hällne
hos
Högloflige
Nidderskapet°4 Adeln
Wid
Riksdagen i Stockholm
Är 1809.
8rocx«ol.Li,
Trpcktc i Tryckeriet isos»
W*' Regementsförändring, som den i3:de
Mars sig tilldragit, i anledning hwaraf
Hans Kongl. Höghet Hertig e^ki. af Söderman¬
land sig tills widare ätagit Rikets Styrelse un¬
der namn af Riks-Föreständare, hade Hans Kongl.
Höghet genom öppet Bref och Päbud af den i4.ds
i samma Mänad sammankallat Riksens Ständer,
til ett allmänt Riksmöte i Stockholm den i sta
Maj, til följe hwaraf Riksdagens öpnande ä
sistnämde dag genom Rckshärolden blef pä öfligt
sätt kungjordt, och Hans Kongl. Höghet Hertigen,
tils widare Riksföreståndaren behagade förmid¬
dagen, efter flutad Kåpört, til Landtmarskalk
utnämna LenLrsl-lVlLjoren, Landshöfdingen öf¬
wer Calmars Län, och Lommenäeuren med Stora
Korset af Kongl. Swärds Orden, Högwälborne
Herr Friherre stticllael ^.nkarsvärä, som, sedan
han Landtmarskalkseden aflagt och Stafwen af
Hans Kongl. Höghets hand emottagit, begaf sig,
beledsagad af de Line äldste Grefwarne, En af
Rikets Herrar, Riddaren och Lommeuäeuren af
Kongl. Maj ts Orden, Herr Grefwe tVlaZnus Lre-
äric Lralre och Afwer-Hof-Stallmästaren, Of-
wer-^cljutLliwn och ^lajoren, Herr Grefwe Lu¬
staf l^e^venkaupt, til Riddarhuset, hwarest Herk
Laron och Landtmarskalken genast fogade anstalt
om begynnelsen med anteckningen af Ridderffa-
pets ochAdelnsHerrarLedamöter til följandedagen
kl. g förmiddagen, hwilken dä börjades: och fort¬
fors sedermera dermed förmiddagarne den3:djs
4 Den 5 Maj
och 4:de Maj, hwarefter Högloft. Ridderffapet och
Adeln forsta gängen in Ll^uo sammanträdde
Fredagen den 6 Maji
klockan 11 förmiddagen.
Herr Larou och Landtmarskalken öpnade
sammankomsten med följande Tal:
Högwälborne, Wälborne Herrar, Grefwar,
Friherrar, Riddare och samtclige här församla¬
de Swea Rikes Ridderskap och' Adel!
Jag intager detta rum uppä Hans Kongl.
Höghets Hertigens Niksföreständarens Nadigste
kallelse och befallning.
Likasä oförmodad war för mig denna Nåd
och ära, som mit bekymmer är stort, huru jag
skall kunna wederbörligen smara emot et sä
dyrbart förtroende.
Oman wid de ämnen under ett Riksmöte
förekomma,- synnerligast i denna för wärt olyck¬
liga Fädernesland wädliga belägenhet, i saknad
ej endast af den talegäfwa, som fordrades för
at nog wärdigt kunna anföra en sa lysande för¬
samling , än "af mänga flere til detta wigtiga
.kalls utförande erforderliga egenskaper, och wid
Len älder, Lä, efter naturens ordning, själens
styrka är i synbart aftagande; buru skulle jag
rvägal emottaga Landtmarfkalks-Stafwen, den
Ni. mine Herrar, warit wäne at se i sä för¬
träfflige mäns händer, om ej lydnaden för den
ädle Furstes befallning, som af sjelfförsakelse
Zifwit o§ alla et sä stort efterdöme, dä han pä
Tldrens dagar ätagit sig sit älskade Fädernes¬
lands räddning, twungit mig bertil; och om
jag ej warit upmuntrad til denna lydnad af
Den Z Maj. 6
et oinskränkt förtroende ti! Hoglostiae Ridder-
ffapets och Adelns sä wäl kände, wörönads- och
högaktningswärde, patriotiske och Fäderneslan¬
det älffande tänkesätt.
Mine Herrar!
Eder enighet, Edert inbördes förtroende, E-
der foglighet, Eder rådighet och Eder ståndak¬
tighet i rädstag och beslut, och Cora billiga up-
offringar om sä päfordras, skola i förening med
wära Med-Ständers medwerkan, uvrätthMa
det til fall lutande Fäderneslandet, fullborda dest
räddning och återföra den aflägsnade sällheten
bland dest inbyggare; b martill jag önffar Hög-
lofiige Nidderffapet och Adeln lycka och denHög-
sics walsignclse.
Enskildt anhäller jag wördnadsfullt omHög-
losiige Ridderffapets och Adelns benägna och pn-
nestfulla öfwerwcnde med min bristande förmä-
ga; et öppet förtroende, rent upsal, oförfalskad
nit, warm kansta för Fäderneslandets och sann
högaktning för det wordnadswärda Stand, hwar-
af lyckan gjort mig til medlem , är hwad bos
mig'med säkerbet kan paräknas, och jag inne¬
sluter mig uti Hogloflige Ridderffavets och A-
dclns bewägna och pune si fulla wänffap.
Friherre ^ullbeck, ?ebr Dä
hästra Armens kraftiga och wärdiga företag
til Rikets frälsning warit en huftvudaniedning
til den här lyckligt inträffade och utförda Nege-
mentsf rändrina, som afwarjt en öfwerswäm-
ning af Rikets stender, som fredat land och flä¬
der ifrån plundringar och kanske ödesmäl, och
6 Den 5 Maj.
som föranledt detta Ntt päbegpnta Riksmöte,
hwilket jag med upriktig känfla önskar mätts
säkert bereda Swcriges framtida wälgäng och
sjelfständighet, sä lärer Ridderffapet och Adeln
finna sig lika ssyldigt sorn wärdigt, at til desto
sä älskade som aktningswärde ' LLapenbrödcr
frambära erkänslans och >tacksambetens gärd,
hwaröfwer jag fär den -äran ansätta om Herr
karons och Landtmarffalkens prono^irio,, dä i
händelse af bifall wäre Med-Ständer äfwen tor¬
de fä inviteras, att uti en sädan tacksägelse del¬
taga.
Herr kindborn, (?u5tak^clolpl>, anhött at
följande af honom undertecknade lviLmorial mät¬
te warda upläst:
ödmjukt anförande til krotocollot
Herr karon?, 6eneral-ivl3joren8, Landtmar-
skalkens m. m. och Höglcflige Nidderffapets och
Adelns uplo stare afgörande fär jag ödmjukast
underställa/huruwida ej med detta första Ständs
ovärdighet och erkänsla wore öfwerensstämman-
de, at det igenom Herr karon m. m. och Landt-
marssalken hos Hans Kongl. Höghet Hertigen
och Riks-Förcständaren utbad sig denNäden, at
antingen helt och bältet etter utr en stor Depu¬
tation anförd af Herr karon m. m. och Landt-
marffalken, för Hans Kongl. Höghet Hertigen
och Riks-Föreständayen finge aflägga dest under-
dänigste Tacksägelse och Wördnadsbctygelse der¬
före, at Hans Kongl. Höghet Hertigen och Riks-
Föreständarcn, oaktadt dest sjuklighet, den >z:de
fistledne Mars ej undandrog sig uti den ej alle¬
na öfwer hela Swea Rike, utan synnerligast
Hufwudstaden dä hotande farans stund, emotta¬
ga
Den 5 Maj. 7
taga Riksstyrelsen, och igenom den hastigaste
»verksamhet afböja mängfaldigt annars inträf¬
fade olyckor, som för längre lefwande samtida,
men synnerligast för efterkommande ännu mer
stola updagas: samt om Höglostige Riddersta-
pet och Adeln proportion derom bifaller, om
icke en Deputation genast derom borde meddela
de öfrige re8peetive Ständen detta deras beslut;
bäde for at fä weta huruwida de härutinnan
sig med Höglostige Ridderstapet och Ädeln will
förena, som ock för at ej af dem derutinnan
förekommas.
Likaledes om icke Högloft. Ridderstapet och
Adeln stulle finna sig wärdigt, at igenom en
Deputation til de Herrar och Män, som nämde
dag den i^:de Mars, medelst fina wisa steg och
bibehällen ordning, utan minsta blodsutgjutelse
tilwägabragte Sweriges räddning — derföre
aflägga HöglostigeRidderstapets och Adelns wörd-
nadsfullaste erkänsla och tacksamhet. Säsom de
förnämste wid detta stora och beundranswärda
werk, äro wifierligen En af Rikets Herrar,
Hans LxeellenLL och Öfwer Stäthällaren m. m.
Herr Grefwe Klingspor, (renelal ivlajoren m.
m. Friherre ^6!ercreut2 samt E)fwerste Dieuts-
nanten M. M. Leo-» ^61er8parre, som fastän
sedermera ankommen, ofelbart medwerkat, af
känflan wid fina medundersätares lidanden och
Fäderneslandets olyckor.
Herr karon och Landtmarskalken hem-
stälde, om icke i anledning af Friherre xuäbecks
och Herr rnljebopn3 gjorda Förslag, Riddersta¬
pet och Adeln stulle behaga pä nägot sätt för¬
klara Herr Lenera! ^la^oren^älercreutiL och Herr
rbf-
8 Den 5 Mai.
Efwerfie-I-ieutsngntc-n ^cllsrspLric: sin aktning
och erkänsla. Herr Landtmarffalken ansäge wäl
för sin del en Deputation til desse Herrar wara
et mindre lämpligt sätt, och hemställde om ej
Ridderffapet och Adeln ffulle behaga at inför sig
läta upkalla bemälle Herrar för at af Herr Landt¬
marffalken ä Ståndets wägnar mottaga förkla¬
ringen af desi tänkesätt.
Bifölls.
Hans Lxcellence! Herr Grefwe lduutb,
Lric, förmälte sig alldeles fullkomligen billiga
den nu gjorda proposition om yttrande af er-
känfla för sä utmärkta och ädla Män, som Herr
Leneral-/eisören ^cllercrstitL och Herr Effwerste-
Dieutenanten grälerspLrrs. HgN Utbad sig alle¬
nast tillika fä hemställa om icke i samma tack¬
sägelse borde inbegripas Hans Lxcellsncs Off-
wer-Stäthällaren m. m. Herr Grefwe klingspor,
som likaledes bidragit til de händelser, hwilka
försatt Riksens Ständer i belägenhet at nu träf¬
fas tilsammans.
Bifölls.
Friherre Diljsncrgntx, fobs.n Vilbelm:
Om, enligt Högloft. Ridderffapets och Adelns
fattade beflut. Hans llxceiiencs Fältmarffalkeir,
^fwcr-Stätkällaren, rn. m. Grefwe ldiinzspor.
Herr OcMeivg-lVl-Tjoren L^ron ^alsiLreutL och
Herr Efwer-^äffuanten, ^'fwerste Dientenanten
och Riddaren ^6lk-r8p:rrrt- nu kallas för at er¬
hälla Ridderffapets och Adelns bifall och tacksä¬
gelse blir detta uttrycket af endast ett Ständs
tänkesätt, hwaremot jag är öfwertygad, at desse
Herrar och deras Vapenbroder böra hoppas och
wänta en genom samtelige' Riksens Ständer be-
siutatz
Dcn 5 Maj. 9
ftntad sEtion af deras trl Fäderneslandets räd¬
dande utförde wärf. Jac; wägar derföre ödmju¬
keligen föreslä, at tacksägelse-aär<-8s«r til desse
Herrar och alla som deltagit i deras ärofulla
bragder, blifwa upsatte, ocl/at Ridderffapet och
Adeln, genom nu afgäende l>pu^6on, hos ve
öfrige respeclivo Niks-Ständen anhäller, at de
wille Sig med Ridderfkapet och Adeln förena om
berörde /^clrossers clLcretsrancle i samtlige Rik¬
sens Ständers namn.
Herr Laron och Landtmarskalken. Hög¬
loflig Ridderffapet och Adeln hade redan bifal¬
lit upkallelsen inför Ständet af de förbemäldtö
Herrar och Män, och sedan Ridderffapet och Aoeln
rm pttrat stg wilja förklara fin wälwilja, äfwen
för Hans Lxeellence Herr Grefwe klingspor,
skulle Herr Landtmarffalken foga anstalt om en
invitation til Hans bxeellence, at stg äfwen r
förmiddag inställa.
Herr Hgerbjelm, 8eve6 6nstak. Sedan,
enligt hwad afen wärd Ledamot är proponeraclt,
Ridderffapet och Adeln spnes wara ense at Rik¬
sens Ständer mätte frambära sin tacksamhet för
Hans Kongl. Höghet Hertig för dess nå¬
diga wälwilja, at i Rikets wädliga belägenhet
a tag a/ig dest stprelse, har öfwerläggningsäm-
inet blifwit, at äfwen förklara den allmänna
erkänslans röst, för de wärdige Herrar och Män,
som Lil den ffedda Regementsförändringen bi¬
dragit, och Ridderffapet och Adeln har warit af
den tanka, at för dem, infor Ständet upkallade,
yttra dessa tankesätt. Jag wägar til Högloft.
Ridderffapet och Adeln hemställa, om icke det
wore mera i sin ordning, och för dessa Herrar
2 mera
LQ Den 5 Mas.
mera tilfredsställande, at detta Ridderftapets
och Adelns beslut först gäfwes deras respeccivs
Med-Ständer tilkänna, hwarefter, i fall af de¬
ras instämmande deruti, hwarom ingalunda kun¬
de twiflas, den förklaring kunde gemensamt ä
Riksens Ständers -vägnar pttras, at de hade
gjort sig af Fäderneslandet wäl förtjente.
Herr Laron och Landtmarskalken för-
mälte sig äga sig bekant, at de öfrige Stånden
äfwen redan torde warabetänkra pä något steg,
som med förewarande ämne ägde gemenskap, och
förmodade, at Ridderskapet och Adeln genom
någon Deputation i dag torde fä sig et sädant
tilkännagifwande meddelt.
Friherre Liljencrants, joban Willielm.
Som den af mig gjorda motion, långt ifrän at
mara stridande mot det af Högloft. RidderffapeL
och Adeln tagna beslut, endast rörer et nödigt
utwidgande deraf, och jag rundt omkring mig
hör, at min tanke gillas, sä fär jag hos Herr
Laron och Landtmarffalken ödmjukettgen anhällö
0M proposition.
Herr 6ripenrvalclt, jacob Lric, erindrade,
at den p oposition, som af Herr Laron och Landt¬
marskalken blifwit gjord, -vere bifallen, och at
Medes detta mäl ej torde widare böra blifwc»
et öfwerläggningsämne.
Atskillige conkormeracle sig yred Friherre
Liljencrants.
Friherre Lieetvvoocl, jacob, pttrade sig,
at Aet more wifterligen pä det högsta smickran-
de för de Herrar, hwilka nu more et föremäl
för
Den 3 Maj. ir
för Ridderskapets och Adelns erkänsla, ak en
xr-ooo8ition om deras hedrande wore i deras
Stand wäckt; men oändligen mera tilfredsstäl-
lande, om samma hedersbetygelse skedde af Rik¬
sens Ständer gemensamt.
Herr Laron och Landtmarskalken trod¬
de, at sedan den gjorda proposition more bifal¬
len, kunde, om Ridderffapet och Adeln sä be¬
hagade , nägot steg til gemensamhet med de öf¬
rige Ständen sedermera tagas.
Friherre Stjernstedt, Larl, instämde utr
den tanke, som Friherrar inljencrantL och kleet»
rvooa redan hade pttrat.
HerrLaron och Landtmarskalken. RiS-
derskapet och Adeln torde behaga läta detta äm¬
ne hwila, til dest wi sätt emottaga de andra Stän¬
dens Depuralioner.
Härtil ropades
Herr Laron och Landtmarskalken. E-
buru det ej lärer warit brukligt, at inför Rid-
derskapet och Adeln justera de tal, som afLandt-
marffalken hällas, utbeder jag mig, at i anse¬
ende til ämnets wigt, nu fä upläsa det Tal, jag
i morgon ärnar hälla til Hans Kongl. Höghet
Riksföreständaren, säsom Ordförande för Rik¬
sens Ständers Stora Deputation. Herr Laron
och LandtMarffalken upläste derpä följande Tal:
Hög-
13 Den 6 Maj.
Högbornc Furste, Swea Rikes Arf Furste
och Rrks Förcftculdare.
Riddcrstapet och Adeln har, jemte Rikets
öfrige Innewänare, med den' listigaste oro följt
mwecklingen af de händelser, som beredt och
fullbordat et kärt Fäderneslands wanmagt och
vlyckor; detta Ständ skyndar nu, at för Eder
Kongs. Höghets sötter nedlägga dest warma och
nnderdaniga tacksamhet för FäderncslandetSrädd-
ning. FZrdt til branten af afgrunden, omgif-
wet af fiender, med alla beredeiser til et ho¬
tande borgerligt krig inom sit ssöte, kar det i
denna tidpunkt af allmän och oundwiklig wäda
funnit et stöd, i Eder Kongl. Höghets wishct;
et kopp om lugnare och lyckligare tider, i Eder
Kongl. Höghets kända grundsatser, och et lange
saknadt förtroende för sin högste Styresman,
i Eder Konal. Högbets Fosterlandskänsla och o-
flrymtade tilaifwenhet för det Folk, som nu för
andra gången Kallar Eder Kongl. Höghets fa-
drrliga omwärdnad.
Det kopp Fäderneslandet fästat wid Eder
Kongl. Höghets Person bar redan genom hän-
delserne besannats. Ej längesedan war äfwen
en swag önskan om fred ansedd säsvm brottslig;
nu utgör detta wigtiga föremäl allt Eder Kongl. ,
Höghets ömma aliggande. Mätte Eder Kongl.
Höghets bemödanden möta den framgång, som
Rikets wäl och renheten af Eder Kongl. Hög¬
hets afsigter förtjena, och Eder Kongl. Höghets
hjerta winna den dyrbaraste belöning i Swen-
Hes framtida sällhet och sjelfständighet.
Det har ej warit et Ständ, ej en klast af
mennissor, som grundat och medwsrkat til ivar
när-
Den 5 Maj. , i3
närwarande ställning, det har warit et stort,
manligt och gemensamt företag af Nationen.
Sedan desi Söner fruktlöst upoffrat sig pä strids¬
fältet, ägde de ännu en fara at trottsa, och be
hafwa fUNNits, sä wäl wid Wästra Armeen, sorn
här i Hufwudstadcn, som följde af sina Med¬
borgares wälsignelser, ätagit sig Fosterlandets
sak, lyckligen utfört densamma, och gjort sig
af Fäderneslandet wäl förtjente.
Mig äterstär nu ej annat än at försäkra
Eder Kongl.Höghet om RidderSkapcts och Adelns
underdåniga trohet och tilgifwenhet för Eder
Kongl. Höghets Person, om deras fasta föresats
at fullborda det werk, som med sä mycken fram¬
gång blifwit börjadt; om deras öfvertygelse,
at detta stora och heliga föremäl endast kan win¬
nås genom enighet och inbördes förtroende, samt
vm den tanka som uplifwar allas hjertan, och
ger en ny lyftning ät allas sinnen, den at lef-
tva och dö et stridbart, fritt, lagbundet och sjelf¬
ständigt folk.
Nti Eder Kongl. Höghets fortfarande näd
-innesluter sig Riddekffapet och Adeln underdänigst.
Hwilket Herr Landtmarskalkens Tal med
bifall afhördes och gillades.
Uplästes et af Herr Lellerstsät, in-
lemnadt t.lemoriLt, sä lydande:
Ändteligen är den tidpunkt äter inträffad,
dä Swea Rikes Ridderskap och Adel, samladt
för at om Rikets wärf öfverlägga, ej mera be¬
fara, at för sina ptranden in kienis antingen
in-
14 Den 6 Maj
inmanas i häckte eller fläpas inför fjärmare el¬
ler närmare Domstolar. Wi hasme dock under
denna förflutna tid ej falt det mod, som ägnar
rättskaffens Medborgare ochSwensteRiddersmän.
Härom wittna ware sä tryckte som otryck-
te krotocoiis-,-. Jag får i anledning häraf pro¬
ponera, destas tryckande, pä det sätt, som tvid-
förre Rjksdagar öfligt warit, likwäl med det un¬
dantag, att derutur skiljes Riddarhusets Oeco¬
nomi», och at af det dertil tilförordnade Ut¬
skottet, stylén och icleerne städas, dock med We-
dcrbörandes eget samtycke. Wärk Ständ är för
ädelt, och wi alle för mycket lifwade af en sann
medborgerlig anda, at icke också det wi genom
tryck lägge för allmänhetens ögon, bör sä-myc¬
ket i wär magt stär, nalkas fullkomlighet, ehu¬
ru wi ej alls gjort lUtter-in^en till wart hus»
wudyrke. Ej heller linnés nägon genare wag til
inhämtande af nödige Niksdagsmanna krmdsta-
per, ingen renare kalla för upwärande Lagstif¬
tare, mera klar och frugtgifwande, til spridan¬
de af ljus i wigtiga ämnen, til stärkande af
medborgerlig dygd och o försträckt mod, til san¬
ningens förswar, til befästande af egen ock til
erinrande af allmän öfwertygelse, än et flitigt
betragtande af bwad wäre saknade och beröm¬
de fäder och företrädare pä Riddarhuset, under
sä olika st-ften, stundom med framgäng, ej säl¬
lan med äfwentyr, och endast til bewärande af
Ridderskapets och Adelns ära och egen tillfreds¬
ställelse anfördt. Ehnom desta skatter för dem
som ej räkna pä nöden, dä frägan är at gagna
et älskadt Fosterland; Följden deraf skall ej u-
teblifwa, at Ridderskapets och Adelns krotocol-
ler skola hädanefter, som hitintills bewisa sagt-
Den 6 Maj. i5
mod wid sanningens undersökning, ifwer emot
listiga försök, benägen eftergifroenhet emot billi¬
ga fordringar, likasom oförskräckt motständ om
wäldet försöker brpta de bommar, hwarmed La¬
gen omgjordat sa wäl allnränt som enskilt wäl.
Stockholm den 5 Maj 1809.
^obn Leäer3teclt.
Riddarhus-8ecretsrLren. I anledning af
hwad Herr Lsäersteclt i sitt iVlemoriU anfort,
rörande stilens och läeern:^ städande af ett, til»
förordnadt Utskott, bemstälde. han, huruwida
Rldderskapet och Adeln kunna finna rädligt, at
til denna delen af iviemoi-uUet bifalla, enar de
jemnkningar, som af Utskottet kunde göras, möj¬
ligen kunde urarta til werkliga förändringar:
och tpckte Riddarhus-LecretsrLien, ätmindstone
för sin del, sig i händelse af annan hands ät-
gärd, icke kunna inför LubUguen answara för
rigtigheten af ?rotoLollet.
Efter en korrt öfwerläggning bifölls Herr
6eäer8!.kät8 ^iLinoriLl, med undantag af det,
som rörde stilens och läsLruLL städande, genom
et särskildt Utskott.
Anmältes och infördes pä manligt sätt/n
Deputation ifrän det hederwärda Bonde Stän-
det, anförd af Riksdagsmannen /tnUersjiLnssoli
Deckert ifrän Utterboda, hwilken genom föl¬
jande tal förklarade sitt Ständs tänkesätt:
Högwälborne Herr ^.aron och Landtmarskalk,
samt Högloflige Ridderskap och Adel!
DL
16 Den 8 Maj.
Dä Bonde-Ständet genom ost dest Depuks'-
raäe nu aflägga sin första wärdnadsfulla halck
rung hos det Höglofliga Ridderskapet och Adeln,
sä önskade det at kunna framföra den ined li¬
la ^vältalighets som uprigtighet och ärlighet.
Wärt yrke tillåter ost icke ätt öfwas i den förra,
men de^sednare äro ost medfödde. Anledningen
att inför Ridderskapet och. Adeln betyga war
wördnad och tilgifwenhct är nu större'an den
någonsin kanske warit, dä det är, inom detta
lelland, som wi igenkänne de tappre Ridders-
rnän, hwilka pä et sä utmärkt sätt bidragit til
Fosterlandets räddning, dä dest undergång war
sä godt som afgjord. Det är ju edert werk.
Riddersman och Ädlingar: att wi nu uti lugn
kunne öfwerlägga om Rikets angelägenheter.
Waren försäkrade, att Bonde-Ständet wetwär-
dcra det steg, som är taget, och tillät det hoppas,
at följderne deraf skola bereda wärtgemensam¬
ma wäl. Derföre, om någonsin förr, waren nu
i synnerhet wälkomne! och mätte enighet räda
wid alla edra öfwerläggningar, sä äro wi för¬
säkrade, at lyckan och wälsignelsen icke skola
saknas. Bonde-Ständet utbeder sig, som den
största lycka och ära, at fä wara inneslutet uti
Högwälborne Herr L^rons och Landtmarskalkens
samt Högloflige Rjdderskapets och Adelns bewä-
genhet, ynnest och förtroende.
Riddarhusordningen af är 1626 uplästes,
Lil och med ro §.
Anmältcs och infördes en Deputation af
-et Högwördiga Präste-Ständet, anförd af Herr
Vi-
Sid. 16 tillägges, efter orden: ynnest och förtroende.
följande:
Herrknrcin och Landtmarskalken be-
srvarade pä tjenligt sätt bwad Bonde Sandel,
genom sina Ot-purerLäs, henagat för Riddersta-
pet och Adeltt förklara, inneflulandes Riddersta-
pet och Adeln i det Hederwärda Bonde-Ständets
wänstap och förtroende.
vexutLtionen afträdde, beledsagad efter Ivan»
Ngheten.
Anmäldes och infördes en Deputation af
det Wälloffiga Borgare - Ständet, anförd af
Rädmannen t trtockkolm, Lagmannen Isac Lein.
jioiä Liom, som pä följande sätt tolkade sitt
Ständs förtroende och wänstap.
Högwälborne Herr Laron och Landtmarskalk!
samt
Swea Rikes Högloft. Ridderskap och Adel!
Inför Herr Laron och Landtmarskalken-och
Högloft. Ridderffapet och Adeln stpndar Borga-
Ständet, at genom Ost, dest Dc>put«-raäe, fram¬
bära sin första wördsama hälsning.
Om, sä längt historiens minne räcker, öf¬
wer Swerige aldrig upgätt en tid, mera bördig
af stora händelser, än den närwarande — och
om detta Riksmöte kommer at afgöra, kuruwi-
da Swensta män mera stola äga et Fädernes¬
land eller ej — hwilka frugtanswärda förbin¬
delser har icke det allmänna förtroendet älagt
folkets ombud, at genom wishet i rädflagen och
manlighet i besluten, wara mägtigare, än wära
olyckor
olyckor! — Under dessa betragtelser har Borga-
rc-Ständct redan öprrat sina öfwerläggningar
för et Riksmöte, som ä nyo ffall förete det sto¬
ra ffädespelet af en Nation, hwilken ändteligen
tröttnat wid sin ofärd, och gär at genom egen
kraft återtaga sin rätt til sållare öden. För
dessa ändamål anser Borgare - Ständet Rikets
Ständer wara sammankallade af en Furste, som
i wädans stund, glömde hwilans behof och min¬
des blott sitt Fädernesland — för dessa ända-
mäl ffall Borgare,Stände' gä hans afsigter och
sina mödor til mötes, utan frugtarr och utan be¬
räkning af försakelser — för dem skole tvi, sä¬
dan än wär öfwertygelse, finna en förökad styr¬
ka i wära Medständers tänkesätt, och främst der¬
ibland i forelysande erempel af det Ständ, som
nu emottagcr det första bewiset af wär högakt¬
ning — som förenar bördens företräden med
uplysningens — och frän hwilket man i fordna
dagar, liksom i wära, sett utgä män som käm¬
pat för Fosterlandets wälfärd eller tänkt för
dess ära och sjelfbeständ, och gifwit minnets rygt-
barhet deråt genom wapnens framgång eller
snillets
Under de trognaste onffnmgar för den all¬
männa sakens befordran anhäller Borgare-Stän-
dct, at af Herr aron och Landtmarffalkens samt
Högloft. Ridderffapets och Adelns ynnest och be-
wägenhet omfattas.
Veswarades af Herr Laron och Landtmar-
ffalken, hwarefter Depukationen afträdde, beled¬
sagad, lika som wid ankomsten.
Den Z Maj. 17
Biskopen öfwer Linköpings Stift, UreoIoZuL-
I^L^rniLtsli LlaAister Larl Kosön von Kossn-
stein, hwilken genom följande T«! framförde
Präste-Ständets wänliga lyckönskan:
Präste-Ständet skyndar at hos Högwälborne
Herr i^ron och Landtmarskalken samt Högloft.
Ridderskapct och Adeln, genom osi sine lleputs-
racle, nedlägga sin wördsamma helsning och sin
lyckönskan til detta Riksmötes början.
Sällan hafwa Rikets Stander samlats un¬
der mera brydsamma omständigheter, men äf-
wen sällan med lifligare hopp, med wigtigars
föremäl för omtankan, med starkare och mera
allmän föresatts, at redligt och kraftigt bereda
ljusa och lugna dagar för kommande flagten.
Ingen Swensk man kan finnas, soln icke
insett den wäda, hwari et älskadt fosterland
swäfwat, det djup af elände och förstöring, i
hwilket det war nära at nedstörtas. Ingen lä¬
rer kunna finnas, hwars bjerta icke redan up-
sändt tacksamhetens heliga offer til denAlsmäg-
tige Försynen, som pä et sä underbart sätt, ge¬
nom sällsynta dygder, genom sammanlänkning
af mänga oförsedda , med klokhet och ädel dri¬
stighet begagnade tilfälligheter, räddat wart fal¬
lande samhälle, och beredt möjligheten af dest
framtida bestånd, lugn och wälfärd.
Försynens Näd; dtt offer H. K. Höghet
Nlks-Föreständaren gjort Fäderneslandet af sitt
enskilta, älskade och oafbrutet sökta, lugn; det
tappra och ädelmodiga bemödande, hwarme!>
Swenske stridsmän förwärfwat sig en ostridig
3 rätt
18 Den 5 Maj.
rätt til samtidens och cfterwerldens beundran
och tacksamhet, hafwa fört ost sä längt — Det
som äterstär, stal säkert af förening emellan
Sweriges Hjelte och Swea Rikes Ständer, be¬
redas och upfyllas. — At förtroende och enighet
emellan Rikets särskilta Ständ, warm kärlek
för Fäderneslandet — nödwändiga wilkor för
wära öfwerläggningars lyckliga utgäng — i sa¬
kernas närwarande ställning ffulle kunna sak¬
nas, är knappast Länkbart.
Präste-Ständet, fullkomligen öfwertygadt
om Högwälborne Herr barons och ^andtmarskal-
kcns samtHögloft Ridderskapetsoch Adelris tänke¬
sätt, hoppas njuta samma rättwisa förtroende/
och innesluter sig uti Höawälborne Herr L^rons
och Landtmarskalkens samt Högloft. Rrdderskapets
och Adelns ynnest och bcwägenhet.
Beswarades af Herr Laron och Landtmar-
ffalken, hwarefter Lieputatlonen afträdde, pä öf-
ligt sätt beledsagad.
Uppä gjord och bifallen proposition af Herr
Laron och Landtmarffalken, at sedan Högloft.
Ridderskapet och Adeln fatt emottaga de irenne
öfrige Stättdens i)-purera6e, Ridderskapet och
Adeln nu torde behaga täta desi lyckönsknings-
vepnrstion Lil dem afgä; blef denna . epura-
tion, anförd af Friherre Lleinin.l-, Llaes, np-
xopad, och begaf sig frän Riddarhuset.
Friherre Liljencrants, joban Vilbelm.
Ikpropad at wara en medlem af den Deputation,
som
Den 5 Maj. 19
forn til de öfrige respective Ständen skall af-
gä, fär Ho6 Högwälbornc Herr Laron och Landt-
Marstalken jaa ödmjukeligen anbälla, at nägon
annan i mit ställe utses, emedan jag icke kan
aflägsna mig innan propositions är gjord, och
jag bort mit anförande wara etdera bifallit eller
förkastadt.
I anledning häraf skulle i Friherre Liljen-
crankLes ställe en annan Ledamot anmodas at
åtfölja Leputationen.
Herr Schönström. ?ehr, anhöll hos Herr
Laron och Landtmarffalkcn om underrättelse, hu-
ruwida någon anstalt redan more gjord, at med¬
dela Hans LxcettoncL Herr Grefwe klingspor.
Herr Oeneral-lvlajoren /gglercreuot samt Herr
Ofiverste-s^6ut0N!?nti-n ^cllersparre, Riddersta-
pets och Adelns önskan at emottaga dem pä
Riddarhuset; och dä detta af Herr Laron och
Landtmarstalken bejakades, föreslog Herr Schön¬
ström, at deras emottagande mätte ste genomen
Lepntation.
- Mänga ropade härtil Ja.
Friherre Liljencrants, fohgil Vilhelm,
prkade widare den af honom wäckta fräga, on;
aclress til Hans Lxcellence Herr Grefwe LliNF.
8por, Leneral-hlajoren^cllercreutr och H)fwerstö-
Lieutenanten ^cllersparre, tilläggande: min Me¬
ning är ingalunda, at den aclress jag yrkar nu
skal öfwerlemnas til, eller uplasas för ofta be-
mälte Herrar och Män, utan den är, at acires-
?en aldrig bör äga rum förr än den wunnit de
80 Den 6 Maj.
öfriga Riks-Ständens bifall, och de med Rid-
derffaret och Adeln sig derom förenat, samt at
Ridderffapet och Adeln, långt ifrän at märtta
pä anledning dertil ifrån sina Med Ständer, bö¬
ra wara de forsta at lisma och nnderhälla den
co-och sammanstämmighes, som under
loppet af detta Riksmöte är at förhoppas.
Herr von ^csinlLepbeim, Os,vi st. 2§id
den warma tacksamhet, som hmar och en i sit
hjerta känner för de ädle och hjeltemodigt Män,
som räddat Fäderneslandet frän en ögonskenlig
undergäng, och med det samma beredt detta märt
Riksmöte, har Högloft. Ridderskapet och Adeln
skyndat, att genom en stark acci-nnation bifalla
den gjorde propositionen, att pä ett offenteligt
och högtidligt sätt wisa ät desia sine högtför»
tjente Ledamöter en motfwarande erkänsla; uren
som nägon olikhet i metsiosten sedan blifwit fö¬
reslagen eller nägot tillägg ansetts nödigt, och
dä hastigt tagna beslut igenom acclamation äf-
wen för detta medfört wädliga följder, önffade
jag, at Herr ltt>ron och Landtmarffalken samt
Högloft. Ridderffapet och Adeln täcktes för godt
finna, at hädanefter, ä et nptt öfwerläggnings-
ämne, dä det är af nägon betydenhet, aldrig
samma dag proposition göras kunde. Man äg¬
de wäl för detta en rättighet förwarad at läg¬
ga en föredragen sak pä bordet; men dels hö¬
res ei en röst wid et öfwerljudt utrop af Ja,
dels finner en simar betänkligt at opponera sig
emot et mänqfaldigt bifall, Allt förhastande före-
kommes säkrast, dä et nytt ämne förutan sär¬
skildt gjordt förbehäll. alltid finge hwila til en
annan dags närmare granskning och öfwerlägg-
mng; och anhäller jag säledes ä denna nu gjor¬
Den 5 Maj. LL
da motionen, om Herr Laron och Landtmarskal-
kens proposition.
Herr Laron och Landtmarftalken gjorde här-
pä proposition, hwiiken med et starkt ja bifölls.
Friherre Lantingshausen, Albrecht, fann
ej nägot hinder wara, at dä ingen lägger en
sak pä bordet, densamma kunde genom acLlama-
ilon afgöras.
Herr Dammarskölcl, Lorenso, understödde
det af Herr von 8chuit26nheim gjorda och ge¬
nott: proposition bifallna förslag.
Herr Laron och Landtmarskalken frä-
gade huru Ridderstapet och Adeln ansäge tjen-
ligt, at Herr Grefwe klingspor, Herr ^llisr-
creutL och Herr ^cllersparre borde emottagas.
En röst: Med öpna armar.
Högloft. Ridderffapet och Adeln instämde
deruti," at deras emottagande borde ffe genom
en Deputation: och dä förflagswis antalet af
Ledamöterne deruti upgafs til 4,12 och 48, tyck¬
tes et ännu större antal anmäla sig, at deribland
inbegripas.
Herr Laron och Landtmarskalken til-
kännagaf, at Hans Lxc«-llencs Herr Grefwe
klingspor och Herr Leneral-klajoren^älercreutr:
wore pä Riddarhuset i et annar rum tilstädes,
men at Herr Eftwerste-Lieutenant ^.ölersparrs
hade pttrat, det han ej trodde stg böra emottaga
22 Den 5 Maj.
en hedersbewisning, sorn icke omfattade äfwen
alla hans Kamrater, nemligen Wästra ^rmöens
OkiicLr8-Loi-p5; och fraqade'om Ridderskapet och
Adeln hade nägot at errndra dcrwid, at de ge¬
nom en hillet frän honom matte anmodas, at nu
pä Riddarhuset sig infinna.
Dä Ridderffapct och Adeln bärtil ropade
Nej, exxeäieralles genast billetten med bifall
härtil.
Härunder yttrade sig Friherre l^ij^nrrantr-,
joban Wilttt-Imom jag icke orätt fattat Hans
Lxeellsnce Herr Grefwe K!lN08^<),8 och Herr
Lenera! Majoren ^citercrenrxes mening, wille
de icke pä Riddarhuset inträda förr, än Herr
Aswerste-dnäucenanc ^lllerKparre upkommit —
under denna wäntan finnes en lägenhet til up-
sättande af tacksagelse-allr^^rna, och intil dest
nägot bättre blir framwisadt, utber jag mig
ödmjukeligen fä förestä följande af mig i hast
tecknade project: 1:0 At genom ^lläresser för¬
klaras Riksens Ständers tacksamhet til Hans
klxcellsnce Grefwe klingspor och Lenera!-kia.-
joren Karon /^lllercreuLs, Stockholms Larni^on
och de Män, som utan afseende pä egen fara
säg Rikets, och den iZ sistl. Mars wägade det
steg, hwarförutan Swerigcs räddning ffolat
kosta strömmar af blod.
2:do At en tacksägelse - a66re88e med hög-
tidligt gillande af deras ädelmodiga företag stäl¬
les til anföraren och hwarje werksam medlem
af den tappra Wästra Armeen, hwars modiga,
anspräkslosa, patriotiffa företag framwisat den
enda sannolika möjlighet, at lyckas i den til Ri¬
kets frälsning äsyftade Regementsförändring, och
Den 5 Maj. 23
hwilken H,rmee8 närwaro under bibehållen med¬
borgerlig anda är ätmindstone det närmaste
stöd emot alla försök af Rikets fiender.
:o At Rikets alla särskilta ^rmeL-Lorxsec
tackas för deras ädagalagde ståndaktighet och
tapperhet, wm, ofta segrande, äfwen wi at sig
da, när bristande tilgängar och felaktiga anstal¬
ter gjort en lysande framgång omöjlig.
Herr Laron och Landtmarskalken pro-
ponnraäe, at sorn upsättningen af et Uroro-
colis.Utdrag härom til de öfrige Standen icke
genast kunde medhinnas, de af Friherre IAU-
^>LNLranl^ NU provisionslt förestagne termer
kunde af Ordföranden för Ridderstapets och
Adelns Deputation nyttjas.
Herr lklmm, Lebr, erinrade, at ehuruwäl
det af Friherre UnijenLrantx nu upläste project
wore gansta wackert, torde likwäl all omsorg
om ordalagen wid et tilfälle, sä wigtigt som
detta böra anwändas; och yttrade derjemte sin
önskan, at alla de personer, som hufwudsakli-
gcn deltagit i den wigtiga regements-förändrin-
gen mätte nominatim uptagas i det Lrotocolls-
Utdrag, som härom, sä fort sig göra lät, bom¬
me at upsättas och justera.
Herr Laron och Landtmarskalken an¬
märkte, at et uptagande af alla de§a personer
torde wara gansta smärt at göra.
Friherre käggla tilstyrkte, at saken mätte
fä förblifwa wid hwad, genom den redan bi¬
fallna proposiUonsn blifwit bestutadt.
Herr
24 Den 5 Maj.
Hekk 4IamttlLr8köI6, Uorsnr:o, UNdek^-
siödde Friherre dl§glL8 tilstprkande.
Riddarhtts-^ecrcterLi-en utbad sig fä up-
lpsningswis nämna, huruledes wid de förflut-
ue Riksdagar manligt warit, at intil desi kr o-
iocoll8 Utdrag om et förehafdt ärende hunnit
blifwa upsatt ochju-uenllt, nagra bufwudsak-
liga pä et papper upteknade, uridcr-
stundom blifwit kemnade Ordföranden för u-c--
xutLtionen för at tjena honom til rättelse wid
ärendets framförande til de andra Ständcn.
I anledning häraf förblef Ridderskapet och
Adeln wid sit redan tagna beslut.
Dä Herr llaron och Landtmarskalken här¬
efter tilkännagaf, at Ridderskapets och Adelns,
af Friherre kleming anförda OLputLtion til de
andra Ständen, wore äterkommen, begärde
Hans Lxcellence Herr Grefwe Uuutli
at Herr L.-rrori och Landtmarskalken täcktes pro-
xonerL Ridderskapet och Adeln, at täta sig före¬
läsas Friherre kleming, till de andra Ständen
hällne tal, hwilka Hans Lxcsllsnce wore öf-
wertpgad skulle med nöje afhöras.
Uhpä härtill af Ridderskapet och Adeln lem-
nadt bifall, uplästes af Friherre dllLmluZ sjelf
Vesta tal, fä lpdande:
Til Präfte-Ständet.
Högwördigfte Herr Ärke - Biskop och Taleman
och samtelige Ledamöter af det Högwördige
Präste-Ständet.
Ridderskapet och Adeln, församladt til det¬
ta Riksmöte, upfpller en angenäm pligt, Lä
det
Den 5 Maj 25
det med wänffapens och förtroendets känslor
beswarar det Högwördige Preste-Ständets för¬
sta hälsning.
De tider äro icke mer, dä Religionens lä¬
ror förkunnades genom maktspråk, befallte För¬
nuftet at tro 06) hjertat at lyda, utan andra
wilker än dem egennyttan och herskelystnaden
föreskref til minnande af sina ändamäl. Lju¬
set har uppklarnat; wälgörande och mild, som
sin Guddomliga Stiftare, utmärker Gudaläran
sina sanna bekännare, genom en ädel öfwerens-
stämmelse emellan förständ och hjerta, yttrad i
gerningarnas riktning til rättwisa och menni-
ffowäl. Det är mängden af detza gerningar,
som bereder Staters sällhet och Staters be-
ständ, och hwilken Clasi af medborgare äger
,en större förmåga at meddela Folket denna öf-
wertygelse än det Högwördige Preste-Ständet,
hwarö dyra bestämmelse det blef, at med kraf¬
ten af Guddomliga föreskrifter, werka pä det
allmänna tänkesättet, och förklara, at det gif-
wes i dygden et enda stort och heligt samband,
emellan förgängelsen och odödligheten, och ak
ingen kan tillegna sig den sednares förhoppnin¬
gar, som ej lefwat nyttig, älffwärd och god.
Ridderffapet och Adeln söker ej utweckla desia
samhälls-förbindelser för att erhindra det Hög¬
wördige Präste-Ständet om sin pligt, men för
at i Fäderneslandets wada trösta sig sjelf med
hoppet om et sädant stod, til uprätthällande
af hwad Swerige äger öfrigt af sitt fordna
sjelfbeständ och sin fordna ära. Och när häf-
4 derne
s6 Den 5 Maj.
Verne en tag omtala vepa yttersta bemödam
ven för Fosterlandets räddning, när de stola
göra rättwisa at den enighet, det mod och d^n
wishet hwarmed swensta Folket reste sig ifrän
sitt fall, dä stall afwcn religionen winna nya
segrar, bennes bekännare nya grunder för sin
tro, hennes löften en ny tillförsigt, och hwar
Ledamot af det Niks-Stand som i denna wig-
tiga tidpunkt sprider hennes wälgörande infly¬
telser, stall följas i sin Grift af samtidens tack¬
samhet och af alla aldrars wälsignelser.
Ridderstapet och Adeln innestutcr sig i det
Högwördige Preste-Ständcts fortfarande wänstap.
Till B o r g a r e - S t a n d e t.
Högädlc Herr Taleman och samtelige Ledamö¬
ter af Wällofl. Borgare-Standet!
Wid början af de öfwerläggningar Fäder¬
neslandets wada föranlett skyndar Ridterffapet
och Adeln at för det Wällofl. Borgare-Stän-
dct frambära uttrycket af de warma känslor,
hwarmed det emottagit desi lyckönskningar, oll¬
af de motswarande tänkesätt, som i denna wig-
tiga tidpnnkt stola stärka gemensamma bemö¬
danden, til uprättbällande af ett älskadt Fä¬
dernesland. Om Fosterlandskänslan är del-
ädlaste af alla mcnniskohjertats rörelser: Om
vetta rena begär alldrin kan tillfredsställas, sä
länge Fosterbygden saknar det lugn och den sä¬
kerhet, som är högsta föremälet för alla sam-
fundö-förbindelser: Om detta lugn och denna
säkerhet
Den 5 Maj. 27
säkerhet utgöra det förnämsta wilkoret för Jord¬
brukets, Handelns och Näringarnes stor: Om
alla Scclers erfarenhet bekräftat desta sannin¬
gar, och aldrig uphört at erbjuda dem til me¬
del för Regeringarnas styrka och Folkens säll¬
het, huru wiatiga äro ej de ämnen, som
wid detta Riksmöte förtjena Lagstiftningens
omsorger? Riddcrffapet och Adeln känner sm
pligt, och bereder sig, at uppfylla den med glä¬
dje, när den i sin utöfning lättas af enighe¬
tens wälwilja, wishetens köld, sanningens fri¬
modighet och mennisko-kärlekens wärma. Det
är ett sädant biträde Ridderskapet och Adeln
af sina Med-Ständer önskar och hoppas. Och
wär samwcrkan ssallj njuta en rik lön,'dä kom.
mande Släaten gä at wälsigna detta Riksmö¬
te, som bestämt grunderna för en kraftfull,
lagbunden, uplyst och mild Regering, i sin
wcrkställighet anförtrodd at den personliga dygd,
som i Folkets kärlek söker styrkan för sitt wäl-
de, trösten för sitt hjerta, och odödligheten för
sitt namn.
Ridderffapet och Adeln innesluter Sig i
det Wällvfl. Borgare-Sländets wänffap och
förtroende.
Til Bonde-Ständet.
Hederwärde Taleman och samtelige Ledamöter
af det Ärbara Bonde.Ständet!
Listige äro de rörelser med hwilka Ridder¬
ffapet och Adeln i detta ögonblick beswarar
det
L8 Den 6 Maj.
det Hederwärda Bonde-Ständets forsta häls¬
ning. Aldrig hafwa siere allmänna olyckor tä¬
tare följt hwarandra, aldrig hafwa de krafter
Fäderneslandet förwarade för sin sällhet blif-
wit hastigare uttömde, aldrig hafwa stora med.
borgerliga uppoffringar blifwit mera frugtlöst
omvända, eller hafwa sorgeligare aningar bä¬
vat en mörkare framtid, än undör den korrta
tiderymd, som närmast föregick detta Riksmöte.
Det hopp hwaraf wi fägnades at se Rikets
folkmängd okad, desi näringar utwidgade, desi
penningewerk stadgadt, desi anseende och desi
bestånd försäkradt, förbyttes snart i de rys¬
ligaste utsigter af förödelse och upplösning.
Finland, denna Fosterbygd för hjcltar och
medborgare, detta Land hwars naturliga för¬
delar gäfwo Swerige sä mycken styrka, ryck¬
tes ur wär förening. Rikets gränsor tillba-
ka-flyttades i et förhållande, ännu i denna
stund, wädligt för tvär sjelfständighet. Inhem¬
ska oroligheter hotade i samma ögonblick, som
en mägtig fiende wände sina wapen emot hjer-
tat af Riket, för at snart, med Eröfrarens rätt,
utpläna Sweriges namn ifrän listan af fria
Stater. Sädan , redelige Dannernän, war den
belägenhet i hwilken en känd och älffad röst
sammankallade Swensta Folket, at förena sina
bemödanden, til Fäderneslandets räddning, och
Ridderstapet och Adeln styndar at begära det
Hederwärda Bondeståndets biträde til et sä
dyrt och heligt ändamäl. Det Riks-Ständ
sorn älade osi, at i dag pä detta rum förklara
Den 5 Maj. 29
desi tänkesätt, känner at Swensta Adelns och
Swensta Allmogens »välfärd hwilar pä samma
grunder, det statkar Bondc-Ständets trefnad
lika högt som sin egen, och wet at de bördor
som trycka det sednare, äterfalla med ökade
tyngder pä Desi egna skuldror. Lika som det
Hederwärda Bonde-Ständet beklagar Riddersta-
pet och Adelns förluster af besia ynglingar, sorn
fallne pä Slagtfältet, eller bortryckte af här¬
jande farsoter, gömmas i den Jord, htvars
stördar skulle beredas af deras flit, och mogna
för at stänka staten och dem förnyade krafter:
Lika som det Hederwärda Bonde-Ständet, har
Ridderstapct och Adeln blifwit hemsökt af sak¬
naden och sorgen. I Palatset och i hyddan
begräter ännu mängen öm maka, mänga sör¬
jande föräldrar, mänga »värnlösa barn, deras
lcfnads lycka, deras älderdoms stöd och deras
framtida beskyddare. Mätte dä Allmagten stär.
ka »vär förmäga, at mildra följderne af besia
allmänna och cnstildta lidanden, mä Han in¬
gjuta samdrägtens, wishetens och mcnnisto-
kärlekens anda i »vära öfwerläggningar och i
wära beslut; mä »vi snart kunna äterrvända
til de stilla bygder der wi, nedböjda pä wära
fäders grifter, fä tacka den Allsmägtige, sorn
unnat dem en ostörd hwila i Sweriges fria
Jord, och osi at i utöfningcn af wära fredli¬
ga yrken fä afwagta den stund, dä wi i »vär
ordning nedkallas, at njuta grafwens lugn wid
sidan af bern »vi älstat, tröstade af hoppet ak
wära efterkommande stola räkna lyckligare da¬
gar
3o Den Z Maj.
gar ärr den- wi öfwcrlefwat. Til bekräftelse pä
desia tankesätt räcker Ridderffapet och Adeln
det Heder warda Bonde-Ständet en trofast och
pälitelig hand, och innesluter sig i desi wän-
ssap och wälwilja.
^ Desin tal blefwo med det utmärktaste bifall
afhörde, och uppä gjord proposition, bestöts,
at de skulle ej allenast i Ridderffapet och Adelns
krotocoll intagas, utan äfwen serffildt warda
trpckta.
Herr Laron och Landtmarlkalken frä-
gade om Ridderffapet ock Adeln i frägan om
tryckningen af denna Riksdags Lrotocoiler be¬
dagade bifalla, at likasom wid flera Riksdagar
öfligt warit, Riddarhus 8ecreteraren mätte up-
dragas, at derom foga behörig anstalt; och at
sedan et Riddarhusutskott blifwit föroronadt,
hwarje afffrift deraf, sorn til tryckning lemna-
des, blefwe, til B-cktryckarens säkerhet, med
Utffottets päffrift försedd.
Bifölls.
Upläsningen af Riddarbus-Ordningen fort¬
sattes til och med flutet af den, som af Konung
Lusrnl ^.cloipg är 1626 blifwit utfärdad.
Herr Laron och Landtmarskalken til-
kännagaf i anledning af nyss ankommen under¬
rättelse, at Herr ^fwerste-Lieutenanten ^<ller-
sparre icke kunnat träffas, men hemställde, om
icke Hans LxceUence Herr Grefwe klingspor
Den 5 Maj. 3i
och Lenerkll-^I^iorSn Urll^rcrentu, som Wvre
pä Riddarhuset tillstädes, kunde genast fä inför
Ridderskapet och Adeln blifwa införda för at
emottaga förklaringen af desi tankesätt
ropades Ja!
Hans LxcLllence Herr Grefwe Ura be,
KI^»NU8 kreclriL, föreslog, at Herr E)fwerste-
Uiencenanwn Ucild-! sparre mätte lnvltrra8 at i
nästa llenuin, i samma ändamål, inför Rid-
dcrffapet och Adeln upträda.
Uppå anmälan af de Ledamöter, som blif-
wit sände Herr Grefwe Klinspor och Herr
(enerat Uc^ori.nr Ucllercreutx til mötes, tilkän-
nagaf Herr karon och Landtmarffalken at be-
niälte Herrar lätit förklara fin wördnad och
tacksägelse i afseende pä Högloft. Ridderskapets
och Adelns smickrande i-,vision, mcn at, enär
de ibland sig saknade en wid detta tillfälle, ge¬
nom sin förtjenst sä utmärkt man, som Herr
^ fwerste-Ui(-uteii:>,nct.'N /^cIIer8parrL, anhölle de
hos Ridderskapet och Adeln, at deras gemensam¬
ma emottagande kunde til nästinträffande xlo-
num upskjutas.
Bifölls.
Friherre ^iikverscbjolct, b>lil8 erinra¬
de, a t ehwad anstalt fogades til bemälte Her¬
rars iliviwuon at pä Riddarhuset upträda, den
samma mätte wara sädan, at den för dem kun¬
de anses smickrande.
Herr lulli eli örn, 6n3tak Ucloik före¬
slog, at för hwardera af dem mätte uties en
l)s-
32 Den 5 Mas.
Deputation, som ägde att dem emottaga och r
Riddarhus-salen införa.
Herr Laron och Landtmarskalken an--
säg det wanliga mottagningssättet genom en
enda veputaöon, som ägde at möta dem wid
dörren til Riddarhus-salen wara det mest läm--
peliga: och hwad sjelfwa inv-tationen anginge,
torde Ridderffapet och Adeln behaga updräga
mig att personligen derom besörja.
Detta understöddes af Hans Lxceiiencs
Herr Grefwe Lrabe, och blef af Ridderffapet
och Adeln bifallit.
Uppä gjord erinran af Friherre Lleetrvoocl,
sacod, förmälte Herr Laron och Landtmarffal-
ken sig Hafwa fogat anstalt om uppsättningen
af Lrotocolls Utdraget, rörande tacksägelse-a-
Lretzs til oftabemälte Herrar, hwilktt komme
at i morgon in pleno justeras.
Friherre Losen, Otto L reclric, utbad
sig fä weta, om de personer nu ffulle utses,
hwilka ffrrlle gä i äeputattonen til emottagan¬
de af bemälte Herrar.
Herr Laron och Landtmarskalken frä-
gade om Ridderffapet och Adeln behagade up-
draga honom at veste personer utse.
Bifölls.
Uppä gjord proposition ätffiljdes Ridder^
ffapet och Adeln kl. ^ till Z eftermiddagen.
Lör-
Lördagen den 6 Maji §Z
rånnum kl. ii formiddagen.
sustei-raLs ?rotoLo!i8-Utdraget af förlednö
gärdag rörande tacksägelse-Mrc88<- til Hans Lx-
rotwncs Herr Grefwe i^iin?;5por. Herr Oenerat-
Najoren /, Nlorci eu c/., Herr Ofverste - -
nancen ^Nle>'8p»l-re- och alla Siveriges serskil-
ta ^.linLe-LorpZ..-^ sä lydande:
Utdrag af lllotocollr-t chällit hosHöglofl.
Ridderskapet och Adeln den 5 Maj
S. D. Sedan Ridderskapet och Adeln ke¬
simir at gemensamt med sina MedStänder ge¬
nom en stor Deputation afbörda sin främsta
stadighet, den att för Hans Kongl. Höghet tills
widare Riksföreståndaren Hertig dKiro af Sö¬
dermanland frambära sin tacksamhet för desi
medborgerliga wälwilja, att i en stund bland de
wädligaste hwari detta Rike sig nägonsin befun¬
nit, läna sin hand till desi upprätthållande; an-
säg Ridderskapet och Adeln det nästföljande ut¬
trycket af desi erkänsla böra egnas de ädla män
bwilkas förutgäende, i rättsinnig afsigt och med
sinnesstyrka utförda steg, försatt bäde Hans
Kongl. Höghet i tilständ at sin wilja utöfwa,
och Riksens Ständer at nu församlas til bere¬
dande af förbättring i en betryckt nations fram¬
tida öde. Bland desia män, utan twifwel män¬
ga till antalet, fann Ridderskapet och Adeln sig
böra utmärka en af Rikets Herrar, E)fwer Stät-
hällaren Fältmarskalken, Riddaren och bommen-
ULuren af Kongl. Maj ts Orsén Herr Grefwe
^laurits txIii>A8por, och (lenerÄl-Nchoren, 6e-
neral-^cljutarNon, LomnmnseurLN hch Riddaren
af Kongl. Swärds Orclen8 Stora Korsi Herr
5 L»rl
34 Den 6 Max.
Larl joban ^älercreutr-, hwilkeN Nitiskt biträda
af Befälet och tropparne af Stockholms Zarnl-
Lön och siere andra wälsinnade medborgare, den
18 sisiledne Mars wägade det behjertade steg,
som ytterst afg/orde Sweriges räddning; samt
Kö fwer-/^cljutanren, Z^fwerste-I^ientenaneen och
Luddaren af Kongl. Swärds-Orcwn Herr 6sorZ
^älerLxarrk-, hwilken, lika nitfullt understödd af
Befälet och tropparna af en del utaf Wästra
/Limoeu, beredt den enda sannolika möjlighet at
lyckas i den til Rikets frälsning äsyftade Re¬
gementsförändring, och gjort sitt rättsinniga steg
iofugt och ädelt, genom utfästelsen af ett oryg-
geligt stöd för friheten i Riksens Ständers öf-
werläggningar och besiut. För besia ädla Swen¬
sta Medborgs-Män och atta dem som delat ä-
ran af deras handlingar och renheten af deras
afsigter, ansäg Ridderstapet och Adeln det all¬
männa tänkesättets röst icke wärdigare kunna
uttryckas, än genom en tacksägelse bresse, som
under tolkande af erkänslan öfwer deras lyckli¬
gen utförda företag, förklarade dem hafwa der¬
igenom gjort sig af Fäderneslandet wäl förtjen-
te. Men dä Ridderstapet och Adeln skulle sak¬
na mycket i sin egen tillfredsställelse, om ej desi
aktningswärda Med-Ständer dcltoge i desi röst,
likasom i desi tänkesätt, och äfwen af hwad det he-
derwärda Vonde-Standet behagat genom desi ve-
xuwraäL särstildt i detta ämne förklara, redan
sätt röna et bestämdt wedermäle af den enighet,
som otwifwelaktigt lika mellan alla stall räda,
fann Ridderstapet och Adeln sig lika willig och
skyldig, at berör-de sitt besiut de öfrige respecti-
vt Standen meddela, jemte wänligt inbjudande,
at om en sädan tacksägelse-ack-esse af nationens
församlade reyresenmmer, gemensamt utfärdad.
Den 6 Maj. 83
sig förena; derjemte och dä Rikets alla serskildt
Xrinee cor-pssr ädagalagt de utmärktafie prof
af ständaktigbet'och tapperhet, och ofta segrande,
äfwen utmärkt sig dä, när bristande tillgängar
och felaktiga anstalter gjort en lysande fram-
gäng omöjlig, ansäg Ridderstapet och Adeln en
Uka rättwisa mot all förtjenst fordra, at i sam¬
ma Tacksäaesse°aäre882 förklarades RiksensStän-
ders högtidliga tacksamhet öfwer desia dinnes-
co,-p86r8 ädla förhäxande; under deras bade
lyckliga och widriga stiften: hwilket allt stulle
genom Utdrag af ?rotocoUet till de öfrige re>
sxective Ståndens öfwerwägande anmälas.
Sedan detta lu-otoeolls Utdrag enhälligt
blifwit gilladt, upropades och afsändes, under
anförande af Grefwe Mörner, Larl, den Depuea.
tion som stulle detsamma til de öfrige respee,
tive Ständen öfwerlemna.
Derefter företogs upläsning af Riddarhus-
virectioneli8 Riksdagsberättelse, hwaraf 10 §.
§. hade medhunnits, dä
En Deputation frän det Wällost. Borgare-
Ständet, anförd af Borgmästaren i Helsingborg
Ltäble.
Kort derefter en Deputation frän detHZg-
wördige Preste-Ständet, anförd af Herr Bi-
ffopen m. m. Friherre körner och
Slutekigen en Deputation frän det heder-
wärda Bonde-Ständet, anförd af Gullers dliis-
son frän Jemtland, stund efter annan ankommo,
inedförandes hwardera det tilkännagifwande, at
dest respective Ständ till alla delar bifallit in-
nehället
56 Den 6 Maj.
uehället af d-ct SLänden i dag meddelade kroto.
costs-Utdrag, och äfvenledes hwart för sig rip-
dragit Herr Laron och Landtmarstalken at g
StändetS ivägnar, för de deri nämde Herrar,
uttrycka deras gemensamma aktning och erkänsla.
Härunder hade äfven Ridderstapets och A-
delns Deputation, återkommit och anmält de
irenne Ständens instämmande i Ridderstapets
och Adelns tänkesätt. Sedermera upropadeS
den - u manon som under Herr karon och Landt-
marstalkens anförande, i dag skulle afsändas til
Hans Kongl Höghet tills widare Riksförestån¬
daren. gemensamt med de andra Ständens ae-
puteracie. anförde af derasTalemän. Herr ka¬
ron och Landtmarskalkcn förmälte, at bemal-
te Herrar Talemän och Oepmeralle redan wore
i Sec-rnta Utstotts-rummet församlade; att der¬
städes i närwaro af denna stora Deputation
Hans LxeeU.-ncs m. m. Herr Grefve klrn^Zpor,
Herr 6eneralnV1ajoren ^clleroreutx, Herr E)f-
werste-HntLi,anten ^clleraparre, och Befälet af
Stockholms Oarniron och wästra ^lundens här
warande fördelning, skulle mottagas, af Herr
Laron och Landtmarskalken coinplimenteras. och
at dä Herr Laron och Landtmarffalken nu skulle
i sädant ändamäl i kecreta UtstottSrummet ned-
träda, och efter denna acts flut, med den stora
veputalionen til Slottet afgä, men ifrån Hans
Kongl. Höghet Riksföreständaren en bestickning
af 2:ne E fwerste-Kammarjunkare ännu i för¬
middag wore att förwänta; wille. Herr Laron
och Landtmarskalken nu ät Hans'Lxcsllencs
Herr Grefwe krake, säsom äldsta Grefwen, klub¬
ban öfwerlemna, til dest Herr karon och Landt-
marstalken med Depntatlonen äterkomme.
Den 6 Maj. §7
Derefter ncdträdde Herr ^:-on och Landt-
marffalken, åtföljd af Ridderskapets och Adelns
I Vputs tion och Riddarhus- --cretersr^n, itre-cl-ML
Utffotts-rummet, dit, sedan Herr Landtmarsial-
ken, Talcmännen, Bonde-Standets ^ecrem.srs
och den stora tVpuunionen intagit sina platser,
Hans Lxcellence Herr Grefwe > Herr
Oeuersl.^! sjören ^älercreuc/. och Herr töfwer-
ste-I-ieutensnten kVcilei jemte alla forram-
lade OMc^r-n-e, anmodades at inträda; och se¬
dan Ridderssavets och Adelns ! - orocoits-kttdrag
för dem blifwit uppläst, förmalte
Herr ?,sron och Landtmarskalken, att
de trenne öfrige re^pk-ctivs Standen, instäm^
mande i samma tänkesätt, hade, lika med Rld-
derskapet och Adeln, uppdragit honom att de¬
samma nu för ofwanbemälte Lerrar tolka, hwil-
ket Herr Ls>on och Landtmarskalken genoni föl¬
jande tal gjorde:
Dä Riksens Ständer här finna sig samla¬
de at ostörde öfverlägga om Fäderneslandets
angelägenheter, har deras första upmärksamhet
fästat sig wid de händelser, hwilka förskaffat
dem denna frihet. .
Det war E)fverste-Hieuwnsnten och Ridda¬
ren ^äwrgpLl-i-e, tillika med desi -vapenbroder,
som ej tillfredsställde med den ära att hafva
förswarat fosterjorden, kände sig äga styrka nog at
i nödens sista stund, maga alt för at frälsa öf-
werlefworna af et Wadt fädernesland; och det
är pä begäran af samtelige Standens lVpule-
rW, sorn jag pä Riksens Ständers wägnar nu
til Eder Herk 6eorZ ^äicr8psrre, äfwen som
58 Den 6 Maj.
lil Eder I här församlade Herrar och Män af
den hit maicNerkciö Wästra prinsen, förklarar
Riksens Ständers fullkomliga bifall och gillande,
tacksamhet och erkänsla för hwad I företagit,
för hwad I wägat, för hwad I uträttat.
Fosterjorden bäfwade för ds upträden, som
syntes oundwikliga följder af et borgerligt krig,
men lugnet äterfördes snart i den fredliga med¬
borgarens bröst, genom Herr (Zener-il-lVtajorLn
Friherre ^lllLrcreutx, som wisade i ögnablicket
af en Statshwälfning, samma rådighet, samma
mod, som redan länge utmärkt honom pä Slagt-
fälten och gifwit honom rätt til stna medborgares
bifall.
Det är pä här församlade Ständers wäg-
nar, af dem anmodad, som jag til Eder Herr
Friherre ^älercreut?, och til alla dem, som med
Eder och under Edert befäl warit medwerkgnde,
förklarar Riksens Ständers fullkomliga bifall och
warma erkänfla för den frälsning af Fädernes¬
landet , hwartill en högre magt tyckes hafwa lä-
tit Herrar ^,6lcrcrsM2 och ^6l6r8yLrrL omedel¬
barligen räcka hwarandra handen.
Aldrig har en Statsförändring af sa mycken
wigt aflupit med mindre oroligheter än denna.
Tet är Hufwudstaden, som af lugn och enighet
gifwit/t lysande efterdöme, under styrelse af
Herr Ofwer-Stäthällaren Fältmarskalken Gref¬
we klingspor, hwilken, sedan han med tilfreds-
ställelse fört en odödlig genom sit out¬
tröttliga nit, sina wisa anstalter för ordningens
' Den 6 Maj. o,s
bibehållande, lyckats at forwärfwa samma rätt
til den borgerliga, som til den krigaren tilhori-
ga lagerkransen.
Det är pä Sundens wägnar, som jag der¬
före får den äran förklara^ Eders Lxcoilencs
Herr Grefwe Klingspor Riksens Ständers warma
erkänfla, och Eder alla Mina Herrar, hafwa
gjort Eder wäl förtjente af Fäderneslandet.
Hans kxcellence Herr Grefwe klingspor
yttrade sig:
Högwälborne Herr Lurön och Landtmarskalk,
Högwördigste Herr Doctor och Erke-Biskop, Hog-
ädle Herr Directsur och Taleman, Hederwärde
Bonde-Ständcts Taleman.
Med den fullkomligaste tilfredöställelse fär
inför Riksens Högloft. Ständers Herrar Depn-
teracle jag den äran aftggäa min wördnadsfulla
tacksägelse för de smickrande tankesätt, Riksens
Högloft. Ständer täckts hysa öfwer mina göro¬
mål, och det benägna bifall, hwarmed de af dem
blifwit ansedde; hwaraf Herr Lurön och Landt-
marffalken mr behagat lemna mig del.
