Rättelser
Protokollet s. 127, not 1 står brukspatronerna läs brukspa¬
tronen.
s. 751, rad 1 u. står Björnen läs Björner.
Bilagor s. 82, rad 6 u. står 232 läs 282.
s. 83, rad 8 u. står Leijonanckar läs Leijonancker.
SVERIGES
RIDDERSKAPS OCH ADELS
RIKSDAGSPROTOKOLL
FRÅN OCH MED ÅR 1719
TJUGONIONDE DELEN
1771-1772
I
19 Juni—18 december 1771
PÅ RIKS GÄLD SFULLMÄKTIGES UPPDRAG
UTGIVNA AV
STEN LANDAHL
STOCKHOLM 1969
KUNGL. BOKTRYCK ERIKT. P. A. NORSTEDT & SÖNER
670435
III
FÖRORD
I skrivelse till riksdagens bankoutskott av den 17 februari
1966 hemställde riksgäldsfullmäktige, att medel skulle utver¬
kas för utgivningen av bl. a. ridderskapets och adelns riksdags¬
protokoll för 1771—1772 års riksdag. Utskottet tillstyrkte detta
i utlåtande av den 18 maj 1966 (nr 42), vilket den 27 maj bi¬
fölls av riksdagen.
Riksgäldsfullmäktige uppdrogo åt undertecknad att ombe¬
sörja utgivningen av nämnda protokoll.
I denna del ingående protokoll, som omfatta tiden juni—
december 1771, äro till sin karaktär renskrifter. Även koncept¬
protokollen äro — med undantag för den 26 juni och 7 de¬
cember — bevarade liksom memorialprotokollen.
Vid valet av bilagor ha samma principer följts sorn i delarna
24—27 av denna protokollsserie. I ett fåtal fall har det ansetts
lämpligt att medtaga memorial, som även föreligga i samtida
tryck.
Jämväl till denna del har fogats ett Bihang, utgörande en av
undertecknad upprättad förteckning å hos ridderskapet och
adeln föredragna eller anmälda, här icke avtryckta memorial
av ståndets ledamöter jämte arkivaliska uppgifter.
Stockholm i april 1969.
Sten Landahl.
\
C ^ W?"»r
|
|
|
|
• v ; ' •
|
|
|
|
|
■" ;
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
V
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Sid.
Förord III
I. Protokoll
för 19 juni—18 december 1771 1—773
II. Bilagor
Till protokollet den 27 juni 1771:
1. A. R. Du Rietz diktamen om instruktionen för sekreta de-
putationen 3
Till protokollet den 29 juni 1771:
2. Förteckning på adelns elektorer 5
Till protokollet den 3 juli:
3. Förteckning på ledamöter i riddarhusdeputationen 6
Till protokollet den 6 juli 1771:
4. J. Gerners memorial om en lantbruksdeputation 7
Till protokollet den 11 juli 1771:
5. F. H. Rwenskölds memorial om protokollsjustering 11
Till protokollet den 16 juli 1771:
6. Förteckning på adelns ledamöter i sekreta deputationen .... 13
7. Förteckning på adelns ledamöter i justitiedeputationen .... 14
8. Förteckning på adelns ledamöter i bergsdeputationen 15
9. Förteckning på adelns ledamöter i urskillningsdeputationen . . 15
10. Förteckning på adelns ledamöter i expeditionsdeputationen 16
11. E. Linderstedts diktamen om G. H. Palmfelts säte och stämma 17
Till protokollet den 20 juli 1771:
12. Förteckning på adelns ledamöter i lant- och sjömilitieekono-
mideputationen 19
13. Förteckning på adelns ledamöter i tulldeputationen 20
14. Förteckning på adelns ledamöter i fiskerideputationen 21
15. Förteckning på adelns ledamöter i protokollsdeputationen . . 22
Till protokollet den 26 juli 1771:
16. Förteckning på adelns ledamöter i handels- och manufaktur-
deputationen 23
17. Förteckning på adelns ledamöter i kammar- och ekonomide-
putationen 25
VI
Sid.
Till protokollet den 8 augusti 1771:
18. Deputerades betänkande om instruktionen för sekreta utskottet 27
Till protokollet den 15 augusti 1771:
19. R. Bergenstråhles memorial om konungens vägrade underskrift 31
Till protokollet den 21 augusti 1771:
20. G. V. Lodes memorial om hovrättsrådet R. Bergenstråhle .... 34
21. C. de Frietzckijs memorial om d:o . 38
22. C. V. Grönhagens diktamen om d:o 42
Till protokollet den 14 september 1771:
23. Kompletterande förteckning på adelns ledamöter i allmänna
besvärsdeputationen 43
Till protokollet den 21 september 1771:
24. C. J. Lilliesvärds diktamen om föredragningen av instruktio¬
nen för expeditionsdeputationen 44
Till protokollet den 17 oktober 1771:
25. L. M. Ugglas memorial om konungaförsäkran 45
26. C. J. Jägerskiölds diktamen om d:o 52
27. L. Hiertas diktamen om d:o 56
Till protokollet den 19 oktober 1771:
28. F. von Posts projekt till extraktprotokoll om konungaförsäkran 58
29. C. G. Wrangels memorial om d:o 60
Till protokollet den 26 oktober 1771:
30. G. Stiernhoffs diktamen om oordningen vid riksdagsmanna¬
val 61
Till protokollet den 9 november 1771:
31. L. M. Ugglas memorial om brännvinsbränningen 62
Till protokollet den 16 november 1771:
32. F. Horns diktamen om konungaförsäkran 64
33. G. .4. Leijonmarcks projekt till protokollsutdrag om konunga¬
försäkran 68
Bihang
Förteckning å hos ridderskapet och adeln föredragna eller anmälda,
här ej avtryckta memorial .... 81
1
Åhr 1771 den 19 Ju ni i.1
Onsdag.
Kl. 9 förmiddagen sammanträdde för första gången Riksens
Höglåfl. Ridderskap och Adel vid denne i Herrans namn på-
begynte riksdag på Stora Riddarehussahlen i Stockholm.
Kongl. Maij:ts vår lifstiden allernådigste Konungs Adolph Ang:de
Fredrich hastige och för alla Svea inbyggare högst smärte-st^ sannum
fulla dödsfall, som timade den 12 Februarii innevarande år, kallande,
har föranlåtit, at Riksens Ständer genom Kongl. Maij :ts öp-
ne bref och påbud, daterat den 13 Februarii derpå följande,
blifvit kallade at den 13 Junii innevarande år sig till detta
urtima riksmöte i Stockholm infinna.
Å utsatt dag utblåstes riksdagen på vanligit sätt, hvarefter
R. o. A. gjenast samma dag samt den påföljande fredagen,
lögerdagen, måndagen och tisdagen inför Riddarehusdirectio-
nen blefvo till säte och stämma på Riddarehuset antecknade
ock efter föregången granskning enligit Riddarehusordningen
af Riddarehusdirectionen öfver hvar ock ens rättighet, deras
namn med tillnamn och caractere införde uti den detta pro-
tocoll bilagde och särskilt inbundne anteckningslista. Hvar¬
efter Riddarehusdirectionen genom anslag, som i går tisdags¬
middagen utsattes, kallade R. o. A. at i dag kl. 9 förmiddagen
in pleno sammanträda.
Den närvarande ällste Grefven, öfversten och Riddaren af
Kongl. Maij :ts Svärdsorden Hr Charles Emil Leven¬
haupt, som vid detta tillfälle förde ordet, sedan han er¬
hållit ljud och R. o. A. intagit sina ställen, öppnade R. o. A:s
plenum med följande tal.
1 Anteckning i marginalen: Just. d. 26 Junii.
2 1771, juni 19. R. o. A. hälsas.
Högvälborne Herrar Grefvar, Friherrar,
Ridders och Adelsmän!
Jag har den äran at bjuda Eder vara välkomne, mina
gunstige Herrar, nu åter till en urtima riksdag. Ibland alla
riksangelägenheter, för hvilka Riksens Höglåfl. Ständer nu
innom 10 år varit till flere extra ordinarie riksmöten kallade,
har icke något ämne varit så rörande och beklageligt som
nu, då vij skola beledsaga en nådig, mild, almänt ällskad
och nu saknad Konungs andelösa lekamen till sitt hvilorum,
Den största tröst för oss, mina gunstiga Herrar, är att se
trohnen så värdigt åter besatt med en så utom- som inom¬
lands för sine dygder och store egenskaper högt vördad och
ällskad Konung.
Honom tillhör oss nu äfven at hylldiga samt dess kröning
al bivista,
De öfverläggningar, som naturligen häraf följa, bli at för¬
dela den vanliga begrafnings- och kröningshjelpen, så at all¬
mänheten deraf i möjeligaste måtto får minsta känning,
Jag önskar Eder, mine gunstiga Herrar, mycken lycka och
välsignelse till at väl fullborda denna nu påbegynta riksdag,
at Allmagten må styra allas sinnen till enighet, så at hvar-
kan vij eller våra Medständer mågom låta oenighets och för¬
villelses andan leda oss in uti sådane deliberationer, som onö¬
digtvis förlänga riksdagen, hela landet till kostnad, på det
at gjenom tätt på hvarannan följande samt tillika af hämde-
lystnad och partieträtor förlängde riksdagar allmänheten ic¬
ke sluteligen må beredas till osmak för vårt lyckeliga rege¬
ringssätt,
De herrar, som af Riddarhusfiscalen efter ordningen på
bänkarne blifwit utsedde at under voteringen sitta vid bordet,
intogo sine ställen, nemi.:
Grefve De la Gardie, Pontus, Generalmajor och Riddare
af Svärdsorden,
Frih. Oxenstierna, Carl, Kammarherre,
Frih. Örnfelt, Fred., Ryttmästare,
Hr Lilljehök, Bleckert, öfverstljeutnant, Riddare af Svärds¬
orden,
Lantmarskalksval.
3
Hr Gyllenadler, fullm. Frih. Cederström, Gustaf, Lieute¬
nant,
Hr Durietz, Anders Rudolph, Generalmajor,
Hr Lagersvärd, Fred., Capitain.
R. o. A. framträdde, uppropade efter upropslistan, inläm¬
nade sina voteringssedlar och undfingo riddarehuspolleten,
som denne gången var hvit, riddarehussigillet å ena och år¬
talet med famillens namn och nummer å den andra sidan,
de frånvarande antecknades och uppropades andra gången.
Hvarefter sedlarne öppnades och upplästes samt sedermera
räknades ock befants, at rösterne utfallit för
Generalmajoren samt Commendeuren af Kongl. Svärdsor¬
den Hr Thure Gustaf Rudbeck 450,
För Håfmarskalken, Öfverkammarherren och Riddaren af
Kongl. Svärdsorden Frih. Axel Gabriel Leijonhufvud 523,
Håfmarskalken och Riddaren af Kongl. Svärdsorden Grefve
Fred. von Rosen 1.
Häröfver författades behörigt voteringsinstrument, som af
bordsherrarna underskrefs och gjenast för R. o. A. uplästes,
sådant som det här vid protocollet bilagt befinnes. 1
Håfmarskalken Frih. Leijonhufvud framträdde häruppå i
skranket ock Öfversten Grefve Levenhaupt öfverlämna-
de honom landtmarskalksstafven med desse ord.
Högvälborne Herr Baron och Landtmarskalk !
Sedan R. o. A. för Hr Baron och Landtmarskalken förkla¬
rat sitt oinskränkta förtroende, har jag härmedelst den äran
at till vedermäle deraf å R. o. A:s vägnar öfverlefverera den¬
na staf; R. o. A. önskar Herr Baron och Landtmarskalken
mycken lycko och välsignelse samt en beständig hällsa, på
det riket må njuta frukten af de talens och egenskaper, som
hos dem värkat et så fullkomligt förtroende.
Hr Baron och Landtmarskalken emottog stafven
och holt till R. o. A. fölljande tal.
Det ärefulla ögnablik, då Höglofl. Ridd. och Adeln af sin
ynnest och oskattbara förtroende behagat lämna mig det yp¬
Landtmar-
skalkens tal.
1 Uteslutet här.
4
1771, juni 19. Lantmarskalken hälsar R. o. A.
persta vedermäle, som en svensk medborgare nånsin förmår
tillfalla, kan icke annat än upfylla mitt sinne med fullkomli¬
gaste vördnad och ålägga mig de ömmaste förbindelser.
Huru innerlig är icke min önskan at till vinnande af Hög-
låfl. R. o. A:s stora ändamål min förmåga vore tillräckelig at
svara mot mitt trogna och välmenande hjerta!
Under Höglåfl. R. o. A:s ögon har mitt lifslopp på en in¬
skränkt bana i stillhet framskridit och sällan gynnat mig med
tillfällen at inhämta den vidsträckta kundskap och förvärfva
de lysande egenskaper, hvillka uti de förra våra vördade
landtmarskalkars händer gjort denna stafven så ärofull, så
lysande och för det allmänna bästa i högsta måtto vigtig
och betydande.
Mina tilltagande år och framför alt annat en noggran mät¬
ning af min egen ofullkomlighet kan vid detta tillfälle icke an¬
nat än försätta mig uti känbaraste bekymmer.
Men det är för länge talat om mig själf, då R. o A. är mi¬
na tankars enda och värdigaste föremål.
Et utbeder jag mig at få tillägga. Under de rådplägningar,
jag som ledamot af detta ädla och upplysta samfund vid all¬
männa riksmöten bivistat, hafva R. o. A. varit mine mästare;
ock de intryck skola följa mig i grafven, dem R. o. A:s ädel¬
modiga efterdömen gifvit mig af vördnad för Gud, af trohet
mot konungen och den ömaste vård om fädernäslandets bäs¬
ta, vår frihet och rikets själf ständighet. R. o. A. skola äfven
på det rum, dit jag i Herrans namn på deras befallning vå¬
gar uppträda, vara mine ledare och med ynnest upfylla, hvad
hos mig både uti insigt och vältalighet brister.
Sedan Höglåfl. R. o. A. inom dessa murar vid sista riksmö¬
tet åtskilldes, har sig tilldragit den högstbedröfveliga föränd¬
ring, ifrån hvilken inom den af Riksens Ständer fastställte tid
denne allmänna riksdag leder sin upprinnelse.
Inom så olyckliga ögnablik, så bittra som oförmodade, sak¬
nar Svea Rike den bästa, den milldaste af alla konungar, fä¬
dernäslandets Fader, mänsklighetens heder.
Alla svenska mäns hj ertan förenas i gemensamma känslor
af detta det hårdaste bland alla olycksslag.
Försynen hade det behagat, at i en så allmän fädernäslan¬
dets nöd skulle Hans Kongl. Maij :t, vår allernådigste Konung,
Lantmarskalken hälsar R. o. A.
5
vår enda tröst och näst Gud vårt säkraste hopp, under Dess
utrikes resor på längre afstånd vara skilld utur våra trogna
armar. Men vij hafva burit Honom i väre bröst och den All¬
rådande Magten har nådigt täkts höra våra suckar för Hans
Kongl. Maij :ts lyckliga återkomst. Han uppstiger nu till börd
och hjerta en svensk Konung på Sin fädernetrohn, till hvill-
ken Hans höga konungsliga dygder och förträffeliga egenska¬
per, som redan förvärfvat Honom stora monarchers och he¬
la världens förundran, ändå hade banat vägen för Honom,
som redan regerade öfver våre hjärtan. Blifve då det höga,
det stora efterdöme uti Hans Kongl. Maij :ts landsfaderliga
och ädelmodiga tankesätt till återvinnande af enighet och in¬
bördes lugn R. o. A:s osvikeliga rättesnöre.
Hvilket värdigt och stort fält öpnas nu icke för Höglåfl.
R. o. A:s urgamla svenska ädelmod, för deras bergfasta trohet
mot sina konungar och upriktiga nit för fosterlandets allmän¬
na väl.
Den högste Guden förläne Höglåfl. R. o. A. sin millda välsig¬
nelse till deras vigtiga öfverläggningar ock stadge själf med
sin vishet alla besluten, så at alt må lända till hans ära och
bana oss en lycklig väg at med förenade hjertan och inbör¬
des förtroende arbeta på det höga föremål at bereda Hans
Kongl. Maij :t, vår allernådigste Konung, en säll och ärofull
regering samt hela Svea Rike den lyckligaste framtid, hvar¬
igenom en vällsignad åminnelse af R. o. A:s dygd skall hos
den senaste efterverlden rotfästas och till tidernas slut i alla
svenskas tacksamma bröst stadga R. o A:s oförgängeliga äre-
stoder.
Uti Höglåfl. R. o. A:s beständiga ynnest har jag den äran
at innesluta mig på det vördsammaste.
Sedan aflade Hr Baron och Landtm, den vanlige landt-
marskalkseden, som honom af Riddarehussecrete-
r a r e n förestafvades, ock intog deruppå landtmarskalkssto-
len.
Hr Baron och Landtm, hemstälte, om icke, efter som förr Ang:de
vanligit varit, en deputation kunde få afgå till Kongl. Maij :t
at i underdånighet anmäla Höglåfl. R. o. A:s vahl och at der-Kongl. Maij:t
före tvänne kammarherrar ville förut hos Kongl. Maij :t an-
skalksvahlet.
6
1771, juni 19—20. Lantmarskalksvalet notificeras.
hålla om timan, när denne deputation kunde erhålla företrä¬
de.
Hr von Bromell, Lars, trodde icke, at R. o. A. kunde
gjerna gifva Konungens kammarherrar en sådan commission;
deras syssla vore at tjena Kongl. Maij :ts höga person men
eij R. o. A. utan föreslog, om icke någre andre af R. o A. kun¬
de dertill utses, hälst de, som ifrån landsorterne komme, icke
så ofta hade tillfälle at se sin nådiga Konung.
Hr Baron och Landtm.: Kammarherrarne komma endast
at hos Kongl. Maij :t anmäla R. o. A:s deputation; och torde
denne förrättning närmast öfverensstämma med deras embe¬
ten. Hvad deputation angår, så kunde dertill tagas sådane
herrar, som äro från landsorterne.
At Landtm :s Frih. Hammilton, J o h. Abr., anholt, at det vakra tal
'fryekås6 måtte blifva tryckt, som Hr Baron och Landtm, nu hållit vid
stafvens emottagande.
Uti denne begjäran förenade sig samtelige R. o. A:s hrr le¬
damöter med Frih. Hammilton, så at Hr Baron och
Landtm, dertill lämnade sitt samtycke.
Deputationen, som till Hans Kongl. Maij :t skulle afgå, up-
ropades häruppå, ock sedan kammarherrarne återkommit
med det nådiga svar ifrån Kongl. Maij :t, at R. o. A:s depu¬
tation genast skulle få företräde, så afgick densamma, bestå¬
ende af följande 12 herrar.
Grefvar.
Gr. Oxenstierna, fullm. Gr. Gyllenborg,
Gr. Spens.
Friherrar.
Frih. Palmstierna, fullm. Hr Hierta,
Frih. Kagg.
Adel.
Hr Wolfelt, fullm. Frih. Horn,
Hr Blankenfiell, fullm. Hr Klingspåre,
Hr von Haren, fullm. Hr Plaan,
Hr Soop,
Hr Schenfelt, fullm. Hr De la Grange,
Hr Lannerstierna,
Hr Sodenstierna, fullm. Hr Schytte,
Hr Gripenmark,
Uppvaktning för de kungliga.
7
Hr von Saltza,
Hr Eketräd, fullm. Hr von Schantz,
Hr Kiörning, fullm. Hr örnschöld,
Hr Bergenschöld,
Hr Wolltemat,
Hr Stålhammar, Carl Leonh.
R. o. A. åtskilldes kl. 3 eftermiddagen.
År 1771 den 20 Juni i.1
Torsdag.
Plenum kl. 10 förmiddagen.
Närvarande Hr Baron och Landtm. Axel Gabr. Leijonhuf¬
vud.
Sedan R. o. A. intagit sina ställen, afhördes Riksdagsord¬
ningen.
Kl. 3/4 till 11 anmälte Hr Baron och Landtm., at
Hans Kong. Maij :t utsatt kl. 11 i dag till at emottaga Ta-
lemännen tillika med deputerade af samtelige stånden, hvilka
på Riksens Ständers vägnar skola i underdånighet uppvakta
Kongl. Maij :t och den höga Kongl. Famillen, at 48 herrar af
R. o. A. voro till denne deputation utsedde, hvilke efter en
af R i d d a r e h u s f i s c alen gjord förteckning nu upp¬
nämndes.
Hr Baron och Landtm, hemstälte der jämte, om icke R. o.
A. gjenom en deputation af tolf ledamöter ville uppvakta
Hännes Kongl. Maij :t Enkedrottningen på Drottningholm för
at notificera R. o. A :s vahl.
Hr von Bromel trodde, at denne deputation borde be¬
stå af 24 personer i det minsta, när en deputation af 48 af-
gått till Kongl. Maij :t ock det Kongl. Huset, på det antalet af
de andre stånden måtte blifva i proportion.
Hr Baron och Landtm,: Denne deputation skier endast
ifrån R. o. A. ock uti den afsigt allena at notificera landt-
marskalksvalet. Kongl, slupar äro vid Rosenbad till reds at
föra densamma öfver sjön. Framdeles ville Hr Baron och
1 Anteckning i marginalen: Justerat den 26 Junii 1771.
8 1771, juni 20. Riksdagsceremonielet.
Project till
ceremo-
niellet.
Landtm., sedan han samrått sig med de öfrige respective Ta-
lemän, föreslå, huruvida deputerad[e] af alla fyra stånden
kunde få uppvakta Hännes Kongl. Maij :t.
Emedlertid ock som kl. nu var ellofva, så afträdde Hr Ba¬
ron och Landtm, med landtmarskalksstafven i handen och de
48 R. o. A:s hrr deputerade at möta de andre ståndens depu¬
terade och Talemän i secrete utskottsrummet at sedan der¬
ifrån följas åt till Kongl. Slottet.
Emedlertid trädde Grefve Duker till landtmarskalksbordet
at föra ordet, initll dess efter någon stund Grefve Leven¬
haupt, Charles Emil, uppkom.
Uplästes project till det ceremonielle, som vid riksdagens
början såväl i kyrkan som på Rikssalen kommer at i akt ta¬
gas. Sedan det var till slut läst, anmälte
Frih. Sparre, Carl, sig hafva funnit af det upläste ce-
remoniellet, at Hans Kongl. Maij :t den dagen skulle vara i sin
fursteliga drägt ock en öppen furstelig krona. Frih. Sparre
trodde, at då Deras Kongl. Högheter Arfprintsarne äfven hade
furstelig drägt och krona, sådant för Hans Kongl. Maij :t tor¬
de vara mindre lämpeligit. Af hvad honom med säkerhet blif¬
vit sagt, at man i akt tagit vid 1751 års riksdag, då Högstsal.
Hans Maij :t Konung Adolph Fredrich, innan han var krönt
uppå Rikssalen, emottog Riksens Ständer, hade väl hvad den
kongl, drägten angår blifvit uti ceremoniellet projecterat på
samma sätt som nu men Riksens Ständer hos Kongl. Maij :t
anhållit om den ändring deruti, at Konungen burit den slutne
riksdagskronan och kongl, manteln. Hemställte derföre, om
icke R. o. A. ville anhålla at på samma sätt måtte skje denna
gången.
Hr Lagersvärd: Det är ganska billigt, at hvad som
den riksdagen i lika casu skedde, äfven nu bör iakttagas.
Frih. von Essen: Det upsatte ceremoniellet lärer ofelbart
vara af vederbörande gjenomsedt och jämfört med förre ti¬
ders praxis, åtminstone borde det så vara, derföre föreföllo
honom främmande, at det nu vore annorlunda; vid detta till¬
fälle bör ingen skillnad gjöras emellan den förre Sveriges
Konung och den senare, emellan fader och son, altså ehuru
Frih. von Essen ingenting hade at påminna emot om R. o. A.
behagade gå in uti hvad Frih. Sparre föreslagit, funno han
Riksdagsceremonielet.
9
dock, at det borde efterfrågas, hvarföre detta ceremonielle nu
vore annorlunda projecterat än det vid 1751 års riksdag.
Frih. Sparre: Om jag mindre tydeligen explicerat mig,
så får jag ännu en gång anföra, at ceremoniellet för 1751
års riksdag var lika projecterat som detta men at ändringen
skedde på Riksens Ständers anhållan. Om Högstsahl. Konung
Adolph Fredrich den tiden icke velat låta i ceremoniellet in¬
flyta, at han skulle bära den kongl, slutne kronan, innan
han blifvit krönt, kunde man icke supponera detsamma om
vår nu regjerande allernådigste Konung med alt skjäl, då all
vidare efterfrågan eij lärer behöfvas.
HrWadenstierna, Carl: Hos R. o. A. synes icke vara
någon skiljaktighet deruti, at ju den konungslige drägten må
denne gången förblifva sådan, som den var vid början af 1751
års riksdag. Om vij derföre få proposition uppå detta, så för¬
modar jag vij gjenast komma ifrån saken.
Gjordes altså proposition:
Bifaller R. o. A. det upläste ceremoniellet, dock med den
förändring, at med Kongl. Maij :ts konungslige drägt förblif-
ver på samma sätt som vid början af 1751 års riksdag.
Hvilken med Ja besvarades. Ock blef denne resolution för
R. o. A. gjenast justerad samt skrifven uppå det uppläste ce¬
remoniellet, hvilket sedan [till]1 de öfrige respective stånden
afsändes at kunna äfven hos dem snart blifva afgjordt ock se¬
dan hinna i tid blifva tryckt.
Något härefter återkom Hr Baron och Landtm, med R. o. A:s Deput. åter-
48 deputerade ifrån Kongl. Maij :t. kom'
Hr Baron och Landtm, berättade, at Hans Kongl. Maij :t
ganska nådigt emottagit Riksens Ständers deputerade, at hvad
Hans Kongl. Maij :t behagat emot R. o. A. förklara borde väl
Hr Baron och Landtm, för R. o. A. uprepa, men det hade
varit uti så höga och rörande uttryck, at det uti en annan
mund skulle förlora sitt värde. Hännes Maij :t Drottningen
och de Kongl. Printsarne hade på lika sätt ganska nådigt
emottagit de deputerade.
Frih. Palbytskii anholt at få på trycket Hr Baron och
Landtm :s vakra tal till Kongl. Maij:t, äfven at i underdånig¬
het anhållas måtte om tillstånd, at Kongl. Maij :ts svar blif-
1 Konceptprotokollet.
10 1771, juni 20—22. Ang. deputation till änkedrottningen.
ver tryckt. Han kunde såsom en af de deputerad [e] från
R. o. A. icke dölja den värkan, det gjordt uppå hans hjerta,
det hade varit så nådigt, så rörande, at det prässat tårar utur
de flästas ögon.
Hr Hierta, Carl, förenade sig häruti med Frih. Pal-
bytskii.
Hr Baron och Landtm.: Bifaller R. o. A., at hos Kongl.
Maij :t jag på R. o. A:s vägnar i underdånighet anhåller, at
Kongl. Maij :ts nådige svar till R. o. A. må blifva tryckt?
Härtill svarades enhälligt Ja.
Ganska monga af R. o. A. begjärte äfven, at Hr Baron och
Landtm, ville tillåta, det de tal, som han i dag hållit till
Kongl. Maij :t och den höga Kongl. Famillen, måtte blifva
tryckte, hvillken begjäran, då den af de öfrige herrar under¬
stöddes, Hr Baron och Landtm, altså beviljade.
Hr Baron och Landtm.: Här återstår väl ännu, at de re-
spective stånden genom deputerade hällsa hvarannan, men
som tiden är nog liden och kl. 1, så torde det draga för longt ut
i dag; hemställte derföre, om icke R. o. A. ville dermed upp¬
skjuta till nästa plenum, hvarom han i sådan händelse skulle
avertera de andre stånden.
Detta bifölts.
Ock R. o. A. åtskilljdes kl. 1 eftermiddagen.
År 1771 den 2 2 Juni i.1
Lördag.
Plenum kl. ellofva föremiddagen.
Närvarande Landtm. Frih. Axel Gabr. Leijonhufvud.
Ang:de Sedan Hr Baron och Landtm, äskat ljud och R. o. A. in-
ulfHännes tagit sine ställen, berättade han sig hafva i går upvaktat Hän-
Maij:t Enke-nes Maij :t Enkedrottningen på Drotningholm och dervid haft
drottningen, inhämta Hännes Kongl. Maij :ts nådige välbehag,
när Landtm., Talemännen och respective ståndens deputera¬
de kunde hafva tillfälle at få på Riksens Ständers vägnar i un¬
derdånighet uppvakta Hännes Maij :t, at Hännes Kongl. Maij :t
1 Anteckning i marginalen: Justerat d. 29 Junii.
Ang. deputation till änkedrottningen.
11
ganska nådigt uptagit Riksens Ständers attention, som Hon
själf behagade nämna det, och utsatt timan till kl. emellan 5
och 6 i morgon eftermiddag; at Hännes Maij :t der jämte, då
frågan blifvit om antalet af ledamöterne i denne deputationen,
synts vara nöjdast, om det blefve förminskat. Hännes Maij :ts
håfhollning vore nu mera indragen, Hännes Kongl. Maij :t
kunde utan de starkaste rörelser af sorg ännu eij höra omta¬
las det bedröflige ögnablick, som beröfvat riket en mild och
nådig Konung och Hänne en trogen och hulld gemål, än mera
gjorde det Hänne möda, om det, som kan uplifva ihugkomsten
deraf, genom flere perssoners emottagande blifver förökat.
Dessutom om deputationen skulle vara lika talrik som den,
hvilken här i Stockholm uppvaktat Kongl. Maij :t och Kongl.
Famillen, nemi. 48 af R. o. A. och 24 af hvardera de andre
stånden, tillsammans 110 perssoner utom Landtm, och Tale-
männen, så fordrades till transporten öfvär sjön en hel es-
quadre af slupar. Hr Baron och Landtm, hemställte altså, om
icke R. o. A. behagade reducera sine deputerade till 12, så
skulle han derom låta avertera de öfrige respective stånden,
hvilke väntade R. o. A:s beslut för at derefter reglera sine de¬
puterades antal till hälften.
Frih. von Essen, Fred,: Förr har alltid varit vanligit,
at då öfverheten vistats utom staden, Riksens Ständer gjort
deras uppvaktning endast gjenom Landtm, och Talemännen,
likväl ville han eij vara emot at en liten deputation åtföljer
Hr Baron och Landtm, denne gången, om R. o. A. skulle så
för godt finna.
Hr Baron och Landtm.: Kanske R. o. A . bifalla, at en de¬
putation af 12 perssoner jämte Landtm, upvakta Hännes
Maij :t Enkedrotningen.
Detta besvarades med Ja.
Härom afsändes underrättelse till de andra stånden genom
en utur Riddarehuscancellit.
Riddarehusfiscalen hade emedlertid utnämnt af
R. o. A. 12 till denne deputation, hvilkas namn nu uplästes.
Ock Hr Baron och Landtm, gaf tillkänna, at anstalt vore
gjord om nödige slupar, hvillke skulle vara i beredskap vid
Rosenbad kl. 4 i morgon eftermiddag, der hrr deputerade
altså å utsatt tima behagade församla sig.
2—670435
12 1771, juni 22. Riksdagsceremonielet.
Ang :de
Kongl.
Maijt:s invi¬
tation.
Hr Baron och Landtm.: R. o. A. hade i går, under det
Hr Landtm, med R. o. A:s deputerade upvaktat Kongl. Maij :t,
förehaft ceremoniellet ock dervid gjordt den ändring, at hvad
Kongl. Maij:ts konungslige drägt vidkomme skulle de[n] för¬
blifva sådan, som den bars i början av 1751 års riksdag af
Högstfsal.] Hans Maij :t. Härvid voro den ändring at gjöra,
at Högstsahl. Konung Adolph Fredrich såsom ännu eij krönt
den gången burit en blå sammetshatt. Hvilket kunde låta sig
gjöra, så vida Hans Maij :t var ensam; men nu då Kongl. Maij :t
hade vid sin sida bägge sine Herrar Bröder, hvilka kommo
uti deras fursteliga drägt med öppna furstelige kronor, torde
det mindre passa sig, at Konungen buro allenast en hatt, som
efter all förmodan under gudstj ensten i kyrkan aftoges, så
at Kongl. Maij :t skulle komma at sitta med blottat hufvud,
då de Kongl. Arfprintsarne behöllo sine kronor på hufvudet.
Till undvikande af en sådan incongruité hemställte Hr Ba¬
ron och Landtm, om icke R. o. A. behagade gilla ceremoniel¬
let sådant, som det blifvit projecterat utan någon tilläggning.
Uti 1751 års protocoller hade Hr Baron och Landtm, låtit ef¬
terse om det då antagne ceremoniellet, men i desse protocoller
funnos eij mera, än at R. o. A. öfverlämnat reglerandet deraf
till Hans Kongl. Maij :ts egit nådiga välbehag. Kanske R. o. A.
behagar simpliciter bifalla ceremoniellet utan någon tillägg¬
ning?
Denne proposition besvarades med Ja.
Ock blef resolution gjenast ceremoniellet påskrifven samt
detsamma de öfrige respective stånden tillsändt.
Häruppå upplästes instru[c]tion för Riksens Ständers Ur-
skillningdeputation, sådan som den blifvit författad och af
trycket utgifven år 1762, vid hvillken ingen anmärkning gjor¬
des.
Anmältes tvänne kammarherrar, nedsände ifrån Kongl.
Maij :t, hvillke emottogos af 4 deputerade och infördes, ock
voro Frih. Leijonhufvud, Knut, samt Frih. Uggla. De trädde
upp till Landtm, och efter erhållit ljud förmälte Kammarher¬
ren Leijonhufvud Kongl. Maij :ts nådige hälsning samt
at Hans Kongl. Maij :t nästkommande tisdag den 25 i denne
månad ville emottaga R. o. A. jämte de öfrige stånden på
Rikssalen, hvarefter Hans Kongl. Maij :t i nåder bjuder det
Ståndens hälsningsdeputationer.
13
vanlige antal af R. o. A. at till middagen undfägnas på Kongl.
Slottet.
Hr Baron och Landtm, försäkrade om R. o. A:s underdå¬
niga trohet och lydna at efter befallning sig infinna å sag¬
dan dag såväl på Rikssahlen som till den kongl, undfägna¬
den.
Kammarherrarne afträdde, ledsagade på sätt som vid inträ¬
det af R. o. Ars deputerade
Hr Baron och Landt m.: Som alltid varit vanligit beha¬
gade R. o. A. nu utnämna en af hvarje bänk, som nästkom¬
mande tisdag spisa vid Kongl. Håfvet.
Detta verkställtes och blefve utnämnde 58 herrar, hvilka
finnes antecknade uppå den vid detta protocoll bilagde för¬
teckning. 1
Företogs och upplästes Riddarehusdirectionens riksdagsre-
lation.
Hvarunder anmältes, emottogs och infördes en deputation Deputation
ifrån det Ärbara Bondeståndet, 16 perssoner. Johan An- ståndet,
dersson ifrån Tierp, som förde ordet, förmälte Bondestån¬
dets ödmjuka och vördsamma hälsning till R. o. A., betygade
ståndets fägnad at se R. o. A. samlade med hällsa och välmå-
go, betygade ståndets sorg öfver den bedröfvelige händelsen,
som till denne riksdag gifvit anledning, och önskade öfver
vår nu varande allernådigste Konung Guds välsignelse äfven¬
som Riksens Ständer till alla på denne riksdag förefallande
ärenders afgjörande med sämja och enighet till Guds namns
ära, Konungens nöije och rikets båtnad, förbehållandes Bon¬
deståndet sig R. o. A:s ynnest och förtroende.
Hr Baron och Landtm, betygade R. o. A:s ärkjäntsla för
Bondeståndets vänlige påhälsning, försäkrade om R. o. A:s
deltagande i rikets allmänna sorg och uti Bondeståndets gode
och välmente önskan samt at R. o. A. alltid skulle med nöje
förena sig med det Hedervärde Bondeståndet uti det, som län¬
de till Guds och Konungens nöje samt bibehållandet af Rik¬
sens Ständers fri- och rättigheter samt hvar redlig svensk
medborgares bästa. Ock bad deputationen försäkra Bonde¬
ståndet om R.o. A:s vänskap och beredvillighet at biträda till
1 Bilagd konceptprotokollet.
14 1771, juni 22. Ståndens hälsningsdeputationer.
det allmännas gagn.
Deputation afträdde, ledsagad sorn vid ankomsten.
Under det at nu vidare fortfors med uppläsandet af Rid-
darehusdirectionens riksdagsrelation,
Deputation anmältes, emottogs och infördes på vanligit sätt en deputa-
från Bor-
gareståndet ^on ifrån det Vällofl. Borgareståndet, 12 perssoner, anförd
af Rådmannen och Riksdagsmannen från Stockholm Hoch¬
schild t, hvillken anmälte Borgareståndets hörsamma och
tjenstlige hälsning, ståndets fägnad öfver samtelige R. o. A:s
välmåga, utbredde sig öfver den bedröfveliga ordsaken till
denne Riksens Ständers urtima sammankomst, förklarade
ståndets önskan för vår nu regjerande allernådigste Konungs
välgång och konungslige lycksalighet, för enighet i rådslagen
hos Riksens Ständer och för rikets allmänna välgång, inne¬
slutandes Borgareståndet uti R. o. A:s vänskap och förtroen¬
de.
Hr Baron och Landtm, förklarade tillbakars R. o. A:s
med Borgareståndet gemensamma käntsla af rikets förlust,
glädje öfver den med alle konungsligt höge egenskaper rike-
Iigen prydde Konung, som Sverige nu hade at hugna sig åt,
samt R. o. A:s önskan om enighet och förtroende Riksens
Ständer emellan uti alla vid detta riksmöte förekommande
angelägne ärender.
Deputationen afträdde, beledsagad efter vanligheten.
Något derefter och under det at med redan nämnde riks-
dagsrelations uppläsande fullföljdes, blef en deputation ifrån
det Högvördige Prästeståndet, 16 perssoner, anförde af Hr
Biskopen Doctor Bentzelstierna, anmäld, emottagen
och införd på vanligit sätt.
Deputation Denne förmälte Prästeståndets vördsamma hälsning till
f* s"åndetU~ R. °. A-, böd dem vara välkomne till detta urtima riksmöte,
föreställte den för hela riket sorgefulla händelsen, som här¬
till gifvit anledning, huru nödvändigt det vara vill, då vij
uti detta slag böra vörda Guds tucktande hand, at vij förena
oss uti nit om en sann gudsfrucktan, hvaraf alle christelige
och borge[r]lige dygder sedan följa, till vinnande af enighet
och rådighet uti det, som till allmänt väl lända kan, befrämja
Guds ära, Konungens nöje och hvar svensk mans välgång.
At Prästeståndet, som vördade Guds milldhet emot fädernäs-
Ståndens hälsningsdeputationer.
15
landet, i det vij af dess hand fått en Konung, redan stor
och lysande, då han uppstiger på sine förfäders trohn,
eij allenast för sine undersåtare utan äfven hos främmande
ock utländska folkslag, eij kunde annat än uppmuntras till
större nijt at förkunna och ibland Svea barn utbreda Guds
låf och sanna dyrckan, at önska och bedja om välsignelse
ock arbeta uppå at vinna enighet uti de förestående rådpläg¬
ningar, förväntades sig deruti R. o. A:s benägna biträde och
inneslöto sig uti R. o. A:s ynnest och förtroende.
Hr Baron och Landtm, försäkrade deremot å R. o. A:s
vägnar, at så ömt R. o. A. med det Högvördige Prästeståndet
delade kjäntslan af det hårda slag, som drabbat Svea Rike ge¬
nom Högstsahl. Hans Kongl. Maij :ts dödsfall, så fullkomli¬
gen förenade sig R. o. A. med det Högvördige Prästeståndet
at vörda den Alsmägtiges hand, som nu gifvit oss en i alla
hänseenden stor Konung, hvillken omfamnade sina underså¬
tare med faderlig hulldhet och ansågo deras välgång för sin
egen, som så fullkomligen förstod at styra med rättvisa och
milldhet samt så upriktigt önskade at få regjera icke ge¬
nom lagens tvång utan efter lag uti sine frie undersåtares
trogne hjertan. At R. o. A. skulle alldrig afvika ifrån den
oryggelige föresats, hvar redlig medborgare bör äga ock
det Högvördige Prästeståndet förklarat sig hysa, at uti alla
rådplägningar hafva afseende på Guds namns ähra, Kongl.
Maij :ts höga nöije, fäderneslandets välgång samt bibehållande
af Ständernas laglige fri- och rättigheter. Han önskade det
Högvördige Prästeståndet härtill Guds välsignelse, försäkran¬
des om R. o. A:s agtning, vänskap och förtroende.
Deputationen afträdde häruppå, ledsagad efter vanligheten.
Sedan åter något blifvit uppläst af Riddarehusdirectionens
riksdagsrelation ock Riddarehusfiscalen hunnit anteckna de
24 R. o. A:s hrr ledamöter, hvilke uti en sådan deputationR. o. A:s de¬
skulle hos de öfrige respective stånden frambära R. o. A:s Neandre'11
hälsning, så uppropades nu denne deputation och afgeck, be- stånden,
stående af följande herrar:
Grefvar.
Gr. Cronhielm, fullm. Hr Wadenstierna.
Friherrar.
Frih. Schultz,
16 1771, juni 22. R. o A:s hälsningsdeputationer.
Frih. Cronhielm,
Frih. Strokirk,
Frih. Bildstein, fullm. Hr Lagercrantz.
Adel.
Hr Möllerheim, fullm. Hr Silfversparre,
Hr Hästesko,
Hr von der Lith, fullm. Hr v. Matern,
Hr Langman,
Hr von Unge,
Hr Rosenstråhle,
Hr Sto [r] ekenfelt, fullm. Grefve Creutz,
Hr Jernschöld,
Hr Tornerfelt, .fullm. Frih. Rehbinder,
Hr Grubbe,
Hr Westfelt,
Hr Lindelöf,
Hr Frisenheim, fullm. Hr Elgenstierna,
Hr Leijel,
Hr Bergenhielm, fullm. Grefve Sparre,
Hr Psilanderhielm,
Hr Burghausen,
Hr Jernfelt, fullm. Hr Tigerstett,
Hr Leijonankar,
Hr Greiff,
Hr Siöstierna, fullm. Hr Lilljehorn,
Hr Åkerhielm.
Äfvenledes utnämndes följande herrar, hvillke med Hr
Landtm., Talemännen och deputerade af de andre respective
stånden skulle i morgon eftermiddag upvakta Hennes Maij :t
Enkedrottningen på Drottningholm, ock tillsades at kl. 4 ef¬
termiddagen sig vid Rosenbad infinna, hvarest de kongl, slu-
parne skulle för dem ligga uti beredskap.
Grefvar.
Gref Bielke, fullm. Frih. Sparre, [Carl, Generalmajor],1
Gref Gylldenstolpe, Gabr. Edvard.
Friherrar.
Frih. Coijett, fullm. Hr Klingsporre, Vice Prsesident,
Frih. Ankarstierna, fullm. Hr von Christiersson, [Robert,
1 Konceptprotokollet.
Riddarhusdirektionens riksdagsrelation.
17
Ryttmästare],1
Adel.
Hr Flemming, fullm. Frih. Duvall,
Hr Silfversparre, Nils Harald, Capitain,
Hr Svinhufvud, Carl Gustaf,
Hr Hästesko, Joh. Hindr.,
Hr Gyllensvärd, Harald, Ryttm.,
Hr Franc, Krigsråd,
Hr Raab, Landshöfd.,
Hr Mannercrantz, Håfjunkare.
Häruppå lästes till slut Riddarehusdirections riksdagsrela¬
tion.
Frih. Horn, Christer, såge hjerna, at Riddarehusets
cassa kunde blifva förökad, men om det skulle skje genom
någon bevillning, önskade han, at sådant hos R. o. A. måtte
under påstående riksdag ock eij uti oeconomiska plena efter
riksdagen, då en stor del ledamöter hälst de från landsorter-
ne äro bortreste, blifva föredragit.
Frih. Ridderstolpe, Carl, önskade, at om den i riks-
dagsrelationen föreslagne medaille öfver Konung Gustaf den
1 :stes statue måtte äfven snarligen blifva af R. o. A. decide¬
rad. Ty då statuen upreses, bör medaillen vara färdig.
Den förste statue, som i Sverige uppreses öfver en Sveri¬
ges konung, som ifrån svensk adelsman stigit på trohnen, se¬
dan han ryckt fäderneslandet utur utländskt träldom, som
varit en af Sveriges yppersta regenter ock under sin 40 årige
regjering infört den rena läran, vettenskaper, slöjder och fria
konster samt ofelbart lagt grunden till Sveriges påföljande
välstånd, förtjenar och fordrar visserligen all solennitet, då
den uppsättes.
Han trodde icke annat, än at enhvar lärer villja dervid
vara närvarande för at gjöra acten så högtidelig, som möje-
ligit vara kan, ock begjärte derföre, at deputationen måtte fö¬
reläggas at i god tid inkomma med betänkande angående
lindrigaste och minst kostsamma utvägar at få medaillen
slagen och färdig til den tiden. Äfven förenade han sig
med Frih. Horn deruti, at icke Riddarehusdeputationens be¬
tänkande, som kunna föreslå någon slags beviljning till ridda-
1 Konceptprotokollet.
Directions
riksdags¬
relation.
18 1771, juni 22—25. Direktionens riksdagsrelation.
rehuscassan, måtte upskjutas till de efter riksdagens slut van¬
lige oeconomiske plena, efter då större delen af R. o. A. äro
bortreste men bör veta, hvad de bevilja.
Hr Fock: Hvad om beviljningen är sagt ock äfven det,
som angår medallien, antog han gjerna, men at föreskrifva
sig en lag at icke de Riddarehusets oesonomie ock R. o. A:s
enskillte angelägenheter rörande mål skulle nu som alltid för
vanligit varit få afgjöras uti oeconomiske plena efter riksda¬
gen, dertill kunde han eij samtycka, ty deraf följde, at alld-
rig något sådant mål kunde hinna blifva afgjordt för andre
mer angelägne och allmänne riksärender, som under riksda¬
garna förefalla.
Hr Klingsporre yrkade, at inge betänkanden, som an¬
gå någon slags beviljningsafgift af R. o. A. till Riddarehuset,
måtte uti de oeconomiske plena företagas utan at de böra i tid
och under påstående riksdag förekomma, om de skulle kunna
afgjöras.
Hr Durietz, And. R u d., trodde sådant bäst vinnas der¬
igenom, at Riddarehusdeputationens betänkande såväl om
medallien som angående all slags beviljningsafgift till Ridda¬
rehuset, ifall deputationen skulle finna sig föranlåten at nå¬
gon sådan föreslå, blifva utarbetade så i tid, at de kunna till
R. o. A. inkomma innom en viss tid af två eller trij månader;
då får enhvar veta sine utgifter, innan han reser bort, ock
beliöfver eij fruckta, at en contribution honom påföres, sedan
han kommit hem, den han förut eij vetat af.
Hr Baron och Landtm.: Behagar R. o. A. at remittera den
nu upläste riksdagsrelationen till Riddarehusdeputationen
samt der jämte bifalla, at bemälte deputation med det alldra-
första inkommer med sitt betänkande om den medaille, som
kommer at varda slagen öfver Konung Gustaf den 1 :stes sta-
tue, så at den vid samma tid, som statuen upreses, kan vara
färdig. Ock för öfrigit at ifall deputationen skulle finna sig
föranlåten at tillstyrka någon slags bevilj ning af R. o. A. till
understöd för riddarehuscassan, dermed eij må upskjutas till
de oeconomiska plena utan betänkandet derom så tidigt vara
färdigt och utgifvit, at R. o. A., innan riksdagen slutas, må
kunna sig deröfver utlåta.
Detta besvarades med Ja.
Riksdagsceremonielet.
