Protocoll,
hållna
hos
Höglo fl ige
Ridderskapet och Adeln,
vid
Urtima Riksdagen i Stockholm
År i § i 5*
STOCKHOLM,
Tryckta hos Olof Grahn, i8i£
* •
f
v^enom rådig Kungörelse af den 13 Decem¬
ber 18 r 4 y hade Hans Kongl. Maj t behagat
Sammankalla Riksens Ständer till en Urtima
Riksdag, att börjas i Stockholm den 27 Fe-
bruarii: och täcktes Hans Majestät, å sist¬
nämnde dag, då Riksdagen med öfiiga Cere¬
monier blef utblåst, i nåder förordna till
LandtMarskalk En af Rikets Herrar, Öfver-
Ståthållaren, Generalen af Infanteriet , Rid¬
daren och Cömmendeuren af Kongl. 'Maj ts
Orden samt Riddaren af Konung Carl Xlllts
Olden , Herr Grefve Carl Mörner, hvilken ,
beledsagad af de tviinne äldsta närvarande
Grefvar, ÖfverHofStallmästaren och ÖfverAd-
jutariten Grefve Gustaf Lewenhaupt samt f. d.
RiksRådet och RiksMarskalken , OrdensCantz-
leren ^ Riddaren och Cömmendeuren af Kongl.
Majtts Orden, Riddaren af Konung Carl
XIII:s Orden, En af de Aderton i Svenska A-
kademien, Herr Grefve Slokän Gabriel Oxen¬
stjerna, genast efter utnämningen begaf sig
till Riddarhuset och derstädes vid ingången
emottogs af RiddarhusDirectionen, Riddarhus-
Secreteraren och öfriga till Ridderskapets och
Ridd, 0. Ad. Fröt. N:o 1. 2.
4 Den 3 Mars.
Adelns Cantzli hörande personer. Sedan Hans
Excellence Herr Grefven och LandtMarskal-
ken utsatt tiden till första uppropet af Rid-
derskapets och Adelns första anteckning till
den nästföljande dagen, den 28 Februarii, Tis¬
dag , kl. to förmiddagen, blef densamma å
nämnde dag/Verkställd, och fortsattes, medelst
andia uppropet, Onsdagen den 1 Mars5 efter
hvars slut Herr LandtMarskalken tillkännagaf,
att tiden till andra anteckningen skulle, en¬
ligt RiddarhusOrdningen, utsättas till dagen fö¬
re den, då Konungen skulle behaga Riksens
Ständer till Plenum Plenorum sammankalla.
Under tiden sammanträdde Höglofl, Rid-
derskapet och Adeln'första gången
Fredagen den 3 Martn
in pleno klockan 11 f. m.
då Han: Excellence Herr Grefven och LandtMar¬
skalken öppnade sammankomsten med följan-’
de Tal :
Högvälborne och Välborne Herrar Grefvar.
Friherrar samt Ridders- och Adelsmän.
Med stridiga betraktelser imellan lydna¬
dens pligt och kännedomen af min förmåga ,
har jag emottagit LandtMarskalksStafven, den¬
na sinnebild af ära och ansvarighet. Om den
i allmänhet ger ett smickrande bevis af Ko¬
nungens yppersta förtroende, och om den för
mig enskildt tillägger det sista vedermäle af
Den 3 Mars.
5
Nåd till dem jag redan njutit} så har jag
deremot icke eller underlåtit erinra mig, hvil¬
ka förbindelser den medför: hvilka egenska¬
per den fordrar: af hvilka händer den till¬
förene blifvit buren och med hvilken fram¬
gång : och huru många bland Ridderskapet
och Adeln den kunnat anförtros med tillför-
försigt — och mindst af allt har jag underlå¬
tit erinra mig de sällsynta vigtiga föremal ,
sora föranledt till detta Riksmöte och som
härifrån skola sträcka deras verkningar, li¬
kasom deras minnen, tili efterverlden. Men,
mine Herrar, under ett tidskifte så ärofullt
för Sverige, som det närvarande, under in¬
flytelsen af det öfverlägsna snille, som ska¬
pat och fullbordat våra sednaste stora händel¬
ser, och under en Konung, hvars välvilja och
rättsinnighet i en lång följd af år blifvit åda*
galagde, hvem vore bland Svenska medbor¬
gare den , som icke mötte Styrelsens omsor¬
ger med sin hörsamhet och sin erkänsla, som
icke uppoffrade sina sista krafter, när de på¬
kallades, och som icke förr rådfrågade sitt fo-
sterlandsnit, än måttet af sinagåfvor? — Jag
är öfvertygad, att Ridderskapet och Adeln li¬
ka med mig lifvas af beundran och tacksam¬
het för allt, som är stort och samhällsnyttigt,
och i denna öfvertygelse föreser jag, att Rid¬
derskapet och Adeln, med en deremot sva¬
rande känsla, skall omfatta de tillfällen, den¬
na Riksdag erbjuder, antingen att till oupp¬
lösligt bestånd sammanfoga villkoren af Skan-
ninaviens förening och i denna förening fästa
tvenne folks sällhet, eller att i öfriga mer
6
Den 3 Mars.
eller mindre bekymmersamma ärender för ali*
mänt väl, som till oss kunna öfverlemnas, gå
Konungens afsigter till mötes med efterdömen
af upplysning och endrägt i öfveriäggningar-
na, med en manlig värdighet i besluten.
Det är med dessa tänkesätt, med denna säkra
förhoppning, jag kommer att intaga det rum-,
hvarifrån jag i dag har den äran att af Rid-
derskapet och Adeln för lörsta gången höras.
Denna förhoppning , mine Herrar, tillåten mig
tro det, skall ännu yinna en ny styrka ge¬
nom den ovillkorliga tillgifvenhet för detta
Rikes första Stånd, som jag under en lång lef¬
nad och särskildta befattningar haft tillfällen
ådagalägga; genom det öppna och oförställda
förtroende, som jag är hvar och en af Rid-
derskapets och Adelns Ledamöter skyldig; ge¬
nom de förbindelser och vänskap, jag hos mån¬
ga af dem har rätt att påräkna; och måtte
jag, sådant skall åtmindstone mitt uppsåt och
mitt bemödande vara, måtte jag, då jag en
gång skall lemna detta rum, kunna säga till
mig sjelf: ffag hade mångå vammer, då jag till¬
trädde det, jag har förbkat deras antal.
Härefter upplästes några §. §. af Riddar»
husOrdningen den 13 October 1310.
Upplästes RiddarhusDirectionens Berättel¬
se. af den 27 Februarii, innefattande redogö¬
relse för dess förvaltning sedan sist förflutne
kiksdag, hvilken lades på bordet, och skulle
sedermera till granskning upptagas af Riddar¬
husutskott, så snart det hunne att förordnasj
Den 3 Mars,
7
undantagandes hvad angicK. den i 2 §. af sam¬
ma berättelse gjorda hemställan örn framtida
utväg till tryckningen af Ridderskapets och
Adelns protocoll, nemligen att samma tryck¬
ning måtte på Statsverkets bekostnad verk¬
ställas: efter hvilken §:s uppläsning
Friherre af Wetterstedt, Gustaf, anmälte
sig att tala, och anförde, det han för sin del
funne så mycket mera anledning att tillstyr,
ka bifall å RiddarhusDirectionens gjorda hem¬
ställan , som han hort klagan yttras deröfver,
att RiksdagsOrdnjngens föreskrift om utgif-
vande af samtliga RiksStåndens Protocoll ic¬
ke blifvit till fullo verkställd, af den orsak,
att Grundlagen ej anvisat utvägar till kostna¬
dernas bestridande, och någon priyat icke kun¬
de åläggas att d samma bestrida. Till tryck¬
ningen af Ridd r^kapets och Adelns Protocoll
för de förra Riksdagarna hade Ridderskapet
och Adeln åtagit sig en särskildt capitation, men
denna utväg hade i så måtto synts flera o-
lämplig, sorn denna afgift fallit många till
fast, hvilka, såsom i Riksdagsärender ej del¬
tagande, deri funnit mindre interesse På Grund¬
lagens föreskrift vore ovillkorlig och inga an¬
dra utvägar till dess verkställighet syntes er¬
bjuda sig, funné Friherre af Wetterstedt rät¬
tast, att, enligt hvad RiddarhusDirectionen
tillstyrkt, medlen till tryckningskostnaden
matte tagas af den summa, sora till Riksda¬
gens utgifter kommer att anslås. Då nu alla
till RiksStåndens Protocoll hörande acter, så¬
som vid de tvenne sista Riksdagarna öfligt va¬
rit, i ett Bihang särskildt komma att tryckas,
8
Den 3 Mart.
blefve RiksStåndens Protocoll ej sä vidlyftiga,
som de för 1809 och 18 o, då samma acter 4
gånger omtrycktes. Det vore derföre en möj¬
lighet, att de kunde utgifvas hastigt och ark¬
tals, under det interesse! för sjelfva sakerna än¬
nu vore för handen; hvaraf så väl kännedo-
men af sakerna skulle befordras, som Proto¬
kollens afsättning lättas. Friherre af Wetier-
stedt föreslog således, att jenne det Ridderska¬
pet och Adeln för sin del beslöte att kostna¬
den för tryckningen af RiksStåndens Protocoll
skulle af de till allmänna Riksdagskostqader,
na till anslående medel bestridas, Ridderskap
pet och Adeln måtte inbjuda sina respectiva
MedStänder att deri instämma, samt att på
det dessa Protocoll hastigt och arktals, i den
män de hinna justeras , måtte kunna utgif¬
vas, RiksStånden måtte utse hvartdera en le¬
damot för att genast om tryckningen föranstal¬
ta ; slutligen borde äfven till det blifvande
StatsUtskottet remitteras, dels att på behörigt
sätt bereda utvägarna till betalandet af de för
tryckningen genast behöfliga medel, dels att
afgifva sitt yttrande, huruvida, enär Grundla¬
gen tydligen anbefaller Protocollens tryckning,
men ingen anvisning på medlen deri finnes ,
någon ting gifvet, rörande en sådan anvisning,
nu kunde för tillkommande Riksdagar af Rik¬
sens Högloft, Ständer stadgas.
Uppå härå af Hans Excellence Herr Gref¬
ven och LandtMarskalken gjord proposition,
blefden afFiiherie af Wetterstedt gjorda hem¬
ställan af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Den 3 Mars.
9
Upplästes Adeliga JungfruStifts Directio-
nens Berättelse, af den 24 Februarii, angå.
ende Adeliga JungfruStifts-ärendernas förvalt-
ning sedan sist förflutna Riksdag, oqh skulle
densamma förblifva hvilande på bordet, intill
dess att RiddarhusUtskottet hunne förordnas ,
dä den till bemälte Utskott skulle förvisas.
Justerades följande :
Utdrag af Protocollet hållet hos Hög¬
loft. Ridderskapet och Adeln den 3
Mars 1815.
S. D. Beslöt Höglo?!. Ridderskapet och
Adeln att inbjuda sina respectiva MedStänder
till instämmande i det beslut, att tryckningen
af samtliga RiksStåndens Protocoll under inne¬
varande Riksdag, i likhet med det dertill hö¬
rande Bihang, måtte af de till allmänna Riks-
dagskostnaderua tili anslående medel bestridas.
Då Höglofl. Ridderskapet och Adeln ansett
vigtigt, att dessa Protocoll hastigt och arktals,
i den mån de hinna justeras, mätte utgifvas,
har äfven blifvit föreslaget och af Ridderska¬
pet och Adeln för dess del antaget, att en
Ledamot af hvart Stånd måtte utses att ge-
nast om tryckningen föranstalta : hvarjemte
Ridderskapet och Adeln till det blifvande Stats¬
Utskottet remitterat, dels att på behörigt
sätt bereda utvägarna tili utbetalandet af de
för tryckningen genast behöfliga medel, dels
att gifva sitt yttrande, huruvida, enär Grundla¬
gen tydligen anbefaller Protocollens tryckning,
Den 3 Mars.
men ingen anvisning på medlen deruti finnes,
någon ting gifvet, rörande en sådan anvisn tig,
nu kund ■ för tillkommande Riksdagar af Rik¬
sens Hög ofl Ständer stadgas; hvilket allt Hög-?
loff- Ridderskapet och Ad ln ville de resp -ai¬
va MedStånden vänligen communicera.Ut supra-
Upplä tes tvänne Berättelser till Riksens
Ständer från deras till öfverseende af Stats- ,
Jfanco- och RiksgäldsVei ken valde Revisorer,
den ena af den 15 December, om den år r 3 t 3
verkställda granskning af StatsVerk ts räken¬
skaper, den andra, af den 14 December, om
BancoVerkets befunna tillstånd vid 1813 års
revision; och beslöts, att dessa båda Berättel-
ser med de öfriga RiksStånden skulle coin-
municeras.
Vidare upplästes den af Höglofl. Ridder¬
skapet och Adeln den 16 April 18 to stadfä*
stade Stadga till ordnings vinnande vid dess
sammankomster.
Hans Exeeltence Herr Grefven och Landt»
Marskalken anmodade de af Ridderskapets och
Adelns Herrar Ledamöter, hvilka uti dep sto¬
ra Deputationen till Hans Maj-stät och det
Kongl. Huset önskade deltaga, att med det
första låta sig hos RiddarhusFiscalen anteck¬
na, och tillkännagaf han tillika, att samma De¬
putation i morgon Lördag, den 4 Mars, kloc-?
Hen 3 Mars.
H
Jsan £2 på dagen komme att afgå, hvarföre
han anmpdar de af Riderskapets och Adelns
Ledamöter af bemälte Deputation att infinna
sig litet före nämnde tid, uti Secreta Utskottets
rum på Riddarhuset, der samlingen kommer
att ske-
Äfvenledes tillkännagaf Herr LandtAIar-
skalken, att såsom det vore honom bekant ,
att Hans Majit ämnade kalla Riksens Ständer
att sig Måndagen , den 6 Mars, till plenum
Plenorutn i RiksSalen församla, så skulle, en¬
ligt Riddarhusordningens föreskrift, andra an¬
teckningen, äfven med 2:ne upprop, komma
att företagas dagen förut eller Söndagen den
5 Mars klockan 10 förmiddagen.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskill-
des klockan en qvart till 2.
Lördagen elen 4 Mars,
Plenum klockan half 11 förmiddagen.
Fullföljdes läsningen af Riddarhusordningen-,
Företogs justering af gårdagens Protocoll^
men hvilken afbröts af en Deputation ifrån
det Hedervärda BondeStåndet, anförd af Riks¬
dagsmannen från Westerås Län Johan Magnni
12
Ben 4 Mars.
Wessinge hvilken å si 11 Stånds vägnar helsade
Ridderskapet och Adeln med följande Tal ;
Högvälborne Herr Grefve och LandtiMarskaik 1
Högvälborne Herrar Grefvar, Friherrar,
Riddersman och Adel !
BondeStåndet har uppdragit oss Depute¬
rade, att hos Eders Excellence och Höglofl.
Ridderskapet och Adeln framföra Ståndets för-
sta vördnadslullaste helsning vid detta Urtima
Riksmöte, lörklara Ståndets hjerti i ga glädje öf¬
ver Höglofl. Ridderskapets och Adelns lyckli¬
ga ankomst och lyckönskan till enighet i ä-
rorika beslut.
Om i längre tider Svea Rikes Höglofl.
Ständer aldrig varit sammankallade, utan vid
bedröfliga händelser eller för att fylla Stats-
behofverna, blir detta Riksmöte så mycket
märkvärdigare i Sveriges annaler, som det blir
glädjens öfver nyligen vundna fördelar, bäst
kände af Höglofl. Ridderskapet och Adeln.
De större prof, som hos Höglofl. Rid¬
derskapet och Adeln ljust framlyst af patrio¬
tisk fäderneslandskänsla och ömhet för tryck¬
ta undersåtare, i ett och samma Rike, skola
visserligen icke fördunkla sitt fortfarande väl¬
görande ljus genom någons afbrott ifrån ali-
männa rösten, borttaga hindret för spridandet
af allmän välmåga, eller åtmindstone berglig ut¬
komst , urgamla rättigheter.
Den 4 Mars.
13
Det är Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
som genom de djupaste insigter och största
förmåga kan läsa glädjen, äfven inuti uslin¬
gens låga koja, då han vid sin risbrasa ser
sina nakna och hungriga barn, vara färdiga
att försmägta.
Gudomliga Försyn ! Du som har magten
i dina händer , att stifta enighet eller tillåta
splitet RiksStånden emellan, afvärj för Din
mildhet skull det sednare, och låt den glädje¬
sol, som för Svea land uppglindrat på Din nå-
de- himmel icke bortskymmas af någon tve¬
drägtsanda, så skole vi och hemmavarande
snart lofsjunga Ditt välsignade namn.
I Höglofl. Ridderskapets och Adelns yn-
nestfulla bevågenhet utbeder BondeStåndet
sig städse få vara inneslutet.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt.
Marskalken besvarade detta Tal i följande or¬
dalag :
Det är alltid med ett nytt nöje och gam¬
mal förtrolighet, som Ridderskapet och Adeln,
inom dessa murar, emottager det Hedervärda
BondeStåndet. ''Den vänliga helsning, J nu
till oss framburit, bär stämpeln af Förfader-
nes urgamla dygder: vördnad för Konungen
och kärlek till Fosterlandet. Om dessa dyg¬
der någon tid kunde hos Svenska Allmogen
förökas i styrka, så gifver den närvarande
rika anledningar dertill, i den mildaste Ko¬
nungs omsorger, och i den största Fljeltes be¬
i 4
Deri 4 Mari.
drifter, och Hans särskildta omvårdnad för Lan¬
dets vapenklädd! söner, sorn Honom åtföljt.
I erkänsla för dessa välgerningar skall Rid-
derskapet och Adeln föregå sina MedStänder,
och i sin tillgifvenhet lör Edert Stånd skall
Ridderskapet och Adeln fortfara att vara ^
hvad det alltid varit. Jag anmodar Eder så-
1 d s att till Edia medbroder återföra denna
förklaring af vår oföränderliga aktning och
vår tillönskan till framgången af de ärender ,
som förestå.-
Sedan Deputationen på vanligt sätt blif¬
vit ut beledsagad, fortsattes till slut justeriri-
gert af Protocollet.
Ånmältes och emottogs en Deputation i-
från det Väliofliga BorgarsStåndet, anlörd af
vice Talemannen, Riksdagsmannen från Stock¬
holms Stad, Rådmannen Landberga hvilken
sålunda tolkade sitt Stånds tänkesätt:
Högvälborne Herr Grefve, En’ af Rikets Her¬
rar, LandtMarskalk, Öfverståthållare, Gene¬
ral, Riddare och Commendeur af Kongl.
Maj;ts Orden, Riddare af Konung Carl
den Xfllts Orden!
Högvälborne och Välborne Herrar Grefvar,
Friherrar och samtlige Ledamöter af
Höglofl. Ridderskapet och Adeln!
Om under det loppet af nära ett tredjedels
sede ej erbudit åt häfderna annat i Européns
Den 4 Mars.
15
märkvärdigheter, än våldsamma Statshvälf-
ningar, underkufvade folkslags lidanden, Ri¬
kens fall och upplösning, det urgamla Sveri¬
ge deribland ej undgått att skakas Och pröf-
vas af stormarna; men framställer sig icke
blott såsom räddadt på brant n af sin under¬
gång, utan omsider, efter att på Gtrmaniens
slätter ännu en gång halva satt mai lör eröf-
ringslystnaden , förstoradt till område och med
betryggade giänsor; med hvilka större för¬
bindelser, näst tacksamheten emot Försynen,
hafva Sv- nska Folkets Ombud någonsin blif¬
vit kallade att möta cn Konung sorn då fa¬
ran var som störst åtog sig Fäderneslandets
frälsning, och sedermera understödd i sina
landsfaderlig! omsorger af en älskad Sons, en
ädel Fur tes outtröttliga bemödande*, vid af¬
tonen af sin lefnad utiört och iullbordat det¬
ta storverk och hvars vidare föremål nu är
att i samråd med trogna undersåtare deraf
bereda Rikets ytterligare förkofran.
Det är, under dessa betraktelser Borgare-
Ståndet, genom oss dess Deputerade, hafva
äran m d uttrycken af vördnad och tillgif¬
venhet beledsaga första helsningen till det
RiksStånd, som i sednaste tider, lika-om for¬
dom, genom rådighet under farorna, lysande
krigsbedrifter och vishet i rådslagen förvärf-
vat sig i Samhället en otvungen företrädes¬
rätt, af hvars efterdömen MedStänder skola
lifvas att genom en sann fosterlandskänsla
betrygga varaktigheten af d n grund, som
blifvit lagd till sällhet åt tvenne förenade Rf?
kens brödraförbund.
x 6 Den 4 Mars.
Med dessa tänkesätt Och innerligaste till*
önskan om snart och lyckligt fulländande af
de vigtiga ärender, som fordra Riksens Stan*
ders behandling, utbeder sig BorgareStåndet
Elders Excellences Herr Grefvens och Landt*
Marskalkens samt. Höglofl. Ridderskapets och
Adelns fortfarande ynnest, bevågenhet och
förtroende.
Detta Tal besvarades af Herr LandtMar*
skalken på följande sätt:
Ridderskapet och Adeln emoftager med
skyldig erkänsla det Högtärade BorgareStån-
dets helsning. Då Ridderskapet och Adeln
med tillförsigt väntar att under Riks-mötets
lopp se utvecklade de tänkesätt af patriotism,
hvaraf BorgareStåndets Ombud nu gifv.it de
första uttrycken, och då Ridderskapet och A»
deln på sin sida äfven lifvas af den enstäm¬
miga grundsatts, att föredraga allmänt väl för
det enskildta, så lyckönskar sig Ridderskapet
och Adeln att i sina bemödanden för detta
stora ändamål finna den kraftiga medverkan,
som hos BorgareStåndet är att påräkna , och
som skall föröka Samhällets förbindelser med
detta Stånd.
Upplästes en del af de år 1813 till Stats-,
Banco- och RiksgäldsVerkens öfverseende för¬
samlade Revisorers Berä telse till Riksens Hög¬
lofl. Ständer, angående RiksgäldsContoirets för¬
valtning
Den 4 Mari»
Vältning och räkenskaper 5 hvarefter ankom
en Deputation ifrån det Högvördiga Prest-
Ståndet, under anförande af Biskopen öfver
Westerås Stift, m. m. Doctor Murray, hvilken
sålunda helsade Ridderskapet Och Adeln:
Högvälborne Herr Grefve och LandtMarskallsJ
Högloflige Ridderskap och Adel!
Aldrig har ett Folk samttianträdt under
gladare omständigheter och ljufvare utsigter
för kommande tider, än de, under hvilka Sve¬
riges Ständer nu blifvit kallade af en nådig
Konung.
Krossad är den träldom, hvarunder vår
verldsdel länge hade suckat. Försvunna äro
de moln, som skockade sig öfver vår egen
himmel, och hotade vårt fosterland med sam¬
ma olyckor, som öfvergått andra länder. Vun¬
nen är den förening, som sjelfva naturen syn¬
tes påkalla emellan Nordens tvenne Bröd ra-
Riken, denna förening, sorni så många sekler
blifvit önskad , blifvit sökt» —
Välsignad vare den Konung, som af För¬
synen tjarit uthorad till så stora och lysande
hvärf! Allas hjertan äger den Hjelten, genom
hvars klokhet och tapperhet Europa blifvit
hvad det nu är och Sveriges sjelfständighet
och ära återställd. Allas tacksamhet egnas deni,*
som under denna FursteS ledning beredt sig
ett odödligt namn.
Af Rikets Ständer väntas det nu, att stad¬
ga de följder Och främja de sälla förhoppnin-
Ridd. 0, Ad. Prat. N:a j. 4:
i8
Ben 4 Mars.
gar, som vi af de sig tilldragna händelser håf¬
ve för oss och efterkommande. Måtte efter¬
kommande ined sitt bifall och välsignelser krö¬
na våra bemödanden, våra företag!
För Eders Excellence och Högloflige Rid-
derskapet och Adeln betygar PrestStåndet, ge¬
nom oss sina Utskickade, sin vördnad, sin
högaktning och sin tillgifvenhet, och utbeder
sig PrestStåndet att med Eders Excellences
ynnest och Höglofl. Ridderskapets och Adelns
förtroende och välvilja, så under nu blifvande
öfverläggningar , som alltid hugnas.
Häruppå svarade Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken, såsom föijer:
Den vänskapsfull helsning Högvördiga
PrestStåndet nu'framburit, emottages och be¬
svaras af Ridderskapet och Adeln med den
utmärkta aktning, som tillkommer det Riks¬
stånd, hvars heliga kallelse blef, att tolka
Religionens och Dygdens läror- Om tillämp¬
ningen af dessa läror står i det närmaste
sammanhang med Staten, om de anvisa med¬
borgaren sina pligter, stärka kärleken för Öf*
verheten , upprätthålla vördnaden för Lagar¬
na, befrämja fosterlandskänslan och den all¬
männa ordningen, så hafva de också alltid
vunnit en fördubblad styrka genom lärarens
efterdömen. Då jag ställt denna anmärkning
till det Högvördiga PrestStåndet, har jag med
detsamma sagt, hvad Konung och Fädernes¬
land hafva att lofva sig af de lärdomar, det
förkunnar, och af de tänkesätt, det ådagalagt.
Ben 4 Mars1.
19
Upplyst af de förra och görande rättvisa åt
de sednare, skall Ridderskapet och Adeln ni¬
tiskt arbeta för de samma stora föremål, sorn
lifva det HögVÖrdiga Ståndet, hvars Ombud
behagade återföra så väl vår försäkran derom,
&om om vår fortfarande tillgifvenhet.
Anmältes och infördes på vanligt sätt ,
tvanne Kongl. Maj:ts CabinettsKammarherrar,
Herr Gustaf Modée och Friherre Friesendorff,
hvilka å Kongl. Majlts vägnar inviterade
Ridderskapet och Adeln att Måndagen den
6 Mars, klockan 5 till 11 förmiddagen, till
Riksdags - Predikans afhöfande, infinna sig i
Storkyrkan och derifrån i Hans Maj ts rum
uppträda för att vara Hans Maj't följaktige
till RiksSalen-, hvarjemte Hans Maj t behaga¬
de bjuda 48 af Ridderskapet och Adelns Le¬
damöter att samma dag spisa middag på det
Kongl. Slottet.
Hans Excellence Herr Grefven Och Landfs
Marskalken anmodade Herrar CabinettsKammar-
herrarne att till Hans Maj t framföra Ridder¬
skapets och Adelns underdåniga vördnad jem¬
te försäkrad om efterkommande af Dess Nå«»
diga befallningar.
Häruppå uppropades de 48 Ledamöter,
som under H. Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalkens anförande, jemte Ledamöter
af de Öfriga respectiva Stånden, skulle upp¬
vakta H. Maj.t samt det öfriga K. Huset,
20
Ben 4 Morr:
Fortsattes till slut läsningen af Herrar
Revisorers Berättelse angående RiksgäldcCon-
toirets förvaltning och Räkenskaper; och be*
slöt Ridderskapet och Adeln att densamma
med de öfriga respectiva Stånden skulle corn-
municeras.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskill-
des klockan 12.
Måndagen den 6 Mars.
Plenum kl. io förmiddagen.
RiddarhnsSecreterartn anmälte, det hanjern»
te RiddarhusFiscalen förliden gårdag fullgjort
den dem genom RiddarbiisOrdningen ålagde
pligt att fördela det närvarande antalet af
Ridderskapets och Adelns Ledamöter uppå
50 Bänkafdelningar, elter den i Riddarhus¬
ordningen föreskrifna princip, att så länge
möjligt är bibehålla ett Fka antal för hvarje
afdelning, och att, der sådant ej låter sig gö-
ra , uppföra en person mer på de sednare af-
delningarna. I anledning häraf, och då de nu
antecknades antal utgjorde 477, hade de för-
sta2 3 Bänkafdelningarne erhållit 9 personer,och
de öfrige 27 erhållit ic. Till tjenst för Ridder¬
skapets och Adelns Herrar Ledamöter, som
Ben 6 Mavs.
21
kunde vilja lära känna de medbroder, med hvil¬
ka gemensamt de borde rösta till Bänkman,
hade RiddarhusSecreteraren genast förlidne
gårdags afton till allmänna Klubben aflemnat
ett exemplar af denna Bänkfördelnig, och ett
särskildt exemplar vore upprättadt, för att i
morgon vid Bänkmans-Valet tjena till rätte¬
snöre.
Justerades Protocollet för den 4 Mars.
Uppå yttrad förmodan af Grefve Liljen'',
crantz, jjohan Wilhelm, att Ridderskapet och.
Adeln säkerligen skulle önska höra de Tal,
med hvilka Grefve Mörner, AIdolph Göran, så¬
som Ordförande för Ridderskapets och Adelns
Deputation förlidne gårdag helsat de Öfriga
RiksStånden, samt deruppå följd anmodan af
Herr Grefven och LandtMarskalken ,J uppläste
Grefve Mörner dessa Tal, så lydande:
Tiil Högvördiga PrestStåndet.
”Då Ridderskapet och Adeln nu kommer
att besvara det Högvördiga PrestStåndets för¬
sta helsning vid detta Riksmöte, är det med
liflig tillfredsställelse vid åtankan af det fram¬
farna och med förtröstansfulla utsigter för
framtiden, som Ridderskapet och Adeln med
sina MedStänder delar minnet af öfvervunna,
svårigheter och förenar sig uti önskningarna
för stadgandet af Fäderneslandets framtida säll¬
het och välgång. Det är Regeringens vishet
22
Den 6 Man,
och Försynens beskydd, hvilken under denna
sista tidpunkt så mägtigt hägnat Svenska Kol-
ket, sorn denna sakernas utgång bör tiLJskrif-
vas, och då Ridderskapet och Adeln åt dem
egnat ali sin vördnad och tacksamhet, är det
under förlitande ännu på samma ledning och
samma beskydd, sorn Ridderskapet och Adeln
skall så mycket mer bemöda sig att vara bå¬
da delarna värdig, som sednare tiders hän.lel-
ser bort lifligare inskärpa öfvertygelse!!, att
framgång och lycka icke blifva varaktiga ,
utan i mon sorn man vet att förtjena dem.
Ridder-kapet och Adeln hoppas, att Svea Folk,
i så mångå afseenden under denna tidrymd
mera gynnadt än andra folkslag, skall v ta
inse och b gagna den ställning, hvarigenom
def blifvit isiåudsatt att nu iner än någonsin
kunna bereda sina egna öden, och Ridderska-
per och Adeln gör sig förvissad, att sann fo¬
sterlandskänsla och verklig upplysning skola
förskaffa varaktiga invärtes fördelar och hos
andra folkslag grundad högaktning. Det är
i ofv-iren stämme!se med detta tänkesätt, som
Ridderskapet och Adeln ber det Högvördiga
Pr st älånd t emottaga försäkran om Riddrrska-
pet$ och Adelns högaktning och tdlgifvenhet.
Ti 11 Vällofliga BorgareStåndet:
Vid b svarandet af den helsning Ridder-
skåpet och Ade'n från det Vällofl- Borgare-
Ståndet nyss lått emottaga, är det tor Rid-
dcrskapet och Adeln outsägligen glädjefullt
att veta, det frågan nu blott angår, att stad»
Den 6 Ahrs.
23
ga och fullkomna Fäderneslandets sällhet, och
att minnet af öfverståndna faror och svårighe¬
ter endast bör tjena att upplifva vördnadens
och tacksamhetens känslor emot den Försyn,
som skyddat Svea Folk , emot den Konung
och den Furste, hvars vishet och lyckliga be¬
mödanden så väl begagnat alla medel och till-
fällen för att bereda Fäderneslandets välgång
och sjelfständighet.
För det Stånd, som utaf den allmänna
gkakningen merändels har den första känning,
har det icke kunnat blifva obemärkt, att om
äfven öfvergången ifrån ett tvunget och ona¬
turligt handelstillstånd till en friare och or¬
dentligare gemenskap med andra Folkslag ic¬
ke varit utan sina olägenheter, hafva Fäder¬
neslandets öden likväl varit vida lyckligare än
de flesta öfrigaNationers, och med skäl lärer det
kunna sägas, att intet af Europas folk med
mindre uppoffting vunnit mera verkliga för¬
delar. Föremålet för våra bemödanden må¬
ste nu blifva att rätt begagna det inre sjelf¬
bestånd vi vunnit- Ridderskapet och Adeln
skall med samma oegennyttiga fosterlands¬
känsla, som hittills varit driffjädern för dess
företag, häruti gå sina MedStänder till mötes,
Och Ridderskapet och Adeln är öfvertygad,
att under en så lycklig täflan skola de ge¬
mensamt hinna målet. Ridderskapet och A-
deln önskar dem härtill lycka, och ber det
Vällofl. BorgareStåndet vara försäkradt om
Ridderskapets och Adelns upprigtiga högakt¬
ning och tillgifvenhet.
Den 6 Mars'.
Till Hedervärda BondeStåndet:
När uppå detta ruin Ridderskapet och A-
dL“ln sista gången till det Hedervärda Bonde-
Ståndet frambar sin afskedshelsning, var det
nied önskningar för det tillkommande, med
förlitande uppå den Furstes egenskaper och
förmåga , sorn vi då nyss lärt känna, som vi vå¬
gade hoppas, att Sverige, under en stor Mans
ledning , skulle visa sig värdigt sin räddning
och kunna förvärfva sitt sjelfbestånd. Ingen
af oss kunde likväl dölja för sig, att oberäk¬
neliga svårigheter dessförinnan återstodo att
öfvervinna, att sjelfva bemödandet att blifva
hvad vi voro skulle fordra stora uppoffrin¬
gar. Så mycket lifligare är nu den fägnad ,
hvarmed vi kunne se tillbaka på det fram¬
farna, hvarmed vi kunne fråga oss hvad vi
då voro och hvad vi nu äro. De äro icke
allenast uppfyllda, de förhoppningar vi vå¬
gade uppfatta, de äro äfven öfverträffade,
och Sverige har igenomgått den fruktansvär¬
da tidpunkt, som skakade hela Europa, ej
allenast med mindre förluster än andra folk¬
slag, men har äfven slutligen skördat ökade
fördelar. Det är denna undransvärda saker¬
nas ledning, icke mindre märkvärdig än de
förvånande hvälfningar, hvilka under samma
tid förelupit, som i det den första uppmärk¬
samheten och erkänslan vid den Konungs fa¬
derliga omsorger och den Furstes lyckliga be¬
mödanden, som äran af utgången med så myc¬
ket skäl bör tillskrifvas, med detsamma in¬
gjuter vördnadens och tacksamhetens beun¬
dran för den Försyn, sorn ifrån Henrik den
Den 6 Mars.
Fjerdes fädernesland, kallade en sådan Man,
för att fullborda Sveriges räddning och Eu¬
ropas befrielse.
Det återstår oss nu att under erkännande
af de välgerningar vi njutit, visa oss dem vär¬
diga och att med klokhet veta att försäkra
oss om de lördelar vi vunnit. Det fordras der¬
till att rätt bedomina deras beskaffenhet och
vår ställning, det fordras dertill att noggrannt
påminna oss, att om det är modet och skick¬
ligheten , som förvärfva, är det endast ge¬
nom vishet och måtta i viljan, som man kan
bevara det som blifvit vunnet.
Ridderskapet och Adeln skall anse sig
lycklig att i dessa bemödanden kunna med
sina MedStänder instämma , och det är under
fortfarande af sådana tänkesätt, som Ridder¬
skapet och Adeln försäkrar det Hedervärda
BondeStåndet om sin vänskap och högaktning.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt.
Marskalken betygade för Grefve Mörner Ridder-
skapets och Adelns tacksägelse, och önskade
att dessa Tal måtte till Protocollet aflemnas.
Herr LandtMarskalken tiilkännagaf, att Rik¬
sens Ständers till granskning af Stats-, Ban¬
co- och RiksgäldsVerken år 1813 församlade
Revisorers Berättelser om de under Kongl. Corn-
merceCollegii disposition stående Fonders för¬
valtning , nu komme att uppläsas.
Grefve Monier', Adolph Göran, utbad sig
få tillkännagifva, att en del af de i dessa Be¬
c6
Den 6 Mars.
rättelser förekommande anmärkningar blifvit
hos Kongl. Maj:t föredragna samt till förkla¬
ring communicerade med vederbörande Em¬
betsverk, hvilka hade upplyst, att somliga af
dem blifvit af misstag föranledda; och hade
Kongl. Maj:t i nåder befallt, att förklaringar-
ne skulle meddelas StatsUtskottet, hvilket så¬
ledes komme i belägenhet att sjelft deröfver
fatta ett omdöme och de nödiga upplysningar
Riksens Ständer meddela.
Härefter upplästes Revisorernes Berättel¬
se , om den under Kongl. CommerceCoUegii
förvaltning stälda Manufactur DiscontFonden,
hvilken skulle med de öfriga respectiva Riks-
Stånden communiceras,
Uppropades de 48 Ledamöter af Ridder-
skåpet och Adeln, som sig anmält att denna
dag begagna Kongl, Maj:ts nådiga bjudning
att spisa på Slottet.
Efter ankomsten af de e:ne Härolder, som
enligt ceremonialet borde vandra framför Rid-
derskapet och Adeln , afgeck Hans Excdlence
Hr Grefven och LandtMarskalken samt Ridder-
ekapet och Adeln klockan 11 till Storkyrkan,
hvarest Riksdagspredikan afhördes. Härefter
begaf sig Ridderskapet och Adeln ti*i Slottet
Och åtföljde Konungen till Riks-sclen, hvarest
Hans Maj:t, genom ett Tal, i nådt r helsade
Riksens Ständer, samt lät genom HofCantzle*
Den 6 Mars,
27
ren uppläsa Dess Berättelse af denna dag om
hvad sig i Styrelsen tilldragit sedan sista Riks¬
dag, af hvilken Berättelse äfvenväl ett exem¬
plar till hvarje RiksStånd öfverlemnades-
Höglofh Ridderskapet och Adeln skilldes
åt vid utgången från Riks salen klockan 4.
Tisdagen den 7 Mars.
plenum klockan 10 förmiddagen.
Justerades Protocollet för den 6 Mars.
Hans Ehcellmce Herr Grefven och Landt-
Marskalken hemställde, om icke, enär Ridder¬
skapet och Adeln på Riks-salen hade hört sig
föreläsas Kongl. Maj ts Berättelse till Riksens
Ständer, angående hvad sedan sista Riksdag
uti Rikets Styrelse förefallit, det vore öfver¬
flödigt att nu densamma uppläsa, tilläggan¬
de, att om Ridderskapet och Adeln det ön¬
skade , kunde den vara i RiddarhusCantzliet
att tillgå-
Ridderskapet och Adeln biföll detta Hr
LandtMarskalkens förslag.
Upplästes de till granskning af Stats-, Ban¬
co och RiksgäldsVerken valde Revisorers Berat*
28
Den i Mars.
telse till Riksens Ständer, af den 14 Decemb.
1813, om de under Kongl. CommerceCollegii
disposition stående Manufactur-, Spinnhus*
och allmänna Arbetshus-fonder samt Eskilstuna
Fristadsmedel } hvilken berättelse med de öf¬
riga respectiva Stånden skulle communiceras.
Grefve Mörner, Carl Stellan, anmälte sig
och yttrade: Sedan Ridderskapet och Adeln
till detta Riksmöte nu blifvit organiseradt,
tager jag mig friheten ödmjukligen hemstäl-
la, om icke vi, innan våra Riksdagsmanna-
öfverläggningar vidare förekomma, böra an.
se såsom vår första och ovilkoriiga pligt, atfc
hos Hans Maj t Konungen och Hans Kongl.
Höghet Kronprinsen, genom en stor Deputa¬
tion, hembära vår underdåniga tacksägelse för
alla de visa och välgörande steg, hvilka, un¬
der det sednaste kriget, blifvit tagna till Fä¬
derneslandets räddning och befästande af dess
sjelfständighet.
Jag tror mig ej behöfva vidlyftigare ut¬
trycka mig öfver detta ämne; edra hjertan,
mine Herrar, känna alla lika lifligt sin tillgif¬
venhet och sina förbindelser emot den Öfver¬
het, genom hvars lika så milda som kraftful¬
la styrelse vi nu mera kunne räkna oss för
®n af de lyckligaste nationer i Europa.
Herr von Schultzenheim, David, uppläste
följande: Vi håfve nu med en undersåtlig
Den 7 Mars.
29
tillfredsställelse afhört Kongl Maj ts nådigst
aflåtna Berättelse till Rikets vid detta urtima
möte församlade Ständer. Vi igenkänne der¬
uti fulleligen vår Nådiga Konungs fadershjer¬
ta och ömma vård om Riket samt dess
styrkas förökning. Den tiden är, Gudi ära,
förbi, då Konung, så väl som Ständer, be-
höfde, å ena sidan sätta sig i värn emot o-
lagliga försök, att minska den verkställande
Magtens kraft, och å andra sidan, att afvärja
det enväldiga förtrycket.
Då Riket ej längesedan, genom Styrel¬
sens oförsigtighet och sjeltrådighet, var nära
att ömstörtas, hade_ vi ännu en lycklig till¬
flykt till en ädel Ättling af ett vördadt Ko»
nungahus, hvilkens rättvisa och egenskap, atfc
med förstånd styra Riksrodret, vi förut un¬
der en flerårig FörmynöareRegering erfarit.
En vis Försyn har ock upplyst oss, att upp¬
söka och enhälligt välja en Furste, i ädel¬
mod, i vishet och manlighet utan all like,
till Thronföljare , till Rådgifvare, och till en
värdig Son åt vår hulde Landsfader. Allt
har efter önskan lyckats- En fullkomlig e-
nigbet och den ömmaste förtrolighet är rådan¬
de inom vårt vördade och älskade Konunga¬
hus, och ett oupplösligt band är knutet emel¬
lan Örverheten och Folket. Vår käre patri¬
otiske Konung är genom sin välgörenhet
mer oinskränkt åtlydd, än den enväldigaste
Beherrskare, och Han har lyckligen väckt en
gemensam patriotisk anda och öfverensstäm¬
melse hos ett förut ofta söndradt Folk.
30 Den 7 Mars'.
Trenne Finska och tvenne Pommerska här¬
färder hafva för detta, dels minskat gamla
Fosterbygdens område, dels skuldsatt Riket
och försämrat Penningens rätta värde, dels
förödt Foikstocken och nedsatt Rikets anseen»
de ibland andra Stater.
En dag är öfver Svenska horizonten upp»
klarnad. — Tillåten, mine Herrar, att en 83-
årig man ibland Eder får offentligen, med
hjertats fullhet, yttra siri glädje, att ändteli¬
gen hafva hunnit belefva den tidpunkt, då
Sverige och dess inbyggare åter blifvit upp*
lyfte till sin fordna ära iblai d Folken. Ko¬
nungens och Thronföljarens vidtfrägdade man¬
namod och ståndaktighet i besluten hafva
haft den stora verkan, att det nära förglömda
Svea påkailades till biträde af andra Magter,
i ändamål att stäcka framfarten af en Inkräk¬
tare, hvilken i Europa sträfvade efter ett all¬
mänt öfvervälde.
Under en stor och dyrkad Anförare haf¬
va, på hinsidan Österbafvet, väre krigsmän,
i förening med andra Rikens Härar, vunnit
en stor krigsära, och berömligen bidragit att
befria en hel verldsdel ifrån ett mångårigt
öfvervåld.
Förutan all Svensk krigsgärd, är ett och
ett halft års fälttåg på främmande botten ut-
fördtj och detta har blifvit möjligt genom eri
stor Nations, för eget och andra Staters sjelf¬
bestånd, gjorda uppoffringar. Ett stort erkän-
Den 7 Mars.
samhetsbevis för Sveriges krigsbiträde utgör
de krigande Magternes garantie eller borgen
för hela den Scandinaviska Halföns, det är
Sveriges och Norriges, evärdeliga förening.
Om Svenska Regeringen först nödgades visa,
huru Norriges intagande genom Härsmagt full¬
komnas kunde, så ansågs likväl snart en akt¬
ningsvärd Nations godvilliga begifvande, till
framtida samdrägt, och en varaktig broderlags
stiftelse med det Svenska Folket, för vida
förmånligare Och värdigare. Detta gemensam¬
ma Nationalförbund är nu genom en laglig
helgd fastställdt; och med det samma är, ef¬
ter allt menskligt förutseende, ett oöfvervinne¬
ligt Riks-samfund i Norden danade. Det kan
för oss icke vara okändt, af hvem, och hu¬
ru denna länge önskade, och utöfver förra
tiders förhoppning nu fullkomnade händelse
blifvit beredd. De tvenne förenade, beg¬
ge fria, men villigt lagbundna och lika tro¬
get laglydiga Folkslagen böra derföre erkän¬
na sig och sina efterkommande denna tidens
visa Styrelse evigt förbundna. Ingen ärestod
kan värdigt beteckna detta storverk, eller rät¬
teligen tolka vår erkänsla och vår oförfalska¬
de undersåtliga tillgifvenhet. Den enda tack-
samhetsgärd, som vi nu, med den varmaste
känsla, kunne till Hans Maj t Konungen och
till Hans Kongl. Höghet KronPrinsen frambä¬
ra, är en underdånig TacksägelseAdress för
alla Deras stora välgerningar till Sveriges och
Norriges Folk och Land} och anhåller jag
ödmjukast om Hans Excellences, Herr Gref-
vens och LandtMarskalkens Proposition å en
ui
32
Den 7 Mart.
sådan Tacksägelseset, ssmt att, vid Höglofl.
Ridderskapets och Adelns förväntade bifall,
en Deputation om Beslutet med det första må
till Rikets respectiva MedStänder afgå.
Friherre Cederström, Rudolph:
Jag vågar afbryta Höglofl. Ridderskapets
och Adelns öfverläggning öfver det främsta
föremålet för hvarje Svensk mans tacksamhet
Och ehuru det ämne, jag har att framställa,
återkallar obehagliga minnen, tror jag dock,
att både saken och tillfället fordrar, att upp¬
märksamheten ju förr dess heldre dervid fä¬
stes. Ridderkapets och Adelns ölverläggning
har till föremål, att bestämma det sätt, de
uttryck, hvarmed Riksens Ständer önska att
till Thronen frambära Svenska Folkets lifliga,
vördnadsfulla tacksamhet för så väl Konun¬
gens som Hans Kongl. Höghet Kronprinsens,
af Försynen med lysande framgång krönta be¬
mödanden under sist förflutne tider. Rikets sä¬
kerhet bevarad, dess vapenära ökad, dess fram¬
tida öden stadgade genom föreningen med
Norrige, sådana äro detta tidlopps evigt be¬
ståndande minnesmärken. Hvilken af oss,
mine Herrar, skulle hafva förmodat, att just
denna epok blifvit vald till rigtande af för¬
mätna, fast magtlösa anfall mot rättigheter,
grundlagde af Riksens Ständers enstämmiga
beslut, styrkta af Nationens ej mindre en¬
stämmiga bifal 1, bekräftade af oryggliga grund¬
lagar, och ytterligare förvärfvare af valger-
jiingar, segrar och ära? Detta har likväl ny.
Den 7 Mari.
33
ligen inträffat. Man har hört omtalas e-n sort
protestation af f. d. Konungen, s®m nied åbe¬
ropande af sin afsägelse, och på den grund,
att han ej ägt rätt att frånsäga sin son dess
förmenta anspråk, söker göra detta i en fram¬
tid gällande; likasom Riksens Ständers förut¬
seende vishet icke hade åtnöjt sig att blote
mottaga denna afsagelseskrift; men (så lyda
orden i RiksActen af den lo Maj 1809); in¬
galunda ansett den för deras åtgärd nödvän¬
dig! Man har derjemte kunskap om en Ar¬
tikel, som ÖfverPostAmtet i Carlsruhe, på hö¬
gre befallning detta är uttrycket låtit
i flera utländska tidningar införa , och hvars
innehåll äfven har afseende på samma sjelf*
gjorda anspråk; likasom det någonsin kunde
tillkomma en främmande Regering att rösta i
ett fritt, och sjelfständigt folks vigtigastc in¬
hemska angelägenhet. Vare likväl långt ifrån
mig, att åt dessa obetydande tilltag låna etl
större vigt, än de förtjena; jag vet, att de ej
kunna urarta till något slags verklighet, att
vårt Konungahus, vårt Regeringssätt, våra
Lagar, i allt fall, förblifva hvad de äro; att
ingen bekräftelse behöfves på det heliga ban¬
det, som med vår Monark och Dess Efterträ¬
dare oss förenar; med ett ord, atti politiskt
afseende, alldeles inga vigtigare mått och steg
af så ringa orsaker kunna föranledas. Men
gifves det ej en annan synpunkt, än den poli¬
tiska, hvarutur detta ärende kan skärskådas,
och fordrar det ej, åtminstone i moraliskt hän-
seende någon åtgärd? Ehuru vanmägtigt, has
Ridd. 0, Ad, Prot. N:o $. 6,
34
Den 7 Man.
likväl försöket varit rigtadt emot vår Konungs
höghet, emot Dess Thronarfvinges personliga
rätt, emot Dess Kronas värdighet, emot Dess
Folks sjelfständighet och heder. Det är til¬
låtet att le åt omogna tilltag; men man är
skyldig att afvärja ett offentligt förolämpande.
Denna händelse kan ej annat än i minnet
återföra, att f. d. Konungen, dess Gemål och
Barn, af Riket njuta ett ansenligt underhåll.
Med ledsnad, jag erkänner det, nödgas man vid¬
röra ett ämne, som hvar och en helst önskade
undvika, af naturlig skonsamhet, äfven med
förtjenta missöden. Då detta inträffade, visa¬
de sig Nationen ädemodig; den skall aldrig
upphöra att vara det. Men sjelfva ädelmodet
måste någon gång hafva en gräns, och denna
bör af rättvisan utstakas- Hvilka äro i när¬
varande sak hennes fordringar, eller åtmin¬
stone, hvilka böra de i fortsatta lika omstän¬
digheter blifva? Sådana äro de frågor, hvil¬
kas besvarande tillhör Höglofl. Ridderskapet
och Adeln i samråd med våra MedStänder;
och som jag förslagsvis har innefattat i föl¬
jande tre propositioner, dem jag anhåller att
Högvälborne Herr Grefven och LandtMarskal-
ken till Höglofl. Ridderskapets och Adelns
ompröfvande behagade framställa.
Jag föreslår:
l:o Att uti den TacksägelseAdress, som
Riksens Ständer lära till Konungen och Hans
Kongl. Höghet KronPrinsen, genom en stor
Deputation, öfverlemna, må inflyta ett förkla¬
Den 7 Mars,
35
rande af den synnerliga ovilja och förtrytelse,
hvarmed Riksens Ständer erfarit de i ofvanbe-
rörde afseenden gjorda, tilltagsna och sårande,
fastän magtlösa försök , hvilka aldrig ägt och
aldrig kunna äga annan påföljd, än att lemna
Svenska Folket och dess Ombud ännu ett
tillfälle att högtidligen ådagalägga så väl de¬
ras undersåtliga, trogna och tacksamma tän¬
kesätt för Hans Majestäts och Hans Kongl.
Höghets Personer, såsom ock deras oryggli-
ga tillgifvenhet för Rikets af dem sjelfva stif¬
tade och besvurna Fundamentallagar, samt der¬
ibland nominelt RiksActen af den to Maj 1809
och Successionsordningen af den 26 Sept. 18 to-
0:0 Att Riksens Ständer hos Kongl. Ma¬
jestät i underdånighet anhålla , det Hans Maje¬
stät, efter inhämtade upplysningar om authen-
ticiteten af ofvanberörde handlingar, täcktes
på tjenligt och allvarsamt sätt låta föra per¬
sonerna af fordna Konungahuset till minnes ,
att det beslut, i grund hvaraf de njuta sina
pensioner och inkomster från Sverige, inne¬
håller deras förbindelse att med stillhet och
utan minsta försök af motverkan anse saker¬
nas lagligen stadgade ordning i detta Rike ;
och att hvad redan händt svårligen kunde an¬
norlunda anses , än som contractets brytande
å deras sida, hvilket förr eller senare måste
följas af detsammas upphörande älven å Sven¬
ska Regeringens sida: att Kongl. Maj:t der¬
jemte täcktes hos Badenska Hofvet yrka en
nöjaktig förklaring öfver hvad å detsammas
åtgärd synes hafva berott, samt en offentlig
•36
Den 7 Mars.
försäkran, att dylika tillbud ej mera förnyas:
Ankommande på Kongl. Maj:ts eget bepröfvan-
de att, under afvaktan af svar, provisoriskt
låta innehålla med alla utbetalningar af för¬
utnämnde rentor och underhållsmedel, så framt
det skulle nödigt synas; och slutligen, att om
ett tillfredsställande svar, jemte lämplig garan-
tie för vederbörandes framtida förhållande,
alldeles uteblef, ali utbetalning af berörde
medel borde med Riksens Ständers samtycke
förklaras vara för nu och alltid upphörd.
3:0 Att i händelse Höglofl. Ridderska-
pet och Adeln behagade bifalla de 2:ne före¬
gående punkterna, detta beslut må genast och
på vanligt sätt de 3:ne öfriga RiksStånden
meddelas.
Friherre Mannerheim, Lars August, yttra¬
de sig vara öfvertygad, det ingen af Ridder-
skapets och Adelns Ledamöter funnes, som
ej med liflig känsla instämde i den af Grefve
Mörner gjorda motion, angående en Tacksägel*
seAdress till Hans Majtt och till Hans Kongl;
Höghet KronPrinsen; men då denna Tacksä-
gelseAdress borde författas i ordalag värdi¬
ga Riksens Ständer och lämpade efter ämnets
storhet och vigt, ansåge Friherre Mannerheim
tjenligast , att åt det blifvande Expeditions-
Utskottet skulle uppdragas att en sådan Tack-
sägelseAdress uppsätta och till justering hos
Riksens Ständer insända.
Hans Ex c ellene e Herr Grefven och Landt-
Marskalk en gjorde proposition till bilall å den
Den 7 Mars.
37
gjorda motionen, angående en TacksägelseA-
dress till Hans Maj:t Konungen och H. Kongl.
Höghet KronPrinsen, så väl som att denna A-
dress borde af ExpeditionsUtskottet uppsättas.
Bifölls.
Friherre Boije, Eric johansson, uppläste
följande:
Jag har med liflig rörelse deltagit i H.
Excellences Herr Grefvens och LandtMarskal-
kens samt Höglofl. Ridderskapets och Adelns
beslut, att på det mest högtidliga sätt till
Konungen och Kronprinsen framföra vår un¬
derdåniga vördnad och tacksamhet för den
upplysta och oförskräckta Statslära, som väp¬
nade oss emot verldsförtrycket och beredde
vår förening med Norrige och för det hjel¬
temod den mensklighet, hvarmed denna
ärorika strid utfördes. Men, mine Herrar!
om vår glädje öfver händelser, som stadgat
Rikets sjelfständighet och anseende, äfven
kunde ådagaläggas igenom någon inrättning
af ostridig allmän nytta, så skulle våra höge
välgörare utan tvifvel äfven anse den såsom
ett vedermäle af vår underdåniga erkänsla;
ty , J veten det , mine Herrar, Fäderneslan¬
dets styrka och välmåga äro vår älskade Ko¬
nungs och Kronprins enda syftemål.
LandtbruksAcademien, hvaröfver Kron¬
Prinsen behagat åtaga sig en närmare styrelse,
ger vårt Landtbruk ett anseende, ett sam¬
band, en undervisning och en uppmuntran,
38
Den 7 Mars.
som snart skulle föra denna vår Modernäring
till fullkomlighet, om Landtbrukarens idog¬
het och omtanka ej vore återhållna af den
högre renta han nu nödgas erlägga för erfor¬
derligt arbetslörlag. De fleste odlingar och
förbättringar af alla slag, som i Landtbrukets
nu varande belägenhet äro att göra, bjuda ej
högre afkastning än 4 å 5 procent. De sko¬
la då troligen ej företagas, så länge förlags-
rentan är 6 procent , och kanske derutöfver.
En inrättning, sorn nedsatte denna renta, skul¬
le uppmuntra Landtbrukaren till nya bemö¬
danden, skulle derigenom frambringa en stör¬
re varumängd, öka vår mälmåga, och gif-
gifva en ny tillfredsställelse till Landtbruks.
Acad miens Höga Styresman, till hvilken vi
halve så oändligt stora förbindelser. Jag vå¬
gar dertöre ödmjukligen föreslå, att Landt-
bruksAcademien må förses med nödiga medel
till imättande af en LandtbruksDiscopt, hvar¬
est Landtbrukaren kunde emot säkerhet och
4 procents renta erhålla förlag till sådana hus-
hållsföretag, som Academien eller dess utsed¬
de DiscontStyrelse, efter att hafva inhämtat
underrättelser ifrån vederbörande Hushålls-
Sällskaps Förvaltningsutskott, ansåg nyttiga.
Att en sådan fond för det närvarande ej kan
samlas igenom enskildtes tillskott, hvilka skul¬
le tagas ifrån näringar, som väl behöfva dem,
inser jag nog; men sedan Riksens Ständers
Bank uppburit 4 års afbetalningar på dess
1809 gjorda försträckningar till Krigsskuldens
betalande, så torde den nu vara i den lyck¬
liga författning, att äfven kunna lemna Landt-
Den 1 Mars.
39
bruket ett understöd, som Bruksrörelsen och
Slöjderna länge åtnjutit — ett understöd, som
medelst sin förmånliga verkan på Varupro-
ductionen och följaktligen på Handelsvågen,
stärker Bankens egen credit. Om mina
tankar i detta ämne vinna Eder Excellences
och Höglofl. Riddeiskapets och Adelns upp¬
lysta bifall, så torde de få meddelas våra re-
spectiva MedStänder, och det blifvande Banco-
Utskottet anmodas att ju förr ju heldre der¬
öfver afgifva sitt yttrande.
Begärdes på bordet.
Hans Excelience Herr Grefven och Landt-
Marskalken proponerade bifall till de tvenne
af Friherre Cederström föreslagna punkter, och
att de tvenne första måtte uti den blifvande
Tacksägelseadressen älven intagas}
Härtill ropades ett allmänt
Ja>
och ansåg Ridderskapet och Adeln detta be¬
slut böra med de öfriga respectiva Stånden
genom en Deputation genast communiceras.
Under det ProtocollsUtdrag härom upp¬
sattes, uppläste Herr af Forselles, Carl Otto,
ett Dictamen , innehållande förslag till förän¬
dringar uti NationalRepresentationen-
Åtskiliige hördes begära detta Dictamen
på bordet; men Friherre Mannerheim, Lars
Angust, uppläste 81. §. af RegeringsFormen ,
40
Den 7 Mars.
hvaruti stadgas: Att fråga om förändringar i
Rikets Grundlagar ej må i Ståndens Plena väc-
Kas, utan böra anmälas hos Riksens Ständers
vid hvarje Riksdag valde ConstitutionsUtskott j
i anledning hvaraf han yttrade sig anse , att
det af Herr Forselles upplästa Diet amen ej kun¬
de af Ridderskapet och Adeln upptagas, utan
ägde Författaren, om honom sä godt syntes,
att dermed vända sig omedelbart till Consti-
tutjonsUtskottet.
Ridderskapet och Adeln hördes erkänna
rigtigheten af denna anmärkning, och Herr
LandtMarskalken,förklarade, det Herr of For•
selles ägde att återtaga sitt Dictamen, varan¬
de honom förbehållet att dermed vända sig till
ConstitutionslJtskottet.
Justerades följande :
Utdrag af Höglofl. Ridderskapets och A-
delns Protocoll den 7 Mars 1815.
S. D. Beslöt Ridderskapet och Adeln in¬
bjuda sina respectiva MedStänder att genom
en stor Deputation till Kongl. Maj.t och Hans
Kongl. Höghet KronPrinsen i underdånighet
frambära Riksens Ständers tacksägelse för alla
de visa anstalter, som sedan sistförflutna Riks¬
möte blifvit vidtagne, så i afseende på det
utförda kriget, som på Konungariket Norriges
förenande under Hans Maj:ts spira.
Äfvenväl har Ridderskapet och Adeln
för sin del fattat det beslut, som uti följande
tvenne punkter innefattas.
Den 7 Mars.
41
T.o Att uti den Adress, som i förenämn¬
de ändamål skulle komma att i underdånig¬
het öfverlemnas, äfven måtte inflyta ett för.
klarande af den synnerliga ovilja och förtry¬
telse, hvarmed Ridderskapet och Adeln erfa¬
rit de uti utländska papper Iramstälda tilltags-
11a, sårande, fast magtiösa försök, art göra f.
d. Konungens och dess Efterkommandes för¬
menta anspråk i en framtid gällande: försök,
hvilka aldrig ägt och aldrig kunna äga annan
påföljd, än att lemna Svenska Folket och dess
Ombud ännu ett tillfälle att högtidligen åda¬
galägga såväl deras undersåtliga, trogna och
tacksamma tänkesätt för Hans Maj.ts och Hans
Kongl. Höghets personer, såsom ock deras o-
ryggliga tillgifvenhet för Rikets af dem sjelf¬
va stiftade och besvurna Fundamental.lagar,
samt deribland nominalt RiksActen af d< n 10
Maj 18O9 och Successionsordningen af den 26
Sept. lSxo,
2:0 Att Riksens Ständer hos Kongl. Majit
i underdånighet anhålla, att Hans Kongl. Maj:t
efter inhämtade upplysningar om authentici-
teten af ofvanberörde Handlingar täcktes på
tjenligt och allvarsamt sätt låta föra personer¬
na af fordna Konungahuset till minnes, att
det beslut, i grund hvaraf de njuta sina pen¬
sioner och inkomster ifrån Sverige, innehåller
deras förbindelse att med stillhet och utan
mindsta försök af motverkan anse sakernas
stadgade ordning i detta Rike; och att hvad
redan händt, svårligen kunde annorlunda an¬
ses, än som Contractcts brytande å deras sida,
42
Den 7 Mars.
hvilket förr eller senare måste följas af det-
sammas upphörande äfven å Svenska Regerin¬
gens sida: att Kongl. Maj:t derjemte täcktes
hos Badenska Hofvet yrka en nöjaktig för¬
klaring öfver hvad å detsammas åtgärd synes
hafva berott, samt en offentlig försäkran, att
dylika tillbud ej mera förnyas: ankommande
på Kongl. Maj:ts eget bepröfvande att, under
afvaktan af svar, provisoriskt låta innehålla
med alla utbetalningar af förutnämnde rentor
och underhållsmedel, så framt det skulle nö¬
digt synas: och slutligen, att om ett tillfreds¬
ställande svar, jemte lämplig garantie för ve-
derbörandes framtida förhållande alldeles ute-
blef, all utbetalning af berörde medel borde
med Riksens Ständers samtycke förklaras va¬
ra för nu och alltid upphörd.
Slutligen beslöts, att denna Adress, så-
som för Riksens Ständer gemensam, skulle af
det tillkommande ExpeditionsUtskottet förfat¬
tas och Riksens ^tänder till justering under¬
kastas. Ut supra.
Anmältes och infördes en Deputation från
det Hedervärda BondeStåndet, anförd af Riks¬
dagsmannen från Gefleborgs Län ffohan Olsson
Longberg, hvilken uppläste ett ProtocollsUt-
drag af denna dag, innehållande BondeStån-
dets inbjudning till sina MedStänder att in¬
stämma i det beslut, att Riksens Ständer hos
Hans Maj:t i underdånighet måtte bönfalla,
att Storhertigliga Badenska Hofvet måtte för.
Den 1 Mars. 43
mås till en tydlig declaration om sina afsig-
ter, i anledning af hvad i utländska tidnings¬
blad varit förmält angående t. d Prins Gu¬
staf, och att i händelse förklaringen ej fun¬
nes nöjaktig, Kongl. Majit täcktes i Nåder med
sequester belägga ej allenast all den arfsrätt,
som kan tillfalla f. d. Prins Gustaf eker Högst¬
salig Hennes Majit EnkeDrottningen , utan ock
den pension, som honom hittills af Riket varit
tilldelad-
Derjemte anmälte Ordföranden, att Bonde-
Ståndet förenade sig i en TacksägelseAdress
af enahanda beskaffenhet med den, som hos
Ridderskapet och Adeln denna dag blifvit på
Gretve Mörners motion besluten.
Sedan Deputationen blifvit utbeledsagad,
uppropades och afgick, under anförande af Fri¬
herre Cederström , Rudolph , Ridderskapets och
Adelns Deputation, som skulle medföra de uti
ofvan justerade ProtocollsUtdrag innefattade
beslut.
I afseende på det val till Bänkman, som
härefter skulle företagas, upplästes 43, 44» 45
och 46 §. §. af RiddarhusOrdningen, innefat-
tande stadganden om val och voteringar.
Härefter ankom en Deputation från det
Högvördiga PrestStåndet, anförd af Biskoppen
öfyer Linköpings Stift, Herr Doctor von Ro¬
senstein , som anmälte, det PrestStåndet fattat
4*
Den 7 Mars,
lika beslut med dem, sorn Ridderskapet och
Adeln genom sin Deputation framfört.
Sedan Ridderskapets och Adelns Deputa»
tion återkommit, företogs Bänkmansvalet, hvar¬
under anmältes och emottogs en Deputation
från det Väilofliga BorgareStåndet , anförd af
vice Talmannen Herr Lagman Landberg, som
tillkännagaf sitt Stånds instämmande i de tven¬
ne besiut, som redan af de trenne öfriga Stån¬
den blifvit fattade.
Med Bänkmansvalet fortfors sedemera, och
då detsamma klockan half fyra vardt slutadt3
befunnos följande Ridderskapets och Adelns
Herrar Ledamöter vara dertill utvalde:
N:o i-N.'o 35. Grefve Gyldenstolpe, Carl.
2. . 46. Piper , Carl.
3. 86. Hamilton, Gast. Wathier.
4. 109. Mörner af Tuna, Full*
mägtig Friherre aj
Wetterstedt, Gustaf.
5. 117. von Stedingk, Curt, Ex»
cellence.
6. 16.Friherre Kurck, Knut.
7. 59. Rålamb, Claes.
§. 79. _ Sjöblad, Pehr.
9. 161. , von Höpken, Nils.
10. 2ii. Cederström, Bror.
11. 253. deGeer till Leufstad ,
Carl.
Den 7 Mart, 45
N;oi2. N:o 277. Mannerheim, Lars Aug,
Fock , Pehr Adolph.
Adlerbeth, Gudmund.
Nauckhoff, 0)oh. Henr.
-pctrre , Bengt Erland.
Boije af Gennäs, Fullmäg*
tig Friherre Boije, Ludv.
Falkenberg tili Bålby ,
Melker.
Silfversvärd, Adam.
Zelow , Christer.
Fahnehjelm , Pehr.
Pålman, Otto Fredric.
Uffvenclou, Fullmägtig
Friherre Raijalin, Sa¬
lomon Mauritz,
von Gröninger, Fullmäg*
tig Herr Reutersköld,
Adam.
Lagerhjelm , Pehr.
Queckfeldt. Fullmägtig
Flerr Bergenstråle, Joh.
27. 2132. af Klercker, Carl Ulric.
28- 987. Åkerhjelm , Conrad.
1093. Silfverschiöld, Nils.
1245. de la Grange, Göran.
ö.. 1288- Iserhjelm, Carl of ohan.
32. 1481. — König, Georg.
33. 1508. — Tham, Wolrath.
34. 1560. Celsing, Fullmägtig Herr
Iserhjelm, Henr, Wilh.
35. 1612. Grundelstjerna, Julius.
36. 1682. Ehrenstam, Samuel.
37. , 1760. Reutercrona , Carl.
IS. —
|
3°4-
|
—
|
H- —
|
329-
|
—
|
15» —
|
343*
|
—
|
16. —
|
7. Herr
|
17. —
|
17-
|
—
|
18. —
|
105.
|
—
|
19. __
|
184-
|
—
|
20.
|
272-
|
—
|
21.
|
406.
|
—
|
22.
|
5°i.
|
—
|
23- —
|
610.
|
—•
|
24. —•
|
742.
|
—
|
25- —
|
792.
|
—
|
26.
|
979-
|
—
|
29.
30.
31
4$
Den 7 Mart.
N.'0 38- N'0 1798. Brunerona, Nite.
39-
|
1 1 1
|
1867.
|
|
Stenfelt. Fullmägtig Herr
von Schantz, Ivar Fredr.
Gabriel.
|
40.
|
|
1960.
|
|
Montgomerie, Fabian.
|
4i.
|
_
|
»983.
|
«
|
Heykensköld , Dettlof.
|
42.
|
|
2o©6.
|
|
Sandels , Benjamin.
|
43*
|
.
|
2043.
|
-
|
Ihre, Albrecht.
|
44.
|
|
2071.
|
- _
|
af Pettersens, Herman.
|
45-
|
|
2097.
|
|
von Franken , August.
|
46.
|
—
|
2152.
|
- -
|
af Uhr , Carl.
|
47.
|
|
2IÖI.
|
-p ,
|
af Zellén , fohan.
|
48-
|
.
|
2191.
|
|
Edelcreutz , Daniel.
|
49.
|
-
|
2205.
|
|
Battram, Herman.
|
50.
|
|
2233.
|
|
Eckorn , Pehr Adolph.
|
Onsdagen den 8 Mars,
Plenum klockan 12 på dagen.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt.
Marskalken föreslog, i anledning af fleres yttra¬
de önskan, att det måtte tillåtas dem af Rid-
derskapet och Adeln, hvilkas platser voro me¬
ra aflägsne, och hvilka derigenom mindre väl
- kunds höra och höras, att så vidt rummet med-
gålve flytta sig på de närmare bänkarna, så¬
som vid de tvenne sista Riksdagarna i Ore¬
bro äfven varit öfligt.
Den 8 Mars.
47
Då Friherre Mannerheim, Lars August, här«
vid anmärkte, det RiddarhusOrdningen före-
skrefve, att hvar och en skulle tala ifrån sin
egen bänk, och han ansåge af vigt, att allt
hvad genom Lag vore stadgadt, med noggrann¬
het iakttoges, öfverenskom Ridderskapet och
Adeln, att det väl skulle vara hvar och en til¬
låtet, om dertill vore rum, att flytta sig när¬
mare, för att höra hvad som förehades, men
att så ofta någon Ledamot hade något att an¬
föra, borde sådant ske från den honom enligt
bänklistan tillhöriga plats.
Justerades Protocollet för den 7 Mars.
Öppnades Herrar Bänkmännens lista till
val af Electorer, och befunnos följande Her¬
rar hafva blifvit dertill utsedde:
N:o 1. Grefve Brahe , Magnus, En af Rikets Her¬
rar , m. m.
35. Gyldenstolpe , Carl Eduard, Kam¬
marherre.
46. — Piper, Carl C., CapitaineLieutenant.
49. Frölich, David H. , Öfverste.
108. — Ruuth, Eric , En af Rikets Her¬
rar , m. m.
116. Ankarswärd , Michael, General-
Lieutenant , m. m.
120. — Lilliencrantz, Wilhelm, Landsh:d:g.
N:o 16. Friherre Mirck, Knut, Kammarherre
4S
Den 8 Maru
H:o 59, Friherre Rålamb, Claes, Förste Hof¬
stallmästare.
62* —. Monier af Morlanda, //arn.
/7zrj-, ÖfversteLieutenant.
257. Klingspor, Fredric, HofMar-
skalk.
211. — Cederström, Bror, General-
Major.
304. Forfc, P. , Förste Hof-
Marskalk.
338- Tersmeden, Fredrpresident.
N:o 50x. Herr Pålman, O. Fr , Major.
51g. Trafwenfelt , Carl, Professor.
6,6. Lilljehök till Gällared, Fullmäg-
tig Herr Lagerheim, O., Kam¬
marjunkare.
742. —- r. Qröninger , Full magt i g Herr
Rentersköld, /fä., Major.
1659. - Swedenstjerna,Er. Th., Directeur.
j947. Odencrantz, y/„ G., Major.
2043. Ihre, Albr., CantzliRåd.
2161. af Zellén, Joli., Landshöfding.
2/8S- af Klinteberg,IVilh., Landshöfding.
2193. Åkerstein, Harald, Öfverste.
2204. — Gahn af Colquhoun, Carl. P., Ge*
neralMajor.
Herr Landt Mar skoth en anmodade de nu val¬
de Eiectorer att innan nästa plenum utse Le¬
damöter uti Riddarhus och FxpeditionsUt-
skotten, hvarefter Ledamötejne i de öfriga
uti Grundlagarna föreskrifna Utskott kunde
efter lägligheten utväljas; tilläggandes dock
Herr
Den 8 Mars.
49
Herr LandtMarskalken , uppå derom af Fri¬
herre Mannerheim gjord erinran, att Ledamö-
terne i alla ofvanberÖrde Utskott borde vara
utredde, innan åtta dagar efter Riksdagens
öppnande , det vill säga , till nästkommande
Måndag.
Herr Grefven och LandtMarskalken tillkänna-
gaf, det Hans Excelience Herr Grefve Brahe ,
såsom af sjukdom förhindrad att genast i E-
lectorernes val af UtskottsLedamöter deltaga,
hade anmält, det han ansåge sig af samma
skäl nödsakad att afsäga sig detta smickrande
förtroende 3 men erinrade, att en sådan afsä¬
gelse vore genom RiddarhusOrdningens 26 §.
vägrad, innan första valet är verksteldt till
Ledamöter i de Utskott, hvilka i Regerings-
Formens 53* och RiksdagsOrdningens 28. §. §.
Stadgade äro.
Upplästes de år 1 S r 3 till Stats- , BancO-
Och RiksgäldsVerkens öfverseende församlade
Revisorers Berättelse, af den 14 Decemb. 1813,
till Riksens Höglofl. Ständer, angående Kongl,
allmänna MagazinsDirections förvaltning för år
1810; och beslöts att densamma med de öf¬
riga respectiva Stånden skulle communiceras.
Upplästes tvenne ProtocollsUtdrag af den
4 Mars, det ena fråt^ det Vallöf!. Borgare-
Ståndet, det andra från det Hedervärda Bonde-
Ridd, 0, Åd. Prot. N:o 7. 8.
Ståndet, innefattande hufvudsakligen instäm¬
mande i Ridderskapets och Adelns beslut rö-
rande Protocollstryckningen j tillkännagifvan-
des derjemte BorgareStåndet , att detsamma
till detta ärendes besörjande utsett sin Secre¬
terare, BergsRådet C. AL. Robsahm, samt Bon-
deStåndet, att det i samma ändamål utsett en
sin Ledamot, Riksdagsmannen från Gefleborgs
Län ,Johan Olsson Längberg; hvarjemte Borga¬
reStåndet särskilt hade tillåtit sig anse lämp¬
ligast, att ExpeditionsUtskottet finge sig upp¬
draget att nu, likasom vid de tvenne sist för¬
flutna Råksdagar, med tryckningen af Bihan-
get till RiksStåndens Protocoll taga befattning.
Herr Silfverstolpe, Gustaf Abraham, utbad
sig att i anledning af de nu upplästa Proto-
collsUtdrag få göra några anmärkningar. Bon-
deStåndet hade i det närmaste ingått i Rid¬
derskapets och Adelns förslag, och i samman¬
hang dermed utsett en sin Ledamot att föran¬
stalta om Protocollstryckningen. BorgareStån¬
det hade uppdragit detta bestyr åt sin Secre¬
terare: PrestStåndets beslut i detta afseende
vore ännu icke kändt. Enda ändamålet med
Ridderskapets och Adelns beslut, att hvart
Stånd skulle utvälja en Ledamot till tryck¬
ningens besörjande, hade varit, att enär det
förestode er redogörelse för de kostnader der¬
till, som af Riksdagsmedlen kommer att be¬
stås, desse Ledamöter efter samråd gemensamt
skulle uppgöra och afsluta alla till utgifvan-
det hörande contracter. Nämnandet af en så¬
dan person ansåge Herr Silfverstolpe nu med
Den g Mars.
51
det första böra af Höglofl. Ridderskapet och
Adeln förrättas, helst han visste, att Borgare¬
ståndets Ombud redan gått i någon författ¬
ning om tryckningen af bemälte Stånds Pro¬
tocoll, och att, då Ridderskapets och Adelns
alltid blifva vidlyftigare, det vore högst nö¬
digt att om deras tryckning snart föranstalta,
om de ej alldeles skulle förlora ögonblickets
intresse, och möjligheten af att StatsCassans
ersättning genom försäljningen minskas. Om
Ridderskapet och Adeln nu skulle täckas utse
en Ledamot, åt hvilken detta ärende uppdro-
ges, anhöll äfven Herr Silfverstolpe, att när un¬
derrättelse derom de öfriga Stånden meddela-
des, det tillika måtte förklaras, att Ridder¬
skapet och Adeln af ofvananförde grunder ön¬
skade , det dessa de respective Ståndens ut¬
sedde Ombud måtte gemensamt uppgöra Con-
tracterna och noga tillse, att prisen på pap¬
per, tryck m. m. iemnkades så nära möjligt
vore till likhet. Hvad BorgareStåndet yttrat
om Bihangets tryckning, att den af Expedi-
tionsUtskottet borde bestridas, tillstyrkte Herr
Silfverstolpe till alla delar, och utbad sig å allt
detta Hans Excellences Herr Grefvens och
LandtMarskalkens proposition.
^ Med proposition till bifall å hvad Herr
Silfverstolpe nu framställt, föreslog Hans Excel-
lence Herr Grefven och LandtMarskalken, att
Ridderskapet och Adéln genast måtte behaga
gå i författning om utseende af en Ledamot,
som i afseende på tryckningen af Riksdags-
Protocollerna ägde att samråda med de af de
52
Dea 8 Mars.
öfriga respective Stånden i samma ändamål
utsedde personer.
Bifölls.
Friherre af Wetier stedt, Gustaf, yttrade
sTg, det han ansäge af Ridderskapet och Adeln
sjelfve bero på hvad sätt de behagade utse
denna Ledamot, antingen genom allmänt val,
eller genom Herrar Electorerna, elier genom
bifall till ett i detta afseende af Herr Landt-
Marskalken framstäldt försla,g, Icke någon
vinst, utan tvärtom endast besvär, kunde af
en sådan befattning uppkomma. Det enda,
som alltså här kunde komma i fråga, vöre, att
finna en person, som genöm vana vid dylika
befattningar ägde dertill erforderlig känne¬
dom: och ville Friherre aj Wetterstedt för sin
del föreslå, att Rector Sil/verstclpe, som både
sjelf utgifvit många arbeten och varit inne¬
hafvare af ett Tryckeri, kunde, i händelse af
omedelbar utnämning, och om han behagade
sådant sig åtaga, blifva den Ledamot, som af
Ridderskapet och Adeln till denna befattning
utsågs.
Uppå Herr LandtMarskalkens proposition,
om icke Ridderskapet och Adeln hälst skulle
önska genast och utan val utse den person ,
som med anstalterna till tryckningen ägde att
taga befattning, blef detta förtroendeuppdra¬
get åt Herr Silfverstolpe, Gustaf Abraham, som
detsamma emottog.
Härefter uppsattes och justerades om det-
ta ärende följande :
Den 8 Mars.
53
Utdrag af Protocollet hållet hos Hög¬
loft Ridderskapet och Adeln den 8
Mars 1815-
S. D. I anledning af Ridderskapets och
Adelns förut fattade beslut, att utse en Leda¬
mot att besörja tryckningen af Ridderskapets
och Adelns Protocoll under innevarande Riks¬
dag, uppdrogs detta ärende åt Ståndets Leda¬
mot , Rectoren G. A. Silfverstolpe; och dä af-
sigten med förslaget, att hvart Stånd skulle
på sådant sätt verkställa sina Protocolls tryck¬
ning, vant den, att, till befordrande af min¬
sta möjliga kostnad för Staten, de sålunda ut¬
sedde Ledamöter, genom samråd med hvaran¬
dra, skulle draga försorg om någon jemnhet i
trycknings- och papperspris, samt andra om¬
kostnader, har Ridderskapet och Adeln tillika
förklarat sin önskan , att de till detta ärende
hörande accord af ofta berörde utsedde Om¬
bud gemensamt måtte afslutas. Derjemte in¬
stämde Ridderskapet och Adeln i det af Bor¬
gareståndet tillagde beslut, att tryckningen
af Bihanget till RiksStåndens Protocoll skulle
besörjas af Riksens Ständers Expeditionsut¬
skott. Om hvilket allt de öfriga respective
Stånden skulle vänligen underrättas- Ut supra.
Uppå begäran af Grefve Liljencrantz, ffo,
han Wilhelm, att Herr Grefven och LandtMar-
skalken måtte behaga för Ridderskapet och
Adeln uppläsa de af Hans Excellence hållna
54
Den 8 Mari.
Tal på RiksSalen och såsom Ordförande för
stora Deputationen, lofvade Herr LandtMar-
skalken, att han skulle dessa Tal till näst in¬
träffande Plenum medföra.
Upplästes Riksens Ständers JustitiaeOm-
budsmans EmbetsBerättelse till Riksens Ständer,
af den 27 nasti. Februari, hvilken, jemte dit¬
hörande Bilagor, blef, enligt 35. §. Riksdags-.
Ordningen, remitterad till det blifvande Lag¬
utskottet
Ridderskapet och Adeln åtskilldes kloc¬
kan half 2.
In fidem protocolli
A- G. Silver stolpe,
Thorsclagen den 9 Mars.
Plenum klockan i på dagen.
Uppbrötos Herrar Electorernas Listor till
val af Ledamöter uti Riddarhus- samt Expe-
ditionsUtskotten , och befunnos dertill hafva
blifvit utsedde:
I Riddarhus ■ Utskottet.
N-'0 8. Herr Grefve Oxenstjerna, Joh. Gabi’,,
En af Rikets Herrar.
—- 51. Herr Grefve Posse, Clas Fr-, Öf-
versteLieutenant.
— loo. Herr Grefve Stackelberg , Reinhold}
Öfverste.
Den 9 Mars.
55
No 246. Herr Friherre Manderström, Ludv.,
Kammarherre.
13. Herr Nott och Dag, Fullmägtig Herr
Bergenstråle, Claes Gabr , Capitaine.
313. Herr Drakenberg , Fullmägtig Herr
von Troil, Lat s, CantzbRåd.
__ 408. Herr Dankvardt Liljeström, Jacob
Malcom, Capitaine.
— 473* Herr Coijet, Carl, GeneralAdjutant.
j347. Herr Stjernstolpe, Jon. Magn., Pro-
tocollsSecreterare.
1612, Herr Grundelstjerna, Julius, Kongl.
Secreterare.
1877. Herr Carleson, C. Fr., Assessor.
1925. Herr Ehrengranath, Carl, Öfverste.
1 Expeditions * Utskottet.
N:o 254. Herr Friherre Lagerbjelke, Gustaf,
f. d. StatsRåd-
.— 771. Herr Stahrenflyckt, Fullmägtig Herr
Stråle, n. v. ProtocollsSecreterare.
. J593- Herr Voltemat, Fullmägtig Herr I-
serhjelm, Henr. Wilh. vice President.
Hans Ex c ellene e Herr Grefven och Landt-
Marskalken anmodade RiddarhusUtskottet att
som i morgon Fredag, den io Mars, samman¬
träda till anteckning af de Ridderskapets och
Adelns Ledamöter, hvilka sedan andra an¬
teckningen till Riksdagen anländt.
Uppå gjord proposition af Herr Landt-
Marskalken, beslöt Ridderskäpet och Adeln,
56
Den 9 Mars,
att Herrar Electorcr nästa Lördag skulle sam¬
manträda , till utseende a t Ledamöter uti de
återstående Utskott,
Herr Adler heim, Pehr , hade ingi fvit ett
så lydande :
Ödmjukt Memorial.
Frånvarande vid början af sista Plenum ,
hvilket jag trodde blott hafva afseende uppå
Bankmäns- och Electors val, blef jag utaf fle¬
ra värda Ledamöter af detta RiksStånd före¬
kommen uti den anmälan om underdåniga
Tacksägelse Adresser till Hans Kongl. Majt
Konungen och Hans Kongl. Höghet KronPrin.
sen, hvilka äfven jag hade ämnat få den ä-
ran framställa.
Nu, sedan Höglofl. Ridderskapet och A-
deln beslutit dessa underdåniga Tacksägelse-
Adresser, torde ödmjukast tillätas mig få äran
anhålla, att uti den underdåniga Tacksägelse-
Adressi n till Hans Kongl. Höghet KronPrin-
sen mätte få inflyta Ridderskapets och Adelns
djupaste underdåniga tacksamhet och erkänsla
för den utmärktaste omvårdnad äfven för Lan¬
dets Pärn af Beväringsmanskapet, hvilkas fruk¬
tan att blifva behandlade som det olyckliga
Landtvärnet alldeles försvunnit igenom den
ömhet och faderliga omsorg, hvarmed Hans
Kongl. Höghet KronPrinsen dem vid alla till¬
fällen har täckts omfatta.
Remitterades till ExpeditionsUlskotlet.
Den 9 Mars, 57
Upplästes Riksens Ständers till deltagan¬
de uti ÖtverRevision af KrigsRäkenskaperna
utsedde Deputerades Berättelse till Riksens
Ständer, af den 25 Februari, rörande 1808
och 18C9 årens KrigsRedogörelse och Revi¬
sions-verk.
Herr Lan dt Mar skalken tillkännagaf sig vara
underrättad, det en dylik Berättelse äfven blif¬
vit de öfriga respéetive Stånden tillställd, och
behöfde således ej denna med dem communi-
ceras; tilläggandes att härmed följt sju häf¬
ten, innehållande bemälte Deputerades Pro-
tocoll, hvilka Ridderskapet och Adeln för¬
modligen funne för vidlyftiga för att in pleno
uppläsas, utan kunde de, jemte Berättelsen, i
RiddarhusCantzliet till läsning vara att tillgå.
Häruti instämde Ridderskapet och Adeln.
Upplästes ett ProtocollsUtdrag från det
Högvördiga PrestStåndet, af den 7 Mars, in¬
nefattande instämmande i det af Ridderskapet
och Adeln fattade beslut om Protocolls-tryck-
ningen, i så måtto, att Ståndet åt det blifvan¬
de StatsUtskotiet velat uppdraga att till Rik¬
sens Ständer inkomma med utlåtande, röran¬
de trycknings kostnadens bestridande och nå¬
got bestämdt stadgande härom för framtiden ,
äfvensom angående tryckningen af det till
RiksStåndens Protocoll hörande Bihang.
Upplästes tvenne ProtocollsUtdrag af den
7 Mars, det ena från Borgare-, det andra från
58
Den 9 Mars.
BondeStåndet, angående TacksägelseAdtessen
till Kongl. Majestät.
H err af Forselles, Carl Ollo, yttrade sig:
Såsom medlem af detta Stånd, måste all¬
tid mina handlingar, som sådan, vara under¬
kastade ett vigtigt inflytande från Ridderska-
pets och Adelns enhälligt yttrade tänkesätt
— Derföre — långt ifrån att oroa mig öfver .
bör jag vara fullkomligen tillfredsställd med
.— att under den 7 dennes hafva haft äran
uppläsa ett Dictamen innehållande åtskilliga
strödda tankar öfver NationalRepresentatio-
nen.
Ridderskapets och Adelns omisskänneliga
Dom uti detta ämne blef mig härigenom till¬
räckligen bekant Och utom full öfverty¬
gelse öfver densamma, hade jag otvifvelaktigt,
föga tillfredsställd med förmodadt afslag af
ConstitutionsUtskottet, att sig häröfver med
Riksens Höglofl. Ständer communicera; i stöd
af RegeringsFormens 84 §., låtit genom tryc¬
ket allmänneligen kungöra, så väl Utskottets
yttrande, sorn törhända en mera detaillerad
relation å minsida, öfver ifrågavarande ämne*
Detta är nu till alla delar förekommet;
och min afsigt kan aldrig blifva den att
handla rakt emot hvad jag vet vara Höglofl.
Den 10 Mars. 59
Ridderskapets och Adelns öfverensstämmande
tänkesätt. —.
Justerades Protocollet för den 8 Mars.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskilh
des klockan en qvart till 3.
Fredagen den 10 Mars,
Plenum klockan 1 på dagen.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt-
Marskalken tillkännagaf, att RiddarhusUtskottet
anmält, det Grefvarne Carl ffohan Adlercreutz
och Baltzar Bogislaus von Platen fullgjort alla
till introductions vinnande såsom Grefvar nödi¬
ga prasstanda; och hemställde Herr LandtMar-
skalken i följe deraf, om ej Ridderskapet och
Adeln behagade dem nu introduction å Rid¬
darhuset bevilja, åt den förre under N:o 125,
Och åt den sednare under N:o 126 ibland
Grefvarne.
Bifölls,
Justerades Protocollet för den 9 Mars,
hvarvid , i anledning af hvad Herr af For-
selles anfort,
6o
Den io Mars.
Kerr Påhlman, Otto Fredrik, yttrade: Då
utaf nu uppläste yttrande jag icke kan förstå
annat, än att Herr af Forselles’s mening är att
säga, det Ridderskapet och Adeln ogillat el¬
ler med missnöje ansett dea af honom lör nå¬
gra dagar sedan här framställda motion om
förändring i Representationen, finner jag mig
föranlåten till den anmärkning, att He.r af
Forselles- äfven häruti gjert ett stort misstag.
Att vid uppläsandet af sitt Memorial på ett
omisskänneligt sätt hafva erfarit RiddersKapets
och Adelns tänkesätt i detta vigtiga ämne, är
ett lika falskt påstående; ty då Ridderskapet
och Adeln genom iakttagande af det hand-
lindgssätt Grundlagen föreskriiver icke varit i
tillfälle att deröfver yttra sig , har hvarken
Ståndets bifall eller missnöje kunnat inhämtas,
och lärer allt å Herr af Forselles vara lika så
okunnig om Ridderskapets och Adelns tänke¬
sätt öfver hans så kallade strödda tankar om
Representationen, som hvar och en annan. Af
denna upplästa framställning, antingen Herr
af Forselles dermed åsyftar att göra någon ur-
sägt eller en reservation, kan emellertid den
sorn läser våra Protocoll, utan att hafva va¬
rit närvarande, lätt förvillas om rätta sam-
nianhar.get. Detta anser jag också vara enda
skälet att icke lemna den alldeles obemärkt,
och hvarlöre jag utbeder mig få erinra, att
den dom Herr af Forselles omtalar såsom af
Ridderskapet och Adeln fälld, är ingen ting
hvarken mer eller mindre, än fortfarande att
efterlefva den Grundlag, sorn äfven stadgar på
hvad sätt ändringar i densamma kunna göras.
Den 10 Mars.
61
Grefve Lilliencrantz , .Johan Wilhelm , som
sig i detta afseende äfven anmält, tillkänna-
gaf sig vara förekommen af Herr Påhlman uti
den anmärkning, att Ridderskapet och Adeln
yttrat hvarken något gillande eller ogillande
af Herr af Forselles,s förslag, och ville derföre
ej med något vidare utlåtande trötta Ridder-
skåpet och Adeln.
Herr Landt. Mar sk olken hemställde, om icke
Ridderskapet och Adeln behagade vara be¬
tänkte på att utse de tvenne Ledamöter, hvil¬
ke , enligt 47- §. af Riksdagsordningen, äga
att i Talemans-conferencerna deltaga; och då
Ridderskapet och Adeln uppdrog ät Hans
Excellence Herr Grefven och LandtMarskal-
ken att desamma utse, anmodade han Friher¬
re Mannerheim, Lars Angust, samt Herr PåkU
man, Otto Fredrik, att å Ridderskapets och A-
delns vägnar i ofvannämnde conferencer del¬
taga.
Härefter uppläste Herr LandtMarskalken
det Tal , sorn han vid Riksdagens öppnande
hade hållit till Hans Kongl. Maj:t, så lydande:
Stormägtigste Allernådigste Konung!
Vid detta första offentliga tillfälle under
närvarande Riksmöte skyndar inför Eders Kongl.
Majestäts Thron Ridderskapet och Adeln att
frambära sin första offentliga gärd af under-
såtliga tänkesätt och lycklig finner sig i
62
Den io Murs.
dag Dess tolk, som kan låta tidens stora hän-
delser och den enkla sanningen tala i sitt ställe.
Stora händelser och blida öden hafva upp¬
fyllt Eders Kongl. Majestäts sednaste regerings¬
tid, liksom de uppfyllt våra hjertan med
Vördnadens och tacksamhetens innerliga rörel¬
ser. Knappt såg hon sig af Eders Kongl.
Majestäts hand återhållen i sitt fall, den gam¬
la älskade Fosterjorden, knappt bärgad med
styckade krafter och ett halft lif, förrän nya
Stormar uppväxte och hotade med ny undergång:
den kolossala Magt, som lekte med Euro¬
pas frihet och blod, sträckte för andra gån¬
gen sin omstörtande krigsyra mot Norden :
så oberäkneliga, som dess verkningar, så tve¬
tydigt syntes räddningens hopp: en Prins,
Segerns mästare, fattade händelserna med sitt
mägtiga snille, öfvertänkte, beslöt och verk¬
ställde: — Sverige, som någongång förut er¬
farit, hur en stor Man är förträffligen afpas»
sad för en olycklig tid, deltog i frälsningens
ära: — några månader framflöto, och den va-
penmägtige flydde och föll, krossad under
tyngden af de Nationer han trampat: snart
andades Europa ny frihet: redan hvilar
Sverige, tryggadt och sjelfständigt, med sitt
upplifvade krigsrykte och ögat vändt på sin
återvunna Hjelte och sist hördes på sjelf¬
va detta rum GrannRikets Sändebud, som i
frivilligt offer af sin trohet och sin Krona er¬
kände ännu ett slag af segerkonst Ädelmo¬
dets. Så omskapades Europas utseende och
Nordens, nästan fortare, än man ens anade
möjligheten deraf.
Den io Mars.
63
Det är i glansen af dessa bedrifter, om-
gifven af ärans och ålderdomens myndighet,
stödd af en Sons mägtiga arm, och trygg i
hoppet på en Sonsons lefvande dygder, sora
Eders Kongl. Majestät å nyo behagat kalla sitt
Folk till en allmän rådplägning. Mera smick¬
rande och mera betydningsfull var aldrig an¬
ledningen dertill, än i närvarande stund, som
skall sammanfoga vilkoren för tvärrne aktnings¬
värda Nationers förening, den naturen beslu-
tit, Gustaf Ericson och två Carlar å-
syftat, men Hjelten och Statsmannen först i
vår tid mägtade tillvägabringa. Efter halft-
annat sekels pröfvotid af förluster och om-
skakningar, har Försynen förbehållit Sverige,
under Eders Kongl. Majestäts Regering, att se
vinsten gjord af en ny Krona, Scandinaviens
sambatid varaktigt, förlorade krafter upprät¬
tade och lugnets hopp återfördt Dä, in¬
om trygga stränder och med bortlagda va¬
pen, Svenske män njuta sina närvarande ö-
den och glädjas i utsigten för de tillkomman¬
de, så täckes Eders Kongl. Majestät vara öf-
vertygad, att känslan af deras förbindelser till
tacksamhet är lika stor med känslan af deras
lycka- Bland dessa tacksamhetens förbindel¬
ser, har vår tillgifvenhet icke heller underlå¬
tit erinra sig Eders Kongl. Majestäts omsor¬
ger för Rikets inre tillstånd: omsorger, som
den politiska ställningens omväxlande skick
och tidehvarfvets lösa lynne icke bidragit att
lätta. Vare oss således tillåtet, att inför E-
ders Kongl. Majestäts Thron hembära vår dju¬
pa undersåtliga erkänsla för Eders Kongl. Ma¬
64
Dm to Mars.
jestäts välgerningar af Landets allmänna vård,
Rättvisans jemna skipande, mildhetens bevis
för den som henne åkallat, och ömherens för
den nödlidande; och vare oss tillåtet tro, att
Eders Kongl. Maj:t täckes anse dessa tänke¬
sätt rena och oförställda, sådana de gifvas af
män, som från sina förfäder ärft kärleken till
honung och Fosterland , och som förakta
smickrets språk och flärdens.
Allernådigste Konung!
Då vi nyss hörde Eders Majestäts Nådiga
uppmaning att gå Dess höga alstgter för all¬
mänt väl till mötes med det förtroende, Eders
Kongl. Majestät har »ätt att af oss vänta, hvad
hörde vi annat, än de föreskrifter, våra hjer-
tan och vår medborgerliga pligt oss längese¬
dan gifvit? Ölvertygadt, att ett Folk är lyck¬
ligt och starkt i samma mån, det slutar sig
närmare till en rättvis och manlig Regering,
skail Ridderskapet och Adeln i detta lall lå¬
ta sina gerningar bevittna sin öfvertygelse.
Vår ära skall vara, att på Nordens fredliga
halfö kunna bidraga till en tid af sällhet för
våra efterkommande, som våra fäder icke mäg-
tat bereda åt oss- — Vår ära skall vara, att
med oföränderlig tillgifvenhet vaka kring en
Thron, som visdomen och tapperheten åter¬
ställt till gammal aktning; och måtte emed¬
lertid, genom dessa bemödand n, Föremålet för
den allmänna kärleken finna stunderna af
sin nedgående dag förljufvade och lugna.
Högloft.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskilldes
klockan half 2.
Lördagen den II Mars.
rienum klockan 12 på dagen,
justerades Protocollet för den 10 Mars.
Hans Éxcellence Herr Grefven och Landt-
Marskalken föredrog till justering det ifrån Ex-
peditionsUtskottet inkomna Förslag till den bec
slutna TacksägelseAdressen till Hans Maje¬
stät Konungen och Hans Kongl. Höghet Kron-
Prinsen, jemte en dervid fogad Riksens Stän¬
ders särskildta expedition, innehållande deras
beslut, angående mått och steg i afseende på
f. d. Konungen och dess efterkommande.
Friherre Lagerbjelke, Gustaf, utbad sig, så-"
som Ordförande i ExpeditionsUtskottet, få,
före justeringen, anmäla, att dels ett förut an¬
taget bruk, dels den omständigheten, att Rik-'
sens Ständers Remiss endast omtalade en ge¬
mensam adress, till så väl Hans Majestät ko¬
nungen , som Hans Kongl. Höghet KronPrin-
sen , hade fästat ExpeditionsUtskottet vidden
tanke, att samma adress, endast mutatis mu¬
tandis i afseende på titlarna, kunde till bäg-
Ridd, 0. Ad. Prof. N:o 9. 10.
66
Den 11 Mars.
ge de Höga Kongl. Personerna användas. Äf¬
ven ville han för Ridderskapet och Adeln an¬
märka, att, då Riksens Ständers fattade beslut
rörande de mått och steg Riksens Ständer fun¬
nit nödiga att vidtaga, i afseende på f. d- Ko¬
nungen och hans afkomlingar, ej synts vara
af natur att, till sina detailer, lämpligen in¬
tagas i en Tacksägelse Adress, hade sådant för-
anledt den särskildta och i TacksägelseAdres-
sen åberopade expedition, hvilken, jemte A-
dressen, blifvit af Herr LandtMarskalken
anmält.
Derefter upplästes Förslaget till Tacksä-
gélseAdressen, hvilken, med ett enhälligt Ja,
gillades.
Friherre Lagerbjelke yttrade derpå, att
Expeditionsutskott, vid författandet af den
underdåniga skrifvelse, sorn i Adressen vore
åberopad och nu skulle komma att justeras ,
funnit Riksens Ständers beslut väl hufvudsak¬
ligen öfverensstämmande , men ock i åtskilli¬
ga uttryck af deras gemensamma mening uti
Ståndens ProtocollsUtdrag skiljaktigt. Der¬
vid ägde likväl den anmärkning rum, att Rid-
derskapets och Adelns och BorgareStåndets be¬
slut vore lika, då deremot de bägge andra
Ståndens innefattade några, äfven sinsemellan
skiljaktiga ordalag, så att dessa bägge Stånd,
på visst sätt, hade yttrat tvänne särskildta me¬
ningar. Enär således Ståndens beslut hade be-
funnits i åsyftningen alldeles sammanstämman¬
de, enär i afseende på uttrycken en plurali.
tet genom tvänne röster upptäcktes, och de
Den 11 Mars.
6?
tvänne något skiljaktiga Ståndens nyttjade or¬
dalag ej befunnos rubba den hufvudsakliga
meningen, hade ExpeditionsUtskottet trott sig
kunn?( sammanfatta den underdåniga skrifvel-
sen till Kongl. Maj’t, efter de ordalag, som
hos tvänne Stånd voro likstämmiga, och hvar¬
efter Utskottet förmodat att de andra tvänne
Stånden lätt skulle behaga sig foga.
Derefter upplästes denna Riksens Stän-
ders underdåniga skrifvelse, angående mått
och steg i afseende på f. d. Konungen och
hans efterkommande , hvilken gillades.
Uppbröts Herrar Electorernes listor till
val af Ledamöter uti Constitutions- samt Stats-
Utskotten , och befunnos dertill hafva blifvit
utsedde
/ Constitutions * Utskottet.
N-'0 ioi. Grefve Bunge, Fullmägtig Friherre
Cederström, Rudolph.
48. Friherre Creutz, Fullmägtig Friherre
Cederström, ffacob.
318. Liljehorn, Fullmägtig Herr
Silfverstolpe, Axel Gabrie!.
2160. Herr Munk af Rosenschöld, Eberhard.
2204. — Gahn af Colquhoun, Pontus,
2219, Rothoff, Birger:
1 Stats - Utskottet.
N.o 253. Friherre deGeer till Leufstad, Cart.
319. af Nordin, Carl Johan.
68
Den a Mart:
Nio 501. Herr Pålman, Otto Fredric.
1940. — Tersmeden, Fullmägtig Her#
Tersmeden, Pehr Remhold.
II69. Bilang, Fullmägtig Herr Silf¬
verstolpe, Tohan David.
1626. Olivecrona, Fullmägtig Herr
Heikensköld, Ludvig
1655. _ Tornerhjelm, Adolph Fredric.
19,84. — Schutzer crantz, Johan Herman. \
2004. , ^'ö« Schultzenheim, David.
Herr LandtMarskalken tillkännagaf, det
Hans Maj:t Konungen samt Hans Kongl. Hög¬
het KronPrinsen behagat utsätta nästkomman¬
de Mändag, den 13 Mars klockan 12, till e-
mottagande af den stora Deputationen. Äfven¬
ledes yttrade han sig hafva erhållit kunskap
derom, att BondeStåndet mangrannt, och de öf¬
riga Stånden åtmindstone med ett större an¬
tal Deputerade än vanligt, ämnade uppvakta
bemälte höga Personer; i anledning hvaraf
Herr LandtMarskalken hemställde, om icke
Ridderskapet och Adeln älven skulle behaga
öka sin Deputation, och kanhända tillåta, att
hvar och en af Ridderskapet och Adeln, som
det önskade, vid detta tilllälle finge i den¬
samma deltaga.
Bifölls.
Hans Excetlence Herr Grefven och Landt-
Marskalken uppläste härefter de Tai, hvilka
han hade hållit såsom Ordförande för Ridder-
skapets och Adelns FlelsningsDeputation till
Den 11 Mars.
69
Hans Maj:t Konungen och de öfriga höga med¬
lemmarna af det Kongl. Huset, nemligen:
Till Hans Majestät Konungen:
Då Eders Kongl. Majit nu emottager Rid*
derskapet och Adeln, samladt till Riksstånd,
täcktes Eders Kongl. Maj t äfven emottaga
det första beviset af dess underdåniga vörd¬
nad. Aldrig kallade oss vår pligt eller
vår böjelse inlör Eders Maj:ts åsyn, utan att
våra minnen äro uppfyl da af Eders Kongl,
Maj:ts förtjenster mot fäderneslandet och våra
hjertan af en skyldig tacksamhet derföre. Un¬
der skiljaktiga öden, har Ridderskapet och
Adeln, i Eders Kongl. Majit, sett Rikets stöd,
och vi hoppas, att Eders Kongl. Maj t i oss
sett erkänsamma undersåtar. Med dessa tän¬
kesätt nalkas Ridderskapet och Adeln äfven
i dag sin Konung, med dessa trogna tänke¬
sätt skole vi möta Eders Kongl. Majit un¬
der instundande rådplägningar, der, efter skic-
kelsen af en blidare lycka, icke Rikets vådor,
men Svenska namnets ära, icke sönderstycka-
de länder, men en tillvunnen krona, utgöra
första föremålet. Emottag, Allernådigste Ko¬
nung, Ridderskapets och Adelns försäkran,
att genom ett enstämmigt bemödande för E-
ders Kongl. Maj ts faderliga afsigter söka för¬
ljufva aftonen af Eders Kongl. Maj ts lefnad,
hvars lugn är en belöning för • öfverståndna
stormar, och hvars sena framskridande är må¬
let för kärlekens önskningar.
Ridderskapet och Adeln anhåller att i
Eders Kongl. Majestäts Nåd städse få vara in-
neslutne.
70
Den 11 Mars.
Till Hennes Majestät D reit ningen.
Ridderskapet och Adeln anhåller i under-
dånighet, att Eders Kongl. Majestät täcktes
anse dess första uppvaktning och vördnadsbe-
tygelse, vid innevarande Riksdag, med sam¬
ma Nåd, som Ridderskapet och Adeln alltid
tillförene haft tillfälle att erfara- Om förbin¬
delsen emellan Öfverhet och Undersåter aldrig
kan stärkas och underhållas säkrare, än genom
mildhetens bevis och nedlåtandets godhet, så
behagade Eders Kongl. Majestät sjelf finna sin
rätt till Svenska Folkets kärlek, och med det¬
samma vår underdåniga skyldighet att den
ådagalägga. Från vår sida ökas denna skyl-
dighet ännu lifligare, genom de fortfarande
vedermälen, Eders Kongl. Majestäts hjerta dag¬
ligen visar i omvårdnaden och tillgifvenheten
för vår älskade Konungs person. Detta första
vilkor för sällheten af Hans dagar skall föl¬
jas af Svenska Folkets nit, att gå Hans fa-
derliga omsorger för tvenne lugna och för-
lyckligade Riken till mötes; och då Ridder¬
skapet och Adeln, i detta fall, arnar föregå
sina MedStänder med efterdömen, gore vi oss
förvissade, att Eders Kongl. Majestät med väl¬
behag upptager denna vår underdåniga för¬
säkran och tillåter Ridderskapet och Adeln
att i Eders Kongl. Majestäts Nåd få vara
inneslutne.
Till Hans Kongl. Höghet KronPrinsen.
Inför Eders Kongl. Höghet framträder i
dag för första gången, under det beramade
Den il Mars.
71
Riksmötet, Ridderskapet och Adeln, genom
dess Ombud, och anhåller, att Eders Kongl,
Höghet täcktes emottaga Ridderskapets och
Adelns underdåniga vördnadsbetygelse, grun¬
dad i föreställningar och känslor, sorn endast
svagt och ofullkomligt kunna tecknas. Då
minnet framvisar det betryckta Europas utse¬
ende för icke mer än några månader tillba¬
ka, och då ett ännu smärtsammare minne
återkallar fäderneslandets egna närmare för¬
luster, under den omstörtande krigsyran, så
stå deremot, i närvarande ögonblick och vid
jemförelsen af händelsernas lopp, Svenske
Män delade emellan en djup beundran och en
nationlig stolthet. Det tillhör häfderna en dag
att beskrifva Europas frihet återställd, Sveri¬
ges krafter upprättade, ett Folk tillvunnet
genom inga andra vapen, än Ädelmodets.
Oss, som njuta frukten af dessa verk, tillhör
det, att emedlertid hembära offrén af den
djupaste erkänsla åt det Mägtiga Snille, som
dem uttänkte och fullbordade.
Allernådigste Herre! Det är ej med ut¬
tryckens vältalighet, men med gerningarnes,
som vi förmå gifva bevisen af dessa erkäns-
Hns tänkesätt. Och då den lugna och tryg¬
gade Skandinavien icke mera påkallar kriga¬
rens svärd för sin säkerhet och sin ära, då
lagrar äfven gifvas att skörda för den fredliga
Styrelsens vishet, så skola Eders Kongl Hög¬
hets omsorger för Sveriges inre välstånd mö¬
tas och lättas af Ridderskapets och Adelns fo-
trohet för Konung
72
Den r i Mars,
och Konungahus, af dess tillgifvenhet för Med»
borgare, och af dess öfvertygelse om törde-
larne af en lagbunden frihet, skyddad af ea
upplyst Regering och styrd af Rättvisa och
Manlighet.
Ridderskapet och Adeln anhåller att
i Eders Kongl. Höghets Nåd oafbrutet få
vara inneslutne.
Till Hans Kongl. Höghet Hertigen af
Södermanland.
Stora händelser hafva föranledt till det
Riksmöte, vid hvars början Ridderskapet och
Adeln nu fullgör en af sina käraste skyldig»
heter. Då Eders Kongl. Höghet kallades att
bland Norriges fjäll vara vittne till en del
af dessa händelser, sago Sveriges Inbyggare
Eders Kongl. Höghet ställd vid sidan af den
stora Läromästare, der ömsom tapperhetens,
ömsom ädeimodets undervisningar äro att in¬
hämta. Under fortfarande dagliga efterdömen
i den stora konsten att styra menniskor, fin¬
na Eders Kongl. Höghets förträffliga egenska¬
per beständiga tillfällen till utveckling- Det
år ej smickrets språk, det är sanningens, som
säger, att vårt höpp i detta fall med hvarje
stund öfvergår till en lycklig visshet. Emot.
tag, Prins, denna Ridderskapets och Adelns
underdåniga försäkran. Emottag, med det¬
samma , tillfredsställelsen af våra hjertan , och
bevisen af en tillgifvenhet, som inga händel¬
ser kunna förändra, och tillåt Ridderskapet
Den ii Mars.
73
och Adeln att i Eders Kongl. Höghets Nåd
vara inneslutne.
Till Hennes Kongl. Höghet Prinsessan.
Inför Eders Kongl. Höghet kommer Rid¬
derskapet och Adeln att aflägga dess djupt
vördnadsfulla uppvaktning vid början af det
Riksmöte, Konungen behagat sammankalla,
och Ridderskapet och Adeln är dervid följdt
af åtankan på alla de rättigheter til] kärlek
och tillgifvenhet, som Eders Kongl. Höghet,
i sin Person, förenar: rättigheter, dem ett
upplyst och troget Folk oföränderligt skyn¬
dat erkänna och värdera hos sin Konungs Sy¬
ster,-hos en Prinsessa, som med hjertats ädel¬
het vetat pryda höghetens, och som omger
glansen af sitt stånd med den af sina dygder.
Att Eders Kongl. Höghet alltid med nådigt
välbehag emsttagit Ridderskapets och Adelns
underdåniga tänkesätt och skyldiga lofoffer,
derom har en lycklig erfarenhet öfvertygat
oss och att Eders Kongl. Höghet emot
samma fortfarande tänkesätt fortfar i Samma
Nåd, derom vågar Ridderskapet och Adeln
i underdånighet anhålla.
Herr Stråle, Carl Fredrik, uppläste ett så
* lydande:
Ödmjukt Memorial.
Då Riddarhuset, under Konung Gustaf
Adolphs regering, uppbyggdes, och Rid-
74
Den ix Mars.
derskapets och Adelns Samlingsrum utstaka¬
des i denna förträffliga byggnad, var det vi¬
da öfver behofvet för 200 Atter, som år 1625
blefvo introducerade.
Huru otillräckligt rummet sedermera blif¬
vit, genom tillökning af flera Medlemmar i
detta respectabla Samfund, visar nödvändig¬
heten af en läktares uppbyggande. Och hvil¬
ket större utrymme fordras nu mera, sedan
Ätternas antal blifvit förökt till 1100.
Man kan väl icke föreställa sig , aft samt¬
lige Hufvudmännen, eller deras Fullmägtige,
skola på en gång så mangrannt samlas, att ic¬
ke några hundrade äro frånvarande vid hvarje
Riksdag. Men 1778 års Riksdag bevisar, att,
då circa 1000 Capita eller Fullmägtige vo¬
ro närvarande, och alla under vintren försed-
de med pelsar och kappor på RiddarhusSalen,
var också trängseln odräglig, i synnerhet på
de platser, som vanligen nu blifvit anviste
lista och 2.'dra Classerna.
Att således anskaffa mera utrymme och
beqvämlighet vid infallande större sam¬
mankomster, för dem som bivista Riksdagar¬
na, vågar jag i ödmjukhet hemställa till Högväl¬
borne Herr Grefvens och LandtMarskalkens och
Högloflige Ridderskapets och Adelns bepröf-
vande, om icke det vore nödigt att låta upp¬
föra tvänne läktare, en uti hvarje af de lör¬
sta Classerna, hvarigenom trängseln för län¬
gre tid ofelbart vore afhjelpt.
Den 11 AJars. 7 5
Häröfver torde Ridd2rhusUtskottet blifva
anmodadt att med utlåtande inkomma-
Remitterades till F.iddarhusUtskottet.
Vidare uppläste Herr Stråle ett Memo¬
rial sä lydande:
Igenom Skådepenningar hafva Förfädren
åt oss bevarat minnet af märkliga händelser
inom Fäderneslandet. Låtom oss derföre icke
glömma denna både nyttiga och vackra sed,
utan öfverföra minnet till efterkommande släg-
ter, af Valet till en KronPrins, som skall grund-
lägget en ny KomngaDynastie: af Freden i Kiel:
Och af Svenska och Norrska Nationens förening.
Dessa ,q:ne högst märkvärdiga händelser sy¬
nas mig ej böra af Riksens Ständer för¬
bigås utan uppmärksamhet. Och i sådant af¬
seende vågar jag hos Eders Excellence och
Högloflige Ridderskapet och Adeln föreslå, i
förmodan af bifall, att, sedan denna min fram¬
ställning blifvit communicerad med öfriga re-
spectiva Stånden, måtte BancoUtskottet blif¬
va anmodadt att låta ombestyra verkställig¬
heten af nödigt antal Medailler öfver före¬
nämnde händelser, och att kostnaden härtill,
efter hvad förut varit vanligt, kommer att ba¬
stridas af Nationens allmänna Cassa Riksens
Ständers LäneBank.
På det, i framtiden, det icke må undfalla
Höglofl. Ridderskapet och Adeln, som nu allt
J
76 Den 11 Man.
hittills skett, med Minnespenningen öfver va¬
let till en Svensk Kronprins, hvilken nog län¬
ge tyckes halva uteblifvit; så vågar jag ödmju¬
kast hemställa, om icke RiddarhusDirectionen
borde anmodas att hädanefter, jemte Dess be¬
rättelse, älven erinra Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, om emellan Riksdagarna någre
sådane händ. Iser inträffat, hvilka kunna för¬
tjena att bev ras tiil Efterverlden, på allmän
bekostnad genom Skådepenningar.
begärdes på bordet.
Ytterligare uppläste Herr Stråle följande
Ödmjuka Memorial.
Hvar och en med mig, som varit depu¬
terad vid en Markegångssättning, hvilken nu
inträffar i slutet af November manad, på
en tid då Landtmannen är sysselsatt med sä¬
dens uttröskning, at svårt väglag, sorn van¬
lig .n då iniräffär, hindnd att forsla dess va¬
ror till städerna, och med öfvertygelse om
skyldighet att ej träda din ena eller andras
rätt för nära, lärer nogsamt funnit, på hvilka
opålitliga grunder man om hösten kan taxera
Mark gangspersedlarna, elter den tidens-priser.
Endast fattige Landtman och de, som haf¬
va sjö ransport, mäste sälja sina varor om hö¬
sten Och denna tidens priser är det som De-
pu erade hafva ari ratta sig efter. Icke otro¬
ligt är det, att uppgifter, gjorde af en Rente-
Den 11 Mars.
77
tagare, kunna då blifva några skillingar stör¬
re på de mindre persedlarna, och på de mera
betydande, såsom spannmål, hö, smör, m fl.
andra, må hända, ännu något drygare i pri¬
sen än de äro sålde för, och sådant vill jag
förlåta; ty med bästa vilja kan man, i afse¬
ende på den mest olämpliga tid, som kunnat
uttänkas för Markegångssättningen, skola upp-
gifterne alltid blifva opålitlige. Äro Depu¬
terade tillika icke väl underrättade om gång¬
bara priserna, för att controllera Kronfogdar-
nes och andra personers uppgifter, skall nöd¬
vändigt betydliga misstag häraf kunna inträffa;
— För att således ernå mera bestämda upp¬
gifter på gångbara prisen å Markegångs per¬
sedlarna, vägar jag hos Högvälborne Herr
Grefven och LandtMarskalken samt Höglofl.
Ridderskapet och Adeln i ödmjukhet föreslå
och visa, i grund af en längre erfarenhet, att
ingen tid vore mera passande för Markegångs¬
sättningen för föregående årets afkomst, än i
slutet af Januari månad; ty då hafva de fleste
Landtman kommit i erfarenhet hvad qvantum
spannmål de kunna aflåta, då afslutas jemväl
de flesta Spanmåls-contracter, och då äro de
största Marknader, till hvilka den långväga
Landtmannen på slädföre kan mera beqvämligt
föra sina produeter till afsalu. Ett medium af
denna tidens marknads- och torg priser, blif-
ver således den säkraste måttstock för Marke-
gängssättningen.
