Pr otocoll,
hållna
hos
Högloflige
Ridderskapet och Adeln,
vid
Urtima Riksdagen i Stockholm
År 1818.
[Tredjt Bandeii
STOCKHOLM,
Tryckta hos A. Ga »elios, i818.
Måndagen den 2 Februarii igiS»
Plenum kl. io förmiddagen.
justerades Pleni-Protocollet för den åd
Sistledne Januari).
tJerr Grefven och LandtMarsialkeri tillkännagaf *
att Hans Majestät; Konungen under de förflut¬
na dagarne befunnit sig, af en svår och mat¬
tande Feber, Sjuk, samt hemställde om icke
Ridderskapet och Adeln behagade tillåta att
vissa Deputerade finge afgå till Kongl. Slottet*
för att å Ridderskapets och Adelns vägnar gö¬
ta sig underrättade om Hans Majus Konungens
hälsa; hvilket bifölls.
I anledning hvaraf Herr Grefven och Landt-
Marskalken anmodade Grefve Gyllenborg, Johart
Henning, att, jemte några utsedde Deputerade
af Riddetskapet och Adeln, i ofvannämnde ärta
damål till Kongl. Slotter uppträda.
4
Dtn st Felruarii,
Börjades Justering af PleniProtocollet för
den 24 sistledns Januarii förmiddagen.
Efter uppläsning af Ridderskapets och A-
delns, i anledning af Friherre Stael von Hol-
steins Motion, samma dag fattade beslut, yttrade
Friherre Staél von Hollsteins, Corfitz Ludvig: Emot
detta Ridderskapets och Adelns beslut, finner jag
mig föranlåten reservera mig till Protocollet:
Efter min öfvertygelse hade jag intet anfört
något olagligt. Hoglofl. Ridderskapet och A-
deln hade misstagit sig om min afsigt; den var
ingalunda att upprifva en redan afgjord Rätte¬
gång , men då jag anser den förnämsta rättig¬
het ett fritt Folk äger, att kunna lefva säkert
under Lagens skydd, så är också min tanka,
att Lagskipningens helgd är det angelägnaste Ä-
rende , som kan blifva föremål för Riksens Stän-i
ders öfverläggningar. Våra Lagar tarfva jemk¬
ning: Genom de särskilta tid efter annan ut-
komne Lagar och Författningar , äro så många
Contradictioner samt obestämda Föreskrifter in¬
förda vid Lagskipningen; serdeles äro motsä¬
gelserna emellan Tryckfrihets-Lagen och All¬
männa Lagen påtageliga, så att Domaren till
samma sak kan y å 6 Lagsens Rum använda,
och utan att handla Lagstridigt, efter be¬
hag fria eller fälla, hvilket således är det sam¬
ma , som att ingen Lag gifves. Detta var an¬
ledningen till den af mig väckte Motion, om
den ingen framgång bade, oaktadt ingen för¬
domsfri Järer neka att den ju är angelägen;
så ämnar jag derföre likväl inte ännu afstå
dermed: Jag ämnar vända mig tili Constitutions:
Den a Februarii.
Utskottet, detta kan mig icke vägras: Huru
vida något afseende derå göres, lämnas derhän.
Som jag vill undvika all Discussion med
Friherre Boije, skälet dertill torde jag icke be¬
höfva nämna; så inlåter jag mig icke i någon
vederläggning af hvad han anförde; men då
jag ingenting sagdt annat än hvad jag finner i
en Domstols tryckta Utslag, som måtte äga
vitsord; så är sanningen rakt framställd. Jag
bestrider derföre alldeles icke rigtigheten af de
Protocoller och Rättegångs handlingar Friherre
Boije åberopat; men då dessa intet är i öfver-
ensstämmeilse med Utslaget, så synes deraf än¬
nu ytterligare angelägenheten deraf, att Riksens
Ständer lämnar den nogaste uppmärksamhet pä
ett så vigtigt ämne, sorn detta, nemligen bestämd
tydlighet i Lagarne.
Herr Grefven och Landt Marskalken tillkänna’*1
gaf, det han erhållit underrättelse att Allmänna
Förböner för återställandet af Kongl. Maj:ts häl¬
sa kommo att klockan half till Tolf på förmidda¬
gen i Kongl. Slotts-Capellet förrättas, och att
de öfrige Respective Riks-Stånden ämnade att
de samma bevista, samt hemställde om icke
Ridderskapet och Adeln alltså behagade tillåta,
att Plenum finge afbrytas, för att vid nämnde
tid Förbönerne i Kongl. Slotts-Capellet öfver¬
vara.
Bifölls.'
Herr Berghman 3 Ambrosius Magnus; När
iPen 2 Eebruarii.
denna sak första gången förehades, förkla¬
rade jag mig icke dela Herr Baron Stael von
Holsteins öfvertygelse derom. Icke desto min¬
dre trodde jag att Remiss af hans Memorial
icke borde vägras, under åberopande af 90 §.
i Regerings-formen. En annan sak är det , att
hos Riksens Ständer väcka frågan om Domare-
Magternes beslut, och annat det, att, såsom
skäl till ändring eller förklaring af ett Lagens
Rum, anföra ett Factum, som man ansett vara
oförenligt med Lagens mening. Jag finner mig
derföre befogad att protestera emot den neka¬
de Remissen och reservera Riksdagsmanna-rät¬
ten härutinnan. '
Friherre Boye, Ludvig: Då Friherre Stael
nu åter i det allmänna ämne, han velat om¬
tala, inblandadt mitt namn, jämte yttrande, an¬
gående den Rättegång jag haft med f, d. Qf-
ver-Directeuren Grewesmöhien; så torde mjg
så mycket mera åligga, att derå svara, som
det försvar jag framställde, då Baron Stael sisst
omtalade samma Rättegång, utgått utur Protocol-
let, och således blifvit undanryckt den Allmän¬
hets kännedom^ sorn skall läsa vära Proto-
edler,-
Den rättvisa och den värma, med hvil.
jken Högloft. Ridderskapet och Adeln då sluta¬
de frågan, har uppfyllt mig af vördnad och tack¬
samhet, och ger mig äfven det hopp, att de
få ord jag nu h3r att yttra icke illa upp¬
tagas,
Den 2 Februarii;
7
Friherre Stael förklarar, att han icke vill
ingå i någon tvist med mig, och deri går jag
honom gerna till mötes. Jag önskar äfven så
litet en sådan tvist, som jag litet frugtar den.
Emot Friherre Staels Yttrande , att han uppgifvit
förhållandet af nyssnämde Rättegång; får jag
blott ödmjukast påminna, att jag, med uppläste
flera ställen utur de tryckta Protocoilerne, äf¬
vensom utur Högsta Domstolens Utslag, bevi-
sadt, så fullkomligt som här i verlden kan be¬
visas, att de uppgifter, som Herr Baron hade
gjordt om samma Rättegång, voro mera än
mycket afvikande från rätta förhållandet. Den
förklaring, som Friherren nu ger, nemi. att Ut¬
slag och Protocoller ickfe skulle hafva stått
i öfverenstämmelse *ned hvarandra; innefattar
en anklagelse emot Domstolen , som icke till¬
hör mig att beifra; men emot hvilken jag lik.
väl torde få göra den erinran, att, då jag ,
till frågans utredande , uppläst de delar af
tryckta Protocoller och Högsta Domstolens Ut¬
slag, som angått den; så bar också, tilläfven¬
tyrs Ridderskapet och Adeln icke heller kunnat
undgå , att finna den fullkomliga öfverensstäm¬
melse , som dem emellan råder. Jag kan ic*
ke ens tänka mig några bevis angående en Rät¬
tegångs beskaffenhet, mera tilliörliteliga eller
mera vitsords ägande är Protocoller och Utslag:
Och det är vist, att om det nu mera gåt ann,
att äfven jäfva dem; så gifves också, i säda.
ne frågor, icke mera alls någon säkerhet.
Fortsattes Justeringen af Pleni-Protocollet
för den 24 sistledne Januarii förmiddagen in-
5
Den a Felruarii.
lill Friherre Mannerheims, L. A, deruti upp¬
tagne Yttrande.
Grefve Gyllenborg , Johan Henning, jem¬
te de för en stund sedan till Kongl, Slottet afgång-
re Deputerade återkommo och tillkännagaf
Grefve Gyllenborg, att den på morgonen i dag
angående hans Maj:t Kouungens hälsa utkomne
Bulletin, lydde sålunda: ”Hans Maj:t Konun¬
gen blef feberfri i går aftons omkring klockan
10; Natten har varit lugn. För det närvaran¬
de är Hans Maj:t utan plågor och mattigheten
tyckes vara något mindre än gårdagen. Stock¬
holm den 2 Februarii klockan 9 förmiddagen.”
D. v, Schulzenheim. *C. E. v. Weigel.
Herr Grefven och LandtMarskalhen samt
Ridderskapet och Adeln afgir.go derefter kl. §
till ia till Kongl. Slotts-Capellet samt återkom-
mo kl. 4 till 1 » då Herr Grefven och Landt-
Marskalken tilkännagaf att Plenum kommer att
kl. i till y i eftermiddag fortsättas.
Anmältes och emottogs Hof-Cancelleren,
Riddaren och Commendeuren af Kongl. Maj:ts
Orden , Herr Friherre Gustaf af Wetterstedt,
hvilken ä Kongl. Maj.ts höga vägnar aflemnade
Dess Nådiga Skrifvelse till Riksens Ständer,
med öfverlämnande af en utaf Committerade för
Saltpetter-Ärenderne afgifven underdånig Berät¬
telse om Saltpettcr-Näringens tillstånd i Riket;
gifven Stockholms Slott den 16 December 1817?
Den 5 Februarii.
9
Herr Grefven och Landt Marskalken anmodade
Herr Hof-Cancelleren att till Kongl. Maj:t fram¬
föra Ridderskapets och Adelns underdåniga
Vördnad och Tillgifvenhet.
Sedan Herr Hof-Cancelleren blifvit på van¬
ligt vis utbeledsagad , fortsattes Justeringen af
ofvannämnde Pleni-Protocoll till och med Rid¬
derskapets och Adelns deruti upptagne beslut,
rörande Remiss af Herr Grönhagens Memorial,
då Herr Grönhagen begärde ordet och yttrade
sålunda:
Enligt uppläsandet af Protocolls-Justerin-
gen har jag saknat det eftergående af mitt den
24 Januarii uppläste Memorial. — Så vida jag
misstager mig, fattade jag att enligt Herr Gref-
vens och LandtMarskalkens Proposition och en
stor del af Ridderskapets och Adelns bejakan¬
de dertill , endast det föregående Memorialet
borde uteslutas. Jag får i anledning häraf ödmju¬
kast til! Högloflige Ridderskapet och Adeln
hemställa huruvida detta var enligt beslutet.
I alla afseenden, så väl i anseende till ute¬
slutande af så väl föregående som eftergående
i detta ifrågavarande Memorial, reserverar jag
mig; så att allt hvad i Memorialet är anfört
måtte ord fr ån ord i Protocollet upptagas, hellst
jag alldrig medgifvit något uteslutande af det
samma.
Undertecknad Protocollsförande utbad sig
att i anledning, af hvad Herr Grönhagen anfört,
ro
Den 2 Februcrii.
få ödmjukast upplysa, dels att icke ett enda
ord af Herr Grönhagens den 24 sistledne Janu-
arii uppläste Memorial blifvit utur Ridderska-
pets och Adelns Protocoll uteslutit, dels och
att den de! af samma Memorial, hvilken Rid-
derskapet och Adeln sistnämde dag ansåg bö¬
ra remitteras särskildt blifvit ordagrant i Pro-
tocollet intagen.
Fortsattes Justeringen af Pleni Protocollet
för den 24 sistledne Januarii förmiddagen in¬
till slut.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus, Upp¬
läste följande:
Då uti Plenum den 24 Januarii Ridderska-
pet och Adeln beslöt, att Herr Grönhagen icke
kunde beviljas Remiss uppå sin Motion, om
Policen, på annat villkor, än att han utur sitt
Memorial uteslöt uppgiften af de skäl, som för-
anledt honom att göra Motionen, och genom
hvilkas meddelande han ville hos Ridderskapet
och Adeln väcka den uppmärksamhet och det
deltagande, som han trodde saken förtjena, till-
kännagaf jag, att jag reserverade mig emot Rid-
derskapets och Adelns Beslut samt förbehöll
mig att vid Profocoilets justerande meddela skä¬
len till min Reservation.
Regerings-Forrnens cjorde §, och Riksdags-
Ordningens 29 §. anfördes såsom grunder för
Ridderskapets och Adelns Beslut. Den tanka
som under Debatterna utvecklades och den Rid-
Den q Februarii.
11
derskapet och Adeln tycktes antaga såsom sin
tanka, bestämde: Att hvarje uti en Motion
eller ett Memorial förekommande Anförande af
Regeringens- eller Domare-Mngiens Beslut ;f
enskilda Personers och Corporationers förhaitan¬
der , af något som rörde verkställigheten af nå¬
gon Lag, Författning eller Inrättning, gjorde
Motionen eller Memorialet ogiilbart, och att af
dylika för hållanden inga anleda ngar till Motioner
finge hämtas, inga skäl tili styrka för bevisnin¬
gen finge lånas, utan vore det endast med fö -
nufts-skäl, som Motioner eller Önskningar fin¬
ge och borde motiveras. Om jag denna gång
skulle hämta skälen till min Reservation utom
förnufts-skälens Gebiet; om jag denna gång än¬
nu skulle komma att anföra enskildta Personers
och kanske äfven Corporationers förhållanden,
samt åberopa, om icke Domare-Magtens dock
den Lagstiftande M3gtens Beslut; cm jag den¬
na gång ännu skulle begagna den rätt sorn
Riksdags Ordningens yo §. tillerkänner hvarje
Stånds Ledamot, att fritt tala och utlåta sig,
så täcktes Ridderskapet och Adeln derföre icke
anse mig hafva brutit emot dess den 24 Ja¬
nuarii fattade Beslut, Jag reserverade mig mot
detta Beslut, och jag går nu att med den rätt,
som Riddarhus-Ordningens 42 §. lemna? mig,
i Piotocoilet låta anteckna skälen till min Re¬
servation.
Men innan jag uppger dessa skäl, raåite
jag fästa Ridderskap t- och Adelns uppmärk¬
samhet uppå några cn kiidts Personers födlä!'-
12
Din % Felruarii.
landen, som föregingo Beslutet af den 24 Ja¬
nuarii.
Dä den 10 Januarii Herr Grönhagens på
bordet liggande Memorial om Policen före¬
drogs, anmärktes af en Medlem att uppgiften
på händelser, timade innom Policen, vore obe¬
hörig , och anledning hämtades af denna An¬
märkning , att, med åberopande af Regerings-
Formens 90:de §. ålägga Herr Grönhagen , det
han skulle utur sitt Memorial utesluta Berättel¬
sen om de händelser, som föranledt honom att
göra Motionen.
Då den 19 Januarii Herr Friherre Stael
begagnade det tillstånd han erhållit att afgifva
, Förklaring öfver de Anmärkningar, som vid hans
Anförande om Skånska Roteringen blifvit gjor¬
de, för att jemte Anförandet och Anmärknin¬
gar remitteras till Stats-Utskottet, begärdes den¬
na Friherre Staels Förklaring på bordet. På
tillkännagifvande att Anmärkningar föranledde
af Motioner, till förekommande af tidsutdrägt,
icke borde blifva på bordet hvilande, svara¬
des: Att i Friherre Staels Anförande funnos
Ämnen, som Grundlagarna förbjödo att vidröra,
och hvaröfver man i det följande Plenum äm¬
nade yttra sig. På frågan hvilken §. af Grund-
lagarne i sådant fall kunde åberopas, nämndes
Regerings-Formens 9o:de §. Ridderskapet och
Adeln för den gången, ansåg icke 90 §. äga
en sådan bindande kraft. Proposition gjordes
på Remissen, den beviljades, och den Medlem
Den 2 Felruarii
13
af Ridderskapet och Adeln som yrkat tillämp-,
ning af 90 § reserverade sig emot Beslutet.
Ändteligen uti Plenum den 24 Januarii ut-
veckladas den Opinion om Regerings-Formens
90 och Riksdagsordningens 29 §. §. bindan¬
de kraft på Riksdagsmannens rätt, att fritt tala
och utlåta sig, som några af Ridderskapets
och Adelns Medlemmar under föregående Plena
antydt sig äga, och uppå gjord Proposition,
som med Ja besvarades, erhöll denna Opinion,
tills vidare åtminstone, den bindande kraften af
Ridderskapets och Adelns Beslut.
Huruvida dessa föregående steg voro be¬
räknade eller ej, det torde icke jag behöfva
gifva mig mödan att utreda; men då jag tror
att dessa steg lätteligen kunde föra oss utom
Constitutionens Gebiet, har jag ansett mig bö-
ra uti Ridderskapets och Adelns Minne åter¬
kalla huru lätt dessa steg uppå hvarandra följdt;
den 10 Januarii tillämpades 90 §. på Motio¬
ner, den 19 äfven på Förklaringar och An¬
märkningar; den 24 Januarii hänvistes Riksdags¬
mannen att vid motiverandet af sina tankar
och sina-önskningar stadna innom förnufts-skä-
lens Gebiet.
Regerings Formens 90 och Riksdags-Ord-
ningens 29 §. §. hafva blifvit åberopade såsom
gemensamt bestämmande det fattade Beslutet.
Jag frågar: Om dessa båda §. §. kunna ge¬
mensamt bestämma någon åtgärd? Riksdags¬
ordningens 29 lika lydande med Regerings-j
14
Den 2 Februarii.
Formens 107 §. innehåller ett stadgande för en
helt speciel Casus och kan ej på någon annan läm¬
pas. Detta fall är om frågor rörande Stats-
Råds Ledamöters ansvarighet skulle komma att
af Riksens Ständer afgöras. ”Under Riksens
Ständers Öfverläggningar om sadana frågor, he¬
ter det, äfvensom i Constitutions Utskottets
Yttranden, skola icke Konungens Beslut i Mål,
som röra enskilda Personers eller Corporaiio-
ners rättigheter och angelägenheter kunna ens
näconas, ännu mindre någon Riksens Ständers
Pröfning underställas. Anledningen till detta
stadgande, som i detta fall begränsar talfrihe¬
ten, finner man i Regerings Formens 3 §. , der
det heter: ”Konungens Majestät skall hållas i
Helgd och Vördnad; Hans gerningar vare mot
allt atai fredade.” Lagstiftaren har nemligen
förutsett, ätt under öfverläggningen innom ett
Riks Stånd, huruvida Ståndet, såsom orden ly¬
dai, ”finnér Rikets väl kräfva att hos Konungen
skrifteligen anmäla sin önskan, att Konungen
ville ur Stats-Rådet eller från Embetet skilja
den elier dem , mot hvilka anmärkning blifvit
gjord,” sinnena skulle kunna häftigare, än un¬
der andra mindre vigtiga öfverläggningar, upp¬
röras, och på det under en sådan sinnesstäm¬
ning ingen måtte kunna förledas att förgå sig
emot Regerings-Formens 3 §., blef det förbju-
c.it, att under öfvevläggninaar om sådana frågor,
ens nämna Konungens Beslut. Hade Lagstif¬
taren hafvit för afsigt, att Konungens Beslut i
allmänhet icke skulle ens få nämnas vid Motio¬
ner och under Discussioner; hade han velat s
att Personers ellet Corporationers rättigheter och
Den 2 Fehruarli.
IS
angelägenheter, som äga tillvarelse eller blifvit
bestämde genom något Konungens Beslut icke
skulle vid Motioner och under Discussioner ens
få nämnas; hvarföre hade han då uppgifvit den
speciella Casus, då en sådan inskränkning i
talfriheten nödvändigt skall äga rum.
Regerings Formens 90 §. är visserligen af
en större omfattning och kan derföre oftare
tvekan uppstå, huruvida den får eller icke får
tillämpas, när dess tillämpning af några Riks¬
dagsmän äskas och af andra bestrides. De fall
för hvilka denna §. stadgar förfarandet, finnes
alla i Grundlagarne upptagne. Det skulle bli
för vidlyftigt att här uppräkna dem och sålun-
lunda analysera §. Men allt synes mig intyga
det afsigten med denna , likasom med Riks-
dags-Ordningens 29, är att bestämma Riksens
Ständers handlingssätt i vissa beskrifne fall,
men ej att bestämma deras handlings-sätt i
Allmänhet vid författandet af Motioner och un¬
der Discussioner.
Att någonsin, i något annat Jall och pl
något annat sätt än Regerings-formen bokstafte-
ligen föreskrifter, frågor, af den natur som 90 de
§. uppger, skulla kunna komma under Riksens
Ständers eller deras Utskotts ofverläggningar
och pröfning, har aldrig jag påstådt. Men jag
har påstådt och jag påstår ännu, att med or¬
det frågor bör förstås något helt annat än tal
eller discours, såsom medel att utreda frågor.
Med ordet fråga på detta ställe förstår jag
hvad man annars kallar ett Mål, en Action.
16
Den 2 Februarii.
Något Keit annat är att underställa Rik¬
sens Ständers pröfning och afgörande ett Rege¬
ringens eller Domare-Magtens Beslut, Utslag
eller Resolution. Att under Riksens Ständers
kännedom — Ordet i juridisk bemärkelse tagit,
draga enskildta Personers och Corporationers
förhållanden, som genom något Konungens el¬
ler Domare-Magtens Beslut, Utslag eller Reso¬
lution blifvit bestämde; att Siändernas pröfning
och afgörande underställa någon administrativ
åtgärd, som rörer verkställigheten af någon
Lag, Författning, eller Inrättning — och an¬
nat är att discursive anföra något Konungens
eller något Domare-Magtens Beslut; att af de
följder, som deraf uppkommit att en Lag eller
Författning blifvit så eller så uttydd och verk¬
ställd , hämta skälen till den önskan eller Mo¬
tionen, det den gällande Lagen eller Författ¬
ning, n måtte tydligare redigeras eller uppbäf-
vas", eller att en ny Lag eller Författning måt¬
te stadgas.
Om Herr Friherre Stael uti sitt Anförande
om Skånska Roteringen hade sagt, vid verk¬
ställigheten af Konungens Beslut hafva tydnin¬
gar ägt rum, som vållat att enskildta Personer
blifvit starkare betungade, än Riksens Ständers
Beslut och Konungens förklarade vilja bestäm¬
ma : Jag anhåller att Riksens Ständer måtte
rätta de skedda misstagen; så hade 90:de §.
kunnat emot honom lämpas; men ej då han be¬
gär att Stats-Utskottet måtte uppge medlen,
att godtgöra de enskildta förluster hvilka vid
verk-
Den a Ptbniarii.
*7
Verkställigheten af Konungens beslut kunnat li¬
ga rum , ett förhållande som naturligtvis måste
ådagaläggas, innan anspråk på ersättning kun¬
de göras.
Om Herr Grönhagen hade sagt: det oell
det har handt innom Poiice-kammaren: Jag ail»
håller att Police-kammaren derföre måtte stäilas
till ansvar inför Hof-Rättenj så hade 90 §,
kunnat emot honom åberopas $ men, efter min
öfvertygelse icke, då han säger: så och sä bru¬
kar det gå till i Police kammaren: jag önskar
derföre att hädanefter Police kammarens Proto-
coller måtte, lika med Under-Domstolars Pro*
tocoller af Hof-Rätten ittspicieras.
Men, säger man, hvarföre hä‘mta Motiver»
fia till edra Motioner innom erfarenhetens om¬
råde, då ni kan motivera dem med förnufts¬
skäl? Jag frågar tillbaka: ärö förnufts skäl, nytt¬
jade innom det Allmänna lifvets krets, annat ätl
skäl abstraherade frän erfarenheter? hvilketdera
är lättare att bevisa med förnufts-skäl , eller
att bevisa med det skäl, sorn egna och andras
erfarenheter gifva vid handen? Skulle Catheder»
Språket här införas, vöre det icke då lämpliga¬
re att Nationen åt en Philosophisk Facilitet
uppdroge sin Motions-rätt ? Och månne förnufts¬
skäl alltid äro till hands för den, sorn vill be¬
visa? Ridderskapet och Adelli hörde härom*
dagen, huru, en af de Herrar, sorn mot mitt
bestridande yrkade go:de §:s tillämpning, då
han Ville visa huru det gär till när man Vill
Ridd. och Ad. Prat. lil. B, g , 4,
18
Den 2 Felrnarii.
göra Motion om förändring i Kyrko-Lagen , ic¬
ke på annat sätt kunde uttrycka sin tanka och sin
känsla, än att han supponerade det Prosten Gref¬
ve Schwerin elier någon annan Prost illa sköt¬
te sin tjenst. Månne förnufts-skäl anförde till
styrka för en framställd Motion alltid kunna
göra tillfyllest, att vid den framställda frågan
fästa deras uppmärksamhet, som skola besvara
den ? Må det vara mig tillåtit att supponera
att någon gjort Motion om en Ansvars-lag för
Revisorer j att han såsom skäl för sin Motion
anfördt, hurnsom , alldenstund ingenting här i
verlden är omöjligt, alltså möjligen hända kun¬
de, att en Revisor befattade sig med att politi-
cera i stället för att revidera; att han i stället
för att berätta, huru han funnit Cassan förval¬
tad och Räkenskaperne förda, gaf sig att sjelf
beräkna, hviiketdera onda kunde blifva det stör¬
sta, att förtiga ett felagtigt förhållande eller
att yppa det. — Hvad skulle väl det Utskott,
som fått en sådan Motion sig tillremitterad, tän¬
ka om Motionairen? Ofelbart attförmycket för¬
nuft gränsar till oförnuft. Men skulle Motio¬
nairen i ställe för förnufts skäl beledsaga sin
Motion med ett Exemplar af Riksens Ständers
Herrar Revisorers Berättelse om tillgången med
Malmö Discont, så torde både Motionen och
Motionairen blifva annorlunda bedömde.
Med förnufts-skäl skola hädanefter våra
Motioner motiveras! Så påstod man den 24
Januarii 1818, på nionde åtet efter sedan Na¬
tionen erhållit Grundlagar. Hvarföre har det¬
ta aldrig förut blifvit yrkadt? Hvarföre har det
Den 2 Februarii.
*9
icke blifvit sagt af Lagstiftaren sjelf, sorn lik¬
väl är så omständlig i mycket annat, och sorn
i Riksdags-Ordningens 29 § föreskriiver det
ordalag, som Motionairen får nyttja ? Hvarfö¬
re skulle Lagstiftaren genom Riksdags-Ordnin*
gens 29 §■ hafva tillåtit andra Utskott än Con-
stitutions Utskottet, att väcka och hos Stånden
andraga frågor om StatsRåds Ledamöters åtgär¬
der och ansvarighet derföre , om han icke ta¬
git för afgjordt att Utskotten, genom Motio¬
ner, som innom Stånden blifvit gjorde och till
deras handläggning remitterade, möjligen kun¬
de dertill föranledas? hvarföre talar Lagstifta¬
ren i samma §. om Motionairens ansvar enligt
Tryckfrihets-Lagen , om han ej tagit för afgjordt
att en, Motioner och Memorialer författande
Riksdagsman, skulle lika med andra Författa¬
re njuta Tryckfrihets-Lagen tillgodo? Hvarföre
skulle väl Lag stiftaren uti Riksdags-Ordningens
50:de §. hafva tilldelat hvarje Stånds Ledamot
rättigheter, att fritt tala och utlåta sigt hvarfö¬
re hade, han genom Riksdags-Ordningens 77:de
och 78 §•§• beredt hägn åt dem, som fritt tala
och utlåta sig, om här blott CathederSpråket
skulle talas; om han ej förutsett att då, vid
allmän Riksdag de Administrerande och Admi¬
nistrerade mötas för att tala om Rikets ange¬
lägenheter, också hvarjehanda kunde komma
till tals, som kunde vara mindre angenämt för
somlige att höra, ehuru nyttigt för det hela att
det blir sagt. Nej, Mine Herrar! låtom äfven
oss hålla oss vid Grundlagarnes bokstaf. Grund¬
lagar stiftas icke för några förnufts-dockor, utan
lör män, som det ägnar att lika kraftigt hata
20
Den 2 Februarti.
orättvisa, som de älska rättvisa, som väl nå¬
gon gång af en upprörd känsla eller af den
sårade egenkärleken, kunna låta sig föras ut¬
öfver den utstakade gränsen, men som villigt
träda innom densamma tillbaka, så snart de
höra Lagens heliga bud för sig förkunnas.
Och hvad tror man sig vinna med denna
nya Lagstiftning? Med denna Gränslinia dra¬
gen emellan de Administrerande och de Admini¬
strerade ? Som de sednare så lätt kunna tvin¬
gas att respecter3 , som de förra kunna öfver¬
träda när dem godt synes, och må hända,stun¬
dom af ren kitslighet öfverträda.
Ni döljer för Hopens blickar misstag och
ytterligheter, som Administrationens Agenter
möjligen kunnat sig tillåta, men ni stänger i
och med detsamma, en af de få vägar på hvil¬
ka sanningen kan nalkas Thronen. Är icke
detta att lika mycket förnärma Regentens rätt
sorn Folkets? Hvem är den Konung, sorn, al¬
lena efter de upplysningar han kan erhålla af
de Personer, som närmast omgifva honom,
skulle vilja bedömma saker och personer? El¬
ler den Konung sorn , sedan han sanctionerat
Riksdags-Ordningens 50:de §., icke skulle vara
angelägen att se, hvilka ditintills må hända af
honom dolda sanningar, genom Folk-Represen¬
tantens rättighet att fritt tala och utlåta sig kunnat
bringas i dagsljuset? Visserligen skulle genom
denna nya Lagstiftning mången enskild Medborgares
Jörhäliande komma att bättre fredas mot elaka
tungor} men mången misstanka, månget miss¬
Den 2 Februarii.
21
förstånd, som så lätt genom ett fritt och öp¬
pet tal kunnat häfvas, kommer att slå djupa
rötter till icke mindre mehn för dem, som för
hastigt fattarlt dem, än för dem sorn utgöra
föremål derföre.
Visserligen skulle genom detta Band, lågt
uppå det fria talet, mången verkställare af
Konungens beslut, blifva lika fredad, som sjelf¬
va Konungens Majestät; men hviskningens Pe¬
riod skall återkomma ibland oss, de fel man
sjelf begått skola tillskrifvas den högre viljan;
de irriga meningar, som man sjelf förd t, sko¬
la päbördas en högre Person, och man skall
åter se hvad man förr sett, att rättvisa icke
tilldelas Regenten föir än han ligger overksam
i Grafven.
Men, må hända! sedan rättigheten att fritt
tala och utlåta sig blifvit Folk-Representanten fiån-
känd, skdl denna förlust honom godtgöras ge¬
nom en så mycket större liberalitet ä de Ad-
ministrerandes sida. Ridderskapet och Adeln
torde påminna sig huru man redan vid sista
Riksdag, under Debatterna öfver ett Constitu-
tions-Utskottet gifvit Yttrande, skiljde emellan
hvad Lagen och hvad Li berak teten kunde å-
lägga. Detta ord, lant frän främmande Folk¬
slag, saknar lyckligt vis ibland oss sitt motsva¬
rande begrepp Det kan ej förstås af Svenska
män, eftersom dess motsats, Servilitet, aldrig fun¬
nits hos oss: Det är af samma obestämda natur,
sorn alla begrepp och ord, som af Local- och
Tids förnållanden födas och med dem försvin¬
22
Den 2 Februarii.
na, och man förstår något helt annat med Li¬
beralitet hos de Styrande, än med liberala Tän¬
kesätt hos Folket. Man kallar liberal den Sty¬
relse, som af godhet tillåter hvad den äger
magt att neka; men liberalt det Folk, som
högre värderar rättvisa än godhet. Somliga
kalla liberal den Styrelse, som på omvägar
förbereder åtgärder, hvilka den kunde anbefalla;
och andra kalla liberalt det Folk, sorn heldre
försakar förvärfvade rättigheter, än att det skul¬
le vilja af Liberaliteten hägnas i deras utöfning;
som heldre skulle se sig klädd i träldomens
drägt än tvungen att förneka sin friborna anda.
Liberalitet hos de Styrande är en af Politiquen
dicterad Grundlag. Liberalitet hos Folket är
Yttringen af Människo-naturens Grundlag, äldre
än alla Constitutioner och som skall öfverlef¬
va dem alla. Nej, Mine Herrar! Ingen förbin¬
delse för Riksdagsmannen , att med så kallade
förnufts-skäl motivera sina önskningar, så län¬
ge det fins Grundlagar, sorn tillåta honom att
fritt uttala hvad han erfarit och sett andra er¬
fara! Ingen Liberalitet så länge det fins Lag
och Medel att bereda vördnad för Lag.
Jag reserverade mig mot Ridderskapets
och Adelns beslut och har nu begagnat min
rätt att i Protocoilet låta anteckna skälen till
min Reservation.
Jag vet att Beslutet i aFseende på det Me¬
morial, som dertill föranledde icke får ändras.
Men Ridderskapet och Adeln täcktes icke obe¬
näget upptaga, att jag fäster dess uppmärksam¬
Den 2 Felruarii■
23
het på Riksdags-Ordningens i:sta §., som sä¬
ger} att Svenska Folkets Representanter i utöf-
ningen af deras Riksdagsmanna befattning icke
kunna bindas af andra Föreskrifter än Rikets
Grundlagar. Månne den tydning, som Ridder-
skapet oell Adeln gifvit It Riksdags-Ordnin¬
gens 29:de och Regerings-Formens QO:de §.§. ,
behöfver binda de andra Stånden i utöfningen
af deras Riksdagsmanna - befattning ? Månne
Ridderskapet och Adeln sjelf, i händelse de
af mig anförda skäl till min Reservation skulle
befinnas grundade, i en framtid behöfver anse
sig bunden af det Beslut, som den 24 sistled-
ne Januarii fattades? och månne ej, i fall fram ■
deles åter fråga skulle uppstå att uppå ett dy¬
likt förhållande tillämpa ofvannämnde §§., det
kunde vara nyttigt, om, på sätts som Riks-
dags-Ordningens yy §. vid handen gifver, det
bereddes tillfälle åt Constitutions-Utskottet, att
yttra sig öfver frågans enlighet eller stridighet
med Grundiagen.
Manga yttrade härtill deras bifall.
Herr Schönström, Pehr.- Jag anser det V3~
ra hvarje Riksdagsmans ovillkorliga rättighet,
att i Ståndens Plena få jättra allt hvad h3n be¬
hagar, med undantag af det enda ämne, hvil¬
ket i 29 §. Riksdagsordningen omtalas.
Herr Berghman , Ambrosius Magnus.- Af sam¬
ma skäl, som jag nyss protesterade emot den
vägrade Remissen af Baron Stael von Holsteir.s
Motion , får jag ock göra det emot förändrin¬
24
X/en 2 Febii+aru,
gen af nu ifrågavarande Memorial. Jag tror
ej att 90 §■ i Regerings • Formen, hvilken
af några anses att vara deras Palladium , är hit
lämpdig*, hvarföre jag härvid reserverar min
Riksdagsmanna-rätt för det tillbommande.
FHherre Roy/, Rudvig.- Den tydning, som
Grefve Schwerin nu gilvit på c/G:de i Rege-
rings.Fornien-, kan jag — med ali den agtning
jag hys<-r för Grefvens Person — ingalunda an¬
taga eller gilla; emedan den, efter mitt begrepp,
också skulle kunna användas lill borf-resoneran-
de af nela §:cn. Grundlagens aila Stadganden
böra förstås efter ordalydelsen; och sjelfva or¬
den i §:n vittnar tillräckeligt om dess ändamål ,
att, nemligen, gifva helgd och kraft åt de skill-
nads-linier, som Constitutionen uppdrager emel¬
lan alla våra Constitutionella Magter. I all
Constitutionel Stats-Författning är det af ytter¬
sta vigt, att dessa skillnads hnier respecteras;
det vill råga att hvarje Magt står i ett fullkom-
ligr oberoende af hvarje annan Magt; men ——
jag frågar, — huru oberoende stod väl Excu-
tiva Mugten; huru oberoende stod väl Domare-
Magten af den Lagstiftande; om denna sistnämn¬
de Magt ägde rätt, att bedömma de förras hvar¬
je handling, hvarje steg, efter det första in-
tryck, som kunde gifvas af en mer eller min¬
dre betydande Riksdagsman , hvilken , tilläfven¬
tyrs sjelf icke förstod frågan, eller förmådda
frigöra sig ”från ensidiga åsigter? Då Consti¬
tutionen och allmänna Lagen stadgadt tillräcke-
■ iga sätt, för att till ansvar ställa hvarje Ämbets¬
man , slutande sig med utvägen att ställa alla
Konungens Rådgifvare, jemte Högste Domsto¬
Den a Februarii.
25
lens Ledamöter, till ansvarighet inför Riks-Rät-
ten;” — då således ett Lagligt sätt är gifvit
till åstadkommande af ett behörigt omdöme, an¬
gående alla Ämbetsmäns förfarande; så frågar
jag, är icke allt omdöme af annan Magt, vara
sig till klander eller bifall, obehörigt, så myc¬
ket mer som sjelfva orden i §:en förbjuder allt
annat sätt Man bryter ju sjelfva ordalydelsen »
då man genom en sådan tydning af §:en klyf¬
ver Stadgandet i tu 3 hvilket man gör då man
anser §:ens förbud blott afse säkerhet för den
vinnande Parten, att ej rubbas i sin rätt3 men
icke säkerhet för Domaren, som dömt, att stå
fri från allt annat omdöme för sin Handling, än
det, som, i Laglig ordning utofvas af annan Do¬
mare-Magt , alldrig af Riksens Ständer. Tillen
sådan klyfning ger icke ordalydelsen ringaste an¬
ledning 3 och med antagande att Domare-Magten
bör vara oberoende af Lagstiftande Magten , kan
ellerbör en sådan klyfning icke helleranses varaå-
syltad. Att ställa sig till efterrättelse de allmänna
Förbud ; som sjelfva Grundlagen stadgar, är
hvarje Riksdagsmans pligt 3 och de utgöra såle¬
des alltid de band på hans yttrande rätt, sorn
han är skyldig att iakttaga , så framt han vill
respectera, icke öfverträda Grundlagen.
Friherre Anckarsvärd j Carl Hinric, anför¬
de skrifteiigen;
Vid frågor om Lagars tollkning fordrar
försigtigheten att man ej bortskänker sina rättig¬
heter, derigenom att man olta anser ämnen
vara af så likgiltig Natur att de ej förtjena
uppmärksamhet; ett tyst medgifvande till en
26
Den 2 Februarii.
origtig Lagfydning i en obetydlig sak , kan of¬
ta ligga i vägen som Prejudicat mot de vigti-
gaste frågor, och rättigheter kunna snart förlo¬
ras, om de ej med sorgfällighet försvaras. 9o:de
§. i Regerings-Formen har inom en kort tid
blifvit så ofta påkallad emot Enskiltes Anföran¬
den, som medel till deras ogillande, att uncter-
sökniug fordras om tydningarne af denna §.
ej börjar för mycket afvika ifrån den jemnvigt,
som varit Lagstiftarens mening att bibehålla,
emellan Representanten och Auctoriteter, Do-
mare-Magters beslut och Embefs-åtgärder i all¬
mänhet. 90 §. i Regerings Formen betager
Riksens Ständer, och följaktligen hvarje Re¬
presentant , Undersöknings och Pröfnings-rätten
öfver aila Embetsmäns och Auctoriteters åtgär¬
der 5 men undersöka och pröfva, får ej förblan¬
das med att förete öfvade missbruk, förtydda
Lagar, eiler öfverträdelser af varande Författ¬
ningar, som grundar till äskade föiklaringar,
öfver mörka och tvetydiga Lagrum, och tili
påstående af ersättningar för möjligt lidne för¬
luster. — 29 §, Riksdags-Ordningen har äfven
blifvit nyttjad i jemnförelse med 90 §. Regerings-
Formen, för att åt denna gifva så mycket stör¬
re styrka, men jag kan blott under vissa vilkor
erkänna denna Analogie.
Konungens Beslut i Mål, som röra enskilte
Personers och Corporationers rättigheter och
angelägenheter, kunna, under öfverläggningarne
af frågor om Stats-Rådets, eller någon föredra¬
gandes förhållande ej ens nämnas; men det är
blott vid sådana i §. tydeligen benämnde frå-
Den 3 Februarii.
27
görs behandling, som nämna är förbudet, och
således måtte det vara tillåtet, att i alla andra
möjliga frågor nämna afven Konungens Beslut,
och härutinnan märkes skenbarligen dea skill¬
nad , Lagen medgifver emellan att öfverlägga
och besluta om vissa åtgärder, som är förbjudet
eiler att blott nämna dem, hvilket således må¬
ste vara tillåtit, utom i det enda fall som 29
§. Riksdags-Ordningen utsätter, eller vid frå¬
ga om anmärkning emot utöfningen af Stats-
Råds-Embetet. — Då Ridderskapet och Adeln
sednast fattade det beslut, att Herr Grönhagen
ifrån sitt Memorial om skyldighet för Police-
Kammaren att till Hof Rätten inlemna sina Dom¬
böcker, skulle utesluta anledningarna till dess
förslag; grundades detta beslut på åberopandet
af 90 §. Regerings-Formen, jemnförd med 29 §.
Riksdags-Ordningen; ehuru jag i Herr Grönha¬
gens Memorial ej fann något, som stridde e-
mot de åberopade §. §. tilltrodde jag mig ej
vid tillfället åt ämnet gifva den utveckling, jag
ansåg det fordra. Då man, hör Lagen tolkas
af högt uppsatta män vill man så gerna tro
att tydningen alltid är den rätta, och detta or¬
sakade äfven hos mig det ögonblickets villrå¬
dighet , hvarigenom jag försummade att yttra
mina tankar innan Beslutet fattades. Jag har
trott mig bortlemna en för stor rättighet, om
jag skulle medgifva, att det kunde förnekas nå¬
gon att nyttja Facta till Premisser åt de Con-
clussioner, som af sådana ensamt kunna föran¬
ledas ; hvarföre jag protesterar emot Ridderska.
pers och Adelns Beslut att Herr Grönhagen
skulle utesluta Premisserna uti sitt Memorial j
23
Den 2 Februarii.
emedan RegeringsFormen på intet ställe för¬
bjuder att nämna någon Police-kammafens åt¬
gärd då afsigten dermed ej är att påkalla nå¬
gon undersökning om förhållandet , eller att
äska något ansvar.
Det skulle i många afseenden, för att ej
säga uti alla, blifva oändeligt svårt och snart
sagt omöjligt, att i något ämne föreslå någon
förbättring, om man såsom grund ej finge anfö¬
ra hvad man trodde vara felagtigt: 90 §. Rege¬
rings Formen säger, att under Riksens Ständers
ellar deras Utskotts öfveriäggningar och pröf¬
ning må icke uti något annat fall eller pä något
annat sätt, än denna Grundlag bokstafveligen
färeskrifver, komma frågor om Embets- och
Tjer.stemäns till- och afsättande; Regerings-och
Domare-Magters beslut, Resolutioner och Ut¬
slag ; enskilda Medborgares och Corporationers
förhållanden , eller verkställigheten af någon
Lag j Författning eller Inrättning.
Jag finner blott af denna §. att Riksens
Ständer uti sina Pfena ej kunna till åtal be¬
fordra Domare-Magtens Beslut m. m. eller öf¬
verlägga och prölva om enskildte Medborgares
och Corporationers förhållanden, för att till nå¬
got ansvar befordra dem; men att nämna fö¬
refallna händelser, som anledning tili förslag
af rättelse i hvad felagtigt synes, kan jag ej
medgifva i Grundlagen vara förbudet.
Jag lemnar helt och hållet opröfvadt om
den af Herr Grönhagen föreslagna åtgärd med
Den a Felruaril. 2-9
Kongl. Police-Kammarens Domböcker kar. med¬
föra den åsyftade verkan; Lag Utskottet lärer
utan all tvifvel i denna del reda ämnet. Det
är blott emot behandlingen af Herr Grönhagens
Memorial, jag vördsamt protesterar, och förkla¬
rar 90 §. Regerings-Formen och 2g §. Riks-
dags-Ordningen i min tanka varit origtig an¬
vända som hinder emot premisserne, eller an-
ledningarne till Herr Grönhagens Memorial.
Herr Mannerhjerta 9 Ulric Emanuelt I afse»
ende pä den åtgärd, sorn af Höglofl. Ridder-
skapet och Adeln blifvit vidtagen med Herr
Grönhagens Memorial, får jag vördsammart an¬
mäla min Protest; och förenar mig om Princi¬
pen för 90 §. Regerings-Formen, på sätt, den
af Herr Grefve Schwerin och Friherre Anckar¬
svärd blifvit utvecklad.
Jag föranledes af så mycket större skäl
dertill, som jag sjelf under 181 s Åts Riksdag
vid min Motion om förändrad riktning af Ex-
clusiva Privilegier, anförde Exemplet af ett så¬
dant Privilegium, som innehafves af en Em¬
betsman i ett af Rikets Collegier. En värd
Ledamot tog deraf anledning att till Höglofl,
Ridderskapet och Adeln hemställa, huruvida
min Motion kunde vinna Remiss, emedan frå¬
gan om det åberopade Privilegium, vore en
S2k som då lag under Kongl. Majts Piöfning;
men på deri förklaring, att min Motion hade
en Allmän syftning och att det enskildta fallet
blott vore Exempelvis anfört, för att gifva än-
eu mera styrka åt skälen lör Motionen; så
3°
Den i Februarii.
uppstod hos Höolofl. Ridderskapet och Adeln
ingen betänklighet att bifalla den sammas re¬
mitterande.
Jag tror i öfrigt, att yttrande Rätten icke
bör inskränkas tili hinder, att såsom stöd för
Motioner och ökade Motiver dertill, kunna an¬
föra rådande missbruk och Exempel af för Sam¬
hället skadliga förhåilander.
Herr Påhlman, Otto Fredric: Sedan en värd
Ledamot, Grefve von Schwerin, så fullständigt
utvecklat de skäl, hvilka grunda äfven min öf¬
vertygelse orri rätta förståndet ,-af 90 §. Rege¬
rings Formen, skulle jag missbruka Ridderska-
pets och Adelns tålamod, om jag ytterligare
anförde något i detta ämne. Jag torde således
endast få förklara , det jag hyser den starka öf¬
vertygelse , att Grundlag3rne redan blifvit för
Svenska Folket så kära, att alla försök till
deras rubbande utaf en eller annan skola blif¬
va fruktlösa. Jag har vid föregående Riksda¬
gar ej sällan hört Grundlagens Esprit åberopas,
såsom skäl för en tanka , hvilken ofta innefat¬
tat just motsatsen af hvad Grundlagen stadgar;
men jag kan för min del ej medgifva, att
hvarken ett sådant enskildt yttrande eller något
beslut i detta ämne, kan inskränka en Riksdags¬
mans rättighet att fritt yttra sina tankar; hva¬
dan jag anser all Discussion härom öfverflödig,
under förklarande tillika, det jag, för min del,
vicj alla de tillfällen jag finner sådant nödigt,
ämnar begagna min i Grundlagen förvarade fria
Riksdagsmanna-rätt.
Åtskillige yttrade härtill deras bifall,
Den 3 Februarii.
Grefve Mörner, Adolph Göran: Jag hade
icke tankt att i detta ämne något vidare yttra
mig, om jag ej i de gjorda Reservationerne
funnit en helt ny Theorie om Grundlagarnes me¬
ning, som jag aldrig sedan igog hördt på detta
sätt tillämpas och som jag icke väntat att man
här skulle anföra- Jag nekar likväl icke att saken
kan olika ses efter enskildta Personers olika fatt*
ningssätt och synpuncter, men jag hemställer
ödmjukeligen om det är utaf enskildtes omdö¬
me eller utaf Regerings-Formens syftning och
föreskrifter i det hela, som grunderna böra häm¬
tas vid dess tillämpning? Regerings Formen ,
utan någon Konungens medverkan afStänderne,
fritt stiftad och antagen , biet då ansedd som
en borgen för våra rättigheter och jag tror bå*
de att den är det och skall framdeles vara det;
men jag hemställer huru vida den skall lyckas
att uppfylla detta ändamål, om vi ej tillika nog-
grannt hålla oss vid dess föreskrifter, och und¬
vika all villkorlig tydning deraf. Man har sagt
att med ordet Frågor, som i 90 §. förekom¬
mer, förstås hvad man menar med ordet Mai
elier A edon, och att när ej detta åsyftas, må
skälen till en Motion hämtas af enskildta spe¬
ciella Casus, hvilka kunna uti Reciten anföras
utan att blifva ämne till öfverläggning; men
jag hemställer om en sådan tydning är rigtig,
om icke sådana Anföranden af särskildta hän¬
delser, af Regerings- och Domare-Magternes
Beslut i vissa fall, eller af enskildta Personers
och Corporationers förhållanden, skola föranle¬
da till förklaringar och till svaromål, hvilka
ifrån att saken blifvit i början discursive an¬
32
Den 9 FebruariL
förd, skola göra densamma ej blott till ett äm¬
ne för öfverläggning; men äfven för pröfning,
och Rikets Ständer således komma att afgöra s
ej blott allmänna Mål, men äfven att ingå i
enskildta förhållanden. Espriten af Regerings¬
formen är att Ständerne skola vara Lagstiftan-
de ej Styrande; men för att de skola blifva
innom dessa gränsor, fordras att de icke skola
blanda sig uti pröfningen af enskiidta Mål, utan
hålla sig vid att föreskrifva Allmänna grunder
och principer, som skola tjena tili ledning för
Styrelsen. Villkoren för Embetsmäns ansvarig¬
het äro serskildt stadgade och Controllen på
de Administrerande är i detta afseende gifven.
När nu uti 90 §. säges att under Riksens Stän¬
ders eller deras Utskotts Öfverläggningar och
Pröfning icke må förekomma frågor om Rege¬
rings- och Domare-Magternes Beslut, Resolu-
tioner och Utslag, enskildta Personers och Cof-
porationers förhållanden eller verkställigheten
af någon Lag, Författning eller Inrättning, och
då uti 29 §. Riksdags ordningen vidare stad¬
gas, att Konungens Beslut i Mål, som röra en¬
skildta Personers elier Corporationers rättighe¬
ter och angelägenheter icke kunna ens nämnas;
så utmärkes ju^af dessa Stadganden, som inbör¬
des understödja hvarannan, ännu tydligare Lag¬
stiftarens afsigt att hindra Riksens Ständer att
räka uti Pröfningen af enskildta förhållanden,
att hindra dem att ifrån Lagstiftare blifva Do¬
mare. Det var i anledning af förhållandet ifrån
1720 till 1772 , då Rikets Ständer befattade
siS
Den i FebruariU
sig n;sd en mängd enskildta Mål, då detta gaf
anledning till söndringar, till oredor och till ett
försvagande af den verkställande Magten, som
betog den nästan hela förmågan, att, enligt sin
bestämmelse vara skyddande, det var i följe
af det ännu lifliga minnet af dessa olägenhe¬
ter, som de nu ifrågavarande §. §. uti Rege¬
rings-Formen och Riksdags-Ordningen inflöto.
Man trodde sig böra förekomma att ej Ständer-
'he skulle ifrån Lagstiftare blifva Styrande, eme¬
dan en Lagbunden frihet ej förenas med ett
välde, som urartar till Anarki. Det var också
på dessa grunder, som den 90 §. i Regerings¬
formen godkändes och det är ej nu först, men
allt sedan 1809, som den blifvit, på sätt jag
förstått den, tillämpad. Den som vill göra sig
mödan återgå till Protocollerna skall häruppå
finna flera exempel. Jag tror mig derföre haft
anledning till den framställning jag gjordt och
jag vågar hemställa, om, då jag gjorde anmärk¬
ning emot de Anföranden af enskildta händel¬
ser, sorn funnos uti Friherre Staels och Herr
Grönhagens Motioner, jag hade för afsigt att
kränka yttrande - Rätten eller att hindra det
Ridderskapets och Adelns tid skulle upptagas
af ämnen, främmande för dess befattning. Rid-
derskapet och Adeln alltid rättvis, då dess be¬
grepp icke missledas, gillade en erindran, som
ögonblickets intryck hade påkallat, och Lagen9
föreskrifter syntes för hvar man tydhga. Jag
hoppas de äfven hädanefter skola blifva det
och utbeder mig att vid Justering af Protocol-
iet få närmare utveckla de grundsatser, som lig-
JUdd. och Ad. Fröt. lil B. f, 6.
34
JDen 2 Felruarii.
ga till grund för hvad jag anfördt. Jag är för
öfrigt icke den som önskar att undandraga de
Administrerande* åtgärder den Allmänna upp-,
inärksamheten. — Jag hatar visknings perioden
och skall veta att säga sanningen bade här och
annorstädes.
Många yttrade härtill deras bifal.
Friherre Cederström, Jocob: Det är icke
möjligt att en Lag kan framställa tydliga och
bestämda Stadganden för alla intiäffande hän¬
delser, hvadan slutledning understundom kan '
blifva nödig. Men då Lagen är tydlig och
klar, bör någon slutledning eller förklaring all¬
deles icke komma i fråga. 83 §• Regerings¬
formen lyder sålunda: ’’Ej må någon för fram¬
tiden gällande förklaring af Grundlagarne stad¬
gas, utan på det särt som enligt föregående
tvänne §. §. vid ändringar i dem iagttagas bör,
Efter deras ordalydelse skola de i hvarje ser¬
skildt fall tillämpas.” När nu ordalydelsen i
90 §. Regerings-Formen är fullkomligt tydlig,
6å anser jag för min del samma ordalydelse
böra utan all Slutledning och Förklaring till ef¬
terrättelse följas samt att således de, hvilka emot
Beslutet, som Ridderskapet och Adeln enligt
90 §. fattat, sig reserverat, dertill saknat an¬
ledning.
Herr af Uhr, Carl David, förenade sig
med Grefve von Schwerin, samt anhöll att Gref¬
ve von Schwerin, måtte af Ridderskapet och
t)en ? Februarii.
31
Adeln anmodas att af Trycket utgifva sitt nyss
uppläste Anförande.
Herr Grefven och Landt Marsh olken hemställ¬
de , om Ridderskapet och Adeln behagade in¬
stämma i Herr af Uhrs önskan, ätt anmoda
Grefve von Schwerin från Trycket utgifva sitt
ifrågavarande Anförande.
Bifölls.
Grefve Spens, Jacob Melken Jag vill ej nu
ingå i pröfning af hvad genom 90 §. Regerings¬
formen och 29 §. Riksdagsordningen égente-
ligen blifvit stadgadt eller ej. Äro dessa pa»
ragrapher otydliga är åtminstone sättet huru de
skola blifva tydligare, uti Grundlagen tydligen
bestämdt. Jag vill endast, i anledning af hvad jag
hört yttras, att Motioner svårligen skulie kun¬
na väckas till ändring i allmänna Författningar,
om man ej såsom skäl för sådana Motioner
finge framställa de enskildta händelser och miss¬
bruk, som gifvit och gifva anledning att kän¬
na behofvet af den yrkade ändringen j förkla¬
ra, det jag deremot anser hvar och en, som
icke af något annat än den enskildfa orättvisa
han trott sig erfara, kan hämta gällande skäl
till sin öfvertygelse om Lagarnes öfullständig-
het, hafva lika liten inre kallelse att vara Lag¬
stiftare, sorn den skulle hafva en sådan kallel¬
se att vara Lagskipare , hvilken ej kunde i en
redigt framställd Laglraga utlåta sig, förr än
han tillika fått veta. om, vid hvilken Domstol,
och emellan hvilka Parter en dylik sak vöre
36
Den 3 Februarii.
eller komrae att blifva anhängig, jag tror det
hvarje rättskaffens och skicklig Domare, af hvil¬
ka vi äfven bland detta Samfund hafva många,
ej skall tveka att försäkra, det han aldrig för
stadgandet af sitt beslut behöft detta ; och jag
anser att lika så böra vid framställning och af¬
görande af Allmänna Lagstiftnings-frågor, icke
enskildta Considerationer vara de gällande skä¬
len, utan allenast sådane principer, som grunda
sig på Allmänna förnufts slut.
Friherre Staél van Holstein, Corfitz Ludvig.-
De olika meningar, som yttras om rätta för¬
ståndet af 90 § i Regerings-Formen, gifva mig
anledning till några anmärkningar vid detta äm¬
ne. Det är kändt att under förra Frihers-tiden,
drogos nästan alla betydliga Rättegångar under
Ständernas pröfning. Riksens Ständer hade der¬
igenom blifvit förvandlade till så väl Lagski¬
pande som Lagstiftande, således en Instance
öfver Domstolaroe. Olägenheten häraf insågs,
och detta var orsaken till stadgandet i 90 §>
Regerings Formen, hvarigenom sådana Rätte-
gångs-ärenden, sam röra enskildta Personer, Cor-
porationer m. m. icke få åter upprifvas och un¬
der pröfning tagas; men denna föreskrift rörer
blott enskildta Ärender, icke Allmänna, ty det
stadgas tydeligen, att det blott är förbudit, i
annat fall och i annan ordning än Grundlagen
föreskrifver. Här gifvas således fall då det är
tillåtit, och dessa fall äro; om något tilldragit
sig tvärtemot Grundlagens föreskrift eller ock
Landets sannskyldiga bästa. 106 och 107 §. §.
i Regerings-Formen, åtex föreskrifva sättet bn»
Den 2 Februarii.
3?
ru vidare förhållas bör; häraf mäste nu val
nödvändigt den slutsats böra dragas, att äga
Ständerne rättighet att ställa Stats-Rådet tillfan*
svar, så måtte de äfven äga rättighet söka hin¬
dra olagligheter, derigenom att dessa upptäc¬
kas med facta visas, och till deras afböjande
mått och steg tagas: Vöre denna rättighet dem
betagen, vore de icke mera fria; de ägde dä
mindre rätt än en Redacteur af Dagbladen, som
enligt Tryckfrihets-Förordningen äger omnäm¬
na allt hvad sorn kan och bör komma till
mänsklig kunskap, blott det är sanning och
skrifsättet icke smädeligt.
Hvarken i Grundlagen eller i begreppet
om ett fritt Folks rättigheter finnes således nå¬
got hinder uti upptäckandet af missbruk samt
deras bevisande genom tilldragne händelser. Allt
bestridande häraf leder till minskning i en fri
yttrande Rätt.
Herr Strussenfelt, Michaél, förenade sig med
Friherre Stael von Holstein.
Herr Silfverstolpe, Gustaf Abraham.- Jag an¬
håller få erindra, att vi, såsom mig synes, kom¬
mit alltför långt ifrån saken derigenom, att vi
ingått i öfverläggning om innehållet af en an¬
förd Reservation. Att emot ett fattadt beslut
reservera sig, är utan tvifvel hvar Ledamots
rätt, och kan således ingen förnekas: Men att,
i anledning af gjord Reservation, åter discu-
tera ett ämne, hvaröfver beslut redan är fat¬
tadt , är åtminstone öfverflödigt och kan ej
38
Den 2 FebruariL
medföra något Resultat, jag anhållet derföre
att Herr Grefven och LandtMarskalken ville
låta i Protocollet upptrgr de anmälde Reserva¬
tionerna, men att all vidare Discussion måtte
härom upphöra.
Herr von Qvanten, Carl Gustaf, och Herr
'Anckarsvärd., M. Gustaf, förenade sig med Gref¬
ve von Schwerin.
Friherre Boye, Ludvig. Annat.är Reservat
tion och äter helt annat är tydningen af go
§ i Regerings-Formen. Det förra kan hvar¬
je Riksdagsman enskilt göra; men det sedna¬
re tillhör icke ens ett helt Riks-Stånd ensamt
Till stöd för mitt bestridande emot den allde¬
les nya tydning man nu vill göra af 90 §. i
Regerings Formen har jag ännu ett för nu f ts-skäl,
enkelt, men, sorn jag tror, tämmeligen starkt.
Enkla förnuftet säger, att det man ej får pröf¬
va, det får man ej heller bedömma, emedan
allt bedömande förutsätter pröfning. När nu;
9o:de § uttryckligen förbjuder Riksens Stän¬
der, att upptaga till pröfning frågor, angåen¬
de Domare magfens, äfvensom all annan Auc-
toritets, Beslut i något enskilt mål, så måste
ju detta förbud också gälla emot allt omdöme
af Ständerne i ali sådan fråga: Och hvad som
är Ständerne förbudit, måste också vara den
enskilte Riksdagsmannen förbudit. Då man,
vare sig såsom anledning eller berättelse-vis,
framställer innom Ståndet någon Domstols Be¬
slut i enskildte Mål, och dervid , antingen sjelf
tillåter sig ett omdöme, eller söker bereda ett
Den l Februarii
39
sådant innom Ståndet, så väcker man ju ock¬
så, ehuru på ett inöireci sätr, fråga om Be¬
slutets laglighet, hvilket i i k v n 1 är det, som
90 §. med tydliga ord förbjuder.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskilj¬
des klockan tre qvart till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolti
O. J. Lag erheim.
Måndagen den 2 Februarii igrB»
Plenum klockan half till 5 eftermiddagen.
