mindre underrättade Allmänhe*
ten så lätt missledande framställning ; att Di-
rectionerne iiti Götha CanalBolags, Malmö samt Gö¬
theborgs Disconler matte undfå Nådig Befallning,
att ofördröjligen hit till Stochholm uppsända dessa
Verks alla Böcker och Handlingar, och hvarå fidi.
ständiga förteckningar in dupplo komma att medföl¬
ja, underskri/na af Disecteurerne, med tillagd för¬
säkran af deni å det ena Exemplaret, sorn skall quar-
stadna i RiksgäldsContoiret, att några andra Dis¬
cont Verken till last varande förbindelser, än de ,
som är0 ordentligen bokförde, icke finnas utelöpan¬
de ; hörandes härvid tillika iakttagas, att, i händel¬
se Låniagaraes och Cautionisternes Adresser uti
Lane Böcker ne eller andra Handlingar icke skulle va¬
ra antecknade, uppgift härom af Directionerne Riks*
gäldsContoiret meddelas , vid samina tillfälle Hand¬
ling arne dit aflemuas.
Det är mig Obekant, och jag vill ej ens
Veta: det , hvad anledning de andra Disconter-
iie kfunna hafva lemnat till sådana Förslag !
Men det är BancoStyrelsens skyldighet, att
upplysa Utskotten , äfvensom Medborgarens
pligt, att ej behandla den oskyldige i massa
med brottslingen. En serskilt underskrifven
försäkran , att en på ansvar aflemnad afslutad
Bok är riktig, blir för öfrigt en lika ovanlig
Sorn onödig åtgärd.
l6o Den 17 Martti, e, nt'.
Hvad angår Canal-redogörelsen, sorn ,
huru egentligen ej hithörande, dock står 1
så ganska nära sammanhang med Disconten,
så torde det vara tillfyllest för ;den sakkunj
nige, att nämna: det med den vidlyftighet
och omfattning , som åtföljer en utgift ,
hvilken i flere år varit omkring 4 > Tunnor
Guld årligen, vid ett af flere tusende Maa
utfördt arbete, på en sträcka af 18 mil, hafva
nu redan i tvänne år HufvudBöckerne för Ar*
betsåret, sorn slutas den sista October , varit
afslutade och färdige till Revision med alla
sina Bilagor den 1 nästpåföljande Januarii.
Och detta Bokslut är grundadt på Besigtnings-
Inventering af hvart enda Förråd , och med
den utveckling i Redogörelse^sättet, att kost*
naden i Penningar och dagsverken kan upp*'
gifvas för hvarje enkelt arbete, såsom en Bro,
en Sluss, en Stämport ra. m , ja, de sednare
åren för hvarje huggen sten! Det skall fägna
mig höra, hvilken annan Redogörelse i Riket,
dem, för enskilta Bruk ej undantagna, är re¬
digare, hastigare; meri intilldess'torde det
förlåtas mig, oin jag, och kanske några sak¬
kunnige med mig , anse den riu framställda
åtminstone stå i bredd med hvilken Redogö¬
relse som hellst. Och den, sora har någon er¬
farenhet af verlden och göromål, lärer Veta
huru mycket afsteg äro möjliga med en sådan
sakernas ordning, när dertill kommer, hvad
alltid har ägt rum , öppen upphandling och
contant betalning, samt inga afskritningar, in*
nan de varit Revisorerne och Bolagets gransk--
ning
Den 17 Martil, e. m. 161
ning underkastade. Denna Styrelse, med full
kännedom af alla förhållanden, är det, som Ut*
skotten töreslå, att till väsentlig del, och hvad
Disconten angår, på en gång annullera, för
att ersättas af en annan med förhållanderne 02
känd, och det af det enkla skäl, att nu, under
en allmän förlägenhet , så fort och brådstör¬
tande sorn möjligt, flytta den Discont-rörelse,
hvilken hittills, efter min tanka, till nytta för
Näringame i det hela,, varit spridd öfver stör¬
re delen af Riket, till en enda punct, som ,
oaktadt sitt lyckliga, ja! ännu förträffliga läge,
upphört att vara medelpunct. Efter min o-
ryggliga öfvertygelse , med få ord sagdt, en
flyttning, som vållar flere af Rikets bästa Pro-
vincers totala ruin. Och härmed lemnar jag
gerna afgörandet härom till en hvars omdöme,
blott får jag tillägga, att ehuru sådant förut¬
sätter misstankar, skall dock Götha Canal- och
DiscontDirection r, med de grunder och den
uppställning de hafva följt och följa, långt i-
från att frukta , de alltid med nöje emotta¬
ga alla möjliga controllerande åtgärder, endast
de ej fjättra ärendernas gång j och med yt¬
tersta beredvillighet lemna alla möjliga upp¬
lysningar, ja! till och med påkalla yttersta
skarpsynthet dervid.
Vidare förklarar jag, att om jag vore i
stånd skilja Canalens sak från Fosterlandets;
i stånd att blott ensidigt och kortsynt yrka
Canalens och Bolagets nytta ; så skulle jag in-
stämma med annullerandet af Fordran, stor
Sidd. 0. Ad. Prot. IV. B. II Afd. 2ij 22.
Dm 17 Martil, e. m.
1,100,000 R.-dr och dermed sammanhängande
åtgärder, som Utskottens Betänkanden föreslå,
äfvensom utur denna synpunct jag på intet
sätt hade att invända mot Discont-rä tens öf¬
verlemnande till Staten för motsvarande ersätt¬
ning} men lycklig nog att hafva sett Svenska
Friheten återställd, skulle jag ej vara lugn,
om med tystnad jag kunde se grundvalen för
all frihet, noggrant iakttagande af Lagarnes
föreskrifter och förbindelsers helgd, skakasj
och må det tillåtas mig fråga: om vi ej sjelfva
vörda denna grundval, kunna vi ens vän¬
ta, mindre fordra, att andra skola hålla den
helig? Det, som i daggöres mot en del af Sam¬
hället, kan i morgon med samma rätt göras
emot en annan, mot det hela; Då träder vål¬
det i Lagens ställe.
Och när hafva lagligen, högtidligen för-:
värfvade rättigheter kunnat förloras utan efter
laga Domstols skiftande parterne emellan? Haf¬
va ej äfven Sveriges Envålds-Konungar befallt
sina Domstolar döma efter Svensk lag och
rätt, mellan sig och deras undersåtare?
Det är efter dessa frågor jag i full känsla
af min pligt, som medlem af Sveriges Lagstift¬
ning , yrkar Svensk manna rätt, ära och tro,
aktning och lydnad för Lagar och förbindelser,
sådane vi ärft dessa känslor af Förfädren, så¬
dana vi, obesmittade af tidens villor och öf-
verfarande irrbloss, böra lemna dem åt Efter¬
kommande.
Den 17 Martti, e. m.
163
1 följd häraf, får jag hos Högvälborne
Herr Grefven och LandtMavskalken anhålla
om Proposition på Återremiss at Utskottets
Betänkande, och att dessa mina Anmärkningar
måtte tå åtfölja.
Grefve yon Platen anförde vidare skrif-
teligen :
/ Då Canalcn utgör en så vigtig del af
Banquens och Piscomens säkerhet , och den¬
na säkerhet naturligen försämras eller förbätt¬
ras, allt efter som Arbetet uti oafbruten plan
fortsattes eller ej ; så får jag , då allra ytter¬
sta tiden är inne, till nödiga föiberedelser här¬
före, anhålla , att det redan förut äskade för¬
skott måtte beviljas, hel 1st då, med högst få
undantag, alla synas öfverensstämma uti me¬
ningen om Byggnadens fortsättande 3 hvilket
jag nödgas förklara ogörligt för i Sommar
kan äga rum , om ej Directionen med alira-
första erhåller nödiga Medel, efter förut aflem*
nåd beräkning j då likväl genom en Sommars
förlust, hela Planen till betydlig kostnad och
skada förryckes.
Till säkrare utredande uti denna afgörande
tidpunct afalla Canalens förhålianden, föreslår
jag äfven, om icke, i likhet med hvad fordom vid
dylika tillfällen skett, Medlemmar af alla fyra
RiksStånden måtte utses, för att öfvervara nu
med första på Canal Linien förefallande Revi.
sion, som, enligt Reglementet, årligen förrät-
tas : Anhållandes jag, att detta måtte till ve¬
164 Den 17 Martn, e. m.
derbörande Utskott remitteras och de andra
MedStånden communiceras, för att på förhand
och serskilt deröfver afgöra.
Lades på Bordet.
Grefve von Platen yttrade derefter mun-
teligen:
En Ledamot har i dagens Pleno klandrat
Götha CanalDirectionens, äfvensom dessDiscont-
Directions vidtagna åtgärder, samt dervid ytt¬
rat uttrycken : Oredlighet, Bedrägeri, Tillgrepp
samt ett i flere afseenden brottsligt förhållan-
de. Jag har förut förklarat mig vara kall i
afseende på allt hvad som rörer mig personli¬
gen; och då Ridderskapet och Adeln med tystnad
åhört ifrågavarande yttranden , följer jag vil¬
ligt detta efterdöme i sådant hänseende. _
Jag anser det dock vara min pligt, att, oak¬
tadt förhållandet med det förskott af Discon-
ten, som lemnats till CanalArbetets fortsättan¬
de, redan blifvit, genom tryckta , för Allmän¬
heten bekanta Handlingar, behörigen utredt och
framstäldt, likväl för de värde Ledamöter ,
hvilka ej haft tillfälle inhämta dessa upplys¬
ningar, och hvilka af ofvanberörde yttranden
skulle kunna hämta anledning till den förmo¬
dan, att Directionen i någor måtto öfversko;
dit gränsorna af Reglementen och Föreskrifter,
ytterligare utveckla rätta förhållandet. Det är
bekant att Canalbyggnaden blifvit verkställd dels
af Actieägares tillskotter och Banquens Bygg-
nads-biträde, dels af Discont-vinsten, samt dels
af öfverskottsmedel eller behållning i Disconten
Dm 17 Martiiy e. m.
165
Ofta hafva de emot tre Procent insatta
Summor , som ej filijo nekas att emottagas,
och aldrig blifvit stikta, varit så stora,och be¬
tydliga , att man icke kunnat eller bordt ge¬
nast utlåna demi hvadan ofta Räntor fruktlöst
måst betalas derföre till Enskilta ; då på an¬
dra tider, när krig och hvarjehanda omständig¬
heter hindrat Arbetets jemna gång , äfvensom
inbetalningar å Actierne, Arbetet derefter måst
6å mycket mer fortskyndas, uppkommo af des¬
sa för hållander första anledningarne , hvarföre
Discontens Fonder begagnades , och på detta
sätt tillkom det af Disconten, Canal Verket lern-;
nade biträde af circa 800,000 R:dr, hvilket re¬
dan vid 18 *5 års Riksdag upptagits i allaCal-
culer, samt efter den nogaste granskning uti
vederbörande Utskott, enligt RiksdagsHandlin-
lingarne för år 1815, lemnades af Ständerne
utan all anmärkning. Hvem skulle icke haf¬
va trott, att en Styrelse, som i ordentliga Böc¬
ker redovisat förhållandet; ett förhållande, som
dessutom med föreskrifna Revisioner, hvaruti
B>nquen deltagit, årligen genom trycket gjorts
bekant, så väl för Bolaget, som för Allmänhe¬
ten, och vid Lagstiftningens sammanträden
blifvit behörigen granskadt, borde uti sådana
åtgärder äga en säker borgen för ett rättvist
berömmande att hafva handlat rätt? Detta är
åtminstone min öfvertygelse, och om jag der-
uti misstagit mig, skall jag likväl, under med¬
vetande af Directionens goda och upprigtiga
viija, vara lugn. Men med de tillgångar för
Canal Arbetets utförande, som år 1815 beräk¬
nades , skall man likväl, om man vill gifva
166
Den 17 Martil, e. m.
sig tid att granska Utskottens och Ständernas
beslut vid nämnde Riksdag , finna , icke alle¬
nast att de påräknade Summorna voro otill¬
räckliga för det Arbete, 6om uttryckligen var
af den, då till orygglig grund, fastställda Ar»
betsplan, föreskrifva, utan ock att Directionen
borde, efter denna i Banquen nedlagda Arbets¬
plan . årligen uföra arbetet, vid äfventyr , att
om Revisorerne skulle finna , det planen icke
bldvit i allo följd o* h verkställd de ägde vä-
gra utbetalning af Banquens Byggnads-biträde,
Vid ett sådant förhållande, och då å e-
na sidan föreskrifterna om Canalarbetets full¬
följd voro beledsagade med betydligt ansvar,
men å andra sidan tillräckliga Anslag i Inkorm
ster dertill saknades, och derjemte en betydli¬
gare samt med mycken kostnad förenad Berg¬
sprängning inträffade , hvilken annan utväg
fanns väl att vidtaga, än förskotts upptagande
på enahanda säit, som tillförene oklandradt blif.;
vit begagnadt , ' hel 1st Actieägarnes insättnin¬
gar äfven voro bestämda på af Lagstiftningen
föreskrifna terminer? Eller hvad skulle man
väl sagt , i händelse Disconten ägt bestånd ,
men Canal arberet icke blifvit för hvarje år,
enligt Planen, verkstäldt ? Bör man då endast
vara ansvarig för utgången af en sak , ehuru
man visat, att man följt öfvertygelse och red¬
liga afsigter , utan att fela emot Reglementen
och föreskrifier ? För öfrigt äro de i, 100,000
R:dr, för hvilka CanalVerket häftar till Dis-’
conten, visst, icke förlorade, destomindre, som
de vid Canalen befintliga Materialier och Ef-
Den 17 Martn, e. ni.
fecter uppgå till minst tre fjerdedelar af den¬
na Summa j och jag tror att, om, som jag hop*
pas, Canalarbetet äfven hädanefter kommer att
fortsättas, erfarenheten skall ådagalägga, det
Directionens , uti ifrågavarande afseende, vid¬
tagna åtgärder varit ganska kloka och för det
hela nyttigt beräknade. Jag vet rätt väl att
några misstag blifvit under arbetet begångna ,
hvilka jag alltid varit den förste att omtala
och erkänna, då jag emottagit min befattning,
ej af öfvertygelse om tillräckliga kunskaper,
utan endast af Fosterlandskänsla ; men jag vt‘t
ät ven, att redliga afsigter icke böra (ördömas,
för det utgången ej svarat till förmodan j och
när jag nu haft äran oförstäldt framlägga san¬
na förhållandet, kunna väl då på Directionen
lämpas sådana ord, hvilka i dagens pleno bru¬
kats af en Ledamot, men hvilka jag, af skyl-
dig aktning för Ridderskapet och Adeln, icke å-
ter vill upprepa ? Samma Ledamot har talat
om laglig undersökning afCanalDirectionernes
åtgärder.
anhåller äfven och önskar, att den
strängaste granskning må förordnas , men då ,
i anseende till de nyttjade uttryck , jag anser
mig nu likasom sub reatu, anser jag ock, under
närvarande förhållanden, min röst härstädes
böra tystna.
Många yttrade härtill deras bifall.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henric, an-
föide 6krifteligen:
168
Den 17 Martil, t. m.
Den olyckliga villervalla, som en tygellös
DiscontRörelse vållat, ärat många Högloflige
Ridderskapets och Adelns Ledamöter förutsagd,
och således ingen förvånande nyhet; men det
onda har nått ett mål, som lätt skulle föra
till den tankan, att ett oundvikligt öde för det¬
ta Landet alltid bestämt olyckorna ända till
ytterlighet, innan deras motande funnits vara af
nöden. Oredan är nu för handen, och de
afvikelser ifrån Reglementen och Stadganden,
som, genom en behörig vederbörandes upp¬
märksamhet, i sin början kunnat utan Allmän¬
hetens skada rättas, påkalla nu det af bördor re2
dan öfver förmåga tryckta Folkets directa, el»
ter indirecta biträde; och Stats samt Banco-
Utskottens Betänkande i detta ämne visar oss
ställningen vara sådan , att rättvisans stränga¬
ste slutföljd kommer i tvekan vid öfvervägan¬
de af den nöd, som kan blifva mångens öde,
om Rikets Ständer ej skulle linna sig uti, att
åtminstone genom sin medling behjerta deras
belägenhet. Jag anser Utskottet visligen häfvit
den största anledning till betänklighet i denna
del, genom det, säkert med allmännaste öfver-
tygelsen likstämmiga yttrande, att ingen lag¬
lig förbindelse att ersätta DiscontBorgenärer-
nes förluster eller skyldighet af DiscontUtred-
ning för Staten kan äga rum. Vid betragtan-
de af Disconternes förhållande, ej mindre som
Fordringsägare än Gäldenärer , och af dessas
förhållande till Disconte1 na, finner man lätt
att sakens utredande i vanlig laglig ordning
knappast skulle blifva verkställbar; och att ett
sådant förfarande ej skulle bibringa ringaste
T)en 17 Martil, e. tu.
I69
förmåner på någondera sidan, men väl blifva
källa till oberäkneliga förluster och i flera af-
seenden kunna medföra de vådligaste följder
för Samhällsordningens bibehållande. Lagstif¬
tande Magtens mellankomst tyckes således icke
vara att anse, som et öfverträdande af allmän¬
na Lagen, eller som ett arbiträrt Curatel; utan
mera som ett på naturliga Rättsgrunder lotadt
Öfverförmynderskap, af nödvändightten på-
kalladt.
Samvetsgrann rättvisa i föivaltmngs sätt,
är d' n första Förmyndarepligt, hvarföre jag trott
den äfven böra utgöra ett hufvudsaklig! ögon.
märke vid utssakande af grunderne för Discont-
utredningen. Jag tycker mig likväl sakna en
viss billighet i dm del af Utsko tens Betän¬
kande, att de ej för Fordringsägare i Götha Ca¬
nal Discont bercdt olika Iqvidations fö t måner,
emot dem som Walmo Disconts tillgångar kun¬
na lemna sina Borgenärer, då Utskotten ansett
det ena Verkets undervigt betydligare än det
andras.
Jag inser hvarken nödvändigheten eller
rättvisan af Discontmassornas sammanslående,
då Fordringsägare hvarken äga mer eller min¬
dre rätt till högre eller lägre liqvidations-be¬
lopp, än det Verkets tillstånd kan medgifva,
från hvilket förskrifningen är utgifven.
Utgående från det grundbegrepp, att For¬
dringsägare i Disconterne böra i liqvid erhålla
allt hvad tillgångar, efter uppgjord jemnförelse
17°
Den 17 Martii, e. »a.
med Skulderne, tillåta, och att Discontens
Gäldenärer genom Lagstiftande Magtens mel¬
lankomst måtte skyddas ifrån den säkra un¬
dergång dem skulle öfvergå i händelse ett
hastigt infordrande af deras skulder fått äga
rum j anser j^g afsigten att skydda de sed¬
nare, i Utskottens Betänkande mera bestämd,
än de förmåner, hvilka Fordringsägare och
penningerörelsen i allmänhet af de framställ¬
de Discont - utrednings - grunderna skulle till
godo komma. Lika med Utskottens Betän¬
kande, fruktar jag nog, att någon uppoffring
af allmänna tillgångar blir oundviklig, men jag
kan ej dela denna mening, att den icke bör
sparas, då jag vid detta tillfälle ej inser huru
ptt af det Allmänna med någon uppoffring för-
knippadt biträde kan äga rum, utan att med
föra ett oförtjent lidande åt hvarje individ af
den talrikaste delen utaf Nationen, hvilken al¬
drig deltagit i DiscontTnrättningarnes förde-
lar, hvarken som ActieÄgare, Låntagare eller
Capitalister, och hvilken sådeles i möjligaste
mån bör vara befriad ifrån allt direct eller
indirect deltagande i deraf härflytande olä¬
genheter.
Om jag skulle misstaga mig i mina får»
hagor för allt biträde af Banquen , så får det
sättas på räkningen af de bedröfliga följder vårt
Myntförhållande fått vidkännas af 1809 års an¬
fall på Banquens soliditet, och på hvarje enskildts
dermed förknippade trefnad och välfärd. Den
enda uppoffring å Banquens sida, jag finner kun¬
na medgifvas, är den af Utskotten förutsedda
• Den 17 Mariii, e. m.
troliga förlust å fordringarne; och finner jag i
öfrigt ingen annan åtgärd med billighet af Lag¬
stiftningen kunna fordras, än den , att gynna
Gäldenären genom förlängd betalningstid, att för¬
skaffa Fordringsägaren lill ett snart åtnjutande
af dess lagliga rätt ; att lör allmänna pennin-
gerörelsen göra indragningen för ögonblicket
så litet kännbar sorn möjligt, med iakttagande,
att den i rörelsen origtigt inkomna enskildta
o o
Reversmassan likväl mäste till ordnings vinnan-
de åter bringas derutur.
Jag kan icke finna att DiscontBorgenärer-
nes i Lagen förvarade rättigheter vidkännas
någon inskränkning, genom Lagstiftande Mag-
tens mellankomst som utredningsman , dä en
sådan åtgärd är af Utskotten tydligen visad
som oundvikligen nödvändig och som påtag¬
ligen medförande den enda möjlighet för For¬
dringsägaren, att utbekomma den rätt hvarå
han skäligen kan göra anspråk.
Men jag finner tillika, att en serskilt ut¬
redning för hvarje af de banquetoutterade
Verken, är déo oundvikliga grund, hvarpå
alla åtgärder måste stödas, om de skola med¬
föra en anledning att i ett så magtpåliggande
ämne kunna med den i sådant fall nödvändi¬
ga säkerhet tillvägabringa något stadgande :
Jag nödgas således anmärka, såsom en bekym¬
rande brist i Utskottens Betänkande, att sä¬
ker beräkning af tillgångar i Götha Canal-
Di scOnts fordringar göres tvifvelaktig; och
jag finner en ögonskenlig orättvisa i den till
172
Den 17 Martil, e. m.
banquerouftedagen upplupna Räntans afskrif¬
ning 5 då Utskotten utrönt och förklarat Inne¬
hafvare af DiscontPapper ej kunna i Liqvid
påräkna utbekommande af full Valuta , måste
åtminstone alla vederfaras lika rätt , och då
Ränta är en lika välgrundad fordran, sorn sjelf¬
va Capitalet , så visar sig ingen billig anled-
n ng för den af Utskotten föreslagna Ränte¬
förlusten, hvilken skulle åstadkomma ett våld¬
samt intrång i den enskilta Äganderätten ;
och synes ett afsteg ifrån allmänna Lagens
stadgande, som jag för min del anser ofören¬
ligt med den samvetsgranna rättvisa, som vid
alla tillfällen måste vara Lagstiftningens ögon¬
märke. Jag hade derföre trott , att Assigna-
tioner och TreprocentsSedlar , med å de sed¬
nare, tillden dag då betalning upphörde, upp.
lupne Ränta , samt Skulderne till Banquen
och AfskrifningsRäkningens belopp , bordt ut-
göra hvarje Disconts serskilda Skuldsumma,
till hvars balancerande säkra Fordringarne upp¬
fördes ; då af skilnaden emellan Fordringarne
och Skulderne den rabatt blifvit synlig , som
på detta sätt lika drabbat hvarje Fordringsä¬
gare i en Discont, Banquen inberäknad. Vid
ett sådant förfarande, lärer Fordringsägaren ej
finna skäl till klagan öfver arbitrair behand¬
ling , då Lagens hela kraft ej förmått skaf.
fa honom en bättre rätt ; men han väntar sig
äfven utan tvifvel någon förmån af Lagstil
tande Magtens mellankomst, och den största
han kan önska sig, är i min tanka, att ha¬
stigt och utan omvägar tillgodonjuta sin for¬
dran, på ett sätt, att den för honom blir an¬
Den 17 Martil, e. m.
173
vändbar i allmänna Rörelsen , hvilket för mi¬
na ögon ej visar sig kunna äga rum genom
den af Utskotten föreslagna en femtedels år¬
lig afbetalning å de Obligationer, som, efter
Betänkandet, skulle komma att intaga Trepro-
centsSedlarnes ställe. Dessa nya Obligationer
skola, efter all min öfvertygelse, icke kunna
göra någon tjenst som Bytesmedel, utan endast
blifva ett föremål för sådana Speculationer och
för den Agiotering , som Utskotten Sid. 5 !
Betänkandet ansett böra uadanrödjas. En O-
bligation , af hvars belopp blott en femtedel
årligen kan realiseras, medför en synbar för¬
lust af 18 Procent för den Innehafvare, hvars
vilkor skulle medgifva att i föreskrifven ord¬
ning åtnöja sig med den årliga afbetalnin-
gen; men för den, som behöfde använda ett
större belopp af sin Obligation, än den årliga
utdelningen , skulle förlusten blifva oändligen
större, och enda fördelen möjligen tillfalla så-
dana Capitalister, som emot 40 å 50 Procents
rabatt vore i tillfälle att tillbyta sig dessa O-
bligationer af dem, hvilkas ögonblickliga be¬
hof tvingade till en sådan uppoffring. Det en¬
da Correctif, som Utskottens Betänkande synes
visa emot ett sådant af mig befaradt förhållan¬
de , är den inbetalning af Skulder , som till
DiscontUtredningen i sådana Obligationer kun¬
de komma att äga rum ; men jag fruktar att
denna motvigt är alltför svag för att häfva
det onda, som så beskaffade Obligationer,
som de föreslagna , i sjelfva sin natur innebä¬
ra. Farhåga för en menlig inflytelse på Närin-
garne af en allt för hastig RörelseCa.pitalets för-;
174
Dm 17 Martii, t. m.
minskning är af Utskotten ins dd kunna upp¬
komma endast genom ett ordentligt Discon-
ternes Concours- tillstånd. Jag , för min del ,
anser de föreslagna Ohligationerne medföra t
det närmaste samma verkan , då de ofelbart
aldrig kunna blifva' röiiiga , utan de mäst öf-
verdrtfna Agioterings - vilkor, som efter alla
tiders erfarenhet skall blifva förhållandet med
ett Papper , vid hvars inlösen den förfallna
Räntan beräknas till förlust å den förskrifna
Summan. Jag. kan således, i stöd af hvad jag
haft äran anföra ,' icke förena tnin öfvertygel¬
se med ett erkännande, att af Utskottens Be¬
tänkande finna Innehafvare af DiscontPapper
vara rättvist-behandlade, utvägen för de Gäid-
skyldige ast afbörda sina Skulder i möjligaste
mån lättad , och vådan af en alltför hastig
minskning i RörelseCapitalet undanröjd.
Jag anser för min del innehafvare af Dis.
contpapper hafva fårt sin rätt, då de för si¬
na Fordringar af Capital och upplupna Räntor
till den dag då betalning inställdes, erhålla så
stor del af beloppet , som Disconternes mot¬
svarande säkra Fordringar medgifva; och då de,
i enlighet med den af Utskotten äfven yttrade
tanka, ej äga rättighet till några vidsträcktare
påståenden, så anser jag äfven Representatio¬
nens beredvillighet, att vid detta tillfälle gö¬
ra uppoffringar, böra begränsas af hela All¬
mänhetens rätt, på hvars bekostnad all friko¬
stighet af Riksens Ständer måste grundas. For¬
dringsägaren kan likväl i min tro ej tillfreds¬
ställas för sitt lidande, med mindre dea uti
Den 17 Martil, e. m, 175
delning honom ur de banqueroutterade Dis-
contMassorna tillkommer, blir för honom an¬
vändbar i allmänna Rörelsen, och jag ser
icke huru detta kan vinnas genom annat me-
d l, än inlösen med gångbart mynt af Dis-
contPapperen, efter den rabatt, som af ut¬
redningen för hvarje Verk särskilt bestäm¬
mes. Med Utskotten delar jag den fasta öfver-
tygelsen, att inga nya biträden af Banquen
kunna komma i fråga; men då förslaget inne¬
fattar att Utredningen af DiscontVerken må
uppdraga^ åt Rikets Ständers RiksgäldsContoir,
har det förekommit mig att detta Verk skulle
kunna med sina Sedlar genast inlösa alla ute¬
löpande godkända DiscontPapper, med den
ofvannämnde rabatt; att Banquens Fordringar
i Disconterne dela med de öfrige lika förlu¬
ster, finner jag billigheten fordra; och hvad
den af Utskotten föreslagne inlösen af Assig-
nationerne till fullt för fullo vidkommer, så
finnér jag visserligen den omständigheten, att
dessa Papper troligen till det mästa äro i de
mindre bemedlades händer, så ömmande , att
den både påkallar och rättfärdigar allt det
behjertande Rikets Ständer deråt kunna lem¬
na , hvarföre jag anser dem på det sätt böra
utan någon rabatt för innehafvaren inlösas, att
skillnaden emellan Massans tillgångar för Assig-
nationerne och deras utelöpande belopp, bör
förskjutas af RiksgäldsContoiret, som i Rän¬
torna å de utestående Fordringarne finner en
utväg att framdeles godtgöra sig detta sitt för¬
skott. AU fordran på Discontens afskrifnings-’
räkning anser jag ovedersägligen böra dela li¬
176
Den 17 Martii, e. m.
ka öde tned de öfrige Fordringsägare, i anseeo*
de till rabatt å sammanlagda Capital och upp¬
lupna Räntor, men som mtet löpande Papper e-
xisterat för denna sort skuld, anser jag till den¬
na liqvid de i frågavarande Obligationerne
ställde på en femtedels årlig afbetalning un¬
der fern år, kunna vara lämplige, då dem til¬
lika förbehölies Disconteringsrätt i BancoDis-
conten. De på sådant sätt på RiksgäldsCon-
toiret utsläppte Sedlar skulle i allmänna Rö¬
relsen ersätta de försvunne TreProcentsSedlar
och Obligationer, så mycket man kunnat åstad¬
komma. Den härigenom ökade Sedelstocken
äger en motsvarande Fond i de utestående för-
dringarne, och bör ovilkorligen försvinna, i
den mån dessa under 5 år successive indragas;
som för Näringarne bör blifva mindre känn¬
bart, än om de löreslagne och i min tanka
orörlige Obligationerne skulle ensamt ersätta
de utur Rörelsen drifne Discontpapperen. Jag
anser de skyldiga, genom den nu föreslagne
åtgärd, vinna all den lättnad , sorn med iakt¬
tagande af en billig försigtighet kan beredas
dem, för möjligheten att innom 5 år afbörda
sina Discont Skulder, och jag skulle för min
del alltför gerna vilja tillstyrka att Räntan
under Discont - utredningstiden nedsättes till 5
procent för i berörde Disconter Gäldskyldige,
att beräknas ifrån utredningens början, till yt¬
terligare befrämjande af deras afbetalningar.
RiksgäldsSedlarnes nära sammanband med Ban-
quen torde blifva ett hufvudsakligt inkast emot
den idée jag dristat framkasta, men då temporära
biträden
Den 17 Martii, e. m: 177
biiiäden af Banquen utaf Utskotten måst anta¬
gas såsom oundgänglige till ändamålets vinnan¬
de , ser jag ej hvarföre de icke skulle afven
utan fara kunna användas, att uppehålla den
pä sådant sätt uppkomne RiksgäldsSedlars Cre¬
dit, dä man vet att dertill ej behöfves annat,
än att- ovägradt vid alla presentationer inlösa
den med Banco efter dess fastställda förnål-:
lande 5 och dessa nya RiksgäidsSedlar komma
dessutom ej att utgöra ett blott Credit-papper,
då de i DiscoutFordringame äga sin mot be¬
loppet svarande fulla Fond, hvadan de inga¬
lunda böra kunna verka rubbning i Banquens
dermed, i min tanka, oafhängiga Credit-för¬
hållande: Samma publicitet ai D scontUtredw
ningen , sorn för Ri.ksgäldsContoiret äger rum,
skall äfven mycket bidraga att bibehålla för¬
troendet till den föreslagna åtgärden.
1 ' %
Om det är utom möjlighetens gränsor att
med någorlunda säkerhet beräkna förlusterne
å Götha CanalDisconts fordringar, så bör nå¬
gon anledning dertill likväl af den nu varande
Directionen kunna lemnäs j och då j g ä ena
sidan ej för det Allmänna vill medgifva någon
uppoffring till Fordringsägares förnöjande, är
min mening å den andra, att de ckola tillgodo¬
njuta all sin i Lag grundade tätt, hvarföre
jag skulle hålla före, att Fordringsägaren vid
Liqviden borde erhålla ett Bevis på den Sum¬
ma, han ägt att fordra, för att 0105 år, eller
efter fulländad Utredning, äfven möjligen kim-
na bekomma den ytterligare utdelning, hvar-.
Ridd. 0, Ad. Fröt, IV. B. II. Afd. 25, 24.
178
Den 17 Martti, t. tu.
till en å Fordringarne inträffande mindre för¬
lust, än den förslagsvis påräknade, möjligen
kunde gifva anledning.
Hvad Götheborgs Discont vidkommer, de¬
lar jag med Utskottet den tankan , au den i
likhet med de öfriga bör utredas, men tror
försigtigheten bjuda, att vid Skuldernes beta¬
lande äfven beräkna någon rabatt, ehuru till-
gångarne visa ett betydligt öfverskott j alltid
med vilkor , att efter slutad Liqvide godtgöra
Fordringsägaren all dess möjliga rätt y men då
Förvaltningen af Götheborgs Discont visar ett
så mycket fördelaktigare Utslag, än Götha Ca*
nals och Malmö, synes det vara nog mycken
stränghet, att med 6 procents Ränta vilja belasta
Götheborgs Discontverk, för Barquensfordran
af 2oo,ooo R:dr, å hvilken, efter alla anled¬
ningar, ingen förlust är att befara. Att dessa
Disconlers Octroyer utan särskilt ersättning koni.
ma att förfalla, synes med sjelfva sakens na¬
tur så öfverensstämmande, att något afseende
å Actieägares anspråk emot Staten aldrig lärer
kunna göras, då dessa ej Varit åtföljde af A*
ctieägares förklaring, att de ägde förmåga och
vilja, att sjelfVe till Fordringsägares och All¬
mänhetens förnöjande utreda sina Respective
Bolags iråkade förlägenhet J men då ali Dis-
cont-rörelse, i följe deraf, genom Banquen komr
mer att besörjas, uppstår fråga om närvaran¬
de ställning medgifver ett så våldsamt indra¬
gande Caf en visserligen till sin grund mycket
för vida sträckt Credit-rörelse), som af 3.ne
Disconters inställande uppkommer, och om
Den 17 Martil, t. m.
179
nödvändigheten icke påkallar att för Banco-
Discontens räkning, DiscontContoir blifva in.
rättade i Götheborg och Malmö, samt Banco-
Discontens rörelse i så måtto utsträckt, att nå¬
gon del af de utaf Götha Canal och Malmö
Disconter begagnade Creditiver finge öka Banco-
Discontens Rörelse-rättighet, dock ingen an¬
nan åtgärd förunnad åt FilialContoirens Styrel¬
se, än att hvar isin ort emottaga Låne-ansök*
ningar, samt under ansvarighet tillstyrka dem,
med underställan till HutvudContoirets bevil¬
jande; och att expediera omsättningarne. Ett
i det Reglementariska för Disconten bestämdt
proportioneradt Credit-belopp för hvarje ort
skulle äfven minska den skätliga klagan , att
alla tördelar blott tillskapades med afseende
å Stockholm och närmast deromkring vatande
nejd.
Utaf de med Utskottens Betankanden bi¬
fogade Calculer har jag troligen icke fattat rät¬
ta begreppet, då 6 Procents Räntan å de ute¬
stående Fordringarne är beräknad i den emot
Skulderne uppsatta tillgången , hvadan jag ej
fattar huru de redan befintelige brisferne och
öfrige , Utredningen åtföljande kostnader skola
betäckas af den vid slutet af sid. 7. synliga
förmodan, att deri Capital-för lust, som vid
jernriförelsen af nuvarande förhållandet emel¬
lan Skulder och 1 ilig angar , visar sig, skall
till en betydlig del förminskas igenom de In¬
tressen d Discont Dan, hvilka emellan hvar¬
je afbetalning Banquen tillfalla; så framt
Den 17 Martil, e. m.
med dessa Intressen ej menas BancoDisconten3
egen Intresse-vinst.
Hvad stäl!»'ngen med Götha Canal Discont
vidkommer, kan jag ej dölja en må hända af
bristande kännedom i ämnet uppkommen förun¬
dran, att ingen Anmärkning emot denna För¬
valtning blifvit gjord. Det har ej kunnat und¬
falla min uppmärksamhet, hurusom Götha Ca-
nalDiscontDirection till Canal-arbetet ut'ånat
i,too,oo0 R;dr, då likväl DiscontReglementet
af den 11 April 1810 icke synes medgifva nå,
got annat arbetsbiträde af Disconten, än vin^
sten, sedan Actieägares under Arbetstiden dem
förbehållna Ränta blifvit afdragen. Jag kan
ej med den ifrågavarande af Disconten till Ca¬
nal-arbetet gjorda försträckning förlika inne¬
hållet af 12. §. i DiscontReglementet, som å-
iägger Directeurerne, att med yttersta noggran-
het styra och förvalta Discontverket till det
Allmännas, till Riksens Ständers Banques och
Bolagets derå beroende förmån och säkerhet.
Huruvida denna föreskrift kan vara iakttagen
med den brist, som yppats uti mot Skulder-
ne svarande Tillgångar, kan jag lika så litet
begripa, som att fråga om undersökning och
åtal å denna Förvaltning ej längesedan blifvit
af vederbörande Actieägare, BancoStyrelsen el¬
ler annan Auioritet väckt. Då 9. Art. i Bolags^
Reglorne älven tydligen tillkännagifver, att är2
liga Di-cont vinsten var det enda, som af Dis,
cont-röreb.en under Arbetstiden borde tillfalla
den allmänna Cassan. Det måtte ursäktas mig»
©m jag har svårt att förstå, huru ett Verk till
Den 17 Mattily t. m.
181
den grad kan ansvarslöst få öfverträda sina
Föreskrifter och Stadganden, att det under ut-
öfningen af sin rättighet att af enskilte upp¬
taga Lån till lindrig Ränta, under förbindelse
af återbetalning efter en Månads uppsägning,
uraktlåter den i Reglementet föresknfna för¬
sigtighet, att alla anvisningar eller jurskrift,
ninga r, sorn till Discont ering inlemnas, böra
af Direcleurerne prof vas , o/n de nied bellini,
ga Cautioner jö nedflo är o, och att alla dessa
förbindelser icke iå vara ställde på längre tid
än 6 Månader. Om detta i DiscontRegiemen-
tets 12. §. befintelige Stadgande finnes vara i-
aktiagit vid de gjorde försträckningar till Ca-
nal-arbetet, är hvad jag äskar måtte, genom
BancoUtskottets fössorg, blifva besvaradt, ehu¬
ru ali anledning af Utskottets Betänkande häm¬
tas., att sådan Reglementets föreskrift icke blif¬
vit iakttagen , emedan dessa >,100,000 R:dr i
Calculen icke anses såsom någon tillgång. Jag
öfvertygas svårligen, att Lagstiftande Magten
bör underlåta att yrka ansvar å den eller dem,
hvilkas felaktighet eller djerfhet tillskyndat en
sådan förlust åt Enskilte, och en så kännbar
rubbning i all Credit och allt förtroende man
och marr emellan? Jag har för min del åtmin¬
stone ej kunnat åtnöja mig med den i Herr
Santessons utgifna Upplysningar om Götha
Canalverk och dess Discont, lemnade under¬
rättelsen, att den redan vid JK15 års Riksdag
varande, och då till Riksens Ständer uppgifne
Canalverkets Skuld till Disconten af 852,972
Rtdr af dä varande Ständer lernnades dan-
märit5 och jag inser af denna framfarna fog-
182 Den 17 Martti, e. h».
ligbet eller uraktlåtenhet, ingen förbindelse
för närvarande Ständer till ett lika handlings¬
sätt, i synnerhet som det blifvit dessas lott,
att få vidkännas de olyckliga följderna af må
hända för mycket öfverseende, då det All¬
männas bästa bort strängare bevakas. Har
Götha CanalDiscontDirection ägt några Stad-
ganden, hvarom jag saknat kunskap, som be¬
rättigat den till sådana, utan Caution, på län¬
gre än 6 Månaders tid, till Canal verket gjor¬
de försträckningar; så önskar jag derom blif¬
va upplyst, och fordrar emedlertid att Götha
CanalDiscontDirection i vidrigt fall må ställas
under samma lagliga undersökning, som Malmö
DiscontDirection redan undergår.
Jag anser de Medborgares rätt, som nu
få vidkännas af DiscontFörvaltningen, mer
eller mindre förorsakade förluster, påkalla all
den ansvarighet, hvartill Reglementens och
BolagsReglors öfverträdande kan föranleda j
och ingen skall med mera nöje än jag emot¬
taga en grundad öfverbevisning, att Götha Ca-
nalDiscontDirectinn, vid det ifrågavarande Lå>
nebiträdet till Canalarbetet, som nu väcker
en betydlig brist i tillgångarne, iakttagit hvad
Reglemsnten och Författningar i denna del stad¬
ga, och då jag genom mitt yrkande af laglig
undersökning och ansvarighet, å ena sidan,
åsyftar tillfredsställandet af rättvisans kraf för
eu bedragen Allmänhet; önskar jag åt Dire-
ctionen härigenom lemna tillfälle, att på ett
för sig tillfredsställande sätt upplysa den sto¬
ra del af Allmänheten, som troligen i denna
Den 17 Martti, e. ttt.
183
de] hyser samma begrepp om saken, somj3g.
— Med Utskottet instämmer jag gerna deri,
att alla Assignationer på ett eller annat sätt
må genast inlösas ; men de häitill förskjutr.e
medel endart anses, såsom ett Försko-ts-bi-
dag till Massorna, som för dessa Assignatio-
ners godtgörande bör häfta, likasom lör dess
öfriga skulder. Om Återremiss af Betänkan¬
det vågar jag i öfrigt anhålla, i anledning af
de Anmärkningar jag tagit mig friheten fram¬
ställa, och hvilka hufvudsakligast innefat¬
tas deruti: att :>g icke vill medgifva prio¬
ritet för någon slags Fordringsägare i Massor¬
na ; att jag anser hvarje af de banqueroutte-
rade enskiita Discontverken böra särskilt ut¬
redas, för att, i mån af sina tillgångar, lem¬
na sina Respsctive Fordringsägare den Liqvide
hvarje Verks tillstånd anedgilver; att jag an¬
ser Disconternes utredning af Riksens Ständers
RiksgäldsContoir böra öfvertagas; att jag anser
den föreslagna Ränteafskrifningen såsom oför¬
enlig med Lag och billighet; och att upplup¬
na Räntor böra bland Skulderne beräknas lika
med Capitaler; att jag tror Fordringsägare och
allmänna Penningerörelsen vara bäst belåtne,
om, å sätt jag föreslagit, alla Disconternes
Skulder inlösas med RiksgäldsSedlar, under i-
akttagande af den Rabatt, som Massornas ut^
redning visar för Fordringsägare komma att
uppstå, då Disconternes säkra Fordringar en¬
dast beräknas såsom Tillgångar; att Afsktif-
ningsRäkningt ns belopp med Obligationer ef¬
ter Utskottens föreslagne method må liqv;de-
ias, likväl med iakttagande af samma Rabatt
184
Dett 17 Martn, e. tu'.
som för andra Fordringsägare, dock med rät¬
tighet till Disconteringsrätt med dessa Obli¬
gationer; att Fordringsägare, vid skeende ut¬
byte af sina i händer hafvande Skuldebevis,
erhålla ett qvi’to på sjelfva SkuldSummans
belopp, för att efter 5 är, eller efter fullän¬
dad utredning, kunna erhålla den ytterligare
utdelning, hvartill ett lyckligare Discont_for-
dringarnes indrifvande, än förslagsvis tillätes ,
att hoppas, möjeligf,n kunde gifva anledning;
att det på sådant sätt åter utsläppte och emot
3 ProcentsSedlar och Assignationer i Rörelsen
svarande Sedelmynt, ovilkorligen efter 5 år
bör vara åter indraget, såsom svarande emot
den Fond, som innefattas i Discontverkens säk¬
ra Fordringar; att af dessa bör indrifvas en fem¬
tedel om aret, och om möjligt Räntan för de
i dessa Disconter gäldskyldige, till 5 Procent
nedsättas under denna Liqvidationstid ; att jag
ansett 6 Procents Ränta å Barquens fordran af
Götheborgs Discont vara för strängt beräknad;
att någon utsträckning beviljades för Banco-
Discontens operationer, och att FilialContoir
1 Götheborg och Malmö anställdes, utan rättig-
het att bevilja Lån, hvilket alltid skulle Huf-
vudContoiret i Stockholm underställas, sorn äg¬
de att göra afseende å FilialCoritoirens till- el¬
ler afstyrkan; att jag anser en uppgift med
nummer, årtal och summa å alla i omlopp
varande TreprocentsSedlar innom viss före-
skrifventid, böra af Innehafvare infordras, för
att controUera Verkets bokförda Skulder; att.
jag äskat undersökning om Götha CanaJDis-
cont ägt rättighet att till Canalverket utlåna
Den 17 Martti, e. m.
185
1,j00,000 R:dr på längre tid än 6 Månader,
och utan an derföre äga sådan säkerhet, som
till TrcpiocentsSedeis-Innehalvares förnöjande
är antaglig.
Till slut får jag äran yttra, det jag inga.
lunda kan medgifva, att Regleringen med Dis-
conterne bor kunna afgöras i hela sin vidd förr,
än den allmänna grund Utsko;tet stadgat för
Mynt förhållandet i allmänhet blifvit af Rik-
sens Stander gillad j hvadan jag anhåller det
Ridderskapet och Adeln med mig täcktes in¬
stämma i den önskan , att Utskottet, så fort
ske kan, behagade afgifva sitt Yttrande i den¬
na Hufvudfråga, hvarunder jag anser alla an¬
dra vara blott beroende delar. - De utelöpande
Assignationernes snara inlösen , elter den grund,
jag tagit mig friheten föreslå, är således den
enda åtgärd af Utskottens Betänkande jag, för
min del, skulle vilja genast tillstyrka.
Utskottens Betänkande innebär visserligen,
att det beror på hvarje Fordringsägares godt¬
finnande, att bringa de Banqueroutterade Dis-
conterne till Concourstillstånd; men då eådant
afen enskilt emot ett så beskaffadt Verk icke
möjligen varit verkställbar^ är, i min tanka,
högst origtigt, att då Concourstillstånd i det
fallet verkligen existerar, att Disconferne ej be¬
tala sina Skulder, de likväl uppbära sina For¬
dringar på ett sätt, att Massans tillgångar der¬
igenom dagligen förminskas, till stor skada
och förfång för sådana, sorn ej kunnat qvitta
gäld mot gäld, hvarföre jag anser högst nöd¬
186
Den 17 Martti t e. «w.
vändigt , att Disconterne ej mera få uppbära
sina Fordringar; och de Gäldskyldige, 1 följe
deraf, tills vidare befrias från albetainingar och
ifrån den Straffprocent, sorn efter sådan För¬
fattnings vidtagande kunde påstås böra besvä¬
ra deras Lån.
Utan anspråk att kunna lyckas i framställ¬
ningen af något bättre, än det Ut.-kottens Be¬
tänkande innefattar, skall jag anse sorn en verk¬
lig tillfredsställelse, om jemnförelsen af mot¬
satta tankar kan tillvägabringa den säkra öf¬
vertygelse hos mängden, som åtminstone 1 tu¬
nar hopp, att en föreslagen utväg är den bä¬
sta, som tid och omständigheter medgiivit.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus,
uppläste följande :
Då så manga redan anmält hvad som e-
mot de Högloflige Utskoitens Betänkande kan
vara att anmärka, utbeder jag mig att endast
få framställa några idéer, hvilka under gransk¬
ningen af ämnet b ifvit hos mig väckta , och
åt hvilka de Höglofl. Utskotten , enär Målet
till förnyad pröfning återkommer, torde lem¬
na den uppmärksamhet, som de finna desam¬
ma förtjena.
Det gifves endast trenne sätt att afhjelpa
de oredor , som FilialDisconternes obestånd vål¬
lat, så snart man går ut ifrån den Idéen, att
Concours bör undvikas.
Det ena: Att såsom Stats- och BancoUt-
akotten föreslagit, låta Nationens CreditVerk
Den jy Martti, e. m.
1S7
besörja Massornas utredning , då jag likväl till¬
styrker de förändringar i planen för denna
utredning, sorn af Herr Friherre Anckarsvärd
blifvit föreslagen.
Det andra vore: Att genom nya förskott
återsätta FilialDisconterna i activitet, och dem
i tillfälle att reda sig sjelfva. Detta medel vore
ofelbart det lenastt, men det torde hafva Opinio¬
nen nog mycket emot sig. Man tycker ej om här
i Landet, att gå långsamt till sina mål , och
att amputera en skadad. lem går visserligen
fortare , än att bota skadan genom en klok
Och sorgfällig behandling. Det är ock en san¬
ning , att om denna Cur-method skall äga en
lycklig utgång, så fordras ovilkorligen, att så
väl de producerande, sorn ock de Penninge-
Räntetagande Classerne bestämma sina begrepp
om Banco TransportSedeins nu ägande verkliga
värde, efter dess förhållande till det Verks reel¬
la Fonder, som utgifvit dem, och icke hvarken
efter det förhållande de förr ägt eller det förhål¬
lande, som de framdeles kunna komma att äga.
Hufvudordsaken till de slitningar Och yt¬
terligheter t som under de sednare åren ägt
rum j till olikheterna i Producternas pris, så
väl i förhållande till hvarandra, sorn ock det
ena årets pris jemfördt med det andras, synes
mig ligga deri, att å ena sidan Producenter-
ne satt ett för ringa värde uppå BancoSedeln,
som de så lätt kunnat dels förtjena, dels upp¬
låna i och att å den andra, de Penninge-Rän-
tetigande, ibland hvilka i vissa afseenden Sta¬
ten sjelf kan räknas, genom Producternes ned-
188
Dm 17 Martu i e.
hållande i pris, siräfvat att gifva BancoSsdeln
ett värde, som den icke mera kundé och så¬
ledes ej heller borde äga.
'Af all strid draga merendels främmande
Personer, som i striden icke deltaga , största
fördelen. Så har ock Utlänningen och dess
Agenter allena riktat sig uppå den Opmions-
stricl, som Myntförvillelsen hos oss väckt. De
Producerande hafva vant s g vid att taga ut¬
ifrån de flesta af sina iörnödenheti r och Ad¬
ministrationen sjelf har , hafsigt att köpa ilen så
kallade Penningens värde genom de inhem ka
Producternas hällande uti ett relativt lågt pris,
öppnat vägarna för Importen, så ofta yttre om¬
ständigheter det tillåtit.
Skulle begreppen i dessa afseenden kun¬
na rättas och närma sig till hvarandra; skul¬
le genom åtgärder, som egentl gen höra till
StatsFiaancens eller rättare till StatsO-cono-
miens område, — ty sann StatsFinance är icke
annat än klok Sta-s-oeconomi; skulle genom
dessa åtgärder, de producerande Classerna kun¬
na ledas att hellre göra sina besparingar å nyo
fruktbärande , än att förtära dem i utländska
kräslighqter ; skulle genom dessa åtgärder Sta¬
ten och dess Tjenstemän kunna försättas i den
belägenhet, att deras Interesse ej mera behof-
ver vara i strid med de producerande Classer-
nas Interesse; så tror jag, att den lenare be¬
handlingen borde få företräde framför den våld¬
samma > hellst då, i förra fallet, Konung och
Ständer befrias ifrån den ledsamma nödvän-
Den 17 Martu3 e. m.