Jemte det, att detta Memorial communice-
rades de öfriga respectiva Stånden, anhåller jag
78
Den i i Mars.
tillika, att det remitteras till Kammar- och
OeoonomieUtskottets utlåtande.
Begärdes på bordet.
Herr Grefven och Landt Mar skalken förmål te
sig skola nästkommande Måndag föredraga*
tilt Ridderskapets och Adelns justering och
gillande, den Instruction för BancoUtskottets
Ledamöter, jemte åtföljande Ed, hvilka vid
de c:ne sednare Riksdagar varit af RiksStån-
den gillade: erinrandes äfvenledes Herr Landt-
Marskalken, att, efter vanligt bruk, så snart
Electorernas lista till val al Ledamöter i be¬
rörde Utskott blifvit bruten, desse Ledamöter
ägde att genast inom skranket framträda ooh
aflägga den antagna Eden.
Hans Excellence Herr Grefve Oxenstjerna,
jfAian Gabriel, tillkännagaf, det RiddarhusUt-
skottet funnit ett ansenligt antal Ätter hafva
uraktlåtit att inlemna nödiga underrättelser
till compleiterande af de Stamtaflor, som i
Riddarhusets archiv förvaras. Eör att till nå¬
gon del afhjelpa de brister, som härigenom
uppkommit, hade Riddarhusutskott funnit
sig böra föreslå bos Ridderskapet och Adeln,
om icke /de vid Riksdagen närvarande Hufvud-
och Ättemän kunde geniom ett anslag i Rid-
darhusSalen erinras att detta deras åliggande
fullgöra-
Den 13 Mars, 79
Herr Landt Mar sknlken gjorde proposition
tili bifall häiåj hvilken med Ja besvarades.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskill-
des kl. 1.
Måndagen den 13 Mars.
Plenum kl. \ till 11 förmiddagen.
Upplästes till justering Instructionen jem¬
te Eden för BancoUtskottets Ledamöter.
Wext Liljehorn, Gustaf Adolph, yttrade sig
sakna uti EdsFormulairet några ord af en gan¬
ska hufvudsaklig vigt, nemligen Fädernes¬
landets oeh det Allmännas välfärd, hvilka
han.ansåge böra deruti införas.
Herr Silfverstolpe, Gustaf Abraham, erinra¬
de, att, såsom honom förefallit, hade i Eds-
Formulairet funnits ordalag,1 som svarade e-
mot de af Herr Liljehorn föreslagna.
Herr LandtMarskalken uppläste härefter föl¬
jande i berörde Instruction upptagne ordalag:
det som kan lända till Kongl. Maj ts, Rikets
samt Bankens tjenst och nytta.
Sedan Herr Liljehorn härefter afstått i-
från sin anmärkning, blefvo Instructionen af-
8o
Den 13 Mars.
vensom EdsFormulairet af Ridderskapet ock
Adeln enhälligt godkände.
Uppbrotos Herrar Electorernes Listor till
Val af Ledamöter uti Allmänna Besvär och
Oeconomie-, uti Bevillnings- samt uti Lag-
Utskotten, och befunnos dertill hafva blifvit
utsedde:
1 Allmänna Besvärs- och Oeconomie-'
Utskottet:
N:o 11 o. Grefve von Lantingshausen, Albrecht.
N:o 227. Friherre Rudensköld, Thure.
305. von Lingen, Fulltnägtig
Grefve Piper, Eric.
327i ■— af Wetterstedt, Eric.
673. Herr Gyllenspetz, Fullmägtig Grefve
Gyldenstolpe, Ulric.
I412. — Danckwardt, Carl Gustaf.
1435- — Hammarfelt, Fullmägtig Friher¬
re Rålamb s Claes.
2021. Herzenhjelm, Carl Jahan.
2053. Stjernsvärd, Carl Georg.
2071. af Pettersens, Herman.
2152. af Vhr, Carl.
22 23. Ekorn, Pehr.
1 BevillningsUtskcttet;
N:o 60. Grefve Mörner, Gir/ Stellan.
105. —. c/ Ugglas, Gustaf.
N;o 817.
Den 13 Mars. g 1
N:ö 217- Friherre Reuterholm, Fullmägtig Fri¬
herre Schwerin, G,
N;o x055. Herr Bråkenhjelm, r-7. A.
1508, Tham, Wollrath.
1557. - Dnijva, Thure.
1736. Hallenborg, Fullmägtig Hert
Coijet, Adolph.
1824. no» Törne, Michaél.
1846. Fock) Berndt Wilhelm.
2012. — Hiort af Ornäs, Fullmägtig
Herr Uggla, Göran,
2 115. „ Edelstam, Gustaf.
2188. af Klinteberg, Wilhelm.
1 Lag* Utskottet.
N o ro6. Grefve Strömfelt, Hans Fredric.
N.o 206. Friherre Fullmägtig Friherre
Leijonhufvud, Abraham.
N:o 66. Herr Liljehök till Gällared, Full¬
mägtig Herr Lagerheim, O-
tof jjohan.
2182. Manner stam, Johan,
Herr Silfverstolpe, Gustaf Abraham, anförde
till Protocollet följande :
Jag anhåller att få fästa Eders Excellences
Herr Grefveos och LandtMarskalkens och Hög-
lofl. PJdderskapets och Adelns uppmärksamhet
Vid ett ämne, som sedan sistlidne Riksdag
är hvilande på bordet, för att vid denna snart
Ridd, 0, Ad, Prot. N:o 11. 12.
83 Den 13 Mars.
afgöras. Constitutions-Utskottet inlemnade till
Riksens Ständer den 13 Augusti 1812, dess för¬
slag att till 14. §. i JustitiaeOmbudsmannens
Instruction ett tillägg måtte göras, så lydan-
de: Äfven bär JustiticeOtobudsmannen vid hvarje
Riksdags början till Riksens Ständers Constitutions-
TJtskett inlemna de öfver dess Ämbets,förrättningar,
sedan sista Riksdag hällne Diarier , för att af det¬
samma granskas. ConstitutionsUtskottet ansåg
såsom en deraf blifvande naturlig följd, att Con¬
stitutionsUtskottet borde med sitt på en sådan
granskning grundade yttrande, vid hvarje Riks¬
dag, till Riksens Ständer inkomma, innan nytt
val till Justitieombudsman af Riksens Ständer
anställes, (Här upplästes ConstitutionsUtskot-
tets Memorial, rörande detta ämne, pag. 1664,
3 delen. Bihang till Ståndens Protocoll år
1812.) Tre RiksStånd stadnade i det beslut,
att detta Memorial skulle hvila, och frågan
straxt vid nästa Riksdag afgöras, helst någon
verkan af beslutet ej förr än vid nästa Riks¬
dag vore nödig. (Upplästes Utdrag af Proto-
collet hos Ridderskapet och Adeln, Prest-
och BorgareStånden , i anledning af berörde
Memorial.)
Jag utbeder mig att få anmärka, att den¬
na fråga, ehuru af ConstitutionsUtskottet be¬
redd , emedan JustitiaeOmbudsmannens Instru¬
ction af berörde Utskott är författad, likväl
ej är af samma natur, som Grundlags-frågor.
Den kan af tre Stånd afgöras, och beslutet
deröfver kan, så snart det vunnit Konungens
nådiga sanction, genast befordras till verk¬
ställighet.
Deti J3 Marti
8J
Saken kan, såsom liggande på bördet,
äf Riksens Ständer upptagas och genast afgö¬
ras. Jag tror för min del, att det vore skick¬
ligast att afgöra den, innan ConstitutionsUt¬
skottet ännu är satt 1 verksamhet. Äfven är
det min öfvertygelse, att ConstitutionsUtskot*
tets förslag är grundadt i billighet och en sann
analogie. Samma Utskott, som granskar Stats-
Rådets och JustitiaeRådets handlingar, synes
mig böra i frågor om sådana delar af dess Em-
betsåtgärder, som ej kunna hänföras till Lag-
Utskottets befattning, äfven granska Justitiae¬
Ombudsmannens. Under tillstyrkan af detta för¬
slags gillande anhåller jag derföre, att Edets
Excellence täcktes göra proposition till bifall
å det af ConstitutionsUtskottet vid sistlidne
Riksdag och nu på bordet hvilande Memorial
i afseende på detta ämne.
Herr Liljehorn, Gustaf Adolph, trodde det
Vara instämmande med Ridderskapets och A*
delns samfälta mening, att Herr Silfverstolpe
inlemnade sitt yttrande skriftligen författadtj
för att till närmare öfvervägande hvila på
bordet.
I följe häraf blef Herr Silfver stolpes motion
hvilande.
Friherre Rudbeck, Pehr Alexander, Upplä¬
ste följande: Sedan Bevillningsutskottet nu
blifvit organiseradt, tror jag för min del det
Vara angeläget,, att detta Utskott snart satteS i
activité, och förelädes att skyndsamt uppgö*
84
Den 13 Marri
ra principen, hvarefter BeVillningen skall ut¬
gå, samt så uppställa denna princip, att den
kan blifva lämplig och i application verkställ¬
bar, hvarigenom den, utan alltför mångå
delade och olika tänkesätt, lättast måtte för¬
tjena Riksens Höglofl. Ständers sanction.
Till denna min ödmjuka framställning
föranledes jag af tvenne deraf blifvande följ¬
der den törsta, att marchen för Riksdags-
ärenderna derigenom skyndsammare beredes,
och Riksens Ständer, genom denna förbere¬
delse, undgå att vid Riksdagens framdeles an¬
nalkande slut i massa emottaga och antaga ett
Bevillnings project, som oftast uti tillämpnin¬
gen varit vådligt för de skattskyldige, samt
den andra, att Jordbruket och den närande
classen Medborgare snart måtte upplysas,
om i följd af en vidare fortsättning >af den för¬
utvarande Bevillnings princip, dess fall och
totala undergång är oundviklig, och dess o-
lyckliga öde af den rådande, ehuru icke all¬
männa opinionen, bestämd, eller om Moder-
näringen ännu förtjenar något ömt afseende af
de sina Barn hon hittills födt och underhållit,
och sålunda med en lyckligare tillvarelse, än
under dessa sednare åren, finnér en möjlig
utväg att ännu kunna fortfara.
Att dömma af den närvarande allmänna
Ställninge. , väckes den billiga önskan: Mätte
Svenska Jordbruksnäringen ej återfalla till ett
lika ödesmål, som för 109 år seda, hvilket lik¬
väl blir en ofelbar följd, om närvarande conjun.
Den 13 Mars.
85
cture med de hittills uppdrifna skatter skall
fortfara!
Om Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes göra Höglofl. Ridderskapet och Adeln
proposition, att BevillningsUtskottet anmodas
skyndsamt uppställa en billig princip förden
blifvande Bevilluingen, och skulle denna pro-
positon vinna bifall, så lärer våra MedStän-
der om ett sådant Ridderkapets och Adelns
beslut böra communiceras.
Grefve Mörner, Carl Stellan, yttrade sig,
såsom utvald Ordförande i Bevillr.ingsUtsko:-
tet, i anledning af hvad Friherre Rudbeck nu
yrkar om en anmodan till B »vilin ngsUtskot-
tet, att snart sätta sig i activité, Och med lör-
slag tid Bevillnings principerna inkomma, det
Utskottet visserligen icke skulle underlåta att
ställa sig föreskriften i 37 §• af Riksdagsord¬
ningen till efterrättelse. Äfvenledes hemställ¬
de han, om icke Ridderskapet och Adeln nu,
såsom under Riksdagen här i Stockholm år
1809, behagade tillåta att BevillningsUtskot¬
tet till samlingsrum finge begagna det i Rid¬
darhuset befintliga, så kallade SecietaUtskot-
tets rum.
Det af Friherre Rudbeck upplästa Anföran¬
de remitterades till BevillningsUtskottet.
Uppå af Herr LandtMarskalken gjord pro"
position, blef Grefve Mörners hemställan, an*
gående rum för BevillningsUtskottet, bifallen.
Friherre von Schwerin, Werner Gottlob, till»
kännagaf sig vara hindrad att åtaga sig det
smickrande förtroende honom af Electorerna
8*
Den 13 Mart-;
blifvit uppdraget, att vara Ledamot uti Be-:
villningsUtskottet; och utbad sig derföre, i
stöd af RiddarhusOrdningen, få sig detsam¬
ma afsäga. .
Sorn tiden nu snart var inne, då de öfri¬
ga respective Stånden å Riddarhuset skulle
inträffa, för att tillika med Ridderskapet och
Alein uppvakta Hans Maj:t Konungen och
Hans Kongl. Höghet KronPrinsen, i ändamål
att aflemna den af Riksens Ständer beslutne
Tacksä geise Adressen, anmodade Herr Landt¬
Marskalken Ridderskapet och Adeln att inta¬
ga den högra sidan af RiddarhusSalen och lem¬
na den venstra ledig för Prest-, Borgare- och
BondeStånden.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt-
Marskalken tillkännagaf sig ärna utsätta Ple¬
num till följande dag, den 14 Mars klockan
half till 12, och skulle då äfven Bänkmans-
val komma att förrättas i de genom val till
Electorer afgångne Bänkmännens ställe, för
1, 2, 6, 7, 10, 13, 32, 24, 43 och 47 Bänk-
mgnsafdelningarne.
Herr Pahlman y Otta Fredrik, hemställde,
huruvida, då det genom RiddarhusOrdningen
vöre tillåtet att på en gång vara Bänkman
och UtskottsLedamot, det blefve nödigt att
utse nya Bänkman efter dem af Ridderskapets
och Adelns Ledamöter, hvilka väl från Bänk¬
män blifvit Electorer, men ifrån Electorer se¬
dermera genast blifvit till UtskottsLedamöter
Utsedde,
Den 13 Mars.
87
Herr Landt Marskalken ansåg med ordnin-
gen öfverensstämmande, att nytt val efter de
till UtskottsLedamöter utsedde Electorer, hvil¬
ka förut varit Bänkman, borde förrättas, af
den grund, att de upphört vara Bänkman i
samma stund de blifvit Electorer.
Ridderskapet och Adeln hördes häruti in¬
stämma.
Upplästes ett ProtocollsUtdrag från Hög-
vördiga PrestStåndet af den 11 Mars, innehål¬
lande Ståndets inbjudande till sina MedStän-
der att genom Herrar Taleman i underdånig¬
het anhålla hos Kongl. Majit, det Han täcktes
till största möjliga publicitet, så inom som
utom Riket, befordra den af Riksens Ständer
beslutne TacksägelseAdress till Hans Majit
Konungen och Hans Kongl. H. KronPrinsen.
Uti detta beslut instämde äfven Ridder¬
skapet och Adeln.
Sedan härefter de öfriga respective Stån¬
den till Riddarhuset ankommit, afgick kloc¬
kan half till 1 Ridderskapet och Adeln samt
de öfriga Stånden, under anförande af Herr
LandtMarskalken och Herrar Talemännen, till
det Kongl. Slottet-
Sedan Ridderskapet och Adeln klockan
i till 3 från Slottet återkommit, tillkännagaf
Herr LandtMarskalken , det han erhållit un¬
derrättelse, att de öfriga Stånden gillat In-
struetionen samt EdsFormulairet för Banco-:
88
Den 13 Mars.
Utskottets Ledamöter; i följe hvaraf han öpp¬
nade Herrar Electorernes lista till val af Le*
damöter i berörde Utskott, och befunnos der¬
till halva blifvit utsedde; "
N:o 42, Grefve Gyllenborg, Johan Henning.
12o. Liljencrantz, Johan Wilhelm,
36, Friherre Mörner af Tuna, Fullmägtig
Friherre Mörner, Otto,
304, Fock, Fehr Adolph,
18G7» Herr Stenfelt, Fullmägtig Herr von
Schantz, Ivar Fredric,
1885» A-nellt Lars,
iy83* H’jkensköld, Dettlof.
2023, Rjerrtnansköld, Fullmägtig Hr
Rentersköld, Axel.
2161, Herr af Zellen, Johan,
Härefter inträdde de närvarande af Rid¬
kerska pets och Adelns Ledamöter i Banco-
Utskottet, inom skranket och aflade, tillika
ined Herr LandtMarskalken, den gillade Eden,
hvilken dem af RiddarhusSecreteraren före-
stafvades: och skulle de nu närvarande Leda.
möterne komma att berörde Ed i Utskottet vid
dess lörsta sammanträde aflägga.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskill»
des klockan tre qvart till 3.
Den 14 Mars. 89
Tisdagen den 14 Mars.
Plenum klockan half till 12 på dagen.
Justerades Fleni Proipcollerna för den
U och 13 Mars.
Härefter företogs val till Bankmän, hvar¬
öfver särskildt Protocoll författades, som elter
förrättningens slut upplästes, och hvaraf in¬
hämtades, att följande Herrar blifvit till bänk-
män utvalde, nemligen:
N'o 25. Gre fve Trolle Wachtmeister,
Hans Gabriel, Justitia?-
Cantzler.
54. — Spens, Fullmägtig
Grefve Mörner, Adolph
Göran, StatsSecreterare.
__ I, Friherre Oxenstjerna af
EkayCarlGustaf, Envoyé.
„ 36, — Mörner af Tuna,
Friherre Mörner, Otto,
Major.
— 227, Rudensköld, Thure
Gabriel, ÖfversteLieuteJ
nant.
296, — Runth, Fullmägtig
Grefve Ruuth, Gustaf Eric,
Kammarherre.
501, Herr Pålman, Otto
Fredrik, Major.
— 745. Bruce, Adam, Idof-
Junkare.
irsta Afdeln.
s:dra —
6;te —
7;de —
loide —,
I3:^e —
g2:dra _~
24lde —
90 Den 14 Mars.
43‘dje — N:o 2029. Herr Adelskjöld, jjohan,
Ryttmästare.
47:de — — 2172. Lorichs, Nils, Lands¬
höfding.
Friherre Lagerbjelke, Gustaf, anmälte, det
han, som efter en för några veckor sedan in¬
träffad sjukdom icke ännu kunde påräkna
mer än några kortare mellanstånd af förbät¬
tring, såge sig af sådan anledning nödsakad
att med tacksamhet nedlägga det honom upp¬
dragna förtroendet att vara Ordförande i Ex¬
peditions-Utskottet.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt-
Marskalken föredrog den på bordet lagda och
vid justeringen af Protocollet för förlidne går¬
dag för Ridderskapet och Adeln uppläste mo¬
tion af Herr Silfverstolpe, Gustaf Abraham , in¬
nefattande hemställan om bifall till Constitu-
tionsUtskottets Memorial af den t3 Augusti
1812, med tillstyrkan, att vid hvarje Riksdag
Riksens Ständers JustitiaeOmbudsman borde
till ConstitutionsUtskottets granskning öfver¬
lemna de af honom, sedan nästföregående Riks¬
möte, förda Diarier öfver hans Embetsåtgär-
der; hvarefter Herr LandtMarskalken lät upp¬
läsa berörde betänkande, som, uppå gjord
proposition, af Ridderskapet och Adeln
Bifölls.
Den 14 Mars,
91
Medelst af Herr LandtMarskalken gjorda
propositioner, blefvo de af Herr Stråle, Carl
Fredrik, den 11 dennes uppläste och på bor¬
det lagde tvenne Memorial — det ena angå¬
ende jettoner öfver inträffade märkliga hän¬
delser; det andra angående Markegångs-sätt-
ningarnes flyttande till en annan tid, remitte¬
rade, det förra till BancoUtskottet, det sedna¬
re till Allmänna Besvärs- och OeconomieUt-
skottet, samt derjemte med de öfriga respect.
Stånden communieerade.
Upplästes å nyo och remitterades till
Banco-, samt Allmänna Besvärs- och Oecono-
mieUtskotten det af Friherre Boye, Eric jo¬
hansson, den 7 dennes uppläste och på bordet
hvilande Memorial, angående inrättandet af
en LandtbruksDiscont.
Herr af Darelli, Isac, uppläste följande
Ödmjukt Memorial,
innehållande välment förslag af några de angelägnaste
medel till vårt jordbruks beskydd och förkofran.
1:0 I stället för RiksDisconten borde,
under lika skydd, som nu hela BancoVerket,
en ny Åkerbruks LäneBank inrättas till lån-
gifvande på fast Landtegendom, högst till en
tiondedel af dess uppskattade värde, hvarå den
sist betalta debetsedeln skulle, såsom säkraste
bevisa biläggas Jordägarens obligation för Ban*
92
Den 14 Mars.
kens räkning, kostnadsfritt vid Tinget inteck¬
nad, ställd å jemnt rottal, på 10 år, med 4
procents renta , mot förbindelse att denna ren.
ta , jemte en tiondedel af capitalet årligen ,
inom förfallodagen , insätta, hvarom icke
skulle hela capitalet såsom förfallet anses och
indrifvas.
2:0 PrivatDisconter i hvarje Län borde
af Riksens Ständer privilegieras, så att hvar
och en vunne rättighet att , inom det Län i
hvilket han är boende, få, genom större och
mindre Actier, deltaga i samma Discont, hvars
Bolag skulle vinna lika executionsrätt, som nu
RiksDisconten, för utgifna lån på helt år och
månader mot 5 procents förut afdragen renta.
Anmärkning,
De som yrka att Speciemynt, eller Sed-
lar som dermed till fullo inlösas, äro ett
Lands bästa rörelsecapital, och att således vå¬
ra Sedlar borde realiseras, hafva rätt i huf-
vudsaken ; men ingen tid är dertill mindre tjern
lig än den närvarande.
Sedan olyckan är skedd, Speciemyntet ,
från 1 7»3 års krig, ur rörelsen försvunnit,
penninge-oredan alltifrån den tiden nästan be¬
ständigt tilltagit3 då Rikets import af öfver-
flödsvaror öfverstiger deras export af mödo¬
samt skaffade producter, och nu, då de flesta
Landtegendomar äro pantsatte för skuld, haf¬
va de mera rätt, som påstå, att en brådstör¬
tande realisation , eller en ytterligare sedel»
Den 1 4 Mars.
93
indragning, skulle krossa myrorna, eller de
närande medlemmarna i samhället.
Det skamlösa penninge-ockret, en följd
af StrypSystemet, drabbar i synnerhet den
skuldsatte Landtmannen, som, efter mång¬
dubblade utskylder, under 3;ne på hvaran¬
nan följande frost och missår, nödgats beta¬
la lika gärd för graverad som för ograverad
egendom, och hvars si;ta goda skörd försvin¬
ner genom ett för hastigt fall af Spannmåls¬
priset, relaiift till andra nöd vändghetsvaror ,
då, i synnerhet till hans Krono-utskylder och
höjda arbetslöner, nu lordias vida större Spann-
målsq vantum, ©ch kanske nya lån, lör att d-m
afbörda. Månge Landtmän, oaktadt all kun¬
skap, flit och sparsamhet, hafva redan öfver-
låtit, och skola snart, om hjelp ej mellan.'
kommer, allmännare se sig nödsakade att un¬
der värdet öfverlåta sin kära jord åt dem ,
sorn sofvit sig till höga intressen, och varit
obetydligt beskattade för sin, icke synbara,
förmögenhet.
Igenom den föreslagna nya LäneBanken ,
med fast Landtegendom till hypothek för Lån
på en ringa del af dess hela redbara värde ,
kunde Bankens credic icke försvagas , och
hvarken dess eller RiksgäldsContoirets Sedlar
förlora i sitt nuvarande värde, hvilket ofel¬
bart skulle inträffa, om Bankens Silfverfond
skulle medtagas, eller en ny Sedelmassa, utan
hypothek, skulle tillskapas.
Penningmannen finge genom FrivatDis*
conterna en tillbörlig och säker, men billig
94
Den 14 Åhrf,
Vinst, Ocii skulle kanske hellre än liu, äftVätl»
da sina capitaler i näringarna och till inköp
af jord.
I hvart och ett land, der det är mera för*
manligt att äga penningar än jord , är säkert
tecken att moder-näringen är vanlottad,
Jag har belefvat en tid, då man, utan
svårighet, kunde få privata lån mot 5 pro¬
cent, och gjorde då med lanta penningar en
betydlig uppodling, som af 3:dje grödan ha¬
de mer än betalt både capital och renta, och
hvilken uppodling, utan att minska häfden af
gårdens odalägor, är nu med dem af lika vär¬
de , och har sedan gifvit flera härliga skördar,
både till enskild och allmän fördel.
Ehvad inkast än må göras mot denna,
eller en bättre uttänkt. Lån-anstallt, som ö-
kade Statens RörelseCapital, utan ett nytt chi-
merikt, och som derjemte ökade dess omlopp
i Näringarna, är en sådan otvifvelaktigt nu
nödvändig, till förekommande af procentares
våld och till bibehållande och förökande af
Landets produetion, och en förökad produ¬
ktion äfven nödvändig både till Rudimäterier
och förädling, utan att tänka sig all afsätt¬
ning omöjlig, under en vis Styrelse, som, efter
en ärefull och nyttig fejd, nu först fått råd¬
rum att befrämja bättre Handels-principer än
de förut rådande; såsom till exempel:
3:0. Förbud mot Utländsk Spannmåls in*
försel de år, då Landet deraf äger tillfyllest
Den 14 Mars.
95
för sitt eget behof, ocbj en afpassad Tull de
öfriga.
Anmärkning.
Det är lätt att tidigt utröna hvar Sockens,
och följaktligen Rikets Spannmåls tillgång, el*
ler behof, och att minska eller höja Tullen
å utländska Spannmålen i de år, då Riket der¬
af är i mer eller mindre brist. Inhemska Spann¬
målen bör alltid äga ett något högre pris än den
utländska införd; emedan vi, i anseende till
mera arbete, kortare jordbruks-och bergnings*
tid och mindre folkstyrka mot areal, än vå¬
ra sydvestliga och sydliga Grannar, alltid
blifve efter i en, ehuru nyttig, medtäflan.
4:0 Beständigt förbud mot införsel af ut¬
ländskt Brännvin, och för Landtmannen lika be¬
ständig Bränningsfrihet årligen från 1. No¬
vember till x Juni, om icke af Säd, åtmin¬
stone, och utan undantag, af Potäter eller
andra Rotväxter.
Anmärkning,
Utan denna författning förblifver vår Bo¬
skapsskötsel på sin nuvarande eländiga stånd¬
punkt.
Ingen Landthushållare, under beständig
Bränningsfrihet, skulle bränna af annan änden
slöa säden, som likväl åtgår för dess kreatur,
och allramindst i missår någon öfver sitt hus-
hållsbehof. Under kort bränningsfrihet förstö-
res den ädlaste och vigtigaste Säden, för att af
mindsta twnatal Spannmål erhålla största kann*
96
Dm 14 Mars.
fal Brännvin. I missar lider Landfmannen dub¬
bel förlust vid att ej få bränna, och är då
bättre att införskrifva Spannmål, än att betala
Utländningens tillverkningskostnad.
Bränningsförbud rikta blott Lönnbränna-
ren och KronoBetjeningen.
Den bästa Lag, som icke efterlefves, är
skadligare än en särare , som lydes.
5:0 Yppighetens hämmande, hvartill Öf-
verflödsFörordningar, som sällan kunna all¬
mänt verkställas, och snart blifva föråldrade,
icke äro nödige ; dertill fordras blott exem¬
pel från Hofven, de höga Embetsmännen och
rika Medborgare.
Anmärkning.
Vid första vink af en högst vördad Öf¬
verö'': skulle all utländsk prakt fly från De¬
ras .of.
CitculairBref från vår Allernådigste Ko¬
nung och KronPrins, som förklarade Deras
höga välbehag, att se hvar trosén Undersåte
nalkas Peras högtälskade Personer i unifor¬
mer och tarfliga kläder af inhemsk tillverkning,
som faderligen förmanade hvar och en, så högre
som lägre af båda konen i samhället, till tarf¬
lighet, både i klädnad och lefnad, och som en¬
dast ville Nådigt för Deras och Fosterlandets
vän anse dem, som i allt afseende rättade sig
efter denna förmaning, skulle verka mer än
de strängaste påbud, aldrig utan småhets chi-
kanér handhafda.
Nästan
Dm 14 Mars.
97
Nästan utan införselförbud skulle impor¬
ten af utlandska öfverilödsvaror af sig sjelf
minskas och föisvinna, då den saknade afnä-
mare, och vära egnt manufacturvaror vinna
åtmindstone inländsk afsättning. Den Författ¬
ning, som härvid vore angelägnast, är förbud
mot all Ves:görharnes Gårdfarihandel, och det¬
ta förbuds stränga tillsyn. Vestgotharne ut-
prångla utländska tyger åt Landtmann. n, dess
tjensifolk, och åt Allmogen, på credit, och
när de göra sin uppbörd , medtaga otroliga
summor ur de flesta Socknar.
Sedan Handelsvågen någorlunda bestän¬
digt visat sig till vår fördel, och sedan Lan¬
det vunnit styrka att afbörda sig sina utskyl-
der, är först tid att begynna en långsam, suc-
cessif realisa: ion.
6:0 Vid en ny, högst nödig, Bevillnings-
Förordning bör bevislig skuld å fast egendom
få afiäknis från Uppskattnings summan, som
deremot orde kunna ökas, till fyllnad i Sta¬
tens behof, utan orättvisa.
7:0- Hvar och en Jordägare borde få till
närmaste Krono vlag <zin lemna hela, eller en
del, beloppet af sin Debetsedel i Spannmål,
efter Länets Markegång-, och då denna Spann-
mål borde vata torrkad, skulle kapparne på
tunnan försvinna.
Till denna uppbörd , så väl som den af
KronoTionden, bör blott ett enda Härad om
Ridd. 0. Ad. Prof. N:o y, 14.
98
Den 14 Mars.
dagen kallas. Nu händer, att Allmogen får
bära upp Sädén den ena, och afmäta den an¬
dra dagen, hvarföre ett helt dygn mera åtgår
till resan.
Anmärkning.
En stark invändning mot denna punkt
inser jag val; men månne icke en, för Jord¬
brukaren så gynnande. Författning kunde le¬
da till en del Statens aflöningar in natura, till
reqvisitioner och KronoSpannmåls - transporter
till Norrige, och de Provinser som årligen be¬
höfva Spannmål, och till förmånligt förlag
för Kronan af första nödvändighetsvaran, i
händelse af missår.
8:0. Skjutslegan borde, under vårbruks-
och bergnings-tiderna, åtmindstone fördubblas.'
9:0. I en lycklig stund för Jordbruket blef-
vo LandTullarnp , mot ersättning, upphäfne.
Vid dem uppehölls Landtmannen med sina
varor, egenmägtigt, om ej dryga drickspennin¬
gar erlades; flera gånger hände, i synnerhet
under stark köld, att den hindrade Allmogen
hellre ingick och berusade sig å Tullkrogar-
na, då deras lass plundrades. Härvid återstår
en Författning, sorn afhåller Besökare och Mä¬
tare att hindra och preja Allmogen.
Landtmannens tid, hittills ej tillfyllest
vårdad, är dyrbar för honom och för Staten,
och all Landtmannens förlust borde allmänt
anses för tillika Statens.
Måtte åtmindstone hvarje, någon gång, af-
skaffad landsplåga aldrig mer uppkomma 1
Den 14 Mars.
99
Detta Memorial innehåller flera delar af
ett enda helt ämne, ett af de vigtigaste för
Riksens Ständers granskning, öfverläggning
och beslut, hvarföre jag önskade det måtte
communiceras vördade MedStånden, och re¬
mitteras till Höglofl. Riksens Ständers flesta
Utskott.
Hans Excellence Herr Grefve Runth, Eric,
yttrade sig, att, ehuru han icke uti allt kun¬
de förena sig med Herr af Barelli, vöre dock
de af honom gjorde framställningar i allmän¬
het af största vigt, i en tid då Landtbrukets
betryckta tillstånd vore hvar en så bekant;
och yttrade Hans Excellence af sådan anled¬
ning den önskan , att Herr af Darellis Hieta¬
inen, såsom förtjent af den största uppmärk¬
samhet, måtte till trycket befordras; begä¬
randes för öfrigt att detsamma måtte tills vi¬
dare blifva hvilande på bordet.
Då flere af Ridderskapet och Adeln hör¬
des häruti instämma, lofvade Herr af Darelli
sig skola efterkomma den yttrade önskan att
berörde Memorial till trycket befordra.
Efter uppläsning af PrestStåndets Proto:
collsUtdrag af den 8 och den 10 Mars, samt
det Hedervärda BondeStåndets af den 17 Mars,
angående Remisser af Revisorernes öfver Stats-,
Banco och RiksgäldsVerken, äfvensom af De-
puterades till öfverseende af KrigsRedogörel-
sen åtskillige Berättelser, beslöt Ridderskapet
IOO
Den 14 Mars.
och Adeln att till BancoUtskottet remittera
samma Revisorers Berättelse om BancoVerkets
tillstånd och förvaltning j samt till Statsut¬
skottet äfvenledes samma Revisorers Berättel¬
se öfver Stats- och RiksgäldsVerkens tillstånd
och förvaltning, samt angående den under
Kongl. CommerceCoIlegii förvaltning ställda
ManufacturDiscontFonden, och om de under
samma Kongl. Collegii disposiiion stående Ma-
nufactur , Spinnhus- och Allmänna Arbetshus-
Fonder, samt Eskilstuna Fristads Medel, äfven¬
som om Kongl allmänna MagazmsDirectionens
förvaltning för år 1810; såsom ock Deputera¬
des till deltagande i öfver revision af Krigs-
Redogörelsen Berättelse.
Äfvenledes upplästes ett ProtocollsUtdrag
från BorgareStåndet, af den 11 Mars, inne¬
hållande remiss till Lagutskottet af ett af Herr
Borgmästaren Kjellander ingifvet Memorial, in¬
nehållande hemställan, att RådstufvuRätterne
måtte blifva berättigade att, efter aflidne per¬
soner i Städerna , utan afseende på särskildta
stånd och classer, verkställa uppteckningar
och arfskiften å deras i Städerna befintliga e-
gendom.
Herr Landt Marskalken anmodade Herrar
Bänkmän att nästföljande dag sammanträda till
val af nya Flectorer uti deras ställe, som tili
UtskottsLedamöter blifvit utsedde.
Den 20 Mars. 101
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskilldes
klockan en qvart till 2.
x Måndagen den 20 Mars.
Plenum klockan io förmiddagen.
Uppbröts Listan öfver Herrar Bänkmän-
nens den 15 dennes förrättade val till Electo-
tp' , i deras ställe, som till Utskott blifvit för¬
flyttade, och befunnos följande Herrar hafva
blifvit till Electorer utsedde:
N'0 41. Grefve Bonde , Gustaf.
N:o 275. Friherre Sprengtporten , Fullmägtig
Friherre Adelsvärd, Reinh.
282. Rudbeck, Pehr Alexander.
N o 1732. Herr Adlerbeth , ffacob.
1751. Swedenhielm, Fullmägtig Gref¬
ve Gyllenborg , jjohan.
2oo6. Sandels, Benjamin.
2186. von Wahrendorff, Anders,
Hans Exeellence Herr Grefven och Landt.
Marskalken anmodade Electorernes närvarande
Ordförande att dem i morgon sammankalla,
för att välja Ledamöter i ExpeditionsUtskot-
tet efter Friherre Lagerbjelke, Gustaf, och i
Bevillningsutskottet efter Friherre von Schwtn
rin , Werner Gottlob.
102
Ben 20 Mavs.
Justerades följande :
Utdrag af Protocollet hållet hos Hög¬
loft. Ridderskapet och Adeln den 14
Mars 1815.
S. D. Bifölls till alla delar Constitutions-
Utskottets vid sistlidne Riksdag, under den
13 Augusti 1812, inlemnade och alltsedan
hvilande Memorial, innefattande tillstyrkande
att vid hvarje Riksdag Riksens Ständers Justi-
titeOmbudsmans, sedan nästföregående Riksmö¬
te, förde Diarier öfver dess Embetsåtgärder
måtte till ConstilutionsUtskottets granskning
öfver lemnäs. Ut supta.
Justerades PleniProtocollet för den 1 4 Mars.
Upplästes ett Memorial, af den 17 den¬
nes, från Stats-Utskottet, med anmälan, att Ut¬
skottet den 16 dennes fått emottaga Konun¬
gens nådiga proposition om StatsVerkets till¬
stånd och behof, hvilket Utskottet ansett sig
böra vid handen gifva, i afseende på beräk¬
ningen af Riksdagens begynnelse, enligt 27. §.
i Riksdagsordningen, hvarjemte Utskottet till-
kännagifver, att de<satnma låter till trycket be¬
fordra högstberörde nådiga Proposition, jemte
Bilagorna.
Lades till Handlingarna.
Ben 20 Mars.
103
Föredrogs ett ProtocollsUtdrag, af den 16
klars, från BevillningsUtskottet, hvaruti, i
afseende på Utskottets behof af ett utöfver
Riksdagsordningens föreskrift ökadt antal be¬
tjening, Utskottet anhåller få, utom Secrete-
raren, antaga tvenne. Notarier , fyra Cantzli-
ster och tvenne Vaktmästare.
Lades på bordet.
Då Herr af Barellis sedan sista Plenum
på bordet hvilande Dictamen nu skulle å
nyo föiedragas , för att till vederbörligt Ut-
skott remitteras, förmälte Herr LandtMarskal-
ken, det Herr Silfverstolpe, Gustef Abraham, an¬
mält sig, i afseende på detta Dictamen , ön¬
ska att få framställa några anmärkningar. Här-
efter af Herr LandtMarskalken uppropad, upp¬
läste
Herr Silfverstolpe följande
Ödmjuka Memorial.
Ingen, som med uppmärksamhet betrak¬
tar vårt Lands ceconöauska ställning, lärer
kunna neka , att de af Herr af Darelli upp¬
gifna Förslag röra ämnen af den högsta vigt,
åsyfta Landets betydligaste interessen, och i
verkställigheten skulle verka till vidt omfat¬
tande löljder. Med fullkomligt erkännande af
Författarens berömvärda afsigter, och under
bifogad önskan, att »Riksens Ständers Oecono-
imaeUtskott mätte underkasta alla sådana mål
104
Den 20 Mars.
en noggrann och grundlig granskning , innan
det deröfver stadgar sina meningar och utlå¬
tande , utbeder jag mig att för Höglofl. Rid¬
der kapet och Adeln få föredraga några anmärk¬
ningar, som jemte detta Förslag kunde till be¬
rörde Utskott remitteras. Det är öfver min för¬
måga a’t vilja stadga några tänkesätt öfver
dessa ämnen: kan jag uppgifva några synpunk¬
ter, efter hvilka de kunna underkastas en nog¬
grann pröfning, är inut ändamål vunnet- Jag
är färdig att rätta de meningar jag tilläfven-
tyrs redan för mig stadg.it, om de vid en så¬
dan pröfning kunna befinnas origtiga. All an*
ledning som gifves att pröfva måtte vara o-
skyldig och leda till nytta.
I forsta momentet yrkas, att RiksDiscon-
ten skulle upphöra, och i dess ställe, under
lika skydd, som nu hela BancoVerket, enny
Åke rbruks LäneBank inrättas m. m.
Den första frågan synes mig vara: när
detta skulle ske? Genast eller framdeles?
Menas bär genast, så ville jag fråga, om icke
en hastig indragning af RiksDiscontens för ö-
gonblicket utelöpande rörelsecapital åtföjdes
af en större minskning af i landet utelöpande
penningar, än det af Herr Darelli längre fram
så kallade Stryp S'j st ernet, hvars, tili mindre
belopp , gjorda indragningar varit fördelade
på fem år, då detta skulle med ens göras ge¬
nast? Om detta är sannt, manne det vore
nyttigt ? Men om det ock vore nyttigt, (och
då, enligt rättvisan, denna Discontindragning
Den 20 Mars.
ej kunde verkställas inom Octroyens slut) vö¬
re den då af RiksDiscontens rörelsecapital möj¬
lig att verkställa? Menas här åter framdeles ,
när skulle den föreslagna nya Åkerbruks Läne-
Banken hinna inrättas ? När skulle dess nyt¬
tiga fiukter skördas? För att dömma om in¬
rättningens nytta, borde man väl åtmindstone
kunna någorlunda leda sig till kännedom af
tiden , när den kunde stadgas.
I allmänhet torde man böra göra sig litet
närmare reda för hvad som menas med det
uttrycket: under lika skydd, som nu hela Banco-
Verket. Menas dermed endast Riksens Stän¬
ders garantie , så , ehuru vördnadsvärd den
bör vara, torde dock någon kunna fråga, om
den förslår att gifva ett Verks Sedlar credit ,
så vida det ej finnes en motsvarande rörlig
fond till dessa Sedlars ögonblickliga gäldande?
Kan den pantsatta fasta egendomen anses
för en sådan rörlig fond ? Om det ock
skulle medgifvas, att den nuvarande Bankens
CreditSedlar, såsom ägande föga sammanhang
med den nya föreslagna Bankens, ej skulle
förlora i värde, månne man kan äga rätt att
hoppas, att den nya Bankens Sedlar, som till
gäldningsfond ej ägde annat än fast, lång¬
samt rörlig, egendom, skulle kunna löpa hand
och hand emellan till full valeur ? Det
torde ej alltid vara nog , att en Sedelmassa
har ett fullgodt hypothek: månne icke olta
detta hypothek behöfver att i bestämda ögon»
blick kunna röras och användas?
lo 6 Den 20 Mar t.
Vidare torde det i afseende på denna Läne-
Bancolnrättning kunna frågas, om den verk¬
ligen skulle kunna till underlättande för Jord¬
brukaren användas, när det som ett vilkor
stadgades, att utom 4 procents renta, äfven
10 procent af länsumman årligen skull inbe¬
talas ? Tål jordbruket verkligen en så stark
amortissements • afbetalning?
Slutligen må det tillåtas mig att uppgö¬
ra en liten räkning. Om vi antage antalet af
hemman i Sverige till 64,000, och vi, oak¬
tadt nu uppsiegrade värden, beräknade dem
till öfverhufvud 5000 R;dr hvardera, utgjor¬
de hela deras gemensamma värden en summa
af 320 millioner R:dr. Tiondedelen deraf ut¬
gör 32 miLioner, hvilket då vöre den sum¬
ma, som denna Länebank skulle kunna ut-
gi va. Calculen är ej för hög, när vid sista
uppskattningen, till bestämmande af förmö-
genhetsafgiften, Rikets fastigheters värde,
som man mig sagt , uppsteg till 25Q millio¬
ner, och priserna sedan dess minst äro för¬
dubblade. Hvad verkan skulle en massa af
32 millioner i hast utsläppta Sedlar medföra,
när utan tvifvel en ny varuproduction ej kun¬
de åstadkommas lika fort, som Sedelregnet?
10 procents årlig indragning af den utsläpp¬
ta summan skulle ju medföra ett nytt stryp*
system ?
Idéen om PrivatDisconters inrättande i
hvarje Län synes mig så litet utförd, att den
ej i sitt nuvarande skick kan underkastas nå*
Den 20 Mars.
107
gon bestämd granskning. Om Actieägarne skul¬
le vilja ingå att deltaga i en sådan inrätt¬
ning, måste, då man lagligen kan för sina
penningar vinna 6 procent, anledningen, hvar¬
före man här lånade ut dem för 5 procent ,
vara det hoppet , att genom användandet af
ett större capital , än man i rörelsen insatt,
hvilket man för lägre eller ingen renta dispo¬
nerade, kunna vid utdelningen af Verkets to¬
tala vinst äga en större inkomst , än 6 pro¬
cent. Blotta afdraget förut af 5 procent ger
ej verklighet åt detta hopp. Hvar skulle me¬
del tagas till utvidgad fond för dessa Discon-
ter? Skulle dem tilläggas någon Assignations-
Fond hos något allmänt penningeverk, och
skulle deras mångfalldiga slags Assignationer
auctoriseras att löpa i rörelsen, föda nya Se¬
delsorter och troligen ny villervalla ? — Måt¬
te detta noga uttänkas, innan sådane Discont-
inrättningar tillstyrkas!
När man omtalar den allmänna penninge¬
nöden, måtte det vara mig tillåtet att önska,
det man alltid skir Ide mellan den, som verk¬
ligen är allmän, och den, som, i grunden
individuel, genom ropet af en mängd nöd¬
ställda individuer får utseende af att vara all¬
män. Måtte man älven då betänka, huruvida
Staten med en förmynderlig omsorg bör sträc¬
ka sig till att vårda sina olyckliga, eller ge¬
nom missräkningar i fara och nöd famlande
barn, eller rigta sina åtgärder derhän, att ge-
nom beredande af lika säkerhet för alla, af
allmän ordning, al stadga i författningar och
Den 20 Mart.
derigenom i calculer, framkalla de enskiltas
krafter, att genom skyddad industrie och ökad
arbetsamhet trainaistra nya verkliga tillgångar,
och genom väckt inbördes täflan på det rät¬
taste sättet använda de tillgångar som finnas.
Den stora A<<bitecten Tessin lät i ett efter
bans ritning uppbygdt Kyrkotorn borttaga de
öfverlopps - bjelkar , hvilka Handtverkaren
Byggmästaren, af en missförstådd varsamhet,
ditsatt. t örin gjorde tornet ett fåfängt mot*
stånd emot si ormen, och bröts af ilarna: ef-
teiåt böjde det sig för vinden, men återställde
sig under 'ugnet i sitt förra skick, och står
ännu sorn ett ryktbart minnesmärke efter den,
sorn först efter sanna natur reglor uppgjorde
d« ss plan. Om en Statshushållning redan ge¬
rom onaturliga inrättningar är kommen i o-
ordning, är det då rätt att genom nya arti¬
ficiella inrättningar för tillfället afhjelpa ögon¬
blickets nöd, men kanske förbereda en stör¬
re framdeles? Kanske kunde mycket hjelpas
med tålamod och med ett försigtigt borttagan¬
de af de stadgar, som ledt till olyckan?
Jag vill ej ingå att i sin vidd besvara dessa
frågor, men jag vågar yttra den önskan, att
då Riksens Ständer allramindst kunna vara i
tillstånd att afgöra alla en Statshushållnings
detaljer, de med varsamhet måtte vidröra dem,
men deremot med full kraft uitrycka den all¬
männa rösten i afseende på grundsattser, föd¬
da af en sann och öfvad slutkonst, och be¬
visade genom en fördomsfritt anställd erfa¬
renhet.
Den 20 Mart.
I afseende på tredje punkten, får jag till
noga eftersinnande hemställa, om förbud af ut¬
ländsk Spannmåls införsel behöfves, enär Rege¬
ringen äger rätt att derpå efter omständigheterna
afpassa Tullafgifterna? Ändamålet med för¬
fattningarna i detta afseende måtte väl ej va¬
ra att alltid hålla Spannmålen i högtuppdrif-
vet pris, hvarigenom dyrhet på födoämnen
och höga tillverkningspris underhållas: det
kan ju ej rimligen vara annat, än att deri hål¬
la en jemnhet, och i nödens stund kunna an¬
skaffa hjelp?
Ett yrkadt beständigt förbud emot inför¬
sel af allt slags utländskt Brännvin torde ej
alldeles qvadrera emot det yrkandet, att Landt-
mannen måtte åtnjuta beständig bränningsfrihet
ifrån den i November till den i Juni. Mån¬
ne det ej vore rättvisast, att åt Landtmannen
lemna en alldeles obehindrad rätt att använ¬
da den vara han sjelf frambringar? Behöfver
Staten den genom FrännvinsAfgiften inflytan¬
de inkomsten, hvarföre skulle den icke kun¬
na föras och erläggas under artikeln Allmän
Bevillning? Den blefve ju ej genom denna
titelförändring svårare att erlägga? Alla
Landet genom Brännvinsbränningen tillflytan¬
de oeconomiska fördelar vunnes då varaktigt,
när deremot omvexlingen mellan förbud och
tillåtelser nu försätter Landtbrukaren i stän¬
dig osäkerhet- Införseln af utländskt Bränn-
vin komme då säkert sällan i fråga; men åt-
mindstone så länge man befarar missbruk af
bränningsfribeten, vore det vigtigt, att dessa
1 JO
Ben 20 Mars'.
kunde motvägas genom införsel-friheten, hvil¬
ken borde kunna afen vakande Regering mo¬
dereras, genom afpassade TullAfgifters erläg¬
gande. Hvarföre tillstyrka positiva förbud,
hvilka, utan tvifvel, då de kunna gagna i ett
afseende, vid ett annat tillfälle, i flera afseen-
den medföra någon oberäknelig skada? Mån¬
ne icke i all Statshushållning en fri täflan
mellan alla näringskrafter är första upphofvet
till allmän välmåga ?
Rörande frågorna om medlen till yppig¬
hetens hämmande och vissa ändringar i Be-
villningsFörordningen, är jag med Herr af
Barelli i det mesta ense; dock tror jag allt
detta stå i sammanhang med ett större helt,
som man torde behöfva se utveckladt, innan
partiella förändringar tillstyrkas. Kronans in¬
tägt af Bevillningen i Spannmål kan hafva både
fördel och skada med sig.
Tillstyrkan attskjutslegan borde under vår¬
bruks- och bergnings tiderna åtmindstone för¬
dubblas, tror jag vara bland dem, som syfta
till att bota ett ondt, men ej drabba det vid
roten. Kan Bondens förspillda tid, hans nä¬
stan oundvikliga demoralisering genom vår
närvarande inrättning af skjutsen, någonsin
med penningar honom ersättas? Böra icke
alla förslag i detta afseende gå ut på en helt
ny organisation af den allmänna skjutsinrätt¬
ningen, och ej inskränka sig till små, Ulen O-
tiiiräckliga ersättningsfrågor?
Den 20 Mars.
%■
lil
I Herr af Darellis anmälan, att ännu en
Författning återstår, som afhölle vid Landtul-
larne Besökare och Mätare att hindra och pre¬
ja Allmogen, instämm r jag fullkomligt. Jag
slutar m.d den bekännelse, det jag tror att
om dylika, och än vigtigare , genom tillfälli¬
ga Författningar tillkomna band och hinder
emot näringsfriheten kunde i en klok ordning
brytas och undanrödjas, skulle endast derige¬
nom det mesta vara gjordt till den allmänna
välmågans återställande, och Riksens Ständer
sällan i allmänna hushållsmål behöfva fram¬
föra några tillfälliga önskningar.
Herr Cedersköld, Pehr Gustaf. Utan att in¬
gå i någon egentlig pröfning af det Memo¬
rial, rörande Jordbrukets beskydd och förkof¬
ran, som Herr af Dar elli den 14 innevarande
månad af g i f v i t, vill jag vördsammast utbedja
mig att dervid blott få göra några anmärkningar.
Beträffande den i första momentet före.
slagna inrättning af en ny Åkeibruks Läne-
Bank, som skulle tiil Jordägaren emot 4 pro¬
cents renta utlåna en tiondedel af Landtegert-
domens värde ; så skulle det åsyftade ända¬
målet, just genom procentens nedsättning, tro¬
ligtvis förfelas. Den lagliga vinst af 2 pro¬
cent, hvarom låntagaren här vore förvissad,
skulle nemligen naturligtvis förmå hvarje pos¬
sessionat, han måtte för öfrigt hafva så stort
öfverflöd på contanta penningar som heldst ,
att ur Banken uttaga den länesumma , hvar¬
på han, efter sin egendoms värde, kunde gö«
113
Deii 20 Mart.
ra anspråk. Men härigenom skulle Bankens
tillgångar i ögonblicket utiömmas, och straxt
blifva otillräcklige att uppfylla den lorhiga
Landtrmnnens Verkliga behof Snart skulle det
blifva svårt att få länansökningar bevdjade :
tillfälle skulle gifvas till skändliga missbruk:
och den förlägne lånsökande skulle otvifvel-
aktigt se sig nödsakad uppoffra den vinst, sorn
han, i anseende till renuns låghet, bordt
kunna påräkna.
I anmärkningarna till femte momentet,
tyckes Herr af Dar elli mena, att en långsamt
successif realisation af nuvarande Pappersmynt
då först bör begynnas, sedan det, genom han¬
delsvågens upphjslpande, hunnit någorlunda
å-tervinna sitt tillbörliga anseende. Men så
vackert detta än låter, och så nyttigt och godt
det i vissa hänseenden än kan synas; så skul¬
le likväl hvarje gäldbunden Svensk i sjelfva
verket snart erfara, hvad olyckor ett slikt för¬
farande skulle medföra. Under det pappers-
myntet, som han till låns erhållit, dagligen
förbättrades, slutligen kanhända ända tili 100
procent, skulle naturligtvis den egendom han
köpt, förlora lika mycket i sitt nomuiala vär¬
de Med mindskade tillgångar skulle han så¬
ledes framdeles nödgas, i oförändrad ziffra, å-
tergäld ; ett mynt af ett dubbelt större värde,
än det han erno.tagit. Han skulle sålunda ,
utan s tt ringaste förvållande, förlora en stor
del af sin förmögenhet. Uenna olycka skulle
Vara så mycket rysligare , som han redan på
afstånd
Den 20 Mars.
i f 3
af tand kunde se henne nalkas med långsäm-
ma, men säkra, steg, och det under en full¬
komlig oförmögenhet att afböja eller undvi¬
ka dem»
Grefve Lantingshausen, Albrecht, hemställ¬
de, om icke det af Herr Silfverstolpe nyss upp¬
lästa Dictam,en måtte befordras till trycket ,
alldenstund han ansåge det innehålla flera så
märkliga och väl utförda saker, att de borde
komma till Allmänhetens kännedom.
Grefve Lilliencrantz, Johan Wilhelm, in-
Stäfnde i hvad Grefve Lantingshausen yttrat ,
och tilläde derjemte den önskan, att Herr af
Darellis Dicfamen ej förr måtte med de öfriga
respectiva Stånden communicefas eller till ve¬
derbörligt Utskott remitteras, än Herr Silfver,
stolpes yttrande hunne blifva tryckt, och kun¬
de åtfölja Herr af Darellis Dictameo-
Uppå af Hans Éxcellence Herr Grefve
Kuuth begärd och af Herr LandtMarskalken
gjord proposition, blef hvad Grefvarne Lan-
tinqshausen och Lilliencrantz hemställt, af Rid*
derskapet och Adeln bifallet.
Herr Reutersköld, Carli uppläste följan¬
de: Om det ämne jag nu framställer, af sak¬
nad theoretisk kännedom, blir uti utvecklin¬
gen mycket ofullständigt, vågar jag hoppas
Höglofl. Ridderskapets och Adelns öfverseende*-
Ridd. o. Ad. JProt. N:o //. 16.
114
Den 20 Man'.
Den tystnad jag bryter är förorsakad af
den stora känning jag har af närvarande pen¬
ningställning, då jag, sorn innehar inte så
obetydliga varuprodnctioner, behöfver icke
allenast sjelf credit, utan ock säkerhet för af-
sättningen af mina tillverkningar. Jag före¬
ställer mig många andra medborgare i samma
belägenhet, och ämnet har således den när¬
maste inflytelse på allmänt och enskildt väl,
och kan icke annat än förtjena Riksens Hög-
lofi. Ständers behjertande.
Att det hastigt förökade RörclseCapitalets
kanske nog skyndsamma indragningsprincip,
och -den, genom Europas krigstillstånd, häm¬
made handelsrörelse, samt alla förnödenheters
uppsatta priser, hvilka fordra att uti hvarjes
cassa måste ligga en större penningsumma,
och ännu mer den oformligt tilltagande kräf¬
tan Luxen, äfvensom den väckta och nog all¬
mänt rådande speculationsandan, med kanske
ännu fler sammanstötta orsaker, verkat den
mindre tillgång på penningar, hvaröfver nu
med skäl klagas, kan väl ej motsägas j men
jag tror den förnämsta orsaken till penning¬
bristens tillvarelse vara Creditbrist och det
skydd, som vingleri äger uti våra executiva
Författningars ofullständighet, då de dels sak¬
na kraft, dels kunna efter välbehaget expli-
ceras. Det är i sanning ej underligt, om cre¬
dit saknas, enär den som utlånar sina pennin¬
gar eller utborgar sin vara, kan, efter när¬
varande Författningar, blifva uppehållen med
betalning, ej allenast uti veckor och månader,
Dm 20 Mars.
men åratal, om han ock då m rl mycken af¬
bränning återfår sitt. Jag har hört, att 1798
års Författning, som skulle gifva-crediten lif,
blifvit tili exempel så uttydd, att skuldsedel
Ställd till viss man eller ordres och utöfver
ett år gammal, förlorat sin lydelse och execu-
tiva rätt, till och med utgifvaren blifvit fri¬
känd från förbindelsen att den inlösa af an¬
dra man , som dea innehaft.
Den skonsamhet^ hvarmed BahkVutörer
i allmänhet brhandlas, torde ej litet bidraga
till den mängd Cessionsansöknifigar, hvaråf
Tidningärne äro uppfyllde, deras långsamma
slut, dels genom Domstolars, dels Syslomäns
åtgärder, är ej till credit uppmuntrandej otn
tidehvarfvets milda tänkesätt förtjenar bifall,
månne de väl böra utsträckas ända till våda
för allmänt väl?
De till Cautionisters skydd varande För¬
fattningar äro i min tanka ej tillräckligen att
låna ett namn och bedraga löhesmannen för
dess tjenstaktighet, är ett brott, som ingeri
lag bestraffar, likvisst gör så väl Lagen sorni
publika inrättningar och enskildta crediten
behofvet af löftesmän nödvändigt.
Om uti ett sådant Författningarnes skick,
penningbrist äger rum, är det \én naturlig
följd, ej af egentlig brist på penningar, utan
förnämligast på Credit.
Att genom allvarsam Lag hvaf Och en
sättes uti dea ovillkorliga nödvändighet, att
1/6 . Den 20 Mars,
säkert och snart uppgöra sin egen räkning,
blir i alla hänseenden för samhället välgöran*
dej det blir säkert den verksammaste, den na¬
turligaste och billigaste Öfverflödsf örordning}
hvarigenom sparsamhet skall återvinnas, det
nära i själtåget varande förtroendet återfödas,
och vinglerjet hämmas-
Allmänna välfärden fordrar allvarlighet
uti botemedlet, och det synes mig att intet
skäl bör kunna vara emot en ny Lag, som
sätter alla förbindelser, så väl uti penning*
transactionen, som annan handel, uti likhet
med vexlar. Erkännandet af underskriften
eller skulden borde vara fordringsägarens en¬
da skyldighet att styrka, hvarefter Domaren
eller närmaste Executor, inom viss förelagd
kortaste tid, ovilkorligen, utan vidare omgång
skulle vara pligtig lemna den handräckning,
fordrans innehafvare vöre berättigad till.
Genom Riksens Ständers LagUtskotts sak¬
kunnighet och patriotiska bemödande torde
detta allmänna välfärdens kraf under påståen¬
de Riksmöte kunna utarbetas , samt blifva af
Riksens Ständer och Konung stadgadt och an¬
taget. Det synes ej tåla uppskof, tills den un¬
der arbete varande Lagboken hinner fulländas
och antagas.
Ehuru denna min framställning, af hos
mig bristande Lagkännedom, saknar den upp¬
ställning, sorn torde erfordrats, lärer ämnets
vigt förtjent*, att den till Höglofl. LagUtskot¬
Den 20 Miirs. 117
tet remitteras, hvarom jag hos Eders Excel-
lence och Höglofl. Ridderskapet och Adeln öd*
mjukast anhåller.
Remitterades till Lagutskottet.
Vidare upplöste Herr Reutersköld ett så
lydande
Ödmjukaste Memorial.
Uti ett tidehvarf, så utmärkt af Barmher-
tighetens utöfning , och kanhända lika så
mycket i behof af den , skulle det synas af
vigt, att allmänna händer funnos allestädes
utsträckte för att emottaga, vårda och till
fördel och båtnad förvalta de offer, som den
enskildta välgörenheten, efter förekomna an¬
ledningar, vore benägen att frambära åt sak*
nadens och armodets barn.
Det behof af uppfostran, undervisning
och vård, hvaruti tnånge ättlingar ofta nog
lemnäs af mindre bemedlade och tidigt bort¬
ryckte föräldrar, skulle, jag är öfvertygad
derom, mången med hjertlig förnöjelse skyn¬
da att afhjelpa , om en inrättning funnes be¬
hörigen authoriserad, der han hade rätt att
nedlägga sin gåfva, och vore förvissad att se
den oryggligen använd efter hans ädla afsigt
och väl uttänkta plan.
Åt Höglofl. RiddarhusDirection, under
hvars visa och ömsinta vård flere till Stipen¬
11 s
Den 20 Mars'.
dier och Pensioner anslagne Fonder blifvit
ställde, lärer likväl ej samma art af befatt¬
ning hafva blifvit uppdragen , enär donatio¬
nen är bestämdt anslagen till förmon för viss
Ätt, och derjemte beledsagad af särskildt ut¬
tryckte stadganden och föreskrifter. Men vo¬
re det väl att besvära Directionen, om än me¬
ra vidgadt tillfälle för den öppnades, att bi¬
springa den fad r- och moderlösa och i behof
stadde Adliga Ättlingen.
Jag kan icke misskänna de besvär, som
Högloft. RiddarhusDirectionen redan vidkän¬
nes i anledning af det förtroende , hvartill
den redan i dessa hänseenden gjort sig för¬
tjent ; men stor måste ock dess tillfredsställel¬
se vara* hvarje gång något understöd kati
lemnäs, åt en behöfvande Ätt; och på denna
grund, föranledd af ett särskildt mig bekant
förordnande, får jag ock till Högloft. Rid-
derskapet och Adeln ödmjukast hemställa ,
om det icke åt Högloft. RiddarhusDirectionen
kunde uppdragas att emottaga alla Donatio¬
ner utan undantag, så snart de till fördel för
Adeliga familjers så söner, som döttrar, fin¬
nas bestämda, öfvertygad att Herrar Direc-
teurer nu och i framtiden skola finna ämnen
till ökad förnöjelse i befrämjandet af hvarje
godt ändamål , och i fullgörandet af de före¬
skrifter, sorn en ädel gifvare kan nied sin stif¬
telse häfva förbundit.
Om likväl i sådant fall Donationerne, en¬
dast i contanta Medel borde bestå, och huru
De 20 v Mars.
119
vida någon viss procent af Pension borde för
Cassaförvahningens omak anordnas, är hvad
jag får Ridderskapets och Adelns ompröfning
underställa, anhållandes , att så vida denna
framställning vinner Eders Excellences och
Högloft. Ridderskapets och Adelns bifall, den
måtte till RiddarhusUtskotfet remitteras , på
det detsamma med sitt betänkande häröfver
må äga tillfälle att inkomma.
Remitterades till RiddarhusUtskotfet.
Herr Flach, Carl, anförde skriftligen till
Frotocollet följande :
Högvälborne Herr Grefve och LandtMarskalk!
Höglofiige Ridderskap och Adel!
Då det är en sanning, som dagligen stad¬
fästes af den mest bedröfliga erfarenhet , att
vår inre hushållning hotar allmänna välfär¬
den med total undergång, är det hvarje med¬
borgares ovillkorliga pligt, att yttra sina me¬
ningar, hvilka, då de utgå från ett rent upp¬
såt och en sann fosterlandskärlek, böra få åt¬
njuta detta värde, om de äfven skulle sakna
den ofelbarhet, som fordras, för att äga infly¬
telse vid ölverläggningen.
Att finna rätta orsaken till allt det on¬
da, som, oaktadt vårt yttre lysande förhål¬
lande, belägger vårt inre välstånd med tryc¬
kande bojor, borde, jag medgifver det ger-
120
Den 20 Mars.
ra, tillhöra en större erfarenhet än min: mett
lika ofta saknar förmågan biträde af viljan ,
sorn viljan af förmågan, att utveckla ämnen
af derjna beskaffenhet, och det kan således
blifva nyttigt för ändamålet, om hvar och en
redlig medlem af samhället frimodigt säger si¬
na tankar, hvilka sedan samlade och upply¬
ste män kunna leda till en ljus öfversigt af
det hela.
I alla tider och i alla Stater har Jord¬
bruket varit ansedt som källan till ett lands
Välmåga, och denna näring, den ädlaste af
alla, har detföre varit känd under namn af
modernäringen. England har under loppet
af nära ett helt seculum g i f v i t ojäfaktiga be-
vis på denna sanning, och då dess Regering
på 16 S^: ta let förböd införsel af utländsk spann¬
mål, rigtades nationens förmåga och specula-
tion på Åkerbruket med den framgång , att
England ej allenast hade öfverflöd af lifsme¬
del inom sig , utan kunde äfven exportera
deraf årligen, till ett värde af i| a 2 millio¬
ner pund Sterling. Detta bevisar nog tydli¬
gen , att en säker, förmonlig och lätt afsätt¬
ning på alla Landtmanna • producter , är det
enda hjelpmedlet, enda villkoret för Jordbru¬
kets uppkomst. Hos oss har olyckligtvis det
missbruk inrotat sig, att spannmåls-införseln,
belagd med en ganska ringa tullafgift, blif¬
vit ett betydligt ämne för handels speculatio-
ner, hvilket medför den riksförderfliga ver¬
kan, att Jordbrukare i goda år ej finna köpare
för sin production, och då dyr tid inträffar ,
njuter handels-speculanten, genom sina inför-
TJm 2 o Mavs,
12 I
sWrifnmgar, en orimlig vinst, på de nödlidan-
des bekostnad. I-riset på den inkommande
spannmålen rättar sig ej efter hvad den gäller
i utländska hamnar , utan det är från nöden
inom landet, som det tager sin rigtning
Sveriges Jordbiuk, sorn på en tid af des¬
sa sist förflutna co åren vunnit en högst be¬
tydlig tillväxt, äger ännu vidsträckta fält för
sitt utvidgande: men så länge vår production
skall concurre'a i pris med andra länders, der
den är gynnad, dels af ett blidare luftstrek,
dels af en större folkmängd, dels af denna slaf-
viska arbetsstyrka, som utan kostnad för Jord¬
ägaren bereder och bärgar hans skördar,
skall Svenska jordens alster blifva hvad de
nu äro, en ny beskattning på Jordägaren , i
stäket för att lemna honom en med mödor och
kostnad förtjent loflig utkomst. Den skatt¬
dragande Bonden, för att utgöra sina Krono-
utlagor, nödgas på Städernes torg införa sin
säd, der den inissbjudes af köpmannen, som
för denna inhemska product betalar vida min¬
dre, än han vid försäljning skulle fordra för den
utländska säd, som redan uppfyllt hans last
och migasiner. Allt hvad Landtmannen åter¬
igen behöfver af köpmannen, såsom oumgäng-
liga nödvändighetsvaror, och som hvarken
Allmogen eller Ståndspersoner kunna sjelfva
utifrån införskrifva, har ej an«an gräns för
sitt åsätta värde, än säljarens godtycke, utan
ali jemförelse till Landtmanna-varans pris.
Att förekomma dessa olägenheter ; att
upprätthålla modernäringen, hvars undergång
är oundviklig, om nu varande; systeme län¬
122
T) en 20 Mar t.
gre fortsattes ; att stadga ett spannmålspris, som
väl kan underkastas en ringa förändring från
ett år till ett annat, men ej omväxla förhöjdt
eller nedsänkt i samma förhållande som sex
tili tjugu, och hvarvid så väl Landtmannen
som öfrige Näringsidkare äro lidande måtte
vara ett af de vigtigare ämnen för nuvaran¬
de Ständers åtgärder- Jordbrukaren, sorn
bär största tyngden af alla Statens bördor,
skall eljest snart se sin torfva sköflad af van-
magten, och dess plog och dragare vara det
sista han har att erbjuda tiil bestridande af si¬
na mångdubblade Krono ■ utlagor.
Allmänna MagazinsDirection i vårt land,
bade visserligen till primitift föremål, att upp¬
hjelpa Åkerbruket i förening med omsorgen
att förekomma spannmålsbrist inom Riket. Be¬
klagligen halva dessa tvänne stora afsigter fö¬
ga blifvit befrämjade, dels genom första Fon¬
dens otillräcklighet , dels genom Styrelsens
saknade kraft att emotstå magtspråkets flera
gånger förnyade fordringar, och dels genom
Inrättningens öfvergång ifrån en Riksgagnelig
stiftelse till ett slags HandelsCollegium, hvars
goda verkningar varit lika främmande för det
åsyftade föremålet , som för allmänna begrep¬
pets fattning.
Om jemte, den Fond, som befinnes under
nu varande MagazinsDirections vård, Riksens
Ständer anslå en större och för ändamålet till¬
räcklig, som mot Ständernes garantie i Ban-
ken får lyftas, och denna Fond ställes under
Dm 20 Maru
123
styrelse af Ständernes valde Fullmägtige, i lik¬
het med Fullmägtige i Banken eller JeinCon-
toiret , hvilka blifva Riksens Ständer redo
skyldige för förvaltningen, efter de föreskrif¬
ter de af Riksens Ständer erhålla 5 skall ofel¬
bart ifrån vår egen Svenska jord hämtas den
spannmålstillgång, som eljest, med våldsam
inflytelse på vår handelsbalance , nu så ofta
riktar utländningen.
Denna Fond anvåndes till årliga upp¬
handlingar af spannmål i alla Rikets provin¬
ser, der spannmål finnes att tillgå*
Fullmägtiges Instruction bör uttryckligen
innehålla den föreskrift , att de rättvist för-]
dela upphandlings-summan till hvarje Län ,
efter de reqvisitioner vederbörande Landshöf-
dingar deraf göra.
Landshöfdingarnc, hvar och en i sitt Län,
äro upphandlingarnes styresmän, efter de in-
struciioner de af Fullmägtige erhålla.
Inköpspriset blir lika med hvarje Läns
markegång, med en billig förhöjning i anse¬
ende till transporten. Försäljningspriset Ökes
till fulla beloppet af omkostnaderna, så att
Fonden ej deraf på något sätt graveras. Som
nya Magaziners uppbyggande, dess underhåll
och nödiga betjening skulle medföra större
kostnader, kunde hos privata personer inom
Länen spannmålen vara upplagd, och hvarå
emot behörigt contract och säkre borgersman,
124
Den 20 Mars.
penningar till fulla beloppet af den upplagde
spannmålens värde borde erhållas. Besparing
af alla tärande Magazins-omkostnader skulle
härvid vara en gifven vinst, utom det att den-
na tillgång på spridda spannmåls - förråder
skulle vid förefallande behof vara för allmän-
heten nyttig. Dock anser jag, att dylika, hos
privata blifvande UpplagsMagazin, ej böra
etableras pa mindre än 500 tunnor säd, eme¬
dan all controll på spannmålens förvarande
och vård vore omöjlig , om den i mindre
partier blef kringspridd på mångfalldiga ställen.
Hvarje år i Ocfober månad utgifva Full-
mägtige, å allmänt tryck, en redovisning för
förflutna årgångens förvaltning, hvilken gran¬
skas af utsedde Revisorer, och sedan framläg-
ges för Riksens Ständers ytterligare skärskå¬
dande vid påföljande Riksdag. Till bespa¬
rings vinnande i utgifterna, kunde Herrar Re¬
visorer i Banken äfven öfverse MagazinsSty-
relsens räkningar.
Så vida denna Inrättning skall uppfylla
dess stora föremål, som är jemna spannmåls¬
priser och full tillgång på denna vara af in¬
hemsk production, mäste ovillkorligen inför¬
sel af utländsk spannmål vara förbuden, in¬
till dess den stigit till visst bestämdt högt pris,
och då införsel blef oundviklig , endast så
mycket tillåtas, sorn verkliga behofvet for¬
drade, och livarmed ensamt Fullmägtige äga
att sig befatta, utan intrång af handels-specu
lantén.
Deri 20 Mars.
125
Det reglementarisk» för denna Magazins*
Tirection, som upptager alla mindre omstän¬
digheter och föreskrifter, och hvaraf jag blott
vågat fiamkasta några Iragmenter, bör af Oe-
conomieUtskottet utarbetas, och Ständernas
granskning underställas.
En stor och för vår sjelfständighet märk¬
värdig nytta, tror jag blifva en ofelbar följd
af denna inrättning. Ett Land kan ej kal¬
las oberoende, så länge lifvets uppehälle skall
hämtas på andra sidan håfven, och hvarföre
skall vår sjelfständighet vara styckad genom
detta behof, då vi inom oss äge fullkomliga
medel att förekomma det?
Det skall äfven blifva en lättnad i Rege¬
ringens mångfalldiga omsorger } alla andra
näringar skola finna mera trefnad, och den san¬
ning en gång inom Sverige blifva erkänd,
att inhemska productionen, om den äfven i
pris öfverstiger den utifrån kommande, leder
till jemnare varupriser och en stor national-
förkofran.
Att en ökad penningetillgång med rättvi¬
sa påkallas af den nu allmänt öfverklagade
penninge bristen, är en visshet nog uppenbar
att ej behöfva andra bevis än erfarenhetens}
men tillfälle att låna penningar, åtföljdt af skyl¬
digheten att derföre årligen betala renta och
slutligen sjelfva capitalet, kan ej ensamt blif¬
va Jordbrukarens uppkomst, om ej en säker
och förmånlig afsättning bereder honom ine-
jDen 20 Marti
del, så väl till dessa, sorn dess öfriga rtiång*
falldiga ufgifter. Skulle LandtbruksAcade-
mien, af Länens HushållsSällskaps-fonder, kun¬
na på i| a 2-'ne års tid lemna rentefria Lån
till nya odlingar och nya bostäders anläg¬
gande, skulle ofelbart en sådan låntillgång
uppmuntra tili nya företag, af stor inflytelse
pa enskildt och allmänt väl.
En afhandling om Brännvins - bränningen
borde visserligen förenas med hvad jag nu
haft den äran anföra, men som Bränneriets
historia dessa sednare åren intager ett särde-
• o Ö
les märkvärdigt rum i vara Oeconomiska A*
naler, får jag utbedja mig att vid ett annat
tillfälle yttra mig i detta amne.
Begärdes på bordet.
Friherre von Hayelin, of ohan Wilhelm, ytt¬
rade skriftligen följande:
Med mycken fägnad afhörde jag Herr
Darellis propositioner till Landtbrukets förkof¬
ran. Bland de ämnen, som då förekommo,
saknade jag ett, som eiter mm tanke för-
tjenar Rikets Ständers öfvervägande. Flytt-
ningstiden för Tjenstefolk på Landet, den är
nu utsatt vid Michaelis, en tidpunkt, då ofta,
i min Landsort, inbärgseln ej till fullo är verk¬
ställd och som under en Svår väderlek b!if¬
ver hindrad, dels genom de arbetande so.n
skola flytta, dels genom dem som skola trans¬
Den 20 Mart,
127
portera eller hämta de tjenstehjon som böra
flytta eller tillkomma; fyra dagar före och
fyra dagar efter Michaelis saknar således jord¬
bruket flera arbetande händer. De tjenstehjon
som böra flytta och hafva Boskapens och Hä¬
stars vård sig anförtrodd, nyttja sällan den
nit uti insamling och aktsam bergsel af de
dertill erforderliga födoämnen, som man bor¬
de vänta och som de säkert gjorde , om de
sjelfva skulle bestrida utfodringen; dessa svå¬
righeter blefve hulpna, om flyttningstiden på
Landet för Tjenstefolk ar.toges vid Midsom-
marstiden, hvilken för arbetet är mera lämp¬
lig, och hvarigenom en åbo, sorn afträder ett
H emman vid Vårfrudagen elier den 14 Mars,
och stadt sitt folk på ett år, ej för så lång
tid , som nu g^nom accord med det Tjenste¬
folk, han då ej kunde behöfva, finge förnöja
dem han lemnade. I siöd af dessa grunder,
vågar jag således ödmjukast föreslå , att den
uti Lagen utsatte städnings-och uppsägnings¬
tid måtte ändras till den 1 Maj, och att flytt-
ningstidsn blefve vid Midsommar. Jag vill
påminna mig, att detta ämne vid någon af fö¬
regående Riksdagar varit taget i öfvervägan¬
de, men då någon ändring häruti ej skett,
anhåller således allraödmjukast, att detta mitt
anförande måtte till vederbörligt Utskott blif¬
va remitteradt.
Herr af Uhr, Carl David} uppläste följande:
Jag behöfver icke bevisa hvad genom en
olycklig erfarenhet blifvit allmänt kändt och
I 28
Den 20 Mars,
pröfvadt af Sveriges Rikes Invånare, nemi?*
gen att en öiver ali måtta uppdrifven oehs
missbrukad Importhandel redan inom några
år hunnit allt för långt, att suga Rikets reela
tillgångar, nedtrycka den nyttiga idoghet n,
förlama national-lyonet och skämma sederna
genom ett förderfligt, dagligen mer och mer
spridt och inrotadt behof af främmande dyr¬
bara öfverfiödsvaror, för våra bord, för vår
beklädnad, för våra rum, och i allmänhet för
att tillfredsställa en växande lystnad ibland
oss efter fåfänga nöjen och vekliga beqväm»
ligheter.
Vi håfve, i synnerhet t Landsorterna, eif
bedröfvande tafla för våra ögon af stagnation
j penningrörelsen, och deraf följande inbördes
förlägenhet emellan köpare och säljare, samt
afbrutet eller försvåradt förtroende i penninge-
afhandlingar man och man emellan och
detta, oaktadt en ofantlig sedelstock af fler¬
faldig beskaffenhet, en sedelstock som kallas
circulerande, emedan den visserligen dertill är
ämnad, men som verkligen saknas i allmän¬
na rörelsen, der den icke en gäng, utan stor
svårighet, kan framlockas uti smäire belopp,
genom hemliga vilkor om dubbelt högre ren¬
ta, än som uti detta Land är tillåten, samt
ofta derutöfver, jemte tillräckliga särskildta
panter eller hypotbeker: ett öfver all beskrif¬
ning tryckande hinder för alla de produetiva
näringar i Riket, som oundgängligen fordra
betydliga förlag, för att kunna bestå eller drif®-
vas till högre fullkomlighet,
Den 20 Marri
129
En öfverdrifven mängd af importerade
Varor, till allmän skada för vår handelsvåg,
qvarstannad inom Landet, har ökat växelbe-
hofvet, i synnerhet på några bland våra han«
dels-staplar, till ofantlig grad öfver växeltill-
gången lör vårt eget Lands exporter. Redan
denna naturliga orsak måste i lika mån som
missförhållandet em lian verkligt växelbehof
och växeltillgäng sätta Svenskt mynt i van¬
värde mot de utländska, hvaruti växlarne stäl¬
las; men mängfalldiga listigt anlagda försåt
och en dristig verksamhet i deras utförande
af Vinglare, till skapande af ett chimerikt
växelbehof och till VäxelCoursens bestäm¬
mande eber godtycke, hafva ytterligare bi¬
dragit till Svenska Myntets förnedrande. Va¬
ruprisers och arbetslöners allmänna höjande,
äfvensom en allmän stigning af Egendomars
nominala värde, voro naturliga följder ä£
minskningen uti reela värdet af det inhemska
myntet; och hvad som, till råga på allt det¬
ta, ökade oredan i Landsorterna, Var den spe-
culations-sjuka, som, Sedan några år tillbaka,
börjat sprida sig, att, utan tillgångar af egen
förmögenhet, och under förtröstan, dels till
sedelmyntets fortfarande minskade värde, dels
till lån tillgångar i de flera Disconterna, köpa
Egendomar på credit: speculationer, allt för
ofta åtföljda afven af den, att i hast draga
all vinst af sålunda köpta Egendomar, som
dessa genast och utan afseende på framtiden
möjligen kunde gifva, och sedan åter skynd¬
samt försälja desamma, innan conjuncturen af
Ridd, o. Ad, Drot. N:o i7. ig.
13®
Den 20 Mars.
Egendomars mer och iner stegrade salupris
åter försvunnit. Jag behöfver visst icke väc-
ka uppmärksamheten på de djupa och stun¬
dom kanhända obotliga skador, som sådana
hastiga öfverflyttningar af ägande rättens ful¬
la begagnande verkat uti Åkerbrukets, Berg¬
verkens och Skogarnas behöriga omvårdnad.
Vid ofvannämnda speculationer af Egendoms-
köp, likasom vid den ibland oss någon tid
öfliga växelhandeln för utländsk räkning, med
flera andra okända grenar af det slags idog¬
het, som endast syftar till ovanligt hastig för¬
kofran, har man ömsom märkt äfventyrare
svinga sig upp till en trotsande förmögenhet
på allmänna välmågans bekostnad, och öm¬
som andra äfventyrare blifva välförtjenta of¬
fer, af lika beskaffade, men af någon slump
misslyckade, anläggningar.
Mångfalldiga närmare och fjärmare för-
vandtskaper kunde framställas i denna förkor¬
tade stamtafla öfver vår allmänna handels-
och penning oreda, men föregående utkast har
redan tillräckligen vidrört detta så nära och
noga bekanta ämne.
Utom de redan anmärkta följder af den¬
na oreda, förtjena visserligen många flera, än.
nu vigtigare, att komma i betraktande; men
jag tror mig endast behöfva att deribland näm¬
na tvenne, för att tillika erinra om de öfriga:
det förfallna myntvärdets verkan till förminsk¬
ning i Kongl. Maj:ts och Kronans tillgångar
vid Uppbördsverket — och den alldeles ned¬
Den 20 Mars.
131
tryckande förminskningen i verkliga löntill¬
gångar för Embets- och Tjenstemän i Riket.
Allt detta påkallar ändring och hjelp samt
både skyndsamma och verkliga steg dertill.
Uet är hög tid, att icke egennyttans och o-
kunnighetens samfällta skrik må tysta sannin¬
gens stilla väckelse att söka verkliga orsaken
till det onda, och att qväfva dess rätta ur¬
sprung, för att fullkomligen hindra dess verk¬
ningar.
Sådan söm Verlden verkligen är, måste
dén betraktas icke såsom den skulle Vara*
Om den öfverensstämde med våra ideala in¬
billningar. Alla theOrier i Statshushållnin¬
gen, äfven de mest berömda för deras både
Vetenskapliga och liberala grunder, äro icke
derföre alltid tillämpliga i Sverige; allratninst
äro de det uti Sveriges utrikes handelsrörel¬
se, när en deremot alldeles stridande praxis
ar påbuden och noga följd af de större Sjo-
tnagterna. Med mer eller mindre grundlig
kännedom af namnkunniga Författares Skrif¬
ter öfver allmän Statshushållning med mer
eller mindre fattningsgåfva att verkligen be¬
gripa och tillämpa dessa Författares theorier,
tro alltför många menniskor, att politiska Oe-
conomien innefattar endast lätta ämnen ätt ut¬
reda och bedomina, samt inbilla sig följaktli¬
gen att vara både skicklige och berättigade
dertill. Härifrån leda sig de talrika yttran¬
den af trivial beskaffenhet, ellef misstag, ellef
omening, som i afseende på sådana ämnen för¬
märkas i tal, i skrift och i tryck. Yttranden
132
Den 20 Man'.
af dylik beskaffenhet upprepas sedan någon
tid så mångfalidigt, att de hota att blifva all¬
deles föivillande, hvilket skulle medföra sär¬
deles hugnad för sådana ovärdiga medborga¬
re, som frukta hvarje allvarsamt och direct
steg till hinder af deras framgång, atc under
en allmän förvirring och oreda i vårt penning¬
väsende om icke alldeles oförmärkt, åtmin¬
stone alldeles ostraffadt, tillfredsställa de gräns¬
lösa fordringarna af personlig vinningslystnad.
Om icke ehertankan blir afledd genom
konst från forskningen af hvad som egentlig
gen bör utredas, i afseende på de bedröfvan¬
de allmänna resultaterna af vår utrikes han¬
delsrörelse och af vår växelcours, så upptäc¬
kes lätt, att första grunden dertill ligger i vår
öfverdrifna införsel af främmande varor, hvil¬
ken införsel, ensamt för den del som varit til¬
låten, föga kunnat uppvägas af Svenska pro*
ducters export, samt under nuvarande omöj¬
lighet af tillbörlig controll öfver missbruken
af samma införsel, blifvit ojemförligt mera
skadlig- Det följer af sig sjelf, att redan det
växelbehof, som häraf uppstått, måste hafva
verkat vårt myntvärdes nedsättande; men den¬
na allmänt känbara förlust har blifvit ytterli¬
gare ökad af and a operationer i växelrörelsen,
hvilka till stor del lörtjent att kallas åtmindstone
växel vingleri, om icke något ännu skamligare.
Så kallade Circulations- eller Bytesväxlar,
eller sådana som med Loyds erfarna termer
utmärkas med namn af AccomodationBills, haf-
Den 20 Mars.
133
va icke ensamt varit nödfallsutvägar för vå¬
ra yngre, mindre försigtige handlande, som
speculerat med sådan dristighet, att de stun-
dom varit nödsakade tillgripa denna inveck¬
lade växelutväg till att omsätta deras skul¬
der för inköpta främmande varor; utan dyli¬
ka växlar torde äfven hafva varit använde af
starkare och mera öfvade handelshus, till
Växelcoursens höjande eller sänkande, efter
den anledning som företedde sig för deras
speculation att köpa eller sälja reela växlar.
Hvad som yttermera, och utan gemen¬
skap med våra verkliga växelbehof och växel¬
tillgångar, samt följaktligen äfven utan direct
samband med vårt Lands egna import- och
export rörelse, torde hafva ökat den olyckli¬
ga villervallan i vår växelcours, är den
samma snikenhet, som kanhända inträffat hos
färre eller flera Svenska undersåtare, att för
provisionsvinst låna deras namn åt en främ¬
mande växelrörelse öfver detta Land, stödd
på förtroendet till några högt ansedda utländ¬
ska handelshus, hvilka dels uppfyllt de för¬
hoppningar man fästat till deras rykte, d ls
också oförmodadt på en gång upphört att
betala, och dragit mångå, mer och mindre o-
förskyidt och beklagansvärd!, med sig i de¬
ras fall och förstörelse.
Med allmänt erkännande af den våda, som
vår öfverdrifna Importhandel och Växelcour¬
sens verkan på vårt inhemska myntvärde
medföra för Rikets välstånd, har det tillika
134
Den 20 Mars.
nästan blifvit en vana att anse detta onda så-
som omöjligt att hjelpa. Jag för min del tror,
att det endast derigenom blir omöjligt, att man
föreställer sig att så är, eller om enskildta e-
gennyttan skulle förmå att hindra uppfyllan-
det af det allmännas rättvisa fordringar, eller
falsk upplysning och falsk patriotism uttränga
de sanna.
Erfarenheten och officiela handlingar vi¬
sa, att sedan den oinskränkta Nederlagsfrihe-
ten öppnades i Götheborg och Carlshamn,
Importhandeln tillväxt mera än dubbelt i Sve¬
rige. Den tullcredit, som dervid får begag¬
nas, är redan i allmänhet ganska lockande;
men de underslef, som under sednare åren
lättare än fordom kunnat begås vid sjelfva re¬
exportation eller Transito rörelsen, hafva varit
ännu mera lockande för lagbrytaren.
Det torde förtjena erinras, att redan år
J804 anmärktes af dåvarande TullDirection
omöjligheten af den mest oumbärliga controll
öfver Importrörelsen i Götheborg, i anseende
till bristande tillbörligt NederlagsMagazin och
till mängden af särskildta förvaringsrum der-
städes för nederlagsvaror, nemligen 467 Vin¬
dar, 481 Källrar och 482 Bodar, utgörande
tillsammans 1450 spridda Nederlags-ställen:
ett antal, hvilket sannolikt icke blifvit min*
skadt under de sistförflutna åren, då neder-
lagsrörelsen så utomordentligt tilltagit. Det
torde förtjena anmärkas, att oaktadt deraf här¬
rörande Ötatsförlust genom tullförsnillning,
och oaktadt kanhända ännu större förfång för
Den 10 Mars.
135
det allmänna, genom främmande och deribland
äfven otillåtna öfverflödsvarors öfversvämman-
de, både i Städerna och på Landsbygden, ännu
i denna stund saknas en större och vederbör¬
ligt inrättad Magazinsbyggnad för Nederlags¬
varor i Götheborg. Det torde förtjena besin¬
nas, att Statens ökade Tullinkomst under de¬
samma åren icke lärer svara emot den allmän¬
na och nästan oberäkneliga Statsförlust, som
varit en följd af importerade varors mängd
utöfver beloppet af Rikets exporter, samt der¬
af följande Växelbehof utöfver växeltillgån¬
garna, hvarifrån äfven den naturliga orsaken
bör härledas till inträffade vanpris uppå våra
exportvaror, en för Riket högst tryckande
Växelcours, samt den sedan några få år till¬
baka allt för mycket i Sverige tillväxta indu-
strie uti Växelhandeln, ofta hastigt riktande för
den som gjort densamma till hufvudföremål,
merändels till förfång och harm för det Allmän¬
na, sedan Växel-handeln blifvit en så vigtig
gren af Börs-speculationer, att den verkligen
tyckes hafva börjat draga hågen ifrån idkan¬
det af annan och mindre invecklad handel.
Erfarenheten har visat, att Rikets väl¬
stånd lidit genom en öfverdrifven importering
af främmande varor, dels grundad på Författ¬
ningar, dels högligen missbrukad under bri¬
stande controll af Författningarnas åtlydnad.
Erfarenheten har visat, att Rikets välstånd
lidit genom ett djupt förfall af dess in¬
hemska myntvärde, härrörande dels från en
utan nödvändighet uppkommen undervigt i
Den 20 Mars'.
Rikets activa handel, dels ifrån lönnllga in¬
triger i Växelcours-beräkningen,till ännu stör¬
re vanvärde af vårt inhemska mynt, än sorn
naturligen bordt följa af reela Växelbehofvets
förhållande.
Allt detta påkallar snar och verklig hjelp-
Det tål icke uppskof till de vanligen omtalta
bättre tiderna. Det hjelpes ej heller allenast
genom tal, skrifter eller böcker, utan fordrar
nödvändigt välbetänkta beslut och kraftig
verkställning af sådana.
På ofvananförda skäl och anledningar öf-
verlemnar jag till Högvälborne Herr Grefven»
och LandtMarskalkens samt Höglofl- Ridderska-
pets och Adelns ompröfvgnde min ödmjuka hem-,
ställan, att Riksens Ständer må inför Thro^.
nen frambära deras underdåniga önskan:
r:o Att den åt vissa Städer förunnade o-
inskränkta Nederlagsfrihet må upphöra, och
berörde frihet hädanefter må sträcka sig en-
dast till sådana varor, hvilkas införsel i Ri¬
ket är tillåten.
2:0 Att noga undersökning må anställas
till utrönande huruvida flera eller färre af nu
till införsel tillåtna varor må kunna i Riket
umbäras^ och i följe deraf, så vidt möjligt och
lämpligt r ara kan, tillåtelsen af främmande
varors införande samt bruk och nyttjande j
Riket må blifva inskränkt.
3'o Att nu gällande Författningar emot
lurendrägeri och tullförsnillning må skärpas3
Den 20 Mars.
till nödigt befrämjande af mera säkerhet, så
väl för Kongl. Majtts och Kronans rätt, som
för inhemska idogheten.
4:0 Att det förderfliga missbruket af den
så kallade Vestgötha Gårdfari - handeln må af-
hjelpas, såsom alltför betungande lör andra
Landsorters invånare, särdeles för Allmogen,
samt ledande ej allenast till smyghandel, ut¬
an äfven till ett öfver måttan skadligt spri¬
dande af överflödsvaror,
5:0 Att kunnige och oväldige män må
af Kongl- Majit i nåder utses och förordna»
till att granska och öfverse de nu gällande
Stadgar och Författningar, angåerde Växelrö¬
relsen i Riket, samt i underdånighet föreslå
de ändringar och förbättringar i dessa Stadgar,
sorn nyare tiders erfarenhet torde hafva fun¬
nit angelägna och alldeles oumbätliga.
Det är till den vishet och kraft som ut¬
märka och omgifva Konungens Thron, sora
Less undersåtare samfällt och enskildt hafva
tillflykt, med lika säker förtröstan, vid inro
farorna för Rikets välstånd, som vid fienders
försök att intränga på våra gränsor.
Lades på bordet.
Uppå begäran af Herr af Uhr Lief det
honom tillåtet att sitt Dictamen med de öfri¬
ga respectiva Stånden communicera,
138
Den 20 Mars.
Herr Silversköld, Nils, hade inlemnat ett
så lydande:
Ödmjukt Memorial.
Enligt 7 §. af de Husqvarna Gevärs-
Factori år 1715 nådigst förlänte Privilegier,
hvaraf afskrift bifogas, äro de derunder va¬
rande arbetare befriade från Kronoutlagors er¬
läggande och andra Borgerliga onera i och
för deras personer; och enligt det år 1757 ,
på Rikets Ständers underdåniga tillstyrkan ,
utfärdade UpplåtelseBref till då varande äga¬
re , att detta Factori som privat egendom e-
mottaga och vårda, är det bi behållet vid al¬
la de iörmoner, fri- och rättigheter , hvarmed
det då i nåder var försedt. 1 följd deraf haf¬
va desse arbeiare varit från Bevillnings utgö¬
rande befriade och ansedde i likhet med Ge¬
menskapen af Krigsmagten , till år 1789, då
Kongl. Maj:t nådigst fastställt Kongl. Kam-
marRevisionens Utslag, att desse arbetare bor¬
de erlägga Bevillning.
Vid sednare Riksdagar har ansökan blif¬
vit gjord om upplifvande af dessa friheter ,
men ej vunnit afseende , eller snarare ej blif¬
vit upptagen.
Jag får derföre nu ödmjukligen förnya
denna ansökan, och derjemte ödmjukast hem¬
ställa : att så vida ej befrielse från Bevill¬
nings erläggande finnes billig, den uti den nu
framdeles utkommande BevillningsFörordning
blir bestämd, det lindrigaste görligt är, på
Den 20 Mars.
139
det TaxeringsComitéerne måtte äga ren och
tydlig föreskrift, och ej efter godtycko förfa¬
ra; hvaraf händt, att lika arbetare blifvit vid
särskildte TaxeringsComitéer olika taxerade.
Vid de flesta TaxeringsComitéer hafva
desse arbetare blifvit ansedde i likhet med Mä¬
stare och Gesäller vid privilegierade Skrå in-
rättningar; en tillämpning desto obillignre ,
som desse arbetare, så väl uti Kongl. Krigs-
Collegio, som hos Kongl. Majit, fåt-t afslag på
deras ansökan om inrättandet af dyl ka Skrån,
och ytterligare, sedan deras hos Rikets Stän¬
der år 1771 anlörde klagan, i afseende på den
år 1772 timade Regementsförändring, ej blef
upptagen och afgjord, genom Kongl. Resolu¬
tion af år 1 777 » blifvit allvarligen antydde
afstå från dylika försök, och vara sin Patron
lydige och hörsamme-
Detta oaktadt, hafva de icke blifvit på¬
förde den afgift, som stadgas i 2 Art. 3 §. 7.
Morn- pag. 24 i 1812 års BevillningsFörord¬
ning, jemförd med samma Art. 4 §. 2 Morn.
pag. 29, som synes vara det högsta, dem
bordt kunna påföras. Besvär hafva väl blif¬
vit anförda hos Kongl. Maj ts Befallningshaf¬
vande och uti Kongl. KammarCollegio, men
blifvit ogillade.
Då detta Factori är det enda, som ge¬
nom dess ägares drift och omtanka , utan
förskotter af Kronan, emotstått svåra conjun*
cturer, hvilka vållat 3;ne andra Factoriers un-
dergång; så torde Högloft Ridderskapet Och
Adeln lästa desto mer uppmärksamhet vid
hvad ja g anfört , och dymedelst förekomma
ett dylikt missöde.
Med all billighet synes det instämma,
att om Bevillning skall utgöras, den då en¬
dast påföres de arbetare, som ansvara eget ar¬
bete, och ej de lärlingar, de hafva i sitt bröd,
äfvensom, att, enär det fulla antal Gevär,
2000 stycken, som Kongl. Maj t försäkrat der
vilja låta årligen förfärdiga, ej reqvireras ,
den då af Factoriet utgående årliga Bevill¬
ning minskas i mån deraf.
Som ytterligare skäl till vinnande häraf,
får jag nämna, att snart sagdt ej en enda
bokstaf nu mera är i behåll af de Factoriets
erhållna privilegier , hvilka genom tid efter
annan utkomna Förklaringar, utan ägarens för»
vållande, gått förlorade.
Detta Memorial anhåller jag ödmjukast ,
blir till BevillningsUtskottet remitteradt.
Afskrift.
Utdrag af de år 1715 Husqvarna Ge.
värsFactori nådigst förlänte Privilegier.
7.
Allt FactorieFolk skall vara fritt från
Knekte- och Båtsmanshåll, Inqvartering samt
Mantals- och Bakugns-penningar och all an-
Den 20 Man.
nan borgerlig tunga, så vida de ingen bor¬
gerlig näring hafva, eller sådane hemman ä-
ga , som för desse onera icke kunna befrias ;
men för den contribution, sorn i följe af 17 12
års ContributionsPlacat af all lös och fast E-
gendom bör erläggas, kan ingen befrias.
Likheten med det företedda OriginalPri-
vilegium intyga
Henr. Wilh. Ljungfeldt. jf. M. von Engeström.
Krig sRåd.
Remitterades till Bevillningsutskottet’
Herr Zelow, Christer, uppläste följandet
Den allmänt öfverklagade Penningebri-
sten medförer lör alla Näringar, och i synner¬
het för den idoge Jordbrukaren, högst tryc¬
kande verkningar : och endast ockraren, sorn
vet väl begagna sig af penningenöden , dra¬
ger en oskälig vinst deraf på de arbetande
medlemmarnas bekostnad och snara undergång*
Detta är således ett ämne, som Rikets för¬
samlade Ständer icke lära underlåta att till
pröfning företaga.
Jag har icke öfverlefvat någon tidpunkt,
då det varit lättare att erhålla penningelån ,
än ifrån 1792 till 1800. GeneraiDisconten ut-
lånte emot 5 procents renta på fastighet, och
lån afslogos aldrig i brist på penningar uti
någon Discont. Härigenom ökades hvarken
\
142 Den 20 Mart.
coursen eller varuprisen; men den lättare pett*
ningetillgången ökade varumängden, och å»
stadkom en allmän odlingstäflan.
Jag skulle derföre, till Industriens oell
Jordbrukets upphjelpande och understödjande*
önska, att någon säker tillgång på penninge-
försträckning öppnades emot fastighets pant
och passande renta. Detta kunde visst vin¬
nas, om Banquen, likasom på 50! och i bör*
jan af 6o:talet, utan undantag lemnade lån
på fast egendom; men jag anser sådant skad¬
ligt i längden, och vill i dess ställe ödmju-
kast föreslå, att Kongl. LandtbruksAcademien
af Banken erhölle mindst en million Riksdaler
emot 3 procent, med rättighet att lika med
öfriga Disconter utgifva Assignationer på Ban¬
quen ; samt om Academien funne nyttigt mot¬
taga privata penningar mot 3 procent, seder¬
mera bevilja lån mot 4 procent och inteck¬
ning i fast Landtegendom, hvilken förut bor¬
de vara värderad efter en ny och mera pas¬
sande method : äfvensom i värdering6-instrU-
mentet bör upptagas redan skedde odlingar ,
samt huruvida tillgång finnes till verkställan¬
de af flera. Lånet, som beviljas, får aldrig
öfverstiga halfva egendomens värde; och må
det icke vara någon tillåtet erhålla större sum¬
ma än 15.000 R:dr, samt efter första året af¬
betala årligen 10 procent af Capitalet, hvar¬
igenom alltid tillgång på nya lån vinnes. Och
bör Kongl. LandtbruksAcademien ej fordra
i:sta inteckningen, blott ej egendomen blif-
ver graverad för större summa än halfva vär¬
Den 20 Mars.
143
det; men 1 den händelsen, att ej första inteck¬
ningen erhålles, bör äfven laga borgen sättas-
De, som med bevis af Länens Hushålls-
Säl'sk ip s yrka, att de verkställt, elier åtmind-
stone börjat någon betydlig odling, böra haf¬
va företrädesrättighet till låns erhållande fram¬
för andra fastighetsägare: och om tillgång på
penningar finnes, kunde äfven alla fastighets¬
ägare fä rättighet , emot säker borgen och 5
procents renta, på 9 månader låna högst två
tredjedelar af dess på landet taxerade behåll¬
na inkomst, men ett sådant lån bör ej om¬
sättas , och ett nytt ej beviljas förr än 2:ne
månader efter det förras inbetalning.
Begärdes på bordet.
Herr Weidenhjelm, Eric Wilhelm, uppläste
följande
Ödmjuka Memorial.
Ostridigt bör en Stat löna sina Embets¬
man så, att de i förhållande till sina inne-
hafvande beställningar kunna, ej i öfverflöd,
men med möjlig utkomst förrätta sina Embets-
mannapligter, utan att behöfva vårdslösa och
försumma elen tid Staten tillhör , iör att ge¬
nom speculationer af flerfaldiga slag förvärf¬
va de nödvändigaste behof. Och som Ri¬
kets pappersmynt i nuvarande tillstånd, jern*
fördt med de öfver höfvan uppjagade priser
af alla lifvets fötsta nödvändighets-artiklar,
144
Den 2 c Mart*
fallit betydligt i sitt värde, samt härtill kom*
mer en dryg bevillning af lönerna, hvilket
allt nästan utarmat de mesta Embetsman, hvil¬
ka ej haft egna eller tillfälliga tillgångar, vå¬
garjag Högvälborne Herr Grefven och Landt-
Marskaiken samt Högloll Ridderskapet och.
Adeln vördsamt underställa, att så länge, och
intill dess Rikets mynt, genom en hämmad
import och en återvunnen credit kan blifva
att anse i förhållande till den penninglönta¬
gande Embetsmannen, hvad det fordom med
en någorlunda alpari - cours varit, det alla pen¬
ninglöntagande Embetsman, och förnämligast
uti de mindre grader, böra, om Statens till¬
gångar det medgifva, få en efter tidehvarfvet
lämpad tillökning, i öfverensstämmelse med
hvad de Embetsman åtnjuta, som beräkna sin
lön efter markegångspriser; eller ock, om de
längre skulle fortfara med nu innehafvande
knappa lön-inkomster, de då åtmindstone fri¬
kännas all slags bevillning, hvilken synes va¬
ra så mycket mer tryckande, som, då den
lägges till den tilltagande dyrheten, och myn¬
tets ringa värde ifrågavarande Embetsmän
nästan tjena för hälften, emot hvad de för 15
år tillbaka af Staten åtnjöto. Jag finner allt¬
för väl, att de missbruk af accorder, som nä¬
stan vid alla Embetsmannacorpser insmygt sig,
och hvilka ej litet bidragit försämra tjenste-
männens vilkor, skulle genom en löntillök¬
ning gifva anledning till ännu vidare ocker
och stegring vid sysslors försäljning, och den
åsyftade förbättringen i lönerna blott verka 3
å
Den 20 Mars.
145
å 4 år, till dess de nu tjenande hunnit för¬
värfva så betydlig vinst ä utgiftfen accörd-
summa, att de med beqvämlighet kunna lem¬
na tjemten; men dessa missbruk kunna un-
danrödjas, antingen genom ett nytt accordre-
glementes stadgande lör militairert, lämpadt
efter lönerna , och hvars noga och stränga ef¬
terlefnad vid ansvar ålades Chelerna för hvar¬
je corps, hvaremot, och då förbrytelser här¬
utinnan timade, den brottslige derföre borde
kunna lagligen tilltalas, eller också, vare sig
militaire eller civile personer, som be alt sina
platser, de förre utöfver det nu stadgade ac-
cordreglem ntet, och de sednare utan laglig
tillåtelse, måtte vid sin afgång åtnöjas med
ett jemkadt pris af hvad de sjelfve gifvit, och
icke någon vinningslystnad äga rum för be¬
ställningar, hvilka icke äro annat än Statens
tillhörighet; härigenom lider ej den afskeds¬
tagande; de tjenande, försedde med sina
nödvändiga behof, blifva i och för sina be¬
fattningar Statens skuldenärer, och ej Dis-
conters och Privatas, samt sättas derigenom
i tillfälle att med noggrannhet fullgöra sina
pligter; och de sorn äro pensionsmässige in¬
nan de lemna tjensten, hvilket är de mesta
obemedlade militairers synpunkt, till kyndas
dessutom nu mera en betydlig fördel g norn
pensionernas förhöjning i de mesta classer,
hvilken fordom var utsigten för de uti tjensten
grånade Embetsmäns framtida bergning , och
ej 1 å 200 procents förhöjning å en i tjensten
utgifven accordsumma- Med anledning af hvad
Ridd. 0. Ad. Prot. N:o 19. 20.
146
Den 20 Mars.
jag nu haft äran anföra, får jag ödmjukast fö¬
reslå, att Riksens Högloft. Ständer må under
detta Riksmöte vidtaga de åtgärder, som kun¬
na vara lämplige , till upphjelpande af de
nu nog vanlottade penninglöntagares vilkor ,
samt stadga en sådan lönförhöjning, hvarige¬
nom ofvanberörde Statens Embetsmän sättas i
en mera gynnande författning; hvarjemte jag
äfven hos Högvälborne Herr Grefven och
LandfMarskalken samt Höglofl. Ridderskapet
och Adeln lika ödmjukt anhåller, detta mitt
anförande må till vederbörligt Utskott remit¬
teras-
Remitterades till StatsUtskottet-
Herr von Heyne, Georg, anförde till Pro-
tocollet följande:
Hos det Hedervärda BondeStåndet har vid
sist öfverståndne Riksdag fråga blifvit väckt
om förhöjd Jordlega eller så kallade Planpen¬
ningar för SoldatTorpen vid de indelta Rege-
menterna; i följd hvaraf Kongl. Maj:t, genom
nådig skrifvelse den 13 October 1812, anbe¬
fallt Herrar Landshöfdingar, att emellan Stam-
och HjelpRoarne befordra frivilliga öfverens-
kommöser om de förmåners fördelande Sol¬
daten äger rätt att af Rotarne erhålla-
Under medgifvande, att den uti Kongl.
Förordn,ngen af den 20 April 1685 bestäm¬
da jordlega, x Daler Silfvermynt, visst icke i
Deft 20 MaPs.
M7
dessa tider äf lämplig, anser jag dock de åt¬
gärder, som, i anledning af ofvanåberopade
nådiga skrifvelse, blifvit vidtagne i de trak¬
ter af Linköpings och Jönköpings Län, der jag
är Rotehållare, ännu mera olämplige. Större
delen af StamRotarne hafva låtit afmäta, ic¬
ke allenast den jord, som för Soldaten vid in¬
delningen är bestämd genom KnekteContrac*
ten, utan ock den af Soldaten, tid efter an¬
nan, med eller utan tillstånd, inkräktade stör¬
re jordrymd, som nu nästan alla SoldatTorp
innehafva, och hvilken tillsammantagna jo:d
blifvit på flera ställen taxerad till 50 å 60
R:dr Banco, och således StamRotarnes preten¬
tioner uppgjorda derefter. De af dessa pre¬
tentioner uppkomne tvister mellan föräldrar
och barn syskon och grannar — kunna
icke annorlunda, än genom bestämda föreskrif¬
ter, förekommas, och det är till vinnande af
detta ändamål jag vördnadsfullt anhåller att
få göra följande project.
1:0 Sorn ali skatt af och för Jord borde
utgöras i de produeter jorden afkastar, bör
den år 1685 uti penningar bestämda Jord-
legan förvandlas till Spannmål efter nämnde
års MarkegångsTaxa eller Kronopris, hvilken
Spannmål sedan, fördelad på Stam- och Hjelp-
Roten, utgör den rätta Jordlegan, och som
för framtiden icke kan vara förändringar un¬
derkastad.
2:0 För den vid SoldatTorpen befintliga
jord öfver hvad KnektContractet utstakar, bör
148
Den 20 Mars,
icke HjelpRoten betala någon afgift, då den¬
na jord emot Författningarne tillkommit ge¬
nom fordna ägarens efterlåtenhet, eller dess
enskildta förbindelser med inkräktaren, och
hvilken jord, om den skiljes från Torpen, blir
en alldeles opåräknad vinst för StamRoten,
men om den bibehålies, icke innefattar någon
förlust, helst inga eller åtmindstone ganska få
sådane inkräktningar skett i nu varande Jord-
innehafvares ägotid, och är jag öfvertygad ,
att ingen vid köp eller arf af Fastighet inom
60 å 70 år ansett SoldatTorpet som en för¬
del på dess hemmansägor, eller derpå grun¬
dat annan förmodad afkastning, än till tider-,
nas skick lämpad Torpskatt för dess i För-
fattningarne bestämda ägovidd, äfvensom vid
köp eller arf af HjelpRotehemman en så öf¬
ver höfvan uppdrifven Torpskatt icke någon¬
sin kunnat supponeras eller bland Hemma¬
nens onera beräknas.
Jag vågar förmoda, att då Sveriges älska¬
de Konung och Kronprins nyss skänkt freden
med utländska Grannar åt Fosterjorden, Rik¬
sens Ständer icke kunna värdigare svara mot
denna vundna sällhet, än att genom bestäm¬
da för skrifter uti alla enkla saker stifta och
bibehålla den bland enskildta medborgare.
Om detta mitt anförande förtjenar afseen¬
de, får jag ödmjukast anhålla, att det till Oe-
conomie och BesviirsUtskottets snara gransk¬
ning öfverlemna'; och lika ödmjukt hemstäl¬
la, om icke någon utväg, genom Eders Excel-
Den 20 Mars.
149
lences och Höglofl. Ridderskapets och Adelns
beslut, kunde vidtagas att hos Kongl. Majit
i underdånighet anhålla, det genom nådig
skrifvelse till- Konungens Befallningshafvande
och Domstolarna i de Län, som frågan rörer,
d- anbefallas, att alla till älventyrs började
Rättegångar i detta ämne borde hvila intill
Riksdagens slpt, eller till dess bestämda före-
skrifter hinna vidtagas och göras kunniga.
Bilaga till mitt Memorial af d. 20 Mars 1815,
Transumt af Kongl. Förordningen den
20 April 1685 §. 7: Och såsom det Hemma¬
net uti Roten, på hvilket KnektTorpet upp-
sättes, tager en särskild saknad och besvär af
de äuor som från Gården dertill måste afstås,
alltså skattas sådant billigt till 1 Daler Silf¬
ver in y n t, hvilken fördenskull måste samma
hemman årligen utaf de andra Rotarne ve-
dergällas och godtgöras,
Kongl. Resolution på Allmogens Besvär
den 28 Juni 1731 §. 5. Angående Allmo¬
gens klagan öfver Ryttares, Soldaters och
Båtsmäns inkräktningar vid sine Boställen,
öfver det sorn i IvnekteContracterne och För-
ordningarne bestås, så komma desamma att
utläggas, - och sådant efter Contracterne och
Förordningarne att rättas, hvilket Landshöf-
dingarne, när deröfver klagas, till verkstäl¬
lighet bringa , som ock hafva noga inseen¬
de att sådane inkräktningar hädanefter ej
ske måge.
15®
Den 20 Mars.
Ko^gl Resolution den 27 Januari 1769.
Åf Allmogen är väl ansökan gjord, att de så
kallade Planpenningar ifrån 1 Daler och 16 Öre
Silfvermynt måtte höjas till io Daler samma
mynt, men som denna ansökning emot Con-
tractet är stridande, har den ock blifvit
afslagen.
Förestående Utdrag af Kongl. Förordnin-
gar åtfölja mitt Memorial af ofvanskrifne dato.
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
CkconomieU tskottet.
Friherre Lilljencrantz , Axel Ludvig , hade
inlemmat ett Dictamen, sorn upplästes, så
lydande:
Om åhågan att gagna och en hög grad
af medborgerlig känsla för sitt Fosterlands
väl vore alltid åtföljd af snillets lyckliga för¬
måner och den sällsynta gåfvan att uttrycka
det ätnne man vill framställa för andra på ett
för känslan angenämt och fattningen öfverta-
lande sätt, då skuile visst jag med största
tillförsigt nu begagna för första gången min
rättighet att framföra mina tankar på detta
rutn ; men om sanningens mägtiga språk
öfvertygar mig otn motsatsen häraf, tröstat
mig den glada öfvertygelsen, att J, mine Her¬
rar, med edert ljusa omdöme skolén tillgifva
fel, dem mm ej kan ändra, och väl bedomina
afsigter för sakens skull. En förlåtlig sjelf.
kärlek gör, att jag gär längre, och äfven vå¬
Den 20 Mart.
151
gar hoppas, att J med bevågenhet skolén anse
att jag till edert bifall framställer ett ämne af
vigt Öfvertygelsen säger mig att det så är,
och min pligt ålägger mig att följa denna öf¬
vertygelse.
Riksens Högloft. Ständer, kallade af vår
åldrige vördade Konung att med Honom öf¬
verlägga om riksvårdande saker, hafva från
Thronell fått höra de ärorika händelser, som
tilldragit sig sedan det sista Riksmötet, och
de välgörande steg Konungen tagit för flera
inre angelägenheter. Försynen, som under
skakningen af så många Throner och vår kä¬
ra Fosterbygd på branten af sitt fall, tillåtit
det ej allenast återföras till sitt uråldriga an¬
seende bland Nationer, genom vår Konungs
vishet och den Hjeltes mägtiga arm, som med
så mycken rätt fästat Europas beundrande blic¬
kar och vår oinskränkta kärlek utan äf¬
ven Rikets gränsor utsträckta till Polen, ge¬
nom föreningen af vårt Grannrike, tryggade
för behofvet att nyttja vapnen, om ej att vid
Halföns stränder förjaga de förmätne, som vå¬
gade trotsa de Scandinaviska Folken kun¬
ne vi helt och hållet öfverlemna oss till be¬
redande af vår lycka, genom enighet i-
doghet — och enkelhet i lefnad och sparsam¬
het hvarförutan ingen lycka, ingen sann och
verklig sjelfständighet finnes eller kan äga be¬
stånd; jag tviflar ej på det första — jag har
sett det andra tilltaga allt mer och mer, jag
hoppas det sednare men det snarare tili¬
an aftagande öfverflödet befaller mig att ön-
153
Den 20 Mart'
ska snar hjelp och påkalla medlen dertill,
Huru lå äro ej våra verkliga behof, huru
mångfalldiga de tillkonstlade, sorn hvarken
naturen fordrar eller chmattt gillar, eller Län»
dets tillgångar medgifva. Måtte de min¬
skas — aftaga och upphöra! Hvilka
äro då medi n? Månne Fö ordningar hjcdpa?
H vern känner ej motsattcen? Månne anma»
ningar frän Regeringen? ty värr måste äfven
den frågan besvaras med Nej. Hvilket är
då m.dlet? ... I min tanka, nä:t exempel
från högsta Ort förakt för fi ämtnande
producter, gynnande af inhemska tillverknin¬
gar. Tillåten mig få till edert bifall före
slå; Skulle ej en deputation till Thronen,
att framställa detta högst vigtiga ämne, kun¬
na ske? Med hvad välbehag skall det ej an¬
ses af den, som genom de antnaningar han i
alla orter genom Länens Höfdingar och Stif¬
tens Biskoppar oss meddelat, lemnat så glä¬
dande prof af d^ss önskan om sparsamhet och
öfverflödets hämmande, att af Nationens Re¬
presentanter underrättas om de medel de an¬
se verk inde till detta, förut förgäfves sök¬
ta , ändamåls vinnande? Och vinnes det
ej genom etf slikt bes!.ut emellan Regenten och
Nationen, huru skalidet då någonsin vinnas?
Måt'e jag få öfve'1-dva denna sälla dag!
Min hel a är vacklande, mina återstående
dagar kanske få — Måtte jag få säga: Jag
har sett mitt Fädernesland, från branten af
dpss fall, återfördt till ett högt anseende bland
Nationerna jag har sett dess gränsor sträck¬
ta efter naturens utstakning jag har sett
Dm 20 Mars, 153
mina landsmäns enighet jag har sett idog¬
het i ålit tilltaga jag har äfven sett det
uråldriga Svea Folket återtaga sitt manliga,
erikla lefnadssätt, och jag skall nöjd sluta
mina dagar!
Lades på bordet.
Upplästes ett af Herr Adlerheim, Pehr, in¬
lemnade, så lydande
Ödmjukt Memorial.
Då hvarje Stats välgång hufvudsakligen
beror uppå dess åkerbruks- och ladugårds¬
skötsel tillväxt och upphjelpande, synes mig
alla de m del böra vidtagas, som kunna be¬
fordra högsta möjliga Sädes- och Ladugårds-
afkastning, hvilka uppbringade till den högd
de kunde blifva uti vårt kära Fädernesland,
skulle inom lå år bespara mindst hälften af
de betydiiga summor, hvilka nu årligen utgå
för Spannmål, Brännvin, Smör, Ost, Fläsk,
Talg och Hudar-
Att Sveriges Landtman och Allmoge haf¬
va icke allenast att strida mot ett kallt och
svårt climat, utan äfven emot en hårdarbetad
och mager jord, är allom bekant, äfvensom
att Ladugårdsskötsel, källan till Landtman-
nens och Allmogens trefnad och bestånd, är,
härrörande af en knapp hötillgång å de fle¬
sta egendomar och hemman uti Riket, uti fö¬
ga tilltagande.
