Den 8 Mars, zor
ökad Notering utan genom Konungs och Ständers
sammanstämmande Vestm kan utkomma, och an¬
ställer at 80 som innefattar detta stadgande, mät¬
te upläsas, och Ridderstapet och Adeln derefter be¬
sluta ar densamma mätte i Verkställighet sättas.
80 §. af Regeringsformen uplästes.
Friherre Stael von wolstein förnyade
härefter sitt yrkande pa det sätt, at hos Kongl.
Maj:t mätte i undsrdänighet anhällas, vet denna
tydliga H. mätte i afseende pa Wargeringen sättas
i Verkställighet.
Friherre lkuäbecle, ^Isxairäer. War-
geringen räknar jag för en politisk nytta, men en
oeconomist förlust. Jag skulle heldre önsta en
Landtsiorm elter kgational-^rmerinz, än Wargerin-
gens medgifwande. Den förra träffar alla lika,
da den sednare betungar endast et mindre antal
Medborgare, de mäst närande. Jordbrukarena,
som Wargeringens upsättande och underhäll i syn¬
nerhet belastar, äro i denna tidepunkt förur nog
härdr bestartade, och den nya Bcwillningen älag-
ger nu .en mängdubblad tyngd, just dä deh gro-
äuLier blifwit nedsatte under er relativt wärde e-
mot andra nödVändighetsrwaror. Om Sweriges
Välmåga stall beredas, men ej aflägsnas, sä mäste
Jordbruket, understödjas och upmunrras, och ej be¬
rungas öfwer sin sörmäga; och dä jag tror ar Jord¬
bruket föxtjenar et sädant afseende, sä tror jag elf¬
wen at alla Medel och Författningar böra skynd¬
samt widtagas til befrämjande af HuNvudnaringens
upratthällande och förkofran: i annar fall under-
Zo2 Den 8 Mars.
gräfwer Swerige sig sjelf, bereder sin wanmagt,
och Bewi lin ingens utgörande stannar pä papperer.
Grefwe körner, ^äolpll Loran. Jag
för min del erkänner fullkomligen rigtigheren af de
anmärkningar, hwarigenom denna staga framställes
såsom er beffaktningsmal, och tror derföre ar pro¬
position j anledning af Grefwe L^llenborZs anfö¬
rande skulle wara den som ginge ändamälet närmast:
Herr Grefwen och Landtmarfkalken
yttrade sig til en början wilja göra proposition
lil bifall af Betänkandet.
Ropades Nej och Ja.
Herr Lerkman begärde, at propositionen
matte göras i anledning af der OiÄamen han upläst.
Ropades Nej och Ja.
Herr Grefwen och Landtmarfkalken
urbad sig fa lemna den uplysning, ar de trenne
andra Standen hade bifallit OeLonomie-Nrjkottets
utlärande.
Härefter talades Åtskilligt, som icke til kroto-
collet kunde fattas.
Grefwe Lövenhjelm, Larl Hxel, Utbad
sig fa weta, hurnwida ftagan wors, om en War¬
gering framdeles kUNde existera?
Dä Herr Grefwen och Landrmarjkalken bär¬
til jakade, yttrade sig
Gref-
Den 8 Mars. zoz
Grefwe ^övc-nbjelm. Jag tror ej det
wara förenligt med RiDderffapecs och Adelns wis-
het, at betaga Kongl- Maj:t ar, i fall af behof, up-
satta Wargering. Det ar omöjligt ar föreställa
sig altid Fred: och i händelse et Krig skulle inträf¬
fa, lärer Högloft. Ridderffaper och Adeln firma, ak
Kongl. Maj:r icke kan umbära en sauan utwag
til Landets förswarande.
Erindrades, at fragan icke nu wore om up-
sättande af en Wargering, utan om bibehållande
af den sorn förur exilerna
Herr ^laimer kel t, Lrustkk. Efter min
tanka ar den första fragan den, huruwida detta ä-
rende ar er Oeconomiffc eller et Beffattnings-mal.
Jag för min del, anser detsamma som Beffattnings-
mal. Redan före 1788 ars Krig hade Swerige
nrihsamja med Utländske Magter, men aldrig hörds
jag under 1756 ars Krig Wargeringen proMc-
rn. Jag för min del anhaller hos Herr Grefwen
och Landrmarffalken om xropositiou, huruwida det¬
ta ffall såsom en Occouomiff eller såsom en Be-
ffatrnings-fraga anses.
Herr Lock. Såsom Occonomiff kan den
aldeles icke anses, uran mäste behandlas efter 8v §.
Regeringsformen.
Friherre von wolstein. Det ar
mig aldeles obegripligt, huru någon öibcussion kan
upkomma öfwer denna fragg, da Regeringsformen
sa tydeligen säger, at ingen ny Rotering kan ut¬
komma utan Konungens och Ständernes samman¬
stäm-
Z04 Den 8 Mars
stämmande Vestm: och Wargeringeu är ju klarli¬
gen icke annat än en tilökad Rotering.
Herr räblmLn. Jag får den äran förkla¬
ra min tanka wara enlig med de wärde Ledamö-
- ters, hwilka ansett förewarande amne såsom et
Bestattnings-mäl; men derjemte wägar jag ödmju-
kast underställa Högloft. Ridderstapets och Adelns
ompröfning, huru politiskt det kan wara i det stick
Swerige nu befinner sig, ac afskaffa et redan in-
fördt förswars-medel, innan man widtagir et nytt,
som nägorlunda kan ersatta detsamma. Hade man
för någon rid sedan ingått uti de da förestagne mätt
och steg til framtida förfwar, sa stulle jag nu wa¬
ra färdig at genast samtycka til Wargeringens up-
hörande; men sedan detta icke stedt, kan jag icke
annat an anse et sadam samtycke sakna klokhet.
Friherre 8tael von lckolstein. Dä jag
nu hör medgifwas at Wargeringens nphörande
blott stulle wara opolitiskt, sä bewisas deraf, at
rättigheten, at lata den uphöra,, är efter Regerings¬
formen medgifwen: således kan detsamma besturas;
och jag för min del bifaller myckec heldre, at i eu
trängande nöd alla wapenföra upkailas til Rikets
förswar, an at en inrättning stulle sokxismni, hwars
tyngd endast drabbar en enda Folk-Liass, den som
brukar och odlar jorden.
Grefwe Hamilton, />xel. Jag för min
del anser Riksens Ständer nu kunna afgöra, ak
Wargeringeu, såsom pä origtigt sätt tilkommen,
bör uphöra; och at sädam afgörande hindrar pä
intet sätt Riksens Ständer, at gemensamt med
Den 8 Mars. Z05
Konungen wid näfta Riksdag besluta, atenWar-
gering bör upsättas.
Grefwe körner. Da jag för någon stund
sedan hade den aran at yttra mig/ war dek blott
öfwer den fragan, huruwida Verta ärende är et be-
skattningsmäl, hwilket det wifferligen efter min
öfwertygelfe är; men huruwida det skulle wara klokt,
at Wargeringen nu uphörde, eller om en nödwan-
dig försigtighet icke åtminstone ffulle fordra det stad¬
gande, ar Wargeringen wid pakommaude Krig
borde upsättas, äro helt andra frågor, hwilka for¬
dra särskildta beflut af Riksens Ständer.
Grefwe kövenbjelm yttrade sig anse Herr
kLblmans yttrande sä klokt och rigrigt, ar han för
fin del icke kunde annat än deri instämma.
Herr Lock ansäg detsamma innefatta en
ny fräga, hwilken han begärde mätte hwila pä
bordet.
Häruti instämde H err klingspor, 6 er 6 t.
Friherre 8tae! von wolstein- Första
frägan ar om den gaurla Wargeringen bör i kraft
af Regerings-Formens lydelse i 80 tz. uphöra. D-M
kan efter min öfwertygelfe icke annar an beja/kas.
Andra frägan är, huru den förlust af Försvars¬
medel som härigenom upkommer, skulle, i händelse
af inträffande Krig kunna ersättas: och derom är
min tanke den, at aile man böra i sädan händel¬
se anses skyldige ar personligen deltaga iLandetS
förswar.
Sjette Bandet. N:o 20, ^
Zo6 Den 8 Mars.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
gjorde proposition om Ridderskapet och Adeln bi»
solle at Wargeringen borde uphöra.
Ropades Ja.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
proponera widare til Ridderskapets och Adelns
bifall, at, i händelse af Krig, alle man skulle an¬
ses skyldige at deltaga i Landets förswar.
Ropades Ja och Nej.
Herr Grefwen och Landtmarskalken:
Detta ar ock utan twifwel en annan fraga.
Friherre Stael von wolstein: Min me¬
ning war, at i fall af behof skulle skyldigheten, at
förswara Landet, icke allenast åligga den jordbru¬
kande Folk-class, sorn förut upstallt Manskap, utan
alla andra, som njuta skydd af Staten afwen wa¬
ra förpligtade, at deltaga i förswarer.
Herr Grefwen och Landtmarskalken:
Denna fraga kan icke för det narwarande upta.
gas, den utgör et särskildt amne. Hwad Warge-
ringens fortfarande angar, är det af Ridderska-
per och Adeln afflagit.
Ropades Ja.
Herr 'Grefwen och Landtmarskalken
lät upläsa en lii honom nyss ankommen hillet, hwar-
uti
Den 8 Mars. 307
Uti Hvf-Cancelleren honom underrättade, ar i mor¬
gon Fredag den 9 Mars, klockan z 2 eftermidda¬
gen jkulle blifwa ?le,um kchnoium a Rikssalen/
da Kongl. Majus Nådiga Bifall och 8riiLtion til
den i underdänighec foresta g,a Tryckfrihets-Lagen,
komme at Riksens Slända nlkannagifwas.
Grefwe 6^II?nbo,^, jokan enning,
begärde at i frägan om Wargeringen kioporition,
i anledning afhansuplafte anförande, marce göras.
En och annan Ledamot af Ridderstapek och
Adeln hördes härur, instämma.
Friherre 8,ael von wolstein. Zag er¬
håller just nu underrättelse, at Kongl. Maj:c redan
i Nader behagar uplösa Wargeringen, hwilket tor¬
de tjena til bewiS, at Kongl. Majer äfwen ansett
den wara pa et origtigt fatt rilkommeU, dä den
saknade Riksens Ständers samtycke.
Någre Ledamöter yrkade ytterligare kropop
tion pa Grefwe (HIlenkorg8 Oickätnen.
Andre ropade härtil Nej^
Herr Grefwe» och Land tinar skal ken.
I anledning as Oeconomi - Utjkocters Betän¬
kande, har jag redan gjort proportion ar War-
geringen matte uphöra: denna ^ropo8i,ion är af
Ridderffapet och Adeln bifallen; och da kan jag
icke pa en enstild Ledamots lE-unen göra en ny
kroposiuon.
Herr
zo8 Den 8 Mars. '
Herr Igoräenstolpa, ^näcrs. Sedan
Ridderjkapet och Adeln för en kort stund sedan af-
gjort et mål ifrån Stats-Utskottet, rörande Ko»
nungens rättighet at bedöma och göra Nåd tvid
frågor om kalancer, endast i likhet med Herr vice
presidenten lersiuerlens lVlemorial, och Utan at Herr
Grefwen och Landtmarjkalken gjorde proposition
uppå sjelfwa Betänkandet, sa får jag ödmjukeli¬
gen hemställa, om nu dä Ridderjkapet och Adeln
uppå ordentlig proportion af Herr Grefwen och
Landtmarjkalken förklarat Oeconomi - Utskottets
Betänkande, rörande Wargeringen; men Grefwe
Amilton, jag och flere aflat proposition pä Grefwe
6^ller>bor.tz8 öickamen i samma ärende, wi ej af
Herr Grefwen och Landtmarjkalken kunna och bö¬
ra erhålla den begärte propositionen: eller manne
arenderna böra sä mycket och olika behandlas.
Herr Grefwen och Landtmarskalken.
Da jag gjorde proposition pä Herr lersme-
llens ^lemoriLl, skedde sadant med Ridderjkapets och
Adelns bifall.
Herr Loci;. Ja, mänga Ledamöter hafwa
ock bifallit proposition om Wargeringen i anled¬
ning af Grefwe L^IlenkorZs Dickamen»
Friherre ku 6 keck. Sedan Herr Gref¬
wen och Landtmarjkalken, genom sin gjorde och bi¬
fallna proposition, nu Utrönt Ridderjkapets och
Adelns tanke wara at assia Wargeringens fortsät¬
tande, och Friherre Stael behagar föresiä, det den¬
samma, i händelse af behof, mätte med en allman
Armering ersattas, sä torde Herr Grefwen och
^ Landt-
Den 8 Mars. Z09
Landtmarffalken behaga til Ridderffapets och Adelns
bifall afwen framställa verta tillagg ril propositionen.
Grefwe von I^LNtinAsbausen, Al¬
brecht. Sedan Högloft. Ridderffapet och Adeln
enligt sin rättighet besimat, ar Wargeringen icke
ffulle komma at fortfara, i hwilket besiur )ag äf-
wen instämt, sä får jag nu ödmjukeligen foresta,
at at Kongl- Maj:t i underdånighet mätte updra-
gas, at i händelse Krig ffulle imraffa, upsiitta en
ny Wargering, och a c til nästkommande Riksens
Ständer mätte öfwerlännäs, at clctermiu--t» dest
aflöning.
Ropades Nej.
Grefwe lövenhjelm. Jag för min del
har ropat Nej ril propositionen om Wargeringens
uphäfwande. Skulle en proposition af den beskaf¬
fenhet, som den Herr Grefwe lantlnLsKausen fram¬
ställt, wägras, sä begär jag votering: ty ar Riket
stall ställas utan förfwar wid pakommande Krig,
hwilket ffer, da först den gamle Wargeringens
fortfarande afflas, och sedan intet annat förswars-
medel sättes i ställer, derril kan jag för min del
icke bifalla.
Grefwe lVl örner. Jag tror at Högloft.
Ridderffapet och Adeln fullkomligen rigtigt hand¬
lat, da Ridderffapet och Adeln säsom en beffatt-
nings-fraga afstagit Wargeringens fortfarande: Men
i detta asstag infer jag intet någor hinder, ar ju
Riksens Ständer kunna i undersätsighet updraga
Konuitgen, al i fall af Krig upsätta en ny War¬
gering.
zic? Den 8 Mars.
geving, Et sädant beslut är lika säkert, som be¬
rörde afflag en utöfning af 80 H. Regerings-For¬
men , och sä mänga kloka och gällande stäl tala för
dest widkagande, at jag pä der högsta skulle önsta,
«t Ridderstapet och Adeln deruti behagade inga.
Grefwe Lövenbjslm förklarade, at om
Grefwe von och Grefwe iViörnsi-8
begäran wunne bifall, sa afstode han fran sit yr¬
kande 0M voccrmg.
Herr Lock ropade hartil Nej. Och tilläde
at delta wore en ny fraga, som borde hwila pä
bordet.
Herr Lerkman. Pä det icke mä sagas:
at, igenom det jag updagat den olagliga ätgard,
hwarmedelst Wargeringen tilkommit och föreflagit,
at den samma för all tid matte indragas, jag kun¬
nat wilja minsta Kongl. Majus utwägar til Lan¬
dels förswar; får jag åberopa hwad jag, sä wal
i mit första iviemoi-i-U härom, som i nu uplaste
viLl.nnen haft den aran anföra, at nemligen, om,
igenom Wargeringens afstaffande, Krigsmagren
blir otilrackelig til Rikets förswarande, Riksens
Högloft. Stander kunde widtaga en annan urwag
til ArmLens förstärkande, som ej b.lefwe det stän¬
diga Rothället ensamt til last; och derjemte förkla¬
ra, hwad jag ock ä wederbörlig Ort upgifwir; at
jag anser icke allenast Rust- och Rothällare, uran
ock all ororerad Jords Innehafware, jemte Stä¬
der, Bruk, Näringar, LgpitLii8ter, Löntagare,
med et ord alla Rikets Jnnewänare, böra, hwar
s sin mohn, dertil bidraga, efter Bewillnings-grun-
dey-
Den 8 Mars. zn
verne; da pa hwarje In6ivi6u en obetydelig afgift
skulle belöpa, för at underhalla en Drouppe, swa-
rande emot indragne Wargeringen, och hwilken,
såsom i Fredstid stående, ffulle wid pakommande
behof, wara mera anwändbar, an i hast upsatt
Wargering.
Härefter talades åtskilligt, som icke kunde til
krotocollLt fattas.
Htffillige pastodo, at malek om Wargeringen
wore afgjordt, och ar någon votering således icke
kunde aga rum.
Herr Kotklisd yttrade sig, at Grefwe Dö-
venii)elln hade begärt votering genast wid första
swaret pä Herr Landtmarffalkens proposition.
Elter upkommo nägra blandade äiscurser, hwil¬
ka ej kunde antecknas.
Grefwe De la LarZie. Jag hemställer öd¬
mjukeligen, huruwida det kan wara enligt med ord¬
ning, at en votering nu, pa Grefwe Dövsni^elms
begäran ffulle- äga rum, när voteringen icke be¬
gärdes, da Herr Grefwen och Landtmarffalken
framstälde sin proposition til afsiag pä Warge-
ringens fortfarande.
Grefwe Dövenb^elm. Jag för min del,
får til Högloft. Nidderffapet och Adeln hemställa,
huruwida en Ledamors mer eller mindre fina hör¬
sel kan äeterminer» om en annan Ledamot i rätta
stunden begärt votering eller ej. Om min yttrade
begä-
Zl2 Den 8 Mars.
begäran icke allmänt hördes, sa förklarar sadank
sig naturligen genom styrkan af bifalls-ropet til
Herr Grefwcu och Landtmarffalkens proportion.
Efter densamma, lar Herr Grefwe» och Landtmar-
skalken upläsa billetten fran Hof-(^ncelleren. Se¬
dermera yttrade sig ärstillige Ledamöter, men af
alt detta tror jag icke den flmfatts kunna dragas,
ar jag skulle hafwa förlorar min rättighet, åtgöra
mit yttrande gällande.
Friherre Stgsl von kgol 8 tein. Den frä¬
san ar Wargeringen bör uphöra, ar ju afgjord.
Ropades Ja.
Friherre Stael fortfor, at nu öfwer den¬
na fraga votera, wore at votera öfwer Regerings-
Formen.
Her r 8il ver8toI pe, 6u8tak /^brabam,
trodde at denna Friherre Stael8 ranka härrörde
deraf, ar han ej torde hafwa läst 8a §. i Rege¬
rings-Formen til flut. Orden deruti lydde: kun¬
nande ingen ny eller tiiökad votering, utan genom
Konungens och Ständers sammanstämmande be¬
slut rilkomma. Wore Wargeringen en gammal in¬
rättning, sä wore den genom de föregående orden
i §. stadfastad. Wore den ater en ny inrättning,
kundseden i följe af sistnämnde, genom Konungs
och Ständers sammanstämmande beslut stadfästas.
At votera om et sadant beslut, wore således ej at
votera om Regerings-Formens helgd.
Herr bergman fragade hurudan! besluter
nu wore?
Herr Grefwen och Landtmarskalken.
Att
Den 8 Mars. ZiZ
Zltt Oeconomie-Utffottets Betänkande ar afssagit,
ar Wargeringen bör uphöra.
Herr Grefwe l.öven!Helm förklarade sig
hafwa sa mycket mindre at erindra emot detta af-
flag, som han hade sig bekant, at Kongl. Maj:l
redan hade läckt uplösa Wargeringen, och Ridder»
stapeks och Adelns Bessur således icke wore annar
an en kexetition af Hans Maj:ts anstalt. Men
öfwer den frägan, som Grefwe körner yrkat, at
at Kongl. Maj:: matte öfwerlemnas, at,i fall af
Krig, upsatta en ny Wargering, hwilket upsattan-
de blefwe med Regeringsformen fullkomligen enligt,
sä snarr Riksens Stander detsamma beflöte, öfwer
denna fräga önssade Herr Grefwen pä det högsta,
at Herr Grefwen och Landtmarssalken mätte göra
^roxosition,
Ätssillige ropade hartil Nej.
Friherre 8tael von ^ol8tein. Öfwer
frägan om Wargeringens uphörande, säsom redan
afgjord, kan wal ingen widare cli8Lus8ion upstä.
Hwad äter angär frägan om er kraftigare förswar
i händelse af Krig, fär jag anmärka, at tyngden
Deraf icke bör drabba Jordbrukarn ensam, hwilket
stuve sse, om detta förswar ästadkommes genom
Rust- och Rorhällares förpligtande ar upsätta War¬
gering, utan bör i sädant fall hwar man deruti
deltaga.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
frägade om ej Grefwe ck-övLnll^lm ssulle behaga
gfstä frän sitt yrkande 0M Votering.
» Gref-
Den 8 Mars.
Grefwe ^övenkieim. För at göra Herr
Grefwe» och Landtmarffalken til wiljes, afstarjag
Derifrån, men begär urtryckeligen för min räkning
regerverat til krotocollel, at jag ej kunnat bifalla,
det Riket genom det i dag tagne beslut ffulle wid
inträffande Krig blottställas i brist pa tilräckligt
förswar.
Herr Loclr, Herr klinZgpor 6erät, och
Herr 6 er gm ÄN begärde, at i krotoLollet skult
le intagas, der de gifwit sitt afflag til Wargerin-
gens fortfarande, såsom til et Beffattningsmal.
Högloft. Nidderffapet och Adeln atffiljdes kl. 2.
In iiclsm ?r»tOLoIIi
6. Lilver8tolxe,
Thorsdagen den 8:de Mars.
klenum klockan 5 eftermiddagen.
Herr von Sckantz, Ifvan ?reäric 6a.
briel, upläste et vickamen sä lydande:
Dä Högloft. Ridderffapet och Adeln redan til
Högloft. Stats-Utffottet ater--remitters( de§ Betän»
tande angäende Löne-förbättring för Penninge-Lön-
ragande Embetsman, torde de? tillamö mig at e-
mot samma Betänkande göra någre erindringar,
Hwilka jag anhaller ma til Utffottet öfwerlemnas.
Wid
Den 8 U7§rs. ziz
Wid er hastigt påseende skulle Lönernas för¬
höjande til 7 kunna anses såsom en betydlig winst. —
Witzersigen gör ^ mer eller mindre någor til laken,
men ej sä ar.Lömagarne dermed aro belätnc. Det
swarar icke til iner an en sjettedel emot hmad dg
efter Star och Stats-pris borde hafwa,och förhäl¬
ler sig ungefärligen som 66 lil 400.
Markwardigt ar, at da staga upstatt om Lö¬
ner för Embetsmän, har konä pertil warit swar
at utfinna, ehuru Riksdagschandlingarne uplysa,
at denna swärighet sällan wisar sig wid andre an¬
slag, förmodeligen derföre, at de blifwit först på¬
tänkte, sä at alt blifwit uptagit. .
Tyska Regementernes aflöning stall, da dehe
Regementer komma päPommerst Stat, blifwa konä
til den föreflagne Löne-förbättrinaen. Tiden ar sä-
ledes obestämd, och kommer aldeles öfwerens med
Srats-Utffottets i förra Betankandet omtalade fram¬
tida hopp.
Den lebell, som ätföljde Utskottets senare
Betänkande, uplyser wäl icke sä fullkomligt, til hwil¬
ka tjenster förhöjningen skall sträcka sig; men dä
den uptager ärskillige kvlilimiie -Stater til enahan¬
da förhöjning med de civils, torde den anmärkning
kanske ej uran skäl äga rum, at ätminstone en del
af l^ilitsii-en til godo njuta ingvsrwrmA med ät-
följande förmoner, hwaremot civile Embetsmän ic¬
ke hafwa nägot swarande.
Uti wederläggning eller förklaring öfwer de
-nmarkningar som wid den xw^ckersäs Riks-Sta-
ren
Zi6 Den 8 Mars.
ten blefwo gjorde, har Stats-Utstottet lofwar sär-
stiir beswara mitt yrkande ar Hof-Rätterne matte
fullt ur återfå hwad dem blifwir frantagit. Er sa-
dant swar har mig werterligen sedermera icke an¬
kommit. Jag wagar säledes nu fordra der.
För HosiNatternes Tjensteman stall det blifwa
§ntere88snt, och för Allmänheten troligen ej eller
likgiltigt at se, pa hwad stäl Stats-Werker kan
Libehallas wid och njuta frukten af inkomster, hwil¬
ka ifrån aldsta tider blifwit af Konungar och Stan¬
der anflagne ensamt til Hof-Ratternes underhall.
Om der hade kunnat förmodas, at detta Riks-
Möte stolat racka sa lange, hade i tid infordrade
rrplysningar kanste kunnat meddela den, at utwä-
gar möjligen kunnat finnas til indelce Löner åt¬
minstone för de fleste Embetsman.
Det ar troligen Kongl. Kammar-LoIIeZwm,
som bäst kan utreda detta, och jag hemställer der¬
före, om icke Riksens Högloft. Ständer stnlleiun-
derdänigher hos Kongl. Maj:t anhalla om befall¬
ning til nämnde Ooliexium, at ti! nästa Riksdag
häröfwer afgifwa Utlåtande och Förslag, som dä
af Riksens Ständer kunde fa granstas och antagas.
Herr von Vicken, polian klenric, ha¬
de inlemna! er viäiamen, hwilket uplästes, sa ly¬
dande:
Ofwertygad at de fleste Ledamöter af detta up-
lysta och aktningswarda Samhälle mera fasta sin
npmärksamhet wid ämnet hwarom talas, än wid
tala-
Den 8 Mars- Zi/
talarens mindre skicklighet at uttrycka sig/ magar
äfwen jag pa detta ställe och det för första gången
i min lefnad/ pa en liten stund systelsatta Högmål-
borne Herr Grefwen/ och Landunarskalkens samt
Högloft. Ridderskapets och Adelns upmärksamhet/
i anledning af det nyst uplaste Högloft. Stats-Ut-
ffottets Betänkande.
Högloft. Stats-Utstotter har föreflagit Löner¬
nas förhöjning för LWcerare af ätabs-Lapitains grad
och derunder lil ZZ^ procent, da deremot Under-
Olticcrare blifmit bewiljat endast 2; procents ril-
ökning.
Som af denna sednare Lorps för narwaran-
de mig wetterligen icke sinnes någon person/ som i
egenskap af Ledamot kan hwarken uti detta eller de
öfrige Riks-Standen föreställa deras knappa / ja!
obetydliga inkomster/ anser jag som min owilkorli-
ga pligt, at ödmjukast anhalla, der Högmälborne
Herr Grefmen och Landtmarstalken farm Högloft.
Ridderffapet och Adeln tacktes det behjerta; och som
en följd deraf bewilja: antingen procents för¬
höjning för alla ifrån och med ätabs-Oapltains til
och med Under-0.lt!cerare och deras ^vederlikar'/ el¬
ler/ om Stats-Lassan sadant icke tillåter/ förhöj¬
ningen matte ske i smwändt förhållande emot hwaö
i Högloft. Stars-Utssottets Betänkande» proMeras,
eiler sa / ac Otäcsrares Löner höjas til 2; och Un-
der-OMcerares til ZZ^ procent.
Sjelf innehafware af en Lön / hmilken Stats¬
utskottets Betänkande förestår förhöjning af
procent, stall jag, oaktadt Lönens otilräcklighet,
med
AI8 Den 8 Mars.
med nöje se förhöjningen minstas til 2; procentz
om jag derigenom kan förskaffa mina Under-Oikcs-
rare med deras ^vederlikar procenr. Jag med
mina Kamrater hafwa hoppet, at erhålla platser,
som uri en framtid stola gifwa oh ersättning för
hwad wi nu förlora, men nar stola deha olyckliga,
hwaraf redan en mängd kommir til även, hafwa
Hustrur och Barn, och sakna den upfostran som ar
nödig för at kunna hoppas göra lycka pä den mi-
Ikamstg banan, nar stola deha olyckliga, sager jag,
fä ersättning?
Da således deha hafwa ringa hopp at kom¬
ma i åtnjutande af någon större Lön, tyckes bil¬
ligheten fordra, at de wilkor de innehafwa böra
pa aldrabästa sätt revier^ som med Statens til-
gangar kunna wara enliga. Menstlighetens for¬
dran är det ock, da jag betänker, at deha osca
aro fäder för talrike familier, som i brist af det
nödwändiga blifwa danade ifrån ungdoms-aren i
stället för nyttige Medborgare, til vduglingar, ja,
ofta til Statens afstum.
I händelse Högwälborne Herr Grefwe» och
Landtmarstalken samt Högloft. Rivderstapst och A-
deln tillåter at detta mitt anförande får til Hög¬
loft. Scats-Utstottet remittei-38, är det öfwerflödigt
at upgifwa den obetydliga Summa, som urgör skil¬
naden emellan den förut bewiljade och den af mig
föreflagne tilökning i Under-Ollicerares och deras
wederlikars Löner wid de wärfwade Negementerne.
Deha bägge DiÄamma. remitterag til Stats-
Utstottel, jemte de öfrige i förmiddags gjorda an¬
märk¬
Den 8 Mars. 319
märkningar ivid Utskottets Betänkande rörande Lö¬
neförbättringar.
Föredrogs ä nyo Stats Utskottets den 29 Fe¬
bruarii pa border lagda klemo, ial, rörande tilstan-
det och beffaffenheten af den under Kongl. Lom-
meree LolleAii cHsposition stående klanulEur-l^on-
6en, jemte Förflag at denfamma af Riksens Stän¬
ders Revisorer öfwer Stats-Werket framdeles mat¬
te komma at reviäeras.
Bifölls.
Föredrogs a nyo Allmänna Beswärs- och Os-
conomie-Utffottets den 28 Februarii pä bordet lag¬
da ?rotocoll8-Utdrag, innehällande Utffottets utlå¬
tande öfwer den genom atstillige remisser ifrån Niks-
Ständen hos Utskottet wäckta fraga om mätt, mål
och wigt.
Herr U-euterskölcl, Larl Lusta k, uplä-
ste till krotocollet följande:
Det är oförmodadt, at Högloft. Oeconomie-
Utffottet uti sitt utlåtande öfwer den af mig iväck-
te fraga om Spannemälens beräknande uti wigt,
yttrar, at gamla beräknandet uti matt ej medför
sä betydande olägenheter. Jag aberopar en hwar,
som dels gifwer Rante-Spannemal, dels försäljer
Spannemäl, om den tunna Säd, han sjelf med
krönte mäl-karil hos- sig laggill upman, någonsin
tvid aflefwerering och ätermätning räckt ril; och jag
ZLS Den 8 Mars.
frägar om et berakningssätt, som medförer venna
osäkerhet, ej är mycket och högst betydande ofördel¬
aktigt. Det enda stät som Utskottet för sitt afstyr-
kande utsätter, är witze ?rovinE8 mindre wigtiga
Säd. Om jag föreflagit, ak Rågen skulle beräk¬
nas til iz; Lispund, Kornet til Lispund och
Hafran til 9 Lispund, har ej min tanke warit,
at belasta de ?rovmcer, hwars jordmans afkastning
ger en mindre wigtig Säd, eller den Jordbrukares,
som genom en ogin wäderieks inflytelse skulle nå¬
got ar en sadan erhålla; jag har twärtom nämnt,
at del billigen borde förekommas och förwäntat,
at Högloft. Utskottet skulle bestämma der förhållan¬
de, som derwid borde iakttagas wid Rancors gif-
wande.
Da der är vemotsägeligt, at i tunna Säd,
2:ne gänger mätt, aldrig befinneslika, och erfaren¬
heten styrkt, at det fordras ganska litet ar göra
stilnaden af flere kappar; men dcrmot 1 tunna
Säd, wägen med krönte wigter, stall altid och al¬
lestädes befinnas lika, sa mäste detta hafwa den
största säkerhet och säledes wara mäst nyttigt. Jag
förbigår den Oeconomista fördelen, som deraf mä¬
ste följa. Och da Högloft. Utskottet antagit af mig
föreflagne Pyndare, winnes äfwen wigheten wid af-
lefwereringen genom en större gummitets upwägande
pä en gang. Jag fär ödmjukast underställa Herr
Grefwens och Landtmarstalkens samt Höglofl. Rid-
derstapers och Adelns uplysta pröfning, om icke
detta ämne, såsom för Allmänheten af stor betyden¬
het, matte til Utskottet äter-remitter-^, med anmodan,
ar med förnyadr utlärande inkomma.
Herr
Den 8 Mars. ZLi
Herr lUnrm, ?skr Rörande det gjorda
Förflaget, at Spannemälen, i stället för ar mätas,
hädanefter mätte wägas, will jag påminna mig,
at sävanr warit försökt wid Bränneriet' men snart
afstaffades, emedan Spannemälen, för ar göras wig-
tigare, blandades med småsten och grus.
Herr Ueutergkölcl rnwande, at pa för-
fästningen borde afseende ej göras. Med alla in¬
rättningar wore bedrägerier och missbruk möjliga.
grefwe körner, -gäolpk tiökgn. För
den som äger ?L!-?mitigua underrättelser i detta am¬
ne wore gansta mycker gt häröfwer anföra. Un¬
der Kevolmions-riden i Frankrike och nar den all¬
männa upmärksamhuen wändes pä rättandet af
alla kända missbruk eller misstag, blef, rörande fö-
rewarande sak, mycket gjordt och arbetadk. Man
anställde undersökningar och gjorde uträkningar ef¬
ter förhållandet til nguJtorn, polhögden och wattu-
wigtcn. För min del känner jag ej nog denna wet-
tenstapsgren, för at kunna döma, huruwida något
werkeligen godt härigenom uträttades; men jag wet,
ar när man dermed sysselsatte sig, waknade i Lan¬
det et allmänt missnöje, och opinionen uttryckte sig
högt, ar i de gamla mätt, mål och wigter ingen
förändring borde göras. I sjelfwa sakens natur
ligger wäl o sa, at alla sadane förändringar böra
långsamt werkställas. At förkastaeller tilstyrka hwad
som blifwit föreflagit, lärer för oss wara lika swart ,
uran jag tror at wi göra bast, om wi, likasom
Utstottet hemställt, öfwerlemnade en sadan pröfning
til Kongl. Maj:t.
Herr
Sjette Bandet. N:o 21.
Z22 Den 8 Mars
Herr Grefwen och Landtmarskalken
gjorde proposition til bifall a Urjkottets Utlåtande,
Wilken
Bifölls.
Föredrogs ä nyv Stars-Utffottets den 26 Fe¬
bruarii pa bordet 'lagda utlåtande, i anledning af
et til berörde Utskott remitterat Memorial af Herr
Bergman, Ambrosius b/lagrms, rörande ersättning
för de Jndelningshafware, som genom den med
Ryhland sist afsiutade Freden mistat flere eller fär¬
re af deras Lönings-hemman, och således fact sina
Löner i mer eller mindre man förminffade.
Bifölls.
Föreslogs til afgörande Staks-Utffottets den 26
Februarii pa bordet lagda Memorial, rörande me¬
bel ar underhalla det ril Hans Majus disposition
i underdånighet öfwerlemnade Haga Lustslott och
Park, samt huru detsamma ma komma ar nyttjas
ych clisponeras.
Bifölls
Uptogs til afgörande Stats-Utffottets den 26
Februarii pa bordet lagda utlåtande öfwer Riks-
Vags-Mannen ässing» Förslag, at Aboerne a de
under Johannisbergs Kungsgård i Westmanland
lydande Hemman Kurö», Ridön och Westeräng,
matte
Den 8 Mars» Z2Z
mätte såsom Äbser a Krono-Hemman, i likhet med
nila anora innehafware af dylika Lagenheter, skyd-
das wio sin besittningsrätt, och hafwa företrades-
ratt lil stam-lösen m. m.
Bifölls.
Företogs Stats-Utskottets den 26 Februarii
pä borver lagde Nsmorial, innehallande berörde
Urskotts redogörelse öfwer samtelige Niks-Standens
beslut, i anledning af fragan om inlösande för Sta¬
rens rakning af Bergsräder Friherre l^ei-mel-^ ekar-
samling med derril hörande plarar och i^strumemer.
Bifölls.
Föredrogs a nyo Srats-Utstotters den 26 Fe-
brnarii pä bordet lagde Betänkande, rörande Ströms¬
holms och Kungsöhrs Kungsgårdar och Stnterie-
inrattning, samt satter huru dermed i framtiden
stall förfaras.
Bifölls. ,
Företogs til afgörande Stats-Utstottets den
28 Februarii pä bordet lagde Memorial, innehäl-
lande Utskottets Utlärande i anledning af et frän
det Hederwärda Bonde-Ständer til Utskottet remit¬
terat lViemorial, angående inlösande af det i Hal¬
land belägne till irixxiste arfwingarne i Holland
förpantade gods.
Bifölls.
Z24 Den 8 Mars.
Föredrogs til flmeligt afgörande Lag-Urskot-
tets den 2 Mars pa bordet lagde Betänkande, i
anledning af Kongl. Maj:ts til Nikfens Stander
framställde Nådiga kioposiiion, angående stadgan¬
de af någon Lag, i affeende pa tiden, inom hwil-
ken häcklade Personer böra ställas för rätta.
Bifölls.
Föredrogs a nyo Lag-Utffottets den 2 Mars
pa bordet lagde Betänkande, i anledning af Kongl.
Maj:ts til Riksens Ständer framställda Nådiga
proposition, angäende afgärda Bys rätt, at söka
och erhålla ffiste i skog och urmark.
Bifölls.
Föredrogs ä nyo och gillades Lag-UtskottetS
den 27 Februarii pa bordet lagde Protocolls-Ut-
drag af den 15 i samma manad, hwari Utskottet
förklarar sig, i anledning af Riksdags-Mannen )oban
KlaZnus Wisings ^semorisl, rörande skärpning i straff
för awerkan a annorsenssilda ssog, hafwa beswa-
rat hwad Friherre puclbeck.. genom ^lemons! af
den 18 sistl. Januarii, rörande samma ämne yrkat.
Härefter asträdde Herr Grefwen och Landt-
marffalken och kemnade Klubban at den äldste när-
warande Grefwen, Grefwe 6Menk>orZ, fokan
plenning.
Up-
Den 8 Mars. grz
Uplästes et frän Stats-Ulstottet ingifwit, sä
lydande:
Wördfamc ^lemoiial.
Hederwärda Bonde-Ständet har uti kroto-
coll8-Utdrag af den iZ i denne mänad til Stats-
Utssottet remitterat et af Riksdagsmannen Dorias
jon88vn fran Akers Harad i Södermanland ingis-
wik Memorial, deruti han sager sig uti Stats-Ut-
stottets upgifc öfwer alla i Riket befinrelige Kro¬
nans Eaendomar och andre Lägenheter hafwa sak¬
nat en O, pindön kallad, belägen uti en gren af
Mälaren, i Akers Härad och Södermanland, hwil-
ken O, efter hwad han förmäler, stall wara til
Borgmästaren lierman för något öfwer 50 ärup-
laten, emot förbindelse, at dära anlägga et Schä¬
feri, efter hwars tid en (Zeneral Duvall densamma
stall pn88iclm-at, och stall den nu för närwarande
innehafwas af Bruks-Patronen ^ von ^Varsn-
6or6'. __Utom, det obetydeliga antal får, som Angs-
waktaren a Oen för egen nytta där födt, stall in¬
gen far-afwel derstädes blifwit pä zo ar underhäl¬
len, uran stall höet deremot til större delen blifwit
derifrån bortfördt, anda tils ungefär z ä 4 är se¬
dan,, da et färhus af nuwarande Innehafware»
ä Örn stall blifwit upsatt och nagra fär ditförstaf-
fade. Dä Kongl. Maj:t och Kronan är i behof
af alla sina Inkomster, ester et nu öfwerständet
olyckeligt Krig, ock af denna Lägenhet för närma-
rande stall draga föga eller ingen nytta; sä yrkar
han, at denna O matte genom Lntreprenacle-Huc.
tion eller ock til den mästbjudande försäljas til
Krono-Skatte.
Som
Z26 Den 8 Macs.
Som i fragawarande O icke finnes omnämnd
Ati de fran Kongl. Kammar-Lollckglum meddeire
Förteckningar och upgifter pä Kronans Oomainer
och öfrige för-»rren6era6e Lägenheter; sä har Stats-
Atssottet icke etter krinnac densamma uti detz om
fädane Kronans Egendomar kil Riksens Högloft.
Stander afgifne mlätande och berättelse uptaga.
Efter de uplysningar Stats-Utstottel nu erhållit
vch Kronans Jordeböcker innehälla, bMär Lindön,
som ar belägen uti Länna Socken, Akers Harad
vch Södermanland, af Z Mantal Krono oförmed¬
ladt, och anses, enligt Kongl. Brefwet af den 27
October 1747, som en Kungsgärds omisteliga Egen¬
dom med Säteri-egenstap, och som hwarken sär
rikbytas eller til Skatte försäljas, är är 1749 den
26 Augusti ä nyo ffattlagd til dest nu dragande
ränta och Mantal, som beror pä ^vederbörlig axpro-
Lstion; och har Borgmästaren Klerman, genom
Kongl. Kammar-OojleZli Bxef af den 19 Augusti
2752 blifwic bibehällen wid Abo-rättigheten, sä län¬
ge Spanffa Far-afweln underhälles Hemmanet
för öfrigt inroteradt för ^ Mantal i N:o 68z.
Men pä det en fullständig uplysning om för-
hällandet med detta Hemman och de wilkor, hwar-
med det nu innehafwes, ma kunna winnås; sä hem¬
ställer Stats Urssottet, huruwida Riksens Högloft.
Stander stu lie tackas hos Kongl. Maj:t st under-
t alighet anhälla, det Kongl. Kammar-LoIieAlnm
Lunde nndfä nådig befallning, at härom anställa
/Horig undersökning, och dermed sedermera efter
Lag och beffaffenhetcn förfara, samt wid nästa lag¬
tima Riksdag lil Riksens Högloft. Stander om
för¬
Den 8 Mars.
32?
förhållandet afgifwa omständelig berättelse. Stock¬
holm den 28 Februarii i8iv.
Pä Högloft. Nidderssapers Pä Högwördige Pre-
och Adelns Ledamöters ste-Sranders Ledamö¬
ters wägnar.
l. ImZstaälus.
Pä Hederwärda Bon-
de-^Standets Ledamö¬
ters wägnar.
^näers dlilsson.
Frö6Lliu3.
wagnar.
Llaes klemrnA.
Pä Wällofl. Borgare-
Ständers Ledamöters
wägnar.
-lbrab. Lngel.
Lades pa bordet.
Uplästes et fran Stats-Utssottet inlemnadt sä
lydande:
Wördsamt k.leinor-5.1.
Högloft. Ridderssapet och Adeln har til Stats-
Utskottet behagar remittera er af Riddarhus-Kame-
reraren Herr (iommerce-Nävet L. Lttäle ingif-
wir Memorial, deruti anmäles, ar til Ljus och
Skrif-mgwrialer m. m. under innewarande Riks¬
dag för Högloft. Ridderskapets och Adelns Sam-
lings-rum och Linu?,lie sklille erfordras, enligt et
bilagt Förslag, omkring 700 R:d. Lpecie Lanco,
och som dylika utgifter, likasom utgifcerne för ex¬
tra Lsnceliillerne och Wakt-betjeningen, de före¬
gående Riksdagarne altid ssola blifwit ester nygjord
räk-
Z28 Den 8 Mars.
räkning och derom gjord underdånig anmälan hos
Kongl. Majit, af Kongl. Stacs-Loinoiret genast
utbetalte; sä hemställer Herr OimiE-ce Rådet,
vin icke detta mai nu marte til Scats-Utfforcec ie-
rmtter-,8, för at om denna ^umiu!l8 Utbetalande e-
mot Herr (.'omm^rcc- Rådets och afgift
wande redogörelse förordna.
Dä, efter hwad salunda anfördt ar, stike ut¬
gifter wanligen blifwit, efter derom bos Kongl.
Majit gjord underdänig anmälan, af Srats-medlen
ersatte, och det icke tilhör Scars-Utstottet, at med
en sadan underdånig anmälan wända sig cHrc-cks
til Kongl. Maj:k; sa lära Riksens Högloft. Stän¬
der benäget täckas finna, at denna ucwäg til er¬
sättnings winnande för nu i fraga warande utgifter
endast ankommer pä Riksens Högloft. Sränders
egen ätgard, dä Stats Utskottet i underdånighet
förmodar, det Kongl. Majit af de til Riksdags-
kostnader anftagne medel, nadigst räckes tillåta en
sädan utbetalning. Stockholm den 28 Februa¬
rii 1810.
Pä Högloft. Nidderssapets Pä Högwördige Pre-
och Adelns Ledamöters ste-Ständers Ledamö-
wägnar. ters wägnar.
Llses kleming. ImAstLclius.
Pä Wällofl. Borgare- Pä Hedcrwärde Bon-
Ständets Ledamöters de-Ständers Ledamö-
wägnar. ters wägnar.
Larl kr. I^anäberA. ^näeis ^ob-msLOn.
Lades pä bordet.
^röäelias.
Ifrån
Den 8 Mars. Z29
Ifrån Stats-Ulstottet war inkommet och up-
lästes et sä lydande:
Word samt Memorial.
Uti et til Högloft. Ridderffapet och Adeln in-
giswit och derifrån genom l roloc.oll8 Utdrag af den
26 siftl. Februarii til Scars-Utffottet reiuicc^rae lvls-
morial, har Herr j-icob ^en^e>lein anfört, at det
bifall, med hwilket Post-Betjeningen til Allmänhe¬
tens nytta i mänga är emot en högst riiwa Lön
stall förrättar sina trägna göromäl, torde wara en
bewekande orsak för Riksens Högloft. Ständer,
at för dem utwerka en Löne-tilökning, som kunde
bestridas med högst 1000 R:d.; och tror han, ar
denna Betjening, som handhafwer en nu mera Rik¬
sens Ständers egen orclwLii-s Bewillning, borde
upmumras, at med trohet och nit fortfara uri en
sä högst wigtig tjenstgöring: at dä deras inkom¬
ster i wista fall stola wara minffade genom den nya
Post-Förordningen, wore det deremot en rätlwisa,
at pä annat satt ersätta dem denna förlust, dä de
i och för tjensrgöringen aro belägne alla andra ut-
wägar til bergning. «
Med hwad Herr 2en§erlem sälunda hemställt,
har Herr Grefwe Hcob pontuson ' la
Uti särskildt demona! sig til alla delar förenat, med
tillagg, at han, uppä flere anförde stal, tror en
Löne-förbattring wara lika nödwandig som rättwis
för Stockholms Post-Lontoirs Betjening, och i syn¬
nerhet Post-DireÄeuren I^iäim, som i NM an 50
är med utmärkt nit och redlighet bestridt dest in-
nehafwande systia, utan at derwid ä Stat nium
större
Zzo Den 8 Mars.
större Lön för närwarande än blott 266 ;
R:d.
Som Stats-tttffottet uti dest Förslag och Be¬
tänkande af den 19 sistl. Februarii, angäende Lö¬
neförbättring för ätffillige fa milimitL som civile
Werk, Sracer och Embetsman, äfwen uptagit
Post-Staten i Stockholm til enahanda förmåns
åtnjutande: sa anser Stats-Utskottet den af säwäl
Herr Grefwe Oe 63räie som Herr 2snZei-leili
gjorde hemställan om Löne-förbattring för Post-
Betjeningen har i Staden wara genom Stats-Ut-
ffottets vfwanberörde Betänkande beswarao, och der-
ivid Stats-Utffottet nu icke har något ytterligare
at tillägga.
Hwad ater angar Post-Betjeningen i Otterne,
sa anser Srats-Urffottet dem wara innebegripne uti
det allmänna hemställande Utffottet i förenämnde
Betänkande gjort, nemligen, ac, om i öfrigt nä tre
Penninge-Lömagande Embets- och Tjenstemän skul¬
le finnas, antingen wid Kronans härwarande ka-
dlicius Werk eiler ock wid Staterne i Otterne,
hwilka, i anseende til deras ringa Penninge Löner,
kunna anses karfwa Löne-förbättring, til Kongl.
Maj:t mätte i underdänighet öfwerlemnas, at efter
behofwet och i den man Statens rilgängar medgif-
wa, dem en sädan förmän tildela; och naaon wi¬
dare ätgärd i detta afseende finner Stars-Utffotcet
sig icke eiler nu kunna förestå. Stockholm den;:te
Mars igro.
Pä Högloft. Nidderffa- Pä Högwördige Preste-
pers och Adelns Ledamö- Ståndets Ledamöters.
ters wägnar wägnar
LIssL kleminZ. /l. 'Lindsta6ius.^
PS
Den 8 Macs. zzr
Pä Walloch Borgare- Pä Hederwärda Bon»
Ständcts LedamörerS de-Scandets Ledamö»
wägnar ters wägnar
Lall 1?r. lkauäksrg. ^näers ch!.a!i8son.
dl. drväelius-
Ladeö pa bordet.
Uplästes et af Stats-Urff.ottet ingifwit sä ly¬
dande:
Wördfamt Memorial.
Uti Bilagan ikit. (>. til Stats-tttffottets Be¬
tänkande, angående Stat-l-eZlelwgen, har Utjkottet
hemställt, uppå de derutinnan anförde skäl, at de
Löne-förmäner, som, utöfwer Hennes Majit Enke»
Drottningens Stats-8umma, warit pä ext, a Stat
anflagne Hennes Majus Ofwerstc-Marssalk och Of»
wer-Kammarherre, matte ifrän och med innewaran-
de är frän Srars-Werkets Stat förfwinna,och i
dest ställe af Hennes Majus Underhälls-Lmnmautgä.
Men wid granffningen af den piojeLierste
Stats»liegleriligcn har hos sä wäl Höglofi. Nid»
derffapet och Adeln, som uti Högwördige Preste»
Ståndet och Walloch Borgare-Ständer blifwit an»
märkdt, at Ofwerste-Marssalks-.Embetet hos Hen¬
nes Maju Enre-Drottningen med atföljande Lön
och förmaner, i stället för at fran Staten genast
ureflutas, borde fattas pä Indragnings-Scate.n,
för at icke förr än efter Hans Lxcellence Herr Of»
werste-Marffalken Grefwe Wacktmeister frånfälle
til Stals-Werkets förmon indragas.
3Z2 Den 8 Mars.
Uti det öfwer Veste anmärkningar, under
Den 8 siftledne Februarii afgifne utlåtande, har
Stats - Utskottet, uppå der anförde grunder hem¬
ställt, det matte Hennes Maj:c Enke-Drott-
ningens bade Ofwerste-Marskalk och j^fwer-Kam¬
marherre til ec lika belopp med deras nu in-
nehafwande Lönings-förmaner, pä Allmänna Zn-
dragnings-Sraten upföras, derest Riksens Högloft.
Ständer, med fullkomligt ogillande af Srats-Ut-
ffottets mennig, ffuile anse, at Hennes Maju En-
ke-Drottningens Underhalls-Summa warit Hennes
Mas:t tildelad i annan afsigt an den, at dermed
underhalla sitt Hof och sin upwaktning i fullkomlig
öfwerensstammelse med sin höga och wardigc
den Thron Hennes Maj:c med sina personliga dyg¬
der sirat.
Sä wäl Högloft. Ridderskapet och Adeln, som
Det Högwördiga Preste-Ständer hafwa uti ?roto-
colls-Utdrag af den 21 och 22 sistl. Febrriarii för¬
klarat, at. Lönerne för Hennes Majus Enke-Drvcr-
ningens Ofwerste-Marskalk och Öfwer - Kammar¬
herre , jemte deras innehafwande Oepu^t-Wed, ic¬
ke böra utgä af Hennes Majus Underhälls-Summa,
förr an wid nuwarande Jnnehafwares bortgång,
och at Veste utgifter således för det narwarande bö¬
ra blott pä Jndragnings-Staten upföras; däremot
Walloch Borgare-Ständer och Hedcrwarva Bon-
de-Ständet uti kroiocoilL Utdrag af den 2 g och 24
sistledne Februarii ansett i fragawarande Lönings-
förmäner böra af Hennes Maju Enke-Drotrnin-
gens Underhälls-LummL afdragas och särskilt an¬
ordnas, pa sätt Scats-Utskoner i dest förra Be¬
tänkande afven 17 November förledit ar föreflagir.
Da
Den 8 Mars. zzz
Da nu således Twä af de kesyeckive Riks-
Standen stadnat emot Twä; sa har til efterrät¬
telse huru förhallas ^ua wid Statens upgörande
för Hennes Maj:t tLnke»Drottningen, Stats-Ut-
ffotter funnit sig föranlatet, ar härom utbedja sig
Riksens Högloft. Ständers egir yttrande och för¬
ordnande. Stockholm den 5 Mars iZio.
Pä Högloft. Ridderffa- Pa Högwördige Preste-
pets och Adelns Ledamö- Slandets Ledamöters
ters wägnar wägnar
0Iae8 I^leminA. /l. linAstLäius.
Pä Wällofl. Borgare- Pä HederwardaBonde-
Standets Ledamöters Ständers Ledamöters
wägnar wägnar
I'r. I.lm6berA. ^vliansson.
^1. kröäelius.
Lades pä bordet.
Under Upläsningen af sistnämnde ivlemmml
ankom Grefwe Oe la Lgräis, och emottog
Klubban.
Uplästes et sä lydande frän Stats-Utffotttt
ingifwit:
Wördsamk ^lemoin.
Wid granffningen af Bilagan IK. e. til
Stats-Utffottets Betänkande, angäende Stats-lre-
ZlerinZen och den delen af samma Bilaga, som rö¬
rer
ZZ4 Den 8 Mars.
rer Hennes Kongs. Högbets Prinsetzan §0?»!/;
Srar, har af Wällofi. Borgare-
Stander allmänt samt af någre Ledamöter hos
Högloft. Ridderffapet' och Adeln och riri det Heder-
wärda Bonde-Ständet blifwit yrkadt, at be 8,062
R:d. 4 H., hwilka blifwit Hennes Kongl. Höghet
genom Kongl. Brefwec af den 4 Februarii 1809
rillagde, såsom ersättning för förlorade inkomster
af Stiftet Quedlinburg, sa länge och imil betz
Hennes Kongl. Höghet älerbekommer betz af nämn¬
de Stift hafde inkomster, matte, i anseende til
Statens närwarande berryckta tilständ indragas.
Da Stats-Utffottet ffnlle haröfwer afgifwa
detz yttrande, stmnos meningarne ibland Utffotters
Ledamöter wara sa delade, at Votering derom mä¬
ste anställas, huruwida Hennes Kongl. Höghet bor-
- de blifwa i orubbadt åtnjutande af i fragawaran-
de 8,062 R:d. 4 H., lil detz hon erhåller någon er¬
sättning för förlorade inkomster af Stifter Qued¬
linburg , eller VM nämnde Summa borde genast
indragas, hwilken sä utföll, at Twä Ständ
stannade emot Twä.
Sedan Stats-Utffottet under den 8 ststledne
Februarii til Riksens Högloft. Ständer inberät¬
ta! detta förhällande, sä hafwa uti krotooolls-Ut-
drag af den 21, 22, 2z och 24 ststledne Februa¬
rii Högloft. Ridderffapet och Adeln samt Högwör-
dige Preste-Ständer ansett Hennes Kongl. Hög¬
het böra af i frägawarande Summa än widare
wara i ätnjutande, intil detz Hennes Kongl- Hög¬
het ^för förlorade inkomster af Stiftet Quedlinburg
erhäller någon annan ersättning, hwaremot Wäl-
Dcn 8 Mars. zz;
lofl. Borgare-Standet och Hederwarda Bonde-
Ständer förklarar sig wara af Ven ranka, at osi
wanberörde 8,062 N:d. 4 y. borde genast indragas.
Och som af ve KespcÄive Riks-Ständen Twä
Sränv uti Venne staga således stannat emotTwa;
sa har lil Riksens Högloft. Stanvers egel förord¬
nande Stars-Urstottet härmedelst stolar wördsam-
meligen hemställa, huru, i afseende pa Srats-ke-
ZleiiuZen, härmed kommer at förhallas. Stock¬
holm den ; Mars :8io.
Pa Högloft Ridderstapers PäHögwördige Prcste-
och Adelns Ledamöters Ståndets Ledamöters
wägnar wägnar
Llaes klsmiliA. f. linZstaZius.
Pa Wällofl Borgare- Pä Hederwärda Bon-
Ständers Ledamöters de-Ständets Ledamöters
wägnar wägnar
Läll kr. l-an6dei§. ^nclers ^sobanxson.
kl. kröäelius,
Lades pa bordet.
Uplästes och lades pa bordet följande handlingar:
Riksens Höglofi. Ständers Allmänna Be-
swärs- och Oeconomie-Utstotls Betänkande
angående utwägar til förekommande af de
olägenheter, som i atikillige trakter af Ska¬
ne genom flygsand förorsakas.
Utstonet, som i anledning af Herr Prvfessoren
vokkor VL. Itgxes til Högwördige Preste-Ständet
ingifne och derifrån til Utstottet remittsracle Me¬
morial
zz6 Den 8 Mars.
mona! tagit detta amne i behörigt öfwerwagande,
har fullkomligen insett de smara följder och betyd¬
liga hinder för Jordbrukets trefnad och upkomst,
som säkert skulle förorsakas, om den pä åtskilliga
stallen i Skane öfwerhand tagande Flygsand, som
redan derstädes öfwer zo ar gjort mycken skada,
skulle ännu längre obehindrad fa kringspridas; och
Utskottet finner således nödwändigheten af de werk-
sammaste anstalter lil afhjelpande af detta onda.
De medel, som deremot kunna i allmänhet
med framgång anwändas, såsom Trädplanteringar,
Stängsels uprättande a tjenliga ställen, sä kallad
Sand-Hafras n:ed flere dylike wäxcers utsående
samt pafyllande af Dy-jord, hwarest tilaäng dera
finnes, äro wäl af Utskottet kända; men da alla
desja medel böra lämpas efter loLalen, der de stola
gagna, samt beskaffenheten af den Flygsand, hwars
widare utbredande de stola förekomma, anser Ut¬
skottet sig ej kunna med önstad noggranhet i detta
ämne afgifwa någor Förslag, hwars ^verkställande
i alla särskilde omständigheter finnes lika tjenligr.
Enligt Utskottets tanka skulle deremot ändamå¬
let bäst och säkrast winnås, om i de Lands-orter,
som genom Flygsand lida stada, uti hwarje Fögde¬
ri bleswe tilförordnad en . bestämde af
någre derstädes boende kunnige Män, hwilka un¬
der Landshöfdingens i Länet p-Miclio och uppå
hans kallelse borde sammanträda för at utse och
widtaga de medel, som til Flygsandens hämmande
kunna finnas mäst lämpelige. Och borde detza
commilteer i underdånighet ingifwa deras Berät¬
telser och Förflager ästette til Kongl. Maj:t, som
der-
Den 8 Mars.
997
derefter i Räder lärer täckas sit höga förordnande
derom utfärda.
Dä Ortens Jnwanare troligen icke ffulle
ensamme forma bestrida de kostnader/ som til det
ondas förekommande finnas nödwändige; sa torde
ej eller detta Riksgagneliga företag utan annat
understöd kunna werkställaS; men ehuruwäl Rik¬
sens Högloft. Ständer ofelbart likasom Utskottet
aga den öfwerrygelse, at allmänna medel knappast
kunna bättre anwändas/ än dä Rikets bördige k>o-
viucer derigenom skulle kunna räddas ifrän för¬
ödelse, har likwäl Utskottet ansett betänkeligl at
tilstyrka, det nägot af Statens nog knappa til-
gängar härtil mätte anstäs, utan fär Utskottet L
stället wördsammast förestä, ar en witz afgift, til
exempel I h., mätte erläggas för hwarje Tunna
Spannemal, som ifrän Skane sjöledes utföres,
hwilka medel ffulle öfwerlemnas til de blifwande
Lommitteerne, som ägde, at dem efter behof
anmanda, och derföre wiv nästkommande Riksdag
redvwisa.
Dock warder detta allt til Riksens Högloft.
Ständers egen pröfning wördsammeligen öfwer-
lemnadt. Stockholm den azne Februarii l8io.
Pa Högl. Ridderffapers Pä Högwördige Pre-
och Adelns Wägnar steständers wägnar
lob. 6. Oxeu5t^erna. Lrie borssön.
Pä Walloft. Borgare- r-
Standets wägnar
L. O. LLbonberr.
!
L. Lriclisson.
k. ä-
Sjette Bandet. N:o ss.
ZZ8 Den 8 Mars»
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Beswars-
och Oeconomis-Utstötts Betänkande, an¬
gående Sillfisket i Bohus Läns Skärgård.
Uti lVlemorml, som ifrän Hederwärda Bonde-
Stander til Utstottek den 20 September sistlidet
Ar blifwir i-emmerack, hafwa Riksdagsmännen
fran Bohus Län äskat widragande af nya Författ¬
ningar til förekommande af Sillfiskets arliga minsk¬
ning, hwilket de anse förnämligast härröra deri¬
från, ar Sillgrumset, hwarföre Sillen stal sky,
i hafwet ritstappes. I detta afseende hafwa ve
föreslagit, ar inga Trankok ma anläggas i yttre
Skaren, at Grumsdammar ej mä byggas i sjelfwa
wattnet, der de omöjligen kunna göras sa täta,
at ej grumset utspolas, och at der sävane äro bygg¬
de, de böra flyttas pä torra landet, eller om vet
ej kan ske, grumset inom en manad efter koknin¬
gen uphämkas ur dammen och afsides föras: ar
Skärgards-InteiMcins-Embete!, säsom onyttigt,
bör indragas, och at allt onödigt skjutande under sist¬
liden förbjudes, såsom bidragande at. skrämma Sillen
ifrån stränverne.
Da SMstct de sista Nren warit nog ojämnt,
sistförfiutne Ar, pä en ^obetydlig fängst när, nästan
uteblef, och för detta Nr ingen förhoppning til fiske
sig wisar, uran snarare anledning är at tro, der
Sillen flyttat frän wära strander, wagar Utskot¬
tet ej förestå tillökade inskränkningar och förbud
i cu handtering, som i et halft Århundrade warit
et mäl för de mäst stridige ofta minst gagnelige
Författningar och de mäst stiljagtige omdömen.
Sä-
Den 8 Mars. gzs
SäsoM grund til de Förslag Utskotten här ne¬
danföre, i anledning af det remitter-aUe iVlemonL-
let får afgifwa, anser Utstdttet sig skyldigt, at fram¬
ställa den öfwertygelse i delta amne Utskottet af
hvarjehanda tryckta Afhandlingar, samt lemnade
llocala underrättelser hämtat, nemligen:
At Sillen, som troligenej äger någon Lukt-or¬
gan , icke styr för grumfer, hvilket synes wara bewist
af den erfarenhet man har, ac rika Notwarp blif-
wit dragne just der och straxt efter en Grumsdam
brustit, afwensom at Sillgrumset färstt Utsläppt i
hafwet säkerligen icke gör mera stada pa fisket an an¬
nat warmt watten som stas i sjön. Men dä Vere»
mot det blir länge liggande i grumsdammen, anta¬
ger det en skarp och frätande natur, och angriper
hvad der räkar. I sjön utspoladc, förstör det
bottengräset/ hvari Watten-lnseÄör och mindre
Sjödjur crifwas, som annars utgöra föda för Sil¬
len, och pa detta sätt stadar Sillfisket. At grum»
set utspädr med watten är et förträffeligt gödnings¬
ämne pa Nyjorv och i jordblandning och ej bör
förspillas, Men at manga Författningar i detta
åninge ej behöfwas, dä med denna wara de sedna¬
re Atén en lönande handel drifwits^
At Skärgårds-IMenäsMc-n wisserligen ar öf-
werfiödig, om Vest befattning instrankes wid et par
resor om äret i S"ärgärden, för at märka bärsegel
och utdela frisedlar ät Aill-.upköpare eller Sill-förare/,
men om de i 1799 Ars Inscmckion alagde stylvig-
heter iagttagas, hwariblanv äfwen är, at flere gän¬
ger om Arec genomresa Skärgården och göra sig
underrättad om fistel, fiskelägen, m. m., blifwer
dea
Z4V Den 8 Mars.
den bade nödig och nyttig; börandes likwäl Inten-
6enten hafwa sin bostad midt i Bohuslänska Skar-
garden, icke i Götheborg, som ar yttersta ändan
deraf.
At alla de inskränkningar och hinder, som för¬
domar och okunnighet lågt i wägen för denna hand¬
tering böra undanrödjas och all frihet tilläcas, i
denna sä osäkra, til och med äfwentyrliga och kost¬
samma Näring, såsom en nödig upmuntran för
dem som sig dermed befatta och de sista Aren blif-
wit betydligen lidande.