189
ciighet att stifta L,3g för tillfället, eller att för
en speciel Casus upphäfva icke allenast all¬
männa Lagen, utan älven handla emot Grund-
lagarnes föreskrift; ty emot den åtgärd, sorn
Riksens Ständer nu gatt att vidtaga, kan Re.
geringsFormens 90 § med vida större fog å- -
beropas, än den hittills eller under loppet af
denna Riksdag blifvit med blotta Discourser til-
lämpad. Jag ser ingfen möjlighet att komma ifrån
denna §., om någon alfvarsam Opposition skul:
le bilda sig mot det af Utskotten föreslagna För-
likningsproject. Denna §. förbjuder uttrycke-
ligen Riksens Ständer eller deras Utskott att
befatta sig med enskildta Medborgares och
Corporationers förhållanden eller verkställighet
ten ii någon Lag, Författning eller Inrättning.
Till de undantagn» fall lära icke FilialDiscon-
ternas Öctroyer, eller deras Liqvider med De»
bitorer och Creditorer kunna räknas.
Men skulle Riksens Ständer under inneva¬
rande Riksdag vilja fatta något definitivt besluts
ledande till reglering af allmänna Penninge-rö-
reisen; så vill det synas mig vida rigtigare s
om man lät åtgärderna till Disconternes regler
ring subordinera under den ptincipe, som i så»
dant fall kommer att uppställas, än att, på
sätt Utskottet , sid 1. yttrat sig, låta alla Fiu
nanciella förhållanden, så väl Starens och Na¬
tionens, som sådana enskifta Corparationers ,
hvilka hittills statt i gemenskap trud Banquen,
subordinera under den prmcipe, som för beva^
randet af Banquens så kallade Credit kan an¬
ses nödvändig. Jag frågar; är det rättvist och
19°
Din 17 Martti, t. m.
går det an , att låta Banquens förhållande tili
sina Gäldenärer och sina Borgenärer, sådant
det nu är, eller genom operationer kan blif¬
va , ovilkorligen och alltid blifva måttstock
för förhållandet emellan Gäldenärer och Bor-
ger.ärer i allmänhet, och med detsamma den
måttstock, som bestämmer värdet af våra Hus,
af vår Jord och af våra Utlagor till Staten.
Ridderskapet och Adeln torde icke nu mera
ogilla, att jag så envist bestridt, det frågan om
FilialDisconternes reglering skulle till slutligt
afgörande få företagas, annorlunda än i före¬
ning m d frågan om regleringen af allmänna
Penninge- rörelsen.
Jag har länge hyst den tankan , att Sta¬
tens och Banquens Finance böra åtskiljas: Långt
innan jag initierades i Banquens så kallade hem¬
lighet, förstod jag att Banquens rörelse icke
kunde vara annat än en Credit-rörelse, icke
mindre äfventyrlig under dess Contanta, än un¬
der dess Sedelperioder. Genom noggranna un-
dersökningar har jag öfvertygat mig, att den¬
na Banquens Credit - rörelse yttrat en högst
ojämn och således , i det hela tagit , menlig
verkan uppå Näringarne, allt efter som den
varit mer eller mindre utsträckt. Det är i
synnerhet på Jordbruket och de dermed i
förening stående Näringar, som variationerna
i denna Creditrörelse yttrat en förderflig in¬
flytelse. En sanning, sorn jag uti den förle¬
den Höst från trycket utgifven Skrift om
Spannmålsprisen och om Myntförhållandet i¬
Den 17 Martn, e, m.
<91
från år 1624 till närvarande tid, tror mig
hafva bevist.
Jag är innerligen derom öfvertygad, att,
förrän Staten får sitt eget, från Banquen skill-
da CreditSysteme, det ej kan förekommas , att
icke hvarje nytt krig och hvarje behof af o-
Vanlig kraftansträngning skall leda och tvin»
ga till samma missbruk af Banquens Credit ,
Born det, hvartill Krigen åren 1757, 1788 och
1807 föranledde, och till lika menliga följder
för de producerande Näringarne, så snart frå¬
ga uppstår att hämma missbrukens verknin¬
gar. Missbruket af Banquens Credit-rörelse
vållar förlust för Capital-ägarne, det vill säga;,
för den Class, som njuter fördelarne af förra
Productionéis behållna vinst, och återförandet
af Banquens Credit-rörelse innom den gräns,
som massan af dess réeila Fonder tillåter,
Vållar förlust för Producenterne och för en tid
åtminstone eller intilldess att Productions med¬
len hinna öfvergå i andra händer, äfven för¬
minskning af Productionen. Så länge det nu
existerande Systemet bibehålies , skola vi al.
drig komma utur den olyckliga Cirkelgång,
som med Carl XII:s död begyntes j Rikets
serskilda NäringgClasser de lör främmande
Nationers behof eller för Export arbetande,
och de , som arbeta för inhemska Consumtio-
nen under ett dylikt förhållande , ömsom
öfver höfvan tryckta och ömsom öfver höf-
van gynnade , skola ingendera hinna till ett
varaktigt välstånd, och Statens tillväxt i inre
192
Den 17 Martu, e. m.
styrka skall mera blifva ett mål för våra önsk¬
ningar, ån våra förhoppningar.
Med ett ord: Jag tror att Staten och Ban-
quen ej pä annat sätt kunna åtskiljas och gö¬
ras oberoende från hvarandra, än att Staten
småningom mot Obligationer, ställda på K:dr
i Silfvervärde samt Räntans och 2 till 3 pro¬
cents årlig Capitalafbetalning i Silfver, upp-
lånar eller rättare uppköper Banco Transport-
Sedlar, hvilka sednare sedermera dels kunde
användas till liqviderande af Banqueiis ford*an
i den proportion , som med afseende på förhål¬
landet emellan Borgenärer och Gäldenärer i all¬
mänhet kati pröfvas lämpelig ; dels ock till
sådana Statens extra-ordinaira behof, som ej
genom Bevillning kunna fyllas och hvarige¬
nom dessa Banco TransportSedlar åter kunde
ledas in i allmänna Rörelsen.
Härigenom skulle vi innom Landet erhål¬
ls en måttstock på BancoSedlens verkliga vär¬
de och i och med detsamma på våra produ-
eter och våra fastigheter, hvilken, ehuru icke
fullt säker, dock blefve mindre variationer un¬
derkastad och mindre förvillande än den , som
nu våra Handels - relationer på Hamburg och
London gifva oss.
Efter det Silfvervärde , som Banco Träns-'
portSedlen härigenom i Folkets Opin on erhål¬
ler, skulle småningom Liqviderna Private emel-
lan uppgöras; beräkning af Banco-Sedlar efter
namnvärde
Den 17 Martil, e. nt.
*93
skulle småningom förbytas i beräkning efter
det åtminstone aproximerande Silfvervärde, som
Statsobligationerne beteckna} förvillelserna skul¬
le blifva mindre stora och den tidpunct när¬
ma sig, då Rikets Banque åter kunde blifva hvad
den alltid bordt Vara, och säkerligen sedandess
och Statens CreditRörelse blifvit åtskiljde, skall
för beständigt förblifva.
Om denna Idée blefve Grundidéen för de
steg till allmänna PenningeRörelsen , som nu
torde allena kunna vidtagas, så skulle jemväl
FilialDisconternas reglering kunna utan förnär¬
mande af Lagarna befordras Banquen skulle
då kunna förskjuta medel åt alla de Discontera
nas Gäldenärer, som äga nöjaktiga Fastighets-
Hypothek att erbjuda, mot förbehåll, att sam¬
ma belopp af TransportSedlar, som härigenom
utginge af Banquen, skulle af Staten uppå
dess skuid afbetalas. Dessa Skuldförbindelser
skulle likaledes kunna ställas på R:dr i Silf¬
vervärde, efter den Cours, som Riksens Stän¬
der kommo i sådant afseende att be tämma ,
med skyldighet för Gäldenären att betala Rän¬
tan antingen i Silfver eller i Banco Transport-
Sedlar efter Cours. Jag tror att på denna väg,
en blifvande Realisation skulle kunna utan
våldsamma skakningar förberedas.
Riksens Ständer skulle lika väl Och ehu¬
ru på detta sätt Disconteme sättas i tillfälle
att reda sig sjelfva, kunna tillåta att Assig-
flationerna genast efter fulla värdet af Ban»
Ridd. 0. Ad. Prot.lV. £. II. Afd, 25, aé«
194
Den 17 Martil, e. m.
quen inlösas; då den förlust, som på Assige
nationerna möjligen skulle kunna blifva , kun¬
de afskrifvas på den vinst, sorn Banquen hit¬
tills på FilialDisconternes rörelse njutit.
Herr von Heynne, Georg: Efter de mån¬
gå och vidlyftiga anföranden jag hört i föreva¬
rande ämne, vill jag icke upptaga Högloflige
Ridderskapets och Adelns tid med något Memo¬
rial, utan får endast uppgifva de skäl, hvar¬
före äfven jag yrkar Återremiss af Högloflige
Utskottens Betänkande. Jag anser icke de åt.:
gärder olämpelige, utan förenlige med Princi¬
pen af Myntvärdets upprätthållande, som Ut¬
skotten föreslagit i afseende på Disconternes
Assignationers och Reversers inlösen, nem¬
ligen; de förre genast och de sednare innom
5 år, dock som en mera detaillerad plan för
Penningetillgången i Rikets från Stockholm af-
lägsne Provincer och på hvad sätt Lånetjllgån:
gar hädanefter kunna blifva att tillgå, då sorn
jag hoppas alla BolagsDisconter och Insatts-rät¬
tighet af Penningar mot 3 Procent aldrig måw
te af Ständer mera auctoriseras, icke ingått
uti det Förslag Högloflige Utskotten nuafgif-
vit; anser jag Betänkandet böra återfemitteras,
i den förmodan, att det dröjsmål, som ytterli¬
gare härigenom ökar den allmänna förlägen,
heten, icke uppväger fördelen af att i ett sam-;
manhang få emottaga och kunna bedömma he¬
la Financeplanen, då hvarje partiel åsigt alltid
måste göra detta bedömmande mera osäkert
och öfvertygelsen om det rätta mera vacklan-
de, Utskotten torde äfven böra närmare upply-
Den 17 Martil, e. må
sä , huruvida Götha CanalDiscontsDirect'on kari
undgå en lika ersättnihgsförbindelse, sorn Malo
mö DiscontDirécteurer, i händelse brist före-
finnes, Samt hvad del CanalVerket kan anses
haft uti Disconteris obestånd, då till arbete^
bedrifvande anvähdts mera än Discontvinsteri
och ActieÄgarries samt Statens lagliga och be-
stämda årliga bidragj hvilka Upplysningar lä¬
fa Vara lika vigtiga för Diréctiorierne, i fall dé
aro ansvarsfrie, sorn för Riksens Ständer, ifall
ett motsatt förhållande äger fum.
Herr Malmerfelt, Gustaf, uppläste föl¬
jande ;
Ehuru StatsUtskottet uti sitt Betänkande
medgifvit att det ej är eller kan blifva Statens
lagliga skyldighet eller förbindelse att ersatta
Disconternas Borgenärers förluster, har likväl
Utskottet beslutit, att RiksgäldsContoiret borde
upprätthålla, feda och sköta samt Banquen för¬
sträcka penningar åt alla tre Disconterna, och
dymedelst upphjelpa deras förfallna affairer*
Flera af Ledamöterna uti StatsUtskottet hafva
varit af olika tankaf, huru allt d tta borde
verkställas. Grunderna till Utskottets Beslut
hafva varit, att i. annat fall, flera mindre be¬
medlade Medborgare kunde blifva lidande*
Äfven att de, som uti Disconterna tagit Lån,
skulle komma på obestånd i en hast, om Discon¬
ternas ActieÄgare finge i laglig ordning ut*’
söka sina Fordringar. Detta synes mig vara stri<
dande emot Lagen, att förneka någon utsöka
sia fordran,
ig6
Den 17 Martii, e, m.
Hvad Götheborgs Discont angår, så har
den ännu ej upphört att betala i men bör än¬
då underhjelpas, enligt Utskottets Betänkande.
Jag önskar , att. Herrar Directeurer uti Göthe¬
borgs Discont ej upphöra att betala , i anled¬
ning häraf, för att lå och erhålla understöd
med penningar af Banquen, hvarigenom alla
Actie-ägare kunde vid utdelningen få någon
större vinst af sine Adier , än de utan Ban-
kens hjelp kunnat vänta. Skulle Riksens Hög-
lofl. Ständer förbjuda Disconternas Actie-ägare
att i laglig ordning inkräfva sina utestående
fordringar, sorn de enligt Lag äro berättigade
till, måste de af Staten erhålla ersättning för
sin lidna förlust, efter min tanka. I annat fall
kunde ny Lag tillskapas vid alla uppkomman¬
de händelser^ hvartill älven torde kunna Jain
pas att borttaga rättigheten för Fordringsägare,
att utbekomma den upplupna och löpande
Räntan enligt Sedlarnes lydelse, när ingen Ces*-
sions-Ansökning ännu blifvit verkställd} ty
att upphöra betala, är ej detsamma, sorn att
Cedera Bonis i laglig ordning.
Jag med många flera kunna ej känna, än¬
nu mindre säkert veta Banquens inneliggande
och förvarade redbarheter uti Metaller och
SpecieMynt} ty sådant har alltid varit och för¬
blifva en hemlighet för Allmänheten. Om
sådant bidrager till Banquens Credit eller ej,
hör ej till denna sak. Det är säkert, som al¬
la med sin kännbar» förlust fått veta, att Ban¬
quen, lika med Disconterna, för flera år sedan
upphörde att betala. Enligt BancoSedlarnes
Dm 17 Martil, e. m.
197
lydelse, borde vid Sedlarnes uppvisande uti
Banquen de betalas med Speciemynt. Derföre
hafva alla fyra RiksStånden nu mera gått i
borgen, en för alla och alla för en, utan att
Summans storlek blifvit bestämd Månne in¬
tet ofrälse Ståndet, som aldrig fått deltaga i
RiksStyrelsen, af den grund bör vara och för¬
blifva frikallade frän denna borgen? Således
kunde dessa Medborgare vara de enda i Ri¬
ket , sorn äga iaghg rätt, att af Banquen utfordra
SpecieMynt för sine innehafvande BancoSedlar.
Andra, som ej inlö t de Sedlar» sorn de borgat för,
kunna ej af Banquen fordra Specie, innan de
fullgjort sin bo gen Huru nu Banquen skall
kunna utreda och upphjelpa andras förfallna
affäirer, som ej kan inlösa sina utgifna Sedlar,
utan upphört att betala, låter för mig under¬
ligt. Skall den blinda leda den blinda, falla
de begge omsider omkull. Annu mera besyn-
nerligt finner jag, att StatsUtskottet kan upp.
gifva och föreskrifva Botemedel för Disconter-
nas förfallna affairer, innan Utskottet lärt kän¬
na och fått kunskap af allt, som bidragit och
varit vållande till Disconternas iråkade obe¬
stånd •, ty af en slump eller våda, torde allt
detta ej händt. Likväl förbigår Utskottet allt
sådant i sitt Betänkande, som i min tanka bordt
undersökas, utredas och upptäckas; ty häri
måtte ej hemligheter behöfvas. Nog finner
jag, att ett betydeiigt fel insmygt sig vid Dis-
eonternas första inrättning, som till en stor
del vållat oredan. Det skedde ej med Discon-
terna, som med andra Bolag, då de inrättas el¬
ler blifva privilegierade. Alla Bolagsmänner-
198
Hen 17 Martil,’ e.- m.
jie böra underskrifva sina namn i anseende till
ansvarsskylditiheferna. Ingen kan tänka, min¬
dre påstå, att Riksens Högloflige Ständer val.
lat denna uragtlåienhet. Jvlej! Riket lönar Em¬
betsman, sorn böra tillse att denna Förordning
noga efterlefves vid alla Bolagers inrättande,
Efter min tanka, som torde vara enlig med
Lagen, kan aldrig den eller de, som uppsåt,
ligen varit vållande till någons förlust, skada
eller förderf, blifva frikänd från ansvar och
ersättnings-skyldigheter. Samma rätt måste Dis;
eonterne åtnjuta- Har Banquen pj, i behörig ord¬
ning, fullgjort till pricka sina gifna förbindelser,
bör sådant af Barquen ersättas. Har Banquen
Ittlemnat större penningeSnmmor till Disconfer-
na, än åt dem blifvit föreskrifva, böra veder,
börande sådant ersätta. Hafva Herrar Direc.
teurer éj efterföljt de åt dem meddelta Instru-
Ctioner, utan dem öfveiträdt, böra de derföre
angvar^, sajnt ersätta all den skada och förlust
Eistomerna genom deras förvållande lidit Haf¬
va Herrar Actie ägare årligen uttagit och upp;
burit större ptdelning, än deras vinst efter Bok.
slutet varit eller belöpt, böra de sådant åter.?
bära med laglig Ränta; med ett ord, alla de,
sqm bevisligen varit mer eller mindre vållan¬
de, vid befattningen af deras Syslomanskap
vid Disconterna,'" böra i sin proportion ansva»
ra och återbetala samt ersätta den förlust de
vållat och varit ordsak till- Innan allt detta
blifvit enligt Lag undersökt och afdömdt, tor¬
de vara svårt, om ej alldeles omöjligt, accurat
bestämma Disconternas tillgångar eller deras
feristers Lemnäs allt detta utan ransakning och
Ben 17 Martil , e. m,
199
dom , har Allmänheten fullkomlig rätt tänka
att klangår infallit år i8tg.
StatsUtskotfets Betänkande innehåller vt-'
dare, att på den händdse Actieägare finge till*
ständ i Laga ordning utsöka sina Fordringar af
Disconternas Debitorer, skulle flera Medbor¬
gare blifva ruinerade. Alla känna och veta,
att Discouternas 3 ProcentsSedlar blifvit för¬
sålda med Rabatt af 20, 30, 40, j- ända till
och med 50 procents rabatt. Att förneka de
skyldiga i Disconterne, inbetala sina Skulder
med 3 ProcentsSedlar, lärer deni ej kunna be¬
stridas. Lagen utstakar med tydliga och kor¬
ta ord, att gäld emot gäld skall qviitas, da
den finnes ostridig. Kan någon gäld vara
klarare och ostridigare, än Sedlar till Sedelhaf-
Varen? 1 anledning häraf synes klarligen , att
de, som inbetala sina skulder til! Disconterna,
vinna minst 20 å 30 Procent af oförmodade
händelser, som de säkert aldrig kunde förut¬
se eller tänka när Lånet gjordes: Jag lemnar
tili A lmänheten att afdömma, om sådant be-
talningssäit bör beklagas? Snarare borde Ban-
quen behjerta och hafva medlidande med dem,
sorn tagit Lån uti BancoDisconter. De få betala
Capital och Ränta, till yttersta skärfven , ehuru
dessa Medborgare äro lika berättigade till hjelp
och understöd, sorn de, hvilka lånt i de andra
Disconterna. Dessutom, den som ej kan betala
sm skuld, när 20, 30 å 40 Procent eftergifvas
på LåneSumman, torde hafva svårt att i läng¬
den reda sig; ty på Räntorne infaller ej miss¬
växt för den, som dem skall erlägga.
so*
Den 17 Martti, e. m.
Herr Mannerstam, Johan: Emot det Be»
tänkande, angående de så kallade FilialDis-
conterne, som j dag utgjort föremål för Rid-
derskapels och Adelns ölverläggningar, äro så
jnånga Anmärkningar yttrade, att det icke kan
vara min afsigt, att dem alla nu upptaga och
besvara; jag saknar dessutom både det minne
och den lätthet att uttrycka mig, som dertill
skulle érfordras. Jag medgifvcr ock, att åt*
skdliga af dessa Anmärkningar äro vigtiga,
och jag vill, för min del, destomindre bestrida
den Återremiss af Betänkandet, hvartill de o-
tvifvelaktigt föranleda, som jag under öfver-
läggningarne i Utskotten uti några hufvudsak»
liga delar till Protocollet yttrat mina, ifrån
Pluraliteteji, skiljaktiga tankar, ;
Jag tror likväl icke, att det Förslag till
Disconterhes öfvertaeande , som Betänkandet
innefattar, är till alla delar så förkasteligt,
50m åtskilliga värda Talare påstått.
De mångå olika, omdömen och förslag,
sorn i delta afseende i dag blifvit afgifne, be¬
visa säkrast, huru svårt, ,om icke omöjligt, det
är, att uppgöra ett Förslag i detta ämne, som
skulle förena alla tankar och tillfredsställa de
stridiga Intressen, hvilka deruti ingå.
Vid jemförelse af samma Yttranden torde
man finna, att åtskilligt? af de värda Ledamö.
ter, hvilka talat emot Betänkandet, äfven Ve¬
derlagt hvarandra. Man torde äfven, vid närt:
mare granskning af de förslag, hvilka i dag
JDen 17 Martil, r. m. 201
blifvit uppgifne af de Herrar, hvilka på det
mäst pertmtoriska sätt ogillat Utskottens åt¬
gärd, upptäcka, att sä vigtige erindringar äga
rum, äfven vid dessa förslag, att deras antag¬
lighet med skäl kan bestridas.
Uti Financiella Operationer , hvilkas följ¬
der omöjligen kunna bestämdt förutses och be¬
räknas , derföre att utvecklingen deraf måste
på iramtiden bero, fordrar försigtigheten att var¬
samt gå tillväga, och den, som uti dylika frå¬
gor tror ofelbarheten i förslag vara på dess
sida, är o(ta mera aflägsnad ifrån det rätta,
än den, som tvekande framställer sin tanka.
Ibland anmärkningar vid Betänkandet, är
den i ordningen först, att frågan om Filial-
Disconternas utredning blifvit serskilt och icke
i sammanhang med Förslaget till den allmän¬
na FinanceRegleringen företagen och till Bik-
sens Ständers pröfning öfverlemnad. Jag var
i Utskotten äfven af den tankan, att dessa äm¬
nen bordt på en gång afgöras, och tror ännu
att detta behandlingssätt varit det rätta. Då frågan
om Disconterne, som länge utgjort föremål för
allmän väntan oell uppmärksamhet, nu blifvit
serskilt beredd, och det serskilta Beslut blif¬
vit föreslagit, att Disconternes utredning icke
skulle medföra någon permanent tillökning i
Sedelstocken; så anser jag Riksens? Ständer
kunna och böra, utan hinder för pröfningen af
den generela MyntRegleringen, serskilt och äf¬
ven förut besluta om Disconterne. Vid huf-
vudsakliga pröfningen af sättet för Disconter-
202
Dm 17 Martil, e. m.
nes behandling forde man finna att'valet egen¬
tligen är emellan tvänne utvägar dertill.
Den ena att låta dem, såsom man ka{|ar det,
utreda sig sjelfva, utan annan befattning å Sta¬
tens sids, - än att de allmänna, nemligen B2n.
qusns och Statens hos dem ägande Fordringar
skulls utsökas, hvaraf följden otvifvelaktig!
skulle blifva, att dessa Disconter måste i lag¬
lig ordning öfverlemna sina tillgångar till För-
dringsägarne eller göra Concours. Jag utber
nrig i detta afseende få i Ridderskapets och A-
delns minne återföra de beslut och åtgärder,
hvilka under Riksdagen redan blifvit om des¬
sa Disconter vidtagne, nemligen; uti den frå¬
ga, som tvänne gånger varit under öfverlägg¬
ning, örn upphäfvande af de Föreskrifter, hvil-
ka BancoFullmägtige före Riksdagen gifvit Dis;
contDirsct otterne, om sättet att i Liqvider för
Disconternes Fordringar emottaga deras Papper.
Jag hade då den äran, så väl i BancoUtskottef,
som inför Ridderskapet och Adeln föreslå, att
vid upphäfvande af BancoFuilmägtiges lagstri¬
diga åtgärd i detta iall, Riksens Ständer skul¬
le tills vidare inskränka s n befattning med
Disconterne, endast till föreskrift att Banquens
säkerhet för sina Förskott blerVe iagttagen
Riksens Ständer hade då lör Banquens och
Statens räkning endast varit att anse såsom For¬
dringsägare, i händelse man funnit den utvägen
bäst att Concoursmässigt i laglig ordning be¬
handla Disconterne. Nu åter sedan Riksens Stän¬
der under nära 4 Månader låtit sina Fullmägtiges
med Disconterne tagne befattning blifva oförän¬
drad , fastän Ridderskapet och Adeln,'för.sin del,
Den 17 Jlfartu 3 e. m.
so 3
beslutat, atf Disconterne skulle, både uti inbe¬
talning och omsättning, sina egna Papper e-
mottaga, samt då Disconterr.es öfriga Fordrings*
ägare, under väntan på Riksens Ständers be¬
slut, iätit en längre tid förflyta, utan att åsin
sida taga något steg till erhållande af sin rätt,
torde det vara nog Sent och med billighet icke
öfverensstämmande , att afsäga sig befattning
pied Disconterne och lemna en förklaring, som
kunnat och bordt i sådant fall vid Riksdagens
början afgifvas.
I det skick saken nu fått, lärer således
den allmänna rättvisan å Riksens Ständers si¬
da fordra vidtagande af den andra utvägen,
nemligen: att Disconternes utredning af Staten
Öfvertages. Dervid uppstår fråga om vilkoret!
och sältet , hvarom menincarne äro i många
afseenden skiljaktige. Hufvud fr agan lärer va¬
ra, om Staten, dä den utan föregången Con-
cours tager befattning med Disconternes till¬
gångar, bör till fulla beloppet och genast för¬
nöja enskilte Fordringsägare och bri ten en¬
samt falla Banquen till last, eller om afs ende
äfven bör lästas på den verkliga brist , sorn
ofelbart skulle uppkomma för dessa Fordrings¬
ägare, i händelse af vanlig utredning.
Utskotten hafva trott sig bäst tillfreds-'
Ställa de sistnämndes r mliga anspråk, i förening
pied Banquens minsta möjliga förlust, genom
det föreslagna sättet, att Innehafvare af 3 Pro¬
cents Fordringar i Malmö och Götha Canal-
PiscptUer erhöllo sina Fordringar fullt uts
9
2 ©4 Den 17 Martu , e. m.
fastän fördelade på de 5 år, som till utred¬
ningen anses älgå.
Härvid mö er den Anmärkningen, sorn af
manga blifvit gjord, att man behandlat bägge
dessa Discont, t, lika, utan afseende på de olika
tillgångar i för bil ilande till Skulder, söm dessa
Disconter skola aga.
Det är utan all tvifvel, att då de säkra,
ste Foufringarne i Malmö Discont äso för Ban-
quens räkning qvarsatte och då en verklig
brist uppkommer, nära svarande emot Ban-
quens hela Fordran , om öfrige Fordringsägare
etter nämnde grund godfgöras, dessa således
blifva på Banquens bekostnad gynnade och
erhålla större utdelning, än de rnöjebgen kun¬
de t annat fall utbekomma, men det torde lik¬
väl böra tagar i öfvervägande; att ActieCapi-
talet för Malmö Discont blifvit insatt i Silfver,
sorn i Sedlar nu äger v ida högre värde, än vid in¬
sättningen, och att Banquen haft betydlig vinst
af denna Discont. Banquens rätt att erhålla
gin fordran, är väl icke minskad härigenom,
men i fråga om dess förlust på Pisconten kun.
fta omständigheter likväl med något skäl kom¬
ma i beräkning.
Beloppet om tillgångar och frågan om
brist i Götha Canal Discont, beror hufvudsak¬
ligen på den mycket omtvistade frågan, huru¬
vida de 1,100,000 R:dr, hvilka af Disconten
blifvit till Canal-arbetet utlånte, kunna såsom
tillgång för Discontens Fordringsägare anses.
» -
Den i7 Martil, e. m.
205
Discont- och CanalDirectionernrs åtgärd i
detta fall har älven varit i dag både klandrad
och försvarad. För min dei får jag yttra, att
jag icke uti det Reglem tile och de Föreskrif.
ter, som Directionerne bordt följa , funnit nå¬
gon Punct , sorn berättigat dem att till Canal-
arbetet använda Penningar, hvilka insatte i Dis-
conten bordt derifrån i Discontväg utlånas.
Directionerne hafva härigenom , om icke be:
redt, åtminstone påskyndat Discomens upplös¬
ning Då jag icke kan gilla Directionernes
förhållande i detta fall, delar jag likväl icke
det hårda omdöme, som öfver deras åtgärd
blifvit i dag yttradt, hellst det icke kan n< kas,
att CanalDirectionen i dess åliggande, att lå¬
ta verkställa Canal-arbetet efter uppgjord plan,
har en skenbar ursägt, åtmins'one för det, som
af Directionen sedan 1815 blifvit upplånadt.
Jag medgifver gerna, att de säkra For¬
dringar, som ArbetsCassan uppgilves äga, och
de Effecter vid Caaalen, hvilka när som hel 1st
kunna i penningar förvandlas, äfvensom en del
Fastigheter, kunde såsom tillgång för Discon-
tens Fordrings-ägare nyttjas; men deremot lä¬
rer icke kunna rimligen motsägas, att den del
af ifrågavarande ipocoeo R:dr, somutisjelf-
va CanalArbetet blifvit nedlagd, icke utgör en
tillgång användbar i Liqvide med Djgcontens
Borgenärer. Jag tår dessutom erinra, att Dis-
contens tillgångar och skulder rätteligen böra
mätas efter det förhållande, sorn nu är, och att
ibland nu varande tillgångar således icke kun¬
na räknas de 497*12.2 R>Jr, hvilka i den bifo3
206
Den 17 Martil, e. in.
gade Calculen Lit. A. äro upptagne såsom Rän;
tor upplöpande pä de fordringar, hvilka in-
nom 5 år skola inflyta; att sä framt man nu
genast, ville uppgöra Liqvide med Discon-
ternes Borgenärer och lemna dem hela deras
fordran, eller ock i 5 år gifva dem full Rän¬
ta på deras återstående, denna tillgång försvun¬
ne eller blef qvittad, samt att följagteligetl
den nu varande bristen icke allenast, på sätt
några varda Talare uppgifvit, består afdeiCaU
culen upptagne 526,60S R.dr , utan att först,
nämnde Summa ock bör dertill läggas. Den¬
na brist uppgår således öfver t Million, och om
man nu dertill räknar den minskning i tillgån¬
garna, som ofelbart uppkommer genom osäkra
Låntagare, så blir Resultatet, att äfven med be-
räkning af det belopp af Discontens fordran
hos CanalArbetet , som möjeligen kunde reali¬
seras, en verkelig brist likafullt skulle upp¬
komma.
Jag anser det således icke tvifvelaktigt, att
äfven Fordringsägarne i Götha Canal-Discont,
genom det af Utskotten föreslagne Liq vidations»
sätt, få större utdelning, än de rimligen kun¬
de påräkna , om de finge Disconterne sjelfve
utreda.
Det vore derföre äfven destomindre billigt
att göra någon åtskillnad emellan Ägare af
TreprocentsFordringarne i oftanämnde bägge
Disconter, sorn Resultatet af utredningen icke
kan på förhand med visshet bestämmas; och då
de genom Statens mellankomst och eftergift f»
Den 17 Martii, e. m.
207
bättre vilkor ärt de annars erhållit» kunna de
icke med skäl sins emellan hålla läkning öf¬
ver den mer eller mindre förmon, som tillfal¬
lit den ena Discontens Fordringsägare i för¬
hållande till den andrar. Det säkra är, att Sta*
ten eller Banque» förlora på begge- Discotl-
terna , och om i förhållande en större h ist
uppstår i Malmö än uti Götha CanalDiscont,
så har, på sätt förut är nämndt, Barquen haft nå¬
gon fördel af den förra, då den på den sedna¬
re deremot endast haft och får förluster ate
påräkna.
Ibland de Anmärkningar, som jag i öfrigt
erindrar mig, är den, att 4 Millioner och
efter några Talares uppgifter, ännu större
Summa Skulle utur Rörelsen indragas genom
Disconternes försvinnande Denus beräk¬
ning torde härleda sig hos somliga ifrån för¬
blandning af Disconternes Fordringars belopp
med deras Papper, och hos andra deraf, att
de beräknat Disconternes alla Skulder s åsom lä-
pande MyntRepresentativer. Ätt inbetalning
af Skulder ej är minskning i RörelsrCapitalet,
lärer icke fordra^bevis, och Summan af de u-
telöpande TreprocentsSediarne uppgår icke till
3 Millioner, så att en betydlig missräkning äf¬
ven i detta fall inträffat. Den förlägenhet i
allmänna Rörelsen, sorn nu inträffat, bör vis¬
serligen afhjelpa.*, men för mindel tror jag att
att helt andra utvägar böra dertill vidtagas, ätl
att utvidga Discontrörelsen Ds medgl , som
kunna komma i fråga, utgöra föremål för den
allmänna FinanceRegleringen, och jag vill der-
208
Den 17* Martil, e. m.
före icke nu upptaga med något yttrande
derom.
I afseende på svårighet för Disconter-
nes Gäldenärer att innom 5 år inbetala sina
Län, utbeder jag mig likväl dels få erinra,
att den är mindre, än för Gäldenärer i allmän-
het och för dem, som äro skyldige åt Riks*
BancoDiscorsien j dels iå nämna, att jag i den»
na omständighet i Utskotten föreslagit en ut¬
väg till afhjelpande af Gäldenärernes förlägen¬
het och till lättande af deras Liqvider i Filial-
DiscOrit&rne, nemligen: Att både ivialinö och
Götha CanalDiscont skulle emottaga så väl si¬
ne Assignationer, som TreprocentsSedlar efter
deras lulla belopp i betalning för sina fordrin¬
gar. —■ Denna mening har icke blifvit af Ut¬
skotten antagen , och jag anhåller derföre att
få underställa Högloft. Ridderskap t och A-
deln några af de skäl, som jag förden samma
tror vara gällande. Utofn det hufvudsakligaste
af dem alla, att, efter Allmänna Lagens före¬
skrift, gäld får emot gä !d qvittas, och att Banco-
Fullmägtige bordt undvika att i detta fall taga
ett beslut, sorn undanröjde Lagens kraft, hvil¬
ket rätteligen blifvit anmärkt Och klandradt,,
äro äfven flere skäl talande för detta Liqvida-
tionssätt. Att både Disconternes Gäldenärer
och Borgenärer skulle äga fördel deraf visar
sig lätt. De skulle uppsöka hvarannan, och.
de sednare skulle i allmänhet hellre utlåna
till de förra sina TreprocentsFordringar på
längre tid, än låta dem ligga till en del ofrugt»
bara
ben 17 Martil, e. m.
tara i flere är. Härigenom kunde en omflytt-
ning af flere Millioner DiscOntSkulder till Läri
hos Enskifte åstadkommas, som otvifvelagtigt,
voie allmänt nyttig; Banquen kunde väl mö-
jejigen pä detta sätt förlora r.ågöt äf de berak-
nade Räntörne på de Lån, hvilka i följd af den«
ha lättade inbetalning fortare inflöto eller omt-
Sattes „ men då man å en annan sida beräk¬
nar, att mången Gäldenär, som blir öförmögeri
att inbetala sitt Lån, i samma mohn, som utvä¬
gar dertill försvåras, kunde bättre åstadkomma
DiscorttSedlar, så torde man finna att Banquens
Befarade förlust på osäkra Låntagare skall på
nyssnämnde satt minskas. Dessutom böf
Banquens förlust i detta fall mindre beräknas
på några roojooo R.dr, Sorn mer eller mindre
kunde inflyta, än pä den verkan , som Filial-
Disconternes upphörande medför på dess egna!
Sedlars Credit.
Jag tillstyrker således att denna ändring
Uti det föreslagna Liq vidationssättet bör fast¬
ställas.
1 fråga om Götheborgs Discont, har jag äf¬
ven varit af olika tankar med pluralifeten i Ut-'
Skotten, således, att jag ansett Staten icke böra!
dermed taga annan befattning, än att medgif¬
va lindriga återbetalningsvilkor af Banquens
Förskott till densamma, under vilkor att Di-
rectionen , uti hvilken ett Banquens Ombud*
borde inträda, småningom indref Fordringar»
ne af sina Gäldenärer. Uti denna Discont ä?
Ridd, o, dd, Prot, IV. B. II Afd- 2?* ?8.
210
Den 17 Martu, t. tu.
full tillgång, och sannolikhet att ActieÄgarne
få betydligt öfverskott. Statens befattning
med denna Discont skulle således, på sätt Ut¬
skotten föreslagit, ieke gagna antingen Gäl-
denärer, Borgenärer eller ActieÄgare, utan sna¬
rare lemna de två senare anledning till klan¬
der af en befattning, som man utan behof och
opåkallad åtagit sig. Jag anser det således
vara bättre, att Götheborgs Disconts utredning
får på stället qvarblifva och af dess Direction
under ofvannämnde vilkor besörjas.
Herr Ankar sparre, Ingemar August: Med
erkännande af Högloflige Stats- och BancoUt-
skottens skäl att Staten bör öfvertaga Filial-
Disconterne och besörja deras Utredning, såsom
enda säkra medlet att verkligen få dem utred¬
da, och dermed, så vidt ske kan , hjelpa den
iråkade oredan , får jag dock göra några An¬
märkningar vid det föreslagna Utredningssättet.
FilialDisconternes Sedlar, redan föremål för
Speculationer och Agiotering, kunna i min tan¬
ka ej mer återvinna nog Credit, för att göra
tjenst som Bytes medel, så framt de ej accredite,
ras, icke blott genom Riksens Ständers garantie
för deras inlösen på bestämd tid, utan de äfven
emottagas åtminstone till någon del, såsom Hyi
potbeque i Riks-, Banco- och ManufacturDiscon.
terne samt andra allmänna Låneinrättning^, och
hvarförutan samma menliga inflytande på Nä-
tingarne af RörelseCapitalets hastiga förminsk¬
ning säkert kommer att fortfara, som om Dis-
conterne skulle inträda i ett ordentligt Con-
cours-tillstånd, Efter de steg, som blifvit tagn»
Ben jy Martti, t, ni.
812
vid första upptäckten af Disconternas obestånd*
och i anseende till det högst betydliga infly¬
tande deras Concourser skulle hafva på Pennin*
geVerket, tror jag att den strängaste rättvisa
liu mera ej kan hafva något att påminna vid
den af Staten sjeiftagne befattning med desse
Disconters administration och sluteliga utred¬
ning, så mycket mindre som dermed förenas
både Gäldenärers och Borgenärers fördel e-
mot en i vanlig Concours-ordning gjord uM
redning. Vid indrifvandet af Disconternes For¬
dringar medgifver jag att Gäldenärernes skon¬
samma behandling blifver det säkraste medel
att nå ändamålet, hvarvid är nödigt så stal-'
la till, att denna skonsamhet ej må urarta till
vårdslöshet och ej heller blifva ett ämne för:
några Embetsmän att ockra på förlägna Gäl#
denärers svåra belägenhet. Högloflige Ut¬
skotten nämna, att all upplupen och vidare
upplöpande Ränta försvinner; denna Liqvid»^
tionsgrund synes mig leda till en nog betyd¬
lig ojämnhet i den blifvande utdelningen ä
hvarigenom händer att den som äger en Dis-
contSedel, hvilken flere år med tre procents;
Ränta varit löpande man emellan, eller hos
en Person törvarad , skulle ej derföre få mer
än man fick för en annan af samma valeur g
sorn varit uttagen några dagar förr än obe¬
ståndet biel bekant ; ett sådant förfarande sy¬
nes mig så mycket orättvisare , som den till
Disconterne lemnade valutan för dessa Sedlar
Varit Contante medel insatte, endast emot hälf¬
ten af den lagliga Räntan och utan annat Hy»
g>otheque? än tron på Disconternes förvaltning
Den 17 Martil, e. m.
gars redlighet och sol idi té- Till följe häraf
anser jag rättvisan kräfva att Räntan å Dig.
conternes TreprocentsSedlar godtgöres Inne-
hafvarena, åtminstone till en viss tid, till ex¬
empel till den i October 18 r 7, eller, om det
skulle biiiva Staten för känbart , åtminstone
vissa procent af den till samma tid upplupne
Ränta, hvarigenom någon proportion val li-
qvideine kunde vinnas.
Det äfven såsom skäl till en prompt in¬
lösen af Disconternes Assignationer å Bavquen
uppgifna lörhällandet, att dessa Assignationer
varit allmänt gångbara lika med Bmeo- och
RiksgäldsSedlar, kan äfven så val åberopas i
anseende till Disconternes TreprocentsSedlar,
hvilka till och med varit vida begärligare än
Bärno - och RiksgäldsSedlar, och när man så
åstundat, med mycken lätthet dertill kunnat
förvandlas j men då Disconternes utelöpande
TreprocentsSedlar utgöra en högst betydlig Sum¬
ma och tillgångarne ej så hastigt kunna rea>
liseras, måste man anse den föreslagna 5 ån¬
ga l qvidcn, sorn ganska liberal å Statens sida,
hvartöre jag medgifver att Disconternas Assig¬
nationer å Banquen genast böra af densamma
inlösas, och vågar således vördsamt föreslå,.att,
ehvad Betänkandet återremitteras eller ej, den¬
ne del deraf likväl måtte beviljas och derom
hos Kongl. Majit i underdånighet skyndsamt
anhållas.
För att än mer öka tillgångarne uti Götha
Canal och Malmö Disconter, håller jag före ,
Den 17 Martil, e. m.
S13
stt Rabatten vid Liqvider hos Disconterne för des-!
se Disconters Obligationer bör snarare bestäm¬
mas till 6, än 5 procent om året, så mycket
mer, som det är den lagliga Räntan, och dess¬
utom 1 Fiocer.t mer eller mindre ej lör Lån¬
tagare bör kunna blifva någon märkbar vinst
eller förlust, inen för dessa Disconfur, att sorn
jag förut nämnt göra en mera jemn och rätt¬
vis utdelning, än den foreslagne. medelst någon
RänUersat ning, sorn vid första eller sista ut¬
delningen kunde erhållas, dock hillst vid d n
första, för att derigenom än iner accreditera
Obligationerne.
Slutligen får jag anmärka, att såsom in¬
komst af förra Directeurernes och några Lån¬
tagares seqvestrerade Egendomar endast är till-
sammans beräknadt 70,000 R.dr, men sorn lik¬
väl bör blifva vida betydligare, om dessa per¬
soner med vederbörlig stränghet behandlas,
hellst de säkert ej satt sig så-tillsägandes ä
bär backe, till den för deras nog tydligt fram¬
ställde räfst, sorn en gång förr eller sednare
bordt inträffa.
Herr Heykensköld} Detlof, anförde skrif»
teligen :
Vid genomläsandet af det Högloflige fJt-
skottets Betänkande, har jag ej kunnat undgå
att anmärka det sätt , hvarpå det uppgiort
och vill utreda Götha Cana!Di?conts affairer ,
hvarföre jag ödmjukast anhåller^ att dervid iå
yttra mina tankar.
Den 17 Martti, e. 111,
Efter den af det Högloflige Utskottet
gjorda Calcul, skulle, när alla utelöpande As-
Signationer, Treprocent^Reverser och Fördrin»
gar på Afskrilmngs-räkningarne upptagas så¬
som Skulder, men endast en obetydlig Gassa-'
behållning, jemte de utestående DiscontLåncn ,
upp»a gas såsom tillgång, uppkomma en brist
at ej mindre än 526,6-.8 R:dr, eller jag vågar
fråga : Hvarföre har ej det Högloflige Utskott
fet ibland CanalDiscontens tillgångar upptagit
dess fordran al Canalens ArbetsCassa, som vid
1817 års slut utgjorde 1,082,828 R:dr, till
bvars betalande'ArbetsCassan åtminstone äger en
tillgång uti sina, till omkring 875,000 R:drs vär¬
de belöpande Fastigheter och Inventarier ? Om
denna tillgång vors upptagen, skulle, istället
för blist, blifva ett öfverskott af 526,22b R:dr.
Man svarar härtill, att detta är en tillgång
gom ej kan realiseras , men jag är öfvertygad
att om Götha Canal-Bolag blir bibehållit vid
de rättigheter och förmåner iSiooch 18 « 5 års
Ständer det beviljat, eller också motsvarande
det lemnäs i stället, skall Disconten få sin for¬
dran betald och derigenom blifva i stånd, att
till fullo liqvidera sina Creditorer, utan att med
dem behöfva accordera och betala med rabatt-
Jjg tror ej att denna Discont behöfver »något
annat accord med sina Creditorer , än tid, att
hvad man kallar reda sig.
Jag inser alltför väl, att sedan Götha Ganal-
Discont nu, genom Malmö Disconts Banquerout-
te, kommit i den förlägenhet, att den nödgats
upphöra att betala., kan denna utredning ändå
Dm 17 Martil, e. m.
215
icke verkställas utan genom ett temporairt bi¬
träde af Banquen } men månne ej Banquen
bör och kan lemna detta utan olägenhet, då
så många Medborgares lycka eller olycka samt
Landets allmänna Benninge-ställning synes for¬
dra det?
jag vågar derföre , i afseende på Götha
CanalDisconts Utredning, vördsammeligen fö¬
reslå :
1:0 Att Banquen nu genast inlöser de u-
telöpande Assignationerne, så snart de till in¬
lösen presenteras.
2:0 Att Banquen garanterar Innehafvarne
af TreprocentsSedlar och Fordringsägare på
AlskriiningsRäkningarne deras Fordringars ut-'
bekommande, på det sätt, att en femtedel be¬
talas om året i 5 års tid , med derå upplupen
och till Inlösningsdagen löpande tre ,procents
Ränta.
3:0 Att Discontpapper, nemligen Assigna¬
tionerne, TreprocentsSedlar och Afskrifnings-
bevis emottagas i afbetalning på DiscontSkuI-
der till deras fulla belopp , hvilket dessutom
icke är mer än rätt, och t j utan allmänna
Lagens upphäfvande och en ny Lags stiftan¬
de för tillfället, kan nekas.
4:0 Att Disconten tillåtes med samma Di-
rection fortfara i Götheborg, likväl under till¬
syn af en eller flere Banquens Ombud, såsom
Ledamöter i Directienen.
S i tj fl» 17 Martil, e m,
t
Jag tror att om detta Utredningssäft an-
fages, skal! denna Disconts affatrer småningom
under en klok Styrelse reda sig sj< lf, och in¬
gen -fordringsägare,- hvarken Banquen el/er Pri¬
vata, förlora ro r än den visserligen obetydli¬
ga skillnad, som kan blifva af att få ut sin
fordran genast eller på 5 ärj och hvaröfver
Creditorerne säkerligen icke skola besvära sig,
$ synnerhet om TreprocemsSedlar och Afskrif-
ningsbevis antagas såsom Hypothequer till be¬
läning i BancoDisconten , hvilket torde vara
nödvändigt, för att förekomma ali agiotering
ined dessa pappar.
Det matte ej heller vara så svårt, att för
denna Disconts framtida förvaltning lemna en
jnstruction, förenad roed det ansvar för dess öf-
verträdande, att något sådant icke ens blir på¬
tänkt, mycket mindre sker.
Då man besinnar, att Disrontens skulder
löpa en de! med ingen , och resten med Tre-
pröceros Ränta, men lånen med 6, utom hvad
sorn förtjena® genom Räntans afdragande förut
samt ÖfyerRäntor; skall man lätt finna sannin¬
gen af hvad jag anfört qm denna Disconts
qtredmng. '
Götha Cann.lDisconts Octroy är dem af
förra Ständer till och med 1835 års skit ga¬
rant- råd 3 deraf,återstå ännu nära 1 7 år , oph
qm man beräknar Discontvinsten under denna
pd till i 2c,ogo R:dr om året för de första rq
ågfn, saipt sedermera allt mindre och mindre.
Den 17 Martti, e. m, 2 i J
till Octroyens slut, uppkommer likväl en Sum¬
ma af minst i,8qo,cco R:dr, hvilken, samman»
la^d med de nuvarande tillgångar , äfven om
man, såsom sådana, i likhet med hvad Utskot¬
tet gjort', endast beräkn r de utestående Dis-
contLånen , lemnäs ett högst be ydligt öfver¬
skott , sedan både Bar.quens och de Privatas
fgrdringar blifvit betalta.
Det Högioflige Utskottet antager, att Ban-
quen ej kan lemtia det tor Götha CanalDiscont
pödvändiga temporaira biträde och ansvara för
dess Skulder, under annat vilkor, än att Dis¬
cont rättigheten öfverlemnas till Banquen, och
Bolaget helt och hållet frånträder densamma j
men jag har ej kunnat förmärka, att det Hög¬
loflig Utskottet vill derföre lemna någon er¬
sättning.
Jag vet ej af hvad grund eller nUcl hvad
skäl man kan vilja fråntaga ett Bolag en rät¬
tighet, som det, efter nhn tanka, aldrig lagli¬
gen förverkat hvilken rättighet letnnar det
en behållen vinst af ico,ooo K;dr om året, i
synnerhet då denna vinst är bestämd att an-
yändas till CanalArbetet.
Jag vill ej tro, att Utskottets mening här¬
med skall vara , att Banquen skall anse dea
vinst , som erhålles genom Discontens öfver-
tagande , såsom en vedergällning . derföre att
den nu biträder Disconten med sina Penningar
och sin garanti: att öfvertaga Utredningen af
pn annans affairer, och verkställa den på sarau
218
Dm 17 Martu t t.
nia sätt, som endast Barquen kan göra det,
nemligen betala Skulderna med Penningar, som
ej kosta någon Ränta , ty Banquen behöfver
ej låna p nningar Oih deremot beräkna (i Pro¬
cents Ränta på iordringarne , och ända der¬
utöfver omkring 1,800,000 R:dr satrm.mlagdt.
Om Banquen ville fortfara med Disconten så
länge dess Octroy räckte , då det fordras högst
7 år, innan hela Utrednngen är verkställd,
synes mig vara nog strängt och Curatois-arf-
vodet alldeles för högt beräknadt.
Dessutom, om det också skulle ske på det¬
ta sättet, hvar skola de 120,000 R:dr tagas
till CanalArbeset, som härigenom för detsam¬
ma förloras, om Disconten öfverrages af Ban¬
quen utan motsvarande ersättning? Antingen
Staten eller Banquen skulle ju tillsläppa dem,
om ej CanalArbetet skulle afstadna •, Staten
kan ej lemna det, det veta vi} Banquen må¬
ste således göra det, och i den händelsen vö¬
re det att taga in med den ena handen och
gifva ut med den andra.
ar
Jag förklarar för min del, att om det , i
anseende till den blifvande Financeplanens
verkställighet, anses oumgängeligen nödigt, att
Götha Canal Discont måste indragas och öfver-
lemnäs till Banquen, kan sådant, efter min tan¬
ka, ej ske utan den största orättvisa, om ej Bo¬
laget tillerkännes ersättning för den Discont-
vinst de, i anledning af Ständers beslut, ägf
rättighet att påräkna.
Den 17 Martti, t. m.
219
Jag tager mig äfven friheten fästa Hög.
loflige Ridderskapets och Adelns uppmärksam¬
het på den stora olägenhet, som skulle upp-
stå för de Vestra och en del ai de Södra Or¬
terna i Riket, om Disconten skulle flyttas från
Götheborg, och framtida omsättningar besör-
jas af Directeurer , som ej gjort utläningarne.