19
Hr Baron och Landtm, berättade, at Kongl. Maij :t i nåder
tillåtit tryckningen af sitt nådige svar till R. o. A:s deputerade,
hvaröfver innom R. o. A. betygades en allmän underdånig
glädje. Hvarefter plenum slöts kl. 1.
År 1771 den 25 Juni i.1
Tisdag.
Plenum kl. 1 förmiddagen.
Närvarande Hr Baron och Landtm. Axel Gabr. Leijonhuf¬
vud.
R. o. A. samlades i dag för at efter Hans Kongl. Maij :ts nå¬
dige kallelse jämte de öfrige respective stånden infinna sig i
kyrkan och på Rikssahlen.
Hr Baron och Landtm, anmälte, at sedan sista plenum
en omständighet sig yppat vid riksdagsceremoniellet, den Ang:de riks-
han eij kunde undgå at lämna R. o. A. underrättelse om. mcmiellet
Detta ceremonielle blef då för andra gången hos R. o. A.
uppläst jämte det Högvördige Prästeståndets påskrift och
R. o. A:s förre resolution i så måtto ändrad, at det utan någon
förändring bifölls, hvilket gjenast påskefs ock till de andre
respective stånden expedierades. Uti det Högvördige Präste¬
ståndets utlåtande finnes den tilläggning, at haij en skulle for¬
meras lika för alle stånden, hvaröfver yttrade sig eij R. o. A.,
men när löparen med en sådan påskrift kom till de andra
stånden, blef tilläggningen af dem gillad ock, som R.o. A. re¬
dan voro åtskillde, ceremoniellet med detta af trij stånd tag¬
ne beslut lämnat Hofcancelliet.
En sådan af de respective stånden gjord förändring måste
nödvändigt Kongl. Maij :t i Rådkammaren blifva föredragen,
så vida ingen Expeditionsdeputation ännu existerade, och ge¬
nom Kongl. Maij :ts af Statssecreteraren contrasignerade ord¬
res emanera till vederbörande chefs, om den skulle kunna till
värkställighet befordras, men under Hans Kongl. Maij :ts från¬
varo på Ekolmsund öfver sön- och midsommarsdagen i går
och i förgårs har sådant icke kunnat ske, hvarföre Hr Baron
1 Anteckning i marginalen: Justerat d. 3 Julii 1771.
20 1771, juni 25. Riksdagsceremonielet.
och Landtm, blifvit föranlåten at i går eftermiddagen hafva
sammanträde mäd de öfrige respective ståndens Talemän ock
at föreställa dem desse svårigheter samt tillika, at R. o. A. öf¬
ver denne tilläggning icke ännu sig utlåtit, hvilket som i dag
eij eller kunde skje så tidigt, at ceremoniellet sedermera hun-
no blifva tryckt ock anstalterne derefter fogade, innan cere¬
monien skulle börjas, hvarföre han hemstält, om de icke vil¬
le söka förmå sine respective stånd at låta bero vid ceremoni¬
ellet sådant, som det blifvit uppsatt utan någon tilläggning.
Men de hade deruti eij velat ingå utan deremot begjärdt Hr
Baron och Landtm :s bearbetande at trij stånds beslut beford¬
ra till värkställighet, hvilket han likväl på intet sätt kunnat
sig åtaga, innan R. o. A. äfven öfver denna tilläggning sig ut¬
låtit. I dag morgonstunden voro detta hos Kongl. Maij :t i un¬
derdånighet anmält, som behagat i nåder sig yttra, at R. o. A:s
utlåtande ännu fordrades, innan tilläggningen kunde för Rik¬
sens Ständers beslut antagas. Denne omständighet hade Hr
Baron och Landtm, härmedelst velat hos R. o. A. anmäla, den
syntes väl i sig själf liten men torde kunna draga till flere
ock betydelige consequencer, om den eij med varsamhet och
kallsinnig mogenhet handterades.
Hr Göös önskade, at med haijens formerande måtte för¬
blifva efter vanligheten. Han ansågo väl denne sak icke så be-
tydelig, ty är frågan endast om haije, på det stånden under
deras gong till kyrkan och Rikssahlen eij måtte blifva träng¬
de, så är ju begjäran vunnen, ty Prästeståndet har haij en af
Lifgardet, som står ända till kyrkjodörren; ock ifrån Rådstuf-
vun, där de andre bägge stånden samlas, ända intill den hai-
jen, som Lifgardiet formerar ifrån Riddarehuset, är haij upp-
stält af stadsvagten i full uniforme.
Hr Schönberg: Denne frågan är icke ny utan påmin¬
ner jag mig, at vid förra riksdagar Borgare- och Bondestån¬
den begjärt haij men at altid de svårigheter, som dervid före¬
fallit, gjort, at R. o. A. samt Prästeståndet eij kommit at sig
deröfver utlåta. Desse svårigheter subsistera väl än, tiden är
nu för kort at öfverväga dem, som likväl bör skje, innan
R. o. A taga sitt beslut. Jag vet eij eller, huru det skulle blif¬
va möjeligit, at innan stånden nu skola börja gå, at få detta
först expedierat, sedan at samla i en hast 100 man af Lifgar-
Riksdagsceremonielet.
21
diet med öfver- och undergevär, som vist fordras till denne
haij en, ock hvar den skulle ställas, när platsen är ocuperad
af stadsens militaire.
Frh. von Essen förklarade för sin räkning till protocol-
let, at han med mycken oro hörde denne saken vara väkt.
Ehuru litet betydande den kunde synas uti sin början, torde
densamma dock lätteligen blifva större, draga af sig mera be-
tydeliga fölgder, sätta och gifva anledning till mindre förtro¬
ende stånden emellan och kanske med tiden leda till obehage-
liga frågor om privilegier och rättigheter med mera. Det voro
icke utan at man ju kunde få den invändning emot det be-
gjärte anstånd, till dess R. o. A. yttradt sig om haij en, at ce-
remoniellet, då det åter hos R.o. A. blef föredragit, redan ha¬
de påskriften från Prästeståndet om haij en, som här blef upp¬
läst och då passerade R. o. A. utan anmärkning, hvarefter det
kom till Borgare- och Bondeståndet, som biföllo denne tillag¬
ning. Det voro väl sant, at ännu ingen Expeditionsdeputation
existerade, men deremot torde frågas, om icke nu. lika som
det förr skedt, Öfverstemarskalken tillhörde at expediera ce-
remoniellet efter trij stånds beslut. Desse och flere considera-
tioner blifva af yttersta betydelighet. Frih. von Essen önska¬
de derföre, at Hr Baron och Landtm, ville vara omtänkt uppå
en sådan utväg, som kunde tranquilisera de andre stånden,
och anholt om en sådan proposition, som kunde leda till detta
ändamål. Han recommenderade sådant på det enständigaste
af ömhet för sitt stånd, af innerlig längtan at få enighet bibe¬
hållen riksstånden emellan och provocerade hos Hr Baron
och Landtm, samma ömhet, samma nit, den han viste honom
äga, at häruti vara till understöd och biträde.
Hr Baron och Landtm, förklarade sin högsta åstundan
at kunna af yttersta krafter bidraga till et så godt ändamål;
han trodde sig icke hafva bordt underlåta at hos Höglåfl.
R. o. A. anmäla denne förelupne omständigheten vid ceremo-
niellet, så vida det anginge R. o. A;s röst. R. o. A:s senaste
plenum slöts så tidigt, at detta ännu eij handt uti de öfrige
stånden dessförinnan vara afgjordt och expedierat, derföre
har Hr Baron och Landtm, bordt det nu berätta, innan R. o. A.
trädde på Rikssahlen.
Frih. Rehbinder: Svårligen kan R. o. A. nu i detta ög-
22 1771, juni 25. Riksdagsceremonielet.
nablick afgjöra saken ock det behöfves eij annat skjäl för at
lägga den på bordet.
Hr Lilljehorn instämde med Frih. von Essen och Frih.
Rehbinder. Saken behöfver mera tid at påtänkas, än R. o. A.
nu äger. Derföre är bäst at låta densamma hvila, de öfrige
respective stånden kunna så mycket mindre häröfver fatta nå¬
got missnöje, som det är alltid öppet då för R. o. A. at taga
et beslut närmast lämpat efter deras åstundan.
Hr Baron och Landtm, tilläde sin förra berättelse, at
jämte den i Talemännens sammanträde gjorde föreställning
om svårigheten at nu så inpå sista stunden kunna foga anstalt
om någon haije af Kongl. Lifgardiet, det jämväl voro ovist,
huruvida tillgång gåfves på så mycket manskap, som dertill
erfordrades, då compagniernes permiterade och vacancerne
torde saknas i regimentets hela styrka, så hade Hr Landtm,
föreslagit tvänne utvägar, den ena om de stånden, hvilka haf¬
va sina plenirum på Rådstufvun, ville samlas denne gången på
Riddarehuset för at nyttja den haije, som för R. o. A. är up-
stäld, så skulle secrete utskotts- och secrete deputationssalar-
ne vara öppne för dem; den andre at ifrån Artilleriet skaffa
manskap till haij ens formerande; men at de förklarat sig icke
kunna svara för respective ståndens mening i den delen ock
endast påstått värkställigheten af trij stånds beslut.
Hr Durietz, And. R u d.: Tiden är visserligen för kort
at afgjöra detta nu, derföre kunde de andra stånden averte-
ras gjenom en deputation derom, på det de eij längre måtte
uppehålla sig, ock kunde deputation förklara derjämte, at
R. o. A. ville framdeles företaga saken och afgjöra densamma
så, at de respective stånden blifva nöijde.
Under det at härom vidare ventilerades ock Hr Baron och
Landtm, var i begrep at gjöra proposition i conformité af
hvad Hr Durietz föreslagit, anmältes, at Bondeståndet redan
gått upp i kyrkjan ock at Borgareståndet voro nu på vägen;
altså afstadnade denne öfverläggning.
De herrar, som a.f bänkarne blifvit utsedde at i dag spisa
vid Kongl. Håfvet ock dem Riddarehusfiscalen antecknadt,
upropades efter bifogade lista.
Bänken n:o
1. Gref Cronhielm af Flosta,
Till konungens middag utsedda.
2. Gref Creutz, Ernst,
3. Frih. Ulfsparre, Anders,
4. Frih. Schultz, Hindr.,
5. Frih. v. Duben, Fred.(!) Gust.,
6. Frih. Gedda, Peter Niclas,
7. Frih. Koskull, Fredr.,
8. Frih. Armfelt, Axel Erich,
9. Frih. Åkerhielm, Carl Wilhelm,
10. Hr Rosenstråhle, Erich,
11. Hr Ulfsax, Anders Magn.,
12. Hr Spåre, Hinr. Johan,
13. Hr Jägerhorn, Gust. Hinr.,
14. Hr Rotkirck, Adolph Magnus,
15. Hr Drakenberg, Carl Erich,
16. Hr Danckvart Lilljeström, Carl Johan,
17. Hr Ekenberg, Lorents And.,
18. Hr Teetgren, Fredr.,
19. Hr Wollfrath, Julius Herman,
20. Hr Klingstett, Carl Hinr.,
21. Hr Brunof, Georg,
22. Hr Kraf ford, Jacob Johan,
23. Hr Plaan, Gustaf,
24. Hr Werdenhoff, Claes Adolph,
25. Hr Jägerfelt, Johan Samuel,
26. Hr Appollof, Reinhold Johan,
27. Hr Schmiedeberg, Johan Carl,
28. Frh. Taube,
29. Hr Lindelöf, Carl Adolph,
30. Hr Treffenberg, Nils Erich,
31. Hr Meijerhielm, Axel Melch.,
32. Hr Rehnberg,
33. Hr De la Grange, Carl,
34. Hr von Brunjan, Gerdmund Carl,
35. Hr Kuhlhielm, Johan Lorentz,
36. Hr Nethervood, Anders,
37. Hr Wenner stier na, Mathias,
38. Hr Mannercrantz, Bengt Adolph,
39. Hr Jägerhielm, Samuel,
40. Hr Ehrenbihl, Ulrich,
24 1771, juni 25. Riksdagen öppnas.
Kongl.
Maij :ts tal
på Riks¬
salen.
41. Hr Leijel, Carl Johan,
42. Hr Hielmstierna,
43. Hr Cederfelt, Johan,
44. Hr Bentzelstierna, Cail,
45. Hr Marks von Wurtenberg, Eberhart,
46. Hr Bergenstråhle, Alexander,
47. Hr Sandelhielm, Christoffer,
48. Hr Olthoff, Carl,
49. Hr Gröner, Johan Gabr.,
50. Hr von Bromel, Lars,
51. Hr Willdebrand, Carl Johan,
52. Hr Adelheim [o: Adelhielm], Fredr.,
53. Hr Silfversparre, Dan. Georg,
54. Frih. Danckvardt, Bengt Gust. [o: Gabriel],
55. Hr von Fieandt, Carl Joh.,
56. Hr Tersmeden, Jacob Niclas,
57. Hr Bergenschöld, Erich,
58. Hr Boije, Otto Christer.
Häruppå inkallades härhollderne, sammanringningen bör¬
jades i Storkyrkjan kl. 11 förmiddagen ock R. o. A. anträdde
marchen till kyrkan, främst de tvänne härhollderne uti svarta
kappor, sedan Hr Baron och Landtm, med landtmarskalks-
stafven i handen, derefter R. o. A. trij i hvart led, grefvar, fri¬
herrar och derpå samtel. de öfrige herrar.
Efter förrättad gudstjenst upträdde samtel. respective
stånden till Rikssahlen ock intogo de dem anviste ställen,
Kongl. Maij :t, företrädd af Herrar Riksens Råd och näst fram¬
för Konungen Deras Kongl. Högheter bägge Arfprintsarne, in¬
kom klädd uti förstelige manteln med furstelig krono på huf-
vudet, satte sig på trohnen och, sedan Hr Riksrådet och Öfvers-
temarskallken äskat ljud, behagade själf i nåder tilltala Rik¬
sens Ständer med följande ord.
Välborne, Ädle och Välbördige, Ärevördige
och Vällärde, Äreborne, Förståndige, Välaktade,
Hedervärde och Redlige Gode Herrar och
Svänske Män!
Alt uppå denne stunden, ända intill sjelfva rummet, jag nu
Konungens tal på Rikssalen.
25
innehafver, påminner både Eder och mig vår gemensamma
och stora förlust. Då Riksens Ständer sista gången åtskiljdes
ifrån detta rum, lämnade de en hulld och kjär fader, en milld,
en vördad Konung, omgifven af ällskade undersåtare och fren¬
ne söner, hvillka endast täflade om at på värdigste sätt åda¬
galägga sin vördnad och kärlek för en ällskad fader och en
nådig herre. Nu finnen I uti hans ställe frenne faderlöse barn,
hvilke blanda sina tårar med Edra och hvilkas sorg är af
Edre tårar på nytt upväkt.
Tacksamme undersåtares hjertan äro gode konungars
största belöning och de tårar, I nu fällen, äro de präktigaste
äreminnen, I kunnen uppresa, och den yppersta uppmuntran
för mig at följ a den väg, som så store konungar och en kär ock
i alla tider saknad fader för mig banat. Detta blifver för mig
en påminnelse at igenom mildhet och godhet vinna Eder kär¬
lek och förtroende!
Jag uprepar icke här, hvad sig sedan Eder sednaste sam¬
mankomst tilldragit. Min frånvaro har hindrat mig at något
till det allmänna bästa uträtta; I skolén blifva underrättade
af de berättelser, som Eder meddelte blifva.
Fred och lugn, vänskap och förtroende med rikets grannar
och urgamle vänner, säkerhet och ro innom riket äro fruck-
ter af de mogne råd och den försicktighet, med hvilket riket
under min frånvaro blifvit styr dt och hvilket jag här uppen¬
barligen och med nöje nu erkänner.
Hvad angår ämnet af Eder närvarande sammankomst, det
tror jag mig eij behöfva uprepa. I veten, hvad det stora om¬
skiftet, som sig nu tilldragit, af Eder kräfjer; I kännen Edra
rättigheter och det är just för at bevaka dem, I nu ären kal¬
lade. Jag önskar dertill Eder lycka och den Högstes välsig¬
nelse, at enighet och sämja, inbördes vänskap och kärlek näst
Guds nåd må bidraga till Edre rådslags lyckelige utgång.
Född och uppfödd ibland Eder har jag alt från de spädaste
åren lärdt at ällska mitt fädernesland, at anse för den störs¬
ta lycka at vara svensk och den största ära at vara den förste
medborgaren bland et fritt folk. Alle mine begjär äro upp¬
fyllte, at rikets sällhet, sjelfständighet och ära igjenom Edre
beslut må tillskyndas, beredas och befästas.
At regjera öfver et sält folk är min största önskan, at styra
26 1771, juni 25. Konungens och lantmarskalkens tal.
Landtmar-
skallkens
tal.
et fritt folk högsta målet af min ärelystnad. Tron intet, gode
svenske Män, at detta är blotta ord utan mening. Det är det,
hvad mitt hjerta tänker, et hjerta, brinnande af den lif ligaste
kärlek för äran och för fäderneslandet; hvilket är för högmo¬
digt at låfva, hvad det eij vill hålla, och för uppriktigt at säija,
hvad det eij tänker.
Jag har sett flere länder, jag har lärdt känna f[l]ere folk¬
slags tänkesätt, regjeringsart, seder, större och mindre väl¬
stånd. Jag har funnit, at hvarken oinskränkt vällde, prackt
och yppighet, för sträng sparsamhet eller penningeskatter ut-
gjöra lycka eller förnöjsamhet, der kärlek för fäderneslandet,
der enighet saknas. Det ankommer derföre på Eder at blifva
det lyckeligaste folk på jorden; låtom detta riksmöte blifva
evärdeligen utmärkt i våra tideböcker igjenom uppoffrande af
alt hat, alle egne afsigter, för det allmännas väl. Jag skall
bidraga, så mycket på min personlige del ankommer, at samla
tillbakars Edra strödde sinnen, förena Edra åtskillte hj ertan
för at sluta i en lycklig stund för riket detta riksmöte, till
hvilkets begynnelse jag önskar Eder den Högstes välsignelse.
Jag förblifver Eder samt och synnerligen med all kongl,
nåd och ynnest välbevågen.
Sedan uplästes Kongl. Maij :ts nådige proposition.
Hr Baron och Landtm, framträdde häruppå, efter honom
de öfrige ståndens Talemän, och höllö hvar för sig inför troh-
nen till Kongl. Maij :t underdånigt tal, och lydde det af Hr Ba¬
ron och Landtm, som följer.
Stormägtigste Allernådigste Konung.
För Eder Kongl. Maij :ts allernådigste kallelse till denne
allmänne riksdagen nedlägger R. o. A. dess underdånigste
tacksägelse, icke mindre än för den sällsynte nåd och milld-
het, Eder Kongl. Maij :t på denne dagen häfver ifrån trohnen
låtit påskina mot alla sina trogna undersåtare.
En svensk Konung har talat till svenska follket och dess
ord äro skatter, hvilka uti våra och våra senaste efterkom¬
mandes hj ertan med djupaste vördnad evärdeligen skola för¬
varas.
Eljest har R. o. A. allrig vid mer högtidligt tillfälle nalkats
Lantmarskalkens tal.
27
trohnen än vid detta, då Svea folk församladt till allmänt
riksmöte nu omgifver Eder Kongl. Maij :ts dyra persson för
at uti regjementet befästa Eder Kongl. Maij :t.
R. o. A. skulle vara alldeles känslolös för alla de följder,
som detta tideskifte, vi nu inträda, för riket och våra efter¬
kommande innebär, så framt icke R. o. A. med allrastörsta
uppmärksamhet följde de anledningar, som Svea män nu läm¬
nats at gjöra väsendteliga.
Med blödande hjertan, ehuru undergifnaste vördnad för den
allrådande Gudens skickelse, hafva vij emottagit den i vårt
rike nyligen timade höga konungaförändringen.
Knapt hade rikets invånare fått hugna sig af de fruckter,
som började sprida sig i landet till följe af de vid sisth riks¬
möte tagne författningar, knapt hade styrelsen af riket blif¬
vit bragt i sin jämna gång och det invärtes lugnet återvunnit
sin stadga, för än vår himmel svartnar och riket träffas af
et de hårdaste olycksslag. En vördad och ällskad Konung,
hvars spira blifvit förd med rättvisa och milldhet, ryckes i ett
det mäst oväntade ögnablick ifrån sitt rike och sine trogna
undersåtare.
Deras bestörtning härvid var så mycket större och känba-
rare, som Eder Kongl. Maij :t, ehuru i stöd af Dess egen hö¬
ga arfsrätt till kronan gjenast upphöjd på trohnen, likväl var
utrikes stadd ock i en mindre beqväm årstid skilld ifrån Dess
rike och ifrån det folk, som nu med fördubblad kärlek och
trohet till sin tröst omfattar det hopp, det alltid hyst till
Eder Kongl. Maij :ts dyra persson, ett hopp, som syftat på nå¬
got så högt som rikets upprättelse i alla de delar, som det
betarfvar at återvinna jämte sin ännu ägande själfständighet,
den derifrån oskiljaktiga ära, mackt, anseende och välmåga,
som tillförene, hälst under våra största konungar, utmärkt
Svea Rike i Europa och hos våra grannar.
Detta hopp är näst Guds hjälp hufvudsakeligen grundat i
de höga och oförlikneliga egenskaper, hvarmed af den högs¬
te Gudens särskilldta nådiga försyn Eder Kongl. Maij :t till
Svea Rikes väl ock således i stor afsigt blifvit utrustad.
Dessa egenskaper åter äro så lifligen intryckte i hvart red¬
ligt svenskt bröst och upplifva nu åter ånyo samt så kraftigt
det svenska follket, at det icke utan de säkraste och gladaste
3—670435
28 1771, juni 25. Lantmarskalkens tal.
förebåd kan se inn uti den ärofulla och lyckliga framtid, som
ifrån Eder Kongl. Maij :ts regjemente räknar både sitt upphof,
sitt beredande och sin ingång.
Den allrådande Guden, som alt hittils uppehållit Svea Ri¬
ke och beskyddat kongl, trohnen, han värdes lika nådigt full¬
borda detta vårt stora, vårt ömaste hopp!
Uplifvade1 å ena sidan af fullkomligaste undergifvenhet,
trohet och kärlek och intagne å den andra af de mäst up-
lyftande käntslor utaf ära och dygd frambär nu R. o. A. här¬
medelst sin underdånigaste vördnad och troplicktigaste lyck¬
önskan såväl till Eder Kongl. Maij :ts lyckeliga återkomst
ifrån Dess utrikes resor som Eder Kongl. Maij :ts uppträde
på den kongl, svenske trohnen.
Varde Eder Kongl. Maij :ts regjemente så longvarigt, som
det måste blifva lysande af högsta ära för Eder Kongl. Maij :ts
egen höga persson och största lycksalighet för svenska fol¬
ket!
Under en infödd arfkonung till riket och under en så stor
regjering, som Eder Kongl. Maij :t oss bådar, måste ofelbart
det söndrade tänkesätt, som hittills eij sällan ofredat Svea
Rikes inbyggare, af sig sjelft upphöra; ty ett med rättvisa och
ömhet regjerat samt till seder, välmåga och heder uppbragt
folk kan icke annat än vara samhälligt, det kan då icke me¬
ra arbeta emot sig sjelft.
I detta så värdiga, så hällsosamma tankesätt har nu re¬
dan R. o. A. förenat sig at under hela Eder Kongl. Maij :ts re¬
gjering och vid alla tillfällen gjöra sig utmärkt förmedelst tro¬
het, mandom och enighet.
Allernådigste Konung.
Tillåt oss at till Eder Kongl. Maij :t nu sluteligen få offra
de känsslor af vördnad och kärlek, hvarmed vij för en stund
sedan lämnat vårt vanlige samlingsrum, det svenska Riddare¬
huset, för at här på Rikssahlen jämte den öfrige delen af
det svenska follket i underdånighet möta Eder Kongl. Maij :t.
Samlade innom de åt ära och trohet hellgade murar hafva
våra hj ertan förfarit den vanliga värkan af åsynen utaf det
i Enligt det tryckta talet, bilagt konceptprotokollet, rättat från för¬
lagans: uplif vande.
Lantmarskalkens tal.
29
kongl, skölldemärcke, som lyser öfverst på Svenska Riddare¬
huset och upplifvar ständigt vår vördnad för den Kongl. Va-
sastammen, ifrån hvars välsignade rot Eder Kongl. Maij :t till
vår lycksalighet uprunnit och till hvars ära Eder Kongl. Maij :t
stält sin hug.
En Gustaf Vasa, som åter samlat och liksom ånyo skapat
et svenskt Ridderskap, har fört oss på de största betracktel-
ser.
Härtill hafva vij fogat minnet af Dess icke mindre store so¬
neson, Gustaf Adolph, som stiftat Svenske Riddarehuset och
stadgat svenska Adelns rättigheter såsom första riksståndet,
under hvars fana det ock uppsteg till högsta mått af ridders-
mannaära.
När alt detta på en gong uppfyller våra tankar, intager
en förtjusning allas våra hjertan, som vij härmedelst helge åt
Eder Kongl. Maij :t och fäderneslandet.
Vij hafva sagt oss sjelve: En Gustaf den 3:die, med All¬
mag [tens] hjälp, upphöjer visserligen ånyo Svea Rike till det,
hvad det fordom varit.
R. o. A. vill å sin sida hålla lif och blod osparde till at tätt
följa Eder Kongl. Maij :t på den vägen, som leder till så stort,
så heligt föremål som rikets väl.
Gånge den snart i fullbordan och upphämte Eder Kongl.
Maij :t uti Dess folks lycksalighet och välsignelser den värdi¬
gaste, den högsta belöning, en konung öfver ett fritt folk kan
uppnå!
Eder Kongl. Maij :t täcktes om R. o. A:s trohet och nit aller-
nådigst gjöra sig städse .försäkrad, äfvensom uti Eder Kongl.
Maijt:s beständiga konungslige nåd och ynnest R. o. A. uti
djupaste underdånighet sig innesluter.
Hr Baron och Landtm, uppträdde till tronen och kyste
Kongl. Maij :ts hand, hvilket äfven de öfrige Talemännen gjor¬
de, sedan de slutat sine tal.
Hrr Riksens Råd Frih. von Hermansson och Frih. Snoilskii
förekallades häruppå och på knä inför Kongl. Maij :t aflade
riksrådseden.
Derefter förfogade sig Kongl. Maij :t i samma ordning till¬
bakars till sina rum, R. o. A. samt de andre stånden till sine
30 1771, juni 25—26. Konungens tal tryckes.
ställen, ock ankom Hr Baron och Landtm, med R. o. A. till¬
bakars till Riddarehussahlen kl. emot 1/2 4 eftermiddagen
och intogo sina ställen.
Hr Baron och Landtm.: Sedan vij med innerlig vördnad
fått komma inför vår allernådigste Konung och höra en stor
och nådig Konungs tal ifrån trolmen, en förmon, som på mer
än et seculum icke någon svensk man fått äga, så återstår
för mig i dag icke mera än at förnya min försäkran om en
ouphörlig vördnad för Höglåfl. R. o. A. och min önskan, at den
Högste ville välsigna alle R. o. A:s gjöromål.
Hr Baron och Landtm, tillsade häruppå de herrar, som
skulle äta på Kongl. Slottet, at de infunno sig vid borden, som
för dem voro tillredde uti rummen på Drottningens sida.
R. o. A. åtskilljdes kl. emot 4 eftermiddagen,
År 1771 den 26 Juni i.
Onsdag.
Plenum kl. 8 förmiddagen.
Närvarande Hr Bar[on] och Landtm. Axel Gabriel Lejon¬
hufvud.
R. o. A. intogo sine ställen.
Greve Creutz, Joh. Gabriel: Kongl. Maij :ts nådige
tal ifrån trohnen till Riksens Ständer på Rikssalen i går har
så intagit alle Dess trogne undersåtare, at jag icke tror mig
giöra R. o. A. emot, om jag anhåller om proposition, at R. o. A.
må hos Kongl. M:t i underdånighet begära at få detta talet
på trycket, alle trogne undersåtare till hugnad.
Hr Bar. och Landtm, berättade, at Kongl. M:t i nåder
redan bifallit denne önskan och anstalt om tryckningen voro
giord, så at det i dag eller i mårgon lärer utkomma.
2. Häruppå justerades protocollen för den 19 och 20 Junii.
3:tio. Uplästes project till instruction för Secrete Utskottet,
hvilken, sedan den var till slut läst, af Hr Lejonstén be¬
gärtes på bordet.
4. Hr Bär. och Landtm, anmälte, at en karl vid Kongl.
Lifgardiet blifvit död, och som han med skott skulle begraf-
vas, så begärtes tillstånd at dertill få sammandraga något
manskap.
R. o. A. hade härvid intet at påminna.
Bänkmansvalet.
31
5. Uplästes instruction för de till rådsprotocollernes öfver¬
seende förordnade deputationer,
hvilken af hr Durietz, Anders Rudolf, begärtes på
bordet.
6. Företogs nu benckemansvalet. Sedan R. o. A. blifvit för¬
delte uti 58 lika delar, framkallades hvar afdelning, som för
denne gången bestod af 17 personer och de tre sidste afdel-
ningarne af 18.
Hvar ledamot framgaf till Hr Baron och Landtm, sin vote¬
ringssedel, hvaruppå voro tre namn tecknade. Hr Bar. och
Landtm, öppnade och upläste sedlarne, de tre uti afdel¬
ningen, som erhållit fläste rösterne, lottade sins emellan och
den, som lotten föll uppå, blef benckeman.
Uti 1 afdelningen
erhöllo röster:
Grefve Lewenhaupt, Charles Emil, 10,
Gr Gyllenborg, Gustaf, 10,
Gr. Strömberg, fullm. Frih. Uggla,1 10,
Gr. Oxenstierna, fullm. Frih. Reuterholm, 5,
Gr Frölich, Bengt, Öfverste, 5,
Gr. Posse, Friedrich Carlson, 5.
Benckman blef Grefve Lewenhaupt, Charles Emil.
2 afdelningen.
Grefve Sparre till Sundby, Axel, 12,
Grefve Renstierna, Fridr., 11,
Grefve Liewen, fullm. Hr Hierta, Carl, 10,
Grefve Dona, Friedr. Carl, 7,
Gr. Lejonstedt, Carl Willhelm, 5,
Gr. Duker, Gustaf Willhelm, 4,
Gr. Creutz, Ernst, 1,
Gr. Sparre till Söfdeborg, Clas, 1.
Benckeman blef Hr Hierta, Carl.
3 afdelningen.
Grefve Hård, fullm. Hr Falckengren, Christoffer, 5,
'Skall enligt förteckningen i Allegater I vara: Gr. Stromberg, fullm.
Hr Uggla, Carl Hildebrandsson.
1771, juni 26. Bänkmansvalet.
Gr. Löwenhielm, Carl Gustaf, 5,
Frih. Kurck, Axel Johan, 4,
Gr. Hammilton, Gust. David, 9,
Frih. Oxenstierna af Eka, Carl, 9,
Frih. Flemming, Friedr., 9,
Gr. Löwen, Axel, 1,
Gr. von Duben, Carl Willhelm, 1,
Gr. Lagerberg, Adam Otto, 1,
Frih. Bielcke, Thure, 1.
Benckeman Frih. Oxenstierna.
4 afdelningen.
Frih. Baner, Joh. Gabr., 12,
Frih. Fletwood, Georg, 11,
Frih. Lejonschiöld, fullm. Hr Wachschlager, Gustaf, 12,
Frih. Ulfsparre, Anders, 1,
Frih. Wrangel af Lindeberg, Carl Otto, 1,
Frih. Rosenhane, Friedr. 4,
Frih. Scheffer, Pehr, fullm. för Frih. Live, 4,
Frih. Creutz, fullm. Hr Klingsporre, Christian Johan, 3.
Benckeman Frih. Baner
5 afdelningen.
Frih. Palbitzkij, Alexander, 11,
Frih. Mejendorf von Yxkull, Axel, 11,
Frih. Rehbinder, Berndt, 11,
Frih. von Ungern Sternberg, Friedr., 6,
Frih. Schiultz von Aschenrade, Hindr., 6,
Frih. Kruse af Verchou, Carl Magn., 6.
Benkeman Frih. Palbitskij.
6 afdelningen.
Frih. Hammilton, Joh. Abrah., 11
Frih. Cojet, fullm. Hr Klingsporre, Christian Friedrich,
11,
Frih. Strömfelt, Carl Harald, 11,
Frih. Cronstedt, Jonas, 4,
Frih. Strömberg, fullm. Hr Rudbeck, Adolf, 5,
Frih. Cederhielm, Carl Germund, 5,
Bänkmansvalet.
33
Frih. Cronhiort, fullm. Hr Ribbing, Pehr, 1.
Benkman Frih. Strömfelt.
7 afdelningen.
Frih. Leuhusen, fullm. Hr Rehausen, Lor., 7
Frih. Cedercreutz, Jonas Friedr., 7,
Frih. Horn af Rantzien, .fullm. Hr Fredenstierna, Adam, 7,
Frih. Scheffer, fullm. Frih. Leijonhufvud, 10,
Frih. Stael von Hollstein, Carl Jacob, 10,
Frih. örnfelt, Friedr., 10.
Benkeman Frih. örnfelt.
8 afdelningen.
Frih. Stierncrantz, fullm. Frih. Sparre, Friedrich, 9,
Frih. von Köhler, Lars Reinhold, 9,
Frih. Stakelberg, Berndt Friedr., 9,
Frih. D’Albedyl, Carl Otto, 7,
Frih. Friesendorf, Gustaf Diedrich, 7,
Frih. Sack, Carl Philipp, 7.
Benkman Frih. Sparre, Friedr.
9 afdelningen.
Frih. Ribbing, Johan, 17,
Frih. von Nolcken, Arvid Reinhold, 17,
Frih. Ridderstolpe, Carl, 17,
Bänkman Frih. Ribbing.
10 afdelningen.
Frih. Stierneld, Samuel Gustaf, 9,
Frih. von Lantingshausen, fullm. Gref Sparre, Johan, 9,
Hr Liljehök af Fårdala, Blechert, 9,
Frih. Diurclo, Nils, 8,
Hr Sparre af Rosvik, Friedr. Ulric, 8,
Frih. Biörnberg, Carl, 8.
Benkman Frih. Stierneld.
11 afdelningen.
Hr Barnekou, fullm. Frih. Wrangel, Anders Johan,1 7,
Hr Tott, Tage, 7,
Hr Carpelan, Carl Nils, 7,
1 Skall vara: Hr Wrangel, Anders Reinhold.
1771, juni 26. Bänkmansvalet.
Hr Falckenberg till Trystorp, Gabriel, 10,
Hr Rammel, Hans, 10,
Hr Soop, Carl, 10.
Benkeman Hr Soop.
12 afdelningen.
Hr Roos af Hielmsäter, Herman Julius, 7,
Hr Lake, fullm. Hr Schönberg, Anders, 7,
Hr Liljehöök till Gelarid, Friedr. Malcom, 9,
Hr Kafle, fullm. Frih. Cederström, Sven, 9,
Hr Drake af Hagelsrum, Hans Leonh., 16.
Benkm. Hr Drake.
13 afdelningen.
Hr Pauli, Wilhelm Johan, 11,
Hr Bagge af Berga, fullm. Hr Haij, Wolrat Willhem, 10,
Hr Falckenberg till Bolby, Melcher, 11,
Hr Oxehufvud, Christer Anders, 6,
Hr Jägerhorn af Spurila, Reinh. Joh., 7,
Hr Oxe, fullm. Frih. Cederström, Anders, 6.
Benkman Hr Pauli.
14 afdelningen.
Hr Munck af Fulkila, Anders Eric, 8,
Hr Gete, Gustaf, 8,
Hr Lode, Otto Willhelm, 8,
Hr Schytte, Carl Gustaf, 9,
Hr Eketrä, fullm. Hr von Schantz, Jacob Ludvig, 9,
Hr Lood i Småland, fullm. Hr Sparrschöld, Carl Magnus, 9
Benkeman Hr Schytte.
15 afdelningen.
Hr Rääf i Småland, Leonhard Hindr., 8,
Hr Langman, Adam Magnus, 8,
Hr Lund, fullm. Hr von Schantz, Anton, 8,
Hr Silfversvärd, Olof Hildebrand, 9,
Hr Hästesko af Målagård, Johan Hindr., 9,
Hr Klingsporr, Anders Magnus, 9.
Benkman Hr Klingsporre.
Bänkmansvalet.
35
16 afdelningen.
Hr Utter, fullm. Hr Löwenhielm, Gudmund Johan, 8,
Hr Jordan, fullm. Hr Gyllenbögel, Johan, 8,
Hr Anrepp, Johan Gabriel, 8,
Hr Fittinghoff, Carl Otto, 9,
Hr Skalm, fullm. Hr Boje, Otto, 9,
Hr Liljecrona, fullm. Hr Beckfris, Johan, 9.
Benkman Hr Fittinghof.
17 afdelningen.
Hr Silfwerlood, fullm. Hr Alströmmer, Clas, 8,
Hr Zelov, fullm. Frih. Posse, Gustaf Maur., 8,
Hr Ekestubbe, Carl Friedrich, 8,
Hr Liljebrunn, Eric Willhelm, 9,
Hr De Geer, Carl, 9,
Hr Giös, Lorentz Johan, 9.
Benkman Hr Liljebrunn.
18 afdelningen.
Hr Rutenschiöld, Sten, 7,
Hr Klingenberg, fullm. Hr Durietz, Friedrich, 7,
Hr Åkerfelt, Zacharias, 7,
Hr Stiernflycht, fullm. Hr Bergenstråhle, Budman, 10,
Hr De la Valle, Patrik Jacob, 10,
Hr Falckengren, Germund Abrah., 10.
Benkman Hr Falckengren.
Under detta anmältes, emottogs och infördes en deputation
ifrån Presteståndet, 12 personer. Biskoppen Doctor Lam¬
berg, som förde ordet, förklarade å det Högvördige Ståndets
vägnar, med huru mycken underdånig rörelse ståndet af-
hördt Kongl. Maij :ts nådige tal ifrån thronen, önskade der¬
före at de andre stånden ville förena sig med Presteståndet at
hos Hans Kongl. M:t anhålla om dess tryckning. Dessutom
hade Presteståndet beslutit at förvara detta tal åt efterverlden
i sine protocoller.
Hr Bar. och Landtm.: R. o. [A.] äro väl nu stadde uti
sitt benckemänsvahl, dock voro han försäkrad, at R. o. A. för¬
enade sig med det Högvördige Presteståndet, så snart derom
proposition giordes, äfven at detta nådige tal må blifva infördt
36 1771, juni 26. Konungens tal. Bänkmansvalet.
uti väre minnesböcker, ehuru et sådant document ofelbart i
alle tider bör undgå det öde, som åtföljer skrifter och tryck¬
te handlingar. Om tryckningen kunde Hr Baron och Landtm,
berätta, at Kongl. Maij :t redan gifvit sitt nådige löfte.
Deputationen afträdde, ledsagad efter vanligheten.
Och begärtes proposition till bifall uppå hvad Presteståndet
beslutit.
Hr Baron och Landtm.: Förenar sig R. o. A. med det Hög-
vördige Presteståndet?
Härtill svarades Ja.
Hr Bar. och Landtm, gaf härvid tillkienna, at en depu¬
tation borde afgå till de andre stånden, som notificerade
dem detta R. o. A:s beslut, men voro nu nog svårt at få
ledamöter, efter alle böra vara närvarande vid benkemansva-
let. Härtill svarades, at de respective stånden kunde genom
en af betieningen averteras om deputation men at den eij
behöfde afgå, förr än valet voro förbij till det mästa.
Häruppå fortfors med benkemansvalet och framträdde
19 afdelningen.
Hr Gyldenser, Carl Christian, 5,
Hr Gyllensting, fullm. Hr Biörnberg, Johan Friedr., 5,
Hr Lenck, fullm. Hr Hederstierna, Carl Magnus, 4,
Hr Kempenschiöld, fullm. Hr Grubbe, Carl Gustaf, 12,
Hr Reuterfelt, fullm. Hr Rudebeck(!), Johan Olof, 12,
Hr Aminoff, Carl Mauritz, 12.
Benkman Hr Grubbe.
20 afdelningen.
Hr Printzenschiöld, Eric Adolf, 9,
Hr Blanckenfiell, fullm. Hr Klingsporre, Johan, 9,
Hr Cronoborg, fullm. Hr Rappe, Carl, 9,
Hr Cojet, Willhelm Julius, 7,
Hr Ekenberg, Lorentz Anders, 7,
Hr Hufwudschiöld, fullm. Hr Carpelan, Carl Ephraim, 7.
Benkman Hr Printzenschiöld.
Nu anmältes, emottogs och infördes en deputation ifrån
Borgareståndet, 12 personer. Borgmästaren Tollstorp,
som förde ordet, anmälte ståndets ödmiuke helsning och gaf
Bänkmansvalet.
37
tillkienna, at Borgareståndet förenat sig med det Högvördige
Presteståndet ang:de Kongl. Maij :ts nådige tal ifrån thronen,
at som det redan skall vara på trycket, Ricksens Ständer hos
Kongl. Maij :t derföre aflägga deras underdånige tacksägelse,
låta införa det i sine minnesböcker och derjämte anhålla, at
det på finska öfversatt må blifva tryckt.
Deputation afträdde, sedan Hr Baron och Landtm, be¬
svarat densamme nästan på samma sätt som Presteståndets
deputation.
Och biföll R. o. A. Borgareståndets proposition, så vida det
kongl, talet redan var af trycket utkommit, samt at den un¬
derdånige tacksägelsen skulle ske allena genom Landtm, och
Talemännen.
Häruppå fortfors åter med benkemansvalet.
Den 21 afdelningen
framkallades och fingo röster:
Hr Storkenfelt, fullm. Grefve Creutz, Johan Gabriel, 8,
Hr Silfwerbrandt, Joh. Friedr., 8,
Hr Pereswethoff Morath, Carl Gustaf, 8,
Hr von Quanten, Carl Jacob, 9,
Hr Drakenhielm, Johan Jacob, 9,
Hr Snoilskij, fullm. Gr. De la Gardie, Carl, 9.
Benkman Hr Drakenhielm.
22 afdelningen.
Hr Bourghausen, Herman Berndt, 8,
Hr Klöfwerschiöld, fullm. Gr. Lewenhaupt, Casimir, 9,
Hr Bosin, fullm. Hr Haegerflycht, Johan Gustaf, 9,
Hr Uttermarck, fullm. Hr Engelcrantz, Claes, 9,
Hr Ulfvenclo, Abraham, 8,
Hr Schewenback, fullm. Gr. Posse, Georg, 8.
Benkman Hr Engelcrantz.
23 afdelningen.
Hr von Durietz, Anders Rudolf, 11,
Hr Klingstedt, Carl Hindrich, 11,
Hr Gyllenspetz, Thure, 11,
Hr Tornerfelt, fullm. Frih. Rehbinder, Johan Reinhold, 6,
38 1771, juni 26. Bänkmansvalet.
Hr Möller, Carl Gustaf,1 6,
Hr von Post, Friedrich, 6.
Benkman Hr Gyllenspetz.
24 afdelningen.
Hr Adlerhielm, Johan Gabriel, 7,
Hr Ruth, Simon, 7,
Hr von Gröninger, Leonhard, 7,
Hr von Anderson, fullm. Frh. Posse, Christer Lindorm,
10,
Hr Ekenstén, fullm. Hr Silfverstolpe, Friedrich, 10.
Hr Nasokin, fullm. Gr. Posse, Fredr. Arvidson, 10.
Benkeman Hr (!) Posse, Christer Lindorm.
25 afdelningen.
Hr Bruse [o: Bruce], Fullm. Hr(!) Åkerhielm, Friedr., 11,
Hr Fechtenberg, fullm. Hr Gete, Olof, 11,
Hr Lejonancker, Friedr. Willh., 11,
Hr Charpentier, Clas Robert, 6,
Hr Starenflycht, fullm. Hr Drake, Axel Otto, 6,
Hr Gyllenhammar, Johan Gustaf, 6.
Benkman Hr Lejonanckar.
26 afdelningen.
Hr Plaan, Gustaf, 7,
Hr Tigerhielm, fullm. Hr Stierneroos, Johan Daniel, 7,
Hr Funck, Friedr. Ulric, 7,
Hr Lagerhielm, Axel Alexander, 10,
Hr Beckfris, Corfitz, 10,
Hr Gyllenhahl, Lars Herman, 10.
Benkman Hr Lagerhielm.
27 afdelningen.
Hr Tigerclo, Albrecht, 7,
Hr Wattrang, Carl Gustaf, 10,
Hr Liljestierna, fullm. Hr Lindroth, Johan, 10,
Hr Lejonstén, Jöran Willhelm, 10,
Hr Hsegerflycht, Johan Axel, 7,
Benkman Hr Wattrang.
» Skall enligt elektorslistan vara: Carl Adolf.
Bänkmansvalet.
39
28 afdelningen.
Hr Bergman, Hans Friedr., 5,
Hr Gripenberg, Jacob Carl, 5,
Hr Sahlfelt, Henric Johan, 5,
Hr Gerner, Jacob, 12,
Hr Grönhagen, Johan Willhelm, 12,
Hr Pfeiff, Carl, 12.
Benkman Hr Gerner.
29 afdelningen.
Hr Sinclair, fullm. Grefve Gyllenstolpe, Nils, 8,
Hr Wennerstedt, Gabriel, 8,
Hr Schmiedeberg, Johan Carl, 8,
Hr Kinnimundt, Johan, 8,
Hr Åkerhielm, Samuel Jacob, 8,
Hr Ehrenkrook, Carl, 8.
Dessutom en sedel, som hade påskrift Hr Witting, Hr Plan¬
ting Berglood, Hr Gyllenberg; men som dessa herrar eij hör¬
de till afdelningen, så kunde sedeln eij antagas.
Sex herrar hade fädt lika röster, derföre lottades emellan
dem, hvilcke tre skulle utgiöra en benckman, då låtten föll
på Hr Kinnimundt, Hr Wennerstedt och Hr Ehrenkrok; dessa
tre låttade sedan, då benckeman blev Hr Wennerstedt.
30 afdelningen.
Hr Franc, Gabriel, 7,
Hr Stiernhoff, Jöran, 7,
Hr Bogeman, fullm. Hr Ekstubbe, Joh. Leonh., 7,
Hr Planting Berglood, Michael Johan, 10,
Hr Gyllenberg, Pehr, 10,
Hr Witting, Friedr. Charles Emil, 10.
Benkeman Hr Gyllenberg.
31 afdelningen.
Hr Schönström, Petter, 9,
Hr Adlerberg, Eric Gustaf, 9,
Hr Mannerstedt, Eric, 9,
Hr Cederström, Thomas, 6,
Hr Silfverschiöld, Arvid, 6,
1771, juni 26.
Bänkmansvalet.
Hr Leijonflycht, Nils, 6.
Benkman Hr Adlerberg.
32 afdelningen.
Hr Freidenfelt, Georg, 7,
Hr Tawaststierna, fullm. Hr Schmidefelt, Carl Johan, 7,
Hr Fabritius, Georg, 10,
Hr Palmfeldt, fullm. Hr von Strokirch, Johan [o: Carl]
Reinhold, 7,
Hr Anckarfelt, fullm. Hr Lejonsten, Carl Gustaf, 10,
Hr Winblad, fullm. Hr Aminoff, Carl Fr., 10.
Benlceman Hr Lejonstén.
33 afdelningen.
Hr Lagermarck, fullm. Hr Lode, Giöran Willh., 7,
Hr Liljesvärd, Carl Julius, 7,
Hr Stiernström, fullm. Hr Netherwood, Magnus Will¬
helm, 7,
Hr Blomschiöld, fullm. Hr von Engeström, Jonas, 10,
Hr Krebs, fullm. Hr Stålhammar, Johan, 10,
Hr Haij, fullm. Hr Bentzelstierna, Johan, 10.