I anledning af desse grunder sär Utffotm häri¬
genom til Riksens Ständers pröfning hemställa,
at hos Kongs. Maj:t mä anhällas, det en författ¬
ning i detta Amne blefwe utfärdad, som stadgar
och föreskrifwer:
i:o. At Arbetsmanskap, utan annat past än
af deras Kyrkoherde, ma ifrån andra Rikets Or¬
ter fa wandra obehindradt kil Skärgarden, för at
der ataga sig arbete och handtlangning.
2:0. At sa wäl Jordbrukare, som hwarje an¬
nan Swensk Man, ma utan undantag fa deltaga
i Sillfiske, upköp och förning, da han det mägtar
och til det sednare frisedel inlöst, och ar handel med
färsk Sill ma blifwa aldeles fri.
z:o. At Ägare af Trankok och Sillsalterier ej
mage i sin handtering lida annan inskränkning,
än wara förbundne at i krönta karl lemna god
wara-
4:0.
Den 8 Mars. Z41.
4:0. At wid Trankoken, Grumsets utspolning
i wattnet förhindras genom i möjligaste matto
täta dammar; börandes inga nya Trankok anläg¬
gas/ der ej säkra dammar kunna upföras.
5:0. At all utfläppning af Grumset i Sjön
förbjudes/ samt ar om Grumset utur Grumsdam-
marne wid de Trankok/ som äro anlagde i hafs¬
bandet/ der Sillen har sit strak förbi/ ej inom den
i:sta Junii af Ägaren är bortförda hwar och en
som sig bertil infinner ma wara tillåtit, at utan
minsta betalning detsamma uphämta, wid Hun¬
drade N:ds böter för den det hindra söker.
6:o- At Fiskeri - intendenten ma blifwa alagd
hafwa sin bostad ungefärligen midt i Bohuslänske
Skärgarden, hwarigenom Sillförare undgå beta¬
la den dem til honom annars alagde afgift, da de
ej i Götheborg afhämta frisedelen, samt at det
ma blifwa hans egen förlust, om han, tils denna
afflyttning skett, ej i rättan tid före Sillfisket infin¬
ner sig i Skärgarden, för at märka Batfegel, da
den Bätförare, som i denna händelse har omärkta
segel, men gultto för Ventil Kongl. Maj:t och Kro¬
nan erlagde afgift, är utan answar och aral
derföre.
7:0. At den sig til Sillförning anmäler, mä
göra det wid Allmänna Taxeringen, eller sedermera
hos Kronofogden i Orten, wid strängt answar för
denne eller annan Kronobetjent, som derföre mera
upbär, är den wanliga afgisten til Kongl. Maj:t
och Kronan; och
8:0-
Z42 Den 8 Mars,
8:0. At Kongl- Förordningen af den 22 Febrm
arn l?;6, som innefattar förbud emot allt onö-
digt skjutande ma förnyas; fluteligen och da Ut¬
skottet icke kan dölja sin farhäga, at Sillfisket ar
j beständigt aftagande, anser Utskottet sig lil Rik¬
sens Stander böra hemställa, om icke Fiskare i Bo¬
husläns Skärgård borde muntras til idkande med
ifwer af annat Hafsfiske, hwartil i synnerhet tor¬
de bidraga, om de bibehallas tvid allane fri och
rättigheter f hela sin widd, som 1774 Ars Kongl.
Reglemente för Nordsjöfilket i lista ^rtiLeln vem
rillagt, samt at således den genom Kongl. Lom-
rnerce-Lollegii Kungörelse af ven i6:deJttiii 1798,
i deras fria nyttjande af öppna batar gjorda inskränk¬
ning matte för altid uphäfwas, Och warder detta
Riksens Högloft. Ständers egen pröfning wördsamme-
ligen underställt. Stockholm den zo Januarii iZro,
Pä Högloft, Ridderffa- Pä Högwörd. Preste-
xets och Adelns wägnap Ståndets magnar
6. Oxenstjerna. bäagn. Stagnelius.
Pä Wällofl. Borgare- Pä Hederwärda Bonde-
Ständers magnar Ständets wägnar
0- s- Lchänherr. L. Lricbsson.
k. 3. blegel.
Riksens Högs. Ständers Allmänna Beswars-
och Oeconomis - Utffotts Betänkande, i an¬
ledning af Herr Prosten Dockor bälirej ifrän
Högwördige Preste-Ständer den io:de sist-
lidne Occober remltter-rcls lvlemorial, iune-
hällande ätskillige oeconowiske Förftag, ar
updrifwa Jordbruket, Boskapsskötseln, Han¬
deln och Fiskerierne pä Gottland.
Wid öfwerlaggning härom har Utskottet funr
Den 8 Mars. Z4Z
nit lämpeligt, at til särskild granssning företaga
hwarje af de i ^lemorislet besintelige fem puucker
och sitt yttrande derom pä samma sätt afgif¬
va.
Hwad således beträffar i:sta ?uncken, hwar»
uti yrkas: ' der Allmogen och hwarje Innebyggare
"pä Gottland mätte aga rättighet, at för sina til»
"lateliga Landtmannawarvr, med däckad Bär eller
"Jackt, til hwilken Hamn inom Landet som hälst,
"afweysom til fasta Landet, i likhet med den fri»
"het Olands och Rikets öfrige Amnoge åtnjuter,
"samt ar, wid TullförfattningarneS öfwerfeende,
"den pähittade termin, passera främmailde krist,
"rnatte ucesiutas"; sä har Utssotter ansett det icke
kunna förenas med rärtwisa och billighet, at Gott»
lands innebyggare genom den larsla tilfalligheten,
at de sjöleden mäste föra sina waror til fasta län»
det, och aenom den föressnft, at detta mäste sse
med oppen bat, hwilket under en stormig ärstid
icke kan werkställas, äro betagne en förmon, som
Sweriges öfrige innebyggare aga, hwilka land»
wägen kunna sa widt omkring de behaga föra sina
x>roäucksr.
Pä denna grund får Utssottet tilstyrka, der
Gottlands innebyggare hädanefter matte aga fri¬
het, at med däckade Fartyg til 20 si 25 Lästers
drägt utföra och försälja egen afwel och egna p-o-
ciuck-r lil hwilken Swenss Stad eller Köping som
hälst, i likhet med den rättighet Sweriges öfrige
Allmoge äger; men at likwal större fartyg än som
ofwan aro upnamnde, icke mätte tillätas för an¬
dre an Handlanderne i Staden Wisby/och at föp
vfwans
Z44 Den 8 Mars.
ofwannämnde fartyg ma komma at galla, alt hwad
genom Handels-memen och Seglations-Ord»
ningen med flere Författningar i vetta ämne för¬
ut ar stadgadt.
Widkommande äter 2-.dra och z:dje punökerns,
af hwilka den förre asyftar uphäfwande af Landt-
Tullarne i Wisby, och den sednare innefattar kla-
gomäl emot Dykeri-betjeningen pa Gottland, anser
Utskottet desamma wara beswarade sä wäl genom
det Betänkande angående Landt-Tullarne i Riket,
hwilket Utskottet gemensamt med Högloft. B will-
nings-Ucffottet til Riksens Högloft. Stan' er af-
gstwit, som ock genom dest särkildt aflemnade ut-
lätande, angående Dykeri-inrättningen.
Deremot har Utskottet fnnnit 4:de ?unKen,
som rilstyrker Fär-afwelns befrämjande och Räfwar-
nes utrotande pa Gottland, samt innefattar klagan
öfwer bristande w^erkställighet af Kongl. Majus i
sistnämnde ämne Ar i8o; utfärdade Nådiga Be¬
fallning, wara et enffildt Befwärsmäl, hwartil
Utskottets åtgärd icke kunnat sträckas.
Hwad fluteligen angär 5:te?uEen, innehal¬
lande begäran at Gottlands Allmoge kunde fa med
däckade Fiskare - bakar besöka de til 8 2 IO mil
ifrån On uti Oster och Wäster belägne siffegrund,
hwarest en ymnig strömmings-fängst kan wara at
påräkna, men hwilka grund, i anseende til för¬
budet emot däckade fartyg, icke hittils kunnat utan
yttersta afwentyr af lifsfara wid upkommande storm,
besökas; sa och da detta strömmingsfiffe, om det
ril någon höjd kunde updrifwas, ffulle förffaffq
Ri-
Den 8 Mars. Z45
Rikets innewanare ett wäsendteligt och nu sa myc-
ker mera nödwändigt födo-ämne, som Siilfäirgsten
synes wara i ett beständigt aftagande, har Urstot-
tet funnit sig böra tilstyrka, det Gottlands Inne-
wänare mätte lemnäs fullkomlig frihet, almed däcka-
de fartyg och bätar af ofwan utsatte lästetal ä nämn¬
de grund idka strömmingsfiske; hwarwid likwäl bör
iagttagas hwad de här förut i första?unäen äbe«
ropade Författningar derom stadga.
Och warder detta alt til Riksens Högloft.
Ständers uplysta pröfning wördsammeligen öfwer»
lemnadt. Stockholm den 16 Februarii iZio.
Pä Högloft. Ridderstapets Pä Högwördige Prestr¬
ock) Adelns wägnar Ståndets wägnar
^sob 6 Oxen8isern-l. . vlt
Pa Wallofl. Borgare- Pa Hederwärda Bon-
Ståndets wägnar de-Ståndets wägnar
L. Lcköukerr. L. Lricb88vn.
L. dletrel.
Riksens Högloft. Ständers Almänna Beswärs-
och Oeconolnie Utskotts Betänkande, i an¬
ledning af ett ifrån Wallofl. Borgare-
Srandet ankommet protocoNs-Utdrag af den
5:te September sistlidet Ar, angående de
olrgenheter, som af utslitne och obrukbare
kanco sedlars circulkltiou, äfwensom af bri»
stande tilgang pa nödigt koppar-stiljemynt,
Allmänheten i Landsomrne mäste widkannas.
Af detta krotocolls. Utdrag har Utskottet in-
häm-
546 Den 8 Mars.
hämtat, at, sevan en af Herrar Riksdags-Full-
magtige för Städerne i Götheborgs och Bohus
Län til Högloft. Banco-Utftottet i-em>tte,3<l ansök¬
ning, at BaucjUi-n kunve äläggas förse Räncerier-
ne i Landsorterne med nya sedlar af färffildta sor-
rer, samt deste at halla dem Allmänheten tilhanda
emot utbyte af gamla och förftime, blifwit af Banco-
Utffottet pä det sätt beswarad, at det hwarken med
Lanciucns nödige säkerhet, eller med deh werknings-
krets förenas kunde, at genom Bimgren,', omedel¬
bara anstalt, eller för deh räkning Penningesum-
mor til Rämerierne öfwer hela Riket ffulie öfwer-
sanöas, samt derstädes oafbrutet wara at tilgä,
sa har Wällofl. Borgare-Srändet samma yttran¬
de godkant, och derefter lil detta Urstott öfwer-
lemnac, at föreflä tjenliga utwägar til afhjelpande
af de i förr berörde matto öfwerklagade olägenheter,
j hwilket afseende äfwen det i detta ämne ingifne
leleniorial blifwit Utffottet tilställdt.
Utffottet, som lika med Wällofl. Boraare-
Standet fullkomligt inser ofwannamnde olägenhe¬
ter, har äfwen såsom medel til deras förekomman¬
de wördfammeligen welat föreflä:
1:0 I afseende pä utflitne sedlar, at weder-
börande Werk mätte äläggas wid ffeende Pennin-
§e-l>LmiL8cr lil Kongl. Majus Befallningshafwande
eller särffildte för publicus räkning r behof deraf
warande Werk, sända hälften af den behöfliga 8nm-
,nLn uti smärre nya sedlar, hwgrtil högst fär räk¬
nas de pä 2 N:d.; afwensom til de utflitne sedlar-
nes indragande ur allmänna rörelsen, wederböran-
de Upbördsman mä wara ffyldige, at emottaga
alla
Den 8 Mars. 347
alla gamla och mflitne sedlar, hwilka til Upbördens
betalande erbjudas och icke mera kunna man och
man emellan oirculera; hwarefter de samma, enär
de ril Nanterierne inkommit, derifrån kunna i Rik«
sens Ständers Kalidus til ombyte insättas.
2:0 Hwad äter afhjelpande af brist pä Kop¬
pärr Skiljemynt angar, anser Utffottet densamma
icke kunna i Lands-orterne pä lämpeligt sätt före-
kommas annorlunda, an ar ärligen ifrän Kongl.
Stats-Lontoiret et deraf behöflig! amal bör sjöle-
des afsändas til Ranterierne i de Län, som med
Hufwudstaden hasiva sjö-communicarion, samt at
detze dermed böra förse angränsande Län, som icke
pä samma sätt kunna dertil hafwa tilgang. Hwil-
ket dock alt til Riksens Högloft. Ständers egen
pröfning wördsammeligen öfwerlemnas. Stock¬
holm den iz Februarii 1810.
Pä Högloft. Ridderstapeks Pä Högwördige Pre-
och Adelns wägnar ste-Ständets »vägnar
^ob. 6. OxenstM-riÄ. ^ok. L. blult.
Pä Wallofi. Borgare- Pä Hederwärda Bon-
Ständets wägnar - de-Ständets wägnar
6. Scbönlierr. L. Lricbsson.
k. I. l^letLel.
Aiksens Högloft. Ständers Stats- samt All¬
männa Beswärs- och Oeconomie-Utstötts
Utlärande, i anledning af ätstillige anmärk¬
ningar »vid sistnämnde Utstötts den 74 Oc-
tober sistlidet är afgifne Betänkande, angå¬
ende Lors- och Bäk-inrattningen.
Sedan Allmänna Beswärs- och Oeconomi-
iU-
848 Den 8 Mars.
Utskottet, i grund af dit remitterLös ^semorigler
i detta amne, pä sätt desi förra Betänkande inne¬
håller, sig yttrat, har, enligt derom fran Högloft.
Ridderskaper och Adeln, Wällofl. Borgare-Stän¬
der, sanik Hederwärda Bonde-Stander ankomne
krolocolls-Utdrag, denna fraga jemte anmärkningar
blifwit äter-remittsrLcl, med förklarande tillika stätt
dehe kespeÄive Ständ, at densamma borde af
Stats- och Oeconomis-Utffotten gemensamt behand¬
las. De anmärkningar emot Allmänna Beswärs-
och Oeconomis-Utffottets förra Betänkande, som
antingen föranledt lil nägon olikhet emellan detta
och bägge Utffotcens nu afgifwande yttrande, eller
dem detta Utskott för sin enssildta del anser sig plig¬
tig!, ac i allmänhet beswara, äro följande:
1:0 Af Herr Lapitains dkorclsnstolps.
2:0 Af Herr Oftverste-HutsnLlttsn och Rid¬
daren Lcbutrercrrmts, och
z:o Af Herrar Brukö-Patronerne Ljubr och
NalmkerZ.
Allmänna Beftvärs- och Osconomie-Utskottet
har i afseende pä detze Anmärkningar, säsöm er för-
swar för de delar af detz Betänkande, dem Utskot¬
tet icke kunnat frängä, för sin enskildte del welat
anföra följande: Utskottet, som ej twiflade pä up-
gisterne af de besparingar Lots- och Bäk-afgifterne
lemnat, men wäl pä sin rättighet at deröfwer döm-
ma, kunde derföre ej föreflä ändringar i en sak,
som icke tilhörde Utskottets omfattning. Den hän¬
visning Utskottet i sitt Betänkande gjorde ril Hög¬
Den 8 Mars. 349
löst. Srats-Utskottet af alt sädant som nu til Ut¬
skottens gemensamma öftverläggning kommit, har
afwen blifwit rättwisad genom de z.ne liesxeälivs
Ståndens eget Beslut, hwarigenom detta ansetts
wara et amne, som fordrat bada Utskottens hand¬
läggning.
At afgifterne wore ojämnt och illa fördelade,
trodde Utffottet, da det utgick fran den grundsats ,
at Taxan är billig, sig afwen böra underlägga.
I den anstalt at en del Bakar och Fyrar a-
ro uplatne at enffilte Personer pä Lntrexren36e,
wille Utffottet icke rilstyrka ändring, afven grund,
at Utffottet ansag Veste LntrepiLnaösr grundade pä
lagliga 6l)mr3cksr, och ar det således wore ec in¬
grepp i ägande rätten och stridande emot allman
säkerhet, at rubba dem förr, än de utsatte arén til
anda lupit, wid hwilken tid man efter Utskottets
kanka billigt kunde wänta, al aclmmi8trationer af
Vesta inrättningar ffulle widtaga de til andamalets
befrämjande och allman nytta mäst tjenliga utwa-
gar. At Lotsarnes wilkvr i allmänhet äro för knap¬
pa, och ar de derföre böra förbättras, samt ar alt
Hwad som i allmänhet kan befrämja Sjöfartens
säkerhet bör af de dertil utgående medel bestridas,
insag Utffottet, och tilstyrkte derföre^ sitt Betän¬
kande alla de förbättringar som tilgangarne kunde
medgifwa; men Utffottet, vfwerhopadt af mang-
faldiga göromål, trodde sig icke kunna bestämma
til hwad grad eller efter hwad grunder detta borde
ske, eller upgifwa proM ril författning i ec amne
af en sa widsträckt omfattning, utan ansag Utskot¬
tet
Den 8 Mars.
ttt detta ändamål genom en dertil inrättad Lom°
mittöe lämpeligast kunna winnås.
Efter det Allmänna Beswärs- och Oeconomie-
Utffottet salunda uptagit de anmärkningar, som
emot dest Betänkande blifwit gjorde, anse bagge
Utffotten sig böra til Riksens Högloft. Ständers
granskning och bedömande framställa resultatsrno
af den gemensamma öfwerläggning, hwartil mälets
nu mera erhällne större widd gistvik anledning.
Af de flere til Högloft. Utffotten inkomne hand¬
lingar, jämte de uplysningar Utffotten i detta ämne
sökr förskaffa sig, synes det wara fullkomligen styrkt,
ar de medel, hwilka under HM af Lors- och Båk¬
afgift til Staren influtit, til et icke obetydligt be¬
lopp blifwit dragne fran deras primitiva bestäm¬
melse, oaktadt samma afgift tid efter annan för
Sjöfarande blifwit ökad, under den förewändning,
ar sadant för Lots- och Bäk-inrärrningarnes un¬
derhall och urwidgande wore oumgängeligt. När
härril kommer, at, enligt opartiske och uplyste Sjö¬
farandes enhälliga påstående, Lots-inrättningarne
pä de fleste Rikets Kuster, men i synnerhet pä den
Bohuslänska, äro wida under hwad de för ända-
maler borde wara, och hwad i andra Länder der-
wid längesedan blifwit tilgjordt, lärer alt detta
sammanlagdt, efter Utskottens kanka, böra föranleda
ril nya stadgande» i ämnet, dem Utffotten pä föl¬
jande sätt wördsammeligen fa föreflä; nemligen:
1:0 At Lots- och Bäk-inrättningens bonc! bör
oafkortad ril sitt ändamäl anwändas och i Riks-
Staren fä sin särskildta Hl. Medlen, som i
Stats-
Den 8 Mars- Z5i
Stats-LontoirLt inflyta, kunna äfwen til andra all¬
männa behof anwändas; men detta endast med
wilkor, ar hwad LotsttoiM«n j sadan händelse för-
ffjuter, bör wid annat kilfälle dit ersättas och emed¬
lertid beräknas såsom Lots-koiMen8 fordran hoS
Stats-Werket. De kostnader, hwilka denna konä
egentligen kommer ar bestrida, äro Bakars och öf¬
rige Märkens underhallande och förbättring samt
nyas nybyggande, Krono-Lotfarnes aflöning, flere
sadane Lotsars antagande, nya Lots-farwarrens och
Locs-leders inrättning m. m.
2:0 At til Sjö-LbÄtt-x-werkets förbättring och
pejlingars anställande af Lots-korMeu ärligen bör
anstäs 2600 R:d. L»nco.
z:o At styrelsen öfwer hela Lots- och Bak-in¬
rättningen bör anförtros at sädaneMan, hwilka
Kongl. Maj:t, med kännedom af deras bepröfwade
kunskaper och erfarenhet nn ^^viZsnon, Handeln
och flere dir hörande ämnen, finnér i Näder för
godt, at derril utse och förordna. Dock fa Utskott
ten derwid framställa den önskan, ac ONeKn för
Sjömälnings-Lorpsen tillika altid matte blifwa Ord¬
förande nti denna föreflagne Lots-vlrcckion, j hwii-
ket fall ät honom skulle i ärlig Lön af Lots-^on-
6en anstas I20O R:d. Lar-co Nti et för alt;at lee-
damörerne kunde bestå af twänne Sjö-Otlicer-ns
och 2:ne Handlande eller andre Skepps-Redare,
för hwilka sistnämnde likwäl någon Lön icke bör
bestäs, i hwilker afseende Utskotten tilstyrka, at Af-
lönings-Staren för Ledamöterne, jemte vlreLlo-
nens Betjening aldrig mätte öfwerstiga 1200 N.d.
Banco VM äret.
4:0 Ar
Z52 Den 8 Mars.
^ 4:0. At vi>E!oneii bör wara sörpligtad hwarje
Ar fran trycket utgifwa en fu il stand i g berärrelft
om hwad som det föregående Ar.t blifwit urrät-
rädt ril Lots- och Bak-inrättningens förkofran, så¬
som Lotsarnes och Fyrwacktarnes Löners tilökning,
ekartornLZ och Sjökortens förbättrande, nya för
NaviZLtion wigtiga uptäckrer, förbättrade inrätt¬
ningar lil de Sjöfarandes säkerhet, med mera
dylikt.
5:0. At alla för detta Werks Räkning infly¬
tande mede! böra behörigen redowisas, och wid ke-
vi8ionerne af Stats-werket en noga granssning
af medlens förwalming anställas.
6:0. At alla Sjö - och Stapel-Stader i Wester¬
botten ochWester-Norrland, hwilka hittils warit nöd¬
sakade bade at besörja all Lotsning för Kronans fartyg
uti Norrbotten, och at ensamme aflöna de för deras
egen räkning der behöfliga Lotsar, mätte ifrån sä-
dane skyldigheter frikännas, samt Lots-inrättningen
uti Bottniska wiken ställas pa samma fot, som Uti
den öfriga delen af Riket.
7:0. At renlighet med Allmänna Befwars-och
Osconomie-Utffottets förra Betänkande och uppä
deruti uptagne jkäl, den gamla Bak algifcen för
Orffärs eller Gräsö Bak hädanefter marie för-
swinna.
8:0. At alla 8peciella vigilier rörande Lots-
och Bak-styrelsen marte öfwerlemnas til den blif-
wande I)i^ectlon6n8 befarriting, efter den lnsc-uLtion
som Kongl. Majit för densamma i Nader täcktes
Ut-
Den 8 Mars. Z5Z
Utfärda; och Utstotten fa derwid exempel-wis nant»
na förestående af förändrin 'ar uti Lotö»Tapan samt
Lots» och Bäk^aigifterne, deras tillämpning til stör¬
re eller mindre'Fartyg och Bäiar; Bätarnes ut-
ru-renlleranäe, äfwensom at Skepparne böra fa be¬
hålla ^uittc>ncc>rno a umgälderne, hwilka omstän¬
digheter äro ibland anmärkningarne inom lierpec-
tive Standen upräknade: samt
9:0 Ar, enligt hwad förut ar sagdt, alla de pennin¬
gar hwilka för Lors-Werkets räkning komma Srats-
(.'L88 M ril godo, matte hädanefter orubbadtblifwa en
tilgang för Lors» och Bak»inrättningen, utom de
Z,;oo R:d. t !ln o. fom Dansta Regeringen ärli¬
gen aflemnar til Swensta Kronan, för Fyrarnes
underhallande wid Öresund, hwilka medel Utstok-
ten anse böra tilkomma Stars»Werket; äfwenfoin
Kongl. Maj:ts och Kronans Fartyg böra ifrån
Lors» och Bak-afgist wara befriade. Och förmoda
Ulstotren, ar nyhnamnde bägge förmaner kunna för
Staten wara t >rä>elige, och at densamma således
aldrig bör af Lots» och Bäk»inrättningen destulvM
njura någon inkomst.
Dock warder detta alt til Riksens Högloft.
Sränders egen pröfning ^vördsammeligen öfwerlem-
Nadt. Stockholm den iz Februarii cZio.
Pä Högloft. Ridderstapets och Adelns magnar
^job. O OxenstjeinL.
Pä Högwördige Preste»Ständets magnar
^l?b. VVeiäma». Lric korLLen-
Sjette Bandet. N:o 2z. Pä
Z54 Den 8 Mars.
Pä Wallofl. Borgare-Ständets wagnar
^brakl. Lngel. L. Lcbönborr.
Pä Hederwärda Bonde-Ständets wagnar
vilsson. L. Lricbsson.
I>l. kröäelius. k. s. dletrel.
Utdrag af krotocvllet, hållet wid Riksens
Högloft. Ständers Stats- samt Allmän¬
na Beswärs- och Oeconomis-Utskotts
Sammanträde in blsno den iz Febru¬
ari i i8io.
- - - - - - » - - » -
S. D. Herr Ofwerste O^llensicölcl yttrade:
Lotswerkets styrelsesätt beror af Kongl. Maj:ts hö¬
ga godtfinnande; detta ämne är således utom kret¬
sen af det Högloft. Utskottets åtgärder, men viik
det föresiagna och nu uplästa Betänkande af Ut¬
skottet i alla delar gillas, och i underdånighet Kongs
Mast hemstalles, anser jag mig af pligt och öst
wertygelse stylvig förklara, ar Lotswerket, enligt
Författningar star under öfwerinseende af Förwalt-
ningen af Sjö-Arenderne, der Lots-LKslen är Le¬
damot, och har således dagligt tilfälle, ar dagli¬
gen Werkets angelägenheter föredraga; at en sär¬
skild vireÄion, han ffulle wara Ordförande
och hafwa upsigren öfwer fullgörandet af sine egne
åliggande Emberspligter wore en lika sä oegent¬
lig, som ny Styrelse-^letlio-le, och at i ställer at
belasta Lorswerket med hela den föreflagne dummsn
af
Den 8 Mars. z;z
af i,2oo R:d. til den föreflagne virc6ionen8 aff
lönande, rättwisa och billighet fordra, at en del
deraf anwändes til löneförbättring för elvil - Betje¬
ningen wid Lvts-Lbett-Lontoiiet, hwilka för sina
trägna göromål njuta en ringa inkomst pä Stat,
utan möjlighet, ar den genom någre siags sport- c
ler föröka.
Pä begäran skulle detta särskildta anförande
åtfölja Högloft. Utskottets Betänkande til de Ke-
8pLLlivL Riks-Ständen. suxiL.
Lx krotocollo
k. /
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Be¬
svärs- och ekonomie. Utskotts Betän¬
kande, i anledning af Herr Borgmä¬
staren e ^ ril Wällofi. Bor¬
gare Ständer ingifne och derifrån den
27 ststlidne Julii til Utskottet remitte-
r.lcle hwaruki föresiäs, ar den
under Krigs-rider pä Regeringens be¬
fallning 8-xiue8tre,-3ci.- Fienden tilhörige
egendom af hwad beskaffenhet som hälst,
äfwensom nägon wis; andel af Skepp
och Gods, /om af Kongl. Majus och
Kronans Orlogs - Flottor upbringas,
mätte efter försäljningen och beloppers
nedsättande i Riksens Ständers Län-
oförryckt til handa hallas de Swen-
ffe undersåtare, hwilka wid Krigets ut¬
brott
z;6 Den 8 Mars
brott antingen i Fiendens Hamnar eller
genom upbringningar något förlora,
samt at Lonvo/-LomlM8La!utt6t kunde
updragas besättningen med sadane ä-
render.
Wid öfwerwägande af detta amne har Ut¬
skottet nogsamt insett den stora stada och osäkerhet
Handeln och Sjöfarten i allmänhet tilstyndas ge¬
nom de förluster, som oskyldigt drabba manga
Medborgare, för hwilka, wid utbrottet afet Krig,
deras bortawarande Skepp och Laddningar ga för¬
lorade; och Utstottet har således funnit bade nyt¬
tan och billigheten päkalla en författning, hvarige¬
nom sadane förluster för enstildte göras mindre
kanbare.
Pa sadan grund har ej eller Utstottet kunnat
anse de Fartyg ochWaror, som wid ek Krigsut¬
brott i Swenste Hamnar 8^ue5tte,L8, kunna läm-
peligare eller pa et med billighet mera öfwerens-
stämmande satt anwändas, än at Swenste under¬
såtare, hvilkas egendom genom en dylik åtgärd
kan falla i Fiendens händer, derigenom i möjeli-
gaste matto hallas skadeslösa; Och Ucstottu får
derföre, med fullkomligt bifall til hvad Herr Borg¬
mästaren hgZL i denna del föreslagit, wördiamme-
ligen tilstyrka: at att fiendtelig egendom, som pa
Regeringens befallning blifwer «ecju^8trei ^6, mätte
såsom ersättning til handa hallas dem, som antin¬
gen i Fiendens Hamnar något förlorat, eller genom
upbringningar blifwit lidande.
Beträffande ater det yrkande, at utaf upbring¬
ningar, hwilka af Kongl. Majus och Kronans Ör¬
logs¬
Den 8 Mars. 557
logs'Skepp eller tillatne Kapare göras, någon del
kunde til nytznämnde ändamäl blifwa anwänd; sä
har wäl Utskottet a ena sidan önskar, ar äfwen i
detta fall kunna, i likhet med förrberörde princip,
. afgifwa sitt yttrande; men ock, med fastad upmark-
samhet pa de omständigheter, hwilka til Sjömag-
tens betydliga tilwaxt och förkofran hos andre Na¬
tioner, och i synnerhet i England warit bidragan¬
de, a andra sidan funnit, ar dä det satt, hwarpä
egendom genom embargo eller seqvester erhailes,
icke medför någon kostnad eller risgue, sä beror
deremot åtkomsten uti nu i frägawarande fall meren¬
dels pa en afwentyrlig utgång, och det imsr^s
en Lbcf och hans Manffap af en sadan upbring-
ning kunna hafwa, samt altid af den skicklighet och
tapperhet hwarmed den utföres; I anlednig hwar-
af Utskottet tror sig böra wördsamt förestå, at
Riksens Högloft. Stander wille i underdånighet
hos Kongl. Maj:t anmäla den önskan, at Kongl.
Maj:t wille i Nader tillåta, det alla fiendtlig Magts
undersätare tilhörige Fartyg med deras Laddningar,
hwilka hädanefter kunna af Kongl. Majus och Kro¬
nans Fartyg eller enskildte Kapare upbringas, mat¬
te efter witz faststäld delnings-grund, endast komma
Upbringaren och hans Manffap til godo, samt de
om en fri äisposition deraf blifwa försäkrade. Hwil-
ket dock til Riksens Högloft. Ständers egit ompröf-
wande wördfammeligen öfwerlemnas. Stockholm
den iz Februarii i8io.
Pä Högloft. Ridderska- Pä Högwördige Preste-
pels och Adelns Ståndets wägnar
wagnar
^ob. 6. Oxens^crnit. Uric korssen.
Z58 Den 8 Mars.
Pä Wällofl. Borgare- Pä HederwärdaBonde-
Srändets Ständers
wägnar wägnar
6. LcliönUerr. U. Lrictisson.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Be-
swärs- och O^conomie-Utskotts Betän¬
kande, i anledning af anie särssildts
hos Högloft. Ridderskapet och Adeln
ingifne samt fran detta l^espeänvs
Stand til Utskottet remMeraäs lvlemo-
rjgl af Herr Oswerste-l^eutenanten och
Riddaren af Kongl Majus Swärds-
Orden Friherre ku»k, rörande mis¬
se uci Indelnings- och Roterings-Wer-'
ket pästädde mitzbruk, jemte upgifne
förslag til deras afhjelpande.
Utskottet, som i anledning af detze ^lemori-rlLr
tagit det deruti omförmäldte ämne uti öfwerwägau-
de, har, med den granlagenhet wigren af detsam¬
ma för en stor del af Rikets skattdragande Inbyg¬
gare kräfwer samt tiden möjligen medgifwir, sökt
utreda hwarje saks rätta beskaffenhet, och får Rik¬
sens Högloft. Ständers egen uplysta granskning si¬
na tankar derom underställa.
Utskottet har härwid, i den ordning sjelfwe
monglerne föranleda, punLle-mis granskat desamma,
samt således äfwe» gjort början med det förra
Deraf, deruti Herr Friherre kunk först upräknar
de olagligheter, och öfwerlrävelser af de först ingang-
m
Den 8 Mars. 359
ne Kneckte-Lonu--»Äer, som til Rust- ochNotehalla»
res oberäkneliga förlust stola bliftvit begangne, och
hwilka Uti lVleinai-iiilLt widlyfrigare omförmäldte
klago-punÄer Utstottet anser kunna hänföras til
följande hufwudsakeliga, nemligen:
1:0 At Rusthal-lare, hwilka det enligt ingång»
ne OontraScn- endast älegar, at anstaffa och under»
halla Karl och Häst samt halla manclermH för bäg»
ge i complett stand, i sednare tider mast hafwa sitt
Manskap beridet, än såsom tungt (^vallerie, än
ater som Dragoner och ändteligen såsom Husarer,
allt til betydligt lidande för Rusthallarne, hwilka
sa wäl för hwarje sadan som andre dylika förän-
dringar, mast anstaffa ny Rustnings-häst eller nya
k1unclelinA8-persedlar, förutan alla andre tid efter
annan stedde och, ehuru ej sa betydliga, dock för
Rusthallarne känbara onödiga förändringar med
Karls och Hästs öluuäennZs- och Bewärings-per¬
sedlar.
2:0 At den Släp-l^un6LrinA, som det, utom
manga andra styldigheter äfwen aligger Rothallar»
ne wid indelke InksineriLt at halla Soldaten, och
hwars första och rätta beskaffenhet man kan inse
deraf, at den i wiha OomrgAer kallas arbets-rröja,
i sednare tider sa i anseende til färg som annan
beskaffenhet, blifwit förwandlad til werkelig^ Lif»
^lunclerinZ, samt äfwLll brukad wid de tilfällen,
da Kronans Lif-lvlun6erinA bordt nyttjas, såsom
wid Regements-Möten och i Krig, samt at til ven¬
na olaglighets förfwarande blifwit föreburit, at
Släp-^unclerinAen hörer Soldaten til, och han för
dest nyttjande njuter ersättning, dä likwäl erfaren¬
z6c> Den 8 Mars.
heten bestyrkt, at kostnaden lil Släp-^ckunäerinZs
anstaffande altid drabbar Rotehallarne.
z:o At en Soldat manligen icke sjelf, utan
hans Rotehällare brukar den jord, som lil Soldat-
Torpet och Soldatens aflöning ar anflagen, bwil-
ker ar högst betungande och stadeligt för en Rot¬
hållare, som har egen jord at bruka, afwen bidra¬
gande dertil, at Soldaten wänjes wid en lättjefull
lefnad.
4:0 At tilökte kxercilie dagar utöfwer den tid
författningarne för Mötens hällande utstaka exi^te-
rse. och hwilket föranledt til ökad kostnad för Rust-
vch Rotehållare, hwilka, om de ej stolat adraga
sig Soldatens miflnöje, äfwen under denna således
förlängde tid mast förse honom med kost och dric-
kespenningar.
5:0 At hos OompagnlL-ollicerare den princip
ar nästan allmänt radande, at da en Kccriit är
af Roten antagen och för Oliicei-Jrcn bör upwisas,
gransta det mellan Roten och Soldaten ingangne
, samt allid derwid söka at förbättra Sol¬
datens wilkor, til Rusthallarnes ofta märkeliga li¬
dande, äfwenfom at Oläccrsrnc wid llccruteriiiAz-
Möten genom sitt inflytande fa detze (loinr^Acr
gillade eller ändrade til Rotehallarnes ofärd och
förtryck.
6:0 At en Soldat, da han af Roten icke får
sina oftast obilliga pastäenden upfylde, äger ej säl¬
lan tilfälle at utöfwa sin hämnd mot Rust- och
Rotehållare», samt afwen om denne senares för¬
menta
Den 8 Mars. z6r
menta obillighet kan intala sitt Befäl, som, öfwer-
tygadt derom, ofta ftmnir utwäg, at wid en 6e-
nc,ul Mönstring fa Karlen afskedad, hwilker stedt
endast pa (ompu^nic.- (Neleus anmälan, ehuru 'am¬
ma Karl genast derpå blifwit för en annan Num¬
mer antagen; hwilkec förfarande orsakat en den o-
billigaste kostnad til ny Karls anskaffande; och
7:0 At den esprit i sednare tider warit nog
allmänt rädande, at twart emot de uprättade Kneck-
re-tonciaLkernes lydelse, til Rust- och Rorchailarnes
betungande, göra mera afseende a en k roupps ly¬
sande utseende an desi brukbarhet, sa wal i Krigs-
som Fredstider.
Wid granskning häraf, har wäl Utskottet in¬
sekt de olägenheter som genom nytz upräknade mih-
bruk kunna förorsakas Rust- och Rotehållare, men
derjemte funnit dem aila wara följder antingen af
et orätt begrep, saknad underrättelse eller mindre
rigtig tillämpning af de emellan Kongl. Magt och
Kronan samt Rust- och Rotehållare mgangne och
ännu gällande hwarföre ock Utskottet,
da allt, hwad uti klemori^r ofwan upräknadt blif¬
wit, egentligen synes wara öfwenradelser af de
ingangne Lomr-ickei- eller gällande Författningar,
hwaröfwer klagan i laga ordning hos Styrande
Magten föras bör, icke anser något deraf fordra
desi handläggning.
kkemorialct innefattar härefter atskillige För-
siag dels til afhjelpande af förenämnde olägenheter,
dels til rättelse uti redan gällande sanik grunder
för utfärdandet af nya Författningar i denna del
af
z6r Dm 8 Mars.
af Allmänna Hushållningen/ hwilketUtstottet anser
wara et amne/ som tilhör Lagstiftande Magten
samt dest handläggning; och får således nu punÄs-
wis uptaga de salunda gjorde förstager, samt för
hwarr och et sitt utlåtande särskildt meddela.
Herr Friherre inwck förestår:
"i:o At alla de comraäksr, som wid de indel¬
ta Regementernes formerande bliswit afflurade e-
mellan Kongl. N?aj:t och Kronan ä ena samt Rust-
och Rotehallarne a andra sidan, matte aga bestånd,
och at alla sedermera tilkomne Författningar, an¬
tingen endast i kraft af Styrande Magtens påbud,
eller i anledning af Rust- och Rokehällarnes sa kal¬
lade friwilliga begifwande, matte til sin kraft och
werkan uphäfwas."
Wid öfwerwägande häraf, har det icke kunnat
undfalla Utffottets upmärkfamhet, huru betydliga
förändringar lVlliltalren undergäkt sedan Konung
Xi:s tid, dä Jndelnings-Werket stadgades,
och at sadanr nödwändigt haft en stor inflytelse pä
de forst afstutade Kneckte-LomraÄLi-, hwilka Ut-
ffottet genomsett samt funnit tarfwa flera nödiga
rättelser; i följe hwaraf Utstottet jemwäl anser de
lid efter annan deruti gjorde ändringar, hwarken
obilliga eller öfwerflödige, utan i anseende til tider¬
nas förändrade stick af högsta wigt, om ej annars
z^ilitLiren genom en orALM8Ätjon och Bewäring,
som icke ar efter tidens krigssatt lämpad, stall för¬
fela sitt werkeliga ändamål. Utur vesta stäl och
dä de gamla conti-ZÄems detzucom äro af gansta
fa kände, anser Utstottet sig böra kil Riksens Hög¬
loft.
Den 8 Mars. z6z
lofl. Ständers eget afgörande förestå, at i den
man Regementerne erhålla Qeneral-Mönstringar, bör
derwid emellan de Rustande och Roterade samt
dertil a Kongl. Majus och Kronans wägnar ut¬
sedde Ombud öfwerenskommelse träffas om.de gam¬
la (^ont!3Ärine8 öfwerfeende och omtryrkning, samt
intagandet deri af de tillagg som rid efter annan
genom deras eget begifwande tilkommit och efter
närwarande förhållande aro lämpade; dock bör
bada Loml-gkemernos friwilliga bifall Utgöra första
grunden härföre, samt deste a nyo retzlc^äe con¬
tra cker efter wederbörlig granssning af Kongl. Krigs-
coliegium til efterrättelse utfärdas. Urstorret tror,
at om denna utwag antages, all möjlig nytM och
säkerhet stall befrämjas.
"endo- At om någon ändring i Lontr.iQ^rns
med Nådigt tilstand stulle finnas nödig, densam¬
ma bör af Rust- och Nokehallarne gillas och anta¬
gas a en almän sammankomst, utlyst z:ne wcckor
förut, sedan det nya Förstaget bliftvit
a Predikstolarne uplast Sex mannder förr an All¬
männa Stämruan inträffar, och en Kungörelse,
ordagrant innefattande Förstaget, z:ne manader före
bemalde Stämma blifwir a nyo upläst;" warder der
för öfrigt uri öckemormlet bestämdt, huru med Rust-
eller Rotehailarne uri hwarje LompÄ^nie emellan
LomxgAEus Rorhallare, samt stureligen til den
allmänna sammankomsten Fullmägtige borde utses
och öfwerenskommelse träffas; derwid dock wid in¬
gendera sammankomsten, (Landshöfdingen undan,
tagen, som wid den allmänna flukeliga stulle föra or¬
det,) ingen hwarken Livil eller Mlirair Embets¬
man
z64 Den 8 Mars.
man singe wara närwarande eller talan föra, om
han ock an sjelf wore Rust- eller Rotehållare.
Da Utffottet har ofwanföre, wid beswaran-
det af första puncken, upgifwit det sätt. hwarpä
Utffottet anser tjenlig!, ar efter rivernes ffick lam¬
pa .eller förandra de gamla Lorm liderne, anser Ut¬
ffottet det i denna puE föreflagne sätt dertil ej
vfwerensstämma med det dermed äsyftade ändamål,
i anseende til den ganffa langa tids utdrägt, som
derigenom ffulle läggas i wägen för den aldramin-
sta och ma hända, under ett påstående krig, högst
wigtiga och angelägna förändrings ^verkställande;
Utffottet sinner sig äfwen, i anseende til de derwid
föreffrifne reglor, icke kunna oanmärkt lemna, at
da Ivkemoiisiet i öfrigt synes hafwa för ändamäl,
at i alla afseende» och händelser bewara Nust-
och Rotehallares rätt, sann at de icke utan friwil-
ligt bifall matte någon skyldighet rilförbindas, det
annu mera wore sa wal emot all billighet och rätt-
wisa, som förenämnde ?rincix> rakt stridande, at en
Rust- eller Rotehållare, i händelse dan är Embets¬
man, icke ffulle fa iagttaga och bewaka sin rätt,
såsom Ru^- eller Rotehållare, utan i detta fall
wara nödsakad, at sa til jagandes, emot sin wilja
lata beskatta sig. Utffottet anser dessutom den hän¬
delse tänkbar, at de fleste Rust- eller Rotehallar-
ne wid et compagnie altför lätt kunde bestå af
Embetsmän, och da ffulle dessa icke äga rätt at sin
talan föra, utan deras skyldigheter bestämmas af
de öfrige til antalet ganffa fä och til äfwentyrs
icke sin egen, mindre de öfriges, rätt och bästa be¬
vakande Rust- eller Rotehållare.
Ut-
Den 8 Mars. 365
Utffottet kan dessutom icke undgå framställa
sin öswertygelse, at om, som Utffotrer föreflagit,
den ifragawarande regleringen af ,(lcmtr3Lierns pro-
^eÄ6r28 wid en 6LnerM-Mönstring, utan at en all¬
man föreskrift för afgörandet deraf stadgas, Rust-
och Rotehailarnes rätt ar bättre bewarad, da de
kjelfwe aga rättighet at öfverenskomma om det sätt
til öfwerläggning derom, som de anse mäst lampe-
ligt och med deras säkerhet förenligt; dock tror
Utffottet sig derwid böra förestå, at riden til be-
swarande af en salunda gjord proposition bör ut¬
sättas til En manad eller 6 wecker efter LensrLl-
Mönstringen.
"z:o. At det ma tillatas alla til Häst va-
cantL Nummers Rusthållare, som ej wilja ftelfwe
ä nyo förskaffa sig hästar, at efter hwarje Ar der¬
om utfärdande Kungörelse och inom wiss deruti ut¬
satt tid, hos Landshöfdingen sig til nya hästars
erhållande anmäla; hwarefter Landshöfdingen ffulle
uti Inrikes Tidningen z:ne Mannder före ^Eions-
dagen kungöra hwilken dag ^uLionen kvmine att
a Lands-Lancelliet förrättas, til upköp Utaf den
minstbjudande af det behöfiiga häst-antaler; och bor¬
de Nusthallarne dessförinnan antingen a Lands-Lan.
cellist sammanträda eller genom ingifwen skrift an¬
draga alla de til deras säkerhet hörande prer-ncio-
ner, hwilka alla til deras innehåll borde Uti Lands-
höfdingens förenämnde Kungörelse intagas. Der¬
efter a /iuÄlons-dagen Nusthallarne ägde, at kjelf¬
we eller genom Fullmagcige ^uÄioncn bewista samt
med k,LV6r-mteuren uprälta LontrE, hwars rig-
tighet borde bestyrkas af Landshöfdingen, och deri
utsättas ffulle tid, orr och ställe, hwarest l-eve.
rsiUsen
z66 Den 8 Mars.
rantsen borde sse; sedan densamma derefter skulle
för sig ga, borde Rusthallarne a^a ostridig ratt,
at i i2 timar hastarne öfwerse och deras felfrihet
gransta, hwarefcer de utaf en af Konungen tilför-
ordnad Mönsterherre ssulle mönstras; wid hwitker
tilfälle Rusthallarne agde, ar ril det derwid hällan¬
de brotoLvil göra alla de Anmärkningar, hwartil
de sig befogade funno; derefter siuteligen hwarje
Rusthållare skulle aga, at för sig uttaga en af de
Lppl uberade hastarne, eller desamma genom lottning
Rusthallarne emellan fördelas;" warandes det för
öfrigt äfwen söreflagit, huru och i hwad ordning
betalningen härföre borde ril Ueversnteuren erläg¬
gas m. m.
Utskottet har wid anstald granskning öfwer
hwad salunda blifwir förestagit lil afhjelpande af
de olägenheter som möta Rusthållare wid nya Hä¬
stars anskaffande samt nödig säkerhets winnande i
afseende pa deras felfrihet, icke allenast funnit det¬
samma för Rusthallarne medföra mindre säkerhet
än hirnls, uran äfwen i sjelfwa möfningen wara
oanwändbarc, samt jemwäl troligen för sjelfwe
Rusthallarne förorsaka dyra priser a hästarne, dä
en l-c-vLi-LM-ur Ut! sina priser säkert äfwen beräk¬
nar rese-kostnader m. m. Utskottet anser förslaget
medföra mindre säkerhet, emedan, da enligt nu
gällande Författningar Owcer anskaffar häst för
något Rusthäll, mäste han äfwen för densamma
answara , imil dest ven wid Mönstring.blifwit af
Landshöfdingen och Regenlenks-LI^Kn godkänd och
antagen, da Rusthållaren linder den lid som före¬
går Mönstringen och som oftast är lang nog, äger
tilfälle at om hästens beskaffenhet inhämta en gan¬
sta
Den 8 Mars. z6?
ffa noga kännedom och uptacka alla de fel densam¬
ma kan hafwa; hwilket Rusthållaren wisterligen
icke med säkerhet kan göra pä den vfwan föreffag-
ne tid af 12 rimar. Exempel harpa, ar således
insatte hastar för oReel-arnes rakning bliswit wid
Mönstringen casserad) aro destutom ej sällsynte, och
Utffottetkan ej annat finna an at Rusthällares
säkerhet i detta afseende är genom nu gällande För¬
fattningar pä det nogaste bewarad. Ganwcknö-
bart anser afwen Utskottet kroMsr wara, emedan
pä det föreflagne satter genom iagrragander as de män¬
ga formaliteter Herr Friherre funek förestagit,
och i anseende dercil at fntreprenacls-^uQiou icke
gerna kan anställas för upköpet af naara fä hä¬
star, knapt nägon sädan ffulle kunna erhallas inom
flere Mänader efter det Vacano yppats, hwilket
wid mänga tilfallen och i synnerhet om under ti¬
den Krig ffulle utbrista eller Regementet annars
blifwa commenäeraclt-, aldeles icke med dest ända-
mäl och hwarje Medborgares billiga fordran af
försmår kan förenas. Pä bestå grunder sär Ut-
ffottet ock afstyrka allt afseende ä förenämnde För¬
slag samt tilstyrka bibehållandet af hwad Författ-
ningarne i benna del förut stadga.
"4:0 At dä Konungen i följd af ben ratt Ho¬
nom tiikommer at göra förändringar uti Regemen-
terne, endast Indelnings-Merker derigenom icke
rubbas, anbefaller ändringar, ledande lil någon
kostnad uti Rustnings- eller Noterings-ffyldigheten;
kostnaden icke mätte drabba Rust- eller Rotehallar-
ne, utan af Kronan bekostas, samt at dä Karls
och Hästs IvIuncleiinA efter faststäld moclel! bliswit
förfärdigad, densamma icke bör omffaraö eller^ pä
något
z68 Den 8 Mars.
något sätt förändras, sä längs den är i brukbark
stand."
Hwad denne omständighet angarp sä anser Ut¬
skottet sig icke behöfwa någor utlåtande deröfwer
meddela, da Riksens Högloft. Stander, under in-
newarande Riksdag, uppå Utskottets gjorde rilstyr-
kande, i anledning af Herr Grefwe lckölicbs och
Herr 8^1^ derom wackra motion, hos Kongl.
Maj:t redan framställt sina underdånige önskningar
i detta amne.
"5:0. Det wederbörande mätte äläggas, at icke
pålägga Ryttare eller Soldar nägon kostnad, hwil-
ken honom icke genom Lonn-ack aligger, hwilket
understundom skolat handt derigenom, at han an¬
tingen blifwit anbefalld ac förändra sin Mundering
eller anskaffa nya smärre Munderings-Persedlar,
och hwilket altid ledt til ökad kostnad för Rust- eller
Rotehallarne, hwilka, för ar ej adraga sig Soldatens
mitznöje, mäst påkosta utgiften".
I denne del finner Utskottet sig böra tilstyrka
bifall til hwad i b/lemon-Uer yrkas, enär sadane
smärre ändringar icke anbefallas dä Munderingen
göres ä nyo, i hwilket fall desamma oftast kunna
utan ökad kostnad werkstallas.
"6:0. At inga kix--i-citjs-Möten utöfwer de i
afslutade Kneckt-;-Lontrsckkr utstakade mage såsom
ledande til förökad kostnad för Rusthallen och No-
tarne hallas, samt ac om det pä Nadigste befall¬
ning skulle ske, Ryktaren eller Soldaten dä bör af
Kronan underhällas; äfwensom at Regements Be-
Den 8 Mars. 369
fälhafware och Oklicerare matte wid answar förbju¬
das, at icke anbefalla någre sadane Mören', hwilka
cliii-cko eller mäncke bidraga til Rvlens kostnad."
Til en början får Utskottet harwid anmärka,
ar Kneckte-Ooinirick.-I IIL wid Inlgmeri-Regementer-
ne ingalunda widröra fragan om Mören, och at
wid LavallLiiL-Regementerne inga sadane Lontr^wr
finnas. Om Mören stadgas uti särskilda af Ko¬
nung c^Ki. lX:de och Konung L^i<n xi:re ut-
gifne Författningar. Under förstnämnde Konungs
tid förordnades, at wid OLvallLrisrns Ryttmäfta-
ren hwarje Manad borde hafwa Manskapet ril-
samman, för ar öfwa dem i handgreppen m. m«
lili uteriet öfwades den tiden Häradswis, och i syn¬
nerhet blefwo Söndagarne, efter flutad Gudstjenst
derril anwäude. Efter flere deruti skedde förän¬
dringar, stadgade"Konung Xlue, genom en
Förordning angående oiilimirsris exeiLLignciL af Oen
2O:de Occober 1630, at wid Inlaiiterieilw
Möten borde hallas Åtminstone en gang i Mäna-
ben, och, hela Regementet dragas tilsammans en
gang om Aret, för at åtminstone öfwas i 14 dagar,
samt at Manffaper jemwäl deremellan borde sta¬
digt läras och underwisaS.
För eavglleriei-ns war ifrån aldre tider i ge¬
men stadgadt, at Regements-Möler skulle pasta ro
dygn pa platfen, och dessutom är, genom Kongl.
X 8olmiori den 6:ce Junii 169; förordnadt, ar z
Mören l^on>p3-;i^e-wls och ert LoipoisX wis skall
hallas; men sedan tid efter annan a-.ne af Lom-
Mötena blifwit nied Regements-Mötet sam-
manstagna, har detta sednare wid de flesta Reae-
men-
Gjette Bandet. N:o 24.
Z?o Den 8 Mars.
mentén först til 14 dagar, och sedan, med uteslu¬
tande af Lorxorals-Mötet, blifwit til 15 dagar
sörlängdr.
Pä detta fäkt hafwa ^xercäis-Möten sa tvid
cavgllerie som Iniänteris-Regemcnterne först up-
kommit, och widare, alt efter tidernes stick och ber
hofwet i anseende til förändrade krigsfätt, blifwit
dels ändrade dels tillätne. Dl sednaste ändringar
kan räknas den tillökning Regements-Möten und¬
fått genom afstaffande af Kyrko-Paraderne. At
wid alla sadane förändringar öswerläggnings- och
besiutande-rätten tilkommit sanik jemwäl hädan¬
efter tilhörer Rust- och Rotehållare, är otwifwel-
agtigt, dock har Utstottet wiv en owäldig granst-
ning af detta ärende icke kunnat undgå at inse,
at den tid som för Mölen och Soldatens exerce-
rrmöe warit tilräckelig i det århundrade da Jndel-
ningswerket stadgades, i närwarande tid är dcrtil
högst otilräckelig, dä snart sagdt för hwarje Är
sa stora förändringar uti Krigs-Konsten gjorrs
och än göras, ac om den annars stall
upfylla sitt stora ändamål: Rikets Lörftvar, äf-
wen ärligen och tilräckeligcn mäste dermed göra sig
bekant. Det är med sadan anledning och i be¬
traktande af den allmänna förbättring de rotera¬
de Hemman otwifwelaktigt genom förökad odling
wunnit sedan den tid Jndelninas-Werket stadga¬
des, som Ulstotter för sin del får såsom det läm-
peligaste sätt, at sä wäl med afseende a detta wig-
tiga ändamalet af Rikets säkra förswar, som Råst¬
ock Rorehallares möjligaste minsta betungande fö-
resiä, at wid lnknterie-Regementerne, likasom
Let stett wid cavallerierne, emellan Kongl. Maj:t
Den 8 Mars. Z7i
och Kronan sann Notehällarne, pasgevol-mce om
Möten matte träffas, samt Notehailarne i ett för
allt betala någon efter narwaranoe tiber lampad
witz afgift, da Mören och Lxercuis-dagarne sedan
kunde regleras ester behofwet, uran någon känning
hwarken för Rotehållare eller Soldaten, om erk
Möte warade längre eller kortare rid.
Hwad ater angar Herr Friherre kmnckg yr»
kande, ar om pä Nadigste befallning någre Mö¬
ten ncöfwer de redan stadgade skulle anbefallas,
Ryttaren elier Soldaten bör af Kronan underhal¬
las, sa, enär Kongl, ltesoimions» pä Krigsbefälets
allmänna beswär ben n:te Januarii 1757 uti 12
§. uttryckligen stadgar, at om efter derom gifwen
befallning de wanlige Regements eller LompLZnie-
Möten någon gang skulle komma ar pasta längre
än öfwerenskommit är, bör hela Regementet eller
LompÄAniet wid stikå tilfällen njura traktamente
af Kongl. Maj:t och Kronan för hwad som öfwer-
strider rätta Mötestiden, finner Utskottet ej nödigt
ar tilstyrka någon ny Författning i benne del.
''7:0. At wid UecrutermLH>-mölen, hwarest en
Notes ingangne LomeE med Soldaten bör upwi-
sas och fastställas, borde de Rustande, dä Lands¬
höfdingen icke altid kan hafwa fullständig känne¬
dom om Rorarne i Läner ester hwarr och et Rust¬
hålls eller roteradt Hemmans beskaffenhet, äga rätt
hafwa sig til biträde nägre i Orten kunnige och
för rilfället »cljungergcle Ledamöter, a hwilkas yttran¬
de och föreställningar afseende borde göras, och
hwilka Fullmägriges owilkorliga skyl¬
dighet skulle wara, at efter hwarje Ryttare eller
Sol-
372 Den 8 Mars.
Soldare-Torps läge och ätföljande förmoner be»
ivaka och iagttaga Rust- eller Rorehällarnes rätt
m. m.," som i sjelfva ^iLmorialet wiblyftigare om-
förmaldt sinnes.
Utffottet har, hwad denne fräga angar, fun¬
nit det wara öfverflödigt, at a nyo stadga sädant
som redan ar en Rust- och Rotehållare tilhörande rät¬
tighet,åtwid KecrutcrinKs-Mölen antingen sjelfwe
eller genom Ombud tilstädes wara och sin rätt be-
waka; och är Utffottet för öfrigt derom öfwerky-
gadt, at ingen Landshöfding finnes, som icke, i en¬
lighet med sin InstruÄion, lärer bewaka de Rustan-
des rätt, samt wid alla förefallande tilfällen deras
bästa befrämja; åtminstone kan Utffottet, om nå¬
gon uragtlamihet deraf skulle förefalla, icke tilffrif-
wa densamma Författningarne, utan deras öfwer-
rrädande, en omständighet deri rättelse winnes hos
Lagffipande, ej hos Lagstiftande Magten.
"8:0. At hos Kongl. Maj:t underdånig anhål¬
lan borde göras, der Kongl. Maj:t i Räder matte
genoM Oiiculitire - Oiares til ^rmeöli
wid sin höga onåd förbjuda alla tvsjlitLire-Etlibets-
män at understödja Ryttare elier Soldater i deras
obilliga påståenden, det ware sig wid Ueciut8-
contr3Äer8 ingående, eller Uti något annat fall, och
at uti dec förstnämnde, Oltice,3n-n8 åtgärd ma an¬
ses obehörig, da LomrEcMex reglerande endast
bör ankomma pä kecrmen8 och Rotens öfverens¬
kommelse, med de rättelser Landshöfdingen och
blicken wid UecrutM!iZ8 Mötet kunna derwid gö¬
ra; äfwenfom at Kongl. Maj:t derjemte L Räder
ffulle anbefalla besse Embetsman, at antyda bade
Sch t-
Den 8 Mars- Z7Z
Ryttare och Soldater, at wara flitige och arbet»
samme, emedan sädant hardar dem och befordrar
deras egel wälstand, utan at de såsom Lättingar
ständigt ligga Rust- eller Nocehallarne til last."
Utskottet, som anser aldeles olämpeligt, at lil¬
lkyrka til Kongl. Maj:t framförandet asen önskan,
innebärande mitztroende til hwarje Ollars rattwi-
sa och owäld, samt Soldatens hug och wilja, at
Utbringa sin tid annorlunda än pä et lättjefullt
sätt, får sa wal i synnerhet med afseende hära,
som äfwen wid öfwerwägande deraf, at det me¬
delst denna åtgärd asyfrade ändamål icke för Rust-
och Rotehållare medför någon ny fördel, da efter
hwad redan stadgadt ar, Landshöfdingen och Re¬
gements-t-Keten allena äro de, som, utan afseende
pä LompLZnis-Lbefens ästundan, aga at antingen
fastställa et emellan en kecrur och Roten ingånget
comrLck, eller ock detsamma jemka, för sin del af¬
styrka alr afseende ä förenämnde yrkande.
"9:0. At med WaWeringen matte förhallas
aldeles såsom i Herr Ofwerste kerrmans förut
til Utskottet remittelacls Memorial förestäs, och
hwars innehåll Herr Friherre bunck helt och hällit
äberopar."
I denna omständighet anser Utskottet sig icke
behöfwa nägot widare utlätande afgiswa, dä Ut-
ffottet redan, i anledning af Herr Ofwerste Lerg.
nigus Åberopade Memorial underställt Riksens Hög¬
loft. Ständers egen granskning sit tilstyrkande i
afseende pä wargeringen.
"io:o
Z74 Den 8 Mars.
"iv:o. At tis bewarande af Rust- och Rotes
hallares ratt, ar wid Oeneigl-Mönstringar fa fö¬
rekommande och deras wallard ofta gansta nara
rörande ärenden afgjvrde, icke af en stump, utan
pa grund af billighet och rgttwifa, marte förord¬
nas, ») det wid Oenernl-Mmftringar för hwart
och ett Lomp.aZmL mätte dest Rust- eller Rotehållare
emellan urses fyra Fullmägtige, hwilkas ffyldighe-
rer och rättigheter det borde wara, ar med upiys-
ningar och underrättelser ga Mönster-Herren til-
handa, och, understödde af Lands-Höfdingen, be-
waka bade narwarande och fränwarande Rust-
vch Rotehällares rätt; hwar och en sadan dock
oberager, at dessutom sjelf sin talan föra: K) At
sadane Fullmägtige wid en näst före Mörek hällan¬
de stämma, skulle ester uprop af hwarje Nummers
Rust- eller Norchallake göra sig underrättade om -
alla de omständigheter, som för hwarje Nummer
särskildt wid Mönstringen kunde förekomma; och
c) At wid Mönstringen et särskildt kiococoil skulle
under Edspligt föras, deruti alt hwad wid Mön¬
stringen Rust- eller Rotehällarne rörande blifwit an¬
draga, borde intagas, och hwilket krococoll af 6e-
riLial Mönster-Herren och Mönster-(öommisszlien
undertecknas, samt före den förres afresa fran stäl¬
let ett ^vederbörligen underskrifwit Lxtr-E deraf
för hwarje <öomp3»me göras, för at dessFullmäg-
tige tilställas ".
Hwad först angar första, kckomemet i föregå¬
ende kunck, sä enär Utffvtters Ledamöter i allmän¬
het sa wäl soin i synnerhet flere af dem, hwilka
sjelfwe såsom Embetsmän wid dylika Mönstringar
haft befattning kanna, det ingen Mönstring rätte-
- ligen
Den 8 Mars. 375
lizen kan hällas, der ej com^Znis-Fullmägtige
äro tilstädes, tror Urstoltet sig ej böra tiistyrka nå¬
got, som redan är ifrån begreppet as en 6ensra1-
Mönstring ostiljagtigt. Hwad dernäst beträffar
den äffade stamman Rust> eller Rotehallarne emel*
lan före Mönstringen, sa finner Urstottet detsamma
wara ett sadant OLconomicum, hwart och ett Re¬
gementes och Lompzgnies Rust* och Rotehållare
angående, som ma pa deras eger behag ankomma,
och hwilket, såsom en skyldighet alagdt, skulle kan¬
ske wara mera betungande än nyttigt: hwad ändte¬
ligen är anfördt om det ?rotocoll, som wid Mön¬
stringen hallas borde, sa anser Utskotter fig deraf
ieke hämra skäl ar förestå ändring uti det hittilS
wid Mönstringar brukeliga?rotocoll8-sätt, medelst
Mönster-Rullas och Menings förande, derutur Ut¬
drag ä Lands-OgncLllicrnL fäs, och hwilka Utstot-
ter anser, utan någon ändring, fullt upfylla sitt
ändamål.
"n:o. Åtwid Mönster-Herrars tilförordnan-
de borde iagttagas, det ingen förordnades at mön¬
stra ett indelt (,'avrrlleris, som ieke sjelf en längre
tid tjent wid ett sädant Regemente, samt at ena¬
handa förhållande borde iagttagas wid Mönster-
Herres rilsörordnande för ett Infanteri; afwensom
ac wid Lsvalleris-Regementes Mönstring ej Rege¬
mentets, men at fran annar ställe anstaffad edswu-
ren Hofstagare stulle pakallas".
Såsom förnärmande Kongl. Majus höga rätt,
ar sjelf utan nägre föreffrifne wilkor, kunna i sit
ställe til Mönster-Herre utse den, til hwiiken Kongl.