Min åtgärd wid den lyckliga Regements¬
förändringen hgr warit en följd af min högsta
önskan at kunna bidraga ti! et kärt Fädernes¬
lands räddning. Jag tilräkngr mig ej af detta
utförande hedren: det är, Mine Herrar! ät 6n-
nei-ul-lttujoren Herr Friherre ^xllcrcrent?, Herr
Afwerste ttieutenunten ^.älerspurre, somupgjort
planen, samt ds Herrar Wapenbrödsr och Kam¬
rater
40 Den 6 Maj.
rqter sä härstädes som gf Wästra M-nKcm, hwil-
k q werkställt den, som egentliga äran gt fralse
et pa brameu af sit fall stadt fosterland, tilkom-
mer.
Om jag under loppet af min tjenstetid kun¬
nat förwarfwa mig Riksens Högloft. Ständers
och Ert, mina wordade Landsmäns, förtroende,
äro mina omsorger belonta; mit största bemö¬
dande skal blifwa, ehuru litet hopp om et långt
fortfarande, min alder och förfwagade helsa kan
härtil lemna mig, at med all nit och ospard
moda än ytterligare gora mia f rtjent af Rik¬
sens Högloft.Ständers ynnest och walwuja, hwar-
uti jag'ödmjukast mig innesluter.
Herr (i> n ! - I-.: Ljok'?u cl 1 ercrsu t/ :
Dä jag nu med större delen af dem sorn den
r?,:de ststledne Mars, föranledde af flere sam¬
manstötande, wigtiga och olyckliga omständig¬
heter, nödgades försäkra ost cm Konungens per¬
son, af Herr Landtmarfkalken och Högloft. Rik¬
sens Ständer omfattas med den största ära, som
kan wcdcrfaras Swenffe män, karr jag ej und¬
gå nämna, at jag med ledsnad saknar ibland
ost den mari, sömsmed sin katta frimodighet un¬
derstödde detta wädliga företag, hwarfore jag
äfwen önffat at han nrr warit i tilfäke dela en
ära med ost, som öfwerträffar alla belöningar.
Denne man är MlchiMnnm och Hofmar-
ftalken m m. pnlfvei-spLri-e, bwilken ivarit och
ännu är anförtrodd bewakningcn öfwer Konun¬
gen pä Gripsbolms,Slott, bwarfore jag fär in
nestuta honom och öst samte-ige uti Herr Landt-
marftalkens, Herrar Talenrärrs och Högloft. Rik¬
sens Ständers ynnestfnlla bewagenbet och wägar
för¬
Den 6 Maj. 41
försäkra, at wi altid skola söka til at deraf go¬
ra ost förtjente.
Herr Estwerste-I-ieutenLNteri ^,6!er8pg.rre.
Högwälborrre Herr Laron och Landtmarskalk!
Hög- och respective Ledamöter af Riksens Hög¬
loft. Ständer!
När wi anträdde wärt tåg til Hufwudsta-
den, war det roar förkunnade föresatts at med
wapenstprka bereda Lagstiftande Magtens sam¬
mankomst, at förswara dest öfwerläggningsfrihet;
kärlek til Fäderneslandet, wördnad, förtroende,
undergifwenhet för Rikets i<e^re8ent»nter, wörö
werkmngspunkterne för mätt företag. Äfwen i
händelse af mvtgäng och olyckor wäntade wi otz
wara Landsmäns tacksambet öfwer wart stoft:
i händelse af medgäng wägade wi hoppas, at
fä höra Swensta Folkets bifall: denna sista,
denna obestrifligt ljufwa belöning tilhör ost nu.
I lugnets eller stormarnes stund stola wi
glädjas ät det bifall wi wunnit: wara hjertan,
wära armar äro helgade ät Sweriges frihet och
sjelfständighet, hwarje Soldat har samina tänke¬
sätt, samma nit, som hwgrje Befälhgfwgre.
Lagstiftande Magtens fortfarande wälwilja
är wär ära, wär tillfredsställelse.
Derefter och sedan samtlige ofwqnbemälts
Herrar äter afträdt, afgick den stora vspumcio-
non under Herr l^i-ons och Lqndtmarstglkens
anförande til det Kongl. Slottet, och Riddar¬
hus - Lecreteraren äterträdde til kleni - kroto-
collet.
6 Emed-
42 Den 6 Maj.
Emedlertid hade inför Ridderffapek och A-
deln blifwit upläste flutet af Riddarhus-virec-
iion^nZ och hela Wadstena Adeliga, Jungfru-
Stifts Oirk-cttons Riksdags berättelser, hwilka
hade blifwit remittersde til det tilkommande
Riddarhus Utffottet, at öfwer dern med sina ut-
lätanden inkomma.
Efter nägon stund återkom Herr Laron och
Landtmarskalken med vexutstionen, och berät¬
tade, at Riksens Ständers Deputerad blifwit
af Hans Kongl. Höghet Riksföreständaren med
synnerlig nåd emottagne, och at Hans Kongl.
Höghet updragit Herr Landtmarskalken at för
Ridderffapet och Adeln förklara dest tilgifwen-
het och aktning.
Anmältes och emottogos Herrar -öfwerste
Kammar-Junkarne Grefwe Stenbock Dch Fri¬
herre h'lc-lN!Nl;, hwilka framförde Hans Kongl.
Höghets Riksföreståndarens anmodan til Rid¬
derffapet och Adeln, at Tisdagen den 9 Maji
sig til Riksdags Predikan i Stockholm infinna,
och ak efter flutad Gudstjenst wara Hans Kongl.
Höghet til Rikssalen följaktige, dä Riksdagen
komme at af Hans Kongl. Höghet pä m anligt
sätt öpnas.
Äfwenwäl hade Herrar Effrverste-Kammar-
Junkarne befallning at inviters Ridderffapet och
Adeln, at genom et wistt antal vexutersäe sant¬
ina dag spisa middag pä det Kongl. Slottet.
Herr
Den 6 Maj. 43
Herr Aaron och L andtmarskalken bad
Herrar E)fwerste-Kammar-Junkarne inför H. K.
Höghet frambära Ridderffapets och Adelns un¬
derdåniga wördnad och försäkran, st Desi nädi-
ga befallning efterkomma; hwarefter Herrar Zdf-
werste Kammar-Junkarne begäfwo sig frän Rid¬
darehuset, beledsagade likasom wid ankomsten.
Herr Aaron och Landtmarskalken gjor¬
de för Ridderskapet och Adeln en berättelse om
Hans Lxcetlsnce Herr Grefwe ll,linA8por8, Herr
Leneral-^Iajoren Fdlercrentr'8, Herr E>fwerste-
Dieutenanten ^d1er8parre8 och de öfrige 05!we-
rare8 mottagande, samt upläste sit til bemältö
Herrar hällne Tal, hwicket med mycket bifall
afhördes.
Herr keutersijelm, Larl) hemställde til Rid-
dcrskapet och Adeln, om ej bemälte Herrars för-
tjenster mot Fäderneslandet borde anses af sä
utmärkt beskaffenhet, at en medalj borde fläs
til förewigande af deras minnen.
Begärdes pä bordet.
Herr 8j1fver8to!pe, David (indmund, ytt¬
rade den önskan, at Hans Axcellence Herr Gref¬
we k1inZ8j)Oi'8 , Herr Lenera!-klajoren ^d!er-
creut2'8 och Herr Efwerste-l^ientenanten ^dler-
Sparre8 Tal, wid tilfälle af den di8tlnction dem
idag blifwit bewisad, mätte genomtrycket kom¬
ma til Allmänhetens kännedom.
Anmärktes, at detta ändamäl skulle tvinnas
genom tryckningen af denna dagens brotocoii,
hwaruti de komme at intagas.
Fri-
44 Den 6 Maj.
Friherre IRNchncrant?, joban ^Vilbelm.
Min motion lil erhällande af samtlige Riksens
Ständers Lanction och Tacksägelse-^llrs88 inne¬
höll de orden: "Anföraren och hwarje werksam
medlem af den Wästra Armeen" och afsigten
war dä at denna ^.<tre88 ffulle c>LcreterL8.
Dä nu orden bitmarLberalls delen af We¬
stra timsen aro brukade — och Tacksägelse
ciress-n blifwit MUNtligLN prononceraä för dkN
härwarandc Oi:icer8-eoi P80N^ anser jag nödvän¬
digt, at ödmjukeligen anmärka at dä Tack-
stägelse-^clre88 ctscrstLrg,8 til Befäl och Lronp-
pt-r af Wästra prinsen, icke mätte glömmas,
at vendel af berörde ^rmLe, som under ^siver¬
sten och Riddaren Laron ?o88L8 befäl marcks-
i-Ät at förstärka Rikets fästningar och skydda de
angelägnaste punkter af wästra sjökusten — äf-
wen hufwudsakligen bidragit til en säker och lyck¬
lig utgäng af Regementsförändringen och un¬
derkastat sig samma faror, som deras hitgängne
Wapenbröder.
Begärdes pä bordet.
s s ' ' . ^
Herr Laron och Landtmarskalken til-
kännagaf at 500 Exemplar af Ceremoniaist til
Riksdagens öpnande more til Ridderffapet och
Adelns underrättelse frän Riksmarskalks Embe-
tet aflemnade, och ffulle ivid dörren til Riddare-
hussalen utdelas.
Ridderffapet och Adeln ätffildes klockan 2.
Män-
Mandagen den 8 Maj. 45
?lenum klockan 12 förmiddagen.
su8t?l-3.6s8 kiLni-?rotocolisL för den 5'.te r
denna manad.
Herr karon och Landtm arfkalken tilran-
nagaf, at Ridderstapet och Adeln i dag wore för¬
samlade icke egenteligen för at <letil>k-rsra, utan
för at erhålla del af et mål, som förlidne går¬
dag hos Hans Kongl. Högbet Riksföreständaren
förchaftö. Hr Landt Marskalken, Talemännen
och nägra Ledamöter af hwart Ständ hade wa¬
rit upkallade til Hans Kongl. Höghet, som först
genom Hof Lanlxleren lätit för dem upgjfwa
Rikets relationer med utrikes Makter; sedermera
lätit fördem yttra med hwad misinöje Hans Kongl.
Höghet försport det rykte, som skulle HansKongl.
Höghet ärna genom surpris och utan öfwer-
läggning päföra Riksens Ständer en ny grund¬
lag, hwilket ingalunda wore Hans Kongl. Hög¬
hets afsigt; och siuteligen sjelf i näder behagat
göra de förklaranden, hwilka wörö intagna i
följande ?rotoLoll8 - Utdrag, som Hans Kongl.
Höghet lätit r dag tilställa Herr Landtmarskal-
ken, at för Ridderffapet och Ädeln upläsaö:
Afstrift.
krotocoll hälllt inför Hans Kongl. Hög¬
het Hertigen, Riks-Föreständaren pä
Stockholms Slott den 7 Maji 1809.
Närwarande
Hans Lxceilence Herr Riks - Drotset, Grefwe
"t rolls Wacktmeister.
Af
46 Den 8 Maj.
Af Ridderskapet och Adelni
Herr Landtmarffalken.
Herrar Friherrar:
Llacklean,
^äeisvärci,
Risetrvooä,
Liitverscirölcl,
^iannerlreim, och
von kloten.
Af Preste-Ständet:
Ständets Taleman Herr Ärke Biskopen.
Herrar Biskopar, Doctor nZstaäius och
von Rosenstein.
Af Borgare-Ständet:
Ständets Taleman Herr Directeuren Scinvan.
Herr commerce Rådet Lroms och
Herr Rädmannen Liistranä.
Af Bonde-Ständet.
Ständets Taleman Dars oiofsson.
Riksdagsmannerne
Lric ölnnan frän Upland.
Lrianä fonsson frän Bohuslän.
samt
Ständets Secreterare, Herr Landshöfdingen
af Hakansson.
Innan Hans Kongl. Höghet Hertigen,
Riks-Föreständaren ännu i conseil-rummet in-
trädt förklarade undertecknad Hof-cantzler ä
Hög-
Den 8Maj. 47
Högbemälte Herres wägnar, at Hans Kongl.
Höghet, som uti et särskilt ämne önffat tala
med de nu församlade Herrar och Män, hade
welat nyttja samma tillfälle, at af enskilt för¬
troende i förwäg läta meddela dem underrättel¬
se om Rikets närvarande ställning, med de i krig
eller förbund med Swerige warande främman¬
de Makter wint de åtgärder i afseende derä,
hwilka under Hans Kongl. Höghets Förwaltning
af Riksstyrelsen ägt rum, hällst desin ärenden,
under nuwarande sakernas ställning, wörö uti
den närmaste förbindelse med Rikets inhemska
angelägenheter.
Hof (lantrriLren meddelade derefter alla nö¬
diga upplysningar i förewarande ämne, hwar-
af de församlade Herrar och Män nogsamt in¬
hämtade Rikets betänkliga ställning, förnämli¬
gast i afseende pä en med wida öfwerlägsne
stridskrafter utrustad nästgränsande makt, samt
insägo nödwändigheten at, i brist af fullt til-
räcklige förswarsmedel, ersätta denna brist ge¬
nom anwändandet af en Opinions styrka, som
endast finnes uti allmän enighet, samt uti en
.skyndsamt til utöfning och stadga kommen lag¬
lig Regering, utan hwilken sednare wisia med
utrikes makter högst nödige underhandlingar ic-
ke kunna bedrifwas.
Derefter förklarade Hof-Lant^Ieren atHans
Kongl. Höghet med bekymmer erfarit, det irri-
ga rykten kringlupit, hurusom et nytt förslag
til Regeringsform skulle pä et öfwerraskande
sätt blifwa för Riksens Ständer framställdt, i .
hopp at deras bifall, utan öfwerläggning, der-
hppä skulle följa. Hans Kongl. Höghet ansäg
gg
Den Maj.
stg derföre befogad, at genom Hof - Oantrlei-en
förklara sädant hwarken wara eller blifwa med
Dep afsigter öfivcrensstämrnande.
Efter Hans Kongl. Höghets korrt derefter
följde intrade uti rummet, behagade
Högbemalte Herre, jemte bekräftelse af det ef¬
wan anförde, dertill yttra' att med förutsätt¬
ning af ett sädant Riksens Ständers beslut,
(hwaruti Desi eget deltagande ej kunde komma
i fraga) hwarigenom Hans Kongl. Höghet sat¬
tes i tillfälle att fran Swensta tbronen göra
Riksens Ständer llro^osiuonLo, skulle en dylik
i afseende pä Statsförfattningen blifwa af föl¬
jande innehall:
" Att dä Hans Kongl. Höghet till följe af
Riksens Ständers beslut, samt med tillämpning
till detta beslut af Dep dä inträdde arfsrätt,
antog Rikets styrelse, borde Desi första omsorg
wara den, att gifwa ett högtidligt och ojäfwigt
wedermälc af Defl sä ofta tillförene ädagalag-
de tänkesätt och wälwiljande böjelser för Swen¬
sta Folket: att sädant kunde ej fullkomligare
ste, än dä Huns Kongl. Höghet offenteligcn för¬
klarade, det den hittills kraftägande Regerings,
form af den 2i:sta Augusti 1772 samt Före¬
nings och Säkerhets Akten af den Z April 1789,
enligt Hans Kongl. Höghets öfwertygelse samt
sednare tiders bedröfligt erfarenhet, icke wore
lämpelige till hwarje Statsförfattnings huf-
wudsakeliga syftemäl, befrämjandet af allmänt
och enskildt wäl, samt befästandet afSamfunds-
bandet emellan Konung och Undersätare. Med
detza tänkesätt om nuwarande Regeringsform,
wore det för Hans Kongl. Höghet en tillfreds¬
ställande
Den 8 Maj. *4Z
ställande pligt at förena proportionen om en
annan: det wore i sädaut afseende som Hans
Kongl. Höghet till Riksens Ständers egen öf-
werläggning och noggranna pröfning öfwerlem-
nade, ätt om den nya Regeringsformen öfwer-
enskomma, hwars af Konungen och Stander an¬
tagna grunder borde blifrva. at bewara allmän
och enskildt säkerhet och ägande rätt, Riksens
Ständers fri - och Rättigheter, Swensta Folkets
owilkorliga sjelfbestattmngsrätt, allmänna med¬
lens ordentliga förvaltning, Konungens Räd-
gifwares billiga answarighet, Domare-ämbetets
helgd och oberoende af Högsta Maktens godtyc¬
ke, samt skrif - och tryckfrihetens lagbundna, men
til alla grenar af allmän nytta sträckta utöf¬
ning. Dä detta wigtiga ämne öfwerlemnas till
Rik ens Ständers granskning och bepröfwande,
wore deraf en naturlig följd, at den del af nu-
warande grundlagar, som strider emot en sadan
deras ätgärd, til närvarande fall ingalunda
kan lämpas, utan wore det Riksens Ständers
rätt att deröfwer fritt och obehindradt rädflä
och öfwerenskomma, samt deras gemensamma
resultat till Kongl. Maj:ts pröfning och ^no¬
tion öfwerlemna. Hans Kongl. Höghet wore
ingalunda sinnad at yttra sig, hwarken öfwer
sättet eller tiden af Riksens Ständers öfwer-
läggningar i denna granlaga fräga; men borde
rrindra Riksens Ständer, at i nuwarande wäd-
liga belägenhet, i det krgstillständ hwaruti Ri¬
ket befinner sig med flera Makter, och deribland
med grannar, hwilkas försökta inflytelse i Swe-
riges inhemska angelägenheter wära häfder nog¬
samt bewittna, det icke torde undfalla Riksens
Ständers eget uplysta nit, huru nödwändigt
det är at, sa skyndsamt affluta detta ärende
7 som
50 Den 8 Mår¬
som detsammas wigt och egenffap ! öfrigt med-
gifwa kan.
Hans Kongl. Höghet updrog Landtmarffal-
ken och Talemänncn at, pä det sätt dem läm-
peligast spneö göra sig underrättade om Stän¬
dens tankar i afseende pä hwad nu anfördt blif-
wit; förbehällandes sig Hans Kongl. Höghet at,
efter inhemtad kunffapchcrom, tilkännagifwa dess
bestut i de afseenden som röra Hans Kongl.
Höghets egen person. Wid Desi nu inträdde
höga älder samt wundna erfarenhet wore all¬
männa ärendernas börda nog trpckande för at
ej annorlunda än genom samdrägt och förtroen¬
de kunna lättas.
Landtmarskalken och Talemänncn emottogo
det dem nädigst anförtrodda updrag, samt trod¬
de sig i förwäg kunna försäkra om Riksens
Ständers oinssränkta underdäniga förtröstan pä
Hans Kongl. Högbets rena och ädla afsigter
samt kärlek till Fäderneslandet
ln iiLl.m krotocolll
Lust.
Enligheten med Lriginalct intvgar pä EmbctcS
wägnur:
6uzt. l. g zerrel lie.
Herr karon och Landtmarskalken: Dä
Hans Kongl. Höghet genom Dcst tillämnade
framställningssätt af Lonsticutions frägan, an¬
sett sig pä det sorgfälligaste hafwa wisat Dest
aktning för Rikens Ständers ostridiga fria öf-
werläggnings-rätt. frägas om Rldderssapct och
Adeln ej anser detta wgra af en sä tilfredsstäl-
lande egenffap, at Ridderffapet och Adeln deru¬
tinnan
Den 8 Maj. 5r
linnan gör Hans Kongl. Höghet med underdä»
nigt förtroende, bifall och erkänsla til mötes:
Härefter rödde nägra ögnablick en allmän
tystnad.
Herr Laron och Land t marskalken: Som
Hans Kongl. Höghet Riksföreständaren befallt
mig at til honom aflemna sivar, huru Ridder-
ffapet och Adeln anser den af Hans Kongl.
Höghet gjorda framställning, sä utbeder jag mig
at haröfwer fä inhemta Rldderffapets och A-
delns tankar.
Friherre Legerström, facob, uppläste
till l .orocolMt följande: — Jag gör det hög¬
tidliga förbehöll, att den Konung som Riksens
Ständer nu eller framdeles antaga, icke mö
med kraften af sin Konungamakt, den en ny
grundlag endast kan bestämma, utan allenast för
sin person,-antaga eller förkasta en sädan grund¬
lag, af Riksens Ständer utan alla slags hinder
utarbetad och faststäld. —. Jag förklarar att
jag wid Hans Kongl. Högbets Hertigens af
Södermanland willor at fö sanLtionera. wär
tillkommande Grundlag (i fall detta willor af
Riksens Ständer gillas) icke fäster nägon an¬
nan mening an den, at Hans Kongl. Höghet,
om Han till Konung antages, ifrän thronen
samma Grundlag kungör, och ätager sig att sä-
som Konung derefter styra. Öfwer denna min
reservation begär jag yu ingen öfwerläggning;
jag framställer, den som min enffilta mening om
min medborgerliga rätt.
Grefwe Dobna, ä.n§u8t, instämde med
Friherre Legerström. Dä
82 Den 8 Maj.
Dä ett och annat skiljaktigt förklarande här
och der i Salen oredigt hördes, yttrade sig ä nyo
Friherre LLZ6r8tröm, ^Lcob, Här sin¬
nes troligen ingen ibland osi, som ej är Hans
Kongl. Höghet Hertigen med upriktigaste hjerta
tilgifwen och förbunden, för det hän gjort för
Fäderneslandet, och som ej more färdig a t up-
offra sin sista blodsdroppa för hans person; men
dä fräga är at antaga en Konung, tror jag
principen wara, at först hafwa den Lonseieutiou
afgjord, hwarefter han stal styra landet.
Härwid ropades af mänga: Ja.
Friherre Kurk, Knut, upläste följande:
Dä wi med afseende ä hwad som bittils wid
detta Riksmöte förelupit, besinna osi utan Oon-
Ltitiuiou och utan Konung, äligger det onekligen
ost, säsom Nationens Ombud', att skyndsammast
och med enhällighet antaga den förra och utnäm¬
na den sednare.
Om jag rädfragade endast mit hjertås kän.
flor, det mest oinskränkta nit, det yppersta för¬
troende, sä wore jag den förste, som i djupaste
nnderdäniabet skulle bönfalla hos Hans Kongl.
Höghet Riks Föreständaren, säsom en af osi all¬
mänt älskad Furste, at nu i detta ögnablick e-
mottaga spiran och upträda pä den Kongliga
thronen.
Härwid afbröts Friherre Kurk af et starkt
rop af Ja; hwarefter Friherre Kurk fortfor:
Det wore en gärd af tacksamhet, som lig¬
ger heligt bewarad hoö mig lika med hwarje
red-
Den 8 Maj. ZZ
redligt sinnad, wältänkande och rättstaffenS
Swenst man; det more et heligt offer, hwartill
Hans Kongl. Höghet gjort Sig berättigad ge¬
nom de wid alla tilfällen mest lysande egenska¬
per af Furste, Hjelte och god Medborgare.
Hans Kongl. Höghet har behagat kalla Riksens
Ständer föffat wid detta Riksmöte med dem
rädgöra, och, intil desi Riket kunnat äterwinna
inwärtes och utwärtes lugn, med Hans Kongl.
Höghet öfverlägga om de mätt och steg, som
skola bereda folkets framtida wälfärd. Jag kan
ej sakna öfvertygelse, at Hans Kongl. HoghetS
wilja warit och är, at denna öfverläggning mä
blifva fri, utan band och i en wisi ordning,
som endast mäste bestämmas efter wigten af de
ämnen, hwarom öfwerläggningcn stal ske. Men
hwilket ämne kan wäl föreställas af mera wigt,
än sättet at undanrödja hwad som warit orsa-
ken til wär fosterbygds redan öfwergängna och
ännu hotande olyckor, som, längre fortfarande,
äfven skal blifva et hinder för friheten at öf¬
werlägga om medlen til det ondas häfvande;
och hwar finnes wäl denna orsak, om icke uti
en grundlag, som felaktig, otjenlig och icke rät¬
teligen afpasiad, medför binder til winnande af
det ändamäl Hans Kongl. Höghet äsyftar, nem¬
ligen Sweriges wälfärd. Och dä nägon Ko¬
nunga Försäkran aldrig gass ät Swensta Fol¬
ket förr än den Fundamental-Lag war gifwen,
efter hwilken desi Konungar ätagit sig at styra
land och Rike, samt dcsiutom, enär Hans Kongl.
Höghet med sjelfförsakelse af eget lugn emotta-
git Riksrodret under stormen, och wär underdä-
niga pligt är at mildra de beswär, lätta de bör¬
dor och skingra de bekymmer, som uti en sädan
54 Den 8 Maj.
ställmng ännu iner skulle öka tyngden af en Ko¬
nungs mödosamma kall; sä anser jag ost böra
inställa at om spirans emottagande af Lans
Kongl Höaket i underdånighet bönfalla fork än
tiden kunnat medge Riksens härförsamladeStän»
der at fastställa den grundlag, hwarefter de se»
dermera under Hans Kongl. Höghets Konungs¬
liga spira stola anse för en jordisk sällhet at
blifwa styrde.
Manga utrop af Ia och Bra hördes.
Herr Laron och Landtmarstalken för-
mälte sig af hwad nu pä Riddarehuset passerat
hafwa tillräckligen inhemtat Ridderstapets och A-
delns swar pä Hans Kongl. Höghets framställ¬
ning, och proponerLäe altsä Ridderstapet och A-
deln at stiljas ät.
Dä en stor del af Ridderstapet och Adeln
tycktes ej hafwa wäl fattat Herr Landtmarstal-
kens mening och afsigt, upkom bärwid en gan¬
sta märklig oro, hwarunder ätstilliga utlätelser
föreföllo, hwilka ej med redighet kunde til kro-
tocoUet fattas.
Friherre Lric Lonrall, förestog
en Tacksägelse - alli-ess til Hans Kongl Höghet
för det idag nädigst meddelte protocolst Utdrag;
men blef afbruten af et starkt Mej.
Herr Lnron och Landtmarskalken an¬
märkte, at dä den genom detta i rococoiu Ut¬
drag af Hans Kongl^ Höghets gjorda framställ¬
ning ej blifwit af Ridderstapet och Adeln bifal¬
len', kunde ej nägon Tacksägelse ifrän Ständet
Hans Kongl. Höghet presenteras; och finge för
öfrigt
»
Den 8 Maji. 65
öfrigt erindra, at nägon ä«iiberLtion nu icke mer
kunde af Herr Landtmarstalken tillätas.
Ropen förnyades.
Friherre 8 tLel von I^ol8tein, Lorlltr
UuäviZ, föreflog at de andra Standen mätte
genom en Oepucauon underrättas om Ridder-
stapets och Adelns tänkesätt i det nu förehafde
ämne.
Äter rop.
Herr L-u-on och Landt marskalken: Som
Hans Kongl. Höghet ej befallt nägon öfwerlägg-
ning öfwer detta amne, och et formligt beslut
deröfwer Medes ej kunnat fattas, sa kunde nå¬
gon beskickning til de andra Ständen icke äga
rum, utan önstade Herr Landtmarffalken at Rid-
derffapet och Adeln nu behagade ätstiljas.
Härwid upkom ä nyo mycken oro; gansta
manga talade pä en gäng, andra ropade: nä-
gon yttrade at dä Herr Landtmarstalken enligt
Riddarhus-Ordningen ägde rättighet at förord¬
na Ridderstapet och Adeln tider och timmar til
cliscurs och ctetiberation, -sä borde deN gjorda
xroyositionen at stiljas ät, blifwa efterkommen.
Sorlet och oron tiltog: mänga talade, men
ropet hindrade, at nägot kunde til ^rocoeoiieL
fattas.
Omsider sick Herr von 8cbultLenbeim,
vaviä, ljud, och anmärkte det han ej funne i
sin ordning at yttrande til bifall eller afflag
kunde ästas pä et ?rowcoUs Utdrag, hwars in¬
ne-
66 Den 8 Majk.
liehäll war af Herr Landtmarffalken förklaradk
icke wara et öfwcrläggnings-ämne; och ansä.g
altsä ej för närwarande annat äterstä an at
Herr Laron och Landtmarffalken behagade för
Hans Kongl. Höghet frambära Ståndets nu
uttryckta tanke.
Herr Laron och Landtmarskalken: Jag
hoppas at Högloft Ridderffapet och Adeln göra
mig den rättwisan at tro, det jag ej äsyftat
nägot inträng i Ständets rättigheter, och at
min tanke ej warit annan, än at för Hans
Kongl. Höghet inberätta, det jag tyckt mig för¬
märka, at Ridderffapet och Adeln ej funnit sig
kunna bifalla til hwad Hans Kongl. Höghet
behagat föreflä.
Efter nägon ny, men mera saktad oro,
pttrade sig
Herr Lköläsbran^, ^ncler3 Lreäric,
at han trodde det Herr Laron och Landtmarffal¬
ken och hela Riddarhuset wore intagna af sam¬
ma tänkesätt, i afseende pä ordning och enighet,
och önskade at något misiförständ ej mätte störa
densamma: och sedan Herr Laron och Landt¬
marffalken uttryckligen förklarat, at det förebaf-
de ärendet ej wore et öfwerläagnings-ämne,
önskade han at Ridderffapet och Adeln behaga¬
de inse billigheten af at ätffiljas, enär Herr
Landtmarffalken anmanat dem dertil.
Ropades Ia, och Högloft. Ridderffapet
och Adeln ätffildes klockan ^ til 2.
Tisdagen den 9 Maj. Z7
klenmn klockan ^ i förmiddagen.
Friherre Silfverschöld, dllls, anmälte
sig ar fä ordet och uplaste följande:
De fläste af HZglofl. Ridderflapets och
Adelns Ledamöter afhörde i gär aftons, och de
da ej närwarande hafwa säkerligen hört sig be¬
rättas den nädiga underrättelse som Hans Kongl.
Höghet Riksföreståndaren genom Herr Naion
och Landtmarflalken behagat lata meddela Rid-
derffapet och Adeln af det innehäll, at Hans
Kongl Höghet ämnar i dag pä Rikssalen en¬
dast lata förekomma de wanliga Lomylimemer
och berättelsen, och at Hans Kongl. Höghet r
morgon äter kallar Riksens Ständer pä samma
rum, för at fortsätta öfwerläggningar om de
flera förestäende högst wiktiga och Rikswärdan-
de ärender, och dä tillika meddelar Dest fattade
beslut, at wilja fortfara med Riksstyrelsen ja¬
son: Riksföreständare, intil dest Riksens Stän¬
der hunne utarbeta en ny Regeringsform, hwar-
med Hans Kongl. Höghet-möre säker, at Rik¬
sens Ständer, sä mycket möjeligt more, ffynda-
de, i anseende til angelägenheten deraf, sä i af¬
seende pä Rikets inre soln yttre ställning, och at
HansKongl.Höghet, ehuru försäkrad, at den nya
Regeringsformen blifwer sadan, at den befor¬
drar Fäderneslandets framtida wäl och säkerhet,
samt pastande för närwarande tidehwarf, dä
Hans Kongl. Höghet den med nöje antager, sä
will Hans Kongl. Höghet likwäl intil dest Re¬
geringsformen blifwer färdig upffjuta med för¬
klarandet om Hans Kongl. Höghet will emotta¬
ga Swea Rikes Krona, eller äterwända i sitt
lugn. Detta hans Kongl. Höghets Nadigst med-
8 deldte
L» Den 9 Maj.
-eldte yttrande innebär alt hwad Ridderffapet
och Adeln begärt och kunnat önska, hwarföre det
förtjena:- Ridderffapet och Adelns underdåniga,
wördnadsfulla och warmaste tacksamhet. Jag
har den glada öfwertygelscn, at hwarje Ridder-
ffapets och Adelns medlem tänker i denna delen
lika med mig, jag wägar derföre hemställa, om
Högloft. Ridderffapet och Adeln icke ffulle finna
för godt, at anmoda Herr Lmon och Landtmar-
ffalken, at förklara Hans Kongl. Höghet desta
Ridderffapets och Adelns tänkesätt, hwarä jag
ödmjukeligen anhäller om proportion.
Ett ganffa starkt Ja ropades.
Derefter tilläde Friherre Lillvsiscbölä mun-
tekigen: För min enffildta del får jaa tillika af¬
lägga för Herr Lrrron och Landtmarffalkcn min
wördnadsfulla tacksägelse, för det Herr Laron och
Landtmarffalken har täckts underrätta Hans
Kongl. Höghet om Ridderffapets och Adelns, i
gar yttrade tankar, pä ett sätt, at de med nö¬
digt wälbebag blifwit ansedde och at Hans
Kongl. Höghet blifwit ytterligare förwistad, at
fast ej alla Ridderffapets och Adelns Ledamöter
kunnat, med de ord de welat, yttra hwad deras
hjertås känftor föreffrifwit, sa är det ingen af
Ridderffapet och Adeln, som icke hyser den renaste
afsigt, at befordra Fäderneslandets wäl; med
uprigtigaste önffan, at framdeles fä äga Hans
Kongl. Höghet till Swea Rikets Konung, och det
sä mycket häldre, som de oskattbara tjenste:,
hwilka Hans Kongl. Höghet wid otaliga tillfäl¬
len gjordt sitt Fädernesland, lemna den säkra¬
ste borgen, at under en sä wis och nädig styrel¬
se ffall Staten äterfä sin fordna sjelfständighet.
Herr
Den 9 Maj. 59
Herr Laron och Landtmarskalkcn gjorde
proposition til bifall derpä, at Landtmarffal-
ken mätte för Hans Kongl. Höghet frambära
Ridderffapets och Adelns tacksamhet pä det af
Friherre Liliverscliölä föreslagne sätt.
Enhälligt och starkt bifall.
Friherre Liljecrantz soklLN Wil¬
helm pttrade sig, at det af Friherre Liltver.
8c!iöl(l gjorde tillägg, om desi enffildta högakt¬
ning för Herr Larons och Landtmarffalkens wär-
digä förhällande wid ofwanberörde wigtiga til-
fälle, more otwifwclagtigt Ridderffapets och
Adelns gemensamma tanka.
Ater et starkt Ja.
Herr Laron och Landtmarffalken för¬
klarade högtidligen sin tacksamhet för Ridder¬
ffapets och Adelns pttrade tanke om hans sätt,
at til Hans Kongl. Höghet framföra Ständets
önskningar; hoppades, at bans förflutna lefnad
och hans caractcr were kändt pä et sätt, at
Ridderffapet och Adeln icke twiflade om hans
goda wilja, at uträtta alt hwad som kunde wa¬
ra dem behagligt, och försäkrade, at det aldrig
kunnat eller kunde ingä i hans tanke, atutöfwa
sin befat ning pä nägot sätt, som kunde fä tyc¬
ke af magtspräk eller förnärmande af StändetS
och hwarje Ledamots rättigheter, bwilket det
twärtom ffulle wara honom pä det högsta kärt
och tilfredsställande, at wid alla tilfällen erkän¬
na och bibehälla.
Detta Herr Landkmarffalkens yttrande emot-
togs med utmärkta uttryck af bifall.
Friherre
Ho Den 9 Maj.
Friherre Stael von lllolstein, Lorfits h-nä-
vi^, begärde ordet och yttrade sig, efter hwad,
rinder en flere gängcr hos Ridderffapet och A-
deln yppad ledsnad kunde til l/rowLoliet fattas,
at det högeligen skulle förtryta honom, om Ridder-
ftapet och Adeln, i anledning af nägot efter ho¬
nom i et föregäende plenum fäldt uttryck, hyste
den öfwertygclse, at han ment, det all slags Lag,
i Rikets narwarande belägenhet, uphörde. Sä¬
dan dadé icke hanö tanke warit, Han hade der-
rvid baft i sigte den nu gällande r626ÄrsRid-
darhus-Ordning. Han ägde sig bekant Herr ka-
rons och Landtmarskalkens agtningswärda La-
racter, och more öfwertygad, at Herr Landtmar-
ffalken wille sin befattning med rättwisa utöf-
wa men i6s6 Ärs Riddarhus Ordning befun¬
nes lägga starka band pä Ständets llelikeratio-
ner, genom de rättigheter Landtmarskalken der¬
uti äro förwarade; och pä det ej misiförständ
wid ätffilliga tilfällen mätte upkomma
Här afbröts sluteligen Friherre Stael af
starka rop, sä at han ej widare kunde höras til
lmo.ocollet.
Herr Laron och Landtmarskalken före-
stälde Friherre Stael at, dä detta klenum ej e-
genteligen til cleliberatioo wore ämnadt, och dä
klockan redan wore öfwer 10, hwilken timme
wore utsatt til Ständens församlande i Kyrkan
för at sedermera upträda pä Rikssalen, sä sak¬
nades nu mera tid at nägot öfwerläggningsäm-
ne företaga.
Friherre Stael von Holstein yttrade
stg hafwa förmodat, det honom Lilkommit. rät¬
tig-
Den 9 Maj. 61
tighclcn, al wäcka et öfwcrläggningsämne, dä et
sädant redan förut i dag förewant.
Herr Laron och Landtmarskalken erin-
drade, det hans nyst gjorda ftrestäilning inga¬
lunda hade afseende pä Friherre Liael» rättig¬
het at yttra sig, utan pä tiden, som nu icke
medgäfwe nägon c!-g j bLration.
Härefter och sedan de twänne Härolderne
för Ridderffapct och Adeln ankommit börjades
kl. til 11 aftägandet til Storkyrkan, under
Herr Laronä och'Landtmarffalkens anförande.
Sedan Ridderffapct och Adeln Gudstjen-
sien derstcdes biwistai wörö de Hans Kongl.
Höghet tils widare Riksföreståndaren til dest
rum pä Kongl. Slottet följaktige, och sedermera,
i den ordning Lornnionietec föreskrifwer, til
Rikssalen, hwarest de i underdänighet afhörde
Hans Kongl. Höghets Tal samt den Leijon
om Rikets belägenhet, som Hans Kongl Hög¬
het, genom Hof-^ant-leren Herr Friherre Lager-
djelLe, lät Riksens Ständer föreläsa. Sedan
Herr karon och^Landtmarffalken och de tre an¬
dre kespective Ständens Talomän, genom sär¬
skildta Tal framburit Riksens Ständers under¬
dåniga wördnad, och af Hans Kongl. Höghets
hand emottagit för hwardera Ständer et exem¬
plar af den uplästa Legationen, och dä Hans
Kongl. Höghet lemnat Rikssalen, äterträdde
Ridderffapet och Adeln neder til Riddarhusets
hwarest de uppä Herr karon» och Landtmarffal-
kenö proposition, ätskiljdes kl. ^ til 5.
In 66cm Protocoll!
6. Lil verstolpe.
Onsds--
62 Onsdagen den io:de Maj.
Hennin klockan half til 11 f. m.
Herr Laron och Landtmarfkalken öp-
nade sammankomsten med tilkännagifwande, det
han fullgjort hwad Högloft. Ridderffapet och A-
deln hononr i gär pä Friherre 8iLver8cdnlN8
xro^osnion updragit, at til Hans Kongl. Hög-
het Rksföreständarcn i underdånighet /ram-
bara Riddcrffapets och Adelns erkänsla för desi
nadina förklarande, at wilja med Riksstyrelsen
fortfara såsom Riksföreständare, intil dest Rik.
sens Ständer hunnit utarbeta en ny Regerings¬
form och Hans Kongl. Höghet sig yttrat. huru-
wida han personligen funne sig kunna derefter
widare fortsätta Riksstyrelsen. Lans Kongl.
Höghet bade ined mycket nöje och wäl-behag mot¬
tagit uttrncket af Ridderfkapets och Adelns till¬
fredsställelse, samt deras trohet för desi person:
Han önffade intet högre än at tillvinna sig Rid-
derffapetö och Adelns och de öfrige Riksens Stän¬
ders tilgifwenbetHans käraste bemödande skul¬
le wara, at öfwertyga Ridderskapet och Adeln,
det han aldrig wille taga nägra andra steg, än
dem, som kunde wara ledande til Rikets rädd-
ning och wälfärd, och hade updragit Herr La¬
ron och Landtmarffalken at försäkra, det Han
altid gerna emottoge Riddcrffapets och Adelns
räd och uplysningar, och gjorde sig en glädje af,
at gä Ridderffapet och Adeln uti desi medbor¬
gerliga affigter til mötes.
Ridderffapet och Adeln uttryckte genom bi¬
fallsrop sin glädje öfwer detta Hans Kongl. Hög¬
hets Mrande.
Herr
Den 10 Maj. 6Z
Herr cl ler sparre, Okar,g, begär^ö 0k-
det och upläste til UrotOLoll^e följande:
"Sedan Riketö ^6pre8snt-intLi.' förlidne sär¬
dag erhätlit noggran underrättelse om de styre-se¬
grunder efter hwilka Swergeö öden blifwit be¬
stämda de sist förflutna arén; sedan den känne¬
dom de genom eget lidande redan derom gast
salunda ar bestyrkt och fördubblad, sedan wi nu
sett en sann och rörande teckning af det ursin¬
nigaste begär at bereda et lands undergång, som
häfderna kunna upwisa; sä förutsätter jag at
intrycken deraf mäste wara starka och blifwa
waraktiga.
Werkningarne af desia intryck mäste blifwa,
at hos Rikets Lagstiftare wäcka farhäga för
desia förstörande grundsatsers fortfarande wer-
kan. Jag förutsätter äfwcn, at de Herrar och
Män, som nu hafwa Swergeö öde i sina hän¬
der, ej endast fästa ögat widögnablickets wäda,
utan äfwen wid de faror, som hota kommande
äldrar och slägter. Man har at wänta af de¬
ras wishet och mod, ej allenast at den hand,
som til Swerges förstöring omfattat Swergeö
spira för alla tider göres magtlös: Man harat
wänta af deras blickar pä kommande tidehwarf,
at Swenske Mäns wälfärd ej lemnäs til ros ät
en hämdelystnad och förföljelsemndc, som gär i
arf frän Fader til Son Utan denna widt ut¬
sträckta omtanka skulle wära bemmawarande
Medbröder ej hafwa ffäl, at gifwa Osi bifall
och tacksamhet: utan den skulle de, sorn beredö
Riksens Ständer tilfället at sammankomma, än¬
gra sin ätgärd; utan den skulle kommande släg¬
ter , innom Swergeö landamären, begräta den
obs-
64 Den 10 Maj.
obetänksamma swagheten hos sina förfäder, ak
försa.a en frälsning, som ej fullföljdes, ei be¬
fästa des.
Men jag är långt ifrän at befara denna
swaghet, venna kortsynthet i wäre ödens be¬
stämmande. Jag wantar twärtom med den
största tilförsigt, alt af mina Medbröders wäl-
wilja, sinnesstyrka och mod. Jag förutser nied
den listigaste glädje, at Swergcs nu församlade
Lagstiftare stola med sin kraft och nnshet bere¬
da ljus öfwer wära mörka och hotande öden.
En fara stär dock qwar för mina ögon:
det är min pligt at yppa den farhäga jag hy¬
ser, äfwen om den lyckligtwis wore ogrundad.
Det lugn, som wi, efter förstörelse-syste¬
mets uphörande, nu njuta , synes mig endast
wara en upstjuten undergång, intil det ögon¬
blick, dä.SwergeS Regering fatt den fasthet,
som i alla tider är Samhällets första fordran,
den fasthet, som försäkrar emot utländskt wald
och inhemska rörelser. Hwartil bata alla för¬
sök, at nystapa inrättningar, at söka gifwa dem
den högsta fullkomlighet, innan de aro forswa-
rade af en styrelse, som ej wacklar. Den som
cj inser denna sanning är han en wis man,
eller är han en kortsynt och obetänksam? Är
han en redlig Medborgare, som will sitt Foster¬
lands wäl, 'men som famlar efter Statsklokhet
r mörkret, eller är han en oredlig, som bereder
och forstrar willrädighctcr, wadan, »ordningar
för at syfta til et undangömt mäl? Jag utber
mig at at mina Med - ldepi-e^iwlnterg uplysta
öfwertygelse och betänksamhet fä öfwerlemna besia
twifwelsmäl. ^ ' Mära
Den 10 63
Wära fiender hafwa nppstutit forsöken ti!
tvär förstöring; de ärsta den kanhända ännu;,
de hafwa ej lofwar at äterhälla dest fullbordan,
och just den ärstid, pa hwilken fiendens företag
ku >na börjas, är nu inne. Hwad är det Ri¬
kets wälfärd först fordrar i denna belägenhet?
Med största wördnad för den djupa Statsklok¬
het, som inom detta hus lätit hora sig, wägar
lag dock hemställa, om ej swaret b rde blifwa
följande: en fast Stprelsemagt, frän hwilken
fienden witt antaga fredsanbud, eller genom hwars
redan förwärfwade kraft, motständ kan beredas.
Männe ej detta är den förberedande anstalt, för
hwilken i farans stund alla andra angeläHeMkep
böra wika; eller stola längwariga, inweckiade^
uttöjda öfwerläggningar företagas och fortsät¬
tas, som om wart Fädernesland förtjente att
kallas det mägtiga, lugna, i djup fred stadda
Swerige. Jag beundrar den lyckliga, eller kan¬
hända rättare, olyckliga sinnesarten hosén man,
at lutad öfwer bräddjupet och med knapt bibe¬
hållen jämnwigt, finna för godt att qwarblifwa
i fin ställning och derunder djupt och långsamt
eftertanka, huru han bör bereda atta cletLljerns
af fin wälfärd. — Fienden stulle, kanhända,
om han saknade en Stprelsemagt, som kan er¬
bjuda fred, med bäde walbehag och atlme finna fi¬
na ater inträngande härar kunna öfwerrumpla
land och städers under det at Rikets Lagstiftare
-äro stadde i öfwerläggningar om Rikets bästa.
Och wärk inwärtes lugn? statt jäg be-
lhöfwa framställa detta föremäl för mina wör-
dade och älstade medbröders ögon? Finnas ej
innom Fosterlandets gränsor — jag säger rm
rndG inom Fosterlandets — personer, hwilka
N Wilja
66 Den 10 Maj.
wilja återkalla til wärt sköte den afbrutna för¬
ödelsen, hwilkas hela bemödande det är, at fo¬
stra oredorna för at begagna dem- Det stall '
obestrisiigt glädja mig, om hwarje Swensk Man
kan med redlig öfwcrtygelse smara Nej til den¬
na fräga: och dessa Ne) skulle wara det mäst
angenäma ljud för den lidande Kanone». E-
medlertid hämtar den i mörkret krppande liftett
sin näring och sin förhoppning endast fran swag-
helen, frätt dett möjeliga owaragtigheten af ett
blott xi'ovi8ionc-l Regeringsmagt. Här wisar
sig äler märt älskade Fosterlands närwärande
wäda och första behof.
^NÄd det heligaste föremäl jag känner, up-
manar jag mina mördade och älskade medbroder
innom detta hus, at med Jättesteg skynda i sitt
bemödande, at gifwa Swerge en stadgad, efter¬
trycklig Regeringsmakt."
Begärdes pä bordet.
Friherre Kurck, Kuut, föreslog, at, se¬
lda» Hans Kongl. Höghet Riksföreståndaren i
näder medgrfwit, at Riksens Ständer sjelfwe
mage foresta och fastställa en Grundlag, den yt¬
tersta skyndsamhet til detta ändamål mätte an-
tvändas, och ct Loustitutions.Utskott genast sät¬
tas, pä det at detta för Landets framtida wäl-
färd sä angelägna ämne, utan ringaste dröjsmäl
mä kunna sättas i full gang och Lenvik, samt
begärde härä Herr Larous och LandtmarjkalkenS
proposition.
Lades pä bordet.
Herr
Den io Maj. 67
Herr karon och Landtmarskalken yt¬
trade sig wara öfwertygad, at Ridderstapet och
Adeln skulle bifalla, det et sädaut Utstött skynd¬
samt mätte förvrdnas; men at, enär Ridderstam
pet och Adeln inom nagra fä ögonblick borde til
stenum 1'lenorum pä Rikssalen upträda, med-
gäfwe ej tiden nu någon öfwcrläggning, utan
kunde detta ämne äter uptagas wid äterkomsien
derifrån.
Herr karon och Landtmarskalken til-
kännagaf, at ifrän Hof-elancLlers-Embetet 700
Exemplar af Hans Kongl. Höghet Riks-Föresiän-
darens Riksdags-Berättelse, blifwit för Ridder-
stapets och Adelns räkning till Riddarehuset af-
iemnade, och att utdelningen deraf skulle ste wid
dörren till Riddarehussalcn.
Ridderstapet och Adeln aftägade kl. ^ 12,
under Herr Karon8 och Landtmarstalkens anfö¬
rande til Rikssalen.
Sedan Ridderstapet och Adeln jemte sing
Ke8pc-Ltive MedStänder pä Rikssalen afhört
Hans Kongl. Höghet Riks-Föreständarens tal,
sä wäl som Hans Masits Konung IV
den 29 ^larcii innewarande Är clato-
racls ^kdicatious-strift/. och, uppä wäckt fragg
af Friherre lVIannerbeim, Kar8 Xuoust, om np-
sägande af tro och lydnad ät Hogbcmälte Ko¬
nung och desi Bröst-Ärfwingar, Riksens samteli-
ge Ständer, med uprepade stnstännniga rop her¬
til sit bifall uttryckt, samt ändteligen Riddersta-
pet och Adeln gemensamt med de öfrige Stän¬
de n sätt af Hans Kongl. Höghet Hertig eXuu
emottaga den nådiga försäkran, at han säwm
Riks-
VZ Den 10 Maj.
Riks Föreståndare täcktes fortfara i wärdén om
almänna ärenderna, intil desi Riksens Ständer
hunnit en ny Regeringsform utarbeta, och til
Hans Kongl. Högbet öfwerlemna detta wigkiga
arbete; hwarefter Hans Kongl. Höghet wille be¬
stämt sig yttra, huruwida Han ansäge för sig
möjligt, ac styrelsen fullfölja eller fumie sig för¬
anläten , at återgå Lil det lugn desi framfarna
mödor och desi annalkande äldcr gemensamt pä-
kallade; hwarefter Riksens Ständer, med siere
görmer uprepade starka rop af vivat, uttryckt
stn tilgifwenbet för Hans Kongl. Höghet; ater-
trädde Ridderffapet och Adeln pä Riddarehuset.
plenum kl i e. m.
Sedan Högloft. Ridderffapet och Adeln in»
tagit sina säten begärde
Friherre von platen, Baltsar, ordet, och
hemstalde om Högloft. Ridderffapet och Adeln ef
skulle behaga med honom instämma deruti, at
genom en formelig tacksägelse til Friherre Nan-
nerbeim, kar,-- ^n^ust, för honom uttrycka sin
högaktning, öfwer det af honom i dag tagna och
för Fäderneslandet wigtiga steg, at pä Rikssa¬
len wäcka fräga om Konung /»vonxns
nu mera bifallna afsättelsc, samt Desi Bröst-
Arfwingars uteslutande ifrän Arfsrätt Lil Swe.
riges K>ona.
Herr karon och Landtmarskalken gjor-'
he härpä genast propoginou til bifall, hwilken
med et starkt rop af Ja beswarades.
Friherre von platen, kalemar, utbad sig
fä tillägga, at denna tacksamhets betygelse icke
alls»
Den iv Maji. 69
allenast matte ffc munteligen genom Ridderffa-
petö och Adelns bifall, uran strifteligen, och be¬
kräftas med hwarje Ledainots namn, som beha¬
gade detsamma äteckna.
Herr von LclogtTLnbt-in, vLvict, förmälte
sig hafwa fullkonlligen bifallit Friherre von 1-iL-
ränif hemställan om en gemensam tacksägelse til
Friherre tciunnerllniin, men ansag för sin del
icke nödigt, at med hwarje Ledamots namn för¬
se et af Ridderffapet och Adeln högtidligen fat-
tadt beflut.
Friherre von NRten, yttrade sig
ej kunna frångå denna delen afsin proposiiion;
och syntes Rrdderskapet och Adeln nästan allmänt
häruti med honom instämma.
Herr 8l;jölllLbrLnc!, ^nllers krcllrik, hem¬
ställde om icke Högloft. Ridderstapet och Adeln
skulle sinna med sina känflor i besia ögonblick
instämmande/ at sjelfwe besluta och sineröspec-
tj ve Med Ständer föreslå, at genom en stor Os-
yntatiou, anförd af Herr Nsron och Landtmar-
ffalken och Talemännen, betyga Hans Kongl.
Högber Niksförrständarcn Riksens Ständers un-
derdäniga tacksamhet förde prof af medborgerlig
dygd och ädelhet, Hans Kongl. Höghet ädaga-
'lagt genom sin utfästelse, at säsom Nifsförestan-
dare med Riksstyrelsen fortfara, och sit erkän¬
nande af Riksens ständers rättighet, at sjelfwe
utarbeta och fastställa en grundlag, och anhöll,
at Herr n-rron och Landtmarffalken häröfwer be¬
hagade göra Ridderftapet och Adeln proposition.
Herr l^aron och Landtmarskalken prcr-
xonsr-räe häruppå bifall til hwad Herr LlHöläs.
br-urz
70 Den 10 Maj.
branö förestagit, samt at om Ridderffapets och
Adelns beslut meddela de öfrige resi^cuvo Stätt-
den underrättelse genom en i)ox>ncarion.
Ropades et starkt Da.
Herr Lhjököebranö, ^nöorz kreörio,
hemställde widare, om icke Ridderffapet och A-
deln skulle uti samma Tacksägelse-aönross beha¬
ga, enligt hwad man hade sig bekant, at ber¬
gare Ståndet redan beflutit, updraga Hans Kongl.
'Höghet, såsom Riksföreståndare, full magt och
myndighet til freds afjkutande med de mot Ri¬
ter krrgforande magter.
Pä gjord proposition af Herr Laron och
Landtmarfkalkm bifölls yttrandet af den önffan,
att Hans Kongl. Höghet, säsom Riksförestånda¬
re, och i kraft af den honom, i sadan egenskap,
tilkommande magt och myndighet, mätte, i an¬
seende till Rikets högst trängande behof, läka
wara sig om hjortar, att ffpndesamt bringa det
angelägna fredswcrket til ändffap, och emedler¬
tid til Rikets wärn taga de kraftigaste mätt; i
anledning hwaraf en Oomuanon'til de andre
Stånden skulle afgä med underättelse om detta
Ridderffapets och'Adelns beflut.
Friherre ^lännerholm, Lars ^änAnst,
hos Herr Laron och Landtmarfkalken samt Hög¬
loft. Ridderffapet och Adeln har jag den äran
<tt aflägga min ödmjukaste tacksägelse för det
vffattbara wedermäle af gunst och godhet, hwar-
rned Högloft. Ridderffapet och Adeln behagat
mig heRa. Det äger allt sitt wäi de af Ridder¬
ffapets och Adelns benägenhet, allsintet af nä-
-Avn min förtjenst, hwilken ej är annan, än at
Dey 10 Max. -r
hafwa uttryckt et tänkesätt, hwilket igenflnnes
i hwarje redlig Swenff mans bröst.
Friherre kalbi ^clam, föreflog
at beflutet vin en Tacksägelse til Friherre Lian.
norheim äswen mätte communioeras de andre
Ständen; hwilket, uppå gjord proposition, genast
Bifölls..
Friherre bibbing-, Lengt, uppläste till
krotoLollet följande:
För at snarligen erhälla en Grundlag, hö¬
jer sig denna röst af medborgerlighet och wäl-
mening.
För ett sä angelägit werks bedrifwande, lä-
re^ Ridderskapet och Adeln inom fä dagar skyn¬
da, att med utsedde Utskotts Ledamöter gä de
andre Ständen til mötes, hwilket för min ringa
rel är det jag innerligen önskar! pä det att det
Lagstiftande Swea Folket mä snarligen tunna
inför desi höga Styresman, Hans Kongl. Hög¬
het Riksföreståndaren framlägga Ett af menni?
ffowerk det mäst fullkomliga.
Aldrig kan det med mera skäl sägas icke
för ofta, att Tidepuncten är inne och dyrbar
till den älskade Fosterbygdens hjelp; Och hwar
finnes den, utan i gode Lagar?
Landets behof är Fred, ja! det oundwiklr-
gg, det ljufwa lugnet, som med trygghet åter¬
för fängen till desi Fädernesland, krigarn till
desi moder, till näringen, ja! till Jordbukarn,
ifrän bwilken den. med eller utan bifall, blifwit
ryckt, fliten som lemmen ifrän sin kropp.
72 Dek 10 Maji.
Icke mindre wigtig är öpnandet af Sjö-
fart för det Ständ, som sa Mildeligen gifwik
prof af förskotter, att dem sig ersatta, uti desi
förträffeliga yrke, med indragande i eget Land
af nya tilgängar pä mynt och silfwer; men som
stegen bertil fordra snabbhet i widtagandet, hwar-
pä ater bero Utrikes ifrån sa kallade oi-ctt^,
wäre Skepps utredande och utförsels bland an-
rrat af de tunga Metaller som för wara ögon
pläga sjelfwa Wägen; sä bör tiden noga r akt¬
tagas, som i annat fall för detta är gör alt
förloradt: dä stär Skördemannen med bekymret,
wanmägtig af warma, men hjelplös. Bruks-
Jdkaren, för agd och modfälld i saknad! hopp
om afsättning, Närings Jdkaren, ej mera sorg¬
fri, pä den tld, dä han stal fatta beslut, at in,
skränka eller utwidga desi handtering; ända til
Lörängs- och Tionde tagaren, finner sig densam¬
ma i wäntan pä skörd, efter nedlagda mödor
och för bewist nit.
Med. et ord! Alla och deribland den bem¬
ma warande brödren hafwa enahanda och sam¬
ma begär, som betz ifrän bygdernc här inställde
eller ock hit utskickade, spitsat pä frihet, med¬
borgerligt sjelfbestånd och säkerhet, förrttsedt och
befästad! til allmän trefnad i Grundlagen, som
jag tilönskar o§ et öfwer wära bedrifter allena
mägtigt beskydd för Riksens Högloft. Ständer,
at samhällig! snart författa.
Begärdes pä bordet.
Friherre burell, Knut, hemställde om icke
Llecroiswalet mätte företagas i eftermiddag, pä
detz
Den 10 Maj. 73
det Lonstitutions Ntffottet skyndsamt mätte wäl-
jas och komma i werksamhet.
Ropades Ja och Nej.
Friherre 8tael von kllol8tein, LoriitL
I^uclviZ. anmälte sig att tala; men uppä af
Herrton och Landtmarffalkenbegärd, och af Fri¬
herre Ltaet von Illoi8tein lemnad uplyslling, at
det han ärnade yttra icke egenteligen ägde ge¬
menskap med den nu wäckta fräga om tiden til
LlLcror8 - wal, afftod han ifrän rättighet at mr
tala, emot Herr L»ron8 och Landtmarffalkens
honom gifna löfte, att i nästa plenum sitt ytt¬
rande anföra.
Herr Laron och Landtmarskalken för-
mälte sig inse angelägenheten af Llectorernas
ffyndesamma wäljande, men hemstälde om icke
Ridderffapet och Adeln skulle finna ordentligast,
at dä detta wal i eftermiddag icke kunde med¬
hinnas/och morgondagen more en helgedag, nästa
ickenvm kunde utsättas til fredags morgonen kl.
8, dä efter LlecrorernL8 utwäljande och walets
kungörande in pisno, desie genast pä eftermid-
dachen kunde sammanträda för att wäija Leda¬
möter till Lon8tiMtion3-Utskottet.
Bifölls.
Herr Laron och Landtmarskalken hem»
fiälde til Ridderffapet och Adeln af huru stort an¬
tal Ledamöter con8titution8-Utffottet borde bestä.
Atffillige olika tankar yttrades i detta ämne.
Fri-
74 Den iv Mas.
Friherre ivian nerllsiiri, Uars ^uAU8tr
Herr Laron och Landtmarstalken och Högloff.
Ridderstapet och Adeln wägar jag ödmjukast un¬
derställa, att den till de respcLtive Med-Stän-
den förestagne Deputation för att lemna dem
del af Ridderstapets och Adelns bestut, rörande
den ära min person är wederfaren, ej mätte ä-
ga rum. Riks Ständen hafwa pä et högtid¬
ligt sätt ädagalagt sin erkänsla och tacksamhet,
emot de Herrar och Män, hwilka kraftigt mer¬
kert til Fäderneslandets frälsning, och man kan
ej dölja sig den skillnad, det afstånd, som wisar
sig mellan'deras högst wägsamma tiltag, deras
ärofulla föremäl och et anförande pä Rikssalen,
hwars bifall ej kunde wara twetydigt.
Friherre ilanner lleims salunda yttrade be¬
gäran blef uppä gjord proposition bifallen.
Dä frägan om antalet af Lonstitutions-Ut-
stoltets Ledamöter äter uptogs, och nägreönsta-
de at det mätte til twä, andre til fyraafhwar-
ze Lis85 bestämmas, yttrade sig
Grefwe lantingshausen, Albrecht, det
han trodde, at Riddarebus-Ordningen bestämde
detta antal til fyra af hwarje liass.
Friherre l^lannerheim, lars August,
xttrade sig ej känna, at sädant wore i Riddare-
Hus-Ordningen utt-yckeligen stadgadt, men at
han af egen erfarenhet kände, det praxis röran¬
de Utstötts Ledamöters antal warit olika; hwar-
wid han såsom exempel anförde, at hemliga Ut¬
skottets Ledamöters antal warit olika de twän-
ns
Den 10 Maj. 7Z
ne gänger han hast den aran at deraf wara Le¬
damot; at han föröfrigt trodde sig böraerindra,
det et stort antal Ledamöter ästadkommer lång¬
samt arbete, och et litet antal skyndsamhet: i
anledning af hwilket alt Friherre lAannerbein,
föreslog, at ej flere än twänne af hwar Llass
til ^oustimtions Utstottet mätte wäljas.
Uppå gjord proposition af Herr Laron och
Landtmarstalken blef Friherre lAannsrbeims
tanka enstämmigt bifallen, med den tilläggning,
at de öfrige respectivn Ständen skutte derom
pä behörigt sätt underrättas.
Herr Laron och Landtmarskalken til-
kännagaf, at han erhällit underrättelse, det de öf¬
rige Ständen redan wörö ätskiljde, i följe hwar-
af affändandet af Ridderstapets och Adelns os-
putation mäste til nästa plenum upstjutas.
Ridderstapet och Adeln ätstiljdes kl. 2.
In K6em ?rotocc>IIi
6. Silverstolpe.
Fredagen den 12 Majk.
klenum fl. 8 f. M.
Friherre Stael von wolstein, Lorlltr
LilläviZ, som i anledning af Herr Larons och
Landtmarstalkens i sista klonum gifna löste, up-
ropades at tala, yttrade sig, det han ej hyste dest
förmätna tankan, at Ridderstapet och Adeln skulle
göra mindsta afseende pä hwad han kunde hafwa
at anföra; det wore blott för egen tilfredsstäl-
lelse han önskade fä nägra räder i Lrotocvllet.
Hans
76 Den 10 Maj.
Hans upsät hade warit godt, desi wälmenmg
misikänd och pä den elaka sidan uttydd. Han ha¬
de önskat, at hans tankar mätte för bans en-
Mta räkning uptagas, och hade trott at en sä¬
dan önsta» ej skulle kunna honom wagras. Han
wore i en oberoende belägenhet, och sorte och be-
höfde ingen ting. Emedlertid, dä han agde det
hopp, at hans tanke pä annat sätt kunde blif-
wa börd, afstode han nu ifrän at yttra sig, äf-
wensom frän venriiLtion öfwer det ämne han
hade at framföra, och begärde allenast at et af
honom skriftligen författadt anförande, mätte,
efter Llectors-walets stut, fä af Riddarhus-Fi-
fkalen, Kongl, Lecreter-rren IkrL, inför Ridder-
ffapct och Adeln upläsas, dä det torde tued me¬
ra tälamod afhöras.
Bifölls.
Friherre U.uäbecl;, ^lexsnäer, upläste
följande: 'Wid det nu blifwande bllectors-walet
torde den frägan förtjena en närmare granstning
och Ridderstapets och Adelns Beslut / huruwidä
tlägon llisctor kan eller bör fä invoterg.8 til Le¬
damot uti nägot Utskott. Föregäende Riksdagar
hafwa framställt möjligheten af sädana wal, sä-
fom följder af LIectorernL3 klurLllte, dä säda-
ne Personer, ehuru constituerLlls Ledamöter uti
Utjkotten, likwäl fortfarit i deras förut updrag-
ue Llectors guUitL; men dä allmänna opinio¬
nen nu mera ej synes godkänna fortsättningen
af denna ? oaxi8, sä fär jag den äran förestä:
at om en kllector genom de öfrigas sammanstäm¬
mande förtroende hädanefter kallas til Utstotts-
Ledamot, och en sädan ny befattning emottager,
han dä genast anses ifrän sin Lommission som
Den is Maj. 77
Lic-ctor ffiljd, hwaröfwer jag fär'Utbedja mig
Herr Larvns och Landtmarstalkens propositioQ.
Lades pä bordet.
Herr kefir, upläste följande OictL.
men:
Fordom wid alla angelägna veputationer
eller Utskott/ har det warit brukl-igt at gifwa
dem en iustructiou. Wid detta tilfälle skulle det
kanske för mycket utdraga pä tiden. Men en
wifl plan eller luullameut tyckes likwäl wara t
sin ordning at fä aflemna ifrän plena, för at k
förwäg uttrycka Riksens Ständers tanka. Hwa-
dan Ständernas bifall sedermera pä Utskottets
betänkande alltid skulle snarare winnås.
De af Ständets Ledamöter, hwilka erindra
sig 1772 ärs Revolution och 1772 ärs Regerings¬
forms antagande pä Rikssalen den 21 Augusti,
lära äfwen päminna sig med hwad för en en-
tbousiLsme samma Regeringsform antogs, och
huru lycklig perlocl wi belefwade i 10 a 12 är
derefter. — 1772 ärs Regeringsform war skröf¬
wen af L:ne de bästa hufwuden, icke endast r
Swerige, utan det ena kanske pä den tiden i
hela Europa. Konung m war sjelf
patriot. Han hade hemställt til Rådets bifall
innan en Swensk Konung fick resa utur sit rike.
Det war igenom Riks Rädet Grefwe Ljelfies
röst, som Han sjelf fick tilständ at resa til Italien.
Denna frihet för Swensta Konungar at göra
utländska resor är ännu icke i sjelfwa den sä
kallade Säkerhets-hwarken om t ald eller
dem öfwerlemnad. Hwadan det är sannolikt
73 Den 12 Majk.
at bäde Konung arnes och Nationens olyckor
härstamma ifrån desia olyckliga resor.
Detta förbud wisar en särdeles förtjenst af
1772 ärs Regeringsform. 1772 ars Regerings¬
form war detzutom fotad pä 1721 ars, och den
pa den gamla Ko nunga-styrelsen och Ko-
nunga-Balken. Allt detta ifrån Hedenhös
grundar sig pä locken, pä behofwen, pä se¬
der, xä tankesätt, pä manlighet och äfta,
som ifrän längsta tider warit Nordens eller Hy«
perboreernas enstilta kännemärke och caracwru.
En sädan grundwal anhäller jag ödmjukast
hos Ridderstapet och Adeln mä för alltid fä blif-
wa bibehällen. — De förbättringar, hwilka un¬
der tiden och genom ärendernas gäng befinnas
nödiga, kunna wid hwarje para^rapllc erindras;
men at Stats inrättningen och Konunga-
myndigheten bibehällas til sin helgd, och at
1772 ärs Regeringsform blifwer det tunllamcnt,
hwarpä Utstöttet stal upföra helg sin byggnad,
derom anhäller jag ödmjukast.
Om Herr Laron och Lgndtmgrstglken samt
Högloft. Ridderffapct och Adeln tillåter, sä tor¬
de härpä kunna ste proposition.
Lqdes pä bordet.
Friherre kurck, knut. Da jag tänkk
at tala i detta ämne, men blifwit af en wärd
Ledamot, Friherre kuäbeck förekommen, fär jag
blott göra en liten tilläggning. Jag will icke
tro, det den wid sednare Riksdagar widtagne
praxis, at klectorer wäljg pä sig sjelfwe til
Utstötts-Ledamöter, nu mera kommer at tjena
Den 12 Maj. 79
kil efterföljd, och fär således föreflä et undantag
för en wärd Ledamot, som denna gäng torde
komma i fräga- Jag menar Herr Laron klack.-
Iean, genom den allmänna congjciLl-atlon han in¬
om Ständet äger, och hwartil han äfwen, ge¬
nom sina kända egenskaper, at pä bägge ställen,
säsom Lwctor och Utstotts-Ledamot kunna gag¬
na, gjort sig berättigad: detta likwäl utan alt
xrrvjuclicat för framtiden.