Börjades Justering af Pleni-Protocoliet för
den 24 sistledne Januarii eftermiddagen.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard: Sorn
jag af det Protocoll, hvilket nu Justeras, finner
att Grefve Mörner, Adolph Göran, ansett det
mindre lämpeligt ätt ett Stånd uti ett ämne
serskilt beslutar en underdånig hemställan till
Kongl. Maj:tj så torde det tillåtas mig förklara,
att det lärer förstås af sig sjelf, att ett Stånds
Beslut örn en underdånig hemställan icke kan
verkställas eller till Kongl. Maj:t expedieras
40 Den s Februaril.
förr än de öfrige Med-Stånden uti samma be¬
slut instämt.
Fortsattes Justeringen af ofvannämnda Ple-
ni-Protocoll intill slut.
Upplästes och lades på bordet:
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Rik¬
sens Ständer med öfverlemnande af en utaf
Committerade för Saltpetter-Ärenderne, afgif-
ven underdånig Berättelse om Salpetter Närin¬
gens tillstånd i Riket; gifven Stockholms Slott
<ien i(J December 1817.
Upplästes till Justering och godkändes
följande från Expeditions - Utskottet inkomne
Förslag till Riksens Ständers underdåniga Skrif-
velser till Kongl. Maj:t:
1:0 Angående Stats •Commissarien Wide-
grens ansökning om förskott på Arfvode.
2:o Om fortfarande Stats-anslag för Fat¬
tigvårdsinrättningen i Carlscrona,
Den s Februarii.
41
Herr Sylvander, Josua, hade inlemnat ett
så lydande:
Ödmjukt Memorial!
Hedrad af det för mig smickrande förtro-
ende, hvarigenom af Högloft. Ridderskapet och
Adeln jag haft den äran att blifva kallad till
Ledamot af Riksens Högloft. Ständers Lag Ut¬
skott under innevarande Riksmöte , skulle jag
ock gerna hafva önskat, att i en för mig så
tillfredsställande Befattning, få intill Riksmötets
slut fortfara; men sedan Konungen i Nåder be¬
hagat utnämna mig till Justitiae-Råd, och jag i
samina Embete den 28 i denna Månad erhållit
Kongl. Maj:ts för mig utfärdade Nådiga Full-
inagt; i följd hvaraf jag emot 41 §. af Riks-
dags-Ordningen ej ansett mig tillständigt att i
LagUtskottets vidare öfverläggningar deltaga,
har jag berörde dag hos Lag-Utskottet tillkän-
nagifvit detta förhållande, hvilket jag ock trott
mig böra hos Högioflige Ridderskapet och A-
deln härmedelst i ödmjukhet anmäla.
Herr Grefven och LandtMarskalken tilikätr
nagaf, att Herr Bergencreutz, Lars Alger, an¬
mält det han, i anseende till fortfarande sjuk¬
lighet, vore uturståndsatt att vidare kunna be
strida den honom, såsom Ledamot i Allmän,
na Besvärs- och Oeconomie-Utskottet, upp-
dragne Befattning; i anledning hvaraf Herr
Grefven och LandtMarskalken anmodade H«r-
4a
Den 2 Februarii.
rar Electorer, att med första utvälja så väf en
Ledamot i Lag Utskottet efter Herr Sylvander
som en i allmänna Besvärs- och Qeconomie-
Utskottet efter Herr Bergencreutz,
Föredrogs till remitterande Herr Reuter-
skjölds, Axel, den 34 sistledne Januarii för¬
middagen på bordet lagde Memorial, innefat¬
tande Förslag, att alla Kronan tillhörige Sko¬
gar måtte skattläggas och på allmän Auction
försäljas, tillika med Herr Heykenskjölds, Carl
Fredric, den 37 sistledne Januarii, eftermidda-
gen i anledning deraf afgifne Yttrande-
Herr Reuterskjöld, Axel, hade iniemnafr
ett Memorial hvilket upplästes så lydande:.
Sedan Herr Hof-Rätts,Rådet Heykenskjöld
Uti Plenum den 37 sistledne förklarat, det han
ansåge mitt Memorial om medlen att på ett
fördelaktigare sätt än hitintills skedt, verkställa
försäljningen af de Kronan tillhörige Skogar,
för obehörigt, och velat rubricera det som en
ny Motion, hvarigenom Remiss af nämnde Me¬
morial till Stats*Utskottet efter dess tanka ej
kunde tillåtas, nödgas jag för en kort stund
upptaga Högloflige Ridderskapets och Adelns
tid med vederläggandet af nämnde påståenden.
Herr von Törne har uti en till Utskott re¬
mitterad Motion begärt att Skogarne skulle för.
säljas. Friherre Carpelan, Carl Mauritz, har
Den 2 Februarii.
43
uti äfven remitterad Motion bestämdt yrkat,
det alla Kronan tillhörige Skogar och Allmän¬
ningar skulle skattläggas, och å allmän Auction
försäljas. Jag bar uti mitt Memorial föresla¬
git huru denna försäljning skulle ske på det
lör Staten och Nationen fördelaktigaste sättet.
Denna min framställning var således föranledd af
ett redan uppt3git ärende och i följe däraf in¬
gen ny Motion, utan endast en utveckling af
en redan gjord, hvilket Riksdags Ordningens.
56 §• tydeligen tillåter. Att jag gifvit detta vik¬
tiga ämne all den utveckling, som jag ansedt
tjenlig för att befordra det Allmännas bästa,
tror jag vara min rätt, och kan ej förändra
sakens Natur, då Hufvudfiågan är Skogarnes
försäljning och intet annat ämne uti Memoria¬
let alhandlas. Jag vågar derföre hoppas det
Högvälborne Herr Grefven och LandrMarskal-
ken samt Högloflige Ridderskapet och Adeln
bifaller Memorialets remitterande till Stats-Ut-
skottet,
Hvad åter den påstådde obehörigheten af
mitt Memorial angår, måste den härleda sig
från en fruktad förändring uti hitintills gällande
Författningar örn Skattelösen af Recognitions-
Skogarne, som deraf kunde blifva en följd.
Jag måste bekänna, att sådant äfven ingått uti
mitt Memorials syftemål och att detta varit
påkalladt vid betragtande af de högst betydeii-
ga förluster, Stats Cassan för det närvarande li¬
dit, hvilken för många Tusende Tunnland för¬
såld Jord blott erhållit Skatte köp-skilling efter
1 sk. Tunnelandet af så väl ocHade Ägor sona
44
Den 2 Felruarii.
Skogsmark, då den likväl bordt erhålla vida
öfver i R:rlr Tunnelandet, och hvilken förlust
för det tillkommande fortfar, enär Ägorymder,
tillräckelige för 3:ne Hemman blifva ett enda
Hemman tilldelta, hvaraf följden för everdeli¬
ga tider blifver , en till en tredjedel förmin¬
skad Inkomst , emot hvad Staten med billighet
kunnat fordra af Dess förrsålda Jord. Den värde
Talaren åberopar 1809 års Ständers beslut så¬
som den grund, hvarefter Skatte köpen af Re-
cognitions Skogarne böra verkställas. Jag åter
vågar påstå att om ett Exempel vid 1809 års
Riksdag kunnat uppgifvas af en sådan Skogs-
försäljning på ett för Staten så ofördelaktigt
sätt, som det i mitt Memorial omnämnde, hade
säkert dessa af Patriotisme lifvade Ständer al
drig fattadt ett beslut , som i sin tillämpning
ådragit Staten och dymedelst Massan af Na¬
tionen stora förluster, och hvilkas belopp en¬
dast derigenom förminskats, att de af en Del¬
ägare till Recognitions-Skogar gjorde ansöknin¬
gar om dessas Skatte-lösen, dels ej medhunnits,
dels blifvit hvilande i Kongl. Kammar och Bergs-
Collegierne, och således Skogarne lyckligtvis,
till vinning för Kongl. Maj:t och Kronan, räd
dadé åt Nationen, hvars Representanter jag vid
detta Riksmöte hoppas om deras användande
lära förordna på ett för det Allmänna formonli-
gare sätt.
Af hvad jag nu haft äran anföra vagar
jag tro, det den af mig framställde frågan ej
varit obehörig. Min enskilta öfvertygelse är,
Den 2 Februariir
4S
att hvarje sak, som framställes utan afseende
på Personligt Interesse , och hvarigenom Fäder-
landet väl åsyftas , alltid är och blir behörig.
Herr Heykensköld, Carl Gustaff anförde
skrifteligsn:
Nyss kommen till den ålder att jag vid
denna Riksdag ägde rätt härstädes för första
gången intaga säte, hade jag föresatt mig och
äfven ansedt för min skyldighet, att under det¬
ta Riksmöte med stillatigande afhöra de Mo¬
tioner och Öfverläggningar, som kunde förefal¬
la, öfvertygad, att det är bättre af andras er¬
farenhet söka upplysning än att af brist derpå
begå misstag, och jag skulle ej heller nu haf¬
va brutit denna tystnad, om jag ej ansedt mig
dertill förbunden, i anledning af en värd Le¬
damots, Herr Majorens Reuterskölds, uti för¬
middagens Plenum den 24 Januarii uppläste
Memorial. Jag får således utbedja mig Hög.
välborne Herr Grefvens och LandtMarskalkens
samt Högloflige Ridderskapets och Adelns benäg¬
na öfverseende , och i förlitande derpå vågar
jag anhålla, att för några ögonblick få fästa
Högvälborne Herr Grefvens och LandtMarskal¬
kens samt Högloflige Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på ett ämne, hvilket är mig
snskildt, närmare än alla andra bekant.
Jag vet väl att, enligt Grundlagame, frad¬
gor om enskilte Personers rättigheter, grundade
på Regerings- och Domare-Magternes beslut ic¬
4 6
Den 2 Februarii.
ke få härstädes förekomma och annö mindre
blifva af någon påföljd; men då ett sådant en¬
skildt förhållande blifvit uti Herr Major Reu
terskölds ofvannämnde Memorial infördt, och
då han till hvarje redligt tänkande Medborga¬
res behjertande hemställt den misshushållning
med Kronans tillhörigheter, som han frodr vid
Hellefors-Verkets Skattläggning nyss hafva löre-
lupit, kan jag ej undgå att söka upplysa dä
misstag, hvaruppå Her.r Major Reutersköld grun¬
dat detta sitt anförande.
Hellefors Silfver- och Jern-Verk har af ål¬
der varit af helt annan Natur än andra Bruks»
Egendomar, som äfven, emot Recognitions-af-
gifts erläggande, fått begagna Kronans Skogar.
Redan af Konung Carl XI, som insåg att Kto-
nans Skogar, så länge de voro obegagnade ic¬
ke heller voro för Henne af någon nytta, och
att enskilte Personer icke uti dessa öde och
ofruktbara trakter, utan särdeles uppmuntrin-
tringar, skulle göra nya anläggningar, hafva be»
tydelige Förmåner och Privilegier blifvit Hel¬
lefors Silfver-Verk tillagde; och genom serskilte
Donations-bref, genom flera Kongl. Bref och af
Riksens Ständer afven vid 1766 års Riksdag
granskade och sedermera bekräftade Privilegier,
hafva Interessenreme uti detta Verk blifvit för¬
säkrade om ostördt nyttjande af alla dertill an-
slagne Skogar och Lägenheter. Detta Verk,
hvilket i början endast var Silfver-Verk, drefs
först för Kronans räkning; men då detta sked¬
de med dess stora förlust afstods Verket till
ett Bolag, mot en viss Tionde till Kronan af
jDen 2 Februarii.
4?
det Silfver, som kunde erhållas. I anseende till
omöjligheten att med utkomst bearbeta de fö-»
ga gifvande Silfver-Giufvorne, hade Interessen-
terne efter hand erhållit tillstånd, att emot er¬
läggandet af Recognitions-afgift, anlägga de nu
å denna Egendom varande Jern-Verk, dock
alltid under villkor, att dessa borde nedläggas
så snart Silfver-Verket blefve så gifvande att
Skogen behöfde till dess bedrifvande använ¬
das. Samma villkor hafva blifvit bibehällne u-
ti Kongl. Maj:ts Nådiga Resolution den ii Julii
1811, som tillåtit nu varande Interessenterne
att köpa de Verket anslagne Skogar och Lägen¬
heter till Skatte, med det dertill gjorde tillägg,
att Interessenterne ej ägde rätt , att deraf af¬
söndra någon den minsta del , utan borde hela
Districtet för alltid förblifva odeladt, i afseende
på Silfver - Verkets möjeligen yppande behof
af Skog och Arbetare.
Herr Major Reuterskölds anförande, ätt vid
Hellefors Verken nu mera endast tillverkas Jern,
är väl sant i sakens närvarande förhållande. Men
det är såsom ett Skade-Stånd förde kostnader,
som erfordras till fullföljandet af undersöknin-
garne om Silfver-Malm ännu finnes, som Inte¬
ressenterne erhållit denna förmon, och emed¬
lertid äro de ålagde, att, efter en viss af Bergs¬
collegium föreskrifven Arbetsplan, bedrifva en
Stallgång af nära en Fjerdingsvägs längd, för
att medelst genomskäring af de gamla Fälten
utröna om något Silfver Malmstreck ännu kan
finnas. Omkring 50 år har Arbetet på denna
Stollgång blifvit fortsatt och fika tid om ej me¬
48
Den 2 Februarii.
ra fordras annö innan den blifver fullbordad.
Först då, i fall det skalle befinnas att Silfver ej
mera är att tillgå, får detta arbete upphöra. E-
medlertid har det, utan att hafva lemnat Malm
till en enda smältning, redan kostat Interessen-
terne 60,000 R:dr B:co, en Summa, som säkert
fördubblas eller tredubblas innan företaget hin¬
ner till fullbordan. Beträffande de anmärknin¬
gar, som Herr Reutersköld funnit sig befogad
att göra vid Skattläggningen af ifrågavarande
Verk, så, ehuru någon Discusion i anledning
deraf ej kan äga rnm, enär denna fråga är
aldeles afslutad, genom Kammar-Collegii den
20 October och 26 November 1816, enligt
Kongl. Majrts gifne Nådiga Beslut, utfärdade
Skatteköps Bref, så må likväl tillåtas mig an¬
föra hvad jag trodt kunna bidraga till förhål¬
landets närmare utredande. Herr Major Reuter¬
sköld har ansedt, att vid Skattläggningen ett
utrymme af 20)297 Tunneland Mossar och Berg
orätt blifvit afdragne såsom impedimenta. De
som besökt denna aflägsna Bergslags-Ort och
sett dess Mossar, hvilka utan ett enda träd,
utan ett enda grässtråd och tätt uppfyllda med"
små , nästan bottenlösa, Sjöar, ej kunna beträ¬
das hvarken af Människor eller Kreatur utan
fara att alldeles nedsjunka, och de som sedt
denna Orts Åttestupor och dess stora sträckor upp¬
fyllda med ofanteliga Stenar, emellan hvilka
en Människa omöjeligen kan tränga sig fram
till de här och där stående uttorkade träden,
skola ej dela den värde Ledamotens tanka.
Herr
Den 2 Februarii,
49
Herr Major Reutersköld har vidare funnit,
att af den återstående rymden alltför stort Ut¬
mål blifvit Hemmanen vid den skedde Skatt¬
läggningen tilldeladt. Jag medgifver att detta
Utmål kan synas öfverflödigt för den, som
kan hända föreställer sig Jordmonen öfver allt
lika bördig som i Stockholms och Upsala
Län. Skilnaden är likväl så stor, att då 40
år räknas i dessa Län såsom vanlig Åierväxt-tid
lör Skog, som skall kunna till kolning använ¬
das, kan deremot för Helleforss Verket, hvars
hela Område består, med få undantag af de mag¬
raste Sandhedar, med säkerhet omöjeligen an¬
tagas mindre än en tid af mer än 100 år.
Härtill kommer äfven nödvändigheten att äga
en säker Skogs tillgång , i händelse af Silfver-
Grufvornes inträffande fyndighet. Dessutom kan
jag ej undgå erinöra, att enligt Verkets ägande
Privilegier kunde dessa Skogar icke utan Äga¬
rens begifvande till Hemmantal indelas eller tili
Skatte förvandlas, och det var således naturligt,
att om å ena sidan Kronans fördel skulle sökas,
skulle å den andra Verkets Interesenter finna en
skälig utkomst. Då 77 §. af Regerings-Formen
försäkrar dem , som nu innehafva eller nyttja
Kronans tillhörigheter, att njuta Laglig rätt derå
till godo, hade också Rikets Ständer vid 1809
års Riksdag uti sitt Förslag om Recognitions-
Skogames indelning till Hemmantal och förvand¬
lande till Skatte, uttryckeligen undantagit de
Verk, som med särskildte Privilegier voro för-
sedde, och det var således endast genom Inte-
ressenternes begifvande, som de till Helleforss-
Ridd. och Ad. Prat, lil, B. 7, g.
50
Den 2 Februarii.
Verket körande Skogar kunde komma i frå¬
ga att Skattläggas. Att den vid Skattläggnin¬
gen nyttjade Savolaxske Methoden icke varit
lindrigare än den i Orten vanliga, synes deraf,
att efter de specielle Uppgifter jag förskaffadt
mig, utgöra andra förut Skattlagde Hemman
innom samma Härad och Socken i Ränta en¬
dast omkring 4 R:dr, Kronovärdi, då deremot
de nu Skattlagde nya Hemman under Helleforss-
Verket, fått sig en Ränta åsatt af nära 9 R:dr,
eller mera än dubbelt emot hvad andra Hem¬
man i hela Orten erlägga, då likväl ibland
dessa sednare, flera finnas, som utom inagor in¬
nehafva ända till 6000 Tunneland Skog. Kro¬
nan har således uti en årlig ökad Inkomst, fun¬
nit en ej obetydlig fördel, och om Skatre-
köpskillingen är till sitt belopp ringa, må man
likväl påminna sig, att dessa Skogar kunde u-
tan erläggande af en sådan afgift utaf Verkets
Interessenter ostördt begagnas och att således äf¬
ven denna är för den Allmänna en ren be¬
hållning.
Hvad Herr Major Reutersköld för öfrigt
anfördt, angående en ny föreskrift i afseende
på försäljningen af de Kronan tillhörige Sko¬
gar och Lägenheter, öfverlemnar jag till mera
erfarne och kunnige Personers bedömmande.
I förbigående må det blott tillåtas mig erin-
dra, att om uti vissa mera bebodde Trakter,
Skog är af ett stort värde, är detta helt och
hållit beroende af ,belägenheten, och att det är
endast igenom de uppmuntringar och förmåner,
sam blifvit Anläggare af nya Verk och Inrätt¬
Den q FebruariL
ningar uti mera afliigsne Trakter försäkrade *
som dessa hunnit till någon slags odling och
Skogarne blifvit af någon nytta. Om Staten
nu igenom ett Magtspäk skulle tillägna sig fruk¬
ten af dessa sålunda nediagde mödor och kost¬
nader, synes mig sådant vara lika litet enligt
med en sund Stats-hushåiinings-lära, som med
billighet och rättvisa. Våra Grundlagar hafva
också visligen förekommit det 3 och då Herr
Major Reuterskölds Motion så sent förekommit*
samt utöfver Stallmästaren von Törnes har en så
mycket vidsträktare omfattning, får jag i öd¬
mjukhet hemställa* huruvida Remiss derå kari
be Vill jas.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard: Ricl-
derskapet och Adeln har åter fått erfara ett
märkvärdigt försök till inskränkande af Riksens
Ständers Motions rätt. Då enligt 56 §. i Riks-
dags-Ordnirigen nya ämnen lå efter Motions¬
tidens förlopp väckas, enär de af redan fat¬
tade beslut eller redan upptagne Årender för¬
anledas 5 så måtte ännu mer ett Ämne, hvil¬
ket icke ar nytt , utan redan blifvit innom
Motions-tideris slut framställt, äfven efter den-
Sammas förlopp få ytferJigafe utvecklas, f af¬
ledning häraf öch då Herr Reuterskjöld^ Mo¬
tion redan förut blifvit af Herr v. Törne vackt*
finner jäg för min del icke något hinder att jii
samma Motion bör af Riddefskapet och Adelil
Upptagas och remitteras till det Utskott ,• dit
Herr v. Törnes Memorial i enahanda ämne blif'
Vit förvisadt.-
52
Den 2 FebruariL
Många yrkade få Proposition.
Herr* Heykensköld., Carl Fredric: Då flera
värde Talare yrkat Remiss af Herr Major
Axel Reuterskölds Memorial, rörande Recogni-
tions-Skogarne, vill jag icke igenom en onödig
ordvexling borttaga tiden, utan afstå frän min i
detta ämne gjorde Motion, och medgifver Memo¬
rialets Remiss till Stats-Utskotiet, öfvertygad
att hvar som hellst frågan härom må förekom¬
ma, Innehafvare af dessa Skogar blifva bibe-
hållne vid den rätt, som Författningen, grundad
på Riksens Ständers beslut, dem tillägger.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställ¬
de, att HerrReuterskjöids olvannämnde Memorial
måtte tillika med de i anledning deraf både
den 27 sistledne Januarii och i dag afgifne Ytt¬
randen till Stats-Utskottet remitteras , samt Herr
Reuterskjöld erhålla Ridderskapets och Adelns
tillåtelse, att sitt Memorial med de öfrige Riks-
Stånden communicera; hvilket bifölls.
Företogs till pröfning Herr Munck af Ro-
senschölds, Eberhard , den 24 sistledne Janu»
arii förmiddagen, pä bordet Jagde Motion, an¬
gående tillsättande af ett serskildt Utskott, för
ätt utarbeta de allmänna grunderna, icke alle¬
nast för indragning och sammanslående af öf-
verflödiga Embeten och Tjenster, utan ock för
en förbättrad, ArbetsMethode j tillika med Fri.
Den 2 Februarii.
5 3
herre Ehrenborgbs, Casper Vilhelm, i anled¬
ning deraf sistnämde dag afgifne Yttrande.
Herr Munck af Rosenschöld.- Sedan Grefve
Posse först föreslagit tillsättande af ett serskildt
Utskott för utarbetande af en Plan till öfver-
flödiga Embetens och Tjänsters indragning samt
till en förbättrad Arbets-Methode, afstod Gref¬
ven likväl sedermera derifrån, förmodeligen i
anledning af min anmälan, att en Comité i
ofvannämnde ändamål redan blifvit af Kong?,
Maj:t nedsatt; men då jag häruti misstagit mig
och äfven redan inför Höglofl. Ridderskapet
och Adeln rättat min uppgift om denna Co¬
mité, som ännu icke blifvit af Kongl. Majit
tillförordnad, ehuru Riksens Ständer redan för
8 år tillbaka önskade och ater vid sista Riks¬
dag hos Konungen i underdånighet anhöllo om
en slik anstalt; så tror jag att Riksens Stän¬
der nu både kunna och böra utfinna någon ut¬
väg, ledande till ifrågavarande ändamål. Man
torde invända, att det redan lidit för långt på
Riksdagen, för att nu organisera ett serskildt
Utskott, men jag får härvid anmärka, att detta
Utskott blott skulle uppgifva de allmänna Grun-
derne, hvilket Utskottet i min tanka, då det
icke sysselsätter sig med några andra föremål,
borde kunna på en månad medhinna. Sedan
Grunderne sålunda blifvit fastställde, torde det
på Riksens Ständer få ankomma att i afseende
på verkställigheten af dessa grunder, antingen
hos Kongl. Majit i underdånighet få anhålla om
tillsättande af en Comité eller ock sjelfva en
Den 3 Februariir
sådan förordna. Jag får derföre hos Herr Gref¬
ven och LandtMarskalken anhålla om Propo¬
sition till bifall härå.
Friherre af Wetterstedt, Gustaf: Min af¬
sigt är icke att bestrida, det af Herr Rosen¬
schöld gjorda Förslag om tillsättande af ett ser¬
skildt Utskott, för att utarbeta de allmänna
Grunderne fpr indragning och sammanslående
af öfverflödige Tjenster samt en förbättrad Ar-
f>ets-Methode; men jag tror att Utskottet bor¬
de äga någon annan Insti notion än den Herr
Rosenschöld nu lemnat. Att uppgöra Förslag
till en förbättrad Arbets-Methoda ingriper så
jnycket uti hela den verkställande Magtens Or¬
ganisation , att en förändring skulle cäfven kun¬
na derigenom uppkomma i vart närvarande Ad-
rninisirations-sätt. Jag får således för tinn del
hemställa, att Herr Rosenschöld närmare mätte
bestämma Grpnderne för Utskottets Befattning,
hellst jag anser den af Herr Rosenschöld Iem-
pade allmänna Föreskrift ingalunda vara tilj-
räckelig.
Herr Munck af Rosenschöld ■ Jag tror att
Utskottet lättare skall best amni a Grunderne för
dess ifrågavarande Befattning än jag , hvilken
såsom enskild man, icke har tillgång till några
Handlingar. Då Utskottet får deri allmänna Fö¬
reskrift , att utarbeta Grunderne för indragnina
och sammanslående af öfverflödige Embeten och
Tjenster samt för en förbättrad Arbers-Methode;
sg ap§er jag ändamålet böta till en betydlig
Den 2 Februarii.
SS
del kanna uppfyllas. Skulle Utskottet under
sina Arbeten finna , att någon förändring af
Rikets allmänna Administrations-Verk kotnme
i fråga, mäste Utskottet, innan någon hufvud-
sakelig åtgärd deruti vidtages, sådant hos Corn
stitutions Utskottet anmäla.
Herr Heykenskjöld , Carl Fredric.-
Om jag icke misstager mig innehåller det
förmiddagen i dag Justerade Protocoll den an¬
mälan Herr Stats-Secreteraren Baron Ehrenborg
för någon tid sedan i detta ämne gjorde, inne¬
hållande att Kongl. Majit redan i Nader, til! vin¬
nande af nödige Upplysningar i en sak af så
mycken vigt och vidlyftig omfattning , upp¬
dragit till Herr Öfver-Directeuren Rönbeck,
samla alla de Upplysningar, sorn kunde vara
nödige till detta Måls granskning och grundli¬
ga afgörande, hvadan jag anser Regeringen re¬
dan hafva vidtagit föregående nödt^e åtgärder
till verkställighet af Riksens Ständers vid förra
Riksdagen i detta Ämne yttrade underdåniga
Önskan, och att följakteligen den af Herr Munck,
af Rosenschöld nu i samma ämne väckte Mo¬
tion synes mindre nödig, enär handläggning re¬
dan dervid är gjord, instämmande i öfrigt i
hufvudfrågan med Herr Rosenschöld, om nöd¬
vändigheten af Sysslors indragning och min¬
skande; så vida sådant med göromålens lagli¬
ga och skyndsamma afgörande, kan ske,
Herr Munck af Rosenschöld, förmodade %
SÖ
Den 2 Februarii.
att det af honom föreslagne Utskott måtte i
händelse det af Riksens Ständer förordnas, få
begagna de af Öfver-Directeuren Rönbeck gjor¬
de Samlingar.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställ»
de, om Ridderskapet och Adeln behagade bi¬
falla Herr Munck af Rosenschölds ifrågavaran¬
de Motion, om tillsättande af ett serskildt Ut¬
skott för att utarbeta de allmänna Grunderne,
icke allenast för indragning och sammanslående
af öfverffödige Embeten oeh Tjenster, utan ock
för en förbättrad Arbets-Methode,
Bifölls.
Herr Munck af Rosenschöld, anhöll, att så väl
antalet af Utskottets Ledamöter måtte bestämmas,
som ock de öfrige Respective Riks-Ståuden in*
inbjudas, att uti Ridderskapet och Adelns nyss
fattade Beslut instämma.
Uppå derom af Herr Grefven och Landt¬
Marskalken framställd Proposition , fann Ridder¬
skapet och Adeln för godt inbjuda de öfrige
Riks-Stånden, att uti enahanda Beslut med Rid¬
derskapet och Adeln sig förena.
Herr Munck af Rosenschöld, förnyåde sin
förut gjorda anhållan om bestämmande af An¬
talet utaf Utskottets Ledamöter, samt föreslog
att Utskottet måtte bestå af lika många Leda¬
möter* som Lag-Utskottet
Den 2 Februarii.
57
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställ¬
de, att i enlighet med hvad Herr Rosenschöld
föreslaget, Utskottet matte komma att utgö¬
ras af det minsta möjliga antal Ledamöter^
hvilket bifölls.
Föredrogs å nyo Constjtutions-Utskottets
den 16 sistledne Januarii allåtne samt den 27
i samma Månad, efteripiddagen, på bordet lagde
Memorial, angående Borgare- och Bonde-Stån¬
dens Remisser till bemalte Utskott af Riksens
Ständers Revisorers Berättelse om Allmänna Ma-
gazins-Inrättningens Styrelse och Förvaltning, un¬
der Åren, från och med 1813 till och med
1816, i afseende på de i samma Berättelse
upptagne och genom Konungens General Adju¬
tant lör Flottorne, under den 12 Junii 1816,
Allmänna Magazins-Directionen meddeldte Or¬
dres, om vederbörande i Carlskrona förlagde
Corpsers och Arbets-Manskaps Proviantering
med mjukt bröd, och de i följd häraf ytterli¬
gare vidtagne åtgärder.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, hade
inlemnat ett Anförande, hvilket upplästes så
lydande:
Då Grundlagarne icke lära medgifva nå¬
gon Pröfning afConstitutions-UtskottetsBetänkan¬
de, innefattande ett tillkännagifvande, att Ut¬
skottet anser sig icke kunna upptaga detta i
58
Den 2 Februarii.
Riksens Ständers Revisorers Berättelse om All¬
männa Magazins-Förvaltningen, anmärkte Com-
mando mål, återsrår för mig endast att till
Protocollet deremot yttra min Reservation, och
den öfvertygelse, att hvad Lagens Bokstaf icke
uttryckeligen bestämmer bör man söka i Lagens
Esprit, och då Lagstiftarens mening otvifvel-
agtigt är , att i en Constitutionel Regering ,
misstag i Regerings-Ärender böra af enskildt
Man kunna till beredande af rättelse anmärkas,
måste en lika rättighet tillkomma en sadan
Persona Moralis, som Riksens Stlindeis Revi¬
sorer, hvilka ansett ej allena som en Rätt, utan
i synnerhet som en Pligt att framställa hvad
dem anmärkuingsvärdt förekommit; men hvilken
förbindelse de kunde anse äiminstone försva¬
gad, om deras anmärkningar kunde obehörige
anses. Mig förekommer det, om ej löjligt åt¬
minstone märkvärdigt, att utan allt afseende på
det ämne, som gifvit anledning till Revisorernas
Yttrande, det skulle möjligen, i grund af den Con-
stitutions-Utskottet antagne Principe, i en fram¬
tid Ilända, att då Revisorerne anmäldte händel¬
ser, som borde föranleda till Anmärkningar emot
hos Konungen föredragande Embetsman, skulle
Ständerna väl känna förhållandet, men icke
äga dervid någon åtgärd vidtaga, utan enskildt
Riksdagmans mellankommande anmälan al för¬
hållandet och yrkande at pröfning.
Herr Grefven och LamltMarskalken hemställ¬
de , att Constitutions-Utskottets ifrågavarande
Memorial matte läggas till Handiingarne.
Bifölls.
Den 2' Februarii:
59
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs- och
Oeconomic-Utskottets den 17 sistledne Janua¬
ri! afgiine, samt den 27 i samma månad ef¬
termiddagen på bordet lagde Betänkande, i an¬
ledning af Riksdags Fullmägtigen för Siende
och Tuhundra Härader i Vestmanlands Län,
Johan Magnus Wessings, med deras begäran,
att Vestmanlands Regemente icke måtte Com-
menderas till Arbete vid Götha Canal.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, hade
inlem nät ett Anförande, hvilket upplästes, så
lydande:
Då Höglofl. Oeconomie- och Besvärs-Ut¬
skottet, genom förevarande Betänkande afslagit,
flere Riksdagsmäns ifrån Vestmanland och
Skaraborgs Län Memorial, om befrielse för ln-
delte Regementer, särdeles Vestmanlands Re¬
gemente, ifrån Albets - skyldighet vid Götha
Canal, synes mig det Utskottet bordt upptaga
och vederlägga de Författningars föreskrift, som
tala för en sådan befrielse. Kr.eckte-Contracten
nf löga och 16g6, för Vestmanland och flera
Provincer, innehålla, att, för Släpklädernas med¬
delande ät Soldater, var fästadt det villkor,
att Soldaten skulle förrätta Rotebondens arbete,
och således sträckte sig skyldigheten till Släp¬
kläder, icke längre, än så vida villkoret af Ar-
bets-skyldjgbet uppfyltes, då nu deremot, den
förra fordras trefalldigt, men vilkoret, genom
beständiga Canal-Atbeten lemnäs ouppfyldt. Ge¬
nom Kongl. Resolutionen på Allmogens Besvär
sif betryggas äfven Rotehållare för tillgodo-
6o
Den 2 Februarti,
njutande af deras rätt, i iy §., af innehåll: ”Att
Soldater vid indelta Arméen kunna väl icke för¬
skonas ifrån Arbete, nemligen vid Fästnings-bygg-
nademe, dock vill Kongl. Maj:t till någon lisa för
Allmogen i Nåder låta vid dessa Byggnader
nyttja så mycket Manskap af värfvad? Arméen,
som görligheten medgifver.” Äfvensom genom
Kongl. Resolutionen på Allmogens Besvär af
3766 i 70 §. lofvades, att ingen uppbudning af
Soldater får ske till enskilt arbete, enskilte Per¬
soner till nytta, hellst sådant i förra Resolutio¬
ner är uttryckeligen förbjudet, utan ankommer
det i sådant fall på beting och öfverenskommel-
ser, Allmogen och Vederbörande emellan;”
Och vid detta förhållande, och enär Kongl. Re¬
glementet för Götha Canal af den 11 April
18x0, icke bestämdt för Kronans Indelte Man¬
skap, föreskrifver Arbets-skyldighet vid Götha
Canal, som är både för dem och Rotarne ser¬
deles betungande, och med förenämnde Stad-
ganden oförenlig, hade jag förmodat, det Ut-
skotet, skulle ifrån dessa Stadganden hämta an¬
ledning till ett Yttrande, som åtminstone icke
innefattade ett ovillkorligt afslag på hvad i Me¬
morialet var yrkadt. Hvad som i synnerhet
fästadt min uppmärksamhet vid Utskottets Be¬
tänkande , är, att Utskottet till grund för sitt
Beslut anfört, det denna fråga icke annorlunda än
som Commando mäl är att anse, deri Riksens
Ständer icke någon Pröfnings rätt tillkommer.- Kutv
nande jag icke anse Commando-mål böra lämpas
till Mål, deri Tredje eller Enskilt Mans rätt så
betydeligen ingår, som i Regementernas använ¬
dande till Canal-Arbeten, som för Rotarne ic¬
Den 3 Februarii.
ke är likgiltigt; och hvarvid serdeles märkeligt
är, att Utskottet anser en annan tillämpning
af Grundlagen i detta afseende böra vara, än
Konungen sjelf i Nåder funnit, som genom
Vederbörande Expeditioner, i vanlig Embets-
väg, men icke såsom Commando mål, gifvit
Nådiga Befallningar om Indelte Soldaters Ar¬
beten vid Götha Canal. Jag anhåller att i an¬
ledning af förenämnde anmärkningar, Betänkan¬
det måtte till Utskottet återremitteras.
Friherre Cederström, Jaeob: Då Kongl. Maj:t
och Riksens Ständer gemensamt beslutadt an¬
läggandet af Götha Canal och Riksens Ständer
uti Underdånig Skrifvelse anhållit, det Kongl.
Majit täcktes till Canal-Arbetets verkställande
beordra Manskap af Indelta Arméen; så torde
den af Grefve Gyllenborg gjorda anmärkning
böra förfalla och Utskottets Betänkande bifallas.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard.; Utan
att ingå i pröfning deraf, huruvida Vestman,
lands Regemente bör till Arbete vid Götha Ca¬
nal commenderas eller icke, får jag endast an¬
märka , det jag anser denna fråga ingalunda
såsom ett Commando-Må! böra betragtas.
Grafve von Platen 5 Baltzar Bogislaus: Jag
får blott upplysa, att till följd icke allenast af
Riksens Ständers Beslut vid 1809 Ars Riks¬
dag, angående Götha Canals anläggande, utan
ock af Riksens Ständers serskildta underdåniga
Skrifvelse till Kongl. Majit, har Kongl. Majit
förunnat Bolaget Arbets-MansJsap till Canal Ar¬
Den 2 Febtuarih
betets verkställande ; och då Kongl. Maj:t se¬
dermera i Nåder ansedt Canal Arbetet böra på
grund af dess Allmänna nytta betragtas lika
med Kronans egna Arbeten, har Kongl. Maj:t
i anledning deraf täckts i Nåder förordna, att
de Indelte Regementernå fingo till Canal Arbe¬
ten commenderas. I afseende å Trouppernas
behandling vid Canalen toide jag få anmäla ,
att Soldateme fått ersättning för sina Kläders
Slitning samt Proviant på stället , erhållit be¬
talning både för deras vanliga Arbeten och för
Öfverbeting, hvarigenom, äfvensom genom Be¬
fälets omvårdnad, de haft en betydlig förtjenst
och varit i tillfälle att hemsända Penningar.
Vestmanlands Regemente, hvarom nu ar fråga,
har på Öfverbeting förtjent H,ooo R:dr, ehuru
sparsamhet och hushållsagtighet blifvit för Ver¬
ket iagttagne, hellst dagspenningen icke öfver¬
stiga 20 sk. Riksgälds. Med afseende å de
nu anförde omständigheter får jag för min del
hemställa att Oeconomie-Utskostets Betänkande
måtte af Ridderskapet och Adeln bifallas.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hinric: Uppå
de af Grefve Gyllenborg och Herr Munck af
Rosenschöld anförde grunder får jag för mitt
del äfven anhålla om Återremiss af Betän¬
kandet.
Herr Berghman, Ambrosius Magnus: Oecö-
mie-Utskottet har i min ranka mycket tagit mi¬
ste, då Utskottet ansedt förevarande fråga såsomt
Commaudo Mål. Med Commando Mai kanin-
tet sörstås annat än Trouppers beordrande och!
Den a Ftbruarii.
6 3
rörelser till Rikets försvar. Som förevarande
fråga, är ett Oeconomiskt ämne, anhåller jag
att Betänkandet måtte återremitteras samt Ut¬
skottet anmodas, att svara på Riksdagsmannen
Wessings framställde Motion.
Friherre Drufva, Thure, förklarade att se¬
dan Konung och Ständer afgjort, att Canal-Ar-
betet borde med Kronans Manskap verkstäl¬
las, så kunde hvarken Friberren eller någon
annan Ledamot i Oeconomie-Utskottet begripa
annat, än att frågan om hvilka Regementer
borde till Canal-Arbetet beordras vore ett Corn.
mando-Mål.
Herr Munck af Rosenschöld, Då Konung och
Ständer gemensamt beslutat, att Canal-Arbetet
borde med Kronans Manskap verkställas, föl¬
jer deraf klart , att förevarande ämne snarare
bör anses såsom Oeconomiskt än såsom Com-
mando-Mål. Jag föreslår för min del Åter-re-
miss af Betänkandet, ingalunda derföre att på sätt
Riksdagsmannen Wessing yrkadt, Vestmanlands
Regemente måtts befrias från Commendering
till Arbete vid Götha Canal, utan endast för
det att Utskottet förklaradt Wessings Motion
angå ett Commando-Mål.
Friherre Lagerbjelke, Adolph: Till hvad Herr
Grefve von Platen för en stund sedan anfördt,
anhåller jag endast att få tillägga, att de till Ca¬
nal-Arbetet Commenderade Troupper blifvit så
väl skötte och behandlade , att under sistledne
Sommar af Vestmanlands Regemente endast g
Dm a Februarii.
och af Dahl-Regementet blott 12 man befun¬
nits sjuka. Man kan således icke på sätt, jag
hört yttras, säga att Soldaternas krafter genom
Arbetet försvagas, så att deras tjenstetid förkorr-
tas. Somlige Troupper hafva till och med ön¬
skat att vid Canal-Arbetet få ytterligare begag¬
nas.
Friherre Boye, Ludvig, Med de Herrar
hvilka begärt Ater-remiss, förenar äfven j3g mig;
men i helt annat ändamål. Jag anser Utskot¬
tets Betänkande vara i allo rigtigt; men jag
önskar att Utskottet ville, då Äter-remissen
ditkommer, uppskjuta allt yttrande öfver den¬
na fråga, intilldess den hufvudiakeliga fråga,
om sjelfva Canal-Arbetets bedrifvande, förut
blifvit afgjord, uppå hvilken jag anser den nu
förevarande ankomma, på det att Ärenderna ic¬
ke må afgöras i omvänd Ordning. Jag tror ic¬
ke, att man forfar rätt, då man pröfvar någon¬
ting angående Arbets-behofvet eller bortploc¬
kar något af Arbetsstyrkan, innan man först
pröfvat hvad och huru mycket det är, som
skall arbetas.
Friherre Cederström, Jacob, Jag anser för
min del nödigt erinra; att frågan huruvida
Troupper i allmänhet böra till Canal-Arbefet
begagnas eller icke, ej är ett Commando-mål,
då deremot frågan om hvilka Troupper eller
hvilka Regementer skola, i följd af Konungens
och Riksens Sränders sammanstämmande Be¬
slut, att Arbetet må genom Commendering af
Arméen
Den 2 Fthruarii,
.Arméen bedrifvas, till Arbetet Commenderas,
ostridigt är ett Corn mando mål. Jag har icke
något emot, att Betänkandet återremitteras , e-
buru jag förmodar, att endast tids utdiägt der¬
igenom uppkommer, enar frågan icke lärer
kunna af Oeconom ie-Utskottet annorlunda än
på sätt, som skedt, behandlas.
Herr Grefven och LandtmarskaUen hemställ-
de, om icke Ridderskapet och Adeln ansåg
de emot Oeconomie-Utskottets Betänkande fram¬
ställde Anmärkningar hindra det sammas anta¬
gande samt på sådan grund behagade Betän¬
kandet jemte Anmärkningarne till Utskottet å«
ter-remittera.
Ropades Ja, blandadt med några Nej.
Då Herr Munck af Rosenschöld härefter
anmärkte, att Propositionen blifvit med Ja och
Nej besvarad, föiklatade Herr Grefven och
LandtMarskalken, det han tyckt sig böra långt
flere Ja än Nej, samt att Betänkandet således
blifvit till Ufskostet åter remitteradt; hvaruti
Ridderskapet och Adeln äfven hördes instäm¬
ma.
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs och
Oeconomie-Utskottets den 16 sistledne Janua-
lii afgifne samt den 27 i samma månad efter-
Ridd. och Ad. Drot. lil B. 9 i I0‘
66
Den a Fetruarli.
middagen på bordet lagde Betänkande , angå¬
ende yrkad rättighet, att å Marknaderne i Ri¬
ket få på den utsatte Marknads dagen köpa
och sälja lofgifne Producter, som af Landt-
mannen sjelf förfärdigas, utan att afbida Mark¬
nadens kungörande vid Trumslag.
Herr Mannerstam, Johnn.- Jag anhåller att
vid Utskottets Betänkande få göra en anmärk¬
ning, blott i afseende på Ordningen för frå¬
gans behandling, då Utskottet ansedt den i
Bonde-Ståndet vackre och genom Utskottets i-
frågavarande Betänkande bifallna Motion åsyfta
ändring uti Allmänna Lagens Sradganden i 7 Cap.
2 och 6 §§ Handels-Balken, synes deraf följa
antingen, att Oeconomie Utskottet bordt hos
Riksens Ständer anmäla, det frågan icke tillhör¬
de Utskottets upptagande eller ock att Utskot¬
tet bordt vid ämnets pröfning och afgörande,
tillkalla Lag Utskottet. Med anledning häraf
torde Betänkandet böra återremitteras samt
Oeconomie-Utskottet anmodas att gemensamt
med Lag-Utskottet upptaga och pröfva föreva¬
rande ämne.
Herr von Heynne, Georg: Jag tror'att Oeco-
nomie-Utskottet uppfyllt sitt åliggande, då det
först pröfvat den till Utskottet remitterade Mo¬
tion, såsom innefattande ett allmänna Hushåll¬
ningen rörande ämne, samt derefter hemställt,
att frågan om ändring uti de af Utskottet åbe¬
ropade Lag rum, i öfverensstämmelse med Ut¬
skottets förslag, mätte till Lag Utskottet för¬
visas .
Den 2 Februarii.
67
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf: Tvertemot
de tvänne siste värde Talarnes mening, tyckes
det häfva varit Oeconomie och Besvärs-Ut-
skottets , om ej just skyldighet, årminstone rät¬
tighet, att sig i ämnet utlåta; hellst Utskottet
uppdrages i 34 §. af Rjksdags-Ordningen, att
”upptaga alla hos Riksens Ständer uppkomna
frågor, om förändring, förklaring eller uppliäfvande
af I.agar och Författningar, som Rikets Allmän¬
na Hushållning röra.’’
Herr von Heynne, Georg, Det har icke und¬
fallit Oeconomie-Utskottet, att det är berärti-
gadt upptaga alla allmänna Hushållningen rö¬
rande Mål men Utskottet har ansett sådana
frågor, hvilka medföra någon förändring i All¬
männa Lagen, böra sedan de af Oeconomie-Ut¬
skottet blifvit afgjorde, i afseende på sjelfva
Laglötändringen till Lag - Utskottet öfverlem-
nas.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställ¬
de, att Oeconomie Utskotters ifrågavarande Be.
tänkande måtre af Ridderskapet och Adeln gil¬
las samt i följd deraf frågan, om ändring uti
Allmänna Lagens Stadganden i 2 och 6 §,§. af
7 Cap. Handels-Balken, i likstämmighet med
Oeconomie Utskottets Förslag, till Lag-Utskot¬
tet remitteras.
Bifölls.
Den 2 Februarli.
Löredrogs ä nyo och gillades från Allmän¬
na Besvärs- och Oeconomie-Utskoftet inkomne
samt den 27 sistledne Januaiii eftermiddagen,
på bordet lagde Bvtähkanden.
1:0 Af den ig sistledne Januarii, angåen¬
de väckt fråga om det Arfvode, sorn veder¬
börande Läkare böra åtnjuta för Besigtningar å
Karlar, hvilka af Rote- eller Rust hållare arv
skaffas, för att uti Båtsmans-hållet eller Indelta
Arméen inskrifvas.
2:0 Af den 17 sistledne Januarii, i anled¬
ning af yrkadt förbud för Tjenste-Drängar i
Halland och andra Orter att utvandra från Lä¬
nen > i ändamål att söka Arbete.
3:0 Af den x6 sistledne Januarii, angåen¬
de förhöjning i betalningen till Inqvarterings-
gifvare för det underhåll, de lemna tågande
Troupper m. m.
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs- och
Oeconomie Utskottets den 21 sistledne Januaiii
afgifne samt den 27 i samma månad , eftermid¬
dagen, på bordet lagde Betänkande, angående
väckt fråga om skyldighet för Götha Canal-
Bolag , att besörja underhållandet af de Väg¬
stycken i Skaraborgs och Östergöthlands Län,
hvilka tillhört sådana Hemman, som genom
Canal-anläggningen blifvit indragne m. m.
Den: a Februarii
63
Grefve von Platen Baltzar Bogislaus, anför¬
de skrifteligen:
Vid Oeconomie-Utskottets Betänkande, an»
gående fördelning af de Väglagriings-skyldighe--
ter, sorn tillhört Hamman, hvilka, genom Jord-
liqvidation för Götha Canal, antingen i heit el¬
fer till någon del blifvit använde och utgått
utur Jorde boken, anhåller jag få gora efterföl¬
jande anmärkningar.
Uti Konungens Nådiga Privilegier,, utfär¬
dade år t8io, uti 3 §. första Momentet he¬
ter det: Sä öfverläte och tillegne Vi härmed Gö-
tha Canal- Bolag, under evärdelig Skatt frihet denna
Jord och Mark, nemligen det 2oo alnar breda Ca¬
nal Området, i hela sin vidd, hvilket i anled¬
ning deraf, och af dess spridda belägenhet in¬
tet Hemmantal erhållit. Uti Andra Momen¬
tet stadgas, att ersättning, etter serskild För¬
fattning skall äga rum för alla enskilte Perso¬
ner tillfallande förluster: Uti denria Författning
2 §. 3 Momentet sista puncten föreskrifves ,
att Värderings män sluteligen böra upptaga och ut¬
reda alla öfriga frågor, som efter hvart och ett
Hemmans eller Krono markérnes, serskilta beskaf¬
fenhet kunna, väckas, och uppkammar 4:de Mo¬
mentet föreskrifver: Vid dessa Undersökningar
och Värderingar, böra Vederbörande Jord ägare
sjelfva eller genom Loga Fullmägtige, efter skedd
behörig Kungörelse , ofelbart■ sig inställa, och vid
förlust af vidare talan, till Protocollet anföra hvad
de nödigt anse.
70 Den 2 Februarii.
»
Alla dessa omständigheter äro behörigen
iakttagne och Jord-Liqviden af Konungen i
Näder fastställd.
Vidare får jag påminna , att Canalen, genom
den Varu-transport derå äger rum, vållar en
högst betydelig besparing å Landsvägarne till
den grad, att Canalen måste anses som den
betydeligaste Väghållare i Riket. Detta äger
redan rurn , då varor, som förut gått antingen
helt Landsvägen ifrån Götheborg till Askersund
och Jönköping, samt tvertom, eller emellan
Mariestad och Brevik eller Forsvik, f å 6 mil
till lands, nu med enda Landsvägen från Sjö-
torp till Hajstorp, \y mil, medelst nya Sjövä¬
gen gå på Fartyg till sin Destination. Denna
Transport utgör redan flere tusende Skeppund,
och ökas hvarje Sommar, vägarne till en lätt¬
nad olver all beräkning, hellst vid regnaktiga
Årstider. Till en sådan Transport anlägger och
underhåller Bolaget utom sjelfva Canalen, en
lika lång, det vill säga när han blir färdig, 8
mils gruod dragväg, af 6 alnars bredd, och hvil¬
ken, om Bolaget skulle i allmänna Delningen
ingå, måste blifva uti den intagen. Denna väg
långs färdiga Canalen är redan anlagd, 2 mil
lång, och grusas medelst Pråmar på Canalen.
Vidare får jag till samma förhållandets upply¬
sande uppgifva Häradernes Hemmantal och hvad
deraf till Jordiiqviden i Hemmantal ätgådt, då
Handlingarne ej äro till hands, efter en unge¬
färlig beräkning, som dock åtminstone helt
nära är enlig med rätta förhållandet,
Den 2 Februarii.
71
Vadsbo Harad i Vestergötland, bestående
af 974 * Hemman, förlorar 4 i Hemman:
Aska Härad i Östergöthland, sorn består af
333 J Hemman förlorar intet.
Bobergs Härad 302 | förlorar 2 §
Gullbergs dito ih2 f jp förlorar 2 i?
Memmings dito 124 4 3 förlorar 1 3
Hammarkinds d:o 426 i förlorar 4 -i 1
Björkekinds dito 2G0 £ 3 förlorar 1
På många ställen och hellst i Vadsbo, ö-
kas Hemmantalet beständigt genom nya Hem¬
man. Vidare bör besinnas, att Canalen en
gång färdig, ej äger hvarken Dragare, Red¬
skap eller Folk till väglagning utom sitt om¬
råde, äfvensom intet Hemmantal, grunden för
all väglagning; och att detta Onus vore ett
Praejudicat för andra Pålagor och Utskylder,
som skulle göra Privilegiernes föreskrift om
Skattfrihet om intet. Nya Vägars anläggan¬
de på sätt Sveriges L3g derom föreskrifver,
äger likväl ofta rum och vållar en ny fördel¬
ning och tillökning af Vägiagnings skylldighe-
ter för Jordbrukaren, som i Sverige Hufvud-
sakeligen är Väghållare, hvarföre skulle då
Götha Canalen, egenteligen ej Jordbrukare,
men deremot, sorn bevist, den största Väghål¬
lare, vidkännas en ny skyldighet emot Privi¬
legiernes föreskrift? Sedan alla ofvannämnde
omständigheter voro iakttagne, och förmodeli-
på förut upprepade grunder, täcktes Konungen,
genom Nådig Resolution af den 19 September
i8iS> i Nåder förordna, huru med de använ¬
de Hemmans Väglotter förhållas skulle, hvar-
7 2
Den 2 Felruarii.
före jag ock tror det CanakVerket j alla dyli¬
ka fall bör bibehållas vid hvad i sådant fall
AlIerNåöigst stadgat är, eller ock Canalens
dragväg intagas uti allmänn Vägdelningen, elter
han befordrar vida den största Transporten.
Att Högloflige Utskottets Betänkande måt¬
te , åt följt af mina Anmärkningar, återremitteras,
är min vördsamma anhållan.
Herr Grefven och Landt Mar skatten gjorde
Proposition till bifall af Oeconomie-Utskottets
Betänkande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Herr Herr Grefven och Landt-
Marskalken hemställde att Betänkandet måtte til.
Jillika med de af Grefve von Flaten dervid gjor¬
de Anmärkningar til! Utskottet återremitteras;
hvilket bifölls.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet , hållet hos Högloflige
Ktdderskapet och Adeln vid Urtima
Riksdagen i Stockholm, eftermiddagen,
den 2 Februarii iSiij.
S. D. Remitterades
Till Stats- Vtskotte t
Ett Memorial af Herr Reuterskjöld, Axel
Den 8 Februarii.
73
Didrik, innefattande Förslag att alla Kronan
tillhörige Skogar, Krono-, Recogninons-, Grufvo-
samt Socken- och Härads-Allmänningar må skatt¬
lägga» och på allmän Auction försäljas, jemte
Anföranden i samma ämne af Herr Heyken¬
sköld, Carl Fredric, och Heykensköld, Carl
Gustaf, tillika med Herr Reuterskjöld» svar
derå. Ut supra.
S, D, Föredrogs å nyo och bifölls följan¬
de ifrån Allmänna Besvärs- och Oeconomie-
Utskottet inkomne samt elen 27 sistledne Janu¬
ari!, eftermiddagen, på bordet lagde Betänkanden
nemligen;
l:o Af den 16 sistledne Januarii angående
väckt fraga om det Arfvode, som Vederböran¬
de Läkare böra åtnjuta för Besigtningar å Kar¬
lar, hvilka af Rote- eller Rusthållare anskaffas
för att uti Bätsmanshållet eller Indelta Arméen
inskrifvas.
2:0 Af den 17 sistledne Januarii, i anled¬
ning af yrkaöt förbud för Tjenstedrängar i Hal¬
land och andra Oter, att utvandra fran Länen
i ändamål att söka arbete.
3:0 Af den s6 sistledne Januarii, angående
förhöjning i betalningen til! Inqvarterings-gif-
vare för det Underhäll, de lemna tågande
Troupper m. m., och skulle de öfrige Respecti-
ve Riks-Stånden härom vänligen underrättas.
Ut supra.
74
Den 2 Februaril.
Föredrogs å nyo Banco-Utskottets den 16
sistledne Januarii afgifne samt den 27 i sam¬
ma Månad, eftermiddagen, på bordet lagde Be¬
tänkande, i anledning af de anmärkningar, som
innom RjksStånden blifvit gjorde vid Utkottets
den 22 sistledne December meddeldte Utlåtan¬
de, i frågan om Liqvide med Discont-Verkens
egna Sedlar för Lån och Omsättningar.
Herr Strussenfeldt, Michael, anförde skrif-
teligen:
Sedan tvänne Ledamöter af Riksens Ständer,
den ena af Höglofl. Ridderskapet och Adeln, den
andra af det vördige Preste-Ständet, gjordt an¬
märkning vid Banco Utskottets Betänkande,
rörande ätskillige omständigheter att iakttaga,
vid de så kallade Filial Disconternas Admini¬
stration 5 hvilken anmärkning geck ut på, att
förekomma det sådana partielle mått och steg
icke måtte i förväg vidtagas, som kunde se¬
dermera ligga j vägen för en fullständig pröf¬
ning af det hela, eller för afgörandet af Finance-
Flanen, till sin hela omfattning; så har nu Ban»
co-Utskottet inkommit med svar derå; och,
om jag fattadt dess mening rigtigt, så anser
Utskottet sig ingalunda hafva föreslagit någon
ting,som skulle kunna lägga band på Ständer-
ne, då framdeles, i sammanhang ined Finance-
Planen, man skall afgöra frågan om Disconter-
ras Reglering. För min del är jag myeket
nögd därmed; och hoppas att Högloflige Rid¬
derskapet och Adeln icke heller tänker annor¬
ledes} men med minne af all den obehaglighet
Den a Februarii.
75
hvartill en underlåren vaksamhet, vid 1800 års
Riksdag föranledde; då Ständerne, som antagit
Realisations Planen, deruti en fråga, angående
Bevillningen var, som Allmänheten trodde sig
begripa , blott i förbigående eller raisonements
vis, omtalad; efteråt, när de skulle afgöra B@-
vilinings-frågan, fingo erfara den, för dem sjelf¬
va okända besynnerlighet, art de hade i Rea-
Iis3tions-frågans beslut, på förhand, afgjordt
äfven en angelägen del af Bevillnings-frågan;
anser jag mig böra hos Högloflige Ridderskapet
och Adeln ödmjukast förelå , att, genom form¬
ligt Beslut, ali ovisshet i denna del må un-
danrödjas^ och jag anhåller alltså, det täck¬
tes Hrrr Grefven och LandtMarskalken göra
denna Proposition: Bifaller Ridderskapet och
Adeln att de beslut, som nu komma att med¬
delas, uppå förevarande Betänkande af Stats-
Utskottet, måga blott äga provisorisk Kraft,
intill dess det Beslut, som Riksens Ständer
framdeles komma att antaga, angående Finance-
Planen och Discont-regleringen i det hela, var¬
der i Verket satt.
Vidare utbeder jag mig att få, på det
närmaste fästa Högloflige Ridderskapets och A-
delns uppmärksamhet på en omständighet, som
uppväckt allmänt ogillande. I fråga om Gäl-
denärers rätt, att med Discont-papper liqvidera
deras skulder till Filial-Disconterne ; en rätt som
ligger tydlig och klar i Lagens bud, att gäld
får med gäld qvittas, har Banco-Utskottet före¬
slagit, att de Gäldenärer, som vilja helt och
hållit inbetala deras Skulder; det vill säga, de
76
Den 2. Febr.uar.il.
få, sorn känna minsta fö:lägenheten och således;
äro minst i behof, men mäst i Cönsideration
af Lagstiftande Magtenj för dem får Lagens
nyss nämnde bad gälla, men för den ofanteli-
ga mängd af Gäldenärer, som icke förmå å-
stadkomma mera, än blott afbetalningar, det
viii säga de, hvilka .känna förlägenhetens hela,
tyngd, och följaktligen äga mästa behof af
Ständernas mellankomst till deras räddning;,
för dem får Lagen, som annars måste vara lika
för alla , icke gälla till hela sin vidd, utan da
få blott inlemna Discont Papper, såsom Hypo-
thek , ej såsom afbetalning. i anseende tili de
rika och mäktiga gäller alitsa Lagen, till deras
fördel; men i anseende till de fattige, skall,,
till hinder i Lagens fördel för dem, Magten
gälla: Och hvilken Magt sedan? jo| den som
uppkommer frän sjelfva förlägenheten, för hvil¬
kens afhjelpande Riksdagen är sammankallad;
ja alldeles samma Magt, som Procentaren ut¬
öfvar , då harn*, för att bevilja Prolongation på
ett Lån, tvingar Gäldenären att ingå på villkor,
mera eller mindre hårda, allt efter som denna
är mer eller mindre i förlägenhet Efter hit¬
intills gällande grunder, har det varit Directio-
nemes rätt i Fili d-Disconterne, att bevilja hvar
Gäldenär, som kan ställa lika god borgen, som
den, på hvilken Lånet beviljades, omsättning
af samma Lån ; och Gäldenärens rätt härtill
ligger i hans säkerhet, och hvad har dä den
att göra med Myntsorten , i hvilken han preste¬
rar afbetainingen Detta nya viilkor är således
enny tyngd; men äro vi sammankomne för att
pålägga nya svårigheter, eller är icke hellre vår
Dm 2 Februarii.
77
'pligt, att latta de, som existera Jag anser
omöjligt att någon särdeles skiljaktighet i denna
del kan äga runi j och jag anhåller ödmjukast
det täcktes Herr Grefven och LandtMafskalken
göra Oss den Proposition: Bifaller Högloflig*
Ridderskapet och Adeln att Omsättningar af Lån i
Filial-Disconterne maga verkställas med af betalnin¬
gens och räntans erläggande i Discont papper ?