Maju ager förtroende, finner Utffottet sig icke kun-
nq
Z?6 Den 8 Mars.
na tilstyrka nägot afseende a nyh omförmaldte För-
stag, om föreskrift af de eaenstaper en sadan Mön¬
ster-Herre bör hafwa, och det sa mycket mindre,
som Utstottet äger den mast grundade öfwertygelse,
at Kongl. Maj:t, wid öfwcrlemnande af sitt för¬
troende i detta fall, wisserligen stall hafwa afseende
pä erkände kunskaper och werkeiig förtjenst.
Hofslagare, som erfordras wid ett C^vLllcne-
Negementes Mönstring, anser Utstottet tjenligast
kunna tagas fran etc Lomp.igme da det andra
mönstras, och sa iwärtom, hwarigenom Utstottet tror
der genom ölemoimi' t afyftade ändamål wara wun-
nir, utan nägon särskild kostnad för anskaffandet
af Hofslagare fran ett annat, kanske gansta långt
bort sin station ägande, Lavgllerie-Regemente.
Sedan Utstottet således meddelat sina tankar
öfwer ofwanberörde i första ölemorialel wäckre frå¬
gor, får Utstottet nu jemwal pa enahanda färt
genomgå der sednare, hwilket, behörigen granstad!
och fördelbt, finnes innefatta följande förslag och
yrkanden, nemligen:
"i:o- At, til förekommande af en Lompogniö-
Ofklcerx inflytelse pa det emellan Roten och Sol¬
daten uprättande ^onmiÄ, hädanefter matte up-
häfwas der stadgande, ar lieciuc bör före Keck-il-
termos-Mötet för ('ompLgnik-LKsien upwlfas, äf¬
vensom ar, sa wäl til förekommande af skadligt
inflytande, Rust- och Rotehållare til last, svin til
UNdwikande af kostsamma refor, Lomp^gnre-Lbeler
hädanefter wid llLc>-uwnnH8 - Möten icke borde fa
wara närwarande, da i alla fall Landshöfdingen
Den 8 Mars. 377
och Oswerften äro de, hwilka, pä sätt i ^semoria-
let noga förmäles, stola pröfwa den antagne ste-
criiten8 duglighet, samt derwid, uran Okticerarens
biträde, hafwa gansta säkra grunder, hwarpä de
kl?nde fästa sina omdömen."
Urstottet, som hwarken will eller kan instäm»
ma uti det yttrade misstroendet einor alla Lomp^-
r>ie- OkliceiLie, anser det förestagna förbudet för
dem, at bewista sina ^ompggnierb Kecriicermg8-
Möten, icke allenast helt och hållet utestänga dem
fran en deras tjenstebefattning, uran äfwen inskrän¬
ka Regements-LNeten8 rätt, ar hafwa sine OMce-
rare med sig, eller pä der ställe han finner nödigt
utsätta; hwarföre ock Ucstottet, sa wäl i betrak¬
tande häraf, som pa de här vfwan wid beswa-
randet af 8:de l^untten as förra l^emoriglet an¬
förde stal, får afstyrka antagandet af hwad i den¬
na ?unäk anfördt blifwir.
"2:0. At l<ec,'iiterinF8-Mölen icke matte utsät¬
tas pa ett enda ställe för ett helt Regemente, hwil-
ker wore ledande til en dryg kostnad för långt bort
boende Rust- eller Rotehållare, utan desse keci me-
rwtzs Möten sä rsngerg8, ac desamma hällas Lom-
xagnie - wis eller sä, at nägra nära hwarandra be¬
lägne Lompa^mer pä en gäng mönstras, samt ar
er wisst miltal mätte utsattas, hwarutöswer ingen
Rust- eller Rotehällare sturle wara stylvig, at in¬
finna sig wid kecrutermA8-Mötet".
Utstottet har wäl öfwerwägat detta förslag
om utsättandet as et wisst miltal fran hwarje Rust¬
häll eller Rote, inom hwilket kl.ecruterinZ5. Mötet
bör
Z78 Den 8 Mars.
bör hällas, men finner sä mycket mindre stal at
deruti inga, som Vet lärer blifwa omöjeligt at här¬
utinnan göra et stadgande, som är lämpeligt och
patzande^för Riktts i detta sa wal som i manga
andra afseende» sa gansta olika ?rovincer, da, lil
exempel, hwad i detta fall wore tjenligt för Skä¬
ne, Upland med flere ?rovim-er, witzerligen icke
skulle wara det för de Norra Otterne, hwarest Mo¬
rarne säkert aro längre ifrån hwarannan belägne,
an ä de förre; hwarföre ock Utstottet anser lämpe-
ligast, at afwen hädanefter utsättandet af ort och
rid för kecrutsrin»8 - Möten Ma fa ankomma pa
Landshöfdingen och Regements-Ollsen, görandes
sig Utstottet öfwertygadt derom, at de dertil säkert
lära utse de med Rust-eller Notehaliarnes beqwäm-
lighet mast öfwerensstämmande stallen, hwilka, es¬
ler hwad Utstottet wet, afwen hittils inom Rege¬
mentets ständ blifwit ombytte.
"z:o. At de i förre Författningar gifne före¬
skrifter om Manstapers längd mätte närmare reAls-
ras, samt uttryckelig förestrifc gifwas, det Luter af¬
seende bör göras pä en Karls mer eller mindre fa¬
gra utseende, utan endast pa deh kroppsstyrka."
Med anledning af hwad denna punA innehål¬
ler, får Utstottet ^vördsammeligen tilstyrka, det hos
Kongl. Maj:c underdänig anhållan matte göras,
ar Kongl. Magt, i anseende til Rikets minstade
Folkmängd, täcktes bestämma den pa Soldater
möjligaste minsta längd, som Kongl. Maj:t finner
wara i anseende til tjensten och nnwarande tiders
krigssätt tjenlig och lämpelig. Anseendes Utstottet
stg i anledning häraf icke behöfwa något widare
lil-
Den 8 Mats. Z79
tilstyrkande afgifwa, da Kongl. Maj:t redan, ge¬
nom Nådig Kungörelse af den 22 Januari: 1778
uli de strängaste ordalag förordnavt, det ingen i<e-
criit, för der han af Skaparen undfått en restig
och wacker wäxt stall waga ar (som orden lyda)
fig oförsynt lil den mästbjudande försälja och ut¬
prångla.
"4:0. At Landshöfdingen icke mätte aga rätt,
at, såsom flerestädes stolar händt, utlysa Stäm¬
mor med Rust- och Rolehällare, man at i Kun¬
görelsen utsätta i hwad ändamål sädanr stedt, äf¬
vensom ar, hwilken Embetsman der än wara matte,
skulle alfwarligen förbjudas, at göra någon propo¬
sition, som i minsta del kunde leda til ändring ri¬
tt de contrackor, som med Rust- och Norehallarne
gro ingangne, uran at samma proposition förut
warit hos Konungen anmäld och wunnit Detz
bifall."
Hwad häraf först angar Stämmors utlysan¬
de uran kungörandet af föremålet derföre, sä fin¬
ner Utstotret, at om sadam nägonstädes werkeligen
händt, detsamma är et fadanr missbruk, hwars
rättande wisst icke erfordrar en ny Författnings
stadgande,
Beträffande dernäst sättet at framställa pro¬
positioner, sa får Utskottet derwid anmärka, arda
Uti 7 § af I7Z4 Ärs Landshöfdinge-Instruckion
stadgas, at Regements-6belen har ingenting at med
de Rustande staffa, sq lärer deraf ock blrfwa en
följd, at ingen kallelse ti! Rusthallarnes samman¬
trädande, som ej är af Landshöfdingen utfärdad,
Z8v Den 8 Mars.
behöfwer atlydas, eller nägre lstalisr genom et fä-
Vant ureblifwande gä förlorade, samt inga propo¬
sitioner. hwilka ej af Landshöfdingen framställas,
behöfwa befwaras. Wid hwilker förhållande, och
da det ej är förmoda, ar en Landshöfding, hwarS
styldighet det är, at de Rustandes ratt bewaka,
skall framställa eller söka til bifall befordra någon
proportion, som ej är med Konungens Nådiga af-
sigter öfwerensstämmande, Utffottet sä mycket min¬
dre anser nägon ny Författning i detta amne wa¬
ra behöflig, som med sädane propositioner intet
äfwentyras, da sjelfwa order proposition förutsät¬
ter och altio päminner vin den i detta fall de Ru¬
stande sjelfwe altid tilkommande beslutande rätt.
";:o. At de mitzbruk, forn kunna widlada det
roterade Bätsmanshället, samt de kostnader som
Rothällarne derwid utöfwer de ingängne OontrEer-
no8 lydelse kunna äligga, jemwäl mätte i betrak¬
tande komma och pä er lämpligt färt warda af-
hulpne."
Men da de uti l^lemorialst omnämnde der ro¬
terade Bätsmanshället widlädande mitzbruk i in¬
gen omständighet blifwit upgifne, sä tiltror sig Ut¬
skottet icke, uran kännedom af der onda, kunna nä-
got medel til dest afhjelpande förestå.
Enar Utskottet nu pä ofwanberörde satt yttrat
stna tankar Uti de, genom de remitterats Memoria-
lerne , Utffottet til granskning framställde ämnen,
anser sig Utffottet icke böra oanmäldt lemna, at dä,
likmätigt Utskottets under denna Riksdag afgifne
och af Riksens Högloft. Ständer gillade Betänkan¬
de,
Den 8 Mars. Z8r
de, alla til et ooconomistt ämne hörande särskilde
stadganden komma, at i en Författning för hwar-
je ärende sammanfattas, och aswen salunda alt hwad
som rörer Indelnings- och Noterings-Werket blif-
wer i en Förordning sammandragit, sa stall genom
en sadan åtgärd wifterligen afhjelpas flere af dr
nu öfwerklagade olägenheter, hwilka ledc sit uphof
fran en mindre allmän kännedom af Författnin-
garnes innehall.
Riksens Högloft. Ständers egen uplyfta granst-
ning hemställes allt detta wördsammeligen. Stock¬
holm den 25 Februarii 1810.
Pä Högloft. Ridderstapets Pa Högwördige Präste-
och Adelns wägnar Ståndets wägnar
isob. 6. Oxenstierna. Oail isob> knös.
Pä Wallofl. Borgare- Pä Hederwärda Bon-
Ständets wägnar de-Ständers wägnar
O. s. Lcbönberr. L. kriLbsson.
k. Netrel.
Rikets Högloft. Ständers Lag-Utstötts
Betänkande, i anledning af Herr Lag¬
mannen Öar! Oustak k. von blaus-
volcks hos Högloft. Ridderstapet och A-
deln ingifne til Lag-Utskottet remitte-
racle?clemorial, angäende sörestaget stad¬
gande af någon Författning eller Lag,
som förestrefwe huru Jnnewanare i et
af Fiende anfallit Land i allmänhet
borde förhälla sig m. m.
Herr Lagmannen von k^ausvollk har uti be¬
rörde klemorial yttrar sig finna nödigt, at en Lag
Ut-
Z82 Den 8 Mars.
uttryckeligen bestämde: 1:0. huruwida Jnnewänare
uti ek af Fiende anfallit Land borde sätta sig til
motwärn, om än de moro obewapnade och funne
deras wanmagr at hindra Landels inkräktning, el¬
ler om de i sednare fallet kunde, man misstydning,
answar och förföljelse för det de pa88ivt handlar,
tåligt underkasta sig öfwermagten, för at undwika
de rysiiga upträden och omenffligheter, hwilka en¬
ligt allt krigsbruk wörö wanlige, da Folker reste
sig i massa och blefwe besegradr; 2:0. hwad det
Folk hade synnerligast at iagttaga, som bodde pa
en af Fiende occuperacl Landsstracka; huruwida
det borde efterkomma Fiendens påbud med eller
uran undantag, eiler lämna desse utan hörsamhet,
om än deras lif och egendom blottställdes för miss¬
handling af Fienden, som med swärdet i ena han¬
den och eldbranden i den anora hade magt och ut-
wäg at fatta sina befallningar i werkställighet;
z:o. huruledes Embetsman i et salunda inkräktadt
Land wisligast borde förhalla sig, och huruwida de
skulle nedlägga sin tjenste-befattning, eller dermed
fortfara m. m., och 4:0. hwad i sadane fall, som
omnämnde äro, borde för brott anses, och hurule¬
des förbrytelser efter deras olika art af grofhet bor¬
de dömmas och bestraffas, äfwensom Herr Lag¬
mannen fluteligen föreslagit, at någor mane stadgas
i allmänhet om ersättning för sadane Medborgare,
hwilkas egendom, utan at de sjelfwe dertil gifwit
anledning, blefwe til större eller mindre del fföflad
eller skadad af Fienden, samt om sätter huru en
sadan förlust rätteligen borde bedömas och ersätt¬
ningen derföre beräknas och utgifwas.
Da Menniskorne inträdde i Borgerligt Sam¬
hälle
Den 8 Mars. z83
hälle och gafwo sig en Styrelse, war hufwudända-
mälet, at staffa sig stydd nior yttre anfall. Med
en stigande uplysning följde sedermera, ar förswa-
ret i nästan alla Stater öfwerlemnades at wisia
bertil or,^3nj!,erL6e lionpper: der besia mast wiker
för en öfwerlagsen Fiende, hafwa Jnnewanarne,
om icke förut öfwade i wapen, merendels haldre i
möjeligt lugn underkastat sig Fiendens mensklighet,
an genom försök at med egna krafter möta honom,
blottställ sig för det rysliga upträde, at til lif och
egendom mitzhandlas. Wib fa tilfallen, aldraminst
i sednare tider, da sättet at kriga blifwit mera ledt
fran det naturliga, har man funnit en sadan uran
militairist Plan företagen resning medföra ej någon
mildring i den inkräktade ortens öde, utan twärt-
vm ökade mord och plundringar: ined erfarenhet
af sadant förhållande, har det rilhört försigtigheten,
at en för milimirista insigter känd Person fart sig
af Regeringen updragit, at pa stället ester omstan-
digheterne leda Allmänhetens steg wid fiendtliga an¬
fall, hwarest någor milit-niistt morwärn icke fun¬
nits. At stadga någon Lag för Jnnewanarnes
upförande i allmänhet wid sädane tilfällen, har
fran äldre tider warit mocsagdr af ben regel: d- r
wapenstvrkan befaller, tvstna Lagarnc—Den
frihet i handlingar, hwilka alla bud förutsätta så¬
som första wilkoret för deras tillämpning, är dä
ingalunda ar påräkna; och lydnad af Lagen bäf¬
wer swarligen tänkbar, da den skulle adraga den
lydande en härdare behandling, än werkställigheten
af Lagens straff möjligen kunde innefatta. Utom
betta möter i asfeende pa sjelfwa Lagstiftningen en
omständighet, som aldrig kan förenas med ber sahra
och owilkorliga i Lagstiftarens steg, i ber at han
under
384 Den 8 Mars.
under öfwersigten af den ort, der Lagen ivid ivrffa
tilfällen ssulle galla, icke har i sin förmåga at be¬
räkna och stadga hwarje handling, hwitken kunde
blifwa föremal för bud eller förbud. I följd af
detze grundsatser har Utstottet ansett sig icke kunna
förestå nägon Lag för Jnnewänarnes förhållande i
allmänhet, uti et af Fiende anfallit Land, eller be¬
stämma hwad ivid sädane tilfällen ma såsom brott
anses, eller stadga något särstildt för Embecsman-
nen; men i anledning af Herr Lagmannen von
I-Iausvoltls i i:sta och 2:dra Uti tutemo-
rislöt wäckte frågor, finner Utstottet sig böra wörd-
sammeligen projeckera följande:
i:o. Om wid pakommande Krig Konungen
eller Regeringen icke ffnlle hafwa widtagit förswars-
anstalter för nägon Landsort, hwilken af Fiende
kunde blifwa angripen, eller lemnat Embetsmän-
nen i orren föressrift, huru i sadant fall bör förhal¬
las, mä det ankomma pä Jnnewanarne sjelfwe, at
sätta sig til motwärn eiler ej, alr som de finna om-
standigheterne föranleda, utan ar utgången af det
ena eller andra ma sedermera kunna läggas dem
til last, sä wida icke wisas kan, ar förräderi til
förhällandet föranledr; och
2:0. Sä wida ärlydnad af de befallningar, en
inkräktande Fiende utfärdar, icke kunna undwnaS,
ma den ej eller til last räknas, äfwensom den Tro-
Hets-Ed, Inkräktaren med swärdet i handen affor-
drar, sedan likwäl föreställningar deremot sörgäf-
wes blifwit gjorde.
Hwad stuteligen angär Herr Lagmannen von
HausvolKs förestående i afseende pä ersättning för
' sä-
Den 8 Mats/ Z85
fäöane Medborgare, hwilkas egendom, utan at de
sjelfwe derril gifwit anledning, blifwit lil större
eller mindre del stöftad eller ffadad af Fiende, och
satter huru en sadan förlust rätteligen borde bedöm-
mas samt ersättningen derföre beräknas och utgif-
was; finner Lag-Utffottet det med naturliga billig¬
heten instämma, ar all sadan egendom, som utan
agarens förwällande genom Fiendens åtgärd pa et
eiler annat sätt förloras, bör honom ersättas; men
dä Riksens Högloft. Ständer i 62 §. af Regerings¬
formen förbehållit sig, at de anflagne Penninge-
Lummorns icke Utan deras samtycke fä anwändas
til andra an de af Ständerne sjelfwe faststälve än¬
damål; anser Lag-Urfforrer sig icke tilständigt, ar
förestå, det sävane enikildce Medborgares förluster
stola af Stats-Merker godtgöras, utan lärer det
pä Ständernes egen åtgärd ankomma, at da de
ä Riks-Möte, efter delen stik förlust inrrästadt,
samlats, för hwarje särffildt rilfälle derom förord¬
na. Stockholm den ?:de Februarii 1310.
Pä Högloft. Ridderstapets Pä Högwördige Pre¬
vet) ÄdeinS Ledamöters ste-Standets Ledamö-
wägnar kers wägnar
Larl 6. Ltjernsteät. R. ^lmcivlst.
Pä Mälloft. Borgare- Pa Hedecwarda Bon-
Standets Ledamöters de-Skandets Ledamör
wägnar ters wägnar
k. 14. Orevesmustt. Lrie Olofsson.
isost. Holmbergs so».
Sjette Bqn-et. N:o 25. Ut-
Z86 Den 8 Marg.
Utdrag af Rikets Högloft. Ständers Lag-
Utstötts lUotocoii, hällit i Stockholm
den?:de Februarii I8ioi
S. D. Herr ^88Sk80!-en von Scbgntr upläste
sin, i anledning af Herr Lagmannen von I-Uu8-
VVOIS8 semoria!, om stadgande af en Lag för In-
newanarnes förhållande uti et af Fiende anfallit
Land m. m., ffrifreligen författade mening, sa ly¬
dande:
"Ibland de ämnen, hwilka Utskottet hittils haft
under öfwerlaggning, anser jag Herr Lagmannen
von N3U8N<M8 motion wara den mast kinkiga,
hälst, fragg är om stadgander i ämnen, angående
hwilka, mig wetterligen, annu ingen Lag funnits;
och da härril kommer swärigheten at förutse alla
rnöjeliga händelser, hwilka kunna inträffa, samt
beräkna den politiska werkan, hwilka bestämda fö¬
reskrifter kunna medföra, mäste jag bekänna swarig¬
heten för mig, at afgifwa er bestämdt yttrande."
Da en nyh framfaren tid adagalaqt, huru¬
ledes Medborgares och Embetsmans förhållande,
ehuru föranledc af warmaste nir för Fäderneslan¬
det, af fullkomlig öfwertygelse om fullgjorda pligter,
blifwir olika bedömdt, alic efter som följderne blif-
wit mer eller mindre gagnelige, mäste man medgif-
wa nödwändighecen af fädane Lagar, hwarigenom
Medborgare och Embetsmäns förhällanden, dä de
ej innefatta förräderi, skyddas frän riltal och answar.
Pä grund af denna öfwertygelse, hemställer
jag, om icke den af Herr Lagmannen von kU^woltik
pakallade Lag borde innehalla:
r:o. Ar
Den 8 Mars. Z87
1:0. Ät om wid pakomMande Krig Konungen
elier Regeringen icke skulle hufwa widtagit förswars-
anstalter för någon Landsort, hwilken af Fiende
kunde blifwa angripen, eller lemnar Embetsman-
nen i orren förestrift huru i sadant fall bör för-
hailas, ma der ankomma pa Znnewanarne sjelfwa,
at satta sig lii motwarn eller ej,, allt som de finna
omständigheterne föranleda, utan ar utgången af
tzec ena eller andra mä sedermera kunna läggas
dem cil last, sä wida ej wisas kan at förräderi lil
förhallandet föranleV t.
2:0. Sa wida ätlydnad af de befallningar en
inkräktande Fiende utfärdar, icke kunnat undwikas,
tua den ej elier kil last räknas; äfwensom den Tro-
heks^Ed Inkräktaren med swärdet i handen affor-
drar.
g:o divilc; Embets- och Tjenstemän stola qwar-
stadna hwar och en wid sin beställning, den de,
sa widt Fienden ej lägger hinder i wägen, böra
ucöfwa efter gällande Lagar och Instluckionor; med
skyldighet at efter förmäga söka afböja de olägen¬
heter inkräktningen kan medföra.
Detta äro de allmänna stadgande» jag tror
böra bifallas. SpsciellL anser jag dem ej kunna
blifwa, och förmodar, atester desse zme lckwcker och
Allmänna Lagen allt kan bedömmas. Konungens
i Regeringsformen förbehallne rätt at besluta i
LommLiMo - Mål anser jag såsom et hinder för mig,
at kunna instämma med Herr Lagmannen von kilaus-
>volik, angående de af honom projeckeraäe steg til
en anfallen orts förswar, och jag fruktår äfwen, ar
xroMst kunde stundom blifwa vwerkstalligt. ^
-Z88 Den 8 Mars.
Angäende ersättning för den stada Jnnewä-
narne i et af Fienden angripit Land kan tima,
derom ar jag af lika tanka med den Ucstoctets Be¬
redning yttrat."
Hwad Herr Hs8e880ten angäende Jnnewänar-
nes frihet at efter eger wal sätta sig til motwärn
eller icke, uri i:sta ynrat, blef afUtstoc-
tets fleste Ledamöter bifallit, at tilläggas uti Be¬
tänkandet; men Herr ?roko880ren Oockor VVäkIiNj
Herr Prosten samt Herr ^sxessoren
tlin önstade, ät någor tillagg häraf e) mätte göras.
Beträffande 2:dra ?uncken eller stadgandet om
strafflöshet för åtlydnad af Inkräktarens befallnin¬
gar eller aflaggande af en med mäld fordrad Tro-
Hers-Ed, instämde Utstottets pluralitet likaledes med
Herr Hgzessoren von Lckantr/s ranka, med tillägg
af följande ord: sedan föreställningar deremot
färgäfwes blifwit gjorde; men de irenne Herrar
Ledamöter, hwilka i anseende til i:sta buncken wa¬
rit af sarstild mening, wille jemwäl at andra kunc-
ten icke stulle tilläggas, utan Beredningens Utlä¬
rande i allo förblifwa oförändradr.
Herr Hsse^oren Von 8ck>3Ntr bortgeck deref¬
ter, och Tredje LmEsn företogs til stärstädande;
hwarwid atstillige olika meningar upstodo, i sa
matto, at en del Ledamöter funno Embetsman wiv
Fiendens infall wara owilkorligen förpligtade at bi¬
behålla deras tjenster, fä lange nagra förradista
gerningar emot Fäderneslandet icke af Fienden be¬
stämdt päbjudas; en annan del, lika med Herr
Lagmannen von t-lLusrvollL ffrifteliga yttrande af
den
Den 8 Mars. z89
den 2:dra November sistlidet är, trodde det böra
fä pä Embetsmannens bepröfwande ankomma, at
sä wida Fienden icke stiller dem fran deras inne-
hafwande Embeten och fenster, fortfara med deras
besättning; och annu andre Ledamöter ansago nå¬
gor bestämdt stadgande härom icke böra göras , utan
Beredningens Förslag allena följas; anförandes un¬
der öfwerlaggningcn härom Herr Presidenten m.
rn. Grefwe oyllenborZ: "För min del får jag åbe¬
ropa, hwad af mig til sista kWm-protOLoliet rö¬
rande denna omständighet är anfördt,och sä framt
UcstoltelS ple»-rlttet ej bifaller min mening, at Em-
bets- och Tjensteman stola utan inwändning fort¬
fara med tjensternes utöflting, sä begär jag at
desa mina tankar mätte ätfölja Lxpeclirionen cil
Riks-Standen; jag anser nemligen jemnförligt bät¬
tre, ar Landers Embetsman, som aga ömhet för
Folket och kännedom af Lagarne, bibehålla sina Em¬
beten, hwarigenom de kunna wara i tilfalle at e-
mot Inkräktarens wäldsmagt nägorlunda stydda
Jnnewänarne uti deras lagliga rättigheter, an det
tilstand stulle wara, da Folker, öfwergifwit afsina
wanliga Styresmän, stulle öfwerlemnas ät de obe¬
räknelige och grufliga följderne af en grym Fiendes
wilda nycker, uran ac fä njuta det minsta stydd
af Lagen, för hwars helgd icke någon ansedd Med¬
borgare stuteligen längre kunde ifra. Det blifwer
således min oryggeliga öfwertygelse, at andre ur-
sagler för Embetsmans nedläggande af Embecet
wid Fiendens infall icke kunna antagas, än antin¬
gen den, ar Fienden sjelf stiljer dem derifrän, eller
ock at de nödgas med Man uphöra derföre, at
Fienden för desi utöfning påbjuder sädane stridige
befallningar, at Embetsmännen, utan at begä hög-
mals-
Z9o Den 8 Mars.
mälsbrott eller öfverträda Ed och samwetspligt,
omöjligen kunna dem efterkomma".
Herr Secr^temrLn Friherre VVräuZe! instämde
häruti.
Herr Borgmästaren L-ncbm-m trodde det nä-
gon bestämd föreffrift i detta hänseende nu i förtid,,
icke borde af Lagcklkssottet förestås; utan symes det
böra pä Kongl. Majtts för farffildte fall afgifwan-
de Nädiga Inslruäkioner böra ankomma, huruwida
en Embetsman kunde anses berättigad, at wid Fi¬
endes påträngande nedlägga sin Tjenstebefattning
eller icke. Herr Borgmästaren beklagade wäl en
Embetsman, som wid Fiendens infall saknade be¬
stämdt rättesnöre för sina åtgärder, men han fann.
bet nu icke wara sig kilständigt, at inga uti uägtst
lletaillersät Utlåtande häröfver.
Herr DoÄor 'VV^bliii och Herr ^88688oren 8jn-
clin yrkade Betänkandets oförändrade bibehållande.
Riksdagsmannen petter förenade sig med
hwad H^r Lagman blnusvvolk piojcekvist.
Herr DoÄor 8tt-rrk hemställde, om icke Tredje
punäsn storde göras lika sa wilkorlig som Första
kunLtsn af Herr ^88L8S0rei> von 8cb2Mr,'8 anföran¬
de, sä at en Embetsman följagkeligen icke kunde
efterär tiltalas, antingen han af fruktan för Fien¬
den nedlagt ljensten eller icke.
Herr Prosten Hhl8tecf förenade sig dermed sä
Mycket häldre, som han inst ansäg detta wara Be¬
tänkandets afsigt; Men Herr Prosten yrkade, ak
nägon ändring deruti icke mätte göras.
Herr
Den 8 Mars. 55>r
Herr Stats-8ec> eter arén lannerstjerna och
Herr Borgmästaren immcjvist upkommo.
Herr Baron och Ordföranden proponera
bifall til 6 H. uti Herr Lagmannen von llauswoliks
ofwannamnde striftetiga anförande.
Beswarades med Ja och Mej, hwarjemte
votering ästades; af sadan anledning gjorde Herr
Ordföranden följande proposition:
Den som bifaller Andra Beredningens Be¬
tänkande, sa at Uti lexp<-siicionen ej bör tilstyrkas
någon bestämd föreskrift för Embetsmän, antingen
De tvid siendtelig invasion stola nedlägga deras tjen-
sier, eller icke, strifwer Ja. Den det ej bifaller,
strifwer Mej. Winner Nej, sa kommer 6 H. af
Herr Lagman von riiausvvoltls LiÄamen, ut orda¬
grant Uti Ucstottets Lxxeättion intagas.
Utstottet antog wal denna proposition; men
Herr Stats-8ecreteraren lannerstjerna reserverg^C
för sin del, at i händelse Mej winner, sa wore
Herr Stats-8ecreterarens mening icke dest mindre
den, ac i fragawarande Embetsmän ingalunda, sä
framt icke Flenden befaller dem, at begå förräderi
eller stiljer dem fran Tjensterne, maga under någon
annan förewändl.ing, af htvad namn som hälst,
afhälla sig fran Tjenstgöring tvid Fiendes infall.
Af samma tanka wörö Herr kresirlenten Grefwe
Lilienborg, i likhet med htvad han förut yttrat,
samt Herr Friherre vrangel.
Voteringen företogs härefter med flutna sedlar,
wid hwilkas öppnande fanns, at inom Bonde-Stan-
det
Z§r Den 8 Mars.
det blifwit kemnade 4 och I Me); inom Borr
gare-Ständet Z Ja, 2 Mej; inom Prasce-Sran-
det 5 Ja, samt inom Ridderstaper och Adeln 6
Mej; och som Ja följagteligen wunnit, sa stulle
något bestämdt stadgande om Embetsmäus sörhät»
lande icke blifwa uri Betänkandet infördt.
Widkommande fluteligen 4:de kunden af Herr.
^88essoren von 8Lb:uU2 8 votum; sa stulle i öfwer»
ensstämmelse dermed Betänkandet blifwa oförän»
dradt; och komme detsamma icke heller ar undergå
nägon annan rättelse, än i hwad som angar i och
A ?unac-rne Uti nyftnämnde votum, hwilka jemlikt
Utskottets Beslut stola Uti lkxpLäitjonen tilläggas.
Herr Lagmannen von l^ausrvolss begärde, at
sä wäl hans lvl^morjA. som Förslag til Urstotters
utlärande matte bifogas Betänkandet och ril sämre»
lige kuLxEckivL Sländen afga; härril samtyckte Ut-
stöttet- Or
Lx krorocollo
soli. käolmkerZLon.
Afffrift.
Utkast til swar och Betänkande, i anledning
af der urås undertecknad lil Högloft, Ridderstapets
och Adelns krococoll den 4:de Ocrober 1329 ingift
ne och derifrån til Lag-Utstottet remittsrLcle vick»-
msn eller ^lemcrrAl, hwarutinnan uppå andragne
stäk hemställes, det matte utfärdas ril allmän och
enstild efterrättelse en Lagförklaring och klemen»
te, som bestämmer
i;o. Hus
Den 8 Mars. Z 9z
r:o. Huruledes Znnewanarne i det Land, som
af Fiende warder anfallit, i allmänhet böra förhäl¬
la sig, nemligen huruwida de böra sätta sig til
motwarn, om an de arv obewapnade och finna de¬
ras wanmagr ar hindra der Landers inkräktning,
eller om de i detta sednare fall kunna, utan initz-
tydning, answar och förföljelse, för det de passivt
handlat, tåligt underkasta sig öfwermagten, för at
undwika de ryfliga upträden och vmenffligheter,
hwilka, enligt alt krigsbruk aro wanlige följder, e»
när Folket reser sig i matza och warder besegradt.
2:0. Hwad der Folk har synnerligast at iagt-
taga, som bo ä en af Fiende occuperacl Landsträc¬
ka, huruwida de böra efterkomma Fiendens päbud
med eiler utan undantag, eller lemna detze utan hör¬
samhet, om an derigenom deras lif och egendom
blottställas för mitzhandling af Fienden, som med
swärdet i ena handen och eldbranden i den andra
har magt och utwag, at satta sina befallningar i
werkställighet.
Zw, Huruledes Embttsmän i et salunda in-
kräkradt Land wifligast böra förhalla sig, och hu¬
ruwida de mäste nedlägga deras Bensteebefattning
eller dermed fortfara m. m. __ och
4w.Hwad i sadane fall, som omrördt ar, bör så¬
som brott anses, och huruledes desse förbrytelser ef¬
ter deras olika art af grofhet böra bedömmas och
bestraffas. Afwensom uti kotemorialet blifwit
flmeligen hemstäldt, at något mätte stadgas i all¬
mänhet om ersättning för sadane Medborgare,
hwilkaö egendom, utan at de sjelfwe gifwit dertil
an-
Z94 Den 8 Mars.
anledning, warder til större eller mindre del stöf-
lad eller stadad af fiende; och om sattet huruledes
en sadan förlust rätteligen bör bedömmas och er¬
sättningen derföre beräknas och urgifwas.
Ett ämne af den wigt, widstrackta omfatt¬
ning och synnerliga granlagenhet, som ifragawa-
rande, sa framt det stall fullständigt utredas ock
utarbetas, fordrar mera tid, kunstapcr och etfa-
renher, an åtminstone jag ager; men Högloft. Lag-
Utstottets mig wisade förtroende fordrar dock, at
jag, som deruti pakallat Högloft. Riksens Stän¬
ders upmärksamhet, yttrar mine tankar, hwilka,
ehuru manga brister derwid kunna uptäckas, lik-
wäl torde leda til någon hjelpreda för uplyftare
Medborgare wid sammansättningen af den Lag och
Det keAlemem? jag päyrkar af karlek för ett al-
ffadt fosterland, af nit och trohet för min lagkrön-
ta Konung, och af deltagande kansta för de Med¬
borgare, hwilka genom oförutsedde händelser och
fiendens framträngande kunna blifwa försatte i för¬
lägenhet och ^villrådighet om aliggande pligter.
At denna Lag eller Retz-lemsMe är högst nöd»
wandig, har jag redan sökt wisa och med anförda
exempel styrka uti ^Wmoiiglet. Erfarenheten,
som fa af ost wid detta Riksmöte lara sakna, är
ock talande för denna sak. Och da wi öfwerlef-
wat den stidepunkt, hwarunder Medborgare .med
renaste upsat i deras behandlings- fatt blifwit mitz-
kände, beryktade och oblidt bedömde; hwarunder
loftal blifwit hällne och ärestod anbefald at upre-
sas öfwer bragder, hwilka sedermera blifwit af-
malade med swartaste färgor; hwarunder folket den
ena
Den 8 Mars. 395
ena gängen upmanas ar följa dylika hieltedatcr, och
den andra gången ater genom upläste^ Kungörelser
wärnäs, ar icke laka förleda sig ti! sadane nytrå¬
den, emedan stillnad wore emellan en bewärad
Landstorm, som anses för Landets stridsfolk, un¬
der Fäderneslandets och Lagarnes skydd, och be-
wapnade Bönder, som af egir bewäg, egen kits¬
lighet, utan Ofwerhetens befallning, angripa fien¬
dens ckrouppei-, och således böra betraktas såsom
lömste Symtröfware (wid Swensta Befälhafwa-
rens pa Aland den 2 Martil 1809 Utfärdade och
a Predikstolarne derstädes upläste Kungörelse);
hwarunder Allmänna Ddningarne och häfdcrne
uplysa ost om det olika behandlingssätt , som uröf-
was emot folk, som reser sig i massa, och warder
vfwerwunnit, och emot besegrade leZulier.-r ck roupper,
hwartil kommer den förlägenhet och willradighet,
huruledes man rätteligen bör förhalla sig, deruti
hwar och en inciivlclu mäste stadna, enär man af
Fiende anfalles, och derwid kastar en forskande blick
pa framfarna händelsers olika bedömande; och det
tilfälle, som genom en sadan twetydig tolkning ar
öppet lemnadt för den illasinnade, at blottställa
äfwen nitiste Medborgare för tilta!, förföljelse el¬
ler wanrygte, ehwad beslut derwid an fattas ma;
sa lärer ock icke någon finnas, som motsäger den
sanning, at fa Lagar arv mera oumgängelige, än
de af mig äskade, och som icke lika med mig in¬
ser nyttan af ett stadgande, som i nödens och be¬
kymrets ögonblick kan wara en säker ledare, samt
ett wärn och skydd emot de cadcksi-, hwilka ej säl¬
lan hitkils warit beklagliga följder af fiendtliga
invI8>oner, oftast Utan urskiljning af upsatet hos
örn, som haft tilfälle armanda bemödande för all¬
mänt
Z96 Den 8 Mare.
mant gagn och basta. En sadan Lag är wäl swar,
dock icke omöjlig at sammanfatta, ehnru öfwer-
magtens bud lagga oöfwerwinneriiga hinder i wä¬
gen för efterlefnad qf gifne befallningar frän den
Luccombc-rLNLlo; men da Konung och Fädernesland
hafwa wiste anspråk sig förbchallne, mäste desse for¬
dringar stadias, och Lagstiftaren förestrifwa sätter
at dem fullgöra, likwal med billigt afseende ä möj¬
ligheten til werkstallighet; och denna sista regel blir
ock den förnämsta grund', hwara omförmaldte Lag
bör uprattas, sä wida den stall tjena ril efterlef¬
nad och blifwa anwandbar.
Fräga kan icke wid detta tilfälle wara, at
widröra förswars-anstalterne i Riket och de rep¬
liera, eller irreguliera 1'rouppers förhällningssätt un¬
der krigstider. — Sadanc alt hanföres til Lom-
ni!!nc!o-mal, hwilka, enligt i; tz. af wär nyligen
antagna Regerings-Form, blifwit öfwerlemnade at
Konungen, at sjelf i Nader afgöra och bestämma;
Och den fom icke fullgör Konungens bud och be¬
fallningar, har sitt straff stadgadt uri redan för det¬
ta urkomne Lagar och Författningar. Hwadan
ock uri Memorialet icke nämnes derom, uran an¬
gående den Landsträcka, hwarest Förfwars-anstal-
rer antingen icke blifwic widtagne, eller ock befinnas
orilräckelige, at hindra en framträngande fiende;
och huruledes folket mäste förhalla sig sedan sam¬
ma Land af fiende blifwit inkräktadt.
Ar L allmänhet befalla och fordra folkets res¬
ning i. Massa wid fiendens framtagande, eller ett
genstrafwigt wägrande af lydnad för öfwermag-
tens bud, wore lika wädeligt och oklokt, som at
stadga
Den 8 Mars. Z97
stadga städse tåligt afbidande af det öde Seger-
winnaren behagar förestrifwa, och hörsamhet i allt
emot deras Beherrstare, eller förestrifwa, at en
IVoupp aldrig stall wika för sin fiende, eller för¬
ordna, huru en i sjönöd warande seglare och den
hwarS egendom af wädeld hemsökes, oundwikeligt
mäste förhälla sig; emedan händelser och tilfällig-
herer aro olika, och ofrast tjenar ril rättesnöre en¬
dast den regel Naturens Lag liiQerrri-, al söka räd¬
da hwad man kan, och reUucei-L följderne af den
hotande faran til de minst känbara, eller at un-
dergä ett mindre misiöde, för at undwika ett swä-
rare. — I aila desse fall gifwas säleves undan¬
tag, hwilka icke^kunna af Lagstiftaren pa förhand
bestämmas. Ar fiendens styrka icke större, än
at den kan af folker fördrifwas, eller om en syn¬
bar wada för den öfrige delen af Fäderneslandet
genom motstånd kan afböjas, mäste alla försök wid-
tagas til winnande af ett sa hälsosamt andamäl;
detta är ett anspråk, hwartil den sanna Swensta
äran och Samhället har högsta rätt; —. kan dere¬
mot i detta fall nägor af hufwudsakelig nytta icke
Uträttas, fordrar äter menstligheten, ac icke blott¬
ställa folket och landet för rysliga uprräden af mord
och brand, ty hwarken Jnnewänare i bet Land,
som af Fiende intages, eller Fäderneslandet draga
någon fördel deraf, om de förre under deras wan-
magt genom öfwerdädigt upföranbe och ett oriktigt
begrep om sann nit och trohet nedkalla öfwermag-
tens hämnd och blifwa Zeffer för plundring och
Landets ödelagggande— Andamäletmed Samhälls¬
lefnad är allmänt wäl, allmänt stybb; och hwarje
Samhälls Ledamots förbindelse ar efter yttersta för¬
måga bidraga bertil; men da detta ändamål ej kan
win-
393 Dm 8 Mars.
winnås, om an enffildte Medborgare göra uppoff¬
ring af lif och egendom, lärer ock rimligen icke kun¬
na fordras onödigtwis en sadan uppoffring, oer¬
sättlig för den lidande, och jcmwäl af ffadelig in¬
flytelse för Samhället. Alla Rikens Historier np-
lyfa ock derom, at äfwen under den största wada
Regenterne dock af nämnde orsak sökt nndwika
upbudning af folkmassor, och enär sadant likwal
fkedc, hwad dermed blifwit uträtradc och foljderne
deraf. — Det lärer derföre wara lämpeligast,. at,
enär allmän Lag i detta fall icke kan gifwas, lata
ankomma pa Konungens första Man i den Orr,
som af fiende anfalles, at enar tilräckelige förswars-
anstalrer icke blifwit förur widtagne, i samråd med
närmast boende Embecsmän och andre redelige
Medborgare öfwerlägga om det bestut, ssni bör ef¬
ter förefallande omständigheter widragas; och ar
han, jemte Lonsei!lLU8 Ledamöter sedermera, såsom
angående Oommenck-mwr a belägrade fästningar ar
stadgadt,^ warda Konungen answarige, om de an¬
tingen af feghet tillåtit Fienden intrade, hwilket
de^ kunnat och bordt förekomma, eller af öfwerdad
wagat ett motstånd, hwars olyckliga utgång och
följder de kunnat förutse och wanta sig.
Sedan ett land blifwit inkraktadt, kan, afde
stal jag redan haft äran wördfammeiigen anföra,
aldrig något answar alaggas Jnnewanarne der¬
städes, hwilka arlyda befallningar fran Segerwin-
narensom äger militainik Magt, at^ utkrafwa
werkställigher af defi bud och rsgui8itior>er; men
Konungen och Fäderneslandet hafwa dock en pligt
at fordra af de olycklige öfwerwnndne, den nem¬
ligen, at desse icke ulan oundwikeiigr wang inga
Den 8 Mars. 899
uti något som förnärmar Konungens och Fäder¬
neslandets sanna Interesse, hwiiket altid bör wa¬
ra en trogen Undersares och redlig Medborgares
första ögnamärke; hwadan det tilhör afwen hwar
och en, men i synnerhet Konungens förste Man
och Embersmän i Orren, ar i sadane händelser
deremot göra kraftiga rLmonstrstione-r och protester,
samt ar i allt bemöda sig derom, ar mildra olyc¬
kan ej mindre för Fäderneslandet i allmänhet, an
jemwäl för den ort i synnerhet, hwilken blifwit af
fiende hemsökt, samt at befordra ordning, rättwisa
och billighet i den krets, hwarest de genom Konun¬
gens Näd blifwit stätde. — Den som häremot up¬
penbarligen och bevisligen bryter, bör alftvarligen
straffas antingen til lifwet eller med förlust af defi
innehafwande Embete, eller ock sakfällas ril kropps¬
straff och Penninge-böter, alt^ efter brottets egen-
fkap och följderne deraf; — Afwensom den, hwil¬
ken antingen anwänder sin inflytelse hos Fienden,
at utöfwa hamnd emot någon Medborgare, eller
ock af eget bewag, under osanfärdig upgift af In¬
kräktarens befallning, tilfogar Medborgare stada'
ril lif och egendom, gör sig saker til det straff La¬
gen uri 4 Lap. i §. Mitzgernings-balken stadgar;
hwaremor den Embetsman, Tjensteman elier Med¬
borgare, som under fiendtelig invasion warit ett
stöd för sine olycklige likar, eller genom sm rådig¬
het afwarjt stadeliga pretentioner af fiende, bör
förwissas om sin Konungs Näd til utmärkt belö¬
ning, jemte det han förstenar fosterlandets högaktning.
Genom den förbindelse, som salunda stullr
åligga Embets» och Tjenstemän, llifwer det ock
m följd, at sa wida inkräktaren icke skiljer dem
ifrån
4QQ Den 8 Mats.
ifrån deras Embetes och Denstemanna befattning,
böra de ock dermed fortfara under invasion-riven,
hälst mycken oreda uti sakernes wanliga gäng, samt
manga afwentyr och wäldsamheter synbart kunde
inträffa, om de nedlade deras wanliga befattning,
och fienden, som Merendels icke känner Swensta
spräker, eller kan göra sig begriplig hos Allmogen,
stulle försättas i nödtwang ak i alt sjelf agera;
Afwensom af enahanda orsak, det icke eller bör an»
ses fördömligt, Utan twärrom berömligt, om nägon
Medborgare later nyttja sig til Tolk emellan fien¬
de och det inkräktade Landets Jnnewänare, eller
at uträtta andre warf a landet, enär han icke der¬
under salunda försyndar sig, som uti ofwanberörde
I^omeiu omförmäles; emedan han derigenom bereder
sig tilfälle, at hos en öfwermodig fiende likwät
stundom kunna mildra detz eljest kanste gränslösa
anspräk, och Folket jemwäl har en egen Medbor¬
gares biträde, at wid alla tilfällen kunna under
Leras lidande påräkna.
I anledning af hwad här ofwan anfördt blif¬
vit och ^lemoiialet widare omförmäler, torde fin¬
nas lämpeligt, det antingen såsom et tillägg til 4
Mihgernings-Balken, eller ock genom särskild
Författning stadgas som följer:
§. r-
Enär Fiende tränger fram, och nödige förswars-
anstalter förut icke blifwit widtagne eller annorlun¬
da anbefaldce, aligger det Konungens förste Man
i den orr, som af Fiende hotas, ar genast samman¬
kalla närmast boende Embetsman och andre redlige
Med-
Den 8 Mars. 40 t
Medborgare, och öfwerlägga hwad beflnt efter före¬
fallande vmstandighrter bör widlagas, antingen til
motstånd medelst Folkets upbädande i majja- eller
til stilla afbidande af det förestående ödet. Och
warda denne Konungens Förste Man jemte Lon-
scillLus öfrige Ledamöter, såsom angående Oommen-
tlsnter i belagrade Fästningar förut ar stadgadt-
Konungen och Fäderneslandet anfwarige derföre,
om de af feghet tillåtit Fienden obehindradt inträ¬
de, hwilker de kunnat och bordt förekomma; eller
ock af öfwerdad wagat et motstånd, hmars olyckli¬
ga utgång och följder de kunnat förutse och wan¬
ka sig.
§- 2.
Hwad conseiliens fleste Ledamöter, hwilkas anta!
bör bestå åtminstone af Ellofwa, inberaknad Ko¬
nungens förste Man, fom derwid förer ordet, be-
fluta, mäste genast sättas i werkställighet efter de
grunder, hwarom Under öfwerlaggningen blifmit
belefwadr; och ingen, eho det wara ina, lagge der¬
emot hinder, Utan sa wida han kan styrka at för-
rädiffa stämplingar emot Konung och Riket ä ba¬
ne warit och gitter dem förekomma; gör det någon
af annan orsak, straffas, som Lagen uti 6 ("ap. 2 tzr
Mihgernings-Balken stadgar;
",
Enär enligt 6onseiIl>?n8 beslut motständ stall
göras och Folker således upbadas i majja- böra til
Anförare mwaijas framför ändrö ladane Embets-
och Tjenstemän samr Medborgare- hwilka förur a-
ga niilitaieista insigter och Folkets synnerligaste för»
Sjette Bandet. N:o 2S, troende^
^02 Deri 8 Mars.
troende; men Hufwudbefälet tilkommer Konungens
Förste Man i orren, sä wida han af sjukdoms¬
förfall eller ålderdom bertil icke är oförmögen, i
hwilken sednare händelse den Embetsman, som i
Värdighet ar honom närmast, inrager hans Plats.
§- 4.
Befälhafwaren med samrelige Anförarns öf¬
verlägga om bästa sätter lil utförande af den a-
syftade Plan; och hwar och en fullgör sedermera
sin skyldighet efter yttersta förmåga; hwilken som
brister deruti, straffas efter omständigheterne med
Embetets eller Benstens förlust pä längre eller kor¬
tare tid, kroppsstraff eller penningeböcer.
Skulle sa hända , der Gud nådeligen afwarje,
at framdeles någon ort af wart alstads Fädernes¬
lands område warder af Fiende inkräktadt, kunna
wäl Jnnewanarne derstädes icke förbjudas, at un¬
der sin wanmagr åtlyda Inkräktarens bud och be¬
fallningar; dock åligger der dem, at wisa deras
trohet emot Konung och Fädernesland såmedelst,
at de icke utan oundwikeligc lwang inaa uti något,
som förnärmar Konungens och Fäderneslandets san¬
na interesse; hwadan det aligger hwar och en, men
i synnerhet Konungens Förste Man och En bets-
män i orten, at i sadane händelser deremot fram¬
ställa kraftiga relnonstr^rioner och x»ot Stcr. Gö¬
res dera af Inkräktaren icke något afseende, ware
Jnnewanarne frie fran tilta!, om degenom lydnad
söka undwika wald; dock harifrän undantagit det
fall, om emot förmodan Inkräktaren yrkar, at
de
Den 8 Mars. 4vZ
de stola bära wapen emot Fäderneslandet; hwar-
til ej någon ma, under hwad forewändning söM
hälst, lara öfvertala eller truga sig, wid straff,
som uti 4 Lap. i §t Miflgernings-Balken stadgas»
§- 6»
Embete och Tjenstemän a en af Fiende in¬
kräktad Landsstracka, ma, sa wida Fienden icke stil¬
ler dem ifrån deras iNnehafwande Embeten och
Tjenfter, fortfara med deras befattning, til före¬
kommande af oreda i sakernas wanliga gang och
hwarjehanda eljest befarade afwentyr och waldsam-
uia. uprraden, samt derjemte efter yttersta förmåga
söka mildra olyckan sä wäl. för Fäderneslandet i
allmänhet, som för VeN ort i synnerhet, hwilken af
Fiende blifwit hemsökt, och befordra ordning, ratt-
wisa och billighet i den krets, hwarest de genom
Kongl. Majus Nåd blifwit ställde»
§.
Den, ware sig Embets- och Tjensteman eller
ännan Jnnewanare a et af Fiende inkraktadt Land,
hwilken antingen anwander sin inflytelse hos Fien¬
den ar uröfwa hämnd emot någon Medborgare, el¬
ler ock af egit bewag, under osannfärdig upgist af
Inkräktarens befallning, tilfogar Medborgare sta¬
da til lif och egendom, gör sig saker til det straff,
Allmänna La en uci 4-up. i §. Miflgernings-Balr
ken stadgar, — hwaremok
§. 8.
Den Embets- och Tjensteman eller Medborga-
A, som under siendtelig invasion warit et stöd för
4^4 Den 8 Mats.
fina olycklige likgr, eller genom sin rädighet afwärjt
och förekommit stadeliga anspråk af Fienden, för-
witzas härmedelst om Konungens Nåd och särskild
belöning. — Hwadan
§. 9.
Det ej eller ma wara förbndit för en Med¬
borgare, at lara nyttja sig til Tolk emellan Fienden
och der inkräktade Landets Innebyggare, eller at
uträtta andra wärf a Landet, sa wida han under
sin befattning icke sä förbryrer sig, som uti ofwanbe-
rörde 7 §. omförmales.
§. ic>.
Om den som stjäl eller röfwar, dä Fienden
tränger eller äkommer, stiljs uti 42 Lsp. 2 tz. och
21 ; §. Mitzgernings-Balken; begär man an»
nät mindre brott emot allmänt lugn, ligqe i lwe-
böte hwad Lagen för dylik förbrytelse eljest i all¬
mänhet stadgar.
Beträffande fluteligen fednaste delen af öckemo-
rislet; sa synes mig, at de Innebyggare, hwilka
uran eget förwällande, antingen för Fosterlandets
^förswar förlorat deras egendom, eller ock genom
Fiendens framträngande blifwit i nöd och armod
bragte, böra af Fosterlandets mera lycklige Jnne-
wanare eller ock af Staten njuta någon ersättning,
wara sa oemotsägeligt, at nägon bewisning härom
icke behöfwes; dock finner jag derjemte, ar en sadan
wedergällning icke kan tilkomma dem, hwilka genom
oklok gensträfwighet eller oiillateliga och försateliga
samt af Ofwerhecrn eller af Befalhafwaren pa ställer
hwarken
Den 8 Mars. 405
hwarken befalte eller gillade företag och stämplingar
sjelfwe ädragir sig deras olycka; och dem, hwilka
wäl förlorat något, men ändock hafwa tilrackelig
förmögenhet för sig sjelfwe och dem, hwilka rarf-
wa veras omwardnad; äswensom de, hwilka warit
rike och förlorat alt, likwal icke böra fä större er¬
sättning, an som kan swara emor deras werkeliga
behof, o-ch ve äter hwilka warit förut fattige icke
kunna erhålla mera, an som de förlorat. Och pä
det en saker mättstock mä winnås ril bestämmande
af ersättnings^ulnw.orne, synes mig det lämpeligast
wara, at efter Fredens flur i sädane olyckelige Lands¬
orter Konungens Befallningshafwande läker genom
Krono^Fogden och omie Nämdemän ä Landet, samt
genom wanlige Warderings- och Hxe>-inZ8-Män
i Sräderne beflrifwa och wärdera den lidne stadan,
och hwad förmögenhet hwar och en af de sökande
kan hafwa i behåll, samt Synings- och Wärde-
rings-lnstrumeutLt ingifwa ril Domaren ä Landet
och Magistraten i Sräderne, som inkallar weder-
börande ersättnings-chökander, ar deras upgifter be¬
ediga, och derefter bestämmer den ersättning hwar
och en bör utkomma; hwarefter kiotoLoiler och Ut¬
slaget mäste til widare granstning och fastställelse
eller rättelse insändas til Konungens Befallnings-
haswande, säsom förur om ersättning för Brand-
stador är stadgadt. Wederlags-8umm:ui mä seder¬
mera godtgöras antingen af Statens medel, sä wi¬
da nägot deraf kan umbäras, eiler ock genom fri-
willige sammanstotter och insamlande Stamboks¬
medel öfwer hela Riket, och åläggande särstild Be-
willning ä hwar och en, i män efter ben Bewillning,
hwartil han förut finnes upförd.
Witz
426 Den 8 Mars.
Wid Vesta mina tankar, hwilka blott såsom
et utkast jag hasteligen tecknat, förbehåller jag mig
at framdeles, enar ämnet til pröfning och ventila¬
tion uti Lag-Utstottet föredrages, fa göra Ve tillagg
eller afdrag, hwartjl jag kan finna mig befogad ,
efter inhämtad kännedom af mine warde Medlem¬
mars yttranden och uplyste råd i denna wigkiga.
sak. Stockholm ben 2:drg November 1829.
Larj 6u8t. U. von k^auLNVollk.
Enligheten med HufwuHstrifterr bewittnar
)oh. I^olmber^5on,
Uplastes et ifrån Stats - Utstotket inglftvit N
lydande:
Wördfamt Memorial.
Sedan Riksens Högloft. Stander besiutit, atz
den nogaste granstning öfw^er förwaltningen af alla
Rikets medel sedan 1800Hrs Riksdag stall behö¬
rigen werkstallas: och de stespeckive Riks-Standen,
uti meddelte j^otocolls - Utdrag af den 15 och ar
Julii förlidet Ar, renMtsrat betta ärende ril Stats-
Urstottel, at inkomma med utlåtande rörande sät¬
ter ril alla nödige uplyfningars inhämtande, samt
at derjemte tilkännagifwa, huruwida Stats-Utstot-
tet til denna granstnings förrättande funne sig be-
höfwa et ökadt antal af Ledamöter, hwarefter wi¬
dare afgöras kunde, hwilka ytterligare matt och
steg ril andamalets minnande matte finnas nödige;
samt til Riksens Högloft. Ständer Stals-Utstottet
yli kiotocolls-Utdrag af den ?:de Augusti och 5
October
Den 8 Mats. 4^7
October förlidet Nr haröfwer afgifwit desi yttran¬
de; sa hafwa uti til Srats-Urstottet aftatne kro-
toLoIi8 Utdrag af den 19 och :o sistlidne Febru-
arii samtelige U.esp Lkivs Rikö-Sränden förklarat,
at som Riksens Högloft. Stanvers Lxpsciitio^s-
Utffott anmält, at i frägan om sattet, huru den
af Riksens Stander bestulne Revision öfwer siör-
waltningen af alla Rikets Medel sedan 1802 Nrs
Riksdag, 2 Stand stadnat emot 2; sa borde den¬
na fräaa, pä satt Regeringsformens 69 och ?z §.§.
i Riksdags-Ordningen förestrifwa, af Stats-Ut¬
skottet förstärkt til det deruti utstakade amal Leda¬
möter, med Riksens Ständers rätt afgöra. Dl
följe häraf,, har det af Riksens Högloft. Ständer
walde förökade antal Ledamöter med Srats-Ucstoc-
tet i dag sammancrädt; och sedan enligt 69 §. i
Regeringsformen en blifwit utlottad; sä hafwa de
öfrige 119 för sig latit uplasa de lil detta ämne
hörande handlingar, hwarefter följande Votering.
Uropositiou blifwit framställd:
"Den som wil, at, til ^verkställande af dm
"utaf Riksens Högloft Stander beslutade Revision
"öfwer ^förwaltningen af alla Rikets medel sedan
"1800 Ärs Riksdag, hos Kongl. Majit af Riksens
''Ständer i underdånighet anhälles, det en Lom-
"mkö matte af allmänt agrade vjäfwige män tiljar¬
näs, och til densamma den specielle utredningen af
"utgifterne updragas, sirmt med wilkor, ar denna
"(^ommite stall, i samma män dest Revision fram-
"strider, förelägga Riksens Högloft. Ständers Om-
'bud resultarerne af dest pröfning och grunderne
"dertil, strifwer Ja; den det ej wil strifwrr l77ej.
"Winner tNcj, sä kommer Denna Kevislou, at un¬
der
chvtz Den 8 Mars,
"der nu päftäende Riksdag ofördröjeligen börjasi
"och fortsattas af Riksens Ständers egna Medlem-
"mar, utsedde til et witzt antal inom hwarje Ständ,
"samt at hwad derwio innan Riksdagens flut icke
"hinner undergå granffning, ma öftverlemnaS lil Nik-
"sens Ständers Fullmägtige i L-u^usn och Riks»
"gäldö-Lontoiret, at sedermera fullbordas".
Sedan denna kropo8ition blifwit bifallen och
vote>m§8 - sedlar derefter Utdelte; sa har efter deras
uphamtande och öppnande, votering funnits sa¬
lunda utfallen, at 44 röster medelst Mej förklarat
sig för denna kevisiong anställande nu genast af
Riksens Ständers egne Medlemmar under nu på¬
stående Riksdag, och 7; dito medelst Ja yttrat den
ranka, at hos Kongl. Maj:t mätte i underdånighet
anhallas, der en särffildt Lommitts mätte härtil i
Räder utses och förordnas,
Och som Ja altsa wunnit, fa lära Riksens
-Högloft. Stander tackas, at hos Kongl. Mastt i
underdänighet detta anmäla, med underdänig anhäl-
lan tillika, det Kongl. Maj:t i Räder räcktes en sadan
commi.re förordna; ankommande pä Riksens Hög¬
loft. Ständers egir bepröfwande, huruwida, enligt
Stats-Urflorcets hemställan under den 5 ststlidne
October, In!>trEion för denna K.evi8ior>8-Lommtts
ma af Riksens Högloft. Ständer utfärdas och we-
derbörande til efterrättelse meddelas. Stockholm
den 6 Mars 1810.
Pä Högloft. Ridderffapets Pä Högwördige Präste-
ych Adelns Ledamöters Ständets Ledamöters
magnar wägnar
Llaes HILMMA. 1mZ3tZäiu8.
Den 8 Mars. 429
Pä Wällofl. Borgare» Pä Hederwarda Bon-
Ständets Ledamöters Ye-Sländets Ledamöters
magnar wägnar
skräll. Lngel. ^näera blit880n.
bl. Lröclelius.
Uplästes et ril Präste-Ständet ingifwit och med
deft tilstand med de öfrige Standen communiceraät
OiÄLmen, sä lydande:
Wid upläsandet af Högloft. Stats-Utffottets
sednast ingifne Linance-Plan af den 2:dra Febru»
aril i8io, 4:de LuEena flurmening: "At om genom
"Inrikes Län någon tilgäng blifwer at påräkna öf-
"wer hwad som bör anwändas til infriande af de
"Parrioriffa Lanen; bör sädant inga i Langlie» > för
"ar begagnas för Lekveranteurernes godtgörande",
har jag trodk mig finna skälig anledning at göra
följande erindran och anmärkningar:
i:o. Ar Stats-Utffottet aldeles icke pätänkt nä»
gon utwäg til de Patrioliffa Länens indrifwande,
i händelse det föreflagne Inrikes Stars-Länet ej
skulle hafwa framgång.
2:0. I sädan händelse och om ingen betalning
för närvarande är at lilga, borde det genom nä»
got beslut fastställas: at de Patrioliffa Langifwa»
renas undfängne Obligationer skola fä omsättas pä
nägon witz betalningstid; ty sädanr är i detza Obli¬
gationer uttryckeligen urlofwadt ffola ske genom när»
warande Riksens Högloft. Ständers försorg; och
urom
Den 8 Mars-
mom et sadant löftes upfyllande, stola desta fordrim
gar blifwa sa mycket sämre, som de dessförutan
hwarken hos privata eller i pukiiqua Lassor kunna
hlifwa lanbara.
z:o. Skulle äter det projeAsraäe Inrikes Stats-
Länet winna en onstad framgång, ja borde genom
Kungörelse averteras, at til en onödig omgångs
förebyggande, det mätte tiilätas de Patriotista Län-
gifwarena, at genast fa ombyta deras innehafwan-
de obestämda Tidö Srats-Obiioatioucr, emot andra,
i anseende til det föresiagne Inrikes Länet, utfär¬
dande Obligationer pä Sep är med Fem procent,
eller ock om Längjswarena sa synes, i sa kallade
^nnuiteter ä SjU procent,
Och anhaller jag om tilstand, at detta mitt
yttrande fa medela de öfrige Hög-respeckive Dtänden.
L. Almgvist.
Uplastes ifrån Lonxtitutions-Utstottet im
gifwit sa lydande:
Wördsamt Memorial?
Riksens Högloft. Ständer hafwa til Oonst!-
tutions-Ntstottet remitterat Kongl. Majus Nådi¬
ga proposition af den 7'.de i denna manad, hwarutl
Kongl. Maj:t, som i Nader antagit den til Dest
Bifall och >anck on j underdånighet öfwerlemnade
Riksdags-Ordning, likwal ansett sig böra, tilwin-
pande af en ytterligare fullständighet i denna Grund¬
lag, derwid göra nagra anmärkningar, at, efter
en
Den 8 Mars. 4N
ra Laglig beredning under denna Riksdag, witz
hen nästföljande ril pröfning företagas.
Med den pä en lycklig erfarenhet grundade öst
werrygelsen om Kongl. Majus wälwiliarde asag-
ter, och dä de af Kongl. Maj:t Nadigst jrmn^äll-
de päminnelser, ulan at werka någon rMwmng i
LonstitutjonenL wäsenteligare delar, endast ästsios
bestämdare uttryck af bibehallne föreffristcr .ll.r ock
ZeAlcmentLrjste förändringar, ledande tili.lsdag :-
ärendernes lugnare och ordenteligare gang, kan
Utffottet ej draga i betänkande, at med tilstyrkan
af Riksens Sränders underdäniga bifall til högst»
berörde Nädiga ^opogition, pä det sätt här ne¬
danföre närmare upgifwes, wördsammeligen söre-
siä i Riksdags-Ordningen följande tillägg och än¬
dringar, at wid nästkommande Riksdag ai Kongl,
Waj:t och Riksens Ständer genrensamt afgöras,
I 17 §. utgä orden: "med tillämpning af-ue
capirlet 4:de §. Straff-Balken, kropps-pligten swa-
rande emot Tjugufem til och med Sextio Dalers
böter," och meningen siyliseras salunda: Utan sträft
fes med fängelse wid watton oä) bröd ifrån
Atta til Sexton dagar efter omständigheterne:.