Då dessa sanningar icke kunna bestridas,
återstår endast att uppsöka hjelpmedleny och
dessa bestå uti gödsel och flit.
Förgäfves föreställer man sig, att endast
flit kan åstadkomma en förökad Sädesproduc-
tion, och lika förgäfves föreställer man sig,
att en nödig gödseltillgång är och blir möjlig,
sä länge Brännvins bränningen under de tider
af året , då kreaturen måste födas inom hus,
icke är tillåten.
De skäl man hittills anfört emot sådan
Brännvins - bränningstid , hafva bestätt deruti,
att vid mycken tillgång af Brännvin, fylleri
och oordningar vore svåra att förekomma,
och att brist uppå Säd blef att befara, äfven¬
som en derå följande dyrhet.
Emot det första skälet torde jag få äran
invända : att oaktadt den tiden, som, hösten
1813, var Landtmannen till Brännvinsbränning
tillåten^ och oaktadt att Riket öfversvämma-
des af utländskt Brännvin till en ovanlig myc¬
kenhet, voro fylleri och oordningar, ige¬
nom de till hämmande deraf kraftiga vidtag¬
na Författningar, mera sällsynte.
Emot det andra skälet, nemligen; att vid
en längre, eller 7 å 8 månaders tillåten Bränn-
vinsbränningstid spannmålsbrist och ett upp-
jagadt pris derå vore att befara, må jag till¬
låtas invända, hvad icke heller lärer kunna be.
Den 20 Mars,
stridast att oaktadt den mindre goda sädes¬
växt förlidne år, hvilken var en följd af sam¬
ma års ovanliga torka , och oaktadt den Bränn-
vinsbränningstid, som förlidne höst och nu he¬
la våten är nådigst tillåten, försäljss dock all
spannmål nu till mycket lägre pris, än hvad
derför vid denna tid förlidne år betaltes.
Då jag således vågar tillstyrka en för Landt¬
mannen och Allmogen tillåten Brännvinsbrän.
ning, under de tider af året, som födan för
kreaturen gifves inom hus, såsom hos oss van¬
ligast ifrån och med October till och med Maj
månads slut, föranledes jag dertill af följande
orsaker:
Brännvinsbränningen är af den största vigt,
*y utom det att ingen lärer kunna neka, att
itrån det densamma blifvit tillåten, har Jord¬
bruket varit uti tilltagande, hvaremot och vid en
blifvande Brännvinsbrännings mera inskränk¬
ta tid , det åter skall aftyna} ty endast den om¬
nämnde 8 månader årliga tillåtna btännings-
tid skall, då man beräknar Sverige utgöra cir¬
ca 6®,000 mantal, mindst befordra den föde-
tillökning, att uppå hvarje mantal mindst kun¬
de framfödas 3 å 4 boskaps- och ännu flera svin¬
kreatur mera än sistlidne åren varit möjligt,
och hvarförutan, i anseende till dranken,
svinafveln blifver antingen omöjlig, eller allt¬
för kostsam att framföda.
Af drank erhålla alla boskapskreatur myc¬
ken födaj den gör ett eljest klent och dåligt
Den 20 Mars,
foder begärligt, ökar mjölk-, gräddesmör-
och ost-tillgångarna, till mycken sädesbespa-
ring för Landi mannen och Allmogen. De med
drank gödda boskapskreatur gifva vid slagt*
ningen alltid mera talg, och dessutom erhål-
les af dranken mera drifvande kraft åt göd¬
seln, hvaraf den uti Sverige varande magra
jorden har det största behof, och är snart sagdt
oumbärlig uti det land, der Åkerbruket och
Ladugårdsskötsel utgör ett af syttemålen.
Brännvinet åter, måttligt nyttjadt, styr¬
ker Landtmannen och Allmogen samt tjenst-
folket vid alla de tunga arbeten af Åker¬
bruk och bärgning, skogsarbeten, forslor,
eller andra utsyslor , hvilka uti hvad väder¬
lek rom helst måste utgöras, och är det en¬
da, hvarmed de kunna uppfriska sig sj Ifva ,
dess bekanta och tjenstfolk: vid 8 månaders
tillåten Brännvinsbränning för landet, afbrän-
nes endast efter dess Ladugårds behof den
sämre sädén , alltid med iblandade rotfrug-
ter, ända till tre fjerdedelar eller mindst hälf¬
ten. De så kallade gröfre bangar och ris nytt¬
jas till bränsle, och mesta afseendet göres der-
å, att med jemn tillgång af drank, väl och
jemnt kunna underhålla kreaturen, säkre att
alltid i och med det samma erhålla nödigt
husbehofsbrännvin. Men då vid en sådan
Brännvinsbränning ändå icke kan påräknas att
erhålla det qvantum Brännvin, som för-Stä¬
derna behöfves, så täger jag mig friheten att
äfven proponera en lika lång Brännvinsbrän-
ningstid lör BryggareEmbetet uti Stockholm;
till io å 12,000 tunnor Säds afverkning, år¬
Dm 20 Murs.
15'
ligen, äfvensom för alla de uti Riket varande
öfriga Städer, hvilka jemlikt Kongl. Majlis
nådiga Förordning af den 5 December 1794
efter folkmängden förut enahanda förmån till
godo njutit, hvilket äfven skulle betydligt
föröka samma tillgång för Stadsboerna som
för Landtmannen och Allmogen är omnämndt:
Utom det att den gödsel, som uti Städerna
samlas vid tillgång af drank, alltid skall blif¬
va mera stark och drifvande, än vid brist derå,
och då densamma antingen nyttjas af Bränn-
vinstillverkaren å dess eller den jord de up¬
på arrende innehafva, eller af Landtmannen
upphandlas, så f.öljer deraf, att ehvad den
nyttjas till säds, gräs, eller andra rotfrukters
produetion, förökade skördar vore att påräkna.
Vid en mera inskränkt Brännvinsbrän-
ningstid åter tillgripes endast den strida Sä¬
den, tillmäskning och afbränning forceras, de
snart sagdt till timmer och öfriga byggnads¬
materialier tjenliga träd fällas, och jordfruk-
terne lemnäs orörde för att sönderstyckade
under inskränkningstiden gifvas kreaturen.
Att den pannerymd, som nu är Landt¬
mannen och Allmogen tillåten, i mån af dess
hemmantal, lärer få förblifva densamma den
nu är, med undantag deraf, att icke mer än
en panna uppå hvarje egendom eller mantal
får begagnas, tror jag mig böra föreslå, äf¬
vensom att Kronans Brännerier måtte Bränn¬
vinsbränningen utöfva de tider af året, sorn
tjenligast finnas.
158
Den 20 Marti
Af en sådan tillåtelse skulle fondell fram^
deles ofelbart vara, att den mesta möjliga till sä-
desafkastni.ng tjenliga jord och mark skall blif¬
va upparbetad, sädesproductionen märkliger»
tilltaga, och all utländsk spannmåls införskrif-
vande då mera icke behöfvas, samt att La-
dugårdsskötseln , åt hvilken då först kan lem¬
näs nödig omtanka, vid tillgång af drank för
hela den tid kreaturen födas inom hus, skul¬
le kunna inom eget land lemna de behof, för
hvilka vi nu till utländningen utgöre ett högst
betydligt årligt capital.
Af sig sjelft förstås, att, i di-n händelse
Försynen skulle straffa detta vårt kära Fäder¬
nesland med missväxtår, Hans Maj:t Konun¬
gen äger rättighet att inskränka Brännvins¬
bränningen till ännu kortare tid.
Då uti vårt hårda climat Erännvinsförtä-
ringen icke kan umbäras, och ali Landthus¬
hållning samt Boskapsafvelns tillväxt och för¬
ökande utan jemn tillgång af drank icke kan
uti längden blifva lönande, hoppas jag, att de
af mig föreslagne S månaders ärlig Brännvins-
bränningstid, så väl för Landtmannen och All¬
mogen, för BryggareEmbetet uti Slockholm,
som ock lör de öfriga Städet uti Riket efter
folknummer af hvarje Stad, blifver såsom utaf
den största nytta antagen, och hos Hans Maj t
Konungen till fastställande i underdånighet
anmält.
Att bispringa Staten och underlätta Stats,
behofven, är hvarje redlig medborgares pligt
Deli 20 Mart.
159
och skyldighet, och utgöres så mycket villi¬
gare, då Styrelsen med faderlig omvårdnad
omfattar den skattskyldige, utan afseende på
hög, låg, rik eller fattig, hvartill kommer i
synnerhet en naturlig jemförelse af dess oli¬
ka belägenhet för eller efter en sådan tillåten
husbehofsbränning: erfarenheten intygar, att
då Brännvinsbränning endast någon kortare
tid varit tillåten, har dels behofvet, dels be¬
gäret till bättre utkomst förorsakat lagbrott,
och derå angifvelser ofta af anhörige och tjen¬
stefolk, och jemte böter förlust af förbryta¬
rens reela egendom, jemte den obehagliga o-
säkerheten att så väl nattetid, som om dagen,
oroas af beslagare: att förtiga alla de mångå
olyckor, äfven i moraliskt afseende, som brännö
vinsförbuden eller korta inskränkningar der¬
uti förorsakat, af dråp, sammangaddningar,
slagsmål, arresteringar och sedeförderf hos vår
i allmänhet laglydiga och beskedliga nation.
Af sådan jemförelse följer otvunget , att
Landtmannen och Allmogen ganska frivilligt
skulle åtaga sig en förökad pannerymds-afgift,
till billig erkänsla och skyldigt underhjelpan-
de af Statens behof, och att BryggareEmbe.
tet uti Stockholm säkerligen skulle åtaga sig
en högre årlig afgifts utgörande, än de i R:dr
40 sk. på tunnan, som de förut erlaggt, äfven-
som att de öfrige uti Riket varande Städer ic¬
ke skulle tveka enahanda högre pannerymds-
afgift erlägga.
Att detta mitt Memorial får de öfriga re-
spectiva MedStånden commuuiceras, samt se¬
i6o
Den 20 Mars.
dan till behörigt Utskott remitteras, får jag den
äran ödmjukast anhålla.
Begärdes på bordet.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt•
Mars hålken till kännagaf, att Herr Carleson, Carl
Fredric, anmält sig vara af trägna Embetsgö-
romål i Kongl. HofRätten förhindrad att i
RiddarhusUlskottets förrättningar deltaga, och
i följe af detta laga förfall önskat att la af¬
säga sig Ledamotskapet i nämnde Utskott ;
och blef denna Herr Carle sons önskan , uppå
af Hferr LandtMarskalken gjord proposition ,
af Ridderskapet och Adeln bi fallen.
I anledning häraf anmodade Herr Landt¬
Marskalken Herrar Electorer att vid deras
nästa sammankomst utse en Ledamot uti Rid-
darhusUtskottet efter Herr Carleson.
Till erinran för dem af Ridderskapet och
Adeln, hvilka under Riksdagens lopp torde
ämna inlemna några Memorial , eller göra
nya motioner, uppläste Herr LandtMarskalken
början af 5 1 § af Riksdagsordningen, af in¬
nehåll , att uti en skrift böra ej flera mål af
olika beskaffenhet sammandragas.
Herr Gripensvärd, Fredric, hemställde, om
icke Ridderskapet och Adeln skulle behaga
anmoda
Den 29 Man. 161
anmoda Herr af Uhr att låta trycka sitt den¬
na dag upplästa Dictamen.
Uppå gjord proposition, blef detta af Rid¬
derskapet och Adeln bifallet, och lofvade Herr
af Uhr att om tryckningen draga försorg.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskill-
des klockan tre qvart till 3.
In fidem protocolli
A. G. Silverstolpe.
Onsdagen den 29 Mars.
Flenum klockan 10 förmiddagen.
Justerades Plenibrotocollet för den 20 Mars,
Uppbröts Herrar Electorernas vallista,
hvaraf befanns hafva blifvit utsedde till Le¬
damöter i
BevillningsUtskottet
efter Friherre von Schwerin, Werner Gottlob,
N;o 216 Friherre Ribbing , Fullmägtig Herr
Flach, Eric, Major.
Expedi tions Utskottet
efter Friherre Lagerbjelke, Gustafa
N:o 115 Gretve Lagerbjelke Axel.
Ridd. 0. Ad, Fröt, N:o zu zz,
Den 29 Mars.
RiddarhusUt skottet
efter Herr von Carleson,
N:o 1901 Herr Olivecreutz, polian Adolph.
Herr Flach, Eric, tillkännagaf sig af en-
skildta angelägenheter vara förhindrad att åta¬
ga sig det smickrande förtroende, Herrar Elec-
torer behagat honom uppdraga, att vara Leda¬
mot i BevillningsUiskottet.
Likaledes ■ tillkännagaf Herr Olivecreutz,
jjohan Adolph, det snart instundande egna Era-
betsgöromål satte honom ur stånd att svara
mot Herrar Electorernes honom visade förtro¬
ende, och finge han derföre Ledamotskapet i
RiddarhusUtskottet sig afsäga.
Grefve Mörner, Carl Stellan, anmälte, att
Herr Bråkenhjelm, Adolph Fredrik, från Riksda¬
gen afrest för hastigt påkomne angelägenheter,
och att hans rum i Bevillningsutskottet säle-
des vore ledigt.
I anledning häraf anmodade Hans ExeeU
lence Herr Grefven och Landt - Marskalken Her¬
rar Electorerne att nästkommande dag sam¬
manträda, för att, i de afgångnes ställe, välja
tvenne Ledamöter i Bevillningsutskottet, samt
en Ledamot uti RiddarhusUtskottet.
Vid förnyad föredragning af Herr af Da-
rellis , Isac, och Herr Silfverstolpes, Gustaf
Abraham, på bordet hvilanda Dictamina, be-
Den 25 Mars.
163
siöts, det de skulle remitteras till Allmänna
Besvärs och OeconomieUtskottet, hvilket skul¬
le äga sig öppet' att samråda med sådane af
de öfriga Riksens Ständers Utskott, sorn med
vissa delar af berörde Dictamina borde få be¬
fattning; Varändes det äfven Författarn? til¬
låtet att sina Dictamina med de Öfriga re-
Spectiva Stånden communicera.
Föredrogs ä nyo och bifölls Bevillning.*;-
Utskottets, sistlidne Plenidag på bordet lagde,
ProtocollsUtdrag om tillstånd för Utskottet att
antaga ett större antal Betjening, än i Riks¬
dagsordningen finnes stadgadt.
Vid förnyad föredragning och uppå af
Herr LandtMarskalken gjorde särskildte propo¬
sitioner, blefvo Herr Flachs, Carl, Herr af
Vhrs, Carl David, Herr Zelotes, Christer, Friher¬
re Lilliencrantz*s , Axel Ludvig, samt Herr Adler-
fieims, Pehr, i sista Pleno uppläste och på bor¬
det lagde Memorialer och Dictamina till All¬
männa Besvärs- och OeconomieUtskottet remit¬
terade. _____
Föredrogs LagUtskottets Memorial, af dea
St3 Mars, innefattande utlåtande öfver Rik¬
sens Ständers JustitiaeOmbudsmans, Friherre
Hars August Mamerheims , Embets-Berättelser
för åren 1813 och 18 14, samt dess under den
127 sistlidne Februari afgifne enahanda Berät¬
telse för den ditintills förflutne del af detta år,
164
Den' 29 Mars,
jemte de Handlingar, som vid de förstnämn-
de blifvit fogade.
Vid hvad Justitieombudsmannen inbe¬
rättat och anfört: 1:0 rörande den honom å-
lagde granskning af de årligen i Länen satte
MarkegångsTaxor; 2:0 angående bestämdare
föreskrifter i afseende på Gottländska Prester¬
skapets lönerättigheter, samt vidtagande af
vissa mått och steg, ländande till Gottlands
odling; 3:0 angående utskrifning af Kronan
tillhörig Jord på Öland} 4:0 angående erfor-
derlige anstalter till de uti Södra delen af Ri¬
ket befintlige Mossars och Kärrs uppodling;
5:0 angående befundna hinder för affattningen
af KronoAUmänningarne i VesterNorrland och
Jemtland, samt nödige anstalter till Åkerbru¬
kets upphjelpande uti Vesterbottens och Norr¬
bottens Län; samt 6:0 angående det under
JustiiiaeOmbudsmannens Embetsresor utrönte
förhållande med Fattigvården, Hospitaler och
Lazaretter samt Fängelserum uti de af honom
besökte Län; hade Utskottet sig yttrat någon
åtgärd icke kunna af Utskottet vidtagas, och
sålunda böra den till Riksens Högloll. Stän¬
der öfverlemna; hvarjemte, i afseende på Ju-
stitioeOmbudsmannens anmärkningar, rörande
de för sysslolöshet och brist pä lagligt för¬
svar till Fästnings- och Spinnhusarbete på be¬
haglig tid dömde personer, samt hvad vidare
med detta ämne gemenskap äger, Utskottet
funnit, att, i det skick frågan till Utskottets
åtgärd kommit, densamma icke kunde för det
närvarande utgöra ett föremål för dess huf-
Den 29 Mars.
vudsakliga pröfning: uti hvilket sistnämnde
yttrande likväl, enligt bilagde FrotocollsUt-
drag af den 21 Mars, trenne Utskottets Leda¬
möter, Kammarjunkaren och ProtocollsSecre-
teraren Lagerheim, Lagmannen Noréus och Borg¬
mästaren Holm, förklarat sig icke kunna med
Utskottets pluralité instämma.
Beträffande de af JustitiasOmbudsmannen
anmälte, af Kongl. Majit genom Dess Högsta
Domstol utfärdade LagFörklaringar, nemli¬
gen af den 1 April 1813 öfver 14. §. i 2irsta
Cap. af Kongl, förnyade Landttulls- och Ac-
cis-Stadgan den 19 September 1776, och af
den 25 Januari innevarande år öfver 25 Cap.
5. §. RättegångsBalken, jemförd med 3?:de
Puncten af Kongl. Förklaringen den 23 Mars
1807, hade Utskottet ansett sig böra till RikJ
sens Ständer hemställa, att berörde Förklaring
gar må såsom ständige Lagar antagas.
Sedan, uppå gjord underdånig hemstäl¬
lan af Justitieombudsmannen om utfärdande
afen Kungörelse till Förklaring af 4. §. i Kongl.
SkogsOrdningen den 1 Augusti 1805, rörån-’
de lösen för Resolutioner i SkogsUtsynings-'
mål, Kongl. Maj:t uti nådig skrifvelse af den
11 sistlidne Januari förklarat sig icke anse en
sådan Kungörelses utfärdande nödig, sedan
Kongl. Majit genom nödigt Circulairebref till
samtlige Landshöfdingarne den 4 October 18 r +
redan förordnat, det lösen för dylika Resolu¬
tioner icke får af vedefbörande fordras eller
uppbärasj och SkogsOrdningen för öfrigt fö*
166
Den 29 Mars.
reskrifver huru med utsyningar bör tillgå;
hade Utskottet allenast tillstyrkt, det högstbe-
rörde nådiga Förklaring måtte genom Kungö¬
relse till allmän kännedom lemnäs.
Slutligen hade Utskottet tillkännagifvit
sig icke hafva någon åtgärd att vidtaga i af¬
seende på JustitiaeOmbudsmannens anmälan,
rörande förhållandet nied Lagskipningen i Ri¬
ket, samt de från CantzliExpeditionerna af-
gifne förteckningar öfver de från Riksens
Ständer till Kongl. Majds nådiga handlägg¬
ning öfverletnnade mål.
Detta Betänkande Jades på bordet.
Upplästes ett Memorial från StatsUtskot*
tet, af den 23 Mars, rörande medel till tryck¬
ningen af RiksStåndens Protocoll, samt af Bi-
hanget till de samma.
Antalet Exemplar, som skulle tryckas,
föreslår Utskottet till 500 utaf hvarje Stånds
Protocoll, och tillsammans 2000 af Bihanget;
äfvensom Utskottet tillstyrker, i afseende på
kostnaderna till tryckningen af bemälte Pro¬
tocoll samt Bihang, att, af de till Riksdags-
utgifterna till anslående medel måtte frän
Kongl. Maj:ts och Rikets StatsContoir vid hvar¬
je månads slut, åt de af hvarje RiksStånd till
tryckningens besörjande utsedde personer, så¬
som ock åt Secreteraren i ExpeditionsUtskot-
tet, under hvilket Utskotts uppseende, nu så¬
Den 29 Mars.
167
som vid de tvenne sistförflutne Riksdagar,
Bihanget borde utgifvas, utbetalas emot qvit¬
to, hvad efter deras afgifvande och med be¬
höriga Räkningar utaf Boktryckare in fl ve-
rificerade Reqvisitioner finnes hafva under
den förflutna månaden åtgått eiler böra beta¬
las i och för tryckningen, med afdrag likväl
för hvad som genom prenumeration eller för¬
säljning erhållits.
Äfven hemställer Utskottet, att om tryck¬
ningskostnaden, genom första prenumeration,
jemte försäljning, genast eller inom törsta må¬
nadens slut i det närmaste blifver godtgjord,
sednare prenumerationen och försäljningen af
protocollens och Bihangets fortsättning må till
ett lägre pris för det Allmännas tjenst nedsättas.
Slutligen, beträffande det af Utskottet ä-
skade förslag till ett bestämdt stadgande, hu¬
ru denna tryckningskostnad framdeles Vid
Riksdagar må bestridas, anser Utskottet tjen-
ligast, att då kommande Riksens Ständer der¬
om måtte förordna.
Memorialet lades på bordet;
Föredrogs ett Memorial från Riddarhus-
Utskottet af den 22 Mars, hvaruti Utskottet,
i anledning af derom genom Adeliga Jungfru-
StiftsDirectionen i dess Berättelse väckt frå¬
ga, tillstyrker, att afgifteme till vinnande af
inskrifning i bemälte Adeliga jungfrustift.
168
Den 29 Mars.
äfvensom Familjegåfvan, hädanefter måtte con¬
tant betalas, i stället för Reverser, såsom förr
öfligt varit; föreslåendes äfven Utskottet, till
ytterligare förmän för samma StiftsCassa, att
de Ordenskors, hvilka från Adeliga jungfru-
Stiftet utlemnas åt Fröknar, sorn i denna in¬
rättning till deltagande berättigas, måtte, i
likhet med hvad vid de Kongl. Ordnarne i-
akttages, till Stiftet återlemna, enär innehaf-
varne deraf antingen ogifta aflida, eller inga
ägtemkap; anmälande® Utskottet sig, i afvak-
tan af Ridderskapets och Adeins beslut i detta
ämne, hafva låtit inhibera Kungörelsen röran,
de Adeliga JungfruStiftsMatnkelns öppnande.
1
Lades på bordet.
Herr Munck af Rosenschöld, Eherhard, upp-
läste följande:
Riksens Ständer äro nu sammankallade
äfven i den afsigt, att vidtaga nya och för¬
bättrade Författningar till Näringars upphjel-
pande och Penningeverkets förbättrande. De
Författningar, som erfarenheten visat hafva
förf-lat sitt ändamål, vill man då ändra, för¬
bättra, ja rent af upphäfva. Men en del af
dessa Författningar kunna vara i sig sjelfva
förträfflige , och ändå förfela sitt ändamål. De
nya, sorn vidtagas, skola äfven förfela det,
om icke, jemte deras förträfflighet, uppfylles
ett villkor till. Detta villkor är, att de verk¬
ställas — och behörigen verkställas. Andra
Den 29 Mars.
169
må blotta det felaktiga i sjelfva Författningar¬
na; jag vill inskränka mig till att tala om det
felaktiga i deras verkställande. Det lägervall,
i hvilket Rikets Näringar, och med dem Pen-
ningeväsendet, till en del råkat, härleder sig
ej, och har kanske sällan härledt sig, endast
från ofullkomligheten i Författningar , utan
äfven, och ofta mera, från den i deras verk¬
ställande. Sjelfva den Författning, som til¬
lät utländskt Bännvins införsel, på samma tid
sorn inländsk Brännvinsbränning ovillkorligen
förböds, hade ej gjort vårt Penningeverk så
betydlig skada, om den blifvit behörigen verk¬
ställd, och således vigtig tull erlaggd, samt
PoliceFörfattningarne mot öfverdrift i Bränn¬
vins försäljning och förbrukande nog allvar¬
samt handhafde. I allt fall var det icke så myc¬
ket den fria införseln, som det öfverflödiga
förbrukandet af Brännvin, som skadade på en
tid, då de fleste provinser i Riket varit med
missväxt hemsökte. Inländskt Brännvins för*
myckna förbrukning skadar äfven, både i af¬
seende på den allmänna och enskildta hus¬
hållningen.
Att en i sig sjelf bristande Författning
kan ännu mera blifva det, genom bristande
verkställighet, vili jag ådagalägga med ett an¬
nat exempel: länge, och jag tror ända till Aug.
1812, förunnades åt de Engelska köpmännen
Nederlags- och Upplags- eller Transito- frihet
för deras varor, mot erläggande af en fjerdedels
procent vid ingåenndet och en fjerdedels vid
utgåendet, eller mot samma ringa afgift, som
170
Den 29 Mart.
den tid, då de hade många andra platser, ärt
i Sverige, att välja etneilan. för dessa varors
uppläggande och öfverförande till fasta lan¬
det. 1 per mille betaltes till publike byggna-
der i Göth borg; en alltför obetydiig afgift
för att här komma i betraktande. Vårt Stats¬
verk, i stället för att af denna Engelsmännen
förunnade ovärderliga förmån äga behållen
inkomst, hade deraf icke en gång så mycken,
som åtgick till nödiga bevakn ngs omkostna¬
der, som vi sjelfve måste bestrida, ännu min¬
dre till anskaffande af tjenliga magazinsbygg-
nader för nederlagen, och led derigenom än¬
da froligen en förlust till, genom minskning
i sjötulls-inkomsterna, då behörig bevakning,
i synnerhet i Götheborg, vid tusende särskildta
nederlagsstäilen var omöjlig, och således,un¬
der sken och namn af Upp- och Nederlags-
varor, en mängd varor till förbrukning i vårt
eget land tullfritt kunde insmygas. Häraf
skulle man äfven tro till någon del det kun¬
na härledas, att sjötulls-inkomsterne för 1811
voro öfver 600,000 R:dr B:co mindre än 1810,
då förmodligen Engelsmännen ännu ej hunnit
lära sig alla utvägar här i landet till sina va¬
rors inpractiserande mot för ringa eller ingen
tullafgift, om ej en mera i ögonen fallande
orsak vore, att vi största delen af år 1810
ännu voro i ett slags fred, ehuru icke i fri
handel med England. Hvem skulle icke önska,
att Sveriges Statsverk kunnat mera profitera
af den för Rikets handelsintresse, utan exem¬
pel, i historien , förmånliga conjuncture , och
att innan Augusti i8t2, om jag ej misstager
Den 29 Mart.
171
mig, då afgiften, på Herr StatsSecreteraren
Baron Wirséns förslag, visligen biet förhöjd ,
icke i synnerhet enskildte köpmän vunnit der¬
vid, helst desse köpmän till en stor del vo¬
ro Utländningar, som efter förändrad conjun¬
cture flyttat ur Sverige med sina samlade skat¬
ter; hvem skulle icke önska, säger jag, att
utom dessa köpmän, äfven Staten deraf haft
en betydlig bespard inkomst, för de till £tt
värde af kanske 100 millioner i Sverige upp¬
lagda och till Continenten transporterade va¬
ror, då nu deremot förnämsta behållningen
för Sverige i det hela af denna ypperliga han-
dels-stälining tyckes vara en öfverdrifvet ökad
luxe, äfven bland de lägre classer, och ef¬
ter den ephemeriska conjuncturens upphöran¬
de, en aftagande förmögenhet, helst nästan
hvar och en i det längsta vill hålla ut med
det en gång påhegynta öfverflöd i lefnadssätt,
tills han slutligen saknar det nödvändigaste
till sin bärgning. Likväl, så obetydlig
också denna så kallade recognitions afgift var,
som England till Kongl. Majit och Kronan be¬
talte, och en utan all fråga för liten, då vt
ingen concurrenee med Danmark och andra
Stater, alla i krig med England, hade att he-
fara, så hade dock denna det fattiga Sveriges
stora frikostighet mot det rika England varit
för vårt Statsverk mindre känbar, om ändå
varorna blifvit någorlunda behörigen värde¬
rade, samt tillräcklig bevakning mot en dels
tullfria införsel i vårt eget land kunnat blif¬
va verkställd; kortligen, om Författningarna
dess angilsnde blifvit till alla delar åtlydde och
Den 29 Mart.
likså rigtigt verkställde i anseende till varor¬
nas värdering, och i anseende till bevaknin¬
gen, som i anseende till afgiftens ringhet. Men
oaktadt en lika så låg procent, sorn den tid
Danmark med flera länder voro i fred med
England och kunde erbjuda samma Nederlags¬
frihet, af Engelsmännen betaltes, blefvo ändå
dessa varor lika så otroligt lågt värderade ,
ty de värderades efter vår ofta mångdubbelt
för låga tulltaxa, utfärdad 1799, och kan hän¬
da äfven ofta under den, så att man utan öf¬
verdrift kan antaga, att varorna ej värdera¬
des till hälften , ja kanske ibland icke öfver
en fjerdedel af sitt värde, hvaraf följer, att
den afgift, sorn hette en fjerdedels procent af
varornas värde, i sig sjelf ej utgjorde en åt¬
tondedel, ja kanske icke en sextondedels pro¬
cent af verkliga värdet, och att således recog-
nitionsafgiften, under denna ovanligt förmån-
liga conjuncture, i sjelfva verket erlades långt
mindre än förut. Detta torde ock hafva föran¬
låtit Herr StatsSecreteraren Baron Wirsén att
föreslå en förhöjning, från en half till två pro¬
cent, för till införsel i Sverige tillåtna
och ända till 4 procent, för de dertill icke til¬
låtna varor, eller ända till 8 gånger större
afgift för sistnämnda varor, än förr; och ändå
kunde klagas öfver varornas alltför ringa vär¬
dering. Detta förslag var så mycket billigare,
som Engelsmännen hade kanske hellre betalt
nästan hvad afgift som helst, än förlorat den
enda ännu återstående debouché för deras va¬
rors öfverförande till Continenten. Det tyckes
väl, sorn vi mot Engelsmännen bort vara msr-
Den 29 Mars.
ra liberale, då de betalte så hederliga subsi¬
dier. Men Staten i England betalte subsidierna,
köpmännen sjelfve i fråga varande afgifter, och
de hade råd dertill, samt dessutom försummade
ej att taga afgifterna igen af köparne på Conti¬
nenten, ja till någon del af oss sjelfva. Utom
dess betalte de, från Maj i8°9 till, om jag
icke bedrager mig, i8i3> inga subsidier. En¬
gelsmännen försummade ock icke att taga sin
ersättning, när tillfälle erböd sig, och hafva
ju redan gjort det, då de pålagt en betydli¬
gen förhöjd tull på en del af våra förnämsta
exporter, i synnerhet trädvaror, utom det att
deras vanliga tullafgift för utländska upplagg.-
da varor skall vara, oaktadt den så kallade
Drawbaeks, likså hög och kännbar, som den
af Herr Baron Wirsén föreslagne förhöjde afgift.
Således, i stället för att den Engelsmän¬
nen förunnade Nederlags- och Transito-frihet
i en sådan conjuncture kunnat inbringa ända
till millioner i vår Statscassa, har den ko¬
stat Statsverket, både directe och indirecte, be-
tydligt. Detta gaf ock anledning till det för¬
ordnande i slutet af år 1813 eller i början af
1814, att i anseende till alla varor, som i
Riket på Nederlag få uppläggas, de kostna¬
der, hvilka kunna erfordras för en tillräcklig
bevakning, ej mindre under den tid, de på
Nederlag förblifva , än under lossning och
lastning, samt vid exporten deraf, under resa
i öppna sjön, böra af Godsägarne särskildt er¬
sättas. Man skulle knappt tro, att Statsverket
haft på ett år en betydligare vinst genom
174
Den 29 Mal’S.
Lotteriet, af egna och mest de Fattigare med-
borgare, än sammanlagdt i flera år genom re-
cognitionsatgifteu för den förunnade Nedcrlags-
frihsten af de rika Engelsmännen. Men någoft
inkomst hade dock Staten deraf haft, om de i
sig sjelfva ofullkomlige Författningar dess an¬
gående blifvit till alla delar verkställde , och
således den för ringa procenten ändå blifvit
bestämd efter Varornas behöriga värde, samt
om icke N:derlags- Och Transito-friheten, ge¬
nom ofullkomlig bevakning, blifvit utsträckt
till tullfrihet för varor, inkomna till förbruk¬
ning i vårt eget land. Denna afgifts ändamål
var väl ej blott att ersätta Statens utgifter vid
bevakningen, utan ock dess risque i anseen¬
de till andra Magter, samt hvad den inländ¬
ska idogheten genom den förunnade Neder»
lags-friheten möjligen kunde lida. Jag äf dock
icke af den tanken, som flere hysa, att detl
beviljade Nederlags-friheten ju kunnat Vara
ganska gagnelig för Sverige.
Någon torde af detta mitt yttrande häm¬
ta sig anledning att beskylla mig för att ic¬
ke Vara Engelskt sinnad. Jag tillstår ock, att jag
hellre vill vara Svenskt sinnad, och då är jag
äfven sinnad som en Engelsman. Han vill sitt
Fäderneslands fördel framför någon annans,
och jag vet af erfarenhet, att Engelska Na¬
tion sjelf högre aktar dem, som önska sitt e-
get Lands, än i synnerhet deras Lands bästa.
Jag tror knappt i Engelska Språket ens finnes
något, som betyder Svenskt sinnad.
Om flere Författningar, innefattande för¬
bud emot vissa varors införsel, eller om för-
Den 29 Mars.
175
ändradt sätt att förtulla dem, blifvit af verk¬
samma och driftiga speculanter förekomne och
eluderade, så ligger felet ej i Författningarna,
Utan i deras för långsamma verkställande,
och deri att de förr kommit till vederböran-
des kunskap, än till Verkställighet.
Jag kunde anföra flera dylika exempel,
för att bevisa mitt påstående, att man ej all¬
tid bör beskylla Författningar, utan ofta deras
uteblifna verkställande, för deras ändamåls
förfelande, om jag icke fruktade att missbru¬
ka Ridderskapets och Adelns tålamod, och
om ej mitt hufvudändamål vore, icke att tad¬
la, utan att föreslå afhjelpandc af missbruk.
Men det må nu tillåtas mig framställa
en hufvudgrund till denna bristande verkstäl¬
lighet. Verkställigheten ligger i Embetsmän-
nens händer. Men månne Embetsmänneff i
Sverige vidlåder mera likgiltighet för det all¬
männas väl, och mera egennytta, än i andra
länder? Jag hyser ännu den för mitt hjerta
och för min nationalstolthet tröstande tanka,
att individuerne af vår Embetsmanna - corps
hysa en likså varm fosterlandskänsla, likså
stor färdighet att befordra allmänt väl, äfven
på sitt enskildtas bekostnad, som i något annat
land. Jag är härom så mycket mera öfver-
tygad, som nästan hvar Penninglöntagande
Embetsman blott i och för sin löns ringhet
kan anses göra en uppoffring af sin enskildt»
fördel för det allmännas. Och vöre icke äf¬
ven den uppoffring stpr, som en och annan
176
Den 29 Man.
kunde nödsakas göra a t' sin ära, för sin nöd»
torhiga beigningr Men. kunne vi undra öf-
ver, om Man, oftast uian egen förmögenhet,
merändels utan eget törvallande, kan hända
blott gerom föräldrars fåfänga försatte i Em-
betsmanna-carrieren, då de, genom sina usla
löner och ofta genom drygt actords betalan¬
de, finna sig ej vara i stånd att underhålla
lifvet, ännu mindre att njuta det med någon
beqvämlighet kunne vi undra, säger jag,
oin någre af dessa män slutligen skulle anse
sig så orättvisligen behandlade af Staten, att
de tro sig, åtmindstone enligt naturlagen, kun¬
na och böra, genom efterlåtenhet och ensi¬
dighet i Lagars och Författningars verkstäl¬
lande, förskaffa sig en nödtorftig bärgning?
De hafva ju utomdess anledning tro, att Re¬
gering, Ständer och hela Nation med ett tyst
b fall gifva dem anvisning, på detta sätt, att
sjclfve löna sig, helst de skola ju med så o-
tillräckliga löner ändå, för att undgå hopens
förakt, hålla en viss train. Och de fortfara
då kan hända att af alla classer af Medbor¬
gare likaväl anses och aktas, ja ibland i sam¬
ma förhållande dess mera aktas, ju mera de¬
ras yppighet öfverstiger deras kända lagliga
inkomster- Samma personer skall man ofta
finna i allt annat visa en liberalité mot en¬
skildte, en uppoffring af förmögenhet när Fä¬
derneslandets väl det påfordrar, som omöjli¬
gen kan stå samman hos en låg, egennyttig
själ. Och bör man väl kunna pretendera, att
sådane män alltid skola kunna eller just bö¬
ra
Den 29 Mart<
tå bemöda sig att inse, det ofta genom efter¬
låtenhet i tjensten ej blott undanhålles en viss
summa för Staten, utan ock skadas hvar en¬
skildt medelbarligen derigenom, saint att Sta¬
ten sjelf ej blott förlorar den summa enskildte
vinna, utan ofta 20 gånger mera. Om t. ex-
en Stats penningoreda till en del härledde sig
från undanhållna Tulläfgiftef, så har Staten
ej blott förlorat en inkomst, kanhända mång¬
dubbelt större än den i stället erlagde dou-
Ceur, utan äfven alla hafva dervid lidit, som
förlorat genom StatsVerkets minskade til 1-
gångaf.
jag trör mig således ktirtna påstå, att se¬
dan Penningelön i Konung Carl XI s tid be¬
stämdes, har verkställandet af en del Författ¬
ningar i samma progresion blifvit ofullkomli¬
gare, vissa Embetsmäns efterlåtenhet i samma
mån tilltagit, sorn penningens Värde aftagit.
I ett visst land hade för icke många år till¬
baka Embetsmännen, söm i allmänhet voro
många gånger bättre lönte än vare, ryktbar¬
het för oegennytta och ett oväldigt handhaf-
vande af Lagar och Författningar} men med
det landets genom kriget hastigt försämrade
Penningeverk, har Embetsmännen der nu nä¬
stan hunnit till ert motsatt ryktbarhet.
Hvad jag redan för 15 är sedan hade den
äran inför Ridderskapet och Adeln anmärka,
vågar jag äfven å nyo upprepa, att, då Sta¬
ten tager Bevillning af Penningelöner, sotrt för-
Ridd. 0. Ad. Pr oi. N:o 23. 2 4.
178
Den 29 Mars.
Ht äro för ringa, så att de snarare borde för¬
ökas, återtager den med ena handen en del
af det, som den redan för knappt utdelat med
den andia, och att en sådan vinning af nå¬
gra 1000 R dr medför i längden förlusten af
millioner, och hvad som är än värre, slutli¬
gen äfven den af National-caracteren.
Väntom således ingen fullkomlig nytta
af Författningar till upphjelpande af Närin¬
garna och Penningeväsendet, förr än vi genom
Embetsmännens löners tillräckliga förökning,
och genom accorders afskaffande, småningom
berättigat ors att straffa och allmänheten att
med vanära stämpla den efterlåtna och egen-
nyttiga Embetsmannen, samt derigenom försä¬
krat oss om Författningarnes behöriga verk¬
ställande och efterlefnad.
Men äfven de största löner, som Staten
möjligen kan bestå, bli otillräcklige, om ej
luxen hämmas och Embetsmännens antal in-
skränkes.
Jag medger äfven, att de Författningar,
som öfverensstämma med allmänna öfverty-
gelsen, det är, väcka den om deras nytta och
nödvändighet, har i den så kallade Allmän¬
na Opinionen säkraste stödet för deras efter¬
lefnad å Allmänhetens sida, och äfven ofta å
Embetsmännens. Denne vågar mera att ur-
ak'låta en Författning, då han med Allmän¬
heten delar opinionen om dess onödighet, ja
skadlighet.
Dm 29 Mars.
179
Jag medger ock, att en och-annan Föri
fattning kan vara sådan, att det är lyckligast,
då den ej följes. En sådan Författning har
då gjort dubbel skada, både de gånger den
blifvit åtlydd , och då dess uraktlåtenhet åt¬
följts af minskad aktning för Regerings och
Ständers Beslut, samt gifvit anledning till lag¬
löshet och förakt för Lagar och Embetsman.
Men jag kan ej tro, att, för det vissa Författ¬
ningar äro skadlige, det vöre nyttigt illa lö¬
na Embetsmannen, på det en uraktlåten veik-
ställning må motväga sjelfva Författningarnes
oklokhet.
Utom den billiga förmån, som tillskyrt*
das Embetsmannen sjelfve genom en lönt 111 -
ökning, vinner äfven det allmänna den, att ej
blott i allmänhet de förmögnare , utan i syn¬
nerhet de dertill verkligen skickligaste sub*
jecter välja Embetsmannavägen, samt att in¬
gen Embetsman nödsakas att försumma det
allmännas tjenst för det enskildes. Nu har
man skäl i allmänhet säga, att den är till Era-
betsmanna • carrieren dugligast, som antingen
äger mesta egen förmögenhet, eller nog håg
att genom mindre hederiiga madel föda sig.
Vanan att se i samhället ansedda man,
som borde tjena andra medborgare till efter¬
döme af nit och oegennytta, hålla sig skades-
lösa antingen på Statens eller på enskildtas be¬
kostnad, skulle förslöa känslan för medbor.
gerlig dygd och afskyn för ett egennyttigt
förhållande. Deraf kunde till en del härledas
i8o
Dm 29 Mars.
falska uppgifter vid bevillningar och t. ex. äf¬
ven 1809 års BevillningsFörordnings otillräck¬
lighet. Huru kunne vi ock vänta trohet och
oegennytta hos enskildte tjenare, om de ibland
af Statens hafva efterdöme på motsatta egen¬
skaper ?
Under det mången köpman, ofta utan på¬
kostad underbyggnad, ja ibland utan någon
annan talang, än dristigheten i speculationer,
farliga endast för dess creditor^r, hastigt svin¬
gar sig upp till rikedomar och lefver i öfver¬
flöd, får den redlige, illa lönte Embetsmannen,
ofta föraktad, billigt vis nedslagen, framsläpa
sitt mödosamma lif i torftighet och någon
gång i uselhet.
Den rang och titelsjuka , för hvilken man
Velat, om ock orätt, beskylla vår Nation,
har hittills nästan kunnat anses som en lycka
för Staten, ty vore här, som i England, in¬
gen titel högre, än den att vara tn man, oaf¬
hängig genom sin förmögenhet, skulle en stor
del af våra illa lönta Embeten ej kunna blif¬
va besatte med skickliga ämnen.
Jag föreslår således, att Riksens Ständer
med allvar och kraft åtaga sig Penningelön-
tagarens rättmätiga sak, som är hela Natio¬
nens egen , och så väsendtligen förenad med
hela Statens intresse, och att alla Penningelön-
tagande Embetsmän, så väl civile som mili-
taire, erhålla sin lön bestämd i spannmål, och
att den betalas i penningar efter markegången
Den 29 Mars.
för hvart år, men att den närmare reglerin¬
gen af grunderna härtill öfverlemnas ät ett
särskildt Utskott , som skall undersöka och
föreslå : 1:0 hvilka Embeten som böra in¬
dragas} 2:0 hvilka böra slås samman } 3:0 hvil¬
ka böra erhålla löntillökning, och hurusror;
4:0 hvilka medel till den åsyftade löntillök¬
ningen äro redan eller kunna blifva att tillgå-
I sistnämnde afseende bör äfven StatsUtskot-
tet höras. Sedan må det komma an på Rik¬
sens Ständers godtfinnande, om, sedan de
sjelfve bestämt grunderna, åt Kongl. Maj:t
må i underdånighet öfverlemnas att förordna
en särskildt Comité, sorn fullkomligen men
skyndsamt utarbetar den nya Lönregleringen.
En sådan Comité, till förbättring i sättet af
Riksärendernes förvaltning , förkortning i ar-
betet, inskränkning i Embets- och Tjenste-
mäns antal , men med vilkor af tillika min¬
skade utgifter för Statsverket, hafva Riksens
Ständer vid 18 to års Riksdag underdånigst
uppdragit åt Konungen att förordna, och åt
denna Comité anslagit 3000 R:dr Banco årli¬
gen, och mera, om så skulle behöfvasj men
jag vet icke, om en sådan Comité ännu långt
avancerat i sitt arbete, hvarföre, enligt min
tanka, säkrast vore, att ett af Riksens Stän¬
der särskildt dertill förordnadt Utskott först
åtmindstone utarbetade grunderna för denna
nya reglering, sedan StatsUtskottet äfven blif¬
vit hörd t.
Till försvar för mitt förslag, torde jag
ytterligare få andraga följande; Att blott öka
183
Den 29 Mart.
lönerna i penningar, vore att genom lappning
pi ett förfallet hus förhindra den nödiga om¬
byggnaden från grunden, liksom en förhöj¬
ning af skjuislega blott vore ett palliativ,
tjenligt att förlänga var i sjelfva grunden
skadliga skjutsinrättning. Att öka sportlerna,
vore att pålägga allmänheten en ny indirect
beskattning, och man hör snarare minska ätt
öka hogen för detta löningssätt. Det är ej nog,
au Penuingeiöntagande Embetsmän i vårt land
äo illa lönte; de aro också för många, och
älven af den orsaken kan Staten ej tillräck¬
ligen löna dem. Man kan ej pretendera, att
hvart li'et Embete skall tillräckligen föda sin
mdn; men man kan fordra, att den som för¬
rättar en trägen tjenst, äfven har tillräcklig
lön derför, och a t endast den åldrige eller
bräcklige uppbär den lön , för hvilken han
ingen tjenst gör. Våie Civile Embetsmän, i
synnerhet i de lägre graderna, äro till en stor
del ej nog sysselsatte med Embetsgöromål,
dess mera ibland med privata commissioner,
ofta oförenliga med en Embetsmans värdighet,
jag vägar ock nämna, att många, isynnerhet
här i Stockholm, börja sin Embetsmanna-car-
r öre, ofta i flera år, med att hafva litet eller
in, et, kanske med någon renskrifuing, att gö¬
ra, Häraf kan uppkomma ovana vid trägen,
arbetsamhet, och hog för ett overksamt lif.
Em båtsmännen i England, t e. hafva väl mång¬
dubbel lön mot här, men också ofta mång¬
dubbla göromål.
Man bör, om det ej kan ske straxt öf¬
ver hela Sverige, börja med förbättring af lo»
Den 29 Mars.
183
nema för Embetsmännen i Stockholm. De ä-
ro i proportion till ställets dyrhet i allmän-
net mindst lönte, och exemplet samt uppsig-
ten öfver Embetsmännen i landsorterna kom¬
mer från dem. Den kräfta , som angriper
stammen af ett träd, fordrar snarare hjelp, än
den vid grenar och qvistar.
Man torde invända mot mitt förslag, att
om någon skulle redan vant sig vid olofliga
inkomster, han ej upphör dermed för löntill¬
ökningens skull; men åtmindstone har en så¬
dan härefter mer att frukta allmänna opinio¬
nens omdöme, än hittills. Och de blifvande
Embetsmännen skola visst i allmänhet af en
tillräcklig lon finna sin förbindelse till red¬
lighet och drift i tjensten ökad. Utom dess
tror jag ännu, att våra Penningelöntagande
Embetsmän äro mera att beklaga för bristan¬
de utkomst, än att anklaga för bristande red¬
lighet och drift.
Den vigtigaste invändningen torde likväl
hemtas af förmente bristande Statens tillgån¬
gar; men just desse tillgångar skola genom
löntillökningen betydligen ökas, och i läng.
den kanske utöfver hvad som åtgår till det¬
ta stora ändamål.
På det Staten må kunna bestå löner ef.
ter Markegångstaxan, vore önskligt, att möj¬
ligt vöre, det skatter och bevillningar kunde
bestämmas efter densanuna. Uioin dess torde
nog medel kunna vinnas genom kanhända än»
Pen 29 Åfors.
nu ej disponerade indragningar och besparin*
gar , samt flera blifvande, t. ex. vid Indelnings?
verket, VederlagsSpannmålen , på några ställen
öfverflödig Kyrkotionde, och andra Kyrkors
inkpmster, sapit utomdess genom sjelfva Etn-
betenas till en del indragning och samman*
slående I)et är visst obehagligt, att Kyrkor
förlora en del af deras öfyerflödiga inkomst,
mep den förlusten är mycket obehagligare
Och tillika mycket skadligare, som ej blott tu¬
sende Embetsman, utan heja Nationen kan
lida genom Embetsmännens för rnga löner,
och emellan två onda ting är bäst välja det
mindsta. Jag hoppas, att Rikets Allmoge ger¬
na skall se Kyrkorna erhålla ett mindre öf.'
verskott af sin inkomst, då den sjelf derige¬
nom kan undgå afgifter i spannmål och pen¬
ningar, m. m. till Befallningsmän, Länsmän,
LandsFiscaler, Häradsskrifvare, allt Embets-
män, som hafva så ringa lön af Staten, att
de erhålla den förnämsta just af de personer,
hvilka de äro tillsatte att närmast styra och
hålla uppsigt medj hvarlöre ock dessa Embe-
ten ej alltid besättas af män med nog odling,
moralité och kunskaper ; det är ett bevis på
massans af vår Nation större moralité, än
kanske i något annat land, att ej flera brott
och lagstridigheter begäs, under en genom
usla löner och äfven genom för litet anseen¬
de, i synnerhet i den executiva Styelsens ytter¬
sta grenar, fprlamad Embetsmanna-åtgärd.
Låtom oss derföre tillräckligen löna våra
Embetsman, och vi kunne dåhoppas^ att den
Pen 29 Mars,
185
vishet och kraftfullhet, som lifvar hjerta! af
Rikets förvaltning, äfven skall sträcka sin
lifgifvande verkan åt förvaltningens mindre
grenar.
I vår RiksdagsOrdnings 36:te §, tillåtes ,
att, om Riksens Ständer finna flera Utskott vara
af nöden, de må af Ständerna obehindradt til-,
låtas. Jag begär alltså Eders Excellences Hög-
Välborne Herr Grefvens och Landtmarskalkens
Proposition på mitt Förslag: att Riksens Stan-
der tillåta ett särskildt Utskott för uppgörandet
af grunderna till en Lön tillökning och en ny
Lön-reglering efter spannmålsvärde för de hit¬
tills i penningar lönta Embetsman. Alen jag
anhåller tillika, att detta mitt Memorial ge¬
nast remitteras till StatsUtskottet. Skulle Rid-
derskapet och Adeln icke bifalla ett särskildt
Utskotts tillsättande, anhåller jag, att mitt
Memorial remitteras till StatsUtskottet, med
rättighet att få Samråda med de Utskott sorn
(Jet nödigt finner.
Begärdes på bordet.
Friherre Wirsen, Gustaf Fredrik. Jag bör
Ränna mig på det högsta förbunden för den
yärda Ledamotens benägna yttrande i afseen¬
de på hvad han behagat kalla mina visa och
välvilliga förslag. Visa kunna de visserligen
ej kallas. Denna egenskap ligger så långt ut¬
om den enskildta menniskans förmåga: Väl¬
villiga, hoppas jag, att alltid mina råd för
piin Konung och mitt Fädernesland skola va¬
j 86
Den 29 Mars.
ra; men ehuru härmed ina vara, har jag al¬
drig åt allmänheten iemnat de förslag, sorn
den värde Ledamoten behagat för min räk¬
ning uppgifva. Jag känner ej, hvar han häm¬
tat mina tankar, och om det ej tilläfventyrs
är såsom Ledamot af ConstitutionsUtskottet
han haft tillfälle att inhämta dem ur Stats-
Rådets Protocoil. Jag får å nyo uttrycka
min tacksamhet för det benägna omdöme der¬
öfver, som den värde Ledamoten behagat ytt¬
ra, men tror mig icke kunna undgå hemställa
till Höglofl. Ridderskapet och Adeln, huruvi¬
da det kan vara en Utskottets Ledamots rät¬
tighet att uti ett Stånds Plenum framställa de
meningar han genom läsning af berörde Pro-
tocoll kunnat inhämta.
Herr Hagströmer, Anders jjohan, uppläste
följande
Ödmjukaste Memorial.
Af mig, som så nyligen genom Kontin,
gens nåd fått inträda bland Eder, Nådiga Her¬
rar! Mine Herrar! skulle det anses förmätet,
att redan höja min röst, om jag ej visste, att
Högvälborne Herr LandtMarskalken och Hög¬
lofl. Ridderskapet och Adeln gerna hörde allt
hvad till Rukets och Medborgares nytta kan
lända, samt jag häruti inskränkte mig inom
den krets jag känner, och der jag i 40 år ej
varit overksam.
Konungens nådiga omvårdnad äfven för
sitt folks helsa, igenom de prisvärda förbit*
Den 29 Mars.
1S 7
tringar och anstalter Hans Maj:t vidragit nied
Medicinalverket i Riket, ej allenast redan un-
der Dess FörmyndareRegering , utan ock se¬
dan Hans Maj t sjelf emottagit Kronan, kan
aldrig nogsamt erkännas. Riksens Ständer haf¬
va ock 1<; aftigt och frikostigt undersiödt Kon¬
ungen häruti.
Att Riksens nu församlade Ständer fort¬
fara att gå Konungens Landsfaderliga om¬
sorg häruti äfven nu till mötes, derom är jag
så mycket mer förvissad, som RiksStånden
häraf, hvar på sin ort, erfara de helsosamma-
ste följder.
Ibland Inrättningar till helsans återstäl¬
lande, som torde fordra Riksens Ständers upp¬
märksamhet och förhjelpande till ett mot än¬
damålet mer svarande förhållande , äro dock
Lcins-Lazaretten i orterna.
Dessa Lazarett, i början inrättade för de
fattiga sjuka i Länen, som antingen för åt¬
skilliga åkommor behöfde undergå några chi-
rurgiska operationer och handläggningar, el¬
ler hvilkas svårare invärtes sjukdomar tarfva-
de en mer noggrann och daglig Läkaretillsyn,
hvilkas sjukdomar voro botlige, men hvil¬
kas fattigdom eller andra omständigheter ne¬
kade dem att sj«lfve påkosta hvad till de¬
ras helsås återställande fordrades, hafva ef¬
ter hand för det veneriska giftets tilltagande
allmännare utspridning, blifvit de fleste för¬
vandlade till Curhus emot denna sjukdom, och
Den 29 Mars.
hafva dock förblifvit högst otillräcklige för
dessa båda ändamål.
Uti några Län hafva derföre, jemte Läns¬
lazarettet, af Herrar Landshöfdingar och or¬
tens mer bemedlade invånare särskildta Cur-
hus för veneriska smittan blifvit inrättade,
och medicamentkostnaden jemte Läkarearfvo-
det af Medicinalfonden, genom Kongl. Sund-
hetsCollegium ersatt; hvaraf ock denne fond
blifvit så medtagen, att den svårligen skall
hafva räckt till, om Landet blifvit straffadt
med mer allmänna farsoter. Och dock hafva
både LänsLazaretts och Curhusanstalterne, o-
aktadt det myckna goda de uträttat, varit 0-
tillräcklige till alla behöfvandes hjelp.
ProvincialMedici hafva igenom Herrar
Lanöshöfdingars nit blifvit befallde att göra
vidlyftiga resor kring Länen, till det veneri¬
ska giftets upptäckande och botande på stäl¬
let, hvilket dock alltid, i anseende till att
Räkarne merändels sedan under Curén ej kun*
jiat tillse dem, blifvit osäkert och otillräck¬
ligt, emot om den sjuke på Curhus, under när¬
varande Läkares dagliga tillsyn, kunnat inta*
gas; och resan samt de använda medel hafva
ofta kostat Medicinalfonden mångdubbelt mer,
än om den sjuke på Lazarettet blifvit under»
hållen och säkert botad.
Konungen har satt högsta styrelsen och
omvårdnaden öfver LänsLazaretten och Hospi¬
talen under ett stiftadt SeraphimerOrdensGille;
Den 29 Mars.
189
till detta ingå alla intrader för dessa Inrätt¬
ningar, och Kongl. SeraphimerOrdensGillet
afgör allt hvad dessa Barmhertighetslnrättnin-
gar angår. Det är dock så mycket, vid till¬
syn och styrelsen af ett Lazarett, som fordrar
lättelse och hjelp genast på stället, och det
är derföre som det synes ganska nyttigt: Om,
under Kongl. SeraphimerOrdens Öfverstyrel¬
se, Herrar Landshöfdingar med en af dem på
stället tillkallad Direction, bestående af väl¬
tänkande och nitiska Embetsman, Borgare
Possessionater och Allmoge, hade närmaste
tillsyn om Lazaretten och Hospitalen ; att
denna Direciion, efter omständigheterna, be-
hofvet och de tillgångar som kunde anskaf¬
fas, ökade eller mindskade de sjukas antal,
förskaffade Inrättningarnes behof, tillsatte Syss¬
loman och Betjening, reparerade och utvidga¬
de husen, m. m. Men Redovisningen, Rap-
porterne, Läkares tillsättande, Instrumentki¬
stans underhållande, Medicamenträkningarnes
reviderande, m. m. dylikt skulle ske inför
Kongl. SeraphimerOrdensGillet, hvilket, såsom
ägande öfverstyreisen, om allt hvad vid La¬
zaretten eller Hospitalen skett, skuPe af Di-
rectionerna i orterna genast underrättas.
Menniskorna äro så beskaffade, att dö tro
sig alltid bäst sjelfva, att de önska få tagadel
uti och hafva något att säga vid användan¬
det af de medel de sjelfva tillskutit; således
är allt skäl att förmoda, det förtroendet för
Lazaretten, jemte ett rundligare tillskott ifrån
ortens invånare och mer beredvillighet att be»
190
Den 29 Man.
tala underhållskostnaden för de sjuka, om så*
dant kommer att fordras, igenom en sådan
Direction på stället skulle Vinnas.
Man har orsak till denna förmodan af
hvad som skett vid LänsLazaretfen i Wexiö
och Christianstad, samt Curhusen i Norrtelge
och Eskilstuna.
Man har ock sett hvad lyckliga följder
det medfört, att Directionen af stora Barnhu¬
set och Danviks Hospital i Hufvudstaden är
gifven åt vissa nitiska medborgare.
Men utom hvad tillskott i orten kan ske,
är nödigt att det Allmänna förskjuter till des¬
sa Inrättningar betydliga summor, och Rik¬
sens Ständer måste utse medel till LänsLaza*
rettens och Curhuslnrättningarnes underhållan¬
de och utvidgande efter behofvet.
Husen vid de flesta IänsLazaretten sko¬
la vara nog bofälliga och otillräckliga. Nya
Instrumentkistor tarfvas på de flesta ställen,
sedan de gamla äro af tid och bruk förnötta.
De vid Lazaretten tjenstgörande Läkare ,
äro högst uselt lönte; några med 66 Rtdr 32
sk., andra mtd 83 R dr 16 sk., få med 100
R:dr, och tvänne med 150 R:dr. Man kan
icke vänta sig att för ett så ringa arfvode ,
mindre än hrad en arbetsdräng nu för tiden
åtnjuter, erhålla skickliga och erfarna Läkare;
och äfven de skickligaste, med den bästa vil¬
Den 29 Mars.
191
ja, skola, af omsorgen för egen bärgning,
förhindras att använda den dagliga och nödi¬
ga tillsyn och omvårdnad, hvarförutan ända¬
målet med sådana Curinrättningar icke vinnes ;
allramindst som Dietcuren ofta behöfver anstäl¬
las, hvars lyckliga utgång så alldeles beror
på den noggrannaste tillsyn och bevakning så
väl på sjukhusbetjeningen sorn., på de sjuka.
Allmogen vid farsoter och smittor anli¬
tar merendels alldeles ej Läkaren, om den el¬
ler medlen skola betalas, och man har fun¬
nit mindre god verkan af den Författning, som
blifvit vidtagen, att för hvarje sjuk, som på
Lazarett eller Curhus blifvit intagen, skall be¬
talas en viss afgift om dagen; många behöf¬
vande söka sig då ej dit, förtiga sin sjukdom
eller nyttja qvacksalfverier, tills de blifva obot¬
lige eller dö i då andra åter, af brist på fort¬
farande betalning, nödgas afbryta euren, och
utom det att desse sjuke blifva ohulpne, spri¬
da de smittan under tiden, och försätta andra
i samma olyckliga ställning. Således böra de
sjuka, som på LänsLazaretten eller Curhusen
behöfva intagas, njuta allt kostnadsfritt, och
dertill fordras medel; små summor räcka ej
till; ty värr är mängden stor, som i landsor¬
terna behöfva hjelp; men Samhällets bästa och
hela Generations bestånd påfordra den ; och
det är hög tid att kraftiga medel vidtagas.
Ett större Lazarett eller Curhus i hvarje
Län, om ej tvänne i de mer vidsträckta, be-
höfves.
1J2
Den 29 Mars'.
De i Länet, som misstänkas för venert»
ska giftet eller afarter deraf, böra visiteras ,
älvensom allt löst folk , som resa omkring
landet3 samt de som tjena på Gästgifvaregår-
dar, Krogar och Värdshus, böra noga visite¬
ras tvänne gånger om året och sund hetsbevis
dem gifvas, samt de sjuka försändas till La-
zaretten eller Curhusen,
PoliceFörfattnJngar böra i hvarje Socken öf-
verenskommas och inrättas, såsom varande
den enda och säkra utväg, så väl till iaktta¬
gande af renlighet, smittors och sjukdomars
förekommande, som ock till befrämjande af
nykterhet och sedlig vandel i allmänhet. O-
kände eller de med sjukdomar elle r något slags'
utslag behäftade personer böra ej nyttja sam¬
ma säng med andra, utan ensamme sängar åt
hvarje anställas 3 äfvensom en sådan Sundhets-
police är enda medlet att kunna iakttaga de för*
sigtighetsmått, som Konungen, igenom nådigt
Circulaire af den to Juni 181 c och 25 Augu¬
sti 1813 till samtlige Landshöfdingar och Con-
sistorierna, befallt vid farsoter och smittosam*
ma sjukdomar, och i de underrättelser, som
Kongl. SundhetsCollegium, hvad den veneri¬
ska smittan beträffar, på nådig befallning sär¬
skildt infört uti 18<4 års Almanachor. Då
det är att förmoda, att medicinska kunskapers
ägande af Fresterskapet blifver mer och mer
allmänt, har man ock deraf, hvad helsovår-
den beträffar, att förvänta sig allt mera insigt
och nit vid inrättandet och handhafvandet
af
Den 29 Marié.
ar sådana SöckenpoliceFörfattningar3 och vo¬
re det önskligt, om, åtmindstone i sådana För¬
samlingar, der Presten förstår att bidraga till
helsans vårdande, Presterskapets tid ej upp¬
togs med Taxeringar och sådana åtgärder, som
mindre äro förenlige med ReligionsLärare-kal-
let och det förtroende det bör ingifva.
Herr Trafvenfelt, Cart, yttrade sig till
alla delar instämma i Herr Hagstrnmers yttran¬
de, och anhöll att detsamma måtte till All¬
männa Besvärs- och OeconomieUtskottet blif¬
va remitteradt*
Grefve Lilliencrantz, ffohan Wilhelm, in¬
stämde äfven i hvad Herr Hagströmer anfört,
och utbad sig att i detta ämne framdeles när¬
mare få utveckla sina tankar, samt önskade,
det frågan emedlertid kunde förblifva hvilan*
de på bordet.
Anmältes och emottogs på vanligt sätÉ
Konungens HofCantzler, Herr Friherre af Wet¬
terstedt, hvilken å Kongl. Maj:ts vägnar af-
lemnade trenne Dess här nedanföre i Proto*
collet antecknade nådiga Propositioner.
Herr HofCantzleren, på vanligt sätt be¬
svarad, afträdde, hvarefter
Ridd, 01 Ad. Prof. N:o 2$, 2L
194
Den 29 Mare,
Herr Lagerheim, Olof ffohan, som genom
HofCantzlerens ankomst hade blifvit i ett på-
begyndt anförande afbruten, uppläste följande:
Den ynnest och välvilja Höglofl. Ridder-
skåpet och Adeln tillförene behagat visa mig,
då jag under förflutna tider någon gång vå¬
gat inför Höglofl. Ridderskapet och Adeln
framträda såsom talare, lemnar mig i dag en
glad anledning, att ödmjukligen utbedja mig
Höglofl. Ridderskapets och Adelns öfverse¬
ende godhet och benägna tålamod för några
ögonblick. örn det å ena sidan är yttersta
angelägenhet, att en Stats inre författning så
bestämmes, att Staten ej belastas med ett stör¬
re antal Embets- och Tjenstemän, än behof-
vet till upprätthållande af allmän ordning nöd¬
vändigt fordrar, och att deras värf och befatt¬
ningar efter en noggrann undersökning så af*
mätas, att de kunna och böra en hvar på sitt
ställe fullkomligen uppfylla Statens noga be-
räknade fordringar, hvilket grannlaga ämne
jag nu ej vill underkasta Höglofl. Ridderska¬
pets och Adelns pröfning, må det deremot å
andra sidan tillåtas mig påkalla Höglofl. Rid¬
derskapets och Adelns uppmärksamhet i af¬
seende å de pligter Staten har att iakttaga
mot dessa sina Embets- och Tjenstemän.
Förgäfves väntar sig ett Samhälle att få
njuta lyckliga verkningar af de goda Lagar
det kunnat gifva sig, om det ej tillika äger
i sitt sköte medlemmar, åt hvilkas bepröfva-
de skicklighet och redliga vilja det kan an-
förtro Lagarnes säkra vård och handhafvande.
Den 29 Mars.
i 95
Grunden till all spänning af menniskanä
verksamhetsförmåga, nekom ej denna af se.
kier styrkta erfarenhet, igenfinnes hufvudsak¬
ligen i begäret att förbättra sitt tillstånd. Det¬
ta sker i samhällslifvet genom ds medel der
erbjudas åt hvarje medlem, att kunna ärligen
förvärfva åtmindstone hvad man kallar ut¬
komst, samt genom det bifall och den akt¬
ning, som fyllda pligter påkalla. Den Samhälls¬
medlem, till hvars danande att blifva en nyt¬
tig Statens tjenare, en far uppoffrat mångåri¬
ga omsorger och ej sällan utan största be¬
kymmer bestridt omkostnader, har således,
då han en dag inträder å tjenstemannabanan,
ovilkorlig rätt att vänta och fordra, att der
finna medlen för sin bärgning.
Naturens och lyckans olika gåfvor bland
menniskor skola alltid väcka afund. Stridi¬
ga intressen skola föda hat. Då den ena är
frälsad igenom ödets nycker från andra be¬
kymmer, än dem hans passioner tillskapa,
skall en annan finna sig i ett tillstånd, der
lifvets första behof aftvinga honom yttersta
kraften af hela hans arbetsförmåga. Det,
som egentligen är gemensamt för menniskan
i alla stånd, i alla åldrar, utgöres af begär,
som hon måste söka dämpa, af böjelser, som
bon måste qväfva. Huru skola då icke, un¬
der denna evigt fortfarande strid emdlan
menskliga passioner, med hvarje kommande
ny dag, nya anledningar äfven framställas till
klagomål öfver Lagarnes kränkning ? Hoe
hvem är det den svagare har att söka be-
Den 29 Mars.
skydd emot den mägtigares förtryck, den red*
lige värn emot svekets stäniplingar, den fred¬
lige medborgaren försvar emot illskans och
lastens anhängare? Det är hos Domaren, hos
Embetsmannen han skall söka sin tillflyktj
och denne, hvilken helgat sitt lif och hela
sin tid åt det ädla hvärf, att åter sammanfo¬
ga sönderbrutna länkar af samhällskedjan, att
gifva Lagarna kraft, till uppfyllande af deras
eljest vanmägtiga löfte om ordning och säker¬
het, han skulle ej af Samhället njuta den vård¬
nad tillbaka, hvarigenom han, i afseende å
sin bärgning, fann sig höjd öfver behof, hvil¬
ka, utan större försakelse, än man har rätt
att fordra, ej låta qväfva deras röst? Han
skulle finna sig i sämre belägenhet, än hvil¬
ken annan Samhällsmedlem sorn helst, än sjelf¬
va dagkarlen, hvars krafter till nyttig verk¬
samhet lifvas och spännas af öfvertygelsen,
att han genom lönen för mödorna bereder,
om ej alltid sitt välstånd, dock sin nödtorf¬
tiga utkomst. Men det är ej blott rättvisan,
ej blott Samhällets eget anseende och heder,
som fordra behjertande af den ställning, hvar¬
uti de persorer försättas, hvilka offra sig till
Samhällets tjenst. Samhällets eget väl, upp¬
rätthållandet af den ordning det antagit och
vill hafva hos sig bevarad, äro på det närma¬
ste fästade vid Embetsmannaödet. En stor
man i Statsläran har sagt: ”Olyckligt det
”land, hvarest Domarens och Embetsmannens
”redlighet sättes på prof, att vid utöfningen
5’af deras embeten uthärda fattigdom och nöd.
”Uti striden emellan behotven och fåfänga be-
Den 29 Mars,
197
”mödanden att kunna ärligen dem tillfredsstäl¬
la, skola de omsider vänja sig att anse Era-
”betet blott såsom ett lofligt medel, att ge-
”nom alla de utvägar Embetets missbruk be-
”reder, fylla hvad som brister, och Samhäl¬
let skall, efter att hafva förstört en god Em-
”betsmanna esprit, få, genom Lagarnes försum-
5,made vård, mångfallt umgälla dess illa be¬
räknade sparsamhet.” Man öfverväge detta,
och man skall ej kunna tveka om hvad som
är sannt och rätt. Näringsidkaren bereder sitt
välstånd genom klokhet, arbete och flit. Om
ej Samhället lofvar samma utsigter åt den,
som, efter förvärfvad skicklighet, uppoffrar
sina mödor till Samhällets tjenst, huru skall
det ens kunna vänta att blifva väl betjent?
Icke nog, att en Tjensteman njuter uppehälle
för sin enskildta person för dagen, han skall
ock sättas i tillfälle att uppfylla pligterna som
maka och far, att i väl uppfostrade barn be¬
tala åt Samhället den skuld han sig ådrog,
då han njöt lifvet, och han skall ej blottstäl¬
las för den förödmjukande föreställning, att
han, sedan han grånat i Statens trogna tjenst,
skall på sin ålderdom sakna annat stöd än
tiggarstafven. Han skall slutligen finna sina
vilkor beräknade efter det olika förhållande,
hvaruti han sättes, emedan han, ställd på ett
upphöjdare rum, skall finna sig uti ett till¬
stånd af lidande och förödmjukelse, om han ej
äger medel att upprätthålla det yttre anseen¬
de, som bör vara förenadt med det Embete han
bekläder. Dessa grundsattser äro så allmänt
erkände, att de ej kunna motsägas. Om man
<98
Den 29 Mart,
nu jemför Jeni med tillståndet i vårt Fäder’
tresland, skall man snart finna, huru deras tiL
lämpning der är åsidosatt.
Det finnes icke något enda Embete, från
det högsta till det hagsta, som lönas med pen¬
ningar, hvilket kan sägas medföra för dess in¬
nehafvare medel att tillfredsställa behof, sorn
det ej beror af honom att inskränka. För
Rikets högsta Embetsman, Justitiae-StatsMini-
stern och StatsMinistern för Utrikes Ärender-
na äro anslagne, för den förre endast 5000,
Och för den senare 6000 Riksdaler Bancosedlar.
Det yttre anseende dessa Embeten böra äga,
och som Staten för deras egen värdighet bör
gifva dem, fordrar, att nämnde höge Embets-
män, hvar för sig, böra kunna hålla fett hus,
der Utrikes Ministrar, andre resande Utländ’
ningar, Rikets egne högre och lägre Embets¬
man, samt andre i Hufvudstaden vistande och
från Landsorterna inkommande Medborgare
kunna tid efter annan vara församlade.
För Medlemmarna af StatsRådet, desse
Konungens ständige Rådgifvare i Regerings-
ärenderna, äro 3500 R:dr bestämde. De äro
till en del förbundne att bestrida enahanda
omkostnader med StatsMinistrarne. Ledamö.
terne af Konungens Högsta Domstol, åt hvil¬
ka det är anförtrodt att å Högsta stället i
Konungens namn dömma öfver medborgares
lif och egendom, desse njuta 2500 Riksdaler.
Om än det offer af dessa Embetsman må an¬
ses kunna rättvisligen fordras, att deras hus
Den 29 Alart. 199
skola vara alldeles otillgänglige för. samman-
lefaadens behag, och att de skola afhälla sig
från allt deltagande i allmänna umgänget, så,
enär 1000 R:drafdragas blott för husrum, ved
och ljus, huru skall då det öfriga förslå till
den inskränktaste lefnad inom familjen, till
anskaffande och underhållande af nödig equi-
pering, och den betjening, sorn yttre anstän¬
dighet ovilkorligen kräfver, åtmindstone vid de
tillfällen, då Embetet skall bestridas, eller då Ju-
stitiaeRådet vid offentliga tillfällen skall sam¬
las omkring sjelfva KonungaThronen? Enär
nu de för nyssnämnde Embeten vid 1809 års
Riksdag bestämde löner redan blifvit genom
inträffade omständigheter alldeles otillräcklige,
huru mycket mer skola icke då de långt förut
anslagne penningelöner vara det? Jag vill ej
trötta Höglofl. Ridderskapet och Adeln med
uppräknande af de flera Embets- och Tjenste¬
män i Konungens Cantzli, samt Rikets Hof-
Rätter och Collegier. Månge af dem kunna
ej mäta sina vilkor med den enskildta tjena-
rens. Åtskillige at desse olycklige Tjenste¬
män förena hos sig flera sysslor, ofta till gö-
romålen oförenliga. De åtaga sig dessutom
så många enskildta commissioner, att nödig
tid till tjenstens bestridande med ordning och
drift ej mer är öfrig. Hvem inser ej, vid no-
gare granskning, hvad hvarje Embete deraf
måste lida? Likväl har man redan kommit
så långt, att opinionen ej ens ogillar ett så¬
dant oskick. Till fullkomnande af olyckan
skulle höra, att de mångfalldige andre utvä¬
gar hvarje Embete bereder innehafvaren s att
200
Den 2 g Mars.
på bekostnad af enskildt och allmän säkerhet
söka fyllnad i utkomstens brister, jemväl må
vinna det allmänna omdömets tysta godkän-
ilande,
De hafva gifvits, nekom det ej, och de
gifvas ännu, till Landets heder, desse män af
Ståndaktighet och mod, som, vid utöfningen
af vigtiga kall, tåligt uthärdat fattigdomens
hrister; men undvikom att blottställa Fäder*
neslandets sak för dylika prof. Om Statens
redlige tjenare faller ett offer för nödens fre*
stelser, skall vanäran ej mindre drabba bo*
nom, än Staten sjelf, som utställt honom lör
faran, och sedan lemnat honora värnlös, utan
medel till räddning. Då jag öfverlemnar mig
ät betraktelserna af dessa ämnen, för att af
dem sammanfatta en tafla, den jag vågar fram*
ställa till åskådande i det aktningsvärda Stånd,
hvaraf jag har den äran att vara medlem, in*
tages jag tillika, jag bekänner det upprigtigt,
af det smickrande hopp, att mina afsigters ren*
het ej skall misskännas, och att sanningens
löst, hvarifrån hon ock må komma, ej skall
förgäfves tränga sig in i det rum, der Hög-
lofl Ridderskapet och Adeln är församladt.
Tilläfventyrs skall någon invända, att Staten
ej har förmåga att fullgöra hvad hon eljest
skulle önska. Denna invändning är likväl
den mindst antagliga af alla som kunna upp-
tänkas. En Stat kan likaså litet bestå utan
Lagar, sorn utan sådana personer, åt hvilka
Lagarnes vård och handhafvande äro anför¬
trodde. Den Stat, sorn ej kan uppfylla för¬
Den sg Mars.
Sot
sta grundvilkoret för sin inrättning, det att
handhafva de lagar hon gifver sig, hvartill
fordr.is si\icklige och redlige Embetsman, hvil¬
ka hon åter erhåller blott derigenom att hon
värdigt sörjer för deras anständiga bärgning,
den Stat, jag kan frimodigt säga det, inbillar
sig förgäfves, att äga och bibehålla sjelfstän¬
dighet, Huru skall hon kunna vänta sig att
hennes angelägenheter skola vårdas af skick¬
lige, nitiske och redlige män, att dessas i ti¬
dens ordning lediga blifvande rum framgent
skola intagas af den tillväxande ungdomen,
begåfvad med egenskaper, hvilka kunna upp¬
fylla Fäderneslandets önskningar och hopp,
då den åldrige Embetsmannen, stående vid
målet af den bana han iuländat, framställer
uti sin egen person åt ynglingen, sorn vill
följa honom i spåren, det varnande exempel,
att lönen för redligt fyllda pligter i Statens
tjenst är fattigdom och förakt? Den sorn vid
fördomsfritt eftersinnande ej inser, till hvilka
menliga följder för Statens eget väl ett så¬
dant förhållande förr eller senare skall leda»
han har, af hvad orsak som helst, föresatt
sig att ej vilja se, eller ock rnå han liknas vid
den blinde, som vandrar obekymrad ännu i
det ögonblick, då han lyfter foten öfver den
afgrund, hvaruti han sig störtar.
Jag hemställer således, att det tillstånd,
hvaruti EmbetsmannaCorpsen sig befinner,
må behjertas, samt att utvägar och medel må
allvarligen uttänkas och utan uppskof använ¬
das, till sådan förbättring af deras vilkorj,
202
Den 29 Mart.
sorn instämmer med tidernas skick, Statens e-
get anseende och gagn, samt begreppen örn
rättvisa och billighet, i hvilket afseende jag
anhåller, att detta Memorial måtte till Stats-
Utskottet varda remitteradt, samt med de öf¬
riga respectiva MedStånden communiceiadt.
Remitterades till StatsUtskottet.
Upplästes Kongl. Maj:ts Nådiga Proposi*
sition till Riksens Ständer, angående ersätt¬
ning för den förlust i årlig inkomst Allmän¬
na Barnhusinrättningen i Stockholm måst vid¬
kännas genom StorFurstendömet Finlands af¬
trädande. Gifven Stockholms Slott den 8:de
Mars 18 15•
Remitterades till StatsUtskottet.
Kongl. Majrts Nådiga Proposition till Rik¬
sens Ständer, angående ett årligt anslag af
Allmänna Medel till underhåll och vård af med
Veneriska sjukdomar behäftade personer, vid
LänsLazaretterna och särskildta Curhuslnrätt-
ningar i Riket. Gifven Stockholms Slott den
15 Mars 1815 J upplästes och remitterades till
StatsUtskottet.
Upplästes och remitterades till Constitu-
tionsUtskottet, Kongl. Majrts Nådiga Proposi¬
tion till Riksens Ständer, om uppskof till nä-
Den 2 g Mars.
203
Sta Riksdag , med afgörandet af de hvilande
grundlagsfrågorna Gifven Stockholms Slott
den 28 Mars j S»5-
Föredrogs ConstitutionsUtskottets sedan
sistlidne Riksdag hvilande Memorial af den
1 Augusti 1812, angående sättet till Grund¬
lagsfrågors behandling och afgörande.
Lades på bordet.
Friherre Mannerheim, Lars Augnst, hade
inlemnat ett Dictamen i detta ämne, hvilket
upplästes , så lydande :
Likaså förmätet det vore att stadga, att
en Grundlag aldrig skulle kunna förändras ,
likaså vådligt vore det, att blottställa den¬
samma för ögonblickliga och tillfälliga omstän¬
digheters omognade intryck. I öfverensstäm¬
melse härmed yttrades år 1809: ”Att Lag¬
stiftande Magten borde vara visligt trög till
”verkning, men fast och stark till motstånd*):
”Att då ofullkomlighet utmärker meflniskans
”handlingar, hade Lagstiftaren öppnat en möj¬
lighet att förbättra Grundlagarne, när ett mer
”än tillfälligt tänkesätt derom hunnit stadgas,
”men derjemte omgifvit denna möjlighet med
”försvårande formaliteter, nödvändiga för att
”afhålla icke nog betänkta försök, och att fö-
*) ConstitutionsUtskottets Betänkande, år i8o9s
rörande BegeringsFormen, sid s.
204
Den 29 Mars.
”rekomma förhastade beslut 40. Dessa för¬
svårande formaliteter äro intagne i Regerings-
Formens 8r. och 82. §. § , och till förekom¬
mande af deras förtydning är i den 88- §- fö¬
reskri fvet: Att dessa o:ne §. §. skola efter
”deras ordalydelse, i hvarje särskildt fall til-
”lämpas.”
Man har i allmängjorda skrifter framställt
såsom en grundsats, att den som gjort Lagen,
knnde ock densamma förändra, emedan ingen
högre magt funnes öfver den Lagstiftande.
Men man har förgätit verkliga tillvarelsen af
en sådan högre magt, uti den af Lagstiftan¬
de magten sjelf, rörande vissa formaliteters
ovil orliga iakttagande, öfver sig satte Lag,
för hvilken, lagligen gjord, (hvilket ej lärer
kunna bestridas) alla myndigheter, följaktli¬
gen äfven de Canstitutionelle magterne, må¬
ste böja sig. I annat fall vore den åsyftade
trögheten till verkning undanröjd, styrkan till
motstånd kraftlös, formaliteterne ett mål för
advocaturens klyftigheter, och dörren öppnad
till förändringar för tillfället , hvilka skulle
blifva åtföljde af ett revolutions-tillstånds con*
vulsiva symptomer, ifrån hvilket en oundvik¬
lig öfvergång fruktansvärdt ej kunde äga rum,
utan på bekostnad af Laglig Frihet.
Man torde invända, att dessa reflexioner
icke innehålla annat, än redan tillräckligen
kända och erkända principer j men ifrån deras
*) ConsfitutionsUtskottets Betänkande, år 1809.,
rörande BegeringsFormen, sid. 6.
Den 29 Mars.
vigt och äfven ifrån erfarenheten hämtar jag
anledning till det yttrande, att de aldrig nog
kunna inskärpas, och det är att önska, att
genom afvikelser ifrån dem, ej mera förlora-
des i hufvudsak, än genom olålsamhet för
dagen och en partisk förtrytsamhet partielt
kan vinnas.
I sammanhang med dessa förutsättningar,
och noggrannt trogen den antagna grundsats,
att ingen annan förändring kan komma i frå¬
ga, än den bokstafiiga, sorn vid en föregående
Riksdag blifvit beredd, företager jag under¬
sökning, huruvida 8i- § s föreskrifter icke re¬
dan äga nog tydlighet för att, likmätigt 83*
§:n, enligt deras ordalydelse, i hvarje fall kun¬
na tillämpas.
81. §:n innehåller: ”Att ConstitutionsUt;
”skottet, hvars pligt skall vara att Grundla-
”garne granska, äger rätt, att hos Riksens
”Ständer föreslå de ändringar deruti, som det
”anser högst nödige eller nyttige och möjlige
”att verkställa.”
Rättigheten att upprätta förslag till Grund*
lags-förändring , ehuru anledningen dertill är
hämtad af Konungens Nådiga Proposition el¬
ler af enskildt Riksdagsmans framställning, till.
kommer således exclusift ConstitutionsUtskot-
tet. Detta är ett ganska vigtigt förtroende,
men säkerheten emot dess missbruk är förva¬
rad deruti, att först och främst dess Ledamö¬
ter äro valde af Ständerna sjelfva och af de-
ras medel, och för det andra, att Ständerne
förbehållit sig beslut#ide rätten.
Den 29 Mart,
Men äfven denna beslutande rätt är ej o
begränsad, ty det heter vidare i samma §. i
”Riksens Ständer må ej å den Riksdag då Ut*
skottet någon ändring föreslår, utan först å
”den nästföljande derom besluta. Häraf fin*
ner man :
1:0 En ovilkorlig prescriptions-tid , soft!
ej förr är tilländalupen, än när nästa Riksdag
infaller.
Enligt bokstafliga innehållet är klart att
afgörandet i lika så laglig väg förekommer
vid Urtima sorn Lagtima Riksdag, om än den
förra skulle äfven så hastigt påkomma , som
år 1719, då Riksdag den ena dagen afblåstes,
och en annan dagen derpå åter öppnades.
Men huruvida Lagstiftarens mening verkligen
varit sådan, huruvida en kortare tid, än den
som åtskiljer Lagtima Riksdagen, är i full¬
komlig analogie med de försvårande formerna,
hörer till en annan och alltsedan 18:0 års
Urtima Riksdag beredd och hvilande fråga om
prescriptionstidens förlängande till 5 år.
2 0 En gräns af annan beskaffenhet för
Riksens Ständers beslutande rätt finner man
af ordaställningen i 81. §:n, så lydande: ’’Rik*
”sens Ständer må icke å den Riksdag, då Ut¬
skottet någon sådan ändring föreslår, utan
“”först å den nästföljande derom besluta. Blif-
”va då al a Riksstånden om ändringen ense,”
Ö. s. V. Det är klart, att ordet derom icke har
afseende på någon annan, än den af Utskottet
föreslagne .någon ändring, och att den ändring,
om hvilken Ständerne kunna blifva ense., icke
Den 29 Mars.
20?
heller kan vara någon annan , än den af Ut¬
skottet föreslagne och hvilande, sedan förra
Riksdagen. I annat fall vore ingen skillnad
emellan behandlingssättet af Con^titutions-för¬
ändringar och andra Riksdags-göromål, hvil¬
ka, efter första åter-remissen, med förändring
i Utskottens framställningar kunna afgöras ;
foreskrifterne i Si.och 82. §. §. voro öfverflö-
diga, tiden för de vigtigaste frågors mognad
förlorad; Grundlagarne utställde för vådan af
tillfälliga omständigheters inflytelse; skyddan¬
de formaliteters återhållande kraft försvunnen.
All ändring in casu i ConstitutionsUtskot-
tets ifrån en föregången Riksdag hvilande för¬
slag är således en alldeles oberedd nyhet ,
hvilken, så vida en klar föreskrift, grundad
på en lagligen stadgad, och jag vågar 6äga ,
klokt beräknad princip, skall äga någon helgd,
bör blifva hvilande till nästa Riksdag.
Denna, vid 1809 års Riksdag, stadgade
princip, hafva ock vid 1812 års Riksdag Rik-
sens Ständer sjelfve följt, åtmindstone vid öf-
verläggningarna om det sedan igio års Urti-
ina Riksdag, rörande behandlingssättet af Con-
stitutions- förändringar beredda och hvilande
förslag. Detta blef den 9 Juni 1812 af 2:ne
Stånd ogilladt, och af 2.ne åter förvisadt med
anmärkningar, och således afslaget, hvarföre
ock Utskottet utarbetade ett nytt förslag, hvil¬
ket, såsom nytt, utan all tvekan blef hvilan¬
de till nästa Riksdag.
Den 29 Mart.
Någon torde tilläfventyrs invända, att att*
nät är förändring af sak, anna förändring af
redaction. Den förra är ej till ten, den sed*
nare kan förtydliga sak. Men jag ragar liv. r
finnes väl den pröfvande myndighet, som ej
utgöres af parter? sorn kan med oväld it®
staka gränsen, der redactionen ötvergår ifrån
förtydligande till förtydning ?
Sedan jag nu anset mig hafva ledt i be¬
vis, att 81. §:n redan har erforderlig bestämd¬
het , för att efter dess ordalydelse, likmätigt
83. §.‘nc föreskrift, och uti fullkomlig analog le
med princip, kunna tillämpas, återstår att till¬
se, hvad som till ytterligare befästande afsa
den förre,som den sednare, kan vinnas genom
antagandet af hvad 1812 års ConstitutionsUt.
skott4)eredt uti det nu föredragna förslag. Defc
är i korthet af följande innehåll: Tillstyr»
ker Utskottet hvad en Riksdagsman föreslagit,
eller till- eller afstyrker det bifall till någon
Konungens Proposition , öfverlägga Riksens
Ständer derom, utan att kunna besluta. Gö¬
ras i Plena inga anmärkningar emot Utskot¬
tets yttrande , hvite det till nästa Riksdag,
att då förkastas eller utan förändring antagas.
Göras åter i Riksc tandens Plena anmärkningar,
dem hvarje RiksStånd antager såsom sina, skall
Utskottet sammanjemka RiksStåndens tankar till
ett helt, hvilket åter föredrages RiksStånden.
Blifva RiksStånden ense om ett gemensamt ut¬
låtande hvile det till nästa Riksdag, att för¬
kastas eller utan förändring antagas. Blifva
åter
Dm 29 Mart.
209
ater något Stånds tankar skiljaktiga ifrån de
öfriga Ståndens, varde Utskottet förstärkt till
20 af hvarje Stånd, hvilka genom omröstning,
per capita, förena skiljaktigheterna, och det
sålunda beredda Utskottets utlåtande hvile,
att vid nästa Riksdag förkastas eller oförän-
dradt antagas.
Stadganden förekomma således för 3:ne
särskildta fall: det första, nar inga anmärk¬
ningar göras } det andra, då flera af RiksStån¬
den göra dem} det tredje, när endast ett Riks¬
stånd (som orden lyda) sig icke efter de öf¬
riga fogar. I alla fall hvilar med utgörandet
till nasta Riksdag, och den princip är alltid
erkand, att vid antagandet kan ingen förän¬
dring äga rum.
I alla dessa förberedande föreskrifter kan
jag ej utforska någon annan åsyftning, än ett
allvarligt bemödande att komma tili ett med
den under påstående Riksdag rådande opinio¬
nen öfverensstämmande resultat, men hvars
tillförlitlighet helt och hållet derpå beror, att
samma opinion fortfar äfven under den Riks¬
dag, då afgörandet i laglig ordning kan äga
rum. Lagstiftaren har i Grundlagen -nedlaggt
hinder emot förhastande. Ändamålet åter med
Utskottets Förslag är, att åter förekomma en
ej behöflig tids-utdrägt. Att ej utställa sig
för någondera af dessa ytterligheter, torde
böra anses lika nyttigt.
Ridd. 0. Ad. Prof. N:o z[, 2$.
210
Den 29 Mars.
Det innehåller derjemte en modificatiorj
i det absoluta af Utsk Hets, i 81 §• Rege-
ringsFormen grundade framställnings sätt, hvil*
ket vid 1809 års Riksdag af somlige benämn-
des : ConstitutionsUtskottets stora magt.
Utskottets Förslag har äfven den förtjenst,
att än ytterligare förtydliga hvad man förut
förmodat vara tydligt nog, men hvilken för¬
modan med erfarenheten icke instämmer. Den
som jemför hvad 1810 års Utskott, rörande
förändringar i TryckfrihetsLagen, föreslagit,
med hvad Riksens Ständer vid 1 8 12 års Riks¬
dag i sådana ämnen beslutit, blir snart, öf-
vertygad derom, att öfverflödande tydlighet
icke kan vara skadlig.
Det Stånd, hvilket, såsom orden lyda:
sig icke efter de öfriga fogar, kan ej anse
sina rättigheter förnärmade derigenom , att det
förstärkta Utskottets pluralité förklarar sig för
en annan tanka} ty Utskottets befattning är
alltid inskränkt till en blott förberedande åt¬
gärd, och Ståndets nekande, när saken till af¬
görande i laglig ordning förekommer, är till¬
räckligen kraftfullt, att göra de öfriga Stån¬
dens jakande kraftlöst. Men en utväg är för
detsamma öppnad att, i händelse af förändrad
öfvertygelse, bringa saken till slut, utan be¬
hof af ny förberedelse, af ny hvila.
Jag tillstyrker såledee Förslagets anta¬
gande.
Den 29 Mars.
211
Detta Dictamen blef i sammanhang med det
förut upplästa Betänkande hvilande på bordet.
Herr Von Kruus, Conrad Ferdinand, hade
inlemna! ett Dictamen, sorn upplästes, så ly¬
dande :
Då det är en känd sanning, ,att icke al¬
lenast god tillgång på Säd finnes i landet,
utan älven att sädén fallit, och köpare ändå
saknas^ vågar jag inför Herr Grefven och
LandcMarskalken samt Höglofl. Rddderskapet
och Adeln framställa den frågan: Månne det
ej vore nyttigt, att den nu tillåtna brännvins¬
bränningen finge fortfara äfven under loppet
af nästkommande Maj månad, samt om man
ej borde derom i underdånighet hos Kongl.
Maj:t anhålla.
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
OeconomiyeUtskottet.
Gref ve Mörner, Carl Stellan, anförde skrift¬
ligen till Profocollet :
RegeringsFormen uti 75 §. stadgar såfön-
da : De årliga MarkegångsTaxorna skola upp¬
rättas genom Deputerade af alla Riksstånd ,
nämnde på det sätt, hvarje Starr! särskildt
för sig föreskrifver. Hvad desse föreskrifva,
tjenar till efterlefnad, så vida ej ändring der¬
uti i behörig ordning sökes och vinnes.
212
Den 29 Mars'.
I anledning af Riksens Höglofl. Ständers
underdåniga skrifvelse till Kongl. Maj t af den
17 Augusti 18x2, har det likvisst blifvit Rik¬
sens Ständers Justitieombudsman uppdraget
att jemka MarkegångsTaxorna inom Länen ,
som tillgår på det sätt, att sedan dessa Ta¬
xor merändels i början af December månad
blifvit satte, skall Landshöfdingen till Rik¬
sens Ständers Justitieombudsman, efter förrätt¬
ningens slut, genast uppsända de dervid håll¬
na Protocoll. Finner då Riksens Ständers Ju¬
stitieombudsman af nöden , att föränaringar
böra ske, inlemngr han anmärknings • memo¬
rial deröfver till Höglofl. Kongl. KammarCol-
legium, hvarifrån målet remitteras till veder¬
börande Taxeringsmäns förklaring. Landshöf¬
dingen i orten åligger derefter, att samman¬
kalla dessa Ledamöter, för att af dem infor¬
dra den äskade förklaringen3 och på Kongl.
KammarCollegii pröfning ankommer sederme¬
ra, huruvida anmärkningarne skola godkännas
eller ej.
Emedlertid och under denna brefväxling,
upptager Kongl. Maj:t och Kronan, Löntaga¬
ren, Rusthållare och Skatte-frälseägare , sina
rentor af vederbörande Tiondegifvare; men
ingen säkerhet åtföljer denna uppbörd; tydå
först, när Höglofl. Kongl. KammarCollegium
kunnat stadga sina beslut, bestämmas de verk¬
liga Markegångsprisen. Förändringarne uti
de inom orten upprättade Taxor må än va¬
ra af ett aldrig så ringa vä?de, blifver följ¬
den ändå den, att nya liqvider öfver hela
Den 29 Mars.
213
Länet måste uppgöras , Tiondetagare och
Tiondegifvare emellan , samt återbäringen af
de redan uppburna Rentorna falla tung och
mindre behaglig för dem, hvilka lotten drabba.
Olägenheterne härutaf äro ej obetydlige,
icke blott för oredan som tillskyndas Upp¬
bördsverket, utan kanske än mer genom det
misstroende och den osäkerhet, en så beskaf¬
fad anstalt, i synnerhet hos Allmogen, med¬
förer; hvilket sanna förhållande Riksens Stän¬
ders JustitiasOmbudsmans Berättelse för år 1814
utförligare omförmäier.
Afsigten med detta Memorial är icke att
klandra Riksens Ständers JustitiaeOmbudsmans
åtgärder, ty han är en Embetsman, förtjent
af vår gemensamma åkning, och hvilken vid
utöfningen af sina tjenstepligter värdigt sva¬
rar emot Riksens Höglofl. Ständers honom
gifna förtroende, men på förenämnde skäl ön¬
skar jag, att Riksens Höglofl. Ständer från-
skillde dess Justitieombudsman den honom
gifna befattning med Markegångs - sättningen ,
och att hela detta ärende återfördes i sådant
skick , RegeringsFormens enkla och ganska
billigt lämpade föreskrifter utstaka.
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
OeconomiaeUtskottet.
Den 29 Mars.
Friherre Rudbeck, Pehr Alexander 3 yttrade
skriftligen ;
Det är med den största förundran , sorn
jag uti ett Svenskt Dagblad, Allmänna Jour-
nairn N:o 67, finnér från lubeck bland ut¬
ländska nyheter infördt yttranden och omdö¬
men, sorn jag för min del ej likgiltigt kan lå¬
ta p<ssera. Orden lyda sålunda : Bref fran
Sverige underrätta oss, att Norrige/ förenlig med
detta Rike icke särdeles värcleras af Svénskarne ,
ehuru Allmänna Opinionen är för densamma. Fle-
r-a medlemmar af Adeln tycka, att man beviljat
Norrmännen alltför stora friheter, och till och med
starre företräden cin Svensharne sjelf ve äga; de c.
ro afundsjuka deröfver, Man försäkrar, att de
på nätta Riksdag ämna begära ett utvidgande af
sina rättigheter. Desse, missnöjde säga högt, att
d t ser ut, som hade Norrmännen eufrat Sverige„
och att det icke är Norrige , sorn vunnits af Sverige,
Den första meningen innehåller en corn
tradiction , den sednare en verklig osanning ;
den Allmänna Opinionen måtte grunda sig på
Svenska Folkets tänkesätt och yttranden, och
huru skulle då den Allmänna Opinionen god¬
känna denna förening, örn den ej värderades
af Svenskarne, och ganska säkert existerar in¬
gen sådan medlem af Svenska Adeln, som
kan tycka att våra broder Norrmännen blif¬
vit beviljade allt lör stora friheter och större
företräden, än vi sjelfve äga, eller om de ock¬
så vunnit dessa fördelar, skulle deröfver kän¬
na något^ afundsjuka. Nej, sådana tänkesätt
f
Den 29 Mars. 215
äro ej förenliga med Svenska Riddersman:
De kunna väl för en vördad Konung, som
så ofta varit Rikets säkraste stöd, samt till
upprätthållande af ett älskadt Fosterland gö¬
ra betydliga uppoffringar af sina prioritera¬
de rättigheter, äfven kanske någon gång utan
jemdeladt biträde; men de kunna ej utan fö¬
regången anledning återtaga hvad de gifvit ,
mindre fordra något större utvidgande. När
vår dyrkade och så allmänt älskade Kron-
1'rins, både som Hjelte och Statsman, beredt
Sveriges väl och grundlaggt Svenska och Norr¬
ska Folkens framtida och synbara lördelar,
så vore det intet tänkbart, mindre möjligt,
och ovärdigt, att någon Svensk hvatken tänkt
eller yttrat sådana menliga omdömen. Då jag
under nuvarande lyckliga Regering upplefvat
den fjerde, och då jag under de föregående
ofta öfvervarit det ej misskänneliga missnöjets
förtrytelser öfver osäkerhetens, våldets och o-
förståndets verkningar, så är det för min an¬
nalkande ålderdom den ljufvaste känsla, att
se mitt fädernesland , under den lyckligaste
och visaste Styrelse, nu vara kommet till må¬
let för sin ära och sin gräns : måtte vi alltid
i tacksamma hjertan förvara helgade minnen
af vår Konungs, alltid Svensk, odelade tänke¬
sätt , samt af vår KronPrins’s kraftfulla så
fullkomligt utförda storverk. Vi äro efter min
tanka dessa högst vördade Personer uti en så
stor förbindelse, att en Ärestod borde för en
efterverld vittna, om Höglofl. Ridderskapet
och Adeln finner lika med mig obehörigheten
af sådana sanningslösa omdömens införande
Sl6
Den 29 Mars.
uti Svenska Dagblad , såsom lärer Ridder-
skapet och Adeln uppdraga denna angelägen¬
het till Herr Grefvens och LandtMarskalkens
åtgärd, till förekommande af dylika utländska
nyheter, hvars syftemål ej synas vänskapliga.
Begärdes på bordet.
Herr von Tåme, Michael, uppläste följande:
Sällan har ett ämne af så mycken vigt,
som den nu varande Bevillningens jemnare
fördelning, påkallat Rikets Lagstiftares upp¬
märksamhet och kraftiga hjelp. Då Statens
behol icke fordrade större Bevillning än 12
Tunnor Guld, såsom vid 1778 och 1786 årens
Riksdagar, ja älven enär den förökades med
70 Tunnor Guld, såsom 1789 och 1792, voro
verkningarne af summans ojemna fördelning
mindre vådlige för Nationen. Men då hvad
Riksens Ständer vid Urtima Riksdagen i Öre-
bio xS1 2 sig åtagit, synes påkalla den högsta
ansträngning af invånarnes krafter, blifver det
at yttersta vigt, att bördorna i möjligaste måt¬
to billigt fördelas. Detta torde lättast kunna
verkställas derigenom, att CapitationsAfgif-
ten förblifver oförändrad, på sätt Bevillnings-
Förordningen stadgar, men att denna Författ¬
ning, för öfrigt, icke bibehålles, utan en rätt¬
visare princip följes.
Den nu varande Bevillningens åberopade
förtjenst, att den sedan sista Riksdag till ful¬
Den 29 Mars,
217
lo gifvit den erforderliga summan, utesluter
ej begagnandet af andra, och torde hända bil¬
ligare, principer för fördelningen, helst 2:ne
års erfarenhet redan mer än tillräckligt bevi:
sar, huru känbart detta varit för Nationen.
Det är Landtmanna- varornas öfverdrifna pris,
hvilka redan .i många år, på bekostnad aflön-
tagarnes och den fattigare delens fördelar i
drägliga varupris, gifvit Landtmannen den e-
gentliga förmågan att bära pålagornas tyngd,
som under förändrade omständigheter ickp
längre kan uthärdas. Om högt drifna contri-
butioner utgöras efter origtiga grunder, må¬
ste de slutligen sträcka deras förstörande ver¬
kan till alla mindre bemedlade af Nationen,
först plåga dem genom utpantningar för ut-
skylderna, och slutligen drifva dem från de¬
ras boningar, samt göra landsbygden lika så
usel, som flera af våra Städer det blifvit ge¬
nom näringslöshet, dyrhet, skråtvång och svå¬
ra pålagor, hvilket allt omsider kan blifva
af oberäkneliga följder.
Olyckligtvis hafva Financiererne alltid
ansett vigtigast, huru en viss gifven summa
af folket skulle kunna uttvingas, utan afseen¬
de på de personers mer eller mindre förmå¬
ga att bära de tyngder, hvilka efter en fel¬
aktig plan dem träffat.
Af denna beskaffenhet äro alla de för¬
slag, hvilka ålägga en positif utgående be¬
villning åf jord eUer hvilken synbar rörelse
sorn helst, då likväl beskattningen hufvudsak-
Den 2 g Mars-.
ligast bör hämtas ifrån välståndet., och clet of¬
ta händer, att mången igenom flera tillfällig¬
heter, som det ej statt i dess magt att fö¬
rekomma, erhåller en synbar stor förmögen¬
het, utan att derföre hafva mer än en gan¬
ska knapp bärgning. Att pålägga en bestämd
afgift för hus, jord, rörelse o. s v., kan o-
möjligen under någon synpunkt leda till en
jemn taxering; eller blifva billigt emot den,
som har mycken skuld på sin egendom, i jem¬
förelse emot den, som är skuldfri ägare af
fastigheter, fabriker mm, ty det är en frukt¬
lös möda att försöka uppgifva ett enda sätt
till ersättning för den skyldige, utgiften skall
säkert med ny tunga endast träffa låntagaren,
emedan, då någon afgift blir laggd på Capita-
ler, som af den gäldbundne skulle erläggas
atled rättighet att godtgöra sig af rcntan, haf¬
va penningarne merändels blifvit uppsagde,
och den behöfvande derigenom nödsakad att
utbetala den beskattning, som ålegat Capita¬
listen. Flera betryckta näringar skulle ofel-
fart gå under, om man än vidare godkände
den orättvisan att förbinda någon medborgare
till en betalning för den förmögenhet, sorn
icke är hans, utan långifvarens. Att åter
tax. ra behållen förmögenhet, utan afseende
på inkomsten deraf, hvilket i flera fall har
företräde framför blott den synbara egendo-
snens skattläggning, träffar ju lika den Capi¬
talist, som för ett capital af t. ex. 100,000 R:dr
får hos privat man 6000 R:drs renta, emot
den, som för ett lika capital i Disconten, får
flera gånger den summan, med flera klara be¬
Den 29 Mars.
219
vis. Det obehagliga af en bouppteckning me¬
dan man lefver har dessutom många andra
olägenheter, hvilka försvinna vid egna upp¬
gifter eller andras bedömmande om eris ärli¬
ga inkomst, som blott röjer hvad det året är
förtjent, och hvilket, om än mycket elier li-
tet, ej kan blifva någon säker grund, att der.
efter bedömma den persons rikedom eller fat¬
tigdom , då hvar tänkande vet, att den som
äger handels-, fabriks- eller annan rörelse, kan
det ena året förtjena flera hundrade procent
mera än ett annat, att en med ett litet eller
intet eget capital kan på lofligt sätt förvärf¬
va en större summa, än någon annan med ett
ganska ansenligt. En uppgift af förmögen¬
het skadar ej allenast den gången derige¬
nom , att man ofta ådrager sig antingen af¬
und eller misscredit ; den blir tillika en o-
riktig måttstock för efterföljande taxeringar,
som då torde komma att gälla ännu flera pro¬
cent, ehuru förmögenheten igenom inträffade
plyckhändelser kan hafva blifvit mycket för.
minskad, hvaremot följden af en högre in¬
komsts uppgifvande för ett år ej kan med¬
föra större förlust, än den deraf stadgade och
utgående procenten, och har man lika rättig¬
het, som tillfälle, ett annat år att slippa med
mindre, om inkomsten då blifvit förminskad.
Att förhöja tull och accis, att belägga
varor med hög consumtions afgift, är blott
med billigheten förenligt, i anseende till vissa
umbärliga saker, hvilkas pris derigenom upp.
ptegras, men vore högst orättvist emot dep
220
Dea 29 Mars.
fattiga, i anseende till alla lifvets förnöden¬
heter.
Deremot, då man betalar efter behållen
inkomst att lefva af, följes en enda Tabell,
alla särskildta rubriker försvinna, alla afkort-
ningar komma att upphöra, uppbörder och
räkenskaper vinna en enkelhet, som de till¬
förene saknat. Olyckshändelser verka till lin¬
dring för den lidande, hvaremot gynnande rö¬
relser, lönande handteringar, träffas med en
betydlig afgift. Ju mera landet uppodlas, ju
friare handeln kan idkas, landets producter
och tillverkningar utskeppas, desto större af¬
gift tåla de, och desto mera bidraga de ock¬
så till Statens vidsträcktare behof. Häraf upp¬
kommer för Styrande Magten en kraftig och
påtaglig förbindelse, att till förökning af Kro¬
nans inkomster, vidga näringarna, befrämja
industriens bemödanden och aflägsna alla or¬
saker till enskildte medborgares förluster och
undergång. Ty hvarje näring som aftynar,
är en kräftskada lör Staten, och enskildtas
vinning gör Staten rikare med hvart år. Kro-
noutskyldernas årliga belopp kan då anses
som en barometer, hvarefter Regenten må slu¬
ta till Rikets verkliga uppstigande i välmåga
eller förfall. Vid alla andra sätt att beskat-
ta, har Capitalisten merändels undgått att träf¬
fas, eller har hans beskattning gifvit anled¬
ning till ocker och träffat med ny tunga en¬
dast låntagaren. Enligt detta förslag kan så¬
dant icke sannolikt äga rum; ty hvar helst
pcnningarne placeras, om det ock vore på ut¬
Den 29 Mars.
rikes Bank, blifver egaren taxerad efter det
omdöme Taxerings Comitéen gör sig örn hans
årliga inkomst, och han kan icke frestas h var¬
ken att flytta dem ur landet, eller att omsät¬
ta dem annorstädes, då deruppå intet vore att
vinna. Billigheten af Capitalistens beskatt¬
ning förtjenar tillika att anmärkas, ty äfven
han njuter den till den grad, att hans miss¬
nöje icke skäligen kan uppkomma. Inveck¬
lad i en olycklig Concurs, sorn gifver honom
ingen renta att lefva af, får han till Staten
ingen afgift att erlägga, och äger han dere¬
mot 15 å .jo procent af Discont-actier, blir
hans afgift väl ökad, men icke såsom afund
och förtrytsamhet skulle vilja förordna, då
taxeringen lämpas efter inkomsten, och Tabel¬
len visar afgiftens belopp. Billigheten 'bör
ensamt rådfrågas. Den bjuder, att det under¬
stöd en Regering behöfver, bör tagas af den
årliga revenuen, utan afseende på Stånd och
andra tillfälligheter, der oviljans verkningar
kunna möjligen störa rättvisan; att en större
förmögenhet, som njuter vidsträcktare hägn,
kännes skyldig till en förhöjd afgift, likväl
ej så, att loflig omtanka qväfves eller de för¬
mögnare tvingas att lemna Riket, utan med
en lindrigt progressift stigande bevillning ,
som i det hela gör en betydlig vinst för Stats-
cassan, utan att förfördela någon.
Denna billighet i methoden skall natur.'
ligen småningom bidraga till en öppenhjerti-
gare uppgift af hvars och ens inkomst, rigta
allmänna uppmärksamheten på de förmögna*
222
Den 29 Mars.
res taxeringar, föda förtrytsamhet öfver hvaf»
je oredligt förhållande, och derigenom bere¬
da allmänna opinionen att med en sådan stäm*
pel af vanära och förakt brännmärka försnill¬
ningar emot Staten, hvarigenom dylika brott
slutligen blifva högst sällsynta. Ilä millionai-
ren nästan var fri för all beskattning, väck¬
tes allmänna uppmärksamheten mindre der¬
uppå, ty det var lagen som frikallade, och
denna stora ojemnhet i taxeringen anmärktes
af ingen. Deremot, då efter 1810 års Bevill¬
ningsförordning, den förmögne ålades en be¬
tydligare afgift, höjdes allmänna rösten, oin
det mindsta förmodades vara undanhållet, o-
jemnheten i tyngdernas fördelande öfverkla-
gades, sjelfva hufvudprincipen för beskattnin¬
gen klandrades, och ehuru detta missnöje i
s;g sjelft var lika besynnerligt, sorn om någon
deröfver skulle beklaga sig, att man kommit
billigheten så nära som möjligt, och skulle
påstå, att det vore bättre, att icke ålägga Capi¬
talisten någon skatt, efter icke alla missbruk vid
hans taxering kunna förekommas, så fägnade
likväl dessa klagorop den uppmärksamme, som
insåg hvilken controll just derigenom bered¬
des, och den verkan det slutligen skulle haf¬
va på National-lynnet. Att tro sig alldeles
kunna förekomma lagbrott, är en orimlighet.
Det är omöjligt, att icke begär, passioner, öf¬
verilning skola förföra menniskor till afsteg
lika så väl emot BevillningsFörordningar, <om
emot Lagar i allmänhet. Mot brotten har man
derföre satt straff, och deras förhållande till
gerningarna utgör en hufvudsaklig del af Lag-
Den 29 Mars.
223
stiftnir.gen. Mycket i menniskornas gernin-
gar kan icke en gång underkastas Lagar, men
passionerna kunna af en välgörande Styrelse
rigtas till gagn i stället för skada, hvarige¬
nom brotten förekommas.
Det synes, sorn skulle svårigheten (den
man alltid föreställt sig större än den i sjelf¬
va verket ärj att uppfinna sättet till inkom¬
stens bedömmande, hafva i synnerhet väckt
farhåga emot detta taxeringssätt. Hvem kan
upptäcka hvars och ens årliga revenue? Hvem
kan undersöka Penningemannens Cassa? Des¬
sa äro frågor, som ännu förvåna många, och
har blifvit ibland våra mest skadliga fördo¬
mar. Mig torde tillåtas att fråga tillbaka,
hvar det project finnes, som fullkomligt upp¬
fyller alla dessa öfverdrifna fordringar? Skul¬
le det ännu icke vara upptäckt, och förmod¬
ligen aldrig blifva det, så torde, intill dess
att ett dylikt kan framvisas, förenämnda frå¬
gor vara nöjaktigt besvarade, då man kan
ådagalägga, att detta BeskattningsSystem, när¬
mare än något annat hitintills kändt Förslag,
uppfyller billighetens fordringar och inbrin¬
gar den erforderliga bevillningssumman.
Det, som inom Fosterlandet åstadkommit
ojemnhet i Taxeringen efter r8to års Bevill¬
ningsförordning, var dels en följd af Syste¬
mets nyhet, dels af Förordningens ofullkom¬
lighet. Om den grundsatsen, att betala efter
behållen inkomst jemte en bestämd Capi¬
tationsafgift ensamt varit tillämpad, hade.
224
Den 29 Mars.
följderna blifvit mera välgörande, men då en
Skydds- eller så kallad MinimiTabell derjemte
antogs, så bidrog denna halfmesure, såsom
atvikande från hufvudprincipen , mycket der¬
till, att projectet icke fullkomligt kunde lyc¬
kas, 1 synnerhet som flera af de reglor der¬
uti stadgades, ägde gamla BevillningsFörord-
ningens brister, hvilka ännu mera ÖKades ige¬
nom de tillägg och förklaringar, som vid den
derpå följande Urtima Riksdagen i Örebro
bletvo gjorda. Vid mindsta afvikande från en
rättvis regel måste man ofta ombyta rätte¬
snöre, och man tager för skicklighet, konsten
att draga sig ur sådana svårigheter, som man
sjelf tillskapat. Att mindre vane Taxerings-
män, vid tillämpningen af dessa särskildta
stadganden , ofta blifvit förvillade, torde så
mycket mindre företalla underligt, som me-
thoden var ny, ingen säker föreskrift var gif¬
ven för hemmansvärderingen , hvilken till större
delen berodde på Taxeringsmännens eget om¬
döme, och således nödvändigt måste utfalla
olika i hvarje Taxeringsdistrict och hvarje
Län, då ingen allmän Comité var förordnad
att öfverse det hela, hvartill ytterligare kom¬
mer, att en längre tid alltid erfordras, för att
hos en menighet göra äfven de allmännaste
sanningar begripliga. Emellertid har på al¬
la ställen, der denna prino p att betala ef¬
ter behållen inkomst blifvit använd , be¬
tydliga summor influtit i Statscassan. En¬
dast Staden Götheborg, som före 1809 års
Riksdag erlade i årlig bevillning omkring
27,000
Den 29 Mars.
D25
27,000 R:dr, skulle likväl, efter de 1S10 mer
än fördubblade StatsbehoiVen , icke betalt
högre skatt, än några och 50,000 R:dr, men
genom detta Taxeringssätt har Kronan i stäl¬
let erhållit öfver 100,000 R:dr, och för¬
hållandet har varit enahanda på alla de stäl¬
len, der förmögnare personer funnits. Hvil¬
ken lättnad har icke detta medfört för de min¬
dre bemedlade, och huru talande äro icke des¬
sa erfarenhetsbcvis för systemet? Man har väl
anmärkt, att de 2* millioner, som i Bevill¬
ning då voro anslagne, icke till fullo utgått,
men just de summor, sorn åren 18to, iSn
och 1S12 erhöllos ef,er denna Bevillningsme-
thod, bevisa principens användbarhet, dåinan
känner, att både Maximi- och Minimi-Tabel-'
lerne voro uträknade efter endast 2 millioner,
och blefvo icke förhöjde, fastän Eevillningert
med en half million ökades, som ungefär ut¬
gjorde den bristande summans belopp för å-
ret , och hvilket således ådagalägger rigtig-
heten af första beräkningen, samt klart be¬
visar, att hvad som i Utskottets förslag blif¬
vit påräknadt, också i det närmaste erhölls.
När detta kunde inträffa oaktadt den felaktiga
MinimiTabellen, huru förmånligt resultat ha¬
de man ej haft skäl att förvänta, om sistnämn¬
de Tabell aldrig blifvit antagen? Hvad är dess¬
utom lättare, än att förhöja afgiften efter In-’
komstTabellen, så att Staten erhåller sitt be¬
hof, hvilket utan mindsta fara kan verkställas
af Riksens Ständers Ombud på sätt 1810 års
BevillningsFörordning stadgar, men som lik-
Ridd. 0. Ad, Prat, N:o zg. fo.
\
Ben 29 Mars.
Val aldrig behöfver Verkställas, om Tabellen
klokt uppgöres. En dylik förhöjning, äfven¬
som nedsättning, sker med ett penndrag lika
för alla. Hvilken oreda skulle deremot upp»
komma igenom en jemkning för hela den ska¬
ra individuer, som först efter många afdel»
ningar på ett konstigt sätt skulle beskattas ?