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard: I det
vesändtliga af hvad Herr Strussenfeldt anfört,
instämmer jag helt och hållit. Det är högst
besynnerligt, att man i Disconternas nu varan¬
de förlägenhet budit till att få Allmänna Lagen
använd blott till fördel för Disconterne, men
icke till fördel för Låntagarne. Då frågan upp¬
stått, om de nu ifrågavarande Disconters egna
Skulder , hafva de fått anse sig i Cessions till¬
stånd; men då fråga varit om att uttaga sina egna
Fordringar, hafva de ej fatt ansett sig vara i Ces-
sions-tillstånd. Dessa Disconter hafva derföre, se¬
dan de upphört att liqvidera sina egna Skulder,
sedan ändå, och med mera brådska och stränghet
än förr, låtit utmäta sina Fordringar, samt der¬
vid icke en gång hållit tillgodo sina egna Sed¬
lar, utan endast låtit nöja sig med Banco Sed-
lar. Ett liknande förfarande torde ej kunna
uppvisas i något Land. Man har ansett Banque
och Disconter öfver Allmänna Lagen, då icke
en gång Riksens Ständer äro det. Riksens Stän¬
der kunna ändra Allmänna Lagen; men ändrin¬
gen fordrar Konungens Sanction , och den kan
i allt fall ingen retroactiv verkan hafva. All¬
männa Lagen vakar ej blott öfver Fordrings¬
78
Den 2 Februarii.
ägarens, utan ock öfver Låntagarens rätt; så
böra och Riksens Ständer göra. Vi äro ej
här för att blott bevaka Binquens och vissa
Fordrings ägares, utan hela N=tionens Interer.
Utom dess kan Banquen ej förlora genom til¬
låtelsen för de Låntagande, att äfven vid om¬
sättningar få betala med Disconternas Papper.
Många Lån blefvo derigenom liqviderade, som
kanske annars ej blefvo det, utan genom Lån¬
tagarens och Caventens Concours Utom¬
dess om det är så skadligt, att Disconterne
nödgas taga i betalning sina egna Papper, så
är det ju bättre, att blott Afbetalning sker,
än att full Inbetalning forceras. Det är åtmin¬
stone obilligt, att blott den som har förmö¬
genhet nog, för att betala Lån, fullt ut skall
få vid Liqviden nyttja Discontens Sedlar.
Jag får således för min del begära Pro¬
position , i enlighet med hvad Herr Strussen¬
felt föreslagit.
Herr Wirgin, Axel Fredric, uppläste föl¬
jande:
Vid ett Riksmöte, hvars egenfeliga ända¬
mål varit, Regleringen af vårt i största förvir¬
ring iråkade Penninge-Verk , och ett lika be¬
dröfligt, som olyckligt förfall af våra Finan-
cerj borde det val icke undfalla vår största
och kanske billigaste uppmärksamhet, den nöd,
och det verkeligen svåra lidande , den största
delen af våra Medborgare, i alla Rikets delar,
för det närvarande kanna, af den olyckliga
ställning, i hvilken vi blifvit försatte. Monne
icke Mänskligheten, och vår Medborgerliga pligt,
Den 2 Februarii:
79
kalla oss, af t använda all vår förmåga, för
att hjelpa och rädda de olyckliga Medbroder,
som stå på branten af sitt fall. Ingen upp¬
lyst och oväldig kan neka, att den som för 3
å 4 år sedan, såg sig nödsakad att sätta sig i
skuld, under de mäst sakta förhoppningar,
art genom flit, arbetsamhet, och en klok hus¬
hållning, icke allenast kunna afbörda sig densam¬
ma, utan ock i framtiden njuta bugten för sin
möda; ser sig nu på det grymmaste bedragen.
Under Lagens tvång, att uran barmhertighet,
till sista skarfven betala en skuld, hvartill alla
utvägar äro stängde, ser denna sin välfångna
Egendom sköflas, och Armodets rysliga bilder
framställda för sina ögon. Den ena Medbor¬
garen måste vara den andras Plågoris, och be¬
kymrets plågo-ande, som inträngt sig i hvarje
fredlig boning, sprider der, natt och dag, sitt
tärande gift, och förbittrar, ja —■ utplånar hvar¬
je spår till huslig sällhet; all vänskap, — allt
förtroende Människor emellan hafva upphört,
för att lemna rum åt misstroende — kallsinnighet
— ohjelpsamhet och hat; hvarigenom de sam¬
band lossas, som borde sammanhålla Statens
krafter; och allt detta, — Ja — oändeligt mer,
härflyter af vår olyckliga Penninge-ställning. —
Mången torde väl invända , att en stor del af
Medborgare, genom egit förvållande, störtat sig
i olycka, som genom högfärd och böjelse att
lysa, flugit litet högre än vingarne burit, och
sorn för att briljera med en större Egendom,
betalt den långt öfver sina tillgångar; — men
om ock denne förtjent ett oblidare Öde och
tjdlräckeligen bestraffas af nu inträffade händel-
83
Deri 2 Febriiarii.
ser; så äger kan hända denne, en god och
älskvärd Maka, välartade öch dygdige Barn,
sorn dela hans Ole, och de förtjena vårt del¬
tagande. Men ännu större och vigtigare, är
den sanning och det Mål, på hvilket vi böra
rigta hela vår uppmärksamhet; den Idoge —
elen Nitiske — Arbctssamme och Hushallsagti-
ge Medborgaren, som användt sin tid och all
sin förmåga till nyttig verksamhet, —och kan
hända sine dyrt förvärfvade Medel tili allmänt
gagn, såsom odlingar af Jorden och andra Riks-
gagnelige företag; men som, för att fullborda,
eller underhålla detta, måst sätta sig i skuld,
under en säker förhoppning, att, af använd kost¬
nad, få skörda sin ersättning; men ser sig för
betalningen af densamma, hvilken genom Lag¬
tvång mäste utkrätvas, blifva nödsakad att lem¬
na den Jord, han fuktat med sin svett, och
så ofta med mattade krafter bevandrat.— ser
sin möda förlorad, och i sin väntade belö¬
ning, en Tiggarstaf. — Det är värdigt Sveri¬
ges National-Rcpresentanter, icke allenast att
skydda hvarje oskyldigt lidande Medborgare,
utan äfven, om möjeiigt är rycka den för¬
tryckte ur djupet af sin olycka: Vi bö¬
ra betänka, att en Stats välmåga, grundar
sig endast på dess Medlemmars trefnad, och
välbestånd, utom hvilket allt annat är en skim¬
rande yta, som försvinner efterhand, och blot¬
tar det veikeliga. Olyckan föder bedröfvel-
se; -— bedröfveisen lidandet; — lidandet ail-
strar missnöjet, och detta urartar tili många
skadliga följder, som klokheten bör förekom.
Den <X Felruarii.
8r
ma. Jag tilltror mig väl icke förmågan att
föreslå sättet, att bereda en önskad utväg för
de betryckte, att reda sig utur bekymret. Men
jag lemnar åt de högt upplyste och redlige
Herrar och Män, af alla Riks-Stånden, som
hafva sig uppdragit Regleringen af Penninge-
Verket och Financerne, att icke lemna det
hufvudsakeligaste ur ögnasigte, som är att räd¬
da de olycklige Skuldenärer, som stå på bräd¬
den af sitt fall, och att bereda dem tid, att
på lindriga villkor, efter hand få afbörda sin
Skuld, och att en skälig jemkning mellan For*
drings-ägarens rätt, och Betalarens skyldighet
må äga rum: Att Kongl. Maj:ts Nådiga Propo¬
sition till Riksens Ständer, som bevisar dess
Faderliga Ömhet, för sina betryckte Underså¬
tare, må läggas till grund i allt hvad som rö¬
rer den Skyldiges förlägenhet, och sättet att i
möjligaste måtto — bereda dess frälsning, och
att småningom det mörker må försvinna, som
höljer för den nedslagna en gladare utsigt; och
måtte vi härvid besinna, att då vi rädda olyck¬
lige Likar, skänka vi äfven nyttiga och verk¬
samma Medborgare åt Staten: — Vi skola ve¬
ta att våra hemmavarande Medbroder rigta si¬
na blickar på oss, som Nationens Representan¬
ter ; och bygga sitt hopp på vår nitälskan för
sanningen, vår aktning för rättvisan. — Endast
Procentaren, denna tärande kräftan för Staten,
sorn ler kan hända åt hvarje Familles förstöring,
hvilken ökar dess rikedom, skall kanske ogilla
den önskan jag framställt. Men jag vädjar till
Mänsklighetens Domstol, och denne — skall
Ridd, och Ad, Fröt, lil, B. H, 13.
82
Den 2 Februarii,
stå der, blottad på Ära, och Samfundsdygd,
vanhedrad och föraktad.
Om jag icke utredt detta Ämne så, som
det tilläfventyrs fordrat; om jag varit i sak¬
nad af den upplysning och styrka, som är så
nödvändig, vid de sakers framställning, som
fordra ett allvarligt behjertande och en krafti¬
gare medverkan, så vågar jag hoppas på ett
mildt öfverseende; — Jag har blott talat från
mitt hjerta, och detta, skall aldrig neka
mig den enda tillfredsställelsen, att, i den rena¬
ste afsigt, hafva höjt min röst för lidande
Medbroder.
Jag anhåller hos Högvälborne Herr Gref¬
ven och LandtMarrkalken att dessa mine tan¬
kar, måtte blifva till Banco- och Stats-Utskot-
ten remitterade.
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Herr von Stahl, Samuel, uppläste följande
Vördsamt Memorial!
I frågan om Disconternas skyldighet, att
äfven vid Omsättningen emottaga deras utgifne
Pappers-mynt, torde det tillåtas mig i största
ödmjukher få anföra följande. Riksens Höglofl.
Ständer äio sammankallade, egenteligen för att
rengera Finaneerne och afhjelpa allmänna Nöden
och Penninse-forlägenheten i Landet. Detta lä¬
rer icke kunna iörenas med det Beslut, sorn
Den 3 Februarii.
83
Utskottet vidtagit, i afseende på Galdenärers
förbindelse, att vid Ömsäitningar betala med
Banco-Sedlar. Genom ett sådant Beslut skulle
den mäst behöfvande delen af Landets Innevå¬
nare, som varit nödsakade anlita Disconterne om
Lån-biträde, råka i Armod och Fattigdom, då
deremot den rike och förmögne, emot veder¬
häftig Borgen, genast skulle erhålla ett till¬
räckligt antal Discont. Sedlar och Assignationer
för att blifva kraffri och således rigta sig pä
den fattiga delens bekostnad. Så länge Di¬
sconterne icke sökt Cession, anser jag dem ef¬
ter Lagens föreskrift i 4 Cap. 7 §. Utsöknings-
Balken vara skyldige, att afven vid Omsättnin¬
gen emottaga deras utgifne Sedlar, särdeles som
Directionerne vid Låns utlemnande icke alle¬
nast tillåtit Omsättningar, utan ock till Lånta¬
gare lemnat Discont-Sedlar och Assignationer,
Herr Lannerstjerna , Johan Wilhelm .■ I an¬
ledning af hvad tvänne värde Ledamöter, Herr
Strussenfelt och Herr Munck af Rosenschöld
nu anfört, att Discont-Verkens Assignationer
och 3 proCents-Sedlar borde af deras Debito¬
rer få användas i Liqvide, icke allenast då Lå¬
nen fullt inbetalas, utan ock vid Omsättningar,
och således i senare fallet, icke blott såsom
Hypothek till befrielse från Fordrings-krat och
Öfverränta, på sätt Banco-Utskottet uti dess
Betänkande hemvtällt, får jag som har den
äran vara Ledamot i Banco-Uskottet, och i Ut-
skottets Beslut deltagit, vördsamt anhalla att
få yttra några ord.
84
Den 3 Februarii.
I Rättsläran är det en grundsats, att rättig¬
heter och skyldigheter alltid böra följas åt.
Denna grundsatts, lämpad till förevarande frå¬
ga, leder till den slutföljd, att, om Gäldenä-
ren vill begagna sin rättighet, att med ägande
Genfordran hos Borgenären liqvidera sin Skuld;
så bör han ock fullgöra sin skyldighet, att
Skulden betala, då den är till betalning förfal¬
len, eller ock måste han vara underkastad det
villkor för anstånd med betalningen och befri¬
else från Lagsökning emedlertid, under hvilket
Borgenären till en sådan befrielse samtycker.
Bygdt på denna grund, den samma, på
hvilken Disconternas rättighet till Öfverränta sig
stödjer, skall Banco-Utskottets Betänkande, då
det ovärdigt bedömmes, säkerligen uthärda de
deremot gjorda Anmärkningar, och som jag
förmodar, vinna Ridderskapets och Adelns bifall.
En värd Ledamot, Herr Grefve Spens,
C. G., har redan för sin del godkändt Betän¬
kandet , då detsamma första gången föredrogs.
Hans då afgifne grundeliga Anförande, anhål¬
ler jag måtte varda, uppläst, för att i samman¬
hang med Banco-Utskottets Utlåtande öfver
Friherre Cederströms då i samma Ämne gjor¬
de Anmärkning, nu komma under pröfning.
Friherre Wirsén, Gustaf Fredric.- Då Ban-
Co-Utskottets förnämsta syftemål borde vara,
att icke tillstyrka sådana preliminaira Beslut,
hvarmedelst Riksens Ständer möjligt-vis i för¬
hand skulle lagt hinder för Hufvud-frågans fria
Den 2 Felruarii:
85
Behandling, så blef det icke möjligt att, med
bibehållande af en Provisorisk Reglering, ut¬
sträcka åtgärderne å Banquens sida längre, än
hvartill den sorn Fordrings-ägare kunde agera.
Enär sålunda å ena sidan, man ingalunda bor¬
de drifva Discont-Directionerne, att, mot deras
vilja, förklara Disconteme i Concours-tillstånd,
och Domaren åter hade under tiden upphäft
den af Banco Fullmägtige vidtagne Reglering
för Massornes oförskingrade bibehållande, å-
terstod för Urskottet icke annat än att uppsö¬
ka hvad dernäst möjligast kunde leda till ända¬
målet. Detta finnes förmodeligen ock i Utskot¬
tets tillstyrkande, såsom på en gång lagligt och
ändamåls-enligt; nemligen att definitiva Liqvi-
den med Discont Papper icke får sträcka sig
längre än vid full betalning af förfallne Skul¬
der , då de deremot vid Omsättningar skola tagas
blott som Hypothek. I anledning af hvad jag
nyss hörde en värd Ledamot yttra, att man
fordrar Banco-Sedlar vid Omsättningar, bör jag
erinra, att sådant är icke Utskottets tillstyrkan;
tvärtom är den tydlig, att äfven vid sådana Li-
qvider få Discont-Papper emottagas, dock blott
som Hypothek, till befriande af Lagsökning
och Öfverränta. Längre kan man ju ej gå ju¬
tan att bortskänka öfrige Fordrings ägares rätt;
ty man gör då mer än Lagen förbinder och
tillåter en Liqvide^ som förminskar tillgången,
och genom de förbindelser man såmedelst i-
kläder sig, rubbar man tilläfventyrs det före¬
sätta syftet att vilja fatta ett blott Provisoriskt
Beslut.«
86
Den 2 Fehruarii.
Friherre Cederström, Jacob.- Då Banco-Ut-
skottets förra Betänkande härstädes förevar, ytt¬
rade jag, att det föreshgna Stadgandet, att en¬
dast vid fulla Inbetalningar, mea icke vid Om¬
sättningar få begagna Disconternas Sedlar, hvar¬
ken vore billigt eller med allmänna Rätts grun¬
der enligt. Frågan är nu om Ridderskapet och
Adeln anser det vara rådligt, eller måhända
möjeligt att vidtaga ett Beslut, hvaiigenom al¬
la Omsättningar skola göras omöjliga. För min
del får jag på det högsta afstyrka ett sådant
Beslut och i stället hemställa, om icke Ridder¬
skapet och Adeln behagade stadga , att intill¬
dess Riksens Ständer om Allmänna Finance-
Regleringen hinna att förordna, böra ej min¬
dre Inbetalningar än Omsättningar af Lån få
med Disconternas Assignationer och Obligatio¬
ner veikställas.
Herr JWunck af Rosenschöld anmärkte, i an¬
ledning af hvad Friherre Wirsen nyss anfört,
att Malmö Discont-Direction för Lån, förfallne
sedan den i:sta November sistiedit år, icke en
gång såsom Hypothek, emottugit sina egna
Papper, men val låtit med all stränghet och.
skyndsamhet utmäta sina Fordringar i Banco-
Sedlar,
Herr Lagerhjelm: Pehr: Det gifves i min
tanka blott tvänne utvägar att förekomma de o-
lyckor, hvartill en Concoursmässig behandling
af Disconternas Massor ofelbart skulle leda;
den ena, att Banquen öfvertager både Fordrin¬
gar och Skulder ; den andra att Banquen för:
Den 2 Februarii.
37
skjuter säkra Låntagares behof till ordentlig
Omsättning af deras Skulder, hvarigenom Di-
sconternas Fordringar genast kunde ingå, och
till Disconternas Fordringsägare utdelas. Den
första af dessa utvägar medför en Disposition
af Banquens medel till Disconternas upphjel-
pande , som icke är enlig med Banco-Författ-
ningarne. Det ämne hvarom fråga är innehål
ler trenne serskilte Puncter, nemligen:
i;o Att upphäfva Fullmägtiges lagstridi¬
ga Åtgärd;
2:0 Att söka Banquens säkerhet; och
3:0 Att afhjelpa de oredor hvarom jag
nyss talat.
I den första af dessa Puncter, är jag
alldeles af samma tanka, som Höglofl. Ut¬
skottet; i afseende på den andra kan jag ej
undgå det yrkande, som jag redan då Höglofl.
Utskottets Betänkande första gången föredrogs,
inför Höglofl. Ridderskapet och Adeln vörd¬
samt anmälte, att nemligen Banquens Advo-
cat-Fiscals-Embete borde sättas i Activitet,
och hvad sluteligen vidkommer tredje Puncten;
så lärer Rikets Högloflige Ständer, enär ett Ut-
kott färt sig uppdragit att öfverlägga om me¬
del till förtroendets återförande i allmänna Pen-
ninge-rörelsen samt upprätthållandet af Myn¬
tets varde, icke förr än Utskottet hunnit med
sitt Utlåtande inkomma, något Beslut i den¬
na del fatta. Med anledning häraf, får jag
vördsamt föreslå, att Banco-Utskottets Betän¬
kande punctevis föredtages.
88
Den z Februarii.
Friherre Stael von Holstein , Corfitz hildvig:
Detta Ämne är mycket ömtåligt; men innan
Riksens Ständer tager någon befattning dermed,
anser jag först frågan måste afgöras: Böra Stän¬
derna ersätta det deficit, som hos Disconterne
uppkommit och således honorera deras Assig-
nationer och Skuld-Sedlar eller icke? Besva-
ras första frågan med ja; så tillhörer det vis¬
serligen Ständerne, att taga de Messurer i den¬
na sak, som de kunna finna tjeniigt, i motsatt fall
åter träda de Borgenärernas rätt för nära, och
sätta sig derigenom i förbindelse att ersätta
deni all den förlust dem kunde tillskyndas, ge.
nom de B slut, som tagas. Om, till exempel
Malmö Discont äger i| Million i säkra For¬
dringar, men deremot 2 Millioners Skuld, så
blir ju en följd, om Discont-Papperen få nytt.
jas till afbetalning, att en half Million skall å-
terstå, som icke kunna användas, och dessas
Innehafvare således förlora hela Capitalet, eme¬
dan de som kunnat använda dem i Skulds be¬
talning fått fullt ut; då likväl om genast Ces¬
sion blifvit gjord, hvarje Borgenär kunnat sjelf
j laglig Ordning bevakat sin rätt, då hvar och
en kommit att dela lika öde. Jag anser derföre
högst nödigt, att Concoursen genast declareras,
hvarom icke, sätter Staten sig i föibindelse att
godtgöra Borgenärernas förlust Concoursen
kan för Gäldenärerna icke blifva äfventyrligare ,
än deras belägenhet redan är; Staten kan, se¬
dan tillståndet rigtigt blifvit utredt, komma de
säkra till undsättning och Jämpeliga Afbetalnings-
terminer för dem blifva beredda.
Den 2 Februarii. 89
Herr Strussenfeldt, Michael■ Jag ser för
min del icke någon annan utväg att rättvist af¬
göra förevarande ämne, än att antingen bifal¬
la Banco Utskottets Betänkande, eller ock an¬
taga detsamma, tillika med det af mig före-
slagne tillägg. Då Friherre Cederström äfven
för en stund sedan framställt enahanda tankar
får jag anhålla om Proposition på Friherre Ce-
derströms yttrande.
Herr Mannerstam, Johan: Innan jag ytt¬
rar mig öfver någon af de mot Banco Utskot-
tets Betänkande nu gjorda anmärkningar, får
jag förklara , att jag i Utskottet endast instämt
uti de tvänne Hufvudfrågor, som det innefattar,
nemligen Banco Fullmägtiges föreskrift, angåen¬
de Liqvidations sättet i Malmö och Götha Ca¬
nal Discont skulle, såsom emot allmän Lag stri¬
dig, upphäfvas, och om deremot Banquens sä¬
kerhet för sina fordringar i dessa Verk skulle,
så vidt det ej redan skedt, iagttagas. Utskottets
tillstyrkande i förra fallet lärer igenfinnas så
uppenbart rigtigt, att det icke med skäl kan
bestridas. I afseende på den andra frågan,
eller om Banquens säkerhet, får jag erinra, att
denna fråga vid Riksdagens början blef väckt.
Jag trodde det då vara Banco-Utskottets ålig¬
gande, att, vid samma tillfälle, som den möj¬
ligtvis till Banquens säkerhet ledande åtgärd,
hvilken Banco-Fullmägtige vidtagit, såsom o-
laglig undanrödjes, till Riksens Ständer hem¬
ställa, om icke, säkerhet för Banquens For¬
dringar hos Disconterne genast borde i laglig
ordning sökas, för att icke genom tillgångar*
go
Den 2 Februarii.
ries skingring bereda en säker förlust för Ban¬
que n , intilldess att sluteliga Regleringen af des¬
sa Disconter blifvit bestämd — Ett sådant Be¬
slut hade så mycket mindre varit äfventyrligt
under Riksens Ständers Sammanvaro, som det
berodde af dein, att när som hellst inställa åt¬
gärder, hvilka möjeligen kunde bereda förlä¬
genhet i några Orter af Riket. Till förutnämn¬
de tvänne frågor hade Banco-Utskottet, efter min
tanka, bordt inskränka sitt Utlåtande , som kun¬
nat ganska enkelt och korrt sammanfattas, och
jag bestridde derföre det tillägg uft förra Be¬
tänkandet, som gaf anledning till Återremiss,
och hvilket blifvit vidlyftigt utveekladt i Ut¬
skottets nu afgifne Yttrande , nemligen, om den
i obestämda uttryck föreslagna Ordning för be¬
vakandet af Banquens rätt, samt om den nu
på förhand tillstyrkta närmare föreskriften, hu¬
ru Disconternas Papper i Liqvide för deras for¬
dringar böra af Directionerne emottagas.
I förra fallet har Utskottet endast gffvit
Banco - Fullmägtige anledning till villrådighet,
om hvad som bör för Banquens räkning åtgö¬
ras, och i det sednare har Utskottet inlåtit sig
uti en befattning med oftanämnde Disconter ,
som icke lärer tillhöra Banco-Styrelsen, förr än
afgjordt är om Disconterne af Banquen öfver-
tagas. Riksens Ständer hafva härigenom kom¬
mit att Priliminariter öfverlägga om Frågor ,
som icke bordt förr än i sammanhang med
Discont Regleringen afgöras och de Prelimi-
naire frågor, hvilka innefattas uti Banco-Utskot-
tets Utlåtande, blifvit så lång tid af Riksdagen
Den % Februarii.
9*
uppehållne, att nu mera Hufvudfrågan eller
om Disconr-Regleringen redan år under öfver¬
läggning; anser jag det vara utan särdeles vigt
eller ändamål att förr än sättet för samma Re¬
glering blifvit afgjordt vidtaga något steg för
Banquens säkerhet, och jag hemställer derföre,
om icke för det närvarande kunde vara nog
att endast bifalla första Puncten af Utskottets
Betänkande eller den, som tillstyrker ogillande
af Banco-Fullmägtiges till Disconr-Directioner-
ne lemuade föreskrift.
Jag utber mig härvid endast få tillägga,
att ehuru jag ansett Banco-Utskottet icke för
det närvarande böra yttra sig annorlunda än
jag förut haft äran nämna, om Liqvidations-
sättet med Disconternas Papper, kan jag lik¬
väl, vid pröfningen af Disconternas skyldighet
att tillära Omsättning af Lån med samma Pap¬
per, icke instämma uti de Herrars tanka, hvil¬
ka trodt denna skyldighet vara lika bestämd,
sorn den att vid Inbetalning af Lånen qvitta
gäld mot gäld.
Disconterne såsom Långifvare och deras
Låntagares ömsesidiga rättigheter och skyldig¬
heter, i detta fall, kunna endast grunda sig på
Discont Reglementet och Skulösedlarne hvar¬
ken det förra, om jag rätt minnes, eller Rever-
salerne innehålla bestämd rättighet till Omsätt¬
ning de sednare äro tvertom ovillkorligen
förfallne till inbetalning hvarje halfår, hvilket
visar sig äfven deraf, att ny Skuldsedel vid hvar¬
je Omsättning utgifves. Disconterne hafva så¬
$ 2
Den 2 Februarii.
ledes, ansedde endast såsomBorgenärer, rätt att
vid förfallotiden föreskrifva Lagligen gällande
villkor för Omsättningen, och någon förändring
häruti torde icke förr än i sammanhang med
den allmänna Discont-regleringen böra beslutas,
hellst det emedlertid snarare torde kunna anses
som en fördel än olägenhet för Låntagare i Fi-
Jial-Disconterne, att kunna hela sin skuld till dem
med deras egna Papper inbetala.
Herr Cedersköld, Per Gustaf; Sedan Her¬
rar Banco-Fullmägtige förnummit, att i Malmö
Discont-VerkSkulderna absolut betydeligen öf-
verstego Tillgångarne; och att i Götha Canals,
en ofantlig del af Tillgångarne utgjordes af sjelf¬
va det färdiggjorda Canal arbetet, Redskap och
det som i Liqvide har ringa eller allsintet värdej
var det ganska omtänksamt och välmenande af
dem att söka bibehålla Verkens tillgångar oför¬
skingrade, på det att, vid en skeende utred¬
ning, alla Fordrings-ägare måtte åtnjuta lika
rätt. Meri då den åtgärd de i denna goda af¬
sigt vidtagit, nu befinnes stridande mot allmän
Lag och följakteligen till sin verkan kraftlös,
återstår det för Riksens Ständer, att på Lag¬
ligt sätt förekomma, det ej Disconternas egna
Papper må i Liqvider med Disconterna få be¬
gagnas. Ty med hvarje dag det står Discon¬
ternas Gäldenärer fritt att inbetala sina Skul¬
der med Discont - Papper, skola naturligtvis
Verkens tillgångar i förhållande till deras Skull-
der förminskas, så att, sedan all Gäld blifvit
qvittad , och Gäldenärerna således erhålla fullt
värde för sina Discont-Papper, skola de åter¬
Den ? Februarii.
93
stående Fordrings ägare, som ej hafva någon
gäld att qvitta, erhålla i Malmö Discont, för
500,000 R:dr alldeles intet; och i Götha Ca-
nal-Discont, för ett par Millioner, ej annat än
det halfgjorda Canal Arbetet o. d. Om Riksens
Ständer tillåta denna qvittning fritt fortgå, sko¬
la de sätta sig i nödvändighet att framdeles
öfvertaga Disconterna, och sjelfve fylla den till
slut befinteliga bristen, så framt de ej vilja
begå den orättvisan , att låta somliga förlora
deras Discont Fordringar helt och hållet, sedan
de tillåtit andra blifva till fullo godtgjorda Den
enda möjligheten att Lagligen inställa alla för
Fordringsägare menliga Liqvider, och att följak-
teligen betrygga allas rätt, tyckes derföre va¬
ra, att försätta dessa Disconter i fullkomligt
Concours tillstånd , intill dess Riksens Ständer
hinna afgöra sjelfva Hufvudssken , nemligen hu¬
ru och på hvad sätt Discont-oredorna egenteli-
gen skola afhjelpas, samt bestämma Disconter-
nas framtida öde. I likhet med Herr Fri¬
herre Stael och Herr Lagerhjelm är jag derföre
af den mening, att Betänkandet bör ogillas;
och Disconterne försättas i fullkomligt Concours-
tillstånd: Hvarpå jag vågar ödmjukast anhålla
om Proposition.
Herr Pahlman , Otto Fredric: Vid detta till¬
fälle,äfvensom vid flera andra, uppstår den händel¬
se, att hvilken utväg som föreslås, skall blifva un¬
derkastad många grundade motsägelser. Det vore
nödigt ihågkomma, att Disconternas Gäldenä-
rer icke äro de enda, hvilkas rätt nu är i frå¬
ga, utan att det, som nu fattas, kommer att an¬
9 4
Den 2 Februarii.
gå så väl de Innehafvare af Disconternas Seda
lar^ hvilka icke häfta för Lån i Disconterne,
sorn äfven Banquen. Jag anser således Banco*
Utskottet, i egenskap af Banquens Styresmän,
hafva ägt fullkomlig anledning och rättighet
att föreslå’ de utvägar, hvilka blifvit framställ¬
da. Det torde vara klart, att, om alla gäld-
skyldige få liqvidera sina Lån med Disconter¬
nas egna Sedlar, skall dem tillskyndas en för¬
mon på Disconternas Fordrinsägares bekostnad.
Det hade varit önskeligt om Banco-Fullmäg-
tiges vidfagne åtgärd, att Disconternas egne
Sedlar blott fingo såsom Hypotheker tills vida¬
re emottagas, hade kunnat bibehållas; mén då
allmänna Lagen hindrar en dylik åtgärd, så
tror jag för min del, att den enda lämpeiiga
utväg som i detta fall kunde äga rum, arden,
hvilken Banco-Utskottet föreslagit, att, nemligen,
fulla Inbetalningar af Lån, få med Disconternas
Assignationer verkställas, men att vid Omsätt¬
ningar, sådana Papper endast få såsom Hypo-
thek tills vidare antagas. Jag tar mig friheten
erinra att detta Beslut, hvilket Riksens Stän¬
der blott i egenskap af Fordringsägare, ej såsom
Lagstiftare, fatta, ej kan lägga hinder i vägen
för en allmän slutelig utredning. I anledning
af några värde Ledamöters yrkande, att Discon-
terne borde försättas i Concours-tillstånd, får
jag endast hemställa, huruvida ett sådant beslut
kunde anses vara klokt och för det Allmänna
gagneligt. Huru skulle väl, i händelse af en
sådan Concours, alla Disconternas Fordringsäga¬
re kunna sammanträda? Månne ej omständig¬
heterna i närvarande fall äro så enskildte och
Den 2 Februarii.
ovanlige, att Formaliteter få sättas å sida. Då
Riksens Ständer nu äro församlade för att reg¬
lera Peninge väsendet, i allmänhet, anser jag
förevarande ämne vara så vigtigt, att Ständer-
ne torde blifva nödsakade att med afseende
a det helas väl, åsidosätta de Fordringar, hvil¬
ka å ena eller andra sidan framställas, samt i
stället antaga den Medelväg Banco-Utskottet
uti dess Betänkande föreslagit.
Grefve Spens, Carl Gustaf : Banco-Ufskottet
har i sitt Betänkande noga utredt skillnaden e-
mellan Malmö och Götha Canal-Disconter , i
hvad angår den säkerhet, som Banquen för sB
na Fordringar hos hvardera äger, men jig sak¬
nar deri anmärkandet af en annan vigtig olik¬
het, nemi. att vid den ena, defecten är bevislig,
vid den andra, blott supponerad ; vid den ena,
det med skäl omtalade behofvet att till alla
Fordrigsägare gemensamt sammanhålla tillgån-
garne, bevisligen existerar , vid den andra, blott
supponeras ; och jag får derföre anhålla att,
då Herr Grefven och LandtMarskalken nu går
att göra Ridderskapet och Adeln Proposi¬
tion, i anledning af Utskottets Betänkande,
j anseende till den nämda skillnaden, särskilt
Proposition för hvardera Disconten må göras;
äfvensom , ifall Herr Grefven och Landt-Mar-
skalken, samt Ridderskapet och Adeln bifalla
detta mitt Förslag om åtskiljande, jag tillika
fårf föreslå att för Malmö Discont Propositio¬
nen må blifva: Bifalles Utskottets Betänkande,
och Contra-Propositionen att ålägga Banco-Sty-
rclsen skyndsamt vidtagne af alla Lagliga mått och
Den 2 Februarti.
steg, hvarigenom Disconten kan försättas i fullt
Concours tillstånd. Återigen för Götha Canal-
Discont, Propositionen må blifva till bifall, och
Contrapropositionen sådan Herr Baron Ceder¬
ström nyss föreslagit.
Herr Lagerhjelm: Jag anhåller vördsamt
att få återföra öfverläggningen till de enkla äm¬
nen, som egenteligen äro i fråga. Ingen lärer
vilja neka Lagen en kraft, sorn den i sjelfva
Verket äger ända till dess Konung och Ständer ge¬
mensamt förändra den, och detta beslut hinner
till Domarens kunskap. Ej heller lärer nå¬
gon vilja offra Banquen för att rädda Discon-
ternas heder, liksom hade Banquen eller Na*
tionens Representanter, som styra den, inga
förbindelser att först och främst uppfylla; eller
inga föreskrifter att vid detta Styrande iaktta¬
ga. Det gifves en §. i Regerings-Formen, som
stadgar , att Banquen förblifver hädanefter som
hittills under Rikets Ständers vård och garan¬
ti. Jag frågar då om denna vård består der¬
uti, att Banquens Styrelse skall overksamt å-
skåda hurusom Disconternas Tillgångar för¬
skingras, och derigenom ådraga Banquen en
förlust af minst | Million, men kanske ii?
Jag skulle tro det vöre värdigare Rikets Stän¬
der att så behandla Banquen, att den fram¬
deles må kunna fullgöra sina egna förbindelser,
ett fullgörande, som väntas och fordras af bå¬
de Konung och Folk.
Herr Grejven och Landt Marskalken frågade,
Den a Februarii.
97
om Ridderskapet och Adeln ansåg Öfverlägga
ningen i förevarande fråga vara fulländad*
Ropades Ja.
Hvarefter Herr Grefven och LandtMqrsHalken
hemställde, om icke Ridderskapet och Adeln be¬
hagade bifalla Banco Utskottets Betänkande, med,
den förändring, att äfven Omsättningar af Lån
finge med Disconterqas egna Sedlar verkställas,
samt under förbehåll, att Ridderskapets och A-
delns Beslut, i detta ämne endast blefve Pro¬
visoriskt, intill dess Riksens Ständer, angående
den allmänna Finannce • regleringen , hunne att
förordna.
Ropades Jat Nej Och Votering.
Grefve Spens förnyade sin förut gjorde an¬
hållan, att de nu förevarande frågor* om Götha
Canal och Malmö Disconter, måtte utan samr
manblandning serskilt hvar för sig pröfvas och
afgöras, samt yrkade, att Herr Grefven och
LandtMarskalken täcktes i denna omständighet
först inhämta Ridderskapets och Adelns tanka.
I anledning hvaraf Herr Grefven och Landt-
Marskalkert frågade, om Ridderskapet och A-
deln ansåg någon skillnad, emellan Götha Ca¬
nal och Malmö Disconter böra vid pröfnin*
gen af förevarande ämne, äga rum.
Ropades Nej. <
Herr Grefven och LandtlUar&kalken 'lätt der¬
efter uppläsa följande Voterings-Proposition:
Ridd, och Ad. Prof. lil B. 13 j *4-
58
Den S Felruarii.
Den som bifaller Banco-Utskottets Betänkande
skrifver Ja.
' /
Den det ej vill Skrifver Nej.
Vinner Nej, antages Banco-Utskottets Be¬
tänkande, med den förändring, att äfven Omsätt¬
ningar af Lån få med Discooternas egna Sedlar;
verkställas dock kommer Ridderskapets och A-
dclns Beslut i detta ämne, att endast gälla intill
dess Riksens Ständer om Finance-Regleringen i
allmänhet hinna att förordna.
Herr Påhlman, Otto Fredric, anmärkte, att
alutet af Contra-Propositionen äfven borde äga
rum, om Ja vunne, samt hemställde således,
att nämnde slut icke måtte i Contra-Propositio¬
nen intagas, utan Ridderskapet och Adeln i
stället stadga, att Ridderskapets och Adelns
Beslut i förevarande ämne, burudant det ock
måtte blifva, endast borde anses såsom Provi¬
soriskt, intill dess allmänna Finance-regleringen
blefve af Riksens Ständer pråfvad och fast¬
ställd.
Hvilket uppå af Herr Grefven och Landt-
Marskalken gjord Proposition, af Ridderskapet
och Adeln bifölls.
Herr Lagerhjelm i Om jag icke fattat Vo¬
terings-Propositionen origtigt, blifver Banco-
Utskottets Betänkande, ehvad Ja eller Nej Pro-
positionen vinner, bifallet. Jag anhåller att här¬
om få bestämd upplysning.
Den 3 Felruariit
99
' Herr Munck af Rosenschöld, yrkade att, i
Stället för utrycket; Disconternas egna Sedlar,
ordet Discont-Papper måtte i Voterings-Propo-
sitionen inflyta.
Härefter upplästes, godkändes och aflsloga
följande Voterings-Proposition:
Den som bifaller Banco Utskottets Betän¬
kande skrifver Ja.
Den det ej vill skrifver Nej.
Vinner Nej, antages Banco-Utskottets Be¬
tänkande, med den förändring,att äfven Omsätt-
ningar af Lån få med Discont-Papper verk¬
ställas.
Herr CedersköldJag för min del anser
denna Voterings-Proposition högst olämpelig}
helist Contra-Propositionen ej innefattar någon
rigtig motsatts mot Bifalls-Propositionen, utan
endast uttrycker några få af de värde Talares
mening, som nu behagat i ämnet yttra sig.
Skall Högloflige Ridderskapets och Adelns vil¬
ja fullkomligt kunna utrönas, torde Contra-Pro¬
positionen böra utrryckss sålunda : Vinner Nej,
Hommer Betänkqndet att punctevis af göras. Då åt¬
skilliga härvid yttrade deras ogillande, tilläde
Herr Cedersköld. I Votering öfver den Pro¬
position, som Herr Grefven och LandtMarskaU
ken framställt, finner jag mig omöjligen kunos
deltaga; ty både Ja och Nej äro stridande 3-
mot min öfvertygelse- Jag näWgas derföre «*
100
Den 2 Februarii.
mot den samma Protestera samt anhålla , att
denna min Protest och Reservation måtte blif¬
va i Protocollet antecknad.
Herr Lagerhjelm: Anmälte äfven emot Vo-
terings-Propositionen sin Reservation och Pro¬
test, samt förklayade, det han undandrog sig
att deltaga i Voteringen.
Sedan 43, 44, 4? och 46 § §. af Riddar-
hus-Ordningen blifvit uppläste, börjades Vote¬
ringen kl. I till 9 om aftonen Och fortsattes se¬
dermera ; hvarunder Herr Grefven och Landt-
Marskalken aflemnade klubban till den äldste
närvarande Grefven, Grefve Mörner, Carl Stel¬
lan, samt bortgeck, hvarefter och sedan Voterin¬
gen blifvit slutad, Omröstnings Protocollet för¬
seglades, för att i nästa Pleno uppbrytas och
kungöras:
Justerades följande:
Utdrag a.f Protocollet, hållet hos Höglofiige
Ridderskapet och Adeln vid Urtima
Riksdagen i Stockholm, eftermiddagen
den 2 Februarii i8I8*
S. D. I anledning af Herr Munck af Ro-
senschölds derom väckte Motion beslöt Hög¬
lofiige Ridderskapet och Adeln , det skulle ett
serskilt Utskott, bestående af det minsta möj¬
liga antai Ledamöter af hvarje Riksstånd till¬
sättas , för att utarbeta de allmänna Grunderne
Icke allenast för indragning och sammanslående
Den 5 Februarii.
101
af öfverflödige Embeten och Tjenster, utan ock
för en förbättrad Arbets-Method } i hvilket be¬
slut de öfrige respective RiksStånden skulle
vänligen inbjudas, att sig med Högloflige Rid-
derskapet och Adeln förena. Ut supra.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskilj.
des klockan tre qvart till 12 om aftonen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Lördagen den 7 Februarii.
Plenum klockan tre qvart till 12 förmiddagen.
Herr Grefven och Landt Marskalken tillkän-
nagaf, det han med en smärtande känsla af
djup sorg, i anseende till Vår Gode och Älska,
de Konungs inträffade Dödsfall, öppnade den¬
na Ridderskapets och Adelns Sammankomst
genom uppläsande af Vår nu varande AllerNå-
digste Konungs den 5 dennes aflåtnc Nådiga
Skrifvelse, sä lydande:
Vi CARL JOHAN,.med Guds Nåde,Sve¬
riges, Norriges, Göth«s och Vendes Konung , tili-
102
Den 7 Felruarii
bjude Eder samtelige Rikets nu församlade Ständer,
Vår vänliga hälsning, med hvad mera godt och kärt
Vi kunna förmå, med Gud Alsmägtig tillförene.
Vi uppfylle en för Vårt hjerta krossande pligt,
då Vi härmedelst underrätte Eder, att Vår Kär-
älsklige Herr Fader, den Stormägtigste Furste
och Herre, CARL XIII, Sveriges , Norriges, Gö-
thes och Vendes Konung &. &. & , denna af¬
ton klockan 10 och 14 minuter på 11, till
Vår, det Kongl. Husets och hvarje trogen Un¬
dersåtes djupa Sorg och Saknad, med döden
afgått.
I kraft af den stadgade Successions-Ord-
ningen och Rikets gällande Grundlagar, håfve
Vi tillträdt Regeringen såsom Sveriges, Norri¬
ges, Göthes och Vendes Konung, samt afgifvif
och undertecknadt den i Riksdags-Beslutet af
den 2 Maji igio fastställde Konunga-försäkran.
Under säkert hopp, att J delen Vår rättmäti¬
ga Sorg öfver förlusten af en öm Far och en god
Konung, hvars Minne i Vårt tacksamma bröst
skall evigt förvaras, hämte Vi af denna öfver¬
tygelse, en mägtig anledning till tröst och hug¬
svalelse, likasom Vi, uti Vår Högsalige Herr
Faders ärofulla vandel och uppbyggeliga död,
äge det ädlaste efterdöme för Våra åtgärder,
den säkraste borgen på Eder kärlek och Fäder¬
neslandets väl.
Vi vele oförtöfvadt kalla Eder på Riks¬
salen, att Vår Försäkran afhöra , och Eder Tro-
och Huldhetf-Ed till Oss aflägga. Vi förblifva
Den 7 Ftbruarii.
103
Eder med ali Kongl. Nåd och Ynnest städse väl-
bevågne, befallandes Eder i det öfriga Gud
Allsmägtig synnerligen nådeligen. Stockholma
Slott den 5 Februarii 1818.
CARL JOHAN.
G. af Wetterstedt.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställ¬
de, att Högstberörde Nådiga Skrifvelse måtte
uti denna dagens Protocoll intagas; hvilket
bifölls.
Anmältes och emottogos tvänne Kongl.
Maj :ts Öfverste-Kammar-Junkare: Herr Friherre
Eric Reinhold Adelsvärd och Herr Grefve Carl
Gyldenstolpe, hvilka, å Kongl. Majrts Höga
vägnar, kallade Ridderskapet och Adeln att
klockan ett i dag infinna sig å Rikssalen, för
att afhöra Kongl. Maj:ts Konunga-Försäkran samt
Tro-och Huldhets-Ed till Kongl. Maj:t aflägga.
Herr Grefven och Ländt Marskalken anmoda¬
de Herrar Ötverste-Kammar-junkare, att till
Kongl. Maj:t framföra Ridderskapets och Adelns
underdåniga vördnad och tillgifvenhet, jemte
försäkran om efterkommande af Kongl. Maj-.ts
Nådiga Befallning.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställ¬
de derefter, om icke Ridderskapet och Adeln
104
Den 7 Februarii.
behagade vid utgången från Rikssalen åtskiljasj
hvilket bifölls.
• •' ’< '
Sedan de tvänne Härolder, hvilka borde
gå framför Ridderskapet och Ädeln, ankommit,
afgeck Herr Grefven och LändtMarskalken samt
Ridderskapet och Adeln klockan * till i till
Kongl. Maj.-ts Rum å Slottet, hvarifrån Ridder¬
skapet och Adeln var Kongl. M’j:t uti Proses-
slon• följagtig till Rikssalen, hvarest, sedan Herr
Hoi-Cancelleren Friherre af Wetterstedt uppläst
Kongl Maj:ts den s dennes afgifne Konunga-
Försäkran, samt Hans Kongl. Höghet Kron-
Prinsen aflagt sin Tro- och Huldhets-Ed till
Kongl, Majit, Rikets samtelige Ständer till Kongl,
Majit aflade deras Tro, och Huldhets-Ed, hvil¬
ken dem af Stats Ministern för Utrikes Ären-
derne, Hans Exellence Herr Grefve von Enge¬
ström förestafvades.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskilj¬
des vid utgången från Rikssalen klockan Två
eftermiddagen.
In fidem Protoeolli
0, J. Lagerheim*
Den 8 Felruarii.
iof
Måndagen den 9 Februarii.
Plenum kl. io förmiddagen.
Uppbröts Voterings-Protocollet för den 2
dennes eftermiddagen, och upplästes sl ly¬
dande.
År 1818 den 2 Februarii eftermiddagen
företogs af Högloft. Ridderskapet och Adeln
Votering öfver följande:
Proposition.
Den sorn bifaller Banco-Utskottets Betän¬
kande i frågan om Liqvide med Discont-Ver-
kens egna Sedlar för Lån och Omsättningar,
skrifver Ja.
Den det ej vill skrifver Nej.
Vinner Nej antages Banco-Ufskottets Be¬
tänkande, med den förändring, att äfven Om¬
sättningar af Lån , fl med Discont-Papper verk¬
ställas.
Och befunnos, sedan en Voterings-sedel
blifvit undantagen och förseglad, Rösterne haf¬
va utfallit som följer:
J CL ^^ 8l.
Nej 103.
Ut Supra.
Den g Felruarii,
I följe hvaraf Herr Grefven och La.ndtM.ar~
skalken tilikännagaf, att Banco-Utskottets ifråga7
varande Betänkande blifvit af Ridderskapet
och Adeln antagit med den förändringj att äf¬
ven Omsättningar af Lån få med Discont Pap¬
per verkställas.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Höglofli.
ge Ridderskapet och Adeln, vid Ur¬
tima Riksdagen i Stockholm eftermid¬
dagen den 2 Februarii igig»
S. D. Vid förnyad föredragning af Banco-
Utskottets den 16 sistledne Januarii aflåtne,
samt den 27 i samma månad på bordet lagde
Betänkande, i anledning af gjorda Anmärknin¬
gar vid Utskottets Memorial af den 2a sistled¬
ne December, i frågan om Liqvide med Di¬
scont - Verkens egna Sedlar för Lån och Om¬
sättningar; fann Ridderskapet och Adeln för
godt att antaga berörde Betänkande, med den
förändring att äfven omsättningar af Lån skul¬
le med Discont - Papper få verkställas. Ut
Supra.
Herr Berghman, Ambrosius Magnus, tilikän¬
nagaf, det han redan i Plenum den 24 sistled¬
ne Januarii, eftermiddagen, anhållit, att Herr
Skjöldebrand, Pehr Eric, måtte af Ridderska-
pet och Adeln anmodas, att till trycket befor¬
dra sitt samma dag uppläste Memorial, angå¬
ende Inställning af den fria Husbehof^ Bran-
Den g Februarii.
vins-bränningen; hvilken anhållan Herr Bergh¬
man nu förnyade, under förklarande derjemte
af sin önskan, att Friherre Fock, Berndt Wil¬
helm, jemväl måtte af Ridderskapet och Adeln
anmodas, att af trycket utgifva sitt berörde
dag i samma ämne uppläste Memorial.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställ»
de, om Ridderskapet och Adeln behagade in»
stämma i Herr Berghmans önskan , att anmo¬
da Friherre Fock och Herr Skjöldebrand, att
till trycket befordra deras den 24 sistledne Ja¬
nuarii, eftermiddagen, angående Inställning af
den fria Husbehofs Bränvins-bränningen, in-
gifne Memorial.
Bifölls.
Friherre Mannerheim , Lars Åugust■■ Sedan
Riksens Ständer med Ed uttryckt den trohet
de längst för detta i deras hjertan svurit vår
nu Regerande Konung , återstår för Målet af
deras underdåniga önskan, att åt de oupplösli-
ga band, som i en lycklig stund sammanbun¬
det Konung och Folk, gifva den yttersta be-
6egling, genom fullbordandet af den solenne
Act, helgad af urgammalt Svenskt bruk, hög¬
tidlig genom dess vigt och kraft, Konungens
Kröning. Jag anser mig förvissad om Ridder-
skapets och Adelns bifall, då jag, med dess yn¬
nestfulla tillstånd, vänder mig till Herr Gref¬
ven och LandtMarskalken, samt ödmjukeligen
io8
Den g Febmarli.
anhåller om Proposition, att våra Respective
Med-Ständer måtte genom en Deputation in¬
bjudas, att samfält med Oss, efter sökt och
erhållit Nådigt •tillstånd, till Konungen uppträ¬
da och i underdånighet anhålla , det täcktes
Hans Majit Stäuderne icke åtskilja, förr ände
hälsat Ijåns Majit för Svenska Folkets Lagkrön-
te Konglig.
Många yrkade på Proposition.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställ¬
de, om icke Ridderskapet och Adeln, i anled¬
ning af Friherre Mannerheims väckte Motion,
behagade genom en Deputation inbjuda de öf¬
rige Respective Riks-Stånden, att samfält med
sig hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla , att
Hans Majit Konungen täcktes icke åtskilja Riksens
Sränder, innan de hälsat Hans Majit för Sven¬
ska Folkets Lagkrönte Konung.
Bifölls,
Härefter Justerades följande:
j. Utdrag af Prötocollet, hållet hos Högfofl.
Ridderskapet och Adeln vid Urtima
Riksdagen i Stockholm den 9 Februa-
rii x 816.
S. D. Beslöt Ridderskapet och Adeln, att
genom en Deputation vänligen inbjuda de öf¬
rige Respective Med-Stånden, att samfält med
sig, elter sökt och erhållit nådigt tillstånd, till
Den 9 Felru arli. 109
Kongl. Majit uppträda och i underdånighet
anhålla, att Hans Majit Konungen täcktes icke
åtskilja Riksens Ständer innan de hälsat Hans
Maj:t för Svenska Folkets Lagkrönte Konung.
Ut Supra.
Sedan Herr Grefven och LandtMarskalken
anmodat Grefve Mörner, Carl Stellan , att anföra
Ridderskapets och Adelns Deputation till de
andra Stånden, samt de af Ridderskapets och
Adelns Ledamöter, hvilka till deltagande i sam¬
ma Deputation låtit sig anteckna, blifvit upp-,
ropade, afgeclc Gretve Mörner med bemälte
Deputation.
• *
• Anmältes och emottogs en Deputation från
det Hedervärda Bonde-Ståndet, anlörd af Vice
Talmannen Anders Jansson Hyckert, hvilken
aflemnade ett Protocolls Utdrag från Bonde-
Ståndet af denna dag, innehållande, att nämn¬
de Stånd, i anledning af väckt fråga, enhälligt
förenat sig uti underdånig önskan, att Hans Majit
Konungen , under den påstående Riksdagen i Nå¬
der ville tillåta, att Krönings-högtidligheten i
vanlig ordning måtte verkställas, hvaruti de
öfrige Riks-Stånden blifvit Inbjudne, att sig
med Bonde-Ståndét förena, med öfverlemnan¬
de att bestämma det sätt, hvarpå denna un¬
derdåniga önskan må till Kongl. Majit fram¬
föras.
Deputationen afträdde, på vanligt vis utbe-
ledsagad.
Ilo
Den 9 Februarii,
Anmältes och emottogs en Deputation från
det Högvördiga Preste-Ståndet, anförd af Vice-
Talemannan, Biskoppen Doctor Carl von Ro¬
senstein, hvilken, enligt Protocolls-Utdrag från
Preste-Ståndet, af denna dag, tillkännagaf att
Ståndet för sin del ansett tjenligt, att Riksens
Stander hos Kongl. Majit i underdånighet an¬
hålla, att Dess Höga Kröning må, efter urål¬
drigt bruk, under Ständernas nuvarande Sam¬
manvaro verkställas; uti hvilket Beslut de öf¬
rige Stånden blifvit fftbjndne att sig med Pre¬
ste-Ståndet förena; hvarefter och i händelse af
Dessas instämmande häruti, Expeditions-Utskot-
tet skulle anmodas, att uppsätta den underdå¬
niga Skrifvelse härom, som igenom en stor
Deputation borde till Kongl. Majit i underdå»
nighet aflemnas.
Sedan Deputation på vanligt vis blifvit
utbeledsagad, börjades Justering af Pleni-Pro-
tocollet för den 27 sistledne Januarii förmid-'
dagen.
Justeringen afbröts genom Grefve Mörners,
Carl Stellan, återkomst med Ridderskapet och
Adelns Deputation från de andre Stånden; hvar¬
efter och sedan Grefve Mörner gjordt redo för
Deputationens beskickning, justeringen af of-
vannätnnde Plcni-Protocoll fortsattes intill slut.
Herr Reuterskjöld, Adam Didric, hade in-
lomnat ett si lydande:
Vid nuvarande Justering af ProSocollet för
Den g Ftbruarii.
III
den 27 dennes torde mig tillåtas anföra föU
jander
Då Höglofl. Ridderskapet och Adeln uti
den dagens Plenum biföll Riddarhus-Utskottets
Betänkande om min aflidne Broders, Öfverste-
Lientenanten, Carl Gustaf Reuterskjölds gjorde
Förordnande, utan att gifva någon uppmärk¬
samhet åt de af mig framställde Anmärkningar,
återstår för mig ej annat an att anhålla, det Rid-
darhus-Utskottet blifver af Herr Grefven och
LandtMarskalken samt Höglofl. Ridderskapet och
Adeln anmodadt, att till Executor Testamenti,
Prosten och Ledamoten af Kongl. Nordstjerne¬
orden, Herr Doctor Stenhammr återlemna alla
de Handlingar, som angå dessa Förordnanden
jemte Extractum Protocolli pä de skäl, som or¬
sakat detta afslag, på det min Svåger, Herr
Doctor Stenhammar^ i samråd med min aflidne
Broders samtelige laglige Arfvingar, måtte hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om Testa¬
mentets upphäfvande uti hvad som skulle un¬
derställas Riddarhus • Directior.ens Förvaltning.
Jag kan eller bör ej underlåta nämna det den
farhåga Utskottet haft för ansvarigheten, är ett
spöke utan verklighet; ty Riddarhus-Directio-
nen kunde ej hafva annan än den, att bevaka
Inteckningarnes förnyande, och under tiden för¬
vara hvad den till gömmo emottagit, nemligen
Skuldsedlarnt.
Hvad angår, att det endast vore i en fram¬
tid, sorn Dircctionen kunde hoppas få begagna
den tillfredställande rättigheten, att till andra
112
Den 9 Februarth
behöfvande Familier disponera dessa Pensioner;
så får jag hemställa, hnru grundad denna Sup¬
position kan vara, då af Genealogierne kan in¬
hämtas, att, hvad Reuterskjöldska Ätten angår,
af de 3:ne mine Brorsöner, som nu innehafva
dessa af Testator tiildeldte Pensioner, den äld¬
ste är snart 16 och den yngste 13 år, och så¬
ledes det långa Perspectivet till en del g och
det mäst aflägsna 6 år; äfvensom att den Vefver-
stedtska Ätten på manliga sidan utslocknat.; men
jag förmodar att vigtigare göromål upptagit det
Höglotl. Utskottets tid, än att, till följe af en
afliden Riddersmans hyste förtroende, söka be¬
främja några få Individuers framtida väl.
Sluteligen får jag inför Ridderskapet och
Adeln yttra min farhåga, det då alla möjliga
svårigheter och hinder läggas i vägen för att
om intet göra ett Förordnande, som, ehuru ej re¬
gelmässigt, dock varit förmånligt för behöfvande
Riddersmäns Barn, som ty värr kunde vara mån¬
ga, torde sådant hafva den menliga verkan, att
afskräcka förmögna men barnlösa Medlemmar
af detta Samfund, att göra någon förmånlig
Stiftelse för behöfvande Ättlingar, hellst Testa-
torerne ej så noga kunna känna hvad som er¬
fordras för att fä ett sådant Förordnande. an¬
tagligt eller förekomma dess tillintetgörande i
en framtid eller genast efter deras död, såsom
nu skedt.
Begärdes på bordet.
Herr
Den 9 Februarii.
na
Herr Hederstjerna, Erland, uppläste föl¬
jande :
Vördsamt Memorial!
Då jag kommit i erfarenhet att vid Pro-
tocolls-Jusferingar, nya Anmärkningar och Til¬
lägg fått åtfölja en remitterad Motion, är det
af denna anledning, jag, under begagnandet af
samma rättighet, utbeder mig Herr Grefvens
och LandtMarskalkens samt Högloft. Ridderska-
pets och Adelns tillstånd för några ögonblick
upptaga dess tid, för att uppgifva mina en.
skildta åsigter vid en å Plenum den 27 Januarii
å nyo framställd tanka, att en Reduction af
den Indeldta Arméen skulle gifva tillgångar för
behofven till Rikets Sjelf-försvar samt kraft att
utföra ett oundvikeligt Försvars-krig.
Blott tvänne skäl synas mig kunna föran¬
leda till Reduction af en stående Arroée. Det
ina: — Om denna Armée är för stor,i anseen-
ie till Landets behof och dess Innevånares an¬
tal. Det andra.- — Om Armeen är för kostsam
:ill dess underhåll. Att intet af dessa fall in-
räffar på .Sveriges nuvarande, tror jag mig kun¬
la bestämdt ådagalägga.
Sverige, jemnfördt med öfriga Stater i Euro-
>a, äger för närvarande den minsta stående
Vrmée Jag vill endast nämna Dannemark, sona
ned mycket mindre Population, har vida stör-
e antal reguliera Troupper. Betragtar man
Ridd. och Ad. Prot. lil. B. If, 16.
U4
Den 9 Februarii.
Svenska Arméens spridda läge, skulle, i fall
io.ooo Man af den indrogcs, snart sagt ingen
stående Armée mer finnas. Återstoden blef att
anse blott som Quadrer eller Stammar, nästan
otillräckliga att organisera och leda Bevärings-
Manskapet. Vid ett supponeradt Försvars¬
krig, funnes ej en enda regulier, säker och
erfaren Trouppe att ställa emot Fienden, eller
att besörja den angelägna omsorgen för en be¬
varad Styrka eller Armée; jag menar dess sä¬
kerhet genom Fält-tjenstgöring, en kunskap och
vana, som ej kan vinnas med den Vapenöfning
Bevärings-Manskapet nu erhåller.
Nödvändigheten af en stående Armée in¬
såg redan Konung Carl XI. Sverige var då
tnägtigare än dess Grannar, som ägde obetyd¬
liga reguliera Trouppar. Men osäkerheten att
vid förefallande tillfällen lemna Landets Försvar
till oöfvadt och för ögonblicket samladt Utskrif-
nings-Manskap var ofelbart ett af de vigtiga skäl,
som föranlät denne Store Konung att företaga en
sådan Inrättning, hvarigenom reguliera Lands-
försvarare anskaffades, som jemte pligten al
Fosterlandets Försvar, dermed förenade vana, sä<
kerhet och kunskap om sättet att utöfva den-
na pligt. Göres tillämpning häraf på nuvaran
de Politiska Ställning, och den större utveck.
ling Krigsmanna-yrket sedan den tiden uppnåd;
m. m., lärer tydligen och lätt inses, att on
Sverige skall äga ett Sjelfförsvar, säkerligei
dertill erfordras den Styrka, dess stående Armé<
nu har, oberäknadt Bevärings-Manskapet, oci
Den 9 Februarii.
att en minskning af den ej måste blifva läm*
pelig.
Att Svenska Arméen, af alla Stående Ar»
meer, är den minst kostsamma, hämtar jag
skäl till bevisning deraf, att om man antager, afct
en Soldat kostar Sina Rotehållare, då alla dess
LöningsfÖrmåner sammanräknas i Pennirtge Var*
de, ungefärligen 50 R:dr Banco öfver hufvud
tagit i alla Landsorter $ så bör härvid komma
i betraktande; t:o Att detina Summa ej utgår
i Contant, utan till största delen utgöres af
lemnad Jord- och natura-Persedlar, hvilka på
de mästa Orter, samt af de flesta tndividuer
ej kunna förvandlas i Penningar. 2:0 Att om
ett större antal Vacancer tillåtas, säkerligen
Vacance afgifren i Penningar, med åsigt af Ro-
tehållares framtida bestånd ej uppgår till högre
än 30 å 33 Ridr 16 sk. B:Co per Nummer.