19 §. Meningen frän och med "och äligge
Lands-Höfdingen" til och med "afgäende post öft
wersända" erhåller följande fullständigare eecluökion:
Och äligge Landshöfdingen, at Vesta beswär och
lilhörande handlingar, jemte egen och wederböran-
des af honom, med den ffyndsambet, som äfwen
förestrifwen är, infordrade förklaringar, med den
ester desses inhändigande först afgäende post öf-
wersänva, ^ 2z
412 Dcn 8 Mars.
2z §. Uti den punK, som börjas med "Un¬
der Vet Borgare- och Bonde-Skänden samlas" in¬
föres i stället för orden: Hufwudstadens första
fullmägtig "Den främste bland ^ufwud-Sta¬
dens Magistrats fullmägcige, samt i stallet för"
af den narwarande Ledamot, som de flästa Riks¬
möten bewistar "Ricodags-Fullmägtigen ifrån
^abs ^ärad i Upsala L.än."
46 §. Den sista puEen erhåller följande Lydelse:
Landtmarskalken eller Taleman bäfwe ej
magr at utan Standeco samtycke afbryta etc
plenum, fa wida ej derstädes ett med afbrott
af orolighet förenadt (konstitutions - stridigt för¬
hållande skulle upkomma, i hwilket fall Landt,
marftalken eller Talemannen ma kunna til nä¬
sta söknedag plenum åtskilja.
57 §- Förändras i dest början sälunda: De
allmänna bestut, som ett Stand fattar, äfwen
som hwad ert särkildt Ständ i egenskap af
Riksens Stand bcslutit re.
8i §. Framför orden: fulländad är, sätter
"innom rätt tid."
Pä con8utut!on8.Utffotrets Magnar
D. ^lannerkeim. Lael von Rosenstein.
Danie! Lberstein. ^son jonsson.
ch O. Valerius.
Detta
Den 8 Mars. 4rZ
Detta ^lemorlgl stulle, enligt Grundlagarna, lig¬
ga pä bordet, för at wid nästa Riksdag uptagas
och afgöras.
Uplastes ett af constitmions-Utstottet ingis-
wit sa lydande
Wördsamt lVlemoriol.
Uti strifreliga anföranden, ingifne til Lonstitu-
tions Utssottet, hafwa nedannanmde Herrar Leda¬
möter af Högloft. Ridderstapet och Adeln pros As-
ätstillige ändringar, förklaringar eller tittagg i
Regerings-Formen. Ibland dejsa förslag får en¬
ligt 8 l §ms förestrift, Urfforrer aram til Riksens
Högloft. Stander hemställa följande, såsom i Ut-
stöttets tanka nyttiga och werkställbara, för at ge¬
nom Konungs och Ständers Beslut wid nästkom¬
mande Riksdag, i wederbörlig ordning afgöras.
Med anledning af Herr Riddarhus-terets,
raecn m. m. di!vei8to!ps8 anmärkning, tilstyrker Ut-
stotlet ar i z? §:ns flut ma tilläggas: Adlande
Zenoin ^cloptioa eller dlacu!it!i8:Nion under ut¬
döde eller lefwande Ätters namn eller nummer
ware hädanefter ej tillåtit.
Wid öswerwägande och jemnförande af hwad
bemalte Herr Riddarhus-Secreterare, samt Herr
Kammarherren m. m. Grefwe -ulostll Oörsu Xiör-
nor, hwar för sig anförr, rörande angelägenheten
ar i wista delar närmare bestämma ;6 §:s mening,
har Utfforcet funnir tilräckelige och öfwertygande
stal, ar förestå en sadan förklaring af nämnde
4i4 Den 8 Mars.
<tt efter orden:-"Göres derwid i Standens kioM
sadane anmärkningar, som "ma tilläggas: Gtandek
pröfwar, ac i stället för dessa "anmärkningar" in»
fores: fa wal dessa, som öfriga anmärkningar-
samt i stället för orden: "da aga de magt at:" "da
stola de."
A likhet med hwad Herr OapULins-vieutenan-
ren m. m. Grefwe ve Ik o^rclis erinrar, och fafont
3n-lloL;t med hwad i Riksdags » Ordningen wiv
särstildte tilfällen, til iagttagande pabjudes, får
Urstottet tilstyrka, at stadgandet i Regerings-Fors
mens 69, 71, 97 och isz §. §., om utlottning ma
aldeles utgå, och i dest ställe det, om en vowrMZs-
sedels aflaggande intagas. Såsom en följd häraf,
komme nedannämnde tz. §. ar säiunda förändras-
I 69 §:n inflyta i stället för orden: ' Sedan
en af detta särskildta Utstötts samtliga Ledamöter
blifwit utlottad, röste de öfrige samfällt," rc. Det¬
ta särskildta Ucstotts samteliga Ledamöter ros
fte sedermera samfällt rc.
Wid §:ns flut tillägges: Til undwikando af
Mria vom stall wid Smröstmr-gen, förrän sedlar»
ne upräknas, en ibland dem uttagas och förseg¬
lad astäggas. Besinnes wid de öfriges upp-
summerande rösterna lika delade, ma denna
sedel öpnas och gifva äecmion. Ar kluralito!:
redan wunnen, bör den aflagde sedeln oupbrtt»
ten genast förstöras.
I 97 §- I stället för orden: "Sedan ibland
desse LlcÄowr en genom lottning mgact, stola de
Den 8 Mars- 415
öfriga samfält" rc. Med iagttagande af hwad
69 Z. ril rika rösters förekommande stadgar,
stola dessa LIeötoier samfällt rc.
I iQZ §. Utgä orden "En af samtelige Le-
damöterne utlotta? först, hwarefter de öfrige
röste man för man" rc. och i deras stalie infö¬
res: I den ordning 69 och 97 §. §- föreskrifwa,
röste famtclige Ledamöterne, man för man rc.
Herr Grefwe» och LLpitLine-Iäcutengnten har
likaledes yrkar, det i 70 §. matte tydligen utsattas,
at Bcwillnings-Urssottec aligger genast upgöra grun-
Verne för Bewillningen, fastan ock Bewillnings-
Lumm3n «j hunnit af Stats-Utskottet upgifwas.
Med ffyldigt afseende hara, och dä erfarenheten
under innewarande Riksdag bestyrkt den möjliga
nödwandigheten af en sadan anstalts widtagande,
anser sig Utskottet böra hemställa följande förän¬
drade stylisering af Regerings-Formens 70 §.
Riksens Ständers walda Bewillningo -cklt-
stott alrgge, at opåmint wid hwarje Riksdag
upgifwa de allmänna grunderne för den dlif-
wande Bewillningens fördelning; hwarcfter,
och sedan summans belopp blifwit faststäldt,
iltstotret updrages ar, me- tillämpning af des¬
sa grunder, författa färstag tll Bewillningens
Utgörande; Skolandes allt, i den man det
Medhinnes, Riksens Ständers llleus understäl¬
las. Stockholm den 2 Februarii 1812.
Pa Lonsiitucions-Utskottets Wägnar
R. /i. lVlgnnorbeim. Lsrl von stosenstein-
Daniel bibi-rstLin. Jon Ionsson.
I. Ö. Vglerius.
Det-
416 Dett 8 Mars»
Detta kleman»! stulle äfwen, enligt Grundla¬
garna, ligga pa bordel, för at wid nästa Riks¬
dag uplagas och afgöras.
Uplastes ett i Bonde-Ständer ingifwit
och oMed detz tilständ med de öfrige
Standen communiceraät sä lydande
Wördsamt klemori»!.
Sedan wara hembyggds Jnnewänare, efter
Fienden lemnade plundrade kojor, samt förtrampa-
de Akrar och Angar, ingen utsigt hade för deras
lifnäring, halst sedan Boikapen, det hufwudsakli-
gaste näringsfång, war förlorad; Sa tilhörde det
ost, Orrens Riksdags-Fullmägtige, at denna vär¬
dighet för Högloft. Riksens Stander anmäla. Och
wart bemödande förfelades icke: Ett Penninge-Lan,
da ämnadr i synnerhet til inköp af Bostap, blef
til 50,000 R:d. bewiljadt. .
Denna 8umm» är utbekommen, och med de
wilkor Högloft. Riksens Ständer beflutir, stall
den uti 2:ne ar wara becalningsfri, och sedan ef¬
ter z:ne ar inbetalas. En ömhet af Högloft. Rik¬
sens Ständer, som förbinder ost til styldigste tack¬
samhet; och der är den enda Gard wi kunna
frambära.
Detta penningelan stulle, såsom omrördt är,
i synnerhet gagnas til inköp af Bostap; men se¬
dan årstiden sadanr ändamäl motsade, utom det,
ar
Den 8 ^7ars. 417
der Fienden med deras Hastar förtrampat
Aker och Angar och nedbränt stangflen derom,
fants icke foder til Boskaps skötsel; hwarföre man
anfag rädligast ar begagna dessa l-äma medel til
upköp af Spanmäl, med full öfwertygelse, at
derigenom, för det närvarande, bast kunna und¬
sätta de behöfwande; men med den basta afsigt
har detta ändamål i sa matto förfelats, at, i af¬
seende pa den swara storm, som förleden höst in¬
träffade, har icke allenast et Fartyg med nara
iOvo:de Tunnor totalt förlorats, utan ock 2:ne
med nära 2ooo:de Tunnor, efter en Uthärdad swar
storm, mast äterwända til Oregrund, af hwilken
Spanmäl en del wil skämmas, och med mycken
kostnad stall den nu deraf behällna cEsrvt-ras.
Det har i alla tider warit öflig!, at da mitz-
waxt försatt Westerbottens Jnwanare uti brist
af lifsmedel, sa har Kongl. Maj:t och Kronan och
Orren afsandr Spanmäl, den allmänheten dä sätt
erhålla och i wissa Terminer betalt.
Förleden Sommar war wal ingen mitzwaxt;
men mange hade icke Hästar at plöja sin aker,
icke eller Frökornet til utsäde, och en stor del ater
sick se allt förtrampas, allt plundras och ruineras
sä ar emellan misiwaxt och sädane öfwergängne
öden är ingen jemnförelse. Brist pä Föda i Or¬
ten gör, arén Tunna Spanmäl, nämligen Rägen,
nppgär til 18 ä 2o R:d., ac Indelnings- eller
Afräds-Säden betalas med berörde pris. Och hu¬
ru lange stall Allmogen, i den belägenhet han nu
der i Orten befinnes, kunna uthärda.
Sjette Bandet. N:o 27. Af-
4» 8 Den 8 Mars.
Afsigten med detta l^k-moi lal är ingen annan,
än ar bedja om pioIönZauon pä inbetalnings-
tiden af de pä Län erhallne medel/ sedan nara et
är löper fruktlöst innan Spannemälen erhälles, en
del förstämd, och en del totalt förlorad.
Denna förlängning i länings-tiden begäreS
blott at fem är finge räknas uran inbetalning/ och
sedan inbetales Summan pä 2:ne är.
Dä wi hoppas winna Högloft. Riksens Stän¬
ders bifall häruti/ mihräkna wi vh icke; ty vm
Kongl. Maj:t och Kronan affändt Spannemälen,
säfom det förr stedt och naturligen bör ste, och
olycka / i likhet med hwad nu omrördt är / da in¬
träffar, sä hade fädant blifwit en Statens förlust.
Wi hafwa icke med fredade famweten kunnat
förtiga denna omständighet; och ingalunda äbero-
pa wi förgäfwes Eder wära Ständs medbröder
om förord i denna del/ twiflandes icke eller pä de
Kespc-Qive Med-Ständers redan wäl kände öm¬
het/ och anhälle derföre, at delta wärt ivremoiial
warder til deras Ullätande r^mitceraur. Stockholm
den 27:de FebrNarii iZio.
^nclers /^näersson ^berZ ifrän Södra
Westerbotten,
Jöns »ekmansson för Norra delen af We¬
sterbotten.
Högloft. Ridderstapet och Adeln instämde i
den af Bonde-Ständer dera bewiljade kemiss lil
Banco, och Stats-Utstotten.
Up-
Den 8 Mars. 419
Uplästes följande lil Preste-Stander ingifna
och med dest Ulftand med de öfrige Skänden com-
municeiaäe OiÄ^men.
I anledning af Stats-Utffottets nu upläste
förklaring öfwer anmarkningarne wid Stats-An-
flugen, samt de, wid flutet af denna förklaring,
förekommande ej nog bestämda yttranden, angäen-
de Kongl. Majus rättighet ar fritt ctiLpEia om
Stats-Anslagen, inom hwarje Hufwud-Titel,
anhäller jag, i ödmjukhet at fa anmäla följande
min oförgripeliga mening.
Om Fäderneslandet altid blefwe regeradt af
sa milda och wisa Furstar, som war nu regeran¬
de allernädigste Konung och hans Kongl. Höghet
Kronprinsen, samt ^6mm;8tration6n altid för-
blefwe sa uplyst och patriotiff, som den närma-
rande, sä stulle jag anse alla xiecgnUcmsi- eller
tillägg til Stats-Utffottets nn np'asta Förslag, ej
allenast öfwerflödiga, uran ock Men dä
allt här i werlden^har stna ffisten, och säledes äf-
wen den bästa, förträffeligaste Regering och
minislrution har sin tid, och derefter lenmas rum
at något mindre förrraffeligt, sä anser jag det wa¬
ra en samwets-pligt at yrka: At, ehuru Swe-
riges Konung mä äga at, efter sin wishet och
wälwilia för Fäderneslandets bästa, ä^ponera om
de besparingsmedel, som kunna inom en Llass
eller Hufwud - Titel upkomma, förtjenre Tjenstemän
likwäl inom samma ciu83 mä framför andra,
genom nägot tilffott ä deras Lönewilkor af sädan
upkommen besparing fä hoppas blifwa hugnade,
afwensom at Tjenstemän i allmänhet, sä länge de
sin
420 Den 9 Mars
sin tjenst oförwiteligen förrätta, mätte oafkortad!,
sa til godo njuta de dem pä Stat ansiagne löner
och förmäner.
Jag är öfwmygad om, at en mild och up-
lyst Konung Sjelf, nägon gang conclescenclergr
at tänka sig, äfwen isina undersätares belägenhet,
och sannerligen! han torde dä ej finna Tjenstemäns
belägenhet nog tryggad, om deras löner ej genom
fastställd Stat och reglering äro bestämde, utan fast
iner owissa och närmande egenskapen afssä kalla¬
de arfwoden, clouceurer eller grstialer. Åtminsto¬
ne stola gode, wise Negenter, ej utan deltagande,
kanske ej utan oro, förese en framtid, dä möjligen,
rinder en annan regering och en annan ^clmmi-
Ltrstion, en förtjent Embetsmanna-corps behof-
de något stöd af Lagarne til tryggande för mis¬
sa löneförmåners bestämda bibehållande, för at ej
aldeles öfwerlemnas är en plägande osäkerhet, huru
deras Tjenster, en annan Lid, stola anses och
belönas.
Och anhaller om Högwördige Preste-Stän¬
ders Ulftand at fä meddela dessa mina wälmenta
tankar til de öfriga respeQivo Medständen.
L. Almguist.
Högloft. Nidderstaper och Adeln ätstiljdes kl.
2 til §.
In näem krotocolli
6. Lil vers tolpe.
Fre-
Den 9 Mars. 421
Fredagen den 9:de Mars.
Genuin klockan 4 9 förmiddagen.
Företogs lil ^usterinZ följande:
Utdrag af protocollst, hållet i Högloft. Rid-
derssapers och Adelns klenum den 8
Mars iZio.
S- D. Företogs til afgörande Allmanna Be-
swärs- och Osconowise-Utstottets den 28 Februa¬
rii pä bordet lagde ?i-otocolls-Utdrag, innefattande
Utffottets yttrande öfwer den til detsamma äter för-
wista fragan om Wargeringens indragning; och
stadnade Ridderffapet och Adeln, under åberopande
af den rättighet 82 H. Regeringsformen, i afseende
pä Rorerings-frägor, tilerkänner Riksens Ständer,
för sin del i det bestut, at Wargeringen bör uphö-
ra, hwarom Utdrag af protocollc-t ffulle de^pec-
tlVL Med-Standen wänligen meddelas, Dt 8u^rg.
Ester upläfningen häraf yppade sig hos atffil-
lige af Nidderssapets och Adelns Ledamöter skiljak¬
tiga meningar:
Friherre 8tae! von I4ol8tein, Lorfits
I.u6viZ, jemte ätstillige andre, anfago rigtigt ar
8a §. Regeringsformen ensam citeraä^, såsom ä-
gande afseende pa Roteringsifrägor, ochasdetstäl,
ar de anfago Wargeringsstnrättningen derunder kun¬
na inbegripas.
Grefwe De la Oaröis, ^acob, och Gref¬
we L^llenborZ, klsnnin§, hegärde,
ak
42- Den 9 Mars.
at 73 §. Regeringsformen angående utstrifningar
af Manskap, afwen matte i krotocollg-Urdrager
anföras.
Friherre Oäer-sti-öm och undertecknad
Ljlverstolpe, ^.xel Qabriel, ansagv 7Z §.
sa mycket mindre kunna i ?>orocoIl8-Utdraget ci-
Iei-N8, som icke densamma, Utan endast 80 wid
sjelfwa bcsturets fattande blifwit aberopad.
Herr Notkil eb yttrade sig: Som 8o §. Re¬
geringsformen handlar om Rotering och Indelnings-
Werk, och Wargeringen med Roteringen ar i när¬
maste samband, ansäg Ridderstapet och Adeln wid
fattandet af sitt beslut, rörande Wargeringens up-
hörande, denna §. böra tjena til grund, hwarföre
hwarken upstod eller kunde upsta fragg om åbero¬
pande af 7g eller någon annan §. i Regeringsfor¬
men.^ 7Z §. talar om palagor och utstrifningar i
allmänhet: emellan Utskrifning och Wargering är
samma skilnad som emellan Landwärn och Warge¬
ring. Denne §. kan således wid detta tilfälle icke
wara lampelig, utan endast den 8o §., i anseende
hwartil jag ödmjukast anhäller om propo8jtion til
bifall a krotocoll8-Utdraget, såsom warande alde¬
les enligt med Ridderskapets och Adelns beslut och
Le grunder, hwarpa detsamma bör sig stödja.
Herr kerA kman, Hmbro8iu8lckgANU8,
önffade, utom anförandet af 8o och 7Z §§., at af¬
wen den 57, angående Swensta Folkets rätt at
sig bestalla, matte citera.
Efter nägvn kort ventil-uion härom, blef 75 §.
Regeringsformen nast framför citationen af den go §.
i?ro-
Den 9 Mars. 42 Z
i krotocollb - Utdraget införd, samt orden, i afseen¬
de pa Rokerings-frcgor, derutur borktagne, och
?iotocoUs - Uwraget, salunda förandradr, godkandt.
Emot 7Z §:s anförande rk-serverscie sig Herr
Iliam, kr, FrjherreLecler5träm,^acok,
Friherre ^lan norheim, Lsr8 /^UAU8t, och
Grefwe körner, Elioif Läran.
Undertecknad 8iIver8to!s>6, HxelLsbriel,
re8ervi-racte sig likaledes deremot, emedan han an-
säg anförandet af 7Z §. wäl icke såsom ssadeligt,
men aldeles olämpligt.
Herr kotklik-b, 6arl freöric, ansäg äf-
wen 7Z §:s anförande olämpligt, och begärde detta
til krotocollct r^8erwraät.
Herr Lil ver8tolpe, issreöric Lamuel,
instämde i denna reservation, pä den grund, at
han ansäg 7Z §:s citation icke wara loAisst rigtig.
Grefwe IVlörner,^6ols Loran, föresiog,
at sedan Ridderssapet och Adeln Uköfwat sin rättig»
het at desima om den förra Wargeringens uphäf-
wande, Ridderssapet och Adeln nu mätte i under-
dänighet upyraga ät Kongl. Majit, at wid inträf¬
fande behof kunna en ny Wargering upsätta.
Swarades, at denna fräga wore ny och bor¬
de derföre hwiia.
424 Den 9 Mars-
^usteraäes följande'
Utdrag af krotocoUet, hället i Högloft-
Ridderftapets och Adelns klenum den
8 Mars i8io.
S. D. Föredrogs ä nyo Allmänna Beswärs-
och Oeconomie-Urffottets den 28 Februarii pa bor¬
det lagda protocoils-Utdrag af den' 22 i samma
manad, innehallande Utffottels utlärande öfwer den
genom atffilliga remisser ifrån Niks-Ständen hos
Utffotret wäcklg fraga om Matt, Mål och Wigt;
och blef hwad Utffottet i afseende hara förestagir
af Högloft. Ridderstapet och Adeln til alla delar
gilladr och bifallit: hwarom de öfrige KespekUve
Standen ffulle genom krotocolls-Utdrag wänligen
underrättas. vt suxr».
Utdrag af krotocollet, hållet i Högloft.
R-dderssapers och Adelns klenum den
8 Mars i8io.
S. D. Gillades StatsUltffotteks den 28 Fe-
bruarii pa bordel lagda och nu ä nyo föredragna
Memorial) rörande tilstandet och bessaffenheten af
den under Kongl- Commerce <oIIe^ii (lisposition
stående lVlsnulaiftur-konclen, jemte förftag at den¬
samma af Riksens Ständers Revisorer öfwer Stats-
Werket framdeles matte komma at reviäeras; och
ffulle de öfrige KespeLkive Standen genom Utdrag
af krotocolicc häraf wänlig del lämnas, vt supra.
Utdrag af krotocollet, hållet i Högloft.
Nidderftapet och Adelns klemma den
8 Mars 1810.
S. D. Bifölls lil alla delar Stats-Utskot¬
tets
Den 9 Mars. 42Z
tets den 26 Februarii pä bordet lagda Utlätande,
i anledning af et til berörde Utskott remmiteraöt
Zetemoiial af Herr Lerkman, Ambrosius b/lagnus,
rörande ersättning för de Jndelningshafware, som
genom den med Rytzland sist afflmade Freden mi-
stat flere eller färre af deras Lönings-Hemman, och
således fatt sina Löner i mer eller mindre man för¬
minskade. Hwarom de öfrige kespeäivs Standen
genom Utdrag af krotocollcu skulle manligen under»
rattas. ve supi-L.
Utdrag af krotocollot, hållet i Högloft.
Nidderskapets och Adelns plenum den
8 Mars IZIO,
S. D. Högloft. Ridderskapet och Adeln bi-
fött Stats-Utskottets den 26 Februarii pa bordet
lagda Memorial, innehallande Förslag i anledning
af Högwördige Präste- Wällofi. Borgare- och
Hederwärda Bonde-Standens liemisscr, angåen¬
de medel at underhalla det til Hans Majus ^po¬
sition i underdånighet öfmerlemnade Haga Lustflott
och Park, samt huru detsamma ma komma ar nytt¬
jas och tUsponeras; hwarom underrättelse skulle de
öfrige liespsÄive Standen genom ^lotocoUs-Ut¬
drag manligen meddelas, vt supra.
Utdrag af krotocollet, hattet i Högloft.
Nidderskapets och Adelns klenum den
8 Mars 1810.
S. D- Gillades til atta delar Stats-Utskot¬
tets den 26 Februarii pa bordel lagda utlåtande
öfwer Riksdagsmannen Wisings Förslag, ac A-
boerne ä de under Johannisbergs Kungsgård i
West-
426 Den 9 Mars4
Westmanland lydande Hemmgn, Kurön, Ridön
och Westeräng, mätte säwm Avoer ä Krono-Hem-
man, i likhet med alla andra Innehafware af dy¬
lika Lagenheter styddas wid sin besittningsrätt och
haswa föcetrades-rätt til statte lösen m. m. Hwarom
de öfrige Ständen genom Utdrag af
krotOLoIlet stulle manligen underrättas, v! su^rs.
Utdrag af protocollet, hället i Högloft.
Ridderstapets och Adelns?lenum den
8 Mars r8 lo.
S. D. Gillades til alla delar Stats-Utstol-
tets den 26 Februarii pä bordel lagda ^smörig!,
innehällande berörde Utstötts Redogörelse öfwer sam-
telige Riks-Stänvens Beftur, i anledning af frä¬
san om inlölande för Statens rakning af Bergs-
Rädet Friherre lins ceksriss-samlina med der-
til hörande Plätac och instrumenter. Hwarom de
öfrige Ker,^a,ve Ständen stulle genom Utdrag af
krotocollet manligen underrättas. l-!t sux.L.
Utdrag af protocollet, hället i Högloft.
Ridderstapets och Adelns klenum den
8 Mars 1812.
S. D. Biföll Högloft. Ridderstapet och A-
deln lil alla delar Srats-Utstortets den 26 Febru-
arii pä bordet lagda ytterligare Betänkande, röran¬
de Strömsholms och Kongsöhrs Kongsgärdar och
Stuteri-Inrättning, samt sattet huru dermed i fram¬
tiden stall förfaras. Hwarom de öfrige kespeKive
Ständen stulle genom Utdrag af ?rotoco!Iet man¬
ligen underrättas. Ot suxr».
Ut-
Den 9 Mars. 427
Utdrag af ?rotocollet, hållet i Högloft.
Ridderffapets och Adelns klenum den
8 Mars 1810.
S. D. Föredrogs a nyo och bifölls Stats-
Utffottets den 28 Februarii pa bordet lagda Memo¬
rial, innehållande Utffortets Utlåtande i anledning
af et frän det Hederwärda Bonde'-Ståndet til
Ulffottet rcmitter36t !v!c-mori?.l> angående inlösande
af du i Halland til Hixpiffe Arfwingarne i Hol¬
land förpantade Gods. Hwarvm de öfrige kespec-
tive Sränden genom Utdrag afkUotocollet ffulle
wanligen underrättas, vt supra.
Utdrag af krotocollot, hållet i Högloft.
Ridderffapets och Adelns 1'lenum ven
8 Mars i8io.
S- D, Biföll Högloft. Ridderffapet och A-
deln Lag-Utffvttets den 2 Mars pa borver lagda
Betänkande, i anledning af Kongl. Majus til Rik¬
sens Ständer framställde Nädiga ?roposiuon, an¬
gående stadgande af någon Lag i afseende pä tiden,
inom hwilken häcklade Personer böra ställas för
Närta. Och ffulle härom de öfrige kespeLUvs
Ständen genom Utdrag af krotocollet wänligen un¬
derrättas. vt supra.
Utdrag af krotocollet, häller i Högloft.
Ridderffapets och Adelns klenum den
8 Mars 1810.
S. D. Föredrogs ä nyo Lag-Utffottets den
2 Mars pa borver lagda Betänkande, i anledning
af Kongl. Majus lil Riksens Ständer framstalldä
Nådiga proposition, angående Afgärda Bys rätt
at
428 Den 9 M§rs.
at söka och erhålla skifte i skog och utmark; och
blef Lag-Utskottets häröfwer afgifne utlåtande af
Högloft. Ridderskap och Adeln til alla delar gil-
ladt; hwilket de öfrige kespeKive Standen genom
krococollL-Utdrag skulle manligen tilkännagrfwas.
Ot supra.
Utdrag af krotocollet, hållet i Högloft.
Ridderskapets och Adelns klenum den
8 Mars iZio.
S. D. Föredrogs ä nyo och bifölls Allmän¬
na Befwars- och Oeconomi---Utskottets den 27
Februarii pa bordet lagda Betänkande, angående
Fangars förande och bewakande. Hwarom de öf¬
rige ke8peÄive Standen genom Utdrag afproto¬
kollet manligen skulle underrättas. Oe supra.
Utdrag af krotocollet, hållet i Högloft.
Ridderskapets och Adelnsplenum den
8 Mars iZio.
S. D. Föredrogs Stats-Utskottets den 23
Februarii pa bordet lagda Memorial, rörande för¬
höjning i Löner för Statens Penninge-Löntagande
Embetsman; och da derwid hos Ridderffaper och
Zldeln atskillige anmärkningar gjordes, blef detta Be¬
tänkande,^atföljdt af desse Anmärkningar til Ståts-
Utskottet aler-remitteraclt. Ot supra.
Utdrag af protocollet, hållet i Högloft.
Ridderskapets och Adelns plenum den
8 Mars iZio.
S.,D. Uti denna dag upläst semoria! tilkän-
nagaf Ofwersten och Riddaren Lonracl il>. von
Lcbult-
Den 9 Mats. 429
Lcliultrenlieim. huruledes til hans kunskap kommit-
det den Ofwerste-i-iemenLnt5 Lön, han wid Kongl.
Andra Oaräot innehafwer, ffulle, i följe af Stats-Ut-
stöttets Betänkande wara satt pä Jndragnings-
Stat; hwaröfwer han funne sig hwarken böra eller
kunna beklaga sig, emedan denna Lön är genom
kslsnsta Regementets Återställande til, Larcia-Re¬
gemente öfwer Star tilkommen, och i följd deraf
ansedd böra framdeles wid inträffande afgång, be¬
fordran eller transport, indragas: anhällandes såle¬
des Herr von 8cbuicr,en!rcinr allenast VIN det tillägg
lil Ridderstapcts och Adelns den 24 Februarii tag¬
ne Besiut, rörande accoräs-erfättning för f. d. Swen¬
sta LaräötL Okkcerare och de til indragning före¬
stagne Lguaäroner af Lif-6arclct til Häst, ak samma
beslut matte gälla äfwen för honom och de siere
Otkcergre, som kunna wara i samma belägenhet,
sä at accor-Zs-ersättning ma wid förefallande trans¬
port, befordran eller afgång, för honom och dem
aga rum; och som Ridderstapet och Adeln fann för
denne anhällans bewiljande samma princip ligga til
grund, som den, hwilken söranledt dest ofwanberör-
de Beslut; altfa blef densamma af Ridderstapet och
Adeln bifallen: och skulle de öfrige kespettivs Stän¬
den wänligen anmodas, at häruti med Riddersten
per och Adeln instämma. bA supra.
Utdrag af krotocollst, hållet i Högloft,
Ridderstapets och Adelns klenurn den
8 Mars iZio.
S. D. Föredrogs ä nyo Stats-Utskottets
den 21 Februarii pä bordet lagda lviemorial, inne-
hällande Utskottets ytterligare utlåtande, i anledning
af
4ZS Den 9 Mars.
af Kongl. Maj.ts til Riksens Stander afiatne Nä-
Viga ^ropv8ition, angående huruwiva In8tru6ion mä
wara af nöden för Riksens Ständers Fullmägtige
eller wederbörande Embetsman, hwilka, i frägor
om eftergift af ädömde ersättningar, som tilhöra
Riksens Ständers Penninge-Werk, Stats-Werket
eller de under LolleAierne8 och särjkilda OirLLtioner8
styrelse warande La^or, böra warda hörde; och
hwarigenom Utstottet förklarat sig icke kunna pro-
jeÄerL någon för ändamälet tjenlig InstruÄion, u-
tan ansett sitt förra tilftyrkande, at med sädane
eftergifters afgörande til Riksens Ständers samman¬
komst skulle upstjucas, säsom fullkomligen ledande
til befrämjande af Kongl. Majus Nådiga afsigt.
Efter en noga pröfning af denna wigtiga frä-
ga, och da Nidderskapet och Adeln fann, at det af
Stats-Utskottet tilstyrkte upstof med flika eftergif¬
ters afgörande oftast skulle betaga all med ansök¬
ningen derom asyftad werkan, samt derjemte, at
det enligt Sweriges Grundlag wore Konungens
rätt allena, at Lagen och i brottmäl gö¬
ra Nåd, hwaraf följde ac pröfningrn om eftergif¬
ter ej borde Riksens Ständer tilkomma, beflöt
Högloft. Ridderstaper och Adeln, at hädanefter som
hittils denna pröfning ensamt Hans Kongl. Mant
ffulle tilhöra, samt at da Kongs. Maj:t wil i Nå¬
der inhämta Riksens Sränders Fullmägtiges eller
wederbörande Embetsmäns utlärande, Veste dä
böra wid det answar, en uplyst och redlig Man
lika sä liter fruktar, som han sig det undandra¬
ger, at i deras afgifwande underdäniga yttran¬
de förklara, efter sig företeende omständigheter! hwar-
je mäl, hwilka skäl och anledningar de kunna fin¬
Den 9 Mars. 4Zi
na wara af den beskaffenhet/ at de tala för ellet
emot den sökta nädett och eftergiften, uran widare
InstruQion sina underväniga tankar aflemna. Oe
supra.
Grefwe förnär, ^äolpk 66rao, Up-
läste lil krvtocollet följande:
Om annu, sedan början af detta Riksmöte,
jag icke med nägon särskild motion trott mig böra
uptaga Ridderskapets och Adelns för sä manga an¬
gelägna ärender dyrbara tid; ma der tillätas mig,
at i dag begära et ögonblicks upmärksamher, icke
för at wäcka et nytt amne, endast för at uplifwa
minnen, hwilka, jag hoppas det, icke siola behöfwa
wältalighetens biträden, hwilka, ewigr märkwär-
dige i Sweriges häfder, icke siola kunna förswa-
gas til sitt intryck genom ofullkomligheten af min
framställning.
Inom nägra.dagar arv wi återkomne til den
tidepunkt, da et Ar förflutit, sedan Swerige ifrån
branten af sin undergäng blef lemnadt lil förhopp¬
ningen om möjligheten af sin räddn ng. Redan
hade den Anförare, som ägde Aarens och Allmän¬
hetens förtroende, i akrningswarda Wapenbröders
namn, förkunnat nödwändighekcn af en förändring,
tolkat Nationens röst och swurit detz räddning.
Det war den i z Mars, som bör ade fullbordandet
af detza Löfrén, som gaf Narionen mmligheten ak
i frihet hoppas. Snart aro wi återkomne lil den¬
na dag, och med gladsins och tacksamhetens hela
förtjusning kunna wi fräga oH, hwad wi darro.
4Z2 Den 9 Mars.
ro? hwad wi nu äro? Om ännu önskningar a-
terstä, om öfwerständna olyckor lemnat mänga sär
ar läka, om anledningar alrid skola gifwas lil sak¬
nad öfwer lidna förluster, sä kunna wi likwäl ej
undgä al medgifwa, al sällan inom en sä kort ti-
derymd hafwa sä manga fwärigheter blifwit öfwer-
wundne, sä mänga faror undanröjde, sä mycket
iverkeligt godt för dec narwarande Uträktadt, sä
mänga förhoppningar kemnade för framtiden. Sä-
ledes kunna wi ifrän den dag, som gas oh nya löf¬
ten, afwen räkna deras fullbordande; således kunna
Sweriges Lagstiftare, wid samma dag som föranledt
deras sammankallande, förutse mälet och beräkna
flutet för sina bemödanden. Altid war det ifrån
början af denna hwälfning, som med en kanhända
besynnerlig, Åtminstone förhoppningsfull aning, jag
älskat ac päminna mig, huru de fleste Nationers
framsteg til storhet och ära merendels utgätt ifrän
en ciitifl tide-punck Det har warit den som da¬
nat den förening af bl--uiona1-kraft och blgtional-
wisher, som ensam förmär utföra stora företag;
och i hufwuddragen af wär Regementsförändring
har jag trott mig igenkänna späre» af samma bla-
tionul egenskaper. De stola, jag wägar hoppas det,
i en framtid annu mera mwecklas, och genom rikt¬
ningen af wärr Regeringssätt en werkelig blauonal.
anda smäningom kilstapas.
Mä emedlertid wid atankan af de faror wi
öfwerlefwat, wid utsigten af der mäl, til hwilket
wi hunnit, alla andra minnen förfwinna, an dem
af fäderneslandets räddning. Mä för des fram¬
tida bestånd, för befordrandet af deh walgäng, al¬
la ffiljagtighem i omdömen och syu-gunäei- för-
wandlas
Den 9 Märs. 45 z
MaNdlas i et gemensamt bemödande för et gemen¬
samt andamäl! Ma, tvid atankan af en möjelig
olikhet i walet af medlen, wi alla göra hwaran-
nan den rattwisa, att wi det oaktadt blott welat
et och samma mäl, fäderneslandets bästa!!
Äet blir da med sadane tänkesätt , som wi
ratt wardigt kunna upmana wära Med »Stander,
at gemensamt med oh förena sig, för at framträ¬
da inför den Fmste, som, dä Han den iz:de Mars-
för snart et Ar sedan, antog Riksföreständarssa-
pet, öfwergaf lugnet, för at dela farorne, och sonr
efter at hafwa upfylt sina löften, at undanrödja
de senare, at atergifwa oh freden, ännu har hög--
sta omsorgen för Sweriges framtida öden. Ma
wara tacksägelser för deh emotcagande af Niksfö^
restandarffaper pa en gäng bewisa war tacksamber
för dest förflutna bemödanden, wart hopp och wäs
ra önskningar för det tilkommande:
Herr Grefwe» och Landtmarskalken
gjorde proposition, i enlighet med detta Grefwe
törners Korstag, at Högloft. Nkidderflapet och
Adeln den iz Mars mangrant matte upwaktä.
Hans Kongl. Mahr.
Bifölls:
ytterligare beflöts, uppå derom af Herr Gres)
wen och Landtmarssalken gjord proposition, at ds
öfrige respcckive Ständen fluile genom en vepn^
t^ion härom underrättas och snbjudas, at i Hög¬
loft- Ridderssapets och Adelns beflut deltaga- sämb
Sjette Dander N:o 28r
4Z4 Den 9 Mars.
r:xx>s6itions-Utssotttt anmodas, at med Förflag til
tacksägelse- och lyckönsknings-»ääre^se til Riksens
Stander inkomma,
Företogs til afgörande Bewillnings-Utskottets
den 5:te Januarii pa bordet lagda xroM till Be¬
willnings-Förordning,
Wid §:s i bckom. hwaruti stadgas, at
inkomst-behållningen blifwer af landegendom och
stadsjord, hela afkastningen, efter afdrgg af de i
och för egendomens brukning under Aret gjorde
Utgifter, medelst utsäde, tjenstefolkets föda och lö¬
ner, jemte skatter, underhäll af byggnader nr m.,
erindrade.
Friherre bckannerlieim, I^ars August:
at termen: underhal! af byggnader , syntes obestämd,
och kunde genom misstydning dragas derhän, at
om man byggde Slott, kunde hela den behallna in¬
komsten komma at förfwinna. Han ansage altsä
ordet byggnader böra bestämmas genom tillägg af
ordet nödige.
Herr Ib 3M, ?ebr, ansag likaledes en be¬
stämning nödig, efter byggnader och egendom wo-
re olika, alt efter egendomens natur, af Säteri,
Skatte, m. m.
Herr b/l3.1merfelt', Lustaf, upläste til
krotoLollet följande:
Da Bewillnings-Utffottet upgifwit huru Räk¬
ning
Den 9 Mars. 4Z5
ning bör upgöras för hwar och ens ägande in¬
komst: sä har äfwen derwid blifwit upgifwir hwad
afdrag får göras. Deribland räknas Scar och
Lön för In8peÄorer, Fogdar m. m. säsom nödwän-
diga och oumbärliga. Der nämnes ej om det sä
får ste med Kamererare, Bokhallare, Skrifware,
och Kustar. Alla dejsa upräknade torde
wara lika sä nödwändiga för en del, som Fogdar
och In8peÄ0ier; men alla onödige wid Landtbruk.
När en witz afgift ar anstagen lik Statens behof-
wer: hwarföre stall af den lemnäs p^m-er Ni lätt¬
jan och högfärden. Desse böra kallas Rikets kä¬
rande kräftor. De aro at anse i Staten som
wattenbien. Ofrälse S-anden har ingen som för
dem talar. De äga jord och bruk i detta Rike;
men de fleste stöta sina Egendomar uran någon
Betjent af hela den upräknade staran. Hafwä de
flere egendomar, an de hinna störa, arrei-clei-a de
merendels bort dem, r synnerhet de som förut wa¬
rit Inspecktors och Fogdar, samt derigenom haft
sin första upkomst. Alle ofrälse, ja en stor del af
uplyste Bönder, kunna ej annat än asflä, at nå¬
got afdrag bör ste för den upräknade Betjeningen,
hälst orätlwisan stiner för klart. At da jag sjelf
stöter min egendom, fär jag intet afdrag; men dä
jag stöter den genom Betjent får jag afdrag. Män¬
ga kunna falla i anledning häraf pä den Lbsuicls
tanka, at Bewillnings-Utstotter will ersätta sada-
ne Personer för det Natursgäswor brista dem at sjelf
stöta sina Egendomar, eller för det at lättjan hin¬
drar dem al sjelfwe efterse hwad de borde. Man
bör aldrig gifwa lastarenom rum. Af den grund
tilstyrker jag, at ingen, utom arbetsdrängar wid
Landtbruket, samt ingen annan wid Stångjerns¬
bruk
456 Den 9 Mars.
bruk och Masugnar an Smeder och Arbetare bö-
ra njum afstrifning för mar och lön, uran allenast
agaren, som uran tilhjelp bör stöka sin egendom
bast han kan och gitter, eller i annat fall sjelf ber
tala den som gör hans tjenst.
Jag fär äfwen anmärka, at sedan Regerings-
Formen nu utstakar uti 8o §., at Krigsmakten
enligt Jndelningswerket stal wara och förblifwa
orubbad, sa bör ej längre Ickllitairens drängar be-
stattas lika med I^ue^er. I^lilitairen haller dem
ej för sin commoclite, utan för de mäste ha dem
när krig infaller, ty de njuta da underhäll för dem.
De borde således wid beställningen med största rätt
njuta afdrag för dessa drängars mat och lön, som
De i krigstider böra hafwa. Jag är ej WUtair,
således bör jag i denna sak kunna tala opartistt.
Jag har icke eller någon enda Slägtinge, som
tjenar wid lviilitairen. Aila onödige Betjenter bor¬
de med största rätt betala dubbelt i bevillning,
mot hwad de aro upsörde till; men da ej den far¬
ligare delen af arbetande hopen kan derigenom lin¬
dras, tjenar sadanr til intet ändamål. Bewill-
nings-Summan är redan fa tiltagen, at den bör
hinna til och blifwa ansenligt öfwerstott, om we-
derbörande börja räkna hwad som inflyter; men
stall alt ga, som förut stedt, at ej arliga Räknin¬
gar blifwa upgjorda, lärer all Bewillning wara
an ändamål, och den fär betala, som längst lef-
r, hwad som brister.
Grefwe ve la 6aräie kemnade härwid den
'ssningen, at L.agu^er wore i Bewillningsför-
niugen uptagne såsom betalande-
Herr
Den 9 Mars^ 437
Herr 'rkam begärde, at til order byggna¬
der mätte läggas nödige och laglige.
Herr keuter8k.öIll,Larl6u8tak, inwan-
de at Allmänna Lagen bestämde hwad med laga
hus borde förstas, men at flere andra byggnader
äfwen kunde existera, hwilka borde för nödige an¬
ses, såsom Trösswerk m. fl.
Efter någon kort ventilation bifölls, at ordek
nödige ensamt skulle tilläggas.
Wid följande ord i samma moment: "egendo-
"men nödwandigt ätföljande utbetalningar, hwari-
"bland dock odlings- samt förbättrings-kostm.der ej
"fä räknas", anmärkte
Friherre L eberström, bllric, at obil¬
ligt wore, om ej odlings-kostnader finge afdragas.
Grefwe ve la Laräie yttrade sig instäm¬
ma häruri, sä mycket heldre, som han i Bewillnings-
Utffoktet warit af denna ranka.
Herr TienAerlLin, isacob, yttrade sig t
likstämmighet härmed.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
xroyoneraäe, at odlings-kostnaden mätte sä asdra-
gas.
Ropades Ja och lTlej.
Herr Ualmerkelt ftägade om odlings-koft-
naden
4Z8 Den 9 Mars.
uaden ssulls afdragas för Bönder , antingen de odlg
sjrlfwe eller genom Dagswerkare; förhällandet borde
- ival i desja skiljagtiga fall wara olika,
Herr Zengerlein erindrade, at om ei od¬
lings-kostnaden för jord afdroges, skedde ej Jord¬
bruket lika ratt som andra Näringar, hwilka i för¬
ordningen njöko afdrag för sine i och för sjelfwa
rörelsen hafde kostnader,
Herr Iliam ansag wal saken isig sjelf kun¬
na wara rigtig, men fruktade för mycket mitzbruk
deraf kunna följa,
F- iherre l^annerkeim ansag icke et sadant
stadgande nödigt, emedan, om man anwande kost¬
nader pa odlingar, äterfinge man utaf odlingens,
afkastning sin winst.
Friherre (lsäerström, b/lrlo, yrkade yt¬
terligare afdrag för odlingar, och, i händelse detta
ej bifölles, votering.
Herr krintrsköicl yttrade sig emot stad-,
gander af et sadant afdrag.
Grefwe k-lörner, ^clolpb 6örÄN, yttra¬
de sig finna detta proM genom sjelfwa sina grun¬
der wara mycket obestämdt, och anse rädligast ak
vbestamdheterne icke matte ökas, genom undantag
af sadan beskaffenhet som det nu föreflagne.
Friherre (legerström, ffacod, instämde
med Grefwe körner af det stal, at ju flere wilker
före-
Den 9 Mars. 4Z9
föreskrefwes, desto mera ökades swarigheterne at
uptaga Bewillningen.
Friherre L6cler8tröm, kllric, yrkade wi¬
dare votering, i fall hans motion icke antoges;men
lat siq afHerr Grefwe» och Landtmarskal-
ken öfwercaias at derifrän afsta, hwarefter Ucstoc-
tets Förflag oförändradt bifölls, och Friherre Oäer-
Ltröm begärde sin särskildta kanka i kiotocollet rs-
Lervergcl.
Wid xunckon, angående hus i Staderne, hwar-
uti stadgas, at för inkomst-behallning bör anses den
hyra agaren upbär efter afdrag för högst nödwän-
diga reparationer och onsra, anmärkte
Herr ?rintr,8llölä, at ordet högst har icke
syntes böra nyttjas, och yttrade sig ej ilise, hwar-
före et olika stadgande skulle göras för Städerne,
La för Landet wore stadgadt, ar afdrag finge gö¬
ras för egendomen nödwandigt atföljande utbetal¬
ningar, uran tilläggning af ordet högst; menRid-
derffapet och Adeln fann Utskottets Förslag böra
blifwa oförändradk,
Wid tredje momentet, rörande Arf, Testamen¬
te eller Gafwa, hemställde Herr dloräenstolpe,
^nclei'8, om det icke wore billigt, at Bewillningen
afdroges för den som komme i åtnjutande af en
sadan förman, och icke för gifwaren eller Sterbhuset»
Grefwe Oe la. 6ar6ie förmälde Utskottet
hafwa ansett billigast, at Gifwaren eller Sterbhu¬
set erlade Bewillningen, pä den grund, at afgisten
be-
442 Den 9 Mars,
betalas det aret gästvän göres eller Sterbhuset sins
emellan skiftar boet.
Utskottets Förslag i denna xUE bifölls.
Zusterafles följande:
Utdrag af ?i-otocoI1et, haller i Högloft»
Ridderskapets och Adelns klenum den
9 Mars iZio.
S. D. Beflöt Högloft. Nidderffapet och A-
deln, at i anledning af den tide-punA som snart in¬
faller tvid den iz nästkommande Mars, och som
ärerkallar minnet af öfwerständna faror och upfyl-
da förhoppningar, inbjuda sine ke^eckive Med-
Srander, at gemensamt med Högloft. Ridderskapet
och Adeln samma dag, eller den rz nästkommande,
mangrant upwakta Hans Maj:l Konungen, och ge¬
mensamt med deras tacksägelser för den försakelse
af eget lugn, hwarmed Hans Maj:t, da tvid an¬
tagandet af Styrelsen under namn af Riksförestån¬
dare, underkastade sig ac dela farorne, hos Hans
Maj:t aflägga sina underdåniga lyckönskningar til
iika lyckliga bemödanden: och skulle LxpeMtions-Ut¬
skottet anmodas, at i samtelige Riks - Standens
uamn för detta tilfälle upsätta en underdånig tack-.
fägelse-achesse. Ot suprg.
i Andra §. uplästes.
Wid början deraf, hwarest Hemman nämnas,
tzrindrave > -
Herr l-iljeböök, LenZt, ari Halland fun¬
nes
Den 9 Mars. 44 r
nes Hemman/ som i wärde icke upginge til Vet af
2Ooo R:d./ hwilket Bewillnings-Utstottet i ^aril-
ken N:o 2 förflagswis uptagit såsom det lägsta;
i anledning hwaraf han önskade/ at detta wärde
något kunde mocliksras.
Grefwe vs Ig QsrZie. Det har ej und¬
fallit Bewillnings-Utstottet / at bäde i Halland och
annorstädes i Riket funnes Hemman, hwilka icke
kunde uptaqas i warde til 2000 R.d., men just för
Lenna orsak lyda orden i förslaget/ 2000 R:d. och
derunder; och den afgift sadane Hemman komma
ar betala synes i alla sall icke för dryg/dä densam¬
ma är uptagen til z R:d./ och i deha z R:d. äro
inberäknade alla de särskilda Bewillnings-^rticlsr
som förr wörö Hemman älagde. För öfrigt anser
jag mig stylvig, at j tid uplysa, det Bewillnings-
Utstottets repetition är beräknad efter et Bewill-
nings-belopp af 2 Millioner R:d./ och at sedan det¬
ta belopp blifwit med en half Million sörhöjdt, lä¬
rer utan twifwel afgiften böra, med 25 procent
förhöjas/ hwilket jag trott mig icke böra förtiga.
Den af Utskottet föreslagne Hemmans-classi-
iicationen bifölls.
Wid der stadgande i detta första moment,
at et högre wärdes utsättande ej ma grunda sig
pä särskilda dyrbara eller betydliga åbyggnader, an-
säg Nidderstaper och Adeln böra tilläggas, och an¬
läggningar»
Wid femte momentet om privsta Hus i Stä-
derne, innefattande twenne af Utskottet framställda
AlternLtiver, yttlgde sig
Gref-
44Z Den 9 Mars.
Grefwe ve la Laräik, at dä hus i Sta»
berne borde såsom fast egendom anses, tycktes det
wara billigt, at för dem, enligt första alternativet,
erlades bewillning; tiliäggandes Herr Grefwe», at
i Bewillnings-Utskottet hade Ridderskapet och A-
Vetns och Bonde-Standets Ledamöter warit af den¬
na tanka.
Uppå gjord proposition bifölls detta första al¬
ternativet.
Wid 8:de momentet, rörande afgift för La-
rackör, yttrade sig:
Herr krintrskölö ffrifteligen: För mitt nu
til afgifwande utlärande, uti fragan om och huru
stor Bewillnings-afgifc de, som icke warit uri Tjenst,
men likwäl erhållit eller hädanefter undfä Oar-Ee-
rer, böra derföre erlägga, anser jag mig bade kun¬
na och böra hämta en hufwudsakelig grund fran
förslutne tiders förhällande i denne delen, emellan
werkelige Embetsmän och dem, hwilka såsom berördc
är, utan at hafwa warit i tjenst, erhållit Larackörer.
Det torde jemwäl fördenskull tillatas mig kor¬
teligen uprepa innehållet af derom utfärdade påbud.
1:0. 1770 ärs Bewillningsförordnings 1 ^ert.
1 §. 1 Moment lyder salunda: "Alla som hafwa Em¬
beten och Tjenster, hwarwid Löner i coumnts Pen¬
ningar äro anstagne, erlägga en half för hwarje
ioO:de", hwaremot uti samma §:s 5:te Moment
är wordet stadgadt, at den som icke warit i wer-
kelig tjenst, men likwäl undfått smäcker, skulle
der-
Den 9 Mars.' 44z
derföre erlägga, efter fyra för ioo:de af den Lön,
som en werkelig Tienstaörande af samma LurEer
innehade; hwilket således wil säga, at den blott
cun Sense,Ä.c!e stulle erlägga atta gänger sa stor Be»
wlllning som den werkeliga Embetsmannen.
2:0. Enahanda Bewillnings-Afgift blef deref¬
ter bade uti 1779 och 1786 arens Bewillnings-
Förordningar fastställd, samt salunda fortfarande
til ar t?89/ eller under samfalde 19 ars tid.
z:o. 2:dra Hrticclns första ^lomcnt Uti 1789
ars Bewillnings-Förordning är sa lydande: Alla
Embersmän och Betjente, som hafwa con,ante Pen-
ninge-Löner, erlägga derföre sju af iOo:de;vch 5:te
^nmi-nrckk af samma §. innehäller deremot, at den,
som fatt LsrLÄer, utan at hafwa warit i tjenst,
skulle erlägga tolf as loo-.de, räknad efter den Lön,
som en werkelig Tjenstgörande af samma CaEer
hade; och
4:0. Är uti i8oo ars Bewillnings-Förordnings
Lidra ^rtlcel, angående Bewillning af Löner för-
ordnadr, at werkelige Embetsmän med Löner fran
och med 6oo R:d. och derunder, stola derföre er¬
lägga procent Bewillning pä samma Löner;
men al deremot den, som färt LaraScr, utan at
hafwa warit uti Kronans tjenst, stulle utgöra, fä¬
stom Bewillnings-afgift derföre, 6 af ioo:de om
aret, räknadt efter den större eller mindre Lön, som
en werklig Tjenstgörande af samma Lanser njuter;
och ester hwilken beräknings-grund följagleligen, i
jemnförelse med Räden uti Kongl. Lollegiernc, som
endast hafwa 602 R:ds Löner, det blott csrsSeri-
seraäs
444 Den 9 Mars.
serL6e 6olls§li. Rådet bör erlägga samt hittils er¬
lagt fyra ganger större Bevillning, an denwerke-
liga Embetsmannen,
I betraktande af nu anförde förhållande un¬
der framfarne lider, kan jag för min del ingalunda
bifalla den mi Högloft. Bewillnings-Wotter utaf
2:ne Stånds Ledamöters pluralitet antagne menin¬
gen, at den som erhållit LaiaLkei-, utan at förut
hafwa warit i tjenst, endast stall utgöra half Be-
willnings-afgift derföre emot en werkelig Tjenste¬
man med samma Lsr^Äer, och fast mindre de öfri¬
ge 2:ne Standens pluralitets tilstyrkande, at ca-
raÄeri8erLcls Personer stola fran all Bewillning
frikännas; utan haller jag för stäligt och billigt wa¬
ra, det jag ock säledes härmed i ödmjukhet tilstyr-
ker, at nemligen vfwan ofta omförmäldte caraÄeri-
8era6s Personer mage hädanefter derföre erlägga
minst dubbel Bewillnings-afgift, enrot werkelige
Tjenstemän med lika OLra^ei-.
Herr ibam förklarade, det han i Bewill-
nings-Utstottet warit emot erläggande af LgraLlers-
afgifr, såsom aldeles stridande emot den för denna
Bewillning lagda hufwud-princip, behållen ärlig
inkomst. Men stulle en sadan afgift betalas, trod¬
de Herr Ibam densamma böra utgöras efter eu
helt annan grund än hittils i detta Rike warit
följd: men dä borde ock efter bans tanka af lika
stäl Bewillning erläggas för alla Ordnar, Pen¬
ningar pä bröstet och dylika Heders-Oecyrzuoner,
Friherre öck »nnerbeim. Bewiliningcn före
denna Riksdag utgjordes ester sadane grunder, ar
i För-
Den 9 Mars. 445
i Förordningen derom behöfdes manga rubriguer.
Sadan war anledningen hwarföre LsrsÄZis-afgjft
afwen i densamma war stadgad. För den nu lik
utgörande Bewillningen aro helt andre .?rinciper
lagde: om dessa noga betraktas, giswa de ej någon
anledning ril åläggande af -afgift. Den
första hufwud-principen ar, at Bewillning bör er¬
läggas för personligt ssydd: LarLÄären ffyddar ej:
den andra hufwud-pri»cipciu ar at Bewillning bör
erläggas efter behållen inkomst och förtjenst: (^raötö-
ren ger ingendera. I detza principer igenfinnes sä»
ledes ingen grund til en sadan afgifts aläggande,
hwarföre jag tilstyrker afstag pa der slcern-aiv hwar-
uri densamma förestås.
Herr Zengerlein upläste til krotoLollet föst
jandr:
Dä det icke aktiv star uti Konungens eller Dest
Styrelse-Magters förmåga, at genom mera werke»
lige belöningar lugna den som utmärkt sig i Fä¬
derneslandets tjenst eller nagra andra Staten gag¬
nande handlingar, torde (iar?,Äcrer8 utdelande wa¬
ra en lika nyttig som nödwandig åtgärd. Pa detza
grunder kan jag lika litet finna, ar Bewillning för
LLrgÄerer blott wore tjenlig at straffa eiler återhål¬
la fåfängan, som jag kan medgifwa, at Scander-
ne ägde rätt indränka eller motarbeta Konungens
magt uti för Staten gagnande åtgärder.
Företrädesrättigheter med eller utan werkelig
dithörande befattning anser jag utgöra en del af
Samhälls-Ordningen, och tror, ar om hwar Med¬
borgare bör statia til Staten för personligt beffyvd ,
bör
446 Den 9 Mats.
boo hatt afwen stakka för det heders-rum han inne-
hafwer, de företräden, de förmoner, de befordring
Lar der i manga fall medförer.
At frikänna LarsÄLrsr fran den Bewillning,
wore efter min tanka, at nevjana warder af La-
rEerer, at betaga styrelsen den dubbelt nyttiga
magt, at pa en gang belöna förljensten och öka
Starens pennings-tilgangar.
Skulle afwen (genom mitztag, vfränstiljakti-
ga alla menstliga företag) en person af ingen för¬
tjenst, eller blott den af rikedom erhållit LaiEer,
sa ar likwal den statt han derföre hembär Sta¬
ten en förtjmst. Jag önstade afvesta stal, at Be¬
willning matte alaggas LarliHerei-) och arden marte
älaggas Personen, antingen han komme ar erläg¬
ga Bewillning efter Inkomst eller lviimmi - Isbellen,
och ar således detta stadgande matte flyttas pa an¬
dra såsom en sarstild luuH.
Med Herr ^enZerlein förenade sig Herr Om-ietr.
HerrLLbiit^srcrantL^oIiaiiHErlnän,
hade inlemnat et anförande, som uplastes sa lydande:
Wid kioMei. til Bewillnings-Förordningen
torde mig tillatas fa anföra:
Uri 2. 8 förekommer tsxerinZ för
Larn Henel-; stulle i denna wag nägon tsxerinr; äga
rum, synes den mig böra utgöras allenast af sa-
dane personer, hwilka fatt cgEerer, utan athaf-
wa warit i Konungens och Rikets tjenst; men
som
Den 9 Mars. 447
som detta äfwen är stridande emot den antagne
hufwudgrund, får jag åberopa och förnya hwad
jag tilförene i detta amne anfört , och derföre yrka,
det all taxering för LLiLÄörer ma förswinna.
Angående kormulLiret til tErinZ af upgifwen
behållen inkomst, instämmer jag uci den mening
Herr Prosten Dockor särskildt yttrat, och
anser den omnämnde sxeciliguarL upgift af mycken
nöbwändighet, såsom ledande til nödig uplysning
tvid sseende taxermZ.
kl. LcbutLercraML.
Grefwe lVlornor, /käolpb Loran. Jag
misskänner ingalunda Bewillnings-Utssottets afsigt,
at genom åläggande af c-n-Äökers-afgifler ssattläg-
ga en öfwerdrifwen fåfänga och lust ar lysa ge»
nom titlar. Den innefattar wissepligen rigcighet i
sin grund, men jag kan likwäl O gilla tillämpnin¬
gen häraf nu mera, da en af hufwud-xrincixcrnL
för den nya Bewillningen är förmögenhet. Jag
tror, at wid en noga undersökning torde man finna,
at af LarsLterg. afgiftens införande skulle följa, at
blott de minst förmögne komme at betala den. Den
förmögne, som kom Uti lVbrximi-ssulleock-
sa oftast blifwa fri, och ben fattige komma at be¬
tala. När denna utwäg icke skulle tjena til be¬
straffning för den Rikes fåfänga, synes mig, at
desi följder icke borde träffa någon.
Grefwe De Ik Oarclie. Som jag i Be-
willnings-Utssottet warit af den tanke, at Largckers-
afgift borde föreslås, tror jag mig skyldig, at bär¬
til upgifwa mina skal. Jag kror at Regeringen
bör
448 Den 9 Mars.'
bör äga i sin hand rättigheter, at genom tilöelan-
de af e-lrsÄerei- kunna belöna; och ar denna rät¬
tighet ofta kan wara åtföljd af nytta; men erfa¬
renheten wisar, ar personer utan förtjenst genom
denna utwag erhållit företräden. Der är sädane
personer man har trott sig äga fullkomligt ssal
at ssattlägga, icke högt, men likwäl sa, at deras
fåfänga blefwe utmärkt, och at den fåfänga lusten
efter Tirlar matte hos andre Samhälls-medlemmar i
någon män förekommas.
Friherre ee6erttröm,^co k>. Jag för min
del ssulle tycka, at stadgande af afgift för en fak,
som icke innebär förmögenhet, ssulle wara en inconss-
Huence i afseende pä den hufwudgrund Riksens
Stander redan antagit för Bewillningen: och dä
härtill kommer, ar, som Grefwe körner anmärkt,
Den fattige'mera än den rike härigenom ssulle träf¬
fas, önssar jag, at Larackörs-afgisten matte alde¬
les afflas.
Grefwe ve la 6aräis. Jag får den äran
häruppå i korthet swara Friherre (bergtröm och
Grefwe körner, at den rike träffas wid erläg¬
gande! af Llgximi-afgiften, men wik ej, sedan
lag redan fr'amstallt mma stal, med detta ämne
uppehälla Ridderssapet och Adeln, eller widare Här¬
uppå insistera.
Grefwe öckorner. Den rike träffas Utan
twifwel i ^lsximi-afgiften, men säd ant sser da
efter en redan antagen Bewillningsgrund, och efter
en dylik Bewillningsgrund träffas afwen den fat¬
tigare uti Minimi-asgisten, Men dä jag tror, at
Den 9 Mars. 449
m LÄr-Eers-afgifts älaggande här wore olämplig,
synes mig ak den snarare kunde komma i fraga
un SiZill^tre Förordningen, i fall uran bulle
anse nödigt, at det fåfänga begäret efter Titlar
särskildt borde beskattas.
Herr Grefwe» och Landtmarskalken.
I anlednina af de nu förefallne cliscouiLk.-,- får jag
fraga, om Högloft, Ridderskaper och Adeln afslar
Utskottets aken^nv om Bewiilnings-afgift för
rEöl-61-, samt gillar det andra, nemligen, at Lk-
raa^i-iserLcj^ personer- som ej hafwa någon inkomst,
tjenst eiler näring, täxcrirs lika med obemedlade
Ståndspersoner.
Bifölls.
Wid det stadgande i z:dje §:s första lVlvmem,
at ä lön och öfrige förmaner i tjenste» får ej af»
räknas ranta a skuld m. m. anmärkts Friherre
(tierström, Hcob, ar en rigtig princip symes ieke
häruti wara följd. Der sinnes Emberg och Tjen¬
stemän i Staten, hwilkas löner wore för utgifne
Lccorcler imeckuade: Andre ater hade redan betalt
sina accorcler contant, men hwilka i alla fal! Ut¬
gjorde en skuld. Desse wore i samma belägen¬
het som de Jordägare, hwilkas egendom häftade
för skuld, och nar desse sednare amjvte den rättig¬
heten, ar ä sin gäld afräkna räntan, borde sam¬
ma princip afwen gälla för de förra.
Grefwe Oe la 63 räls rrindrade, at Ber
wilinings-Ut,kottet hade til någon del sökt aflj ipa
den-
Gjette Bandet. N:o 29.
4Zs Den 9 Mars.
denna olikhet genom afgiftens nedsattande under
principen för behällen inkomst, för tjenstemän,
h-wilkas lön icke vfwerstege 6oo R:d.
Friherre Legerström, facob, inwan-
de häremot, at en sadan tjensteman kunde hafwa
ZOo NikSd:rs ffuld, och för den skulle han efter gro-
jeätet icke fa afräkna räntan, och således en vbil-
ligher inträffa för honom, i jemnförelse med en Jord¬
ägare med lika inkomster, som för sin skuld singe
afdraga räntan.
Grefwe ve la Larclie crindrade, at afdra-
get wore förut gjordt genom afgiftens nedsättande
för tjenstemannen.
Friherre callerström medgaf, ar dek til
en del wore gjordt, men icke i lika proportion, som
för den, hwilken har egendom.
Grefwe ve l» 6-rrgie sivarade, atén lön¬
tagare, som njöte 6oo R:d. och derunder ,hade den
förmän at betala i Bevillning hälften emot hwad
j lariKen N:o I är Utfatt för lika stor inkomst af
egendom.