Begärdes pä Bordet.
Herr Keuterlijeim, Larl, upläste föl¬
jande till krotocoiiet: Ater sammanträda Fol¬
kets Fullmägtige, at likt 1720 ärs Ständer, sä
til sägande wid skenet af fiendernas krigsfacklor,
teckna sin Regeringsform, sedan en bitter erfa¬
renhet wisat den förras brister. O! att Fäder¬
neslandets Wise och Fäder mätte mindre af-
skräckas af storheten af ämnet, än uplpst finna
de fel som finnas i de förra, och rättelse för den¬
na. Grundade farhägor tilskapade 1720 ärs
Regeringsform, hwilken oagtadt sin partiaiits,
werkade en allmän wälmäga i landet, hwilken
ej längt efter dest afstaffande, märkeligen afta.
gil. Jordbruket gpnnades, belöningar utdela¬
des för odlingar, trädplantering, stenbus-bpga-
nader, fär-afwelns förbättrande, icke som i se¬
nare tider stedt med granna tal samt smä pen¬
ningar pä bröstet, utan wiktiga silfwer-käril,
som ännu gä i arf; Bergwerken erböllo flera
fördelar; Fabriquer inrättades och medel til des¬
sas förkofring anwistes. Fästningar upbpggdes,
andra i ständsattes, stora- flottan ökades och stär-
gärds^flottan tilstapades. Ost-Jndista och West-
Jndista handeln inrättades. Dock-bpggnaden i
Carls-
?s Den 12 Majs. >
Carlscrona fullbordades Genom OespotiZme-i,
åtgärd lärer inom lika tid intet land upwisa ^
bättre oeconomi8iva. anstalter, än Swerige un¬
der sin frihet. Olika begrepp och ma hända en¬
skilda intresien gjorde Riksmötena nog ofta hög¬
ljudde, och hwad wärre war instränrte sä Ko-
nunga-makten, at Regenten snarare war lan¬
dets börda, än styrande. Detta fel wällade
desi undergäng och beredde 1772 ars Lonscirurion.
De mäst stridige förenade sig i oinskränkt för¬
troende til Regenten, och älla dygder troddes
xersoiiiiier^äe i desi förtjusande person. Han
talade och hela bol-werket, ^ristocrLcken, et halft
seculum ökadt, ramlade. Häfderna kunna icke
wisa någon Regements-förändring, som de för¬
sta ären af sin tillvaro wisat gladare utsigter, ,
och mindre »varaktighet, ty redan 178g erfordra¬
des den sä kallade Förenings - och Säkerhets-
/^cten. Snillets, smakens samt de sköna kon¬
sternas lysande epo^ue war nu inne, beledsaga¬
de af en stigande fattigdom, luxe och arvets-
ffygghet. Konung QnsvXk- föll och med honom
det prydeliga, som hans dräpeliga snille mäg-
tadt bilda. Eckade desi swärd ej Swensta xro-
vincei-ne, saknades ej eller nägon enda; och Fä¬
derneslandet wann för sina upoffringar, Åtmin¬
stone et lysande rum bland Europas xoiicera.
cis Stater.
Försynen som alltid wakat öfwer wart Li¬
stade Fädernesland, tillät senare tiders rysliga,
och gifwe Gud icke oboteliga händelser, för at
wisa nödwändigheten af en Regeringsform, som
förmär trygga landets säkerhet, äfwen under en
wräng Konung. Jag fär underställa säledeS
Högloft. Ridderstapets och Adelns pröfning om
Den 12 Maj. 8U
icke 1720 samt 1772 ärs Regeringsformer kun¬
de föreläggas Lonstitucions Utskottet, för at af
dem Uttaga alla gagnande parazrapbLr, med ute¬
slutande af dem, som funnits skadande, hwari-
genom deras arbete lättades och kunde hastigare
fullbordas, hwilket jemte grundlighetcn aldrig
Nog kan reLOnamenclera8.
Hwad Säkerhets-^cten beträffar, ropar wä¬
re mcdbröders ännu rykande blod, huswille flyk¬
tingar och förlorade provincer, förbannelse, frän
hwilken, likt ?Ln6ors8 Ask, alla olyckor öfwer
land och folk utkommit.
Lades pa bordet.
Herr karon och Landtmarskalken til-
kannagaf, at egentliga ändamälet för Ridder-
skapets och Adelns sammanträde i dag, wore,
såsom af Anflaget syntes, walet af deras
lectorer.
Grefwe tle la 6arclio, jacob, anförde,
at Herr Laron och Landtmarskalken hade i den¬
na erinran förekommit honom, och anhöll, at
inga ventilation8-ämnen t dag, före UlectorL-
walet, mätte företagas.
Uppä gjord proposition af Herr Laron och
Landtmarskalken, blef detta af Ridderskapet och
Adeln bifallit.
Herr Laron och Landtmarskalken til-
kännagaf, at krotocollet för Riksens Ständers
kleynm Llenorum pä Rikssalen blifwit honom
meddeldt, för at för Ridderskapet och Adeln up-,
11 läsas,
82 Den 12 Max.
läsas, hwilken upläsning genast för stg gick; och,
lydde detta krowcoli som följer:
krotocoll häffet inför Hans Kongl Höghet
Hertigen af Södermanland, tils widare
Swea Rikes Föreständare, pä Rikssalen
i närwaro af Sweriges Rikes Ender,
den tionde Maji är Et Tusende Ätta
hundrade och pä det Nionde.
Sedan Riksens Ständer, anförde af Landt-
marffalken och Talemännen, intagit de för dem
utsedde rum i Rikssalen, samt Hans Kongl.
Höghet Hertigen Riksföreständaren, af Hofstaten
företrädd samt af Desi Wakt omgifwen, dit an¬
kommit, samt intagit det för Högbemälte Herre
bestämde rum til wenster om Throneu, behagade
Hans Kongl. Höghet öpna sammankomsten med
följande Tal:
"Wälborne. Ädle och iPälbördige, Ärewör-
dige, Wördige, Wällärde, Äreborne, Förständige,
Wälaktade, Hederwärde och Redelige, Gode Her¬
rar och Swenffe Män!"
"Jag har församlat Eder i dag för at med¬
dela Eder et ämne, hwars beskaffenhet ej kunds
wid gärdags - sammankomsten Eder gifwas til-
känna, emedan dä ingen öfwerläggning war til¬
lständig"
"Jag får säledes nu, Gode Herrar och
Swenffe Män, afbörda mig den af Konungen
mig updragne skyldighet, at tilställa Eder Desi
skriftligen författade Afsägelse-^ct, hwilken af
Hof-LLMLiLren för Eder upläsas skal."
Un-
Den 12 Maj. 85
Undertecknad Hof-Lant^ler upläste derefter
VriAjnLlot af Kongl. Maj:ts Afsägelse-^ct, ord
frän ord sä lydande som följer:
°'J den Högstlofwade Treenige Gudens wäl-
signande namn."
"WJ med Guds Nä-
de, Sweriges, Göthes och Wendes Konung m. m.
Hertig til Schlesvig Holstern m. m., gore wetter-
ligt, at sedan WJ i dag för sjutton är tilbaka
utropades för Konung, samt med et blödande
hjerta ärfde en ömt älffad och wördad Faders
blodiga Thron, har Wär föresats dock warit
at befrämja detta urgamla Rikes sanna wal och
ära, ossiljaktige frän et fritt och sjelfständigt
folks lycksalighet. Dä WJ nu ej mer, enligt
Wart rena upsät, kunne fortfara i detta Märt
Konungsliga kall, och icke pä et för Ost och Wäre
Undersåtare wärdigt sätt kunne främja lugn och
laglig ordning inom detta Rike, anse WJ för
en helig pligt, at afsäga Ost detta Märt Ko¬
nungsliga kall, hwilket WJ härmed göre fritt
och otwunget, för at til Guds ära fä tilbringa
Wära äterstäende dagar, tilönffandes alla Wäre
Undersåtare den Alrahögstes Näd och Wälsignelse
til en lyckligare framtid för dem och efterkomman¬
de. Ja! frukter Gud och ärer Konungen!
Til yttermera wiho hafwe WJ detta med Egen
hand författat och undertecknat, samt med Wäkt
Konungsliga Insegel bekräftat;. Gripsholms
Slott den Tjugunionde Martil, Äret efter Wär
Herres och Frälsares Jesu Christi börd, det Et
Tusende Åttahundrade och Nionde."
Fri-
84 Den 12 Maj.
Fridene Mannerheim, h>arr ^U»n8t,
bwilken bos Hans Kongl. Höghet i underdånig¬
het anmält sig at tala, blef nu dertil af Hög¬
bemält Herre anmanad, samt yttrade sig i föl¬
jande ordalag:
"Durchlautigsie Allernädigste Furste i Swerige-»
Rikes Föreståndare!"
"Sweriges Rikes här Församlade Ständer!"
"Hwad Eders Kongl. Höghet sa wäl nu,
som i synnerhet förliden gårdag nädigst behagat
Riksens Ständer meddela, hwad hwar och en
nogsamt känner, leder mig til eftersinnande af
Fäderneslandets ställning och wada, af medlen
til detsammas frälsning.
"Femhundrade ärs besittningar, kilfer faills
eröfringar, bära fiendens ok, olidligt för inwa-
narnes outplänliga tänkesätt emot moderlandet.
Tappre Stridsmän, kärnan af landets ungdom,
fallne för fiendens swärd pä ärans fält, ännu
flere för wanwärd, alle för en sak hwilken ej
war fäderneslandets."
" Riket blottadt pä förswar, hotadt af fi¬
endens öfwerswämmande, Hufwudstaden af in¬
kräktning, efter snart trehundrade ärs fredande
derifrän."
"Fredlige yrken, aftynande, förstörde."
"Inbyggarns nedtryckte afpälagor, af täq,
af krigsgärd, möjlig i föreffrjfter, omöjlig för
förmägan."
"O mit fädernesland!—.utmärker en sädan
styrelse Wasars sinnelag?" "O-
Den 12 Maj. FZ
"Olycklige Konung! War sädan den lycka
Du swurit dit folk . Du har brutit din Ed, för-
werkat underfätarnes kärlek, Din Krona, Din
Spira. Du har sjelf upplöst de band hwilka
" förenade Dig med Dit folk. M are frie ifrän
wära, utan att ens behöfwa afsägelsens med-
werkan. Den tjenar endast at förwissa om för¬
härdandet i det tänkesätt, som hittills wällat,
som hädanefter hade rägat mättet af wara o-
lyckor."
"Det allmännas wäl är högsta lag. Den
bjuder att Fäderneslandet ifrän upplösning til
ordning, til styrka, til lugn, endast kan äter-
foras af en mogen man, af en stadig, en känd
hand. At af detsamma fortjente medlemmars
lif och säkerhet, ej bör bwarkcn nu eller i en
framtid, blottställas för blodsbandets möjliga,
sannolika benägenhet til hämd och förföljelse."
"Pä dessa grunder upsäger jag nu Konung
all tro och lydno, och förklarar
honom och hans bröstarfwingar för narwaran-
de och tillkommande tider, förlustige Sweriges
Krona och Regering."
"Frie Swenffe Män! Till hwad en fri
Swenff man nu yttrat lemnen I Edert bifall?"
Denna Friherre ^Ia,nnsrbeim8 framställ¬
ning blef af samtelige Riksens Ständer med
ett enhälligt, starkt och länge fortsatt Ja be-
swarad. Härigenom hade nu Riksens Ständer
högtidligen uppsagt Hans Maj:t Konung
iv samt Dess Bröst-arfwingar
all undersätlig tro och lydnad, samt förklarat
86 Den is Maj.
dem förlustige Sweriges Krona och Regering,
nu och för ewärdeliga tider.
Derefter täcktes Hans Kongl. Höghet yt¬
tra sig:
"Sedan Riksens Ständer til upprätthäl-
lande af Fäderneslandets sjelfständighet, samt
til beredande af desi framtida wälfärd, högtid-
ligen och enhälligt fattat samt tilkännagrfwit
et oryggcligt beslut, äterstä ännu wigtiga äm¬
nen at afhandla, afgörande matt och steg at
widtaga.^ Främst af besia uti angelägenhet och
tvärde för miitioner8 wäl, är stadgandet af
Sweriges tilkommande Statsförfattning. Bä¬
ve min egen öfwertygelse och senare tiders sor-
geliga erfarenhet stämma deruti öfwerens, at
Rikets nuwarande Regeringslagar icke upfplla
deras wäsendteliga ändamäl, bewarandet af all¬
mänt och enffilt wäl, samt befästandet af sam-
hällsbandet^ emellan Konung och undersätare.
Jemte tilkännggifwande af besia mina tänke¬
sätt, upmanar jag Riksens Ständer at om en
ny Regeringsform sig emellan rädsla och öfwer-
enskomma; at sjelfwe fastställa den grund pä
hwilken deras samtida medborgares och deras
efterkommandes wälfärd, säkerhet och lugn sko¬
la hwila; at sjelfwe utstaka det öfwerläggnings-
sätt, som snarast och lämpligast kan dem til
ändamälet wägleda. Utan at bestämt yttra
Mig om den tid som til detta grannlaga ären¬
des afgörande erfordras, bör jag enligt min
pligt erinra Riksens Ständer, at i Rikets nu-
warande wädeliga belägenhet, i desi krigs til-
siänd med flere främmande makter, och deribland
med grannar, hwilkas försökta inflytande r
Swe-
Den 12 Maj. 8?
Sweriges inhemska angelägenheter bcwittnas af
wära häfder, är det högst nödigt, at detta wig.
tiga ärende sä skyndsamt afflutas, som detsam-
mas egenssap möjligen medgifwa kan."
"Af Swenske Medborgares upplysning och
warma fosterlands tänsta wäntar jag med til-
försigt, at den blifwande Stats - författningen
bewarar Konungamaktens helgd och werknings
förmäga, til allt hwad Rikets säkerhet och wäl-
färd kräfwer; at den befäster sä wäl allmän
som enskilt säkerhet och egande rätt, bekräftar
Riksens Ständers owilkorliga sjelfbeskattningS-
rätt och öfriga friheter; stadgar allmänna med¬
lens ordentliga förwaltning; utsätter Konun¬
gens Rädgifwares och Embetsmäns billiga an¬
svarighet; fredar Domare-Embetet frän werkan
af magtspräk; samt försäkrar Skrif - och Tryck¬
frihetens lagbundna, men till alla grenar af
allmän nytta sträckta utöfning."
"Sädant är det ämne som först kräfweo
Riksens Ständers upmärksamhet. Af ren kär¬
lek til mine fäders bygd, af föresats at ej utan
store skäl lemna mitt päbegynta werk, Sivert-
ges räddning, ofullbordadt, samtycker jag at
under den tid Riksens Ständer utarbeta Rege¬
ringsformen, säsom Rikets Föreständare fortfa¬
ra at om allmänna ärenderne Mig med sorg¬
fällighet wärda. — Det är ej förr än Riksens
Ständer til mig öfwerlemnat deras wigtiga ar¬
bete, som jag, efter at hafwa öfwerwägat hwatz-
hopp jag deraf kan draga til Fäderneslandets
wälfärd och beständ, will bestämt yttra huru-
wida Jag anser för mig möjligt, at til samma
stora ändamäl, enligt Mitt hjertås böjelse, ärr
wida-
88 Den 12 Maj.
widare kunna medwerka, eller finner mig föran¬
läten at med fredahl samwete återgå til det lugn,
som mina framfarna mödor och min annalkan¬
de alder gemensamt päkalla."
"Jag förblifwer Eder samt-och synnerligen,
Gode Herrar och Swen ske Man, med all nåd,
ynnest och tilgifwenhet wäl be wägen."
Sedermera behagade Hans Kongl. Höghet
lil Landtmarskalken och Talemännen öfwerlem-
na en afskrift för hwardera af den förut up-
laste Afsägelse- ^cwn.
Hans Kongl. Höghet, som nu slutade den¬
na dagens sammankomst, blef wid Dest bortgå¬
ende, som skedde vä lika sätt ätföljd och upwak-
tad som wid ankomsten, ^ af Riksens Ständer
med enhälliga fröjderop hälsad.
Deras ll.xcelleycLr Herr NiksDrotset och
Riksmarskalken moro wid detta tilfälle närwa-
rande.
In vrotoeolll
kusteruZt Onst. bj e1I<e.
Hof-LLn!2ler.
Upläst för Undertecknade, Landtmarffalk och
T alem än
KI.^NLk.Lr8värcl, ^s. Uinädlom, 6. kl. Lcluvali,
I^Lrs Olsson.
Widkändt för hwad Undertecknad rörer
U. >lLNnerkeim.
Widare
Den 12 Maj. 89
Widare anmälde Herr Laron och Landt-
marskalken, at enRtksangående Kvnr-ng
^ooi.?»8 Afsättelse samt Desi Bröst-
Arfwingars uteslutande fran rättighet til Kro¬
nan, blifwit författad, hwilken nu til sirzwrMZ
upiästes.
Herr blauckboip, klinclric jsoban- an¬
mälte sig siere gängcr at tala, men blef genom
ganska starka rop derifrän förhindrad.
^fwen anmälte sig Herr Silsvsi-bjelm,
Ou8lar t^ljnllric, at tala; och Herr von Lcknlt-
Lenbkim, David, at Upläfa til brococollet kt
Dicramen, utan at deröfwer åstunda nägon de¬
liberation.
Herr Laron och Landtmarskalken er¬
inrade, at Riddcrfkoapet och Adeln redan öfwer-
enskommit, det någon ventilation icke nu, in¬
nan Llectors walet, skulle äga rum.
Härunder hade Friherre Stjernstedt,
Larl o., utlåtit sig pä sätt följande desi seder¬
mera inlemnade skriftliga yttrande innehäller:
Da under förmodan deraf, at en wärd Rid-
derskapets och Adelns Ledamot ämnade tala, rö¬
rande Konungens afsägelse och derpå följande
wigtiga händelser, bemälte Ledamot genom lju¬
dande Nej blifwit hindrad at sig yttra til den-
na dagens Lrotocoil, sä gaf det mig underteck¬
nad anledning förklara, det jag anser hwar öck¬
en Högloft. Ridderskapet och Adelns medlem be¬
rättigad , at i sin ordning fä anföra hwad här¬
för godt sinner, och at ban derföre blir anfwa-
rig, sä widt öfwerläggning färgnleder; men at
- irr det
M Den 12 Maj.
det mä ankomma pä Ståndets pröfning at an¬
tingen fästa något afseende wid ämnet, eller af-
stä proportion derom, det anser jag wara en
hel annan sak. Emedlertid äberopar jag mig
i ödmjukhet hwad efter min tanka Herr drotes-
Lor Lcduit^enksiln gansta riktigt förut erindrat,
at ej afgöra wära ärender genom acciLMLtiouer,
ty Medborgerlig och Riksdagsmannarätt stär ej
at dermed förena.
^u8wrLä68 följande twänne krotocolls. Ut¬
drag af förleden gärdag.
Utdrag af krotocollet hältet i Höglost.
Ridderstapet och Adelns blenum den
10 Maj 1809.
S. D. I anledning af Hans Kongl. Hög¬
hets Hertig o/tKDs i dag inför Riksens Stän¬
der nädigst gifna utfästelse at såsom Riksföre-
ständare i utöfningen af Rikets styrelse fortfara,
intil desi Riksens Ständer hunne sjelfwe utar¬
beta och fastställa en ny Regeringsform, dä Hans
Kongl. Höghet wille sig bestämt yttra, huruwi-
da Han ansage för sig möjligt at til det stora
ändamälet. Fäderneslandets wälfärd och beständ,
enligt sit hjertås böjelser, än widare kunna med-
werka, eller funne Sig föranläten at med fre-
dadt samwete ätergä til det lugn som Desi fram¬
farna mödor och Desi annalkande älder gemen¬
samt päkallade; bestöt Ridderstapet och Adeln
förestä sina i-espective Med-Stander, at genom
en stor Deputation, anförd af Landtmarstalken
och Talemännen, betyga Hans Kongl. Höghet
Riksens Ständers underdäniga tacksamhet för
de prof af medborgerlig dygd och ädelhet Hans
Kongl.
Den 12 Maj. 91
Kongl. Höghet dymedelst ädagalagt; hwarjemte
och da Ridderffapet och Adeln för sindelafwen
yttrat den önskan, at Hans Kongl. Höghet, sä-
som Riksföreständare och i kraft af den honom
i sädan egenskap tilkommande magt och myn¬
dighet, mätte, i anseenoe til Rikets högst trän¬
gande behof lata wara sig om hjertat, at skyn¬
dsamt bringa det angelägna freds werket til
ändffap, och emedlertid til Rikets warn taga
de kraftigaste förswarsmätt; sädant alt ffulle
de resyectlVL Med-Ständen wänligen commu-
nicerLS. dlt suyiL.
Utdrag af ?rotocoliet hällit t Ridderffa-
pets och Adelns Ittenum den 10 Majt
1809.
S. D. I betraktande deraf huru magtpä-
liggande det i Rikets närwarande belägenhet är,
at denna nya Regeringsform, som wid detta
Riksmöte kommer at antagas, warder med möj¬
ligaste skyndsamhet utarbetad och Riksens Stän¬
der til pröfning förelagd, och dä, uti det Utskott,
som med detta wigtiga ärende kommer at ng
befatta, Ridderskapet och Adeln ansett et ringa¬
re antal Ledamöter kunna med mera klokhet och
skyndsamhet til wäga gä, än et större hwars
tankar fordra mera tid at meddelas, inhämtqs
och redas; beflöt Ridderffapet och Adeln at i det
til wäljande Lon8titutlon8-Ulffvttet för sin del,
icke flera än se^ Ledamöter genom sina Llecto-
rer utwälja; förmodandes, at desi rs8pectiv«
Med-Ständer wisierligen lära instämma i den
grundsats, hwarpä detta beflutärfotadt.
Efter
92 Den 12 Maj.
Efter iust^rin^enZ flut afsändes under an-
förande af Friherre ^leetevooä, jacob, Full-
mägtig för Grefwe Da!>erbcrA, en Dcpu.aoon
för at hos de andra Ständen tillkännagifwa de
häruti innefattade beslut.
su8tsraäez, krotocollen för den 6, 8, 9 och
10 Maji.
Anmältes och infördes stund efter annan
En Deputation ifrän det Wä^losi. Borga-
re-Ständet, anförd af Riksdags-Futlmägligen
för Stockholms rotad Radmannen Danuber»;
En Deputation ifrän det hederwärda Bon-
deStändet, anförd af Riksdagsmannen Oxel-
Lei-A jfrän Carlskoga, och
En Deputation af det Högwördiga Präste-
Ständet, anförd af Herr Biskopen m. m. Doc-
tor VVeiciemannz
Hwilka tilkännagäfwo sine respsctive
Ständs instämmanden 'med Ridderskapet och A-
deln, rörande tacksägelsen til Hans Kongl. Hög¬
het Riksforeständaren och Riksens Ständers un-
derdäniga önffan i afseende pä fredswerket: sä
wäl som Ständets antagande af den princip,
at til Lonstitutions - Utskottet wälja et ringare
antal Ledamöter.
Härunder hade äfwen Friherre ^eenvooä
med Ridderffapets och Adelns Deputation ä-
lerkommit.
Herr
Den 12 Maj. 9Z
Herr kai-on och Landtmarskalkcn til-
kannagaf, at llllk-ctor8 walet nu komme att taga
sin början, at Ridderssapet och Adeln efter wa-
lets sint kl. 6 i aston komme at sammanträda
lil wallistornas uppbrytande; och ät-
stiljdes kl. 4 til för at hwar i sitt rum wa¬
let förrätta.
In 6(tcm krotocolli
6. Lilverstoljie.
klenum kl. 6 e. M.
Upbröts Första, Andra och Tredje ci-l88e-r-
Listor öfwer Walet til bllectorsr, hwarwid
följande Herrar och Män befnnnos hafwa blif-
wit dertil förordnade:
Första Llassen.
N:o
1. Grefwe 8rabe, ^la^nu8 kreäric; En af
Rikets Herrar, R. och c. af K. M. O.
64. Grefwe 8pen8, Fullm. Grefwe lAoi-ner,
dllull Oabrlel, Hofmarskalk, R. N. o
199. Frik). ^Vi ÄNZel, Larl Landsh.^R.N. o.
249. Frih. ^clel8vlll-ci, lllric OörLN, E)fwerste,
L. W. 0., R. S. o.
Z06. Frih. ivlaklerln. Kutner, Kammarherre.
Andra LiL88en.
No
174. Herr dorkes, s^cob, Lorporal
wid Lif-0rLbant-Loip>8Ln.
196. Herr klinspor, 6erät ^clolpb, Ryttmästare.
559. Herr Hörnberg, 021-1 v2vicl, K^fwerste-
Oieutsnant, R. S- O.
§79. Herr Klölver8i<stölci, Fullm. Herr lisell.
skölc! z OlokäobLN z?rotoco11-8ecreter2re.
873.
94 Den 12 Maj.
L76. Herr Lripenrvalät, Ian Lerman, löfwerste-
Lieutenant, R. S- O.
87-- Herr Lbrencrona, soban Lustaf, bläsor.
R. S 0.
1104. Herr Lronsteät, Lans ^Vxel, E>fwerste»
Lieutenant, R. S. O.
Tredje Llassen.
N-.o
10ZF. Herr Wästfelt, Larl r^clolyb, Lornett.
1404. Herr Leäersteät, solin, Bergs-Rad.
1463. Herr von Lnge, Fullm. Herr Lersmeclen,
Lars Lustaf, Lapitaine, R. S. O.
1343. Herr Leäerstserna, Larl, Förste Lxpeäi-
tions secreterare, R. N. O.
1674. Herr Klingfeldt, Fullm. Herr Klingspor,
Lbristian, klajor, R. S. O.
1906. Herr Engelcrantz, iä.brabam, Klajor.
1939. Herr Silfverstolpe, Oavi^LuämunäiRytt»
mästare.
1960. Herr lVlontgommerie, Svante, E)fwerste-
Lieutenant.
1977. Herr Lreitagk, Lbristopber Llric, E>f-
werste, R. S. 0.
8061. Herr Lagerbring, Lustaf Olof, Afwerste,
R. S. o. St. K.
2180. Herr ^nkarsparre, Fullm. Hr Scbultxen-
beiin, Lonraä Lb. Qfwerste, R. S. O.
I anseende til wigten af Lonstitutions-Ut^
skottets skyndsamma werksamhet, bestöt Ridder-
skapet och Adeln, at Herrar Llectorerne genast
ffulle sammanträda för at bertil wälja Leda¬
möter , innan Ridderffapet och Adeln ätffiljdes.
Efter någon stund äterkommo Herrar L-
lectorerne och aflemnade sine Wal-listor, hwilka
Ze-
Den 12 Maj. 9Z
genast upbrolos, dä följande Herrar befunnos
hertil wara utsedde.
Första Ll358en.
d?w
277- Frih. ^lannerlleim, I.ar8 ^.riAnst, Lx^>s»
6i ti on8-5ecr6terare.
ZlZ. Frih. vonklaren, Lattsar, E'fwerste, R. S.O.
Andra Llassen.
N:o
17Z2. Herr ^älerbetk, Luctmunct Loran, Lants-
lio-Rad.
1910. Herr Horn, Fullm. Herr 8iifver8to!pe,
^rxet LaLriet, RjddarhU6-8ecrLcerare.
Tredje Lta8sen.
N»
1956. Herr von 8tock.en8tröin, 8ätoinon, Bcras-
Räd.
1991. Herr 8t^jö16eLranZ, ^ncters Lrertric, Of-
werste, R. S. 0.
sridderffapet och Adeln ätffiljdeö kl. 2.
In lläein xiotocollr
L. Li1vsr5to!x>s.
Mända-
96 Mandagen den 15 Mak.
klenum kl. 8 förmiddagen.
fu8teraä<'8 det tal Herr N:i,lon och Landt-
marstalken säsom ordförande för den stora
pu^tionon skri e hälla til Hans Kongl. Höghet
Riksföreståndaren, innefattande den af Riksens
Ständer beslutne Tacksägelsc-Lllro^se, samt de
ras gemensamma underdåniga önskan, at Hans
Kongl. Höghet täcktes, i kraft af sin Niksföre-
ständare myndighet, söka befordra freds-werket,
och emedlertid foga anstalt til Rikets förswar;
sä lydande:
Högborne Furste!
Sweriges Rikes Föreståndare!
Ljuft, outsägeligen ljuft är det ögonblick,
dä Riksens Ständer äter nalkas Eders Kongl.
Höghets dora person, i afsigt at inför densam¬
ma nedlägga deras underdäniga, wördnadsful-
la och djupt kända tacksamhet för alla Fe prof
af medborgerlig dygd och ädla tankesätt, dem
Eders Kongl. Höghet ädagalagt i en tid, dä
Fäderneslandet warit stakadt af rubbade kraf¬
ter Snart kunna de ej mera räknas de mänq-
faldiga wedermälen Eders Kongl. Höghet lem-
nat af sitt hjertås ädla böjelser och af deras
lyckliga utweckling, af denna ljusa synkraft,
med bwstken Statsmannen och menniskowännen
inser de sanna grunderna för det allmännas wäl.
Eders Kongl. Höghet säg djupet af den afgrund
i bwilken Fäderneslandet för ewigt skulle ned¬
sjunka, och Eders Kongl. Höghet länte det stö¬
det af samma manliga stullra, som fordom up¬
pehälle det i sit fall. Eders Kongl. Höghet
böd Swensta Folket sammanträda, emottog an¬
budet
Den 12 Maj. tzD
budet ät blifwa den förenings-punct, kring hwil-
kerr det skulle samla sina bemödanden til F-stek¬
landets räddning och Eders Kongl. Höghet be¬
stämde grunderna til sin egen medwerkan, pä et
satt som wisheten och dygden stall framställa
til Regenternes och Folkslagens eftersyn och be¬
undran. Mätte den Allsmägtiqe leda händel-
ferne till lyckliga följder af en sä ädel bestäm¬
melse emellan Samhällets högsta styrelse-krafter.
Ma wi aldrig leswa den dag, dä Eders Kongl.
Höghet stall tweta om sin förmäga at bereda
wär sällhet. Neji Swensta Folket stall erbju¬
da Eders Kongl. Höghet nya och kraftiga me¬
del at göra det lyckligt; Eders Kongsi Höghet
stall (sädant är märt underdäniga hopp) intil
sin senaste alder wsrksamt gagna dek land, för
hwars beständ och hwars ära Eders Kongl.
Höghet framlefwat alla sina förflutna äldrar.
Wara böner, i himmelen upptagne, stola bere-
da en läng werknings ld ät Eders Kongl. Hög¬
hets dygder; wär kärlek stall möta Eders Kongl.
Höghet i utöfningen af Desi dyra pligter; den
stall hindra Eders Kongl. Höghet at katina
tryckningen af samlade är och mödor; och den
stall följa Eders Kongl. Höghet till gransen af
den ljusa odödlighet, vit goda Regenter ledsa¬
gas af Folkets walsignelser och tarar.
Riksens Ständer kunna ej lemna en wäk-
digare bekräftelse pä vefla tankesätt, än när^ds
wld detta tillfälle frambära den undcrbäniga ön¬
skan, at Eders Kongl. Höghet i stöd af den
magt Eders Kongl. Höghet, som Riksförestända-
re utöfwar, täcktes i det förhällande omständig-
heterne medgifwa, styndesamt befordra ett freds¬
slut, som t narwarande stund utgöra ett dyr-
iä öart
98 Den 18 Maj.
kart rvilkor för Rikets wäl, och at Eders Kongl
Höghet emedlertid täcktes widtaga de kraftiga
förswars-anstalter, hwilka säkrast inses af den
erfarenhet och de kunskaper, dem Eders Kongl.
Höghet förwärfwat under en läng och ärofull
-vandel. Blifwe det Eders Kongl. Höghets lyck¬
liga lott, at med sin hand och sit hjerta teckna
det beslut, som ät Eders Kongl' Höghet och
hwar dygdig medborgare stall återskänka det
sinneslugn och den säkerhet, som lofwar fram-
gäng ät det stora bemödandet at frälsa och up-
rätta et kärt och olyckligt Fädernesland.
Riksens Ständer utbedja sig i underdänig-
lhet at i Eders Kongl. Höghets nåd fä wara
innestutne.
Herr Laron och Landtmarskalken til-
kännagaf, at den stora veputatlonen skulle i
morgon fä den näden, at af Hans Kongl. Hög¬
het emottagas, och til den ändan samlas i mor¬
gon, förmiddagen klockan 10, i L^crete Utstotts-
rummet, för at kl. half 11 afgä til det Kongl.
Slottet; afwen tilsporde Herr Landtmarskalken
Ridderstapet och Adeln, om icke nödigt blefwe,
at Lieceorerne snart utwalde Ledamöter til
Lanea- Riddarhus - och Lxxeäitions Utskotten.
Bifölls.
I anledning af det bifallne walet af et
Råneo Utstött, föreslog Herr Laron och Landt-
marstalken at Ridderstapet och Adeln mätte lä-
ta höra sig föreläsas den wid de föregäende
Riksdagar godkände instruktion för detta Ut¬
stött, 'tillika med Eden för detsamma, hwilka
ge-
Den ig Maj» 9Z
genast uplästes och gillades: och stolle en Vspu'
ration til de öfrige i-e.ipeccive Ständen afsän,
das, för at Lilkäunagifwa dst Ridderstapet och
Adeln bestutit wälja r-anco Utstött och t^xpsäi-
tioris Utstött, famt ^u8teiLt och gillat sä wäl
Tacksägelse-^6re88en sorn LLNLO UtstottetS ln-
struction och Ed.
fuZtsraäeZ klsniLrotocoUst för dkN 1Z
bennes.
Herr Ua?on och Landtmarstalken ut¬
bad sig att Högloft. Ridderstapet och Adeln täck¬
tes med wälbehag uvtaga den erinoran, at hwar-
je Ledamot mätte iakttaga den behöriga ordning
i öfwerläggninqarne, sorn bäve ästadkommer sa-
kernes snarare afhutande, och lugn och wärdig-
het i t)Liib?rLticwerns, samt tilläta hwar och
en at säga sina tankar; anmärkandes Herr Ua-
ron och Landtmarstalken, at om nägon Ledamot
talade wäl, sä förtjente han utan twifwel at
med bifall afhöras, och at i widrigt fall, blefwe
hans yttrande för hans enskilda räkning.
I följd af flere anmälningar at tala, up-
ropades först:
Herr von Lclitiltxenbeim, Daviel, som
anholt at fä upläsa tik LrotocoNst följande Dic-
tamsn, säsom tjenande til at styrka et af Rik¬
sens Ständer redan högtidligen taget beslut:
Det uppä Rikssalen, den 10 innewarande
Maj mänad, tagna beslut om Thronledigheten,
är heligt, och olycklig den wanwetting som der.
emot wägar nägot inwända; men utr den wäl
författade berättelsen om de sednare ärens för-
derfliga
zvv Den i5 Maj.
herfliga Riksstyrelse, sä wäl som i den uplästa
Riks ^ctLn om upsagd lydnad til f d. Konung
Kvooptt, samt om förmend Arfsrl tt
til Thronen för desi Efterkommande, saknas än¬
nu, efter min öfwertygelse, et hufrvudstäl och
et oförlätligt inbrott pä all slags
La.q; hwarmedelst wi ock i synnerhet befrias i-
frän -en för detta afiagda tro - och huldhcts-E-
-en.
Nysinämde Konung har, med en utefwad
enwäldsmagt, brutit och förändrat ct allmänt
Riksdags Beslut, som frän alla Predikstolar
kungjordt blifwit, nemligen om lve-cki^nons.
grunden af Riksgälds-Oonton-8 Sedlarne, som
fastsiäldes til l dels förminffning emot u^co,
men som med en otillständig befallning til et
Riksens Ständers Werk, som är Lauguen, för¬
ändrades til ädels belopp. Om trcnne Ständ,
likasom uti en KposriUe, welat anförtro Ko¬
nungen den Junit r8oo, "at widtaga sädane
mätt och steg til u.6Lli'8I,tisEN8 befrämjande, som
med bibehållande af Riksens Ständers Bewill-
ningsrätt och Lanco - Författningarne, funnos
wara de lämpeligaste och för de ffattdragande
de lindrigaste;" sä hade dock det fjerde Etän-
det, eller Ridderskapet och Adeln sig icke om det¬
ta tillägg yttrat, hwar-före ock detsamma wi-
Lxpestitionen, såsom nullitet förswann, och Be-
flutet utfärdades efter alla Ständens gemensam¬
ma öfwcrcnskommelse. Hufwudförbrytelsen lig¬
ger emedlertid deruti, at denne Konung förhöjt
Riksens Ständers Bewillning ifrän ^del til ädel,
dä expresse war stadgadt, at Bewillningen skulle
Ntgä ester L»'r, ftrststKba Reallsatlons-grunben.
Ehuru til följe af Säkerhets-^cwn Konungen
Den ig Maj. 101
ägde, at börja krig och at stöta alla Rikswör-
bande ärenden pa satt Ronungen nytrigast
synt"s, och säledes Swea Mäns rättigheter,
sedan wart olycksär, i"R-, warit högeligen in-
ffränkte, sä har dock Be will ningen stkdse blif-
wit erkänd för en Riksens Ständers ensak, och
denna Bewillning blef wid ,8( 0 ärs Riksdag
beräknad efter Hels nedsättning af Riksgälds?
sedlarne, men är, jemte all annan penningskatt,
uttagen ester - dels skilnad. Huru stridande är
icke äfwen denna Författning med de ä:ne
sg^ctiv^ Ständens gjorda förbehåll, ar Rck;cns
Gränders Lewitlnrngsrätr och Hanes-Försatt»
ningarne bibehöllas ställe, och at de lindrigaste
rnätt för de stattdraga? de widtsgos; rueN sorn
NU twärtom blefwo mera tryckande.
Et sädant capital fel kan icke st ruvar as
eller urskuldas med den sä kallade S aker hets-
-öcwn, hwilken i Utöfningen ej mindre blifwit
Konungars än Undersätarcs Osäker bet s-
Hcr. Denna förbrytelse emot Folkets betingade
rätt, är ytterligare förökt genom et aftwunget
Län, stort s-dels ^liltiou R:dr Lauco, utaf et
annat Riksens Ständers enftilta Werk, som är
Riksgälds tttouroiror.
Denna min yttrade tanka och öfwertygelse,
anhäller jag wördsammast, mg uti Högloft Rid-
derffapet och Adelrrs Uroiocoll för min cnffilda
räkning och til mit samwetes lugn, fölunda ord
frän ord intagas, utan at häröfwer någon öf-
werläggning i et afgjordt mäl eller yioyosttlon
mä äga rum.
Genom
102 Den iZ Maj.
Genom denna öfwerenskomna Riks-^tons
egenhändiga underteckning af hwarje närwaran-
de Riksdagsman, finner jag i öfrigt helgden
bewarad af det Hogmäls^Beftut, sorn de» adle
Fursten, hwilken äger allas wära hjerton täckts
med Rikets församlade Ombud och Fader, wis-
ligen författa.
Herr von blauckbolp, blinclric joban, be¬
gärde ordet, men uppg Herr öa,on8 och Landt-
marffalkens erindran, at andre förut sig an¬
mält , ätnöjde sig at afwagta fin ordning.
Hans blxcsiisncs Herr Grefwe lduutb, kl-
ric., upläste följande:
Sedan numera det Utskottet ärwaldt,-ät
hwilket Riksens Ständer lemnat det ärefullaste
förtroende et folk ät någon af sina medlemmar
kan gifwa; det at bereda de grundlagar, pä
hwilka dest sällhet i Secler stal bwila; före-
ffrifwer mig min önskan för Fosterlandets wäl,
at underställa Högwälborne Herr Baron och
Landtmarskalken samt Högloft. Ridderffapet och
Adeln det sätt, hwarmed jag betraktar detta
föremäl i hela sin omfattning.
Desi beredande är af Rikets Ädle Före-
skändare och Förswarare begärdt, och af wart
förtroende öfwerlemnadt ät medbröder i ett Con-
siitutions-Utffott Detta namn ger mig skäl
at tro, at desi ätgärd ej hwilar wid en del;
rnen innefattar alla de ämnens förening , fom
utgör det hela af Rikets grundlag.
Rege-
Drn 15 Maj. 10Z
Regerings.Formen spnes mig ej ensam ut¬
göra denna Grundlag. — Den heliga förening
han knyter emellan Konung och Folk, hwilar
frän älderdomcn pä siere samband och ordnin¬
gar, frän dem han härledes, och ät hwilka
han med sin bekräftelse, bör äterge den styrka
och den waragtighet, han sjelf af dem hämtar.
— Det är i denna widd jag betraktar ämnet,
och den jag trodt, at Hans Kongl. Höghet
Riksföreständaren i sit anmodande om Rege-
rings-Formens stadgande, sjelf welat vpna för
Ständernas omtanka.
Bland sädana lagar, som förra tider ost
lemnat, räkne wi Konungaförsäkran, Riddar-
Hus-Ordningen af 1626 och 1778, samt wista
delar af Riksdags - Beflutet den 26 Januarir
1779, hwilka alla sammanstämma och liksom
grunda den Regeringsform, wi hittils ätlydk.
Dä den sednares ändringar fordras, wän¬
ne de förras ej blifwa deraf en nödwändig
följd? Och tillhör det ej dem, som stola be¬
reda den yppersta delen af Grundlagen, at äf-
wen stärstäda de öfriga, med hwilka han är r
förening; at, likasom i den ena, afwen kunna
föreflä förbättringar i de andra, och igenom
denna öfwerflgt, som ensam kan undanrödja
alla äldriga eller tilkommande misttag, stapa
en Constitution, som dä först omsider kan up-
höra at af hwälfningar hotas, när inga hem-
!iat stridiga krafter mera mötas i dest samman¬
sättning. Ej
104
Den 15 Maji.
Ej mindre wigtigt synes mig Swensta
Folkets Represcntations-sätt; huruwida det nu
är sadant, som alla medborgare äga rätt at
fordra , och om Organisation af Riksens Stän-
-er nu och för framtiden är den lämpeligaste»
Stora Clatzer af medlemmar i samhället
finnas, som äga ingen del i lagstiftandet, som
ivid Ständers möten hafwa ingen röst til be¬
slut, dem de stola lyda, eller utwag at se de
medels anwändande, til hwilka de sä hufvud¬
sakligen bidragit.— Banquen, Rikets dyrba¬
raste tilhorighet, och säkerheten för desi pcnning-
werk, är för deras kännedom lika afstild. —
Brukshandteringen, som ästadkommer Sweri-
gcs betydligaste epport, saknar wid Riksdagar¬
na en röst, som talar til detz gagn, och delar
der et lika uteslutande med beiutnc Män af alla
stand och betydlige Närings-Jdkare a Landet,
som ej kunna räknas till nägot af wära fyra.
^ Fordrade ej alla dc§a ämnen at ingä i sta-
pandct afen ny Fundamental Statsförfattning,
och dcha särskildta rättigheter, at med billig
jämlikbet stadaas i det helas ordning. — Jag
wil ej uppehålla med widlyftiga bcwis för min
talan, och har blott äsyftat at leda upmärk-
samhetcn til alla de delar af Samhällets primi-
ttva Grundordningar, som i jä-r.wigt och sam¬
band böra förenas til den Constitution, som
fia! ge et sä märkwärdigt rum ät denna Riks¬
dag i wära häfder.
Den 15 Maj. 1VZ
Jag skyndar at förekomma den fruktan
man kunde taga, at et sä utwidgadt arbets
skulle altför länge uppehålla den Regeringsform,
som utgör wär allmänna önskan Mitt tank»
har ej warit at fördröja en dyrbar tid, men
jag har äfwen ej mindre trodt, at et sä stork
werk, som det Swensta Ständer nu för sig och
efterkommande bereda, ej borde i nägondel o»
fullbordadt lemnäs ur Lagstiftarens hand ät ef-
terwerlden, och ej frän första stunden assist
sammansättning gä hans tidehwarf till mötes,
hemligt ätföljdt af förbättringarnas nödwän-
dighet. .
Ej mmdre känner jag i Rikets ställning
med sina fiender och krigets faror, hela nödwän-
digheten at snart äga en Konung, som kan
med dem afsiuta fred, eller mot dem wända wä¬
ra wapen. — Riksens Ständer hafwa beflutit,
at stadga sina lagar, innan de öfverlemna sitt
spira, för at fästa henne sä mycket tryggare
i den hand, ät hwilken hon stall lemnäs. —.
Man kunde säledes i ConstitUtions-arbetets för¬
längande frukta en fara för Riket och et up-
stof i erkänslans gäfva; men dä fredens och
förswarets ma t redan utan förbehåll är ned¬
lagd i Hans Kongl. Höghet Riksföreständarens
händer, synas de dagar mindre otoande, som
i arbetet tillädes för grundlagarnas öfversigt och
stadgande i alla desi delar; dä de för denna
ädla Furste r fullkomnadt och oryggelkgt sam,
band framtedde, erbjuda ät hanö namn et lika
»4 ly.
106 Den i5 Maj.
tysande rum bland lagstiftare, som det förut
intagit bland Hjeltar, i minnet af det Fäder¬
nesland han redan twänne gänger styrt och
frälsat. —
Jag öfwerlemnar til Högwälborne Herr
Baron och Landtmarffalkens samt Högloft. Rid-
Lerffapet och Adelns ompröfwande vefta betrak¬
telser , hämtade af min kärlek för det allmän¬
nas wäl, af min öfwcrtpgelse och af det när-
rvarande ögonblickets wigtighet för oft och för
tillkommande tider.
Om mina yttrade tankar winna bifall,
anhäller jag, at Högwälborne Herr Baron och
Landtmarffalken samt Högloft. Ridderstapet och
Adeln, täcktes af dem göra det bruk, som de
finnas wärde wara, samt dem med wäreMed-
Ständer communicera, för at efter deras sam¬
tycke med dem öfwerenskomma om de under¬
rättelser, som i anledning deraf ffulle ät wä¬
ra medbröder i Constitutions-Utffottet förklaras.
Stockholm den is Maj 1802.
L. k.vrii'».
Friherre kurck, knut, Dä Hans kx*
ceNence Herr Grefwe kutli sä grundligt, öfwer-
tygande och wärdigt afhandladt et ämne, hwars
beffaffenhet och natur pä et mägtigt sätt kan
bidraga til wärt Fäderneslands framtida be-
fiänd; fär jag, som til alla delar deruti instäm¬
mer, bos Herr karon och Landtmarjkalken och
Högloft. Ridderflapet och Adeln anhälla, at det¬
samma til spridande af et nödigt och wälgöran-
Den 1Z Maj. 107
de ljus bland wära hemmawarande medbroder,
mätte til trycket befordras. Jag fär Medes fö-
reflä, at Hans r.xcsii6nc6 anmodades läta be¬
sörja om werkställigheten deraf; och hwarä jaa
ödmjukast fär begära Herr 8»ron8 och Landt-
marstalkens xroxosieion til bifall.
Begärdes pä bordet.
Herr ?-.-rron och Landtmarskalken för-
mälte stg hafwa tyckt, at Hans ^xLeiUncs be¬
gärt, det dest memorial mätte remitterL8 til
(^0N8ciemic>u8-Utstottet.
Hans Kxcc-!I(-nce Herr Grefwe Uutb,
erindrade, det han begärt dest LommunicerLuäs
med de andra Ständen.
Friherre Kurck, Knut. Emedlertid tor¬
de wara bäst, at i förwäg detta klc-moriU, som
förtjenar största upmärksamhet, blefwe genom et
Lxtr:tcluin NiotocoIIi, de andra Ständen com-
municoi-Lt, för at med det snaraste fä deras tanka
deröfwer. Destutom anbäller jag för egen del,
at ytterligare fä yttra mig i samma wigtiga äm¬
ne, likwäl utan all öfwerläqgning tils widare;
det är en sak, som först torde fä remittera tik
('(M8titut,'ou8 Utskottet, som har sig updragit den
ömaste och heligaste af alla pligter, den at bere¬
da wärt framtida wäl:
Sedan wi genom en 8uite och samman-
stammelse af lyckliga omständigheter, kommit i
den ställning, at kunna fastställa ost en Grund¬
lag, jag will ej säga nödig för närwarande tid,
dä wi, ömme om wär säkerhet, bär den bewa-
rad uti den Furstes milda och ädla hjerta, som
W8 Den 13 Maj.
v§ styrer; men för den Utkommande. Dä wi
nu, betänkte pä detta föremal, med lika sä myc¬
ken skyndsamhet som enighet, genom ett wäl öf-
rverlagdt beslut, gätt i författning af nödrvän-
digheten, at sätta et Utskott tst utarbetande der¬
af; af detta lika sä wigtiga som granlaga äm¬
ne, böra wi förut taga den princip^ i öfwer-
wägande, som tjenar til hufwudsaklig och oswik-
lig grundwal, för den lagbundna frihets bygg¬
nad, wi nu gä at updraga och inrätta ät. wära
barn och efterkommande,"at der njuta lugn och
beskydd Af mig är det dock förmätet at up-
wja min rost wid detta tilfälle; af mig, wida
kiljd frän det klara ljus, höga snillen ensamt
'prida; af mig, som saknar det intagande, qwick-
jetens och stughetens lott, det öfwertygande,
grundlighetens och kunffapernas domkraft. Mig
är ingenting annat förunnadt, än wälmeninq,
och med densamma kanske alltid famlande i mör,
ker, men aldrig förblindad af de nytz uppräk-
riade naturens ssänker, har jag ändä warit lif-
<vad af önskningar för mitt Fosterlands wäl.
Nu är Åtminstone tiden inne, at utan at
rodna kunna yttra denna wälmeninq, och pg
gcnna grund är det ock, som jag nu yttrar mig.
Men äter til milt ämne. Efter min kan¬
ka bcstär den lycka, det beständ, hwarpä et hyf-
sadt. det will säga, et icke flafwifft samhälle
hör räkna, den bestär deruti, at Folket ätnjuter
rn lagbunden frihet under styrelsen af en lag¬
bunden magt; den bestär deruti, at den werk-
ställande, den styrande äger all magt gt kunna
skydda och förswara sit land, men icke den
<tt det förtrycka.
Men
Den 15 Maj. Ivg
Men huru och pä hwad sätt stola wi wäl
reda denna fräga? Jag underställer den de klo¬
ke, och med goda afsigter degäfwade rättskaf--
fens män.
Manne den intet bcstär deruti, at Konun¬
gen äger rättighet at göra fred; ja, rättighet
at förklara krig äfwen, om han ser hotande til,
rustningar af en granne. Men som ingenting
bär sig, utan motswanghet, bör ocksä Nationen
äga rättighet tilbaka, den at bestalla sig sjelf,
och derigenom kunna eiler godkän¬
na krigets nödvändighet, dä den fgr genast till¬
fälle at sig deröfwer utläta Men denna beskatt¬
ning bör ste af dem, som äro ägare til jord;
med et ord, af den besuttne. Derpä grundar
sig min öfwertygelse om rätta beskaffenheten af
en wäl uttänkt och comign ,»6 styrelse-lag, den
Engelska til exempel; desi förträfflighet, anlagd
pä denna, lika sä solida som natu liga m-incige,
har den icke bcredt detta Folk et wälständ som
alla tidsttftens omwäxlande upträden, aldrig för¬
mält störar har den icke hindradt, at ännu al¬
drig nägre försök at införa 6^8pon5nr>s pq den
ena sidan, eller ^nai-cbck- pä den andra, kunnat
lyckas - ifrän den tidpunet räknadt, som denna
grundsatts der bljfwit antagen? men allt detta
rmwc en tankwilla uti et land, bwarest den lag¬
stiftande eller rl-pK-sLMgnvrr församlingen är
sammansatt likasom i märt; der den bestär af
4 personer, eller kanske mer, som icke i den män
äro beuittne, at de rätteligen kunna känna tyng¬
den af en beskattning, eller ätminstone icke äga
' sä mycken förmögenhet, at deras ägande rätt kan
komma i fräga, dä den listige kätter ut giller
och snaror, at dermed sangsta enskilde swagheter,
up-
110 Den 15 Mai.
uplösands de band, sorn icke förmä fästa fäfän-
gan, ärelystnaden, girigheten och behofmet wid
allmänhetens wälfärd: Allt detta säger jag, mo¬
re en tankwilla, om mi nu icke ägde hopp, till¬
fälle och medel, at undanrödja alla hinder iden
wägen.
Jag hemställer säledcs hos Hoglaft. Rid-
derjkapet ocy Adeln, burumida det af ost nu mal¬
da (-on8iirunon8 Utskott bör fästa sin upmärk-
samhet wid detta amne. Huruwida detta wart
migtiga Utskott bör mara angeläget om, at bi-
behälla eller förkasta en felaktighet, bmilken li¬
ka som härrörande ifrän sjelfwa Barbariets ti-
debwarf, är en merklig grundorsak til mara o-
lpckor, ja, til nästan alla wära olyckor, derige¬
nom, at denna ULpresentLtion aldrig aktadt för-
smara, hmad den aldrig heller warit angelägen
at behälla; hmad de 'fleste deribland en gäng
aldrig ägt at förswara, nemligen egendom.
Derföre, och dä et uvlystare Tidehwarf in¬
brutit Lil Lrotts af alla fördomar, i et ögonblick
dä Europas ögon äro fästade pä Ost för at gran¬
ska märt förhållande, at bedömma mar klokhet
at med bifall antaga eller med ätlöje förkasta
wära handlingar; i et sädant ögonblick tyckes
mig wi böra framställa et ojäfaktigt wedermäle
af mär uplysning och misdom. och icke ädaga-
lägga demis af ännu widlädande gamla fördo¬
mar och mistbruk. I et sädant ögonblick böra
mi anmanas til efterföljd af et exempel, som
förnuftet ciicterLr, och som tillika bjuder mär Ko¬
nung medel til beskydd ät stt folk, dä omstän¬
digheterna det fordra. Wi böra antaga detta
exempel nu, dä wi förenade til et folk och pä-
Den iZ Maj. lil
kallade af wälfärden, äfwen böra förenas i den
Opinion, at samma känslor för et gemensamt
rväl stal för framtiden bereda gemensam sällhet.
Wi böra antaga det nu, eller ock sker det aldrig.
Pä sädant och icke pä annat sätt kunna wl
til lättande af Monarkens bekymmer kraftigt
understödja honom; pä sädant sätt kunna wr
anskaffa de medel, som högwördige Präste Stän-
Let genom dest sednaste Lxtracttun ?roco^olii i
underdänighet önffade at Hans Kongl. Höghet
Riksföreståndare» mätte utse til landets trygg¬
het och förswar.
Jag är sä mycket mer angelägen om, at
detta ämne kommer til Mskottets öfwerläggning,
som det är den fastaste grundpelare för wärt Fo¬
sterlands framtida wälfärd och Folkets bcständ;
ja, den säkraste borgen för det sublima och sinn¬
rika ivalspräk: vittus > l>puli suprema Mx L8to,
hwilket der i främsta rummet päwärtRiddarehtts,
kröner den Zttts sköldemärke, hwars Stamfader,
l, gjort stt namn odödligt, dä han ryckte
spiran urTyrannenshand och förwärfwadeSwen-
ffaFolket en lagbundenfrihet, och hwars sistaÄtte-
lägg i wärt land, Xul, hos efterwerlden
stal göra stt namn likasä älffadt och förgudadt,dä
han nu ätergifwcr ät samma Swensta Folk en
genom flere tidskiften och olyckor förlorad, men
Ost altiv lika dyrbar som älskad statt.
Begärdes af Åtskilliga pä bordet.
Friherre Kurck, yttrade, at bans Dietzman
ej kunde läggas pä bordet, när han ej deröfwer
hade begärt ventilation.
Herr
H2 Den ig Maj.
HerrkLi-onochdandtmarskalken. Som
. Friherre kurck. för sit l)tcc^,nsn begärt reiniss
til Ooii8titucion8 Utstottct, sä torde detsamma
kunna sedermera dit bämvisas i sammanhang
med flere andra redan uplästa, eller som komma
at upläsas.
Friherre 8ts<-l von lckolgtein, Lorfits
I^uävi-P, anmodade Riddarbus-Fisealen, at för
hans räkning upläsa följande anförande til tcko-
tOLollet:
Sedan Riksens Ständer stridit dertil, at
upsäga Konungen tro och lydnad, lärer intet
twifwelsmäl äga rum, det ju grundlagen är up-
hafwcn, och Folket genom sine a-prt-gem-iEi ,
Riksens Ständer, nu mera innehafware af hög¬
sta makten. Den som äger magt at af. och til-
sätta Konungar, at taga och gifwa kronor, kan
icke äga nägon öfwer sig i magt. Lätom ost da,
»redan wi ännu äre innehafware af denna magt
och innan wi densamma bongifwa, til större el»
ler mindre del sä föranstalta om den ck 8 > ^ :ni.
8erLiio Statskroppens äter sammansättande? som
är enligt med bwarje uplpst och wältänkande
medborgares önstan, med wära ro n.nirrcnrers
kraf, och allmänhetens röst, som i detta ämne
är odeld. At göra en np Lonsnrorion, dä den
förra är förkastad, är en naturlig nödwandig-
het; men Riksens Ständers ätgärd bär äfwett
sträcka sig widare. Det är först sedan Staten
erhällit sir npa stick i alla er, sinn den
til npa Regenten bör öfwerlemnas för at stp-
ras och bibebällas, efter den faststälte grundla¬
gen och den nu inrättade ordningen. När hu¬
set har ramlat och ägaren wil bpgga et nptt,
Den 1Z Maj, H3
bör han, om.han är klok och försigtig, först lag-
ga cn fast grundwal, annars ramlar det änyo,
och kan i sit fall förkrosia den, som bor deruti.
At förekomma en sadan olycka, mäste derföre
platsen först göras ren och jemn, medelst gamla
grusets borttagande Enligt denna princip mä¬
ste således, sedan wi nu äre försatte i frihetens
Lilständ, alla sä äldre som nyare despotiffe för¬
fattningar, som kunde lägga hinder i wägen för
en fri öfwerläggning, pä en gäng wara afffaf-
fade; deribland kommer aldraförst i betraktande
Riddarhusordningen af 1626. Den är gjörl¬
öf en despotisk Konung, den är gjord för et Rid¬
derskap och Adel, som ägde ingen annan rätt och
magt, än den Konungen wille förunna dem, dett
är högst opatzande för fria Riddersman — Det¬
ta insägs äfwen 1720 wid dä förefallne Stats-
förändring: första frugten af den äterwundna
friheten roar derföre en ny Riddarhusordning,
der hwarje Ledamot sick lika rösträttighet, aenom
uphäfwande I grund häraf fär jag
hemställa, om icke Riddarhus ordningen af r 7-0
kunde warda antagen, och den af 1626 afffaffad.
Ridderffapet och Adeln inser nogsamt, utan at jag
behöfwer omtala det, nyttan af ändringen och
afsigtcn med Ll-issiiic^tionens inrättning och bi-
behällande. Enighet och sämja äro högst nöd-
wändige idelia wigtiga ögnablick; den kan ock-
sä lätteligen bibehällas dä alla wilja det stöda,
men dä bör man ocksä, ä alla sidor, gä öppen¬
hjertigt til wäga. Med största tilförsigt och
utan afwentyr stulle man wal, utan manga för-
behäll, kunna öfwerlenma sin wälfärd ät en Fur¬
stes omsorg, i hwars c^-rcLöi-e ädelmod är huf-
wriddraget , och som redan wisat wid de mest
114 Den i5 Maj.
critiska tilfällen, prof af sin kärlek för Fäder-
neslander och omwardnad för desi inbyggare,
hwarigenom han gjort sig berättigad til Folkets
oinskränkta förtroende och störsia tacksamhet.
Men hwad wi nu göre, skal ock tjena för efter¬
kommande. Men dem känna wi ju icke — et mäl
mäste ock sättas för den myndige Embetsman-
nens tiltagfenhet; derigenom grundlägges den i
Hans Kongl. Höghets nädiga kallelse äsyftade
landets wälfärd. Läter osi "derföre wara wak-
samme oä) päminna osi, at misitroende är klok¬
hetens följeslagare, men deremot blindt förtro¬
ende enfaldighetens.
Herr Ikerrenbjelm, Larl, upläste följande
OictAmen:
Sedan nu con8titution8 Utskottet kommit l
behörig overksamhet, at sä fort möjligt är för¬
fatta utkast til den Regeringsform, som efter
wederbörlig granskning kommer at antagas, skyn¬
dar jag mig at inför Högloft. Ridderskapet och
Adeln framställa et til detta mäl hörande ämne,
af för mycken betydenhet för at kunna i hjels¬
ma grundlagen förbigås, nemligen
lerb-Embetets framdeles til sättande, och Instrum
lion för utöfwandet af desi pligter.
Detta wigtiga Ämbete, ät hwilket är up-
dragit tilsynen öfwer lagarnes obrottfliga efter¬
lefnad, upsigten öfwer upfyllandet af Embets-
männens pligter, beskyddet emot möjliga misi-
bruk af Embetsmannawäldet, detta Embete med
et ord, i hwars wärd sä wäl hela et fritt sam¬
hälles, som hwarje desi särffilta Ledamots wig-
tigaste angelägenheter blifwit anförtrodde, har' i
alla
Den 15 Maj. 1iS
alla tider wäckt Sweriges Lagstiftares upmärk-
samhet. I synnerhet hafwa wid 176.^ ärs Riks¬
dags däwarande Riksens Ständer med en sär-
delcö omtanka och yttersta sorgfällighet fokt ut¬
tänka medel, at befordra ändamalet af ^nstitice-
Can^lers-EmbeLets inrättning, och deraf draga
det gagn för samhället, som är enligt med dest
w.gtiga bestämmelse.
Den af Högstsalig Konung
uppä Ständernes tillstyrkan och i likhet med de¬
ras stadgande, utfärdade Förordning af den 12
November r.?E, til befordrande af Lagarnes be¬
höriga werkställigbet bland Rikets Tmbetsmän
och öfrige Undersätare, innehäller sädane reglor
och föreskrifter i detta ämne, at det skulle wara
förmätet, at ens tänka sig kunna föreslä nägra
bättre, eller til det gagneliga ändamalet mera
tjenande. Jag hemställer således ödmjukast til
Högloft. Ridderskapets och Adelns ompröfwande,
VM ej hwad jgg NU anfort bör remitteras til
Lonslitutions Utskottets handläggning, med ytt¬
rad ästundan af Ridderskapet och Adeln, at de
föreskrifter, fom i högstberörde Kongl. Förord¬
ning äro stadgade om tilsättande af stnstittm-
eantirlei-8. Embetet, mäga tjena säsom grunder
til hwad derom nu kommer at fastställas och i
Regeringsformen intagas, dä sedermera en be¬
hörig Inscruction för utöfningen af detta Em¬
bete, i likformighet med de reglor samma Kongl.
Förordning innehäller, kunde författas, och r
hwilken afsigt jag utbeder mig Högwälborne Herr
Laron och Landtmarskalkens samt Högloft. Rid-
derffapets och Adelns benägna tilständ, at ur
sjelfwa Förordningen fä upläsa den 7 Z, som
rörer det nu omrörda ämne.
7:mo
116 Den 1Z Maj.
7:mo Enär ock Riksens Ständer öfwerwä-
gat, af hwad stor wigt och angelägenhet ^u3i.iciB-
t^iti!ceii^r8 - Ämbetet är, och efter afsigten med
thcsi inrättning wara bör, i thet Lagarnes wärd,
hwaruti Folkets rättigheter ligga bewarade, blif-
wit pä thet bespnneriigastc tbetta Ämbete updra-
gcn ; Hwarföre ock pä t'enna Sysilas fullkom-
liga bestridande af en mogen, nitisk, owäldug
och arbetsam Man, wärkställigheten af Lagarne
och alle andre Ämbetsmäns aktning thcrföre til
en märkelig del beror; Men Riksens Ständer
härwid eftersinnat, at sädane e.genstapcr i then
utmärkta kraci som werkeligcn hos en ft,8ti'ii^-
Q':incLtn-r fordras, icke alla tider sä jämt torde
kunna-finnas hos them, hwilka efter tour och
älder kunde ivara compet^utL sökande thertil, e-
huru eljest af god skicklighet och förtjenst ; Alt-
sä hafwa Riksens Ständer, förar thesitrygga-
re komma til et stort ändamål, som pasyftadt
är med theana Sysila, hwilken innefattar thet
yppersta förtroende som et fritt Folk ät nägon
af sine Medlemmar gifwa kan , samt för then
orsak hälst bör pä thesi eget omedelbara ival an¬
komma, pröfwa Riksens Ständer skäligt, at su>
sritiIs-cancstlerx-Sysilan hädanefter bör af Rik¬
sens Ständer efter therns eget ival, genom sär¬
skildte thertil utsedde ! lc-cmi-e!- af alla Ständ,
belättas, men icke för längre tid, än til then
nästföljande Riksdagen, tä Riksens Ständer,
sedan su8titi!« Liincs-Heren gjort för sit Ämbete
redo, äter strida til nytt ival, och antingen sben
förr warande, eller nägon annan pä lika sätt
til nästa Riksdag utnämna til berörde Ämbete,
hwarä Eders Kongl. Majit alltid täckes med¬
dela Thesi Nädiga Kallelse-bref: Och som tben
SMa
Den 1Z Maj. 117
Spsila en säledes wald Justitie (LnceHer förut
innehaft, tberigenom icke blifwer aldeles ledig,
utan k-.mmcr wid nästa Riksdag ater af honom
at tilträdas, sä framt han tä icke blifwer ä
npo wald eller emedlertid befordrad, sä kommer
vck Successionen efttr honom allenast at ste nä
interim, sä at hans närmaste Successor samt
sedan widare, ärbälla till Spstlornes förwaltan-
de, emot the Bestallningarne ätfoljande Loners
ätnjutande, behörige isoustitutoricker, til thesi
Sj-stian blifwer vacant, susririL Unnccllcun then
samma äter tilträdcr, tä hwar gätt til sin för¬
ra tjenst och lön tUbaka; Men lä en Justita-
Unncelier emillan Riksdagarne igenom dödsfall
eller befordran afgär, täcktes Eders Kongl.
Maj:t med Räds Räde pä lika sätt, som the
andre förtroendes-tjenster, dock allenast nä inwium
til Riksens Ständers sammankomst, Ämbetet
besätta.
Pä thel ock Justitia slLncclleren sä mycket
mer obehindradt mä kunna stöta sit Ämbete, är
Riksens Ständers tanka, at ehuru honom alltid
obetagit wara bör, at i Eders Kongl. Maj.ts
Lag kommission och Nedre lievisionen tilstädes
wara, när han sjelf sä nödigt sinner , bör dock
pä intetthera stället, jämwäl icke i nägot anuat
^ublic^uet wärk eller Lxtra. Lommission sä-om
Ledamot brukas och anses, mindre honom älig-
ga, at biwista Förhör i Nedre lievisionen, eller
hafwa spccielt inseende öfwer Föredragningar-
ne i Rädct, samt Lrotocollers och kxpsäitioners
förfärdigande m. m., som tbe 4 första §. Z. r
17Z7 ärs Instruction omförmäla, emedan sädant
bör tilhöra dels hrvarje föredragande lievisions-
Lecreterare, jämte LeneraHuäiteuren för the§
118 Den i5 Maj.
saker, dels lämpeligare bora ligga til then äld.
ste Kevi5ion8 - äecr6terAren8 särstildte tilfpN?
Utan tilhörer sustitiD-Lklncölleren, sä ofta thest
öfrige Ämbetsspsilor kunna medgifwa, wid su-
Ll^iL-ärenders afgörande i Rädet wara tilstä-
des, för at hafwa therwid upmärkfamhet och
gora fina underdåniga ärindringar, om han ther-
til stät finner.