3:0 Att i längden denna årliga Afgift blifvcf
högst tryckande, emedan den faller deruti på
de faitigaste jordbrukare och Penningarne utgå
från Landsorterne till Stats-Cassan, samt lemna
ej tillfälle till återförtjenst. 4:0 Att om Indel»
ta Soldatens underhålls kostnad, då han är både
född och klädd, jemföres med hvad en Värfvad
Soldat kostar så väl i Sverige som andra Län*
der, Visar denna betydliga skillnad ännu tyde*
ligare, att ingen regulier Trouppe kan uppsåt,
tas med mindre kostnad; —. lagges härtill, att
Indelta Soldaten, genom dess lyckliga belägen*
het att kunna försörja Hustru och Barn, Ökat
Landets Folkmängd, och genom dess frihet från
daglig Tjenstgöring, äger tillfälle till Arbetsför-
Den 9 Februarii'
tjenst vid Jordbruk och Näringar, hvarigenom
han öfvergår från en tärande till närande Med¬
lem i Samhället; och öfverväges slutligen den
af erfarenheten bevista sanning vid flere Rege-
menter, att stor svårighet olta yppar sig, att
förmå Rotehållare antaga de nu tillåtna Vacan¬
cer, så förenar sig allt för att öfvertyga, det
i Militäriskt, Politiskt och Oeconomiskt afseen¬
de en indragning af Numerairen blifvcr för Lan¬
det ofördelagtig,
Jag kan ej eller undgå att kasta en blick
på följderna af detta Indragnings-systeme, i hän¬
delse Riket blef anfallit med Krig. 10,000 Re-
cruter skola då i hast uppsättas. Legning af
detta Manskap, med ofelbart ganska^dryga vill¬
kor: Rubbning af de åtgärder med Soldat-Tor¬
pen, hvarje Rote under Vacance-tiden vidta¬
tagit: Anskaffning af Munderings-persedlar till
Recruterna, skola säkert åstadkomma äfven så
mycket bekymmer, som medtaga betydliga Sum¬
mor, i ett ögonblick, då många andra Utgifter
vanligen erfordras. Jag vill ej ens omtala Ar¬
méens beskaffenhet, att med oerfarit Bevärings-
Manskap och oöfvade Recruter gå Fienden till
mötes.
Då nu ArmeVns bibehållande till dess Nu-
meraire synes lika nödvändigt till Landets För¬
svar, som den åsyftade vinsten af Reduction,
ej uppfyllande ändamålet att skaffa tillgångar
för öfriga Militaira behofver, är min önskan,
att andra utvägar tagas för att gifva Försvars-
Verket den kraft, sorn erfordras till utgörande
Den 9 Februarii.
af ett tillförlitligt Sjelfförsvar; medelst anskaf¬
fande och iståndsättande af Flottor, Fästningar,
Vapen och Förråder. Härpå hvilar vår Sjelf¬
ständighet, och utan denna trygghet, hvartill
tjena alla våra Öfverläggningar och Regeringens
så väl som vår Egen omtanka för Landets
bästa. Jag är likaså öfveitygad om möjlighe¬
ten af detta ändamåls vinnande, som jag icke
betviflar Nationens vilja och förmåga att här¬
utinnan gå Regeringens goda afsigter till mö¬
tes. Hvem lärer icke, om än med saknad
eller minskning af enskildta njutningar och öf¬
verflöd, gerna bespara en skärf att offra till
Fäderneslandets Försvar, samt finna fullkomlig
tillfredsställelse att hafva derigenom medverkat
till Eget och Efterkommandes lugn och säkra
Sjelfständighet.
Herr Hederstjerna anhöll, att hans Memo¬
rial måtte åtfölja Remissen af Herr Ceder-
skjölds, den 27 sistledne Januarii förmiddagen,
på bordet lagde Anförande i samma ämne, till
Stats-Utskottet.
Begärdes på bordet.
Friherre von der Lancken von Wackenitz,
Fritz, anförde skriftligen:
Ehuru ringa min talförmåga är, kan jag
ändå ej afhålla mig ifrån att uti förevarande
ämne, rörande en projecterad Reduction af
den stående Arméen, genom några ord våga
framställa mina tankar.
Den g Februarii.
Stående Armeer hafva existerat lika så
länge, sorn Monarchier ha funnits till. Må ha¬
taren af den stående Arméen, må Project-ma-
karen hundrade gånger påstå, och med tusen¬
de fätgor mala de skäl, hvarpå han grundar
Sina bevis, att stående Arméer äro ett ondt,
dess underhåll tryckande för Staten ; så är
och förblifver uti våra tider en stående Armée
uti hvarje Stat ett nödvändigt ondt. Svenska
regulier^ Arméen består af circa 3o,ooo man
af alla Vapen; men — dermed är ej sagdt,
att då Riket fordrar försvar 30,000 man stå
under Gevär, Hvem kanner icke att en Armée
på Slagfältet aldrig är så talrik, som den är
enligt Förslageme, med ett ord, på Papperet?
Af våra 30,000 Man kan man således gerna
afräkna i Detacherade, commenderade hemma
uti Garniscnerne, sjuka, Vacanter och råa
Regruter 6 a 8 ___ ja nästan 10,000 man _
återstå således circa 20,000 man öfvade Kriga¬
re, sorn i nödens farsta stund skynda till Fäder¬
neslandets försvar. „ Denna Styrka är visst ej
stor, men ändå så stor att Svenska Soldaten,
med den honom medfödda tapperhet, nit och
kärlek för Konung och Fosterjord, ej tviflar på
möjligheten att kunna emotstå första anfallet af
«n ; å 6 gånger starkare Fiende. Men nu är
frågan om att reducera 10,000. Man af den
jeguliera Arméen. Huru mycket återstår då,
sorn uti farans första stund, åt en djerf och
mägtig Fiende kan bjuda spetsen. __ Svenska
Soldaten är minst van vid att slåss 1 emot 3
r emot 4 — ja! till och med 1 emot 5
Svenska Krigsäran har aldrig visat sig equivoque
Den g Februarii IIJ
men omöjligheter äro, och förblifva omöjlighe¬
ter. Att slåss i emot to uti värt Tidehvarf,
och vinna sitt ändamål gränsar intill omöjlig¬
heten. Jag dömmer efter mig sjelf Jag är
Soldat och brinner af nit för min Konung och
för den älskade Spira , under hvilken jag är
född. Men att med 100 skola gå emot
iooo fäller väl ej mitt mod dock — jag
tillstår det upprigtigt, det skulle oroa min he¬
derskänsla.
Jag väntar mig få höra den invändning.*-—
Räknar Ni vår Beväring, som årligen öfvas he¬
la 14 dagar uti att föra Vapen, för ingen¬
ting?
Mine Herrar! en Karl är ej Soldat för det
han bär en löd krage på sin rock, för det han
kan skyldra Geväret och ladda detsamma ef¬
ter tempo. Det gifves tvänne saker hvars större
och mindre halt ej sällan beredt Staters och
Regeringars framgång eller, undergång, följak¬
tligen så högst nödvändiga för en Armées O-
peraticner. Jag menar dermed Soldatens Fs-
prit och Krigsvana r En sann Militairisk Esprit
inplantas ej hos Soldaten på 14 dagar, ej pä
14 veckor, och sällan på 14 månader. Denna
Esprit är en känsla, som gemena mannen i all¬
mänhet blott genom ett längre umgänge med
sitt Befäl — med sina krigsvanda Kamerater
kan komma att hysa. Svenska Folket födes
med tapperhet och mod — Beväringen lemnar,
således åt Arméen tappra och modiga Recruter
_ men de äro. dock endast Recruter. — Upp¬
120
Den g Felruarii.
lysningen har utbredt sina vingar Öfver mycket
saker så ock öfver Tactiquen — Vära Grannars
Stridshopar äro af annan beskaffenhet nu , e-
ltiot hvad de voro för något öfver hundrade år se¬
dan. Jag tviflar uppå att Siaget vid Narva i den¬
na tidepunkt hade medfört samma Resultat. Kan¬
ske den stora Stenbock med sina tappra Ryt¬
tare i våra dagar ej så lätt befriadt Skåne ifrån
de Danska Skaror. Det saknas visst icke nu
hos Svenska Soldaten samma tapperhet, sam¬
ma mod — men han har andra Fiender att
besegra — Czar Peter den Lstas råa Horder
äro numera kanske de mäst öfvade Krigs-
vanda Troupper Danska Hären har äfven
till sin stora fordel blifvit mycket förändrad ,
sedan den en tid stått under en af Europas
största Fältherrars befäl.
Ej mindre essentiel än en god Esprit uti
en Annee, är den sä kallade Krigsvanan.
Krigsvanan gifver åt Soldaten den stolthet,
den säkerhet, den ihärdighet, det lugn, som er¬
fordras då han går Fienden till mötes Krigs¬
vanan har lärt honom att skratta åt faran.
En Krigsvand Soldat darrar ej då en kula boit-
tager hans sidokammerat han fortfar att
göra sin skyldighet, utan att vara häpen eller
försagd i han dignar icke under bördan af sina
Vapen och sin Ränsel. Dock nog häraf sjelf¬
va Ethymologien af ordet Krigsvana gifver rike-
ligen tillkänna, att Krigskonsten är ett Handt¬
verk, som af så väl Befäl som gemenskap må*
Den 9 Februarii.
I2i
ste läras, och ett Handtverk som minst tål
fuskare.
Med all Respect talat om vår Beväring,
så vågar jag yttra, att jag finner densamma va¬
ra föga organiserad till vinnande af ändamålet.
Karlen är i allmänhet för ung att genast kunna
uthärda ett Fälttogs mödor och besvärligheter,
ty vårt Tidehvarfs sätt att föra Krig , gör ofta
första ögonblicket afgörande. Krigsförklaringar
gifvas nu mera ej sällan förr än den Fiendtiiga Ar¬
meen passerat våra gränsor. Arméer gå ej mera uti
vinterqvarter,hvilka i fordna tider gåfvo åt dem
tid och tillfälle att bilda och härda sina unga Krigare.
Mången torde invända mig. Hvad har ic¬
ke Preussiska Landvärnet uträttat uti det sed¬
nare Kriget emot den segervanda Fransyska
Arméen? Högloflige Ridderskapet och Adeln
torde tillåta mig att ännu litet upptaga deras
dyrbara tid med följande anmärkningar. Jag
förbigår målningen af den esprit, som uti sista
Kriget emot dåvarande Franska Kejsaren, lif-
vade det förtryckta Tyskland 5 jag vill ej up¬
pehålla mig vid målningen af de uppoffringar,
som då af en och hvar, af Man så väl
sorn af Qvinna gjordes — frivilligt och u-
tan att vara utskrifven lemnade Embetsmannen
sitt Embetsrum — Professorn sin Cätheder
Konstnären sin Attelier —- Köpmannen
sitt Contoir — Fadren 5 Hustru och Barn
och på egen bekostnad delrogo i den heliga
Striden för Konung och Fosterland. Men det¬
ta Landtvärn var till större delen mera Landt-
122
Den 9 Februarii.
värn till namnet än till sin beskaffenhet. Det
är allmänt kändt, att Preussens Beherrskare år
Igo? uti Tilsit blef tvungen att ingå en min¬
dre tor delaktig Fred. För att då för framtiden
bereda sig det hopp, att en dag kunna åter¬
vända frihet och lugn åt sitt förtryckta Folk,
och som Ti Isits F'redstracrat åt honom fö-
reskref ett b;stämdt antal Troupper, som han
fick underhålla, upplöstes och hemförläfvades
nästan hela den gamla Arméen, och i dennas
ställe organiserades en helt ny Armée. Såle¬
des bestod år 1813 Preussiska Landtvärnet, som
sedan år ! 8°7 några veckor hvarje år likasom
vår Beväring blifvit öfvad, ej af bara 18 och
några 20 års Pojkar, utan till en stor del af
gamla med hedersärr betäckte Krigare. Frank¬
rikes öde år 1813 och 1814 bevisar äfven ri-
keligen, huru stor skillnaden är emellan Krigs-
varrde Troupper och dem som uti en hast blif¬
vit organiserade. Hade Napoleon år 1813 i
stället för sina i en hast organiserade Conscri-
berade, hafvit qvar sin uti Ryssland af köld och
hunger förtärda Krigsvanda Arme'e, torde kan¬
ske Frankrike slippa att i denna stund hysa
och underhålla en främmande Armée. Ännu
ett litet bevis tager jag mig friheten anföra,
för att bestyrka nyttan och nödvändigheten , att
Soldaten ej bör vara för ung , utan af en man¬
lig ålder för att kunna uthärda Fattiguen i ett
fälttåg- Sä väl den Franska Arméen som dess
Allierade hafva sedt större delen af sina Va¬
penbröder, som voro emellan 3.0 och 40 år
gamla, uthärda den rysliga Reträtten i Ryssland
och deremot större delen af dem, som ej nådt
Den g Februarii. 123
det Trettionde Året, omkomma och ej åter¬
vända.
För att ej längre uppehålla Högloflige Rid.
derskapet och Adeln vågar jag sluteligen tilläg¬
ga, att min tanka är att vår reguliera Armée
omöjligen tåler någon minskning. •—
Vilja vi försvara vår Sjelfständighet, må.
ste vi hafva Soldater som kunna och som haf¬
va lärt att slåss. Vilja vi deremot öfverlemna
vår Sjelfständighet åt hazarden, så latom oss
reducera hela den reguliera Arméen. Bespa¬
ringen blir så mycket större, och Svenska Na¬
tionen så mycket förr och lättare beredd uppå
att se den sköna Svenska mörkblå färgen för¬
vandlas uti Grönt eller Rödt.
Begärdes på bordet.
Herr von Stahl, Samuel, uppläste följande
Vördsamt Memorial!
I sammanhang med hvad som vid denna
Riksdag redan är anfördt, rörande medel och
utvägar till Landets upphjelpande , får jag för
min del aflemna detta Utlåtande.
Det hufvudsakeliga hinder vid all förbätt¬
ring i Penninge-väsendet, Lagstiftning, Mora¬
litet, Police och Hushållning, är Missförhål¬
landet emellan Folkets kiafter och åligganden.
För att komma till kännedom af förhållandet
124
Den g Febniarii.
i Vestergötland, och som med någon förän¬
dring torde vara lika för f:delar af Rikets Jord¬
brukare, må det antecknas, hvad af ^rdels
Mantal årligen utgår i vanliga Onera, hvarvid
mäste ihågkommas, att en sådan Htmmansdels
brukning fordrar minst 3 arbetsföre Personer,
och producerar per medium 2? å 30 tunnor
Hafra, Korn, Bland korn och Råg, samt Vin¬
ter-löder 8 Kreatur och 1 Häst. Ordinarie
räntan 20 R-.dr, Saltpetterskatt 4 R:dr, Krono-
Tionde 4 R:dr 8 sk., Brännvins-Skatt x R:dr,
Tingsveds- och Fångförare-Penningar 16 sk.,
Soldatens underhåll xoR:dr, Pastoralier y R:dr,
Capelian och Klockare 1 R:dr 24 sk., Snöplogs-
Penningar 16 sk,, Skatt för Odjurens utrotan¬
de 16 sk., de Fattigas underhåll 2 R:dr, årli¬
ga Underhållet af Vägar och Broar, samt Kyr¬
ko-, Tings- och Rättegångs byggnader 2 R:dr;
Summa vanliga Hemmans-Afgiften 47 R:dr,
26 sk. Banco.
När från Spatinmåls-Productionen afdragas
6 tunnor till Utsäde, återstår omkring 24 tun¬
nor till föda och dessa Afgifters bestridande.
Den sakkunnige bedömmer en Jordbrukares
ställning ooh förmån att äga ett eller flera
sådana Hemman. Sant är väl, att Skaraborgs
Län, äfvensom en del af Elfsborgs Län, pro¬
ducerar mera Spannmål, än Trakterne omkring
Borås, Alingsås och Ulricaehamn j men skillna¬
den blir högst obetydlig, när man beräknar,
att en stor del af Skaraborgs och Elfsborgs Län
sakna tillgång på Skogs-Materialier och dugligt
Sommar-bete. Man anmärker att Luxen hos
Den g Februarii.
Allmogen i vissa Trakter tilltar, likasom fylle¬
riet s och att det fordras en viss förmögenhet
att underhålla ett dagligt supande; men detta
bevisar blott, att Brännvins-begäret är segran¬
de öfver alla andra och mäst härskande hos
dem, som ingen ting hafva att förlora. Kan
hända är likväl större delen af vår Allmoge
mera tarflig i mat och lefnadssätt, än andra
Länders. Om man jemnlör Utsöknings-Målen
vid Lands-Cancellierna emot förra tiders, fin¬
ner man med förvåning, att, uti ett Härad,
bestående af mindre än 300 Hemman, har K10-
no-Fogden på irenne Mänader haft 8° Utmät-
nings-Utslag till verkställighet. Det är denna
för ett Samhälle vådliga ställning, som kraf¬
tigt bör fästa den redlige Medborgarens upp¬
märksamhet, ty när den Classen af ett Lands
Innevånare, som intet äger, utan lefver förda¬
gen, ökas, så är Staten i aftagande och i fara
till upplösning, vid första hvälfning som vi¬
sar sig.
Att återföra Nationen till styrka, är der¬
före kraftigaste medlet att bereda Folket utvä¬
gar till bergning, och freda den Skattdragande
från alla afgifter, som möjligen af Staten kun¬
na umbäras 5 'äfvensom för alla präjningar vid
Uppbörds-sättet, hvilka icke allenast öka utgif-
terne, utan ock förminska Folkets aktning för
Lagar och Embets-män och sätta dessa, som
kunna och böra hafva närmaste inseendet öfver
Policen , uti ett slags beroende af erkänsla,
som väcker öfverseende vid oordningar, hvil¬
ka icke directe bereda dem vinst.
I2Ö Den g Februarii.
Härunder begripas: alla Accorder om Af-
rads- och Krono-Tionde , som afslutas med Kro¬
no betjeningen $ äfvensom utgörandet af Salt-
petter in Natura , för de Orter som icke kun¬
na med fördel frambringa denna Product, och
hvarom Allmogen Contraherar med förutse¬
ende af förlust, under fruktan att misshaga en
Fogde eller Länsman.
Hvad som under sednare arén ansenligen
ökat Hemmans ägares besvärligheter, är Rote-
rings-skyldigheterne, som blifvit försatte på
Passevolance, och dymedelst bidraga, att ut¬
blotta de fattigare Orter på Penningar. En
Soldats beklädning, som förr beqvämligen an¬
skaffades af Roten, eller Soldatens Hustru, skall
till sina beståndsdelar hämtas från Hufvudsta-
den och Utrikes Orter, hvarigenom större
Summor bortvandra , utan att någonsin till de
aflägsnare Orter återkomma. Årliga Mötes*af-
gifter consumeras icke heller, der de uppta¬
gas. När nu härtill lägges allmänna Beviilnin-
gen , Brännvins afgiften med mera, samt de
7,yoo Tunnor Spannmål, som årligen för Häst-
Vacancer erläggas af en del Rusthållare i Elfs¬
borgs och Skaraborgs Län, der Jordbruket i
allmänhet, hittills icke lemnat betydligt öfver¬
skott för den nödvändigaste lifsbergning, måste
man beundra Folkets Industrie, som genom
bi-näringar, kunnat afbörda sig dessa åliggan¬
den. Man må dock icke påräkna ett lyckligt
fortfarande af denna ställning j ty, om häm¬
mandet af liderligheten framdeles skulle påkal¬
la en inskränkning af Brännvins-bränningen,
Den 9 Felruarii.
J27
scm likväl nu till en stor del verkställes af
Potatoes, skall man svårligen finna någon ut¬
väg till alla dessa utgifters bestridande, hvil¬
kas förminskande till en början kunde verk¬
ställas:
1:0 Genom ett förbud emot alla slags Con-
tracter med Krono-Berjeningen för de Skatt¬
skyldiges Lefverancer af Tionde- och Afrads-
Spannmålen, sorn i de Sädes-fattiga Orter bor¬
de få lösas efter Markegångs-pris, utan anhan,
än dervid stadgad förhöjning, hvarvid spardes
per Tunna från I till 4 R:dr B:co, som ge¬
nom den förra åtgärden gå i enskildtas händer.
2:0 Genom upplifvande af det gamla lofli-
ga bruk, att bekläda den indelte Soldaten med
grå Siäp-mundering, som i Orten af hvarje
Rotehållare eller Soldat-Hustrur kan anskaffas,
och den af 6 Couleurer bestående Soldat-Uni¬
formen endast förvaras till Parade-dagar, hvar¬
med vunnes en ansenlig tillökning i Ortens
Rörelse-Capital och det som i längden äfven
torde komma i betydenhet, att de öfrige xUt-
lagorne med mera lätthet kunde utgå , och att
Landet Utan svårighet kan underhålla den in«
delta Armeen, på samma 6att som förut varit
vanligt, utan att påtänka eller omtala någon
del af Arme'ens indragning, som, utom alin an¬
dra svära påföljder för framtiden, älven skulle
bidraga derhän att flera LandsOrter innom Ri¬
ket, skulle efter g å to års förlopp Vara i sak¬
nad af Penningar, samt större delen af Rikets
Jord, blifva för tredjedelen af värdet på Ut¬
128
Den 9 Februarii.
mätnings-Auctioner försåld. Upplysningsvis får
jag nämna, att 50 R.dr B:co nu betalas för
hvarje vacant Nummer vid de indelta Rege-
menterne, och att för 10,000 man, Vacance-
afgiften på 10 år, skulle utgöra 5 Millioner
R:dr Banco, utom det att 10,coo Soldater skul¬
le med deras Hustrur och Barn genast blifva
husville.
3:0 Till de i Elfsborgs Län varande sva¬
ga Hemmans upphjelpande skulle otroligt bi¬
draga, att de till många 1000 Tunnland der
liggande Marker, under namn af Gehäg, Kro.-
no-Skogar, Allmänningar och Parker, som nu
för skog ödelagde, och hittills handterade , som
om de på obestämd tid blifvit eröfrade i Sibe¬
rien, fördeltes på Hemmanen mot en viss år¬
lig Skatt till Kronan, hvarigenom ett inskränkt
Jordbruk skulle kunna utvidgas, vissa trakter
återfredas till Skogs-uppväxande, och hufvud¬
sakligen den förmån vinnas, att en mängd af
Rikets skoglösa jord, på något sätt genom en
klok fördelning blir nyttig.
4:0 Att till förmån för hela VestergBth-
land, och särdeles för den magraste delen af
Elfsborgs Län, ett Magazin på Statens bekost¬
nad anlägges i Borås Stad, hvarest Landets In¬
nevånare kunna vid höste-tiden, då Krono Ut-
lagorne vanligen utgå, mot Contant Betalning
inlemna deras Spannmål, och sedermera om Som¬
maren der få på likå sätt köpa Spannmål, u-
tan att blifva präjade af en del Handlande, hvil¬
ka
Den g Felruariu
ke passa gynnande tillfällen, för att vinna på
den fattiges förlägenhet.
5:0 Att tillräckeligt förråd af Spannmål
finnes på Magazinerne i alla Län, hvarigenom
hungersnöd förekommes, och missväxt derige¬
nom undvikes, att Allmogen i svåra bergnings*
år icke saknar tillgång pä dugligt utsäde.
Om detta mitt Förslag vinner bifall, tror
jag mig kunna försäkra, icke allenast att Ut-
lagorne och Roterings-skyldigheterne kunna så
hädanefter, som hittills utgöras af Allmogen,
utan ock, att Jordbruket härigenom vinner upp¬
muntran och förkofran, samt att Landet om 8
å 10 års förlopp kommer i tillfälle, att till vå¬
ra Grannar utskeppa Säd och Bränvin.
Efter min tanka är det icke ett Lands
sanna nytta och fördel, att Penningar dragas
från Jordbruk och Näringar. Om deremot
Sveriges Jord blir odlad, om Krono-Utlagorne
utgå utan svårighet, om Landets Innevånare
derföre äfven hafva ett litet Rörelse Capital,
som vinnes genom Magazinslnrättningar; och
om i stället, förbrukning af allt utländskt Öf¬
verflöd vid hardt ansvar förbjudes, tror jag
fullkomligt, att Fäderneslandet, som har den
lyckan att äga en vis , mild och kraftfull Re¬
gering, kan innom korrt tid blifva lika lyckligt
och lika välmående, som andra Nationer.
Att detta Memorial måtte få åtfölja Herr
Ridd, och Ad, Fröt, lil B. 17» 18*
130
Den g Februarti.
General Hederstjerna och Friherre von der
Lanckens och blifva tijl Stats-Utskottet remit-
teradt, derom anhåller jag i största ödmjukhet.
Begärdes på bordet.
Herr Grefven och LnndtMarskalien tillkän-
nagaf att Plenum komme kl. half 5 i efter-"
middag att fortsättas.
Upplästes Borgare-Ståndets Protocolls-Ut-
drag af denna dag, innehållandei
Att Ståndet för siri del ansett det en un¬
derdånig anhållan hos Kongl. Maj:r borde gö¬
ras derom, att Kongl. Maj:t i Nåder täcktes
hugna och glädja dess trogna Undersåtare, ge¬
nom tillåtande af Hyllnings- och Krönings-Acts
under innevarande Riksdag; af hvilken anled¬
ning Borgare-Ståndet inbjudit de Respective
Med-Stånden att om detta beslut sig förena,
samt att Remiss till Expeditions-Utskotfet måt¬
te afgå om deri underdåniga Adressens upp¬
sättande.
Lades til! Handlingartie.
Herr Grefven och LandtMarskalken tillkäfl'
.Den 9 Felruarii,
fiagaf, att Hof-Cartcelleren, Herr Friherre af
"Wetterstedt hade på Kongl. Maj:ts Nådigste
Befallning, till Herr Grefvert och LandtMar-
skalken öfverlémnadt en Afskrift af Högstsalige
Konungens Testamente, tillika med den i följe
deraf, af vår nu Regerande Allernådigste Kon¬
ung afgifne Förklaring, i ändamål att desamma
Ridderskapet och Adeln meddelaj i anledning
hvaraf Herr Grefven och LandtMarskalken hem¬
ställde, att berörde Handlingar nu mätte inför
Ridderskapet öch Adeln uppläsas och uti da¬
gens Protocoll intagas5 hvilket bifölls.
Härefter upplästes; följande:
I det Heliga och Oåtskiljeliga Trefaldig¬
hets, Guds Faders, Sons och Den Heliga An¬
das Namn, Gore Vi GARL, af samma Guds
Nåde, Sveriges, Norriges, Göthes och Vendes
Konung, Hertig till Schlesvig, Holstein, Stor¬
man) och Dittmarschen, Grefve till Oldenburg
och Delmenhorst, Verfetligt: Att som deni Hög¬
ste Guden på ett underbart sätt styrkt och un-
derstödt Oss, att tycka Vårt Fädernes Rike
undan öfverhängande olyckor och en hotande
undergång, och Försynen till rågai af godhet
skänkt Oss en Son och Efterträdare på Sven¬
ska Thronen', hvars ojemnförliga kärlek, tillgif¬
venhet öch trohet emot Oss och Fädernesland,
och hvars utmärkt lysande Egenskaper och Dyg¬
der gifva Oss den ljufva tillfredsställelse, ätt
föremålet af Vår yttersta önskan, Väre trogne
Undersåtare* beskydd och välfärd, ej kan kraf¬
tigare befrämjas, än af denne Vår Kärälskelig
132
Den g Februarii.
ge Herr Son, Den Högborne Furste och Herre,
Herr CARL JOHAN, Sveriges, Norriges, Gö-
thes och Vendes Kron Prins j så äge vi derige¬
nom den glädjen, att veta Vårt Rike blifva
lyckligt och aktadt, och önske endast, att Vår
Kärälskelige Herr Son, till Furstars Eftersyn
och Fäderneslandets väl, må länge pryda Sven¬
ska Thronen.
Oss återstår dock att förordna om Vår en-
skilta Egendom, och det vele \fi som följer:
Till det första förordneVi: AttVårHögt-
älskeliga Gemål, Hennes Majestät Drottningen,
som under alla händelser och städse förljulvat
Vår lefnad, och som Vi till Vår Kärälskelige
Herr Sons ömma vård öfverlemne, må tillfal¬
la Vår contanta Förmögenhet, och all den
Mobilier, som vid Vår död, efter då befint¬
ligt Inventarium finnes på Rosersbergs Kungs¬
gård, hvilken Mobilier, med undantag af hvad
deraf genom slitning kunnat förnötas, elter Hen¬
nes Majestäts dödliga frånfälle, skall, enligt
nämnde Inventarium, tillfalla Vår Kärälskelige
Herr Son, Den Högborne Furste och Herre,
Herr CARL JOHAN, Sveriges, Norriges, Gö-
thes och Vendes KronPrins.
Till det andra: AU Vår i Stockholm va¬
rande Qvarlåtenskap, bestående af Jouveler, Guld
och Silfver, Bibliotheque, Ritningar, Chartor
och öfriga Samlingar samt Meubler, Hästar
och Equipager, med mera, skall tillfalla Vår
^Ådderdoms kraftfulla stöd, Vår Kärälskelige Herr
Den 9 Felruarii.
133
Son, Den Högborne Furste oell Herre, Herr
CARL JOHAN, Sveriges, Norriges, Göthes
och Vendes KronPrins.
Till det tredje: Ehuru Vi äro öfvertyga-
de om Vår Kärälskelige Herr Sons vårdande
godhet för Väre trogne Tjenare af alla Classer,
vele Vi dock ej underlåta, att hos Vår Käräl¬
skelige Herr Son dem på det ömmaste recom-
mendera.
Till yttermera visso håfve Vi detta med
Egen Hand underskrifva, och med Vårt Kongl.
Sigill bekräftadt, som skedde på Vårt Slott i
Stockholm den Tionde dagen uti Februarii Må¬
nad , År, efter Vår Herres Jesu Christi börd,
Ett Tusende Åtta Hundrade och på det Fjor¬
tonde.
CARL.
!*«
(L. S.)
Att Hans Majit Konungen med Egen Hand
tecknat Dess Höga Namn under ofvanstående
Dess Testamentariska Förordnande, som Kongl.
Majit täckts förklara vara Dess yttersta Nådi¬
ga vilja: Att Kongl. Majit dervid befunnit Sig
uti Högönskelig Välmåga, och att det skedt
med berådt mod och i bägges vår gemensamma
närvaro, det varder härmed intygadt. Stockholm
den 10 Februarii 1814*
H. H. von Essen. Fredr. Gyllenborg.
(L. S.) (L. S.)
*34
Deri 9 Februarii»
181S den 7 Februari» är detta Testaroem.
te öppnadt och uppläst, » näryaro af de Män^
det tleröfyer författade Protocoll upptager,
CARL JOHAN-
Oscar,
Fredr. Gyllenborg.
Peder Anker.
Joli, Aug. Sandels.
Jac. Axel Lindblom.
Lars Olsson.
Lars von Engeström.
H. H. von Essen,
E, Ruuth.
Carl Fr. Landberg,
G. af Wetterstedt.
J. G. Turdfjaell.
Att förestående afskrift är med Höga Originalet
]ika lydande intygar
J. G. Turdfjaell,
Tillförordnad Just iti$-Canceller.
Vi CARL JOHAN, med Guds Nåde, Sve¬
riges, Norriges, Göthes och Vendes Konung
&c. &c. &c. Gore vetterligt: Det Vi med den
mäst vördnadsfull erkänsla enaottage de gåfvor,
som innefattas uti Högstsalig Hans Kongl. Maj:t,
Vår Högtälskade oförgätlige Herr Fader CARL
XHLs den 10 Februari» 1814 upprättade Testa¬
mente, och förordne sorn följer?
1:0 Den försegling, som blifvit åsatt hvad
»Slottet tillhört Högstsalig Hans Maj:t,Vår Högt¬
älskade Herr Fader, skall ofördröjligen brytas
Den 9 Februarii.
och allt hvad som finnes i Contante Penningar
genast öfverlemnas till Vår Högtälskade Fru
Moder, Hennes Maj:t Enke-Drottningen. In¬
venteringen skall sedan företagas, och man skall
hos Hennes Maj:t Enke-Drottningen anhålla,
att Hennes Maj:t täckes välja allt hvad som
kan vara Hennes Maj:t convenabelt. I den hän¬
delse Hennes Maj:t önskade, att bibehålla bru¬
ket och nyttjandet af allt, förordne Vi, att
det skall öfverlemnas till Hennes Maj:ts Di¬
sposition intill Hennes Majus Död. Vi önske,
att ifrån denna dag bibehålla ägande rätten till
de Effecter, hvaraf Högstsalig Konungen, Vår
Högtälskade Herr Fader, dagligen betjenade sig.
2:0 Hennes Maj:t Enke-Drottningen skall
genast varda satt i besittning af Rosersbergs
Lustslott och Egendom, utan att afbida det
Inventarium, som derstädes ofördröjligen kom¬
mer att upprättas.
3:0 Hennes Maj:t Enke-Drottningen skall,
så länge Hennes Majit lefver, äga att begagna
de Jouvel r, som tillhört Hennes Högstsahge
Hoga Gemål; Lifligt önskande, att hedra Högst¬
salig Hans Kongl. Majit, Vår Högtälskade Herr
Faders Minne och höja Kronans Glans, lörklare
Vi härigenom, att elter Hennes Majit Enke-
Drottningens frånfälle, skärike och gifve Vi åt
Kronan alla dessa Jouveler; och skola de i följd
af detta Förklarande för alltid anses för Kro¬
nans Egendom.
4:0 Vi förklare^för öfrigt, att Vi samvets-
Den 9 Fehruarii.
grannt skole uppfylla alla de villkor, som äro
föreskrifne uti Högstsalig Hans Maj:t, Vår Högt-
ålskade Herr Faders ofvannämnde Testamente.
Till yttermera visso håfve Vi detta med Egen
Hand underskrifva och med Vårt Kongl. Sigill
bekräfta låtit. Stockholms Slott den 8 Fe¬
bruarii 1818*
CARL JOHAN.
J. G. Turdfjell.
Kongl. Maj;ts Nådiga Förordnande om qvarlåtenskapen
efter Högstsalig Hans Maj;t Konung CARL XIII;de.
Föredrogs Stats-Utskottets den 4 dennes
aflåtne Memorial af innehåll, att Stats-Utskot-
tet funnit det vara anledning till Anmärkning
mot Konungens Rådgifvare i Commando-Mål
för Flottorne och Föredragande för Krigs Ären-
derne, hvarom Remiss begärdes till Constitu-
tions-Utskottet, inför hvilket anledningarne upp¬
gifvas skulle; vid hvilket Memorial tillika var
bifogat ett forsegladt Convolut} och blef berör¬
de anledning till Anmärkning, uppå derom af
Herr Grefven och LandtMarskalken framställd
Proposition, af Ridderskapet och Adeln, enligt
29 §. i Riksdags-Ordningen, till Constitutions-
Utskottet remitterad.
Föredrogs Stats-Utskottets den 4 dennes
aflåtne Memorial, innefattande anledning till
Den 9 Februarii, 137
Anmärkning emot Konungens Rådgifvare i Com-
mando-Mål för Arméen, eller Föredraganden för
Krigs-Ärenderne, hvarom Remiss begärdes till
Constitutions-Utskottet, inför hvilket anlednin-
garne uppgifvas skulle; vid hvilket Memorial
var bifogadt dels ett försegladt Convolut, dels
ock Transumt af Siats-Utskottets Protocoll för
den 4 dennes, hvilket upplästes och hvaraf in¬
hämtades, att en Ledamot i Stats-Utskottet,
Friherre Cederström, Jacob, af anförde skäl,
bestridt det af Utskottet fattade Beslut om An¬
märkning, i anledning af Riksdagsmannan Wik¬
lunds Anförande, hvarjemte Friherre Ceder¬
ström begärt att dess serskildta Yttrande måtte
blifva följaktigt Remissen till Riksens Ständer,
för att sedermera derifrån fä åtfölja Anmärk¬
ningen till Constitutions-Utskottet.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henric, anmälte
sig att tala, men Herr Grefven och LandtMar-
skalken förklarade, att ehuru Friherre Ceder-
ströms serskildta Yttrande, hvilket icke varit
inneslutet i samma förseglade Convolut, som in¬
nefattade den tillika bilagde Anmärkningen, utan
jemte Stats Utskottets Memorial, öppet ankom¬
mit, blifvit inför Ridderskapet och Adeln upp¬
läst, kunde likväl någon Discussion deröfver icke
äga rum.
Friherre Anckarsvärd.■ Min afsigt är allde¬
les icke att ingå i någon Discussion öfver det nu
förevarande ämnet, utan jag anhåller endast
att få hemställa, om icke den nyss verkställde
uppläsning af Friherre Cederströms serskildta
138
Den 9 Fehruarli.
Yttrande, är emot Riksdags-Ordningeri stridan¬
de, hvilket synes mig vara så mycket vissare,
som Friherre Cederströms Yttrande innefattar
klander af Stats-Utskottets Beslut, angående
sjelfva Anmärkningen, hvilken, såsom förseg¬
lad, bör vara för Ridderskapet och Adeln obe¬
kant och ingalunda få underkastas Ståndets pröf¬
ning.
Herr Grefven och Lamlt Mar skatten yttrade J
att enär, enligt §. i Riksdags-Ordningen,
Ledamot, som ej i ett Utskotts lättade beslut
instämdt, vill sin serskilta tanka hos Riksens
Ständer anmäla, äger han, att genom serskildt
Memorial, hvilket må Utskottets Utlålande till
RiksStånden åtfölja, sådant verkställa, ansåge
Herr Grefven och LandtMarskalken Friherre
Cederströms ifrågavarande Yttrande hafva bordt
uppläsas.
Grefve von Schverin, Fredric Bogislaus, hem¬
ställde , om Friherre Cederströms serskildta tan¬
ka borde uti Ridderskapets och Adelns Protocoll
antecknas.
Friherre Anckarsvärd: Jag anser för min
del §. i Riksdags-Ordningen icke kunna
lämpas till förevarande fråga. Stats-Utskottets
Memorial, som innefattar uppgift af anledning
till Anmärkning, hvarom Remiss blifvit begärd
till Constitutions-Utskoitet, lärer så mycket
mindre kunna anses vara ett från Utskottet till
Riks Stånden afgifvit Betänkande, som sjelf¬
va Anmärkningen, jemte Utskottets derom fatta.
Lien g Februarii.
139
de beslut, hvilka snarare skulle till ett Betän¬
kande kunna hänföras, äro förseglade; af hvil¬
ken anledning Friherre Cederströms serskildta tan¬
ka äfven hade bordt vara förseglad, för att,
jemte den af Utskottet beslutade Anmärkning, en¬
dast så till sägandes passera Ridderskapet och
Adeln till Constirutions-Utskottet. Sedan nu åter
Friherre Cederströms Yttrande redan blifvit upp¬
jäst, återstår blott den önskan, att en sådan,
emot Constitutionen stridande händelse, åtmin¬
stone ej må i Ridderskap#ts och Adelns Proto-
goller antecknas.
Herr Grefven peli Landt Marskalken anmärk¬
te ånyo, att Friherre Cederströms yttrande
icke varit förseglat innom samma Convulut,
som inneslutit sjelfva Anmärkningen.
Grefve von Schverin ansåg, uppå de af Fri¬
herre Anckarsvärd redan anförde skäl, det icke
vara Jämpeligt, att Friherre Cederströms berör¬
de Yttrande utj Ridderskapets och Adelns Pro-
tocoll antecknades.
Herr Grefvert och LdndtMarskalken förklara¬
de, det han för sin de! äfven trodde Antecknin¬
gen af berörde Yttrande uti Protocollet va¬
ra öfverflödig.
Grefve Mörner, Adolf Göran, förmodade
deremot, att allt hvad som blefve inför Ridder¬
skapet och Adeln uppläst jemväl borde uti da¬
gens Protocoll antecknas.
140
Den 9 Felruarii.
Friherre Staél von Holstein, Corfitz Ludvig;
Enligt det begrepp jag gör mig om meningen
af Grundlagen vid detta tillfället, hade Friherre
Cederströms serskilta Yttrande icke bordt öppet
medfölja, samt i anledning deraf, här in Pleno
ej heller uppläsas: det upplyser innehållet
af en anklagan emot' en af Stats-Rådets Le¬
damöter. Föreskriften i 29 §. Riksdags-Ord-
ningen, att vid dylika tillfällen blott de orden:
”Det är anledning till anmärkning emot Stats-
Rådet”, och att denna anledning skall uppgifvas
för Constitutions - Utskottet, utmärker ganska
tydeligen, att anledningen bör blifva dold,
och icke känd förr än den först varit under
pröfning i Constitutions - Utskottet. Då en¬
skildt Ledamot äger rättighet att väcka åtal
emot Stats-Rådet, men man aldrig kan hafva
fullkomlig säkerhet om det rätta, när man icke
har tillgång till Stats-Rådets Protocoller; så var
detta Stadgande en nödvändig försigtighet, för
att icke blottställa Embetsman för de obehag,
heter , som medfölja origtiga angifvelse!-, och
det så mycket mera , som ingen upprättelse
kan erhållas af Angifvaren, då denne äger det
talande skälet för sig, att Protocollerne äro för
honom otillgängelige. I grund af denna slut-
satts, tror jas; att Friherre Cederströms Yttran¬
de bordt försegladt åtfölja Stats Utskottets An¬
klagelser till Constitutions Utskottet, samt först
efter återkomsten derifrån, blifva här uppläst,
om han sadant äskat. Men då det nu redan
är uppläst, och Lagen bjuder att det nödvän¬
digt skall antecknas i samma dags Protocoll,då
det uppläses j så är här likväl antingen i det
Den g Februarii.
ena eller andra fallet ett fel mot Grund-Lagen
begånget, som nu mera icke står att rätta.
Herr Pahlman , Otto Fredric'. Sfats-Utskottet
liar ansett sig icke kunna förvägra Friherre Ce¬
derström , att dess serskildie Yttrande, som snara¬
re innehöll en mängd Citationer ur Grund-La-
garne, än några egna tankar, finge åtfölja Ut¬
skottets Memorial till Riksens Ständer. Både jag
och de öfrige Ledamöterne i Stats-Utskottet
hafva för öfrigt varit alldeles obekymrade i
afseende på samma Yttrande, förvissade att
Riksens Ständer sjelfva kunna både läsa och
förstå Grund-Lagarne. Sedan Yttrandet nu me¬
ra blifvit uppläst, anser jag det icke medföra
någon våda, i anseende till Formerne, att det¬
samma i Protocollet antecknas.
Herr Grefven och Landt H/Iarskalken hemställ¬
da , att Friherre Cederströms Yttrande måtte i
dagens Protocoii pä vanligt sätt antecknas^ hvil¬
ket bifölls.
Friherre Anckarsvärd: Jag har väl icke emot
att Friherre Cederströms Yttrande må, i anled¬
ning af de skäl Herr Påhlman anfört, på vanligt
sätt i Protocollet antecknas; men kan inga¬
lunda medgifva, att ju icke samma Yttrande
äfven kunnat ur Protocollet lagligen uteslutas.
Då 29 §. i Riksdags-Ordningen bestämdt stad¬
gar huru en anledning till anmärkning får fram¬
ställas, anser jag Friherre Cederströms serskil-
ta Yttrande, hvarigenom den af Stits-Utskot-
tet beslutade Anmärkning oveötrsägeligen bliF
142
Den g Fehruarii.
vit yppad , alltför väl kunna, såsom emot nysS-
nämde §. stridande, utur Protocollet uteslutas»
Friherre Cederström: Jag får blott erindra s
att mitt serskilta Yttrande icke innefattar nå¬
gon Anmärkning emot Stats-Rådet eiler någon
Föredragande, samt att följakteligen den åbe¬
ropade 29 §. i Riksdags-Ordningen, icke är hit
lämpelig.
Friherre AnckarsvärdJag har icke kunnat fin¬
na annat än att Friherre Cederströms serskildta
Yttrande, som skall innefatta en förment veder¬
läggning af Stats-Utskottets Beslut, angående
Anmärkning, just derigenom vidrörer samma
ämne, hvarå Stats-Utskottet begärt Remiss til!
Constitutiöns-Utskottet.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställ¬
de , att så väl den af Stats-Utskottet uppgifna
anledning till Anmärkning mot Konungens Råd¬
gifvare i Commandö-Mål för Armeen eller Före.»
dragande för Krigs-Ärenderna, som Friherre
Cederströms dervid tillagde serskildta tanka, måt¬
te enligt 29 §. i Riksdags-Ordningen till Con-
stitutions-Utskottet remitteras; hvilket bifölls.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Höglofli-
ge Ridderskapet och Adeln, vid Ur¬
tima Riksdagen i Stockholm, förmid¬
dagen den 9 Februarii 1818.
S. D. Vid föredragning af SratsUfskottettf
Den 9 Felruarii.
143
den 4 dennes aflåtne Memorial, innefattaude an¬
ledning till Anmärkning mot Konungens Råd¬
gifvare i Commando-Mål för Flottorne och Före¬
draganden för Krigs Ärenderne, hvarom Re¬
miss begärdes till Constitutions-Utskottet, inför
hvilket anledningarne uppgifvas skulle, blef be¬
rörde anledning till Anmärkning, af Ridderskapet
och Adeln enligt 29 §, i Riksdags-Ordningen, till
Constistutions-lJtskottet remitteradt. Ut supra.
S. D. Föredrogs Stats-Utskottets den 4 den¬
nes aflåtne Memorial, innefattande anledning
till anmärkning mot Konungens Rådgifvare i
Commando-Mål för Arme'en eller Föredragan¬
den för Krigs-Äreoderne, hvarom Remiss be-
gärdes till Constitutions Utskottet, inför hvil¬
ket anledningarne uppgifvas skulle, tillika med
Friherre Cederströms, Jacob, enligt bilagt Pro-
tocolls Utdrag af den 4 dennes, i Stats Utskot¬
tet yttrade serskildta tanka; och blef berörde an¬
ledning till anmärkning jemte Friherre Ceder¬
ströms serrkildta tanka enligt 29 §. i Riksdags¬
ordningen af Ridderskapet och Adeln till Con¬
stitutions-Utskottet remitteradt. Ut supra.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställ¬
de, om icke, sedan Preste- oah Borgare-Stån¬
den , enligt deras förut i dag ankomne Proto-
colls-Utdrag, anmodat Expeditions-Utskottet, att
angående Riksens Ständers Beslut, att hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla, om Kröningens
verkställande under innevarande Riksdag, upp¬
sätta en underdånig Skrifvelse, som genom en
144
Den g Februarih
stor Deputation borde till Kongl. Maj:t i un¬
derdånighet aflemnas, Ridderskapet och Adeln
behagade uti enahanda beslut med nämnde
Riks-Stånd instämma; hvilket bifölls.
Justerades Pieni-Protocollet för den 27
sistledne Januarii eftermiddagen.
Herr Grefven och LandtMarsialken tillkänna»
gaf, att Riddarhus-Utskottet anmält, det Lif-
Medicus hos Hennes Maj:t Enke-Drottningen,
Magnus Martin af Pontin fullgjordt de till In-
troductions vinnande å Riddarhuset erforderliga
Prestanda: I anledning hvaraf Herr Grefven
och LandtMarskalken hemställde, om icke Rid¬
derskapet och Adeln behagade bevillja Intro-
duction under N:o 2255 bland Ridders- och A-
delsmän It Lif-Medicus af Pontin; hvilket bifölls.
Hvarjemte Herr Grefven och Landt Mar-
svalken hemställde, om icke enär Landshöfdin¬
gen och General-Majoren Georg de la Grange,
enligt hvad Riddarhus-Utskottet anmält, full¬
gjordt de till Introductions vinnande bland Fri¬
herrar föreskrifne Prestanda, Ridderskapet och
Adeln behagade tillåta att Landshöfdingen de
la Grange finge under N:o 368 bland Friher¬
rar Introduceras.
Bifölls.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskilj¬
des klockan ett qvart till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Mån-
Den 9 Felruarii.
14?
Måndagen den 9 Februarii.
Plenum klockan J till y eftermiddagen.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos HögloflL
ge Ridderskapet och Adeln, vid Ur*
tima Riksdagen i Stockholm, eftermid¬
dagen dea 2 Februarii i y 18*
S. D. Vid förnyad föredragning af All¬
männa Besvärs och Oeconomiae-Utskottets den
21 sistledue Januarii afgifne, samt den 27 i
samma månad, eftermiddagen , på bordet lag¬
dt; Betänkande, angående väckt fråga om skyl¬
dighet för Götha Canal Bolag att besörja un¬
derhållandet af de Vägstycken i Skaraborgs
och ÖsterGötblands Län, hvilka tillhört sådana
Hemman, som genom Canal anläggningen bilf.
vit indragne m. m , blef samma Betänkande,
i anledning af Grefve von Plåtens, Baltzar
Bogislaus, dervid gjorde anmärkningar, till
Allmänna Besvärs- och Oeconomiae-Utskottet
återremitteradt. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Allmän¬
na Besvärs och Oeconomis-Uiskottets den 16
sistledne Januarii afgifne, samt den 27 i sam¬
ina månad, eftermiddagen, på bordet lagda
Betänkande, angående yrkad rättighet, att å
Marknaderne i Riket, få pä den utsatte Mark-
Ridd, och Ad. Fröt. lil 19, 30,
146
Den 9 Februarii.
rads-dagen köpa och sälja iofgifne Producter,
som af Landtmannen sjelf förfärdigas, utan att
afbida Marknadens Kungörande vid Trumslag,
blef samma Betänkande af Ridderskapet och
Adeln gilladt j i följd hvaraf frågan om ändring
uti Allmänna Lagens Sfadganden i 2 och 6
§.§. af 7 Cap. Handels-Balker., i likstämmighet
med OeconomicE-Utskottets förslag, till Lag¬
utskottet remitterades. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af All¬
männa Besvärs- och Oeconomiae - Utskottets
den 17 sistledne Januarii afgifne, samt den 27
i berörde månad, eftermiddagen, på bordet
lagde Betänkande, i anledning af Riksdags-Full-
mägtigen för Siende och Tuhundra Härader i
Vestmanlands Län, Johan Magnus Wessings
med Heres begäran, att Vestmanlands Rege¬
mente icke måtte Commenderas till Arbete
vid Götha Canal; blef samma Betänkande på
grund af åtskiliige dervid gjorde Anmärkningar,
till Allmänna Besvärs- och Oeconomiae-Utskot-
tet återremitteradt. Ut supra.
Ss D. Föredrogs Cönstitutions-Utskotfets
den 16 sistledne Januarii afgifne, samt den 27
i samma månad, eftermiddagen, på bordet lag¬
de Memorial, angående Borgare- och Bonde»
Ståndens aflätne Remiss till beiörde Utskott,
af Riksens Ständers Revisorers Berättelse, om
Allmänna Magazins-Inrättningens Styrelse och
Förvaltning, under åren från och med i8i3>
till och med 1816, i afseende på de i samma
Berättelse upptagne och genom Konungens Ge¬
Den 9 Felruarii.
147
neral-Adjutant för Flottorne, under den 12 Ju¬
nii 1816, Allmänna Magazins - Directionen
meddelte Ordres om Vederbörande i Carlskro¬
na förlagde Corpsers och Arbetsmanskaps Pro-
Viantering med mjul<t bröd* och de i följd här.
af ytterligare vidtagne åtgärder; och fann Hög*
loff. Ridderskapet och Adeln att samma Me¬
morial endast borde läggas till Handlingarne.-
Ut supra*
Upplästes tilli Justesing och godkändes
Expeditions-Utskottets inkomne Förslag till
Riksens Ständers underdåniga Skrifvelse1 till
Kongl. Maj:t, om eftergift af en Statens For¬
dran i aflidne Landshöfdingen von Echstedts
Sterbhus*
Föredrogs och Remitterades:
Till Stats- Samt Allmänna Besvärs och Oeconomid-
Utskotten.-
Kongl. Maj:fs den 16 sistledne December
aflåtne, samt den 2 dennes eftermiddagen på
bordet lagde Nådiga Skrifvelse till Riksens
Ständer, med öfverlemnande af en utaf Com-
mitterade för Saltpetter-ärenderne, afgifven un¬
derdånig Berättelse, om Saltpetter-Näfingens
tillstånd i Riket*
*48
Den g Februarii.
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus: I
Stöd af Regerings Formens 5 ? §. anhaller jag,
att, till följe af Konungens Nådiga Proposition
om Götha Canal få lemna några upplysningar,
hvilka ej förr kunnat aflemnas, da jag ej an¬
sett mig böra framställa mn mening, innan
det Bolag, för hvilket jag har den äran vara
O dfoiande, stadgat s na beslut, på det jag ej
skulle synas vilja i förväg bestämma dem.
D ssa beslut justerades den iy:de sistledne,
och den I9:de derpå följande vår detta mitt
Memorial färdigt; m n Ärenderne här å Ridda¬
rehuset hafva alltsedan hindrat detsammas
uppläsning, hvilket jag anhåller få till Proto-
Collet anmärka, i händese någon del af Me¬
morialet skulle finnas icke alldeles passa till
närvarande tidpunct, då jag på förekomna skäl
ansett mig ej böra ändra något af dess inne.
hall. Det är långt och jag får bedja om ur-
sägt derföre;- men ämnet är vigtigt och vidt¬
omfattande; ingen är mera öfvertygad än
jag om nödvändigheten att spara Lagstiftnin¬
gens tid.
Hvarefter Grefve von Platen, uppläste föl.
jande:
Öfvertygad om dyrbarheten af Lagstift¬
ningens tid, bar jag ej velat innom Riddar¬
huset upptaga den, genom något utförligt Anfö¬
rande om Götha Canal , da genom tryckning
af Redogordser och Handlingar, underrättelser
om Canalens alla torhailander icke saknas.
Men da detta oagtadt, vissa fördomar fort fa¬
Den g Februarii
149
rar, har jag nu, sedan Görha Canal Bolaget
på laglig våg yttrat sin maning, och antagit
de af Canal-Directionen uppställde Förslag,
ansett mig pligtig, att med åberopande af dem,
då det afgörande ögonblicket nalkas, bryta
den hittills iakttagna tystnaden. Endast en
noggran kännedom af al.a omständigheter gö¬
ra ett så inveckladt och vidsträckt ämnes rät¬
ta bedömmande möjligt.
Till vinnande af ordning i denna fram¬
ställning, skall jag först söka upptaga och be¬
svara sadana meningar, hvilka bestämma sjelf¬
va Inrättningens värde, sedan dem som angå
arten och vigten af de medel, hvilka till dess
utföring blifvit använda, och sist hvad som
ännu för dess fullbordan synes erforderligt*
Benämningen af ett enskildt företag, då
frågan är om Götha Canal, brukas så ofta
med ej ringa intryck på allmänna Omdömet,
äfvensom på det Omdömet, hvilket afgör fö¬
retagets öde, att jag finner mig skyldig be¬
svara den frågan: Hvad är Götha Canal? är
det ett enskildt eller ett allmänt företag?
I anledning af den ovanligt lyckliga Natur-
belägenheten, af Rikets kraf och Nationens
urgamla Sjövana, har denna anläggning af
Sveriges oförgäteliga Regenter i mer än trenne
århundranden oafbrutit blifvit Nationen före¬
ställd såsom nödvändig.
Underkastad samma tidehvarfs upplyste
Den 9 Februarii.
Mans pröfning, beständigt förelagd Lagstift¬
ningens omtanka och åtgärd; är det Götha Ca¬
nal, som g mil lång fullbordar Scandinavi-
ska Halföns genomskärning från Haf till Haf;
med en Segelfart al 35 mils längd, frän Sö¬
derköping till Götheborg, och förenar med
bägge Håfven 143 mils Insjö-stränder, eller en
större längd än sträckningen från Cimbritshamn
till, Torneå, i sjeilva hjertat, i sjelfva den
älsterrikaste, frugtbaraste delen af Riket. Den
bereder en oafbruten Segelfart emellan Jönkö¬
pings och Eda Skans, emellan Askersund och
Vennersborg, emellan Linköping och Åmål»
pch sammanknyter således nästan alla Rikets
aflägsnaste och mäst olika Provincer med ett
oberoende tillfälle till Transport för de mäst
olika Natur* och Konst-Alster,
Jag uppmanar en hvar, att, om möjligt,
pppleta på hela Jordklotet, så väl bland redan
Utförde Canaier, som bland ännu outförde,
men möjlige, en lika lycklig belägenhet i alla
afseenden, ännu mer för så stora Fartyg, som
|iär kunna framgå. Jag ställer denna min upp-
jnaning till de kunnigaste Ut- och Inländnin-
gar. Maq hör dock dageligen dragas i tvif¬
velsmål, ja! till och med bestridas, att Götha
Cana len kan bli nyttig , kan betala sig, kan
svara mot sin kostnad.
Är då Sverige det enda Land i Verlden,
sptn med den bästa belägenhet, icke kan dra¬
ga nytta af Inländsk Segelfart, ehuru våra För-
fådey från Hedenhös , uppmärksamme på Län-
Den 9 Februarii.
dets Art, begagnade och fannö nyttan af Ut-
och Inländsk Sjöfart? Ehuru vära Förfäder an-
lade och brukade Canaler förr än andra Euro¬
peiska Stater, Holland och Italien kanske un-
dantagne? Är dä Mälarens och Hjedmarens
Sjöfart utan nytta? Beviset igenfinnes vid Huf¬
vudstadens bryggor.
Bå man undersöker denna fräga, finner
man den böra skiljas i tvenne delar, nemligen;
hvad afkastning lemna sjelfva afgifteme, hvil¬
ka egenteligen äro ämnade till ersättning för
Arbets-kostnader? och hvad vinst tillfaller Lan¬
det, i synnerhet genom besparing af Forlö¬
ner, och genom besparade dagsverken af så
väl Människor, sorn Dragare, hvilka kunna till
Åkerbruk och Näringar användas? Redan 1815
har jag genom beräkningar ådagalagt, att den
sednare delen, i värde vida och mångdubbelt
öfverträffa den förra; detta bevisas af er¬
farenheten, utom Riket, och erkännes af alla i
ämnet Classiska Auctorer. Man vill blott
exempelvis anföra, att efter ojäfaktiga och re¬
dan mångårigt genomtrycket kungjorde Beräk¬
ningar, sjelfva Canal-Inkomsten vid den äldsta
af alla nyare tiders Utländska Canaler, vid
Canal de Languedoc, per medium räknas till
en ren behållning af 800,000 Livrés., men be¬
sparingen ä Foror beräknas på samma ställe
till 4,900,000, och vinsten för Landtbruket
till y, 100,000, hvaruti besparing å väglag¬
ning betydeligen ingår. Detta inträffar å en
Canal, som endast förenar klåfven, utan In-
sjqar i det inre af Landet, hvars små Dimen*
Den g Februarii.
sioner och andra förhållanden göra dess passe¬
rande omöjligt för de Fartyg, som besegla
Håfven! Hura ansenligt båttre måste förnälian-
derne blifva, der stora Insjöar och verkliga
Sjö Fartyg ge det hela en ofantligt större om-
fattning. Jag bör har nämna, att Varutrans¬
porten å Languedoc-Canai, beräknas helt nä‘ra
lika i tyngd med Transporten vid Trollhätte
Canal eller per medium till ^70,000 Skeppund.
Härvid bör ej glömmas, att långt ifrån att de
transporterade Varornas högre värde gilva en Ca¬
nal Inrättning etr förökadt- är förhållandet just
tvärtom. Ej Manufactur Varors transporteran¬
de, utan Transport af Kalk, alla sorter Sten,
Malm , Mergel och Stenkol vållar hufvudsak©-
liga Inkomster på Engelska Canaler. Endast
den sednare Arttceln felas oss och ersättes
åtminstone till en del af vara skogar. Varor i
förhållande till sin tyngd dyrare , bära en dy.
rare Lands-transport, då Varor af mindre vär¬
de och större tyngd ligga obrukad© och onyt-
tige om de sakna Sjö-transport. — Som ett
exempel torde det tillatas mig fråga: Hura
skulle Bjelkar, Plankor och Brädet, till och
med sjelfva Jernet från Vermelands Skogar kun¬
na komma till Götheborg.' Huru Kalk och
Sandsten från Kinnekulle, om ej Sjö-transport
vore? Transport af Kalk fran Vettern och Ve-
nern till odling af Norra Vestergötlands vid¬
lyftiga och för ändamålet ovanligt välbelägna
fnåssar, är ej tänkbar utan Canal-fart,
Emot detta sätt att transportera anför man
sorn skäl vårt Climat, våra långa vintrar. Jag
Deri g Febriiarii.
iJ3
får först härvid anmärka, atf ehuru Ryssi nd
och Nord-Amelica hafva starkare och längre vin¬
trar än vi, hafva dessa Länder dock aldrig
upphört att finna nyttan och gagnet af sina far¬
dina, ehuru ofta ofullständiga, Canal-farter, till
den grad att de dagligen anlägga nya, efter
man med lätthet på en Canal transponerar me¬
ra på två månader, än möjligen på den full¬
komligaste Landsväg af lika längd, kan trans¬
porteras på e t år. Och får jag till besvaran¬
de af det föga öfvtrlagda, men ty väir allt¬
för ofta upprepade inkastet: att vi ej kunna
räkna på mera än 4 å 5 Månaders Seglation,
nämna att efter oafbrutna observationer, Troll¬
hättan per medium under 17 år varit Segel¬
bar 7 månader och 24 dagar, att den till och
med ett år varit öppen i g:ta månader och 24
dagar och aldrig mindre än 7 månader 2 dagar.