Benkman Hr Bentzelstierna.
34 afdelningen.
Hr Blix, Magnus, 7,
Hr Simmingschiöld, Daniel, 7,
Hr Lagerbom, Daniel, 7,
Hr Anckarloo, fullm. Hr von Gerdten, Carl Mauritz, 10,
Hr Ehrenstolpe, fullm. Hr. Boje, Hans Henric, 10,
Hr Fältstierna, Jonas, 10.
Benkman Hr von Gerdten.
35 afdelningen.
Hr von Strokirch, Johan, 7,
Hr Adlerfelt, fullm. Hr Wallenstierna, Berndt Otto, 7,
Hr von Schantz, Carl Friedr., 7,
Hr Mannerheim, Johan August, 9,
Hr von Königstedt, Edward, 9,
Hr Rappe, Christoffer, 9,
Bänkmansvalet.
41
Benkman Hr Mannerheim.
36 afdelningen.
Hr Siöstierna, fullm. Hr Liljehorn, Pehr, 12,
Hr Söderhielm, Lorentz Petter, 12,
Hr Stierneld, Lars, 12,
Hr Kyilenstierna, Villh. Adolf, 5,
Hr Ehrenpreus, Johan, 5,
Hr Lejonstolpe, fullm. Frih. Ridderstolpe, Frid., 5.
Benkeman Hr Liljehorn.
37 afdelningen.
Hr Ehrencreutz, Olof Benjamin, 7,
Hr Muhl, fullm. Hr Ehrenpohl, Axel, 9,
Hr De Frietskij, fullm. Frih. Lejonhufwud, Sebastian, 9,
Hr Starckhufwud, fullm. Hr Netherwood, Anders, 9,
Hr von Engelbrechten, fullm. Hr von Böhnen, Johan, 8,
Hr von Porath, fullm. Hr von Rohr, Carl Magnus, 8,
Hr Odelstierna, Eric, 1.
Benckeman Hr Netherwood.
38 afdelningen.
Hr Wadenstierna, Thomas, 9,
Hr Sodenstierna, fullm. Hr Schytte, Joh., 9,
Hr Hielmborg, fullm. Hr örnschiöld, Carl Daniel, 9,
Hr Cl erck, Jacob, 8,
Hr Cederstedt, fullm. Hr Tham, Alexander, 8,
Hr Danckwardt, Carl Gustaf, 8.
Benkman Hr Schytte.
39 afdelningen.
Hr von Klinkou ström, Thure Leonhard, 11,
Hr Insenstierna, fullm. Gr. Posse, Knut Knutson, 11,
Hr Liljenberg, Johan Georg, 11,
Hr Ehrenhoff, Carl Gustaf, 6,
Hr Knipercrona, fullm. Hr Malmerfelt, Carl Fridr., 6,
Hr Hammarfelt, fullm. Hr Rydingsvärd, Johan Eric, 6.
Benkman Hr Klinkouström.
42 1771, juni 26.
Bänkmansvalet.
40 afdelningen.
Hr Wachschlager, Carl Hindrich, 10,
Hr Riben, fullm. Hr von Hauswolf, Carl Joh., 10,
Hr von Hyltén, fullm. Hr Woltemat, Joh. Albrecht, 10,
Hr Billberg, Friedr. Otto, 7,
Hr Rydingsvärd, Friedr., 7,
Hr König, Carl Hindrich, 7.
Bänkman Hr Wachschlager.
41 afdelningen.
Hr Rutensparre, fullm. Hr Schönström, Albrecht, 7,
Hr von Utfall, Jacob, 7,
Hr Stierngranat, Mauritz Botwid, 7,
Hr Brauner, fullm. Hr Hård, Alexand., 10,
Hr De Silentz, fullm. Hr Stiern[e]ros, Gust., 10,
Hr Tham, David, 10.
Benkman Hr Stiernroos.
42 afdelningen.
Hr Jerlström, Carl Friedr., 9,
Hr Radzwill, fullm. Gr. Creutz, Carl Gust., 9,
Hr Heldenhielm, Samuel, 9,
Hr Falcker, Carl, 8,
Hr Ehrensvärd, Friedr., 8,
Hr Hederstierna, Salomon, 8.
Benkman Hr Jerlström.
43 afdelningen.
Hr Celsing, Ulric, 15,
Hr Dahlfelt, fullm. Hr Klingfelt, Nils, 11,
Hr Steuch, fullm. Frih. Horn, Friedr., 11,
Hr Rosenadler, Carl Abraham,1 4,
Hr Rudenschiöld, Herman, 4.
Ibland herrarne af afdelningen var Hr Ladau borta och en
voteringssedel, som eij innehölt tre namn utan en devise i
stället för det tredie, blev casserad.
Benkman blef Hr Celsing.
1 Skall enligt förteckningen i Allegater I vara: Carl Albrekt.
Bänkmansvalet.
43
44 afdelningen.
Hr Raab, Adam Johan, 8,
Hr Lannerstierna, Magnus Wilhelm, 9,
Hr Woltemat, Pehr Abraham, 10,
Hr von Friedenreich, fullm. Frih. Grönhagen, Claes
Wilh., 7,
Hr Flach, Hans Philipp, 9,
Hr Grundelstierna, fullm. Hr Malmerfelt, Olof, 8.
Benkman Hr Lannerstierna.
45 afdelningen.
Hr Rolandt, fullm. Hr Linderstedt, Eric, 8,
Hr Olivercrona, fullm. Hr Uggla, Carl Fridr., 8,
Hr Wulfcrona, Daniel, 8,
Hr Tilas, Daniel, 9,
Hr Svedenheim, Carl Diedrich, 9,
Hr örnschiöld, Pehr Abraham, 9.
Benkman Hr örnschiöld.
46 afdelningen.
Hr Stiernheim, Conrad, 9,
Hr Borgenstierna, Magnus, 9,
Hr Segercrona, Johan Friedr., 9,
Hr Tornerhielm, Abraham, 8,
Hr Svedenstierna, Joh. Niclas, 8,
Hr Gyllenschiöld, Gustaf, 8.
Benkman Hr Borgenstierna.
47 afdelningen.
Hr Ehrenfalck, fullm. Hr Ehrenpreutz, Friedr., 9,
Hr Wagenfelt, Friedr., 9,
Hr Nordencreutz, Friedr. Jacob, 8,
Hr Ehrenstam, fullm. Frih. Stackelberg, Adolf Friedr., 8,
Hr von Castanie, fullm. Gr. Horn af Rantzien, Baltzar, 8,
Hr Nordenheim, fullm. Gr. Spens, Gabr., 9.
Benckman [Hr] Wagenfeldt.
48 afdelningen.
Hr Törneblad, fullm. Hr Pålman, Adolf Friedr., 8,
670435
44 1771, juni 26. Bänkmansvalet.
Hr Blomcreutz, fullm. Hr Wallen, Samuel Christian, 8,
Hr Adelswärd, Johan, 8,
Hr Nackreij, Olof, 9,
Hr Adlerfors, fullm. von Ekstedt, Johan, 9,
Hr Gynter, Gustaf Ernst, 9.
Benckman Hr von Ekstedt.
49 afdelningen.
Hr Sprengtporten, Jacob Magnus, 13,
Hr Wolfelt, fullm. Frih. Horn, Gust. Ad., 13,
Hr von Schwartzer, Johan, 12,
Hr Ivalitin, fullm. Frih. Taube, Carl, 4,
Hr von Wachenfelt, Carl Friedr., 4,
Hr von Conowen, Diedrich Christian, 4,
Hr Löwe, Fabian, 1.
Benckman Hr Sprengtporten.
50 afdelningen.
Hr Ehrenmalm, Georg, 6,
Hr Grimer, Joh. Gabriel, 6,
Hr Browall, fullm. Hr Bergman, Carl Hindr., 6,
Hr Reutercrona, Carl Gustaf, 11,
Hr Ehrenfelt, fullm. Hr Skytte, Nils Hindr., 11,
Hr Schmitterlöw, Gustaf Adolf, 11.
Benkman Hr Schytte.
51 afdelningen.
Hr von Bauman, fullm. Frih. Leijonhielm, Carl Friedr., 8,
Hr von Yhlen, fullm, Frih. Sparre, Blechert, 8,
Hr Psilanderhielm, Gustaf, 8,
Hr Löwenhielm, Carl Gustaf, 9,
Hr von Bromel, Lars, 1,
Hr Bruncrona, Abraham, 8,
Hr Hasenkamf, Johan Christoffer, 9.
Som fyra herrar fädt 8 röster hvardera, så lottades först
emellan dem, hvilcken som skulle få lotta till benkeman; lot¬
ten föll på Hr Psilanderhielm, sorn sedan lottade med Hr
Löwenhielm och Hr Hasenkamf, ibland hvilcke blef benkeman
Hr Löwenhielm.
Bänkmansvalet.
52 afdelningen.
Hr Nordenadler, Theodor, 10,
Hr Klick, fullm. Frih. Armfelt, Magn., 10,
Hr Ridderboll, Carl Axel, 10,
Hr Nordenflycht, fullm. Frih. Posse, Mauritz, 7,
Hr von Helandt, Johan, 7,
Hr Fock, Hindrich Johan, 7.
Renkman Frih. Armfelt.
53 afdelningen.
Hr von Saltza, Hugo Herman, 11,
Hr von Segebaden, fullm. Hr Ehrensvärd, Gustaf, 11,
Hr Morman, .fullm. Hr von Engeström, Gustaf, 11,
Hr Wrangel af Saga, Johan Willhelm, 4,
Hr von Böhnen, Johan Caspar, 3,
Hr von Törne, fullm. Hr Theet, Arvid, 5,
Hr Dahlstierna, Gustaf Hindrich, 1,
Hr Stenfelt, Carl Reichart(!), 1,
Hr von Stauden, Abraham, 4.
Benckeman Hr von Saltza.
54 afdelningen.
Hr Ehrenpohl, Johan, 6,
Hr Malmerfelt, Eric, 6,
Hr Adelheim, fullm. Frih. Danckwardt, Bengt Gustaf
[o: Gabriel], 6,
Hr Jennings, John, 11,
Hr von Hauswolf, Hans Reinholdt, 11,
Hr Vult von Stejern, Otto Reinholdt, 11.
Benkman Hr Vult von Stejern.
55 afdelningen.
Hr Piper, Friedrich, 11,
Hr von Rajalin, Johan, 10,
Hr von Rosen, Otto Willhelm, 11,
Hr Wallen, Jeremias, 5,
Hr Psilanderschiöld, Nils, 1,
Hr von der Lieth, fullm. Hr von Matern, Carl Gustaf, 5,
Hr Pechlin, Carl Friedrich, 5.
Benkman Hr Piper.
46 1771, juni 26—27. Bänkmansvalet.
56 afdelningen.
Hr De Carnal, Carl Constantin, 11,
Hr von Staaren, fullm. Hr Plaan, Edward, 11,
Hr Oldenschiöld, Eric, 11,
Hr von Platen, Balthasar Achatius, 7,
Hr Wahlfelt, Sven [o: Svante], 7,
Hr Lager svärd, Friedr., 7.
Benkman Hr Oldenschiöld.
57 afdelningen.
Hr Alströmmer, Patrick, 14,
Hr Silfverstolpe, Lars, 14,
Hr von Kiörning, fullm. Hr örnschiöld, Mårten Lud¬
vig, 14.
Fyra herrar voro frånvarande, Hr von Hagelberg, Hr Oden¬
crantz, Thomas, Hr von Aulaevill, Friedr., och Hr von Stahlén,
fullm. Hr Gardemein, Magnus.
Benckeman Hr Silfverstolpe.
58 afdelningen.
Hr Ehrenstråhle, fullm. Frih. Cronstedt, Fried., 11,
Hr Rosencrantz, Johan Holger,1 11,
Hr Rozir, Johan, 11,
Hr von Matern, Johan Friedrich, 7,
Hr von Knorring, Frantz, 7,
Hr Freytagh, Gustaf, 7.
Benkeman Hr Rosencrantz.
Öfver de till bänckeman valde herrar författades häruppå
en förteckning, som detta protocoll bilagd finnes.2
Hr Bar. och Landtm, berättade, at då han med de öfrige
Talemännen och ståndens deputerade upvagtat Hennes M:t
Enckedrottningen på Drottningholm, hade de anmält under¬
dånig önskan at få Hennes Maij :ts dem gifne nådige svar
tryckt, hvilcket Hennes Maij :t nådigst tillåtit.
Häröfver betygade R. o. A. allmän underdånig fägnad.
Hrr bänckemännen upropades nu åter och afträdde sam-
telige till secrete utskottsrummet at välja electorer.
Hvarefter R. o. A. åtskildes kl. 1/4 öfver fem eftermiddagen.
1 Skall vara: Holger Anders.
2 Saknas vid protokollet.
Instruktion för Tull- och Fiskeridep.
47
År 1771 den 27 Juni i.1
Torsdag.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Baron och Landtm. Axel Gabr. Leijonhuf¬
vud.
Sedan R. o. A. intagit sine ställen, föredrogs project till in-
struction för Tulldeputation.
Hr von Bromell, Lars: Detta project är väl lika med
den instruction, som vid sistl. riksdag var antagen, men ef¬
ter vij äro tillsammans komne at hjelpa och förbättra alt,
hvad hos oss kan behöfva hjälp uti författningarne, så är
tullvärket visserligen nog så betydande, at det förtj enar vår
omtanka.
Här förefaller ibland annat uti denne instructionen, at tul¬
len bör uppbäras uti speciemynt; månne det eij är angelägit
uti instructionen införa, at deputationen bör efterse, om och
huruvida detta af Kongl. Generaltulldirectionen blifvit efter-
lefvat? Jag begjär derföre, at denne sak må blifva liggande
på bordet.
Blef altså projectet hvilande.
2. Uplästes project till instruction för Deputationen öfver
fiskerierne.
Hr Klingsporre, Christian Joachim: Under
fiskerieprivilegier skyddas mycket löst folk; de tagas ofta
till pretext at ofreda privilegier och medborgares possessio-
ner i strand- och fiskevatten, meningen af dem kan likväl
eij vara annan än at uppmuntra fisket uti hafvet och sådane
fiskevatten, som ingen velat nyttja eller hittils haft rätttighet
at nyttja.
Hr Schönberg: Sådant missbruk kan väl vara nyttigt at
söka förebygga i anseende till förefaline särskillte casus;
men uti den instruction, som skall gifvas deputationen, är
svårt at inrycka lag för alla dylike specielle händelser, uti
4 § står derom redan nämndt i generelle termer. Det torde
vara bäst at låta blifva dervid. Lägg till, om så behagas, at
ingen må vara tillåtit nyttja sine erhållne fiskeriefriheter till
förfång af andras lagliga rättigheter och privilegier. För öf-
1 Anteckning i marginalen: Just. d. i Julii 1771.
Instruction
för Tull-
direction.
Instruction
för Fiskerie-
deputation.
48 1771, juni 27. Instruktion för Fiskeridep.
rigit kunna våra ledamöter uti deputation instrueras at i akt
taga, det ingenting af deputationen må föreslås, som leder till
intrång uti R. o. A:s Privilegier.
Hr Klingsporr, Christ. Joachim: Meningen är eij
allena at uti instruction förvara R. o. A:s Privilegier utan
äfven at förekomma åtskillige missbruk, som leda till intrång
på en hvars äganderätt. Lättingar nyttja ofta de gjorde all¬
männa författningar till fiskeriernes uphjelpande allenast
som en pretext at komma med sine fiskeredskap in på de
vatten och stränder, som redan tillhöra andra medborgare.
Jag tror, at afsigten med fiskerieförfattningarne är icke at
törna och utdöda de fiskevattn, der för fiskerier blifvit idkade,
utan at uppmuntra folk till nya fiskeriers anläggande ock
fiskevattns upptagande på de orter, der för icke blifvit fis¬
kat.
Hr Lannerstierna tilläde sig veta casus, der fiskerie¬
författningarne så blifvit missbrukade, at under deras be¬
skydd en fiskerieidkare satt sig i possession af et allmänt
fiskevatten i öpna sjön, utestängt alle andre och monopolise¬
rat med publici egendom.
Hr Hasen kampf fant högst angelägit at der jämte fö-
rekommas måtte, det icke för mycket blifver fiskat uti invi¬
kar och fiskrike sund, der fisken trifves, håller sig och allst-
rar; ty derigenom går snarligen hela generationen ut; önska¬
de derföre, at någre ledamöter af R. o. A. ville sammanträda för
at öfverlägga angående alla desse omständigheter ock projec-
tera de tilläggningar, som i afseende häruppå kunde finnas
nödige; emedlertid kunde den upläste instructionen få ligga
på bordet.
Hr Baron och Landtm.: Kanske R. o. A. behagar bifalla
det af Hr Hasenkamf projecterade sammanträde ock at in¬
structionen emedlertid blifver liggande på bordet.
Som detta bifölls, så utnämndes gjenast at i morgon efter¬
middag här på Riddarehussahlen sammanträda följande her¬
rar :
Hr Klingsporre, Christ. Joach.,
Frih. Gyllenstierna,
Hr Schönberg, Anders,
Hr Carplan, Carl Eph.,
Instruktion för Sekreta deputationen och Justitiedep. 49
Hr Hasenkamf,
Hr Aminoff,
Hr von Matern.
3. Uplästes project till instruction för Handels- och manu-
facturdeputation, hvilken af Hr Rappe, Carl, med flere
begjärtes på bordet.
4. Sedan R. o. A. i sista pleno den 26 Junii afhördt project Instruction
för Sccrctc
till instruction för Secrete och Justitisedeputationerne, som då och justitise.
blifvit lagd på bordet, så ingaf nu Hr D u r i e t z et af honom deputatio-
underskrifvit dictamen ad protocollum, innnehållande åtskil- rne‘
lige anmärkningar och project till förbättringar vid berörde
instruction, hvillket nu uplästes, förbehållandes sig Hr Du¬
rietz, at detta dictamen (Bil. 1) måtte få följa med till de
andre stånden.
Frih. Grönhagen påminte, at om denne instruction skul¬
le företagas, hvar § måtte för sig särskillt blifva uppläst
och satt under ventilation, at påminnelserne kunde gjöras vid
ämnet, till exempel vid 3 §, der frågan är om at infordra Hrr
Riksens Råds förklaringar, at en viss och tillräckelig tid måt¬
te blifva dem förelagd till förklaringarnes ingifvande, hälst
afpassad efter målets vigt, på det de eij genom för kort tid
blifver satte utur stånd at anskaffa sig de subsidier, som
vid sådana förklaringar kunna vara dem oumgängelige.
Vidare önskade han, at de så kallade ultimater måtte af-
skaffas.
Ytterligare: Desse deputationer förbindas at uppgifva sine
betänkanden öfver alle sedan sista riksdag utkomne förord¬
ningar, på det Riksens Ständer måtte kunna sig öfver dem
utlåta, ty nationen borde eij erkänna något för ständig lag,
som eij af Riksens Ständer voro faststält.
Den ed, som desse deputationers ledamöter äro förbundne
at aflägga, synes numera onödig, sedan Tryckfrihetsförord¬
ningen utkommit ock alt, hvad i de rådsprotocoller finnes,
som komma under desse deputationers skj ärskådande, får
genom trycket gjöras allmänt kunnigt.
Hr Baron och Landtm, utlåfvade, at då denne instruc¬
tion till afgjörande förekommer, skulle den genomgås puncte-
vis.
Hr Jerlström förklarade sig icke hafva något at påmin¬
50 1771, juni 27. Instruktion för Protokollsdep.
Instruction
för Proto-
eollsdeputa-
tion.
na vid instructionen, den han såsom sista riksdag ledamot
uti Secrete Deputationen fullkommeligen kjände. Han begjär-
te allenast, at Hr Durietz nu ingifne dictamen ad protocollum,
som innehöllo åtskillige nyttige saker, måtte äfven uti sam¬
ma instruction inryckas. Utom annat förtjänte den omstän¬
digheten reflexion, at då praejudicemål förr fingo af Urskill-
ningsdeputationen antagas och remitteras, så kunde enhvar,'
som deruti voro interesserad, i tid få derom kundskap. Nu
förekomma sådane mål i deputationen innom lyckta dörrar
och kunna altså lätteligen eij allenast ingifvas till plena utan
ock i tvänne stånd vara af gjorde, innan den, som saken rö¬
rer, derom erhåller kundskap.
Frih. Bunge, Sven: Väl må instructionen, då den före¬
tages punctevis, gjenomgås ock dervid Hr Durietz dictamen
ad protocollum medfölja; men at nu förut bifalla detsamma
och sedan afgjöra om instruction, det blifver utom all ord¬
ning ock voro at gå baklänges.
Härmed afstannade denne ventilationen.
5. Företogs och upplästes project till instruction för Pro-
tocollsdeputationen.
Hr Schönberg: Vid 1 § anmärker jag, at de orden Öf-
verrätten i Borås böra gå ut, efter den eij mer existerar.
Vid den 4 §, der det säges, at deputationen äger granska
embetsmäns gjöromål men icke befatta sig med at uptaga el¬
jer tillstyrka någon ändring uti redan på vederbörlig ort an-
hängige eller afgjorde saker, får jag låf at påminna, huru¬
ledes vij sett, at Protocollsdeputationen mer än ofta gått ifrån
denne föreskrift. Det bör derföre efter min tanka läggas nå¬
got band på deputationens ledamöter, som hindrar dem at
bryta häremot, nemligen at ingen ledamot vid förlust af säte
och stämma på riksdagar må fördrista sig tillstyrka något
sådant.
Frih. Horn, Christer: Hvad jag nu ämnar säga torde
kanske icke så hastigt förefalla enhvar antagligt; jag beder
derföre, at det eij obenägit uttydes. Hos mig har öfvertygelse
härom länge varit och jag tror mig eij böra vid detta tillfälle
dölja densamma. Jag vördar Riksens Ständers gj öromål så¬
som emanerade ifrån högsta magten och de vigtigaste. Skulle
embetsmäns gj öromål hinna, som sig borde, at af dem grans¬
Instruktion för Protokollsdeputation.
51
kas, visserligen gjorde det sin goda värkan, de redelige till
beröm, de vanartige till blygd och straff, men man vet, huru
på riksdagar tillgår. Uti deputationerne äro monga af R. o. A.,
af de andre stånden få tillstädes, de medhinna eij at granska
andra ärender än sådane, som dem gifves anledning till. När
en fattig, en mindre kunnig lidit oförrätt, kommer han sällan
till Riksens Ständer.
Dessutom öfver collegiers och embetsmäns förseelser är ju
vägen öppen at på vederbörlige ställen sig besvära, innan man
behöfver eller kan komma till Riksens Ständer. Där ingen kla¬
gande är, där är eij eller någon dommare. Ehuru här ropas uti
generele termer öfver orätt, som embetsmän gjöra, ser man
dock ofta, at då hvar casus särskiilt examineras på sine behö¬
rige ställen, torde det eij blifva så monga, som hafva skjäl
at hos Riksens Ständer sig besvära; när deputationen till¬
bringar dagarne med at läsa protocoller, så blifver det ofta en
öfverlopsgjärning, hvarvid ledamöter ne tröttna, så at ganska
få äro närvarande. Dessutom vid väre riksmöten om depu¬
tationerne taga mera saker för sig, än vi hinna af gjöra, så
är arbetet fåfängt; ville vij åter af gjöra alt, hvad som kan
blifva väckt i deputationer, så förlänges riksdagen landet till
tunga. Nu är det ögnablick, då vij skola lägga grunden till
våra gjöromål för framtiden efter regeringssättets natur, så
at vij eij belasta oss onödigt med för monga sysslor ock eij
eller negligera dem, som Ständer med rätta tillhöra. Saken
förhåller sig verkeligen så, at få vilja gå inn uti denna de¬
putationen, än färre orka med at där arbeta, ock då någre
betänkanden derifrån inkomma, äro de merendels af den be¬
skaffenhet, at de icke in plenis gjerna företagas i anse[e]nde
till angelägnare saker, som der måste gå förut. R. o. A., som
känner detta bättre än jag kan sägat, må derföre meo voto
förklara denne deputation för mindre nödig och eij ebloue-
ras af et falskt skjen till popularité, som tyckes lysa uti de
gj öromål, deputation åligga men sällan kommer till effect,
hälst nu då alla önska riksdagen kort, då Riksens Ständer
redan varit för detta på alt sätt omtänkte at förkorta rätte-
gångsomvägarne och kammarräkenskaps- och upbördsme-
thoderne, så synes mig eij utur vägen, at Riksens Ständer
själfve äfven äro omtänkte, ehuru arbetsmethoden hos dem
52 1771, juni 27. Instruktion för Protokollsdep.
vid riksdagarne må förkortas. I flere riksdagar å rad har
handt, at de fläste protocollsdeputationers betänkande lem-
nats oupbrutne, förmodel. mäst derföre at de intet varit af
synnerlig betydlighet, hvilket oförgripeligen minskar det an¬
seende, Riksens Högh Ständers gj öromål äga böra. Deremot
ökes deras högaktning, om endast riksvårdande mål, som intet
kunna vara monga till antalet, väl utredas och af gjörås. Kongl.
Maij :ts vår nådige Konungs välsignade regjering skulle der¬
igenom uti dess större stadga och styrka tillväxa. Om förden¬
skull R. o. A. ville föregå de andre respective stånden med ef¬
terdöme af Protocollsdeputations upphäfvande såsom mindre
nödig, så vore i denne delen en minsknings och afkortnings
början gjord i deras utomdes nog vidlöftiga riksdagsarbete;
ock så länge principalen af magtägande Ständer icke själfve
lägga grund till förkortning, huru skall det hos collegier och
embetsmän stå att vinnas; hälst subalterne värk rätta sig
merendels efter principalerne.
Hr Billberg: Protocollsdeputation är i min tanka en
af de vigtigaste deputationer och angelägen, när gode och för¬
ståndige ledamöter sättas dit, så at sakerne der gå i sin jäm¬
na gong. Fast eij alle betänkanden derifrån komma in plenis
före, må den dock bibehållas at tjäna till et band på em¬
betsmän ock at till näpst befordra, om någre bland dem skul¬
le finnas elaka och sjelfsvåldige, derföre tillstyrker jag depu-
tationen må bibehållas ock den upläste instructionen med Hr
Schönbergs anmärkning bifallas.
Frih. Reuterholm, Gustaf: Protocollsdeputationens
ändamål är så nyttigt och dessutom både uti Regeringsformen
och Riksdagsordningen dess gj öromål utstakade, så at det voro
af elaka följder, om nu någon förändring dermed skulle fö¬
reslås. Instruction är ock redan så monga gånger öfversedd
och granskad, at den med säkerhet kan bifallas sådan som
den är. Alt står deruti infört, som vij begjära, förändringar
af ord medföra ingen mera värkan i efterföljden utan allenast
gifva tillfälle för et fintligt genie at draga nya förtydningar
deraf.
Hr Schönberg, Anders: Det är icke utan at vara
trötsamt arbete at sitta flere timmar för at läsa protocoller,
men så vida det står i grundlagen, så måste väl en protocolls-
Instruktion för Protokollsdeputation.
53
deputation förordnas, ock derföre conformerar jag mig allde¬
les med Hr Billberg. Endast vågar jag ännu en gong på¬
minna, at bomar måtte sättas så starka som gjörligt är der¬
före, at Protocollsdeputation eij befattar sig med at uptaga
saker, som på vederbörlige ställen äro anhängige eller af gjor¬
de, utan allenast yttra sig öfver embetsmännens fel. Finnes
vara en fattig orätt skedt, så må väl deputationen tillstyrka
för den fattige lidande ersättning men icke af kronan utan af
den vrånge embetsmannen, på det orättvisan eij må falla fol¬
ket till last; eij eller kan någon ändring gjöras i saken, ty
sådant skulle medföra största osäkerhet; vij sitta i landsor-
terne trygga vid våra rättigheter med laga kraftvundne domar
i händer ock veta eij af, förän et betänkande från Protocolls-
deputationen inkommer, som tillstyrker, at vij måge stötas
derutur, derföre önskar jag förbud uti instructionen emot så-
dane betänkanden, som leda till ändring uti af gjorde saker,
och det vid säte och stämmas förlust vid riksdagen för den
ledamot i deputationen, som sådant proponerar.
Hr Klingsporre conformerade sig härmed.
Frih. Bunge, Sven, äfvenledes. Af et exempel, som händt
hans egen släcktinge, voro han uplyst, huru angelägit det blif-
ver, at Protocollsdeputation eij befattar sig med merita af
saker utan håller sig till embetsmännens, ty ändamålet är eij
at kasta ovisshet uti sakerne medborgare emellan utan endast
at se embetsmännen på .fingrarne, huru de fullgjöra sina
skylldigheter.
HrWadenstierna, Carl, instämde häruti äfvenledes.
I Kongl. Krigscollegio hade en tvist rörande et rusthåll blifvit
afgjord, den kom genom besvär under Kongl. Maij :ts höga
granskning, som icke lärer lämna obeifrat, om något skedt
emot lag; icke desto mindre, ehuru saken hos Kongl. Maij :t
låg oafgjord, upptogs den dock uti Protocollsdeputationen,
som gjenom betänkande tillstyrckte slut i sjelfva saken hos
Riksens Ständer. Protocollsdeputation är visserligen angelä¬
gen, då den följer sin instruction, trogne, skickelige och red¬
lige embetsmän blifva kände af Riksens Ständer och förtjäna
deras ynnest, de vanartige äfvenledes men utmärkte på helt
annan sida ock för at dragas fram till blygd och straff för
hela nationen.
54 1771, juni 27. Instruktion för Protokollsdep.
Hr von Bromel [1], Lars, begjärte, at Protocollsdepu¬
tation måtte förordnas såsom nyttig och angelägen samt at den
upläste instruction kunde gillas; han vore eij eller emot den
tilläggning, som Hr Schönberg projecterat, om R. o. A. behaga¬
de densamma bifalla.
Frih. Horn, Christer, fogade sig väl till den mening
at bibehålla Protocollsdeputation, som han förmärkte, at plu-
raliteten ville bibehållan, men han anmärkte, at icke något
stöde uti Regeringsformen, som är grundlag, utan i Riksdags¬
ordningen, som är en oeconnomisk förordning, hvilken kan
ändras utan rubbning i sjelfva constitution; desutom står Pro¬
tocollsdeputation i Riksdagsordningen icke ens nämnd, den är
först vid sednare riksdagar blifvit införd.
Hr Hasenkamf: Den anmärkningen vore väl riktig, at
grundlagen icke talar om Protocollsdeputationen, likväl vore
deputationen så nyttig ock nu ifrån flere riksdagar tillbakars
så stadgad, at den eij borde afskaffas, ock ifall instructionen
till alla delar efterlefves, kunde denne deputation blifva af
mycken vigt. Där granskas embetsmäns gjöromål, så at i en
tid, då så mycket öfver dem klagas, de vanartige måge fram-
hafvas till straff men de välförtjänte fredas för vanryckten
och förtryck. Han vore äfvenledes nöjd, om man uti denne
instruction kunde få något band på ledamöterne, som afhöllo
dem ifrån at upptaga och föreslå ändring uti hufvudsaken,
men at betaga någon, som förbryter sig häremot, riksdags¬
mannarätten, det fant han icke nog lämpeligit. Et sådant ute¬
slutande skulle nödvändigt ske af ståndet, dit den brotslige
hörde. Hvarje sådan casus kunde gifva anledning till obehage-
liga debatter innom ståndet, ledsamheter stånd emellan, hvil¬
ka hittils icke gjerna befattat sig med hvad et stånd kunnat
gjöra, då det angåt uteslutande af ledamöter.
Deremot trodde Hr Hasenkamf vara bättre gjöra en lag för
plena, at sådane betänkanden ifrån Protocollsdeputation, som
leda till ändring uti å andra ställen redan anhängige eller å
vederbörlig ort af gjorde mål, icke måtte kunna in plenis anta¬
gas, mindre föredragas.
Hr Jerlström instämde deruti, at man eij nog kunde
förebygga de misstag, som Protocollsdeputation ofta gjordt
emot denne i fråga varande 4 § uti instructionen. Om det på
Instruktion för Protokollsdeputation.
55
ena sidan är angelägit at efterse, huru embetsman förvalta
sina sysslor, ty de hafva mera syssla med folket än konungen
och Rådkammaren, så at gjenom deras orättvisa menigheten
lättast till oro och missnöje kan blifva förledd, så är det ock
å den andra eij mindre nödigt, at medborgare få njuta sina
vundne rättigheter med säkerhet ock eij behöfva frukta at
genom betänkanden ifrån Protocollsdeputation af Ständer
blifva satte i osäkerhet derom, men at finna bästa utvägen,
huru sådant måtte hindras, det vore nog svårt. Penningeböter
voro eij tillräckelige, ty nog kunna de påläggas, men huru
de blifva exequerade är svårt at säga. Riksdagsmannen från
Eskilstuna sistl. riksdag, som ville uprifva en gjenom förlik¬
ning, som af R[iksen]s St:r blifvit gillad, afgjord sak, blef
af stånden derföre plicktfäld, men man vet eij, om plickten
någonsin är betalt. At taga bort riksdagsmannarätten för den
ledamot, som proponerar något emot denna §, medförer jäm¬
väl stor olägenhet; de andre ståndens ledamöter äro valde
riksdagsmän och deras riksdagsmannarätt upphörer med
riksdagens slut, ovist om de någonsin få den igen. R. o. A.
deremot äger sin riksdagsmannarätt gjenom födslen, alltid
lika riksdag från riksdag. Det vore eij svårt häraf at finna,
för hvem detta straff kan blifva tungast. Hr Jerlström ansåg
för sin del det lämpeligast, som Hr Hasenkamf föreslagit, och
anholt at derpå få proposition.
Hr Baron och Landtm.: R. o. A. synas alle deruti in¬
stämma, at sådane utvägar måtte antagas, som hindra deputa-
tions ledamöter at emot 4 § uti instructionen tillstyrka änd¬
ring eller afgjörande uti någon sak, som hörer till collegier
eller embetsmäns åtgjärd eller å vederbörlig ort äro afgjorde;
meningarna, som varit olika om sättet at komma dertill, synas
dock bäst kunna förenas uti det, som Hr Hasenkamf och Hr
Jerlström föreslagit; torde1 mig altså tillåtas at gjöra deref¬
ter proposition.
Hr Billberg yrkade väl, at instruction måtte bifallas
utan tilläggning; men som ingen mera instämde i samma
begjäran, så gjorde
Hr Baron och Landtm, följande proposition: Bifaller
1 Efter konceptprotokollet rättat från förlagans: borde.
56 1771, juni 27—29. Instruktion för Protokollsdep.
R. o. A., at i 1 § Öfverrätten i Borås går ut. Ock vidare at i
4 § näst efter de orden hvilka vunnit laga kraft tilläggas:
eller befatta sig med tvistemål, som hos någon domstol äro
anhängige. Ock om deputation, hvilkens gjöromål endast är
at efte[r]se, huruvida embetsmän lag följgdt, samt felsteg
deremot, der de befinnes, hos Riksens Ständer anmäla, nå¬
gonsin skulle sträcka sitt yttrande till oafdömde eller afsluta-
de tvister uti sjelfva tvistemålet parter emellan, bör det icke
hos Riksens Ständer föredragas eller upptagas. Skolandes de-
putationen icke eller någon embetsman till last räkna etc. etc.
Ock at i alt öfrigit den projecterade instruction för Proto-
collsdeputationen gillas.
Denne proposition besvarades med Ja.
Hvilken och gjenast blev skrifteligen uppsatt och för R. o.
[A.] justerad.
Hr Landtm, anmälte, at kl. 12 vore den timan, som
Kongl. Maij :t utsatt för at emottaga Talemännen, hvilke på
samtel. ståndens vägnar skulle aflägga underdånig tacksäi-
jelse för Kongl. Maij :ts ifrån trohnen hällne nådiga tahl och
den nådige tillåtelse, at det blifvit genom trycket utgifvit, till
hugnad för samtl. rikets trogne inbyggare, hvarföre han nu
vöre nödsakad at sluta detta plenum.
R. o. A. åtskiljdes altså kl. 1/4 efter tolf.
År 1771 den 29 Juni i.1
Lördag.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Raron och Landtm. Frih. Ax. Gabr. Leijon¬
hufvud.
R. o. A. intogo sina ställen och protocollet för den 22 Junii
justerades.
Frih. Grönhagen begjärte, at de af hrr bänkmännen
valde R. o. A:s electorer måtte nu blifva för R. o. A. namngifne
ock till den ändan förteckningen uppå dem, som ännu låg
förseglad, uppbrytas.
Hr Wachschlager, Gustaf, yrkade detsamma, för-
1 Anteckning i marginalen: Just. d. 16 Julii 1771.
Instruktion för Fiskerideput. och Sekreta utskottet.
57
teckningen ginge redan hos folket hand emellan, det kunde
annars hända, at <det>* förr kommo i det tryckta bladet Dag¬
ligt Allahanda, än R. o. A. fingo uti sitt pleno veta sina elec-
torer.
Hr Baron och Landtm, utbad sig herrarnas tålamod, han
hade förteckningen hos sig på bordet ock ämnade låta före¬
draga den, innan plenum slutas.
Hr Wachschlager, Gustaf, insisterade, at det måtte
skje, ty i dag vore andra plenum, sedan electorerne blifvit val¬
de, ock fick än en gong Hr Landtm:s löfte, at förteck¬
ningen skulle i dag blifva uppläst.
2:do. Upplästes instruction för Fiskeriedeputationen och instruction
för Fiskerie-
der jämte den tilläggningen, som af deputerade blifvit pro- deputation
jecterad vid 2 § och lydde som följer. Näst efter de orden
och laglige rättigheter tillägges enligit skattläggningar, do¬
mar och andre laga skjäl, ock bör deputationen äfven tillse,
huru inritade missbruk måge förekommas på enskildes strän¬
der och fiskevattn genom sådane, som till fiskerie idkande
i öppna hafvet äro tillsatte, och dervid endast böra sysslosät-
tas, så at hvar ock en vid privilegier, lag och sin egendoms
rättigheter må utan intrång bibehållas.
N.b. De orden efter hvarje landsorts beskaffenhet gå all¬
deles ut.
Instruction såväl som denne tilläggning bifölls uppå skedd
proposition.
3. Företogs ånyo och upplästes project till instruction för Ang:de Se-
Secrete Utskottet. Skottets
Hr Leijonstéen: Instructionen är till alla delar god, instruction.
återstår allenast at ännu få närmare controll på Secrete Ut¬
skottet, ock det kunde ske, om Secrete Utskottet förbundes
at uppgifva till plena en lista på alla mål, sorn der afgjöras
ock eij under tysthetseden begripas.
Frih. Reuterholm: Till at få värkställighet på instruc¬
tion, som annars i sig själf är god, kunde tilläggas, at om
Secrete Utskottet afgjör något in oeconnomicis, som eij hem¬
ligt hållas bör, utan att underställa detsamma till plena, in¬
nan det går i värkställighet, vare ogilt.
1 Överstruket i konceptprotokollet.
58 1771, juni 29. Sekreta utskottets instruktion.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Riksens Ständer hafva nu
i 10, kanske 12 riksdagar nog sökt at omgjärda Secrete Ut¬
skottet med alla möj eliga band, så at det eij må öfverskrida
sin instruction, men vij hafva icke hunnit längre dermed än
till den instruction, som nu blifvit uppläst. Redlighet och lag¬
lydnad hos hvar ledamot äro nu de säkraste band, som skola
gjöra det öfriga och bibehålla efterlefnaden; försvinner den,
så hjälper lagen ingenting utan man kan med den i handen
stå emot sjelfve lagligheten. Skulle något kunna tilläggas uti
den idée, som nu blifvit väckt, vore det, at Secrete Utskottet
utgifver en tidning om alla de mål, som der blifvit föredrag-
ne och eij hemlige hållas böra; öfvertygad om de herrar och
mäns redlighet, som kunna blifva till ledamöter der förord¬
nade, länder sådant till mera säkerhet för oss ock ofelbart
till förtroende för dem och deras beröm.
Hr Billberg biföll Frih. Ridderstolpe. Instruction inne¬
håller alt, hvad någonsin kan lända till vår säkerhet, det hjel¬
per icke at öka instructionen med nya förbehåll, om morali¬
teten är borta. Vij hafva sett samma instruction existera, lik¬
väl torde vara händt, at Secrete Utskottet gått förbi plena
med saker, som dit hörde. Hr Billberg hyste det förtroende till
ledamöterne, som nu komma uti Secrete Utskottet, at de föl¬
ja instructionen, och då är den tillräckelig.
Hr Gyllensvahn: Instructionen behöfver ingen tillägg¬
ning, en tryckt tidning gjorde och ingen nytta, ty den kom¬
mer sent ut, merendels sedan saken redan gått i värkställig-
het; dessutom om Secrete Utskottet skulle öfverträda sin in¬
struction, händer det merendels emot riksdagens slut. Ock
när sådant sedermera skulle komma uti tidningen, så äro
Ständer åtskilljde och controllen all. Bättre blifver, om Se¬
crete Deputation uti rådsprotocollen efterser, huruvida på Se¬
crete Utskottets tillstyrkande någre befordringar skedt andre
till prsejudice och deröfver1 afgifver sina betänkanden till
plena.
HrWadenstierna, Carl: Så grundat detta är, så hö¬
rer det dock icke till förevarande Serete Utskottets instruc¬
tion utan bör observeras, då Secrete och Justitiaedeputatio-
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: derföre.
Sekre'a utskottets instruktion.
59
nernes instruction förekomma. Hvad den värde ledamotens
mening angår, som föreslagit, såsom et corrective för det at eij
saken uti Secrete Utskottet emot [i]nslrnotion måge företagas
och afgjöras, en a part riksdagstidning öfver Secrete Utskot¬
tets gj öromål, så har denne tidning de svårigheter, som redan
blifvit sagde. Jag vill dock eij vara deremot, men det blifver
alltid fast, at fåfängt instruera vij, om eij moralitét, redlig¬
het och samvete finnes hos Secrete Utskottets ledamöterne.
En sådan tidning skulle nu gjenom Secrete Utskottets föran¬
staltande utfärdas till hvarje plenidag at vara till hands.
Hr Linderstett, Erich, förklarade sig nöjd med in-
structionen sådan som den är, äfven at en så beskaffad tid¬
ning må utkomma. Men som trycket torde gå longsamt, kun¬
de en skrifve[n] lista för hvarje Secrete Utskotts session up-
gifvas till plena och ligga uti Riddarehuscancelliet, då man
snällare får se, hvad som blifvit afgjordt.
Frih. Horn, Christer, instämde alldeles med Hr Wa-
denstierna.
Hr Schönberg, Anders: Visserligen är det nödigt, at
Secrete Utskottet .får en fullständig instruction ock densam¬
ma efterlefves. Riksens Ständer hafva vid alla riksdagar va¬
rit derpå omtänkte, i sådan afsigt tilläts mig vid 1765 års
riksdag at projectera denne, som blef bifallen ock alt sedan i
tvänne riksdagar varit antagen. Jag påminner mig, at vid sam¬
ma riksdag af Secrete Utskottet begjärtes, at det skulle själf
upgifva utvägar och medel at få en närmare controll. Men
Secrete Utskottet, sedan det blivit noga öfvervägat, förklara¬
de, at om eij redelighet, eden och hvars samvete gjorde resten,
så voro all vidare controll fåfäng. En lista på Secrete Utskot¬
tets mål, som blifvit af gjorde, nyttjar till intet, ty alle mål,
som icke äro ministerielle eller röra Banquens hemligheter,
måste ju efter instruction refereras plena. Hvad skulle, när
detta tages undan, kunna sättas uti den tidningen? Men vill
R. o. A. falla på den tankan, at en sådan lista skrifven läm¬
nas upp till Riddarehuscancelliet, så torde det lättast låta sig
gjöra.
Frih. Bunge, Sven: Desse listor hafva ock sina svårig¬
heter med sig, perssoner sysslosättas såväl af ledamöter uti
Secrete Utskottet som Secrete Utskottscancelliet at förfärdi-
5—670435
60 1771, juni 29. Sekreta utskottets instruktion.
ga dem. Trodde derföre bäst vara at låta instructionen blifva
sådan som den är ock lita på tro och samvete hos ledamöter¬
na, at de följa instructionen.
Hr von Nackreij, Olof: Sådane listor kunna äfven
ibland gifva anledning till critiquer och ventilationer in ple-
nis, som draga ut tiden, leda till obehageliga misstankar, hvill-
ka, när saken blifver upplyst, sedermera finnas ogrundade, ty
den, som vill mönstra, får alltid ämne. När ledamöterne efter
instruction få gå till plena med det, som de tro, at Secrete
Utskottet handlat emot instruction, så är det ju tillräkeligit,
hvart stånd äger ju då sin controll. Det blifver omsider et
haf af prsecautioner, som vij kasta oss uti utan at vinna me¬
ra till vårt ändamål; samvete, tro och redlighet böra vij lita
uppå, äro de borta, så hjälper inga instructioner.
Hr Wachschlager, Gustaf, förenade sig härmed,
instructionen må nu gillas som den är, låt oss lägga till, hvad
Frih. Reuterholm proponerat, nemligen at om Secrete Utskot¬
tet bryter emot densamma, så skall vara ogilt, hvad Secrete
Utskottet gjordt.
Frih. Ridderstolpe, Carl: At gifva upp listor ifrån
Secrete Utskottet till Cancelliet blifver omöjeligit i värkstäl-
ligheten. Riksens Ständer bestå af 1300 perssoner, alle vilja
läsa desse listor, det blifver et öfverlopp uti Riddarehuscan-
celliet, så at betjäningen eij kan få arbeta i fred. Likaså sedan
allmänheten fått rubrique på sakerne af listan, så öfverhopa
de cancellisterne i Secrete Utskottet för at få läsa expedi-
tionerne och förstöra äfven för dem allt arbete. Genom tryckt
tidning kan sådant öfverlopp förekommas; lät tidningen ut-
gifvas hvar åttonde dag ock, om det försummas, Riddarehus-
fiscalen anklaga den, som fått commissionen at besörja detta
och bryter deremot. Visse delar af ärenderne höra med skjäl
till Secrete Utskottets afgjörande, ehuru de eij begripas un¬
der hemligheter, hälst i det som rörer defensions- och banco-
värket, ty de komma eij under Bondeståndets granskning; öf¬
ver sådane mål måge väl plena få listor eller kundskap ge¬
nom tidningar.
Frih. Grönhagen hade till electorerne det förtroende,
at de sätta uti Secrete Utskottet redlige och samvetsgranne
män, som man kan lita uppå. Ock ibland dem fins väl alltid
Sekreta utskottets instruktion.
61
någon, som går till plena, ifall Secrete Utskottet afviker ifrån
instruction. När tryckte tidningar, som sagt är, komma sent
ut, i synnerhet efter slutad riksdag, så är deruti ingen con-
troll. Den listan åter, som projecteras, förer endast rubriquen
af saken utan decisum och skjälen dertill, hvad har allmän¬
heten deraf för gagn? Man må derföre hälst blifva vid at
bifalla instructionen simplement sådan som den är.
Hr Pechlin: Det är icke för mycket, om plena får ve¬
ta, hvad i Secrete Utskottet afgjöres ock eij hemligt vara bör.
Ock jag tror de häruti kunna t jenas, om en lista hvar vecka
uppgifves på afgjorde mål af sådan beskaffenhet i Secrete
Utskottet, at de eij hemlige hållas böra, som innehåller ru¬
briquen af saken, decision och hufvudskjälet dertill.
Hr Baron och Landtm.: Kanske jag nu får gjöra propo¬
sition?