Med ^u8t!t!^'LLncellsr8-I°(mbetets beskaffen¬
het finna ock Riksens Ständer thet wara enligt,
at hwar man mä hos honom äga obehindradt
tilträde för at munt- eller skriftligen angifwa
hwad hälst han förmenar Lagstridigt wara och
af Ämbetsmän eller andra emot Lag föröfwadt,
med bewis och anledning til ätal therä; Uppä
hwilken anmälan angifwaren bör utur^u8nriJs-
LcrnLeit6r8 Di^rio straxt ärhälla Bewis, och su-
8titi?e-LLNL6li6i-sn sedan med mälets utförande
förfara, som han finner thesi beskaffenhet och fin
tz:mbctespligt sördra: I öfrigt och pä tbet wid
en sä betydlig Sysila, af brist pä utkomst intet
mä ä sido sättas, tilstprka Riksens Ständer i
rinderdäniqhet, at en säledes wald su8titjrL-LLn.
csttel- mä nu i början til thesi Myntwäsendet
kommer i bättre stick anstäs booo Dalers Silf-
wermynts ärlig Lön, samt at tä nödwändighe-
ten för honom kräfwer at resa til nägon Lands¬
ort , honom 8 Daler S:mts Dag-^ractaments
och Sep Hästar mäge bestäs.
Begärdes pä bordet.
Sedan Högloft. Ridderskapet och Adeln up-
pä Herr L^rous och Landtmarstalkens xroxo8i.
tiva
Den 13 Maj. 119
tion öfwerenskommit, at L-rnco Utskottet skulle
bestä af 18 Ledamöter för Ridderskapet och A-
dcln, Dxpsllitions-Utskottct af ser, och Riddar-
Hus-Utffottet af tolf, upropades och afsändes,
under anförande af Hanö DxceUsncs Herr Gref¬
we Wachmeister, Llaes, Fullmägtig för Gref¬
we öjetke, den Deputation, sorn enligt hwad of-
wan förmält är, skulle til de andra Ständen afgä.
Friherre DilljocrantL, jokan Vilkelm.
Med Hans Lxcellence Herr Grefwe 8uutk förenar
jag mig högeligen i den önskan, at jemte Rege¬
ringsformen, öfrige grundlagar mä warda öf-
werfedde och förbättrade, samt at konstitution n
snart mätte blifwa utarbetad och Konung kunna
utropas, men som jag gerna wille, at ej nägot
som möjeligen kan undwikas skulle förlänga
Lonstiturions Utskottets arbetstid, torde jag fä
upläsa de rader jag i detta ämne upsatt, och ge¬
nom hwilkas gillande jag förmodar, at de öfri¬
ge grundlagarnes jemkande skulle kunna ske, til
och med sedan en Regeringsform wore antagen.
— Hwad jag i denna afsigt hade ämnat wörd-
sammeligen framlägga är följande:
Långt ifrän mig är, at medelst instruction
wilja lägga hinder för de Herrar, som med
Ständers fulla förtroende äro satte til utarbe¬
tande af en konstitution, hwilken utanföregän-
gen granskning och stadfästelse af rcspectivs
Ständen ändock icke warder gällande; men en
enda omständighet anser jag böra bemälte Her¬
rar Deputei-gite erindras, nemligen at dä i Loit-
Stitutioncn säkerligen omnämneö ätskillige grund¬
författningar, såsom brivillier. Riksdags ord¬
ning, Rivdarhus-ordning, och möjligen lunde
iso Den 1Z Majk.
hända, af med allmänt bifall näara omständig¬
heter i desia grundlagar blefwe ändrade och >no-
clilier^äe, det more lämpelrgast, at t (^onsditu¬
olonen införes, wid desie grundförfattningars up-
räknande: sädana de uti uärwarande Riksdags-
besiut gillade och ytterligare stadfästade blifwa.
Begärdes pä bordet.
Herr ssllam, ?ebr, begärde, at sedan
hans i sista tNeno upläste Oictamen nu legat pä
bordet, detsamma mätte til blonstitutious-UtI?ot-
tet blifwa remittera c.
Herr Lsron och Landtmarskalken til-
kännagaf, at sedan alla som det behaga i dag
yttrat sig i konstitutionen rörande ämnen, är-
nade han göra proposition om en allmän
misse til Utjkottet.
Herr von ds3,uck,bolb, blleniIL joban, yt-
träde sig, enligt sedermera inlemnadt ffrifteligt
anförande:
Dä jag för lugnets bibebällande afsade
mig rättigheten at tala pä Riddarhuset den i2lle
sistledne, enär Riks-acten för Ridder)?apet och
Adeln uplästes och justeralles samt följande da¬
gen underskrefs, förmodade jag at all fräga der¬
om widare uphördt; men som Herr issotessoi-
Lcbultxenbeiin i dag genom et widlpstlgt 6ic-
tamen sätt wisa, at Konungen uti ännu högre
arad än Riks-^ccen innehäller öfwerträdt Ri¬
kets Grundlagar, i tby at sseaiisation intet ffett
enligt Riksdagsbesiutet i Norrköping; Sä mä¬
ste jag förklara, det jag aldeles intet kan med-
gifwa, hwad som Herr ?rolessorn härutinnan
Den 15 Maj. E
behagat yttra, endast för at öka den olyckligs
Konungens brottsliga förfarande under Riks¬
styrelsen, utan har jag twärtonr den säkra öf-
wertygelsen, det Konungen hafträttigbek åtgö¬
ra ändring i detta beslut, om hinder skulle mö¬
ta wid den fastställde l<ea1i8LNOU8-Uriuci^n, dä
5:ne Riks-Ständ updragir Konungen en fäoan
magt. Swärigbeter pppadeö ock snart, at kun¬
na werkställa en snar -<eLli8-l ion, genom allmän¬
narösten, at undersätarne intet kunde betala he¬
la förmogenhets-afgiften, hwarföre Konungen
med sin Oonsc-jlle tog det wisa bcstut, sedan Rik¬
sens Ständers Fullmägtige bade i Uanguou och
Rlksgälds-i-onroiint derom blifwit underrättade,
at, i anseende til de mindre förmögne undersä-
tares lisa, eftergifwa hälften af förmägenbets-
afgiften, och ar euguen istället skulle förskjuta
hwad som kunde brista til l<esij8^cionnn8 snara
werkställande. Da nu denna Op^r^rlon intet
haft menliga följder för Sanguen, och
af alla Ständ och frän alla landsorter i Riket
infunno sig i hufwudstaden, och högtidligen af-
lade nnderdäniga tacksägelser til Konungen för
dest härutinnan tagne författning, och chm jag
rätt erindrar mig, sä war Herr brow^oe 8ebutr-
^enbeim sjelf wid detta tilfälle en af Ridder-
skåpets ocho Adelns frän Upsala el¬
ler Westeräs Län, som i detta afseende upwak-
tade Konungen; sä forskär jag intet, huru det
är möjligt, at nu kunna tadla denna Konun¬
gens behandling. Jag medgifwer likwäl, at
Herr p>'»ld88orn, sä wäl som jag och mänga an¬
dra, hwilka kunnat äga större LLpimlm- i Riks^
gälds sedlar, härigenom warit något lidande;
men deremot undfluppo wi med at betala endast
i6 hälft
122 Den iZ Maj.
hälften af den fastställde förmögenhets-afgrften.
Om nu nägon genom denna för¬
fattning kan sägas warit lidande, har detta drab¬
bat den förmögnare delen af Rikets undcrsäta-
re, som hafwa den tilfredsställelsen, at den fat¬
tige och mrndre förmögne derigenom bltfwit ki¬
sade.
Da nu Herr kroks880r Zcbulrenbeim änte-
ligen prkat, det hans anförande stal för hans
räkning i krotocoiwt intagas; sä anhällcr jag
äfwen, at hwad som af mig nu blifwit anfördt,
rnä för min räkning i ?roMcoilet intagas.
Herr 6aron och Landtmarskalken för¬
klarade, at sädant icke kunde Herr
förmenas.
Friherre von K086N, Otto kreäric, anmärk¬
te rörande de i dag förehafde Lon8titution8-äm-
nen, at sedan Ledamöterne i Lon8titution8-Ut¬
skottet redan wörö nämnda och satte i overksam¬
het, syntes honom, det nagra öfwerläggningar
Deröfwer icke behöfdes, hwilka nu skulle komma
i förtid, dä päminnelserna i sin rätta ordning
komme efteråt, och Utskottet emedlertid oafbrutit
finge fortsätta stt arbete.
Herr läejonstolpe, >lor>38 8Lmusl: Som
con8ritutions. Utskottet nu kommit i »ctivite,
utber jag mig fä anmäla et ärende, som dit hö¬
rer, och i sin män torde bereda en sällare fram¬
tid. Det angär den af Allmänheten sä högt ön¬
skade och efterlängtade Inrättning af de sä kal¬
Den ig Maj. 12Z
lade Freds - eller Förliknings-Domstolar, hwil-
kas Nytta och goda päföljder man allenast kän¬
ner af andra Staters erfarenhet. — Wid IWO
ärs Riksdag i Norrköping hade jag den tillfreds¬
ställelsen, at derom til Lag-Utskottet inlemna et
, sorn emottogs med särdeles upmärk-
samhet och bifall. Frägan blef harrwist til Rid-
derffapets och Adelns^ l.-num, hwarest den lik-
iväl, oansedt alt mit bemödande, ej fick förekom¬
ma, förmodeligen af den tidens farhäga, at rät¬
telse och ändring uti Lagffipningen kunde leda
til rubbning uti styrelse magten, och af den in¬
flytelse Embetsmannawäldet da ägde. - Detta
har ändteligen uphört — Riksens Ständer ut-
öfwa nu den första, den yppersta af alla bor¬
gerliga rättigheter, den at för sig och efterkom¬
mande stadga en Grundlag, sorn äfwen kommer
at föreffrifwa Lagffipningssättet. — Jag lärer
ej misstaga mig om jag säger, at för Lag¬
ffipningen hädanefter bor blifwa Freds-och För-
liknings-Domstolars inrättande, sorn jag altsä
wägar föreffä til s^nctioueisnäe af Grundla¬
gen.
I följd häraf blifwer nrin ödmjuka hem¬
ställning, om icke detta ämne bör remi nei-As til
LoQLtitutions Utffottet.
Friherre bjerta, HansiKongl.
Höghets Riksföreständarens nädiga llloyosicion
om wär Grundlags förändrande innefattar efter
min öfwertygelse den tjenlrgasie inscruLtlo» för
det redan i rrctivitst satte LonstUutionZ-Utskott,
hwars förträffliga sammansättning förwissar mig
at de fleste af äfryen de i dag genom sä wäl up-
läste NemoriLler, som muntelige anförande af-
hand-
124 Den iZ Maj.
handlade ämnen, icke undgäit eller undgä benämn¬
de Mstvtts omtanka och uj?märksamhct; men jag
hemställer ödmjukast, om icke alla vesta anföran¬
den kunde til wart nu besiutne Riddarhus eller
vxpemuons Utskott Nted anmodan til
detsamma, at .aöra-et sammandrag af alt det
hufwudsakliga, svin desta muck afhandla, i
afsigt at komma til Lou8tltuclon8 Utskottets kun¬
skap, l wilker sammandrag efter debong.su^-
rin!; sedan benarnnde Utskott nll noel clain kun-
de meddelas; öfwer hwilkcn min ödmjukaste hem¬
ställan jag dock nu ej begär Högwälborne Herr
Uai on^ och Landtmarskalkcns ino^osiclon til öf-
Werläggning.
Grefwe ve v-r 6Lrä;e, f,icoU: At lem¬
na en ln8t,ucc.iori ät wära Ledamöter i doi!5ti>
tutions Utskottet, skulle wara at förekomma de¬
ras göromäl. Wi ägs för dem et fullt förtro¬
ende Deras arbete bör nu utan hinder fort-
ffpndas. Wär rätt at yttra ost är ost bibehäl-
len efteråt. Mig synes at den bästa utwäg nu
wore, at alla uplästa Ulemoiialei och vlLtLmin-r,
som röra Grundlagsfrägon n-mittkras i hela de¬
ras widd til Lonmitutions Utskottet, som derpä
mä göra hwad afseende nödigt sinnes.
Friherre Ureärlc, ansäg forsin
del dem böra remitteras til L.XIreäitions - Ut-
ssottet.
Härtil ropades Mej.
HerrUai-on och Landtmarskalken. Se¬
dan alla sorn anmält sig at tala i frägor rö¬
rande constitutioneyz nu fatt yttra sig, torde
Rid-
Den iZ Maj. 125
Riddcrffapet och Adeln tillåta mig propormra,
at alla de i dag gjorda anföranden i sädana
frägor, ma genast blstwa lil (l/n8titut'o»8-Ut-
ffottet , äfwen de som blifwit be¬
gälda pä bordet, sä wida de Herrar, sonr sä-
dant begärt, ffulle behaga derifrån assia; hwar-
jemte Höglofl Riddcrffapet och Adeln äfwen tor¬
de bifalla, at med alla anföranden, som hädan¬
efter i alla sädane frägor kunna göras, mä pä
lika sätt sä förfaras.
Bifölls.
Herr läe^onntolxk;, ifonas Lamuel, ut¬
bad sig fä weta om hans klemmen ej skulle fä
commuufferaa med de andre resxeclive Ständen.
Herr illaron och Landtmarskalk^trod¬
de at sädant ffulle orsaka tidsutdrägt, at bäst
wore at remittera Herr Ue^on8to!ys8 Uictamsu
genast til Oon8titutiou8 Utffottet, hwilket ej hin¬
drade at communicationen med de andra Stän¬
den sedermera kunde äga rum.
Herr läe^onstolps utbad sig fä upläsa
sitt i LagUtffottet wid Norrköpings Riksdagar
itzOO lngifna semoria!, sä lydande:
'Utdrag af krotocollet hällit uti Riksens
Högloflige Ständers Lag-Utffott den
2 April iLoo.
''S. D- Nplästes et af Herr Häradshöfdin¬
gen .s- Uez-ons olpe författadt ^semoria!,
deri. han wille wisa nyttan ock fördelen af sä
kallade Freds- eller Förliknings-Domstolars in¬
rättande. Lag-Utffottet ansäg med wälwilja
Herr
126 Den 1Z Maj.
Herr Häradsböfdingens bemödande, atgenom
upmuntran til efterföljd, i antagandet af en in- '
rättning, deraf andre Länders inwänare ffola
rönt de lyckligaste werkningar, förminska och
häfwa de olägenheter, som äro oskstjaklige frän
ten, bland Swensta menigheten iner och mer
tiltagande häg för Nätteaängar: men som det
iiyläfte innehäll war af sädan be¬
skaffenhet, at Utskottet ej krrnde sig dermed ome¬
delbarligen befatta: sä meddelas den under¬
rättelse, at Herr Häradshöfdingen ägde öfwer-
lemna detsamma ät det Ständs Lä-mum, hwar-
af han är Ledamot.'
Rätteligen utdragit, intygar
O. lgeclenstjerua.
Utskottets LscreterLre.
"Admjukt ^lsmoriul!
"Ibland de större olägenheter, som ätfölja
Rättegängar, räknas otwifwelagtigt tidsritdrägt,
kostnad, osäkerhet och obestämda föreskrifter för
Domare, som sedermera medföra en skiljaktig
tolkning och tillämpning. Märt här öst ige Rät-
tegängssätt widkännes siere af dem och i syn¬
nerhet uppehäll. Sällan kunna nägre twifwels-
mäl, som gä ifrän Härads Rätt igenom Lag¬
mans- och Hof-Rätterne til Konungens Högste
Domstol, afstutas inom twenne är, men ibland
och ofta, ätgär en lika läng tid pä hwardera
stället. — Kostnaden blifwer i samma mohn
dryg och dä bärtil kommer, at Parterne sjelf-
rve, owane widRättegängs ordningen, nödsakas
tfwcrlemna sin talan til Sakdrifware, af hwil¬
ka de fläste äga en clireot nytta af Rättegän-
gens förlängande, följer naturligen, at hufwud-
männen
Den iZ Maj. 127
männen mera präjas än gynnas, och at förlik-
ning afböjcs häldre än beredes. Sluteligen och
efter flere afsagde Utflag och Domar, winnes
ytterligare blott öfwertygcjsen om Domares stilj-
aktiga omdömen gansta dyrköpt, da den är grun¬
dad pä egen stada, ständiga uppehäll och'bety¬
delse utgifter; gansta oroande, dä rättwisa och
bllllgket med långsamma och stundeliga bekym¬
mer och äfwentyr sökes, sällan med tillfredsstäl¬
lelse winnes. Följden blifwcr, at man häldre
lider än wägar inga, i et, pä föl ständ och rena
flutsattwr grundadt försök. Medelst sä förde
Rättegängar, försämras folkets seder och tänke¬
sätt, afwiker fran tro och redlighet och ingär
det i företag, som dels wärka pä de§ lynne, dels
förstöra desi förmögenhet. — Detza olägenheter
r Rattegängssattelchka ock orimligt mängden af
mära Rättegängar, öfwerhopa och betunga Dom-
stolarne med ärender, hwilka aldrig förtjent dra¬
gas til deras pröfning. - Sä alstras olaglige
utwägar at ätkomma andras tilhörigheter, och
företag bemantlas, hwilka icke stulle uthärda den
enklaste och mest okonstlade pröfning. Lag¬
stiftaren kan icke fä nägot större och wigtigars
föremål, än at widtaga författningar, som, med
förekommande af twistek och deras miflbruk, be¬
fordra enighet och sämja Medborgare imellan,
samt afwärja sedernas förfall. Dertil stulle
bufwudsakeligen bidraga, om frägor och twister
i sin uprinnelse fingo underställas redlige och
kunnoge mäns omdömen, som uplyste och urstilji-
de hwad rätt och skäl wore.
Denne stämpel, defla utflag stulle werka, at
wängen Part blygdcs at beswära Domstolen
med mäl, som redan undergätt pröfning, som
redan
188 Den 15 Maj.
redqn wörö kände, och flere ärendcr skulle deri¬
genom winna i klarhet och urskiljande.
Allmänna Lagen uti 4 Lap. 15 H. Utsök-
mngsbalken, som omnämner werkställighet af
gode mans beslut, har derigenom godkänt (lo.n-
x.omlskiller, sorn wäljas af Parterne sjelfwe,
men sällan eller aldrig kunna de förenas om dp-
like personer, hwilka altsa böra tilsättas och we-
dcrbörligen förordnas Lil uptagande af alla mäl.
Uti Dannemark och Norrige är redan an.
stalt widtagen, at hänwisa Parter till sä kalla,
de Förliknings Rätter, och af allmänna Tidnin-
garne är man underrättad om den ansenliga
mängd af Rättegängs-saker, som der förekom¬
ma, och hwaraf ganska fa dragas under ordina¬
rie Domstolarne, utan läta Parterne bero wid
bemälte Rätters åtgärd. Det ar ingalunda niia
mening, at föreflä någon förändring med wäre
Swensta Domstolar, som grundade uti allmän¬
na Lagen, böra med densamma bestå; men detta
hindrar icke inrättande af Freds - ellee Förlik-
nings-Domstolar, i alla Landsorter, som skulle
utgöras af twenne eller trenne Ledamöter, wal
kände för ära och kundstap. hos hwilka rättsö¬
kande Parter ägde, at anmäla sine twistige ären-
der och fä dem pröfwade, utan widare afgift,
än en lindrig Lxn.-6inon8-lösen til den som fö¬
rer Ll-ococollet. Uti Finland äro Zlgodelnittgs-
Rättcr sammansatte af ortens inwanare; och
det lärer ingalunda kunna fela, at ju i hwarje
Landsort tilgäng finnes pä erfarne Ledamöter,
som ^utan annan belöning än tilfredsställelsen,
at pä et sa ädelt satt wara sina medborgare nyt¬
tig, wilja ätaga sig detta hedrande förtroende,
i
Den 16 Maf. 12g
i synnerhet om Kongl. Maj-.t med nåd och wäl-
behag utmärker denr, som deraf göra sig förtjen-
te. Denna inrättning hade jag icke wagat fo¬
resta, om jag icke funnit det wara allmänhetens
tysta önskan, som deraf wäntar sig den lyckliga¬
ste päföljd.
Norrköping den 2:dra April 1L00.
g. 8. I^k/onsrolys.
Häradshöfding.
Hans Lxcellencs Herr Grefwe kuutk
yttrade sig förmoda, at ^leinorialer, hos Rid-
derskapet och Adeln ingifna, mätte fä tryckas, u-
tan hos Ständet föregängen öfwerläggning el¬
ler af detsamma gifwit samtycke.
Ropades Ja.
Friherre liljencrants, /olian Willielm
upläsie följande:
Om det more en upoffring, at Ridderffapet
och Adeln afjade sig den i 27 af privilegier,
ne stadgade excluive rättighet, at besitta Sä¬
terier, Rä- och Rörs - samt Jnsokne-hemman
sä är jag förwisiad, at en sädan upoffring o«
twungit gjordes, dä densamma ofelbart blefws
ansedd säsom det mäst tilfredsställande bewis
pä första Ständets oegennyttiga tänkesätt emot
andrs medborgare.
Nu, dä denne RidderssapetS och Adelns L
krivilegisrns grundade rättighet med tyst bi-
17 fast
130 Den 15 Mas.
fall — af ätmindstone de fleste SLändets medlem¬
mar, i läng tid blifwit sä öfwerträdd, at mä
hända hälften af berörde Egendomar innehaf-
rvas af ofrälse män; Nu, dä Ridderffapet och
Adeln, utan at iwerket njuta, utan at önsta en
fä beskaffad exclusive förmän, endast upbär den
obilliga afund, som fästes wid den pä papperet
ännu qwarstäende rättigheten — sörena sig alla
omständigheter til den önskan, at bwarje swensk
man mä, utan föregänget tilständ, kunna lagligen
förwärfwa och besitta'all stags swensk jord. —
Och om Ridderffapet och Adeln gillar denna min
tanka, anhäller jag em pi-oposieion, at, efter
Lon8titukik)ner>8 stadgande och Konungens utro-^
pande, Ridderstapet och Adeln hss Konungen och
Med-Ständer pttrar npsiberörde önskan.
Begärdes pä bordet.
Den fran Ridderffapet och Adeln til de an¬
dra Standell afsönde Oeputrnion äterkom, och
ttlkännagaf sig hafwa framfört hwad densam¬
ma updragit warit.
Grefwe körner, L^rl 8tellan, anhöll
om uplpsning, huruwida de redan uplästa jvie-
rrioriatk-r och OictLMina, eller de som hädanefter
kunde komma at upläsas, icke genast re-milteras
til eoi,8tiwtiooi8-Utstottet, utan at öfwerlägg-
ning äger rum, förr än consoimuons Utstottet
inkommit med sit arbete. Skulle öfwerläggning
uu ej äga rum, wille Herr Grefwen afstä ifrän
sin rättighet, at i dag pttra sig, hwilket han i
annat fall hade ärnat. .
Herr
Den 13 Majk. 1ZL
Herr Laron och Landtmarffalken up-
repade sin redan gjorda och bifallna opposition»
tillaggandes at ingens rätt at yttra sig wore
betagen, sedan Ulffottets utlåtande tnkommit och
i Ståndet blifwit uplast.
Upropades den stora Doputationsn, som i
morgon skulle upwakta Hans Kongl.Höghet Riks-
Föreständaren.
Anmältes och infördes en Deputation sickan
det hederwärda Bonde-Ständet, anförd af Riks¬
dagsmannen All iers Wilsson frän Stockkolms
Län, hwicken tilkannagrf, at tacksägelsen til
Hans Kongl. Höghet Rrtsföreständaren blifwit
i Bonde-Ständet sust^raä och godkänd, samt at
Ståndet gillat Lanco-Utfkottets Instruktion och
Ed, samt lika med Ridderffapet och Adeln be-
flutit wälja Ledamöter til Lanco- och Lxpsäiti--
ons-Utskotten.
Dsputationen afträdde, efter wanlighelen
beledsagad.
Herr Laron och Landt mar skalken for-
mälte sig hafwa erkällit underrättelse, at något
swar ifrän de andre bägge Stanoen i dag icke
wore at förwänta; äfwen tilkännagas Herr
Laron och Landtmarskalken, at de Ridderckapets
och Adelns Ledamöter, hwilka ej ännu hunnit
underteckna Riks ^cwn, ägde ännu, bela denna
dag, tilfälle bertil. Sedermera skulle densamma
aflemnas til de andra Ständen, hwarefter de,
tZ2 Den 15 Maj.
hwilkas underskrifter ännu äterstodo, ffulleäga
tilfalle at hosHof ^ant^lersn sig anmäla. Slu
teligen anmodade Herr Laron och Landtmarffal-
ken Herrar oll^crorerne om wal af Ledamöter
til de i dag beslutna Utskott.
Ridderskapet och Adeln ätskiljdes kl. ä til 19.
In Lclem Nrotocolll
^.. 6. Lil verstolye.
Onsdagen den 17 Maj.
?1sn:,m klockan 12 f. m.
Herr Laron och Landtmarskalken til-
kännagaf, at Hans Kongl Högbet Hertigen Riks¬
föreståndaren i gar roed synnerlig näd emottagit
Riksens Ständers stora lLlputanon, förklarat
sit wälbchag öfwer Riksens Ständers yttrade
tänkesätt, och Sig i näder bercdwillig, at gä
Lem i allt som rörer Rikets wälfärd til mötes.
Herr Laron och Landtmarskalken bade sedermera
frän Hans Kongl. Höghet undfätt en skriftlig
communicatton, jemte befallning at densamma
i dag för Ridderskapet och Adeln upläsa, sä ly¬
dande :
med Guds Näde Swerkgcs, Gö-
tbes och Wendes Arf-Furste, Hertig til
Södermanland, tils widare Sweriges
Rikes Föreståndare, Arfwinge til Nor¬
rige, Hertig til Schlesvig-Holstein re. rc.
Wär synnerliga ynnest och Nädiga benä¬
genhet med Gud Allsmäktig, Troman, Friherre,
Landt--
Den 17 Maj. 13Z
Landtmarskalk, Lenera!Landshöfding,
^fwer-^ouilULnäLnt, OoiulNLN-Ieur af Kongl.
Majtts Swärds Orsén med L tora Korset. Frän
början af nuwarande allmänna L>?iksmöte, som
genom Wär af redlige Man understödde ätgärd
vlifwlt sammankalladt, har Wärl sorgfälligache-
mödande warit, at gifwa lagstiftande och werk-
stallande makternes wigtiga förhällande til hwar-
andra den siän?pel af öppenhjertighet och förtro¬
ende, som Fäderneslandets wäl pundwikligen
kräfwcr. SrJ bäfwe utan mindsta förbehäll
meddelat Rik'ens Ständer alla de uplysningar
om Rikets bade framfarna och nuwarande til-
fiänd, som för Ost sjelfwe warit tilgänglige:
WJ hafwe til deras medborgliga deltagande
framställt en teckning af de wädor som länge
hotat, som i detta ögonblick pä ännu närmare
häll kota Rikets walhard och sjelfbestånd: WJ
hafwe at deras wishet öfwerlemnat omsorgen
at förekomma dega faror, eller ät deras ständ-
aktiga mod, skyldigheten at dem afwärja.
Ehuru fullkomligen öfwertpgade, at Rik¬
sens Ständer, utur samma synpunkt som WJ,
betrakta detza Rikswärdande föremäl, hafwe WJ
likwäl, för at njrrta tilfridsstallelsen af en up-
fyld pligt och för Wär egen rättfärdiggörelse i
en owist ost) botande framtid, ansett nödigt, at
i samma ämne ännu en gäng med förtroligbe¬
tens okonstlade sprak tiltala Sweriges Rikes
Ständer.
Ännu söka Rikets fiender at lägga erfaren¬
heten af nya företag emot Wär sjelfständighet
och ära til minnet af bwad de i samma afsigt
försökt eller werkat under förslutna tider. Wära
fred¬
Den 17 Maj.
fredliga anbud hafwa bittils warit fruktlöse:
högtidliga försäkringar om Wära fogliga tänke¬
sätt hafwa. icke med dylika blifwit besivarade.
Et anfall mot Rikets Nordliga landskap bere-
des; et dylikt emot närmare Hufwudstaden be¬
lägna kuster är efter en hög grad af sannolik¬
het at befara, och fienden synes listvad af det
förmätna hopp, at inbördes twedragt imellan
Swenjre Märi skal gynna dest förstörande an¬
slag.
Uti sädana omständigheter lära Riksens
Ständer icke allenast sinna, huru maktpäligggn
de det är, at deras östoerläggningar och beslut
rörande en ny Statsförfattning i möjligaste mät¬
to fortstpndas; utan äfwcn inse, at jemre detta
bustvuoämne och utan afwaktande af detmmmas
flutliga handläggning, andra högst wygtiga ä-
ligganden ej mindre kräfwa Riksens Ständers
upmärksarnhet och werksamma ätgärd Hwilka
desta äligganden äro, kan ej undfalla Riksens
Ständers uplysning och fosterlandskänsla. Der¬
af wägledde, ffola de nogsamt dömma buru an¬
geläget det är, dels at »verkställande makten sät¬
tes i tilständ at pä et »värdigt och af främman¬
de Regerinaar aktadt sätt, »värda sig om Rikets
betänkliga Statsförhällanden; dels, och i hän¬
delse underhandlingar ej kunna leda til nägra
med Rikets heder och säkerhet förenliga följder,
at WJ dä mäge utrustas med alla til Rikets
fredande och förswar nödige, saint af Ost ännu
til betydlig dcl saknade medel.
WJ updrage Eder, at ä Wäre wäanar
meddela Ridderffapet och Adeln hwad bär ostvan
anfördt blifwit; worandes WJ öfwertygade at
detta
Den 17 Maj. 1Z5
detta Rikets forsta Ständ deruti lärer sinna et
förnyadl wedermäle afbära wälwiljande tanke¬
sätt, samt af Wär oafbrutna omsorg at til Fä¬
derneslandets wäl anwända allt Wart bemö¬
dande och all Wär förmäga. Wi befalle Eder-
Gud Allsmägtig synnerligen nädeligen. Stock¬
holms Slott den 16 Maje iM^.
c ^ I..
Lust. lsia§srbj elk e.
Herr karon och Landtmarffalken: Hans
Kongl. Höghet har updragit mig och Talemän-
nen at mundteligen förklara, det han härmed ej
äsyftade annat beflut, än sädank sorn Riksens
Ständer sjelfwe kunde finna högst oundgängligt
at i landets nuwarande belägenhet widtaga. —
Säsom flere gänger närwarande i ^oustieuuons.
Utffottet, har jag mig bekant , at detsamma med
skyndsamhet fortsätter sit arbete. Jag bär äf-
wen af det nu upläste Riksföreständarens nä-
diga bref lcmnat detsamma del; således synes
i den delen ej något widare kunna göras. Men
jag hemställer nu til Högloft. Ridderffapets och
Adelns ompröfning, om icke -^nco-Utflottet snart
mätte gitwäljas, och dest forsta göromål blifwa,
at tilse och yttra sig, huruwida bangusn kan
wara i den belägenhet, at genast lemna nägot
ytterligare biträde ti! förswarswerket, än bwad
den bittilö förffjutit, dä, efter denna uplysning,
Rcklens Ständer kunna närmare utläta sig om
medlen at i närwarande belägenhet understödja
Riket.
Bifölls. Herk
1Z6 Den 17 Maj.
Herr Laron och Landtmarskalken up-
tog til öfwerläggning den af Friherre Uullbeciv,
^jexanctLr, i sista Ltc!UU:n gjorda och pä bordet
lagda Motion, at om en Listor ffulle genom de
öfrigas sammanstämmande förtroende hädanefter
kallas til Utffotts-Ledamot, och han en fädan
np befattning ffulle emottaga, han dä genast
mätte anses säfom ffiljd ifrän sin cominission
som Lwecor.
Grefwe Uörnsr, Gil'! QLbillel, förmälts
sig såsom en af hörsta L1a58NN8 llllectorer, och
ehuru alla hans medbroder ej wörö närwaran-
de, likwäl kunna Zarancera, at denna ca8N8 ej
inom första L1:I88L'N ffulle inträffa, emedan alla
desi llwctoi^r fast öfwerenskommit, at icke wäl-
ja pä sig sjelfwa.
Herr ^Ve8tfelk, Larl jemte ätffil-
lige !llec!orer ur andra och tredje clL88erna gjor»
de för sig och sina medbröder samma förkla¬
rande.
I anledning häraf gjorde Herr L^ro-i och
Landtmarffalken propo3icioo, at, om en Lis¬
tor ffulle til Utskotts Ledamot wäljas, han i och
med detsamma ffulle uphöra at wara um-mor.
Bifölls.
Friherre Uurcl^, Unut, anmärkte at frä^
gan icke torde hafwa warit alldeles sadan, oUtan
at llieccorerue ej mätte kunna wälja pä sig
sjelfwa.
Ätffillige rornde häremot, och Herr Lrror,
och Landtmarffalken erindrade, at saken wore
redan
Den 17 M-r j , 13 ?
redakr i enlighet med hans gjorda proposition
bifallen.
Grefwe Ids In, 621-6IS, jszcob' Til Hög¬
loft. Ridderffapets och Adelns ompröfning sär
jag ödmjukast hemställa, om icke > kun¬
de genast updragas, at w.-.lja Ledamöter ti^ et
BewillningsUtffott, af lika antal med det, som
wid sistledne Riksdag faststäldes Trenne Riks¬
dagars erfarenhet har öfwertpgat oft,. at den
wigtiga frägan om Bewillningens . oMicjyon
warit ansedd sorn et hastwerk; och sädan har
frukten nödwändigt mast blifwa af den öfwer-
drifna ffpndsamhet, hwarmed denna fräga mäst
behandlas, enär den ej förr än sent pä Riks¬
dagen blifwit af Ständerna til utarbetande före¬
tagen. Någon torde harwid inwända, at när
Bewillnings-summan ännu ej wore bestämd,
skulle Utskottet synas ej äga nägot arbete at för¬
rätta. Men min tanke, den jag Högloft. Rid¬
derffapets och Adelns pröfning underställer, wore,
at om man antoge nägonwitz Bewillmnqskum¬
ma för ginven, sä kunde Utffottet syftelsätta sig
med utarbetning af grunderna för i-eparnnonen,
och enär Riksens Ständer sedermera, faststäldö
en antingen högre eller lägre bewillnir^'fumma,
sä kunde, sedan grunderne en gäng ,y.> e fatta¬
de, denna rc-pnrtiiion proportionLlit^,. ^)ä hwarjg
inäivictu jemkas. Nogsamt inse wi Me, at. ige¬
nom den fst fastställde i-ep2rt!Nons',i Bewill-
ningcn, största bördan jemförelsewis med förmå¬
gan blifwit lagd pä den fattige. Sadant katt
ej annat wara än en följd af en ytterlig ffynd-
samhet; och det är til förekommande dera ', som
jag nu ödmjukast anhäller om Herr UJro.w och
Landtmarffalrens pi-opositlou pä det af wig
13 ' ' gjor-
133 Den 17 Maj.
gjorda förslag, samt i fall det af RidderskapeL
och Adeln antages, de andra Standen genom
(N Deputation derom mätte underrättas.
Uppä gjord proposition af Herr Laron och
Landtmarskalken, biföll Ridderffapet och Adeln,
6t Llectorerne skulle Ivälja Ledamöter til Bewill-
ninas Utskottet, til lika antal som ivid sistledne
Riksdag war antagit, samt at genom en Depu¬
tation härom underrätta de öfrige re?peccivs
Ständen.
Deputationen utseddes, upropades och af-
gick genast under Grefwe De ia Laruies anfö¬
rande.
Upbrötos Herrar Llectorernas listor til Ival
af Ledamöter l Lanco-, Lxpeäitions- och Rid-
Larehus-Utffotten, och befunnos dertil hafwa
iblifwit utsedde följande:
tzil Lanco-Utssottet.
Af Första Llassen.
4?:»
42. Grefwe 6zUlenbor§, hollan Liennin§, Lag¬
man.
75. Grefwe Dagerbert;, Fullm. Frih. Lleet-
vvooll, ^acod, Lapiten.
gv. Grefwe von Hermansson, Larl, klajor.
145. Friherre Ltjernsteät, Larl Lreäric, Lxps-
liitions-Lecreterare.
L53. Frih. De Leer til Leufstad, Larl, Rptt-
mästare.
Z04. Frih. Lock, Lekr M.- Hof-Marffalk.
Af
Den 17 Maj. 1Z9
Af Andra (Nassen.
yr»
63. Herr Halle, Fullm. Herr Ne^llsnsllölcl, (l.
Kammarherre.
86. Herr Stuart, 6. Hl., Kongl. Secreterare.
87. Herr Stråle af Eknaholm, Larl Brettric,
Kammererare.
771. Herr LiahrenkHcht, Fullm. Frih. Lecler-
Ström, szcc»h, ll.ieucen.tli!:.
862. Herr (ll^llenllroll, johan (llöran, (lapiten.
9Z2. Herr von Brömsen, Fullm. Herr Lhre«>'
dor§, H O,, Hajiiten.
Af Tredje Classen.
N:o
12.33. Herr 8t ollirch, lllenniuZ trävik, Hof-
Ratts Räd.
1600. Herr Braunerhielm, 6»rl NaZnus, Hof-
Junkare.
1613. Herr (rripensllölä, Fullm, Herr Beutcr-
sllölll, Häam Diciric, lvta^or.
174t,. Herr von llhrenlieim,^oli. Villi., kapiten.
1768. Herr Schmitterlöw, Illenninx, Efwerste-
Hieutenant.
1794. Herr von Illoiksten, BenZt, Hofjunkare»
Til Lxve6ition8-UtffotLet.
Af Förfta (Nassen,
N-.s
71, Grefwe Bhehlaö, Fullm-Grefwe Namilton,
(Hustaf Wathier, constttUeratt Bevisions--
Secrsterars.
Zw. Frih. Carpelan , Vilhelm, KaMMNk IUN-
kare vch llrotöcölls-Secreterare.
AL
140 Den 17 Maj.
Af Andra Lia ssen.
N:o
LLZ. Hr Dufva, Fullm. Grefwe 6)4IenllorA,
fredric, tievlsions-Hecretsrare.
843. Hr 8necllenller^, Fullm. Hr 8itverstoIxe,
Larl Ludmuncl, Ijanoci-Loinmissarie.
Af Tredje Ll assen.
No '
1052. Hr 8allönller§, Fullm. Hr Iserlljelln, flin-
Nric Vilk., fxxeditions-8ecreterare.
L§01. Hr Olivecreutz, ^äol^ll, KoN^l.
secreterare.
Til Riddarhus - Utskottet.
Af Första dassen.
I?!!)
6l Grefwe Duker, Larl fredric, ^lajor, R.
. S. O.
88. Grefwe von 8etll, Fullm.-Grefwe posse,
Arvill fredricsson, 1 resident, L N o.
Lg. Frih, Kosenllane, 8cllerin§, Lantull Räd,
R. N. 0.
L30. Frih. öarnekon. Fullm Frih. Wrangel,
Larl r4danr, Häradöhöfding.
Af Andra Llassen.
N:o
16Z. Hr kllolst, ^ke, Najor.
865. Hr De la Wall. soll. f.ric, bläsor.
674. Hr Olfsksöld, Fullm. Frih. von 8alt2a,
Lclvarcl fredric, Kammar-Junkare.
1765. Hr ^6lersträllle, OuLtal, Na^or, R.S.O.
Af
Den 17 Maj. 141.
Af Tredje Liesen.
N:o
ittzi. Hr 8v.1l), ^nton, Bergmästare.
1712. Hr vnn 1'iruro, Hofjunkare
och Häradshöfding.
1884. Hr I-lumm-lNMm, Oart kreclrlc, Härads¬
höfding.
I91Z. Hr I c-iMin, Frih. von löövLnb-icb, ^oli.
nUot^) Ii, iVli^or.
Herr Diron och Landtmarskalken Lil-
kännagaf, at Herr 8cllinin«rinv anmält förfall
at wara Ledamot i Danco Utffottet. Afwenwäl
tilkännagaf nu Grefwe HnnlNon, (in-ni- Vv-lr
vilier, sig wara förhindrad, at såsom Ledamot
i Lxpoäiuon»-Utffottet biträda I anledning
häraf anmodadcs Herrar bllsocorornL af Första
och Tredje oiiEi-n?, at i desta Herrars ställe
wälja nya Ledamöter til berörde Utskott.
Herr LrixenvÄiät, ^acob upläste föl¬
jande :
Ödmjukaste Memorial!
Det är med särdeles förundran som redan
16 dagar äro förslutne, utan at man synts baf-
rva pätänkt, at skaffa penningar til nödig krigs¬
rustning och förswar, hwarförutan freds-n go-
LiLtion^r gro lika onyttiga som fäfänga.
Af dylik anledning beder jag mig mä wa¬
ra tillåtit utan grannlåt och förblindande up-
siällning, at upmana til en meLvre som uti
Stms ^ontoirLc kan inbringa medel som for¬
dras til krigsrustningarne, intil dest et Ut¬
stött hinner widare saken utarbeta.
Gäde
142 Den 17 Maj.
Bäde frän den billigt misttrogne, och den
?2trior som ej har räd att skänka, men ända
har känsla för Fäderneslandet stalt framström¬
ma penningar, om Rikets Ständer högtideligen
och oäterkalleligen förklara dest alla Stats-soir-
loiis-OKliALtiou^' för icke underkastade dylike
förstörande förändringar som Riksgälds Sedlar-
ne, utan säkre, bäde til räntebetalning ätli-
gen, fästom ock til betalning af Capital, i män
af den tilgäng stom ^mortisssmsrits fonäen
karr tilläta, den Rikets Ständer ombesörjer.
Härtil hörer också at förklara deste län för
befriade frän all stags gärd och beskattning,
samt at de kunna i ,män af stt wärde, som n/.
x-otegu^ belänas uti Rikets strlscout eller stiom.
darcle-rörelse.
Skulle denna wördfamma anmälan, som är
sä rakt stridande emot det inrotade bangm-roum-
Lömner, och trolöshet, omgärdad med makt-
spräk, winna Högloft. Ridderffapets och Adelns
bifall, anhäller jag samma mätte de öfrige Riks-
Ständen tilkännagifwas; och uppä allt detta,
har jag den äran utbedja Högwälborne Herr
staron och LandtmarstalkkNs Proposition.
Stockholm den 17 Maj iMZ.
^sac, bir. stlripLn^alät,
Friherre käggla, stari, hadeingifwitföl¬
jande i-ictamen til brotocoUot, hwilket nu upr
lästes:
Hög-
Den 17 Maj. 143
Högwälb. Herr karon och Landtmarskalk!
Högloft Riddu stäp och Adel!
Dä jag i sednaste Nono d. t 5 dennes hade
den äran at mig anmäla, för au petra mina
tankar öfwer den af en ward Ledamot wäcktö
INO lion om sanna rnprnLsntaiionr>.sättet t lik¬
stämmighet med Engelska constitutionen, inträf¬
fade för mig et hinder genom min närwaro uti
en voputacion, hwars sena äterkomst föranlät
mig den gängen afstä derifrän, under förbehäll
at i nästa i ieno fa fullgöra denna min önstan.
Med upmärksam blick pä de wäl grundade
Uplpsningar Hans Kongl. Höghet Riksförestån¬
daren uti Desi nädiga tal til samtelige Riksens
Högloft. Ständer meddelt; och hwaruti ptrras:
at Swerige e) kan frälsas genour små, sär-
bastade, sönderdelade och fega ätgärder, tor¬
de en sann påminnelse innefattas, at ej enskilt
öka tpngden af de Herrar och mäns möda, hwil¬
ka med allmänt bifall blifwit walde at bestäm¬
ma grunden för en lycklig Regeringslag.
Desiutom kan jag icke undgå för min del
anmärka, at Sweriges sammanhang med fasta
landet, desi skiljaktiga och mindre fördelaktiga
läge för handel och manukacturer, wcrkningar
af et härdare elima-, samt en ojemförligt min¬
dre folkmängd (i män af Rike.'s widd- och den¬
nes i Lagen grundade arfsrättighet, torde wara
tillräckeliga orsaker at ej bestämma enahanda
representation!? sätt i Swerige, som t England.
Frän äldre tider lärer det hafwa warit en Ko¬
nungarna ensamt förbehållen rättighet, at med
Adeligt ständ och warde belöna förtjensten, och
144 Den 17 Maj.
tillägga dem de fria rättigheter, som under namn
af siivUsAisr förstus; huru kan man dä utan
at förnärma denna magt, förändra eller tileg-
na sig en rättighet, hwilken aidrig warit Ri¬
kets Ständer tilerkänd; men wälgrundad i piin-
L-pen för Riketö stora Regenter alt sedan Ko¬
nung llmie d. XiV^3 tid.
De ?rivileAi>r, hwilka Utstaka Ridderska-
pets och Adcinö repre8ealLtiou, äro för för-
tjenstfnlla upoffringar tilkomna och gä i arf;
samt utgöra stundom det enda som ar at ärf-
wa efter en fader, hrvilken utmärkande sig pä
hedrens och ärans fält, stupat för Fäderneslan¬
dets stende, eller efter den. som, med upoffran-
de af egen förmögenhet, förwarfwat sig för Fä¬
derneslandet gagnande insigter. Detta arf, c-
huru föga betydande det ock synes, är dock efter
min tanka mera an hwad millionären ofta kan
lemna ; det meddelar arftaaarcn en hög upmun-
tran, at med förwärfwade knnffaper eller med
et oförfäradt mod och rädighet, wärdigt kunna
intaga sine fäders plats.
Betraktad säkom hwarje Inllivillus arfsrätt,
är den ledande til en ädel emulsion, hwilken
icke kan ägaren frankännas eller til nägon del
minskas, sä framt icke Riksens Högloft. Stän¬
der will, med kränkning af andras rättigheter,
tilwälla sig en makt, hwilken dem icke, under
den mest oinskränkta frihets och sjelfswälds
tid, tilkommit, nemligen at uphäfwa ägande
rätten, och dymedelst sjelfwe gifwa sig privilegier.
Rädligast torde wara at endast utstaka Rc-
LentenS lagliga makt och nationens allmänna
rät¬
Den 17 Mas. L4Z
rättigheter samt Konung tilsätta,. hwarmedelst
Regenten snarast kommer i författning at befor¬
dra freden och dermed upskjuta detta Riksmöte,
med förbehåll at nu warande Stånds Ledamö¬
ter, efter lyckligt flutad fred, genast äter sig in¬
ställa och fortsätta Riksdagen tit afgörande af
atla de öfriga Rcksdags-ärenderna. Stockholm
den i7:de Maj 1809.
Lilli Illlnclric IlZgl».
I^LmitterLckes til Lonstitutions-Ulskottek.
Härunder hadeln under Grefwe l)s lL
6ili-cljt.-8 anförande afsända l)epumuon-n äter-
kommit, och mcdbragt den underrättelse at det
Högwördiae Preste Ständet redan hade bifallit
t^i-co - Mskottets hörande angäende biträde til
förswarswerket, och lofwat taga Ridderffapets
och Adelns i dag fattade beslut , om et Bewill-
nings-Utftott, under öfwerwägande. Borgare-
Ständet hade warit sysielsatt med afgörande af
den förra frägan, och förmält sig wilja sedan
inga i öfwerlaggning om den sednare. Det he-
derrvärda Bonde ätandet hade redan ifrän sit
samlingsrum afträdt.
Herr von 8cl>ant2, , bade ingifwtk
följande som nu uplästes:
Ödmjukt lVlerriorial!
Wid Högloft. Riddcrftapets och Adelns si¬
sta kicnum hade jag tilfälle afhöra ätffilligs
wärde Herrars lika uplysta som Mrlonffa yt¬
tranden rörande flera ämnen som äga samman-
is hang
146 Den 17 Maj.
hang med det wigtiga consiitutlons-arbetet,
hwilket nu blifwit et Riksens Ständers Ut»
skott updragit. Jag gillar sä mycket mera desta
Herrars anföranden, som, wid et sä wigtigt
tilfälle som detta, jag anser det wara en pligt
för hwar och en Ledamot af de nu församlade
Ständer, hwilken kettil känner sia äga erfor¬
derlig skicklighet, at med sina kunskaper och sin
erfarenhet gä Utskottet i.desi grannlaga och be-
swärliga arbete pä allt möjligt sätt tilhanda.
Med fullkomlig öfwertygelse om de mognaste in-
sigter hos de Herrar och Män som Utgöra detta
Utskott, wägar jag likwäl tro, at desta wära
bemödanden i et sä ytterst wigtigt och wid sträckt
ämne hwarken kunna kallas öfwersiödiga, eller
af dem kunna annorlunda än med walbehag
anses.
Ibland de siera föremäl jag fann hafwa
ädragit sig de wärde Ledamöters upmärksamhet,
hwilke wid sista klenum wörö wära Talare,
saknade jag et, som jag för min del icke kan
undgå at i närwarande fräga anse af yttersta
wigt. Jag hörde talas om nödwändigheten at
ined en lagbunden frihet förena en kraftfull Mo¬
narkist Statsform, om nyttan af en förbättrad
Riddarhus.Ordning, om en förbättring i lag-
stipmngcn, som hwar god medborgare icke an¬
nat kan än önsta, om nya föreskrifter röran¬
de det Embete som wakar öfwer lagarnes werk-
siällighet och Embctsmäns upförande; jag af¬
hörde änteligen et förslag til afsägelse af wista
rättigheter, hwilka, numera för ost af föga be-
ty-
Dm 17 Maj. 147
tydenhet, stulle, upoffrade, säkerligen bidraga
at närmare knyta vet medborgerliga förenings-
bandet mellan wärt Ständ och de öfriga. Bland
sä mänga gagneliga saker, som dä anfördes,
saknade j rg likwäl et af de wigtigaste föremål
i närwarance fatt — ja, man kunde säga,
det första drifhjulet i den nya Statsmaschinen.
Kwarigenom skal Konungen sättas i tilständ at
kraftigt och werksamt Lil allmänt wäl utöfwa
sin makt? Hwarigenom derwid altid kunna Lil
sit biträde päräkna de mognaste insigter, den
grundligaste uplysning, det redligaste nit för
fäderneslandet? Misttager jag mig, eller är
uprättandet af et Råd wid Konungens sida,
et af de hufwudsakligaste ämnen, hwilka päkal,
la war upmärksamhet wid den nya Stats-för«
fattningens utarbetande.
Swerige har af gammalt ägt et Räd.
Detta Räd har under wista perioder innehaft
en högst betydande makt. Men hwad blefwo
följdcrne deraf? Willrädighet och Anarki.
Dä hwar Rädsherre hade en afgörande röst,
och Konungen med blott twä röster mäste följa
pluraliteten, sä framt icke händelsewis han med
sina röster kunde bringa den pä sin sida, sä
led Konungamakten en inskränkning skadlig för
dest utöfning, hinderlig, som erfarenheten det
wisade, i mänga fall för Rikets wäl. Detta
Räd ffulle wara en motwigt mat Konunga¬
makten, men det förswagade den, och hade sjelf
ingen eller föga styrka. Detta Räd finnes ej
mer. Kan wäl nägon sann Patriot önsta dest
uplifwande? Jag
L48
Den 17 Maj.
Jag tror mig böra förestä et annat. Jag
menar et som kunde kallas Stats-Räd,och
vrgLni8orL8 i ltkket med hwad i flera l>io-
»grklffa stater i senare tider är antagit. Det¬
ta Stats-Räd borde utgöras af et bestämt
antal Ledamöter; jag wille förestä 7 eller
ty et ojemnt tal were, enär olikhet i menin¬
gar upstär, tjenligast til undwikande af pzi-ia,
. votL. Lcdamöterne borde icke innehafwa an¬
dra embeten til förekommande af delade lms-
borde förblifwa beständige wid sit kall,
beklädas med alt det anseende detsamma til,
kommer, och förses med et deremot swarande
underhäll. Detta Stats-Räd borde afKonun,
gen tilkallas och höras i alla förekommande Re-
gerings-ärender, och deröfwer afgifwa sina ut-
lätandcn. Derifrån borde likwäl undantagas
de sä kallade d^binEs-ärender, hwilka böra
Konungen ensamt tilkomma. Stats-Rädets
tankar borde wäl icke, i händelse af stridighet
med Konungens, hindra honom at mälen af¬
göra, och werkställigbcten efter godtfinnande be¬
sörja; men Stats-Rädet ägde i alla fall rät¬
tighet at i brolocotlst försvara sin mening, och
vt wid Ständernes framdeles inträffande möte
densamma tck deras pröfning framlägga. Mis¬
sa ämnen af en altför wigtig inflytelse pä he¬
la Rikets wäl torde dock finnas behöfwa Stats-
Rädets 8Lncrion, innan Konungen derom kun¬
de ingä i författning; sädana synas mig frä->
gorna om krig, fred och alla stags afhandlin-
Zar med utrikes Makter wara. Men om Ri¬
ket
Den 17 Mas.
I4A
ket oförmodadt anfölls med krig, wore af no¬
den, det Konungen ägde full myndighet at til
farans aswärjande widtaga utan upstof de ut-
wägar han prcfwade tjenliga. Slatö-Secrcte-
rarne och Stats-Miniftrarire borde inför Ko.
nungcn och StiNs-Rädet wara föredragande.
Wid walet af Stats-Rädets Ledamöter wore
wäl efter min tanka angelagit at bertil mät¬
te utses de skickligaste och wärdigaste personer
i särskilta styrelsens grenar, inom eller utom
Embcts-clasien, sä att alltid Åtminstone en Le¬
damot mä wara att tillgå fullkomligt wuxen
hwarje del af .i6mjtti8tru,eiormn. Konungen
borde hafwa rätt att, efter föreskrifna grunder,
utnämna dem, men icke at, utan bcwisliga fel
eller brottslighet, skilja dem frän deras Embe¬
ten.
Det synes mig at en inrättning af detta
stag skulle i detta wigtiga afseende förena de
betydligaste fördelar med de mindsta olägenheter.
Mera tillåter osi icke den inskränkta menniffo,
sörmägan att hoppas. Jag slutar med en suck
för mitt fosterlands wäl, med en ifrig önskan
af en skyndsam och lycklig fullbordan af wära
wigtiga arbeten, och af den enighet och före¬
ning af alla krafter till ett mäl som aldrig
warit mera nödwändig än nu, dä wi hotas af
fiender hwilka, icke nöjde med wära olyckor,
torde wilja tillintetgöra sjelfwa wärt beständ
och skulle söka begagna wära söndringar att
xäskynda wär undergäng. — Jag anhäller at
detta Nemormi, i likhet med de öfriga, mä
blifi
Den 17 Maj.
blifwa till Lonsritucioi^-Utftottet remittsraät.
Stockholm don i? Maj 1809.
<Z. von 8 c li a n t 2.
?rOl.ocol!s- 8<.creterar6.
Uenntter3äe8 til Lon8titution8-ULskottet.
Herr Laron och Landtmarska lken an¬
mälte at
Herr I^s^onstolps, fton38 8ainuel, in-
gifwit följande Nemorial, som Uplästes:
rödmjukt I^lemorial!
Uti sista Llenum hos Högloft. Ridderskapet
och Adeln hade jag äran at, efter munteligt an¬
mälande, ljudeligcn upläsa det af mig til Lag¬
utskottet wid 1800 ärs Riksdag ingifne ^teino.
rial om Freds - eller FörlikningsDomstolars in¬
rättande, som remrlteracjs8 ttl O'on8titution8-
Utffottet; och som nödigt blifwer at de öfrige
ro8p0Ltivo Riks Ständen fä del af hwad l det'
ta ämne förekommit; fär jag nu deraf ödmju¬
kast inlemna asffrifter, för at jemte detta
inoriat pä manligt sätt L0MmunicLra8. Stock¬
holm den 17 Maj 1L09.
8. k.e^on8tolpe.
Uppä Herr Laron och Landtmarskal-
kens proportion biföll Högloft. Ridderskapet
»ch Adeln, at Herr Uo/onntoipLs l^i-moriai fin¬
ge-
Den 17 Maj. 151
ge genom bans egen försorg med de öfriga re-
s^ective Standell coumiuiiiceiLS.
Herr 8er^LN8tr!>bIe, 6. hade in-
lemnat et sleniorru.1, sä lydande:
Admjukt ^lemoriLl!
Af de Herrars och Mäns wishet, hwilka
det blifwit updragit, at för Ständerne fram-
lägga et forsing til en ny Statsförfattning,
märita wi, sä fort et lä wigtigt arbete möjeli-
gerr kan fullbordas, sädane styrelse-grunder til
Ständernes pröfning underställde, som stola be¬
reda allas wart framtida wäl; men som et sä-
dant arbete ! fanste det wigtigaste et Utstött af
Ständerne någonsin förehaft) fordrar en mogen
pröfning och längre tid, samt at Ständernas
öfriga öfwerläggmngar, innan en Lou8timeion
blifwit faststäld, mäste hwila, hemställer jag til
Högwälb. Herr t^-ou och Landtmarstalken samt
Högloft. Ridderstapet och Adeln, om ej <sonsei-
tucions Utstottet mä anmodas, at enär det hun»
nit sa utarbeta nägon del af OoEitutionen, at
densamma, utan at ryckas frän sitt samman¬
hang med det hela af desi arbete, kan företa¬
gas, denna afdelning til tidens winnande genast
mä utan uppebäll framställas til Ständernas
bepröfwande, pä det at derest nägre ändringar
deruti af Ständerne tiläfwentyrs kunde göras,
detze ändringars werkan pä det öfriga af Ut-
stottets framdeles arbeten mä kunna iakttagas.
Stockholm drn 17 Maj 1809.
6. berZensträble.
Herx
152 Den 17 Maj.
Herr Laron och Landtmarskalkrn yt¬
trade sig befara at afsriljandet af en sadan del
ifrän (^onscirulionZ arbetet och öfwerläggning
derom i plena skulle til sina följder snarare ä-
stadkomma hinder i Utskottets arbete, än fort-
gäng i Riksens Ständers beslut.
Friherre ^iLnnLrbsim, lUrs ^.u^ust,
utbad sig fä andraga, at bet ingalunda kunde
wara Utskottets ranka, at kasta nägon hemlig¬
het öfwer sina göromäl; men trodde sig likwäl
böra afstyrka bifall til Herr ösrg^nsoLni28 mo¬
tion pä den grund, ar betraktande af nägra de¬
lar af et arbete mäste ästadkomma en helt an¬
nan etkect, än betraktande af saken i sitt hela.
Af denna anledning ansäg Högloft. Ridder-
skåpet och Adeln sig icke kunna samtycka til
htvad Herr UmAensci-Lbls t sitt iviemoillU fö¬
reslagit.
Emottogs och infördes pa manligt sätten
veputttion ifrän det högwördige Praste-Stän-
det, anförd af Biskopen öfwer Skara Stift och
Lomnmnäeul-en af Kongl. Nordstjerne ' rclen
Herr Doctor lkburc ^Veiäcmann. som förmälte,
at Präste-Ständet äfmen för sin del godkändt
lln8tlULtionen och Eden för Lmico Utskottet; at
Ständet utwalt Ledamöter til samma Utskott,
lil halfwa antalet mot Ridderskapets och Adelns;
at Ståndet, i anledning af Hans Kongs Hög¬
het Riksföreständarens i dag ankomne bref til
Landtmarskalken och Talemännen, uti et lika be¬
slut med RidderffapetS och Adelns instämt;
Den 17 Maj. rS3
samt för öfrigt beflutit at för sin del Mlja i»
Ledamöter lii Bewillnings-Utflottet. .
Sedan vLxutLrionenz beledsagad efter man¬
ligheten, afträdt, begärde
Grefwe körner, Darl Gabriel, uplpsning,'
i anledning af det nytz upgrfna antalet af Presta
Ständets Ledamöter i Bewillnings-Utflottet, hu-
ruwida meningen were, at Ridderflapet och A-
deln för sig flulle wälja et sä stort antal forn 24.
Herr Karon och Landtmarskalken för¬
modade at detta antal more detsamma, fomRid-
derffapet och Adeln wid sistledne Riksdag fast-
ställt.
Grefwe De la 6ar<Zie, jacob, förmälte,
det han i dag utur sistledne Riksdags hrorocot-
ler inhemtat, det et större antal än efter förra
manligheten dä blifwit äfladt, och efter någon
öfwerlägqning utfatt til 24; hwilket antal han
vck hoS de andra Ständen upgifwit, sevan Rid¬
derflapet och Adeln i dag beflutat, at i denna
del följa sista Riksdagens praxis.
Anmältes och emottogs en Deputation frän
det Wällofl. Borgare Ständer, anförd af Riks¬
dagsmannen för Stockholms stad, Rädmannen
Ignaberg, som tilkännagaf, at Ständer före¬
nat sig med Ridderflapet och Adeln angäende
kemisstil Kanco-Utflottet, at ofördröjligen hoiK
Ständernas illena upgifwa, huruwida kanken
kan undsätta Regeringen med hädanefter erfot-
derlige medel til Rikets förswar, säfom til br¬
izér ^ we°
LZ4 Den 17 Maf.
rn5ens dagliga befolkande, och öfriga tilhörande
courant utgifter, men med tillägg at Borgare-
Ständet för sin del updrager Landen, at än wi¬
dare oafbrutit i hwarje wecka utbetala enahan¬
da summa som sedan Regementsförändringen
til ofwansagda ändamäl uigätt, och at ranken
härmed mä fortfara intil desi Ständerne der¬
utinnan annorlunda förordna; hwarjemte Bor¬
gare Ständet önffade, at Hans Kongl. Höghet
Hertigen Riksföreständaren täcktes anbefalla we-
derbörande Embetsmän, at genast til oanco-UL-
ffottet upgifwa förfwarSwerkets högst oundgäng¬
liga behof, pä det tilräckliga uplysningar mä
rvara för handen, och befluten winna en deref¬
ter lämpad fullständighet. Bewillnings Utskottet
hade Borgare-Ständet beflutit ff.)la formeras
likasom wid 1L00 ärs Riksdag. Äfwen önffade
Borgare-Ständet, at ju förr desi häldre et Ut¬
skott mätte sättas, som ägde at öfwer fe Finan-
cerna och til Riksens Ständer upgifwa behof-
wen, sä at medel med all skyndsamhet mätte
kunna pätänkas och utses. Sluteligen anmälte
han, at Sländet instämt uti Ridderffapets och
Ädelns beslut rörande antalet af medlemmar i
tllanco-Utffottet, samt Instructionen och Eden för
Detsamma.
veputkttionen afträdde, ledsagad likasom
rvid ankomsten.
Upropades de nu närwarande Ledamöter af
Danco-Utffottet, 1Z til antalet, hwilka inträdde
inom ffranket aflade jemte Herr Laron och Landt-
marffalken den fastställda tysthets-eden, som dem
af Riddgrhus-LocretsrAren förestafwades.
Grefwe
Den 17 Maj. 135
Grefwe von Germansson, Friherre Stjern-
»teät, Herr lrau rerbjelm och Herr t<euter8l^ölck,
hwilka nu wörö fränwarande, ffulle samma ed
i -;»nLo-Utffottet wid dest första sammanträde
aflägga.
Ridderffapet och Adeln ätffiljdes kl. 2.
In 6äem krotocolli
/t. 6. Silverstolpe.
Thorsdagen -en 18 Maj.
plenum klockan f. m.
Upbrötos Herrar Klcctorernes Listor til Wal
af Ledamöter i Lauce». och Lxpeäinons-Utskot¬
ten efter Herr Scbmitterlöw och Grefwe blamii-
ion, och befunnos wara walde, i den förras ställe
Herr lserb^elm, Larl^uban, Kevisions-Lecrete-
rare, och i den senares Grefwe Strömlelt, k^ans
Kreclric, Lagman.
Widare upbrötos Listorne öfwer walde Le¬
damöter i Bewillnings-Utfkottet, hwilka
wörö följande: ,
Af Första Classen.
N!»
60. Grefwe körner, Carl Stellan, Lands¬
höfding, L. S. 0. St. K.
69. Grefwe Cronbjelm til Hakunge, Fullm.
Frih. Kurck, Claes, AHeflor.
80. Grefwe von Duben, Fullm. Herr lersme-
äen, jöfwerste, R. S. o.
156 Den 18 Ma).
N:o
b4. Frih. von LnZern SternberZ, Nokias
lexancler.
134. Frih. Leäerbjelm, Lermuncl, Kfwerste.
Lb4. Frih. VVennersteät, Fullm. Herr blegxen-
sk.ölä, Larl hreäric, Hof-Rätts-Räd.
§82. Frih. knäbeck, ^lexanäer, Hof Marskalk.
L9Z' Frih. kalKenZren, Fullm. Grefwe läamii.
ton, ^xel, Rptimasiare.
Af Andra Ll assen.
M-.s
13. Herr blatt och OaZ, Fullm. Frih. l?os,e,
Larl läinäric, iVlajor, R. S. O.
173. Herr hoäe, Larl Lric, H)fwerste-hieutenant,
R. S. O.
456. Herr ^nunolf, keoäor Naurit?, E)fwerste,
R. S. O.
460. Herr Lrusenstjsrna, Sebastian, Afwerste-
hieutenant, Ak. S. O.
494. HrLroneborx, Fullm. Frih. Ogllsnstjerna,
Larl, E>fwerste, R> S. o.
775. Hr Mannerfelt, Fullm. Herr von Stochen¬
ström, hars, Bruks-Patron
778. Hr hegonanckar, Fullm. Frih. klanner-
beim, 6ustak, Klajor.
816. Hr Lri^enskölä, Fullm. Hr Lripenwalät,
LeorZ, K^fwerste-hreutenant. ,
Af Tredje Liassen.
N:»
1V66. Hr bråkenhjelm, ^.äolplr hreäric, A§e§or.
116g. Hr bilanZ, Fullm. Hr 8ilfverstolxe,job.
Davi cl, Klakör.
1304. Hk kuglenstjerna, j^ob. Larl, Laxitalne.
1468. Hr von Lteät, Llaes, Lagman.
1L7L.
Den 18 Maj. 157
1871. Hr Lkrsnpoks, Fullm. Frih. ko536, 6li-
stLl LllauritL, UieuteciAnt.
1c)40 Hr lorbmocioo, ^acoo, Bruks-PatrvN.
^0^6. Hr von Kook, Ousrall, Lagman.
L118- Hr kaZerlioun, OlokkIiitL, vice 1 resident.
Af desia Herrar afsade sig stund efter an¬
nan under vetta nwnum Friherre nurc^, Herr
.ku-tt och Friherre Lollsrlljeim sine platser i
Bewillnings Utskottet; hwarföre Herrar Kiecto-
1-c rno anmodades, at til desin platsers upfyllan-
de anställa npa wal.
Herr Laron och Lattdtmarskalken til-
kännagaf, det Hans Kongl. Höghet Hertigen
Riksföreståndaren anbefallt Honom yttra desi ä-
stundan at et Stats-Utskott mätte sättas , hwil-
ket en öfwer Stats WerketS tilständ författad
Berättelse mätte kunna föreläggas, och hwaruti
Hans Kongl. Höghet lgtrt föreslä de utwägar,
som nödiga kunde finnas til Statsbehofwens
fyllande i Rikets närwarande belägenhet.
Dä härwid fräga upkom om antalet af Le-
Lamöterne i detta Utskott, yttrade sig
Grefwe klörner, Larl Oabriel, at dä wid
sista Riksdag blott et hemligt Utskott, bestäende
af Aderton Ledamöter för Ridderffapet och Adeln,
men ej något Stats-Utskott warit förordnadt,
hade ban sig ej bekant det brukliga antalet af
Ledamöter i sistnämnde Utskott.
Friherre Uo8onbg,n6, 8cberinZ, uplyste,
at wid 177L och 1786 ärö Riksdag, et Stats-
UL«
1Z8 Den 13 Maj.
Utskott bsstäende af Tolf Ledamöter för Ridder-
ffapet och Adein warit förordnadt.