Mängden af de skyldige äro deromkring
boende, hafva kanske här inga relationer, och
äro torde hända oftast här till namnet okände:
Deremot, om Utredningen får verkställas i Gö¬
theborg, under samma Direction som förr, likväl
med den Controll af Ombud å Banquens väg¬
nar, som förr är nämnd, skall den vida lättare
gä för sig , och förlusten på Debitorer blifva
den minsta möjliga, kanske alldeles ingen.
Det torde också förtjena anmärkas, aft i
den händelsen Disconträttigheten nu fråntogs
Bolaget, utan all ersättning för Bolaget, skul¬
le äfven kunna hända, att ActieAgare i Cana*
len upphörde med vidare inbetalning å sina
Actier, och raisonerade så här: Att om man
den ena gången tager ifrån oss Discont-rättig*
heten utan någon ersättning, kan man en an¬
nan gång taga alltsammans, och då är det bäst
att genast förlora de redan insatta 6© Procent;
och jag frågar: huru skulle det i den hän¬
delsen se ut med CanalArbetets fortgång ?
Hvad åter angår Götheborgs Discont, ani
ser jag den fullkomligen hjelpt med ett Lån
af Banquen på i503ooo R;dr på kort tid mot
320
Den 17 Martti, e. m.
tre procents Ränta samt förlängning af 2 och
ett halft års tid till dess Utredning, hvilket
jtg således tillstyrker.
Malmö Discont, sorn är fullkomligen ban-
querodtte, har i mitt tycke njutit väl mycken
faceur af det Högloflige Utskottet; likväl iör¬
enar jag inig dermed till alla delar.
Sluteligen får jng , i allt hvad för öfrigt
rörer Götha Canal Discont, alldeles förena -mig
med hvad Herr; Hulphers, uti dess Betänkan¬
det åtföljande serskiita yttrande, anfört, samt
hos Hög väl borne Herr Grefven och Landt*
Marskalken , i gritnd af de Anmärkningar jag
nu gjort, anhålla om Betänkandets återremit¬
terande-
Friherre Boye, Ludvig: Min pligt är att re-
spectera Högloflige Ridderskapets och Adelns
tålamod i ett ämne, der så mycket blifvit ta*
ladt ; jien jag anser angeläget vara, att med
några ord skingra den förvillelse, som jag trott
mig finna i en värd Talares mening. Om jag ej
alltför orätt förstått Hstr Mannerstams tankar,
så vill han , att vi skola anse oss hafva , ge¬
nom de preliminaira beslut, som först vid den¬
na Riksdag blifvit tagna , i frågan om Filial-
Pisconterne , bundit vår pröfning i hufvud-
gakliga skälet till en tendence, stridig mot hvad
vår pluralitet af Talare i dag yttrat- Det är
visserligen möjligt, att jag origtigt uppfattat
förståndet af hans yttrande; meO ifall det va¬
ldt sådant, så bör jag erinra, att hans Anmärk*
Den 17 Martil e W.
22 j
ning innefattar en fullkomlig förvillelse. Jag
tior mig känna ålla de preliminaira besiut,
som blifvit tagna ; och förhållandet är, att
sömma beslut långt ifrån att ligga i stridig¬
het med den Liberalitet , för hvilken nästan
a'la Talare i dag, med Patriotismens varma, lf-
rat , bära stämpeln af fullkomlig öfverens¬
stämmelse dermed; ägande gemensam ten-
dctice till försvar emot RestnctionsSystemets
hårdheter.
I öfrigt vill jag alldeles medgifva, det
Herr Mannerstam möjligen har rättiden upp¬
lysning han meddelat, i frågan om beloppet
af TreprocentsSedlarne, hvilka han förmäler
ej uppgå till mera än omkring 3 Millioner;
men har han rätt, så har Utskottet orätt,
sorn icke, hvarken i Betänkandet, eller i de
dervid bifogade Tabeller, lemnat en tydlig
uppgift i frågan derom. Om. då jag bemödat
mig att förstå Tabellerna, jag misstagit mig,
ehuru jag trott mig följa dem , så ligger felet
i .Tabellernas otydlighet; och det är då d tta
fel, som missfört både mig och alla de flere Ta-
lare, hvilka ansett beloppet uppgå till 4 Mil¬
lioner eller derutöfver.
Herr Mannerstam: Herr Friherre Boye
har verkligen orätt hört eller förstått m tt
yttrande, och jag har icke sagt, att Ridder-
skåpet och Adeln genom preliminaira åtgärder
bundit sin pröfning i hufvudsakliga beslutet,
angående FilialDisconterne, till en tendence, stri¬
dig mot den i dag allmänt yttrade tankan.
322
Den 17 Martti, e. m’.
Jag har endast i fråga om Concours för Dis-
conterne fästat Ridderskapets och Adelns upp¬
märksamhet derpå, att sedan Riksens Ständers
Fulimägtige vidtagit en åtgärd i afseende på
dessa Disconter, hvilken lagt hinder i vägen
för deras Liqvider, och Riksens Ständer, under
4 Månader efter deras Sammankomst, låtit den
fortfara, torde det af detta och flera skäl, icke
nu mera vara lämpligt eller billigt att öfver¬
lemna dem åt sitt öde och låta en Concours
uppkomma, hvilken skulle göra oredan större
än den nu är, och må hända af alia utvägar
vara den mäst stridande mot den Liberalitet ,
som Herr Friherren i detta afseende synes ön¬
ska. Förvillelsen lärer så.edes vara å Herr
Friherrens sida i detta fall, likasom den otvif-
velagtigt är det angående beloppet af Tre-
procentsSedlarne, hvilkas ännu oinlösta belopp
uti alla tre FilialDisconterne icke uppgår till
3 Millioner. Till Herr Friherrens upplysning
kan jag nämna , att dess irring torde härleda
sig deraf, att han förmodligen inräknat de
bokförda Lånen ibland TreprocentsSedlarne.
Herr Carpelan, JVilhelm Maximilian, ha*
de inlemnat ett Memorial, hvilket upplästess
aå lydande:
Det sammansatta Stats - och BancoUtskobi
tet har för Riksens Ständer framlagt en plan
till reglerandet af Disconternas affairer.
Redan vid sjette raden begynner en lång
och invecklad mening, hvaraf dock dea slut*
Den 17 Martii, e. tn.
*23
sats kan dragas, att principerne till närvaran¬
de förslag skola framdeles utvecklas; de be¬
gära blott att Riksens Ständer skola godtroc
get underteckna, och när detta är gjordt, få
de nöja sig med hvilka grunder de finna för
godt att framställa. Jag saknar i hela det fram-
gifna Betänkandet allman Åsigt, indelning
af Ämnet, ri.gtig Calcul och Rättvisa, hvilket
de serskilt reserverade meningarne nogsamt bei
visa. Detta vore nog för att yrka dess åter:
remittering.
Utskotten hafva sjelfva medgifvit, att den¬
na fråga borde gemensamt afhandlas med den
öfver det allmänna Myntvärdets upprätthållan-
lande ; men som åsigterne häri varit olika, det
vill säga, ämnet ej fullkomligen utredt, hafva
Utskotten framlagt denna fråga , som på det
nogaste har samband med det allmänna Mynt»
värdet och uppgjort ett Förslag, hvars gagne-!
lighet eller skadelighet man icke vet.
Utskotten säga likväl att detta ej rubbar
de stadgade grunderna för allmänna Planen
&c. — men, frågas billigt: Hvilka äro degsa
grunder? äro de af Riksens Ständer pröfvade
och antagne? Leda de till någon båtnad för
Nationen? Jag vill bevisa att hvarje förän¬
dring med Disconterne skall hafva ett skadligt
eller nyttigt inflytande på Nationen, allt efter
som det företages.
Emedan det RörelseCapital, sorn genom Dis-
conterne en gång blifvit satt i omlopp och
224
Dm 17 Marta , é. in.
Sorn i synnerhet i de Landskap, där dessa fud-
nits,' stigit till en betydlig del af'hela Lan¬
dets* ej kan dragas ur allmänna Rörelsen utan
att göra ett betydligt inflytande på alla varu¬
värden och En kiItas (inanciella ställning —
således förorsaka en Revolution i ali enskiié
Oeconomie, sorn slutehgen lordrar en förän¬
dring äfven i den allmänna j sd måste operatio*
nen vara skadelig.
Hvarje förändring, sorn ett Mynt eller
MyntRepresentanterne und rgår, verkar alltid
onde på Nationen; jag menat med förändring,
af ett Mynt, alla de händelse?, som hafva in.
flytande på dess mer eller mindre ymnighet i
allmänna Rörelsen , äfvensom de händelser, sorni
bidraga att en del af de i omlopp varande
MyntRepresentanter hastigt förlora sitt värde
och med detsamma gå ur allmänna Rörelsen.
Detta har varit händelsen med de Capita-
ler, sorn genom Disconterne ingått i allmänna!
Rörelsen och såsom Mynt eller Bytesmedel blif¬
vit nyttjade i all inländsk handel.
Denna händelse har också förorsakat den
mäst obehagliga ställning i Oecanomiskt hän-
seende, sorn knappast har sin like — D ss
längre fortfarande sku.le otvifvelagtigt förstö¬
ra större delen af Landets industrieusa Inne¬
vånare, oberäknadt al’a de- sorn härpå mer el¬
ler mindre lida förluster Då, enligt den upp¬
gift förenade Stats- och BancoUtskotten gifvit
pä
Defi 17 Martil, e. m.
225
på Disconternes i omlopp satte Cap»fnler pått
till nära S Millioner och således utgör närma¬
re en Fjerdedel af hela Rikets Rörelsekapital,
blifver hvarje förändring med Di.contem» af
slott inflytande, i synnerhet i de Landsorter,
där de varit inrättade, och där deras löpande
Sedlar ofta utgjort större M ssa än Banquens.
Det vore således högst skadeligt för dessa
Landskap" att förlora det Rörel eCapital so rl
under Riksens Ständers Garanti och uppsigt
blifvit d‘ m tillskyndad». Att missbruk blif-'
vit begångna är icke deras fil, utan deras , som
derpå uppsigt haft, och blir således de sednareö
skyldighet att godtgöra. Det blir således Rik¬
sens Ständers skyldighet, tj allenast att garan¬
tera allt det i omlopp satta Myntets värd» ,
utan äfven, att då Disconterne indragas, dra¬
ga försorg att ej Rör IseCap talet drigenom i
någon Landsort kommer att minskas.
Om dessa Cap:taler indragas på 1 eller 5
år, ger detsamma resultat, fastän man i sed¬
nare fallet får vänta derpå i 5 år ; ersättes
DiscontSedlarne med andra af samma Nume-
raire och Valeur, lider den enskdta och allmän¬
na Oeconomien ingen rubbning \ om detta
sker på 1 eller 5 år, gör det hvarken minsk-
ning eller förökning af det allmänna Rörglse-
Capitalet, emedan beslutet örn der s inlösen
återger dem den Credit de förlorat, så mycket
mer, som derå betalas Ränta, sorn Utskotten
föreslagit.
Då Disconternes Sedelmassa utgör sä stor
Ridd. 0. Ad, Fröt, IV. B. II. Af4, 29, jo
226
Den 17 Martii, e. m.
del af den allmänna MyntMassan* att hvarje
förändring, som dermed göres, har ett betydligt
inflytande på alla Varuvärden i allmänhet, som
äfven på hvarje Individues financiella förhål*
lande, bör denna fråga under en allmännare
synpunct och gemensamt med frågan om all¬
männa Myntvärdet och PenningeRörelsen af-
handlas, hellst ingen redig allmän åsigt af äm¬
net kan fattas, utan att begge dessa ämnen
få en gång under skärskådande öfvertagas.
Det är i följe häraf jag begär en Återre-'
miss af dessa Utskotten* Betänkanden, samt före¬
slår att dessa ämnen väl vid omröstningen till
sina detailler kunde serskilt företagas, men vid
beredandet gemensamt discuteras. Men som
den tryckande nöden i anledning af den miss-
Credit DiscontSedlarne vunnit är allmän, och
derföre högst nödig, att ju förr dess hellre
afhjelpa, får jag med anledning af hvad förut
är vidrördt föreslå, hvad långt för detta bort
ske, att Disconternes alla Obligationer till sitt
innehåll och fordna Valeur af Riksens Ständer
garanteras, då framdeles med så-mycket mog-
nare betänkande kan afgöras, huru och på hvad
sätt detta bäst kan ske Genom detta beslut
ensamt skulle de genast vinna den Credit, som
för Landets Oeconotnie blir högst välgörande.
Friherre Falkenberg, Carl Gabriel, hade
inlemnat ett så lydande Anförande:
Hvad Högloflige Stats- och BancoUtsköt-
tens; till Riksens Ständer afgifna Betänkande
Den 17 Mart , e. m.
3 2?
ängar, om allmänna PenningeRörelsen och MynÉ-
värdets upprätthållande, som angår FilialDis-
coaterne, så föreriar jag mig med den ser-
s k i 11 a mening, sorn en Ledamot Friherre jacob
Cederström der afgifvit; ty hvilken säkerhet
gifves Väl lör en Svensk Medborgare* om La¬
gar skulle stilias, gällan Je blott lör tillfället %
Ett sådant prejudicät vere at' större fara, ari
öm Stalén på FilialD sconterne ännu förlora¬
de några Millioner Papperssedlar* Mycket
vådligt 3nser jag äfven om Disconternes Rörd.'
seCapital på 5 år skulle indragas* utan mot¬
svarande mynt i omlopp; villervallan blefve
då förskräckligare, än den hittintills varit; dé
Gä!dskyldige*.som ännu hade någon behållning*
skulle troligen förlora denna rest och Staten
belastas med en mängd till sina Finander för¬
störda människor* som då på annat sätt, vid
en snart äf behöfvet påkallad Riksdag* måste
understödjas. Min tanka är ock* som jag tror*
öfverensstämmande med möjelighefen* nemligen
ätt alla indragningar af RörelseCapitälet ske
Småningom, på det åtgärdérrie icke matte blif¬
va alltför mycket tryckande eller förstörande*
ty i annat fall förfelas ändämålet.
Vidare syries mig sammansätta Utsköttefi
förfarit på ett sätt för mig obegripeligf, i så
måtto, att de icke gittat uppge, eller soni
tillgång beräknat, Götha CanalDiscönts for¬
dran hos CanalVetkef; en fordran* söm nu till¬
hör Disconfetis Fordringsägare, eller Staten*
6m den skall t deras rätt inträda * och kan följ-
igféligen icke till CanalBolaget börtSkäfffcSs *
228 17 Martil, g. »».
hvi'ket man likväl gör, då man tillgången ic¬
ke upptager.
Af dessa anledningar begär jag Återremiss
till Utskotten , och hoppas att derifrån få för¬
vänta någon plan, sorn icke förvärrade Vårt
tillstånd, och b sparade oss möd.n, att åter
sandas, om H a 10 månader, till ny Riksdag.
Herr Svedenstjerna, Eric Thomas, hade
inlemnat ett Memorial, hvilket upplästes 3 så
lydande:
Om man opartiskt betragfar den ställning,
hvari samtelige Disconternes Penningeväsende
sig befann vid den tid Högloflige Stats och
BancoUtskotten fingo sig uppdraget att föreslå
medel och utvägar till dess i ordning bringan¬
de ", så lärer man billigt, hvarken kunnat for¬
dra en skyndsammare åtgärd deivid, eller be¬
gära att det Förslag, sorn Riksens Högloflige
Ständer nu är öfverlemnadt, skall vinna all-i
mänt bifall. Med någon uppmärksamhet på
de nya och ovanliga förhållanden , som upp¬
kommit sedan Disconterne inställde sina betal¬
ningar, på de tillfälliga händelser, som, jemte
allmäntla Lagens föreskrifter, verkat på deras
tillgångar och återverkan af allt detta på det all¬
männa Penninge-väsendel, lärer man säkert få
medgifva, att det Höglofl. sammansatta Utskot¬
tet , hvad medel det ock måtte föreslagit till
Discontaffairernes reglerande, alltid råkat i fara
att fela mot någon principe och att träda för
nära, ej allenast enskilte, utan ock vissa alls
Den 17 Martil, e. m.
229
manna inferessen. Det är således icke för att
klandra det Högloflige Utskottets åtgärder, ti¬
tan med den rena öfvertygelse, ait i ett ämne
af sä stor' vigt och omfattning, som detta, af¬
ven de obetydligaste inkast emot förutfattade
meningar skulle möjeligen kunna leda till nya
forskningar, som jag vägar utbedja mig H rr
Grefvens och LandtMarskalkens saint Höglo?!/
Ridderskapets och Adelns tillstånd att vid det
Högloflige sammansatta Utskottets Betänkande
få göra några Anmärkningar.
Utskottet säger i Ingressen till dess Be¬
tänkande, ”att regleringen af Rikets Penninge-
”väsende borde på ett uteslutande sätt blifva
”föremålet för dess ö verläggningar; att det, i
”följd häraf, stadgat den allmänna grund, hvar¬
ifrån Utskottet, i anseende till beräkningarne
”af PenningeSedelstocken , borde utgå vid ut¬
arbetningen af dess Förslag till Myntvärdets
”upprätthållande, samt tillika fastställt, såsom
”en härifrån sig härledande principe, att några
”nya biträden ifrån Banquen icke borde komma
”i fråga, så framt härigenom rubbades den
”grundval, på hvilken nämnde Förslag skulle
”komma att byggas.” Då nu Högloflige Ut¬
skottet antagit dessa hufvudgrunder för dess
financiella åtgärder i allmänhet och således
äfven för Discont - affairernas Reglering, så
hade det visserligen varit att önska, d t dessa
grunder blifvit något mer utvecklade till Ri¬
kets Högloflige Ständers Plena fram-.tällda, hvar¬
igenom de kunnat komma i tillfälle att från
samma synpuncter, som det Högloflige Utskot-
$39
Den 17 Martil, e m.
fet, betrakta det nu egentligen ifrågavarande
ämnet. Häglof] 'Utskottet fqrkhrsr dock
prsaken, hvajriöre detta ej nu varit moje ligt, da,
sorn det vidare heter i inledningen till B tän?
kandet, ”under öfverläggpjngarne framställda
”skjljagtigä åsigter af sjelfva hufvpdämnet, samt
”de medel och utvägar tji) Myn'värdets upprätt-
”hållande, hvilka hos Utskottet kommit i fråga ,
”ännu icke yunnit den utveckling . att här^f
”kunnat bildas en sammanhängande plan ” —
Af allt detta tycker jag mig kunna draga den
slutsätt?, att Höglofl. Utskottet, vid Betänkan¬
det? ^fgjfyande, val hade beslutit att Rikets
fenningeyäsepde Och Myntvärdets upprätthål¬
lande borde blifva första ögonmärket tor dess
åtgärder, och 1 följd deraf fastställt den prin-
£ipe, atf inga nya biträden af Banquen borde
yneddelas, sorn kunde motverka dessa åtgärder}
men ^tt om sättet och medlen ännu ingen ting
var afgjordt. Upplysningsvis pcb endast i förbi¬
gående torde jag fä nämna, att jag på intet ställe i
Petänkandet kan finna, om ejler till hvad belopp
Utskottet vill indraga det före Disconternes in-
ftäUda utbetalningar circulerande RörelseCapi.
falet. Pett? är dock en vigtig omständighet
och af stor inflytelse på Rikets Pennipge-vä-
gende, ont dermed ej blott skall förstås den
{lel»n , spm rörer StatsInkQinsterqe och Banquens
Pgtsndom , utan ä^v?n den delen, sorn Omfattar
fennlngeCircuiationen i Handel och Näringar,
från hvilka sednare både Staten och Bgnquen
dock skola i naturlig ordning hämta deras styr,
kä. §å länge (nan härom saknar något bestämdt
från Höglofl, Utskottet, grundadt åP
Dm 17 Martti, e. m.
23*
minstone på sannolika beräkningar, och i oviss¬
het, humvii-ia dess påtänkta medel till Mynt'
värdets upprätthållande ej skulle kunna blifva
menligt för en viss del at Rikets Penningevä-
6ende , samt då tillika Disconternas affairer o*
nekeligen ingå i det sednare; så lärer ali dea
ledning man kunde äga af allmänna Grunder
får en FiriariceRe.gl«ring i dess vidsträcktaste
bemärkelse, hittills saknas tor det här specD
elt ifrågavarande ämnet. Det torde således
Vara tillåtit, att, likasom det Höglofl. Utskot¬
tet, behandla det efter ett slags arbitrage,
och utan att binda sig vid några principer blott
tillse, hvilka mått och steg till Discont-sa-
kernas iordningställande efter vissa, billighets-
grunder närmast kunna förena stridiga interes-
gen. I anledning häraf torde få anmärkas;
1:0 Att det hvarken synes mig instämman¬
de med Lag- eller billighetsprinciper, att un-:
der san ma categori innefatta tvänne Discont
ter, af hvilka den enas obestånd redan är gif¬
vet och den andras ännu beroende af omstän¬
digheter, hvilka hvila på utgången af den
vigtiga frågan om Götha Canal-arbetets fortsät¬
tande. Till styrka för detta påstående får jag
åberopa ej allenast hvad en värd Ledamot af
detta Stånd, Herr Grefve Spens, i sitt Memorial
vid början af Riksdagen anfört, utan ock de
serskildta meningar härom, som åtfölja Hög¬
lofl. Utskottets Betänkande. Jag medgifver
dock, att genom arbitrage på billighetsgruni
der denna anmärkning kunde till en del för¬
falla, då det säkert lärer svaras mig , att ver¬
232
Den 17 Mirtii , e. m.
kan af Malmö och Götha Canal Disconters nä¬
stan på sam na gång in tällda betalningar, var
för ögonblicket och är ännu densamma. Men
så vida torde dock denna anmärkning blif¬
va gällande, som det beror af Riksens Höglofl.
Ständer att för det tillkommande bestämma
Fordringsägarnes rätt efter nämnde Disconters
olika tillgångar.
2:0 Kan jag ej heller fatta, atf dpt företrä¬
de till betalning o.h de bättre villkor Höglofl.
Utskottet föreslagit för Innehafvarneaf Disconter-
anes Assignationer än för Innehafvarne af deras
Obligationer eller Fordringsägare på Afskrif-
»ingsRäkning, står att förena med den principe
hvarpå allmänna Lagen i dylika fall sig grun¬
dar. Men jag låter så mycket hellie denna
anmärkning alldeles falla, som Utskottets För¬
slag i den delen synes fullkomligt öfverensstäm¬
mande med Allmänhetens ömkan, och dessutom
har sin upprinnelse från en biliighetsgrund,
hvilken är mängden af Fordringsägare och san¬
nolikt de minst förmögne, till största fördel.
En sådan företrädesrätt, lemnad åt Innehafvar¬
ne af Götha CanalDisconts Assignationer , är
så .mycket billigare, som dessi, en lång tid an¬
tagna i Kronoöppb irden, vunnit en stämpel
af gångbart mynt, sorn mig vetterligen Malmö
Disconts Assignationer aldrig ägt.
3:0 Att det af Utskottet föreslagne sätt till
Jiqvider;<nde af fordringar för Disconterms ut-
gifne Obligationer och på afskrifnings räknin¬
gen i Götha CanalDiscont, icke lärer rätt kunna
Ben 17 Martil, e. m.
233
bedömmas, utnn i sammanhang m^d den stora
Financeplanen, hvars ännu outvecklade grunder
Högloft. U skonet ensamt har sig förbe ållén.
Om man. 1.kv.il, med fu lt förtroende till rigtig-
het en at de beräkningar Lits- oifet meddelar
öfver Dis,ci nternes tillgångar, skulle antaga att
alla andra financiella åsigter borde försvinna för
den, att i det s-rängaste bevara B nquens rätt, så
synas mig d biliighefsgrunder, so u Högloflige
Utskottet i afseende på Assignat i ongrnes inlösen
hafva följt , här vara nog mycket åsidosatta.
Det är ganska möjeligt och jag vill ingalunda
bestrida att Bmquen lör öfvertagandel af Dis-
conternes skulder brhöfver fördelen af Räntans
indragning på . de samina under den tid af fern
år, som är föreslagen, att m< d en femtedels år¬
lig afbetalning infösa dem. Jag medgifver äf¬
ven, att ett*basrigare realiserande af de Discon¬
tina papper , som förut till hela deras belopp ej
ingått i det allmänna RörelseCapitalet, skulle
i siri mån kunna verka på Myntvärdet. Men
jag kan genom.ingen slags ca:ctil komma der¬
hän , att de Summor, som för Banquen besparas,
genom allmänna Lagens ändring i det, som rö¬
rer ■■å väl Räntans godtgörande' till den dag
Disconterne upphörde att betala, som Gälds
qvittande mot Gäld, äro af den vigt för Mynt-
värdi t och det Allmänna , att en Lag för tillfäl¬
let behöfver stiftas. Det vore öfverflödigt att
inför detta upp ysta Samfund framställa vådaa
af Lagarnas omstörtning eller Suspension, då
nödvändigheten af ett så våldsamt steg en¬
dast är supponerad, men ingalunda styrkt med
bevis. Dock icke nog härmed. Huru skall
234
Den 17 Martil e. m.
det väl kunna förena med billighetsgmnder ,
att sedin allmänna Lagen, för Liquider med
Disconterne, varit gällande vid pass 5 månader
och ännu flere veckor torde förlöpa innan den
genom Riksens Högloft.'Ständers beslut kunde
upphä^vas, det då törst skulle ske, sedan en
del al Disconternes Gäldenärer begagnat sig
sif den ännu fortfaraade rättigheten , att med
Discontpapper till fullt belopp liqvidera sina
skulder. Om jag antager att ett sadant be¬
slut aldraförst kunde gå i verkställighet den t
Maji, så biel följden deraf den , att jag, soltiden
30 April betalade min Discont_skuld med Pis*
conternes Papper, realiserade deni till fullt be»
lopp, då den, som två dagar derefter hade en
dylik skuld och dylika Papper, förlorade på de
sednare omkring 15 Procent. Man skal! här*
emot utan tvifvel invända, att Innehafvare af
Obligationer, som ej hafva Discontskulder att
betala, få vidkännas en sådan förlust, och att
samma förbindelser i olika personers händer,
genom fortfarande .af nu varande Lag, skulle
få ett olika värde. Men då man befinner sig
i den ställning, att i alla fall leia mot en prin-
cipe, så måste man väl, liksom i valet aftvän-
rie andra ting, stanna vid det minst skadliga.
Om den Liqvidationsmethod, som nu är gällande,
får fortgå, så skola derigenom Discontliqvider-.
ne ej allenast underlättas och påskyndas, utan
Låntagare i Disconterna, genom möjligheten att
till sin förmån begagna dessa papper, göra
dem mer efterfrågade , och deras Innehafvare
skola, som nu sker, säkert om dem träffa en
för begge Parterne förmånlig öfverenskommelse.
Den 17 Martil, e. m.
235
Discont-skulderne skola härigenom till stor del
ötverflyttas till Enskilta, och ett eljest dödt Capi¬
tal, på visst sätt och säkert pä det för Närin-
garne och Penningeväsendet minst skadliga,
ingå i allmänna Rörelsen Man må, om man
så behagar, kalla Agiotage d n uppgäld, sorn
Disco .tÖbljgationern s Innehafvare härvid be¬
tinga §ig af den . sorn lånar eller tillväxlar sig
Obligationer j men ett sådant Agio lärer lika
litet kunna undvddas genom det af Höglofl. Ut¬
skottet föreslagna liq vidationssätt. Jag tror
tvärtom, att det skall derigenom blifva både
bögre och mera tryckande för alla dem , som
ej beqvämligen kunna umbära en användbar
Valuta för Obligationefne under afbetalnings ti¬
den, och de skola då säkert innom en korrt
fid med 20 å 30 Procents Rabatt inlösas af den
förmögnare och ej Näringsidkand> Capiralisten,
brist på BancoSedlar , såsom då oumgängelige
Piscontafbetalningar, skall ock ofelbart försvå;
ra Liqviderne, och denna brist genom Lagsök-
pingar och executiva åtgärder nedtvinga Egen¬
domsvärdet under alla de s förra förhållanden,
. Men huru går det då, lärer mm fråga, med
de sista Innehafvarne af obbgationer sedan al¬
ja skulder till Disconterne äro bqviderade?
Dertill svaras, att det ej går dem värre, än
sorn det Höglofl. Utskottet för dem allesam¬
mans föreslagit. Men Ranquen får då vidkän¬
nas en betydligare förlust , vill man säga
Det medgifves, om de af Höglofl, U»skottet med¬
delade Calculer få antagas för rigtiga, hvilket
med skäl skulle kunna sättas i fråga, då Ut-
fkottet räknat för ingen ting 8 å 900,000 R.dr
236
Den 17 Martil, e. m.
i Inventarier och Efiecter, som Götha Canal
Direction uppgifvit biand sina tillgångar Men
i alla fall, är elen förlust Bcnquén härigenom
fick vidkännas, af dea vigt, att alla andra å-
sigter af 1’enningeväsendet böra; försvinna och
att en Lagstiftnings-principe derföre mäste rub¬
bas? Jag tror det ej, och lika litet, som jag
förmodar, att man från denna stund, med nå¬
got sken af billighet, kan framställa Discon-
ternas försättande i Concours tillstånd såsom
ett alternativ emot Bartquens öfvertagande af
deras massor, på de villkor Högloft Utskottet
föreslår. Om de kunnat bringas under Con¬
cours få dagar efter sedan de upphörde att be.
tala, då hade Lagprincipen för Gäldskyldig® i
allmänhet och stränga rättsprinciper kunnat yr.
kas. Nu tyckes det vara nog sent, sedan Mas-
sorna, genom tillfälligheter och under skydd
af allmänna Lageq, fått en annan form.
Jag vågar ej längre uppehålla Högloflige
Ridderskapet och Adeln med framställningar i
ett ämne, sora af flera andra blifvit utförligare
och med mera detalj-kunskap behandladt. Jag
förbigår äfven de af Utskotten föreslagna sätt
att utreda Discont-affairerna och d.n blandning
af åtgärder, som deryid skulle äga ruin från
olika Verk. Det är, om jag så tår säga, mera
på andan, än på bokstalven af Högloflige Ut¬
skottets Betänkande, sorn jag sökt vända upps
märks<imheten. Den har förefallit mig lifvad
för Banquens interesse, nästan med uteslutande
af allt annat. Kanske skall jag deremot be¬
skyllas för nog liberala tänkesätt och att hafva
Den 17 Martii, e. m. 237
niot densamma plaiderat för saker, som torde
af mångå anses kunna motverka Myntvärdets
upprätthållande. Men min lära, den jag åtskil¬
liga gänger bekant, älr helt enkel: att Penn,in¬
geväsendet mäste befragtas ej ensamt med åsigt
af Silfvervärdets förhållande till Papperets, u-
tan äfven i sammanhang med en Stats Närin¬
gar: att om det är ett verkligt ondt, att ge¬
nom nödtvång eller misshushållning förminska
det representerande Papperets värde, så är det
kanske ett ännu större, att söka gifva det ett
högre, genom rubbande af de förhållanden, i
hvilka det en lång tid stått tili annan egen,
dom.
Sluteligen vågar jag anhålla om Återre-
miss på det Höglofliga Utskottets Betänkande
och att dessa mina Anmärkningar måtte la det¬
samma åtfölja.
Grefve von Lantingshausen, Albrecht:
Jag kan icke dölja den obehagliga känsla, som
hos mig blifvit väckt, då uti ett i dag uppläst
Anförande, Götha CanalDisconts Directions för¬
valtning bljfvit satt i parité sned den af Malmö
Disconts. Detta är redan en stor orättvisa; men
icke nog härmed-, emot Gö'ha CanalDirection
, och dess aktningsvärda Ordförande hafva för-
klenliga utiåtelser blifvit nyttjade, och den
högst sårande tillvitelsen gjord denna Direction ,
att hafva handlat bedrägligt. Jag förmodar och
vågar-hoppas, att måriga af Ridderskapet och
Adeln med mig dela misshaget till, de missfir-
meliga uttryck och oförtjenta beskyllningar,
som i ofvannämnde skriftliga Anförande löre-
238
Den 17 Martil, e. m.
komma, och anhåiler i anledning häraf om
Herr Grefvens och LandtMarskaikens Propo¬
sition på ogillande af berörde yttryck;
Flere hördes häruti instämma.
Friherre Staél von HolsteinCorfitz Lud¬
vig: Då Grefve von Platen älVen sjelf begär?
undersökning, tror jag det vara bäst uppskju¬
ta med allt omdöme öfver de af en Ledamot
i FörmiddagsPlenum nyttjide, samt af Grefve
von Lantingshausen nu anmärkta uttryck, till
dess man får, se, huruvida förhållandet emellan!
Malmö och Götha CanalDisconfer kan blifva
olika. Emellertid har man sig bekant, att Ca¬
nal DiscontDirection försträckt en betydlig
PenningeSumma till Canal Arbetets fortsättande
emot Hypotheque af sjelfva Canal Verket,- hvil¬
ket dock redan förut varit hös Banqueri, till
säkerhet för dess Creditiv, pantförskrifva. Om
Malmö DiscontDirection blott begått deni oför¬
sigtighet, att lemna Lån åt vissa Osäkra Perso¬
ner, har deremot Götha Canal DiscontDirection
meddelat Lån på annor mans Pant, hvilken
åtgärd icke lätteligen torde kunna såsom laglig
försvaras. Män kan likväl icke nu i förväg, u-
tan först efter en laglig undersöknings fullän¬
dande, häröfver fälla något bestämdt omdöme.-
Friherre Boye , Ludvig: Det är just för att
följa den af Friherre Staél oss gjorda ganska goda!
och riktiga anmaning, att icke dömma i förtid,
Sorn jag hoppas att Höglofl. Ridderskapet Och
Adele icke, hvarken antager de til i malen,- sorti
Dm i 7 Martil, e. m.
239
Friherre Staél nu gjort Directeurerne 1 Canal*
Disconten , eller drar i betänkande att ogilla
det personligt sårande, söm kan hafva undfal¬
lit en annan Ledamot , tilläfventyrs utan att
hail sjelf märkt viddén af dess betydelse 5 e-
medan att sådant antaga , att uttrycket gilla ,
vore Verkligen allt hvad man vanligen kal¬
lar att dömma i förtid. Högloft Ridderskapet
Och Adeln ger visserligen rätt åt det berömli¬
ga i Herr Grefve Ven Lantingshausens anmärk¬
ning, och jag tror mig skyldig att densamma
understödja med all den värma, hvaraf jag
ar mägtig.
Herr Grefven och Landt Marsh cilken hem¬
ställde , om Ridderskapet och Adeln behagade
Ogilla de af en Ledamot i FörmiddagsPleno ,
emot ej mindre Götha Catta!Direciion, än Gö¬
tha Canal Discor,tD;rection nyttjade. samt af
Grefve von Lantingshausen nyss anmärkta ytt¬
randen.
Bifölls.
Herr Hjerta, Johan Gustaf: Då jag äf¬
ven fordrar Återremiss af förenade Stats och
BancoUtskottens Betänkande om Discont -Reg¬
leringen, anser jag mig lika mycket följa mill
egen öfvertygelse* som allmänna Opinionen.
Herr Männerstam har yttrat* att de i dag
fällda omdömen varit så stridande, att de be¬
visa svårigheten att afgöra detta ämne. Jag
medgifver att de varit af skifjagtig beskaf¬
fenhet , och då man har ett Sedelmynt af me*
24®
(
Den 17 Martn, e. in.
ra politisk än financiel nytta, ett CredilSy-
steme , som snarare stjelper än hjelper Närin-
garne, kunde sätten att afhjelpa Penninge-för»
lägenhet ej gerna af alla lika bedömmas.
Jag har likväl funnit , att de mycket öf¬
verensstämma. Allmänna Op nionen tyckes
hafva ganska högljudt fordrat:
1:0 Att ingen ny Lag för tillfället må gö¬
ras , utan att , då Staten skall framträda som
Medlare mellan Fordringsägare och Gäldenärer,
bör det ske på ett hederligt sätt, och snarare
den ringa förlust, sorn uppstår, drabba det All¬
männa, eller rättare den del deraf, som så of¬
ta nu iörblandas med Staten, den nemligen ,
som föreställes af en Depositions Låne och Va»
XelBanque. ,
2:0 Att RörelseCapitalet bör bibehållas
oförändradt, Discont Sedelmassan deruti inbe¬
räknad.
3:0 Att uppgörandet af Liqviderne bör
ske på de ställen, der Lånelnrättningarne varit.
4:0 Att Obligationer och Assignationer bö¬
ra lika anses.
5:0 Att ingen ny Myntsort må göras,
utan Banco- eller Riksgä!ds edlar dertill an¬
vändas, genom det att Banq en direct, eller
ock RiksgäldsContoiret öfvertager utredningen,
Som
Hett 17 Martil, e. m.
Ht
Som alternativ är nästan allmänt antagfet
det: Att Discoiterne borde kunna hjelpa sig
sjelfva , blott de erhöllo temporaira bidrag.
Således hat msft sett allmänna viljan fram¬
träda, oeh anser jag således att Utskotten, sorn
ej äga, enligt 56 §. RegetingsFOrmen, att till¬
skapa, utan endast utreda de ämnen, sorn iStån*
derts Plena blifvit Irämlagde , och sig deröfver
yttra, ej böra tveka att till Ständerfle öfvers
lemna ett alldeles nytt förslag»
H' rr Grefven och Landt Marskalken hems
Ställde, om Riddeiskapet och Adeln ansåg dö
fernot Stats- och Båtil oörskottens ifrågavarande
Betänkande framställde Anmärkningar hindra
detsamrtias antagande, samt på sådan grtind
behagade Betänkandet, jemte Anmärkningarna
till Utskotten återremitteraJ hvilket bifölls.
Upplästes och lades på Bordet följande fran
hedannämnde Utskott inkomna Memorial och
Utlåtanden, nemligen »* ifrån
SiatsUtskoltet;
i:ö Af den 4 dennes, angående ny Stats
föglerande för Gripsholms Slotts- Och ' Djuf*
gårdsBetjening; deruti Utskottet tillstyrkt &1É
till nämnde Betjenings aflönahde, jemte Bygg*
ftaderries Underhåll , måtte bestås al hvad å
Ridd. 0. Ad, Prot, IV. Bi II. Afd, 31, 34
Den 17 Martil , e. m.
förra Staten finnes uppfördt, de indelte 33 R:dr
16 Sk. j och af det contanta anslaget i^ftö H:dr
32 Sk. eller sammanräknadt 1500 R dr, samt
att för öfrigt de, genom nu mera verkställd re¬
glering , uppkomne Arrenden för Djurgården»
spectorsBostället och R lid fisket, tillsammans 150
R:dr, jemte Arrcndet for Ågorne 81 T:r Spann»
mål och erforderligt qvantum Ved å Kungs¬
gårdens Skog, utan någon speciel Stats före¬
slående, måtte af Riksens Ständer upplåtas,
att efter Kongl. Majus Nådiga Förordnande
disponeras och för behofven användas: hvar¬
förutan StatsUtskottet föreslagit, det Riksens
Ständer till Kongl. Maj.ts Nådiga godtfinnan¬
de måtte öfverlemna, huiuvida lämpejigt skul¬
le anses, att Djurgården vid Gripsholm må
upphöra och dervarande Rådjur flyttas till den
vid Hufvudstaden belägne Djurgård, hvarige¬
nom uppkomme en besparing uti tillgångarne
vid Gripsholm, som kunde användas till förö¬
kande af den för Slottet och öfrige Byggnader,
ne samt Meublers och Inventariers underhål¬
lande nu beräknade Summa af 903 R:dr 16
Sk.; hemställandes StatsUtskottet sluteligen, att
afskrifning af de, utaf Kongl Maj:t tili nödi-:
ge reparationer å Slottet anordnade 4000 R.dr,
sorn af öfverskotterne på StatsVerkets Intrader
skulle utgå, måtte beviljas.
2:0 Af den 4 dennes, i anledning af er¬
hållen Remiss, så väl iträn Ridderskapet och
Adeln, som PrestStånriet, med anmodan att när-
hiare granska redovisningen öfver Statens föra
skott till tryckning af Riksoiåndens Protocoll
Den 17 Martil , e til.
243
vid r S 15 års Riksdag med dertill hörande Bi.
hang, samt att de Exemplar deraf, hvilka icke
äro försålde, gkyndesamme ligen må varda till
Riksens Ständers disposition aflemnade [>ruu
Utskottet upplyst, att Pre.-iteStåndets PrOiocoU
blifvit utan StatsCassans betungande till trycket
befordrade, och tryckningens ombesörjande af
de öfrige Ständens Protocoiler uppdrag n af
Ridderskapet och Adeln , för dess Protoeoll*
åt Rectorn, nu mera Herr CancelbRådet G A-
Silfverstolpe, af BorgareStåndet ät dess Secre¬
terare, Herr BergsRådet Robsahm, och åf Bon-
deStåudet åt RiksdagsFullmägtigen fohan Ols¬
son Longberg , samt att tryckningen äter af
Bihangel skolat besörjas af ExpeditionsUtskot-
tets Secreterare^ och har Utskottet anmärkt, att
en brist uti fulla lefverei ingen af det antal
exemplar, som af Bihanget blifvit tryckte, upp.
stätt, hvarföre redogöitlse saknadesj simt så¬
ledes ansett ExpeditionsUtskottets Secreterare
och den af Samma Utskotts Betjening, som om¬
besörjt tryckningen och uppburit Medlen fot
Tryckningskostnaden, skyldige att för de tryck¬
ta Exemplaren afgifva b hprig redogörelse, samt
antingen lefverera de bristande Exemplaren in
natura eller ock desamma med penningar er¬
sätta, till det b 'opp, hvarföre betalning af dertt
blifvit utaf Rik^dagskostnaderne uppburen oell
qvitterad; hvarjemte Utskottet ötverlémnade
till Riksens Ständer att sj. Ifve förordna, huru
med de återstående i behåll varande Exempla¬
ren af Bihanget, utgörande omkring 200, borde
förhåll isj, äfven-om Utskottet, hvad angeck
tryckningen af de ifrågavarande kiksStåndeft#
244
Den 17 Martil, e. m.
Protocoller, funnit att redovisning derföre jem¬
väl saknades, samt på sådan grund ansett de
Herrar och Män, som haft sig af de Respecti-
ve RiksStånden uppdragit att ombesörja tryck-
ningen och medlen derföre utqvirterat , böra
för de tryckte Exemplaren behörigen redovi¬
sa , och tor de Exemplar, hvarföre redo icke
visas kunde, återbära den betalning de der¬
före uppburit: Hvarefter Utskottet siuteligen
hemställt, att, då Medlen till tryckningen, så
för Bihanget, som för protocollerre , ugått af
den tiil Riksdagskostnaderne af RiksgäldsCon-
toiret utbetalde Summa, Fullmägtige derstädes
måtte få sig uppdragit, att redogörelsen för
de tryckta Exemplaren af Vederbörande inför-
dra och emottaga, jemte de öfverblifne Ex¬
emplaren och hvad af vederbörande kunde
komma att contant erläggas, samt att för allt¬
sammans sedermera till Riksens Ständer under
nu påstående Riksdag aflemna en fullständig re¬
dogörelse.
3:0 Af den 5 dennes, öfver de hos Rid-
derskapet och Adeln gjorde Anmärkningar vid
Utskottets Betänkande af den 12 sistledne Ja¬
nuarii, i anledning af Landshöfdingen i Norr¬
bottens Län , Friherre G. A. Koskulls under¬
dåniga hemställan, om anstånd till Februarii
månads slut innevarande år med indrifvandet
af den återstående delen af VesterboVniska
Lånet, som skall erläggas af Invåname i Norr¬
bottens Län j uti hvilket Utlåtande Utskottet,
som förmodat att bemälde Kongl. Majus Be¬
fallningshafvande fogat den anstalt att medlen
\
Den 17 Marlit, e. m. 245
kunde varda infordrade aldra senast till Febru¬
arii månads slut, ehvad ock Kongl. Maj.ts
Nådiga b- slut förr eller sednare kunde komma
honom tillhanda, i öfrigt tillkännagifva , att
Utskottets ifrågavarande Betänkande redan blif¬
vit af Preste- Borgare-och BondeStånden den
J9 sistledne Januarii bifallit.
4 0 Af den 5 innevarande månad, angåen*
de de hos Hedervärda KondeStåndet gjorde
Anmärkningar vid StatsUtskottets Utlåtande öf¬
ver RiksdagsFullmägtigen C. F* Berg»- Memo¬
rial, innehållande Fösslag om allmänna Brand-
försakringslnrättningens ställande under till*
syn af Rikets Ständers Fullmägtige i Banqnen
och RiksgäldsContoiretj dervid Utskottet, sorn
ansett allmänna Brandförsäkringsverket icke
kunna betragtas såsom någon pubhque Staters
Inrättning Och i sådan egenskap ställas under , *
dess omedelbara Styrelse och Conttoll, tillika
vid handen gifvit, att StatsUtskottets ifråga¬
varande Utlåtande ,redan vore bifallit af Rid-
derbkapet och Adeln och PresteStåndet den 27
samt af BorgarcStåndet den 3 4 sisth Januari!*
5:0 Af den 5 i denna månad, i anledning
af Riksdagsmannen Eric MÖrtbergs Motion, om
förändring i Roteringen vid Vesterbottens Re¬
gemente; anseende StatsUtskottet, ändamålet
med Mörtbergs Förslag säkrast vinnas, om i-
frågavarande angelägenhet i underdånighet an-
mältes hos Kongl. Maj:t,'som icke lärer ua»
derlåta derå fästa det Nådiga afseende det
samma finnes förtjena,
*40 Ven t 7 Martn, e. «?,
6 0 Af den 5 dennes, öfver Riksdagsman?
«ien Jan Jönssons Memorial, angående Krono.
TiondeSpanneir.ålens utgörande till Stockholms
Stora Barnhus; hvilket ämne StatsUtskottet
ansett born utaf Allmänna Besvärs- och Qe«
conomiaeötskoitet behandlas,
7:0 Af den 5 i denna månad, i anledning
af Herr Landshöfdingen friherre B- VV. Pocks
Motion, angående en til* Ups la Barnhus done¬
rad Kronofordran ; vid öfvervägande hvaraf
Stat&Htskouet an,ett någon å'gärd i detta äm.
lie för närvarande icke äga rum, enär frågan
om godtgörarsdet af ofvannämnda fordran, på
sätt Friherre Fock upp’yst, ännu beror på
KammarCoilegii utlåtande och Kongl. Majus
Nådiga pröfning,
8:0 Af den 5 dennes, angående Riksdags¬
mannen johan Olsson Longbergs Memorial ,
om rättighet att få betala Qsmundsjemet ef¬
ter Kronovärdi, utan någon förvandling efter
Markegång; hvarå StatsUtskottet väl ansett
6ig icke kunna tillstyrka bifall, men*dock fö,
reslagst, att Osmundsjemet, utan skilnad emel¬
lan valdt eller ovaldt, borde vid de allmänna
Markegångs-sättningarne bestämmas och upp¬
tagas tdl det pris, som uti MarkegångsT<»xor.
na upplöres för Tackjernet, samt i de Län ,
d?f någon Markegång å Tackjern icke finnes ,
ef er d< n af Kongl. KamtnarCollegium, Stats-
Qoptoi et och Bergscollegium årligen fastställ¬
da Taxa (ör Tionde Tackjernet innom sam-
ma Bergslag; hettt§t.iUUnde§ StauUtskotfei jeta'
Den 17 Martti, e. ni.
väl, att, i händelse denna grund för priset å
Ömunds) niet gillas, underdamg bknivelse
derom måtte afgå, med anhållan, det Kongl.
Majit täcktes om ett sådant beslut låta töre-
ständiga Dess och Rikets KammarCoiiegiutn
till behörigt iagttagande.
9:0 Af den 5 i denna månad, i anled¬
ning af Riksdagsmannen Anders Sandstens MeJ
morial, angående driften och förvaltningen af
Ädelforss Guldverk vid öfverläggning hvar¬
om, Utskottet ansett sig böra toresia , om ej
hos Kongl Majit kunde i underdånighet anhål¬
las, ej allenast a;t en ny laglig undersökning
måtte med första anställas, hvarvid med yt¬
tersta noggranbet borde utrönas, så väl huru
Grufvedriften vid Ädelforss fortsättes och E-'
gendomen derunder skötes, som ock huiuvida
nuvarande Arrendatorn , ÖfverDirecteuren
Kihlström i en eller annan del b.ustit i full-j
görandet af det med honom ingångna Arrende-
Contract, utan ock att, i händelse vid denna
nya undersökning skulle befinnas, att Öfver-!
Directeuren Kihlström icke uppfyllt hvad ho¬
nom, enligt ArrendeContractet, ålegat, han ge¬
nast måtte från Arrendet varda skiljd , samt
att Kongl. Majit derefter, jemte befallning om
Verkets nedläggning, såsom sig icke lönande,
täcktes i Nåder låta vidtaga de åtgärder med
Ädelforss och derunder hörande Egendomar,
som för öfrige ledige KronoLägenheter finnas
föreskrifna ; i hvilken händelse de tjenstbar-
heter m m., sora Allmänheten förut till Guld-
verket utgjort, borde upphöra.
248
Den 17 Martil, <? ?«.
Ifrån Banco Utskottat :
ftj den 10 i denria Månad:
j:o Angåsnde förändring uti de innom
ncoVerket gällande Befordringsgrunder, en*
ligt hvilka tredjedelen af Banquens Commis-
gaper vid yppande lédigheter tillsättas endast
Frälsemän j tillstyrkande Utskottet, att en*
däst förtjenst och skicklighet , jemte dermed
fprenad tjensteålder, ytan afseende på Ständ?
hädanefter matte blifva grundet) för befordrin»
garne till Commissarie-tjenster, likasom alla
andra beställningar innom BancoVerket; dock,
med förbehåll för de Adelsmän , sorn nu i
Jfinqueq innehafva ordinarie Tjenster, att o*
yubbadt få begagna deras , enligt hittills gäl?
lande Författningar, stadgade rättigheter: va¬
rande åtskilige Ledamöters serskilda, ifrån Plu?
rsliteten sktljagjiga meningar, Betänkandet bh
lögade,
?:q I anledning af vackt fråga om fördel¬
ning af A<betet emellan Riksens Ständers Re»
visqrer öfver Stats- Banco- och RiksgäldsVer-
ken ; tryckning af samtlige RevisionsBerättei-
gerne \ publicitet af B incoVerkets granskning i
bela dess vid ! och upphörande med hittills van¬
liga förseglade B rättelsers afgifvande ; deruti
Utskottet föreslagit , ait , ulan någon serskild
föreskrift , sä tet för Revisions-arbetets verk¬
ställande innom den utsätta tiden, samt dess
lämpligaste fördelning Ledamötcrne emellan ,
Dlå bero af Revisorernes egen gemensamma
pröfning och godtfinnande? samt att den Be-
Den 17 Martil, e. m.