Bifaller R. o. A. Secrete Utskottets instruction med tillag¬
ning, at Secrete Utskottet bör till Riksens Ständer hvarje vec¬
ka upgifva en förteckning uppå alle mål, som inom de näst-
förut förflutne 8 dagar blifvit i Secrete Utskottet afgjorde
och till Kongl. Maij :tt expedierade ock eij äro af den beskaf¬
fenhet, at de efter 18 § Riksdagsordningen och denna instruc¬
tion under tysthetseden begripas, hörandes förteckningen in¬
nehålla eij allenast rubriquen af saken utan ock på hvad
sätt densamma af Secrete Utskottet blifvit afgjord med huf-
vudskjälen dertill.
Detta bifölls.
Ock skulle extractum protocolli i conformité häraf uppsät¬
tas och till de andre stånden afgå, hvillket extr. proto¬
colli ock under den 3 Julii, då det justerades, finnes infördt
i anseende till de ytterligare då gjorde föreställningar.
Häruppå öppnades det förseglade convolutet och upplästes
förteckningen på R. o. A:s herrar electorer och finnes uti alle-
gaterne till detta protocoll (Bil. 2).
Hrr electorerne framträdde och aflade den vanlige electors-
eden, som dem af Secreteraren förestafvades, hvaref¬
ter de gjenast afträdde till secrete utskottssahlen at välja
Secrete Utskott, Riddarehus-, Urskillnings- och Expeditions-
deputationerne.
Frih. Cederhielm påminte, at denne tiden i början af
62 1771, juni 29—juli 3. Ang. adelns besvär.
riksdagen kunde nyttjas af R. o. A. till at utnämna visse depu¬
terade, hvillke sammanträda för at emottaga och öfverse de
postulater, som R. o. A. vid denne riksdagen hafva, och dem
sätta i den ordning, at de kunna R. o. A. till antagande eller
förkastande föredragas. I flere riksdagar hade eij R. o. A.
haft några sådana, men de böra eij eller komma i glömska;
tjena de eij till annat, kunde de dock tjena till medar at åka
fram saker uppå och till utbyte emot andra mål.
Frih. Reuterholm, Gustaf: Det låter svårligen gjöra
sig, at R. o. A. samlas på sahlen för at välja sina deputerade
till riksdagspostulaternes afgjörande, en så stor myckenhet
skulle gjöra våhlet tungt. Methoden har alltid varit at hrr
landshöfdingarne kallat R. o. A:s ledamöter af hvar sin pro-
vince särskillt tillsammans, hvillke sedan valdt tvänne till
postulaternes reglerande i sammanträde med de andra pro-
vincernes deputerade. Merendels hafva desse postulater stad-
nat uti 4 å 5 puncter, men då de förekommit hos R. o. A. in
pleno, hafva de mäst befunnits angå förklaring öfver R. o. A:s
Privilegier. En begjärdt förklaring prsesupponerar merendels
någon otydlighet, en sådan vill icke R. o. A. gjerna erkänna uti
sina Privilegier eller underkasta dem de andra ståndens för¬
klaring, derföre hafva desse postulater alltid blifvit nedlagde.
Frih. Grönhagen conformerade sig med Frih. Reuter¬
holm men deputerade behöfver likväl R. o. A. uti Allmänna
Resvärsdeputation för at bevaka R. o. A:s erhållne rättigheter
och Privilegier.
Hr Göös, Lorents, instämde äfven med Frih. Reuter¬
holm till alla delar. Har någon lidit intrång i sine privilegier,
så är det en enskillt sak, som å vederbörlig ort bör rättas
men eij hörer till allmänna postulater; han ansåg de öfrige
vid riksdagen inkommande besvärspuncter af samma beskaf¬
fenhet till större delen ock önskade, at allrig någon allmän
besvärsdeputation måtte existera.
Frih. Cederhielm, Josias: Meningen är icke at sätta
privilegier i fråga, utan kunna väl gifvas flera saker, som
blifva nyttige för alle. Uti dem bör meningen vara klar och
i det närmaste sådan, at den eij kan förtydas; finnes till¬
fälle at draga flere meningar af en författning, så förbättra
det. Jag vill hällre dömas efter bokstaf ven än efter en så
Sekreta utskottets instruktion.
63
kallad lagens esprit.
Hr Linderstett, Erich: Det är R. o. A. värdigt at vin¬
dicera sina Privilegier; nog torde gifvas den, som är jaloux,
ehuru få R. o. A. kan hafva öfrige. Men jag hoppas, at vij äga
nog styrka at emotstå alla olagliga tillbud. Vij hafva sedt vid
1765 års riksdag, at ehuru trij stånd förenat sig uti veder-
lagssaken, har det likväl som privilegiisak kunnat hindras
uti Expeditionsdeputationen, ock nog blifver det möjeligit at
taga ett stånd med sig uti en sådan casu; derföre må väl en
besvärsdeputation sättas.
Hr Raron och Landt m.: Bifaller R. o. A., at med depute¬
rades väljande till at reglera R. o. A:s postulater förfares nu
som för vanligit varit ock at anslag dertill ske genom hrr
landshöfdingarne hvar för sitt län.
Detta besvarades med Ja.
R. o. A. åtskiljdes kl. 1.
År 1771 den 3 Ju lii.1
Onsdag.
Plenum kl. 1/2 12 förmiddagen.
Under någon Hr Baron och Landtm, tillstött opasslighet
förde ordet
Gr. Levenhaupt, Charles Emil, Öfverste.
R. o. A. intogo sina ställen och protocollet för den 25 Junii
justerades.
Dito justerades extr. prot., som till de öfrige respective
stånden afgå skulle angående Secrete Utskottets instruction.
Frih. von Essen: Vid det uppläste extr. prot. har jag
ingenting at påminna, det är i afsigt at vinna en än närmare
controll på Secr. Utskottet; men jag begjär at få tillägga än¬
nu en omständighet. Man vet, at dagen innan riksdagen slu¬
tas, Secrete Utskottet är tillsammans och arbetar longt in på
natten ända till kl. 4, ofta 5 om morgonen. Då blifver ganska
månge saker af gjorde, sällan hinna documenterne at upplä¬
sas utan en trovärdig man, som känner saken, gjör kanske
l Anteckning i marginalen: Just. d. 20 Julii.
Extr. prot.
ang:de Se¬
crete Ut¬
skottets
instruction.
64 1771, juli 3. Sekreta utskottets instruktion.
en kort recit och derpå resolveras. Hvad som hittills blifvit
af Secrete Utskottet gjordt, vare longt ifrån mig at på något
sätt klandra. Men nog lärer enhvar finna mera uti sin ord¬
ning, om alle handlingar få uppläsas, innan saken afgj öres, of¬
ta echaperar emot ens vilja en omständighet, som torde vara
hufvudsakel. nog, när man utur minnet skall gjöra berättel¬
sen. Detta tror jag kunna vinnas, om Riksens Ständer stadga,
at Secr. Ut [sk.] skall upphöra 14 dagar förr än riksdagen slu¬
tas. Jag anser et sådant förordnande hufvudsakeligen nyttigt
ock påstår at få derom proposition.
Längre fram förbehåller jag mig at inkomma med någre
påminnelser, kanske nyttige at iakttagas uti våra plena, så¬
som et at den sista dagen, då Ständerne skola gå på Riks-
sahlen, ingen sak må kunna företagas.
Hr Schönberg: Men om så hända skulle, at innom de
utsatte 14 dagarne något mål af angelägenhet kunde blifva
till Secrete Utskottet remitterat af Kongl. Maij :t, så bör väl
Secrete Utskottet få komma ihop men kunde förbjudas at eij
företaga några privata mål på den tiden.
Frih. von Essen medgav sådane specielle casus kunna
existera, men det kan hjelpas dermed, at Landtm, och Tale-
männen hvar i sitt stånd anmäla, at Secrete Utskottet behöf-
ver komma ihop. At för Secrete Utskottet gjöra skillnad emel¬
lan allmänna och enskilda mål ville han icke antaga, ty det
torde hända, at han kunde anse et mål för enskild, som and¬
re deremot förklarade för allmänt, ock då vunnes icke ända¬
målet.
Frih. Ridderstolpe, Carl, kunde eij dölja, at ju den
sista dagen uti Secrete Utskottet ofta gått ganska fort med
at afgjöra åtskilliga ärender. De hafva, som man säger, en
bloque blifvit föredragne och afslutade- Men 14 dagar synes
vara något för long tid, det torde vara tillräckeligit, om Se¬
crete Utskottet upphör 8 dagar före riksdagens slut ock at in¬
nom desse 8 dagar Secrete Utskottets expedition äfven må
sluta sitt arbete.
Gr. Levenhaupt: Kanske jag får gjöra proposition. Bi¬
faller R. o. A., at Secrete Utskottet med sitt arbete upphörer 8
dagar för riksdagens slut ock eij mera sammankommer, så
framt eij Kongl. Maij :t skulle finna för godt at remittera nå¬
Sekreta utskottets instruktion.
65
gon sak till Secrete Utskottet, i hvillken händelse Landtm,
och Talemännen hvar i sitt stånd böra gifva sådant tillkänna,
samt at Secrete Utskottets Expeditionsdeputation äfven in¬
nom desse 8 dagar med sitt arbete upphörer. Detta bifölls ock
uppsattes gjenast samt för R. o. A. justerades såsom en till¬
läggning uti det redan upläste extr. prot., hvilket altså expe¬
dierades i följande form.
Uplästes project till instruction för Riksens Ständers Secrete
Utskott. Ock fant R. o. A. för godt detsamma som redan vid
sistförflutne 1765 och 1769 årens riksdagar antagit till alla
delar at gilla, med tilläggning, at Secrete Utskottet bör till
Riksens Ständer hvarje vecka upgifva en förteckning på al¬
la mål, som innom de nästförut förflutne 8 dagar blifvit i
Secrete Utskottet afgjorde och till Kongl. Maij :t expedierade
ock eij äro af den beskaffenhet, at de efter 18 § Riksdagsord¬
ningen och denne instruction under tysthetseden begripas,
hörandes denna förteckning innehålla eij allenast rubriquen
af saken utan ock på hvad sätt densamma af Secrete Utskottet
blifvit afgjord med hufvudskälen dertill. Hvar jämte R. o. A.
äfven fant angelägit, på det alle saker med tillbörlig mogenhet
måge varda afgjorde, at Secrete Utskottet upphörer 8 dagar för
än riksdagen slutas ock eij vidare må sammankomma, så framt
eij Kongl. Maj :t skulle finna för godt at något mål till Se¬
crete Utskottet remittera, i hvilken händelse Landtm, och Ta¬
lemännen sådant hvar uti sitt stånd böra förut anmäla. Äfven¬
väl at innom desse 8 dagar Secrete Utskottets Expeditionsde¬
putation må sluta sitt arbete. Hvilket med de öfrige respecti-
ve stånden hörsamt tjenst- och vänligen skulle communiceras.
Ut supra.
2. Frih. Horn, Fredr., i anledning häraf hemställte, om
icke R. o. A. kunde taga det beslut, at den dagen, då stånden
skola mötas på Rikssahlen, inga saker må företagas.
Frih. Sparre, Carl: Alt hvad som leder till ordning är
både godt och nyttigt, derföre bifaller jag gjerna denne pro¬
position ock vill, at den dagen icke ens något protocoll må
kunna justeras, ty man kan få et, som drager ut tiden ända
till kl. 1.
66 1771, juli 3. Ang. riksdagsärenden.
Hr Klingsporre: Så nöjd han vore med detta, så måste
likväl dervid iakttagas, at om de andre stånden företaga sig
saker, så bör R. o. A. icke gjöra sig en lag, som betager R. o. A.
sin stämma.
Hr Schönberg: Härom kan R. o. A. utfärda et extr. prot.
och de andre stånden anmodas at uti detta beslut med R. o. A.
ingå och at beslutet med et sådant villkor tages.
Hr Wadenstierna, Carl: Detta villkor är angelägit,
ty som sakerne efter slutad riksdag kunna expedieras uppå
trij stånds beslut, så är väl angelägit, at R. o. A. conserverar
sin stämma. Derföre bör beslutet tagas med villkor, at de and¬
re stånden bifalla detsamma.
Frih. [von] Essen förenade sig härmed till alla delar
ock at beslutet eij gjöres utan villkorligit, hvarföre det genom
extractum protocolli bör communiceras de öfrige stånden.
Gr. Levenhaupt: Bifaller R. o. A., at såvida de öfrige
respective stånden sig deruti förena, inga mål, af hvad beskaf¬
fenhet de vara måge, kunna blifva in pleno föredragne den
sista dagen, då Ständerne för at sluta riksdagen skola träda
upp på Rikssahlen, hvarom extr. prot. till de andre stånden
afgår.
Detta besvarades med Ja.
Ock uppsattes i conformité häraf följande extr. prot., som
till de andre respective stånden afgick.
Påminte sig R. o. A., huruledes då emot riksdagens slut van¬
ligen en större myckenhet af betänkanden ifrån Secrete Ut¬
skottet och deputationerne till R[iksen]s St:s plena inkom¬
mit, än der kunna hinna at blifva afgjorde, det merendels
händt, at uppå den sista dagen, när respective stånden skola
gå upp på Rikssahlen, förut åtskillige saker blifvit föredragne
och deribland ofta sådane, som fordrat en närmare och vidlöf-
tigare öfverläggning, än den korta återstående tiden kunnat
tillåta, ock hindrat dem at, som de likväl gjärna önskat, å
utsatt tima vid gudstjensten och på Rikssalen sig infinna.
Till förekommande häraf ock på det ingenting af R[iksen]s
St:r såsom högsta magten måtte blifva afgjordt, som eij förut
är fullkommeligen granskat ock till alla sina delar på det no¬
gaste pröfvat, beslöt R. o. A., såvida de öfrige respective stån¬
Ang. riksdagsärender
67
den skulle behaga deruti ingå, at inga mål och ärender, af
hvad beskaffenhet de vara kunde, böra uti plenis företagas å
den dag, som af Kongl. Maij :t till riksdagens slutande utsatt
är. Ock skulle detta genom utdrag af protocollet med de öfrige
respective stånden till benägit bifall hörsamt, tjenst- och vän¬
ligen communiceras.
3. Upbröts och upplästes förteckning uppå de af electorer-
ne vallde ledamöter uti Riddarehusdeputation, som finnes
ibland allegaterne till detta protocoll (Bil. 3).
4. Ifrån förre riksdagens Expeditionsdeputation var lämnat
till denne riksdagen et betänkande, som föreslog medel och
utvägar, huru mera ordning och redighet måtte vinnas med
de i stånden afgjorde saker, så at alle de, som inkommit till
stånden, äfven måge komma till Expeditionsdeputaionen at,
ifall de äro afgjorde, till expedition kunna befordras.
Frih. Reuterholm, Gust.: Visserligen är detta et äm¬
ne af högsta vigt, hvarföre bäst vore at utnämna visse depute¬
rade, som genomsågo betänkandet och sedan upgifva sina tan¬
kar derom till plena.
Flere begjärte saken på bordet, hvarmed altså detta afstad-
nade.
5. Företogs till uppläsande ånyo project till instruction för
Secrete och Justitiaedeputationerne.
1 och 2 §§ upplästes och bifölls.
Frih. von Essen: Denne instruction är af betydelse, men
R. o. A. synes nu ganska få tillstädes, de fläste lära vara på
Kongl. Håfvet at uppvakta Hännes Kongl. Maij :t på sin födel¬
sedag. Kanske at bäst vore at uppskjuta med det öfrige af
denne instruction till nästa plenum, tiden är ock redan för¬
liden.
Gr. Levenhaupt: R. o. A. torde kanske i dag villja åt-
skilljas och företaga det öfrige af instruction till härnäst;
emedlertid at 1 och 2 §§ anses som afgjorde.
Detta bifölls, och
R. o. A. åtskiljdes kl. 1.
68 1771, juli 4. Instruktion för Sekr. dep. och Justitiedep.
År 1771 den 4 Juli i.1
Torsdag.
Plenum kl. 11 förmiddagen.
Under Hr Baron och Landtm :s ännu påstående opasslig¬
het förde ordet
Grefve Levenhaupt, Charles Emil.
Protocollet för den 27 Junii justerades.
Äfvenledes det extr. prot., som skulle afgå till de öfrige
respective stånden angående at inga saker in plenis måtte fö¬
retagas den sista dagen, då Ständerne skola gå på Rikssahlen
för at sluta riksdagen, som gillades.
Instruction Häruppå företogs instruction för Secrete och Justitiaedepu-
för Sccrctc
och Justitue-tationerne; sedan 1 och 2 §§ i sista pleno blifvit gillade, följde
deputatio- nu i ordningen den 3 §, som upplästes,
nerne.
Hr Modée, Gustaf, påminte härvid, at då i § står, det
deputation icke må tillstyrka någon upprättelse emot lag, bor¬
de i stället sättas emot lagar och billighet; ty våra beford¬
ringslagar äro så ofta förändring underkastade, at deputatio-
nen nödvändigt annars måste följa sista lagen, hvarigenom
torde hända mången, som genom desse förändringar blifvit
lidande ock hos Riksens Ständer väntar med skjäl at få upprät¬
telse, än vidare sättes i förlust af sin rätt.
Frih. Reuterholm, Gustaf: Sådan är och sådan bör
författningen vara, at lagskiparen följer den lag, som ifrån
lagstiftaren sist emanerat utan förtydning. Jag kan eij tillåta,
at det ordet lagar må sättas inn, utan bör stå lag, ty deputa-
tionen tillhör at rätta sig efter sista Riksens Ständers lag uti
befordringsmål, hvilken är en. Mindre får deputationen taga
något beslut, som eij har annat än hvad den tycker vara bil¬
ligast till grund; et sådant arbitrium stämmer icke öfverens
med en fri regjering, som bör vara lagbunden, om den skall
bestå, allraminst tillhörer det en deputation.
Alt hvad som är lagligt är alltid billigt, dervid bör man
stadna; § innehåller så tillräckeligen alt, hvad som hörer till
det ämnet, som deruti afhandlas, och fordras at vinna det på¬
syftade ändamålet, så at jag tillstyrker, det den må oföränd¬
rad gillas.
1 Anteckning i marginalen. Just. d. 26 Julii 1771.
Instruktion för Sekr. dep. oell Justitiedep.
69
Frih. Grönhagen påstod äfven, at det ordet lag måtte
få stå qvar på alla ställen, ty han kände eij annat än lagen,
som Ständer, deputationer och alle i Svea Rike hafva at rätta
sig efter.
Hr Modée: Öjerna, mine gunstige Herrar, men huru sko¬
la alla de hederliga officerare komma till deras rätt igen, som
gjenom sista riksdags författning blifvit prsejudicerade. Der¬
före at en efter samma författning för krigsförtjänster fått
befordran, så skola monga flera vålförtjente stå tillbakars.
Är det rättvist? Gifven då en utväg, huru de måge blifva
hullpne.
Frih. von Essen: Icke kan Secrete Deputationen nyttja
uti sine betänkanden de lagar, som passa efter enhvar sökan¬
des eller prsejudicerad medborgares idée; än mindre lära
Riksens Ständer uti instruetion vill ja gjöra nya befordringsla¬
gar och ändra dem, vij nu lyda; denne ventilation passar sig
derföre alldeles icke hit. Skulle deputationen finna något uti
desse lagar, hvarigenom medborgare ifrån deras rätt blifvit
stängde, så kan betänkande derom inkomma ifrån deputatio¬
nen till plena och sådant ändras. I öfrigit ofullkomlighet låder
vid alle mänsklige gjärningar, ännu är ingen lag gjord, med
hvillken alla varit nöjde. Må derföre 3 § blifva som den är.
Gr. Levenhaupt: Gillar R. o. A. 3 § uti den projecte-
rade instruetionen?
Härtill svarades Ja.
4 § bifölls.
5 § uplästes.
Hr Klingsporre, Christ. Fred.: Då denne § stad¬
gar, at uti praejudicemål handlingar och meritelistor måge
ifrån Kongl. Maij :ts Cancellieexpeditioner till deputationen
infordras at af dem hämta upplysning, så önskade han, at
äfven den måtte blifva hörd, som genom sin befordran skall
hafva praejudicerat någon, innan deputationen utlåter sig.
Men härvid förklarades, at sådant till en del finnes redan
uti § ock än tydeligare kunde det komma dit, om Hr Durietz
dictamen ad protocollum blefve bifallit.
Proposition gjordes derföre och § gillades.
6 § följde i ordning och uplästes.
Frih. Grönhagen begjärte, at orden ultimater, som
70 1771, juli 4. Instruktion för Sekr. dep. och Justitiedep.
förut hos Ständer blifvit af g jorde måtte gå ut. Ty när R[ik-
sen]s St:r stadgat något, voro det eij mera ultimater utan
beslut, hvilke för lag borde anses.
Hr Klingsporre, Christ. Fred.: Efter det ordet ul-
timat eij står uti grundlagen, så må det ock gå utur instruc-
tion. Annars förhåller sig så med ultimater, at i början af
regeringssättet på 1720 och 1730-talet, när Secrete Deputatio-
nen af rådsprotocollerne fant, at Hrr Riksens Råd icke fattadt
lika begrep om meningen af lagen vid förslagers upprättande
och ledige sysslors återbesättj ande, så sökte deputationen at
utreda lagens rätta mening ock lämnade derom till Hrr Riksens
Råd sina tankar, desse blefvo sedan i Rådkammaren antagne
under namn af ultimater och vid befordringar samt förslager
nyttjade såsom reglor, hvarefter ofta Hrr Riksens Råd sig rät¬
tade.
Men vid 1747 års riksdag blefvo desse så kallade ultimater
alldeles afskaffade ock hafva alt sedan kommit at stå uti
denne § såsom förbudne.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Sådan är värkelige me¬
ningen af det ordet ultimat uti §; tages det bort, så blifva ulti¬
mater tillåtne, ock det lär eij vara R. o. A:s vilja.
Uppå gjord proposition bifölls nu §.
7 § bifölls.
8 § angeck deputationens ed.
Frih. Cederhielm: Hvad Justitiaedeputationen angår
är billigt, at ledamöterne aflägga den vanlige domareeden, ty
de äro värkeligen Svea Rikes högste domare, som, sedan plena
gillat deras dom, ingen annan än den högste Guden hafva
at gjöra räkning före. Deras öfverläggningar om domslutet bö¬
ra eij vara mer hemliga än andre svenske domares, ock jag
vill icke, at de föra annat språk till protocollet än sådant,
som kan tryckas.
Frih. Reuterholm, Gust., instämde häruti. Ty det är
en contradiction, at dissentientes skola få gifva upp sina tan¬
kar till plena men de andras meningar förvaras under tyst¬
hetsed. Under flere sådane hemligheter är grunden lagd till
det misstroende, som sedan upvuxit uti nationen inbördes.
Ju mera man kunde afskaffa sådane hemligheter, ju tranqui-
lare hoppades han, at nationen skulle åter blifva.
Instruktion för Sekr. dep. och Justitiedep.
71
Frih. Ridderstolpe, Carl, förenade sig dermed, at
tysthetseden eij behöfde afläggas af Justitisedeputationens le¬
damöter, det vore en lämning ifrån förre tiders praxis uti
alla domstolar, då tyst hållas skulle alt hvad som innom lyck¬
ta dörrar förehades.
Proposition. Bifaller R. o. A., at Justitiaedeputationens leda¬
möter eij aflägga den förr vanlige tysthetseden?
Besvarades med Ja.
9 § uti instruction förekom häruppå, upplästes och blef
efter gjord proposition gillad.
Till denne instruction hörde Duriets, Andr. Rudolph, d. 27
sisth upläste dictamen ad protocollum, hvarföre det nu i ord¬
ningen företogs.
Frih. Cederhielm, Josias, gjorde härvid den an¬
märkning, at om alle de, som blifvit praejudicerade, skola hö¬
ras, innan deputationen tager sitt beslut uti något mål, så
förorsakar det en vidlöftig omgong ock skulle draga hit folk
ifrån alla landsorter; deras meritelistor med alt hvad de kun¬
nat anföra till skjäl, då de hos Kongl. Maij :t sökt upprättelse
för liden praejudice, finnas ju uti Konungens Cancellie förva¬
rade ock bör vara tillräckeligit. Han ville eij gjerna, då alle be¬
fordringar genom Ständer skulle i möjeligaste måtto förhind¬
ras, at nya vägar till lyckan öppnas.
Frih. Reuterholm, Gust., fattade meningen af det up¬
läste dictamen så, at den, öfver hvars befordran klagas, bör
blifva hörd, ock instämde alldeles med Frih. Cederhielm, at
den, som klagar öfver praejudice, eij behöfde höras vidare,
ty alt hvad som kunde bevisa hans talan borde finnas uti
Konungens Cancellie.
Frih. Ridderstolpe, Carl, hade alirig trodt, at någon
skulle kunna mista de rättigheter, han ordenteligen erhållit,
utan at först varda hörd. Men som det uppläste dictamen gif-
ver anledning, at sådant lärer hafva händt, så förenade han
sig gjerna dermed, at uti instructionen införes, at ingen må
ohörd sättas utur sine rättigheter.
Frih. Grönhagen, Clas Wilh.: Af detta dictamen må
gjöras et kortare sammandrag och sättas som en tillökning
till den nu gillade instructionen.
Derjämte påstod han, at Secrete och Justitiaedeputationer-
72 1771, juli 4. Instruktion för Sekr. dep. och Justitiedep.
ne måtte blifva pålagde at öfverse alle utkomne förordning¬
ar, som ännu icke uti riksdagsbesluten blifvit gillade, ock med
betänkande öfver dem till Riksens Ständer inkomma.
Hr Kl ingsporre, Christ. Fredr.: Detta står redan
uti Riksdagsordningen deputationerne föreskrifvit ock är alt¬
så onödigt at åter upprepas uti instructionen vidare, än hvad
redan derom finnes infördt.
Anmältes, at enligit Hr Durietz ofvanförmälte dictamen ad
protocollum voro af Hr Schönberg et project författadt till
at införas uti instructionen, hvilket ock nu upplästes, lydande
som följer: Ock åligger deputationen vid alle anmärkningar,
som gjöras i anledning af protocollerne öfver någons vund-
ne befordran, at förut infordra en omständelig underrättelse
och förklaring af vederbörlige collegier och chefer, hvilka vid
en sådan förekommande tillfällighet förslag upprättadt eller
med något yttrande i målet kunde hafva inkommit, så at rät¬
ta sammanhanget af saken må fullkommeligen vara utredt,
förr än målet hos R[iksen]s St:r föredragas. Likaledes bör
deputationen förut inhämta den persons förklaring och ytt¬
rande, hvilkens befordran anmärkes såsom mindre laglig, på
det at ingen ohördan må dömas sin vundna rätt och förmon
förlustig, hvilka förklaringar och yttrande jämte de uplys-
ningar, som ifrån Kongl. Maij :ts Cancellie kunna vara inford¬
rade, böra till Riksens Ständer upgifvas tillika med deputatio-
nens betänkande, uti hvilket grunderna till deputationens be¬
slut böra tydeligen utredas tillika med anförande af beford-
ringslagarnes uttryckeliga ord, emot hvilka lagar deputatio¬
nen ansedt den skedde befordran vara stridande.
Hr Durietz, And. Rud., gaf tillkänna at han genom¬
läst detta project ock funnit det alldeles öfverensstämmande
med sin yttrade mening uti det upläste dictamen ad protocol¬
lum, varandes nöjd at det uti instructionen införes.
Hr Sprengporten, Jac. Magn.: De månge commu-
nicationer, som uti alle saker vid väre domstolar och collegier
skola infordras, innan något slut kan tagas, förordsaka en
otrolig tidsutdrägt ock gjöra besvärligheten för embetsmän-
nen så mycket drygare, åtminstone i den delen at ehuru gj er¬
na de vilja skynda sig ock af gjöra mål, så ligga ändå alltid
de saknade förklaringar efter och uppehålla dem; hvad mera
Instruktion för Sekr. dep. och Justitiedep.
73
kännbart skulle detta blifva hos Riksens Ständer och uti en
deputation, der kunna gjöras 100 anmärkningar öfver praeju-
dicer, ock gå hela trij, fyra månaderne förbi, innan deputatio-
nen blifver i stånd at yttra sig öfver en enda.
Hr Wadenstierna, Carl: Visserligen vill det synas,
som skulle desse månge förklaringar hindra arbetet uti depu-
tationen; men efter denne tilläggning tyckes eij vara herrarne
emot, så må den införas, på det enhvar må blifva öfverty-
gad, huru vij alle äro enige, när det kommer an uppå at för¬
vara medborgares rättigheter.
Hr S p r e n g p o r t e n, Jac. Magn., .föreställte än en
gong, at om chefer och de, som äga rättighet at uppsätta för¬
slag, skola höras öfver praejudicemål, som kunna förekomma
uti deputationen, så blifver riksdagen allrig slutad. Innan de¬
ras förklaringar, som vistas longt härifrån i provincerne, hin¬
na inkomma, kunde riksdagsarbetet och riksdagen vara slu¬
tad.
Hr Durietz, Andr. Rud.: Om Secrete Deputationen vill
med fullkommelig connoisence de cause granska och säga sin
tanka uti et praejudicemål, så måste väl den, som i synner¬
het klagas öfver, få förklara sig, annars dömes han ohörd,
hvilket vore obilligt. Hr Durietz ville såsom chef för et rege¬
mente alldrig undandraga sig at förklara sine förslager; tvärt
om ansågo han det såsom en förmån och et tillfälle för hvar
redlig chef önskeligt at inför Riksens Ständer få framlägga,
huru han trogit och noga föl j dt lagen uti embetet.
Proposition gjordes ock den uppläste tilläggningen, sådan
som den här ofvanföre införd finnes, gillades.
Hr M o d é e, Gust.: Sedan nu R. o. A. bifallit instructionen,
får jag låf at påminna, huruledes Arméens Pensionscassa, en
inrättning, som tillhör Sveriges Krigsbefäl, är ganska mycket
interesserad uti de monga upprättelser och befordringar, som
genom Riksens Ständer vid riksdagar kunna ske. Om icke
Secrete Deputationen må derföre påläggas at höra Krigsbe-
fählet, innan någon upprättelse föreslås.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Det lärer icke vara Secrete
Deputationen uppdragit at föreslå hos Ständer befordran för
någon. Skulle dylikt kunna hända, få vij väl lalas vid derom
såväl som angående denne nu väkte omständigheten ock spa¬
74 1771, juli 4. Instruktion för Sekr. dep. och Justitiedep.
ra altså till dess med denne öfverläggningen.
Frih. Cederhielm, Josias: Uti befordringslagar och
praejudicemål tillstår jag mig icke äga så fina käntslor, ty
jag är icke uti cas at söka embeten eller at kunna uti beford¬
ring blifva praejudicerad; men domaresysslor torde jag litet
mera känna, åtminstone interessera de mig såsom landt¬
man och jordägare mera. Jag önskar, at vij måge få veta,
huru domsaker skjötas i Justitiaedeputationen, eij allena hvar
ledamots mening utan ock huru monge, som varit tillstädes,
då en domsak uti Justitiaedeputationen blifvit afgjord; vid al¬
le domstolar bör efter Sveriges lag ett vist antal ledamöter
vara närvarande, om rätten skall anses domför. Icke kan det
vara utur sin ordning at efterse, det uti Justitiaedeputation,
som i flere hänseende kan anses för vår högsta domstol, eij
för få ledamöter afgjöra sakerne. Voro altså eij utur vägen,
at alle ledmöter, som deltaga uti sådane måls afgjörande,
hvilka äro domsaker, underskrifva betänkandet ock det i
tvänne columner, uti den ena de, som äro ense i domslutet,
ock i den andra dissentientes. Den ädle Tryckfrihetsförord¬
ningen uplyser oss väl om domarens skjäl och rättvisa men
detta skall lägga för allmänhetens ögon antalet af de persso-
ner, som delat rättvisan på högste stället medborgare emel¬
lan.
Frih. Horn, Christer: Detta må väl bifallas ock får
jag låf at tillägga ännu en reflection. 1738 års förordning är
fullkommelig ock utstakar tydeligen, med hvad villkor en part
kan uti Kongl. Maij :ts höga dom hos Riksens Ständer söka änd¬
ring. Jag vet eij annat, än at den subsisterar ännu uti sin
fulla kraft; likväl ser man allmänt, huru parter utan försyn
komma till Riksens Ständer. När deras saker finnas orättrå¬
dige, observeras väl förordningen quo ad formalia, men all-
rig har jag ännu funnit, at någon, ehuru han hos Ständer
förlorat, blifvit belagd med den i förordningen utsatte plick-
ten.
Frih. Ridderstolpe, Carl, instämde väl, at alle leda-
möterne måtte underskrifva betänkanden ifrån Justitiaedepu¬
tation i domsaker men icke i två columner utan som vid
domstolar vanligit är; de dissentierande teckna under sine
namn ut in protocollo eller ut in voto.
Instruktion för Sekr. dep. och Justitiedep.
75
Gr. Levenhaupt: Bifaller R. o. A., at alle betänkanden,
som ifrån Justitiaedeputation till plena inkomma och angå
domsaker, böra af samtelige deputationens ledamöter, som sa¬
ken öfvervarit, under skrifvas och derjämte hvar ledamot, om
han varit dissentiens, sådant under sitt namn teckna?
Detta besvarades med Ja.
Hvad R. o. A. således öfver föregående instruction beslutit
sammandrogs uti et extractum protocolli, som åtföljde själfva
projectet till de andre stånden, så lydande:
Sedan R. o. A. låtit sig föredragas project till instruction,
hvarefter deputerade, som kommer at öfverse rådsprotocollen,
sig hafva at rätta, yttrade sig R. o. A. öfver hvarje § sär skillt
som följer:
1, 2, 3, 4, 5, 6 och 7 §§ biföllos.
8 § förändras således i början: Af lägger Justitisedeputa-
tionen den vanlige domareeden ock Secrete Deputationen den
efter bifogade formulair författade tysthetsed etc. etc.
I slutet af § efter de orden i sådan händelse sättes i stället
för deputationerna deputationen icke förbunden till någon
tysthetsed.
Vid 9 § i slutet tillägges: Ock åligger deputationen vid alle
anmärkningar, som gjöras i anledning af protocollerne öfver
någons vundne befordran, at förut infordra en omständelig
underrättelse och förklaring af vederbörlige collegier och che¬
fer, hvillke vid en sådan förekommande tillfällighet förslag
uprättat eller med något yttrande i målet kunde hafva in¬
kommit, så at rätta sammanhanget af saken må fullkomligen
vara utrett, för än målet hos Riksens Ständer föredrages. Li¬
kaledes bör deputationen förut inhämta den perssons förkla¬
ring och yttrande, hvillkens befordran anmärkes såsom mind¬
re laglig, på det at ingen ohördan må dömas sin vundna rätt
och förmon förlustig, hvilka förklaringar och yttranden jäm¬
te de uplysningar, som ifrån Kongl. Maij :ts Cancellie kunna
vara infordrade, böra till R:s Ständer upgifvas tillika med de¬
putationens betänkande, uti hvillket grunderna till deputatio¬
nens beslut böra tydeligen utredas tillika med anförande af
befordringslagarnes uttryckeliga ord, emot hvilka lagar depu¬
tationen ansedt den skedde befordran vara stridande.
6—670435
76 1771, juli 4. Förslag om instruktionsdeputation.
Ytterligare ökas instructionen med följande 10 §.
Alle betänkande, som ifrån Justitiaedeputation till plena in¬
komma och angå domsaker, böra af samtel. deputationens le¬
damöter, som saken öfvervarit, underskrifvas ock derjämte
hvar ledamot under sitt namn teckna, om han varit dissenti-
ents.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Riksdagsordningen säjer,
at riksdagar eij skola stå längre än trij månader, men vid
hvarje riksdag tages i det minsta bort hälften af denne tid för
at justera deputationernes instructioner, följakteligen innan
deputationerne komma uti activité. Ock med all vår jämnk-
ning kan föga tilläggas det, som redan instructionerne inne¬
hålla. Mig förefaller en idée, som, ehuru den ännu eij hunnit
at alldeles hos mig mogna, jag likväl vågar anmäla; kunde
icke man fastställa, at deputationerne få börja sitt arbete efter
de instructioner, som varit gifne sista riksdag; skulle sedan
under riksdagen finnas nödigt at något i dem ändra eller
förbättra, så kan ju sådant lika väl ske.
Frih. Grönhagen biföll detta. Ock at ännu mera lätta
plenorum arbete kunde en instructionsdeputation härtill för¬
ordnas.
Hr Wadenstierna, Carl, frugtade, at ingenting mera
skulle vinnas den vägen. Riksens Ständer hafva haft en sådan
instructionsdeputation, som stadnat uti oafgjorde projecter,
men det befordrar värkeligen, at riksdagen snart kommer uti
activitét, om vij besluta, at de instructioner, som nu blifva
gillade, skola äga bestånd för nästa riksdag och framdeles,
till des någon ändring och förbättring kan af Riksens Stän¬
der finnas nödig, hvilket lätteligen i sådan händelse genom
et memorial blifver uti någondera af stånden anmält.
Frih. Reuterholm, Gustaf, ville gjerna instämma
med hvad som nu är proponerat, han önskade allenast at för¬
ut få en liten omständighet undanröjd. Så snart en deputation
är nämnd, så frucktade han, at ofta genom anseende till de
perssoner, som äro ledamöter uti deputationen, mången torde
afhållas ifrån at föreslå något till förbättring uti instructio¬
nen, ock den ledamot kunde finnas, som tror sig vara stött
genom en tilläggning uti instructionen ock at det marquerar
Förslag om instruktionsdeputation.
77
mindre förtroende; till exempel om Justitiaedeputationens le¬
damöter varit nämnde, hvem hade då velat projectera, at alle
ledamöterne, som varit närvarande, skulle underskrifva be-
tänkander i domsaker med anteckning af hvad mening de
varit. Denne proposition förtjänar derföre at närmare på¬
tänkas och må denne gången hvila.
Frih. Bunge, Sven, var villig at förena sig med Frih.
Ridderstolpe och Hr Wadenstierna, likväl at för denne riks¬
dag alle instructioner genomgås.
Frih. Reuterholm, Gustaf, itererade sin1 begjäran at
få saken hvilande på bordet.
Härtill ropades af ganska monga Neij, ock begjärtes pro¬
position.
Frih. Sparre, Carl: Sedan ventilationen börjat öfver en
fråga och redan trij fyra perssoner talat i saken, lärer icke
vara lämpeligit, at den lägges på bordet, utan bör den väl
då afgj öras.
Frih. Reuterholm, Gust.: Denne fråga är helt ny,
munteligen väkt af en ledamot, en enda har talat i saken, jag
kom sedan; förr än min tour inföll, hade jag för mycken agt-
ning för den hos oss fastställte ordning at villja falla någon i
talet; så snart mig var tillständigt att säga min mening, be-
gjärte jag at få betänka mig; jag begjär det än; det är icke at
lägga hänne på bordet, ty här är icke något document inkom¬
mit, utan jag förklarar, at jag behöfver betänka mig; jag
vill eij förkasta en proposition, som vid närmare eftersinnan¬
de torde vara ganska god, men jag tilltror mig eij eller at
utan nogare betänkande bifalla densamma.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Denna tankan öfverlämna-
de jag till R. o. A. sådan, som densamma i det ögnablicket kom
mig före. Ock har jag ingenting at påminna dervid, at saken
närmare öfvervägas.
Frih. Sparre, Carl: Jag är så mycket nöjdare dermed,
at vij betänka oss, som det bidrager till inbördes upplysning
och befordrar den fogelighet, hvarmed alla saker böra handte¬
ras. Vij undvika praejudicater, som jag förr med oro sedt,
då vij flere timar delibererat, om en sak skulle få ligga på bor¬
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: sig.
78 1771, juli 4—6. Palmfelt. Gerners memorial.
Palmfelts
memoria,1
ang:de rät¬
tighet till
säte och
stämma på
Riddare¬
huset.
Gerners
memorial
ang:de en
landtoecon-
nomiedepu-
tation.
det eller eij.
Med vidare öfverläggning härom uppskjötts altså.
Ock R. o. A. åtskiljdes klockan et.
Å r 1 7 7 1 de n 6 J u 1 i i.1
Lördag.
Plenum kl. 11 förmiddagen.
Närvarande Hr Baron och Landtm. Ax. Gabr. Leijonhuf¬
vud.
R. o. A. intogo sina ställen.
1. Hr Baron och Landtm, anmälte, at et compagnie ar-
tillerie, som den förre compagniechefen Hr Majoren Ridder-
boll aflefvererar till Hr Capitain Wagenfelt, i dag kommer
för den orsaken på en stund at sammandragas.
R. o. A. hade härvid eij något at påminna.
2:o. Äfven berättade Hr Baron och Landtm, en R. o. A:s
ledamots, Frih. Lars Reinhold Köhlers, Corporal vid Kongl.
Lifdrabantecorpssen och Riddare af Kongl. Svärdsorden,
dödsfall.
3:tio. Uplästes et af Hr Gustaf Palmfelt ingifvit memorial,
hvaruti han besvärar sig öfver Riddarehusdirectionen, som
tillåtit hans ällste afledne Broders omyndige Sons förmyndare,
Hr Håfrättsrådet Carl Reinholdt von Strokirk, at blifva an¬
tecknad för Palmfeldtske famillen ock utestängt honom, som
likväl, då hufvudmannen är omyndig, borde vara närmast
berättigad till famillens säte och stämma på Riddarehuset.
De närvarande af hrr riddarehusdirecteurerne begjärte at
häröfver få sig förklara. Ock beslöt R. o. A. at remittera detta
till Riddarehusdeputationen, som har at häröfver höra Rid¬
darehusdirectionen och sedan med sitt betänkande till R. o. A.
inkomma.
4:to. Uplästes et af Hr Gerner, Jacob, ingifvit memorial,
hvaruti han visar, huru angelägit det är, at jämte flere nä¬
ringar och konster äfven landtbruket må varda upphjelpt och
understödt. At utfinna medel och utvägar dertill föreslår han,
1 Anteckning i marginalen: Justerat d. 8 Augusti.
Sinnessvaga ledamöter uteslutas.
79
at en landtoeconomiedeputation måtte förordnas denne riks¬
dagen, som endast hade at företaga sig detta ämnet (Bil. 4).
Sedan det var upläst, anförde
Hr Gerner, Jacob: Jag hade väl tänkt begjära lof at
med detta mit memorial få gå till de andre stånden, men som
under upläsandet det torde händt, at ganska få rätteligen fat-
tadt innehållet deraf, så begjär jag, at detta måtte få ligga
på bordet.
Hr [von] Bromell, Lars: Detta är et ganska vackert
memorial och utstakar principer så sunda och så nyttiga, at
de i alle välbeställta regeringar böra äga bestånd. För vårt
land är detta så mycket angelägnare, som vij se med bedröf-
vellse, at födan är på longt när eij tillräckelig för oss af egit
land, om vij eij få densamma utifrån; mat böra vij först tän¬
ka på och sedan på fabriquer. En sådan deputation är altså
högst nyttig, som arbetar uti denne angelägne delen, och be¬
der jag, at memorialet eij må läggas på bordet utan genast
bifallas. I synnerhet är det godt för R. o. A., som äro jordbru¬
kare och landthushållare, hvilka behöfva bästa hjelpen.
Men flere herrar svarade, saken är begjärd och ligger på
bordet.
5. Hr von Olthoff: R. o. A. har i flere plenidagar sedt ^nfj.:d^ H^r
ibland sig en ledamot, Frih. Zulich, som icke är väl förvarad Gyllenstorm
till sina sinnen. Denne syn kan för R. o. A. eij vara annat än be- såsom sin-
dröfvelig och oroande. Man har väl sökt förmå honom afhålla
sig ifrån R. o. A:s öfverläggningar och at resa till sin hem¬
ort, men så länge han tror sig äga säte och stämma på Rid¬
darehuset, är eij möjeligit at förmå honom dertill; hemstäl¬
ler altså, om icke bemälte Baron Zulich, så länge han är i
detta bedröfveliga tillstånd, må varda utesluten ifrån Ridda¬
rehuset.
Frih. Grönhagen instämde härmed samt ville beslutet
generelt, at de, som icke äro väl förvarade till sina sinnen,
måtte hvarken i början eller längre fram på riksdagen säte
och stämma på Riddarehuset tillåtit varda.
Härvid påmintes om ännu en ledamot, med hvilken vore
samma beskaffenhet, nemligen Hr Gyllenstorm, Gust. Phil.,
Capitain, hvillken hade säte för adel. ätten af samma namn,
n:o 981, och begjärtes proposition.
80 1771, juli 6. Riksdagens sättande i aktivitet.
Hr Baron och Landtm, gjorde följande: Bifaller R. o. A.,
at den anstalt må fogas, at R. o. A. icke mera oroas af ledamö¬
ter, som hafva den olyckan at eij vara väl till sina sinnen förva¬
rade, ibland hvilllca Frih. Znlich och Hr Gyllenstorm, Philip
Gust., nu i synnerhet kunna utmärkas, hvilka, så länge de äro
uti detta bedröfveliga tillståndet, böra afhålla sig från R. o. A:s
plenum, ock at hädanefter eij måge till säte och stämma
ibland R. o. A. antecknas sådana, som äro uti en sådan olycke-
lig belägenhet.
Hvillken med Ja besvarades.
Äng :de på- 6. Hr Bergenstråhle, Rudman: I flere riksdagar
m dcTa ndre* * * har jag haft den äran vara riksdagsman och ledamot af
stånden at R. o. A., men jag kan icke påminna mig någon så besynnerlig i
sätta riks—
dagen uti s*n början som denne. Mer än tre veckor äro redan förflutne
activitét. och man ser ännu icke, at Riksens Ständer kommit uti acti-
vitet; icke ligger uppehållet hos R. o. A., som redan hafva si¬
na electorer, hvillke valdt både Secrete Utskottet och deputa-
tioner. Jag vet eij eller, huru det kan vara uti de andre re-
spective stånden, allenast ser man af tryckte papper, som
kringlöpa, at det Högvördige Prästeståndet ännu skall vara
sysslosatt med oeconnomica. Vårt dröjsmål torde ådraga sig
allmänhetens uppmärksamhet. Jag hemställer derföre, om det
icke vore R. o. A. värdigt at genom en deputation hos de and¬
re respective stånden vänligen och förtroligen begjära, at de
samfält ville förena sig med R. o. A. at sätta riksdagen uti ac-
tivité och riksdagsarbetet uti gong. Vij äro hitkomne för at
hjelpa riket, ju förr det kan skje, ju hellre.
R. o. A:s ledamöter hafva lämnat sine egne angelägenheter
för det allmänna, de lefva uppå egen kostnad, villkåren hos
alle torde icke svara emot deras goda uppsåt ock mongen
se[r] sig nödsakad at resa hem, innan något godt blifvit ut-
rättadt; denne begjäran hoppas jag så mycket mindre kunna
vara de andre respective stånden obehagelig, som R. o. A. all¬
tid utan missnöje uptagit, när de andre stånden vid förre riks¬
dagar vänligen påmint oss at skynda och befordra riksdagen
till slut.
Frih. von Essen: Jag har med förundran hördt en le¬
damot här på Riddarehuset tala om ståndens gjöromål; då
han tager undan R. o. A., hvaruti han gjör ganska väl, så sy-
Handels- och manufakturdep:s instruktion.
81
nes han vilja förevita de andre respective stånden, at riksda¬
gen ännu icke kommit uti activitét, och förmå R. o. A. at in¬
gå med sig uti samma idée så långt, at en beskickning derom
skulle ifrån R. o. A. gjöras till de andre stånden. Jag frågar,
om det är i sin ordning, at det ena ståndet befattar sig med
det andras gj öromål, ock hvad värkan en sådan beskickning
skulle hafva? Hans upsåt kan vara godt och välmenande, men
proposition är i min tanka högst skad elig, emot hvilken jag
quarn solennissime protesterar. Meningen torde vara god, sä¬
ger jag, men orden hafva eij fallit sådana, derföre önskade
jag, at de måtte få uttagas utur protocollet såsom allrig
sagde och denne quaestion alldeles försvinna såsom allrig
väckt.