Efter nykommen fräga, huruwida det nu
äsiade Utskott skulle särsstlt befatta sig med Fi-
nancernas vswerseende eller wara at anse sä-
som et HemLrgt Utskott, lemnade Herr Laron
och Landtmarskalken den uplpsning, at detta Ut¬
skott, atnnndstone för det narwarande more at
anse säsom er särffUdt Ut kott, emedan Hans
Kongl. Höghet Rttsföreständarcn icke ansett sig
kunna asia et Hemligt Utskott förr än den npa
(kouLcicu^ouen wvre antagen.
Härefter och uppä gjord kro^o8ition bifölls,
at för Moderskap, t och Adeln 12 Ledamöter til
Stats-Utskottet skulle förordnas; och skulle de
öfrige respccttve Sländen härom underrättas
genom en ldeputacon, som afwen agde, at til
Bonde-^tandet framföra de förledne gårdag af
Ridderffapet och Adeln fattade beslut, och bwil-
ken genast under Grefwe Ue laOaräleL anföran¬
de afgick.
Grefwe körner. Larl Stellan, utbad sig så¬
som wald til Ordförande i Bewillnings Utlkot-
tet, at erhälla underrättelse, huru snart Utskot¬
tet skulle begynna sina göromäl, och hwar desi
sammanträden skulle hällas.
Herr Laron och Landtmarskalken lof-
wade, at härom aftala med de öfrige Talemän-
nen.
Grefwe
Den 18 Mai. 159
Grefwe kossk-, Arvill birie, hade ingif-
lvlt et ^Lmorial, hwilket nu uplästes, sä ly-
dande:
I den öfwertpgelsen, at all befästad Lag
äger bestånd och bor lydas och efterlefwas ru¬
til dest, at Lagstiftande Magten genom en ny
Lag antingen förkastat eller förändrat dea för¬
ra, har jag för min del trott, at ej nägra ?ro-
x>08itioner om Lagfcrändringar i allmänna La¬
gen och nu warande författningar lunna göras
til Rikets Högloft. Ständer, utom Regenkens
samtycke och bifall; af denna anledning har jag
äfwen innehållit med flere Lagfrägor, som tor¬
de wara nödwändiga at yppa; men dä Herr
Häradshöfdingen He^onseoixs til Högloft. Nid-
derflapets och Adelns klenum gjort en proposi-
tion, hwilken icke allenast störcr wärt i La aar¬
ne grundade Rättegångssätt, utan ocksä anfö¬
rer skäl, som kasta skugga sä wäl pä Domare-
förwaltningen i allmänhet, som äfwen vä euflal¬
ia personer, utan at de nämnas; sä anser jag
som en pligt, at korteligen beswara denna nu
yppade staga. —
Amuel, i och för sig sjelf bctraktadt, kan ef¬
ter min tanka icke tildora dionsriluckons Mflot¬
tet eller Grundlagarne utan bör hänwisas til et
Lag-Mflolt i händelse något sädgnt blir ansett
nödigt och kommer denna Riksdag at sattas.
Inrättningen af de sa kallade Freds- och För¬
liknings Domstolarne och deras bebos och nytta tor¬
de lättast beswaras igenom de af Ledamoten i Hög¬
sta Domstolen, Hofrätts-Rädet och Häradshöfdin¬
gen Wälborne Herr lllenwng ckmoipll von 8tro-
kircks igenom trycket utgifne anmärkningar och
160 Den 17 Maj.
sivar pä Herr Häradshöfdingen Oe^onstolps» an¬
förde af hwilkct iag anhäller ödmjukast
at hosfogade exemplar mätte fä biläggas Herr
Häradshöfdingen l^^onstoi^es anförande. Den
som med noggranhet will läsa anmärkningar
torde snart med owäldighet kunna dömma, hwil-
kendera af detze Herrar, som anförer det rätta,
och jag tror at hwar och en som läser och för¬
skär ärs Lagbok stall snarligen finna, att'
alla wära ordinarie Domstolar äro werkeliga
Freds- och Förliknings-Domstolar och erfaren,
heten torde wisa, att alla goda Domare förlika
äfwen sa stort antal Rättegångar, som de afdö»
ma wid de nedre insmlitierne.
Hwad äler angär Herr Häradsböfdingens
anförande, at sällan nägon sak kan afgöras pä
mindre än s:ne är och ofta derutöfwer, sä är
det en beskyllning, som i min tanka är desto me¬
ra ohemul, som jag provocerar Herr Härads¬
höfdingen, at lagligen bcwisa hwilka mäl som
öfwer tiden.»och utom lagliga stät blifwit up-
pebällnc, dä ej parterne sjelfwe lagt hinder r
wägen för sakernes afgörande, och mätte Herr
Häradshöfdingen gensäga den sanning, som styr»
kcs af HosRätternes til Kongl. Maj t i under¬
dånighet aflemnade Arbets-förteckningar, att tre
fjerdedelar af inom äret inkomne mäl altid blif¬
wit afgjorde; fag medger, at lagwadda mäl säl¬
lan fortare, än inom äret kunna afgöras, dock
hander äfwen detta ofta; men deremot beswärs-
mäl wägar jag pästä, afgöras med den skynd¬
samhet, at ofta parten och alltid sakdrifwaren
finner det gä fort. Och at detta är sant, samt
at Götha Hofrätt wid hwarje sessions stut har
gan.
Den 17 Mas. 16L
gansta fä mäl oafgjorda och ej andra än dem
Parten sjelf uppehåller kan lätteligen wisas.
Herr Häradshöfdrngens klagan öfwer Do¬
mares förfarande med sakers uppchällande och
widlyftighet, kan ej beswaras annorlunda, äw
jag önffar det Herr häradshöfdingen wille fram-
fora med lagliga skäl och bewis, at nägon Do¬
mare, som blifwit öfwertygad om laastridigk
förhållande och orätt uppförande, blifwrt befri¬
ad, ffonad eller onäpst.
Det är lätt at kasta stuggor pä Embets-
män, men det wore lyckligt om den straffbars
blcfwe yppad, och den rättfärdige ffonad, at er¬
tan anledning klandras och för en allmänhet be.
fläckas. Sluteligcn fär jag ödmjukt anföra. at
om något Lag-Utffott blifwer satt och den mr
yppade frägan dit wisad, ställningen högre ärr
jag önsta, at sättet mätte upfinnas, hwariqe-
nöm Domare i allmänhet ännu mera förbundes,
at bringa twistande til förening i mäl der det
tillätes och föreningar mä fä mera bestånd än
de hitintills haft, igenom twisters yppande onr
föreningars rätta förstånd och mening.
Lric kos5s.
Lades pä bordet.
Derefter upplästes följande af Herr vo»
6reill, soban L.uäviZ, inlemnade DictLinen:
Riksens Ständer hafwa wäl updragit äk
Hans Kongl. Höghet Riksföreständaren full rät¬
tighet och förmåga uti allt, som kan bidraga tit
si af»
162 Den 17 Maj.
afsiutandet af freden saint landets befriande
rfrän fiender. ^ Uti det förra afseendet lemnar
jag omsorgen ät dem, som, begäfwade med dju¬
pare Statömanna insigter än jag, förmä at in¬
se hwad uti wär ställning kan räddas, ochtilse
at sa förmonlige willor matte erballas, som om¬
ständigheterna kunna medgifwa, men i det sena¬
re afseendet eller hwad kriget angär, intages
witt sinne af en oro, som endast kan lättas af
den förtröstan jag hyser, at Ridderffapet och A-
deln stola bäde dela mitt bekymmer, och genom
Lesia djupare insigter utfinna tjenliga utwagac
til afböjande af Fäderneslandets undergång.
Dä wi befinna Rikets belägenhet kan man
-j neka at den är i högsta mätto critist och ut¬
omordentlig. Det urgamla Sweriges gränser
äro beträdde af fiender, och dest kuster synas pä
siere puncter hotade af en mägtig fiende; at af-
wärja denna wäda mätte utomordentliga medel
och utwägar wara af nöden. Wi hafwa räckt
hwm andra banden uppä, at ej Sweriges ur¬
gamla område skulle lemnäs fienden til rof.
Jag känner pä mig sjelf och är säker pä mina
wedbröder, pä hela Swensta folket, at de wil¬
ja bälta lif och blod osparde til upfyllande af
Let löfte, lwarutom allt hwad man redan wä¬
gert och företagit til Fäderneslandets räddning
wore en fäfänga.
Sädant kan aldrig werkställas utan anta¬
gandet af den grundsats, at hwarje wapenför
Swenst man nu mäste bälta sig redo och anse
sig skyldig at wäqa sitt lif til Fäderneslandets
förswar, när och öwar det kan päfordras, samt
at alt det goda r penningar och waror som i
Den 17 Maj. i6ö
landet sinnes bör hällas i beredskap til detta
ändamäl. Nu hafwa wäl Riksens Ständer up-
dragit Riksföreståndaren widtaga nidige mätt
til Rikets förswar; men om mari ock medgifwer
at detta underdäniga förtroende stall och hör ty-
das wrdsträcktare an til anwändandet af krigs¬
makten och de wanlige förswarsmedlen; sä wet
man nogsamt den granlagenhet werkställande
magten/hälft i en öm och mild Furstes hand,
alltid har, dä af folket stall fordras hwad som
kan falla det tungt och tryckande. Men pä des
fienden icke ma draga nägon fordel, eller Fäder¬
neslandet sättas pä wägspel för stikå csn8ille--
rycioi^r. och werkställande manten undgä bekym¬
ret at kräfwa hwad Rikets nöd och kärleken til
Fosterlandet äska, at wi friwilligt och i förhand
erbjuda; sä anser jag mig böra proponera, at
et Utstött af Riksens Stander genast bör ut«
wäljas, med hwilket Hans Kongl. Höghet RikS-
föreständaren rnä kunna samräda och befluta an¬
gående alla de utomordentliga matt och steg,
som til Rikets förswar kunna blifwa nödiga at
widtaga; och för detta Utstött önstade jag för
min del att ingen annan in8trucUcm matte be-
höfwas, än den principen.- at hwarje utgift,
som i et eller annat afseende göres och ej 0-
unhwikeligen tarfwas är en syndpenning;
men at deremot al! besparing as lif eller e-
genbom som Rikets förswar päforhrat är et
brott emot medborgerligheten och hwarje
Svensk mans önskan, som häldre wagar lif-
wet än lefwer under utländskt ok och förtryck.
Om widare instruction behöfs, önstar jag blott,
at Utskottets werksamhet ej härigenom hindras
och at denna utwäg dymedelst blir mer för M
spn ffuld än en werklighet.
164 Den itz Maj.
Om jag ej bedrager mig, skulle Nationens
LnLi-gie, bärigenom wäckt och med klokhet ledd
och begagnad i betydlig mon lätta det angeläg¬
na fredswerket.
Friherre 8ilkver8kjölä, dlils, upläste
til krococollet följande:
Under Gärdagens Llennm lärer Riddcrska-
pet och Adeln, i anledning af en Hans Kongl.
Höghets Riksföreständarens nädiga skrifwelw,
rörande penningars anskaffande til Rikets För-
swarswerk, beslutat, at af Lanco Utskottet in¬
hämta, huruwida llangu^n är i den författning,
at kunna understödja Stats-Werket med nägot
Penninglån. Denna anstalt är wisierligen god,
men omwägen, fruktar jag, wällar en altför
käng tidens utdrägt. Riksens Ständer hafwa
updragit til Hans Kongl. Höghet RikSförestän-
Laren, at med all Konungslig magt öpna freds-
LleAociationc;,- med Rikets fiender; och man bör
kunna hoppas, om fienderne annars wilja göra
fred, at de numera ej lägga dylika hinder swä-
gen, som tilförene warit uämda. Men alla ti¬
ders erfarenhet har lärt, at Freds-dlegociatio-
DLi gä fortast och ärorikare fred lättare winnes,
när 'man är färdig at fortsätta kriget. Det är
således högst angelägit, at Rikets Förswarswerk
sättes skyndsammast i bästa möjliga ständ. Detta
kan ej ske utan penningar. AL Stats-Werkct är
rttblottadt, är beklagcligen nogsamt känt, såle¬
des kan ingen hjelp deraf wäntas, annan mäste
pätänkas, och männe nog hastig finnes utom i
Lanken? Jag fruktar at den ej gifwes, anser
derföre nödwändigt, at Lanken, i hwad författ¬
ning
Den 18 Maj. 165
ning den också mä wara, mätte för momenten
biträda med en summa, som kan fylla Slats-
werkcts mest skyndande behofwer. Jag wägar
derföre til Högloft. Riddcrskapets och Adelns
närmare granskning hemställa, om det icke more
bäst til en dyrbar tids' minnande, at tilen bör¬
jan foreskrifwa en wist summa den liängen mä¬
ste försträcka; jag förestär 2 millioner Riksdaler.
Denna Summa ar wifterligen obetydlig för Sta¬
ten, och bör äfmen wara det för ts!>nk.cm. Kan
biträdet, som jag hoppas, utwidgas framdeles,
sä är det wäl, men jag fruktar likwäl at n-rn-
hjelp ej blir tilräcklig för alt hwad som
erfordras, bwarföre jag anser det waraangelä-
git, at påtänka annan utwäq til penningars er¬
hållande, hälst en framdeles blifvande Bewill-
niug kommer noa sent, och torde desiutom i det
olyckliga tilstand de fleste Rikets Jnnewänare
nu befinnas, äfwcn blifwa otilräcklig. Jag
skulle tro, at om Riksens Ständer updroge til
Stats Lonioiret at uptaga Län, emot 6 procone
och Ständers g-n-IntiS, för sä wäl ärliga rän¬
tan som Lasiitalets framdeles betalning, med
den heliga försäkran tillika, at om än Riksens
Ständer framdeles finna nödigt belägga utlau-
ta dllipiwlm- med nägon ärlig afgift , sa skal
dock ej den penninghjclv, som nu i nödens tid
lemnäs Staten, med sädan afgift betungas; sä
kan en Förmyndare ej med mindre answar
plaeera fine kupUlers LLpinckor, än mot sädan
säkerhet, och de som lefwa af räntor, lära ock--
sä anse för en förmän, at hos Statswerket ned¬
sätta sina Penningar.
Hwad jag nu haft den äran föreflä wägar
jag med sä mycket mera wifthel hoppas winner
Hög-
166 Den 13 Maj.
Högloft. Ridderstapcts och Adelns bifall, som sä¬
kerligen ingen Ledamot sinnes, hwilken icke in¬
ser faran i tidens utdrägt och således icke ön¬
skar at sätta Regeringen i det ständ, at kraftigt
kumm urwerka hwad Nationen allmänt önstar:
Fred, och den sä ärorik som händelserna medgif¬
va. Ingen mä stylta mig at jag häintar an¬
gelägenhet af Statens understödjande utaf de
fykten som kringlopa: at är särad;
at Lsterrikare besegrat Fransmännen; at Po¬
lackar sträckt gewär; at Preusare mot sin Lf-
werhets wilja öfwergätt til österrikare för at
understödja dem, med flere dylike mindre trolige
berättelser. Jag är fast wid den tanken, at,
edwad som händer, bör en redlig Swenst man
oförändrad, sä länge fienden ej med bajonetten
honom tystar, tala och werka til Fäderneslan¬
dets räddning, och ej förwillas af berättelser. Jag
crindrar mig hwad en Författare nyligen sagt:
Bäfwer I alle, som föden menniskjor
med lögner. En dag skolén I dömas.
Det är hwarje medlems af Höglofl. Ridder-
ffapet och Adeln ostridiga rättighet,' at lägga en
wäckt ny fräga pä bordet. Hwad jag nu tagit
mig den friheten förestå kan således undergä et
lika öde; men dä denna fräga är af största wigt,
och Höglofl. Ridderstapet och Adeln icke dermed
afgör nägot hufwudsakligt för fram¬
tida bestånd, sä underställer jag ödmjukast, om
icke Höglofl. Ridderstapet och Adeln genast skulle
behaga deröfwer afgifwa sin tanka. I sädan
förhoppning anhäller jag ödmjukast at Högwäl-
borne Herr Laron och Landtmarskalken täck¬
tes göra xroposltlou, först 0M icke Lanco-Ut-
stok'-
Den 13 Majk. L67
skottet bor underrättas, at Statswerket mäste
understödjas sä fort ske kan med 2 miUioner
R:dr t^-anco, och at Utskottet derföre har at
skyndsamt inkomma med berättelse huru snart
utbetalningen af berörde summa kan taga sin
början. För det andra, örn icke Stats-^omol-
rec fär updragas, at med första söka uptaga
privata läll mot 6 procents ränta och Ständers
garantie af betalningen, samt försäkran, at desie
län aldrig skola belastas med afgift til Kongl.
Maj t och Kronan. I händelse desie Lropo-
sitioner af Högloft. Ridderskapet och Adeln be-
swaras med Ja, sä torde sädant genast böra
meddelas wära Med-Ständer.
Herr Laron och Landtmarskalken gjor¬
de proposition til bifall pä de begge af Friher¬
re 8iUversKö!ä föreflagne punkter, hwilkcn ge»
nast med et enstämmigt I a beswarades.
Han§LxceiienceHerrGrefwe^Vacklt.
meister, Liaes, föreflog, at de försträckningar
til Statsverket, som under Rikets nuwarande
trängande behof hade blifwit gjorda och för hwil¬
ka Stats-OkliAationer med 6 procents ränta
hade blifwit utgifna, mätte inbegripas under
samma garantie och försäkran, sorn de af Fri¬
herre 8iitversNölä til uptagande föreflagne xrU
vata Län.
Begärdes pä bordet.
Herr von 8trok.ircb, bkenniNA ^.äolnb,
pttrade sig, enligt sedermera inlemnadt striftligt
anförgnde:
- Herr
i3A Den r3 Maj.
Herr Friherre Liifversköills ^lvmorlLl in-
nehäller 2:ne icke frän hwarannan offiljaktiga
ämnen - först, at 2:ne mttiionEt- R:dr mätte af
genast utbetalas til förswarswerket och
dernäst, at Stats-^omoiiet borde inga uti för¬
fattning om Lans erhällande mot 6 procenis
ränta, för at dermed öka tilgängarne til bestri¬
dande af nödiga utgifter. Hwad det förra be¬
träffar, sä kan ingen undgä at finna den fara,
hwaruti Riket och foljakteligen hwar och en med-
borgare är stadd, samt at alt dröjsmäl bör fö-
rekommas, som hindrar eller upffjutcr et nödigt
förswar, och hwarföre jag, om wänlig ordning
ej kan följas, jemwäl förenar mig dermed» at
Larifen mä igenom Riksens Ständers örnco-
Utffott ingä uti behörig författning, at deste me¬
del mä kunna ffyndfammeligen wara at tilgä;
men äter hwad upläningar angä emot 6 pro-
c^nt8 ranta» anser jag denna fräga tarfwa när¬
mare öfwerläggning / och denna utwäg ej wid-
tagas, sä länge andra medel möjligen äro at
päräkna» hwilka jag hoppas kunna utses. Det
är ostridigt, at 6 procent ränta belastar Sta¬
ten och förswärar skuldens re^U^tion. Jag
tror at förra tiders händelser, det wil saga er¬
farenheten , bör uplpsa och werka pä beflutet.
Wid i73g ärS Riksdag skulle Riksgäldssedlarne
göras begärlige med ränta, men det warade icke
länge förr än man fann räntan för tung, och
huru hufwudstolen afkortades behöfwer ej an¬
märkas. Med riktiga , hwarä ej
saknas tillgångar, kan Statsverket utgifwa si»
na förbindelser, hwilka kunna blifwa bäde be¬
gärliga och gällande, och den penningstock ffm
sä wäl tarfwas för enffilte Medborgares rörel¬
ser, icke dem til en oundrviklig undergäng in-
ffrän»
Den 18 Mas. t6g
ffränkas eller undanhällas; men härom är nu
ej hwarken tilfälle eller tiden, at nägot widarS
utföra, utan hemställer jag til Högloft. Ridder-
skapets och Adelns närmare uplysta pröfning,
om icke denna del af Herr Friherre iiilkversLoias
^lemo! ILI mä til wederbörligt Utskott wardö
förwisad.
Grefwe borner, Lärl (iLbrielr. Jaä
har nyligen hört med et attmäm Ja, och utan
föregängen öfwerläggning, beswaras en propoi
kinon, at ULNl^uen skulle til Kronan försträcka
Tchä Ivlillioner Riksdaler. Dä ändamälet med
denna försträckning är sä wigtigt och Rikets
behof för det närwarande sä trängande, är det ej
urin mening, at bestrida detta redan fattade be¬
slut. Jag utbeder mig endast ödmjukeligen fä
anmärka, at detsamma är i sig sjelft alldeles
stridande mot Nanco Författningarne, foch ut-
trpckeligen stadga, at nägra utgifter af kLn^uens
fong icke kunna beslutas. Utan förut inhächtadt
yttrande af danco Utskottet. Jag anhäller sä-
ledes at det tillägg mätte göras, at intet annat
än sakens wigt och Rikets närwarande belägen¬
het kunnat föranleda til detta hastiga beslut, och
det förbehäll uttrpckeliqen stadgas, at detsamma
ej mä kunna gälla säsom xrejullicar wid fram-
tida tilfällen, dä öanouens biträde kunde synas
af nöden. Hade Högloft Ridderstapet och Ädelst
icke sä fort fattat,,sit beslut,, skulle jag hafwa
wägat för Utstottet begära nägon gansta
korttid, för at med stt utlätande i förewärande
ämne inkomma.
Uppä gjord proposition af Herr ULron och
Landtmarstalken blef det af Grefwe körner»
L2 " L»r1
Den LZ MaH.
Larl gabriel. tillagde förbehäll af Ridderffapek
och Adeln bifallit.
Anmältes och infördes en Deputation ifrån
Let Wällofl. Borgare-Ständet, anförd af Riks¬
dagsmannen ifrän Wisby, Borgmästaren och
Riddaren af Kongl. Wasa-OrNen (Urevesmubl,
som tilkännagaf, at Borgare-Ständet bifallit
Hans Kongl. Högbets RiksföreständarenS yttrade
Åstundan, om förordnande af et Stats-Utffott,
jhwartil Borgare-Ständet bestulit wäija ek an¬
tal, swarande mot hälften af Ledamöterne för
Ridderstapet och Adeln.
DexutLtionen afträdde.
Sedan den af Hans Lxceiisnce Herr Gref¬
we ^Vachtmeister, Claes, wäckta fräga VM ga¬
rantis för de redan gjorda försträckningar til
Kronan äter blifwit, med begifvande af Herr
<-rixenvvalc!t, ^acod Lric, som begärt densam-
ma pä bordet, uptagen, och tydligen bestämdt,
pt dermed ej j?ulle förstas annat än contant»
försträckmngar, och icke förffott i waror, blef,
iUppä gjord proposition af Herr Laron och Landt-
marssalken det af Hans Lxcellence Herr Gref¬
we VVschtmeister föreslagne tillägg bifallit.
Derefter upropades och afgeck under ansö¬
kande af Friherre Rosenhane, LcherinZ, en De.
xutation för at underrätta de andre respectivs
G Länden om de i dag, i anledning och följd af
Fri-
Den 13 Maj. L7I
Friherre Lilkvei8cböl<ls Oictamsn fattade be»
slut.
Grefwe De Is. 6aräie, facol), 1 äterkom
med dell af honom anförda Deput^LioiiLu, och
tilkännagaf, at Preste- och Borgare-Ständen, r
likhet med Ridderskapet och Adela , bifallit för¬
ordnandet af et Stats Utskott. Bonde-SLändeL
hade lofwat taga de dem meddelta ämnen i öf-
werwägande, och om sina beslut deröfwer Rid-
derffapet och Adeln underrätta.
Herr ^Vin^Lrcl, Larl I^reöric, fom hade
anmält sig at tala, upropades, men i betraktan¬
de deraf/ at tiden redan war längt liden och
wänge af Ridderffapets och Adelns Ledamöter
fränwarande, afstod ifrån sin rättighet at nu
tala, under förbehäll, at äga sig densamma i nä¬
sta lUei-um förwarad.
Grefwe Ick amilton, 6u8tLk ^Ltbier, Up«
läste til laotncollee följande:
Wid 1800 ärs Riksdag wäcktes cn fräga,
hwarä jag wisierligen icke skulle waga a nho
fästa Högloft. Ridderffapets och Adelns upmärk-
sambet under et Riksmöte, med ffäl helgadt ät
högst angelägna öfwerläggningar, om jag icke
more öfwertpgad, at äfwen det ärende jag äm¬
nar widröra, wore af mycken wigt.
Sedan Bewillnings-Utffottet nu blifwit
vrganiseradt, anser jag högst nödigt, at detta
Ut»
Z72 Den 13 Maj.
Utskott med en Instructjon förses,, deruti Ut¬
skottet borde gläggas, at genast utarbeta och se,
dan til Riksens Ständers pröfning öfwerlemnä
de allmänna grunder, hwarefter den npa Bewill-
vingen til Riksffuldens afbördande bör utgä.
Orsaken bwarföre detta Förslag förra Riksda¬
gen ej antogs, eMerar ej nu. Utffottct ivar
dä redan satt i werksambet innan öfwerläggnrnq
härom >u p-leuo företogs, — man ansäg betänk¬
ligt, at genom en-nstruLrion lägga hinder i wä¬
gen för Utskottets redan längt avanLLraUe arbete,
och Riksens Stander ätnöjde sig med at lemna
Bewillnings-Utffottct den föreskrift, at någon
rsp-uciciou af Bewillningen ej finge företagas,
utan blott desi grunder, intil desi Hemliga Ut¬
skottet upgifwit och Riksens Ständers ^lena fast¬
ställt en bestämd Bewillnings-Summa.
Jag tror at 1800 ärs Bewillnings-Förord-
ying blifwit fullkomligare, at man haft mindre
skät at klaga öfwer obillighet i grunderne för
beskattningen och deraf följande ojämnhet i för¬
delningen af Bewillningssumman, om desie grun¬
der blifwit granffade och fastställde, innan för¬
delningen företogs. De olägenheter, som eljest
ofelbart upkommo deraf, at Bewillnings-Utskot-
tets Ledamöter i flere fall kunna wara af olika
ofwertpgelse och icke ens med säkerhet arbeta
efter de fleste deras principalers önskan, före-
kommas genom en Instruction. Den blir ej nä-
got binder för Utskottets arbete, utan desi ledare;
Riksens Ständer blifwa genom den bibehällne
wid deras rätt, at sjelfwe förordna om grun¬
derne för beskattningen, och en stor del af de
stridigheter, som eljest skulle kunna upstä dä Ut¬
skottets utarbetade bro^ecter lu plena ventileras.
Den 18 Maj. 17L
forekommas. Af drsta ff.il, hwilka til större de¬
len blifwit anförde och, efter min tanke, icke we-
derlagdc da frägan härom förra Riksdagen hos
Ridderffapet och Adeln förewar, får jag ödmju¬
kast hemställa om icke Bewillnings Utffottet kun¬
de förses nred en rn8nmcllou af den beffaffenhet
jag redan nämnt. I händelse af bifall härtil
amer jag den, som 1R0 föreslogs, äftven nu
wara til ändanEet tjenlig, samt förbehäller mig
i sädant fall at fä densamma upläsa.
Häruppå begärdes af mänga tlloxo^uon.
Grefwe I)e la 6aräie, ^acod, yttrade
sig, at ehuru grundligt han funné Grefwe illa-
milcons i)ictLlNl?ll författadt, wägade han dock
hemställa, om det ej kunde fä hwila pä bordet
intil desi at Lon5titutlon8 Utskottet med sit ar¬
bete inksmrnit.
Grefwe kllamilton förklarade sin mening
icke hafwa warit annan, an at Bewillnings Ut-
flottet sjelf endast mätte til Riksens Ständers
illena upgifwa grunderna til Bewillningens för¬
delning.
Herr Laron och Landt marskalken er-
indrade, at frägan wore begärd pä bordet.
Grefwe Hamilton utbad sig i sädant fall
allenast fä upläsa följande uti hans victamHir
omnämnde Illo^ect til en Instruction:
? ro iec t
til Instruction för Bewillnings-Ut skottek
wid 1809 ärs Riksdag.
1 §.
174 Der, 18 Maj.
i §-
Intil dest Riksens Stander ester erhållen
kunskap om Riksgälds Werkets närwarande til-
ständ och Riksstuldens belopp, i olena faststalt
den summa de wilja bewilja Lil densammas af-
bördande, och bestämt de '.vilkor och förbebäll,
hwarmed de kunna ataga siq densamma, äger
det af Riksens Ständer satte Bewillirings- Ut¬
skott at öfwerlägga om de allmänna grunder,
hwarefter en sadan ny Bewillning bor emellan
Rikets inbyggare fördelas, i hwilket afseende
Bewillnings-Utstottet, jemwäl äliggcr, at gran¬
sta de af Riksens Ständer wid u«o ars Riks-
dag antagne grunder för fördelningen af den dä
fastställde Bewillningssumma, och utreda hwilka
deraf kunna med rättwisa bibehällas, eller hwilka-
böra såsom obilliga förkastas eller förändras.
2 §.
Bewillnings Utskottet bor, sä snart det sig
gora later, med sit Betänkande öfwer förrberör-
de ämne til Riksens Ständers blena, inkomma.
3 §.
Med fördelningen af nägon Bewillni..gs-
summa mä Utstottet ej befatta sig, innan Rik¬
sens Ständers blena, hwilka allena det tilkom-
rner, at bestämma Bewillningens belopp, genom
särskildt förordnande uttrystligen updragit UL-
stöttet et sädant göromål.
Lades pä bordet.
Ankom
Den 18 Maj. i?5
Ankom och infördes en v--put-rtion ifrän
det hederwärda Bonde-Ständet, anförd af Riks¬
dagsmannen ifrän Westmanland v^88ini;, som
anmälte, at Borrde - Ständet bestutit anmoda
Lrrnco-Utikottet at meddetsnaraste sammanträda,
för at med det första kanna aflemna utlätande-
rörande möjligbeten af en försträckning ät Kro¬
nan. Likaledes tilkännagafs, at Bonde Stän-
det bifallit tilförordnande af et Bewillninqs-
och et Stats Utskott, bestäende för Ståndets del
det förra af 12 och det sednare af 6 Ledamöter.,
O edukation en afträdde.
^n8terLäes Ickotocollet för dtN 15 bennes.
Friherre U08enliLne. 8cberin^, äterkom
med den til de andra Ständen afsände vepn-
rarionen, och sedan han för sin beskickning redo-
Zjort,
ÄtskiljdeS Ridderstapet och Adeln kl. z til 5.
In käem krotvcolli
6. Lilver8to1^>s.
Fredagen den 19 Maj.
?ienum klockan 1 om middagen.
Herr karon och Landtmarssalken tik-
kännagaf, at Friherre Liitverscdöiä, dlii8, in¬
lem-
rytz Den 19 Maj.
lemnat et strifteligt tillägg til sin förledne går¬
dag gjorda mociou, hwilket rm uplästes, sä ly¬
dande:
Det största bewis pä Högloft. Ridderstapets
och Adelns utmärkta beredwillighet at lätta
Hans Kongl. Höghet Riksföreständarens omsor¬
ger och sätta honom i belägenhet at med fult
kraft antaga sig Rikets förswar, är wisierligen
den hastighet, hwarmed Ständer, utan afseende
pä nödiga tormainLtsi-, och utan at i ögonblic¬
ket betänka bankens säkerhet, bewiljade utbetal¬
ningen ur Lankan af Riksdaler 2,000,000 LLnco.
Men sedan wi aflagt detta prof af patriorisins
och ren wilja at för Fäderneslandet göra alla
'möjliga upoffringar, bör jag, som bertil gifwit
anledning, ej underläta at leda Ridderstapets
Dch Adelns upmärksamhet pä medlen, huru - -«n-
Ks»8 säkerhet äfwen mä wara stpdvav. Jag
föreftär derföre som et tillägg til min i gär
gjorda proposition, at Ridderstapet och Adeln
mätte älägga öanco Utskottet, at genast föreftä
sädana n^potegue, hwarigenom -tnkens ersätt¬
ning för denna summa kan blifwa försäkrad,
och chärä anhäller jag om Herr l^ron och Landt-
marstalkens proposition.
Grefwe Xlörner, L^rl 6Lkciel. Det af
Friherre >illv6rsc!,öi6 nu fcresiagna tillägg an-,
ser jag för min del af bogsta uodwändighet.
Af nit för Rikets förswar och bcständ fattade
Högloft. Ridderskapet och Adeln i gar et gansta
snart beftut Derigenom kullkastades en förut
genom Författningarna stad råd wäg at inhemta
nplysningar om rankens förmana at lemna ä-
stade biträden: och Riksens Ständer hafwa al-
Den 19 Maj. 17?
lid förr i sadana frägor gätt til wäga genom
commnnicgtion med Lgnco Utskottet. Ridderska-
pet och Adeln har genom sit gärdagsbeflut sjelf
betagit sig medlet til besia föregående uplysnin-
gar; men de möjligen betänkliga följderna der¬
af kunna afhjelpas genom Friherre Lilcver-.
Lcbjöiäs nu gjorda förslag, hwarä jag för min
del önskar Högloft. Ridderffapets och Adelns bi¬
fall, jemte stadgande, at N3,nco Utskottet mätte
yttra sig, huru mycket ögn^uen redan hittils r
försträckningar til Kronan utbetalt. Hwad för
öfrigt angäc nöjaktiga O/yornell för de nu til-
görande försträckningar, mäste ögnco-Utstottet
hafwa sivärt at deröfwer sig genast yttra, hwar-
före Utskottet torde fä genast ingä i utbetalning,
och om sedermera öswerlägga med
Stats-comoirel, emedan utbetalningen annars
torde blifwa längsammare än Rikets närvara»
de omständigheter det kräfwa.
Grefwe Os Ig. 6grclie, facod, instämdb
med Grefwe körner i frägan om nödwättdig-
heten af Friherre LUkversLstjöläg tillägg, merz
hemställde derjemte, at dä frägan more om för¬
sträckning afen sä betydlig summa, Riksens Stän¬
der hos Hans Kongl. Höghet Riksföreståndaren
skulle anhälla, det denna Summa mätte allenast
til de för Rikets förswar för det närvarande nö¬
dige anstalter anwändas, och nägon betalning af
redan ädragen gäld icke deraf hämtas, emedan^
oaktadt summans betydlighet, han fruktade, at
densamma, föga tilräcklig til fyllande af de nu
mest nödwändiga behof, skulle blifwa aldeles o«
tilräcklig til gäldande af de gamla.
L3 Herr
173 Den 19 Maj.
Herr von Lcbuitxenlleim, Davi cl, yttrade
sig, det et redan tagit beflut icke kunde ändras,
men ansäge likwäl de deruti nyttjade orden kun¬
na mildras. Ridderffapet och Adeln hade ansett <
de§a twä millioner Rldr til Rikets förswar o-
undgängeligen behöfwas; sä mpcket af beslutet !
ansag han för sin del wara orubbeligt; men l
trodde tillika, at anco Utskottet skulle kunna ä- l
läggas inkomma med utlåtande om medlen och
säkerheten för utgörandet af denna summa.
Herr Laron och Landtmarskalken gjor¬
de proposition pä de af Friherre 8iltverschi61c1
och Grefwe la Oarclis föreslagne tillägg,
hwilka
Biföllos.
I anledning häraf infördes desia tillägg k
det krotocoils Utdrag för förledne gärdaq, sorn
redan war färdigt til juswrin^, och hwilket
jemte desia tillägg nu upläsies och godkändes,
ff'landes likwäl und,ä äatum för denna dag.
Det lyder som följer: ^
Utdrag af ?rotocolUt hällit i Högloflige
Ridderskapets och Adelns Llenum den
19 Maj 1L09.
S. D. I anseende til Rikets nuwarande
högsi trängande behof, beflöt Ridoerffapet och
Adeln:
1:0 För denna gäng utan Lanco-Utskottets-
hörande, dock att sädant ej mätte tjena tit pro.
fuäicat för framtida tilfällen, dä Langens bi¬
träde kunde synas af nöden, at LanLv-Utskottet
skulle
Den 19 Maj. 179
skulle underrättas, odet Stats-werket bör, sä fort
ste kan, med twä millioner Riksdaler anco-
mynt understödjas, i anledning hwaraf Utskot¬
tet skulle äga at stpndcsamt inkomma med be¬
rättelse huru snart utbetalningen af berörde
summa kan taga sin början; samt deruti äfwen
förcstä sädana björkell, hwgrigenom ankeus
ersättning för denna summa kan blifwa för¬
säkrad;
2 0 At Stats-Lontolreh mä updragas at
med första söka uptaga privata län mot sex
xrocencs ränta och Riksens Ständers garantis
för betalningen, samt försäkran at de§a län al¬
drig stola med nägon afgift til Kongl. Maj:t
och Kronan belastas; äfwensom
3:o At under samma garantis och försäkran
mä begripas de under nuwarande krig gjorde
cone n försträckningar, för hwilka Längifwar-
ne undfätt Stats-Lontoirets Obligationer med
6 procents ärlig ränta;
4:o At hos Hans Kongl. Höghet Hertigen
Riksföreståndaren underdånig anhällan mä gö¬
ras, det den nu bewiljade försträckning af Rik¬
sens Ständers rank, mä allenast til de för
Rikets förswar för det närwarande nödige an¬
stalter anwändas, och någon betalning af redan
ädragen gäld icke deraf hämtas,
Uti hwilka beslut de öfrige respective
Ständen skulle genom Utdrag af rrotocolist
wänligen inbjudas at med Ridderstapet och Adeln
sig förena, dlt supra.
In kaern NrotoeoUl
6. Lil ver stolpe.
Herr
IM Den 19 Mas.
Herr Laron och Landtmarffalken an¬
mälte sig hafwa frän Hans Kongl. Höghet Riks-
föreständaren undfätt följande communicaticm,
med befallning at lata densamma för Ridder-
ffapet och Adeln upläfg:
Dä Jag emottog Riksstyrelsen, såsom tills
widare Riksföreständare, fann Jag Rikets för¬
sta bcbof wara fred, hwartil förberedelser ge¬
nast widtogos, samt at Rikets gränfor emedler¬
tid icke lemnades utan försmak eller sädaneför-
swars-anstaltcr försummades, som dest sräls-
ning undan fördärf oundgängeligen fordrade.
Jag saknade penningar samt alla andra
ntwägar bertil, än at anlita Nationen om län
och Lanken om förffott, bägge delarna algodt-
göras af Riksens til detta Riksmöte dä redan
sammankallade Ständer, som til et sä beskast
fädt, för Rikets uprätthällande och bögst trän¬
gande öebof oumbärligt förffott icke kunde und-
gä at utse crforderlige medel.
Lanco-Fullmägtiges swar af den 2! pä min
ffrifwelse af den 26 sistledne Mars wisar, at
Lanken understödt nied den efter nogaste calcul
äskade summan 200,000 R:dr iweckan, men icke
annorlunda, än af Rikskvisconi-Werket i wän¬
lig föreffrifwen vi8contform, och emot förbin¬
delser, ställde til Riks-Oi8cone-werket eller Orclr?s,
hwarigenom för deste län och den länetid hwart
och et af dem blifwit äffadt och meddeldt, ej
blott ser procent8 intere88L mäste betalas, utan
dubbel ränta erläggas för den tid, som öfwer-
skjuter länens.förfallodagar, om de ej in termi-
»o inlösas.
Jag
Den 19 Maj. 181
Jag har betygat Lanea - Fullmägtrge mit
wälbehag öfwer deras beredwillighet at bista
Mig och Riket pä et sätt, som de ansett närmast
öfverensstämma med de dem gifna föreffrifter;
men Riksens Ständers Lanco-Utskott lärer nog»
samt finna, huru tryckande det will blifva, at
för desie Länkens försträckningar betala sep xro-
cen»8 lnteresse, hwilket dock lärer wara ound-
wikligt r anseende til Disconb-Ls° lewen tst och
xriväw personers deltagande i winsten af den¬
na inrättning, sä wida desie län, som ifrån och
med den 2Z i denne mänad begynna at förfalla
til inlösen, ej warda flyttade pä Läne-Lanco>
räkning, med wilker som i afseende pä föremå¬
let af länen, kunna wara lämpelige.
Jag updrager derföre Herr Landtmarffal-
ken samt Talemännen för de öfrige Riks-Stän-
den, at til »Lnco-Utffottet öfwerlemna denna mitt
framställning och tillika tilkännagifwa, at Rikets
än fortfarande krigstilständ, som nu fordrar at
Rikets i ordning ställde Skärgärds-Flotta samt
en de! af Orlogsflottan genast utlöpa til kuster¬
nas beskydd, och at Landt-^rmLen förstärkes,
särdeles emot en fiende, som söker at framtränga
i Rikets norra provinser, icke kan umbära det -
understöd LanK-n meddelar, utan at blottställa
Riket för de wädligaste följder.
Enär omständigheterna medgifwa tilförord-
nande af et sädant Riksens Ständers Utskott,
med hwilket Jag i de§a ämnen kan afhandla,
är Jag sinnad at til Riksens Ständers synner¬
liga omtanka öfverlemna at ersätta desia för-
skotter, för hwilka Lancken emedlertid erhällik
»ämilNLtrationens af Tullwerket förbindelse, ak
182 Den 19 Maj.
med halfwa Tull-inkomsten afbordas: äfwensom
de län, hwilka i anledning af Kungörelsen den
so Marlit influtit och nu utgöra 980,000 R:dr
sa wäl som x>Ltrioti8k.L gäfwor til et belopp af
omkring 9000 R:dr äro til Langens ersätt¬
ning eller sädant anwändande, som iöfwerlägg.
ning med Riksens ständer tjenligast pröfwas,
uti Läne-öLncjueu insatte. Stockholms Slott
den 10 Maj 1M9,
Äppä gjord proposition bifölls, at Hans
Kongl. Höghet Riksföreständarens ffrifwelse fful-
le med öanco-Utflottet communicsrLS.
Herr ^VingsrlZ, Larl kreäric erhöll or-
det, enligt sitt i gärdagens kiennm gjorde för-
behäll och upläste til t?rotoLoliLt följande;
Wördsamt Memorial!
I en tidpunct, dä det ensidiga af hwarje
Ständs intöresss bör wika för betraktelsen af
det allmänneligen nyttiga, men likwäl alla sin¬
nen sorgfälligt böra sämjas til enhet, torde en
djupt gäende förändring af Stats-författningen
hwarken wara at tilräda eller kunna werkstäl-
las. En sädan är ännu icke förberedd genom
politisk uplysning, och en nära til äespotism
urartad Monarkisk styrelse har ät mängden gif-
wit wanan at fästa hägen wid fäfängans ffen-
barheter mera, än wid Fäderneslandets redbara
fördelar; man wänte sig icke at detta höga patri-
stiffa sinnet för upoffringar pä en gäng ffall uppen¬
bara
Den 19 Maj. 133
bara sig — Samhällen äro likwäl i detta, som
i andra afseenden lika med enskilda, at hwad
den sä kallade lyckan icke kan, kan nöden för¬
bättra. Förtrycket har sammanpräsiat tänkesät
och intere85en, och olyckans gemensamhet har af
Fyra Ständ, hwilka än stridde, än iakttogo den
mitztänksamma stridshwilan efter en afmattan-
de kämpning, bildat et folk. Förändring fran
enwälde til lagbunden frihet war den lösen de
rättsinnade under hand gäfwo hwarandra, vel¬
den lyckliga oblodiga Styrelse-förändringen har
ät denna allmänna wilja lemnat utfart at fritt
yttra sig. Hos den eftersinnande, som icke med
häpen undran endast fördröjdes wid ögnablic-
kets glädje, har med förefattsen at söka ändring
pä samma gäng upstätt betraktelsen af sättet
för denna. At ej med fäkunnighetens tiltag at
i werket ställa fantomer, förspilla et tilfälle, som
mähända i tidens följd aldrig äter sig företer,
har han stadgat sin öfwertygelse at detta sätt
wore snarare en jemkning än en förstörelse af
det förefundna, et bibehällande af oskadliqa för-
mer med tilsats af förbättrade andra, häldre än
en oförmodande nybyggnad.
Men äro wäl de grönför skarpt tecknade
intil hwilka denna förändring kan gä? har man
icke af öfwerdrifwen farhäga för mycket in¬
skränkt den werkningskrets, hwilken man trott
allmänna opinionen upläta? jag är med hwar»
je annan moäerationens män innerst öfwerty-
gad, at Swensta Folkets representation ej i
detta tilfälle kan pä en gäng bildas til den bä¬
sta, hopgjutninaen af Ständen til et enda lag¬
stiftande Samfund, eller deras fördelning til
twänne, som efter, mrd Engelsk noggranbet ut¬
stakade
134 Den 17 Maj^
stakade rättigheter och skyldigheter motwägds
hvarandra, men jag hyser den tanke, at en för¬
ändring inom wipa Ständ genom ökning och
minskning af rex>l'L8-ML!itLrnL8 amal, hwarken
af Ständen kjelfwe eller den allmänt rädande
vfwertogelsen ffulle motarbetas. Jag wägar
underställa et försök.
Det Första Ständet skulle genom en restu-
eei-Lä psr80nai w.nna i styrka hwad det förlo¬
rade i talrikhet, om endast besutne Adelsmän
ägde sate och stämma pä Riddarhuset. Den öf¬
riga delen afRidderjkapet och Adeln bibehöll, så¬
som Tjenst^ och bonoräl Adeln alla de med Sta¬
tens wäl förenliga pr-r0ALtiver och di8tiumion?r,
forn äro offiljaktige frän et monarkiskt styrelse¬
sätt, och hwilka, grundade i häfd och wana, icke
längre wäcka förtrytsamhet. Wid Adelns an¬
teckning i Riksdagens början borde således det
Laput remilia:, sorn denna gäng skulle företräda
Ätten, förete et lagligen fulltygadt vocumem,
som bewittnade, at han war ägare af Åtminstone
Et helt Hemman, af hwad natur som hälst; äf-
wensom hwarje Fullmägtig borde ie^icimc-ra sin
rättighet genom et dylikt. En större Egendom
gaf icke framför en mindre, hwilken/enare den
förstfödde inom samma gren, eller Attemannen
§f en prioriterad gren innehade, företräde til at
wara Lapm. Dä en gäng rättigheter til Säte
och stämma pä Riddarhuset war gifwen ät den,
som förenade älders rätt med besittning af jord,
sörblef den i hans och hans Oe8cend6nt6r8 ägo,
sä länge ej jordgodset föryttrades och ej stägten
blef obesuten, r hwilket fall den öfwergick til
den närmaste jordägande Slägtinge. Hade til
nästa Riksdag nägon af en äldre Slägtgren
kom-
Den 19 Maj. 18g
kommit i besittning af jordgods- återflyttades
rättigheten til denne.
Genom detta ordnande skulle icke allenast
winnås den fördel, sorn ensam borde wara til-
räcklig at den afgöra, ar endast de, hwrlkas
wal äi liiN-cjt fStent.dr med Stattns, wore
jhagstiftare, Utan äfwen de Nyttor, dem wi blott
angifwa, beredas: at det stötande af företrädes¬
rätt, uteslutande tillhörig förstfödsel eller Slägt-
grenens anclennew, förmildrades genom möjlig¬
heten at en yngre Slägting kunde komma i be¬
sittning af Riddarhus-rätt framför en äldre;
at det första ätandet upmanades at bemöda sig
om inciuscrie och hushållning, hwarigenom jord
förwärfwades, och med den en rättwrS utmärk-
ning säsom Fäderneslandets Lagstiftare, fram¬
för misihushällaren, som förspillt sin besittning;
at den röstägande Adeln, säsom besutten, blef 0-
beroende af Regeringen och Desi b^neHcsr; ak
genom en nyttig brytning emellan Tjenstemän-
rrens och jordägarens fördel, det för Lagstiftnin¬
gen icke sällan farliga forhällandet af Lagstif¬
tarens och Lagffipallens förening i en person til
en stor del förebyggdes, dä endast Jordägande
Adlige Tjenstemän ägde Säte och Stämma pä
Riddarhuset. Til werkställighct tala ä ena si¬
dan den ädles beredwillighet at frättträda en
brukets rättighet, dä denna upoffring fordras af
en bättre sakernas ordning, ä den andra hos
den, som ej höjer sig til denna bcwekelsegrund,
besinniugeN, at för enskild nytta Sweriges Riks¬
dag icke'är, icke kan blifwa hwad den warit.
Ofta har den önskan yttrat sig, at reprs»
LenMtionLn i de Tre öfrige Ständett ändrades;
24 ulen
186 Den 19 Maj.
iren man skiljer sig i Förslaget til denna för-
bättrande ändring. En hufwudsaklig betraktelse
är den, icke blott af ändringens riktighet, utan
fastmer af desi antaglighet inom Ständen, bwil-
kas innehafwande rättigheter icke böra trädas
för nära. Et Ständ mäste säledes utgöras af
dem som äro i en ungefärlig likställighet och ge¬
mensamhet af odling, anseende, inler^se, rät-
tighetslagar, 0. s. w. Det more säledes ma
hända fruktlöst at föresiä, at Bonde-Ständet
skulle uvtaqa ko88688ionTteu, Bruksägaren,
Ständspersonen; at Prcste-Ständet ffulle för¬
ena sig med 0jvili8ten 0. s. w.; det är härpå
jag gör et rättwist afseende, dä jag föreflär:
At Bonde-Standet, hwars utmärknings-
pättigbeter äro färre, repre8Lnter38 pä sätt som
vfiigt är. Desi dagligen bewittnade stigande up-
lpsninq berättigar det, at framgent förblifwa
ct Ständ, utan inträng af tilsats, som med det
samma blef mindre förenlige. At Borgare-Stän-
dct, hwars pe^onai är en ojämn sammansätt¬
ning af bildade och i närings-kunskaper midt se¬
ende Män frän de större Städerne, hwilka en¬
dast fylla sin bestämmelse af Stad, och af Livi-
1i8ter och Borgare frän Smästäderne, hwilka
hwarken genom sit läge eller sin rörelse eller si¬
na allmänna ärenden föranleda til sina innewä-
nares utbildning, borde antaga inom sig för at
försäkra Ständets wärde, kepre8entLNter af
Ständspersoner i Staden, hwilka gemensamt
med Borgaren bära flera Stadens bördor, af
Bruksägare. ^-rbric-Inter och t 0§8S88i0NLt6r pä
landet, " hwilka bereda ämnen för handeln och
handtwerkerierna. Desia Folk-Lianers intere58en
Den 19 Maj?. 187
äro gemensamma och ömsesidiga med Borgarens,
och samfält bilda desia föreflagne -.<-p,-e8>.n^u-
it-r af Borgare-Ständet just samma del af Na¬
tionen, som wäljer til Unoerhuset i England —
Motstånd är icke sannolikt.
Af den tilfällighet, som efterhand tildanaL
A,epi-e8?ntationen8 närwarande ffick, men hwar-
ken aföfwerläggning eller föresats, har ur Preste-
Ständet blifwit utesluten en r-lllss af Embets-
män, som med Prästerna äga gemensamma wil¬
ker af kunffaper, yrke, im?r-88L, befordringar
m. m. Offentlige Lärare wid
n-t8,er och Skolor, af sjelfwa sit kall upmanade
at i widd och djuphet af insigter öfwerträffa de
sina likar, som til sysielsattning med egentlig
lärdom och 8p2culalionsl- öfwer menniffails för-
hällande i stort, hafwa sa fa mellanstunder lem-
nade fran merlighetens reiiziLU8L bildande frän
civili-ttiffa sysielsättningar, hwilka ärligen til¬
läggas deras befattning, och frän oeconomiffa
äetUjer, som tilhöra dem säwm åkerbrukare —
borde äga tillfälle at wid Riksmöten, genom si¬
na kunffaper gagna, och för detta ändamäl före¬
nas med Präste-StändeL»
I en tid dä man bemödar sig ak grundläg¬
ga -välfärd för konrina-cke äldrar, och uplysnin¬
gen lagt i full dag sanningen af den rellexion,
at utan personlig fficklighet, utan dygder och'e-
ter är lagarnes förmur mot Samhällets inbry¬
tande förstöring af otillförlirelig fasthet, fordrar
klokhet och billighet lika, at pä samma gäng
man gifwer til Samhällets liss-princip, upfo-
stran 'en sorgfälligare wärdsamhet, man äfwen
lemnade et rum 'ät desi Lrowärdigaste kännare
188 Den 19 Maj.
och bedömmare at bära desta angelägenheter in¬
för Lagstiftningen I denna rättighet at del¬
taga i Nationens allmänna ärender stulle äfwen
at denna wigtiga, men oansedde eliass af med¬
borgare beredas en upprättelse för de ringa
pulkor öfwer hwilka de fleste af dem äga all be¬
fogenhet at klaga, och dem Regeringarne, mey
widgaende pä en gang af sin egen sparsamhet
och saknad af medel, lofwat at förbättra, n en
bortflpt.at löftets wcrkställighet i en osedd f-an-
tid; och sädan är i-K rrriiit n af det tänkesc tt
en sorgfällig littergil- bildning ingiftver, at den¬
na af ingen annan, än aktningens förde! ät-
syljda rättighet ffnlle i den ädelsinnade Lära¬
rens ögon gälla mera, än en willkors-förbätt-
ring i redbarheter, Präste-Ständct luvars nu?
warande nplnsning stall utplåna sjelfwa min¬
net af för detta störande ensidig¬
heter i warg Statsförbättringar, omfattar san¬
nolikt delta tilfalle at med sig förena förtjente
likar til hwilka det i alla andra afseende», än
Lagstiftningens förmånsrätt star i gemensamma
förhällanden,
Sättet för werkställiabeten 6f detta För¬
slag, til ökande af iwa Stånds personal är li¬
ka enkelt, som Förslaget — Ständspersoner i
Stad röstade med Borgarne til Riksdagsman i
män af sin afgäld til Staden: eller i de större
Städerne walde sitt eget ombud. Losscsslona-
ler och kabrillkunsr pä landet förenade sig om
en Veputei-Lä frän hwarje Lagsaga, äfwensom
Idkare af Bergshandtering om en frän hwarje
Bergslag, Underwisningswerket i hwarje Stift
skickade til Riksmötet en Fullmägtig,
erns oberäknade, som hwardera ägde at corn.
mittcrL en af sin Stat. Men
Den 19 Maj. 189
Men mä handa, oaktadt lindrighetcn af
dcsta förbätirrngsmedel, skulle likwäl hinder läg¬
gas mot dcstas werkst, llighct; i synnerhet den
förestagna »elion af Adelns antal motsägas,
såsom ingrepp i priv-io^ier, och hwilket wow
et trästande drag af lidar-rlicö, den uprättelse
som förestagits Ståndspersoner, ofrälse Egen-
domssterrn och Bruksägaren anfts för mycket 0-
betydlig rnct bwad deste äga rä t at fordra, och
wid en pågående föräntring bör werkftällas.
Äfwen desta swarigheter öfwerwunna och
rept-esr-iNLrion pä angifwit sätt ordnad, ägde
denna rsp! escnitarion genom fyra Stand i sin
byggnad icke nog grundlagd säkerhet för Natio¬
nens Lagstiftande Magt mot försök af en, sina
widgnings-förilag, con8Lgcmnt förföljande Sty¬
relse, som förstod, at genom tänkesättens sön¬
dring i de oberoende Standen och magiens el¬
ler wälgerningens inllytelse pä de Ständ, der
et sädant inflytande icke more satt utom all
möjlighet bereda plm alice för sina enskilda af
stater eller wid paria vora göra sig uödwändig
til knutens lösning. En lofwande förhoppning,
beredd af närwarande omständigheter, kommer
likwäl icke Statsmannen at glömma möjlighe¬
ten af framgena rubbningar, genom öfwerwsgt
af endera af de twänne krafter, som enligt sin
natur äro ställda mot h waran dra, och i b marje
wälbildad Stat, just genom en lika anwänd mot-
werkan och deraf ur-kommande jemnwigt, uprät-
hälla Statens beständ At pä en gäng full¬
ständigt gifwa at ägaren af grnnd-iräring och
( apital hwad han länge saknat, och framför an-
Dra bör äga; bildom et femte Ständ af Stä¬
dernas tjenstfrie Lapimlister, landets Egendoms-
herrar,
rgo ' Den 19 Maj.
herrar, kabrlkantsr och Bruksägare. Weman
wid Ständslikar, esprit so corps, i wista sam¬
fund oförenlighet med främlingar stola kanske
ställa sig i wägen för rssucrionsr eller instickt-
ningar, alla stola likwäl öfwerensstämma, at
den nämnda ciass af medborgare, hwilken ut¬
gör en sä aktninaswärd af Statens bildade med¬
lemmar, som til ansenlig guoc bara desi tunga,
är berättigad til rösträttighet wid afgörandet
af Statens angelägenheter; alla stola med full
insikt af denna Nationsdels befogenbet til an¬
språk, tilläta den alt bredwid de andra Stän¬
den bilda et nytt oafhangiqt, och detta sä myc¬
ket haldre, som intet Ständs rättighet inom sig
genom denna asjunctiou förnärmades. Man
stall ock winna genom bildandet af et afstilt
Ständ af oberoende medborgare, den afsigt som
i synnerhet nu icke bör lemnäs ur syfte, dä
omständigheter icke tilläta formandet
af den bästa möjliga representation; at dä den¬
na, af omständigheterna betingade represen^
tion genom 5 Ständ inom sig innebar fröet til
sin egen uplösning, men genom denna, äfwen
til uphofwet af en bättre, Swensta Folket i en
niä hända icke sä aflägsen framtid skulle repre,
sentera sig genom et enda lagstiftande Samfund,
eller genom twänne hwarannan concroiwraulle.
Jag gifwer en wink af min förmodan, at
de 3 Ständen, som wörö ägare af grund, skul¬
le, genom sin enstämmighet och Medes m^jori-
tet framför de Ständ, der et beroende är tänk¬
bart, efter en uprepad erfarenhet af de senares
oförmögenhet at motwäga de förra, förmä de
senare at sammangjuta sig med de förra til et
orda, som med rättwis eftergift för Regerin¬
Den 19 Maj. 191
gen säsom odelad werkställande magt stadgade
sitt orubbliga bestånd af lagstiftande och ffelf-
bestaltande <öoi-p8, Pä detta sätt skulle i en tid
dä politisk kunskap hunnit blifwa djupt och
jepmt fördelad, det bästa iepi-68 nations sätt af
uplysningen, gynnad af omständigheternas tryck¬
ning, sättas i werket.
Man möter mig sannolikt med et uttryck,
som lrka ofta är den alt ädelt förslappande ill»
wiljans, sorn moclerLuoriens spräk: at förän¬
dringar icke äga opinionen til sin fördel. Jag
instämmer, at en wett i-ttor-n, som icke blir
willigt antagen, och icke är tilbörligt förberedd
af uplysningen, icke betryggar sit sjelfbestånd,
wore den äfwen i sig sjelf förträfflig; men det¬
ta gäller icke om wista delars jemkning, hwilken
twärtom är önstad och förarbetad. Jag frägar
ock om denna allmänna opinion ännu ägt tid,
efter en sä nyst timad sakernas brytning, at
fästa sig, och fäsom stadgad sig yttra; om de
gränsor den utstakat för Nationens nuwarande
Ki-prg8entLnter8 ätgärb, äro skarpt updragne;
om icke denna sä kallade opinion i flera fall
är et obestämdt ljud, under hwilket en enskild
sticker sin förmodan, och hwilket sedan såsom
8Lncuonc-i'L:!t fortplantar sig frän mun til mun
inom hans krets, och mä hända förbredcr
sig äfwen utom den til andra, som med up-
offring af egen vfwertygelse, böja sig för desta
magiska ord: om rck" , dä wördnad för dett
allmänmliga wi!mn är de lugnt och ädelt tän-
kandes lösen, den smygande listen kan til sin as¬
siett anwända denna Nationens ädla sinnes-ark,
för at med et bugg, i mörkret gifwit, komma
den arm at digna, som war höjd til uprättelse;
om
192 Den 19 Maj.
om icke hos den ädelt sinnade detta otidiga du¬
kande under en förmodad opinions ali magt, är
fast mer en mildare c-nacwis fördragsamhet af
conventions twättg, än en owilkorligt fordrad
eftergift för tids-omstandigheterne?
Färdig til uposfring af enskild op!nion för
den allmänneliga, i hwilka andra fall stridighet
dem emellan ställe äga rum, och utan något an-
spräk pä betydenhet af mit sätt at se, wägak
jag likwäl yttra den tro, at åtgärden, i alt öf¬
rigt förtjenstfull, til en ny eonsricnoon sanno¬
likt kommer at sakna et allmännare bifall, och
twifwcisman i en framtid sjelfbestånd, om icke
den bemedlade, af uo^sssionate,', Bruksägare
och Städernes Ståndspersoner beståendeFolk-
classens Nopi esencacions kätt genom densamma
stadgades.
til Lon8titntion8 Iltstottet.
Anmaltcs och cmottogs en Deputation ifrän
det Wällofl Borgare Ständet, anförd af Riks¬
dagsmannen ifrän Malmö, Rådmannen och Ad¬
vokat Fiscalen I som tilkännagaf, at t
fragan om Ridderstapets och Adelns p-opockeion^
at ank-n skulle til förswarswerkets iständsät-
tande utbetala 2 millioner R.dr, förblefwe Bor¬
gare Ständet wid sitt redan den 17 dennes fat¬
tade beslut, det Nankc-ns utbetalningar af
200,000 R:dr i wsckan tils widare mätte fort¬
fara, och om sä behöfdcs ökas til 2^0/001 R:dr:
Hwad Hans Kongl. Höghets nädiga yttrandeas
Len >6 dennes anginge!, hade Borgare Ständet
bestutit, det kanco Utstottet stulle ekbälla före¬
skrift, at af Lanllens medel godtgöra de Lil
Riks-
Den 19 Maj. 19Z
RiksDisconten förfallne län: hwad ffuteligen
angar privar läns uptagande af Statswerket,
hade Borgarc-Ständet iLmitterLt denna fräga
til Stats-Utskottet.
Dexutatiouen aftradde, pä öfligt sätt beled¬
sagad.
Uplästes följande
Utdrag af krotocoiiet i ÄZälloff. Borgare-
Ständets plenum den 17 Maj 1809.
S. D. Sedan, i anledning af Hans Kongl.
Höghets Hertigens och Riksföreständarens igär
afton til Talemannen ankomne och i dag uti ätan¬
dets nienum upläste Nädiga Skrifwelse, angä-
ende skyndsamt afslutande af Ständernas under
öfwerläggning förehafwande högst wigtiga ären-
der, och anskaffandet af de til Rikets fredande
och försmak nödige medel, Borgare-Ständet för
sin del fattat det beslut, at öLnco Utskottet bor¬
de anmodas genast efter inhämtad kännedom om
Languen8 tilständ, hos Ständernas ?lena up-
gifwa, huruwida Languen mä kunna lemna den
nndsättning, som nödig blifwer til bestridande
af alla hädanefter ätgaende kostnader i och för
tilbörliga underhäll och besoldande samt
öfrige dithörande courant^ utgifter, intil dest
Riksens Ständer hinna, cm den allmänna Be-
willningen öfwerlagga och bestuta, samt derefter
kunna förordna om behörig ersättning til
<iuen af dest salunda Utgörande förffott; i sam¬
manhang hwarmed Borgare-Ständet äfwen ön¬
skar, at Hans Kongl. Höghet Hertigen Riksfore-
ständaren, pä derom skeende underdänig anmä¬
lan, täcktes anbefalla mederbörande Embetsmän,
25 at
194 Den 19 Mas.
at til NLnco-Utffcttet ofördröjligen upgifwa För-
swars-A-erkets högst oumgängliga behof af pen¬
ningar, pä det tilräcklige uplysningar mä wara
för handen och besluten winna en derefter läm¬
pad fullständighet. At som, efter hwad Borgare-
Ständet har sig bekant, en wist summa pennin¬
gar, med Herrar Lanco Fullmägtiges bifall, i
hwarje wecka blifwit, sedan den timade Rege-
ments-förandringen, och ännu blifwer af L»n-
guLii, genom Rik6-vi8cont-3Lerket, såsom län
til Stats-Wcrket, i förenämde ändamäl utgif-
wen, sä borde ock Languen, med desie läns utgif-
wande, pä enahanda sätt än widare och oafbru¬
tet fortfara, intil desi Riksens Ständer komma
i författning at derom annorlunda förordna:
vä) ändteligen, at, efter Borgare-Ständets tan¬
kar, et särstildt Utstött, til öfwcrseende af Ri¬
kets binLNLer, ju förr desi heldre borde tilsättas,
hwilket Utstött med möjligaste ordning ochstpnd-
samhet samlar nödiga underrättelser för at til
Riksens Ständer upgifwa Rikets egentliga be¬
hof, och sämedelst sätta Ständerne i tilfälle, at
med noggranhet erfara bristerne, och til deras
afhjelpande pätänka lämplige utwägar, sä an-
säg Borgare-Ständet sig böra detta sit bestut
wordsamt och wänligen communicera Högloft.
Ridderstapet och Adeln samt de öfrige Med Stän¬
den, jemte den underrättelse, at efter det Bor¬
gare Ständet i dag fatt emottaga en Deputation
af Ridderstapet och Adeln, som lemnat Ständet
del af Adelns bestut ej mindre i föregäende äm¬
ne, än angående et til inrättande sä kalladt Be-
willnings-Utstott, hade Borqare^Ständet, hwad
sistnämde omständighet beträffar, med Högloft.
Ridderstapet och Adeln sig förenat, samt fast-
siällt, at, pä lika sätt, som angäends LedamZ-
Den 19 Maj. 195
terne i Lanco-Utskottet förut iakttagit är, skulle
af Borgare Ständet utses hälften af det antal,
som hos Ridderffapet och Adeln, eller tolf Leda¬
möter, uti Bewillnings-Utskottet. Stockholm
sorn efwan
Kx krotocollcr
bl. ketsr8on.
Upbrötos k:iectcirsrnL8 Wal listor til Leda¬
möter i Bewillnings-Utskottet efter Friherre
Kurck, Friherre Leäerl^slm och Herr vouc>cent,
dä i deras ställe följande Herrar befunnos wa¬
ra utnämde, nemligen Friherre ^arl.
Förste Stallmästare bos Hans Kongl. Höghet
Hertigen af Södermanland; Friherre akWetter-
Ltecit, Lric, Landshöfding och Herr kaskull,
Fullmägtig Friherre KlUencrLntL, goban vvu.
Kelm, lvla^or.
Herr Laron och Landtmarskalken an¬
mälte, at Herrstad, ^nton, affagt sig at wa¬
ra Ledamot i Riddarhus-Utskottet, hwarföre Her¬
rar Llectorer af tredje Ll-I88en anmodades at
wälja en annan i hans ställe.
Upbrötos Liectorernas listor til wal af Le¬
damöter i Stats-Utskottet, och befunnos bertil
wara utsedde »följande Herrar.
Af Forsta Llassen.
N-o
78 Grefwe illLrä, fullmägtig Friherre Llem<
minA, L1LS8, Kfwerste Kammarjunkare,
Riddare af Kongl. Nordstjerne-Oräen.
ros Herr Grefwe Uuutb, Lric, En af Rikets
Herrar m. m. 110,
196 Dcn 19 Maj.
Nio
i -o Hr Friherre laude, Larl, Kammarherre»
883 Hk Friherre Lilfversckölä, dlil8, Major.
af Andra LIas86n:
N-.o
408 Hr In1je8trönr, facod, LapiMine.
478 Hr krint^enskölö, ^xe,, Major.
1940 Hr lerLnieäsn-, Lregric, Vice kresiäent,
Lommenäsur af Kongl. Swärds-Oräen.
L948 Hk von Ln§e8trönr, lar8, Lant2li-Lr(;8i-
cjent, Lommenäeur afKongl. Nordstierne
Oräen.
af Tredje Lia880n.