Friherre kiggerstolpe, Larl, ansag
lika med Friherre Legerström det ej wara enligt
med princip, at skuld för egendom och skuld för
sccorcl icke skulle i afseende pä Bewillning anses
lika.
Friherre Legerström, )scok>, yttrade sig
hafwa falcar förhällander sädanr, at om en person
hade
Ders 9 Mars» 45 r
hade roos R:d. i egendom och en annan looo
N:d. i Lön,ffulle hwardera komma ar betala olika
Bewillning; kwarföre han begärde uplysning ur
sjelfwa författningen, rörande et sadanc exempel.
grefwe k) c- In o ar cl IS. Enligt projeÄst
kommer en fom äger en tunna Guld, hwaraf rän¬
tan utgör lövö R:d., ar för den, såsom för dest
behallna inkomst erlägga 35 R:d., dä deremot den
som har looo R'.d. i Lön, betalar 21 R:d. 42 b.,
Utgörande -Adelar emot 35.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
gjorde l'roposiuou til bifall uppå Utskottets förslag
i denna del.
Bifölls; utom af Friherre Leäer8tröm
och Friherre Kiclcler-Itolpe.
Härefter afgeck, under anförande af Friherre
LeN (!>.'!> sröm, Kuäolk, veputauoiien til de an¬
dre Granden.
Wid z:dje §:s andra kalomem, anmärkte
Fri he rre Ox? n 5 c is r 11 u, 8 ven, at hwnd Stock¬
holms Brandförsäkrings-beträffade, wore i
det af Kongl. Maj.t för densamma utfärdade
en kraftig försäkran gifwen, at den skulle
för nu och framtiden wara fri ifrån all afgift och
contnbmion, sa til och med, at den som något sa¬
dan! piopokwriMe, wore älagd en pligt af IZZ
R:d. 16 H. Han hemställde derföre, huruwida den¬
na <^88a nu til Bewlilninqs erläggande kunde kom¬
ma i beräkning, och om icke pa samma grund alla
möjliga -.U8LUI-, som genom privata tilskott hade
lilkommit,säsvm Armeens ?ensic»!s,ca88n, Sockne-
4;2 Den 9 Mars.
^garmer m. fi. äfwen bvtde kännås ffyldige til
Bewillnings erläggande.
Grefwe von lk,antinA8k3U8en, Al¬
breckt, yttrade sig, at Stockholms Brand-H rsscu-
r^nce-Werk hade redan genom Kongl. Mains
Nädiga lieglemente af är 1746 blifwit för alla af-
gifter befriadt. En Ledamot af Borgare-Ståndet,
Borgmästaren Lrevesmukl, hade emot Bewillnings-
Utffotters inlemnade proffe si sit Ständ gjort re-
8erv!Nion til ett särffildt Memorial, uplast den nion¬
de sistlidne Januarii, och med Ridderffapet och Adeln
communicerLclt, som pä det tydligaste adagalade
detta förhällande. Herr Grefwe» förmälde sig icke
weta, hwarföre Bewillnings-tttffotret icke gjort af¬
seende pä de i samma ^lomoriLl upragne tydliga
ord Utur kszlcmentct, och Utbad sig derföre, at
för Ridderffapet och Adeln fä uplasa berörde lVIo-
inori-ii, såsom Herr Grefwens enffilda tanke i det¬
ta amne.
Sedan Herr Grefwe» detsamma »plast, tilläde
han, at hwad ater Allmänna Brand-^ssccur-wce-
Werket beträffade, wore desi hittilsdags samlade
konä icke större, an at om en betydligare eldswäda i
någon af Rikets större Stader inträffade, kunde
densamma lätteligen wara förstörd. Pa dessa grun¬
der och da deffa Ossso^ bestodo af ?iivLt3s rilffut-
ne medel, tilstyrkte Herr Grefwe», ar bäve Stock¬
holms Brand-Hssecurance-Werk och Allmänna
Brand-H88ecul3nce-Werket mätte ifrän ali Be¬
willnings-afgift blifwa befriade.
Friherre Lric Lonraä, yttrade sig
ej
Den 9 Mars. 45z
ej hafwa något at tillägga til hwad Friherre Oxen¬
stjerna och Grefwe von l^ntinAsbsuseli anfört,
mer an at aläggande af Bewillnings-afgift pä
dessa cgssor synres honom wara mot allmänna sä¬
kerheten stridande.
Herr limm, kebr. yttrade den förhoppning,
at Bewillnings-Utssottet matte blifwa fran den
hotande pligren befriadt.
Herr ?uke, polian, förmodade, at der
wore endast större och rikare Lagsor, som ansages
böra blifwa til Bevillning taxeraäe, icke sädane
som hade Nädegäfwor at utbetala, såsom t. ex.
Amiralitets Krigsmans-Lassan, hwilken äfwenfom
"Amiralitets Barnhus-La883n, såsom til pio8U8us
ämnad, Friherre kuke således förbehöll, at icke war¬
da bland Bewillnings erläggande Lassor inbegripen.
Herr o^llenram, Larl e^äolk, ansäg Re¬
gements- och Otticers-Lassor, äfwen böra frän Be-
willning undantagas, såsom warande enssildta in¬
rättningar och ä syftande speciella ändamål, säfom
Under-OMecrares tillärande.
Friherre bjerta, ^xel. Medanwi iwa-
ra böner stadde äro, anhaller jag at fä sända en
trogen suck för.Armeens kensions-Lassas befrielse
frän afgift, efter den är rilkommen af l^ilitairens
egna medel.
Friherre OxeN8tjerng., 8ven, erindra-
dr, ar i Westmanland worren Lassa, under namn
af knektelego-medels Lassa, inrättad. Densamma
ä^de
454 Den 9 Mars.
agde en stående ponä af twä Tunnor Guld, som
wore fran all afgift befriad. Friherre Oxenstjerna
frägade om meningen wore, ar denna Lassa ffulle
berala Bewillning af hwad som nu mera öfwerffju-
ker denna
Herr^sn^erlsin fragade huru, i händelse
Brandförsäkrings-Werkets Lassa undantogs, den
derigenom upkommande brist i den paräknade Be-
willningen ffulle ersattas, och om icke följden blef-
we den, at Bewillnings-afgiften ffulle falla dry¬
gare pä andra.
Herr Silverstolpe, l^ re riri c, förbehöll,
at Lane kanco Lapitaler matte frän Bewillning
rydcligen undantagas, säsom genom Lane»-Författ-
ningarne fran alla afgister befriade.
Grefwe körner, ^öolpki Loran. §)m
för hela Brand-^ssecurancs -Lassans behållning
en proportionel Bewillning ffulle erläggas, blefwe
densamma längt större, än hwad Delägarena för sina
deri infatta XLlie-summor hwar för stg borde be¬
tala. Detta wore säledes ett ytterligare stal, hwar-
före Herr Grefwe» icke kunde tilstyrka Bewillnings
åläggande ä dessa Lassor, samt en grund hwar-
före han i allmänhet trodde alla Lassor böra deri¬
från wara befriade. Men deremot tyckte Herr Gref¬
we» icke wara obilligt, om Aern-Lontoirets Lassa
ansäges ffyldig, at i Bewillnings-afgiften deltaga.
Lrelve ve la Larclie instämde Med Gref¬
we körner, hwad ^ssecurance-Lasso, ne beträffa¬
de, och anfäg bäve privilegier och räkkwisa tala för
deras frikännande derifrån. Fri-
Den 9 Mars. 455
Friherre Legerström, lluäolf, återkom
fran ve andre Stänven med Ridderstapets och
Adelns Deputation, ,och gjorde redo för sin bestickning.
H err ^ alm erkelt, Oustak, anmärkte, at
i detta kloment, hwarest nämndes alla pa Landet
warande Lassor, icke nägm undantag för Sockne»
IvlaZa^iner more gjordt.
Grefwe von DantinA8k>LU8en anlag för
sin del wisserligen billigt, at de Sockne-KDZa-
r.iner, hwilkas behållning icke anwändes aä pi08
usux, borde erläggga bewillning, men deremot ut»
rryckeligen undantagas de som til ett sadant än»
-Hamäl wore anflagne.
Herr Dor;cb8, dl l 18. Om afsigten är, at
pa de goda grunder Herr Grefwe IVlörner nyligen
anförde, fritaga alla Lassor fran Bewillning, sä ar
den erindran jag nu arnar göra onödig; men i
widrigt fall anser jag mig stylvig tilkännagifwa:
at Boställs »Lassan under Kongl. Krigs - Lollsgium
är genom 1770 Ars Förklaring öfwer 1752 Ars Bo»
stalls-Ordning §. 8, för ewärdeliga tider undan»
tagen ifrån alla stags bewillningar, just wid salw¬
ina wike af looo Dal. S:mt, som Friherre Oxens^er-
na nyligen äberopade i afseende pa Brandförsäkrings»
Lassan; hwarjemte och i anledning af hwad omnamndt
blifwit om Westmanlands Knecktelegomedels-Lassa ut¬
af Friherre Oxen8t^rnL, samt afKammar-Junkaren
6z^llenram om de wid Regemenkerne genom OM-
cerarnes egne tilstotter eller eljest tilkomne Lassor,
sa täcktes Högloft. Ridderstaper och Adeln komma
ihog, at utom Krigsmanshus och Armeens pen¬
sions-
456 Den 9 Mars.
»iöns 6L88L, hwarom i alla fall ingen fraga kan
iipkomma, har anda gifwes en hop andra kassor,
som af lika stal ej kunna belastas med Bewillning,
nemligen Jemtlands Ke8eivL-L?.pital, Enöres»
088lii> wid Uplands Regemente, Udde Maruals-
<I2L8ÄN void Helsingarne, ?as86volauLi-La88or, ja
til och med de (Hor, som ej längesedan syssel¬
satte öfwerläggningarne har; jag menar Or^m-
sations- och Artillerie-Lxercitins. OasLONis.
Infördes och emottogs en Deputation ifrån
det Hederwärda Bonde-Standet, anförd af Riks»
dags-Fullmägtigen Liic Lcllunö fran Wermeland,
som förmalte, at Bonde-Stander instämt i Rid»
derstapets och Adelns bestut/ at den iz Mars up»
wakta Hans Kongl. Maj:t.
veputationen beswaradeö, och afträdde pä öft
ligt sätt utbeledsagad.
Friherre Leäsrstrröm, facob, anhöll
at af Grefwe De la 6arclis fa uplyfning , huruvi¬
da Läne-Lauco-Lapitaler med någon Bewillning
wore belagde eller ej. I följe af ännu gällande
Lanea-Författningar wore de derifrån befriade.
Grefwe Dela6arclis. De äro i Be»
willnings-Utskottets Förflag ej nämnde bland un¬
dantagen, ty jag tror at ingen känt denna För¬
fattning, hwflken dock synes mig gansta billig. För
öfrigt hwad SpanlimalsMggarinLr beträffar, wörö
r Utstottet meningarne om dem mycket stiliagtige; men
flureligen och da man fann dem medföra en wasend»
relig nytta, stadna pluraliteten i den mening, at
de borde befrias.
Fri-
Den 9 Mars. 457
Friherre öckannsrkeim. Da fragan nu
warit om Lassor borde beläggas med Bewillning
etter ej, hafwa meningarne, huruwida en sadan
afgift borde drabba Jern-Lomon,,t-- Lassa fynrs
wara myckel stiljagtige. Jag torde wid detta til-
fälle fa föra Höglofi. Ridderstaper ocb Adeln lil
minnes Brukshandceringens beträngda tilständ.
Nöden ar fa långt kommen, at ätstillige Bruks-
Idkare begärt, at emot befrielse fran sina utlagor,
fa nedlägga sina werk. Konungens Nådiga pro-
position om denna Handterings understöd har än¬
nu ytterligare bestyrkt denna upgift. Jag får der¬
före allenast hemställa til Höglofi Ridderffapets
och Adelns egen pröfning, om, under sädane om¬
ständigheter, det är billigt ac Jern-Lomoirms Las.
sa stall betala Bewillning.
Grefwe von Lant inZs baus 6N instämde
i detta Friherre ötannerbeims yttrande.
Anmäldes och infördes en Deputation ifrån
det Högwördige Präste-Ständer, anförd af Bi¬
stopen DoÄoi- von Rosenstein, hwilken tilkännagaf,
dels at Präste-Ständet instämt i Ridderffapets och
Adelns besiut, at den iz upwakta Kongl. Maj-.t,
dels ar Präste-Ständet afgjort fragan om Bewill-
ningen, pä sätt der ttrotocolls-Utdrag, Herr Vi¬
stopen nu upläste, innehöll.
Deputationen afträdde efter wanligheten Utbe-
ledsagad.
Hans klxcellc-nce Herr Grefwe kuutb.
Dä Bewillnings-Utstvttel föreslagit at alla Lassor,
som
458 Den 9 Mars.
som ej til fromma Stiftelser aro inrattade, böra
berala af behållen ärlig inkomst Bevillning efter
lHK^N:o i, tror jag ar man skulle wara lät¬
tast ifrån saken, om propositionen sa gjordes, ar
alla cassör, undantagande de aäpiosusus, och de,
hwilka genom särskildta Kongl. Författningar eller
Sradganden äro fran Lontribution undamagne, bö¬
ra denna Bewillnings-afgift erlägga. Annars skul¬
le hwar och en Lassa särskildt sxeLiliceras.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
gjorde proposition i enlighet med hwad hans Lx-
cellence Herr Grefwe iiuutb föreslagit, och med
tilläggning af undantag afwen.för Läne-Uanco-La-
ximler enligt Lanco - Författningarne.
Bifölls.
Grefwe von i.antin^8bLU80n begärde
afwen, enligt Friherre lvlannerlieims yttrande, un¬
dantag för Jern-Lontoirot.
Herr klal iner kel t begärde undantag för
Sockne - IVlagaLiusr.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
gjorde proposition, at Sockne-^laF32iner matte frän
Bewillnings-afgift wara befriade.
Bifölls.
Undertecknad Zilverstolps, ^xel 6al>rr-
sl- önskade, at Adeliga Laclette-Scholaris Lassa,
Hwar-
Den 9 Mars. 459
hwaraf stipendier tildelades Adeliga ynglingar,
mätte anses hörande under rubri^n aa p-os nsus.
Swarades af fiera, at derom icke nägon twist
ivel kunde wara.
Uplästes utur andra l^omntet söl ande:
LLäemior sammanräkna sina R mor och Imiact af
alla dest tilgängar, hwarefttr för aflöningai och
utgifter göres afdrag, och i fall öfwerffottet stulls
lemna högre Jnkomst-B<willning, an hwad nl Vn-
mmi-afgistcrna kunde sig bestiga, laxhus cacls-
wien efter linsten N:o I, m>.n eljest för sina Hem¬
man och Lagenheter ester laribstu N:o 2.
Herr silverstolpe, Lustaf ^drabam.
Sedan Högloft. Ridderffapet och Adeln sä nyli en
har hört sig föreläsas Präste-Srändecs krotnLoils-
Utdrag och den deri gjorda anmärkning, rörande
den Äewillning som för ^caöemieine bllfwir före¬
slagen, lärer jag knappast behöfwa wända detzup-
märksamhet pä objlligheren af den pä dem pros Äe-
racle taxerinZen Jag kan med full kännedom af
saken icke lala om annat än Upsala ^ enemie.
Desi Lassa är ej annat än den bonä, hwaraf desi
Embetsmän böra lönas och Lniversitetets öfriga
utgifter bestridas. Pä den upkommer ingen annan
behållning, än hwad som spares och afdrageö af
Embetsmännens Löner och samlas til bestämda än-
bamäl. Emedlertid om för denna behällning bör
betalas lviaxjmi-afgift, ar Bewillningen en gäng
erlagd. När Bewillning sedan betalaö af Loma»
garena, erlägges den för andra gängen. Annu
mera blefwe denna Lassa dubbelt beffattad, om
462 Den 9 Mars.
sedan lönings- och omkostnads-staten blifwit afdra-
gen, afgifcen för behållningen blefwe mindre an es¬
ker tariffen N:o 2, i hwilket fall minimi-afgiften
kvmme at betalas för hela ^caclemien8 bonä, och
maximi-afgift för de Löner Hc3äsmien8 Tjensteman
upbära. Äf dessa stal anhaller jag om rättelse i
denna föreskrift.
Grefwe von Oantin gullauser, begärde
Lpecielt undantag för Allmänna Brand-388ecur3n-
co-Werkets 038L3, emedan Herr Grefwen wetter-
ligen densamma icke agde någon särskild Författ¬
ning til skydd.
Grefwe ve la Oaräie fragade, om ej för¬
hällandet'i afseende pä denna 03883 wore lika,
som i afseende pä Stockholms Brandförsäkrings-
03583?
Grefwe von v3nting8l33U80 n swarade
derpä Nej, och yrkade at just derföre densamma bor¬
de 8psLielt nämnas.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
gjorde härom proportion, men
Friherre Oeäerström, ^sacob, erindrade,
at om denna L3883 icke i Reglementet agde nägon
serffild befrielse, borde den ej undantagas, enligt det
tagna beslutet, hwilket ej borde frängäs. Dessu¬
tom infage han icke något stal, hwarföre, da Zerns
Oontoiret wore under betalnings-skyldigheten inbegri¬
pet, Allmänna Brandförsäkrings-Oassan skulle wa¬
ra befriad.
Gref-
Den 9 Mars. 461
Grefwe von Duntin^sbausen anmärkte,
at det wore stor skilnad emellan ändamalen för des¬
sa bagge Oassor: skulle Brandförsäkrings-Lassa»
lida minskning i sina tilgängar, kunde den wid en
möjlig brandffada ej galva förlusten, en omständig¬
het, hwilken Herr Grefwe» trodde böra behjertas.
Grefwe Do la 6arcliL. Utan ar kunna
upgifwa pä hwad grunder sadant stedt, får jag
allenast uplysa, ar uri 1800 ars Bewillnings-För-
ordning star Allmänna Brand-^secm-ance-Lassan
uprageu såsom befriad. Jag hade derföre trott
at den genom någon särskild Författning wore un¬
dantagen.
Herr Grefwen och Landtmar skalken
erindrade, at Ridderstapet och Adeln redan fattat
sit beslut rörande Lassor och förmodade, at detta
beslut borde göra tilfyllest.
Grefwe von LantinAsbausen begärde
sit yrkande såsom en tilläggning til bestulet, och an-
sag et tillägg derril icke wara et uprifwande deraf.
Friherre Legerström, facob, instämde
nied Grefwe Lantingsbausen, i afseende pa nytran
och ändamalet af Allmänna Brandförsakrings-Las-
san, men trodde ej derföre något undantag för den¬
samma böra aga rum, sedan Ridderstapet och A-
dcln redan stadgat sitt beslut rörande Allmänna
Lassor.
Friherre 8tjernstestt yttrade sig hafwa
fattat beslutet sa, at de Lassor som hade Författ-
nin-
462 Den 9 Mars.
ningarne för sig, borde wara fritagne fran Bevill¬
ning, men sadant hindrade icke, ai ju flere kunde
undantagas.
Grefwe von I^LntinFsbausen instämde
häruti, och anförde såsom oxempol det undantag
Ridderffapet och Adeln beflutat för Sockne-
Kariner.
Friherre 8 tjorn ste ät understödde Grefwe
I^ntingsk us^n-, föreflagna tillagg rörande Allmän¬
na Brandförfäkrings-^Em. ?ä mycket heldre, som
denna LL55ss äläggande at betala Bewillning, kun¬
de afskräcka ifrån at deruti blifwa delägare.
Herr Gre.fwen och Landtmarskalken
fragade, om icke Ridderffapet och Adeln wille lara
bero wid sitt fattade beslut.
Ropades Ja.
Grefwe von k.Lntin§sb»u86n yttrade sig
ej kunna för sin del bifalla at Allmänna Brand-
Hilocurance-cassLn skulle erlägga Bewillnings-afgift.
Grefwe körner, ^ äolk 66rsn, anmärk¬
te, at den af Herr Grefwen och Landtmarffalken
gjorda proposition redan hade blifwic bifallen, och
en ny sak, nemligen om . caäLmiers Bewillnings-
ffyldighet, företagen, da denna fraga om Brand-
^ikecniANLL-Merker ä nyo wäckces. Herr Gref¬
wen trodde ej at en sadan procoäme wore med
ordning instämmande, och befarade, at den skulle
slmeligen leda derhän, at hwar och en kunde för
någon särskild begära undantag.
Fri-
Den 9 Mars. 46Z
Friherre Rtjernsreät begärde antecknad
såsom sin retervation, at han ej kunnat samtycka
lil Bewillning för Allmänna Brandförsäkrings-
(lLL83N.
Grefwe von4.Lntingsb3U8en yttrade sig,
at der wore honom ökärr, ar Ridderskapet och A-
deln icke togs en öm del Uti det som rörde en La8-
8L, inrättad til er sadanr andamäl.
Herr von 14 au3 ev vick. I fall fraga wore
om er ömt deltagande för denna (.4883, trodde han
sig deremot kunna hemställa, om der sa kunde kal¬
las, at Leonie undantoges och den fattige inclivi-
6nen, som förtjente wida mera afseende, alades
ät betala.
Grefwe körner, ^clolk 6ör3N. Dä
jag nu ej kan annar än förmoda, ar wi böra ater-
gä til fragan om 4c3clininsrne8 betalnings-ffyldighet,
får jag den äran namna, ac deras Hemman här¬
röra af Konungarnes särskildta donationer, at de
Utgöra ek betydligt antal, och at således befrielse för
dem fran afgift skulle göra en ansenlig^ minskning
mi Bewillningens belopp. Jag kan för min del
ej finna annat, än at /äcsdemien i anseende til si¬
na Hemman ar i samma förhållande som andra
4'08Sk84on-it6r, och bör för dem i samma förhållande
erlägga afgift. Om ^csciemierne finna detta för
drygt, kunna de genom defia Hemmans försäljan¬
de anwända den himls ogagnade ägande rätten,
och pä en gang erhålla er ansenligt Oapitsl, en be¬
stämd inkomst och ledighet ifrän förwaltnings-om¬
sorger, som icke synas höra til wetenskapliga yrken.
Herr
464 Den 9 Mars»
Herr silverstolpe, Oustak ^brLliZMz
wille gerna för sin del deri instämma, ak <4cs6s-
mii-n för sin egendom marte erlägga någon Be«
wallning, och förklarade sig icke heller haswa det-
sanuna^motsagr. Han önffade allenast, ar den
icke, såsom Bewillnings-Utskottet föreflagit, ffulle
blifwa alagd at betala twa gånger eller dabbel Be-
willning. För öfrigt om ^cLöemieo ej kunde räk¬
nas bland inrättningar »6 ^ios usus, agde den
ostridigt cil och med et långt högre warde, och för¬
tjent för inrättningens wigtighet för Samhället
ofelbart ac mera wärdas och ffyddas. Den sträng¬
het, hwarmed man sökt åtkomma ^criclenuens in¬
komster, grundade ffg i ett origtigt begrepp om dest
rilgangar. Han kände med säkerhet, at de ej wö¬
rö tilrackelige till laroanstalternes behof: at för ar
lil dessa behof äga »agra medel, hade l roksssorerns
efcergifwic 20 tunnor säd hwardera af sin Lön,
och at genom denna eftergift det öfwerffott upkom-
mit, hwilket af Stats-Utffottet blifwit upgifwit
til öfwer 8ooo R:d., men i sjelfwa werket ffulle
wara laugt derunder. När detta betraktades, wore
der sa mycker mindre ffäl, at med en dubbel be¬
skattning belasta /icaäl-inierna.
Friherre ^tjernskeöt fade sig ej känna,
at en jädan Besparings - 0as83 wid /tL^clemien fun¬
nes; men
Herr silverstolpe försäkrade, at sä wer-
keligen förhölle sig.
Grefwe ve la 6ar6ie förmälts sig anse
forén stridighet at upgifwa der ffäl, hwaruppä
Ut-
Den 9 Mars. 465
Utffotter grundal sit tilstyrkande rörande
millie och Kyrkor. Utffotter hade ansett dem kun»
na sättas fullkomligen i jemnförelse med en enskild
Man. Da hwarje enskild Man betalade antingen
efter >4sximi-1'»beHen, eller, om hans behållna
inkomst wore för ringa, efter lUimmi-lsbelll-n,
fa hade Utffotter lyckt wara med billigheten enligast,
ar samma förhållande iakrroges med
Upsala H -ääemic: trodde Herr Grefwen wara äga¬
re af zoo Hemman: Lunds Domkyrka af 200;
han hemstalde om detta wore en förmögenhet, som
ö ,-de lemnäs obeskattad, och hoppades al Utffotter
icke afwikic fran billighet, dä det ansett /lcaclemi-
knuL böra erlägga afgift efter kMximi-Hnstän,
dä de efter gjorda aflöningar och utgifter agde öft
werffott, men i aimar fall efter den 'HM', som
innefattade lVlimml - afgisten.
Herr 8ilver8tolp6, 6astak
Jag tror at ingen, som med någon upmärksamhet
hört mitt yttrande, kan deraf draga den mening,
ar jag welar undandraga ^cLäemisrna ail Bewill-
nings erläggande: jag har allenast önskar, at dem
ej mätte äläggas at betala menne ganger.
Grefwe körner anhöll at fa wera, om ic¬
ke i xrojeÄet til Förordningen wore föreslaget, at
afdrag först skulle göras för Lönerne.
Grefwe Oe ls Lsräie swarade, at detta
wore rydeligen utsatt.
Herr 3ilverstolpe, 6u8tLk /Lbr»bLm.
Meningen af hwad Utffotter föreslagit, är den, at
om
Sjette Bandet. N:v Zv.
466 Den 9 Mars.
om sedan Lönerne och andra utgifter aro afdragne -
et öfverskott i 62882» ffulle finnas, maximi afgift
för detsamma bör erläggas, men om denna afgift
blefwe Mindre ätt ^caclemiens minimi-afgift, skul-
le Bewillningen utgå ester ^Lriiken N:o 2.
Grefwe ve la 6arclie inwände, at om
^ca6smiens bchallna inkomst ffulle wara 8000 R:d. /
blefwe maximi-afgisten för densamma 6oo R:d^
För zoo Hemman blefwe ater minimi-afgiften om»
kring 900, hwarföre ^caclemien efter lariKen N:o
2 komme at erlägga Bewillning.
Herr Silverstolpe medgaf, at ^ca^eml-
en ffulle komma at betala efter 'iarilren N:o 2 ^
men pästod obilligheten ligga deri, at det oagtadt
denna 638838 Löntagare, för sina Löner ffulle erläg-
ga maximi-afgift, hwarigenom denna 6a8sa dub¬
belt beskattades
Herr Grefwe» och Landtmarskalken
fragade, om icke Ridderffapet och Adeln halst för¬
enade sig om hwad i pro^e^et härom wore tilstprkt.
Bifölls.
Herr Silverstolpe, Lustaf ^dralram.
Utbad sig at til ?rotocoilet fa reservera sig emot
detta beslut; hwari äfwett
Herr ve^kenskölö, l.u6viZ, instämde.^
Uti 4 §:s andra Moment, angående wista un¬
dantag, ansäg Högloft. Ridderffapet och Adeln,
ar
Den 9 Mars. 467
är framför order fångar borde lilfättas order me¬
dellöse/ sann framför orden wanfäre och bräck¬
lige, order de, för at pä bada detza stallen utmar¬
ka sadane fångar, wanföra och bräckliga, som ä-
ro urur stand ar förtjena sitt uppehälle.
Grefwe lVlcirner, ^ciolpb 6öl'LN, hem-
stälde, om icke billigheten syntes fordra, at ogifta
person r, som äga förmögenhet, borde beskattas i nä-
got högre pioZreLsion än de gifta i lika belägenhet.
Grefwe De Ig. 6grc!ie förmalte, at här¬
om hade widlyftigr blifwit taladr i Bewiilnings-
Nrstotret. Denna tanke hade wäl icke der blifwit
antagen, men Herr Grefwe» funne den i sin grund
sä billig, at han för sin del gerna deruti sig förenade.
Friherre 8 therns t 06 t trodde, at om nå¬
gor härom skulle stadgas/ borde der först utrönas,
om det wore större hushållning at wara gift eller
ogift.
Friherre LecleiLtiöm, fgcob, yttrade
sig, at ehuru han icke annars funne stät attil den-
nä motion lemna sir bifall, kunde likwäl någon
anledning dertil hämtas ur det afseende man bor¬
de hafwa pä poxulgtionen, men at i sadant fall
borde det äetei-miiiLrgs, at ogifta öfwer en witz al¬
der skutte erlägga en högre Bevillning.
Herr Grefwen och Landrmarskalken
frägade om Ridderskapet och Adeln skulle anse 0-
gifta personer med förmögenhet böra betala 25 pro-
cent
468 Den 9 Mars.
eent mer i bewillning an gifta personer, som ägde
lika behällen inkomst.
Ropades Mej.
Friherre beckerström begärde ar en witz
Alder mätte förefläs.
Herr Landtmarskalken proponsracks
40 är.
Ropades ater Mej.
Någon Ledamot föreflog hundrade ar.
Herr Landtmarskalken fragade om Rid-
derffaper och Adeln wille läka denna fräga förfalla»
Ropades Ja och Mej.
Grefwe körner önstade propositionen sä¬
dan, at en ogift person, som ägde lika förmögen¬
het med en annan hwilken wore gift, matte erlägga
Bewillning i något högre progression, tillaggandes
der han ansäge 25 procent wara för mycket.
Häremot ropades ä nyv.
Friherre Stael von wolstein yttrade sig
sä mycket mindre hafwa stal at tala i Verra ämne,
som han wore i den belägenhet at wara ogift; men
wille blott anmärka, arder stadgande Grefwe kör¬
ner förestagit franginge den enkla principen, at er¬
lägga Bewillning efter förmögenhet. Blefwe det¬
ta
Den 9 Mars. 469
ta stadgande gilladt, sa hade äfwen förslaget om
CarsÄeri. - afgift med lika stal bordt godkännas.
Grefwe körner förklarade sig ej anse sm
motion frångå principen om förmögenhet: twärr-
vm lage en olika förmögenhet til grund för den
afgift en gift eller ogift komme at betala; och er-
indrade, at han jemnfört twänne personer af lika
förmögenhet, af hwilka den ena säsom ogift, mäste
hafwa et mindre antal oundgängliga utgifter at
widkännas, an den andra såsom gift; men yttrade
sig gerna assia ifrän sin motion, efter han funne
Högloft. Ridderstapet och Adeln icke sinnade at
deruti ingä, och tiden kunde med angelägnare saker
uptagas.
ALid 4 §. 8 Momentet angäende undantag
för Östersunds Stads Jnnewänare, sä widt de
idka Borgerlig Näring och Rörelse, yttrade sig
Grefwe De la 6ar6ie, det han ansäge, enligt
Präste-Ständers förslag orden: och derstädes bo¬
satte stro, böra tilläggas, och at stäter dertil,
hwilker Herr Grefwen nyfigen fält höra, wore at
mänge, under namn af Östersunds Borgare, plä¬
gade fara kring Landet och idka handel, utan at
werkeligen i denna Stad wara bosatte.
Pä Herr Grefwens och Landtmarskal-
kens proposition bifölls, at defte ord skulle i Mo¬
mentet tilsättas.
Härefter fortsattes granstniinen til och med
stutet af första ^rticeln, uran at nägon widare för¬
ändring i Urstottets projekt gjordes.
Klockan
47v Den 9 Mars. e. m.
Klockan ^ 2 aftagade Högloft. Ridderskapet och
Adeln, anförde af Herr Grefwen och Landcmar-
skacken, til klelium ?lL»orum a Rikssalen, hwarest
tilkännagafs Hans Maj:ts Nådiga 8-mHion a den
af Rikfens Stander antagna Tryckfrihets-Lag,
hwarefter Ridderssapet och Adeln kemnade Riks?
salen klockan 2.
In liclem krotocolli
6. Lilvsrstolpe,
Fredagen den 9:de Mars.
kienum klockan 5 eftermiddagen.
Fortsattes granskningen af Bewillnings-För¬
ordningen.
Wld andra ^rncclns II PUNÄ, anmärkte:
Herr krintxkcbölä, ?aul^ följande:
Ehuru den förestagne io procents Bewillnings-
afgiften uppå Testamenten, efter min tanka, ar nog
högt tiltagen, wil jag likwäl för min del, i fa mat¬
to densamma bifalla, at, wid en til utsättande
progressiv Bewillnings-afgift, den ma såsom et
maximum warda stadgad, det är onekeligt, at jn
större en TestamentS-Summa är, desto mindre sak¬
nas en dära til utgörande Bewillnings-afgift, och
ju mindre man hafwer at gifwa utaf, desto kända-
rare blifwer utgiften. När uppå sadane grunder
en progressiv Bewillnings-afgift blifwit tilstyrkt,
för behällen inkomst och förmögenhet, sa synes mig
W wara enahanda stät til progressiv afgift pa Te¬
stamens
Den 9 Maro. e. m. 4?r
stamenten, efter deras storlek, hwilkek jag således
i ödmjukhet tilstyrker, och det salunda, at minsta
Bewillnings-procent mä blifwa Z och den högsta
10. Skulle detta förslag winna Herr Grefwens
och Landtmarstalkens samt Högloft. Ridderstapets
och Adelns bifall, sa torde Högloft. Bewillnings-
Ulffottet kunna blifwa updragit, at föreftä sjelfwa
pro^rellion.
Friherre l^annerbeim, IuLr8 ^uAust,
instämde i Herr krintrlcbölcls anmärkning, och yt¬
trade sig frukta, at när Testamenten wore sa högt
tLxe>acie, stulle författningen fluteligen pä något
sätt komma at eluäeras, han wille häldre förestå,
at denna afgift til 6 procent uedsätles.
Herr krintr-tcbölcl: At den projeAerÄäe
IO procentg Bewillnings - afgiften pa Testamenten
ma äga rum, såsom et maximum/har äfwen jag
allaredan medgifwit; men derhos yrkat, icke alle¬
nast obilligheren däraf, at Testaments-tagare stola
betala lika procent, utan afseende pä större eller
mindre Testaments-LummL, utan ock at det, ester
min ranka, wore oförenligt med den för Bewill-
uingen anragne allmänna hufwud-grunden af Be--
willningens proZreMvL bestämmande, i man af
större eller mindre behållen inkomst eller förmögen¬
het; likmätigt hwad jag förut haft äran nämna,
ar det wisferligen känbarare, at af ioo R:d. för¬
lora io R:d. än af iooo R:d. mista ioo R:d.,
ty den förre har dä endast i behäll 90, men den
sednare 900 R:d.; och bland andre dermed jemn-
förlige händelser, är ju äfwen den möjlig, at et
tjenstehjon, efter en mängärig tjenstetid, kanske med
ringa
472 Den 9 Mars. e. m.
ringa lött/ hos en och samma Husbonde, af den¬
ne fär säsom en walförtjenr belöning 120 R:d:S
Testamente: manne det icke woxe gansta hardt, at
minsta en dylik walförtjent belöning med 10 pro-
ct-ms Brwillnings-asdrag.
Herr Hiam, ?ekr, önstade äfwen at af»
gisten för Testamente mätte nedsättas. Han trod¬
de för sin del at z N:d. för hundradet wore den
ratta Summsn, hwarigenom alla befarade mitzbruk
stuve undwikaS.
Herr Ualmerkeit, 6ustklk, och Grefwe
von I-,antin§sk LU86N, ^ 11) r L c II t, förenade sig
med Friherre tckanneckwim.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
gjorde proposition, at i 2:dra ^rticeln n iViomont.
afgisten för Testamenten matte nedsättas ifrån de
förestagne IO procent til 6 procent pä LapitLlet.
Bifölls.
Wid samma ^rt. 12 ke^om. rörande kiäej
cominiller, anmärkte
Herr krintLlcb ölö: At Bewillnings-af¬
giften för en biäei Lommilsariug mä blifwa IQ pro¬
cent af egendomens warde, därwid wil jag icke
göra nägon päminnelse, anstönr mig werkeligen sy¬
nes, ar den ar nog dryg; men som troligen flere
blifwande in, commillsrier sakna förmögenhet för
en stik^afgifts utgörande, och hwarken pä egendo¬
men fär uptagas län eller större revenuo deraf, hälst
de
Den 9 Mars. e. m. 47Z
de första ären ej kan wara til förwantandes mer
an z högst 4 procent, sa häller jag för billigt wa¬
ra/ al ^ äei LoiumNuri^r bör förunnas den förman,
ar maöra i fraga warande Bewillnings-afgifr pä 4
ä ; ärs tid. det wil säga 4 eiler 4 om äret, räk¬
nat fran utträdet, med wilkor at egendomen blifwer
Derföre answarig, samt at, i händelse af innehaf-
warens under tiden inträffande dödsfall, efterträ¬
daren stall, för det obetalte answara, inom sagde
stadgade tid- Börandes i alla fall litter c^ommiss-
Jnnehafwaren särstildt utgöra wänlig Bewillning
för dest behällna inkomst eller annan förmögenhet.
Grefwe björner, /läolxkt 6örsa, erin-
drade, at här ej wore fräga at en sadan afgift
ärligen skulle erläggas. Honom syntes löiäei Oo,n-
niisser böra sättas i jemförelse med annan wänlig
gafwa och förtjena at taxeras, när åtkomsten der-
til altid bör anses gansta lätt.
Grefwe von l^antinAsbausen. För en
egendom af 50,000 R:d:s wärde skulle säledes efter
förstaget komma at betalas 5000. — Mangen b''-
äsi LommissLrie, dä han ej kan äga tilfalle upta-
ga Län och ej fär inteckna sin egendom, skulle ej
utan swarighet utgöra denna Bewillning. I af¬
seende pä den latta ätkomsten, wille Herr Grefwe»
wal medgifwa io procents Bewillning, men önska¬
de at deH utbetalning matte fä ste success-vt.
Friherre kckannertteiin wille förestä säfom
en medelwäg at för kiclsi dommisser betaltes et
ars bchallnings-eevenue. Följden wore, lika som
hade kiclel Lommissaricn blott et är sednare utträdt
egendomen.
Gref-
474 Den 9 Mars. e. m.
Grefwe von vLntinA8bau86n önskade,
at i likhet med hwad för Testamente blifwit stad¬
gadt, afgifrer för^ci Lommisser mätte bestammas
til 6 procent af egendomens warde.
Grefwe ve la 6ar6!e, jacob, trodde at
afgifren för ^>6ei Lonnnisser, hwilka tilträdas,
matte blifwa progrcssiv efter egendomens warde;
men erläggande af io:de penningen, ansag Herr
Grefwen för en altför dryg beskattning.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
gjorde proposition, at i den 2 Hrt. 12 PUNÄ4 ven
afgift som wid tiltradet af b'i6ei Lommisscr blif¬
wit förestagen matte nedsattas ifrån io til 6 procent.
Herr prints 8 cbö 16. Jag bifaller afwen
fa mycket haldre i fragawarande Bewillnings ned¬
sättande til 6 procent, som jag redan förklarat mig
anse IO procent nog högt tiltagit; men jag kan
deremot icke frangä den tankan, at för redan an¬
förde betänkligheter och skäl, kiUsi Lomnrissarier
bör tilstädjas, at berörde 6 procent minst pä 2:ne
ar, eller hälften hwardera äret utgöra och erlägga;
hwilken min särskildta mening jag endast an hail er
matte i krotocollet fä inflyta.
Wid z ^rt:8 I i^Iom. fragade:
Herr kkalmcrfelt, 6ustak, pä hwad sätt
den behallna inkomsten af egendomar skulle beräknas,
och ifrån hwad 6ätmn denna behållning skulle an¬
ses begynna. Gref-
Den 9 Mars. e« m, 47§
Grefwe äe Is 6aräie uplyste, at da den
nya Be w! ilningen ifrån och med den I Januari:
1810 skulle kaga sin början, wore der efter det fö¬
regående årets inkomst beräknad ifrån den i Ja¬
nuari! 1809 som lLxerinZM skulle lampas.
.Herr kck alms riolr trodde, at i sadaM fall,
twärrstnot hwad redan wore befluradt, Bewillningen
ffi i!„ komlna at erläggas ej ifrån 1812 man ifrån
rdvS ars början.
Grefwe Q^llenbor.^, Joban kkenninA,
mckaa denna princip för beräkning af behållen in¬
komst !ör ob-ilig i afseende pa första aret, emedan
Under dec förfltitna aret ingen warit pligtig, at fö¬
ra rakning och bok öfwer sina inkomster.
Om någon, i okunnighet om rätta förhållan¬
det om de obestämda grunderne för afdrag af den¬
na inkomst, skulle upgifwa mindre än ^axermZ8-
Männen trodde honom äga, wore ju följden, ar
saken ginge til compromi88, och at der blefwe Lom-
xromi88-ÖkätleN som taxsracls honom, men Lom-
xromi8ssn ater kunde derom ej skäligen dömma;
utan efter företeende af den skattskyldiges räkningar.
Sadane som wore antagelige, skulle likwäl med bä¬
sta wilia, mänga icke kunna förete för förflutna
arer, dä ingen til bokföring af behållen inkomst wa¬
rit förpligtäd, da följden blefwe ben, at dompro-
mi88en Utan kännedom, blott pä lbppc^itioncr; ffulle
antaga eller ogilla^den skattskyldiges npgift; i sed¬
nare fallet wore denna skymfad för origtig npgift,
utan ar med räkning kunna styrka desi rigtighet och
qnmärkningens obehörighet, och manne ej Nationen
^76 Den 9 Mäcs. e. m.
har rätt/ at fordra af sine Representanter, ak de
ej påbjuda en Lag / som genom desi retroaLtiva åver¬
kan pä en förfluten tid, blottställer för ffymf och
mitztankar, utan at kunna dem förekomma eller we-
Derlagga?
Grefwe ve la 6ar6ie trodde, at det fö¬
ga funnes någon, som om han äfwen icke förde
böcker öfwer inkomster och utgifter, icke wisite elier
lätt kunde öfwerrakna sin ungefärliga behållning.
I alla fall kunde ('ompromiilbn ej ålägga någon
at det föregående äret hafwa haft en wisi inkomst,
utan wore en nödwändighet at sjelf upgifwa dec.
Friherre Oxenstierna, 8ven, war öf-
wrrtygad at hwar och en efter jemnförelse af sina
inkomster under 8^9 ars tid nägorlunda skulle
kunna beräkna sin behällning.
Grefwe Lilienborg inwände, at det i
alla fall synres honom obilligt, dä ingen hittilSdagS
kunnat alaggas at föra bok öfwer sin hushällning,
at derpä grunda förbindelser ril answarighet, witen
och olägenheter, hälst det torde inträffa, at flere
ej kunna sadane anbefalte uplysningar meddela.
Grefwe ve la Laräie anmärkte, at i dilta
afseende ffulle endast det första äret swarigherer
möta, men desia swärigheter wore efter hans tan¬
ka lärra ar öfwerwinna, hälst man borde hoppas,
at hwar och en ester bästa wett och samwere ffulle
göra sina upgifter. För öfrigt stagade Herr Gref¬
we» huru en taxering ffulle werkställas, sedan den
nya Bewillnings-grunden wore antagen, om icke
pä det satt Bewillnings-Urffotret föreflagit.
Gref-
Den 9 Mars. e. m. 477
Grefwe Oyiienborg förklarade sig förur
i Bewillnings-Utskottet hafwa upgifwit sin önskan,
at Landet åtminstone för första aret efter de grun¬
der skulle beskattas, at rent af wärdera hwars och
ens egendom och antaga en witz ranta deraf såsom
behållen inkomst, hwartil sedan borde laggas in¬
komst i annan wäg, och ansäg Herr Grefwen
detta bade lättare och billigare kunna werkstallas,
och med undanrödjande af cbicaner lika säkert up-
fylla ändamälet.
Grefwe ve IL 6»räie hade all anledning
at tro, at en sädan taxering icke altid skulle blifwa
billig. Han hade sjelf sett et bo som undergätt
upskattning, hwaraf nenne syster-lotter blifwic war-
derade til 60,000 R:d., och en deremot swarande
brors-lott til 79,000.
Hans vxcellsnce Grefwe kuutb. Det
förestagna taxerings-sätter blifwer utan rwifwel
swärr det första äret, men jag ser ej något annat,
huru som hälst man inrättar beräkningen af be¬
hållen inkomst, blifwer den altid til större eller min¬
dre del bypotketisk. Med det nu föreslagna sättet
tror jag at man kommer närmast.
Grefwe 6^11enbor§. För framtiden skul¬
le jag äfwen dermed wara nöjd, emedan hädanef¬
ter hwar och en efter sina inkomster mäste föra räk¬
ning, men för det första äret upkommer säkert 0-
reda och Kronan förlorar.
Hans Txcellk-nce Herr Grefwekuutli.
Utan twifwel kan ingen ataggas at ffrifteligen föra
räk-
478 Den 9 Mars. e. m.
räkning. En muntelig upgist mäste aga lika kraft
som en ffriftelig. För min del kan jag ej finna
någor annat rimligt förstag, än der som Utskottet
förestagit.
Grefwe 6^IIenbor§ trodde, at all fwärig-
Het kunde undwikas-allenast man stadgade, at Be-
willningen för första aret pä Landet endast efter
minimi-tabellen mätte Ntgä med tilläggning af an¬
nan inkomst, och hwad ordentelige Lommar och
afhandlingar kunde uplyfa/ hwarester den samman¬
räknade inkomsten kunde-efter föreskriften i klLximi-
labellen beräknas.
Grefwe körner, l^clolpb 6öran. Der
är ej nu fräga at omgöra grunden hwarefker Be-
willningen bör utgä. Der är redan afgjordt at sä-
dant bör ffe, antingen efter behällen inkomst eller
efter minimi-afgift för det skydd man af Staten
njuter. Wid detta kilfälle kan säledes ingen annan
pröfning äga rum, än af normén för Bewillnin-
gens utgörande första äret. För min del kan jag
ej finna at nägon annan norin kan följas, än den
som Utssokrer förestagit. Ar beräkna behällen inkomst
efter egendoms-warde blir altid en osäker grund.
At för det innewarande äret uptaga en supponera^
inkomst, wore utan regel, och skulle bero alt för myer
ker af godtycko. Det är dä allenast en utwäg öf¬
rig, at Hxm-mZen förrattas efter der förflutna ä-
rers förtjenst, hwilken äcminstone hwar och en ef¬
tertänksam Hnshällare i det närmaste kan beräkna.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
gjorde pro^osicion til bifall ä Utskottets förstag.
Ropades Ja och Nej.
Herr
Den 9 Mars. e. m. 479
Herr Malmerfelt upläste til krotocollet
följande: Sedan Riksens Högloflige Ständer för¬
ut fastställt Bewillnings-8nmman som bör utgå,
sa har Bewillnings-Utstottet inkommit med sitt Be¬
tänkande, bade om tiden och pa hwad sätt Linn¬
man borde fördelas emellan Rikets stattstyldige un¬
dersåtare. Ju högre en Bewillnings-Lumma åläg-
ges, desto swärareblifwer fördelningen, i den man som
Rikets Inbyggare befinnes fattigare. Af den grund
har Bewillnings Utstortec nödgats uptänka et nytt
sätt ar bestalla detta Land, som aldrig förr i detta
Rike blifwit nyttjat. Bewillningen kommer således
denna gang, ar utgöras efter 2:ne sammanstrefne
4'abeller, den ena kallas Skydds-Iabell, den an¬
dra Maximi-ladeli. Genom denna stora och för-
träffeliga inrättning kan således detta lilla Nike,
i likhet med dec stora och mägtiga England, bestar¬
tas, fast åtskilnad i grader. Manne således desse
labeller icke bordt långt förut tryckas och pudlics-
tA8, at Allmänheten lärde känna Vem, som för
manga ej torde blifwa sa begripeliga och lätta för
Allmogen at första. Jag fäster min upmärksamher
hermid, at Bewillnings-Utstottet, rwärtemot Riksens
Ständers beflut, ändrat tiden, hwarifrän Bewillnin¬
gen bör ucga, nemligen ifrån den 1 Januarii
1810; men Utstottet förestår ej wiss lid, uran näm¬
ner blott om förra årets gröda; men omnämner ej
om Bewillningen stall utgå ifrån den i Januarii
1809 eller ifrån den 14 Mars 1809. Flere af
Ridderstapet och Adeln torde påminna sig, at Fri¬
herre lVlanneitiLim, af nit för Riket, gjorde den mo¬
tion pa Riddarhuset, at denna Bevillning borde
beräknas ifrån den 1 Januari! 1810, i anseende
lii Rikets trängande behofwer. Jag, som ännu ej
kände
48c» Den 9 Mars. e. m.
kände Regeringsformen til hela sin widd, sä wäl
som Baron l^lkmnerlieim, trodde, at den Bewill-
nings-8umma, som nu wid Riksdagen 1812 ffuile
bestammas, ej borde utgöras förrän aret efter, eller
iFn. Detta war enligt med 6i §. uti 1809 ärs
Regeringsform. Jag aberopade 87 §. äfwen; men
som jag trodde någon annan §. fancs i 1309 ars
Regeringsform, som Friherre ,vianEbsim bättre
kände än jag: sa afstod jag ifrån mitt påstående
utan votering, at Bewillningen ffulle fa Ul ra ifrån
den i Januarii 1812, hwilket äfwen blef Ridder-
stapets och Adelns beflur.
Nu wagar jag mera enwist bestrida Bewill-
nings-Urstvtlet at utsträcka sin omtanka til 1823
och 1309 ars grödor, som är rent at förandra hwad
Riksens Ständer enhälligt afgjort och bestulit;
sedan jag sett huru det blifwit handladt med Herr
(HllLnsvLLn, som klandrade Riksens Ständers -e-
stut, sä wet jag ar sädant ej aflöper sa lätt. Hr.u
sadant förhaller sig med et Utstött, känner jag icke
ännu. Jag pastar säledes, at tiden är bestämdas
Riksens Stander, ar Bewillnings-riden ej kan an¬
dras, utan bör utgå ifrån den 1 Januarii 1312.
Jag äberopar Ridderstapets och Adelns ^rowcol-
ler derwid hällne. Jag äberopar 61 §. i Rege¬
ringsformen, med mera wisthet sedan jag tact kän¬
na, ar ingen mer §. ges i 1829 Ärs Regerings¬
form som hit kan lampas, mer än 81 som af-
wen med tydelig och ren Swensta bestrifwer huru
i dylika saker det bör förfaras. Mine Herrar! wi
ha alla befwurit denna Regeringsform- ja, lof¬
war med lif och blod förswara densamma. Huru
will wi dä ändra nägor annorlunda än 81 §. före-
strifwer!
Den 9 Mars» e. m. 48 r
strifwer! min lott har ej blifwit at med wärjan i
handen förfwara denna Regeringsformen. Jag, har
walt pennan til mitt förswar. Af den grund mä¬
ste jag nyttja den. Skulle jag nu icke tala emot
den rid Urffottet föresiagit, kunde handa at min
Socken-Prast wid hemkomsten gas mig en sadan
hälsning: god dag, min Herr menedare. Den com-
xlimenmn ckangtar jag ej efter at fä höra. Sank
och säkert ar/at beskattningar i alla tider blifwit
all Land älagda. Wi läsa at uti Kej ar Augusti
tid utgeck et påbud at hela Landet stulle bestattas;
men de flesta rwifla, ar den utgeck til någon stor
Summa pä hwar och en, eller at den blef widlyftig,
men af orden kunna wi första, at den war förut
allmänt kun nord. Således karer ingen neka lara
beskatta sig pä de grunder Nikstns Stander utsta¬
kar och fastställer; men at förändra riden emot hwad
61 tz. stavaar, kan jag äberopa mig hwad som i
et ?lk-num med sa starka roster utropas, nemligen:
saken ar redan afgjord och fär ej mera talas däri.
Jag och de fleste har erlagr wara urstylder och be-
willningar för 1809 ars gröva. Ar göra 2:ne ärs
Bewillnin ar af en inbärgad gröda, faller hwarje
Landtman för drygt. Dagen stall ju bestämmas,
hwarifrän räkningarne böra börjas ar räkna inkom¬
ster och utgifter, den mäste btifwa den 1 Januarii
rgiQ, som afgjordt är.
Grefwe la 6arclie: Dek stullewara
mig ransta vkärt, om Herr Malmerfelt wid sm
hemkomst möttes af sin Sockne-Präst med obehage-
liga hälsningar, men det hade warit mig ännu tue¬
ra ökärr, om Bewillnings-Utstortet i silk förstag
hade
S,.ric Bandet. N:o Zi.
4?r Den 9 Mars. e. m.
hade gatt emot Riksens Ständers beslut. Herr
^Llmertcät behagade påminna sig, at wi ej kunnat
anse möjligt, at nägon annu skulle kanna sin in¬
komst för i8io. Om der, säsom af flere blifwit
yrkat, ar swart ar kanna 1809 ars behållning,
lärer det ej kunna nekas, at det är ännu fwarare
at känna den tilkommande för är 18 ro. Zlf alla
Detza skäl får jag ytterligare tilstyrka bifall til Ut¬
skottets förslag.
Friherre 8rsel von blolstein, Lorfits
I.UllviA. Wi begynna nu at infe swärigheterne
och bristerne i den antagne BewiliningS-priucipeu,
at erlägga afgiften i xio^sivt förhållande til be»
hällen inkomst. Jag fär hemställa huru orimligt
det wore, om denna behällning stulie beräknas efter
et förflutit ar. Förledit är gälde Spannemälen
ro ä 12 R:d., i är 4 ä 5, och kanske derunder.
I fjol hade Bruks-Parronerne ingen rsvenue, i
är, om Handeln och Skeppningen lyckas, kanske
en gansta betydlig, huru detta orimmeliga förhäl¬
lande stall hjelpas inser ej jag. Min afsigt war
allenast at nämna, at ruan nu kan inse olägenhe-
rerne af den anragne Bewillnings-principen.
Grefwe lvlöruer, ^6olk 6öran. Jag
tror det är nödigt at ej förblanda frägorna. Ät
nu pröfwa rigtigheten af de antagne grunderne, är
icke ämnet för wär närwarande öfwerläggning, frä-
gan är nu allenast om et rättesnöre för beräkningen
af behällen inkomst. För den behällning jag haft
1809, betalar jag ju med rätta, och bör ej kunna
betala efter annan grund. Blir min behållning för
innewarande är mindre, förminstas äfwenminBe-
willning för den nästkommande.
Gref-
Den 9 Mars. e. m. 48Z
Grefwe De la 63r6lL. Ul hwad Gref¬
we hörnel- anförr, wil jag allenast tillägga, ar om
Bewillnings-grunderne gälde allenast för er är, skul¬
le Friherre Stael hafwa aldeles ratt, men de ars
nu stadfästade för alla arén kil nasta Riksdag, och
La ersätter der ena äret der andra.
Friherre 8 raelv on wolstein. Om jag
an har orätt i annar, sä har jag ätminstone ej o-
ratt deri, at man det första äret blir lidande, om
förlidet ärs priser warit högre än det innewaran-
ve ärets.
Grefwe Ds la Oarclie inwände, at säsom
han förur anmärkt, förlusten pä der ena äret, ju
ersattes genom winsten pa det andra.
Herr iVlaimerkelt trodde sig i alla fall kun¬
na anmärka, at efter denna princip en dubbel Be-
wilining komme at erläggas, när man efter 1809
ars behällning skulle upgöra "kgxcrin-;en, och man
sedermera är 1310 betalade skatten, syntes honom
at afgiften blefwe dubbel-
Grefwe k/l örner, ^6olk 6 öran. §)et
matte wara er missförstånd, nar den i fräga waran-
de föreskriften förklaras sä, som skulle en dubbel
Bewillning derigenom äläggas; frägan är allenast
om ec ärs afaift, men dess storlek skall bestämmas
efter der föregäende ärets behällning.
Herr ökglmerUlt. Sa snart de räknas
frän ärets början til des; stur, sä kan den dubbla
Bewiliningens erläggande icke förekommas. Ingen
klok
484 Den 9 Mars. e. m.
klok hushällare afyttrar sin Spannemai, da priset
pa densamma är lag, och salunda kunde r 808 ärs
gröda annu 1809 wara i förlag, och behöfwa up-
rågås bland der löpande arers tilgängar.
Friherre tvlannnerbelm. Det ar en 0-
bestridelig sanning, at sädanr kan och bör handa,
men derföre upkoinmer icke en dubbel Bewillning.
Allenast en wist tid utsattes, hwarifrän aret bör
räknas, är hwarr ärs behällna inkomst, ehwad hus>
hällnings-sarr ägaren hälst nyttjar, altid möjlig at
bestämt uträkna. Om man nu räknar detta är
fran början af 1809 til början af 18 io, kan wäl
Bewillning komma ar betalas för 1808 ärs gröda,
men ej för 1808 ars behällna inkomst. Jalla fall/
ehuru nu 1809 ärs behällna inkomst blifwer Regeln
för 1810 ärs Bewillning, är det likwäl just för
innewarande är och ej för nägot föregående som
Bewillningen erlägges.
Herr Gälfwen och Landtmarskalken
gjorde x-oposiuon cil bifall pä Utssotrets förstag i
afseende pä denna xmE.
Ropades Ja»
Wid z ^rt. 1 §. 2 ?ckom. anmärkte
Herr g Imer keitz det altid warit brukligt
at Häradsssrifwarne warit tilstades w»d
för ar hjelpa och meddela uplysningar. Jag
kan för min Vel icke första, huru Allmoaen skulle
kunna taga sig ut, hälst med der nya I^xerii^s-
sättet, vm icke denna inrättning bibehölls.
Gref-
Den 9 Mars. e. m. 485
Grefwe vc la (lIräie Utbad sig, at til
uplysning fa namna, at Herr Hosi.JnnkarenivlU-
wertelt ej matte hafwa gjort skilnad emellan Be¬
rednings- och taxerings-Lommittcerne. Jag wik
Deflutom hemställa, huru en Häradsskrifware uti et
stort Härad, sammansatt af flere taxerings-vi-
striLler, hwaraf hwart och et kan bestå af flera
Socknar, skulle pa en dag kunna infinna sig pä
flere ja kanske tjugu ställen. Mig synes deflucom,
sorm kunde laxerings. Mannen med tilhjelp af de
handlingar, hwilka enligt förordningen böra finnas
dem tilhanda, ratt sa wäl kunna uplysa i twetydi-
ga frågor, som en Häradsskrifware, hwilken ock icke
utan en ökad kostnad kunde äläggas en sadan ö-
kad möda.
Grefwe von kosen, ^.xel kontus, an¬
modade Herr Grefwen och Landtmarskalken at så¬
som Landshöfding bestyrka omöjligheten af denna
förestagna inrättning. f
Herr Grefwen och Landtmarskalken
förklarade, at han för sin del ansag en sadan före¬
skrift aldeles omöjlig ar rätt åtlyda. Det enda kun¬
de wara at lata Häradsskrifware» successivt uppe¬
hålla sig pa hwart ställe, men da ginge äfwen laxö¬
ringen gansta långsamt. — Herr Landtmarskalken
gjorde derefter proposition til bifall a Utskottets
förslag, hwilken med ja beswarades.
Wid samma Moment och fragan om walet af
Ledamöter af de stora ^xsrinZs.^omniitteerne pä
Landet, erindrade
Herr
486 Den 9 Mars. e. m.
Herr Ib LM, ?ebr: M han ej infagnägon
grund, hwarföre man dertil walde twenne Adels¬
män, twenne Präster och twenne Ståndspersoner,
De öfrige tre Ledamöterne ffulle wara Bönder. Han
ryckte för sin del wara obilligt, at Borgare ifrån
detza Lommitteer ffulle uteslutas, och ansäg bast at
igxLi-inzs-Män waldes til et lika antal af alla
Standen.
Grefwe ve la 6arclie. Det wore wltzer-
ligen ingen ting ondt deri, om Borgare waldes til
laxermos - Män pä Landet, men man bör akta sig
at derom göra en föreskrift som kunde medföra man¬
ga olägenheter. I hela Kronobergs Län fins til
ex-mpe! bara en enda Stad, skulle dä Borgarne
Derifrån wäljas och taga hela ?rovincen omkring
pa ck-ixLrin^r, detzujom synes mig denna anmärk¬
ning sa mycket snarare kunna förfalla, som Bor¬
gare med egendom pä Landet der altid komma un¬
der namnet af Ständspersoner, sä wal i Bered¬
nings- som IrrxerinAS-Lommitteerne.
Herr ibam inwände, at det werkeligen sä
sörhäilit sig wid upffattningen. I hans ort hade
Borgarne frän Skara fatt resa pä flera stallen.
Friherre Stiernstedt, Larl 6utsk, an-
säg rigtigt, at det ffulle wara lika mänga Ledamö¬
ter af hwardera af de fyra Ständen, och at det
allenast behöfdes en Ständsperson för at utgöra
den 9:de.
Grefwe körner, ^äoIkQöran. Jag ser
ej nägot ändamäl dermed at til taxerings-Man pä
Landet
Den 9 Mars. e. m. 487
Landet utwälja Borgare. Regeln synes mig wa¬
ra, at de böra wäljas til kaxermZ^Män, som
bäst kanna en ?rovmce. I sadant afseende finner
jag Utskottets förslag bade klokt och billigt, och dä
deri föreffrifwes, at emot rwenne af hwar och en
annan 0388, Bönderne skulle hafwa z Depmerg-
cle, lärer derwtd et billigt afseende blifwir gjordt
pa deras större talrikhet, och det lärer ej kunna
undfalla någon, ar om Bönderne i Vefla Lommic-
teer äro flere til antalet, lära troligen de öfrige Le-
damöterne kunna tilägna sig mera wigtiga före¬
träden.
Friherre 8tjern8teät erindrade, at det
funnes Socknar, der allenast en?o88e88ion3t bodde,
och at,i anseende dertil, det alrid ffulle blifwa swart
vm dec föreffrifwes, at i laxennZg-committöLims
2:ne Ledamöter ur denna ei»88 borde utwäljas.
Grefwe körner förklarade sig ej känna sä
sina Socknar.
Grefwe De Ig. 6 gräls. Det ar pä detta
ställe icke fraga om Socken-LommittLsr, uran om
1gxerir>A8-kommittéer i Härader och DistriUer, be¬
stående af större eller flera Socknar. — Det lärer
ej wara obilligt, at i vefla Lommitteer insätta z
Bönder, när ofta ^ och mera af jorden äro i Bön-
dernes händer. De öfrige Ledamöterne i Lommit-
teen äro detzutom sä manga, at de ej behöfwa fruk¬
ta at öfwerröstas af Bonde-Standecs committergäs.
Borgare kunna wäl ej komma i fraga pä Landet,
utan sä wida de äga Landtegendom, och i sadant
488 Den 9 Mars. e. m.
sall komma de, enligt hwad jag förut nämnt, i
Lommttteerne under namn af ^ossessionMer.
Grefwe von l.2ntinA8bsu86n önjkade,
at redeligen matte bestämmas, at de Bönder som
rväljas til laxeiin^s-Lowmitteen böra wara jord¬
ägande.
Herr I'kain, ?ebr, föreflog, ak man ssul-
!e satta Borgare eller Ståndspersoner.
Friherre 6ecler8tröm, ^acod, ansag det
wara origtigt at för hwart Stand bestämma anta-
ler af Ledamöter. Det finnes Härader, der förhål¬
landet emellan Ledamöter af olika Stand wore gan¬
sta olika, och således det bestämda antalet ej pa
aila ställen lika swarande emot principalernes mängd.
Grefwe ve la vsrclie Utbad sig at fa lä¬
sa widare, hvarigenom han tillika uplyste, ac llt-
stouet hade förutsett alla de nu gjorda inkast, och
som han hoppades afhulpit alla nu frzsktade tweky-
yigheter.
Härefter gjordes proportion pa deha xmiLer
rörande antalet af Ledamöter i Inxerinzs-Lommit-
reen, hwilken bifölls.
Grefwe ve la 6-i.rclie. I anledning af
de nu meddelade uplysningar, får jag hemställa til
Högloft. Ridderstapet och Adeln, om icke förhållan¬
det med Härads-Lommittee^ marce fa blifwa detsam¬
ma som wid Sockne - Lommitteer) i fall inom vi-
8tEet et tilräckligt antal Ledamöter af hwarje
Srand ej ssulle finnas,
Fri«
Den 9 Mars. e. m. 489
Fr iherre L 6 ä 61- 8tröm, a c ol), erindrade/
arder funnes Härader i de norra proviocerne,
hwarest inga Adelsman bodde, hwilket fall han ön-
stade äfwen marce wara förutsett.