Hr Bergenstråhle, Rudm.: Om R. o. A. behaga an¬
taga mitt förslag eller eij, det öfverlämnar jag till R. o. A:s
behag och är icke sinnad at ytterligare yrka derpå, men at
en sådan färg blifvit satt uppå hvad jag i välmening och, som
jag betygar, i det oskyldigaste uppsåt sagt, det kan jag eij
lämna oförklarat. Mine ord innehålla, at R. o. A. vänligen skul¬
le begjära hos de andre respective stånden, at de måtte be¬
fordra riksdagen till activité, öfvertygad at de sjelfva önska
det, kan jag eij retrahera hvad jag således sagt. Ock förkla¬
rar, at jag ingenting annat dermed ment, än hvad jag är för¬
säkrad, at de sjelfva åstunda; jag begjär, at annan färg eij
må sättas på min mening än den, jag haft, ock at det, som
en värd ledamot behagat anmärka öfver mitt tal, måtte gå
utur protocollet såsom något, det jag icke vidkännes.
Frih. von Essen förbehölt sig at, ifall Hr Bergenstråhle
eij ville retrahera sina ord, hvad han sagt äfven måtte blifva
stående.
Hvarmed denne discourse uphörde.
7. Företogs instruction för Handels- och manufacturdepu- Instruetion
tation och upplästes hvar § särskild. ^clfma^u-
1 §. Härvid och då i § omtalas Kongl. Commercecollegii facturdepu-
, „ o • . tation.
protocoller, pain mte
Hr Rappe, Carl, at desse protocoller gemenligen till de-
putationen ganska sent inkomma, ock hemställte derföre, om
icke angelägit voro, at i § införes, huru de måge skyndesam-
meligen infordras.
82 1771, juli 6. Handels- och manufakturdep:s instruktion.
Hr Wallenstierna, Carl, medgaf, at så kunnat hän¬
da sista riksdag, men at det då hade sina skjäl. Om nu pro-
tocollernes insändande i tid skulle försummas, så kan sådant
framdeles hjelpas; emedlertid voro bäst, at § bifalles sådan
som den är.
Proposition gjordes och § bifölls.
2 §. Härvid påminte
Frih. von Essen, at § utsätter, det deputation skall haf¬
va inseendet uppå fabriquer och värk, af koppar, mässing,
jern och stål. Det kan väl låta höra sig, at deputationens om¬
vårdnad tillhörer, då det angår handeln med desse väre va¬
ror och deras export, men annars hör det otvifvelaktig! till
Bergsdeputationen at hafva inseendet öfver sådane värks in¬
rättning och drift. Derföre kunde det, som i § derom nämnes,
gå ut för at undvika collision emellan bägge deputationerne.
Frih. Reuterholm, Gust.: I det ställe kunde införas,
at bägge deputationerne samfält arbeta, när frågan är om
metallfabriquer.
Frih. Bunge, Sven: Methoden har altid varit den, at de¬
putationerne i sådane mål med hvarannan begjärdt samman¬
träde. Tages det utur instruction, som angår metalfabriquer,
så frucktar jag, at det hindrar sådane sammanträden, hvilke
dock äro högst nödige, när det angår at befordra sådane vå¬
ra varors export.
Hr Rappe, Carl: Det kunde allenast sättas någre ord,
som förklara, at det må blifva Handels- och manufacturde-
putationens skylldighet at hafva sammanträde med Bergsde¬
putationen, när frågan är om fabriquer och värk, som arbe¬
ta uti metall.
Hr Baron och Landtm.: Bifaller R. o. A., at uti instructio-
nen införes, at Handels- och manufacturdeputationen i sam¬
manträde med Bergsdeputationen, när frågan är om fabriquer
och värk, som arbeta uti metal, äger at om vården af alt,
hvad dem angå kan, öfverlägga.
Detta besvarades med Ja.
3, 4, 5 §§ biföllos.
6 §, som angår berättelsen om fabriquernes tillstånd, fant
R. o. A. för godt at tillägga, at denne berättelse bör vara fär¬
dig och till Riksens Ständers plena ingifven allrasidst innom
Handels- och manufakturdep:s instruktion.
83
trij månader, räknade från den dag, deputationen börjat sitt
arbete.
7 §■
Hr Rappe, Carl, påminte vid 4 momentet uti denne §,
som handlar om nya fabriquesinrättningar i sådane saker,
hvilka ännu saknas, at deputationen eij må tilldela particuli-
ere någre förmåner till sådane värks anläggande, ty dervid
kan mycket underslef ske, utan bör först med förslag derom
till plena inkomma.
Hr Baron och Landtm.: Bifaller R. o. A., at deputatio¬
nen med förslag inkommer till Riksens Ständers plena at af
dem gillas, då frågan är om någre inrättningar och fabriquer,
som deputationen finner förtjäna upmuntran?
Detta besvarades med Ja.
8 §. Angående råämnen till fabriquer ne.
Hr Rappe, Carl: Råämnen borde, då de utifrån införas,
vara frie för all afgift at lätta priset på tillvärkningen. Det
är väl sant, at inkomsten för manufacturfonden derigenom
förminskas, men fabriquens upkomst genom afsättning för
lindrigt pris och den nyttan, som allmänheten deraf drager,
ersätter rikeligen denne förlust.
Frih. Bunge, Sven: Visserligen är den principen god,
at utländska rudimaterier icke böra betungas med afgift.
Derföre må väl deputationen tilse, at sådane afgifter i det mö-
jeligaste lindras, men at alldeles häfva upp alle sådane af¬
gifter torde ännu vara för bittida.
Frih. von Essen: Detta gifver § anledning till och är de-
putationens gj öromål at pröfva, hvilka afgifter som kunna
lindras, ty at säja sådant nu in plenis och införa det uti
instructionen är icke lämpeligit.
Hr Ahlströmer, Patrick: Sistl. riksdag företog sig
deputationen tulltaxan, så at redan är reglerat alt, hvad som
kan lindras uti dessa afgifter.
Hr Rappe, Carl: Det var icke manufacturafgiften utan
tullafgiften, som då reglerades. Skall någon minskning gjöras
i manufacturafgiften, må det skje, innan ledamöterne till de¬
putationen blifvit valde, ty sedan man blifvit ledamot, vet
jag eij, huru det är; man tycker då merendels, at man allrig
kan få manufacturfonden stor nog.
84 1771, juli 6. Handels- och manufakturdep:s instruktion.
Frih. Horn, Fred., fant § tillräckelig till det påsyftade
ändamål och förenade sig med Frih. von Essen, at man eij
kunde uti en instruction närmare particularisera.
Proposition gjordes och 8 § bifölls.
9 §. Bifölls.
10 § handlade om metallers och jernets förädlande.
Frih. von Essen: Denne § talar endast om förarbetande
af vår koppar, stål, mässing, järn med mera. Detta står un¬
der Bergscollegii upsigt och hörer till Bergsdeputationen men
eij hit. Bör derföre gå ut ur denne instruction. Ju mera man
kan förkorta omvägarne, ju snarare kommer man till ända¬
målet.
Frih. Cederhielm tilläde, at orsaken borde äfven ut¬
sättas på löparen, hvarföre denne § går ut, nemligen efter
detta hörer till Bergsdeputation.
Hr Baron och Landtm.: Samtycker B. o. A., at denne §
såsom rörande et ämne, hvilket hörer till Bergsdeputationen,
går ut ?
Detta besvarades med Ja.
11 § bifölls.
12 § innehölt ibland annat, at deputationen hade at före¬
taga alla gemensamma föreställningar, som Commercecolle-
gium och fabriquesidkare kunde gjöra till manufacturernes
bästa. Härvid påminte
Hr Rappe, Carl, at genom denne tillåtelse vägen voro
öppen för alla fabriquesidkare at komma till deputationen di-
recte och at derigenom äfven hände, at deputationen öfverho-
pades med en ström af ansökningar; derföre borde de orden
gå ut ur instruction.
Frih. Reuterholm, Gust.: Så mycket mer som en §
uti instructionen för Urskillningsdeputationen tillåter samma
deputation at antaga och remittera så beskaffade ansökningar
af fabriqueurer och manufacturrister, och när den vägen är
öppen, lärer eij mera behöfvas.
HrWadenstierna, Carl: Det gifver väl icke lika lätt¬
het, ty får man gå med ansökningar directe till Handels- och
manufacturdeputation, så blifver de longt flere. Vägen genom
Urskillningen är den laglige, ock derföre måge väl de orden,
som tillåta samtel. manufacturägare at komma directe till de-
Handels- och manufakturdep:s instruktion. 85
putationen med ansökningar, gå ut.
Proposition gjordes och bifölls, at orden gemensamma äf¬
ven ock samtel. manufactnrägare gå ut.
Hr Rappe, Carl, anmärkte vidare, at väl står i §, det
deputationen eij må gjöra någre dispositioner till utgifter
utan plenorum samtycke, men han önskade, at det eij en
gong måtte vara deputationen tillåtit komma in till plena med
förslag till sådana.
Hr Ehrensvärd, Fredr.: Om deputationen först up-
gifver fonden ock sedan uti et betänkande på en gong före¬
slår för alla dem, som deputationen finner böra få hjälp och
understöd, så äro plena i stånd at dela den efter tillgångar-
ne ock så förordna, at de angelägnaste få först.
Hr Ahlströmmer, Patr.: Nog kan fonden gifvas upp.
Likväl huru nyttigt det må vara, at utlänningen, hvars inte¬
resse beror uppå at förstöra alla våra fabriquesinrättningar,
får lära känna dess tillstånd, lämnade han derhän; men at i
et betänkande sammanslå alla dem, som deputationen finner
förtjena hjelp och understöd, dervid fant han den olägenhet
möta, at Urskillningsdeputation icke hinner för än longt in
på riksdagen remittera ansökningar, som angå hjelp och un¬
derstöd, i synnerhet om de få ibland sista urskillningsnum-
rerne. Skola nu alle andre uppehållas i sine ansökningar, till
dess deputation äfven hunnit yttra sig öfver de siste, så tyc¬
kes deruti ligga mindre billighet, allraminst om de förste an-
sökningarne förtjena bifall men de sista äro af den beskaffen¬
het, at Handels- och manufacturdeputationen icke kan tillstyr¬
ka något för dem.
Frih. Ehrensvärd, Fredr., beklagade, at lurendrä-
gerier så mycket hindrade väre tillvärkningar. At de utvägar,
som blifvit tagne till deras hämmande, voro otillräckelige.
Visitationer efter lurendrägerievaror anställes väl i husen,
men hos krämaren, som likväl drifver den största handeln
med sådant, vore eij tillåtit at visitera, det ansåg han för
mannamån ock ville, at alla skulle ske lika rätt.
Hr Tham förklarade sig finna den upläste § tillräckelig
uti alt, hvad som fordras till at vinna ordning ock förekom¬
ma missbruk, tillstyrkte derföre, at den måtte bifallas utan
förändring eller tilläggning.
86 1771, juli 6. Handels- och manufakturdep:s instruktion.
Frih. Cederhielm, Josias: Högst nödigt är, at depu-
tationen håller sig innom den gräns at hafva afseende på
tillgången, innan utgifter tillstyrkas. Tages detta icke i agt,
sker mera skada än nytta genom så beskaffade belöningars
utdelande. Vid 1756 års riksdag minnes jag, at flere utgif¬
ter lades på manufacturfonden, än Manufacturcontoiret kun¬
de betala. Det tyckes vara emot Ständers värdighet at an¬
ordna, när anordningen eij kan blifva honorerad. Till före¬
kommande häraf voro eij utur vägen, om deputation afläm-
nade et summariskt utdrag till plena såväl öfver manufac-
turfondens behållning och inkomst som öfver utgifterne.
Hr Wadenstierna, Carl: Det står redan infördt i §,
och upläste han densamma ånyo.
Hr Gyllensvahn förklarade sig nöjd med §, fant vär¬
digt för högste magten at eij gifva något för än man vet,
hvad man har at gifva af, ock önskade han, at Bevilnings-
deputation snart måtte komma i arbete, på det då frågan
blifver om andre utgifter af statsmedlen, man kunde förut
veta, hvad man har at gifva af, innan man samtycker till
någon utgift.
Hr Baron och Landtm, gjorde nu proposition uppå §
at gillas, sådan som den var projecterad.
Hvilken besvarades med Ja.
R. o. A:s yttrande öfver projectet till föregående instruction
sammandrogs och afgick till de andre stånden genom följan¬
de extr. prot.
Företogs project till instruction för Handels- och manu-
facturdeputationen. Ock yttrade sig R. o. A. öfver hvarje §,
som följer.
1 § bifölls.
Vid 2 § tillädes, då frågan är om fabriquer och värk af
koppar, mässing, jern och stål samt annan metall, at Han¬
dels- och manufacturdeputation i sammanträde med Bergs-
deputationen äger at om vården af desse värk och alt, hvad
dem angå kan, öfverlägga.
3, 4 och 5 § biföllos.
Vid 6 § tillädes, at denne berättelse bör vara färdig och
till Riksens Ständers plenum ingifven allrasist innom 3 må-
Expeditionsdeputationen. Sekreta utskottet. 87
nader, räknade ifrån den dag deputationen börjat sitt arbe¬
te.
Vid 7 § tillädes, at deputationen till Riksens Ständers ple¬
na inkommer med förslag at af dem gillas, då frågan är om
någre inrättningar och fabriquer, som deputationen finner
förtjäna uppmuntran.
8 och 9 §§ biföllos.
10 § går alldeles ut såsom rörande et ämne, hvillket hörer
till Bergsdeputationen.
11 § bifölls.
Vid 12 § beslöts, at de understrukne orden gemensamma
och samtel. manufacturägare gå ut. I öfrigit bifölls §. Ut
supra.
Sedan R. o. A. den 3 Julii afhördt et extr. prot. ifrån Ex- Ang:de pro-
peditionsdeputation vid sistl. riksdag, lämnat tillkommande structöor/för
Riksens Ständer, angående ordning uti deputationen och re- Expeditions-
dighet med de så kallade löpare efter riksdagens slut, så up- deputatl0n-
lästes nu project till instruction för Expeditionsdeputation,
hvillket, sedan det var till slut läst, lades på bordet.
10. Hr Lannerstierna: Hrr electorerne hafva redan Äng :de för-
teckmn tr c n s
länge sedan valdt ledamöter till Secrete Utskottet. Jag önska- upbrytande
de, at valet nu måtte blifva upbrutit, så at hos R. o. A. ingen- på Secrete
ting må återstå, som kan sätta riksdagen uti activité. ledamöter.
Frih. von Essen: Det voro önskeligit och billigt begjära
få veta våra secrete utskottsledamöter, sedan redan så longt
lidit in på riksdagen. Men ställningen uti riksdagsarbetet har
nu blifvit något olika emot förr. Methoden är den, at så snart
ledamöterne af Secrete Utskottet blifva hos R. o. A. upläste,
skola de gjenast inför R. o. A. aflägga secrete utskottseden
och sedan träda neder i Secrete Utskottet at möta de andre
ståndens deputerade och formera sina afdelningar. Nu veta
vij, at sådant eij kan skje, ty de andre respective stånden
hafva ännu eij hunnit at välja sine secrete utskottsledamö¬
ter, hvillket man likväl hoppas at med det första skola ske,
hvarföre torde vara bäst at uppskjuta med öppnandet af för¬
teckningen på de af electorerne valde secrete utskottsleda¬
möter intill dess.
Hr Baron och Landtm, hemstälte, om icke R. o. A. i an-
88 1771, juli 6—11. Termin för ansökningar.
seende till desse skjäl behagade uppskjuta med at upbryta
förteckningen på secrete utskottsledamöterne, till dess de and¬
re respective stånden äfven hunnit blifva färdige?
Detta bifölls.
Ock R. o. A. åtskilljdes kl. efter ett.
År 1771 den 11 Ju lii. 1
Torsdag.
Plenum kl. 10 förmiddagen.
Närvarande Hr Baron och Landtm. Axel Gabr. Leijonhuf¬
vud.
R. o. A. intogo sine ställen och föredrogs
Termin pro- l. Borgareståndets extr. protocolli af den 10 Julii, innehål¬
ansökiiing- lan(ie at som termin till besvärs ingifvande i Urskillningsde-
ars ingif- putationen nu snart löper till ända men ståndet ännu någon
Tkilnings- tid icke medhinner urskilja de besvär, hvilka ledamöterne
deput. från städerne hafva at anföra, så at det kan blifva afgjordt,
hvillka deraf för allmänna eller för enskillta kommer at an¬
tagas, hvarmed uti de öfrige stånden torde vara af enahanda
beskaffenhet; ty pröfvade Borgareståndet nödigt, at tiden till
sådana besvärs ingifvande, som i stånden blifvit urskillde och
för enskillte ansedde, må förlängas såväl för Borgare- som
de öfrige respective stånden till och med den 24 nästkom¬
mande Augusti.
Då Hr Baron och Landtm, ville häruppå gjöra proposition,
begjärde Hr L e i j o n m a r k det på bordet.
Hr Klingsporr, Grist. Fred., föreställte, at vid alla
riksdagar varit vanligit förlänga denna termin, icke för en¬
skillte utan för menighetens besvär, som de committerat sina
riksdagsfullmägtige och hvilka enhvar först bör i sitt stånd
ingifva, men at sällan i stånden hinner blifva afgjordt, an¬
tingen de såsom enskillte eller ståndets allmänna besvär sko¬
la antagas, innan första månaden af riksdagen till ända lu-
pit.
Hr Baron och Landtm.: Således synes sakens natur ford-
l Anteckning i marginalen: Just. d. 8 Augustii.
Konungens tal. Westdahl.
89
ra bifall uppå detta extr. prot. och torde de herrar, som be-
gjärdt det på bordet, begifva sig derifrån.
Hr Leijonmark: I början och då det uplästes, kunde
jag eij annat fatta, än at meningen voro om termins för¬
längande för alle ansökningar, och det syntes mig .förtjäna,
at man deruppå betänker sig. Men då jag nu fått närmare up-
lysning, begifver jag mig gjerna.
Häruppå gjordes proposition ock Borgareståndets extr. pro-
tocolli bifölls.
2:do. Uplästes utdrag af protocollet, hållit uti Prästeståndet
den 4 Julii sistl., hvaruti förmäles, at sedan Kongl. Maij :t
tillåtit, at Dess ifrån trohnen till Riksens samtelige Ständer
hällne nådige tal genom trycket utkommit, så hade Präste¬
ståndet beslutit, at af högstbemälte tal så monge tryckte ex¬
emplar till hvarje församling i riket både i Sverige och Fin¬
land på bägge språken, såsom och till Kongl. Maij :ts tyske
provincer på tyska språket måge afsändas, at et exemplar
uti hvarje kyrkas hufvudbok må inbindas och derstädes sä¬
kert till evärdelige tider vara förvarat. Ock dessutom at någ¬
re exemplar ibland Allmogen i hvarje sockn utdelas, på det
sålunda samtel. rikets inbyggare måge hafva tillfälle at se
och läsa det, som Riksens Ständer vid denne riksdags början
med obeskrifvelig fägnad ifrån konungatrohnen af en vis och
milld Konung fått höra.
Detta bifölls genast.
3. Hr Baron och Landt m. anmälte, at en vice häradshöf-
dinge, benämnd Anders Westdahl, utarbetadt uttydning öf¬
ver Sveriges rikes lag och at han dedicerat första delen, som
deraf utkommit, till Riksens Ständer, hvarvid Hr Baron och
Landtm, upviste det exemplar, som Westdahl till R. o. A. öf-
verlämnat, förmälandes at denne Westdahl, som skall vara
skickelig, ingen annan belöning sig förbehållit, än at Riksens
Ständer ville benägit anse hans arbete och utbad sig varda
ihugkommen at kunna blifva antagen uti någon Riksens Stän¬
ders deputation nu vid riksdagen till protocolls förande. Hvar¬
till ock Hr Baron och Landtm, honom hos R. o. A. recommen-
derade.
4. Uplästes et af Hr Burenschöld ingifvit memorial, hvar-Äng :de pro-
uti han föreställer, at protocollsjusteringen om mårnarna1000!.'^11516
90 1771, juli 11. Palmfeltska ätten.
borttager mycken tid, om icke i stället kunde vissa eftermid¬
dagar till justeringar utsättas, då säkerligen flere kunde haf¬
va tillfälle at vara tillstädes och flere protocoller äfven hin¬
na blifva justerade (Bil. 5).
Detta begjärtes på bordet.
5. Uplästes Riddarehusdeputationens betänkande angående
Ang:de rättigheten till säte och stämma på Riddarehuset för den ade-
Pälmf cl t s
rättighet till ätten Palmfeldt, hvillken Riddarehusdirectionen tiller-
säte och kändt Hr Håfrättsrådet Carl Reinholdt von Strokirck såsom
förmyndare för den omyndige Sohnen efter afl. caput fami-
liae men hvaröfver en af famillen, Hr G. Palmfelt, uti me¬
morial sig hos R. o. A. besvärat, som den [6 Julii] blef före¬
dragit och till Riddarehusdeputationen remitterat. Deputa¬
tion finner häruti, at Riddarehusdirectionen rättat sig efter
förklaringen och bihanget till Riddarehusordningen af den
30 Junii 1767 och dess 4 §, samt tillstyrker derföre, at det
må förblifva vid Riddarehusdirectionens beslut, men tvänne
ledamöter, som varit af särskillt mening ock i anseende till
anförde skjäl ansedt Hr Palmfelt såsom af famillen närma¬
re berättigad än Hr von Strokirck, hade härvid bilagt deras
skrifteliga votum.
Äfven uplästes et af Hr Strokirk ingifvit memorial, hvar¬
uti han närmare söker at bevisa sin rättighet såsom förmyn¬
dare till säte och stämma för sin pupill.
Sedan alt detta var till slut läst, begjärtes det på bordet.
Hr Sparrschöld, C. M.: Huru R. o. A. behaga anse den¬
ne sak, ty der visa sig skjäl både mot och med, skall jag endast
utbedja mig få föreställa, at decision är gifven efter en re¬
dan stadgad lag, ock om den skulle finnas olämpelig fram¬
deles, at den nya lagen eij må appliceras på en casus, som
existerat, då den lag, vij ännu hafva, är i sin fulla vigeur.
Flere påminte, at ehuru R. o. A:s decision kunde slå ut, så
blefvo likväl etdera Hr von Strokirk eller Hr Palmfelt stängd
från Riddarehuset, om saken eij förr den 13 Julii, som är sis¬
ta dagen till anteckning för fullmagt, blifver afgjord.
Hr Durietz, And. Rud.: I sådane omständigheter, då
tvist är om rättigheten till säte på Riddarehuset, böra inga
fatalier eller någon terminus peremtorius ligga den, som tap¬
pat, i vägen at kunna sedermera blifva antecknad för en an-
Sekreta utskottets ledamöter.
91
nan famille, ty så länge han ännu står i competence till säte
och stämma för en ätt, kan han icke emottaga fullmägtigska-
pet för någon annan ätt.
Hr Baron och Landtm, gjorde proposition: Bifaller
R. o. A., at ehuru den i Riddarehusordningen föreskrifne ti¬
den till anteckningar med den 13 Julii löper till ända, sådant
eij må ligga Hr von Strokirk eller Hr Palmfelt i vägen, då
någondera genom R. o. A:s beslut blifver skilld från säte och
stämma för Palmfeltske famillen, at för någon annan famil¬
le blifva denne riksdag såsom fullmägtig på Riddarehuset an¬
tecknad.
Dettta besvarades med Ja.
Hr von Nackreij: Vid Riddarehusdeputation torde va¬
ra flere sådane tvister om rättighet till säte och stämma oaf-
gjorde; de som förlora blifva uti samma casu, voro altså nö¬
digt, at beslutet blifver generelt för alle sådane.
Hr Baron och Landtm, gjorde äfven härpå proposition:
Bifaller R. o. A., at detta beslut äfven må sträcka sig till alla
dem, som vid Riddarehusdeputationen nu hafva tvister an-
hängige om rättigheten till säte och stämma för någon fa¬
mille på Riddarehuset vid denne riksdag.
Denne proposition besvarades med Ja.
6. Uppbröts och uplästes den ifrån hrr electorerne inkorn-
ne förteckning uppå ledamöter, valde till Riksens Ständers
Secrete Utskott, hvilke voro:
Grefvar.
Levenhaupt, Charles Emil, Öfverste och Riddare,
De la Gardie, Pontus, Generalmajor och Riddare,
Oxenstierna, fullm. Gyllenborg, Gust., Kam.råd,
Wachtmeister, fullm. Gref Ferssen, Axel, Fältmarskalk,
Bielke, fullm. Sparre, Carl, Gen.maj or och Landshöfdinge,
Rehnstierna, Fred. Ulr„ Landshöfd. och Riddare,
Sparre, Axel Wred., öfverståthållare och Conunendeur,
Cronhielm, fullm. Wadenstierna, [Carl], Krigsråd och Rid¬
dare.
Friherrar.
Stake, fullm. Hr de Fritskij, Clas, Directeur,
Hammilton, Joh. Abr., Landshöfd. och Riddare,
Coijette, fullm. Hr Klingsporr, [Christian Fredrik], Vice
7—670435
92
1771, juli 11. Sekreta utskottets ledamöter.
President och Ridd.,
von Essen, Fred. Ulr., Kammarherre,
Silfverhielm, Clas Erich, Gen. major, Landshöfd. och Ridd.,
von Höpken, Carl Fred., Presid., Ridd. och Commendeur,
Bunge, Sven, Håfcantzler, Secreterare af Kongl. Maij :ts
Orden,
Gyllengranat, Hans Gust., Öfverste och Riddare,
Ridderstolpe, Carl Johan, Landshöfd. och Ridd.
Adel.
Rammel, Hans, Öfverste och Ridd.,
Lake, fullm. Hr Schönberg, And., Hist. Regni,
Wennerstett, fullm. Duvall, Frih., Johan Didr., Öfverste och
Ridd.,
Skytte, Carl Gust., Öfverstelieut. och Ridd.,
Skalm, fullm. Hr Boije, Otto Ernst, Krigsråd och Ridd.,
Appelbom, Harald, Cancellieråd och Ridd.,
Siegeroth, Gust. Ad., Öfverste och Riddare,
Croneborg, fullm. Hr Rappe, Carl, Öfverste och Ridd.,
Nassokin, fullm. Gref Posse, Fred. Arvedsson, öfverste och
Riddare,
Charpentier, Clas Robert, öfverste och Ridd.,
Gerner, Jacob, Öfverstelieut. och Riddare,
Silfverschöld, Arfv., President och Riddare,
Gripenheim, fullm. Hr Bentzelstierna [Mattias], Statssecret.
och Commendeur,
Hägerflyckt, Joh., President och Riddare,
Lilljenberg, Joh. Georg, President och Commendeur,
Adelcrantz, Carl Fredr., öfverintendent och Commendeur,
Ehrensvärd, Fred., Gen.maj or och Ridd.,
Steuch, fullm. Frih. Horn, Fred., Gen.major och Commen¬
deur,
Woltemat, Pet. Abr., Major och Ridd.,
Tilas, Daniel, Landshöfd. och Comm. af Nordstjerneorden,
Rudbeck, Thure Gust., Gen.major och Commendeur,
Löth örnschölld, Petter Abr., Landshöfd. och Ridd.,
Wagenfelt, Fred., Commendeurcapitain,
Adelsvärd, Johan, Krigsråd och Riddare,
Sprengporten, Jacob Magnus, Öfverste och Ridd.,
Wohlfelt, fullm. Frih. Horn, Gust. Ad., Presid. och Ridd.,
Sekreta utskottet. Spannmålsbrist.
93
Saltza, Hugo Herm., öfverstelieut. och Ridd.,
Linderstett, Johan, Hofrättsråd och Ridd.,
von Kemna, fullm. Adlerberg, [Göran], Statscommissarius,
Olivencreutz, Johan, Lagman,
von Raijalin, Joh., Vice Amir., Landshöfd. och Ridd.,
Strussenfelt, Alexand. Mich., öfverste och Ridd.,
Nordemstam(!), fullm. Stierngranat, [Carl Johan], Kam¬
marråd och Ridd.
Desse herrar framträdde nu gjenast i skranket och aflade
tillika med Hr Baron och Landtm, den vanliga secrete ut¬
skottseden.
Frånvarande voro
Gref De la Gardie, Pontus,
Frih. Ridderstolpe, Carl,
Hr Lilljenberg,
Hr Woltemat,
Hr örnschöld,
Hr von Saltza,
hvilke altså komma at uti Secrete Utskottet aflägga eden.
Då nu Hr Baron och Landtm, med de öfrige skulle träda
ned uti Secrete Utskottet, anförde
Hr Klingsporr, Christ. Joach., huruledes en all¬
män missväxt visade sig i landet både på säd och hö. Uti de
utrikes orter, hvarifrån Sverige vanligen får sin säd, voro bå¬
de brist och dyrhet, så at man föga kunde vänta der någon
hjälp. Detta föranlät honom at anhålla, det Secrete Utskottet
måtte i tid och medan ännu sjöfarten är öppen vara omtänk-
te uppå huru förekommas måtte, at landet eij råkade uti en
allmän hungersnöd, hälst denne nöd på flere ställen uti riket
redan började visa sig. Hvar postdag, som försummas med
anstallter häruti, voro dyrbar, då tiden lider, och kunde kos¬
ta riket millioner, om utländske förråden bortkjöpas af and¬
re.
Hr Baron och Landtm, försäkrade, at detta skulle blif¬
va en af Secrete Utskottets första och angelägnaste omsorger.
Häruppå afträdde Hr Baron och Landtm, med secrete ut-
skottsledamöterne ock
R. o. A. åtskilldes kl. 12.
Ang:de be¬
farad span-
målsbrist.
94 1771, juli 16.
Tilas.
Ang:de be-
grafnings-
termin, som
blifvit in¬
förd uti Dag¬
ligt Alla¬
handa.
År 17 7 1 den 16 J u 1 i i.1
Tisdag.
Plenum kl. 11 förmiddagen.
Under Hr Baron och Landtm:s sjuklighet ordförande Gref
Levenhaupt, Charles Emil, Öfverste, Ridd. af Svärdsorden.
R. o. A. intogo sina ställen och protocollet för den 29 Junii
justerades.
1. Uplästes et af Hr Landshöfdingen Baron Tilas ingifvit
memorial, innehållande hans begjäran, at det underdånige
tillstyrkande, som sistl. riksdag afgick til Kongl. Maij :t ifrån
Riksens Ständer angående ersättning för Hr Riksrådet Baron
Beckfries och den af honom utbetalte acordssumma till af-
trädaren, då han blef af Kongl. Maij :t i nåder utnämnd till
landshöfdinge uti Kronobergs län, icke måtte ligga välförtjän¬
te embetsmän i vägen at efter förtjänst vinna et rum på för¬
slaget till det nu ledige Hallands lähn.
Detta lades på bordet, då Hr Landshöfdingen Baron Tilas
gick med detta memorial till de andre stånden.
Gref Levenhaupt anmälte, at 300 man af Kongl. Lif-
gardiet i morgon komma at sammandragas för en execution,
som kommer at ske.
Han anmälte jämväl, at en af manskapet af Artilleriet blif¬
vit död och skulle med de vanlige skotten begrafvas, hvar¬
före något artilleriemanskap kommo at sammandragas.
R. o. A. hade därvid eij något at påminna.
3. Frih. Grönhagen anförde, huruledes han emot all
förmodan sedt uti skriften Dagligt Allahanda infördt, at
Högstsahl. Hans Kongl. Maij :ts begrafning skulle gå för sig
den 30 uti innevarande månad. Detta trodde han, at Riksens
Ständer borde veta af, innan den utsatte termin kunde kom¬
ma uti Dagligt Allahanda. Begjärte derföre at af Kongl.
Maij :ts Rådkammare måtte inhämtas underrättelse, huru det
förhöllo sig med denne saken.
Hr Wadenstierna, Carl: Skriften Dagligt Allahanda
är icke något document, som man kunde förlita sig på. Det
utkommer och innehåller ganska ofta saker, som vederböran¬
1 Anteckning i marginalen: Just. d. 15 Aug.
Tiden för kungl, begravningen.
95
de collegier och värck icke ens veta af, mindre kunnat med
deras auctorisation blifvit ditsatt; han hade sedt der införde
electorer och deputationsledamöter, som ännu eij voro kände
uti sina stånd, derföre må hvad som der står icke oroa R. o. A.
Voro en dag till begrafningen af Kongl. Maij :t utsatt, så lä¬
rer det ofelbart i sinom tid komma till Secrete Utskottet och
derifrån till Riksens Ständers plena. Det voro han öfvertygad
örn, at alldrig något blifvit uppå befallning eller med tillåtel¬
se ifrån Kongl. Maij :ts Rådkammare der infördt utan at detta
kommit på samma sätt, som mycket annat uti et blad, hvar¬
est insättes mycket både likt och olikt.
Frih. Grönhagen förklarade närmare sin mening icke
vara at tala något om skriften Dagligt Allahanda utan at be¬
tyga sin uppmärksamhet deröfver, om något sådant kunnat
blifva i Rådkammaren afgjordt, utan at Riksens Ständer der¬
om fått behörig kundskap; en Svea Konungs begrafningsdag
voro likväl betydelig .för alla svenske och följakteligen för
R[iksen]s St:r; voro något faststält derom uti Rådkammaren,
så tycktes den agtning, som R[iksen]s St:r tillhörer, fordra,
at Riksens Råd communicera det med respective stånden. Ock
derföre begjärte han at efterfrågas måtte, huru härmed före¬
vetter.
Frih. Runge, Sven: At utsätta dagen till den kongl, be¬
grafningen lärer väl så alldeles dependera af Kongl. Maij :ts
höga välbehag, at Kongl. Maij :ts Rådkammare icke kan till¬
komma någonting deruti till eller i underdånighet afstyrka.
Så snart dagen var utsatt, har man varit sysslosatt med at
författa ceremoniellet, dertill har fordrats tid; det lärer först
uti dessa dagar passerat Rådkammaren och ofördröj eligen
komma till Riksens Ständer. Om Kongl. Maij :ts Rådkammare
till Riksens Ständer öfverlämna någon sak, bör det skje med
alla dess omständigheter, i denne så mycket mer som dagen
till begrafningen allrig lärer kunna blifva något deliberations-
ämne för Riksens Ständer men väl ceremoniellet.
Hr Linderstett, Erich, påstod, at ehuru det eij vo¬
ro något deliberationsämne, hade dock acktningen för Rik¬
sens Ständer fordrat, at Hrr Riksens Råd notificerat det till
Ständerne, innan det kommit uti bladet Dagligt Allahanda.
Gref Levenhaupt anholt, at denne ventilation måtte
96 1771, juli 16. Deputationers ledamöter.
Deputations-
ledamöter
af R. o. A.
afstadna ock honom tillåtas at få till afgjörande föredraga in-
struction för Tulldeputationen, hvillken ännu lågo på bordet
hos R. o. A.
Frih. Grönhagen begjärte at få veta, om icke R. o. A:s
electorer valdt ledamöter till deputationerne, efter han sett,
at de andre respective stånden nu voro färdige med sina le¬
damöter till de fläste.
Gref Levenhaupt upviste fem convoluter, förseglade
ifrån hrr electorerne inkomne, innehållande förteckningar på
valde ledamöter till deputationer.
Hr von Bromell, Lars, anholt, at med deras uplä-
sande nu gjenast början måtte gjöras, ty ifall den omtalte in-
structionen först företogos, kunde man komma uti någon öf¬
verläggning, som borttogo tiden, så at det sedan icke låto
sig gjöra.
- 4:to. Altså upbröts och uplästes förteckning uppå de af hrr
electorerne valde R. o. A:s ledamöter till
Secrete Deputationen,
Justitiaedeputationen,
Bergsdeputationen,
Urskillningsdeputationen,
Expeditionsdeputationen.
Ock voro dertill utnämnde, hvillke uppå de vid detta pro-
tocol bilagde electorernes förteckningar igenfinnas (Bil. 6—
10).
Frih. Ridderstolpe, Carl, ansåg angelägit anmoda
hrr ordförande at ju förr dess hällre låta anslå till de nu
nämnde deputationer, på det riksdagsarbetet kunde taga sin
början.
Hr Bergenstråhle förenade sig härmed.
Hr Wadenstierna, Carl, likaledes; ock at hrr eicto-
rerne måtte välja till de ännu återstående deputationerne, så
fort de medhinna.
Detta bifölls.
Hr Gyllensvahn instämde, men han hade hördt, at uti
någon deputation voro Hr von Strokirk vald till ledamot så¬
som fullmägtig för Palmfeltske famillen, hvillket han trodde
svårligen kunde antagas, så länge tvisten emellan honom och
Hr Gustaf Palmfeldt angående rättigheten till stämma och sä¬
Palmfeltska ätten.
97
te för famillen ännu lågo hos R. o. A. på bordet oafgjord ock
Hr von Strokirck ännu eij voro uti sitt riksdagsmanskap stad¬
fästad. Hr Gyllensvan begjärte derföre, at denne sak nu gje-
nast måtte företagas.
Detta yrkades af flere.
Gref Levenhaupt gaf tillkänna, att hrr electorernes val
till ledamöter uti Urskillningsdeputationen, dit Hr von Stro¬
kirck blifvit förordnad, redan varit färdigt och förseglat till
R. o. A. ingifvit, innan denne tvist sig yppat.
Häruppå företogs Riddarehusdeputationens betänkande,
som redan i sista plenum den 11 Julii blifvit upläst och hvar¬
uti tillstyrkes, at Hr von Strokirck såsom af Kongl. Gjötha
Håfrätt tillförordnad förmyndare för omyndiga Palmfeltske
famillens hufvudman må efter 4 § uti 1767 års bihang och
förklaring på Riddarehusordningen blifva vid säte och stäm¬
ma för ätten bibehållen. Derjämte 2:ne riddarehusdeputa-
tionsledamöters särskillta votum, hvillke åter uppå anförde
skjäl och i stöd af Riksdagsordningen och Riddarehusord-
ningens 1 articel, 3 §, anse Hr Gustaf Palmfelt berättigad
till säte och stämma för ätten.
Härvid afhörde R. o. A. följande uti detta ämne ingifne me¬
morial, nemi. af Frih. Åkerhielm, Air., Gref Creutz, Joh. Gabr.,
Hr Lilljesvärd, Carl Julius, Hr Breitholts, Carl Edv., samt Hr
Palmfelt, Gustaf.
Hvilka alla concluderade uppå at bevisa den rättighet, Hr
Palmfelt såsom af famillen framför Hr von Strokirck såsom
förmyndare ägde til säte och stämma för famillen.
Frih. Reuterholm, Gust., som upläste Hr Palmfelts
memorial, förklarade munteligen, at han ville tillägga någre
omständigheter, som uti memorialet icke kunde införas till
undvikande af vidlöftighet, nemligen at denne omyndige
Palmfelt, som icke fått mera än ett ganska ringa arf efter
sin afledne Fader, erhöldt i början Hofrättsrådet i Giötha
Hofrätt Äbeltoft till sin förmyndare, men sedermera undfeck
af en slägtige ett litet fideicommisse, hvilket som det var i
öfre delen af Sverige, är lemnadt uti Hofrättsrådets i Svea
Hofrätt Stenmans händer att såsom curator administrera;
men som den omyndige vistas i Jönkiöpings låhn, så har Hof¬
rättsrådet Äbeltoft altid varit förmyndare för det öfrige. Nu då
Ang:de
Palmfelts
säte och
stämma.
98 1771, juli 16.
Palmfeltska ätten.
riksdagen tillstundar, har Kongl. Giötha Hofrätt förordnat
den tredje förmyndaren, Hr Hofrättsrådet von Strokirch, att
på Riddarehuset bevaka den omyndiges rätt. För en omyndig
med så liten egendom tyckes det vara nog att ega tvenne för¬
myndare; likväl har Kongl. Giötha Hofrätt tillsatt den tredje
och det utan att höra den omyndiges närmaste fränder, så
att ingen vetat af en sådan tillökning, innan Hr von Stro¬
kirch producerade sitt constitutorial och derigenom förmåd¬
de Riddarehusdirectionen att utstryka Hr Palmfelt, som re¬
dan var antecknad, och i stället inskrifva för famillien Hr von
Strokirch. Huru ett sådant obehageligit steg af Hofrätten kan
försvaras, lemnar jag derhän men påstår allenast, att enli-
git de skäl, som såväl uti Hr Palmfelts sorn de flere upläste
memorialer finnas anförde, Hr Palmfelts rättighet att sitta för
famillien må förklaras ostridig och det särskilte votum bi¬
fallas.
Hr von Strokirks memorial uplästes äfven, hvaruti han, un¬
der hopp at Hr Palmfelt, som vill besörja famillens rätt un¬
der riksdagen, icke lärer undandraga sig at understödja sin
Brodersson, den omyndige hufvudmannen, uti sina trängan¬
de behof med samma ömhet, som Hr von Strokirch det gjordt,
ock at icke borttaga med en vidlöftig ventilation uti denne
fråga R. o. A:s tid, lämnar Hr Gustaf Palmfelt at få låta sig
för Palmfeltske famillen anteckna. Med förbehåll likväl at Hr
von Strokirck för någon annan famille må få låta sig anteck¬
na, i annor händelse begjär han, at saken må hvila, efter han
med säkre bevis från Jönköping vill styrka, at Hr Palmfelt
afsagt sig förmynderskapet för den omyndige Palmfelt, enär
det af Håfrätten blifvit honom tillbudit.
Hr L o d e upläste följande dictamen ad protocollum:
Med den principe, som Höglåfl. Riddarehusdeputation beha¬
gat antaga uti sitt betänkande om Frih. Palmfelts och Hr Håf-
rättsrådet von Strokirks å ömse sidor påstådde rätt till säte
och stämma för Friherrlige Palmfeltske ätten, kan jag för
min del icke instämma.
Höglåfl. Riddarehusdeputation påstår, at 4 § uti Kongl.
Maij :ts nådige förklaring öfver Riddarehusordningen af den
10 Aug. 1762 lämnar en omyndig hufvudmans förmyndare i
ostridig rättighet till at föra sin pupils röst och innehafva
Palmfeltska ätten.
99
dess säte på Riddarehuset med exclusion af alla den omyndiges
ättemän.
Jag åter tror, at den omtalte § icke angår annat än en en¬
da casus, som deruti med uttryckeliga ord nämnes, nemi.
den, om hufvudman dör, som n.b. efter första månaden kun¬
nat sig inställa.
Detta är et sådant tillfälle, då hvarken hufvudmannen ut-
gifvit fullmagt eller någon af famillen dess rum intagit, i
hvillken omtalte händelse, såsom ock då en tilförordnad full-
mägtig under påstående riksdag med döden afgår eller utri¬
kes reser, men eij i något annat fall, det endast är hufvud¬
mannen tillåtit at efter första månadens förlopp sig själf in¬
ställa.
När nu den i lagen supponerade casus inträffar, at en så¬
dan hufvudman under riksdagen dör, så är det naturligt, at
alla hans rättigheter tillfalla endast och allenast den, som huf-
vudmannarätt efter honom undfår; ock at om denne åter är
omyndig, äger förmyndare samma förmån, icke för det han
vid riksdagen alltid borde representera sin pupills persson
utan för det de öfrige af famillen då redan försuttit den tid
af en månad från riksdagens början, som Riddarehusordning-
en dem till anteckning öppen lämnar, när hufvudman själf
uteblifver eller fullmägtig för sig ställer.
Men uti alla andra händelser är Riddarehusordningens 1 art.,
3 §, den stadgade lag, hvilken såsom klar, tydelig och till
principen med Regjeringsform och Riksdagsordning öfverens¬
stämmande ensam bör följas.
Deruti förordnas ju tydeligt, at om hufvudmannen eij kan
eller vill sig infinna, står det den fritt, som af ätten när¬
mast är att intaga familliens rum; och att en omyndig huf¬
vudman eij kan sig infinna, derom lärer ingen stridighet kun¬
na upkomma.
Sådan finner jag för min del lagens mening vara. På det
sättet frälses den bäst ifrån de motsäijelser, som eljest skulle
på dess räkning ställas, och sålunda kunna vi eij heller sägas
gjöra lag in casu, då vi hafva den redan.
Utaf förmyndares rätt att på sin pupills vägnar gifva full¬
magt behagar väl Riddarehusdeputationen gjöra den slut-
satts, att han äfven äger föra dess pupills tahlan och inne-
100 1771, juli 16. Palmfeltska ätten.
hafva dess säte med mera. Men om den argumentation blefve
ansedd för ostridig, skulle jag med samma skiäl kunna på¬
stå, att som det står en ättemän fritt till att under hufvud-
mannens frånvaro bekläda dess rum, så ägde han jemväl li¬
ka med hufvudmannen den öfriga delen av hans rätt, nemi.
att utfärda fullmagt.
Blandning emellan pupillens adelige rättigheters bevakning
och den tutelle, som rörer dess upfostran och egendoms för¬
valtning, ser jag icke för pupillen medföra någon skadelig
påfölgd, såsom Riddarehusdeputationen likväl synes befara.
Den delen af adelige rättigheterne, som består uti sätet på
Riddarehuset, kan lika ömt, nitiskt och troget bevakas af ätte¬
män som förmyndare. Ansvar för de göromål, som dermed äro
förknippade, kan eij heller mera etableras för förmyndaren än
någon annan utan att tillika etablera en gren af den länge
omtvistade och altid undflydde principalatsquestionen.
Sedan jag således yttrat mina tankar öfver lagprincipen i
allmänhet, bör jag, hvad det nu i fråga varande målet i syn¬
nerhet angår, icke förtiga, det mig blifvit med full visshet be-
rättadt, at Kongl. Gjötha Håfrätt skall uppå den omyndige
Frih. Palmfelts ofrällse förmyndares anmälan förordnat Hr
Håfrättsrådet Strokirck till bemälte förmyndares biträde vid
de adelige rättigheternes bevakande utan at deröfver på mins¬
ta sätt höra den omyndiges fädernesfränder af samma namn
och slägt, hvilkom den saken dock närmast rörde.
Om så är, mina gunstiga Herrar, ock om Riddarehusdepu-
tationens förevarande betänkande skulle vinna bifall, så blif-
ver det slutel. håfrätterne, hvilka till en del bestå af ofrällse
ledamöter, som komma at decidera om våra ledamöters inlå¬
tande eller uteslutande ifrån Riddarehuset.
De olägenheter, som deraf härflyta, behöfver jag icke vid-
löftigt omröra på en tid, då man mer och mer öfvertygas om
skadeligheten af obehörige embetsmannainfluencer uti de
hufvudsakeliga delar af vår frihet, som angår riksdagsmäns
tillsättjande.
På desse grunder bifaller jag det vid betänkandet bifoga¬
de särskillte votum. Ock kan i anseende till sakens vigt och
allas vår rätt, som icke hafva den lyckan at vara capita, eij
begifva mig derifrån utan votering.
Palmfeltska ätten.
101
Hr Leij o 11 ankar biföll det särskillte votum och de me-
morialer, som samma votum gilla. Förbehållandes sig proposi¬
tion till bifall uppå samma votum men icke uppå Hr von
Strokircks afsäjelse.
Hr Marchs von Wurtenberg betygade sin förund¬
ran deröfver, at Hr von Strokirch, som voro en lagfaren mann,
så uttydde lagen, at han ville tränga sig till säte och stämma
för en fainille, då flere af ätten gåfvos, hvilka ägde en ostri¬
dig rättighet; än underligare förekom det honom, at en Håf-
rätt, som bör kjenna lagen, kunnat förordna den tredje för¬
myndaren, då redan tvänne voro, som åtagit sig at bevaka
den omyndigas rätt. Han önskade alldrig' den tid komma, at
embetsmännen skulle sätta till riksdagsmän, han hade för
svenskt hjerta at vilja häruti supponera något, derföre in¬
skränkte han sig endast innom den begjäran at få proposi¬
tion på det särskillte votum, ehuru det eij voro utur vägen
at efterfråga, huru sådant kunnat skje.