N:o
983 Hr Lronacker, Fullm. Hr ^clker8parro,
6eorA, Hfwersle-lleutenant, H)fwer-^ä-
intant, Ridd. af Kongl. Swärds-Oräen.
1024 Hr ^aIlEN8tjnrna, Fllllmägtig Hr6rixen-
rvalä, facod Lr-c, Hswersle-Lieutenant^
Riddare afKongl Swärds-Oräen.
1170 Hr 8tjern8tröm, Fullmägtig Herr Grefwe
körner, ^golpd, Lavailler.
L0V4 Hr 8cdult2 von 8cdu1t2enlreiw, Oavicl,
krofe880r. R. W. O.
Herr Laron och Landtmarskalken til-
kännagaf, at Lxpe6ition3-86creteraren Larl lVl.
8cdoerding jnleMNat et Memorial, sä lpdande:
E)dmjukt Memorial!
Wid en Statshwälfnittg af sä omanlig hän¬
delse, som den nu H06 otz timade, uvfordras sä
LKUosoxtien sorn Medborgaren at betrakta or¬
sa-
Den 19 Maj. 19?
sakerna bertil och at, sedan de säkert äro fund-
na, önska deras uphöraude säsonr enda och rät¬
ta medlet at gifwa lugn, frihet och säkerhet för
framtiden sä ät Regenten som ät undersåten.
Kastom wi en fördomsfri blick pä Fäderneslan¬
dets grundförfattningar sä skole wi der snart
uptäcka bufwud-orsakerna til de händelser, som
inom et halft seeblom träffat detsamma. Bland
de§a räknar jag med stal wart gamla, förwick-
lade, otillräckliga och högst förfördelande Lonwi-
dution8 sätt, hwars afskasfande, sa Regent sorn
undersäten af alla Ständ böra önska, emedan
dest widmagthällande aldrig upbörer at med mist-
nöje wäpna Medborgare mot Medborgare, un¬
dersäten mot den Styrande; alltid werkar otill¬
räcklighet för behofwen och twäng pä lnllu-
Ltrien; med et ord, utarmar samhället utan at
nägonsin kunna gifwa det medel til upkomst.
Ehuru mycket jag är öfwertygad at Rikets
nu församlade Ständer kanna denna sanning och
inse nödwändigheten af en billig och wis än¬
dring härutinnan, synnerligen landets ädlingar
och wise; sä tror jag mig ej illa handla omäf-
wen jag uphöjer en swag röst til Fäderneslan¬
dets räddning frän orsakerne til de hitintils ti-
made ffakningar. Tilläten mig derföre ynnest-
fullt fä i djup wördnad presentera, närlagde
Iilla Ashandling om det naturligaste contribn-
iion.8-sätt, af 60 exemplar, til utdelning inom
Ständet; ödmjukast anhällande om sä mycken
upmärksamhet, at dest innehäll mätte blifwa
med Högloft. Ständernas Bewillnings-Utffott
oommuniceiLät.
I
19Z Den 19 Maj.
I en sak af hen beskaffenhet, som ändriik»
gen af et felaktigt eonrribmions sätt är, kan
man med bästa wilja och högsta kunskap omöje-
lisien undwika at icke förfördela nägon; at icke
sära et eller annat stridande intresse, en urgam¬
mal wana och kär fördom; men jag tror mig
Hafwa gjort det sä litet känbart sorn möjligt
Hr, och för hwad jag ej kunnat undwika hop¬
pas jag sä mycket mer winna Ständets ursäkt,
som jag är öfwertpgad at samtelige resx-crivs
Ständen ej kunna annat än hysa de warmaste
känsior för wärt gemensamma Fäderneslands
rväl, och med nöje uptaga hwarje rättsinnad och
kunnig Medborgares ätgärd til minnande afge»
mensamma syftcmälet för den allmänna önskan.
Som ingenting är naturligare, än at en
sä inskränkt afhandling som närlagda, pä siera
ställen torde förekomma antingen'mörk eller o-
fullständig; sä är jag lika sä beredwillig som
skyldig, at i fall en närmare uplysning öfwer
et och annat ställe skulle behöfwas, munteligen
inför Ständernas Bewillnings-Utffolt närmare
utweckla de mindre tydliga ställens runehäll, an¬
tingen i anseende til deras anwändbarhet eller
til nyttan af deras antagande.
Skulle Närlagdö xroject til et Nytt Contri-
butlons-sätt hafwa den lyckan at hedras med
respective Ständens ädla bifall; sä blifwer det¬
ta höga bifall mig den högsta belöning jag djerfs
mig Luffa. Stockholm den 4 Maj isog.
Larl Schoerbing.
Lxxeäitions. SscrstsrLrs.
Up-
Den 19 Maj. 19S
Uppå gjord proposition reini tteraäes Herr
LcboerbinZs ^semoria! sä wäl som de bilagdö
exemplaren af hans Afhandling til Bewillningö-
Utssottet.
Grefwe De la Qaräie, siacod, yttrade
sig förmoda, at det ej wore med manligt bruk
enligt, at enffilta Män utom Ständen stnae til
desamma med ktemoriawr inkomma: om fadant
tillätes, befarade han, at Riksens Ständer skulls
öfwerhopas af iviemoriawr och Forsing, och de¬
ras öfwerläggningar deraf fördröjas och ofta
dragas ifrän sina egentliga ändamål.
Herr von 8cliult2enbeim, Davicl, som
hade begärt ordet, blef upropad och begpnte at
tala, men blef innan kort afbruten af
en Deputation frän det Högwördige Preste--
Ständet, anförd af Herr Biskopen och Ledamo¬
ten af Kongl. Nordstjerne-Oräen, Docior 1in§-
»taäius, som tilkännagaf, at Preste-Ständet ut¬
malt Ledamöter til Stats-Utffottet, och föreslå-
git at detsamma mätte med en instruktion för¬
ses. Äfmenwäl hade Preste Ständet, efter hällen
Lfwerläggning, för sin del slädnät i det beslut,
at LanLoUts?ottets utlätande rörande försträck¬
ning af 2 lviillioner R:dr til Förswars-merket,
mätte inhämtas, innan det stadgade sina tankar
öfwer den af Ridderskapet och Adeln gjorda pro-
position.
Sedan Depulationen afträdt, yttrade sig
Grefwe ^körner, Larl 6abriel, det hatt,
dä fräga upkom om wäljande af et Stats-Ut-
skott, hade trott at desi göromäl ej skulle blifwa
an-
200 De» 19 Maj.
annat än at öfwerfe Statsverket. För et Ut¬
stött nre-d denna befattning anfäg Herr Grefwen
för fin del någon instrncuon ej wara af nöden,
och Medes ej behöfwa komma i fräga, i annat
fall än om Stats-Utstottet, säsom Herr Grefwen
hade hört berättas, möjligtwis kunde komma at
til et Hemligt Utstött förwandlas. För öfrigt
anmärkte Herr Grefwen, at enligt wanligheten
wid förra Riksdagar hade frägan om lnLtruc-
tioner för Utstött blifwit wäckt och afgjord in¬
nan wal-listorne til Ledamöter blifwit upbrutnc.
Herr Naron och Landtmarfkalken för-
mätte, det Hans Kongl. Höghet Riksförestända-
ren sig pttrat, at om Hans Kongl. Höghet kom-
me at asta et Hemligt Utstött, hade han trodt
det kuuna formeras genom tilökning af nägra
Ledamöter til Stats-Utstottet.
Hans Lxcellence Hr Grefwe Uuuth,
klric, anfäg för sin del nödigt, at utstakas mät-"
te hwaruti Stats-Utstottets göromål stulle
bestå.
Frägan om Instruction för Stats-Utstottet
begärdes pä bordet.
Herr von Schultsenheim, Oavicl. Jag
gjorde wäl wid klenum den 15 dennes, det öd¬
mjuka förbehäll, at mitt Oict-rmen eller reser¬
vation til hrotocoliet ej stulle underkastas nä-
gon ventiRtion; men Herr ^mirrrlen och Lom-
menlleuren hlauckboll' sökte samma dag dere¬
mot göra nägon wederläggning. Jag hörde wäl
mitt namn nämnas, men kunde icke fatta me¬
ningen, utan tänkte tvid krotocolls-justeringen
Närmare fä underrätta ung derom. Jag bewi-
stade
Den 19 Mas. SOL
wistande gärdcigs-plenum till klockan 8 stagen,
dä jag med mänga bortbudne lemnade Rid--
darehusct,- och äfwen en Ledamot för den da¬
gen orsaken Upsköt at Upläsa sitt Memorial;
men underrättad sedan, att krotoLoiis.juses.-
rinZ försiggått, och at Herr diLucKboE
inlcmnat sina tankar ffrifteligen, med ytterli¬
gare nya tillägg och personalisering emot mig;
sä har jag hos Riddarhus.Secreteraren ffaffat
mig tilfälle at fä läsa detta med namn under¬
tecknade victamenz och nödgas nu sanningen
till helgd häremot'anföra nägra ord. Jag ha¬
de nemligen förmodat, at hwar Riksdagsman
hade sig wäl bekant, at irenne Ständs bestut
i Bewittnrngsmäl ej more gällande, och i syn¬
nerhet när skilnaden är sä stor, som imellan
ziffertalcn '-:del och ^:del. Icke eller kan nä-
got Ofwerläggningsmäl ingä i Riksdags-Bestu-
tet, hwaröfwer. icke alla Ständen sig yttrat.
Riksdags-Beflutet af är 1800, sä wäl som
den dcrupxch sig stödjande Lanco-Utskotts.instru.
ctionsn bewisar til fullo sanningen häraf. Ut¬
om dest hade de irenne resxectivs Ständen
blott och allenast welat updraga ät Konungen,
att göra nägon jemkning tvid den allmänt öf-
werenskomna keaiisations grunden, dä sädana
utwägar widtagas kunde, sorn blefrvo för de
skattdragande lindrigare. Men här fick
twärtom, wid den skedda ändringen, hwar oH
en ä 100 R:dr betala 16^ Riksdaler mera,
än af Ständerna bewiljadt war, och, Riks-
gälds-Sedlarne, som den idoge Närings-Jdka-
'L6 ren
L02 Den 19 Max.
ren hade t behäll af sin swett och möda, blest
wo i detsamma minstade i wärde; och fick än¬
nu derutöfwer betala en afgift ä sin lilla sör¬
li ogenhet. Herr /imiralen Drmodar i tillägg-
ningen af sin förra ventilation, at eftergiften
af halfwa förmögenhets-afgiften wore en mot-
swarande stor förtjenst och lindring för det all¬
männa, hwarföre alla Län sägas högtidligen
bafwa tackat, och jag förmodligen äfwen en
Person deribland. Jag will dä först underrätta
ren warda Ledamoten, at ifrän Upsala Län,
hwarestjagär boende, ingen sädan Tacksägelse-
^clreLL afgätt, som wär närwarande wördade
Landshöfdinge besanna kan. Såsom Ledamot
af 18O0 ärs Hemliga Utstött känner jag,
ar Förmögenhets-afgiften blott beflöts at
understödja UealiZationen af en större ZanLO'
Sedel-stock af is millioner Riksdaler, til Nä-
nngarncs understöd. Af Hemliga Utskottets
krotocolls-Uxtract af Len 20 Maj 1300, som
hos samtlige Ständen wunnit bifall, synes
ock att detta sammanstött blott stett widRiks-
gälds-Sedlarnes clt-valvation til z-.del emot l'-del.
Jag unnar Riksens Ständers llangue, som
jag af hjertat älstar, allt hwad det den fatt;
men efter Beslutets strängaste ordalag, hade den
förstjutne halfwa förmögenhets-afgiften bordt witz
N.eali8Ltionen ä§:deliunderdänighetäterbegäras.
Hwem kan wäga nägot inwända emot
den werkställande Högsta Magtens bud. Hwad
jag anfört, har icke stett at öka ^ravamina
emot en olycklig Konung, utan för hwars och
enS
Den 19 Maj. 20Z
ens upstigna olika begrep om ömsesidiga rättighe¬
ter til följe af Säkerhets-^cten. Det angär icke
mig hwad Herr /tmirUen ärnat andraga den
12 dennes; icke eller har den warde Ledamoten
kunnat förespå hwad jag den 12 ärnade an¬
föra den 15 derpäföljande.
Friherre kUemminA, Liaos, utbad sig,
såsom kallad genom Llectorernas wal til Le.
damot i Stats-Utskottet, fä lemna Högloft.
Ridderffapet och Adeln den uplysning, han
nysi sjelf hade erhållit, at wid de Riksdagar
da et Stats-Utftott warit förordnadt, hade för
detsamma blott tysthets-ed, men icke nägon
In3ti-uLtion blifwit föreffrifwen.
Grefwe körner, Larl Ltollan, erin.
drade om den i gär af Grefwe Amilton
wäckte fräga, om en Ilistruction för Bewill-
nings-Utffottet. Såsom utwald Ordförande r
detta Utffott wägade han föreflä, at densam¬
ma mätte snart til afgörande företagas, pä
det Utskottet mätte kunna sättas i werksamhet.
Han wille icke yttra sig om den större eller
mindre nödwändigheten af en sadan instructicm:
om Ridderffapet och Adeln densamma bifölle
skulle Utskottet densamma med fägnad emot¬
taga.
Grefwe Is 6aräie, sacod, yttrade
slg hafwa anlett Grefwe lgamiltons motion
innehälla twänne puncter, den ena att Bewill-
nings-Utffotlet ffulle äläggas inkomma med
Betän-
LV4 Den 19 Ma/.
Betänkande rörande grundemar till Bewillnin-
gens fördelning, och den andra angående Ut¬
stött. Den förra puncten, hwarpä Herr Gref-
lven förut yrkat, ansäge han nyttig och nö¬
dig, men den senare funne han för findé! icke
behöflig.
Grefwe UtLmi! ton, 6ustak ^Vathier,
instämde nti Grefwe äe la 6aräie8 yttrande sä
til wida, at Ivstrnctionen ej innehölle annat,
än at Utstottet ffulle til ?iena yttra sig öfwer
grunderna för Bewillningenö repetition.
Herr Laron och Landtmarffalken
gjorde härefter proposition, at Bewillnings-
Utfkottet stulle äläggas, at til Riksens Stän¬
ders Ulena med et yttrande af sädant innchäll
inkomma.
Bifölls.
Grefwe Utamiiton anhöll, at de öfrige
rexpective Ständen mätte om detta Ridder-
stapets och Adelns Beslut underrättas.
Bifölls; men kunde ej i dag wcrkställas,
emedan de andra Ständen redan wore ätstiljde.
Friherre Uiijsnerant?:, ^olran ^VilLelm,
Jemte det jag förenar mig med Herr !a
6aräis i frägan om Herr Lxpepition8.8ecre-
leraren Lclloerl)inA8 ^lcmorial, heder jagj öd¬
mjukeligen sä tillägga, anhäkan LM proposition:
At aldrig nägot LLemoria! af en enskildt man
utom
Den 19 Maji.
205
utom Ständet, ma kunna upläsas pä Riddare¬
huset, mindre rmnimras til <^on8tiruLivn8 Ut-
stottet, emedan en oberäknelig mängd skulle
kunna inkomma och uptaga hela Riddcrstapets
och Adelns tid; Hwar och en som har en nyt¬
tig tanka at meddela sina medborgare, ager
genom trycket bertil lagenhet, med full wisihet,
at om saken förtjenar upmärksambet, densam¬
ma ofelbart framtränger til allmän kännedom.
Jag yrkar sä mycket mer, at ej Lonstim-
tions-Mssottet mä öfwerhopas med projecter
gf andra medborgare, som jag aldrig bifallit
at klmnonaler af Ståndets Ledamöter skulle
dit remitteras; och det af följande orsak; el¬
vera af twännc mäste hända: antingen ligga
kiemorialernss oläste at i en wrä neddammas;
i hwilket fall Riddcrskapcts och Adelns medlem¬
mar icke njuta tilbörlig aktning, och Ständet
förlorar den nytta, som genom upläsandet pa
Riddarhuset kunnat hämtas: Eller upläsas
verkligen alla till Lonstitutions-dltstottetremit-
leraäe yrojecter; i hwilken händelse Nyg kle-
morialer säkert stola inlemnas, och lika säkert,
det stora allmänna syftemälet, eonstckutionrms
styndesamma utarbetande förfelas. För öfrigt
mä ingen anse hwad här nu anfört är, säsom
förolämpande emot Herr llxyeäitions Lecrete-
raren LchoorbinZ, hwars talanger jag högaktar.
Begärdes pä bordet.
Högloft. Ridderstapet och Adeln ätstiljdes
klockan tre gwart til Tre. Tis-
ros Tisdagen den 23 Maj.
rienum klockan Z12 förmiddagen.
Herr Laron och Landtmarskalken bern-
ställde, om ej Högloft Ridderskapet och Adeln
ffulle anse nödwändigt och rättwist, at lemna för
detta Konungen del af dcn Riks-^ct, hwarige-
nom Konungen och Hans Brästarfwingar äro
förklarade Kronan och arfsrätt dertil fvrlustige,
och om ej denna Lommunicaeion beqwämligast
kunde för sig gä pä det sätt, at Lwänne af alla
fyra Talemännen villimeraäe afffrifter af den¬
na Riks-^-ct öfwersändes til högsta Befälhaf-
waren för Bewakningen pä Gripsholm, Hof-
marffalken, Leneral-äcijutsnten, E^fwersten och
Riddaren Silfversparre, jemte et af Talemännen
undertecknadt Bref, bwaruti Befälhafwaren
ffulle anmodas, at besia bagge afffrifter Kon¬
ungen utställa, som ägde at det ena för sig be¬
hälla, och ä det andra, som til Talemännen
ffulle ätersändas, behaga teckna sit recepisse.
I förmodan, at Högloft Ridderffapet och Adeln
ffulle bifalla denna utwäg, hade Herr Laron och
Landtmarffalken redan anmodat Lxpeclltions-
Utffvttet, at upsätta brcfwet til Efwerste 8ilk>
versparre samt kormulairet Lil recepisse, hwil¬
ka äfwen nu wörö färdige at för Högloft. Rid-
derffapet och Adeln justeras.
Bifölls; och företogs genast fusterioZen
deraf, lydandes desie ^.cter, sorn följer:
"Wälborne Herr Hofmarskalk, Osnerai.
^äjutant, E)fwerste och Riddare af Kongl.Majlis
Swärds-Orcken.
"Til
Den 23 Maj. LO?
^'Til följe af Riksens Ständers idag tagne
Beslut, fa wi nedanjkrefne Landtmarskalk och
Lalemän härmedelst lil HerrHofmarsta!len, 6s-
n«rLi-^.ct^n!in^n, H>fwersten och Riddaren öf¬
werhändö twänne afstrifter af ben Rlks /vcc,
hwarigenom Riksens ständer pä Rikssalen den
10 de dennes, pä anförda skäl ej mindre upsagt
Hans Majit Konung 6v8r I V all tro
och lydno, utan ock förklarat Kongl. Majit och
Desi Bröstarfwingar, sä födda som ofödda, för¬
lustige all rätt til Swensta Kronan; samt til¬
lika anmoda Herr Hofmarstalken, <^o!Eral--Vcl-
Mrniwn, Ofwersten och Riddaren, at berörde
afstrifter Hans. Kongl. Majit inställa, hwaraf
den ena blifwit med den mening försedd, som
kommer at utwisa, det Kongl. Majit deraf del
undfätt, och Medes bör af Konungen egenhän¬
digt undertecknas. Herr Hofmarstalken , OLns-
ra! - HMumnwn , ^siversten och Riddaren beha¬
gade derföre draga behörig försorg, at sädant
warder werkstäldt, och det af Konungen salunda
pästrifna Exemplar til undertecknad Landtmar¬
skalk och Talemän genast ätersändt. Stockholm
den 23 Maj isog."
"Utaf Hofmarstalken, OenerLl-^lljuirtntsnz
Ofwersten och Riddaren Usrs 8iitvLr8p^rr«
har jag i dag emottagit Et lika lydande Exem¬
plar af denna hwilket med min egenhändi¬
ga understrift intygas. Gripsholms Slott den
Maj 1.809."
Gillades; och bestöts, at det nu fattade be¬
slut, tillika med desie stulle med de öfrige
respLLtivs Ständen communicsras.
Gert
Lo3 Den 2Z Maj.
HerrLaron och Landtmarskalken erin-
Lrade, at et ringare antal af Ridderffapets och
Adelns Ledamöter ännu ej undertecknat npsiöe-
rörde Riks-^ct, hwarföro han finge tickännagif-
wa, at denne ^cc ännu til i morgon afton skulls
i Konungens e-rdin-c ligga de äterstäende til han¬
da til underskrift.
Herr Koos, Larl ^clam, önskade, at man
sedermera matte erhälla uvlysniug om, hwilka
personer uraktlätit at densamma underteckna.
Herr Laron och Landtmarskalken före¬
slog, at öfwer dem som tils i morgon afton icke
-undertecknat Riks-^eren, kunde upraltas en för¬
teckning, hwilken sedermera skulle för Ridderska-
pet pch Adeln i» ?wno upläsas.
jSifölls.
ssusteraäss följande
Utdrag af pro^ocollse källit i Höglosi.
Ridderskapets och Adelns kwnum
Len 19 Maj 1309.
b. D. Fann Ridderffapet och Adeln för
sin del angeläget wara, at intil desi Riksens
Ständer i illena fastställt wtai-summan af den
Bewillning de finna nödigt at stadga, och be¬
stämt de wilkor och förbehäll, hwarmed de kun¬
na ätaga sig densamma, Bewillnings Utskottet
mätte äläggas at ofördröjeligen spsielsätta sig
med öfwerwägande och utarbetande af grunder¬
na för den npa Bervitlmngens fördelning, samt.
Den 2Z Maj, Lvg
sä snart sig göra läter, med sit betänkande öf¬
wer detta ämne til Riksens Ständers olena in¬
komma; nti hwilket beflut de öfrige respectivs
Ständen ffulle wänligcn anmodas at med Rid¬
derffapet och Adeln sig förena. Dt supra.
Härefter npropades och afsändes under an¬
förande af Grefwe 8tröm!elt, Dans freäric,
en Deputation, för at meddela de andra Stän¬
den Ridderffapets och Adelns Beflut, rörande
-ommunication af Riks-^.cten, samt VM det Be-
willnings-Utffottet upbragna äliggande.
Upbrotos Herrar Llectorernes af Tredje
classen listor til wal af Ledamot i Niddarbus-
Utffottet efter Herr Lvab, och befanns i hanö
ställe hafwa blifwit wald:
N:o 20^2 Herr Leäerstam, Lustaf, Asiestor.
^usteraäes följande:
Utdrag af krotocollet hällit i Höglofl.
Ridderffapets och Adelns Lieuum den
15 Maj 1809.
S. D. ansäg Ridderffapet och Adeln för sin
del nödigt, at Lanco-Utffvttet ffyndsamt mätte
sättas i werksamhet, och at aderton Ledamöter
deruti för Ridderffapet och Adeln ffulle utwäl-
jas; äfwenledes, at et Utffott til upsättande af
Riksens Ständers expeöitioner mätte förord¬
nas, hwartil et antal af sep Ledamöter förRid-
27 der-
Liv Den s3 Max.
derffapet och Adeln ansägs göratilfpllest;hwar-
vfwer Utdrag af brotocoiiet til de öfrige rc-
LpeLllve Ständcn skulle expeäieras. Ot supra.
Utdrag af krotocoliet hällit i Högloft.
Ridderffapets och Adelns Llenum den
17 Maj 1809.
S. D. Upläsies den lnstruction för Lanco-
Utffottet, jemte ätföljande formulairför tpsthets-
ed, svm wid Riksdagen är 1778 blifrvit för
samma Utskott utfärdad, och wid de efterföljan¬
de Riksdagar af Riksens Ständer erkänd och
gillad. Ridderffapet och Adeln beflöt at för sin
del nu antaga denna luscruction, samt at af
detta beslut ät desi öfrige respective Med-Stän-
der del skulle lemnäs, d/t supra.
Utdrag af krotocoilet hällit i Högloft.
Ridderffapets och Adelns klenum den
17 Maj 1309.
S. D. Ansäg Ridderffapet och Adeln för
sin del angelägit, at et Bervkllnings-Utffott med
det snaraste mätte sättas, hwartil för Ridderffa¬
pet och Adeln et antal af tjugufpra Ledamöter,
r likhet med den sednaste Riksdagens praxis, skulle
förordnas; och hwarom Utdrag af krotocoiiet
ffulle til de öfrige respecrive Ständen utfärdas.
Idit supra.
Utdrag af krotocollet hällit k Högloft.
Ridderffapets och Adelns klenum den
17 Maj rLog.
S. D. I anledning af Hans Kongl. Hög-
. hek
Den 23 Maj. sir
het Riksföreståndarens, uti i dag upläst nädig
skrifwelse til Landtmarstalken gjorde erindran
vm angelägenheten deraf, at, i händelse under¬
handlingar til erhällande af fred ej kunna leda
lil näqra med Rikets heder och säkerhet förenta
ga följder, Hans Kongl Höghet mätte utrustas
med alla til Rikets fredande och förfwar nödi¬
ge samt ännu til betydlig del saknade medel,
beslöt Ridderskapet och Adeln, at Lanco-Utskottet
med det snaraste mätte förordnas, och dest färsta
göromäl blifwa at tilse och med yttrande til Rik¬
sens Ständer inkomma, huruwida .^nguLnkan
mara i belägenhet at, utöfwer de redan bewil-
jade försträckningar, skyndesamt lemna nägot yt¬
terligare biträde med medel til förswarswerkets
underhällande och fortgänq: om bwilket beslut
de öfrige regpsctive Ständcn ffttlle gensm Ut¬
drag af ?rotocollet wänligen underrättas, m
su^rr.
Utdrag af ?rotocoIIst hällit i Högloft.
Ridderskapets och Adelns stenum den
18 Maj 1809.
S. D. kom under öfwerwäqande angelä¬
genheten af et Stats Utskott, och sedan Ridder-
fkapet och Adeln pröfwat nödigt at et sädant
borde förordnas, bestöts derjemte at et antal af
tolf Ledamöter skulle för Ridderskap^ och Adeln
bertil utwäljas; hwarom de öfrige reg^ectivo
Ständen skulle genom Utdrag af LrococoUet
»vänligen underrättas, ve suxrL.
Uplästes följande
Utdrag
212 Den 2Z Maj.
Utdrag af ?l otocoiwc hältet uti Borgare-
Ständets kteuum wid Riksdagen i
Stockholm den 19 Maj 1M9.
Beslut.
Beträffande Högloff. Ridderstapets och'A-
delns proposition om Twä millioner R:drs ut¬
betalning af Lsnguen til nödige kostnader i och
för Rikets Förswarswerks i ständ sättande, sa
anser Borgare-Ständet sig ej kunna deruti in¬
ga, uran förblifwer för sin del wid det yttran¬
de angående sättet at förse Statsverket med
nödige medel, hwilket Borgare Ständer redan
den ,7 de i denne manad afgifwit, samt Hög¬
loft. Ridderstapet och Adeln commnnlcerLt, at
nemligen til nu pressm-Lnclo behof för rlrmeen
och Förswarswerket, Riksens Ständers Lsngue,
til dest Riksens Ständer hinna annorlunda för¬
ordna , bör fortfara, at hwarje mecka utgifwa
den ^umma, som hittills, genom Riks-O^conwn
erbällits, bwilken likwäl mä, i ställe för Twä-
hundrade Tusende R:dr, om och när sä skulle
behöfwas, ökas til Twäkundrade Femtio Tusende;
och sinner Borgare-Ständet sig härtil äga sä
mycket större anledning, som Stats- och Nsnco-
Utffotten inom den tid som skäligen kan atgä,
at til i frägawarande ändamål ckisponerg. hela
den Summa, som Ridderffapet och Adeln före¬
slagit, troligen stola hinna at upgöra en plan
til en ordentligare och mera bestämd reZlerinZ
häraf.
Borgare-Ständet hoppas, at dest respecckvs
Med-Ständer nogsamt lära finna, det Ständet
ifrän
Den 25 Maj. 215
ifrän Riddcrstapet och Adeln för ingen del är
skiljaktigt, i anseende til miljan at styndsamme-
liqen räcka den nödiga hjelpen, utan blott uti
bestammandet af sättet dcrtil, och säledes stola
medgifwa en sadan jemkning i det sednare, wara
med billighet öfverensstämmande. / ,
Dernäst och med anledning ak Hans Kongl.
Höghets Hertigens och Riksföreständarens idag
upläste nådiga yttrande af den ie>:de dennes, an¬
ser Borgare Ständer Lanco Utstottet böra undfä
förestrift at förständiga i antzusn, at icke allenast
til Stats-werket öirecte förskjuta de til förrbe-
rörde ändamäl erforderlige medel, utan ock i den
mon de genom Riks-Djgcout werket förut erhäll-
ne län förfalla, dem af Lammens medel godt¬
göra; hwaremot ilancjuen, til säkerhet derföre,
bör bibehålla det b^potbek afTull-Uirectionens
ansvarighet, som för berörde Discout-län ställd
blifwit.
Sluteligen och hwad angar privata läns
uptagande emot Ständernes ^arantie, och at det
sednare äfwen mä sträckas til de förut och un¬
der loppet af förra och innewarande är, Stats-
werket af privata personer gjorda försträckningar,
bör denna fräga remitteras til det blifwande
Stats-Utstottet at derom ofördröjeligen afgifwa
dest yttrande til Riksens Ständers Eleira, b/c
supra
Lx Lrotocollo
k. ketersoy.
Uplästes
214 Den 23 Maj.
Uplästes Herrar U6Vl8orcrnL8 öfwer krnco-
vch Riksgäldswerken til Riksens Ständer stälda
berättelser om Lanoo-WerketS tilständ wid de
ären 1801, i3o3, i8o3 och 1807 förrättade ko.
vi8ioner, hwilka berättelser skulle med de öfrige
res^ective StättdeN communiceras.
Under läsningen af desie Handlingar ankom
den af Ridderskapet och Adeln afsände
ilonsn, anförd af Grefwe Ltrömrc-lc, som til-
kännagaf, at de öfrige rc-8p?ctiv- Ständen lof-
wat taga de af Ridderskapet och Adeln dem med-
delte beflut med det snaraste under öfwerwägan-
de, och deröfwer genom Dep-mg-tioner astemna
sina yttranden; widare anmältes och emottsgs
<n vLputLtion frän det Wällofl. Borgare Stän¬
der, anförd af Riksdagsmannen ifrän Wester¬
wik Borgmästaren LZZe, som förmäla, at Bor-
gare-Ständet bifallit sä wäl Ridderskapets och
Adelns beslut rörande Bewillnings Utskottets ä-
liggande at yttra sig öfwer grunderne för Be-
tvillningens fördelning, som at pä sätt Riddcr-
fkapet och Adeln föreslagit, lemna Konungen dek
af Rikö-^cten.
ytterligare en veputLtlon ifrän det Hog-
tvördtge Präste-Ständet, under Herr Biskopen
m. m. voll Uo8en8teill« anförande, hwilken til-
kännagaf, at Präste-Ständet instämt med Rid-
derffapet och Adeln i de begge nysiberörde pune-
ler; at Präste-Ständet i frägan om et förskott
ur kLnguen af twä millioner til förswarswerket
hufwudsakligen förblifwit wid sitt redan, i lik¬
het med Ridderskapet och Adeln, fattade beflut,
men i anseende til sättet instämt med hwad Bor-
gare-Ständet i desi krotocoUZ Utdrag af den 19
,Den LZ Maj. 2tS
Maj yttrat; samt ändteligen at Präste-Ständet
ytterligare hemställt om angelägenheten afen
it!8ciuccion för det redan walda Slats-UtffoL-
tet, innan det uti arbete inträder.
Omsider äfwen en Deputation fran det he-
derwarda Lwnde-Ständct, anförd af Riksdags¬
mannen lVlatts ?eKi-88on ifrån Utsund, som gaf
wid handen, at Bonde-Ständet utiBorgare-Stän-
detS pttrande instämt rörande frägan om förskott
af ö-tu^uen til förswarswerket; at Bonde-Stän¬
det bifallit den föreslagna utwägen til Riks-^c.
rens meddelande ät Konungen; och at beträf¬
fande den frägan, at älägga Bewillnings-Utffot-
tet at utarbeta grunderna för BewillningenS
fördelning, hade Bonde-Ständet ansett denna
fräga böra remitteras til Bewillnings-Utskottet,
i anseende til nägra hos Ståndet wäckta be¬
tänkligheter, huruwida sädant kunde werkställas,
innan Lon8titution8-arbetet more färdigt.
I anledning af ätffilliga gjorde anmälnin»
gar at tala upropades
Herr von 8cku1t2snbeiin, Lonrrä Ib.,
som upläste följande til krotocollet:
Wid den lyckliga tidpunct dä SwerigeS
framtida wäl genom en wis Furstes försorg be¬
fästes med en ny Grundlag, bör icke i likhet med
hwad Herr Hof-Jägmästaren von 6reilk redan
i Memorial af den '13 innewarande yttrat, äf¬
wen desi förswar komma i betragtande? Lan¬
dets krafter medgifwa wisit icke en större stäeN-
de pä fredsfot, ware sig wärfwad eller
indelt, än den wi tilförene ägt; men som dock
wid et fredsbrott alltid befunnits otilräcklig.
216 Den 23 Maj.
blifwitökad med Fri-Lor-^ei-, samt sednast med
Lgndtwärn. Detta Landtwärns olycklrga öde
och swaga biträde til landets förswar fordrar
en rättelse i sättet af ^rm<-en8 ortzaoi8!inoii pä
krigsfot, hwilket efter min öfwertygelse endast
genom Lonsutucion^-us åtgärd kan med säker¬
het winnås. Det wore högst förmätit af mig
och äfwen för widlyftigt, at bestämma denna
ortzLlstserion och huruwida iudelnings-werket til
hela sin widd swarar til sit ändamäl i narwa-
rande tider. Jag will blott underställa Ridder-
stapet och Adeln om icke af twä och en half
million merrnistor, hwilka äga widsträckta grän¬
ser at för sivar a, de manbaraste och frän annan
Statens tjenst ledige Z)nglirlgar böra gripa til
wapen i kraft af 0on8tituuvnkn, dä fädernes¬
landet är i fara, och til undwikande af det miss¬
öde Landtwärnet öfwergätt, under påstående
krig il,cx>rpoi'era8 med den resultera och wäl öf-
wade som dä blcfwe deras läromästa¬
re och ledare under et ypperligt befäl, hwilket
Swensta krigsmakten aldrig saknat och som en¬
dast genom desi förtjenst gjort det nwjeligt för
wära små ^rmeer, at motstä och ofta afstä en
mängdubbel stende. En kan i krigsti¬
der sällan blifwa för stor, swaga företag miss¬
lyckas nästan alltid, dä deremot starka äga en
vemotständlig framgäng. Et werksamt och snart
utfördt krig kostar wida mindre blod och pennin¬
gar än et längwarigt och magtlöst. I Rikets
närwarande ställning, omgifwit af hotande sten¬
der, utan hopp at sä snart kunna erhälla und¬
sättning af dess naturligaste Bundsförwandt.
beror wärt öde pä egne krafter: wäl anwände
stall ingen af wära stender wäga stifta ess la¬
gar eller störa dem wi sjelfwe äro i begrepp at
göra oss. Desse
Den 2Z Maj. 217
Deste mine i korthet yttrade tankar önskar
jag ma i likhet med de öfrige Herrar och mäns
^Imnoioater fa öfwerlännäs ttl Oonsncmious-
Utskottets bepröfwande, sa framt de öfwerens-
stämma med Herr Laron och Landtmarskalkens
sanit Högloft. Ridderftapets och Adelns om et
mera kraftigt och förbättrat tilständ af Landets
förswar, hwarom jag i ödmjukhet anhäller Herr
Laron och Landtmarskalken täcktes göra xroyo-
sition.
Kemitteraäe8 til Lonstitutions-Utskottet.
Heyk 8cbinittorIörv, brenning Lbristian
hade inlemnat följande Hietainen, som uplästes.
Dä jag 20 är warit med wid laxöring!-,
dels som Ledamot af Ridderskapet och Adeln,
dels i Landshöfdingens ställe, har jag haft till¬
räcklig tid at lära känna de utfärdade Bewill-
nings-Förordningarne.
Hwad jag der funnit antingen för
widlyftigt och olämpeligt eller mörkt och
otydligt, eller ocksä stridande emot min
öfwertygelse i hwad som beträffar de af
mig ansedda hufwudgrunderna til en rättwis
beskattning, will jag icke anföra, dä jag med alt
förtroende til Högloft. Riksens Ständers nu
walda Bewillnings-Utskott, anser dest Ledamö¬
ters uplysning och erfarenhet i detta wig tiga
ämne, wida öfwerträffande mina; likwä! kan
jag icke dölja min önskan, at den Bewillnings-
Förordning, som nu kommer at utarbetas, icke
mätte äfwentyra samma förklaringar, eller rät¬
tare sagt, sädane förtydningar, hwarfäre de fo-
regäende warit blottställda, genom Kongl. Kam-
28 mar¬
218 Den 23 Maj.
mar-Rättens ärliga anmärkningar. Jag skulle
förebrä mig, om )ag icke nu iakttog tilfället, at
wända en nödwändig upmärksamhet pä de dim¬
mor, liknande et Egyptiskt plägo-mörker, som
Kongl. Kammar-Rätten sä allmänt i bela wart
land utbredt öfwer 1789 och 1800 ärens Be-
willntngs-Förordningar.
Under litel af Kongl. Kammar-RättenS
vl>8ervr,non8-medel hafwa andra heligare lit-
Isi- blifwit förgätne. l3,xei-inF8-män6 ära och
samwete, gifwande kraft ät den ed de swurit,
at utan afseende til personer redeligen iakttaga
Kronans rätt, hafwa icke sällan genom otilbör-
liga anmärkningar blifwit särade; också har den
gihningen uppstätt, at tiläfwentyrs uägot för
warmt nit för en päräknad procent af ob8e»
vLrion8-medlen wällat glömffan af en skyldig
aktning för Riksens Ständers ombud wid la-
xerinALl-ne. Säsdm ojäfaktigt benus och sä
wäl til min egen som flera mina medborgares
tilfredsställelse, will jag framställa en och an¬
nan af Kongl. Kammar-Rättens sista anmärk¬
ningar öfwer laxerinAen i Udre härad af A-
siergöthlands län, hwilka utgingo af Kongl.
Kammar Rättens Första Uevi8ion8.Lontoir den
,26 Maj 1803; de lyda ord frän ord fölunda:
i 20 ob86rvLtion:
"Efter 1 Art. 7 §. af i8oo ärs Bewitl-
nings Förordning böra besuttne och förmögne
ntan undantag upföras til is R:drs 16 §. af¬
gift, och enligt Kongl. Majtts nädiga bref til
Kammar-Collegium af den r Maj 1804, hwilket
genom trycket kommit til allmänhetens kunffap,
vch finnes intagit izz i blLnks senare Sam¬
Den 2Z Maj. 219
ling, kari den, som äger et Säteri, utan un¬
derliggande Frälsehemman likwäl icke annor¬
lunda anses, än säsom besutten i fräga om per¬
sonel bewillning efter ofwannämde 7 §, hwar-
förc med underdånig anledning af högstberörde
nädiga bref, samt Kongl. Kammar-^ollexij all¬
männa circulair-bref af den 6 Maj 180Z, som
innehaller at denna afgift efter 1 Art. 7 § för
Säteri och Frälse jord, bör ägarne päföras, e-
hwad en sadan jord är med stuld beiwärad el¬
ler icke, til betalande anmärkes hwad ncdan-
nämde Säterier enligt Taxerrngs-längderne för
ringa erlagt, nemligen". Här upräknas nu Sä-
teriernes namn och deras agares, fjorton til an¬
talet; nägra fä hafwa likwäl blifwit undan-
tagne, aldeles icke i betraktande af deras swa-
gare beffaffenhet, jemförd mot de andra, utan
lärer stedt af glömsta eller mera 'wigtiga or¬
saker.
När af Lagstiftande magten i Bewillnings-
Förordningen, fem Araäationer nemligen ifrän
iZ R:dr 16 § til 2 R:dr blifwit bestämde, at af
Taperingsmännen lämpas til Säteriernas olika
bestaffcnhet och deras innehafwares mer och min¬
dre förmögna tilständ, och Tareringsmännen ef¬
ter samwete och stn kännedom af arten lämpat
desta ZiLäationer, stulle wäl ingen kunna för¬
moda möjligheten af en sadan wägsamhet, at
Kongl. Kammar' Rätten med 3 R:dr 16 st sä¬
som maximum stulle belägga alla Säterier utan un¬
dantag. Likawäl har försöket stett och Taxerings-
männen i sin förklaring swarat, at om denna
Kammar-Rätts anmärkning af sä obillig och 0-
rättwis bestaffenhet framstaldes inför Thronen,
stulle den derstädes blifwa ansedd säsom en styg-
L2c) Den s.Z Maj.
gelfe — ___ — Kongl. Kammar-Rättens sr..
observation.
"Som öfwerflöds-afgift efter 4 ^rt. 1 Z.
bör erläggas til det högsta pä personen kan be»
löpa efter dest carster, tjenst, rörelse eller för¬
mögenhet; sä prkas, at hwad de uti föregäen-
de punct upräknade Säteri-ägare, mindre än 4
R:dr blifwit päförde, mätte Kongl. Mast och
Kronan ersättas, nemligen" här upräknas ellof-
wa, af hwilka den förste en Major, och den siste,
en fattig afskedad Under-Officer, — nägon an¬
nan contra anmärkning torde här icke behöfwas.
ZA Observation pa§. A18 afffedade
Soldaten Kils Källbom pä Hamra ägor i
Rumskulla socken upföres til afkortning för
1 R-dr 8 § 9 r:st,, men dä det sol. 1936 bilag-
de betyg af 2:ne jäfaktige äboer i Hamra icke
är pä minsta sätt gällande, samt Herr Kyrko¬
herden Olok Kiellbolms meddelade attestatum
endast innebäller at Soldaten Källbom är fat¬
tig, deraf icke följer, at han warit oförmögen
genom arbete bos äboerne i Hamra sig sine
Kronoräntor afbörda, sä anmärkes ofwannäm-
de afkortade summa, at Kongl. Maj:t och Kro¬
nan ersättas med r R:dr 8 st 9 r.st.
Af desta anförda exempel, som bewisa, hu¬
ru Kongl. Kammar-Rätten ansett den förmögne
och den fattige under en lika synpunkt, drager
jag ingen annan slutsats, än den, hwad allmänt
önskas och hoppas, nemligen at nuwarande Lag¬
stiftande magt, mätte efter den uplysning fram¬
farna tider gifwit, wisligcn sätta en gräns mot
alla obilliga och orättwisa anmärkningar öfwer
Taxe-
Den 23 Maj. 221
TareringSmäns pröfning och beslut, och om de
dädanefter blifwa förffonade frän allt ohemult
atal och answar, derutaf icke följer, at cnffilte
medborgare mätte äfwentyra det fasliga ödet at
med mindre förswarsstyrka än en Riksens Stän¬
ders Taperingsrätt oförmodligen kunna upina-
nas af nägon Revisor i Kongl. Kammar-Rät¬
ten, at bäde länge och kostsamt kämpa mot hans
ohemula pästäenden. Dä skulle kan hända icke
utan ffäl befaras, at den sista willan blef wärre
än den första, och at just dä man welat bota en
sjukdom, man genom olämpliga läkemedel grund¬
lagt en swärare. Stockholm den 23 Maj- isog.
plenning Lbrisr. Lclnnitterlö^v.
Herr Larl, yttrade sig hafwa
wid sistledne Riksdag gjort samma morion, rö¬
rande Tareringsmäns ffyddande för answar,
och instämde altsä nu i Herr Lclnnitterlons
yttrande.
Herr scbmitterlövvs Oictamen remitterLäes
til Bewillningsckltffottet.
Friherre Ltgel von psol8tein, Lorlltr
l.nclvisg, utbad sig at Ridderssapet och Adeln
täcktes med tälamod afhöra et Oictamen, som
han nu önffade fä upläft, och hoppades at sä
mycket mera winna tillätelse dertil, som det sä¬
kert ej wore Ridderffapets och Adelns mening,
at betaga sig sin gemensamma rättighet, genom
störande af någon enffilds. Derefter uplästeS
följande desi anförande til ickotocoiiet.
En aktningswärd Ledamot har wäckt fräga
om inrättning'af Förlikniugö-Domstolar. Den
stora
222 Den 2Z Maj.
stora nyttan och nodwändigheten deraf känner
han, den känner ocksä hela allmänheten: en stor
förminskning af onödiga Rättegängar, til intet
annat tjenande, än til lifsuppehälle, jemwäl
ock rikedomars samlande ät en eiL88 af menni-
stkor, för det allmänna lika sä skadlige som kräf¬
tan för menniffokroppen; jag menar ^clvocawi-,
ffulle wara följden häraf: härföre förtjcnar han
allmän erkänsla. Det har deremot warit bade
owäntadt samt upwäckande bäde harm och o-
wilja, at finna personer, som wilja lägga hin¬
der i wägen för sädane förslag, som äsyfta e-
nighet bland folket, och betager illasinnade ut»
wägar, at inleda den enfaldige i kostsamma Rätte¬
gängar, endast för at uppehälla et lif' som är
skadande för Staten: Men öfwer all förmodan
är det, at detta kommer ifrän en man, som inne-
har et af de wigtigaste Embeten wrd Lagskip.
ningen. Jag kan ej sättaifräga, at han emot
bättre metande sökt hindra denna sak; men
twärtom at han är öfwertygad, at alt widDom-
stolarne görrätt och lagligt'til, sa at ingen för¬
bättring derwid tarfwas eller är möjlig. Men
just detta bewisar war olyckliga belägenhet i
denna del och nödwändigheten af rättelse, dä en
sa hög Embetsman kan äga sä liten kännedom,
huru det wid Domstolarne tilgär, at han kan
prisa deras rättwisa, dä hela allmänheten är ense
at wald gär för ratt. Detta är också en na¬
turlig följd deraf at Domare aldrig blifwa straf¬
fade för wrangwisa dommar. Med förlust af
lön är det onda icke botadt; ty den blir flerfal¬
digt rembour86raä : ffrapor tjena också til ingen
ting; detza öfwerantwardas genast ät eldbrasan,
eller kan skamlösheten gä sä långt, at man der¬
med meublerar stna rum, sedan de först blifwit
med
Den 23 Maj. 223
med förgyllda ramar försedde, hwarpä exempel
gifwas. När man gatt sä långt, at heder och
samwete är satt ä sido, gör allmänna föraktet
lika sa liten werkan pä dem, som wattnet man
star pä gäsen. Lindrigare botemedel mot detta
onda än tjenstens förlust, gifwes icke. Herr
Grefwe har sjelf upmanat at upgifwa och
i bewis leda begängna felaktigheter wid Domsio-
larne. Detta kan icke ffe utan undersökning.
5xag tager honom pä orden: mä dä icke hwar-
ken han eller nägon annan rättstaffens Domare
lägga kinder i wägen för en sädan. ^ Det är af
yttersta wigt för dessas ära at en sadan under¬
sökning ster, sedan nu denna fräga är wäckt,
pä det de icke mätte warda förblandade med illa¬
sinnade: Ty gansta mänga redliga, wältänkan-
de och allmän aktning förtjenande män finnas
bland Swensta Domare.
Säsom et bewis til nodwandighetcn af bättre
tilsyn wid Lagstip ningen, fär jag anföra nä-
gra händelser frän den landsort jag är, Skäne.
En man blef dömd at halshuggas; säsom
en sädan grof missgerningsman hällen i häckte
flera mänader. När mälet blef pröfwadt af Öf¬
wer Domaren, befanns brottet kunna försonas
med Sex R:dr.
Ännu olyckligare wörö twänne andra, som
mäste undergä högsta kroppsstraff och sändas pä
fästning, för et brott, som Lagen bestraffar med
åttatio Daler S:mnts böter.
Et groft brottmål ligger änny oafgjordk
wid första In8tantll6n, nu pä nionde äret, och
blir kan hända aldrig afgjordt, alt genom ^.6-
224 Den 2Z Maj.
voc.itcrs mellankomst med dplikt mera. Huru
rättwisan ffipas och huru nödwändig ordnings
äterstallande är i denna wigtiga sak, torde af
denna lilla profbiten inhämtas. Den olycka oä¬
ven osäkerhet til lif och wälfärd, som Sweriges
inbyggare blifwit försatte utt genom Domares
- egenmagt, kan sättas i bredd med krigets olyckor,
och tarfwar derföre den snaraste och kraftigaste
hjelp. Stockholm den 19 Maj 1809.
L. lä. 8tL6l von kIol8teln.
Herr lächou8tolye, sonss Lamuel. Såsom
den nu af en wärd Ledamot uptagne fräga är
as mig wäckt, utbeder jag mig äfwen deröfwer
fa yttra mig; men derjemte, at fä med mit
yttrande upffjuta, til dest Lon8tttutjonen är af¬
gjord.
Herr Laron och Landtmarskalken gjor¬
de proyo8jtton, at hela denna fräga kunde fä
hwila til dest Lon8titnttonen wore antagen, dä
kan hända et Lag-Utffott torde fä dermed sig
befatta.
Bifölls.
Friherre Nannerbkirn, La.1'8 ^Ugn8t,
hade inlemnat et viccamen, sorn nu uplästes,
sä lydande:
Wid ljudet af detta utrop: Fäderneslandet
är i wada, har Ridderstapet och Adeln flera än
en gäng, asidosatt all pröfning, huruwida förle¬
gade afsigter, mistbrukat, oäelgat denna upma-
ning, och endast följt sin ädla drift at bidraga
til Fosterlandets undsättning. Nu är detta ljud
okonst-
Den 2Z Maj. 225
okonstladt, sanning, nöd och fara uttwinga ut¬
ropet, och Fäderneslandets frälsning fordrar up-
offringar. Det ar det första Ständet wärdigt
at föregä med efterdörnen.
Titlffott, hwilka ej kunna utfinnas utan in-
byggarnes betungande med npa Skatter, äro
oundwikliga följder af de genom kriget upkom-
na npa stu Ider. De h a ökas af nödigt förswar.
Förfrvar bcböfrva wi atla för personer och e»
genbom. Da mäste ock alla för personer och e»
gendom bidraga til förswarct.
Pä sadan grund hemställer jag:
At den del af Bcwillning, hwilken wid
upgörandet af en np, lagges pä fast egendom,
fördelas lika pä säteri, Frälse och Dkatte, el¬
ler jord af hwad natur som hälst. Tp lika sä
wisit, som ej förutsedda pälagor icke kunna be¬
stämt och endast ätfölja sä kallad opiivileAle-
r-rci jord, lika sä klart är ock, at en beständig
befrielse derifrän stulle medföra en ej förutsedd
och i obestämde förmoner stigande xroprictL.
2:0 At Ridderstapet och Adeln ätager sig
den LLpimtion, som utgär under namn äf Man¬
talspenningar. Huru länge stall en 0betydlig
penning gora en obehaglig stillnad emellan med¬
lemmar af enahanda samfund.
Om deste bägge andraganden winna Hög¬
loft. Ridderstapcts och Adelns bifall, torde Bc-
willnings-Utstoltet deraf til efterrättelse undfä
del. Ridderstapet och Adeln äger rättighet, at
med biträde af twännc Tolfman godtgöra sig
hos Frälse-Bönder och underhafwande för hos
226 Den 23 Maj.
dem ägande fordringar, utan föregäcndc pröf¬
ning och fastställande af behörig Domstol. Det
är mindre nödigt at undersöka, buruwida den¬
na rättighet är cn qwarlefwa frän den tid Rid-
derstapet och Adeln innehade förlaningar, samt
Don.ö.ätt i Grefwe - och Friherre-skapen, burw
wrda den ännu mistbrukas. Men et mera up-
lpst tidebwarf har stadgat öfwertpgelsen derom,
at i et samhälle alia böra njuta lika skpdd; bo¬
ra winna lika rätt af samma lag.
Jag be nist alier derföre, at Ridderssapct och
Adeln wäl ma kunna hos underhafwande, för
upgifne fordringar, läta genom twänne Tolf-
niän med Pvarstad belägga af deras Egendom;
men at panten ej mä kunna försäljas annor¬
lunda än efter gäldenärens hörande, genom ät*
gärd af wederbörande Lxecucorer, hwilka om
handräckning böra anmodas, sist inom r4 da¬
gars förlopp efter 8ec,ut-8lrt-n8 åläggande, wld
förlust af dennas kraft och werkan. Om detta
winner Ridderffapets och Adelns bifall, torde
en blott afsägelse innefatta all behöflig pioce-
clure.
ÄNNU finnes jord i Riket, hwilken endast
kan innehafwas af wista Medborgare.
Således fär endast Riddcrstapet och Adeln be¬
sitta Säterier, de sä kallade Bergsmän, Bergs-
ruarshemman.
At hwar och en medlem i et samhälle ej
ffulle kunna komma i besittning af inom det¬
samma tilgänglig fast egendom, ätnjula densam¬
ma ätföljande förmåner, upfylla dermed förknip¬
pade sspldigheter, är för begreppet om medber¬
ger-
Den SZ Maj. 227
gerli,qa rättigheter förolämpande, och för den u-
teflutne obilligt. Sädant är äfwen skadligt för
innehafwaren, ty exclusiv rättighet hos witza
at besitta jord är cbiink-ricjus, utan exctu8lV
förmögenhet hos witza at alltid kunna densam¬
ma lösa.
Et ^iclei-LommisZ har cj lika wärde med
den egendom, hwilken af bwem sonr hälst kan
förwärfwas, och den jord, hwilken endast af en
witz Olltss kan innehafwas närmar sig til egen¬
skap af l'ictei-Lomml88 i samma molin ct3886li
til et färre antvl är inskränkt, och förmägan at
förwärfwa saknas hos densammas inäiviäuer.
Jag hemställer derföre, at Ridderskapet och
Adeln fränsäger sig rättigheten, at med andras
uteslutande besitta Säterier, emot det förbehåll,
at det mätte wara hwarje Swensk inbyggare af
bwiken cla88 medborgare han wara ma, obehin¬
dradt, at förwärfwa fast egendom och jord in¬
om Swcriges Rike, af bwad natur som hälst,
och ätnjuta densamma tilbörige förmäner, emot
upfyllande af dermed förknippade skyldigheter.
Om detta anförande winner Ridderskapets
och Adelns bifall, fordras samtelige Riks-Stän-
dens instämmande deruti samt Konungens höga
8-lnction. Ty i samma ordning 1'tjvile!;ier til-
komma t samma ordning mäste de gä tilbaka.
lk,.
Begärdes pa bordet.
Herr
223 Den 23 Maj.
Herr ^Lmm»,r8köi6, I^orenro, yttrade sig
til alla delar instämma i detta Friherre lanner-
keims yttrande.
Under läsningen af detta victamen hade
blifwit anmäld och emottagen en vsyut-irion i-
frän det Wällofl. Borgare Ständet, anförd af
Riksdagsmannen ifrän Arebro, Herr LominLicc--
Rädet ^row8, som förmälte, at Borgare-Stän-
det ej funnit sig kunna bifalla Präste-Ständets
Yic>y08itl0n om en Inslructioii förStats-Utskot-
tet, emedan detta Utskott icke syntes Borgare-
Ständet wara af den beskaffenhet, at någon in-
su-ucUon för detsamma torde behöfwa äga rum.
Sedermera uplästes följande
Utdrag af krotocoU^t hällit i det Hog-
wördigaPräste-StÄrdet d.2ZMaji8v9.
I frägan om Penninge-förffott til Rikets
Forswar, instämmer Präste Ständet i Högloft.
Rfdderskapcts och Adelns förstag, at Uangu^n
mä hälla Hans Kongl. Höghet L>ertigen och Riks-
Förcständarcn Twä ^lil!ioner Riksdaler Specie
til handa; men tilstyrkrr den af Wällofl. Bor¬
gare Ständet förestagne t>io6ilicLtion, at det mä
ske genom utbetalning af Twähundrade ä Twä-
hundradcFemtiotusende (»ooocx- ä 2^0000) Riks¬
daler i weckan, til dest Lg,nco-Utskottet hunnit
föreflä, och Ständerna ytterligare fastställa, b/-
Iiotbelv och medel til Uan-guens ersättning, och
föregäende af OiscontLn uptagne förffotters om¬
sättning pä Läne-kLnguen.
klx krotocollo
Den 23 Maj. 229
Friherre Leri erström, jacob, upropad,
anförde til brotocollet följande:
Da Rikets Ständer .genom en lycklig Stats-
hwälfning kommit tilsammans at bereda Swe-
riges framtida walfärd, bör ej desi närvarande
uraktlätas.
Genom det olyckliga Krig den förra Rege¬
ringen fört, är war^rmee sä til sägandes up-
löst; desi hastiga organisation är säledes ound-
willig, sa framt ej landet stal lemnäs til stöf¬
ling ät desi fiender.
Det är en absolut nödvändighet, at genom
utskrifning af stridbart folk ur alla Ständ up-
sUta en Xrmee. Men som en olycklig erfaren¬
het wisat osi at Landtwärncts organisation för-
ledit är ej swarat mot ändamälet; proponera^
jag, at alt manskap som upbädas för landets
förswar, bör under Lampagncn införlifwas nied
Rcgemcnterne.
Jag fär bäröfmer anhalla om Herr barons
och Landtmarstalkens proposition, och i fall den
winner bifall, at wära Mcd-Ständer genom en
Deputation och et Utdrag ur brococollet härom
underrättas.
Begärdes pä bordet.
Herr von 8 ebni tsenbeim, Lonrack Ibc-
ocior, anmärkte, at, om denna fräga ladcs pä
bordet, sä blcfwe den ej med de andra Ständen
meddelad, och anhöll derföre om Herr barons
och Landtmarstalkcns proposition, om en sädan
Lommunication l enlighet med Friherre Leger-
ströms begäran. Fri-
230 Den 23 Maj.
Friherre eberström crindrade, at det
af honom föreflagne steg fordrade skyndsamhet,
r anseende til Rikets närwarande belägenhet, och
äsyftade ej någon waraktig inrättning, som kunde
fordra en längre betänketid.
Begärdes ä npo pä bordet.
Herrl^oos, Larl ^äam, upläste til Uro-
wcoller följande:
Wördsamste Memorial!
Hos Herr ltaron och Landtmarskalken samt
Högloft. Ridderskapet och Adeln får jag til tids
minnande ödmjukast hemställa, om det ej är
nyttigt och nödigt sätta et Utskott, hwars enda
göromål borde blifwa, at påtänka samt upgc
nya lämpeliga tilgängar til minskning af mäc
stora Riksskuld, ritan at som hittils endast ge¬
nom manliga bcwillningar lägga hela denna
börda pä nationen, och om hwar och en medbor¬
gare blefwe berättigad at inlemna stna malmen-
ta tankar i dylika ämnen direkte til detta Ut¬
stött, och nämde Utskott bleflve auroriserLgt at
bedömma, hmilka upgifter som ansägos lämpe-
lige och förenligc med ändamälct och warande
npttige författningar och säledes wärdige at
komma under Ständernes midare pröfning; deste
och inga andra Förslag borde nämde Utskott ut¬
arbeta och förbättra samt sucLossive inlemna
til H rus afgörande.
Jag känner nogsamt flere tllgänaar, som
med all billighet'böra tillröra Statswerket; jag
tiltror mig kunna npge projE til nv statt, som
tusenLetalö undersätare önsta sig, utan at anse
sig
Den 2Z Maj. 2Z1
sig dermed betungade, allenast en högst tryckan¬
de föregäcnde omwchg och lids utdrägt blir un¬
danröjd. Jag tror chrom, at Statswcrket kan
och bor draga betydlig nytta as lidens waran de
nojcn och wanlige tidsfördrif, och öfwer fädans
bestattningar riagas aldrig, twärtorn de önstas.
Blir et sädant Ulstott satt, stal det blifwa mig
cn kar skyldighet at stynösannnast författa och
aflemna sädane yro,i-cmr, som efter mit sätt at
tänka, hwarken hos Utskottet eller i u El böra
kunna förkastas.
Begärdes pä bordel.
Herr Urlntrskuiä, kaul, upläfle följande
strijtliga
Anförande til Uroeocollet.
Da Herr Lnron och it»lchoxen Lilfverschölä
för nägra dagar sedan, jemte et grundligt an¬
förande om angelägenheten sa wäl deraf at de
kraftigaste anstalter til rikets förswar emot än
widare til befarande fiendtligheter med möjliga¬
ste styndsamhet blifwa widtagne, som deraf at
för et sa wigtigt föremal, tilräcklige crfordertige
penningar warda anstaffade, derhos i afseende
pä detta senare, tilstyrkte
1:0 At Riksens Högloft. Ständers
mätte anlitas om en penninge-försträckning af
Twa ^lilliou^i R dr Lane» ; och ;:v at pä Kongl.
Stats-Loiieoil-sk stulle öfwerlatas at uptaga pri-
v^w län pä desi förstrifningar, emot b procents
ärlig ränta, samt försäkran til längifwarne bä»
de örn Riksens Ständers answarighet för äter»
betalningen af samma län, och derom, at län-
LZä Den 23 Maj.
gifwarne stola ivara befriade frän all slags Be-
rvillning eller utstpld til Kongl. Maj:t och Kro¬
nan ä slike län; sä mäste jag bekänna, at den
korta tid, som Högloft., Ridderstapct och Adeln
behagade finna deste förslagers öfivermagande
fordra, innan, uppå Högmalborne HerrL^ong
och Landtmarstalkens yropogitian de wunno all¬
mänt bifall, och det jemwäl med den tilläggning,
at den ifrän imnken til erhällande försträcknin¬
gen, uti ingen matto skulle fa anmändas til be¬
talande af förut warande krigsskulder, sä nrycket
mera betog mig tilfälle til närmare betraktelse
af meranämde förftager, som osman omformalte
wigtiga förcmäl under förberörde hastighet, e-
genteligcn ädrog och borde ädraga sig min up-
märksamhct.
Om Högloft. Ridderffapets och Adelns be¬
slut i hela dest , widd, redan hade munnit de
5:ne respsctivi.- Riks-L-tandens bifall, samt irx-
peäiiion til iverkställighet derpä följt; sä hmar¬
ken borde eller kunde jag fördrista mig at der-
rvid nägot widare ^ erindra; men, sä midt jag
fattat, är icke ännu förhällandet sädant; hmar-
före och som beslut uti osconom-sku. ärender ä-
ro af annan bcstastcnhet än uti Doms - eller
Lagfrägor, der^ Domaren icke är tillständigt än¬
dra dest en gang gifna bcfiut, dä deremot det
bwarken rån eller bör misttydas, at mid til er¬
hållande nya uplysningar och skäl rätta eller
jemka hwad som uti osconomckkL angelägenhe¬
ter befiutes, hälst enär såsom förberördt är än¬
nu icke om wcrkställigheten af beslutet någon sx-
xLclirion einaucrat: sä magar hos Högwälborne
Herr ö-iron och Landtmarskalkcn samt Högloft.
Ridderstapct och Adeln jag ödmjukast utbedja
Den 23 Maj. 23Z
wig frihet at i lika ödmjukhet upgifwa och an¬
föra de reNexionel- som mig nuniera förekom¬
mit i afseende pä ostvan mer omförmälta för-
skager och beslut.
At Rikfens Höglob- Ständers Landus mät-
te göra ofwanberörde undsättning med twä mil¬
lioner R:dr tiLiico, kan jag desto mindre haf-
wa nägot at påminna emot, som jag fast häl¬
dre önstar, at denne summa kunde, med iaktta¬
gande af den försigtighet, hwarom jag ock äk
försäkrad at^denne penninge-försträckning icke
mä werka pä Sedelmyntets valeur, förökas,
hälst ä ena sidan, genom länets erhällande af
Lanlleu, Riksstulden Zraveras med mindre ränte-
belopp än genom private län, och ä den andra
såmedelst mindre private län behöstvas, hwil-
ket äter minstar de olägenheter och betänklighe¬
ter, som enligt hwad häk nedanföre förmälas
skal, private län, med de nu förestagne tvilkor,
oundwikligett mäste medföra. Icke til förtigandes,
at dä iMnllen blifwer fordringsägare, äterbetal-
ningstiden bäst kan lämpas efter Rikets inbyg¬
gares nu utblottade, men efter handen ater
kiltägande tilständ.
Men hwad angär dett delett af Högloft.
Riddcrffapct och Adelns beflut, at nemligen utaf
Riksens Ständers Lauks tillgörande försträckning,
nuwarande sä kallade krigsstulder alldeles icke
stola betalas; sä wil jag icke twifla derom, at
Lesie äldre stulder til och Med öfwerstiga Lauco-
försträcknings summan, och at sälunda det med
Lauco länet äsyftade ändamälet warder förfeladt,
om meranämde vennin.getilgäng stulle anwändas
til merberördö äldre skulders godtgörande; men
' 20 jag
234 Den 23 Maj.
jag haller ocksä för miu del färe, ak r och -ned
detsamma de nu til anffaffande nya krigsbehof-
wen, och andre framgent inträffande utgifter,
med Lomans penningar ligenäerLZ, de äldre
fordringsägarne ofelbart böra pä nägot sätt til-
fredsställas, til förekommande af deras billiga
klagan öfwer en bäde mot rättwisa och billighet
siridande behandling.
De äldre krigsssulderne mäste förmodeligen
bestä dels uti Swenffa ^rmöen3 fordringar pä
Fält-tr-lctLMk^nw, löner m. m., dels uti private
fordringar för lefwererade krigsförnödenheter,
som tiläfwentprs, oaktadt betingande emot con¬
tant betalning, för felande pennmge-tilgäng blif-
wit kanffe länge nog siäende oliguiäeraäL.
Hwad de förre eller Swenffa ^rmäens for¬
dringar beträffar, sä har wäl icke mig wetter-
ligen frän den sidan och i denna wäg nägon
klagan eller ansökning hos Riksens Ständer
blifwit in8inneracl, hwilket owedersägeligen gif-
wer et förökadt wädermäle af deste Rikets för-
swarares ädla och patrioti8ka nit och tänkesätt,
i det de icke allenast hjeltemodigt wägatochwä-
ga liff och blod för Fäderneslandet, utan ock
med tälamod widkännas den owäntade och o-
förtjente swära bördan, som Rikets utblottade
tilständ medförer: men mätte icke wi och alle
Swenffe inbyggare, som fä päräkna deste wäre
tappre krigsmäns forswar, för mycket pröfwa
deras tålamod och försätta dem uti än mera
werkeligit lidande. Mä hända at ibland desto
fordringsägare finnas nägre, som genom egen
förmögenhet, kunna dröja med deras fordringar;
men jag är deremot öfwertygad, at de siesta ä-
r»
Den 23 Majs. SZ5
ro i trängande behof, icke blott för sig sjelfwe,
utan äfwen för hustrur och barn, hwilkas kän¬
slor af männernes warelse i fält och osäkerhe¬
ten om deras lif, mäste blifwa desto större, ge¬
nom saknaden af det understöd, som-de haft at
päräkna, om männerne utbekommit deras nu i
fräga warande fordringar och ägt tilfälle deraf
understödja sina anhörige. Och föröfrigt hivar¬
ken kunna eller böra wi mot ssäl och billighet
begära, at krigsmannen stall med lika nit och
tilfredsställelse gä i sitt kall, dä han saknar
hwad honom tilkommer och äfwen behöfwer,
som dä han njuter sin fulla rätt. I betraktan¬
de af allt detta fär jag härmed ödmjukast til-
stprka at af nu til erhällande penninge-tilggn-
gen alla de utaf Swensta Armeen, som pä de¬
ras fält trLctLmenreri m. m. hafwa at fordra,
och flike fordringars utbekommande yrka, med
det första undfä, om icke allt, ätminstone hälf¬
ten deraf, samt sedermera sä fort det sig möjli¬
gen göra läter, Återstoden.