Hvilken vidlyftighet blefve icke deraf en nöd¬
vändig följd? Och månne det är möjligt, att
utan enkelhet lyckas ? En aktningsvärd
Embetsmans yttrande har sin fullkomliga grund,
att när man med stor utförlighet och med ihär¬
digt fördjupande i detailerna vill bereda be¬
stämdhet och tydliga föreskrifter, blir det
vackra ändamålet emot all förmodan förfeladt.
Deremot då en Tabell följes, hvarefter
alla erlägga afgift i proportion af deras mer
eller mindre behållna inkomst att lefva af, så
uppkommer en rättvis fördelning derigenom ,
att dessa Classer äro många, fällen emellan
Classerna små, samt sådana föreskrifter med¬
delade, att tillämpningen lättligen kan verk¬
ställas. I samma mån man drager fördel a£
det Samhälle, hvari man är Medborgare, bör
man genom nödiga tillskott bidraga tilt Sam¬
hällets upprätthållande. Detta är den enda
och sanna grunden för all beskattning. Då
hvarje person betalar af den inkomst" han ä-
ger att lefva af, likväl ganska lågt för alla
smärre revenuer, och med starkare progressif
förhöjning för de större, är principen rigtigt
tillämpad. Den enkelhet i beskattningen, sorn
derigenom vinnes, den högre rättvisa, som
sålunda åstadkommes, äro förmåner, som ick#
Ben 29 Mars'.
finnäs utom detta system. Exempel torde här
bäst kunna upplysa.
Måhga äro utan lön, capitalcr, eller rö»
feiser, t. ex. en del Doctorer, Chirurgerm.fi.
Afgiften för dessa måste nödvändigt, om den
skall vara rättvis, grundas på någon mer el¬
ler mindre practik Och deraf följande inkomst*
Med ett ord, alla inbyggare, ifrån och med
den ringaste till och med millionären, skat¬
tas att för året hafva en viss bestämd inkomst
ätt lefva af, hvarvid noga observeras, att den
bör vara behållen, så att renta å skulder af-
räknas, och blott för öfverskottet erlägges
bevisning.
Skulle man väl kunna förestädå sig , att
Statens och enskildtas Säkerhet vid KrönoUt-
skyldernas utgörande ligger bevarad endast
under en mängd titlar? Skulle den orättvisa,
den ofta utan någon grund af blotta slumpen
uppkomna bevillning, som deraf härflyter,
kunna anses föranleda till en jemnäre fördel¬
ning emellan Medborgare, än då Utskylder-
ne påföras efter ert grundsats lika för älla?
Missbiuk äro visserligen möjliga, äfven efter
InkomstTabellen, men de äro mindre att för¬
moda . dä principen , hvarifrån man utgår,
grundar Sig på billighet och rättvisa, än då
den kan anSes i ett alldeles motsatt förhållan¬
de. Går man till jordbruket, så utröneS deri
behållna inkomsten för året lättligen, om dert
calculeras såsom vid vanligt hälftenbruk *).
*) Afkastningen af hemman utrönes säkrast,
när utsädet på gamla od,alåkern upptages ef*
22 $
Den 29 Mari.
Mig förekommer, som de flesta svårighe¬
ter derigenom voro hafna, att jemte Capita*
tionsafgiften, den rena principen behållen in-
ter geometriska tunnlandet, då på hvarje
dylikt tunnland, som årligen besas, beräk¬
nas till utsäde & Tunna Råg, eller en Tun¬
na Korn, eller En och en half Tunna Haf-
ra. Detta utsäde upptages till gåije, 4:de,
5:te eller 6:te kornet, efter jordmånens beskaf¬
fenhet och bättre eller sämre bruk, då det
tunntal , som deraf uppkommer, värderas
efter markegångs-pris. Dertill lägges afkast-
ningen af hvarje ko med t. ex. 5 R:d och
af hvarje får med t. ex. En R:d. Från he¬
la denna inkomst-summa afdrages utsädet
till ett lika pris samt Xrono-rentan. Af den
derefter blifvande behållningen afdrages hälf¬
ten till tjenstefolkets underhåll samt vanliga
omkostnader. Ofverskottet blir då ägarens
inkomst, som efter Tabellen taxeras, i fall
ej skuld gör ett ytterligare afdrag nödvän¬
digt. Till exempel: Vid ett hemman, der
årligen besås 12 geometriska tunnland, be¬
räknas utsädet efter ^ Tunna råg på geom.
tunnlandet till 9 Tunnor, eller vårsäd efter
den uppgifna proportionen. Ar jorden god,
upptages 6:te kornet, som gör 54 tunnor
Råg. Dessa värderas efter markegångspris,
. t. ex. 5. R:d tunnan eller . . R:d 270
Om 10 Kor finnas, beräknas de å
5 R:d i afkastning 50
't - Dito 16 får å 1 R:dr i difo ... 16
336
Ridd. och Ad. Protocoll, I8t5> I Del. sid. 22g.
Tabell,
Innehållande så vål Tariff för Taxeringen af behållen inkomst, som Calcul Öfver Bevillningens
utgående derefter af supponerade Folkmängden i hvarje Glass.
Q
ET
cn
cr.
|
Årlig
inkomst
|
Årlig
afgift.
|
Personer
|
Summa
|
|
0
t—<
to
&
Cfl
|
Ärlig
inkomst
|
Årlig
afgift.
|
Personer
|
Summa
|
T
|
10
|
|
|
4
|
200000
|
16666
|
32
|
|
49
|
666
|
32
|
22
|
24
|
800
|
18000
|
|
2
|
15
|
|
|
6
|
160000
|
20000
|
|
|
50
|
700
|
1 24
|
|
650
|
15600
|
|
3
|
20
|
|
|
3
|
40000
|
6666
|
32
|
|
51
|
750
|
|
26
|
|
600
|
15600
|
|
4
|
25
|
|
|
10
|
50000
|
10410
|
32
|
|
52
|
300
|
|
23
|
|
600
|
16800
|
|
5
|
30
|
|
|
12
|
60000
|
15000
|
i
|
|
55
|
850
|
|
3o
|
|
550
|
16500
|
|
6
|
35
|
|
|
14
|
50000
|
14558
|
16
|
|
54
|
900
|
|
32
|
|
550
|
17600
|
|
7
|
40
|
|
|
16
|
50000
|
16666
|
52
|
|
55
|
950
|
|
34
|
|
500
|
l7ooo
|
|
3
|
45
|
|
|
13
|
50000
|
13750!
|
|
56
|
1000
|
|
36
|
|
500
|
I8000
|
|
9
|
50
|
|
|
20
|
50000
|
20333'16
|
|
57
|
1075
|
|
4o
|
|
5oo
|
2oooo
|
|
10
|
55
|
|
|
24
|
50000
|
25000
|
|
53
|
1150
|
|
44
|
|
5oo
|
22000
|
|
11
|
60
|
|
|
23
|
5OOOO
|
29166 32
|
|
59
|
1225
|
|
43
|
|
4oo
|
192C0
|
|
12
|
65
|
|
|
52
|
40000
|
20666
|
rrr>
o2
|
|
60; 1300
|
|
52
|
|
400
|
20S00
|
|
13
|
70
|
|
|
36
|
50000
|
375001
|
|
61
|
1375
|
|
56
|
|
4oo
|
22400
|
|
14
|
75
|
|
40
|
40000
|
33335 16
|
|
62
|
1450
|
|
60
|
|
400
|
24000
|
|
15
|
80!
|
|
44
|
50000
|
45833
|
16
|
|
65
|
1525
|
|
64
|
|
400
|
25600
|
|
16
|
851
|
1
|
|
40000
|
40000
|
|
|
64
|
1600
|
|
68
|
|
400
|
27200
|
|
17
|
90
|
|
1
|
4
|
40000
|
43333
|
16
|
|
65
|
1675
|
|
72
|
|
4oo
|
23800
|
|
13
|
95
|
|
1
|
3
|
40000
|
46666
|
32
|
|
66
|
1750
|
|
76
|
|
4oo
|
3o400
|
|
19
|
100
|
|
112
|
30000
|
37500
|
|
|
67
|
1825
|
|
80
|
|
35o
|
23oöO
|
|
20
|
110
|
|
1 24
|
30000
|
45000
|
|
|
63
|
1900
|
|
84
|
|
350
|
89400
|
|
21
|
120
|
|
1 36
|
30000
|
52500
|
|
|
69
|
2000
2100
|
|
90
|
|
3oo
|
27ooo
|
|
22
|
130
|
|
2
|
|
30000
|
60000
|
|
|
70
|
|
96
|
|
300
|
28300
|
|
23
|
140
|
|
2 12
|
30000
|
67500
|
|
|
71
|
2200
|
|
102
|
|
3oo
|
3o600
|
|
24
|
150
|
|
2 24
|
25000
|
62500
|
|
|
72
|
2300
|
|
103
|
|
3oo
|
32400
|
|
25
|
ISO
|
|
2 36
|
25000
|
63750
|
|
|
73
|
2400
|
|
114
|
|
250
|
28500
|
|
26
|
170
|
|
3
|
|
25000
|
75000
|
|
|
74
|
2500
|
|
120
|
|
250
|
3oooo
|
|
27
|
130
|
|
312
|
14200
|
46150
|
|
|
75
|
2600
|
|
126
|
|
250
|
31500
|
|
23
|
190
|
|
3 24
|
6800
|
23800
|
|
|
76
|
3000
|
|
15o
|
|
250
|
37500
|
|
20
30
|
200
|
|
3 36
|
3700
|
13375
|
|
|
77
|
3500
|
|
19o
|
|
250
|
47500
|
|
220
|
|
4 12
|
3090
|
13132
|
24
|
|
73
|
4000
|
|
230
|
|
250
|
575oo
|
|
31
|
240
|
|
4 36
|
3000
|
14250
|
|
|
79
|
4500
|
|
27o
|
|
2.50
|
621oo
|
|
32
|
260
|
|
5! 12
|
2000
|
10500
|
|
|
80
|
5000
|
|
320
|
|
2oo
|
64ooo
|
|
33
|
230
|
|
5 36
|
1500
|
3625
|
|
|
81
|
5500
|
|
370
|
|
2oo
|
74000
|
|
34
|
300
|
|
6
|
12
|
1500
|
9375
|
|
|
82
|
6000
|
|
420
|
|
150
|
63ooo
|
|
35
|
320
|
|
7
|
, „
|
1500
|
10500
|
|
|
33
|
7000
|
|
540
|
|
100
|
54000
|
|
36
|
340
|
|
7
|
36
|
1500
|
10373
|
|
|
34
|
8000
|
|
660
|
|
100
|
66000
|
|
37
|
360,
|
|
8
|
24
|
1400
|
11900
|
|
|
85
|
9000
|
|
780
|
|
80
|
62400
|
|
*-> C
33
|
|
|
|
|
|
|
330
|
|
9
|
12
|
1400
|
12950
|
|
|
36
|
10000
|
|
900
|
|
80
|
72000
|
|
39
|
400
|
|
10
|
|
1200
|
12000
|
|
|
37,llooo
|
|
lo3o
|
|
40
|
41200
|
|
40
|
425
|
|
11
|
~6
|
1200
|
13350
|
|
|
88 12ooo
|
|
II60
|
|
30
|
34800
|
|
41
|
450
|
|
12
|
12
|
1000
|
12250
|
|
|
39
|
13ooo
|
|
1240
|
|
3o
|
37200
|
|
42
|
475
|
|
13
|
13
|
1000
|
13375
|
|
|
90
|
14ooo
|
|
1420
|
|
25
|
35500
|
|
43
|
500
|
|
14
|
24
|
1000
|
14500
|
|
|
91
|
15000
|
|
1550
|
|
2o
|
31000
|
|
44
|
525
|
|
15
|
36
|
1000
|
15750
|
|
|
92
|
16000
|
|
1690
|
|
18
|
30420
|
|
45
|
550
|
|
17
|
|
800
|
13600
|
|
|
93
|
17ooo
|
|
1830
|
|
15
|
27450
|
|
46
|
575
|
|
13
|
12
|
800
|
14600
|
|
|
94
|
13000
|
|
1979
|
|
12
|
23640
|
|
47
|
600
|
|
19
|
24
|
900
|
17550
|
|
|
95
|
l9ooo
|
|
2110
|
|
2o |
|
42200
|
|
43
|
633
|
16
|
21
|
—
|
300
|
16300
|
|
|
9612oooo
|
|
2250
|
|
loj
|
22250
|
40)
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Summa
|
140,000)
|
2,892,319
|
För hvarje Ettusende Riksdaler, som någons behållna inkomst går öfver 20,000 R:dr, och ända
till 4o,ooo R:dr, ökas afgiften på hela en sådan persons inkomst med f procent.
För hvarje Ettusende Riksdaler derutöfver stiger afgiften blott f'^:dels procent på det hela.
För inkomst emellan någon af de specifierade 96 Classer, hånföres den skattskyldige till den
Class han kommer närmast; och inträffar hans behållning midt emellan 2:ne Classer, påföres ho¬
nom den högre Classens afgift.
Den 29 Man.
s 29
komst följdes; att en Tarif, sådan som den
bilagde, af minst 96 classer inrättades, och
Afgår
Utsäde 9 Tunnor å 5 R:d . 45
Krono-rentan t. ex 6® 'r4
rester inkomst 9 „, .
-Lil 3 5*6
Af denna inkomst 231 afgår hälften för
tjenstefolkets underhåll, då 115: 24 utgör
ägarens verkliga behållna inkomst. hän¬
nas Torpställen eller andra lägenheter-, hvar¬
af erhålles dagsverken, värderas de efter
markegångs-pris och öka inkomsten. Ar till¬
gång pä skog till afsalu och afsättnings-tHl-
fällen, eller ock brist, så att bränsle måste
köpas, ökas i förstnämnde händelsen reve-
nuen,och minskas i det sednare fallet efter
locala omständigheter och så noggranna pröf-
ningar som möjligt är. Denna beräkning
går långsamt, skall man säkert invända.
Visserligen; allt arbete fordrar sin tid. Men
om orättvisan och våldet vore olägenheter
vidhängande ett skyndsammare sätt att be-
dömma revenuen eller värdet, bör väl i ett
rättsinnigt hjerta någon tvekan i valet upp.'
stå? Anmärkom dessutom, att detta sätt ej
går långsammare, än att år 1800 framlidne
Landshöfdingen Gyllenadler, vid alla Ta¬
xeringar han i Södermanland förrättade ,
följde ungefärligen en lika method för att
utröna hemmanens afkastning och deruppå
beroende värde. Dä den behållna inkom¬
sten beräknades till Capital igenom 5 pro-.
3 35
Den 29 A7arr,
slutligen sl tydliga föreskrifter meddelades,
för att visa huad sorn förstås med behållen inkomst,
cent, sa syntes genast hvarje Egendoms san»
na värde, och intet Taxerings-District upp»
tog öfver en veckas tid , men de flesta vi»
tia derunder. I brist af charte-beskrifningar,
eller tillräckliga speciela underrättelser, nytt¬
jades den genvägen, att sedan vissa bade
bättre och sämre hemmans afkastningar blif»
vit bestämde, sa jemfördes de öfriga der-
jned, då man erhöll en så säker kunskap i
detta ämne, sorn i en dylik belägenhet kart
vinnas.
Enär en gifven grundsats på detta sätt
först blifvit antagen vid granskningen af
hemmanens revenuer och deraf följande vår¬
den, och alla missbruk vid Författningen*
tillämpning genom controllör i de hufvudsak*
ligaste fallen förekommits, dela alla jordä¬
gare ett lika öde, och Taxeringsmännen ärq
nödsakade att utan afseende på personer
blott följa Lagstiftarens och rättvisans före¬
skrifter. Sedan en dylik undersökning en
gång blifvit gjord, kan den tjena till grund
vid flera påföljande Taxeringar, så att man
då blott behöfver höja eller sänka vissa pro¬
cent af inkomsten relatift till olika marke-
gångs priser, Mödan är således för framti¬
den äfven besparad, hvilket icke en gång
förtjente att nämnas, om icke de redan an¬
märkte fördelarne erhöllos. Ty mig synes,
att i frågan om rättvisans skipande med’
Den 29 Mars.
*3*
att åtmindstone ganska få misstag skulle äga
rum. När derjemte ordentliga Beredningar och
Taxeringar hållas af i orten boende och be-
fullmägtigade Ombud af alla Stånd, som äf¬
ven nu varande BevilJningsFörordning stad¬
gar, samt ett sätt påfinnes att controllera allt
afvikande ifrån den föreskrifna methoden Lä¬
nen emellan, så kan ändamålet icke förfelas.
Ofta har jag hört sägas, att man qväfver
industrien, då den som genom omtanka och
flit förvärtvar 12 procent, belastas svårare, än
den som af lättja och okunnighet endast för-
värfvat 3,0. s. v. Detta inkast är sannerligen
det mindst vigtiga af alla. Den som erhåller
borgare emellan, mödan aldrig bör komma
i betraktande, dä stora ändamål kunna vin¬
nas, och att verkningarne af menskliga fel
och svagheter så mycket möjligt är böra fö-
rekommas, eller ock rigtas till kloka ända¬
mål, genom sådana stadganden, innan tillämp¬
ningen skall ske, att sedan intet annat val
äger rum, än förekriftens skyndsamma verk¬
ställande.
Arbetskarlen betalar blott sin Capitations-
Afgift, nemi. hvarje mantalskrifven Mans¬
person från det 19 de året 1 B:d, men ifrån
fyllda 15 till fyllda 18, 3? sk. Hvarje
mantalsskrifven Qvinsperson 24 sk. Om
någon af den arbetande Classen har sär¬
skildta inkomster af utestående fordringar
8Cc. erlägges derföre inkomst-afgift.
Den 29 Mars.
32 procent af en rörelse, uppför ej dermed,
om han skulle i bevillning erlägga t. ex en
procent. Ofelbart qväfves den lotliga omtan-
kan, i fall icke en viss proportion vid be¬
skattningen oväldigt iakttages , men kan o-
möjligen göra det, då en billig princip föl -
j«s lika för alla. Hvarje elak hushållareä
redan straffad nog genom de följder, som
uppkomma af dess misshushållning, och han
blir säkert icke upplystare derigenom, att han
taxeras för en inkomst, som ej finnes. Om
uti ren behållning man äger flera tusen¬
de Riksdaler framför en annan af lika egen¬
dom , kan man utan skada offra åt Staten
några Riksdaler mera. Hvad angår den in¬
vändningen, att en del af beskattningen, ef¬
ter detta förslag, synes stödja sig på osäkra
tillgångar, så svaras: Capitationsafgiften en-
samt utgör en million Riksdaler, och hvad
återstoden beträffar, så bevisar hosfogade Cal¬
cul, att Staten i detta beskattningssätt har
säkrare inkomster, än vid alla sådana Bevill-
ningsmethoder, som blott åsyfta att fylla ögon¬
blickets behof, men långt ifrån att i längden
befrämja ändamålet, alldeles måste förfela det¬
samma, sedan Folkets sista tillgångar blifvit
medtagne.
För Götheborgs Län äro restantierne vid
Mars månads början detta år af >813 års Be¬
villning: 65,811 R:dr 15 sk. u r.; för Koppar¬
bergs Län: 24,938 R.dr 29 sk. 8 r.j för Söder¬
manlands Län: 13,1 47 R:dr 11 sk. 2 r. o. s. v.
Bristen för år 1814 blifver ofelbart af större
betydlighet.
Den 29 Mars.
Så mycket min inskränkta förmåga det
medgifver, och den nödvändiga kortheten til¬
låter, har jag nu sökt ådagalägga, att skatt¬
läggning på inkomsterna är det rättvisaste,
jemnaste, enklaste och uti vår nuvarande ställ¬
ning kanske enda beskattningssätt, hvarigenom
den erforderliga bevillningssumman i längden kan
utbekommas och göras dräglig för mängden. Möj¬
ligen kunna flera invändningar deremot göras,
men jag är öfvertygad, att de låta sig lika lätt
besvaras. Föröfrigt måtte detsamma få gälla
för denna sak, som för så många andra, att
der förmåner af största vigt äro gifne, böra
inkast och hinder ej afskräcka, så mycket
mindre, som förnuftet och sanningen alltid vil¬
ja undersökas och motsägas, för att bättre öf¬
vertyga, bättre framtränga.
Men icke nog dermed, att de nu uppräk¬
nade förmåner vinnas} alia de olika tyngder¬
na af Samhällsomkostnaderna hemmanen emel¬
lan blifva genom detta BevillningsFörslag
jemnade, ty då Statens behof fyllas ensamt af
den producerande förmögenhet landet äger,
på det sätt, att årlig behållen inkomst blif¬
ver grunden för Bevillningens årliga utgöran¬
de, komma inkomster af alla slag och under
hvad namn de ock befinnas, att efter en lika
grundsatts skatt läggas, så att hvar och en del¬
tager i Statsbördan i den mån och med be¬
ständig progressif förhöjning, som han deltai
ger i Samhällsinrättningens fördelar och är i
behof af dess försvar, då den'rikes yppighet
och representation icke behandlas med mera
Ä34
Den 29 Man'.
skonsamhet, än den fattiges arbetsförmåga och
nödvändiga lifsbärgning.
Flera seklers erfarenhet, de djupsinniga¬
ste tänkares begrundningar hafva varit nödi¬
ga att lära oss det obetydliga vi vete i det¬
ta ämne, der mycket ännu återstår att upp¬
lysa och der endast en längre erfarenhet kan
skänka ett klarare ljus. Tidehvarf hafva gif-
vits, då hvarje Påfve eller Monark kunde ca-
racterisera sig sjelf och sitt folk i denna an¬
maning: Gif hit penningar, slaf! Andra tider
hafva kommit, då man följt ett eller flera sy¬
stemer blindt och lydigt. Det syr.es haf¬
va varit förbehållet våra dagar, att hufvud-
sakligast gifva tankeförmågan den väckelse
och der. spänning, som erfordras till urskiljan¬
de af det användbara i alla systemer. I de
vetenskaper, der erfarenheten är långsam,
skola gissningarne och misstagen nödvändigt
vara allmännare, ofullkomligheten större. E-
medlertid kan det ej nekas, att om detta för¬
utseende af Författningars verkan, detta före¬
kommande af erfarenhetens dom, är möjligt
hos menniskor, är det sannolikt då, när de
mera skonade Samhälls-medlemmarne, af käns¬
la för sin pligt, af ömhet för sitt Fosterland,
sjelfve, genom klokt beräknade och billiga ef¬
tergifter, bereda denna patriotism, som alltid
uppkommer genom åtnjutande af en frihet,
sorn ej är laglöshetens yra, af en säkerhet,
sorn uti Constitutionen äger sitt hufvudsakli-
gaste stöd. Möjligtvis är det detta Bevill-
jiingsSystem förbehållet, att äfven bidraga till
lamma stora ändamåls- vinnande. Våra Be-
skattningsgrunder fordra en snar hjelp, om ej
Folkets börda skall blifva odräglig: Rikets
Ständer åligger att den jemnt fördela. Af dem
vantar Nationen sin räddning, af dem beror
det, att genom visa lagar, grundade på ädla
och oegennyttiga uppoffringar, dana' denna
Nationalcaracter, som är upphöjd öfver egen¬
nyttans små afsigter, denna höga tanka om
fosterlandet, som för det allmänna bästa hvar¬
ken fruktar faror, förluster eller motstånd,
denna outplånliga öfvertygelse om hvarje med¬
borgares nytta att med detsamma stå, och dess
pligt att med detsamma falla.
Slutligen vågar jag föreslå ett enda un»
dantag ifrån den projecterade Bevillningsprin-
cipen, och detta undantag angår Rikets Em»
hetsmän. Olycklig den Stat, der Embetsman-
nacorpsen saknar en tarflig utkomst. Följder-
ne deraf mäste i längden blifva förfärlige.
Det är ett slöseri med egen välfärd, då Sta¬
tens invånare tillskära deras bärgning för
knapp, som skola besörja det allmännas ange¬
lägenheter, vaka öfver Lagames helgd, för¬
svara fosterlandet och genom sina på ära, bil¬
lighet och rättvisa grundade handlingar, lif¬
va nationalandan hos hela Folkmassan- Jag
vågar föreslå, att Rikets Embetsmän, som ic.
ke njuta indelt lön, i och för tjensten frikal¬
las från ali Bevillning, så att blott Capitations.
afgift af dem erlägges. En fordran så mycket
billigare, som då Staten icke äger i sin magt
»tt så betydligt höja deras lönevilkor, som
2 3-6
Uen 29 Mavs.
tidens dyrhet det kräfver, de åtraindstone mat*
te oafkortadt få åtnjuta det lilla dem en gång
emot föreskrifna skyldigheter blifvit tillerkändt.
Calcul,
som utvisar huru Bevillningen kunde förde¬
las och med säkerhet utgå.
Om samma Capitationsafgift bibehålies, som
nu utgöres, belöper den, enligt GeneralSam-
mandraget öfver i S13 års Bevillning, för en
mantalsskrifven folkmassa af 1,401,468 perso¬
ner, till Riksdaler 1,021,636 R:dr 8 sk., och
kan, sedan alla afskrifningar blifvit gjorda,
med säkerhet utföras till . . . ioooooq
År 1810 blefvo Tarifferne för¬
slagsvis inrättade efter ett påräknadt
behof af 2 millioner, och höjdes ic¬
ke (enligt hvad redan blifvit an¬
märkt), fastän Bevillningen med en
half million ökades, hvilket nödvän¬
digt skulle förorsaka brist.
Efter beslutet vid Örebro Riks¬
dag år 1812 har Bevillningen, enligt
Statsbehofvet, bort utgöra 2,642,180
R:dr 17 6 k. 6 r;st.
Ehuru den summan, hvilken nu
erfordras, icke är känd, likväl, och
som Konungen i dess nådiga yttran¬
den förklarat Staten icke fordra till-
Transp. 1000000
Den 29 Mars.
237
Transp. ioocooo
ökning i Bevillning, och ej eller der¬
af kan hämtas någon bestämd anled¬
ning till dess förminskning, antages
suppositionsvis.att summan ej bör kun-
i förslag öfverstiga 2,700,000’,' hvar¬
före den härjemte bifogade Tabell
blifvit calculerad till 2,892,355 R dr
40 sk., men sedan afdrag skett för
dem som förmodas blott gifva capi¬
tationsafgift, äfvensom för penninge-
löntagande Embetsman , med 692,355
R:dr 40 sk., rester 2,200,000.
Med afseende deruppå, att Be¬
villningen för åren 1810, 18 n och
1812 i det närmaste utgick efter 2
millioner, borde väl obetydligt af-
dragas af nämnde återstod 2,200,000;
men för att vara så mycket säkrare
i Calculen och på det allt tvifvels¬
mål om den påräknade summans ut¬
gående må upphöra, afdrages ytter¬
ligen 500,000 R:dr, och utföres blott
att påräkna ........ 1700000
2700000
Härvid bör vidare anmärkas, att årliga
inkomst-afgiften efter 1810 års BevillningsFör-
ordning började med 50 R:drs revenuer, och alla
inkomster af mindre belopp upptogosej, hvar¬
igenom en mängd smärre capitaler undgingo
all beskattning, då deremot, efter detta Pro¬
ject, Tabellen börjar med 10 R:dr, som gör,
att den b.eräknade summan så mycket säkrare
338
Den 29 Mari.
Utgår. Den som t ex. innehar tjenst och b!ef*
ve befriad från all annan, än cäpitatiöns afgif*
ten, äfvensom alla de, söm äro i andras kost
och äga små capitaler, kunna utan särdeles
känning deraf erlägga en liten afgift till Staten.
Utskylderne efter InkomstTarifFen kundö
ännu mera nedsättas, om den utvägen Vidtogs,
att förhöja tullen på öfverflödsvaror, att åläg¬
ga en betydlig afgift för öfverflödiga equipa*'
ger , samt consUmtions*afgift för Vin, bränn¬
vin, tobak &c., äfvensom bevillning för te¬
stamenten m m<
Remitterades till BeviliningsUtskotfet, och
blef det Författaren tillåtet, att sitt Dictameil
med de öfriga tespectiva Stånden cOmtnunicera*
Grefve Rosen, Axeli anförde skriftligen
till Protocollet:
Då jag uti sednaste Plenum afhörde det Di*
ctamen , som Herr Directeuren af Uhr förfat¬
tat, var det icke utan tillfredsställelse jag fann
Höglofl- Ridderskapets och Adelns uppmark*
Samhet rigtas åt en Stad , hvars läge , och i
sednare tider utvidgade handelsrörelse, bör
hafva ett så stort inflytande på Fäderneslan¬
dets allmänna välfärd och financer; med rätt¬
visande af Herr af Wirs aktningsvärda afsig*
ter, mätte mig tillåtas några anmärkningar
emot de tankar han yttrat, mot de slutsatser
dess anförande innefattar; jag är till dem för*
Den 29 Mari.
339
anledd af sann Fosterlandskänsla, och hoppas,
i anseende till den locala kännedom jag äger,
Vara i stånd att, genom de upplysningar jag kan
lemna, undanrödja några af de betänklighe¬
ter, som Herr af Uhrs påståenden nödvändigt
skola föranleda hos dem af Höglofl. Rideler-
skapet och Adeln , som endast genom berät¬
telser, ofta öfverdrifne, inhämtat en ytlig kän¬
nedom om Coursförhållandet och Transitohan-
deln i Götheborg med deraf härrörande följder.
Lika med Herr af Uhr, finner jag, att eri
öfverdrifven Växelcours underminerar Statens
financer, att Lurendrägeri ej allenast är skad»
ligt genom den luxe, som deraf uppkommer,
Utan kanske ännu mer genom den demoralisa¬
tion , som dess idkande bibringar nationen;
men månne båda dessa Onda hufvudsakligen
härröra ifrån sednare tiders Handelsförhållan¬
den och Transiiohandelns tillvarelse i Göthe¬
borg? jag vågar tro motsatsen , och går nu
att med mina skäl styrka mitt förmodande ,
samt upplysa, att flere af de omständigheter i
handelsvägen, hvarå Herr af Uhr begär att
Riksens Höglofl. Ständer skola anhålla om
Kongl. Majus Nådiga uppmärksamhet, redart
länge Varit ett föremål för Regeringens verk¬
samma åtgärd, härifrån likväl undantaget å»
terkallandet eller inskränkandet af Nederlags*
Förordningen.
Herr af Uhr anhåller, att Riksens Ständer
må inför Thronen frambära följande underdå¬
niga önskningar:
240
Den 29 Mart.
1:0 Att den åt vissa Stader förunnade oinskränk¬
ta Nederlagsfrihet må upphöra, och berör¬
de frihet hädanefter må sträcka sig endast
till sådana varor, hvilkas införsel i Riket
är tillåten.
2:0 Att noga undersökning må anställas till
utrönande huruvida flera elier färre af
nu till införsel tillåtna varor må kunna
i Riket umbäras, och i följe deraf, så vidt
möjligt och lämpligt vara kan, tillåtel¬
sen af främmande varors införande samt
bruk och nyttjande iRiket må blifva inskränkt.
3:0 Att nu gällande Författningar emot Luren¬
drägeri och Tullförsnillning må skärpas,
till nödigt befrämjande af mera säkerhet,
så väl för Kongl. Maj.ts och Kronans rätt,
som för inhemska idogheten»
4:0 Att det förderfliga missbruket af den så
kallade Vestgötha Gårdfari-handeln må
afhjelpas, såsom alltför betungande för
andra landsorters invånare, särdeles för
^ 5. Allmogen, samt ledande ej allenast till
smyghandel, utan äfven till ett öfvermåt¬
tan skadligt spridande af öfverflödsvaror.
5:0 Att kunnige och oväldige män må af
Kongl. Majit i nåder utses och förordnas
j till att granska och öfverse de nu gällan-
f de Stadgar och Författningar angående
f[ Växelrörelsen i Riket, samt i underdå¬
nighet
Ben 29 Mart.
241
nighet föreslå de ändringar och förbätt¬
ringar i dessa Stadgar, som nyare tiders
erfarenhet torde h.*fva funnit angelägna
och alldeles oumbärliga.
Vid besvarandet af dessa punkter, får jag
först fästa mig vid de mindre betydliga, och
till slutet bespara det lista Momentet, hvil¬
ket, såsom varande det vigtigaste ventilations-
ämnet, och till sitt utesluta de eller tillva¬
rande af oberäkneliga följder lös Riket, for¬
drar en större utveckling än de öitige.
Det kan ingen annat än önska , att våra
Coursförhällanden måtte vara fördelaktiga,
och man kan ej annat än medgifva, att äfven
enskildte vinglerier bidragit att försämra dem;
men vid det ena och andra framställer sig
alltid den frågan: Hvad kan Regeringen gö¬
ra i dessa fall? Coursen grundas på natio-
nernes inbördes skulder. Då Pappersmynt,
som ej vid anfordran inlöses, utgör hufvud-
sakliga beståndsdelen af en nations RörelseCa-
pital, måste också, i följe deraf, samma mynt¬
värde biifva så vida vacklande, som det icke
kan tjena att ersätta bristen af exporter, eller
som det finnes i större mängd, än som det skulle
för circulation vara nödigt, om samma Röreise-
Capital vore af Silfver. Att enskildte skola
begagna en sådan tillfällig oreda för att rikta
sig, är likaså naturligt, som att i England man
' speculerar på de allmänna fonderna, och öm-
Ridd, o, Ad. Brot. N;o 31. 32.
242
Den 29 Mar t.
som begagnar deras stigande eller fall5 men
det giives lika litet i .det förra sorn i det sed¬
nare fallet någon diteet åtgärd, som Regerin¬
gen kan vidtaga för att förekomma det, så
vida den ej har tillgångar, sorn öfverstiga de
enskiidtas och kunna uppväga dem. I allmän-
het är deremot det enda sorn kan göras, att
handhafva lagarne , att förekomma enskildta
bedrägerier, och att genom beredande af ut¬
vidgade tillfällen till förtjenst söka att för¬
skaffa åt en nation den öfvervigt i produc-
tion, som ensam är rätta medlet att skaffa en
fördelaktigare Växelcours. Om Regeringen
vill nyttja tvångsmedel, förvärrar den det on.
da, i stället att förbättra det, och stör all¬
männa crediten, i stället att underhjelpa den.
Dt- nyss i Gö:heborg inträffade händelser bö¬
ra halva visat vådan af växelvinglerier, och
varnat enskddta för ett företag, som i läng¬
den bör blifva för sina upphofsman lika skad¬
ligt , som för det allmänna.
Sedan jag således i korthet sökt ådaga¬
lägga förhållandet, hvad Coursen^bcträffar, får
jag anmärka, att e:dra och 3:dje momenten af
H rr af Uhrs Dictamen bäst besvaras uti den
Berättelse, som Kongl. Maj:t i Nåder den 6
Mars detta år på RiksSalen låtit komma till
Ständernes kunskap, hvarest på 3ö:te sidan
förefaller ett sådant yttrande: ”1 följe af Rik¬
sens Ständers önskan , att Comitéer skulle ned¬
sättas, dels till Tullförfattningarnes öfverse¬
ende och till utarbetande af en ny Sjötulls-
’5Taxa, dels till att afgifva Förslag till en
Dm 29 Mars.
243
”fullkomligare reglering och bestämmande af
”Näringsfriheten i Riket, äro redan i Septem¬
ber och December månader 1812 sådane Co-
”rnitéer tillförordnade, och hafva äfven horn¬
snut i verksamhet. Förslag hafva också i des-
”sa delar blifvit utarbetade, men utom den i
”Maj månad år 1813 utfärdade NederlagsFör-
”fattningen, hvilken är en följd af den först-
”nämnde Comitéens arbete, har något annat re¬
sultat i dessa afseenden icke blifvit kungjordt.
”Den osäkra Handelsställningen har hin¬
drat SjötullsTaxans utfärdande, och de för
”en vederbörlig granskning nödige communt-
”cationer hafva ännu hos vederbörande uppe-
”hållit Förslaget angående Näringsfrihetens
”bestämmande.”
Hvad Herr nf Uhr behagat yttra om För¬
bud emot den verkligen skadliga Gårdfari-
handeln instämmer jag alldeles uti, och önskar
att vår välgörande Regering måtte utfinna an¬
dra utvägar till de kringvandrande Vestgöthar-
nes utkomst, än det näringsfång de nu till
allmän skada utöfva.
Återstår nu för mig att föra Höglofl. Rid»
derskapets och Adelns uppmärksamhet på den
motion Författaren gjort, att Ständerne skulle
af Kongl, Maj:t i underdånighet begära, det
den åt vissa Städer förunnade oinskränkta Ne¬
derlagsfrihet må upphöra, och berörde frihet
hädanefter må sträcka sig endast till sådana
varor, hvilkas införsel i Riket är tillåten.
244
Den 29 Mars,
Denna åstundan frainställes såsom slutföljd af
de föregående föregilvanden oftanämnde Dic-
tamen innefattar, såsom j :o ’’Att erfarenheten
”och officiela handlingar visa, det Importhan-
’’deln blifvit fördubblad, sedan Nederlagsfrihe-
”ten öppnades i Götheborg; att Tu lerediten,
”sorn dervid får begagnas, varit ganska loc¬
kande, men att lättheten att lurendräga vid
’reexportationen ännu mer förfört till Lagbrott
.’i denna väg.”
Det kan ej nekas, att ju Importen i Göthe¬
borg blifvit betydligen ökad genom Neder-
lagshandeln, och det af den orsa*k, att en lif¬
lig handelsrörelse på nämnde plats lockade
mänga utländska Handlande att der söka skydd
emot det tryckande system, som då tvingade
alla näringar på continenten. Desse personer
kunde ej vara sysslolöse med sina capital,
utan gjorde speculationer, samt förtullade, jem¬
te Svenska Köpmän , betydliga varulager,
hvilka likväl till stor del ej varit för landets
consumtionsbehof.
Jag vågar ej upptaga Höglofl. Ridderska-
pets och Adelns dyrbara tid med upprepande
af de mångå bevis genom exempel jag kun¬
de citera i detta afseende, men inskränker mig
vid att nämna, att på första halfva året 1S12
förtullades i Götheborg 90,523 skålp. dels
rått, dels Lumpsocker, och att under samma
tid utskeppades iörtulladt rått Socker till ett
belopp at 615 703 skalp ; således öfverskju-
ter exporten på denna vara, nämnde år, im¬
Den 29 Mars.
2 45
porten med 525,180 skålp. Än märkbarare
var förhållandet år 18 12 med Bomullen, hvar¬
af icke ett lod importerades , men utsk. pp-
ningen steg till 259,896 skålp. af föregående
årens förtullade lager.
Om man utur denna synpunkt betraktar
vår förökade Importhandel, torde den ej fö¬
rekomma så skadlig, som vid första påseen¬
det. Den har ju, utom afgifterna vid in- och
utgåendet, af varan beredt Statenen vinst ge¬
nom Magazins-hyrorna under en längre tid ,
och dessa hyror hafva ej varit obetydliga i
Götheborg.
Den credit , som uti Götheborg blifvit
lemnad på Tullafgiften , har, utom en enda
gång, uti November månad 1810, då kriget
emot England förklarades , varit högst obe¬
tydlig, och är i alla fall, om den ägt rum,
otillåten efter gällande Författningar.
Om den thesen, att Lurendrägeri befordras
genom lättheten att det verkställa vid re-ex-
portationen af varan, är jag ej liktänkt med
Författaren; ty om det någon gång handt,
att obetydligt missbruk skett i sådana fall ,
genom tillfällighet, hvarå jag likväl tviflar,
rnåste dessa missbruk lika litet kunna föran¬
leda till förkastandet af en Råksgaguelig in¬
rättning, som det är ens tänkbart, att en Luren¬
drägare väljer, framför andra, Nedcrlagsutvä-
gen att smyga in sin vara. Tullförsnilla och
lurendräga består ju deruti, att i Riket införa
246
Den 29 Mars.
varor, utan erläggande af de afgifter , som
Tullförfattningarne utstaka, eller ock att in-
practisera sådana effecter , hvars förbrukning
är tillåten under vissa förbehåll, men hvaraf
införseln är förbuden. Då detta näringsfång ,
utom förlusten af varan och plikten då det
misslyckas, äfven medförer förlusten af med¬
borgerligt förtroende, måtte Lurendrägaren
söka de utvägar till vinnande, af sitt ändamål,
der han möter mindsta svårigheter, mindsta
uppsigt af vederbörande ; jag lemnar då till
hvar och en att dömma, om det blir för ho»
norn lättaste medlet att uti Tullspecialen an¬
gifva sin vara, samt till en början lägga den
under Kronans vård och lås der varan är
underkastad mångfaldig uppsigt, der en nä¬
stan ej tänkbar öfverenskommelse emellan en
. mängd Embetsman , att vara förgätne sina plig-
ter, skulle fordras för lyckandet af försöket,
och der slutligen andre köpmän åtmindstone
med uppmärksamhet alltid följa varulagrets
dispostion, är det ej mera sannolikt, mera öf¬
verensstämmande med egna intresset, att lag¬
brytaren, hellre än att genomfara det en mil
långa Rivieret, der ioo:tals Besökare och Upp-
syningsmän hvimla, börjar sin operationsplan
å någondera Stränderna eller i Skärgården,
der han hos Bönder och Fiskare kan under
inträffande af mörka nätter, stormar m. m. de¬
portera varan, skyddad för allt annat äfven¬
tyr, än husvisitation, och ifrån hvilka ställen
varulagret sedermera, deladt i mindre partier,
kan transporteras in i landet och äfven i sjelf¬
va staden. Att åren iSio, 11 och 1812 be¬
Den 29 Mars.
24?
tydligt Lurendrägeri idkades ifrån Toto, som.
Engelsmännen i Skärgården valt till sin Ne.
derlagsplats, är ostridigt, men denna oord¬
ning var skyddad af deras ö( verlagsna flotta ,
och kunde ej hindras af våra b vakningar.
Vid fredsslutet 1812 upphörde denna rörelse,
och lärer i alia fall ej kunna lämpas tili den
fråga jag nu behandlar, hvilken endast rön. r det
privilegierade Ned.rlaget i Götheborgs hamn.
Lika med Herr af Uhr har hela Göthe-
borgs HandelsSocit té funnit olägenheten af att
hafva för många spridda NederlagsMagazin, i
synnerhet då de flesta af dessa förvatingstum,
ej inrättade för detta behof, varit otjcnliga,
dels genom den trängsel , i hvilken varorna
varit uppstaplade, hvilket förhindrat speculan-
ten att innan försäljningen bese godset, dels
genom fuktighet, sorn förorsakat mycken sua¬
da , i synnerhet på socker, samt äfven i af¬
seende på deras osäkerhet för eld, hvilket sed¬
nare förhållande föranledt dryga assurance- pre¬
miers erläggande En mängd eljest onödig Upp-
synings-betjening har äfven måst antagas hvars
aflönande betungat Tullverket med betydliga
utgifter; alla dessa olägenheter hafva varit
ett föremål för Regeringens uppmärksamhet ,
och förslag äro i följd af Nådigste befallning
af vederbörande inlemnade , till afhjelpande
af hitintills förefallna olägenheter, men hvil¬
ka ännu, i anseende till förekomna hinder
och bristande Fonder, ej kunnat verkställas.
Emedlertid har Götheborgs Stad inköpt Ostin,
diska Compagniets lägenhet Klippan, jemte
Dm 29 Mars.
halfva Ostindiska Compagniefs hus i Göthe¬
borg, i afsigt a't blifva användbart vid Ne-
derkgsröreis- n , o^ia pnvate invånare hatva
cteis redan 1 'sjelfva staden byggt, eller hålla
de nu på att långs Riviére , å de nya tomter¬
na , som Kongl Maj:t upplåtit till understöd
för Prins Oscars Skolinrättning, upplöra
stora stenmagaziu lör samma ändamål.
1
Att sådane byggnader ej förr blifvit upp¬
förde , härrörer af den enkla orsak , att Sta¬
dens invånare , efter totala eldsvådor , måst
använda sina tillgångar och arbetsförmåga på
återuppbyggandet al n d ga våningshus.
Herr af TJhr tror äfven, att Växelbehof
öfver Växeltillgängen skulle vara orsak till
vanpris på våra exportvaror; månne man ej
snarare skulle förmoda, att, när ett sådant för¬
hållande naturligen medförde en hög och i
andra afse nden skadlig' Cours, just detta för¬
sämrande af vårt mynt, relatift till det ut¬
ländska, borde gifva tillfälle för Exporteuren
att uti Svenskt banco numeraire betala våra
exportvaror högre; möjligtvis misstager jag
mig, men sådan synes mig åtmindstone verk¬
liga effecten böra vara.
Till stöd för Nederlagsrättighetens gagn-
lighet, och den derutaf följande Export och
Import-handel, får jag äfven anmärka, att Sta¬
tens ökade Tullinkomst icke är den enda vinst,
sorn bör komma i beräkning, oaktadt Herr af
Den 29 Mars.
249
Uhr ensamt anmärkt densamma. Betraktom Gö¬
theborgs jemte kringliggande ortens sednare
historia, och man skall linna, att t.o iörmå-
lurne af conjuncturen varit betydliga uti all¬
män och enskildt måtto , samt att 2:0 svårligen
landet kunnat utgöra det deficit uti Statens fi-
nanciella behof, sorn uppkommit genom en
vanlig handelsrörelses intrader i Götheborg.
Emellan år 1803 och 1S07 såg Göthe¬
borg Ostindiska handeln peritlitera till den
grad, att icke Actierne, snart sagdt för något
pris, kunde föryttras; Sillfisket, som inbringat
en annuel exportsumma afmindst en och en half
million R:dr Banco, upphörde. De ovanligt höga
prisen, för hvilka vårt Jern i slutet af förra
århundradet kunde afsättas, lärde England att
utvidga sin egen tillverkning af denna va¬
ra, och med Englands stora capital blef den
snart uppdrifven till den högd, att de fleste
stämplar af vårt Jern, och i synnerhet det
som tillverkas vid Wermlands och Dahlslands
Bruken, blef mindre eller snart sagdt ej be¬
gärligt hos vår ditintills kände största afnäma¬
re, Engelsmannen. Hvad återstod då för ut¬
vägar att röra de få capital , som funnos i
Götheborg, att förtjena nya, till återbyggande
af en genom eldsvådor förstörd stad, och un¬
derstödja 2:ne genom det uteblifvande Sillfisket
i armod råkade folkrika provinser?*Säkerligen
inga andra, än att till Medelhafvet göra expe¬
ditioner med några få Trädvaror, än mindre
Jern, och återföra litet Vin, någon Frukt, och
Den 29 Mart.
en mängd Salf, som åter här ej kunde använ*
das elter det uteblifna Fisket; äfven den för¬
hoppningsfullaste misströstade, helst Neder-
lagsrörelsen intill den tiden ej varit af någon
väsendtlig betydenhet; men just i samma tid¬
punkt ullslöts Köpenhamns redd för trafique-
randet, Hamburgs mercantila förhållanden min¬
skades , Continentens då varande Betvingare
förstörde genom våldsamma decreter Handels-
och Näringsfliten , och alla dessa oväntade
händelser sammanstötte att af Götheborg bil¬
da medelpunkten för ali den tran action, soin
kunde äga ruin emellan Östersjöhamnarna och
andra haf, och ifrån denna tid har nämnde
Stad v sat taflan af huru hastigt en i läger¬
vall varande ort kan stiga till välmåga , när
en välgörande och vis Regering tillåter att
man b gagnar så väl naturens som tillfällig¬
hetens locaia förmåner, utan att tvingas genom
prohibitiva Författningar. Den första effecten af
denna conjunctur har varit återuppbyggandet
af den genom 2:ne snart sagdt totala eldsvå¬
dor albrända Staden; inom 8 år äro öfver
4co privata Stenhus, utom publique byggna¬
der, uppförda, och da man endast tager bygg-
nadskostnaden lill en Tunna Guld Banco per
hus, samt förbigår meubleringsutgiften, fram¬
ställer sig ett facit af emellan 6 å 7 millioner
R dr Banco, som utbetalts till Handtverks- och
arbetande classerna , Tegelbruks- och Såg-ä-
gare, m fl. För landt-transporter af dels
förtullade, dels oförtullade varor, som ifrån
Götheborg expedierats till andra Svenska Stä¬
ders mest för att utskeppas, har i iorlöner ,
Den 29 Mars. 251
efter den måttligast tilltagne calcul, blifvit
utbetalt, 1810, 300,000 R:dr; t8ii, 186,000
R:dr; t8i2, 250,000 R:dr och 18(3, 140,000
Rdr: för år 1814 känner jag ej beloppet, men
förmodar det vara hälften mot föregående å-
ret. Före Transitohandelns liflighet uppgingo
sådane forlöner , härkomne från Götheborgs
rörelse, aldrig till 5000 R:dr Banco om året.
Fragter för de Skärgårdsbåtar, som förr nyt¬
tjades till fisket, hafva aldrig saknats sedan
1809, och torde mindst kunna upptagas till
ett annuelt medium af 100,000 R.dr Bai co.
Consumtionen i Götheborg har genom en mängd
anlöpande Skeppsbesättningar betydligen ö-
kats, följaktligen äfven de nästgränsande or¬
ters production och afsättning, hvilket bäst
bevisas derigenom, att Bohus Län, som under
den bästa Sillfångst tiden hade betydliga re¬
stantier på Kronouppbörden, har sedan 6 år
betalt sina skatter nästan till fullo, och att
Halland, der uppbördsverket stod på ändå
sämre fotter, äfven liqviderat den gärd det
varit skyldigt Staten. Till Skeppsbyggeri-
handräckningar vid i och urlastningar, m m.
huru många tunnor Guld hafva icke dessu¬
tom blifvit ufbetalte ibland den arbetande
hopen! Slutligen erinrom oss, att Göthe¬
borgs Stads Bevillning utgjorde ifrån 1800
till iSioett medium per år af ungefär 25000
Rdr Banco, samt att sedan den tiden årliga
summan stigit till circa 130,000 R dr samma
mynt _ Likasom ifrån i8°4 till 180S, Tull¬
inkomsten af alla slag, äfven Confiscationer
inberäknade, utgjort i medeltal 267,978 Rid*
25 2
Den 29 Mart.
Banco, och de senare 7 åren Kronan erhål¬
lit per medium 890,190 R:dr. Differencen pä
Götheborgs directa Contribution till Staten vid
actif och oinskränkt Nederlagshandel, e-
mot den tid, då denna så godt som ej begag¬
nades, meri likväl ioo,ooo:tals tunnor Sill och
Tranla t exporterades, bli Iver således årligen
R:dr Banco 727,212, hvilken summa, adde¬
rad till 100,000 R:dr, som man med säkerhet
kan taga att Allmogen mindst inbetalt i skatt
af de extra inkomster den erhållit ifrån Göthe¬
borgs utvidgade handel, förutsätter ett öfver-'
skott af 827,212 R:dr Banco, som kommit att
öka den årliga Bevillningen, i fall Staten va¬
rit uti behof af den intrade den uppburit, hvih
ket är att förmoda.
Sådant är förhållandet af de enskildta och
allmänna förmåner, som Götheborgs utvidgade
Handel och oinskränkta Nederlagsrörelse fram-
bragt. Jag hoppas, att de äro nog betyd-
lige för att vinna en deltagande uppmärksam¬
het hos Högloft. Ridderskapet och Adeln, till
hvars dyrbara och upplysta ompröfvande j*g
nu i ödmjukhet öfverlemnar bedömtnandet af
mina yttranden, och hvilket Stånd tillika med
öfriga MedStänder jag så mycket mindre vän¬
tar lära göra någon motion om den oinskränk¬
ta Nederlagsfrihetens indragande, som, utom
de skäl jag i korthet frambragt’ för dess bi¬
behållande, densamma är tryggad af 3:ne sär¬
skildta Kongl. Förordningar, och i synnerhet
stadfästad genom den AllianceTractat, som den
3 Mars är 1813 afslöts emellan Sverige och
Den 29 Mare.
England, och uti hvilken Hans Majestät Ko¬
nungen förbinder sig att uti 20 år tillåta En¬
gelska undersåtare oinskränkt Nederlagsrättig.
het af alla slags varor uti Götheborg, Carls¬
hamn och Stralsund.
Begärdes på bordet.
Herr Lagerheim9 Lars Magnus, uppläste
följande:
Säkert skulle jag ej haft dristighet att i
detta rum offentligt yttra mina tankar, om ej
vigten af ämnet mägtigt påkallade glömska af
egen svaghet och iklädande af den styrka och
kraft, som sanningen inför upplysta män all¬
tid skall gifva åt sin tolkare.
För mer än ett sekel sedan stadgades af
Konung Ca rl den Xlte, i rättvisligen afmätt
förhållande till hvar och ens tjenstbefattning,
de lönvilkor, sorn då voro tillräckliga för hvar
och en Tjenstemans behof och ställning i Sam¬
hället. Denna nyttiga och en stor Konung
värdiga inrättning har, genom förändrade tider
och förändradt myntvärde, ej blott förfelat
sitt ändamål, utan äfven i vissa fall urartat
till en verklig orätrv:sa. På intet ställe är
denna ojemnhet märkbarare, än i Arméen, der
Tjenstemän vid de Indelte Regementerna med
en lindrigare tjenstgöring, sorn ej blott lem-
nar tillfälle, utan fördrar som sysselsättning att
genom eget landtbruk och andra lofiiga me¬
254
Ben 59 Mars.
del än mer förbättra sina vilkor, äfven före»
na vida större lön af Staten, än deras vanlot¬
tade kamrater af lika grad vid de värfvade*
För hedern af en trägnare tjenstgöring och
ett mindre enformigt lefnadssätt skall då yng¬
lingen finna sig nödsakad att uppoffra sin för¬
mögenhet, eller, om han ej ägt någon, att
genom skulder för alltid stänga vägen till en
framdeles möjlig utkomst. Det är sannt, vid
Indelningsverkets första början gjorde våra
förfäder sjelfve valet af penningelöner. Men
om Rätfsläran förbjuder att tillägga barn de¬
ras föräldrars förseelser, huru skall den då
anse, att efterträdare få umgälla ett oskyldigt
missfag af företrädare i tjensten för mer än
hundrade år tillbaka. Uppresom då det vär¬
digaste äreminne åt Grundläggaren af Sveri¬
ges skönaste och varaktigaste Inrättningar ge¬
nom återställandet af hans favoritplan i den
rättvisa dag, som framlyser i dess grundsatt-
ser, och hvarifrån den vid tillämpningen al¬
drig hade bort afvika. Till Höglofl. Ridder-
skapets och Adelns behjertande och pröfning
underställes således , om icke Penningelöntaga-
res vilkor vid värfvade Arméen borde förbät¬
tras, och härvid till grund tagas hvad åt hvar
och en Tjensteman primitift varit anslaget;
på det sätt, att de vid första början stadgade
penningelöner bli Iva till Spannmål förvandla¬
de efter då varande låga pris, med den jemk¬
ning, som omständigheterne billigt kunde for¬
dra. Denna Spannmål, utgående efter de hvar»
je år satta Markegångsprisen, skall nu och
för kommande tider freda Tjenstemannen från
Den 29 Mars.
2 55
att blifva ett offer för en nyckfull cours och
stegrade pris.
Om än flera skäl vore af nöden, så kun-
de kanske det mest talande hämtas af Statens
egen fördel att äga försvarligt lönte tjenare;
men rättvisa och billighet äro ju alltid nog
talande skäl hos Sveriges Ständer. Med full
tillförsigt vågar jag derföre hemställa till Hög¬
välborne Herr Grefven och LandtMarskalken,
samt Höglofl. Ridderskapet och Adeln , att det¬
ta Memorial måtte med de öfriga respectiva
Stånden communiceras.
Remitterades till StatsUtskottet, och er¬
höll författaren tillåtelse att communicera sitt
Dictamen med de öfriga respectiva Stånden-
Herr Blomstedt, Hans, yttrade skriftligen
till 1'rotocollet :
Uti Tabellen öfver StatsVerkets inkom¬
ster och utgifter för åren 1810 och 18r « sy¬
nes, under tredje hufvudtiteln och rubrik:
Staten för Defensionsverken till Lands och
Sjös, att af de genom Riksens Ständer anslagne
1 million R:dr endast influtit 600,oco, hvar¬
af åter blott en summa af 584,735 R:dr 21
sk. 4 rist. i detta ändamål blifvit disponerade.
Utaf dessa medel har efter behof och omstän¬
digheter ömsom blifvit anordnadt till Sjö- och
Landt försvaret. Vid inträffade anstalter och
företag till Rikets försvar, har, i mån af in-
Den 29 Mattsi
kommande requisitioner, aiitid kostnaderne
mast bestridas af ofvannämnda summa, utan
att någon viss proportion varit bestämd öfver
hvad för ena eiler andra verket kunnat mer
eller mindre erfordras. Häraf har ofta handt,
att då oförsedda arbeten i och för Sjö-försva¬
rets skull skolat vidtagas samt hastiga expe¬
ditioner blifvit anbefallta, medel till der-
vid oumgängliga kostnaders bestridande helt
och hållet saknats , emedan ifrågavarande Fo'nd
redan varit medtagen till en mängd förut gjor¬
da arrangementer vid defensionsverket till lands.
För att nu icke förfela ändamålet, utan likväl
i hast kunna verkställa sådana expeditioner,
samt Fartygs iståndsättande och andra arbe¬
ten, sorn för ögonblicket ovilkorligen måste
gå för sig, har ingen annan utväg gifvits till
penrllngars anskaffande, än förskottsvis antici¬
pera på de till andra detaik-r af ordin,aira med¬
len anslagna penningar, emot framdeles k>odt-
görande af följande årets blifvande defensionsme;
del. På sädant sätt hafva ofta de mest angelägna
och nyttiga byggnader och arbeten måst afstad¬
na, antingen har/färdiga eller ofullbordade, samt
till och med öfverlemnas att helt och hållet för¬
falla Dryga kostnader hafva gått förlorade
genom föfetag, som blifvit påbörjade, men ic¬
ke kunnat fullföljas, då de dertill ämnade me¬
del måst begagnas till andra tillfälliga behof,
och de åsyftade nyttigaste ändamålen halva
sällan fullkomligt vunnits; som exempel härå
vill jag blott nämna: nya Inventarii-Kamrarne
i Carlscrona, en stenbyggnad, som för dess
full*
Den 29 Marti
fullkomlighet i planen , dess inredning satnf
derslf följande fördelar, förtjena både utland-
riingars och våra egna kännares beundran; all
sorts Tågverke, Segel och öfriga de dyrba¬
raste effecter för en fdotta, placeras der på ett
sätt, att deras cönservation kan påräknas för
. mindst eh half gårig längre tid, än i de varili.
ga förvaringsrum , bestående i gamla trädhus
eller brädskjul; sorn alltid äro vådliga och snart
bristfälliga; af denna byggnad är^blott eria
hälften acheveräd och endast grundmufen till
den andra. En Casei ribyggnäd af sten är till
en del uppförd, dess fortsättning har flera gån¬
ger företagits, riieri alltid måst afstadna, ehuru
den alltid varit ansedd äf högsta nödvändig¬
het. Nya dockbyggnader; långt ifrån att
kunna fortsättas i deri stora planens hela Vidd;
äller åtmindstone med completterihg af fjdTde-
delen, nemligen de 5 dockor hvaraf det huf-
viidsakligaste redan är fårdiggjordt, kan knappt
underhållas i det Stånd den är, Oaktadt vig¬
ten och fördelarne af detta ryktbara arbete,
sorn är éri Svehsk gerikpröduct. Fängelse*
turameri, hvilka för närvarande blott kunna
ärisés soril provisiönella, ärö icke lämpliga el¬
ler rymliga nog för det Storä antal fångar»
sorn der förvaras Och sorn senaste åren be¬
tydligen ökats. Sjöfästriingårne äro icke full¬
bordade enligt deri i nåder fastställde dessein.
Åtskillige byggnader till Flottaris Förrådsrum,
Tyghus, VarfsStateris embetsrum, Verkstäder
tn. m äro under Amiral Chapniant tjenstetid
blott provisionel uppförde af korsviike ock
Midd. Oi Ad. Prot. N:o 33. 34,
25 8
Den 29 Mary.
fordra en betydlig iståndsättning eller ombyg¬
gande enligt den plan, som redan då var upp¬
gjord. Jag tror mig ej vidare böra vara vid-
löftig med den mängd bevis jag kunde upp¬
räkna.
Stor är den svårighet och oreda, som ge¬
nom ofvannämnde lån eller förskott och er¬
sättningar emellan olika Verk och detailer,
samt emellan ordinaira och extra medel, nöd¬
vändigt måste uppkomma, samt förorsaka en
vidlyftighet i räkenskaperna och tids - utdrägt
vid hvarje sådant tillfälle. Oberäknelig är
den skada och förlust, som derigenom till¬
skyndas Staten. Jag anhåller derföre, att det¬
ta Memorial må till StatsUtskottet remitteras,
med anmodan att uppgöra ett förslag, hvaru¬
ti bestämmes för hvardera af Defensions ver¬
ken till Sjös och Lands en viss del af den för
begge gemensamt anslagna summa, och att
denna summa må bestämmas af medel som ef-
fectivt inflyta i StatsOssan, med vilkor att
redovisning för desamma genom Förvaltnin¬
gen af Sjöärenderna hvarje år till Kongl. Majrt
inlemnas, att vid påföljande Riksdag Riksens
Ständer meddelas och af dem granskas.
Begärdes på bordet.
Ytterligare uppläste Herr Blomstedt föl¬
jande:
Sedan jag i särskildt Memorial haft äran
anmäla nödvändigheten af en bestämdare re-
partition på de till sjöförsvaret anslagna me¬
del, torde mig vid närvarande tillfälle äfven
Den 2.9 Mars'.
»59
tillåtas framställa ett annat, dermed gemenskap
ägande ämne., som, af mera vidsträckt inflytan¬
de, må. hända ock af mera vigt för Statens väl,
i samma mon påkallar ett fördomsfritt och
moget öfvei vägande. Jag vili försöka att i
korthet visa den sanhing,att Rikets sjöförsvar
förtjenar och fordrar Riksens Ständers upp¬
märksamhet, mer än man i allmänhet tro^ för
att blifva hvad det bör vara.
Skandinavien Er nästan kringfluten; ty den
begränsas till största delen af haf, och i jem¬
förelse mot det hela blott till obetydlig del
af en ouppodlad och föga bebodd landsträc¬
ka. Häraf föijer, enligt den erfarenhet, sorn
alla hyfsade folkslags historia meddelar, att
ett stort afseende, om icke det allrastörsta ,
bör göras på dess sjöförsvar eller dess förmå¬
ga att mäta sig med sina fiender på hafsrym-
den och icke afvakta dem imom sina egna ku¬
ster. Man behöfver ej framställa målningen
af ett fälttågs rysliga följder utfördt inom eg¬
na landamären. Med undantag af vitt Fäder¬
nesland, är hela Europås cominent häröfver ert
talande tafla. Oaktadt åtskilliga Landers större
folkrikhet, fruktbarhet och odling, behöfves
må hända flera generationer, att återställa deni
i det tillstånd af välmåga^ hvari de sig befuti-
no, innan deras land förvandlades till krigs-
theater! Sjelfva segraren, hvilka afdrag må¬
ste han icke göra å vinstén af de lagrar han
skördade inom sitt fosterlands gräns? Hvefn
nekar, att den, söm upptäckt sin fiende, Fe¬
da» äger fördel uti att kunna förekomma och
2Ö0
Den 29 Mars.
anfalla honom på afstånd från sin boning?
Det är endast i händelse af en vidrig krigs¬
lycka och äfven då blott i högsta nödfall,
som den yttersta och säkraste borgen för na¬
tionens sjelfständighet och oberoende bör va¬
ra beredd på egen jord, det är då, som hvarje
man bör vara en påräknad soldat och den, som
undandrager sig, förlora medborgarerätt och
landförvisas.
Mer än en gång har jag med ledsnad
och förtrytelse hört uppgifvas och försvaras
den thes, att för att kunna uträtta något med
en Flotta, bör den vara talrikare än Sveriges;
. att Statens tillgångar knappt tillåta un¬
derhållandet af den vi äge; att det är bättre
att vara utan flotta, än äga en, sorn ej kan gö-
ra anspråk för närvarande att mäta sig med
hvarje annan; att några små Fregatter och Brig-
gar, samt roddfartyg vore nog till kusternas
betäckning och handelns försvar, så väl i när¬
mare som i aflägsnare haf; ätt, med ett ord, en
stor Flo ta är likasom en bisak, hvilken kar*
undvaras, då man blott blindt har den tro, att
angelägnare verk gifvas, som böra upptaga de
inskränkta summor, hvilka till Statsverket in¬
flyta.
Utom hvad jag redan i förväg haft äran
1 allmänhet anföra till vederläggning af dessa
Och dylika inkast, får jag ytterligare i lika
ändamål tillägga: Om en Flottas talrikhet ut¬
gör första skälet för dess nytta och existeflce,
så bör visst icke Sverige vara det första att
upplösa sin; ty hvilken Magt utom England
Den 29 Mats.
261
är väl i närvarande epok i stånd att till ge*
mensam verksamhet uppställa en mera fo mi»
dable sjöstyrka än vår, ehuru svag den är?
Då andra Stater upptäcka medel att öka och
underhålla deras sjöförsvar, är det då, som vi
bekymmerlöst skole låta vårt förfalla? eller
blir icke just häruti ett nytt skäl att öka det?
Om icke Statsverkets inkomster medgifva vid*
m igthållandet af Rikets flott-r, bevisar sådant ic¬
ke annat, än att antingen böra desse inkomster
ökas genom nya bidrag från Nationen, eller ock
bör ett urval göras till reducering af mindre ange.
lägna Embetsverk, hvaraf jag vågar tro i Sverige
finnes ett ymnigt öfverflöd. Nödvändigheten af
Flottans tillvarelse ligger tydligast för ögonetj
genom sednaste årens campagner, hvilka ut¬
om Flotiqr icke varit verkställ bäre. Flottor¬
nas biträde har vid alla krigiska företag va¬
rit påkalladt; sådant har Fäderneslandet varit
i sekler och sådant måste det vara. Om vi
icke böre vänta och knappt eftersträfva att
inom en kortare tidrymd kunna uppnå Eng¬
lands sjöstyrka, så må vi likväl tryggt öfver¬
lemna oss åt den öfvertygelse, grundad på vår
Regerings yishet, att alla medel, sorn natio¬
nen lemnar, skola begagnas, på det icke ifrån
något annat land må erfaras magtspråk igenom
en öfverlägsen sjömagt. Det är icke möjligt
att lika lätt tillskapa och göra en Flotta tjenst¬
färdig, som att organisera den redoutablaste
Armée, än mindre att i behofyets stund li¬
stigt uppbygga och bemanna en Flotta, hvars
styrka ofta består lika mycket i hvarje indi-
vidus skicklighet och erfarenhet, som i dess au*
262
Dm 29 Mars.
förares; men då en stam af ett mindre antal
skepp finnes, samt liksom en pepiniére af sjö¬
folk är underhållen, kan styrkan lättare utvid¬
gas och lika lätt göras tjenstbar. Sådant är
älven förhållandet i närvarande tidpunkt. Den
som med mogen kännedom af sakens natur
och beskaffenhet oväldigt öfverväger och på¬
minner sig häfdernes vittnesbörd, kan aldrig
låKa i den grofva villfarelse att tro, det ett
antal smäire fregatter, briggar och roddfartyg,
Jeunna betacka kusterna och försvara handeln;
man behölver blott kasta ögonen på Chartan
öfver Sverige, för att se orimligheten af den¬
na framställning; t®oo mot 1000 små fartyg
placerade längs våra vidsträckta kuster skul¬
le ej kunna atböja ett enda fiendtligt försök
ined styrka och klokhet utfördt; men vetandet,
att vi äge ett verkligt sjöförsvar på hafsrym-
den, skall alltid hädanefter, som hittills (då
likväl ofta en del deraf blott kunnat anses
såsom existerande på papperet,) verka, att vi
derefter behandlas, att vi håfve en röst ibland
handlande Nationer, till hvilket antal vi nöd¬
vändigt måste räkna oss, då i motsatt fall al¬
drig någon säkerhet för vår handel, hvarken
j närmare eller aftägsnare farvatten, kunde ä-
ga rum. Sveriges frakthandel, i synnerhet på
Medelhafvet, har sedan längre tider tillbaka
utgjort en stor Nationalvinst. Skepp lastade
med Jern, Trädvaror, Tjära och andra Rikets
produeter, hafva seglat 2, 3 till och med 4 år
de svite emellan utländska hamnar, derunder
remitterat hem betydande växlar eller pennin-
gesummor, samt omsider hemkommit endast
Den 2 9 Mars.
263
med Salt såsom retour-laddning, då deremot
under hämmad handelsfart, hvar och en om¬
tänksam Redare och Skeppare, för att ej blif¬
va ruinerad genom ett i skeppslotter liggan¬
de ofruktbart capital, varit nödsakad att an¬
vända samma fartyg blott till farten emellan
Sverige och England, och derigenom ändå ic¬
ke blifva skadeslös, utan allenast någorlunda
coupfri, såsom verktyg att kringsprida Engel¬
ska Manufacturer och Colonialvaror inom vårt
Fädernesland. I samma mån Svenska flaggan
på utrikes orter varit respecterad, i samma
proportion har ock med säkerhet kunnat ba-
räknas ren vinst af utevarande handelsfartyg.
I förhållande af en större och mindre uteva¬
rande sjöstyrka eller olika politiska conjunc-
turer, har man beräknat flaggans mer eller
mindre ägande förtroende, hvarigenom Sven¬
ska skeppen antingen företrädesvis erhållit för¬
månliga frakter, eller ock legat fraktlösa. Till
bevis härpå vill jag blott i förbigående nämna
åren 1793 och 1794, då ett Linieskepp, 4 Fre¬
gatter och 2 Kutterbriggar skyddade handeln
för Svenska handelsfartyg i Medelhafvet; des¬
sa voro då framför alla andra nationers högt
befraktade; men sedan sjöstyrkan hemgått,
har, sä snart ett krigs-utbrott med barbäres-
querne yppats, eller ändrade politiska förhål¬
landen inträffat , alltid följden blifvit den,
att handelsskeppen seglat, om icke nied för.
lust, åtmindstone utan vinst. På sådant sätt
har hitintills handelssjöfartens säkerhet och
nytta varit omväxlande- . Om vi i aflägsna
haf antingen redan äge en väpnad sjöstyrka 3
Ben 29 Mart.
eller äro i författning att hastigt kunna dit
detachera Escadrer eller enkla kryssare så
Snart det behöfves för att skydda handelsflot¬
torna, och hämma hvarje tecken tiil insulte
mot Svenska flaggan, så är deraf en säker
följd, att den skall bibehållas i det anseende
den bpr? för att blifva ett medel till handelns
liflighet och den vinst, som skall uppväg?.
Och öfverstiga det ojernna förhållandet emely
Ian exporter och importer.
Man s?ger vidare, att Flottor äro dyraj
men må man vid detta obestämda yttrande be¬
sinna, att kostnaden blott bör beräknas reia-
tift till sak ns natur och den nytta man der¬
af bör vänta sig! — Lika så visst sorn det är,
vid alla nya inrättningar och företag, att den
som gör till första frågan det tillägg i Hvad
Sr miti personliga vinst dervid1 är en oredlig
Embets och Tjensteman, en skamfläck för Na¬
tionen, lika säkert är det ock å andra sidan,
om vid dylika tillfällen i framsta rummet
sättes den fråga: hwn mycket kottar d't? och
icke: hvad nytta har det Allmänna deraf? så
blir respltatgt af dep till afsigten bästa sak
skadligt för Staten. Det är utrönt såsom ett
factjum, att ett Svenskt större eller mindre
Krigsskepp kosfar en tredjedel mindre än ett
Engelskt, lika mot lika. Englands tillgångar
hade a{drig blifvit hvad de nu äro, pm Na-
tipnep genom en falsk beräkning hushållat
méd deras Flottors underhåll och åsidosatt
handelns verksamma beskydd- Aldrig skall
Englands Statsbyggnad vackla, Britterne för¬
Den 29 Mars.
vekligas, eller deras patriotiska anda afsvalna,
så länge talrika Flottor utgöra en ringmur kring
deras vidsträckta kuster.
I följd af hvad jag nu haft äran anföra ,
vågar jag föreslå, att Riksens Ständer bevilja
en årlig summa att ifrån Statsverket utgå un¬
der namn af Flottornas Nybyggnads Fond och un¬
der vilkor , att af dessa medel årligen byg¬
ges ett 70 å 80 Kanonskepp, eller ock en svår
Fregatt och en Kutterbrigg eller Slopp of
war, allt elter Konungens Nådiga godtfinnan¬
de , samt dessutom 6 däckade eller odäckade
KanonSlupar, i hvilket afseende Statsutskott
tet antnodas att, sedan ifrån befälhafvande A-
mirals- samt Varfs-Amirals-Embetena i Carls¬
crona blifvit ofördröjligen infordrade behöri¬
ga kostnadsförslag, specificerade för hvarje
sort af dessa Skepps eller Fartygs byggnader,
inkomma med betänkande, hvaruti bestämdt
finne? caiculeradt och uppgifvet den årliga sum¬
mans bt-lopp, som erfordras för ändamålet?
vinnande- De hittills för Flottornas behof be¬
stämda summor måste blifva orubbade, helst
de ändå äro nästan otillräckliga till underhål¬
lande af de Fartyg, som nu finnas, till smärre
byggnader och reparationer, till ordinaira mi-
litaira och civila samt timmermäns och hanÖJi
verksstatens aflöning m. rn- Slutligen aphållef
jag, att detta Memorial må communiceras de cjfi
riga Stånden och till StatsUtskottet remittera
Begärdes på bordet.
265
Den 29 Marr.
Uppå väckt fråga af Friherre Rudbeck ,
Pehr Alexander, hemställde Herr LandtMar-
skalken, om icke Ridderskapet och Adeln be¬
hagade bifalla, att det af Herr von Törne I
dag upplästa Dictamen måtte af honom till
trycket befordras.
Bifölls.
Grefve Lantingshausen, Albrecht, anmälte»
att då till Allmänna Besvärs- och Oeöonomise-
Utskottet ganska många ämnen blifvit remit¬
terade, behöfde Utskottet ett ökadt antal Be¬
tjening, i följe hvaraf han nu gjorde hem¬
ställan om antagande af flera Canzlister.
Härvid anmärkte Hans Excellence Herr Gref. .
ven och Landt Mar skalken, att en sådan fråga bor¬
de af Utskottet skriftligen hos samtlige Riks-
Stånden anmälas.
Herr Stjernsvärd, Carl Georgy bade inlem.
nät ett Dictamen , som upplästes, så lydande:
Brännvin, som både i physiskt och mo¬
raliskt afseende torde, då det missbrukas, va¬
ra att anse såsom en af de olyckligaste dryc¬
ker, sorn Chemien kunnat uppfinna, har lik¬
väl nu mera, både hos Svenska och flera Na¬
tioner, blifvit ett behof, nästan lika nödvän¬
digt, som brödet och födan. Det skulle så.
ledes blifva ett nästan alldeles fruktlöst försök,
Den 29 Mars,
267
att derifrån vilja afvänja allmänheten, eller
söka fråntaga, i synnerhet den arbetande clas¬
sen, en^ vederqvickelse, hvilken den under ett
hårdt climat finner sig ej för någon del kun¬
na umbära, och icke eller tror sig ulan orätt-
visa kunna beröfvas friheten, att af egna, med
svett och möda producerade alster tillverka -
då andra nationer, under ett blidare luftstrek,
och följaktligen med mindre behof deraf, till
öfverflöd finna densamma ersatt uti sitt alltid
oförbudna vin.
Enär alltså Brännvin är att anse såsom ett
nödvändigt ondt , fordrar ock en sund poli-
tique, att göra detta onda så litet skadligt,
som möjligt är, och i det stället deraf söka
draga någon ceconomisk fördel. Enda sättet
dertill, och att med sädens besparing, till
måtilighet tillfredsställa detta allmänhetens af
förnuft och vana hy Hade behof, är, efter mitt
förmodande, en alltid tillåten Husbehofsbränning
af Potatoes i stället för Säd, Denna jordfrukts
produetion är lätt att mångdubbla, och an¬
vänd till* brännvinsbränning, bespares dervid
en sjettedel af den säd, som annars dertill
skulle erfordras.
Fördelen deraf synes af vidfogade Ta¬
bell , som visar förhållandet af brännvins-af-
kastningen af Säd och af Potatoes, samt huru
många tunnland jord besådde med säd, sorn
åtgå, för att af dess afkastning erhålla ett li¬
ka qvantum brännvin, som jag detta år erhål¬
lit af ett geometriskt tunnland planteradt med
Den 29 Mavs.
Jordpäron, nemligen öfver hufvud 92 och tvä
tredjedels tunnor.
/. f
En cdecideiad och ej säkert gifven Hus¬
behofsbränning har haft och måste hafva det
vådliga inflytande på Jordbruket, attén Landt,
hushållare aldrig med säkerhet kan reglera
sin Ladugård och utfodring; ecär han, i för-
modan att få bränna och att med drankens
tillhjelp kunna underhålla ett större antal
kreatur, än dess vanliga tillgång på höfoder
jjiedgifver, derefter inrättat och förökat sin
ladugård, och brännvinsbränning då blir För¬
huden, nödsakas han att antingen i otid och
öfver sitt hushållsbehof slagta en del der¬
af, eller ock på hvad annat sätt, som ske
kan, fast alltid med förlust, densamma för¬
skingra, eller ock tillgripa sädén till utfo¬
dring. När åter bränning på korrt tid af nå¬
gra veckor blir tillåten, medtages genom en
forcerad hränning mera säd dertill, och alltid
den stridaste, än som skulle åtgå under åtta
månaders bränning af Potatoes ; man har
exempel derpå från förra året. Men den stör¬
sta olyckan vid sådana förbud är ofelbar in¬
försel af utländskt brännvin, antingen tillå¬
ten eller Jurendrägad, hvilken, den framflutna
tiden, dragit ur Riket oberäkneliga millioner
Riksdaler , hvarom en rysligt uppstegrad Va-
jfeJcours tyckes vittna.
Svårligen lärer detta både Slaten och hvar
jpdividu förstörande onda kunna förekommas,
ritan att utländskt Brännvin förbjudes, att in¬
Den 29 Mars.
om Riket finnas, antingen på nederlag, eller
under hvad annan rubrique som helst, och
att på öfverträdelsen af ett sådant förbud föl¬
jer, utom böter, vanhedrande straff, i synner¬
het för Lurendrägaren, som i dubbelt afseen¬
de gjort sig brottslig.
Befordran af Jordpäronsplanteringen an¬
ser jag vara af högsta vigt lör hvarje landt¬
man. Knappt finnes någon jordfrukt, som är
så lönande och till så många behof använd¬
bar, som denne; och i de Stater, hvarest å-,
kerbruket vetenskapligen behandlas, har plan¬
teringen deraf i circulation blifvit ansedd så¬
som ett nödvändigt medel till jordens rensan¬
de och beredande till en ymnigare sädesväxt,
hvarom ock min egen fleråriga erfarenhet mig
öfvertygat. De som hafva små utsäden skola
i synnerhet finna fördel af att plantera åt-
mindstone en sjettedel af sin jord med Pota*
toes ; så att, då en hemmansbrukare med 6
tunnlands utsäde använder det ena med plan¬
tering af Potatoes, skall han snart få erfara,
att han1 på de öfriga 5 får mera och bättre
säd, än han förut fått på det hela, och att
han för den gödsel som medtages till Pota-
toesplanteringen har fullkomlig ersättning i
dranken, hvilken sätter honom i tillfälle både
att bättre föda sina kreatur och öka sin göd¬
sel, hvilken efter en bättre fodring blifver
ymnigare och fetare, än den som halmen af
det till Potatoes använda tunnland kunnat gifva.
Då jag af ett beredt och ansadt geometriskt
tunnland jord planteradt med 4 tunnor Pota-
2 70
Den 2 g Mars.
toesj kunnat bärga 92 och två tredjedels tun¬
nor, men likväl här vill i allmänhet och öf¬
ver hufvudet blott antaga 50 tunnor, som al¬
drig ftied rigtig skötsel kan förfela, samt af
en tunna Potatoes kokad och upplöst på det
i England antagna sätt med imma och tillsatts
af en sjettedels tunna Kornmalt, kan säkert
påräkna 9 å 10 kannors 6-graders Brännvin
och deröfver; så bör ingen tvekan kunna äga
rum om nyttan och nödvändigheten af en
alltid tillåten Husbehofs-bränning af Potatoes,
åtmindstone hos den, som icke för låga egen¬
nyttiga afsigter heldre uppoffrar Fädernes-'
landets sanna väl och Landtmannens på hög¬
sta rättvisa grundade ovilkorliga rätt, att få
förädla den product af sin dyrköpta jord ,
som han i sin anletes svett förvärfvat, utan
i det stället heldre se två tredjedelar deraf gå
förlorade, genom utländskt Brännvins inför¬
skrifning och tillåten gångbarhet.
Men så bör dock ingen tillåtas att begag¬
na Husbehofs-bränningen, som icke vid Soc¬
kenstämma i Augusti månad förut bevist, det
han med Potatoes hade planterat ett visst styc¬
ke jord, i mon af sin Brännvinspannas rymd,
efter en fastställd Tarif, såsom till exempel:
ett geometriskt tunnland för en panna om 25
kannor; tvänne sådana för en 50 kannors pan¬
na, fyra tunnland för en panna på 75, och sex
för en panna på 90 kannor; och den som ej
vid Mantalsskrifningen kunde förete ett så¬
dant bevis, borde ej heller för det året blifva
för rättighet till Husbehofsbränning antecknad.
Den 29 Mart.
Om ock en eller annan skulle så illa be¬
räkna öin egen fördel, att han öfverträdde en
sådan Lag och till Brännvinsbränning använde
säd i stället för Potatoes, så skulle han sjelf
snart blifva öfvertygad om sitt misstag och
den betydliga vinst han har att påräkna, om
han, i stället för säden, till sin Husbehofs¬
bränning använder Potatoes, och följaktligen
år efter annat utvidgar planteringen af en så
nyttig och lönande växt.
Enär på detta sätt fem sjettedelar af den
Säd, som annars till brännvinsbränning skulle
medtagas, klefve bespard och alla hushållare
af egen product hade nödigt brännvin till
husbehof och drank till sina Ladugårdar, skulle
jordbruket så förkofras, och sädestillgängen i
Riket inom få år så förökas, att vi, i afseende
på denna nödvändighetsvara, af Utläudningen
blelvo alldeles oberoende.
Statsverket hade ock att påräkna en stän¬
dig, säker och utvidgad inkomst af den utaf
pannerymden utgående bevillning.
Någon torde likväl invända, att genom
en sådan allmänt tillåten brännvinsbränning
skulle fylleri och dryckenskap tilltaga och
befordras; men jag tror tvärtom, att den ge¬
nom utländskt brännvins införskrifning upp¬
kommande ymniga tillgång på brännvin och
det stora antal krogar, sorn öfver allt fmne9,
samt tillfället att allestädes få köpa brännvin,
fastmera bidrager både till fylleri och andra
Den 29 Mars.
laster, samt att endast genom alla slags krtf-
gars afskaffande och arbetshus - inrättningar
förbättring skall vinnas och fylleriet hämmas.
Eri annan ej mindre skadlig verkan af det
utländska brännvinets tillåtelse och införsel i
Riket har Jordbruket jemväl fått erfara, den
nemligen: att alla arbetslöner och följaktligen
jordbrukarens productionskosfnad i förhållande
till brännvinets dyrhet blifvit uppstegrade, i
stället för ätt sädésprisert fordom värit ba¬
sis både för arbetslöner och flera hushållsbehof.
Då man de förflutna åren, som husbe-
bofsbränningen var inställd,~ varit nödsakad
att för sina arbetare köpa utländskt bränn¬
vin, hvilket gemenligen kostade 2 R.dr Banco
kannan och deröfver, måste mari för 10 kannor
deraf sälja 5 å 6 tunnor Potatöes, hvilka för¬
brända hade gifvit 50 å 60 kannor, eller 3
tunnor Korn, af hvilka man kunnat utdraga
mindst 45 kannor brännvin, eller ock en och
ert half tunna Råg, och vara i saknad af
dfanken; så visar sig Landtmannens belägen¬
het i sin sanna skepnad $ Och att han ofel¬
bart måste gå förlorad genom sådana Författ¬
ningar , sorn göra honom skattskyldig till dé
medborgare, hvilka sättas i tillfälle att rikta
sig på näringarnes, och synnerligast modernä¬
ringens bekostnad.
Ej mindre förderflig år en annan folkklass,
som hoptals stryker landet omkring och be¬
for-
Den 29 Mars.
fordrar luxe, synnerligast hos Allmogen. Det
är Vestgötha bönder och drängar. För att il-
ludera Författningarna om den VestgötheAli-
mogen i vissa Härad förunnade frihet att id¬
ka gårdfarihandel med deras egna tilverknin*
gar söka desse burskap såsom genanntborgare
i någon stad, och derefter, med pass försende,
året igenom drifva landet omkring, icke med
egna tillverkningar, utan blott med fngelska
Fabiiques- Och så kallade Colonialvaior, dem
de på Allmogen utprångla , hvilka- af ung¬
dom och tjenstlolk, mera för ti kalle* än be¬
hof, begärligt köpas , och hvarigenom vppig-
heten olyckligtvis tagit så öfverhänden att en
tjenstpiga snart blyges att bära kläd-el af in-
hemska tillverkningar. Detta onda böi, som
många andra missbruk , inskränkas.
Mycket godt och för det-,-Allmänna gagne-
ligt kan af oegennyttigt och patriotiskt sin¬
nade Embetsman åstadkommas. j •
Slutligen får jag härvid bifoga den be¬
rättelse om resultatet af den prof bränning af
Potatoes , som en Ledamot ai Christianstads
Kongl. HushållsSällskap, Herr K mi^reraren
Kemner, på Sällskapets anmodan, hos mig.yeik-
ställt hvarigenom mina uppgifter i detta-äm¬
ne bestytkas; och skulle ändock tvifvelsmål
härom hos någon uppstå, så har,han tillfälle
att sjelf hos mig inhämta öfvertygelse härom.
Af hvad jag således anfört och bev.ist ,
vågar jag draga följande slutsatser, dém jag
Ridd. 0. Ad. Prof. N:o Jj. 36.
274
Den 29 Mars,
i ödmjukhet till Eders Excellences och Hög-
lofl. Ridderskapets och Adelns samt vederbö¬
rande Utskotts pröfning och åtgärd hemställer:
ilo Att det är säkrare för ett land, att äga e-
gen tillräcklig Säd, än att derom, antin¬
gen det behöfves eller icke behöfves, an¬
lita utländningen.
2:0 Att vid bristande tillgång på Spannmål ,
det tjenligaste och mest tillgängliga fö¬
doämne för Folket i allmänhet är Potatoes.
3:0 Att således Potäternas odling bör på det
kraftigaste befordras af två skäl: först för
sin nytta, såsom föda för Landets Invå¬
nare, hvilka derigenom för alla tider blif¬
va skyddade för faran af hungersnöd och
afsädesbrist; för det andra, för sin nyt¬
ta såsom föda för boskapen, hvarigenom
mera kreatur och victualievaror, mera
gödning och slutligen äfven mera säd
produceras.
4:0 Att emedan Brännvin ej kan umbäras 1
Landet, är det nyttigare att sjelf produ¬
cera detsamma, än att, antingen det be-
. höfves eller icke, förskrifva det från ut¬
ländningen.
5:0 Att emedan Brännvin således bör produ-
ceras inom Landet, är det nyttigare att
nyttja den method, som dertill använder
en femtedel, i stället för fem femtedelar
af en viss areal jord.
Dn 29 Mars,
475
G:o Att som detta vinnes genom bränning af
Potäter eller rötter, samt tillika Ladu¬
gården af dranken underhålles och förö-
kes, bör bränning af fotäter eller röt¬
ter utgöra en med Landtbruket olörän-
derligen förenad näringsrättighet, hvil¬
ken i ingen händelse bör genom Författ¬
ningar inskränkas.
7:0 Att hvarje Landtbrukare» rätt till denna
tillverkning borde bestämmas, i afseende
på pannans storlek, af den arealjord ,
han hvarje år i Augusti månad, vid ske¬
ende besigtning, kan visa sig hafva plan¬
terad och i fuli växt med rötter.
8:0 Att sorn landets eget brätlnvins-behof, I
fall Rotbränningen blir alltid fri , ostri-
digt skall , dels derigenom , dels genom
Sädesbränning, fyllas, bör utländskt bränn-
vin för alla tider blifva en i Sverige för¬
buden vara , eller åtmindstotie med ico
procent i tull beläggas.
#:o Och som Sädesproductionen är underkastad
flera missöden i vårt climat, och dess an¬
gelägnaste användande tvifvelsutan är till
brödfödan, bör det bero af en vis Rege¬
rings omsorg att, endast då säkra tecken
till sädesbrist förekomma, eller då Sädes-
priset uppstiger till ett visst belopp , på
längre eller kortare tid inskränka Brana*
vinsbränningen af Säd.
276
Den 29 Mars.
10:0 Att först då, när bristen blir mera trye-
kande, och då således Sädespriset uppsti¬
git till ett ännu högre belopp än det sist-
nämnda, det må bero af en vis Regerings
omsorg att tillåta utländsk Spannmåls in¬
försel, hvilken likväl i alla tider bör va¬
ra belagd med en så hög tull, att den ej
nedtrycker afsättningen af landets egen ,
eller tvingar priset deraf under verkliga
produetionskostnaden.
11:0 Att Rikets nu församlade Ständer böra
så reglera den blifvande afgiften till Kro¬
nan för Brännvinsbränningen, att den¬
samma fullt svarar emot hvad förut ge¬
nom en sådan afgift ansetts kunna infly¬
ta; och att således under Brännvinsbrän¬
ningens fortfarande af Rötter, äfven då
densamma af Säd kunde blifva inskränkt,
Kronans inkomst härigenom må fullt bi¬
behållas, och icke, såsom förut skett, må
försvinna.
12:0 Att Riksens Ständer till Kongl. Maj.ts
vishet i underdånighet öfverlemna att fö¬
reskrifva hvad för öfrigt, i anseende till
controll och andra omständigheter, kan
blifva nödigt att vidtaga eller stadga.
Afskrift.
Ödmjukaste Memorial.
Till verkställande af det uppdrag, som
Högvälborne Herr Grefven och Landshöfdin-
Den 29 Mars.
277
gen å HushåilsSällskapets vägnar mig gifvit,
att å Engeltofta Sätesgård öfvervara en eller
annan Brännvinsbränning af Potatoes, medde¬
la resultat deraf, samt lemna beskrifning, så
väl om sjelfva bränningsniethoden, som jäst¬
brygden på Engelska sättet, är jag, efter nå¬
got mer än en veckas vistande här på stället,
nu i tillfälle att i detta ämne afgifva följan¬
de berättelse:
För att anställa den hos Herr Majoren
och Riddaren Stjernsvärd begärda profbränning,
lät välbemälte Herr Major i min närvaro upp¬
mäta 6 rågade tunnor Potatoes, å 36 kappar
tunnan, hvilkas vigt fanns utgöra 93 lissp.,
eller 15 och ett halft lissp. tunnan, sedan de
från sand och jord blifvit med en qvast väl
afsköljde uti en dertill inrättad vattenho, ett
qvarter från hvars botten en rist af trädspje-
lor var insatt till orenlighetens afledande.
Härförutan uppvägdes 14 och ett halft
lissp. gröpt Malt, af hvilka 9 och ett fjérde-
dels lissp. jemte ett halft lissp. Hvetemjöl an¬
vändes till jästbrygd. Potäterne lades uti ett
vid mäskpannan stående rundt kar af 9 qvar-
ters högd, jemnt så stort, att potäterne deri
kunde få rum, och uti hvilket kar kokning*n
'förrättades medelst vattenångor ifrån den med
enlag sjudande mäskpannan, sorn ingingo i
Fotatoeskaret genom en från mäskpannans lock
till locket af nämnde kar anbragt imledare,
ett kopparrör af 4 å 5 tums diameter. Mäsk¬
pannans och karets lock blefvo med deg väl
278
Dm 29 Mars.
tillsmetade, äfvensom rörets mynningar. Me-
ranämnde kar är försedt med tvenne bottnar,
den öfre tätt genomborrad med hål, till vatten-
partiklarnes frånskiljande, och nedre botten
med ett ännu större hål, hvarigenom de ef¬
ter hand kunna utrinna» Sedan Potäterne blif¬
vit mörkokte, hvartill åtgingo 2me timmar,
blefvo de öfver mäskkaret söndermalne uti en
dertill inrättad qvarn, som utgöres af tvenne
mot hvarandra gående slätsvarfvade trädval.
sar, och hvilket verkställdes på något min¬
dre än en timme. Till den nu i mäsk-karet
varande Malt- och Potatoesmassan insläpptes
varma enlagen. Mäsket blef derunder väl
omrördt och afkyldes med kallt vatten till
lagom tjocklek. Vid 25 å 26 graders värme,
efter Svenska Thermometern , tillsattes jäst¬
ämnet, som bestod af den förut tillredda och
ännu uti fullt jäsningstillstånd varande öl¬
vörten.
Mäsket blef derunder väl omrördt, hvar¬
efter locket pålades och igensmetades med deg.
Efter 4 och ett halft dygns förlopp var mä¬
sket färdigt till afbränning, som företogs och
verkställdes på 1 och ett fjerdedels dygn, un¬
der hvilken tid Herr Majorens ägande 2:ne
st. pannor, hvardera om 90 kannors rymd,
mäsket afbrändes uti 9 omgångar eller inal¬
les 18 pannor. Sedan klarningen blifvit slu¬
tad , sorn påstod uti 20 timmar och skedde
uti 5 omgångar blott med ena pannan, upp¬
mättes efter denna profbränning 85-35 kannor
Brännvin, som med tillhjelp af thermometer
Dea 29 Mars.
279
och profvare fanns efter uträkning innehålla
6 graders styrka.
Efter en rigtig beräkning torde för hvarje
lisspund säd böra afdragas 1 och en tredjedels
kanna, som för 15 lissp. belöper inalles 29
kannor, och blifver då återstoden 65 och en
tredjedels kannor rätta afkastningen af Potä-
terna, som gör något öfver 10 och fem sjette-
dels kanna brännvin af hvarje tunna.
Verkan af detta fördelaktiga resultat, så
vida skildt ifrån den allmänt kända afkast-
ningen af Potatoes, bör, efter Herr Majoren
och Riddaren Stjern svärds meddelte yttrande,
tillskrifvas : 1:0 Potäternes kokning med im¬
ma i lyckt kärl, jemte en ansenlig vedbespa¬
ring, hufvudsakligen förekommer alt det spi-
ritueusa ämnet uti Poiäterna icke kan förfly¬
ga, hvilket inträffar vid deras kokning i vat¬
ten. 2:0 Jästbrygden, som sätter tillverka¬
ren iförfattning, att oberoende af andra, ä-
ga egen tillgång på tillräckligt jäsningsämne.
3:0 Och framför allt, att rotäterne icke in¬
bärgas förr, än de hunnit till full mognad,
men hvilket af de flesta, som plantera denna
jordfrukt, sällan iakttages.
Med jästbrygden har jag förnummit pro¬
ceduren vara sådan, att s.:dan förut omnämn¬
de härtill utvägde 5 och ett fjerdedels J:pd
Maltgröpe, blifvit på vanligt sätt brygde till
öl vört med någon liten tillsatts humle,
280
Den 29 Mars.
öses vörten uti ett öppet kar till afsvalning.
Vid 38 graders värme tillblandas några kan-
nor deråt med xo skålp. hvetemjöl i ett sär¬
skildt mindre kar och omröres så länge, att
det blir alldeles fritt för klumpar. Den jäst,
som från förra brygden är i förråd, tillsättes
denna blandning och öfverhöljes med ett klä¬
de eller lös botten. Så fort jäsning uppkom¬
mer, tömmes massan uti vörtkaret; betäckes
med ett passande lock och ställes till förnyad
jäsning; tömmes derefter på tunnor liggande
med öppna sprund tvärt öfver en ho, vid hvars
botten är ett tapphål med kran. Efter några
minuter uppkommer åter ny jäsning i tunnor¬
na. Jästen flödar ut igenom sprundhålen och
nedfaller i botten. Det tunna, som dervid stad-
nar på botten, urtappas och öses åter på tun¬
norna , hvarmed i flera timmar fortfares. Den
emedlertid uti hoen blifne jästen lägges der¬
efter i ett särskildt kar och förvaras tili nästa
brygd. Härvid anmärkes, att tiden till mäsk-
ningen bör sålunda afpassas, att ölvörten till¬
sättes medan den ännu är uti jäsning; dröjes
dermed för länge, att den har utjäst, kan den
icke mer sätta mäsket uti jäsning; vid mot¬
satt förhållande åter, eller att ni3n gagnar
ölvörten innan den ännu afsatt nog jästäm¬
ne för nästa brygd , begås äfven dermed
ett fel.
Uti samma kar, hvaruti förutnämnde 6 tun¬
nor Potatoes och 14^ l:pd Malt voro inmäska-
de och nu afbrände, lät Herr Majoren uti min
närvaro å nyo inmäska:
Den 29 Mars.
281
14 l:pd 16f skålp. Hvete,
*4 1 dp 16- skålp. Råg,
6 1:pä Korn,
9 l:pd X3j skålp. Malt.
45 lissp. 6| skålp.
Uträknad efter sädens vigt till 3 tunnor
28 kappar måltunnan eller ungefärligen 3
bränntunnor; proportionerne härvid iakttagne
efter den vid Kronobrännerierna godkända
bränningsmethod, och qvantiteterne till hvarje
tillmäskning som skett i samma nu befintli¬
ga kar , hafva, enligt föregående årens före.
tedde räkningar, öfver hufvud lemnat i af¬
kastning 20 kannor brännvin af hvarje mål¬
tunna säd.
Enär de till anställd profbränning med
Potatoes använde 14 § 1 pd Malt och 5 lis¬
pund Hvetemjöl till sitt tunntal reduceras och
fråndragas, och senast tillverkade 45 l.pd 6^
skålp., återstå endast något öfver 2:ne måltun¬
nor, hvilka således svara emot nu afverkade
6 tunnor Potatoes, och blifver resultatet der.
af sådant, att efter sädesslagens olika beskaf¬
fenhet en tunna spannmål fordrar till afverk-
ning ett lika kar och pannrymd, lika arbete,
tid och vedbrand, som 2 å 3 tnnnor Potatoes,
och hvilket uppå Herr Majorens begäran jag
trott mig , min öfvertygelse och sanningen
likmätigt, här böra anmärka.
Engeltofta den 19 November 1814.
Carl Fr. Kemner.
*82
Den 29 Mars.
Enligheten med det till Högvälborne Hr
Grefven och Landshöfdingen De la Gardie af-
gifne Memorial intygar, Carl Fr. Kemner»,
Afskrift.
Vid anställd profbränning af Potatoes här
å Engeltofta Sätesgård , halva undertecknade
på stället öfvervarit alla operationer ilrån bör¬
jan till slut , och hafva derunder funnit , att
I4§ l:p:d Maltgröpe, § 1:p:d Hvetemjöl och
6 rågade tunnor Potatoes å 36 kappar på tun¬
nan, lemnat en production af 8 Sy, kannor 6-
graders Brännvin 3 och enär, efter en i vårtan¬
ka rigtig beräkning, afkastningen af hvarje
l:p:d Säd bör kunna skattas till 1 \ kannor, el.
ler inalles 20 kannor för den härtill använde
Säd, så återstår af Potäterna 65/j kannor
Brännvin, som utgör något litet öfver io|
kannor utaf hvarje tunna Potatoes.
Igenom anställd profmäskning af Säd, som
skett i samma kar, hvaruti förenämnde 6 tun¬
nor Potatoes varit inmäskade, håfve vi lika¬
ledes utrönt, att en tunna Säd fordrar lika
kann- och pannrymd, lika arbete, tid och
vedbrand, som 2 å 3 tunnor Potatoes, hvilket
med olika sädesslag lärer förhålla sig olika.
Sådant varder enligt verkliga förloppet här¬
med attesteradt. Engeltofta den J9 Novem¬
ber 1814.
Carl Fr. Kemner. Paul Krabbe.
Efter uppdrag af Högvälborne Uppå anmodan af Herr Majo-
Herr Grefven och Landshöfdin- ren ecb Riddaren Stjernsvärd,
gen De It Gardie.
Den 29 Mars. 282
Uppå begäran af Herr Majoren och Rid¬
daren Stjernsvärd hafva undertecknade äfven
varit vid uppmätningen af Brännvinet närva¬
rande och funnit det utgöra ä andra sidan stå-
•ende qvantum 85 yV.dels kannor af sex gra¬
ders tyrka 3 som till bevis lemnäs. Engeltofta
ut supra.
N. El. Munk af Rosenschiöld. M. Bring.
Egendomsägare i Torna och Onsjö Ordförande i^den af Kongl.
Härader af Malmöhus Län. Majrt Aljernadigst tillför¬
ordnade Ägoskillnadsrätt i
Bjära Härad.
Förhållandet emellan Brännvinsbränning
af strid Säd , emot Potatoes, har jag af erfa¬
renheten funnit vara sådan, att en tunna Hve¬
te fordrar lika kann- och pannrymd samt af-
verkningstid, som 3'ne tunnor Potatoes, en
tunna Råg med 2~ tunna, Kornet tvänne tun¬
nor, och Hafra lika med en tunna Potatoes.
C. G. Stjernsvärd.
Enligt oss företedde 1813 års Magazins-
räkningar vid Engeltofta Säteri, hafva det året
till bränning blifvit uttagne :
144 tunir Potatoes i rågadt mål å 36 kappar t’n.
30 kappar slögt Hvete i struket mått,
2 t:r slög Råg dito
1 t:a 15 kappar stridt Hvete dito
38 t:r 12 kappar Malt dito.
Och befmnes, att dessa qvantiteter lemnat en
afkastning af i949j5 kannor Brännvin , som
284
Den 26 Mars,
härmed bevittnas. Engeltofta den 19 Novem¬
ber 1814.
Att förestående afskrifter äro lika lydan¬
de med hufvudskrifterna intyga:
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
OeconomiaeU tskottet.
Ytterligare upplästes följande Dictamen af
Herr Stjernsvärd.
Länge förstådd, ofta ömmad, men aldrig
afhulpen , har den klagan varit, som Statens
penningelöntagande Embetsman fört öfver ne¬
kad bärgning vid Tjenster, der mödor och
pligter jemtH visa ansvaret hotande, utan att i
motsvarande bild tillåta hoppet om utkomst,
belönande uppmuntran till skyldigheters fyl¬
lande. Sällan har denna klagan varit i någon
tid mera högljudande, än nu, aldrig farligare
att ej afhjelpaj ty säkert var den aldrig rätt¬
visare.
Näst goda Lagar, äro gode Embetsman
Statens första behof, Då man ihärdigt söker
de förras förbättring, må man ej förskjuta
känslan af den sanning: alt de bästa Författ;
Carl Fr. Kemner.
Paid Krabbe.
Joh. Bergström,
S. Jacob Mosell,
t. d. KronoBefallningsman.
Inspector.
Ridd. och Ad. Protocoll 1815, I Del. sid. 284
Tabell,
sorn utvisar Inmåskningen till Brännvinsbränning,, så väl af Spannmål som af Potatoes, samt afkastningen af hvardera,
jemte skillnaden i den deraf uppkommande vinst, både i Brännvin och Penningar.
Uti ett kar mäskas, som gifver å 20 kannor af Rågen, samt 15
kannor af Hvetemjölet och Maltet till jästbrygd och mäskning
Uti ett lika eller samma kar mäskas, som gifver å 10 kannor af
tunnan Potatoes, samt af Hvete och Malt å i| tunna till jäst¬
brygd och mäske 15 kannor af tunnan af båda slagen
Jemförelse emellan afkastningen af Spannmål och Potatoes af ett geome¬
triskt tunnland.
Råg 10 kornet 10 t:r , deraf hälften \5 t;r , T2 R;j. 6q r
l elle» pa 1 t:d )
Korn 8 d.o 8 t.'r ) ^f båda slagen! )4 t.T a 9 R:r 16 sk. 37 *6.
Råg ä
12 R:d.
97. 16.
Potatoesafkastningen detta år har af 19 tunni,
varit 1760 t:r, eller 92-| t:r af t:d å 2 R:r 32 sk.
247- 5. 4-
Ofvanstående Spannmål förvandlad till Brännvin, gifver efter
ofvanstående beräkning - - -
Och 92-4 tunnor Potatoes af 1 tunnland gifver ....
Således erfordras 5* tunnland jord till erhållande af så mycken
säd, sorn åtgår till ett lika qvantum Brännvin, som erhålles af
1 tunnland planteradt med 1 otatoes. Och anmärkes för öfrigt,
att lika arbete, lika tid och lika bränsle erfordras för att afver¬
ka ett med Spannmål inmäskadt kar, som att afverka ett till alla
delar lika kar , som är mäskadt med Potatoes- Engeltofta den
18 November 1814. C, S. Stjernsvärd.
Potatoes ä
2 R:r 16 s.
ä 9 Rtr Tunnan.
Hvete.
Korn¬
malt.
«6f
Summa Spann¬
målens värde i
p*enni8gar.
’3o:
Differensen eller vinst.
97
247
v: w
3 3
3
< O
Brännvins vär¬
de å 1 R:r
kannan.
S2’
1S0
926J
62
82
160
926
24
16
Vinst.
24
24
52 24
62
679
32
ro
Skillnaden i
vinsten emel¬
lan Brännvin af
Säd o. Potateos
28
149
6l6
37
26
'iVJ nviö siB
jt-Cf ;■
11
Den 29 Mars.
285
ningar, illa verkställde, äro för Samhällets
lycksalighet förlorade bemödanden !
Men hvarken duglige, hederlige och ni¬
tiske Embetsmän kunna rättvist begäras, eller
annorlunda än händelsevis erhållas, lettland,
som ej för deras utkomst och billiga fordrin¬
gar har den omsorg , hvilken endast berätti¬
gar det, att i alldeles motsvarande grad, af
sina Tjenstmän fordra kunskap, redlighet, ar¬
bete, och att, uppoffrande tid och själskrafter,
tillhöra ej sig sjelfva, men samhället.
Om ej erfarenheten hos oss rättfärdigade
denna anmärkning, skulle då så ofta, sorn nu,
den befallande Embetsmannen behöfva yttra
sitt bekymmer och sin förlägenhet öfver brist
på dugliga Tjenstmanna-ämnen, och sin oro ,
att ofta nödgas, på öfvertygelsens bekostnad,
framdraga elen knappa medelmåttan, och nå¬
gon gång, kan hända, äfven den tämligen full-
tygade duglösheten? Ar det ej Staten, som
deraf lider? Är det ej hvarje dess medlem,
som deraf förorättas? Är det ej tidhvarfvet
och förnuftet, som deraf smädas? Må hän¬
da, skall inom hela Riksdagsmannakretsen in¬
gen medlem finnas, hvars enskildta öfvertygel¬
se, skapad af besvärande minnen, icke billigt
medgifver troheten af denna tafla? Det är då
tid att afhjelpa detta onda; men det är un¬
derbart, att känslan deraf icke framkallat na¬
tionens åtgärd förr, än Konungens nådiga pro¬
position derom till Riksens Höglofl. Ständers
Statsutskott.
286 Den 29 Mars,
Redan håfve vi sett, att förut lemnade
löntillökningar, genom tidernas skick och mo-
dernäringarnes trånande, varit otillräcklige för
ändamålet. Att man ej förut velat se detta ,
är häri det enda anmärkningsvärda. lettland,
der genom Carl XI:s ännu icke öfverträffa-
de ceconomiska vishet, man under nära halft*
annat sekel sett de Embetsman harva utkomst,
hvars löner, grundade på Indelning af Spann¬
mål eller persedlar, således äro ställde i sam¬
band med Nationens större intressen, borde
man vetat att ej sätta dem dermed i motsats,
genom tilldelande af löner, som till beloppet
otillräcklige, i alla fall äro till inre halt vansk-
lige och deri liknande de arbeten , de veder¬
gälla, att de sträfva i beständigt nedsjukan-
de värde.
Med öfvertygelse, att man ej rättvist kan,
och med hopp, att man ej vill neka dessa san¬
ningar, föreslår jag ödmjukast: Att Höglofl.
Ridderskapet och Adeln, efter behörigt med¬
delande åt de respectiva Medbtånden, och Stats*
Utskottets hörande, täcktes besluta: det alla
de af Riketr högre och lägre Embetsman, sorn fot
Rikets tjenst och år ende fnas gång oundgängligen
behöfuas, mätte komma i åtnjutande af lön i Spann¬
mål efter i6()6 års Stat, så vidt utvägar dertill
möjligen kunna utfinnas, och hvilket troligen
är möjligt, om tillgångarne noga uppsökas
och med klokhet fördelas,
Att en betydande minskning i Statens be¬
hof af contante inkomster derigenom uppkom¬
Den 29 Mars,
287
mer, är ganska tydligt; men hvad uppoffring
det allmänna ock skulle göra för ett ändamål,
som i alla tider sammanbunde dess och hvar¬
je enskildts ömsesidiga fördelar och behof; vo.
re den dock troligen för framtiden en sann
vinning. Sakens vigt och inflytande på det
hela bevisar det.
Antages detta förslag, så blir deraf, som
jag tror, en följd: att på Konungens nådiga
föreskrift, begärd och erhållen, Dess och Ri¬
kets KammarCollegium uppgifver alla för den¬
na afsigt möjligen disponibla tillgångar , som,
i fall af otillräcklighet, kunde med Bevill¬
ning i Spannmål fyllas; att Riksens Hög¬
lofl Ständer, jemte Konungens Ombud, el¬
ler ock sjelfve projectvis, under Konungens
sedan underdånigt hegärde sanction, noga pröf¬
va och sedan besluta, hvilka allmänna Verk
och Embeten, som, antingen helt och hållet
eller till en del, kunna indragas, så att de
indragne lönerne, vid nu varande innehafva-
res afgång, alldeles försvunno; ty det är lika
sannt som kändt, att ej blott mängd, utan äf¬
ven öfverflödet på sysslor inom en del Stater
skapar vanmagt till deras aflöning, omöjlig¬
het vid deras fullgoda besättande, och uppen¬
bart mera försvårar än befordrar göromålens
rätta gång.
Hvar och en har, troligen lika ofta som
jag, hört många rättsinnade, aktningsvärda Em¬
betsman yttra sin åhåga, att se sitt arbete dräg¬
ligt mångdubbladt, med vilkor af hederlig
288
Den 29 Mars.
utkomst, och att ej, som hittills, under vä¬
grad bärgning, se sin fötmåga slappad af bri¬
sten, men ej af arbete.
Remitterades till StatsUtskottet.
Friherre Cederström, £?acob} uppläste föl¬
jande:
Uti ett tidehvarf, då upplysningen i så
många afseenden skingrat okunnighetens och
fördomarnes mörker, lära de vara i ett ringa
antal, hvilka ännu kunna sätta i fråga fasthe¬
ten af de grundsattser, att frihet i lofliga Nä¬
ringsfång befrämjar ett Samhälles och hvar
och en af dess inbyggares välstånd, samt ut¬
vecklar och förökar dess productiva krafter,
att det SamhällsContract är felaktigt, som ute¬
sluter någon af dess medlemmar från rättig¬
heten att utöfva det Samhället gagnande yr¬
ke, hvartill han känner eller tror sig äga fal¬
lenhet och förmåga, och att hvart och ett så¬
dant undantag är ett hinder i den täflan, som
ensam kan åstadkomma ymnighet af va or,
och bestämma dt-ris rätta värde. Om seklers
erfarenhet än ytterligare befäsrar dessa sannin¬
gar, lär man få hoppas, att Styrelsemagten
förbyter fordna Regeringars af misstagen väl¬
mening åtagna förmynderskap för Näringarna
och öfverlåtandet af dessas rdkande till vissa
corporationer, i ett sorgfälligt bemödande att
uppväcka, uppmuntra och befrämja hvars och
ens
Den 29 Mars. 289
ens individuella arbetsförmåga, hvarvid, åt-
mindstone i början, foga annat torde behöf-
vas, än 2tt upplösa de band, hvilkas verkan
är att inskränka idkandet af ett stort antal
näringar inom vissa Skrän och en gifven
personal; likasom denna personal skulle kun¬
na säkrare bestämma behofvet af varor, än
behofvet antalet af de personer, som kunde
finna d ras utkomst med varors tillverkande.
Dagliga erfarenheten lemnar häröfver i mån-
ga fall ölvertygande bevis. Huru ofta ser man
ej på Stockholms allmänna platser införda och
till salu utbudna nya åkdon af flera slag, be-
slugne hjul, hästskor och söm, stolar, såar,
kar, ämbar, beslagna skoflar, rissel och såll
&c. Att sådane effecter finna afsättning, tor¬
de härröra af ejne orsaker: Antingen är Stock¬
holms bestämda antal af Vagnmakare, Hjul¬
makare, Smeder, Stolmakare, Tunnbindare
&c. &c. icke tillräckligt för att fylla behof¬
vet, eller kunna desse Handtverkare ej för¬
färdiga till lika billigt pris med de utom Sta¬
den boende, ehuru dessas varor ej sällan äro
belastade med transportkostnad och förlust af
tid, i förhållande till aflägsenheten af tillver-
karnes bostäderj förbud emot denna concur-'
renee skulle antingen verka brist på varor,
eller göra det bestämda antalet af tillverka¬
re mästare öfver priset, afnämare till förfång,
och man torde med tämlig visshet kunna, i-
från förhållandet i de uppräknade fal], sluta
till välgörenheten af frihet i lofliga närings¬
fång i allmänhet. De inkast, sorn till äfven-
Ridd, 0, Ad, Fröt, N;o 37, jS.
290
Dm 29 Mars.
tyrs göras i anseende till nödvändigheten af
varors godhet, ä'o ej svara att besvara. E-
när deras tillverkning är fri i trän allt för¬
mynderskap, äga de ttt graderadt värde i för¬
hållande till deras godhet. !'et är ej afgjordt,
att Mästerskapen ailiid förfärdiga de bästa va¬
rorna, och nian bör besinna, att fuskeri och
bönhaseri, dessa m d Skrabarbarismen ifrån
Tyskarne införda benämningar, likväl äro för¬
sta stegen till fullkomlighet, för hvilkens för¬
värfvande vägen stänges genom den ännu til¬
låtna jagt efter bönhasar och fuskare, likasom
Vore nybegynnare i likhet med skadedjur.
Om, af hvad nu anfördt är, öfvertygelse
vinnes, huru det bör vara, följer i ordningen
att tillse, huruvida de hinder, sorn sig förete,
äro af beskaffenhet att ej kunna utur vägen
lodjas. Dervid uppkommer främst undersök¬
ning, huruvida de Mästerskapen förunnade för¬
måner äro att an e såsom Stånds privilegier, el¬
ler följder af ifrån Konungen utgångna Regie-
mentariska Författningar, till införande af en
viss ordning inom de så kallade Skrän.
I 1720 års Regeringsform §. sirsta stad¬
gas, att ’5Städerne förblifva vid deras gamla
”rättigheter och privilegier, dock så, att de af
”Riksens Ständer efter tidernas omständighe¬
ter lämpas ” Regeringsformen af 1772 stad¬
gar likaledes i 54'de §:n, att ”Städerne i Ri¬
sket förblifva vid deras välfångna privilegier
”och rättigheter, som dem af fordna Konun-
”gar gifne och förlänte blifvit^ dock så, att
Den 29 Mars.
”de efter tidernas omständigheter och det ali-
”männas nytta och gagn lämpas.55
Förordningen af den 26 Maj 1719 tillå¬
ter Frimästare.
Skråordningen af den 27 Juni 1720, 6:te
Art. utte §:n, samt Förordningen af den 2
juni 1724, likaledes; men sådant upphäfdes
genom en, uppå Ständernas underdåniga till¬
styrkande grundad, Kongl, Förordning af den
20 Juli 1731.
Genom Kongl. Resolutionerna å Städer-
nes Besvär 1723, 1727, 1739, 1757, förbju-
des till och med för verkliga Mästare i Städet
att idka handtverk på landsbygden, och åläg-
ges dem att sist inom år och dag inflytta till
Städerna, eller afstå från handtverket.
Resolutionen på Städernas Besvär 1734
m. fl. öfverlemnar till Magistraterna och Em-
betena att bestämma det antal Mästare, som
hvarje Stad får äga, och bönhasar, eller så-
dane som arbetade utan att vara Mästare, be¬
lädes med 4° marks böter och varans confr-
scation.