Hr Bergenstråhle: Såväl Hr Palmfelt som Hr Stro¬
kirch äro bägge gode män; öfvertygad1 om deras ordhållighet
at med ömhet vilja besörja den omyndige hufvudmannens an¬
gelägenheter voro det honom lika kärt, hvem af dem som
sitter för famillen, men om R. o. A. eij ville bifalla Hr von
Strokirks cession, så nödgades han till Håfrättens försvar an¬
föra, at Håfrättens rättighet till at besörja om och at för¬
ordna förmyndare för omyndiga af R. o. A. icke voro själfta-
gen utan grundade sig uti 6 § af 1723 års Adelige Privilegier,
som åter stödja sig på 1669 och 1680 års författning. At Håf-
rätten hördt Hr Palmfelt, då Håfrättsrådet Äbeltoft blev för¬
ordnad, är icke nekat, eij eller at han då undandragit sig
förmynderskapet. At en adelsman hälst må vara förmyndare
för en adelsman lärer R. o. A. äfven finna billigt, ty Riddar¬
husordningen visar tydeligen, hvad förmåner en sådan har
framför en ofrälse. I sådant afseende har väl Gjötha Håfrätt
förordnat Hr von Strokirck och eij behöft tillbjuda Hr Palm¬
felt förmynderskapet, då han en gong sagt sig derifrån. Kan
ock en förmyndare, som är adelsman, alldrabäst vid riksda¬
gar bevaka derstädes sin pupils interesse, hvilket uti sj älfva
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: öfvertygade.
102 1771, juli 16.
Palmfeltska ätten.
riksdagsfullmagten är enhvar riksdagsfullmägtig ålagt. Det¬
ta är väl skälet såväl till Håfrättens förfarande som till 4 §
uti 1767 års förklaring öfver Riddarehusordningen, hvartill
kommer, at när en förmyndare kan utgifva riksdagsfullmagt,
så synes han väl böra hafva mera rättighet, än den äger, som
sitter för fullmagten. Men sedan R. o. A. så enhälligt instäm¬
ma uti at tillägga Hr Palmfelt rättighet till säte för famillen,
så förenar jag mig äfven med det särskillte votum.
Hr v o n B r o m e 1 [1], Lars, förklarade sig nöjd med det
särskillte votum och de memorialer, som derpå stödja sig, ock
om proposition derpå gjordes, förmodade han, at saken snart
Olifver slutad.
Hr Durietz, And. R u d.: Denne sak är icke personelle
emellan Hr Palmfelt och Hr von Strokirck utan angår huf-
vudfrågan, huruvida den, sorn härstammar utaf ätten, skall
hafva rättighet at äga famillens säte och stämma framför en,
som är utom famillen. Lagen är i detta så tydelig, såväl uti
1723 års Riksdagsordning som uti Riddarehusordningen af år
1762, at den eij tål förtydning, Hr Palmfelts rätt altså efter
principe constaterad ock en förmyndare bör alldrig kunna
uttränga den, som är af famillen. Hr Durietz kunde eij veta, på
hvad grund Kongl. Gjötha Håfrätt kunnat befatta sig med
denne nya och tredje förmyndarens tillsättjande. Det är icke
utan skjäl, at flere af R. o. A. häröfver marquerat oro. För at
tranquilisera detta kunde Riddarehusdeputation uppdragas at
inhämta närmare upplysning, huru sådant kunnat ske, an¬
tingen genom underdånig anhållan, at Kongl. Maij :t i nåder
täcktes infordra Håfrättens förklaring eller ock at hos Pro-
tocollsdeputationen begjära del af Håfrättens protocoller uti
den saken. På det bomar måtte sättas för tillkommande ti¬
der, at sådant eij må ske.
Hr Gyllensvahn förenade sig med glädje uti de her¬
rars mening, som försvarat Hr Palmfelts ostridiga rätt. Der-
jämte instämde han med Hr Durietz, at det voro R. o. A. vär¬
digt at i denne sak efterse, huru Gjötha Håfrätts protocoll
i denne saken ser ut ock om lag blifvit följd. Hvarföre R. o. A.
samfält med de andre respective stånden kunde anhålla, at
Kongl. Maij :t täcktes infordra desse protocoller eller ock Rid¬
darehusdeputation få i commission at ifrån Protocollsdeputa-
Palmfeltska ätten.
103
tion begjära del af dem.
Den omständigheten, at Hr von Strokirck uti sitt den 11
Julii här upläste memorial söker at försvara sin förmente rät¬
tighet till säte och stämma för Palmfeltske famillen och der¬
efter uti et sednare memorial talar om lag in casu och säger
sig vilja afstå till Hr Palmfelt rättigheten at få sitta för den¬
ne famille med förbehåll at för en annan famille få blifva
antecknad, hvarigenom han bjuder till at få bruten den lag,
R. o. A. gjordt angående anteckningar ock at ingen anteck¬
ning får skje efter den första månadens förlop af riksdagen,
fant Hr Gyllensvahn förtjäna närmare at öfvervägas. Hvarfö¬
re han begjärte densamma på bordet.
Hr Linderstett, Erich, upläste bilagde (Bil. 11).
Hr von Strokircks gjorde begjäran at nu, sedan första må¬
naden af riksdagen förlidit, för en annan famille blifva an¬
tecknad, är snörrätt stridande emot Riddarehusordningen och
bör altså eij bifallas. Hvad Gjöta Håfrätts förfarande angår,
må genom Riddarehusdeputation fogas den anstalt at få del
af protocollen i denna saken.
Frih. Grönhagen: Uti trij delar har denne öfverlägg¬
ning skillt sig.
1. Angående rättigheten till säte och stämma för Palmfelts¬
ke famillen. Deruti förenar jag mig med dem, som begjära
proposition till bifall på det särskillte votum.
2:do. At söka Gjötha Håfrätts förklaring angående det för
Hr Strokirck utfärdade constitutorial; detta fordrar närmare
at öfvervägas ock derföre begjär jag den frågan måtte få
hvila.
3:tio. At Hr von Strokirck må få blifva antecknad för en
annan famille, ifall han erhåller fullmagt, derom lärer icke
kunna blifva någon fråga, ty R. o. A. har redan tagit ett ge-
nerelt beslut angående alla dem, om hvillkas rättighet at vid
denne riksdag blifva antecknade vid Riddarehusdeputation nu
kan vara någon tvist anhängig men ännu odeciderad.
Gr. Levenhaupt gjorde proposition: Bifaller R. o. A. det
särskillte votum vid Riddarehusdeputations betänkande an¬
gående rättighet till säte och stämma denna riksdag för Palm¬
feltske famillen.
Hvilken med Ja besvarades.
104 1771, juli 16—20. Palmfeltska ätten.
Flere herrar påminte väl, at Hr von Strokircks begjäran at
få blifva såsom fullmägtig för en annan famille antecknad
nu måtte företagas.
Hr Linderstett, Erich, trodde at bäst voro, om man
dermed upskjöto, till dess Landtm, kunde själf uppkomma,
efter han varit närvarande, då R. o. A. tagit det beslut, som
åberopas till Hr von Strokircks förmån.
Hr Durietz intygade, at då frågan varit före om Hr von
Strokirck och Hr Palmfelt och at hvillkendera, som afgingo
ifrån rättigheten at sitta för Palmfeltske famillen, skulle få
tillstånd låta anteckna sig för en annan famille och ingen
terminus peremtorius dem vara föreskrifven, så hade Hr Du¬
rietz påmint, at samma förmån borde lämnas alla dem, om
hvilkas rättighet till säte och stämma på Riddarehuset den¬
ne riksdag voro vid Riddarehusdeputation tvist moverad och
ännu oafgjord, hvaröfver proposition blifvit gjord och bifal¬
len.
Flere herrar begjärte at få höra det protocollet, hvarföre
Riddarehussecreteraren afträdde at hämta detsamma, hvar¬
under
Hr von Nackreij föreställte billigheten deraf, at den,
som på et ordenteligit sätt blifvit till säte och stämma på
Riddarehuset antecknad ock under den tid, hans erhållne rät¬
tighet ännu icke voro håfven, voro utur stånd at emottaga full-
mägtigskap för någon annan famille, som ville anförtro ho¬
nom detsamma, eij måtte stängas från Riddarehuset, sedan
han en gong fått der inträde, för en formalitet i lagen, hvill-
ken alldrig kunde vara gjord i afseende uppå en sådan ca¬
sus. Den utestängde blefvo lidande, utan at någonting vun¬
nes; desse händelser kunde eij eller vara monge, så at något
derigenom förlorades, om en författning togos, hvarigenom
en viss tid, efter det tvisten blifvit deciderad, utsattes, innom
hvillken de, som måst lämna säte och stämma, sorn de för
en famille innehaft, kunde äga tillstånd at blifva antecknade
för en annan famille.
Riddarehussecreteraren återkom och uppläste
utur protocollet för den 11 Julii hvad som blifvit resolverat
uti denne fråga, hvarvid ock R. o. A. lät bero.
Ock åtskiljdes kl. 1/4 öfver ett.
Deputationsledamöters antal.
105
År 1771 den 20 Juli i.1
Lördag.
Plenum kl. 10 förmiddagen.
Under Hr Baron och Landtm:s sjuklighet ordförande Gref
Levenhaupt, Charles Emil, Öfverste.
R. o. A. intogo sina ställen ock protocollet för den 3 Julii
justerades.
Gref Levenhaupt anmälte, at electorerne varit i begrep Ang:de an-
ledel"
at välja ledamöter till Kammar-, oeconomie- och commerce-möterne uti
deputationen efter vanligheten, tretijotvå af R. o. A., äfvenledes Kammar-
Handels- och manufacturdeputationen 12, men då de förnum-och Handels¬
mit, at uti de andre stånden antalet blifvit ökat till 24 i den och manu-
förra och 12 i den sednare deputationen och R. o. A. vanli- tationerne.
gen plägade vara dubbelt så monga, så hade hrr electorerne
trodt sig böra hemställa, huruvida R. o. A. ville tillåta, at an¬
talet af R. o. A:s ledamöter äfven måtte ökas.
Hr Wadenstierna, Carl, påminte sig, at sistl. riks¬
dag en förstärkning af ledamöter skedde uti Kammaroeeono-
miedeputationen och äfven uti Handels- och manufacturdepu¬
tationen, ock som desse deputationer fördela sig i utskott,
den förra i fyra och den sednare uti tvänne, så tillstyrkte
han, at till Kammar-, oeconomie- och commercedeputationen
måtte väljas 48 och till Handels- och manufacturdeputatio¬
nen 24 ledamöter af R. o. A.
Gr. Levenhaupt: Bifaller R. o. A., at till desse bägge
deputationer väljas af R. o. A. efter vanligheten et proportio¬
nerat dubbelt antal af ledamöter emot de andre respective
ståndens ledamöter?
Detta besvarades med Ja.
2:do. Uplästes utdrag af protocollet ifrån Secrete Utskottet, Sorgekläder
dat. den 18 Julii, angående Bondeståndets begjäran at, efter- Ståndet6'
som förr vanligit varit, ståndets ledamöter vid den kongl,
begrafningen måtte blifva försedde med sorgekläder.
Secrete Utskottet tillstyrker bifall häruppå ock at till hvar¬
je sorgeklädning måtte utbetalas 300 d. k:rmt, som emotta-
gas a.f ståndets Taleman och genom honom samt deputerade,
1 Anteckning i marginalen: Just. d. 17 Augustii.
106 1771, juli 20. Begravningsceremoniel. Deputationer.
Begrafnings-
ceremo-
niellet.
Ang:de ca-
puträttig-
heten för
Ugglae-
famillen.
hvilke ståndet själf förordnar, ntdelas till ledamöterne.
Detta bifölls uppå skedd proposition.
3. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af den
17 Julii tillika med det ifrån Kongl. Maij :t ankomne ceremo-
niellet till den kongl, begrafningen, hvillket upplästes, och
hade R. o. A. dervid ingenting at påminna.
Allenast tillädes [uppå erhindran]1 af Frih. Ridder¬
stolpe, Fredr., då det upräknas, hvilka som skola följ a
Deras Kongl. Maij ders höga perssoner såsom uppvagtning,
öfverkammarherren näst efter cheferne af den kongl, lifvack-
ten, som uti ceremoniellet vid renskrifningen blifvit uteläm¬
nat.
4:to. Uplästes förteckning på de mål, som uti Urskillnings-
deputationen vid dess första sammanträde blifvit föredragne.
5 :to. Uppbröts och uplästes förteckning uppå de af hrr elec-
torerne valde R. o. A :s ledamöter uti
Landt- och sjömilitiaeoeconomiedeputationen,
Tulldeputationen,
Fiskeriedeputationen,
Protocollsdeputationen,
hvillka förteckningar finnas vid detta protocoll bilagde
(Bil. 12—15).
6:o. Företogs project till instruction för Tulldeputationen,
hvillken redan den 27 Julii blifvit hos R. o. A. upläst men då
lagd på bordet. Ock begjärtes nu proposition till bifall, hvill¬
ken gjordes och med Ja besvarades.
7 :o. Föredrogs och uplästes et af Hr Georg Gustaf Uggla
ingifvit memorial, hvaruti han anhåller, at R. o. A. ville sig till
afgjörande företaga Riddarehusdeputationens vid sistl. riks¬
dag författade och den 1 Febr. 1770 hos R. o. A. uppläste
men på bordet lagde betänkande angående capitisrättigheten
uti adelige ätten Uggla.
Hr Wadenstierna, Carl, med flere begjärte under¬
rättelse, om denne Hr Georg Gustaf Uggla voro vid innevaran¬
de riksdag ledamot af R. o. A.
Men som det befants, at han icke ägde säte och stämma,
så resolverades, at R. o. A. icke kunde antaga hans memorial
1 Konceptprotokollet.
Ätten Uggla. Tryckning av riksdagshandlingar. 107
utan ville afbida, till dess den, som nu för Ugglaefamillen
voro antecknad men på några dagar rest bort, återkommo till
staden, då han ägde tillfälle at blifva hörd ock R. o. A. sedan
ville sig denne sak till afgjörande företaga.
8:0. R. o. A. lät sig häruppå föreläsas en af SecreterarenSecret- Fougt
Hinr. Fougt såsom numera innehafvare af det Kongl. Boktryc- karen°Lange.
keriet ingifven skrift, hvaruti han erbjuder sig at för et mo¬
dererat pris af 6 öre k:rmt arket vilja försälja och trehund¬
rade exemplar at gratis utdelas alt hvad R. o. A. funno nödigt
at vilja låta trycka, om honom ensam tryckningen deraf skul¬
le ombetros; biläggandes Secreteraren Fougt Handels- och
manufacturdeputationens betänkande af d. 15 Julii 1766,
hvaruti tillstyrkes, at honom må lämnas rättighet framför
andre at till trycket befordra alla de handlingar och skrifter,
som på Riksens Ständers eller deras deputationers befallning
komma at af trycket utgå.
Äfvenledes uplästes Boktryckaren Johan Georg Langes an¬
sökning, hvaruti han erbjuder sig at äfven för 6 öre k:rmt
för arket sälja alt, hvad Riksens Ständer eller deras deputa-
tioner finna för godt at låta komma till allmänhetens kund¬
skap, om tryckningen deraf skulle honom i synnerhet förun¬
nas. Anförandes at vid sisth riksdag Secrete Utskottet till-
styrckt Riksens Ständer at detta hans anbud antaga.
Frih. Horn, Fredr.: Desse memorialer lära icke vara
komne gjenom remiss från Urskillningsdeputation till Riksens
Ständer och altså lärer R. o. A. eij vilja emot Riksdagsord¬
ningen och Urskillningsdeputations instruction sig med dem
befatta.
Flere herrar gjorde samma påminnelse och begjärte pro-
posistion.
Gref Levenhaupt: Finner R. o. A. för godt, at desse me¬
morialer, hvilka icke på behörigt sätt enligit Riksdagsordning¬
ens föreskrift och Urskillningsdeputations instruction till Rik¬
sens Ständer inkommit, eij kunna af R. o. A. antagas.
Detta besvarades med Ja.
9. Uplästes et af Hr Gerner, Jacob, ingifvit memorial, hvar- Gerners me-
uti han med flere skjäl söker Riksens Ständer föreställa ange- mSvenskam
lägenheten deraf at med all upmärksamhet och särskilltlandtbrukets
granskning efter rikets provinciers olika jordmåner och nä- Upande'
8—670435
108 1771, juli 20. Förslag om lantbruksdeputation.
rings belägenheter svenska landtbruket må uppmuntras, som
det hitintils skedt för svenske handels- och manufactur- samt
industrierörelser, ock tillstyrker, at till den ändan en särskillt
deputation af er far ne jordägare af alla stånd och så mycket
gjörligit är af alla provincer i riket må nu straxt vid riksdagens
början förordnas, som under namn af landtbruksdeputation
har at till Riksens Ständer inkomma såväl med utförlig berät¬
telse om de hinder, som i hvarje särskillt rikets province lig¬
ger landtbrukets drift och tillväxt i vägen, som med förslager
till deras häfvande (Bil. 4).
Hr Uggla, Leonh. Magn., fägnade sig deröfver, at en
värd ledamot velat leda Riksens Ständers omsorg på en sak,
så högst angelägen och nyttig för riket, ty utan brödfödan
måste våra näringar i alla andra delar aftijna och förgås.
Han antogo förslaget till en landtbruksdeputation så mycket
hällre, som han väl viste, at Kammaroeconomie- samt Han¬
dels- och manufacturdeputationerne hade så mycket at arbe¬
ta uti, så at de ägde föga rådrum at lämna någon omtanka,
sådan som erfordrades till detta ämne.
Frih. vonEssen: Visserligen behöfver landtbruket at up-
hjelpas, ty riket bör kunna föda sina invånare, om de öfrige
näringar skola äga bestånd. Men jag tror, at det icke hjel-
pes den vägen, som nu är föreslagen, gjenom en landtbruks¬
deputation, tvertom torde det gjöra mera uppehåll och hin¬
der uti sakernas utredande; Kammaroeconomiedeputation har
alltid haft detta till sin depertement, den är redan fördelt
uti fyra utskott; dela vij ännu hvart ämne emellan flera, så
blifver det omsider så styckat, at eij mera deruti kan arbe¬
tas i brist af tillgong på de handlingar som höra till uplys-
ning och hvilka på andra ställen skola nyttjas. På samma
grund kunde man dela Bergsdeputationen uti särskillte ut¬
skott för järn, för stål, mässing, koppar, svafvel, stenkål med
mera, men hvart skulle det omsider taga vägen. Jag finner en
sådan fördelning öfverflödig, onödig.
Gref Frölich instämde med Frih. von Essen, hälst han
hade sig bekant, at de andra stånden ökat antalet af sina
ledamöter uti Kammaroeconomiedeputation. Dessutom ökar
det utgifterne utan at skaffa den påsyftade nyttan, en ny be¬
tjäning skall antagas och lönas, husrum hyras, alla behof af
Förslag om lantbruksdeputation.
109
ljus, ved med det mera anskaffas.
Frih. Horn, Fredr., understödde äfven denna tankan
och föreslog at hällre öka antalet af Kammaroeconomiedepu-
lations ledamöter, om så skulle behöfvas. Landtbrukets upp¬
hjälpande bör vara denne deputations hufvudsakeligaste gjö-
romål, och derom kunde densamma ytterligare instrueras.
Hr Durietz, And. R u d.: At landtbruket bör soigneras
är ofelbart angelägit, ty födan är det första, man skall tänka
uppå. Altså må man med tacksamhet erkänna den värda le¬
damotens möda och afsigt, som gifvit oss et så nyttigt me¬
morial; men man kan eij utan skjäl fruckta, at den före-
slagne deputation eij gjör sådan nytta, som påsyftas. Utom
de redan anförde skjäl kan tilläggas, at det gifver anledning
till collision emellan Kammaroeconomiedeputation och den¬
ne nya, at de andre respective stånden någre eij äro så man¬
starke, at de kunna lämna ledamöter till någre flera depu-
tationer.
Hr Wadenstierna, Carl: Ehuru godt en sådan de¬
putation kunde uträtta, så medförer densamma dock flere
olägenheter, tillökning i kostnad, collision emellan Kammar-
oeconomie- och landtbruksdeputationen om stället, hvarest
saker skola afgjöras, angående handlingar, som på bägge stäl¬
len kunna behöfvas. Ifrån bägge deputationerne skulle be-
tänkanden uti en och samma sak kunna till plena inkomma,
olika uti sina tillstyrkande, som ökade riksdagsarbetet in ple-
nis. Altså voro bäst, at Kammaroeconomiedeputationen nu
som förr skjöter desse ärender ock at sådant densamma uti
instruction ålägges såsom dess hufvudsakeligaste arbete.
Hr Pe ehlin; Det nödvändigaste för oss är ofelbart at
tänka uppå, huru landet må blifva skjött och uppodlat, altså
är inrättningen af en sådan deputation det nyttigaste Riksens
Ständer kunna företaga. De olägenheter, som häremot blifvit
anförde, uppväga visserligen icke nyttan. Ingen fara ligger
uti at inrätta en ny deputation; när det behöfts, hafva Rik¬
sens Ständer eij haft betänkande deruti. Det är eij utan at
ju Kammaroeconomiedeputationen alle riksdagar varit om¬
tänkt at arbeta uti denne dem anförtrodde grenen men flere
andre ärender, som der skola skjötas, häfver väl varit orsa¬
ken, at ännu icke de största hinder emot landtculturens up-
110 1771, juli 20. Förslag om lantbruksdeputation.
komst blifvit borttagne. Desse bör förnämligast vara denne
deputationens gjöromål at uppsöka och at föreslå, huru de
måga undanrödjas, at projectera författningar, som kunna
tjena till åkerbrukets lättande. Månge af R. o. A. såväl som
de andre stånden äro ledige, så at tillgång på ledamöter eij
bör tryta; när förfarne landthushållare af R. o. A. samt Bon¬
deståndet väljas dertill ifrån särskillte landsorter i riket, så
utgjöra de hufvudsakeligen, hvad deputationen kan behöfva
för at skaffa med arbetet uti deputationen den önskade nyt¬
tan. I flere tider hafva Riksens Ständer sträckt sin besynner¬
ligaste omvårdnad på handel, manufacturer, konster och
slögd. Landtmannen har under alt detta glömd och hjelplös
lämnad fått sucka under tvång och flere tryckande motgång¬
ar. Hvillken hugnad skulle det icke blifva för allmänheten
vid en befarad spannmålsbrist ock för jordbrukarn at under
sitt tunga arbete få se, det Riksens Ständer nu vilja vårda sig
om åkerbruket. Denne hugnad voro redan nog, om deputatio¬
nen för denne gången eij skulle uträtta mera, och lönte rike-
ligen kostnaden, om allenast menigheten landtmannen här¬
igenom fingo hopp om en lättare framtid.
Den befarade collision emellan Kammaroeconomie- och
landtbruksdeputation förebygges snart, om i alla mål, der en
sådan kunde existera, bägge deputationerne hafva samman¬
träde. Uppå sådana skjäl tillstyrkte Hr Pechlin, at memo¬
rialet skulle bifallas.
Hr Gerner, Jacob: Jag begjärte, då mitt memorial sist
upplästes, at det måtte läggas på bordet, efter mig tycktes,
at alla eij hade tillfälle så noga fatta dess innehåll, som jag
önskade; ock ville gjerna, at enhvar måtte tänka närmare
deruppå. Som jag hördt, at åtskillige finna svårigheter vid
den projecterade deputationen, så voro väl, om memorialet än
en gong finge uppläsas, då jag förmodar, at tvifvelsmålen
skola förfalla.
Hr W a c h s c h 1 a g e r, Gust., förenade sig med Hr Ger¬
ner och trodde, at om memorialet blefve uppläst, så skulle
man om nyttan af en landtbruksdeputation få närmare öfver¬
tygelse. Det vore eij ovanligit, at Ständer, enär så behöfdes,
förordnade nya deputationer, altså kunde en åkerbruksdepu-
tation äfven äga rum.
Förslag om lantbruksdeputation.
lil
Frih. Cederhielm, Josias: Ingen lärer vara, som ic¬
ke är öfvertygad, huru högst nödigt för oss vara vill, at åker¬
bruket blifver uppmuntrat och landsculturen understödd; äga
vij eij födan innom oss, så förmoda vij förgjäfves at kunna
länge behålla arbetarne vid manufacturer, fabriquer, handt-
värkerier och konster hos oss. När Riksens Ständer först
inrättade manufacturfonden, som då kallades landthjelpen,
sades med uttryckeliga ord, at den först skulle användas till
fabriquers, konsters och rörelsers i stånd sättjande, sedan
till upphjelpande för landtbruket; alt sedan 1727 hafva de
förre njutit deraf ansenligen, men det sednare har alt hitin¬
till förgjäfves väntat uppå at dess tour skulle komma. Nu
tyckes tiden vara inne, sedan fabriquer och konster någor¬
lunda hos oss fått rota sig. R. o. A., som ofelbart äger en bety¬
dande andel uti svenska jorden, kan eij annat än häruti del¬
taga. Men om ock denne deputation ingenting skulle kunna vär¬
ka i sin början, så är dock idéen så populaire och öfverens¬
stämmande med det tankesätt, som bör vara hos en fri nation,
at jag eij kan öfvergifva densamma. Hvad är mera populairt
än at genom denne deputations inrättande gifva en glad dag åt
landtbruket, plöjaren suckar då eij mer efter säd, när han
väntar hjälp. Det blifver visserligen för alla gladt at under
en ny Konung, hvars stora egenskaper förnya nationens hopp
om en ny trefnad, få en ny utsickt, som låfvar oss födan och
uppehälle. At vinna detta är det vist icke värdt at se på li¬
tet arfvode för en notarius och cancellist.
Det har väl varit et ämne för Kammaroeconomiedeputa-
tionen, men hittills hafva vij eij fått något hufvudsakeligit
derom ifrån den deputationen; altså behöfva vij eij vänta
längre derefter utan måge väl gå in uti at en landtbruksde-
putation förordnas.
Hr Blix förklarade sig alldeles nöjd med en sådan depu¬
tation; det förbehölt han dermed, at de betänkan den, som der¬
ifrån inkomma, eij måtte blifva liggande oafgjorde.
Gref Levenhaupt gjorde nu proposition: Bifaller
R. o. A., at en deputation till landtbrukets upphjelpande på
sätt, som Hr Gerners memorial föreslår, bestående af vanligt
antal ledamöter af alla fyra stånden, må varda förordnad?
Proposition besvarades med Ja.
112 1771, juli 20—26. De licentierade riksråden.
Äng:de siste 10. Upplästes et af Hr Klingsporr, Christ. Joachim, ingif-
lice'nUer?de memorial, hvaruti han föreställer uti en liflig målning,
Herrar Rik-huruledes inbördes misstroende och deraf följande osämja i
sens Råd. fjere rjksiu-0ppen) så at de till allmänt bästa ländan¬
de författningar, som blifvit vidtagne, ofta eij vunnit den öns¬
kade värkan. Rikets tillstånd och samtelige medborgares be¬
lägenhet fordrade at häremot söka bot, innan det onda mera
tilltager. Tiden dertill voro numera lämpeligast, då en stor
och milld Konung träder på svenska trohnen, som visar så
mycken nådig håg och nit at qväfva all oenighet medborgare
emellan och at återställa förtroendet. Hr Klingspor anser för
hvar svensk mans skylldighet at dertill bidraga och föreslår
såsom en början till förening, at de Hrr Riksens Råd, som
sistl. riksdag gingo utur Kongl. Maij :ts Rådkammare, måtte
uti Riksens Ständers förtroende återställas ock, så fort som
någon ledighet i Rådet sig yppade, träda alt efter data af de¬
ras kallelsebref till rådsembetet igen. I följe hvaraf tvänne
de ällste genast skulle komma at inträda i stället för Hr Riks¬
rådet och Generalgouverneuren Grefve Löven, hvars ållder och
sjuklighet eij tillåto honom at rådslagen bivista, ock uti den
vacance, som sig yppat gjenom afl. Hr Riksrådet Baron Ham-
milton.
Häruppå begjärtes proposition, hvillken gjenast blef gjord
till bifall på memorialet och med Ja besvarades.
Hr L inderstett, Erich, hemställte, om icke genom
deputerade ifrån Riksens Ständer detta borde Hrr Riksens
Råd notificeras. Han påminte sig, at så skedt med Hr Riks¬
rådet och öfverstemarskallken Frih. Åkerhielm.
Gref Levenhaupt: Vanligen går det gjenom underdå¬
nig skrifvelse till Kongl. Maij :t ifrån R[iksen]s St:r, som se¬
dan expedierar nådige bref derom till enhvar af desse her¬
rar. Och är väl bäst at låta förblifva vid det vanliga sättet
såsom bäst ordenteligit, då det kommer ifrån Kongl. Maij :t.
Häruti instämde ganska monga af R. o. A., så at all ytterli¬
gare ventilation afstadnade och bifallet påskrefs det upläste
memorialet, som gjenast af gick till de andre stånden.
11. Gref Levenhaupt anmälte, at Hr Rådmannen Hoch-
schildt, som ifrån italienskan öfversatt en välskrefven trac-
tat om straff och belöning, hade deraf öfverlämnat ett antal
Hochschild. Nordencrantz.
113
exemplar, om R. o. A:s hrr ledamöter skulle behaga dem kjö-
pa, hvart exemplar för 6 d. k:rmt.
Hr Wadenstierna, Carl, intygade, at han med nöje
genomläst denne afhandling, som ägde mycket värde så i an¬
seende till sättet, uppå hvilket aucthor afhandlat sitt ämne,
som den lyckliga och goda öfversättningen.
R. o. A. befalte, at exemplaren nästa plenum skulle vara till
hands, på det enhvar, som behagade, måtte få tillfälle at
kjöpa.
Häruppå åtskilljdes R. o. A. kl. 1/2 till 1.
År 1771 den 26 Ju lii. 1
Fredag.
Plenum kl. 10 förmiddagen.
Närvarande Hr Baron och Landtm. Axel Gabr. Leijonhuf¬
vud.
R. o. A. intogo sina ställen och protocollet för den 4 Julii
justerades.
Anmältes, emottogs och infördes en deputation från Borga¬
reståndet, 16 perssoner. Borgmästaren Sundblad, som för¬
de ordet, anmälte Borgareståndets hörsamma hälsning och
at ståndet låtit hos sig förekomma angående de i Norköping
sisth riksdag licentierade Hrr Riksens Råd samt tagit det be¬
slut, at i anseende till de numera uppdagade omständighe¬
ter desse herrar måge återställas i det dem på et ömmande
sätt frångångne Riksens Ständers förtroende, så at de tvänne
ällste af dem komma at intaga de tvänne nu ledige rum uti
Kongl. Maij :ts Rådkammare och de öfrige uti samma ordning,
så fort ledigheter sig yppa.
Äfvenledes hade Borgareståndet förehaft Borgmästaren och
Riksdagsmannen från Borås Tollstorps memorial angående
at Hr Commercerådet Nordencrantz måtte af Riksens Stän¬
der anmodas at fortsätta sitt redan i några delar på trycket
utgifne värk Bekymmerslösa stunders menlösa tidsfördrif kal¬
lat. Ock detsamma bifallit, hvillket Borgareståndet till bifall
hos R. o. A. äfven recommenderade.
1 Anteckning i marginalen: Just. d. 21 Aug.
Deputation
från Bor¬
gareståndet.
114 1771, juli 26. De licentierade riksråden.
Deputation afträdde, ledsagad efter vanligheten.
I anledning häraf föreställtes, at en deputation ifrån R. o. A.
måtte afgå med R. o. A:s beslut om de licentierade Hrr Rik¬
sens [Råd]1 till de andre respective stånden.
Hvillket bifölls.
Följande herrar utnämndes altså och afgingo.
Gr. Creutz, Lorentz Wilh.,
Frih. von Strokirck,
Frih. Bielke,
Hr Soop,
Hr Boije,
Hr Klingsporr,
Hr Pfeiff,
Hr Woltemat,
Hr Carplan,
Hr Kröningssvärd,
Hr Ulfsparre,
Hr Fittinghoff,
Hr Hiulhammar,
Hr Tersmeden,
Frih. Grönhagen,
Hr Lagersvärd.
Hr Billberg påminte, at protocolls justering uti plenis
togo bort mycken tid till öfverläggning uti angelägnare mål,
och hemstälte, om icke Hr Burenschölds memorial, som fö¬
reslår till protocollsjustering plena om eftermiddagarna, kun¬
de bifallas.
Hr Baron och Landtm låfvade, at detta memorial skulle
blifva R. o. A. föredragit.
4:to. Upplästes författning ifrån Urskillningsdeputation af
förteckningen uppå de der upptagne och afslagne ansökning¬
ar ifrån n:o 7 till och med n :o 34.
Hr Marchs von Wurtenberg erhindrade, at et Bor¬
gareståndets extractum protocolli voro inkommit med an¬
märkning öfver det at Hrr Riksens Råd icke gifvit Riksens
Ständer i tid tillkänna den termin, som af Kongl. Maij :t till
Högsahl. Hans Maij :ts Konung Adolph Fredrichs begrafning
1 Konceptprotokollet.
Kungl, begravningen. Kröningen.
115
blifvit utsatt, ock begjärte, at det såsom angelägit måtte
blifva företagit. Det voro redan i allmänheten bekant och han
förbehölt sig at deröfver få säga sin tanka.
Hr Baron och Landtm, förklarade, at det i sinom tid
skulle förekomma. Nu voro åtskilliga extracta protocolli ifrån
Secrete Utskottet inkomna, hvilka eij borde upskjutas.
5. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af den
25 Julii, hvaruti förmäles, det Kongl. Maij :t gjenom utdrag
af protocollet, hållit uti Rådkammaren den 22 nästföregående,
tillkänna gifvit, at Kongl. Maij :t i nåder beslutit, det den
kongl, kröningen måtte skje i Stockholm och at Kongl.
Maij :t framdeles ville i nåder tillkjänna gifva tiden, som
dertill kan utsättas. Förklarandes sig Secrete Utskottet icke
hafva något vid detta Kongl. Maij :ts nådiga yttrande at på¬
minna.
R. o. A. biföll uppå skedd proposition Secrete Utskottets för¬
klarade tanka.
6. Ankom, anmältes, emottogs och infördes på vanligt sätt
en deputation från Prästeståndet, 10 perssoner.
Biskoppen i Calmar Hr Doctor Schröder, som förde or¬
det, anmält [e] med samma ord som Borgareståndets depu¬
terade, at Prästeståndet återstält de vid 1769 års riksdag li-
centierade Hrr Riksens Råd uti Riksens Ständers förtroende.
Deputationen afträdde ledsagad på vanligit sätt.
7. Likaledes anmältes, emottogs och infördes gjenast här¬
efter en deputation från Bondeståndet, 16 perssoner, anförd
af Sven Håkansson ifrån Jönköpings låhn, som gaf
tillkänna, at Bondeståndet bifallit i anledning af Hr Gene¬
ralmajor Klingsporres memorial, at de 1769 licentierade Hrr
Riksens Råd måtte återfå Riksens Ständers förtroende, de
tvänne ällste nu inträda i Rådet gjenast till besättjande af de
ledige ställen och de öfrige i ordning, altsom ledigheter sig
yppade.
Äfvenledes hade Bondeståndet förehaft Borgmästaren
Tollstorps memorial angående fortsättningen af Hr Commer¬
ce [rådet] Nordencrantz arbete Bekymmerslösa stunders men¬
lösa tidsfördrif ock desamma på lika sätt som Borgareståndet
bifallit.
Deputation afträdde.
Ang:de
kröningen.
Deputation
från Präste¬
ståndet.
Deputation
från Bonde¬
ståndet.
116 1771, juli 26.
Spannmålsbrist.
Secrete
Utsk:s extr.
prot. ang:de
befarad
spanmåls-
brist
8:o. Företogs och uplästes extractum protocolli ifrån Se¬
crete Utskottet, daterat den 22 Julii sistl., af innehåll at Kongl.
Maij :t gjenom utdrag af rådsprotocollet lämnat Secrete Utskot¬
tet del såväl af den i afseende på befarad spanmålsbrist till¬
förordnade beredningens som Kongl. Commercecollegii under¬
dånige skrifvelser angående flere anledningar, som synas före¬
båda en allmän brist på brödfödan för nästkommande års bör¬
jan, hvarvid Kongl. Maij :t i nåder förklarat sig likväl icke kun¬
na ingå uti hvad Commercecollegio föreslagit angående me¬
del till at förebygga en sådan brist, såvida författningarne
ligga deremot.
Sedan Secrete Utskottet förklarat sig icke finna någre för¬
fattningar kunna ligga Kongl. Maij :t i vägen at yttra sig om
sättet, huru de föreslagne medel till afböjande af en sådan
landets olycka måtte värkställas, hvarföre ock Secrete Ut¬
skottet anhållit om Kongl. Maij :ts närmare nådiga tanka här¬
uti, så har Kongl. Maij :t i nåder täckts ingå uti ömaste öf¬
verläggning om detta angelägna ämne, såväl huru spanmål
måtte utifrån införskaffas som ock hvad som kunde bidraga
till dess besparing.
Men som hvad utrikes spanmålstillförslen angår Commer-
cecollegium ännu icke inkommit med det, som uppå de hand¬
landes utlåtande beror, så har Secrete Utskottet icke kunnat
fullkomligen samla sina tankar öfver detta ämne uti hela sin
vidd utan förbehåller sig at framdeles få dermed inkomma.
Hvad åter angår hushållningen med den inrikes varande
spannemålen, hvarvid bränvinsbränningen är af mycken be-
tydelighet, så ifall Riksens Ständer skulle vilja alldeles för¬
bjuda eller inskränka densamma, blefvo värkställigheten af
et sådant förbud om eij alldeles omöjelig, dock förknippad
med så monga illusioner och besvärligheter, at den aflupo till
största delen frucktlöst, hvarförutan kronan derigenom äf¬
ven kommo at förlora en betydande del af sin inkomst; Se¬
crete Utskottet förklarar sig altså icke kunna tillstyrka något
sådant förbud. Men at väcka allmänhetens omtanka för egen
bärgning och sparsam hushållning med spannmål är Secrete
Utskottet af den tankan, at Riksens Ständer i underdånighet
hos Kongl. Maij :t anhålla, det täcktes Kongl. Maij :t nu, som i
början af detta år skedt, förständiga samtelige rikets inbyg¬
Spannmålsbrist. Brännvinsbränning.
117
gare at, ehuruväl för anförde skjäl intet bränvinsförbud el¬
ler inskränkning kan vidtagas, närvarande liknelse till miss¬
växt i åtskillige provincer och de utom riket ännu varande
krig och flere svårigheter likväl fordra, det hvar ock en för
sig så hushållar med innevarande års förväntande gröda, at
derigenom hungersnöd må förekommas.
Hr Klingsporre, Christ. Joach.: Denne Secrete
Utskottets omtanka är berömmelig; men jag fruktar på longt
när eij tillräckelig, så länge spannmålen så öfverflödigt får
användas till brännvin. Ty ingen ser efter annat än sin vinst,
frugtar jag, ock der den kan tagas, frågar den, som äger råd
dertill, icke efter sin fattige medborgares skada. Om Secrete
Utskottet eij gjenom säkre raporter kan få veta, at et tillräcke-
ligit förråd af spanmål kan till lifsuppehälle vara at tillgå, så
måste bränvinet meo voto bort, ty bröd är det första, vij sko¬
la hafva, utom det kunna hvarken näringar eller rörelser be¬
stå.
Hr C a r p 1 a n, Carl Ephraim, förklarade sig nöjd med
Secrete Utskottets extractum protocolli, allenast at der utsät-
tes, då det talas om förbud emot brännvinsbränningen, at
Riksens Ständer nu eij kunde det tillstyrka. Ock voro eij
utur vägen, om jämte den varning, Kongl. Maij :t i nåder täc¬
kes läte utfärda, äfven uppmuntran kunde tagas af flere or¬
ters exempel, som förenat sig om besparing af säd.
Frih. Cederhielm, Josias: Bränvin är för Riksens
Ständer eij nytt ämne at tala om, hvar riksdag tror jag, at
det varit på bane, ibland at förbjudas ibland at lämnas fritt.
Bägge delarne hafva skedt efter omständigheterne och af för-
farenheten bör man vara nog upplyst at eij mera misstaga sig
på effecten af det ena och andra. Jag har svårt at förena
uti Secrete Utskottets extractum protocolli den idéen, at inga
författningar kunna ligga Kongl. Maij :t i vägen, då medel
skola föreslås till afböjande af en befarad sädesbrist, och det
efterföljande, då Secrete Utskottet inga skjäl finner at styr¬
ka till förbud emot den så mycken spanmål ödande brenvins-
bränningen. Skulle detta sednare vara infördt af menagement,
så är det icke sådant språk, som lagstiftare och magtägande
Ständer böra bruka. Rådkammaren och landshöfdingarne
kunna gå varliga, när de vilja förmå medborgare at inskrän-
118 1771, juli 26. Spannmålsbrist. Brännvinsbränning.
ka eller aflägga något, som författningarne tillåta; men lag¬
stiftaren bör tala kort och betydeligt. Skola Riksens Ständer
rådfråga sig hos menigheten öfver sine till tagande beslut, så
frucktar jag, at den torde omsider vilja uphäfva sig till lag¬
stiftare, den synes vara redan nog hågad dertill. Det är altså
eij en lagstiftares styl at säga förut, det man icke tänker
uppå at förbjuda brån vinet, derigenom bindas händerne, så
at om man sedan skulle af högsta nöd tvingas at tänka på
et förbud emot bränvins consumtion och tillvärkningen, så är
det eij mera uti vår magt som Ständer at revocera, hvad som
blifvit stadgat om tillåtelsen.
Det skjälet, at kronans inkomst fordrar tillåtelse at brän¬
na bränvin, håller eij eller strek; kronan vinner uti accise
med mera några tunnor gulld, men när man betänker, at för
hvar tunna spanmål, sorn utrikes ifrån inkommer, går utur ri¬
ket ungefärligen 2 rd., som alldrig kommer tillbakars, at i
det minsta 3 till 400 000 tunnor spanmål per medium tagit
årligen hit införas utifrån ock at största delen af den utrikes
säden supes upp i bränvin, så blifver rikets förlust hvarje år
uti contante penningar ögonskenlig.
Jag finner icke Ständer värdigt at1 för den provenu, stats-
cassan kan hafva, då vij tillåta undersåtare at emot en be-
vilning få med värkelig förlust af rikets reele penningestock
kjöpa sig öfverflödsvaror af utlänningen, som alldrig annat
kan än leda till nationens förderf. Vinsten är derföre icke
svarande emot förlusten, växelcoursen, som gjenom de dryga
remisser, vij måste gjöra för utländsk spannmål, eij annat
kan än hållas i sin högd, ökar detta för nationen känbara
onda; den tid torde altså komma, at ett förbud emot brän-
vinsbränningen eij står at undvika. Derföre blifver nödigt sät¬
ta denne expedition i sådane termer, at i en dylik händelse
Riksens Ständer icke måge vara bundne genom något antici-
perat beslut, at häruti procedera efter omständigheterne, och
det är hvad jag egenteligen med mina anmärkningar påsyf-
tadt.
Hr von Nackreij: Meningen med den projecterade
Kongl. Maij :ts nådige varning lärer icke vara at binda hän-
1 I konceptprotokollet ursprungligen: . . . at hägna en författning för
den provenu
Spannmålsbrist. Brännvinsbränning.
119
derne på Riksens Ständer framdeles, ty oeconomiska lagar
böra och kunna efter mitt begrep förändras, alt som nya om¬
ständigheter fordra det. Likväl är det uti sin ordning, at icke
händerne bindas på lagstiftande magten genom några förut
publicerade löften. Jag är altså gjerna af den tankan, at
publication eij må innehålla annat än en varning; skjäl till
denne varning ligger för allas ögon, hurudan vår årsväxt kan
blifva är ännu mycket ovisst, men då vij i höst efter berg-
ningen närmare kunna få veta det, blifver rätta tiden för
Riksens Ständer at determinera, huru med vårt spanmåls-
•förråd hushållas bör, ock efter som då calculen visar sig tror
jag, at Riksens Ständer måge taga deras beslut angående
bränvinsbränningen och dess consumtion utan at någon an-
terieur declaration bör kunna ligga i vägen.
Hr Billberg gillade, hvad Secrete Utskottet tillstyrkt,
hela extractum protocolli innehåller icke något determinerat
beslut emot at bränvinsbränningen eij må förbjudas fram¬
deles utan allenast at et sådant förbud hittils eij pröfvas nö¬
digt. Et sådant förbud gagnar eij eller, men skulle uti pu¬
blication gifvas anledning at vänta något sådant, blefvo det en¬
dast en uppmuntran för hvar ock en, som ville bränna brän¬
vin, at nu börja genast med at slösa bort säd deruti. Förre
tiders förfarenhet lärer oss nogsamt, hvad sådana ryclcten
värka. Med mycket skjäl har Secrete Utskottet velat före¬
komma et sådant ondt. Om öfver förbud emot bränvin kun¬
de hållas hand, så at det efterlefves, visserligen gjorde det
nytta; men nu tjenar det endast at rikta den mindre krono-
betj eningen och upsyningsmän. Lurendräjare draga profiten
deraf, lika mycket tillvärkas af den varan och det med för¬
lust af mera säd. Secrete Utskottets extractum protocolli må
derföre bifallas; det enda, som kunde förbehållas, voro för¬
bud emot bränvinsbränningen i småstäderne, ty der brännes
utan ordning, utan tillsyn omåtteligen. Carlscrona till exem¬
pel betalar till kronan bränvinsaccis för ongefärligen 600 tun¬
nor spannmål men med säkerhet kan man väl säja, at årligen
6000 :de tunnor förvandlas till bränvin.
Frih. Reuterholm: Tillåtelsen att bränna bränvin ökar
mindre växelcoursen, än man vill förmena. Hvad af öfverflö-
det i bränvin skulle minskas, det tager man igen uti öfver-
120 1771, juli 26. Spannmålsbrist. Brännvinsbränning.
flödigare förtäring af andre saker, som utifrån till oss föras,
i viner och flere främmande liqueurer, så at nationelle utgif¬
ten blifver alltid lika dryg.
Icke bör bränvinsbränningen vara tillåten endast för den
inkomst, kronan deraf äger, det kan blifva et biskjäl. Men
då vij äro fullmägtige för nationen, tillhör det oss at rätta oss
efter nationens lynne, så länge nöden eij tvingar oss at gå
derifrån. Ännu kjenne vij eij fullkomligt, hurudan tillgången
på spanmål kan vara, ock dessförinnan får man eij hota lan¬
det med en tillstundande nöd. Varningen är derföre nu till-
räckelig, sådan som Secrete Utskottet densamma föreslagit,
och äfvenväl nyttig men bör så ställas, at om framdeles skul¬
le behöfvas, den eij må ligga i vägen för et förbud emot
bränvinsbränningen.
Frih. von Essen påstod det skjälet vara ganska godt, at
staten genom ett bränvinsförbud skulle förlora i sin inkomst,
ty fast man eij får kjöpa af kronan den rättigheten at, som
det säges, gjöra allmän skada, så sker skadan gjenom brän¬
ning i hemlighet likaväl men kronan förlorar 12 tunnor gulld
årlig inkomst, hvilket uti vårt nuvarande tillstånd och sta¬
tens behof är en betydelig summa, som eij så lätt kan erhål¬
las genom någon annan bevilning.