249
jättelse Revicorerne , till (olje af 7. §. uti den
för dem fassiäilda Insujuctionen, afgifva, o\il-
korligen bör, genom BancoFullmägtiges försorg
och på Banq ens bekostnad, genast tryckas,
för att allmänna Tidoingarrse åtfölja,
' 3:0 Till upplysning, angående de sedan
J 8 r 5 åts Riksdag vidtagna åtgärder, i anled¬
ning af då väckt fråga om en ny WyntOrd-
ning. Utskottet anmäler att. sedan Kongl Karn.
marCollegium inkommit med Förslag till en
ny MymOrönmg, Kongl. Majit funnit godt j
Nåder för ordna, att, innan Dess Nådiga Be-,
slut i ämnet vidtages, fullständiga och nog-‘
granna undersökningar, grundade på rön och
försök rörande liela Myntuings-processen, med
alla dertill hörande delar, borde anställas af
en serskild Comné. hvilken, under Ordföran¬
de af Herr Presidenten Friherre Eddcrantz ,
äger att, i anledning deraf, med underdånigt
Betänkande och Förslag i ämnet inkomma:
att KammarCollegii underdåniga Förslag till
MymOrdnrng blifvit till bemäite Comité öf*
Verlemnadt: Att frågan härom således berod¬
de på denna Comité, hvilken ännu icke haft
något sammanträde,
4:0 1 anledning af väckt fråga om tillå¬
telse för en och hvar, att emot Svenskt Spe-
ciemynt i Banquen tillbyta sig omyntadf Guld
och Silfver ; hvarå Utskottet ansett eig icke
kunna tillstyrka bifall.
5;o I anledning af Återremiss från sami»
25©
Dm 17 Mav t ii 9 e. m.
lige RiksStånden af Utskottets Betänkande om
förlängning i pisescnptions tiden för Lans om¬
sättning i BancoDiscontVerket ■, och har Ut¬
skottet föreslagit, att ett ytterligare rådrum a£
30 dagar tran derom af DtscontVeiket med¬
delade underrättelse, må lemnäs dem af Banco-
Diskontens Gäjdenärcr , hvilka , genom under¬
låten afbetalning, deras omsättnings-r tt förver¬
kat, och att Salunda hvar och en Gäldenär,
sorn innom förenämnde tid verkställer vanlig
afbetalning, och behöriga Lån'Documenter för
återstoden presterar, må undgå att för Lånets
hela belopp varda krafd; emot hvdket Fötslag
tvätine Ledamöter i Utskottet sig reserverat.
Från Stats- och BancoUtskotten:
Angående justering inför båda Utskotten ge¬
mensamt af de föreskrifter, sorn skola gälla
för Rikets Ständers båda PenningeVerk; UG
skotten, som tillstyrkt bifall å Förslaget, hafva
derjemte ansett , att det dermed åsyftade äiv
damäl vid de flesta tillfällen kunde vinnas,
utan att båda Utskotten ovilkorligen behöfde
sammanträda , derest det stadgande , som ge¬
mensamt skulle meddelas Styrelserne af Banco-
och RiksgäldsVerken, först redigerades af det
ena Utskottet och försedt med Ordförandens
justerings-påskrift, derefter communicerades
det andra, för att der godkännas eller med An¬
märkningar förses , i hvilken senare händelse
sammanträde emellan båda Utskotten borde fö¬
retagas.
Den 17 Martu, e. tu.
251
Jfr ån AMmdnna Besvärs - och Oeconomice-
Utskottet:
Af den 21 sist lidno Februarii:
Ö ver föreslagna ändringar uti Författningame
rörande Husbehols- Brännvinsbränningen och
deimed gemenskap ägande ämnen j och har
Utskotut, under tillstyrkande au Kongl För*
ordningf-n rörande Husbehots - Bränvinsbrän-
ningen af den t September 1815, i allt öf¬
rigt ina bibehälBs oförändrad, uppå anförda
skäl, hutvuds: kligf n föreslagit au Brännvins¬
bränningen må inskränkas till 9 månader om å«
ret , och således inställas ifrån och med den
j6 Junii till och med den 15 Septembery do<k
att atdrag för denna tid på Bevillningen icke
finge äga runi , äfvensom att besparad Drank
bovde alla årstider få agas och anvandas, samt
försegling å Brännvins - redskapen under of-
Vannänmde månader ej komna i Iråga: Att
åt Konungen knnde 1 underdånighet öfver-
lemnas att inställa Brännvinsbränningen, då eib.
solut brist på Spannmål bade hemina 1 Landet
och på de Utrikes Orter, hvarifrån Säd van¬
ligen hämtas, gor, alt verklig hungersnöd be¬
faras : Au ingen må tillåtas, hvarken i Stä.
derrie eller pä Landet, att uti ett och s^m-
jn» Hns eller på en och samina Egendom, af
hvad storlek och värde som hellst, begagna
mer än th Panna om 90 Kannor eller flera
mindre pannor med en sammanräkn d rymd
pf högst samma belopp • samt sluteligen , att
Siockholms KronoBrännerier måtte förbli:va
vid hvad de nu äro3 och efter btadgandet i 3,
2 52
Den 17 Martil, g. m.
§. 3. Mom. af ofvahnämnde Författning för¬
valtas } men deremot KronoBrännerierne i Gö¬
theborg, så snart det derstädes ingångna Ar*
rendeContract slutas och uti Carlskrona indra»
gas, samt att Briinvins-tillverkningen derstä¬
des må upplåtas åt Innevånarne efter enahan¬
da grunder, som för ds öfriga Städerne fast¬
ställde äro; varande åtskillige Ledamöters från
Pluralitet®» skiljagtiga tankar äfven bifogade.
Från Constitutions Utskottet:
Af den 5 dennes ;
Innefattande svar på Ridderskapets och Adelns
Åtcrrcmiss, angående Representations frågans
närvarande skick ; deruti Utskottet, med till-
kännagifvande att de öfrige trenne RiksStån-
den redan gillat Utskottets första yttrande,
tillika förklarat , att , sedan Utskottet under
Riksdagens lopp emottagit åtskilliga Statisti.
ska Handlingar, detsamma vunnit den erfaren¬
het , att det nu mera kan, utan införväntande
af flera dylika, till Riksens Ständer med Ut¬
låtande i ämnet inkomma.
Ifrån Berilluings Utskottet:
Af den 16 i denna Månad:
Angående de emot de föreslagna grunderna
för den allmänna Bevillningen gjorda Anmärk-
ningar ; och har Utskottet trott sig böra, till
bibehållande, föreslå det BevillningsSysteme ,
som af Utskottet förut blifvit uppgifvit; dock
som, i afseende på grunderne för beskattnings-
och beräknings-sätten af den föreslagna öfver»
Den 17 Martu, e. M.
253
flöds- och fyllnacls-afgiften, 2:ne Stånd stadnat
emot två , har Utskottet framställt såsom Al.
ternativer: antingen att den föreslagna Öfver,
flöds-afgiften må utgå genom taxering af vis¬
sa Öfverflöds-artiklar, och, derest den erfor¬
derliga Summan icke kan på sådant sätt er¬
hållas, jemväl en fyllnads-afgift utgöras till
ersättning för LandtTullarne; eller ocf , att
den föreslagna Consumtions-algiften för Öfver-
flodsvaror och fyllnads-afgiften för Landstulls-
ersättningen må sammanlagda utgöras med vis¬
sa Skillingar för hvarje Riksdaler, som ettet
2. Art. för Rörelse m. m. utgår ; vid hvilket
Utlåtande åtskilliga Ledamöters serskilda me¬
ningar äfvenledes voro bifogade.
Upplästes följande från de andra ReSpe-
Ctive RiksStånden ankomne ProtocollslJtdrag:
Från Floguordtgc PrestStdndet:
Af den 9 sistledne Februarii!
Om Återremiss af Allmänna Besvärs- och Öeco*
nomimUtskottets Utlåtande, i anledning af Pro;
sten Doctor S.enhammars Memorial, angående
saknad eller fördröjd verkställighet af åtskilli¬
ga Kongl. Maj.ts och Rikets Ständers vidtagne
Beslut.
Af den 7 Mars:
Om bifall till följande från Utskotten inkomne
Memorial och Betänkanden, nemligen:
254 Dm 17 Martil, e. m.
Fran Lav- samt Alh/iänna Besvärs- och
OeconoiniceL iskotlen, rörande:
1:0 Bestämmande af Jordägares och Torpares
ömsesidiga rättigheter och skyldigheter.
2*0'Föreslagen ändring af 24 Capitiet 5. §.
Byggnings Balken.
3:0 Inskränkning i förbudet mot nyttjande af
Tröskistagor utaf Ek.
4 0 Herjeådahleos undantagande från Storskif*
te af Hemmansinark; och
5:0 Författande af ett Sammandrag af Författ¬
ningar om Jordägares rättigheter och skyl¬
digheter.
Frän Allmänna Besvärs- och OeconomioeLt-
skottet, i anledning af väckta frågor om:
1:0 Specfaclernes inställande på de större Höga
tidsdagarne,
2,*o Förändring i FörsamUngarnes skyldighet
att vårda sina Fattiga} och
3:0 Om Ridder&kapets och Adelns deltagande för
deras Hus och Tomter i Städerne uti Kyrko-,
Preste- Scholae- och Rectors Bo«tällsbyggnad,
samt att de Onera, hvilka tillhöra Jordägare
bland Städernes Borgerskap, måtte utsträckas till
alla Fastighetsägare i Städerne utan undantag,
Angående Återremiss af:
Dm 17 Marlii e m.
255
i:o BancoUtskottefs Betänkande om förläng.
ring uti ptEc-etipt onstiden för låns omsättning
i Banco Discont Verket.
2:0 StatsUtskottets Förslag till beräkning af
StatsVerkets intrader;, samt
3:0 Lag- samt Allmänna Besvärs- och Oeco*
noiniteUtskottens Utlåtande, angående afskaf-
fande af Luderplatsar och allmänna Skallgångar.'
Af den 12 Mars, innefattande:
Att PresteStåndet, som funnit sig föranlåtit att
ogilla den af ConstitinioosUtskottet föreslagne
nya § att emellan 37 och 38 §§. i Regerings.
Formen införas, ansett sig böra serskildt för¬
klara den önskan, att berörde §. varit så re.
digerad, att Riksens Ständer kunnat genom bej
viljande af Svensk Medborgarerätt för inflyt¬
tande Norrmän, ådagalägga Svenska Nationens
vänskap och välvilja för det Norrska BröJ
drafolket.
Att PresteStåndet instämt uti Ridderskapets och
Adelns Beslut om tryckning af Stats- och Ban-
coUtskoltens Betänkande i frågan om Malmö,
Götha CanalBolags samt Götheborgs Discont-
Verks utredning.
Att PresteStåndet antagit de af Utskottet vid
sista Riksdag tillstyrkte ändringar uti Regerings-
Formens 4., 29 , 41. och 81. $§• men deremot o-
gillat Utskottets Förslag till förändrade Reda-
ctionsr af RegeringsFormens 33., 38 > 53 t 5<S.
= 56
Dea 17 Martii, e. m.
&Oi rjcli 96. j§§. samt ansett öfverläggning rö3
rande den föreslå; ne ändringen uti Regerings-
FormetiS 37 jjj. böra uppskjutas intill des- R.d»
derskapet oell Adeln sig derom udåtiij
Angående Remiss till LagUtsko"et af Kongl.
Majus Nådiga Proposition till Rikets Ständer
om antagande af en ny ConcoursL .g samt för*
ändring af 1 §. 8 Pap. GiftermålsBalken och
7. Cap. RättegångsBälktfn.
Af deri 12 Mars eftermiddagen) innehållande:
Att PresteStåndet till alla delaf godkänt dd
af ConstituiionsUtskottet vid 1815 års Riks*
dag befedda Förslag till ändringar och tillägg
uti TryckfrihetsFörordningen j i följd hvafaf
frågan om äfskaffande al juiy för det när väd¬
rande köraitie att förfalla.
Att PresteStåndet likaledes bi fallit de af Cori-
Ktifurion-Utskottet tillstyrkte ändringar uti Riks¬
dag Ordningens 46 och 6s §§.i men att alla
öfrige af Utskottet föreslagne ändringar och tit»
lägg i Riksdagsordningen blifvit af StåndeÉ
Ogillade-
Af den i4 Marst af innehåll:
Att PresteStåndet * efter erhållen underrättelse
att Ridderskapét och Adeln antagit denafCoö-
etitutionsUtskoitet föreslagne ändring uti Re-
geringsFormens 37. jemväl godkänt samma
Förslag.
AtÉ
Dm n Martn, e. m.
*57
Att Ståndet bifallit LagUtslcotlels Betänkan;
den rörande:
1:0 Väckt fråga om upphäfvande af Kongl.
Kungörelsen den 16 November 1816, angåen¬
de sättet lör en Menighets hörande i enskilta
ärenden
2:0 Förtydligande af Lagens stadgande i 17
Cap. GiftermålsBalken angående fördel.
3:0 Arfvode för Utmätningar i private mål.
4:0 Bibehållande af Författningen, att en sjet¬
tedel af Ström alltid bör lemnäs öppen.
5:0 Förslag att Böter i Brottmål må utgå efter
förmögenhet5 och
6:0 Förändring i Straffet för Hållkarl; _
Att Ståndet gillat Allmänna Besvärs- och Oe.'
conomiceUtskoitets Utlåtande, rörande en för¬
bättrad Posternas reglering:
Att vid föredragning af CanstitutionsUtslottets
Memorial, angående tvenne Redactionsfel uti
de beredda Förslagen till ändring uti Riksdags;
Ordningen, PresteStåndet ansett det vara emot
RegeringsFormen och Riksdagsordningen stri¬
dande, att de sedan föregående Riksdag hvi¬
lande Förslag till förändrad Redaction af Ri¬
kets Grundlagar med förändring antaga:
Att Ståndet återremitterat så väl Constitu
Ridd, 0. Ad. Brot, IV. B. II Afd- 33, 34.
258
Dm 17 Martu, e. m.
tians Utskott, ts Memorial , rörande gjord An>
märkning emot Konungens Rådgifvare i Corn*
mandomål lör Arméen, som blat*Utskottets
Utlåtande angående användande af de innom
Södermanlands Län btfinteliga Jagbackar.
Af den 17 Mars, angående:
Bifall till StatsUtskoitets Betänkande om Me¬
dels anslående åt BergsRudet Friherre Hermelin.
Från UälloJlije BorgareStändet:
Af den 17 Februarii förmiddagen, af innehåll:
Att sedan PresteStåndet, i det ändamål 44. §.
Riksdagsordningen töreskrifver, meddelat Bor-
gareStåndet dess Beslut om Återremiss till All¬
männa Besvärs - och OeconomiceUtskottet af
Herr Prosten , Doctor Stenhammars Memorial,
rörande saknad eller fördröjd verkställighet af
Kongl. Ma|:ts och Rikets Ständers vidtagne Bej
slut uti åtski 1 lige Rikets inre hushållning rö¬
rande ärender, BorgareStåndet ansett någon
dess åtgärd i detta Mål icke kunna äga rum
förr än Utskottets Betänkande inkomme.
Af den 7 Mars, innefattande:
Bifall till Allmänna Besvärs- och Oeconomiari
Utskottets Betänkanden, rörande:
1:0 En förbättrad Posternas Reglering.
2:0 Skattelösen af Förlänings- och Lönings-
hemmanen i Halland.
Ben 17 Martil, r. m.
259
3:0 KronoUpphördens öfverlemnande till 'Kyr-
k o Rå det i hvarje Församling.
4:0 En jemnare fördelning af väghållningsskyl-
digheten omkring Norbergs Grufvor.
5:0 Yrkad jemkning i Transport-skyldigheten
af T ondén och AfradsSpannmålen.
6:0.Väckta frågor om Markegångs-sätningar.
7:0 De uti Riket brukelige Vigtsorters Redu-
ction till enhet.
Att vid förnyad föredragning af Allmän¬
na Be- ö s- och Oeconornice Utskottet * fjeiår.2
kande , angående väekt fråga om upphörande
af frikallelsen för Ridderskapet och Adeln från
deltagande med Borgerskap t uti underhållan.
det af Kyrko-, Preste-, Scholae- och Rectors
BoställsByggnader m m- BorgareStåndet ansett
att vid det förhållande, Utskottets Betänkande
utvisar, ej något vore att vid detta Mål till¬
göra»
Återremiss af så vål Stats Utshottets Memo»
rial, angående beräkningar af StatsVerkets In-
trader, sorn ock af Allmänna Besvärs- och
OeconomiceUtshottets Betänkanden:
1:0 Om förbud emot införande af dtländskt
spunnit Bomullsgarn j och
2:0 Angående en fri Tackjernshandel.
Bifall till följande Betänkanden:
26 a Den 17 Martil, e. m.
Från Dag- samt Allmänna Besvärs~ och Oe-
conomiceUtskotten:
i:0 'Angående afskaffande af Luderplatsar och
allmänna Skallgångar.
q.-.o Rörande Härjeådahlens undantagande från
Storskifte af Hemrnansmark.
3:3 Angående inskränkning i förbudet mot
nyttjande af Tröskslagor utaf-Ek.
4:0 Om Förslag till bestämmande af Jordäga¬
res och Torpares ömsesidiga rättigheter och
skyldigheter.
5:0 Angående författande af ett Sammandrag
af Författningar, rörande Jordägarnes rättighe¬
ter och skyldigheter.
6*.o Om lösens beräknande för SkatteHemman,
Arfvingar emellan, samt gräns för Hemmans-
klyfningar, samt från
Allmänna Besvärs- och OeconomiceUtskottet
serskildt, rörande väckt fråga om Boskapsaf¬
vel uppmuntrande i Blekinge.
Att OeconomiceUtskottets Memorial, i anledning
afgjord Motion, angående en undersökning
om Stenkohl finnes på Öland, blifvit lagdt till
Handlingarne,
Af den 12 Mars, innehållande:
Att BorgareStåndet vid föredragning af de
Den 17 Martn, e. m.
261
vid lS15 ärs Riksdag beredda förslag till
ändring i Rikets Grundlagar, bifallit de nya
Redactionerne af 4., 29., 37., 41. och 8r.
§§. Regerings - Formen ; men ogillat de före-;
slagne ändringarne uti 28., 38., 53., 56., 60.
och 96. samt den nya §. emellan 37. och 38.
hvarjemte Ståndet antagit de förändringar,
60m blifvit föreslagne uti 3S., 63. och 68-
Riksdagsordningen, men bibehållit 14., 15.,
29., 46. och 56. §§■ oförändrade; äfvensom
Ståndet gillat de uti TryckfrihetsFörordningen
föreslagne förändringar, så väl uti ingressen, som
i t. §. 5-, 6., 7,8. och 9. Momenterne, 4. §.
7. Mom. samt 5. §. 1., 2., 3. och 4. Mom.
jemte 8. Mom. uppfattning emellan 6. och 7.
Morn.; hvaremot Ståndet afslagit förändringen
uti 4. §. 8- Mom. samt ansett ej mindre frågan
om den antagna Juryns bibehållande eller afa
skaffande i öfverensstämmelse med Ståndets
förberörde beslut, komma att förfalla, än ock
att ingen serskild åtgärd vore af nöden i an¬
ledning af hvad som sluteligen rörande Repre»
sentations-frågan blifvit af Utskottet anmält»
Remiss till StatsUtslottet af Herr Örnbergs
Memorial , om bestämmande af en årlig un-;
derhålls-summaåt Hennes Majit Drottningen, i
händelse Hennes Kongl. Majit skulle innan näst¬
kommande Riksdag uti Enkestånd försättas} samt1
Till Lagutskottet af Kongl. Maj:ts Proposition
angående en ny ConcoursLag samt förändring
af 1. §. 8’. Cap. GiftermålsBalken och 7. C3p.
RättegångsBalkcn.
r:M . ' - V. ' -■
»
Instämmande uti Ridderskapets oell Adelns be¬
slut om tryckning af Stats- och BancoUtskot-
tens Betänkande, angående Malmö, Götha Ca-
nalBolags samt Götheborgs DiscontVerks ut¬
redning*
Återremiss af ConstitutionsUtskottets Memorial,
i anledning af gjord Anmärkning emot Konun¬
gens Rådgifvare i CommandoMål för Arméen.
Anmodan till ExpeditionsUtskottet, att så väl
med all skyndsamhet iåa i Bihanget till Riks-
Ståndens Protokoll till trycket b fordra Kongl.
Maj ts Proposition, om en ny C»ncoursLag samt
förändring af 1. §. S Cap. GiftermälsBalken
och 7. Cap. Rättegångsbalken, sorn ock att gå
i Författning att den öfverläggning, hvilken!
LagCommitéen föregått Förslaget till ifrågava¬
rande Lagproject, måtte i sammanhang här¬
med ifrån trycket utgifvas.
Af den i4 Mars, innehållande:
Att, vid föredragning af ConstilutionsUtskot~
tets Memorial , angående tvänne Redactionsfel
uti Förslaget till ändring af 38» och 46. §§. i
Riksdagsordningen. BorgareStåndet ansett, att
dä Ståndet redan fattat sitt beslut, rörande of-
vannämde tvänne §§. , kunde ingen vidare åt¬
gärd uti Målets då varande skick äga rum.
Att StatsUtskottets Utlåtande, rörande den för
nu varande Hans Maj t Konungen och dess Ef¬
terträdare på Svenska Thronen , bestämda år¬
liga ersättnings-summa, blifvit med uttryck af
Den 17 Martil, e. m.
263
BorgareStåndets djupa undersåtlig» vördnad och
tillgifvenhet lagdt till Handlingarne.
Att Ståndet bifallit LagUtskottets Betänkan*
de, angående inskränkning uti Domares och
Executorers rättighet att meddela Gäldenä-
rer anstånd med betalningen af lagsökte för.
dringar.
Att sedan Ståndet lemnat sitt bifall till Stais-
Utskottets Betänkanden, angående:
1:0 Föreslagen, rättighet till Skattelösen af
LotsHemman. ' >
2:0 Bidrag af allmänna Medel till fullbordan¬
de af Hamnbyggnaden i Malmö; och
3:0 Segelleden genom BaggensSundet och Sö¬
dra Stäket j någon annan åtgärd icke ansetts
vara af nöden i afseende å Utskottes, röran¬
de förenämnde ämne, inkomne ytterligare Ut¬
låtanden , än att desamma skulle läggas till
Handlingarne.
Att BorgareStåndet låtit bero vid StatsUt-
skottets uti serskilda Memorialer lemnade svar
å de innom bemälde Stånd gjorda Anmärknin¬
gar vid Utskottets Betänkande uti frågorna,
rörande:
1:0 Förhöjning uti PostSkjutalegan.
2:0 Förbättring pti Länsmännens Löne- vil¬
tor, samt
s64
Den 17 Martil, «.
3:0 Ersättning till Städerne för deras andel ut:
Accis- och BakugnsPenningarne.
Att Herr C. J Ombergs Anförande, angående
Rosersbergs Kungsgårds upplåtande till Hans
Maj t Konungens Disposition , i händelse af,
Hennes Maj:t EnkeDrottningens dödeliga af¬
gång före nästa Riksdag, blifvit till StatsUH
skottet remitieradt.
Rifall till följande från Utskotten inkomna Be»
länkanden, nemligen :
Frän Stats Utskottet :
i.'o I anledning af Kongl. Mapfs Nådiga Pro¬
position, om Medels anslående till kostnaderne
vid en förbättrad Fångforsling och bevakning.
2:0 Angående nödiga Medel till Drottning¬
holms Broars iståndsättande.
Om Anslag på IndragningsStaten af i»oo R:dr
B;o årligen till BergsRådet Friherre Hermelin.
Fran Stats- och Banco Utskotten :
Angående väckt fråga om förhöjning uti de
för Riksens Ständers Revisorer af Stats- Ban¬
co - och Rik-gäldsVerken anslagne Arfvoden.
Frän BancoUtskottet:
no Uti frågan huruvida de FideiCommisser,
hvilka, enligt serskild Nådig tillåtelse, få med
Den 17 Martil, e. m. 265
Inteckning graveras, ir.å kunna af Riksetts
Ständers Banque såsom Fant antagas.
2:0 Angående Låne rättigheten i Banquen för
de uti Philipstad belägne Fastigheter.
Från Lag * samt Allmänna Besvärs - och
Oeconomioe Utskotten :
Angående föreslagen ändring i 24. Cap. 5. §.
ByggningaBaiken, rörande Brandstod.
Från Lagutskottet:
1:0 Angående väckt fråga om förändring uti
straffet tor Hållkarl, 60m fordrar Drickspennin»
gar eller Resande med otidighet bemöter.
2:0 I anledning af yrkadt upphäfvande af
Kongl. Kungörelsen den 26 November 18 tö,
angående sättet för en Menighets hörande i
enskiha ärenden.
3:0 Om förtydliga n le af Lagens stadgande uti
17. Cap. GiftermålsBalken, angående fördel.
4:0 Om förnyadt stadgande, att en sjettedel af
Ström alltid bor hållas öppen.
5:0 Angående Böters erläggande i Brottmål ef;
ter förmögenhet.
Frän Hedervärda BondeStåndet:
Af den 7 Mars, angående:
Återremiss af Allmänna Besvärs - och Oeco«
266
Ven 17 Martu , e. tn.
nomi ceUlskot fets Betänkande, rörande så väl
yrkad skyldighet för Ridderskapet och Adeln,
att lör deras Hus och Tomter i Städerne, del
taga uti Kyrko , Preste-, Scholae- och Reclors
Boställsbyggnader , sorn ock att de Onera,
hvilka tillhöra Gårdsägare bland Städernes
Borgerskap, måtte utsträckas till alla Fastig¬
hetsägare i Städerne.
Att BondcStåndrt, i anledning af LagUtskot.
tets förnyade Utlåtande i frågan om förän¬
dring i sttafFet för Hållkarl , ansett vid Ut¬
skottets första , af Ståndet antagna Betänkan¬
de, böra bero.
Återremiss af Allmänna Besvärs . och Oeco-
jiomiceUtskottets Betänkande , rörande en för¬
bättrad Posternas reglering.
Angående bifall till Väg- samt Allmänna
Besvärs- och Oeconomi aeUt skottets Utlåtande
om allmänna Vägarnes underhållande vinter¬
tiden.
Återremiss af StalsUtsko/tets Utlåtande, i an¬
ledning af Kongl. Majits Nådiga Proposition ,
angående användande af de innom Söderman¬
lands Lin befintelige Jagbackar.
Af Lag- samt Allmänna Besvärs- och Oeco-
noniicelltskottets Betänkanden:
1:0 Om författandet af en systematisk Samling
af Författningarne om jordägares rättigheter
och skyldigheter i och
Den i 7 Martti, p. rn.
267
20 Angående för slagen ändring i 24. Cap.
5 §, ByggningaBalken.
Bifall till följande Lag - samt yjlimå rina
Besvärs- och OeconomiaiUtskottens Utlåtan¬
den, angående:
i:o Inskränkning i förbudet mot nyttjande af
Tröskeslagor utaf Ek.
2:0 Härjeådalens undantagande från tillämp¬
ning af Författningarne om Storskifte.
3:0 Afskaffande af Luderplatsar och allmänna
Skallgångar.
4:0 Lösens beräknande för SkattcHemmansArf-
vingar emellan samt gräns för Hemmansislyf-
ningar ; och
5:0 Förslag till bestämmande af Jordägares och
Torpares ömsesidiga rättigheter och skyldig¬
heter.
Att BondeStåndet, i anledning af åtskillige af
Riksdagsmannen J. M. Wess.ng m. fl. gjorde
Anmärkningar, till Lag- samt Allmänna Be¬
svärs - och OeconomiceUlsÅotUn återremitterat
nämnde Utskotts afgifna Utlåtande , angående
skyldigheten för privilegierad ]ord att delta¬
ga i Tingshus och Prestegårdsbyggnad m. m-
samt jemte communication med de öfrige Riks-
Stånden af Wes-ings AninärkningsMemorial,
tillika beslutit att Utskotten skulle erhålla del
af ett, utaf Wassing vid sistlcdne Riksdag till
ConstitutionsUtskottet afgifvit Memorial.
268
i
Den 17 Martti, e, m.
Af den 12 Mars, angående :
Återremiss af LagUtskottets Betänkande, rö¬
rande väciU fråga om upphäfvande af Kong!,
Kungörelsen den 26 November 1816, angåen»
de sättet för Menighets hörande i enskifta ä-
render.
Remiss till Lagutskottet af Kongl. Maj:ts Nå-
diga Proposition , om en ny ConcoursLag samt
förändring af 1. $.8. Cap. GiftermälsBalken
och 7. Cap. RättegångsBalken.
Bifall till följande från Lagutskottet inkomna
Utlåtanden, angående:
1:0 Väckt fråga om förtydligande af Lagens
stadgande uti 17. Cap. GiitermålsBalken,
2:0 Yrkadt bibehållande af Författningen att en
sjettedel af Ström alltid bör hållas öppen.
3:0 Gjordt Förslag att Böter i Brottmål må ut.
gå efter förmögenhet.
Instämmande uti Ridderskapets och Adelns be»
slut, att Stats- och BancoUtskottens Betänkan»
de, rörande Malmö, Götha CanalBolags samt
Götheborgs DiscontVerks utredning , med åt¬
följande Bilagor skulle till trycket befordras ,
samt bland RiksStåndens Ledamöter utdelas
innan pröfning deraf företages.
Att BondeStåndet, som genom StatsUtskot-
itets Memorial af den 4 Mars, inhämtat, att
Den 17 Martiit e. m.
269
Kongl. Majit återtagit Dess Högstsalig Herr
Faders till Utskottet aflåtna Nådiga Proposi¬
tion, rörande den årliga Ersättnings • Summa,
sorn blifvit Kongl. Majit och Dess Efterträdare
på Svenska Thronen tillslagen; samt i detta
förnyade prof af Kongl. Maj:ts^ådiga välvilja
och ömhet funnit nya anledningar till under¬
såtlig vördnad och tacksamhet, beslutit att i-
frågavarande Memorial skulle läggas till Hand*
lingarne: —
Att BondeStåndet låtit bero vid följande från
StatsUtskottet uti nedannämnde, genom trenne
Stånds pluralitet, redan afgjorde mål , inkom-
ne ytterligare Utlåtanden, i anledning af ett
Stånds Återremiss af Utskottets först afgifne
Betänkanden:
1:0 Om förhöjning i Postskjutslegan.
2:0 Angående Segelleden genom BaggensSun-i
det och Södra Stäket.
3:0 Om bidrag af alllmänna Medel till fullbor¬
dande af Hamnbyggnaden i Malmö.
4:0 Angående föreslagen rättighet till Skatte¬
lösen af Lotshemman.
5:0 Om förbättring i Länsmännens lönings^
villkor; och
6:0 Angående ersättning till Städerne för de^
ras andel i Accis - och BakugnsPenningarne-
27®
Dm 17 Martti, e, m:
Att BondeStå; det, vid p öfning af de ifrån si¬
sta Riksdag hvilande Förslag tili ändringar i
Grun hagarne, funnit för gode bifalla de före-
slagne förändringarne af 4. §. 2. Mom. 29. §.
tillägget 'i 11 41. §. 56 §. 1. Mom. samt 81. §.
Rege.nngsForn^. 3g, 63 och 63. $$. Riksdags-
Ordningen, samt 1. §. .5, 0, 7. och 8. Morn samt
det nya Moment i samma §. 3 §. 9. Morn. 4.
§. 7 Morn. <5. §. 1. 3 och 4. Morn. Tryckfri *
hetsLagen, jemte upp(lyttning af 8. Mom. i
sistnämnde § emellan 6. och 7 Morn- samt
ansett att det af Utskottet uti serskildt Memo¬
rial anmälde RedaciionS'fel i 38 §. Riksdags.
Ordmngen samt vid denna $. föreslagne sena-
re alternatif borde förfalla j Hvaremot Ståndet
ogillat de föreslagne ändringar i 28-, 38. och
t)o. §§. RegeringsFormen, 14., 15. och 56. §§.
samt tillägget af en ny $. emellan den 3-1. och
38. §§- Riksdagsordningen j äfvensom ändrin-
garne uti Ingressen och 5. § 2 Morn. Tryck-
frihetsLagen, samt uppskjutit afgörandet rörån-
de 37, 53 och 90. §§. RegeringsFormen. 29. och
46- §$. Riksdagsordningen samt 4. §. g Morn.
TryckfrihetsLagen. Och har Ståndet, hvad
angeck så väl frågan om den antagne Jury i
TryckfrihetsMål, som förslag till en förbättrad
Representation, ansett något Utlåtande för när¬
varande ej vara att meddela.
!'Af den i4 Mars, innehållande:
Att BondeStåndet, efter erhållen underrättel¬
se, att Ridderskapet och Adeln bifallit den af
Constitutions Utskottet föreslagne ändring i 37,
Den 17 Martil, e. m.
271
§, RegeringsFormen, funnit skäligt, att jemväl
för sin del godkänna samma Förslag, men i
afseende å'er å de öfrige hvilaude frågor, 0111
förändrad Redaction af 53. och 96. §§. Rege-
nngsFormen, lika med PresteStåndet de före-
slagne ändringarne ogillat.
Bifall lill fö jande från nedannämnde Utskott
inkouun? Betärkanden:
Fran Lag Ut slutt et.:
Om verkställighet af Utmätningar i private Mål.
Från Stats Ut slottet:
1:0 Angående nödige m del lill Drottning,
holms Broars iståndsättande.
2:0 Angående redovisning för StatsVerkets för-’
skott till tryckningen af RiksStåndens Proto-
coll jemte Bihanget dertill vid 1015 års Urti¬
ma Riksdag.
3:0 Rörande årligt anslag af 1000 R:dr Banco,
åt BergsRådet Friherre Hermelin,
Fran Banco Utskottet;
t:o I frågan om Fidei-Commisser, hvilka en¬
ligt serskild nådig tillåtelse få med Inteckning
graveras, kunna af Banquen belånas-
2:0 Angående Lånerättighef i Banquen, för de
i Philipstad belägne Fastigheter:
272
Den 17 Martil3 e. m;
Fran Stats- och Banco Utskotten:
Angående väckt fråga om förhöjning uti de
för Riksens Ständers Revisorer af Stats-Banco
och RiksgäidsVerken anslagne arfvoden :
Att BondeStåndet beslutit att ConstitutionsUt-
skortef Memorial , i anledning af en från Rid-
derskapet och Adeln remitterad Anmärkning
mot Konungens Rådgifvare i Comimndomål
för Arméen, skulle komma att lemnäs utan
vidare åtgärd.
Alla xlessa ProtocollsUtdrag lades till HandJ
lingarne.
Justerades följande :
Utdrag af Piotocollet, hållit hos Hög»
loflige RidderSkapet oeh Adeln , vid
Urtima Riksdagen i Stockholm, för-
middagen den 17 Marth 1818-
S- D. Remitterades till Stats - och Banco-
Utskotten: Yttranden af Herrar Heykensköld,
Detlof} von Heynne, Georg, och Roos, Carl
Adam, angående Götha Canal. Ut supra.
S. D. Sedan alla från sistledne Riksdag
hvilande Förslag till ändringar i Grundlagar-
ne nu mera blifvit pröfvade och afgjorde,
fann Högloflige Ridderskapet och Adeln för
godt
Den 17 Martil, e. m.
273
godt anmoda Conctitut:onsUt; kottet, att inkom¬
ma med uppgift å de Förslag , sorn af samte-
lige RiksStåndén blifvit godkända, hvilka,
elter verkställd justering, sedermera borde öf-
verlemnas till ExpcditionsUtskottet, för att, i
afseende å Kongl Maj is Nådiga Sanction derå,
uppsätta en underdånig Skrifvelse till Kongl.
Majrtj hvarom de öfrige R spective RiksStån-j
den skulle vänligen underrättas. Ut supra.
S- D. Vid förnyad föredragning af Stats-
och BancoUtskottens den 3. dennes afgifna ,
samt den 7. i samma Månad förmiddagen på
bordet lagda Betänkand ■, i anledning af dea
del af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition den
10 December ilh? om allmänna PenningeRö.
reisen och Myntvärdets upprätthållande , sorn
angår Malmö. Götha CanalBolags samt Göthe¬
borgs PiscontVerks utredning, biel samma Bej
tänkande, på grund af åtskilliga dervid gjor¬
da Anmärkningar, till Stats- och BancoUt-
skotten återremitteradt. Ut supra.
Höglofl Ridderskapet och Adeln åtskilja
des klockan half till 10 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O, J. Lagerheim.
Ridd. 0. Åd. Prot. IV. B. II. A£d. 35, 36.
274
Den 19 Martil.
Thorsdagen elen 19 Martil.
Plenum klockan io Förmiddagen.
Just erades Pleni-JProtocoliet för den 2. den*
nes eftermiddagen.
Herr Adlerbeth, Jacob, anförde skrifteligen:
Sedan jag i Riddetskapets och Adelns Plenum
den 2 Mars förgäfves yrkat Proposition på an¬
dra Alternativet af StatsUiskottets utlåtande, om
medel för granskning och öfversättning af Is¬
ländska Handskrifter, förbehåller jag mig nå-
gra ögonblick för att besvara de vid mitt För-j
slag gjorde Anmärkningar.
Jag vågar göra mig försäkrad, att hvar och
en, som ansett mödan värdt att af ämnet taga
en närmare kännedom, skall instämma i mitt
tänkesätt. Att Konung Carl XI varén Beskyd¬
dare af den Nordiska fornforskningen , har jag
redan bevisat: Att under Konung Gustaf lil
denna Vettenskap skulle tillvinna sig mindre
uppmärksamhet, säger sig sjelf. Under en tid,
då man at främlingar lånade bildning och vit¬
terhet , kunde man icke vara hågad, att un¬
dersöka källorna tili en sann kunskap om
Nordens ursprungliga egenheter.
Hvad bär blifvit yttra dt om en Man, som
mot 4co R drs årlig aflöning är ålagd att syssek;
sätta sig med vära Isländska Handskrifters
granskning, fordrar någon utveckling* Om med
denne Man förstås AcademiseAdjunctf-n. Magister
F, G. Liljegren, den ende, ät hvilken, mig
Den i 9 Martil.
275
veterligen, ett sådant förtroende blifvit lem-J
nadt, måste jag upplysa, att enligt Kongl.
Majrts Bref till CancelliStyrelsen af 26. Febru¬
arii 181-7, hans årliga aflöning under deri id
af 3 år, hvartill hans befattning är inskränkt,
utgör icke 400, utan endast 166 R: r 32 Sk.
Med så knappa lönevilkor lärer han få uppgif¬
va alla förslag att besöka Island, bäst belåten
att tå qvarstanna innom Fäderneslandet, der
han genom enskild undervisning kari finna
sin utkomst, ehuru med uppoffring af den tid,
som han odeladt borde egna åt sin antiqvari-
ska verksamhet. Just för denne man, hvars
arbetsamhet och nit för saken äro omisskän¬
nelige, vore tillfället att under sina forsknin¬
gar vägledas af en lätd Isländare, högst dyr¬
bart. Det skulle besp ra honom mödan att i
Köpenhamn till Danska och Isländska Lärdes
pröfning öfverlemna sina öfversättnings-forsök,
för att vara säker om deras rigtighet.
Att det Folk, som är i besittning af Island,
skall deiföre äga ett afgjordt företräde i Island*
ska Litteraturen, kan så mycket mindre med-
gitvas, som denna Ö nu mera saknar nästan hela
sitt förråd af Nordika Föreskrifter, hvilka tid
efter annan blifvit öfverförde till Sverige och
Dannemark.
Jag skulle afstå från vidare försvar af
mitt förslag, om detta för-lag endast varit ett
uttryck af mitt enskilta tycke; m n sådant är
icke förhållandet. Flere Vetenskapsidkare t
hvilkas oväldiga och grundliga sak-kännedom
276
Den 19 Martii.
hittills af ingen blifvit bestridd , dela min öf*
Vertygelsv. Att saken icke å.- ovärdig allmän
uppmärksamhet, synes älven bevisas deraf, att
d n innom int t Riksstånd saknat förespråkare
och att så väl Hö.iofl Ridderskap->s och A-
deins egna Ledamöter innom det Utskott, tiil
hvars piöfning målet hör, sorn HögVördiga Pre»
ste-MåmLt och Vallöf] borgan S åndfet, dä det¬
ta Mål blef i deras Pieni sammankomster före*
draget, gift it ett kraftigt understöd åt min till»
sty-kati att ifrågavarande företag måtte utan
uppskof till verkställighet belordras.
Då jag, efter denna förklaring, öfverlem-
tiar våra Nordiska Handskrifter till fortfarande
hvila, förnyar jag min upprigtiga önskan, att
denna hvila icke matte blifva långvarig.
Herr 'Heykensköld, Detlof Ludvig: Stats»’
Utskottet har framställt tvänne Alternativer:
dt ena, ait derest ifiågavarande öfversättning
ej utan Statsverkets betungande kan föret agas,
dermed må böra t il 01 lägligare tid uppskju¬
tas, samt det and a, att Riksens Ständer skul¬
le hos Kongl Majit 1 underdånighet anhålla,
det täcktes Kongl. Maj:t i Nåder särskildt å
detta ämne fästa uppmärksamhet, och om nå¬
gra medel skulle finnas, då i Nåder under¬
stödja detta nyttiga företag. Om Proposition
hade blifvit framställd till bifall af sednare
Alternativet, hade jag för min del röstat Jaj
trien nu åter, då förra Alternativet blifvit af
Ridderskapet och Adeln bifallit, anhåller jag
au mot detta beslut få till Protocollet reser;
Den 19 Martil.
*77
vera mig. Jag delar ej den tanken, att den
närvarande Generafonen bor arb ta endast för
det närvarande* Jag tror icke', att vi åt glöm¬
skan böra öfverlemna de .Skrifter, som upp¬
lysa oss om den Nordiska Fornålder!), med
dess Hjeltar och deras bedrifter i tveitom an¬
ser jag vår Forntids Historia sorn det skönaste
srf vära Förläder oss le.nnat. När vt lasa i
Häfderna, huru mången gång Sverige stod på
branten af sitt fall, men upprätthölls af kraft-
ful !e Män, upptändes ej dä äfven hos oss be¬
gäret att efterfölja dem? Aldrig underkufva-
des ett Folk, aldrig böjde det sitt hufvud unw
der oket, så länge det heligt bevarade sin
Forntids minnen, och Sverige skall evigt för¬
blifva Frihetens hemvist, sä länge vi ihåg¬
komma hvad vi fordom varit och vår urål-t
driga sjelfständighet*
Det var under den store Gustaf Adolph,
under Carlarnes tidehvarf, sorn Svenska Kri¬
garens tapperhet uppnådde sin största höjd,
som vi ej blott försvarade egen jordj på an¬
dra sidan om Hafvet rann äfven vårt blod för
mänsklighetens heligaste rättigheter, för S‘m-
Vets- och Religions ■ friheten, På samma tid
använde äfven utmärkte Män sin tid och sin
möda till forskning i Formidens Halder, Na-i
tionen erhöll derigenom känsla af sin kreft,
och den utbröt i djerfva handlingar. Mätte
äfven vi ihågkomma Forntidens exempel j mat¬
te vi, såsom Nordens fordna Inbyggare, upp^
eldas af åtrå till ett odödligt namn, och efter-!
sträfva att lefva i en tacksam Efterverld*» håg¬
378
Den 19 Martil.
komst, och bland oss skall, aldrig saknas Män,
som i farans »sund med glädje uppoffra lifver
och alla jordiska fördelar tor Fo^r ilandet.
He rr Lagerhjelm, Pehr: Emedan jag icke
hade den äran att vara närvarande då Hög«
Joflige Ridderskapet och Adeln tog sr 11 b slut*
angående de Altei natjver, som Högloft. Stats-
Utskottet, såsom svar på Herr A.dlerbeths Mo¬
tion om Anslag åt en lärd Isländare för öfver¬
sättning af de i Sverige befintlige Handskrifter,
pä Isländska språket, hade föreslagit; så F r jag
härigenom reservera min tanka, hvarvid jag
b-klagar att sådana Ledamöter af Högloflige
R ddetskapet och Ad ln, som göra anspråk,
företrädesvis, på litterair bildning, icke under¬
stödja en Motion, som Littera uren i tacksamt
minne skall upptaga, och derigenom lärer va¬
ra skiljd ifrån mängden af Motioner, sorn sys¬
selsätta Rikets Högloflige Ständer o^h endast
angå enskildta eller vissa Coiporationers fördelar.
Grefve Spens, Carl Gustaf: I Plenum di
2 dennes, vid det tillfälle, då Stafsötskottets
Betänkande, i afseende på Heir Adlerbeths
Motion, förevar till afgörande, försummade
jag att till proiocollet begära min Reservation
emot d t Beslut, som då togs, ölverraskad af
den händelsen, att en Men, som sjelf utmärkt
sig för Historiens Studium och nitäbkat för
vårt Fäderneslands kännedom, kunde yrka bi¬
fall til! förslaget, att åt fullkomlig glömska
öfverlemna denna Motion. Jag anhåller nu,
att i dagens Protocoll tå antecknadt för min
Den t 9 Martil
*79
räkning, att jag tror Herr Adlerbetbs Motion
hafva förtjent ett bättre öde. Jag skulle an<
se som en mindre önskelig händelse, om, då
denna Riksdag för framtiden tillkännagirver ,
att af de tre Stånd i vår NationalRepresen-
tation, hos hvilka egsnteligen nit för Veten¬
skaperna kunnat vara att påräkna, Ridderskap
pet och Adeln ensamme icke lemnat någon
uppmärksamhet åt förslaget, att framdraga
Förfadrens minne ur glömskan , det då icke
tillika biifver sagdt, att några eller någon Sig
emot ett sådant beslut reserverat.
Herr Grefven och Landt Marslcalken till-
kännagaf, att Ordföranden bland Herrar Bärk.
män, Grefve Gyllenborg, Johan Hei ning, an¬
mält, att ehuru H rrar Bänkman flere gån¬
ger varit enligt anslag sammankallade för att
utvälja en Elector, de likväl icke varit full¬
taliga, i anledning hvaraf Herr Grefven och
LandtMarskalken anmodade Herrar Bänkmän
att en timma före nästa Plenum på vanligt
ställe mangrant sammanträda , på det ifråga-
varande Val må kunna verkställas.
Föredrogs och remitterades till Stats - och
BancoUtskotten , Giefve von Plåtens, Ballzar
Bogislaus, den 17 dennes eftermiddagen på
bordet lagda Memorial , angående nödiga förp
skott till Götha Cana*Arbeteis fortsättande un¬
der instundande Sommar, hvarjemte Grefve
28®
Den 19 Martn.
von Platen erhöll Riddersksp^ts och Adelns
tillåtelse att sitt Memorial med de öfrige Riks-
Stånden communicera.
Föredrogos å nyo och gillades följande
från BapcoUti-kottet ankomne, samt den 14
och eftermiddagen den 17 dennes på bordet
lagde Betänkanden
1:0 Af den 4 dennes, i frågan huruvida
de FideiCommisser, hvilka enligt särskild nå¬
dig tillåtelse fått med Inteckning gra veras, må
kunna af Riksens StändersJBanque såsom Pant
antagas, j
2:0 Af samma dag, angående lånerättig-
heten i Banquen för de uti Philipstad belägne
Fastigheter.
3:0 Af den 10 dennes, i anledning af
vackt fråga om fördelning af arbetet emellan
Riksens Ständers Revisorer öfver Stats Banco-
och RiksgäldsVerken; tryckning af samtlige
Revisions.berättelserne; publicitet af Banco-
Verkets granskning j hela dess vidd, och upp¬
hörande med hittills vanliga förseglade Berät¬
telsers afgifvaade.
Vid Förnyad föredragning biföllos följan¬
de från Stats- och BancoUtskotten inkomna,
Samt den 14- och eftermiddagen den 17. deh.
lss på bordet lagda Betänkanden;
Dm 19 Martn.
1:0 Af elen 4. deRnes, angående väckt
fråga om förhöjning uti de för Riksens Siän¬
ders Revisorer af Stats- Banco- och Riksgäld»;
Verken anslagna arfvoden.
2:0 Af den 10. dennes, angående Juste-
ring inför båda Utskotten gemensamt af de
föreskrifter, som skola gälla lör Riesens Stan?
ders båda PenningeVerk.
Föredrogos å nyo och gillades följande
från StatsUtskottet inkomna saint den 14. och
eftermiddagen den 17. dennes pä bordet lag¬
da Utlåtanden ;
t:o Af den 4. dennes, angående nödiga
Medel till Drottningholms Broars istandsättande.
2:0 Af samma dag, angående ny Stats re;
glerande för Gtipsholms Slotts- och Djur^
gård&Betjeoing.
3:0 Af den 5. dennes, i anledning af
Riksdagsmannen Eric Mörtbergs Mooon , om
förändring i Roleringen vid Westerbottens Ro*
gemente.
4:0 Af samma dag, öfver Riksdagsman;
nen Jon Jönssons Memorial , angående Krono-
TtondeSpannmåltns utgörande till Stockholms
Stora Barnhus.
5:0 Af samma dag, i anledning af Herr
Landshöfdingen3 Friherre B- W:Focks Motion,
282
Den 19 Martu.
angående en till Upsala Barnhus donerad Krono»'
fordran.
6:0 Af samma dag ,. angående Riksdags»
mannen Johan Olsson Longbergs Memorial,
att iå betala Osmundsjernet efter Kronovärdi ,
utan någon förvandling efter Markegång.
7:0 Af samma dag, i anledning af Riks¬
dagsmannen Anders Sandstens Memorial, an?
gående Ädelforss Guldverk.
Föredrogos å nyo StatsUiskotfets, den 4.'
dennes afgifna , samt den 14. i samma månad
på bordet lagda fem serskilda Memorial , in¬
nefattande svar på Återrennsser af Utskottets 9
den 23. och 31. sisth Jar.uarii meddelte Ut¬
låtanden :
10 Angående förhöjning uti Postskjuts-
nings-legan.
2:0 Om bidrag af allmänna Medel till
fullbordande af Hamnbyggnaden i Malmö.
3:0 Angående föreslagen rättighet tili
Skattelösen af LotsPIemman.
4:0 Om förbättring i Länsmännens Lo-
ningsvilkor.
g:o Angående ersättning till Städerne för
deras andel uti Accis - och BakugnsPennin-
garne.
Den 19 Martii.
283
Men sorn Ridderskapet och Adeln den 9.
©ch 17. sistl dne Februari! ledan biialin Stais*
Utskottets sistnämnde Utha.anden , fann Rid¬
derskapet och Adtln, att Utskottets r>u ifrå¬
gavarande M tnonaier endast borde läggas till
Handlingame.
Föredropos å nyo StatsUtsknftefs elen 4 och
5. dennes aigifra sin t dt n 14- och eft< rmicT-
dagen den 17. 1 samma n r. ad på bord t lag¬
da t vänne Memorial, innefattande svar på Å-
terremi sen af Liskotiets, den 1 2. sisth dn.e Ja¬
nuarii och 4. nästledne Februarii meddelta
Utlåtanden :
1:0 Angående Segelleden genom Bag-t
gensSttndet och Södra Stäket , samt
2:0 1 anledn ng af Kongl- M;:j:ts Befall-
rtingsh rfvandt s J Nt.rrl o t. ns Län , ur.derdå-
riga Skrifvelse den 29 Noven ber 18179 r°*
rande anstånd med indidvandel af den åter¬
stående delen af Wester bottniska Lånet , sorn
skall ei läge as af Invårarne i Norrbottens Länj
och sQm de öfige Respeciive RiksStånden re¬
dan bifallit U skottets m tnämnde Utläiande ,
fann Ridderskapet och Adeln för godt att
äfven lör sin del vid berörde tvänue Utlå¬
tanden nu mera låta beto.