-— Att Forssviks Canalen under 4 års tid va¬
rit per medium Segelbar i 7 månader och y
dagar, men minst 6 månader och 13 dagar,
samt att äter efter ojäfaktiga Tyska Auctorer
i amner, man ej räknar farten på Donau oell
Mayn brukbar för meta än 200 dagar om året,
som gör 6 månader och 20 dygn. Ingen Kän¬
nare sätter i fråga att bestrida nyttan af far¬
ten på dessa Floder, ehuru farten pä Floder i
alla Länder erkännes underkastad flera och o-
jemförligt större hinder och svårigheter än den
ä Canaler.
Men ett annat skäl för,icke emot, Canal-
anläggtiingen, kanske det starkaste af alla, bör
hämtas från sjelfva Chmatet, nemligen: atr
If4
Den g Februarii.
vir för Åkerbruket passande årstid, verkelin
är kortare än uti de fleste andra Länder; vi haf¬
va derigenom en dubbel och högst vigtig an¬
ledning att på det alldra noggrannaste bespa¬
ra Nationens Arbetskraft för Åkerbruket un¬
der denna tiden Mun ihågkomma den skillnad,
som är gifven emellan Landt- och Sjö-trans¬
port, då till transporterande af 300,000 Skep¬
pund på 12 Mils Landtväg erfordras, efter
vanlig beräkning, 400,000 Karl-Dagsverken och
800.000 Häste-Dagsverken, hvaremot samma
Transport på Canaler, endast fordra 39,000
Karl- och 3000 Häste-Dagsverken, och såledrs
medför en besparing, af 361,000 Karl- och
797.000 Häst-Dagsverken, som tillsammans
minst kan beräknas efter blott 20 sk. öfver
hufvud till en half Milion R:d. När deremot
Canalen ar tillfrusen , har Åkerbrukaren tid att,
utan skada för sitt hufvudyrke söka uti forss-
lande en förtjenst, som kanske endast då kan
idkas med någon väsendtelig eller verklig nyt¬
ta för honom.
Ännu ett .skäl mot Canalen sökes af den
så ofta upprepade klagan om vårt Lands fat¬
tigdom och brist på Producter. Glad och till¬
fredsställd att vara Svensk, kan jag ej dela
dessa mörka utsigter, och jag tror mig hafva
sett nog många Länder i Verlden med verk¬
lig uppmärksamhet, för att äga något vitsord.
Europeen har, med få undantag, ej att
vänta af sin Jord mer än en skörd. — Denna
IHinas äfven oss med längre dagar och kortare
t
Den 9 Februarii.
nätter } nnder vegetations-tiden, hvilka bringa
den nä-rmare ett medium än mången i allmän¬
het, utan att räkna, inbi lar sig. Men om
ock bland Europas Länder jag funnit en verk¬
lig och betydlig skillnad i jordmån, ehuru
mindre än mången föreställer sig, så skall jag
dock alidrig glömma att jag sedt kanske det
af Naturen rikaste af dem alla, Spanien, där
Sparris och Citronträdet växa villda, innnehål-
la de flästa obrukade fält5 att jag på det af
Naturen till hogsta grad frugtbara Africas Jord
och bredvid Romerska prägtiga Ruiner, sett
de största Ödemarker, uselhet och elände,
där till och med tankan af bättre var för¬
svunnen.
Till motbild häraf påmminner jng mig e-
vigt, att det finnes ett Land för det mästa be¬
stående af Kärr och från Naturen erötrad Sjö¬
botten , sorn endast under dagliga mödor och
faror kunnat försvara sina inkräktningar med
en ofantlig kostnad, af 3000 Milioner Gulden,
under sju Secler använde, och som till och
med i våra tider setts till den grad öfverväl-
digadt från tvänne sidor af det Element, sorn
på en gång vållar dess största olyckor och
dess välgång,
Att 63 Tyska qvadrat Mil på en enda
Natt öfversvämmades , sä att nästan endast tak
och Kyrkatornen syntes, och en del af de derå
lefvande Varelser endast räddades genom ea
hastig flygt, så mycket svårare att verkställa
sqm ofantliga isfält, af hlodeme li^mförde, ef-
3 ?6
jDen 9 Februarii.
ver allt skapade nya hinder för de olycklige.
Sådana f ror hera på sina stallen til! och med
två g n^er otn dagen, men på många åtmin¬
stone tvänne gånger om året, fast det oltast
lyckas vaksamheten afböja d,m. Holland i sak¬
nad af Bergverk o h Skogar, år dock ej en¬
dast det som likr>2r närmast en Trägård, utan
nar ock lange vai n det Folkrikaste , pennmgeri-
kaste, kunskapsrik sre Land i Verlden : det
Land som k näske f amför alla andra, Männi-
skoslägtet har att t.i ka för sm frihet, upplys¬
ning och säll Ii er !! Hvad lör en ädel och be¬
undransvärd Varelse visar icke Mär.mskan sig
vara under sådana förhållanden, och det är li¬
kasom en mindre gifmild Natur endast tjena-
de till en högre utveckling af hennes krafter.
Alla andra Länder jag haft tillfälle se , lig¬
ga innom dessa ytte ligheter. Brandenburgs
och Pomern1; vidstiäckta Sandslätter, som
visst icke innom Scandmavien hafva sin like,
bära rika Skördar, noder det jag sedt Bretag¬
nes mid Blomster och Frukträn öfverkladda
Utmarker b,bos af Uslingar i kojor, sorn all¬
deles likna stenrösen. l ill en ganska mark¬
värdig jemnförelse i detta hänseende föranledes
man älven innom Fosterlandet. Halland, för¬
mod el igen af de natuiligen magraste Provincer
i Sverige, lemnar en ärlig behållning till
Stats - Cassan af circa 100,000 R:dr, utan att
att något deraf återvänder för Garnizoner,
Trouuper, Flotta eller andra Stats-Utgifter.
Gottland, totde hända af Naturen den bördi¬
gaste Province af Svenska området, lemnar
ingen behållning till Staten; och Folkets väF
Den 9 Februarii.
M7
stand i Halland står tj tillbaka för Gottländ-
ningarnrs Hvad bevisar allt detta annat, än
att om ett Lands Natuiformåner och Climat
ingå lör något uri dess verkeliga välstånd,
makt och frugtbarhet; så bero dessa dock, i-
synnerhet då man ej talar om Grönland, Nova,
Sembla eller L»ppfjeilen, af det Folk, som be¬
bor det, och af detta Folks sträfvande till sann
förbättring, och att till detta sträfvande, utom
Vetenskaplig odling, samt böjelse och skickelig,
het lör Iniustne hos Folket, Communicatio-
nerne äro bland de för>ta medlen. Sannin¬
gen häraf vLar sig klart, när man kastar en
blick på Spanien och Marocco, det förra nä¬
stan, och det sednare helt, utan alla Com-
municationer, och sedan betragtar Holland, där
man, hellst vid första påseendet och då man
beräknar Landets inskränkta omkrets i jemntö-
reise till sin Folknummer, nästan skulle kunna
förledas att anse dem bragte till öfverdrift,
om ej Folkets noggranna sparsamhet och hus-
h.illslörmåga vederläde en sådan förmodan.
Alldrig skall jag kunna anse Sverige van-
lottadt, i afseende på frugtbarhet eller naturlig
Rikedom, och iliden kunnig Utlänning, sorn
med uppmärksamhet betragtar Östergöthland ,
men i synnerhet Vestergötlands vidsträckta
Lerslätter, liksom öfverströdda med kalk och
märgelbäddar, b ir af den tankan; ännu min¬
dre när man tar i beräkning den olantliga Ar¬
betskraft, som vi äga uti våra strömmar och
vattenfall, till en så omätlig grad, att alla an¬
dra Länder i den vägen ej kunna jemnföras
Den 9 Februarii.
och miste nöja sig med att ersätta blott en del
deraf, genom de kostbaraste Mechaniska Inrätt¬
ningar. Jag kan ej heller finna Svenska Fol¬
ket stå tillbaka i förmåga och skicklighet. Må
vi äga kraft och mod, att till den sällhet vi
redan äge, uttala och antaga som Grundregel
ett enda ord: Närings-frihet, men detta ord
1 hela sin vidd , och vi skola ej ha skäl miss¬
unna de lyckligaste Nationer.
Men, säger man, vi hade bordt vanta
med . Communicationerne till vi fått öfverflöd
pä Producter. Detta inkast är redan af mig
besvarat 1806, och hvad skulle väl hafva blif¬
vit utaf öfverskotts-Production under saknad af
Transport, under de 10 åren, som minst behöfdes
till Canalens fullbordan? Är ej Consumtionen
hufvuddriffjädern för Production? Och denna
Consumtion, huru kart den äga rum utan Com-
mumcationer?Skola dessa vänta till en högre grad
af Cultur, så efter visserligen Sverige är bättre
odladt, hade äfven Carl XI orätt, att redan på
sin tid anlägga Landsvägar, hvilka om all derå
nedlagd kostnad blifvit bokförd, tordde visa den
hafva stigit lika högt som fordrats för Canaler
af samma längd, utan att hafva lemnat någon
omede bar ersättning, att som ränta på nedlagt
Capital uppbäras. Den öfvervägande nyttan
af deras anläggande är emedlertid utom ali
fråga.
Efter alla dessa anförde grunder får jag
sluta med den förklaring: Att Götha Canalens
vidsträckta sammanhang med Sveriges hela om¬
Den g Felruarii.
*59
råde gör det mer än vid någon annan Canal
omöjligt, att beräkna tördelarne af dess Oe-
conomiska följder; men att den just af detta
skäl kommer att i detta hänseende stå framför
alla andra i Verlden.
Jag har trott och skall alltid tro mig bö¬
ra ställa de Oeconomiska fördeiarne af Götha
Canal i främsta rummet, och derföre sökt ut¬
reda detta utförligt.
I Mercantiiiskt hänseende hänvisar jag blott
till hvad jag Igoö härom yttrat. Afgifo.;n
i Öresund, bestående af omkring 1,000,000
R:dr Hamburger B:co , kan möjligen likaval till
någon del tillfalla Götha Canalen, som Kielcr
Canalen. Jag har alldrig antagit det skäl för
giltigt, som hämtas från en förmodad fartens
långsamhet, alldrig att befara på Canal.-r, där
Fartygen dragas af Hästar och tiden således
temmeligen noggrant kan beräknas. Skulle nu
upptäckten af Ångbåtar bringa sådana i gång,
så blir besparingen af tid ojemförlig, efter den
vinnes lika på Insjöarne. Götha Canal kan gö¬
ra Scandinaviens Handel lika och mera obe¬
roende af Fiendtlighc-ter, som Kieler Canalen rjent
till frälsning för den Danska och andra Natio¬
ner. Vid allt detta erkänner jag en möjelig-
het, hvarigenom Götha Canal kati bli af föga
både Oeconomisk och Mercantilisk nytta. Men
beskyllom då hvarken Naturen eller Inrättnin¬
gen, utan beskyllom då oss sjelfve, ty denna
möjelighet är ganska visst blott en. Med Nä-
rings-tvång innom oss, nied Handelstvång på
Den g Febru arli.
våra kaster, med deraf följande håglöshet
och lättja, på ena sidan, med deraf följande
öfverflöd, flärd , misshushållning, missförhål¬
lande och laglöshet å den andra} skall Gö¬
tha Carsden blifva af löga bade Oeconormsk
och Mercantilisk nytta} men hvad blir då
Sverige? skyndom från dessa bedröfliga ursig-
ter for att under ännu en hufvudsakebg syn-
punet betragta nyttan af denna Canal; , en
synpuncts som om den ock hitt lis sällan och
ofullständigt i det Allmänna varit nämnd, dock
visserligen är högst betydlig, och som sådan
ej heller varit glömd. Denna är Rikets för sv ar.
Blidare öden och en stor Mans åtgärder
och skyddande hand, göra att vi ändtligen en
gång äter kunna tala och öfverlägga derom,
och då dessa öfverläggningar redan börjat, ytt-
trar jag så mycket heldre häruti min mening,
sorn jag, med all mojelig aktning för andras
öfvertygelse, för ingen del kan dela vissa mör¬
ka utsigter om Scandinaviens svaghet och
faror, så framt våra Försvars medel med be¬
hörig urskillning på rätta stället användas.
Genom Sveriges och Norriges förening,
är Scandinavien i den lyckliga belägenhet 9
mastan mera än någon Stat i Europa, att in¬
nom af Naturen bestämda Gränsor äga ett om¬
råde, ej för stort att af En Styrelse omfattas,
dock visserligen tillräckligt att bilda en sjelf¬
ständig Stat, hellst om dess Folknummer och
Cultur bringas tili hvad de kunna blifva. Det
Den g Félniariii
är af dé få lyckliga Stater, sörsa ej utan för¬
lust af sin Sjelfständighet, kan se sitt område
förminskas, och söm ej, utan att försvaga sig*
kan föröka det. Kalfön bebos utaf en enda
Folkstam, lika i Språk, Religion och Seder,’
hvilken med lätthet kan stiga till 233 gån¬
ger sitt nuvarande antal, utan fruktan att sak¬
na lifvets hufvudsakeligä förnödenheter innom
egit område. Då frågan är om en såäafl Stats
Krigs-Mäkt , faller af sig sjelf, att den bör bil¬
das , trier i afseende pä försvar än anfall, och
uti en så lycklig belägenhet, som vi helt hafva
Föreningen att tacka, blifva alla hemligheter i äm¬
net onödiga, sedan Nationen i hela sin vidd
insedt och afgjordt nödvändigheten att gemen¬
samt och personligen försvara Fosterjorden.
Jag kan ej antaga den satts, att bredevid
hvar en sådan Fosterlandets Försvarare fordras
tvänne öfvade Krigare. <Då, och endast då,
vore verkeligen Frihetens Land att beklaga!
uti Trakter som de Svenska, torde en vanlig
Skytt, genom sann frihet på Fosterjorden, lif-
vad att med sin sista blodsdroppa försvara den,-
redan vara en dugtig Stridsman^
Vi kunna alltså fritt, med erkännande a£
Föresatsen ått villja vara fredade innom vårt
område och utan åtrå att derutöfver herrska,
anse hufvudsakeligå farad för vår Sjelfständig¬
het endast kunna komma Öster ifrån,och Eu^
ropa skall erkänna öss för en vigtig förmur j
hvilken det blir ett gerhensamt intresse atr upjF
Ridd. och Ad, Prot. lil Bi 21, 2åi
s62
Ven g jFebruarii.
rätthåila. — Om denna satts är mindre vigtig
uti Europas nuvarande Fredslugn och dess Be-
herrskares vishet; så är det jnst dä Inrättnin¬
gar e for lugnets bibehållande böra och kunna
utföras hellst då alla våra förhållande göra att
det kan ske , utan att väcka uppseende hos
våra Grannar. —-
Dessa betr3gtelser, jemnförelsen med vår
och vår Östra Grannes Folkmassa, och våra
vidsträckta, dess område närbelägne, i vertical
sträckning mot anfalls Linjer, 130 mil länga
kuster, visa omöjligheten af ett verksamt för¬
svar på omkretsen, utan en alldeles öfvervä¬
gande Sjöstyrka, den man icke kan påräkna ,
då medlen till dess underhållande jemnlöras.
Vi ledas alltså lika som af sig sjelf, till
den enda sanna grundsatts för Sveriges, och
jag torde väl säga för hvarje Lands försvar,
den, att grunda det på en medelpunct, eller
som det nu för tiden kallas, Basera det. Hu¬
ru har icke denna satts blifvit bestyrkt i våra
dagar? Utom iakttagande af denna satts var
det mägtiga Ryssland krossadt, och Frankri¬
ke föll, för det att Dess ofvermodige Beherr¬
skare, i medgångens stund, ansåg denna grund-
satts soin en för honom onödig försigtighet.
En sådan medelpunct böra vi söka bak¬
om en af Naturen danad Defenssions-Linia, ej
för långt ifrån kusten, för att bidraga till dess
undsättning, och ett första försök till Inkräck»
iDen § Februarii.
fårens afvisande, men ej så närä att den är ut¬
sått för första anfallet.
Denna Linia , Stark och vigtig i män af
Sin längd, uti Vertical sträckning mot Anfalls-li-
niett; Ditmar hon vidare, i händelse äf olyc*
ka, på det framför varande området, ett kraf¬
tigt medel för återtåg, ett oöfvervinneligt hirt».
der för ögonblicket emot den förföljande: Är
hon betäckt på sina ändar af naturliga Defiléer
och hinder3 sä kati man ej begära meråi Fin¬
nes bakom denna Linia ert Naturlig fast punct,
i hvars rygg Communicätionerrie med det frugt-
baraste af Landet, äfvensom med Håfvet äro
öppna} Så är en sådan punct, hvad man bör ön¬
ska sig för medelpUncten af ett Lands försvar.
Der och ingen annorstädes, är naturliga läget
för alla Krigsförrådet och Tyghus till Natio¬
nens beväpnande, hvaraf endast små Afdelnin-
gar för tillfället böra finnas på andra Ställen uti
ett Land, där Berg, Sjöar och Skogär föröfrigt
böra Vara de enda Fästningar; — En omstän¬
dighet , Som genom dymedelst minskade be-
holver, ej är af ringa vigt. —* Dessa och långt
flera förmåner har Varnäs vid Sjön Vetterns
Vestra Strand, till en ypperlig grad. Ett ö*
gönkast på Scartdinaviens Charta öfvertygac
oss härom ännu mera, här man vet att Vet*
tern är den Sjö i Sverige, sorn siSt af alla, och
mångå år alldeles intet belägges med is, att
på dess Noträ ända och Nordvest om den,
danar Naturen för hvarje steg de starkaste För-
svars-positioner; att dess Södra ända likaså be*
Deri 9 Februarii.
täckes af Massör, Berg, Vattendrag och Skogar;
att, i Sydvest och Vester om den, ligger den
rikaste Sädesbygd i Sverige, om den vinner be¬
hörig Odling; att denna ställning åter i ryggen
betäckes af Vennern, att Skärgårds-Flottan
pä begge desssa Sjöar skapa nya osli hotande
faror i ryggen på den Fiende, som skulle vilja
tränga fram emellan dem; att i följd häraf Com-
municationerne med främmande Makter, dac
hjelpen bör väntas ifrån, äfvensom, med Ver-
meland, Dahls och Bohus Läns Bergsbyggder-
ne, dit sista tillflykten efter olyckor skulle blif¬
va, behållas öppna och och nästan omöjeligen
kunna afskäras. Detta är den punct, omgifven
af Berg, Skogar, Sjöar, Mässar, Kärr och De-
filéer af de alldra förträffligaste belägenheter
för all sorter Verkstäder, med Rudimaterier för
dem i granskapet, omkring hvilken Nationen
bör och kan samla sig, för att innom egna för¬
delar oemotståndligt förgöra hvilka Inkräcktare
som helst; en punct, från hvilken vi som Schy-
ternes sanna Afkomlingar skulle kunna emot¬
taga en Darius, med den bekanta Enblemen
af en fogel, en råtta och ett Strids vapen: En
punct, som starkast åt Öster, likväl har mer
än vanlig styrka åt alla andra sidor, och om
den genom Vintern kan något förlora af sin
fasthet; så kan sä stor Fiendtlig styrka, som
under Vintern skulle kunna utföra ett infall, all-
drig bli farlig, om Nationen vill försvara sig
och nödiga anstalter derföre äro tagne på detta
ställe: En punct, som utom alla andra förmå¬
ner, äfven förenar den af en ofantlig besparing,
i alla hänseender af Militaire-Utgifter, hellst
Den g Februarii.
om, som der bör, Scandinaviska Skärgårds-'
flottan stationeras, med afseende derå samt å
närmast möjliga Communication med Stora Plot-,
tans Hufvud-Station, då den alltid skall bli
hotande i Flanquen för hvarje anfall, som ej
ställes rakt på henne sjelf * och vid ett sådant
är Götha Canalen ett helt oberoende medel för
Skärgårds Fartygen till både Förening, Förstärk¬
ning och Återtåg. — Men dertill hör, att Seam.
dinaviens Försvars-Verk i alla afseenden bik.
das efter båda Rikenas local, samt efter Natio¬
nernas lynne och tillgångar.
Varnäs är alltså med.dpuncten för Landets
forsvar, och denna punct är upptäckt genom
Götha Canal, den utvecklas med Götha Canal,
den kan endast fullkomnas af Götha Canal.
Att dessa föremålen sedan 1809 så ansetts,
bevisar bäst dåvarande Försvars-Comitéens Be¬
tänkande och andra dertill hörande Handlingar
samt det nya, ehuru ej ännu fullbordade Väg-sy-
stemet.’ Chartor öfver belägenheteime finnas,
hvarförutan jag skulle kunna framställa vitnesbörd
af Män, som ehuru ojäfaktiga i yrket, men skilj-
aktliga 1 nästan allt annat, dock på det mäst
afgörande vis instämma i denna mening.
Långt ifrån att hafva utvecklat ämnet i he¬
la sin vidd, sopa äfven med min otiLiräckeliga
förmåga skulle leda för långt, tror jag mig
dock hafva sagt, nog, för att efter allt detta
åter upprepa den vid början framstälda fråga:
Hvad är Götha Canal? är den ett enskildt fö»
*e.tag? eller ar den en grundval för Seandia*'»
Den g Dehuarii*
vien, för dess försvar , sjelfständighet, trefnad
celi förkofran? Man lärer icke kunna neka,
att företaget'; har ett stort och vigtigt allmänt
föremål. Det finnes deruti inner annat enskildt,
än att det, till vinnande af drift och möjelig
besparing är till en betydlig del anförtrodd ät
Enskildtas omtanka och utförd genom Enskildtas
medel, dem Staten eljest hade skolat ensamt
bekosta,
Flere Bevis torde vara öfverfiödiga. För
min del förklar ar jag mig öfvertygad om
det sednare, Men äfven utan egen slut¬
konst skulle jag ej tveka ett ögonblick vid
Carl Johans, Carl. Augusts, Tolls, Adler¬
creutz^, Adlersparres och flere lefvaodes full¬
komligen sammanstämmande meningar i ämnet,
och jag ville antaga, att alla forntidens upp¬
lyste Mans meningar härom kunde genom Scan-
dinaviens förändrade ställning, hafva förlorat
något af sin vigt, hvartill lör min del jag dock
jutet skäl finner.
Och hvilka äro medlen man användt, för att
befordra det stora ändamålet, sedan det med till-,
hjelp af Utländsk erfarenhet blifvit utredt, så
mycket omständigheterna tillåta; det vill säga,
att man var fullkomligen och klartöfvertygad om
utförbarheten och om det ovanligt lyckliga bi*
trädet Naturen lemnade. Detta biträde öfver-
går allt hvad en af Englands första Mechanici*
under all sin erfarenhet sedt, enligt det ojäfak-
tiga vittnesbörd Herr Telford lemnade, äfven¬
som han då redan utvisade de ovanliga förmå¬
Den 9 Februarii.
167
ner denna Anläggning skulle medföra. Man
har ofta gjordt en förebråelse af hvad då var
en oundvikelig följd af omständigheterna, och
som genast uti då känds och tryckta Hand-
lingar gais tillkänna: Det nemligen, att intet
fullständigt och pål iteligt kostnadsförslag fanns
eller kunde upprättas, efter man saknade nö¬
dig kunskap och erfarenhet uti ett alldeles nytt
yrke. En hvar alldrig så litet e-firen, lärer
vara bekant med svårigheten att uppgöra ett
säkert kostnadsförslag. Directionen tror sig
dock sedan lgiy hafva bevist, att den sökt de
rätta grunder för ett sådant, och vågar tro er¬
farenheten hafva bestyrkt, att dess bemödan¬
de ej varit fruktlöst. Om detta i tiden varit
ett hinder, så var det dock väl ett af de all-
dra obetydligaste. Alla Länders Statsklokhet har
lärt, alla de visaste Regenter hafva funrit bästa
sättet till ett Lands förkofran, efter stora Na¬
tional olyckor, vara publique arbeten i stor Scala.
Älven om de företagas med föga synbar all¬
män nytta, gagna de dock i hög grad, endast
allmänna verksamheten lifvas, vore det än blott
på föremål för Ostentation. Må kostnaden för¬
öfrigt ock synas dryg, blott dsn kommer tili
Circulation i Landet! Var då ej tiden inne för
Götha Canalen, hvars nytta af ingen med skäl
kan bestridas,, sorn Naturen så mägtigt biträ¬
der, lika väl som den elter 7-åriga Kriget var
för Bedins och Potsdams uppbyggande? För
Marmor - Palatset? Den vise Fredric den an¬
dra byggde dem jemte vldsträcta Canaler för
10 Millioner Riksdaler, just i ögonblicket då
ett förödande Krig upphörde, som hotat att i
168
Den g Fehruarii.
grund förgöra Hjnom och Dess Dand ? Be-
hcfyer man här utbreda sig olver Sveriges och
Preussens fr mi. na belägenhet, för att styrka
en evigt orygglig Stats-Maxime att ibland utvägar
till spridande af Medel till Industri och Nä¬
ringars jifVande, är altid ett verkeligt arbete
det bästa, vicia framför Län, vida framför Gåf-
vor, vida framför Magazins Inrättningar tu. m.
piter förströ rn da sättet mer än något af de
amira, lerr.nar understödet direcfe till den Ar¬
betande samt till deni, som producera hvad den¬
ne hehöfyer. Härvid är i afseende på Sve¬
rige den omständigheten af ej ringa vigt , att
dessa Arbetsförtjänster, äfvensom förbättrade Ar-
bets-Methoder-, genom Svenska Armeens eg-
fia Organisation, spridas till de aflägsna,ste be¬
höfvande Landsorter. Häröfver må Fredric den
Stores anda höras, som ehuru Despote dock ej
kan nekas hafva på ett alldeles Mästerligt
sätt, innom en oerhördt kort tid, återställdt
pcb förkofradt sitt Land,
Men med allt detta var Sverige utbloftadt
pch man borde ej glömma, och har ej glömdt
ännu (ehuru tyvärr mänga fviflare stundom fin¬
nas) att Svenska fMatiqnen är benägen till san¬
na Patriotiska uppoffringar och har visat prof
deraf, till och med utan ali utsigt till veder¬
gällning! Att Trollhättan tackar denna Patrio,-
tismen för sin tillvarelse förbigår jig, efter
dervid ändå var utsigt till någon, fast oviss in¬
komst. Men aldrig kan jag glömma det bi¬
drag af goojO.oo K:dr, sorn hela Svenska Na¬
tion,en hemb.ar |iä Fäderneslandets Ältare 1794$
Den g Februårii,
I Öp
och må den sorn ser driffjädern tili Götha Ca-
nal-Subscriptionen under den sämsta synpunc-
ten, jemnföra den dertill tecknade Summa ef¬
ter Varuvärdet, med föregående 800,coo R:dr,
och lika uppmärksamt, som det är att förmo¬
da, större delen af åtminstone de betydligaste
Actie-Ägarne gjordt det före teckningen, genom-
jäsa Privilegiernej så skall han, jag är viss,
med mig ej längre tvifla om Svenskar äga båg
och kraft till Patriotiska uppoffringar. Hvar¬
före då förstöra denna ädla känsla, genom o-
tacksamhet och misskännande? kanske den tun¬
gaste bördg för manniskohjertat att uthärda. Va¬
re för ofriot huru det vill, men fria Svenska
O ■ * ’
Medborgare, spridde öfver hela Svea Område,
hafva elter Fosterlandets och Lagstiftningens
anmaning, fr villigt hemburit sin egendom till
ett belopp af ungefär halfva kostnaden för det
största National-löretag, som i Sverige möjeligen
Iean äga rurp. Är det, jag vill ej säga billigt, utaq
är det klokt, sätta i fråga det dem hör bpröf-
vas den lagliga vinst, som utgör blott en liten
de} af den kalla Ockrarens olagliga?
Men för att vara säker om tillgångar, och
*lå det syntes så rättvist, enligt Konungens
Egen Nådiga uppmaning ti i! Riksens Ständer,
att om ock det Allmänna saknade utvägar, att
ensamt utföra det allmänt nyttiga, sä borde
dock Staten göra hvad han förmåddej och då
redan långt för detta, uti Riket fanns en af
Lagstiftningen gillad utväg till vinst, men den¬
na vinst nästan helt lämnas till Enskifdta utan
afl sort återtjenst till Staten, (ett förhållande.
170
Den g Februarii.
sorn jag är öfvertygad , intill denna stund och
kanske längre fortfarit, om ej Götha Cana!
varit; så lemnades denna förmån till Göiha Canal
Bolag, ej för att deraf sticka 23 proCent om
året af sitt Capital i egen ficka, utan för att
efter ett sparsamt utdelande af 5 proCent på
Capitalet använda resten till Arbetets utföran.
de. Hvad är det nu som pä en gång gjordt
allt detta Lands förstörande, som förut så Q-
klandrat ansågs? Snart skulle man kunna tro,
att förlusten af de 23 proCent vålla den häf¬
tigaste klagan, och jag spår, ehuru idag ej
trodd , att den dag kommer, då man ångrar
Pisconternes förstörande; åtminstone blir det
då, när den, som nu i tysthet där insatt sina
medel för 3 proCent, hvarifrån de utgått för 6,
eller om man så vill, för 7 vid egen Cassa-
kista och utan Rivahté af D.scanten kommer
att fordra, med vanlig försigtighet och säker¬
het, förmodeligen blott 6 proCent, fast med
ett litet en och annan bekant tillägg.
Men erfarenheten , torde hända ännu Män-»
niskornas enda sanna Läromästare, visade snart
dessa Fonders otillräckelighet. Den nogaste
granskning i alla hänseenden föregeck, intet
lemnades oupplyst eller oanmärkt af Lagstift¬
ningen; alla utvägar och behof granskades,
och derefter förklarade igiy års Lagstiftning,
att företaget, såsom nyttigt och utförbart, borde
fortsättas, efter en gång antagen plan; att Bo¬
laget och Styrelsen i alla hänseender uppfyllt
sina pligter; att Staten alltså borrie komma
till hjelp med fyllande af bristen, då Discont-
Den 9 februarii.
Vinsten beräknades till en viss gifven Summa;
och detta ej endast af rättvisa mot dem, som
på god tro offrat sin Egendom, utan ock af
Stats-klokhet, efter Verket annars skulle för¬
falla, de använde kostnademe gå förlorade,
och de nu synbarliga förmånerne försvinna.
Vid allt detta fastades vilkor för Bolaget, sorn
på det noggrannaste blifvit uppfyllde,
Med dessa medel framskred Verket med
Stora steg till sin utveckling under Fredslugn;
och må man än antora hvad man behagar om
att tidpuncten var olämpelig för ett sådant fö¬
retag; jag skall ej upphöra att anse honom
för den lämpeligaste, somoi Århundraden varit,
sorn kanske kommer i drhundranden. Riket
hade den kännbaraste erfarenhet af att uti Sjö-
Communicationerne af sina kuster vara bero¬
ende af Grannar, Sverige var styckadt, dess
enda frälsning och hopp hvilade på Scandina-
viska Föreningen, och detta hopp har en blid
Försyn uppfyllt; Landet behöfde hjelp, hvilken
hjelp i denna väg är den bästa, är förutnämnt.
Och fast man på en gång ropade öfver Pen-
ninge-nöd och Rörelse Capitalets obehöriga för¬
ökande, får jag blott påminna, att väl åtmin¬
stone den delen af Rörelse Capitalet, sorn ge¬
nom en Rörelse utkommer, mätte vara det sorn
minst förtjenar detta klander, om annars sjelf¬
va namnet har någon bemärkelse, Jemnförel-
ser må en. hvar göra, när jag säger att Götha
Canal* Discont papper, hvarmed den ökat Rö-
jelse-Capitalet, kan antagas per medium hafva
172
Ben g Februarii.
varit, uti löpande Assignationer R:dr 700,000
och uti 3 proCenrs Reverser nä¬
stan ingen under iooo R:dr 1,800,000
eiler tillsammans 2,500,000
Oeh på Canal-Arbetet är deremot utgif-
vit till dato öfver 4 Millioner. Dessutom kom¬
mer under denna synpunct, äfvensom för fö¬
retaget i det hela, ett medel i öfvervägande,
ett medel, det vigtigaste af alla, utom hvil¬
ket företaget uti vårt Land är och förblifver
åtminstone ännu i Århundraden en omöjlighet.
Jag menar Sveiiges oförlikneliga Krigshär, bil¬
dad med så sann känsla för Fäderneslandets
och Krigshärens behof, af den Store Carl den
XI, hvilken på en gång insåg Rikets kraft
och Rikets förmåga! Jag känner mig intagen
af ta .ksamhet mot en blid Försyn, då jag tan¬
ker på att jag blifvit biträdd af desse tappre
Stridsmän, som för att likna Roms oförgätliga
Härar, genom Fäderneslandets värnande i Krig,
och Fäderneslandets förkofran i Fred, hafva pä
sin Konungs bud, med så utmärkt villighet och
ihärdighet, följt mina ofullkomliga föreskrifter
vid det sednare, och gjordt, jag hade nära
sagt, det omöjliga möjligt för National-trefnad
och Ära. Må vårt bemödande skattas huru
Sora hellst, evig tacksamhet skall hos mig be¬
vara minnet deraf! trygg vädjar jag till Edert
tysta vittnesbörd, j tappre Män! om J genom
dessa arbeten blifvit mindre skickelige att mot¬
stå krigets besvärligheter, då val aldrig Trouppe
varit samlad så läng tid med. mindre sjuka, ät)
Vid Götha Canalen, oaktadt alla Arbetets ock
Den 9 Felruarii.
väderlekens besvärligheter, Jag frågar om J
icke, just under dessa Arbets-Commenderin-
gar , vunnit ökad vana vid Fiilt-lefnaden , dess
vådor och omsorger. Heliga hafva mina plig-
ter varit mot Eder, för hvilka ej en sparsam
och ringa utkomst, utan Fosterlands-känslan
varit starkaste driffjäder! till oförtruten verk¬
samhet! Också skola de Minnesvårdar J upp¬
rest åt Öfverheten , Nationen och Eder Sjelf¬
va , ej försvinna förr än Bergens grundfästen
skakas.
Detta medel kan icke påräknas under
Krigs-tiden, och dock när blir Canalen nytti¬
gare än i Krig? Men för öfrigt i frågan om
rätta tiden , hvem är den med Gudomens kraft
begåfvade, som kan förutse hvad tidsskiften
förestå, under de tillkommande io åren, och
dock är detta den minsta tidrymd, som för ett
sådant företag erfordras. Tiden må vara aldrig
så gynnande vid början, den kan bli förkros¬
sande innan slutet. Man skulle då aldrig bör¬
ja. Emedlertid skall jag vara lätt tröstad, vid
en i min tanka så ogrundad förebrålse, som
den, att Canalen i otid beslöts och företogs.
Men det återstår att tala om erfordeliga
medel för det ännu overkställda. Det är full¬
komligen bevist, att den häruti uppstådde brist
på intet sätt kan tillvitas hvarken Bolaget,
Arbetets förande eller felaktiga förslager och
beräkningar , utan den är vållad endast af
brottslingars åtgärd, hvilka uti sitt fall dragit
med sig Sveriges allmänna Credit-Systeme,
174
Den 9 Februarii.
hvilka kuniiat sätta sjelfva Bänquen med all siri
soliditet i förlägenhet , om ej serskildta För¬
fattningar skyddade den, oell hvilken ovänta¬
de händelse, genom Canal Discontens förlägen*
het, omintetgjordt en del af det bidrag, sorti
iSt) års Lagstiftning fann böra lemnäs till fö¬
retagets utförande. Allt är i öfrigt uti sitt för¬
ra ordendiga skick, att skrida tili fortsättning,
sedan Actie ägame åter erbjuda sig fortfara,
på redan en gång föreskrifva vis, om Lag*
stiftningen finnér för godt att bibehålla dem
vid en gång förunnadt bidrag eiler full ersätt¬
ning derföre, att genom temporaira åtgärder,
hvarpå i det hela bör bli ringa, kanske alldeles
ingen förlust, sätta Verket i stånd att afhjelpa
den iråkade förlägenheten, på ett sätt, som hvar¬
je upplyst man, antingen han ät serskildt iil-
teressetad deruti eiler icke, äidrig anrät kan
än föredraga dert påstådda Banqueroutten, hvars
alla olägenheter för både Borgenärer och Gäl-
denärer aro för väl kände, att har behöfva ut¬
redas. Det enda nya , jag Vågar säga, på billighet
äfvensom på klokhet grundade förslag är , att
Actie Ägarne måtte försäkras Om en Ränta för
gjorde uppoffringar, under den, hvilken Capä-
talisten öfver allt erhållet. Kan detta hopp sä
gaS öfverdrifvet för en anläggning af detta vär¬
de, af denna vigt, som till största delen re¬
dan utförd, starkt skrider till sin fullbordare
då 12 proCent gafs dem i hundrade år, som
1740 iemnade medel till företag, hvilket to¬
talt misslyckades? Under farhåga för möjlig¬
heten, att utfinna tillräckehga tillgångar har
man satt Arbetets indragning och långsamma
Den g Felniarn.
gång, till och med fortsättning, endast på eli
sida i fråga. — Jag får härvid vördsammast på»
minna, att ett så vidsträckt Arbete, tili så be-
tydlig del framskridit på en större Scaia, ej
kan utan stora förluster reduceras till en min¬
dre, an den sjelfva Arbetetsgångett föreskrifver.
Hus, Vattenbyggnader, äfvensom alla Bygg¬
nader för tillfället blifva antingen helt, eller
till en del onyttige, Tjenstemän och Arbetare
öfverflödige, Inventarier äfvenså, och tiden för
Inkomster aflägsnas, under det att tidell för
löpande Ränta förlänges; att förtiga det Män¬
niskor af vigt för Arbetet, föråldra, utnötas och
afgå ! Dessa skäl, af högsta vigt för hela företaget,
äro i proportion lika vigtiga för den ena Provin-
cen , som för den andra; men skulle detta sednare
absolut yrkas; Sa har Öfver-t)irecteuren Hag¬
ström tydcligen bevisat genom Calcul, Sorn med
första utkommer af trycket och redan är Riksens
Högloflige Ständers Banco*Utskott meddelt, att
om en sådan indragning är oundvikelig; så bör
Arbetet i Westergöthland, ej i Östergöthland
afstadna. För öfrigt är det ej utan bekymmer
Direciionen, genom nuvarande förhållandet, ser
sig utur stånd att behörigen föibereda nästa
Sommars Arbete efter Plan*5 en omständighet,
som vållar stora förluster, om ej Riksens Hög¬
loflige Ständer finna för godt, att genom ett
provisionelt mindre anslag häfva denna för¬
lägenhet.
Jag har sökt i möjligaste måtto och en¬
ligt min pligt upplysa förhållandet om Götha
Canalen, då Allmänheten med rätta kan fordra
Deri 9 Februarii.
de mästa upplysningar af mig. Af hvad jag
anfört, torde klarligen synis , att Lagstiftningen
står på puncteo att föra ett till två tredjedelar
utfört, för Rikets bestånd vigtigt National-
företag till sin fullbordan med samma bidrag ,
som redan en gång varit beviljade, eller åtmin¬
stone föga mer; eller ock, att för bristande
Medel låta det fada, då det redan utförda bilt
af föga eller ingen nytta, och fullkomnandet
af det bela skall i en framtid kosta ojemnförligt
och mångdubbelt mer än nu. Det kan ej
nekas, att kostnaden för ett sådant företag,
stigande utan ränta till nära 6} Millioner, är
högst betydlig; men utom att den för nära
hälften bestrides af Privata och till en betyd¬
lig del hämtas frän utvägar, som förut endast
bidrogo till Enskildras vinning; så torde en
jemnförelse med andra Canaler här vara af vär¬
de: Jag inskränker mig till en:' Kieler-Canalen
utfördes emellan 1777 och i78f> ungefär med
lika Dimensioner som Götha Canal. Den är,
som bekant, 4 Svenska mil lång och har 6
Slussar, samt kostade utom Räntor 2,12,412
R:dr Schlestvig-Hollsteins Courant; en Summa
som reducerad efter Rågvärdet i våra dagar,
gör Millioner R:dr Banco. Götha Canal är
öfver 8 m'I l^ng» har 59 Slussar, och kan ef¬
ter allt hvad jag begriper, om ej stora förän¬
dringar föregå, ej kosta utom Räntor mer än
Sex och en half Millioner.
Äfven denna jemnförelse utfaller alltså till
Götha Canalens fördel, hvartill ej litet bidra¬
ger
Den 9 Februarii.
177
ger elen af naturen beredda lyckliga belägen¬
heten, jemte kunskapernas framsreg. Jast då
har fragan uppstått, att stadna under bästa
farten!
Vid denna vigtiga punct, kan jag ej und¬
gå fråga: Är då denna Utgift -den minst vig.
tiga af alla, för att som sådan stå tillbaka,
och det uti en tid, då en ansedd och under¬
rättad Representant uti sitt Stånd bevisat, att
Rikets Banque aldrig varit Solidare än nu, då
den till och med har ett betydligt öfverskott?
Är då denna Banque ej en Rikets Egendom
till hvilken hvarje Individue contribuerarK och
kan denna Rikets Egendom ej gerna bistå med
ett årligt Bidrag, som ehuru betydligt, dock
visst ej är nog stort, för att på minsta säte
skada dess Solidité; men tvärtom ökar dess
säkerhet och bereder dess framtida förkofran?
.— Visserligen kunna Medel saknas äfven för
det aldra nödvändigaste, — Detta skäl är då
utan vederläggning. Men min öfvertygelse är,
att om Götha Canalens kostnad, i anseende tili
företagets vigt och nödvändighet, vederbörligen
jemnföres med Rikets andra Utgifter och bland
dem classificeras:, så kunna ej tillgångar felas
uti det Land, där Stockholms Slotrs-Byggnad
fortsattes under Carl Xlfrs olyckliga Krig:
Där ödet för Götha Canal-Arbetet beskärt dea
lyckliga tidpunct, när Riket för första gån¬
gen, efter mer än ett Århundrade, är utan Gäld :
Där till fyllande af så många behof Millioner
blifvit anskaffade, utan tunga för den Skattdra-
RiåU. och Ad. Fröt. lil B. 23, 24.
178
T)en 9 Februarii.
gande; där Banquen liar mer än full Valuta
för pina förbindelser; och där Folket lefver
af eget bröd ; Consumtionen till Bränvins-brän-
ningen undantagen.
Högvälborne Herr Grefve och LandtMar-
skalk! flögloflige Ridderskap och Adel!
Redan har jag som Bolags Man uppfylt
mina pligter. Jag har upplyst elter förmåga
Bolaget och Allmänheten. En Plan är uppgiord
och framlagd, som visar huru allt kar. bibe¬
hållas och med minsta uppoffring för alla ut¬
föris. Jag åberopar den , men öfverlemnar ger¬
na åt andra, att utfinna bättre medel. Det är
sorn Medlem af Sveriges Lagstiftning, jag här
i dag uppträdt, och mitt Samvete skall aldrig
förebrå mig ett ord af de inånga jag här i dag
yttradt, ty de äro frugten af en ostörd och
noggrann öfverläggning. Jag yrkar ej Företa¬
gets upprätthållande för min egen del; jag har
uppfylt min pligt och offrat för stc-r del af för¬
mögenhet, krafter och lugn åt Fosrerlandet,
för att den förlust jag i annat fall gör, som
Actie-ägare, fan komma i någon beräkning;
jag är nöjd att som belöning få använda mina
fä återstående krafter till förmån för hvad jag
enskildt äger kärast i Verlden, och kanske allt¬
för litet vårdat; — äfven sä litet yrkar jag nu
Verkets bestånd för Actie-Ägarnes skull. De¬
ras förlust kan ej i förhållande bli större än
Men jag yrkar Götha Canalens snara
fullbordan, rned full öfvertygelse (en öfverty¬
gelse, med hvilken jag ställer mig inför All-
Den 9 Februarii.
179
magt en och Efterverlden) för Fäderneslandets
nytta och sjelfständighet, för Fäderneslandets ära,
för allmänna säkerhetens och för allmänna för¬
troendets skull; de der alla få ett dödsstyng,
om ej Götha Canalen fullbordas, ja! till och
med om den ej fullbordas med den, Svenska
Nationen värdiga Nationai-kraft, hvarmed den
hittills utförts.
Sluteligen får jag hos HÖgvälborne Herr
Grefven och LandtMarskalken samt Höglollige
Ridderskapet och Adeln anhålla, att detta mitt
Vördsamma Memorial måtte med de öfrige Re-
spective Riks-Stånden communiceras, och till
Stats- samt Banco-Utskotten remitteras.
Herr Mannerstam, Johan.- Under det att Herr
Grefve von Platen uppläste sitt Anförande be¬
gärde jag ordet, i afsigt att dervid göra åtskil-
lige Anmärkningar; men då jag nu hördt att
H err Grefven begärdt Remiss deraf äfven till
Banco Utskottet, och jag där såsom Ledamot
får tillfälle, att i sammanhang med hela frågan
om Götha Canal, närmare granska Herr Gref-
vens Dictamen, hvilket dessutom är så vid-
lyftigt, att jag endast kunnat i minnet fästa en
och annan deruti yttrad tanka; så skall jag
blott några ögonblick uppehålla Högloflige Rid-
skåpet och Adeln med få af de erindringar, sorn
dervid torde äga rum.
Först bör jag likväl förklara, att jag full¬
komligt instämmer uti Grefve von Plåtens Yttran¬
de , om Näringsfrihet, hvilken äfven jag anser
Den g Februarii.
såsom ett af de hufvudsakligaste medlen att uti
vårt Land bereda Allmänt välstånd.
Herr Grefve von Platen har framställt och
sökt besvara den frågan: Hvad är Götha Canal?
Är det ett enskildt eller allmänt Företal
Med skäl kan man anmärka, att denna
fråga bordt utredas 1809 eller innan man fö¬
retog denna kostsamma Canal.Byggnad; den
hade åtminstone igiy bordt fullständigt besva¬
ras, innan nya och stora bidrag och uppoffrin¬
gar af Staten fordrades och beviljades.
Redan innom den första af dessa tide-
puncter och än mera vid den sednare, hade
man närmare bordt öfverväga, om de Allmänna
fördelarne af Canalen kunde uppväga de All¬
männa bidrag, hvarom Staten anlitades. — Gö¬
tha Canal hade efter en sådan pröfning, troli¬
gen ännu kunnat räknas bland de stora före»
tåg, af hvilkas utförande nyttan och vinsten äro
tvatydiga; men uppoffringarne och törlusterne
säkra.
Nu mera är det, tyvärr? nog sent att sö¬
ka utveckla samma fråga, och de slutsattser,
hvartill denna undersökning leder, gagna fö¬
ga, sedan flere Millioner blifvit använde pä
Arbetet och förlusterne äro säkra, antingen det
fortsättes eller nedlägges.,
Herr Grefve von Platen har sökt pä ett ver¬
kligen upplysande sätt visa nyttan af Canal-
Den 9 Februarii.
Anläggningen och nödvändigheten af dess fort*
sättande. — Må det tillåtas mig härvid anmär¬
ka, att det redan innefattar ett starkt skäl
emot Herr Grefvens tanka, om denna nytta än¬
nu är så problematisk, att den erfordrar bevis,
hvaraf följer , att mer än 4 Millioner R:dr äro
frugtlöst förspillde, om det sluteligen utredes,
att nyttan i förhållande till kostnaden icke kan
bevisas.
Den teckning af förhållandet med åtskilli¬
ga af våra Provincer och den jemnförelse med
andra Länder, som Herr Grefven uppställt, tor¬
de vid närmare granskning i flera omständighe¬
ter utgöra mera bevis emot, än för nödvändighe.
ten af Götha Canal: Jag vill endast i förbigå¬
ende nämna, att Gottlands ringa afkastning och
brist på Producter icke kan tillskrifvas saknad
af Vatten-communicationer. — Både uti denna
och nästan alla Rikets Provincer återstår så
mycket att göra vid Jordbrukets förbättring och
Jordens odling, att tillgång på Capitaler och
Folk, använde på andra Arbeten, måste saknas
vid de förre .otvifvelagtigt mäst nyttiga af alla
Hushålls.företag i vårt Land.
Då Sverige år 1809 måste uppoffra en
Province, hvaraf förlusten ökade nödvändighe¬
ten att innom den återstående Svenska Jorden,
söka uppehälle för dess Innebyggare; så borde
det vara ett af Nationens och dess Ombuds
vigtigaste föremål, att med kraftiga åtgärder
lifva den Näring, som förskaffar lifvets oum¬
bärliga behof och grundlägga välmågan hos
hvarje Stat, som har Jord att odla, Jag öfver-
Den 9 Fehruarii.
lemnar åt Efterverlden, för hvilken Herr Grefve v.
Platen framställt sin öfvertygelse, om icke Fä¬
derneslandets nytta och sjelfständighet (för hvil¬
ken sednare jag, det må gå med Götha Cans! huru
sorn hellst, icke befarar någon våda) säkrare
kunna gtundläggas och beredas, genom verk-
samma bidrag till Landets odling, än genom
Anläggning af Götha Canal; jag tror att det li¬
ka litet skall undgå Efterverldens som Samti¬
dens anmärkning och förundran, art vid sam¬
ma Riksmöte, då man ansåg sig endast kunna
anslå ioo,ooo R:dr årligen till Lån emot Rän¬
ta för Odlingar, uti vårt till stor del af vid¬
sträckta ouppodlade, men odlingsbara Ödemar¬
ker bestående Land, beviljade man ett årligt bi¬
drag. utan Ränta och utan sannolikhet att åter¬
få Capitalet, af 300,000, R;dr till understöd för
en Canal-Byggnad.
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard: Med
den upprigtigaste högaktning för det nit, ihär¬
dighet och må jag äfven tillägga själsstyrka,
som Herr Grefve von Platen vid befrämjandet
af Götha Canals-Arbetet ådagalagt, skulle jag
äfven önska att kunna förena öfvertygelsen, om
en mot kostnaderne svarande nytta af detta
stora företag.
Det är derföre jag nu, ehuru alldeles oberedd,
vill begagna det löfte, som denne värde Leda¬
mot, uti Ingressen till sitt Memorial gifvit, att
Den 9 Fehruarll.
183
upptaga och besvara de invändningar, som man
emot haus nu. yttiade påståenden skulle vilja
göra.
Herr Grefven talar om fördomar, som rå-
da emot Götha Canal. Jag tror dock att me¬
ra fördomar Varit råd mde för än emot dttta
företag Urom lördomar för det, hade det
visst icke, åtminstone icke i så stor Scala,
blifvit pabörjadt.
Herr Grefven åberopar erfarenheten utom
Riket och Classiska Auctorer till försvar för
en så stor Canal Anläggning i Sverige Efter
min tanka kan ingen jemnforelse i detta fall
emsllan Sverige å ena, samt Englaiid, Frank¬
rike, Österrike och Mark-Brandenburg å andra
sidan, äga rum.
Vi hafva väl, som denne värde Talare sä¬
ger, flere In»jöar än desta Länder, hvarigenom
Canal Anläggningen mycket faciliteras. Men
de hafva deremot haft en mångfalldigt större
Folkmängd och Production, ett öfverskott af
Rörelse-Capitsl och Arbets-styrka, hvilka om¬
ständigheter till en viss grad böra föregå all
betydlig Canal-Anläggning. De Canaler, som
Fredric II anlade, hade ej blott för afsigt, lät¬
tandet af Varu-transport, utan ock utdjkningen
af träskaktige marker. De framskaffade såle¬
des ny jord till Åkerbruk, då Götha Canrd
blott förstör jord dertill. Lhomdess göra de
djupa Sandvägarne i Mark-Brandenburg, Trans¬
porten på Canaler jemnförd med den på Lands-
184
Den 9 Februarii.
vägarne mera förmånlig än i Sverige , där Vä-
garne'i allmänhet äro harda och goda, och i
synnerhet pa Slädföre lätta Transpoiten.
Om vi hafva mera Insjöar, som lätta en
sådan Anläggning, så hafva vi ock mera käll¬
drag, som försvåra den, och gora, att jorden
ofta rasar, så att väggarne af en Canal mer
än i nämnde Länder få Stensättas.
Jag hade ej väntat få höra, som skäl för
Götha Canal, citeras, att det Kongl. Slottets
Byggnad i Stockholm under Carl Xlhs tid blif¬
vit fortsatt; det är ju allmänt bekant , att den¬
na Monark efterlemnade Riket i den största
uselhet, fast denna Byggnad i den största prakt.
Jag viii ej upptaga Ridderskapets och A-
delns dyrbara tid med anförandet af andra in¬
vändningar än sådana, som jag tror, att Herr
Grefve von Platen svårligen skall kunna be¬
svara, än mindre vederlägga.
För det första, då denne värde Ledamot
sjelf framställt som öfverläggnings-ämne , om Gö¬
tha Canal bordt påbörjas; så torde mig tillåtas
anmärka, det Herr Grefven icke lärer kunna
neka, att, om äfven Götha Canal kunde blifva
så nyttig, som den i första Förslaget dertill
uppgafs, hade dock det Rörelse-Capital och den
Arbetsstyrka, ja! jag vågar tillägga, Herr Gref-
vens egna kraftfulla verksamhet kunnat an¬
vändas på mycket nyttigare, och direct pä
Productiva företag, såsom på Odlingar och arn
Den g Februarii.
dra industrieusa Arbeten, på Strömränsningar
o. s. v. — Då man IS09 aislutade Freds- och
Handels-Tractaten med Ryssland, i följe af
hvilken Ved och Victualier, blott mot Landt-
Tull från Finland fingo införas, borde man för¬
utsett , att Hufvudstaden skulle fortfara att ta¬
ga sina behof af Ved och Victualier från Fin-
land; insett de menliga följder häraf, och der¬
före genast börjat på Strömiansning i Norr¬
land, för att flotta fram Skogs Producter, i
stället för att börja på ett mångfalldigt mera
kostsamt och ett mångfalldigt mindre nyttigt
Canal-Arbete. Herr Grefven anförde sjelf j sitt
Memorial, till försvar för Götha Canal, vid sista
Riksdag, att den första Canal, sorn England an¬
lagt var 175-7. Om vi ändteligen skola efterapa
Engelsmännen, så görom det i ett samman¬
hang, icke blott styckevis. Jag vill derföre
medgifva, att äfven Götha Canal, ehuru en
större Anläggning, än någon af det slaget i
England, borde påbörjas så snart Sverige hun¬
nit till den grad af Varu-productionj, Handel,
Välmåga, Penninge tillgångar och Folkmängd,
som England i förhållande till den Canal, som
då påbörjades, hade 1757. Men till en så¬
dan höjd kunna vi ej så snart komma. Det
är väl sant, att sjelfva Canalen skall befrämja
Productionen. Men den gör det ej, om ej Pro-
duetionen redan nått en viss höjd, åtminstone
en så stor, att tillräcklige Varu-transporter äro
att påräkna till underhållande af Canal-Bygg-
naden. Men hvilka Producter kan man väl
vänta få se transporterade, i synnerhet på Gö¬
tila Canalen, till en sådan mängd, att Afgif-
Den 9 Februarii.
terna förslå att underhålla Canalen, och att
lemna någon proCent åt Ache-Ägarne ? Öster¬
göthlands Jordbrukare lära för största delen ej
kunna vänta med afsättningen af sina Produc-
ter så länge, tilis Canalen i Maij månad blif-
ver Segelbar. Huru bära sig de redan i Sverige
anlagde Canaler och Slussverk? Sjelfva Troll.
bätte-Canalen fordrar ökade Transport-afgifrer,
och Irågan är, om ej dessas höjande skall min¬
ska deras antal, som erlägga den.
I allt fall torde ingen och alldraminst Herr
Grefve von Platen sjelf, som talat så val
för frihet och lif i Näringar, kunna neka, att
innan man företager kostbara Canal-anläggnin-
gar, till befrämjande af Communicationer Pro-
vincer emellan, bör man börja med att upp¬
häfva Författningar, som hämma en sådan Com-
municåfion, t. ex, dem, som förbjuda Skogs-
Eifecters fria utförsel från Halland och Blekin¬
ge till Skåne; man bör således först införa Närings-
frihet , frihet i den Inrikes Handeln, uppmun¬
tra Production och Näringar, och sedan man
härigenom hnnnit till det öfverskott af Resour-
ser i Rörelse-Capital och arbetsförmåga, att
Productionen mera skulle vinna genom deras
användande på Varu-transportens lättande än
directe på Närjngs-företag, då börja med Ca-
nal-anläggningar, men dock innan dess, först
med anskaffandet af tillräckligt mångå och go¬
da Communicationsvägar, samt i synnerhet
i vårt Land med Strömränsningar.
Herr Grefve von Platen har ock nämnt
Den 9 Februarii,
187
om nyttan af de ur Banqoen för Götha Canal
skull utgifne Penningar. Så mycket äfven j*g
är öfvcrtygad om nyttan af ett tillräckligt Rö¬
relse Capitals utgifvande, då det användes på
Varuproductionen, ty då realiserar det sig sjelf-
så litet kan jag inse , att en Sedel-utsläppning
blir gagnelig, då den blott användes på en Va¬
ru transport-anläggning, hvars brukbarhet är så
aflägsen, och sedan den blifvit färdig, dess nyt¬
ta, långt ifrån svarande emot kostnaderne, och
ännu mindre lemnande ersättning för det Ca¬
pital och arbetsstyrka, sorn blifvit, åtminsto-
indirecte, tagna från Productiva Näringar.
Jag borde" kan hända ej ingå i bedöm-
mande af Götha Canals nytta i Militairiskt af¬
seende. Sedan Sveriges förening med Norrige
borde den vara mindre betydlig. Det torde
dock ej kunna bestridas, att om man an-
vändt blott en liten del af de Summor sorn
Götha Canal kostar, på byggnad af en Skär-
gårds-Flotta, skulle man kunna på hvardera
af Rikets Östra och Vestra Kust hafva en lika
så stor Flotta, som möjligen kan skaffas genom
de nu på hvardera kusten stationerade Flottors
förening. Äfven tyckes en Skärgårds Flotra
ej böra, då Rikets försvar är i fråga, vågas på
Passagen af en Canal, som har så många Slus¬
sar, att lätteligen en kan vara bristfällig och
för kanske en längre tid uppehålla hela Flottan.
Hufvudfrågan för närvarande är dock ej,
om Götha Canal bordt anläggas, utan om den
bör fortsättas och i hvad mån Härvid är
ganska angeläget utröna, huru stor del, som re¬
Den g Februarii.
dan är färdig. Enligt de åf Herr Öfver-Direc-
teur Hagström uppgifne Calculer öfver Dags-
verken, qvadrat - fot af murning etc. skola 59
proCent vara färdiga och Herr Grefve von Pla¬
ten har sjelf sagt, nära §:delar. Jemnför man der¬
emot uppgiften på de betydligaste Arbeten, sorn
enligt Arbets förslaget och Chartor utgifna 18 to,
skull e götas, med den, som nu nyligen blifvit
i trycket framlemnad på hvad som är gjordt,
så enligt hvad jag kan fatta, är ej öfver-tedel
verkställd. Enligt dessa uppgifter äro af 6r
Slussar, 13 färdige, och ej ens alla dessa full*
ständige, af g stora Kaydammar, om jag rätt
mins, ej mer än 2 å 3 färdige, af sjelfva gräf»
ningen ej alldeles hälften fullgjord. Lägger man
härtill, att Sjön Viken är så full med grund,
i synnerhet 4 mil,.att sprängning behöfs, och
att härtill fordras dess uttappning och Sjön Un-
dens uppdämning , hvarigenom de kringliggan¬
de Bruken sättas ur all rörelse, och derföre
mäste hafva skadestånd, så kan väl den, som
ej förstår detaljerne af detta Arbete, hafva
allt skäl till den förmodan, att nära -feddar af
Arbetet återstå, i stället för att redan så myc¬
ket skall vara fullgjordt,
Grefve Spens, Jacob Melker: Då det af
Herr Gretve von Platen nu upplästa Anförande
på ett så fullständigt sätt afhandlar ett ämne,
som i hög grad påkallar och ådragit sig all¬
männa uppmärksamheten, och hvarom också
af ingen så fullständiga upplysningar kunna
väntas, sorn af den, hvilken åt Verkets full¬
bordan uppoffrat allt annat, får jag anhålla det
Den 9 Februarii.
i89
Herr Grefven och LandtMarskalkea täckfes ge¬
nom Proposition inhämta, huruvida icke Rid-
derskapet och Adeln med mig instämma uti
den önskan, att Herr Grefve von Platen ville
låta detta sitt Anförande till Protoeoliet ser¬
skilt till trycket b fordra. — Det torde icke
vara otjenligt att, tili motarbetande af de för¬
domar, så för som emot denna sak, hvilka
kunna vara gängse , från serskdta håll lemna
Allmänheten så väl den röstägande, som icke
den röstägande, Materialier till stadgande af
ett, man bör hoppas och tro det, till slut ver-
keligen oväldigt omdöme.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus.•
Det gör mig ondt att nödgas uppträda emot
den värda Talaren, som öppnat närvarande Dis-
cussion. Jag har val alldrig kunnat öfvertyga
mig om rigtigheten af de åsigter han yttrat sig
äga om fördelarne af Götha Canal j jag har
aldrig kunnat dela hans enthousiasme för detta
föremål 3 men jag vördar och jag har länge be¬
undrat det mod, med hvilket han sträfvar till sitt
mål och går sitt öde till mötes.