Efter Landshöfdingelnstructionen af år
i73ifingo inga andra gerningsmän, än Skräd¬
dare , Skomakare och Smeder, nedsätta sig på
landet m. m.
Af allt detta torde man med skäl kunna
sluta, att alla Författningar, rörande Skråln-
292
Den 29 Mars.
rättningen, sjelfva Skråordningen inberäknad,
äro Kongl. Författningar, att de någon gång
blifvit föranledde af Riksens Ständers under¬
dåniga önskningar, men merändels af Städer¬
nas besvär, samt att ehuru Skråmästarne fun¬
nits ibland de röstägande medlemmarna af
national representation , och de i 3lia tider
sökt omskansa sig med uteslutande tvångs la*
lif emöt all sort näringsfrihet, hafva de likväl
r.idrig kunnat vinna att få sina SkråLagar i
likhet med Grundlagar, utan hafva de alltid
blifvit ansedda såsom oeconomiska, hvilka ef¬
ter tid och omständigheter borde undergå för¬
ändring.
Uti ingen Regeringsform, hvarken af 1720,
1772 eller 1809, nämnas SkråFörfattningarne
såsom af Grundlagen sanctionnerade, ej heller
finnes någonstädes i sådana handlingar en be¬
stämd uppgift, hvaruti BorgareStåndets Pri¬
vilegier bestå. Icke en gång i den likasom
1720 och 1772 års Regeringsformer upphäfna
Säkerhetsacfen, hvilken dessutom, såsom en¬
dast af 3 Stånd antagen, icke åt förunta för¬
måner g ifver kraft af privilegier, då inga nya
sådana ett helt Stånd angående, utan samtli¬
ge Städernas vetskap, gjorda påminnelser och
samtycke , kunna utgifvas och meddelas. Se
Regeringsformen 1772 §. 52. Hvar och en
som undersöker beskaffenheten och ändamå¬
let af SkråOrdningarne skall ock lätteligen af
deras natur och innehåll finna, att de endast
äro Reglementariska Författningar, till ordnin¬
gens bibehållande emellan åtskilliga slags
Den 29 Mars,
£93
Handtverkare under Städernas område. Hvem
skulle väl vilja påstå, att Tracteringar, Böter,
afgift till Ladan, den yngsta Mästarens pligt
att gå de äldres ärender &c. &c. äga egen¬
skaper af Privilegier?
Uti ingen af de under och efter Konung
Gustaf 11I:s regering anlagde Städer är
Skråtvång tillåtet; om likväl det ägt natur af
Privilegium, hade dessa nya Städers Borgare
äfven så litet kunnat detsamma beröfvas, som
representationsrätten vid Riksdagarna.
Ofta har Konungen, under loppet af det
förflutna tidehvarfvet, vidtagit ändringar, så
väl till inskränkning, sorn till utvidgande af
handtverkeriernes rättigheter. Enär sådant
skett i anledning af Städernas Besvär, tillkäm*
nagifver sjelfva rubriken, att samtlige Ständer-
ne icke medverkat, och att således Konungens
beslut saknade det väsendtlig;», som fordrades
för meddelandet af ett Privilegium. En och
annan gång hafva väl ock förändringar i För¬
fattningarna om handtverkerierna blifvit vid¬
tagne, i anledning af Riksens Ständers under¬
dåniga tillstyrkanden. Men om ock samtlige
RiksStånden i sådana tillstyrkanden instämt,
blifva deras resultat icke oftare Privilegier ,
än de såsom sådane uttryckligen benämnas.
I annat fall skulle, så snart samtlige Ständer-
ne inhämtat ett tillstyrkande ( hvilket före
1772 medförde kraft till verkställighet) det
samma alltid ägt egenskap af Privilegium,
phvad det angick en ceconomisk Författning,
$94
Den 29 Mars.
eller en Lieutenants Fullmagt för en öfver pre-
judice klagande Fändrik.
Tvifvelsmålet om egenskapen af Privilei
gier, hvilken man vill tillägga Skrålnrättnin-
garne, vinner ännu mera styrka af Kongl.
Resolutionen på Städernas Besvär af den 28
Augusti 1777, uti hvars 2:dra moment stad¬
gas, beträffande Allmogens slöjder, att All¬
mogen ej kan förmenas att sig till hjelp och
understöd sälja, så i Städerna som på Landet,
hvad de sjelive arbeta och förfärdiga kunna.
Om Skrålnrättningarne ägt helgd af Privile¬
gier, hade väl aldrig, genom en negatif rela¬
tion på Städernas Besvär kunnat stadgas en så
oinskränkt näringsfrihet, och de orden: hvad
de sjelfvt arbeta och förfärdiga kunna, öppna
onekligen det mest vidsträckta fält för mensk-
Jiga industriens omfattning. Någon torde här¬
vid ej utan anledning anmärka, att dessa ord
endast angå Allmogens slöjder. Men hvar fin¬
nes då den definition, som utmärker gränsen
för Allmogens slöjder? Skola grunderne för
densamma bestämmas efter menskliga snillets
utvecklingsförmåga, så finnas bönder och landt-
folk, som kunna aptera grå- och sandsten ef¬
ter modell, utan att vara i Stenhuggareskrå,
som bygga skepp, utan att höra till Skepps-
varfs skrä, sorn förfärdiga finare och gröfre
väfnader af lin och ull, utan att höra till något
Väfvareskrå, ja, en Bonde i Tuna har gjort mån¬
ga och goda guldur, utan att höra till Ur¬
makareskrå. Skulle åter föremålen för bon¬
dens, det är landtmannens, slöjder endast va¬
Den 29 Mars.
295
ra förädling af sådana rudimaterier, som han
sjelf eller hans område producera, bbr ändå
ej mycket öfrigt, skrån ensamt förbehållet, ty
bonden och hans område producera metall r,
flera slags träd, lin, hampa, färggräs, läder,
skinn, ull, bark, bo:st, m. m.
Sakens nuvarande skick blifver ännu kla¬
rare för den som behagar taga kännedom af
9. §. i RiksdagsBeslutet af den 2 Maj 18»o,
hvilken förmår: att idkandet af all Borgerlig
näring, emot åtagande af deremot svarande
Borgerlig tunga, blir en rättighet för alla
medborgare-classer. Yttersta tillflykten för
Skråmästarens advocatur, att med Borgerlig
tunga förstås Borgaretunga, förtjenar ej nå¬
got afseende. I Sverige betyder Borgerlig
tunga det samma, som skatt till Staten. I an¬
nat fall skulle det äfven heta Adelig tunga,
Stånd, personers tunga, Presterlig tunga och
Bondetunga, till skillnad från Borgerlig, om
dermed kunde förstås blott Borgares tunga.
Jag drager af allt detta den slutsatts, att
inga Privilegier lägga hind; r i vägen för upp-
häfvandet af de så länge öfverklagnde band,
hvilka fjättra en loflig, qemotsäghgen nyttig
och af allmänna rösten länge påkallad, närings¬
frihet. Ordning i Städerna mästare och läran¬
de emellan må gerna bibehållas, men ingen¬
ting bör kunna förmena hvem som helst att
idka hvilket tillåtet handtverk elier näiing
han behagar, endast han anmäler sig hos Sty-'
reisen i orten, vare sig på landet elier i sta*
296
Dm 2 9 Mars.
den och betalar till Staten i förhållande till
sin rörelse och förtjenst, samt dessutom, den
som bor i Stad, deltager med dess öfriga in-
vånare i utskylder i och för Stadens och dess
Embetsmäns skuld.
Den invändning häremot, sorn torde sy¬
nas kraftigast, är, att om näringsidkare, i följe
af en upplåten vidsträcktare näringsfrihet, flyt.
tade från Städerna på Landet, skulle, genom de
contribuerandes förminskning, tillgångar kom¬
ma att saknas till de nödvändiga Stadsutgifter,
till underhåll af allmänna anläggningar, bygg¬
nader, broar m. rn- Men derpå svaras, att
om en sådan näringsfrihet upplätes och verk¬
ligen medförde en sådan verkan, blefve det
Regeringens omsorg att pröfva, huruvida det.
ta underhåll ytterligare billigen kunde åläg¬
gas en i sina tillgångar försvagad Stad, eller se*
dermera borde äfven reparteras på Häradet,soin
genom utflyttningen hade vunnit ökadeutvägar,
och i de allmänna anläggningarnes underhåll,
sedan dess industri hade stigit, måste hafva
ett större intresse. För påbjudandet af alla
Författningar, sorn förändra individuers förhål¬
lande till Staten, bör en sådan jemkning va-
fa ett oskiljaktigt vilkor.
I fall Riksens Höglofl. Ständer anse tiden
vara kommen, då de band, som fjättra idog¬
heten, böra lossas, så blifver nödvändigt, att
3‘.dje och 4:de Cap HandelsBalken undergå
förändring; i anledning hvaraf jag^får anhål?
Dsn 29 Mart.
297
Ja, att detta yttrande blifver remitteradt, så väl
till Lag- som Oeconomie- och BesvärsUtskotfen.
Remitterades till Lag. samt Allmänna Be¬
svärs- och OeconomieUtskotten, och blef det
Författaren tillåtet att sitt Dictamen med de
öfriga respectiva Stånden communicera-
Hans Excellence Herr Grefven och Landt.
Marskalken anmälte, att enligt ankomna Proto-
collsUtdrag, hvilka nu företeddes, hade Consti.
tutionsUtskottes Betänkande angående gransk¬
ningen af JustitiaeOmbudsmannens Diarier af
samtliga RiksStånden blifvit bifallet, och korn-
me i följe deraf ExpeditionsUtskottet att der¬
om uppsätta en underdånig skrifvelse till Kongl.
M aj:t.
Justerades följande :
Utdrag af Protocollet hållet hos Hög-
e> O
lofl. Ridderskapet och Adeln den 29
Mars 1815.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls Bevill-i
ningsljlskottets den 20 denaes på bordet lag¬
da ProtocollsUtdrag af den 16 Mars, innefat¬
tande anhållan, att Utskottet måtte få vid nu
varande Riksdag, utom Secreteraren , antaga
tvenne Notarier, fyra Canzlister, samt tvenne
Vaktmästare. Ut supra.
298
Den 31 Mars.
Herr Landt Mar skalken tillkännagaf en le¬
dighet ibland bänkmännen efter Herr Silfver-
schild, Nils, hvilken innan kort ämnade sig
från Riksdagen begiiva.
Äfven anmärkte Herr Landt Marskalk en,
det ett rum uti Bevillningsutskottet vore le¬
digt efter Herr Coyet, hvilken hade bortrest}
och anmodade Herr Landt. Mar skalken Electorer-
na att en Ledamot efter honom utse.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskilldes
klockan tre qvart till 3.
In fidem protocolli
A. G. Silverstolpe.
Fredagen den 5i Mars.
Tlenum klockan 10 förmiddagen.
Uppbröts Herrar Electorernes vallistor,
hvaraf befanns hafva bliivit utvalde till Le¬
damöter
i BevillningsUtskottct:
Efter Herr Bräkenhielm, A. J.; Flach, Eric;
Och Coyet, Adolph.
N;o 87 Herr Stråle3 Carl Fredric.
Den 31 Mars.
299
N:o 1304 Herr Kuylenstjerna, jjohan Carl.
No 1468 Herr Stedt, Claes; och
i Rid clar hus Ut skottet,
Efter Herr Olivecreutz, Johan Adolph ;
N o 316 Friherre von Stedingk. Fullmägtig Fri.
herre Koskull, Gustaf Adolph,
Justerades PleniProtocollet för den 29
dennes.
De uti berörde Protocoll upptagne Dicta-
inina af Herr Lagerheim, Olof johan, samt af
Herr Stjernsvärd, Carl Georg, angående för¬
bättring i vilkoren för penninge • löntagande
Tjenstemän, blefvo, uppå gjorda propositio¬
ner, med de öfriga respectiva Stånden corn-
municerade.
Det af Grefve Rosen, Axel, samma dag
upplästa Dictamen blef af Herr af Uhr , Cart
David, begärdt på bordet till nästa Plenum.
Herr Printzsköld, Paul, uppläste till Pro.:
tocollet följande:
Med verklig erkänsla af Herr af Dar ellis, äf¬
ven uti dess den 14 i denna månad hos Högloft.
Ridderskapet och Adeln upplästa Memorial och
Förslag af några de angelägnaste medel till
Jordbrukets beskydd och förkofran, ådagalagda
patriotiska tänkesätt, kan jag dock icke under¬
låta att vid vissa delar af samma Förslag göra
nedan anförda erinringar.
300
Dt>i 31 Mars.
Om de af Herr af Darelli föreslagne priva¬
te Disconter i hvarje Län kunde bringas till
verkställighet, skulle en slik penninge-rörelse
troligen gifva mycket lif ät Landtmanna-hand-
teringen; men jag kan icke förtiga mitt tvif¬
velsmål om möjligheten af en slik inrättning,
ty då utlåningen skall ske för 5 procents ren¬
ta; då, i afseende på de föreslagna Disconternes
myckenhet, föga förhoppning derom kan vara,
att, såsom vid hittills varande Disconter, pen-
ninge insättningar göras för 3 procents renta,
och då sålunda ifrågavarande Dscont-Actie-
ägare icke synas kunna påräkna mycket öfver
5 procent på deras i compagniet instuckna pen¬
ningar, så lära få penninge män finna deras
räkning vid att, helst under nu virande pen¬
ning conjunctur, med så ringa vinst, deltaga
uti merberörde Disconter. Det vore önskligf,
om den föreslagna inrättningen lyckades med
Stadgad 6 procents renta!
Lika med Herr af Darelli, tillstyrker jag
desto hellre ej allenast ett beständigt för¬
bud mot införsel af allt slags utländskt Bränn-
vin, utan ock att, om inländska Spannmålen
är otillräcklig för Brännvinsbränningen,utländsk
Spannmål för samma behof hellre må införskrif¬
va*, än det utländska Bränn vinet, som jag re¬
dan vid 1809 års Riksdag, med dertill anför¬
da skäl, gjorde enahanda framställning, men
jag får nu göra en tilläggning härvid, den
nemligen, att, om möjligen sådana omständig¬
heter skulle inträffa, som göra utländskt Bränn¬
vins införskaffande till en nödvändighet, in-
Den 31 Mars.
301
förskrifningen deraf i sådant fall måtte ske för
Kongl. Majus och Kronans räkning. Och så¬
som s äl för sistnämnde min tanka torde vara
tillfyllest görande anföra, att Kongl. Maj:t och
Kro medelst kan tillskyndas en icke obe*
ty samt att Rikets invånare äga till¬
fälle uti Kronans lagerkällare erhålla ettjoför*
fa is ka>L Brännvin, för stadgadt skäligt pris.
jag medgifver gerna, att, på den af Herr
af Darelli föreslagna tiden af 7 månader, ellef
ifrån och-med November till och med Maj, till¬
räckligt, ja äfven öfverflödigt Brännvin för
Rikets behof kan tillverkas; men, som de fle¬
ste Landthushållare vanligen i October månad
börja med deras slagtkreatur gödande , och
denna månaden derföre blifvit inbegripen i
den förut tillåtna Bränningstiden af ätta må¬
nader; alltså och då den till erläggande af-
giften, både för brännings-friheten och för
Brännvins - pannerymden , är vorden stadgad,
efter 8 månaders bränningstid; samt desse af-
gifter följaktligen skulle undergå förändring,
i händelse af dea nu föreslagna brännings-ti-
dens förändring, så kan jag, vid sådant för¬
hållande, desto mindre tillstyrka bifall af det¬
ta Förslag, som, efter min tanka; redan så
många förändringar och ombyten af Bränn-
vinsFörfattningar blifvit gjorda, att det synes
vara hög tid att upphöra med flera nyheter.
Om jag icke misstager mig, så synes Hr
af Darelli vara af den tankan, att, derest om¬
ständigheterna fordrade förbud af brännvins¬
3°2
Den 31 Mart.
bränning utaf Spannmål, ett slikt förbud icke
skulle sträcka sig till brännvinsbränning af
Potäter och andra jordfrukter: vore controll
möjlig derå, att icke något annat än Jordfruk¬
ter b lefv o använde, skulle jag visserligen ic¬
ke motsäga ett dylikt förslag; men sorn, utom
andra rön, likmätigt hvad mig är vordet berat-
tadt, genom Hr Professor Schwartzt mest grann¬
laga försök är utrönt, att Potatoes ensamt till
Brännvinsbränning använde icke med något
slags fördel kunna begagnas , utan att något
mältad Säd till utblandning dermed fordras;
och häraf otvunget föijer, att all controll på
Potatoesbränningen blifver omöjlig, samt att
i det stället tillåtelsen af Brännvinsbränning af
potatoes gifver ett oöfvervinneligt tillfälle till
missbruk och lagbrott; så håller jag i ödmjuk¬
het lör säkrast vara, att antingen allt slags
Brännvinsbränning varder inställd, då Sädes-
brist sådant oundgängligen fordrar, eller ock
Brännvinsbränningen blifver ovilkorligen till¬
låten pu stadgade tider, med rättighet för en
en hvar att dervid begagna det eller de äm¬
nen, som han för godt finnér.
Förslaget, att hvar och en Jordägare bor¬
de få till närmaste KronoMagazin lemna
bela, eller en del, beloppet af sin Debetse¬
del, i Spannmål , anser jag högst betänkligt
att låta komma till fullbordan, emedan, i hän¬
delse Jordägarne skulle sig deraf i hela dess
vidd vilja begagna: 1:0 Magazins-utrymme på
flera ställen säkerligen skulle, redan första
året, saknas; 2:0 denna Spannmål troligen blef-
Den 31 Mars.
ve liggande, Kongl. Maj:t och Kronan till last;
3:0 värdet deraf emellertid saknades uti Sta¬
tens Cassa, samt 4:0 Kongl. Maj t och Kro¬
nan i alla fall finge vidkännas förlust.
Och vidkommande slutligen förslaget till
skjutslegans fördubblande, under vårbruks och
bärgningstiderna , så lemnar jag derhän , om
ock hvad skäl må vara till en allmän för-
höjning å denna lega; men, med inskränk¬
ning till de föreslagna tiderna, anser jag för¬
slaget icke verkställbar, emedan vårbruket
och bärgningstiden inträffa olika i skiljaktiga
provinser, och denna olikhet således skulle for¬
dra en snart till sägandes omöjlig bestämmel¬
se af den tid, som för hvarje provins skulle
anses för rätta våibruks- och bergningstiden.
Att detta mitt anförande måtte varda öf-
verlemnadt till Högloft. Oeconomice- och Be-'
svärsUtskottet, för att, i sammanhang med
Hr af Darellis ofvan omförmälta Förslag, kom¬
ma under öfvervägande, derom vågar jag här¬
medelst ödmjukast anhålla.
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
OeconomiseUtskottet.
Upplästes ett Memorial af Hans Excellence
Herr Grefve Brahe, Magnus Fredric, så lydande:
Vördsamt Memorial.
Inför Eders Excellence samt Höglofl. Rid-
derskapet och Adeln får jag den äran fram¬
Den 31 Mars.
ställa ett ämne, sorn, i anseende till dess
vigt och beskaffenhet, torde förtjena Högloft.
Ridderskapets och Adi ins synnerliga uppmärk¬
samhet, helst det är en åtgjord sak, att en
rättvis och jemn fördelning af alla Statsbör-
dorna emellan alla Ledamöterna i en Stat ut¬
gör icke allenast det yppersta stöd lör Statens
sjelfbestånd, utan äfven den enda och säkra¬
ste grundval för alla ledamötern.s gemensam¬
ma välstånd. Uti en Stat, hvarest en ojemn
fördelning af Statsbördorna äger rum, måste
alltid någon dass af medborgare tryckas och
blifva lidande på de öfrigas bekostnad , då
deremot, i händelse af en efter omständighe¬
terna afpassad jemn fördelning, alla medbor¬
gare rättvisligen bidraga lika till Statens upp¬
rätthållande och .sjelfständighet, i den man de
nemligen hvar för sig tillbaka af Staten be¬
höfva och erhålla skydd.
Denna högst vigtiga princip hafva äfven
Riksens Höglofl. Ständer, vid författandet af
den nu gällande RevillningsFörordnimgen af
den 18'de Augusti 1812 insett, samt med föl¬
jande ord i ingressen jemväl godkänt: ”För
”utgörande af bevillning vid denna Riksdag
”hafva Vi om nya grunder öfverenskommit,
”enligt hvilka denna Förordning är samman¬
satt, i förhoppning att en rättvis fördelning
”af Statsbördorna må äga rum, och Kronans
^ibästa , i förening med undersåtarncs , utan
”någonderas förfång, vårdas och främjas;”
men att samina princip likväl icke alltid blif¬
vit
Den 31 Mart*
Vit 1 BevillningsFörordningen iakttagen och
efterföljd, derom äger jag, jemte flera andra,
Dannemora Bruksägare, en ganska obehaglig
erfarenhet; ty, ehuru 2. Art. 4 §. 1 Morn.
innehåller, att af alla Jernbruk, Bergsmans-
hamrar och Ankarsmiden , af hvad natur sorn
helst, erlägges i Bevillning två och en half
R:dr för hvarje tusende af det uppskattade vär¬
det för större eller mindre Brukslägenheter ,
stadgar likväl sedermera 5. Art. 3. §. er. Morn.
att, om Bevillningen, efter vissa uppräknade
förhållanden, enligt den i allmänhet antagna
grund af fem procent, icke stiger till 24 sk.
lör hvarje tillverkadt skeppund Jern af de e-
gentliga Dannemora-verken, skall denna afgift
ovägerligen utgå af sjelfva Bruket eller till¬
verkningen, utan afdrag, och utan att inbe¬
gripas under den på Hemmanen och Jor¬
den, enligt stadgade grunder, blifvande Be-
villning. En sådan Bevillning, af 24 sk. Ban¬
co för hvarje tillverkadt skeppund, öfverst!-
ger icke allenast en Bruksägares verkliga för¬
måga, utan älven all jemförelse med den be¬
skattning, som för öfrigt träffar dem, hvilka
idka enahanda näring. En Vallonhammares år¬
liga tillverkning är omkring 1500 Skeppund,
hvarå, efter nyssnämnde grund, bör i Bevill¬
ning erläggas 750 R:dr, och om denna Bevill¬
ning, efter Riksens Ständers antagna princip,
anses utgöra fem procent af behållen inkomst,
så borde behållningen vara 15000 R.dr, hvar¬
af följer, att vinsten på hvarje skeppund Jern
skulle utgöra 10 R:dr Banco, och således till-
Ridd, 0. jtid. Prat. N:o j<j. 4».
3°6
Dm 31 Mars.
verkningskostnaclen vara ganska ringa, samt
hvarje Vallonhammares välde, derefter till Ca¬
pital uträknadt, skulle uppgå till 300,000
R:dr. Att detta är obilligt, bevisas deraf, att
Berednings- och Taxerings-Comitéerne i hela
den orten icke värderat någon Hammare öf¬
ver 30,000 R:dr, äfvensom att Österby Bruk,
uti samma Bergslag beläget, blifvit, efter det
å Bruket åsätta värde, till Bevillnings utgöran¬
de taxeradt, sedan PröfningsComitéen lemn.it
ett rättvist afseende å ett inom Bruksbolaget
nyligen om en viss andel afslutadt köp. Då
nu tillkommer, att hvarje under en Bruks-e-
gendom hörande hemman eller lägenhet, som
antingen med Spannmål , Kol eller forslin-
gar bidrager till Bruksrörelsen, blifvit ef¬
ter ortens gångbara värde uppskattade, och
derföre särskildt Bevillning erlagd , så tyc¬
kes ett sådant värde af 300,000 R:dr för en
Hammare vara så mycket orimligare, som
frågan endast rörer byggnaderna , samt rättig¬
heten att tillverka Stångjern.
Det är visserligen sannt, att Dannemora-
Jernet äger företräde framför allt annat, men
orsaken dertill igenfmnts icke allenast uti ru-
dimaterien, utan ock i sjelfva beredningssät¬
tet, och just detta beredningssätt tillskyndar
Bruksägaren de kostnader, som tillhöra Val-
lonsmidet, och hvarigenom denna Jerntillverk-
ning blir dyrare än all annan. Att beskatta»
Utan allt afseende derpå, och ända till 8 å
12 gånger högre än de fleste andre Bruksäga¬
re, synes vida skildt från den uppmuntran man
Den 31 Mart.
30?
troligen fortjenar, då man, med uppoffring af
betydliga Landtegendomars reV.nue, under¬
håller en Jernt i 11 verkning , hvars godhet och
anseende väl tillerkänna lörsta rummet, men,
sorn hvarken i proportion deraf, eller i för¬
hållande af tillverkningskostnaden betalas, Och
hvars afsättning äfven synes underkastad för¬
ändring. Att man med mindre fördel drifver
Brukshandteringen i Dannemora Bergslag, be¬
visas säkrast deraf, att två Hamrar och fyra
Härdar i dessa sednare åren redan blifvit ned¬
lagd e.
Sedan jag, jemte trenne andra Dannemo¬
ra Bruksägare, den 10 December 1 8 1 3 a hoS
Kongl. Majit i underdånighet anhållit Om så¬
dan förklaring af BevillningsFörördningen ,
ätt utskylderne för våra Jernverk måtte för¬
blifva vid hvad 2 dra Art. 4. §. t. morn. der-
om foreskrifver, eller att det åtmindstone måt¬
te tillåtas oss emot borgen få innehålla den
skillnad, som i Bevillnings-afgiften annars
skulle oss påkomma, intilldess vid nästa Riks¬
dag slutligen kunde afgöras, antingen vi bor¬
de densamma erlägga, eller från tillämpnin¬
gen af 5.te Art. 3. §. 21. mom. alldeles be¬
frias; så har Kongl Maj t, genom nådig Re¬
solution af den 22 Juni 1814, hvaraf afskrift
härhos bifogas, väl icke Funnit något undan¬
tag från BevillningsFörordningens tydliga och
klara föreskrift kunna af Kongl. Maj t i Nå¬
der medgilvas, men dock, med afseende derå,
att den allmänna princip, sorn legat till grund
vid Förordningens författande, syntes betyd*
Dsn 31 Mars.
ligen afvika från det af oss uppgifna särskild¬
ta stadgande, förklarat oss berättigade att vid
nästa Riksdag äga vår talan till efterräkning
och restitution fri och öppen, från och med
år 1813, af den högre bevillning vi således
tills vidare måst utgöra.
Med anledning häraf, och på de förut an¬
förda grunder, får jag ödmjukast anhålla, att
gite Art. 3. §. 21, mom. af BevillningsFör-
ordningen måtte, i hvad det angår Bevillning
af Dannemora Jernverk, alldeles upphäfvas ,
och att Bevillningen af nämnde Jernverk i
stället må utgå enligt 2:dra Art. 4. §. i.mom.
hvarjemte ock, såsomjen följd häraf, med af¬
seende så väl å Kongl. Maj:ts ofvannämnde nå¬
diga Resolution, som å Riksens Ständers van¬
liga rättvisa och billighet, jag äfven vågar
hoppas och anhålla, att skillnaden emellan
vanlig Bevillning af mitt Jernverk, efter dess
i allmänhet uppskattade värde, och den Be¬
villning jag etter 5:te Art. 3. §. sr. mom. i-
från och med år 1813 ända hittills fått ut¬
göra, måtte mig återställas och ersättas.
Slutligen får jag, till styrka för de af mig
gjorda uppgifter, härhos ödmjukligen bilägga
så väl ProtocollsUtdrag från pröfningsComitéen
i Upsala Län, angående uppskattningen af
Österby Bruk, som äfven Utdrag från veder¬
börande FröfnirgsComité angående uppskatt¬
ningen af mitt och förenämnde 3:ne Bruksäga¬
res Jernverk, samt den Bevillning vi åren 1813
och r8i4 derföre måst erlägga.
Den 31 Mars'.
Och torde Höglofl. Ridderskapet och A-
deln täckas tillåta, att detta Memorial med för¬
sta får med de öfriga respectiva MedStånden
communiceras, samt till BeviliningsUtskottet
remitteras.
Afskrift.
Kongl. Majestäts
Nådiga Resolution uppå den af Danre-
mora Bruksägare — Hans Excellencc,
En af Rikets Herrar ra* m. Herr Gref¬
ve M. F. Brahe, Ryttmästaren Friherre
Carl De Geer, ÖfversteLieutenanten Gref¬
ve Gustaf af Ugglas och Majoren A.
Reutersköld gjorda underdåniga anhål¬
lan, att, då den högre Bevillning af
24 sk. p:r skeppund,- som uti 5 te Art.
3. §. 21. mom af 1812 års Bevillnings-
Förordning för deras Stångjernstillverk-
ning finnes utsatt, i sökandernes tanka
ingalunda öfverensstämde med den all¬
männa grund , som vid Bevillningens
bestämmande blifvit i öfrigt följd, e-
medan för en Vallonhammare med 1500
skepp:d i årligt smide skulle komma
att utgöras icke mindre än 750 R:dr,
och Hammarens värde, derefter uträk-
nadt, uppgå ända till 300,000 R:dr ,
eller 10 gånger mera, än hvartill nå¬
gon Hammare i orten blifvit af Bered¬
nings- Och TaxeringsComitéerne ansedd,
och uppskattad, samt bemälte Bruksä¬
3io
1Den 31 Mars.
gare för deras goda och med mera be¬
svär förenade tillverkning få vidkärfr
nas en vida högre beskattning, än Ri¬
kets öfrige Jernverksidkare, Kok1«
Maj t i nåder måtte täckas åt åberopa¬
de ställe uti BevillningsFörordningen
meddela den förklaring, att utskylder.-
ne antingen förblefve vid hvad 2:dra
Art. 4. &. 1. morn. derom föreskrifver ,
eller ock dem tillåtas, att emot borgen
innehålla den skillnad, so n genom den
högre Bevillnings-afgiftens påförande
uppkomme, intilldess vid nästa Riksdag
kunde afgöras, huruvida de böra från
densammas erläggande befrias eller ic¬
ke; — gifven Stockholms Slott den 22
Juni 1814-
Kongl. Maj:t har, sedan Dess och Rikets
Kammar- och BergsCollegier underdånigt utlå¬
tande afgifvit, i Nåder låtit Sig denna underdå¬
niga ansökning föiedragas, och vill Kongl.
Maj;t, sorn ej funnit något undantag från Be-
villningsFörordningens tydliga och klara fö¬
reskrift kunna af Kongl. Maj t i Nåder med¬
gifva.®, likväl med afseende derå, att den all¬
männa princip, som legat till grund vid För¬
ordningens författande, synes betydligen afvi¬
ka från det af sökanderne nu uppgifna sär.
skildt a stadgande, förklara dem berättigade
att Vid nästa Riksdag äga sin talan till elter-
räkning och restitution fri och öppen, från och
med år 1813, af den högre Bevillning de så.
ledes tills vidare måste utgöra. Hvilket ve¬
Dsn 31 Mars.
311
derbörande till underdånig efterrättelse län¬
der. Datum ut ®upra.
CARL.
(L. S.)
A. G. Mörner.
Resolution på en del Dannemora Bruks¬
ägares underdåniga anhållan.
Likalydande med höga Originalet intygar
O. Lagerheim.
Protocolls-Secreterare i Justiti^-Expedition,.
Utdrag af Upsala Läns PröfningsComi-
tées Protocoll ,' hållet på Upsala blott
den 21 och följande dagar i October
månad 181 - öfver samma års Taxe¬
ring för Länet.
§• 20.
Med anledning af hvad BevillningsStad-
gan förmäler, angående uppskattning af Jern¬
bruk, Bergsmanshemman och Ankarsmiden,
nemligen att köp af sådan egendom, slutadt
under loppet af de 2:ne nästförflutna åren, bör
först tjena till rättelse, och dernäst jenvörelse
ske med andra Bruk; men att, der denna vär-
deringsgrund saknas, i betraktande skall tagas
onka tillverkningspris, o ika afsättningstilbäl-
le;:, olika onera och Hammarskatt, in. m kom
under öfverläggning, huruvida i de händelser,
Den 31 Man.
då värdering sker efter dessa förhållanden, och
Bevillningen i följd deraf kommer att be¬
stämmas i enlighet med föreskrifterna uti :i
&lom. af 3 §. <j. Art. progressiv afgift på så
beskaffad Bevillning må äga rum. Och som
samma Art. i 8 §. 5 Mom. ovilkorligen bju¬
der , att Bevillning efter 2 Art. blifver enda
beräkningsgrunden för progressiva afgiften, så
förenade sig PröfningsComitéens Ledamöter eira
bälligt i det beslut, att när uppskattning af
Bruksegendomar icke verkställes efter de all¬
männa grunder hvartill 2. Art. a §. 1 Mom.
bänvisar, i hvilka fall Bevillningen utgår li¬
kasom fprjord, med 2 och en half R.dr för
tusendet af det uppskattade värdet, utanefter
ofvan åberopade §. och Morn. af 5 Art., bör
progressiv afgift icke för sjelfva Bruket äga¬
ren påföras.
§. 21.
Vid öfvervägande af den hos Taxerings-
Conritéen i 6:te Fögderiet gjorda anmärkning ,
att vid uppgörandet af Capitalvärdet å Frälse-
Skatte-Rentorna icke skulle hafva tagits i be¬
räkning det genom Rusttjenstmarkerne med så¬
dana rentor förenade onus, och hvilket, efter
en del skattskyldiges yrkande , bordt, törvand-
ladt till Capital, aidragas från det Capitalvärde,
som utan beräkning deraf kunnat Skatte- Frälse-
Reman åsättas, hvarefter Bevillning endast å
återstoden förmenas hafva bordt blifva såda¬
na rehtor påförd j stadnade PröfningsComitéen
i det beslut, att, då det varde, sorn blifvit
slika rentor åsatt, i likhet med allt värde å
Den 31 Mars.
313
Jord blifvit bestämd af TaxerirgsComitéens
öfvertygelse om hvad sådane Lägenheter vid
skeende försäljning i köp kunde gå och gälla,
i hvilket bestämmande, om icke uttryckligen
dock stillatigande, ingått afseende 2 de allmän¬
na utskylder , som kunnat till Capitalvärdets
nedsättande eller minskning föranleda, ansåg
Colnitéen den gjorda anmärkningen icke någon
särskildt uppmärksamhet förtjena, eller den¬
samma kunna verka ändring i de vid Taxe-
ringsComitéerna Skatte- Frälse Rentorna på¬
förda värden.
§. 22.
I anledning af uppkommen fråga , huru¬
vida sådan egendom, som består dels af Bruk,
dels af jordlägenheter, hvilka blifvit Bruket
underlagde, bör taxeras, antingen efter det å
Bruket och Landtegendomen tillsammanstagna
åsätta Capitalvärde, jemte dermed förenad pro¬
gressiv afgift, eller särskildt på sådant -sätt
för Landtegendomen, och för Bruket till den
i 5 Art. 3 §. 21 Morn. och 3 afdelningen stad¬
gade afgift af hvarje skeppund smide, enär
densamma finnes öfverstiga den Bevillning,
som eljest af Brukets Capitalvärde , skildt
från det af Landtegendomen, skulle utgå ,
förspordes Comitéens Ledamöter vara af skilj¬
aktiga meningar. Under öfverläggning^ i det¬
ta ämne yttrades å ena sidan, att Beviilnings-
stadgans tydliga esprit skulle vara den‘, att
sjelfva smidesrättigheten, såsom en näring,
hvaraf i synnerhet stundom i en gynnande
tidpunkt, större inkomst i förhållande till Ca-
314
Den 31 Mavs,
pitsflvärdet kunde dragas än af en Landte.
gendom, äfven derföre borde med högre af¬
gift, än en sådan af lika Capitalvärde, beläg¬
gas; att Lagstiftaren föresett, att vid uppgö¬
randet af Capitalvärdet ä ett Bruk, skildt frän
Landtegendomen, afseende» föga skulle kom¬
ina att halvas på annat, än värdet af Bygg¬
nader, och troligen alldeles icke på det in¬
genting mindre än oproductiva Capital, som
läge i Bruksförlagen, o s. v.; att då svålig-
h"ten att beskatta detta, visar behofvet af en
allmän controll å de Capitalvärden, som kun¬
de Bruken såsom Bruk åsättas, Lagstiftaren,
såsom en sådan, stadgat afgiften af hvarje
skeppund smide , hvars belopp alltid borde
jemföras med beloppet af Bevillningen af Bru¬
kets Capitalvärde, ehvad detta blifvit bestämdt
genom köp, eller beräknadt efter de i saknad
af en sådan värderingsgrund i 5:te Art. 3. §.
1., 2. och 3. mom. stadgade vilkor; att i följe
häraf denna smidesafgift alltid borde påföras;
då den funnes öfverstiga Bevillningen af Capi¬
talvärdet och den dermed förenade progressiva
afgiften; att den i BevillningsStadgan härom
förekommande föreskrift vore allmän, och hän¬
fördes både till de i 20. och 21. mom. af
denna Art. och §. utmärkta fall; samt att, om
en annan tolkningsgrund vidtogs, den orim¬
lighet deraf skulle uppkomma, att ägaren af
ett Bruk, som icke på längre tid gått i köp,
finge vidkännas en mångdubbel afgift i jemfö¬
relse med ägaren af ett annat, af fullkomli¬
gen lika värde, men som inom de tvenne sist-
förflutna åren blifvit af honom inköpt; å den
Den 31 Mars.
315
andra deremot, att BevillningsStadgan, såsom
cn orygglig giund tor bestämmandet af den
Bevillning, sorn af Fas igheter, vare sig Bruks,
eller Lar.dtegendom, särskildt eller bägge i
förening, borde utgå, antagit deras saluvärde;
att den högre inkomst inan förmodade i en
gynnande tidpunkt säkrare kunna vinnas af
de penningar, som blifvit nedlagde i en Bruks-
än af ett lika Capital användt på en Landte¬
gendom , desto mindre vid skeende köp om
Bruks och Landtegendomar kunde undgå att
af säljare och köpare tagas i beräkning, sorn
tillfället att med större eller mindre båtnad
begagna ett lika förlag, nödvändigt skulle in¬
gå uti och föranleda ett större eller mindre
Capitalvärde, af den lägenhet, hvars ägande
vore eft vilkor för möjligheten att af förla¬
get draga den påräknade nyttan; att en stör¬
re afkomst således alltid verkade till ett hö¬
gre verkligt, inträffadt eller beräknadt, salu¬
värde; att detta, efter lika grunder uppgjordt
både för Bruks- och Landtegendomar, borde
verka till afgift af lika Capital; att detta för¬
hållande skulle genom användandet af det fö¬
reslagna tolkningssättet i de 11 mån rubbas,
aj:t lika inkomst, den efia af Bruks, den an¬
dra af Landtegendom, skulle blifva belagd,
den förre med 2 å 3, den sednare med en
fjerdedels procents Reviilningsafgift; att 2o:de
morn. af den åberopade Art. och §. i Bevill¬
ningsStadgan vore fullkomligen oberoende af
det under andra förutsättningar i slutet af det
påföljande 2i:sta mom. föreskrifna förfarande;
*tt detta , enligt ordalydelsen, icke ägde rum
Den 31 Mars.
eller användning, utan ide händelser, då
den i 2o:de morn. först till iakttagande stad-
gade värderingsgrund saknades; att der detta
vilkor icke inträffade, der inträffade icke hel¬
ler tillämpningen af det vilkorliga stadgandet,
som icke på en gång kunde vara både vil¬
korligt och ovilkorligt; samt att således fråga
icke borde uppstå om påförandet af afgifter af
hvarje skeppnnds smide, för de Bruk, hvil¬
kas Capitalvärde vore bestämdt genom om
dem under de tvenne ^nästförflutna åren af-
slutade köp.
Efter att hafva erinrat om nödvändighe¬
ten af att i tvetydigt fall afse det som kunde
lända Kongl. Maj:t och Kronan till förmån,
framställde Herr Landshöfdingen till afgöran¬
de genom votering med slutna sedlar denna
proposition: Böra Bruk, hvilkas saluvärde
genom under de 2:ne nästförflutna åren afslu-
tade och i afseende på sin riktighet tvifvels¬
mål ej underkastade köp, blifvit bestämdt,
taxeras till den i 5:te Art. 3. §. 21 mom. 3.
afdelningen af BevillningsStadgan påbudne
afgift af hvarje skeppund smide, då denna
finnes öfverstiga beloppet af den Bevillning,
som eljest, efter grunden af en fjerdedel* pro¬
cent af Capital värdet, skulle Bruket, skildt
ifrån dess hemman och jordlägenheter, påfö¬
ras? Den det vill, skrifve Ja! — den det ic¬
ke vill, skrifve Nej! Vinner Ja, påföres
afgiften af hvarje skeppund smide, då den fin¬
nes öfverstiga beloppet af den Bevillning,
sorn eljest 6kulle utgå af Brukets Capitalvär^
Den 31 Mars.
de, utan afseende på om detta genom under
de tvenne nästförflutna åren afslutade köp, el¬
ler annorledes blifvit bestämdt} vinner Nej,
påföres de Bruk, som under de tvenne näst-
förflutna åren gått i köp, ej afgift af hvarje
skeppund smide, utan endast Bevillning efter
en f jerdedels procent af Bruks- och Landtegen¬
domen sammantagna värdeu, med derå belö¬
pande progresiv afgift, utan afseende på om
den sednare understiger den förra. Sedan
denna voterings proposition ännu en gång
blifvit upprepad, verkställdes omröstningen,
hvilken sålunda utföll, att vid sedlarnes öpp¬
nande propositionen fanns vara besvarad med
fyra Ja och tio Nej, i följe hvaraf den sed¬
nare meningen, såsom bifallen af Comitéens
pluralité , vid förekommande fall kommer att
tjena till efterrättelse.
Herr BruksPaironen Tamm, hvilken un¬
der förklarande, att han, såsom sjelf Bruksä¬
gare, ansåge sig jäfvig att deltaga i pröfnin-
gen af den såmedelst afgjorda frågan, vid öf-
verläggningens början afträdt, intog nu å nyo
sin plats i Comitéen.
§• 23.
Då BevillningsStadgan uti 5:te Ari. 3.
§. 21. mom. 3. afdelningen icke utsätter, hvil¬
ka Bruk, som egentligen böra komma under
namn af Dannemora Verk, fann Comitéen,
efter föregången öfverläggning, för godt stad¬
ga , det skulle, med undantag af Söderforss ,
Klfkarlö och Harnäs Bruk, alla öfriga inom
3<8
Dm 31 Mars.
Länet belägna anses såsom egentliga Danne*
mora-Verk, och enär sådan bevillning ägde
rum, taxeras till 24 sk. för hvarje skeppund
smide; hvaremot vid ett dylikt förhållande
Söderforss skulle betala 8 sk., men Ellkarlö
och Harnäs endast 6 sk# för skeppundet.
Rätteligen utdraget betygar, Upsala Lands-
Contoir den 13 Mars 1815.
jfoh. Holm.
FältKamrerare och LänsBokhSllare,
Att Wattholma Jernbruk vid 1813 års
Taxering blifvit uppförde till 25,000 R:drs
värde å 21 R:dr iooo;det 62 R:dr 24 sk.,
samt sedermera vid samma års PröfningsCo-
mité ansedt för ett af egentliga Dannemora-
Verken, och således, i anledning af 1812 års
BevillningsFörordnings 5. Art 3 $. 3. Morn.,
taxeradt efter 1278 Skeppunds tillverkning å
24 sk. till 639 R:dr , hvarföre TaxeringsCo-
mitéens först åsätta värde komme att försvin¬
na, såsom icke uppgående till 5 procent.
För år 1814
År Wattholma Jernbruk på enahanda sätt an-
$edt efter uppgifne 1049 Skeppunds tillverk¬
ning å 24 sk. 524 R:dr 24 sk., det varder här¬
medelst på begäran intygadt, af Örbyhus och
Norunda Häraders Fögderies Häradsskrifvare-
Contoir den 10 Martti 1815-
Jac. Henr. Stare.
Ridd. o. Ad. Prot. 1515. 1. Del. sid. 319.
Utdrag af TaxeringsLångden N.o i, uti Frödsåkers Härad, för nedanskrifne År.
Öfver-Adjutanten och Öfverste-
Lieuten. Högvälborne Herr Grefve
G. af Ugglas,
Forssmarks Socken.
Forssmarks Jernbruk, med arne ham¬
rar, jemte tili Bruksdrifien hörande
åbyggnader och Berkinge Masugn
jManngården med dertill hörande hus
samt Husbehofs - qvarnarne
Ladugården
Hvaremot, med underdånigste til.
lämpning af Kongl. Majus Nådiga Bref
af den 30 Juni 1S13, samt 21. Mom.
3. §. 5. Art. uti Riksens Höglofl. Stän¬
ders Bevillnings-Stadga,
S mides-Afgiften i grund af fö¬
regående årens Stångjerns-tillverkning
belöper:
af 2728 Skepp. 17i Idsprd å 24 sk.'
Skeppundet j, . * . .. .
af 3430 Skepp. gXisprd, 24 ä sk. Skep¬
pundet, till
För År 1813-
Faststäldt Fastig
hetsvärde.
Parti-
Summa.
40,000
8,000
2,570
Hufvud¬
summa.
Bevillning.
126
20
‘364
2 1
För År 1814-
Rätteligen transumeradt, betygar
Faststäldt Fastig,
listsvärde.
|
Parti-
Summa.
|
Hufvud¬
summa.
|
36,800
|
|
|
6,800
2,200
|
|
|
45,800
|
|
|
|
1
|
|
Bevillning.
1n
1715
24
11
J. Björkman,
Häradsskrifv; re,-
Ridd. 0. Ad. Prot. 1815, 1. Del. sid. 3IJ.
Utdrag af 13i4 års TaxeringsLångd för Löfsta Tingslag
af Upsala Lån.
|
|
TaxeringsComi-
téens förrättning.
|
TaxeringsComitéens
|
-
|
|
Fast
Egendoms
värde.
|
Bevillning
efter 2:dra
Art.
|
anteckningar.
|
Löfsta Jernbruk med 2 st.
Masugnar, 3 Hamrar och
6 Härdar
|
84,000
|
2306
|
|
|
(med 4612 Skepp;#
) smide.
|
Rätteligen utdraget betygar, Klef HäradsskrifvareContoir dea 8
|
Mars J815,
C. §?, Tesswv.
Utdrag af PröfningsComitéens i Upsala Lån Taxerino-sUWrl för ö j ™ och ™' ms' 1 De1, ,id-315-
_ £ Z F ^an -taxeringsLanga tor Örbyhus och Norunda Häraders Taxerings-Distria, för år i8iä
Den Skattskyldiges
Namn och Caracter
Hemman, Lägenheter,
Verk och Inrättningar
Ryttmästaren
Baron Carl De Geer.
Dito
Dito
Dito
Tierp Socken.
Ullforss Bruk. • * -
Wesslanda Socken.
Carlholms Bruk. - -
Tolfta Socken.
Strömsbergs Bruk.
Wesslands Socken.
Wesslands Bruk. - -
Hem
man.
TaxeringsComitéens
åtgärd.
Fast Egendoms
värde.
Parti-
Summa.
24,000
2 5,000
24,000
Hufvud¬
summa.
73,000
5>500
Afgift.
PröfningsComitéens förrättning.
Tillkommer.
Fast Egendom.'
värde.
A fgår.
Parti-
Summa.
182
13
24
Hufvud-j
Summa. \
Afgift.
708
350
—— 800
Rätteligen utdraget betyg?r, Upsala LandsContoir den 13 Mars 1815.
24
24
24
Fast Egendoms
värde.
Parti-
Summa.
Hufvud¬
summa.
24,000
25,000
Afgift.
24,000
Summa
g- n fastställd
o 5' Bevillning.
O 01
“ n
• o
73,000
24
1859
13
2573
24
36
12
laf 1417 Skepp. Smides
/ tillverkning å 24 sk.
af 701 Sk. D;o ä 24 sk.
af 1601 Dilo å 24 sk.
(för Spiksmide! 2000K.
för Abyggnaden 3509
^Riksdaler.
&oh. Holm,
FiltKamertrare och LänsBokhällare
Ridd. e. Ad. Prot. 1815. I. Del. sid. 319,
Utdrag af 18i5 års TaxeringsLångd för Löfsta Tingslag
af Upsala Lån.
|
TaxeringsComi-
téens förrättning.
|
TaxerinsComitéens
|
|
Fast
Egendoms
värde*
|
Bevillning
efter 2:dra
Art.
|
anteckningar.
|
Löfsta Jernbruk med 2 st. Mas¬
ugnar, 3 Hamrar och 6 Här¬
dar « . * . . . * * .
1 Hammare och 2;ne Härdar ,
|
84,000
S5j00o
|
iGs 2
497
|
24
|
—
|
med 3245 Skepp:d Smide,
med 994 Skepp;d Smide.
|
Rätteligen utdraget betygar Klef HäradsskrifvareContoir den 8 Mars 1815.
C\ Tessmer.
,( oiaAuauf -i* Ji
tatis tb
c: f- .ia $.s £ gfs
ibb-
iUJF
p?r*
.CUS?
lif-
J
UJGfc
Utdrag af PröfningsComitéens i Upsala Lån TaxeringsLångd för år 1813.
Ridd. och Ad. Protocoll 1815, I Del. sid. 319.
Film Socken.
sterby Stångjernsbruk med
Härdar och 2;ne Hamrar •
|
Hem¬
man.
|
TaxeringsComitéens
åtgärd-
|
PröfningsComitéens För
|
|
fel
|
|
Fast Egendoms
värde.
|
|
|
Tillkommer.
|
Afgår
|
|
C
2
3
Cfc
|
p
p
p
|
Parti-
Summa.
|
Hufvud¬
summa.
|
Afgift.
|
Fast Egendoms
värde.
|
Afgi
|
ft.
|
Fast Egendoms
värde.
|
|
r?
|
|
|
|
Parti-
Summa.
|
Hufvud¬
summa.
|
|
|
Parti-
Summa.
|
Hufvud¬
summa.
|
Masugn, 4
|
|
|
|
50*000
|
|
|
|
|
|
|
|
20,243
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
- s
Afgift.
1457
Samma
fastställd
Bevillning.
Rätteligen utdraget betygar. Upsala LandsContoir den 13 Mars 1815*
|
|
|
|
|
2
|
9
|
|
73
|
45
|
|TaxeringsComitéen har
oberäknat afgiften efter
'tillverkningen.
of oh. Holm,
FältKamererare och LänsBokhållaie.
Utdrag at Berednings- och Taxerings ■ Längden för Olands Hårads, Dannemora och Löfsta TingSiageis Distiict för år 1813.
Den Skattskyldiges
namn och caracter.
Herr Baron C, De Géer.
Hemman, Lägenheter,
Verk och Inrättningar.
Löfsta Socken.
Löfsta Jernbruk med 1 Masugn,
3 Hamrar och 6 Härdar . .
Åkerby Jernbruk med 1 Harn-
mare och 2 Härdar . . .
|
|
C
|
K**
|
3
|
P
O
|
3
|
P
|
Cfc
|
*—*
|
|
|
|
|
—
|
|
|
|
BeredningsComitéens
åtgärd.
Fast Egendoms
värde.
Pani- Hufvud¬
summa. Stimma.
Fabriks-Inrättnin¬
gar som taxeras
efter utsatte
Glassér.
|
§. af Taxerings-
Com. Protocoll.
|
Fast Egendoms
värde.
|
Parti-
Summa.
|
Hufvud¬
summa.
|
|
|
|
|
|
|
84,000
ä 5,000
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
TaxeringsComitéens
förrättning.
Bevillning ef¬
ter ?:dra Art.
1622
497
u
med 3245 Skepp:d Smide,
med 994 Dito Dito.
Rätteligen utdraget betygar, Upsala LandsContoir den 13 Mars 1815*
g?oh. Holm,
FiltKamererare och LänsBokhålkre,
Den 31 Mars. • 319
Remitterades till Bevillningsutskottet, och
skulle med de öfriga respectiva Stånden corn-
municeras.
(Se vidare bifogade Tabeller.)
Friherre DrGeer, Car!t Grefve Ugglas, Gu¬
staf, och Herr Rentersköld, Axel, conformerade
sig med den af Herr Grefve Brahe gjorda hem¬
ställan, begärandes den sistnämnde, att deras in¬
stämmande måtte genom ProtocoilsUtdrag äf¬
ven meddelas Bevillningsutskottet.
f*—
Ett af Herr Olivecreutz , fjfohan Adolph, in-
lemnadt Dictamen upplästes, lydande som
följer :
Då redan flere medlemmar af Riksens
Höglofl. Ständer fullföljt den från längre tider
yppade klagan deröfver att beskattningen är
tung, tillgången på penningar inskränkt, in¬
hemska varuproduetionen liten, samt Statens
Embetsmannacorps illa aflönad och underhäl¬
len — då anfier jag sannfärdigheten af detta
förhållande vara genom erfarenheten nog upp¬
lyst, och således fiågan hufvudsakligen blifva:
Om och huruvida erforderliga medel kunna
hopsamlas , till alhjelpande af Statens behof
och inrättande ef en bättre hushållning och
lönanstale
320
Den 31 Mais.
Om dessa behof noga beräknas och för¬
delas, skola de bidrag, som af Statens med-,
lemmar göras, säkerligen svara till ändamå¬
let, som är lika vård om alla de inrättningar ,
hvilka äro till Statens upprätthållande stiftade*
Närmare undersökning härom bör leda
derhän, att de brister, som visa sig å ett stäl¬
le, kunna fyllas genom blifvande öfverskott
å ett annat. Hvad som härvid synes förtjena
uppmärksamhet, är det sätt, hvarå Rikets Pre-'
sterskap aflönas. Då i flera orter afgifterne
från ett heminan till Presterskapet sammantag-
ne öfverstiga den till Kongl. Majit och Kro¬
nan, kan deraf dömmas till hvad betydligt be¬
lopp sammanslagna summan uppgår af Statens
bidrag till Presterskapets underhåll och aflö¬
ning. Fördelarne häraf tillfalla likväl icke al¬
la Prester gemensamt, ty Comministrar och
Adjuncter finna sig ofta i så knappa vilkor ,
att Församlingarne, hvarest de tjena, ej kun¬
na undgå att särskildt bidraga till deras un¬
derstöd, samt i och med detsamma vidkännas
ökade bördor, som ej komma i någon beräk¬
ning. Deremot finnas andre, såsom Kyrkoher¬
dar, Prostar och Biskopar, hvilkas inkom¬
ster, bostället inberäknadt, kunna skattas från
4 till 5, 6 och ända till 10,000 R:dr och der¬
utöfver. Om nu allt hvad som är anslaget till
Presterskapets aflöning skulle tillfalla Kronan,
Och Presterne lika med Staters öfriga Tjenst-
mln, deremot finge deras aflöning på Kronans
Stat, lämpad efter billigheten och sig före¬
teende
Den 31 Mare. 321
teende omständigheter, så skulle ej allenast
en rättvis jemkning befordras, i anseende till
Presternes villkor inbördes, utan ock Staten
tillskyndas en behållning, hvilken, såsom en
ökad tillgång, sedan kunde användas till an¬
dra för det Allmänna gagneliga ändamål. Der¬
igenom skulle ock vinnas den fördel, att de
mångfaldiga förhatliga frågor undanröjdes,
hvilka så ofta fått äga rum emellan Presten
och Åhöraren, angående den förstnämndes så
kallade rättigheter, och hvilka , så länge lö-
ningssättet förblifver på den fot det nu är ,
alltid skola minska det förtroende och den väl¬
vilja, som Religionen och Sedoläran ej kunna
nog sorgfälligt vårda och bibehålla.
Till äfventyrs kan någon invända, att
förenämnde förslag åsyftar rubbning af Pre¬
sterskapets Privilegier} men skulle väl en för¬
ändring, som ansågs nyttig för det Allmänna,
böra förkastas derföre, att den stridde emot
några enskildta fördelar? Och månne Prester¬
skapets privilegier, såsom ett Riksstånd, icke
äro något helt annat, än frågan derom, huru
de i egenskap af Statens Embetsman och lön¬
tagare må kunna underhållas på ett sätt, som
närmast är att förena med dessa Embetsmäns
och Statens gemensamma förmån? Dessutom
och då förändringarne ej skulle vidtagas an¬
norledes, än i den ordning Prestlägenheterne
blefvo ledige} så skulle ock någon skälig an¬
ledning ej äga rum till klagan öfver perso¬
ners lidande.
Ridd. p, Ad. Prof. N:o 41, 42.
322
Den 31 Mars,
Om Högloft. Riclderskapet och Adeln fin¬
ner detta ämne förtjena sådant afseende , att
det kan leda till gagn för Fäderneslandet, an¬
håller jag ödmjukligen att detta Memorial
måtte till OeconomieUtskottet remitteras.
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskottet.
Herr Pålman, Qtto Fredrik, uppläste till
Protocollet följande :
Om jordbruket 'utgör grundvalen för en
Stats välstånd, och om det är utom. allt tvif¬
velsmål, att på denna närings mer eller mindre
trefnad hvilar de liesta näringarnes förkofran
eller aftynande, så oaktadt dessa sanningar,
fcepröfvade så väl af andra Landers som Sveri¬
ges egen erfarenhet, redan länge varit af Stats¬
mannen erkände, har likväl i Sverige, långt
ifrån att kraftiga medel blifvit använda till jord¬
brukets befrämjande, tvärtom, denna moder¬
näring under loppet af hela förflutna århun¬
draden varit undertryckt genom flera för jord¬
brukets tillväxt hinderliga och med en sann
Statslära oförenliga Författningar. Jag vill deraf
exempelvis blott anföra några få. Genom Kongl.
Mandatet af d, 4 Apr. 1546 förböds Allmogen
att drifva Landsköp, vid vite, första gången
af 40 marker silfvermynt, andra gången af 100
marker, och tredje gången vid lifsstraff, jemte
det godset, som köptes eller såldes, var förver-
kadt. Säden skulle så dragas ur handelsrörel-
Den 31 Mars.
P3
Sen på landet, att ingen tröskare eller arbets»
karl, vid vite, fick lönas med spannmål. Bon-
den blef på sådant sätt nödsakad göra kostsam¬
ma och onödiga stadsresor, för att erhålla pen¬
ningar till tröskarens betalning, och denne sed¬
nare lika så att förspilla en dyrbar tid, för att
hos köpmannen tillhandla sig oumbärliga lifs*
medel. År 1555 utstakades i Riket de lands¬
vägar, på hvilka, och de Städer, till hvilka
Landtmanna-varor lingö föras. Åren 1623 och
1628 förböds hvar Bonde i Kopparbergslagen
att på landet sälja spannmål åt någon Bergsman,
med mindre han förut inlört spannmålen till
Falu Torg, och den derstädes förtullat. I en¬
lighet med den skråanda, hvaraf nu uppräk¬
nade Författningar bära den omisskänneligaste
stämpel, hafva tid efter annan en sådan mängd
monopoliska stadganden utkommit, att deras
uppräknande skulle blifva lika omöjligt, sorn
här öfverflödigt*
Då till Handelns, Bergshandteringens och
Manufacturernas befordran, Staten lönar flera
Embets* och Tjenstemän, och i sådant afseen¬
de både Commerce- och Bergs Collegierna re¬
dan länge existerat, kan man med skälig an¬
ledning fråga, hvad som blifvit gjordt till heva*
kande af Jordbrukarens interesse och välstånd.
Det är först nu i sednaste åren, som, ge¬
nom inrättande af en LandtbruksAcademi ,
Svenska Folket fått anledning hoppas, att jord¬
brukets uppmuntrande äfven skall utgöra ett
af d# vigtigare föremål för en landsfaderligen
324
Den 31 Mari.
sinnad Styrelses uppmärksamhet. Denna trös¬
tande föreställning, mine Herrar! lemnar oss
så mycket större anledning att söka medverka
till samma riksgagneliga ändamål.
Utom de hinder, som genom tvångslagar
äro i vägen lagde, så väl för Åkerbrukets, som
öfriga näringars och handtverkeriernes fort¬
komst, återstå flera besvärligheter, som jord¬
brukaren nästan ensam måste vidkännas, och
som, egentligen betraktade, icke med billighet
kunna anses tillhöra jordägaren mer än alla
öfriga medlemmar af Samhället. Så har, till
exempel, skyldigheten af landets försvar, ända
till sednaste tider, nästan ensamt varit fästad
vid jorden. Underhåll af vägar och broar,
håll- och reserve-skjutsens utgörande, som
ännu trycka Landtmannen, med oräkneliga an¬
dra besvärligheter, verka alla i sin mån att
minska den productiva förmågan. Men till alla
dessa olägenheters afhjelpande, tror jag föga
nu kunna tillgöras, om icke ett beredande att
i framtiden befria Landtmannen från bördor,
hvaraf flera äro på en gång skadliga och min¬
dre rättvisa.
Vid en närmare granskning af detta ämne,
upptäckas snart andra, ännu betydligare, hinder
för jordbrukets fortkomst, till hvilkas undan-
rödjande jag tror Riksens Höglofl. Ständer nu
både hafva all anledning och äfven förmåga.
Det lärer icke kunna bestridas, att ett hastigt
stigande eller fall å spannmålsprisen inom lan¬
det, hvarpå man ofta 6er exempel, äro båda
Den 31 Man.
325
ganska vådliga för Rikets väl. Min tanka är
långt ifrån, att höga spannmålspris kunna va¬
ra nyttiga för ett samhälle j tvärtom, tror jag
dem alltid motarbeta både Landtmanna- och an¬
dra näringars förkofran, och för denna min
mening går jag nu att framställa skälen.
De öfriga födoämnen, äfvensom aila ett
lands tillverkningar, rätta sig vanligen i pris,
om icke alltid hastigt, dock ovillkorligen små¬
ningom efte.r Sädesprisen. När dessa äro hö¬
ga, måste Landtmannen betala större arbets-
legor, och kan följaktligen med samma kost¬
nad icke frambringa den myckenhet Säd, hvar¬
till han är i stånd vid låga spannmåls-pris. Nu
bör äfven tagas i betraktande, att de varor han
behöfver köpa från Fabrikanten och Handtver-
karen, äfven blifva dyrare i mån af födoäm¬
nenas dyrhet. Den behållning Landtmannen
har qvar till Bevillnings-, Krono-utskylders och
öfriga utgifters bestridande, kan alltså lätte¬
ligen bringas till samma belopp vid höga, som
låga Sädespris. Men den stora riksvinst ett
Samhälle tillskyndas deraf, att födoämnen och
följaktligen all productions-kostnad kunna till
låga pris erhållas, hvilket ovillkorligen skall
verka till den inrikes productions förökande,
är så påtaglig, att dess sanning icke torde be¬
höfva något bevis. Endast genom ökad pro-
duction och minskande af utländska varors för¬
brukning, kan Sverige uppnå den jemnvigt i han¬
deln , som är första villkoret för ett Samhälles
ceconomiska bestånd. Likasom grunden för all
enskildt hushållning är att rätta^utgifter^efter
Den 31 Mart:
inkomster, och likasom öfverskottet å de sed¬
nare är enda måttstocken på en verklig behåll*
ning, är äfven förhållandet med Staten, hvars
egentliga rikedom blott består i den vinst, som
tillkommit af ett verkligt öfverskott. Dessa
klara axiomer, ehuru fattliga och allmänt er*
kända af Tänkaren, kunna icke för ofta uppre¬
pas; emedan deras tillämpning så ofta åsido*
jättes, och hvaraf följderne nu visa sig på ett
så ofördelaktigt sätt, att ingen Fäderneslandets
vän kan dervid vara likgilltig. Om det lyc»
kats mig bevisa, att beständiga låga spannmåls¬
pris, långt ifrån att vara hinderliga för jord*
brukets uppkomst, äro i alla hänseenden önsk-
liga för ett Samhälles väl, är jag lika så öfver*
tygad derom, att säde* prisens hastiga oravex.
ling, så väl stegring som fall, äro högst skad¬
liga för det Allmänna, och mången gång till
och med förkrossande för Landtmannen. Den¬
na olägenhet tror jag endast kunna förekom,
inas genom en Magasins-inrättning, så ställd,
att den vid inträffande fruktbara år kan upp.
köpa den i landet befintliga öfverflödiga Säden,
för att den samma vid inträffande missväxtår,
mot en efter förvarings omkostnaden lämpad
vinst, afyttra, Härigenom skulle tillika säk¬
raste sättet uppnås att afvärja det i vårt nord¬
liga lultstrek största af alla hinder för jord¬
brukets uppkomst, det nemligen, som genom
en bedröflig erfarenhet tillräckligen blifvit be¬
styrkt, att de flesta missväxtår varit åtföljd^
af klena skördar det påföljande och jemväl of¬
ta det 3:e året. En sådan Magasins-inrättning
måste, för att kunna svara emot dermed åsyf-
\
Den 31 Mar t. 327
tadt ändamål, äga ett tillräckligt förlag af
Spannmål, för att vid inträffad missväxt, utan
att från utländningen behöfva afhämta hela Ri¬
kets behof, som alltid efterlemnar cn i flera
år kännbar undervigt på handelsvågen, kunna
undsätta Rikets behöfvande provinser med bröd¬
föda, och till utsäde i Sverige tjenligt Sädes¬
slag; och bör derjemte äga styrka att inom Ri¬
ket beständigt underhålla ett någorlunda jemnt
pris, så väl till förekommande, att den samvets¬
löseockraren icke af den behöfvande kan taga
en oskälig vinning, som till befrämjande, atfc
Sädén , i jemförelse med andra varor, alltid bi¬
behåller ett någorlunda motsvarande värde- Det
blir en klar slutsats af ändamålet med denna
inrättning, att den måste hafva till syftemål
hela Rikets vinst, icke att genom lönande spe-
culationer föröka den af Statsmedlen till den¬
samma anslagna fonden.
Till en sådan inrättning fordras ett förlag,
vida större än hvad Statsverkets tillgångar för
närvarande kunna medgifva; men början der¬
till kunde likväl nu göras, och om till detta
ändamål Riksens Högloft. Ständer skulle för
godt finna, attén million R.dr Banco finge ge¬
nast användas till uppköpande af Spannmål i
de sädesrikare provinserna, så kunde, efter nu
gångbara pris, för ofvannämnda summa ett för¬
råd erhållas af ungefärligen 150,000 tunnor
Spannmål. Detta Sädesförråd torde framdeles,
1 mån af tillgångarna på penningar i StatsCas-
san och öfverflödig Spannmål i landet, kunna
förökas till den myckenhet, att Sverige, redan
3»8
®en 31 Mars,
i politiskt afseende oberoende af öfriga Euro¬
peiska Magters omhvälfningar, äfven kunde
blifva det i oeconomiskt, sedan Regeringen kom¬
mit i tillfälle att, oaktadt inträffad missväxt,
af inhemska förråd förse Landets barn med det
första af alla lifvets behof, f å detta sätt vo¬
re nu emedlertid en riksgagnelig inrättning
grundlagd, hvaraf jag vågar påstå nyttan visar
sig närmare, än att dervid med skäl kan göras
den fråga, huruvida den kan blifva svarande
emot kostnaden.
En annan omständighet,som föranledt mig
att till Höglofl. Ridderskapet och Adeln afgifva
detta vördsamma project, är min öfvertygelse
om den -nödvändighet, att Riksens Höglofl.
Ständer med möjligaste skyndsamhet söka af¬
hjelpa eller åtmindstone till någon del mildra
den verkliga nöd, sorn särdeles i Rikets sädesri-
kare orter visar sig genom penninge-brist.
Detta tillstånd må härrörra af hvad orsak som
helst, antingen af felaktigt beräknade specu-
Jationer hos somliga, eller bristande credit hos
andra, äro dock följderne af denna olyckliga
ställning för mycket att befara, att de icke skul¬
le förtjena Riksens Höglofl. Ständers ömma
behjertande och hastiga åtgärd till rättelse.
Ått credit-brist åtmindstone icke ensamt
kunnat åstadkomma den så allmänt öfverkla-
gade penninge-bristen, slutar jag deraf, att äf¬
ven förmögne och icke skuldsatte personer
skola finna sig i förlägenhet för de obetydli¬
gaste summor. Snarare ville jag uppsöka orsa*
Den 31 Mars.
329
ken, genom den kännedom jag äger, att mer-
cantila speculationer lemnat tillfälle att med
vinst betala 12 till 18 procents renta.
Skulle mina nu framställda tankar om nyt¬
tan af en utvidgad Magasins-inrättning i Riket
anses förtjena något närmare afseende, sy¬
nes mig ingenting billigare, än att det öfver¬
skott, som uppkommit i Statsinkomsterna och
af Bevillningen, hvars utgörande för mångå
varit ganska tryckande, på af mig redan före¬
slaget sätt, så hastigt som möjligt återbringas
i allmänna rörelsen. Skulle af nu föreslagna
medel tillgångar icke finnas till hela belop¬
pet af en million, torde kostnaden på annat
sätt kunna förskjutas, hvarom Höglofl. Stats¬
utskottet närmare är i tillfälle att yttra sig.
Slutligen får jag lika vördsamt nämna, att
jag anser den hjelp, som skulle kunna åstadkom¬
mas genom en million R:drs spridande till jord¬
brukare, hufvudsakligen bero på en snar verk¬
ställighet; hvilken förmodan gifver mig anled¬
ning till den ödmjuka hemställan, om icke
Höglofl. Stats- och OeconomieUtskotten kunde
anmodas att om summans öfverlemnande till
MagasinsDirection snart afgifva utlåtande, e-
medan det är troligt, att med afgörande af alla
till ämnet hörande detaljer icke medhinnes förr
än mot Riksdagens slut.
Herr Pålman tilläde mundtligen, det han
ansåge öfverflödigt att pröfva Ridderskapets
ech Adelus tålamod med fiamställnipgen af
Den 3r Mars.
förslag rörande detaljer till befordrande af
den Magazinslnrättning han föreslagit, att för
öfrigt ganska mycket ankomme på tjenlighe-
ten af de personer, som med administrationen
finge befattning; att man ägde all anledning
förhoppas ett välbetänkt yttrande af Ledamö¬
terna uti OeconomieUtskottet, till hvars hand¬
läggning han önskade att detta mål måtte re¬
mitteras; samt att ali nödig säkerhet för Rik¬
sens Ständer lå'ge förvarad uti deras rättighet
att sjelfve under Riksdagarna, och dessemel¬
lan genom sina Revisorer, granska så väl det¬
ta , som andra Verk, hvilkas fonder utgå af
allmänna medel.
Begärdes på bordet.
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den 29
dennes på bordet lagda Memorial, af den 23
Mars, angående tryckningen af RiksStåndens
Protocoll jemte Bihanget dertill.
I anledning häraf upplästes ett af Gref¬
ve Gyllenborg, polian Henninge inlemnadt så
lydande anförande.
I anledning af Höglofl. StatsUts.kottets ytt¬
rande, att blott ett ganska inskränkt arktal af
RiksStåndens Protocoll och Bihanget dertill kun»
na hvarje månad ifrån trycket utgå, får jag
lör min del tillkännagifva den önskan, att så
vidt ske kan, tryckningen deraf, i synnerhet
af Bihanget, nu påskyndades, samt, om ej
lämpligare utväg utfinnes, att i sådant ändamål*
Den 31 Mars.
331
det må genom kungörelse i allmänna Tidnin¬
gar Boktryckare öppet lemnäs , att ingå i öf¬
verenskommelse om tryckningen af Bihanget
till RiksStåndens Protocoll, ned förbindelse,
att så snart något dertill hörande vore till
tryckning färdigt, genast och utan afseende på
arktal det samma må blifva till trycket befor-
dradt. Jag föranledes härtill i synnerhet, i af¬
seende på Utskottens Betänkanden, hvilkas
skyndsammare tryckning skulle i flera afseende!»
blifva gagneligt, helst omeit Utskotts Betän¬
kande, så snart det i Utskottet vöre justerade,
genom Expeditionsutskott till Boktryckaten
aflemnades, kunde detsamma, före dess afgöran¬
de i RiksStånden, vara till allmännare kän¬
nedom tryckt, och medföra mycken nytta, i
synnerhet för Ledamöter i detta talrika Riks¬
stånd, som stundom, i saknad af tillfälle att
genomläsa på bordet hvilande betänkanden, ic¬
ke äga rådrum inhämta fullständig kännedom
af dessa handlingar. Jag är älven öfvertyga;!,
att om tryckningen af Bihanget på detta sätt på¬
skyndades, blifver detta interessant för Allmän¬
heten, både här i staden och på landet, och prm-
nujneranter derpå skola icke saknas, då, i an¬
nat fall, om det tryckes långsamt, och till en
del efter Riksdagen , icke många prenumerera,
och de tryckta exemplaren blifva maculatur ,
som hittills skett. Genom sammansättning och
öfverenskommelse flera Boktryckare emellan ,
synes vid inträffande deraf, att flera Betänkan-
den på en gång fordra tryckning, tryckningen
af ett större arktal ickedessmindre kunde verk¬
ställas, och då Bihanget är för Allmänheten af
332
Den 29 Mani.
större interSt än protocollen, kunde vid sådant
förhållande , tryckningen af Protocollen in¬
skränkas, eller lör kort tid inställas, i händelse
Högloft. Ridderskapet och Adeln och de öfriga
respectiva Stånden skulle anse, det Bihangets
skyndfaninia tryckning bör befordras.
Herr Silfverstolpe, Gustaf Abraham:
Då Höglofl. Ridderskapet och Adeln be¬
hagat åt mig uppdraga att besörja tryckningen
af dess prorocoll, och det derjemte är min skyl¬
dighet, såsom Secreterare i ExpeditionsUtskot-
tet, att bestyra om tryckningen al Bihanget
till RiksStåndens Protocoll, torde det ej illa
upptagas, om jag, i anledning af StatsUtskottets
ftu upplästa Memorial, täger mig elen friheten att
göra en och annan anmärkning.
I StatsUtskottets ingifna förslag finner jag
upplagan, al 2000 Exemplar af berörde Bihang,
vara alltför högt tilltagen. Erfarenheten efter
de förra Riksdagarna bevisar, att allenast mel¬
lan två och trehundrade exemplar åtgått. Or¬
saken torde väl kunna vara, att de alltför sent ut¬
kommit, för att i ögonblicket kunnat vara inte-
ressanta, roen i alla fall, om ännu flera exemplar
skulle kunna säljas, måste dock af 2000 Exem¬
plar mycket komma att blifva liggande osåldt.
Jag ser väl, att StatsUtskottets beräkning va¬
rit sådan , att då af hvart Stånds Protocoll 500
exemplar tryckas , behöfdes för fullständighe¬
ter , att af dessa acter, som höra till alla Stån¬
dens Protocoll, 2oco Exemplar vöre att till-'
Den 31 Mars,
333
gå ", men hvad erfarenheten i detta fall bevi¬
sat , är säkrare än den rimligaste calcul. Jag
ville derföre tillstyrka upplagans nedsättande
till h ögst 1000 exemplar, då, efter skedd för¬
säljning, säkert ett tillräckligt antal exemplar
skall blifva öfrigt, i fall, som möjligtvis skulle
kunna föreslås, det blefve fråga om, att af
dessa vigtiga Handlingar göra en utdelning
till alla de Ämbetsverk, der Publika Acter bö¬
ra vara till hands.
I afseende på de föreslagna medlen före¬
kommer den omständighet, att då förslaget till
kostnaden för Bihangets tryckning varit upp¬
gifvet efter 500 exemplars upplaga, har, se¬
dan Utskottet upphöjt upplagan till 2000 ex¬
emplar, anslagssumman ej derefter blifvit jem-
kad. I afseende på tryckningens verkstäl¬
lighet är visserligen detta misstag af föga vigt,
dels emedan i början några medel böra vara
att påräkna genom den skeende försäljningen,
dels emedan, när penningarne assigneras på
JRiksdagskostnads-medlen, någon brist ej bär
kunna uppstå till ordentliga räkningars gäl-
dande, om deras belopp än skulle öfverstiga den
anslagna summan-, men jag har trott mig böra
göra denna anmärkning, för att i god tid upplysa
om förhållandet. I anledning af Grefve Gyllen,
horgs anmärkningar får jag den äran upplysa,
att redan så mycket af Bihanget är tryckt, att,
derest det allenast dröjde 3 å 4 veckor, innan
alltför vidlöftiga Betänkanden ifrån Utskotten
inkomma, är det hopp att med Bihanget kun¬
na upphinna den löpande dagen.
334
Den 31 Mars,
Slutligen får jag till Eders Excellence Herf
GrerVt-n och Landt marskalken samt Höglofl.
R dderskapet och Adeln hemställa, huruvida
dessa mina obetydliga anmärkningar kunna
hin ra sakens afgörande, eller böra verka Me¬
morialets återremiss tili StatsUtskottet.
II vis Excellence Herr Grefven och Landt-
Marskalken gjorde, i anledning af 56. §. Rege¬
ring-Formen , först proposition tili bifall å
S atsiJtskottets Memorial, hvilken med Nej
besvarades; hvarefter, uppå gjord proposition
om åtérreihiss , i anledning af de nu gjorda
anmärkningar, Memorialet blef till StatsUt-
SuOttet äterförvisadt.
Vid förnyad föredragning och uppå gjord
proposition af Herr LandtMarskalken, blef
RiddarhusUtskottets i sista Plenum på bordet
lagda Memorial, af den 22 Mars, angående
contant erläggande af afgifterna till inskrif-
nings vinnande uti Adeliga JungfruStiftet, äf-
tmnsom af Familjegåfvan, samt om Ordens-
Korsens återlemnande vid Adeliga Jungfrurs
afgång genom ägtenskap eller genom döden,
blef detsamma af Höglofl. Ridderskapet och
Adeln bifallet,
Remitterades till StatsUtskottet Herr Munck
af Rosenschölds, Eberhard, i sista Plenum upplä¬
ste Dictamen , rörande vilkorens förbättring
för penningelöntagare.
Den 31 Mars.
335
Likaledes remitterades till StatsUtskottet
Herr Hagströmers, Andersjohan, i sista Plenum
upplästa Dictamen, angående Lazaretternes ut¬
vidgande och förbättrande; hvarvid Grefve Lill-
jencrantz, johan Wilhelm, tillkännagaf sig ej ännu
hafva hunnit.författa sinatankar, till understöd¬
jande af Herr Hagströmers Dictamen, förbehål¬
lande sig alltså att till ett annat Plenum der¬
med få inkomma.
Vid föredragning af det utaf Friherra
Rudbeck, Pehr Alexander, den 29 denr.es upp¬
låste Dictamen, rörande en i Allmänna jour¬
nalen införd artikel, anmälte sig
Friherre af Wetterstedt, Gustaf, och yttrade:
Jag skulle ej hafva upptagit Höglofl. Rid-
derskapets och Adelns dyrbara tid med ett
ämne, som kanske redan varit för mycket
vidrördt , om jag icke, påkallad af den an¬
märkning en värd Ledamot i sista Plenum gjor¬
de, emot en i Allmänna Journalen införd ar¬
tikel, ansett mig böra å ena sidan rättfärdiga
min befattning, såsom Embetsman, och, å
den andra, Tidningsutgifvarens tänkesätt, så¬
som Medborgare.
Den värde Ledamoten har klagat öfver
de, i N:o 67 af Allmänna Journalen, under
rubrik af Lubeck, införda obehöriga yttran¬
den om Svenska Adelns ovilja öfver de fri¬
heter, som blifvit Norrska Folket tillerkände}
336
Den 3r Mart:
men vid en närmare undersökning af det öf-
verklagade stället, linnés, att den ifrågavaran¬
de artikeln ännu är åtföljd först af uppgiften
om ett föregifvet uppror i norra delen af
Norrige, ock slutligen, under rubrik Köpen¬
hamn, af underrättelsen om en i Sverige in¬
träffad missväxt, ännu ytterligare förhöjd af
nyheten om ett Svafvelregn. Efter allt detta
inför Redacteuren, som hittills endast varit
öfversättare, emedan de ofvanomförmälte ar-
tiklarne äro hämtade ur utländska Dagblad,
en vederläggning, af honom sjelf författad,
och som, inom clauderingstecken, slutar sjelf¬
va sidan. Den lyder sålunda: (Hvad våra
grannar och grannars grannar äro väl under¬
rättade om tillståndet på vår halfö! Att En¬
gelska Tidningsskrifvare af händelsen på
Träsktorget förliden månad tagit sig anled¬
ning att fabricera långa artiklar om upptäck¬
ta complotter &c. &c. — väcker mindre för¬
undran, då man känner deras vidsträckta fri¬
heter i dylika fall; mera förunderlig vore de
Tyskas frikostighet på landsplågor emot oss,
om de ej citerade sina correspondenter. Dessa
skulle man dock, för trovärdighet skull, rå¬
da att åtminstone icke gifva oss allt på en
gäng, utan upproret i ett bref, missväxten
och hungersnöden i ett annat, och först i yt¬
tersta nödfall gripa till svafvelregnet. Med
all möjlig benägenhet att tro på deras under¬
rättelser, kunde dock deras välvilja löpa fara
att misstänkas, när allt kommer i ett bref.)
Ge-
Den 31 Mars.
33?
Genom denna Artikel ådagalägger Tid-
ningsutgifvaren tydligen sin afsigt med all¬
mängörandet af alla de föregående utländska
nyheterna, och denna afsigt bör ej kunna miss¬
kännas. Den ägde ej till föremål att kring¬
sprida förolämpande eller förvillande uppgif¬
ter, men endast att öfverlemna dem till det
förakt, de så sjelfmant påkalla. Att i veder¬
läggningen, för hvilken Tidningsutgifvaren bör
ensamt kunna ansvara, upproret, missväxten
och svafvelregnet blifvit allena upptagne, utan
att något är anfördt till bestridande af den be¬
skyllning, som göres Svenska Adeln, anser jag
vara en af Redacteuren visad skyldig och till¬
börlig aktning emot detta Stånd. Sveriges Ri¬
kes Ridderskap och Adel har för väl och för
manligen lörsvarat sitt eget Fäderneslands fri¬
het, att icke vara upphöjd öfver allt slags miss¬
tänka , att missunnas den fria Statsförfattning,
som blifvit gifven ett Broderfolk, och således
hvarken behöfva eller kräfva något försvar i
detta afseende. Såsom en följd af alla dessa
förenade omständigheter, och då dessutom
Ridderskapet och Adeln säkerligen anser Tryck¬
frihetens bestånd nog vigtigt, att ej vilja rub¬
ba dess hufvudgrunder, äfven om denna rät¬
tighet i utöfningen skulle vara förbunden med
enskildta obehagligheter, får jag vördsammast
föreslå, att, i stället för att uppdraga Herr
LandtMarskalken någon med detta ämne ge¬
menskap ägande befattning, Höglofl. Ridder¬
skapet och Adeln dervid täcktes fästa likaså
Ridd. o. Ad. Prof. N:o 43. 44.
338
Den 3 i Mars,
liten uppmärksamhet, som förmodligen efter- ,
verlden kommer att göra.
Herr Stjernstolpe, Johan Magnus, hade in-
lemnat ett så lydande
Vördsamt Memorial.
Vid sista Plenum behagade en värd Le¬
damot härstädes yttra sitt missnöje olver en
Artikel från Lubeck, införd i N o 67 af All¬
männa Journalen. Om atsigten härmed endast
varit, att uttrycka vördnad och tacksamhet e-
mot vårt älskade Konungahus, skall hvarje red¬
lig Svensk säkert instämma deruti, utan att
just behöfva någon väckelse dertill, hvarken
ifrån Lubeck eller någon annan ort i verlden;
men om den värde talaren, såsom han vid slu¬
tet af sitt Memorial Verkligen synes yrka, här¬
med åsyftat , att göra Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken till Censor för
Tidningsblad ; så har han utsträckt sina for¬
dringar alltför vida. Den pligten, att afhöra
ett sådant Memorial, som det ifrågavarande,
är redan tillräckligt mödosam. Man behöfver
ej göra mera, än läsa ut ifrågavarande Num¬
mer af Allmänna Journalen, för att inse egent¬
liga afsigten med Aitikeln från Luback; och
då detta blifvit verkstäldt med behörig efter¬
tanka, torde ej vara svårt att finna, det man
haft orätt, att inför ett Riksstånd framdraga
en sak af denna beskaffenhet.
Friherre Rudbeck yttrade sig, att, i anled¬
ning af de upplysningar Friherre eif Wetter.
Den 31 Mars.
stedt nu behagat lemna, samtyckte han gerna,
att den af honom gjorda motion måtte förfalla.
Friherre af Wetterstedt förmälte sig icke
önska, att hans anmärkningar vid Friherre Rud.
becks Dictamen finge rum i Protocollet, i hän¬
delse Friherre Rudbeck icke funne sitt Dictarnen
böra derstädes förblifva.
På gjord erinran af undertecknad Riddar -
husSecreterare, att Friherre Rudbccks Dictarnen
vore intaget i det Protocoll, som 1 dag vedan
blifvit justeradt, och salunda ej kunde under¬
gå rubbning, förföll denna fråga, och uppå
gjord proposition af Hans Excellence Herr Gref¬
ven och LandtMarskalken biföll Ridderskapet
och Adeln att, enligt Friherre Rudbecks medgif¬
vande, dess motion skulle förfalla.
Föredrogos de af Herr Blomstedt, Hans,
i sista Plenum upplästa Memorial, rörande
ÖrlogsFlottan , hvarvid
Friherre Wirsén, Gustaf Fredric, skriftli¬
gen. anförde följande :
Tvänne af Herr Hans Blomstedt i Plöglofl.
Ridderskapets och Adelns sista Piel um upp¬
läste och på bordet lagde Memorial föranle¬
da mig att inför Ridderskapet och Adeln vörd¬
samt framställa en och annan omständighet,
som har sammanhang med detta ämne, hvil-
34ö
Den 31 Mars.
ket jag haft, ej allenast tillfälle, utan ock skyl-
dighet, att med någon uppmärksamhet följa.
Det är frågan om Rikets försvar till sjös,
om anvisning af dertill nödiga medel, samt
om deras disposition och förvaltning, sorn Hr
Blomstedt framställt.
Jag respecterar den värda Ledamotens fä-
derneslandskänsla och nit för allmänt väl:
jag delar ock i hufvudsaklig mån hans öfver¬
tygelse om nödvändigheten för bägge Rikenas
sjelfständighet och anseende, att hafva en
Örlogs - Flotta, ju fullkomligare dess bättre:
jag tror, lika med honom, frakthandeln alltid
böra räknas bland våra vigtigaste närings¬
grenar, som alltså har rätt till ett motsva,
rande beskydd. I allt detta är jag alldeles
ense med Herr Blomstedt, och jag behöfver
ej vidlöftigt uppehålla mig dervid: uti Sve¬
riges defensions- plan har ju redan från äld¬
sta tider ingått att hafva en flotta, den har
existerat, den har af olyckliga krig och der¬
af följande vanmagt blifvit i mer eller mindre
del förstörd, men i lyckligare conjuncturer
åter småningom upprättad: skattom oss lyck¬
liga , att med hoppfulla anledningar kunna be¬
trakta oss inträda uti det sednare förhållandet,
men följom tiden åt och låtom våra förslag
begränsas af möjligheten uti utförandet.
Det är i synnerhet vid innehållet af Herr
Blomstedts första Memorial, sorn jag ber att få
uppehålla mig. Han anför rätteligen, att för
åren 1810 och 1811 s 600,000 R:dr för hvarde-
Den 31 Mars.
341
ra året varit uppförde å 3:dje hufvud - titeln
för Försvarsverket till lands och sjös. Jag vill
dervid blott erinra, att vid i8i2 års Riksdag
beviljade Riksens Ständer fyllnaden i den för¬
ut för detta ändamål beräknade million, så
väl för den förflutna tiden, som vidare fram¬
åt, och anviste dessutom öfverskott och be¬
sparingar å Statstitlarna att för vissa delar
af Försvarsverket användas. Herr Blomstedt
anför, att utaf dessa medel har efter behof
och omständigheter ömsom blifvit anordnadt
till sjö- och lands-försvaret; att vid inträffade
oförsedda behof för sjö-försvaret medel dertill
saknats, emedan ifrågavarande fond redan va¬
rit medtagen till en mängd förut gjorda ar-
rangementer vid Defensionsverket till lands
m. m. Härvid bör jag upplysa, att en så
slumpad disposition, som detta förutsätter,
har aldrig ägt rum. Efter pröfning hafva år¬
liga stater upprättats, då visse andelar för
arméen och visse för flottorna, uti den till¬
gängliga summan, blifvit fastställde och an¬
viste, livaruti rubbning högst sällan ägt rum:
I sammanhang dermed har den årliga aibets¬
planen för flottorna blifvit utstakad, arbeten
derefter verkställda, redovisningen derpå grun¬
dad och afgifven. Såsom tämligen authentika
bevis på detta förhållande må tjena, att 1813
års stat och arbets-plan reglerades af Kongl.
Maj:t den 16 Februari samma år, då af den
anslagna millionen Flottorna erhöllo 497j°°°.
KrigsCollegium för Arméen och Fäst¬
ningarna 37°j0°o-
Transport 867,000.
342 Den 31 Mars.
Transport 867,000.
Och SfatsContoiret för Saltpeter m m. . 8.2,coo.
samt för tillfälliga behof afsattes 50,000.
Summa 1,000,000.
Hvilken til! fullo blifvit utbetald.
Den 15 Mars tS 4 reglerades likaledes sam¬
ma års Stats och Arbetsplan, då Flottorna er-
höllo ... 550,000.
KugsCoFegium för Arméen och Fäst-
ningerna ........ 300,000.
Statskontoret för Saltpeter nr. m. . 70,000.
cch för tillfälliga behof afsattes 80,000.
Summa 1,000,000.
hvari cj heller någon rubbning ägt rum.
För innevarande år 1815 reglerades Stats-
och Arbetsplan den *4 förlidne januari, då
tillgångar genom öfverskott och besparingar
xnedgåfvo, att DefensionsSumman kunde ökas
med 300,000 Riksdaler, och deraf erhöllo Flot¬
torna 600,000.
KrigsCollegium för Arméen och Fäst¬
ningarna ........ 580,000.
SfatsContoiret för Saltpeter m. m. . 65,000.
Och för tillfälliga utgifter afsattes 55,ooe.
Summa 1,300,000.
Dessutom gäller ännu dervid den erinran, att
af KrigsCollegii anslag utgår betalning för Krut
och Beväring äfven till Flottornas behof.
Man må häraf erfara, att Flottorna icke
blifvit så alldeles glömda: hafva det oaktadt
icke alla nyttiga och erforderliga arbeten kun-
Den 31 Mars.
543
nät verkställas, så ligger sådant uti Statens
bristande förmåga. Det är väl Herr Blomstedt
icke obekant, att Flottans sednaste större ny¬
byggnad i hufvudsaklig mon verkställdes ge¬
nom biträde af främmande medel; det bör dess¬
utom vara en naturlig följd af Rikets genom
förlusten af Finland förlorade intrader, att å-
terupprättandet af en Flotta, genom Rikets
egna medel, nu mera måste gå ännu långsam¬
mare än förr.
Såsom slutföljd af sitt första Memorial, an¬
håller Herr Blomstedt, att StatsUtskottet må
anmodas uppgöra ett förslag, hvaruti bestäm¬
mes för hvardera af Defensionsverken till Sjös
och Lands en viss del af den för bägge ge¬
mensamt anslagna summan: att denna summa
må anvisas af medel, som effective inflyta i
Statscassan : och att redovisning för de sam¬
ma genom Förvaltningen af Sjöärenderna hvar¬
je år till Kongl. Maj:t inlemnas, för att vid
påföljande Riksdag Riksens Ständer meddelas
och af dem granskas.
I första omständigheten har jag bevist , att
denna fördelning redan från äldre tider ägt
rum och årligen sker; i den andra anmärker
jag, att de anslagna medlen verkligen och på
lätta tider utfallit, och i följd af de mogna
och fullständiga Författningar, Riksens Hög-
lofl. Ständer laggt till grund lör penninge-admi-
nistrationen , ej heller hädanefter bör komma
att saknas: och i den sista omständigheten, att
Flottornas Förvaltningsverk visserligen hittills
344
Den 31 Mart,
redogjort och hädanefter få visa årlig redo
för de anslagna medlen: Jesse räkenskaper in¬
gå till KammarRätten och blifva der granska¬
de ; Riksens Ständers allmänna öfversigt af
Statsmedlens förvaltning är åter i Grundla¬
garna bestämd.
Såsom en följd af hvad Herr Blomstedt
uti det sednare Memorialet andragit, föreslår
han: ”att Riksens Ständer må bevilja en år¬
lig summa att från Statsverket utgå, under,
namn af Flottornas Nifbyggnadsfond, oell under
vilkor att af dessa medel årligen byggdes åt¬
in ndstone ett 70 å 80 Kanonskepp eller en
svår Fregatt och er. Brigg, samt dessutom 6
Kanonslupar, i hvilket afseende StatsUtskot-
tet anmodas att , sedan från Befälhafvande
AmiralsEmbetet i Carlscrona ofördröjligen blif¬
vit infordrade behöriga kostnadsförslag, spe¬
cificerade för hvarje särskildt slags fartyg, in¬
komma med betänkande, hvaruti bestämdt fin¬
nes calculeradt och uppgifvet den årliga sum¬
mans belopp, som erfordras för ändamålets
vinnande, och som borde utgå särskildt och
utan förminskning uti Flottans bestådde när¬
varande anslag.”
Utan att kunna bestyrka min uppgift med
specifika förslag,får jag likväl på behöriga grun¬
der upplysa, att ett 74 KanonSkepp förslags¬
vis kostar: för sjelfva Skråfvet . 161,882,
Tackling m. in- 63,640*
Artilleri och hvad till bestyckningen
hörer . . . . , . 40,598.
tillsammans 265,530,
Den 31 Mars,
345
Men då Ekvirket dertill beräk¬
nas från främmande orter, jemte an¬
dra tillfälliga förhöjningar, tillkom¬
mer, i anseende till myntförhållandet
m. m. omkring . . . . . -. 34,48®.
då kostnaden blifver 300,000.
och 6 KanonSlupar kosta mindst 50,000 R:drj
således den erforderliga NybyggnadsFonden ,
årligen, 350,00® R:dr Banco.
Det lärer vara mera att önska, än att för¬
moda, det Riksens Ständer, med ett sådant be¬
stämdt årligt anslag, kunna öka den nuförDe-
fensionsverken till Lands och Sjös i Stat upp¬
förda summa.
Herr Blomstedts förslag, att, vid saknad af
annan tillgång, göra ett urval till reducering
af mindre angelägna Embetsverk, hvaraf han
tror i Sverige finnes ett ymnigt öfverflöd, tor¬
de blifva mindre tillfyllestgörande, emedan
den erinran härvid äger rum, att Rikets Hof-
Rätter och Collegier, efter 18 »o års Stat, kosta
inalles 103,094: 38, och således icke fullt en
tredjedel af den föreslagna NybyggnadsFon¬
den : de måtte väl dock icke alla vara öfver¬
flöd iga.
Af Kongl. Majits Nådiga proposition till
Riksens Ständer om Statsverkets tillgångar och
behof inhämtas, huru Kongl. Maj:t behagat an¬
se detta vigtiga ämne, och att Kongl. Majt
icke äskat några nya anslag för Rikets för—
svarsväsende,
346
Den 3 i Mais.
Enligt grundlagen är Konungen högste Be-
fälhafvaren tor Rikets Krigsmagt till Lands och
Sjös. Planen för Rikets försvar tillhörer o-
felbart Konungen ensam i denna egenskap.
Riksens Ständer anvisa de nödiga medlen
för detta ändamål, så vidt Nationens krafter
förmå att deremot svarande Skatter utgöra ; och
för bestämmandet häraf upprättas beräkningar,
eller de så kallade hufvudtitlar, hvaraf Riks-
Staten är ett sammandrag. Dispositionsrätten in¬
om titeln, till de föremål, hvarå den lyder, till¬
hör Konungen, enligt Riksens Ständers beslut.
Se här de visligen utkastade grunder, hvari man
med varsamhet bör söka tillvägabringa någon
ändring. Skulle en öfverflyttning för detailer-
nas årliga bestämmande uti miliiaireväsendet ,
ifrån den ordning, som dervid nu äger rum,
till handläggning af Riksens Ständers Stats¬
utskott, som sammankommer hvart 5:te år,
kunna anses vara nyttig? och leder icke lik¬
väl Herr Blomstcdts förslag dertill?
Svenska Krigsmagtens nu varande Höge
Generalissimus har en lika vårdnad om Flot¬
tornas, som om Arméens vidmagthållande, ef¬
ter den allmänna defensions-plan Kongl. Maj:t
fastställt. Med beräkning af Statens moyener
och Politikens fordringar inrättar Han , som
förste Chef för bägge vapnen, sina förslag till
hvad som hvarje år kan och bör för Försvars¬
verkets förkofran göras; tryggom oss dervid,
och öfverlemnom åt Hans kraftiga omsorg des¬
sa ämnen. Om i följd deraf vi skulle få se
Den 31 Mars.
34 7
3 Linieskepp byggda på ett år, elier om icke
ett enda b lefve bygdt på tio, böre vi i bäg¬
ge fallen vara lika öfvertygade, att ingende¬
ra försvarsgrenen det oaktadt saknat den upp¬
märksamhet, som den mest förutseende om¬
vårdnad kunnat deråt lemna.
Dessa erinringar har jag vågat framställa,
visst icke som klander på hvad som blifvit
anfördt, utan tvärtom för att ytterligare upp¬
lysa ett ämne, om vigten hvaraf jag fullkom¬
ligen delar den värde Ledamotens öfvertygel¬
se; och skulle Högiofl. Ridderskapet och A-
deln finna dem förtjena något afseende, tor¬
de de få åtfölja remissen af Herr Blomstedts
Memorial till StatsUtskottet.
Uppå gjord proposition, remitterades Herr
Blomstedts Memorial, samt Friherre JVirséns
härvid gjorde anmärkningar, till StatsUtskot¬
tet, hvarjemte det blef Herr Blomstedt tillåtet
att sina Memorial med de öfriga respectiva
Stånden communicera.
Herr Blomstedt utbad sig få fästa Ridder-
skapets och Adelns uppmärksamhet deruppå,
att han redan i sitt Memorial sjelf sig yttrat,
det han ansåge frågan om Flottans förökan¬
de för ett mål, som ytterst berodde på Kongl.
Maj:ts Nådiga ompröfning.
Upplästes ett från StatsUtskottet inlem-
nadt Memorial, af förlidne gårdag, hvaruti
348
Den 3 i Mars.
föreslås att, då äfven innan Financeplanen
kan uppgifvas och Riksens Ständers gransk¬
ning underställas, en summa till Riksdags,
kostnadernes bestridande måste förskjutas, den¬
na summa måtte till ett belopp af 1.50,000
R:dr B:o anslås, att såsom tillförene utaf Be-
villningsmedlen af RiksgäldsContoiret utbeta¬
las, m- m.
Lades på bordet.
Föredrogs å nyo LagUtskottets sedan si¬
sta Plenum hvilande Betänkande öfver Rik¬
sens Ständers JustitiasOmbudsmans Riksdags-
Berättelse med dertill hörande Bilagor.
Herr Stråle, Nils Wilhelmt Uti det nu
upplästa Lag-Utskottets Betänkande har Ut¬
skottet, angående den delen af JustitiaeOm-
budsmannens Berättelse, som angår förbättra¬
de anstalter i afseende på de personer , hvil¬
ka såsom lösdrifvare varda , i brist af ruin
vid Arbetsinrättningarna , å Fästningarna in¬
satte, icke meddelt annat yttrande, än att Ut¬
skottet funnit, att, i det skick frågan i detta
ämne till Utskottets åtgärd kommit, densam¬
ma icke kunde för det närvarande utgöra ett
föremål för hufvudsaklig pröfning af Utskot¬
tet. Detta yttrande utmärker dock icke be¬
stämdt de orsaker, af hvilka Utskottet ansett
sig hindradt att ingå i pröfning af denna
fråga, antingen Utskottet, efter hvad den af
Herr Lagerheim i Utskottet yttrade särskildta
Den 31 Mars.
345-
mening synes utvisa, trott sig hindradt deraf,
att frågan icke annorledes blifvit väckt, än
genom JustitiaeOmbudsmannens Berättelse, el¬
ler om Utskottet funnit frågan vara uti det
outredda skick, att någon åtgärd dervid icke
kunde fogas, eller om andra omständigheter
härvid förekommo, som fordrade frågans ned¬
läggande. Jag tror likväl för min del, att
förr än Höglofl. Ridderskapet och Adeln kan
komma i tillfälle att pröfva rigtigheten af
Utskottets yttrande, bör Utskottet uppgifva
de skäl, hvarpå detsamma kan vara grundadt,
och hemställer således, om icke ärendet bör
till Lagutskottet åter-remitteras, för att med
bestämdt yttrande härutinnan inkomma.
Grefve Hamilton, Gustaf Wathier: I an¬
ledning af hvad Herr Stråle anfört, torde det
tillåtas mig erinra, att Lagutskottet, förmodli-
gen af 33. <S. i Riksdagsordningen, ansett sig
hindradt att meddela utlåtande öfver andra
ämnen i JustititeOmbudsmannens Berättelse,
än de som i Utskottets Betänkande innehål¬
las.' Slutet af berörde §. stadgar, att Justitise-
Ombudsmannens vid hvarje Riksdag afgifvan-
de Berättelse, rörande de från Konungen ge¬
nom Högsta Domstolen, sedan nästföregående
Riksdag, utgångne förklaringar af Lagens rät¬
ta mening höra til! LagUtskottets befattning,
dit denna Berättelse förvises. Inom de grän-
sor, som denna §. föreskrifver, har .Lagutskot¬
tet ansett sig böra inskränka sitt yttrande,
och då det är uppenbart, att detta är skälet
för Utskottets Betänkande, ehuru detsamma
icke deruti finnes bestämdt uttryckt, torde nå¬
gon återremiss , i anledning af Herr Stråles ytt¬
rande, icke vara af nöden.
Grefve Lilliencrantz , yohan Wilhelm , för¬
klarade sig instämma uti Herr Stråks gjorda
hemställan, uppå de skäl, som af Herr La¬
gerheim, Olof johan, blifvit anförda uti dess
vid LagUtskottets Betänkande bilagda särskild¬
ta yttrande.
Herr Lagerheim, Olof yohan: Då en af
Höglofl. Ridderskapets och Adelns aktnings¬
värde Ledamöter, Herr Grefve Lilliencrantz,
behagat omfatta den särskildta mening jag
uti förevarande ämne i Lagutskottet vågat hy¬
sa, täcktes Höglofl. Ridderskapet och Adeln
tillåta, att jag närmare får detailera frågans
beskaffenhet, samt de grunder, hvilka stad¬
gat min öl vert y geise derom.
Frågan angår formen för upptagande af
ett i JustitiaeOmbuflmannens till Riksens Stän¬
der aflåtna EmletsBerättelse törel-ömmande
ämne, hvilket icke utgjort någon egentlig sä
kallad Lagfråga, men likväl funnits med Lag-
skipningen i allmänhet äga sammanhang.
Lagutskottet har trott, att icke några an¬
dra i JustiticeOmbudsmannens Berättelse före-
kommande ämnen, än egentliga Lagfrågor, in¬
nefattande antingen förändring eller förkla¬
ring af Lagens allmänna stadganden, tillhör¬
de Utskottets upptagande och pröfning.
Den 31 Mars.
351
Jag deremot har förmodat , att äfven så¬
dana i ofvannämnda Berättelse upptagna äm-
nen, hvilka, ehuru icke innefattande bestäm¬
da Lagfrågor, likväl med Lagverket eller Lag-
skipningen i allmänhet i något afseende äg¬
de sammanhang, kunde och borde af Lagut¬
skottet pröfvas, utan att för upptagande af
ett så beskaffadt juridiskt ämne erfordrades
en remiss till Utskottet af någon enskildt mo¬
tion derom i Ståndens Plena. Vid bedöm-
mande af denna fråga torde jag få nämna, att
33. §. i Riksdagsordningen stadgar icke alle¬
nast , att de från Konungen genom Högsta
Domstolen sedan nästföregående-"Riksdag ut-
gångne förklaringar af Lagens rätta mening
tillhöra LagUtskottets befattning, utan äfven
i allmänhet, att JustitimOmbudsmannens Em-
betsBerättelse bör till Utskottet förvisas. Nå¬
got annat ändamål af denna i Grundlagen an-
befallta Remiss af JustitioeOmbudmannens Be¬
rättelse har jag icke trott mig kunna finna,
än att Utskottet borde äga att meddela utlå¬
tande öfver alla sådana i Berätfelsen förekom¬
mande ämnen, hvilka, i anseende till deras ju¬
ridiska egenskap, kunde anses tillhöra Utskot¬
tets befattning.
Då alla i JustitimOmbudsmannens Berät¬
telser upptagna ämnen vanligen af Riksens
Ständer remitteras till de Utskott, till hvilkas
handläggning hvarje ämne hörer, så att, t. ex.
financiella frågor öfverlemnas till StatsUtskot-
tet, ceconomiska till Oeconomie- och Besvärs-
Utskottet, samt juridiska till Lagutskottet,
352
Den 31 Mars.
skulle, i fall den princip följdes, att af de
juridiska ämnen endast bestämda Lagfrågor till¬
hörde Lagutskottet, andra i Berättelsen före¬
kommande och äfven möjligen vigtiga juridi*
ska ämnen, enär de, i anseende till deras e*
genskap, ej heller tillkomma något annat Ut¬
skott, dessa således sakna all åtgärd och hand¬
läggning, hvilket oblida öde jag ej tror att
Grundlagen bestämt ät något enda af Riksens
Ständers JustitiaeOmbudsmantilloffentlig gransk¬
ning och uppmärksamhet framställdt ämne.
Jag kan dessutom icke neka, att det skul¬
le förefalla mig ganska besynnerligt, om icke
ett af Riksens Ständers JustitiasOmbudsman ,
uti dess Berättelse till Riksens Ständer fram¬
ställdt och af alla fyra Stånden sedermera till
Lagutskottet remitteradt ämne skulle förtje¬
na enahanda behandling och uppmärksamhet,
som hvarje enskildt Riksdagsmans i ett Stånd
väckte och derefter till Utskottet remittera¬
de motion.
Herr Stråks anmärkning, att Utskottet
icke fullständigt uppgifvit grunderna för sitt
beslut, torde, på sätt Herr Grefve Hamilton
redan behagat upplysa, icke böra föranleda
till någon återremiss af Utskottets Betänkan¬
de} men skulle Höglofl. Ridderskapet och A-
deln täckas finna, att de af mig föreslagne grun¬
der förtjena någon uppmärksamhet, lärer åter¬
remiss af Utskottets Betänkande komma att
äga rum.
I
Den 31 Mars.
353
I anledning af de nu gjorda anmärknin¬
gar blef LagUtskottets Memorial till detsam-
mas handläggning återremitteradt.
Undertecknad Riddarhus . Secreterare utbad
sig få, i anledning af stadgandet i 3 5.'te §. af
RiddarhusOrdningen, erinra cle Herrar Leda-
damöter af Ridderskapet och Adeln , hvilka
mundtligen yttrat sådana anmärkningar, som
åstadkommit återremisser, att desamma till un¬
dertecknad Protocollist skriftligen författade
aflemna.
Upplästes ett ProtocollsUtdrag från Väl-
lofl. BorgareStåndet, af den 20 Mars, innehål¬
lande underrättelse, att Ståndet till ett, af Iren¬
ne Ledamöter af hvarje RiksStånd bestående,
tillsättande särskildt Utskott remitterat tvän-
ne Memorial, af Herr Handelsmannen Sta¬
beck och Herr Handelsmannen Lindström, nied
förslag till ett nytt reglemente för alla med¬
lemmar af Judiska Nationen, som redan i Sve¬
rige äro vistande, samt angående förbud emot
flera Judars inkommande i Riket, inbjudandes
BorgareStåndet sina respectiva MedStänder att
uti berörde remiss sig förena. *
O
ProtocollsUtdraget, jemte de åtföljande
Memorialen , lades på bordet.
Upplästes och lades till Handlingarna ett
ProtocollsUtdrag från det Hedervärda Bonde-
Ridd. 0. Ad, Prat, N:o 4$, 46.
354
Den 31 Mars:
Ståndet, af den 2o:de Mars, innehållande Re¬
miss till BancoUtskottet, samt communication
med de öfriga Respectiva Stånden af ett af Riks¬
dagsmannen Anders Sandsten från Jönköpings
Län inlemnadt Memorial, angående Lån i Ban¬
ken på Fastigheter.
Grefve Mörner, Adolph Göran, uppläste
följande :
Med en uppmärksamhet och ett deltagan¬
de, som är både böjelse och pligt, har jag af-
hört de åtskilliga anföranden, som under de
föregående Plena ägt rum, i anledning af Ri¬
kets inre hushålls-ställning och medlen att hjel¬
pa den. Jag har så mycket mindre kunnat miss¬
känna afsigten dermed, som jag uti detta sätt
att fästa allmänna uppmärksamheten på de all¬
männa behofven funnit en med ändamålet all¬
deles öfverensstämmande utöfning af Riksdags-
manna-rätten. Då jag derföre aldrig skall un-
derlåta att gifva en skyldig gärd af aktning
åt hvarje patriotiskt yttrande, sorn har till af¬
sigt att afhjelpa oredor, eller förbättra Med¬
borgares enskildta belägenhet, tror jag mig
likväl vid detta tillfälle böra erinra om skill¬
naden emellan hvad man kan önska och kan göra,
samt anhåller derföre att få underställa Eders
Exellences samt Höglofl. Ridderskapets och A-
delns pröfning några allmänna anmärkningar,
som icke äro annat än min enskildta tanka,
och som derföre äro lika underkastade miss¬
tag, sorn alla andras, men som åtmindstone till
Den 31 Mars.
355
en del äro följder af den erfarenhet jag under
sednare tider haft tillfälle inhämta.
De ämnen, hvilka förekommit mig såsom
hufvudföremålen för allmänna uppmärksamhe¬
ten, hafva varit, dels penningebrist, dels bri¬
stande spannmåls afsättning. Båda dessa olägen¬
heter stå onekligen uti ett visst sammanhangj
men då man föreslagit, i det förra afseendet,
blott utvidgade låne-tillgångar, i det sednare,
förbud emot spannmåls införsel, har man må
hända ådagalaggt, att det är lättare upptäcka
olägenheterna, än botemedlen. För att kunna
fälla ett omdöme i dessa ämnen, fordras i alla
fall att närmare undersöka hvardera utaf dem,
och försöka utveckla dem, till sina orsaker
och sitt närvarande förhållande.
Hvad först angår den, oaktadt en stor
Sedelstock, nog allmänt öfverklagade penninge-
bristen, lärer man icke kunna göra sig reda
derföre, utan att tillika iakttaga alla tillstötan¬
de omständigheter. Det skall då visa sig, att
dessa äro af flera slag, som alla bidraga att
göra verkan så mycket känbarare. Men det
lärer kunna antagas, att hufvudorsakerna i-
genfinnas uti en missbrukad lätthet att få lå¬
na, uti en utöfver productionens behof ökad
Sedelstock, uti de sednare årens dels alldeles
felslagna, dels mindre goda skörd, samt uti
ett af dessa orsaker , äfvensom utaf den tvung¬
na handelsställningen, föranledt uppehåll uti
circulation. Ända ifrån den tid, då Riksgälds-'
Disconten inrättades, torde tidepunkjen kua-?
356
Den 31 Mars,
na räknas, då lättheten att få låna ökade
mängden af Låntagare. Denna ökade luxen,
och behofvet tilltog i samma mon. Det blef
ej blott den nyttiga dass Låntagare, sorn med
de lanta penningarna söka att förtjena , och
således skapa en behållning, utan äfven de,
sorn låna lör att lefva bättre och hastiga¬
re förtära sitt capital, hvilka således erhölio
Lån. Nödvändigheten gjorde, att samma
slags Låntagare måste uti Riks-Disconten inlå¬
tas, och riär sedermera-, vid 1809 års Riks¬
dag, Sedelstocken hastigt ökades, blefvo der¬
igenom nya möjligheter till Lån öppnade, och
antalet at Låntagare och Speculanter utvid¬
gades.
Egendomarne hade under tiden alltjemnt
stigit i pris. Det blef då en speculation för
flera, att köpa egendom, för att snart åter
sälja den, och inom en kort tid biet således
antalet af köpare och säljare ökadt, hvaraf
likväl större delen af de förra handlade på
credit. Under tiden blef samma omständighet,
hvilken i början gynnat denna egendomshan-
del, nemi. varuprisernas hastiga stigande, en
orsak, som motarbetade de sednare Köpares
fördel. Verkan af numerairens förökning röj¬
des vid alla varubyten, och den blef så myc¬
ket otillräckligare, som det fordrades en stör¬
re summa för att fylla samma behof. När då
tillika flera missväxtår inträffade, när den fat¬
tigare Landtmannen, beröfvad all annan pro-
duet till utbyte, än sina kreatur, och ägande
för sina öfriga utgifter icke annat att använ¬
da, än sin arbetsförmåga, måste under tiden
Den 31 Mars.
357
köpa myt ket och kunde blott förtjena litet,
skulle naturligtvis beholvet af penningar ö*
kas, men medlen att erhålla dem förminskas.
När vidare en tvungen handelsställning rub¬
bade den vanliga ärendernas gång, hindrade af-
sättningen af en stor elei af Landets produeter,
men gynnade vidt omfattande speculationer med
utländska varor, när krigen ökade behofven
och anledningarna till speculationer, men ver¬
kade endast till en starkare förbrukning af al¬
la varor, hvarigenom bytesmedlen både min¬
skades och till en del iörsvunno; då skulle
nödvändigt, af alla dessa orsaker förenade,
uppkomma den brist i circulation, och deraf
den penningenöd, som nu öfverklagas. Aläng-
den af felslagna speculationer har ökat anta¬
let af låntagare, och möjligheten att ockra på
andras bekostnad har ännu mera inskränkt till¬
gångarna. En stor del har må hända velat vin¬
na , hvad några få vågade försöka, och nu-
merairen har blifvit liggande, i väntan på till¬
fällen att använda den med större fördel. Un¬
der tiden hafva ansenliga utskylder blifvit er-
laggde, och dessutom, i afseende på krigsrust¬
ningarna, flere utomordentlige utgifter af Me¬
nigheten bestridde. En del af de således sam¬
lade medel har ingått till Banken, utan att å-
ter utgifvas, och en del har tjent att betala
en consumtion, som icke lemnade någon er¬
sättning. Allt detta skulle nödvändigt göra
afsaknad. Likväl hade, om kriget icke mellan*
kommit, om Kongl. Maj:t icke igenom växel¬
dragningar och de i RiksgiildsContoiret för
hand varande Fonder, varit i tillfälle att bi¬
35 S
Den 3 i Mars.
springa allmänna rörelsen, verkan af den an¬
tagna Financeplanen blifvit ännu kännbarare,
och man skulle på en och samma gång haf¬
va funnit qvantiteten af numerairen betydli¬
gen förminskad, sorn qvaliteten, i anseende
till de ökade varuprisen, blifvit försämrad.
Det är icke härmed min tanka, att på
mindsta sätt väcka fråga om vår Banks soli¬
ditet eller verkliga värdet af vårt Sedelmynt.
Ibland de åtskilliga slag representativ mynt ,
som gifvas i Europa, är det kanske icke nå¬
got, som, utan att vid uppvisandet inlösas,
har en mera verklig säkerhet. Men om vi
skulle för ett ögonblick föreställa oss, att nå¬
got slags naturhändelse gjort, att massan af
Guld eller Silfver blifvit lika hastigt förökad,
som Sedelmyntet, under 1809 års Riksdag;
om någon annan omständighet gjort, att det
■öfverflödiga af denna massa icke kunnat gå
orlandet, eller till andra behof användas, så
skulle nödvändigt utaf denna ställning hafva
följt samma verkan, som nu utaf Sedelmyn¬
tets förökning, att priserna inom kort tid sti¬
git, och att rörelsecapitalet, om det sedan in-
dragits, blifvit i samma mån otillräckligt. Nu
lärer det likväl finnas, att de indragningar
Banken årligen gjort, föga verkat i det hela,
emedan Sedelstocken blifvit på annat håll ö-
kad , och att den, då Riksgälds- och Banco-
Sedlar sammanräknas, är blott obetydligt för¬
minskad. De calculer, hvarmed man i detta
afseende förskräckt Allmänheten, äro säkerli¬
gen origtiga, och hade kunnat undvikas, om
Den 31 Mars.