Vid förnyad Föredragning af Statsutskott
tets den 5. dennes aflåtne samt den 17. i sara-
284
Dm 19 Martil.
ma Månad eftermiddagen, på bordet lagde svar,
i anledning af de hos Hedervärda BoncieStån-
det gjorda anmärkningar vid SratsUtShOtiets
den 17. sistledne Januarii meddelfe Utlåtande,
öfver RiksdagsFullmägtigens C» F. Bergs Me-
moria!, innehållande Förslag om allmänna Brand-
iöesäkfingslnrä'tningens ställande under tillsyn
af Riksens Ständers Fuilmägtige 1 Banquen
och RiksgäldsContoiret, fann Ridderskapet och
Adeln, att enär Utskottets sistnämnde Utiå^
tande redan blifvit den 2~'. sistledne Januarii
af Ridderskapet och Ad-ln bifallit, Utskot¬
tets ifrågavarande svar nu endast borde läg¬
gas till Handlingarne.
Anmälte* och emotfogostvänne Kongl. Maj:ts
Öfverste Kammarjunkare, Herr Friherre Eric
Reinhold Adelsvärd samt Herr G'efve Carl
Gyldenstolpe, hvilka å Kongl. Majrts höga väg¬
nar kallade 5 } af Ridderskapet och Alein,
att under Herr Grefvens och LandtM rskalkens
anförande klockan 3 i morgon eftermiddag in¬
finna sig på Kongl. Slottet för att vara Kongl.
Maj:t följaktige uti Processionen, vid tillfälle af
Högstsalig Hans Maj:t Konung Carl XM:s Be¬
grafning, med tillkännagifvande derjemte, att
för de öfrige Ridderskapets oAh Adelns Her¬
rar Ledamöter, hvilka icke komma att i Pro*
cessionen deltaga, vore serskildte rum utsedde
uti Riddarholmskyrkan.
Herr Grefven och LandtMarskalken an¬
modade Herrar .Öfverste Kammarjunkare, avt
Den 19 Mar lii.
285
till Kongl. Majtt framföra Ridderskapets Och
Adelns underdåniga vördnad , jemte försäkran
om efterkommande at Kongl. Maj;ts Nådiga
Beiailning.
Sedan Herrar Öfverste Kammarjunkare på >
vanligt vis blifvit utbeledsagade , uppropades
de 50 Herrar Ledamöter af Ridderskapet och
Adeln, hvilka skulle i morgon uti Processionen
deltaga.
Herr Grefven och LandtMarskalken hem¬
ställde, att de Herrar Ledamöter, hvilka skulle
gå i Processionen, måtte något löre klockan 3
samlas uti de dertill utsedde rum å Kongl.
Slottet, samt att de öfrige Ridderskapet och
Adelns Herrar Ledamöter, hvilka ämnade be-
Vista Ceremonien i Riddarhohnskyrkan, mätte
vid nyssnämnde tid samlas i det så kallade Se-
creta Utskottets rum å Riddarhuset, för att, an-
förde af den äldste närvarande af Ridderskapet
och Adeln, derifrån till Riddarhohnskyrkan afgå.
Bifölls.
Uppå derefter af Herr Grefven och Landt-
Marskalken framställd Proposition fann Rid¬
derskapet och Adeln för godt anmoda Riddar-
husUtskottet, att genom en af RiddarhusCan-
cellisterne, jemte vederbörande Vaktmästare,
låta besörja Ordningen för morgondagen , då
Rummen å Riddarhuset , enligt Ridderskapets
$ch Adelns beslut, komma till begagnande
286
Den 19 Martu.
af Ridderskapets och Adelns anhöriga Fruntim-
mer att upplåtas.
Föredrogs" å nyo SratsUtskottets den 4
dennes afgiftfe samt cfen 17 i samma månad
eftermiddagen på bordet lagde Utlåtande, an¬
gå nde redovisning för StatsVerkets fö skott
ti-ll tryckningen af RiksStåndens Protocoll,
jemte Bihangel dertill vid »Sr5 års Urtima
Riksdag.
Herr Silfverstolpe, Gustaf Abraham: Jag
bör ej neka att det förefallit mig nog oförmo¬
dadt att blifva ställd sotn redovisande inför
Riksens Stander i afseende på en sak, som I
en helt annan väg kan och bör utredas.
StatsUtskotfet har haft anledning att un¬
dersöka detta ämne, genom den Mo ion, som
i PresteStånlet blifvit väckt och till Utskottet
remitterad; en Motion, som, om den än skul¬
le bevittna den värda Ledamots nit, som hen.
ne gjort, likväl lika mycket bevittnar, huru rin¬
ga kännedom han halt af saken* Hvad som
egenteligen förmår mjg att nu vid detta Be¬
tänkande göra anmärkning, är den fotm, hvari
den t 11 Ständer är framställd, den nemi. att
det föreslås, att Riksén^ Ständer skulle besluta,
att om, vid anställande undersökning, någon
brist skulle finnas i vederhöiligt antal exem¬
plar af Bihanget till sistl. Riksdag, den , som
deraf besörjt tryckningen , skulle åligga att de¬
ras värde återbära. Riksens Ständer kunna ej
Den 19 Martil.
237
utöfva en särlan Domäremagt. Den allmänna
Lagen har sörjt för de åtgärder’, sorn i dylika
fäll kunna vidtagas, och i den del redogörel¬
sen här drabbar mig, har jag intet skäl att
undandraga mig elier frukta för dess före¬
skrifter.
Statsutskottet har likväl, i en meddelad
uppgift pa räkenskaper och befintlige exemplar
af Bihanget, framställt det resultat, att någon
brist skulle finnas. Då denna allmän gjorda
åtgärd kunde föranleda till en allmän mening,
att så verke,ligen förhölie sig, tror jag mig
äfven berättigad, att lika allmänt anmäla hvad
jag Vid denna uppgift har att anmärka. Den
stödjer sig på en inventering, gjord ett helt år
efter sedan exemplaren aflemnades, af en Bok¬
bindare, utan någon controli hvarken af re-
dovisande eller redofordrande. För öfrigt sak¬
nas i uppgiften afdrag för de exemplar , sorn
till HolCancellcren och publique Verk alltid af-
lemnas, och hvad som är betydligare, för de
exemplar, som ännu äro oredovisade och fin¬
nas i Boklådorna. I allmänhet räkna alla för-?
läggare på en vanlig upplaga 30 å 40 exem-f
plars defecter. Mig förefaller det undransvärdt ,
att icke ens detta ringa antal defecter här
uppstår.
Att så få exemplar nu kunna erhållas
completla, härrörer deraf, att af första Delen
endast 500 exemplar aftrycktes. Händel en är
den att tryckningen måste begynnas innan Rik¬
sens Ständer hade beslutit, huru många exem¬
388
Den 19 Martil.
plar skulle uppläggas. När jag då på egel
bevåg skulle bestämma Upplagans,storlek, kun¬
de jag t j göra den siörre , än.svarande emot
den afsättning jag förmodade. Niir den sedan
genom Riksens Ständers Beslut fastställdes till
1000, måste jag rätta mig derelter. Erfarenhe¬
ten har visat, att 500 Exemplar varit tillräck-*
ligt. Jag har åtminstone sparat Staten kost¬
naden för sco till och förmodar att det ej kaQ
läggas mig till last.
Rörande Rid lerskapets och Adelns Proto-
coll har jag i Riddai husCancelliet erhållit den
undenättelse, att betydliga packor d rat för¬
varas på Riddarhusets vind, och ait dessa blif¬
vit ddlagde, i anledning af en anmodan ifrån
StatsContoiret, dit exemplaren förut blifvit af-
lemnade. Detta torde upplysa , att i afseende
pä dessa Protocoll ingen brist heller lärer va*
ra att befara.
I anledning af dessa anmärkningar anhål*
lör jag att Högloft. Stafslhskottets Betänkan¬
de måtte blifva återremitteradt.
Herr Grefven och La tult Marskalken hem¬
ställde , om Riddetskapet och Adeln ansåg da
af Herr Silfverstolpe vid MatsUtskottets Utlå¬
tande gjorde Anmärkningar hindra detsammas
antagande, samt på sådan grund behagade Ut¬
låtandet, jemte Anihärkningarne 3 till Utskottet
återremitteraj hvilket bifölls.
Föredrogs
Den 19 Martti,
Föredrogs å nyo StatsUtskottets, den 4 den-
nes afgifne, samt den 14. i samma månad på
bordet lagde Utlåtande, i anledning af Kongl.
Maj:t9 nådiga Proposition om medels anslåen_-
de till kostnaderne vid ta förbättrad Fångfor-
sling oeh bevakning.
Grefve Motnef, Carl Stellan, ari holl åff
detta Utlåtande måtte intill nästa Plenum få
ytterligare hvila på bordet, hvilket, då Aerö
Ledamöter häruti hördes instämma* af Riddefr
skåpet oeh Adeln bifölls#
Företogs tili pröfning BaneoUtskotfefs deri
10 dennes afgifne, samt den 17 i samma Må-’
nåd eftermiddagen på bordet lagde Betänkan¬
de, angående förändring uti de innom Banco-!
Verket gällande Befordringsgrunder, enligt hvil¬
ka tredjedelen af Banquens Commissarier vid yp'r
pande ledigheter tillsattes endast af Frälsemän.-
Friherre Staél von tiöistein, Gorfitz Lied'■&
tig: Detta Betänkande af BancoUtskottet bestri¬
der jag dels af det skäl, att ärendet icke är
allmänt, dels emedan det är en inskränkning
j Ridderskapets och Adelns rätt, sorn grundar
sig på en frivillig och laga kraft ägande öf-
verenskommelse emellan de tre Stånden,- A1»'
deln. Preste- samt BorgareStåndenv
f
Det kan ej vara okändtalf då r äldre'
tider, till Banquens Credits upprätthållande^
Ridd, 0. Ad, Prof, IV. fr XI. A-fd# 37, 33-,-
Den 19 Martil.
ett tillskott af Penningar gjordes af dessa tre
Stånd, hvilka derjemte garanterade Banquen ,
vägrade BondeStåndet deltaga häri ^ dess egna
ord voro: att de med Banco icke ville hafva
någon befattning. Dessa tre Stånd hafva der-
elter gemensamt stadgat grunderna för Ban-
quens Styrelse och ibland annat fastställt lika
antal af Fullmägtige samt BancoCommissarier
at hvarje Stånd; ingenting var väl också na¬
turligare, än att, då deras biträde och förbin¬
delse var enahanda, deras rättigheter borde
vara i samma förhållande.
Det var först vid i8©o års Riksdag, som
BondeStåndet fick del i Banco-Styrelsen , i
grund af de tre Ståndens frivilliga medgifvan¬
de , som , för att lemna ett bevis åt Bonde¬
Ståndet af sin beredvillighet, icke gjorde afse¬
ende på deras förra undandragande, då fråga
var om förbindelsers åtagande ; dock skedde
detta med det af BondeStåndet sjelf erbudna
vilkor, att derigenom ingen rubbning skulle
ske i förra Författningar och grunder för Sty.
reisen ; det var således icke att vänta, det
just denna fråga, som inskränker rättigheter,
skulle komma från det Hedervärda Bonde¬
Ståndet, som blifvit, icke af laglig rätt, utan
af god vilja, utaf de andra Stånden upptaget
till deltagande i BancoStyrelsen, dock vilkor-
ligtvis.
Då Ridderskapet och Adeln, genom de
mångfaldiga concessioner af sina rättigheter,
äro i det närmaste jemlikade med de andra
Den 19 Martil.
291
Stånden, serdeles hvad Rikets Embeten angar,
som fordomdags var Svenska Adelns förnäm¬
sta ressource, och då dessa concessioner för¬
nämligast blifvit gjorda, för att få det förderf-
liga Ståndshatet och afunden att försvinna,
så bör Ridderskapet och Adeln med skäl kun
na vänta, att icke ytterligare offer begäras,
utan att concessionerna nu hunnit sin gräns.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Jag för min del bestrider, att den på rigtig
principe och uppå ett långvarigt bruk grunda,
de befordring® lag innom Banquen må ändras-
Om den omständighet nu mera än förr
skulle inträffa, att BancoStyn Isen , vid valet
af Adeliga Commissarier, kommer i villrådig¬
het, så torde detta vittna, att man nu, mindre
än förr, är noga i pröfningen af den Ungdoms
kunskaper och 6kicklighet,som i Banquens tjenst
antages, eller också försummas den eftersyn,
som vara bör. Skulle det hända, att det try¬
ter skickliga ämnen till BancoComrnissarier
ibland de innom Verket tjenande Adelige, så
må man hellre tills vidare söka dem utom
Banquen, men ej bör en rättighet bortgifva,
sorn grundar sig på vårt RepresentationsSy-
steme och på sjelfva den hö&re BancoStyrel-
sens organisation.
Friherre Cederström,, Jacob: Då Bart.
quens förvaltning för närvarande är uppdra:
gen åt Commissar.crne , anser jag denna , in'.
Den 19 Martil.
om BancoVerket befinteliga högsta Tjenstebe»:
fattning vara af serdeles vigt} och äfven erfor¬
dra skicklighet. Den latitude, i afseende på
dessa tjensters tillsättande , Herrar Fullmägti*
ge enligt Reglementet äga , att nemligen en¬
dast göra afseende på skicklighet och förtjenst,
anser jag för min del ganska billig , och äf¬
ven, på sätt Utskottet hemställt, böra utsträc¬
kas dertill, att Frälsemän icke endast på grund
af deras börd, utan äfven i mån af deras skick¬
lighet, må anses berättigade till Commissarie-,
tjensters erhållande, hellst om Commissarierne,
på sätt nu finnes stadgadt, nödvändigt skola
utgöras till en tredjedel af Frälse och två tred¬
jedelar af Ofrälse Personer; men sökande in¬
nom BancoVerket med erforderlig skicklighet
af FrälseStåndet icke funnes, Banquen derige¬
nom möjeligen skulle komma att sakna den på
ansigter grundade Styrelse, som för dess be¬
stånd är ovilkorligen nödig. Jag tillstyrker
således för min del bifall af Betänkandet.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hinric: Äf-
Ven jag bestrider dem föreslagna förändrin¬
gen. Det må icke förglömmas, att BancoCom-
missariatet utgör en Auctoritet, som i vissa
fall motväger Banco-Fullmägtiges Auctoritet.
Den förra bör då ock vara organiserad ef¬
ter samma principe, som den senare. Det må
ej heller förglömmas, att man pröfyat nö¬
digt, såsom Grundlag bestämma, det både i
Högsta Domstolen och i allmänna Berednin¬
gen skola finnas Adelige och icke Adelige
^ledlemraar till lika antal, Så länge denna
Den 19 Martil.
293
principe gäller på andra ställen, bör den ock
följas innom BancoCommissariatet. Jag tror
ej att tre Stånds beslut gör tillfyllest att från¬
känna Ridderskapet och Adeln en rättighet,
som är enlig med Esprit’n af vår Representa¬
tion och hvaraf den länge varit i besittning ;
men jag tycker mig kunna förutse, att om
Ridderskapet och Adeln, hänförde af en falsk
liberalitets-känsla, skulle samtycka till förän¬
dringen, så skulle innan kort hända att aldrig
mer någon Adelig blefve till BancoCommissa-
rie befordrad.
Herr Grefven och LandtMarslcallcen hem¬
ställde, om icke Ridderskapet och Adeln ansåg
BancoUtskottets Betänkande böra, i anledning
af de dervid nu gjorda anmärkningar, till Ut¬
skottet återremitteras.
Bifölls. '
Friherre Staél von Holstein: Ehuru dets
ta ämne icke egentligen innefattar någon Pri;
vilegii-fråga, är det likväl såsom ett emel¬
lan alla fyra RiksStånden ingånget Contract
att anse, och kan således icke, enligt min öf*
vertygelse, emot ett Stånds bestridande, ge;
nom de öfrige trenne Ståndens beslut afgöras»
Hett Silfverstolpe, Gustaf Abraham: Utan
att vilja förhindra den redan beslutade åter.
remissen, får jag endast anmärka, att då före-
varande fråga icke är af Privilegii-natur, må¬
ste den ock genom trenne Stånds beslut kun¬
na afgöras.
294
Den 19 Martii.
Herr Lagerbjelke , Johan , anmärkte , att
de uti Bancoötskottet varande Ledamöter af
Ridderskapet och Adeln ansett frågan ensamt
tillhöra Ridderskapers och Adelns pröfning.
Hvaremot Utskottets Ledamöter af de andra
Stånden väl hemställt , att de trenne Ofrälse
Stånden måtte uppskjuta frågans afgörande in¬
tilldess Ridderskapet och Adeln fattat sitt be¬
slut, men tillika ansett-frågans handläggning
tillkomma icke enskildt Ridderskapet och A-
deln , utan RiksStånden samlällt.
Friherre Cederström: Sedan BancoUtskot.
tets Betänkande redan blifvit åtem-mitteradt,
anser jag ali vidare öfverläggning i ämnet ,
för närvarande öfverflödig.
Herr Pahlman, Otto Fredric: jag kan
icke finna , att de öfrige Rik-Stånden kunna
afgöra denna fråga, eller inskränka en Rid-
derskapets och Adelns ägande rättighet, utan
detta RiksStånds eget begifvande. Då Betän¬
kan let blifvit återremitteradt, anhåller jag att
min tanka i ämnet måtte få till Utskotiet med¬
följa. Jag anser att Högloft. Ridderskapet och
Adeln icke bör eftergifva ifrågavarande, på be¬
hörig öfverenskommelse, Stånden emellan grun¬
dade befordringsrätt; ty, såsom Friherre Staél
redan anfört, synes mig att Hedervärda Bonde-
Ståndet icke behörigen kan fordra mer, än hvad
som medgafs då detta Riksstånd beviljades del¬
tagande i Banco-Styrelsen, och då var ingen
fråga om att Commissarierne till en fjerdedel
skulle utgöras af Bondesöner. Men jag fäster
Den ig Martil.
295
för öfrigt långt mindre vigt dervid, om Rid-
derskapet och Adeln finner för godt att be¬
sluta eller medgifva någon förändring i pro¬
portionen, som bör följas vid Commissariernes
utnämnande, än medgifvande det sådant kun¬
de genom de öfriga trenne Ståndens pluralitet
afgöras. Man kunde då äfven påstå, att det
berodde af tvänne Stånds beslut att afgöra,
huruvida det fjerde hädanefter borde få delta¬
ga i BancoStyrelsen j om t. ex. det skulle be-
finras, att Banquen icke haft särdeles förmån
af BondeStåndets deltagande i dess förvaltning,
skulle det di bero af de öfriga trenne Stån¬
dens sammanstämmande beslut, att utesluta
detta aktningsvärda Ståndets Medlemmar från
vidare deltagande i Banquens angelägenheter
och förvaltning? Hvar och en inser lätt orim¬
ligheten af en sådan tanka, som likväl icke är
annat, än utsträckning af den grundsats, att
trenne Stånds beslut kunna tillintetgöra det
fjerdes rättighet.
I öfrigt och då Ridderskapet och Adeln
vid 1809 och 1810 årens Riksdag gjort betyd,
liga concessioner af sina Privilegier och enskild,
ta Stånds-förmåner, utan att de öfrige Riks-
Stånden under de senare förflutna 9 åren visat
någon benägenhet, att följa Ridderskapets och
Adelns efterdöme, och BondeStåndet äfven un¬
der denna Riksdag afslagit Representations rät-j
tigheten för dess egna medbroder, hvilka inne-'
hafva Frälse eller SäteriHemman, så tror jag
icke att Högloflige Ridderskapet och Adeln
har särdeles stor anledning att nu göraafseen-
55$
Den ig Martil,
de på de fordringar, sorn fran en eiler annas
Ledamot af Ron-©Ståndet bli 1 vit gjorda, och
att alltså Ridderskapet och Adeln, utan att
skäligen, kunna beskyllas lör illiebralitet, böt
Bfslå BancoUtskottets Betänkande.
Åtskilige yttrade härtill deras bifall.
Vid förnyad föredragning af BancoUtskot*
tets den 10 dennes afgifne, samt den 17 i sam¬
ma månad eftermiddagen på bordet lagde Ut.
låtande till upplysning, angående de sedan 1 S 15
års Riksdag vidtagne åtgärder, i anledning af
dä väckt fråga om en ny Mynt^ordning, fann
Högloflige Ridderskapet och Adeln, att sam-
ma Utlåtande endast barde läggas till Hand¬
lingar^. ______
Föredrogs å nyo Statsutskottets den 4
dennes aflåtne samt den 14 i samma månad på
bordet lagde Memorial, innefattande anmälan
att Hans Maj t Konungen, genom nådig Skrif,
velse till StatsUtskottet af den 23 sistledne
Ftbruarji, återtagit dess Högstsalige Herr Fa¬
ders till Utskottet under den 23 December näst-
1-edit år aflåtne nådiga Proposition om bestäm¬
mande af 600,000 Francs i metalliskt mynt
för deri ärliga ersättnings-summa af 200,000
R:dr Svenskt BancoMynt, som vid 1815 års
Riksdag blifvit Kongl. Majit och dess Efter,
trädare på Svenska Thronet» tillslagen, I sami
Den 19 Martil.
297
tnanhang hvarmed upplästes ett från Preste-
Siåndet ankommit ProtocoIlsUtdrag af den 17
dennes, innehållande att PresteStåndet, sorn, i
detta förnyade prof på Kongl. Maj:ts v nådiga
välvilja och ömhet, funnit ökade anlednin*’
gar till undersåtlig vördnad och tacksamhet, för
sin del besiutit, det måtte Riksens Ständer, ge*
nom en underdånig Skrifvelse till Kongl. Majit,
betyga deras underdåniga tacksamhet för Kongl.
Maj:ts nådiga åtgärd härutinnan samt Expedi-
tionsUtskottet anmodas, att med Förslag till en
sådan underdånig Tacksägelse Adresse till Rik*
sens Ständer inkomma; uti hvilket Beslut de
öfrige Respective Stånden blifvit inbjudne att
sig med PresteStåndet förena.
Herr Grefven och LandtMarshalken hem¬
ställde, om Ridderskapet och Adeln behagade
uti PresteStåndets Beslut instämma; hvilket
bifölls.
Vid förnyad föredragning af så väl Bevill-
ningsUtskottets den 16 dennes afgifne samt
den 17 i samma månad eftermiddagen på borg
det lagde Utlåtande öfver de innom RiksStån-
den gjorde Anmärkningar emot Utskottets den
23 sistledne Januarii meddelte yttrande, angå¬
ende grunderne för den Allmänna Bevillnin»
gen, sorn ock af Allmänna Besvärs- och Oe-*
conomijeUtskottets den 21 sistledne Februari?
afgifne samt den 17 dennes eftermiddagen på
bordet lagde Betänkande, öfver föreslagne än»
■298
Den 19 Martil.
dringar uti Författninsrarne rörande HusbeboFs-
BränvinsBränningen och dermed gemenskap ä-
gande ämnen; hemställde Hr Grefven och Landt-
Marskalken, om icke, enär berörde tvänne Mål
så nyligen inkommit, att troligen alla af Rid-
derskapet och Adeln ännu icke hunnit deraf
taga nödig kännedom, hellst desamma voro af
en vidlyftig omfattning, dessa Mål alltså kun¬
de ytterligare intill nästa Plenum få hvila på
Bordet.
Bifölls.
Företogs till pröfning BancoUtskotfets den
10 dennes afgifne samt den 17. i samma månad
eftermiddagen på bordet lagde Betänkande, i
anledning af väckt fråga om tillåtelse för en
och hvar, att, emot Svenskt SpecieMynt, i Ban-
quen tillbyta sig omyntadt Guld och Silfver.
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf: Herr
Ö^nbergs Motion , om tillåtelse att i Barquen
få utbyta Svenskt Guld- och Silfvermynt mot
omyntad metall, är så mycket mer billig och
välgrundad, samt förtjent af bifall, som eljest
intet lagligt sätt finnes att begagna detta Mynt
så länge det ej är gångbart i allmänna Rörel¬
sen. Låna ut SpecieMynt kan man ej våga,
i osäkerhet om hvad mynt man i återbetalning
kan erhålla, hellst det, förmodligen till följe
af Lagarnas obestämdhet i detta ämne, ännu
tyckes bero på Domarens skön och godtycke,
om en skuldförskrifven summa i Silfver skall
Jim jg Marni.
299
med metall eller papper liqvid -ras. Att ned¬
smälta Speciemyntet och förarbeta det tili käril
o s v., är af Lagarne strängeligen förbjudit5
äfvensom att utföra det och hos Utllndningen
derföre tillbyta s':g varor. Det tinnes således
för det närvarande ingen möjlighet att kunna
begagna d t Guld orh Silfver, som bär Svensk
Myntprägel 5 hvarföre jag anser högst nöd¬
vändigt att i Banque» öppna en utväg au kun¬
na utbyta Svenskt Spectemynt möf opräglad
och oanvändbar metall. Jag får derföre öd¬
mjukast anhålla, att Höglofl BancoUtskoöets
Betänkande må återremitteras.
Herr Grefven och LundtManthallen hem¬
ställde, om Ridderskapet och Adeln ansåg de
af Herr Cederskjöld; gjorda Anmärkningar hin¬
dra antagandet af Utskottets Betänkande, samt
på sådan grund behigade detsamma, jemte An-
märkningarne, till Utskottet återremittera.
Ropades Ja och Nej.
Herr Heykenskjöld, Detlof: Det synes mig
vara ganska billigt, att när man äger rättighet
att för massift Silfver bekomma Specn mynf man
också pä samma grund bör emot sådant Mynt
kunnat Banquen erhålla omyntadt Silfver, hellst,
på sätt Heir Cederskjöld ganska rigtigt anmärkt,
det i annat fall skulle blifva nästan omöjligt
att kunna begagna Speciemynt.
Uppå derefter af Herr Grefven och Landt-
Marskalken förnyad Proposition , blef Banco-
303
Den 19 Martn
Utskottets Betänkande, tillika med de dervid
gjorde Anmärkningar, till Utskottet återremit;
teradt»
Föredrogs å nyo BancoUtskottets den 10.
sistledne Mars afgifne, samt den 1 7. i samma må¬
nad eftermiddagen på bordet lagde förnyade
Betänkande, i anledning afAterremiss utaf frå¬
gan om förlängning i Praescriptionstiden för
Låns omsättning i BancoDiscontVerket.
Herr Strussenfelt, Michael, ocb Herr Munch
af Rosenschöld, Eberhard, jemte andre Herrar
Ledamöter, anhöllo att Betänkandet måtte ytJ
terligare få hvila på bordet till nästa Plenum ;
hvilket, uppå gjord Proposition , af Ridder»
skåpet och Adeln bifölls.
Föredrogs å nyo ConstitutionsUtskottets
den 5 dennes aflåtne samt den 17 i samma
månad eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
innefattande svar på Ridderskapets och Adelns
Återremiss af Utskottets den 30 sisledne Ja¬
nuarii meddelte yttrande, angående Represen»
tationsfrågans närvarande skick.
Herr Munch af Rosenschöld, Eberhard:
Jag anhåller blott att få till Protocollet anmä¬
la min i ConstitutionsUtskottet afgifne Reserva;
tion , enligt hvilken jag icke ansett Constitu-
tionsUtskottct vara bundit af Riksens Ständers
Den 19 Martil.
vid sista Riksdag fattade beslut om nödvän¬
digheten af Statistiska upplysningars infordran.
de, innan Representationsfrågan Kunde till nå¬
gon vidare handläggning förekomma; ty då
skulle ConstitutionsUtskattet äfven vara bun¬
dit af Styrelsens välbehag, i anseende till dessa
upplysningens förskaffande, och således vara
i sina Lagstiftande arbeten beroende af execu-
tiva Magten. Jag tror utomdess att för utar¬
betande af en plan till en ny Representation
icke behöfvas så i detaillen fullständiga Sta¬
tistiska upplysningar , utan anser att för det¬
ta arbete äro de upplysningar tillräckliga, som
vi redan äga.
Herr Grefven och LandtMarskalken hem¬
ställde, om icke, sedan de öfrige trenne Respe-
ctive RiksStånden vid Utskottets den 30 sist-;
ledne Januarii meddeha första yttrande i äm
net redan låtit bero, Ridderskapet och Adeln
behagade, äfven för sin del, uti enahanda be^
slut nu mera instämma.
Bifölls.
Herr Grefven och LandtMarskalken öfver-
lemnade klubban till Grefve Lewenhaupt, Gu¬
staf, samt bortgeck.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskot-
tets den \ dennes afgifne samt den 14 i sam,
302
Bni 19 Martil
ma månad på Bordet lagde Utlåtande , öfver
gjorde Motioner angående Medels beviljande
åt Herr BergsRådet Friherre Hermelinj blef
samma Utlåtande, uppå derom af Herr Gref¬
ven ocb Ordföranden framställd Proposition, af
Ridderskapet och Adeln gilladt.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hinric: Jag;
får anhålla, icke allenast att Ridderskapet och
Adeln täcktes till ConstitutionsUtskottet remit¬
tera några af mig till ändring i Grundlagar-
ne uppgifne Förslag, hvilka jag uti ett förseg-
ladt Convolut härhos torde till Protocollet få
aflemna, utan ock, att ConstitutionsUtskottet
måtte anmodas att, sä fort sig göra later, till
RlksStånden inkomma med Utlåtanden öfver
de flera från samtelige RiksStånden till Ut¬
skottet remitterade AnmärkmngsMål, på det
de åtgärder, hvilka ConstitutionsUtskottet, i
afseende på RiksRätt , eller Riksens Stän¬
der i öfrigt kunde finna nödige i anledning
deraf vidtaga, måtte kunna , innan Riksens
Ständer åtskiljas, tiil verkställighet befordras.
Friherre Cederström, Jacob: Enligt 81 §.
i RegeringsFormen få icke frågor om ändring
uti Grundlagarne uti Ståndens Plena väckas,
utan böra hos Riksens Ständers vid hvarje Riks¬
dag valda Constitution;.Utskott anmälas, och
kunna således icke eller några Förslag till
Grundlags-förä^dringar, med undantag afKongl.
Maj:ts derom aflåtne Nådiga Proposition, från
Den 19 Martn.
303
Ridderskapet och Adeln till nämnde Utskott
remitteras.
Friherre Anckarsvärd: Jag känner visser¬
ligen 81. §. i Regeringsformen, men kan icke
finna det nämnde §. förbjuder ett RiksStånd
att genom ProtocollsUtdrag till Constitutions-
Utskottet öfverlemna Förslag till ändring i
Grundlagarne, som af någon dess Ledamot an-
mäles, fastän samma Förslag icke innom Stån¬
det uppläses.
Friherre Stael von Holstein, Corfitz Lud-
vig: Jag förenar mig med Friherre Cederström
uti den af honom gjorde anmärkning, att en
Ledamot, som vill framställa Förslag till än¬
dring uti Grundlagarne, bör sådant directe hos
ConstitutionsUtskottet anmäla- Men hvad angår
Friherre Anckarsvärds hemställan,om en påmin¬
nelse till ConstitutionsUtskottet, anser jag Rid-J
derskapet och Adeln både kunna och böra en
slik. erinran besluta. I sammanhang härmed
och då Stats- och OeconomiaeUtskotten, till hvil¬
ka frågan om Tullverkets Organisation blifvit
remitterad, ännu icke deröfver aigifvit något
Utlåtande, vågar jag äfven anhålla, att enär
berörde fråga är af särdelas vigt , Ridderska¬
pet och Adeln täcktes låta en påminnelse till
nämnde Utskott afgå, att samma fråga med för¬
sta till prölning företaga och afgöra.
Herr Cederskjöld, Pehr Guslaf: Jag in¬
stämmer fullkomligt med Herr Friherre Ceder¬
ström deruti , att den begärta Remissen till
3®4
Den 19 Martu.
Constitutions Utskottet ej kan beviljas, helfsf 1
RegeringsFormen uttryckeligen stadgas, att frå¬
gor om ändring i Grundlagarne ej få i Stån¬
dens Plena väckas Enskilt Riksdagsman får
vända sig directe till ConstitutionsUtskottet,
hvilket, om det gillar Motionen, äger att till
Stånden med Förslag till ändring i Grundla¬
garne inkommaj eller, i annat fall, svara den
Riksdagsman, sorn frågan väckt. Herr Fri¬
herre Anckarsvärd måste således aflemna sire
skrift omedelbarligen till ConstitutionsUtskottet»
Men deremot instämmer jag med Herr Friher¬
re Stael i tillstyrkan af bifall till Herr Friher¬
re Anckarsvärds anhållan, att ConstitutionsUt¬
skottet måtte anmodas med det snaraste utlåt»
c ig öfver de senare anmärkningsfrågorna.
Herr Grefven och Ordföranden lät upplä¬
sa 81. §■ i Reg«ringsFormen samt förklarade,
det Friherre Anckarsvärd ägde att uti Consti¬
tutionsUtskottet anmäla de af honom förut om¬
nämnde Förslag till ändring i Grundlagarne;,
hvarjemte Herr Grefven och Ordföranden hem¬
ställde, om icke Ridderskapet och Adeln, med
anledning af Friherre Anckarsvärds anhållan r
behagade anmoda ConstitutionsUtskottet, att så
fort sig göra låter till RiksStånden inkomma
med Utlåtanden öfver de Aete från samtelige
RiksStånden till Utskottet remitterade anmärk»
ningsmål*
Bifölls,
Grefve Mörner, Carl Stellan: Tåg utbe¬
der
Den 19 Martil.
305
der mig få anmäla, att Allmänna Besvärs- och
OeconomiaeUtsköttet, hvarest jag har den äran
vara Ordförande, tor närvarande mäst slutat
sina arbeten, samt att af tvåhundrade tili detta
Utskott remitterade mål endast 2 eller 3 återstå.
Åtskdlige Betänkanden, ehuru af Utskottet
redan afgifne, hafva likväl ännu icke inkom¬
mit till RiksStånden, af den anledning, att de
förmodligen icke hunnit blifva tryckte. Jag
har trott mig böra anmäla detta, så att det
inträffade dröjsmålet icke - må OeconomiaeUt-
skottet tiilskrifvas För min del fruktår jag,
ätt genom Riksens Ständers Beslut, angående
tryckning af Utskottens Betänkanden, innan
de till RiksStånden ingifvas, mycken långsam¬
het och tidsutdrägt, samt måhända äfven Riks¬
dagens förlängning torde uppkomma.
Friherre Stael vört Holstein förnyade sint
förut gjorde anhållan, öm en erindran till Stats-
bch OeconomiasUtskotten, att med första afgif¬
va Utlåtande öfver den till dem remitterade
fråga angående TullVerkets Organisation.
Friherre Cederström: I anledning af Fri¬
herre Staél von Holsteins anhållan om en pä-
nrnnelse till Stats- och Oeconom aeUtskotten
om skyndsam pröfning af frågan, angående
TullVerkets Organisation , torde jag få tillkän¬
nagifva , att detta Mål uti StatsUtskottets ln-
komst-afdelning redan till handläggning före*
varit, samt efter en eller tvänne Sessioner läk
ier blifva slutebgen i Afdelningen afgjordt.
Ridd. 0. Ad. Prot. IV* B. II Afd. 39,- 40.
306
Dm 19 Martu.
Friherre Stael von Holstein yttrade, det
han , efter den nu meddelta upplysning, an.
gående det skick, hvari frågan om TullVer-
kets organisation sig för närvarande befinner,
afstod från vidare fullföljd af sin begäran om
påminnelse till Stats- och OeconomiteUtskotten.
Upplästes och lades på bordet följande
från Allmänna Besvärs . och OeconomiaeUt-
skottet den 25. sistledne Februarii aflåtne Be^
tänkanden:
1:0 I anledning af Hans Excellenee, Herr
Grefve Lars von Engeströms Motion , om en
fristad för sådana Personer, hvilka mindre af
elakhet , än af tillfälliga omständigheter förlo¬
rat medmänniskors agtning j deruti Utskottet
hemställt , att enär Kongl. Maj:t genom Nå¬
dig Proposition föreslagit inrättande af Cor-
rectionshus i Wadstena och Borgholm, samt
det vore att förmoda, det ettdera af dessa, el¬
ler måhända bägge, varda så organiserade, så
att de kunna blifva svarande mot det ända¬
mål Hans Excellenee Herr Grefve von Enge¬
ström framställt ; ansåge Utskottet Resultater-
ne af nyssnämnde anstalter böra afb.das, in-
nan några nya vidtagas ; dock hafva tvänne
af Utskottets Ledamöter, Herrar prostarne
Rabe och Ko!modm , i denna fråga varit af
skiljagtiga meningär, samt tillstyrkt bifall å
den gjorda Motionen.
2:0 I anledning af väckt fråga om för-
Din 19 Martin
inilririg i Mätnirigs-sättet af Säd och Halm ;
deruti Utskottet yttrat sig; af anförda skäl ,
icke kunna tillstyrka någon ändring i nu gäl.
lande mätnings-sätt eller Målkäril; men der»
emot, i fråga om förändring af bestämmelse-
Sättet vid lefvereringen af Halm, ansett sig äJ
ga anledning föreslå att en vigt af tvännc L'p:d
för Cn torr Halmkärfva må antagas såsom rät.
tesnöre vid alla till Kronan skeende Halmlef-
veranser , samt att Riksens Ständer må hos
Kongl. Maj:t i underdånighet hemställa den¬
na nu föreslagna grund för en i detta .ämne
blifvande Författning.
3:0 1 anledning af Riksdagsmannen Pehr
Bengtsons från Halland uppgifna Förslag till
jemnkning i BåtsmansRöteringen innom be¬
rörde Län ; deruti Utskottet yttrat * ätt som
Utskottet, uti dess under samma dag afgifna
Serskilta Utlåtande, i anledning af Kongl. Majus
Nådiga Proposition uti enahanda ämnen, hem¬
ställt atf verkställigheten äf ifrågavarande Ro*
fejetnnkning måtte i underdånighet öfverlem-
nas till Kongl. Maj:tS eget Nådigste godtfin.
nande ; ansåge Utskottet deraf följa, att Pehr
Bengtsons Förslag icke erfordrade någon åtgärd.
4:0 I anledning af Riksdagsmannen Lars
Olsons från Calmsre Län Motion att. med un-
dantag af Säterier, Boställen och PostHem-
mart , alla andra Hemman böra deltaga uti
Kronoskjutsnings - Brefbärings- Och Krono-
Fjerdingsmans-besväret eiler andra dylika O
sera, som Jord i allmänhet åtfölja; hvilkef
3©§
Dell 19 Martil.
Förslag Utskottet ansett innefatta en Privilegii-
fråga, hvilken icke kunde upptagas elier ven¬
tileras.
5:0 I anledning af innom BondeStåndet
gjord Motion, om nödvändigheten af Förklaiing
i vissa delar af Kongl. Maj ts Nådiga Kungö¬
relse den 3. April 18t6, angående öfverens-
kommelser rörande Presterättigheter ; deruti
Utskottet hemställt, att Riksens Ständer måtte
hos Kongl. Maj:t i underdånighet begära, att
som uti Högstberörde Kungörelse det icke är
bestämdt iöreskrifvit , att redan stadfästade
Conventioner emellan Presterskapet och För-
satnlingarne, rörande Presterättigheter, bora
blifva orubbade och ofötändrsdt bibehållna för
den tid de blifvit ingångna, Kongl. Maj't täck¬
fes , genom utfärdande af en Kungörelse, så¬
dant i Nåder förordna.
Grefve von Sehwerin, Fredric Bogislaus,
anhöll om Ridderskapets och Adelns tillåtel¬
se , att fä i ett sammanhang till trycket be¬
fordra allt hvad uti irågan angående en för¬
ändrad NationalRepresenlation, hade vid den¬
na Riksdag hos Ridderskapet och Adeln blif¬
vit yttradt; hvilken anhållan, uppå af Herr
Grefven och Ordföranden gjord proposition,
af Ridderskapet och Adeln bifölls.
Den 19 Martu,
3°9
Justerades följande:
Utdrag af Pro'ocol!et, hållet hos Hög-
loflige Ridderskapet och Adeln, vid
Urtima Riksdagen i Slockholm, dea
19 Martii 18 <8.
S. D. Beslöt Högloflige Ridderskapet och
Adeln anmoda ConstitutiomUtskattet , att . så
fort sig göra låter, till RiksSfämJen inkoo ma
med Utlät nden öR er de flera, från samteiige
RiksStånden till Utskottet remitteiade Attmark*
ningsMål. Ut supra.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskilja
des klockan 2 eftermiddagen.
In fidem Protocollj
O. J. Lagerheim.
Tisclagen den 24 Martii.
Plenum klockan io Förmiddagen.
Öppnades Herrar Electorers Lista till Val
af en Ledamot i Lagutskottet efter
g i o Den 2 4 Martti, f. m.
bJ:o §14 Herr Gyllenhaal, Lars Herman, As¬
sessor , och befanns dertill hafva
blifvit utsedd
U:o *246 Herr von Stahl, Samuel, Lagman,
Justerades Pleni-Profocollet för den 7, dens
pes lör_ och eftermiddagen.
Friherre Stael von Holstein, Corfitz Lud¬
vig,, anhöll ett få till trycket befordra sitt den
7. dennes eftermiddagen ingifna Memorial, an¬
gående rätta förståndet af 90. §. i Regerings-
Fortnen, hvilken anhållan, uppå af Herr Gref¬
ven och LandtMarskalken gjord Proposition ,
»f Ridderskapet och Adeln bifölls-
Herr von Greiff,| Johan Ludvig, hade in;
Jemnat ett Memorial, hvilket upplästes, så
lydande;
I anledning af Allmänna Besvärs- och
OeconomiaeUtskottets Betänkande,rörande Riks¬
dagsmännen Wessin,gs och Pehr Bengtsons För¬
slag till ändring uti 3. Art. i Förordningen af
den 13, April 1808, angående Jagt och Djur¬
fång , nödgas jag å nyo upprepa de tankar ,
som af mig förra Riksdagar, i samma ämne
blifvit yttrade, och tillägga, att hvad jag i öf¬
rigt kan hafva att erinra, stödjer sig på den
erfarenhet jag, genom ett mångårigt bemödan»
Den 24 Martil, f m. 311
de, förskaffat mig om Odjurens vanor och in-i
stinct, för att deraf bedömma de säkraste me-
thoder att fånga och förminska Odjurens antal,
och som jag funnit den föreslagna förändnn-
gen rakt stridande emot ändamålets vinnande,
så torde benäget tillåtas mig få göra en jem¬
förelse emellan de vanliga jagtplatserna eller
Vinterskallen, och de i dessas ställe föreslagna
Sockne- och Sommarskallen och öfrige anstald
ter till Odjurens utödande, sorn orden uti Ut¬
skottets Betänkande lyda.
Till Vinterskall fordras Jagt-tyg, hvilka
Utskottet tror medföra en betydande kostnad,
men då det är gifvet och med sanning enligt,
att ett Jagt- tyg kan förfärdigas med högst 2
R.drs utgift af Hemmanet i Länet, och kan
begagnas minst i 50 år, så är ju denna kost^
nåd ganska obetydlig, äfvensom Bodar till
Jagttygens förvarande, emedan de merendels
förvaras i allmänna Byggnader, och i de fle¬
sta Län uti öfverflödig» rum och vindar uti
LandshöfdingeResidencen.
Ibland kostnader upptager Utskottet isyn¬
nerhet Dagsverken , som sägas onyttigt utgå
och betunga Allmänheten. De Dagsverken ,
som tilf Skallgångar användas, kunna ju ej an¬
norlunda beräknas, än sådana, som utgöras för
allmän nytta och i afsigt att förekomma oför¬
utsedda skador, och öfverstiga dessa sällan 2
eller 3 om året af Hemmanet. Jag ponerar,
att uti ett Län, som består af 10 Härader, en¬
dast 6 Vargar om året på detta sätt dödas,
Dm 24 Manii, /. m.
trenne pär Vargar äro då undanröjda, som ej?
jest ynglat oeh uppfostrat 536 ungar hvarde¬
ra. och hvardera kullen öfver Sommaren minst
förstört 30 större och mindre Kreatur* harman
då bättre kunnat använda 3 Vinferdagsverken,
än då man bidragit till en behållning af minst
räknadt 90 Kreatur i den kretsen , der Odtu-
fen uppehållit sig öfver Sommaren, om de fått
vara vid lif?
I öfrigt får jag nämna , att en Jagtplats
ar försedd med uppränsade linier och rättel¬
ser, innom hvilka Odjuren genom betning dra¬
gas tillsammans; sporrsnön tjenar Jägarne till
rättesnöre, då Vargarpe med säkerhet kunna ip.
stängas med Jagttyget, och då aljagningen för-
rättas, anföres Folket, under tillsyn af Jägeri-
pch KronoBetjening, med noggrannaste ordning,
och sällan aflöper ett sådant Skall, att icke
några Odjur tillsätta lifvet.
Sockne- eller Sommarskall deremot, kutU
na ej anställas annorlunda än på måfå eller ef¬
ter anledning, då Odjur redan gjort skada; i
sjöar och vattudrag hindrar Skall Folket hålla,
behörig ordning vid afjagningen , sorn häfver
den följd , att Odjuren undkomma hvart sorn
hellst. Säd och gräs nedtrampas, ovarsamhet
med Bössor ofch flera qordentligheter kunna
svårligen förekommas, då hvarken Jägeri- el¬
ler KronoBetjening beböfver vara närvarande,
och manne det icke vöre vådeligt och emot
Lag stridande , att tillåta Folksamlingar utom
Landshöfdingens vettskap? Ofta kan ett Som-,
JDm 24 Martil, f. m.
3! 3
inardagsverke vara svarande emot 3 Vinter-
dagsverkcn, och hellst dä ett Sommarskall ej
tjenar ti!! annan nytta, än, dådet lyckas väl,
jnan kunnat drifva Vargarne till sina grannar
för att äfven beskatta dem , i stället lör att
uiödas och utrotas , få behålla lil vet, och till
ett annat år mångdubbelt törökas.
Sedan jag igenom denna jemförelse tror
nrig tydeligen bevist orimligheten af den fq-
reslagne föräpdringen, återstår för mig att an¬
märka något om de lämplige anstalter, Utskot¬
tet tror sig känna , jemte Spckneskall , vara
tjenlige till Odjurens utödande och utrotande.
Jag tror att hvar och en anstalt i sin mohn
medverkar tid Odjurens förminskande, men
sorn jag intet kan upptäcka något enda, sorn
på grundade skäl och anledningar kan anses
svarande emot Vinterskall och Jagt-platser;
så tror jag det vara en ofelbar skyldighet att
så i detta, sorn annat, iakttaga att ej föreslå för¬
ändring i Lagar och Författningar förr än man
kan uppte något bättre att sätta i stället. Slu-
tebgen får jag nämna att jag gjort försök med
alla kända anstallter till Odjurens förminskan¬
de, men intet funnit något närmare till Vintern
skall bidraga, än Varggårdar; men förklarar %
att om sådana icke allmänt anläggas, så gör2 da
icke eller i det hela önskad verkan. Att utö.t
da och utrota Odjuren, som Utskottet säger ,
tror jag vara alldeles omöjeligt, så vida de år¬
ligen nedkomma från fjällen och de större Sko-
garne, yngla och kringsprida sig åt Slättbyg¬
den. Ofta hör man sägas, som skäl till Odjurens,
3 14
Den 2 4 Martii, /. m.
förökande, att JägeriBetjeningen ej fullgör si¬
na skyldigheter. Dertill fordras ju nödige an¬
stalter och att de blifva försedde med nödige
föreskrifter; då en Öfverjägmästare skall anta¬
gas, heter det, han skall examineras ; men hvar-
etter skall den examen göras, då ingen för¬
skrift eller Reglemente för hans yrke är att
tillgå? Äfvenledes skall JägeriBetjeningen dra¬
gas tillsammans att öfvas, men huru blifva
de öfvade utan Reglemente? Om Riksens Stän¬
der i8~9 gjort mer afseende på hvad jag då
proponerade, nemligen: Att sätta Jägeristaten
på militairisk fot och gifva dem ett Reglemen¬
te, så för Skoesskötseln , som i Jägerivägeo; så
hade Konungen nu hafvit 12 å 1500 goda Skyt¬
tar och vägvisare att tillgå i krigstider, som der¬
emellan ej kostat Kronan det ringaste , och
Staten haft kunniga och nyttiga Tjenstemän.
Att detta Memorial får åtfölja Remissen
af Utskottets Betänkande, anhåller jag öd¬
mjukast.
Remitterades till Lag- samt Allmänna Be¬
svärs- och OeconomiaeUtskotten.
Öppnades Herrar Bänkmäns Lista till val
af en Elector efter
Nio 324 Friherre cf Wetterstedt, Eric, Pre¬
sident; och befanns dertill hafva
blifvit utsedd
Den 24 Martti, f. m. 315
322 Friherre Anckarsvärd, Carl Hinric,
Öfverste.
Föredrogos I nyo och gillades följande
Allmänna Besvärs- och OeconomineUtskottets
afgitne, samt den 19 dennes på bordet lagde
Betänkanden
1:0 Af den 75, sistledne Februarii i anled¬
ning af väckt fråga om en Fristads inrättan¬
de för sådana personer, hvilka mindre af verke¬
lig ondska och elakhet, än af andra tillfällige
Orsaker förlorat medmänniskors agtning
2:0 Af den 20 sistledne Februarii, i an¬
ledning af väckt fråga om förändring 1 mät-
pingssättet af Säd och Bolm.
3:0 Af den 25 sistledne Februarii, angåen¬
de väckt fråga om grunderne för en föresla¬
gen jämkning i BåtsmansRoteringen j Halland.
4:0 Af sistnämnde dag, rörande» väckt
fråga ätt med undantag af Säterier, Boställen
och PostHemman, alla andra Hemman böra del¬
taga uti KronoSkjutsning, Brefbärings- och Kro¬
no Fjerdingsmans-besväret eller andra dylika
Qnera, som Jord i allmänhet åtfölja.
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs- och
OeconomiasUtskottets den 25 sistledne Februa¬
3' 6
Den 24 Martu, f. rn.
rii afgifna samt den !Q. dennes på bordet lagda
Betänkande, i anledning af väckt fråga om nöd»
vändigheten af förklaring i vissa delar af bong!.
Maj:ts Nådiga Kungörelse den 3. April 1 P1 6, om
öfverenskornmelscr rörande Presteräuigheter.
Herr von Hauswolff, Carl Gustaf Rein¬
hold: Om Högicflige Ridderskapet och Adelu
samt de öfrige Respective RiksStånden skulle
finna skäligt bifalla Utskottets nu upplästa Be¬
tänkande, hvarigenom tillstyrkes fastställelse
af de äUre Contracter, hvilka emellan Herrar
Pastorer orh vederbörande Tiondegifvare om en
b stämd Tiondesättning blifvit träffade \ får jag
dock äran anmärka det förbehåll, hvartill ser*
skilda omständigheter föranleda, att Gottland
i di nna del må fiån Rikets öfrige provincer
undantagas, emedan å sistberörde Land ifrån
äldre tider tillbaka emellan Tionde-tagare och
Tionde-gifvare varit stridigheter, hvilka slu¬
tligen under Drottning Christinas tid genom
Regeringens bemedling blifvit på sitt sätt bt-
lagde eller rättare sagdt tills vidare döfvade, me-'
deist en upprättad afhandling eller så kallad
ConventionsStadga, som dock icke vunnit san-
ction för everdeliga tider, utan sedan Kongl,
filaj.ts och Kronans andel i Tionden jemväl
blifvit till Gottlands Presterskap öfverlåten ,
har Presterskapet vid hvarje Regementsförän¬
dring sökt och vunnit ytterligare prolongation
af förberörde ConventionsStadga och Donation.