Det är långt ifrån mig att vilja försvaga
det hopp, som ännu återstår för honom att kun¬
na hinna sitt mål; Jag tvärtom ber Ridderska-
pet och Adeln icke låta det närvarande ögon¬
blickets intryck och fördom bestämma det be¬
slut, som kommer att afgöra Götha Canals fram¬
tida öde. Men jag hade önskat att den värde
Talaren, genom andra skal, än dem han valt,
hade sökt verka pa Nationens Opinion. Med
I^o Den g Februarii.
undantag af de få, sorn förmått uppfatta och
bibehålla en stor idée, samt utaf den skaran,
sorn uti Canalens bestånd och fortgång äger
ett enskilt financiel Interesse, är Opinionen
för närvarande helt och hållet mot Canaletl;
och hvem är den dödlige, som kan stalla sig
ensam mot en hel Nations Opinion? det enda
nu mera användbara skälet, som skulle kunna
förmå Nationen till ytterligare uppoffringar,
torde vara: att man gatt för långt för att kun¬
na tillåta sig att vända om , innan man under¬
sökt huruvida det är möjligt att hinna malet.
Men då Herr Grefve von Platen, i stället för
detta enkla skäl, åter anfördt samma skäl, hvar¬
igenom Nationens deltagande i Canal-Byggna-
den förr blifvit beredd och underhållen, kati
jag icke undgå att här nämna i hvilka afseen-
den dessa skäl synas mig svaga.
Herr Grefve von Platen talar om Cana¬
lens blifvande nytta i Oeconomiskt och Mer-
cantiliskt hänseende 3 till grund tor beräknin¬
gen af den förra antager han längden af de
kuster och strander, hvilka genom Canalen
sättas i Communication med hvarandra, och
föremålet utur denna synpunct betraktad, jemn-
förer Herr Grefven Götha Canal med Canal de
Languedoc.
Men jag vädjar till den värde Talarens e*
gen kännedom af de förhållanden, som föran¬
ledde till anläggningen af denna Canal. Anlä¬
des den för den Oeconomiska nyttans skull
Den g Feiruarii.
191
som deraf kunde uppkomma att Rhone- och
G^ronne-Länderne pä Vattenväg fingo utbyta
sina Producter? då fråga' aldrig kunde blifva
att från de förra till de sednare eller fvertom
föra lifsmedel, manne väl behofvet uiaf att
från Frankrikes östra Provincer till de Västra,
föra Oljor och Silke och frän de sednare åter¬
föra Pottaska och andra obetydliga Producter,
kunde föranleda till ett så stort företag? nyt¬
tan, som åsyftades var helt och hållit Mercan.
tilisk, men den var stor. Städerna vid Rho¬
ne mynningarne voro nederlags-platser får Frank¬
rikes Levantiska handel och likaså Bordeaux
vid Garonne Nederlagsplats för dess Vestindi-
ska handel. Att dessa Städers ofantliga Varu¬
lager skulle kunna föras från Atlantiska Haf¬
vets kuster till Medelhafvets, utan att göra den
stora omvägen kring Pyreneiska Halfön, det
var ändamålet med anläggningen af Canal de
Languedoc. Men äger väl någon jemnlörelse
rum emellan Frankrikes då varande Levanti¬
ska och Vestindiska Handel, och den handel,
som kan bedrifvas i den vrå af Europa, som
gränsar till Östersjön? eller emellan vägen
kring Pyreneiska Halfön och Seglingen kring
Skånska udden.
Herr Grefve von Platen har talat om Ca-
nalens nytta i Militairiskt hänseende, och till
stöd för sin tanka anfördt namnen Carl Jo¬
han, Carl August, Adlercreutz och Adler¬
sparre. När dylika namn upprepas, kan ej jag
tillåta mig att yttra tvifvelsmål. Men må det
192
Den 9 Fehruarii.
likväl vara mig tillåtit, att i Ridderskapets och
Adelns minne återkalla ett Historist Factum,
När Spaniens Folk förde sin strid för fri¬
het och sjelfständighet, omgåfvo de sitt Land
med’ Flottor? var det på Slätterna, som dessa
Arméer mötte Fiendens? Var det icke i Ber¬
gena, som striden fördes, och var det icke ge¬
nom detta stridssätt, som Fienden, mötande
nya oväntade hinder vid hvarje steg han tog,
såg sig tvungen att öfvergifva ett Land, hvars
Hufvudstad han redan intagit och öfver hvars
Slätter han redan utbredt sig. Om Spaniens
och Sveriges Inea! skulle vara enahanda, kin
väl då Götha Canal anses utgöra grundvalen
för Sveriges försvar.
Den missräkning i Kostnads-Förslaget, som
äot rum anser Harr Grefve von Platen vara
*
hufvud orsaken till den ogynsamma Opinion,
som Nationen nu yttrar. Nationen är visser¬
ligen för rättvis och upplyst, att låta en miss¬
räkning i kostnads förslag, hos sig bilda en o-
öfvervinnerlig fördom, helis t då en del af den¬
na missräkning kan tillskrifvas Sedel myntets
fallna värde, och missräkningen säkerligen
skulle synas mindre stor om Summorna be¬
räknades i reelt mynt. Men om Hulvud-or-
saken till den hos Nationen nu mera rådande
motviljan, skulle ligga i de Financiella Opera¬
tioner, som man förfinat med Canal.löre aget j
Operationer, hvarigenom begreppen, om Varor-
nes och Egendomarnes värden, blifvit förvilla¬
de,
i Den g Felruarii.
de, mångå blifvit hastigt rika, än flera blifvit
bragte till Tiggare-stafven, samt Regeringen
och Nationen pä mångfalldigt satt blifvit com-
prometteradej kan denna hos Nationen nu rå¬
dande motviljan densamma förtyckas? För mia
del önskar jag upprigtig! och jag vill hoppas?
att Riksens Ständer än en gång skola låta fin¬
na sig benägne, att tillse hvad möjligen göras
kan, om Canal-företaget skulle skiljas från
Finance-Speculationerne, och inga större an¬
språk skulle göras på Nationens ädelmod och
biträde än tiderna och billigheten tillåta.
Men då må man ock upphöra att genom
den framställning, att Götha Canal är ett ly¬
sande företag och ett National-Monument åt
Svenska äran, vilja återföra sinnena till större
beredvillighet. Ehuru lysande Canal-företaget
än kan blifva, så hade likväl det företaget va¬
rit nyttigare och större, att genom Jord-odlin¬
gar bringa Productionen derhän, att årliga ut¬
gifter för 2 till 300,000 Tunnor Spannmål
kunnat inbesparas. Den vinst, som härigenom
för Riket uppkommer, kan aldrig det lysande
Canal-företaget gifva. Ej heller behöfver en
Nation, som lefver i sin fulla kraft, något an¬
nat Monument åt sin ära än sjelfva sin tillva¬
relse. Monumenter må tesås åt de afdöde.
Hvad det bevekande skäl till biträde be¬
träffar, som hämtas af Banquens nuvarande blom¬
strande tillstånd och dess ägande öfverskotter;
så kan jag icke undgå att anmärka, att Ban-
Ridd, och Ad. Prot, lil B. 25 , 26.
194
Den 9 Februarii.
quens så kallade Rikedom ofelbart, efter nå¬
gra år, skulle kunna bli än större, om nya
Millioner tillskapades och de derigenom vunna
Räntorna efter Capitalernas aneanterande, bibe-
höllos i omlopp; men dessa öfverskotter skul¬
le då sorn nu likväl blott bestå i papper.
Jag får sluteligen yttra min önskan, att
de Utskott, som komma att behandla det¬
ta Mål, måtte hora Herr Öfver-Directeuren
Hagström och kanske några andra kunnige och
opartiske Män, huruvida man kan vara säker
att Canal-byggnaden må kunna emotstå våra
vintrars åverkan. Jag har hört tvifvelsmål
derom yppas och jag onskar att de måtte
häfvas»
Herr af Brinckman, Gastaf: Jag har icke
rätt fattat egenteliga anledningen till den Dis-
cussion om Götha Canal, som nu förekommit,
sedan detta ämne så långt förut blifvit till ve«
derbörlige Utskott öfverlemnat; men då till¬
fälle dertill gifves, bör jag icke dölja min för¬
undran, att inga af de svårigheter förutsågof)
vid 1809 års Riksdag, som nu med så myc*,
ken visshet vilja bestämmas.
Rikets Lagstiftare utmärkte då enhälligt
den öfvertygelse, att ifrågavarande Canal-ln-
rärtning utgjorde ett stort Nationelt företag,
och dessa Lagstiftare, som i det öfriga ådaga¬
lagt så mycken rådighet och själskraft , bor¬
de väl icke eller i detta fall misstänkas, för
mindre försigtighet eller oklok beräkning.
Deri g FebruariU
>95
Af denna anledning frambar en och hvar
sitt offer på Fäderneslandets Altare; och det
Bolag, sorn ville befrämjas, tecknades öfver all
förmodan.
Örn det sedermera visat Sig att detta fo¬
retag öfverstiga den påräknade förmågan; otti
häruti, sorn i alla andra mänskliga Handlingar,
missräkningar ägt rum, egenteligen föranledde
af oväntade händelser och stigande Varupris;
så hafva ock Riksens Ständer deremot kommit
Bolaget till undsättning, och derigenom ännu
mera bekräftat Actie-ägarne i deras öfverty¬
gelse, om Arbetets redbarhet och nytta: — Att
nu återkalla detta understöd, att afbryta ett Ar¬
bete, som redan ined så mycken omsorg och si
betydelig kostnad blifvit fortsatt, vöre eftet
min tanka, skadeligt för det Allmänna förtro¬
endet, tili och med menligt för Rikets an«
seende»
Att jordens odling och Näringarnes upp¬
komst befordras af lättare afsättnings-tillfälle,
är redan sagt och lärer knappt kunna veder*
läggas; —* att de penningar, som på Canal-
Arbetet blifvit använde, icke gått utur Riket,
utan utbredt sig innom Landet, för att slute-
ligen återvända till Skattkammaren, lärer varå
lika ostridigt, som att ingen egenrelig förlust
derigenom blifvit Staten tillskyndad — Huru
Jnkomsterne af Canalen, då den blir färdig*
komma att förhålla sig till dem, som varit,
uppgifne, kan väl icke på förhand med någon
JDen 9 Felruarii.
visshet afgoras; och för min del tror jag, att
vinsten mindre än Fosterlandskänslan ingått i
första beräkningen. Den önskan torde dock
icke vara obillig, att så vidt möjligt är, fre¬
das ifrån förlusten af sin Egendom, och att
få trvgga sig vid de högtidliga försäkringar,
som grundlagt både första deltagandet och sed¬
nare tillskott.
' Grefve von Platen , Baltzar Bogislaus: Då
fråga nu endast är om upplysningar i följd af
Kongl. Maj.-ts Nådiga Proposition, om Götha
Canal-arbetets fortgång, i hvilket afseende jag
redan haft äran inför Ridderskapet och Adeln
för en stund sedan uppläsa ett Memorial, hvil¬
ket torde komma att till Stats- och Banco-Ut-
skotten remitteras, och då sjelfva hufvudäm-
net således nu icke är under pröfning, borde
jag visserligen icke förlänga denna Discussion,
eller borttaga Ridderskapets och Adelns tid,
om jag icke ansåg mig skyldig, att genast be¬
svara en del af de, emot mitt Memorial, fram¬
ställde invändningar. En värd Ledamot har
yttrat, att de bevis jag anfört, på fördelarne
och nyttan af Götha Canal, snarare ådagalade
motsatsen, och gåfvo anledning till den farhå¬
ga , att fördelarne af Canalen icke varit vid
företagets början, fullständigt undersökte och
utvecklade. Jag får härvid anmärka, att de
af mig, om nyttan af Götha Canal, nu tgjorde
uppgifter, visst icke äro nya, utan redan före
Canalens anläggning, blifvit framställde och
pröfvade, hvarefter, i anledning af de olika
meningar, som tid efter annan både hos en
jDen 9 Februarii.
*97
del af Allmänheten och äfven här å Riddarhu¬
set uppstått, om Canalens“sanna och verkliga
gagn, samma uppgifter vid flera tillfällen mast
till vederläggning deraf, utaf mig förnyas , och
hvaraf således följer, att de bevis jag i ena¬
handa afseende uti mitt Memorial nyss haft
äran anföra, ingalunda kunna anses ådagalägga ,
att Canalen icke skulle kunna behörigen upp¬
fylla sitt ändamål. Efter den värda Talarens
yttrade mening, skulle annars den slutföljd kun¬
na göras, att rätta bevisnigs-sättet är att intet
bevis anföra,
En annan Ledamot har förklarat, att nå¬
gon jemnförelse emellan Sverige och andra
Länder, alldeles icke skulle kunna äga rum. Jag
kan endast till en viss grad instämma i detta
yttrande , men alldeles icke positivt. Jag tor¬
de ock få erindra, att jag påmint om iagtta-
gande af varsamhet vid en sådan jemnförelses
anställande. Man har sagt, att jag endast häm¬
tat exempel från Södra Länderne och ifrån
England, samt att Languedoc’s Canalen icke
kunde med Götha Canal jemnföras. jag har
visserligen åberopat England, men jag har 'äf¬
ven anfört Länder, hvilka dels till luftstreck
och dels till folkmängd äro lika med Sverige,
såsom Ryssland, Norra America och Danne¬
mark. En värd Ledamot har förmodat, det
jag af Enthousiasme försvarade Götha Canal;
men vid den erfarenhet jag äger, har jag ic¬
ke funnit, det någon Person, under loppet af
20 år, bibehållit Enthousiasme. Hvad mig an-
går3 hafva mängfalldige beräkningar och Stu¬
*98
Den 9 Februarii.
dier af allt hvad i Canal-väg kunnat inhämtas,
stadgat om nyttan af Götha Canal, en öfver¬
tygelse, långt starkare än Enthousiasme.
En annan Ledamot har satt i fråga be¬
räkningen af det redan fullbordade Canal-Ar¬
betet samt yrkat att -f deraf, ännu skulle åter¬
stå. Samma Ledamot har likväl för detta om¬
döme icke anfört någon annan grund än dess
egen öfvertygelse. För min del måste jag be¬
känna, att jag anser det vara oundvikeligen
nödvändigt för den, som vill pröfva en så vig¬
tig sak, att först noga och fullständigt känna
sjelfva ämnet, jemte de förhållanden, som af
tidens skiften och öfrige omständigheter blif¬
vit orsakade, samt företaga en nogare gransk¬
ning af Böcker och Räkenskaper. Om man ic¬
ke skulle hafva tid eller tillfälle att inhämta
en sådan kännedom, måste man väl tro offici¬
ella Handlingar, bland hvilka jag torde få näm¬
na, de af Öfver-Directeuren Hagström, hvil¬
ken långt ifrån att gå tillväga med Charlata¬
nens öfverilning, snarare är känd som Scep*
ticus, på dess Embets-ansvar och i följd af
ordentligt förde Bokslut, uppgjorde Beräknin¬
gar, hvilka redan blifvit för Allmänheten fram-
lagde samt af Vederbörande Utskott under
flera veckors tid jemväl granskade och hvilka
derjemte af Directionens årliga tryckta Berät¬
telser vitsordats, I öfrigt är jag icke emot u-
tan tvärtom önskar, att både Öiver-Directeuren
Hagström och hvilken annan Tjensteman vid
Canal Verket som hellst må framkallas för att
afgifva upplysningar, rörande samma Verk, hvars
Den g Februarii.
199
Förvaltning alltid varit ställd på en ganska öp¬
pen fot. Öfver-Directeuren Hagström har äf¬
ven redan varit i Stats- och Banco-Utskotten
förekallad samt är tillreds, att, enär han anli¬
tas, genast derstädes sig infinna. Sluteligen
och då jag aldrig skall glömma, att man icke
bör onödigtvis borttaga Lagstiftningens dyrba¬
ra tid, anser jag mig böra uppskjuta allt vida-
rn besvarande af de emot mitt Memorial fram¬
ställde Anmärkningar, intilldess Målet från Ut¬
skotten inkommer, och förbehåller mig att,
när ämnet sluteligen skall afgöras, få anföra
de ytterligare skäl, hvilka tilläfventyrs kunna
blifva af nöden.
Herr Munck af Rosenschöld: Herr af Brinck¬
man har yttrat sin förundran, att de Ledamö¬
ter, som nu talat emot nyttan af Götha Ca-
nals anläggning, icke anfört något emot den,
da den först var i fråga vid 1809 års Riks-
dag. Jag får rättfärdiggöra mig dermed, att
jag under hela den Riksdagen icke var i Sveri¬
ge. Om icke Herr Grefve von Platen sjelf
erbjudit sig att besvara invändningar mot sitt
Memorial, hade jag ej framkommit med mina.
De uppgifter jag, om förhållandet emellan det.
arbete, som är gjordt och ännu återstår att gö¬
ra, anfört, grunda sig på Götha Canal Di-
rections egna år 1810 och nu framlemnads
Förslag och Calculer. Det kan ej bestridas,
att af Slussarne icke |:del och af Kaij Dam¬
marne icke \ är färdig. Dessa Arbeten äro
betydligare och kostsammare än sjelfva gräf¬
ningen, sora dock icke till hälften är färdig.
200
Den g Februarii.
Herr Grefve von Platen får förlåta, om, då
man ej har tillfälle jemnföra de meddelade
uppgifter om dags-verken och Cubik-innehåll,
man håller sig till uppgifterne om de större,
för hvar mans ögon, liggande Arbeten. För
öfrigt har min mening nu ej varit, att bestri¬
da nyttan af Canal-Arbetets fortsättning.
Friherre Staél von Holstein, Corfitz Ludvig'.
Jag var den ende, som år 1809, opponerade
mig mot detta företag; jag tyckte mig finna
detsamma vara af en så vidsrärckt plan, att
den uppgifne Fonden till dess verkställande
skulle blifva alldeles otillräckelig, då Staten
sluteligen skulle få vidkännas utgiften; jag hör¬
des icke då, men erfarenheten har visat att
jag dock icke hade orätt i de tvifvelsmål, jag
yttrade så väl om utförandet som nyttan af
denna Canal: Man yttrar förundran deröfver
att Riksens Stä'nder, som år 1809 voro så
beredvilliga att bevilja företagandet af denna
Canal, i anseende till den Allmänna nytråden
skulle medföra, nu deremot finnas af en nä¬
stan allmänt motsatt tanka; men denna förun¬
dran bör upphöra, när man betragtar att Ären¬
det framställdes på det sättet, att det intet
skulle kosta Staten något annat än jorden,som
dertill åtgeck, rimmer af Krono-Skogarne, Ar-
bets-Commendering m. m., utan någon annan
Penninge-utgift, hvilken af ett* enskilt Bolag
skulle tillskjutas, som deremot erhöll Privile¬
gium på en Discont, hvartill af Banquen er¬
hölls ett Creditiv af 800,000 R.-dr; men dådet
nu mera år uppdagadt att Bolaget icke har kun-
Den 9 Febructrii.
201
nät verkställa hvad det åtagit sig, att missrak¬
ningar i plan och oförutsedda hinder och o-
lyckor vållat att Staten fått göra oväntade upp¬
offringar, som gå till Millioner, om företaget
skulle kunna utföras j så måste man väl anse
denna Canal från en annan synpunct, nemli¬
gen den, att ännu flera Milioner kunna frugt-
löst uppoffras, enär den 'ännu icke är halffär¬
dig. Visserligen är det påkostande att lemna
allt hvad som redan är med så mycken kost¬
nad verkställdt, till en Ruine, men nöden har
ingen Lag. Hvarifrån skola medel tagas att
ytterligare fortsätta arbetet, då det vid sista
Riksdag förklarades, att det af Staten erhållna årli¬
ga biträdet af 300,000 R:dr vöre otillräckeligt, u-
tom den påräknade insättningen af Actie-Capita-
Jet, samt utöfver 150,000 R:drs vinst af Discon-
ten. Denna Summa blef genom Stats Utskottet
Bolaget erbuden, om det vilie afståjftån Discon-
ten, men hvilket anbud icke antogs. Dä nu mera
Disconten förlorat sin Credit och således mä¬
ste upphöra, Actie-Ägarne också icke vidare
lära äfventyra de återstående ännu icke inbetal¬
te 40 proCent på Actie-Capitaiet; sedan man
af deras sista Bolags-Stämme-Beslut känner, att
de sjelfva hafva sä ofördelagtig tanka om Ver¬
ket, att de erbjudit inbetalningen af dessa 40
proCent samt öfveriåtande åt Staten af alltsam¬
mans, med vilkor att Staten skulle förbinda
sig till årlig 4 proCent räntas erläggande på
det hela , hvilket vili säga att de uppoffra 33
proCent af hela Capitalet. Det vore således
minst ytterligare 300,000 R.dr, som å nyo
skulle ärligen uppoffras antingen af Banquenj
202
Den g Felruarii.
hvarigenom dess redan svaga Credit skulle än¬
nu mera försämras, eller genoan ökad Bevill¬
ning på Folket, hvars räddning frän under¬
gång likväl beror derpå, om man kan förskaf¬
fa det minskning uti de redan för starkt be¬
tungande Utlagorne.
Grefve von Platen: Som förevarande äm¬
ne beror på Stats- och Banco-Utskottens hand¬
läggning, sä anser jag mig icke böra å nyo
upprepa de skäl, jag redan anfört, utan anhål¬
ler endast att få rätta några uppenbara miss-
tag, jag hört framställas. En värd Ledamot har
ytirat, att af 6t Slussar endast 13 äro färdiga
samt att af g Kaij dammar blott 2 eller högst
3 blifvit fullbordade. Slussarnes antal uppgår
ej till 61 utan endast till S9, af hvilka, utom
de 13, hvilka äro fullt färdige, äfven flera an¬
dra redan äro till en ganska betydlig del upp¬
förde, jemte Bottenhvalf, Stämportar, Brädd-
aflopp, Bottenaflopp m. m. 8 Kaij dammar äro
redan bådeanlagde och åter nedtagne och flera
dylika, åtminstone 2 eller 3 , återstå ännu för det
öfriga Canal-Arbetets verkställande. Dessutom
är mycket annat Arbete, bestående af Gräf¬
ning, Mureri, Broar, Bigrafvar, Alloppsdiken
m. m. verkställt, hvilket allt blifvit i Cubik-
famnar beräknadt, och hvarigenom Ofver-Di-
recteuren Hagström sluteligen kommit till den
summa af fullbordadt Canal-Arbete, hvilken,
såsom bygd på en säker och tillförfitelig Cal¬
cul , icke lärer kunna jäfvas.
Herr Munck af Rosenschöld: lag har ej
Den 9 Februarii.
203
yttrat något tvifvelsmål om rigtigheten af Öf-
ver-Directeuren Hagströms uppgilter. Då frå¬
ga nu uppstått om rigtigheten af de af mig
uppgifna ZifFertal, så kan intet härom nu af-
göras, utan får jag med en närmare utredning
häraf uppskjuta till nästa Plenum.
Grefve ron Lantingshausen , Albrecht, före¬
nade sig med Grefve Spens uti den af honom
framställde anhållan, att Grefve von Platen
måtte af Ridderskapet och Adeln anmodas,
att af trycket utgifva sitt för en stund sedan
uppläste Memorial.
Herr af Brinkman , Gustaf. Jag utbeder mig
att vördsammeligen få erindra, att det icke
var någon sammansättning af enskildta Perso¬
ner, som begärde Konungens Nådiga Sanction;
utan Konungens Nådiga uppmaning, i anled¬
ning af Riksens Ständers enhälliga önskan, som
förmådde Folket att ingå i Bolag för Götha Ca-
nals Anläggning, såsom allmänt ansedd för ett
Riksgagnehgt företag.
Det vore således hardt för dem som på
god tro insatt sina Penningar, att utan eget
förvållande förlora dem. I all synnerhet som
ingen lärer dela den öfvertygelse att Krono-
Utlagorne skulle minskas, eller lättare af de
Skattdragande utgöras, om Canal-arbetet upp¬
hörde.
Herr Grefven och Landt Marskalken föreslog,
att så väl Grefve v. Plåtens ofvan uppläste Memo¬
204
Den 9 Februariu
rial, som de i anledning deraf afgifne Yttr3n-
den måtte till Stats- och Banco-Utskotten re¬
mitteras, samt Grefve von Platen erhålla Rid-
derskapets och Adelns tillåtelse att sitt Memo¬
rial med de öfrige Riks-Stånden communice-
raj hvilket bifölls.
Hvarefter Herr Grefven och LandtMarskal-
ften hemställde, om icke Ridderskapet och A-
dein behagade instämma uti Grefvarne Spens’s
och von Lantingshausens önskan, att Grefve von
Platen måtte anmodas till trycket befordra sitt
ifrågavarande Memoria!j hvilket bifölls.
Grefve Posse, Arvid, hade inlemnat ett
så lydande:
Ödmjukaste Memorial!
Sedan elen ledighet, Kongl. Svea Hof-Rätt
under loppet af Januarii månad begagnat, upp¬
hört , samt Vaktgöringen , såsom Kammarherre
hos Hennes Maj:t Enke-Drottningen, nu mera
efter Hans Majit Konungens Död , fordrar min
beständiga närvaro på Kongl. Slottet, är min
tid genom dessa befattningar så upptagen, att
jag deraf icke äger nog öfrig, för att med den nog-
granbet och flit, som vederbör, kunna deltaga i
Höglotl. Lag-Utskottets göromål j och jag anser
mig derföre nödsakad att hos Herr Grefven
och LandtMarskalken samt Högloflige Ridder-
skapet och Adeln afsäga mig den hedrande
Den 9 Februarii. 205
befattningen’ att vara Ledamot af Högloflige
Lag-Utskottet.
Pierr Grefven och LandtMarsbalken anmoda*
de, i anledning häraf, Herrar Electorer att med
första sammanträda , för att utvälja en Leda¬
mot i Lag-Utskottet efter Grefve Posse.
Herr von Schulzenheim, David, (den äldre)
hade inleinnat ett sä lydande:
Vördsamt Memorial!
Till närmare upplysning om den af Herr
Baron Henning Wrangel väckta frågan, om
Kongl. Landtbruks-Academien och om Central-
Ö o
Verkstaden för Akerbruks-Redskap, får jag
anföra följande. Flere private Personer vände
sig till Rikets Högloflige Ständer, för att vin¬
na ersättning för deras hos Franska Regerin¬
gen ägande Fordringar; men då ingen undsätt¬
ning genom den vägen vinnas kunde, anhöllo
de om Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsens
högt gällande Bemedling i denna deras ange.
lägenhet, emot en tredjedels erbjudande af he¬
la Fordrans belopp, som Hans Kongl. Höghet
sedan täcktes, efter egit Nådigst behag till nå¬
got Allmänt och Nyttigt ändamål använda.
Kongl. Maj:t lät deruppå Constituera en Landt-
bruks-Academie, och anordnade denna Stiftelse,
under Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsens ome¬
delbara Styrelse, hvilken dertill grundat en
behöflig Fond.
20 6
Den 9 Februarii.
Hvad den vid Banan härstädes inrättade
Verkstad till förfärdigande af Åkerbruks-Red-
skap beträffar, så drifves densamma icke för
Kongl. Academiens räkning, utan är belt och
hållet en enskild Entreprise, under Direction
af Herr Majoren Blom, såsom den ende, hvil¬
ken Kongl. Academien funnit skicklig och
villig till ett sådant företag, och som der¬
af drager vinst eller förlust, alldeles på sam¬
ma sätt, som hvarje annan för Allmänheten ar¬
betande Slöjde-Idkare, hvars förtjenst och af¬
sättning bero på tillverkningens godhet och
pris. Kongl. Majit har, för att befordra Inrätt¬
ningen af en nyttig och ej förut i Riket fun¬
nen Anstalt, tillåtit Dess Landtbruks-Academie
att kostnadsfritt på vissa år förse Directeuren
Blom med rum och en del Verktyg. Kongl.
Academien har ock där låtit beställa de Red¬
skap, som efterhand åt Hushållnings-Sällska-
pen i Riket blifvit skänkte, och detta i den
välgörande afsigt, att i hvarje Län, genom väl-
bemälte Sällskaps försorg, en Verkstad sedan
kunde inrättas, där tjenliga Redskap kunde åt
Länens Innevånare för godt pris lemnäs; men
som veterligen ännu icke någorstädes blifvit
verkstäldt. För art vinna en lättare Commu-
nication med de flesta Rikets Provincer, haf
en Central Verkstad i Hufvudstaden blifvit be¬
sörjd; men att de härstädes förfärdigade Verk®
tyg förefalla nog dyra, synes vara en oundvi-
kelig följd, där Rå ämnet och Arbetare dyrt
betalas mäste. Om sannfärdigheten af hvad
jag nu haft äran anföra, har Friherre Wrangel,
såsom sjelf varande Kongl. Academiens Cor-
Den g Februarii
207
responderande Ledamot 4 tillfälle att sig för¬
vissa.
Som emedlertid Kongl. Landtbruks-Acade-
mien ej är ett Rikets Ständer tillhörigt Verk,
eller njuter något Publikt understöd, kan jag
svårligen finna att den gjorda Motionen, kan
tili något Utskotts pröfning remitteras. Men
allt hvad för och emot motiveradr blifvit må,
till framtida kännedom, i Högloflige Ridder-
skapets och Adelns Protocoll upptagas och för¬
varas
Friherre Wrangel, Henning: Då Landtbruks-
Åcademiens Verkstäder äro uppbyggde af den
till Academien upplåtne Fond, kan jag icke
finna det lämpeligt, att de Verktyg, som för¬
färdigas för Majoren Bloms räkning, utan af¬
seende på något slags åliggande för honom,
böra få i nämnde Verkstäder göras, hvarföre
det tyckes vara billigt det Major Blom åtmin¬
stone för antaglige priser, enligt de grunder,
jag i min Motion uppgifvit, holt Allmänhe¬
ten tillhanda användbara Åker-Redskap. Jag
har åtminstone trott det vara Academiens åsigt.
Som min Motion redan blifvit remitterad, lä*
rer något afseende ej kunna göras å Presiden,
ten von Schulzenheim# nu gjorde yrkande, att
förneka Remissen.
Herr Grefven, och LandtMarskalken föreslog»
stt Herr von Schulzenheim# Memorial måtte
remitteras till Allmänna Besvärs- och Oecono-
mie-Utskottct, dit Friherre Wringels Anföran¬
20g
Den g Fehruarii.
de i samma ämne redan blifvit af Ridderska-
pet oell Adeln förvisat.
Bifölls.
Företogs till pröfning Bevillni»gS‘Utskot-
tets den 23 sistledne Januarii aflätne samt den
27 i samma månad eftermiddagen på Bordet
lagde Memorial, angående de allmanna Grunder-
ne för den blifvande Bevillningens fördelning.
Grefve von Schwerin , Fredric Bogislaus: Jag
får för Ridderskapet och Adeln yttra hvad jag
redan innom Beviilnings-Utskottet yttradt den
tid, jag hade den äran att vara dess Medlem,
att nemligen grunderna för den blifvande Be-
villningen synes mig icke böra definitivt be¬
stämmas, förr än Riksens Ständer afgjordt
frågan om Medlen till Myntväsendets upprätt¬
hållande. Den får ofeibatt stor inflytelse pä
Nationens förmåga att utgöra Bevillningen och
icke mindre på Bevillningsbördans rätta och
jemna fördelning.
Skulle genom Banquens öfvertagande af
Discontemas Papper, nya iMillioner utgå i Rö¬
relsen, sä kunna Fastigheterna å Landet ännu
några är bära den nu varande Bevillningen;
men förgäfves väntar man dess utgörande, ef¬
ter grunden af synbar förmögenhet, om Banco-
Sedeistocken skulle förblifva sådan, som den
befanns den usta Januarii ig ig.
9en g Felruarlu
309
År 1813 befunnos Landt-Egendoinarhe va*
ra värde 347,000,000; 1816 endast 280,000,000*
Bibehälles samma grund som hittills för be¬
stämmandet af Egendomarnes värden , nemligen
de sist slutande köpen, så fäller sannolikt, i följe
af de mänga executiva Auctioner, som ägt rum i
Rikets mäst åkerbrukande Provincer, Jordens
värde till 22o,coo,ooo; och hvilken skillnad
i jordvärde , äfvensom i Bevillnings - bördan
kommer icke då att äga rum emellan de Pro¬
vincer , där Disconternas fall haft inflytelse pä
jordvärdet, såsom Skåne, Östergöthland och
Vestergötland, och de Provincer, där detta
förhållande icke inträffat, såsom Vestmanland
Upland och alla de Norra Provincerna.
Under samma tid , sorn jordvärdet fallit
från 347 till 280,000,000, har värdet af Hu¬
sen i Städerne, Bergsbruket och Fabriquerne
stigit från 55 till 80,000,000, ert bevis att
Bevillningens utgörande efter den nu gällande
Principen varit tryckande för Jordbruket.
Jag föreslår, att frågan om grunderne fot
Bevillningen måtte hvila intill dess att frågan*
om Allmänna Finance-regleringen blifvit ut*
gjord.^
Atskillige yttrade härtill deras bifall*
Grefve Mörner, Carl Stellan, Uppläste föt*
jandet
Sedan Riksens Högioflige Ständers ÖevilU
Ridd, och Ad, Prqt, lii i). 37?
310
Den g Februarii*
dngs-Utskott nu afgifvit sitt Betänkande, röran¬
de grunderna för Bevillningen, och dervid följt
samma Principe, som vid 1815 års Urtima
Riksdag antogs, tror jag för min del, att Be-
villnings-Utskottet härutinnan ganska rigtigt
föjrfarit.
En Bevillnings-Förordnings verkliga för¬
tjenst kan omöjligen med säkerhet bedömmas
förr, än den någon tid varit begagnad, och af
den nu gällande , hafva vi redan tvänne Års
erfarenhet. Såsom Landshöfdinge har jag varit
i ett närmare tillfälle se, huru denna Författ¬
ning, åtminstone efter min öfvertygelse, så i
anseende till,sina grunder, som det Reglemen-
tariska, är fotad på det mäst möjliga af verk¬
ställbara samt billiga Principer, och jag har
dessutom ej hört någon, af hvad Medborgare-
Class som hellst, hvilken klagat öfver Förord¬
ningens Esprit , oaktadt ingen Författning är
mera ömtålig och mera underkastad den All¬
männa uppmärksamheten.
Alltsedan 1789 ars Riksmöte hafva Sven¬
ska Medborgare haft det missödet , att utgöra
Skatter till Kongl. Maj:t och Kronan efter fyra
Serskildta och olikartade Bevillnings-Förotdnin-
gar, stundom högst obilliga i anseende till sjelfva
fördelningen, stundom så ofullständigt calcuiera-
de, att Stats-Verket i betydlig mohn måst sakna
de påräknade Inkomsterne, och stundom såöf-
Verspändt tilltagna , att Bevillningen utgjordt \
Million R:dr öfver den fastställde Summan.
Vid 1815 års Riksdag hade Riksens Hög-
.Den 9 FébruariU
loflige Ständer deremot den lyckan att träffa ert
medelväg för Bevillningens utgörande, hvilket!
alltid skall finnas mindre tryckande, om deri
ej af oförutsedde händelser okas, samt för
Stats-Verket vara säker, så viMa man icke utaii
skäl eller blott på en slump nedsätter Hem¬
manens värde , hvilket ty värr, under loppet af
förra året, i några Län lärer inträffat;
Uti ett Land, där Oeconomiska Författa
nirigar ofta undergå ändringar * där kart alidrlg
den allmänna Hushållmrtgen göra stora fram*
steg; ty Närings-Idkaren lika med Jordbrukaren!
saknar den säkerhet, sorn är så nödvändig för
hvar och en, hvilken är hugad att uppoffra sin
tid och sina krafter till nyttiga Hushålisförerag.
Denna redan erkända sanning behöfde jag Väl
ej nämna för så upplyste Medborgare; mert
det sker nu för att med samma ödmjukeligen få
framställa den önskan, att vår nuvarande Bevil!*
hings-Förordning, vid detta Riksmöte ej måtte un*
derkastas någon synnerlig rubbning, ty ett hopp
kan dä vara för framtiden, att Riksens Högloft;
Ständer, under kommande Riksdagar, ej skold
besväras med dessa bekymmersamma Handlägg¬
ningar; och utan tvifvel skall Nationen, ef*
ter en längre tids erfarenhet, blifva öfverty*
gad derom, det en Säkrare Beskattnings*methcfd
ej står att finnå;
Lyckligt Vörö äfven om Bevil!nifigS“Ufr
skottet, som nU så grundligt frambragt förstå
frågan i ville sparsamt vidröra det Reglentierifåa
fiska af Författningen j ty om man tar bort i ef
Den 9 Felruariu
många länkar i den stora Kedjan, kunde den
med så mycket besvär och omtanka, vid sed-
naste Riksdag gjorda uppställningen, få ett
sådant skick, att både Allmänheten och de af
Statens Embetsman, hvilka med uppbörden haf¬
va befattning, funno sig mindre val belåtne.
På dessa skäl förenar jag mig med dem
af Herrar Ledamöterne innom Högloflige Rid-
derskapet och Adeln, hvilka gillat Utskottets
Betänkande, men i händelse af Återremittering,
anhåller jag ödmjukast, att detta mitt’ Yttran-,
de måtte få åtfölja Expeditionen.
Herr af Brinkman, Gustaf: Riksens Hög-
Joflige Ständers Bevillnings-Utskott, hvaraf jag
iiar den äran vara Ledamot, har visserligen ic¬
ke, med anspråk på fullkomlighet, fullgjordt
dess i 31 §• af Riksdags-Ordniogen föreskrifne
framställning af grunderne för den blifvande
Bevillningen, och det blygsanfima språk, hvarmed
denna framställning skedt, ådagalägger tillräcke-
ligen dess tänkesätt; men också erkänner det
ingen fullkomlighet i hvad annan framställ¬
ning som hellst, förr än den med otvifvelakti-
ge bevis och påtaglige Resultater blifvit beled¬
sagad. j
Det Bevillnings - Systeme, som år 1810
antogs, men 1812 och 1815 förkastades, upp¬
fyller ingalunda dessa fordringar och har såle¬
des ej heller kunnat åter införas; utan de grun¬
der fast hälldre blifvit å nyo föreslagne, som vid
^igtnämde arens Riksdagar gillades, samt bä3
iDen g Februariii
213
(Je i tillämpningen och handhafvandet redan titt¬
vunnit sig bestämd kännedom och stadgad er¬
farenhet.
Att med pröfningen af dessa grunder skul¬
le hafvas anstånd intill dess Finance-projectet
inkommit och blifvit afgjordt, är hvarkenenligt
med de i Grundlagen stadgade Former, eller, sä
vidt jag förstår, till minsta nytta, ut3n tvert-
om ledande till detta vigtiga Ärendes fördröj¬
de handläggning, till Riksdagens slut, med
derifrån oskiljaktig brådska och ofullständighet.
Jag anhåller således ödmjukast om Herr
Grefvens och LandtMarskalkeus Proposition tili
bifall eller Återremiss af Beviilnings-Utskottets
Betänkande.
Friherre Anckarsvärd , Carl Hinric: Da grun-
derne för Bevillningen äga ett nära samman¬
hang med Allmänna Finance-Regleringen, så
forenar jag mig med Grefve von Schwerin uti
den anhållan, att med pröfningen af de nu fö-
reslagne grunderne för Bevillningen, mätte an¬
stå intill dess Finance-Regleringen varder af
Riksens Ständer faststäld , hellst det annars lät¬
teligen kunde hända, att, sedan Finance-Regle.
ringen blifvit uppgjord, de redan antagne Be-
villnings-grunderne- komme att derefter under¬
gå förändring och rättelse. Jag får således, i
likhet med hvad Grefve von Sehwerin hem¬
ställt , begära Herr Grefvens och LandtMar-
skalkens Proposition derpå, att Beviilnings-Ut¬
skottets ifrågavarande Memorial, m-å tills vida*
J)en 9 Februarii.
re fa hvila på horöet samt att Ridderskapets
och Adelns beslut härom må, så fort sig göra låter,
pied de andra Riks-Stånden få kommunicera?.
Herr af Brinkman: Om pröfningen af de
pU föreslagne Bevillnings-grunderne skulle, på
sätt några värda Ledamöter yrkat, uppskjutas,
får jag hemställa, om det klefve möjligt för
Bevillnings-TJtskottet att mot slutet af Riks¬
dagen kunna författa sjelfva Bevillnings-Förord-
pingen eller om icke detta Utskotts angelägna
Arbete , i sådant fall lätteligen kunde blifva
ptt förhastande.
Herr Munck af Rosenschöld , Eberhard: Jag
delar enahanda öfvertygelse med Grefve von
Schwerin och Friherre Anckarsvärd derutinnan,
ptt det för närvarande är omöjligt att definitivt
bestämma Bevilhingen; men dä annat är Be-
villnings Summan och annat de Allmänna grun-
derne för Beviilningens ^.fördelning; så anhåller
jag att Bevillnings r Utskottet må utan att
frat) StatSrUtskottet afbida meddelandet af Fi~
pance planen få uppgöra Grunderne för Fördel-
pingen, För min del bestrider jag likväl de
grunder Utskqttet nu föreslagit och anser de
af en Ledamot i Utskottet, Herr Assessor Ugg-
Ja, i dess sersildta yttrande uppgifne grunder
Vara de rätta, Isynnerhet är det obiliigt , att
Bevillningep utgår efter synhar förmögenhet
j ep sådan Qonjimcture, sorn den närvarande,
d5 större delen af den synbara Fömögenhetens
ärQ sjyaldsatte, och utomdess genom dep
äiiffliQaa feflpinge-förlagenhet^n, så i berpep-
Den 9 Februarii.
de af Fordrings ägarne, att de sällan skola kunna
hos dem erhäiia ersättning för den Bevillning,
sorn de för deras Capital förskjutit. Då vid
»812 års Riksdag den nu åter föreslagna Be-
villnings-Principen antogs , var den synbara för¬
mögenheten ännu i ett beständigt tilltagande
värde, i förhållande till vårt Mynt, och Pennin¬
gar samt Låne tillgångar funnos i öfverflöd.
Nu förhåller det sig tvärtom. Den synbara
förmögenhetens äfven skuldsatte ägare, märkte
derföre den tiden icke en gång sjelfva olägen*
heten af Bevillningens läggande på den synba*
ra icke behållne förmögenheten.
Hvilka Bevillnings-grunder som än må an*
tagas, anser jag icke någon böra skatta för
annat än hvad han verkeligen äger, samt att
afdrag för bevislige Skulder icke blott till pri¬
vata Fordringsägare, utan ock till alla publiqua
Cassör, således må äga rum.
J anledning häraf anhåller jag att Bevill-
niugs-Utskottets ifrågavarande Memorial må
till Utskottet återremitteras.
Grefve von Schwerin; Innan Riksens Stan*
der vid sista Riksdag beslöto att Bevillnings¬
utskottet hädanefter ägde att opåmint inkom¬
ma med grunderna för den blifvande Bevill-
ningen, fördröjdes vanligen med denna upp¬
gift intill dess att Stats-Utskottet uppgifvit
Bevillnings-behofvet, Det är ej sagt, att man
skulle behöfva så länge dröja, men ännu är
ingen ting som brådskar.
Den 9 Februarii.
Andra föremål för Utskottets uppmärksam¬
het saknas icke heller. Sjelfva Bevillnings-För-
fattningen kunde väl behöfva en annan form, än
den som den nu har; och äfvenledes påkallar
Redogörelse-Verket Utskottets uppmärksamhet.
När man undersöker de af Riksgälds-Contoiret
uppgjorde Tableauer för åren 1813? I4>U och
16, så finner man för hvarje år betydande
skillnader i Hemmantalet, ända till 2000 —
Boställena, utgörande tillsammans emellan 4
till 5000 Hemman, uppgifvas det ena året till
ett antal af 200 Hemman mindre än det an¬
dra. Uti Tablauen för 18x6, Tab. N:o 5 fin¬
nes en siiillnad emellan Summorna och Slut¬
summan af omkring 40,000 R:dr. Jag sätter
ej i fråga att icke hvad som inflyter blir behö¬
rigen redovist. Men likväl synes af de upp¬
gifter , som jag nu meddelat, att Controllen
icke är sådan som den borde vara. Det är
icke i sin ordning att den ena redovisar på
ett sätt och den andra på ett ann.:!,. Och när
Bevillnihgen dir-ecte går till Rikgälds-Contoiret,
vill det synas mig, att Riksens Ständers Bevill-
nir.gs-Utskottet, väl kunde taga närmare kän¬
nedom om huru Redogörelsen sker, samt upp¬
gifva Formulairer åt de Redovisande,
Bev-illningens rätta beräknande efter före¬
målen för beskattningen är också en högst an¬
gelägen sak och beror helt och hållit af till¬
räck lige och pålitlige uppgifter. När man
jemnförer de Calculationer, som gjordes år 1815»
med deras motsvarande Resuitater år 1816/
får man anledning till den förmodar., att pä-
Den g Februarii.
217
Jitliga uppgifter saknats. Det vore önskeligt
om det nuvarande Beviilnings-Utskottet vilie
samla dylika uppgifter och bevara dem till be«
gagnande för blifvande Utskott.
Jag anser visserligen Kerr von Törnes
Bevillnings project vara det rättaste; men jag
vågar ännu icke tillstyrka dess antagande, så
länge de många Statistiska uppgifter , som till
Controllen behöfvas ännu saknas, och så länge
man vid Taxeringarne ännu endast tänker på sig.
Men om än de hittills gällande Allmänna
grunderna för Bevillningen skulle bibehållas,
kan likväl bördan göras mer eller mindre tung
för den så kallade synbart Förmögne, dels genom
Koppskattens beräknande eber annan grund,
dels genom beskattning af öfverflödet. Och
då jag tror 2tt detta blir mer eller mindre
nödvändigt, allt efter den blifvande Finance-
Regleringen, vill det synas mig, att man ej bör
förhasta sig med att bestämma grund erne för
Bevillningen.
Herr Munck af Rosenschöld^ Eberhard: Jag
kan icke förstå, att den tillkommande Finance-
planen har något sammanhang med de All¬
männa grunderne för Bevillningens fördelning.
Finance-Planen verkar endast på Bevillnings-
Summan eller det belopp sorn genom Bevill¬
ning skall erhållas. Denna Summa må bli
siörre eller mindre och den synbara förmögen¬
heten må genom Finance-planen ökas eller min¬
skas i värde, så måste val samma grundet för
218
Den 9 Februarii.
Fördelningen af Bevillningen kunna och böra
föijas. Men desto mera tryckande blefve den
nu af Utskottet Föreslagne Bevillnings-princi-
pen, om den blifvande Finance-planen är af den
beskaffenhet, att den kommer att nedsätta den
synbara förmögenhetens värde i förhållande till
vårt mynt. Denna Principe blir dock i allt fall
lika orättvis, och fördelnings - grunderne böra
ej förändras derföre, att den synbara förmögen¬
heten blir genom Finance-planen mer eller min¬
dre värd. Jag kan således icke för min del
instämma uti den af Grefve von Schwerin här¬
om nyss yttrade mening.
Herr vört Heynne, Geårg: Då ändamålet af
Riksens Ständers sammankallande hufvudsake-
ligen lärer vara, att reglera Financerne, men
vi, ännu icke i denna stund, känna hvad vi
såsom Jordägare äga eller icke, så tror jag
lika med Grefve von Schwerin, att pröfnin-
gen af Bevillnings-grunderne bör uppskjutas in¬
tilldess Financerne och myntvärdet först blif¬
vit fastställde.
Manga yrkade på Proposition j
Men Herr Grefven och LandtMarskalken till-
kännagaf, att flera ,Ledamöter, hvilka anmält
sig att tala, ännu dertill icke haft tillfälle,
samt uppropade
Grefve Mörner, Adolph Göran, sorn yttrade;
Jag anhåller få erhindra att Riksens Stan.
Den g Ftbruarii.
2X5
der vid t$I5 års Riksdag stadgade, det bor¬
de Bevillnings-Utskottet, enligt 31 §. i Riks¬
dagsordningen, ”opåmint vid hvarje Riksdag,
uppgifva de Allmänna grunderne för den blif¬
vande Bevillningens fördelning, hvarefter och
sedan Bevillnings-Summans belopp blifvit fast¬
ställd , det tillkomme Utskottet, att, med til¬
lämpning af dessa grunder författa Förslag tili
Bevillningens utgörande.” Det Memorial Be-
villnings-Utskottet i följd deraf afgifvit och
hvilket nu första gången är under pröfning,
måste antingen utan ali förändring antagas el¬
ler ock återremitteras. Om Memorialet till
Utskottet återremitteras, kunna icke allenast
Stats- och Banco-Utskotten under tiden till
Riksens Ständer inkomma med Finance-pro-
jectet, utan ock Riksens Ständer tilläfventyrs
hinna att detsamma pröfva, innan Bevillnings¬
utskottets ifrågavarande Memorial må hända
återkommer. Då således det af flere värde
Ledamöter åsyftade ändamål, genom Återre-
miss lämpejigen vinnes, ser jag icke något
hinder, hvarföre Bevillnings-Utskottets Memo¬
rial tillika med de dervid framställde Anmärk¬
ningar, nu ej skulle i vanlig ordning till Ut¬
skottet återremitteras.
Grefve von Schwerin och Friherre Anckar¬
svärd, förenade sig med Grefve Mörner.
Herr nf Brinckman Lika med Herr Munck
af Rosenschöld , kan jag icke inse hvad ver¬
kan Finance-Regleringen möjligen kan hafva
på grunderne, för den blifvande Bevillningen j
h§Hst oip 3 R;dr efter nuvarande M)’0t*beräk'
220
Den g Februari i.
ning eller i R:dr 24 sk. efter Jen, som kan
blifva fastställd, skall utgöras för hvarje 1000
R=dr af Fastighets-värdet, sådant likväl alldeles
intet kan förändra sjelfva grunden för afgif-
tens utgörande.
Utan att vidare uppehålla mig vid denna
anmärkning , torde jag endast få den äran upp¬
lysa , att flera missräkningar, i synnerhet på
Hemmantalet, väl blifvit upptäckta, i de Ge¬
neral-sammandrag öfver BevilJningen, som
Riksgälds-Contoiret meddeladt, och hvilka så¬
som egenteligen vållade af Lands-Contoirens
mindre ncggranhet, Bevillnings-Utskottet låtit
vara sig angelägit, att i Redactionen af den
nya Bevillr.ings-Stadgan i möjligaste måtto för
framtiden förekomma ; men längre har Utskot¬
tet icke ansedt sig böra sträcka dess åtgärd;
då granskningen af de redan afslutade Räken¬
skaper tillhöra Riksens Högloflige Ständers
Revisorer och Stats-Utskott.
Friherre Wrangel, Henning: Jag medgif-
ver att de nu varande Bevillnings-grunderne äro
enligt erfarenheten de bästa; men jag tror att
de Inkomster Stats-Verket genom Bevillningen
årligen hör påräkna, icke alltid, i anseende till
de skiljaktiga Värderingar, hvilka hvarje år
städse äga ruin, äro så bestä’mda, som Statens
Utgifter. Det tryckta Förslag till Bevillnings-
grunder , Friherre Anders Cederström vid si¬
sta Riksdag, till Ridderskapets och Adelns
Protocoll den 11 Maij 181? irtgaf, jemte mina
\ samma ämne berörde dag afgifne Anmärk^
Den 9 Felruarii.
221
ningar, anhåller jag att bärhos få aflemna, på
det samma Handlingar, hvilka möjligen kunde
leda till någon jemkning af Utskottets Förslag,
må åtfölja Aterremissen af Bevillnings-Utskot-
tets ifrågavarande Memorial.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställ¬
de, om icke Ridderskapet och Adeln ansåg
de emot Bevillnings-Utskottets Memorial fram¬
ställde Anmärkningar hindra antagandet deraf,
samt på sådan grund behagade Memorialet,
jemte Anmärkningarne, till Utskottet återre¬
mittera.
Bifölls.
Föredrogs å nyo och bifölls:
> .
Stats-Utskottets den 23 sistledne Januarii
aflåtne, samt den 27 eftermiddagen i samma
månad på bordet lagde Memorial, hvarigenom
Stats - Utskottet ansett Grefve Pipers, Carl
Claes, den io sistledne Januarii, till Stats-
och Bevillnings-Utskotten remitterade Anföran¬
de, om Höganäs Stenkols-Verks Actie-Ägares
fritagande frän all Bevillning för Grufvorne, icke
tillhöra Stats-Utskottets åtgärd.
Hvarefter, uppå derom framställd Proposi¬
tion, nyssnämnde fråga nu endast till Bevil!-
nings-Utskottet af Ridderskapet och Adeln re¬
mitterades.
222
Den 0 Februarii.
Föredrogs å nyo Stats-Utskotfets den 23
sistledne Januari! aflåtne, samt den 27 i sam¬
ma månad eftermiddagen på bordet lagde Me¬
morial , angående förhållandet med Löfås Silf-
ver-Verk.
Herr Lagerhjelm, Petir, hade inlemnat
Memorial, hvilket upplästes, så lydande:
Vid den delen af Högloflige Stats-Utskot-
tets Memorial , som innehåller en Berättelse
om sådan handläggning vid detta Mål af Hög¬
loflige Kongl. Bergs-Collegium, som skulle be-
mäldte Kongl. Collegium till Kongl. Mnj.t i un¬
derdånighet öfverlemnat, om icke en pä stället ske¬
ende undersökning borde föregå, i ändamål att få
utrundt, huruvida pä sätt en i Kongl. Bergs-Colle¬
gium företedd Markscheider-Förvaltning tycktes ut¬
visa, anledningar kunde förejinnas, att för framti¬
den kunna påräkna en mera utvidgad Grufvedrift
<tc. dre., får jag vördsamt upplysa följande:
Sedan Kongl, Maj:t behagat infordra Kongl.
Kammar- och Bergs-Collegiernes underdåniga
Yttrande och Collegierne till fullgörande deraf
ansett nödigt infordra,- så val Innehafvarens
af Silfver-Verket underdåniga Förklaring, sorn
Landshöfdingens underdåniga Utlåtande, har
Landshöldinge-Emberet i underdånighet hem¬
ställt, om icke af en på stället skeende under¬
sökning borde ej allenast upplysas , huruvida In¬
nehafvare!! fullgjordt föreskrifterne, angående'
Verkets drift och underhåll, utan äfven utre*
Ven g Februarii.
223
das om några billige essättnings-anspråk kunde
göras.
I detta afseefidet har Kongl. Bergs-Colle.
gium ansett tiden nu vara för handen, att de
Silfver-Verket förundte Föriäningar och Förmåner
indragas3 ankommandes det på Kongl. Maj:ts
egen Nådiga pröfning, huruvida afseende borde
göras på Landshöfdmge-Embetets underdåniga
hemställan, i hvilken händelse Kongl. Bergs¬
collegium håller före, att samma Undersökning
innan 1818 ^rs Uppbörd för sig gatt, bör va¬
ra verkställd, på det att de Verket förundte
Räntor och öfrige förmåner från detta års bör¬
jan må kunna indragas.
Min afsigt är icke att härmedelst vilja å«
Stadkomma någon Återremiss eller ändring i
Högloflige Utskottets fattade Beslut3 men i
händelse Rikets Ständer bifalla Betänkandet,
lärer Expeditions-Utskottet af denna min upp¬
lysning sig begagna.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställ¬
de, att Utskottets ifrågavarande Memorial måt¬
te af Ridderskapet och Adeln gillas, samt Herr
Lagerhjelms Anförande, i afseende pä uppsåt,
tandet af Riksens Ständers Underdåniga Expe¬
dition till Kongl. Majit i detta ämne till Expe¬
ditions-Utskottet öfverlennäs^ hvilket biiölls.
Föredrogs å nyo och gillades följande
224
Den g Februarii.
Stats-Utskottets dea 23 sistledne Januarii af-
gifne, samt den 27 i samma månad eftermid¬
dagen pä bordet Lagdc Utlåtanden, nemligen:
1:0 I anledning af Riksdags-Fulimägtiges
för Götheborgs Stad, Herrar Sam. Arfvidsons,
Zach. Widebergs och E. M. Lefflers Memo¬
rial, om Police-Inrättningens derstädes under¬
hållande af Statens Medel m. m.
2:0 I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Remiss, angående Häradsskrifvaren Rydströms
Pension.
3:0 I anledning af f. d. Vice-Talemannen
Jon Jonssons Motion, om Tullgarns Kungs¬
gårds öfverlemnande till Hans Kongl. Höghet
Kron-Prinsen Oscar.
4:0 I anledning af Herr Biskoppen Doctor
Almqvists Memorial, om understöd af Allmän¬
na Medel för Kyrko- och Prestegårds-Byggnad
i Neder-Torneå Församling.
f:o I anledning af Riksdags-Fullmägtigen
J. J. Rutbergs Motion, om utbetalning af in-
nestående Pension för Krono-Fogden Westberg.
6:0 I anledning af Riksdags- och Banco.
Fullmägtigen Anders Danielssons från Elfsborgs
Län Memorial, om förbättring i Aflönings-vill-
koren för Krigs-Revisions-Betjeningen i Kongl.
Kammar-Rätten,
7:9
Den 9 Februarii
7:0 I anledning af Riksdags-Fullmägtiges
från Blekinge.Memorial, om tillökte Compagnie»
Mötesplatser för Länets Båtsmans-Indelning.
8:0 Angående Herr Borgmästaren Ceder¬
borgs hemställan, om tryckning af åtsk ilige
Handlingar, i frågan om hämmande af Luxe
och Öfverflöd, m. m.
9:0 Angående Riksdags-Fullmägtigens, Olof
Månssons från Blekinge Memorial , om rättig¬
het till Skattelösen af Lots-Hemman.
10:0 Angående de i Borgare-Ståndet väck¬
te Motioner, om Postfrihet för Städernes Magi¬
strater för deras Embetsbref samt vid afsändande
af Krono-Uppbörden och Räkenskaperne, m. m.
u:o I anledning af Herr Borgmästaren och
Lagmannen Kjellanders Memorial, angående än¬
dring i nu gällande Föreskrifter om Magistra-
ternes skyldighet att förvara en Nyckel till
Landt-Ränteriernes Cassa-Kistor.
Föredrogs å nyo och bifölls Banco-Ut-
skottets den 26sistledne Januarii afgifne, samt
den 27 i samma månad eftermiddagen på bor¬
det lagde Utlåtande, i anledning af erhållen
Remiss om präglandet af en Skådepenning till
Åminnelse af den dag, då Hans Kongl. Hög¬
het Kron-Prinsen uppnådde myndige år.
Ridd. och Ad. Prot, lil. B. 29» 3°*
226
Deri § Felruarii.
Föredrogs å nyo Stats-Utskottets den 23
sistledne Januarii afgifne, samt den 27 i sam.
ma månad eftermiddagen på bordet lagde Ut¬
låtande, öfver gjord anmärkning vid Utskottets
den 24 sistledne December meddeldte Yttran¬
de, angående afskrifning utaf värdet med fle¬
re kostnader i och för åtskillige på Kungs¬
holmen belägne till Curhus upplåtne Bränneri-
Byggnader; och blef uppå derom af Herr Gref¬
ven och LandtMarskalken framställd Proposi¬
tion, samma Utlåtande tillika med Utskottets
sistnämnde Yttrande af Ridderskapet och Adelö
bifallet.
Föredrogs å nyo Stats-Utskottets den 23
sistledne Januarii afgifne, samt den 27 i sam-
ma månad eftermiddagen på bordet lagde Ut¬
låtande , öfver Anmärkningar vid Utskottets
den 24 sistledne December meddeldte Yttran¬
de, angående af Herr L. L. Edelberg sökt Lån
utaf Allmänna Medel i och för Landskrona
Stads Kyrko-Byggnad; och som Stats Utskot¬
tets sistnämnde Yttrande redan blifvit den 2
sistledne Januarii af Ridderskapet och Adeln
bifallit, fann Ridderskapet och Adeln, att Ut¬
skotters ifrågavarande Utlåtande nu endast bor¬
de läggas till Handlingarne.
Föredrogs å nyo Stats-Utskottets den 23
sistledne Januarii afgifoe, samt dea 27 i sam;
Den 9 Februarii.
227
stia månad eftermiddagen på bordet lagde Ut¬
låtande, angående Herr Friherre C. L. Stael
Von Holstein» Motion om Jord-Ransäkhingars
Verkställande, m. rm
Friherre Staél von Holstein, Corjitz Ludvid:
i)å jag framställde frågan om Jord Ransakningarj
var visserligen min tanka ingen annan, än den,
att Vederbörande skulle derigenom få en påmin¬
nelse om iagttagande af det Lägame bjuda:
Då detta Ärende tillhörde Stats-Utskottet, isom
har sig uppdragetj att enligt 77 5. Regerings¬
formen, med det sorn rörer Kronans Jord och
Egendom taga befattning, samt äfven föreslå
Beskattning, som skall reparteräs på ail annan
jord i Riket; så ansåg jag den Statitiska kän¬
nedom om Riket j som genom dylikå Jord Rän.
saknirtgar kari vinnas, icke borde Vara Stäts-Ut-
skottet indifferent: Väl kunde Justitis-Ombuds-
mannen lemna sin uppmärksamhet åt detta amne;
men hvars mångå andra göromål torde lägga
hinder i vägen. På det ämnet ei må alldeles
förfalla anhåller jag framdeles få göra ny Pro»
position härom.