Grefwe ve la 6a räls swgrade, 6t Utskot¬
tet i Verra fal! föreslagit, ar deras rum med Leda»
möter af nägon annan ^88 Niarre fyllas.
F r i b e r r e v i 11 j e c r g. n t 2, f o b -i n w i I b e! m ,
yttrade, at det funnes til och med Län, der ingen
Adelsman bodde. Der wille han gerna medgchwa
detta förordnande, men när fraga ar om Härader,
trodde han, ar om af någon Oia^ Ledamöter bri¬
sta, kunde denna brist salunda ersättas, ar Lands¬
höfdingen singe sig updragir, ar förordna Ledamö¬
ter ifrän er annar Härad; eljest winnes ej ända-
mäler, at icke en Orrss kunde prepommera öfwer de
andra.
Friherre (^ösrström, sacod. Den
Oa88 som i sädanr fall ssulle komma at predomi¬
nera, wore Bönderne, och jag har för deras taxermZ
er fullt förtroende, emedan de bäst kanna egendo-
marne i den trakten der de bo. Om främmande
solk Utom vaxelir>A8-vi8triclet skulle inkallas, ktM-
de de sällan eller aldrig äga en fullständig känne¬
dom af de personers omständigheter, hwilka de skulle
taxera. För min del prote8terar jag således emot
er sadant förslag, ar vaxerin^s- Män ifrän et annat
vistriÄ skulle fä tilkallas,
Herr vbam utbad sig, at i anl dning af
Friherre vilhecrantr'8 anmärkning fä errndra, at
der
49v Den 9 Mars. e. m.
der ingen Adelsman funnes at taxera, funnes icke
eller någon ar taxeras.
Friherre vill^ecrantr Lnwände, at ehuru
det kunde handa, at en ort funnes der ingen Adels--
man bodde, kunde likwal en Adelsman der hafwa
egendom.
Efter en kort ytterligare öfwerlaggning beflöts,
at i ofwannamnde fall skulle med laxeri^gs-Lom-
rnitteen komma lika at förhällas, som rörande Be-
rednings-Lommitteerne ar förordnad!.
I samma §. wid fragan om vistriÄernes stor¬
lek yttrade
Herr la km sin önskan, at taxerinZarne hä¬
danefter som hittils, matte Häradswis förrättas.
Grefwe ve Ig 6ar6ie uplyste, at Utskottet
xrojeÄsrat, at hwart vistrim ffulle bestå af 6 til 7
Socknar, men at om defla Socknar wore alt för
smä, kunde lil och med 8 ö 9 deri förenas.
Herr lakm önskade at man satte kastora!
i stallet för Socknar.
Friherre Legerström, äilcob, gillade Ut¬
skottets förslag rörande DistriÄernes fördelning. Det
wore lätt at ^verkställa i det södra Swerige och an¬
da up til Gefle, men der ofwanföre mötte swarig-
heter. Derföre skulle antingen i Förordningen in¬
sättas -er bet stg §Zra later, eller ock borde det
Den 9 Mars. e. m. 49*
ät Landshöfdingarne updragas, ar med Lander om
fördelningen öfverenskomma.
Friherre lVl»nnerbeim. Da Utskottet sy»
nes haft ril ögnamärke, ar ej göra för stora l-ixs-
linZ8-6i<itriäkt.>l', föijer at i de norra otterne,olika
metliocj matte iagttagas emot i de södra. Anda-
malet med de fma Di«tricken ar, at Landet och
irrxerinZs-Man ej med för manga resor matte ber
swäras. Jag wil derföre föresiä, ar i detta Mo¬
ment rillades: Åliggande dock Landshöfdingen
at sa indela DiLtriÄsrne, at wederbörandc ej
med för langa resor blifwa beswarade.
Detta Friherre ^lannerbeims tillagg blef uppå
derom gjord proposition gilladt och antagit.
I anledning af Stadgandet rörande "Hxe-
rings-<7ommitteerne8 sammansättning i Städerne,
gjordes en och annan anmärkning, hvaribland
Herr Zengerlein yrkade, at det wore en
olikhet i stadgandet för Adelsmän och Präster mot
för Borgare, da det för de förra wore föreffrifwit
at de borde wara befutne, men för de sednare icke.
Grefwe De la 6aräie uplyste, at man här»
wid gjorde afseende pa den näring, hwar och en
Borgare inom Staden utöfwar; hvarefter sedan
det uplystes, at i Utskottets förslag ordet bofaste
wore nyttjat, detta förflag i denna puns bifölls.
I samma §:s z:dje ^lowent anmärkte
Grefwe Ds la Lsräis, at genom mitzskrifr
ning
492 Den 9 Mars. e. m.
ning ordet votering-rätt blifwit satt i stället för
röst-rätt.
Wid 4:de Momentet af denna tz. upkastade
E Friherre Stjsrnsteät den frägan, huru
forhallas ffulle, i fall flere af de walde laxLrwZs-
Mannen sig ej infunne?
Friherre lVlannerlisim föreflog, at i sadan!
fall det matte lillatas Landshöfdingen at tilförord-
na andra laxerinZ8-Män, för at fylla antalet.
Grefwe ve la L-rräie ansag et fadantme¬
del swart at antaga, men trodde det afwen wara
vfwerflödigt. ^xerinZs-Mannen waldes af Be¬
rednings ^ommjttLerne inom deras egna Ledamö¬
ter. Desse wörö narwarande och förrättade walet
nyh förrän Isxei-Een begyntes, af Fyratio Nio
skulle Nio utwäljas, och det syntes Herr Grefwen
ej wara at befara, at icke detze 9 skulle finnas pä
stället, i synnerhet da Nidderffapet och Adeln beflu¬
tit, at om Ledamöter af en ciass ffulle saknas, de¬
ras rum genom Ledamöter af en annan 0Ä388 finge
upfyllas.
Wid det 5:te lVtnmckMet föredrogs följande af
Herr Lalin tst Borgare-Ståndet ingifna och med
de andra Standen communlLeraäe Ivlemorisl:
1810 den 24 Februaril upläst l Wällofl.
Borgare-Ständer, och Författaren til¬
låtit
Den 9 Mars. e. m. 49Z
latit at detta Memorial med kesxecki-
Ve Med-Standen commttnicsra.
betygar
O. Valerius.
Ödmjukaste Memorial.
Högloft. Bewillnings-Utstottet har i sitt nu
afgifne Betänkande och nya Förslag til Bewill-
Ninqs-Förordning, i anseende kil de ifrän Wällofl.
Borgare-Ståndet anförde erindringar, behagat i-
fran Koppar-Werken borttaga den dem förut i 2Ma
^nicclu (psA. 2g) lika med någre owanligt winsta
gifwande rörelser älagde särstildta afgift, och istäl¬
let för denna näring, lika som för alla andra, be¬
stämma en witz minimi-afgift. Men denna mini-
mi-afgift har särdeles för nagra Koppar-werk,
blifwit utsatt sä hög, at den flera gängcr öfwer-
stiger hwad för denna Rörelse någonsin öfwer huf-
wud kan komma at betalas i maximi-afgift. Det¬
ta kan ej hafwa händr, utan igenom en saknad kän¬
nedom af Koppar-werkens i Riker närwarande til-
stänv.
Det är olyckligt för denna Näring, at den är
inskränkt til sä fa orter af Riket, och at derigenom
sa fä Ledamöter af Riksens Högloft. Ständer kun¬
na hafwa någon kunstap om detz rätta beskaffenhet.
Z synnerhet har jag ar beklaga detta i anseende ril
Fahlu Bergslag, hwilken tillika särffildra
sammansättning och Hushälls-författning, jag för-
Mvdeligen utan ahörarenS tröttande, stall hafwa
swart at sa förklara som der ofra kunde fordras.
Jag
494 Den 9 Mars. e. m.
Jag nödgas dock bade för deras stuld, hwilkas
egendonr det galler, och för den rättwisa forn Rik¬
sens Ständer söka at lagga til grund för alla sina
handlingar, ödmjukast utbedja mig det Högtarade
Ståndets ralamod.
Af sjelfwa grund-principen för det nya Be-
willnings-Förstaget och af maximi- och minimi-af-
gifccrnes natur, anser jag det wara en nödwändig
följd, at minimi- eller stgd-smfgiften, hwilken
drabbar den mindre förmögne eller den olycklige,
icke bör för en egendom eller en rörelse fattas fullt
ut sa hög, som mLximi-afgiften stulle blifwa, dä
samma egendom eller rörelse gifwer en wänlig och
full afkastning, och ännu mindre göras högre an
en sadan maximi-afgift. Detta hoppas lag äfwen
i allmänhet wara iagttagit i den förestagne Mi¬
nimi-1-rriffen, eller Åtminstone, at Högloft. Ut¬
skottets afsigt och föresats warit, at sa widt som
uplysningar och underrättelser kunnat erballas och
samlas för alla särstildre egendomar och rörelser,
altid iagttaga dec.
Naturliqtwis stola dock ännu manga säkra up¬
lysningar saknas, och derigenom ännu nagra ojämn¬
heter upstä, som bliswa för en rilkommande erfaren¬
het och framtiden at rätta. Men jag gör mig för¬
säkrad, at af ingen annan grund, än saknad up-
lysning, stola hädanefter ommnheter i Bestarmingen
kunna tilkomma—Det är ej förnekbarr, ar Rik¬
sens Stander stulle uran tilräckeliga stäl och grun¬
der, obekymradt eller orättwist wilja berunga den
ena Medborgaren framför den andra. Huru stulle
sädant, om det exismraclo, kunna förklaras? Och
hwad
Den 9 Mars. e. m. 495
hwad skulle Allmänheten dömma, som i hwar Lands¬
ort känner det rätta/ och gör jemnförelser?
Jag rager således för afgjordt / ar Minimi - afgif-
ten för Koppar-Werken icke heller bör per Skeppund
sättas högre, än hwad som kan smara emot en rätt
och ärlig Maximi - afgift för denna rörelfe.
Kopparwerk kunna efter Grufwornes och Mal-
marnes olika art, m. m. wara af en ganska skilj¬
aktig förmånlighet, och borde således rätteligen der¬
efter olika taxera, pä lika färt fom Handlande och
Borgare taxera olika i olika Städer m. m.; men
nu för tiden finnes ej i Swerige, mig werterli-
gen, något enda Kopparwerk som kan sägas njuta
en rikligare afkomst. Fahlu-Werkst har länge
arbetat med sin ålderdom samt manga och stora
swarigheter:. I anledningar af flere undersökningar
och Lvmmjssions- förrättningar, fank Kongl. Maj:t
skäl at ar 1805 förmedla afgifcen lil Kronan fran
8:de til lo-.de Skepp, af tillverkningen. Atwida-
berg, som en lid war af mycken rikedom, lärer nu
drifwas med knapp utkomst: Afwensä nya Kop¬
parberget och Riddarhyttan. Garpenberg lärer
med öpna räkenskaper hafwa adagalagt, at der
drifwes med förlust: och bättre lärer ej eller för¬
hållandet wara med Gustafs och Carlsberg i
Jämtland.
För säkrare omdömen om Fahlu-Werkst i
förewarande ämne, har jag tagit mig frihet bifo¬
ga en sammandragen Lonspeckus (H. .4.) af deh inrätt¬
ning i anseende til Grufwe-brytning och Koppar¬
tillverkning»
^7'7 7 7 - ' Af
496 Den 9 Mars. e. m.
Af de 2:ne eluser delägare, hwaraf detta bo-s
lag består 1:0) De som endast aro Fjerdeparts-
ägare, och 2:0) De som tillika aro brukande Bergs¬
män, är de förras eller fjerdepart-agarenas ar¬
liga inkomst bestämd geiron: publicus Räkeiissaper,
och allmänt kand: De fe-nares ater eller Bru¬
kande Bergsmannens afkomst af Koppar - tillverk¬
ningen , kan ej noga kännas, uran af Leras enssilra
Räkenssaper: men likwäl med skälig witzhec beräk¬
nas af Grufwans ärliga Malmupfordrings-gv-iu^
tum samt Malmens ^uckious-pris, den deraf blef-
ne ärliga Koppar-tilwerkningen, Kopparens sör-
säljnings-pris, (hwilka aila äro at in¬
taga af allmänna Räkenssaperne) samt af en
c-ilculei acl tilwerknings - kostnad per Tunna eller
Latz Malm, grundad pä hwarje ars kohl och sa-
despris, arbetslöner m. m.
Någon ostlciel ämbetsmanna undersökning och
upgift häraf, wet jag ej wara gjord sednare än wid
t789 ars Kongl. Förmedlings- 0ommi88iou j orten:
och hwaräf ett utdrag (l-u. ö.) bifogas, som wisar
uti ett deraf gjordt sammandrag, den ojämnhet,
som derwid altid ssal förefalla igenom Koppar-pri¬
sers föränderlighet, efter hwilket malmpriset alud
för dagen rättar sig, men som kan wara mycket
skiljaktig!, da Kopparen merendels 4 ar derefter
först är tilwerkad och säljbar.
Om ett meclium tages af 1; eller 2O ar (så¬
som man för et sädant öfwersiag bör göra,) sa
stal Bergsmannens smältnings-arfvode eller be-
hallna winst af tilwerkningen wisserligen icke öf¬
wer huswud och i allmänhet öfverstiga 5 R:d-
Dan-
Den 9 Mars. e. m. 497
Aanes för Skeppundet tillverkad Koppar.—Om
stundom igenom Kopparprisets oförsedda stigande
en större winst warit gjord, sa har densamma snart
biiswit, öfwer och icke under, ater förtärd igenom
Kopparprisets lika oförmodadt, dels hastiga, dels
beständigt tillagande fall.
Dä man befinner at Bergsmannens winst
egentligen mäste bero af Malmens pris, (ty i alla
öfrige delar af tillverknings-kostnaden mäste han
taga sadane som tiden gifwer dem,) samtar Malm-
priset stall genom en öppen junion äsätras af 60
til 70 medtäflare, hwaraf ingen är instrankt til
något witzt tillverknings-^UÄNtum, och alla söka,
efter sin förmäga, öka sin winst genom ^uantite-
ten, stall man lätt finna, at afkomst», utom ige¬
nom tilfälligheter, ej wara större: särdeles om man
tillika sedt ortens utvärtes stick pä stället, mäng¬
dens lefnads och hushällningssätt, m. m.: Annu
mera wisar detta sig af deras förlags-räkningar,
af de ständiga Kopparlänen hos Riksens Stän¬
ders L-rl-^ue, och i synnerhet af denna Locietets
ständiga tillagande til Riks-O^comen, utom dein-
recknade Län i allmänna Lassor och hos enstildte
personer, hwarföre de fleste Landtegendomar häfta.
Om der, som annorstädes, nägre fa personer igenom
arf eller tilfällige händelser, eller främmande sär-
stildte rörelser, samlat en större förmögenhet, sä
bewisar del alsinter Pr det hela. Och der wore
högst orättwist emot den stora mängden, ar derefter
dömma dem lil bestallning.
De fleste Bergsmäns tillverkning wid Stora
Köp-
Sjette Landet. N:o zr.
498 Den 9 Maro. e. m-
Kopparberget ar af en ringare betydenhet. Enligt
en bifogad Förteckning (k-u. L.) öfwer Koppar-in-
wagningen för förlidet är 1809, hwarwid Kronans
och Konst - Starens andelar m. m. annu icke aro
afdragne, hafwa af 6z brukande Bergsman,
20 Bergsman tillverkat mindre an ;c> Skepp, kovmr hwardera
ii dito — ifrån — zo til 50 Skeppund.
1; dito — ifrån — ;o til 70 Skeppund.
7 dito — ifrån — 70 til 100 Skeppund.
6 dito — ifrån ioc> til omkring izo
Skeppund.
4 dito —. —. — 2Oo Skeppund och
deröfwer.
Detza tilwerknings-gvLntiteten minskas för hwar-
dera med circa 4, sedan alla af Regeringen alagde
afgifter blifwit afdragne.
Om man nu antager Bergsmannens tilwerk-
mngs-winst til Fem R:d. klanco per Skeppundet,
sa blir dest maximi, afgift, efter olika rilwerknings-
rzvamvm sorn följer:
rkrs rilrvcrkNi, Ari. afkomst/ gör Maximi.afg. gör ivisximi-asg.
Skepp- koppar.
50 Skeppund. R:d. 2foLancc>. R:d. 6 Llinco. ; tz. 9 r: 7.
loa Skepp. — ;oo dito -^14: lötz. 6 .11 risti
som ar ; gänger mindre an hwad Högloft. Utskot¬
tet föreslagit.
Om afwen tilwerknings-winsren skulle tagas öf¬
wer hufwud til dubbelt, eller til ro N:d. Uanco
xec
Den 9 Mars. e. m. 499
per Skeppundet, (hwilket dock aldrig kan medgift
was, som genast wisar sig icke wara förenligt med
Bolagets sammansättning och Med Inrättningens
Natur/ och som ffulle gifwa orten et helt annat ut¬
seende än den har,) sa ffulle ända Maximi-afgift
ten ej blifwa mera än halfparten af hwad Utffok-
tet för lviimmum förestagin
Arskilwerkn., 2°trl. winst, tzöv ki-»«im»-afg>, S^>r ki-ximi-afA.
per Skepp, koppar-.
;o Skeppund R:d. ;°ol!->nco R:d. >4:'6tz. — i; tz. 9 r:st.
joo Skeppund 1000 dito — Zj: — — 16—11 r:st.
Äter efter Högloft. Utffottets förflag/ af zä tz.
Minimi-afgift per Skeppundet, ffulle en Bergs¬
man af;c> Skeppunds tilwerkning winna circa 20
R:d. Lunco eller ZO R:d. Riksgälds för hwarje
Skeppund, eller, utan förlags-räutan, öfwer 40
procent af det anwänve Lapitulet^ hwilket ar sä
orimligt/ at vet ej fönjenar en wederläggning.
Dä under förledit är 1809 Koppar-priset öf¬
wer hufwud kan tagas til circa Et Hundrade Rid.
Riksgäldssedlar, om derifrän drages zo R:d Bergs-
Mans-winst efter Bewillnings-Utffottets supposition^
sä ätersta 70 R:d. för tilwerknings-kostnaden med
förlagS-räntan inberäknad, som gör 424 procencs
winst af det anwänve TilwerkniNgs-Lupitalct.
Wid en Bergsmans-winst äf 10 R:d. Lanco
Mer 1; R:d. Riksgälds per Skepp:, utgör denna
Winst annu 17^ procent af. tilwerknings-kostnaden /
hwiiken
500 Den 9 Mars. e. m.
hwilken hederliga ranta af det anmanda cspitalet
nian lätt bör inse ej kunna bibehällas emellan 60
til 72 dageliga conLurrenter i en rörelse af sa myc¬
ken enfald och latt åtkomst, der det ej fordras me¬
ra, an at wara ägare af 2:ne Grufwu-Lotter och
af förlag, eller Lrsckt, för at stiga in och duf¬
wa sin tillverkning til det högsta.
Utaf de anförde dslcuktionerne, synes at Ma¬
ximi-afgiften per Skeppundet räknadt, ökas alr
som tilwerknings-yvantum wäxer:och at således, om
rätt likformigt skulle förfaras, bordej Minimi-afgif-
ten äfwen wara graäers^ efter tilwerkningens stor¬
lek. Men som det utan twifwel egenteligen är de
laga tilwerkningarne och de mindre förmögne perso-
nerne, för hwilka man kan wänta Minimi-afgiften
Llifwa behöfwelig, sa mäste det, för Fahlu Bergs¬
lag i synnerhet, icke wara skäl at rulera denna, af¬
gift ester en högre, än 50 Skeppunds ärs-tilwerk-
ning.
Det synes äfwen, at om Riksens Stander wil¬
le fortfara at handla efter rigtig och antagen prin¬
cips, bör tilwerkningens tvlinimi afgift icke kunna
sättas högre än til 6, högst 8 H. per Skeppund
Koppar, och at om den höjes til 16 stilling, har
man werkeligen utan stal och orättwist behandlat
Letze Bergsmän härdare än andre.
Wid en rörelse af mycken skiljaktig och jämn
afkomst, torde annars det rättaste wara, ar sätta
hinimi-afgiften til > af hwad l^xsi-in^-Männen
för hwarje staike eller Landsort finna för denna rö¬
relse böra wara betz klgximi-afgift, och at öfwer-
lemna
Den 9 Mars. e. m. ;or
lemna detta til deras afgörande. Detze stola man
rwifwel i allmänhet altid hafwa en sakrare kunstap
haröfwer, än Riksens Stander, samt alt önsteligt
interesse för en jemn rättwisa.
Jag har hört anföras såsom et stal för dry¬
gare afgisters aläggande pä Koppar-tilwerkarena,at
Dt hiccils sedan i8vo ars Riksdag warit mera be¬
lastade. Men om än sa more förhållandet, hwad
bewisar det? Om man förut efter ingen princips
blifwit orätt betungad, bör detta nu och för altid-
fortfara? Om den nya grunden för Brwilluingen
har den rartwisa och förtjenst, som wi alla förestäl¬
la ost, sa mäste sadane förändringar och rättelser i
förra Bewillnings-afgiften öfwer alt wara Moin¬
ne. För hwad orsak stulle den lagde principen
ej följas, om den är rätt? Eller följas för en och
icke för en annan? Men nu tror jag detzmom, at
den nya Brwillningen icke stall af Stora Koppar¬
bergets Bergsmans-Lorps rilbringa Staren en min¬
dre inkomst an förut, dä ifrån ars-tilwerkningen af
circa 4;O0 Skeppund afdrages Kronans förut er-
Häilne8:de Skeppund och Konst-Statens 24:de Skep¬
pund ärerstä circa Z7ZO Skeppund hwarföre erlagt
« i R:d. - - - - R:d. Z?;o:
Detzucom personel afgift ä iO
R:d. för hwarje ioo:de Skepp. - Z75:
samt öfwerflöds-afgifc i ; R:d.
för hwarje ioo:de Skeppund. - ;6:—ratz.
R:d.4i8i: 12 st.
Da nu ater all Bergsmännens sammamagne
rörelse och inkomst, af Fjerdeparter, Hyttor och
Jordbruk m. m. (hwilka sista förur endast erlagt
Aboe^
5vr Den 9 Mars. e. m.
Äboe-afgift) kommer at sammanlagdt taxeras, och
derigenom upflyttgs ril en Maximi-afgift af högre
procent, och dä tillika alla förmögnare personer
komma at i en wida större proportion an förut bi¬
draga, kan det ej flä felt, at ju icke den nytz anför¬
de Gumman stall ännu, och utan at någon orätr-
wifa eller afwikelfe ifrån princip behöfwer anwän-
has, inflyta,
Hwad wil man annars wanka och begära af
en 2OO famnars djup Grufwa, som redan nödgats
för sin utkomst börja sin stöfling, och angripa sina
pelare och bergfästen med en endast 2 procent hal¬
kig koppar-malm, med en i följe deraf längsam, wid-
lyftig och kostsam smält-process, belägen pä den
sterilaste och derigenom dyraste ort i Riket, med
upstegrade arbetslöner, material- och waru-priser,
länga och kostsamma transporter m. M-, och som
snart ej stall mera kunna arbetas, utan nya efter¬
gifter af Kronan.
I anseende til Loppar-^amrarne fär jag
hen äran erindra, ar Högloft. Bewillnings-tttstor-
tet hade uti sit först afgifne förftag, (pa§. 2g) un¬
der det ar en ringare afgift war älagd Koppar-smi-
det, (säfom en förädling) an Gahrkopparen, äfwen
i följe deraf stadgadt, ar smider icke stulle jemte
Smides-bewillningen tillika betala Gahrkoppar-af-
giften, eller förädlingen mera belastas än den gröf¬
re tilwerkningen. Bewillnings-Förordningen af
är 1789 hade ock af samma princip, at lätta och
befrämja all grad af förädling, aldeles fritagit A-
westa Kopparhammare frän all Bewillningsmfgift,
W et EmoriAl, som jag srstledne Julii mänad ba¬
tze
Den 9 Mars. e. m. 50Z
de den äran at hos der Högtärade Stander insinu¬
era, har jag äfwen genom utdrag af Krono-Lon-
toirets i Awestads Räkenskaper wisat, at sedan
Kongl. Kammar-Ratten behagat emot förra man¬
ligheten sä förklara 1300 ars Bewillnings-Förord-
ning, al Koppar-smider blifwit älagdt en ny afgift
af En R:d. Z2 tz. Lanco per Skeppund mera an
förut, eller af Smides-och Gahrkoppar-Bewillnin-
garne sammanlagde, sä hade ärligen Smides-afsätt-
ningarne minskat til mera an hälften, och all utrikes
afsättning sä godt som aldeles uphörl.
Uti Högloft. Utffottets nu förewarande För-
stag finnes dock icke uttryckeligen utfatt, ar Koppar-
smidet är fritagit för Gahrkoppar- eller Koppar-til-
werknings-afgiften: och jag anhaller ödmjukast, at
der Högtärade Ståndet, för mera tydlighet, täckes
tillära en tilläggning som förklarar der.
I anseende til Minimi-afgiftens bestämmande
för en Koppar-Hammare, har jag särskildt wisat,
at wid Awesta Kopparhammare smides-afgifcerne ej
aro sä stadgade, ac de kunna lemna nägon behållen
winst, hwilken ock der skulle wara Bergslagen me¬
ra til olägenhet än förman. — Wid de Koppar-
hamrar, der en winst kan päräknas,förmodeligen i
synnerhet sädane, som, belägna til afständ ifrän
Koppar-werken, kunna genom lättad uansport, med
egen förmän, betjena Landsorierne dels med gam¬
mal Koppars omsmidande, dels med utsmidning af
ny Koppar äfwen til expoi-c, dä belägenheten är
gynnande, kan jag, at dömma efter de wanliga
Koppar-priserna, jemte ti-Ln-iport-kostnaderna, 0-
wöjligen tro, at deras behallna afkomst kan öfwer
hufwud
ZO4 Den 9 Mars. e. m.
hufwud öflvcrstiga Tie R:d. Lanco per Skeppund,
och at dek fordras en särdeles lycklig belägenhet,
för at kunna drifwa den til Fyra R.d. L-mco.
En Kopparhammare af god gang, och tilräck-
ligt arbete, tilwerkar om äret Twa hundrade
Skeppund af orcHnarie smidestsorter. Med mycket
god waltendrift och flit, kan tillverkningen drifwas
til Twa hundrade Femtio Skeppund. Tre
hundrade Skeppunds tilwerkning fordrar korce-
ra6t arbete, och större upsarrning af arbetare än
wanligt. I grund häraf blir utslaget soni följer:
Ärs-tilwerkn. Ärligafkomst. görmsximr-asg.görm-iximi.asA.
psrSecp:dDop,
200 Skeppund L z R:d. R:d. soob:o R:d. 18 4r° a- si.
zoo ditt) ä . <)vQ zo 4 ^ si.
r.00 Skeppund ä 4 8oo . 26 6^ si.
zoo dito ä d:o l2oo 45 _ 7 Z- si.
Häraf synes mig, at Illimmi - afgiften för en
Kopparhammare icke med rättwifa bör kunna säk¬
ras öfwer ; L 6 H. L^NLO för Skeppundet tilmer-
kadt Koppar-smide.
En lVkimmi afgift af 8 st. per Skeppundet,
skulle wid Twa Hundrade Skeppunds tillverkning,
fordra en winst af Lem R:d. Luneo per Skeppun-
Let, och 12 Skilling-; afgift en winst af Sex R:d.
och 24 st. kane» per Skeppund. Sluteligen fär
jag, wid den af Högloft. Utskottet anförde allmän¬
na anmärkning, at innan någon mimmi-afgift af
en tillverkning beräknas, Kronans tionde-afgist af
tillverkningen först ma afdragas, göra den erindran,
ak wista tillverkningar äro alagde flera afgifter at
in
Den 9 Mars. e. m. 525
in natura utgöras af tilwerkningen, än den tionde
som clireÄL tilkommer Kronan, och hwilka afgifter
ruan twifwel af början tilhört Kronan, men sedan
blifwit kemnade til andra behof. Således betalas
af Fahlu Koppar-tillverkning Kronans Ströms-
afrad til Fahlu Stad, och sedan Kronan, emot
den dryga Koppar-ränta som Merkel erlagt, altid
haft sig alagt at besörja Konstwerkens byggnad och
underhall, har nu i stället en witz andel af Kop-
par-tilwerkningen dertil blifwit anflagen, under Hög¬
loft. Kongl. Bergs-LoIIc-Zii inseende och ^position.
Jag anhaller derföre, at den i fräga warandean-
merknings-puiEen mä fa en tilläggning, som för¬
ändrar reäaÄionen deraf til följande:
All den afrad eller tionde, som til Kongl.
Maj:t och Kronan erlägges, jemte al¬
la öfrige af Regeringen alagde af¬
gifter at in »atma af tilwerkningen
utgå, afdrages först rc.
Med detta mitt ödmjuka anförande anhaller
jag ödmjukast om tilständ, at äfwen fa wända mig
lil de öfrige kespeckive Niks-Slanden. Stockholm
den Februarii 1810.
6. 6abn.
Kort öfwersiat af Stora Kopparbergs
Bergslags Locietets sammansättning och
hushällnings-inrättning, i hwad som rö¬
rer Grufwu-driften och Koppar-tilwerk-
ningen.
Bolaget är indeladt i 1202 Lotter, som manli¬
gen
§o6 Den 9 Mars. e. m.
gen kallas Fjerdeparter (eller Ljerdeparks Gruf-
rvedelar) vem tilhör Grufwan, hwilken drifwes
för Veras gemensamma rakning, unver inseende och
styrelse af Kronans Embetsman.
Til omkostnavernes bestrivande anflas Fem
Trettondedelar af all Ven upforvrade Malmen,
(som försäljes pa öppen ^uÄion) och destutom til-
ssjuta Lott-agarena i penningar genom insättning
i Grufwtt-Lg88Ln, hwad som forvras til Grufwu-
arberarnes aflöning, och til nagra wista anvra om-
kostnaVs-^rtiLlsr. De återstående Ätta Trettonde-
delarne af ven wundne Malmen utvelas til Lott-
agarena, och uptagas i warde efter ^uÄ>o»8-pri-
serne af de för allman rakning af samma Malm
försålde Fem Trettondedelar. Da ifrån detta wär-
Ve af Fjerdepart-agarnes erhallne Malm, afdra-
ges deras gjorde penninge-tilffotk til , sa ups
kommer Fjerdeparts-revenuLn, eller Lott-agarenas
ärliga afkomst af Grufwan.
Större delen af Lott-ägarena, wanligen 6o
til 70 personer, emottaga sjelfwa sin malm och för¬
smälta den, jemte den del af allmänna Malmen,
som de pä ^nAioner inhandlat, til Koppar. Deste
källas brukande Bergsmän. De öfrige Lott-ä¬
gare lemna sin Malm til Veste ester ^uökions-priset.
Malmens försmältande til Koppar, och Kopparens
försäljande sker för hwarie Bergsmans enskilda räk¬
ning.
T>lwerknings-procs88en är i anseende til Mal¬
mens fattigdom widlyftig och långsam.
Först
Den 9 Mars. e. m. 507
Först en rastning under bär himmels sedan
en conLemrLtions- ock) renings-smältning paHytt-
Ugn, sedan 4 eller ; rastnmgar under rak, sedan
andra smältningen pä Hytdugn lil ra-, koppar,
derefter tredje nedsmältrnngen pä hard eiler i
flamm-ugn til finering eller sä kallad gahrning . >-ch
fluteligen fjerde nedsmältningen pä Härd v.:.k
Kopparens sista rening och sinidiggörande ftr ucr
smidning.
Awesta Bruk der Gahrningen och smidet för¬
rättas och hwilka operationer för bristande wakten-
och kol-tilgäng ej kunna werkstallas i Fahlun, tilhör
Fjerdeparterne och drifwes för deras gemensamma
rakning.
Säledes, da räkopparen efter andra smalknin»
gen är lör hwarje Bergsmans enffilta inwägd i
Fahlu Krono-wäg, sker all desi ytterligare behand¬
ling , tran8porterinZ til Awesta, gahrning och ntsniid-
ning, äter för Bolagets gemensamma rakning, dock
tillika sä wida för enskilt rakning, ar hwarje en¬
skild Bergsman eller Koppar-ägare, för sin Kop¬
pars transportering, gahrning och smidning erlagger
lil Awesta Bruk witza stipuleracle afgifter,
Det wore gansta latt, at gifwa Awesta Bruk
en stor winst, derigenom at dehe afgifter höjdes til
et deremot passadt belopp. Men hwad skulle wer¬
ka,, deraf blifwa för Hufwud-werket? Lika mycket
som detza afgifter ökades för hwarje Skeppund
Koppar, lika mycket skulle behållningen af Kop¬
parens warde minstas för Bergsmän, och lika
Mycket mindre mäste han ater, för sin utkomst pä
MQlo,
5O8 Den 9 Mars. e. m.
^uKionen betala Malmen: Derigenom skulle ^jer-
departs-revemimn och Gruswlr-^assans inkomst af»
iven lika mycket nedsattas. Som man säledes ej
funnit nägot stal eller nägon nytta, at pä et ifrån
hufwud-werket afssiljt ställe, likasom mera undan
agarens ögon, samla en (.'ssss behållning och gö»
ra för det hela redowisningen mera sammansatt,
endast til et uppehåll för agaren i cil govo niman»
det af sin inkomst af Werkst, har man ansett rat»
tast, at wid Awesta ej stipulera högre afgifcer, an
at Brukets gjorda omkostnad blir natt upp betald,
och derwid har man altid fokt halla sig, sa narr
infallande obeständiga förändringar i Sädes- och
Kol-pris gjort det möjligt.
Af det anförda inses, at Rsppar-priset och
desi förändringar mäste lägga grund för Malm-pri¬
set, och således äfwen för Fjerdeparts-revemwn
och för Grufwu-Lassaus inkomst: men at Bru¬
kande Bergsmannens afkomst, såsom Malmens
sörfmaltare och Koppar »tillverkare, dermed i all¬
mänhet föga gemenskap bör äga, emedan dennes
beswär och arbete altid ar lika för hwarje Skep-
punds tillverkning: och at desi arfwode härföre i
incet annat afseende bör bero af Koppar priser, än
sä wida et högre Malm-pris fordrar större förlags»
summa »och en drygare förlags »ränra. Endast da
Koppar-priser förändrar sig ril högre eller lägre, bör
det berydeligen hafwa en inflytelse pä Bergsman¬
nens utkomst; men dä kan det också hafwa den til
sä mycker merkligare grad, emedan den Malm,
som nu i dag inköpes, och der altid efter nu gäende
Koppar pris, icke kan förr än efter tre fjerded.Is
ar wara tillverkad til färdig koppar, ar försäljas
efter
Den 9 Mars. e. m. 529
efter dä gående Koppar-pris: och i anseende lil dm
häraf förorsakade ojämnhet i Bergsmannens af¬
komst, kan den samma rätteligen ej wärderas, ri¬
tan efter et meäium af flere ar.
6. Lalin.
Utdrag af den berättelse, som de af Hög¬
loflig» Kongl. Kammar- och Bergs-
eolleZierns ar 1789 förordnade Her¬
rar Lommitteracle at pa stället under¬
söka Stora Kopparberaslagens tilständ
i afseende pä Förmedlings-afgiftcrne
lil Kongl. Mast och Kronan, Herrar
Kammar-Räder lUlljenbeim och
L. af VVetter8tL6t, samt Herrar Bergs-
Rädet 6. /r. I^ez-onmark och
soren ^IZulin den 26 November
l?89 til de Kongl. LoIIegiernL af-
gifwlt.
I sadan afsigt är af förfat¬
tad hosgäende Förteckning Im. -V. som särffilt
för hwarje ar, af de sist förflutne tio arén, utwi--
sar sjelfwa förhallander, sädant der befunnits ef¬
ter Handlingar, Böcker och Näkenffapcr, hwilka
i hela sin widd, relgnvt til Werkets rörelse, blif-
wit af Lommitteraäe pä det nogaste granstade.
Densamma är grundad pä aine vata, nemli¬
gen pä de werkeliga inkomster, som hwarje är fal¬
lit pa fjerdeparterne, enligt vet sud !>H:o 17 i hand-
lingarne bilagde och af Lontrolleuren och Kam¬
mererare» bewittnade LxtraÄ af Grufwe-
Räken-
5is Den 9 Mars. e. m.
Räkenssaperne, och uppå den Uträkning öfwer Ber
hällningen eller Förlusten wid Bergsmännens Kop¬
par-Bruk, som samina Kammererares den 24
sistledne Julii Undmeknade Lslcul, suk 20
utwisar. För öfrigt äro ock uti kr»tocvllet,
7b ec segv., alla de omständigheter widare utredde/
som tilräckeligen lära uplysa beskaffenheten sä i dm
ena som andra delen .
Den 9 Mars. e. m.
I.it.
5ir
Calcul, som wisar Fjerdeparternas och
Brukande Bergsmans behållning eller
förlust, wid Stora Kopparberget för
nevannamnve ar-
r7-9lFierdepatt behållning R:d.
. Bergsmäns dito - -
1780 Fjerdepart behållning
Bergsmäns dito - -
1781 Fjerdepart behållning
Bergsmans Förlust r
1782 Fjerdepart behållning
Bergsmans dito -
-78; Fjerdepart behållning
Bergsmäns dito -
1784 Fjerdepart behållning
Bergsmäns förlust -
1785 Fjerdepart behållning
Bergsmäns förlust -
1786 Bergsmäns förlust -
IFjerdepart behållning
Sam¬
fält be,
häll¬
ning.
19,900
^,^224
27,400
10,217
26,1 50
4,4^7
25,5 5°
^ 29,018
l Sam-
> fält
förlust.
Summa
behåll¬
ning pä
de s för¬
sta och 5
senare
ä ren.
55,-24
57,617
21,72;
-787
1788
Fjerdepart behållning
Bergsmans förlust -
Fjerdepart behållning
Bergsmäns behållning
-4,510
40,296
27,800
24,^14
17,900
211
25,05;
10,626
12,550
2.yo;
iz,6oo
4,809
54,846
5,686
17,639
9,647
l
> 8,409
49,4; -
-76 ;28
-4,427
Samfält behållning för 1784, 85, 87 och
1788, är altsä - - - - , ,
Hwarisrän afgär samfält förlusten 1786 - / -4,4-7
Resten afven samfält behållningen de sistaI
; arén -- r - r - - - -
LummL 8ummarum, den samfalte behållningen pä alla
10 arén, ----- - R:d. 211,z;2
55,604
512 Den 9 Mars. e« m.
IK. c.
ladeli, som wisar huru manga Tunnor
Storgrufwe-Malm ärligen blifwit up-
fordrade, hwad Bergsmännen derföre
betalt pä HuÄionerne, och huru myc¬
ket Storgrufwe-Koppar ärligen blif-
wit tilwerkad nedannamde är.
Malmutfordring Luaions-pris Tilwcrkad Koppar
Tunnor. R:d. Skeppund.
Är i-^y — I55-5IY — 72,941 — s,°yo — 19 — 10
I,zo — 156,977 — 92,259 — 5,724 — 12 6
— -64,498 — 101,857 — 5,758 — 10 — 6
— 174,421 — 99,949 — 5,954 — 7 — ir
16;,750 , 77,108 6,077 16 17
8um-NL för 5 Är 812,965 — 444,094 28,606 7 I
Är 1784 — 195,470 —. 107,766 . 5,898 — 19 6
1785 194,752 88,967 6,550 2 5
1786 — 185,950 — 67,25; — 5,590 ^5—1
1787 — 196,187 77,974 — §,886 9 n
1788 — 166,549 — 77,;6i 6,422 14 . i
8umm-> för 5 Är 958,888 419,501 50,948 8 4
8um7n2paioÄrH,7 5185; — 865,595 59,5 54 15 5
At sa wal förestäende 1>un8umt utur ofrvan-
bemalte Herrar LommitterLlZes berättelse, som ock
de derwid fogade 2:ne ^udeller dir. XLe äro
med de uti Högloftige Kongl. Bergs-LolleZio för-
warade Ori^walc-r lika lydande, intygar
Lustaf kinman,
/lÄuarie i Kongl. Bergs-Lollegio.
Likalydande med Or-iZmalet intyga
I^nä. Lvcäelius ?oIkeimer.
Lii,
Dm 9 Mars. e. m.
Imt. L. 2.
5iz
Sammandrag och Uträkning i anledning
af förestående Isbeller lut. /r och L
hörande til 1789 ars Lommi^ions-
Förrättning wid Stora Kopparberget.
Är
|
Bergs¬
mans be¬
hållning.
|
Bergs¬
mans
förlust.
|
Hela Kop-
par-rilwerk-
ningen.
|
göp per
Bergsmans
behållning
|
Skeppund.
Bergsmans
förlust
|
|
^R-dT^
|
R:d.
|
Skpd.
|
|
|
R:d.
|
tz.
|
rst.
|
R:d.
|
h.
|
rst-
|
-779
|
15,224
|
|
5.090
|
-9
|
IO
|
2
|
28
|
8
|
|
|
|
1782
|
10,217
|
|
5,724
|
I 2
|
6
|
1
|
57>
|
8
|
.
|
|
|
1781
|
|
4,427
|
5,758
|
IQ
|
16
|
|
,
|
|
|
56
|
11
|
178a
|
Z/668
|
|
5/954
|
7
|
i 2
|
|
29
|
6
|
|
|
|
178;
|
40,296
|
—>
|
6,077
|
16
|
i?
|
6
|
50
|
5
|
|
|
|
1784
|
|
24,114
|
5,898
|
19
|
6
|
|
|
|
4
|
4
|
5
|
-785
|
|
- LII
|
6,550
|
2
|
5
|
|
|
|
|
1
|
7
|
1786
|
iv/6 26
|
|
5/Z90
|
Z
|
i
|
1
|
46
|
8
|
|
|
|
1787
|
|
2,90;
|
6,886
|
9
|
11
|
|
|
|
|
20
|
5
|
478 8
|
4809
|
—
|
6,422
|
14
|
i
|
—
|
55
|
11
|
—
|
—
|
|
luc. L.
Sammandrag af Bergsmämuns Koppar-
inwägningar uri K^ono-Wägen i Fah¬
lun nedannämde Ar.
Stigaren
Geschworner
Assessor
Adolf Hinr. Westman -
Andero Carlbergs Enka
Anders Carlborg - -
Anders Danielsson - -
Anders Moraus - -
Anders Twerströms Enka
Arel Magnus Fahlström
Cari Albrecht Haldin
Larl Ostberg - - -
Carl Gustaf ystberg -
|
Ar 1809.
|
- -
|
55
|
5
|
7
|
- -
|
> 5
|
6
|
11
|
- -
|
69
|
2
|
10
|
- r
|
18
|
4
|
2
|
- -
|
40
|
18
|
11
|
- -
|
78
|
2
|
16
|
- r
|
r9
|
-5
|
8
|
|
14
|
7
|
5
|
|
210
|
5
|
11
|
r -
|
r 10
|
-2
|
16
|
Sjette Bandet. N:o zz.
Cart
Zl4
Notarien
Radman
Bruks - Patron
Notarien
Radman
Radman
ungl.
. Notarien
Häradshöfdingen
Bokhållaren
Kongl. Räntmästare!!
Assessor
Radman
Den 9 Mars. e. m.
Carl Iohan Ostkorg - -
Larl Hind. Ihrman - -
Carl Troili - - -
Daniel Eggerts < - . .
Daniel Erlandson» Enka -
Daniel Fahlström - - -
Daniel Flodström - - -
Daniel Danielson - - -
Daniel Strom - - > -
Daniel Ström - - - >
Eggert Eggertz - - - -
- ggert Nohrstedt - - -
Eric Fahlhem > - - -
reic Fest hem - - « - -
Eric Gustaf Fornmark - -
z^lof Hartzell - - -
Erie Iohansson - - -
Eric Johanssons Enka -
Erland Erlandsson - -
Erland Manson - - -
8r. Haldin - - - - ^
Hans Eggertz Nohrstedt -
Hans Larss. Nohrstedt - -
Hindrie Gahn - - -
Hindric Troili - - - ^
Ioh. Gottlieb Gahn - -
-uoh. Hindrie Gahn - -
uohan Hellsen
Hus-Predik<M
Lands-Secreterare,;
Stigarcn
Radman
Borgmästaren
Notarien
Radman
Geschworn
Ast- Assessor
Magister
Afl.
KaMnärn
ungl.
Jokan Ihrman»"Enka - -
?l^an Austaf Ihrman- -
, Johan Eric Schultzén -
Iohan Jesper Moraus- -
?!°han Oi of Hammarström
Iean Noreus - - - -
Iohan Stoffenburg - - ^
Iohan Torst Falk - - -
Johan Plantin - - - .
Iohan östberg - ö f
Clas Fred. Linde « r .
rars Gabriel Berger - -
Lars Nohrstedt - - - ^
Magnus Fahlström - -
Magnus Hellsen - - -
Magnus Schenström s ^
Mans Erlandson - 5 -
A s Philip Engström - -
Alls Philip Engström - -
Nilo Philip Moberg - -
-
|
rs
|
r8
|
|
r
|
2§
|
. 5
|
18
|
-
|
7Z
|
i ?
|
10
|
-
|
87
|
7
|
—
|
-
|
ro
|
2
|
|
|
22
|
I?
|
11
|
|
57
|
i
|
-5
|
|
2-,
|
!-9
|
|
|
242
|
14
|
2
|
|
81
|
|
12
|
-
|
-28
|
-9
|
16
|
|
|
|
|
r
|
-58
|
7
|
|
|
-7
|
2
|
4
|
|
55
|
12
|
7
|
|
12
|
11
|
6
|
|
69
|
1
|
1 6
|
|
44
|
7
|
i 2
|
|
55
|
5
|
5
|
|
64
|
9
|
1 2
|
|
105
|
11
|
16
|
|
55
|
5
|
6
|
|
i?
|
|
-4
|
|
81
|
18
|
-4
|
|
2;
|
14
|
5
|
r
|
68
|
1
|
;
|
|
-5
|
1
|
4
|
|
Z09
|
16
|
6
|
|
129
|
|
-8
|
r
|
66
|
-4
|
10
|
-
|
4Z
|
Z
|
-9
|
|
|
|
|
|
28
|
6
|
5
|
-
|
45
|
12
|
19
|
|
49
|
1
|
19
|
|
58
|
-7
|
6
|
|
2Y
|
-5
|
9
|
|
5!
|
6
|
19
|
|
Z2
|
-7
|
8
|
|
11
|
|
|
-
|
26
|
16
|
2
|
r
|
67
|
-5
|
14
|
r
|
4!
|
-9.
|
6
|
»
|
7°
|
6
|
9
|
|
98
|
12
|
r;
|
|
;r
|
-5
|
9
|
|
Z9
|
r i
|
16
i
|
Reute-
Den 9 Mars. e. m.
5i5
Lieutenant
Majorn
Felldrick
Konung
Nils Eustaf Halldin ; - -
|
84>H
|
r
|
Olof fundin - - - « -
|
i?
|
11
|
t
|
Olof Janson Weslen - r -
|
Zi
|
r;
|
17
|
Pehr Eggertz - - - - -
|
l;y
|
I
|
8
|
Per Hindric Hedenblad r
|
r^o
|
|
9
|
Pehr filljenmark - - s -
|
t)
|
IZ
|
19
|
|
25
|
7
|
4
|
Pehr Moreus ; - r - -
|
;6
|
1;
|
i?
|
Samuel Carlborg - - - -
|
r?
|
-9
|
9
|
Gustaf Ill:s Silfwerwerk
|
|
|
|
bUMML j
|
4-74
|
;
|
11
|
Stora Kopparbergs Krono-Wag den 2 Fe¬
bruari 18IO.
a^nt. Lranclberg.
Lika lydande med viiZmalet intyga
^.ucl. kolbeimer. I. ^s. b/lunclrtell.
I anledning af detta lviemol-ial, beslöts, at t
;:te !>ckom. efter orden Bronan betalas, stulle til¬
läggas: jemte alla öfriga af Regeringen alag,
de afgifter, at in nuturu aftilwerkningen utgå.
Herr däorclen8tolpe, ^.nelers, fragade,
huru förhallas stulle i fall en person, fom wore i
tjenst bodde annorstädes, an der hans egendoni wo¬
re belägen, och hwarest han dä ffulle betala sin statt?
Grefwe O? la Qarelie swarade, at Bewill-
ningen altiv ffulle erläggas pa det ställe en person
wore statcstrifwen.
I anledning af denna anmärkning, ftreffog
ZlS Den 9 Mars. e. m.
Friherre ^lannerbeim, at l sammaöcko.
i stället för biifwer skattskrrfwen ssulle sat¬
tas är skattstrrfwen.
Ytterligare i anledning af det stadgande, at
Husbonde borde wara answarig för Torpares och
underhafwandes statt, yttrade
Friherre 8tjernsteät sin önstan, at (?on,
triKutionernL mätte af Köpmannen hos Torpare
m. m. clireöts fa upbäras.
Grefwe 6^llenborA, polian IgsnninZ,
förklarade sig icke kunna bifalla et sadant förslag,
font alagger en emot all xrincipe af rättwisa stri¬
dande förbindelse.
Grefwe O? la. 6ar clio framställde det satt,
hwarpa denna upbörd förut blifwir förrättad, och
förklarade, at Urstottet nu ansett billigast, at en
Husbonde anfwarade för sine underhafwandes ul-
stylder, emot det at han agde rätt, at hos dem
söka sin ersättning.
Grefwe l-lamilton, /ixol. Sedan Fräl¬
semans pantnings-ratt under denna Riksdag blif-
wit afsagd, tror jag det wore bättre, om Konun¬
gens Befallningshafwande äireÄs finge göra up-
börden.
Grefwe ve la 6aräie erindrade, at denna
pantnings-ratt ej wore afsagd, utan endast billigt
instrankt.
Herr
Den 9 Mars. e. m. 517
Herr östenborg, kellr, önskade, atnoga
mätte bestämmas, hwad som med uttrycker Tjen¬
stehjon egemeligen menades?
Grefwe Lilienborg tilstyrkre, ar, i af¬
seende pä förewarande staga, der mätte förblifwa
wid förut gällande Författningar.
Grefwe De 1^ Laräie trodde, at Utskot¬
tets förslag wore sa billigt, at det uran swärighet
kunde antagas.
Grefwe Lilienborg yttrade, det wälwa¬
ra utan alt ändamål at nu åberopa detz i denna och
siera omständigheter anförde särskildta yttrande i
Bewillnings-Utskottet, som til Riksens Ständers
pröfning betänkandet åtföljt, sedan detz och andre»
enjkildte yttranden ifrån Urskottet, aldrig blifwit hos
Ridderskapet och Adeln upläste och Bewillnings-
makt behandlas med den skyndsamhet, at de en-
stildte yttranden icke komma lil behörig granskning,
men ansag sig böra förklara sit mitznöje öfwer et
sadant behandlingssätt af förewarande wigtiga
ärende.
Herr käblman yttrade, at med betänkan¬
det följt ätskillige Ledamöters i Utskottet särskildta
tankar, hwilka ej blifwit uplästa. När man med
afgörande: sä skyndade, at desse ej nu finge före¬
dragas, wore det swart at dömma om, hwad som
i denna staga wore rätt.
Friherre Loclsrgtröm, sacob, yrkade,
at Husbonde borde älaggas at betala för sina un¬
der-
5i8 Den 9 Maro. e. m.
derhafwande. — Der kunde troligen ej komma i fra-
ga, ar Frälse-Bonden blefwe sä betungad, at någon
wada för ägaren kunde upkomma, men om agaren
sa illa behandlade honom, matte det ock bliswa hans
sak at fastna för den utarmades utffylder.
Ridderffapet och Adeln gillade härefter detta
klomem af Utffotters förflag, äfwen som det 6:te
Momentet rörande 'ckaxerinZS-liderne, likwäl med
åberopande af Ridderffapets och Adelns förut fat¬
tade bestut, hwarigenom til Kongl. Maj:t i under¬
dånighet blifwit öfwerlemnadt, at för innewarande
ar jemka liderne för ckaxerinZ och Upbörd.
Wid 2 §. af denna ^rticel, och i anledning af
fragan omLompromiss-Rätternessammansättning,
yttrade sig
Friherre Mannerheim. Jag finner af
Förstaget, at Lompromis8-Rätten är ärnad at be¬
stå af ; Ledamöter, 2uie som wäljas af^axerinKs-
clommitteen, 2:ne Utsedde af den klagande och en
som wäljes af de fyra. Deraf följer, at 2 alrid
hafwa (.'ommitteens interesse, och 2 et deremot stri¬
dande, sa at en förening dem emellan, om walet
af den ;:te Ledamoten sällan är ac förmoda. De böra
således merendels stadna i paria vota. Pl före¬
kommande af denna olägenhet, torde jag fa föra
Ridderffapet och Adeln pa det af Präste-Skändet
upgifna förflag; at nemligen af Landshöfdingen mat¬
te förordnas 2:„e inom lgistMet boende Oompro-
mis^aric-r, 2:nr Utnämnas af den klagande och den
z:ke tilfättas af haxerinZs-Lommitteen. I denna
Metliocle torde kanffe wara mera warfamhet än i
den
Den 9 Mars. e. m. 519
den som Utffottet föreflagit. En Ledamot af laxe-
rmzs Lommicreen synes mig wara tilracklig. Och
litXeriiiFS-Lommittecns förut nästan öfwerwägande
interesse blifwer derigenom förminffadt.
Grefwe vs la 6Är6ie. Jag anhaller at
fa swara den warda Ledamoten, at Utffottet i sit
förstag förutsett möjligheten af votL och af-
hulpit olägenheten deraf genom Lottning emellan ve
bägge nämnde personerne. Delta ffäl bör således
icke wäcka någon förändring i förstaget. Ut-
fforret har detzutom här följt den princip som i
Riksens Ständers flästa författningar under denna
Riksdag warit radande, at '.vid angelägenheter af
denna beskaffenhet sä litet möjligt kunde wara, an¬
lita och nyttja Kronans Embetsmän, i synnerhet
da de ofta kunna wara åklagare.
Grefwe körner, Häolk 6örsn. Jag
kan ej föreställa mig denna kompromiss-Rätt, an¬
norlunda än fason: en Imimlicm af Det sy¬
nes mig da wara rigtiqt, at en klagande waljer rwä
och Lommitteen twa Ledamöter; häldre än at d n
femte af detza utwaldes, ffulle jag tilstyrka ac han
af Landshöfdingen wore förordnad.
Grefwe ve la 6ar6ie. Om Landshöfdin¬
gen säsom Ordförande i vErin^s-Oommme-> fful>
le finna at jag blifwir för lägr taxell, hanffjurer
han maler til Lompromiss-Rätt. Likafä om jag
ffulle finna mig för högt taxerall. I detta fall
ffulle efter Friherre ^simmli-ims förstag Landshöf¬
dingen såsom klagande nämna 2 ^ompromisslli-mr
och såsom innehafware af Kronans Ratt afwen twa.
Z2o Den 9 Mars. e. m.
Jag hade dä alla fyra emot mig, och den femte,
som af LvmmittLsn ffulle utnämnas, more ock tro¬
ligen altid i Landshöfdingens interesse för at un¬
derstödja committeens åtgärd, och den jemnwigt
som bör wara' grunden för sammansättningen af
all compromiss-Nätt, wore til den klagandes för¬
lust, förlorad.
Friherre klannsrkeim förklarade sig ej
kunna inse, hwarföre just den af HennZs-^om-
mitteen tilsatle Lompromissarien, ffulle wara den
enffildte Medborgarens motståndare wid detta tilfälle.
Grefwe Os la 6ar6ie yttrade, at detta
endast kunde aga rum när Landshöfdingen ansäge
någon person för lågt tsxergck
Friherre l^snnerlieim inwände, at af-
wen wid delta tilfälle Parten ägde Lomxrolnissarjer
som bewakade haus rätt.
Grefwe von läanri n§sliau86n förenade
sig med Friherre ^lannerkeiln, och tilstyrkte hans
förflag.
Friherre Onäerström, ^Lcod. Troligen
mätte afsigten med Compromiss-Räller wara, at
fa ^xLrinZen ytterligare och owäldigt granstad.
Min öfwertygelfe är i följe häraf, at den tgxers^e
mä wäija 2:ne, Landshöfdingen pä Konungens wäg-
nar 2:ne, och en af Bestattnings-Oommitteen utgö¬
ra den ;:te af Oompioinissarierne. Jag kan aldrig
föreställa mig at någon laxeiinZskan
blifwa sä illa wald, at del; Ledamöter skulle emot
bättre
Den 9 Mars. e. m. 521
bättre wett och wilja för högt taxera någon, och
kan således ej instämma i den af Herr Grefwe
ve la 6 arli i 6 yttrade farhaga för wald hos den
af Lommittesn tiljam Lommissarien.
Grefwe ve la 6ar6ie anmärkte at i sä-
dant fall denna Rätts sammansättning blefwe alt
för mycket til den enskilde klagandens fördel.
Herr lvlannerstam, polian, yttrade i lik¬
het med Grefwe körner, det han ej kunde anse
Lompromiss-Rätten annorlunda, än såsom en ^u-
och da han fann det af Friherre iVlrmnerbeim
upgifna förslag til desi .samrnansättning närmast le¬
dande til andamalet, wille han för sin del rilstyrka
desi antagande.
Grefwe ve la Laräie ansäg detsamma
wara stridande emot rättwisan.
Grefwe körner, ^Lclolk 6öran. Wid
den sammansättning af kompromiss - Rätt som Ut-
stottet föresiagit, synes man hafwa antagit, at Le-
Damöterne af vsxerinZs-Lommitteen kunde anses
såsom Parker emot den taxerare; för min del kan
jag ej finna denna syn-pmE rigrig eller inse hwad
interesse någon laxermos - Man i allmänhet kan
aga at taxera nägon för högt. De egenteliga Par¬
terna aro den som ffall betala och den som skall up-
bära Bewillningen. Ester samma principer för
sammanställningen af en , bör således dm kla¬
gande nämna rwa Ledamöter, Landshöfdingen pä
Kronans wägnar twä, och om man sä wil detza
fyra den femte.
Gref-
522 Den 9 Mars. e. m.
Grefwe ve Is 6arclis. Det matte något
mistförstand har ligga til grund för wara olika
tankar, och jag tror at Friherre I^snnert^im sal¬
tat saken orätt. Föreställom ost ar någon klagar
öfwer at hafwa blifwit för högt tsxerscl. Ac af¬
hjelpa denna händelse, ar ju den Lompromi88 Rätt
Utskottet föreflagit, och hwarest den klagande ut¬
nämner ?:ne Ledamöter, der säkraste medlet. Fö¬
reställom ost ater, ar Landshöfdingen finner någon
wara för tägt tsxersä, da nämner han såsom kla¬
gande twä Ledamöter och derigenom upkommer li¬
ka rättwifa pa bägge sidor. Jag kan ej finna an¬
nat, an at Utskottets förslag ur denna fyn-punck
ar rigtigt, och ar det altitz mätte wara isxsrin^s-
eomrnNtSen8 och dest Ledamöters imere^e at emot
Parten förswara den gjorda ^sxerm^en Denna
Part ma wara en enskild man eller ock Kronans
Embetsman.
Friherre Lscler8tröm, ^gcol>. Jag kan
ej infe hwad Intere88s 1axsring8-Lommittesn och
desi Ledamöter skulle kunna hafwa, at uci en <^om-
xromi88-Rätt handla såsom Parter, om icke en
vfwerdrifwen egenkärlek och begärelse ar fa ratt.
Om de äro redlige män, wilja de ej belasta den e-
na mer än den andra; men af samma stal som
Grefwe vs Is 6sr6ie kan misttanka dem för et
sadank förfarande, kan vcksä jag rro, ar om rwen-
ne af dem blefwe Lompromisssrier och twenne nämn¬
des af den klagande, Veste wid walet af den 5:te
skulle stadna i paris vots. Ester Utskottets förslag,
skulle dä den femte genom lottning tilfättas. Det
wil säga at stumpen skulle afgöra, antingen förde¬
len skulle wagg at lsxerinZ8 - LommittLLN8 eller den
klagans
Den 9 Mars. e. m. 52Z
klagandes sida. En sa osäker grund förrättwisans
tildelande, kan jag för min del icke gilla.
Grefwe Oe Ig 6-l räie. Det skulle wara
mig ganska ökärr, om Högloft. Ridderskaper och Adeln
delade med Friherre Leäersuöm den lankan, at
jag skulle misstänka någon Ledamot af Lommmeen
at tilkräkca sig andras egendom. Jag har alle¬
nast trott och kan ännu icke annat finna, än at
derhos ck3xering8-Lommitteen8 Ledamöter bör wa¬
ra lika mycket böjelse som pligt, ar sörswara den
taxering de en gang efter bästa wett och samwere
fastställt.
Friherre klan lier kelm. Hufwudfrägan
här lärer wara, hwilka egenteligen äro at anse sä-
som Parter. Det lärer ej kunna nekas, at detze
aro ä ena sidan den Skartlagde, och a den andra
Kronan. (.'ommittLen är ej Part. Den är det
lika litet som en Under-Domstol, hwars Utslag
kan undergå pröfning och rättelse. Men Lompio-
mi88-Rätten kan behöfwa uplysning och förklaring
af skälen til 1axering8-Lomm>tteen8 förfarande, och
til detta ändamål synes mig wara tilräckligr, at en
Ledamot af laxerin^-LommittLen j Lomxromi88-
Räccen deltager.
Friherre lilliencrantz. Jag instämmer
fullkomligt i hwad flere wärda Ledamöter anfört,
at.Parrerne aro den klagande och Kronan. Jag
medger äfwen,at dessa Parter böra wälja hwar
sina (lompromi88arier, men at 1axermF8 - (lommit-
teen ffulle wäija den femte, finner jag ej billigt.
Det skall altid wara denna Ledamots sak at för-
swara
524 Den 9 Mgrs. e. m.
smara commltteenz förfarande, och den som blif-
ivir för högt taxorsä, sälunda altid hafwa flasta
röfterne emot sig. Jag tror derföre det more rät¬
tast, at de fyra sjelfwe walde den femte.
Grefwe körner, ^ 6 oIs 6 ör 3 n, pä det¬
ta satt wore saken latt salunda afgjord, at Lands¬
höfdingen nämnde twanne Lompromissarier och
den klagande twanne, at dessa malja den femte,
och at om xsria votL inträffar, frägan flikes genom
Lottning.
Grefwe ve IL 6sr6ie medgaf at detta
wore rigtigr, dä någon wore för högttaxeraä, men
om den casus inträffade, at man ansäge någon wa¬
ra för läqt tsxei-Lci, trodde han at denna <-omxro-
miss-Rätt ej wore rättwis.
Friherre d^äerström. Ehuru ledsamt
Let ar at i samma sak tala ofta, nödgas jag lik-
wäl uprepa, at jag för ingen del kan anse "laxs-
rings-Lommitten säsom Part.
Grefweve la Oaräie. För at förena de
stridiga tänkesätten, får lag föreflä, at om någon
trodde sig wara för högt taxell, vetta Förslag
följdes, men i widrigt fall Utskottets.
Friherre villjencrants. Nej! domxro-
rniss-Nätter bör i begge fallen lika sammansättas.
Grefwe lVlörner, ^äolk (-öran. Jag
skulle anse laxerings-Lommitteen säsom Part, om
densamma för en felaktig taxering wore answarig
eller
Den 9 ^Nars. e. m. 525
eller kunde pliktfällas; men derom är och kan icke
wara fräga. Icke har nägon.Underdomare, nä-
gon Ledamot närwarande i en Öfwer-Rätt, för
at ver bewaka sin sak. Jag instämmer derföre med
Friherre Liljencrants, at den femte Ledamoten ej
af Lom mitteen behöfwer wäljas.
Herr lelannerstam. För at i denna twist kun¬
na komma til ett kesultst, torde jag fä förestå hwad
Friherre Liljencrantz: upgifwic,at twäntte Lompro-
missarier matte wäljas af Landshöfdingen, twänne
af den tLxeiaäe och den femte af desse fyra, hwar-
jemte kunde förordnas, ac en Ledamot af'L-rxsrinZs-
Lommitteen, borde wid Lompromiss-Rätten wara
närwarande utan röst, men för at lemna uplysningar.
Grefwe ve la 6arclie. Det förundrar
mig högeligen at nu höra en annan piincipe följas
än förur wid detta Riksmöte, och at man will öst
werlemna ät Landshöfdingarne, at i Bewillnings-
mäl dömma i sidsta Instanrien, da man trott för¬
ut rädligt at ar Lolle^ier anförtro denna pröfning
och domsrätt.