Den expression uti kundgjörelsen, at till något brän¬
vinsförbud eij finnes skjäl, kan icke binda händerne på Rik¬
sens Ständer, om framdeles nöden skulle äska et sådant. Men
i förtid at gifva menigheten anledning at vänta et sådant
skulle eij värka annat än et otidigt slöserie med spanmålen
nu förut, som Frih. von Essen och voro af den tankan lika
med Hr Billberg och flere, at förbud emot bränvinsbränning¬
en eller dess inskränkning värkade mera skada än nytta. Det
voro eij af egit interesse, som han avancerade denne sin me¬
ning, ty han hade på sin egendom ingen sådan näring, utan
af öfvertygelse tillstyrkte, at declarationen om besparingen
med spanmål och den liknelse till sädesbrist måtte blifva så¬
dan, som den af Secrete Utskottet är projecterad.
Hr Schönberg: Kunde et förbud emot bränvinsbrän-
ning eller inskränkning deruti kunna vinna respective stån¬
dens bifall, så funno han för sin del mycken nytta dermed.
Men då torde gå longsamt och svårt igjenom, rycktet åter
Spannmålsbrist. Brännvinsbränning.
121
om hvad som kan vara tillärnat snart sprider sig ut, så vär¬
kar det eij annat än at de, som tro sig vara omtänksamma
hushållare, genast sätta till med bränvinsbränningen at skaf¬
fa sig deraf förråd. Den minsta anledning för allmänheten
at framdeles vänta et sådant brån vinsförbud gjör samma vär¬
kan. Derföre blifver angelägit at uti Expeditionsdeputatio-
nen orden jämkas, så at hvarken Riksens Ständer binda sig
händerne framdeles eller någon anledning lämnas till et för¬
väntat bränvinsförbud.
Hr Carplans tilläggning, at uti Kongl. Maij :ts nådige kund-
gjörelse äfven må förklaras nådigt nöje öfver de landsorter,
som förenat sig angående hushållningen med spannemålen,
ock at de öfrige måtte till samma nyttiga steg upmuntras,
fant Hr Schönberg ganska nyttigt ock biföll detsamma.
Frih. Grönhagen conformerade sig med Hr Schönberg.
Gref Creutz, J o h. G a b r., medgaf, at en sådan föreställ¬
ning, som Secrete Utskottet föreslagit, voro angelägen uti nu¬
varande omständigheter likasom förbud emot bränvinsbrän¬
ningen icke kunde skada, när angelägenheten det fordrade;
men at Riksens Ständer skulle tillstyrka Kongl. Maij :t at uti
sin nådiga declaration gifva tillkjenna, det ännu icke något
förbud emot bränvinsbränningen ägde rum, ville Grefve
Creutz eij antaga utan påstod, at orden måtte blifva sådane,
som Secrete Utskottet dem projecterat utan tilläggning af det
ordet nu. Äfven trodde han, at den uppmuntran, som kunde
gjöras af sådane landsorters exempel, hvillka förenat sig om
at hushålla med spannemålen, icke gjorde något till saken i
denna föreställning utan snarare skulle afskräma de fläste,
som frucktade at genom sådane öfverenskommelser, hvilka
de trodde icke kunna häfvas, sedan konung och Ständer dem
gillat, binda sig händerne för alltid at få bränna bränvin af
sin säd.
Frih. Sparre, Carl: Desse öfverenskommelser äro alle
frivillige, ingångne för innevarande tid ock, ehuru Kongl.
Maij :t dem ratificerat, likväl alle gjorde med det förbehåll
at kunna uphäfvas, när ortens invånare sådant funno för
godt. Lägges denne uppmuntran af betygat Kongl. Maij :ts nå¬
dige välbehag öfver sådane föreningar och den nytta, de med
sig fördt, till hvad Secrete Utskottet föreslagit, så hjälper det
122 1771, juli 26. Spannmålsbrist. Brännvinsbränning.
saken, så at Riksens Ständer framdeles eij torde behöfva skrida
till något förbud. Meningen af Secrete Utskottets extractum
protocolli är ofelbart at förekomma rycktet om et befarat för¬
bud, hvilket kunde allena gjöra tillfyllest at medtaga vårt
lilla spanmålsförråd, innan vij ännu veta, hvad vij kunna
erhålla utrikes ifrån och hvad egen skjörd i år kan gifva.
Om Hr Generalen Baron Sparre hade varit lycklig nog at uti
det honom anförtrodde låhn förmå inbyggarna at ingå någon
förening, voro icke det genom hans influence skedt, utan at
man derföre hade at tacka deras egen förnuftiga omtanka
och ömhet för fattige medborgares conservation. Hvad som
hade kunnat uträttas voro gjordt genom vänlige föreställning¬
ar af egen fri vilja och icke med tvång. Om konung och Stän¬
der deröfver förklara sitt välbehag, skadar det visserligen icke,
än mindre at der införes, det Riksens Ständer icke äro
sinnade at förbjuda br än vinsbränningen, men tvärtom händer
annars, at den enfalldige menigheten faller på den tankan,
at man vill taga ifrån honom hans rättighet at efter behag
disponera sin egendom, ock i en sådan inbillning kan lätte¬
ligen skje, at de föreningar, som redan äro ingångne, efter
de alla äro frivillige, åter uphäfvas.
Frih. von Essen åstundade, at Secrete Utskottets ytt¬
rande om .förbud emot bränvinsbränningen måtte förblifva
sådant, som det vore författadt. Kommo det ordet nu dit,
så at meningen blifver, det Riksens Ständer eij finna något
skjäl at nu tillstyrka et sådant förbud, så tager allmänheten
ombrage för en framtid och der brännes tillreds stora lager af
bränvin; låt oss skynda och bränna tillreds, medan man har
låf dertill, heter det. Skulle sådane bedröfvelige omständighe¬
ter sig framdeles yppa, at brödfödan eij blifver tillräckelig
öfver vintern utan förbud emot bränvinsbränningen, så kan
ingenting hindra Riksens Ständer at bevilja det; i en sådan
händelse har menigheten nog öfvertygelsen i hand om nödvän¬
digheten af et sådant förbud.
Den projecterade tilläggningen, som med låf ord skulle om¬
röra de föreningar, vissa landsorter ingått till besparing af
säd, trodde Frih. von Essen icke gjöra någon nytta. Hvad
de ingått har skett i afseende på egit väl och båtnad. När and¬
re få öfvertygelse, at omständigheterne i orten fordra det, äro
Spannmålsbrist. Brännvinsbränning.
123
de nog villige att gjöra detsamma; vinst men eij beröm tor¬
de snarast läcka dem. Låta saken blifva sådan, som den är,
trodde han vara [bäst?]; när enhvar välmenande gjör sitt till
at befordra besparing, blifver ändamålet snarast vunnit.
Frih. Sparre, Carl, medgaf, at det ordet nu kunde gå
ut, men påstod, at om intet något infördes till förklarande
af välbehag öfver de ingångne föreningar, så kunde han för¬
säkra, at ingen af dem ägde bestånd till årets slut. Hvillket
skulle blifva så mycket större skada, som det kostat otrolig
möda och arbete at kunna förmå inbyggarne dertill.
Frih. Grönhagen förklarade sig nöjd, at tilläggningen
måtte gjöras, hvaruti Kongl. Maij :t förklarar nådigt välbehag
öfver de ingång [n]e föreningar, allenast den ställes uti de var¬
samma ordasätt, at den tjenar till uppmuntran för inbyggar¬
ne men eij till beröm allena för dem, som sökt förmå inbyg¬
garne dertill.
Hr Schönberg conformerade sig och tillstyrkte detsam¬
ma.
Frih. Reuterholm, Gustaf, hade ingenting at påmin¬
na vid Secrete Utskottets extractum protocolli at det kunde
bifallas. Men tilläggningen trodde han föga värka uti den öf¬
vertygelse, hvar landsort redan fattadt om sättet at hushålla
med spanmåln, snarare torde det tydas till et åstundat beröm
för vissa, hvillket skulle gjöra en contraire och obehagelig
effect, i synnerhet om desse föreningar med någon slags tvång
blifvit åstadkomne.
Frih. Horn, Fredr.: Efter det synes som Högl. R. o. A.
lärer förena sig om at bifalla Secrete Utskottets extractum
protocolli, så vill jag endast förklara min mening instämma
med Frih. von Essen, at icke det ordet nu tillägges. Uti oecon-
nomicis kan ingen författning ligga Riksens Ständer i vägen
at förordna, hvad efter omständigheterne nyttigast och gag-
neligast är. Hvad åter angår at Kongl. Maij :t täcktes förkla¬
ra sitt nådiga välbehag öfver de föreningar, som i flere lands¬
orter blifvit gjorde om besparing af spannmål, så tillstyrker
jag den och förväntar af densamma en önskelig värkan. De
herrar ocb män, som härtill bidragit, förtj enar visserligen
beröm och tacksäijelse af hvar redlig medborgare. De begjära
det likväl icke, ty deras afsigt har endast varit at tjena fä-
9—670435
124 1771, juli 26. Spannmålsbrist. Brännvinsbränning,
derneslandet.
Jag kan alldrig föreställa mig, at någon embetsman varit
så ovis ock i desse critiske tider brukat tvång at förmå sina
landsmän till någon sådan förening, då allmänheten fått en
vana at ropa öfver embetsmannavåld utan at skillja den rätt¬
visa, den skickeliga, ifrån den orätrådiga, den egennytta, den
själfmyndige, ock i mina tanka gjör största våld och orätt
emot en nyttig och respectable corps, som upoffrar sin tid,
sine krafter och sitt lif till fäderneslandets och medborgares
tjänst utan annan belöning än armod ock dertill nu en long
tid bort åt endast försmädelse.
Hr von Nackreij: Då nöd hotar landet, är visserligen
berömligt gjordt af hvar och en, som förmått sine landsmän
at hushålla med spanmålen. Men jag tror icke, at af seendet
med den projecterade Kongl. Maij :ts nådige declaration kan
vara beröm för dem, som utvärkat sådane föreningar, utan
snarare för dem, som frivilligt åtagit sig desse conventions-
villkor och uppmuntran för flere at följa deras exempel. När
det nådige välbehag, Kongl. Maij :t förklarar, sättes uti såda¬
ne termer, kan man förmoda med skjäl, at den eij förorsa¬
kar missnöje. Äfven bör undvikas at denne declaration eij
gifver anledning till at tro, som skulle Kongl. Maij :t uppå
Riksens Ständers tillstyrkande villja fastställa de redan in-
gångne conventioner, utan expeditionen ongefärligen ställas i
de termer, at allmänheten tillkjennagifves, huru det står till
i landet med spanmålsförrådet, at väl inga själ äro till förbud
emot bränvinsbränningen men at Kongl. Maij :t med nådigt
välbehag anser de öfverenskommelser, som redan äro gjorde
emot spanmålsödningen, och gjerna skulle önska, at de på
flere ställen måtte blifva frivilligt ingångne. Derigenom und-
vikes en contradiction, som annars synes ligga deruti, at brän¬
vinsbränningen tillåtes men regjeringen uppmuntrar inbyg¬
garena at sjelfva förbjuda sig bränvinsbränningen.
Frih. Sparre, Carl, gaf tillkänna, at de ingångne för¬
eningar icke kunde komma här i fråga till fastställande; de
voro frivillige och alle med det förbehåll gjorde, at de, som
dem ingått, kunna själfva uphäfva dem. Med detta villkor
voro de äfven hos Kongl. Maij :t anmälte och gillade. Frih.
Sparre conformerade sig derföre med Hr Nackreij och be-
Spannmålsbrist. Brännvinsbränning.
125
gjärte deröfver proposition.
Hr Baron och Landtm, gjorde följande:
Bifaller R. o. A. Secrete Utskottets extractum protocolli och
derjämte, at uti den nådige kundgjörelse, som Hans Kongl.
Maij :t täckes låta utfärda i conformité af dette beslut, må
tilläggas, at Kongl. Maij :t med nöje inhämtat, huru flere stä¬
ders och landsorters invånare redan själfve frivilligt ingått uti
omtänksamme och berömlige författningar till besparing af
spanmål vid bränvinsbränningen. Hvaraf Kongl. Maij :t redan
rönt den bästa och nyttigaste värkan, hvarföre och Kongl.
Maij :t än ytterligare vid den befarade allmänna spanmåls-
bristen skulle med nådigt välbehag anse, om flere orters in¬
vånare uti en lika berömlig och dem hedrande samt högst
nyttig omtanka vid spanmålens besparing ville sig förena.
Denne proposition besvarades med Ja.
Ock uppsattes i conformité häraf extractum protocolli, som
till de andre stånden afgick, i följande form:
Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af den 22
innevarande månad ang:de de flere anledningar, som synes
sig förete till en allmän spanmålsbrist för nästkommande år,
hvarföre nödigt blifva ville at vidtaga sådana utvägar, som
kunna bidraga till förekommande af de svåra följder, en så¬
dan brist kunde medföra. Secrete Utskottet yttrar sig väl icke
finna skjäl at tillstyrka något brenvinsförbud eller inskränk¬
ning utan at nuvarande författningar derom måge i sin kraft
och värkan förblifva, men anser dock såsom nödigt at jämte
andra till tagande utvägar hos Hans Kongl. Maij :t i under¬
dånighet anhållas må, det Kongl. Maij :t täcktes af landsfa¬
derlig omsorg för sine trogne undersåtare gjenom en allmän
kundgjörelse i nåder förständiga dem om den liknelse till
missväxt, som i åtskillige rikets provincer visar sig, ock om
de svårigheter, som sig yppat at utrikes ifrån kunna få till-
räckelig undsättning af spanmål. Med nådig varning at vid så
fatta omständigheter så hushålla med innevarande års gröda,
at dymedelst möjeligen hungersnöd må förekommas.
R. o. A., som efter et noga och ömsint öfvervägande af hvad
Secrete Utskottet anfördt fant skjäligt at bifalla Secrete Ut¬
skottets yttrande, påminte sig derjämte den nytta, som redan
126 1771, juli 26—29. Spannmålsbrist. Deputationer.
försports af de berömliga författningar till besparande af säd,
om hvilke inbyggarne uti någre landsorter frivilligt och
otvungit sig redan förenat, ock beslöt derföre, at uti den nådi¬
ge kundgj örelse, som Secrete Utskottet tillstyrkt ock Hans
Kongl. Maij :t täckes låta utfärda, må tilläggas, at Kongl.
Maij :t med nöje inhämtat, huru flere städers och landsor¬
ters invånare redan sj elfve frivilligt ingått uti omtänksamma
och berömliga författningar till besparing af spannemål vid
bränvinsbränningen, hvaraf Kongl. Maij :t redan rönt den
bästa och nyttigaste värkan, hvarföre ock Kongl. Maij :t än
ytterligare vid den befarade allmänna spanmålsbristen skul¬
le med nådigt välbehag anse, om flere orters invånare uti en
lika berömmelig och dem hedrande samt högst nyttig om¬
tanka vid spanmålens besparing ville sig förena.
Hvilket gjenom utdrag af protocollet hos de öfrige respec-
tive stånden hörsamt, tjenst- och vänligen skulle till benägit
bifall recommenderas. Ut supra.
Hr Klingsporr, Christ. Joach., anholt, at då vi nu
hafva all anledning at se, huru klen årsväxten blifver, vij
måtte taga i tid utvägar till at få in utrikes spanmål och
det snart, medan sjöfarten är öppen ock någon kan stå at
erhålla. Den blifver utomlands hvar dag dyrare, så at dröjs¬
målet gjör för riket dagligen flere 100 000 :de d.
Hr Baron och Landtm, försäkrade, at Secrete Utskottet
icke negligerade et ögnableck denne angelägne sak och än
mindre regeringen.
9. Hrr electorernes ingifne förteckning på valde ledamöter
till
1 Handels- och manufacturdeputationen (Bil. 16),
2 Kammar-, oeconomie- och commercedeputationen (Bil.
17),
3 äfvenledes ledamöter till Lands- och sjömilitiaeoecono-
miedeputationen 1 samt uti
Deputationen öfver fiskerierne i de afgångnes ställe, up-
bröts nu och uplästes, och voro dertill nämnde herrar af
1 I stället för friherre Didrik Henrik Taube överstelöjtnanten fri¬
herre Garl Jakob Stael von Holstein.
Deputationer. Sammanskott.
127
R. o. A.,1 som uti bilagorne vid protocollet under detta dato
igenfinnes.
Hr Generalmajoren Klingsporre, Christ. Joach.,
som blifvit nämnd till ledamot uti Kammar-, oeconomie- och
commercedeputationen, förklarade sig med vördnad erkänna
R. o. A:s hrr electorer honom visade förtroende men beklaga¬
de, at hans omständigheter icke tilläte honom detsamma
emottaga.
Hr Öfversteiieutenanten Königstett afsade sig Handels-
och manufacturdeputationen ock Grefve Gyllenborg,
CarlDavid, Kammarherre, Protocollsdeputationen.
Hvilket genom behörige utdrag af protocollet tillkännagafs
såväl bemälte deputationer som hrr electorerne för at uti de¬
ras ställen välja andre ledamöter.
11. Hr Baron och Landtm, anmälte, at Riddarehusets
tvänne vacktmästare anhållit om något sammanskott af
R. o. A. at derföre skaffa sig sorgekläder till den nu instun¬
dande k. begrafningen på samma sätt, som de andre respec-
tive stånden bifallit för sin vaktbetj åning.
Efter någon kort ventilation fants godt at tillägga dem af
riddarehuscassan hvardera 300 d. k:rm.
Hr Göös, Laurentz, trodde vara bättre at skona cas-
san ock i det ställe gjöra et sammanskott och enhvar gifva
litet efter behag.
Men som häremot ropades Neij, så blef en summa af 600 d.
k:rmt anordnad på riddarehuscassan.
Ock R. o. A. åtskilljdes kl. 1/4 öfver ett.
Är 17 7 1 den 29 J u 1 i i.2
Måndag.
Plenum kl. 12 förmiddagen.
R. o. A. intogo sina ställen.
Hr Baron och Landtm.: Förnämsta orsaken till R. o. A:s
plenum i dag voro at öfverenskomma angående det, som vid
den kongl, begrafningen i morgon likmätigt ceremoniellet bör
1 I stället för brukspatronerna Leonard Magnus Uggla och kapten
Erik Oldensköld hovjunkaren Per Ridderstad och major Bleckert von
Hökerstedt.
2 Anteckning i marginalen: Just. den 28 Aug.
128 1771, juli 29. Ang. kungl, begravningen.
iackttagas.
Det förste torde vara, at R. o. A. ibland sig sjelfva uppå bän-
karne behagade utse de 50, som jämte Landtm, skola vara
uti den kongl, likprocessen vara(!) följaktige.
Öfverhåfintendenten Baron Adelcrantz hade äfvenledes gif-
vit tillkjänna, at uppå de för R. o. A. utsedde bänkar uti kyr¬
kan föga flere än 500 perssoner kunde rymmas. Blefvo anta¬
let större, måste de öfrige intaga sina ställen under läckta-
ren bakom de andre stånden, hvarest dessutom qvalm och
ljusrök torde förorsaka nog olägenhet.
Hr Baron och Landtm, anmälte äfven, at canonerne, som
skola brukas vid begrafningen, i morgon bittida komma at
förut läskas.
Vidare at 12 man af Lifregimentet med en corporal i har¬
nesk och kyllertar i dag komma till staden at vara såsom be¬
täckning för Kongl. Räntemästaren, då han under begraf-
ningsacten utkastar begrafningspenningarne.
Hvarvid R. o. A. eij hade något at påminna.
Ytterligare anmältes, at Hr Riksrådet och öfverstemarskal-
ken begjärdt, det de extra capita, som åstunda at uti proces¬
sion ifrån Kongl. Slottet vara följaktige, måtte sig i dag an¬
teckna här på Riddarehuset och sedan listan komma upp till
Håfcancelliet till rangeringen.
Detta bifölls ock at derföre extra capita kunde nu gjenast
sig uti Riddarehuscancelliet anteckna.
2. Sedan R. o. A. den 3 sistl. Julii beslutit, at den sista da¬
gen, då riksdagen slutas och stånden skola på Rikssahlen taga
af Kongl. Maij :t underdånigt afsked, inga mål måtte företa¬
gas in plenis och detta gjenom extractum protocolli med de
öfrige respective stånden communicerat, så uplästes nu Bor¬
gareståndets yttrande deröfver uti extr. prot. af den 10 der¬
på följande med bifall. Dock at ståndens enskillte oeconno-
mika derunder icke begripas samt at Secrete Utskottet och
deputationerne 8 dagar för den till riksdagens slut utsatte tid
ofelbart inlämna till plena sina betänkandeo, så at de der
kunna afgjöras. Detta bifölls uppå skedd proposition.
3. Hr Baron och Landtm, anmälte, at Generalmajoren
Grefve Pontus De la Gardie förklarat, det hans svagare häl¬
sa och öfrige flere gj öromål icke lämnade honom tid at svara
Instruktion för Handels- och manufakturdep. och Sekreta utsk. 129
emot R. o. A:s för honom yttrade förtroende at vara ledamot
uti Kammar-, oeconnomie- och commercedeputationen, hvar¬
före bemälte Grefve nödgades sig detsamma at af säja.
Ock beslöts, at detta skulle genom extractum protocolli
hrr electorerne tillkänna gifvas.
4. Företogs Borgareståndets yttrande uti extr. prot. af den Instruction
[20]1 Julii sisth ang:de project till instruction för Handels- ochfochmatu-
manufacturdeputationen och innehölt åtskillige förändringar, facturdepu-
som ståndet vid flere uti projectet varande §§ gjordt.
Detta begjärtes af flere på bordet.
Hr Lagersvärd föreslog, at R. o. A. ville utnämna någre
af sina ledamöter, som kunde jämföra detta med instruction
och hvad R. o. A. redan den 6 Julii sig öfver densamma ut¬
låtit.
Häröfver gjordes proposition, som bifölls.
5. Uplästes Borgareståndets extr. prot. af den 11 Julii, in- instruction
för Sccrctc
nehållande ståndets yttrande öfver projectet till instruction utskottet,
för Secrete Utskottet. Samma yttrande gick i synnerhet ut
uppå en hufvudsakelig ändring uti 2 § af berörde instruc¬
tion angående det, som uti Secrete Utskottet sluteligen och
utan at komma till plena kunde afgjöras.
Detta begjärtes äfven på bordet och öfverlämnades till sam¬
ma deputerade, som skulle genomse de Handels- och manu-
facturdeputations instruction tillhörande handlingar, at såväl
om det ena som det andra säja sina tankar.
Härtill deputerades Grefve Creutz, [Lorens Vilhelm],2
Hr Schönberg,
Hr Linderstett, Erich,
Hr Ahlströmer, Patrick,
Hr Lagersvärd, Fredr.,
Frih. Cederhielm, Josias Carl.
6. Anmältes tvänne kammarherrar, sände ifrån Kongl.Tvänne kam-
Maij :t, hvilke emottogos af 4 deputerade och infördes. fr?m Kongl.
Kammarherren Baron Knut Leijonhufvud samt Kammar- Maij:t.
herren Fred. Dahlman framträdde till Hr Baron och Landtm,
och efter erhållit ljud förmälte Baron Leijonhufvud
Kongl. Maij :ts nådige hälsning samt at Kongl. Maij :t i nå-
1 Extraktprotokollet.
2 Konceptprotokollet.
130 1771, juli 29. De licentierade riksråden
der kallade R. o. A. till den kongl, begrafningen, 50 at tillika
med Landtm, vara Kongl. Maij :t följacktige uti processen och
de öfrige af ståndet uti kyrkan på sätt, som det tryckte ce-
remonielle utvisar.
Hr Baron och Landtm, försäkrade, at R. o. A. skulle stäl¬
la sig Kongl. Maij :ts nådige kallelse till underdånig efter¬
lefnad.
Kammarherrarne afträdde, beledsagade som vid inkomsten.
Deputation 7. Anmältes, emottogs och infördes på vanligit sätt en de¬
garest åndet. Putation från Borgareståndet, 8 perssoner. Borgmästaren
ifrån Sigtuna Hr Johan Sunblad, som förde ordet, för-
mälte ståndets hälsning samt der jämte, at ståndet förehaft
expeditionen, som till Kongl. Maij :t skulle afgå angående de
1769 licentierade Hrr Riksens Råds återställande i Riksens
Ständers förtroende, ock hade ståndet funnit den bäst kunna
författas på det sätt, som et uppsatt project dertill innehöl-
lo, hvilket han nu öfverlämnade.
Hr Baron och Landtm, låfvade, at det hos R. o. A. skul¬
le blifva föredragit.
Deputation afträdde, ledsagad efter vanligheten.
Flere herrar begjärte at gjenast få höra detta project, hvar¬
före det ock nu upplästes.
Deputation En deputation från Bondeståndet anmältes, emottogs och
från Bonde . , _
ståndet, infördes, b perssoner.
Paul Jönsson ifrån Tierp,1 som förde ordet, gaf jämte
Bondeståndets vördsamma hälsning tillkänna, at ståndet bi¬
fallit expeditionen om de licentierade Hrr Riksens Råd på
samma sätt som Borgareståndet.
Deputation afträdde.
Häruppå företogs öfverläggningen om denne expedition.
Gref Creutz, Lorentz Wilh., såsom ledamot uti Ex-
peditionsdeputation berättade, att sidstl. lördags denne sak
varit uti deputationen till expedierande föredragen; påskrif-
terne uppå Hr Generalmajoren Klingsporres memorial befun-
nos, hos R. o. A. memorialet bifallit men hos de andre trij
stånden sådan, som gjenom deputationer af dem blifvit hos
R. o. A. tillkännagifvit under den 26 i denne månad. Expedi¬
tionen uti deputationen inrättades altså på det sättet, at prae-
1 Paul Jönsson var från Rya i Kristianstads län.
De licentierade riksråden.
131
missa togos af nyssnämnde memorial ock bemälte Hr Gene¬
rals önskan at befordra enighet och förtroende medborgare
emellan infördes uti korthet, men slutet af expeditionen eller
conclusionen följde ord ifrån ord de trij ståndens påskrift. Så
projecterad blev expeditionen enhälligt af alla fyra ståndens
ledamöter uti deputationen gillad, sedan renskrifven ock äf¬
ven af Landtm, underskrifven.
I dag vid deputationens sammankomst blef ock det deröf¬
ver hällne protocoll utan påminnelse justerat. Men efter nå¬
gon stund infunno sig Talemännen ifrån de andre respective
stånden ock förklarade sig icke kunna underskrifva expedi¬
tionen i den form, den vore författad, utan praesenterade pro-
ject till en annan, hvillken endast innehölt conclusionen men
hvaruti de förr omtalte praemissa voro uteslutne. R. o. A:s le¬
damöter protesterade väl emot all förändring uti en expedi¬
tion, som i deputationen redan var gillad ock äfven af Landtm,
underskrifven; då denne protest eij värkade, togo de ock sam-
telige utur deputationen afträde, hvarvid saken ock uti Expe-
ditionsdeputationen i dag stadnat. Den expedition, som ifrån
Borgareståndet nu hitkommit, lärer ofelbart vara densamme,
som af Talemännen uti deputationen projecterades. Det an¬
kommer på Höglåfl. R. o. A., huruvida den må antagas; till
conclusion finner jag densamma ord ifrån ord lika lydande
med det i Expeditionsdeputation justerade project, så at änd¬
ringen endast består uti praemisserne. R. o. A:s ledamöter uti
Expeditionsdeputationen tro sig likväl hafva rätteligen förfa¬
rit häruti ock at dem icke kunde vara tillständigt at tillåta
ändring uti en redan justerad ock af Landtm, underskrifven
expedition.
Hr Schönberg: Ordning är uti alt angelägen, hälst uti
det som är af så mycken vigt som Ständers expeditioner. Rät¬
teligen hafva altså meo voto Expeditionsdeputations ledamö¬
ter af R. o. A. förfarit, som eij velat befatta sig med at ändra
en justerad och af Baron och Landtm, underskrifven expedi¬
tion. Saken är af vigt ock en ny händelse behöfver derföre
påtänkas ock må altså hvila på bordet.
Frih. von Essen: Icke vill jag söka hindra, at den må
läggas på bordet; men om mig tillåtes är jag beredd at gje-
nast säja min mening. Jag finner, at ledamöterne uti Expe-
132 1771, juli 29. De licentierade riksråden.
ditionsdeputationen förfarit rätteligen och i ordning, men när
de gjordt, hvad dem tillhörde, är det plenorum rättighet ef¬
ter Riksdagsordningens 20 § at justera sine expeditioner, då
de det så nödigt finna. Hos R. o. A. är väl Hr Generalmajor
Klingsporrs memorial bifallit, men de andre stånden hafva
utan at yttra sig öfver ingressen ändrat conclusionen. Det sy¬
nes tydeligen, at de eij velat mera uti expedition, än de¬
ras påskrifter utvisa. Detta förändrar på intet sätt hufvudsa-
ken; när R. o. A. äro ense med den, så blifver det en blott
formalitet i ordalaget. Jag önskade, at vi ej måtte opponera
oss uti sådant och derigenom väcka hetta uti små saker. Gud
bevare oss för sådant i de, som äro större.
Hr Leijonmarck åstundade at få se Generalmajoren
Klingsporres memorial med påskrifterne för at utlåta sig och
at saken derföre måtte hvila.
Frih. Grönhagen förklarade sig äga det förtroende för
den omständelige berättelse, Gref Creutz giordt, at han ej be-
höfde se handlingarne eller saken på bordet. Det voro otvif-
velaktigt, at R. o. A. allena bifallit memorialet, at expeditionen
derföre borde författas enligt de tre ståndens beslut och at
de ägde rättighet at reglera, huru den skulle författas. När
de förmodeligen, som det synes, ej gå derifrån, så tillstyrkte
han R. o. A. at låta förblifva efter Borgareståndets begäran
och ej utan at vinna något draga ut tiden.
Hr Wadenstierna, Carl: Hvad hrr ledamöterne uti
Expedition giordt, är ordenteligit, lagligt och billigt. Men se¬
dan tvänne stånd redan ingått uti at gilla den senare pro-
jecterade expeditionen och Prästeståndet ofelbart lära gå
in i detsamma, efter den innehåller ord ifrån ord deras be¬
slut utan någon tilläggning uti ingressen, så är det fåfängt,
at R. o. A. vidlyftigt ventilerar öfver expeditionen och derige¬
nom endast förlorar tiden, ty de andre respective stånden lä¬
ra aldrig gå ifrån sitt beslut; derföre vågar jag vördsamme¬
ligen tillstyrka R. o. A. at utan vidare öfverläggning bifalla det
af Borgareståndet upgifne project.
Hr Schönberg begaf sig ifrån sin begäran at få saken
på bordet.
Proposition giordes och Borgareståndets upgifne project till
expedition bifölls.
Deputerade till kungl, begravningen.
133
7. Under detta hade imedlertid de 50 af R. o. A., som skul¬
le tillika med Landtm, vara fölgaktige uti den kongl, likpro¬
cessen, blifvit antecknade, deras namn uplästes altså nu och
voro följande efter bänckarnes ordning.
1. B. Wennerstedt, Major,
2. Gr. Creutz, Ernst, Capitaine,
3. Horn, Christer,
4. Klingsporre, Gen.maj or,
5. Duben, Gustaf, Fändrick,
6. Gref Duker,
7. Armfelt,
8. Sparre, Johan, öfverste,
9. Ulfsparre, Capitaine,
10. Ros, Herman, Major,
11. Duse, Notarius,
12. 1
13. von Schantz, Lieutenant,
14. Hr Göös, Landshöfding,
15. Biörnram, Lieutenant,
16. Arnell, Gen.auditeur,
17. Silfversvan, Major,
18. Gr. Creutz, Häradshöfd.,
19. Frih.(!) Funck, Lieutenant,
20. Fänrick Hiulhammar,
21. Frih. Rehbinder, Lieut.,
22. Uggla, Ryttmästare,
23. Plan, Lagman,
24. Carlström, Fänrick,
25. Rudebeck, Major,
26. De Geer, Auditeur,
27. Stiernstett, Lieutenant,
28. Taube, Cornet,
29. Königsfelt, Fänrick,
30. Rudbeck, Fänrick,
31. Hierne, Kongl. Secreterare,
32. Jägerschöld,2 Lieutenant,
33. Amminof, Ryttmästare,
1 Uppgift saknas även i konceptprotokollet.
2 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: Fagerschöld.
134 1771, juli 29—aug. 8. Deputerade till kungl, begravningen.
34. von Braunj ohan, Öfv.lieut.,
35. Stierneld, Vice President,
36. von Rohr, Capitain,
37. Wennerstierna, Lieutenant,
38. Stedt, Lieutenant,
39. Rydingsvärd, Major,
40. Elgenstierna, Öfverste,
41. Stiernros, Lieutenant,
42. Gardemien, Major,
43. Hr Linderstett, Erich, Commendant,
44. Uggla, Capitain,
45. Ehrenborg, Öfv.lieutenant,
46. Nordencreutz, Öfverste,
47. Aminoff, Stephan, Håfjä[g]mästare,
48. von Schvartzer, Major,
49. Reutercrona, Lagman,
50. von Rosen, Öfverste,
51. Hasenkampf, Lagman,
52. von Hertell,
53. Silfverspare, Capitain,
54. von Stenhagen, Kongl, Secret.,
55. von Matern, Capitain,
56. Borgenstierna, Cornett,
57. 1
58. von Matern, Lieut.
Hr Baron och Landtm, gaf tillkänna, at alla, som i den
kongl, likprocessen komma at blifva följaktige, skulle vara
opudrade.
Sluteligen uplästes förteckning på de herrar, som stått på
gången och derföre komma enligit Riddarehusordningen at
böta 2 d. s :rmt hvardera.
R. o. A. åtskiljdes kl. 1/2 till tu.
År 1771 d. 30 Julii/
Tisdag.
Plenum kl. 3 eftermiddagen.
1 Uppgift saknas även i konceptprotokollet.
2 Anteckning i marginalen: Just. d. 31 Aug. 1771.
Kungl, begravningen.
135
Närvarande Hr Baron och Landtm. Axel Gab. Leijonhuf¬
vud.
Denne till Högstsahl. Hans Kongl. Maij :ts begrafning ut¬
satte dag samlades Högl. R. o. A. kl. 3 eftermiddagen.
Hr Baron och Landtm, föreställte, at de 50 hrr depute¬
rade, hvilke, sedan R. o. A. kommit uti kyrkan, skulle med
Hr Baron och Landtm, gå upp till Kongl. Slottet at derifrån
vara i den kongl, likprocessen följaktige till kyrkan, torde
hafva svårt at komma utur sina rum i kyrkan, om de eij
förut samlade sig, ock föreslog derföre, at de kunde nu uti
processen till kyrkan genast åtföljas 3 och 3 näst efter
Landtm.
Detta bifölls.
Äfven gafs tillkjenna, at desse femtijo herrar, sedan de med
den kongl, procession efter slutad begrafningsact följt åter
upp till Kongl. Slottet, der kunde åtskilljas men R. o. A:s le¬
damöter utur kyrkan gå hvar hem till sitt.
Härhollderne inkommo nu, hvarpå R. o. A., anförde af Hr
Baron och Landtm, med landtmarskalksstafven i handen, som
med flor var öfverdragen, anträdde procession till Riddare-
holmskyrkan kl. 1/2 till fem eftermiddagen, sedan de öfrige
respective stånden förut voro dit ankomne. Ock plenorum
slöts således för i dag.
År 1771 den 8 Augu sti i.1
Onsdag.
Plenum kl. 1/210 förmiddagen.
Närvarande Hr Baron och Landtm. Axel Gabr. Leijonhuf¬
vud.
R. o. A. intogo sine ställen och protocollet för den 6 Julii
justerades.
Dito R. o. A:s extr. prot. af den 26 Julii justerades angåen¬
de Secrete Utskottets betänkande om medel at förekomma en
befarad spanmålsbrist.
2:do. Uplästes Bondeståndets extr. prot. af den 14 JuliiAng:de böter
för försum-
1 Anteckning i marginalen: Just. d. 31 Aug. ma<t håll¬
skjuts.
136 1771, aug. 8. Hållskjuts. Deputationer.
sistl. angående Riksdagsmannens ifrån Upvidinge härad, Kro¬
nobergs låhn, ansökning, at utmätning på de böter, till hvilke
häradsåboerne för det de försummat hållskjutsen blifvit fäll¬
de såväl af häradsrätten som Kongl. Gjötha Håfrätt, sig be¬
stigande till emellan 9 å 10 000:de d. s:rmt, måtte inhiberas,
till dess Kongl. Maij :t öfver häradsboernes underdånige be¬
svär sig utlåtit, hvillket Bondeståndet tillstyrker.
Hr Wadenstierna, Carl: När jag med säkerhet kan
berätta, at Kongl. Maij :t redan inhiberat denne utmätning,
så lärer R. o. A. lätteligen komma ifrån saken dermed, at den
i underdånighet öfverlämnäs till Kongl. Maij :t.
Proposition begjärtes och blef gjord.
Bifaller R. o. A., at detta öfverlämnäs i underdånighet till
Kongl. Maij :ts nådiga utlåtande, hvillken med Ja besvarades.
3. Uplästes fortsättning ifrån Urskillningsdeputation af för¬
teckningen på antagne och afslagne mål ifrån n:o 35 till och
med n:o 48.
4. Upbröts och uplästes hrr electorernes val till ledamot i
Electorernes Handels- och manufacturdeputation i stället för Hr König-
val till depu- „ ,
tationsleda- stett, öfverstelieutenant, som sig atsagt,
möter. Hr Gadde, Carl G., Kammarherre.
Uti Protocollsdeputation i stället för Grefve Gyllenborg,
Carl David, Kammarherre,
Hr Benzelstierna, Carl, Advocatfiscal.
Uti Kammar-, oeconomie- och commercedeputation i stället
för Gref De la Gardie, Pontus,
Grefve Hammilton, fullm. Gref Creutz, Lorentz Wilh., Öf¬
verste.
I stället för Hr Klingsporr, Christ. Joach., Generalmajor,
Frih. Schverin, fullm. Hr Tahm, Per, Håfintendent.
I stället för Hr Cederström, Thomas, Håfmarskalk,
Hr Horn, fullm. Frih.1 Strömfelt, Fred. Georg, Capt.lieut.
Ock skulle detta gjenom utdrag af protocollet bemälte de¬
putationer tillkänna gifvas.
5. Uplästes Secrete Utskottets extr. prot. af den 29 Julii
Ang:de sistl., sorn i anledning af et utdrag af rådsprotocollet, dat.
tagande som^en ^4 nästföregående, omrörer, at et ringa antal bevärat man¬
rymt från skap behöfde upbådas at uti det Hr Landshöfdingen Boije
Sveaborg.
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: Hr.
Instruktion för Expeditionsdeputationen. 137
anförtrodde låhn efterspana och fasttaga någre fångar, som
rymt ifrån Sveaborgs kronohäckte och sällat sig tillsamman
med andre löse hofvar för at på landsbygden tillfoga hvarje¬
handa våldsamhet, hvilket Secrete Utskottet tillstyrker måtte
samtyckas. Ock bifölls Secrete Utskottets tillstyrkande.
Likaledes föredrogs Secrete Utskottets extr. prot. af den 25
Julii, som förmäler:
l:o. At de båtsmän, som vid Amiralitetet i Carlscrona nu Ang:deen
slutat sin årstjenst, komma at åter marchera till sine hem-
vister. män.
2:do. At 30 båtsmän af Andre Roslags compagniet komma
hit at nyttjas vid härvarande Ammiralitetet till de här ny¬
byggde kronofartygens uptackling.
3. At i Finland 240 man upbådas till arbetets bedrifvande
vid strömsränsningen.
R. o. A. hade härvid eij något at påminna.
Hr Baron och Landtm, anmälte, at Hr Mannerhierta,
Esaias Emanuel, Landssecreterare, afsagt sig at vara ledamot
uti Protocollsdeputationen.
Äfvenledes Grefve Löven, Axel, Öfverstelieutenant, och
Frih. Wachtmeister, Carl Adam, Lieutenant, at vara ledamö¬
ter uti Kammar-, oeconomie- och commercedeputationen, hvil¬
ket skulle hrr electorerne tillkännagifvas at uti deras ställen
välja andre ledamöter till bemälte deputationer.
8. Uplästes Expeditionsdeputations extractum protocolli af Äng :de in¬
den 27 Julii af innehål, at då deputationen afbidade den in- ExpedUions-
struction, som nu voro under afgjörande hos Riksens Stän- deputation,
ders plena, så hade deputationen ansedt sig, innan densamma
blefvo utfärdad, icke kunna expediera andre saker än de,
hvaruti respective ståndens påskrifter voro alldeles ense ock
äro af den angelägenhet, at de eij tåla dröjsmål.
Härvid var bifogat R.o. A:s ledamöters i deputationen sär-
skillte mening, at ehuru en instruction kunde för deputatio¬
nen vara nyttig, ansågo de likväl densamma icke så oum-
gängelig, at ju emedlertid, och in till dess den hunno an¬
komma, deputationen både kunde och borde arbeta efter den
instruction, Riksdagsordningen innehöllo ock hvillken ifrån
regeringssättets början blifvit följd.
Hr Schönberg, Anders: Det synes betydeligt, at plu-
138 1771, aug. 8. Instruktion för Expeditionsdeputationen.
raliteten i en deputation förklarar sig inactive, förnämligast
uti en Expeditionsdeputation; hela riksdagen kan derigenom
stadna uti en slags inactivitet, som drager till svårare följ¬
der. Hrr ledamöternes af R. o. A. uti deputationen tankar äro
alldeles grundade på lag och hvad i alla tider blifvit fölgt,
nemligen at deputationerne rättat sig efter sine förre instruc-
tioner, till dess de fått nya. Expeditionsdeputation har alltid
haft sin instruction uti Riksdagsordningen, den kan allrig
genom någon ny till förväntande instruction blifva uphäfven.
Ehuru nödvändig och nyttig en instruction för deputation
kan vara, gifver det dock icke deputationen rättighet at före¬
skrifva plena något derom. Expeditionsdeputationen kan med
så mycket mera läthet arbeta efter sin förra instruction, som
den icke tillkommer någon pröfningsrätt, utan kan, ifall nå¬
gon otydlighet skulle finnas i ståndens påskrifter, förfråga
sig hos plena derom. Altså tillstyrker jag bifall på R. o. A:s
ledamöters mening uti deputationen och at genom et extrac-
tum protocolli, som ifrån R. o. A. afgår, de andre respective
stånden måtte vänligen anmodas at förena sig deruti, at såväl
Expedition som de öfrige deputationer arbeta efter sine förre
instructioner, till dess de kunna erhålla de, som nu ligga till
afgjörande hos respective stånden.
Hr Wadenstierna, Carl: R. o. A:s ledamöters förhål¬
lande uti Expeditionsdeputation är så mycket berömligare,
som det utmärker deras åhåga och drift at befordra riksdags-
ärendernes gång, deras mening må altså med alt skjäl bi¬
fallas. Ock genom extractum protocolli hos de andre respec¬
tive stånden vänligen föreställas, huru betänkeligit det ville
blifva, om våre eller något annat stånds ledamöter uti en de¬
putation förklara sig inactive; de ledamöter, som vilja arbeta,
hindras derigenom, tiden förgår frucktlöst ock Riksens Stän¬
ders plena blifva i samma mån äfven derigenom inactive. Det
torde vara möjeligit, at plena uti de öfrige respective stånden
ännu eij hafva sig desse omständigheter bekante, följackte-
ligen man kan gjöra sig hopp, at de förena sig uti detta med
R. o. A.
Hr Linderstett, Erich, instämde med Hr Schönberg
och förmodade, at enhvar skulle vara öfvertygad af de skjäl,
han anfördt, at det eij kan vara Expeditionsdeputation till-
Instruktion för Expeditionsdeputationen. 139
ständigt at förklara sig inactive, det voro lika som någon do¬
mare och håfrätt, under det vår svenska lag var till utarbe¬
tande hos Riksens Ständer, icke hade velat döma, för än den
utkommit. Hr Linderstett biföll, at det föreslagne extractum
protocolli måtte afgå, men bad der jämte, at R. o. A., så snart
möjeligit voro, ville företaga sig det project till instruction
för Expeditionsdeputation, som blifvit upgifvit ock förmode-
ligen lärer äfven vara kommit till R. o. A.
Frih. von Essen: Enhvar bör lefva efter den lag, man
äger, till des en ny utkommer; tillstyrkte derföre, at ett ex¬
tractum protocolli uti anständiga termer må projecteras, som
innehåller alla desse considerationer och begjär af de öfrige
stånden, at de räcka R. o. A. hjelpsam hand för at befordra
riksdagsärenderne uti tillbörlig gång.
Hr Lagerhielm förklarade sig enig med hvad uti dis-
courserne blifvit yrkat ock ansåg mera angelägit at få Expe¬
ditionsdeputationen uti activitet än at afgjöra om instructio-
nen, hvillket sednare ärende, då det förekommer, torde gifva
anledning till en eller annan mindre behagelig debatte.
Hr Baron och Landtm, gjorde nu proposition: Bifaller
R. o. A., at et extract. protocolli uti denne sak afgår till de
andre respective stånden, hvarigenom de anmodas uppå skjäl,
som discurserne innehålla, at med R. o. A. bidraga dertill, at
såväl Expedition som de öfrige deputationerne måge komma
uti activitet ock alt hinder uti riksdagsårendernes afgjörande
undanrödjas.
Proposition besvarades med Ja.
HrWadenstierna anmälte, at han i conformité af det¬
ta beslut, hvilket öfverensstämde med hans öfvertygelse,
skrifteligen författat sine tankar, hvillke, om han fingo dem
upläsa, kunde genast formeras till extractum protocolli.
Detta beviljades.
Ock uplästes altså samma project1 till extractum proto¬
colli, som antogs ock gjenast till renskrifning uti Riddarehus-
cancelliet aflämnades.
Efter någon stund och sedan det var färdigt, underskrefs
det af Riddarehussecreteraren och afgick med en deputation,
1 Egenhändigt projekt vid konceptprotokollet.
10—670435
140 1771, aug. 8. Instruktion för Expeditionsdeputationen.
12 perssoner stark, anförd af Frih. von Essen till de andre
respective stånden.
Sjelfva extractum protocolli lydde ord från ord som följer:
R. o. A. har låtit hos sig föredraga utdrag af protocollet,
hållit uti Riksens Ständers Expeditionsdeputation den 27
sistl. Julii, hvarutinnan deputationen andragit sig med be¬
kymmer afbida en omständeligare instruction än det korta be¬
grep deraf, som Riksdagsordningen innehåller, hvarföre, då
deputationen skulle äga underrättelse, at en sådan instruction
nu voro under Riksens Ständers pröfning, deputationen an¬
sett sig dessförinnan, at den blefve utfärdad, icke kun¬
na expediera andra mål än dem, som icke kunna nå¬
gon stridighet finnas underkastade någon1 stridighet1 ock
der jämte är o af den angelägenhet, at de icke dröjsmål tåla.
Derjämte har R. o. A. låtit sig föreläsas dess uti Expeditions¬
deputationen tillförordnade ledamöters särskillte tanka här¬
utinnan, hvillka ansett en instruction för deputationen nyttig
men eij nu gjenast så oumgängelig, at ju deputationen emed¬
lertid och intill dess en särskillt instruction hinner utkom¬
ma, både kan och bör till grund för sine gj öromål låta den
instruction, som i Riksdagsordningen förr finnes och hvilken
redan flere riksdagar blifvit följd, lända sig till rättesnöre.
R. o. A., som till alla delar gillat och bifallit sine i Expedi¬
tionsdeputationen förordnade ledamöters förbemälte yttran¬
de, har äfven beslutat at häraf lämna de öfrige respective
stånden del och tillika vänligen anmoda dem at med R. o. A.
häruti instämma. Det skulle efter R. o. A:s tanka vara ganska
betänkeligit, at sedan Riksens Ständer in plenis fattadt sine
beslut och gjenom påskrifter lämnat det till Expeditionsde-
putationens åtgjärd, det då ytterligare skulle bero på Rik¬
sens Ständers deputerade uti Expeditionsdeputation at pröf¬
va, om målen voro af större eller mindre vigt ock om de
kunde tåla dröjsmål eller icke.