Herr Grefven och LandtMarskalken gjordé
Proposition till bifall af Stats-Utsköttets ifrå¬
gavarande Utlåtande, hvilken Proposition med
Ja besvarades.
Föredrogs å nyo och bifölls Stats-Utsköt¬
tets den 21 sistlcdne Januarii afgifne, saint deh
228
Den 9 Februariu
27 i samma månad eftermiddagen på bordet
lagde Utlåtande, i anledning af åtskillige in¬
nom Välloflige Borgare- och Hedervärda Bon¬
de-Stånden viickta Motioner, om åtal af Veder»
börandes försummelse att insända de för Riks-
Hufvud-Bokens uppgörande anbefallte Omslut.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhardt Jag
bifaller för min del Resultatet af Utskottets Ut¬
låtande, eller att hos Kongl. Maj:t må i under¬
dånighet anhållas, det så kraftiga åtgärder kun¬
de vidtagas, att verkställigheten af det ange-
lägna och magtpåliggande Riks-Hufvud-Boks-
slutsarbetet, icke vidare uppehälles; men jag
kan icke lika med Utskottet godkänna dea
Principe, att Riksens-Ständer , enligt 90 §. i Re-
gerings-Formen, icke skulle kunna hos Kongl.
Majit anhålla, om åt3l mot vederbörande Em¬
betsman för deras försummelse att sine Tjen*
stepiigter fullgöra.
Jag torde härvid få erindra om den vid
sista Riksdag inträffade händelse, då tvänne
Riks-Stånd hos Kongl. Majit i underdånighet
anhöllo, om undersökning af Malmö Discont»
Directions förhållande, hvilken anhållan Kongl.
Majit icke ansåg vara emot Consritutionen stri¬
dande, utan till Justitias-Cancellers-EmbetetS
handläggning remitterade. Jag får således,
med bifall till Utskottets Utlåtande, endast be.
strida ofvannämndc af Utskottet antagne Principen
Deri 9 Februarll.
229
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln, vid Urtima
Riksdagen i Stockholm, förmiddagen
den 9 Februarii I8i8-
S. D. Sedan Ridderskapet och Adeln re.
dan denna dag beslutit, att vänligen inbjuda
de öfrige Respective Riks-Stånden, att samfäldt
med sig, efter sökt och erhållit nådigt tillstånd
till Kongl. Majit uppträda och i underdånighet
anhålla, att Hans Majit Konungen täcktes icke
åtskilja Riksens Ständer, innan de hälsat Hans
Majt för Svenska Folkets Lagkrönte Konung 5
fann Högloflige Ridderskapet och Adeln, i lik¬
het med Högvördige Preste-Ståndets och Väl-
loflige Borgare-Ståndets uti detta ämne fattade
Beslut, för godt att äfven för sin del anmoda
Expeditions-Utskottet att härom skyndsamme-
ligen uppsätta en underdånig Adresse, som ge¬
nom ep stor Deputation borde till Kongl. Majit
i underdånighet aflemnas. Ut supra.
S. D. Remitterades
Till Stats- och Oeconomi<z*Utsliatten:
Kongl. Majits Nådiga Skrifvelse till Rik¬
sens Ständer , med öfverlemnande af en utaf
Committerade för Salpetter-ärenderna , afgifven
underdånig Berättelse om Salpetter-näringens
tillstånd. Ut supra,
gb
230
Den g Februarii.
S. D. Remitterades
Filt Stats,- och Banco Utskotten,
Ett Memorial af Grefve von Platen, Bal¬
zar Bogislaus, angående Götha Canal arbetets
fortgång och understödjande, jemte Yttranden i
samma ämne af Gr-e fvarne von Platen och von
Schwerin, Ftedric Bogislaus; Friherre Stael
Von Holstein, Corfitz Ludvig, samt Herrar
Mannerstam, Johanj Munck af Rosenschöld,
Eberhard och af Brinkman, Gustaf,
FUl Allmänna Besvärs,- och Oeconomi«• Utskotten,
Ett Memorial af Herr von Schulzenheim,
David (den äldre), innefattande Anmärkningar
vid Friherre Wrangels, Henning, Memorial,
angående åt*killige föreslagne anstalter, i af¬
seende å Landtbruks-Academiens Central Verk¬
stad*. Ut supra.
S. D, Vid förnyad föredragning af Stats*
Utskottets den 23 sistledne Januarii aflåtne
samt den 27 eftermiddagen i samma månad på
bordet lagde Memorial, hvarigenom Stats-Ut-
skottet ansett Grefve Pipers , Carl Claes, den
10 sistledne Januarii till Stats- och Bevill-
nings-Utskotten remitterade Anförande, om Hö¬
ganäs Stenkols - Verks Actie-ägares fritagande
från ali Bevillning för Qrufvome, icke tillhöra
Stats - Utskottets åtgärd, blef Stats-Utskottets
berörde Memorial af Ridderskapet och Adeln
bifallit, i följd hvaraf nyssnämnde fråga nu en¬
Den 9 Februarii.
231
dast till Bevillnings - Utskottet remitterades.
Ut supra.
S. D. Vid föredragning af Sfats-Utskottets
den 23 sistledne Januarii atlåcne samt den 27
i samma månad eftermiddagen på bordet lag-
de Memorial, angående förhållandet med Löf¬
ås Silfververk, blef samma Memorial af Rid-
derskapet och Adeln bifallit; i sammanhang
hvarmed och i afseende på uppsättandet af Rik¬
sens Ständers underdåniga Expedition till Kongl,
Maj;t i detta ämne, ett af Herr Lagerhjelm,
Pehr, ingifvit Anförande, nu äfven till Expedi-
tions-Utskottet öfverlemnades. Ut supra.
S. D. Vid förnyad Föredragning af Be-
villnings-Utskottets den 23 stistledne Januarii
aflåtne , samt den 27 i samma månad efter¬
middagen, på bordet lagde Memorial, angåen¬
de de allmänna Grunderne för den blifvande
Bevillningens bestämmande, blef samma Me¬
morial, i anledning af åtskilige dervid gjorde
Anmärkningar, till Utskottet återremitteradt.
Ut supra.
S. D. Föredrogs ä nyo och gillades föl¬
jande Stats Urskottets den 23 sistledne Janua¬
rii afgifne samt den 27 i samma månad efter¬
middagen , på bordet lagda Utlåtanden , nem¬
ligen :
1:0 I anledning af Riksdags-Fullmägtiges
för Götheborgs Stad, Herrar Sam. Arvidsons ,
Lach. Widebergs och E. M. Lofflers Memorial,
232
Den g Februarii.
om Police-Inrättningens derstädes underhållande
af Statens Medel m. m.
2:0 I anledning af Kongl. Majits Nådiga
Remiss, angående Härads-Skrifvaren Rydströms
Pension,
3:0 I anledning af f, d. Vice-Talemannen
Jan Jonssons Motion, om Tullgarns Kungsgårds
öfverlemnande till Hans Kongl. Höghet, Kron-
Prinsen Oscar.
4:0 I anledning af Herr Biskoppens, Doctor
Almqvists Memorial, om understöd af allmän¬
na Medel för Kyrko- och Prestegårds-byggna-
den i Neder Tomea Församling.
5:0 I anledning af Riksdags Fullmägtigen,
J. J. Rutbergs Motion, om utbetalning af inne-
stäende Pension för Kronofogden Westberg.
6:0 I anledning af Riksdags- och Banco-
Fullmägtigen Anders Danielssans från Elfs¬
borgs Län Memorial, om förbättring i Aflönings-
vilkoren lör Krjgs-Revisions Betjeningen i Kongl.
Kammar Rätten.
70 I anledning af Riksdags Fulfmägtiges
frän Blekinge Memorial, om tillökte Compag¬
nie-mötesplatser för Länets Båtsmans Indelning.
8:0 Angående Herr Borgmästaren Ceder¬
borgs hemställan, om tryckn.ng af åtskilliga
Den 9 Februarii.
Handlingar, angående frågan om hämmande af
Luxe och Öfverflöd ni. m.
9:0 Angående Riksdags-Fullmägtigens O-
lof Månssons frän Blekinge Län Memorial, om
rättighet till Skatte-lösen af Lots-Hemman.
10:0 Angående Herr Capitainen, Friherre
Stael von Holsteins Motion, om Jord-Ransaknin-
gars verkställande m, m.
11:0 Angående de i Borgare-Ståndet väck¬
te Motioner om Postfrihet för Städernes Ma¬
gistrater för deras Embets-bref samt vid af-
sändande af Krono-Uppbörden och Räkenskaper-
ne m. m.
12:0 I anledning af åtskilige innom VäL
loflige Borgare- och Hedervärda Bonde Stånden
väckte Motioner, om åtal af Vederbörandes
försummelse att insända de för Riks-Hufvudbo-
kens uppgörande anbefaldte Omslut.
13:0 I anledning af Herr Borgmästarens
och Lagmannens Kjellanders Memorial, om än¬
dring i nu gällande föreskrifter om Magistra-
ternes skyldighet, att förvara en Nyckel till
Landt Ränterternes Cassa-Kistor.
Om hvilket allt de öfrige Respective Riks-
Stånden skulle vänligen underrättas. Ut supra.
S. D. Vid förnyad Föredragning af Stats¬
utskottets den 23 sistledne Januarii afgifne
234
Den 9 Februarii.
samt den 27 i samma månad eftermiddagen på
bordet lagde Utlåtande, öfver gjord Anmärk¬
ning vid dess den 24 sistledne December med-
deldte Yttrande, angående afskrifning utaf vär-
det med flera kostnader, i och för åtskillige
på Kungsholmen belägne, till Curhus upplåtne
Bränneri Byggnader, blef samma Utlåtande til¬
lika med Stats-Utskottes sistnämnde Yttrande
af Ridderskapet och Adeln bifallet. Ut supra.
S. D. Föredrogs å nyo Stats-Utskottets den
23 sistledne Januarii afgifne samt den 27 i
samma månad eftermiddagen på bordet lagde
Utlåtande, öfver Anmärkningar vid Utskottets
den 24 sistledne December meddeldte Yttrande
angående af Herr L. L. Edelberg sökt' Lån
af allmänna Medel i och för Landskrona Stads
Kyrkobyggnadj och sorn Stats-Utskottets sist¬
nämnde Yttrande redan blifvit den 2 sistledne
Januarii af Ridderskapet och Adeln bifallet, fann
Ridderskapet och Adeln att Utskottets ifråga¬
varande Utlåtande nu endast borde läggas till
Handlingarne. Ut supra.
S.D. Vid förnyad föredragning bifölls Bancor
Utskottets den 26 sistledne Januarii afgifne
samt den 27 i samma månad eftermiddagen
på bordet lagde Utlåtande, i anledning af erhål¬
len Remiss om präglande af en Skådepenning
till åminnelse af den dag, då Hans Kongl. Hög¬
het Kron-Prinsen uppnådde myndige År; hvar¬
om de öfrige Respective Riks-Stånden skulle
vänligen underrättas. Ut supra.
Den 9 Februarii.
23?
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard.- Sedan
Högloflige Ridderskapet och Adeln redan den
2 dennes funnit godt förordna ett serskildt
Utskott , bestående af det minsta möjliga an¬
tal Ledamöter af hvarje Riks-Stånd, för att ut¬
arbeta de allmänna grunderne, icke allenast lör
indragning och sammnnslående af öfverflödiga
Embeten och Tjenster, utan ock för en förbät¬
trad Arbets-methode, samt jag har anledning till
den förmodan, att redan 2:ne RiksStånd jem¬
väl beslutat ofvannämnde Utskott och tillika be¬
stämdt Ledamöternes antal till Tolf; så får
jag hemställa, om Ridderskapet och Adeln be¬
hagade, för sin del äfven bestämma det må r
frågavarande Utskott bestå af 3;ne Ledamöter
af hvarje Riks-Stånd, eller af tillsammans Tolf
Ledamöter,
Herr Grefven och EandlMarskalken föreslog
att den af Herr Munck af Rosenschöld gjorde
hemställan, mätte af Ridderskapet och Adeta
gillas.
Hvilket Bifölls,
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Höglofli-
ge Ridderskapet-och Adeln, vid Ur¬
tima Riksdagen i Stockholm, eftermid¬
dagen den 9 Februarii 1818-
S- D Sedan Högloflige Ridderskapet och A-
deloden a:dra dennes eftermiddagen beslutit, defc
236
Den 9 Februarii.
borde ett serskildt Utskott, bestående af det
minsta möjliga antal Ledamöter af hvarje Riks¬
stånd, tillsättas, för att utarbeta de Allmänna
Grunderne icke allenast för indragning och
sammanslående af öfverflödige Embeten och
Tjenster, utan ock för en förbättrad Arbets¬
metod; i hvilket beslut de öfrige Riks-Stån-
den blifvit inbjudne att sig med Ridderskapet
och Adeln förena; så fann Högloflige Ridder-
skapet och Adeln nu för godt, att för sin del
bestämma, det skulle ifrågavarande Utskott
bestå af trenne Ledamöter af hvarje Riks-Stånd
eller af tillsammans Tolf Ledamöter, hvarom
de öfrige Respective Riks-Stånden skulle vän¬
ligen underrättas. Ut supra.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskilj¬
des klockan | till 10 om aftonen.
In fidem Protocolli
(X J. Lagerheim.
Fredagen den 13 Februarii.
Plenum klockan Tio förmiddagen.
Uppbröts Herrar Electorers Lista till val
af Ledamöter i följande Utskott, nemligen:
Den 13 Fehruarii, 237
1 LagUtskottet:
Efter N:0 1742, Herr von Schwartzer,
Fullmägtig Grefve Posse, Arvid, OchN:o 222j,
Herr Sylvander Josua: samt
1 Allmänna Besvärs- och Oeconomiee-Utskottct:
Efter N:o 2146, Herr Bergencreutz, Lars
Älgen
Och befunnos hafva blifvit valde till Le¬
damöter:
1 Lag-XJtskottet:
N:o 87 Herr Stråle af Öknaholm, Nils Wil¬
hhelm, Förste Expeditions Secreterare j och
N:o 1431 Herr Lilljenberg, Fullmägtig Herr
Danckvardt, Gustaf Magnus, Assessor, samt
1 Allmänna Besvärs- och Oeconomiee-Utskottet".
N:0 440 Herr Didron, Johan Herrman
Assessor.
Justerades Pleni-Protocollet för den 2 den?
nes, förmiddagen.
Herr Munck af Rosenschöld, Eherhard, ins
stämde uti de af Herr berghman till nyssnämn*
238
Den 13 Felruarii,
de Protocoll anförde Reservationer mot den
af 9o:de § i RegeringsFormen gjorde tillämp¬
ning i afseende å Friherre Stael von Holsteins
och Herr Grönhagens Motioner.
Herr Schönström, Pehr, anmärkte, att haft
icke erfarit, det några Ledamöter, på sätt det
nyss justerade Protocollet för den 2 dennes
innehöll, yttrat deras bifall till Grefve Mör-
ners, Adolph Göran, berörde dag, angående
förståndet af 90 §. i RegeringsFormen gjorde
Anförande, utan hade detsamma, enligt hvad
Herr Schönström tyckt sig förnimma, snarare
af åtskiliige Ledamöter blifvit ogilladt.
Undertecknad ProtoCölls förande, förklå»
rade, att, enligt hvad hart med fullkomlig sä¬
kerhet erfarit, och det vid tillfället förde Me¬
morial - Protocoll jemväl utvisade, åtskiliige
Ridderskapets och Adelns Herrar Ledamöter
till Grefve Mörners ifrågavarande Anförande*
yttrat deras bifall.
Friherre Cederström , Rudolph, tillkännagaf,
det han erinrade sig, att han vid ifrågavarande
tilfälle, äfven bordt åtskiliige Ledamöters bifall
till hvad Grefve MöiUer då anfördt.
Grefve Mörner, Adolph Göran, upplästs
följande:
Jag har ansett mig icke böra, uti mitt
nyss uppläste munteliga Anförande, låta inflyt¬
ta något mera, än hvartill MemoriaPProtocol;
Den 13 Februarii.
239
let gal mig anledning. Jag anhåller nu att
få begagna det förbehåll, jag då tog mig den
friheten göra, att få vid Justeringen af Proto-
collet, närmare utveckla mina tankar, om den
90 §■ i Regerings Formen tillämpning. Jag
vet väl, att en enskilt mans yttrade mening,
icke i detta fall kan hafva någon påföljd och
jag åsyftar visserligen icke att föranleda till
någon öfverläggning; men jag kan icke undgå
att anse det vara tillfredsställande och må hän¬
da nyttigt, att till Protocollet få bilägga mina
tankar, och således åtminstone få bevisa, att
jag icke haft för afsigt, att, utöfver hvad
Grundlagen föreskrifvit, inskränka yttrande
rättens frihet.
Det var, sedan Ridderskapet och Adeln
i följe af en gjord framställning, om tillgån¬
gen uti en bekant Rättegång, fått afhöra både
fillmälen och förklaringar i detta ämne, sorn
Högloflige Ridderskapet och Adeln, uppå erin¬
ran om innehållet af Regerings-Formens 90 §.,
beslöt att hela den Motion, som innehöll det¬
ta Anförande skulle förfalla och utur Protocol¬
let utgå. Det var för att emot alla iagttaga
en lika rättvisa, som de af Herr Grönhagen
uti dess Motion innefattade Anföranden, om
serskildta händelser vid Policen, måste likale¬
des uteslutas, för att frågan skulle kunna re¬
mitteras. Att vid de af Friherre Stael med
flere värde Ledamöter, i anledning af Skån¬
ska Roteringen gjorde Anföranden, ett lika för¬
hållande icke blef iagrtagit, grundar sig utan
tvifvel på 8Q §. i Regerings-Formen, som med-;
24°
Den 13. Februarii.
gifver, att förändringar uti Roteringen kunna,
med Rikets Ständers och Konungens samman¬
stämmande beslut, äga rum, och detta var såle¬
des ett serskildt fall vid hvilket sakens sam¬
manhang fordrade, att om Motion skulle kun¬
na göras borde äfven förhållandet utvecklas.
Men hvad de förstnämnde Motionerna angeck;
så blefvo båda Författarne anmodade att utur
sina Memorialer utesluta hvad som enligt Grund-
Lagen icke kunde blifva ämne för Remiss. Då
tid dertill lemnades dem, då sluteligen sättet
huru detta borde tillgå för dem anvistes, tror
jag att hela detta förhållande tillräckeligen be¬
vittnar , att den fullkomligaste agtning för ytt¬
rande rätten och att Mottons-rättigheten blif¬
vit iagttagen.
Hvad nu åter sjelfva Hufvud-frägan eller
Principen angår, så medger jag alldeles att då
man ville ogilla den tillämpning af Grund-La-
garne, hvilken således ägt rum, gafs föga nå¬
got skickligare sätt, än att framställa den,
som en inskränkning af Tal-friheten och att för
detta ändamål anföra de §. §. af Grund-Lagar-
ne och RiddarhusOrdningen, som försäkra
rättigheten att fritt tala och yttra sig, utan
att anföra de vilkor, som för denna rättighe¬
tens utöfning med detsamma blifvit tillagde,
utan att medgifva, det de öfrige ställen af
Grund-Lagarne, som begränsa denna rättighet,
fingo bibehålla deras bokstafliga mening. Men
för att upplysa om denna tolkning af Grund-
Lagarne
Den 13 Telruariit
Hagarne också är den rätta, torde jag endast
behöfva erindra, att då Regerings-Formens go
§. innehåller: Att under Riksens Ständers eller
Deras Utskotts öfverläggningar och pröfning,
må icke uti något annat fall, eller på något an¬
nat Sätt, än denna Grundlag bokstafveligen före*
skrifver komma frågor, om Embets- och Tjen*
stemäns till- och afsättande; Regerings* och
Domare-Magternas Beslut, Resolutioner och
Utslag, enskildta Medborgares och Corporatio-
ners förhållanden eller verkställigheten af nå*
gon Lag, Författning eller Inrättningj” åter*
står endast att undersöka, på hvad sätt nu
varande Grundlagar medgifva, att frågor om
verkställande Magtens åtgärder eller om en«
skildta förhållanden kunna i Riks-Ständens öf-
verläggningar förekomma? Då skall finnas att
detta icke bör ske på något annat sätt än
som i 106 och 107 §. §. af Regerings-Formen,
och 29 samt 3o:de af Riksdags-Ordningen upp*
gifves, och dessa §. §. angå de tillfällen då
Anmärkningar emot någon Embetsman i behö¬
rig form göras och dessa Anmärkningar ifrån
Constitutions-Utskottet återkomma samt Ri*
kets Ständer då äga att deröfver besluta.
Då nu, utom i sådana fall, frågör otn ser*
skildte förhållanden eller Personer äro uttrycka*
ligen undantagna, såsom de der icke få under
Rikets Ständers öfverläggningar förekomma,
och då, äfven i de fall då sådant är tillåtit,
det är tillika uttryckeligen tillagt, att vid så¬
dana öfverläggningar, Konungens Beslut i Mål*
Ridd. och Ad, Fröt, lil B. 31, 33.
242
Den 13 Februarii.
sorn röra enskildta Personers och Corporatio.
ncrs rättigheter och angelägenheter icke kunna
ens nämnas ännu mindre någon Rikets Ständers
pröfning underställas,” då frågar jag, om ic¬
ke Lagstiftarens afsigt är tydeligen uttryckt,
att Rikets Ständer icke i allmänhet böra inlå¬
ta sig i öfverläggning och pröfning af verk¬
ställande Magtens åtgärder, eller af enskildta
förhållanden och att för de fall då undantag i-
från denna Allmänna Regel äger rum, och en
pröfningsrätt är Riksens Ständer förbehållen,
har Lagstiftaren ändock velat sorgfälligt före¬
komma, att icke missbruk härvid skulle inträf¬
fa , att icke den verkställande Magtens anse¬
ende skulle kunna förringas, att icke Ständer-
re ifrån att vara Lagstiftande skulle blifva
Styrande. Orsaken är den som Montesquieu
redan längesedan anmärkt, att om den som
stiftar Lagar äfven har rättigheten att tillämpa
dem, behöfs endast att stifta obilliga Lagar
för att obilligt låta dem utöfvas. Men säger
man, detta är hvad ingen bestrider; frågan är
nu endast, om rättigheten att till grund för
görande Motioner anföra exempel af händel¬
ser och förhållanden, hvilka kunna tjena till
6tyrka för det förslag man vill framställa. —-
Jag vet att saken blifvit så vänd; jag vet att
man ansett en sådan rättighet såsom en följd
af yttrande rätten, och att till stöd för denna
satts man gifvit den tolkning åt ordet Frågor,
som uti 90 §. förekommer, att dermed borde
förstås detsamma som ett Mai eller en Actiom
och följden skulle således vara, att så snart
ett Anförande icke åsyftar ett tilltal eller en
Den 13 Februarii.
m
så kallad Action , må det för öfrigt innehålla
hvad för anmälan rörande enskildta händelser
Som hellst, så bör det icke allenast anses så¬
som till Formen oklanderligt, utan Remiss der¬
utaf bör icke eller kunna förnekas. Men för
att närmare öfvertyga oss huruvida alla dessa
påståenden ärO enlige med Regerings-Form,
med Riksdags och Riddarhus-Ordning, må det
till en början tillåtas mig fråga, på hvad grund
det har blifvit tillåtit att gifva åt ordet, Frågor,
i 90 §. af Regerings Formen en helt annan tyd¬
ning än samma ord har i alla de Öfriga oell
på alla andra stallen af Orundlagatne, dar det
samma förekommer? Då straxt ofvanför? uti
89 af Regerings Formen, utstakas hvilka
frågor som i oeconomiskt afseende kunna blif¬
va föremål för den Lagstiftande Magfens åtgär¬
der; då uti <{6 § stadgas huru Allmänna frå¬
gor som i Ståndens Plena blifvit väckte böra
behandlas; då uti Riksdags-OrdningenS 44 §.
förklaras hvad med sådana Frågor bör förstås;
då det heter att med Allmänna Frågor förstås
Sådana som kunna eller böra komma under satn-
tellge Riks-Ståndens öfverläggning och pröf¬
ning; (således icke de ämnen hvilka enligt 90$.
af Regerings Formen blifvit derifån undantagne)
kan man väl i något af dessa fall säga, att
med ordet Frågor förstås hvad mart Vill kalla
att väcka ett Mål eller en Action? Är icke
den enkla och naturliga, följakteligen den rätta
tydningen af ordet Frågor vid alla dessa till¬
fällen, att dermed menas detsamma som att
bringa ett ämne å bane och blir icke detta an¬
nu tydligare genom ordet ufverläggningar, sorn
244
Den 13 Februarii.
uti den oftanämnde 90 §. förekommer. Om
afsigten med det Stadgande, sorn i denna §.
innefattas endast hade varit att hindra det
Rikets Ständer icke skulle ingå uti någor»
Action eller tilltal , i anledning af sådana
ämnen som där äro undantagne, så hade ja
ordet pröfning varit tillräckeiigt för att ut¬
trycka Lagstiftarens afsigt 5 ty en öfverlägg¬
ning kan möjligen supponeras utan att någon
åtgärd följer derpå, men ett tilltal bör icke
kunna förutsättas utan någon slags föregången
pröfning; men då nu ordet öfverläggning äfven
blifvit tillagt, så utvisar ju detta, att det är
ej allenast pröfuingen, men också öfverläggnin¬
gen, som Lagstiftaren förbudit, och att det är
således ej blott de åtgärder, som kunde följa
derpå, men också sjelfva öfverläggningen, rö¬
rande sådana ämnen, som Lagstiftaren velat fö¬
rekomma. Men hvad är som gör början till
öfverläggningen annat än anmälan eller anfö¬
randet af en satts eller ett ämne, och då man
Vid framställningen af ett Förslag inblandar spe-
ciela Casus eller Personliga förhållanden, så
gor man ju äfven dessa till ämne för offer»
läggningen? Har icke erfarenheten af alla de
tillfällen, då sådana serskildta händelser blifvit
härstädes omnämnde , redan ådagalagt att föga
något factum kan anföras, som ej af olika Per.
söner olika anses: Att ett sådant anförande så¬
ledes ger anledning till en undersökning af ver-
keliga förhållandet och att detta icke kan utre-
Aas utan en öfverläggning, hvilken är det som
Lagstiftaren förbudit. —• Jag vet således icke
hvad som berättigar att åt ordet Frågor uti
Den 13 Felruarii•
245
90 §. gifva en helt annan tydning än samma
ord har, på alla öfriga stallen i Grundlagen
och hvilken tydning af go §. är tillika stri¬
dande emot hvad ordalydelsen och samman¬
hanget för öfrigt i denna §. tillkännagifver. —
Den värde Talaren, som mäst utbredt sig i diet¬
ta ämne, har också insett svårigheterna härvid
och derföre medgifvit att tvekan får äga rum
om $0 §s. rätta tillämpning. Men det oaktadt
har han straxt derpå icke tvekat att förklara, att
allt syntes honom intyga , att afsigten med den
oftanämnde go §. likasom med Riksdags-Ord-
ningens 29, vore att bestämma Rikets Ständers
Handlingssätt i vissa beskrifna fall, men ej att
bestämma deras Handlingssätt i allmänhet, vid
författandet af Motioner och under Discussio-
ner. Jag för min del kan ej annat än tro all¬
deles tvärtom, och jag kan ej annat finna, än
att den så ofta nämnde 90 §. utvisar hvilka
ämnen sorn i allmänhet ej få i Riksens Stän¬
ders öfverläggningar förekomma, och medger
endast undantag från detta allmänna -Stadgan¬
det i de fall, som Grundlagen tydeligen på an¬
dra ställen utmärkt och som jag ofvanföre haft
den äran nämna. Men vid detta tillfälle karr
jag ej undgå tillika anmärka, att här förekom¬
mer en alldeles oväntad sammanblandning af
den 90 §. i Regerings-Formen med den 29 i
Riksdags-Ordningen. Samma Talare hade lik¬
väl redan i det föregående framställt den frå¬
gan, om dessa håda §.§. kunna gemensamt be¬
stämma någon åtgärd? När vid svaret på den¬
na fråga, man då ganska rigtigt urskiljde, i
hvilka serskildta fall den senare är tillämplig?
Den 13 Februarii.
hvarföre har man sedermera begått en rak mot¬
sägelse, om icke emedan m3n insåg, att den
inskränkning man ville gifva åt den 90 §:s til¬
lämpning icke kunde äga rum , utan att borr-
blanda den med den 29 i Riksdags Ordningen,
Det är lika sant att den sisnämrde angår egen-
tejigen vissa bestämda fall, som det är sant
att den förra är gällande i alla andra och vid
alla öfriga Rikets Ständers och deras Utskotts
öfverläggningar. Men det oaktadt är det ej
nain Ire sant, att dessa bada §.§. ehuru den
ena innehåller ett generelt och den andra ett
specielt Stadgande, likväl båda hafva det ge¬
mensamt att de utmärka Lagstiftarens afsigt
att hindra den Lagstiftande Magten att ingripa
j de öfrigas område och att blifva antingen
Styrande eller Domare. Det är i sådant hän¬
seende dessa §.§. kunnat gemensamt åberopas ,
ehuru det är en sanning att den 90 §. är till¬
räcklig för att förekomma alla öfverläggnin¬
gar, sorn emot dess och Grundlagers öfriga
Stadganden äro stridande. Men säger man,
det är ingen som vill betaga denna §. sin bin¬
dande kraft; man vill endast förblifva i åtnju*
tande af de rättigheter, som 50 och 78 § §.
i Riks'ags Ordningen ‘-arnt 35 §. i Riddarhus¬
ordningen åt Ridderskapet och ddeln och Riks-
Ståndens Medlemmar bevarat, Lätom oss då
se hvad dessa §.§ innehålla. Den fo §. i
Riksdags-Ordningen lyder så: ”Hvarje Stånds
Ledamot äge rätt att 1 Plenum stående och från
sin plats till Protocollet fritt tala och utlåta
sig, i alla frågor, som undet öfverläggande tom¬
ma och om lagligheten af allt som innom Ståndet
Den 13 Februarii.
247
s/g tilldrager’. Denna §. säger således icke,
att alla ämnen skola komma till öfverläggning;
den motsäger således icke den 90 §. i Rege*
rings-Formen, som utmärker hvilka ämnen, som
ej fä komma under öfverläggning, och deo
berättigar icke en Stånds-Ledamot, att i den¬
na egenskap , yttra sig otn lagligheten af an¬
dra händelser än de, som innom Ståndet förefal¬
la. Den 78 §. i samma Grundlag försäkrar
Riksdagsman ”att ej någon tid kunna under
tilltal ställas eller sin frihet beröfvas för dess
gerningar och yttranden uti Riks-Stånden eller
något Rikets Ständers Utskott, utan att det
Stånd till hvilket han hörer sådant genom ett
uttryckeligt beslut tillåtit. Manne denna ,
hvilken ingen ting förändrar af de öfrigas Stad-
ganden, men som framför andra Medborgare
försäkrar åt Riksdagsmannen större rättigheter,
då den fri kallar honom från allt ansvar, icke
med detsamma kan anses ålägga honom högre
förbindelser? Den 35 §. i Riddarhus-Ordnin-
gen synes närmare bestämma detta, då den sä¬
ger, att ”hvar och en anteknad och närvarande Le¬
damot äge rättighet att mundtligen eller skrifte-
teligen väcka alla sädann frågor, hvilka enligt
Gruridlagarne kunna i Ständens Plena upptagas”,
Här är Lagstiftarens mening tydeligen uttryckt,
och då det gifves Frågor, hvilka icke kunna i
Ståndens Plena upptagas, så måste rättesnöret
derföre hämtas af de öfriga föreskrifter i Grund¬
lagen, angående de ämnen hvilka ej få under
öfverläggning förekomma. Jag finnér ingenstä¬
des uti dessa Stadganden, angående yttrande
Rätten, någon anledning att det skulle vara til*
Ven 13 Februarih
låtit att disscursive eller såsom Exempel an¬
föra hvad som ej för öfrigt kan blifva ämne
för öfverläggning, och att detta ännu mindre
kan vara tillfället, då fråga är om Motioner,
sorn till Utskott skola remitteras, synes ännu
tydligare, om man blott betänker hvad som
är dessa Remissers beskaffenhet och påföljder.
Då ett Stånd bifaller Remiss af en Motion,
har det väl icke derföre lemnat sitt bifall till
sjelfva frågan utan blott tillåtit att den må
komma till pröfning- men det kan likväl icke
anses annorlunda , än att Ståndet har godkändt
både lagiigheten af Ämnet och af Formen. Så¬
ledes om uti en Remiss, där man hämtadt skä¬
len för sitt Förslag af speciela Facta eller Per-
Sonliga förhållanden, någon skulle begagnat den¬
na frihet för att på det orättvisaste och mäst så-
yande sätt angripa en Person till sin heder och ära,
elier om man genom falska framställningar ef
händelser eller anledningar, kastat skugga på
Regeringens företag och förringat Dess anseen¬
de 3 så kan en Författare för allt sådant icke
mera tilltalas 3 ty Ståndet som ensamt har Prof-
Oingsrätt-en, har redan dömdt och godkändt hans
Anförande; dä det beviljat Remiss. Den lidan¬
de, om han också kunde med de ojäfaktigaste
bevis styrka sin oskuld, skulle ändock icke er¬
hålla någon upprättelse, och belackaren ägde
det nöjet , att ansvarsfntt och utan att behöfva
ingå i någon förklaring eller förete några be¬
vis, hafva mför Nationens Representanter, så¬
ledes inför den de! af Allmänheten, hvars bifall
Medho,rg»reo utan tvifvel bär mäst värdera,
tili Qeh ära blottställt den, som dess-
Den 13 Februarii,
249
hämdelystnad eiler dess afvund önskade förföl¬
ja. Otn det är Regeringens åtgärder, scm blif¬
vit misstydde, om det iir Domare-Magtens in-
sigter eller redlighet, hvaröfver misstankar blif¬
vit utspriclde, skola de likafullt nödgas förblif¬
va tyste Åskådare, utan att kunna blotta ond¬
skan och oredligheten, förr än intrycket redan
hunnit rota sig, utan att kunna förr än sent
återvinna ett förlorat anseende. I fall detta är
det slags Disscurser, som man åsyftade, dä man
så nitiskt yrkadt rättigheten att disscursive
andraga hvad man enligt Lagen ej fick göra
till ett öfverläggnings-ämne; om det är på så¬
dant siitt sorn man har trott att de Administre¬
rade och Administrerande skulle komma att till¬
talas; sfi vägar jag deremot påstå , att lika myO
ket som sådant är stridande emot Grundlagar-
nes Stadgande och Esprit, lika mycket är det
också stridande emot det Allmännas och den
enskildta Medborgarens rätt och säkerhet. Man
öfverväge endast, hvad som skulle blifva följ-
derne af rättigheten att ansvarsfritt, för Ri¬
kets Ständer få framdraga hvilka enskildta Per¬
soner och händelser som hellst; man öfvervä¬
ga endast huru misstankar, förföljelser, sön¬
dringar samt sluteligen farhåga och overksam¬
het, skulle blifva följderne af allt detta och
man sage sedan, om icke ett sådant 11 i is tand ,
sedan det småningom beredt Samhälls ordnin¬
gens upplösning, icke sluteligen skulle leda till
Anarcbie eller Despotisme. Men säger man,
om ni betager oss rättigheten att åtminstone
discursive anföra hvad vi ej directe såsom be¬
stämda Anmärkningar kunna göra gali ände, §4
250
Den 13 Februarii.
stanger ni dermed en af de få vägar, hvarpå
sanningen kan framtränga till Thronen. Jag
svarar att med upplysta och vaksamma Regen*
ter, sådana som Sverige ej hittills saknat och
ej framdeles skall sakna; med en Stats-Författ-
ning som föreskrifver att dessa Regenter skola
hämta råd af ansvar underkastade Rådgifvare,
och med Regenter, som för alla deras Under¬
såtare äro tiilgängelige, blir det icke och kan
ej blifva upplysningarne, som skola saknas kring
Thronen; men om någon gång sanningen lik¬
väl ej kunde framtränga, så är det ej ljuset
som fattas men Fassionerne, hvilka här som
annorstädes förmörka vägen, och ju mera des¬
sa sättas i rörelse, ju mera oenigheten, miss¬
tankan, farhågorne utspridas, ju förr skall ock¬
så sanningen fly en trakt, där oväsendet ej me¬
ra tillåter den att höras.
För öfrigt är det väl i Riks-Ståndens Ple¬
na, under dt-ras öfverläggningar om Allmänna
Arender, under deras omsorger och åliggande
att med mognad och lugn fatta de beslut, sorn
antingen skola afhjelpa det närvarandes brister
eller stadga Efterkommandes välfärd, är det
väl där, under deras befattning med så vigtiga
Arender, som Personliga förhållanden och hän¬
delser kunna och böra granskas? Är det väl
där, som Anmärkningar emot de Administreran¬
de få ske på mer än ett bestämdt föreskrifva
sätt? Är icke detta tillfyllest för ansvarighe¬
tens verklighet och för hvarje Riksdagsmans
håg, som i detta afseende tror sig halva något
att anföra?
Den 13 Februarii.
251
För alla andra mindre betydande omstän¬
digheter, för alla andra fall, som skulle vara
snarare^ Opinions-frågor än föremål för Anmärk¬
ningar, gifves ett ganska vidsträckt och för alla
lika öppet falt uti Tryckfr,heten. Har man ic¬
ke där en fullt laglig och rättvis väg för Gransk-
ningsrättens utöfning? Skillnaden är endast, att
förhållandet är lika för den angripne som för
angriparen, och att, om å ena sidan gifves
rättigheten att fritt granska , finnes å den an¬
dra möjligheten att affordra förklaring och er¬
hålla upprättelse. Om denna väg skulle för
en eller annan synas mindre beqväm, än att
under Patriotismens täcke mantel la ansvarsfritt
sprida förtalet och misstankarne, så lärer lik-
väl af de flästa mcdgifvas, att denna utväg just
derföre är mera gagnande och mera rättvis,
att den gör rättigheterna å ömse sidor lika
och med all nödig frihet förenar både enskilt
och allmän säkerhet. Då man glömdt att en så¬
dan utväg gafs, för att yrka rättigheten att
till Controll öfver de Administrerandes åt°är-
O
der, disscursive framdraga inför Rikets Ständer
hvilka enskildta händelser och förhållanden som
hdlst, har man icke tillika dermed ådagalagt,
att den tolkning man sökte gifva Grundlagens
ofvannämnde stadganden , hade en vida mer
omfattande rigtning än man i början ville er¬
känna? Har man icke med detsamma medgif-
vit, att man åsyftade en granskning, hvilken
icke kunde äga turn utan en verkelig öfver¬
läggning och har man icke således tydeligen
ådagalagt ett uppsåt att utöfver Grundlagens
bokstafvera innehål! utvidga dess föreskrifter-
2)2
Den I 3 Februarii.
så att den skulle få en hittills okänd och emot
dess Esprit stridande tillämpning ? Jag har hördt
klanckas eller förlöjligas att man vågade tala
om Grundlagens Esprit. Men detta har ändock
icke kunnat ändra min öfvertygelse , att då f ör¬
fattningar icke kunna uttryckas utan genom
ord och då dessa ord alltid kunna åtminstone
till någon del underkastas en olika tydning,
blir det ofta oumgängeligt, att utaf Författnin¬
gens syftning och sammanhang i det hela, —
utaf de grunder hvaruppå den är bygd, — ut¬
af den uppmärksamhet, som där blifvit lemnad
åt vissa missbruk eller olägenheter, för att före¬
komma dem, således utaf den riktning För¬
fattningarna hade i sitt sammanhang, utaf de
verkningar den söker att åstadkomma, bemöda
sig att sluta till meningen af de föreskrifter,
som ej voro nog tydeliga, och således söka
att bringa alltsammans till enhet och öfverens¬
stämmelse. Det är detta som utan tvifvel bör
förstås med Lagens Esprit, och således om icke
90 §. af Regerings-Formen redan i sig sjelf vö¬
re nog tydelig, skulle jag dessutom utaf Sven¬
ska Grundlagens syftning i det hela, utaf den
grannlagenhet, hvarmed den Verkställande och
den Lagstiftande Magtens åtgärder och verk¬
ningskrets blifvit bestämde och afsöndrade ifrån
hvarannan, utaf det oberoende sorn blifvit åt
Domare-Magten försäkradt; utaf den omsorg,
hvilken så väl genom Constitutions-Utskottets
inrättning, sorn genom flera serskildta Stadgan¬
dea, öfver ailt röjes att hindra Ständerna, att
ifrån allmänna ärende? och; göromål befatta,
sig med detaljer och småsaker, jag skulle, sä--
Den 13 Felruarii.
ger jag, utaf allt detta hafva lika säkert slutat,
att hvad sorn igenom 90 §. i Regerings-For-
men är bestämdt uteslutit ifrån att kunna blif¬
va föremål för Riksens Ständers öfverläggnin-
gar, redan i följe af Grundlagens lätta mening
i dess öfriga Stadganden icke kunde eller bor¬
de blifva ett föremål för dessa öfveiläggningar.
På sådant sätt, då Utskotten icke heller få öf¬
verlägga om enskiidta saker och1 förhållanden,
anser jag mig kunna och böra med ft-U viss¬
het sluta, att sådana ämnen icke heller derföre
böra uti Remiss till Utskotten inflyta, emedan
när en sådan Remiss beviljas, det med det
samma till Utskottets pröfning helt och hållet
öfverlemnas, hvad och huru mycket utaf Me¬
morialet det vill upptaga till öfverläggning och
det således kunde hända att ett Utskott ingin-
ge i granskning af ett Mål, med hvilket det
har ingen ting att göra.
Men, säger man, Lagstiftaren har sjelf uti
Riksdags - Ordningens 29 §. tillåtit och äfven
förutsatt möjligheten, att andra Utskott än Con-
stitutions-Utskottet skulle hos Riks-Stånden an¬
mäla frågor om Stats-Råds Ledamöters åtgär¬
der och ansvarighet, och hvarifrån skulle så¬
dana Anmärkningar hos Utskotten uppkomma,
om ej i anledning af de till dem remitterade
Memorialer? Jag frågar tillbaka: Är det ge¬
nom Memorialer som till andra Utskott än
Constitutions-Utskottet kunna remitteras, som
enskiidta Riksdagsmän igenom samma §. erhål¬
lit rättigheten att in Plenis göra Anmärkningar
emot vissa Embetsman? Eller dr icke Formen
2T4
Deri 13 Febril arli.
för dessa Anmärkningar ordagrant bestämd.
Hvarföre då inblanda sådana Anmärkningar t
andra Memorialer? Då man utaf 29 §. i Riks-
dags-Ordningen, i detta fall sökte en ny före¬
vändning, har man utan tvi(vel glömdt, att det
gifvas fleta Utskott än Constitutions-Ut^kottet,
hvilka för sin verkningskrets, hafva sig anvist att
granska åtskilige Förvaltnings-grenar; man har
glömdt att det är vid en sådan granskning, som
Anmärkningar kunna förekomma och art det är
tydeligen af denna anledning, sorn det ifråga¬
varande Stadgandet kommit att i Riksdags-Oid-
gen inflyta.
Men, invänder man sluteligen, om vi icke få
uppå serskilta händelser och exempel, grunda
våra Motioner; är det då endast med förnufts¬
skäl sorn vi skola motivera dem, och äio väl
alltid förnufts-skäl till hands för den som vill be.
visa: I sanning , jag väntade mig icke en så¬
dan invändning, då jag under Discussion i Ple¬
num den 24 Januarii råkade att erindra om
förnufts-skäls nyttjande ; jag väntade mig icke
heller den länga Afhandling hvarmed detta ut¬
tryck blifvit hedradt. Jag vet icke hvad sorn
hos en man af snille, väckt ett sådant misshag
till ordet förnufts-skäl, eller så oförmodat in-
gifvit den misströstan, att i brist af exempel
att anföras , — skulle man icke kunna gifva
styrka åt sina framställningar. Men jag vet att
det är länge som en gammal Regel varit gäl¬
lande, att exempel icke bevisa något, ehuru
de kunna någon gång upplysa ett ämne och
jag vet att då jag nyttjade ordet förnufts-skäl,
Den 13 Felruani,
255
hvarken trodde eller mente jag att man der¬
med skulle förstå några Metaphysiska Abstrac-
tioner. Jag var långt ifrån att vilja utestänga
den slags upplysning, som kan hämtas utaf er¬
farenhetens område j men jag tog för afgjordt,
jag bekänner det, att under ordet förnults-skäl
skulle innebegripas alla de slutledningar och
grundsatser, hvilka erfarenheten gifvit vid han.
den, och jag förmodade att denna erfarenhet,
som efterhand inhämtas och som företer de
uppgifter, sorn erfordras för att deruppå grun-
da hvad man kallar ett förnufts-slut, skulle äf¬
ven kunna användas vid författandet af Tal och
Motioner innom Riks-Stånden utan att man
derföre skulle behöfva anföra bestämda Casus
eller vissa enskildta förhållanden. Är det väl
af sådana hvar för sig, eller är det icke sna¬
rare af de Resultat, hvilka igenom föreningen af
flera erfarenheter uppkomma, som de mäst
grundade anledningar till förslag rörande all¬
männa Ärender kunna och böra hämtas? Och
om någon gång en eller annan händelse skul¬
le ge tillkänna behofvet af nya föreskrifter,
gifves icke möjligheten, och fordrar icke till
och med en rigtig bevisning, att framställa
följderne jemte de allmänna slutsatser, som utaf
en händelse kunna dragas, utan att derföre
speciel! nämna hvarken sjelfva händelsen eller
Personerne? Merendels inträffar annars, att i
stället för att verka öfvertygelse, uppkommer
genom framställningen af serskildta personliga
förhållanden, olika begrepp och motsägelser •, då
deremot de förslag, sorn grunda sig pä allmän¬
na åsigter och på slutsatser, hämtade af en sam;
Den 13 Felruariii
lad erfarenhet, eller af en rigtig granskning af dg
vid inträffad händelse förekomne förhållanden,
merendels vinna både mera uppmärksamhet
och mera bifall3 och säkerligen gifves möjlig¬
heten att pä sådant sätt inrätta sina Motioner,
utan att de derföre skulle förlora hvarken i
styrka eller omfattning.
Om vid frågan om bevisnings.rättigheten och
skyldigheten 1 ett bekant Tryckfrihets-mål, i
stället att återkalla minnet af en man, som
åtminstone förtjenar den förebråelsen att, efter
den nyss återvundna friheten, hafva varit den
förste , som gaf exempel af sjelfsvåld igenom
missbruk af Tryckfriheten, mar. hade syssel¬
satt sig att utveckla det naturliga förhållandet
emellan bevisnings.rättigheten ä ena , samt
skyldigheten å den andra sidan} om man ut¬
vecklat på hvad sätt smädelsen skulle derige¬
nom lättast upptäckas, säkerligen hade en så¬
dan Motion derigenom mera vunnit än genom
erinran om en obehaglig Rättegång.
Om Herr Grönhagen, i stället att på lö¬
sa rykten och allusioner, hämtade ur ett Tid¬
ningsblad , grunda sitt Anförande, hade i all¬
mänhet framställt behofvet af skydd, äfven för
de minst ansedde Individuer och deras oförmå¬
ga att göra sitt försvar gällande5 om han ut¬
vecklat huru möjligheten och behofvet af en
vaksam Police skulle kunna förenas med till¬
räcklig varsamhet vid Enskildtas behandling,
visserligen hade hans Motion derigenom väckt
mera
1 V*
Den 13 Febfuarii,
mera deltagande och mycken tid hade för
Ridderskapet och Adeln varit bespard.
Om vid frågan om förbättringar och rät¬
telser i Kyrko Lagen, man hade, i likhet med
hvad en värd Ledamot af det Hedervärda
Bonde-Ståndet redan verkställt, fästat uppmärk,
samheten på vigten af Religions-Lärornas kraft,
för allmänna Sedligheten och man då hade fram¬
ställt dessa frågor: ’’Är denna Lära (nemligen vår
heliga Religionslära) genom våra Kyrko-För-
fattningar och deras puncteliga efterlefnad, be-
tryggad för all vanvård? Är den öfverallt i
Lands-Orterne förkunnad af Lärarne med det
eftertryck, styrkt med de efterdömen. som
bereda henne en sådan inflytelse på Folkets
Religions-känsla och seder, som Christendo-
m?n hufvudsakeligen åsyftar? Om med samma
Riksdagsman, man fortfarit att vidare erinra,
det, all ordning i Samhället synes röra sig
omkring sin Medel punctj den verkställande
Magten, Konung och Regering. Derifrån ut¬
gå Instructioner, Föreskrifter, Anmanmgar,
dit gå Redogörelser tillbaka. Controll är
ställd bredevid all förvaltning. Våra verds-
liga Stridsmän hafva deras Mönsterherrar. Col-
legier och Embetsmanna-Corpser efterses af
Justitia • Canceller och Justitia -Ombudsman :
Penninge och Uppbörds Verk af Revisorer. Hos
den Styrande Magten samlas kunskaper om
allt. Skulle väl Kyrko-Ordningen ensam vara
oberoende af denna allmänna ledning, och hu¬
ru blir Kongl. Majrt årligen underrättad ona
■Ridd, och Ad, Fröt. lil B. 33, 34,
Den 13 Felruarii.
dess behöriga efterlefnad? Vi bäre likväl år¬
ligen till Altaret en del af vårt Arbetes frukt,
och dervid synes då och då Regeringens åt¬
gärd mellankomma; skulle vi ej önska att sam¬
ma höga Magt blef i tillfälle att närmare inse
hvad vi få för uppbyggelse, för undervisning
och efterdömen derifrån? Om, säger j3g, med
sådana och dylika framställningar man utveck¬
lat behofvet af de rättelser, man ansåg nödiga,
under det att man icke underlåtit att göra rätt¬
visa åt de mänga förtjente Män, Svenska Pre-
sterskapet räknar bland sina Medlemmar, vis¬
serligen hade man dermed snarare och bättre
verkat öfvertygelse än om man anfördt exem¬
pel på Själa-sörjare, som vårdslösade sitt Em-
betes förvaltning. Det senare skulle fordra
flere bevis, sorn i de flesta fall voro svåra
att åstadkomma; då deremot de skäl, som ä-
ro i det föregående anförde, väcka hos enhvar
ett motsvarande begrepp och således snarare
skola verka öfvertygelse. Jag tror mig der¬
före kunna påstå, att likasom inblandandet
af Speciella händelser och personliga förhållan¬
den uti Riksdags-Memorialer, är stridande emot
Grund-Lagens bokstafliga föreskrifter j så är det
äfven stridande emot Samhällets och Enskild-
tas verkliga fördel, emot sakernas ordentlig»
gäng och behandling och emot hvarje Talares
sanDa fördel, så vida han vill sprida ljus öfver
diet ämne han företagit sig att afhandla. Jag
förutser likväl, att den tolkning af Grund-La-
garne man häremot yrkat, just derföre blir
förledande, att den sträcker rättigheterna utöf¬
ver den gräns Grundagen verkeligen före-
Den 13 Februarii.
259
skrifvit och jag vet att det har merendels all¬
tid handt, att den som vetat att på sådant
sätt smickra Menigheters passioner och öppna
för dem utsigten af utvidgad verknings-krets,
af större inflytande, af tillfredsställda begär,
afven vunnit dessa Menigheter på sin sida.
Men intqr Rikets första Stånd, inför Högloflige
Riddersleapet och Adeln, hvars flesta Medlem¬
mar åtminstone vid början af sin bana gått
den väg , som ej allenast lär att befalla, mert
att lyda, som visar Samhälls Jnraitningen, är¬
nad att berna allas rättigheter} derföre fordra
Lagens ovillkorliga efterlefnad såsom en bor¬
gen för dessa rättigheter; inför detta upplysta
Stånd tror jag mig icke behöfva erinra, att det
gifves ingen Samhällsordning utan Laglydnad,
och att förtydningar af Lagen äro i de flesta
fall lika skadeliga som uppenbara förbrytelser.
De sednare förekommas snart och den allmän¬
na Rätts känslan underlåter ej att ogilla dem}
men förtydningarne sprida förvillelsen, sedan
de må hända först af ett misstag uppkommit.
Man har sagt, att Grundlagar stiftas icke för
några förnufts-dockor utan för Män. Jag bekän¬
ner, att jag icke rätt förstår denna anthhese,
eller hvad sorn egentligen menas med det
nya ordet, förnufts-dockor. Om tänkati är, att
det skulle gifvas Personer , hvilka vöro lika så
angelägna att i alif följa sunda förnuftets an¬
visningar, som Petit-maitreo att följa ett här¬
skande mode, så ser jag ingenting sorn hin¬
drar, att ett tänkesätt, sorn består uti vana
och uppmärksamhet aft lyda förnuftets anvis¬
ningar, ja skulle förenas med det af en Man i
260 Ifen 13 Februarii.
I sin falla kraft och med strängt alfvar att föl¬
ja Lagen och yrka rättvisa. Är åter tankan
att med benämningen af förnufs-dockor ut¬
märka det föragt en del Mode Philosopher
yttrat för den Guds gäjva, som vara Förfäder
aktade under namn af sunda förnuftet och hvars
Onödighet dessa nya Lärare söka att bevisa både
med grunder och ännu mera med exempel;
(se Tegnérs Tal) så anser jag detta ämne ic¬
ke höra hit, och förmodar att en sådan Lära
vinner härstädes föga insteg.
Här, inför Högloflige Ridderskapet och
Adeln, tror jag icke kan bli frågan, om visko*
le handla såsom Män; men för att så handla, blir
det utan tvifvel af vigt, att rätt inse hvad ögon¬
blickets behof och Fäderneslandets rätt kunna
fordra af Sveriges Lagstiftare. Manne dessa for¬
dringar uppfyllas, när vi skulle sysselsätta oss med
frågor om enskildta Personer och förhållanden9
med granskningen af ord och uttryck, med
ett ord med Småsaker? Om det är sant hvad
en man af mycket snille och förstånd yttrat,
”att närvarande tidens anda gör som stora
Fältherrar, den Maneuvrerar för att förvilla;
det är ej lätt att gissa hvad den egenteligen
åsyftar; allt är partie med eller mot, och det
är svårt ?tt döma utan väld och vrede,” så
är det likväl en annan obestridelig sanning,
att Sveriges Lagstiftare icke kunna uppfylla
sin pligt, utan att med fullt alfvar och manlig
beslutsamhet svara emot Allmänhetens väntan
och afhjelpa dess lidande. Sättet äter att skafw
fa denna hjelp består uti att, skyndsamt bota
Dea 13 Felruarii.
261
de olägenheter, vid hvars utbrott Rikets Stän¬
der genast blefvo sammankallade, men i af¬
seende hvarpå, föga ellec intet hittills blifvit
uträttat. Må vi komma ihog, att detta är o»
gonblickets stora föremål, och må, vid allt an¬
nat, vi djupt hos oss intrycka den sanning,
att under den jäsning i hviken en stor del af
verlden ännu befinner sig, böre vi skatta oss
lycklige, att redan äga Grund Lagar , som för¬
säkra oss samma rättigheter, sorn andra Folk¬
slag sträfva att erhålla, och att det är blott
derigenom, att vi noga iagtraga dessa Grund»
Lagars föreskrifter, som vi kunna med säker¬
het bevara våra rättigheter, både ifrån att för¬
dränkas i Anarchiens stormande Haf, och att
krossas af Despotismens tryckande Ok.
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus,
hemställde, att Ridderskapet och Adeln måtte
anmoda Grefve Mörner att från trycket utgifva
dess nyss uppläste Anförande; hvilken hemstäl¬
lan, uppå at Herr Grefven och LandtMarskal-
ken gjord Proposition, af Ridderskapet och
Adeln bifölls.
Friherre Boye, Ludvig.- Ali upplysning är
följd af undersökningen, och älskar man upp¬
lysningen, så fördrager man undersökmngen.
Visserligen talar man behagligt för Riksdags¬
mannens magt, dä man, inför honom, döljer
eller utvidgar dess gränsor; men kan hända,
bär man honom likväl ett sannskyldigare be»
2 62
Den 15 Februarii.
vis af agtning, då man tilltror honom’h‘ga
nog dygd, att ej vilja utöfva annan magt, än
den Constitutionen verkeligen ger, och nog rätt¬
skaffenhet, att i undersökningen af dess vidd
lemna lika uppmärksamhet åt båda sidornes
skäl, såsom den enda utväg, hvarigenom man
kommer i tillfälle att pröfva på hvilkendera
sidan sanningen står. I frågan om rätta för¬
ståndet af 90 §. i Regerings Formen, är redan
så mycket taladt, att jag icke bör gå för långt
i förlitandet till Högloflige Riddérskapets och
Adelns tålamod. Undersökningen om Lagens
beskaffenhet är af Herr Grefve Mörner så
fullständigt framlagd, att jag blott bör åbero¬
pa den; men jag utbeder mig att få anföra
de öfrige skäl , som jag anser tala till klok¬
heten, billighets- och rättskänslan. Min ön¬
skan att dem framställa härrör endast från
den öfvertygelse jag hyser derom, att de ä-
ro rigtige5 och derom, att hos Högloflige Kid-
derskapet och Adeln råder dock en allvarlig
vilja att, i hvarje ämne, tänka och handla rätt.
Härefter uppläste Friherre Boye följande:
För att inse vigten och angelägenheten af
det band, som man nu vill lossa eller bortta¬
ga, må man blott eftersinna beskaffenheten af
de olyckor, uti hvilka man kunde snart falla,
i händelse bandet försvinner. Må man på¬
minna sig den tid , då Standerne voro en In-
Stants öfver Instantierne; då, med ett ord, Riks-
dags-Populariteten, betydde mera än allmänna
Säkerheten. Må man besinna, att den omdö;
Den 13 Februarii.
mes-rätt öfver Domare- och Styrelse-Magter-
nes handlingar, som man nu vill, genom bort¬
tagande af ifrågavarande band, tillerkänna oss,
lätteligen kan blifva ett indirect medel till in¬
flytande på både Regerings- och Domare-Mag-
terne; ett inflytande, som likväl vore något
helt annat, än Lagarnes, och följaktligen all¬
tid vore af våda för allmänna Säkerheten. El¬
ler kan man väl, under det man ofta, och kan
hända någon gång med skäl, klandrar Embets-
männen, på samma gång ändå tro, att de alla
skulle äga nog mod, nog sinnesstyrka, att
alltid, till beskydd för den Part, som hade
Lagen på sin sida, trotsa all den Popularitets-
magt, som kunde agas på den andra? Vår Re-
gerings-Form ställer högsta Domstolens Leda¬
möter under Ostracismen af Riksdags Opinio¬
nen; och vi skulle likväl lätta, vi skulle öka
tillfället för Cabalen? När, i fordna dagar,
Ständerne hade ryckt åt sig högsta Domare-
Magten, föregecks likväl hvarje omdöme af
en sak utaf undersökning, anställd af dertill val¬
de Lagkunnige män ; och innan omdöme gafs öf¬
ver någon Domstols, någon Embetsmans hand¬
ling , lemnades honom åtminstone tillfälle att
försvara den, och derigenom försvara sig sjelf;
ty Domstolens eller Embetsmannens Utlåtande
infordrades alltid; men nu åter vore det hvar¬
je Riksdagsman, med eller utan Lag-kunskap,
med eller utan oväld obetagit, att under ut-
öfningen af hvad man nu vill kalla hans fria
yttrande rätt, framställa hv lken Domstols*
handling, hvilken Embetsmans åtgärd, han
hellst ville, såsom besynnerlig, olaglig och
2(?4 Dm 13 Fébruarii.
\
orättvis, blott att han gaf åt sin framställning
en viss form af anledning till Motion, af skäl,
eller af bevis! Och detta allt, utan att den
Embetsman, sorn kan hända deraf störtades,
ens hördes, ens leranades tillfälle att försvara
hvarken sin handling, eller sig sjelf! Denna
fria yttrande rätt, hura stod den väl tillsam¬
mans med det beskydd, som Lagen är skyl¬
dig hvarje Medborgare och således också Em-
betsmannen? och kan man väl vara blind för
den skadliga verkan på allmänna Säkerheten
som vore att befara, ifrån den stund, då Do¬
maren skulle ettdera, antingen böja sig lör den
nya magt, sorn oförmärkt skulle uppkomma;
Riksdags populariteten, eller också vara kän¬
slolös för allt omdöme ? Lättheten att äfven
göra alla enskildta tvister till ämne för Discur-
serna innom Ståndet, huru skulle den icke
kunna missbrukas? och huru lätt blef det då
icke också, för det Fanatiska eller kan hända
blott illa fördolda Partie.sinoet, att förvandla
vårt Riddarhus, — detta Tempel för vår Pa-
triotisme —- till tummelplats för våra Passio¬
ner? hvilken tid Skulle icke borttagas af mål,
främmande för det allmänna Interesset? —
Nej, mine Herrar! eftersinnen allt detta, och
i ären för kloka, för rättvisa, för att icke fin¬
na, att en yttrande rätt, som icke mera vid¬
kännes det angelägna band 90 §, föreskrifver,
vore icke frihet, icke säkerhet! Må då denna
§. få hädanefter förstås, såsom den ända
hittills i fyra Riksdagars före denna, varit
förstådd.