359
de, som besvärat sig dermed, litet mera råd¬
frågat allmänt kända handlingar, sådana som
Riksens Ständers tryckta Beslut och Betänkan-
den. Emedlertid har sjelfva det förhållandet,
att Sedelstocken snarare blifvit minskad än ö-
kad , icke kunnat undgå att vara kännbart i
samma mån, som den, i anseende till varors
värden, förlorade af sin verkan, och som en
mindre ordentlig circulation gjorde omloppet
deraf trögare. Då DiscontLånen, i stället att
bibehålla sin ursprungliga form och vara en¬
dast på halft år gilna försträckningar, blifvit
igenom omsättningar snart sagdt stående Lån,
hvaruppå blott en viss procent hvarje gång af-
betaltes, har också deraf handt, att sedan den
summa, som utgjorde gränsen för Disconter-
nas rörelsecapital, en gång var utlånad, kun¬
de tillgången ej blifva större, än hvad som
igenom interesse och afbetalningar erhölls. Då
emedlertid det berodde af DiscontDirectioner-
na att bestämma afbetalningsprocenten, var
någon säkerhet i detta fall ej gifven, och det
blef således mindre möjligt att med de er¬
hållna lånen understödja sådana företag, som,
ehuru nyttiga, lofvade endast en långsamma,
re ersättning. När behofvet af Lån ökades ,
har åter utaf denna ställning blifvit en följd ,
att äfven personer med god credit och verk¬
lig förmögenhet icke kunnat erhålla de Lån
de sökte, emedan antalet af ansökningar öf-
verstigit tillgångarna.
Sådan är, efter min föreställning, den
kedja af verkningar och orsaker, som vållat
36o
Den 31 Mars.
närvarande crisis. Mycket utaf densamma är
en följd af tvingande omstägdighetér; och
1809 års Ständer, som. för att frälsa Riket,
nödgades öka Sedelstocken, böra i detta af¬
seende lika litet klandras, som derföre , att
de, genom inbetalningarna till Banken, be¬
redde en utväg att efter hand återföra det rät¬
ta förhållandet emellan Sedelmyntet och den
reela Fonden. Det vore i sanning för mycket
hegardt, att Sverige ifrån det ögonblick , då
det var vid branten af sin undergång, och
under en tidrymd, då hela Europa erfor de
mest våldsamma skakningar, skulle ensamt ,
oaktadt öfvergången ifrån en osäker tillvarel¬
se till stadga och anseende, hafva undgått
att erfara några af följderna af den allmänna
ställningens oredor, och icke till någon grad
delat de uppoffringar, hvilka i så ymnigt mått
träffat nästan alla de mägtigare folkslag, som
bebo fasta landet af Europa. Tvärtom böre vi
med vördnad och tacksamhet erkänna, att vi
varit, att vi ännu äre mera lyckliga, än de
flesta öfriga; men jag skall derföre ej heller
neka, att olägenheterna blifva mera tryckan¬
de, allt som tillgångtrne äro mera inskränkte,
och att således, utan att klandra det framfar¬
na, det likväl är så mycket angelägnare att.
söka afhjelpa de närvarande svårigheterna.
Vid valet af botmedlen är det likväl af ytter¬
sta vigt, för att icke göra nya misstag , att
noga urskilja, hvad sorn i detta fall kan tillkom¬
ma Styrelsen, eller Rikets Ständer, att verkställa ,
och hvad som endast genom tiden och sakernas van-
liga gäng kan ruttas, En klok Läkare vet, att
Den 31 Mars.
361
konsten förmår aldrig mera än underhjelpa
naturen, och att läkmedlen, som kunna lyc¬
kas att häfva sjukdomen, icke kunna förr än
med tiden återgifva krafterna. Den allmänna
crediten utgör ej mindre, än den verkliga för¬
mögenheten, grunden till en Stats inre styr¬
ka. Den beror på allmänna förtroendet, och
detta på de säkerheter, som gifvas, att in¬
gångna förbindelser blifva redligt uppfyllde.
Det är, efter min tanka, ur denna synpunkt,
som man mäste utgå vid beredandet af möj¬
ligheterna tili betalning af de enskildtas inbör¬
des skulder. Om man, utan att iakttaga så¬
dant, endast har till syftemål att afhjelpa ö-
gonblickets behof genom ökade låntillgångar,
blir detta ett palliatif, som i längden förvärrar
det onda, i stället att bota det, och om man
utan behörig försigtighet ökar Sedelirassan, blir
Coursens och alla varuvärdens stegring, samt
kort derpå ny penningebrist, följderna deraf,
och närvarande Ständer skulle med skäl tad-
las för ett steg, för hvilket de ej skulle kun¬
na förebära ursäkten af nödvändighetens lag.
Då för öfrigt Rikets Ständer hafva sig förbe¬
hållen Förvaltningen både af Banken och Riks-
gäldsContoiret, samt det egentligen är igenom
ett väl beräknadt användande af dessa Ver¬
kens tillgångar, som hjelpmedlen kunna erhål¬
las, tror jag mig icke böra uppehålla Eders
Excellence och Högloft. Ridderskapet och A-
deln med vidare detalj af detta ämne. Jag skall
i detta afseende .inskränka mig vid den önskan,
att då man noga urskiljer hvad som bör vän¬
tas af tiden, af en med den återkommande all¬
362
Den 31 Ahrs.
manna freden blifvande lyckligare hanaels-
ställr.ing, samt af verkan af de varningar när¬
varande trångmål måste gifva de enskildta ,
och då man söker att återföra den anda af
sparsamhet och försigtig hushållning, söm skall
göra att mängden lefver af sin inkomst, icke
af sitt capital, man tillika måtte gifva akt
uppå, hund uti det antagna Systemet kan vara JeL
akt ig t, samt på hvad sätt hördan kan blifva lät-
tave, eller en lindring åtmindstone beredas. Det tor¬
de då finnas, att om det är vådligt att öka
Sedelstocken, är det deremot välgörande att
endast långsamt indraga den» Det torde fin-
nas, att då Statens förbindelser blifva desam¬
ma, blir också Bankens säkerhet ej mindre
derföre, att afbetalningarne skulle verkställas
mindre hastigt, och man torde erkänna, att
sjelfva nödvändigheten gör en jemkning här¬
utinnan oundgänglig. Om på detta sätt Be-
villningsbeloppet kan till någon del minskas,
skola också de skattskyldiges vilkor i samma
mån förbättras, och de vinna förmåga att
uppfylla sina förbindelser emot andra.
Jag skall nu, ifrån den allmänna klagan
öfver penningebristen , återkomma till den om
bristande afsättning för spannmålen. Ingen kan
dölja för sig, att ju den sednare omständighe¬
ten till en stor del härrör af den förra. När
tillgångar saknas att köpa, måste hvar och en
inskränka sina behof så mycket som möjligt ,
och åtgången minskas således, snart sagdt, på
samma sätt, som då missväxt inträffat. Detta
är en naturlig följd af sakernas ställning, och
Den 31 Jllars.
363
Järer hvarken böra eller kunna hindras. Men,
säger man, främmande Spannmåls införsel bör
förbjudas och MagazinsDirectionen organiseras
på annat sätt, för att uppehålla Sädespriser-
na och sätta Jordbruket i åtnjutande af alla si¬
na rättigheter och förmone-r som modernäring.
Det är onekligt, att de föreslagne utvägarne
kunna möjligtvis verkställas, men det torde
ej vara det, att de i alla fall biefve lika nyt-
tige. Det gifves föga något mera grannlaga
och mera vigtigt ämne, än det angående Spann¬
målshandel. Å ena sidan förekommer produ¬
centens skäliga fordran, att genom priset å sin
tillverkning njuta nödig uppmuntran, å den
andra consumentens ej mindre billiga väntan,
att kunna lefva för det bästa möjliga köp. __
Emellan dessa båda ytterligheter är Regena,
gen satt att bevaka det allmänna interesset,
som säger, att menniskans första behof bör
också vara det första föremålet för Dess om¬
tanka, och att möjligheten att förekomma brist,
livilar hufvudsakligen på den, att i goda år
hafva beredt öfverflöd. . På detta sätt träffas
åter en föreningspunkt för de stridiga interes-
sena, och man har trott kunna bilägga de
ömsesidiga fordringarna, när man förenade sig
i den gemensamma önskan för jemna Spann,
tuålspris.
Det är likväl i detta, äfvensom i alla
andra, fall nödigt att veta, hvad nian menar med
denna jemnhet i Spannmålens värde. Om den
kunde, med obetydliga afvikelser, bibehållas
vid ungefär samma pris under en längd af
364
Dm 31 Mars.
år, fruktar jag, att en sådan anstalt, ehuru
välmenande, skulle blifva ett af de betydli¬
gaste hi;*;der för jordbrukets framsteg, så vi-
* da den ej under sammå tid vore i öfverens¬
stämmelse med sakernas naturliga ordning. I
missväxtår är sädesprisernas stigande en er¬
sättning åt jordbrukaren förden minskade till¬
gången, i goda år gör åter varans mängd
möjligheten att lemna den för bättre pris. I
det förra fallet föranlåtes consumenten att så
vidt möjligt är inskränka sina behof, i det
sednare lemnäs honom tillfälle att samla för¬
råder för framtiden. I båda tjena hans bemö¬
danden att till någon del återföra den jemn¬
vigt, som omständigheterna i ett eller annat
fall rubbat. Att derutöfver inbjuda en tredje
man, att med öfvervägande tillgångar och me¬
del ömsom köpa eller sälja, alltid till ett visst
pris, vore må hända att både hos jordbruka¬
ren och afnämaren af dess production betaga
uträkningarna på möjliga fördelar och qväf¬
va den omtanka, hvilken, i folie af alla mensk-
liga sakers föränderlighet, är en af de för¬
nämsta driffjädrar för all industri. Jag för¬
modar derföre, att med den så mycket bepri¬
sade jemnheten i sädespriserna man icke åsyf¬
tat annat, än en viss billig proportion uti de¬
ras höjning eller sänkning, i förhållande till
tillgångarna och andra varors värden. Detta
kan då medgifva ganska betydliga omväxlin¬
gar ifrån det ena året till det andra, och fö¬
remålet blir då egentligen, att kunna före¬
komma total brist i missväxtår, och i allmän¬
het prejerier på de fattigares bekostnad. Sa-
Den 31 Mars.
365
dant torde också vara mera öfverensstämman¬
de med allmänna Styrelsens ändamål och till¬
gångar. Om man vill gå derutöfver, om man
vill bringa sädespriserna till en viss oförän¬
derlighet, skulle Staten näsian förvandlas till
den enda Spannmåls-handlaren, och kännedo¬
men af dess öfvervägande inflytande afskräc¬
ka nästan hvarje annan att sysselsätta sig med
denna handelsgren. Ett stort ansvar och o-
fantliga kostnader skulle blifva följden deraf,
och må hända skulle brist ändock icke vid
alla tilllällen kunna undvikas Då allt skul¬
le väntas ifrån ett enda håll, är den mindsta
missräkning eller förseelse af vigt, och det är
nästan omöjligt, att en förvaltning, sysselsatt
med en rörelse af så vidsträckta detaljer, skul¬
le kunna med lika insigt och uppmärksamhet
bedomina hvad som för behofvet på hvarje
ort erfordras, som det enskildta interesset,
hvars företag, rättade efter en inskränktare
omkrets, kunna med local kännedom afmätas
efter förhållandet på hvarje ställe, och endast
genom mångfalldigheren af bidrag verka till
fyllande af de allmänna behofven. Efter de
upplysningar, som utaf Tabellverket erhållas,
har i sednare tider Sveriges jordbruk, flera år
tillsammantagna, vunnit en tillväxt af omkring
12 å 15000 tunnor årligen förökadt utsäde,
men afkastningen har icke dess mindre varit
underkastad stora omväxlingar. Då år 1S09,
efter 1,170,000 tunnors utsäde , skördades
6.530.000 tunnor säd, och år 1810, efter
1.238.000 tunnors utsäde, 6,630,000 tun¬
nor erhöllos, deremot, år 1812, efter 1,272,000
366
Den 31 Mars:
tunnors utsäde, allenast 5,060,000 tunnor säd.
Om man således besinnar, att oaktadt 34,000
tunnors ökadt utsäde, uppkom likväl emellan
åren 1S10 och 1812 en minskad afkastning
för det sednare, af ej mindre än j,57c,000
tunnor, skall man lätt öfvertyga sig, hvilket
oerhördt omfattande företag det skulle vara, om
något slags allmän förvaltning hade varit ålaggd
att uppköpa öfverskottet af de förstnämnda å-
ren och att ensam fylla bristen under det sed¬
nare. Om man beräknar den sistnämnda sum¬
man till blott 6 R:d B:co öfver "hufvud, hvil¬
ket, i anseende till de i följe af 1812 års miss¬
växt uppkomna höga priser, icke måtte vara
för högt tilltaget, skulle fyllandet af bristen,
i följe af x812 års misslyckade skörd, hafva
fordrat i penningar ej mindre än 9,420,000
R.'d Bco, och då är ingenting upptaget för
uppköpen, som skulle hafva gjorts under de
föregående åren. Det är sannt, att de i sam¬
ma mån minskat behofven under det sedna¬
re, men förhållandet i det hela vittnar ej
mindre om betydligheten och svårigheterna
af företaget, att styra Spannmålshandeln för
en hel Mation. Man har anfört England och
visheten af dess Spannmålsförbudmen man
har misstagit sig, då man sagt, att detta ägde
runi på i6So:talet. Det var år 1463, un¬
der en tid, då Englands Handel och Manufa*
cturer ännu knappt voro i sin början, som
utländsk Spannmåls införsel förböds, till dess
sädespriserna i Riket öfverstigit en viss pro¬
portion. Men år 1552 synes redan af en då
utkommen Författning, att införsel ansågs så¬
Den 31 Mars'.
367
som något alldeles vanligt, och att man i syn¬
nerhet hade för afsigt att behålla så mycket
Säd och förråd på lifsmedel hemma, sorn man
kunde, samt befordra införseln, för att göra
tillgångarna så mycket ymnigare. Man har en¬
dast, i förhållande till inhemska Sädespriserna,
bestämt tullen på inkommande utländsk Säd.
Detta system bibehölls, med obetydliga afvi-
kelser, till år 1688, och i allmänhet harman
i England ansett låga Spannmålspris såsom
grunden för fabrikernes och handaslöjders upp¬
komst. Det var först det sistnämnda året,
som den inhemska Spannmålens utförsel ej al¬
lenast tilläts, men uppmuntrades med premier;
då de inhemska Sädespriserna ej öfverstego ett
visst belopp- Denna författning upphäfdes lik¬
väl helt och hållet 1773, och sedermera hafva
förmånerne för den inhemska Jordbrukaren en¬
dast bestått uti den skillnad i Tull-afgiften ,
som efter Sädesprisernas olika förhållande va¬
rit utsatt vid införsel af utländsk Säd. Eng¬
lands utvidgade Fabriks- och Handelssystem
torde också svårligen medgifva ett annat för¬
hållande, och gör dess exempel föga lämpligt
till andra folkslag, som ej äro i samma belä¬
genhet. Men det är icke mindre märkvärdigt,
att oaktadt den farhåga Regeringen der, mer
än annorstädes, måste hysa för uppkommande
brist, har man likväl aldrig försökt att genom
allmänna förråder förekomma den. Tvärtom
har resultatet af en undersökning, som hölls i
anledning af den brist och dyrhet å lifsmedel,
som år 1800 ägde rum, blifvit det, att ali
Lagstiftande åtgärd, vid dessa ämnen , ansågs 0-
363
Den 31 Mars.
tjenlig.' Hertigen af Portland, dåvarande inri¬
kes Minister, utfärdade ciiculairer till styres¬
männen i aila provinser, hvaruti han, såsom
det bästa medel att minska bristen och dyr¬
heten, endast anbefallte dem att kraftigt vid¬
makthålla Lagarna om fri handel med lifs¬
medel och deras obehindrade transport ihan
en ort till en annan, samt i detta afseende
skydda personer och egendom. Då Magistrats-
personer i staden Nottingham tillsände sam¬
ma Minister en Subscriptions-lista, som de
mest ansedde af stadens invånare hade under¬
tecknat, och sorn hade till föremål att genom
inköp al utländsk spannmål öka tillgången
deraf, svarade han, att han ville med nöje
med 300 P. St. deltaga i subscription, men
med det uttryckliga vilkor, att den sålunda
anskaffade Spannmålen ej skulle utbjudas lör
mindre, än den på stället i Nottingham ko¬
stade, så framt ej spannmålspriserna i allmän¬
het folie, i hvilket fall den skulle försäljas
till det pris, som kunde på torget för densam¬
ma erhållas. Detta förhållande stod i öfver¬
ensstämmelse med den i England dagligen
allt mer och mer stadgade öfvertygelsen, att
det bör såsom en orygglig administratifprin-
cip antagas, att Regeringen ej bör taga någon
befattning med anskaffandet af lifsmedel, el¬
ler bjuda, till att styra priserna derå. Den
namnkunnige Edmund Burke har uti en år 1 795
till Herr Pitt ingifven memoire yttrat samma
tankar, Och då en stor mans yttiande till en
4 annan stor man, ehuru må hända icke till al¬
la
Den 31 Mars.
369
la delar lämpligt till Sverige, likväl ej kan
vara annat än af stort interesse, tror jag mig
icke missbruka Eders Excellences och Höglofl.
Ridderskapets och Adelns tålamod, om jag an¬
för åtmindstone ett stycke deraf.
”Ett större och förderfligare misstag, sä-
ger Edmund Burke, kan ej begås, än att viljtv
styra någon gren af åkerbruket pä andra lin
de vanliga grunderna för handel och vandel,
nemligen art producenten bör tillåtas, och äf¬
ven förmodas, söka all möjlig vinst, sorn han
utan flärd eiler våld kan erhålla; att han bör
på bästa sätt få vända ymnighet eller miss¬
växt sig till g-do., bör efter behag få hålla
på sina varor eller sälja dem, och bör för in¬
gen vara skyldig att göra redo för sitt lager
eller sin vinst; på alla andra vilkor är han
en slaf af coniiimenten , och att han är det,
är af ingen nytta för cousum nten sjelf. Al¬
drig var en slaf så nyttig för sin herre, sorn
en fri man, hvilken handlar med honom pä
lika fot, i kraft af en öfverenskommelse, af-
slutad efter giunderna för stridande interesse!!
och balancerads fördelar. Om qonsumentea
finge råda, skulle han alltid sjelf blifva ett
oller för sin orättvisa. Jordägaren bör aldrig
glömma, att jordbrukaren är hans representant.5*
51Det är en farlig sak att göra experi¬
menter på jordbrukarens bekostnad. Hans
capital (med undanlag af några få personer
och några få ställen) är vida svagare, än man
gemenligen tror. Capitalet, sådant det är,
omsättes blott en gång om året, och i vissa
Ridd, 0, Bd, Fröt. N:o 47. 48•
37»
Den 31 Mare.
grenar af åkerbruket fordras tre år, innan pen»
ningarne återbetalas.”
”Förhållandet emellan production och con-
sumtion bestämmer priserna. De som önska
förstöra denna naturliga måttstock och nöd¬
vändigt vilja igenom magtspråk besluta, att
bristande production ej skall ersättas igenom
tillökta pris, lägga yxan vid roten af sjelfva
production.”
Äfven på ett enda år kunna de derige¬
nom göra mycket ondt, emedan en Jordbru¬
kares handtering är en af de mest osäkra och
fordrar tio gånger mera arbetsamhet, vaksam¬
het, uppmärksamhet, skicklighet och äfven
lycka, lör att drifvas med framgång, än nå¬
gon annan handtering. ”Ett rykte, fortfar
Burke, har varit gängse, alt det är i fråga att
anlägga allmänaa Magaziner och att afsigten
med den anbefallta undersökningen är att un¬
derlätta Regeringens upphandlingar. Jag hör
nu, att en sådan anstalt blifvit föreslagen och
är under öfverläggning, d. v. s. att Regerin¬
gen skall, på Statens bekostnad, öppna korn¬
bodar för att undersälja Spannmålshandlanden
och göra jordbrukaren undergifven consumen-
ten, derigenom att den sednare af Regerin¬
gen (örsäkras om Spannmål, emot ett visst
skäligt pris.”
”Om en sådan plan antoges, skulle jag
ej vilja ansvara tor Magazinernas säkerhet ,
för förvaltarens, och icke en gång för Stä*
Den '31 Maru
3 71
dernes, der Magazinerna blefvo anlagda. För¬
sta stormen af pöbelns yrsla skulle lalla på
de*sa inrättningar. Så mycket i politiskt af¬
seende.”
”1 ceconomiskt åter måste jag anmärka ,
att upprättandet af SpannmålsMagaziner olver
hela Riket skulle medföra en oberäknelig kost¬
nad och deras underhåll en stor årlig utgift;
att deras förvaltning skulle fordra en armée
af betjening; att capitakt för uppköp af Spann¬
mål måste vara Ofantligt; att spillning, för¬
skämning och afskrifning skulle väcka ett för¬
skräckligt deficit på hela rörelsen samt att
Folkets missnöje att få unken och skämd Spann¬
mål, sorn ofta vid försäljningen måste hända,
skulle blifva allvarsamt.”
’ Vart climat (hvad också andra länders
må vara) är ej tjenligt att en längre tid för¬
vara Hvete i Magazinerna. De bästa och i
sanning de enda goda Magaziner, äro Jord¬
brukarens välförsedda stackar, der Säden för¬
varas i sin egen halm, frisk och ren, fri från
insecter och jemförelsevis utan någon kostnad.
Jordbrukarens stackar och lador hafva varit
Englands enda SpannmålsMagaZiner, ifrån upp-
hofvet af dess åkerbruk till denna dag. Allt
detta sker på hans bekostnad och hans risque
allena. Han skattar till Regeringen; han er¬
håller af den intet, utom beskydd, o*h der¬
till har han en rättighet. I det ögonblick Re¬
geringen visar sig såsom köpare, blifva alla
grunder för handel och vandel upp- Och ner¬
372
Den 3 i Mars,
vände. Jag vet ej, om Jordbrukaren skall II-
da mycket deraf, så länge någon täflan emel¬
lan köpare finnes q var 3 men det vet jag, att
den köpslagande Regeringen skall snart blif¬
va bankrut, och att consumenten skall slutli¬
gen lida.”
”Om Regeringen gör alla sina upphand¬
lingar på en gång, skall han straxt höja pri¬
set för sig sjelf; om småningom, så måste han
följa de gångbara priserna. I sednare fallet blir
verkan ingen, och consumenten kunde lika väl
köpa ur första handen, i mån af sina hehof.
All Regeringens kostnad är gratis, men om
afsjgten med denna plan skulle vara, hvad
jag misstänker den är, förstöra alla speculan-
ter å Sp nnmål, alla mellanhinder emelian
Jordbrukaren och Consumenten , och att ige¬
nom en frivillig uppoffring af en erforderlig
summa tvinga bagaren att handla med Rege¬
ringen , så tiliåt mig säga, att han måste be¬
gynna en annan rörelse, den af mjölnare el¬
ler mjölhandlare,-åtföljd af nya kostnader och
ny risque. Om Regeringen skulle lyckas i beg¬
ge dessa handteringar, så att utesluta dem som
drifva desamma , på enskildta och naturliga ca¬
pital; så har h:n dä i sin hand ett monopo-
lium, som under sken af ett monopolium ige¬
nom capital i sjelfva verket vore ett mono¬
polium genom magt, och skulle förstöra allt
hvad det vidrörer. Rikets åkerbruk kunde ej
äga bestånd inför det.”
”1 min tanka, fortfar slutligen Burke, fin¬
nes ingen annan utväg att förekomma ett ondt,
Den 31 Mars.
373
som leder till undergång af vårt åkerbruk och
den del af vår inrikes handel, sorn är närmast
dermed förenad, än att manligt emotstå äfven
första vinken, speculatif eller practisk , att det
är i Regeringens magt, tagen såsom Regering,
eller i de Rikes, såsom Rike, att förse de fat¬
tiga med de förnödenheter, sorn det behagat
Försynen att för en tid tillbakahålla.”
Sådant är Herr Barkes yttrande. Jag vet,
att en del deraf endast angår England; jag är
långt ifrån att förmoda, ännu mindre påstå ,
det större delen af detsamma kan lämpas på
Sverige. Men jag har velat visa, huru uti ett
land, der man är van att hafva vida större
medel att använda , än här , det ändå fanns
öfverstiga Statens krafter, att förse Allmänhe¬
tens Spannmålsbehof Jag har önskat, att man
deraf skulle sluta till gränsen mellan Statens
förmåga och de enskildtas på ögonblickets in¬
tryck grundade önskningar; jag har trott, att
man härutaf skulle få anledning linna , huru
obilligt det är, att ömsom begära, det Staten
skall till högt pris emottaga det öfverskott af
Spannmål man ej beqvämligen kan blifva utaf
med, och en annan gång, att Staten skail till
lindriga priser utdela Spannmål åt de behöf¬
vande. Deremot bör jag, i anledning af det
föregående, erinra, att i ett land, der invånar-
ne, kringspridde på en stor jordyta, ofta äro
långt skillöe, både ifrån afscättnings- och upp-
köps-tillfäilen, der transport-svårigheterna of¬
ta äro ganska betydliga, eler ohirutsedde na¬
turhändelser ej sällan skada årsväxten, der
374
Den 31 Mars.
sjelfva producenten vid sådana tillfällen ingår
uti köpares amal och blir ibland dem sorn be¬
gära spannmåls understöd, uti ett land ändtli.
gen, der hamnarne äro en stor del af året till-
frurne, till detsamma kan icke heller lämpas
allt hvad som kan sägas om England, i det¬
samma bör Regeringen vara försedd med me¬
del att afhjelpa de svårigheter, som öfversti¬
ga den enskildta förmågan. Men jag bekän¬
ner också, att jag icke ansett nödigt eller
möjligt, att Styrelsens åtgärder i detta fall
skulle mycket utöfver denna gräns utvidgas:
att jag trott, det kännedomen, att de ej gin-
go öfver ett visst mått, var ett sätt att icke
afskräcka den enskildta Spannmåls-handlaren.
Jag har trott, att man icke boide af Regerin¬
gen begära allt, emedan man icke var dertill
berättigad, och emedan det äfven kunde blif¬
va skadligt. Jag har andeligen trott, att det
vore af yttersta vigt, i detta så väl som alla
andra fall, alt noga åtskilja, hvilka olägenhe¬
ter det kan tillkomma och bero utaf allmän¬
na Styrelsen att rätta, och hvilka endast ge.
rom tiden och förändrade omständigheier kun¬
na afhjelpas. — Det är i detta utseende jag
trott mig böra visa, huru litet man hos ett
annat upplyst folk ansett Regeringen i detta
fall kunna och böra göra, och jag har vågat
förmoda, att det skulle tillåtas mig sima der-
af, det vi äre densunma så mycket mera er¬
känsla skyldige för hvad den uträttat.
Det var mig af denna anledning ovän-
tadt, att höta talas om Magt språk och deras
Den 31 Mars.
375
påföljder, i anseende till MagazinsDirectiona
tillgångar, under en tidpunkt, då denna Di-
rection mer än någonsin visat sig vaksam för
det Allmännas tjenst. Man behöfver i detta
afseende endast läsa Konungens 6ednaste Be¬
rättelse till Riksens Ständer samt rådfråga in-
vår.arne i Dalarne, i Wermland och i flera af
de öfriga, i synnerhet af Rikets norra pro-
vinser. Jag väntade, att hvar och en skul¬
le skilja emellan den tid som förflutit för och
efter 1S09, och jag kan med trygghet säga,
att under denna sednare tidrymd har, hvad
MagazinsDirectionen angår, intet annat magt-
*pråk (om man så vill kalla det) ägt rum, än
den afskrifning af MagazinsDirectionens for¬
dran hos Statsverket, 1,163,000 R:d, hvilken
då varande omständigheter nödgade Rikets
Ständer sjelfve att vid 1809 års Riksdag be¬
sluta. Om också Direction varit styrd af de¬
ras egna Deputerade, hade de väl icke kun¬
nat hindra ett sådant steg. Då Rikets Stän¬
der äga rättigheten att taga kännedom om
Verkets förvaltning och att tillse huruvida de
af deni beviljade Fonder blifvit behörigen till
sitt ändamål använde, synas de deruti haf¬
va alla de rättigheter och den säkerhet, de
kunna skäligen begära. Att genom en blott
af Rikets Ständer beroende och af dem till¬
satt Corps vilja föra MagazinsDirections för-
vältning, synes mig föga öfverensstämmande
med detia Embetsverks befattning. Denna
inrättning är, så väl i anseende till upplys¬
ningars inhämtandr, som i anseende till för¬
hållandet vid Spannmåls.införskrifnmgar och
376
Den 5 i Man.
da Relationer, sorn denna Förvaltning måste
underhålla med alia Land höfding::r och flera
andra Embetsman, uti ett beständigt samman¬
hang och snart sagdt beroende al’ allmänna Sty¬
relsen, och dä man vill, att Regeringen skall
hafva omsorgen för det helas väl och bestånd,
vore det föga passande att betaga densamma
inseendet olver den vigtigaste grenen af alla
ceconomiska detaljer, deri om det helas up¬
pehälle. Utan Regeringens biträde, hade ock¬
så en sådan Direction, i ert ställning, sorn den
om hösten )Si:, föga kunnat uträtta. Det
måste vara en skillnad emellan blotta räken¬
skapsverk och dem som stå i ett oskiljaktigt
sammanhang med de verkställighets åtgärder,
hvilka af dagligen förändrade betlof erfordras.
Lika väl som de förras förvaltning kan ifrån
allmänna Styrelsens vara åtskilld, lika litet
böra och kunna de sednare blifva oberoende
derutaf. Det är icke möjligt att gifva behö¬
rig rigtning ät ett Samhälles hushållning, ut¬
an att äga ledningen och öfversigten af det
hela. Hvad åter angår det föreslagna förbu¬
det emot utländsk Spannmåls införsel, lärer
det fordra nogare undersökning, och torde bö¬
ra förvandlas till förhöjda Tullafgifter på in¬
kommande Spannmål. Då utsigterne, i anse¬
ende till innevarande års gröda, äro på flera
ställen ganska osäkra •, då oaktadt den ifrån
de flesta orter öfverklagade bristen på afsätt¬
ning, Spannmåls-reqvisitioner likväl både i-
från Calmar och Halmstads Län inkommit, då
Spannmålspriserna ännu på vissa trakter, till
och med i Blekinge Län, stå inemot 10 R;d
Den 3 i Mars.
3 77.
B:co för Rågen o. s. v., så lärer man finna,
att ett totalt införselförbud vore föga försigtigt,
att äfven tullförhöjningen för det närvarande
lordrar en särskildt pröfning. Det är emedler¬
tid onekligt, att om en viss gradation fast¬
ställes, då tullen skall höjas mer eller min¬
dre i förhållande till de allmänt gångbara Sä-
despriserna, vore detta ett af de mest gagnan¬
de mått och steg för Jordbruket och Spann-
målshandeln, som kunde vidtagas. Det gåf-
ve säkerhet åt båda, och igenom möjligheten
att i flera händelser närmare beräkna utgången,
skulle det förekomma många förluster.
Om till detta lägges ett annat, att då spann¬
målens värde inom Landet ej öfverstiger ett
visst pris, bevilja premier för utförseln, och
derigenom sätta Svenska Jordbrukaren i till¬
fälle att halla pris med öfriga länders, tror
jag att etne hufvudsakliga grunder skulle va¬
ra laggde för åkerbrukets befordran och bere¬
dande ai de tillgångar inom Landet, sorn nu
mer än någonsin äro ett af hufvudvilkoren
för vårt sjelfbestånd.
Men båda dessa mesurer fordra, för att
utföras, grannlaga undersökningar och beräk¬
ningar, genom hvilka det bör blifva närva¬
rande Riksens Ständer förbehållet att utmär¬
ka sin sammanvaro.
Friherre Boye, Ludvig. De ämnen, som blif¬
vit upptagna uti Herr Grefve Mörners Memorial,
äro af ett ganska stort och allmänt värde: och i
Den 31 Mars
sådant afseende torde samma Memorial förtje¬
na att komma till Allmänhetens kännedom.
De yttranden och de omdömen, sorn Herr Gref¬
ve Mörner, uti samma ämnen, meddelat, torde
äfven, så till deras grunder, som till deras be¬
skaffenhet, förtjena den närmare granskning,
hvari Allmänheten tilläfventyrs skall önska att
deltaga: och det är på dessa skäl, som jag vå¬
gar ödmjukligen föreslå, det Herr Grefven och
Landtmarskalken och Höglofl.Kidderskapet och
Adeln ville anmoda Grefve Mörner att från
trycket utgifva sitt Memorial, och det så ti¬
digt, att äfven den närmare granskning, sorn
troligtvis derpå föijer, må komma Riksens
Ständer till nytta, innan de åtskiljas.
Uppå af Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Alar skalken gjord proposition, blef den af
Friherre Boye nu gjorda hemställan af Ridder-
skåpet och Adeln bifallen.
Justerades följande :
Utdrag af Protocollet, hållet i Höglofl.
Ridderskapets och Adelns Plenum,
den 31 Mars 1815*
S. D. I anledning af gjorda anmärknin¬
gar vid StatsUtskotteis, den 23 Mars afgifna
Och den 29 dennes på bordet lagda , Memo¬
rial, angående kostnadens bestridande till tryck¬
ning af RiksStåndens Protocoll med dertill hö¬
rande Bihang, blef detsamma af Höglofl. Rid-
Den 3 1 Mars.
379
derskapet och Adeln återremitteradt, och an-
märkningarne till Utskottet öfverlemnade. Ut
supra.
S. D- Vid föredragning af LagUtskottets,
d-.-n 29. dennes på bordet lagda, Memorial,
af den 23. Mars, innehållande utlåtande öfver
den af Riksens Ständers JustitiaeOmbudsman af¬
gifna R ksdagsBerättelse , blef detsamma åter-
remitteradt, i anledning af dervid gjorda an¬
märkningar, hvilka äfven skulle till Utskottet
åtfölja. Ut supra.
S. D. Bifölls RiddarhusUtskottets, den 29.
dennes på bordet lagda, Memorial af den 23.
Mars, angående contant erläggande af afgif-
terna vid inskrifningen uti Adeliga Jungfru-
Stiftet äfvensom af Famillegåfvan, och om Or-
denskorsens återlcmnande vid Adeliga Jung¬
frurs afgång genom Ägtenskap eller genom dö¬
den. Ut supra.
Herr Rothoff, Birger Fredrik, uppläste
följande :
Då klagan öfver penningebrist inom en tid
af tre år uppkommit, tillväxt och nu börjat
blifva nära allmän; då Krono utlagorna för de
flesta medborgareklasser dagligen blifva mer
tryckande, och uppbörden flerestädes genom
utpantningar måste verkställas; då i mängd
kungjorde utmätningsauctioner vittna om Gäl-
denäiers oförmåga att betala infordrade Lån;
dä äfven egendomar mer än vanligt utbjudas
Den 3 i Mars.
frivilligt till salu5 då deras afkastning icke till
nedsalta pris kan löryttras, emedan vanlige
köpare icke kunna betala, oaktadt de behöf¬
va varorna; då gångbara penningerentan sti¬
git vida öfver den vanliga: så kan man icke
vara utan största anledning att anse förenämK-
da klagan väl grundad, klen då man tillika
vet, att den ifrån Rikets allmänna penninge-
verk utelöpande sedelmängd icke blifvit under
tiden minskad; då den tvärtom nu torde vara
ökad; då, med få undantag, varuprisen i all¬
mänhet icke fallit, hvaraf till någon del kan
slutas, att penningemängden icke betydligen
aftagit; då prakt och öfverflöd, yppighet och
flärd, mer och mer tyckas utmärka rikedom,
då ingen täflan synes mer sprida sig, än den
i förbrukning af varor, hvilkas egenskaper lig¬
ga långt utom gränsen af ett redbart värde,
af ett verkligt gagn, eller af den beqvämlig-
ihet och det nöje, som alltid åtföljer ett tref-
vet välstånd och en sansad lefnad: så lemna
dessa till utseendet stridiga förhållanden stora
anledningar till de vigtigaste undersökningar,
så mycket angelägnare att anställa, som upp¬
fyllandet af de önskningar man redan hört fram¬
ställas, för att genom en ökad sedeltillgång af¬
hjelpa det lidande man känner, kanske icke
skulle åstadkomma den förbättring man åsyftar.
Det torde derföre blifva af yttersta ange¬
lägenhet, att söka utröna orsakerna till det on¬
da, hvaröfver man klagar, förrän man tänker
på botemedlen; och då jag nu går att våga ett
försök häruti, tror jag mig icke kunna lyckas,
Den 31 Mars.
utan att med fästad uppmärksamhet å de klasser
af medborgare, hvarifrån klagan öfver pennin,
gebrist starkast höres, söka uppdaga den rigt-
ning omloppet af pcnningemassan tagit, under
den tid samma klagan uppstått och blifvit all¬
männare.
Jag har tyckt mig finna, att förenamrfda
klagan egentligen är rådande hos Jordbrukare
och Bergverksidkare i allmänhet, hos en stor
del förädiare så af inhemska som utländska ru-
dimat rier, jemte cbm, som med dessas pro-
ducter drifva handel inom Landet, det vill sä¬
ga , hos alla inhemska mest productiva klasser:
och jag har äfven tyckt mig finna, huru rö¬
relsen med dessas flesta tillverkningar aftynat,
hvaremot allmänt synts, huru en vidgad han¬
del uppkommit med sådana utländska varor,
som äro att anse, dels för rent af öfverflöds ar¬
tiklar, dels sådana, som med någon förmån,
dels ock andra, sorn med en oberäknelig nyt¬
ta inom Fäderneslandet vanligen tillverkas, men
på en tid, till en lika oberäknelig skada, blif¬
vit Nationen påförda. Jag har äfven tyckt mig
tydligen finna, att förenämnda klagan börjat
egentligen från den tid , då Rikets handelsställ-
ning förändrades, samt att samma klagan med
en ökad fart intill närvarande dagar tilltagit.
Men för att klarare kunna framställa saken,
måste jag se tillbaka på den tid, då, för Fä¬
derneslandets frälsning och bevarande från en
hotande hastig förstöring, man utan alla främ¬
mande biträden, utan tilia tillgångar af ali-
382
Den 31 Mari,
manna medel, hvilka voro uttömda, utan alla
krafter hos ett tungt beiastadt och till antal
lörminskadt Folk, måste nyttja den utväg, soni
i nödens yttersta stund lanns vara den enda,
nemligen att på Bankens och Nationens inbör¬
des och gemensamma credit sätta i omlopp ett
större belopp af Bancosedlar. Detta kunde ic¬
ke aflöpa utan vissa olägenheter i början, och
man underlät icke att mångfaldigt i allmänna
Blad framställa dem en tid efter Riksdagens i
Örebro slut 1810} men man syntes icke betrak¬
ta, huru dessa olägenheter kunde uppvägas af
hela Fäderneslandets och alla medborgares fräls¬
ning ilrån en hastigare, fullkomlig förstö-
ring} man uppgaf inga andra utvägar möjliga¬
re i verkställigheten och mindre skadliga j
sina följder} man betänkte icke, att ifrån sam¬
ma stund, som man nödgades betydligt öka
Rörelsecapitalet, man äfven stadgade och be-
redde medel att afhjelpa de olägenheter man
förutsåg. Således vidtogos flere utvägar att
göra den ökade Sedelmängden verksam och
använd i nyttiga inhemska näringar, som kun¬
de absorbera en större del än föiut, om man
än beräknar densamma efter dess förhållande
till silfvervärdet} man beslöt och önskade till
den ändan frihet och utsträckning i en och
annan af de för Landet mest vigtiga näringar}
man framställde skadan af onaturliga och tryc¬
kande band på vissa medborgares egendoms-
och dispositionsrätt, underlaggd andras iörvalt-
ning eller godtfinnande} man beslöt upphäf-
vandet af prejande och varuprisen förökande
uppbördssätt af Statsintrader, medförande o¬
Den 31 Mars,
383
beräkneliga hinder för den inhemska handels¬
rörelsen, den för ett Land mest välgörande af
all handel} man sökte öppna ogagnade öde¬
marker, tjenlige till odling, för nya bosätt-*
ningar, och jemte detta med mera stadgade
man på grunder, som icke förorätta någon
inedborgareklass, en Bevillning, som jemte det,
att den icke skulle medtaga någon närings, nå¬
got nyttigt yrkes förlagscapital, äfven skulle
tjena till sedelmängdens uppehållande i redbarC
värde, genom dess successiva indragning, in¬
till dess man hunnit erfara , hvarest denna kun¬
de och borde stanna, igenom hvilket allt sam-
manlagdt detta ökade sedelbelopp skulle kun¬
na ersätta lidna förluster och verka nya för¬
måner.
Man torde svårligen kunna neka, att en
del af de åsyftade verkningarna blef uppfylld,
om man med uppmärksamhet betraktar våra
inhemska näringars och vår penninge-circula-
tions förhållande under påföljande 2 å 3 år}
men då man nu tycker ställningen vara förän¬
drad, torde man böra undersöka, hvilka or¬
sakerna dertill kunna vara.
Till en af de mest välgörande anstalter,
torde man, vid en närmare oväldig pröfning,
af någon vidare omfattning än vanligt, kun¬
na hänföra den ifrån måndfaldiga inskränknin¬
gar och tvingande föreskrifter till en friare ut¬
öfning vidgade Brännvinsbränning , hvilken
började nalkas hvad densamma i Sverige, lik¬
som i andra länder, af icke dertill förmånli¬
384
Den 31 Mars.
gare natursbeskaffenhet, bordt oc.h längesedan
kunnat vara, nemligen en nacionalnäring, tili
förädling af inhemska och måhända äfven till
en del utländska jordalster , hvarigenom, utan
alla förbud, Bränn vins-införsel af sig sjelf u-
teblilvit, och ännu mindre någonsin kunnat
stiga till en förvånande mängd. De fleste
uppmärksamme Landtman lära ännu påminna
sig, huru de genom Sud och i 3o9 årens krig
minskade Ladugårds-inventarier vuono en ha¬
stigare ersättning , än utan en så vidsträckt
Brännvinstillverkning, som den derefter tillåt-
ne, varit möjlig; och för afgjordt må man
taga, att den lilla förlust af några och 30,000
R:dr , sorn SlatsCassan led genom lama taxe¬
ringar och tillsynen öfver pannrymden, mång¬
faldigt ersattes genom i landet ökade lefnads-
medel, sä lör menniskor, rom kreatur. jag
lemnar derhän, ty den hör icke nu till sa¬
ken, den skadliga verkan man tyckte sig fin¬
na häraf på sederna, med de anmärkningar i
förbigående, att tillverkning af användbara
och allmänt behöfliga varor samt deras miss¬
bruk, äro två saker, sorn böra och kunna åt¬
skiljas; att den förra bör vara utan, men det
sednare unde; kastadt tillsyn; att föremålen
för Statspoiice ä:o helt andra, än ändamålen
med produktion; att erfa;enheten älven visat
under samma Brännvinsperiod, och ännu vi¬
sar i ett och annat landskap, huru dessa med
framgång kunna åtskiljas; att den beqvämlig¬
het, man vinner för tillsyn öfver varors miss¬
bruk genom inskränkning af deras tillverkning,
oir.öj-
Den 31 Mars.
385
omöjligen uppväger den förlust, allmänna väl¬
mågan lider genom hämmad indu trie ; och jag
må härvid tillägga en förmodan, som framti¬
den möjligen skall besanna, att ‘örrän Bränn¬
vinsbränningen lemnäs en friare utöfning', skall
icke Jordbruket hinna sin högd o h v.ctualie-
varor icke upphöra att belasta vår import, e-
hvad medel än må försökas till Angsen turens
förbättring. Det gifves måhända ingen näring,
sorn på ett så direct sätt qvärhåller en tillbör¬
lig del af rörelsecapitalet vid Jordbruket, som
så bidrager till dess både stående och säljba¬
ra capitals förökning, sorn Brännvinsbrännin¬
gen , och om derföre dess hindrade utöfning
redan medför en minskning af dessa förmåner,
skall användandet af det löpande pen ni ripe ca-
pitalet till handel med utländskt Brännvin, i
ett dubbelt förhållande, öka förlusten för vårt
Fädernesland, och verka deremot svarande för¬
delar i de Stater, hvarifrån Brännvinet köpes.
Det är i min tanka en verklig besynnerlighet,
att då man yrkar på förädling af dyibaraoch
långväga rudimaterier, då man anser deras
förädling af förmånlig verkan på vår national-
välmåga, man icke tror sig finna ett lika för¬
hållande äga rum med förädling af de produ-
cter, hvars framalstring man framför allt vill
och bör söka befordra å egen jord- Jag har
af flera källor mig tillräckligt bekant, att un¬
der de två sistförflutna åren en sä Vidsträckt
handel föregått med utländskt Brännvin af mån¬
ga slag och från många orter, dels rent af till
införsel och consumtion, dels på nederlag af
Ridd, 0. Ad. Prot. N;o 49. jo.
386
Den 31 Mars.
Svenska medborgare, att jag icke tror mig
kunna antaga den deruti nyttjade del af vårt
rördsecapital till mindre än omkring f , samt
otn den kunnat användas under två års lopp,
således Tn årdgen, hvaråt icke obetydligt tor¬
de direct frångått Fäderneslandrts område till
Seeland och Finland, samt det öfriga stannat
på några få händer, sedan det bliivit härntadt
f ån 100,000 detals medborgare at alia klasser;
och när jag härtill b räknar den stora mängd
af skördad, men obegagnad, till Brdnnvir.s-
brämrng ämnad, men rent af förstörd hotatoes,
blir det öfverflödigt att uppgöra beräkningar,
för att visa, det förlusten varit ofantlig-, och
till en stor del af sådan art, att den utgjort
en ren förstöring af befintliga nationalcapital ,
utan ersättning genom inhemsk production ,
hvilket slag af consumtion är för en Stat det
mest skadliga. Jag tror mig således i det nä¬
ra två år fortsatta Brännvinsbrännings förbud,
förenadt med en vidsträckt handel och förbruk¬
ning at utländskt Brännvin, kunna igenfinna
en stor orsak till den, af Jordbrukare i syn¬
nerhet , förda klagan öfver penningebrist ,
och gar att uppsöka några till en lika klagan
hos flera.
Nederlags- och Transito-handel, så för¬
månlige för rika Stater, för sådana, der in.
hemska industrien växt till sin högd, der stå¬
ende och rörliga capital börjat att blifva oan¬
vändbara i inhemska Näringar, och der desse
handelsgrenar således blifva en följd af hun¬
nen välmåga och national-rikedom, eller ock
Den 31 Murs.
387
i de Stater, som af ett inskränkt område och
utan naturs förmåner till llerfaidiga Näringars
bedrifvande, icke lemna tillfallen till vidgad
national- industrie, blifva en utväg till en,
ibland för vissa personer stor, rnen lör Staten
mindre solid förmögenhet, och den enda man
kan erhålla, skola dock ännu i långliga tider
icke medföra åt värt Fädernesland de fördelar
man deraf påräknar. De skola tvärtom, så vidt
de gynnas tramför^inhemsk industrie och han¬
del, så vidt de bedrifvas med inrikes förlag,
alltid åstadkomma motsatta verkningar. De kun¬
na medföra, och hafva hos oss äfven medfört,
hopad förmögenhet i hast på några tå händer,
men oftast med förlust hos mängden och den
allmänna välmågan: de draga penninge- omlop¬
pet från landets mest välgörande Näringar tili
de mindst nyttiga: de minska derföre national-
produetiönen , men bidraga till den utländska,
ty det förefaller mig klart, att hvart och ett
Svenskt capital, som ingår till uppköp af främ¬
mande varor, hvilka från det ena landet föras
till det andra, blir, så vidt det kunnat använ¬
das i våra Näringar , och ännu mer, så vidt
det blifvit återtaget från dem, en förlust för
vår p oduetion, att det deremot befordrar de
främmande varornas samt derföre de Staters
pröduetion , hvarifrån de köpas, och jag öfver-
lemnar, i anledning häraf, till beaömmande,
om fördelarne, som ds få personer, hvilka
idka denna handel, för sig enskildt hämta, i
mindsta mån motsvara den förlust,allmänna väl¬
mågan lider genom minskadt förlag och af-
tynade tillverkningar. De äro dessutom af
388
Den 31 Mars.
den natur, att den vinst, som dera? uppstår
hos de Handlande, senast af alla användes till
inhemska näringar. Ett exempel iorde upplysa
detta: Låt vara, att en person använder ioc,soo
R:dr i uppköp af utländska varor till nederlag
eller till transito-handel, och låt vara, att detta
capital inom året återkommer medin procents
vinst, som gör i capital och vinst 125,000 R:dr.
Med capiialet hafva, 300 R:dr på personen,
330 personer kunnat i prcductif väg sysselsät¬
tas, och låt vara med endast 20 Riksdalers
behållning på hvardera, så uppstår deraf 6600
R.dr , hvaremot i den förenämnde rörelsen kan¬
ske 2 å 3 individuer varit sysselsatte att åt
den enda principalen förskaffa 25,000 R.dr;
men de i inhemsk industrie bristande 81,600
hafva stannat der varorna blifvit producerade,
med den dertill kommande oberäkneliga för¬
mån, att de derstädes till största delen åter¬
gått, eller kunnat återgå till nya productiva
företag, då de här qvarblifne 25,000 R:dr med
större sannolikhet återgått i samma rörelse sorn
förut, eller ock, hvilket troligare är, till en
stor del tjenat till rent af consumtion, måhän¬
da al åtskilliga äfven utländska varor jemte in¬
hemska af ett mindre redbart värde •, ty man
bör besinna, att handelsklassen merendels är
den, som mindst eifaren vid jordbruk och an¬
dra näringsyrken, äfven mindst gör afseende på
ett direct deltagande deruti, mera fäster sig vid
det som lemnar beqvämlighet, som är af säll¬
synthet och anseende, än af redbarhet, samt
derföre oftare bedrifver Landtbruket och an¬
dra yrken som bisaker, än som rentegilvande
Den 31 Mars'.
389
näringar, och således hvarken deruti sjelf an¬
vänder sina capital med påräknad vinst, eller
kan åtnöjismed den renta tor deruti utlånade,
som näringarne kunna gifva. Det är ingen
nyhet i vårt Fädernesland, att i lönid hafva
gynnat och befordrat utsträckta och aflägsna
handelsföretagi vår Näringshistoria vittnar der¬
om tillräckligt. Man har sett andra Stater nytt¬
ja dem med förmån, men icke besinnat, att
man förut bordt vara i enahanda ställning med
demj man har, som en allmänt beundrad För¬
fattare uttryckt sig, tagit verkningar för orsa¬
ker, och man skall, om man så fortfar, utar¬
ma Staten: man har sökt rikedomar i pennin¬
gar, och förlorat de redbaraste capital en na¬
tion kan äga, nemligen arbetare, varor, rör¬
liga verk och machiner, producerande jord och
näringar. Jag vågar föreställa mig, att af det¬
ta må kunna inses orsaken till klagan öfver
penningebrist hos så vål jordbrukare som flera
andra näringsidkare. Jag lemnar derhän, huru¬
vida Nederlagshandeln bidragit till inpractise-
rande af främmande öfverflödsvaror, eller icke.
Sannt är, och för allas ögon ligger uppenbart,
att under nederlagstiden Landet blifvit öfver-
svämmadt af luxevarori men deraf att sådant in¬
träffat på samma tid, bör och kan man likväl
ej sluta, att det ena varit tn följd af det andra:
dock torde man utan öfverdrift kunna yttra, att
så vidt de nederlagda varorna kunnat förmån¬
ligare afsättas inom Landet, än utskeppas, liar
sådant blifvit försökt, och, så vidt möjligt
varit, ägt rum. Vare detta huru sorn helst:
man kan dock icke neka, ty det är allmänt
£9°
Den 31 Mars.
funnet, att både införseln och förbrukningen af
mångå både kända och iörut okända utländska
öfverflödsvaror stigit till en fötundransvärd
högd: och man behöfver ej vidlöltigt bevisa,
att sådant, saramanlagdt med det föregående,
utgör fullkomnandet af vår olyckliga penninge-
rörelse, att öppnade och beiedde vägar der¬
före utgöra orsaken tillden rigtning samma rö¬
relse tagit, emot nästan all redbar Industrie
inom Fäderneslandet, till befordran af utländsk,
från det som ökar till det som förstör inhemska
välmågan, från inhemsk production tillconsum-
tion af utländska varor, frän tarflighet till öfver¬
flöd, från redbar rörelse till vingleri, från all¬
var till flärd, från arbetsamhet till lättja och
förstiöelser, 0. s v.
Sedan på föregående sätt jag sökt visa,
huru vårt gångbara mynt frångått våra vig-
tigaste, våra naturligaste näringar, torde va¬
re nyttigt att utreda, huru, i sammanhang der¬
med, de till Circulationens befrämjande, till
förekommande af rentans stegrande, till lätt¬
nad och biträde för Näringsidkare, inrättade
penningeverks rörelse äfven tagit någon sådan
förändring, sorn' bidragit till penningebrist ,
der den mindst borde inträffa; jag menar våra
allmänna Discont-inrättningar. Med undantag
afJqrnContoirets och Manufactur Discont-Fon-
derna, hvilka hafva sina bestämda föreskrifter
för användandet, stannar min uppmärksamhet
vid de tre öfriga allmänna Disconter. Då jag
icke känner dessas rörelse i detailerna , hvil¬
ken likväl lätt kan blifva bekant, måste jag
Den 31 Mars.
391
stanna vid det sorn sakens naturliga beskaffen-
het synes öfvertygli gen utvisa , nemligen att
den rörelse , som varit allmännast gängse ,
hvaruti penningar mest erfordran och bäst lö¬
nat sig, hvars bedriivare således säkrast och
förmånligast kunnat/invända dem, äfven tro¬
ligen mest sökt och erhållit biträden. Om till
sådana kunna räknas handlande mod utländskt
Brännvin, med ntderlagsvaror, med öfverflöds-
artiklar, och man derjemte vet, att pä en per¬
sons förskrifning icke mer än 6oeo R:dr får
utlånas, men att, på andra godkända hypo-
thek , äfven lån erhållas utan bestämd summa ,
samt man härtill lägger, att jordbrukare och
inhemske Näringsidkare äro de, som mindst äga
dylika hypothek, torde man kunna föreställa
sig, att en större mängd lånsummor utgått till
i Fäderneslandet nonproducerande personer,
än till producerande , till utländska företag iner ,
än till inhemska. Det är härvid till och med
sannolikt, att betydliga lånsummor på en hand
kunnat gifvas emot säkerhet i nederlagda eller
rent af införda varor, såsom Brännvin och an¬
dra , äfvensom å pantsättning af vissa till all¬
män införsel törbudna, men emot tjugu pro¬
cents tullafgift i Götheborg särskildt tillåtna
varor; och om förhållandet häruti verkligen
varit sådant, har följden deraf trohgen blif¬
vit, att DiscontFonderne icke varit ti 11 t äck lige
att lemna åtskilliga säkra och nyttiga Närings¬
idkare behöfliga biträden, hvartill äfven kun¬
nat bidraga de lån, hvilka utgått till sådana
personer, som icke användt dem i något ren-
tegifvande företag.
392 Ben 31 Mart.
Ännu en orsak till klagan öfver pennin-
geb’.ist hos Fäderneslandets nyttigaste Folk¬
klasser to;de man iger.finna i ett iör allmän¬
na välmågans bibehållande mindre Renligt och
ojemnt fördeladt beskattningssätt, i vår nu va¬
rande bevillning; men som detta är ett ämne af
särskildt beskaffenhet och hörande till annat
Utskotts egentliga bedömande, än det, som
föremålet af detta mitt ödmjukaste Memorial
torde ti ilhöra, så lemnäs det för denna gång
på sida-
Oaktadt det föregående, i min tanka, ti 11-
räckfgt ådagalägger egentliga orsakerna till
den ölverklagade penmngebristen, anser jag
mig likväl icke hafva uppfyllt mitt ämnr»
fordringar, utan att underkasta pröfning en,af
inånga föregifven och, som jag tyckt, sorg¬
fälligt spridd orsak dertill, nemligen: en emot
förr öfverdrifven fästighetshandel, Att en
sadan verkligen ägt rum, torde till någon del
kunna sättas i fråga. Om man skulle medgif¬
va, att förhållandet vöre sådant med egentliga
Landtegendomar, så torde man deremot kunna
anse den med Bruks- och Bergverks-fastighe-
ter vida mindre än förr: och om, här och der,
en och annan af de förra blifvit köpte, för
ett högre pris, än som svarat emot den, af
dylika egendomar, med säkerhet påräknade
afkastning, så hafva deremot åtskilliga af de
sednare, dels icke kunnat säljas, dels ock blif¬
vit sålde till pris, under deras förr ägande
värde; så att härvid det ena torde så inöfva-
gas af det andra, att ingen öfverdrift i använ¬
Dcn 31 Mars.
dandet af Rikets rörelsecapital isin nuvarande
storlek, emot den tid, då det var till nume-
rairen mindre, torde vid en närmare öfverlägg¬
ning verkligen befinnas.
Om äfven en och annan köpt för ett högre
värde, eiler andra för någon contant afbetal¬
ning, med credit för återstoden; om till och
med man må bestämma antalet af dessa till
några hundrade personer, det högsta man tor¬
de kunna antaga, och dertill lägger, att flere
af dessa icke kunnat få låna, hvad de inom
en vi'S tid bordt betala; om de således det
icke kunnat, så borde ju de capital, som icke
blifvit upplånta, finnas qvar i den väg, der
de förut varit nyttjade; hafva de åter erhål¬
lit lån och dermed betalt Säljaren, så måste
väl han till något hafva användt samma pen¬
ningar: har det skett till ett nytt egendoms-
köp, så har en lika summa återgått till sam¬
ma yrke, som det, hvaruti hon förut varit
nyttjad; men har tion icke dit återgått, så må¬
ste hon antingen ligga ofruktsam, hvilket är
icke troligt, eller är hon insatt i någon nyt¬
tig näring-emot vanlig renta, och då borde
icke bffst i elem allmänt förspörjas, eller ock
är hon till sådana, som kunnat bära en hö¬
gre, använd, hvartill höra de af mig förenämn¬
de Handelsgrenar m. m. Det må äfven betän¬
kas, att manga i köp utgifne skuldsedlar ännu
icke förfallit, hvarföre ej deras belopp af kö¬
paren behöfts upplånas. Dessutom då desse an¬
tagne ioo:detals köpare på speculation och cre¬
dit, icke aliena sakna penningar, då från de
394
Dm 31 Mart.
flesta af dem sorn icke sålt , och h vilkas mängd
öfverstrger de förra-s mångdubbelt, så till per¬
sonal som egendom, då frän de talrikaste an¬
dra Medborgare klasser, som endast fortsatt
sina vanliga näringsyrken, en lika klagan hö¬
res, förenad med den öfver afstunnad rörelse,
öfver minskad afsättning, öfver möjligheten att
få in sina fordringar för på godkända och verk-
ligen säkra bänder utborgade varor; skallman
då tro, att några hundrade, ja tusende egen-
doms-vingiares förlägenhet om lån, dem de
ock säkerligen mindst erhållit, orsakar brist på
tillgångar hos millioner indi\ duer? Skall man
icke snarare taga för afgjordt, att sådana ca-
naler finnas till, som suga åt sig rörelse capi-
talet ifrån förenämnde afmattade näringar till
andra, mera för personen, än för det Allmän¬
na lönande? Och månne ej härvid man träffar
åter på dem jag frammanföre haft äran anföra ?
Månne icke till och med en mängd capital blif¬
vit under några år mer infordrade än vanligt,
som förut innehafts af trefna Landtbrukare, af
idoga Näringsidkare, och hvilka desse tydli¬
gen insett möjligheten att, med egen förkofran
och det Allmännas nytta förenade, något se¬
nare återbetala ; men igenom hvilka capitals
förlust nu icke allenast personerne, ty det be¬
tyder mindst, utan deras yrken, jordbruk och
andra näringar, aftagit eller råkat i ödesmål.
Dessutom måste man från de egendomsköp, som
skett, äfven undantaga alla dein, der genom
tidernas skick penningrike blifne köpare me-
ra gjort afseende pä säkerheten för sina capi¬
tal, än på en hög, men mindre viss renta: och
c
Den 3 1 Mars.
395
följden af alla dessa köp blir slutligen den, att
de utgifne penningarne måst någonstädes an¬
vändas, hvilket till större eller mindre del
äfven sannolikt skett åt af mig uppgifna han-
delsgrenar. Att utvägen till rentas erhållande
för dagen, genom insättning i Disconterna e-
mot tre procents Obligationer, på det sätt min-
skat pcnnmge-omloppet, att Obligationerna le¬
gat stilla, hvilket, såsom föreburet, äfven icke
hör förbigås, torde så myckei mindre vara grun-
dadt, som dels de i Disconterna insatta summor
derifråp utgått i lån , dels ock sjelfva Obliga¬
tionerna länge löpa bland Allmänheten; hvar¬
emot, om det kunnat hända, att Obligationer
blifvit .utan insättning tillskapade att på viss
tid inlösas, inom hvilken de icke blifvit be¬
talte, sådant ökat, men icke bordt minska
omlöpande penningemängden, så vidt de ägt
omlopp i penninge-rörelsen.
I följd af hvad jag således haft äran an¬
föra, vågar jag föreslå:
1) Att Brännvinsbränningen hädanefter må
ställas på en friare fot, 0111 icke på alldeles
enahanda sätt, som det af Riksens Ständer
år 1809 beslutade, likväl på sådana grunder,
att dess utöfning må medföra väsendtliga och
högst påkallade fördelar för Landtbruket, samt
attjjdet inom Fäderneslandet tillverkade Bränn¬
vin säkert må kunna påräknas att så fylla be-
hofvet deraf, att införseln af alla slag utländskt
Brännvin må af sig sjelf blifva alldeles öfver¬
flödig, och denna Näring således sättas i full
396
Den 31 Marti
eller nara jemnlikhet med flera af våra öfriga
inhemska; samt att, i sammanhang härmed,
utförsel af Brännvin må tillåtas utan all Tull-
afgift, emedan man redan beskattat tillverknin¬
gen inom Landet och icke räknat på annan
Statsinkomst af denna Näringsgren: men att
tillika, uloin eje författningar vi redan åge,
alla lämpliga utvägar vidtagas, med nit och
verksamhet handhafvas emot fylleriet, så af
Brännvin, som andra drycker, hvarvid en e-
mot vår allmänna krogrörelse stridande väg ic¬
ke må förgätas.
r) Att ali Nederlagshandel, inom en viss
tid, må, så vidt möjligt är, försvåras, inskrän¬
kas eller alldeles upphöra; men deremot en
tjenlig Tulltaxa uppgöras, så beskaffad, att
den icke blir en driffjäder till lurendrägeri och
försnillning, utan ett för vissa inhemska till¬
verkningar yälberäknadt skydd emot sådana
försök, som med uppoffringar från utländska
Stater för en tid, hafva för syftemål att ett
annan tillintetgöra våra tillverkningar, för att
derefter intaga deras rum, hvarvid bör, så
vidt möjligt är, äfven iakttagas, att införda
Öfverflödsvaror belastas särskildt med afgifter,
som icke utgå förr, än de förbrukas eller till
förbrukning inköpas, likväl med billigt afse-
ende derpå, att de, hvilkas förbrukning sträckt
sig redan en längre tid till de nedre folk-klas¬
serna, icke må för tungt belastas.
s'' Att Disconterne må få sådana föreskrif¬
ter, sorn, jemte säkerhet för fonderna , framför
Den 31 Mare.
397
allt gynna och befordra circulationen af pen-
ningar uti inhemska näringar, att de lifva den
inhemska näringsfliten och handeln, i synner¬
het produetionen af och trafiquen med de lör
Fäderneslandet mest vigtiga barnalstringar och
lörädlingar.
4) Att Näringsfriheten i alla inhemska fö¬
retag af ett redbart värde må befordras, samt
efter hand, om ej på en gång, vinna fullbordan,
och att inrikes trafiquen lossas ifrån alla nu
i vägen liggande hinder och band, enär va¬
rorna uppenbart befinnas af inhemsk tillverk¬
ning; till hvars nödvändighet jag må exem¬
pelvis erinra om alla de band som fjettra, al¬
la de hinder som möta, alla de upptåg sorn
besvära, alla de formaliteter som uppehålla,
alla de chicaner som förolämpa, vid endast
transporten inom eget land af allt slags jern,
hvilket behandlas, ifrån första hand till den
sid>ta, ifrån Grufvan till exporten, som vore
det af en alldeles oloflig åtkomst, och hvar¬
igenom varan så belastas, dels med stadgade
umgälder, dels med oundvikliga biafgifter, att
hon utan dem till mindst fem procents bättre
pris, med lika behållning för ägaren, kunde
säljas och utskeppas, utan att minskningen af
dessa procent skulle medföra någon förlust för
Landet.
5) Att alla medel vidtagas, som säkert,
men med foglighet och förstånd, leda till min¬
skad förbrukning af vissa öfverflöds varor, hvar¬
vid jag instämmer med de af Herr nf Darelli
393
Den 3 i Mars,
framställda önskningar lör exempel och var¬
ningar i sådan väg.
Högvälborne Herr Grefve och LandtMarskalk!
HögloO. Ridderskap och Adel!
Om ändamålet af våra bemödanden är att
vinna trefnad och förkofran i Fäderneslandet,
om dessa fåfängt sökas utan lil i egna redbara
yrken, utan försakelse af en allt förstörande
yppighet, utan måtta i lefnadssätt, utan v. in-
skad import och, om möjligt är, ökad utförsel;
om erhållandet häraf uteblifver, så jange de
Vägar stå öppna, som gynna och befordra mot¬
satserna; om dessa vägar, till skada för fä¬
derneslandet, upptaga större delen af dess rö-
reise-capital: så måste de tillslutas, så måste
penninge-rörelsen återgå till förlag i egna nä¬
ringar, och det är detta jag hoppas skall vin¬
nas genom de mått och steg, som jag vägat
föreslå. De kunna icke verka annorledes än
långsamt, ehuru säkert; men då det är af viss¬
heten om deras allmänt gällande kraft och be¬
stånd, som deras tidigare verkan till en del
skall bero, anser jag nödvändigt, att dessa
så försäkras, att icke undantag i särskildta fall
eller för enskildta personer och Medborgare¬
klasser må komma att äga rum; ty om det är
s på allmänna författningars helgd, som enskild-
tes uträkningar och allmänna välfärden med
trygghet grundas, blifva undantagen af våda
för l«var och en lagbunden enskildts välfärd,
och likväl är det på deras samlade krafter hela
Fäderneslandets bestånd hvilar.
Den 3 i Mars.
399
Det är möjligt, att oaktadt dessa förslag,
till det hela eller någon del, skulle gillas, de
likväl icke blifva tillräckliga för ändamålet,
som torde fordra en hastigare åtgärd, hvartill
flera förslag redan skett; men jag tior, att
raan bör besinna sig ännu på sådanas afgöran¬
de, som syfta åt rörelse capitalets ökning, utan
att klokt och välbetänkt hafva bestämt sakta
och nyttiga vägar fördess uppehållande i värde
och dess användande; pä det icke, med bi¬
behållande af de vägar det nuvarande tagit,
och sorn fört oss i bekymmer och nöd, vi der¬
ifrån må skyndas till rådlösheten och förstörel¬
sen , sedan de kiafter, som uppehålla Fäder¬
neslandet, blifvit förspillde.
Remitterades till Allmänna Besvärs - och
OeconomiaeUtskottet, och skulle med de öf¬
riga Respectiva Stånden communiceras.
Uppå derom af Herr Flach, Carl, väckt
fråga och af Herr LandtMarska ken gjord pro¬
position , anmodades Herr Rothoff att låta till
trycket befordra sitt nyss uppfästa Dictamen.
Grefve Hamilton, Gustaf Wathier, yttrade
skriftligen till Protocollet:
Uti ett vid förra Plenum ingifvet Memo¬
rial har Herr Majoren Stjernsvärd bland an¬
nat anfört: att ingen borde tillåtas begagna
liusbehofsbränningen, sorn icke vid Sockenstäm¬
ma i Augusti månad förut bsvist, att han med
4oo
Den 31 Mart'.
Potatoes hade planterat ett visst stycke jord
i nion at sin pannrymd, etter en fastställd
Tarif: att den som ej vid .Mantalsskritningen
kunde förete ett sådant bevis, borde cj heller
för det året blifva tor rättighet till husbehofs¬
bränning antecknad, Och att pannans storlek
borde bestämmas efter areal jord, som vere
planterad med rötter.
Med all den aktning jag bör hysa för en
man af Herr Major Stjernsvärd* lörtjenster,
bär det likväl icke stått i min förmåga att
inse hvarken nyttan eller rättvisan af den fö¬
reskrift han sålunda föreslagit. Den grund-
satts är i mitt sinne orubblig, att inga band
böra läggas på näringarne i deras utöfning,
om de skola vinna tillväxt oell förkofran,
och med denna grundsatts instämmer det ic¬
ke, att tvinga jordbrukare, vid förlust af rät¬
tigheten att iörädla de varor deras jord al¬
strar, att så ett sädesslag hellre än ett annat,
eller att producera en jordfrukt hellre än
Säd. Det gifves mångå orter i Sverige, der
stark lera utgör hufvudjordarten , och som
det är en allmänt känd och af erfarenheten
bekräftad sanning, att Fotatoes i såd n jord
icke trifvas, utan ger en ringa afkastning,
skulle det vara ett verkligt straff för en jord¬
ägare i dessa orter att nödgas i stort idka
plantering af denna jordfrukt. I de nordliga¬
re orter af Riket kan åter potatoesplanterin-
gen, i anseende till tidigt inträffande köld och
nattfroster, icke med förmån drilvas I alla
land ,
Den 31 Mars. 401
land, och särdeles i ett sådant som Sverige,
som i den långa landsträcka från Torneå till
Ystad äger så många och stora skiljaktighe¬
ter i climat, i local, i jordarter, i arbetsstyr¬
ka och i arbetsflit, tror jag det vara säkrast
och nyttigast att icke genom Författningar
lägga hinder i vägen för jordbrukaren att an¬
vända sin jord så som han finner det för sig
förmånligast. Jag kan af dessa skäl icke an¬
nat än tillstyrka afslag å hvad Herr Stjern¬
svärd i denna del af sitt Memorial anfört.
Herr Grefven och LandtMarskalken samt
Höglofl- Ridderskapet och Adeln torde benä¬
get tillåta, att denna min anmärkning blir till
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskotteÉ
remitterad.
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskottet.
Herr Ankarloo, Olof, uppläste följande:
Att, vid hvarje Embetsmans befattning,
Ledamöter böra vara ojäfvige, och icke ä-
ga enskildt nytta eller skada af de resultat,
som bestämmas, lärer vara utan all fråga,
samt att denna princip bör vara allmän och
användas vid alla Embetsåtgärder, utan allt
undantag.
Men denna grundsats användes ej, när
fråga är om MarkegångsTaxor. _ AUa lön-:
Ridd, 0, Ad, Fröt, N:o yt. ys,
402
Den 31 Mars.
tagare med indelt lön hafva nytta eller skada
af MarkegångsTaxorna. De vinna, omTaxan
sättes hög; de förlora, om den säfles låg.
Jag tror således, att ingen Tjensteman,
ined indelt lön, bör ens få vara Ledamot,
och ännu mindre Ordförande, när dessa Taxor
skola bestämmas, ty man kan icke Vänta, att
den enskildta egennyttan skall vika mer vid
dessa, än vid alla andra tillfällen. Jag öf-
verlemnar denna fråga till Högvälborne Herr
Grefvens och LandtMarskalkens samt Höglofl.
Ridderskapets och Adelns öfverläggning. Men
i händelse hon skulle finnas dubieuse, utbeder
jag mig ödmjukligen, att hon med de öfriga
RiksStåndcn måtte blifva communicerad.
Begärdes på bordet.
Vidare uppläste Herr Ankarloo följande:
Den rättighet Adelige, samt Prest- och
BondeStåndets Sterbhusdelägare är medgifven,
att, till Boupptecknings- och Utredningsman,
utvälja den eller de, till hvilka de äga för¬
troende, och således med hvilka de kunna träf¬
fa lindrigaste accordet, utan att något undan¬
tag är föreskrifvet, innefattar således ett med¬
gifvande, att ordinarie domare i orten till så¬
dana förrättningar får begagnas. Om denne all¬
tid vore en redlig och rättvis man, så vore
visserligen vid detta val ingen ting att på¬
minna. Men då motsatsen inträffar, kunna o¬
Dm 31 Mars.
403
nödige kostnader och hvarjehanda olägenhe-
ter uppkomma genom hans befattning med en¬
skildta Sterbhus.
Det är utan all motsägelse, att en Domare, -
Som varit Boupptecknings - eller Utrednings-
nian i ett Sterbhus, derigenom blir jäfvig att
såsom Domare befatta sig med de tvister ,
som, i anledning af en sådan utredning, kun-
na emellan Sterbhusdelägarne eller andra per¬
soner uppkomma. Ar Domaren en rättvis och
förståndig man, så jäfvar han sig sjelf, och i
det fallet måste en extra Domare hos Hof-
Rätten begäras j men detta måste alltid ske på
Partens bekostnad, som derigenom får vidkän¬
nas en dryg utgift, hvilken varit bespara , om
någon annan, än ordinarie Domaren, varit Ut¬
redningsman.
Är åter Domaren egennyttig och orätt¬
vis, så jäfvar han sig icke, utan dömer i
målet, alltid till den Partens förmon, för hvil¬
ken han mest interesserar sig. Exempel, flera
an ett, äfven i min egen ort, kunna på dy¬
lika händelser företes. Hos HofRätten , der
den lidande är nödsakad att klaga, kan väl
rättelse vinnas, men målet, såsom behandladt
af en obehörig person, återförvises i hela sin
vidd till ny pröfning af en extra Domare,
och i det fallet uppstår ett dubbelt lidande ,
både i anseende till en lång tidsutdrägt och till
kostnaden för extra Domaren.
Jag tror mig således äga skäl att föreslå,
det ortens ordinarie Domare ej må vara till-
Ben 31 Mars.
låtet att med Sterbhusutredningar sig befatta,
eller i annat afseende, då tvist inträffar, Sta-,
ten, utan kostnad för Parten, bör anskaffa o-
jäfvig Domare. Ödmjukligen skall jag an¬
hålla, att denna fråga måtte till LagUtskot-
tets utlåtande remitteras.
Begärdes på bordet.
Herr von Törne, Michael, anförde skriftli¬
gen till Protocollet:
Det torde förefalla mången besynnerligt,
att i ett tidehvarf, så märkvärdigt som det
närvarande, framställes så mycket, men verk¬
ställes så litet, till mensklighetens väl: att
medel blifvit uppfunne, pröfvade och godkän¬
de, hvarigenom nationerna kunna förhjelpas
till yttre välstånd och inre värde, men att
dessa medel icke användas; att deremot många
förändringar göras, som icke äro några för¬
bättringar. Hvad är orsaken härtill? förmod¬
ligen brist på allmän upplysning. Upplys¬
ningen finnes hos några, meddelas äfven i
böcker och afhandlingar, men, som man vet,
sprides den sällan till mängden. Det lättaste
sättet att meddela gagneliga kunskaper åt All¬
mänheten är genom Tidningarna. Engelska
Regeringen har långt för detta insett fördelar¬
na af denna utväg, och till vinnande af det nyt¬
tiga ändamålet, tillåtit att alla Tidningar kost¬
nadsfritt med Posten försändas, en åtgärd,
som torde förtjena efterföljd äfven hos oss.
Den 31 Mars.
405
Aldrig antages i England någon ny Lag, ut¬
an att den förut varit införd i Parlaments-
Tidningen och Dagbladen, och hvarje sådan
sak skall ligga oafgjord i sex veckor, inom
hvilken tid hvar man har rättighet att i Par¬
lamentet, eller i offentliga skrifter, yttra sig
om förslagets nytta eller skadlighet. På det¬
ta sätt bevaras icke allenast det allmännas för-j
delar, utan Lagstiftaren blifver upplyst om al¬
la svårigheter och har tillfälle att välja det
bästa. Man har der godkänt den satsen, att
Lagarne alltid medföra den mest välgörande
verkan, då undersåtarnes öfvertygelse om nyt-i
tan föregått lydnaden.
Som allmän upplysning är säkraste med¬
let till allmänt väl, så bör den också på det
kraftigaste befrämjas. Jag vågar derföre hos
Höglofl. Ridderskapet och Adeln vördsamt fö¬
reslå, om icke sådane Tidningar, som anses!
bidragande till spridande af upplysning sä
väl i ceconomiska som vetenskapliga ämnen,
måtte portofritt få försändas med posten.
Hos Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken samt Höglofl. Ridderskapet
och Adeln är min ödmjuka anhållan, att det¬
ta Dictamen må till utlåtande af vederbörligt
Utskott remitteras.
Remitterades till StatsUtskottet:
Herr Munch af Rosenschöld,, Eberhard. Statsl
Secreteraren Herr Baron Wirsén gjorde, i anr
406
Den 31 Mars*
ledning af mitt Memorial sista Plenidagen*
den hemställan till Kidderskapet ochAdeln, hu.
ruvida det kan vara en ConstitutionsUtskattets,
Ledamots rättighet att uti ett Stånds Plenum
framställa de meningar han genom läsning af
berörde Protocoll kunnat inhämta. Som af
Ridderskapet och Adeln ingen då gjorde af¬
seende på denna hemställan, trodde jag mig
ej heller böra göra det, helst jag härledde
Herr Barons yttrande från något misstag om
mina ord eller afsigter. Jag hade äfven vän¬
tat, att någon vid Protocollets justering i dag
skulle derpå hafva gjort afseende; men då.
ingen det gjort, får jag nu sjelf göra det, och
är så mycket säkrare om Ridderskapets och A-
delns tillåtelse att häröfver nu få yttra mig,
sorn jag hört flera trott sig böra anse min
tystlåtenhet vid detta tillfälle som ett medgif¬
vande af ett Constitutions-vidrigt förhållan.
de. Jag förklarar högtidligen, att jag icke
bar hämtat min kännedom om Författningen
angående en förhöjd Recognitions-afgift för
Engelska varor af de i Constitutioi->sUtskottet
förehafde StatsRådets Protocoll. Jag behöfde
det ock icke, då Förordningen blifvit länge¬
sedan kungjord. Redan lör flera år sedan hör.
de jag köpmän och andra personer, kännare
af ämnet, omtala och förundra sig öfver den
låga procenten och likväl låga värderingen af
de till upplag tillåtna Engelska varor. Det
vore dock besynnerligt, om en medlem af Con-
stitutionsUtskottet ej skuf£*e få i sitt Stånds
Plenum vidröra ämnen, erinra vid Författningar,
för det dessa möjligen kunna hafva förekom¬
Den 31 Man.
4^7
mit i de i Ulskottet granskade StatsRådets
Protocoil.
På hvems förslag Författningen om den
förhöjda Nederlags- och Transitoafgiften måt¬
te vara utfärdad, behöfde jag icke heller in-
hämta af StatsRådets Protocoll, utan blott af
vår Regeringsform, enligt hvilken StatsSecre-
teraren för Handels- och Finance-ärenden bör
förmodas hafva föreslagit samt måste contra-
signera Författningen; och den tiden var Herr
Baron Wirsén StatsSecreterare för nämnde ä-
renden. Min förmodan, att Herr Baronen
gjort förslaget, hade jag således fullkomlig
och äfven laglig anledning till; har jag miss-
tagit mig i min förmodan, så föiklarar jag
mig Herr Baron förbunden, om Herr Baron
härom vili upplysa mig.
Jag tror mig således hafva visat, att min
kännedom om Herr Baronens ifrågavarande
Förslag kunde inhämtas utom StatsRådets Pro¬
tocoll. Men, om jag också af dem hämtat
upplysningar, dess angående, så finns intet stal-
le i våra Grundlagar, som förbjuda att af denna
anledning yttra ett låford; de förbjuda blott att
icke utan under en viss föreskrifven form gö¬
ra åtal. Oden i vår Riksdagsordning, sorn
hit höra, lyda så: När frågor uti Riksens
Ständeis Plena eller andra Utskott, än Consti-
tutionsUtskottet, väckas, huruvida StatsRådet,
eller någon dess Ledamot, eller någon Före¬
dragande, sitt Embete på ett obehörigt sätt
utöfvar, böra dervid följande ordalag och in-
ör anledning till an¬
4^8
Den 31 Mars.
märkning mot StatsRådet, eller den och den
Ledamoten, eller Föredraganden, hvarom Re¬
miss begäres till ConstitutionsUtskottet, in¬
för hvilket anledningarne uppgifvas skola.”
Jag hemställer till Ridderskapets och Adelns
eget bepröfvande, om i mitt Memorial ett en¬
da yttrande förekommit, hvari jag satt i frå¬
ga, huruvida det varit anledning till anmärk¬
ning mot StatsRådet, eller huruvida den och
den Ledamoten, eller Föredraganden, sitt Em¬
bete på ett obehörigt sätt utöfvat, eller jag
derom gjort någon slags motion.
Herr Baron Wirsen lärer äfven misstagit
sig om mina ord, då han tror mig hafva kal¬
lat dess förslag visa. Mina ord, som finnas i
conceptet till mitt Memorial, liggande,på bor¬
det, lydde så: 5,på StatsSecreteraren Herr Ba¬
ron Wirséns förslag, blef afgiften visligen för¬
höjd.” Jag kan ej tro Herr Baron anse ett
yttrande om en Konungs beslut och om en Fö¬
redragandes förslag vara ett och detsamma.
Men sedan år 1809 håfve vi ägt rättighet, el¬
ler åtmindstone fått begagna den, att skilja
StatsRådets och StatsSecreterarens sak från
Regentens. Grundlagen åtskiljer dem tydli¬
gen i detta fall, och jag hoppas, att vi äf¬
ven skole förstå att göra det.
Eders Excellence, Högvälborne Herr Gref¬
ve och LandtMarskalk! Jag anhåller, att Eders
Excellence till Ridderskapets och, Adelns af¬
görande framställer: huruvida Herr Baron Wir¬
sén haft grundad anledning till sin hemställan
Dsn 31 Mars.
409
emot mig, och att, i fall Ridderskapet och A-
deln finner honom det haft, frågan remitteras
till behörigt Utskott.
Grefve Mörner, Adolph Göran. Det till¬
hör icke mig att ingå i pröfning af hvad som
egentligen varit StatsSecreteraren Baron Wir-
sens eller Herr Professoren Munck af Rosen-
schölds mening. Den frågan, som för mig är
af vigt, är, huruvida Ledamöter af Constitu¬
tionsUtskottet böra kunna begagna den till¬
gång de hafva till StatsRådets Protocoll , för
att med låford eller-klander nämna personer,
som deltagit i StatsRådets öfverläggningar el¬
ler de mål, som deruti förekommit. Jag tror
att, i följe af 90. §. RegeringsFormen , böra
alla sådana anföranden anses såsom icke tillåt¬
na. Det är till rättigheten att granska, hu¬
ruvida Constitutionens föreskrifter blifvit af den
Föredragande eller andra vederbörande iakt-
tagne, som ConstitutionsUtskottets Ledamöters
granskningsrätt inskränker sig. Om någon an¬
märkning äger rum, är formen derföre gifven ;
andra anföranden , grundade på uppgifter, häm¬
tade af samma källa, kunna lättligen inleda
Ständerna i pröfning af särskildta personers
förhållanden och den verkställande Magtens
beslut, som icke höra till deras kall och som
icke äro enliga med RegeringsFormens esprit.
Det var i detta afseende, som jag tror, att Ba¬
ron Wirsén gjorde den hemställan, hvarom nu
är fråga. Hans afsigt kunde ej vara annan, är»
att fästa uppmärksamheten på följderna af va¬
nan att citera enskildta personers Embetsåt»
4io
Den 31 Mars,
gärder, och söka att derigenom förekomma
den. För öfrigt betygade Herr StatsSecrete-
raren Baron Wirsen sin tacksamhet för det om
honom fällda yttrande, och lärer icke haft
för afsigt att påkalla någon pröfning deiaf,
hvilket jag icke heller skulle förmoda vara
nödigt.
Friherre Boye, Ludvig. Jag hade högli¬
gen önskat, att den af Herr Friherre Wirsén
väckta motion fått alldeles förbigås, för att
kunna lemnäs utan allt svar ; men då densam¬
ma nu är releverad af s:ne Ridderskapets och
Och Adelns Ledamöter; och då af dem den
ena, Herr Munck af Rosenschöld, yttrat sig, det
han icke i StatsRådets Protocoll bekommit den
af honom, i dess Memorial, framlagda känne¬
dom om Friherre Wirséns Embetsåtgärder, och
således icke heller missbrukat sitt kall af
Ledamot i ConstitutionsUtskottet; och den
andras, Herr Grefve Mörners, yttrande synes ,
efter hvad jag kunnat fatta detsamma, under¬
stödja det tvifvelsmål, sorn innefattas i Fri¬
herre Wirséns motion; så anser jag mig plig¬
tig, att i detta ämne framställa min mening.
Len önskan jag hyst, att denna motion icke
behöfde något afgörande, har icke uteslutit
den förmodan, att ett sådant kunde komma i
fråga: och jag har af sådan anledning förfat¬
tat mitt yttrande skriftligen, och utbeder mig
att nu få detsamma uppläsa:
Uti Ridderskapets och Adelns sista sam¬
manträde har en Ledamot, Herr Professor
Den 31 Mars«
Munck nf Rosenschöld, omtalat några af de åt"
gärder, som, sedan sista Riksdag, blifvit i all¬
männa ärcnder lemnade af Herr StatsSecrete-
raren och Commendeuren Friherre Wirsén, i
dess förut innehafda egenskap af StatsSecrete-
rare för Handels- och FinanceExpeditionen :
och i anledning deraf har Herr Friherre Wir.
sen, under erinran, att samma ärender icke för¬
ut ägt någon authoriserad publicitet, hemställt,
huruvida det må anses vara i sin ordning ,
att den kännedom om samma åtgärder, som
Herr Munck af Rosenschöld, såsom vid denna Riks¬
dag Ledamot af ConstitutionsUtskottet , der-
s'ädes vunnit, på sådant sätt till Allmänheten
öfvergår.
Utan att uppehålla mig vid något af de
flera ämnen, som af Herr Munck af Rosenschöld,
i dess anförande, äro upptagna; eller vid de
embetsåtgärder af Herr Friherre Wirsén^ hvil¬
ka sålunda blifvit framställde; och utan att
tillåta mig något vidare yttrande , angående
den ömtålighet, som Herr Friherre Wirsén vi..
sat för publiciteten af dess åtgärder, än den,
som jag tror, nyttiga anmärkning, att denna
ömtålighet icke kan äga annan grund, än en
ganska aktningsvärd; så vida Herr Munck af
Rosenschöld, långtifrån att klandra samma åt¬
gärder, heredt ett tillfälle för dem att komma
till den allmänna aktning, som desamma i sigf
sjelfve förtjenat; utan att, säger jag, med nå¬
got af d.ssa ämnen nu upptaga Högloft. Rid-
derskapcs och Adelns tid, vågar jag fästa
Högloft. Ridderskapets och Adelns uppmärk*
412
Den 31 Mars.
samhet på den särskildta fråga, som här upp¬
stått , den nemligen huruyida det må vara
ConstitutionsUtskottets Ledamöter tillstän digt,
att, i annat fall, än då de tilltro sig göra an¬
märkning till ansvarighet å någon Ledamot ,
eller Föredragande i StatsRådet, yppa den kän¬
nedom om allmänna ärendrrnes behandling i
StatsRådet, som ConstitutionsUtskottets Leda¬
möter äga att af StatsRådets Protocoll intaga?
Denna fråga är, efter min öfvertygelse,
en af de vigtigaste, sorn kunna uppstå•, eme¬
dan den , så vidt jag förstår, verkar direct
till, antingen bibehållande af, eller rubbning
uti en af de hufvudsakliga rättigheter , hvil¬
ka tillsammantagna bestämma Svenska Natio¬
nens frihet.
Det angelägna förbehåll, om rättigheten
att vid hvarje Riksdag öfverse och granska
StatsRådets Protocoll, som Regeringsformen
förvarar åt Nationen, kan icke, som jag tror,
äga till ensamt föremål, forskningen efter för¬
brytelser att bestraffa: detta förbehåll måste
äfven medgifva det mera tillfredsställande än¬
damålet för Nationen, att få göra rättvisa åt
all särskildt förtjenst hos StatsRådets Ledamö¬
ter och Föredragander: och ändtligen måste,
från denna granskningsrätt, jemväl vara oskilj¬
aktig, förmågan att upptäcka StatsRådets och
Föredragandernes möjliga misstag, jemväl när
dessa anses icke vara af den betydlighet i all¬
män skada, att bestraffning derå följa bör.
Inga platser i samhället fritagas från mensk-
Den 31 Mars.
413
lighetens allmänna ofullkomligheter t och då
man eftersinnar mångfaldigheten af de ärender,
som i StatsRådet förekomma, torde man haf¬
va svårt att alldeles bestrida, det ju icke nå¬
gon gång misstag kan härröra af okunnighet,
dels i något särskildt ämne, dels om dess för¬
enlighet med allmänna ställningen. Så beskaf¬
fade misstag, utan att förtjena bestraffning,
förtjena visserligen att för framtiden förekom-
masj men enda utvägen dertill, den nemligen,
att å dem fästa allmänna uppmärksamheten ,
skulle vara förlorad, om sådana misstag icke
finge af ConstitutionsUtskottets Ledamöter yp¬
pas : och denna hemlighetsanda skulle då, för
att tilläfventyrs någon gång, i framtiden, kun¬
na undangömma medelmåttan eller misstagen,
nu och emedlertid fråntaga Nationen det till
en god nationalandaså ansenligt bidragande till¬
fället, att känna och inse grunderna af den viss¬
het, eller vidden af den frimodighet, som tillhör
antingen StatsRådets gemensamma yttrande, eller
må hända någon gång den skiljaktighet derifrån,
hvarom endast Protocollet kan upplysa.
Utom dessa allmänna skäl emot ali sådan hem¬
lighetsanda, tror jag mig finna ett ändå större,
i sjelfva saknaden af något stadgande i Consti-
tutionen, ledande till förbud för Constitutions¬
Utskottets Ledamöter att allmänt eller- enskildt
yppa innehållet af StatsRådets Protocoll. Ge¬
nomläsningen af dessa Protocoll kunde icke af
Ständernas Ledamöter mangrannt utöfvas: och
det var således nödvändigt, att densamma öf-
verlemnades åt ett mindre antal af Ständernes
414
Den 31 Mars
Fuilmägtige; men genomläsningens ändamål,
Ständernes upplysande om allmänna ärender-
nes behandling, skulle blött ofullkomligen och
illa uppfyllas, om kännedomen förbiet en hem¬
lighet hos ConstitutionsUtskotteis Ledamöten
Constitutionen har icke påbudit någon tysthets¬
ed för ConstitutionsUtskottet. Med all skyldig
aktning för hvarje annan tanka, anser jag mig
således icke tillåtet att, förkiaringsvis, gifva
Constitutionen någon mening, till ett förbud
eller en inskränkning i Nationens rättigheter,
som icke i tydliga ordalydelser der Vinnes:
och då jag aldrig kan öfvertyga m'g,det Stän-
derne ens äro berättigade att, till sina Ut¬
skott, öfverlåta annan magt, än den, sorn in¬
skränker sig till Riksdagsärendernes beredning,
så tilltror jag mig icke heller att, genom en
efter mitt begrepp felaktig uttydning af Grund¬
lagen, hvarken afstå eller förminska, eller
ens medgifva någon tvetydighet i den rätt, som
hvarje Riksdagsman tillkommer, att begära
och erhålla, eller den rätt, sorn hvarje Con-
stitutionsUtskottets Ledamot tillkommer, att
meddela sådana upplysningar utur Statsrå¬
dets Protocoll, som i ett eller annat afseende
kunna vara för någon Riksdagsmotion nöd-
vändige-
I följe af allt detta får jag till Höglofl.
Ridderskapets och Adelns bepröfvande öfver¬
lemna , om icke den af Herr StatsSecretera-
ren, Friherre Wirsén gjorda hemställan bör
besvaras med förklarande, det någon hemlig*
hets-förpligtelse ConstitutionsUtskottets Leda¬
möter ingalunda åligger.
Den 31 Mars.
415
Vidare fortfor Friherre Boye mundtligen:
Jag har blott några ord att här tillägga, och
föranledes dertill af den erinran en värd Ta¬
lare, Herr Grefve Månur, gjort om innehållet
af RegeringsFormens 90. §. Det är alldeles
Sanning, att, enligt samma §, får icke något
af de beslut Kongl. Maj t behagar vidtaga i
enskildta mål blifva ett ämne för något Stånds
öfverläggning; men helt annan och vida der¬
ifrån skillcl är frågan om Ständernes rätt att
- granska och bedömma grunderna till hvarje
underdånigt råd eller tillstyrkande, som af
StatsRådets Ledamöter eller Föredraganden
afgifves, en rättighet, som jag anser tydlig
och obestridlig, och som naturligtvis förutsät¬
ter en annan, den nemligen, hvarom nu frå¬
ga är, att om samma grunder inhämta känne¬
dom i StatsRådets Protocoll.
Friherre Cederström, jfoccl: Jag har med
uppmärksamhet afhört Herr Professor Munck
af Rosenschölds yttrande i förlidne Plenum, och
StatsSecreteraren Baron Wirséns anmärkningar
dervid. Jag är icke af Herr Baron Wirséns
tanka, rörande yttrande rätten, utan anser frå¬
gan ej kunna afgöras, utan att till Constitu¬
tionsUtskottet remitteras. Hvad åter angår
den af Grefve Mörner citerade 90. §. af Re-
geringsFormen, tror jag icke, att den mening
deraf kan dragas, att man i RiksStånden al¬
drig borde få yttra sig öfver beslut och öfver de
personers åtgärder, som med ärendets beredan¬
de haft befattning, och anhåller jag derföre
att få uppläsa nämnde orden lyda der så-
416
Den 31 Mars.
lunda: Under Riksens Ständers eller deras
Utskotts öfveriäggningar och pröfning må ic*
ke uti något annat fall eller på något annat sätt,
än denna Grundlag bokstafligen föreskrifver, kom¬
ma frågor om Embets- och Tjenstemäns till-
och afsättandei Regerings- och Domaremag-
ternes Beslut, Resolutioner och Utslag3 enskil¬
da Medborgares och Corporationers förhållan¬
den, eller verkställigheten af någon Lag, För¬
fattning eller Inrättning. I annan händelse
finge aldrig Riksens Ständer yttra sig öfver
någon cEConomisk Författning, som för Landet
vore skadlig, och till Konungen öfverlemna
deras underdåniga önskningar till ändrings
vinnande: ty huru öfverenskomma om hvad
som fordras, om man ej får yttra sig öfver
det felaktiga? För öfrigt var, efter min tan¬
ka, Herr Munck af Rosenschölds yttrande så
mycket mindre obehörigt i den fråga, hvarom
han talat, som det rörde Tullmedlen, och så¬
ledes var en Bevillningsfråga, hvaröfver Rik¬
sens Ständer , enligt Grundlagarna, äga rätt en¬
samme besluta.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard: Jag
är alldeles af lika tankar med Herr StatsSe-
creteraren Grefve Mörner, att frågor om Stats-
Rådets eller de Föredragandes göromål ej bö¬
ra få framställas i Ståndens Plena, så vida
dessa frågor innefatta ett klander eller en an¬
märkning. Men jag påstår, att yttranden, som
innefatta blott låford om dessa Embetsmäns
åtgärd, äfven der äro tillåtna, ty de äro icke
i
Den 31 Mars.
417
i våra Grundlagar förbudne. För öfrigt har jag
förr förklarat, att min uppgift om Herr Ba¬
ron Wirstns förslag till ifrågavarande Författ¬
ning var grundad på en förmodan 3 och jag
vågar anse min förmodan, att Herr Baron
Wirsén föreslagit Författningen, lika så rimlig,
för det Herr Baronen dä var tjenstgörande
StatsSecreterare för Handels- och Financeären-
den, som Herr Baronens förmodan, att jag
endast af StatsRådets Protocoll inhämtat kän¬
nedom derom , för det att jag var medlem af
ConstitutionsUtskotfet. I öfrigt förenar jag mig
med den varda Ledamot, som sist yttrade sig,
att Baron Wirséns hemställan bör remitteras
till ConstitutionsUtskotfet, i fall Ridderska-
pet och Adeln anser mig hafva genom mitt
yttrande om Baron Wirsen i mitt Memorial
handlat emot Constitutionen,
Friherre af Wetterstedt, Gustaf: Jag var
ej närvarande, då, uti sista Fleno, Herr Munck
af Rosenschöld uppläste det Dictamen , hvilket
gaf Pierr StatsSecreteraren Friherre Wirsén an¬
ledning att göra den anmärkning, som utgör
föremålet för närvarande öfverläggning. Jag
kan således endast grunda mina tankar på
hvad jag nu successive kunnat inhämta af de
tal, som blifvit hållna. Mig synes, att detta
i början obetydliga ämne, endast härrörande
sig från en anmärkning emot en mening i ett
uppläst Dictamen, utan att innefatta någon
bestämd rigtning till afgörande eller öfver¬
läggning inom detta Stånd, småningom vun-
Ridd. 0. Ad. Prot, N:o 53.
4iS
Den 31 Mars.
nit en vigt och en omfattning, som, för frå¬
gans ytterligare behandlande, dels synes for¬
dra det noggrannaste bedömmande, dels göra
den oberoende af Ridderskapets och Adelns
enskildta beslut. Anses frågan så vigtig, att
den bör behandlas af ett särskildt Utskott,
så kan den naturligtvis icke nu afgöras, men,
lika med alla andra, hänskjutas till Utskottets
förberedande åtgärd. Herr Munck af Rosenschöld
har i dag förklarat, att han ej ur StatsRådets
Protocoll hämtat de upplysningar, hvilkas all¬
mängörande gåfvo anledning till StatsSecrete-
raren Herr Friherre Wirséns anmärkning. Efter
denna förklaring, synes mig hela frågan hafva
kunnat förfalla och Herr Munck af Rosenschöld
ej behöft ingå i någon pröfning, huruvida han
handlat rätt eller icke, om han, såsom Leda-
mot i ConstitutionsUtskottet, endast ur Stats¬
Rådets Protocoll hade tagit de ifrågavarande
uppgifterna. Då Herr Munck af Rosenschöld an¬
för , att han borde förmoda att contrasignen*
ten till den af honom omtalade allmänna för¬
fattning borde vara upphofsmannen till för¬
fattningens grunder och lydelse , och då den¬
na förmodan å Heer Munck af Rosenschölds si¬
da är ganska förlåtlig, kan äfven å andra si¬
dan anföras, att StatsSecreferaren Friherre Wir¬
sén med lika skäl kunde äga anledning till,
att Herr Munck af Rosenschöld ur StatsRådets
Protocoll tagit de upplysningar, som legat till
grund för dess anförande. Utan att vilja in-
gå i pröfning af hela detta ämne, tror jag mig
endast böra anmärka, att det säkerligen ej kan
tagas för en ovilkorlig regel, att en StatsSe-
Den 31 Mars.
415
creferares contrasignation af en utgående för¬
fattning ovilkorligen innebär, att han till al-
la delar föreslagit densamma. Visserligen är
förhållandet i allmänhet sålunda 3 men en
StatsSecreterare, som äger sin i grundlagen
stadgade rätt, att neka sin contrasignation till
hvad han anser stridande emot Regering?For-
men, kan deremot ej underlåta att sätta sitt namn
under en Författning, som, oaktadt stridande
emot dess tankar , Konungen'anser nyttig, och
hvarigenom intet ingrepp göres i Constitutio-
nen. Således kunde Herr StatsSecreteraren Fri¬
herre Wirsén väl hafva uppgifvit Författnin¬
gen , men ej derföre bestämt sjelfva beloppet
af tullafgiften.
Hvad angår Herr Munck af Rosenschölds
yrkande , att till ett Utskott må hänskjutas
den väckta frågan, huruvida han handlat Con-
stitutionsvidrigt eller icke, synes det, efter
min öfvertygelse, ej kunna eller böra i ver¬
ket sättasj ty då borde, till följe af hvad
Herr Munck af Rosenschöld anfört, att han i
grund af lagarna ej finner något bestämdt stad¬
gande emot allmängörande in pleno, åtmind-
stone af de uppgifter ur StatsRådets Protocoll,
som kunna leda till låford för någon Ledamot
i StatsRådet, den frågan först, genom Utskot¬
tets förberedning, af Stånden vara afgjord,
om allt hvad Grundlagen ej bestämdt förbju¬
der, bör anses vara tillåtet. Efter min tanka,
kan icke en så vidsträckt tydning medgifvas.
Lika med Herr Munck af Rosenschöld, och
med hvarje redlig Embetsman, delar jag till¬
420
Den 31 Mars.
fredsställelsen öfver den ansvarighet, som allt
6edan år 1809 blifvit laggd på Konungens Råd¬
gifvare i KtatsRådet och i Commandomål- Jag
gör med nöje en offentlig rättvisa åt renhe¬
ten af de afsigter, som grundat den värda Le¬
damotens anförande ; och jag har under lop¬
pet af denna öfverläggning fått förnyade skäl
att värdera det utöfningssätt af Riksdagsman¬
narätten, som, förenadt med lämpa och inbor
des akrning för stridiga meningar, säkrast le¬
der till ett gemensamt mål. Det är derföre
jag tror mig kunna tillägga, att om , på sätt
Herr Munck af Rosenschöld nyligen yttrat , Ri¬
kets Ständer alltid skola veta skilja emellan
Konungen och Embetsmännen , skola desse
sjelfmant ej söka vända , ifrån sig på Regen-
ten, hvarje anmärkning, de , i laglig ordning,
kunna förtjena.
En annan värd Ledamot, Herr Friherre
Boye, har, med anledning af den väckta frå¬
gan, framställt sina tankar, och visat nödvän¬
digheten att bereda ett tillfälle för Constitu-
tionsUiskottets Ledamöter, att, genom de i
StatsRådets Protocoll hämtade uppgifter, of¬
fentligen kunna, antingen upplysa de misstag,
som någon af StatsRådets Ledamöter , i sin
yttrade mening, må hafva begått, eller ock
gifva ett förtjent låford åt den, som ej i det¬
ta misstag deltagit 3 utan att på ett uteslutan¬
de sätt sysselsätta sig med granskningen af
StatsRådets Protocoll, endast för att deruti an*
marka, hvad emot grundlagarna kunde vara
stridande. Lika med den värda Ledamoten',
Den 31 Mars.
421
tror jag, att denna utvidgade anmärkningsrätt
skulle, i visst afseende, vara både" af vigt
och nytta-, ty då en Embetsman endast rod¬
nande borde afhöra det låford honom möjli¬
gen kunde gifvas, är jag fullkomligen öfver,
tygad, att han med glädje och frimodighet
skulle och borde möta hvarje offentligt ske¬
ende anfall emot dess Embetsförvaltning. Men
för att komma härtill, kräfver Irågan den nog¬
grannaste öfverläggning och bör i constitutio-
nel väg behandlas. Ridderskapet och Adeln
kunna ej ensamme afgöra denna nya tolkning
af grundlagen, som fordrar Konungens och de
öfriga Ståndens sammanstämmande beslut, utan
böra således hänskjuta densamma till Consti-
tutionsUtskottet, som jag tror först bör höras.
För att deremot återkomma till den, i anled¬
ning af StatsSecreteraren Friherre Wirséns an¬
märkning , yrkade remiss till Utskottet, kan
jag åtmindstone hvarken inse eller uppgifva till
hvad Utskott en så beskaffad fråga hörer.
Grefve Lantingshausen, Albrecht, conforme-
r?de sig med Friherre af Wetterstedt.
Friherre Boye, Ludvig: Jag vågar tro, det
en utväg gifves att i denna fråga förena alla
sinnen: Och det är i sådant afseende som
jag föreslår, att Herr Grefven och LandtMar-
skalken och Höglofl. Ridderskapet och Adeln
ville tillåta, det all vidare discussion i detta
ämne måtte afstadna, intill dess Herr Friher¬
re Wirsén, som nu är frånvarande, kommer
tillstädes, då han till äfventyra torde lemas
42*
Deli 31 Mars.
en, som mig synes, å alla sidor lika önskad
anledning att låta hela frågan förfalla.
Herr Munek af Rosenschöld, Eberhard: jag får
blott erinra, att jag begärt, om så skulle an-
ses nödigt, denna frågas remitterande till be¬
hörigt Utskott, hvarmed jag. ej kunde mena
annat än ConstitutionsUtskottpt.
Grefve Lihencrantz, Johan Wilhelm: Vid
den nu uppkomna öfverläggningen anser jag
alldeles nödvändigt, att Herr Baron och Stats-
Secreteraren Wirséns yttrande varder uppläst,
och får derom hos Högvälborne Herr Gref¬
ven och Landt Marskalken ödmjukligen anhål¬
la; för öfrigt förenar jag mig i så måtto med
Herr Friherre Jacob ('ederström, att jag inga¬
lunda anser den omtalte yttrande-rätten va¬
ra Cor.stitutionsUtskottets Ledamöter i Grund¬
lagarna förment.
Herr Pålman, Otto Fredrik: Den öfverlägg.
ning, som redan en lång stund sysselsatt Hög-
Jofl. Ridderskapet och Adeln, bevisar mer än
tillräckligt, huru magtpåliggande det är att med
den alirayttersta sorgfällighet iakttaga före.
skrifna former. I annat fall vet man aldrig
på hvilken punkt man stadnar, och öfverlägg-
ningar kunna uppkomma, såsom nu händt,
hvilka, jag vågar påstå , aldrig inom ett Riks-
Stånd böra äga rum. En sådan discussion,
sorn den-förevarande, kan till och med leda
derhän, att blifva vådlig för Grundlagens helgd.
Den 3! Mars.
423
StatsSecreteiaren Friherre Wirsén har i
sista Plenum tagit sig anledning, af hvad Pro¬
fessor Munck af Rosenschöld yttrat, till Ridder¬
skapet och Adeln hemställa, om någon ägde
rättighet här yppa hvad han såsom Ledamot
af ConstitutionsUtskottet haft tillfälle utur
StatsRådets Protocoll inhämta. Denna Fri¬
herre Wirséns hemställan har i dag blifvit ju¬
sterad, utan att bemälte Herr Baron derå yr¬
kat något resultat, hvarå synes följa, att dess
framställning snarare är ett tillkännagifvande
af sin mening, än en motion till algörande,
hvilket sednare icke heller här kan komma,
i fråga. Nu begär Professor Munck af Rosen,
schöld bestämdt få denna fråga afgjord, och
det utan att dess på bordet laggde Dictamen
blifvit till ventilation företaget. Jag tror ic¬
ke detta behandlingssätt öfverensstämma hvar¬
ken med Riksdags praxis eller en för göromå-
lens fortgång nödvändig ordning, och anser
hela detta ventilations-ämne, såsom icke till¬
hörande Ridderskapets och Adelns upptagan.’
de, än mindre afgörande, alldeles böra förfalla.
Friherre Boye erinrade, att motionens upp¬
läsande utur Protocollet vore af en Ledamot
begärd, och instämde nu i samma anhållan.
I följe hvaraf undertecknad RiddarhusSg.
creterare uppläste den delen af Protocollet för
den 29 Mars, som innehåller Friherre Wirséns
yttrande till Protocollet, i anledning af Herr
Munck af Roseuschölds samma dag uppläste Me-
morial.
424
Den 3i Mars.
Herr Pålman, Otto Fredrik: Ehuruväl in¬
gen annan Bör kunna förklara, eller gifva tyd¬
ning åt Friherre Wirséns ord, än han sjelf,
som icke är närvarande, tycker jag deni lik-
väl icke vara ledande till någon vidare åt¬
gärd, helst det uttryck under slåtta, Riddtrsknprt
och Adeln är en så vanlig höflighetsterm , att
den egentligen föga annat betyder, än om
Friherre Wirsén skulle hafva sagt: Sådan är
min mening. — För öfrigt, sorn jag icke lärer
varit så lycklig yttra mig med nog tydlighet,
för att af Höglofl. Ridderskapet och Adeln
blifva förstådd, utbeder jag mig ytterligare få
ödmjukast erinra , att då Herr Professor Munck
af Rosenschölds anhållan, det Ridderskapet och
Adeln måtte utlåta sig öfver den ifrågasatta
Riksdagsmanna rättigheten, åsyftar en förkla¬
ring eller förtydligande af Grundlagen , kan
denna fråga hvarken till öfverläggning upp¬
tagas, ej heller, såsom samme värde Ledamot
vidare yrkat, remiss derå till vederbörligt Ut¬
skott af Ridderskapet och Adeln lagligen be¬
slutas. Grundlagens föreskrift härom är ju
ganska klar, att man directe till Constitu-
tionsUtskottet skriftligen bör afgifva sina tan¬
kar, och icke väcka dylika frågor i Riksens Stan-
ders Plena.
Hos Högvälborne Herr Grefven och Landt-
Marskalken får jag derföre förnya min ödmjuka
anhållan om proposition till slut på hela den¬
na öfverläggning.
Fri-
Den 31 Mars.
435
Friherre Boye: Jag haj: Visserligen icke
hagot emot att motionen må förfalla; men
jag hemställer, om det också går an, innan
ännu Herr Friherre Wirsén, som väckt motio¬
nen, blifvit hörd, och från sin rättighet att
få motionen besvarad afstått»
Friherre af Wetterstedt: Jag anhåller en¬
dast att få tillägga, det jag fullkomligen för¬
enar mig med hvad Herr Major Pålman an¬
fort om nödvändigheten att, i förening med
Grundlagens föreskrift, Höglofl* Ridderskapet
och Adeln ej fattar något beslut öfver den
nu väckta frågan, ej heller hänskjuter den till
hågöt Utskotts pröfning, då RegeringsFormen
Och Riksdagsordningen tydligen stadga, på
hvad sätt tolkning eller förändring af Rikets
Grundlagar böra äga rum* Jag katt deremot
ej dela Herr Major Pålmans tanka, att Herr
Minck af Rosenschöld bort yttra sig vid Proto-
colls justeringen, emedftn då ej fråga var Ont
förändring, hvarken i hans eget Memorial, el¬
ler i Herr StatsSeCreteraren Friherre Wirséns
anförande; jag tror Herr Munck af Rosenschöld
hafva haft fullkomlig rätt att efter eget skön
yttra sig, antingen under detta Plenum, ellet
Vid hvad annat tillfälle som helst, inom den
1 Riksdagsordningen föreskrifna tid för en*
skildta motioner*
Herr Munck af Rosenschöld: Jag cönfor»
metar mig till alla delar med hvad HofCanz-
lcren Herr Baron af Wetterstedt nvt anfört.
Ridd. 0. Ad. Prot. N:o S4-
426
Ben 31 Mart,
Hant Excellence Herr Grefven och Landi ■
Marskaiken hemställde, om Ridderskapet och
Ådeln ansåge Friherre Wirséns närvaro af flo¬
den till denna frågas afslutande.
Ropades Nej.
Herr Nanckhoff, Carl Ulric: Sorn, efter min
tanka, StatsSecreterarens m. m. Herr Baron
Wirsins i förra dagens Plenum till Ridderska¬
pet och Adeln gjorde hemställan, huruvida
Professoren Herr Munck af Rosenchöld, i egen¬
skap af ConstitutionsUtskottets Ledamot, vore
berättigad att offentligen meddela sådana upp¬
lysningar, som vid läsning af StatsRådets Pro-
tocoll kunnat hämtas, innefattar en af Herr
Baronen och StatsSecreteraren särskildt väckt
fråga, utan något slags sammanblandning med
det ämne, i anledning hvaraf denna fråga upp¬
kommit; och Ridderskapet och Adeln å den¬
na Herr Baronens och StatsSecreterarens mo¬
tion icke ännu fattat något beslut, hvilket
kanske varit behöfligt i så måtto, att få be¬
stämdt, huruvida en slik fråga enligt Rege-
ringsFormens 8r. §. kunnat hos Ståndet in
Pleno, eller bordt hos ConstitutionsUtskottet
väckas; så vågar jag vördsamt hemställa, om
icke en sådan pröfning af Ridderskapet och-
Adeln borde föregå, innan någon ytterligare
Öfverläggning i sjelfva ämnet må tillåtas.
Herr Grefven och Landt Mar skalken hemställ¬
de, hvad det egentliga öfverläggnings-ämnet
angeck, om icke^Ridderskapet och Adeln an-
Den 31 Mars,
42?
sage tillräckligt, att hvad af Friherre Wirsén
och af Herr Munck af Rosenschöld blifvit an för dt,
stöde för deras räkning i Protocollet förva-
radt, och om icke hela denna öfverläggning
således kunde förfalla, helst det stöde hvar
och en fritt, att, om han funne sig dertill be¬
fogad, vända sig till ConstitutionsUtskottet
med den under öfverläggningen vidrörda Con-
Stitutionsfråga.
Bifölls.
Ridderskapet och Adeln åtskilldes klockan
gn qvart till 4.
In fidem protocolli
A. G. Silfverstolpe.
Slut på Första Beten.
Protocoll,
i
hållna
m
hos
H 6 gl o f 1 i ge
Ridderskapet och Adeln,
vid
Urtima Riksdagen i Stockholm
År x8i5.
t , k
Andra Bundet»
STOCKHOLM,
tryckt hos O ror G hahn, i 8 lik
Tisdagen den 4 April*
rlenutn klockan 9 förmiddagen.
Uppiästeä ankomna ProtocollsUtdrag från det
Vällofl. BorgareStundetj af dert 8:de Mars, in¬
nefattande :
Remiss till Lagutskottet af Riksens Stän¬
ders Justi tiaeOmbudsmans EmbetsBerättelse med
dertill hörande Bilagon
Af den io:de Mars.
Remiss till StatsUtskottet af Riksens Stän¬
ders Deputerades Berättelse, rörande 1808 och
1809 årens Krigs-redogörelse; Riksens Stän¬
ders Revisorers öfver Stats-, Banco och Riks-
gäldsVerken Berättelser: j:o angående Stats-
Verkets tillstånd och förvaltning åren 1S10
och 1811 j 2:0 angående RiksgaldsConfoirets
tillstånd och förvaltning ; 3:0 rörande dert un¬
der Kongl. CommerceCollegii inseende ställda
Manufactur-Discont-Fondenj 4:0 om Manufa-
ctur- Spinnhus , och allmänna ArbetshusFon-
derna samt Eskilstuna Fristadsmedelj 5:0 an¬
gående Allmänna MägaziflsDirectiortens förvalt¬
ning för år 18 to; till BaticoUtskottet: Riksens
Ständers Revisorers öfver Stats-, Banco- och
RiksgäldsVerken Berättelse om BancoVerkes,
4
Den 4 April,
Af den urte Mars.
Godkännande 2f TacksägelseAdressen till
Hans Majit Konungen och Hans Kongl. Hög¬
het Kronprinsen, samt af Riksens Ständers un¬
derdåniga Skrifvelse, angående f, d. Konungen
och hans efterkommande.
Af den 13.'de Mars.
Remiss till Lagutskottet af ett anförande
af Herr Assessor C. Arosenius, rörande Boupp¬
tecknings- och FattigProcenten vid dödsfall i
Städerna.
Af den sorde Mars.
Bifall till BevillningsUtskottets hemställan
att få antaga ett större antal Betjening.
Remiss till Stats- Utskottet af Directeuren
Flyborg* Memorial, angående understöd af Sta¬
tens Medel till Hamnbyggnadens fullbordan¬
de vid Helsingborg; Allmänna Besvärs- och Oe-
conornieUt skottet, samma Directeurs Memorial ,
angående rättighet för Helsingborgs Stad att
åtnjuta gcrningsören af de på landet deromkring
nedsatte Handtverkare.
Af den gfjide Mars.
Remiss till Allmänna Besvärs - och Oecono-
mieUtskottet af Borgmästaren Hambrcci Memorial,
angående inskränkning af vissa personers rät¬
tighet att å Landsbygden kringsända och för¬
yttra åtskilliga Manufacturvaror och producter,
hvarvid Herr Borgmästaren Zellinger tillaggt
Den 4 April.
a
den önskan, att uti samma Memorial äfven
måtte tilläggas Lumpsamlare.
Remiss till ConstitutionsUtskottet af Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition om uppskof till nä¬
sta Riksdag med afgörandet af de hvilande
Grundlagsfiägorna; till Stats - Utskottet Kongl.
Maj:ts nådiga Propositioner , angående ärligt
anslag af Allmänna Medel till underhåll och
vård af med Veneriska sjukdomar behäftade
personer; samt angående ersättning för den för¬
lust i årlig inkomst Allmänna Barnhuslnrätt*
ningen i Stockholm måst vidkännas, genom
Storfurstendömet Finlands afträdande} till All¬
männa Besvärs- och OeconomieUtskottet Memorial
af Herr Handelsmannen Wigander , angående
en ny vägs anläggande från Elfvedalen i Ö-
sterDalarne förbi Särna till Rörås Kopparverk
i Norrige; samt ett Memorial af Herr Borg¬
mästaren Gustaf Hohn, angående hushållnin¬
gen med Ekskogarna och svedjande å Ut¬
mark, samt Krono- och Jägeri-Betjeningens
skiljande från befattning med andra än Kro-
noskogarna.