Men vid Högstsalig Hans Majit Konung Carl
Xlllls , Glorvördigst i åminnelse, upphöjelse
på Svenska Thronet] är en sådan prqlongatioA
t)en 24 Martil, / mi
Presterskapet icke förunnad, af orsak, att pä
Gottland, såsom å flera ställen i Rikets öfrige
Provincer, fråga uppstått om en bestämd, mera
lämpelig Tiondesättning, och i anseende till
åtskilliga obehagliga stridigheter dtrom, såväl
Högvördige Preste Ståndet, som öfrige Resp'dT
ve RiksStånden vid sednare Riksmöten, i un¬
derdånighet begärt Konungens Nådiga bemed¬
ling } äfvensom angående ofvanberörde Conven*
tionsStadgas kraft och verkan uppstått tvist y
hvilken, j mte serskildt förslag till cn lämpe-1
lig och billig utväg att Presterskapet på Gott*
land må hädanefter åtnjuta en tdltåcklig ut-'
komst, utan att Tionde-gifvare allt för mycket
emot deras likar å Svenska sidan varda betunö
gade, blitvit i underdånighet till Konungens Nå*
diga skärskådande och afgörande, efter derom
hällne Socknestämmor, ölverlemnadt.
En närmare Historisk teckning öm allt,
hvad till beredande al Tiondesättning på Gott¬
land, tid efter annan förelupit, hörer icke egen*
teligen till förevarande Ira ga, hvarföre rag den
Samma med allt skäl nu förbigår. Och tär en¬
dast väcka Högloflige Ridderskapets och Adelns
Uppmärksamhet på den vigtiga omständighet,
att i händelse Ut kottets Betänkande utan uni
dantag för Gottland bifalles, skulle genom ad-
vocatorhk tolkning den slutsats kunna framde¬
les uppgöras, att omförmälte så kallade Conven-
tionsStadga jemväl derigenom vunnit den san-1
elion, att alla öfverläegningar om Tiondesättning
på Gottland, och Konungens nådiga pröfning
af de fiågor i detta ämne, hviika till Rong!-
Den 24 Martil t f. m.
Maj:ts Nådiga afgörande blifvit hemställde'*
måste förfalla. Jag förmodar således, att Hög-
loflige Ridderskapet och Adeln upplyst insef
nödvändigheten att det af mig projecterade un¬
dantag för Gottland tillstyrka. Och får derjem¬
te utbedja mig, att, i anseende till sakens vigt,
denna anmärkning må med de öfrige Respe.
ctive RiksStånden communiceras, på det, vid
deras öfverläggning om Utskottets Betänkande,
det försigtighets-steg, sorn jag hemställt, må i
alla RiksStånden varda iagttagit.
Friherre Cederström, Jacob: Oni Utskot¬
tets Betänkande första gången nu är under
pröfning, lärer det af Herr von Hauswolff fö-
reslagne tillägg , hvaruti jag i öfrigt för min
del fullkomligen instämmer, icke kunna af Rid¬
derskapet och Adeln antagas, utan föregången
Återremiss ; af hvilken anledning jag får an¬
hålla , att Betänkandet måtte till Utskottet å-
terremitteras*
Herr Grefven och LcindtMarskatten hem¬
ställde, om Ridderskapet och Adeln ansåg de
vid OeconomiaeUtskotfets Betänkande gjorda
Anmärkningar hindra detsammas antagande,
samt på sådan grund behagade Betänkandet*
jemte Anmärkningarne, till Utskottet återremit¬
tera 5 hvilket bifölls.
Företogs till pröfning StatsUjskottets detf
4. dennes afgifna, samt den 14. och 19. i sam?
Den 24 Martil) f. m.
319
ma månad på bordet lagda Utlåtande, i an¬
ledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
om Medels anslående till kostnaderne vid en
förbättrad Fångforsling och bevakning.
Grefva Mörner, Carl Stellan: Då jag den
19. dennes begärde att ifrågavarande Betän¬
kande måtte ytterligare få hvila på bordet,
hade jag ännu icke haft tillfälle deraf taga
kännedom. Sedan jag nu mera granskat det¬
samma och dervid inhämtat, att den deruti
föreslagna anstalt till Fångars forslande och be¬
vakning är af stor vigt och nytta för det All¬
männa, får jag utbedja mig Herr Grefvens och
LandtMarskalkens Proposition till bifall derå.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, hade
inlemnat ett Memorial, hvilket upplästes, så
lydande:
Då Lagutskottet vid 1ST5 års Riksdag
föreslog antagande af flere Gevaldiger i hvar¬
je Län, att vid Fångars transporterande åtfölja
till bevakning, yttrade jag den 5 Martii 1815
till Högloflige Ridderskapets och Adelns Pro-
tocoll, den tanka, att de löreslagne kostna-
derne dervid blifva för Staten känbara, samt
att ändamålet kunde, likasom hittills, ernås
med andra anstalter; och ifrån de skäl jag då
anförde och nu får åberopa, hämtar jag äfven
nu betänklighet, att StatsUtskottets Betänkan¬
de bifalla. Att, för Sextio Gevaldiger, tillstyr¬
ka ett Stats anslag af 250 Tunnor Spannmål
årligen, samt dessutom 32 Skilling Banco Dag-
320
Den 2 4 Martil, /. ut
Tractanierite för KronoBetjente under resan medi
fångar, som de nu äro skyldige af tjenstépligf
utan betalning medfölja, blifver, vid nuvaran^
de förhållanden, en lör Staten icke obetydlig
utgift, som, till dess uppgående rätta belopp,*
icke en gång kan beräknas ; och då jag med-'
gifver, att den ringare KronöBétjeriingen vid nu
tillökte göromål svårligen medhinna att upp¬
fylla den dem i Författningar töreskrifne skyl¬
dighet, att Fångar till bevakning åt tolja 9 skul¬
le jag hellre önska, att i sådana och andra
ändamål, flere KrönoBetjente i Länen antagas,'
som äfven vid andra förefallande behof kun¬
de biträda, än att TjensteniannaStaten så be¬
tydligen skulle okas, utan att i någon annan
Väg hittills befordra allmänt gagn Det med»
gifve.s att allmänna säkerheten fordfar en nog¬
grannare tillsyn, till förekommande af Arre-
stanters rymmande ifrån Fångförare, men jag
gör mig förvissad , att ändamålet lika säkert
Vinnes, oin Länsmännen eller Fjerdingsmännen
tillhållas att beväpnade, genom deras District
följa Arrestanter, som äro häktade för gröfre
brott, och dem, vid Listrictets slut, till när¬
maste Kronobetjent aflemna, man behof af deri
nu föreslagne kostnaden i Dagtractarhenten och
skjutsnmgskostnader, och hvdka ArrestanterS
antal torde blifva nog inskränkt, om denna
föreskrift blott lämpades till gröfre förbrytare,
såsom Mördare, Röfvare, InbrottsTjufvar, samt
Fångar, hvilka antingen rymt ifrån Fästningat
eller Fängelser, eller i följd af Domar der kom¬
ma att insättas, men deremot att vanliga Fäng-i
förare-
Den 24 Martti, f. m,
321
förareOrdningen, i öfrigt i anseende till andra
Förbrytare härefter, sorn hittills, blefiaktt gen,
Märkeligt förekommer det, att sedan Utskot¬
tet bestämt den stora GevaldigerSkaran, Ut¬
skottet likväl frikänner dc-m i 1 rån skyldighet
att medfölja Fångar, ej mindre, då Arrestan-
ter innom hvarje Län föras till ransakning,
till Krono häckten eller till Straffs undergåen-;
de, än då någon Missgerningsman gripes in-?
nora Länet, eller lös person ertappas. Utskot¬
tets mening är då, att denna kostsamma Ina
rättning blott har till föremål att säkrare trans¬
ponera Arrestanter ifrån det ena Länet till
det andra, hvilken förbindelse allena synes
blifva alltför inskränkt och alldeles intet mot¬
svarande de kostnader derföre fordras, då vår¬
den af A.rrestanter i de flere föreskrifne fall,
härefter som nu, skulle KronoBetjente åligga,
i hvilka lall likväl vården af grofva Brotts¬
lingar är för allmänna säkerheten af lika stor
angelägenhet, sorn vid Arrestanters transpor-;
terande Länen emellan, men hvilken tillsyn
dock icke lämpeligen kan Gevaldigerne upp¬
dragas, då de på ett längre afstånd endast vid
LandshöfdingeResidencerne äro att tillgå, och
upplyser detta förhållande ytterligare, att de
af Utskottet åsyftade ändamål icke fullständigt
ernås, så framt icke de beväpnade Fångförar-
ne alltid äro i Orterne, icke i LänsResidencer-
ne boende. Vidare, och då jag vid en flygtig
genomläsning så fattat Utskottets Betänkande
i fjerde Momentet, som skulle Fångskjutsande
Ridd, 0, Ad. Prot. IV. B. II. Afd. 41, 42.
322
Dm 24 Martii, /. m.
härefter befrias ifrån allt ansvar för vården
af Fångar; men de föreslagne Gevaldigeme
blott vid Residencerne, icke i Lanösorterne,
blifva att träffa, med förbindelse blott att Ar-
restanter genom Länet transportera; så syne#
mig deråt uppstå den följd, att vid tillfälle af
den obetydligaste Fångskjutsning af Tiggare,
oförpassade Lösdrifvare eller dem , som böra
undergå Bysittmng eller Fängelse vid Vatten
och Bröd, måste vid alla tillfällen KronoBe-
tjenten Arrestanten åtfölja, och dess besvär
skall derigenom blifva större, än om han å»
lägges, att beväpnad uppfylla hvad honom
redan åligger, att nemligen uran serskild be¬
talning vara vid gröfre Brottslingars träns-
poiterande följagtig.
Då således, i grund af hvad jag anfört,
jag ansett mig äga skäl att i Utskottets Betan-
kande icke instämma, hämtar jag tillika anled¬
ningar '-erti 11 ifrån andra förhållanden, jag , till
rättelse af Uisko’tet, torde få framställa. Ut¬
skottet synes anse Fångskjutsningen vara ea
allmän skyldighet, utan erinran att Frälsejor-
den icke är dertill förpligtad och då deo sam¬
ma nu kan lika af alla Medborgare ägas, är
det icke att förnärma någon personlig rätt,
att yrka det Frälst Hemman b-hållas vid deras
rätt, att ifrån sådan skjutsning vara frie, och
att Utskottet, i ett förändtadt Betänkande, ut¬
tryckligen förbehåller d nna rätiighet, i den
händelse , 3tt, hvad nu är föreslagit, icke skul¬
le vinna fullbordan, eller någon framtida för¬
ändring deri skulle inträffa. Sluteligen får jag
Dm 24 Martil, /. m.
323
vid Utskottets tillstyrkande, att nemligen Fång-
Skjutsen borde af de Skjutsskyldige vid Gäst-
gitvareGirdarne bestridas, göra den Anmärk¬
ning, att både de Resande och Skjutsande blif¬
va med detta stadgande mindre väl belåtne}
de förre, genom derigenom uppkommande in¬
skränkning i Skjuts-tillgång, att förbigå det
obehagliga af åsynen af fängslade Fångar ,
under flere timmars väntan vid Gästgifvare,
gårdarne, och de sednare eller de Skjuts- kyl.
dige, genom derigenom uppkommande otillräck¬
lighet i behöfligt Skjutshäst antal, och större
betungande för de till ReservSkjuts skyldige,
då äfven Fångskjutsen måste ifrån Gästgifva-
regårdarne utgöras, sannolikt på ett för de
Skjutsande mera besvärande sätt, under anfö¬
rande af FångGevaldiger , än nu , då Skjuts-
ningen af Fånglöraren sjelf bestrides. Jag till¬
styrker lör min del, att vid nuvarande In.
rättning för Fångföring må förblifva, utan an¬
nan-förändring, än den, att en noggrannare
tillsyn vid Fångars fortskaffande må iagttagas,
i anseende till sådana Fångars transporterande,
hvilkas frihet är för den allmänna säkerheten
vådelig, samt att, ehuru Författningarne, såsom
tjenstéförbindelse, ålägga Länsmän och Fjer-
dingsmän att gröfre brottslingar åtfölja, något
biträde dem kunde meddelas, äfven på allmän
bekostnad, till vinnande af det ändamål, att af
en beväpnad ansvarsskyldig Fångförare de gröf.
re brottslingar alltid säkert måtte bevakas- Att
Utskottets Betänkande matte till Utskottet åter¬
remitteras, anhåller jag vördsammeligen, samt
3 = 4
Den 24. Martil, j. m.
au dessa Anmärkningar måtte detsamma få
åtfölja.
Grefve Spens, Jacob Melker: Vid alla
omdöt.en rörande det ämne, hvarom Kongl.
Majus nu uppläste Nådiga Proposition och Stats.
Utskottets det öfver atgifna U-ätande handla,
tior jag att framför allt ej bör lemnäs ur sig¬
te den märkeligs skillnad, som är emellan Fån¬
gars forsling och Fångars bevakande under
forslingen. Så lange forslandet från ett ställe
till ett annat, af det, som för allmän räkning
behöfver transporteras , åligger Innehafvare
af |ord, såsom ett direct Onus ; så länge det¬
ta till äfventyrs i vårt land ej kan vara an¬
norlunda j så länge finnes ock intet skäl, hvar¬
före Jordägaren skulle kunna undslippa att Irån
ett till annat ställe transportera Fångar, hvilka
verkeligen i detta afseende, huru besynnerligt
det än i alla andra hänseenden må lata, läm¬
pligen kunna anses jemförliga med andra Kro¬
nans EfFecter. Af sådan anledning skulle, eU
t-er min tanka, den enda förändring, som, uti
hvad Utskottet t ii f styrkt kunna föreslås, vara,
att Fångiorslingen borde bestridas med Krono¬
skjuts, i stället för Gästgifvareskjuts, hvilken
Inrättning, så länge intet lämpeligare sätt för
Inrikes communicationen kan uppfinnas och sät-
tas i verket, åtminstone bör oförryckt till sitt
ändamål bbehållas. Fångars bevakning kan
deremot aldrig med skäl årnggas någon, sora
icke åtager sig detsamma såsom egentelig ^ysla.
hittills har likväl dt nna angelägna befattning
varit leornad i händer, som endast slumpen
Den 24 Martti, /. m.
325
utsett. Det har väl varit stadgadt, att vid rors-
ling af Fångar, som för svirrare föibiytelser
varit lagförde eller dömde, eiler för ett våld¬
samt och listigt uppförande kända, en Krono-
Betjent alltid skolat vara följagtig , m n vid
den vanliga KronoBetjeningens, så myc et i
senare tider förökade göromål, har derna Stad¬
gande blifvit på flera sätt gjordt utan verkan,
deis genom serskilda, för hvarje fall gifna
förklaringar öfver hvad sorn gjort en sådan
Fångens nogare bevakande under forslingen
nödvändig , dels genom den tydningen , att
Fångföraren, ehuru dertill utsedd, blott genom
tillfälligheten alt han innehade eller brukade
ett till Fångföring anslaget Hemman,. 1 i k. vä 1 i
sjelfva sin egenskap af Fångförare vore en
slags KronoBetjent, hvilken egenskap af Krono*
Betjent, som han sjelf så oskyldigt erhållit,
han icke heller dragit i betänka' de att öfver¬
låta på sin Son eller Dräng, någon gång till
och med på sin Hustru eller Piga. Mänga för¬
nyade broit hafva af de Rymmare, som ge¬
nom denna bristfälliga bevakning få t tillfälle
undkomma , blifvit föröfvade , mångialldiga
Rättegångar rörande förvållande till Fångars
flygt uppstått, hvaraf följden blifvit, att den,
som aldrig bestämdt åtagit sig vissa skyldighe¬
ter, och aldrig fått eiler kunnat få någon un¬
derrättelse om, hvaruti de egenteligcn be-!
stodo, ibland blifvit straffad för ett välment
oförstånd, ibland fatt njuta okunnigheten till
godo såsom ursägf för ett verkligt straffbart
förhållande. i>å en noggrann bevakning af
de Personer, hvilka den allmänna säkerheten
326
Dén 24 Martil, /. m.
fordrar att beröfva friheten, är för Statens be¬
stånd och ändamål, sjelfva skyddandet af den¬
na allmänna säkerhet, af så mycken vigt, då
denna bevakning är förenad nied ojemförligt
flera svårigheter, under det Fångar transpor¬
teras frän den ena aflägsna orten till den an¬
dra, än under det de sitta innom fyra väg¬
gar inneslutna, kan jag icke annat än anse det
högst nödvändigt , att vården om och ansva¬
ret för dem öfverlämnäs åt serskilte , endast
dertill utsedde Personer, af hvilka en säker
vård kan förväntas, och att ett strängt an.
svar för deras försummelser , enligt rättvisans
och billighetens sammanstämmande fordringar ,
utkräfves. Den större kostnaden för Stats¬
verket, detta kunde medföra , tror jag ej bör
komm3 i fråga, då man dels gör afseende derå,
att Landet befrias från en förhatlig tunga,
dels erinrar sig att Statsinrättningens vidmagt.
hållande och allmänna säkerhetens bevarande
är ändamålet 5 Statsinkomster och StatsUtgif-
ter endast medel härtill, samt att den, som vill
ändamålet, alltid också mås.e vilja medlen.
Grefve Mörner, Adolph Goran: Vid alla
Riksdagar sedan 1800, har förevarande ämne
utgjort föremål för , Riksens Ständers pröfning,
dels i afseende på omöjligheten under nuva¬
rande Fångforslings - sätt att skaffa säker be¬
vakning, dels i anseende till olämpligheten
af de bestraffningar, för hvilka Sveriges All¬
moge , hvars skyldighet det egentligen icke
borde vara att bevaka Fångar, ofta blottställes.
Den 24 Martti, f m.
327
Man har derföre flera gånger önskat ett
annat sätt för bånglöring och bevakn ng men
drt Förslag, som vid slutet af förra Rik-dagen
i sådant afseende uppgjordes, har icke lörr än
nu blifvit fullkomnadt.
Sedan detta förslag, hvilket blifvit bygdt
på de af Riksens Ständer sjelfva vid sista Riks¬
dag framställda grunder, nu ty< kes uppfylla
det dermed åsyftade ändamål, hafva de emot
detsamma gjorde invändningar icke kunnat än¬
dra min öfvertygelse.
Då Fjerdingsman, som icke äro annat än
Bönder, hvilka tourvis bestrida denna betatt-
ning, icke lämpeligen böra vara ansvarige för
Fångars transporterande och bevakning, och
då Länsmän, hvilka ofta hafva s ora Districter,
ej heller kunna medhinna att fullgöra detta
grannlaga åliggande; så synes mig, att när
man derjemte besinnar, det genom ifrågava¬
rande förslag icke någon ökad tunga för Landt-
mannen orsakas, utan endast en nödig och
fullkomlig säkerhet beredes, samt äfven tiden
för Fång• transporterna, hvilka hädanefter, u-
tan aila omvägar, endast åtfölja de stora Lands-
vägarne, vinnes, man skulle äga ganska mån¬
ga anledningar att antaga ifrågavarande för¬
slag; hvarå jag således iår utbedja mig Herr
Grefvens och LandtMarskalkens Proposition.
Herr Grefven och D an dt Mar sk alk en hemi
ställde, huruvida Ridclerskrpet och Adeln be¬
hagade StatsUtskottets Betänkande, i anledning
Y~
328
Den 24 Martil^ f. m.
af de dervid gjorde Anmärkningar, till Ut¬
skottet återförvisa.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Herr Grefven och LandtMar-
skalken gjo de Pioposttion till bifall af Ut¬
skottets Betänkande, hvilken Proposition med
Ja besvarades.
Föredrogs å nyo BancoUtskottets den 10
dennes afgifne samt den 17 och 19 i samma
manad pä bordet lagde förnyade Betänkande,
i anledning af Återremiss om förlängning i
Prrescriptions-tiden för Låns omsättning i Bani
coDiseontVerket.
Herr Munch af Rosenschöld, Eberhard:
I anledning af det nu upplästa Betänkandet,
får jag först anmärka, att BancoUtskottet orig¬
tigt framställt mm af detsamma upptagna tan¬
ka, då det yttrar, att jag ej kunnat medgifva
Banquens interesse vara enahanda med Natio¬
nens. Mina ord voro: att j3g ej kunde anse
Banquens interesse vara öfver Nationens. Ban¬
coUtskottet säger, att en lörändring i den in¬
förda och stadgade ordningen ej utan yttersta
nödfall och efter moget betänkande borde vid¬
tagas- Detta nekar jag ej; men jag frågar
hvar och en, som känner eller vill känna
Landets nuvarande Pennmgeförlägenhet: är ej
detta yttersta nödfall nu för handen, och be-
höfves ett längre besinnande härpå, än det
Utskottat i snart 4 månader härpå användt?
Den 24 Martti, /". tn.
329
Utskottet tyckes dock vilja ådagalägga sitt li¬
berala tänkesätt, då det säger sig ej vilja un¬
derlåta medgifva, det de serskildta händelser
och förhållanden, hvilka den än fortfarande
utomordentliga Penninge.förlägenheten beredt,
icke böra lemnäs utan uppmärksamhet. Detta
liksom aftvungna medgifvande bestämmer mitt
hopp af BancoUtskottets, vid denna Riksdag,
åtgärder för framtiden.
Hvad sjelfva hufvudämnet beträffar, så,
om någon fråga vore att Banquen kunde för¬
lora genom beviljande af ett ytterligare an,
stånd, skulle jag icke yrka detsamma j men
jag kan för min del icke finna , att Banquen
kan förlora det minsta genom en tillåtelse för
sådana Låntagare, hvilka äga fullkomlig ve-
derhäftighet, att ytterligare bibehålla deras
omsättningsrätt. Banquen kan deremot förlo¬
ra, genom att dess Discont brådstörtar indrif-
vandet af sina fordringar till hela sitt belopp,
och då ofta Låntagarens och Caventens Egen¬
dom kan blifva iörsåld till ett sådant vanvär¬
de, att ej full tillgång för Fordringarne fin¬
nes. Då jag anser det af BancoUtskottet fö¬
reslagna anstånd ännu vara för kort och in¬
galunda tillräckligt, får jag hemställa, om icke
Ridderskapet och Adeln , med förkastande af
Betänkandet, behagade tillåta, att ett ytterli¬
gare rådrum af 30 dagar från den dag , då
Riksens Ständers beslut angående allmänna Fi.
nance regleringen blifvit kungjordt, måtte be¬
viljas de Låntagare, hvilka icke haft tillfälle
omsätta sina Lån i BancoDiscontVerket.
Herr Strussenfelt, Michael, förenade sig
med Herr Munck af Rosenschöld.
Friherre Boye, Ludvig: Af de premisser,
som Utskottet antagit, hade jag väntat, jag
bekänner det, en lyckligare tillämpning, till
någon större skonsamhet för Gäldtnärerne i
Disconten. Jag tror åtminstone , att en skill¬
nad borde göras emellan Gäldersärer boende i
Stockholm och Gäldenärer, boende i Lancborter-
ne. I Hufvudstaden vetman ungefärligen redan
hvad man har att vänta, och har dessutom lätta¬
re utvägar att finna Penningar; då deremot i
Landsor<erne ut\'ägarne äto vida svårare. Man
umgås der ännu med förhoppningar, att Pennin-
ge-bristen valder vid denna Riksdag afhulpen;
och man skulle, kan hända , der anse sig öfvert-
Jad otn man cj finge tid på sig att invänta hjel¬
per», samt tror sig äga , i sjelfva sitt behof, ett
tillräckligt skäl tor detta anstånd. Vid jemnfö-
reise af de Anmärkningar, som voro till Ut¬
skottet remitterade, med Utskottets svar derå,
står, i min öfvenygel e, Anmärkningens vigt
qvar, utan att vara nöjsamt förklarad; ty det
torde få a ses såsom tämtneligen säkert, att,
utom den skonsamhet, som Disconten, fram¬
för enskildte Borgenärer, kan lemna, måste
Biir.qnens egen fördel vara bättre vunnen der¬
igenom , att Gäldenären får tid att följa sin
vilja, att göra rätt för sig, än att han, som
inan sätrei-, på en gång slås för pannan. Tå
de;sa skäl tillstyrker jag bifall till Herr Ro-
senschölds förslag, så vidt det angår Gäldenä¬
rer i Landsorterne.
De» 24 Martil, f. m.
331
Herr Cederskjöld, Pehr GuslaJ: Så länge
det ännu ej blifvit stadgadt, att den enskilda
Fordrings ägaren nödgas lemna anstånd, utan
han tväuom är bibehållen vid sin rätt att på¬
kalla Lagarnes åtgärd till återfående af sin ut-
lånta Egendom, kan jag ej finna, hvarföre den*
na rätt skall nekas BancoDisconten, och dess
Gäldenarer sålunda gynnas framför enskildtas:
Jag skulle till och med tro, att en ytterli¬
ga re förlängning at Praecriptionstiden för om.
sättningsrättigheten i Banco_l)isronten ej en
gång skulle lända Gäldenärerna till någon verk¬
lig båtnad; utan att deras ställning tvärtom
skulle med hvarje nytt uppskof ännu ytterli¬
gare försämras; och att det skulle blifva för
dem, ju längre anstånd de. fingo, desto svåra¬
re att reda sig. — Jag kan således ej instämma
med de värda Ledamöter, som nu talat i detta
ämne, utan får tvärtom ödmjukast tillstyrka
bifall till Höglofl. BancoUtskottets Betänkande.
Dessutom skulle stockningen och förlägen¬
heten i allmänna Rörelsen ökas och underhål¬
las, samt den Enskildtes Gäldenärer få så myc¬
ket svårare att reda sig, om tillgången, för
dem, på nya Lån i BancoDisconten minskades;
hellst Discontens möjlighet att utlåna nödvän-
digt måste inskränkas i samma mohn, som dess
rättighet att indrifva sina Fordringar. Detta
är för mig ett nytt skäl att tillstyrka bifall å
Utskottets Betänkande.
Herr Pahlman, Otto Fredric: Då jag li¬
kaväl med den sista värda Ledamoten, anser
332
Den 24 Martil, f. m.
ett, utöfver hvad BancoUtskottet tillstyrkt, för-
längdt anstånd med Discont-låns omsättning
snarare innefatta skada än hjelp för Låntaga¬
re. och då jag icke tror att blott de i Banco-
DiscontVerket skuldsatte behöfva hjelpas, utan
att äfven andra Medborgare, hvilka äro skyl¬
dige annorstädes, böra erhålla u-väg att i Bis-
contVerket kunna bekomma Lån, finner jag
för min del det af Utskottet föreslagna anstånd
af 30 dagar från derom af DiscontVerket er¬
hållen underrättelse v rs tilirärkeiig, samt an-
hå i ier således om Proposition till bifall al Be¬
tänkandet.
Herr Mannerstam , Johan : Den Mofion ,
som gifvit anledning till förevarande Betän¬
kande, åsyftade endast, att de, b vilka försum¬
mat omsätta sina Lån i BancoDiscontVerket,
skulle dertill erhålla ytterligare rådrum. Då
nu Motionen blifvit at Utskottet tillstyrkt, samt
ifrågavarande Låntagare återfått deras annars
förlorade rättighet, att omsätta sina Discont-
Lån innom ännu en månad efter derom er¬
hållen underrättelse, så kan jag för min del
icke finna annat, än att Betänkandet bör an.
tagas. I anledning af hvad Friherre Boye
nyss anfört, rörande skillnad emellan Discont-
Verkets Gäldenärer i Stockholm och Gäldenä-
rer i Landsorterne, torde jag få erinra, att de
båda äga lika förmån, enär det ytterligare fö*
reslagna anstånd för båda räknas från derom
af DiscontVerket bekommen underrättelse. Jag
tillstyrker således , lika med Herr Påhlman,
bifall af Betänkandet.
Den 24 Martil, f. m.
333
Herr Munch af Rosenschöld, Eherhard:
Ändamålet med ifrågavarande Motion var icke
att förbättra BiscontVerkets Låntagares ställ¬
ning i det hela, utan endast att skaffa dem
ett rådrum i afseende å deras Låns omsättning,
hvilket kunde svara emot den tid, som åtgeck
innan Myntvärdets reglering fastställdes. Då
nu Riksdagen blifvit törlängd, och denna re¬
glering ännu längre uppskjuten, torde det äf¬
ven vara billigt, att i samina förhållande ut¬
sträcka anståndet för Lane omsättningarne. In-
gen förlust uppkommer derigenom lör Ban-
quen, hvilken snarare vinner genom tolf Pro¬
cents ränta, men de Låntagare, hvilka för när¬
varande sakna utvägar till omsättning, kunna
undgå att blifva ruinerade, hvilket annars
skulle hända, i lall hela lånet i närvarande ö-
gonblick indrefs, i synnerhet i de Provincer,
där de nu ur rörelsen satte Discont-sedlar ut¬
gjort en så betydlig del af RörelseCapitalet.
Hvad angår den af en värd Ledamot anmärkte
obillighet, att Banquen icke bör eftergifva
mera än enskildte Fordringsägare, får jag an¬
märka, att Banquen är ställd under Riksens
Ständers styrelse och således måste rätta sig
efter Ständernas beslut. Det oagtadt förfares,
sedan Malmö och Götha CanalDisconter kommit
på obestånd, iåi-gt sti ångare med de Gäldskyl-
dige, som halva Lån i Disconten, än med
dem, sorn h,fva Lån af Enskiidta. Dessutom
torde det icke vara någon fördel hvarken för
Banquen eller det Allmänna, att bereda nya
Låne tillgångar genom nuvarande Låntagare
spolierade Egendom.
334
Dm 24 Martil, f tn.
Friherre Boye: I anledning af den An-
märkning en värd Ledamot gjort vid mitt yrt
rande, utbeder jag mig ta erinra, det jag icke
ansett skillnaden emellan Landsorternes och
Stockholms Gäld närer i Disconten , härröra
från någon olikhet i tid; ty dä tiden räknas
från underrättelsen, så är den lika för alla; men
deremot äga sin grund i en ganska märkeiig
skilnad i utvägar; och den torde böra mod-
gifvas, då man efteräinnar, att det som är lätt
i Hufvudstaden, är dock ganska svårt i Lands¬
orten.
Herr Cederskjöld: Då RörelseCapitalet in-
galunda minskas genom DiscontLånens indrif-
ning, he 11st Penningarne naturligtvis ej begraf-
vas i Disconten ; utan genom nya utlåningar
genast åter försättas i omlopp, och blott för¬
delas på andia händer; sä får jag äfven af
detta skäl ödmjukast anhålla om Proposition
å bifall till Utskottets Betänkande.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Om ändamålet med det af BancoUtskottet före¬
slagna anståndet skall vara att hjelpa den Gäld-
skyldige, så torde det icke på detta sätt kunna
vinnas. Det är ej fråga nu, hvar penningar
finnas, utan hvad i närvarande ögonblick de pen¬
ningar äro, som vi hafva att röra o s med. De¬
ras värde beror af de beslut, som Riksens Stän¬
der gå att fatta. Innan detta beslut är kändt ,
kunna inga Penninge transactioner göras. I an¬
ledning af Herr Cederskjölds påstående, att sam¬
ma förhållande bör äga rum emellan Discon-
Den 24 Martil, fm. 335
ten och dess Debitorer, som emellan Credit o-
rer och Debitorer i allmänhet, får jag anmär¬
ka, att det är just genom Disconternas inträn*
gande i Penninge rörelsen, som de vanliga och
naturliga förhållande! ne/mellan Creditorer och
Debitorer blifvit rubbade. Det är genom Dis*
contens mellankomst, semalia penningar, som
förr circulerade i Land.orterne , nu gå genom
Hufvudstaden.
Hvad som nu indrifves från Landsorter¬
na, kommer ofelbart ock att stadna i Stock¬
holm; hvilket likväl jag anser så mycket oiämp-
ligare, sorn mångfalidiga utvägar der finnas för
fyllandet af ögonblickliga Penninge-behof, hvil-
ka ej finnas i Landsorterne. Jag bifaller såle¬
des Herr Munck af Rosenschölds proposition.
Herr Strussenfelt, Michael: Då vi hit—
kommit för att hjelpa Fenninge Verket samt
i synnerhet de Gäldskyldige i Difconterne, bö*
ra vi väl icke försvåra utvägarne för dem att
kunna afbörda sig deras skuld. Herr Ceder-
skjölds anmärkning, att de penningar, som infly¬
ta uti Disconterne, åter kunna utsläppas, är icke
rigtig ty under närvarande förhållande är en
så fullkomlig stockning i alla rörelser, att nå¬
gra Lån visserligen icke kunna inbetalas. Det
är för öfrigt alldeles icke obehörigt, att, lika¬
som Banquen helt nyligen b'gärt Jernbref i
afseende å inlösen af dess utelöpande Sedlar,
ett anstånd af 30 dagar efter det Pinan ,t Re¬
gleringen blifvit af Riks-ns Siänder fastställd,
åt BancoDiscontens Läntagare beviljas.
336
Den 24 Martil, /. m.
Herr Grefven och LandtMarkalken gjer¬
de Proposition till "•'bifall af BancoUiskottets Be¬
tänkande.
Ropades Ja och Nej,
Hvarefter Herr Grefven och LandtMctr-
skalken hemställde, om Ridderskapet och Adeln
behagade, på sätt Herr Munck af Rosenschöld
föreslagit, tillåta att ett ytterligare rådrum af
30 dagar från den dag, då Riksens Ständers
beslut, angående allmänna FinanceReglerin-
gen, blifvit kungjordt, måtte beviljas de Lån¬
tagare, hvilka icke haft tillfälle omsätta sina
Lån i BancoDiscontVerket.
Ropades äfven Ja och Nej.
*■
Herr von Schulzenheim, David, den al¬
dre: Jag hemställer , om icke ifrågavarande äm¬
ne kunde få hvila intill dess Stats-och Banco.
Utskottens Utlåtande öfver DiscontVerkens ut¬
redning inkommit. Man bör icke genom ett
för långt anstånd minska en flink Execution,
hel 1st orsaken, h varföre man i Lansorterne ic¬
ke äger lika god Credit, sorni Stockholm, här¬
leder sig derifrån, att på förra stället Execu-
tionen för närvarande är mycket långsam samt
nästan i förfall.
Grefve von Schwerin: Visserligen må nå¬
got hvar önska att Executionerne måtte hädan¬
efter gå ordentligare och raskare, än hittills.
Men hardt synes mig vara, att första försöket
till förbättring i den vägen skall göras uppå
dem ,
Dm 24 Martii, /. m.
337
dem, sorn i närvaranE ögonblick mäst behof-
va undseende. JViånne undantag j kunde be<i
viljas åi de Gäldskyldige i Landsorterne, aom
bo 20 mil frän Hulvudstaden?
Herr Strussenfelt anhöll att få upplysa,
att ehuru i Stockholm ännu finnes någon till¬
gång på penningar, i Landsorterne likväl all
tillgång dertill tor det närvarande saknas.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag är vis¬
serligen med lika tankar med Herr von Schul¬
zenheim deruti, att en sträng Execution vid
fordringars uttagande utgör ett väsendteligt me¬
del till Creditens stärkande. Jag anser en af
orsakerne till Penninge-förlägenheten varaCre-
dit-brist, sorn just är grundad på våra Ex^cu-j
tions-sfadgars för ringa stränghet och isynnerJ
het på deras långsamma och ensidiga verkstäl¬
lande; men jag anser närvarande tidpunct in¬
galunda vara lämpelig att skärpa dessa Stadgar
och deras verkställande. Riksens Ständer äro
här församlade, icke blott för att bevaka For-
dringsägarnes, utan äfven de Gäldskyldiges in-f
teressen , så vidt det med det Allmänna låter för¬
ena sig; i synnerhet som Riksens Ständer sjelf,
va tillskapat de för vidsträckta LånetilJgångar
och de för milda Concoursstädgar, hvarigenom
mångå blifvit lockade in i vidlyftiga Pennin-
ge- och HandelsSpeculationer. Det hade till¬
hört Nationens Representanter att genom kloka
och stränga Författningar förekomma dessa ving-
lerier, men sedan de uragtlåtit det, måste de,
Ridd. 0. Ad. Prot, IV. B. II. Afd, 43, 44.
33*
Den 34 Martil, f. m.
äfven för att icke göra sig sjelfva dementi,
geqom lindriga medel söka att hjelpa så mån-
ga af dessa ^lycklige, som, utan att andra Med¬
borgares rätt förnärmas, möjligen kan ske.
Grefve Mörner, Adolph Gåran: Eftersom
jag fattat de värde Ledamöters meningar , hvil¬
ka yttrat sig i detta ämne, äro de samma så
nära med hvarandra öfverensstämmande, att
jag icke tror någon särdeles skiijagtighet kan
komma i fråga. Herr Munck af Rosenschöld
har yrkat, att ifrågavarande anstånd för Banco-
DiscontVerkets Låntagare, borde räknas från
den tid, då allmänna Finance-regleringen blifvit
af Riksens Ständer fastställd. Herr Cederskjöld
åter har föreslagit att berörde anstånd måtte
taga sin början ifrån DiscontVerkets åt Lån-
tagarr.e derom lemnade underrättelse3 men in¬
nan Ridderskapets och Adelns samt de öfrige
RiksStåndens Beslut i detta ämne varda fattade
och BancoStyrelsen meddeldte, åtgå troligen
några veckor, hvarförinnan FinanceReglerin-
gen möjligen skulle kunna blifva af Riksens
Ständer afgjord, och någon serdeles skillnad i
tiden för beräkningen af detta anstånd således
icke äga rum. Jag hemställer derföre, om icke,
enär i hufvudsaken samma ändamål vinnes,
Ridderskapet, och Adeln skulle behaga gilla
Utskottets Betänkande.
Herr Grefven och Landt Mars kalken till-
kännagaf, att Borgareståndet bifallit Utskottets
första Betänkande samt att de öfrige Stånden ,
enligt den underrättelse Herr Grefven och Landt-
Den 24 Martu, /. ni.
339
Marskalken erhållit, skola gillat Utskottets
senare, nu ifrågavarande Betänkande.
Hert Munck af Rosenschöld frågade, om
den af Herr Grefven och LandtMarskalken nu
lemnade upplysning vore tillförlitlig; i anled*
ning hvaraf
Herr Grefven och LandtMarskalken yt¬
trade, det berörde underrättelse väl ännu icke
i officiel väg från de andra RiksStånden an-;
kommit , men att någon anledning icke vöre
att tvifla på rigtigheten deraf, och hade Herr
Grefven och LandtMarskalktn endast trott, sig
upplysningsvis böra meddela Ridderskapet och
Adeln samma underrättelse, utan att derföre
anse den i ringare måtto böra verka på Rid-
derskapets och Adelns Beslut.
Herr Cederskjöld: Om mitt minne ej allt
för mycket bedrager mig, har förut aldrig varit
fråga om mer, än hvad Utskottet nu tillstyrkt,
nemligen en Månads förlängning af Prae-cri-
ptions-tiden, räknadt fiån den dag då Beslut
derom blifver allmänt kungjordt. Då nu der¬
emot blifvit yrkadt, att den Månad, hvarmed
Prasscriptions-tiden förlängdes, borde räknas
frän den dag, då allmänna FinanceRegle-
ringen kommer till Allmänhetens kunskap; sy¬
nes detta mig vara en alldeles ny Motion,
hvaröfver Utskottet aldrig blifvit hördt, och
som således ej nu lär till afgörande kunna
upptagas, ej heller göra något uppehåll i detl
gamla Frågans afgörande. Häraf hämtar jag
34®
Den 24 Martil, f, m.
således en ytterligare anledning till min öd¬
mjuka anhållan om Proposition på Bifall till
Utskottets Betänkande.
Herr af Brinkman, Gustaf: Jag instäm¬
mer, för min del, till alla delar uti hvad Herr
Grefve Mörner och Herr Cederskjöld nyss an¬
fört. I anledning af hvad jag för en stundrse-
dan hört yttras, att Executionsverket i Lands-
orterne skulle vara förfallit, samt i följd deraf
Crediten försvunnen, önskar jag få veta, i hvad
afseende sådant kan sägas hafva inträffat. Att
Executionsverket i Landsorterna är lika verk¬
samt* som i Hufvudstaden, bevisas bäst af den
farhåga, hvaraf Discontens Låntagare äro in¬
tagne för iodrifvandet af Discontens Fordringar,
Herr Grefven och Landt Marskalken hem¬
ställde å nyo, om icke Ridderskapet och A-
deln behagade gilla Utskottets Betänkande.
Ropades Ja och Nej samt Votering.
Friherre Boye, Ludvig: Med den vörd¬
nad jag hyser för detta Stånd, förenar jag blott
den tankan, att, i ändamålet för hvarje Rid^
derskapets och Adelns handling , hvarje dess
beslut, måste alltid ligga en allmän nytta, ett
allmänt gagn. Nu kunna vi icke betvifla hvad
Herr Grefven och LandtMarskalken yttrat,
nemligen att frågan är redan afgjord af tre
Stånd; och när då , i denna fråga, såsom af
Reglementarisk egenskap, voteringen hos oss
skull#_föra till intet annat Resultat i frågan,
Den 24 Martil, f. m.
34*
utan blott upptaga en tid , kankända behöflig
till annatj sä hemställer jag ödmjukast, Om
icke, med samtycke af den Ledamot, som vo*
teringen begärt, frågan derom kunde förfalla*
Innefattade ämnet någon grundsats att beva¬
ra, någon Nationens rätt att försvara, så skul¬
le jag alltid tro, att vi borde, utan allt afse.?
ende på de andra Ståndens Beslut, anställa den
begärde voteringen; men då nu ingen förtyd-
ning kan leda vår eftergift till följd af impo»
sition; så tror jag, att vi mycket väl kunna
vidtaga den.
Herr Munck af Rosenschöld: I anledning
af hvad cn värd Ledamot, Herr af Brinkman,
yorat om Execudonsverket i Landsorterne, får
jag erindra, att det förfarer ganska strängt då
fiåga är om att indrifva Disconternes Fordring
gar bos Enskildte, men deremot ganska lamt,
då fråga uppstår om att indrifva Enskildtes
fordringar hos Disconterne Äfven får jag, i
anledning af samma värda Ledamots yttrande,
förklara, att jag icke är Låntagare uti ifråga-^
varande Discontverk.
Friherre Hjerta, Fredric: Ehuru jag, så¬
som Ledamot uti BancoUtskottet, deltagit uti
ihågavarande Betänkande, vill jag likväl hell-
dre bifalla Herr Munck af Rosenschölds me¬
ning , om votering derigenom kan undvikas,
hellst en votering i detta ämne endast skulle
borttaga Ridderskapets och Adelns tid, utan
att något i hufvudsaken vunnes, då af de öf.
rige Stånden, BorgareStåndet redan bifallit Ut»
342
Den 24 Martu, /. m.
skottek första Betänkande , samt Preste- och
BondeStånden, enligt hvad BancoUtskottets
sa »iteli ge Ledamöter i går berättade mtg, an-
tagit Utskottets nu under pröfning varande Ut¬
låtande,
Herr Munch af Rosenschöld: Om de an-
d’a Stånden redan bifallit Utskottets Betänkan¬
de, vill jag, för min del, icke yrka någon vo¬
tering, men skulle någon officiel underrättelse
om de andra Ståndens Beslut i detta Mål än.
nu icke vara ankommit, får jag hemställa, om
icke Målet finge intill nästa plenum hvila, hvar»
förinnan bestämd underrättelse derom anländer.
Herr Grefven och DandtMarskalken före¬
slog, att Målet mätte intill nästa plenum upp.
skju as, hvarförinnan officiel underrätt! Ise an.
gående de andra Ståndens Beslut troligen an¬
kommit j hviiket bifölls.
Herr Grefven och Dandt Marshalk en till.
kännagaf, att plenum kom me kl. 5 i efternud*
dag att fortsättas.
Föredrogs å nyo BevillningsLTtskottets den
16 det.nes afgifne samt den 17 och 19 i sam¬
ma Månad på bordet lagde Utlåtande, angåen¬
de de emot de föreslagne grunderne för den
allmänna Bevillningen gjorde Anmärkningar.
I sammanhang hvarmed upplästes tvenne
från Preste- och BoigareStånden ankomne Pxo?
Den 2 3 Martil, f. *».
343
(ocollsUfdrag af den t g och 24 dennes, inne¬
hållande det bemälte Stånd bifaliit Utskottets
den 23 sisth Januarii i ämnet afgifne första
Betänkande, med antagande derjemte af hvad
som innefattas i andra Alternativet af Utskot¬
tets sednare ifrågavarande Utlåtande, beträffan-
fande Consumtions-afgiften för Öfverflöds varor
och Fyllnadsafgiften för LandtTuilsersättningen.
Herr Grefven och LancltMarskalken hem¬
ställde, huruvida Ridderskapet och Adeln beJ
hagade antingen på en gång eller pundvis fö-!
retaga Betänkandet till pröfning.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard,
anhöll, att Proposition på Betänkandet i hela
dess vidd först måtte framställas.
Herr Grefven och LandtMarskalken yt¬
trade , att som tredje Puncten af Betänkandet
innefattade tvenne Alternativer, ansåge Herr
Grefven och LandtMarskalken sig böra hem¬
ställa, om Ridderskapet och Adeln behagade
gilla Betänkandet med antagande af i tredje Pun>-
oten föreslagne första Alternativ.
Ropades Ja och Nej.
Herr Munck af Rosenschöld, Eherhard:
Jag hade önskat att Bevillningsutskottets ifråJ
gavarande Betänkande hade något tidigare till
RiksStånden inkommit , emedan man då icke
hade kunnat säga, att detsamma borde bilal¬
las på den grund , att tillräcklig tid till e!t
annat Förslags uppgörande saknades. Härefter
uppläste Herr Munck af Rosenschöld följande
344
Den 2 3 Martn , f. m."
Vi smickra oss att sjelfve äga Beskattnings?
rätten, och denna blir dock nästan vid hvar
Riksdag ofullkomligt utöfvad derigenom, att
Bevillningsutskottets Betänkanden så sent in¬
komma, att som skäl för deras antagande med
framgång anföres , att tiden ej medgifver be»,
hörigen granska och ännu mindre att på nya
grunder alldeles omarbeta dem.
Hvart och ett BevillningsFörslag måste
blifva till någon grad ofullkomligt, och så¬
ledes mycket kunna invändas deremot. Men
intet bör dock antagas, som är orättvist i sjelf*
va principen; den principe för all Bevillning
står oryggeligen fast , alt den isynnerhet bör
erläggas af den behållna Inkomsten eller den
behållna Förmögenheten. För denna principe
måste alla considerationer vika, consideratio*
ner af svårighet vid Taxeringen, af osäkerhet
vid uppgifter, ja! af osäkerhet i anseende till
BevillningsSummans utgående. Dessa consi-
derationer äro utomdess, och i synnerhet den
sistnämnda, ej omöjliga att tillfredsställa.
Så länge Bevillningen i Sverige ej upp*
geck till mera än tolf Tunnor Guld , såsom
ända till 1789, var principen för Summans för¬
delning af mindre vigt. Men nu , dä Bevill-
ningsSumman i vissa Orter uppgår kanske
till hälften af det där i omlopp varande Rö-
jv lseCapitalet, är en rättvis fördelning, i mon
af verkelig föt mogenhet och tillgång, en för¬
delning , som äfven drabbar Capitalisten, af
den al i astörsta vigt.
Den Bevillnings-principe, som år 1812 an*
Den 24 Martil, f. ni.
345
togs, var då ännu ej så obillig* ehuru orätt¬
vis, ty till det året hade den svnhara Förmö¬
genheten jemnt stigit i värde, Penningen dere¬
mot jemn t minskats i värdes dä hade ännu
den skuldsatte Ägaren af synbar förmögenhet
lätt tillgång ti il PenningvLån, ja! så lätt, att
han ej sjelf märkte sin belägenhet och det
brådjup , vid hvars biant han redan stod.
Man har hört i8t2 års Bcvillnings-prin.
eipe till och med försvaras dermed, att de skuld¬
satte Äg3re af synbar förmögenhet genom den
lida ett välförtjent straff för sitt vingleri och
sin fåfänga, att tillhandla sig, till en del med
lånta Penningar, Fastigheter. Men, om det va¬
rit ett fel, att i arfskifte, eller af billig far¬
håga för Myntets ytterligare försämring, haf¬
va velat rädda sitt PenningeCapita! genom Fa-
stighets-köp, eller ock , som varit det största
felet, att hafva speculerat på Fastigheter, som
på en Handelsvara , så måtte väl ett sådant
fel hafva hunnit att försonas och att tillräck¬
ligen straffas genom det, att dessa Fastighets-
köpare lått i fem år erlägga Bevillning äfven
för det de ej ägt, 01 h troligen aldrig komma att
äga, samt genom det, att de härvid fått för
Capitalisterne gå i förskott, bvdket nästan al;
drig blifvit dem af dessa ersatte , och ännu
mer derigenom , att deras synbara förmögen¬
het denna tid', åtminstone i de flesta Provin-
cer, årligen minskats i värde. Utomdess, då
tusendetals Medborgare förtjent att straffas ,
har aldrig fråga uppstått om mer än hvar
tionde j och säkert Ivar sedan 1812 hvar ti¬
346
Den 2 4 Martil, f. m.
onde af betydligen skuldsatte Fastighetsäga¬
re redan blifvit straffad genom sin fullkom¬
liga ruine. Låtom oss förekomma de öfrigas
Undergång genom kraftiga medel , hvartill äf¬
ven hörer antagandet af en BeviiSnings-prin-
cipe, som på behållen Förmögenhet eller ock
behållen Inkomst lägger den betydligaste de¬
len af Bevillnings-bördan.
En värd Ledamot, Herr Grefve A- G. Mör¬
ner, har i denna fråga vid 1812 års Riksdag
yttrat: ”Att vilja , det Låntagaren skall for¬
dra ut Statens rätt hos Långifvaren, är unge¬
fär , att begära af flugan, att hon skall gå till
rätta med spindeln, sedan hon fastnat i nätet.
Det är endast den förmögne Låntagaren, hvil¬
ken, liksom den starka flugan, kan bryta ige¬
nom väfnader!, som någon gång kan verkstäl¬
la ett sådant afdrag.”
Samma värde Ledamots yttrande bifaller
jag alldeles. Hvem har väl den största lätt-
het, att af Capitalisten uttaga, hvad denne till
Staten bör gifva, antingen den, som befinner
sig i ett - öd.vunget behof af dess Låne-biträ-
de, elle*- Suter), som med all den magt, hvil¬
ken är lagd i Styrelsens hand, med alla de
medel, all den kraft Lagen ger, kan det be¬
falla ?
Som redan ett Stånd antagit Bevillnin-
gens utgående efter behållen Inkomst, torde
ej fråga böra uppstå om Bevillning af behål-
len Förmögenhet, utan af behållen Inkomst ;
vid uppgift af denna, bör afdrag få göras för
bevisliga skulder, Låntagarens uppgift på des?
Den 24 Martil 3 f. m.
347
sa controllerar I ångifvarens på dess fordrin¬
gar Tillika bör en Ölverflöds afgift bestämmas.
Man invänder : 1:0 Att ändå ej Capitali¬
sten åtkomma, emedan han uppsäger sitt Ca¬
pital, om Låntagaren ej förtiger sin skuld, el¬
ler ej sjelf vill erlägga Bevillnings-procenten.