Den 13 Februarii.
2
Att utur ett Factum, en erfarenhet utdra¬
ga den Moraliska anledning, det Philosophi-
ska bevis, som man behöfver framställa, utan
att derföre hvarken uppgifva eller utpeka,
vare sig Personer, eller serskildta händelser,
detta är verkeligen så lätt, att då man lem-
nar afseende deråt , man snart inser, att ifrå¬
gavarande band endast är ett på Passionen och
Ensidigheten, men icke på Patriotismen.
Regerings-formen har i 57 §. förbehållit
Nationen rättighet, att, genom Ständerne be¬
skattas, och har i 53 §. gifv.it Ständerne ett
Besvärs-Utskott, att anmärka brister i Allmän¬
na Hushålls anstalterne. I Beskattnings- och
Oeconomie-frågor kan det visserligen hända,
att sjelfva ämnet, föremålet för den klagan man
är berättigad att, inför Lagstiftande Magten
framställa, ligger i ett Factum; men äfven då är
man skyldig, att skilja emellan Factum, fast¬
än utgörande Resultatet af Embetsmanna-åtgär-
derne, och dessa åtgärder; emedan, för åtgår-'
dernes ansvarighet är , i Constitutionen och La-
garne, en helt annan ordning fastställd och en
helt annan Auctoritet gifven, än Ständernes;
och emedan Ständerne äro varsamme Vårdare
af deras egen magt, blott så länge De afhål¬
la sig ifrån att träda innom området af någon
annans. För att, i denna del, icke orätt för¬
stås, utbeder jag mig att få anföra ett Exem.
pel. Om i Västerbotten handt, att Compag¬
nie Befälhafvare inträngt sig till ett menligt in¬
flytande på Rotebönders fria aftal med Recri>
ter; så kan detta Factum visserligen framstäl-
2 66
Deri 13 Februarii.
las hos Ständerne, till anmälan om rätteise af
Executiva Magten, men ail uppgift af Office¬
rarens Namn, eller af de Ordres han kan haf¬
va verkstäldt, men också möjeligen hafva miss¬
förstått, eller af den Ort hvarifrån samma Or¬
dres först utgått, måste vara obehörig innom
Ständerne, emedan ansvarighetsfrågan icke till¬
hör dem.
Uppmärksamhet på Lagskipningen kan gif¬
va öfvertygelse om bristen i Lagarne, hvilka
böra anmälas hos Ständerne} men annat är
Lag, och helt annat är Lagskipningen. Lagen
blott tillhör Ständerne att rätta} men Lagskip¬
ningen tillhör ensamt Domare-Magten; och då
omsorgen för allmän Säkerhet fordrar, att en
skillnads-linie dessa Magter emellan respecte-
ras; så måste också all framställning af enskild-
te judicieile Mål innom Ständerne vara en o-
behörighet. Man undgår ej att finna det, då
man besinnar, att Domarens fel icke får skrif¬
vas på Lagens räkning} — att urskiljandet der¬
emellan fordrar en Sak-undersökning, hvari Stän¬
derne icke kunna ingå; —samt ändteligen, att
de Riksdagsmän äro ganska få, hvilka äga nog
Lag-kunskap för att skillnaden sjelfva bedö¬
ma; hvaraf åter följer en så mycket större an¬
gelägenhet, att ingen Riksdagsman må ens äga
tillfälle att, i sådana frågor, sjelf förvillad,
Ständerne förvilla.
Frihet i yttrande rätt hos Riksdagsmannen,
ar visserligen af största vigt att bevara; men
måtte likväl ordet Frihet i denna, som i hvar-
Den 13 Februarii.
267
je annan fråga, få rått forstås! Känslan och
begreppet om Friheten, hafva gifvit Männi¬
skan all den förädling, som hon upphunnit5
men förvillade begrepp om Friheten hafva ock¬
så varit hardt nära, att återkasta henne i Bar-
barismen. Tillåten mig då, Mine Herrar! Att
vördnadsfullt påminna om den definition på or¬
det Frihet, som tvänne stora Philosopher gif¬
vit; och som måste vara den enda rätta, ef¬
ter som det är den enda, hvilken äger, innom
sig sjelf, sitt egit Correctiv. Friheten säga Mon-
tesquieu och Rousseau, består i säkerheten att,
i alla förhällander, efter Lagarne behandlas. Med
antagande af detta begrepp äro vi också i tillfälle,
nu och framdeles att sjelf ve bedöma den grad af
Frihet, som vi njutaj men förgätom da icke
heller, att det är efter alldeles samma begrepp,
som vi sjelfve skola bedömas af Samtid och
Efterverld. Glömmom då icke, att, till vår
egen håg för Friheten, till vår mognad att Fri¬
heten äga, skall man dömma, ifrån hvad man
erfar sf vår egen vördnad för Constitutionen,
vår egen ömtålighet att Lagarne icke sjelfva
öfverträda.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hinric : Jag finner
af Herr Grefve Mörners och Friherre Boyts Ytt¬
randen ingen anledning till rättelse för mig uti
mine till Protocollet afgifne tankar, om den bok-
stafveliga tydningen af 90 §. i Regerings-For-
men och 29 §. Riksdags-Ordningen, sådan den
för min fattning, helt enkelt visar sig. Jag får
derjemte förklara, att om jag, som anledning
till något Anförande skulle behöfva nämna nå¬
Den 13 Februarli.
got Factum, skall Herr Grefve Mörners och
Friherre Boyes tanka om 90$. Regerings-For-
men och 29 <$. Riksdags-Ordningen, derifrån
aldrig afhålla mig, och ämnar jag i sådant som
i andra tvistige fall, ej vädja till något annat
omdöme än Ridderskapets och Adelns Plurali¬
tet, som troligen lärer finna sitt intresse for¬
dra, att ej förmycket lata inskränka Grundla¬
gens tolkning af förnufts-skäl, eller af alltför
Lagkunnige Deductioner, som söka bevisa hvad
som aldrig varit satt i tvifvel.
Friherre Staél van Holstein, Corfitz Ludvig:
I möjligaste korrthet vill jag anföra något i
anledning af hvad som här blifvit yttrat. Lika
med Grefve Mörner är jag öfvertygad att den
angelägna tiden icke bör medtagas genom vid¬
lyftiga Discussioner, ehuru han sjelf dertill nu
användt nära par timmar. Hade Herr Grefve
Mörners Anföranden vid detta tillfälle grundat
sig mindre på föreskrift i Regerings-Formen än
dess egna slutsattser , hvad följder det skulle
hafva, om man icke efer den mening han fattat
om Grundlagens Esprit, använde densamma.
Serdeles är yrkat, att vid Motioner inga Exem¬
pel få anföras; sådant står likväl ingenstädes
förbudit i Grundlagen, måtte således vara tillå¬
tit, fastän Grefve Mörner befarar deraf kunde
uppstå olagliga Discusioner. Denna farhåga bör
likväl försvinna, då min besinnar att så väl
LandtMarskalk som Talemännen väl veta hu¬
ru långt öfverläggning må få sträcka sig för
att icke blifva, olaglig. Af de Motioner sorn
under denna Riksdag så val af mig sam an¬
Den 13 Februarii.
269
dra blifvit väckte, har ingen åsyftat något upp-
häfvande af i laglig ordning tagne beslut; men
blott att, genom rättelse i otydliga Lagar, åter¬
ställa säkerhet vid Lagskipningen, och dertill
har varit nödvändigt anföra Facta: Denna rät¬
tighet är ingen förment, den äger en Tidnings-
sknfvare och hvem som hellst enligt Tryck¬
frihets Lagen, då endast sanning och anständigt
skrifsätt iagttages. Det vore således en orim¬
lighet att en Folks-Representant skulle äga
mindre rätt än dessa. Konungens Nådiga Pro¬
position vid Riksdagen 1812 angående ändring
i Tryckfrihets-Lagen , bekräftar detta tydeligen:
I den samma försäkras, att Konungens afsigt
ingalunda var att inskränka Tryckfriheten, men
blott att sätt3 gräns för Anonymen, att han
icke kunde dölja sig, i fall man ville, fordra
honom till ansvarighet; detta är medgifvit,
detta och intet mera.
Herr Mund af Rosenschöld, Eberhard.- 1
anledning af hvad Grefve Mörner och Friherre
Boye nyss anfördt, torde jag få anmärka, att
man kan raisonera ganska rigtigt och vältaligt
i följd af en origtig Pnncipe. Den tolkning
af 90 §. dessa värde Ledamöter framställt > sy¬
nes mig icke äga någon annan grund, än de¬
ras egen öfvertygelse. Samma §. lyder sålun^
da: ”Under Riksens Ständers eller deras Ut.
skotts öfverläggningar och pröfning, må icke
uti något annat fall" eller på något annat sätt,
än denna Grundlag bnkstafveligen föreskrifver,
komma frågor om Embets- och Tjenstemä'ns
Till. och Afsättando, Regerings- och Domare.
270
Den 13 Februarii.
Magternes Beslut, Resolutioner och Utslag &c”.
Här stadgas endast, att nyssnämnde frågor icke
få komma under Riksens Ständers öfverlägg-
ningar och pröfning, men det är alldeles icke
förbjudit att anföra eller blott omtala sådana
ämnen. Först då, när någon vill börja en öf¬
verläggning eller en pröfning i anledning äfen
sådan framställd fråga, är tiden inne, att åbe¬
ropa och använda ifrågavarande §.
Upplästes till justering och godkändes föl¬
jande från Expeditions-Utskoftet inkomne För-
slag till Riksens Ständers underdåniga Skrif-
velser till Kongl. Majit.
i:o Angående kostnaden för upplåtandet
af Kungsholms Krono-Bränneii Byggnader till
Curhus för Stockholms Stad och Län.
2:0 Om Kröningens verkställande under
innevarande Riksmöte.
3:0 Om åtgärder att förekomma uppehåll
med Riks-Hufvudboks-Arbetet.
4:0 Om Postfrihet för Städernes Magi¬
strater och Domstolar vid Krono-Uppbörs-me-
dels och Brottmålls-ransaknirgars afsändande.
\
5:0 Om utbetalning af innestående Pen
sion för Kronofogden Westberg.
Den 13 Februarii.
271
6:0 Om understöd för Kyrko- och Preste.
gårds-Byggnad i Neder Torneå Församling.
7:0 Om Besigtningar å nylegdt Manskap
och Läkare-arfvode för sådana förrättningar
8:0 Angående Magistrat Personers förord¬
nande till uppmätning och Stämpling af Brän-
vins-Redskap.
Herr Mannerhjerta, Ulric Emanuel, anmäl¬
te sig att tala i anledning af tvänne utaf ho¬
nom förut framställde Motionera men Herr
Grefven och LandtMarskalken tillkännagaf att,
utom några på bordet hvilande Mål , något öf¬
ver Sextio Betänkanden, hvilka från Utskotten
inkommit, nu borde för Ridderskapet och A-
deln uppläsas, samt hemställde om icke Herr
Mannerhjerta behagade uppskjuta med hvad
han ämnade anföra intill dess nyssnämnde Mål
först blifvit föredragne.
Herr Mannerhjerta förklarade sig dertill
villig, under anhållan att i början af nästa Ple¬
num varda uppropad.
Företogs å nyo och remitterades till Stats¬
utskottet Herr Cederskjölds, Pehr Gustaf, den
27 sistledne Januarii förmiddagen på bordet
lagde Anförande samt Friherre von der Lancken
von Wackenitz’s, Fritz, jemte Herrar He-
272
Den 13 Februarii.
derstjernas, Erland, och von Ståbis, Samuel,
den 9 dennes förmiddagen på bordet lagda Me¬
morial, innefattande Anmärkningar vid Friher¬
re Anckarsvärds, Carl Hinric, den 9 sitsledne
Januarii till Stats-Utskottet remitterade Anfö¬
rande, angående förminskning af den Indelta
Arméen.1
Vid förnyad Föredragning af Herr Reu-
terskjölds, A. D. den 9 dennes förmiddagen
på bordet lagde Memorial, angående de utaf
aflidne Öfverste - Lieutenanten C. G. Reuter¬
skjöld donerade Fonder, blef samma Memorial
till Riddarhus-Utskottet remitterat, med anmo¬
dan till Utskottet, att i anledning deraf samt i
öfverensstämmelse med Ridderskapets och A-
delns den 27 sistledne Januarii förmiddagen
fattade beslut, vidtaga den åtgärd,som kunde
anses nödig.
Upplästes Constitutions-Utskottets den 50
sistledne Januarii afgifne Memorial, i anledning
af Ridderskapets och Adelns anmodan till Ut¬
skottet att med det första lemna Riksens Ständer
upplysning i hvad skick frågan om en förän¬
drad National-representation sig befunnej deruti
Utskottet med erindran att* Riksens Ständer
vid föregående Riksdagar funnit nödigt vidta¬
gandet af en förbere dande anstalt dl! samlande
af allmänna Statistiska underrättelser om Sve;
rige
'Den 13 Februariu
rige, särdeles dem som med utarbetandet a£
Förslaget till en ny Representation kunde äga
gemenskap, samt att uti en den 23 Julii i8if
aflåten Skrifvelse, Riksens Ständer förnyat de¬
ras vid sednast förflutne Riksdagar hos Kongl.
Majit gjorda underdåniga anhållan, om fogan¬
det af förberörde anstalt, med dermed förenad
önskan att för ändamålets ernående, noggran¬
na undersökningar måtte anbefallas, med hän¬
sigt till Rikets befolkning och öfriga förhållan¬
den, Orternas vidd och hufvudnimngar, samt
Innevånames Stånd , förmögenhet , beskattning
och Privilegier, tillika uppgifvit att Utskottet
dels genom den obehindrade tillgången till de
inför Kongl. Majit i Stats Rådet förda Protocoll,
dels igenom ofificielt öppnade Comunicationer
med vederbörande Föredragande och Embets¬
verk, bland annat inhämtat att Riksens Stän¬
ders ofvan omförmälte underdåniga Skrifvelse
blifvit den 1 Augusti i8iy remitterad till Kongl,
Maj:ts Tabellverks Commision samt Dess och
Rikets Kammar.Collegium, hvilket sednare der¬
öfver, under den 10 November 1817 afgifvit
ett för dess sammanhang med andra tillhöran-;
de omständigheter, ännu till underdånig Före¬
dragning uppskjutit Utlåtande , hvarjemte Kongl»
Majit, föranledd af Riksens Ständers Underdåni¬
ga hemställan, genom Nådigt Bref till Kam-
mar-Collegium a£ den 15 Augusti 1815 ytter¬
ligare förordnat, om verkställigheten af den
redan under den 13 Maji igoa samtelige Lands-
höfdingar meddddte Nådiga Befallning, att hvart
5:te år, om Rikets tillstånd afgifva Berättelse
Ridd, och Ad, Pr»t, lil. B, 35, 36.
274
Den 13 Februarii.
till Collegium, som deröfver ägde redigera
och i Underdånighet insända ett allmänt Sam¬
mandrag; och har Utskottet, efter inhämtande
deraf, att förenämnde Berättelser ifrån (lere Län
blifvit aflemnade samt att Kaminar-Colle^ium
nu mera vore sysselsatt med deras granskning,
och författandet af sitt underdåniga Betänkan¬
de, med stöd af 42 §. Riksdagsordningen ,
i ämnet vändt sig till Heir Hol-CanceJleren ,
hvilken ock, dagen förut innom Utskottet afgaf
sitt ifrågavarande Memorial, till svar meddelt,
det han anmodat Collegium att med första till¬
ställa Utskottet de inkomna Handlingar, som
innehålla Statistiska upplysningar, nödvändiga
för utarbetandet af förslaget till en förbättrad
National-Representation; af hvilken framställ,
ning Utskottet förmodat det Riksens Ständer
torde kunna dömma , att meranämnde fråga»
ehuru den med hänseende till sjelfva Arbets-åt-
garderne , egenteligen befinner sig i samma
skick, hvari den vid sista Riksdag lemnades,
likväl skridit närmare möjligheten af utredning
och bestämmande, samt att Utskottet, som
bundit af förra Ständers opinion om nödvändig¬
heten af Statistiska Underrättelsers förskaffan~
de till ledning vid ett afgiivande förslag, ej
trott sig tillständigt, att derifrån, utan särskilt
föreskrift, afvika, sålunda lagtagit, hvad för
det närvarande på Utskottet berodt.
Lades på bordet.
Dan 13 Februarii.
275
Upplästes och lades på bordet följande
från Stats-Utskottet inkomne Betänkande, nem¬
ligen:
1:0 Af den 23 sistledne Januarii, i anledning
af så väl Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition an¬
gående bevilljandet af vanliga PrästebohlS-frihe»
ter åt några nya Präste-Boställen samt i all¬
mänhet lör de Kyrkoherde- och Capellatts*Bo-
ställen, hvilka, i anseende till nya Pastorats-
och Capellans-inrättnmgar framdeles kunna till¬
komma} som ock en till Utskottet Remitterad
Motion af Riksdagsmannen Eric Svenson från
Bohus Län om enahanda förmåners beviljande
för nya Comministers-Boställen i hans Hemort;
deruti Utskottet, sorn för sin del funnit betänk*
ligt tillstyrka att de nya redan tillkomne eller
framdeles blifvande Kyrkoherde- och Commint-
sters-Boställen skulle komma att åtnjuta lika
fri- och rättigheter, som äro medgifne de af
ålder varande sådane Boställen, enär derigenom
Rikets privilegierade Jord skulle ytterligare ö-
kas, deremot hemstält, att derest vederbörande
Prästerskap i de redan tillkomne eller framde¬
les blifvande nya Församlingarne skulle prof*
vas icke kunna påräkna sin tarfliga Utkomst
af de Löneförmåner Församlingen dem anslagit
eller komma att anslå, i förening med de ser-
skildte friheter Kongl. Maj:t kunde i Nåder
finna för godt att dem tilldela, borde såsom en
Personal förmån samt till förbättrande af Prä¬
sterskapets Lönevillkor * räntan och Krono Tion*
den af de utaf Församlingarne inköpte Kyrko¬
herde- och Capellans-Boställenj anvisas att af
27ö
Den 13 Februariié
Presterskapet uppbäras, samt, i händelse Rän¬
tan eller Tionden vore annor man tilldeld , mot¬
svarande belopp af Kronans odisponerade rän¬
tor i Orten, i samma ändamål användas; hvil¬
ken förmån likväl genast borde upphöra enär
Församlingarne vunnit den tillväxt, att deras
Presterskap, slik förmån förutan, finnas äga
sin bergning; hvarom vid hvarje ombyte af Kyr¬
koherde eller Capeilan med största noggranhet
borde undersökas samt uppgift i vanlig ordning
af vederbörande Kongl. Maj:ts Bsfallningshafvan-
de meddelas.
2:0 Af den\ 31 sisttedne Januarii, i anled¬
ning af Herr Fritz Ebels Memorial, deruti fö¬
renäs att, till alhjelpande af den förlägenhet,
hvaruti Segelduks • Fabriquerne innom Riket
skola sig befinna, Kongl. Commerce-Collegium
matte äga bevilja B å 10 procents Export-prre-
mium för Svensk Segelduk, eller ock dylika
Fabriques-Idkare berättigas, att utur Manufactur-
fonden, emot lindrig ränta beläna deras färdiga
och dem till last liggande Lager; men då i följd
af Kongl. Maj:ts för Manufactur-Discont-fonden
utfärdade Reglemente, Segelduks Fabriques-Id-
kare äga att utur berörde Discont-fond årligen
undfå Lån med enahanda rätt, som öfrige Väf-
veri-Idkare i Riket, och, enligt hvad Stats Ut¬
skottet inhämtat, sådan rättighet hittills blifvit
och nu äfven är af dem begagnad, har Utskot¬
tet, i hvad Herr Ebels Motion tillhörer Riksens
Ständers Ompröfvande, ej kunnat inse något
giltigt skäl pä grund hvaraf en handtering, hvil?
Den 13 Felruarii,
277
ken redan af Staten äger ett sådant understöd,
skulle tilläggas ytterligare förmåner, dem inga
andra inhemska Näringar af dylik beskaffenhet
åtnjuta, hvadan Utskottet ansett ingendera af
de i ofvanberörde Memorial föreslagne Alter¬
nativer böra bifallas.
3:0 Af den ai sistledne Januarii, i anled¬
ning af innom Borgare-Ståndet väckt Motion,
om ersättning för den Städerne uti 12 Cap. 4
§. af 1776 års Landt-Tulls- och Accis Stadga
tillagde andel uti Salu- och Husbehnfs Brygge¬
ri-, Slagteri- och Bageri-Accicerne eller Bakugns-
penningarne, som Städerne skola förlorat, sedan
är ig 10 Landt-Tillis-Inrättningen upphörde;
deruti Utskottet, enär den andel af Accisen
och Bakugns-penningarne, hvarföre ersättning sö-
kes, alldrig varit, såsom en ständig Stats-Ut-
gift, på Rikets Stat uppförd, utan utgått a£
sådana Landt-Tulls-umgälder, sorn Städernes In¬
nevånare sjelfve erlagt; men hvarifrån de nu
mera genom Landt-Tulls-Inrättningens upphö¬
rande äro befriade, yttrat sig icke kunna till¬
styrka att Stats-Verket måtte med något ser¬
skildt anslag till den af Städerne begärde er¬
sättning graveras.
4:0 Af den 31 sistledne Januarii, i anled¬
ning af Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss uppi
Herr Lagmannen J. G. Norlins underdåniga
ansökning, om ersättning för det lidande ho¬
nom derigenom blifvit tillskyndadt, att, sedan
han såsom varande Police-Mästare i Stockholm
875 Den 13 Ftbruarii. '
den 9 December 1793 blifvit befordrad till
Lagman, med rättighet, ast jemte den detta
Embete åtföljande Lön, uppbära goo R:dr år*
ligen af de Löne-förmåner han i förra egen¬
skapen innehade5 så har, i följd af Kongl.
Maj:ts skrifvelse til! Svea HofRätt af den 4
April 1727) åtnjutandet af berörde extra Lön
upphört j uti hvilket Betänkande Utskottet hem¬
ställt, att enär indragningen af denna Extra
Löne-förmon, lika så väl, som dess beviljande
på Konungens Nådiga Förordnande berodt, Rik»
sens Ständer uti förevarande fråga icke borde
vidtaga någon åtgärd, hvarom underdånig an¬
mälan , f anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Remiss, borde aflåtas.
J:0 Af den 31 sistledne Januarii, i anled¬
ning af Herr Majoren Wilhelm Maximilian
Carpelans Motion, om ersättning eller Lån till
Majoren von Konow, för att hålla honom ska¬
deslös för sin kostnad vid Stiftningen af en E-
lementar-Schola i Mariefred} deruti Utskottet
Sig yttradt icke finna skäl att föreslå det nå¬
got Lån eller understöd af Statens medel må
Majoren von Konow beviljas,
6:0 Af den 31 sistledne Januarii, i anleda
ning af Herr Öfver * Hof Jägmästaren Grefve
von Rosens Motion, att intilldess annorlunda
med Skogs-vården och Jagtväsende än nu är,
varder förordnadt; Secreteraren vid Öfver-Hof.
Jägmästare-Embetet måtte af Stats-medlen be¬
stås ett skäligt arfvode} men Stats-Utskottet
Den 13 Februarii.
379
har icke ansedt sig kunna gifva någon anled¬
ning till bifall å berörde hemställan.
7:0 Af deri 31 si stled ne Januarii, i anled¬
ning af Riksdags-FuIImägtigen, Olof G:son Bag-
ges Memorial, om understöd för Fiskare i Bo.
hus-Länska Skärgården; deruti Utskottet yttrar
sig Veil hafva insett att, på sätt Riksdags Full-
mägtigen Bagge andragit, ett efter omständig¬
heterna lämpadt understöd för ofvannämnde
Fiskare kan vara erforderligt, och af mycken
vigt i och för Nät ingens vidmagthållande i Ri¬
ket, men tillika funnit nödigt att för verkstäl¬
ligheten deraf uppgöres ett fullständigt För¬
slag af Landshöfdingen och Hushållnings Säll¬
skapet i Orten, som derefter skulle äga att
hos Kongl. Majit i underdånighet anmala denna
angelägenhet, då Kongl. Majit i Nåder torde
täckas pröfva och bestämma hvad understöd,
som af det för detta ändamål anviste Stats¬
anslag må kunna beviljas.
8:0 Af den 31 sistledne Januarii, i anledning
af Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss, uppå Herr Stats-
Commissarien och Riddaren Widegren? ansök,
ning om Gratifikation och Löne-förhöjniog för
Kamererarrn Miillern, snsom förordnad att i
denna egenskap biträda H<.rr Stats-Commissa-
rien uti dess Riks - Boksluts arbete; men då
Utskottet inhämtat att Miillern, i och för den¬
na befattning åtnjuter ett Arfvode, svarande
emot Kamererare-Lön på Stat, som för näst¬
lidit år bestigit sig till 948 R:dr 6 sk., bär
Utskottet funnit sig icke kunna tillstyrka Rik*
28©
Den IJ Februarii.
sens Ständer att den för honom begärde Gra-
fification eller Lönförhöjning bevilja 3 hvarom
underdånigt svar å Remissen borde till Kongl.
Majrt i underdånighet aflåtas.
^:0 Af den 31 sistledne Januarii, 1 anled¬
ning af Herr Montgomeries, Fabian, förslag
att, ej mindre till biträde för Landtman i
allmänhet, än ock för bestridandet af åtskili¬
ge Publique göromål, måtte antagas Socken Skrif¬
vare i hvarje större Församling, hvarigenom
Fjerdings, och Länsmän, Häradsskrifvare och
Jägeri Staten skulle blifva öiverflödige; ä hvil¬
ket förslag , såsom efter Utskottets tanka o-
verkstähbart, Utskottet likväl ansett något af¬
seende icke böra göras.
IOIO Åf den 31 sistledne Januarii, deruti
Utskottet, i anledning af innom Bonde Stån¬
det väckt Motion, om tillökning 1 Postskjuts-
Legan, tillstyrkt att den för allmänna Postfö-
tingen eller dubbla, enkla och Tyska Pnster-
®e utgående Legan måtte erhålla en efter ti¬
den och öfrige omständigheter lämpad påök¬
ning, så att för den hittills med 6 sk. betalte
dubbla Post färingen , legan kunde ökas till 8
gk.; för den enkla ifrån 4 till 6 sk., och för
Tyska Posten, som med 7 sk. nu betalas, äf¬
ven till 8 sk,, allt för milen räknadt; genom
hvilken förhöjning inkomsten af Postverket,
deraf Utgifterne bestridas, komma att min¬
skas med omkring 6,416 R:dr 26 sk. g r.j
och borde, i händelse af bifall härtill, Riksens
Ständer genom underdånig Skrifvelse hos
Den 13 Felruarii.
Kongl. Maj:t anhålla om Dess Nådiga åtgärd,
i afseende på verkställigheten häraf.
11:0 Af den 31 sistledne Jmnuarii, i anled¬
ning af innom Bonde-Ståndet gjorda Motioner
om Boställen för Länsmän samt om jemnlik¬
het i deras Löne-vilkor; deruti Utskottet ytt¬
rat , att enär den af Riksens Ständer nödige
ansedde allmänna Reglering af Styrelse-verket
ännu icke kommit tiil verkställighet, har Ut¬
skottet ansett sig icke kunna tillstyrka någon
Riksens Ständers åtgärd uti förevarande frågor,
hellst de samma icke annorlunda, än i ett
sammanhang och vid en sådan allmän Regle¬
ring syntes kunna eller böra afgöras.
f
1210 Af den 31 sistledne Januarii, i anled¬
ning af Herr Lagmannen Jon Ullbergs Motion
om Löners anslående för de i visse delar af
Riket tillförordnade Extra Domare i Brottmål;
vid besvarandet af hvilken Remiss Utkottet å-
beropat hvad uti flera frågor vid denna Riks¬
dag om anslående af nya Löner och Tjenster
på Rikets Stat, blifvit af Utskottet yttrat,
att nemligen några sådana, af hvad beskaffen¬
het som hellst, nu icke kunna tillstyrkas, dels
i anseende till Statens knappa tillgångar, och
dels med afseende å den förestående Allmän¬
na Regleringen af Embeten och Tjenster.
13:0 Af den 31 sistledne Januarii, i anled¬
ning af Riksdags-Fullmägtige J. L. Wiklunds
från Westerbottn och Joh. J. Rutbergs från
Norrbottn Memoria!, om ersättning af Stats?
282
Den 13 Febril arli.
Medlen, till Krono-Betjeningen i desse Orter
för Skjuts-kostnaden vid Resor i Tjenste-förrätt-
ningar; deruti Utskottet, under medgifvande
det bemaldte Riksdags-Fullmägtige ägt anled¬
ning till deras ifrågavarande framställning,
hemställdt, huruvida icke ämnen af denna be¬
skaffenhet, deruti Utskottet saknade fullkom¬
lig upplysning, borde ankomma pä derom af
Landshöfdingarne i Orten skeende underdånig
anmälan hos Kongl. Maj:t, som derefter rör¬
de täckas göra den framställning till Riksens
Ständers åtgärd, hvartill förhållandet kan för¬
anleda j hvadan Utskottet ansett sig i frågans
nuvarande skick, ej kunna tillstyrka någon
handläggning härvid af Riksens Ständer.
14:0 Af den 31 sistledne Januarii, innehål¬
lande att Utskottet, i anledning af Riksdags-
Fullmägtiges Anders Nilssons och Olof Ols¬
sons från Vermeland Memorial, om Medels an¬
slående till sänkning af Sjön Wermelen, ansett
sig icke kunna tillstyrka något serskildt anslag,
för den till omförmäldte Arbete föreslagne
kostnaden, enär för dylika ändamål förut fin¬
nes å Stat under 9:de Hufvud-titeln uppförd
en årlig Summa til! Kongl. Maj:ts Nådiga dis¬
position, hvarutaf, uppå derom genom Lands*
höfdingen i Orten, samt Länshushållnings-Säll-
skapet skeende underdånig anmälan, Kongl.
Maj:t lärer täckas bevilja det understöd, som
finnes behöfligt, samt tillgången kan med¬
gifva. ,
iy;o Af den 31 sistledne Januarii, innehål¬
Den 13 Februarii.
283
lande att Utskottet i anledning af Riksdags-
Fullmägtigen Eric Svenssons frän Bohus Län
Memorial, om indragning af Adels-Fahne Re¬
gementets Indelningar, förklarat, att enär en
sådan indragning redan vid 1809 och 1810
årens Riksdag blifvit beslutad, Utskottet an¬
sett någon vidare åtgärd i detta ämne nu ic¬
ke kunna tillstyrkas.
j6:0 Af den 31 sistledne Januarii, i anled¬
ning af Riksdags-Fulimägtigen frän Malmö, Herr
L. G. Bagers Motion, om understöd af Allmän¬
na Medel för fullbordandet af Hamnbyggnaden
derstädes: Utskottet, som ansett derna Hamn¬
byggnad vara ett sådant företag sorn företrä¬
desvis och på lindriga villkor borde under¬
stödjas af de till Jordbrukets, Handelns och
Näringames befordran på Riks-Statens 9-'de Huf-
vud-Titul anslagne Medel, som af Kongl. Majit
i Nåder disponeras, på sådan grund hemställt,
om icke Riksens Ständer skulle finna skäligt,
att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla
att ett räntefritt Lån af 3 å 4000 R:dr Banco
årligen i 5 år, mot säkerhet och lämpelige åter-
betalnings-vilkor, kunde af nämnde tillgäng be¬
viljas för fullbordandet af Malmö Hamnbygg¬
nad, men hvarvid tillika syntes böra fästas det
vilkor, att Landshöfdingen i Orten skulle till¬
se och intyga att Medlen till ändamålet be¬
gagnas,
17:0 Af den 4 i denne manad, i anledning
af Herr Vice. Presidenten H. W. Iserhjelms
Motion om förbättring i Aflöningen för Leda-
284
Den 13 Februarii.
möterne i Rikets Allmänna Ärenders Bered¬
ning; hvartill Utskottet likväl, uppå anförde
skäl, ej ansett sig kunna tillstyrka bifall.
18:0 Af deri 4 dennes, deruti Utskottet,
till hvars handläggning blifvit remitteradt ett
Memorial af Herr Gripensvärd, Fredric, hvil¬
ken, såsom Ägare till Boo Säterie å Wermd¬
ön, erbjudit sig att emot vissa villkor genom
Gräfning och Sprängning göra Segel leden ge¬
nom Baggens-Sundet och Södra Stäket farbar
för mera djupgående Fartyg; enär i denne frå¬
ga borde under öfvervägande komma huruvi¬
da den föreslagne friare Segelfarten vore nyt¬
tig och nödvändig, hemställt att någon åtgärd
härutinnan icke må af Riksens Ständer vidta¬
gas, innan Kongl. Majit, på derom skeende
underdånig anmälan samt efter föregången un¬
dersökning, i Nåder sig uti detta ämne utlåtit.
19:0 Af den 4 dennes , i anledning af Herr
Hammarhjefms, Carl Fredric, Motion om ett
årligt Arfvode för Herr Öfverste-Lieutenanten
Warberg, såsom Hydrograph för Sjön Wenern;
deruti Utskottet yttrat den öfvertygelse , att
det allena ankomme på Kongl. Maj:ts Nådiga
Pröfning af sig företeende omständigheter, samt
Förfartningarnes föreskrift , huruvida och med
hvad villkor Öfverste-Lieutenanten Warberg må
oafbrutet uppbära det af Kongl. Majit i Nåder
honom tillagde Tractamente af 300 R:dr årli¬
gen, han förut uppburit.
20:0 Af den 4 dennes, i anledning af Riks*
Den 13 Februarii.
285
dags-Fulimägtige för Götheborgs Staa, fram-
ställdte anhållan om befrielse för nämnde Stad
från Inqvartering åt den derstädes förlagde E-
scadre af Arméens Flotta; deruti Utskottet
yttrat, att pröfningen af berörde fråga väl icke
kunde anses tillhöra Riksens Ständers åtgärd,
utan på Kongl. Maja i Nåder ankomma; men
på det att Götheborgs Stad må kunna er¬
nå den befrielse härutinnan som med billighet
och rättvisa kunde finnas öfverensstämmande,
vore Utskottet beredt att vid Regleringen af
anslagen under Tredje Hufvud-Tituln beräkna
erforderlig tillgång för den ytterligare utgift,
sora härtill kunde blifva för Stats-Verket nö¬
dig, emedan något partielt Anslag i denna del,
innan den närmare utredningen af behofvet,
som borde föregå och på Kongl. Maj:ts Nådi¬
ga åtgärd beror, blifvit vidtagen, icke syntes
kunna äga rum, eller med full säkerhet verk¬
ställas.
21:0 Af den 4 dennes, i anledning af sa
väl hos Ridderskapet oeh Adeln, som innom
Borgare-Ståndet väckte Motioner, om förbätt¬
ring i Landt-Räntmästarnes Lönings-villkor; der¬
uti Utskottet af anförde skäl föreslagit att
Landt-Räntmästarne hädanefter å hela Uppbör¬
den i Landt-Ränteriet, med undantag likväl,
såsom i de fleste Länen tillförene ägt rum,
för de Medel som efter Stat till ständige Af-
löningar i Orten utgå, måge tillgodonjuta Re-
misslaget, ehvad Penningarne skulle för inträf¬
fande tillfällige Utgifter i Orten utlefvereras el¬
ler anordnas till afsändaode annorstädes, eller
286
Den 13 Februarit.
ock i vanlig ordning remitteras till Embets-
Verken här i Stockholmj men hvad angeck
dels föreslagen tillökning i beloppet af Remiss¬
laget, dels förhöjning af Lönerne samt dels
anslående af nya Löner för Räntmästarens Med¬
hjelpare eller Skrifvare, har Utskottet ansett
sig icke kunna å hvad sålunda blifvit föresla¬
git tillstyrka bifall.
Upplästes och lades på bordet följande
från Banco-Utskottet inkomne Betänkanderl ,
nemligen:
i:0 Af den 31 sistledne Januarii, deruti, i
anledning af Herr Lectorn Arenanders Motion,
om präglande på Banquens bekostnad af en
Medaille till åminnelse af den nästledit åt 1817
firade Reformations-Högtid; Utskottet anmäler
att något hinder å Banquens sida sig icke fö¬
reter, att denna Motion till Riksens Ständers
bifall öfverlemna, med hemställan att berörde
Skådepenning må blifva af 15 storleken, samt
med dess utdelande förfaras på sätt förut van¬
ligt varit.
2:0 Af den 31 sistledne Januarii, i anled¬
ning af erhållen Remiss ifrån satnteliga Riks¬
stånden af Kongl. Majrts Nådiga Proposition,
att nödig Fond af Allmänna Medel må utses,
så att ActieÄgarne uti ett nytt Bolag för Hjel¬
mare Slussverks ombyggnad och vidmagthål-
lande, kunde förvissas om 6 proCents årlig Ränta
Den 13 Februarii.
287
å Acfie-Capitalet, äfven i den händelse Slussver¬
kets intrader ej dertill lemnade full tillgång;
deruti Utskottet, af anförde skal, ansett sig
icke kunna tillstyrka att ifrågavarande Grava-
tion må vid Banquen fästas; hvaremot Utskot¬
tet, i händelse dess Yttrande i detta ämne mö-
jeligen kunde vidare sträckas, förmodade att
det Anslag Riksens Ständer till Handelns och
Näringames befrämjande fastställt, härtill läm-
peligast borde ålitas.
3'0 Af den 31 sisth Januari!, deruti i anled¬
ning af Riksens Ständers Revisorers Öfver Ban-
co-Discont-Verkets Förvaltning år 1816, gjorda
Anmärkning, att det uti 16 §. af Kongl. Maj.ts
för samma Discont-Verk den 7 FeLruarii 1816
utfärdade Nådiga Reglemente, bestämda antal
af Revisorer, bestående af en utaf hvarje Riks¬
stånd, syntes otiilräckeligt, samt om icke lärn-
peligast vore att (vänne Ledamöter af hvarje
Stånd till denna förrättning för framtiden utsa¬
gos, Utskottet hemställt hvad sålunda blifvit
föreslagit till Riksens Ständers bifall, samt att
Banco-Fullmägtige måtte få sig uppdragit att
öfver högstberörde Nådiga Reglemente hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om en
dermed instämmande förklaring; hvarjemte Ut¬
skottet anmält att Revisionen af Riks- och
Banco-Discont-Verkens Räkenskaper och För¬
valtning för nästledit år varder af Utskottet
besörjt, hvadan tillämpning af det beslut Rik¬
sens Ständer i förevarande ämne fatta, först £
afseende på nästföljande Revision skulle komma
att äga rum.
288
Den 13 Felruarii.
4:0 Af den 31 sistledne Januarii, i anled¬
ning af gjorde Anmärkningar hos Ridderskapet
och Adeln af Grefve von Schwerin , Fredric
Bogislaus, och Herr Cederskjöld, Pehr Gu¬
staf/ vid Utskottets den 20 sistledne De¬
cember aflåtne Memorial angående yrkade
ändringar och tillägg uti 1 och 3 §. § af
den för Banco-Utskottet hittills gällande In-
struction; af hvilka Anmärkningar Utskottet
icke funnit anledning att frångå hvad dess
berörde Memorial innehåller, hvilket dessutom
redan blifvit af de öfrige frenne Riks-Stån-
den bifallit.
y:0 Af den 31 sistledne Januarii, deruti
Utskottet i anledning af innom Bonde Ståndet
väckte Motioner, om en temporair förlängning i
praescriptions-tiden för Låns Omsättning i Ban-
co-Disconts-Verket, af anförde skäl afstyrkt
bifall till hvad sålunda blifvit föreslagit, hvari¬
genom Utskottet ansett sig äfven hafva be¬
svarat de ifrån Ridderskapet och Adeln, un¬
der den 27 sistledne December och den io der¬
på följde Januarii remitterade Anföranden af
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus; Fri¬
herre Rudbeck, A., samt Herr af Wingård,
J., så vidt de omedelbarligen röra samma
ämne.
Hvad angeck de i sammanhang härmed
väckte Motioner, om Öfverräntans upphörande,
hvilket skulle förutsätta en förändring af Kongl.
Maj:ts för Banco-Discont-Verket utfärdade Nå¬
diga
Den i 3 Februarii, ag£j
diga Reglemente, har Utskottet ansett desam*
ma lämpeligast böra i sammanhang nied ert
framdeles blifvande Reglering af Discont rötel-
sen till afgörande förekomma*
Vidkommande åter den af Grefve vört
Schwerin väckte fråga, om utfärdande af så
kalladt Moratorium eller Jernbref, syntes den¬
samma stå i omedelbart sammanhang, med de
ämnen, sorn i följd af Kongl. Majds Nådiga
Proposition, rörande Allmänna Penninge-ställnin-
gen och Myntvärdets upprätthållande hos dc-n
af Deputerade frän Stats- och Banco-Utskotten
Sammansatta Beredning äro under öfvervägande»
Uti lista Puncten af Utskottets Betän¬
kande hafva följande serskilde meningar blifvit
yttrade.
Af Friherre Witsén, G. F.t Att ett ytter¬
ligare rådrum af 30 dagar från derom af Di*
Scont-Verket meddelad underrättelse borde lem¬
näs dem af Banco Discontens Gäldenär r, hvil¬
ka för det närvarande, genom undeflatert afbe¬
talning, deras omsättningsrätt förverkat, och att
hvar och en sådan Gäldenär, sorn innom före¬
nämnde tid verkställer vanlig Afbetalning och
behöriga Låne-Documenter praesterar, borde und¬
gå att för Lånets belopp vårda kräfd.
Af Hert Mannerstarft, Johart .■ Att intill desS
Regleringen af Rikets Penrtingeve'k blifvit af
Riksens Ständer fastställd, de Låntagare uti
Ridd. och Ad. Prat. lil B. 3?, 38*
290
Den 13 Februarii.
Banco-Dissonten, hvilka för uragtlåten Inbetal,
ning af sine efter den x sistledne October för¬
fallne Lån, blifvit lagsökte, skulle äga att des¬
sa Lån omsätta innom en månad efter härom
vunnen underrättelse; äfvensom emedlertid, för-
säljning af Fastigheter, utmätte för Discontens
Fordringar borde inställas. Hvarmed Herrar
Hammarhjelm, C. F., och Gyllenkrok, G-,
samt Riksdagsmannen Anders Joachimsson sig
förent.
Af Herr Professor AgardhAtt då säker¬
heten för Discontens Fordran icke rubbades,
Fastigheter ej skulle, för bristande Inbetalnin¬
gar, Ägaren å Auction afhändas, samt att Lån¬
tagare, hvilka försummat att innom tvänne
månader efter förfallodagen inbetala någon del
af Lånet, ej borde förlora sin Omsättnings-
rätt; deruti Herr Prosten Hasselroth jemväl
instämdt.
6:0 Af den 10 i denna manad, i anled¬
ning af Herr Lagman N. J. Palmborgs Memo¬
rial , angående Låne-rättighet i Banco-Discont-
Verket för Götheborgs och Bohus Läns Inne¬
vånare samt att någon serskild Fond måtte an¬
slås såsom hjelp för de Sillsalteri- och Trankoks-
Idkare, hvilka utom den dem ålagda vanliga
säkerheten, kunna visa sig vara försedde med
de till denna Handtering nödige Materialier;
deruti, under medgifvande att, dä ej mindre an
fyra serskildte Djscont-Verk innom Riket exL
steradt, utan en till Localen bestämd verknings¬
krets för någotdera eller en gemensam förei
Den 13 Februarii.
ningspunct för dem alla, det latt kunnat hända
att vissa Individuer, genom begagnad Credit
hos flera Discont-Verk på samma gång , åtkom¬
mit vida srörre Summor, än som bordt vara
ett Maximum för Discont-biträden på enskilda
Personers blotta namn och att deremot andra,
lika berättigade, blifvit i saknad af allt under¬
stöd i Discontväg, Utskottet ansett afhjelpan-
det af dylika, under ofvrnnämnde förhållanden»
oundvikelige olägenheter böra blifva ett huf-
vudsakeligt föremål för Riksens Stä.;ders om¬
tanka, vid den Reglering af Discont-rördsen i
det hela, som under påstående Riksmöte kom¬
mer att uppgöras , och hvarigenom tillfälle att
i denna väg erhålla behöfligt understöd så väl
för Rikets Näringar i gemen, som Sillsalteri-
och Trankoks-Idkare i synnerhet, ej torde saknas.
Upplästes och lades på bordet följande
från Lag-Utskottet inkomne Utlåtanden:
i:o Af den 8 sistledne Januarii, deruti, i
anledning af åtskillige innom Bergare Ståndet
väckte Motioner, åsyftande ändring uti några
omständighetef vid Utmätningsmål, Utskottet
af anförde sl$äl yttrat; Att hvad anginge före¬
slagen förlängning af tiden, sorn nu är för
Magistraterne i Städerne fastställd till verkstäl¬
lighets meddelande å Domar och Utslag i Skuld-
fordringsmål, samt att deremot den dertill för
Krono-Fogdarne å Landet bestämde tid måtte
förkortas, ansåge Utskottet sä väl att en för-
292
Den 13 Februarii.
iängning af tiden för ifrågavarande verkställig¬
hets meddelande icke kunde för Städerne be-
höfvas, och ej heller en likhet uti berörde tid
för Magistraterne och Krono-Fogdarne lämpe-
ligen antagas, som ock att för det närvarande
det vore mindre lämpeligt, att inskränka den
tid af grne månader, innom hvilken Krono Fog-
darne böra, vid egit betalningsansvar, verk¬
ställa en till deras åtgärd lemnad Utmätning:
Att hvad beträffande den fråga att värdering
å i mät tagen fast Egendom må få verkställas
äfven å annalt tid, än då bar mark är j så fann
Utskottet, som icke kunnat inhämta eller ha¬
de sig vetterligt att sådan åtgärd vore i Lag
eller genom serskild Författning förbjuden , nå¬
got ovilkorligt stadgande derom icke vore lämp¬
ligt: Att i fråga åter om yrkad rättighet för
Fordrings-ägare att, genom meddelande Promo¬
torial af Konungens Befallningshafvande i det
Län där de bo, få till öfrige Konungens Be¬
fallningshafvande, i ändamål af verkställighet,
befordrade Domar och Utslag å Personer, som
innom dessa sistnämndes Län äro vistande,
Utskottet under åberopande af Lagens Stad¬
gande i i Cap. 9 §. och 3 Cap. 7 §. Utsök-
nings-Balken, ansåg behofvet icke kräfva nå¬
got serskildt förordnande i detta ämne; äfven¬
som i afseende å gjordt Förslag, om bestäm¬
mande så väl af det Förskott, hvilket en For¬
dringsägare i slike fall bör till kostnadernes
bestridande erlägga, som hvad vid aflemnan-
det af den Original-Skuldförbindelse elier hand¬
ling, hvarå den fastställde fordran sig grundar,
med det mera skall iagttagas. Utskottet funne
Den 13 Februarii.
2Q3
att sedan uti Expeditions-taxan är utsatt hvad
som i Lösen för ett hos Konungens Befallnings¬
hafvande erhållit Promotorial bör erläggas och
äfven i Chartae-Sigillatae-Förordningen, med hvad
belopp stämpladt Papper ett slikt Promotorial
bör förses, det icke hvarken är antagligt eller
ens möjligt att föreskrifva hvad i öfrige kost¬
nader af den som Promotorialet begär bör för¬
skjutas, och att då hvarje till Konungens Be.
lallningshafvande inlemnad Skrift eller Ansök¬
ning bör i dess Diarium till sitt innehåll infly¬
ta och Fordrings-ägaren derigenom äger säker¬
het och vittnesbörd om de Handlingar, han
dervid bifogar, det icke skäligen kunde åläg¬
gas Konungens Befallningshafvande att utfärda
serskilde Recipissen j äfvensom vådlige följder
deraf skulle kunna uppstå, att, vid händelser af
besagde uti Original ingifne Handlingars för¬
kommande eller förstöring, på sätt blifvit fö¬
reslagit, tillerkänna den afskrift deraf, hvarå
emottagningsbeviset är vordet af Konungens Be¬
fallningshafvande tecknadt, lika gällande kraft
med Original handlingen: Att vidkommande frå¬
gan om förkortande af den tid , innom hvilken
tvister i Skuldfordriogsmål , som dragas under
Kongl. Maj;ts Nädigste Skärskådande böra full¬
föl jas och huru med handläggningen dervid se¬
dermera bör förfaras, fann Utskottet att den
föreslagne förändringen af hvad Lagen i dessa
hänseenden föreskrifver icke mera i Skuldfor¬
drings än i andra Mål kunde blifva nödig eller
nyttig: Att beträffande sluteligen det förslag,
att, enär vid skeende Utmätning för Domfäst
Skuld, tillgång i lös Egendom hos Gäldenären
294
Den 13 Februarii.
till godtgörande deraf saknas, Under-Execu-
torn, utan vidare omgång må i mät taga Gäl-
denärs fasta Gods, ansage Utskottet att så-j
dant otvifvelagtigt skulle föranleda till hvarje¬
handa oordningar och olagligheter, då, innan
fast Egendom mmätes, noggrann pröfning bör
föregå om Gäldenärens ägande rätt dertill, jem¬
te de flera omständigheter, hvilka kunna ver¬
ka att Fastigheten icke kan eller bor till be¬
talning af den Skuld, för hvilken Utmätningen
är anställd användas, hvilken profning icke
med säkerhet kunde Under-Executorn anförtros.
2:0 Af den 8 sistledne Januarii: I anledning
af Riksdags-Fullmägtigen från Jemtlands Län
Olof Nilssons Förslag, att i stället för det ge¬
nom Kongl. Maj:ts Nådiga bref den 28 Febru-
arii igiy bestämde antal af tvänne Nämnde¬
män till Domhafvändes biträde vid Mili¬
tiae Boställes Syner, fyra Nämndemän måtte
tillkallas, hvilka då kunde så fördelas, att tvän¬
ne af dem användas till de på längre afstånd
belägne Ägors besigtigande och de öfrige tvän¬
ne med Domhafvanden deltogo uti besigtnin-
gen i Åkermarken och Husen i Mangården;
deruti Utskottet föreslagit, att högstberörde Stad-
ganden må sålunda förändras, att Domhafvan¬
den alltid till nämnde Syner skulle äga, att, på
sätt Boställs-Ordningen af år 17^2 föreskrifver
kalla half Nämnd; men att, om Domhafvanden
antingen känner eller har tillfälle erfara att Sy¬
nen utan biträde af sådant antal Nämnd, kan
oafbrutet fortsättas och fulländas, honom må
vara tillåtit att med ett mindre antal af till och
Den 13 Fehruarii.
29?
med tvänne Nämndemän Förrättningen företaga
och afsluta.
3:0 Af den 14 sistledne Januarii , i anled¬
ning af innom Bonde-Ståndet väckte Motioner,
om förhöjning af de i 12 Cap. 2 § Rättegångs-
Balken stadgade böter för Part eller Vittnen,
som från inställelse vid Under-Domstol för¬
fallolöst uteblifverj deruti Utskottet af anför¬
de skäl anser anledning icke vara att tillstyrka
bifall tili de föreslagne ändringar uti Lagens
nu varande stadgande.
4:0 Af den 14 sistledne Januari/, i anledning
af Riksdags - Fullmägtigen från . Christianstads
Län, Pehr Nilssons anhållan, om en sådan för¬
klaring öfver Kongl. Förordningen den 3 De¬
cember 1812» rörande förhöjning i vissa delar
af då gällande Expeditions Taxan, att den ge¬
nom samma Förordning stadgade Cancelli-af-
gift, 16 sk. Banco, som borde erläggas och åt¬
följa Ansöknings- och Besvärs Skrifter i enskild¬
te Mål, hvilka uti samtelige Rikets Collegier,
Stats-Contoiret undantaget ingåfvos eller från
Konungens Befallningshafvande insändas, icke
må äga rum för mer än första Skriften i hvar¬
je Mål, och berörde afgift således vid Laga
ansvar icke få uppbäras för de serskildte Skrif¬
ter, hvilka sedermera i samma Mål kunna in-
lemnasj deruti Utskottet, som äfven ansedt det
vara med behörig tydning af omförmälde Kongl.
Förordning instämmande, att Cancelli afgiften en¬
dast vid inlemnande af första Ansöknings- eller
Besvärs-skriften bör erläggas, hemstält att till
Den IJ Februari!.
förekommande af möjligen fattade olika begrepp,
b tru vidt rättigheten till samma afgifts fordran-
de må sträcka sig, Riksens Hogloflige Ständer
må hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla ,
att vederbörande varda, om hvad dera i detta
afseende åligger, förständigade.
<):0 Af den 14 si stled ne Januarii, deruti , i
anledning af Riksdags-Fullmägtigen frän Ly¬
sings och Dahls Härader, Samuel Anderssons
Förslag, att så väl Kronobetjent sora Nämnde¬
man må äga vitsord vid de af dem utan Vitt¬
ne skeende Stämningar och Communicationer;
Utskottet af anförde skäl ansedt sig icke kun¬
na tillstyrka hvad sålunda är vordet föreslagit.
6:0 Af 21 sistledne Januarii, deruti, i an¬
ledning af väckte Motioner, så väl hos Hög-
Jotlige Ridderskapet och Adeln, som innom Hög-
vördige Fr e-te-Ståndet, angående åtskilige fö-
reslagnq ändringar uti Lagens stadgande om
Testamenten, Utskottet af anförde skäl hem¬
ställt, om icke, enär dessa förändringar icke sy¬
nas påkallade af något egentligen flängande be¬
hof, med handläggningen vid dessa ämnen må
innehållas, intilldess det nya Lag förslaget i he¬
la dess vidd, tillika med det deruti antagne
Systéme och deraf följande bestämmelser, kan
j oafbruten Ordning hos Riksens Hogloflige
Ständer till öfverseende för:komma.
7:0 Af den 21 sistledne Januarii, i anled¬
ning af Riksdags Fullmägtigen från Calmare
Läa, Pette* Pehrssons MotioD, att sedan Con»
Den 13 Februarii.
297
sistorium på vanligt sätt upprättat Förslag till
lediga Kykoherde* eller Capellans-beställnmgar,
Valen må iörrättas med slutne Sedlar, på hvil¬
ka hvarje Röstberättigad teknadt namnet på
den af de foreslagne, som han väljer, och att,
utan förändring 1 öfrigt af rättigheten till rö¬
stande , hvarje så beskaffad Sedel Borde gälla
för en rost; deruti Utskottet yttrat sig af an¬
förde skäl icke kunna tillstyrka bifall till de
förändringar uti nu gällande Författningar, an¬
gående Prestval, som Petter Pehrsson i ofvan-
nämnde måtto sökt åstadkomma.
8:0 Af den 23 sistledne Januarii, i anled*
ning af Riksdags Fullmiigtigen I M. Wessings
gjorde framställning, huruvida Riksdags Fullmäg-
tige j grund af den vid Riksdagen företedde
Fuilmagt, måjäga att bevaka Enskildtas Mål;
deruti Utskottet yttrat, att sorn beskaffenheten
och ordalydelsen af den Fuilmagt, hvarmed,
enligt 22 §. Riksdags ordningen, hvarje Riks-
dags-Fullmägtig af Preste-, Borgare- och Bon-,
de Stånden bör vara försedd , tydeligen utstakar,
vidden, så väl af de rättigheter, han under
Riksdagen äga , som de skyldigheter han der¬
vid har att lagttaga, samt dessa jämväl vidare
äro uti Riksdagsordningen föreskrifne, men i
öfrigt iy Cap Balken samt 18 Cap. Handels'
Balken till efterrättelse tjena, om hvad som for¬
dras för den, hvilken för annan skall något tala
eller syssla, ansåge Utskottet hvad af Wessing
blifvit ifrågasatt derigenom vara tillräckeligen
upplyst och bestämdt.
298
Den 13 Februarii.
g:o Af dan 23 sistledne Januarii, i anled¬
ning af Herr M. Thunells gjorde hemställan, om
åtgärders vidtagande till påskyndande deraf,
att, på sätt Riksens Ständer vid sistledne Riks¬
dag hos Kongl. Maj;t i underdånighet anhållit,
nu gällande Sjölag , jemte de hittills rörande
Coopvaerdie - Sjöfarten utkomne Författningar
må varda öfversedde och förslag till förbätt¬
ring af de samma författat3 deruti Utskottet
yttrat den förmodan, att enär Kongl. Maj:t re¬
dan i Nåder vidtagit erforderlig anstalt till
fullgörande af Riksens Ständers omförmälte un¬
derdåniga önskan, det icke vore lämpeligt fö¬
reslå att Riksens Ständer nu må till Kongl.
Majit i Underdånighet framföra erindran derom.
IO’.0 Af den 28 sistledne Januariif i anled¬
ning af Rjksdags-Fullmägtigen från Stockholms
Län, Matts Ericsons Motion, om den ändring uti
19 Cap. 1 och 2 §. Ärfda-Balken, att Man»
nens myndighets-ålder skulle vidtaga, då han
fyllt 20 år samt att mö eller ogift Qvinna må
vid uppnådd ålder af 30 år, få sitt Gods sjelf
förestå och förvalta; deruti Utskottet dels af
anförde skäl ansett sig icke kunna tillstyrka
bifall tiil den föreslagne förändringen i Man¬
nens Myndighets - ålder, dels i afseende på
hvad Förslaget innehåller; om bestämmande af
en tid, då ogift Qvinna skulle äga att sitt Gods
sjelf förvalta, yttrat, att som en så beskaffad
Lagförändring ej kunde verkställas, utan att til¬
lika förändra flera andra delar af Civil-Lgen,
hvars omarbetning af den dertill förordnade
Comité förehafves, ansåg Utskottet oundvike-
Den 13 Fehruarii.
299
liga hinder för sig uppstå att uti pröfning här¬
om ingå.
I t:o Af den 28 sistledne Januari}, i anled¬
ning af Herr Lagmannen Grefve Gyllenborgs
yrkande, uti ett till Utskottet Remitteradt
Memorial, så väl att då y Cap. 2 §. Utsök-
rings Balken föreskrifver, att hvad Gäldenären
minst umbära kan, såsom det hvarmed han sin
Näring idkar, skall sist utmätas, det borde
stadgas att Kreatur, Åker. och kör-redskap,
som höra till Hemmansbruket och derifrån
böra anses oskiljaktige, icke skola kunna hos
antagen Åbo utmätas och försäljas utan Jord¬
ägarens bifall, och sådan åtgärd i annat fall
blifva ogild, samt att Jordägaren skall till Å«
boens omförmälde lösa Egendom äga företrä¬
des rätt, äfven för till Åboen lemnade förskot¬
ter, åtminstone derest öfverenskommelser e-
roellan Jordägare och deras Landtbönder eller
Arrendatorer om en så beskaffad företrädes¬
rätt hos Härads-Rätten anmältes, som ock att
föreskrifvas måtte, det skyldigheten för Äga¬
re af Skatte-Hemman att ansvara för alla de
Hemmanets Utskylder, hvilka Brukaren eller
Arrendatorn ålåge att godtgöra, icke skall strätf^’
ka sig längre än för det löpande årets oneraj
äfvensom att korrt tid ml blifva bestämd in¬
om hvilken, efter den dag Afraden bör vara
betald, alla Fordringsanspråk, igrundafHem-
mans-förbindelser, skola hos Executorn göras
gällande, så vida Liqvide icke mellankommit
eller Jord-ägaren ansvaret derföre sig åtagit3
deruti Utskottet på anförde grunder dels an*
300
Den 13 Februarii.
sett sig icke äga skäl att tillstyrka bifall af
hvad Grefve Gyllenborg i förstnämnde måtto
föreslagit och dels funnit någon ändring icke
vara af nöden uti den rätt, Lagen i 17 Cap.
3 §. Jorda-Balken tillagt den, som ränta af
Skattejord äger till utfåendet deraf.
12:0 Af den 28 sistledne Januarii, i anled¬
ning af Herr Prosten Palms väckte och af åt-
skillige bland Presfe-Ståndets Ledamöter biträd¬
de Motion, om ändring i Kongl. Författnin¬
gen den 17 October 1778, angående Barna¬
mord ; deruti Utskottet, som ansett icke StrafF-
Lagarnes stränghet, utan bildningen till egen
känsla af Moralitet och Samhälls-pligter blifva
de mäst verkande medel till sedernas förbätt¬
ring och till förekommande 3f förvillelser och
oordningar, yttrat sig icke äga anledning till¬
styrka bifall till de vidtagande åtgärder, dem
Herr Prosten Palm föreslagit; och har Ut¬
skottet trodt sig böta äfven åberopa de skäl,
hvilka uti Kongl. Maj:ts Nådiga Resolution
och Förklaring den 20 November 1786, uppå
de Allmänna Besvär och Ansökningar, sorn
Presterskapet vid då förflutne Riksdagen an-
dragit, äro ådagalagde i afseende på den af
Presterskapet i enahanda ämne, som det före¬
varande vid berörde Riksdag gjorda framställ¬
ning.
Härifrån hafva Utskottets Ledamöter af
Högvördige Preste-Ständet varit af serskild me¬
ning och deruti yttrat, att de ej kunna annat
än med Herr Prosten Palm på det ömmaste