Upplästes ProlocollsUtdrag
från det Hedervärda BondeStåndet af den 8:de
Mars, innefattande :
Remiss till Lagutskottet af Riksens Stan.
ders TustitiaeOmbudsmäns EmbetsBerältelse med
dertill hörande Bilagor.
6 Den 4 April.
Af den io:de Mars.
Instämmande i de öfriga Respectiva Stå ri¬
dens Beslut, att tryckningen af Bihanget till
RiksStändens Protocoll måtte få besörjas af
Expeditionsutskott,
Af den ji.te Mars.
Instämmande med Ridderskapets och A-
delns beslut 0111 en TacksägelseAdress till Hans
Maj.t Konungen och Hans Kongl. Höghet Kran-
Prinsen.
Gillande af Förslaget till Riksens Stän¬
ders underdåniga Skrifvelse till Kongl. Maj:t
angående mått och steg i afseende på f. d.
Konungen och hans efterkommande.
Gillande af Förslaget till TacksägelseA¬
dress till Hans Majt Konungen och Hans
Kongl. Höghet KronPrinsen.
Af den t3:de Mars.
Instämmande i PresteStåndets Beslut, att
genom Talmannen hos Kongl. Maj:t underdå¬
nigst hemställa, om icke Kongl, Maj:t i Nå¬
der skulle täckas gifva Riksens Ständers, uti
TacksägelseAdressen , högtidligt förklarade
tänkesätt af underdånig tacksamhet, undersåt¬
lig kärlek och orubblig tillgifvenhet för Hans
Kongl. Höghet Kronprinsen , samt Rikets be-
svurna Grundlagar, all nödig publicité, både
inom och utom Riket, på sätt Hans Maj:t i
gin vishet för godt finnér,
Den 4 April.
7
Gillande af BancoUtskottets Instruction.
Af den i5:de Mars-
Remiss till BancoVtskottet af Riksdagsman¬
nen Wessings Memorial, angående inskränkning
af friheten att utgifva Assignationer.
Remiss till StatsUtskottet af Riksens Stän¬
ders till Stats-, Banco- och RiksgäldsVerkens
öfverseende tillförordnade Revisorers Berättel¬
se om Allmänna MagazinsDirectionens förvalt¬
ning för år 18to.
Af den seide Mars.
Remiss till StatsUtskottet af Riksens Stän¬
ders till granskning af Stats-, Banco- och Riks-
gäldsVerken valda Revisorers afgifna Berättel¬
ser: 1:0 om de under CommerceCollegii dis¬
position stående Manufactur-, Spinnhus, och
Allmänna Arbetshus . Fonder samt Eskilstuna
Fristadsmedel; 2:0 om den under samina Col-
legii förvaltning ställda Manufactur-Discont-
Fond ; 3:0 om StatsVerkets tillstånd och för¬
valtning åren 1810 och 181 »i samt 4:0 om
RiksgäldsContoirets tillstånd och förvaltning ;
till B ancoUt skottet, af ofvanbemälte Revisorers
Berättelse om det tillstånd, hvarutinnan Revi-
60rerne BancoVerket befunnit, vid deras den
I4:de December 1813 slutade revision.
Remiss till Allmänna Besvärs- och Oeconomie-
Utskottet af Riksdagsmannen Johan Magnus Wes¬
sing* Memorial, rörande en friare Brännvins¬
bränning.
Den 4 April.
Remiss till BancoUtskottet af Riksdagsman,
nen från Blekinge Pehr Pehrssons Memorial om
Lån för billig renta mot säkerhet i fast Egen¬
dom , till Jordbrukets förbättrande.
Remiss till BancoUtskottet af Riksdagsman¬
nen Olof Bruhns från Malmöhus Län Memorial,
angående en väl inrättad och gagnande Jord-
iruksBank.
Remiss till Allmänna Besvärs- och Oeconomie«
Utskottet af vice Talmannen Anders jfansson
Hjckerts Memorial, angående Rentetagares och
Rentegifvares inbördes rättigheter och skyl¬
digheter.
Remiss till BevillningsUtskottet af Riksdags-
mannen från Westerås Län Oloj Olssons Merno-
lial, angående förändring i vissa delar af B&*
villningsFörordningen.
Alla dessa nu upplasta ProtocollsUtdrag
lades till handlingarna.
Upplästes och godkändes förslaget till en
underdånig Skrifvelse till Kongl. Maj:t, rö¬
rande den tilläggning i 14-.de §. af Riksens
Ständers JustitiseOmbudsmans Instruction, att
JustitiasOmbudsmannens diarier måga för Con-
stitutionsUtskottet uppvisas.
Upplästes ett Memorial från Expeditions-
Utskottet, af den i. April, hvaruti Utskottet,
Den 4 April.
i anseende till de trägna göromål, som Utskot¬
tet åligga, i synnerhet vid den tid , då eu
myckenhet besuit af Riksens Ständer hinna fat¬
tas , anhåller, det måtte Utskottet tillåtas att ,
i den mån göromålen ökas och tillväxa , yt¬
terligare, utom den i Riksdagsordningen fö-
reskrifna Betjening, få, efter behoivet, anta¬
ga en eller tvänne Cantzlister. Föreslåendes
Utskottet tillika, att berörde Betjening ej må
räkna dagtractamente eller arfvode från läng.
re tid, än behoivet af dess antagande fram¬
deles kan inträffa.
Lades på bordet.
Upplästes och lades på bordet ett Me¬
morial från RiddarhusUtskottet, af den 28 de
Mars, uti hvilket Utskottet, uppå anförda skäl,
afstyrker den af Herr Reutersköld, Carl Gustaf9
gjorda och till Utskottets handläggning lörvi-
sta hemställan, det kunde RiddarhusDirectio-
nen uppdragas att till förvaltning emottaga al¬
la Donationer utan undantag, så snart de till
fördel för Adeliga Familjers , så söner som
döttrar, finnas bestämda; hemställandes Utskot¬
tet derjemte , huruvida icke RiddarhusDirec-
tionen må föreständigas att, hädanefter sorn
hittills, emottaga alla Donationer, enär de ej
till viss Familjs förmån, utan till allmänna väl¬
görande ändamål, anslås, samt vilkoren dervid
icke äro för Riddarhuscassan skadliga.
IO
Den 4 April.
Vidare upplästes och lades på bordet ett
Memorial från RiddarhusUtskottet, af den 28
Mars, rörande det af Herr Stråle, Carl Fredric,
gjorda förslag, att, för mera utrymme och be¬
qvämlighet vid inträffande större sammankom¬
ster å Riddarhuset under Riksdagarna, tvänne
Läktare, en uti hvarje af de tvänne för det¬
ta så kallade första klasserna, måtte uppföras;
å hvilket Herr Stråles förslag Utskottet dock,
uppå anförda skäl, icke anser sig kunna till¬
styrka bifall
Justerades Pleni Protocollet för den 31
Mars.
Med anledning af den deruti förekomman¬
de Remissen af Herr Munck af Rosenschölds den
29 Mars upplästa Dictamen, begärde Herr
Munck af Rosenschöld att få detsamma med de
öfriga Respectiva Stånden communicera, hvil¬
ket, uppå af Herr Grefven och LandtMarskal-
ken gjord Proposition, blef af Ridderskapet och
Adeln bifallet.
Vid uppläsningen af det uti samma Pro-
tocoll befintliga anförande af Grefve Mörner,
Adolph Göran, hemställde Herr Flach, Carl, att
detsamma måtte få förblifva på bordet hvi-
lande, intilldess det hade hunnit af trycket ut¬
komma.
Uppå gjord Proposition blef denna Herr
Flachs hemställan af Ridderskapet och Adeln
bifallen,
Den 4 April.,
11
Vid justering af den uti samma Protoeoll
befintliga discussion, i anledning af Herr Munck
af Rosenschölds, den 29 Mars uppläste, Dicta¬
men och Friherre Wirsens derpå följande yt¬
trande, anförde
Herr Munck af Rosenschöld: Jag anhåller
få i Protocollet antecknadt, att jag i sista Ple¬
num anmälte mig tidigt till att få yttra mig,
ehuru jag ej förr än sent kom dertill, i an¬
seende till att så många anmält sig före mig.
Jag tager mig den friheten anmärka detta der¬
före, att StatsSecreteraren Herr Baron Wirsén
mot slutet af sista Plenum, då jag, i anled¬
ning af dess hemställan, till Ridderskapet och
Adeln yttrade mig, var frånvarande.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt.
Marskalken bekräftade rigtigheten af hvad Herr
Munck af Rosenschöld nu anfört.
Efter slutad Protocolls-justering utbad sig
Grefve Lilliencrantz, ffohan Wilhelm, få näm¬
na, det han föregående dag anmält sig hos
RiddarhusSecreteraren, för att få del af hvad
som uti discussionen den 31 Mars, angående
Friherre Wirsing hemställan i anledning af
Herr Munck af Rosenschölds Dictamen, blifvit
yttradt, samt af Herr LandtMarskalkens propo¬
sition i samma ämne, men att det honom icke
kunnat beviljas, af det skäl, att Protocollet ej
var justeradt. Han kunde således icke veta,
om de citationer han gjort uti ett anförande^
12
Den 4 April.
sora han nu utbad sig få uppläsa, vöre de
rätta, utan anhöll, att, om de det icke vöre,
det måtte vara honom tillätet att desamma
efter Protocollet förändra.
Härefter uppläste Grefve Lilliencrantz nyss-
bemälte anförande, så lydande:
Vid en hastig öfversigt, skulle det väl
synas, som den af Herr StatsSecreteraren och
Commendeuren Baron Wirsén gjorde anmälan,
i anledning af Herr Professoren Doctor Munck
cj Rosens,hålds uppläste Memorial, hade, vid
Högloft. Ridderskapets och Adelns Plenum,
erhållit all den pröfning och åtgärd, som äm-
nets beskaffenhet fordrade. Likväl har, vid
närmare eftersinnande, uppstått anledning att
förmoda, ej allenast att saken från ovigtig
6ynpunkt blifvit skådad, utan ock att den e-
gentliga frågan är lemnad oafgjord.
RegeringsFormens 8i. §. stadgar visserli¬
gen med oemotsäglig klarhet, att frågor om
Grundlagarnes upphäfvande eller ändrande ic¬
ke må väckas i Ståndens Plena. Lika tyd¬
ligen bestämmer 83- § , att förklaring af Grund¬
lagarna icke må stadgas, utan på det sätt,
som enligt föregående ente §. §.,' vid ändrin¬
gar i dem, iakttagas bör.
Det är således afgjordt, att den Riksdags¬
man, hvilken önskar att uppgifva project till
förklaring öfver någon §. af Grundlagarna,
Den 4 April.
13
Som synes honom otydlig, äger att vända sig
till ConstitutionsUtskottet.
Men under den ifrågavarande öfverlägg-
aingen har, enligt min f2ttningsgåfva, ingen
anledning funnits till något sådant.
Herr Professoren Doctor Munck af Rosenl
scköld hade anfört något, som angick Herr
StatsSecreteraren m. m. Friherre Wirs&ns yt¬
trade underdåniga mening vid ett hos Hans
Kongl. Maj t i StatsRådet föredraget ämne.
Herr Baron och StatsSecreteraren, som deref¬
ter tillkännagaf sig icke hafva för allmänhe¬
ten yppat sin underdåniga hemställan, förmo¬
dade således, att Herr Professoren, i egenskap
af ConshtutionsTJiskoUets Ledamot, vid läs¬
ningen af StatsRådets Protocoll, inhämtat kän¬
nedom deraf, och öfverlemnacle till Höglofl.
Ridderskapets och Adelns bedömmande hu¬
ruvida det vore tillständigt åberopa en på
förberörde sätt vunnen kunskap om StatsRå-
ders eller Föredragandes Embetsåtgärder.
Vid nästföljande Plenum utlät sig Herr
Professoren Doctor Munck af Rosenschöld, att
då ingen af Höglofl Ståndets Herrar Ledamö¬
ter , enligt hans förmodan, fästat uppmärksam¬
het vid den af Herr Baron och StatsSecrete¬
raren gjorde framställning, nödgades Herr Pro¬
fessoren sjelf dervid anmärka, att ehuru han
icke af StatsRådets Protocoll tagit anledning
till den tacksamhetsgärd, som han åt Herr
Baron och StatsSecreteraren frambar, ansåg
14
Den 4 April.
han likväl intet hinder i Grundlagarnes förö*
skrift för sig eller andra Ledamöter af Con*
stitutionsUtskotlet, att inför Stånden åberopa
Herrar StatsRåders och SratsSecreterares un¬
derdåniga yttranden i sådana mål, som icke
äro af hemlig beskaffenhet.
En af Ridderskapets och Adelns Medlems
mar har således bestämdt yttrat en tanka,
hvaruti det Höglofl. Ståndet förmodligen man-
grannt instämmer. En annan af Ridderska-'
pets och Adelns respective Ledamöter, som må
hända vid närmare pröfning sig äfven derom
förenar, har, utan att omtala någon otydlighet
i RegeringsFormen, till Höglofl. Ståndets be-
dömmande framställt en förfrågning, som till
närvarande icke blifvit direct besvarad.
Ingen har således väckt nägon fråga, att
RegeringsFormens föreskrift i förevarande äm-
ne vöre otydlig, och någon sådan fråga lä¬
rer ej heller med skäl kunna uppstå, då, en¬
ligt 83. §. Grundlagarne i hvarje särskildt
fall böra enligt deras ordalydelse tillämpas.
Mindsta orsak att hänvisa någon till Con-
stitutionsUtskottet har sålunda icke förefun-
nits, helst ingen §. af Grundlagarne ålägger
förfrågning i det som är klart, eller förmenaf
Ståndet att sjelf fatta det som är tydligt.
Men, då saken emedlertid tagit den säll¬
samma vändning, såsom vore det vådligt och
inconstitutionelt, att Ståndet meddelade sitt till¬
Den 4 April.
15
stånd och bifall till ett med Grundlagen en.
ligt förhållande, kunde i ett ämne af vigt tve¬
kan uppkomma , ej mindre hos Constitutions-
Utskottets Ledamöter, än öfrige Ståndets Med¬
lemmar, och det är derföre jag hos Eders
Excellence, Högvälborna Herr Grefven och
LandtMarskalken, vördsamligen anhåller, att
Eders Excellence ville framställa den fråga,
”om icke Ridderskapet och Adeln instämmer
”i öfvertygelse, att ConstitutionsUtskottets
”Ledamöter, enligt RegeringsFormens klara fö¬
reskrift, kunna och böra på det der stadgade
”sätt, i sina respective Stånd, utur dem fö-
”relagde StatsRådets Protocoll tillkännagif¬
va allt, som till nödvändig upplysning är
”ländande.”
En af Riksens Ständer i Grundlagen till¬
erkända rättigheter skulle i annat fall förfelas.
Till de vigtiga motiver, som Herr Hof-
Canzleren Baron JVetterstedt så värdigt an¬
fört, beder jag att få tillägga 2.ne, nemligen:
angelägenheten för Konungen att känna det
större eller mindre förtroende Dess närmaste
constitutionele Rådgifvare af Nationen äga: och
den tillfredsställelse, som tillskyndas välbe-
mälte Statens högre Embetsmän, igenom Med¬
borgares högaktning och erkänsla för sådana
deras nitfulla och riksgagneliga tillstyrkan¬
den, som blygsamheten, och må hända Embets-
manna-pligten, hindra dem att sjelfve till all¬
mänhetens kännedom öfverlemna.
Jag vågar smickra mig, att af Höglofl. Rid¬
derskapet och Adeln vara så känd, att mitt
l6 Den 4 April.
anförande icke möjligen kan misStydas till nå*
gon missfirmlig afsigt.
Grundlagens rätta förstånd och tillämpa
ning är icke allenast af vigt för närvarande
lyckliga tidpunkt, utan ock fastmer för kom¬
mande generationer.
Friherre Cederström, ffacob: Då Ridder-
skåpet och Adeln i förlidne Plenum beslutat,
att frågan, som af StatsSecreteraren Baron
Wirsén var väckt, skulle förfalla, kan jag ej
anse enligt med lagliga formen att, på Grefve
Lilljenerantz’s begäran, å nyo upptaga den.
Då frågan förra gången förevat till öf¬
verläggning, var jag af den tanka, att den,
såsom allmän och icke åsyftande någon än¬
dring eller förklaring af Grundlagen, om Stån¬
det velat den afgöra, bordt remitteras; jag är
ännu af samma tanke, och anhåller derföre
att nu få så vida utvidga mitt förra yttrande,
att jag får uppgifva, på hvilka skäl min öf¬
vertygelse är grundad. 50. §. i Riksdags¬
ordningen 1. mom. lyder som följer: 'Hvar¬
je Stånds Ledamot äger rätt att i Plenum
”stående och från sin plats till Protocollet
”fritt tala och utlåta sig j alla frågor, som un*
?’der öfverläggande komma, och om laglighe-
ten af allt, som inom Ståndet sig tilldragerDet
torde deraf tydligen synas, att Baron Wirsén
ägt all laglig rätt att yttra sig öfver laglig-
lieten af Herr Professor Munck af Rosenschölds
yttraode, hvilket han icke haft, om han ge¬
nom
II
Den 4 April.
nom sin framställning föreslagit någon förän»
äring eller förklaring af Grundlagarna.
Genom den form , hvarpå Herr Friherre
Wirs ens framställning biet' gjord, var den icke
iner enskildt emot Herr Professorn Munck af Ro¬
senschöld, utan allmän, och som sådan hada
den måst remitteras, så framt den ej genom
Ståndets beslut förfallit. Ehuru hvar och en
Rättligen i förhand lärer kunna se, att Utskottet,
i fall frågan blifvit remitterad, aldrig kunnat
svara annat, än att Grundlagen icke förbjuder
sådana framställningar, och att de således ic»
ke äro olagliga; tillhörde det dock formerna,
att Ståndet icke directe och utan föregången
remiss, genom ett beslut, Jemnade Herr Baron
Wirsen ett sådant svar.
Herr Pålman, Otto Fredric! Då jag förra
Plenidagen hade äran för Högloft. Ridderska-
pet och Adeln vördsamt yttra mina tankar om
sättet för Grundlagsfrågors behandling, und¬
vek jag sorgfälligt ingå i pröfning om de Riks¬
dagsmans-rättigheter, hvarom fråga uppstått.
Detsamma skall jag äfven nu iakttaga, ty då hvar
och en både kan och hör läsa RegeringsFonn
och Riksdagsordning, må hvar och en också
sjelf deraf kunna göra tillämpning. Jag anser
Grundlagen klar, äfven i de frågor, som nu
tvistas om, men som det är en möjlighet, atC
R:dderskapets och Adelns pluralitet kunde va¬
ra eller blifva af olika mening med mig, vill
jag aldrig underkasta mig ett afgörande, hvaf.
Ridd. 0. Ad. Fröt. N:o j. 4.
IS
Den 4 April,
igenom mig knnde beröfvas en af de första rät¬
tigheter som Riksdagsman, och hvars säkerhet
i Grundlagen måste vara förvarad, en sä¬
kerhet, hvars ändring icke en gång beror af
Konung och Ständer gemensamt att rubba förr,
än efter fern års pröfningstid.
Men efter allt hvad som blifvit täladt uti
detta ämne, och hvaröfver Protocollet nu är
uppläst, må man väl förundra sig, att å nyo
höra till Ridderskapets och Adelns afgörande
framställas en fråga, som, genom ett enhälligt
fattadt beslut i sista J lenum, Ridderskapet och
Adeln erkänt icke ligga inom gränsen af de
ämnen, som kunna till öfverläggning i ett
RiksSiånd upptagas. Sedan detta är afgjordt
och, som mig synes, saken så tydligen är ut¬
redd, att den bör vara fattlig för hvar och en
som behagar göra sig möda att den oveldigt
bedomina, reducerar sig hela denna öfverlägg¬
ning till den enkla fråga, om Höglofl. Rid¬
derskapet och Adeln skola iakttaga de före¬
skrifter Grundlagen stadgar, eller om sådant
är en öfverflödig formalitet. I det. sednare fal¬
let har jag intet att vidare tillägga j i det för¬
ra åter, vågar jag endast hos Eders Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken vördsamt
anhålla om dess förklarande, att i dylika lag-
stridiga öfverläggningar, som den närvarande,
ingen proposition kan äga rum.
Grefve Lilliencrantz : Om Höglofl. Stån¬
det förlidne Plenum hade genom beslut af-
gjort, att den fråga, som nu är väckt, vore
Dm 4 April,
Utötfl gränsen af de ämnen, som kunna tili
öfverläggning i ett Riksstånd upptagas, skul¬
le jäg visserligen icke förlänga discourserna
derom men då , enligt hvad minnet säger
tnig, hvarken proposition elltr beslut innefat¬
tade något sådant, har jag trott mig, utan att
förnärma rtågons Riksdagsmannarätt och utan
ätt böra förnärmas i den jag äger, kunna till
mitt Stånd vid Frotocollets justering framstäl¬
la, att en i Protocollet Omnämnd fråga, i min
öfvertygelse, icke blifvit rigtigt fattad.
Med Kerr Majoren Pålman delar jag full¬
komligen den tanka, att det vore högst våd¬
ligt och inconstitutiönelt, öm Ståndet genom
Votering skulle afgöra Grundlagens maning ,
om och när den 1 något anine vore Otydlig ,
eller på mer än ett sätt fattad. Mer något
dylikt har, som jag redan anmärkt, icke va¬
rit i fråga. Ingen har uttder den i fråga va¬
rande öfverläggningen omtalat någon otydlig¬
het i Grundlagens föreskrifter och endast
derföre har jag visat, att fråga om hänvisning
till ConstittitiorisUtsköttet icke kunde äga rum.
Öm en Ledamot åf Ståndet har rätt att
yttra,! det han finner Grundlagens föreskrift
i någon viss §. vara klar, vöre sällsamt, att
icke Ståndets alla Ledamöter på ert gång skul¬
le få lemna lika yttrande, det vill säga , att
älla samfällt ägde mindre rätt än en enda. —
Här är, NB! och har aldrig varit fråga om an-
hat, än att lemna ett enkelt svar, icke att af¬
göra en tvätydighet. Ty hvarken jag eller nå*
20
Den 4 April.
gon har bestridt, att, så fort mindsta olikhet
i omdöme om Grundlagens mening försports ,
tillhörer det, icke Ståndet, utan Constitutions»
Utskottet, att i laga väg behandla det väckta
tvifvelsmålet.
Sedan jag nu än närmare utvecklat mina
tankar, hoppas jag, att så väl Höglofi. Stan*
det, sorn Herr Majoren Palman lärer inse, att
deruti icke innefattas något, som i vådlighet
kunde jemföras dermed, att en Ledamot ägde
rätt att såsom lagstridig förklara en annan Le¬
damots motion, och sådant, om än den först¬
nämndes omdöme vore ljusare än alla andras.
Herr Landt Mav svalken yttrade den anmärk¬
ning, att om Lagen vore tydlig, vore visser¬
ligen icke beslut af Ridderskapet och Adeln
i en sådan fråga behöfligt.
Friherre Boye, Ludviq: I de frågor, uti
hvilka värman for ämnet förmår bemägtiga sig
af sinnet , kan man icke nog snart hinna slu¬
tet. Det var af detta skäl, som jag i sista
pleno var glad att se dåvarande öfverlägg¬
ning förfalla. Nu åter, då någon betänklighet
icke visar sig emot den af Herr Grefve Lill¬
iencrantz , i dess nyligen upplästa Memorial,
framställda önskan, att vinna ett offentligt er¬
kännande för en af Nationens rättigheter, tror
jag mig så mycket hellre böra conformera mig
deri med Herr Grefven , som jag anser, det
förtjensten af hans Memorial ligger särdeles
i det afskiljande från förra frågan , som han
gifvit åt denna sin begäran, Jag anhåller blott
Dea 4 April.
21
att fa, såsom ett ytterligare skäl för angelä¬
genheten af ett sådant erkännande, framlägga
den reflexion, att, om, för att göra Nationens
rättigheter tvätydiga och derigenom suspen¬
dera deras kraft, icke skulle behöfvas mera,
än blott att mot dem uppställa tvifvelsmål;
så stodo våra rättigheter på en alltför lös
grundval, och ägde då liten eller ingen säkerhet.
Herr Silfverstolpe , Gustaf Abraham: Hela
denna öfverläggning synes mig härleda sig
från de olika sätt, hvarpå Herr Baron iVirséns
ord blifvit fattade. Om de betraktas såsom
blott ett yttrande , innehållande Herr Barons
enskildta mening, bör på dem den nyss cite¬
rade 5c:de §. användas, och ingen fråga nå¬
gonsin uppstå för någon Ledamot att ifrån sin
bänk ett sådant yttrande afgifva. Fattas de
åter såsom en hemställan, hvars påföljd skul¬
le vara en förklaring af Ridderskapet och A-
deln, huruvida det vore en Ledamot af Con-
stitutionsUtskottet tillständigt att yppa hvad
han läst i de i StatsRådet inför Konungen håll¬
na Protocoll, innehölle en sådan hemställan
ett ämne, hvarom hvarken öfverläggning in¬
om Ståndet bör kunna äga rum, eller hvarpå
proposition af Herr Grefven och LandtMar-
skalken kan göras. Huru helst man nu fat¬
tar Herr Baron Wir&éns framställning , synes
mig saken vara rätt och fullständigt, genom
Hans Excellences HerrGrefvens och LandtMar-
skalkens i förra Plenum gjorda proposition ,
afgjord, att hvad som blifvit yttradt, må för
hvars och ens räkning stå i protocollet, och
Den 4 April,
a», när fråga uppstår pm ett stadgande till
förklaring af Grundlagen, må hvar och en ä-
ga att derom enskildt vända sig tiil Consti.
tutionsUiskottet. Hvar och en enskildts rätt,
att fritt yttra sig, är härigenom förvarad, och
Grundlagen , i afseende på Grundlagsfrågors
väckande, rätt använd. Till något ytterliga¬
re resultat kan man i denna fråga ej komma,
då någon proposition , huruvida Grundlagen
i sin tillämpning är tydlig, icke kan göras.
Grefve Lilliencrantz: Om en Ledamot har
rätt att begära sitt Stånds tankar, är denna*
rätt icke tillfredsställd förr, än på en fram-?
ställd fråga erhållits svar, Jag anmärker å
nyo, att detta ingen gemenskap ägor med pro,
ject till förklaring af Grundlagen , sorn bör*
aflemnas till ConstitutionsUtskottet,
Friherre af Wetterstedt, Gustaf: Då en
Värd Ledamot, Herr Grefve Lilliencrantz, åbe¬
ropat hvad jag i sista Plenum hade den äran
för Ridderskapet och Adeln yttra, så tror jag
mig endast om rätta meningen deraf böra hän¬
skjuta till det nyligen justerade anförande,
sorn jag till Protokollet inlemnat. Jag har der¬
uti sorgfälligt undvikit att ingå i någon pröf¬
ning af sjelfva hufvudfrågan, endast sagt, att,
om den gifna första anledningen till alla des¬
sa öfverläggningar ansåges af sådan vigt, att
den till särskildt ellen behörigt Utskott bor¬
de remitteras, kunde der, äfven i detta fall,
icke utgöra något öfverläggningsämne för Rid-
derskapet och Adeln, ej heller af dem ensam*
Den 4 April.
23
me afgöras. Jag har äfven sagt, att den ut¬
vidgade anmärkningsrätten, hvarom nu är frå¬
ga , för ConstitutionsUtskottets Ledamöter i
visst afseende kunde vara gagnelig, och jag
tror, att hvarje redlig Embetsman deruti med.
mig instämmer. Jag är öfvertygad, att hvar
och en med frimodighet skall gå denna nya
pröfningsrätt till mötes, endast den på ett lag¬
ligt sätt tillkommer. Jag omtalade äfven en Re¬
miss i mitt förra Dictamen, men jag instäm¬
de slutligen till alla delar med Major P linan,
som återförde öfverläggningarna inom de grän-
sor, sorn Grundlagarne föreskrifva.
I anledning af hvad en värd Ledamot,
Herr Friherre Boye, yttrat, att här icke är
fråga om något nytt förslag till förändring
eller tolkning af Regeringsformen, bör jag
anmärka, att då otydlighet förefinnes i consti-
tutionela stadganden, enda möjligheten, enligt
min öfvertygelse, att den häfva, är att göra
ordalydelsen klarare} hvarje sådan förändring
fordrar ny redaction och således nytt förslag.
Utan att, som jag redan anfört, vilja ingå i
någon närmare granskning af hufvudfrågan,
får jag endast exempelvis meddela, att, då
Tryckfrihets-Förordningen undantager från
den allmänna rätten att kungöra offentliga
Handlingar, både StatsRådets och Constiiu«
tionsUtskottets Protocoll, men deremot Stån¬
dens bestämdt böra tryckas, skulle dessa stad¬
ganden vara i fullkomlig stridighet emot hvar¬
annan, i händelse en Ledamot i Constitutions*
Utskottet skulle ur StatsRådets Protocoll få
24
Den 4 Aprit.
hämta upplysningar, dem han anförde inom
sitt Stånd, och derigenom gaf dem en publi¬
citet, som i deras ursprungliga egenskap ej
är tillåten.
För öfrigt instämmer jag fullkomligt med
hvad Herr Major jPålman nu i detta ämne an¬
fört.
Grefve Mörner, Carl Stellan, yttrade sig
anse det visserligen vara hvars och ens rätt
att yttra sig, men trodde hela frågan , genom
Herr LandtMarskalkens i sista Plenum gjorda
proposition, vara förfallen, och hemställde i
ifölje deraf, om icke Riddeiskapet och Adeln
skulle behaga upphöra med all vidare discus-
sion i detta ämne.
Friherre Mannerheim, Lars August: Det
ar en märklig skillnad emelian sådana yttran¬
den af individuel öfvertygelse, hvilka ej le¬
da till något resultat, ty hvar och en äger
rätt att utlåta sig öfver lagligheten af hvad
tinder öfverläggning förekommer, och sådana,
öfver hvilka begäres proposition till fattande
af beslut, ty besluten mäste alltid vara i öf¬
verensstämmelse med Lagarna. Jag hade der¬
före ej förmodat, att en värd Ledamot, Herr
Grefve Lilliencrantz, under åberopande af Re-
geringsForinens 81. §•> skulle begära propo¬
sition till fattande af det beslut, att Grundla¬
gens förstånd vore tydligt och klart i en frå«
ga, hvaröfver tankarne voro skiljaktige, ty
hvad annat innefattade väl ett sådant beslut,
Den 4 April.
25
än en förklaring öfver Grundlagens förstånd?
Jag hemställer derföre till Herr Grefven och
LandtMarskalken och Idöglofl. Ridderskapet
och Adeln, att ingen proposition till fattande
af beslut öfver den a! Herr Grefve Lillj ener antz
framställda fråga måtte ä;:a rum.
Herr Nauckhoff, Carl Ulric; Då jag förra
gången under öfverläggning af frågan otn
Grundlagens rätta förstånd i afseende å rättig¬
het för ConstitutionsUtskottets Ledamöter att
offentligen meddela sådana upplysningar, som
vid läsning af StatsRå.lets Protocoli kunnat
inhämtas, vågade hemställa, om icke pröfning,
huruvida en slik fråga kunnat hos Ståndet in
Pleno, eller bort hös ConstitutionsUtskottet
väckas, skulle föregå, innan någon ventilation
i sjelfva ämnet kunde tillåtas, ansåg jag väl,
för enskildt del, lika med hvad Herr Lands¬
höfdingen Grefve Lilliencrantz i dag yttrat, det
för hvar man vara påtagligt, att någon Consti¬
tutionsUtskottets Ledamot icke kan eller bör
betagas att offentligtgöra hvad han till upp-
lysning för allmänt bästa under läsning af
StatsRådets Protocoli kunnat inhämtaj men
som den af StatsSecreteraren Herr Baron Wir¬
cén först i ämnet gjorda anmärkning, hvaraf
åter Herr Professorn Munck af Rosenschölds hem¬
ställan om dess Constitutions-enliga förfarande
blifvit en följd, tyckes ådagalägga individuel
skiljaktighet i det förmenta allmänna omdö-
niet, hvarå naturligtvis förtydligande af Grund¬
lagen i denna del, om sådant äskas, bör föl-
ja, så tror jag, å ena sidan, att någon Ståndets
26
Den 4 April.
Ledamot ieke bör utestängas från den rättig,
het, sorn Höglofl. Riddeiskapets och Adelns
sist i ämnet tagna beslut ät hvar och en för¬
varar, men deremot, å andra sidan, vågar jag
hemställa, om någon öfverläggning i sjelfva äm¬
net, på sätt nu sker, kan in Pieno få äga
rum, sedan det blifvit bestämdt i hvad ord¬
ning frågan bör väckas och afgöras.
Grefve Lilliencrantz; Hvad angår den i
Grundlagen icke medgifne rättighet att tryc¬
ka StatsRådets och Constitutions - Utskottets
Protocoll, så anser jag sådant hafva afseende
på enskilclta sakägare. Men oaktadt det ic¬
ke vore iämpligt, att hvad å för berörde stäl¬
len förehafves blefve af enskildta i otid ut-
spridt till allmänheten, är deremot ingen con¬
trast , att ConstitutionsUtskottets Ledamöter ,
med urskiljning, till sina respectiva Stånd öf¬
verlemna sådant, sorn bör komma till Riksens
Ständers kännedom.
Friherre Boije: Jag har varit af den tan¬
ka, att den ifrågavarande National-rättigheten
icke åtföljdes af någon den mindsta otydlighet,
och jag har trott denna tanka äga fullt stöd
af den grundsats, att hvad Constitutionen icke
förbjuder, det har han tillåtit; hvaraf jag dra-
git den otvungna följd, att, då Constitutionen uti
en gifven rättighet icke gjort någon inskränk,
ning, så vore samma rättighet också att anse
för oinskränkt. Ett skäl för en sådan inskränk¬
ning uti ifrågavarande rättighet är likväl nu
mera gifvet. En värd Ledamot, Herr Idof-
Den 4 April.
2?
Canzleren Friherre af Wetterstedt, har påmint
derom, att Tryckfrihetslagarne skola förbjuda
tryckning af StatsRådets Protocoll, deraf man
skulle kunna sluta, det en oinskränkt.publici¬
tet icke vore dem ämnad. Detta skäl innebär
väl icke, i min tanka, en hufvudsaklig ver¬
kan till tvätydighetj men då, i händelse en
stridighet verkligen existerar emellan tvänne
lika gällande Grundlagar, samma stridighet
nödvändigt måste verka till en lika tvåtydig-
het i båda; och frågan derom är af största vigt
att få afgjord j så får jag nu, i så målto, skil¬
ja mig ifrån Herr Grefve Liljencrantz, att jag
ödmjukast föreslår, att denna sednare fråga
må varda hänyist till ConstitutionsUtskotiets
utlåtande.
Herr Pålman, Otto Fredrik; Att på en gång
yttra sig anse Grundlagens föreskrift vara klar,
pcb tillika begära, att Ridderskapet och Adeln
skola afgöra att så är: Att vilja underkasta
Rjdderskapets och Adelns domslut, så framt
det utfaller enligt med hvad man sjelf anser
Vara det rätta, men icke i arnat fall åtnöjas
med utslaget, utan då först vädja till Grund¬
lagens ordalydelse , hvilket i korthet tyckes
vara Herr Grefve Lilliencrantz's påstående, in¬
nefattar, i min tanka, påtagliga motsägelser.
Om genom en allmän åsigt af principer,
jag icke kunnat göra min tanka rätt fattlig,
så tillåten, mine Herrar, att jag genom exem¬
pel närmare får bevisa vådan af ett sådant för¬
farande, som någre värde Ledamöter nu yr¬
*§ Ben 4 April.
kat, och hvarigenom på en gång yerkan af
den RegeringsForm , som både Konung och
Ständer antagit och besvurit, skulle kunna
tillintetgöras.
Låtomoss antaga, att någon af Ridderska*
pet och Adeln hade gjort anmärkning emot en
eller flera af Konungens Rådgifvares handlin¬
gar! Antagom äfven, att de gjorde anmärknin-
garne, i Grundlagen tillåtna, vore så påtag¬
ligt rättvisa, att den eller de som saken rör.
de, icke lagligen kunde försvara sina åtgär¬
der ! Icke dessmindre vore ju ganska möjligt,
att Ridderskapets och Adelns pluralitet, i ett ö-
gonblick af hetta, ansåge anmärkaren hafva
öfverskridit gränsen af sin Riksdagsmannarätt,
och genom ett till följe deraf iattadt beslut be-
röfvade sig sjelfva den dyrbaraste af ett fritt
Folks rättigheter, hvarigenom de tillika blott¬
ställde deras vältänkande Ledamot att blifva
ett oder för orättvisa mägtiges hämndlystnad
och förföljelser. Med all högaktning för det¬
ta upplysta Riksstånd, kan jag likväl aldrig
frivilligt underkasta mig deras afgörande i ett
så grannlaga och magtpåliggande ämne, ty
jag kan omöjligen tillerkänna Höglofl. Rid.
derskapet och Adeln' Domarerättighet.
Det är icke svårt att inse, hvilken ofant¬
lig skilnad, som är i förhållandet af det exem¬
pel, jag haft äran anföra, och det Grundla-
gens stadgande, att förr än en Riksdagsman
får vid Domstol tilltalas för inom Ståndet fäll.
da yttranden, skall det Riksstånd, till hvil-
Den 4 April.
2g
ket han hörer, genom jdelars pluralitet det¬
samma tillåta.
Jag åberopar för öfrigt min sista begäran
till snart slut på en öfverläggning , som re¬
dan alltför länge ägt ruin.
Grefve Lill] ener antz: Om Herr Pålman i
mitt anförande funnit motsägelser, förmodar
jag det vara hans, och icke mitt fel,
Jag upprepar än en gång, det jag aldrig
begärt något domslut — någon votering. Jag
hade begärt ett enkelt svar, så länge icke mer
En en tanke spordes pch åt detta svar har
har jag aldrig velat gifva en större vigt, än
deri, som med Grundlagarnes esprit och orda¬
lydelse är förenlig.
Friherre Boye: Frågan är icke mera Oin
Baron Wirsing hemställan, och den protocolls-
justering, som derpå följt, kan således icke
heller ligga i vägen för nuvarande fråga,
hvilken är af helt annan beskaffenhet. Jag ut¬
beder mig Höglofl. Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet för den erinran, att vi nu ä-
ro inne på en helt annan fråga, än den, från
hvilken vi utgingo. Under loppet af öfver-
läggningarna har den fråga uppstått: huruvida
någon stridighet emellan våra lika gällande Grund-
lagar existerar, eller icke existerar? Och denna
fråga synes väl både kunna och böra, på ett
eller annat sätt, erhålla ett lagligt slut. Lag¬
ligheten af sättet att komma till ett sådant
slut kan, efter hvad jag föreställer mig, ickf
3°
Den 4 April.
heller vara af mig öfverträdd, då jag heffla
ställt frågans hänvisning till ConstitutionsUt*
skottet, och således ingalunda begärt, atf
Ståndet skulle med dess omedelbara afgörande
sig befatta. Jag har trott mig vara skyldig
detta svar på de anmärkningar* som af tvänne
värde Ledamöter blifvit gjorde emot behörig¬
heten af denna öfverläggning.
Herr Munck af Rosenschöld: Det är högst
ogerna jag förlänger denna discussion, mert
jag skall endast säga några Ord. Jag önskat
blott få rappellera Ridderskapet och Adelö
mitt förhållande från början i denna säk. H:r
Baron Wirsén hemställde, i anledning af ett
yttrande i mitt Memorial, till Ridderskapet och
Adeln , huruvida det var enligt med Consti-
tutionen, att en ConstitutionsUtskoftets Leda¬
mot begagnade de upplysningar, hail inhäm¬
tat i StatsRådets Protocoll, vid sina yttrandeit
i Plenum. Detta förmådde mig att till Rid-
derskapets och Adelns bepröfvande öfverlem*
na, huruvida Herr Baron Wirsén haft af mitt
yttrande anledning till sin hemställan, och i
så fad conformerade jag mig med Herr Baroxl
Wirsén sjelf. Då ingen af Ridderskapet Och
Adeln förklarade Herr Baron haft anledning
till sin hemställan, Var jag för min del nöjd
med Herr LandtMarskalkens proposition , att
hvad af Friherre Wirsén och af mig blifvit
anfördt stöde för vår räkning i Protocollet för-
varadt, och att hela öfVeriäggningen således
kunde förfalla, det vill säga, att om Baron
Wirsén nu mera finner sjelf sig haft anledning
Den 4 April.
3i
till sin hemställan, han då har att vända sig
till ConstitutionsUtskottet. Jag var med Herr
LandtMarskalkens proposition så mycket me*
ra nöjd, sorn Ridderskapet och Adeln förkla¬
rade till den sitt enhälliga bifall.
Friherre af Wetterstedt: Då Friherre Raije^
med anledning af den af mig gjorda uppgift
om TryckrrihetsFörordningens stadgande i
afseende på StatsRådets Frotocolls tryckning
och ailmängörande, yrkat på en Remiss i det¬
ta ämne, får jag endast å nyo upprepa, att
jag aldrig begärt någon sådan Remiss, Och
endast anfört den förmenta stridigheten såsom
ett exempel; och under offentligt förklarande,
att jag ej ville ingå i någon pröfning af det
egentliga föremålet för närvarande öfverlägg.
ning. Som likväl försöket att förena de af
mig citerade 2*.ne Grundlagars stadgande, nöd¬
vändigt, under hvad slags synpunkt den än
må betraktas, blir en Constitutionsfråga, så
torde Högvälborne Herr Grefven och Landf*
Marskalken samt Höglofl. Ridderskapet och
Adeln upplyst finna, att någon Remiss så
mycket mindre derå kan äga rum, som sjelf¬
va frågan, ledande till en förändring i Grund¬
lagen, ej här kan väckas.
Herr Nauckhoff: Jag förnyar hvad jag i det¬
ta ämne förut erinrat, eller att jag anser det
vara stridande mot god ordning samt Ridder-
skapets och Adelns i frågan redan gifna be»
slut, att in Pleno härom tillåta någon ytter¬
ligare öfverläggning, och jag hemställer så¬
3*
Den 4 April,
ledes, om icke frågan bör anses afgjord samt
förenämnde beslut alltid, lända till efterrättelse.
Grefve Lilliencrantz: Sedan öfverlägg-
ningen nu tagit en så oförmodad vändning,
skulle jag sjelf ingalunda önska någon fram¬
ställning till Ståndets besvarande, och anmär¬
ker, att jag aldrig i detta ämne begärt någon
proposition.
Hane Excellence Herr Grefven och Landt-
Marskalken hemställde, om Ridderskapet och
Adeln ansåg den nu ventilerade frågan, i an¬
ledning af sitt beslut öfver Herr LandtMar-
skalkens i sista Pleno gjorda proposition, va¬
ra afgjord.
Ropades ett ganska starkt ffa,
Föredrogs till Remiss Grefve Rosens, Axet,
■igtlidne Plenidag uppläste Dictamen.
Herr af Uhr, Carl Da vid, yttrade sig skrift-
tigen till protocollet, sålunda:
Den värde Ledamot af detta Stånd, som
i sitt upplästa Dictamen sistlidne Onsdag gjort
rättvisa åt mina afsigter med mitt yttrande af
den 20 Mars, har fullkomligen tillfredsställt
mina enskildta fordringar3 men då jag blifvit
van att mycket inskränka dessa , har jag der¬
emot utsträckt mina lordringar såsom medbor-
' gare3
Den 4 April.
gare, och yrkar, såsom hvarje Svensk Mati
bär, en allmän gemensam medborgerlighet ho*
'mina Landsman. En sådan egenskap behöfver
nödvändigt att verka i förening bos samteliga
invånare i detta Land, som ej allenast påkal¬
lar hjelp för mångfalldiga brister i vår allmän¬
na hushållning, utan ock omöjligen kan län¬
ge umbära sådan hjelp, förutan stor våda för
sitt sjelfbestånd, Denna allmänna medborgerlig¬
het tillåter icke inskränkningen deraf endast till
befrämjande af en viss större elier mindre lands¬
orts eller districts särskildta intresse: den for¬
drar befrämjandet af Statens gemensamma bä¬
sta, och allvarsamt bemödande mot allt hvad
som är hinderligt deremot. -— Der löcala in¬
teresse» strida mot hvarandra, bör man vänta
att individuelä kraften ifrigt arbetar för sig }
men allmänna Författningar jemka moget och
Visligen emellan dylika strider, och dertill å-
liggér i synnerhet Konungens Embets- och Tjen¬
stemän, att hvar och en i sin mån bidraga ge¬
nom oveldiga upplysningar och kraftiga åtgär¬
der. Herr Grefve Rosen har, såsom Landshöf¬
ding i Götheborgs Och Bohus Län, säkerligen
åsyftat sitt Fäderneslands allmänna väl, då
han med värma sökt dels att ursägta vissa miss¬
bruk af de stora handelsförmåner, söm Göthe¬
borgs Stad åtnjuter, dels mildra omdömet om
försummelsen af vissa angelägna skyldigheter
dervid, såmt framför allt bevisa, att den i Gö¬
theborg begagnade oinskränkta nederlagsfrihe-
tett medfört väsendtliga fördelar för Riket. Jag
har betalat min enskildta gärd af erkänsla mot
Ridd, o, Ad, Prat. N:o J. 6.
34
Den 4 April.
Herr Grefve Roséns yttrande, då jag på lika
sätt rättvisar hans afsigter, som han rättvisat
minaj men med lika offentlig upprigtighet,
som Herr Landshöfdingen Grefve Rosen användt
i sitt bestridande af mina yttrade tankar, för¬
klarar jag, att långt ifrån att af dess ofvan-
nämnde Dictamen kunna hämta ett enda verk¬
ligt skäl att ändra min redan yttrade öfverty¬
gelse, jag ej en gång funnit någon anledning
att tvifla, det jag har rätt och sanning på min
sida. Beklagligen torde finnas alltför mångå
bland Rikets Invånare, som, enligt Herr Gref¬
ve Roséns ord, inhämtat endast ytlig kännedom
om Cours-förhållandet och Transito-rdrelsen i Göthe¬
borg* Mera grundlig och, så vidt möjligt
är, pålitlig kunskap derom kan likväl ut2n
mycken svårighet erhållas, och saknas ej el¬
ler af dem , som forskat i detta vigtiga ämne;
roen jag tviflar, att en sådan kunskap kan häm¬
tas utur de upplysningar, som meddelas i Herr
Grefve Rosens Dictamen.
De vigtigaste satser, som deruti förekom¬
ma, strödda på något afstånd från hvarandra,
i afseende på de olika ämnen för Herr Grefve
Roséns ämnade vederläggning af mitt yttrande,
synas ej eller kunna föras närmare tillsammans,
utan att för hvarje oveldig hörare eller läsare
upptäcka, att dessa satser äro sinsemellan all¬
deles stridige. I början af sitt Dictamen bestri¬
der Herr Grefven, att senare handelsförhållanden
och tr ansii orör elsen i Götheborg haft någon hufvud¬
saklig del i föranledandet till den hoga växelcoursen
i Sverige. Sedan medgifver Herr Grefven, att
Den 4 April.
35
enskildta vinglerier bidragit till växetconrsens försäm¬
rande (vinglerier, hvilka nödvändigt hafva ge¬
menskap med och äro beroende af handelsför¬
hållandet); att de nyss i Götheborg inträffade
händelser bora hafva visat vådan af sådana vingle¬
rier (hvilka således äfven der blifvit märkli¬
gen öfvadelj att Cour sen grundar sig på Natio-
nernes inbördes skulder (hvilka ovedersägligt be-'
ro af förhållandet emellan Import och Export)
Herr Grefven medgifver -ytterligare, att då
pappersmynt, sorn ej vid anfordran inlöses , utgör
en Nations hufvudsakliga Rörelse - Capital, måste
dess myntvärde blifva så vida vacklande, som det
icke kan tjena att ersätta bristen af Exporter:
(ett förhållande, som således ganska rättvist
erkännes verka på VäxelCoursen i Sverige ,
i den mån som Importvärdet öfverstiger det
af Exporterade varor). Jag för min del
förstår sannerligen icke, huru dessa yttran¬
den af Herr Grefve Rosen möjligen kunna
sins emellan förenas. Deli enkla framställning
jag gjort genom deras närmare hopfogande,
torde vara tillräckligt för mitt ändamål, som
endast är att visa, det grunderne icke varit
lättsinnige eller alldeles obetänkte, för hvad
jag i förberörde ämne yttrat till Höglofl. Rid-
derskapets och Adelns Protocoll. Min utmärkt*
aktning för Herr Landshöfdingen Grefve Ro¬
séns person, och min öfvertygelse om dess väl¬
menta afsigt, förbjuda mig att vidare utbreda
mina anmärkningar, hvartill jag sannerliga^»
har ömniga ämnen vid denna del af det försök,
till vederläggning , sorn Herr Landshöfdingen
Grefve Rosen begynt emot mitt afgifna yttrande.
Den 4 j4pril.
Lurendrägeri och Tullförsnillning, ett
örat ämne i detta Land att vidröra, likasom
fordom Phariceernas och de Skriftlärdas Sedo¬
lära, som var konstigt utarbetad till sina reglor,
med sorgfälligt och oförmärkt lemnade und-
flykter från reglornas uppfyllande: Luren¬
drägeri och Tullförsnillning, säger jag, up¬
penbart fördömde af alla, men hemliga me¬
del för många till rikedom och det slags an¬
seende;, som följer dermed, skola efter Herr
Landshöfdingen Grefve Roséns uppgift alldeles
icke hafva inträffat vid Reexportationen af Neder-
lagsvaror i (löthaborg, och Herr Grefven och
Landshöfdingen tili och med tviflar, att nå¬
gon gång ett obetydligt missbruk dervid förefallit.
Vid detta tillfälle nödgas jag fästa ett min¬
dre säkert förtroende till den loenia kännedom
Herr Grefven och Landshöfdingen åberopar, så¬
som dess anledning att gifva Ridderskapet och
Adeln upplysningar öfver de ämnen han be¬
handlat. Jag hänvisar till de tid efter annan
inkomna Rapporter till högsta Tullstyrelsen,
och till handlingarne af mångfaldiga Rättegån¬
gar, i anledning af dels upptäckta, dels på
högsta sannolikhet förmodade missbruk vid re¬
exportationen af Nederlagsvaror, fastän så ful¬
la skäl, som Lagarne bestämma, icke kunnat
bringas i dagen till de anklagades fällande till
straff. Dessutom föder den oinskränkta Neder-
lagsfriheten så mycket större frestelse a't in¬
smyga lnrbudna varor i Landet, som, när så¬
dana upptäckas före utlastningen på ankomman¬
de fartyg, Nederlagsfriheten bbr en säker und¬
skyllan till räddning från Confiscation.
Den 4 April
37
De uppgifter Herr Grefve Rosens Dictamen
innehåller, om åtskilliga ytterligare sätt som
blifvit öfvade till lurendrägeri och tullförsnill¬
ning i trakten af Götheborg, fästa ytterligare
min förut i detta ämne yttrade tanke, emedan
de visa, att sjelfva den lagligt förunnade Ne-
derlagsfriheten derstädes lockat både utländnin-
gar och inhemske att till allrahögsta grad öfver¬
svämma detta Land med importvaror, älven
med undandragande af de små afgifter , som åt¬
följde en sådan tillåtelse ; men det säkraste be¬
vis för sanningen af hvad jag yttrat, angåeude
missbruk vid nederlagsfrihetens begagnandei Gö¬
theborg, är högsta Tullstyrelsens eget uttryck¬
liga utlåtande af den e Februari 1S04, om o-
möjligheten af tillräcklig bevakning derstädes
för en vidsträcktare Transito rörelse, vid sak¬
nad af dertill lämplig större Magazinsbyggnad.
Svenska Allmänheten emottager säkerli¬
gen med fägnad den underrättelse Herr Lands¬
höfdingen Grefve Rosen meddelat, att omsider
några anstalter blifvit träffade af de handlan¬
de i Götheborg, till mera tillbörlig förvaring
än hittills af Nederlagsvaror. Ännu större för-
nöjelse skall den underrättelse gifva, att des¬
sa anstalter verkligen blifvit fullbordade, och
behörigen tillämpade, såsom både mera ange¬
lägna och mindre kostsamma, än den nya Börs-
och Assemblée-byggnaden derstädes, enligt
hvad redan långt för detta hos Tullstyrelsen
skall hafva blifvit anmärkt.
Herr Grefven medgifver ganska rättvist,
att Coursen grundas på Nationernes inbördes skid-
38
Den 4 April,
der, och att öfvervigt i produetion är det rätta med,
let för en Nation att skaffa sig en fördelaktig Vä-
xelConn; men jag söker förgäfves möjligheten
att förena dessa sanningsfulla yttranden med
Herr Grefvens hela öfriga system, tillförsvar
och befrämjande af den öfverdrifna Importation,
som till större delen härleder sig från oinskränk¬
ta Nederlags friheten, i följd både af dess e.
gen natur och af dess i detta Land pröfvade
förderfliga missbruk, hvarigenom just sjelfva
möjligheten till inhemska produetionens rätta
tillväxt blifvit helt och hållet iöthindrad oeh
motarbetad- De bevis för den olantliga lm-
portationens allmänna nytta, som Herr Gref¬
ve Rosen hämtar af några betydliga förtullnings-
artiklar, sorn år 1812 utskeppades från Göthe¬
borg, kan jag icke godkänna, dels emedan det
icke är bestyrkt, att hela det uppgifna utskep¬
pade qvantum af berörde artiklar verkligen af-
geck till Utrikes Orter, dels emedan handels-
.conjuncturen år 1812 gjorde ett särskildt och
ganska ovanligt undantag i afseende på ut-
skeppningen till Ösfersjö-hamnarna. Jag fruk¬
tar, att det skall blifva ganska svårt att i Ne-
derlags-platsernas historia uppleta mångå dy¬
lika exempel,
Af Herr Grefvens anmärkning mot hvad
jag yttrat angående TullCredit, som lockat till
starkare införsel af främmande varor, synes,
att min mening icke blifvit rätt fattad. Till
det ämne jag vidi ört, hörer alldeles icke hvad
Herr Grefven yttrar om den annorlunda be¬
skaffade korta tullcredit, som General-Tull»
Den 4 April.
39
Directionen lärer hafva funnit särskildta om¬
ständigheter göra både oundviklig och för
Statsverket nyttig år 18x0, då kriget emot
England rörklarades, och då så ofantliga va-
ru-qvantiteter från Nederhgs-platseina nästan
på en gång förtuliades, att det föga var möj¬
ligt att i sådan hast anskaffa de betydliga sum¬
mor, som till sådan förtullning erfordrades.
Den tullcredit, som jag åsyftat, arden, som åt¬
följer rättigheten att tills vidare och på längre
tid upplägga stora qvantiteter främmande va¬
ror på Nederlag, utan att genast betala någon
Tull, hvilken sedermera småningom erlägges
i den mån som ägaren finner lämpligt att från
Nederlaget lyfta smärre qvantiteter af samma
varor. Denna verkliga TullCredit måste vara
och har i sjelfva verket visat sig ganska loc¬
kande till en ojemförligt starkare införsel af
främmande varor, än som eljest skolat belasta
Rikets handelsvåg. Detta är meningen af
hvad jag yttrat och hvad Herr Grefve Rosen
icke sökt att vederlägga.
Till besvarande af hvad Herr Grefve Rosen
uti sitt upplästa Dictamen andragit till stöd för
den oinskränkta nederlagsrättighetens gagnelig¬
het, får jag äran anföra;
1:0 Att då Nederlags-rörelsen ovedersäg¬
ligen bragt införseln af främmande varor till en
alltför tryckande öfvervigt på Rikets handels¬
våg, och då det är lika ovedersägligt, att na¬
turliga grunden till vår försämrade VäxelCours,
eller, som är detsamma, vårt eget mynts iråka¬
Den 4 April
de vanvärde , ligger i en sådan olycklig öfver¬
vigt af Import handel mot den af Export och
inhemsk production, så kan tj en gång i in¬
billningen föreställas ett så högt belopp af Tull¬
inkomst eller Krono utskylder, sorn skulle sva¬
ra emot den oberäkneliga Statsförlust, hvil¬
ken är en följd af det circulerancle myntets fäll ,
deraf följande allmänna stegring i varupris, ar¬
betslöner m. m , bristande utkomst för redli¬
ga Embets- och Tjenstemän, omåttligt stigan¬
de luxe, samt, hvad som är ännu olyckligare,,
verkliga hinder älven för en längre framtid
mot tillväxt i allmänna productionen.
2iö Att med fullkomligt erkännande, defc
en alldeles förvånande enskildt vinst af Neder-
lagsrörelsen tillfallit ej allenast sjelfva Göthe¬
borgs Stad, i afseende på dess hastiga och
praktfulla nybyggnad, utan även flera eller
färre handlande och andra personer derstädes
och i närmaste trakt, det likväl synes ganska
tvifvelaktigt , om någon andel af denna vinst
verkligen blifvit särdeles längre spridd, äf¬
ven inom det Län, hvars styrelse blifvit Herr
Landshöfdingen Grefve Rosea anförtrodd.
Det gångbara ryktet om fortfarande torftighet
ibland Skärgårdens Invånare, med flera i berör¬
de Län, tyckes vinna någon bekräftelse af den
märkvärdiga omständighet, att Riksgälds-Con-
toirets Eullmägtiges öfverslag af Allmänna Be-
villningen lör år 1813 utvisar, att af beloppet
deraf för Götheborgs Län, 291,339 R:dr 14
skill. S r:st., resterade ännu den 15 Martii
innevarande år icke mindre Summa än 65,811
Den 4 April.
41
Rldr 15 skill, n rist-, eller nära en fjerdedel
af hela Länets Bevillning.
3:0 Att det svårligen kan vara Herr Gref¬
ve Roséns allvar, att såsom bevis för oinskränk*
ta nederlagsfrihetens gagnelighet, beräkna det
penningebelopp, som blifvit spridt bland All¬
mogen i de Landsorter, der den blifvit anlitad
forslande af Nederlagsvaror. — Om också detta
belopp skulle vara mera betydligt, än Herr Gref¬
ven uppgifver, lärer det icke kunna svara mot
Landets allmänna förlust, derigenom att folk,
dragare och tid blifvit använda för ett yrke,
alldeles främmande och skadligt för landt-cultu-
ren, och som, med få undantag, endast haft
den verkan att sprida en förderflig luxe och
öfverflödsvaror i Landet.
4:0 Att ifrån år 1S08, då oinskränkta Ne-
derlagsfriheten beviljades i Götheborg, till år
1810, då kriget förklarades mot England: en
tidrymd af vid pass 3 år, som visserligen varit
den mest gynnande för Transito-rörelsen i Sve¬
rige, i anseende till de hinder, som då rådan¬
de Continental-Systemet och de Engelska så
kallade Conseil-Orderne lade mot handelns van¬
liga gång emellan Nationerna, liiiväl tydli¬
gen bevisas af Svenska Växel-Coursens under
samma tid tilltagande försämring (äfven oak¬
tadt de Subsidier sorn då indrogos i Riket,
och inställandet af Rente Remisser för Statens
Utländska skuld), att Nederlagsfriheten med¬
förde ingen verklig vinst för det Allmänna,
utan hufvudsakligast tillföll Utländska handels-
4-J
Den a April.
platser, med undantag nästan allenast af Kro.
nans Tull och Nederlags procent samt Commis-
sions artvodeo och Magazins hyror, jemte för-
täringskostnad för Skeppare, Besättningar och
Handels-Expediter, hvilka sednare sammanslag¬
na och mest betydande inkomster tili större
delen stadnade inom Götheborg och Carlshamn.
Om reela handelsvinsten af Transito rörelsen ic¬
ke tillfallit Utiändningen, så hade det varit en
nödvändig följd, att Växel-Coursen tagit ett för
Sverige förmånligt förhållande, men just ge¬
nom Nederlagsrörelsens öfverdrift, och genom
det lockande företräde, hvarmed den bemästra¬
de sig Svenska handels idogheten, föll Sveri¬
ges activa handel med egna producter, hvil¬
ken borde vara förnämsta föremålet för våra
Staplar, emedan den handel, spm uppmuntrar
inhemska productionen, säkexligen är ojem¬
förligt mera båtande för detta land, än Träns*
ito-rörelsen, hvilken, oaktadt alla granna och
toma phraser, som så ömnigt utbredas, om
dess vigtiga fördelar för Riket, aldrig för¬
tjena att anses eller uppmuntras annorlunda
än såsom ett secondairt yrke för Svenska
handeln, och som nöd vändigt fordrar den all -
ranoggrannaste controll, om den icke skall
blifva högligen skadlig för Riket, och på ali-
manna välmågans, allmänna idoghetens be¬
kostnad omåttligt rikta några få enskildta per-
söner, eller, med många Svenska Städers för¬
störelse , uppresa palats vid palats i Götheborg.
5:0 Att de af Herr Grefve Rosen åbero-
pade trenne Kongl. Förordningar, i afseende
på Nederlagsfriheten, bero, likasom cecono-
Den 4 April.
43
miska Författningar i allmänhet, af Kongl,
Maj:ts eget nådiga ompröfvande och godtfin¬
nande, till hvad grad jemkning eller upphäf-
vande Kongl. Majit finner tid efter annan lamp*
ligt att anbefalla.
6:0 Att jag således , af allt hvad Herr
Landshöfdingen Grefve Rosen behagat inför
Höglofl. Ridderskapet och Adeln anföra emot
min gjorda ödmjuka framställning, icke finner
något mera grundligt, än det stöd Herr Gref¬
ven söker för oinskränkta Nederlagsfrihetens
bibehållande i Götheborg af 6:te Artikeln uti
det emellan Sverige och England afslutade
föreningsförbund af den 3 Mars 1813. Med
den undergifvenhet och lydnad jag är skyldig
att betrakta Kongl. Maj:ts beslut i allmänhet,
anser jag äfven innehållet af den åberopad*
Artikeln i högstberörde Tractat, och vördar
Kongl. Majts anledningar dertill, grundade
på dåvarande vigtiga politiska skäl , och på
den förhoppning , att deruti stipulerade Ne¬
derlagsfrihet skulle blifva för Riket gagnelig;
men då en säker erfarenhet verkligen bevi¬
sat motsatsen, oaktadt allt hvad Herr Lands-
böfdingen Grefve Rosen behagat anföra i sitt
Hietainen, och då det torde vara en möjlighet
att genom tillkommande underhandlingar mecf
StorBritanniska. Regeringen, förde med der¬
till nödigt allvar och kännedom af saken, ut-
verka en jemkning, så väl i afseende på Ne¬
derlagsfriheten , som åtskilliga andra för Sve¬
rige mindre förmånliga handels- och skepps,
farts-förhållanden i England, så kan detomöjr
I
44
Den 4 xfprit.
ligen anses såsom förgripligt, att önska Neder-
lagsfrihetens inskränkande, och att, frambära
en sådan önskan tili thronen.
Om närvarande allmänna fred får fortfa¬
ra, samt handel och skeppsfart ostörde åter¬
taga deras rättigheter, kan väl med säkerhet
förutses, det Nederlagsrörelsen i Götheborg,
till den andel, som beträffar verklig transito¬
handel , snart skall inskränkas af .sig sjelf.
Engelska undersåtare skola då föga behöfva
främmande Transitobamnar för upplag af En¬
gelska producter, eller för upphandling af en
tredje Nations alster och tillverkningar. De
ofantliga qvantiteter af Socker, Kaire, Rum
och Manufacturvaror, som under förriutna åren
knappast funno annan utväg till afsättning på
Europa, än öfver Götheborg och Carlshamn,
skola säkerligen icke under allmän fred taga
en så ovanlig omgång. De ofantliga qvantite¬
ter, som England behöfver af Östersjöharnnar-
nes producter, skola säkerligen endast i obe¬
tydlig mån hämtas från Götheborg. — Ne:
derlagsfriheten derstädes är således i närva¬
rande fredliga ställning af ojemförligt mindre
värde för Engelska undersåtare, än i nästför-
flutna tider, och inskränkningen af berörde
frihet torde följaktligen utan mycken svårig¬
het medgifvas. Det är endast och allenast tull-'
crediten för importerade och på Nederlaget
upplaggda varor, som göra bibehållandet af
förenämnde rättighet till ett monopolium af
dyrbart värde för de handlande i de städer,
åt hvilka den blifvit förunnad. Om denna
Den 4 April.
45
rättighet någorstädes skall bibehållas, så är
mia oförgripliga tanka, att den bör åtnjutas
lika af alla Stapelstäder i Riket, och icke en
så betydande enskildt handelsförmån endast och
med uteslutande rätt tillfalla några få platser.
I den olyckliga händelse deremot , att
nya oroligheter i Europa skulle åter förmå -
störa en jemn och obehindrad communicalion
genom handel och sjöfart emellan Nationerna,
så vågar jag, med sanningens frimodighet,
förklara min öfvertygelse, att Engelska Re¬
geringen icke har i sin förmåga att tillbjuda
Sverige sådana fördelar, som verkligen svara
mot de oberäkneliga skidor, som ett fortfa¬
rande begagnande, på lika sätt som under
förflutna åren, af oinskränkt Nederlagsfrihet
i Götheborg och Carlshamn, skall medföra för
Staten i allmänhet och för hvarje verkligen
närande och för allmänna productionsföikof-
ran arbetsam invånare i mitt trefliga Fäder¬
nesland.
Herr Landshöfdingen Grefve Roséns Di-
ctamen innefattar äfven åtskilliga yttranden ,
rörande Växelförhållandet i Sverige, som äro
i det afseende märkvärdiga , att de understö¬
da vissa nu för tiden mycket sorgfälligt ut¬
spridda satser, hvilka i min öfvertygelse äro
alldeles irriga. Herr Grefven tviflar, det
Regeringen kan något uträtta i afseende på Växel¬
förhållandet i Landet, och Herr Grefven bestri¬
der alldeles, att Regeringen kan vidtaga någon
direct utväg att förekomma det inis sfär delaktiga Va.
t
46
Den 4 April,
xelpris eller vacklande myntvärde, som uppstår, då
bristen i Exportvärdet mot Nationens skuld skall
ersättas genom Sedelmynt, som ej på anfordran in¬
löses med Silfver. Jag måste, till besvarande
häraf, åter upprepa hvad jag förut med öfver-
tygelse påstått, att öfvervigten i Svenska un«
dersåtares samfälta skulder till utländningen
mot deras utrikes fordringar, härleder sig e-
gentligen från ölvervigten af nationela Import¬
handeln mot utförseln af egna p oducter eller
Exportvaror i allmänhet; att just denna öfver¬
vigt är naturliga grunden till det olyckliga
Växelförhållandet i detta land; att sådant icke
kan hjelpas utan vid roten, nemligen genom
hämmandet af öfverflödig importering, och in¬
gen Svensk undersåte skall försöka eller för¬
må neka Kongl. Majrt rätt att påbjuda de an¬
stalter, som linnas nödiga och verksamma till
ett så nyttigt och välgörande ändamål.
Den tillfälliga ereda i Sveriges Växelförhål¬
lande, sorn Herr Grefven och Landshöfdingen
erkänner, och hvars begagnande tili enskildtas rik¬
tande, han-finner sä naturligt, är äfven, efter
Herr Grefvens tanka, utom kretsen af Kongl.
Maj:ts möjliga åtgärder att afhjelpa. Jag
bestrider detta på det högsta; men jag med¬
ger, att den verksamma följd , som åsyftas
med sådana åtgärder, blir svår, om icke omöj¬
lig att vinna , så länge en öfverdrifven Im¬
porthandel och Transitorörelse, med deras ota¬
liga missbruk, göra Stockholm och Götheborg
till platser för en ofantligt större Växel handel,
än Sveriges egentliga behof fordra, och nyss¬
Den 4 April.
47
nämnde Städers geographiska och commerciela
läge göra naturlig. Den härigenom med konst
hitdragna och för Svenska undersåtares egna
verkliga transactioner med utländningen all¬
deles främmande växelhandel, har hufvudsak-
ligen bidragit till den verkligen djupa oredan,
som inträffat i Sveriges Växelförhållande, och
denna oreda är således tydligen i direct gemen¬
skap med och en direct följd af den öfverdrifna
importeringen och transitorörelsen, som Kongl.
Maj:t ostridigt och lyckligtvis äger både rätt
och förmåga att inskränka.
Den nogaste granskning af de Stadgar,
som beträffa Växelrörelsen och Mäklarebefalt-
ningen i Riket, skola otvifvelaktigt sätta gräns
för det i Sverige med alldeles oförsynt djerf¬
het alltför länge och ostraffadt öfvade Växel-
vingleriet. Utvägar finnas säkerligen, om de
med allvar sökas och användas, att förhindra
det för Svenska myntvärdet, egendoms-säker-
heten och tarfliga, redligt idoga invånares ut¬
komst så förderfliga missbruk , att Växlar utan
reelt växelbart värde, och hvarken utgifne
eller emottagne såsom verklig betalning af re¬
el skuld eller fordran, med ett ord, att chi-
merika Växlar i allmänhet, af hvad beskaf-
i fenhet, benämning eller anledning sorn helst,
| på någon Svensk Handelsbörs skola directe el-
!ler indirecte kunna verka till Växelcoursens
bestämmande, de må härleda sig från verk¬
ligt nödtvång hos våra ärliga, men för ögon¬
blicket blottställda Köpmän att omsätta deras
förfallna utrikes skulder, eller från snikenhe-
|
48 Den 4 April.
ten af svekfulla vinglare, som, för att riktä
sig på Växelhandel, under en vacklande cours,
begagna toma valutan af deras penninge cre¬
dit, och deras oförtjenta medborgerliga anse¬
ende : båda grundade på intet annat, än de¬
ras verkliga eller skenbara förmögenhet.
Flera bevis kunna företes, om så påfor¬
dras, att både på Stockholms och Götheborgs
Börs, på en och samma dag lika summor blif¬
vit inköpte med lägre och försålde med hö¬
gre Växel Cours, af ett och samma handelshus,
på anmärkning deröfver har blifvit svaradt, att
det varit samma Växelsummor, men icke sam¬
ma Växelbref, och dermed har uppfyllandet
af Växel-Stadgans afsigt i afseende på ocker i
Växelhandel blifvit afledt, samt Växel-Coursen
på tvetydig grund försämrad. — Sådana och
mångfaldiga andra tillfällen till obehörig ver¬
kan på Växel Coursen behöfva och kunna vis¬
serligen förekommas genom en efter verkligt
oveldig utarbetning i underdånighet föreslagen
och af Kongl- Maj:t öfversedd och påbuden ny
Växel-Stadga. Det finnes således otvifvelak-
tigt någon möjlighet, af en eller annan direct
utväg för Regeringen , att vidtaga till hjelp mot
det olyckliga Växelförhållandet i detta Land,
utom den, som Herr Landshöfdingen Grefve Ro.
sen anser för den enda, nemligen användandet
af tillgångar i Växelrör elsen, som Öfverstiga de en.
shldtas eller hinna uppväga dem. Efter den er-
farenhet sorn redan mer än tillräckligt blifvit
samlad, fruktar jag att det torde blifva mer ärt
svårt
II.
Den 4 April.
49
svårt för Regeringen, vid så beskaffad han-
deisställning , så obestämd och bristfällig Växel-
Stadga, så öfvermåttan vigtig och ofullkom¬
ligt controllerad Mäklare-befattning, att genom
större eller mindre operationer till Växel Cour*
sens förbättrande segra på den mer och mer
sannolika obenägenhet hos alltför många per¬
soner, att med undersåtligt och patriotiskt nit
biträda desamma. Emedlertid hafva redan Sta¬
tens dertill använde tillgångar ofta varit så be-
tydlige, att man kunnat vänta verksammare
följder deraf, än dem som försports; men of¬
vannämnda' omständigheter förklara denna gå¬
ta, och förklara äfven till någon del den o-
behöriga styrka , som visat sig i Växel-ving-
leriet. — Det olycksaliga lättsinniga begrep¬
pet, som blifvit föriäktadt, om tillämpligheten
i Sverige af oinskränkt frihet i Växelhandel
och Växelrörelse, har, till mycken beqväm¬
lighet, -spart mödan af en nödig och tillbör¬
lig uppmärksamhet derå, innan missbruken hun¬
nit till den grad, att de hota Rikets välstånd.
- Jag finner, lika med Herr Grefve Rosen, gan¬
ska naturligt, att enskildte begagna en sådan oreda
för att rikta sig • men jag kan icke medgifva
lämpligheten af Hur Grefvens dervid gjorda
jemförelse med Engelska speculationer i all¬
männa fonderna. Det behöfves icke djupare
kännedom, än den jag äger, i Engelska Stats¬
kunskapen, för att kunna upplysa, det natu¬
ren af Engelska Regeringens lånsystem merän-
dels fordrar och uppmuntrar sådana specula-
tions-spelj men, Gudi låf, ännu finnes icke
Ridd, 0. Ad. Prot. N:o 7. $,
5°
Den 4 April.
ringaste anledning till jemförelse med något
dylikt uti Sveriges finance.
Herr Grefven och Landshöfdingen förme¬
nar, att då en hög Växelcuurs försämrat vårt in.
hemska myntvärde relatift till det utländska, skulle
Ullfallet för Exportetiren att uti Svenskt Banco-nu-
mer aire betala våra Expartvaror högre, snarare ti¬
lia deras varde , till fördel för dem sorn hafva så¬
dana att föryttra, än förorsaka deras vanpris, Jag
jnåste erkänna min förundran att höra en sats,
sorn är så tydligt falsk, både i sin grund och
i sin tillämpning , offentligen förklaras inför
Höglofl. Ridderskapet och Adeln. Jag hade
snarare , vid helt annat tillfälle och på helt
annat rum, väntat att någon utländsk förläg¬
gare skulle åt en mycket enfaldig Svensk
tillverkare söka bibringa ofvanberörde högst
besynnerliga sats i financeläran, hvilken ock¬
så alltför orätt och alltför benäget börjat til¬
lämpas till våra jernpris.
Af det i Herr Grefve Rosens yttrande in¬
förde Utdrag af Berättelsen, som på Kongl.
Maj:ts nådiga befallning upplästes på Riks-
Salen den 6 sisth Mars, tyckes Herr Grefven
draga den slutsats, att de af mig föreslagna
underdåniga framställningar af Riksens Hög¬
lofl. Ständer, varit onödiga, i afseende på yt¬
terligare inskränkning af främmande varors in¬
försel, samt skärpning af nu gällande Författ¬
ningar rörande Lurendrägeri och Tullförsnill¬
ning. Äfven för mig är det bekant, att
Comitéer blifvit af Kongl. Maj t förordnade till
/
I
Den 4 April.
51
TfullFövfattningarnes öfverseende, utarbetande
af en ny SjötullsTaxa, samt fullkomligare be¬
stämmande af Näringsfriheten- men jag inser
icke på hvad grund dessa Comitéers tillsätt¬
ning skulle göra olämpligt för Riksens Hög¬
lofl. Ständer, att till Thronen frambära så be¬
skaffade önskningar, som de ofvanförmälte.
Det är, tvärtemot, så mycket säkrare anled¬
ning att de skola blifva med nådig benägen¬
het emottagna, sorn Kongl. Maj:ts tänkesätt i
detta ämne redan äro allmänt tillkännagifna
genom Dess nådiga Kungörelse af den 21 Ja¬
nuari innevarande år, nemligen: ”n/f Kongl.
Majit ansett nödvändigt att återställa den jemnvigt
uti constimt-ion af utländska öfverfödrvaror, hvilken
för allmänna välmågan är af hufvudsäkligi mfiijtdn.
de A ett förordnande, som Otvifvelaktigt å-
syftar jemnvigt emellan Rikets Import- Och Ex¬
porthandel samt minskning i consumtionen af
utländska öfverflödsvaror.
Jag förnyar således min förut den 20 sist-
lidne Mars gjorda ödmjuka hemställan, röran¬
de inskränkning i Nederlagsfriheten och i til¬
låtelsen af främmande varors införande eller
bruk och nyttjande i Riket, skärpning af nu
gällande Författningar emot Lurendrägeri och
Tullförsnillning, afhjelpandet af missbruk vid
den så kallade Vestgötha Gårdfarihandel
samt granskning af Författningarna angående
Växelrörelsen, — Jag fortfar i min rena och
okonstlade Öfvertygelse, att dessa föremål äro
värdiga ämnen för Riksens Ständers Underdå»
niga önskningar, värdiga ämnen för Kongl,
Maj ts nådiga behjertande.
52
Den 4 April.
Herr af Uhr tilläde sig önska att få corn-
municera sitt Dictainen med de öfriga Riks-
Stånden, samt att detsamma, tillika med Gref¬
ve Roséns Dictamen, måtte blifva till Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottet remitteradt.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard: Jag
instämmer i mycket af hvad Herr Directeu¬
ren af JJhr nu anfört i afsigt att ådagalägga
skadligheten för Riket af den hittills utländ¬
ska Köpmän förunnade Nederlags- och Träns-
itofrihet j men jag är alldeles icke med den¬
na värda Ledamot af lika tankar, då han an¬
ser denna frihet vara i allmänhet skadlig. Om
den beviljas åt Utländningen mot en för låg
procent, om varorna för lågt värderas, om be¬
vakningen för att hindra varornas tullfria in¬
smygande icke behörigen verkställes eller kan
verkställas, så blir en sådan utländningen för¬
unnad frihet skadlig. Men om man använ¬
der samma method, som i England , så kan
denna Nederlagsfrihet, enligt min öfvertygel¬
se, blifva ganska nyttig, emedan Statsverket
då ej blott skulle vinna genom afgiften för
Nederlaget, utan äfven genom en betydligen
ökad Sjötulls-inkomst. Enligt denna method
betalas för utifrån kommande varors uppläg¬
gande full tullafgift, och då de åter utföras,
bekommer ägaren en del af den erlagda tull-
afgiften tillbaka: resten blir den behållna in¬
komsten för Staten. På detta sätt kan svår¬
ligen något underslef hända. Uppgiften vid
införseln controlleras då af ägarens fordran
på samma varor och på en del af tullafgif-
Den 4 April.
53
tens återbekomvnande vid utförseln. Införas
varorna till förbrukande in i landet, så förlo¬
rar StatsCassan dervid intet, ty tullafgiften är
redan för dem betalt. _ Detta mitt ykrande
motsäger icke Herr Directeuren af Uhrs skäl,
anförda mot den hittills bevilljade Nederlags-
friheten, utan endast dess påstående, att den¬
na alltid skall blifva skadlig, då, enligt min
tanka, den kan, rigtigt inrättad, vara ganska
nyttig. För öfrigt conformerar jag mig med
Herr Directeuren af Uhr deri, att förtullningen
på våra exporter varit i sednare åren dryga¬
re samt strängare handhafd, än i allmänhet
på importerna. Det förhåller sig tvärtom i
England, der ingen tull erlägges, utan tvärt¬
om premier erhålias för exporterna.
Ha:ls Excellence Herr Grefuen och Landt-
Marskalken föreslog Remiss tili Allmänna Be¬
svärs- och OeconomieUtskottet af Grefve Roséns
och Herr af Uhrs Dictamina, jemte Herr Munck
af Rosenschölds anförande, samt att Herr af Uhr
måtte få tillstånd communicera sitt Dictamen
med de öfriga RiksStånden.
Remissen af Grefve Rosens och communi.
cation af Herr af Uhrs Dictamina biföllosj
men Herr af Uhrs Dictamen blef af Grefve
Rosen begärdt på bordet; i anledning hvaraf
Herr LandtMarskaiken förklarade detsamma
hvilande.
Herr Palman, Otto Predrik, yttrade sig
anse oidningen och sammanhanget fordra, att
54
Den 4 Aptit,
i händelse Herr af Uhrs anmärkningar lade»
på bordet, Gre*ve Roséns, Dictamen äfven bor¬
de förblifva hvilande, hvilket sednare Herr
jPålman alltså till Ridderskapets och Adelns
samtycke hemställde,
Grefve Mörner, Adolph. Geran, anmärkte,
att bordläggning och Remiss af nagotdera
bland berörde Dictamina icke stöde i ett nöd¬
vändigt sammanhang med hvarandra; att såle«
des Grefve Roseus anförande kunde remitteras,
och, likafullt bordläggningsrätten blifva i af¬
seende på Herr af Uhre Dictamen iakttagen,
så mycket hellre, <om Grefve Rosen i annan
händelse skulle, efter Herr Grefvens tanka,
genom det sednare? remitterande, förlora till¬
fället att dervid göra de erinringar, honom till
äfvenryrs kunde nödige synas.
Herr Danchwordt, Carli Då det åligger
Utskotten att med skyndsamhet afgöra mål,
som dit remitteras, skulle möjligen Oeconomie-
Utskottet blifva hindradt att pröfva och be¬
gagna de ytterligare upplysningar i ämnet,
söm Herr af Uhrs i dag afgfna Dictamen kant
innehålla, i fall Remiss endast af det första
nu sker. Jag anser mig derföre böra hemstäl¬
la att, i fall Ridderskapet och Adeln anser
det sednare Dictamen böra ligga på bordet,
Grefve Roséns der äfven linge hvila, så att
begge på en gång kunna remitteras och un¬
derkastas Utskottets pröfning.
Herr Nauckhoff, Carl Ulrici Det måste va¬
xa skillnad emellan en väckt allmän fråga oeh
Den 4 April. 50
den anmärkning, som i anledning af samma
fråga uppkommer. När Herr af Uhrs nu upp¬
läste Memorial efter min tanka icke innefattar
något för sig sjelft varande helt, utan blott an¬
märkningar hörande till det af Herr Lands¬
höfdingen Grefve Rosen förut uppläste, hvarä
Remiss till OeconomieUtskottet begäres och
Iros böra bifallas; så vågar jag, utan att för¬
neka den i Grundlagen hvarje Ledamot be¬
varade rättighet att begära ett uppläst Memo¬
rial på bordet, vördsamt hemställa, om icke
det likväl bör anses vara med Riksdagsord¬
ningens esprit enligt, att, då anmärkningar, i
grund af ett förut uppläst och pä bordet hvi*
lande Memorial, af någon Ståndets Ledamot
begäras på bardet, sjelfva hufvud-memorialet
ännu ytterligare i sammanhang med anmärk¬
ningarna måtte få hvila, eller ock Remiss a£
hela ämnet på en gång få ske, helst i annat
fall särskildte Remisser å blotta anmärknings-
memorial i evighet skulle följa, hvaraf åter
kunde hända, att hufvudfrågan antingen blef-
ve af Utskottet hufvudsakligen afgjord, innan
upplysande nyttiga anmärkningar hunnit in¬
komma, eller ock, i förväntan af sådana i Ple-
110 uppläste och på bordet hvilande, en län¬
gre tid onödigt uppehållen.
Herr LandtMarskalken erinrade, i anled¬
ning af Riksdagsordningens 49. §., att ett Di¬
ctamen kunde blott en gång få hvila, men
borde vid nästföljande Plenum ovägerligen
remitteras.
5 6
Den 4 April.
Herr Danckvardt: Det förefaller mig e-
medlertid besynnerligt, att, om ett Memorial
Temitterades, af Utskottet upptoges och af.
gjordes, och anmärkningarne kommo efter,
Utskottet kunde blifva satt i nödvändighet att
afgilva tvenne särskildta Betänkanden röran¬
de öfverläggningen i samma ämne: Och, för
att förekomma detta, har jag trott, att Memo¬
rialen borde antingen på en gång remitteras,
eller ock begge hvila på bordet.
Grefve Mörner förklarade: att det af Herr
Landt Marskalken åberopade Lagens stadgan¬
de, rörande så vä! bordläggning som Remiss,
vore tydligt; att för öfrigt anmärkningsrätten
vid gjorda motioner oupphörligen stöde hvar
och en öppen ; att om begge Memorialen
skulle blifva hvilande, skulle sådant innebä¬
ra, att Utskott borde afvakta alla anmärknin¬
gar, som vid Riksdagens lopp vid hufvud-
motionen kunde göras, hvilket skulle åstad¬
komma en alldeles oberäknelig tidsutdrägt ;
och att dessutom all Riksdagspractik instäm-
de med det ofvan anförde stadgande i Riks¬
dagsordningen.
Herr LandtMarskalken förklarade härefter,
att Grefve Roséns Memorial vore lagligen re-
mitteradt, och att Herr af Uhrs anmärknin¬
gar lika lagligen förblefve hvilande på bordet.
Föredrogs det Högvördiga PrestStåndets
ProtqcollsUtdrag, af den 29 Mars, åtföljdt af
Den 4 April.
57
Prosten Doctor Stenhammars, den 2~ i samma
månad uppläste, Memorial, rörande iakttagan¬
de af nödig noggrannhet vid utfärdande af
Riksens Ständers hemställningar och beslut;
uti hvilket FrotocollsUtdrag Ståndet förmäler
sig hafva beslutit, såsom för närvarande tjen-
ligt till ändamålets vinnande, det öknlje Stån¬
dets medlemmar i Riksens Ständers åtskilliga
Utskott, synnerligast i ExpeditionsUtskottet,
anmodas bemöda sig, att icke allenast så ti¬
digt med sina Betänkanden och Expeditions-
Förslag till Riksens Ständer inkomma, att ju¬
stering beqvämligen kan äga ruin, utan ock
med sorgfällighet söka gifva dem all den ut¬
förlighet och bestämdhet i uttrycken, som är
nödig till förekommande af alla sådana ut-
tydningar och förändringar, som i annat fall
kunna tillintetgöra Riksens Ständers åsyftade
goda ändamål, och blifva hinderliga för de¬
ras underdåniga önskningars behöriga skick,
då de till Thronell skola frambäras: Uti hvil¬
ket beslut PrestStåndet vänligen inbjuder de
öfriga MedStånden att sig med detsamma
förena-
Lades på bordet.
Föredrogs å nyo och bifölls StatsUtskot-
tets den 31 Mars på bordet lagde Memorial
af den 30 i samma månad, med förslag röran¬
de Riksdagskostnadernes bestridande.
5S
Den 4 April.
Herr Palmans den 31 Mars uppläste Di¬
ktamen föredrogs till remiss; hvarvid
Herr Herizenhjelm, Carl Johan , uppläste
tvenne så lydande Dictamina:
Då f!-re värde Ledamöter af Höglofl.
Ridderskapet och Adeln yrkat, såsom ett me¬
del till Jordbruketsupphjelpande, att Utländsk
Spannmål, utom i de år då missväxt inträffa¬
de, borde till införsel förbjudas, toide det. äf¬
ven tillåtas mig att deröfver få yttra mina
tankar, och i anledning deraf väcka uppmärk¬
samheten på ett ämne, som dermed äger ett
nära sammanhang.
Jag är fulleligen öfvertygad, att genom
ett till en högre fullkomlighet bragt Åker¬
bruk, och i synnerhet en bättre hushållning
med dess dyrbara alster, skulle, nästan utan
allt undantag, utländsk Spannmål kunna um¬
bäras. Såsom ett bevis på möjligheten, åbe¬
ropar jag mig hvad som ännu kan vara i friskt
minne: då nemligen under de olyckliga krigs¬
åren i f. d. Konung Gustaf Adolphs tid, ali in¬
försel af utländsk Spannmål var hindrad, men
ingen särdeles brist deraf förspordes, och pri¬
set icke öl versteg de sednare årens, oaktadt
då en Armée af mer än 100,000 man måste
af egna tillgångar underhållas.
Hvad stora förmåner deraf skulle tillfly¬
ta vårt kära Fädernesland, om vi, när som
helst, ej behöfde se våra utländska Grannar
Den 4 April. 59
i händerna efter de första medlen till lifvets
uppehälle, och hvad anseende vår sjelfstän¬
dighet äfven i denna del skulle vinna, näm¬
ner jag blott i förbigående, äfvensom den
lyckliga verkan, som deraf skulle rönas till
Jordbrukets förkofran, dess idkares uppmun¬
tran, samt den vigt det skulle gifva på vår
handelsvåg, om utländska Spannmålen kunde,
lik en annan öfverflödsvara, anses onödig att
införskrifvas.
Men innan vi våge i hoppet förutse en
6å lycklig tidpunkt i vår allmänna hushåll-
ning, får jag endast anmärka de vådliga följ.
der, som skulle kunna uppkomma, om, ge¬
nom ett sådant förbud, äfven i goda år, nå¬
gonsin en bristande tillgång skulle utbreda
hungersnöd i landet, eller priset blifva så öf¬
verdrifvet, att den blefve otillgänglig förden
mindre bemedlade delen af Medborgare, ja
för Åkerbrukaren sjelf till eget utsäde. Om,
Bager jag, ett sådant förbud skulle föreslås
eller utverkas, innan en viss anstalt blifver
vidtagen och vinner en så säker stadga , att
ali befarad brist, äfven efter flera påföljande
missväxtår, fullkomligen kan undvikas.
Det är ej alltid säkert, att utländsk Spannmål
kan erhållas. Politiska förhållanden, bristan¬
de tillgång på sjelfva afsättningsstället, hin.
drad sjötransport m. m., kan ofta göra det
omöjligt; dessutom betjenar sig alltid den om-
hugsna egennyttan af tillfället och den all¬
männa nöden, att till högsta möjliga pris upp¬
stegra en vara, som af alla är denoundgäng-
Tjfii 4 April.
ligaste. Till förekommande häraf, vore väl
en rätt orgar.is< råd och tillräckligen utsträckt
Magasins inrättning den enda möjliga utvä¬
gen. Utom den må väl intet förbud emot ut¬
ländsk Spannmålsinförsel böra påtänkas: med
den skuiie vara inhemska tillgångar nästan
för alltid vara tillräckliga. Men här kan
Invändas: Vi håfve ju en sådan inrättning;
den så kallade SpannmålsDirection nära 30
år har den existerat; 50 Tunnor guld blefvo
af 1786 års Ständer dertill anordnade, och af
Banken lotsi utna, löner betalas ju årli¬
gen till Diivcteurer och MagazinsFörvaltare.
Ja, den existerar; men har den någonsin
till fullo uppfyllt sin bestämmelse? Under
de sista 30 åren har lyckligtvis ingen allmän
och svår missväxt kunnat öfverklagas. År i8®8
b 1 ef likväl rågen under bergningstiden på många
Ställen skadad af väta, och till utsäde oduglig
gjord; älvenså 1812 blef vårsäden , af den infal¬
lande tidiga frosten, så förderfvad, att en total
brist på utsäde uppkom, innan utländsk säd hann
inkomma; derföre kostade, vid såningstiden år
1813» Ärterna öfver 50 R.dl. tunnan. Kornet 24,
och Hafran 13 å 2c R:dl. Då hade varit tillfälle
för Magazins inrättningen att visa sin välgöran¬
de verkan, i Förråd af fullgodt utsäde till Landt-
mannens bispringande, och de fattigas under¬
stöd af Spannmål för drägligt pris; men den
uteblef, och hvad var orsaken? En högst fel¬
aktig organisation, och elt förvändt sätt att an¬
vända de dertill anslagna medlen. Tillkom¬
men i en tid, då Riksens .Ständer ej lingö be¬
fatta sig med andra öfverläggnings ämnen, än
Den 4 April.
det dem directe från Thronen proponerad s,
har den Allmänna Magazins-inrättningen all¬
tid varit betäckt med en ogenomtränglig slöja,
som ännu i dag ur.dandrager den Allmänhetens
blickar; och i sjelfva dess Reglemente och in-
struetioner lär just den konstiga väfnad vara
förvarad, hvaraf detta täckelse är förfärdigadt.
Om nu en sådan Magazins aritalt vidare skall
fortfara, om dess fond, till befrämjande af ett
stort och allmänt nyttigt ändamål, kan ske,
måste lörökas och af allmänna medel tillskju¬
tas, så är väl högst nödigt, att dan sättes i
fullkomligt oberoende och blifver lika inviola-
ble,som alla andra Statens medel: samt att ad¬
ministrationen ej får, som hittills skett, med
säkerhets-bref och under tysthets-förbindelse
längre undandraga sig Allmänhetens gransk¬
ning. En värd Ledamot har i sitt upplästa
Dictamen uppgifvit några grunder till en för¬
bättrad Magazins-inrättning. jag instämmer så
mycket hellre deruti, som jag tror, att om
Riksens Ständer skulle linna tor godt att be¬
sluta en sådan, och hvilket är egentliga än¬
damålet med denna af mig väckta motion , skul¬
le nämnde utkast dertill gifva de bästa anled¬
ningar. Emedlertid får jag till Högloft. Ridder-
skapets och Adelns otnpröfvande hemställa, om
icke en närmare kännedoms tagande af Allmän -
na Magazins-inrättningen, fådan den nu belin-
nes, blifver af högsta nödvändighet, och tili
den ändan i ödmjukhet föreslå, att genom det
Utskott, dit dstta anförande torde förvisas,
låta, i likhet med hvad Riksdags-Ordningens
42. §. föieskrifver, ifrån Kongl. KammarRät*
62
Deri 4 April.
ten infordra alla de Handlingar, sorn röra etf
der nyligen förehafdt generelt Anmärkningsmål
öfver SpannmålsDirectionens Räkenskaper , och
hvarvid, för vissa orsaker skull, ingen slut¬
lig handläggning kunnat ske. Jag tror, att
deraf tiliräckliga upplysningar skola kunna
vinnas, för att finna nödvändigheten af en
förbättrad upplaga af Reglemente för Spann*
målsDirection; och hvilka torde blifva äfven
så märkvärdiga, som oförmodade.
1'anledning af hvad en vard Ledamot}
förlidne Plenum, anfört om den mindre nyt¬
ta, Allmänna Magazins-inrättningar skulle med¬
för^, och omöjligheten att i Sverige bringa
dem till en ändamåls enlig fullkomlighet, och
hvarigenom mitt nu uppläste Anförande skul¬
le tyckas vara vederlagdt, utbeder jag mig
att få göra några tilläggningar, för att åda¬
galägga de skäl jag tror mig äga, att ej än¬
dra min öfvertygelse i förevarande ämne; men
skall, för att ej förspilla Höglofl. Ridderskapets
och Adelns dyrbara tid, eller trötta dess tålamod
med någon lång afhandling , inskränka mig till
endast några få och generella anmärkningar.
Utan att kunna åberopa mig någon annan
erfarenhet, än den man sjelf i en inskränkt
krets, under utöfvande af enskildta hushålls¬
göromål kunnat förvärfva, tror jag,att den enkla
regel blifver beståndande: att hvad man under till•
Den 4 April.
63
gangarnas tid kan bespara, kommer i behof veis stand
till godo. Om detta gäller i det mindre, torde
det ännu mera gälla i det större, och blifva
så mycket vigtigare, då millioners väl deraf
kan bero. Så trodde man redan för mer än 30 jo
år sedan , och dess tillämpning blef ett me¬
del för en ringa ansedd man att upphöja sig
till de högsta Embeten i Staten. Men att nu
komma närmare till saken, får jag i anseen¬
de till de från England tagne exempel och
maximer anföra, att jag tror, det detta lands
ceconomiske principer äro alldeles, om jag
så tår uttrycka mig, oefteraplige i alla Continen-
tens länder, och mest i Sverige, och det
torde för oss vara en stor lycka. Eng¬
land är en helt och hållet trafiquerande Statj
och alla dess inrättningar och företag äro helt
och hållet beräknade för Köpmanna interesset.
Sjöfart, manufacturer, förädiingsanstalter af al¬
la slag, äro de som ligga Engländaren mest
om hjertat; åkerbruket måste på visst sätt an¬
ses som en binäring, och efter hans rigtiga
sätt att calculera, anses sädesproductionen, af
alla Landtmanna yrken , för deH mindst lönan.
de, så väl för den enskildte jordbrukaren, som
för sjelfva den Staten; hvarföre ock af alla
jordens alster mesta omhugsan användes på
sådana artiklar, hvilka icke kunna införskrif-
vas, och derföre vinna en säkrare afsättning,
såsom foderväxter, jordfrukter, m, m. eller
kunna tjena till exportvaror, såsom victualier,
hudar o. s. v., elier ock rå ämnen för deras
egna Fabrikers behof. Redan för mer än 20
år sedan började tänkande och förutseende
Den 4 April.
män att beklaga följderna af den då tillta¬
gande hågen att endast lägga sig på Fåraf-
veln, och har denna, mindre än åkerbruket
mödosamma, men långt mera riktande närings¬
gren sedermera så tilitagit, att i många Gref¬
skap stora åkerfält blifvit utlagde och lör-
vandlade till betesmarker för deras talrika få¬
rahjordar. England lär således högst sällan
kunna umbära utländsk spannmål, och mindst
jpågot år få öfverskott af egna tillgångar, till
förråds anskaffande. "När nu härtill lägges,
att tillgång till utländsk spannmål dem al¬
drig kan betagas; att deras i alla haf domi¬
nerande -flottor betryggar deras sjöfart; att
deras hamnar alla årstider äro tillgänglige; att
deras kanaler och förträffliga transport-anstal¬
ter öppna dem cn lätt communication till de
innersta Rikets delar; att deras exportvaror
äro af den öfvervägande betydenhet och be¬
talas så väl, att egen spannmål.sproduction blif-
ver långt mindre lönande, och att Köpmän¬
nen uti spannmåls införskrifning finna en in¬
drägtig Handelsgren; så kan man lätt göra sig
reda, hvarföre England, utan att betata spann¬
målsbrist , kan sakna allmänna Magaz ns-
Inrättningar. Den har likväl någon gång in¬
träffat , och det till den grad, att Regeringen
sett sig föranlåten förbjuda Brännvinsbränning,
utom af Socker.
I allt detta torde förhållandet vara helt an¬
norlunda i Sverige; äfven sorni nationliga lyn¬
net, hvilket äfven så litet kan jemföras med
Engel-
II.
Den 4 April.
65
Engelska folkmängdens, eller den der så kal¬
lade Mobs sätt att genomdrifva sina beslut och
hindra Regeringens åtgärder, och hvilka blifva
ofta ganska vådliga, så väl för Nationens Re¬
presentanter, som för de högre Embetsmän-
nen sjelfva. Vi låre således aldr'g behöfva
frukta för de af Burke i England befarade ut¬
brott af en missledd folkyra, hyaraf Magazi-
uers och hela Städers plundring och våldfö¬
rande skulle kunna blifva en följd. Men att
nu komma till denna mannens (Burkesj maxi¬
mer, så är det allmänt bekant, att knappt nå¬
gon Parlaments-talare i England, i sina prin¬
ciper, så väl politiska som oeconomiska, varit
mera vacklande och ombytlig; i afseende på
det förra tjenar till bevis, att han under A-
merikanska kriget uppenbart försvarade sina
rebelliska medundersåtares uppresning mot sin
lagliga Öfverhet; men några år derefter, då
han kommit i andra förhållanden, kanske, en¬
ligt bättre moraliska grundsatser, fastän på ett
öfverdrifvet och Franska National-äran stötande
sätt, som äfven uppretade deras enthousiasme,
yttrade sig öfver Revolutionisternas första fö¬
retag och hotade dera med en derefter läm¬
pad behandling. I det sednare afseendet åter,
kan man icke utan förundran jemföra, hvad
han år 178® yttrade sig om en strängare hus¬
hållning af de allmänna medlen, hans häftiga
utfarande mot Ministrarna för deras så kallade
slöseri, om förminskning af Regeringens infly¬
tande, till hvilket ändamål han foreslog åt¬
skilliga hårda steg; ibland andra en bättre re-
Ridd, 0. Ad. Brot. N:o g, to.
66
Den 4 April,
glering af Konungens inkomster, försäljning
af skogar och andra Kronans domainer m. m.
När man jemför allt detta med hvad han se¬
dermera förfäktade med största häftighet, så
kan man finna orsaken till de många motsä¬
gelser och förebråelser han måste uppbära,
och desvåra förödmjukelser han i sjelfva Par¬
lamentet måste uthärda. En så beskaffad mans
maximer torde då ej böra tjena till regel el¬
ler blifva grunder, hvaruppå andra länders
hushållsinrättningar skola uppföras.
Men om vi ändtligen skole låta vårt Na-
tional högmod i denna del falla, om vi ej få
tilltro vårt eget förnufts bruk alt utfinna me¬
del till förbättring i vår allmänna hushåll¬
ning, och således söka i andra länder efter
upplysningar i denna del; hvarföre icke taga
dem bland sådana folkslag, som i anseende
till climat, behofver och hushållssätt äro när¬
mare med oss befryndade? hvarföre icke taga
exempel af en bland de största Regenter och
bästa Rikshushållare på sin tid ? Jag menar
Konung Fredrik II i Preussen; han tänkte
helt annat om Magazins-inrättningar, men yt¬
trade sig derom ej i klingande tal; utan han
viste i verkställigheten, att de voro af oum¬
bärlig nytta. Då åren 1772 och 73 de flesta Euro- '
pas Länder hemsöktes af en i långliga tider icke
känd hungersnöd; då äfven i Tyskland, särdeles
det Norra, bristen på lifsmedel var så stor, att
den derstädes aldrig förr försökta utväg, att med
barkbröd uppehålla lifvet, måste tillgripas, och
då många hundrade af svält tillsatte lifvet,
öppoade Konungen i Preussen sina väl försedda
Den 4 April.
67
Magaziner; ingen af hans undersåtare led nå¬
gon brist , icke en gång i dess spridda Sta¬
ter; alla hade brödfödan,.ja kunde äfven nå¬
got deraf meddela åt sina närmaste grannar.
Det var likväl en folkmängd af 7 å 8 milli¬
oner, som deraf skulle uppehållas. Jag tror
icke mera behöfva anföras, att visa nyttan af
en sådan hushålls-anstalt och nödvändigheten
af dess inrättande. Jag har i mitt Fädernes¬
land sedermera öfverlefvat en lika svår och
bedröflig tid; den inföll efter 1783 års allde¬
les felslagna skörd. Det torde ännu för mån¬
gå vara i friskt minne, huru svårt tillstån¬
det var, isynnerhet bland den torftigare clas¬
sen; året förut eller året 1782 var likväl ett
af de mest välsignade; men af dess rika öf¬
verflöd var ändå intet öfrigt, att ersätta bristen
i det derpå föl jande. Detta torde hafva gifvit
Högstsalig Konung Gustaf III. anledning
att tänka på Magaziners inrättning, fast ock
ett annat syftemål dertill torde äfven bidra¬
git. Mycket vore att här tillägga, och i
enskildta detailer andraga; men jag har stör¬
sta skäl frukta att åstadkomma ledsnad, och
slutar således med en enda anmärkning: —
Den värde Ledamoten tror sig ej bordt vän¬
ta, att få höra talas ommagtspråk, som Spann-
målsDirection skulle vara underkastad I en
så liberal Regering, som vår nuvarande, och
under en så mild och rättvis Konung, kunna
visst inga magtspråk äga rum, och det vore ett
brott, att sådant ens misstänka. Men icke dess
mindre skola de af mig nämnde Handlingar
bäst kunna intyga, att gamla magt språk ^ såsom
Den 4 April.
icke återkallade, äro ännu gällande och vis»
sin menliga verkan.
Slutligen får jag hos Eders Excellence Herr
Grefven och I.andtMarskalkeo anhålla, att det¬
ta måtte få åtfölja Remissen af Herr Major
Pålntoits Memorial till Stats och Allmänna
Besvärs- och OeconomieUiskotten.
Så väl Herr Palmans sorn Herr Hertzen-
hjelms Dictamina remitterades till Stats- samt
OeconomieUtskotten.
Uppå väckt fråga af Herr Flack, Carl, an¬
modades och åtog sig Herr Hertzenhjelin att lå¬
ta. sina Dictamina till trycket befordra.
Hane Excellence Herr Grefven och LandtMar-
skalken förmälte, att i ordningen till föredrag¬
ning förekomme nu Grefve Mörner t , Adolph
Goran, i sista plenum uppiäste Dictamen: an-
märkandes Herr LandtNlarskalken, att den i
dag skedde bordläggning af detta Dictamen
vore ett misstag, hvilket borde rättas, i kraft
af 49. §. Riksdagsordningen , hvilken före-
skrifver, att hvar och en allmän fråga, som
första gången i något Stånd förekommer, skall,
så vida ej S åndet enhälligt genast densamma
till ved rbörligt Utskott förvisar, ligga på bor¬
det till nästa Plenum, då Remiss bär ske,' och
föreslog Herr LandtMarskalken i anledning här¬
af, att Grefve Mörner* Dictamen nu måtte till
Dm 4 April.
69
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet
remitteras.
Bifölls.
Herr Flach, Harf yttrade sig ha^va förmo¬
dat denna af honom begärda bordläggning så
mycket mer vara tillåten, som en dylik bord¬
läggning för andra gången ägt-rum i förlidne
Plenum med Grefve Roseus Memorial.
Herr Landt Mar kalken anmärkte, att sådant
äfven då hade varit ett misstag, som, i fall
erinran dervid hade kommit att göras, visser¬
ligen skulle hafva blifvit rättadt, helst tvän-
ne bordläggningar, enligt nyss anförde ic¬
ke kunde äga rum för annat, än Utskotts Be-
tänkanden och uppå flera Ledamöters förena¬
de begäran.
Vid förnyad föredragning af Vallöf!. Bor-
gireStåndets förlidne Plenidag på bordet Ing¬
da ProtocollsUtdrag af den 20. Mars, angåen¬
de Renrss till ett särskildt Utskott af Irågun
om ett nytt JuaeReglementes uppgörande, blef
dennna fråga till Allmänna Besvärs- och Oe¬
conomieUtskottet remitterad-
Wext Mahnerfelt, Gustaf, uppläste följande:
Att för Höglofl. Ridderskapet och Adeln
bevilja ett nytt Utskotis sättande, att afgöra
Judarnes öde, som på god tro bosatt sig i det¬
7©
Den 4 April.
ta Rike, torde medföra flera svårigheter. Det
blefve säkert af Allmänheten kalladt ett Jude-
Utskott. Att här i Riket finnas 2:ne slags Ju¬
dar, torde alla känna och veta, nemligen: otn-
skurne och ( hristne Judar Båda slagen Ju¬
dar idka handel, Fabriks-rörelse med flera nä¬
ringar Med Christna Judar förstår jag sådana,
som låtit döpa sig och antagit Lutherska Lä¬
ran. Riksdagsmannen Herr Stabecks Memorial
bedömmer alla slags Judar lika. Han synes
påstå, att Judar mer skada, än gagna detta Rike;
af den grund föreslår han, att Judarne böra
sättas inom så korrta gränsor, att de ej kunna
lifnära sig, mindre föda sig, hustru och barn.
Herr Stabeck påstår, att Judarne äro orsaken
till Nations öfverflöd och den luxe, sorn nu
finnes i detta Rike; hvilket likväl lemnäs o-
bevist. Öfverflöd var i detta Rike, innan Judar¬
ne erhöllo tillstånd bosätta sig här, sorn kan
bevisas af de många och i äldre tider utfärda¬
de ÖfverflödsFörordningar. Månne det är öf¬
verflöd, att äga mångdubbel Betjening; Kam-
martjenare, Lakejer, Jägare, Kuskar, Kuskar-
nes Stalldrängar, Spannridare, Kockar, Port¬
vaktare m m.? Ingen torde kunna noga upp¬
räkna alla dessa vattubin. Detta öfverflöd af
Betjening torde skada Landtbruket betydligt.
Månne Judarne eller andra Utländingar in¬
fört detta i Riket? Judarne beskyllas äfven,
att ensamme inpractisera förbudna varor; men
det torde vara många Christna, äfven Han,
delsmän, med flera andra personer, som vin¬
sten lockar att begå denna olofliga handel.
Det torde vara fel i straffet, som vållar insmy«
Den 4 April.
71
gande af förbudna varor i Riket. Om en Lu¬
rendrägare, som vore lagligen öfverbevist om
sitt brott, straxt i galge blefve hängd; då kun¬
de man vid hvarje års slut göra en säker ut¬
räkning, om flere Judar än Christne blifvit
hängde årligen. Judarne beskyllas vidare, att
de ej köpa Landtegendomar eller odla måssar,
kärt och annan ofruktbar jord. Kan något tyd¬
ligare bevis gifvas, att det är förmonligare i
detta Rike, vara Handlande, än Jordbrukare?
I annat lall körde nog den idoge och flitige
Juden plogen sjelf. Hvarföre skall en nyss in¬
flyttad Jude utvälja det sämsta Näringsfång
af alla, som är Jordbruket, De unga Jordbru¬
kare hafva långt för detta fattat det beslut,
att sälja sina ärfda fastigheter och köpa sig
tjenster. Förstå de att odla dem, torde sådant
vara förmonligare än odla jorden. Andra gam¬
la och förfarna jordbrukare börja sälja sina e-
gendomar, bosätta sig i Städerna, för att kom¬
ma i ro och undfly Landtbrukets svåra tyng¬
der» Sjelfva Torpar sonen börjar nu blifva så
Upplyst, att blott han lärt sig litet skrifva och
räkna, söker han sig till Städerna, helst till
Bodgosse; han vet, att han i Handel innan
korrt får heta min lilla Herre. I det stället,
om han vistas qvar på Landsbygden, får han
på Hållkrogen och Kurirskjuts heta alla slags
öknamn, som kunna upptänkas. Hans rygg
är då i lika belägenhet med hästens rygg, att
utan motstånd få smaka alla sorter piskor, dels
med smällar, dels utan. Orsaken till allt det¬
ta kan lätt utletas. Jag har varit Jordbrukare
sedan 1766. Under hela denna tiderymd har
72
Der. 4 April.
hvarje år någon ny pålaga blifvit lagd på
Jordbrukaren, ofta flera, oberäknadt Be vi! 1-
ningen. Intet af de nya onera har upphört el¬
ler blifvit lindradt, fast mera lörsvåradt att
utgöra. Jag bör ej förtiga, att ett enda onus
under denna tid blifvit ansenligen lindradt;
nemi. Presterskapets husförhör på Landsbyg¬
den. Förut fortforo de ifrån dagens ljus till
mörkret; nu slutas det på 2 å 3 timmar. Om
man härtill lagger de många missväxtår, som
infalla och åtfölja en del jordbrukare lika så
tätt som skuggan följer kroppen i månsken,
hvarvid deras sädesåkrar äro beprydda med de
täckaste blomster och örter, här och der blan¬
dade med tistlar. Dessa växter mogna, och
vid ett blåsväder vifta åt alla förbifarande, att
de skola taga sig till vara på Landsbygden,
der sådane växter frambringas af Jordbrukarens
möda och arbete. Skola således icke både Ju¬
dar och Christne ana häraf, att handel i det-’
ta Rike är förmånligare än Jordbruk ? Judar¬
ne beskyllas, att de ej reda in skepp, mindre
segla eller vilja tjena som Matroser eller Jung¬
man. Näst handel, torde Sjöfarten i detta Ri¬
ke vara den förmånligaste näringsgren, att
erhålla förmögenhet. Skeppare och Matroser
äro i detta land mest gynnade. Efter Svenska
språkets nogaste bemärkelse äro de i sjelfva
verket Rikets rätta Friherrar. Matrosen seg¬
lar, om han vill; låter bli, om han vill; be¬
tingar sig den hyra lian åstundar. I annat fall
rår han sig sjelf. Orädd för lagens hot, beger
Sjömannen sig i hvad utländsk tjenst han be¬
hagar, der han får största hyran. Vill han åt
Den 4 April.
73
terbese sitt fädernesland, vet och känner sjö¬
mannen , att det ena PardonsPlacatet allöser ett
annat. Ar han till finnandes i Riket, när krig
uppkommer, bernias sjömannen mångbubbel
hyra i Månaden mot ConscripuonsManskapet.
Ellfver Sjömannen sjuk i fredstider, njuter han
underhåll af Sjömanshuset. Skulle Judarne bör¬
ja segla, tror jag Svenska Skeppare och Sjömän
samt Skärgårdsdrängar klefve bittrare på dem,
än Handelsmän nu äro. Att sätta Judarna in¬
om så stränga grär.sor, som Riksdagsman Herr
Stabeck föreskrifva, vöre att tvinga Judarna
fly ur Riket. I ett folkfattigt land torde va¬
ra förmånligare att inlocka främmande, än
att drifva bosatt folk derifrån. Att Judarne
upphjelpt den förfallna CattunsFabriqilen , att
de inköpt Glasbruket i Stockholm, är säkert.
Att en Jude säljer sina varor för bättre köp
ån Christna, kunna mångå intyga. Juden åtnö-
jer sig med måttlig vinst, blott handeln går.
Han lefver i början knappt, och inskränker
sina mesta behof, tills han förskaffa t sig väl¬
måga. Ju flere som sälja och utbjuda sina
varor i ett Rike, ju bättre köp måste blifva.
Hade ej ProductPlacat blifvit utfärdadt, utan
utländska Expediter, som fordom skedde, fått
resa ikring uti Riket och handla Stångjern ,
aldrig hade Svenska Stångjärnet nedsatts, att
ej gälla mer än 1 Tunna Råg. Derom kunde
jag uppläsa oändeligt mångå tryckta skrifter,
som bestyrka denna sanning.
Så torde kunna hända med en del andra
utkommande varor, att de höjdes, om Judarne
Den 4 April.
flydde utur Riket. Judarne hafva fått nedsätta
sig i detta Rike, när de kunde visa, att de
ägde 2000 R:dr; sedan den tiden har pennin*
gen mistat sitt värde. Således hemställer jag,
om icke en Jude, som nu vill inflytta i Riket
och blifva handlande, borde visa, att han äg¬
de 120CO R:dr Banco, för att börja sin näring
med. Om Landtbruket kunde lindras, eller be¬
frias till någon del, ifrån de många extra o-
nera , som genom urminnes häfd blifvit pålag¬
da Jordbruket, torde Judarne nog börja odla
Jord i detta Rike. Man såg i gamla tider, att
så länge Munkarne hade sin lön i Jord och
Spannmål, var hela deras håg använd på Jord¬
bi uket. Så snart Munkarnes lön och inkom¬
ster förvandlades i pengar, uppstod snart frå¬
gan , om icke Munken var lika skadlig för
jordbruket, som masken var för dgt nysådda
höstsädet. Judarne nyttja aldrig sitt slägte till
Drängar och Pigor, utan betjena sig af Sven¬
ska tjenstehjon. Detta är ej hilligt samt min¬
dre förmånligt för Jordbruket, att arbetarne
lockas från Landsbygden, att äfven tjena 1iqs Ju¬
darna. Således borde de betala för hvarje Svensk
dräng de ha i sin tjenst, utom den vanliga afgif-
ten, 20 R:r B:o, och ioR:r B'o för hvarje piga.
Detta torde kunna verka, att Judar betjente Ju¬
dar. I annat fall ökades Rikets inkomst af denna
Bevillning. Hvad skall Allmänheten tänka, då
våra Handelsmänner i Städerna årligen till ett
ovanligt antal cedera bonis? Många enfaldiga
torde falla på den okloka inbillningen, att
våra Svenska Köpmän känna nogare de många
bristfälligheter ConcoursFörordningen äger, ätt
Den 4 April.
75
de känna utrikes handel, helst flera gamla Köp*
mansContoir äfven cederat bonis. Judarne, som
varit på flera utrikes orter, torde således ve¬
ta och känna nogare, hvad varor kunna upp¬
köpas för på utrikes orter, än vara Svenska
handlande. Judarne torde således göra sina
handels speculationer säkrare. Det klagas äf¬
ven öfver Judarne, att de inköpa hus här i
Stockholm, Är det icke förmånligt, att den
som nödsakas sälja sin egendom, lår den be¬
talt? Hade blott Svenskar köpt dessa hus, sy¬
nes tydligen, att säljaren fått många procent
mindre för sin egendom- Böra icke Judarne
således få vara ejvar i Riket, och åtnjuta de
förmåner de hittills-åtnjutit, helst alla Judar
utan minsta knot utgöra en ganska betydande
Bevillning, Om Judarne skulle tvingas genom
för inskränkt handel fly Riket: vilja ej våra
Svenska Handlande utgöra sin och Judarnes
Bevillning tillika? Hvad hände? Judarnes Be¬
villning drabbade till större delen Jordbruka¬
ren, sorn nu ej kan utgöra den Bevillning
honom förut är pålagd. I min tanka äga her¬
rar Grosshandlare ett privilegium i detta Ri¬
ke, att sätta pris på inkommande och utgåen¬
de varor, som de ej erlägga stor Bevillning
för, Judarne torde få betala mest för den rin¬
ga del de få åtnjuta härutinnan*
Begärdes på bordet.
Föredrogs å nyo Hr Ankarloos, Olof, i si¬
sta Plenum upplasta och på bordet lagda Di-
76 Den 4 April.
ctamen , angående Taxeringsman vid Marke*
gångssättningar.
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskottet.
Vidare föredrogs Herr Ankarloos sista Fle-
nidag upplästa och på bordet lagda Dictamen,
angående stadgande, att Sterbhus ej måtte af
Domaren i orten få utredas.