Härefter upstod emellan ätffilliga Ledamöter
nagra korrta samtal, hwarunder fiera hördes be¬
gära proposition, dä
Herr Landrmarskalken ässade ljud och
yttrade sig: Da alla som i detta ämne talar,
förenar sig om enahanda tanka, undantagandes
Grefwe Ve la Larclie, fär jag i anledning af äis-
cmserne framställa följande proposition: At sam¬
mansättningen af Lompiomiss-Rätten sä mätte
förandras, at twänne Ledamöter deraf nämnas ä
Kongl.
526 Den 9 Mars. e. m.
Kongl. Majus och Kronans magnar af Lands¬
höfdingen, twänne af den tgxeraös Parken, hwil-
ka fyra Ledamöter utwalja den femte. Skulle wid
detta nämnande rösterne pa twanne personer utfalla,
lika lottas dem emelian. Af vaxennAs-Lommitteeli
bör en Ledamot wara tilstädes, för at meddela up-
lysningar, men utan röst.
Ropades allmänt ja, men
Grefwe ve la 6ar<v'e förklarade, at da
han ej wille lägga hinder i wägen för et beflut,
som han säg wara Ridderstapets och Adelns all¬
männa tanka, wille han allenast til?rotoco!!er reser¬
vera sig, at han detsamma bifallit endast för de fall,
da Kronan funne någon för lågt mxenä, men at
han för motsätta fall, ansett detsamma för origtigt.
F therre Ltiernsteät önskade ak Friherre
l^llinnerbejms Förslag mätte blifwa antagit; men
Herr Land t marskalken och Högloft. Rid-
derstapet och Adeln förklarade fragan för afgjord,
hwarester bestöts at alla de i Förslaget infordrade
/.rui^r och uttryck, som af det nu förändrade
Stadgandet berodde, skulle andras, och efter det
nya Förstagec rättas derefter, och pa af
Grefwe Ve I» 6gr6is gifwen anledning,
bestörs, ar alla Handlingar rörande vLxerin^sr,
hwilka fran en ort til en annan stola fortstaffas,
genom Krono-Betjeningens försorg med fribrefs-
bok böra försändas.
Fortsattes uplysningen af Utskottets Förstag
til slutet, hwilket gillades. Herr
Den 9 Mars. e. m. 527
Herr Grefwe» och Landtmarskalken
anmälte, at i det betänkande, som arföljde Utskot¬
tets Förflag til en Bewillnings-Förordning, mo¬
re satt i fraga, huru förfaras borde, i fall emot för¬
modan, efter de nya nu fastställde Bewillnings-
grunderna, Summan lil stt rätta belopp ej stulle
mga.
Herr Landtmarskalken lat uplasa ur Be¬
tänkandet der stycke, som rörde detta amne, hwar-
efter Herr Landtmarskalken tilkännagaf, at Präste-
Skandet updragir at Fullmägtige i Languen och
Riksgälds-at sedan fullständiga under¬
rättelser blifwit inhamcade om beloppet af den in-
flmue Bewillningen, efter den nu fastställda kro-
xyition, densamma höja eller sänka, til den af
Riksens Ständer fastställda Bewillnings-Summa.
Grefwe lVIö rne x, Aäolk 6öran. Hög-
lofl. Ridderskapet och Adeln sa wäl som de öfrige
Riks-Standen hafwa bestämt Bewillningen til en
Summa af 2,500,200 R:d. De grunder, hwares-
rer Bewillningen stall utgöras, aro wisterligen goda
och billiga, men de äro obepröfwade och af natur ,
at ej kunna wara fullt bestämda. Del ar en möj¬
lighet ar vfwerstott kan upkomma, en möjlighet at
ej hela Summan upfylles. I det ena fallet skulle
Regeringen sakna medel til nödwändiga utgifters be¬
stridande, i det andra faller de skattdragande beta¬
la öfwer sin skyldighet. Jag stulle derföre hafwa
tron, at Bewillninas-Urskottet gjort wäl, om det
förblifwir wid sit första förslag, ar ät Fullmägti-
ge i öangucn och Riksgälds-ttomoiret updraga den
rätt Praste-Ständer vem nu tillagt. En sadan
528 Den 9 Mars. e. m.
ratt inskränker alsintet Riksens Ständers Dm
förutsätter, at Fullmägtige förskaffat sig en full¬
ständig upgift öfwer den influrna Bewillningen, och
at derom för Allmänhelen tydeligen redowisas; hwar-
af sedan följer en blott meLbaniff, operatinn, at
höja eller sänka Bewillnings-procenten efter de grun¬
der Riksens Stander sjelfwe fastställt. Da detta
star under kublicitetens Lontloii, är det ej under¬
kastat missbruk. Jag sär således hemställa Nidder-
ffapet och Adeln, om den icke wille förena sig i Pra-
ste-Ständets i detta ämne redan fattade beslut,
under de wilkor som i Bewillningsckltffottets första
förslag innefattas.
Friherre kckannerbeim instämde til alla
delar med Grefwe bäörner. Awa af ec kunde in¬
träffa, antingen erhölls Staten för mycket det
wore stridande emot Undersatarnes rätt: eller er-
hölle Staten för litet da upkomme brist för Re¬
geringen.
Grefwe ve la 6 ar llie. Jag kan för min
del ej framställa annar, an hwad Utffottet redan
sagt. Jag inser nogsamt wigren af den förestagne
försattmngen, men man har ej welat tilstyrka den,
af fruktan för misstroende bos Allmänheten, at oför¬
märkt kunna blifwa för högt taxeraä.
Herr Grefwe» och Landtmarskalken
gjorde derefter följande proposition: At ät Full¬
mägtige i Riksens Sranders vängne och Riksgalds-
Lomoir ffulle updragas, ar efter inhämtade under¬
rättelser om den influtne Bewillningens belopp, och
med de wilkor som i Bewillnings-Utskottets första
Berän-
Den A Mars. e. w. Z29
Petänkande blifwit förestagne, i fall i den bestut-
ne Bewillnings-8umm2n brist skulle upkomma, pä»
bjuda en emot den första daxerinZen xroportionsl
förhöjning.
Bifölls,
Widare företogs til granskning de af Bewilh
Mgs-Utstottet öfwerlemnade bormulairer til an?
gifnings- sedlar»
Grefwe ds iL 6aräis. Dl Bewillnings-
Utskottet inlemnades twenne ^orrNlliaiw-- ril angis-
nings-sedlar, det ena författat af Herr 8au^§8on,
Det andra af Häradsskrifware» Mrif. Meningar-
ne derom wörö innom Utskottet stridiga. För min
Del ansäg jag Herr Hanr^ous Förslag nog gsns-
reit, och såsom mera Lpeoistkr, läiupetignre
och redigare» Jag får derföre nu tilstyrka ar det
mätte gillas.
Herr 2en Zeris ili förenade sig i detta ytt?
xande. "
Herr Grefwe» och LandtMarskalken
gjorde proposition i likhet med Grefwe De la (larcUes
rilstyrkan, hwilken ' ,
Bifölls,
Widare proj-onsracis r r 8. a ndtma r. ska! ken ^
ät Dä bägge sa wäl maximi som minimi dariKsrnö,
blifwit uträknade efter en Bewillnings-Lumw^ af
s.OOO/000 N:d», mätte dessa laritler fastställas meh
Sjette Bandet. N:o Z4»
zzv Den 9 Mars. e. m.
den förändring, at sedan Riksens Stander nu be-
wiljat 2,5OO,OOo N:d., desamme, i mon af denna
tilökning, macke komma at xro^ortionelt förhöjas.
Ropades Ja; men
Friherre LsäerLtröm, wille at
i anledning af kl-rximi-I^KeHen, och innan den
ftadfastades, upmärksamher mäste fästas pä den af
Assessor Qglln, j detz ifrän Borgare-Ständer com-
lnuincm-iäe Memorial, gjorda anmärkning röran¬
de Kopparens taxeckiiF, han frägade derföre, om i
U.stottets iLböil någon skillnad wore gjord i vrrxe-
rinZeu för smidd eller gäcad Koppar.
Grefwe ve Ig. 6Äräieuplyste,atfragader¬
om i Bewilinings-Utskottet warit wäckt, men at
Lerwarande Ledamöter, som känt saken, ansett en
sadan stillnad onödig.
Ester nägvn stunds wästing af inwändningar,
Kedgaf Friherre L^Usrgtrölu, at lUgeHen
mätte gillas, men önstade, ar för sin del i proto¬
kollet fä re5ervLrg sig, at Stander ej ester erhall-
na blott enssilda uplysningar om Utskottets tan¬
kar, utan ymrsigare derifrän inhämtadt yttrande,
bordt öfwer denna fräga fatta sir beslut.
fusteraäss följande:
Utdrag af protocollet, hällit i .Högloft.
Ridderstapets och Adelns plenum före
och eftermiddagen den 9 Mars 1810.
S. D. Företog Högloft. Ridderstaper och Adeln
til
Den 9 Mars. e. m. zzr
til afgörande Bewillnings-Utskottets den 5 Jan.
och a nyo den 8 Mars pä bordet lagda Förslag
lil en Bewillnings-Förordning, och blef detta För¬
flag af Högloft. Nidderstapet och Adeln gillavr i
alla de delar, som ej genom nedanstående Bestut
funnos böra undergå förändringar eller erhålla
tillagg, neml.
1:0. At i i:sta §:s 1 kckoment skulle framför
orden Byggnader och andra tilläggas ordet nodiga.
2:0. At i 2:dra §:s 1 l^loment efter orden
dyrbara eller betydcliga Åbyggnader-; tilläg¬
gas och Anläggnmgar.
z:o. At i 2-.dra §:s 5:te lVloment bifölls det
slternativ, at afgift för Hus i Scäderne stall kom¬
ma ar erläggas. ,
4'». At i andra §:s 8'-de ^loment bifölls der
glteruLtiv, at, för L-rraÄere erlägges ej någon ser-
stild Bewilining, Utan böra c^rE-riser-ML per¬
soner, som ej hafwa någon inkomst, tjenst elier
näring, taxei'38 lika med »bemedlade Ständs-
persvner.
;:o. At Z.dje §:s 2:dra stalie sä för¬
ändras: Alla Lassor, hwilka ej genom särskilda
Kongl. Författningar eller Stadgande» äro ifrän
Lontlibmion undantagne, eller til fromma Stiftelser
äro inrättade, betala af behållen ärlig inkomst Be-
willning efter tliriNön N:o 1. Lane 6Luco-Lc-pit!ck
fritagas äfwen ifrän Bewillning, enligt Luuco'
Förfaltningarne, äfwen som Sockne-'lcksZaLineii.
6.0
5Z2 Den 9 Mars. e. m.
6:0. At framför ordet, fångar i 4 §:s2:dra
Moment ffulle tilsättas ordet medellösa, samt
framför orden wanföre och bräcklige ordet de,
för ar pä bäda dessa stallen utmarka sadane fån¬
gar, wanföre och bräcklige, som ärv mur standar
förtjena sit uppehälle.
7:0. At i 4:de §:s 8 Romont, efter orden
bsrgelig näring och rörelfe ffulle införas och der¬
städes bosatte äro.
8:0. At i 2:dra ^rticeln8 6:te kunQ, utgå or¬
den fasom innefattande egenskap eller likhet
med grundskatt.
9:0. At i samma ^rckcels n:te kunQ, ffulle
Afgiften för Testamenter nedsattas ifrån de före-
siagne 10 procent til 6 procent pä caxitalet.
10:0. At i samma ^rt. I2'.te kunQ ffulle den
Afgift, som tvid tiltradet af^iclei Lommi88er, som
hädanefter stiftas, blifwit föreslagen, nedsättas ifrån
io til 6 procent.
n:o. At i z.dje ^rt. I §:s 2 Xloment, ffulle
tvid stadgandet af sättet at wäija laxöring-com-
ncktteerns tilläggas, at därest Ledamöter af nägot
Ständ til 1sxerinA8 - Lommitteen ffulle saknas, kom-
me dermed at förhällas lika, som rörande Bered¬
nings-Lomrnittcerne är förordnadt.
12:0. At i samma Moment, ffulle rörande
OistriÄernes storlek tilläggas, äliggandes dock
Aandshöfdingarne, at fä indela OiLtriH-rns,
ar
Den' 9 Mars. e. m. 5ZZ
at wederbörande ej med för länga refor blist,
wa befwärade-
iz:o. At i z:dje ^rt. i §:s 5:te ^lomsnt, ef,
ter orven Rronan betalas, skulle tilläggas, jemre
alla öfrige af Regeringen alagda afgifter at
in natura af tilwerkningen utgå.
14:0. At i samma kckomem i stället för: blist-
wer ftattskrifwen stulle sättas är skattstrifwen.
15:0. Ak sammansättningen af compromisg-
Rätten sa förändras, at 2:ne Ledamöter deraf näm¬
nas a Kongl. Majus och Kronans wägnar af Lands¬
höfdingen twänne af den taxerare Parten, hwil¬
ka fyra Ledamöter utwälja den femte. Skulle wid
Verra nämnande, rösterne pä twänne Personer ut¬
fallalika, lonas dem emellan. Af l^xe. i
niitteen bör en Ledamot wara tilstädes för at med¬
dela uplysningar, men utan röst: Börandes alla
Ve i Förstaget införda ^niclsr och intryck, som af
det nu förändrade stadgandet bero, ändras och ef¬
ter der nya- Förstaget ränas.
16:0. At alla Handlingar rörande taxering!-,
hwilka fran en Orr til en annan stola fortstaffas,
genom Kronoberjeningens försorg med fribress bok
böra försändas.
17:0. At ät Fullmägtige i Riksens Ständers
Landus och Riksgälds-Loritoir skulle updragas at,
efter inhämtade underrättelser om den influtna Be-
willningens belopp, och med de wilkor, som i Be-
willnings-UtstottetS första betänkande blifwit före-
. stag-
5Z4 Den 9 Mars. e. m.
slagne, i fall i den bestulna Bewillnings-8ummgn
brist stulle upkomma, päbjuda en emot den första
taxeringen xroxortione! förhöjning.
I8:o. At af de förstagswis afgifna formulail-er
til angifnings-sedlar, de som af Härads-Skrif-
waren blääl blifwit föreflagne stulle gittas.
19:0. Al, dä bägge tarifferne blifwit uträkna¬
de efter en Bewillnings-Lumma af 2,000,000 R:d.,
borde dessa Hitler sedan Riksens Stander nu be-
wiljat 2,500,000 N:d., i mon af denna tilökning
pro^ortione-it förhöjas. / -
Hwilket allt genom utdrag af ?rotoco!Iet de
öfrige kexxeÄivs Stånden wänligen stulle connnu-
niceras. b/t su^ra.
Herr fsorcl6nstoIx>s,/lrisl6r8/Herr fi¬
tingkoff,Otto,och Herr benger lein,^sacok,
ressrveraäe sig emot den kaneo och Niksgälds-
Fullmägtige tildelade rättighet, at nedsatta eller
förhöja Bewillmngs-proeenten, hwarjemte Herr
fitingkoff äfwen rcserveracle sig emot ättdrin-
gen i Utstoctets Förslag til sammansättningen af
Lom^i omiss - Rätrerne.
Herr 61 ipenvalclt, 6öran, anhöll at i
krotoeollet mätte antecknas för hans räkning, at
han för sin del icke kunde bifalla til Utskottets?ro-
til Bewillningens fördelning, af sa mycket större
stäl, svin han under de mänader, han som Leda¬
mot deltog i Utskottets arbeten, derstädes alt ifrån
början yttrat sig icke kunna antaga de för Bewill-
nin-
Den 9 Mars. e. m. 5Z5
ningm föreflagna grunder. Högloft. Ridderskap^
och Adeln atffiljdes kl. ^ til 10.
In stäsm krotocolli
6, 8i1ver8tol^>e.
Tisdagen den i3:de Mars.
klenum klockan 9 förmiddagen.
Uplästes och godkändes följande underdåniga
Tacksägelse-^^ lil Hans Maju Konungen.
Skormägtigste Allernädigste Konung!
Et ar har framhwälft och det märkliga tid¬
skifte inträffat, som högtidligen ater kallar minnet
af Sweriges frälsninysstund och liswar föreställ¬
ningen af hwad delta Land utan Eder Kongl. Maj-.t
skulle blifwit. Förde af wördnaden och racksamhe-
ren nalkas Riksens Ständer Eder Kongl. Majus
Thron. De omgifwa den i glad förening pa en
dag, som Eder Kongl. Majus antagande af Ri¬
kets styrelse imvigde til Nationens Årsfest.
Med lankan atersträckt lil Vefta ögonblick af
en badad och annalkande förstöring, påminna sig
Riksens Sränder ännu med häpnad de olyckor,
hwilka, liksom samlade fran skilda puncter, möttes
i en enda, för at i fullt mätt hopas öfwer Vefta
bygder. Det war dä som en Räddare behöfdes ;
det war dä som han kom. Der bles ät Eder Kongl.
Masit förbehäller, ar efter et af medborgligheten och
man¬
5Z6 Den IZ Mars.
mannamodet i ren afsigt wägadt steg - dela de äm
nu hotande farorna och bjuda dem fiy. Snart
öfwergeck, utan wäldsamma brytningar- stormen til
lugn, och det nyfödda hoppet lofwade mognande
frukter.
Riksens Stander - dessa samma Stander , som
af fritt wal ät Eder Kongl. Maju helgat sin lyd-
nåd och sin trohet, frambära inför Eder Kongl-
Maj:t i alla Swensta Medborgares namn, deras
underdäniga tacksägelser för de omsorger, den för¬
sakelse och det bestydd, hwarigenom Eder Kongl^
Masit redan såsom Riksföreståndare, men i synner¬
het pä den oförgätliga dagen af Regementsförän¬
dringen, försäkrat Sweriges sjelfbeständ och sin o-
dödllghet- Mätte Himlen, Med en lika förtjena!) och
ärofull framgång kröna Eder Kongl- Majus oup-
hörliga bemödanden för Folkets wäl, denna Lag,
som Eder Kongl. Maju atetstallt och följer!
Dä Riksens Stander efter fulländade öfwer-,
läggningar ätstiljas, stola de föra med sig den ljus¬
tra hogkomsten af Eder Kongl. Majus Nåd och
tvihheten om Fosterjordens sällhet. Nätlwist delade
stola Starsbördorne bäras med uppoffringens mod,
Med öfwerrygelfen öm deras nödwändighet och med
kansta;!, at man ej wagar för mycket för er Land
som lyder Eder Kongl. Majus älstade Spira. Un¬
der wälsignelser öfwer Eder Kongl. Maju inneslu¬
ta sig underdanigst Riksens Ständer i den Konungs
hagn, wid hwars Thron de lemna qwar sina hjertam
Riksens Ständer framhärda rc,
Den rz Mars. 5Z7
^usterLäeg klem - krotocöllerne för deN Z Mars
famt 6 Mars förmiddagm.
I anledning af hwad i rienum den 6 Mars
i afseende pä Herr 6yllen8VLan sig tildragit, yttra¬
de sig wid ^usterinZell
Herr Lrunäelgtjernr, ^lbin. Med full¬
komligt ogillande af den utaf Herr 6Men8VL3n wäckte
motion, såsom til intet gagnande, kan jag dock ej
imdga, at re8ervera mig wid det af Högloft. Rid-
derskapet och Adeln fattade beslut. Jag hade ön-
ffat, at Herr Oyllemvaans sak, enligt iio §. af
Lon8titutionen blifwit behandlad; jag önskade at
händelsen med honom ej matte landa til något pre-
siiöicat i en framtid, dä nägvn Ledamot af detta
Ständ har fritt yttrar sina tankar. Högloft. Rid-
Derffapets och Adelns beslut ar orubbeligt; ware
det derföre längt ifrån mig, at med dessa mina
yttranden deruti åsyfta nägon ändring. Min enda
sira, min enda önskan ar, at da Vefta tideböcker
wittna om min wördnad för detta Stånds beslut,
he äfwen mä wittna at jag warit frihetens warn.
ku8terLcles kleni-krotocollet för den 6 Mars
eftermiddagen-
I anledning af den deruti förekommande ven.
tiiLtion om Riddarhus-Ordningen, yttrade sig
Friherre 8tsel von k4ol8tein: At om i
Riddarhus-Ordningen förut icke wore stadgadt nä-
gon wift längd för Ridderskapets och Adelns ?l-^-
önskade halt, at deruti Mätte bestammas, arve
. icke
??8 Den iz Mars.
icke mätte kunna förlängas öfwer en witz timme pä
aftonen t. ex. kl. 8, hwilket Friherre äcgei ansag
sä mycket lättare kunna bifallas, som vet syn¬
tes böra instämma med Landtmarikalkens och
Ridderstapets och Adelns gemensamma beqwäm-
lighet.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
erindrade, at om en witz timme bestämdes, sa kun¬
de möjligen et klenum komma ac simas midt un¬
der äiscussioncn öfwer et angeläget ämne.
Friherre 6eäer5tröm, ^acob, instämde
i denna Herr Landtmarikalkens erindran, och tillä¬
de den anmärkning, at sadane omständigheter kun¬
de inträffa, da Ståndet wille och behöfde wara
längre tilsammans.
Herr kotblied, Larl ?re<Zric, anmärk¬
te, at en dylik motion.i afseende pä Förmiddags-
r,en3, wore under öfwerläggningen om Niddarhus-
Ordningen afflagen, och yttrade sig ej kunna inse
något mera talande skäl för inskränkningen afliden
för Eftermiddags-klens.
Hans Lxcellence Herr GrefweA-uutK
instämde uti den af Herr Grefwen och Landtmar-
stalken gjorda erindran, at bestämning af en witz
timme kunde medföra et twärt afbrytande af en
6iscu88ion, men trodde denna swarighet kunna af-
lhjelpas, om tillika stadgades, at er ril afgörande
företaget mål altid borde fulländas.
Herr Landtmarskalkenerindrade, ak?ro-
tocollet
Den iz Mars. 5Z9
tocoNet rörande Riddarhusordningen redan wore
iu5tera6l, och at detsamma innefattade afflag pä
fragan om en cletermineraci tid för förmiddags-ple-
NL. Han wille detzutom tillägga den anmärkning,
at hwad Friherre 8tsel föresiagit ffulle medföra en
inskränkning för Ridderskap^ och Adeln, da Riks-
dags-Ordningen, hwilken ej stadgade någon tid för
simander af NonL, kemnade de öfrige Niks-Stan-
den rättighet at uran inskränkning i tid äiscmerg.
och.afgöra.
Friherre (Öderström, jacob, tilläde
den anmärkning, at Friherre Ltasls motion ffulle
afwen medföra en inffränkning uri den i Riksdags»
Ordningen hwarje Riks-Stand tilerkände rättighet,
at wägra at atskiljas. Riksdagsordningen wore
en Grundlag: en enskild Ständs-Ordning kunde ej
innefatta nägon ting deremot stridande. Friherre
Ollerström trodde altsa något afseende icke kunna
göras uppå Friherre 8mels motion utan densam¬
ma endast kunna såsom hans enskilda önskan uti
krotocollot antecknas.
Herr dloräenstolps, ^näers, instämde
Uti Friherre 8taels motion med den tilläggning Hans
Lxceilsuce Herr Grefwe lluutlr derwid föreslagit,
sq mycket häldre, som han trodde icke något exem¬
pel pä Afton-?l6NL hos de öfrige Riks-Standen
ffulle kunna anföras.
Herr Landtmarskalk en förmälte sig haf-
wa sig wäl bekant, at sädane hos dem flere gan¬
ser inträffat.
Gref»
540 Den iz Mars.
Grefwe hamilton, ^xel. Dä Höglost.
Ridderskapet och Adeln synes icke wilja bifalla Fri*
herre 8cLel8 motion om cletermineraä tid för Eftermid»
dags-klsnL, anhäller jag at fä göm en annan, nem¬
ligen, at Riddarhus-Utskottet mätte anmodas inkom¬
ma med utlärande, om icke Riddarhussalen kunde
förses med kakelugnar, pä der Ridderskapet och A-
deln åtminstone mätte slippa at frysa.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
gjorde haruppä xro^osition, hwilken
Friherre kiljencrantr, ^oban Willielm,
frägade, hurudant beflucet skulle blifwa öfwer Fri¬
herre 6tLsl8 motion, hwilken han för sin del god¬
kände , med den af Hans Lxceltencs Herr Grefwe
klinck föreslagne tilläggning.
Friherre Legerström uprepade sina der¬
emot ofwan anförde stal, at Ridderskapets och A-
delns rätt ej borde wara inskränktare än de andra
Srändens, och ar en enskild Ständs-Ordning icke
borde kunna innefatta nägonting stridigt mot Riks¬
dagsordningen.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
frägade, om icke Ridderskapet och Adeln anjag den¬
na fräga böra förfalla.
Bifölls.
Herr Landtmarskalken föreslog, at ät
Ridcarhuä-Ulskottet mätte updragas, at til Ridder-
skapet
Den rz Mars. 54r
stapel och Adeln inkomma med en förnyad och full¬
ständig re6riÄinn af Niddarhus-Ordningen, i följe
af de beslut Ridderskapet och Adeln deröfwer fattat,
samt at Utskottet derjemte mätte anmodas inläm¬
na förslag til den underdåniga ffrifwelse, hwarige-
nom om Kongl. Majus Nädlga bekräftelse derä
skulle anhällas.
Bifölls..
Z anledning af gjord proposition af Herr
Grefwen och Vandcmarskalken remitterades til Lag-
samt Allmänna Beswärs- och Oeeonomie-Utskot¬
ten Grefwe L^IIenbo^AS, soban wennin AS, den 8
Mars pä l order lagda vismen, angående förhäl¬
landet med oafgjorda Vägfrågor och Oeconomi-
Mål.
Friherre sederström, lluclolk, Upläste
lil krococollet följande:
Denna vag, som pa det listigaste äterkallar
minnet af de händelser, genom hwilka Fädernes¬
landet för et ar sedan räddades fran undergång och
Nationen fran total uplösning, bör äfwen wara
helgad ät erkänslan och frambära urtrycken af den
warmaste tacksamhet emot de Herrar och Män/
hwilka blottstalde sig sjelfwa för alt, dä de wäga-
de at genom mod och kraft frälsa wart gemensam¬
ma Fosterland. Riksens ständer hafwa redan
en gäng gifwit sin ssnckion lil detza Herrars och
Mäns åtgärd, samt i smickrande ordalag offenreli-
542 Den iz Mars»
gen betygar dem sin tacksamhet. Denna heder ar
uran twifwel den mast tilfredsställande en Medbom
gare kan erna, och war helt witzt ali den belöning
desse ädelt tankande Patrioter af Riksens Stander
sig önjkac.
Jag wägar likwal til Högloft. Nidderffapsts
och Adelns pröfning i ödmjukhet hemställa, om ic¬
ke Ridderssaper och Adeln skulle finna billigt och sig
wärdigr, at til hwad redan är gjordt lagga en
särskild belöning för en bland desse förtsente Hsrrar,
Herr Hof-Jägmästaren och Riddaren 6i-ejch. Dä
juft hans rådighet, skyndsamhet och köld förekom
blodiga nytråden med deras oberäkneliga följder ,
synes särlkild upmärksamher böra honom lemnäs.
Jag förestår denöre, at Ridderffapet och Adeln
wille af Riddarhus-Lässän ansta er ärligt .-aipen-
clium, som ti! beloppet af Riddarhus-vireUionen
hwarje gäng bestämmes, tilrackeligc at underhälla
en af Herr Hof-Jägmästaren Or-eiffs Söner wid
Krigselier wid Upsala 4c3clsmiL, sä
läng tid som för hans upfostran derstädes kan for¬
dras, och at et sädant 8rchenclium i saluma afsigt
matte för framtiden af Riddarhus-c^ssim lenmas
til en af bemälte Herres manliga Bröstarfwingar
L rätt nedstigande led, sa länge och sä ofta någon
ibland Vem finnes sorn en sadan förmän will och
kan begagna. Detta wore i min kanka et wärdiat
minne af Ridderssapets och Adelns agming och
wälwilja.
Herr keutorbjelm, Öar! b raär-c, Ups'
läste et Itlemon»! sä lydande:
At lika patrioriste sorn behjerrade Män warit
behjelp-
Den iz Mars. 54Z
behjelplige wid det första och äfwentyrligaste steget,
pä hwilkets urgäng hela Nationens wal eller vund-
wikeliga snara undergång berodde, har man wal
werar, men hwilka de warit och mer eller mindre
hufwudfakeligen bidragit, derom har Allmänheten
saknat ockici^l kännedom.
Jag för min del har wantar och önffat, ar
Herr Generalen m. m. Friherre ^cllercreur?., hwars
arm och insigter warit Fäderneslandets förswar,
hwars adla hjerta inom delta Riddarhus, wäckt
Ridderstapets och Adelns ömma omtanka för dest
högrförtjente wapenbröders swara belägenhet, hwil-
ker deras excmpiaijsta nit och trohet mot Konung
och Moderlander dem adragit, afwen stulle fram¬
ställa de Herrar, forn sistlidne den iz:de Mann i
wadans stund wifade, at Swensta mannamodet,
styrt af klokheten, annu sinnes i medborgerliga
bröst; men da en ward Ledamot med sin wanliga
styrka i tankar och prydlighet i uttryck, gjort Nid-
derstaper och Adeln erindran, at i förening med
de andre Riks-Stånden i underdånighet uppvak¬
ta och racka Kongl. Maj:t, som, oagradt en hög
alder, försakade lugnet och hwilan deö magtpälig-
gande ögonblicket, samt a nyo framträdde pä Hjel-
tars bana, för ar af de ärerstäende splirrrorne up-
rätta en fast och oberoende Thron, wid hwilken
nLtiouelg Fest icke Veste Herrar arv nämnde, men
likwäl i min tanka owcdersageligen gjort sig wäl
förtjente af Fäderneslandet, har jag trott min pligt
fordra, anropa Ridderstapets och Adelns ädelmo¬
diga bewagenhec för dem. Lät wara at Rikets
medellösa Ulftand lägger oöfwerwinnerliga hinder
för wärdige belöningar, sä är wäl icke något svin
§44 Den iz Mars.
betager Rikets Högloft. Ständer, ak L underdäniK
her anmäla åtminstone den mäst förkjente och pä
hwars åtgärd det mäst berodde, til Konungens
Nådiga ätanka, för at pä samma gäng gifwa wäp
wördade och älstade Regent et önstadr tilfälle, full¬
göra sik stora ädla hierras böjelse, at i mon af
bestaffenheten belöna dygd och förtjenst, som al¬
wen derigenom sjelfwe njuta dest tilfredsställelse fust-
gjorda pligter tilkommep»
Rikets Högloft. Stander hafwa längesedan pä
st boonen hedrande satt för förra Kongl. Fa-
Millen ansiagit rikeligt underhäll och gifwit werl-
den et förnyavt bewis, at Swensta Folkets ädel¬
mod är mägtigt besegra al! kansta af hamnd och
glömmer oförrätter för a: kunna wara wälgörande-
Men mine Herrar! dä den som försatt Lan¬
det uti det bedröfweliga stick, hwaruti det sig, ty
warr, befinner, njutit en sädan bewagenhet, sä mä¬
ste ostridigt de, som äfweniyrat med förlust af lif,
ära och gods frälsa Riker, samt förskaffa Riksens
Ständer tilfälle rädstä i fred och lugn om grun¬
derna, samt de kraftigaste Medel til befrämjande
för war egen och efterkommandes lycksalighet, ej
eller sakna en gard af tacksamheten-
Hwad stole wi vestman ftvara wära hemma-
warande pä deras förmodeliga tilftägan, ywad be¬
löningar desse af deras gerningar kände och beun¬
drade men til namnen obekante erhållit; nägre sä¬
gas wäl blifwit hugnade pä ett sätt, at de rim¬
ligen icke kunna klaga , men andre deremot glömda
- I
Den iz Mars. 545
I brist af bestyrkte kuöta. ar jag nödsakad
betjena mig af ds ljus allmänna ryckter meddelat,
wid qranffningen af deras förhållande den mark-
wardiga dagen den iz sistlidne Martii, da det sy¬
nes klart och uppenbart, at de endast eldades af
den renaste patriotisms > der hade åtminstone warit
vtwifwelaktigt, -at Herr Hof-Jägmästaren och Rid-
daren Oreid icke kunde unvwika finna, at om han
beledsagar för detta Konungen til den när belägne
Högwakten, derigenom berett sig alr hwad denne
magläaande Konung förmatt ästavkomma, i ställer
ar desi motsätta förhållande kunnat bereda honom
en neslig död, men pa detta wal berodde likwal
Fäderneslandets frälsning eller undergång.
I anledning häraf wa ar jag anhalka, at
Högloft. Ridderffaper och Adeln läcktes anmoda
Herr Grefwen och Landcmarssalken, at begära af
Herr Generalen och Lommsndeuren Friherre cl-
lei-Li-emr til namnen upgifne desse Herrar, samt
lika benäget lämna en fullständig reimon om hela
förlopper den iz Martii för at blifwa befordrad
til trycket, samt mig liliam fa commumcera detta
bcksmorial med de öfrige rs>poKive Ständen, och
hoppas at Herr Grefwen och Landtmarskalken be¬
hagade göra proposition.
Herr Grefwen och Landtmarskalken.
Den af Friherre Lederström gjorda motion är icke
annat an et Ridderskapets och Adelns Osconomi-
cnm, som beror af desi enskildca afgörande, och
torde således til en början fä remitteras til Rid¬
darhus-Utffottet.
Bifölls.
Sjette Bandet. N:o 35. Herr
546 Den rz Mars.
Herr Grefwen och Landtmarskalken.
-Hwad ater angär Herr lieut6ikjelm8 motion, in¬
nefattar den en allmän fräga och lärer wal icke,
da den sä sent pä Riksdagen ar inkommen, kunna
enligt Riksdags-Ordningen til nägor Utffottremit-
Iei--i8. För öfrigt, dä denna dag egentligen är
ämnad lil en tacksägelses frambärande för Konun¬
gen, torde det wara mindre lampeligt, ac med detz
Namn förblanda andre Personers. At äter til
trycket befordra deras namn torde, ehuru berömligt
desse Herrars förhällande warit, wara lika sä litet
tjenligt som behöflig!, dä desamma nogsamt lära
wara Nationen bekante; och lärer således Högloft.
Ridderssapet och Adeln kan handa sinna Herr Reu-
terlsselms motion böra förfalla.
Bifölls.
Herr iksm, ?ebr, utbad sig fä tillägga
ril hwad Friherre ceäer8tröm yttrat den anmärk¬
ning, at Öfwer-Jägmästaren von Lreilk, hwars
oförfärade och mogna förhäilande sä mycket bidrog
ril Regements-förändringens lyckliga utgäng, icke
Derföre fäkt upbära nägon tacksägelse. Herr Ibmn
tilstyrkte derföre, at han särffildt mätte nämnas
och den af Friherre Lehrström gjorda motion ge¬
nast bifallas, samt kemisen til Riddarhus-Utffot-
rer anses röra endast mwägarne, at upfylla Riv-
verssapets och Adelns beflur.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
rrindrade, ar Herr von Lreiss warit kallad och del¬
tagit uti den tacksägelse, som wid Riksdagens bör¬
jan afiades för de Herrar och Män, bäve inom
Hust
Den iZ Mars» 447
Hufwudstaven och af Westra Armeen, hwilka til
Regements«förändringen bidragit.
Herr keuterkjelm frägade, VM icke de öf¬
rige äfwen borde nämnas och utmärkas?
Herr Grefwen och Landtmarskalken
swarade, at det wore lyckligt om de det kunde,
och at Herr kemsrl^slms afsigt wisserligen wore
berömlig, men at wi mäste rätta oH efter wära
författningar och wära tilgängar.
Företogs til afgörande Stats-Utskottets den
8 Mars pä bordel lagda Utlätande, rörande On
Lindön i Mälaren.
Bifölls.
Föredrogs 2-.ne den 8:de dennes pä bordet lag»
de ^cmoii-^lLr frän Stats-Utskottet, innefattande
rilkännagifwanven, der Riks-Ständen slädnät twä
emot twä i följande 2:ne frågor:
1:0. Huruwida de Löneförmåner, som öfwer
Hennes Maj:ts Enke-Drottningens Stats - Summa
warit pä Extra Stat. ansiagne Hennes Maj:tS
Ofwerste-Marskalk och Ofwer^-Kammarherre, mätte
ifrän och med innewarande Ar frän Stats-Wer-
kets Stat förswinna, och i desi ställe af Hennes
Maj:ks Underhälls-Summa utgä.
2:0. Huruwida de 8,062 R:d., hwilka blifwit Hen¬
nes Kongl. Höghet Prinsessan sokMä. Hi-kLk-
548 Den iz Mars.
tillagde såsom ersättning för förlorade inkom¬
ster af Skiftet Quedlinburg, matte i anseende
ril Starens närwarande betryckta tilständ indragas.
Högloft. Ridderffapet och Adeln beflöt, at detze
frägor ffulle af Stats -. Utffottets Nämnd med Rik¬
sens Ständers rätt afgöras.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
tilkännagaf, at de öfrige Standen ffulle klockan r
hit pä Riddarhussalen upträda, för at gemensamt
med Ridderffapet och Adeln begifwa sig til Kongl.
Mast, i anledning hwaraf Herr Landtmarffalken
anmodade Ridderffapet och Adelns Ledamöter, at
samtelige intaga högra sidan af Riddarhussalen,
och at lämna den »vänstra ledig för de öfriga Stan¬
den, pä samma sätt som ffedc den z:te Junii om
aftonen, dä alla fyra Riks-Ständen begäfwo sig
til det Kongl. Slottet, för ari underdänighet gif-
rvaHans Maj:ttilkänna desi utwäljande til Konung.
Föredrogs och bifölls Stats-Utffottets Len 8
dennes pä bordet lagda Utlärande, rörande medel
til Riksdags- Utgifter för Riddarhuset under inne-
»varande Riksdag.
Likaledes föredrogs och bifölls Stats-Utskot¬
tets sedan den 8:de dennes hwilande Memorial,
rörande föreflagen förhöjning i Postbetjeningens Lö¬
ner
Den iz Mars. 549
ner i allmänhet, samt Post - vireÄeuren I^äiins och
Stockholms Post-Lontoirs Betjening i synnerhet.
Uplästes a nyo och bifölls Lag-Utffottets se¬
dan den 2:dra Mars pä bordet hwilande Betän¬
kande, angående den af Friherre 8mel von »al¬
stein wäckte staga, rörande Ars för Adeliga Döttrar.
Upläftes följande:
Utdrag af ?lotoco!Iet, hällit wid Riksens
Högloft. Ständers Stats-, samt All¬
männa Beswärs- och Oeconomi^-Ut¬
skotts sammanträde den 10 Mars »8 ro.
S. D. Föredrogs sa wäl de ifrån Högloft.
Ridderssapct och Adeln, Wällofl. Borgare-Stån¬
det och Hederwarda Bonde-Ständer ankomne kro-
tocolls - Utdrag af den 14 och 21 siftlidne Februarii,
hwarigenom det af Utskotten afgifne Betänkande,
angående Allmänna iviaAsrws-Inrättningen i Ri¬
ket, blifwit, jemte derwid gjorde anmärkningar,
äter-l-emittersclt, som ock Utdrag af Riksens Hög¬
loft. Ständers krmco-Utskotts 1'rotocoll den IZ i
samma Manad, innefattande afflag af den för All¬
männa ^2ZL/in8-Inrättningen föresiagne viscon-
terinxs-rättighet i Landen pä ZOO,oc>o R'.d.
Dä Utskotten, af de emot deras förra Betän¬
kande hos Wällofl. Borgare-Ständer och Heder-
wärda Bonde-Ständer gjorde anmärkningar, icke
.an-
550 Dm iz Mars.
ansägo flg finna nägon anledning at frängä deras
i detta ämne en gäng fartqde beslut, och dä beswa-
randet af dessa anmärkningar endast skulle blifwa
ett uprepande af de skäl Utskotten i Betänkandet,
til stöd för sina tilstyrkanden nyttjat, trodde Ut¬
skotten sig nu blott behöfwa äberopa hwad derom
förut widlyftigt bliftvit anfördt.
Hwad äter angar frägan om upgifwande af
något annat förslag til medel för bibehållande af
Allmänna iu»8srin5.Inrättningen, i stället för den
af Högloft. L-mco-Utffottet afstyrkte Discoiu-rat-
ri; heten i Lsnguen, sä funno Utffotten, som orubb¬
ligt förblefwo wid sin öfwertygelse om nyttan och
nödwändigheten af Allmänna lvlagariner, efter be¬
hörigt öfwerwägande af Riksgälds» Lontoirets til-
gangar, sig böra tilstyrka, at Allmänna klaZarins-
Jnrättningens skuld 209,159 R:d. 43 H. 4 rest. hoS
aflidne Okincellis - Rädet och Lommenäeuren /iver-
matte, såsom en ersättning för den minskning
Inrättningens päräknade konä, genom
afsiaget af den projkQeracls Discont-Inrättningen
undergätt, pä Riksgälds-Lontolret öfwerflyttas,
likwäl med rättighet för Riksgälds-Lomon et, ar
wid Ränte- och Lsxital-afbetalningar ä detta Län,
icke behöfwa annorlunda gä lil wäga än med sina
öfriga skulder. Lt supra.
Lx krotocollo
k. ^s. dletrel.
Lades pa bordet.
Herr Lan dtmar skalken tilkännagaf här-
wid, at den häruti innefattade fräga, komme at
jemte Betänkandet om Inrättningen i
morgon företagas och afgöras. Före-
Den iz Mars. 551
Föredrogs ä nyo och uplästes Allmänna Be¬
svärs- och Oeconomi^. Utskottets den 8 i denne
Manad pä dordet lagda Betänkande, i anledning
af den af Borgmästaren wäckta motion, rö¬
rande anwändandet af den egendom, som genom
upbringmng eller semester fienden fränhändes.
Herr Lcliutrercrsntr, polian blerr-
MLN, upläste til krotocollet följande:
Uti afgifwit Betänkande har Beswars- och
Oeconomi»;.Utskottet önskat, at Riksens Högloft.
Ständer, wille hos Kongl. Maj:t i underdänighet
begära, at alle fientellge Magteco klnderfätares
Lartyg med deras Laddningar, hwilka af Kro¬
nans Skepp eller ock Rapare upbringas, matte
efter faststäld dclningsgrund endast komma Up-
bringaren och detz Manstap til godo, samt de
om en fri äisxosition förfäkras.
Pä Kongl. Maitt genom serskildte rerrlomon-
ten, Ar I8c>8 Utfärdade, redan i Räder stadgadt,
huru med upbringningar lil fjötz och delning af lag¬
liga byten skall förhällas, sä wäl i afseende pä
Kronans Fartyg, som enskildce Oommiss- farare eller
sä kallade Kapare och dehe Författningar tillägga we-
derbörande all den rätt, de lagligen kunna wanta, an¬
ser jag för min del en underdänig framställning i
detta amne icke wara nödwändig, i synnerhet som
frägor härom lara fä räknas bland de enskildta
Ooconomiska angelägenheter, hwilkas afgörande
efter förekommande omständigheter pä Kongl. Maj.tS
Nädiga godtfinnande beror.
Friherre »k ruke, önffade endast
at
Z52 Den iz Mars.
a t Rättegången i mål af denna beskaffenhet mätte
kunna förkortas.
Uppå gjord proposition blef Utskottets Betän¬
kande af Ridderskapet och Adeln bifallit.
Uplästes följande frän Stats-Utskottet inkommit
Wördsamt l^leinorial!
Högwördige Preste-Ständer och Hederwarda
Bonde - Ståndet hafwa til Stats- och Ksnco Uc-
stotten behagat remisteia, ett af Herr Förste ?.r-
cbiatern och (lommsncleuren von Sckult2enkeim til
Högloft. Ridderskapet och Adeln ingifwit ökemorial,
angående nödige anstalters widtagande til Hämman¬
de af Wexel-c^oursons stigande, och at den matte
nedsattas til närmaste förhållande, til hwad den,
relativt til Myntet, bör wara.
Likaledes hafwa Wällofl. Borgare-Ständer
och Hederwärda Bonde-Ständer til Stars- och
Kanco-Utskotten remitterat, ett af Herr l^ireHeu-
ren Zantesson ingifwit Memorial, deruti han hem¬
ställer at Riksens Högloft. Stander mätte wara om-
tankce pä medel, at stadga wär Waxel-Lours och före¬
komma de för bet allmänna, hwarje enssild och
Stars Werket sä kanbara olyckor, som dest varm-
rånäs fram och ater förorsakar.
Hwad sä wäl Herr-Förste eörcbiatsrn och Lom-
inenä.-uren von Zelmi t/, enim un , som Herr Diieäkeu-
ren Santesson anfört, har Stats - Utskottet funnit
äga
Den iz Mars. 55Z
äga ett erkandt warde och destomera förtjena up-
märksamhet, som det äsystar befrämjandet af ba¬
de allman och enskild fördel; men da, till detta sa
wigtiga som allmänt nyttiga ändamäls winnande,
nödwandigt erfordras en kancl af serskildta medel,
ar hart il kunna anwändas, och Stars-Werket i
deft närwarande belägenhet icke äger nägon utgång
til en sadan koncl; sa kan Stats-Utffotret icke el¬
ler upgifwa något sätt, hwarigenom Lou-8en8 ojäm¬
na förhällande af än stigande och än fallande, mä
genom någor» åtgärd fran Stats-Werkets sida
kunna förekommas. Och da efter hwad Stats- Ut-
ffottet har sig bekant, Uanco-Utskottet säfom när¬
mare i tilfälle at kunna upgifwa någre medel och
urwägar bärtil, redan i detta ämne til Riksens
Högloft. Ständer afgifwit dest Utlärande och hem¬
ställan; sä har Stars-Utskottet för detz del icke nå¬
got widare ar härutinnan anföra. Stockholm den
5 Martil izio.
Pä Högloft. Nidderskapets
och Adelns Ledamöters
wägnar
LIri68 kleming.
Pa Wällofl. Borgare-
Standets Ledamöters
wägnar
Larl kr. lkanclbsrZ.
Lades pä bordet
Wörd-
PäHögwördige Preste-
Ständekö Ledamöters
wägnar
I. A. 1mA8träius.
Pä Hederwärda Bon¬
de-Ständers Ledamö¬
ters wägnar
-^ncler8 klrl88vn.
kröclelius.
554 Den iz Mars.
Wördsamt Memorial!
Uti til Högloft. Ridderstapet och Adeln in,
gifwit och derifrån til Stars-Ucstottet remitterat j
KiemonLl, har Herr Friherre LorlitL LuäviZ 8tael
^on wolstein andragit, at aldenstund Riksens Hög¬
loft. Stander, jemte besörjande af medel til Sta¬
rens behof, äfwen aligger ar tilse, der Rikets Jn-
newanare genom de beflur som rågås, icke warda
til den lagliga ratt och säkerhet om sin egendom
förnärmade, som i en wälbestäld Stat är nödwän-
Vigt at sorgfälligt bewara: och Riksens Högloft.
Stander genom deras Landus, som egentligen
stall tilhöra dem, hwilka ärv innehafware af öan-
yuens sedlar, lätit göra sä stora utbetalningar, at
all anledning är befara, der Laursen alt framgent
kan stiga; sä hemställer han, om lil förekomman-
mande af den stada och olägenhet, som genom et
sädant ostadigt wärde pä Pap-persmynret, hwilket
underminerar allcreäitoch säkerhet, förorsakas, det
beslut kunde tagas, at Uti Obligationer eller Skuld-
Sedlars betalande Man och Man emellan en lixe-
racl cours kunde bestämmas, hwarefter betalningen
kunde ste, oansedt den pä Leursen ivore högre,
och bestämma den, antingen efter den dä gällande
cours dä Länet gjordes, eller ock efter hwad den
nu för närwarande är. Dä erfarenheten stall wi-
sat hwilka förluster til sin egendom alla capital,.
8ter hitkils genom en ostadig Louns stola lidit, och
ehuru oförstyld winning Jord-Ägare, som haft
skuld pä sin egendom, derigenom stolat haft, alde
färt betala densamma mede» Pappers-Mynt, som
vfta förlorat hälften af sit wärde, emot hwad det¬
samma ägde dä Länet gjordes, alla kroäuÄer dere¬
mot
Den iz Mars. 555
mot bliswit stegrade; sa anser Herr Baron endy»
lik omsorg wara högst af nöden til allmänna sä»
kerhelens bibehällande i denna wäg.
Om Herr Friherre 8t»el von Ikolgteins me¬
ning är, at någre anstalter mätte widtagas til
Wexel»Lour86N3 styrande och nedsänkande; sä har
Stats-Utskottet härom afgifwit dest yttrande uti
det Ickemorial af detta Dato, som Utskottet aflem-
nat til swar uppä sä wäl Herr Förste Hrclnrnern
och Lommon6euren von 8cku!l2enkejms, som Herr
OireLteuren 8ante880N8 i detta ämne til Stats»
Utskottets Utlåtande rcmitteracle Memorial.
Wore ater meningen den, at ett wist! ivärde
mätte äsattas Banco-Sedeln relativt Ul Swensta
Specie eller Banco-Myntets förhällande efter Lours
emot Utländska Myntsorter; sä tro^Skats» Utskot¬
tet en sadan ätgärd öfwerflödig, dä Bsnyuen in¬
löser sine utelöpande Sedlar med Specie-Mynt, enär
sädant päfordras, och Utlandste Penninge-tranxEio-
ner man och man emellan, utom Wexelwäg icke
hafwa nägot afseende eller äro grundade pä en
högre eller lägre Wexel-Loms.
At afsigten icke är det ett wistt ^gio eller still¬
nad emellan Langens Sedlar och dest 8pecie-MyNt
mätte tixc-r-as, täger Stats »Utskottet för afgjordt,
ty detta skulle wara at icke allenast nedsätta L-mco-
Sedelns wärde emot hwad han werkeligen repro.
Lenterar, Utan ock sätta Banguen i en Mist-Lreclit,
desto mera ogrundad, som Bananen icke wägrar
eller wägrar, at med 8pecie-Mynt inlösa sine ute¬
löpande Sedlar til full numeraire och valuta. enär
sadanr af Sedlars innehafware äskas. Dä
556 Den iz Mars.
Da Kt^Iisstionen är 1776 werkstäldes, för¬
klarade Kongl. Maj:t uti Kongl. Förordningen den
27 November samma ar, at under de langa ride-
hwarf som osäkerheten och förandringarne i pen-
ningewärdec har i Riket warat, har icke annat kun¬
nat handa, an at mänge Penning? ägare anwändt
deras (^pitZler j egendomars inköp och twärtom in¬
nehafware af egendomar förwandlat dem i reda
penningar, hwilket at utssilja, i afsigt at uti pen-
ningewärdets stadgande läta en hwar tildelas lika
ratt, nu mera hwarken wore möjeligt eller öfwer-
ensstämmande med det lugn och den säkerhet om
ägande rätten, som Kongl. Maj:t wille framför alt
ibland sina trogne undersåtare bibehålla och befräm¬
ja, säsom den första och angelägnaste grunden til
bade enskild och allmän trefnad; hvarförutan jem-
»väl det förhöjda räknewärdets nedsättning med den
»varsamhet som nödwändig wore, skulle pä längre
tid utställa det för Rikets förkofring och säkerhet
sä nödwändiga ändamål, nemligen et stadgadt pen-
ninge-wärde och emedlertid förorsaka en ansenlig
förändring i alla egendomars och warors pris, un-
dergrafwa handel och alla nyttiga näringar, för-
qwäfwa flit och idkesamhet, betaga bäve lust och för-
inäga til Landets upodling, samt tilskansa en del
Undersåtare en obehörig winst pä de öfriges och Ri¬
kets bekostnad. För dehe och flere derwid förekom-
ne högst wigtige skäl, fan» Kongl. Mast rädligast
och med Riksens Ständers afsigt närmast öfwer-
ensstammande, at det gängbara wärde af 72 mark
eller 18 h. Kmu, hwarril en Swenff äpecie Riks¬
daler pä nägon tid liksom stg steis satt, mä tjena
til grund och rättesnöre ej allenast wid alla pen-
ninge-afhandlingär och l^uiämioner sä wäl enskild-
ta
Den iz Mars. 557
ta personer emellan som med Riksens Ständers kan¬
dus och andra publicus Werk, för der gjorde Län
och andra skulder eller ägande fordringar, uran ock
tvid KopparmyiUs-sedlars omsättande el¬
ler Utbyte emot Specie Riksdaicar.
At nu i afseende pä L-mco-Sedlarnes wärde
upgifwa och fastställa någon annan beräkning, fful-
le wara at rubba den grund, hwarpä hela Realisa¬
tionen och den dermed förenade allmänna säkerhe¬
ten blifwit byggd.
Stats-Ulfkottet kan således icke annat förestäl¬
la sig, än at Herr Friherre Stael von l-lokteins
tväckte motion matte haft afseende pa de utelöpan¬
de Riksgälds-sedlarnes wärde emot Lauco-myntet;
men som detta blifwit genom Kongl. Förordningen
af den 4 November 1802, faststäldt och bestämdt;
sä anser Stacs-Utffoctet någon rvidare åtgärd har¬
wid nu icke wara at widtaga. Stockholm den ic>
Martil i8iO.
Pa Högloft. Ridderffa- Pä Högwördige Preste-
pets och Adelns Ledamö- Ståndets Ledamöters
ters wägnar wägnar
claes kleming. Is. linZstaclius.
Pä Wällofi. Borgare- Pä Hederwärda Bon-
Ständers Ledamöters de-Ständets Ledamv-
wägnar ters wägnar
cail bck. luanäbsrZ. ^nclers vilsson.
dl. kröäelius.
Lad-s PS bo-d-v
558 Den rz Mars.
Wördsamt demona!.
Uti frägan om de grunder som borde följas
för anwändandet eller förwalkningen af de ledig»
warande, eller framdeles ledigblifwande Kungs- och
Kungs-.Ladugärdar, har Högloft. Ridderskapet och
Adeln, uti ki-otocolls-Utdrag af den 27 Februarii
ftstlidne, förklarat at de ffulle styckas, dock icke i
mindre delar an til Hemman af et Mantal och til
Skatte försäljas, samt köpeskillingen derföre owil»
korligen i öanguen eller Riksgälds-Lontolret insät¬
tas, för at ril afbetalning uppä Rikets Utrikes
gäld anwändas; af hwilken tanka det Hederwärda
Bonde-Ständer redan förut uri krotocolls-Utdrag
af den 19 sistlidne December förklarat sig wara; ^
Hwaremot Högwördige Preste-Standet, uti kro- ^
wcolis-Utdrag af den 28 December 1809, samt I
Wällofi. Borgare-Ståndet uti ?rotocoll8-Utdrag
af den 21 j samma manad, ansett Kungsgårdar- l
ne böra Ut-arrencleras.
!
Och som Twä Srand således stadnat emot Twa
uti frägan om Kungsgärdarnes framtida behand¬
ling; sa får til Riksens Högloft. Sränders egit
förordnande Stats-Utskottet detta förhållande ^vörd¬
sammeligen hemställa. Stockholm den ro Martu l Z io.
Pä Högloft. Ridderskapels Pä Högwördige Pre- 1
och Adelns Ledamöters
wägnar
Oses kleming.
Pä Wällofi. Borgare-
Ständets Ledamöters
wägnar
ste-Ständets Ledamö¬
ters wägnar
^jnAxtLäius.
Pä Hederwärde Bon¬
de »Ständets Ledamö¬
ters wägnar
vilsson.
U. kmäelius.
Den rz Mars. 559
Hänwistes til afgörande! af Stats-Utskottets
Nämnd.
Wördsamt semoria!.
Til Stats-Utstottets Utlärande har Högloft.
Ridderstapcl och Adeln behagat remittera er af Herr
6. lvialmertelt ingifwit l^lemoriul, deruti han före¬
slår, at den Sraderne förundte Tolag mätte til
Kronan indragas; förmälandes han förhållandet här¬
med wara sädanr, at enligt Konung l.s
Resolution af den IO Mars I6z6, skola alla Sta¬
pel-Stader i Riket til detza Städers uphjelpande
blifwit tillagde en afgift af alla inkommande och
utgäende waror som ej bestä af ruclim-uerier, som
i Tullen borde erläggas och kallas Tolags-afgift,
hwilken ej stall upbäras af Tullbetjeningen, utan
af en Magiftrats-person, som af Magistraten der-
til förordnas och för närwarande uti Swea och
Götha Rikes Stapel-Städer stall utgöra ärligen
minst 5 a 6oo,ooo R:d. I öfrigt anser han Sra-
pel-Sraderne nu mera icke behöfwa denna inkomst,
sedan Städerne nu mera stola wara upbyggde och
försedde med kunnige Handelsman.
Stats-Utstottet fär härwid tilkannagifwa, at
enligt serstilde krivilegier och Resolutioner hafwa
Stapel-Sräderne blifwit anslagen sä kallad Tolag
eller en wist afgift af inkommande och utgäende wa¬
ror , til understöd wid Broars och pudiigue Bygg¬
naders underhäll, samt Magistraternes aflöning och
hwilken af Städernes egne Betjente upbäres.
Denne afgift har wäl undergalt flere förän¬
dringar och jemwäl nägvn tid emot andre förmä-
nerr
z6c>
Den iz Mars.
ners åtnjutande warit til Kronan afstadd; men ge¬
nom Kongl. Brefwet af den 21 September 171;
förordnades ar en witz Tolag skulle i samtelige Sta¬
pel-Städerne upbaras, hwaraf Bryggor, Pack¬
hus och andra nödige Byggnader kunde wid magt
hallas, samt andre omkostningar bestridas. Til li¬
sa uri Jnqwarrerings-beswaret har genom Kongl.
Brefwec af den 16 Zulii 1688 blifwit tillagd en
sa kallad Tillöknings- eller Jnqwarrerings - Tolag
för Stockholms Stad; och uti 6 §. af Kongl, ks-
5o!ut:oncn af den l6 October 172Z, uppå Städer-
nes wid samma Riksdag ingifne beswars-punckei-,
har blifwit stadgadt, "ac anbelangande Jnqwar-
rerings-eller Tillöknings-Tolagen, sa böra alla Sta¬
pel-Stader i gemen njuta lika förmon i anseende
verrii med Stockholms Stad; sa ar de i anledning
af 1688 ars Förordning af den 16 Julii, sjelfwe mage
fä upbära och ril sin egen nytta anwända denna Tola¬
gen, utan at densamma, twärtemot dest egenreliga e-
genstap och Städernes bewillning, dem ril stada och
xl-öjuclice, Kongl. Majit och Kronan widare ma beräk¬
nas, eller framdeles til andra rarfwor cli8poneii»8."
Da Tolags-inkomsten således genom Stader-
nes psivilcAier och flere tid efter annan Utkomne
Författningar blifwit pasan här ofwananfört ar Sra-
derne tillagde, at dermed besörja witza behof och ut¬
gifter; sa kan Stats-Utffotter icke eller nu tilstyrka
någon ändring eller rubbning derutinnan. Hwiiket
Riksens Höglvfl. Ständers egen pröfning wördsamme-
ligen underställes. Stockholm den 5:te Martti 1812.
Pä Högloft. Ridderstapets Pä Högwördige Pre-
och Adelns Ledamöters ste-Srandets Ledamö-
wagnar
Oaes I^leining.
rers wagnar
Pa
Den iz Mars. 5§r
Pä Wailofl. Borgare- Pä Hederwärda Bon-
Sländets Ledamöcers de-Scandets Ledamö-
magnar ters magnar
(larl kr. k.»nclbor^. /knäers dalsson.
>1. kröclelius.
Lades pä bordet.
Uplastes följande:
Riksens Högloft. Ständers Lag-Utskotts
Betänkande i anledning af Kongl. Majas
Naviga lropo8ikion til Riksens Stän¬
der/ angående förändring i Allmänna
Lagens stadaande uri 6 H. 2 Gif¬
termåls-Balken om missa i afseende pä
äktenskaps ingående förbudne swäger-
ffaps-leder.
Wid granskning af sädant/ som kan mara
ämne för posH» Lagarnes förbud eller tillåtelse,
finner man någon gang ar en mist art af Hand¬
lingar wäl mäste i allmänhet förbjudas, men at
dock afmen i något fall sadane omständigheter ver-
wid förekomma, der afmikelse fran den allmänna
Regeln, högt pafordrav af enffildces möjeliga stör¬
re lidande, kunve, uran mehn för dec allmänna
uri piiucipeus bibehållande, anses böra
medgifmaö. Hwaremot i afseende pä andre arter
Handlingar, na mn gang finnes, ar deras tillåtel¬
se bör höra ril Regeln, nien förbuder til undantagen.
Nar, i hänsigt til de förstnämnde högsta Sry-
relse-Magren, uran någon i positiv» Lagen föreskref-
Sjette Landet. N:o 36.
;6r Dm rz Mars.
men princip för undantagens bestämmande, har sig
updragit at för et eiler annat aifwit sarffildt fall,
undantag tillåta; da kan denna detz munvighet i
egentelig bemärkelse kallas en rättighet aigöraäi8-
pence.
Men VM i afseende pa den sednare arten, det
pa lika obestämdt sätt ar högsta Styrande Mag-
ren anförtrodr, at för hwarje sarffildt fall afgöra,
vm Handlingen ma wara tillaren eller ej dä kan,
emedan icke den i kraft af sädan grbirrerrmciL magt
meddelade tilläkelse, utan blott wägrandet deraf,
hörer'til undantagen, den förra icke egenteligen ba¬
ra namn af clispcuce.
I frågor om äktenskaps ingående synas gifter¬
mål emellan Syffonebarn, äfwensom emellan Fran-
Ver i första Swägerlager a sidone böra hänföras
til den sednare arrén: och hwilket, efter Urfforters
öfwertygelse warit den syn-punct, hwarunder Kongl.
Main berragrat det om de förra rilförene gällande
och det om sistnämnde beswägrade nu af Kongl.
Maj:t 83lE!onel3c!e obestämda ag-tenffaps-förbud.
Äswen tror Utskottet sig kunna pa enahanda
sätt anse Giftermäls ingäende i de leder af andra
Swägerlager, hwilka i 6 §. af 2 Lax. Glstermälö-
Balken omnämnas.
Med de i ststanförde leder beswägrade personer
är nemligen förhållande! sädanr, at, ehuru de af
sedwana bära er namn af föräldrar och barn, en >
del likwäl aldrig och en del ytterst sällan befinnas
med hwarandra i Ven relation af upfostrare och up-
fostrade,
Den iz Mars. ;6r
fostrade, som i allmänhet för sedlighetens stull gör
er owilkorligt och strängt agrenstaps förbud nödwan-
digr: pä hwilken grund Riksens Högloft. Stander
också anfell sig kunna gilla Utstotlets förra tilstyc-
kaude at förbuder i anförda §. kunde helt och häl¬
ler uphäfwas.
Likwal kan harwid i betragtande komma, hu¬
rusom det någon gang händer, ar en förm svaran¬
de Skjuf-fader elier Sljustmoder kan wid ingående
i nytt gifte, hafwa med sig något sin förra Makas
barn, som annu ar i den alder dä dec rarfwar up-
fosiran: och för sadane händelser finner Utstorret
det icke wara olämpligt, om Lagen .sä inrättades,
ac ägtenstap emellan sadane personer som i andra
swägerlaqet i ratt up- och nedstigande linea äro i en
stags srandstap, hwartil ock ägtenstap med Srjuf-
faders Enka höra, blefwo ansedda såsom i wistt af¬
seende förbudne,
Dch fastan harwid förekommer, at Veste för¬
hallanden stulle kunna genom allmänna^ föreskrifter
noga bestammas och urstiljas pä et satt, ar Re¬
geln för förbudet eller för tillåtelsen utan swarig»
her kunde af wederbörande Prästerstap ekler Doma¬
re , pä hwarje förekommande händelse efter LagenS
bokstaf tillämpas; dock som er mera obestämdt och
pä en irrbkrelkwcM med witzhet utö'wad myndig¬
hets pröfning, beroende förbud af Veste stags ag-
tenstap, synes kunna medföra den goda följd, ar,
dä förhäliandet emellan Föräldrar och Barn, äf-
wen, nar de: mera til namnet, an i sjelfwa mer¬
ker rxi^rei-a,-) finnes i Lagen wara med särdeles
upmarkfamhet ansett, der werkeliga annu mera mä
L
564 De» iz Mars.
i Opinionen hällas i helgd ochwördnad, tror Lag¬
utskottet sig icke afwika fran de goda grundsatser,
hwilka wid Lagstiftningen i detza mål böra följas,
dä det wördfamt tilstyrker, at Riksens Högloft.