Widkommande äter de fä kallade krigsstul-
derne til xrivaw personer, sä har det beklageli-
gen nog ofta händt, at flere Rikets undersätare
blifwit lidande pä 1e5verkn8Lr af Kongl. Maj:ts
och Kronans behofwer, genom bristande betal¬
ning pä betingade tider; men om desie warit li¬
dande, sä är ock lika ostridigt, at Kongl. Majit
och Kronan just genom et sädant förhällande
wid andra tilfallen mäst widkännas förlust,
först och främst genom saknad kredit och förtro¬
ende: en dyrbar förlust, och dernäst i sä mätt»,
at sä wida, wid andre beting om lskvei-Lnser,
Icckvk!l-Lntsrn6 merendels alltid warit osäkre om
betalningarnes crhättande pä betingade tider; fä
SL6 Den sZ Maj.
hafwa de i samma man wetat at öka sine pri»
ser 12 procent och dcrutöfwer, samt salunda
mångdubbelt öfwer Kronans kostnad, om antin»
gen behofwet för stike 1stveran8er3 ligu-NerLN-
ae blifwit emot ränta UPneAOtieraät, eller lek-
veranterne warit försäkrade, at, wid bristande
penninge-tilgäng, njuta 6 procent ärlig ränta
pä deras fordringar. Detta förhållande, sane
jag förmodar icke kunna til dest werkelighet mot¬
sägas, gifwer mig stäk och anledning, bos Hög-
walborne Herr Laron och Landtmarstalken samt-
Höglofl, Ridderstapet och Adeln ödmjukast fö-
restä;
1:0 At nuwarande fordringsägare för hit»
tils gjorde letveranser af hwarjehanda krigsbe-
hofwer nlgge undfä en half procenrs ränta i
mänaden pä stike fordringar intil dest betalning
följer: och
2:0 At wid hädanefter ffeende enahanda
uphandlingar letveranteurk-rne mätte wid betin»
gens afstutande erhålla försäkran antingen om
contant betalning eller ränta under wäntnings-
tiden. Härigenom stall säkerligen winnås: at
de til närwarande tid pä mangueraN betalning
lidande fordringsägare erhälla en billig tilfreds-
ställclse, i synnerhet om jemwäl deras räknin¬
gar warda af wederhörande acceptera Ne, med
sä bestaffad räntebetalttings-förbindelse, hwari-
genom fordringsägarne blifwa i tilfälle at un»
der tiden dcrä nc^otjera. Widare at de nya
Icckvorantenrerne icke beböfwa uti deras priser
söka och beräkna nägot stadeständ för deras be¬
farade förlust genom lofwad men bristande be¬
talning. och at säsom en följd häraf Kongl.
Maj:L
Den 23 Maj. 23?
Maj:t. och Kronan såmedelst stall tilstyndas en
wida större winst än ventil godtgörande räntan:
och ändteligen at dä salunda, uppå betalningen
för steende letv^ran8Lr, d-6ciit emot ränta fan
erhällan, contance penninge behofwet och uplänin-
gen deraf för det närwarande mäste, uti betydlig
mätto, kunna förminstas.
Rörande än widare det gjorde förslaget
och beslutet, at emot Kongl. Stats-Oomoirecs
revc^LLiupläna penningar, med ofwananförde
för längifwarne förmänlige wilker; sä synes
den frägan aldraförst äga rum: om icke med
denna upläning mä hafwas upstof til detz wer-
keliga behofwet blifwit genom det redan tillför¬
ordnade Stats-Utstottets granstning bestämt och
upgifwit; och hwilket upstof torde finnas desto
mindre äfwentprligt, som berörde granstning
och bestämmelse troligen mäste kunna medhin¬
nas, wida förr än den frän Lanken til förmän-
tande summan 2 millioner N.dr Lanco eller iM
tunnor Guld uti Riksgäldsmynt räknadt ut¬
gått: en summa som, om ocksä utgifterne stulle
l det högsta beräknas til 3 tunnor Guld om
dagen, är tillräcklig för s:ne mänader, hwarun-
der (hwilket jemma! torde komma i betraktande)
sadan önstad förändring torde inträffa, som
minffar Rikets nuwarande penninge-behof och
omsorgen derföre.
Men föröfrigt, och enär penningeläns up-
tagande pä Kongl. Stats-Lontolret8 LeverZer
stal komma til ^verkställighet; sä finner jag wäl
ä ena sidan angelägenheten deraf, at sädane wil¬
ker stadgas, hvarigenom längifwarne finna der-
wid räkning, och ändamälet sämedelst minnes;
men
2S8 Den 23 Maj.
men deremot mäste ock ä den andra pä det sorg-
sälli,gaste hafwas i ögnastgte och öfwerwägas,
om icke en altför stor fördel för läugrfwarnr kan
uti annor wäg rnedfora de stadligaste, följder?
samt i sammanhang dermed , om icke förhopp¬
ning derom mä kunna wara, at oaktadt minsk¬
ning uti de föreflagne upläningswilkoren, Rikets
penningbehof ändock mä kunna erhällas.
Hwad angar det förra eller de til befarande
stadlige följderne af Stais-Lontoirets pennknge-
upläning med för längifwarne betingade försto¬
ra fördelar; sä är det wisscrligen utom all frä-
ga, at mängfaldige, om icke de fleste possessio-
ricter bade pa landet och i städerne innehafwa
intecknade län pä deras egendomar, säsöm ock
at en gansta betydlig del af desse länsummor
tilhöra private personer eller penningmän, hwil¬
ka hittils,^ i brist af förmånligare tilfällen, wa¬
rit föranlätne sälunda placera fina penningar,
stundom äfwen mot ö procents ränta, merendels
med owisshet om länens äterbekommande wid in¬
träffande egna behof, utan lagsökning och pan-
ternes försäljning, lika osäkre om möjligheten
at pä de intccknade reverserne kunna erhälla
län, ofta underkastade olägenheten, at warda in-
wecklade iconcnrser: rnen altid stpldige atwid-
kännas stadgade utstylder pä deras sä beskaffa¬
de cLpitLlsr.
Jemförom nu detta förhållande emot de i-
frägawarande wilkoren wid tilgörande uplänin-
gar pä Stats Lontoirets reverser, at nemligen
längifwarne derföre stola undfå 6 procents ran¬
ta, Riksens Ständers försäkran om betalning,
frihet för Bewillnings - afgift, samt Lilgäng at
Den 23 Maj, 2Z9
pä defle sedlar gora län i Riks-vlsconten, och
med detsamma tilfälle at, wid alla inträffande
förtjenst gifwande händelser, begagna silke re¬
versers innehall. Och hwilken kan rväl wid en
siik enkel jemförelse stadna uti mindsta twekan
eller twifwclsmäl derom, at sistnämde utlänings-
wilkor äro i alla afseende» förmänligare, än ut-
läningen pä fastigheter emot inteckningar? Och
som penningeägaren oförnekligen lemnar sine
penningar pä det ställe, der han med säkerhet i
alt öfrigt finner för sig största fördelen: sä mä¬
ste det ock wara och blifwa utom all fräga, at
atmindstone de fleste penningägarnes pä mindre
fördelaktiga wilkor utlänte penningar med gör¬
ligaste första upsagas, indrifwas och pä för¬
bättrade wilkor omsättas; samt at såsom en be¬
kymmersam och skadlig följd häraf för Rikets
?088L8Li0N3wr, som pä inteckningar innehafwa
xi-ivsw penninglän, längifwarne skynda med
länens inkräfwande och äter utlemnande emot
Kongl Stats ^'oiwoirets reverser, i hwilkcN
händelse, och dä pä enahanda skäl nya län icke
kunna erhällas, de inlecknade fastigheterna mäste
säljas, til kännbaraste underpris för ägaren.
De§e bekymmersamma och skadande följder
förtjena onekeligen den ömaste upmärksamhet;
och de kunna förekommas, om, efter hwad jag
tager mig friheten ödmjukast foresiä:
1:0 Uppä de af Kongl. SLats-Lnntoiret til
uptagande län icke betases högre ränta än
eller aldrahögst 5 procents ränta, samt
9:0 Längifwarne tilförbindaö erlägga lika
bewittning til Staten som uppä andre län; ty
dä bör förmodas at ätminstone de fleste posse.?-
sio>
24o Den 23 Maj.
sionatsr fa behälla deras intecknads läne-sum-
mor om de annars warit uti deras räntebetal¬
ningar LcLurace.
När i fräga warande upläning kommer lil
^verkställighet, skall det säkerligen snan wisa sig,
at oaktadt den af mig föreslagna in,kränkning
uti upläningsuvilkoren, tillräckligt längifware
stola sig anmäla, emedan, utom det flere, som
för 5 prochius ränta hafwa penningar utlänta
emot inteckningar uti fastigheter, pä ofwan an¬
förde skäl finna bättre räkning wid samma me¬
dels flyttning pä Kongl. Stats Oontoirel, ej al¬
lenast de peNNillgemän, soM NU för 3 procent
insätta deras LLpiraloc uti viscontwerkett, kun¬
na med 2 procent räntewinst begagna Stats-
Lontoiretä I<ever8er, dä de erhälläs pä mindre
summor, och kunna til fulla beloppet Uti RikS-
vrsconten belänas, utan ock wid hugkomsten af
hwad för längre tid Lilbaka händt, det otwif-
welaktigt är til förmodandes, at jemwäl en
myckenhet utländste penningar skola öka uplä-
ningssumman.
Detta mit ödmjukaste andragande, hwarutk
jag (korteligen äter uprepadt) wägat tilstyrka
och föreflä:
i:o At de Herrar och Män af Swensta Ar¬
meen, som hafwa fordringar pä deras Fält-
trkrcmmenten och löner, och derföre begära be¬
talning , mätte genast undfå ätminstone hälften
af samma fordringar, och sedermera, med möjli¬
gaste första, äterstöden.
2:0 At fordringsägare för redan lefwerera-
de krigsförnödenheter mätte njuta ränta en half
pro-
Den 25 Maj. /24i
procent i mänaden pä deras fordringar ifrän
dcn tid, dä derefter betingande warit berätti¬
gade fa deras betalning intil dest betalning
folker.
5:0 At wid hädanefter Lil görande beting
om krigsförnödenheter, lLlveranwurerne warda
försäkrade antingen om romant betalning eller
nystberörde räntcgodtgörelse linder wäntnings-
tiden.
4:o At med den ifrägawarande penninge-
upläningcn pä Kongl. Slats-Lontoirecs rever¬
ser, mä hafwas upffof til dell werkeliga behof-
wet blifwit af det tilförordnadc Stats Utffottet
bestämdt och upgifwit, och
6w AL uppä de af Kongl. Stats-Lontoiree
uppå dest reverser -ned Riksens Högloft. Stän¬
ders til riptagande län icke mä beta¬
las mera än högst Z procents ränta, samt at
längifwarne tilförbindas erlägga lika bcwillning
til Staten som för andre län — warder i stör¬
sta ödmjukhet underställt Högwälborne Herr La¬
ron och Landtmarskalkens samt Högloll. Ridder-
skapets och Adelns mogna granskning och om-
pröfwands: hwarjemte jag fluteligen i lika öd-
mjukbet icke allenast anhäller at detta wälmenta
framställande mätte fä uti krorocojlet inflyta,
utan ock hemställer om och huru det mä konrma
til de öfrige 5 ne Hög-respectlve Riks Stän¬
dens kunskap och öfwerlaggmng.
Lades pä bordet.
3i, 02. Gref-
242 Den 25 Maj.
Grefwe De ja Öar 6 is, sacob, dä en Ivis
Regering äterstänkt Swensta Folket en Tryck¬
frihet lika ^vidsträckt med dest Lastningar, tror
jag Ridderstapet och Adeln ej pä et wärdigare
och för dest heder mera rättwisande sätt kan be¬
gagna denna förmän, än genom tryckningen af
Ridderstapets och Adelns vrorocoilsr för i?8y.
Det är en gärd wi are skyldige minnet af de
män, som i wädans stund ej twekadc föra san¬
ningens och frihetens rätta sprak: men jag be-
höfwer ej widlpfttgare orda om en sak som ta¬
lar sä mycket för sig sjelf: jag wägar hoppas
ingen Riddersman skall wägra sitt bifall ät up-
fyllandet af en pligt, hwars uraktlåtande efter-
werlden stulle med stäl hafwa rätt at otz före¬
brå. Jag wägar i anledning häraf bos Herr
Laron och Landtmarstalken begära proposition.
Herr Laron ochLandtmarskalken gjor¬
de härefter proposition om tryckningen af 17^1
ärs orotocoller, hwilken
Bifölls.
Herr von 8cbnl tronholm, vaviä, före-
siog at det enda för 1^00 ärs Riksdag otryck¬
ta ^rococoii af den 28 Maj i nämde ar äfrven
mätte genom trycket allmänt göras.
Herr Laron och Landtmarstalken ut-'
bad sig, at om förhällandet med detta irorocoil
hwilket han ej kände, fä inhemta underrättelse,
innan Riddrrstapet och Adeln derom beslöte.
Ritz-
Den 23 Maj. L4Z
NlddNthUs-äecreteraren anhöll fä gö-
ra den erinvran, at frägan om detta Urococoll
förut more wäckt uti den hos Ridderffapct och
Adeln redan upläste Riksdags - Berättelse frän
Riddarhus vii Lcrionen, och föreslog för sin del,
at densamma för det närwaraNde kunde hwila,
häldst Ridderskapet och Adeln hade sin rätt öppen,
at om ej förr, ätminstonewidRiddarhus-Utskot-
tets betänkande öfwer samma Riksdags berättel¬
se, deröfwer besluta.
Medgafs.
Högloft. RidderffapeL och Adeln ätskiljdes
klockan ^ til s eftermiddagen.
tn kclem krotocollt
6. Lil verstol^is.
Tisdagen den 30 Maj.
klenum klockan 10 förmiddagen.
Herr karon och Landtmarskalken an¬
mälte, det Herr Liliverbjelm. Onst.if lgsnric,
hos Herr Landtmarskalken tilkännagifwit, at
han af det tryckta leni yroroLoliec för den >s:te
Maj funnit sig antecknad säiom den der anmält
sig at tala wid tilfälle af Riks-^cu-n<; justei n§,
anhällandes han nu, at, säsom nägon sädan
anmälning af honom icke blifwit gjord, denna
anteckning i berörde prococoll mätte i Lrococol-
let för denna dag anmärkas säsom et misstag»
Bifölls.
"" " Jur»
L44 Den zo Maj.
su8tera6e8 Nwick-krotoLOllern? föl' hen 1^,
18, 19 och 2Z Maj, samt följande
Utdrag af?rotocollm i Högloft. Ridder-
ffapets cch Adelns klenum den n^rdje
Maj 1809. ,
S. D. Ansäg Ridderffapet och Adeln för
sin del nödigt och rättwist, at del mätte f. d.
Konungen lemnäs af den beslutna och af samto-
liga Riksens Ständer underrecknade Riks-^cr,
hwariqenom Konungen blifwit förklarad Kro¬
nan förlustig, och alla dess Bröst Arfwingar arfs¬
rättighet dertil fränkänd; hwarjemte Ridderffa¬
pet och Adeln fann denna eommunicallon be-
gwämligast kunna för sig ga pä det sätt, at twän-
ne af Lendtmarffalken och Talemännen vicilme-
rsäe afftrifter af denna R ks- '>ct öfwer sändas
til Högsta Be falka swarén för Bewakningen pä
Gripsholm, Hofmarffalkem OeneiLl
Erfwersten och Riddaren af Kongl. Swärdsjö -
äen Herr Isac lli-rrs 8iIfvc;rrxÄr! e, jemte en af
samtelige Talemänncn undertecknad Skrifwelse,
hwarigenom bernälte Befalkafwarc ffulle anmo¬
das,- ät dessa bägge afskriften Konungen Likställa,
som ägde, at det ena för sig bebälla, och ä det
andra behaga teckna sit rc-cep-xs--; skolandes
detta Munda ätecknade Exemplar af merbemälte
Befälhafware til Landtmarffalken och Talcmän-
nen ätersändas. or 8upra.
Herr ocb Landtmarfkalken til-
kännaaaf, at såsom bewis vä werkställigbeten af
Ufsättelse-^.ceeNs meddelande ät f. d. Konungen
skulle nu uvläsas följande i dag med Loistier
ankomne swar i frän Defälhafwaren pä Grips¬
holm,
Den Z0 Maj. 245
holm, Hofmarstalken, (Isnsral ^Vlpitamen m. m.
äiltvsrsp-rrre samt Konungens ä berörde Riks-
egenhändigt tecknade biecepisLs.
Högwälborne Herr Laron och Landtmarstalk,
6i.-nei'Lt-LlLjor och Vommenclenr med Stora Kor¬
set af Kongl. Swärds-Oräen!
Til åtlydnad af Herr Lar n och Landtmar-
ffalkens samt Riksens Högloft. Ständers befall¬
ning och. mig kemnade updrag har jag i närwa-
ro af E)fwerste-Li6utenanten och Riddaren af
Swärds^Orclens Stora Korch Friherre Varl von
Orter, Kfwerste-Lientenanten, Hdfwer-Vcljutan-
tLN och Riddaren Oeorg Reutercrona, samt E)f-
rverfte-l-ieutenLuten, E)fwer-^6jutanten och Rid¬
daren Friherre dustaf von Otter, tilstält f. d.
Hans Maj t Konung IV Hoooxu den
Riksort, bwariqenom Hans Maj t 06) Desi
Brost Arfwingar förklaras all rätt til Swensta
Kronan förlustige, hwilken.4ct för Hans Maj:t
uplästes, och det ena Exemplaret af Konungen
egenhändigt understrefs. I anledning hwaraf
jag härmedelst får til Herr baron och Landtmar-
ffalkcn samma understrifna och bewittnadc Erem-
plar af berörde ^ct öfwersända, med anhällan
at, pä sätt Riksells Högloft. Ständer förordnat,
til Ständens samfälta widLagande ätgärd af-
lemnäs. Med största högaktning har jag den ä-
ran framhärda
Högwälborne Herr Laron?, Landtmarstalkens,
deneral- tVIajorens och Lommencleurens med Stora
Korset af Kongl. Swards-Orllen
ödmjukaste tjenare
Gripsholms Slott I. L. Silfversparre,
Len 29 Maj 1809. HvftMarskalk, Oensru-aäjutE,
Äfwuste och MLdare.
Wi
Z46 Den Zo Maj.
Wi efterskrefne Sweriges Rikets Drotzet,
Marffalk och Ständer, Grefwar, Friberrar, Bi¬
skopar, Ridderskap och Adel, Prästerskap, Bor-
gerffap och Menige Allmow, som til denna
Riksdag i Hufwudstaden Stockholm församla¬
de äro, sa för Ost sjelfwe, som lagligen walds
pch bcfullmägtigade af Wara hemmawarande
Medbroder, Gore wetterligt: Att sedan Wi af
den Höaborne Furste och Herre, Herr ck . ii t.,
Sweriges, Götl es och Wendes Arf-Frrrsts, Her¬
tig af Södermanland, tills widare Sweriges
Rikes Föreståndare w. w. w. Arfwinge till
Norrige, Hertig till Schlesswig Hollstein, Stor-
marn och Ditmarchen, Grefwe till Oldenburg
pch Delmenhorst re. w. till ett Allmänt Riks¬
möte sammankallade blifwit; hafwe Wi dels
af War egen och alle Wäre Medbröders sor?
geliga erfarenhet, dels af de närmare ojäfaktig
ga uplysningar, som härstädes blifwit Ost
meddelade, med listigaste oro och bekymmer in-
hemtat den wadeliga belägenhet, hwaruti Riket,
. sch wäl i anseende till dest inre angelägenheter,
som till dest Stats-förhällanden med Utrikes
Maater, genom mängfaldiga misttag uti all¬
männa ärendernas styrelse blifwit försatt. Wi
, hafwe med känslor, som af hwarje rättsinnig
Medborgare lära delas, funnit: at Rikets fred¬
liga ställning med alla Utrikes Hof och Mag-
ter blifwit af Hans Kongl. Maut 608'!'^?
IV War hittills warande Konung
och Herre, förbytt emot flere ärs krig, som icke
warit af Fäderneslandets egen sak föranledt,
Den 3v Majk. 24?
som utan swärighet kunnat undwikas, som se¬
dan mer än en gäng utan upoffrinqar kunnat
uphöra, och som fluteligen fört till de mäst
förstörande följder: att Rikets för fä är sedan
blomstrande tillständ derigenom blifwrt forwand-
ladtuti allman och enstild nöd; jordbruket be-
röfwadt desi arbetande bänder, handeln afst-an-
nad, näringar och rörelse aftynade, sao-LBcrq-
werken försatte i yttersta wanmagt: at Rikets
allmänna tillgängar blifwit försiösade, Siats-
werket till flera millioner R:dr ffuldsatt, tryc¬
kande bördor af alla stag Landets Jnwänare
pälagde, samt en orättmätig beskattning wida
öfwer allmänna förmägan utffrifwen: att utom
den betydliga del af wärfwade och indelta
Krigsmagten, som i sistförfiutna fälttäg gatt
förlorad, äfwenledes Rikets uppwärande ung¬
dom, som utan tydlig grund af lagarne, till
krigstjenst warit upfordrad,blifwit dels ät kri¬
gets wanliga öden, dels ock förnämligast ät
wanwärd och brister af alla sigg upoffrad: att
först Sweriges Tysta Stater, och korrt deref¬
ter en dyrbar tredjedel af Riket, Stor - Fur¬
stendömet Finland, under en olika strid
emot wida öfwerlagsne fiender, blifwit förlo¬
rade, hwilken senare stora förlust Wi med öm¬
maste tillgifwenhet för Wära Finsta Medbro¬
der, beklage: att oaktadt sä bufwudsakliga o-
lyckor, och omiflkänneliga tecken til hela Ri¬
kets uplösning, Konungen likwäl enständigt
och obewekligen wägrat att i nägra Freds-af-
handlingar ingä, samt i synnerhet förklarat
248 Den §O Maj.
sig aldrig wilja träffa någon slags öfwerens-
kommelse med en Magt af betydligaste infly¬
telse pä fasta landets öden: att under nästför-
flutne wär, Riket uti ett nära wärnlöst till¬
stånd, dlifwit ät oberäkneliga faror öfwerlem-
nadt: samt siuteligcn, att egenmägtiga försök
af Hans Maj:t blifwit gjorde emot Riksens
Stänoers Bank, denna Swensta Folkets ge¬
mensamma heliga tillhörighet. Wid öfwerwä-
gaude af alla desia högst bedröfliga omständig¬
heter, samt med eftersinnande af Wär dyra
plikt att freda och frälsa Fäderneslandet, att
upprätthälla desi sjelfständighet, samt at b ema¬
ra bade allmän och enskild säkerhet hasme Wi
gemensamt funnit: att Samfundsbandet emel¬
lan Konung och Undersätare, af den förre blif¬
wit oäterkalleligen losiadt, samt Desi Ed och
Försäkran sjelfkraft bruten. Wi hafwe ytter¬
ligare öfwerwägat, att, dä allmänt wäl är och
mäste wara högsta lag, denna uti Rikets nu-
warande betänkeliga ställning kräfwer Sweri-
ges styrelse af en fullmyndig Konung; samt
att thy förutan Rikets wador i en framtid lät¬
teligen kunde förnyas, genom efterkommandes
ärfda tänkesätt, samt genom blodsbandet san-
uolika benägenhet at hämnas hwad som till
det allmännas räddning redan stedt eller fram¬
deles företagit warder.
Pä besia högst wigtiga stal och grunder, och
dä dertill kommer Kongl. Masits friwilligt och
Ltwunget afgifne, samt för -Osi denna dag ä
Riks-
Den Zo Maj
249
Rikssalen upplasta egenhändiga Afsägelse-Act,
hwars medwerkan till Wär åtgärd Wi likwal
icke säsom nödwandig anse, hafwe wi enhäl¬
ligt stannat uti följande oryggcliga beslut:
Wi upsäge härmedelst Wär hittills warande
Konung och Herre, 64751^ den IV
Swerige^ Göthes och Wendes Konung re. re. re.
Arfwinge till Dannemark och Norrige, Hertig
till Schleswig Holstein, Stormarn och Ditmar-
sen, Grefwe till Oldenburg och Delmenhorst
re, rc. all undersåtlig tro och lydnad, samt för--
klare bade Honom och Hans Bröstarfwingar,
sä födde som ofödde, förlustige Sweriges. Kro¬
na och Regering nu och för ewärdeliga tider.
Till yttermera wisto att Wi allt- detta fö-
reffrefne, sä belefwat och bestutit, hafwe Wi
Samtelige Swea Rikes Drotzet, Marffalk och
Ständer detta underffrifwit och beseglat, som
ffedde i Stockholm den Tionde dagen i Maji
mänad, Är efter Wär Frelsareö Jesu Christi
börd det Ett Tusende Åttahundrade och' pä
det Nionde.
L. 7V 7^xk:i.v.
Lvea Drot/et. 8ves I^ikos ^asrLklllli»
N:o i. IVI. k. Lrrke. 2. 6urr. Uevenksuxr. Z. lic. 7)c la UcrrHe,
kl. /r^LX.-rir.sv^R.r>.
k. t. UinätmarsIiLlK.
L. 8.
U. 8.
8- lok. 6. Oxearkjerrii.
I.. 8
Ig. Urrl VNKelm Oou^Irs.
N- 8.
12. ölin,-! 8rcnl>ock.
L. 8.
LZ- U. 6cbr. Hcklmcireeri
U. 8.
Ly. Ekkst
2ZO
De» Zo Maj.
29. Grefwe LjelL-,
Fullm. Liss ^Vackimcisler.
1.. 5.
41. Lustaf öonäe.
I.. 8.
46. Larl Olss pijier.
l.. 8
kabian kerken. 60
1.. ö.
6Z. ilug. Ookna.
I.. 8.
ZA. L. Läv. L/Iäenskolps.
I.. 8.
42. äokan »enning c^^IIendorg.
49- o kröliclt. Hl. L. ». posse.
^ ^ I-- 8.
Larl St. Mörner. 61. L. k. viieker.
i-- 2- 1.. 5.
66. p Sparre.
». 8
70. Grefwe »örn af Lansin.
Full,!,, Llass ». p-?lsmk.
l.. 8.
73- Le^onsieät.
». 8.
85
Full!»
78- Grefwe »arä.
tSUlliU. Llaes kleming.
81. Grefwe Lark.
sullm. L. p. -läelsvärä.
1.. 8.
84- L. l>ötVLN.
1.. 8.
86. Lustaf »amilton.
1.. 8.
88. von 8slk.
Fullm. ^.rviä Lric porse.
1.. 8.
go. Larl von »ermansson.
1.. 8.
92. Liss »örn.
». 8.
98 Sine air.
Fullm. kreäric Montgommcrie
». 8.
§9. Orlo k. Vrang».
». 8.
IVA.. 8. af Lgglas.
1.. 8.
167. Mauril? lillingsnor.
1.. 8.
IIO- il. von I.anrlngsliausen> 112.
!.. 8.
I. Lust. Oxenstjerna.
1.. 8.
II. Sixten Sparre. 16. Lnut l^urck.
l- 5. I.. 8.
Ly. Larl Lanäs. Zg. Larl »sionliufvuä.
L. 8. ». 5.
69. Lronl^elm as »aklinge,
FUlllU. Fri!). Lias tOirck.
L. 8.
71. Lkeblaä.
Fullm. Lust. lv. »amilton,
p. s.
75- i-agorkörg.
Fullm. ä- il. kleelvooä.
1.. 8.
80. von Ouken.
Fullm. p. L Lcrsmcäen.
L. 8.
8Z. 0. O Lronscsät.
1.. 8.
. lobert Magnns von posen.
L. 8.
87- Larl Lösts »ösvenkjelm,
L. 8.
89. von »öpken.
lllrrc L^lclenstolps.
».8.
91. kelu Ilä. lLalling,
p. 8.
94- PIuHp Sckverin.
l.. 8.
97. ». kalkenberg,
L. 8.
IYO. Stackelberg
». 8.
ie>2. m. Lunge,
L. 8.
Iv6. ii- k. Slrölntslt.
». 8.
ic>8- L. Ruulk. 109 L. Mörner.
L. 8.
6. O. 'Lanke-
». 8.
». 8.
Otto IKott»
l.. 8.
Z. L. LxLenstjsrna,
L. 8.
17. Lust. kleming.
l. 8.
29. 5. Losenlians,
l.. 8.
Zl.
Den Zo Maj.
ZI. c. L. ^eckrmeistsr. Z/. Dlksx-rre.
I.. 5. Full»,. L. ^ ^nkercrone.
ll. 8.
eo 5. Libbing. 41. O. D. Vrenxei. 49. Lr. lok. rieetv-006.
^ L. 8- I.. 8. L 8.
. ZZ. Le^onskölö. 54. M. il. von Dngern.
§'.stM- 6. L 8rse! von Lolrtei». l«. 8.
I.. 8
-r7. <Hsr. Linci. posse. 50. Lies LZIemb. 62 ll. mörner.
L. 8. k. 8. L 8,
67. llcl. pelbirrki. 6g. L. D. Dggi». ' 76. Kruse ef XLsrckou.
^ l.. 8. l.. 8. HUllM. ?ekr Lkem.
D. 8.
7c, ? 8jökleä. 88. c. Ousr. Lovisin. 105. L. 8trömfelt.
" l.. .7. l.. 8. I. 8.
liv- L. Lsubs. 1,4. ?. kl. Dummerkjelm, I2Z. ll!. palmqvist.
D. 8. qrNVIN L >Ve!6enkjelm. I.. 8.
L. 8.
IZZ. I. L, von 8ckver!n. 1Z4. Lern,. I.. Leöcrkjcim.
L. 8. I.. 8.
176. Leri pr. Lronsreär. 139. ^l°x. von Duben,
I.. 8. L 8.
142. L-^onkjeim. 154- >p-lk. Lenner.
Fullm. Leri 8kiöl<tebkenä. I.' 8-
L. 8.
IZA. c. L. 8reei von »olsrein. IZ8- »- »- von Lisen.
L. 8. ^8.
l66. O. 8ijerncrone. löZ- leen Orrö Lillie.
L 8. , I-., 8-
170. loken Oebriei 8eck. . l8Z- Oustel D 4Ibec!/I>Il.
!.. 8. 8.
184 ^Nll. Koskull. 185. cerl Ollonberg. 187. 5ren 8rure.
II. 8. L 8. ll. 8.
180. Lunek. 101. Leri von Denckverrlr. 192. L. 8leckelbsrg.
ll. 8. ll. 8. ll. 8.
I9Z. ll. O. 0)-IIenkrok. 199- Leri ilrie.n V-rengci.
ll. 8- ll. 8,
20Y. 6. -l. von Lrisenöorill 202. p 18. von Oeäile.
II. ,8. I.. 8.
205. 6. r. ^kerbjeim. 2ll- Lucioll Lsö-rsrrom.
ll. 8. l.. 8.
2IZ. 6u,te5 -lrmlleit, 214. Leri Lunge. 216. L. L bking.
ll. 8. ll 8. ll. 8.
-20. 181. pelrnsrjcrnL. 2SZ Friherre von Nolke».
ll. 8. Fulim. Frih. Viik. Liinkorvsrröm.
ll. 8. '
226. II. O. Oxllsngrenek. ^ 238- L- Liöäersrolxe.
ll. 8. ll. 8. i 4
2.42. Lernekov. 2^1. Kerilirers,
Fullm. Leri il-i. V renge!. Fullm. 6. »I >8 errcrsre^k.
o I.. 8. ll. 8.
2Z2. illers Lkerkjelin. 2Z4. N. il. Djurklo. rZ6. kjern eiri.
ill. 8, ll» 8, l»> 8.
Z4!.
232
Den 3o Maj.
241. von LnntinZskausen. 24Z. von Noxsnäorik.
gullin. Grefwe L. LnntlNAsllLULLN. !L. 5.
24-1' L- LripenstjervL.
L. 8.
L46> Ludv. IVUnclsrström.
I.. 8.
2M. ^.xel rV. lifertr.
L. 8.
SA4. I. Lust. LLgerbjslks.
L. 8.
LZ7- krcöric PK. Klingspor.
L. 8.
L§2. Lurlsf v. 8nltrn.
L. 8.
s6z. L. V. Murcks V. 'Vkurte,nbsr
L. 8.
245. Lngsrkelät.
Fullm. Grefwe I^lelk. >l.x. kslksnber,;.
L. 8.
249- L. 6. LäelsvsrU.
1.. 8.
2ZZ. <ö->rl Oe Leer.
1.. 8.
2^Z. 6. knlkenberA.
1.. 8.
2Z8. Llixen.
Fullm. ^.ä. L. V. 8ckverin.
L. 8.
162. H.xel Klinka vström.
I.. 8.
264. T. Unnsrstsöc.
Fullm. ll. kr. Nevksnskiölä.
I.. 8.
272. 82m. Lust. Hermelin.
L. 8.
276. k. Löven.
L. 8.
286. ^ölermrrk.
Fullin. Frih. LoNile Larl Lrrlson.
L- 8.
27Z. Frih. ^prenxporl.
Fullill. Grefwe c.lLSS Lric lviörnsr.
L. 8.
277. lrisnneriieim. 279. kr. Xnt. XVrnngel nf 8Lusis.
L. 8. L 8.
282. Kuclbeck 2ZZ. Kils 8iIkverscl>jöI6. 289. ket. kkeilL
L. 8. L. 8 I,. 8.
SHO- Otto V. Kasen. 29A. knlksn-ren. 294.' Lr. 7. Lave.
L. 8. FlllllN. ^.xel I7.rmi!lon. L 8.
L. 8.
LIZ- Otto Knmel. 296. Iluurk.
L 8. FUllM. L. v. VkrKrenUorlL.
L. 8.
L97- 7. Liljsncrrntit. Z0I. Llkrist. Lkott. Z04. k. L7. kock.
L 8. L. 8. L. 8.
Z05. Frih. V. Lin-en. Z06. K. ?.lsckleLn. Ilo. V. carpelan.
?Ullw. Louis <is Leer.
L. 8.
ZI2- 7vkrn 7scok <le Leer.
L 8.
Zl6. Lurk. v. 8tc7inLk.
L. 8.
Z22- L. 7k- -^nckiitsvtirö.
L. 8.
^2n. kr. v. Lkrenlisim,
L. 8.
Lric »k VetlCtsreäY
^ L- 8.
L. 8. L. 8.
ZIZ. 8. v. klnten.
L. 8.
Zl y. Lnrl n5 Tlarclin.
L. 8.
Z24. TV!. Kosenblnö.
L. 8.
Z26. L. L. Lngerlieim,
L. 8.
I. Liljekök.
TulLU- /ucob Lronrteät.
L. 5.
4-
Den 3o Maj.
g. OsorA Illkspsrrs.
l.. 8.
4. Llsmlu». 7. L. 8psrrc.
FulllN. L. Ii. Oslmen. I.. 8.
I.. 8.
10. Oust. 800-,. iistl ock L)s§. Ig. Oest. liikbinx.
i.. 8. FulllN. Larl Henr kosrr. I.. 8.
I.. 8.
Z7. liosenstrZIc. IgOg 8jös,jerns.
Fullm. )ok. kr. INsnnerslcsnts. FullM. ^cl. Lscle>
l.- 8. l.. 8.
goZ- 6. 8noils!c/. ZI. lee. Lr. lioos. gz. I.slle.
1.. 8. 1.. 8. FulllN. Lkr. Lle^kenslriölli.
I.. 8.
g4. LI. 6/Ilsncrsutr. 66. 8. 8. I-illjeKöÖlc. 70. 8ven I^-6e.
1.. 8 l.. 8. L. 8.
84. H Ornllvckt. 86. 6. IN. 8tusrk. 87. c. k. 8,-zis.
I.. 8. L. 5. l.. 8.
go. H. I.. Orsks.
l.. 8.
6ust. Hinclr. 8ilfverlijelm.
100. 6. Lusi.
L. 8.
log. ^1. 6. ksllcenberz.
8. 8.
lin. 8smuel Leonlisrä Olise.
I.. 8.
k)I. O. 8. INornsr.
I.. 8.
yn. 8> liverspsrre»
L. 8.
102. Oxkntvucl.
FUllM. Lliss v. Lckrreclt.
l.. 8.
ION. Brinke Lillis.
I.. 8.
121. i- Hjerts.'
l. 8.
126. kele ^x. Lere. rZO. L. 7. INunclc. iZg. I.. Hsmmsrslcölcl.
L. 8 I.. 8. I.. 8.
1Z6. L. ?- ^rnssbjöin. 1^7. t?nsrst /iä- Tlcetrs
I.. 8.
I5N- kinlcenbere.
I. 8.
i7U. 7. Lorbes.
l.. 8.
186 8sl>e!!>jsrts.
FUllM. 6 O. Uggls.
L. 8.
l8N- LeonksrU Lr. kissf.
L. 8.
lk)g. 6erilk Xcl. I^IinI^pvr.
212. L. I. Liliij sf Oszebv.
L. 8.
rro. OliaLitingllolll.
L 8.
rZr. k. ii. 8ölsversrm.
L. 8.
Fullm. Llok Ikre.
l6z. älle O. Holst. 167. ^.äolpir Oeets.
I.. 8. L. 8.
r!>4- Osrl 8ilkvetsvsrll.
L. 8.
187. Larl Hssteslc».
I.. 8.
INZ. 0. 6. Lsck.
L. 8.
igo. 8v!nkulvu6 ss Vesrerg6rlrl.
L. 8.
21g. kismss/.
Fullm. v. Lks».
L. 8
222. Ll- 8tst!c.
L. 8
240. O^IIensvsrxl.
FUllM, kolian lVlsnnLrstsm.
L. 8.
S5».
254 Den 3o Maj.
|
2ZO. krstlr. 6us»5 I.iUjeströni.
|
2Z4' i-ilijecrona.
|
L. 8.
|
FUllM. (i- o. lisuterslLiolll.
7. 8
|
26Z. ^6. CustafklsntinA OvllenbZZa. 222. Olirist. 2e>ov.
|
I.. 8.
|
l.. 8.
|
286. Oust. Henr. lisstsslco.
|
291. ve 6ser.
|
I.. 8.
|
FUllM. 0. -K. O/ilenram.
i.. 8.
|
Z02. L. 6. lijull,ammar.
|
ZI7. ^.6. 8ake!lelt>
|
v. 8.
|
v. 8.
|
Z2Z. lienkerskjölä
|
870 Kuleselär.
|
FullM. Larl 8i1fver!,jelm.
|
FlllllN. Otto Oronsteit.
|
I.. 8.
|
l.. 8.
|
ZgZ. lo!,. L. cie l-aval.
|
ZZI. 0. Kjtti-ndcr§.
|
v. 5. -
|
L. 8.
|
Z87. kiils liens,c ä.lcer5elt.
|
4v6. k. O. kalinekielm.
|
I. 8.
|
v. 8.
|
408. l. lVIalcom vanKv. LilljSsrrLm. 421. L. l. lärnslciolll.
|
I.. 8.
|
L 8.
|
4Z§. ^.. l. 8rierncreuir.
|
442 l. Ii viiron.
|
I. 8.
|
L. 8.
|
446. Ket!,ervoo6
|
447- V^nb!a6.
|
FullM- Ousr. /k. 8ilverstoIvS>
|
L. 8.
|
I.. 8.
|
456. kceäor lVl. /kminoik.
|
4Z8- k. V. ^.rmielk.
|
l.. 8.
|
v. 8.
|
462. 8eb. von Krusenstjerna.
|
47Z!. Larl Oo^et.
|
I. 8.
|
I.. 8.
|
473- Tlxsl krintrenslcölä.
|
491. Kalmberg.
|
I.. 8.
|
Fullm. 0. k. Oo^er.
I.. 8
|
494. Oranokorz.
|
496. Alloin!, 8rI!Iiammse.
|
Fullm. 0. 6. Ovllenstjsrna.
|
v. 8.
|
v. 8.
|
A06. Larl von Quanten.
|
A10. Oralrenlijelm.
|
I.. 8.
|
FUllM. 6. K. 8parre.
v. 8. ^
|
§15 Lälverlelt.
|
419. v. v. Lraltvsnselc.
|
Fullm. Friherre v. LeUersrröm.
|
v. 8.
|
I.. 8.
|
§2Z. c. r. kollilied.
|
§Z6. 6- l- larnelelt.
|
l.. 8.
|
v. 8.
|
Z/g. Klösvsrskjölll.
|
<96. O. V. von kiuniers-
|
Fullin. O. 1. llisellscliöltl.
|
V. 8.
|
I.. 8.
|
6z8- 7olt. Ogneloäk.
|
614. LursnslcjöM.
|
Fullm. i^l. 6- 8lael von llolstein.
|
v. 8.
|
I.. 8.
|
642. von Lecker.
|
655. Olas Ojrllenatllsr,
|
FullM. K. kosse.
|
K. 8.
|
L. 8
|
6Z7. 6- kalmstrur!,.
|
ti6l. Lust. kr. lOinLSlellt-
|
L. 8.
|
I.. 8.
975-
|
Den 3o Maj.
235
6?Z. 8vrntc 6)'IIensperr.
e.. 8.
678- 8H6r.
Fullm. l^ckr Liöniz.
k. 8.
706 kosenmuiler.
Fullm. Frih. L. Lonraä IlZgla.
I.. 8.
674, LILKjölö.
Fullm. Laron L. kr. von 8a»a.
l. 8.
6Z9. LeorZ Lrer». Lrunov.
1.. 8.
7IZ. Lremer.
FUllM. lllbin Lrunäeisrjerna.
I.. 8.
718- O. L. I»ocice. 720. Hlentrcr. 7Z4. keinkoiä "Laude.
I.. 8. I.. 8. I. 8.
74Z. ^ciam Lruce. 749' Allsin von Leräten.
1.. 8. I.- 8.
756. Linäiman. 77l. 8tarentivcdk.
FulllN. Luz;. Lkeisvarä. Fllllm. lacod LecierstrLm.
L. 8. L. 8.
77g. iviannsrfeit. 776. »erman L^IIenkammar.
FulllN. t., von 8tockenström. L. 8.
l.. 8.
778 Leyonanker. 782. Leifrags. 7^9- lläolpk piaan.
Fllllm- iVlannerksim. I.. 8. l., 8.
L. 8.
792. dl. l. Lagerkieim. 815. Lripenskjoili.
1.. 8. Fullm. lokrin Loren Lrixenvalllk.
l.. 8.
818 Leenstjerna.
Fullm. Frid. Lreäric »jerla.
I.. 5.
8Z4. L. 8. ?. 8taei von »öistein.
I.. 8.
84Z. 8nerkcnberA.
FullM. L 8iivcrsloips.
1.. 8.
846 Lkrcnkjeim.
FulllN. kreUric 8,1 versiolpe.
L. 8.
857 Larlström,
LllllM. Frih. 8. ^kerkjelm.
I. 8.
862. l. L. L/Iienkrok.
1.. 8.
86A. Ldrenstrai.
FUlllN. L. kl. 8trZ!s.
L. 8.
879. l L. Lkrencron».
1.. 8.
L97. 6. lövenström,
I.. 8.
922- ^ -^l. öerAkman.
L.8.
82Z. Lustaf L »isbstk.
I.. 8.
8Z9. II. HeknberA.
I. 8.
844. loll- llidreckt LiAercio.
1.. 8.
848 N- L. Vattrsnx.
1.. 8.
861. von Ls-ersclt.
FulllN. L. il-i. l). L/ilenborZ.
L. 8.
86Z- I-S/onsten.
FulllN. lL Leöerström.
I.. 8.
875- I- Lidenvall».
L. 8.
889. Lurumsric.
FulllN. lok. lluZ. 8anäels^ "
1.. 8
gO2. Larl 6/Uenskepp.
1.. 8.
929. L. L. Lronkaxen.
L. 8.
9Zl.
256
Den Zo Maj.
gzi. O. (gripenberg. g^2. von Zrömren.
l.. 8. - FullM. 7. O. Lbrenborg.
I.. 8.
AzZ. 6. k. klupenkelt. g^Z. I. 6. krane. 7. 6. Os kerclie.
gijg. Larl kreilric pfeiff. gZg. 8ablsfelclt.
FullM. kuäv. Ostlok klex>csn;!ejöle!. k. b.
l.. 8.
H04. ll.. Lronrtellt. I?6Z. 6- ^cllerrträle. l8?/. Larlsson.
l.. 5.
188g. kl. von Steyern.
1.. 8.
1g6o. 1. llkontgommeri-
Letierbjelm.
k. 8.
I2U2. kr. kerrmsclen.
1.. 8.
l.. 8. Fullm. k.k (Vrecle.
l.. 8.
Ig 18. 81. 8rrnrrcnfelt
I.. 8.
LIOg. August -4.nelearrvärtl.
k. 8.
IgI2. Korn.
FullM. 6. 8i>tvsr5tolpe.
l.. 8
LIZ2. Larl Olr. ak Klercker. 17Z2. 6. ^.Ulcrberb.
k. 8 k. 8.
2122- K. 1. klauckbolk. 2167. ak puke. I8W. 8lcn piper,
l.. 8. Fullm. Gr. L. 1. (gvllenborg. k. 8.
k. 8.
LOZZ. kl. v. Korenrtsin.
k. 8
212g- kl. ak kartbom,
k. 8.
IZ86. L. k. Lälercreutr.
k. 8.
1671. killjeborn.
FullM. L. XVirgin.
k. 8.
L26l. L. kagerkring.
k. 8.
g8l- (g/llenrkorm.
Fullin. k. o. koricbr.
1.. 8.
98Z. Lronaclesr-
FUlllN. (georg Lalerrparre.
I. 8.
1226. Kiclcicrrebölr!.
FUlllN. Otro O. ^crtkelär.
k. 8-
IO2Z. (gert. (g/l!snpalm.
1.. 8.
I2Z2. Lilienberg.
Aullm. Lurtak kliclUerrtolps.
I.. 8.
I2ZZ. Larl kr. llammrrbielm»
l.. 8.
LI77. ak klalcanroi,.
k. 8.
2IZZ. kl. kUslcrantr-
k.. 8.
LII8 L. O. kagsrbeini.
l. 8.
II2ig. Lurt. kkrenrooill.
k. 8.
2282. kl. lllannsrrkantr.
k. 8."
g82. lleuterlijelm.
k. 8.
gg/. L. ^leerbielm.
^» 9.
1211. Lurtak kagsrcrantr.
k.. 8.
IO2A. pirtolrlcjölc!.
Full!!!, kai), lllontgammskls.
k. 8
I2Z2. Lerner /I. (grorenfelk.
k. 8.
I2ZU. Vallenrtjerns.
§Ulll!>. k. Lr, (grlpenval-lt.
L. 8.
»0Z5.
Den 23 Maj.
tvz§» »VZg. 6. 8tjsn»kdö» IS^Z. 'vd» 6>ss§ier.
l. 8. L. 8. JuliM» pekr Lagorlljsi«..
I.. 8.
lOZL. 8 eli önberg. Ic>6l. Lric 6. rl.ölerbLrS.
Jullin, tt. V. I?-rlljsln,. L, 8.
L. 8.
tbkL. L. Le^srarröai. lo6g. 1» 6. knutll. t27Z> 8ilkvsrs!cjvill.
L. 8. L. 8. L. 8.
1o88> klari Le^önll^ckr. t09r» 6» lk. Lexonmarblt»
l.. 8. l. 8.
1102. L. I.» 1eger!clljöi<l» Ilö7- kl. 6. ^avkztstjerna»
I.. 8. I.» 8.
ilou. kl. V. llkrenborgll. lin. 8ii5verber«.» i i ir. ^>i. 7. Lagerkers,
L. 8. L. 8. L. 8.
IHZ. kl)rl!enllöll. Ii4l. rL. Lagermaritd
JUllM. Lsrllleim LxIIenalcölll. L. 8.
L. 8.
ll6g. von Liiang. Ii7ö. 8tjsrn!trniN.
FullM. 7. O. 8ilvsrstoipe. FUllM. 6. Marner.
L. 8. L. 8.
H7g. LuatafLrankelllt. IlM-klecisrckona. ILL8. 7. LripeNstsäk^
t.- Fullm. L. V. -k5M-n. L. 8.
. l- 8.
I2ZZ. L.. 8. vvn 8lrollircli. re.Ht- NainiLrsNti.
L. 8. FulliN. Lric Lsäerrrröin.
L. 8.
rr^r. L. X. Lllrsnztröin. 6. äe ia Lrangs.
i. 8. L. 8.
!U§§. l. Lreär. 6. V. 8ellanir, irM. Lröiicll. 128^. Leri kappe»
8. Fullm. Virgin. L. 8.
L. 8.
tL88> klari loll. läerlljeiin. -rqr. von Lraunjollan»
L. 8. Fullm. Larl Ilöknebircl.
L. 8.
rZM. 7. Leri Lnvlönrtjsrna. iZoö. Larl 6. 8öklerlljsiSi»
L. 8. L- 8.
rzti.Lr. L/Iienllvcllt. iZin. 7. Veillenlljelni.lziZ. 7.8. Lexonrtolpr»
I. 8. L. 8. L. 8.
IZiZ. 8am. 8tjsrne1<i. iZZd. Korentviat.
L. 8. FullM. rk. O. keurekrlciöilk.
L. 8.
1ZZ7- ikiclllerlljsllcS. rZ47- 7. 8liern!tolpe.
, ,Z5t. lliulli.
. Fullm. k. Ik. Vrangel ,f ^ciinai Tlsnnln».
l.. 8.
1ZA2. L^nxenkjelm. kl. 8!i?vettttäkl<a
FullM. Lki. L. von Lokrsn. L> 8.
L. 8.
,Z78- Lagerbjelke. rM L. Xiliercreuitt
JUllM. klari LeUskrtrllMz l,, 8.
83- 34' ^ ȤS,
2Z3
Den Zo Maj.
lZ93- Tr. kk. 8vec>cn«tjerna.
1404. 7on. Leäersteclk.
I.. 8.
,413. Jokan Lustaf llZfelt.
I. 8.
1418. Läelkerg.
Fullm. Lust. von 8ckantr.
k.. 8.
!435- O. k. kiammarfelt.
1457. Lust. Vackscklager.
IA8. 8v6enstjernÄ.
FullM- D. krissenclorlL
I.. 8.
I4l2- Larl Oanckvarllt.
L. 8.
1417. Larl L. Lkrenkoif.
1.. 8.
1428. kliäcierborg.
FUllM. ^n§- Lrixenvalllt.
I.. 8.
I45Z- Lengt Lars,'
L. 8.
1465. von Ungs.
Fullm. Lars Lust. kersmsäsn.
1.. 8.
1468- Lias 8reät. .1471. I. 6. k^äingsväicl. 1476. H. V- Iliden.
L. 8. I.. 8. L. 8.
1477. Iegerkjelm. 1481. L. kiönig. 1488- k. torenborg.
I.. 8. I. 8. L. 8
148g. Jankuutkeosxarrs. iMZ. Lar!-L v. Lruse. IAOZ. Jok. v. 8etk.
I.. 8. L. 8. I.. 8.
IZOU. N. 8tierngranark. lZOZ. kkam. I§lg, I. I. v.vödeln.
I.. 8. FUllM. I.. »- v. Holl. L. 8.
L. 8.
I§20. 1. O. Lergsnstjsrna. 1524. Lin-Isfelär.
I.. 8. L. 8.
1525- kekr von kkolijn. 1528- L. 6. Lillcnram.
L. 8. L. 8. .
IZZ2. Leie!. i§4Z. Larl IIeöerstjerna. IA.)7. I. I.. v. LreilL
Fullm. Jok. Lilienborg. L. 8. L. 8.
L. 8.
I5§4- Larl kr. von kliLarcll. ises. L. Oaklfelät.
L. 8. L. 8.
IZ57- II. II. Drufva. IZbv- L, Lurt. Lelsing. 1563. Leäerrtrzie.
L. 8.
L. 8. FUllM. I. kersmeäsn.
I.. 8.
l6§8. L. öl. Lraunerkjelm.
I.. 8. ^
1579- V- O. Linllecrona.
L. 8.
I§86- Raab.
Fullm. Lric klack.
L. 8.
1693. Larl ^.xel Voltemar.
L. 8. ^
l6v2- L^llendLZt»
I.. 8.
IZ66- Lröningsrver-l.
L. 8. .
IZ77» Zengerlein.
L. 8.
!Z8o. von Larlsson.
FUllM. Lust. O. Lilljeström.
L. 8.
r592. I. V- Lannerstjerna.
L. 8.
!§97- krieöenreick,
Fullm. di. V. lllrrlrs v. Vurkembere.
L. 8.
1606. Larl klack. 1612. Lrunllelstjerna. l6lZ. keuterskiölä.
L. 8. L. 8. L. 8.
1626. Larl Olivecrona. 1629. L. Vulfcrona. i6ZI. Xnt. 8vad.
L. 8. L. 5. L. 8.
i6zr-,
Den Zo Majk. 2Z9
4§Zr- ?. ^lllerlleim. l6z6. l. kcutsrslsiölkl. 16Z7 kuäbsclc.
I.. 8. I.. 8. FullM.I.. 6. 8iisversrolo^,
L. 8.
1643. 8rrvmlljelm. 1^2- 6, H. dunckel. l6§9- 8, 8vellerstjern».
FvllM. 6. k. <7,rl-son. I.. 8. L. 8.
I. 8.
l66l. 8vsnte lllsur. Larlll. O^llenrlcölc!. 1662.loll. Kicl. i8or6enlslät.
l.. 8. L. 8.
1673. kllrenclou. 1674- Xlinxkeit. 1678- kellr Lstenllsrg.
FUllM- l. 6. ^minoL FullM. L. Liingspor. I.. 8.
1.. 8. I.. 8.
1681. kkrensslll. 1682.8. 6. Lllrenst-lm. 1696- V. Lergsnrträllls.
FlllllN ä.krölick. L. 8. I.. 8.
1657-^4. kioriiencreuir.. Llomcreutr.
1.. 8. FvllM, cllriskian Vrsngs!.
I.. 8.
l/og. (7. 8snä«llljelm. 1712. kllure von Urcllrev.
I.. 8. l.. 8.
171Z. kr. von Loismsn. I72L. Vulfscllmiör.
Fullin. c. L. von bruse. FvllM. 6. ä,. LilljsllSök.
L. 8. l.. 8.
I/LZ. Liintller. 1/23. von (^kristierson.
Fullm. l. -1. kersmrllen. FullM. l.- 8ilversrol»e.
1.. 8. I.. 8.
1726. 6. L. lllsrclls von Viirtenderg, 17^1. k. Volksle.
l.. 8. ^ I.. 8.
1747. L. Vi^elsrjern». 1749. l. V. Lkrsnlleim. 1731. 8ve6enlljeim.
I7§2- von Oltlloff. 1768- v- 8cksven. >757- k-IIberg.
FvllM. 6. -5 8egerstrvm. I.. 8, Full»!. VLkIfelär.
, L. 8. I.. 8.
1760. <7. kcukercrons. 1761. 8lr81enkjelm. 1763. 8. Lruner.
L. 8. FullM-^.relR-ouIttLmilton. I.. 8.
I.. 8.
1768. 8. <7,8cllm!ttcr!Lv. 177^' Oslviz,
1772. c. lll. brummer. 1742. loll.v. 5cllvrrtrsr, 177g. OrI l. llleclc.
I.. 8. l.. 8. I.. 8.
1786. k. Llomstsät. ^789. kreäric kiciäsrlljert,.
I.. 8. I.. 8.
1791. kr. l.övenllielm. 1794' 2- v- Hofsten. 1798. 6. Lruncronil.
L. 8. L. 8. l.. 8.
1824- v. "korns. IZZV- L. l. v. 8ckoting. I842. k. IV!. Läenlljelm^
1.. 8. l.. 8. I.. 8.
>846. L. V. kock. 1848. Lemnel Virgin. 18Z4- L-k. v. Löllnso.
1.. 8. L. 8. I.. 8.
18§6. ^.»ei äs krese. 18§8- V. k. von kngeikLrclt.
1.. 8. L. 8.
1859- Vrsngel -k k-Il. l8Ll. L. von ttLrrmLnsäoiL
FullM. 8. cederström. l.. 8.
1.. 8.
186-.
L6l)
Den Zo Maj.
1862. ki^äsrsteät. 1F6Z. v. ll4arc>u»r6. 1870. v. Rappholt. .
ZUllMM.L.OanclevLrät. FUllM. LL.koos. FUllM. Lr.8.8iIverstoInS.
L. 8. 1.. 8. I.. 8.
1871- Lbrenpobl. l873- L./l. v. lVloria^. 1877- Läv. Larleson.
Fullm. 6. lVI. posse. L. 8. L. 8.
I.. 8.
1878- lills ^lalmsrielät.
L. 8.
1882- k. von Stenhagen.
I,. 8
l88l- Lronsvärä.
Fullm. Ii. 1- af Vellersteät.
L. 8.
i884. L k. llummelkjelm.
I.. 8.
1885. l.. k. Arnell. I8SZ. L. V. lLemna. 1921. I.L.OIivecrsuti!.
re re re
L. 8.
I92Z. Lreärle von koren.
I.. 8.
l§07- vik. Lm, klannerlijert».
1YIA. 5. kechlln.
Frih. vonLävenback.
L. 8.
L. 8. " k. 8.
1926. Lbr. Lngelcrantr.
L. 8.
lyll. ksilantlersltjölä.
Fullin. 6. Lergenslrzie.
k. 8.
1922. ^.chates Larl von klaren.
L. 5.
1925-L. Lhrengranat. I9Z2.1.. ?. Vahlfelt» 19ZI. I. 6. v. Lchsteclt»
re te re
l.. 8." l»> 8
I9Z§. 8. von Stockenström.
1.. 8.
104a. Jaeob "kersmeä-n.
l.. 8.
1948. I. von Lögeström.
L. 8.
-960. 8. v. lVlontgommsr/.
1.. 8.
1963. I. von lVlatern.
L 8.
1967. Holger koseocrankr.
1.. 8.
,977. kl. v. kre^tag.
I.. 8.
I9Z9. O. 6. Silverstolpe.
L. 8.
1947. krsäric Oäencrantr.
L. 8.
1949. I. IVl. von hjörning,
1961- kr. LhrenstrZIs.
L. 8.
1968- Oure. Ankarcrona.
L. 8.
1972. Dan. 8che-lvia.
L. 8.
1978. kaskull.
Fvllm. 1. V. Liljcncrsnkr.
k. 8.
1979.6-L krakel. 1982.6. c.k.kr-tlsnlleim. 198Z. O. li->kenskjAä.
I». 8. I.. 8. I. 8.
1984. I. LI. kckiitrercranlr. 1986. L. 1. 8paI6encrsutit.
I99I. L. k. Skjöläcbranck.
I.. 8.
I995. pehr ak Ljsrkea.
L. 8.
1999- kalkensreät.
Fullm. Lnst. Lexonhufvuä,
L. 5.
I. 8.
1988- 6. ^-il-rrpsrre.
L. 8.
1992. Liss Lagerstråle.
1996. ^.xel al kalen,
1». 8.
2291, L. 6. sk Silläo.
L. 8,
LL02. V- Hisingen
2004»
Den M Maj. 26r
2004. D- von 8ckultrenkeim. 2O2o. 6, >V> (lonrräi.
p. 8. l.. 8.
soo8. tlkrlrtirn rf 8tenkoL 2210- loll. Ii. rf Oeverrtrm.
L. 8. I.. 8.
20IZ.KI. kosenblr-!. 20lb-8. L. Urllsncrsutr. 2218-kskr rfkorselle!.
k. 8. L. 8. L. 8.
2221. Orri Illertrenkjeliil. 2222. L. Ä,. v. Axelson-
l- 8. 8.
222Z. l. L-ermrnsicjölä. 2224- L. O- 8tjern5trm.
L. 8. 4.. 8.
2OZ2. I.!pkrl'6t. L2A4. 6. ^cllsrbrrnt. 22Z7. l. V7rl!en»trn!e.
Fullm. C. L. V. Otter. 1.. 8. " 4. 8.
I.. 8.
22Z8- dl. kr. von 4r»erlö5. 22Z2. 8smnsl von 4roil.
k. 8. I.. 8.
2242. O. dl- 8rn4orskjnI6. 2242.611st. Lsäerstrm. 204A. -^IKr. Ikre.
I. 8. I., 8. 4. 8.
22Z2- ^näsr- I. Hultenkeim. 20Zg. 6ust. von 8cf>eels.
k. 8. I.. 8.
2061. 6. 4rxerdrinZ. 1067, l !Vl. Lrussnstolxs. 2068. rf Orrelii.
1.. 8. 4.8. 8ullm.c.k.rfVlnZzr6.
I.. 8.
20 g. klrnnsrstr?>e. 2271. H. rf pettersen!.
FUlllN- L. V. Kiinzspor. 4. 8.
4. 8.
2072. L< K4rlmskjöl4. 207g. ^.xel Almfelt. 2080, kl. V. Lonov^
k. 8. I.. 8. I.. 8.
2084. rf Hlnorä. 2086. d4. pikbsn. 2088- 6. H,. rf Lkrpmrn,
4. 8. 4. 8.. I.. 8.
L0g6. O. von Höök. 20W. 0. von klrnur.
I.. 8., FUllUI. tlern-.rn rf pettersen!.
k. 8.
LI07. 6. (lusrrfsckölck. 2112. Lrrl lok. 8jökolm.
4- 8. 4- 8.
2118- 6. I.. 8tjernfel<jt. 2118. O. II. 4r»erksim.
4. 8. I.. 8.
2Ilg. IVlelrntlerkjelm. 8122. 0- 14 dkrueirkoik.
FUllUI. Ircod Lälerbetb- 4. 8.
1.. 8.
2121. von lrcoksson. 2122- 4 6. 4i!jerins>m.
Fvllm. ll- 4b. von Hofsten. I.. 8.
L. 8-
2124. k. I.. Lidet. 2127. l. O. 8sZerkeim,. 21A2. rf 4l!srckor>.
1.. 8. 4 8. I- 8.
21Z4- p- printrskölä. 2142- kllric, 4Itlensnrrrs»
4- 8. 4. 8.
2I4Z. 6. k- 8tjernecreutr. 2144. l- 8. Kosensvrr^.
1.. 8. 4 8.
2146. 6. l. Le^eencreutrv 2147. !8l. rk Lktisiiernirr.
4. 8. 4. 8.
8148. Lkr. piLsilsckölä. LIW- Lrrl v. ttok-nkrus-n.
1.. 8. L. 8.
' - . S!AL.
262
Den Zv Maj.
2156. OlokRurenrtam. 2161. lok. sk dellen. Sl6s. Ourr. ak kloälN.
k. 8. k. 8. l.. 8.
L164. 6. ^»Uqvirt. 2l§Z. Lorrlenrtjsrna. Z172. Is. korlcks.
k. 8. FvllM. Frih. 8. kleming. I.. 8.
2I7Z. rk 8cksnkom. 2176. r^x. Lin-lersckälä.
1.. 8. L. 8.
2180. ^nckarsparre. 2l8l. I.. af 8egerstr8m.
Fullm. O. kk. v. 8ckultrsnke!m. k. 8.
1.. 8.
Z182. I. N-nnerstam. 2184. 6. V. »kkibell. 2185. 6.-kllint,
k. 8. k. 8. k. 8.
2186- »s Vakrenclorkki 2187. loir. L6. von kosbotk.
1.. 5. r.. 8.
2188. k. I-. klintsberg. 2189. L. o. ak Nella.
I.. 8.
2Ig0- 0. 6. Helvig,
k. 8.
SIZ2- ^xel Oart. Lrebergsr.
L. 8.
2IgI' Dun. Lrlclcreutr.
2I9Z. kl. Xkerstela.
k. 8.
^L08 r^X. I^IKlDLkON.
Preste-Sländets Taleman.
I.. 8.
Oarl von Rosenrteln. Ikurs heilman. I. L. Ungstaäiur.
k. 8. I.. 8. I.. 8.
k. skaller. l-ulvig NLrner. Nagn. 8lagaslius. OI. Bjurback.
k. 8. k. 8. k. 8. I.. 8.
Oarl O. Lorclin. Llcolaur Oaräell. Oust. Nu^ra)r. Lrn. ^splunl.
1.. 8. I.. 8. k. 8. k. 8.
kekr 8am. Orgren. p. Isac Benström. 8ven ^'ijkman L.son,
I.. 8. I.. 8. k. 8.
L. LImlZvirt. krlc korssen. OIo5 Lambr-eur. k. O. Harlingson.
k. 8. k. 8. k. 8. I.. 8.
81, 8lenkammar» loka» I-oeabom. Llaes N. klvln.
I.. 8. 1.. 8. I.. 8.
Oarl lok. Linor. Daniel Isoren. l. L. Brantenberg. 5etk Vallkvist.
1.. 8. I.. 8. I.. 8. k. 8.
O. Oetrellus. Nstk. kalk. skomar leäeur. Dan. Lokrborg.
1.. 8. I.. 8. k. 8. k. 8.
Lils kr. Ilctrel. Irås Nellgren, peter 8tarck. kekr l. Lasxarson.
k. 8. k. 8. k. 8. l.. 8.
lok- l. Lellman. Okrist. VZKIin. Vilk- kaxe. Ulls Hallström.
k. 8. k. 8. k. 8. k. 8.
§ven 'krancksll. kars likociin. 8v. lok. Orlman, lok. kinNeström.
k. 8. k. 8. k. 8. k- 8.
kär Hlrteät. lokn 0. Ornberg. ^dr. Benström,
k, 8, k. 8» k, 8.
Den 3o Maj.
26Z
k. t. Taleman.
l.. 8-
k. krin?,. Liom. Orl lr. I-rnäberg. Lod. lredin.
I.. 8. I.. 8 I.. 8.
Larl -V6. 6rsvs;miikl. L. k. 8ckönkerr. -lbr. kögel
l.. 8.
1.. lv. kicknsu.
1.. 8
(lire; Lrvec!;on
1.. 8.
kl. L. ksllcmoo.
1.. 8.
kckr Ulslmberg.
1.. 8.
k. k^or;berger.
L. 8.
1. V. svinberg,
l.. 8.
kok. v. Holmer.
1.. 8.
(lori Lurk. krom;.
1.. 8.
Lirg. kr. kotkoil.
L. 8.
8. Lcclerkorg.
L. 8
l. 8ckmidt.
l.. 8.
Ilil; Orrcr.
I.. 8. ll.. 8. l.. 8.
O. l.in<igrsn. kok. llr. lönärork- Ooaicl kber;reio.
l.. 8. I.. 8 -k. 8.
8. ll. 8o»te;;on. Hiclo; klolm. llsn; Llsmsnt-oo.
l.. 8. k. 8. . I.. 8.
>n<i. köo;;on. (lori 6u;r. 8»KI;teen. 8. V-llocksoo.
1.. 8. l.. 8 I . 8.
L. lk. llggs. Don, llllstrrnä. k. 6okn,
I.. 8. l.. 8. l.. 8.
p. Nozk. I,. ll. Ilorling. L. p. 8rAKIo.
L. 8. I.. 8. l.. 8.
1.. ll. Ilorling. Lk. lloolc.. 8. ll. 8onts;;oo.
L. 8. Q 8. I.. 8.
kano; rl6. loklrork. kok. 'ltzon Ilordrrröm,
l.. 8. l.. 8.
kok.8onäkerg. ^.nd. Lorl;l0!lt. k. ?. 8cksn;lröm.
1.. 8. I.. 8. l.. 8.
k. k» Lsvereotr. 8. 6. Holm. Lod. kön;;oo^
1.. 8. l.. 8. l.. 8.
k. O- 8jödin. Leorg 8orbon. Lori Lu;r. krom;.
L. 8. L. 8. I.. 8.
Illick. Lindström. 8irg. kr kotkoll. 6u;r. ll.roolc. 8 6. lirkventtrÄm.
1.. 8. L. 8. L. 8. I.. 8.
kck. kr. Lindrotk, Lori k. lVoKreoberg. kok. Lr. kL^oolin.