Jag nekar <j , att så ofta mäste hända, men
enligt 1812 och 1815 årens Bevillnings-prin-
cipe, åtkom man Capitalisterne nästan aldrig,
18 to års dock oftast. Om en del af dessa
Medborgare skulle vilja undansnilla Staten dess
rätt, bör sådant ej föranleda till den, Capita¬
listen i allmänhet föiolämpande slutsats, att
de alla skulle hysa lika låga tänkesätt. Det
förhåller sig härmed, som med Tullförsnill¬
ning. Oaktadt denna ofta äger rum, inflyta
dock betydliga Tullmedel.
2:0 Att r 8 f o års Bevillnings-principe med*
förde nödvändigheten af edgång och gjorde
många menedare. Jag för min del finner skill¬
naden ej så betydlig emellan en menedare
och en bedragare eller försnillare af Kronans
rät». Utomdess nämnes icke i Stallmästaren voa
Törnes förslag något om edgång.
3‘0 Att det vore obehagligt för en hvar
att bero af andras godtycko, i anseende till
uppgiften om sin behållna Inkomst. Men är
det väl behagligare att bero deraf, i afseen¬
de på uppskattning af sin Egendoms värde?
Då man uppger förra årets Inkomst, kan der¬
af ej så säkert slutas till ens verkeliga för*
34*
Den 24 Marlit, f. m.
mögenhefs-tillstånd, ty årliga Inkomsten kan
variera och bero af conjuncturen.
4:0 Att Bevillningen ej säkert går ut en¬
ligt 1810 års principen men man misscalcule-
rade sig ej mera 1810, än 1812 , i synnerhet
som Bevillningen ökades sedan Tabellerne för
18 10 voro uppgjorda. Hade man 1812 bibe¬
hållit samma grunder och rättat de misstag ,
som ej kunde annat än vidlåda ett Bevdlnings-
pioject, som första gången varit försökt, så
hade man med rättvisa och klokhet i fördel-
•ningen förenat all möjlig säkerhet för utgåen¬
det af Bevillningen. Ett möjligen inträffande
deficit förekomrnes genom ett Creditiv på Ban-
quen, derigenom att fördela BevillningsSum-;
man på hvart Län.
Många Financierer i flera Länder, ifrån
den Orientaliska Despoten , som låter strypa
den rika Paschan, för alt fylla sin Statsbrist
med dess förmögenhet, än la tili Btvillnings-
Utskottet i Sverige vid Re.iCtionsRikrdagen år
1812, hafva ansett den principe i Beskattnings^
frågor för den rättaste, genom hvilken den nö¬
diga Summan lättast beräkms och säkrast ut¬
går. Det nu åter af samma Utskott föreslag¬
na Beskattnings - sätt närmar sig uppenbart
våld, och är lämpeligt vid en brandskattning
i ett inkräktadt Land, då man ej har rådrum
att pröfva hvars och ens behållna, utan blott
synbara förmögenhet, som ofta är en verklig
oförmögenhet. Jag föreslår således förkastan¬
det af de Bevillnings-grunder, som Utskottet
Den 24 Martil, /. ml
297
framställt, samt att Bevillningen ålägges be¬
hållen Inkomst, enligt de grunder, som Herr
von Törne uppgifvit.
*
Grefve Mörner, Carl Stellan, anförde
skriftligen :
Om Fäderneslandet äfven denna Riksdag
skall undergå det missödet att få en ny Be-
villningsFörordning, önskar jag likvisst, att
den icke må uppgöras efter 1810 års Bevill-
nings-grunder , hvilkas'följder vi erinra oss,
och hvilka alitid skola blifva desamma, enär
Beskattnings - methoden efter dem tillämpas.
Jag har dock aldrig klandrat sjelfva principen
såsom obillig , men väl såsom overkställbar ,
ty hvarken kan man påräkna, det Skattskyl¬
dige i allmänhet anmäla fullständigt sina be¬
hållna Inkomster, ej helier kan det vara be¬
hagligt för TaxeringsCommissionerna att ge¬
nom magtspråk stundom se sig föranledda att
påföra högre Bevillning, emot de betalandes
egna uppgifter, då Nationen icke älskar, icke
är van vid tvångslagar; oredor och missnöjen
skola derigenom ofta uppstå, samt på hazar-
den ankomma, antingen Statsverket får betyd¬
ligt mer eller mindre af den BevillningsSum-
ma, Riksens Ständer anslagit till Rikets ound-
vikeliga behofver.
En BevillningsFörordning med fullt anspråk
på fullkomlighet, är icke tänkbar, men dere¬
mot är ingen ting vådeligare, än stadga såda.
na grunder, hvilka medföra en gifven osäker;
35®
Den 24 Martil, f. m.
het: Vid yppande Statsbrist är då ingen an¬
nan utväg för Konungen öfrig, än samman¬
kalla Rikets Ständer, en åtgärd, som vi känna
medföra stora olägenheter, och ej aflöper utan
de betydligaste omkostnader tor Riket.
Den, hvilken anser såsom en oundvike-
lig nödvändighet, att nu förändra Bevillnin-
ningsgrunderna, skulle jag snarare anvisa till
1789 åis Bevillningsförordning; men då jag
för egen del omöjligen kan öfvertyga* om be-
hofvet derutaf samt förut icke hört någon be¬
klaga s g öfver det nu gällande B skattnings-
sättet, och derjemte tror, att vi i allmänhet ej
kunna få något mindre tryckande, äfvensom
i Reglementariskt afseende mera redigt, gil¬
lar jag åtminstone enskilt BevillningsUtskottets
nu afgifne Betänkande, och under full öfverty¬
gelse, att det skulle sätta Riksens Ständer uti
mycken förlägenhet, att nu formera ett nytt
BevillningsSysteme, vågar jag ödmjukeligen till¬
styrka, att de minsta förändringar göras i den
Författning , som för närvarande tjenar till ef¬
terlefnad.
Herr Uggla, Pehr Gustaf: Med känne.
dom af den Opinion, som så högt yttrat sig
för bibehållande af nu gällande hufvudgrund
för allmänna Bevillningen efter synbar förmo-
genhet, borde jag väl anse för en frugtlö6 möda
att med min röst söka motverka kraften af den¬
na Opinion; men jag kan likväl icke neka
mig den tillfridsställelsen, att i Höglofl. Ridder-
skapets och Adelns Protocoll förvara uttiyc*
Den 24 Martil, /. m.
351
ken af min enskilda oföränderliga öfvertygel¬
se i denna vigtiga fråga, genom det ankran¬
de, jag i ämnet författat och utbeder mig att
nu få uppläsa:
Under erkännande af den osparda om¬
sorg och det insigtsfull nit, som Bevillnings¬
utskottet nedlagt på det förslag till Bevillning®-
grunder, som nu utgör föremålet för Höglofl.
Ridderskapets och Adelns granskning , går jag
att inför Herr Grefven och LandtMarskalken
samt Högloflige Ridderskapet och Adeln när¬
mare utveckla de skäl, hvarpå jag grundat
min till Bevillningsutskottets Protocoll yttrade
serskilda tanka, i frågan om den af Utskottet
föreslagne Bevillningsgrund efter synbar för-
mogenhet. Lika fri från anspråk på ofelbar¬
het i eget omdöme, som på annan förtjenst,
än att *i denna fråga hafva förenat mina svaga
bemödanden med en annan Medborgares kraft-
- fullare, har jag dock ansett för min pligt, att
i ett ämne, som innefattar i sig sjelft en af de
dyrbaraste rättigheter, som ägas i ett Land, der
ej en från Nationalviljan afskiljd magt arbi-
trairt bjuder, utan ett fritt och sjelfständigt Folk,
genam sina Ombud, beviljar skatt till Statens
underhåll, oförstäldt följa, och, med agtning
för andras meningar, frimodigt yttra min egen,
om den än, som nu, vore stridande emot en
Opinion, kraftig och öfverlägsen, genom an¬
talet af sina bekännare.
Om det är en sanning, att ett Lands styrka
beror af dess bördighet, af Folkets idoghet
ech välraagt, så är det ock lika obestrideligt,
352
Den 24 Martn, f. m.
att denna styrka måste, för utvecklingen af
dess gällande kraft, underljållas af Lagar. sosn
hvila på de fasta grunder, hvarje Lag behof?
ver iör sitt bestånd : Frihet, beskydd och säker¬
het» Då Folket, i stöd af Samhällsfördraget,
genom nödvändiga tillskott, måste bidraga till
Samhällets upprätthållande, bör ock den Lag,
sorn bestämmer fördelningen af dessa bidrag,
vara grundad på den naturliga billighet , hvar¬
igenom Statsborgaren träffas endast i den mohn
hen har förmögenhet, som behöfver skyddas,
som i möjligaste måtto underlättar Jordbruket
och andra Näringar, i stället för att dem un|5
dergräfva, som har Folkets trefnad och väl¬
måga till ett högre föremål, än utprässandet
af en skatt, hvilken trycker och utmärglar
Landet , som fördelar Statsbördan, ej där hon
har sitt säkraste fäste, utan där största förmå¬
gan finnes att den bära, och som, under den
förutsatta fordran af Enskildes uppoffringar för
det Allmännas väl, icke medgifver någon en¬
skild Medborgares förfördelande för andra Enr
skildes eller det Allmännas verkliga eller in¬
billade förmåner.
Efter mitt omdöme, hvilade rgio års Be-
villaingsStadga till säl hufvudgrund på dessa
sanna och rätts-enligä stöd för Stats-bördor¬
nas fördelning, men som mänskliga kraften ic¬
ke uppnår fullkomligheten på en gång, delade
denna Författning det gemensamma öde med
nya, af erfarenheten icke nog pröfvade Inrätt-
aingar, att hon röjde fel och brister, hvilka.
Den 24 Martil, J. m.
353
i strid med grunddragen, motarbetade, i stäl¬
let för att medverka till ändamålet, hvaribland
isynnerhet må nämnas den origtigt och endast
till misstag ledande M nimiTariffen samt den in*
Vecklade Organisationen för BevillningsLagens
verkställighet.
Vid 1812 års Riksdag antögos andrå, till
väsendtlig del ännu gällande Bevilinings-grun*’
der. Den synbara Förmögenheten blef nu ett
föremål för Beskattningen, i stället för dea
verkliga, och , liksom det i sjelfva verket gåf-
ves en dass Medborgare, sorn vore berättigad
att afskudda sig den allmänna börda, sorn
Statens behof kräfver , blef den Bevillning,
sorn borde träffa Capitalisten och den samlad?
Rikedomen, öfverflyttad på andra Medborgar"*
Glassér och i synnerhet på Jordbruket. Och
då denna Beskattnings*methode således öpp¬
nade en lika lätt, som derigenom vådelig till¬
gång till den återstående National-välmågan ,
torde den med skäl kunna räknas till dessa
misstag , hvars följder väl kunnat uthärdas ,
men i hvilkas natur det dock ligger, attisanw
ma mohn blifva mera tryckande, som en dyr¬
köpt erfarenhet efterlemnar smärtande sår,
I stöd af hvad jag här ofvan haft aran
anföra, grundadt på den öfvertygelse jag äger
om så väl rättvisan, som nödvändigheten der-;
af, att för framtiden en gräns sättes för de£
djupa, redan allt för långvariga lidande, som
en tryckande, på origtiga grunder byggd och
ojemt fördelad Bevillning medfört för Jordbruk
Ridd. 0. M Fröt. IV- B, II Afd. 45a 46.
354
Den 24 Martu, /. k/*
ket, Naringarne och de arbetande FolkClasser-
re, kan jag för min del icke godkänna den af
Utskottet föreslagne Bevillnings-grund efter
synbar Förmögenhet, en Beskattningsgrund,
som, under det den lägger en ny GrundRänta
på jorden, skall i längden bidraga till Moder-
Näringens förtryck och innom sitt område fjät¬
tra den talrika Folkhopens idoghet.
Efter detta öppna förklarande utbeder jag
mig vördsamt, att iå för några ögonblick åter.
föra Högloflige Ridderskapets Och Adelns upp¬
märksamhet på den af mig här ofvan vidrör¬
da Bevillningsmethode, eller beskattning af//z.
komsterne. Det är väl srnt, i8ro års Bevill-
ningsSysteme bade fallit, men det hade ock
i sitt fall lemnat efter sig den goda upptäckt,
att erfarenheten, som uppenbarat felen och
bristcrne, äfven antydt vägen till deras af hjel¬
pande , till delarnes närmare sammanfogande
till öfverensstämmelse med det hela och till
de rättelser och förbättringar, som höllö bät¬
tre prof emot en upplyst och fördomsfri gransk¬
ning. Det var på denna grundval, en värd och
förtjenstfull Ledamot af detta Stånd byggde
sitt vid 1815 års Riksdag väckta Förslag, om
åter införandet af andra grunder för allmänna
Bevillningen. Detta Förslag mötte likväl icke
bistånd , än mindre Sanction af en allmän
och ädel National-vilja. Förskansad bakom
det uppresta bröstvärnet, af den osäkerhet orh
de misstag, som föranleddes af i8to års Be-
villningsLag, gjorde man sig knappt den mö¬
dan att undersöka, om detta i sjelfva verket
Den 24 Martil, /. m.
355
var något bättre, och nämnde Förslag, värdigt
att lifligen begrundas, rönte det ödet att i all¬
mänhet blifva förkastadt, innan man, må hän¬
da, nog tillförliteligen för sig utredt skälen
för sitt ogillande. Det var först nuvarande Be¬
villningsutskott , som i dess Betänkande, om
grunderne för den blifvande Bevillningen , den
23 januarii innevarande år, om Herr von Tör¬
nes Förslag fällt ett fördelagtigt, på rättvisa
grundadt omdöme, och ehuru Utskottet ansett
sig icke böra frångå den nu gällande Beskatt-
ningsgrunden efter synbar förmögenhet , bar
likväl Utskottet, på ett sätt, som lemnar ett
dyrbait bevis på dess liberala tänkesätt, in¬
sett och erkänt vigten af de fördelar , som
genom andra Bevillnings grunders antagande
skulle vinnas, då Utskottet yttrat, att för om-
förbemälte Beskattningsmethode eiler ”Inkomst-
”afgift af verkelig förmögenhet tala i synner-
’5het de omständigheter, att rättvis jemnhet i
”Taxeringen här skulle åtföljas af enkelhet i
”Räkenskaperne och Skattskyldigheten i syn¬
nerhet träffa den verkeliga förmågan att bära
”den”. Vidare, att ”Beskattningen skulle ännu
”närmare uppfylla sitt ändamål, om den i all-
”mänhet kunde lämpas efter hvarje Medborga¬
res behållna inkomst, i förhållande til! dess
”förmögenhet och rörelse”. Af det följande i
Utskottets Betänkande vill det likväl synas,
som, i frågan om dessa grunders tillämpning,
Utskottet mer följt första ingifvelsen af de far¬
hågor 1810 års Bevillningsstadga efterlemna!,
än grundeligen beräknat och öfvervägat det
resultat i motsatt förhållande, som, i löijd af de
35<-'
Den 24 Martu, f. m.
uppgifne rättelsen och förbättrinerar otvifvelagr
tigt bör uppstå.
Och möta då för ofvanförmäldte Förslag
om Bevillnings utgörande efter behållen lil¬
leö nist, hvars Rättsgrund man eikanner, i all¬
mänhet sådana oöfvervinnerliga hinder, att det
icke möjligen kan tillämpas och i verkställig¬
het sättas i vårt Land, då likväl i andra Län¬
der dylika Beskattningsgrunder blifvit med för¬
del införde och begagnade 3 är då denna för¬
menta osäkerhet i beräkningen och svårighet
i verkställigheten, icke en, utan föregången
undersökning, antagen idée, utan framställa de
sig i sjelfva verket för mången så absolut ound-
vikeliga, som man velat påstå 3 så synes förnuft
tet och rättvisan fordra, att man med sorgfällig
noggranhet granskar, innan man dömmer; att
man icke allenast uppgifver svårigheterne, utan
ock bevisar deras verklighet3 att man jemnför
dessa med dem, som åtfölja hvarje annat För¬
slag, och att man behörigen eftersinnar, om de
goda verkningar, hvilka man vid verkställig¬
heten häraf befarar skola uteblifva, kunna
af något annat med mera trygghet väntas. Man
jemföre då förevarande Förslag med det nu
gällande BeskattningsSystemet, och erfarenhet
ten skall vitsorda, att samma osäkerhet i bet
räkningen, hvarföre man hufvudsakligen förka¬
stade 1810 års BevillningsFörfattning , ännu
mer röjer sig vid tillämpningen af 1812 och
18x5 årens Beskattningsmethode. Vacklande e-
mellan oerhörda öfverskott och betydeliga bri¬
ster, har denna BevillningsLag, ömsom med en
Den 24 Martil, /. m:
35?
tryckande hand Tavilat öfver serskilta Med-’
borgareClasser och förnärmat Statens rätt till
åtkomst af den fastställda Summan.
Men dessa farhågor skola likväl i samma
mohn försvinna , som man med en lika nog¬
grann som fördomsfri granskning följer Herr
von Törnes Förslag. Man skall då finna , att
de fel och brister, för hvilka 1810 års Be vill-;
ningsStadga med skäl varit klandrad, här Blif¬
vit med sorgfällighet rättade, att, genom medi
delta förbättringar, den föreslagna Bevillnings-
Lagen erhållit till sina föreskrifter mer enkel»!
het och tydlighet, och i Organisation för dess
verkställighet mera kraft, säkerhet och styr^
ka , och derigenom blifvit återförd från en
vanställd skepnad till dess ursprungliga, med
dess grunddrag öfverensstämmande syftemål;
cn rättvis Och jemn fördelning af Statsbördor-
re. Då j81o års BevillningsFörfattning, med
alla sina fel och brister, med en MinimiTa-
riff, som låg i strid med hufvud-principen ,
med dess obestämda och invecklade föreskrif¬
ter för verkställigheten , utan allt biträde af
nägon Capitationsafgift, likväl till Staten in-
bragte netto det belopp af 2 Millioner, hvar¬
efter BevillningsTabellerna voro uträknade,
hvilka icke blefvo förhöjda , fastän Bevillninj
gen ökades med en half Million , utaf hvil-i
ken, vid Tabellernas upprättande, icke beräk-j
nade men sedermera vidtagna åtgärd , brist
till ett deremot svarande belopp naturligtvis
skulle uppkomma, sä frågar jag: huru mån¬
ga anledningar mer visa sig ej då för ett sä*
358
Den 24 Martil s /. m.
kerf och lyckligt resultat af ett arbete, som,
grundadt på den erfarenhet iSio års Bevill-
ningsStadga efterlemnat, i förening med den
år 18'2 införde ocb i detta Förslag oförän¬
drad bibehållna Capitations - afgift , icke mera
framställer en bristfällig byggnad , utan ett
fulländsdt helt, emot hvars säkerhet och verk-
ställbarhet inga grundade skäl till tvifvelsmål
mera finnas ? De ojätagtigaste' vittnesbörd här¬
om bära för öfrigt de i denna fråga från trye»
ket utkomna Handlingar, dit jag hänvisar en
hvar, som vill göra sig den mödan, att i det¬
ta vigtiga ämne sysselsätta sin uppmärksam¬
het och tankeförmåga.
För min del finner jag således icke be¬
tänkligt, att till dess hufvud-grunder antaga
ett BevillningsFörslag, som, lämpadt efter
hvarje Medborgares behållna Inkomst i för¬
hållande till dess Förmögenhet och Rörehe, i
möjligaste måtto förenar de Skattdragandes
val med Statens rätt. Det är, efter mitt be¬
grepp", endast under detta villkor, som ett
Folk, utan att vara tryckt, kan äfven med fri¬
kostighet lemna hvad Stats-inrättningen för
sitt bestånd behöfver.
För öfrigt skall jag, tillfredsställd att haf¬
va uppfyllt min medborgerliga pligt, då jag
från detta rum talat den egna öfvertygelsens
språk, med lugn, fastän ej med trygghet, hvila
vid det beslut, som tidens tillfälliga fordringar
medgifva, i det hopp, att med förbättrade
grunder i den allmänna hushållningen och en
Den 24 Martii, f. m.
359
fullkomligare statistisk kännedom af vårt Land,
skall, i förening med en gemensam välmåga,
en jemnare, mera rättvist fördelad och den
närande Folkhopen mindre tryckande Beskatt¬
ning, i framtiden vinnas. Emedlertid må denria
framtid oväldigt och fördomsfritt pröfva, hvil-
ketdera af ifrågavarande Förslag till Bevtllnihgs*
grunder varit det rättvisaste och mäst förenliga
med Folkets sanna föidelar, antingen det, son
har till föremål Beskattning af den inkomst,
hvarje Medborgare under Samhällsmagtens
skydd åtnjuter, och således står i det närmaste
förhållande till de Skattdragandes verkliga för¬
måga att bära Statsbördorna, eller det, som,
i motsats med det förra, under ett ihärdigt
hyllande af en gång antagna grundsatser, gif-
ver en laglig rätt åt den orättvisan, att ut¬
pressa en tung och tryckande Bevillning af
den ena Medborgaren för en förmögenhet, sorn
icke är hans, under det den andra, gäckande
rättvisans och Samhällsordningens fordringar,
ostörd och utan deltagande i Statsbördan, nju¬
ter frugterne af sina skatter.
Med fullkomlig tillförsigt vädjar jag till
denna Domstol. Med de hufvud-egenskaper
sanningen äger: en 'vigtighet, som uthärdar
ali pröfning, och en kraft till nytta, som ti¬
den stärker, i stället för att försvaga, sjtall
hon omsider dit framtränga och blifva hörd.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus;
Bevillnings-frågans behandlings-sätt ifrån 1812
års Riksdag, lemnar ett nytt bidrag för den
Den 2 4 Martil, /. m.
erfarenhet, att origtig benämning utaf cn sak
leder mer än myckel annar tiil förvillande af
begreppen , och till principlösa handlingar,
18 re ars Riksdag var märkvärdig derigenom,
att man uppfann nya namn , sorn origtigt be¬
tecknade de motsvarande begreppen, i hopp för*
mod ligen att framdeles kunna substituera an¬
dra begrepp åt de , som man önskade kunna
utplåna. Let är väl ingen ting naturligare ,
än att eU extra bidrag till Statens behof eller
en Bevillning skall utgöras i mohn af hvars
och ens verke liga Inkomst. Men denna prin¬
cips kullkastades, så snart man skdlde emel¬
lan synbar och icke synbar Förmögenhet, j en
ten ■..■ning , hvars motsvarande begrepp man
har sv.. att fatta. Hade man framställt frå*
f;-ålunda : Skall Bevillning allena utgöras
a. c- is . - ingsidkare, hvilkas Verk och Inrätt¬
ningar I lla en hvar i ögonen, och hvilkas
Inkomst källor äro synbara, då deremot alla
de Näringar och Inkomst-källor, som ej med
det lekamliga ögat kunna ses, såsom Rörelse
med Capitaler, SkeppsRederier m. m. skulle
befrias Irån Bevillning, så hade förmodligen
något hvar blifvit revolterad af en dylik pro^
position,
Efter min öfvertygelse , finnes det ingen
annan rättvig principe för Bcvillriingens utgö¬
rande, än den efter verklig Inkomst elier verk¬
lig Capital-förmögenhei- Jag kan doek icke
tillstyrka antagandet af denna principe i när-^
varande ögonblick , den har innom vissa Gial;
Dm 24 Martti, f. m.
ser Opinionen så mycket emot sig, att den
sannolikt blefve illa använd.
Men snart skall man finna sig tvungen
att taga sin tillflygt till densamma, enär den
synbart eller apparent fönnögne icke mera
fönnår åstadkomma hvad Staten behöfver.
Då torde ordningen komma till de osyn¬
bart Förmögne att blifva hemsökta , på sam¬
ma sätt, som man ej förr fallit på den tan-
kan, att låta de aflägsnare Hemmanen delta-
ga i Durchtågs- och Inqvarterings-besväret ,
än man såg att de nära landsvägen liggande
Hemmanen blefvo oförmögne att bära bördan.
Likväl får jag göra Ridderskapet och A-
deln uppmärksamt derpå, att det nu gällande
BevillningsSystemet leder derhän , att Bevill.
r.ingen lätt skulle kunna öfvergå till naturerr
af en Grundskatt ; och hvad' betyder Repre-
sentations-rättigheten, när Bevillningar icke
mera behöfvas ?
Hvad som redan händf, styrker denna min
yttrade farhåga. Jag vet ej , huru man i an¬
dra Län lämpade 1812 års Taxerings-grunder,
men det vet jag, att 1813 års Taxering af JorJ
den i Vestmanland blef högre, än den med
noga tillämpning af grunderna hade bordt blif¬
va. Året derpå kom en invitation eller en
tillåtelse att sänka Bevillningen å jord med 10
procent och det derpå följande året åter en
invitation att sänka den ytterligare 8 procent.
362
Den 24 Marfii, /. ra.
Bevillningen å Jord blef nu under de fastställ¬
da beräknings- grunderne, eiler rättare, man följ¬
de inga mer. Får verkställande Magten på så¬
dant sätt inblanda sig i I^evillningens förde¬
lande, så täcktes Herrarne finna, att lika lätt,
som Bevillningen det ena året på sådan väg
sånkes, så skulle den kunna ett annat år hö¬
jas utan afseende på de öfverenskomne beiäk-i
ningsgrunderne.
Sluteligen komme det därhän, att Bevill¬
ningen, fördeld på Länen, blefve ett extra till¬
skott, en tillökning blott i Grundskatten och
Mantalspenningar, sorn Administrationen efter
behag utskrifvet
Herr Lagerhjelm, Pehr, anförde skrif—
teligen:
Då allmänna Bevillningen nått den höjd ,
att man icke tilltror sig att vidare öka den; så
lärer tiden väl ändteligen vara inne, att söka
den jemnaste fördelning. Man erkänner allmänt
att dertill erfordras en helt annan principe, än
den, som ligger till grund för närvarande förT
delning; men fruktår att Herr von Törnes För¬
slag icke skulle medföra tillräckeligt belopp
eller icke vara verkstälibart. Jag delar icke
denna fruktan och tror, att om ej den naturli¬
ga rättvisan nu föranleder ett ombyte af Be-
villnings-grunder och antagandet af Herr von
Törnes förslag; så skall snart klokheten så ö-
gonskenligt och oemotståndeligt fordra detta
ombyte, att det gör sig sjelft.
Dm 2 4 Martil, f. m.
Herr Cederskjöld, Pehr Gustof: Huru Ee*
villningen skall jemt kunna fördelas, är en frå¬
ga, i hvilken jag nödgas t i 1 Ir tå , att jag ej ä-
gcr någon bestämd öfvertygelse. Jag utbeder
m;g blott få anföra några af de skäl, sorn sy¬
nas mig tala för antagligheten af Utskottets
Betänkande. för att lösa det vigtiga Pro¬
blem: huru en Bevillning bör fördelas, har man
föreslagit t..vä olika vägar, nemligen, att, så¬
som Utskottet gjort, beräkna afgiiten i förhål¬
lande till den synbara F'ormögenheten', eller
ock, med Herr von Törne, i förhållande till
den behållna Inkomsten. Att lägga endast den
behållna Inkon sten till grund iör Beskattnin¬
gen, är uran tvifvel med Rätts- principe mäst öf¬
verensstämmande , och skulle i tankeverlden
och i en IdéeStat vara det rätta. Men oanvänd¬
bar synes denna princip vara i den materiella
och verkliga Verlden, hvarest Lagstiftaren må¬
ste betragta menniskorna sådana de äro, och
ej sådana de kunde och borde vara. Om Taxe-
rings-männen voro allseende och kunde ge¬
nomskåda hvarje Medborgares enskilta tillstånd
samt voro tillika fullkomligt oväldiga och sam¬
vetsgranna; då, säger jag, skulle ett slikt Be-
villningsSysteme kanhända vara det bästa. Men
då Taxeringen måste bero på uppgifter a£
Skattskyldiga, som på allt sätt skulle söka för
sig lätta Skatt-bördan; och på omdömen af
Taxerings-män , som ej heller äro från mensk-
liga svagheter fritagne; skulle ett slikt Be-
skattningssätt föranleda till allt för stora miss»
bruk, underslef och mannamån. Örn hvarje
Skattskyldig linge uppgifva och afdraga skui.
3e4
Den 24 Martil, f. m.
der, utan att behöfva uppgifva Fordrings-ägar»
nej skulle tilläfventyrs större delen af Sveri¬
ges förmögenhet ur Skattlängderna försvinna,
och endast skulder finnas i stället. Det enda
möjliga sätt ait erhålla en tillförlitelig kunskap
om skulder och fordringar, vore kan hända
att omstöpa alla de Lagar, som angå Skuldsed¬
lar j och t. ex- stadga: Att alla förskrifningar
bord: , för att anses lagligen gällande, vara
ställda på viss man, och ej på Innehafvare j
samt dessutom vara vid vederbörlig Domstol
uppvista och inregistrerade. Men afsigten att
åtkomma Capitalisten, skulle derigenom likväl
ej vinnas: den förlägne LånSöKanden skulle
alltid nödgas ingå i de vilkor, som Långifva-
ren täcktes föreskrifva. Hvad den klagan be¬
träffar, att skuldsatta Egendoms Innehafvare
i 5 dr nödgats skatta för en förmögenhet
sorn tillhör Capitalisten; så finner jag den i
högsta grad obillig- Jag för min del finner
nemligen, att Capitalisten under denna tid lb
dit så ofantligt genom myntets försämring, och
den Gäldskyldige deremot vunnit, att högsta
billigheten ålagt den sednare åtminstone att
skatta för denna vinst. Eller skulle Capitali¬
sten, under det han blifvit af Gäldenären plun-j
drad på t mer än hälften af sin förmögenhet,
hafva bort skatta för den förlust, som han lb
dit? Den, sorn finner sig för hardt drabbad af
att skatta för mer, än han verkeligen äger, kan
ju dessutom afhända sig det, som ej tillhör ho.
nom, och blott behålla hvad sorn är hans e-
get j och jag skulle anse för en lycka för Fä¬
derneslandet , om dess jord aldrig varit eller
Den 24 Martii, f. m.
365
någonsin blefve brukad af andra armar, än
deras, som verkligen ägde den.
En annan omständighet, hvari Herr von
Törnes Förslag skiljer sig från Utskottets, är
Bevillnings procentens progressiva förhöjning
i förhållande till den behållne Inkomstens stor-
lek. Detta låter kan hända billigt, och skulle
tilläfventyrs äfven vara det, om alla Skatt¬
skyldigas behof vore lika, och ej, såsom nu
är tillfället, växte i jemt förhållande med till.'
gångarne. Detta Beskattnings-sätt skulle hår¬
dast drabba de redan förut genom Beskattning
gen mäst tryckta Embets- och Tjenstemännen ,
hvilkas Inkomst är säkrast bekant. För att
visa obilligheten af den progressiva förhöjnin¬
gen, torde jag derföre få äran göra en jem¬
förelse emellan högre och lägre Embetsmäns
tillgångar och behof. En af Statens högste Em-
betsmän har t. ex. 5000 R:dr bestämd lön,
och kan på intet sätt derutöfver öka sin in¬
komst. De ringare Tjenstemännen kunna der¬
emot genom loflig industri förtjena mycket mer
än sjelfva lönen, så att de, i förhållande till
behofven, hafva bättre vilkor, än de högre.
Sålunda torde till och med en Vaktmästare kun¬
na uppdrifva sin Inkomst till 500 R;dr. Så
länge Bevillningen erlägges, sorn nu, med 5
procent af all Inkomst, är afgiften lika känbar
för Vaktmästaren och Rikets Högste Embets¬
man: De skatta nemligen båda ungefär en fjer¬
dedel af deras ömsesidiga hushyra. Skulle der¬
emot Bevillning^procenten beräknas i progres¬
siv förhöjning efter InkomstSummans storlek.
366
Den 24 Martii, f. m.
och den med 5000 R:dr Inkomst betala t ex.
fyradubbelt högre procent, än deri med 500; så
skulle den förre få skatta 4 gånger mer än
den senare, i förhållande till deras ömsesidiga
hushyror och öfriga behof.
Sluteligen utbeder jag mig att få förnya
den förklaring, att jag i detta ämne ej vågar
fälla något bestämdt omdöme- utan att jag
blott velat till Protocollet anföra några af de
skäl, enligt hvilka jag för min enskildt» del
tyckt mig finna Högloflige Utskottets Bevtll-
nings-grunder antagligare, än dem, sorn Herr
von Törne år 1815 föreslagit.
Herr Spaldencreutz, Arvid Johan, upp¬
läste följande :
Sedan jag vid 1815 års Riksdag, så väl
inför BevillninssUtskottet, såsom dess Leda¬
mot, som inför Höglofhge Ridderskapet och
Adeln, så fullständigt yttrade min öfvertygel¬
se om orättvisan af de vid 1812 års Riksdag
antasna Bevillnings-grunder, hade jag vid den¬
na Riksdag ämnat iagttaga den största tyst-
nåd i detta ämne, hellst jag i början af Riks¬
dagen tydligt såg , att samma fördomar och
misstag i detta vigtiga fall ännu voro allmänt
gängse. Men sedan jag blifvit underrättad, att
det Hedervärda BondeStändet afslagit nu gäl¬
lande Bevillnings-grunder och deremot äskat
återupplifvandet af 1810 års grunder, så an¬
ser jag mig skyldig rättvisan af den sak jag
hittills förfäktat och alltid skall förfäkta, att
Den 24 Martil, /.
367
å nyo fästa Ridderskapets och Adelns upp¬
märksamhet på de i högsta grad vigtiga skäl,
som påkalla dessa sednare grunders antagande ,
och hvilka jag vid 1815 års Riksdag, ehuru
iörgafves, framställde.
Om en Stat någonsin skall kunna kallas
väl organiserad , så böra alla dess Lagar och
Författningar grunda sig på rättvisa och bil¬
lighet. Rättvisan af en Bevillning är den, att
alla Personer, som äga Förmögenhet, erlägga
Bevillning i mohn af Förmögenhetens storlek.
Denna principe är den enda sanna , och gäl¬
ler för all slags förmögenhet; den må bestå i
Fastighet , Rörelse eller Capital. Billigheten
af en Bevillning är den , att den mindre be¬
medlade skonas så mycket möjligt är, och att
den mera förmögne underhjelper eller bidra¬
ger till denna förskoning.
Till följe af de nu af Utskottet föreslagne
Bevillnings-grunder frågar jag derföre: är det
rättvist, att en Person , som af ett Capital ä-
ger i Räntor lika mycken Inkomst, sorn en anJ
nan af sin Rörelse eller Egendom , skali helt och
hållet slippa all afgift, eller ock endast, genom
Gäldenärens ömma begäran, återbetala till ho¬
nom en afgift, hvartill ingen Lag bestämdt för¬
bundit den förre ? Likväl behöfver icke Ca¬
pitalisten använda någon möda eller arbete
för att erhålla Inkomst af sitt Capital Dere¬
mot skall den , som äger Rörelse eller Egen¬
dom och med arbete och möda måste förskaf¬
fa 6ig inkomst deraf, genom en bestämd Lag
368
Den 24 Martii, /. nu
vara förbunden, att ej allenast betala för sig
sjelf, utan äfven för den förenämnde. Den
Woge skall således betala för den overksamme.
Ar detta rättvist ? Ännu mera : år det rätt-
vist att tvänne grannar, sorn äga lika stora och
lika goda Hemman, men hvarpå den ena
Grannen är skyldig den andra sitt Hemmans
halfva värde eller mera, skola betala lika Be¬
villning ? Den fattige betalar i detta fall för
den rike. Aldrig kan en författning, sorn leder
till dylika resultster, anses god och antaglig.
IVlan förebär svårigheten att taxera Capitalisten
och osäkerheten? om BevillningsSummans er¬
hållande. Origtigheten af detta befarande hop¬
pas jag kunna bevisa. Men jag frågar förut:
äro dessa föreburna skäl så öfvervägande, att
de kunna försvara en grym orättvisa? Om än
Capitalisfens afgift blir aldrig så liten, så är
det redan en lättnad för den arbetande , som
dessutom betungas med alla möjliga besvär och
kostnader. Jag kan derjemte omöjligen före*
ställa mig, att moraliteten skulle vara till den
grad döfvad, att man skulle kunna befara, att
mängden af Capitalister skulle vilja, genom
origtiga uppgifter eller ock genom rent nekan*
de af förmögenhet, undandraga sig att efter
rättvisans grunder underhjelpa Staten och den
behöfvande. Mot ett sådant förhållande fin¬
nes äfven medel, och dessa bestå uti friheten
för de Taxerande att calculera Capitalistens
förmögenhet, dels efter hvad man derpm kan
äga kännedom, dels efter dess lefnads-kostnad,
sorn till det hufvudsakligaste lätt kan uppgö¬
ras.
Den 2 4 Martil, f m.
B69
ns. Man skulle kunna säga, att detta vore
ett våld ; men detta våld vöre ej större än
det, som nu sker, att uppskatta e;t Hem¬
mans värde, antingen efter godtycko , eller
efter den ännu felagtigare grunden: Köp, som
årligen undergår förändringar och fö'jagtel.i-
gen lätt kan åstadkomma bl ist i den på räk¬
nade RevillningsSumman. Vi kunna således»
genom ett längre antagande af hittills följda
Bevilinings-principe , lätt komma til] samma
resultat, som vi just genom antagandet velat
undvika, och exempel härpå hämtas af de si¬
sta årens erfarenhet»
Billigheten fordrar, att den mera förmög-
ne underhjelper den mindre förmögne. En bil¬
lig och proportionerad Progressions-afgift är
dertill det bästa medlet Ty kan någon finna
det obilligt, att då tvänne Personer, som be¬
höfva samma lefnadskostnad, men äga dertill
olika, eller den ena kanske dubb lt större In¬
komst än den andra , äfven betala olika , pä
* det sätt, att den som har minst och derm d
bärgar sig fullkomligt, m< n ej mera, skall bej
tala blott hälften mindre än den andra , som
har dubbelt och kan tiil öfverflöd eller större
vinst använda den öfverskjutande hälften?
Vore det ej billigt och äfven patriotiskt, oui
den sednare för den öfverskjutande hälften er-
lade en liten Progressions-afgift, som minska¬
de tyngden för den behöfvande, men orsaka¬
de Progressions - betalaren ringa eller ingen
Skada ?
Ridd. 0. Ad. Prot, IV- B. II. Afd. 47, 48.
37»
Den 24 Martil, f. m.
Tåg tror mig nu hafva tillräckligt upplyst
hvad råt tvina och billighet i en Bevillning
påfordra, och da tili den förras ernående for¬
dras Capitalistens medverkan och till den sed¬
nare en ringa progressionsaigift , men bägge
dessa medel saknas i nu föreslagna Bevillnings-
grunder och deraf uppkommande Bt villnings-
Förslag , så måste man , vid nogare eftersin¬
nande , finna rättvisan och billigheten deraf,
att jai helt och hållit ogillar Utskottets Be¬
tänkande.
Annu en anmärkning måste jag tillägga,
och hvilken jag önskar måtte af alla tänkan¬
de Medlemmar af detta Stånd behjertas och
stadga deras rättvisa beslut. Genom Capita¬
listens medverkan till Bevillningen och genom
Progressionsafgifren , inflyter en högst betydlig
Samma, som annars måste fördelas på den ar¬
betande delen af Medborgare. Dessa Medbor¬
gare böra framför allt lindras och underhjeipas
om Samhället skall kunna äga bestånd , och
rättvisa och billighet vara något mera än blott
tomma ord, hvann d felagtiga grundsatser ofta
prydas, och det inskiänktare begreppet för-?
villas.
Friherre Cederström, Jacob: Bland de frå¬
gor, hvilka tillhöra Riksens Ständers öfverlägga
ivngar , är Bevillnmgen en af de vigtigaste.
Om Bevillningen är ojämt fördelad, bereder den
missnöje och tillintetgör känslan för Samhäl¬
lets väl. Enligt nu varande Revillningsgrun-
der, är massan af Nationen mycket tryckt och
Dm 24 Martti 3 f. m.
37*
jag anser för min del 1810 års Bevillnirigs-
giunder åstadkomma en jämnare fördelning ,
då de af Herr von Törne dervid föreslagna
rättelser iagtt igas. Jag kan icke ins.ämma med
de Ledamöter, hvilka yttrat, att allmänna Opi¬
nionen skall för närvarande gilh 1812 års
grunder. Jag tror för min del, att öm Riddér-
sk-spet och Adeln nu med lugn pröfvar bå¬
da BevillningsSystemerne, ska ll det af åt 18 1 o
befinnas äga ett sto.t företräde framför det af
år 1812; och om några rätte] er uti det torra
skulle anses nödige, gifvis dertill ännu t i 11 -
räckeligt rådrum; men i händelse de nu gäl¬
lande BevilIninga-grunderne skulle å nyo an¬
tagas, instämmer jag uti den reservation Herr
Uggla afgifvit.
Herr af Brinckman, Gustaf: Jag kan för
ingen del vitsorda det dröjsmål med Förslå*
get på Bevillnings grunderna , sorn velat Be-
villningsUtskottet tillvitas. Det inkom redan
den 23. Januarii , och blott 4 dagar före det
nu upplästa Utlåtande, fick Utskottet del af
de innom Höglofl Ridderskapet och Adeln sed¬
nast skedde Anmärkningar.
Icke eller kan jag medgifva, att Bevill¬
ningsutskottet, i dess första B tänkande, tilleg-
nät Herr von Törnes project ett afgjordt före¬
träde , hvilket skulle hafva innefattat en up¬
penbar motsägelse emot Utskottets, egen tanka,
utan endast under förutsättande, att beröide
pmject rätteligen kunde tillämpas, ansett det
möjeligen kunna leda till jemnhet i besk tt-
oingen och en enkel redovisning. Men de|
372
Dén 24 Martil, f. m.
är just denna tillämpning eUer verkställighet
ten deraf, som gör neia Förslaget mindre an¬
vändbart, i synnerhet för nu varande tide-
punct betänkeligt , till och med äfventyrligt,
0111 eljest angelägenheten att Staten må erhålla
dess på äknade behof, såsom den verkeligen
bör, förtjenar ett vigtigt afseende.
Då detta Förslag, som i öfrigt utgår från
samma Rättsgrunder , sorn de senare Bevillnings.
Förordningar, och älven sä vida öfverensstäm-
mer dermed, att den behållne Inko nsten icke
bör beräknas under 5 procent af Fastighets¬
värdet, ej mindre å Landet än i Städerne, för
hvilka sednare Brandförsäkringen äfven bör
komma i beräkning; likväl skiljer sig derifrån
i den hufvudsakliga omständighet, att Räntor
för Skulder få afräknas; sä förstår jag sanner-
lign icke, huru en sådan afräkning må äga
rum och BevillningsSumman likafullt utgå.
Det torde icke vara något tvifvelsmål un-
derkastadt, att en betydlig del af Landets
Fastigheter, till och med i hela Provincer, häf¬
ta för skulder i Disconterne. Dessa skulder
till flere millioner komma sannolikt att öfver-
tagas af Banquen, utan att de, som i Dscon-
terne äga fordringar, derföre erhålla Ränta för
hela denna summa kan följagteligen ingen Be¬
villning åläggas. En icke eller ringa del af
Contantes penningar måste vara nedlagd på
nybyggnad eller förbättringar å hus i Städerne,
efter som deras värde ifrån 1803 till 1816, o*
agtadt Händelseöreisen de sednare åren ansen¬
Den 24 Martil, f m.
373
ligt minskats, stigit utöfver 3 Millioner; och
om man undantager de iy Millioner, som ut¬
göra Fastighetsvärdet i Hulvudstaden , hvaraf
hushyra till största delen vore att påräkna,
skulle deremot af de 28 Millionär, som belöpa
6ig för de öfrige Städerne, visst icke tredjede¬
len kunna, i brist af en sådan inkomst, påiö-
ras Bevillning ; och det ändå i intetdera fal¬
let till husens fulla värde: Och de mångfal¬
diga kostbara byggnader på Lägenheter, sorn
icke gifva alkastning, äfven försvinna ifrån alL
beräkning. Hvarest ersättning för alla dessa
ofantliga brister skulle tagas, öfvergar sannerli¬
gen min fattningsgåfva, och jag tror knappt,
att något påliteligt Surrogat derföre kan uppi
gifvas.
Man talar om orättvisa i nuvarande Bevill¬
ning , för det att den träfar Fastighetsägare,
utan afdrag för skulder; men Staten harju o-
stridig rätt , att för dess behof hålla sig till
dessa Fastigheter, utan sammanhang med äga-;
rens serskildta omständigheter. Och skulle val
alls ingen orättvisa vara att befara af det nu
ifrågaställde nya Beskattningssätt? Är det väl
sannolikt, att de, som böra besörja Taxeringar»
ne, i Simma stund de öfvergå ifrån en under
längre tid vunnen erfarenhet , tillika skulle
äga den, för en alldeles ny methode, oumbärli¬
ga skarpsinnighet, att intränga i hvarje enskilt
mans invecklade eller undandöljde tillgångar ;
den oväldighet, att utan missledning af tvety¬
digheten eller listen, af afvunden eller fördo¬
men, bestämma hvars och ens rätta skattskyl*
374
Dm 24 Martil, J. m.
dirhet; och skulle icke, i motsatt fall, den o-
rättvisa alli föi lätt inträffa, att den idoge och
trefne Medborgaren fick gälda lättingens eller
slötarens skuld till Staten? Skulle icke denna o*
rättvi a vara mera hård och tryckande , än den,
som nu är blott tillfällig i förhållande till Bor¬
g-när ns <\gen nytta? Och om man vill tilläg¬
ga dessa den vanheder, alt oaktadt tydelig
författning icke godtgöra Bevilltsingen för de-1
ras fordringar, en beskyllning, sorn för de fle¬
ste torde vara oförtjent; sä vöre väl icke el¬
ler m<-d det motsatta BevillningsSystembt dem
betagit , att genom tillställningar , som Logen
aldrig kunde åtkomma, bereda sig enahanda
fördel.
Jag tycker mig dessutom finna, att den
värde Talaren , som sä ifrigt yrkat förändring
i Bevillningsgtunderne, sjelf tvifiat om en red.:
bar verkställighet deraf, då han föreslagit,
att FuT.ägtige i Btr-quen och RiksgäldsCon-
toiret, med u öfvande af Riksens Ständers och
Svenska Folkets hela Beskaffnings-rätt, skulle
äga att stadga Bevil Iningsafgifien till det be-
lopo, sorn för Statens behof erfordr. d..s ; och
hvem förutser icke deraf samma belägenhet’,
sorn 1812 inträffade, då Fullmägtige bos Ko*
nung n föreslogo att låta i Nåd r kungöra,
det B vdlningen för förra året med 30 procent
för hvar och en borde förhöjas? En belägen¬
het, som o'elbart kommer Brandskattning när¬
mare än den nuvarande, hvars vidriga intryck
ånnu äro i friskt minne , och hvats återinlö-
Den 24 Martil, / m.
375
rande otifvelagtigt skulle nödga äfven den
redlige att undanhålla små tillgångar.
Jag tror mig således äga fullt skäl, att ana
se de af Bevillningsutskottet uppgitna Bevill-
niflgsgrunder såsom de säkraste och till tidens
skick lämpligaste} utan att i minsta måtto de¬
la den farhåga för en deraf uppkommande
grundskatt, som blifvit framställd} enär Rik¬
sens Ständers rätt att beskatta sig sjefve al¬
drig kan förminskas af de grunder, som för en
sådan Beskattning antagas, hvilka i en eller
annan form alltid måste blifva nödvändig»*,
sä länge Bevillning sk. 11 utgöras. Och lika sä
litet kan jag inse någon vådlighet i Bevill¬
ningsutskottets försök, att bestämma en viss
Minimi-afgift å Landets Fastighcer, till före¬
kommande af osäkerhet i B-villningsSumman ,
med alla deraf följande oläsrenheier hvilket
dessutom, så välsom hela Bevillningsstadgan,
kommer att Riksens Ständers pröfning under¬
ställas.
Af allt detta dräver jag den slutsats, att örn
också det nya Systemet möjeligen kan bringas
till verkställighet, då Rikets Penningeverk en
gång hunnit till stadgad säkerhet och jemte
förökning i konstflit och production förmatt be¬
reda en mera allmän välmåga och en mera beS
stämd Opinion, är det å min^tone i närvaran¬
de period alldeles olämpeligt i jemförelse till
det af Bevillning U>skottet föreslagna , hvars
antagande jag vördsammeligen tillstyrker.
376
Den 24 Martu, f. m.
Friherre brangel, Henning, förenade sig
nied Herr af Brinckman.
Grefve Mörner, Adolph Göran: Jag har
icke ämnat tala om grunderne för Bevillningen,
hvarom man visserPgen kan hysa skiljagtiga
tankar, och hvilket ämnes utredande i min när¬
varande ställning jag tror icke tillröra min be¬
fattning Jag anhåller blott, att få tillkänna¬
gifva min förundran öfver några idéer, jag
hört yttras, hvilka förekommit mig särdeles o-
väntade, samt att fa besvara några anmärk¬
ningar, hvilka blifvit framställde. En Ledamot *
har på stått, att om Bevillning af synbar för-
möeenhet antogs såcom Bevillningsgtund, Be-
villnmgen lätteligen skulle kunna till Grund¬
skatt förvanolas. Getta förefaller mig så myc¬
ket mera besynnerligt, sorn, enligt vår nu va¬
rande Regeringsf orm, Riksens Ständer äga full¬
komlig rättighet att vid hvarje Riks-,tag pröf¬
va och antaga de Bevillningsgrunder, hvilka
de anse vara de lämpligaste, och som Riksens
Ständers Sammankomster äio för vissa tidskif-j
ten bestämda, oberoende af Bevillningens be¬
skaffenhet. Män har vidare anmärkt såsom ett
ingrepp uti Lagstiltande Magtens rättigheter,
att Regeringen år 1813 tdlkännagaf, det vär-
deringarne af Fastigheterna på Landet uppgått
till ett högre belopp, än hvartill de varit be-
räknade, san 1 att, i anledning deraf, Pröfnings?
Comité n kunde Egendomsvärdet till vissa pro¬
cent ned-ätta. Denna åtgärd, hvilken jag, på
nådig b fällning, såsom StatsSecreterare vidtog
och hviiken var ibland de uppdrag, som jag med
Den 24 Martil, f. m.
377
största nöje uppfyllt, trodde jag skulle vittna
cm afsigten, att icke onödigtvis öka Bevi l»
ningssumman. Att Regeringen i sådant afse»
ende och för att derigenom bidraga till en jen a
Beskattning, lemnade PiöfningsComitéerne ifrå¬
gavarande upplysning, hvilken Comitéerne ä*
ga begagna eller icke begagna, förmodade jag
icke skulle kunna af någon misstydas såsom ett
ingrepp i Nationens Beskattnings-rätt, då verk¬
ställigheten berodde af Nationens Ombud och
afsigten var att linora Nationens box !or.