Herr Nauckhoff, Carl Ulric, uppläste här¬
vid följande:
På bordet hviiar ett af Herr Majoren och
Riddaren Ankarloo den 31 sistlidne Mars upp¬
läst Memorial, angående den värde Ledamo¬
tens önskan oin ett stadgande för ordinarie Do¬
mare , att med Sterbhus-utredningar sig icke
befatta. Vid detta Memorial, så framt Eders
Excellence Herr Grefven och LandtMaiskalken
samt Höglofl. Ridder skåpet och Adeln ej täc¬
kes finna , att detsamma för alltid borde hvi¬
la på bordet, utbeder jag mig få framställa
några anmärkningar.
Lika med Herr Majoren Ankarloo anser jag
det vara Adlige- , Preste- och BondeStåndets
Sterbhusdelägare.-, rättighet, att till Bouppteck¬
nings och Utrednings-män välja den eller de,
till hvilka de äga förtroende, utan något slags
undantag af ordinarie Domare i den ort, der
Den 4 April.
77
Sterbhusutredningen uppstår; men att genom
en ny Lag hädanefter beröfva ordinarie Do¬
mare den rättighet till ett slikt förtroende, de,
ej i egenskap af Domare, utan som medborga¬
re, i samhället hittills ägt- tror jag vara lika
obilligt och grymt, som art utstänga så i tjenst
sorn utan tjenst varande Militaire personer från
all annan medborgeilig rättighet, än att för¬
svara Fäderneslandet.
Att Domare genom handläggning vid Sterb*
husutredningar kunna vid derefter möjligen
uppstående tvister blifva jäfvige att i tvisten
dömma, är ostridigt ; men att häraf skulle
hämtas skäl till uteslutande af den rättighet,
att med Sterbhus utredningar taga befattning,
vore, efter min tanka, lika vansinnigt, som
att förbjuda ordinarie Domare att inom sinju-
risdiction förvärfva Jord, efter han, sorn Do¬
mare, icke sjelf kunde afgöra de tvister, som
i anledning af ett slikt förvärfvande tilläfven¬
tyrs kunde uppkomma.
t
Hvarken på Domarens rättvisa eller orätt¬
visa, förstånd eller oförstånd, ankommer det
att, efter Herr Majoren Ankarloos tanka, jäfva
sig i en tvist. Lagen i 13 Capitlet Rättegångs-
Balken utstakar härutinnan gränsen för Doma¬
res och Parters ömsesidiga rättigheter och skyl¬
digheter.
Jag medger Herr Majoren Ankarloo alltför
gerna, att den kostnad, en tappande Part i och
för extra Domares tillförordnande får vidkän¬
78
Den 4 April.
nas, kunnat honom besparas, om ordinarie
Domaren icke varit i tvisten jäfvig; men här¬
vid förekommer mig den enkla billiga slut¬
sats, att jag hvarken bör eller kan inse skäl
till mera ömmande för en tappande Part i en
Sterbhus - utredningstvist, deruti ordinarie Do¬
maren varit jäfvig, än för de parter, sorn ge¬
nom skyldskap med ordinarie Domaren och i
anledning af dm sistnämndes delaktighet i tvist
såsom jordägare, äro förbundne att för kost¬
naden af extra Doinares tillförordnande ansvara.
Med förvåning har jag vid uppläsande af
Herr Ankarloos Memorial hört, och nied för¬
ökad iörvåning i samma Memorial på bordet
läst, den varda Ledamotens yttrande, att ex¬
empel, flera än ett, äfven i Herr Majorens e-
gen ort, kunna företes på de händelser, att
domare af egennytta och orättvisa icke jäfvat
sig, då han sådant bordt, utan dömt i målet
till den partens förmån, för hvilken han mest
interesserat sig. För ingen med rättsbegrepp
kan det vara tänkbart, att sådane domare gif¬
vas, och för ingen, utan verkliga lacta, bör
det vara tillåtet att ostraffad, på hvad rum
sorn helst, kasta skugga på en hel Embets¬
mannacorps eller den enskildte domaren. Med
all aktning för Herr Majoren Ankarloos trovär¬
dighet, vågar jag likväl tvifla på sanningen
af det Herr Majorens föregifvande, att exem¬
pel å slika verkliga lagbrott i hans ort kun¬
na företes, så framt icke Herr Majoren skul¬
le vilja utsträcka sin ort till hela jordklotet,
eller utom gränsen af vårt Fädernesland, i hvil-
Den 4 April.
79
ket sednare fall det är utöfver min pligt att
i ämnet framställa en vederläggning. Det vo¬
re ej likgiltigt för hvarje domare, och borde
af Riksens Ständers Justitieombudsman eller
Konungens JustitiaeCanzler kanske ej lemnäs
obemärkt, den värda Ledamotens inför ett
helt Stånd gjorda anmälan om verkliga exem¬
pel af domares egennytta och orättvisa, (den
må innefatta sanning eller osanning) så framt
allmänna förnuftet ej böd öfverseende med
menskliga svagheter, och hvarje domare, i e-
get medvetande om uppfyllda pligter, lika li¬
tet sårades af ett oförtjent tadel, som smickra¬
des af ett öfverdrifvet beröm.
Det är visst en sänning, att lidande till¬
skyndas parter genom tidsutdrägt och för ut¬
gift af extra domares tillförordnande i en Sterb¬
hus utredningstvist, som, för det den af obehö¬
rig person blifvit handterad, från HofRätten
återförvises, men lika lidande tillskyndas ju
parter i sådana tvister, som för uraktlåten
form i rättegången till under-dom .tolarna å-
terförvisas; och att skapa en utväg till före¬
kommande häraf, som kunde stå tillsammans
med allas belåtenhet, anser jag för min del i
närvarande tiders skick vara omöjligt.
Om Eders Excellence samt Höglofl. Rid-
derskapet och Adeln täcktes tillåta den af
Herr Majoren Ankarloo önskade remiss å dess
Memorial till Lagutskottet, utbeder jag mig,
att desse mine anmärkningar jemväl under sam¬
ma remiss måtte Herr Majorens Memorial få
åtfölja.
So
Den 4 April,
Herr Lagerheim , Olof Johan :
Jag skulle icke upptaga Höglofl. Ridder-
skapets och Adelns dyrbara tid, som visserli¬
gen borde egnas åt mera nyttiga och värdiga
föremål, än prö!r\ingen af en sådan motion,
som den Herr Ankarloo i sistlidet Plenum be¬
hagat framställa, angående förbud för ordi¬
narie Domare, att åtaga sig bouppteckningar,
arfskiften och sterbhus utredningar, enär såda¬
na befattningar, i följd af det enskildta förtro¬
endet, kunna blifva dem uppdragne; jag skul¬
le icke våga, säger jag, upptaga Höglofl. Rid-
derskapets och Adelns, för vigtiga öfverlägg-
ningar, angelägna tid, om jag icke ansåg det
vara min pligt i dubbelt afseende, både så¬
som Embetsman tillhörande den corps , hvil¬
ken blifvit ett föremål för Herr Ankarloos fram¬
ställning, och äfven såsom Riksdagsman, att
i anledning af Herr Ankarloos motion framstäl¬
la några vördsamma erinringar.
Herr Ankarloo har behagat anföra, att or¬
dinarie Domare, på uppdrag att förrätta Bo¬
uppteckningar och Sterbhus-utredningar vid
flera tillfällen skola oredliacn och orättvist
sig förhållit, äfvensom att, då tvister seder¬
mera i anledning af sådana utredningar upp¬
kommit, vederbörande Domare , i stället att
anse sig jäfviga att med dessa mål taga laga
befattning, skola företagit dem till pröfning,
och afdömt dem till den Partens förmon, hvil¬
ken Domaren varit mest tillgifven, hvarefter
och
II.
Den 4 April.
St
och sedan denna åtgärd blifvit af högre Rätt
ogillad, samt målet till HäradsRätten återför-
vist, för att af en ojäfvig tillförordnad Do¬
mare handläggas, både tidspillan och kostna¬
der skola blifvit parterna tillskyndade , af
hvilka anledningar Pierr Ankarloo hemställt,
antingen att ett allmänt förbud måtte utfärdas
för ordinarie Domare, att aldrig få emottaga
uppdrag att förrätta Bouppteckningar och Sterb-
hus-utredningar, eller ock, att, i händelse tvi¬
ster, i anledning af dessa förrättningar, seder¬
mera skulle uppstå, Kongl. Maj t och Kronan
måtte åläggas ersätta den tillförordnade Do¬
marens underhållskostnad vid handläggningen
och afdömandet af sådana mål.
Jag vill icke ingå i något yttrande öfver
det sätt Herr Ankarloo nyttjat att framställa
tillvitelser af en ganska svår egenskap emot
en hel Embetsmannacorps, utan att beledsaga
dem med någon enda trolig uppgift, eller med
något enda bestämdt factum. Jag vill endast
anmärka, att om äfven en eller flere så be¬
skaffade händelser, som de Herr Ankarloo upp¬
gifvit, verkligen skulle hafva inträffat, borde
likväl sådane särskildte händelser eller indi¬
viduella felsteg, hvari rättelser kunna sökas
och erhållas, ingalunda föranleda till det af
Herr Ankarloo föreslagna allmänna stadgande.
Då ordinarie Domare icke genom någon Lag
äro berättigade att ensamme förrätta Boupp¬
teckningar, Arfskiften och Sterbhus-utrednin¬
gar, utan desse en Domare uppdragne befatt¬
ningar alltid äro en följd af hvarje medborga-
Ridd, o. Ad. Prof. N;o u, 12.
32
Den 4 April.
res enskildta öfvertygelse och förtroende för
Domaren } då, i händelse ett sådant förtroen¬
de emot ali förmodan missbrukats, vägen till
rättelse och ansvar å Domaren är öppen 5 så
tror jag , att det af Herr Ankarloo yrkade all¬
männa förbud för ordinarie Domare att icke
få emottaga ofvannämnde befattningar, långt
ifrån att vara utaf något slags nödvändighet
påkalladt, eller genom någon enda giltig or¬
sak rättfärdigadt, snarare bör anses på det
högsta olämpligt, och hinderligt för hvarje
medborgares fria vilja, att icke få till sådana be¬
fattningar otvunget välja den, för hvilken han
hyser det mesta förtroende. Beträffande der¬
näst Herr Ankarloos hemställan, att Kongl. Maj:t
-> och Kronan borde åläggas betala en tillför¬
ordnad Domares underhållskostnad, vid be¬
handlingen af ett mål , deruti den ordinarie
Domaren är jäfvig, torde jag få nämna, att
uti al a rättegångar måste, enligt sakens na¬
tur, antingen den ena parten ensamt hafva
haft orätt, och således vållat rättegången, el¬
ler ock båda parterne, hvar i sin mån, den¬
samma gemensamt orsakat. I förra fallet är
det med Lagens föreskrift öfverensstämmande,
att den tappande parten betalar alla i och för
rättegången uppstådde kostnader, och såle¬
des icke allenast sin vederparts rättegångs-
utgifter, utan äfven den tillförordnade Doma¬
rens underhållskostnad. I sednare fallet å-
ter, måste båda parterne, hvar i sin mon,
gemensamt vidkännas sina rättegångs-utgifter,
äfvensom ersättningen af Domarens under må¬
lets handläggning tillskyndade kostnad. Men
Den 4 April.
33
Uti intetdera fall lärer deh princip vära rig-
tig eller ens rimlig, att Kongl. Majit och Kro¬
nan, som med enskildta parters rättegångar
alldeles icke har något att skaffa, skall beta¬
la en tillförordnad Domares underhållskostnad.
• Då jag nu tror mig hafva visat, att Herr
Ankarloos motion tili alla delar lärer vara o-
tigtig, tar jag mig den friheten ödmjukast
hemställa, om icke den värde Ledamoten skul¬
le täckas tillåta, att hans motion alldeles fin¬
ge förfalla, hvarigenom det dubbla ändamåf
Vanns, både att Höglofb Ridderskapet och A-
deln undgick att framdeles än en gång för¬
spilla sin dyrbara tid med upptagande och pröf¬
ning af Herr Ankarloos motion, och äfven att
densamma ej komme till de andra Ståndens
kunskap och handläggning.
Skulle åter Herr Ankarloo fortfara uti sin
motion, lärer någon annan åtgärd dervid, en¬
ligt Grundlagens föreskrift, för närvarande ic¬
ke kunna äga rum, än att öfverlemna desst
motion till Lagutskottet, hvarest densamma
lärer vinna det omdöme och afseende, den
kan finnas förtjena.
Då Herr Landt Mar sk olken härefter uppro¬
pade Herr Ankarloo, och han icke var närva¬
rande, gjorde Herr LandtMarskalken proposi¬
tion till Remiss till Lagutskottet af Herr An-
karloos Dictamen, jemte de nu dervid gjord?
anmärkningar.
Denna Herr LandtMarskalkens proposi¬
tion blef af Höglofl. Pvidderskapet och Adela
bifallen.
84 Den 4 April,
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskill-
des klockan tre qvart lill 2.
In fidem protocolli
A. G. Silj ver stolpe.
Tisdagen den 4 April*
Tlenum klockan 5 eftermiddagen.
Justerades följande:
Utdrag af Frofocollet, hållet i Höglofl.
Ridderskapets och Adelns Plenum,
den 4 April 18x5-
S. D. Vid förnyad föredragning af Ståts-
Utskottets den 31 Mars på bordet lagda Me-
moiial af den 30 Mars, angående en summa
till Riksdagskostnadernas bestridande , blef
detsamma af Höglofl. Ridderskapet och Adeln
bifallet- Ut supra.
Upplästes ett Memorial från Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottet, af den 30
Mars, innehållande begäran att, till vinnande
af en snar expedition af de många till Utskot¬
tets handläggning förvista mål, Utskottet måt¬
te tillåias att utöfver den i Riksdagsordnin¬
gen föreskrifne och redan antagne betjening,
af en Secreterare och tvenne Canzlisler, ännu
Den 4 April.
ytterligare få antaga fyra Canzlister med fullt
arfvode.
Lades på bordet.
Herr af Wingård, Juhan Didrih, uppläste
till Protocollet följande:
Ödmjukt Memorial.
Öfvertygad om Svenska Skjutsningssättets
skadliga inflytande, så på Allmogens välstånd
som sedlighet, har jag ständigt önskat mig i
tillfälle att deruti kunna verka en ändring.
Flera Norrmäns till mig yttrade begäran, att
en Forvagns inrättning måtte blifva etablerad
mellan Stockholm och Christiania öfver Carl¬
stad, har gil vit mig en ny anledning att tän¬
ka på denna sak. Min öfvertygelse i ämnet
får jag härhos vördsamt underställa Höglofl.
Ridderskapet och Adeln Hvad jag vågar fö¬
reslå, anser jag verkställbar, åtmindstone i
Wermland, o. h såsom möjligtvis ledande till
en framdeles ändring i vårt närvarande rkjuts-
nings-sätt, föitjena någon uppmärksamhet.
Jag tager för afgjordt, att Skjutsnings-
skyldigheten anses som en tryckande börda
för Allmogen obilligt från bor;an den en¬
samt tilldelad, men bibehållen, i saknad af nå¬
got annat sätt till Resandes fortskaflande. Tid
efter annan, och på flera ställen, har detta till
största tydlighet blifvit bevista jag förbigår
86
Den 4 April.
således upprepandet af alla i detta afseende
anförda skäl samt mer och mindre tillförlitli¬
ga beräkningar.
Nyligen har man i Wermland sökt ut¬
bjuda skjut-ningen på entreprenad, hvarvid de
skjutsskyldige allmänt visat sig beredvillige
till de största .uppoffringar} men när speculan-
ter infunnit sig, hafva meräudels sådane högst
obillige afgifter blifvit fordrade, att hvarje
hemman derigenom skulle fått vidkännas en
större utgift, än alla hemmanets öfrige utskyl-
der sammantagne. Man har deraf stannat i den
öfvertygelsen, att någon förändring i skjutsen
är alldeles omöjlig. Orsaken till detta resul¬
tat anser jag dock endast ligga deruti , att
de personer, som infinna sig till entreprena¬
der, merändels äro obemedlade, af en dass,
som, kortsynt nog, med lanta, kanske äfven
med Discontpenningar, tro sig genast i hvar¬
je företag böra hafva renta, eget underhåll,
och äfven Capitalet betalt inom kort tid. De¬
ras propositioner, på måfå gjorda, skola na¬
turligtvis blifva derefter, och vilkoret för
fullgörandet dessutom helt och hållet bero
på deras mer eller mindte ordentlighet. Be¬
medlade personer af medelclassen vilja ej åta¬
ga sig ett så stört besvär , der afkastningen
af deras penningar dessutom ej med någon sä¬
kerhet förut kan bestämmas. En del Gästgif¬
vare höra till första classen, de som äi o Bön¬
der dela tillika med den i grannskapet boen¬
de Allmogen en ej så klandervärd farhå.
ga för nyheter, och vid hvarje Gästgifvare.
Den 4 April.
87
gård skulle, genom' sådana partiella entrepre¬
nader, skjutsen komma att bestridas efter oli¬
ka grunder, mot olika vilkor. Egentliga hin¬
dret är således brist på passande Entrepreneu- ,
ter och nödig öfverensstämmelse i det hela.
Om deremot skjutsningen på en hel väg utbju-
des till ett Bolag, skall, enligt min tanka,
bättre vilkor erhållas, och bemediade perso¬
ner ingå i specuiationen. På denna supposi¬
tion hvilar mitt förslag, hvars verkställighet
jag äfven anser successive böra företagas, då
inrättningen , örn den duger, sjelf banar 6ig
vägen till förtroende.
Som en början och ett öfvertygande be¬
vis att personer och saker kunna fortskaffas
på annat sätt an nu brukas, har jag trott, att
en Forvagnsinrättning borde, så lort sig gö¬
ra låter, etableras mellan Stockholm och Chri¬
stiania. Om ett Botag, på sätt jag nu skall
hafva äran föreslå, formeras, bör tvifvelsut¬
an den rigtning dess industris gifvet- saken,
snart nog verka en förändring i öfriga skjuts¬
ningen. Jag har derföre trott, att möjligheten
af en sådan utvidgning borde beredas i Bo¬
lagets första organisation, och sjelfva hufvud-
afsigten med inrättningen-, att i framtiden tje¬
na till utbyte mot nu varande skjutsnings*
sätt, ej lemnäs utur ögonsigte.
Utan understöd och beskydd af Regerin¬
gen, kan visserligen icke ett lörsök af denna
beskaffenhet vågas; men bjeipen bör p;opor-
tionneras efter Bolagets verksamhet och utsig-
SS
Ben 4 April.
terna för framtiden. Det bör ej vara en omöj¬
lighet, att äiven detta lemnade understöd, vid
inrättningens fullkomligaste period, här som
utomlands, framkallar en lönande källa för Stats¬
verket i inell detta bör ej ingå i vår beräk¬
ning att hafva gifvit anledning till häfvan-
det af en landsförderflig inrättning, må vara
oss nog. Håfve vi dermed beredt en tillgång
för efterkommande, göra de oss säkerligen der-
före rättvisa, äfvensom vi bafve skäl till miss¬
nöje med våra förfäders steg att ofta, både
vid Carl XII.s död och andra tillfällen, haf¬
va inblandat en så gagnelig förändring med
Stånds-interessen och revolutioner.
Jag föreslår således, att ett ForvagnsBo-
lag under Kongl, beskydd får inrättas , som
till en början en gång i veckan , men sedan
så ofta de dervid finna sin uträkning, på vä¬
gen mellan Stockholm och Christiania, öfver
Westerås, Örebro, Carlstad och Kongswinger,
besörjer Resandes och varors fortskaffande på
vissa utsatta tider, mellan hvardera al dessa
ställen, mot en bestämd afgift: Att detta Bo¬
lag i ett år tillätes begagna Gästgifvareskjuts,
men bör efter denna tid antingen hafva ge¬
nom öfverenskommelser med Allmogen, eller
genom uppköpte närbelägne hemmanslotter,
hvarifrån skjutsningen med egna hästar kan
verkställas, satt sig i tillfälle utan uppehåll
bestrida den: Att detta Bolag vid dess bör¬
jan tillåtes uppbära understöd af cpde Titeln,
mot låg renta, en summa till uppköpande af
nödiga vagnar och redskap, för hvilken sum-
Ben 4 April.
ma alla Bolagets Interessenter häftade. Då e-
gentiigen ändamålet är att lätta sådana per¬
soners resor, hvars tillgångar ej medgifva be¬
gagnandet af egen vagn, samt transporten af
vaior elier styckegods Städerna*emellan, bör
man ej söka efterhärma den i England nästan
till ytterlighet drilna omsorgen för Resandes
beqvämlighet, ökad allmän välmåga kan möj¬
ligtvis i en framtid äfven hos oss göra det¬
ta lönande, men nu bör visserligen derå ej fä¬
stas för mycken uppmärksamhet. Bär inrätt¬
ningen sig, skall industrien reglera detta,
utan några föreskrifter. De första vagnarne
böra således egentligen likna den så kallade
Tyska farande posten: En stark, till våra
vägar passande, Hollstenare med tvenne säten
midt emot hvarandra, hvardera för tvenne
personer, samt plats under och bakom dem
för saker, alltsammans öfvertäckt med målad
väf på bågar, skulle vara till en början allt hvad
som behöfdes. Mellan Christiania och Dram¬
men ,■ har man sagt mig, skall gå en sådan
vagn, och der är vida backigare, än på de
flesta ställen i Sverige. Det är en fördom, att
höga hjul och bom, saker som förenkla och
göra alla åkdon lättare, ej passa till våra vä¬
gar. En ritning på en sådan vagn blir lätt
att få eller uppgöraj men detta är detailer,
hvarmed jag ej bör uppehålla Högloft. Rid-
derskapet och Adelli.
Sedan Bolaget i ett år hade bestridt skjuts-
ningen med ordning och noggrannhet, samt
kommit i tillfälle utvidga sitt företag, skulle
9® Den 4 April.
Bolaget, på hemmanslotter vid vägen, hvil¬
ka blifvit uppköpte och inrättade till poststa¬
tioner, få uppbära Bancolån tili någon betyd¬
lig del af värdet. Om sådare hemmansdelar
af Bolaget kunde anskaffas till 3 eller 4 mils
afstånd från hvarandra, 2:ne t- ex. mellan
Stockholm och Vesterås, 2 ine derimellan och
Örebro, 3:ne mellan Örebro och Carlstad, 3:ne
derimellan och Kongsvinger, o. s. v. anser jag
det icke vara en omöjlighet, att Bolaget kun¬
de åtaga sig hela skjutsen på denna väg, mot
erhållandet af vissa fouragepersedlar af alla
nu till skjutslag indelte landtman. Man fin¬
ge då se Bonden vid sin plog köra dugtiga
oxar, i stället för att han nu får som åkare i
orders vidsträcktaste bemärkelse uppoffra sin
tid och sina slutligen förderfvade hästar, of.
tast endast för andras nöjen, aldrig till egen
verklig vinst. En sådan hemmanslott, hvars
brukningssätt inrättades efter ändamålet att
der ständigt hålla på stall 20 till 30 hästar,
som härtill af Häradet erhöll en coutmgent
af fourage, skulle dessutom, ehuru dyr i in¬
köp, byggnader och odling, snart genom sin
bördighet vinna ett värde, som ej vore någon
ändring underkastodt, och tillräckligen trygga¬
de Staten för det lån Bolaget derå bekommit.
Då inrättningen hade vunnit stadga och för¬
troende, kunde Bolaget tillåtas besörja skjuts-
ningen på de andra Rikets större vägar un¬
der samma vilkor, och en allmän förändring
i skjutsningen möjligtvis på detta sätt åstad¬
kommas- Bolagets betjening skulle emottaga
"Den 4 April.
91
varor och ansvara för deras aflemnande med
samma säkerhet och ordning här sorn utom¬
lands: detailerne i detta afseende blifva lät¬
ta att uppgifva. Om saken gillas och till verk¬
ställighet beslutes, skall jag uppgifva mina
tankar i denna del. Jag har tillbragt nära
sex år utomlands, der jag stadgat öfvertygel-
sen om För vagnars stora nytta i ceconomiskt
afseende, och i anledning deraf sökt någon
kännedom af saken. I anseende till bestam¬
mandet af den tid, som Bolaget skulle uteslu-
tande äga rättigheten att med täckta Forvag¬
nar på nämnde väg transportera resande och
effecter, tror jag att fem är kunde vara nog,
så vida Bolaget endast inskränker sig till be¬
gagnande af betingade hästar. Flere speculan-
ter må sedan med förbättrade åkdon söka för¬
tjena sig penningar på detta sätt, och täflan
skall snart verka liflighet i denna näringsgren}
men i början får dock ett monopolium der¬
af göras; företaget vinner annars icke någon
stadga, och interessenterne icke någon öfver¬
tygelse om möjligheten af dess fortsättande.
Skulle Bolaget deremot inom denna tid haf¬
va köpt och inrättat hemmansdelar till stän.
dig skjutsning, pä sätt som ofvanföre blifvit
nämndt, samt antingen allmänt elier till nå¬
gon betydlig del hunnit öfverenskomma med
närvarande skjutslag om skjutsens bestridande,
bör billigtvis en längre tid till dem förunnas
att draga fördelen häraf, t. ex. 15 till 20 år.
Bestämmandet af skjutslegan och de för¬
ändringar den möjligtvis torde behöfva i an¬
92
Den 4 April.
seende till pappersmyntets olika värden, blir
en svåiare omständighet. Bolagets vinst bör
grunda sig på mängden af de varor, som
skickas mellan Städerna, och som dessa ej af-
sändas, utan att kunna b ira transporikostna-
den, bör bolagets Industrie vara, a 11 kunna gö¬
ra detta till sä lågt pris sorn möjligt. Förut
kan svårligen af Bolaget bestämmas till hvad
pris de kunna åtaga sig varors transporteran¬
de: Misstag i början häruti till Bolagets för¬
mån äger hel'er icke något storr inflytande på
det lmla. Då Eola e s tid är ute, kanner man
verkliga transportkostnaden, och frihet att på
detta sätt föda sig skall snart reglera de' rät¬
ta priset, samt varor blifva sända sorn nu vi
icke ens kunna förmoda. Innan man hunnit
vänja sig vid begagnandet af Forvagnar, blif¬
va troligen blott dyrbarare Fabriksvaror, Böc¬
ker &c- afsände, och dessa kunna bära en
drygare afgift: när man betalar några Riksda¬
ler , för a:t få ett stycke Kläde till Kongsvin-
ger eller Christiania, äro skiilingarne obetyd¬
lige Men för att i möjligaste måtto undvi¬
ka misstag, kan följande calcul uppgöras.
Om man med Gästgifvarskjuts efter en
häst skickar ett lass varor, kan derå ej läg¬
gas mer än ett skepp dj hvarje lissp:d kostar
således i transportkostnad mindt 7 ~ rst- Bro
milen, då ej vagnpenningar och dubbla skjut¬
sen från Städerna betalas. Om Bolaget såle¬
des fick blott 8 rst. för hvarje lissprd, gick
verkligen mer än detta åt till skjutsens beta¬
lande. Lägges nu härtill vagnarnes och red¬
Den 4 April. 93
skapens förbrukning, betjeningens underhåll,
m. m. fordrades mindst 1: rst. eller 1 sk. B o
lissp det milen Är vagnen så constrm råd, att
jemte 4 person r med deras saker, dock ej be¬
räknade till mer än 2 lissptd för hvardera,
hvilka icke betalas, ärven 4 skepp d stycke¬
gods kunde rymmas, s.mt vagnen dragas af 5
hästar, skulle följande pris bära sig:
4 personer å 8 sk. B o milen . . 32 sk.
80 lissp d varor å 1 sk. d:o d o R d 1 32
Summa R:d 2: 16 sk. milen.
Således från Stockholm till Chri-
stiama, nära 62 mil, då vagnen
är fullt lastad R:d 144' 32.
Och tillbaka ...... 144. 32.
Summa R.d 289. ié.
Skjutsen för 5 hästar på denna väg,
med förhöjda legan från Städerna,
samt vagnpenningar, går till 198 R.d,
sorn för jemnheten skull, kan anta¬
gas till R.d 2co.
Således för hvarje fram och återresa
i behåll ungefärligen. .... R:d 90.
För hela året, eller 48 resor, således R:d 4320.
För denna summa skall Bolagets betje¬
ning, bestående af en Bokhållare i hvarje Stad,
summa 6, samt mindst )6 Böstil loner lönas, 6
eller 7 vagnar med deras tillbehör underhål¬
las, och interesse på Förlags-summan, jemte
94
Den 4 April.
redskapens iöibrukning, betalas. Inrättningen
kan således knappast bära sig, så länge GRst-
gifvareskjutsen begagnas. Bolagets första om¬
sorg blir derföre, att komma på den fot, att
kunna mot mindre lega hos Allmogen eller
Ståndspersoner på landet bekomma hästar; en
sak, som ej bör blifva så svår, då aldrig kö¬
res fortare än sex qvart på milen af samma
kända person, med väl gjorda selar, och på
bestämda timmar.
I England skulle ett sådant Bolag, efter
eli gjord beräkning, kunna få sin vinst assu-
rerad af ett annat Bolag, hvars sätt att för-
renta sina penningar derpå är grundadt. Här
kan detta ej göras af privata, men det All¬
männa kan göra det, då ändamålet är godt ,
och en sådan säkerhet fordras, för att få Spe-
culanter till ett för de liesta okändt företag.
Min tanka är således, att de år, då Bolaget be.
gär det, och kan genom sina böcker bevisa,
att förlust ägt rum, den ersättes af Kronans
medel, mot förbindelsen att detta godtgöres ,
då vinst det medgifver. Det bör troligen ej
inträffa, då Inrättningen kommer i gång; men
säkerheten verkar oberäkneligen. För det när¬
varande äge vi verkligen ett ädelt politiskt
interesse, som alltför väl kan nämnas, att med
hvad uppoffring som helst söka åstadkomma
cn lättad communication med Broderlandet.
Några tusende Riksdaler böra härvid ej kom¬
ma i fråga, om ömsesidig bekantskap och der¬
af följande förtroende härigenom vinnes. Men
jag bör ej längre uppehålla Ridderskapet och
DeH 4 April.
95
Adeln med mitt förslag, hvilket jag dock ön¬
skar anses som ett utkast, hvars utarbetning
jag villigt förbinder mig, om saken bifalles.
Jag torde dock böra nämna, att jemte de re-
glementariska detailerna, till en mera utarbetad
plan äfven hörer inrättandet af postjakter el¬
ler surnpar mellan Stockholm och Örebro samt
Carlstad och Götheborg, på hvilka varor af
mindre värde kunde afsändas, och Resande,
som ville hushålla, kund® färdas. En stor del
af den nu utgåeende och landet mycket betun¬
gande skjutsen på Götheborgsvägen skulle här¬
igenom försvinna, då mellan Carlstad och Ö-
rebro Bolaget deremot kunde hafva forvagnar,
som gingo etne eller flera gånger i veckan.
Troligen skulle tillika rörelse och liflighet i
den inre handeln härigenom uppkomma , åt-
mindstone i dessa trakter. Men för|att närma¬
re visa användandet eller ordningen vid ett så¬
dant fortskaffningssätt: om, t. ex-, hvarje Mån¬
dags morgon, kl. precist 7, forvagnen afgick.
från Stockholm, inträffade den före midnat¬
ten i Westerås. Saker, som endast varit be-,
stämde dit, aflastas, andra emottagas innan kl.
7 följande morgon, då vagnen åter skulle af¬
gå till Örebro, för att der inträffa före mid¬
natten. Om samma iakttages uti de andra stä-!
derna, dock med en eller några timmars tidi-1
gare afresa, då vägens längd eller elaka be¬
skaffenhet det kräfver, inträffade vagnen i
Christiania om fredags afton : de resande haf¬
va hvilat något alla näster, och dock kommit
lika så fort, som ordinarie posten. Om vida¬
re på samma sätt, aila Måndagar en vagn af-
96
Den 4 April.
går från Christiania, inträffar densamma i Stock¬
holm den påföljande Fredagen, då båda vag-
narne mötas mellan Örebro och Carlstad. Man
skulle på detta sätt blott behöfva 4 vagnar,
nemligen: en som alltid med sin tillhörande
postilion gick mellan Stockholm och Örebro ,
samt en som gick mellan Christiania och Carl¬
stad. I Carlstad och Örebro skulle deremot
finnas en på hvardera stället med sin tillhö¬
rande postilion, som gick mellan dessa städer,
utom hvarje gång den ordinarie forvagnen an¬
kom , så ofta någon postjakt inträffade. En
handlande skulle således, åtmindstone som¬
martiden, kunna frän Christiania resa till Stock¬
holm, der göra sina affairer eller afsälja med¬
tagna varor, om hvars pris derstädes han ge¬
nom föregående forvagn eller post blifvit un¬
derrättad, .samt återvända med andra i dess
hemort begärliga, inom 14 dagar, utan att be¬
höfva tänka på förebud , möjligheten att få vän¬
ta, eller betala väntpenningar, och hvilken
sort åkdon han borde medtaga. Äfven den
bemedlade skulle begagna denna lätthet att
färdas, och allmänna fördelarne deraf snart
blifva synlige.
Begärdes på bordet.
Upplästes ett af Herr Friherre Cederström,
!Anders, inlemnadt Memorial, så lydande:
Då hvarje Riksdagsmans pligt och för¬
hoppningar synes fordra, att i mån af dess
för-
II.
'Den 4 April.
5?
förmåga , söka till behöriga Utskotts gransk¬
ning befordra de till deras särskildta åtgärder
hörande ämnen, har äfven jag, ehuru under
billigt misstroende till egna insigter och lag¬
kunskap, ansett tillbörligt, och kanske äfven
För ändamålet tillräckligt, att kalla Ridderska-
pets och Adelns uppmärksamhet på följande
med Svenska allmänna Lagen gemenskap ägan¬
de punkter.
%
1:0 Penningeböters förvandling till kroppsstraff.’
Denna rubrik ensam torde kanske bäst fram*,
ställa obilligheten i sjelfva saken. Hvar och
en, som under vistande på landsbygden, samt
närmare umgänge med den arbetande delén a£
dess invånare , ägt tillfälle inhämta dess olika
sätt att anse en person, som med penningebö-
ter, eller en annan, som med spöslitning, nöd¬
gats lagligen umgälla en förbrytelse, skall
troligen deri instämma, att då den förre, ef¬
ter straff i en form, ännu äger möjlighet
till snart återvinnande af dess fordna anseen¬
de, blir den sednare, efter ett för lika förbry¬
telse, men i annan form lidet straff, utom deri
physiska plågan, som förmodligen redan mer
än uppväger penninge-förlusten, äfven i mist»
ning af detta anseende, af hoppet om dess å*
terfående, med ett ord af den enda sannskyl¬
diga tröst i lifvet, som tillhör den fattiga, och
som, i brist af rikedomar, och det dem åtföl¬
jande företräde, från blott personliga källor
Ridd, 0. Ad, Prot, N:o y. 14.
98
Den 4 April.
måste hämtas. Man torde härvid ytterligare
böra tillägga, att då böter, som till kropps¬
straff förvandlas , ofta för tjufnad äro ålagde,
går lagen vid denna förvandling helt och hål¬
let från den mildhets-princip, alla civiliserade
länders lagar gerna vilja sig tillerkänna, nem-
ligen den, att i mon af frestelsen använda en
större eller mindre grad af stränghet. En ut¬
blottad menniska, som af nöd begår en stöld,
bör väl ej slutligen blifva utsatt för ett hår¬
dare straff än den, som i trots af egna till¬
gångar, dubbelt brottslig, tillgriper andras.
Månne ej billigheten således fordrade, att då
ej böter förmå erläggas, ett mildare gäldnings-
sätt än spöslitning upptänktes; till exempel
fängelse på en efter omständigheterna rättad
längre eller kortare tid, der böterne, i likhet
med andra skulder, till sin natur ej alltid så
olika, kunde med vederbörlig stränghet ge¬
nom så kallad afsittning på samma sätt utta¬
gas. Det härda, kanske omenskliga i förfa¬
randet, att jemte straffet för förbrytelsen, lik¬
som ålägga ett nytt för armodet, skulle häri¬
genom upphöra, äfvensom bruket af spöslit¬
ning, i sednare tider ansedt för anstötligt och
barbariskt, då komme att utur antalet af La¬
gens straffmedel mer och mer försvinna.
Närvarande tids erfarenhet har äfven in¬
om vårt land visat, att extra judiciel bestraff¬
ning med kroppsstraff, kunnat uti Arméen
utan skada , om ej alldeles upphöra, åtmind*
Stone till en stor del förminskas. Då en sträng
krigsaga kan umbära dem, månne ej civila
Dm 4 April.
99
Författningars uppfyllande, månne ej föremå»
len för moralens bud, af så tvångslöst inte¬
resse för alia, skulle kunna vinnas dem törutan?
2:o Kroppsstraff^ förvandling till fängelse vid
vatten och bröd.
Efter sättet att vid bristande tillgångar
gälda böter med kroppsplikt, torde väl den i
Lagen följde grundsats vid dennes förändring
till vatten och bröd förtjena anmärkas.
StraffBalkenS 5. Cap. 5. §. innebär, att
ther Domaren pröfvar, kan den brottslige
straffas med fängelse vid vatten och bröd, dä
dess välfärd och heder genom annan kropps¬
plikt förspilles.
Mert då kroppsstraff antagas, synas de väl
böra drabba de brottslige lika, Och allt till¬
fälle till mannamon undvikas, hvartill frågan
om välfärd och heder för en person, som
gjort sig skyldig till kroppsstraff, lätt skulle
kunna leda.
3:0 Viss tids utsättande, inom hvilken ägOtvt-
ster, ej lagförde, förfalla af sig sjelfva*
Skulle ej de grunder , som med skäl
tros kunna lämpas till skuldfordringar, äfven
utan skada kunna användas i afseende på ä*
gotvister? De förra, ej kräfde, eller rättare
ej lagförde, förlora, enligt sednare Författnin¬
gar , deras värde inom 10 år. *— På hvad
300
Deri 4 April.
grund bör då en Rågångs eller ägopretention,
ehuru föråldrad, äga kraft, och skulle ej den¬
na, då den inom vissa år ej lagligen åbero¬
pats, nästan säkert med mera allmän nytta än
skada kunna tillintetgöras. Sällan är en dylik
pretention af betydlig förmon, hvarken för kö¬
pare eller säljare, som bägge alltid nödgas be¬
trakta dess värde, uti förhållande till besvär
och dryga processkostnader, i händelse den
skall göras gäljande; ofta upptäckes den af
den sednare, först efter egendomens besittnings¬
tagande , och uppoffringen deraf blir således
ingen uppoffring af verkligen betalte förmo-
ner. Men alltid blir den ett frö till ofredlig-
het, till fortsatta chicaner och osäkerhet gran¬
nar emellan. Man torde väl häremot förebära
en, som det synes, naturlig följd af den här
åsyftade författning, nemligen att många pro¬
cesser, som annars finge hvila, skulle genast
efter dess Utfärdande komma att upptagas,
men månne ej bättre är, att börja processer, än
aldrig sluta dem,och alltid hafva dem att frukta?
4:0 Nämndemans-val.
Ehuru 1. Cap. 1. §. RättegångsBalken , vid
definitionen, HäradsNämnd, stadgar densam¬
ma böra bestå af Tolf Bönder ”sorn thertill
valde äro,” tillsättas dock nu Nämndemännen
på åtskilliga orter af HäradsRätten.
Meningen af detta Lagens rum synes dock
snarast vara , att de böra af Jordägande i Hä¬
radet väljas; och månne, i fall så är, ej den¬
Den 4 April.
rot
na föreskrift är så påtagligt öfverensstämman¬
de med en oberoende rättvisas fordringar, att
den tili ovilkorlig efterföljd borue antagas.
I gemenskap härmed kunde äfven kom¬
ma den förändring, att till Nämndemän toges
personer bland Jordägande inom Häradet, utan
att afseende gjordes deruppå, att de voro födde
Bönder eller ej. Hvad fördel för Domaren, att
vid tolkningen af mindre klara Lagens rum ,
hafva personer af oberoende tänkesätt och od¬
lade snillegåfvor att rådföra sig med ; hvad
förmon för Parterne, att veta sina angelägen¬
heter i upplysta och högaktade mäns händer;
och slutligen huru värdigt och med Lagens
syftemål öfverensstämmande, att ej se perso¬
ner utslutna från delaktighet i lagskipningen,
blott på den grund, att de genom ägande el¬
ler förut ägd befattning med Statens allmän-
na värf, eller genom deras vid Rikets Läro¬
säten inhämtade kunskaper, höjt sig öfver men^
niskans första allmänna hyfsningsgrader?
5:0 Nämndemäns bibehållande i sin enkelhet.
Så väl i afseende på möjligheten i utfö¬
randet af sistnämnde förändring, som äfven på
Nämndemanna befattningens bibehållande vid
dess primitiva bestämmelse, synes nödvändigt,
att Nämndemän härefter helt och hållet be¬
friades från det onus att vara vice Länsmän,
eller göra Fjerdingsmanna-tjenst, hvilket nu ej
sällan på de flesta ställen öfvas, och hvilket
således äfven till afskaffande föreslås.
J02
Den 4 April,
6:0 SaköreMedlen,
Saköremedlen njutas nu af Domare, Namn.
den och Häradet till skiftes; månne de ej med
mera behörighet skulle kunna tillfalla de fat¬
tiga ; och Domare och Tolfman på annat sätt
erhålla några deremot svarande löne-förmoner ,
då sakören, sedan de af Länsmannen uppbu-
rits, kunde uti Sockenstugorna redovisas och
på Socknarnes fattiga fördelas?
t
Hos Högvälborne Herr Grefven och Landt?
Marskalken samt Högloft. Ridderskapet och A-
deln får jag anhålla, att detta mitt Memorial
matte de andra Stånden meddelas och sedan
till LagUtskottets utlåtande remitteras,
Remitterades till Lagutskottet, och blef
det Författaren tillåtet att sitt Memorial med
de öfriga respectiva Stånden cominunicera,
Herr af Darelli , Isac , uppläste följande ;
I anledning af Herr Silfver stolpes anmärknin¬
gar vid mitt Memorial, utbeder jag mig Hög-
välborne Herr Grefvens och LandtMarskalkens
samt Höglofl. Ridderskapets och Adelns be-
vågna tålamod, att afhöra ett tillägg af några
framställningar och tankar i samma ämne, ic¬
ke för att börja en obehaglig pennstrid, utan
för att förklara honom min förbindelse för en
god granskning, som måste leda till ljusare
öfverläggningar och mognare beslut.
Den 4 April.
103
Såsom den der, i 4© årstid, endast varit
Landtman, har jag belefvat flera, mer och min¬
dre, för Modernäringen gynnande, conjuncturer;
men ingen så tryckande, som den närvarande.
Efter j:ne svåra år, då Possessionaterne,
under mångdubbladentskylder, extra Roterin-
gar, uppd.ifna folklöner och dagspenningar,
samt betydligaste förskott, af utsäde och fö¬
da, för sina brödlag, då Allmogen, delande
samma öde, äfven skuklsatt sig i Städerna ,
och upptagit hvad lån de kunnat åtkomma;
fick Landet, det sistlidne, bästa skörd och
lyckligaste bergning. Men Spannmålspriset föll
så hastigt, i anseende till en mängd, å alla
upplagsställen befintlig, utländsk Spannmål,
under det att Landttnannens nödvändighets¬
varor behöllo sina stegrade pris, att han, äf¬
ven det fjerde, skött sin jord med förlust.
Följderne deraf visa sig nu bedröfligt, äfven
i den sädesbördiga ort, der jag är boende.
Flera egendomar utbudne, utan köpare ;
en del Arrendatorer icke fullgörande sina con-
tract; en del SkatteBönder, sedan de försålt
sina kreatur, redskap och grödor, öfverlem¬
nande sina Hemmansbruk ; en del Frälsehem¬
man och Jordtorp utan brukare, och många
händer saknande arbete; uppskrifningar och
SequestreAuctioner fortsatte; och luxen och
eländet, äfven på landsbygden, i rysligaste
contraster.
Våra Stapelstäder, fyllde med utländska
öfverflödsvaror; allt slags yppighet gränsande
Den 4 April.
anda till ursinnighet; Statens Löntagare j de
enda, som till ytterlighet inskränkt sina be¬
hof, dock saknande' utkomst; Kronan således
behöfvande ökade inkomster, då Landet snart
icke kan utgöra sina utskylder; allt slags pen-
ninge-vingleri och procenteri till skamlös högd
drifvet, uppdagadt. Hvar och en vet, att
denna målning icke är öfverdrifven; taflan kun¬
de skuggas med mycket starkare färgor, och
dock blifva efter naturen. Men hjelpe»? hjel-
pen? Den kan ännu tänkas möjlig och säker:
jordbruket skall skyddas. Prisom Försynen för¬
nämligast för vår Store Kronprins! Han kän¬
ner det: Han har yrkat det: Han har vishet
och kraft i allt: prisom Försynen för vårt
Lands fredliga läge, nu mera af Honom ful 1-
komligadt; skådom vår jord, icke alltid otack¬
sam, och våra, till stor del, obegagnade od¬
lingsfält, som fordra händer och hillar, jord.
"bruket skall skyddas: måtte det blifva hvarje
Riksdagsmans första åsyfte! Förlikom olika in-
teressen, till landets detta högsta väl! Foster¬
landskärleken synes hos många förkolnad, men
dess sista gnista är icke hos någon utslocknad,
upplifvom den! bevisom oss värde vårt namn!
kännom hvar och en hedern, att vara Svensk,
fördubblad, sedan vår högst älskade Carl
Johan blifvit det!
' Yppigheten skall hämmasr och, från detta
Riksmöte, ingen ting annat för oss äga värde,
än det som är Svenskt. Men månne det för
oss kära Fosterlandet skulle hjelpas genom
en brådstörtande realisation , äfven om den
Den 4 April.
105
vore möjlig? Nej. Exemplet är ännu icke fyl¬
lest ur mannaminne. Den af år 1766 störta¬
de manga tusende slägter i yttersta nöd: de
bästa Säterihemman försåldes till 15, Frälse
till 10 och Skatte tili 5 tusen daler Kopparm.,
desämre i förhållandet; folkutvandringen blef
en följd, och Fabrikernas välstolar öfverför¬
des till Ryssland.
Penningemannens tänkesätt är likväl det-
samma nu, som då- Det lyder sä: ”botmed¬
let bör vara radicalt; fällom Coursen! endast
Speciemynt elier Sedlar, som till fullo der-
med inlösas, till röreise-capital! Det är bätt¬
re, eller åtmindstone likgilltigt, om detta rö¬
reise-capital är litet och reelt, än stort och chi-
merikt: den som vid hvälfningen står, han
stånde ! den som fäller, han falle! Allmänt
väl fordrar det.”
Men nej: icke allenast de, som nyligen
köpt Jord med lånta penningar, utan äfven al¬
la de, som, under missåren, oskyldigt kommit
i skuld; alla de, som med Kronan ingått i ar¬
renden; alla de, som eljest hafva penninge-för-
bindelser att uppfylla; alla de, som, kallade
af Kongl. Maj.ts nådiga uppmuntran, till en¬
skiften och genom dervid oundvikliga kostna¬
der försatt sig i skuld; alla de, som bäst häf-
dat sin jord, nedlagt sin inkomst i dess förbätt¬
ring, nedlaggt Capitaler i uppodlingar, som,
med stora uppoffringar, skyddat sina under¬
hafvande från undergång och betydligast ö-
kat Landets production af första nödvändig¬
Den 4 Jprn
hets-varan och andra ädla alster; alla de blif¬
va oller.
Hvarföre skall onödigt, och till afskräc-
kande efterdöme, alltid vårt Lands största
Patrioter offras, utan medlidande ?
Hvarföre skall en realisation, under när¬
varande hände,is-undervigt, skada alla närings¬
grenar och gifva dödsslaget åt modernäringen'?
Nej! ifrån Jordbrukets beskydd och för¬
kofran skall första hjclpen komma, ifrån nio.
dernäringens välmagt skall Statens följa, varu-
förädlingen vinna lif, och åtmindstone inhemsk
afsättning, och, genom yppighetens hamman*
de, handeln vändas till nytta för Riket.
Sedan handelsvågen någorlunda bestän¬
digt visat sig till vår fördel, eller vid en tid¬
punkt, liknande den af år 1776, då först kan
en realisation blifva möjlig och nyttig.
Ett af medlen, kanske det första, till
Jordbrukets förkofran, är penningar: pennin¬
gar fordras till nödiga byggnader, i synner¬
het vid utflyttningarnej och i allmänhet, till
började uppodlingars fortsättande, och för att
sköta joi den utan vanmagt.
Orsakerna äro alltför väl bekanta, hvar¬
före Statens, kanske eljest tillräckligt stora rö-
reise-capital, till alltför ringa del, är för Landt-
mannen åtkomligt. Han kan ej, utan slutlig
undergång, gifva nu fordrad renta.
Den 4 April.
107
Jag har erfarit, att Lån äro nyttiga för
Landtmannen, då de, genom ökad production,
kunna återbetalas.
Tåg är således en ibland dem som önska,
och finna högst nödvändig, en publik Län-
anstallt, der Jordägaren, mot säkerhet, lindrig
renta och årlig afbetalning, kunde få hjelp
till en lyckligare tid.
Jag håller före, att Banken aldrig mer
förmånligt, till Rkets uä/,'kunde uppfylla sin
bestämmelse, än genom långitvande på fast
Landtegendom, till en ringa del af dess red¬
bara värde,
I)en gamla LäneBanken har varit för nya
Lån alltför länge tillsluten, och är väl, i följd
af sista Ständers beslut, öppnad, men dess in¬
skränkta Lånsumma blef mestadels af Stock¬
holms husägare genast ansökt,
RiksDisconten har icke varit en för Jord¬
brukaren nyttig inrättning: om just icke af or¬
sak, att sjelfva Discomrentan varit för hög ;
men derföre att Lån icke erhållits på helt år,
att omsättningarne för landsorterna fordrat
commissions-arfvoden, och att hela LånCapita-
let, längst inom två och ett halft år, måst å-
tergäldas. Sådana Lån hafva likväl af en stor
del Jordbrukare mast begagnas.
Mig är berättadt, att RiksDiscontens octroy
slutas med detta år.
Ben 4 April.
Allt hvarföre jag i dess ställe vågat fö»
reslå inrättningen af en ny Åkerbruks Lane-
Bank. på T'5 af Landtegendomen1; uppskattade
värde, mot 4 procents renta och ro procent
Capital-afbetalning. Skulle denna Capital-p.ro-
cent minskas till 7 och en half eller 5, blef-
ve dessa Lån desto förmånligare för Jordbruket.
Ehuru jag bekänner mig vara föga be¬
vandrad i andra ämnen än det, som utgjort
mitt egentliga yrke, skall jag, efter jag der¬
till blifvit uppmanad, rörande tiden och sui-
tet, vid mitt förslag utveckla några manin-
gar, dem jag likväl icke tilltror någon ofel¬
barhet.
Denna LäneEank borde utgöra en del af
sjelfva Bancoverket, sådedes vinna Riksens
Ständers garantie, en del af Bankens Commis-
sarier till Styresmän och stå , lika som hela
Bancoverket, under Fullmägtiges och Reviso¬
rers tillsyn.
Huruvida Bankens SilfverFond, som icke
får och icke bör, under närvarande conjun-
ctur, tillgripas, kan anses vara mera rörligt
bypothek, än det af egendom, som kan kom¬
ma i utländningens hand, lemnar jag ännu
derhän. Men min tanke är icke, att des¬
sa bägge slags hypothek skola förblandas , e-
medan det skulle än ytterligare försena tiden,
då Bankens på Silfver utgifna Sedlar försig¬
tigt kunde realiseras, hvilket bör vara alla go¬
da Medborgares önskan.
Den 4 April.
109
Tiden , då den nya LäneBanken borde
öppnas, vore förmånligast med nästkommande
Januari, om ock RiksDiscon n då icke upp.
hört att gifva nya Lån 3 emedan man, desto
förr, måste skörda denna Banks nyttiga fruk¬
ter; emedan Landtmannen vid denna tid, ett
år derefter, hade försålt en del af sin Spann¬
mål, kunde äga slädföre och tillfälle att, äf¬
ven längre ifrån boende, sjelf besörja sin in¬
betalning, som eljest kunde lemnäs till Krono-
Fogdarne; och emedan denna Banks räkning
då kunde för året afslutas, i likhet med Ban¬
kens öfriga räkenskaper.
I mitt förslag är visst icke supponerad den
orimlighet, att nya LäneBanken skulle belåna
hvart enda Hemman i Riket.
Ifrån Hemmantalen afräknas: de som för¬
ut till ttö af värdet äro i gamla LäneEanken
belånte; alla, der Banken icke kunde få för¬
sta inteckningen; Kungsgårdar, Boställen, Do¬
nationshemman och Fidecommiss , såsom ic¬
ke lånberättigade j de sista åtmindstone icke
utan Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd, och ehu¬
ru fördelaktiga sådana Lån blefvo, torde de
af en del Jordägare icke sökas.
De Lånberättigade blifva säkert icke en
fjerdedel af alla, emedan beklagligen alltför
få icke äro i publika Cassör förut belånta-
De flesta Lånen blifva 300 R:dr per man¬
tal , i följd af Hemmanens medelvärde, och
11 o Den 4 April.'
calculen således reducerad till circa 5 millio-
ner Riksdaler. _
I denna Banks OrganisationsFörfattnirig
kunde, antingen törsta årets Lånsuinma sti¬
puleras till 3 millionär, Lån-ansökningarne nu*
mereras ock antingen för hvarf beviljas, ellef
de öfver summan ansökte utlottas till följande
året} eller åt alla Lånsökande gifvas hälften
mot hela säkerheten hvardera året, eller, utan
stipulerad summa, tiden till nästa Riksdag ut*
sättas, inom hvilken Lån beviljades, då man,
utan brådska, ägde sin Lånrättighet bevarad.
Säkerheten vore Jordägarens revers på
jemt tiotal, efter Bankens formulaire författad,
vid Tinget kostnadsfritt intecknad , i följd af
sist betalta DebetSedeln, eller Häradsskrifva*
rens betyg om Hemmanets uppskattade värde.
Jag ville tillägga, att förnämsta Lånvil-
koret borde blifva nödvändig byggnad, upp*
odling eller, med ett ord, Landculturj att Lån*
ansökningarne borde gå, och i allt afseende
expedieras, genom Länets HushållsSäilskap ,
åtföljas af dess afstyrkan, då penningarne skul¬
le tillfalla en slösare, sådan hjelp ovärdig, och
dess tillstyrkan äfven af betydligt större summa,
vid fullkomlig säkerhet och lofvad controll vid
dess användande till synnerligt stora patriotiska
företag. Då af dessa nya Sedlar ingen skada vo¬
re att befara, tvärtom kunde deras verkan liknas
vid den af det mest välgörande Majregn, 60m
Dm 4 April.
in
någonsin fallit på Svea jord, upplifvande dess
produetionskraft till mångtalldig välsignelse !
Man föreställe sig , huru många nu hvilande
händer, äfven af en stor del icke orklösa per¬
soner, men som nu, i brist af förtjenst, äro
Församlingarne till last, skulle genast kom¬
ma i verksamhet, och huru hastigt våra vid¬
sträckta odlingsmarker skulle blifva förvand¬
lade till bördiga åkrar och ängar.
Erfarenheten talar för mig, ty Landculturen
har aldrig varit lifligare,än efter Sedelstockens
förökande med RiksgäldsSedlarne. Sverige fick,
under vår nu varande Allernådigste Konungs
Regering, såsom förmyndare, en erfarenhet,
som det saknat alltsedan Konung Carl 1X:s
tid, nemligen den, att kunna utskeppa Spann¬
mål, och Finland, ehuru Krigstheater, daterar,
från der då stadnade penningar, sin mest ly¬
sande uppOdlings-epok.
Hvad agde RiksgäldsSedlarne för hypo-
thek } om de icke blifvit utgifne med 3 pro¬
cents renta, som snart måste indragas, och otn
de genast småningom blifvis amorterade, hade
de kanske aldrig fått ett, i begynnelsen lågt,
men sedan beständigt stigande Agio.
Man kan förmoda, att nya Lane Banco-
Sedlarne, såsom, jemte Ständernas garantie och
pålitligaste administration, ägande säkert och
äfven rörligt hypothek, samt, il ån begynnel-
sen, sin stadgade Amortissement, skola löpa
hand och hand emellan, alltid till full valeur,
11 2
Den 4 April,,
och till och mod mindre, än Bankens Credit»
Sedlar, blifva ett Opinionsmynt, då nya Lane-
BancoSedlarne med större säkerhet och oför¬
änderlighet skulle eihottagas i Kronoutskyl-
dernaj emedan, i händelse af icke exact betal¬
ning, den pantsatta jorden genast kunde skatt¬
läggas eller utbytas till purt Krono, och då,
i händelse af de förres realisation, före de Sed-
nares totala amortissement, saken alltid klef¬
ve densamma.
Genom den nya Läne-Banken, med till¬
räcklig Sedelstock, skulle derjemte icke alle¬
nast den fördel kunna vinnas, att Riksgälds-
Contoirets Sedlar, som år 1800 gjorde något
öfver 16 millioner, och år 1812 något öfver
6, kunde lika successift, utan Landets känning,
indragas,‘och Banken återblifva Sveriges enda
Allmänna Penningeverk ; utan äfven den än¬
nu större fördel, att, genom gamla Läne-Ban-
colånens på Landt,'-egendom frivilliga öfver-
flyttande till deia nya, gamla Sedelstocken i
samma mån förminskades, hvilket skulle för.
möjliga och påskynda tiden, då Bankens på
Silfverhypothek utgifna Sedlar kunde utan Lan¬
dets känning realiseras.
Om de nuvarande Disconterne gifvit åt sina
Actie ägare så ansenlig vinst, som den man
hört omtalas, torde privata Discont-inrättnin-
gar bära sig väl för penningemän med 5 Pro¬
cent på år och månader förut afdragen renta,
utan all publik assignationsfond, hvarom ic¬
ke danas de ej, och i båda fallen inser jag
icke
H.
Den 4 April.
113
icke någon våda, men väl mångå fördelar vid
deras privilegierande. Penningemannen bör al¬
drig Förmenas tillfällen, rätt och goda execuv
tionslagar till laglig och säker vinst.
Brärtnvins-afgiften kan icke, utan orätt¬
visa, föras till artikeln Allmän Bevillning,
emedan ganska mångå Jordbrukare, jemte mig,
icke begagna Brännvins-rättigheten.
Det är väl anmärkt, ätt Bondens förspil»
da tid, m. m. vid skjutsningar icke kan ho¬
nom med penningar ersättas. Men det är gan¬
ska svårt att, för vårt land, uttänka ett honom
mindre kostsamt Skjutsningsonus. Flera försök
äro gjorda, hvilka misslyckats; men Håll¬
skjutsen kan, på de mindre vägarna, der Bon¬
den måste uppehålla sig, med sina hästar, vid
Gästgifvaregården sitt dygn, och dock ej får
skjutsa, förändras till Reserv, hvilken lindrigt
kan borttingas åt närboende, Som, vid taflans
ankomst, likväl finge behålla sina hästar hem¬
ma till Skjutsbådet. Denna bör få blifva en
Landshöfdingarnas Författning.
Vid ytterligare förklaring öfver de andra
egentligen oeconomiska punkterna, vili jag
undvika tråkig vidlöftighet3 jag får blott dea
äran namna, att jag, för flera år sedan, i ett
svar på Kongl. Patriotiska Sällskapets frågat
hvilka äro de af Sveriges Författningar, hvar¬
af Landet och Landculturen dragit mesta nyt¬
ta, och hvilka, för det närvarande, äro de än-
Ridd, 0. Ad. Fröt, N:o 13. 16,
H4
Den 4 April.
nu gällande hinder, som, i mer eller mindre
män, kunna anses för den samma menlige? ha¬
de samlat 38 för Jordbruket menliga hinder.
En stor del af dem blefvo, under Hans Excel-
lence m. m. Herr Grefve Rosenblads synnerligt
verksamma StatsSecreteriat , dels håfne, dels
mildrade; men ännu återstå några i sitt ford¬
na skick. Orsaker hindrade tryckningen af
detta svar, hvilka nu synas mig försvunna ,
och ehuru nämnde skrift är föråldrad, torde
det för några läsare blifva nöjsamt att se, med
hvilka tuppfjät vi nalkats den öfvertygelsen :
att hvart och ett Rike är mägtigt i män af sitt Jordbruk.
Begärdes på bordet.
Grefve Lilliencrantzx Johan Wilhelm, hade
inlemnat ett Dictamen, som upplästes, sa
lydande:
Uti Memorial af den 29 sistlidne Mars,
har Herr GeneralDirecteuren och Riddaren
Hagströmer sökt leda Höglofl. Ståndets upp¬
märksamhet på ett ämne, angelägnare att af¬
hjelpa, än någon lärer föreställa sig, som ic¬
ke genom Embetets befattningar varit 1 till¬
fälle att derom erhålla full kännedom.
Herr GeneralDirecteuren har anmält, hu¬
ru otillräcklige till deras egentliga bestämmel¬
se LäneLazaretterne blifvit , genom nödvän¬
digheten att der intaga Veneriska patienter,
och att oansedt detta intrång, och oaktadt de
Den 4 April. 115
fefter närvarande tillgångar lämpade tillfälliga
Curhus, som genom Regeringens omsorg blif¬
vit anlagda, fara är för handen, att en ryslig
Och folködande smitta mer och mer utbredes,
om icke Riksens Höglofl. Ständer täckas utse
medel till vidtagande af fullkomligare anstal¬
ter. Att upprepa Och vitsorda hvad Herr
GeneralDirecteuren i detta afseende anfört,
vore så mycket mera öfverflödigt, som Hög¬
lofl Ståndet säkerligen inser, att ingen lärer
kunna derom lemna tillförlitligare underrättelser.
Sedan Hans Kongl. Maj:t, som sträcker
kin nådiga och välgörande omtanka till alla
föremål, som densamma påkalla, behagat ge¬
nom nådig Proposition af den 15 Mars före¬
ställa Riksens Höglofl» Ständer nödvändighe¬
ten af Fond till mera utsträckta och fullkom¬
ligare Curhuslnrättningar, har den delen af
ämnet allaredan vunnit det afseende, som lem-
har säkert hopp om önskligaste resultat.
Min afsigt är således , att egentligen fä¬
sta mig vid den del af Herr GeneralDirecteu*
rens Dictamen , hvarigenom jag blifvit före;
kommen i en af mig tilltänkt motion , nem¬
ligen att få LänLazaretternes styrelse lemnad
åt en administration i orten, ställd under Kongl.
SeraphimérGillets öfverinseende. Ehuru iag
häruti hufvudsakligen förenar mig med Herr
GeneralDirecteurens yttrade önskan, anhåller
jag likväl att dervid få göra följande tillägg,
nemligen:
116
Den 4 April.
1:0 Anser jag såsom ett vilkor för möj¬
ligheten af Lazaretternes tillräckliga utvid¬
gande, att de tillgångar, sorn dertill kunna an¬
vändas, varda i tillbörlig proportion fördelte
på samtliga Länen, hvarförutan medlens för¬
ökande genom patriotiska bidrag af enskildte,
åtmindstone i somliga provinser, icke äro att
förvänta.
2:0 Att de således hvarje Län tilldelte
särskildte Fonder finge inom Länen vårdas
och till ändamålet disponeras af de omnämnde
Directioner, under Landshöfdingens presidium,
hvilka Directioner, försedde med nådigt stad¬
fästad Instruction, ägde att besörja, ej alle¬
nast byggnad af tjenliga Lazaretter, der så-:
dana saknas, utan ock byggnadernes vidmagt-
håliande, samt tillsyn öfver sjukvården och
allt som dermed gemenskap äger, med ålagd
skyldighet att på. vissa fixerade tider, till
Kongl. SeraphimerGillet inlemna berättelser
om förvaltningen , och förslag öfver de an¬
slagna och genom patriotiska tillskott föröka¬
de medlens användande.
3:0 Att LazarettsFonderne blifva alldeles
skillda från de medel, sDm äro anslagna för
Hospitalerna, och detta antingen de sistnämn¬
de skulle qvarblifva under Kongl. Seraphimer-
Gillets omedelbara styrelse, eiler ätvenväl
ställas under Directionen inom orterna.
4:0 Att LazarettsLäkarnes ytterst otili,
räckliga lönvilkor ökades, och att de, till
Den 4 April.
117
uppmuntran vid deras trägna och oangenäma
tjenstebetattningar, i likhet med fordna Veder¬
likar, blifva nådigt hugnade med Kongl. Full-
magt, och varda utnämnde enligt Kongl Sund-
hetsCollegii förslag, åtföljdt af Land .höfdin-
garnes underdåniga yttranden öfver de sökande.
Att genom sådana förändringar täflan skulle
uppstå emellan Länen, att bidraga till olyck¬
liga medmenniskors räddande} dero n vågar
jag göra mig helt förvi sad. — Beträffande de
Veneriska Curhusen , om hvilkas brådskande
nödvändighet min Embetsbefattning gi t vit mig
en bedröflig visshet, får jag den äran anföra,
att ehuru säkert det är, att den mindst upply¬
sta folkclassen styrkes i bemödandet att un¬
dandraga sig skötsel å Curhusen, om mindsta
kostnad dermed förknippas, vågar jag likväl
tro, att om ett alltför stort anslag skulle er¬
fordras, för att helt och hållet på Statens be¬
kostnad underhålla de blifvande Curhusen,
kunde ändamålet ändock med tämlig fullkom¬
lighet vinnas, om, utan bidrag af patienterna ,
anskaffades och underhölles tjenlig byggnad
med nödiga Inventarier och förnödenheter af
Medicamenter, Badanstalter, ved, ljus m. m.,
skicklig Läkare samt behöfliga Sjukvakterskor,
och intill dess Inrattningarne vunnit mera styr¬
ka, sjukspisen betaltes af patienterna sjelfva,
så vida tillgång hos dem funnes, samt i an¬
nat fall af Socknarna, der de äga deras egent¬
liga hemvist} helst detta bidrag är ojemförligt
mindre tryckande, än skyldigheten att varda
och underhålla dessa uslingar, sedan de hirn-
Den 4 Aprl\
ni' blifva obotlige, och lefva till styggelse
för ig sjelfva och tili fasa och våda för al¬
ia som nalkas dem.
Utan förmätenhet, vågar jag tro mig haf¬
va i det mig Nådigst anförtiodda Län, med
möjligaste sorgfällignet vakat öfver upptäc¬
kandet och hämmandet af denna ödande smitta.
Icke destomindre hade jag för tvänne år sedan
att tacka en driftig Prestmans biträde för för¬
sta anledningen att i en enda liten socken på
en gång framleta några och tjugu med vene,
risk sjukdom tämligen starkt besvärade perso¬
ner af alla åldrar, till och med späda barn,
hvilka besmittade personer jag icke utan ali-?
varsan mäste åtgärd kunde förmå att emottaga
skötsel i de provisionella Curhus, som i brist
af all annan tillgång hastigt inrättades i Slot¬
tet i Westerås,
Jag anmärker detta, för att utreda de syå«
righeter, sorn förefinnas, i det skick anstalter-:
na sig nu befinna, och att, så vidt min kän¬
nedom medgifver, föreslå sättet att dem af¬
hjelpa. Hvad först vidkommer svårigheten att
upptäcka de smittade, oaktadt strängaste kun¬
görelser och Kronobetjeningen ålagdt ansvar,
så härleder den sig förnämligast från Allmo¬
gens liknöjdhet och fördom mot ali medicinsk,
skötsel, hvilken fördom märkligen befästes,
då vid en ofullkomlig inrättning patienten ef¬
ter slukad Cur icke befinnes vara ftån den ta¬
rand sjukdomen helt och hållet befriad. Be-
förde fördom och liknöjdhet äro ock orsakér
Den 4 April.
119
dertill att, jemte den skam, som fästes vid den¬
na ofta oskyldigt iråkade sjukdom , är ock or¬
sak dertill, att anhörige och grannar, långt i-
från att angifva de besmittade, sorgfälligt döl¬
ja deras tillstånd. Dernäst verkar bristande
förmågan att skillja veneriska åkommor från
annat utslag, att från upptäckandet afskräc¬
ka både grannar och sjelfva Presterskapet,
helst ett misstag i sådan väg ofelbart skulle
ådraga angifvaren största ovilja. Till häfvan¬
de af dessa svårigheter skulle väl vara gagne-
ligt, att Provincial-Medici en eller flera gån¬
ger om året i Presterskapets öfvervaro holle
besigtning med församlingarna, och dervid an¬
ställde visitation med dem som funnos miss¬
tänkte; men utom den betydliga kostnaden
häraf skulle en sådan anstalt må hända väcka
stort missnöje. Det tillförlitligaste biträde tor¬
de således få väntas genom Vördige Fresterska,
pet; synnerligen om ock då någon medicinsk
kunskap ibland detta Stånd utbreddes, och om
Herrar Biskopar och Consistorierna på he-
drande sätt utmärka de Pastorer, som i detta
angelägna ämne visa uppmärksamhet, samt
deremot allvarsamt förehålla vederbörande all
efterlåtenhet dervid. Kanske skulle det icke
vara olämpligt att utsätta vite för den husfa¬
der, som icke till behörig skötsel befordrat in¬
om dess område af venerisk smitta angripna
personer. Jag bör ödmjukast tillkännagifva, atfc
af alla evårigheter, som för det närvarande
yppas vid erforderlig skötsel af veneriska pa¬
tienter, som kunna blifva upptäckte, intages för¬
X 2 Q
Den 4 April.
sta rummet af den, att finna tjenliga byggna¬
der till Curhus.
Obenägenheten hos husägare att dertill
upplåta umbärliga rum, är med skäl så stor,
att jag tvänne år förgäfves användt all möda,
att efter Nådigt tillstånd få hyra något till
Curinrättning tjenligt hus. Anskaffandet af pas¬
sande och för detta ändamål bestämda bygg¬
nader, försedde med nödiga inventarier, är så¬
ledes den angelägnaste af alla åtgärder i den¬
na väg.
Så snart den nådigst anbefallde reparation
af Westerås Slott företages, inser jag ingen
annan möjlighet till emottagande och skötsel af
den mängd Veneriska patienter, som, efter de
anstalter jag vidtagit, anmälas till sjukvård.
Jag har redan i förhand anhållit, att det¬
ta mitt anförande skulle, då jag hunnit det¬
samma författa, varda till vederbörligt Utskott
remitteradt, för att pröfvas i sammanhang med
Herr GeneraiDirecteuren och Riddaren Hag¬
strömer* Dictamen-
Remitterades till Statsutskottet 1 samman¬
hang med Herr Hagströmer* den 29 Mars i
samma ämne uppläste Dictamen.
Herr af Stenhoff, Christian, uppläste föl¬
jande
Ödmjuka Memorial.
I sammanhang med Herr af Uhr* yttran.
Den 4 April.
de till Höglofl. Ridderskapets och Adelns Rro.
tocoll den 20 sistlidne Mars, utbeder jag mig
få tillägga några upplysande händelser, hvil¬
ka, af erfarenheten vägledd, jag tror mig med
säkerhet kunna uppgifva och styrka.
Ett halft århundrade är redan förflutet,
sedan Regeringens uppmärksamhet var rigtad
på den skadliga inflytelse å allmänt och en¬
skildt väl, en hög Växelcours, Lurendrägeri
och ett omåttligt öfverflöd, då, lika som nu,
medförde.
SecreteUtskottets Berättelse till dåvaran¬
de Riksens Ständer, daterad den 20 Septem¬
ber 1765, upplyser, att Växelcoursens ledning
hufvudsakligen bestått af ett verkligt Växel,
vingleri, som inom åtta år tillskyndat Staten
en sammanräkrad förlust af sextio millioner,
och Penninglöntagaren ensamt fyratio millioner
Daler Kopparmynt.
Importen och Lurendrägeri af utländska
öfverflöds - klädespersedlar var för handelsvå- ,
gen desto mer tryckande, som bruket af siden
och sammet för bägge könen, både inom och
utom Hofvet, var den tiden oinskränkt tillå¬
tet. Lika förhållande var med allt annat som
kunde hänföras till utländskt inkommande öf¬
verflöd.
Regeringens omsorg blef alltså att från
roten upprycka grunderna till det onda, och
såmedelst förekomma följderna.
122
Den .4 April,
Corporationerne om Växelhandeln upp¬
löstes. Förordning emot yppighet och öfver¬
flöd utfärdades den 2ö Juni 1766 och noga
verkställdes.
y
Växelcoursens successiva årliga nedsätt¬
ning ifrån So mark stadgades så, att den 1768
skulle vara och derefter förblifva 42 mark.
Kopparmynt för en Riksdaler Hamburger Ban¬
co. Följden blef. att varupriserna nedlöllo i
samma mån, och frukten deraf skördades län¬
ge, ehuru Coursen 1769 genom Kongl. Påbud
fastställdes till 48 mark för en Hamburger R:dr,
Denna period fortfor och än mera stad¬
gades genom den år I77& antagna National-
drägten.
I oafbruten följd häraf hafva mansperso¬
ner ägt och ännu äga nalkas Majestätet i svar¬
ta klädeskläder eller uniform, och fruntim-
merna i hvitt eller svart siden. Intet exempel
lärer kunna framställas, att någon medborgare,
i och för kläddrägten, blifvit betagen nådigt
företräde hos Fäderneslandets allmänt älskade
och vördade Ötverhetspersoner. Inom Hof¬
vet skall dessutom äfvenväl nu af Damerna
vanligt brukas svart siden. Hvad .säkrare och
högre efterdöme kan vara af nöden i sparsam
klädnad? Enskildt inbördes täflan i laglyd¬
nad, medborgare emellan, skulle derföre vara
tillräckligt att förekomma allt slags öfverflöd,
deremot missbruket leder till en alldeles stri¬
dig verkan, hvilken ock under loppet af 178©
Dm 4 April.
123
Och början af 1790 årtalet till den grad visa¬
de dess skadliga följder, att vår nu regeran¬
de Monark, under för detta Konung Gustaf
A dolphs minderårighet, den 1 januari 1794,
till hämmande af yppighet och öfverflöd, stad¬
gade ett allvarligt Förbud emot bruket af si¬
den och sammet för manspersoner; med un-
dantag för de Kongl. Ordens- och Hofdrägter-
na, samt för Fruntiinmern hel- eljer halfsiden-
tyg af annan färg än svart, hvitt och grått eller
randigt af samma färger, äfvensom af broche-
fade eller fagonerade kammar- eller netteldu-
ker, samt spetsar och blonder utöfver 2 tums
bredd till annat än omkring halsdukar och
hufvudbonader-
Denne till sitt ändamål välgörande Kongl.
Författning, som äfven innehåller förbud e-
mot vissa finare vinsorter och liqueurer, m.
m. och hade bordt, till allmänhetens bättre ef¬
terföljd, årligen i Maj månad från Prediksto.
larna uppläsas, hvilket dock ej skett sedan
1810 i den Församling jag bor, är ännu, med
få undantag, gällande, men ty värr, en död
bokstaf.
Sammet och Siden till fruntimmers öfver¬
plagg och kläder nyttjas af alla lysande fär-
gor och dyrbara utländska tyger; lika förhål¬
lande är bruket af de öfriga förbudna yppig-
hetspersedlar.
Jemlikheten är visserligen i alla Stånd
noga iakttagen, då tjenstpigan helgedagarna
i kyrkan och utom hus möjligtvis ej kan åt-
*124
Den 4 April.
skiljas i annat, än det som bär något tecken
af bindmössa.
När penningar saknas för den skadliga
Industrien att i Riket införskaffa allt onyttigt
öfverflöd, måste Lurendrägerihandeln understöd¬
jas med Växdvingleri, 'äfvensom denne, utväg i
annan handel blir oundviklig, då exportvaror
ej kunna fylia remissernes behof.
Att allt sådant är betungande för handels¬
vågen och utgör Coursens rätta barometer,
lär vara obestridligt. Den allmänna klagan
i ämnet är sannfärdig, men ej ny.
Samma medel, hvilka tillförene blifvit
nyttjade, att afböja orsakerna och således fö¬
rekomma följderna, synes äfven nu kunna
användas.
Det kan ej blifva tänkbart, att ofvannämn¬
da 1794 års Kongl. Förordning skulle kunna
till efterföljd straxt åter upplifvas, sedan miss¬
bruket deremot en längre tid är verkstäldt
och Författningens årliga publication blifvit
underlåten. Ett nytt förbud emot Införsel, Ne¬
derlag och Bruk af alla öfverflöds både Klädes¬
persedlar och fina Viner lär blifva lika nöd¬
vändig, som en bestämd och stadgad sparsam¬
het vid och inom alla måltidskretsar.
Svårt blir att genom exempel vinna spar¬
samhet, då jemnlikhet äfven i vällefnad uti al¬
la classer nu mera ganska noga observeras,
V
TJen 4 -April.
125
Kraftigare medel måste till en början begag¬
nas. Naturen är med litst förnöjd^ måtte tarf¬
lighet bli en nationaldygd, som gör framsteg
genom eftersyn och inbördes täflan! Men det-'
ta höga ändamål vinnes ej, utan att Itittsin-
nighetm qväfves i både moraliskt och oeconomiskt
afseende På en bildad uppfostran beror det
förra, hvaraf följderne knappt efter ett fjer-
dedtls sekel kunna väntas, deremot kloka För¬
fattningar, hvilka betaga den lättsinnige me¬
del att fylla sina inbillade behof, verka genast.
I samma mån de till yppighet och öfver¬
flöd tjenande ämnen saknas, och utvägar för¬
svåras att erhålla medel till åtkomst af de än¬
nu befintliga, förebygges både frestelsen och
verkställigheten.
I sednare tider har penninge-rörelsen ge¬
nom GeneralAssistancen och tyra betydliga
Discontlnrättningar märkligen blifvit utvidgad.
Auctionerne vid den förstnämnde vittna ,
att dyrbara Juveler, Pärlor, Guld och andra
Nipper, Kläder och Equipager, kunna umbä¬
ras, ty under länetiden begagnas de ej af fi¬
garo, och må hända aldrig mera få af deni
nyttjas. Denna inrättnings svåra inflytelse på
de lägre folkclassemes tillgångar , som deraf
uppoffra sina nödvändigaste behof, i hopp om
vinst på NummerLotteriet, är allmänt känd ,
äfvensom att mången bemedlad Medborgare
tillsatt betydlig förmögenhet genom slika spe-
culationer. Disconterne åter bibringa Penning-
126
Den 4 April,
och V'Ixeivinglaren fullt utrymme ätt stilla Si¬
na Omåttliga begär.
Missbruk och bedrägeri med ändras hamri
voro tillförene sällsynta.
Lättheten att åtkomma penningar, så väl
derigenom , som förfalskning af Disconternes
oberäkneliga Assignationer , stör nu för tiden
ej sällan allmänna säkerheten*
Ailä anledningar till slika brott böra fo-
rekommas.
Inskränkning af Discontverken är i alla af.
seenden nödvändig. Sedan RiksDiscontens o-
ctroy med Mars månad nästa år upphör, hvar-'
under indragning af Lånen förmodligen redan
lär vara påtänkt} anser jag Götha Canal Dis¬
cont vara den enda, söm j bidragande till ett
stort ändamål, bör bibehållas. Låt denna In-
rättningsFond antingen af Banquen eller Kro¬
nan bli betydligen ökt, och låt sedermera det¬
ta Verk ostördt på Lån ensamt vinna allt hvad
lagligen således erhållas kan} vinsten är na¬
tionel och leder till fullbordan af ett stort
och nyttigt verk, sorn väcker samtidens akt¬
ning och efterkommandes både tacksamhet och
beundran. Mig må tillåtas härvid nämna, att
jag ej är Actieägare i Götha Canal-Bolag,
men nitälskar för dess bestånd, som är kan¬
ske vacklande , och fordrar således lika snäf
som säker hjelp.
Den 4 April'.
12?
Till Hans Excellence Herr Grefvens Och
LandtMarskalkens samt Höglofl. Ridderska-
pets och Adelns upplysta pröfning vågar jag
ödmjukligen hemställa, om icke, efter före¬
gången tjenlig beredning af detta grannla¬
ga ämne till hela dess vidd, Riksens Hög¬
lofl. Ständer skulle hos Kongl. Majit i un¬
derdånighet anhålla , det måtte yppighets-
och öfverflöds-förbud varda till obrottslig ef¬
terlefnad stadgadt, och Förordning derom ut¬
färdad. I saramanstämmelse härmed anhåller
jag vördsammast, att detta mitt anförande blir
med de öfriga Respectiva RiksStånden corn-
municeradt.
Remitterades till Allmänna Besvärs- Och
OeconomieUtskottet, och blef det författaren
tillåtet att sitt Memorial med de öfriga Re¬
spectiva Stånden communicera.
Herr Bergenstråle, Gustaf Adolph, hade in-
lemnat ett Dictamen, som upplästes, så ly¬
dande:
Den klagan, att vårt fädernesland utblot-
tas genom införsel och förbrukning af främ¬
mande producter, är nu mera icke någon viss
enskildt mans, den är Nationens. Det lärer då
äfven vara hög tid, att Nationens Represen¬
tanter fästa sin uppmärksamhet vid ett ämne,
som af Patriotismen och den enskildta egen¬
nyttan, af den tarflige arbetaren och den rike
lättingen, af åldrens mognad och åldrens yra
Dm 4 April.
befraktas under oupphörligt stridiga åsigtef.
Under ett tidehvarf, då Englands ofantlig»
Nationalrikedom förledt Regenterna och Fol¬
ken att tro, att handeln vore enda orubbliga
grundval för ett lands välgång och styrka,
har man glömt de enkla grundsanningar: att
ingen handel är mera båtande, icke just all¬
tid för köpmannen, men för landet, än den,
som drifves med egna producter; att då man
icke med dessa kan betala hvad man är i verk»
ligt eller inbilladt behof att köpa, slädnät
man oupphörligen i skuld; och att en stat,
der consumtionen af främmande gods tillväxef
i samma män, som den inhemska productio-
nen aftager, går sin undergång med snabba steg
till mötes. Köpmannen upphör der att vara
hvad han enligt sin ursprungliga bestämmelse
skulle vara; han utbyter der egenskapen af
commissionnaire för sin egen nation mot den af
commissionnaire för en främmande ; han syssel¬
sätter sig föga med försäljningen af den förras
industrie producter, men träget med utprång-
lingen af den senares luxe artiklar; med ett ord,
han upphör att vara köpman, och han blir
Jude. Det är icke afsigten med framställnin¬
gen af denna motsatts, att skymfa någon, sorn
födseln förpligtat att vidkännas detta namn;
jag har blott velat utmärka, att det icke ä.v
bland de hederstitlar, som kunna och böra ef-
tersträfvas af Svenska köpmän. Genom anta¬
gandet och beföljandet af grundsatser, som
utgöra ett nödvändigt vilkor för uprätthållan-
det af en nation, som blifvit dömd att ingen-,
städes
II.
Den 4 April.
129
städes på jorden finna ett fädernesland, skulle
våra köpmän uppenbarligen visa sin beredvil¬
lighet att uppoffra det fädernesland de äga.
Eli tillvitelse af denna natur, förorättande lör
de aktningsvärda Ledamöter af denna Sam¬
funds-dass, som vid så många tillfällen åda¬
galagt ett oegennyttigt nit för det allmänna
bästa, behöfves nu mera icke, för att öppna
ögonen på dem, som redan fallit ett offer för
sitt eget vingleri, eller i smärtan öfver dryga
förluster äga en varnande hugkomst af andras,
klen det är tid att vi återkomiue från tjusnin¬
gen och glädjen öfver de stora händelser, som,
frambragte genom visheten, hjeltemodet och
snillet, grundlagt fäderneslandets utvärtes trygg¬
het , och gå att öfverlemna oss åt omtankan
för dess invärtes välgång och sällhet.
Det gifves ett ämne, det alla tro sig för¬
stå, ett ämne af den natur, att det ock bör
vara fattligt för hvarje sundt menniskoförstånd
detta är National-hushållningen. Då Staten
uppkommit genom förening af flera smärre fa-
milje-samfund, torde man svårligen låta på¬
truga sig den öfvertygelse, att villkoren för
deri förras välstånd stå i uppenbar strid med
dem för de sednares trefnad. Hvarje enskildt
man, som arbetar för sitt oberoende och sin
förkofran, bemödar sig umbära allt hvad han
kan umbära, och att förvärfva allt hvad ge¬
nom ett klokt användande af hans krafter står
att förvärfva. Ett folk måste göra på samma
sätt. Man invände ej häremot, att en nation
Ridd. o, Ad. Prof, N:o 17. ig.
Ben 4 April
icke bör sysselsätta sig med productionen a£
det, som till ringare pris kan produceras hos
andra. Denna product är antingen en öfver-
flöds- eller en nödvändighets vara. Är den det
förra, och kan man icke öfvertala sig att göra
det bästa, som vore att umbära den , så må man
göra det bättre , nemligen hellre köpa än till¬
verka, NB så vida man har någor att köpa
för, och kan använda sin arbetsilit på något
annat mera allmänt båtande företag. Är den
deremot det sednare, så är invändningen, för
att derom säga det lindrigaste, rakt stridande
både emot erfarenhet och förnuft. De gifvas,
sådana fall, då en Stat rik på penningar och
i besittning af hela verldens handel, genom
brist på lifvets första nödvändigheter, kan brin¬
gas nära sitt fall. Hvarje Folk, som gör an¬
språk på en varaktig sjelfständighet, mäste
boija med att göra sig sjel.ständigt i bröd»
Englands styrelse, så ofta framställd till en
eftersyn , har aldrig förgätit denna obestridli¬
ga sanning. Med en fasthet, som egnar ett
stort Folks Representanter, håfve vi nyligen
sett det Engelska Parlamentet, doft för alla
hotelser af hufvudstadens uppviglade pöbel,
vägra att fatta ett beslut, som skulle under¬
gräfva alla Stäters modernäring Jordbru¬
ket. Och under det sådant sker, i ett Land,
hvars Flottor betacka alla haf; hvars export
af Colonial-varor och inhemska Manufactur-
tillverkningar vida öfverstiger värdet af dess
import af rudimaterier eller nödvändighets va¬
ror 5 hvars rörelse-capital må hända är lika
stort, som hela den Europeiska Continentens i
hvats arbetare, vane vid ett visst välstånd s
Ben 4 April.
aro vida dyrlegdare än annorstädes, och hvars
åkerbruk, sedan tvähne århundraden tillba¬
ka uppmuntradt, understödt och gynnadf, upp¬
nått en större högd, än i något annat Land
i Europa; under det sådant sker i ett sådant
Land, säger jag , påstår man i ett annat, hvars
åkerbruk ännu är i sin barndom, hvars rörelse-
capital blifvit osynligt, hvars import under
de sednare åren må hända med många millio¬
ner öfverstigit dess exporter, hvars harda luft-!
strek och långvariga vintrar dägga oofvervin-
neliga hinder i vägen för de flesta näringars
idkande — man påstår der, att fri införsel af
allt, och äfven af Spannmål och Brännvin, böc
oinskränkt tillåtas* Det gifves dock sannolikt
ingen möjlighet att hos oss producera något
till samma pris, söm det nu produceras hos
våra grannar, Ryssarne, och följden af den til¬
låtna fria importen skulle således blifva den,
ätt vi af dem köpte så lange vi hade något
att köpa för, och att, sedan detta upphört,
sedan våra egna näringar under tiden förfal¬
lit, sedan vi åsamkat oss en skuld, den vi
icke på lång tid förmådde betala, och sedan
vi sjelfva beröfvat oss all credit hös utländ-
ningen, skulle vi, genom ett tillstånd af nöd
och hämmad import, nödgas vidtaga samma an¬
stalter, som nu, till undvikande af denna nöd,
Så högljudt påkallas af den lugnare eftertan-
kan. Det är bekant, att Konung Carl XI
vid inträffad hungersnöd i Sverige vägrade att
tillåta tullfri Spannmåls-införsel från Liffland,
sorn då var en Svensk provins, under yttran¬
de, att sådant skulle förstöra hela vårt åket-
13*
Den 4 April,
bruk. Ett blidare luftstrek , en bördigare jord
och den aibetand dassens 1 i tege skap bidra¬
ga väl bufvudsakliga t till det Dga pris, hvar¬
till Lifiländska spannmålen kati föryttras. Om
denna inom vårt iand tilläts att fritt concur
rera med vår egen, skulle den oundvikliga
följd åtthit dstone deråt uppkomma, att vära
jordbrukare småningom nedsaties till lika be¬
lägenhet med Lifllinäs lifegna. Föremålet för
vår första önskan torde således böra blifva
en förbuden elter åtmindsti ne en tor vårad im¬
port och förbrukning af alla nödvändighets¬
varor, som kunna produceras inom vårt eget
1 ttid. Äro dessa någon gång icke i tillräck¬
lig myckenhet att tillgå, bör det i d^ssa fall
blifva Styrelsens omsorg, att afhjelpa bristen
genom e.i införskrifning, sorn lämpas efter be.
ho;vet, men icke derutöfver utsträcker ÖF-
verlemnadt åt den enskddta handels-industrien
skulle detta uppdrag blott blifva en täckman¬
tel för egennyttiga och lör det al manna bä¬
sta högst skadliga speculationer. 1'et är o-tri-
digt, att vi kunne eller borde kunna umbära
främmande spannmål, främmande brännvin,
främmande jern , stål- och metall - tillverknin¬
gar, främmande vä naderoch kläden,främmande
skogsprodueter, främmande lin och hampa, samt
främmande victua ier. Sjelfva hufvudstadens
förmenta behof, att från Finland förse sig med
hvad den inom eget land kunde köpa till lika
godhet, om icke till lika pris, torde vanligen
vinna ett större afseende, än det förtjenar.
Man torde åtmindstone icke mycket misstaga
sig, om man anser vanan, att från Finland
Den 4 April.
133
köpa allt, vara en hufvudorsak till det läger¬
vall, hvaruti boskapsskötseln i flera af våra
ku«tprovinser sig belinner. farhågan för ett
i början stegradt pris på nödvändighets artik¬
larna bör icke afhålla från fattandet af ett all¬
mänt nyttigt beslut. Ingen näring har ännu
någonsin vunnit en skyndsammare tillväxt, in¬
gen slags produciion inom korrt tid blifvit ö.
kad , utan att sådant varit följden af en gyn¬
nande conjunctur. Denna upphäfves snart ge¬
nom sina egna verkn ngar, men den allmänna
nytta, den beredt, blifver stadigvarande. Va¬
re dock långt ifiån mig, att för vinnandet af
ett stort och nyttigt ändamål vilja före iå
något förhastadt steg , hvarigenom det onda
man vill motarbeta, endast skulle utbytas emot
ett annat ondt. Men jag kan, vid åtankan af
fäderneslandets ofördelaktiga handelsställning,
icke skillja mig från den öfvertyga Isen, att den¬
na tillkommit genom en för långt uppdrifven
import, och jag anser den af nödvändighets¬
artiklar i så måtto vara skadligare, än den af
öfverflöds pioducter, som den förra bidrager
att undergräfva alla de näringar, på hvilka
Staten uisprungligen grundar sitt bestånd- En¬
dast de tillgångar en Stat äger i fruktbarhe¬
ten och odlingen af sin jord, endast de äro
outtomlige, och tillväxa i den mån de be¬
gagnas; alla andra uttömmas småningom och
minskas i den mån de tillgripas.
Att luxe och öfverflöd i sednare åren va¬
rit i ett b ständigt tilltagande, och nu mera
uppnått en hittills hos oss osedd högd, kan ic¬
Den 4 April.
ke bestridas. Isin klädsel, i sitt lefnadssätt,
å sina nöjen, till och med i sjelfva sitt bo»
ningssätt eftersträfva månge af våra landsman
att härma främmande nationer. Det är icke
denna Slags luxe, som uppmuntrar den inhem¬
ska närings- och konst-flit: n, som bereder syss»
losättning åt sysslolösa händer, och sorn icke
utan skäl blifvit ansedd som industriens blom¬
ma. .Ett folk, .som utifrån förser sig med lär-
diggjorda kläder, utifrån köper alla de dryc»
ker det i ymnighet förtär, eller utifrån lili in¬
tar åtm‘ndstone rå-åmnet för sin klädsel, sitt
husgeråd, sina meubler och sina utensilier,
eti sådant folk skall icke länge dröja att för¬
lora sitt oberoende, förderf va sin national • ca-,
racter, och blifva skattskyldig! under en fram»
mande magt. Låtom oss vända vår uppmärk¬
samhet från de belastade borden, från de dyr»
bart meiiblerade husen och från de rika uni¬
formerna; låtom icke det glada skenet tillsluta
våra ögon för den bedröfliga verkligheten,
och vi skole snart upptäcka det invärtes on¬
da, sorn i hemlighet förtär oss, och skynda
att derföre uppsöka kraftiga botemedel. En¬
fald, tarflighet och kraft hafva från hedenhös
utmärkt Nordens söner ibland de Europeiska
Folken. Alvikande från dessa fädernedygder,
skulle vi snart se oss berpfvade den lycka
våra l äder njutit, deri aktning de vunnit, och
den sjelfständighet, som af dem blifvit skyd¬
dad En i sina grunder rättvis och i sin til-
lämpning sträng Författning emot yppighet och
Öfverflöd, samt emot införsel och förbrukning
st främmande luxe» och mode-artiklar, torde
Dm 4 April.
135
således böra blifva det andra ämnet för våra
medborgerliga önskningar- De skola ieke blif¬
va ohörde af den visa och faderliga Monark ,
som lyckliggör vårt Fädernesland, elier af den
Hjelte, sorn vakar för dess sjelfständighet och
bestånd; och vi skole snart se hela Nationen
tälla i följandet af de bud och de efterdömen,
som lemnäs från en Thron, mera lysande af
Scandinavisk Fosterlandskärlek och af urgam¬
mal Scandinavisk ära, än af ali den glans,
hvarmed rikare, men visst icke lyckligare
folkslag kunde förmå att omgifva sina be»
herrskare.
Mine Herrar!
Jag har bemödat mig att fästa eder upp¬
märksamhet på sjelfva grundén till det onda,
hvars fortfarande och tillväxt skulle utarma vårt
fädernesland, och göra alla våra egna och alla
styrelsens bemödanden för vår framtida trygg¬
het och välstånd fruktlösa. Om min framställ¬
ning häraf är så lycklig, att hos eder vinna
det bifall, som åtmindstone dess redliga afsigt
torde förtjena, vågar jag i ödmjukhet hemstäl¬
la, om icke detta mitt Memorial må med vå¬
ra Respectiva MedStänder communiceras, och
de inbjudas att med oss sig förena i frambä¬
randet af dessa våra undeydåniga önskningar
inför Thronen, samt att derefter Oeconomie-
och BesvärsUtskottet må undfå remiss till ut¬
arbetande af de författningar, som för vinnan¬
de af det åsyftade ändamålet kunde finnas nöd»
yändige.
136
Den 4 April.
Remitterades till Allmänna Besvärs’ och
OeconomieUtskottet, samt biet’ communication
med de öfriga rtspectiva Stånden Författaren
tillåten.
Herr Westfelt, Maurtiz, uppläste följande :
1
Ödmjukt Memorial.
T)å Rikets Ständer nu äro kallade för att
genom deras upplysta rådslag och patriotiska
medverkan ännu kraftigare befästa den nya
Samhällsordningen, samt för Rikets Drätsel¬
verk och inre oecoeomiska ställning vidtaga de
medel, som säkrast kunna uppfylla detta ända¬
mål, utbeder jag mig Högvälborne Herr Gref-
vens och LandtMarskalkens samt Högloft. Rid-
derskapefs och Adelns uppmärksamhet vid ett,
som både för den enskildta medborgaren och
landet i allmänhet äger ett så nära sammanhang,
jag menar tillståndet med våra skogar jemte
hushållningen dermed.
Då man betraktar de ofantliga Skogspro-
ducter af alla slag, som årligen begagnas till
åbyggnad, både i städerna och pålandet, samt
hvad dessutom åtgår till stängsel och ved¬
brand, m. m-, då härtill lägges det utomor¬
dentligt stora behof af så väl byggnadsvirke,
som kohl och bränsle för våra Grufvor och
Bergverk, jemte öfriga näringsgrenar inom lan¬
det, hvilka alla äro mer eller mindre skogö¬
dande och hvilka, i brist af detta ämne, icke
Den 4 April.
137
kunna drifvas eller äga bestånd; då härtill
kommer den ganska betydliga qvantité af bå¬
de plank och bjelkar, hvilka, särdeles de sed¬
nare åren, då Svenska jernet varit i vanpris,
ifrån flera hamnar utgjort och ännu utgöra en
betydlig expoitvara, och ändtiigen, att den
förut skogbeväxta delen af Riket årligen min¬
skas i samma mån som landets odling tillta¬
ger, och en derigenom tillökad folkstock än
ytterligare ökar nuvarande behof af Brännved
och Byggnadsvirke, samt att, oaktadt alla des¬
sa oundgängliga behof, skogshushållningen öf¬
ver hela landet likafullt vanvårdas; så igen-^
finnes härutinnan anledningen till den i flera \
Bergslagsorter grundade klagan öfver en mer i
och mer tilltagande skogsbrist, samt en der¬
med förenad nödig omtanka, huru detta on¬
da för framtiden möjligen må kunna afhjel-
pas.
Om å ena sidan medgifves, att, igenom
de flera förbättringar både Byggnads och
Smältprocesser vunnit, en viss gifven qvantité
af våra Metalltillverkningar nu för tiden hos
oss kunna frambringas med mindre kohlåtgång
än tillförene, så måste äfven å andra medgif-
vas, att, hvad jernrörelsen enskildt angår, till¬
verkningen deraf i sednare åren uti vissa or¬
ter blifvit mycket utvidgad, emot hvad den¬
samma fordom utgjorde, och att till följe der¬
af, för det nu tillåtna qvantum i åtskilliga
mindre skogrika orter fordras återväxt samt
den största hushållning vid dess förbrukning,
såsom kohl eller annat bränsle, om de*na för
133
Den 4 April,
vårt land högst vigtiga export i en framtid
skall kunna bibehållas.
Ail omtanka i denna väg saknas likväl
anna, och en blick på skogarnes närvarande
beskaffenhet, i de flesta Bergslagsorter, lern-
nar föga hopp om deras framtida bestånd. Här>
ifrån härleder sig de nu för tiden i åtskilliga
Bergslagsorter gjorde sammanfiyttningar af fle¬
ra Hyttlag pa ett ställe, en utväg både nyttig
och nödvändig, igenom den kohlbesparing
sorn vinnes, då längre blåsningar vid ett mindre
antal hyttor kunna verkställas; men både den¬
na och all annan åtgärd af dylik art skall
blifva otillräcklig, och manga af dessa för
landet nyttiga verkstäder skola snart lemnäs
öde, i brist af kohl, om icke någon kloka¬
re hushållning med skogarna och större om¬
vårdnad vid deras återväxt vidtagas, än hit;
tills skett.
Beklagligen finnes utr många orter, då
Bruk och Bergverk blifvit anlagde, stora sträc¬
kor, hvilka fordom varit med förträfflig skog för¬
sedda, men efter 60 å 70 års förlopp ännu knap¬
past visa tecken till någon planta, eller mind-
sta anledning till någor, återväxt, en olycklig
följd af på otjenliga ställen idkad svedning,
elier annan misshushållning af dylik beskaf¬
fenhet, och igenom en för vida utsträckt tim¬
merhandel på utländska orter, föranledd af en
lockande, ehuru obetydlig, vinst, och detta
utan afseende på skogarnes bestånd, äro desse
i likhet med andra, äfven uti den ort der jag
Den 4 April.
139
ar Bruksägare, redan så medtagne, ätt kohl-
brist redan visar sig, och man skall snart li¬
da brist bade på bräder, byggnadsvirke samt
slörverksträn, för Brukens behof.
Dessa omständigheter jemte den öfverty¬
gelse jag har, att våra nu gällande förrättnin¬
gar, rörande Skogshushållningen i Riket, ic¬
ke till alla delar äro lämpade efter olika or¬
ters climat, och deraf uppkommande snarare
eller senare återväxt, samt markens och jord¬
månens skiljaktiga beskaffenhet; hvilket, då
fråga ar om god hushållning, efter hvarje orts
särskildta locai, noga måste afpassas, och hvil¬
ket hos flera utländska nationer, särdeles hos
Tyskarna , der skogens omvårdnad., såsom myc¬
ket bidragande till landets styrka, med ytter¬
sta sorgfällighet iakttages, föranlåter till den¬
na min ödmjuka hemställan, det kunnige och
för saken nitiske män inom hvarje Län måtte
få sig uppdraget att noga undersöka skogar¬
nes närvarande tillstånd samt den inom pro¬
vinserna nu rådande hushållning, och derefter
till Kongl- Maj.ts Nådiga sanction föreslå de
förändringar i redan utkomna författningar,
hvilka kunna finnas nödige och säkrast bidra¬
gande till bättre hushållning och skogarnes
framtida bestånd, öm Verkställigheten hvaraf
Landshöfdingarne, hvar inom sitt Län, bolde
draga försorg, äfvensom att i sammanhang
härmed någon inskränkning måtte vidtagas
för utskeppning af våra Trädvaror; en rörel¬
se , hvilken, inskränkt inom vissa måttliga
gränsor, och om priset derå lämpades efter
143
Den 4 April.
deras rätta värde, visserligen kan och bör till¬
skynda Sveriges inbyggare betydliga fördelar,
men sorn nödvändigt är och måste blifva skad¬
lig för landet i samina mån den öfverstiger
möjligheten af Skogarnes återväxt, och vi i-
genom en sådan misshushållning sjellve blif¬
va i saknad af dessa för alla vära näringar o-
undgängliga producter.
Jag anhåller, att detta mitt Memorial re¬
mitteras till Allmänna Besvärs- och Oecono-
mieUtskottet.
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskoLtet,
Herr von Heyne, Georg, yttrade skriftligen
till Protocollet töjande :
Om under de brydsamma lagen, hvari Fä¬
derneslandet sig befunnit de tvenne sistförflut-
na Riksdagar, det varit omöjligt att vidiaga
och olämpligt att föreslå bill ga jemkn ngar
uti de mer och mindre billiga uppoffringar ,
som blifvit Ridderskapet och Adeln under 1809
års Riksdag propon rade, och det sig åtagit;
— torde nu tid n vara inne att påtänka och
närmare bestämma de grunder, som kunde gö¬
ra dessa upjoTringar åtmindstone mindre o*
jemnt tryckande.
Extra Po^eringen under krig torde här¬
vid förtjena den hufvudsakligaste uppmark-
Den 4 April.
141
samheten. En extra Rotering på Säterier¬
na är besluten den är i en brådskan¬
de stund at det Hederväida BondeStåndet
gjord till ett vilkor för den allmänna Bevä¬
ringen, och således af en dyrkad Konung ä-
skad; den har af en lika dyrkad Kronprins
blifvit använd till erhållande af den fred vi
njure. Det skydd Jordbruket- har att vänta ,
den uppmuntran odlaren har att hoppas, skall,
jag är öfve-nygad derom, blifva en fullkomlig
ersätning :ör dr uppoffringar vi under sist-
förflutna krig fart vidkännas genom den skynd¬
samma och följaktligen ganska oj emu t verkställ¬
da provisionella fördelningen vid 18 11 års Ro-
teringsOommission r, hvilken ojetnna fördel¬
ning uti hela Jönköpings Läns provisionella
RoteringsCommissioner anmärkes till framtida
önskad rättelse.
Extra Roteringen är nu upphörd med kri¬
get, och lärer någon fråga om dess existeran¬
de under fred icke kunna uppkomma Men
om det är under fredens lugn vi böre bereda
oss till motande af oväntade stormar, är det
äfven und r detta lugn, som Rikets Ständer
bäst kunna gifva sig tid att bestämma och
rättvisast dela försvarets bördor föie behof-
vets ögonblick.
Första vilkoret för detta rättvisare förde¬
lande torde vara taxering af all oroterad jord
till ett passande hemmantal efter den möjliga
afkastningen. Det gifves till exempel i Små¬
land många Säterier, som på hemmanet icke
142
Den 4 April.
kunna producera 30 tunnor Säd , Hafira inböJ
räknad, och icke föda 12 Boskapskreatur utom
dragare; der finnas äfven ganska goda hem¬
man. Är det nu med rättvisan förenligt, att
dessa svaga hemman under krig roteras efter
hemmantalet, innan detta blifvit åsatt efter
godheten? Kongl Maj:ts Faderliga hjerta och
Riksens Ständers rättvisa svara nej.
Men äfven sedan denna taxering föregått*
år det billigt, att den extra Roteringen vid den
nya indelning sorn är ovilkorligen nödvändig,
sker i alla Rikets Län efter de grunder och
med det hemmantal i Roten, sorn lör den gam¬
la Roteringen äro bestämda? Jag tror det ic-
kc. 1 liera provinser, hvaraf jag precist kän¬
ner Östergöthland, finnes ända till fjorton fjer-
dedels mantal, sorn utgöra en soldat, och I
Småland, såsom af naturen till större delen
sämre lottadt, utgöres i allmänhet, .åtmindsto»
ne i jönköpings Län, af 6 fjerdedelar en soL
dat. Månne icke uti alla Län, utom de sva¬
gaste, såsom Jemtland med flera, vid den nya
indelningen mindst 2:ne och högst 3;ne mantal
om Utgörandet af ert Roteringskarl vore det
billigaste? Hvad skulle den gamla Roterin¬
gen , i händelse den ägde rätt att yttra sig ,
kunna invända häremot? har icke denna tun¬
ga i 130 år åtföljt deras Jord, och likaså lång
tid i köp och arf varit beräknad ? Men huru
mången köpare af Säterier, under de sist för¬
flutna 20 åren, har ej för Rotefriheten och
för att slippa affabel- med Cörporaler, vice
Corporaler och Kronbetjening, betalt detta Sä¬
Den 4 April.
143
teri mycket öfver det verkliga värdet, då ett
bred v d liggande Fräise- eller Kronohemman af
mycket bättre beskaffenhet kunnat köpas för
ett vida mindre pris? Vid huru många arfj
skiften hafva icke dåliga Säterier tagits af sam-’
ma skäl till ett mycket högre värde af lottä-
garen mot bättre hemmanslotter af annan na¬
tur, hvars gifna urgamla onera varit beräknade?
Om den princip, hvarifrån frågan om ex¬
tra Roteringen utgått och blifvit så vältaligt
af ägare och icke ägare till Jord understödd:
att all Jord bör vid ett nödigt försvar lika
dela försvarets pligter , är tili grunden rätt¬
vis, hvilket jag icke bestrider! torde efter
en lika rättvis princip, en annan fråga vara
lika naturlig, nemligen: under hvad laglig
rätt äges nu elen oroterade Jorden? Jag har
öfvanföre visat, huru dyrt den blifvit betald
genom köp eller arf, just denna Jordens skatt¬
frihet, och tror, i följe deraf, att all tunga,
som icke på en gång drabbar alla medborgare i
Staten lika, bör med skonsamhet åläggas, äf¬
ven då dermed åsyftas att jemna och rätta ål¬
driga ojemnheter vid fordna fördelanden af Sta¬
tens bördor.
Den önskan, att extra Roterings-skyldig¬
heten förvandlades från uppsättandet af Sol¬
dat eller Båtsman, en gång under hvarje krig,
till en årlig afgift uti Spannmål, så länge kri¬
get varade af hvarje extra Rote, torde vara
de flesta Rothållares „ ehuru den nådiga Pro¬
positionen, som gjordes år 1813, rörande en
144
Den 4 April.
sådan förvandling , i allmänhet icke antogs ,
men hvilket torde härrört deraf, dels att det¬
ta nådiga förslag gjordes under en tid, dåden
extra Roterings-pligten var af alla Rothållar-
ne för då varande krig fullgjord , dels eme¬
dan dessa 5 tunnor, som voro ovilkorligen
bestämda, torde ansetts nog mycket lör att va-
ra hälften af den nya tunga , som ålades en
del af Rikets inbyggare emot den, som af ål¬
der ålegat den öfriga delen, och hvilket tyc¬
kes för de förra ändå vara nog drygt, då de
• sednare icke fått någon motsvarande påökning
uti deras gamla onera under krigstider.
Till Eders Excellences Högvälborne Herr
Grefvens och LandtMarskalkens samt Höglofl.
* * o •• 1
Ridderskapets och Adelns verksamma åtgärd,
får jag , på de skäl jag ofvan anfört , vörd¬
nadsfullt föreslå, så vida mitt ofullkomliga an¬
förande vinner bifall, att inför Thronen fram¬
föra Ridderskapets och Adelns underdåniga
önskningar.
1:0 Ått Taxering af all extra Roterings skyl¬
dig Jord måtte inom en kort föreskrif-
ven tid lblifva anbefalld och verkställd af
Kronfogde och Häradskskrifvareclter skatt¬
läggning s-methode, med biträde af Gode
Män, hvilka med kännedom af Sädespro.
duction och foder-tillgångar, kunde bestäm-
ma huru högt hvarje hemmantal borde till
extra Rotering under krigstider billigt
anses,
2:0
II.
Den 4 April.
145
2;0 Att mindst a:ne och högst'3:ne sådana man¬
tal komma att under krig utgöra en ex¬
tra Rote , utan prejudikat af särskildta Pro¬
vinsers gamla rotering, med undantag af
de svagaste nordliga provinserna.
3:0 Att hvarje extra Rote under krig, från det
årets början, då kriget är förklaradt, erläg¬
ger 3 tunnor Spannmål årligen , så län¬
ge kriget fortfar, uti sådana sädesslag,
som för hvarje Läns Kronotionde äro be¬
stämda, och dermed är från all annan ex-
tra Roterings-skyldighet fri.
En rättvis sak skall inför den mildaste
Konungs Thron vinna bifall, och den enkla
framställningen deraf inför Ridderskapet och
Adeln torde vinna Öfverseende.
Till Eders Excellence och Höglofl. Rid¬
derskapet och Adeln hemställes ödmjukast, om
icke detta Memorial bör till OeconomielltskOt-
tet remitteras.
Anmärkning.
En förnyad refning af Rikets Jord är bå¬
de att önska och hoppas 3 men den kan ej på
flera år medhinnas , hvarföre jag projecterat
taxering, såsom åtmindstone för bestämman¬
det af extra onera under krig för den orote¬
rade jorden sins emellan tillräcklig att upp«
Ridd. 0. Ad, Prof. N:o 19. 20.
146 Den 4 April.
fylla ändamålet, som fordrar skyndsam verk-:
ställighet.
Begärdes på bordet.
Herr Ehrengranat, Carl Adam, uppläste ett
Dictamen, så lydande :
Sedan allmänna omdömet såsom ostridigt
erkänt, att uti jordens naturliga alstringsför-
måga är alla näringars och samhällens be¬
stånd grundadt, har Landthushållnings-läran
antagic en vetenskaplig form, och upplysnin-,
gen genom stiftade LandtbruksAcademier, sko*
lor och sällskap i de flesta Europeiska Sta¬
ter blifvit spridd, till idoghetens uppmuntran
och rikens förkofran.
Sådane välgerningar äro äfven blifne vårt
kära fädernesland ertedde. Vår allernådigste
Konung har, uppå vår store Kronprins’s fram¬
ställande, stiftat en LandtbruksAcademie och
LandtbruksSällskap i Länen, anslagit medel
till nödiga utgifters bestridande, verkstäder till
Jordbruks redskaps förfärdigande, hus till A-
cademiens samlings- och arbets-rum, äfven till
modellernas, böckers och handlingarnes för¬
varande, Jord till experiments verkställande
m. m., och detta allt i den nådiga afsigt, att
framtida förkolran skulle rädda Svenska in-
byggare från hungersnöd och från behofvet
att anlita utländningen om nödtorftig bergning
och lifsuppehälle, samt dymedelst närma dea
Den 4 April.
lyckliga tidpunkt, då stora summor blifva be-
sparda, som nu årligen för Spannmåls uppköp
utgå utur Riket, och sålunda betydligen or¬
saka vår van magt.
LandtbruksAcademien har med nit och om*
tanka bemödat sig att fullgöra alla de densam¬
ma af Konungen i nåder anbefallda värf, samt
genom inhämtad kunskap om Jordbrukets och
näringarnes tillstånd, om Rikets brister och
locala behof, sökt gifva en bestämd rigtning
åt Academiens arbeten i alla dess afdelningar,
hvarom äfven Kongl. LandtbruksAcademiens af
trycket utgifne Annaler och den för förra å-
ret afgifna berättelse lemna fullständig ef¬
terrättelse.
Andra nationer hafva ett seculum tillba¬
ka varit uti lika trångmål och obehagliga
belägenhet sorn vi, i afseende på bristande fö¬
da; men genom omtanka och flit är välmåga,
öfverflöd, folkförökning och penninge tillgång
ganska märkbar; Svenska jordens fruktbarhet,
bjuder lika tillgångar i mån af dess läge och
polhögd, endast hindren blifva undanröjda.
Riksens Ilöglofl. Ständers föremål har alltid
varit och blir att befordra Rikets sjelfbestånd ,
samt uti allt riksgagneligt med underdånigt
nit och vördnad befrämja Konungens landsla-
derliga omsorger; och sedan så mycket i kun¬
skapsvägen blifvit bragt i verkställighet, åter¬
står ätf fullkomna allt hvad i practisk måtto
kan åstadkommas till Landtbrukets förkofran öf*
14 S
Den 4 April.
ver hela Riket, hvarförutan den åsyftade nyt¬
tan till stor del vöre förfelad.
Svenske Landtman äro icke stadde i okun¬
nighet, hvad läsning och derifrån härledd upp¬
lysning beträffar3 af flera så väl egna, som
andra på vårt språk öfversatte auctorer, kan
vetenskapens theoretiska kännedom med lätt¬
het inhämtas, då förut genom studier grund-
lagde tänkare kunna fullkomna sina forsknin¬
gar; men mängden af mindre jordbrukare for¬
dra practiska efterdömen till efterföljd, deras
tid är medtagen af dagligt arbete och flera i
andra land okända hinder, och således otill¬
räcklig att genom läsning stadga begreppet och
tankarna, så oskiljaktige ifrån all utöfning.
LandtbruksSkolor äro således, i anseeni
de till den practiska vetenskapens spridande
i hela riket, högst nödvändiga, hvarigenom
älla mindre välgrundade försök undvikas, som
genom misslyckad utgång afskräcka från ef¬
terföljd, och medföra farhåga för allt annat,
utom det gamla. Ungdomen bör der undervi¬
sas ej allenast uti kännedom af Jordbruk, Jord¬
arters undersökning, Ängs- och Ladugårds sköt¬
sel, gräs och örters kännedom, redskaps för¬
färdigande, räkningars förande samt husbygg¬
nad, m. m., utan äfven i den practiska öf-
ningen af de flesta till detta yrke hörande de¬
lar; då på detta sätt, Arrendatorer, Hemmans¬
brukare, Inspectorer, Fogdar och Rättare blif¬
vit danade, sprides lärdomen med snabba steg
uti hela landet. Detta torde vara det enda
Den 4 April.
149
bäst grundade och möjliga sättet till Landt-
hushållningens snara förbättring och uppkomst.
Nämnde undervisningsställen borde, i
följd af deras practiska bestämmelse, vara för-
sedde med jordbruk och åbyggnad, så att lär¬
mästaren med lärlingarne, hvilka sistnämnde
terminvis der vistas, äfven hade tillgång till
boningsrum; om derföre ett helt eller halft
Kronohemman i hvart Län nära Landshöfdin-
ge residencet dertill anslogs, och befriades från
åtföljande onera (Roterings-besväret undantaget),
torde ändamålet lättast kunna vinnas, och tyc¬
kes det, som förlusten af denna för Riket så
obetydliga intrad icke kan jemföras med den
nytta, som skulle tillskyndas hela Riket genom
Landtbrukets upphjelpande. . Dessa lärosäten
kunde underställas Landshöfdingens med några
Ledamöters af LandthushållningsSällskapet i
Länet tillsyn, och försesmed LandtbruksAca■
demiens Instruction. Redovisningen för Hem¬
manets afkastning aflemnas af Läromästaren på
utsatt tid till Landshöfdingen, som granskar
räkningarna; och Berättelsen om Vetenskapens
framsteg och fortgång insändes på bestämd tid
till LandtbruksAcademien, hvilken, genom
någon af dess Ledamöters ditsändande, kunde
göra sig om Lärosätets brister och handhaf*
vande närmare underrättad. Dessa Landtbruks¬
Skolor böra i det mindsta äga bestånd i 30 år,
så framt den åsyftade upplysningen skall be¬
främjas.
De i Rikets flesta Provinser till mycken-i