I.. 8. I.. 8. k. 8
Kr. Letreliu;. lllickoel lVeidliog. Leorg kindgvi;t. k. llollöodsr.
k. 8. k. 8. k. 8. I.. 8.
(l, O. Lindgren. kok. Lr. koguolin. I.. llommor;teo. L. k. kloström.
1.. 8. I.. 8. I.. 8. l.. 8.
L. l^l. Victorio. Ilil; lu;teliu;. Lori krom;, k. ?»1. korclcmoa.
1.. 8. I.. 8. L. 8. k. 8.
6eorg Lind^ui^. k. k, keverentr. 6u;k. lVoklund. koko lillberg.
1.. 8. l.. 5. I.. 8. I.. 8.
kok. krolin. I-k. öjukr.l kok.k. 6kmrn. Ldom klutk. L. 6. Lindgren.
k. 8. I.. 8. l.. 8. l.. 8. l.. 8.
Lori Ou;t-krom;. 6eorg ll.indgvi;k. 8. kl. 8onre;;on. L.lV. lVerming.
1.. 8. I.. 8. l.. 8. l.. 8.
lVilk. Horster. k. kogk. Ololkoo;. ll. k. lleggrotk. Lurt. LbsrA.
1.. 8. I.. 8. l.. 8. L. 8. l.. 8.
II. L. kollcmrn. Lurt. 8trbecl^. Iliclo; Klolm. 8. Lk- landgren»
1.. 8. l.. 8. l.. 8. L. 8.
Iliclo; k-lrlm, kok, 8ondbsrg. il. Vkxll.
1.. 8. L. 8. L. 8.
864
Den Zo Maj.
L. ödman.
Häby Härad.
L. 8.
,Aiik1 1:.son Köckert
för Örbyhus Härad,
I.. 8.
^n6er5 ^erLson.
söx Älunda Härad,
F. 8.
.1^2 5 0r.88 0ds,
n. ty. Taleman.
1.. 8.
Joli. Lr><?sson.
Lagunda. Hanunda
och Ulleräkers Härader,
L. 8.
Olof Innsson,
för Norunda,
' I.. 8.
Olof landon,
krän Trögd Härad.
1.. 8.
klrlcl-oäln.
frän Frötuna och
Lenna Skeppslag,
I.. 8.
Id!' dti Isson,
i Siarhn.
kric itlairsson.
för CrlinghuEca Harad.
Olof ltlLkkSSon.
frät Bro och Mätä
Meppskag.
k. 8.
Lric l-srsson.
för Wäddö och Häfwerö.
8tspli. 8keplirln;son.
Itnä.srs ksksson,
för!ängh,undra
Härad.
I.. 8.
Fongt k» erson,
för Wadsbo
Härad.
r, 8.
Jonss ^.»gersson,
för Sunnerby
Harad.
k. 8.
8v0n I.3SSS0N.
för Tweta, No och
Wista Härader.
1.. 8.
lonsr Korrterlk.
för Westra Härad,
L.8.
Frie Ericsson.
för Wala. Lfwerr
Tjurbo re.
1.. 8.
Olof Olofsson.
frän Snäsringe
Härad.
r..s,
för Wallentuna
Aärad.
1.. 8.
Ansson.
för Seminghundrg
Härad,
1.. 8.
pettersson.
för Kinnefjärdings.
Härad,
k. 8.
8>kbs Johnssson,
för Ahlbo. Kinnewalds och
Norrwiddinge Härader,
1.. 8.
^n6srs 8sncksten,
för sstra Härad.
I.. 8.
Dan Lnäsrs-on.
Palioge, Rasbo. Wakr
sska Hätaderne.
1.. 8.
lsrsson.
frän QlastdS Härad.
1.. 8
Lrlc Olofsson-
för Lyhundra och
Sjuhundra Harad.
k. 8
Anders a^n6sr550N,
för Närdinghundra
Harad.
D. 8.
Jolisn ^kattsson.
för Frösåkers Harad.
/sn dansson.
för Sollentuna Härad
och Danderyd Skeppslag.
1.. 8.
dtils /tnclersson.
för Kollands,. Wiste
och Äse Harad.
1.. 8.
petter 8vensson.
för Gudhems, Wilske, Wakr
ka och Kåkinds Härader.
' L-8,
kelu Danielsson,
för Konga och Upr
widinge Härader.
k. 8.
^.Nll. koljsnsson,
för -ötzby Härad.
D. 8,
petter Ionsson-
för Norra och Södra
Wedbo Haradcx.
D. 8.
Jon pekrssan.
för gamla Norbergs
Bergslag,
l.. 8.
Olof Olofsson,
för Simtuna.
L, s.
IIZIon persso».
för Wäsby Härad.
I.. 8.
Jod lVIsgnus "Vessing,
för Sieyde och Tuhundra.
Haradex.
D. 8
§smnel OillNerg,
för U erbo Haa
råd-
L. 8.
Lric
Ltic dksttsson.
i Hedler, Wagns¬
bro Harad-
I. 5
/n<js<", pettersson.
för Kindra och Pdre
Härader
1.. 8.
^näeks ^ncierssan.
frän Memmings.
Skärkinds och Ä-
kcrbo Hära.
1.8.
lobsnnes palsson.
frän Gullbergs och'
Bobergs Härader.
I.. 8.
krii-n bronsson,
för Bräbo Hä¬
rad.
8.
stnllers lo»cbimsson<
för Asta Härad.
1.. 8.
Lältrarssoy.
frän Iönsäkers
Härad,
l. 8.
l.sos psrsson.
i Bie för Opounda och
Willättinge Härader.
I.. 8.
Jon !VlZn850N.
frän Redewägs Härad
1.. 8.
Bengt orsson,
i Utbo för Wäne
och Bjarke Hä¬
rader.
p. 8.
^näors Olossson.
Sundals Härad.
ion»; linlcgnsson,
för Tuna Läns, Se«
Medes och Ajpclands
Härader.
I.. 8.
Estter Osnislssan.
Södern,»re.
L»!»,
Den Zo Maj.
^n6ers Iansson. ,
för Norrbo Hä¬
rad.
1.. 8.
llsns persson.
j Hanekinds och Ban¬
kekinds Härad.
1.. 8.
Lsnat 8venjon,
för Wifolka och
Walkebo Hära¬
der
I.. 8.
0-r! dtnxn. lollznrsan.
för Wänga och Hellestads
Bergslag.
1.. 8.
ingers el.n6sesson,
i Gallbo, för Ri¬
singe.
l.8.
k-sr! Lric ^nllerrson.
i Esta Rönö Härad.
1.. 8.
lollsn Hultin.
för Selebo Hä¬
rad.
L. 8
Kallers Olossson,
förDagaHärad- .
L. 8.
petter ^.näersson.
för Kinds Härad,
lu. 8.
A. Oanislsron,
Äs, Gäseneds och
Kullings Mradcr
i Elfborgs Län.
b.. 8.
O. lernon.
för ölands Norra Mot.
L. 8.
865
petter lernström.
för Skinskattebergs
Bcrlags Härad,
ch. 8.
iri. lönsson.
frän Hammar¬
kinds Härad.
1.. 8.
lons Isacsson,
fran Lysings och
Dahls Hära¬
der.
1..8.
Anri. lensson,
i Skrenge, frän
Lstkinds Härad.
1.. 8.
lons Kils-on»
för Göstrings
Härad.
1..8.
lanns Kilsson.
i Hålby frän öster-
och Wester.Räkarne.
p. 8.
wollers persson,
för HLlcbo Hä¬
rad.
1.. 8,
lanns lansson.
för Akers Härad.
L. 8.
^nösrs 8vsnsson.
iSkjängercdförFlun-
dre och Älc Härader.
I.. 8.
6. kricrson.
i Lundby för
Wedbo och Tös-
bo Härader.
1.. 8.
lön lorensson-
ölands Södra Mot.
t.. 5. pedr
Upic paulsson. ^näsrs g,k>!qvlst.
för Walbo Nor- frän L er och Wester Hk-
dals Härad. singen och Wälle Härader-
L- 8. l.: 8.
I^ils ^liisson^ Isräel Hansson.
för Harad- för Norra Möre, Sand»
b.. 8. ochHandbörds Härader.
I. tt. 8.
L66
Den Ao Maj.
ksbr lennon.
Wester Järnbergs
Bergslag.
L. 8.
klcor dl,tk5 ö7ztk55on.
för Ofwan-SiljanS
Fögderi,
k. 5.
k. Oxelberg.
frän Carlskoga
Härad.
L. 8.
8r. kSIrinö.
frän Lindes, Rams¬
bergs, Grythytte och
Hallefors Bergslag.
7.. 5.
Lric kebe-son.
frän örebro och
Glanssammars
Härader,
r.. 8.
^n<ier5 kengkrson.
iWeflingSby Fel¬
lingsbro Härad.
1.. 8.
Uslrel lVI3tt55o.il.
i ölwcrbyn för Fryks-
LalS Härad.
1.. 8.
blxltS IVl3tt550N,
för Grums och
Jötze Harad-
L. 8.
Ivkzgnu- blil550».
för Näs Härad.
1.. 8.
kric LeUzs.
frän Philipstads
Bergslag.
1..8.
Olof Lric55on.
kfrän Norra Hel¬
singland.
I,. 8.
kebr 7oli«N55on.
ifrän Södra Hel¬
singland,
k. 5.
tt,N5 ttgN550N.
för Kopparbergs
Fögderi.
L. 8.
pele ll.n6sr.!5Sn.
frän Gagnef för Sä¬
thers Läns Fögderi.
I.. 8.
Olof?ebr5!on.
frän Nora
Härad.
L. 8.
ttsN5 ll2N5S0N.
för Edbergs och
Sundbo Hära¬
der,
k. 8.
Olof Pebr55on.
frän Hardemo
Härad,
l.. 8.
Lrl- klrlc550it.
för Nya Kopparbergs
Bergslag.
I.. 8.
8ven OI550N.
för Kihls Hä¬
rad.
1.. 8.
petter 8v3rtengrsii.
för Nordmarks Hä-
> råd.
L. 8.
O. Olof550N.
i Slängserud, Ny¬
eds Bergslag,
k. 8.
kelir Lnrlsr55oir.
frän Gestrikland.
1.. 8.
7.rrs k.rlc55on.
frän Södra Hel¬
singland,
l.. 8.
Olof PZI550N.
frän öfwerberg
för Herjeådalen.
L. 8.
lex» pr. prök^el!ur-
för 2 We^erdalS
Härader.
1.. 8.
lVl->rt5 Pelir550„,
frän Näsgäkds
Läns Fögderi.
1..8.
LoSers Olosrro».
frän Kumla
Härad.
L. 8.
8ven I,3r55ori.
frän Skyllersta och
Aster.
L. 8.
Lsrs »>l55o'n.
i Grimstens
Härad.
1.. 8.
F0N38 I^srKson.
frän Lekebergsläs
gens Härad-
k. 8.
-Vmuocl b1-irlrl!55or,,
för ElfwedalS Hä¬
rad.
L. 8.
Xnäerr änrlerrrsn.
för Wäsä, Llmä och
Wisnums Härader.
1.. 8.
^.nrlcrr dlilrron,
frän Ellbergs Hä¬
rad.
1.. 8.
fkrns MI5L0N.
i Norra Helsing¬
land.
1.. 8.
78 N5 kekrrron.
frän Södra Hslr^
finsland.
-r,. 8.
7ol>. I.3r550n ^iklunä.
ifrän Norra Ängerr
wanland.
L. 8.
kolik
Den Zo Maj.
26?
kekr ^.krnmsson,
Lric billsson.
i Swedjet fLr Sö¬
dra Ångermanland.
1.. 8.
Iöns Hermansson.
för Pitea, Räneä och
Lulea Socknar,
l.. 8.
Onvld knsmusson.
Wemmenhögs, SkyttS
och Oxie Härader.
8ven Päl5.<>on.
Albo, Gerdts och
Willands Härader.
1.. 8.
Sven Kilsson.
Norra och Södra
Asbo samt Bjära
Härader.
I. 8.
pehr Olsson.
Hallan», Åhrstad
Fauräs och Himble
Härader.
1.. 8.
Lsnxr biiclrrson.
Inlands Södra och
Torpe Härader.
Lrie 8ven sson.
för Sörbygdens, Tunge
och Sotenäs Härader.
1.. 8.
Tric Sonnnsson.
i Komsta.
Sonss Ansersson.
för Medelpad.
Olok Hindricsson,
fran Gottland,
l.. 8.
Lcngr Sonsson.
Luggude, Onsjö och
Rönnebergs Härader.
östra och Westra
Göinge Härader.
I.. 8.
Son Sonsson.
Bräkne, Medelstad
och östra Härader.
L. 8.
Len^r pehrsson,
frän Fjärd och
Wiste Härader,
s.. 8.
Anders billsson.
för Jemtland,
r.. 8.
8ven Adansson.
Frostads och Färs
Härader.
1.. 8.
Seppc Olirisrensson»
för Harjagers, Torna,
Bara Härader.
k. ltl. llundgren.
Ingelstads, Järestad-
rc. Härader.
pehr pehrsson.
Höks, Halmstad, Ttzx,
ner sjö Härader.
I.. 8.
Lörjs ltlänsson.
Stängnäs Harad.
1.. 8.
Stans Andsrsson.
Qwille, Tanums
Mätte Bullarens Härader.
Olok kelrrsson.
Noadre och Fräkne
Härader.
L. 8. .
Anders SLnsson.
Oroust och Tjörns
Härader.
Lrlllnd tonsson.
Säfwcdals Härad.
Q 8.
At ofwanstäende afffrift är lika lydande
med det uti Kongl. Riksarkivet forwarade
pä pergament skrifne OriZinai-vocument intyga:
Ivl. /rnkarsvärä.
h. e. Landtmarstalk.
(Sigill.)
If. Ivi. Lclrvvan.
d> r. Borgare-Ständcts Taleman.
(Sigill.)
sacolr I.in6b!om.
Preste-Ständcts Taleman.
(Sigill.)
I^ars Olsson.
K.r. Bonde-StändetS Talemam
(Sigill.)
Utaf Hofmarffalken, Lenera! - sentanten
och Riddaren iLLac I,ars Silfversparre har Jag
i dag
263 Den 30 Maj.
i dag emottaa.it ctt lika lydande exemplar af
denna ^ct, hwilket med ett fredadt samwete,
men med de mäst smärtefulla känslor och min c-
genhändiga underftrift intygas. Gripsholms
Slott den 29 Maj 1309
AL f d. Hans Maj:t Konung 61751^ IV
/rvonru i narwaro af Lst undertecknade, som
alla pä en gäng moro tilstädes, sitt namn un¬
der ofrpanstäende ^ct egenhändigt tecknat och in-
nehället deraf wid upläsandet godkändt. Det
warder under edelig förpliktelse härmed intygadt.
Gripsholms Slott den 29 Maj 1809.
Isac Rars Lillversprrre.
HvftMarflalk, 6ensrLi-^<>jurgn! Lgverste och Riddare.
(Sigill.)
6 v. Otter. 6. R. Reutercrona. 6. v. Otter.
Afw. risur. och Rid. Oflv. rieut. Ofw. Läj. . Öfw. rlsuk. 2>fw. Lclj.
afEw. Orc!. st. K. och Riddare. och Riddare.
(Sigill.) (Sigill.) (Sigill.)
Efter upläsningen häraf förmälte Herr La¬
ron och Landtmarffalken, att desta handlingar i
dag ej kunde med de öfrige respective Ständen
communiceraa, emedan desta i dag hade ej nägre
sammanträden i xieno.
Företogs följande Riddarhus-Utffottets be¬
tänkande af den 26 Maj.
Hörsamste Rkemorial!
Sedan Riddarhus-Utftottet wid genomläs-
Nlngen af Högloft. Riddatchus-virecuonens?ro-
to c oller
Den LZ Ma). 269
tacoller för är 1801 ägt tillfälle at inhämta
fullkomlig kunskap om alla de omständigheter,
hwilka, enligt hwad samma virection uti 7 §.
af dest Riksdags-berättelse til Ridderjkapet och
Adeln andragit, under den är isoo i Norrkö¬
ping påstående Riksdagens lopp, och frän sam¬
ma tid allt hittils förhindrat, at det hos Hög¬
loft. Ridderskapet och Adeln hällne dleni dro-
tocoUet för den 28 Maj, ännu icke kunnat af
vircctionen til trycket utlemnas, och Niddar-
Hus-Utffottet jemwäl til närmare kännedoms
minnande om innehället af berörde drotocoll,
detsamma til genomseende förehaft, samt deraf
ej kunnat utröna, at nägot af de deruti före¬
kommande ämnen, öfwerläggningar eller orda¬
sätt til deras uttryck och beskaffenhet öfwerskri-
da den gräns som ännu gällande Tryckfrihets-
Förordningar och,öfrige Författningar föreskrif-
wa, men som den pä Kongl Maj:ts befallning
den 4 December 1800 af dä warande tilför-
ordnade Hof-Laneelleren til Riddarhus-vireccio-
nen wid dler>i'drotoc:oHets äterlemnande med-
deldte dromemoria innehäller, "at Kongl. Maj.ts
nädiga wilja more, det et Utdrag af merberör-
ste Urokocoll blott af det som emellan Ryttmä-
daren ^xel ^.cllersparre och Herr dresiNenten
och Lommenäeuren Grefwe dossé föreföll mä
utlemnas, men at krorocollet i öfrigt, i anseen¬
de til ätskilliga der förefallande, med en god
samhälls-ordning mindre pastande utlätelser se¬
dermera sä förwaras, at det ömarken genom
tryck- eller afskrifter kommer til nägon pudii-
eilet," och detta förklarande legat Riddarhus-
virectionen i wägen, at enligt Högloft. Rid-
derffapets och Adelns wid Riksdagens Norrkä-
270 Den 23 Maj.
ping tagne beslut/ merberorde kie.ni-protocoii li¬
ka med de öfrige til tryckning befordra; alltsä
och i anledning af nu andragne omständigheter
har Riddarhus-Utffottet, som för sin del'icke
funnit något skäl at anföra emot berörde Lro-
tocolis utgifwande af trycket, ansett sitt älig-
gande wara, at skyndsammeligen dem inför Hög¬
loft. Ridderffapet och Adeln förmäla, samt til
Ridderskapets och Adelns egen widare ätgärd
öfwerlemna. Stockholm den 26 Maj 1809.
L. k. Ouc:!ver. ^soli. cle b,aval. Ibure v.
Herr Laron och Landtmarskalken. Som
af Riddarehus-Utskottets betänkande synes, at
tryckningen af Lieni-Lrotocollet för den 28 Maj
1800 blifwit af Konungen förbuden torde sä-
dant behöfwa i underdänighet anmälas hos
Hans Kongl. Höghet Hertigen Riksförestända-
rcn, pä det utrönas mätte om Hans Kongl.
Höghet kunde hafwa nägot at emot tryckningen
nu mera erindra.
Efter en korrt och nägot liflig öfwerlägg-
ning bifölls, at af underdänig agtliling för Hans
Kongl. Höghet Riksföreständaren, Herr Laron
och Landtmarffalken skulle desi nädiga utlätan-
de häröfwer utbedja.
Upbröts klectorernes för tredje Llassen
Lista til wal af Ledamot i Bewillnings-Utffot-
tet efter Friherre Losse, 6ustick laurier:, och
be¬
Den Zo Maj. '271
befanns i hans ställe hafwa blifwit wald N.o
50097. Herr von Lrunken, I^UNL Keinkolll, Vi-
ee-^mirul, R. S. O.
Anmältes at twänne Ledamöter i Riddar.
Hus-Utstotlet Herrar ttunnnej^elln och cle lkuvuk
angifwit förfall, at ej kunna widare i nämde
Utffott biträda; i anledning hwaraf Herrar L.
lectorerne anmodades, at de fölunda ledigblif.
na rum i Riddarhus-Utffottet genom npa wal
upfplla.
Uplästes följande
Utdrag af krotocollet, hällit i Bonde-
Ständets kienum den 25 Maj IL09.
S. D. Bonde-Ständet, som i dag till öf-
werläggning förehaft, den af Högloft. Ridder-
ffapet och Adeln wäckte fräga om förständigan¬
de för Lunken, at til förswars-werkets istand-
sättande och andre courunce utgifter, bispringa
Regeringen med en summa af twä millioner
R:dr Lancn, bär instämt i det beslut Wällofl.
Borgare Ständet den 19 i denne manad fattadt,
och samma dag Bonde-Ständet kungjordt; at
nemligen Lunken kunde fortfara med utbetal¬
ningen af den summa som hittills hwarje wecka
erhällits eller 200,000 R:dr, hwilken dock enär
sä nödigt blifwer, kan ökas til 220,000 R:dr;
förmodande Bonde-Ständet lika med Wälloft.
Borgare-Ständet/ at Bonde-Ständets upsät at
räcka
Z72 Den Zo Maj.
räcka den nödiga hjelper, statt finnas wara lika
ren och alfwar lig som dest i esperi ve Med-
Ständers, och at stillnaden endast bestar i sat¬
tet, ar densamma utgöra.
I de öfrige ämnen, som innefattas i Bor-
Kare-Ständets den i^de Maj meddeldte Nroro-
coiw-Utdrag, angående L^ucjuens stpidighet: at
ctiiecre förstjuta Statswerket desie medel, at af
fine tilgängar godtgöra de ian Statswerket för¬
ut genom Riks-i)i8Lorn werket erhållit, detz säker¬
het för de samnraS betalning samt Remissen til
Stats Utstottet af frägan om ?rivate läns up-
tagande mot Standernes ^--anrie, och huruwida
den mä sträcka sig äfwen tilde förut under lop¬
pet af sistledrt och innewarande är Regeringen
af privat- personer gjorde försträckningar, har
Bonde-Ständet likaledes med Wättofl. Borgare-
Ståndets beflut sig förenat. Beträffande wi¬
dare Högloft. Ridderstapets och Adelns beslut,
at Bewillnings Utstottet mätte älaggas ofördrö¬
jligen spftelsätta sig med utarbetande af grun-
derne för den nya Bewillmngens fördelning och
med betänkande derom til Riksens Ständers ?ls-
inkomma, har Bonde Ständer, i anseende ber¬
til at den npa ^onstirurio,, n ännu icke kunriit
upsättas och af Ständerne granstas, besiutit,
utan at för det narwarande lemna sine Hpu-
leratte i Bewillnings Utstottet widare förestrift
i detta ämne, at samma rorocoiis Utdrag stulle
til bemälte Utstött öfwerlemnas.
Skuteligen och hwad angär sättet at lemna
förre Konungen del ack Riks-^cwn, har Bonde-
Ständet för sin del förenat sig med bwad Rid-
derstapet och Adeln derom beslutat z hwilket alt.
genom
Den ZO Maj. 27Z
genom kiotocolls-Ntdrag skulle de öfrige res^ec-
tive Ständen wördsamt och wänligen communi-
ceras, Fit su^ra.
Lx krotocollo
L. ^ C a r ci d.
Föredrogs följande Riddarehus-Utskottets
Betänkande af den 2S:te Maj
Hörsamste Memorial!
Hos Riddarhus-Utffottet har blifwit före¬
dragen Kongl. Maj:ts Nädiga tiemiss af den
Z:dje i denna Manad til inhämtande afRiddar-
Hus-Oirectioneus UtlätNNde öfwer I^ieutenanten
Fredric 6ustat rV. FötvsndorAs och desi broders
^uditeuren Ldristian FötvenborAS UNderdäniga
ansökning, at i anledning af det för deras Far¬
fader Regerings-Rädet kulman den 11 Juni är
1719 i näder utfärdade Sköldebref, i anseende
M anförde omständigheter, af Kongl. Nåd äter-
fä försutne kataiier, för at ä ort somwederbör,
kunna med biläggande af Sköldebrefwet och sä-
Dane Handlingar, som bewisa Sökanderne wara
äkta Bröst-Arfwingar frän ofwannämde Rege¬
rings-Rädet lutman, nobiliterad F,öt'venbor§,
fä sig til rntroduction anmäla.
^Riddarhus-Utskottet, som anser denna saks
afgörande ensamt ankomma uppä Kongl. MasttS
Nädiga wälbehag, har funnit sig äga skäl, at
desto häldre derä tilstyrka Nödigt bifall, som ge¬
nom lataliei-8 återställande uti mä! af denna
beffaffenhet någon tredje mans rätt icke förnära
35, 36. trä-
L74 Den 3o Ma/.
trädeS. Och fär Riddarhus Utskottet besia sina
tankar härmed Högloft. Ridderffapets och Adelns
uplpstare ompröfwande och afgörande underställa;
hwarefter Högloft. Ridderffaftets och Adelns der-
pä grundade underdäniga srvar lärer i wänlig
ordning komma at til Kongl. Majtt aflemnas.
Stockholm den 26 Maj 1309.
Pä Riddarhus-Utskottets wägnar
6. k'. Ducker, Arvid Lric?088s, 8. Uo8snbans,
Larl Wrangel, ^ be 6. biola t, Joll. cle b^val,
bävkrd k. von 8aItLa. I. ^dleraträble.
Ilrure von dlacbre^, L. k*. Idnminclb^elm,
I. beclilin, 6u8tak Leäerstam.
Uppä gjord proportion blef detta Betän¬
kande af Högloft. Ridderffapet och Adeln bifallit.
Friherre bleenvooä, Jacob, som stg
anmält at tala, upropades och upläste följande
anförande til brotocollet
Dä jag för första gången wägar t> la inför
et sä uplyst samfund, känner jag mig isynner¬
het behöfwa Högwälborne Herr karona och Landt-
marffalkens samt Högloft Ridderffapets och A-
delns benägna öfwerseeende med sättet at fram¬
föra mina tankar; mätte jag sä wiftt erhälla
denna, som jag är säker om et rättwist bedöm-
mande af saken!
Ifrän den stund, dä, säsom en uttydning af
1772 ärs Regeringsform/ 1626 ärs Riddarhus-
Ord-
Den Zo Maj. L7L
Ordning är 1778 blefuplifwad och med detsam¬
ma ^L88uicst!0ri6Q ibland Högloft. Nidderstapet
och Adeln fastställd, har denna om^iiicanoneir
warit et synnerligt ämne för mina betraktelser.
Man at jag hwarken dä eller någonsin kunnat
inse allman nytta af denna inrättning; Med
den gansta ringa förtjensten af en stum lydnad,
har jag således i mit sinne altid ogillat den¬
samma.
För mit begrepp wisar sig deremot mänga
äfwentyrliga följder af denna LNmsincarion,
hwilka jag likwal nu med stillatigande förbigär;
men kiart som dagen ligger desi obillighet för
mina ögon. Jag medger, ja jag är öfwertpgad,
at werkliga fortjenster ofta grfwit mina med¬
broder rum i desme första Lb-.88eirm; men mit
eget exempel ger mig ock oförgripeligen den
Lfwertygelsen, at blotta stumpen äfwen katt
meddela denna för et godt ändamäl twetydiga
förmonen. ty mina fortjenster dertill, jag erkän¬
ner det högt, äro endast födselns, och för denna
Riksdag den äran at wara Fullmägtig för Gref-
weliga bergsta ätten. Betraktar jag den¬
na (ll^ssillcLtion ur en annan synpunkt, nemli¬
gen frän det antal af Högloft. Nidderstapet och
Adeln, som utgör bwarje el^s, sä är jag åt¬
minstone icke förmäten nog at tro, det i en Sam¬
lingo sä utmärkt af medborglig nit och klokhet,
Lwä tredjedelar af den allmänna uplysningen,
ovilkorligen stulle finnas ibland det minsta an¬
talet af Högloft. Nidderstapet och Adeln, hwilket
likwäl wore den enda grund, hwarifrän eissgi-
ficr>tlonkM8 bidragande til allmänt wäl stulle
kunna läta stq bewisas och följaktelrgen rättfär¬
diga den ätgärd, at omkring iLS röster utaf 700
276 Den 3o Maj.
skulle kunna afgöra Högloft. Ridderffapets och
Adelns beslut.
Således och sedan Hans Kongl. Höghet
Riksföreståndaren lemnat det dyrbara weder-
rnäle af sin kärlek til Desi och wärt gemensam¬
ma Fädernesland, at Riksens Ständer kjelfwe
Nlä rustakn det öjwerläggmttgssätt, som sna¬
rast och lämpligast karr wägleda dem trl det
ändamälet, neml. at om en ny RegeringLform
sig emellan rådslå och öfwerenskomma, hwar-
af äfwen följer, at det äfwerläggningssätt,
som Riddarhus Ordningen föreffrifwcr, kan för¬
ändras, sa tror jag Högloft. Ridderffapets och
Adelns rättighet wara, at åtminstone i alla fall
Ler voreriiio kommer i fraga, och intil desi en
ny Riddarhus Ordning, öfwerensstämmande med
nya Regeringslagar, kommer til stadga, uphäf-
wa Riddarhus Ordningen af ar 16^6 hwad vo-
iLiini-Lr beträffar, och denna rättighet sä mycket
mera ostridig, som detta mål synes mig helt och
hållet wara Högloft. Ridderffapets och Adelns
ensak och icke innefatta annat an äterinförandet
af den jämlikhet i rättigheter, hwilken altid bordt
och altid bör wara orubbad inom Ståndet.
Mina ansprakslösa tänkesätt tilläta mig
ingalunda, at begära proportion genast i detta
ämne, men jag kan icke underlåta, at högeligen
önska desi skyndsamma afgörande-
Friherre^lsnn^rboim, Lurar, anförds
skriftligen följande til krorocoller:
Wid et Riksmöte, sa wigtigt som det när¬
varande, begynt och fortfatt med den enighet
och
Den Zo Maj. 277
och dek förtroende de särskildta Riks-Ständen e-
mellan, som ar säkraste stämpeln pä allmänt
ädla och allmänt patriotiska tänkesätt, kan jag
ej tweka at framlägga til Högloft Ridderffapets
och Adelns enskilta ompröfning et ämne, hwilket
är Desi ensak och pä det närmaste rör samdrägt
ten i de beslut, detta Ständ i en framtid kom¬
mer at taga. Men dä detta ämne icke är et
bland de mindre betydande, som kunna genast
företagas til afgörande, anhäller jag i förwäg,
at det matte til wär nästa sammankomst blifwa
liggande pä bordet.
Under de fem sednast förftutne Riksdagar-
ne har märt Ständ genom fördelningen i
ser warit underkastadt en lag för tvål- och om¬
röstningar, i alla tider okänd inom de öfrige
Ständen, aldeles olämpelig inom en corx>8,
hwars stämma ar en, hrvars allmänna wilja
warit en, äfwen tvid de tilfällen, dä befluten
sprits nära at blifwa delade. Wi hafwa haft
et Riksmöte, dä olägenheten af röstens delning
i tre wisade sig i den grad, at lugnet i wärk
Ständs öfwerläggningar blef stördt, och derige¬
nom flere af befluten förwandlades fran hwad
de alltid böra wara, uttrycket af allmän uplys-
ning och allmän öfvertygelse, til resultat af
arbetet inom et parti, mer försäteligt än sticke-
ligit, aldrig uphöjdt öfwer sina ensidiga grund-
sattser, altid owardigt at framträda ur skötet
af Ständer, dem et gemensamt Fädernesland
förenar.
ciL88s-fördelningens upkäfwande är säleds
det mäl, hwartil jag med denna min framställ¬
ning hufwudsakeligen syftar. Jag har yttrat,
at
278 Den 30 Maj.
at detta ämne were Ridderssapets och Adelns
ensak. Om nägon ibland Eder m-ne Herrar,
skulle annorlunda bedöma mälets beskaffenhet,
om någon ffulle göra häremot den inwandmng,
at dä wär nu warande Riddarhus-ordnrng bär
namn af en grundlag, dä den är af Konungen
och .-landet bekräftad samt uti et offemeligt
Riksdagsbeslut intagen, kan densamma icke ti¬
tan Konungamagtens begifwande forändras, sa
har jag detta erikla swar i beredskap, at, sedan
Hans Kongl. Höghet Niksföreständaren, utan
alt forbeöäa uplätit ät Riksens Ständer, at öf¬
wer Grundlagarne fritt rädpläga och befluta,
wore det at misskänna denne ädle Herres rena
och wälwiljande affigtern om man ens förmoda¬
de, nt Hans Kongs. Höghet ansäg et serskildt
Ständs omrösiningssätt, för et ämne mer til.
horigt Konungamaktens medwerkan än hela
Riks-Lagen. Härtil fär jag lägga äfwen den
anmärkning, at dä de andre Ständen icke ens
kunna höras r frägan om Wär rösts formeran¬
de, och detta mäl ej eller är en trivilegi, sak,
kan det ingalunda hänföras under artikeln af
et allmänt ärende, utan bör anses säsom wart
aldeles enffilta.
Wid den i Sweriges häfder hittils mest ly¬
sande Riksdag, som uplösie en fyratioärig en-
wäldsmagt, blef et ibland Nldderffapets och A-
Lelns första bemödanden, at undanrödja de äm¬
nen, som kunde rubba dess enighet. Sedan Prin¬
sessan Illinos Limonokä. är 17 >9 roar utkorad
til Drottning, uphäfde Ridderffapet och Adeln
genast af egen magt och myndighet Riddarhu¬
sets fördelning uti Oiaaser. Detta skedde innan
Lonstitulions werket företogs, och Sweriges Rid¬
der-
Den zo Maj. 279
derstap, dä liksom nu lifwadt af en gemensam
medborgerlig anda, sammanfogades' wid desi
fjerde sammankomst til en odelbar kropp. Med
et efterdöme säsom detta och med den erfaren¬
het senare tider lemnat ost, tyckes mig w: nu
icke böra tweta, at widtaga för wart samfund
en orF3ni83aioiiL regel, lika nyttig till sina följ¬
der, som enkel, billig och rigtig til sin grund.
Den Riddarhus-ordnftig, som annu är gäl¬
lande, har, med nägra fä dest förtjenster män¬
ga brister, dem wi länge och ofta trott ost
hafwa upptäckt. Det är en följd af t-dernas
framskridande uplysning, at icke alt hwad som
förut medfört nytta kan gagna sednare äldrar.
De förändringar, som uti Riddarhus Ordningen
kunna finnas nödige och som snart, efter anta¬
gandet af en ny Riks-Lag, kunna med större
lätthet än dest förinnan bestämmas, torde Hög¬
loft. Ridderffapet och Adeln wilja anmoda Dest
Ledamöter uti Lon8ritucions Utskottet at utarbe¬
ta, för at sedermera wart gemensamma bepröf-
wande underställas. Men frägan om wart
Ständs omröstningssätt, den frägan om wl
stola wara en styckad eller ostyckad kropp, synes
wara af sä enkel beskaffenhet, at intet stal lä¬
rer gifwas för dest bänwisning til Utskottet.
Den kräfwcr ingen utarbetning, intet afwagan-
de af intr!L8SLu, inaen omständlig undersökning
om lämplighet. Jag waqar säledes hos Hög¬
loft. Ridderstapet och Adeln framställa, om icke
denna punkt af en förbättrad Riddarhus ord¬
ning borde i förwäq afgöras in kUno, och fin¬
ner jag mig sä mycket mer befogad, at gora
denna motion. som ofelbart ware Ledamöter af
ConsttttmonL.Utskottet skulle wid deras förestä-
ende
LZO Den 30 Maj.
ende arbete draga fördel deraf, at en hufwird-
,qrund redan finnes utstakad för alla de öfrige
lagar, Ståndet wille hafwa sig föreflagne.
Derest Högloft. Ridderffapet och Adeln nu
skulle finna, at det fäkra uttrycket af allmänna
miljan inom Ständet, i eu framtid wäsenteli-
gcn beror pä omröstningen per capita, skulle jag
för min del önska, at dä detta ämne företages
lil afgörande, wi mätte tillika remittera til wä¬
re Ledamöter i Lon8titticion8 Utskottet, alt hivad
som rör det inscliani-llca af Vornrin^arne, hwar-
wid det kunde konnna i fräga, at til winnande
af tid förrätta walen och omröstningarne i twän-
ne rum pä en gäng, sehan de wid hwarje Riks¬
dags börian lefwande Ätterne ware upförde uti
twänne särskilta böcker, med et lika antal namn
i bwardera Zlfwenia kunde det efter urin tanka
ofwerwäaas uti Utskottet, huruwida Bänkmän
borde.wäljas säsomfordom, eller om Llemorerne
borde hädanefter tilsättas efter den princip, sorn
sednast warit gällande, med flere bi-ämnen af
lika natur. Men min oförgrip elig a mening är,
at frägan om wi bore förblifwa delade i Lias-
ser och olika gynnade i afseende pä wär Riks-
dagsmannaröst icke skulle lika wärdig^ afgöras,
om wi ggfwe en coUe^iaiiff marclls ät en sak,
som förnuftet och sinnenas ädelhet redan äro fär¬
dige at afstuta.
Wid bägge desta Oictamina förmärktes Rid¬
derffapet och Adeln tilkännagifwa sit wälbehag.
Herr Laron och Landtmarskalken. Up-
pä anledning af de underrättelser jag under 6is-
courser deste dagar inhämtat, at Ridderffapet
och
Den Zo Maj. 281
och Adeln tämligen allmänt skulle ästunda en
förändring i omröstningssättet inomStändet, och i
förmodan, at meningen more, det, oaktadt en sädan
förändring, 1626 ärs Riddarhus Ordning likafullt
förblefwff gällande, til desi en ny hunnit förefläs
och antagas, har jag, hos Hans Kongl. Höghet
Riksföreståndaren sökt at genom underdånig an¬
mälan af detta ämne, i förwäg bereda Ridder-
ffapet och Adeln et gynnande swar, hwilket jag
ock warit nog lycklig at erhälla uti följande
Hans Kongl. Höghets ffrifwelse, som jag mr
stall för Ridderstapet och Adeln lät a upläsa.
"Wälborne Friherre och Landtmarskalk! —
Sedan I hos mig anmält den ibland en betyd¬
lig de! af Ridderstapet upkomna fräga, om nå¬
gon förändring uti det hittills genom Riddarhus¬
ordningen stadgade voterings-sättclu^e-wis, bär
Jag ansett nödigt at behörigen meddela Eder
Mitt yttrande hwad denna frägas uptagande
til öfwerläggning beträffar.
I förwäg bör jag iagttaga detta tilfallc, li¬
kasom Jag sorgfälligt begagnat mig af åtskilli¬
ga föregäendc, för at til Ridderstapets och A-
delns eftersinnande äter framställa den ostridiga
sanning, at, af alla öfwerläggningsämnen, som
hos Riksens Ständer kunna förekomma, pröf-
ningen af förstaget til en ny Regeringsform ic¬
ke allenast til dest grund är den mäst wigtiqa,
utan at äfwen under den nu inträffade hastiga
utweckling af allmänna bändelserne, en möjli¬
gast styndesam handläggning derwid är af föga
mindre angelägenhet, än sjelfwa hufwudfrägans
bedömande. Deraf följer at alla ämnen, de wa¬
re sig af hwad särskilt wigt och wärde som hälst.
282 Den Maj.
kas uptagande kunde medfara hinder eller uppe¬
håll för ^ausc,k.:t -ns frägans afgörande, were
af en wädelig irrstpwise pä det ailmannas weck.
Med öfwertpgeiie o-n Ridderstapets och Adelns
tänkesätt, och med förtroende til Desi uplysn-ng,
är jag likwal längt ifrån at härleda sädana
följder af det nu rfraga sälte Lotcrings-ären-
dets uptagande; hwadan Jaa ock wc'at härme¬
delst förklara: au sä framt Ridderstapet och A-
deln är förenadt i den öfwertpgelse at någon
förändring i det hittils brukliga voterrngs-sätt
clL8s-wis är ledande til et godt ändamäl, til
billighet och samdrägt, will Jag utan at i sjelf-
wa pröfnlngen deraf ingä, lcke lata denna frä-
gas uptagande ock afgörande pä Riddarhuset ä
min sida möta nägot binder - börandes Jag en¬
dast, til detta af personlig wälwilja härrörda be¬
gifvande, lägga den uttrpckeliga önffan, hwar-
til magtpäliggande omständigheter föranleda, at
ehwc-d besiut öfwer oftanämde voteringsfräga
Ridderssapet och Adeln fluteligen ffulle fatta, de
föregående öfwerläggningarne derom mä af all¬
männa enigheten sa förkortas, at minsta uppe-
häll uti Lon8titutiou8 ärendets företagande mä
med nitfull omsorg undwikas. Jag förblifwer
Eder alltid wäl bewägen.
/V k I..
Herr ldogeii Vor, Idc>8en8tsin, bl il 8.
Med en lika aktning för de s:ne warda Leda¬
möter, hwilka nysi talat, utbeder jag mig Hög¬
loft. Ridderffarets och Adelns tilstand, at i an¬
seende til det ftiljaktiga i deras yttranden fä an
köra mina tankar. Hertigen Riksföreståndaren
Den ZO Maj. 283
bär lemnat Ridderffapet och Adeln tilständ at
öfwerlägga vitt Vowilln-; PL!.'crtpirrt, utan afse¬
ende pä hwad i den ännu icke uphäfne Riddar-
Hus-Ordmngen föreffrifwes. Hans Kongl. Hög-
bet bär derigenom gifwit et nytt wederrnäle af
sit tankesätt för detta Ständ, dä han gatt en ön¬
skan til mötes, som synes wara allmän.
För.det närvarande tror jag dock säkrast,
Ridderffapet och Adeln inskränker sig til Herr
Friherre rleenvooclg tilstprkande, at all omröst¬
ning utan afseende pä o^illc-uion mätte werk-
ställas af hela Riddarhuset och plural r,Eu efter
alla sammanlagda röster beräknas. Deraf blif-
wer wäl Lj^88iHc-.^tionsn8 fullkomligauphafwande
en otwungen följd; men när detta, som jag för¬
modar, wunnit Ridderffapets och Adelns bifall,
upkomma flere frägor, hwilka fordra en noga
ofwerläggning.
Sn np Lon8titittion spncs medföra nödwän-
digheten af en np Riddarhus-Ordning. Alt det¬
ta behöfwes at af et Utskott beredas. Ingen
hyser en större och upriktigare aktning än jag
för Lon3titutioii3. Utskottets wärda Ledamöter.
De hafwa fullbordat et wiqtigt arbete pä en tid,
genom sin korthet förundranswärd. Da detta
Arbete kommer til Ridderffapets och Adelns kun¬
skap , är jag försäkrad, at det skal befästa det
förtroende och den aktning desieHerrar och Män
äga och förtjena. Men at til dem, enligt Fri¬
herre sitannerllenng förslag remittera det som
rörer ordningen inom Riddarhuset anser jag icke
tjenligt: meningen kan ej wara at i ämnen,
hwilka enskildt röra Ridderffapet och Adeln, in¬
blanda de öfrige Ständens Ledamöter i consti-
tu-
284 Den 3o Maj.
tunong Utskottet. At äter ifrån dem stilja wära
egna torde strida emot alt bruk wid Riksdagar.
3tU äga et Riddarhus Utstött, bestäende af Leda¬
möter , dem wi sjelfwe walt och som äga rätt
til wärt förtroende; dem tilhör det i min tanka,
at bereda alt bwad som är Ridderstapets och
Adelns ensak. Skulle Ridderstapet och Adeln i
afseende pä den nu wäckta wigtiga fräga, så¬
som et prof af sin aktning för Lon8tUut!on8 Ut¬
skottets Ledamöter wilja med Riddarhus-Utstot-
tet LäjungLiL någre eller alle af dem, har jag
derwid för min enstilta del intet at erindra, och
tror sädant i anseende til sammanhanget emellan
en np Lon8titutlon och en ny Riddarhus Ordning
icke wara otjenligt.
Grefwe volln-r, /tugn8t, förmälte at se¬
dan han nu hört twänne Ledamöters Fri her¬
rarne kllsetvvooäs och lVlLNner!ioim8 yttranden,
hade han funnit alla skäl för närwarande öf-
werläggningsämne af dem sä wäl utförda , at
för honom ej nu mera äterstode annat än at i
Veste yttranden instämma.
Grefwe la Qarclio, gacob. Dä un¬
der upläsandet af Friherre lVlg,nnerbeiin8
men jag anmälte mig attala, wardet ej förat
yttra mig öfwer det ämne Friherre rlleeovooä
wäckt, emedan jag ansag det säsom af Friherre
lViLnnerbeim lagdt pä bordel, och således all öf-
werläggning derom uphörd och ur sin ordning;
det war för at söka wederlägga en af sistnäm-
de wärde Ledamot yttrad mening om Niddarhus-
Ordningens förändrande genom con8ticurion8-
Utstottets försorg, men sedan Herr Landshöf¬
ding UoL6N8win förekommit mig^, och lika sä sant
Den Z0 Maj. 285
som grundligen afhandlat detta ämne, fär jag
mig med honom coinormtN'L i hufwudsaken, men
är ivid werkställandet för mindel af den tanka,
det Ridderskapet och Adeln med full tilförsigt til
de Herrar och Män, som utgöra Riddarhus-Ut-
skottet äfwen til dem ensamt böra ofwerlemna
hela wärdén af den nya Niddarhus-Ordningens
uprättande och föregående, utan at dermed be-
swära wära Ledamöter i Lon8titntion8 Utskottet:
den aktning wi för desie sednare bära, skal ej
ökas af detta ökade förtroende, men möjligen,
jag tillägger, billigt, skulle wära Medbröder i
Niddarbus-Utstottet finna sig särade, om wihär-
wid afweke ifrän den wanliga praxi8. Jag fär
säledes hos Högwälborne Herr Laion och Landt-
marstalken anhalla om proposition ä hwad Herr
Landshöfdingen Uo3en8tein yttrat, med den för¬
ändring jag tagit mig friheten derwid föreslä.
Härwid ropades Ja och t7?ej!
Herr Laron och La ndtmarffalken. Det¬
ta ämne innefattar twännc frägor, som wäl bö¬
ra ätstiljas: den ena angar omröstningen pä
Riddarehuset,'hwilken Ridderstapet och^Adeln
nog allmänt synes önsta förändrad til omröst¬
ning per capita, i stället för omröstning efter
claier, och är det endast denna fräga, hwarom
ventilation nu kan äga rum: den andra frägan
ater rörer sjelfwa Llass-fördelningens uphäfwan-
de och de deraf upkommande följder, hwilken
fräga af Friherre ^lannerNeim är lagd pä bor¬
det, men med hans begifwande kanske torde fä
remitiera8 til Riddarhus Utstottet, som skulle ä»
ga at sig deröfwer yttra i gemenskap med de öf¬
rige förbättringar i Riddarhusordningen.
286 Den 50 Maj.
Friherre Hjerta, kre6ric. Uti den de¬
len af Friherre ^wenvooä3 anförande, som til-
styrker votering per rapiia, förenar jag mig sä
mycket häldre, som grunden dertil är gansta bil¬
lig och werkan förinodligen nyttig och bidragan¬
de til fortfarande enighet, jämte inbördes för¬
troende Ridderstapets och Adelns Ledamöter e-
metlan. At derföre nu förändra Oi^inc-icio-
nen, grunden til ^iectors-wal och til Ledamöter
uti Utstotten, äfn?ensom votsrinF8sättet rla88ewis,
anser jag öfiverflödigt för det närwarande och
intil desi wi i grund af den förwäntade Loir.
kuituoonen kunna genom wart Lon8tltucion8-Ut-
stott fä en förändrad Riddarhus Ordning pro-
jecterag, sedermera antagen och sancuonera-t.
Hans Kongl. Höghet Riksföreständarens Nådiga
dropogition rörande en ny Grundlags utgöran¬
de upmanar Riksens Ständer at kjelfwe utstaka
det öfwerläggningssatt, som snarast och lämpli¬
gast kan dem til detta ändamäl wägleda. Den¬
na nådiga upmaninq och Hans Kongl. Högbets
ytterligare nådiga tilkännagifwande genom Hög-
ivälborne Herr itaron och Landtmarstalken, öf-
wertygar mig, at wi, utan förebräelser at haf-
wa motsagt wara, i bänseende til ordning inom
Riddarhuset denna Riksdag fattade beslut, kun¬
na antaga votering beräkningen per capita, i
stället för den hittils ösiiga cla8ssvis.
Under detta Friherre lstjsi-tas yttrande ro¬
pades Ja och Mej; och dä en stor del af Nid-
derstapet och Adeln ej tycktes hafwa rätt fattat
Friherre Njertas mening, utbad sig
Herr
Den Z6 Ms). 287
Herr Laron och Landtmarskalken fä
uplysa, at den, om han sig ej bedroge, more sä¬
dan , at Nidderskapet oey Adeln skulle för ffpno-
sambetens skull ivid voieringar dela sia säsom
förut pä trenne rum, men alla rösterne sederme¬
ra hopläggas och räknas per capita.
Ropades Is blandadt med Mej.
Friherre Hjerta bejakade denne Herr La-
rons och Landtmarffalkens förklaring öfwer hans
yttrande.
Friherr eMljencrantr, hollan V/ilbelm.
Dä jag hwad Llassification^ns afjkaffande wid-
kommer, til alla delar instämmer med Friher-
rarne llleetrvoocl och (lustaf Lllannerireim; dä
jag ifrägan om stället, hwartil utarbetandet af
en ny Riddarhus Ordning rätteligen bör hän-
wisas, blifwit förekommen af Herr Grefwe l)e
la Laraie och Herr Landshöfdingen von Kosen.
8t in, med hwilka Herrars anförda tankar jag
mig conformera!-, torde likwäl mig tillätas öd¬
mjukeligen anföra, at ehuruwäl jag med Herr
karon tilannerdsim är öfwertygad, 6t ^lassiii-
cationcns uphäfwande är Ridderstapets och A-
delns ensak, emedan densamma tilkommit endast
genom öfwerenskommelfe mellan Konungen och
detta Ständ, är jag likwäl långt ifrän at tro,
det berörde LlassjUcations ex stance och ettect
endast rorer Ridderffapet och Adeln. Da Rid-
derstapets och Adelns pä et eller annat sätt ut¬
fallande pluralitet riomcte kan determinera Hög-
lofi. Riksens Ständers bestut til afflag eller bi¬
fall, sä anser jag ej mindre säsom en rättighet
inom
L88 Den 20 Maj.
inom Adeln än en pligt emot Mcd-Ständer och
Riket, at en inrättning förkastas, genom hwil-
ken Ståndets minorit skulle, kunna afgöra
Rikswärdande ärenden twärtemot ^lajoritetens
Opinion.
Grefwe ^körner, Larl 6al>riel. Twän-
ne frågor stafwa här blifwit upkastade; den för¬
sta rörer omröstningssättet per carita. Om Hög»
loft. Ridderskapet och Adeln derom öfwerenskom-
iner, torde det likwäl ej blifwa nödigt, att för
-en orsaken stiljas ät pä trenne rum. Jag för
min del tror, at voteringen utan swärighet kan
gä för sig här pä Riddarehus-Salen. Jag har
biwistat Riksdagarne sedan är 1761, jag har
sett mänga voteringar pä Riddarehuset: de haf->
wa alltid innan aftonen warit slutade. Beträf¬
fande äter dm andra frägan om Riddarehus-
ordningens öfwerseende och förbättrande, kan
den förmodligen ej remitteras annorstädes än
Lil Riddarehus-Utskottet. Hwad med Riddarhus¬
ordningen star gemenskap har i alla tider hort
til detta Utstött. ^ Det bestär helt och hällit af
Ledamöter af wärt Ständ, dä Lonstitutions-
Utstottet deremot är sammansatt af alla fyra.
En wärd Ledamot har föreslagit, at med Rid-
darebus-Utstottet kunde astjun-^eras Adelns Le¬
damöter utaf Lonstitutions Utstottet. Jag skulle
egenteligen ej hafwa nägot deremot, men fruk¬
tar allenast, at sädant skulle för wära Ledamö¬
ter i Riddarehusckltstottet, med nägot skäl wa¬
ra icke behagligt.
En mängd af Ridderskapets och Adelns Le¬
damöter formärktes instämma i Grefwe lvior.
ners pttrande.
Herr
Dett 3o Maj. 88g
Herr Laron och Landmarskalkett gjör¬
ke härefter formlig proposition, at alla om¬
röstningar inom Ridderffapet och Adeln hädan¬
efter ej mera matte förrättas efter classer utan
per capita.
Bifölls med et starkt Ja»
fflfwcnwäl bifölls at omröstningarne icke ffe
pä trenne rum, utan af Ständet gemensamt i
Stora Riddarehus-Salen.
Widare och uppä Friherre lAannerKeimss
Lars ^UAnsts, proposition, hwilken af Hett La¬
ron och Landtmarffalken uptsgs, biföll Ridder-
skapet och Adeln, at samma omröstnings-prin-
cip äfwen ssulle följas bland Ridderskapets och
Adelns Ledamöter i Mffotten.
Beträffande frägan om sjelfwä classillca-
lions-förändringen, hwllken Friherre tAanner-i
Lsim, (rustaf, sjelf bade begärt pä bordet, ffullä
den af sadan orsak ännu förblifwa hwilande»
Herr 'Lbam, Lebr, upläste följande ödmju¬
ka Memorial:
Det torde wara nödigt, at päminna, at, e°
hwad en wärdig Ledamot har behagat anföra,
om det i:sta Lontoiret i Kammar-Rätten , katt
jag ändock bewisa, — at det andra Lonroirot i
samma Kammar-Ratt gifwer ingalunda det
sörsta efter.
En tarering, som jag höll ä LandshöfdinMK
wägnar är 1320,- blcf ost anmärkt til förklaring
37, 38 ät
L9v Den 23 Maj.
är 1809; da jag med Tapcringsmännen bordt
detil infinna miq i Sköfde den eZ^de Februa-
ril under strängaste köld och yrwäder och pä'i:de
äret derefter. Man borde mera wärdera Rik¬
sens Ständers Taxeringsmän, Landsböfdingens
Fullmägtige, samt en om locken knnstapad och
edswuren Kronobetjening, än at wilja beswära
dem med flera mils resor och med förklaringar <
öfwer en mängd orimmeliga pnncter, upsatte u- j
tan eftertanka eller answar. Jag stall endast
anföra nägra af desta punkter och bilägga sjelf-
tva acten; likwäl endast som veritic-ftion, ty
annars wore det intet til at tro.
I den 4:de punkten anföres: Uti Starko
socken finnes ingen Lprtofierde skrifwen, u-
tan endast en Vicepastor re. Härwidfärjag
anmärka: 1:0 at Lontoiret läst och strifwit ga¬
lit. Det heter Skarke och intet Sturkö samt
2:do warit i alla tider och är Bistopens l?rs-
Lenäe-Pastorat i Skara; hwadan det aldrig ägt
nägon egen Pastor; och derföre kunde wi intet
gk-bicera hwarken Enka eller Arfwingar efter
nägon afliden R^rkoherde, som likwäl Loncoi.
rer anmärker i början af samma punkt.
Hade Kammar - Rätten sätt förblifwa en
Rammar-Rewiston, som det rätteligen stär i
28 Z- af 1772 ärs Regeringsform, sä hade in¬
tet denna nya inrättning pa en gäng plägat
landet och warit en inrättning emot Grundla¬
gen. — Rammar-Rewision hade äfwen tilfälle
at i Kronans Jordeböcker efterse af hwad na¬
tur Pastorater som öfriga hemman äro: hwadan
Kammar-Rätten för flera orsaker bör ätergä til
en Rammar - Revision; som det uttryckeligen
Den Zv Ma,.
stär i Rikets Grundlag och den 28 §. af 1772
ärs Regerings-form. ,
Twänne Kongl. Bref, sorn eomoiret cits-
rart det ena af den 6 April 1805: at Bewill»
ning bär betalas, antingen egendomen är med
skuld beswärad eller ej, och det andra af den
irsta Maj 1304: at den som äger et Säteri,
icke annorlunda kan ansen än som besuten:
och bör säledes pä minsta Säteri taperas til hög¬
sta Bewillning iZ Rrdr rost. LEO. Desta L:ne
Bref hafwa aldrig kommit til wederbörande Taxe-
ringsmans eller Allmänhetens kunflap eller com-
municn-tion.
Jag fär äfwen anföra, ak Lomoiret icke
känner, at Säteriet Friggesby med flera dylika
Boställen är Kronans Egendom, och kunde såle¬
des omöjligen tilhöra den Ofrälse Man, som
endast bodde i husen, och hwilken eomoiret wille
at Taperingsmännen ffulle päföra högsta Bewill-
ningen 13 R:dr 16 st. llanco. Detta misttag med
mängfaldiga dylika böra sammanläggas med et
annat i Ocke punkten, der Lomoiret förebrärTa-
xeringsmännen, at icke hafwa rätteligen ut¬
räknat Frälse-Bewillningen. Lomoiret
räknar alla frälse-marker för lika, och känner
intet at pä Rä och Rör betalas de endast med
hälften.
Men alt detta swarar ändock intet emot
och hwad Lontviret citerar i 9'.de punkten: Et
Konungens Utslag af den i4:de Maj ,306 samt
uti ::sta punkten Konungens Bref af den i:sta
Juli 1306. At desta bäda befallningar redan
äret förut eller 1305 bordt kunna wara Ost til
rättelse, som dä höllö taperingen!
3ag
Lien sv ritas.
Jag bör äfwen intet lemna obemält, huru
orättmätigt det är, at ensamt nämna besuten
och taxera derefter, dä i Bewillningen siär tyd¬
ligen tilhopa besuten och förmögen. At ät-
Mja detza orden är at lika wrangwist citera
Bewillningen, som den som med uteslutande en
gäng citerade Bibeln.
Af allt detta torde Ridderffapet och Adeln
gansta uplyst finna, huru nödigt det är, at 1:0
Alla Kongl. Bref och Förklaringar öfwer Be-
nnllningen aldeles böra förfalla. — 2:0 at alla
anmärkningar, som göras, böra ätergä lil de näst
efterkommande Taxeringsmännen, at af dem bi¬
fallas eller affiäs: och Z:o at alla ohemula ob¬
servationer böra åtfölja answar, för mindre
aktning emot Ständers Fullmäktige, af
en dubbel summa emot hwad observation inne-
häller.
Herr Laron och Landtmarskalken. Dä
detta Memorial har gemenskap med et af Herr
Lcbmitterlövv redan förut ingifwit, hwilket blif¬
vit til Bewillnings-Utskottct remitterade; sä tor¬
de Ridderffapet och Adeln samtycka, at detsam¬
ma äfwen til detta Utskott mätte öfwerlemnas.
Bifölls.
Herr Lilverstolpe, David (indmund, före»
flög, at fil Hans Kongl. Höghet RikSförestän-
daren mätte, antingen genom en Deputation,
eller genom Herr Laron och Landtmarskalken,
framföras Ridderffapets och Adelns underdäniga
tacksamhet för Desi genom Bref til Herr Laron
Den 30 Maj. L9§
sch Landtmarffalken i dag Ridderffapet och Adeln
lemnade wcdermäle af Desi Näd och benägenhet.
Herr Laron och Landtmarffalken utträde sig
wara öfwertygad, at om Rldderffapet och Adeln
behagade updraga benoni, at för Hans Kongl.
Höghet frambära Riddcrffapets och Adelns er¬
känsla och tilgifwenbet, skulle Hans Kongl. Hög¬
het säkert deraf sinna sig tillräckligen tilfreds-
Md.
Bifölls.
Grefwe 6^11enboiA, joban Illsnnin^, hade
inlemnat följande lAemorial, hwilket uplästes:
I närwarande tidpunkt , dä Medborglighe-
tens anda werkar i alla Ständ en förening til
beredande af allmän och derpå grundad enskild
wälfärd, och som föranledt Lil et allmännare
medgifwande af inskränkning i sadane utesiutande
rättigheter, som äro oförcnlige med allmänna
medborgeliga rättigheter och allmän nytta; har
jag i grund deraf trott mig äga anledning, at
i et sammanhang föreslä sädane begifwanden af
samtelige Riks-Sländen, som jag anser nödige
och allmänna rösten päkallar, och dä jag nu så¬
som et wilkor för Ridderffapets och Adelns af¬
gående frän wista enskifta rättigheter, framstäl¬
ler wista eftergifwanden af de andre resx^nv-
Ständen, anser jag allmänna tankesättet wara
en borgen för, at, om mine förslag icke godkän¬
nas, de ätminstone icke misttydas, dä enffilte för¬
delar för Riddertkapet och Adeln, säsom nägon
mot-
Den 3o Maj.
motswarighet emot deras afstäende, aldeles icke
dermed äsyftas.
Jag förestår fördenffull: 1:0 At Ridderska-
pet och Adeln afsä.dersig sin uteslutande ratt, at
aqa Säteri och Ra och Rörs Hemman, hwil¬
ka sednare lära i Skäne benämnas In sockne-
hemman, och at bwilken Swensk man som helst
ma dem besitta, med det förbehäll, at de som i
grund af detta begifwande, blifwa ägare af Sä¬
terier, icke äga at dem klyfwa och sönderdela,
utan at förbindelsen til Säteri-byggnad, som
den nu är, bibehälles; men rä och rörs hemman
ma kunna delas och klyfwas, pä sätt nu warande
eller blifwande författningar om hemmansklyf-
ning i allmänhet derom förordna.
2:0 medgifwcs at Ridderffapet och Adeln ä-
tager sig och för sit tjenstefolk de sä kallade Man¬
talspenningar, wid hwilken obetydliga afgift man
fästat uppmärksamhet, och hwarwid til undanröd-
jande af den tanke, som skulle Ridderstapet och
Adeln derigenom njutit en minskning i sine ut-
ffylder, jag anser mig böra uplysa, det, under
andra bewillnings-iubriguer Ridderskapet och A-
deln, med en större bewillning til fullo gvdtgjort
denna frihet, som erempelwis styrkes dermed, at
Ridderskapets och Adelns tjenstefolk, ej allenast
til uppasining, utan äfwen drängar wid jord¬
bruket, nu erlägga större per8on6ils utskylder,
än de som i lika ändamäl hos Allmogen tjena.
Z:o Foresta, at anmoda Hogwördige Präste-
Ständet, at medgifwa en förändring i deras nu
warande löningssätt, som förenade allmän nytta
med dest egen tilfredsställelse. Dä i öfwerwä-
gan«
L>en 3» Litas. 29S
-ande kommer, at jämte den allmänna wärdén
af Nationens moral, hwari Präste-Ständet så¬
som lagstiftande äger at deltaga, är detsamma
dessutom en enskildt och närmare säsom lärare
anförtrodd, kan man icke misstaga sig i den sä»
kra förmodan, at Präste-Ständet i desse twefal-
dige kall, stola ogilla et dermed icke förenligt lö-
ningssätt, som, med obestämde inkomster för lön¬
tagaren, ej lemnar densamma annan säkerhet för
dess rätt, än i löngifwarens redlighet, och som,
dä det ä ena sidan hos Läraren ofta föranleder
til misstankar och misstroende om ähörares red¬
lighet och rättwisa, öpnar, ä andra sidan, för desse
sednare utwägar, at utan all coucioll och answa-
rigbet, genom oriktige upgifter undanhälla Lön-
tagaren dess tilständiga rätt. Följderne deraf
^ blifwa af sä skadligt inflytande i moraliskt af¬
seende, at rättelse häri ofelbart blir nödig, i den
mohn den i förening med Löntagares rätt, kan
winnås. Et förordnande til ändring häri lärer
dock ej sträckas til nu warandc innehafware af
Prästerlige Embeten och sysslor, som icke utan
enskilte begifwanden torde fränkännas de rättig¬
heter de i sädant afseende nu innchafwa.
4:o Framställes til det Wällofl. Borgare-
Ständet den önskan, at wissa rum, til erempel
geller 10, lemnades i Borgare-Ständet ät Bruks-
Ägare, desse Idkare af en af Rikets Hufwud-
Näringar, som, efter nuwarande Författningar,
icke kunde wäljas eller fä inträde i nägot af
Riks Ständen, och som kunde sig emellan wälja
i mohn af Brukens storlek och wärde Den rätt-
wisa, som derigenom meddelades ät en uplyst
och förmögen Medborgare-61^s8's billiga fordran
St i Rikö-kexressntLtiouen fä deltaga, skulle leda
L»en Zo Ma/.
fil en allmän erkänfla för Wällofi. Vorgare-
Ständet, a/ hufwudsakligen hofwa densamma
beredt.
fl:o Da det bederwärda Bonde Ständer blif¬
vit medgifwit lika deltagande med andre i be-,
sittning af Säteri och rä och rörs egendom, ön-
ffar jag af det hederwarda Vonde-Ständet det
förklarande, at de antingen mcdgafwo, at ifrån
lhrvarje Län en Jordägare af helt förmedladt
manta! Fralse eller Krsno-Skatte ograveradt,
som icke kunde fä inträde i Riks Standen, och
som icke more i public^ eller gr-ivat tjenst, til-
erkändes rum i Bonde-Standet, efter skartcjord-
ögares inom länet wal, hwari SkattEllmogen,
som wälja särffilt för sine hemman, icke borde
deltaga ; eller ock, at sa beskaffade Skatte/ord-
ägare, som förenämnt är, ägde at wälja och
wäljas til Häradets wanliga Fullmägtig i det
Härad, der dest hemman är belägit. I händel e
af alle respsctive Riks Standens bifall , borde
den hoga s-mmion derä sökas, som Regerings-?
Hagarne föreffrifwa,
jsoh. bkennjnA 6^IIsuhor§,
Begärdes pä bordet.
Herr Iliam, kebr upläste följande lckS'
Bewillningen borde efter min tanka grun¬
das alltid pä enahanda prilimrrer ifrån Riksdag
trl Riksdag. ^ ^ '
De
De synas mig icke böra wara fiere än 3.
Bewillning af egendom i jord i näringar eller
rörelse och cupimier, smick personel bewillning.
inno
Bevillning af jord eller egendom bör räk¬
nas efter afkastningen. Dä 9o:de penningen
af behällningen bör bewiljas; men jag räknar
först förlaget, som är utsäde och arbetet. Om
pä et hemman man utsär 20 tunnor stall först
dcsia 90 tunnor gfräknas; sedan äfwen lika
eller 9o tunnor för arbetet. Gifwer nu den¬
na jorden Z:dje kornet, äterstär da Lo tunnor,
hwaraf bewiljas den ena, hwilkcn efter mar¬
kegång bör i Bewillning utgå til Kronan.
Efter samma princip böra dä
9-.do
Alla näringar, alla rörelser samt alla Ca¬
pitalister taxeras. I hwarje näring afdragcö
först kostnader och förlag: alla stuldsedlar stäm¬
plas med afgift af 9o:de penningen af intc-
restena om sedeln stall validera. Alla indelta
Löntagare betala 9o:de penningen, oaktadt de i
Kung XHnes tid ifrån är l?oo nästan
alltid betalte io:de penningen. Men Pennin-
gc-Löntagare betala endast hälften eller'hwar
4o:de penning äfwensom pensionister.
L)en LO eua/.
Z:tio
Betalas Mantalspenningar af akta perso¬
ner af alla Ständ och utan atffillnad.
Til denna Bewillning bör föregå en taxe¬
ring lika med den första angäende förmögen-
hets-afqiften; men med dubbla Ledamöter e-
mot dä.
At denna Bewillning drabbar mest den
rikare och lisar den fattige är synbart Men
deremot böra alla flags Bewillningar af ca-
racterer, öfwerflödswaror re. bwars förbrukning
räntar ändock Kronan i tullafgiftcr och all
flags rörelse) med alla de mangfaldiga titlar
och namn som sta i wära Bewillningar alde¬
les afskaffas.
Herr karon och Landtmarskalken.
Detta ^temoriat torde fä remitteras til Be-
willnings-Utffottet, undantagande i den punk¬
ten, som rörer Mantalsvenningarne, hwarom
särskild öfwerläggning torde komma at an¬
ställas.
Bifölls.
Herr ^Vacbscbla^er, Oustak, hadein-
lemnat et Memorial, hwilket uplästes, sä lydande:
Hos Högloft. Ridderffapet och Adeln har
uti