Friherre Boije, Ludvig: Innan jag ingari
hufvudsak liga ämnet, torde jäg böra yttra mig
angående den betänklighet, sorn Herr af Brinck¬
man framställt, härmad ifrån beskaffenheten
af vår tidpunct, hvilken han anser o jenligför
ett ombyte 1 Bevilloingsgrunder. Vore den¬
na betänklighet grundad, så vore ingen ting
onödigare, än hela den öfverläggning v i nu fö¬
rehafva; men jag tror den icke vara sådan-
Jag tror, tvärtom, att i samma mohn, sorn he»
Ja Folkmassan har känning af Penninge-lörlä-
g( nheten , i'samma mohn, som största delen^f
Jordägare äro skuldsatte; är det också ange¬
läget att öfvergå till mera skonsamhet för den
fattige, till en större rättvisa i Bi skattningen j
och jag tror följagteligen att ingen tidepunct»
allnänna ställning har mera fordrat en förän¬
dring, än den, hvari vi nu befinna oss.
I hufvudsakliga ämnet uppehälles icke hel¬
ler nrtt omdöme af något afseende på Opinio¬
nen , hurudan den är eller icke är. Efter min
S 78
Den 24 Martii, /. m.
tanka, tillhör Rikets Ständer blott, att sjelfva
bjuda Opinionen ; men icke att antaga , icke
att böja s g lör någon annans, än deras egen.
Hufvudsakliga ämnet omfattar tvänne pun.
eter j deri ena, principen; den andra, verk-
ställbtrheten. 1 frågan om principen har nå¬
gon särdeles skiljagtighet icke varit; »y sjelfva
de Herrar, hvilka talat emot 1810 års Bevill-
ningsgrunder . hafva mer eller'mindre rnedgif-
vit deras företräde i rättvisa. I frågan åter om
verkstäl1b*rheten , har skälet för dess bestridan¬
de tgenteligen legat i en åberopad erfarenhet.
Jag tror mig derföre böra erindra, att erfa.
renheten både af 1810 och 1812 årens BeviH-
ningsgrunder har varit ganska liten. Om de
sednare i erfarenheten utfallit lyckligare, än
de förra, så torde orsaken hafva legat deri, att
18 to års B'villnings-grunder åtföljdes af felag-
tigheter, som sjelf va erfarenheten upptäckt; men
hvilkas rättelse nu mera blifvit af. Herr von
Törne uppgifne. Flere upplyste Ledamöter af
detta Stånd hafva ansett rättelserne så goda,
att de tillstyrkt deras antagande, jemte 1810
års Bevdlnings grunder; och BondeSiåndet har
antagit dem. För min del föijer jag likväl mera
min känsla, än förlitandet till min upplysning
i ämnet, då jag härmed har den äran votera
för ett lika beslut.
Sluteligen torde tillålas mig att få, om
möjligt är, undanrödja ett omdöme, som und.
fallit en agtningsvärd Ledamot, men synts
mig både orättvist och hardt. Herr Cederskjöld
Den 24 Martil, f. m.
379
liar nyss sagt, att Ci*pifalisterne skola, på desi
sa sednare l-m åren , blifvit plundrade af de
skuldsatte Jordägarne; och att det alltså icke
vore orättvist, om, de skuldsatte Jordägarne
till stral!’, dem drabbade det öde, att få, jem¬
te deras egen börda af Bevillningen, äfven
bära Capiplisternes. Jag tror icke att förhål¬
landet är sådant. Jag tror deremot, att de
fleste Capitalister hafva blifvit Capitalister der»
igenom att de försällt sina Egendomar lör
öfverörifna priser; och om detta står far-t, så
öfveriemnar jag åt hvarje man af urskilning ,
att afgöra, hvem som varit plundrare, antin¬
gen den, som tagit lör mycket, eller den, som
gifvit förmycket; äfvensom, i händelse alla
skulder hädanefter skola betalas i ett bättre
mynt, än som var öfverenskomma, då Egen¬
domen såldes, eller Lånet gjordes, den ali-'
manna rättskänslan icke länge lärer misstaga
sig om hvem som är plundmen, den. som ut-
prässaren sådan betalning; eller den, sorn tvin»
gas att utgöra den. Man torde invända, att
fastän u.gången hväift till motsats af uppså¬
tet; så har dock de skuldsatte Jordägarnes
uppsåt varit att p'undra; och de böra då straf¬
fas »ör upplåtet Jag tror likväl icke att den¬
na invändning är rigttg; ty jag kan aldrig öf¬
vertyg» mig att tro, det pluraliteten af de
skuldsa<te Jordägare verkeligen hyst ett så¬
dant uppsåt Jag känner i alla fall icke me¬
ra än ett enda brott i Svenska Lagboken, hvars
uppsåt utan påföljd kan lagligen bestraffas:
Sedligheten, förbjuder att nämna det ; men jag
har den äran försäkra, att det är ganska vida
380 Den 24 Martii, / m.
afskiljdt ifrån det nya brott, att betala för myc¬
ket för Egendomar , och tvingas betala i bätt¬
re Mynt, än man forskrifvit sig till. 1 min
tanka står alltid fast, att i beräkningen af
skäl till Bevillningsgrunders antagande, bör
för ingen del ingå någon afsigt att straffa,
emedan annan är omsotgen a:t stifta Lagar för
Beskattningen; och helt annan att stifta Lagar
i Brottmål.
Herr Munck af Rosenschöld: Några vär¬
da Ledamöter hafva yttrat den farhåga , att
Opinionen skulle vara stadgad emot 1810 års
Bcvllnings-gruryler, och för de närvarande»
Jag kan icke tro att Opinionen hos Ridder-
skapet och Adrin är bestämd för en orättvis
principe. Då BondeStåndet redan antagit des¬
sa grunder, är åtminstone icke dess Opinion,
således icke den talrikaste MedborgareCiassens
Opinion, emot dem En annan Ledamot har
anfört, att icke någon höris klaga öfver nu va¬
rande Bevillning*-grunder; men detta ger en-
dast anledning till den Anmärkning, att man
ej bör bedömma Opinionen om en sak efter
antalet af klagande. Såsom exempel härå får
jag nämna, att vid s>sta Riksdag, jag nästan
var den er de, som klagade öfver Malmö Di?.
contDrections förhållande; och utgången har
redan fullkomligen rättfärdigat min tanka. In¬
gen har hvarken här eller i Skåne klagat öf¬
ver att Malmö Disconts fordringar hos Enskil-
te med den yttersta stränghet och skyndsam,
het indrifvas , selan denna Discont upphört
att liqvidera enskifte fordringar hos den sjelfj
Den 24 Martil, /. m.
381
ingen har klagat öfver att denna Disconfs for¬
dringar iridrifvas i BancoSedlar, och att den
hvarken i fu l inb talmng eller till hypotheque,
mycket mindre till omsättning, t mottager sina
egna Sedlar. Svenska Folket är tåligt i det
längsta. Hoppet på Rikets Ständers åtgärder
håller i denna Conjuncturen mångas klagan
tillbaka. Mätte vi ej svika detta hopp.
Man har, såsom skäl emot i§1 års Be vill-
nines-Systeme, aniört dess overkställbarhet 5
men detta skäl måtte kunna vederläggas dermed,
att samma Systeme visserligen biet verksteldt ,
och med lika mycken säkerhet , som det nu¬
varande. Den Bevillnings-brist , som uti den
efter förra BevillningsSystemet påräknade Sum¬
man uppkom , härrörde alldeles icke af något
fel i principen eller i d ss verkställighet, utan
deraf, att T.bellerne blifvit uppgjorda innan
BevillningsSumman blifvit förhöjd m .d en half
Million utölver det, i början påräknade be¬
lopp. Man har framställt svåtigheten för Ta*
xeringsmännen, att bedömma hvarje Medbor.
gares behållna Inkomst j men det torde häref¬
ter blifva lika svårt för dem att bestämma
hvarje Egendoms rätta och behöriga värde.
En Ledamot har yttrat , att Capitalisterne de
senare åren blifvit plundrade på hälften af
sin förmögenhet ■, men jag får anmärka , att
Capitalernqs värden för närvarand’ äro högre
än hvad de voro för några år tillbaka, i syn;
nerbet i deras förhållande till fast Egendom
utom Stockholm.
Hvad åter angår de Capitalistsr , hvilka,
382
Dm 2 X Martil, f. m.
innan den allmänna Penninge-förlä genheten in-
träiiade, reaiiserat sina Capitaler genom Fa¬
stighetsköp samt nu befinna sig i en säideies
brydsam belägenhet, så böra väl Riksens Stan»
der på något sätt behjerta deras belägenhet.
Denna (hass af Fastighetsägare äro iör en stor
del jast de Capitalister, som först förlorat ge¬
nom 1801 års Realisation och <809 års SedelJ
utsläppning; och som, af farhåga för ytterli¬
gare Myntförsämring, lörköpt sig på Egendo¬
mar. Herr af Brinckman har lörmodat, att
otti 1810 års Bevillnings grunder antögos , en
ganska liten behållen Inkomst , och i förhål¬
lande derefter, otillräcklig Bevillning skulle
uppkomma. Men resultatet torde då endast
blifva, att desto större Bevillning ålades den
behållna Inkomsten , eller att Bevillning på
andra Artiklar infördes. Om några misstag i
Herr von Törnes Förslag för öfrigt skulle fin¬
nas , äger Utskottet rätt att desamma ändra s
och jag tror, för min del, att tidpuncten just
nu är inne, att återgå till stadgande af rättvig
säre Bevillnings grunder.
Herr Hejkenskjöld, Detlof: Då jag hört ;
såsom skäl emot antagande at iglo års Bevill.
jvngsSysteme, anföras, att som ganska mån¬
sa Personer för närvarande häfta för Län i
Disconterne, någon Bevillning af dem icke vö¬
re'att förvänta, torde jag iå erinra, att, i hän*-
delse berörde Systeme, tillika med de af Herr
von Törne dervid uppgjorda rättelser, bifal-
les, finner jag icke någo skäl, hvarföre e) Dis-
eonterne boide erlägga Bevillning, i likhet
Den 24 Martn, f. m.
333
med DykeriCompagniet och flera andra ptibli-
que Verk, hvarigenom den befarade busten
uii Bevillningen kunde undvikas jag före»
nar mig således med de Ledamöter, hvilka
tillstyrkt gillande al Herr von Törnes förslag.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogidaus:
En värd Ledamot har, genom tillkännagifvan-
de af sin stora förundran öfver de Idéer, sorn
jag framställt, låtit förstå att de synts borom ser¬
deles oväntade. Någon gång har det väl ock.
handt mig, att förundra mig öfver Idéer, som
jag hört ytirås j men jag har icke tillåtit mig att
högt tillkännagifva min förundran. Jag har befa¬
rat att den rätt isa ofta kunde vittna mot den, son*
undrar, som mot d«m, som är dess föremål.
Jag ber likväl att få anföra några facta ,
som styrka mitt påstående, att Bevillning lätt
kan öfvergå till naturen af Grundskatt. Före
Gustaf I s tid var , hvad som nu heter Jor¬
dens Grundskatt en Bevillning, sorn för hvar¬
je år beräknades efter Inkomster. Efter som
skörden var, bestämdes afgifterna. Kran fann
denna methode besvärlig, fixerade Skatten, och
den b!$f Grundskatt, Enahanda var förhållan¬
de med Landtulls - afgiften , införd under
Gustaf II Adolphs tid 3 den var temporair
Bevillning och biet permanent Skatt.
Beträffande Styrelsens åtgärder vid beräk¬
ningen af 1 § 12 års Bevillningsgrunder, så på¬
står jag ännu att de voro inconsfitutionella. Be¬
villningen skulle utgöras efter öfverenskomna
3 S 4
Ben 24 Martu, /. ni.
och fastställda grunder. Det var på förhand
bestämdt, huru med öfverskotten förhållas skul¬
le, i fall Bevillningen lemnade utöfver det be¬
räknade anslaget. Genom en sänkning af vissa
procent ändrades beräkningen fö Bevdiningens
utgörande, som var grundad uppå hvad Fastig-
heterne gälide i köp. J»g får anföra hvad som
hände mig. 1814 uppgaf *jag värdet af mitt
boställe till lika Summa, som året förut. Alla
de , som underläto att sjefva uppgifva värdet
uppå sina Fastigheter, erhöllo lo procents sänk¬
ning deta, men icke jag Man förklarade, att
man icke ansett sig tillåtit, att låta mig få till¬
godonjuta den beviljade nedsättningen, efter
som jag sjelf uppgifvit värde på min Fastig¬
het. Sådana äro följderna , när man, ledd äfen
origtig välvilja , vill mildra, der ingen mildring
behöfs, och der den ej kan ske, utan på be¬
kostnad af en principe.
Herr Cederskjöld: I anledning af några
Ledamöters anmärkningar vid mitt uttryck:
att Låntagaren plundrat Långifvaren, torde
jag blott få erinra , att detta uttryck , såsom
sammanhanget tydeligen utvisar, ing:,lunda in¬
nebar någon beskyllning emot Låntagarens
afsigt, utan blott emot Myntförsämringens
verkningar. Dessutom har jag fällt om Lån¬
tagare och Långifvare i massör, oller såsom
moraliska personer, hvilka varit till från alla
tider, och således äfven dtltasdt i den senare
tidens förändringar i Myntvärdet. Att vissa
Individer skuldsatt sig för sent, för att kunna
vinna
Ben 24 Martti, f m.
385
vinna på Myntets försämring , kan således ej
blifva någon vederläggning af mitt påstående,
att massan af Låntagare har, sedan år 1810,
genom Myntförsämringen vunnit pä Låogifva.
rens bekostnad , mer än hälften af de lånta
Capitalen, hvilken förlust för Capiialisten varit
för honom en plundring.
Friherre thirsen, Gustaf Fredric: Det må
visserligen Vara vågsamt att, uti det ämne,
som nu är under öfverläggning, säkert ett
bland de vigtigare, som vid denria Riksdag
kunna förekomma, gifva ett oberedt, af till.
fallet påkalladt, yttrande; särdeles ef er det
att flere värde Ledamöter, med klarhet i fram¬
ställningen och en öiverträffande skicklighet ,
utvecklat tankar, motsatte dein jag hyser; mell
då man velat lägga all den stora öfvcrvigten
af rättsgrunder och billighet på BevillningsSy-
stemet af år 1810,. under det att 1812 års
icke gifves någon annan förtjenst, än den af en
lättare verkställighet till den erforderliga sum-'
mans uttagande; har jag ej kunnat afhålla mig
att söka vederlägga denna i min tanka med
förhållandet mindre enliga framställning.
En värd Ledamot har behagat utreda, hu¬
ruledes principen är ett och verkställigheten
ett annat-, samt att den sednare bör vara un.
derlydande oundgängeligheten af den förres
rättvisa. Deri instämmer jag ock för min del
alldeles, och det är just efter denna åsigt af
Ridd. 0. Ad. Prot. IV. B. II. Afd, 49» 5ö.
Den 24 Martti, }. tit.
ämnet jag skall söka göra en jemförelse emel¬
lan dessa båda BevillningsSystenier.
181° Års Bevillnings-grunder voro huf-
vudsakeligen tvenne: den första Och på allmän¬
naste rättsgrunder stödda, att hvar och en
Medborgare skulle betala i mohn af sin för¬
mögenhet och deraf behållne Inkomst; den an¬
dra, att emedan Samhället erfordrade mer än
elter denna allmänna grund kunde utgå, må.
ste bristen fyllas utål dem, som, utöfver den
proportionerlig» andelen, hadp förmåga att mera
betala; och detta utgjord: progressiva afgiften.
Man kan ej säga att denna grund är med sträng
rättvisa öfverensstämmande; mes då omständig¬
heter ki»fva ovanliga biträden, inträder nöd-;
vändigheten af dess tillämpning ; den blir bil;
lig derföre att den är den enda , som i så¬
dant fall med Samhällets bestånd kan förenäs-
1812 Års Bevillnings-gruader voro de sam¬
ma. Hvar och en skall erlägga skatt i mon
af sin förmögenhet och deraf härflytande In¬
komst ; och som ännu behofvet af ett utöfver
denna rättsgrund sträckt Stats_bidrag ägde rum;
så fortfor äfven den progressiva afgiften, fast¬
än efter en mera nedsatt Tariff’. I Principen
voro dessa , efter mitt begrepp, sålunda alldeles
öfverensstämmande; och blef det först i verk¬
ställigheten , som de skiljde sig åt.
Verkställighetssättet, som 1810 fastställdes,
hade till 181 2 hunnit i erfarenheten utveckla vis¬
sa ganska betänkliga förhållanden, och det var
Den 2 4 Martii, /. m.
387
dem man då ville rätta, under det att rättsgrun*
derne likväl skulle fortfara att blifva desamma.
Jag vill upprepa de väsendtligaste , sorn
mig nu förekomma: 1 första rummet var det
att Uislaget blef redan andra året en tredjedel
mindre' än 60m påräknades , och deraf äfven
Riksdagen år 1812 til en betydlig del föran¬
leddes. Vidare att, emedan hvar och en sjelf
fick uppgöra sin Stat för året, afdraga sina
skulder och uppgifva sin behållning; men an¬
dra Medborgare åter skulle dömma öfver hans
uppgift, kunde de cassera och efter samvete
uppföra det belopp de pröfvade lämpeligt: Så
bief det icke lag, utan godtycke, som afgjorde
en af de vigtigaste angelägenheterne i Samhäl¬
let, nemligen Beskattningsväsendet. Då nu den
Taxerade på Ed uppgå! sin behållning, men de
Taxerande åter likaledes på Ed uppsatte den
högre; så mätte någondera af dem haft orätt.
Den eria, som verkeligen viste hvad han ha¬
de, eller åtminstone borde veta det, efter han
hade nyckeln till sin Bureau, kunde svära med
ansvarighet, men Taxeringsmännen icke så:
Anledningar, men icke fasta grunder, egna om¬
dömen, men icke skrifven Lag, skulle utgöra
deras efterrättelse; hvarföre ock, vid mer än
ett tillfälle, deras åtgärder i tillämpningen haf¬
va innefattat de mäst kränkande förhållanden,
nemligen ej allenast en obehörig beskattning,
utan i synnerhet påbördandet genom Opinions-
dom, utan laga bevis, af ett bland de svåra¬
ste Samhällsbrott; äfvensom å den andra si-i
dan motsattsen häraf, genom antagandet af upp-
388
Den 2 4 Martil , f. m.
gifter, som erfarenheten utvecklat hafva varit
vida under verkliga förhållandet. Att denna
verkställighetsgrund sålunda i sina följder varit
ganska betänklig, lärer näppeligen kunna be¬
stridas. Möjligtvis hade älven detta Taxerings-
sätt till följd, att mången, som det första året
ordentligt uppgaf sin inkomst, men sedan jern-
förde den Beviilningsafgift, som honom i anled¬
ning deraf påfördes, med sin Grannes, som ge*
norn uppgörandet af annan räkning kommit vida
lindrigare derifrån, deraf föranleddes, att äf¬
ven uppsöka grunder för en sådan beräkning,
som nedfällde hans andel i likhet med de an¬
dres; och sålunda i strid emellan tvänne allde*
les motsatta ämnen, sjelf började en arbitrage,
som Taxeringsmännen sedermera fortsatte.
jag vill ej uppehålla Ridderskäpet och
Adeln med upprepande af flere dylike om¬
ständigheter : Allt nog, att olägenheterne
kändes lifligen, då vid 1812 års Riksdag
man sökte finna botemedel deremot. Må
hända att vid detta tillfälle, som vid flera
andra, man icke hade tillräckligt rådrum att
pröfva , huruvida det man ville sätta i stäl¬
let tillräckligen friades från andra olägenheter j
men säkert var det icke någon rättsgrund man
villa rubba.
Så, Sorn Olägenheterne hade sig företett,
uppsöktes ock rättelserne. Således i första rum¬
met, för att tillvägabringa säkerhet i beräknin¬
gen, skulle nu för Egendom skattas, utan af¬
seende på Innehafvarens personliga ställning:
1 ' .
.
Ben 24 Martil} f. m.
389
Uqviden om den Bevillningsandel, som den
skuldsatte Egendomshafvarens Creditorer borde
erlägga, hänskörs till dem enskildt. Staten höll
sig i första rummet till den synbara förmö¬
genheten , emedan den kunde efter bestämda
grunder mätas och sålunda äfven till sin an¬
del i beskattning, genom författning , tydli¬
gen utföras.
Men ingalunda förklarades dervid , att Ca-
pi ta list en icke skulle erlägga sin andel. Tvärt¬
om blef ju tydeligen föreskrifvit, att äfven han
skulle belala efter enahanda grund, eller 5 pro¬
cent af sin Revenu.
Om emedlertid detta i verkställigheten ic¬
ke äger rum, så, långt ifrån att vara ett ut¬
tryck af Lagen, är det ett ingrepp deremot,
tom åter till den lätta möjligheten af sin utöf¬
ning beror af helt andra omständigheter. Så
snart förhållandet emellan Penningeägsnde och
Låubehöfvande återkommit till stadgad ord¬
ning, blir deraf en följd , att Capitaler icke kun¬
na placeras på andra än lagliga villkor, som
äro 6 procents Ränta med af Bevillning. Intill
dess sökas de mången gång äfven med dryga-
re uppoffring än den af Bevillnings-andelen.
Hög Ränta gilves för öfrigt nästan aldrig utan
i sammanhang med och såsom en följd af ett
vacklande myntväsende, derigenom penningen
vanligen fått erlägga en drygare Bevillning,
än den, som Capitalisten kunnat påtruga sin
Debitor att gälda.
39®
Ben 24 Martti, f m.
Dessutom kunna, efter min öfvertygelse,
Reglementarisk;» föreskrifter stadgas, som möj¬
ligast förebygga detta missbruk: Hvarföre jag
ej heller tror att denna olägenhet allena bör
verka till ändring.
Då nu emedlertid detta är det hufvudsak*'
ligaste, som emot de senare Bevillnings-grun-
derne kan invändas; hemställer iag vördsamt,
huruvida den säkerhet man äger genom erfår
renhetens vitsord om den nu gällande Bevill-
nings-stadgans tillämpelighet, äter bör uppoff¬
ras för något, som antingen ännu icke blifvit
pröfvadt, eller ock bevisligen haft än större
olägenheter än denna. Troligen skall ingen
ting i denna väg leda så omedelbarligen till
möjligaste fullkomlighet, som att uthålla med
samma grunder, och låta dem efterhand få sin
rättelse: Allenast genom de Statistiska jemfö;
reiser, som då blifva möjliga att anställa, kun¬
na nödiga rättelser på behörig pröfning grundas-
Och på dessa skäl tillstyrker jag för min del
vördsammast alt Bevillningsutskottets Förslag
i denna del må vinna Högloflige Ridderskapets
och Adelns bi k il.
Herr Skjöldebrand, Pehr Eric: Friherre
Wirsén har så väl och fullständigt utredt hvad
jag ämnade anföra, att jag helt och hållit med
honom mig förenar, och har dervid föga att
tillägga; ty ehuru vacker principen i 1810 års
grunder synes vara, att önska lika träffa hvar¬
je Medborgare i ett land, vid utgörande af
Den 24 Martil, f. nu 391
Bevillning, möter den i verkställigheten obe¬
räknelige svårigheter , och den Capitalist, sorn
nu ej är nog rtdl;g och rättvis att tillåta sin
Gäldenär, vid Ränteliqviden , ardraga Bevill¬
ning? procenten, utfinner lika lätt andra ut¬
vägar att undanhålla Staten den samma. Ca-
pitalhten blir således alltid svår att träffa, och
om man frångår den principen, att synbar förW
mogenhet bör till Staten skatta, med rättighet
för den skuldsatte ägaren att godtgöra sig vid
sin Ränteliqvid, skulle lätteligen Staten kunna
gå miste om dess högst nödige och påräknade
Inkomster, och att tillåta en Jordägare, blott
på egen uppgift om summariska beloppet af dess
skuld, att undandraga sig Bevillning af dess
Egendom, skulle vara nästan detsamma, som
om, i händelse af Bevillning på öfverflöd,
man tillät dem, som borde betala för en dyr¬
bar vagn, befria sig derifrån, för det han
vore skyldig InköpsSumman. Att således Utskott
tets Betänkande må gillas och antagas, vågar
jag för min del tillstyrka, och tror, att det bör
blifva möjeligt att finna en Författning, hvar¬
igenom Capitalisten vid Ränte-liqvider skall
förmås tillåta Gäldenären att tillbörligen af<*
draga BevillningsProcenten, och såmedelst äf¬
ven utgöra sin Skatt till Staten.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hinric: £)5
jag anmälte mig att i detta ämne framställa
mina tankar, hade Friherre Wirsén ännu icke
yttrat sig, men sedan han nu på ett, efter
min öfvertygelse, så grundligt sätt ådagalagt
fördelaine af de gällande Bevillningsgrunder-
392
Den 24 fllartii, f. m.
ne, framfor d-» i Utskottets Betänkande som
alternativ föreslagne, dristar jag ej upptaga
Hög ofbge Rulderskapets och Adelns tid med
upprt pande af meningar, åt hvilka Friherre
Wirsén redan lyckats att gifva en fullkomlig
utveckling-, jag finner således i denna del för
mig icke annat öfrigt, än att förena mig med
hvad Friherre Wirsén anfört. Det torde likväl
benäget tillåtas mig att föra uppmärksamheten
till ett ämne, som> ehuru säkerligen af många
uppfaitadt, af ingen blifvit anmärkt. Att dom¬
ina utål åtskilliga eller rättare sagdt utaf de fle¬
stas yttranden, skulle man snart löras till den
tankan , att de så kallade Capitalisterne vore
en kräfta för Staten, ett ondt för hela Samhäl¬
let i jag tror likväl icke att någon verklig
Stat ceconom är ense om en sådan tanka.
Grunden till all Lånesökning ligger troli¬
gen i beräkningen, att genom Lånebiträdet
vinna fördelar, som det förutan icke kunnat
ernås, och jag vet således ej om det kan före-
nas med billighet att behandla Långifvaren med
den stränghet, sorn ofta sker uti de oblida lik¬
nelser och omdömen, jag här hört honom un¬
derkastas j äfvensom genom den Stämning, att
om möjligt på honom hvälfva all Låntagarens
börda. En noga pröfning, som förberedande
åtgärd och möjligaste rättvisa i beslut, är Lag¬
stiftande Magtens åliggande, och jag tviflar
ej, att den, som med oväld vill eftersinna den
så kallade Capitalistens belägenhet , skall med¬
gifva jemnvigten emellan honom och Fastig-
hets.ägaren, Producenten eller Näringsidkaren
Den 24 Martil, /. m.
393
j allmänhet, vara i ett högs1 ofördelagtigt för¬
hållande i anseende till de n föistnämnda. Hus.
ägaren, sorn lör Capkalisiens penningar köpt
ett Hus, ökar Hyrorna, och skadar s'g såme¬
delst oklandradt en högre Ränta änden lagliga
PenningeRäntan Då genom Myntförsämring
handt, att hela Statsskulden blifvit lagd på
Capitalisten, har NäringsIdkaren alltid , till nå¬
gon del åtminstone, kunnat göra sig skadeslös
genom förhöjning å priset på sin vara , och
då med ett ord frihet att draga största nytta
och vinst existerar för all annan Egendom, än
penningen , som är bunden till laglig Ränta ,
så synes det ej billigt och rättvist , att emot
den så kallade Capitalisten rigta mer sträng¬
het, än sakens natur och godkände Statsceco-
conorniske principer medgifva Capitalisterne
i detta Landet torde till det mästa bestå af
åldrige, afsKedade Tjenstemän, hvilka för 10
år sedan kunde lefva sorgfritt af sin 6 pro.'
cents Ränta , men som nu , med en genom
Myntförsämringen åtföljande stegring i Hus-
hyror och Varuvärden af alla slag, äro brag-
te till armod ; månne dessa icke äro berätti¬
gade att vederfaras åtminstone den rättvisa, att
icke alldeles glömmas i beräkningen -3 då allt
behjertande och ali den Lagstiftande Magtens
kraftyttring tyckas blott påkallas till hjv!p
för den Gäldskyldige, som likväl icke ger nå¬
got grundadt anspråk å företräde för den Lån-
gifvande? Siode det Capitalisten fritt, att, utan
band af Lagen , göra sitt Capital så Irugtbä-
rande , som omständigheterna medgåfve , så
vöre förhållandet annorlunda , och han skulle
394
Den 24 Martil, f, in.
ej kunna undgå den tunga man nästan allmänt
nu anser honom afskudda sig, ehuru jag upp-
rigtigt bekänner min ianka vara, att han känn¬
barare än någon annan drabbas.
Sluteligen får jag förena mig med hvad
Herr Gie ve Mörner yttrat, rörande Bevil 1-
nings-grunderne, och då han i egenskap af
L^ndshöfdinge ägt tillfälle att vinna fullkom¬
lig erfarenhet om fördelar och olägenheter af
de nu under discussion varande Alternativer ,
kan jag, för min del, icke undgå att trygga
mig vid dess tankar uti ämnet, och jag dess-
utom hyser den -on , att de grannaste och för
ögat mäst billiga principer ej sällan fått vid-
kännas ett, å erfarenhet och människo-känne¬
dom grundadt domslut , att icke kunna verk-
ställas, jag förenar mig äfven med hvad Herr
af Brinckman yttrat, och kan ej annat än gil¬
la Utskottets Betänkande, i hvilket afseende
jag anhåller om Proposition.
Grefve Mörner, Adolph Goran: Ehuru
jag icke vill ingå i något svar å hvad Gref¬
ve von Schwerin, i anledning af min förut
tillkännagifna förundran , för en stund sedan
anfört, torde jag dock få förklara, att när ytt¬
rande-rätten härstädes är fri, mari äfven må¬
ste kunna anmäla sin förundran öfver sådana
framställningar, hvilka dertill föranleda. Jag
får äfven ännu en gång erinra, att den klan¬
drade åtgärden endast innefattade upplysning
^(.rotn , att Fastighe:svärden i allmänhet blif-
-t så högt beräknade, att någon nedsättning
Dm 04 Martil f /. m.
395
derå kunde äga rum; hvilken upplysning
Landshöfdingarne blott borde tillkännagifva åt
pröfnmgsComitéerne, :om sedermera ägde ober
hindrad frihet, att densamma antingen begag¬
na tller ieke. Denna åtgärd, långt ifrån att
vara stridande mot Grundiagarne., kan jag icke
finna på minsta sätt vara klandervärd, desto-
mindre, sorn jag så ofta hört klagas deröfver,
att Regeringen icke meddelar fullständiga upp*
lysoingar.
Herr af Brinckman : Jag begärde ordet
för atf här framställa min redan i Bevill¬
ningsutskottet yttrade tanka, att Capitalister-
ne , långt ifrån att skada, fast hellre äro nyt-
tige för ett Land ; men finner detta ämne af
Herr Friherre Anckarsvärd så fullständigt ut-
veckladt, att jag endast bör tillägga, det jag
för min del känner många aktningsvärda For¬
dringsägare, och tror att de i allmänhet böra
äå bedömmas, intilldess motsattsen blifvit åda¬
galagd. Hvilket för Gäldenärer, efter nu vaJ
rande Författning, alldeles icke är omöjligt
att tillvägabringa.
Att tidens nuvarande skick, långt ifrån
att aflägsna, fast hellre påkallar ett nytt Be-
skattnings-sätt, har jag svårt att Annaj helto-
lika är det åtminstone mot 1810. Då utström¬
made Penningar ifrån Banquen öfver hela Ri¬
ket, nu indragas de ifrån allmänna Rörelsen-
Då v»r vinsten af föregående årens lyckliga
Handels - conjunctur med England ännu i be¬
håll, och så mycket Penningar, som efter deo
396
Den 2 4 Martil, / m.
tiden icke nedlagda på Fastigheter å Landet
och i Städerne. Då hade Landet erhållit tvän-
ne års förmånliga skördar , reed full tillgäng
af egen Spannmål, och om vid sådana omstän-
digheter den antagna Bevilinings - methoden
icke kunde bära sig, sä är väl ingen fördel
deraf att vänta, i ett nästan alldeles motsatt
förhållande.
Det är sagdt, att den Bevillning, som nu ut¬
går, trycker den Jordbnikande Menigheten.
Men den erfarenhet jag äger, gifver mig myc¬
ken anledning att tvifla derpå, åtminstone an*
ser jag icke allmänna öfveitygdsen hos mera
än ^7,000 bofaste Bönder fullkomligt tillkän-
nagifven genom några af sextio röster emot nå¬
gra af fyratio, innom deras Stånd r utan är
tvärtom af den öfvertygelse, att Allmogen bär-
uti, som i mycket annat, önskar att undvika
täta ombyten.
Om jag icke origtigt uppfattat en värd
Ledamots yttrande, skulle det, som kunde bri.
sta i Bevillningen på ett ställe, tagas på ett
annat; men sådant kunde icke låta sig göra ,
utan att nedsätta den enskilta Förmögenheten
och göra alla lika fattiga.
Herr Påhlman, Otto Fredric: För att icke
missbruka Ridderskapets och Adelns tålamod,
torde jag endast få förklara, det jag fullkom¬
ligen instämmer uti hvad Friherrarne Wirsén
och Anckarsvärd redan anfört. Under den tid af
flera år jag varit Taxeringsman i Stockholm ,
Den 24 Marti!, /. w.
597
éå 1810 års BevillningsFörordning lande till
efterrättelse, hade jag mer än otta tillfälle er-
fara, huru TaXeringsComitéen knappt någon
dag kunde vara förvissad att hafva handlat
rättvist, huru all pröfning endast berodde på
godtycko och afgjordes genom voteringar, samt
huru svårt, om icke omöjligt, det var, att be¬
rörde Förordnings- grunder alltid kunna tilläm¬
pa. Dessa grunder äro uppgjorde efter vack-
ra Principer, hämtade ur Böcker, men icke
lämpade efter vår tids människor, hos hvilka
nu mera Spartantrnes fullkomlighet icke fin¬
nes. Nämnde Författning åstadkommer, enligt
min öfvertygelse, hat, afvur.d och misstroen¬
de Medborgare emellan, samt skall i längden
göra dem mer och mer omoraliska. Jag an¬
ser dessutom det icke vara någon orättvisa,
att man betalar Bevillning för en Egendom,
sorn man, mot verkliga förhållandet, vill pas¬
sera för att äga. Det synes mig vara ganska
naturligt, att Egendomslnnehafvare sedermera
sjelfve liqvidera med sina Fordringsägare bäst
de behaga , och om derigenom en och annan
Egendom skulle för flyttas i sjelfägande perso¬
ners händer, så tror jag icke att sådant vore
menligt för Staten. Den olägenhet, som af
BevillningsSystemet elter synbar förmögenhet
förmenas uppkomma, är af vida mindre vigt,
an den våda, hvaruti Staten, enligt Bevillnings¬
Systemet efter behållen Inkomst, lätteligen kun¬
de försättas, dymedelst att Staten icke til! ful¬
lo erhåller de Inkomster, hvilka till bestridan¬
de af oundgängelige behof och utgifter äro
påräknade.
398
Den 24 Martii, f m.
Manga yttrade härtill deras bifall.
Herr Munch af Rosenschöld, Eberhard:
I anledning af den sista värda Talarens ytt¬
rande, att 18 to års BevilmingsSysteme skulle
åstadkomma hat och afvund, samt göra Med¬
borgare mera omoraliska, får jag erindra att
samma Systeme redan en längre tid varit an¬
taget i England, utan att hat och afvund där
försports mera än i Sverige, eller Innevånarne
där blifvit mera omoraliska. Man har ansett
det vara obehagligt att Taxeringsmännen skul.
le få bedömma Medborgares uppgifter i afseen¬
de å deras behållne Inkomst. Jag finnér det
vara föga obehagligare att Taxeringsmännen
skola bedömma Medborgares Egendomars vär¬
den. Mangen brottar ej så mycket sitt för¬
mögenhets tillstånd genom uppgiften af sina
förra årets Inkomster, sorn af sin synbara Egen¬
doms värde. Man har yttrat, att de uti 1810
års Systeme föreskrifne edgångar voro farlige,
men uti Herr von Törnes Förslag äro dylika
edgångar icke föreslagne och de äro icke hel.
ler oumbärlige- Skillnaden emellan en Men¬
edare och en försnillare af Kronans rätt är ic¬
ke så betydlig. Jag vill gerna tro, att nuva¬
rande BevillningsSysteme är tattare i verkstäl¬
ligheten, ty en Utländsk Fiende, som ej har
tid närmare granska hvars och ens behållna In¬
komst eller förmögenhet, följer alldeles ena¬
handa grunder, då han uti ett eröfradt Land
brandskattar. Hufvudfrågan är nu icke att åt¬
komma Capitalisterne, uran endast att befria
de Gäldskyidige irän Bevillning, för hvad de
/
Den 24 Martn, f. m.
399
verkligen icke aga. Åtminstone synes mig att
man borde från sin synbara förmögenhet få
afdraga de skulder, hvilka äro vederbörligen
intecknade och om hvilkas verklighet någon
tvifvel således icke kan äga rum. Af alla desi '
sa förenade anledningar får jag för min del
anhålla om proposition till antagande af Herr
von Törnes Bevillnings-grunder.
Grefve Kulling, Pehr, hemställde, om
icke, enär det syntes redan vara tillräckligt ta-
ladt i ämnet, Herr Grefven och LandtMarskal-
ken täcktes framställa Proposition.
Då några härvid yrkade på Proposition,
tillkännagaf Herr Grefven och LandtMarskal-
ken, det flere Ledamöter, hvilka anmält sig att
tala, dertill ännu icke haft tillfälle, samt upp¬
ropade :
Friherre Foch, Berndt Wilhelm, sorn upp¬
läste följande:
Vid fråga af så grannlaga beskaffenhet, som
en förändring uti ett BevillningsSysteme, vågar
jag, med den kännedom och erfarenhet 5 år lem¬
na! mig, yttra mina tankar. Efter ibi2 och 18 15
års Bevillnings-principe, har erfarenheten visat,
att den af Riksens Högloflige Ständer samma
år nödig befundna Summa icke allenast utgått,
utan äfven klanderlöst af hvarje Skattskyldig
blifvit erlagd. Deremot blir det, elter min öf¬
vertygelse, overkställbar att taxera osynlig
förmögenhet, och följden blefve säkerligen den,
403
Den 04 Martti, /. vt.
att den anslagna BevillningsSumman icke utgeek
och att StaisVerket saknade påräknade tillgån¬
gar , hvaraf Riksens Ständers å nyo samman¬
kallanda skulle blifva en följd. Dessutom med¬
föra täta ombyten af Författningar för verk¬
ställande Auctoriteter och Tjenstemän osäker-
het och deraf följande möjliga misstag vid til¬
lämpningen. Jag vågar således för min del
anhålla hos Herr Grefven och Landt - Mar¬
skalken om Proposition , att Utskottets Be¬
tänkande till hela sin vidd förblifver oför-
ändradt.
Starka rop om Proposition hördes nu åter,
då Friherre Boye, som emedlertid blifvit af
Herr Grefven och LandtMarskalken uppropad ,
yttrade:
Jag anser för min pligt att afstå min rätt
att tala. Att respectera Högloflige Ridderska-
pets och Adelns tålamod bör hos mig gälla
mer. än tillfredsställelsen att få uppiysa , hu¬
ruledes Herr af Brinckman missförstått min
mening.
Herr Grefven och LandtMarskalken frå-
gade, om Ridderskapet och Adeln ansåg öf*
verläggningen i ämnet fulländad.
Ropades Ja.
Herr Grefven och JjandtMarskalken hem¬
ställde derefter, huruvida Ridderskapet och A-
deln behagade gilla Utskottets Betänkande med
antagande
t) en 24 Martti, f. ni.
antagande af det 1 tredje piineteri föréslagda
ändra Alternativ»
Ropades da och frejt
Grefvé Spurts $ Carl Gustaf', hegärde Vet¬
terin g och anhöll att antagandet af Herr Stall¬
mästaren Von Törnes uppgjorde BeVillöings-
Förslag mätte uti Gontrapropasirionen innd*
fattas.
Herr ’åf * Brinckman: Vid den CoiitråPrÖ-
jäösitidn , sool kommer att uppställas, lärer det
blifva nödigt att BevillriingsUtskottet uppdrages
Utarbeta BéVillningens fördelning, efter de grun-
der dertill, söm Herr von Törne uppgifvit. I an*
fiat fall kunde möjligtvis en enskild Mans Föf*
Slag , Utan föregången granskning af Utskott $
ätltagäs såsom,Riksens Ständers beslut och ome¬
delbarligen förvandla^ till BevillningsStädga;
Herr Mtirich äf Rosenschöld: Mérf Gref»!
véh Och LaiidtMarskalke» har framställt till
Ridderskapets och Adelns bifall Utskottets Be¬
tänkande * tillika ined det i tredje puncten fö-
feslagna atidrå Alternativ. Jag får härvid er¬
inra , att första Propositiönetl måste blifva bifall
till Betänkandet i hela sitt vidd, med undan¬
tag af dé två AlternatiV#r , och Comräproposi-'
tionert antagandet af dé af Hr Stallmästaren Vört
Törne föreslagné grunder. Bifalles Betänkan¬
det j så måste serskildt Proposition göras på
Altérnätiverné , då /apropos!tionia blir bifall
Ridd. 0. Ad. Prat. IV. B. II. Aid. 51 % 5?»
4*2
Den 24 Martil, /. ?».
och iVe/Propositioncn bifall till andra Alter¬
nativet.
Friherre Cederström: I anledning af Herr
af Brinckman® nyss gjorda Anmärknibg, torde
jag få erinra , att då Betänkandet nu för an¬
dra gången är hos Ridderskapet och Adeln
under pröfning, Ståndet äger fullkomlig rätt
att antaga Herr von Törnes Förslag.
Grefve Mörner, Adolph Göran: Här är
alldeles icke någon fråga om att lägga hinder
ä vägen för Ridderskapet och Adeln i afseende
på antagandet af Herr von Törnes Förslag,
utan man har endast hemställt, att i stället
för ett ovillkorligt antagande deraf, Bevillnings¬
utskottet måtte anmodas utarbeta ett nytt För¬
slag i enlighet med de af Herr von Törne vid
sista Riksdag uppgifne grunder för Bevillning
gens utgörande.
Friherre Boye: I den invändning Herr af
Brinckman gjort, sådan som jag den förstått,
ligger, i min tanka, ett ämne till vådligt pre-
judicat för framtiden. Riksdagsordningen bju¬
der formerne att komma till ett beslut i hvar¬
je ämne. Enligt den, har Ståndet ovilkorlig
jrätt att förkasta hvarje Utskotts Betänkande j
och dermed vidtager också dess rätt att anta¬
ga hvilket annat Förslag, som Ståndet i sine-
gen vishet finner för godt. Helt annat är
Bevillnings-grunderne och helt annat är Bevill-
ningsförordningen. Den sednare kommer icke
i fråga förr än grunderne äro antagna. Sedan
Den 24 Martil, f. m.•
frågan är afgjord, om hvilka grunder böraan^
tagas j då, men icke torr, remitteras grunder^
ne till Utskottet, att derefter föreslå Bevillnings-
Förordningen; mert af allt detta följer, att vi
alldeles icke behöfva höra Utskottet, öfver hvil^
ka andra grnnder än dess afgifna vi vilja an¬
taga; och voteringen torde då icke böra af
en sådan formalitet upptagas.
Herr af Brinckman: jag Vill ingalunda
hafva på min räkning att hafva sökt tillställa
vådliga prejudicat för framtiden $ eller någon¬
sin kan Vidkännas en sådan beskyllning. TvärtJ
öm tror jag mig noga hafva iakttagit 71. §*
Regeringsformen och 31. Riksdagsordningen,
hvilka jag anhåller må uppläsas, och Söm båda
på det mä6t tydliga sätt, bestämma Bevillnings¬
utskottets ytterligare åtgärd, i händelse dess
först uppgifne Bevillnings -grunder af Riksens!
Höglofl. Ständer ogillas.
I anledning häraf upplästeS 7r. §. ftegéMf
tingsFortnen och 31» §. Riksdagsordningen.
Herf Munch af Rosenschöld: jag får aU4
hålla att ContraProposition må innefatta bifall
till de af Herr von Törne Uppgifne BeVillnings-f
grunder, hvilka derefter komma att till Be-i
villningsUtskottet öfverlemnas i afseende på!
utarbetande af ett nytt Förslag.
Grefve Spens: jag ber att till min för étt‘
stund sedan gjorde begäran få tillägga, ätt, d&
nu blott frågan är om grunderne till Sevill?
404
Den 24 Martil, /, m.
ningsFörordningen, det torde vara tydligt, att
detailleroe af Herr von Törnes förslag ej na
antagas, utan att åt RevillningsUtskottet öfver-
lemnäs att alla detailler föreslå.
Friherre Cederström: De Uppå Herr af
Brinckman® anhållan uppläste §§. innefatta tyd"
ligen sättet, huru RiksStåndens beslut rörande
grundeme för Bevillningen skola kunna brin*
gas till enhet, men sättet på hvilket hvarje
Riksstånd öfver allmänna frågor besluta, äf
stadgadt t 56. §. RegeringsFormen och gäl¬
ler så väl*för detta, sorn andra mål; i följd
hvaraf Ståndet äger antaga de grunder, hvilka
det anser för de lämpeligaste. Af denna anled¬
ning förenar jag mig med de Ledamöter, hvil.
ka yrkat att i Contrapropositionen måtte inta¬
gas bifall af Herr von Törnes Förslag.
Friherre af Wetterstedt, Gustaf: Jag får
endast hemställa, om icke Ridderskapet och A*
deln skulle anse nödigt, att innan Herr vört
Törnes Vid sista Riksdag författade Förslag
antäges, det samma varder uppläst, hellst det
synes mig vådligt besluta om en sak, hvaruti
mitt icke äger fullkomlig kännedom.
Friherre Boyei 1 den anmärkning Herr
Friherre Wetterstedt gjort instämmer jag all¬
deles; Och hemställer derföre, om icke Herr
VOtt Törnes Förslag må uppläsas; ehuru det,
såsom längesedan tryckt, och dessa dagar be.
finteligt uti Riddarhu >Cancélliet6 Läserum, tor»
de vära af de flesta bekant. Det Var endast
emot dess^ remitterande till Bevillningsutskot¬
tet» sorn jag talade»
Den 24 Martii, /. «i„
Friherre Anckarsvärd: Då den af flere
värde Ledamöter yrkade ContraProposition tyci
kes förutsätta, att Herr von Törnes grunder
äro kända, anser jag för min dej någon upp4
läsning deraf nu icke vara nödig.
Herr Munck af Rosenschöld; Jag har den
öfvertygelse, att de af Ridderskapet och A-
deln, hvilka antaga Herr von Törnes Bevill-
nings-grunder, redan tillräckligen känna dem.
Härefter författades , justerades och Wd
slogs följande Voteringsproposition:
Den, som bifaller Bevillningsutskottets Be¬
tänkande angående Bevillnings-grunderna, med
undantag af båda Alternativerna i tredje pun-
cten, hvilka serskilt komma att afgöras, skrifver
Ja;
Den det ej vill 3 skrifver
Nej,
Vinner Nej, komma de af Herr von TörJ
ne vid sista Riksdag uppgjorda grunder, att
antagas och Bevillningsutskottet att derefter
utarbeta ett nytt Förslag.
Efter uppläsningen af 53. $. i Riksdags*
Ordningen och 43. §. i Riddarhus-Ordnin-
gen, börjades voteringen klockan tre qvart till
tre eftermiddagen, och fortsattes sedermera,
hvarunder Herr Grefven och LandtMarskalken
I
4®$
Den 24 Martil, f. m.
öfverlemnade Klubban tili Grefve Lewenhaupt,
Gustaf, och bortgeck.
Sedan Herr Grefven och LandfMarskalken
återkommit, samt Voteringen blifvit fulländad,
befunnos, efter det en Voteringssedel blifvit
undantagen och förseglad , rösterne hafva ut.
fallit, som föijer
Ja t 36.
Nej 42.
I följd hvaraf Herr Grefven och Landt-
Marskalken förklarade, att Bevillningsutskot¬
tets ifrågavarande Betänkande blifvit af Rid-
derskapet och Adeln bifallit, med undantag
al de i tredje puncten framställda tvänne Al¬
ternativer, hvilka serskilt korame att afgoras.
Plenum slutades klockan tre qvart till fem
tfterraiddagen.
In fidem Protocolli
O, J. Lagerheim.
Den 24 Martil, e. m. 407
Tisdagen den 24 Martil.
Plenum klockan 5 Eftermiddagen.
Herrar Silfversparre, Aron Isaac, af Sil-
lön, C. IV. och Silfverstolpe, J. ZX, anmälte
till Protocollet deras Reservationer emot Ridder-
skåpets och Adelns i FörmiddagsPleno, röranJ
de Bevillnings-grunderne, fattade beslut.
Företogs till pröfning den återstående dei
len af Bevillningsutskottets Utlåtande, angå¬
ende Bevillnings-grunderne , eller de i tredje;
puncten framställda tvänne Alternativer, an¬
tingen den föreslagna Öfverflöds-afgPten bor¬
de utgå genom Taxering af vissa Gfverflöds-
articlar, och derest den erforderliga Summan
icke kunde på sådant sätt erhållas, jemväl en
Fyllnads '• afgift skulle utgöras till ersättning
för LandtTullarn« ; eller ock den föreslagna
Consumtions - afgiften för Öfverflödsvaror och
Fyllnads-afgift för Landttulls-ersättningen bor¬
de sammanlagdt utgöras med vissa Skillingar
för hvarje Riksdaler, som efter andra Artikeln
för Rörelse, m. m. utgå.
Herr af Brinckman , Gustaf: Jag anser
mig pligtig att vördsammeligen upplysa, huru
förevarande fråga uppkommit. Då BevillningsJ
Utskottet uti dess Förslag till Bevillnings grun-
dcrne hemställde, att en Beskattning på visd
408
Den 24 Martii, e. m.
sa Öfverflödsvaror i en serskild artikel borde ip-
pefattas, och först i den händelse fulla beloppet
ej kpnds cjerigenorn erhälUs ? den förin varan dé
Fylinads-artikeln bibehållas, gjordes deremot
innom Välioflige BorgareStåndet ders Antnä=k,
r> r»a, att Taxation?» på Öfverflöd borde ingå
i Fyllnads-afgiften, Orts densamma i förhållan¬
de dertill ökas 5 och då denpa Anmärkning
skulle besvaras , uppsiod ipnqm BeviilnirsgsUt-
skpttet den skiljaktighet, sorn föranledde de
framställda Altevriati verna ; hvaraf, efter an¬
ställd omröstning, Ledamötesne af Högloflig?
Ridderskapet och Adrin :n.ed Hedervärda Bon-
deStnndet antqgo det första, men Högvördig®
PresteStåndet och Vällofl. BprgareStändet det
senare; pch då de förra, efter min fullkomli¬
ga öfvenygelse , äga ett. afgjordt företräde
både i afseende på billighet och jemn fördel,
ning af State ns bördor, tillstyrker jag vörd¬
sammeligen att det måtte vinna Högloflig?
flidderskapets pcb Adelns bifall,
Herr JJggla, Goran Gystaf, förenade sig
med Herr af Brinckman.
Herr $iljyer stolpe, Gustaf Abraham; V icf
valet af hvilketdera Alternativ, sorn bäst upp¬
fyller ändamålet, nemligen att Staten må va,
ra säker om erhållande af dess påräknade In*
kom<t, tror jag, då afl Beskattning på Öfver¬
flöd år p.säfcer qph förenad med mångfalldiga
svårigheter, det senare Alternativet vara bätt¬
re ände? förra, och får således hemställa, om
åcke det senare Al(®matiyet må af Riddetska*
pgt p,ch Adeln antagas.