Stander ma i underdånighet bifalla den af Kongl.
Maj:t, efter Högste Domstolens och Stats-Nävets
hörande, i Nädcr proponeracls ändring i 2 öisp.
6 H. Giftermåls-Balken, at ej ma man i andra
swagerlaget agtenskap bygga med sin Hustrus Stjuf-
moder eller sin Stjuffaders Enka, ej heller med
sin döda Dotters Mans Enka, eller med sin Stjuf-
sons eller Stjuffons Sons Enka, utan at Ko¬
nungen gifwer dertil lof. Stockholm den 7:de Martil
IZIO.
Pä Högloft. Nidderjkaprts Pä Högwördige Pre-
och Adelns Ledamöters ste-Ständets Ledamö-
wägnar ters magnar
Larl 6. Ltjernteöt. almgvist.
Pä Wallofl. Borgare- Pä Hederwärda Bon-
Ständets Ledamöters de-Skändets Ledamö-
magnar ters magnar
k. LreveLinubl. kirie Olotsson.
Lades pä bordet.
^ob. bjolmberZ8on.
Riksens Högloft. Ständers Lag-Utskotts
Betänkande, i anledning af Kongl.
Maj:ts den 9 sistlidne Februarii gjor¬
de, frän samtelige ste8peÄ've Riks-
Standen til Lag-Utskottet remitteras
Nådiga kropo8ition, angäende en ny
och förbättrad Kyrko-Handbok.
Lag - Utskottet har granskat det utgifna förbättra¬
de
Den iz Mars. ;6z
de ?roMst til en ny Kyrko»Handbok, i synner¬
het de delar deraf, som närmast aga gemenskap
med Kyrkolagarne, och funnit icke något wara at
erindra wid dess til Lag-Utstottets ätgärd hörande
innehåll.
Om det mrdgifwes, at förbättringar i Ri¬
tualen hos alla Nationer gätt med langsammare steg,
an werrenstapliga odlingen i allmänhet, hwilket
warit en följd antingen af iila förstadr nir, för¬
domar eller andre orsaker, som bundit Folket wid
et urgammalt af wanan helgadt bruk, mäste en
sadan förbättring af Kyrko-Handboken, som nu kom¬
mer at hembäras Swensta Församligen, otwif-
welagtigt anses wittna om bättre uplysning, samt
en derifrän oskiljaktig förmåga, at aflägga fördo-
marnes och widsteppelsens bojor, och samma Hand¬
bok, för sin wackrare sammansättning, med en
efter Swensta Språkets närvarande hyfsning
iklädd prydligare stil, af hwarje Medborgare om¬
fattas med största bifall.
Näst en sann kännedom i Religionens hufwud-
stycken, böra de Oremonlsr wärderas, som stola
iagttagas af Religionens bekännare wid deras an¬
dakts-utöfning. I samma M0N dLtze Oremonier
närma sig til det enkla, höga och stöna i Guda-Lä-
rans bud, lifwas känflan och beredes sinnena til
ädlare njutning af Religionens inflytelse.
I afseende pa det i nya Handboken uptagne
förhällande, da nägon främmande Religions-för-
wandt will inga i Christna Läran, har Lagutskot¬
tet funnit sig böra hemställa, om icke det mä an¬
komma
§66 Den iz Mars»
komma pä den i detta fall sökandes eget godtfinnam
de, at lära Lersmonien ste, antingen efter hwad
nämnde Handbok nu utmärker, inför Församlingen,
eller enstildt i närwaro af tilkallade wittnen. Kyr-
ko-Lagen befaller icke uran undantag, at ware man¬
lige Döpelse-'ckei- stola ste i Kyrkan; och i hän¬
delse den person som wil ombyta Religion, stulle
kanna sir sinnelag böjdt ar inför en hel Församling
omättligt öfwerwäldigas af de känflor tilfällets wigt
och hö tidlighet kunna wäcka, synes der likaledes
böra wara öppet för honom, ar i mera lugn under¬
gå sin Döpelse,
Lag-Utstotttt, lifligt deltagande i den tilfreds-
stallelse som 7,dagen til en fullbordad förbättring i
Kyrko-Leremonierne vwilkorligen mevförer, har af-
wen trott sig tilftändigt yttra den önstan, ar Rik¬
sens Högloft. Ständer wille hos Kongl. Majit i
underdånighet hemställa, det i fragg warande nya
Handbok matte fastställas til allmänt bruk, sist för¬
sta Söndagen i gclvcnter I8n, under hwilken tid
det kunde, i öfverensstämmelse med hwad Högwör-
dige Praste-Standec föreslagit, wara hwar och en
fritt ar i de delar, hwilka närmare röra enstildre
personer än den Allmänna Gudsrjensten, såsom Bär-
na-Dop, Brudwigsel samt Barna-Qwinnors Kyr¬
kogång, utwälja af gamla eller nya boimulairet,
enar der hos Predikanten förur rilkannagifwes; äft
wensom ar, när tiden för nya Handbokens allmän¬
na antagande inträffar, med kungörandet deraf tor¬
de fa tilgä pä lika sätt som nyttjades da den äldre
Handboken är r69z blef ucgifwen; Hwarefter Prä-
sterstapet kunde förståndigas, at icke efter eget god»
tycko afwika frän eller förandra de korinui-urer.
Den iz Mars. 567
som Handboken innehåller'/ wid answar af suspen¬
sion pä längre eller kortare tid, efter som ffäligt
pröfwas. Stockholm den 7 Martn 1810.
Pä Högloft. Nidderffapets Pä Högwördige Pra-
och Adelns Ledamöters ste » Ständers Ledamö-
wägnar ters magnar
Larl 6. Ll^ernsteät. Ii. ^Imgvilk.
Pä Wallofl. Borgare» Pä Hedermärda Bonde»
Ståndets Ledamöters Ständers Ledamörers
magnar magnar
?. H. Lrevesmubl. Lric Olofsson.
Lades xä bordet.
^ok. HolmberZson.
Riksens Högloft. Ständers Lag-Utffotts
Betänkande, j anledning af Kongl.
Majus Nädiga Iroposilion til Riksens
tarander, angående ställer hwarest Auc¬
tion mä förrättas pä fastighet ä Lan¬
det, som för gäld blifwir i mät tagen.
Kongl. Maj:t har, efter inhämtadt utlärande
af Högste Domstolen och Stars»Räder, i^Näder
föreslagit Riksens Ständer, det stadgas mätte, at
i händelse Borgenär och Gäldenär ej kunna öfmer-
enskomma om stället til urmätt fastighets försäljan¬
de, der mä ankomma pä Gäldenären at bestämma,
VM ^ukliouen skall förrättas pä Lands» LLricelliel:
eller a Tingsstället, i det Härad der egendomen är
belägen. Börande stället ril /ruÄioneus förrättan¬
de, ehmad Borgenär och Gäldenär derom öfwer-
enskomma, eller der af Gäldenären utsänes, wid
Ut-
568 Den rz Mars.
utmätningen tilkännagifmas förrättnings-männen,
pä ver kungörelserne om ^uckion ma kunna deref¬
ter rättas.
Genom Vet Munda i Räder föreflagne stad¬
gande, finner mäl Utffortet det af Riksens Stan¬
der genom deras uti detta ämne i underdånighet
förut gjorde hemställan afyfrade ändamål, egendo¬
mens försäljande til högsta pris, kunna utan olä¬
genhet för Borgenären befrämjas; men som i nå¬
gra orter bestämda Tingsställen icke finnas wid
hwilket förhällande twifwelsmäl kunde upstä, om
hwilket ställe Gäldenaren agde at utsätta, tror Lag-
Urjkotret sig böra wördsamt tilstyrka, at, til före¬
kommande af alla flags hinder i berörde fastigheters
försäljning, Riksens Ständer ffuile i underdånig¬
het anraaa höqstberörde ?roposirion, med det i un-
derdänighec förestående tillägg, at i sadane orter
Gäldenaren ägde at Hälja emellan antingen Lands»
Lanc^liet eller det ställe i Tingslaget der sista Lagtima
Tinget blifwir ballet. Slockholm den? Martu i8io.
Pä Högloft. Ridderstapets Pä Högmördige Präste-
vch Adelns Ledamöters Ståndets Ledamöters
magnar wägnar
Lärl 6. .8t)2rnsteclt. L. Almgvist.
Pä Wallofl. Borgare- Pä HederwärdeBonde»
Ständets Ledamöters Sländcts Ledamöters
wägnar magnar
?. tll. Orevesmukl. klrlc Olofsson.
fob. kkolmbergscn.
Lades pä bordet.
Här-
Den iz Mars. 569
Härefter ankommo de öfrige kk-8p-?Äive Riks-
Ständen och intogo de dem pä Riddarhus-salen
anwiste ställen, och samtelige Riksens Ständer af-
gingo klockan i til der Kongl. Slottet.
In Åstrm krorocolli
4. 6. 8 il ve isto l^e.
Onsdagen den 14:de Mars.
klennm klockan 10 förmiddagen.
fu?terLst68 ?leni-krotocollrrn!- för den 29 Ja-
nuarii eftermiddagen, ze> Januarii, z Februarit
samt 5 Februarii förmiddagen.
Uplästes til justen,-,^ följande fran klxpestlstons-
Ulssotter inlemnade underdäniga skriswelse til Kongl.
Maj: t.
Stormagtigste Allernädigste Konung!
Med öfwertygelse om Post-Inrättningens be¬
tydliga inflytelse pä allman ordning och enffild sä¬
kerhet, samt med kännedom af de brister som den¬
samma annu åtfölja, hafwa Riksens Ständer sorg¬
fälligt öfwerwägat, huruwida naara stadgande» kun.
de til befordrande as denna Inrättnings allmänt
gagnande ändamål widtagas; och efter granskning
af de Förslag, som i detta afseende blifwit gjorde,
hafwa Riksens Ständer ansett såsom et wigtigt
steg til samma ändamäls winnande, om Eder Kongl.
Maj:r skulle i Räder täckas anbefalla w.dcrbörande,
at lii en början läka försök pä näara stallen göras,
at werkställa Postföringen med sä kallade Postwag-
' nar,
5?o Den 14 Mars.
nar, hwarä iwa L tre resande, emot erläggande af
Sex Skillingar milen för hwarje person,*) jemwal
fortstaffades; da i händelse en sädan Inrättning
funnes lämplig den sedermera kunde i allmänhet
mwidgaö.
Enär likwäl Postföringen, om äfwen denna
inrättning winner framgång, torde komma at län¬
gre tid bibehallas i det stick hwari den nu är, fin¬
na Riksens ständer, i anseende til de med stjurs-
nings-beswärtt förenade olägenheter, billigt, ar dä
legan för Gästgifware och Kronoskjuts nu mera
blifwit förhöjd, betalningen för Postföringen äfwen
ma ökas; äfwensom ar da de Post-Hemman som
arv beswärade med Notering och Gästgifwarestjuts,
enligt Kongl. Kungörelsen af den 19 Augusti 1801,
aga förmaner swarande emot deras, större skyldighe¬
ter framför de öfrige, ingen annan stilnad wid Post-
ssjuts-legans tillökning ma göras, an den i lika för¬
hållande til hwad nämnde Förordning stadgar; och
fä Riksens Ständer hänvid i underdånighet tilstyr-
ka, at denna lega för orclirmrie och sido-posten mar¬
le blifwa dubbel emot hwad, enligt förberörde Kongl.
Kungörelse nu för Postföringen är bestämdt, at
skjutsen af Lxti-L Poster öfwer alt matte betalas li¬
ka med hwad för Kronostjuts ar faststäldr samt
ar denna stjutslega mä erläggas för sä mänga Hä¬
star som kosullonen, efter waglagets beskaffenhet
och andra omständigheter behöfwer; äfwensom at
uri den 'laxL som härom kommer at utfärdas, wid
denna
P Til följe af nedanstående begnt ar harwid sederme¬
ra tillagdt: samt psqueter af högst iv Gs wigt e»
mot betalning af r §. karwo iftilm för hwarje Ä.
Den 14 Mars. 5?r
denna tilökning mätte fastas det wilkor för Post-
förare, ar de opäminte stola fullgöra hwao dem i
och för Postföringen antingen redan äiigger eller
framdeles kan blifwa anbefaidt, samt wiiligt ära-
ga sig, at utan förstärkning fran audre an de ril
Post-Inrättningen förut anstagne Hemman, oftare
an hittils forsta Posten, sa framt, wid derom ste-
ende undersökning, behofwer eller beqwamligheren
sadanc fordrar, och Eder Kongl. Maj:r i följe der¬
af finner för godt, ar detsamma i Nader påbjuda,
förmodande Riksens Grander/.at den^ niinstning
af ungefär iz,ooo R:d-, hwilken i Statens in¬
komster upkommer genom förhöiningen i Postlegan,
bör kunna härigenom i det närmaste ersättas, uran
ar der redan högt nog upfatte Pcst-^ono fös
bref behöfwer ökas.
I sammanhang med detta ämne och i anled¬
ning af ^ntLli-Ln>l-?Ali Kungörelse den 6:^ Maji
i?95, angående afgifter för -c-eommoncie, -.lo bref,
fa Riksens Ständer hos Eder Kongl. Maj:t i un¬
derdånighet förestå der stadgande, ac en Postför¬
valtare ej ma fordra eller äga rättighet at upbä-
ra högre betalning an fyra stillingar för bewis öf¬
wer ett afgående rLcmumonklerack bref, atta stillin¬
gar da bewiser tillika k-peoitikc upiager hwad i ett
sadant bref medföljer; för ankommande lecommen-
6e!Lclt bref 2 tz.; och för emottagande! af ett til
Post-Lontoil-et clir Ho inlemnadt privat sa kalladt
Lösbref, som ej får wäga öfwer 48 lod, en stil¬
ling; samt för öfrigt uran sarsttld wedergällning
fortställa Emrets- och Tjenstemäns jemte publicus
Werks Lösbref i Embeles ärender.
Hwad
572 Den 14 Mars.
Hwad angär Post-Förwaltarens arfwode för
de til dest Post-Lomoil- a6re88erLc!e Allmänna Tid¬
ningar, anse Riksens Ständer en witz böra
utsättas af 24 ff:r ärligen för hwarje sädant Blad,
och lärer en Post-Förwaltare finna detta arfwode
fuilt swarande emot deh beswär, i synnerhet om,
enligt hwad Riksens Ständer ansett nyttigt, post¬
frihet hädanefter bewiljas ej allenast för Post- och In¬
rikes Tidningar, såsom hittilö warit wanligt, utan
afwen för andra Dagblad, som nu eller framde¬
les med wederbörligt tilstand mgifwas och af esMLli-
Styrelsen, hwilken dura borde tilhöra, pröfwas
wara af den beskaffenhet, at ve leda til der med
Tryckfriheten äsyftade ändamål: Litteraturens til-
wäxt och allmänna uplysningens befordran.
För öfrigt hafwa Riksens Ständer äfwen an¬
sett sig böra hos Eder Kongl. Maj:t i underdånig¬
het framställa angelägenheten deraf, at sedan we-
verbörande och deribland sä wal Postförarne, som
de Handlande och 8ocieteter, hwilka hafwa wid-
lyftiga affclirer och en i mon deraf betydlig brrf-
wäpling blifwit hörde, alla sädane anstalter som
genom Post-Inrättningens medwerkande til en lät¬
tare och ökad commuiucLtion emellan Rikets sär¬
skilda krovincer och större Handels-Städer, kun¬
na gifwa lif och styrka ät Handel och Rörelse och
derföre pröfwas nytrige, matte warda widtagne,
samt de hinder, som verwid i wägen ligga, kraf¬
tigt undanröjde, i hwilket afseende nägre omstän¬
digheter torde fa i underdänighet anföras, hwilka
ester Riksens Ständers tanka i synnerhet böra
komma r betragtande, nemligen:
Den 14 Mars. 57z
1:0. At alla nu gällande Postwäsendet röran¬
de Författningar warda, ester sorgfällig granskning,
sammandragne til en enda Förordning och Allmän¬
heten til efterrättelse kungjorde.
2:0. At Post-Förwaltare aläggas, at alla
söknedagar til posttimmans flut, klockan 7 efter¬
middagen, utlemna, efter Post-Charcorne, ankom¬
ne bref.
z:o. At Post-föringen i allmänhet men i syn¬
nerhet til befordrande af en snar och jämn commu-
rucation emellan Rikets större Handels-Städer,
matte med mera flyndsamhet än nu fler, werkställas.
4:0. At de mitzbruk som nu icke sällan utöf-
was med Extra Posters afsändande mätte til Pvst-
förarnes lindring warda hämmade; och
5:0. At da Postens ankomst är til tiden osä¬
ker, Postbonde icke eller ma kunna aläggas, at
ute wid Landswägen, om hans Postgärd är deri¬
från något aflägse, halla hästar i beredskap; uran
bör ?o8tiIIoneii altid färdas sa nära fram, almed
blasningen i Posthornet detz ankomst mä tydligen
tilkännagifwas.
Slutligen fa Riksens Ständer i underdänig-
het anhälla, det Magistraterne wid remittLrgnäe
sä wäl af Kronans Upbörd, som de dir hörande
VLriiicationer och öfrige Handlingar, men icke uri
andre angelägenheter an dem, hwarur förur stad¬
gadt ar, mage Postfrihet Åtnjuta.
Riksens Ständer framhärda rc. Fri-
574 Den 14 Mars." -
Friherre »amilton, Larl, erindrade ak
han wid upläsningen af denna kixpecluion saknar
de det uti Bruks-Patro'n borsteins hos Oecono-
MIT Utskottet förehafda yttrande gjorda Förstag, ak>
med den sa kallade Postwagnen afwen paguetor
emot witz betalning skulle fa försandas, hwilket
Förslag hade blifwit af OsoonomiW-Urskoktet all-
maut godkändt, men förmodligen af mitzskrifnmg
icke kommit at intagas i Utskottets Betänkande:
anhallandes Friherre »amilton, at detta stadgan¬
de, hwilker Urskottet hade ansett såsom innefattan¬
de ett af de nyttigaste föremälen för Fraktwagnens
inrättning matte genom Lxpeclitions-Utskottets ät-
aärd i den nu föreslagne underdåniga skrifwelsen
mflyta.
Grefwe »6 la 6arcl is, ^acok, understödde
den af Friherre »amilton pio^cÄeraäL tilläggning.
Herr Grefwen och Landtmarfkalken
gjorde hara proposition, hwilken bifölls.
Uplastes och godkändes följande underdånigt
strifwelser til Kongl. Maju.
Stormagtigste Allernadigste Konung!
Sedan Haga Kongl. Lust-Slott och Park
uti den öfwer Hans Majus f. d. Konun ens til-
hörigheter uprättade Boupreckning blifwit uptaaen,
såsom en Hans Majus enskilda egendom, hwilken
icke utan Konungs och Ständers gemensamma bi¬
fall får äisponoras; hafwa Riksens Ständer un¬
der förmodan, at Eder Kongl. Maju skaile i Nå¬
der
Den 14 MarL. 575
der anse detta Kongl. Lust»Slott såsom tjenligt at
derstädes söka nägon hwila och något lugn under
de tunga Regerings-omsorgerne, för deras del be-
stukit, at nyttjande rätten deraf med alla tilhörig-
heter, lägenheten Frescati derunder äfwen begripen,
ma til Eder Konal. Majit öfwerlemnas, at efter
Eget Nådigt godtfinnande begagna; och hafwa Rik¬
sens Ständer til Slottets underhallande, samt nö¬
dig Betjenings aflönande, anslagit en ärlig Summa
af 2OOo R:d.
Riksens Stander framhärda re.
StormagtLgste Allernadigste Konung!
Da icke allenast genom Westerhafs-Wattnets
betydliga salthalt, ulan äfwen genom flera i Ska¬
raborgs, Elfsborgs, och Götheborgs Län upfund-
ne Salt-Källor, anledningar sig förete, ar lönan¬
de inrättningar för Salt-Tillverkning kunna inom
Fäderneslandet anläggas; hafwa Riksens Stän¬
der, med afseende pa den National-Winst, som
derigenom skulle beredas, trott sig böra hos Eder
Kongl. Majit i underdånighet anbälla, ar under¬
sökningar matte, under det öfwer-inseende, som Eder
Kongl. Majit i Nader behagar förordna, anställas,
til Utrönande huruwida Salt-Tillverkning inom
Riket med någon fördel kunde werkställas; til hwil-
ker ändamål Riksens Ständer anslagit en arlia
Summa af ;c>OO R:d. at i trenne Nrs tid utgå
af Statö-Werket, som äger at njuta motswaran-
de ersättning af Sjö-Tullen, genom hwilkens för¬
höjning ä inkommande Salt och andre Waror zn
dumma af zooa Rid. ärligen ifrän och med Är
576 Den 14 Mars»
ign inkil nästa Riksdag eller tilhopa 15,000 N:d-
för dekta behof afsattas."
Riksens Stander framhärda rc.
Stormägtigste Allernädigste Konung!
Sedan hos Eder Kongl. Maj:t Riksens Stätt-
der i underdånighet wäckt fraga, om ändring af
4 §. 19 dap. Byggninga-Balken, som betager
Afgärda By den rätt, at söka Skifte med Bolby
i Skog och Utmark och Eder Kongl Maj:t, i an¬
ledning af Stats-Nadets yttrande, at det af Rik¬
sens Ständer i berörde afseende förestagne stadgan¬
de icke skulle egentligen Uttrycka den äfystade Lag-
förandringen eller innefatta den tydlighet, som til
förekommande af misstag wore nödig, i nader för-
ftändigar Riksens Stander, at hwad de i under¬
dånighet föreslagit icke kunde bifallas, har Eder
Kongl. Maj:t i Räder behagat til Deras öfwer-
läggning i särskild ?>opo--itinn framställa ett i an¬
dra ordalag författadt Förslag, til stadgande i det¬
ta ämne, hwilker enligt Högste Domstolens utlå¬
tande, Stats-Rader i underdånighet tilstyrkt, sä
lydande: At ägare utaf Afgärda Hemman mä
lika med Bolby äga Rätt at söka och erhälla
Skifte af Skog och Utmark, fä wäl med Bol¬
dén, fom andre Henrman, med hwilka Afgär¬
da Hemmanet innehar gemensam Narr, och
njure derwid Afgärda Hemmanet ester sitGre-
eller Hemmantal, hälften mindre än Bolby,
samt äge fedan Bolags-Ratt dera.
Och som Riksens Stander funnic, at, Lenna
orda¬
Den 14 Mars. 577
ordalydelse pä tydligare sätt bestämmer deras werke-
liga mening, samt följagteligen länder ar förekom¬
ma möjliga försök til misstydning: hafwa Riksens
Ständer i underdånighet bifallit, den af Eder Kongl.
Maj:t i detta afseende gjorda Nådiga?ropo8irion.
och densamma säsom gällande Lagamagir, hwilkec
Riksens Ständer härmed bordt Eder Kongl. Maj:t
i underdånighet tilkännagifwa.
Riksens Ständer framhärda rc.
Stormägtigste Allernadigste Konung!
Ester inhämtad kunskap derom, at den Eder
Kongl. Maj:t och Kronan tilhörige Egendom, Humb-
legärden kallad, blifwit genom Napjg resolution af
den i?:de April 1792, pa Trettio Ars tid frän nyss¬
nämnde Mänads början räknadt, uplären Under»
Stathällaren och Riddaren liljensparre emot wissa
wilkor, hvaribland äfwen det finnes wara före»
ffrifwet, at efter hand derstädes anlägga en En¬
gelsk Trägård; hafwa Riksens Ständer trott sig
böra hos Eder Kongl. Majit i underdänighet an-
hälla, der täcktes Eder Kongl. Maj:t i Nader an¬
befalla Öfwer - Stäthallare - Embetet, under hwarS
inseende denna Trägärd egenreligen stär, at halla
noga hand deröfwer, at de wilkor uppå hwilka
Trägärden blifwit Under-Stäthällaren uplaten,
mäga warda, pa sätt förberörde Kongl. Resolu¬
tion utstakar, i behörig ordning efter hand full¬
gjorde, häldst hwad Engelffe Trägärdens anläg¬
gande angFr, sädant icke kan upskjutas til de sista
ärrenäs-Arén säsom fordrande en längre tids be»
redning för werkställigheren och fullbordandet.
Riksens Ständer framhärda rc.
Sjette Bandet. N:o 57- Stor-
578 Den 14 Mars.
Stormägtigsse Allernädigste Konung!
Da de General-Förflag öfwer Bewillningen,
hwilka hittils fran Lands-Contoiren ril Riksgälds-
contoirei: blifwit inflickade, icke warit författade
efter l^xermgs-längderne och icke eller äro behöf-
jige för den Riksgälds-Lomoiret tilhörande redo-
wisning af Bewillningen, hwilken redowisning grun¬
dar sig pä andre, ifrän wederbörlige redogörelseställen
inkommande Räkenskaper; hafwa Riksens Ständer
ansett sig böra hos Eder Kongl. Maj:t i underdå¬
nighet anhälla om den Nådiga Författning, at
desse General-Förslag hädanefter maga insändas,
icke til Riksgälds-Lontoiret, utan til Kammar-
Rätten, samt at de sammandrag af Bewillningen,
hwilka skola tjena Riksens Ständers Bewillnings-
Utskott til uplysning och underrättelse, maga för¬
fattas uti Kammar-Ratten, som äger tilgäng ba¬
de pä laxerings- och Upbörds-Längder, och efter
hwilka sistnämnde Handlingar, berörde Samman¬
drag, sä framt de skola blifwa pälirlige och mot
Kndamälet swarande, rätteligen böra upgöras.
Riksens Ständer framhärda rc.
Stormagtigste Allernädigste Konung!
r llti til Riksens Ständer ingifwit ö^emori^l, har
Ofwersten och Riddaren Le-r-Kbmsn anmält, hurule¬
des, sedan de a Ostra sidan af Torneä och Muonio
Elfwar belägne delar af Torneå Socknar blifwit
ttud sista Freds-IrE-rten til RyHland afträdde,
ärskillige Indelnings-Hafware wid Westerbottens
Lands- och lvliiitaire. Stäter förlorar flere eller färre
Den 14 Mars. 579
af deras Lönings-Hemman, i anledning hwaraf
och da det more emot rätrwisa stridande, at desse
Embets- och Tjensteman skulle blifwa i saknad af
de Löner, fom efter Stat dem tilkomma, hemstal»
les, alde för sine borrmistade Lönings-Hemman mätte
erhålla ersättning af de sa kallade Kronan bespar»
de eller oäisponerLäe Hemman i Landet.
Hwad således hemstäldt blifwir hafwa Rik¬
sens Ständer ansett wara pä billighet och rättwi-
sa grundat, och fa derföre i underdånighet öfwer»
lemna denna angelägenhet til Eder Kongs Majus
Egen Nådiga pröfning, med den underdåniga för»
hoppning, at Eder Kongl. Maj:r lärer dera fästa
den Nädiga upmärksamhet och widtaga den åtgärd,
som Eder Kongl. Majit kan i Räder finna den¬
samma förtjena.
Riksens Stander framhärda rc.
Stormägtigste Allernadigste Konung!
Uti ett til Riksens Ständer ingifwit kckemo*
riU hafwa atskillige Städees Fullmägtige yrkat,
ar en allmän och oinskränkt Nederlags- och Uplags»
Frihet matte bewiljas aila Rikets Sjö- och Sta¬
pelstäder, i likhet med hwad Staden Götheborg
förut i Räder förunnadt blifwit.
I anledning häraf hafwa Riksens Ständer,
ehuru Se icke ansett en oinffränkt Nederlags-Frihet
wara tjenlig för alla Rikets Sjö- och Stapesstg-
der, likwäl rrodt sig böra i underdånighet anhalla,
dek täckes Eder Kongl. Majit med afseende ä Swe-
rises
;8o Den 14 Mars.
riges förmänliga Läge för transito-Handel med
de omkring Westerhafwer, Östersjön och Bottni¬
ska Wiken belägne öfrige Riken, i Nader lemna
Nederlags- och Uplags Frihet utaf Utländskt
gods ät de Stader, hwilkas belägenhet och Ham¬
nar Eder Kongl. Maj:t anser wara dertil passan¬
de; och hafwa Rlksens Ständer härwid i synner¬
het fästat upmärksamhet wid Staden Wisby, som
enligt deras ranka har ett märkeligt företräde fram¬
före Rikets öfrige Städer, bade i anseende til be¬
lägenheten, säsvin en sörenings-puiE för Engelska
och Ryska handeln, och äfwen i afseende pä der
mindre tilfälle för Lurendrägeri och Tullförsnillning,
som der synes wara at befara.
För öfrigt anhälla Riksens Ständer i under¬
dånighet, ar, da i fraga warande förman någon
Stad i Nader bewiljas, uti Tillstands-Brefwet til¬
lika mätte förbehällas, ar de Handlande uri sam¬
ma Stad skola sjelfwe erlägga aflöningen til de
Tullbrrjente, hwilka lil förekommande af Lurendrä-
gerier derstädes anses utöfwer det wanliga antalet
oumbärlige, samt derjemte i Nader förklaras, at
Tull-Författningarne i alt öfrigt blifwa lika gällande
för den Staden, som för alla öfrige i Riker.
Risens Ständer framhärda rc.
Stormägtigste Allernadigste Konung!
I anledning af til Riksens Ständer ingifne
Hlemllrmi, hwaruti yrkas, at den osäkerhet, som
i ägande rätten förorsakas genom de ännu oafgjor-
de Byresmälen, matte afhjelpas, hafwa Riksens
Ständer tagit detta ämne under öfwerwägande och
der-
Den 14 Mars. Z8r
derwid funnit, at Bykes-Oontoirets Åtgärd- säsom
icke instränkl inom nägvn witz tid, pätageligen k»
der lil inträng i ägande rättens helgd, afwensom
at, dä alla pretentioner emellan enstildte, angäen-
Le sä wäl löst som fast gods, äro genom Lagen
bundne inom bestämde tider, det altid blifwer en
motsägelse at det allmänna undandrager sig förbin¬
delser, at lemna fredadt hwad som blifwir fridlyst
för enstildtes inbördes förnärmande.
Riksens Ständer hafwa wal funnit, at genom
Bytes-bristernes afstrifning förluster möjligen kun¬
na upstä, antingen för Kongl. Mast och Kronan
eller för enstildte, sa wida endera wid Byten får
något at fordra; men hwad beträffar Kronans förlu¬
ster i detta afseende, anse Riksens Ständer dem
blifwa gansta obetydlige, dä frän den wämade win¬
sten stall afgä Bytes-Lomoirets aflöning, samt 25
procent af winstens behällning, och der med stal
bör förmodas, at de byten wid hwilka Kronan ha¬
de at winna, nu mera blifwir i större förhällande
afgjorde, än de, uti hwilka hon blifwir stylvig,
halst Lontoiret, som dels genom 40 dels genom
annan procent haft sin egen fördel fästad wid Kro¬
nans winst i bytesmäl, ej lärer försummat, at fram¬
för andra utsöka de mål, deri hon haft fordran och
contoiret winst. Wid betraktande äter af enstil-
des rätt ril Bytes-fordringar hos Kongl. Maut och
Kronan, torde detze til äfwentyrs finnas isigsjelf-
we betydlige; men dä i öfwerwägande tages huru
mänga kostnader med utsökandet deraf äro förena¬
de, och huru mänga afstrifningar den sä kallade
behällna fordran undergär, finna Riksens Ständer
der kunna lika säkert antagas, at enstilde personers
förlust
58? Den 14 Mars.
förlust genom Bytes-Lontoirets uphäfwande blif-
wer obetydlig, i synnerhet jemnförelsewis emot den
osäkerhet Jordägaren altio i sin besittningsrätt är
underkastad, sa lange något Byresmal annu ar
oafgjordt.
För öfrigt hafwa Riksens Stander inhämtat,
ak Uti 14 §. af Kongl. Kesolutionen den 17 Sep¬
tember 1722 stadgas, det inga Byten skulle emel¬
lan Riksdagar fastställas eller nägon immission deri
tagas, innan Sränderne pröfwat, om Kronan kun¬
de wara skadeslös eller ej, i hwilket sednare fall
de icke finge tillätas; äfwenfym ac Kongl. Förord¬
ningen den 26 Julii i7Zi bjuder, det en del By¬
ten, eller alla de som wörö afgjorde före 1680 skul¬
le fastställas, utan afseende pä dem som derwid
wunne eller förlorade, samt at i de byten, som se¬
dan 1680 til 1718 skedde wörö, der Hemman af
hwilket Kronan njutit io ars Ränta efter Bytet,
icke skulle undergå någon ny Skattläggning.
I stöd af hwad desse Författningar salunda
innehalla och uppå ofwan anförde grunder, anse
Riksens Ständer sig äga full anledning, at hos
Eder Kongl. Majit i underdånighet anhalla, det
alla de Byten som äro gjorde fran ar 1680 rll och
med 172Z, men icke redan blifwir genom fluteligt
Utflag hos Kongl. Maj:c afgjorde, maga uran un¬
dantag afffrifwas och såsom fastställa anses, samt
at j händelse sednare skedde Byten annu skulle wa¬
ra oafstucade, dehe matte utredas och med Dom
afgöras imil nästa Lagtima Riksdag; men om nä-
gre da återstå, desamma aldeles och för alla tider
a fr
Den 14 Mars. 58Z
afssrifwas och förfalla, hwarmed Bytes-contoiret
kommer at helt och hältet uphöra.
Men som de ivid samma contoir warande Tjen¬
steman ej böra derigenom fattas i saknad af sin
bergning; anhälla Riksens Stander i underdånig¬
het, at Kammar-collsZium ma i Nader anbefallas
författa et förslag öfwer beloppet af all den procent,
som Bytes-Lontoiret njutit de sednare femton arén,
samt at en femtondedel af denna Summ» ärligen un¬
der Tio ars tid matte lemnäs bemalte Tjensteman,
med wilkor, at de emedlertid göra tjenst pä annat
ställe, och at wid befordran eller dödsfall samma
underhäll indrages.
Riksens Ständer framhärda ec.
Stormägtigste Mernädigste Konung!
Dä i fraga om beredandet af en ^större Natio¬
ns!-fördel genom nya Handelsgrenars öppnande och
afpastade Tull-Författningars widtagande, oförut¬
sedd händelser ofta fordra sädane O.conom ffe ät-
gärder, som förur ej kunna bestämmas, och det
wid Afhandlingar med Utrikes Magter samt Han-
dels-Daclaters aftlutande ofta är oundwikligt at ä
wista waror förändra Stora Sjö-Tulls-afgifterne;
men deste, säsom upragne bland dem hwilka staf¬
wa egenskap af Bewiilning, enligt 60 §. af Re¬
geringsformen, icke fä ökas utan bifall af Riksens
Ständer, hwaraf skulle följa, at ingen rättelse ml
Stora Sjö-Tullsr^axan, förrän wid nästa Riks¬
dag kunde aga rum, ehuru mycket än en sädan rät¬
telse af Rikets sanna interesse päkallades; har det
warit et wigtigr föremäl för Riksens Ständ.rs om¬
tanka,
584 Den -4 Mars.
ranka, at i detta afseende undanrödja alla hinder
för Eder Kongl. Maj:t, at enligt detz Nädiga och
Landsfaderliga böjelse, stydda och befrämja Narin»
Aarne inom Samhället.
Til detta andamals tvinnande och enär til Sjö»
Tkulls-afgifternes rilfälliga förökande, Riksens Stän»
Ders bifall bör föregå; hafwa Riksens Ständer be»
slutit, ar samma bifall salunda meddela, at pä E»
Der Kongl. Maj:ts Eget Nädiga godtfinnande, imil
mästa Riksdags mä ankomma, at, enär omständig»
heterne derkil föranleda, efter infordrade underdä»
niga yttranden af wederbörande Lollcgier och efter
Stats-Raders hörande, ä de warvr som större Sjö»
Tulls-afgifter lämpeligen kunna paläggas, höja des»
se umgälder til och med ;o procent möftver Sjö»
Tulls-'l'-rx3,n; hwarwid Riksens Ständer dock i un»
Derdanighec förutsätta, at icke nägon sädan allmän
förhöjning mä ste, som cgenreligen äsyftar en öire^
tillökning af Stats-Werkets tilgangar, utan fast
mera endast de förändringar göras, som hafwa til
hufwudföremal, at gagna Handeln och Näringar-
ne; äfwensom at, dä sadant finnes med Rikets
Lasta förenligt, Eder Kongl. Maj:t i Näder täckes
tillära en motswarande nedsättning af Sjö-Tulls»
afgifternr ä sävane waror, som böra winna en bil»
lig minskning deri, til befordrande af en förmonli»
gare Handelsgemenffap med andra Länder.
Riksens Ständer framhärda rc.
su8terLclcs följande:
Utdrag af krotocollet, hållet i Högloft. Ridder»
stapets och Adelns klenum den iz Mars
S. D. Föredrogs a nyo och bifölls Lag-Uk-
ffo»»
Den 14 Mars. 585
ffottets den 2 Mars pä bordet lagda Betänkande-
angäende den af Friherre Stael von »olssin, cor,
jitr i^uclviF, wäckta fräga, huruwida, dä genom
det nya sättet at adla, endast äldsta Sonen blif-
rver Adelsman, den adlade Personens Döttrar för¬
lorat sin ratt at taga lika ars som btodren, för
Det Fadren blifwit adlad, utan at de andre barnen
utom äldsta Sonen, hast nägvn förmän deraf, och
dels hemställan, ar Systrar mätte ester LandSrättt
ärfwa lika med Bröder: Hwarom de öfrige kospec-
tive Ständen genom Utdrag af l>rotoLollet wänli-
gen skulle underrättas, kt supra.
Utdrag af ?rotocc>Uet, häller i Höglost.
Ridderffapets och Adelns klonum den
iz Mars i8iO.
S. D. Föredrogs ä nyo och bifölls Stats-
Utffottets den 8 Mars pä bordet lagda ^omorial,
rörande föreflagen förhöjning i Post-betjeningenS
Löner l allmänhet, samt Post-Din Äeursn sjölin
och Stockholms PostrLontoirs Betjening i synner¬
het: och ffulle de öfrige itosxeLtive Ständen genom
Utdrag af krotoLollet derom wänligen underrättas.
Ht supra.
Utdrag af krotocollet, hället i Höglofi.
Ridderffapets och Adelns Llenum den
iz Mars 18ro.
S. D. Bifölls Allmänna Beswars- och Oe-
Lvnomie-Utffottets den 8 Mars pä bordet lagd'.
Betänkande, rörande äispositionsu af den Aknden
tilhörige egendom, som under Krigstider pa Rege¬
ringens befallning se^uestrcras: Hwarom di öfrige
Ivo
586 Den 14 Mars.
LespeLive Ständen genom Utdrag af krotocollet
ffulle »vanligen underrättas. l-lt supra.
Utdrag af ?rotocoIlet, häller i Högloft.
Ridderffapers och Adelns klenum den
iz Mars 1810.
S. D> Beflöts at Riddarhus-Utffottets utlä¬
rande ffulle inhämtas öfwer den af Grefwe ^mil¬
ion, ^xel, gjorda motion, at til nästinträffande
Riksmöte stora Riddarhus-Salen matte med kakel¬
ugnar förses, llt supra.
Utdrag af ?rotocollet, hållet i Högloft.
Ridderffapers och Adelns klenum den
iz Mars 18io.
S. D. Sedan Högloft. Ridderffapet och A-
deln anfttt nödigt updraga Riddarhus-Utffottet, at
til Ridderffapet och Adeln inkomma med en förnyad
och fullständig red-Eion af Niddarhus-Ordningen,
i följe af de beslut Ridderffapet och Adeln deröfwer
fattat, beftöts nu derjemte, at Utskottet ffulle an¬
modas tillika inlemna et förslag til den underdåni¬
ga ffrifwelse, hwarigenvm om Kongl. Majus Nä-
diga bekräftelse dera ffulle anhallas. k/c supra.
Utdrag af krotocollet, hållet l Högloft.
Nidderffapeis och Adelns klenum den
iz Mars i8io.
S. D. Föredrogs et af Grefwe (-ylleudorZ,
.sobgn »enuin§, ingifwit IVIemorial, innehallande
Förslag at de mål som til Lag-Utffottets handlägg¬
ning blifwit remitterad och annu icke hunnit Utar¬
betas,
Den 14 Mars. 537
betås, matte vafgjorde öfwerlännäs til den wanli-
ga Lag«commi88ionen för ataf densamma til nästkom-
mande Riksmöte beredas, samt de som i Allmän¬
na Beswärs- och Oeconomis-Utskottet annu sakna
handläggning hänffjutas til pröfning af en sadan
Oeconomijk Beredning, som af Konungen under
dest Styrelse såsom Förmyndare war i lika afsigt
kallad: och blef vetta Memorial til Lag- samt All¬
männa Beswärs- och Occonomis-Utffotten l den
särskildt hwarvera af Utffotten rörande kuuetmre-
mitteraät. supra.
Utdrag af ?rotoLoIlet, häller i Högloft.
Ridderffapets och Adelns kleuum den
iz Mars iZio.
S. D. Bifölls Stats-Utffottets den 8 sistlid-
ne pa bordet lagda Memorial, rörande en under¬
dånig anhållan hcs Kongl. Masit, det mätte Kongl.
Kammar-OollL^iuiu undfå Nådig befallning, ar an¬
gående en O i Mälaren, Lindön kallad, anställa
behörig undersökning, huruwida Ve för dest ut-ar-
rendering föreffrifna wilker af Arrendatorn blifwit
upfylde; hwarefter enligt Lag dermed skulle förfa¬
ras samt förhållandet wid nästa Lagtima Riksdag
Riksens Ständer meddelas; och skulle de öfrige ke-
LpeÄlvs Stånden genom Utdrag af brotocollet här¬
om wänligen underrättas. supra.
Utdrag af krokocollet, häller i Högloft.
Ridderffapets och Adelns kieuum den
ig Mars 181O.
S. D. Beflöts, at sedan öfwer följande frä-
Zox Riks-Standen i deras beflut ftadnar 2 enior
2,
588 Den 14 Mars.
2, til afgörande af Stats-Utssottets Nämnd skulle
Lfwerlemnas:
i:o. Huruwida de' Löne-förmaner som öfwer
Hennes Majus Enke-Drottningens Stats-8 mms
warit pä Lxtrz Stat anflagne Hennes Majus Af-
werste-Marffalk och Ofwer-Kanimarherre, macke,
ifrän och med innewarande är fran Stats-Werkets
Star förswinna, och i dest ställe af Hennes Majus
Uttderhälls'>ummL utgä.
2:y. Hurnwida de 8062 R:d. hwilka blifwit
Hennes Kongl. Höghet Prinsessan
cillagde, säsom ersättning för förlorade
inkomster af Skiftet Quedlinburg, matte i anseen¬
de til Srarens närwarande betryckta tilständ in¬
dragas, och
z:c>. Bestämmandet af de grunder som böra
följas för anwändandet eller förvaltningen afdeledig-
warande eiler framdeles ledigblifwande Kungs- och
Kungs-Ladugärdar.
Och skulle de öfrige KespeAlve Standen, ge¬
nom Utdrag af ?iotocoliet,, härom wänligen un¬
derrättas. Ot Lupr».
Utdrag af krotocollet, hället i Högloft.
Ridderffapets och Adelns klenum veu
iz Mars i8ic>.
S. D. Bifölls Stats-Urssotters den 8 Mars
pä bordet lagda v>emo!ir»t, rörande ersättnings tvin¬
nande för de utgifter til ljus, ssrif-riEiizier m. m.
som
Den 14 Mars. 58-
som under innewarande Riksdag för Högloft. Rid»
derskapets och Adelns samlings-rum och Lsntrli blif-
wik gjorda, hwarom de öfriae l<e.-.peckive Ständen
genom Urdrag af erotocollet wänligen skulle unders
rättas. Ot supra.
Friherre ^amilton, Larl, upläste til
krotocoller följande:
Uti alla tider har tacksamheten sökt at fortva¬
ra minnet af njutne walgerningar til en Efterverld.
Folksia?, dä de hyst erkänsla til Regenter, hafwa
uprest Minneswardar eller Arestoder, hwilka trot¬
sa sjelfwa tidens wald. Enskildte hafwa afwen ät
enssildte bewisat deras tacksamhet; och ifrån sä ad¬
la ursprung hafwa wi siere klonumenter alr ifrän
Werldens första lider.
Dä Folkslagens odling mer tiltog, och de fria
konsterne under det at de beredde och medwerkade
til denna odling, hunno til den höjd af nara full¬
komlighet, som tilwann dem sina samtidas uplysta
agtiMg och tilgifwenhet och som ar et föremäl för
tvär lids beundran; länades Konstnärens hand at
ömsom af metallen eller Marmor», ömsom äfwen
med penseln förewiqa goda Furstars förrjenster el¬
ler deras större bedrifter. Och det har warit de
fria Konsternas (efter min tanka, rättwisa) lott,
at wara älskade, skyddade och gynnade af uplyste
Folkslag och af Store Regenter; och altid har
werkan af deras inflytande pä sederne bewisat, at
deras hägnad, ar det ät dem gifne understöd wa¬
rit nytkige.
Swen-
592 Dell 14 Mars.
Swensta Folket ar nog lyckligt at urisinKs-
unng äga en Furste/ som ej har större ärelystnad
än sit Folks wäl/ och som finner sin sällhet deruti
at äga detta Folks wördnad och tilgifwenhet. Och
ivar Konung har äfwen inom den korta tid som
Han förr Sweriges Spira, wunnit sin ädla öm
stan. Friheten är under Dest höga beskydd, ater-
wunnen och grundlagd; Fred är aterstäld med al¬
la de Magter som bekrigade ost; och han äger allas
war odelade wördnad, tilgifwenhet och erkänfla.
Riksens Ständer hafwa wäl för ej längesedan,
inför Konungen rolkat detze känstor a Nationens
wägnar genom en stor Deputation, och denna gärd
blifwer Uti Hnnalerne förwarad. Men jag wagac
tro at det wore Nationen ännu mer wärdigk, ak
pa et sa wäl för närwarande som i synnerhet för
en framtid mer synbart sätt brwara minnet häraf.
Och får derföre den äran att förestå Högloft. Rid-
derstaper och Adeln, at utbedja sig Kongl. Majus
tilständ, at pa gemensam eller allmän bekostnad fä
laka mala en stor Tafla öfwer deras Majuers Krö¬
ning.
Wi skulle härigenom stänka ost och wara ef¬
terkommande en för alla rätta Swenstar dyrbar
Minnesward af en Konung, som förtjent och wun¬
nit fik Folks kärlek.
Uti Herr Profefsoren och Riddaren von Lreäa
äga wi en Swensk Konstnär, som har sa mycken
förtjenst säsom Historiemålare, at han säkerligen
skulle utföra detta ämne pä et wärdigt sätt; och
da han, utan något understöd af allmänna medel
iikwäl
Den 14 Mars. 59r
likwäl förwarfwar en sadan sticklighet, at han stax
i bredd med de störste Malare Swerige någonsin
hast, lär han wara sä mycket mer förtjent til den
upmuntran ar fä författa denna Tafla.
Jag tror mig kunna försäkra, at kostnaden
för en sädan, der aila figurer blifwa kortraner, ej
vfwerstiger io,ooo R:d. Lar>c6 eller en lika 8umma
vm hwilken f. d. Konungen afsiutade med samma
Konstnär, för io är sedan, för en dylik öfwer Detz
Kröning; (hwilken likwäl ej kom ar fullbordas, e-
medan arbets-rummet ej lär hafwa blifwit färdigt,
förr än wid sista flutet af förra Regeringen). Och
dä Arbetets omfattning ä ena sidan betraktas och
ä den andra det, at, oaktadt priset af alla wanli»
ga ?ortrait8, i likhet med tidernes öfriga dyrhet,
betalas nu 50 procent högre än dä, detta pris
likwäl är detsamma som för io är sedan, lär der
wäl ej kunna anses at wara för högt?
För mm del önffade jag, at sä wida Högloft.
Ridderffapet och Adeln skulle bifalla denna min
motion, de öfrige Riks-Ständen inbjödes ar äfwen
deltaga och sig med otz förena i detta ämne, men
fä wida de genom de förra ärens händelser och des¬
sas följder skulle förnekas at kunna häruti ingä,
synes mig ac kostnaden icke är större än at den
kan utgöras endast af Säterierne genom en extra
Bewillning pä 4 är; och dä SäterierneS antal i
Swerige utgöra Z882 hela Hemman, och om för
hwarc och et sädanr helt Hemman ärligen erlades
Z2 H., sä upstär pa 4 ar en Lumma af R:d Van¬
er, 10,164: 22 H. med hwilken bäde Taflan och en
ril densamma anständig Ram kunna erhällas.
592 Den 14 Mars.
Uppä detta mitt anförande utbeder jag mig
Ldmjukast Herr GrefwenS och Landtmarssalkens
kry^o8ition.
Lades pä bordet
Företogs til afgörande Lag - Utssottets den s
dennes pä bordel lagda ?rojeS til Answarighets-
Lag för Riksens Ständers Fullmägtige iLanguen,
jemte detsamma ätföljande Betänkande.
Friherre ö^snnerkeim, I.3r8 August.
Wid öfwerseende af denna af Lag-Utffottet före-
flagna Answarighets-Lag, har jag trott mig finna
Densamma i wiha afseenden wara författad såsom
en infusion, mera än som en Lag. En instruc-
tion innehäller föressrister om hwad som bör göras
eller latas: en Lag, följderne om detza föressrister
ej upfyllas: Jag tror at Lag-Utskottet haft goda
anledningar, at såsom ssedt författa denna Answa-
righets-Lag, men jag tror äfwen, at den bör er¬
hälla en för en Lag mera paHande form. Sedan
Lag-Utssottet utarbetar sjelfwa saken, har det wa¬
rit ec lätt arbete, at omarbeta formen, och det är
en sädan omarbetning jag anhäller, at fä Högloft.
Ridderssapets och Adelns pröfning underställa. Det
är blott nägra fä fall jag ej trott mig kunna in¬
stämma i de förslag til straff som Lag-Utssoltet up-
gifwit, och hwilket jag äfwen anhäller, at dä den¬
na Lag ril afgörande xuuÄe-wis företages, fä un¬
derkasta Högloft. Ridderssapets och Adelns pröfning.
Herr von I^aUsvvoIfk, Larl 6u8tgfkejn-
bolci. Lag-Utskottet, som fäkt sig updragit, at
för¬
Den 14 Mars. 59Z
författa en Answarighets-Lag för Lanco-Fullmäg-
tige, hade trott, at nar "dessa Fnllmägkige genom
Ständers fulla förtroende dlifwic utsedde/ ingen
Answarighets-Lag skulle be hö froas; men dä sam-
relige Riks-.Ständen sadanr befallt, har äfwen
Lag-Utffottet warit pligcigt, at göra sitt Förslag.
At detta Förslag erhållit den form, hwaruoder
detsamma til Riksens Högloft. Stander blifwit
öfwerlemnadt, harleder sig deraf/ at Utffottet trott
sig böra följa ordalagen i de upgifter af ksnco-
btoglcnnenrot, sonl af ilLnco- llrffottet blifwit med¬
delade. Om den ForM, som Friherre lVlLErboim
lärer foresta, och han haft det förtroendet ad wisa
mig, pröfwas bättre, sa har jag ingenting at på¬
minna. För min del wil jag äfwen medge, at
densamma för en lag ar mera lämpelig; men jag
har blott trott mig skyldig at namna den anled¬
ning Lag-Utffottet haft til sitt förfarande.
Uplästes t:sta §. af Lag-Utskottets Förslag til
en Answarighets-Lag för Lanco Fullmägtige.
Friherre ltt-rirnerfteim uptäfte l §. äfsin
omarbetning, sä lydande: Unverläta Fullmagtige
at wid det tilfallS/ dä enligt Regerings-Dormens
;o §. Konungen i samräd med dem och Fullmag¬
tige i Riksgälds-Lootoiret, annan Riksdags'^Orc
än Hufwud - Sraden utsätter, noga iagttaga och
tilstyrka hwad de för det Allmänna finna mäst
lämpeligt och nyttigt/ ankomme det pä de samman¬
kommande Riksens Ständer at pröfwa, huruwi-
da Fullmägtige, en eller flere/ gjort sig vförtjente
af Riksens Ständers förtroende, eller böra under
ransakning til laga answar ställas.
Sjette Bandet. N:o z8.
594 Den 14 Mars.
Friherre kl 3NN elheim hemstalde härefter,
vm icke likwäl Venna tz. kunde aldeles utgå. Haus
stal dertil more, at Fullmägtiges åtgärd wiv
ifrägawarande fall wore sadan, ar de swäriigeu
derföre kunde ställas til answar, ry nar Konun¬
gen til en annan Ort an Hufwudstaden wil kalla
Riksens Stander, behöswer han blott höra Full-
magtige, men desse kunna ej pä något sätt bestäm¬
ma hans besiur.
Grefwe körner, ^äolf 6 öran. Jag
instämmer til alla delar rörande denna §. med
Friherre klaimcrbeim. Jag kan ej inse, hu¬
ru de kunna anses answariga förm sak, som egen-
teligen icke rörer deras förwalming af kanc:o-
Werket. Det högsta Fullmägtige wid detta til-
fälle äro berättigade at göra, ar at i underdånig¬
het til Hans Majit afgifwa stna tankar, men
Kongl. Majit gör derpä hwad afseende han behagar.
Herr von »Lusvolkk. Dä i Regerings¬
formen star, at enär Konungen finner nödigt,
ar flytta Riksdagen ifrän Hufwudstaden til en an¬
nan Orr, bör sadant ffe i samråd med Riksens
Ständers Fullmägtige i kanguen och Niksgalds-
Lomoiret, mäste, i fall derigenom ingen rättighet
vch ingen förbindelse blifwit desse Fullmägtige til¬
lagd, snarare Regerings-Formen andras, än denna
§. ur Answarighets-Lagen utgå. Dest bibehällan-
de kan deflutom pä intet satt wara wädligt, eme¬
dan Utffotret ej tilstyrkl annat, an at de dä sam¬
mankommande Riksens Stander stulle pröfwa,
huruwida Fullmägtige swaral emot deras förtroen¬
de eller ej, ensak, hwilken i alla fall lärer inträffa.
Den 14 Mars. 59?
Del kan således ester min öfwmygelfe wara lik¬
giltigt om §. borttages eller bibehälles; men Re¬
gerings-Formen ger full anledning/ att en sädan
K. i denna Eag mätte finnas»
Herr Nordenstolpe;, ^enäers, förenade
sig Med Herr von b^usxvolE
Grefwe slörnet, ^6olk 6öran, trod¬
de ar det wore stillnad emellan hwad Fullmägciqe
endast såsom räd kunde Konungen tilstyrka, och
hwad de såsom högste Styresman af ett Riksens
Ständers Werk gjorde wid Lsnco-Förwaltningen.
I det sednare fallet ägde de tydliga pligrer, i der
förra kunde deras upförande ej genom nägon före-
ffrift bestämmas. Skulle Konungen ej behaga gö¬
ra nägot afseende pä deras råd, kunde sa mycket
mindre answarigher äga rum.
Herr von ^aus^volkk yrkade/ ar Full-
Mägtige wäl icke kunde wara answarige för Ko¬
nungens Beslut at flytta Riksdagen, men deremot
för de råd de i della afseende meddela. Det för-
hölle sig wid detta tilfalle Med dem, likasom med
de högre Embetsmän, hwilkas råd Konungen äger
ar inhamra, och hwilka för dessa råd äro answariga -
ehuru de ej kunna bestämma Konungens Vestm.
Härril ropades af ätstillige Ja.
Herr Grefwe» och LandtMarskalkölr
gjorde proposition, at denna tz. aldeles stulle Utgå.
Ropades Ig och Nej»
.'-Hery
596 Den 14 Mars.
Herr Landtmarskalken gjorde derefter
proportion, at den mätte antagas sadan som Vett
af Friherre lVlannerbeim blifwit föreslagen.
Ropades Ja och Mej.
ÄtffLllige begärde, at ä nyo fa höm uplasas
Friherre ^lannerheims förslag»
Hwarester Friherre k^annerbeim ater
upläste denna §.
Herr von »auswolkk bewisade, al i af¬
seende pa sjelftva saken, denna §. more aldeles öf-
werensstammande med Lag-Urstottets förflag, men
at Friherre teranneibcim allenast reärgei-gr den l
rigtig Lagstyl, hwarföre han äfwett tilftyrkte, ac
densamma af Ridderffaper och Adeln matte gillas.
Herr Landtmarskalken förnyade derefter
sin proposition, rörande Friherre ^snnerkeims nya
reöaÄion af ttsta §; hwilken bifölls.
2 §. uplastes.
Friherre ^lannerkeim^ Dä denna §. stad¬
gar om 2:ne sarssildta saker, nemligen utbetalnin¬
gen af det stora och af det lilla Lreäitivet, och hwil¬
ka afwen i Regerings-Formen ej mindre til »vil¬
kor och ändamäl, an til dumma aro atssiljde,
ar i brolE^t til denna §. de i afseende pa dessa
cre6,tiv8 Utbetalning möjliga förbrytelser föreslag¬
na stadganden afwen älffiljda. Dessa stadgande»
äro således delade i siere Norner». Al en början
får jag uplasa det första. Fri-
Den 14 Mars. 597
Friherr? lVlAnnerbeim upläste derefter
följande:
Mbetala Fullmägtige deni 6z §. af Regerings-
Formen omnämnda mindre Summ?, antingen hel
och hällen, eller til större eller mindre del, innan
Konungen för dem förklara!, ar Hände äskade me¬
del oundwikeligen har af nöden, antingen lil Ri¬
kets förswar eller andra högst wigtiga eller ange¬
lägna ändamål, samt innan de derjemte undfätt
del af hela Stats - Rådets deröfwer inhämtade tan¬
kar , ware den eller de som til bestutet bidragit, för¬
lustige sä wäl Riksens Ständers som ock annat
allmänt medborgerligt förtroende.
Friherre kelsnnerkeim fortfor: jag bör
äfwen nämna, at detta mit Förstag i sä mätto
afwiker ifrän Lag-Utskottets, at Utskottet, som för
öpnandet af det större Oeöttivst, enligt min öfver¬
tygelse billigt stadgat 2:ne Ars fästning äfwen för
öpnandet af det mindre, föreslagit samma straff,
dä jag deremot för denna Lasus endast föreslagit
förlusten af Riksens Ständers och allt annat all¬
mänt medborgerligt förtroende. I dessa bägge fall
är utan twifwel brottslighets-graden gansta olika.
At i förtid öpna det stora Lregjtivet werkar en
inskränkning i Riksens Ständers owilkorliga rätt
och föreskrift, at wid wista bestämda tilfällen sam¬
mankomma. Det fel Lsnco-Fullmägtige i afseen¬
de pa det lilla (^recktiver kunna begä, är blott un¬
derlåtandet af den koi-muliwt^n, at i underdänig-
het begära del af Stats-Rädets yttrande. Det
beror nu af Högloft. Nidderstapet och Adeln, ar
sjelf pröfwa, huruwida det är tämpeligr, ar för
598 Den 14 Mars.
olika brottö förestrifwa lika straff, och läta Fullmägs
lige sä hardt umgälla en försummad formälitot;
när de Lalla fall, Stats-Naders yttrandemä wa¬
ra af hwad innehåll som halst, ej kunna wägra
at pä Konungens rscjuisition utbetala penningarne,
allenast derca yttrande blifwik dem meddeladt.
Herr von I-Irrusxvolkk. Lag-Utstottet har
äfwen delat sit Förstag i 2:ne lvlomsntsr. Jag
instämmer äfwen deri, at hwad det mindre o-s.
Mivst beträffar, ar frägan endast om iagtkagande
af en formalitet, och gr pröfningen, om det bör ut¬
betalas eller ej, ej beror af Fullmagkige, allenast
De fa del af Stats-Rädets yttrande. Brottet ar
äfwen sä klart och wal bestämdt, at det ar lätt
at unywika, och det wore i detta afseende icke wädligk
at förestå hwad straff som haldst. Likwal wil jag
äfwen för min del hemställa om fästnings-straff
Derwid kan wara af nöden, och tilstyrka, at l^o»
rnentet, sadanc som det af Friherre klaimsrkeim
hlifwir rsäitzer-rät, mätte gillas,
Herr Grefwen och Landtmarskalken
gjorde proposition pä detta Moment enligt Friherre
^annerlmims reclElon, med Ukesttttands af fäst¬
nings-straffet.
Ropades Ja och Mej.
Herr Grefwen och Landtmarskalken
frägade, om Nidderssapet och Adeln skulle onsta,
ar fästnings-straffet tillädes?
Ropades Ja och Mej.
Grefwe
Dc», 14 Mars. 599
Grefwe körner, Hclolk 6örsn. Jag
kan för ingen del bifalla, at ec sa obetydligt brott
belägges med et sa hardt straff, utan begär i sa-
dayt fall ar saken genom vattring matte afgöras^
Det ar ej enligt med sunda och wardiga Lag-krm-
ciper, at ej Lagltaga ett rigtigr förhållande emellan
brott och straff. Da, säsom redan ar bewisadt,
det ar mycken stillnab i brott at utbetala pa orig»
rig tid det stora eller bet lilla Lrccluivet, är detta
förhållande icke iagttagit. De beläggas med lika
straff. Om uraktlåtande! af en blott formaliter,
hwars iakttagande ej kunnat hafwa någon påföljd,
skulle straffas med 2 ars fängelse pa fästning, lä¬
rer efter samma grundsatser icke eller et billigt för¬
hållande emellan brott och straff wara iakttaget.
Jag kan således icke ifranga, at yrka gillandet af
Friherre l^lannerkeims pa billiga grunder ucar.e-
lade Förslag.
Herr von bia u »wolff. Lag-Utskottet har,
när det föreslagit fästningsstraff, för närwarande
Ca8U8 wisserligen icke trott sig fela emot sunda och
wärdiga Lag-brincipcr. Jag har wäl sjelf med-
gifwit, at fästnings» straffet ur detta Moment kun?
de utesiutas, men dec har ej stedt af sadant stal,
som skulle desi förestående wara stridande emot sa-
dane grundsatser. Utskottet har i detta fall trott
sig böra följa Lag-brmcipor i allmänhet, och har
ej för sig kunna: dölja, at brottet egentligen be¬
star i olydnaden emot gifna föreskrifter. Det lä¬
rer ej eller kunna undfalla någon, ar i miliMli-jstt
afseende gansta olika brott lika straffas, och^ at bär
en öfwerträdelse af O^ws, ben ma medföra rin¬
ga eller betydlig stada, likwäl säsom Oräres-brott,
med härdk straff plägar beläggas.
6o<? Den 14 Mars,
Herr m, förklarade sig anse wär-
digt, at föreskrifva kropps-straff för Personer,
som erhållit Ständers förtroende, och tilstyrkcean-
tagandet af Friherre ^tannsrlwims Försiag,
Herr Grefwen och Landtmarskalken
fragade, vin.icke Grefwe !Vlörner wille afstä ifrån
sitt yrkande om votering, och Ridderskapet och Adeln
bifalla lvlvmencet med bibehållande af fästnings
straffet,
Ropades Ja och Mej,
Grefwe I.örvenbjelm, Larl. wille för
sin del aldeles icke samtycka, at fästnings-straffet
bibehölleA
Friherre Lrgel von l-l öistein, Lorkitr
I.uclviz. Jag tror, ar da detta Försiag förra gån¬
gen til pröfning förewar, ansags fästnings-straffet
oanständigt och owärdigt, at stadgas för Personer,
som blifwit hedrade med Riksens Ständers för¬
troende. Men da war också fästnings-arbete der¬
med förbundet, , Detta arbete sinner jag wanhe-
drande, men ej fängelset pa fästning. Sädant har
blifwit manga utmärkta Personers lott, och det är
alwen nyligen stadgadt för wara högre Embets-
mans förbrytelser. Ett mindre och lämpligare kun¬
de dock för narwarande tilfälle upgifwas, säsom
at fliljas ifrån Riksens Ständers och allmänt för¬
troende, hwilket wi under denna Riksdag sekt icke
medföra nägon »vanheder, Jag sinner för mim
del, at det ar en ganska stor skillnad i brott, om
det stora eller det lilla Oreclittvet »lösligen utbeta-