Expeditionsdeputations åliggande är at skyndesammeligen
expediera, hvad genom alle ståndens påskrifter till dem kom¬
mer, men icke at låta något sådant mål hvila eller at gå in
1 Dessa ord icke i projektet.
Instruktion för Sekreta utskottet.
141
uti någon ytterligare pröfning af plenorum, sine committen-
ters, lagligen fattade beslut. Riksdagsgjöromålen skulle eljest
uppehållas i det obehindrade lopp, som de böra äga, och värk-
ställigheten af Riksens Ständers i plenis fattade beslut skulle
blifva villkorlig och oviss. Desse i R. o. A:s tankar ostridiga
grundsanningar kunna icke förlora sin vigt af något skjäl
och minst af brist på en särskild instruction för Expeditions-
deputationen. En sådan instruction finnes redan i Riksdags¬
ordningen ock har alt ifrån den tiden lyckeligen blifvit följd,
utan at Expeditionsdeputationen i brist af någon annan in¬
struction varit hindrad uti sine gjöromål, äfvensom deputa-
tionerne alltid följ dt de instructioner, som de ägt, till dess at
Riksens Ständer funnit för godt at låta för dem utfärda and¬
ra instructioner. I anledning af alla dessa skjäl förväntar
R. o. A. af de öfrige sine respective Medständer et benägit bi¬
fall, at Expeditionsdeputationen såväl som alle andre depu-
tationer måge oafbrutit sine gjöromål företaga och fortsätta
till förekommande af alt hinder uti de vigtiga mål och ären-
der, som nu vid riksdagen till öfverläggning och afgjörande
förekomma; hvillket med de öfrige respective stånden hör¬
samt tjenst- och vänligen communiceras skulle.
Emedlertid och till dess thet handt blifva renskrifvit up- Äng :de in¬
lästes de i sistl. pleno af R. o. A. deputerade herrars tankar an- ^^reteVft^
gående Rorgareståndets yttrande om instruction för Secrete skottet.
Utskottet, hvilket de skrifteligen författat, hvilket betänkan¬
de igenfinnes ibland bilagorne till detta protocoll (Bil. 18).
Hr Linderstett, Erich: Som jag haft det förtroende
at af R. o. A. nämnas ibland de herrar, som skulle genomse
och aflämna deras yttrande angående Borgareståndets föränd¬
ringar vid den projecterade instruction för Secrete Utskottet,
så bör jag inför R. o. A. anmäla, at jag med de öfrige hrr
deputerade mig förenat uti de mäste delar, undantagandes uti
en eller annan omständighet,
nemi. 1 at den förändring uti 2 § af instruction, som Borga¬
reståndet föreslagit, skulle medföra något annat än 18 § Riks¬
dagsordningen stadgar och derföre torde enligit 1766 års för¬
ordning om lagarnes värkställighet hvila till nästa riksdag, in¬
nan det kunde komma till afgjörande, som hrr deputerade
142 1771, aug. 8. Instruktion för Sekreta utskottet.
sluteligen anför dt, deruti kan jag med dem icke ingå, at det
må tagas såsom et skjäl emot den af Borg.ståndet projectera-
de §. Det är väl sant, at samma § är något vidsträcktare
än den förre Secrete Utskottets instruction, men det trodde
han lika så litet kunna anses för någon ändring i grundlagen,
som at nu vissa ärender blifva skilj de ifrån Kammaroecono-
miedeputation och lämnade till en landtbruksdeputation. Om
man, för till at emot detta sitt medstånd visa fogelighet, alle¬
nast tillägger, at privatorum behållning i Banquen bör hållas
tyst, ock uti det, som angår utrikes magter, ordasätten något
jämkas, så kunde § väl vinna bifal ock äfven de andra stån¬
den deruti ingå. Till den ändan har jag projecterat § sålunda:
Sådane ärender, som i anseende till utrikes magter eller för
rikets besynnerliga interesse böra hållas tysta, måge enligt 18
§ af Riksdagsordningen i Secrete Utskottet afslutas och der¬
ifrån till Hans Kongl. Maij :t expedieras, hvilka ärender lik¬
väl böra stånden in plenis ad notitiam upgifvas, såvida icke
något ärende skulle vara af den art, at det äfven efteråt, se¬
dan det i Secrete Utskottet blifvit beslutit, nödvändigt böra
hållas tyste. Hvilken tysthet likväl, hvad Banquen angår, eij
får sträcka sig längre än till dess behållning och bokslut samt
private perssoners räkningar i Växelbanquen. Men alla de
mål, som utan rikets skada kunna vara allmänt kunnige, bö¬
ra enligt samma 18 § af Riksdagsordningen hos Riksens Stän¬
der in plenis föredragas och der afslutas. I synnerhet bör
statsvärkets tillstånd med de deruti till gjörande förändring¬
ar, dess inkomst och utgift, gjåliden, hvarmed det besväras,
alle författningar om dess betalning, alle medel till växelcour-
sens fällande, alle författningar om bancolån eller om de re¬
dan uti Banquen gjorde låns afbetalning ock alle andre oe-
connomiske ärender icke annorlunda än af Riksens Ständer
in plenis afslutas, sedan Secrete Utskottet derom upgifvit sitt
betänkande.
Hr Linderstedt tilläde det vara billigt, at de, som skola con-
tribuera till statsvärket, böra veta utgifterna och tillgångar¬
na. Uti Engeland gjöres ingen hemlighet af inkomsterne eller
den nationella skullden, likväl har man eij funnit, at staten
deraf något lidit.
På sådant sätt blifver instruction för Secrete Utskottet i
Instruktion för Sekreta utskottet.
143
det närmaste sådan, som den varit 1765 ock 1769 ock R. o. A.
den redan bifallit. At genom någon föreställning härom gå till
de andre stånden trodde han likväl icke rådeligit, ty genom
för monge sådane förlorade de sin vigt, och voro derföre bäst
at spara med dem till angelägnare ärender.
Frih. von Essen: Den deputation, som kommer at afgå
med R. o. A:s yttrande angående Expeditionsdeputation, kun¬
de få i commission at äfven anmäla hos de andre stånden
det beslut, som R. o. A. tager angående detta nu förevarande
ärende.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Den af Borgareståndet
projecterade ändring uti 2 § af Secrete Utskottets instruction
medförer en värkelig och betydande ändring uti 18 § Riks
dagsordningen. Ock som det är af vigt, bör R. o. A:s utlåtan¬
de så ställas, at eij de öfrige respective stånden afgjöra saken
utan at R. o. A. vidare får deltaga uti beslutet.
Hr Schönberg, And.: I afseende på detta hafva ock
deputerade uti sitt betänkande åberopat 1766 års förordning
om lagarnes värkställighet, at hvad som gjör ändring uti
grundlagen, bör hvila till nästa riksdag, innan det kan an¬
tagas.
Frih. Bunge, Sven, understödde billigheten deraf, at ing¬
en ändring uti 18 § Riksdagsordningen kunde gjöras denne
riksdag emot 1766 års förordning om lagarnes värkställighet
ock at derföre denne förordning uti R. o. A:s extractum pro-
tocolli måtte åberopas.
Frih. Grönhagen: Hufvudsakeligen kan väl första in¬
tention vara at för Secrete Utskottet få en instruction, alt
hvad deruti kan gjöra uppehåll bör undanrödjas, hvilket lät¬
tast skjer, om R. o. A. tager sitt beslut utan extractum pro-
tocolli med .föreställning eller något förbehåll, hvaremot det
drager på longbänken, om de andre stånden eij gjenast gå in
uti R. o. A:s tanka.
Hr Linderstett, Erich, trodde, at det voro tillräcke-
ligit, om skjälen togos af de deputerades betänkande och §
medsändes uti project, sådan som den nu af honom för R. o. A.
blifvit upläste, då han gjorde sig hopp, at den af de andre
respective stånden skulle gillas.
Frih. Horn, Fredr., instämde med Frih. Ridderstolpe ock
144 1771, aug. 8. Instruktion för Sekreta utskottet.
ansåg hans påminnelse så mycket mera nyttig, som det voro
enda medlet at bibehålla Riksdagsordningen uti sin kraft.
Det kunde icke gjöra något uppehåll uti riksdagsärenderne,
om den tillämnade instruction eij så snart blefve färdig, ty
Secrete Utskottet arbetade lika väl efter den förra instruc-
tionen. Om något nytt skall stadgas, voro uti et sådant ämne
som detta visserligen angelägit, at det väl öfverlägges, innan
något nytt stadgas och beslutes.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Hvad jag projecterat är
endast som en notification men icke at gjöra någon föränd¬
ring uti beslutet till sitt hufvudsakeliga innehåll, om R. o. A.
skulle behaga bifalla sine hrr deputerades betänkande, utan
blott at få beslutet värkande.
Hr Baron och Landtm, gjorde nu proposition:
Bifaller R. o. A., at ett extractum protocolli uppsättes i con-
formité af hrr deputerades betänkande, som nästa plenum
justeras at till de andre respective stånden afgå?
Hvilken proposition med Ja besvarades.
Frih. von Essen erindrade vid det nu deputation skul¬
le afgå angående Expeditionsdeputationens förklarade inacti-
vité, om icke honom måtte tillåtas at munteligen gifva detta
R. o. A:s beslut tillkänna uti de andre stånden, at R. o . A.
bifallit Borgareståndets anmärkning vid 1 §, at R. o. A.
funnit åtskillige svårigheter at bifalla den andre i anseende
till flere considerationer, som då munteligen i korthet kunna
uprepas och förbehålla, at extractum protocolli derom ifrån
R. o. A. skulle ankomma; derigenom vinnes at de andre re¬
spective stånden afbida samma extractum protocolli.
Detta bifölls och deputation afgick; det projecterade ex¬
tractum protocolli uppsattes uti följande form.
Föredrogs det Vällofl. Borgareståndets extractum protocol¬
li af den 11 sistl. Julii, innehållande någre förändringar och
tilläggningar vid den instruction för Secrete Utskottet, som
ännu ligger under Riksens Ständers pröfning och gillande.
Vid den af Borgareståndet föreslagne tillägning uti 1 § af
instructionen fant R. o. A. eij något att anmärka, om eij för at
gjöra meningen tydeligare efter ordet Landtmarskalken det
Instruktion för Sekreta utskottet.
145
kunde tilläggas eller den, som i dess frånvaro derstädes fö¬
rer ordet.
Men vid det project, som blifvit föreslagit till 2 § uti be¬
rörde instruction i stället för den, som redan är införd och af
R. o. A. gillad, möta flere betänkeligheter.
I stället för at 2 § uti berörde instruction till alla delar
grundar sig uppå 18 § Riksdagsordningen, så finnes uti den¬
ne af det Vallöf 1. Borgareståndet projecterade § flere bety¬
dande inskränkningar och undantag ifrån berörde Riksdags¬
ordnings 18 §.
Efter detta project skulle endast af Secrete Utskottet under
tysthetseden vårdas Banquens behållning ock bokslut; krigs¬
planer samt nya till gjörande förbund med utrikes magter;
likväl gifvas flere ärender af den beskaffenhet, at de eij an¬
nat kunna än under tysthet handteras och afgjöras. 18 §
Riksdagsordningen nämner vederbörandes berättelser om
fästningarnes, om arméens, om flottans tillstånd ibland det,
som hemligt hållas bör. Hvem kan väl gilla at för utrikes
magter kundgjöra, om flottan eller arméen till större eller
mindre del skulle uti något ögnablick vara uti det tillstånd
at eij kunna röras eller till rikets gagn användas? Uti intet
land får man offentelig tillgång till planer och ritningar öf¬
ver rikets fästningar eller det befinteliga förråd på canoner,
ammunition med mera.
Vid bancovärket finnas flere delar än behållningen och bok¬
slutet, som böra hemligen hållas; efter bancoförordningarne
är det eij tillåtit at uppenbara någon enskillt medborgares
räkning i och med Banquen utom mera dylikt.
Statsvärket kunde väl numera anses innehålla någon mind¬
re del af hemligheter, likväl förefalla äfven dervid sådane om¬
ständigheter, som fordra uti sin värkställighet at tysta hål¬
las; det voro icke rådeligt, om något skulle uträttas, som
beror på credit, at offenteligen kundgjöra sina behof. Inrätt¬
ningar af nya handels- och näringsgrenar fordrar merendels
uti sin beredning tystnad, hälst om främmande finna sin räk¬
ning vid at deruti lägga hinder i vägen, at förbigå et närma¬
re uprepande af flera dylika ärender, hvillka den åberopade
18 § Riksdagsordningen och förra instructioner eij utan skjäl
lämnat under Secrete Utskottets förvaltning men deremot till
146 1771, aug. 8. Instruktion för Sekreta utskottet.
säkerhet för Riksens Ständers plena stadgat den controll, at
det skall åligga hvar ledamot uti Secrete Utskottet uti sitt
stånd anmäla, om hemligheter onödigtvis alt för vida i Se¬
crete Utskottet utsträckas eller instructionen öfverskrides,
hvartill R. o. A. lagt et än ytterligare band uti den förteck¬
ning, som hvarje vicka till plena bör upgifvas uppå mål till
Kongl. Maij :t ifrån Secrete Utskottet expedierade, som under
tysthetseden icke begripas ock det i afseende på visse ärender,
hvilka till sin beskaffenhet fordra en så skyndesam expedi¬
tion, at de directe till Kongl. Maij :t ifrån Secrete Utskottet
måste afgå.
Uti den instruction, som Secrete Utskottet hittils haft att
rätta sig efter, finnes äfven undantagit ifrån upgifvande till
stånden ad notitiam alt, hvad som fordrar tystnad, sedan be-
slutit är tagit, om ändamålet skall vinnas; men sådant sak¬
nas alldeles uti den af Vällofl. Rorgareståndet upgifne §, ehu¬
ru i Secrete Utskottet ärender eij sällan förekomma, hvillka
i värkställigheten blifva omöjelige, åtminstone onyttige, om
de eij såväl efter som före beslutet med nogaste tystnad hand¬
teras.
I synnerhet har R. o. A. ansett förtjäna yttersta uppmärk¬
samhet, hvad som i slutet af denne projecterade § finnes in¬
fört om underhandlingar med främmande magter eller alian-
ceärender, at de, ifall tystnad vid dem eij fordrades, skulle
uti plenis afslutas.
At offenteligen skjöta underhandlingar med främmande
magter eller i allmänna öfverläggningar granska tractater med
dem blifver alltid omöjeligit och emot sakens natur.
Då sådane ärender handteras, måste hela Europas politiska
ställning först utredas med alla de skjäl, som grunda den
relation, hvillken då för tiden kan vara emellan fäderneslan¬
det och de utrikes magter, som äro i fråga. Uti öfverlägg-
ningarne inlöpa då esom oftast considerationer, nödige at om¬
röras men icke alltid lämpelige och behagelige at blifva för
främmande magter bekante. Ofta nödgas man söka at utreda
deras politiske afsigter, ofta utbreda sig närmare öfver de¬
ras personelle caracter, som hos en utländsk magt skjöta ca-
binetsärenderne.
Utan en sådan frihet at få yttra sig lärer svårligen någon
Instruktion för Sekreta utskottet.
147
tractat kunna fullkommeligen beredas; men hvar blifver den¬
ne nödige frihet at .få säja sin mening, när främmande mi-
nistrer genast efter öfverläggningen blifva liksom berättigade
at få veta hvart ord, man talat, hvar blifver den rättighet,
hvarje välsinnad medborgare bör äga at oförskräckt tala för
sitt fäderneslands välfärd och själf ständighet? En vågad ut¬
låtelse kunde snart stöta riket med främmande magter, då
ministrerne offenteligen kunde åberopa sig, hvad offenteligen
blifvit sagt. R. o. A. är af den tanka, at underhandlingar och
tractater med utrikes magter icke kunna annorledes skjötas
än på ministerielt sätt. Det är under tysthetsed. Ock ehuru
pröfningen skulle bero på Secrete Utskottet, om tractaten må
slutas offenteligen eller eij, så blifver dock en tillägning der¬
om uti instruction för Secrete Utskottet onödig, om Secrete
Utskottet alltid pröfvar och det rätteligen, at underhandling¬
ar med främmande magter böra på ett ministerielt sätt skjö¬
tas; eller ock blifver tillägningen skadelig, om ifrån denne
osvikeliga grundsatts afvikas skulle och underhandlingen all¬
mänt anställas.
Det, som är grundat uti sakers natur, kan icke förändras,
om ändamålet skall för riket vinnas. Alle beslut, som strida
deremot, kunna antingen icke värkställas eller ock blifver
värkställigheten mera skadelig än nyttig.
Desse considerationer såsom varande af högsta betydelig-
het för regeringssättets och rikets själf ständighet, har R. o. A.
eij kunnat undgå at sine respective medstånd till öfvervägan¬
de öfverlämna ock derjämte, at som denne uti det Vällofl.
Borgareståndets extractum protocolli föreslagne 2 § till in¬
struction för Secrete Utskottet innebär flere hufvudsakelige
förklaringar och förändringar uti 18 § Riksdagsordningen och
således enligt 1766 års förordning om lagarnes värkställighet
denne riksdag lärer eij kunna gå i värkställighet, vänligen
hemställa, at den redan vid 1765 års riksdag antagne och gil¬
lade 2 § uti instruction för Secrete Utskottet, sådan som den
är ock af R. o. A. denne riksdag blivit bifallen, må varda gil¬
lad och bibehållen.
De öfrige tilläggningar och förändringar, som det Vällofl.
Borgareståndet uti en eller annan § af instructionen föresla¬
git, har R. o. A. icke funnit någon betänkelighet vid at bifalla.
148 1771, aug. 8. Instruktion för Handels- och manufakturdep.
10. Hr Baron och Landtm, anmälte, at nästkommande
lördag 300 man af Kongl. Lifgardiet skulle sammandragas på
Rännarebanan för en execution, hvarvid R. o. A. eij hade ni
got at påminna.
Instruction H. Anmältes, at hrr deputerade äfven genomsett Borgare-
och !nanufic-ätandets project till 4, 5 och 6 §§ uti instruction för Han-
turdeputa- dels- och manufacturdeputationen och dervid gjordt någre få
tion- eij hufvudsakeliga anmärkningar, hvilke nu föredrogs och
gillades. I anseende härtill uplästes Borgareståndets extrac-
tum protocolli af den 3 Aug. sistl., innehållande det project,
som välbemälte stånd funnit för godt at gjöra till 4, 5 och
6 §§ uti instruction för Handels- och manufacturdeputatio¬
nen.
R. o. A. företog sig hvarje § särskillt, sådan som den hos
Vällåfl. Borgareståndet blifvit författad och gillad, och fant
godt at bifalla
4 § med den förändring, at i stället för orden huru de för¬
fattningar tillkommit sättes, huru Riksens Ständers författ¬
ningar blifvit värkställte och om andre dylika än ifrån dem
sjelfva emanerade blifvit till efterrättelse antagne och efter-
följ de.
5 §. Bifölls allenast med följande ändringar:
l:mo. At i stället för de orden det tiden longt för detta
varit inne etc. etc. sättes, det nu och framdeles åtskilligt af
desse upmuntringar kunna indragas.
2:do. Uti meningen bestå uti några få allmänna upmunt¬
ringar går det ordet få ut.
3:tio. Efter de orden spinnerie tillvärknings- och utskepp-
ningspraemier tillägges: ull- och inventionspraemier samt re-
sepenningar för utländske arbetare.
4:to. I stället för det, som står infört om dispositionen af
öfver skottet, hvarom ingenting kan säj as, så länge den gamle
skullden ännu är obetalt, införes följande: varandes Riksens
Ständers fasta upsåt at understödja andra näringar, som med
rikets väsenteliga nytta äro förknippade, och det i den mån
som fondens tillräckelighet vid nu existerande skulld i Ban-
quen medgifva kan.
Äfven bifölls 6 §, allenast at mot slutet, derest står märkeli¬
ga orsaker, ordet märkeliga går ut.
Spannmålsbrist.
149
Hvillket genom extractum protocolli skulle de öfrige re-
spective stånden hörsamt, tjenst- och vänligen communiceras
skulle.
12. Företogs Secrete Utskottets extr. prot. af den 3 uti in¬
nevarande månad angående en för nästkommande vinter be¬
farad spanmålsbrist och utvägar at densamma förekomma.
Utvägar at utifrån kunna få spanmål anmäler Secrete Ut¬
skottet åtskillige vara påtänkte, hvaröfver äfvenväl de hand¬
lande blifvit hörde, hvilka väl åtagit sig at införskaffa et till-
räckeligit förråd deraf men sökt at förbehålla sig ersättning
af allmänna medel, om priserne här skulle blifva lindrigare,
än hvartill de utan sin förlust kunna den försälj a.
Secrete Utskottet finner sig väl icke kunna tillstyrka en
sådan ersättning men i det stället föreslår, at de handlande
måtte till spannmålsinförsel upmuntras, derigenom at tull och
licent frigifves på den spanmål, som efter den 1 Augusti ut¬
ifrån inkommer, ock de, som införskaffa denne nödige vara,
framför andra förses med växlar dertill af kronans och Ban-
quens växlar, så mycket som af dem kan af låtas.
Frih. Grönhagen: Nog förlorar kronan gjenom detta
förslag en ansenlig del af sin inkomst i tull och licent, ty
då i goda år 200 000 eller något mera spanmål inkommer, så
är införsslen uti de svårare emellan 6 och 700 000 tunnor,
hvillket gjör en märkelig skillnad, men ingen vinner dervid ut¬
om köpmannen; han låter betala sig sädestunnan lika dyr och
sticker tull- och licentafgiften till sin öfrige vinst uti egen
ficka. Icke at jag vill härigenom afstyrka denne gången, hvad
Secrete Utskottet föreslagit, utan endast reserverar mig till
protocollet för framtiden, at det ei må blifva någon anledning
för de handlande til oskiälig vinst en annan gång vid tillfälle.
Hr Klingsporr, Christian Joachim, förklara¬
de, at så nögd han vöre med hvad Secrete Utskåttet nu til-
styrkt, så högt önskade han, at spanmålspriset för den fatti¬
gas skull til någåt skiäligt måtte regleras eller at anstalt
giöres för den fattige, som ei äger penningar at få den på
credit.
Hr Göös, Lorentz, förklarade sig äfven bifalla Se¬
crete Utskåttets tilstyrkande. Kronans inkomst af tull och li-
centens eftergift kunde ei lida i framtiden, efter friheten ei
Ang:de at
förekomma
spanmåls¬
brist.
150 1771, aug. 8. Spannmålsbrist.
sträkte sig längre än med detta års slut. Önskade allenast,
at detta måtte snart blifva expedierat, på det Österbotn och
de norre provincerne deraf kunde få gagn, medan segelfarten
ännu voro öppen.
Hr Rudbeck, Thure, gillade Secrete Utskåttets betän¬
kande. Det vore väl sant, at kiöpmannen torde lucrera, men
sådane friheter förlänas ganska sällan. Förste gången, sådant
hade skiedt, voro, som han sig påminte, 1727 och sedan ei
mer än en gång. Vid svåraste år voro eij mer än 600 000 tun¬
nor spanmål til Sverige inkomne, denne gången är årstiden
redan så longt liden, at om kjöpman alldrig så gjerna ville,
kunna eij mer än högst 200 000 tunnor hinna inkomma. Alt¬
så blifver denne vinst måttelig nog.
Frih. Ridderstolpe, Carl, antog Frih. Grönhagens
anmärkning vara nog grundad; men då man måste erkänna,
at alt kan missbrukas ock at Ständer såsom fäder för folket
böra gjöra alt, hvad möjeligit är, till dess bergning, så fingo
man eij så noga se efter, hvad missbruk som kan härvid skje.
Desse och flere considerationer hade vid öfverlägningen eij
undfallit Secrete Utskottet, här kunde och gifvas flere utvägar
till spanmåls anskaffande, men då man skulle hafva afseende
uppå riket till hela sin vidd och alle delars sammansättning,
hade Secrete Utskottet för denne gången eij funnit lämpeli-
gare utväg än den föreslagne. Som Secrete Utskottet eij eller
lär försumma at i sinom tid och då mera uplyssning inkom¬
mer angående vår tillgång på säd, vara betänkt uppå hvad som
vidare kan stå till at gjöra.
Frih. Bunge, Sven, yttrade samma tankar, äfven myc¬
ken ömhet för at hjelpa den fattiga till lindrigt spanmålspris;
men det voro et särskild ämne, hvarom Secrete Utskottet
framdeles får sig yttra. Nu vore frågan blott at skaffa tillräc-
kelig spanmål i riket.
Frih. Cederström, Clas, förklarade sig äfven bifalla
Secrete Utskottets betänkande, begjärte allenast, at kronan
måtte uttaga in natura sin tiondespanmål, på det den fattiga
deraf kunde få kjöpa för lindrigt pris. Han frucktade, at fast
den inkommande spannmålen blifver tull- och licentfri, äfven
mycken redan införskrifven spannemål under samma titull
torde blifva fri för tull- och licentafgift, så fäller det likväl
Spannmålsbrist.
151
icke priset på spannmålen.
Hr Baron och Landtm, försäkrade, at Secrete Utskottet
icke skulle underlåta at taga utvägar emot et sådant miss¬
bruk.
Hr Enschöld: Är något at vinna, skaffar nog kjöp-
mannen spanmål; han hade derföre hälst önskatt, at hvad för
spanmål i tull och licent borde betalas, blifvit utdelt till de
nödlidande at derföre kjöpa sig spanmål. Han ville likväl nu
ingå uti hvad Secrete Utskottet tillstyrkt ock förbehölt sig,
at man måtte tänka på den fattiga, äfven at med kronans
magaziner så må hushållas, at i nödfall deraf någon hjelp
kan tilldelas den nödlidande.
Hr Lagerhielm: Det kunde föreläggas de handlande at
innom trij veckor uppgifva, till hvad pris spannmålen kan säl¬
jas, annars frucktade han den blefvo för dyr.
Hr Baron och Landtm, gjorde nu proposition: Bifaller
R. o. A. Secrete Utskottets extr. prot.? Hvilken med Ja besva¬
rades.
HrWachschlager, Gustaf, förklarade sig äfven för
bifall, men tilläde, det han önskade, at eij för mycket måtte
slösas med kronans inkomster, af hvillke ännu månge store
och betydelige afgifter skulle bestridas. Tiondespanmålen, tul¬
len, licenten voro nu i förslag at disponeras, frågas altså eij
utan skjäl, hvarmed skall det i kronans cassa ersättas? Det
voro likväl blotta palliativer, som eij häfde sjukdomen. An¬
gelägnast ansåg han at skaffa goda priser. Om dyrhet ökar
sig, som den härtill gjordt, hvar skall omsider den fattiga lön¬
tagaren få sin bärgning? Vedpriset är redan omåtteligt, andre
varor stiga i dyrhet lika så; detta voro et ämne för Secrete
Utskottet at tänka uppå, huru man i alla brancher måtte få
goda priser.
Hr Wadenstierna, Carl, anholt, at icke af Secrete
Utskottet måtte begjäras omöjeligheter. Uti et land, der hvar
ock en borde få skjöta sin egendom och disponera den efter
behag, stodo det eij uti Secrete Utskottets magt at sätta pris
på varor.
Huru den fattiga måtte få spannmål för drägligt pris, derpå
hade Secrete Utskottet redan varit omtänkt; sedan man fått
se, hvad det värkar, som nu blifvit uppgifvit, lärer det öfrige
152 1771, aug. 8—15. Spannmålsbrist.
säkert komma efter.
Hr Baron och Landtm.: Mig torde tillåtas at häröfver
gjöra proposition.
Bifaller R. o. A., at Secrete Utskottet till Riksens Ständers
plena inkommer med upgift af alla de medel, som kunna för¬
nämligast bidraga dertill, at den fattige får tillgång på nödig
spanmål? Denne besvarades med Ja.
Hr Göös förbehölt sig allenast, at sådane medel måtte vid¬
tagas, som eij för mycket gravera staten.
Härtill svarades, at sådant kunde bäst pröfvas, när Secrete
Utskottets förslag inkommit.
Ock expedierades detta beslut genom extractaum protocolli,
som följer:
Vid det till afgjörande företogs Secrete Utskottets extrac-
tum protocolli af den 3 uti innevarande månad angående ut¬
rikes spanmåls införskaffande i riket, så at en eij utan skjäl
befarad spanmålsbrist måtte i tid förekommas och landets
inbyggare förses med tillräckelig brödföda, kunde det icke
undfalla R. o. A., at afsigten med de till fogande anstalter huf-
vudsakeligen eij borde vara annan än at förskaffa den fatti¬
gare delen af medborgare, såsom den störste, en lätt och till¬
räckelig tillgång samt någorlunda drägligt pris på denne för
lifs uppehälle så nödige och oumgängeliga vara.
At vinna detta ändamål fant altså R. o. A. för godt updraga
Secrete Utskottet at härom öfverlägga ock till Riksens Stän¬
ders plena inkomma med upgift af sådana medel, som förnäm¬
ligast kunna bidraga dertill, at den fattiga måtte för någor¬
lunda drägligt pris få tillgång på nödig spanmål.
Hvillket med de öfrige respective stånden hörsamt, tjenst-
och vänligen skulle communiceras. Ut supra.
13. Återkom den ifrån R. o. A. afgångne deputation med
R. o. A:s yttrande ang:de Expeditionsdeputationens förklara¬
de inactivitet, och berättade Frih. von Essen, at Präste-
och Borgarestånden utlåfvat at företaga sig saken till vidare
öfvervägande. Men i Bondeståndet hade det svar fallit, at det¬
ta mål redan voro afgjordt och Expeditionsdeputations betän¬
kande bifallit. Men Talemannen hade dock låfvat at bidraga
Riksdagstidningar.
153
dertill, at R. o. A:s extractum protocolli må blifva föredragit.
Ang:de instructionen för Secrete Utskottet hade Frih. Essen
munteligen meddelt de respective stånden R. o. A:s tankar och
utlåfvat derom extractum protocolli, hvillket såväl Präste-
som Borgareståndet begjärt at med det snaraste kunna er-
[hållaj. Prästeståndet hade der jämte förklarat sin önskan, at
R. o. A. ville till afgjörande sig företaga Borgareståndets ex¬
tractum protocolli om Kammar-, oeconomie- och commerce-
deputations fördelning.
14. Uplästes Secrete Utskottets extr. protocolli af den 25 Riksdagstid-
sistl. Julii, hvaruti till Riksdagstidningarnes lifgifvande inne- "gffy^nde*
varande riksdag föreslogs Registratorn uti Riksarchivo Jonas
Hallström.
Frih. Bunge, Sven, lämnade Registratoren Hallström det
intygande, at han såsom håfcantzler och dess förman kjende
honom både såsom skickelig och arbetsam.
Uppå gjord proposition blef hvad Secrete Utskottet föresla¬
git bifallit.
Hr von Post, Fred., som ledamot uti Urskillningsdepu-
tationen berättade, at deputationen bevill jat Assessor en Pfeif¬
fer, som nu förestår det förra Directeuren Mommas trycke-
rie, at särskilt få trycka förteckningen på de i deputationen
antagne och afslagne mål, på det publicum måtte få detta
snarare och uti en svite.
R. o. A. hade härvid eij något at påminna.
Hr von Böhnen, Ludv., begjärte, at Riksdagstidningen
icke allena emot praenumeration utan ock hvart blad särskillt
till allmänhetens mera nytta måtte blifva försåld.
R. o. A. åtskilljdes kl. 1.
År 1771 den 15 Augusti.1
Torsdag.
Plenum lil. 10 förmiddagen.
Närvarande Hr Baron och Landtm. Axel Gabr. Leijonhuf¬
vud.
1 Anteckning i marginalen: Just. d. t Sept. 1771.
154 1771, aug. 15. Spannmål till fattiga.
R. o. A. intogo sine ställen och protocollet för den 16 Julii
justerades.
D:o uplästes R. o. A:s extr. prot. angående Borgareståndets
förändringar vid Secrete Utskottets instruction, som gillades.
At skaffa D:o extr. prot. ifrån R. o. A. ang:de at Secrete Utskottet må
spanmål för upgifva till plena utvägar at förskaffa den fattiga tillgång på
den fattiga, spanmål, sorn äfven gillades.
Frih. Cederhielm, Josias, hemstälte, om icke det
extr. prot., som innehåller R. o. A:s utlåtande öfver Borgare¬
ståndets project till instruction för Secrete Utskottet, måtte
blifva tryckt. De innehöllo så grundeligen alla skjäl till
R. o. A:s mening, at det kunde tjena till motvigt emot den
hos allmänheten redan nog smakeliga tanka, at inga hemlig¬
heter behöfvas, och urskullda R. o. A:s tankar i den delen.
Detta bifölls.
Frih. Grönhagen var icke emot tryckningen men trod¬
de, at det skulle visa mera foglighet, om man dermed ännu
dröjde, till dess man fingo se, huru de andre respective stån¬
den sig utlåta öfver detta R. o. A :s yttrande.
Frih. Cederhielm förklarade sig härmed nöjd.
3:tio. Uplästes förteckning uppå de uti Urskillningdeputa-
tion antagne och afslagne mål ifrån och med n:o 49 till och
med n:o 100.
Marchs von 4 prih. Marchs von Wurtenberg anmälte sig at
at få anmäla få uppläsa et skrifvit papper, som han upviste och angaf va¬
en sak. ra dictamen ad protocollum, men af flere påmintes, at
det tillhörde Landtm, at föredraga sakerna i sin ordning,
hvarigenom Frih. Marchs von Wurtenberg deruti blef hind¬
rad och erhölt eij ljud.
Frih. Grönhagen anholt, at Frih. Marcks måtte få up-
läsa sitt memorial. Det voro en rättighet, hvilken tillhörde så¬
väl honom som hvar riksdagsman.
Häremot invändes af ganska monga, at ingen ägde rättighet
föredraga någon sak ifrån sin bänck.
Hr Baron och Landtm, påminte äfven om det vid 1761
års riksdag tagne beslut, att alla memorialer böra först af
Landtm, genomläsas, och begjärte derföre, att Frih. Marcks
von Wurtemberg ville lemna honom hvad han skrifvit till
genomläsande, då det sedan i sinom tid skulle blifva föredra-
Marcks von Wurtemberg.
155
git.
Mera rörelse ibland R. o. A. hindrade, att af Frih. Marcks
von Wurtembergs svar eij kunde mera höras till protocollet än
de orden, at hvad han ville anföra, vore eij nytt utan i en
sak, som redan hos R. o. A. varit föredragen.
Härunder anmältes, emottogs och infördes en deputation Deputation
ifrån Borgareståndet, sexton personer. gareståndet,
Borgmästaren Sundblad, som förde ordet, anmälte,
1 :mo att Borgareståndet bifallit en af Secrete Utskottet pro-
jecterad expedition till Kongl. Maij :t ifrån Riksens Ständer
angående Kongl. Maij :ts vägrade höga underskrift i anseende
till visse brukade ordasätt uppå kallelsebrefven till de Hrr
Riksens Råd, som uppå Riksens Ständers tillstyrkan nu kom¬
ma att åter i Rådet inträda.
2:o. Öfverlämnade Borgareståndets yttrande öfver åtskili¬
ge rikets embetsmän, hvilka ståndet ansedt hafva blandat sig
i städernes riksdagsmansval.
3:o. Gaf tillkänna, at ståndet bifallit Secrete Utskotts till-
styrckande om 1000 d. s:mt till reparation på Vadstena krigs¬
manshus.
4:o. Begärte, at R. o. A. ville sig .företaga till afgjörande
de ännu återstående instructioner för deputationerne, på det
riksdagen måtte komma uti mera arbetsamhet.
5. Äfven påminte, att Borgmästaren Tollstorps memorial
måtte blifva företagit angående tryckningen af Commercerå-
det Nordencrantz arbeten.
Deputationen besvarades af Hr Baron och Landt m., att
R. o. A. redan aflemnat sitt yttrande angående samtelige de-
putationernes instructioner och att de öfrige målen med det
första skulle företagas.
Deputationen afträdde, beledsagad på vanligit sätt, och
fortfors med ventilationen om Frih. Marcks von Wurtembergs
begäran att blifva hörd.
Hr Jerlström: Utan att på någodt sätt vilja minska
Landtm :s rätt att föredraga nödgades han dock påstå, att
Frih. Marcks von Wurtemberg måtte få tala. Det rörde riks¬
dagsmannarätten och vore altså en allmän fråga; när gran¬
nens vägg brinner, drager man gärna farhåga för sitt egit, han
betygade sig eij känna den sak, Frih. Marcks ville tala om, utan
11—670435
156 1771, aug. 15. Marcks von Wurtemberg.
han önskade endast att bibehålla hvar ock ens riksdagsman¬
narätt. Vore det papperet, som Frih. Marcks ville uppläsa,
ett memorial, så borde han först lemna det till Hr Landtm :s
genomseende. Men om det vore ett dictamen ad protocollum,
så borde han ega rättighet att få det nu upläsa lika som en¬
hvar bör vara fritt att munteligen till protocollet anmäla, hvad
han funne sig befogad att andraga.
Frih. Cederhielm: Flere gånger har hos R. o. A. varit
lika så beskaffade ventilationer som denne, men det lärer
icke vara fallit utur minnet, att sedan [vid]1 1761 blifvit länge
delibererat om en så beskaffad sak som denne, omsider
efter flere voteringar beslöts, att alle memorialer, som ingåf-
vos till R. o. A. uti något ämne, som var nytt, skulle förut
lemnäs Landtm, till genomläsande, innan de föredrogos. Det¬
ta blifver kanske ett nytt ämne, som Frih. Marcks vill an¬
mäla, frågas altså, om Landtm, det genomläst.
Frih. Marcks von Wurtemberg gaf tillkänna, att
det icke vore uti någon ny utan i en här tillförene föredragen
sak, som han begärte någodt anmäla, och påstod att få nju¬
ta 22 § Riksdagsordningen till godo.
Grefve Creutz, Lorentz Willhelm: Uti et samhäl-
de, så uplyst som R. o. A:s, syntes honom, att ventilationen
icke behöfde blifva vidlöftig utan frågan lätt decideras. Är
det ett memorial, Frih. Marcks von Wurtemberg vill hafva fö¬
redragit om någon ny sak, bör det visserliga vara förut
Landtm, till genomläsande lemnadt. Är det dictamen till pro¬
tocollet, måste det vara uti någon redan anmäld sak, och då
kan det eij uppläsas, förr än sjelfva saken kommer under
öfverläggning; att determinera, när det skall ske, lärer ostri¬
digt vara Hr Landtm :s rättighet. Skulle riksdagsmannarätten
sträcka sig öfver ordning, så äga R. o. A:s hrr ledamöter lika
rätt. Här vore visserliga 70, som ville anmäla saker, och ti¬
den ginge frucktlöst bort med debatter, hvem som skulle blif¬
va den förste. Grefve Creutz vore så öfvertygad om Hr Baron
och Landtm :s integrité och ädelmod, att han i sinom tid ofel¬
bart skulle låta föredraga, hvad Frih. Marcks von Wurtem¬
berg nu skrifteligen hade att proponera, så att Grefve Creutz
1 Konceptprotokollet.
Marcks von Wurtemberg.
157
med all assurance kunde tillstyrcka Frih. Marcks von Wur¬
temberg att lemna sin skrift till Hr Baron och Landtm. Skul¬
le sedan kunna hända, att föredragning vägrades, då vore tid
för K. o. A. att utlåta sig, huruvida det må komma före eller
eij.
Frih. Bunge, Sven, tviflade eij om R. o. A:s kärlek för
lag och ordning, tillstyrckte altså att förblifva vid det åbe¬
ropade 1762 års beslut. Uppehälles sedan saken, då kunna
påminnelser derom ske. Uti denna öfvertygelse hade han in¬
tet betänckande vid att förklara, att han för sin del, häldre
än att gå ifrån lag och förordning, underkastade sin mening
R. o. A:s decision genom votering.
Hr Klingsporre, Christ. Joachim, sökte förmå
Frih. Marcks von Wurtemberg att nu lemna sin skrift till
Landtm., så kunde den i nästa pleno om lördag företagas.
Hr Linderstedt, Eric: Eij mindre mån om riksdags¬
mannarätten än om Landtm :s föredragningsrätt kunde myc¬
ket säijas i förevarande fråga. Han påminte sig ganska väl,
huru ofta densamma varit i fråga vid förra riksdagar men
eij altid på lika sätt blifvit afgjord. Då vid 1766 års riksdag
angående Grefve Fersens memorial voterades, deciderade
R. o. A. för riksdagsmannarätten, och kunde väl äfven nu
komma till votering. Men då ögonskenligen kan märckas, att
R. o. A:s röst denna gången är emot Frih. Marcks von Wur-
tembergs begäran, tillstyrckte han honom att låta Landtm,
först få till genomläsande, hvad han skrifteligen hade förfat¬
tat. Dagen ginge annars nu bort genom ventilation och kanske
votering, så att det, ehvad slutet blifver, icke kan komma fö¬
re förr än i nästa pleno men R. o. A. förlora en dyrbar tid
genom denna ventilation.
Hr Wadenstierna, Carl, förmodade, att man lätte¬
ligen kunde komma ifrån denna sak, om allenast eftersinna-
des, att Frih. Marcks von Wurtemberg vidgår, att hvad han
vill anföra är uti en sak, som ännu eij blifvit hos R. o. A.
föredragen, ehuru den kan vara någon gong omrörd, så at
med upläsande eij annat vinnes, än at det lägges till acterne
uti sjelfva saken. Antages den principe, at så snart en sak är
på et eller annat sätt omrörd, hvar ledamot skall hafva rättig¬
het at få proponera densamma till föredragning, så kunde
158 1771, aug. 15. Marcks von Wurtemberg.
snart blifva så monga saker proponerade, som perssoner här
finnas. Ordning är ibland det hufvudsakelige, en riksdags¬
man bör vinlägga sig om. Riksdagsordningen utstakar, huru
den såväl i förevarande casu som annars hos R. o. A. må bi¬
behållas.
Om denne öfverläggning leder till votering, så kunde lätte¬
ligen hända, at en voteringsesprit upkommo, som alstrade fle¬
re. Han påminte sig 1761 års riksdag, då R. o. A. voterade on-
gefärligen 280 gånger, som förlängde riksdagen till innemot
2 år. Han önskade derföre, at Lantdm. först måtte få genom¬
läsa Frih. Marchs skrift, sedan föredraga den i sådan ord¬
ning, som han för godt finner; då äger hvar ledamot rättig¬
het at tala.
Om icke detta förslag skulle antagas eller något annat, som
leder till denne i lag stadgade ordning, önskade Hr Waden-
stierna hällre, at en gong för alla denne fråga genom votering
måtte afgjöras, än at R. o. Ars tid framdeles måtte borttagas
med sådane frågor.
Hr H a s e n k a m f: Ehuru Riddarehus- och Riksdagsord¬
ningen föreskrifva, huru saker skola föredragas, har samma
fråga som nu likväl ofta hos R. o. A. blifvit ventilerad. Landtm,
och Talemännen äga ostridigt rättigheten at i stånden före¬
draga, de kunna bäst kjenna sakernes beskaffenhet. De öf¬
verlägga och komma sins emellan öfverens om det, som skall
komma före. Ledamot bör derföre icke anmäla någon ny sak
eller väcka en redan känd, om han eij förut preparerat det
hos Landtm, eller sitt stånds Taleman. Insisterar han at utan
någon sådan föregången praeparation vilja tala, får väl stån¬
det deröfver utlåta sig och det, om eij annorlunda skje kan,
gjenom votering. För at undvika en sådan vidlöftighet och
omgång önskade han, at Frih. Marchs von Wurtenberg måt¬
te desistera från sin begjäran för i dag och foga sig till det,
at Landtm, först genomläser, hvad han skrifteligen upsatt,
annars sågo han eij annan utväg än votering för at utröna
R. o. A:s decision.
Frih. Ridderstolpe, Carl, förbehölt sig, at R. o. A.
måtte vara angelägne om en dyrbar tid, som genom en så be¬
skaffad ventilation som denne gingo bort utan at något huf-
vudsakeligit gjöres; ordning gjör, at arbetet kan lättare och
Marcks von Wurtemberg.
159
med mindre omgång förrättas. En riksdagsmans röst på Rid¬
darehuset bör väl vara gällande men icke så, at den går utom
en antagen ordning. Frih. Marchs bör altså eij vägras at an¬
mäla sit ärende men Landtm, tillhör at det föredraga; sker
det eij nu gjenast, så kan det ännu i dag lika väl komma fö¬
re, sedan de saker, som Landtm, nu är i begrep upgifva, blif¬
vit företagne. Frih. Ridderstolpe föreställte, om icke Frih.
Marchs von Wurtenberg .för at kjöpa tiden ville begifva sig
härtill, så kunde ventilationen afstadna, hvilken annars tor¬
de draga i vidlöftighet.
Hr Wachschlager, Gustaf, reposerade uppå hvad
Frih. Ridderstolpe sagt. Den, som vill ändamålet, vill också
medlen; den, som önskar at befrämja allmänt bästa, kan eij
annat än vilja bibehålla den ordning, som fordras för at kun¬
na öfverlägga derom. Frih. Marchs von Wurtenberg kunde
af aspecterne se, at hans begjäran i dag på Riddarehuset eij
lärer äga all framgång. Insisterar han och det kommer till
votering, förlorar han ändå at få sin sak fram.
Frih. Grönhagen: Om den sak, hvaruti Frih. Marchs
von Wurtenberg ämnar något anföra, är hos R. o. A. redan
föredragen och ligger på bordet, blifver det at votera öfver
riksdagsmannarätten, om det sätts i fråga, huruvida Frih.
Marcks kan få anföra något eller eij. Derföre begjärte Frih.
Grönhagen at först få veta, hvad sak det angingo, innan han
kunde utlåta sig öfver frågan, som nu debatterades om.
Frih. Hamilton medgaf, at en ledamot kunde äga rät¬
tighet at munteligen anmäla något; men voro det skrifteligit,
borde han först visa det åt Hr Baron och Landtm. Detta vo¬
ro R. o. A:s beslut vid 1761 års riksdag, och derifrån gingo
han icke utan votering.
Hr Sparrschöld, Carl Magnus, ehuru mån om
riksdagsmannarätten förklarade sig likväl icke kunna gå ifrån
det 1761 tagne beslut, hvarom han ägde det begrep, at om det
är memorial, skall det först visas Landtm., är det et dictamen
ad protocollum, så bör det vara uti en föredragen sak, ty huru
kan någon dictera sin mening till protocollet, för än saken
står der införd såsom uppläst. Men ingen hade rättighet at
ifrån sin bänk väcka et nytt mål.
Hr von Böhnen, J o h. Ludv.1: Om Baron och Landtm.
1 Någon Johan Ludvig von Böhnen har icke funnits.
160 1771, aug. 15. Kröningen. Vadstena krigsmanshus.
Deputation
från Präste¬
ståndet.
Termin till
kongl, krö¬
ningen-.
Reparation
på Vadstena
Krigsmans¬
hus.
låfvar at vilja låta nästa plenum Frih. Marchs von Wurten-
bergs skrift komma före, så kunde R. o. A. hjelpas ifrån den¬
ne ventilation.
Anmältes nu en deputation från Prästeståndet, 12 persso-
ner, anförd af Biskoppen Doctor Lars Bentzelstierna,
som emottogs och inkom på vanligit vis.
Deputation gaf tillkänna, at Prästeståndet bifallit Secrete
Utskottets betänkande om Kongl. Maij :ts vägrade höga under¬
skrift i anseende till ordasätten under kallelsebrefven för Hrr
Riksens Råd Horn och Lagerbielke samt det projecterade un¬
derdånige svar ifrån Riksens Ständer till Kongl. Maij :t uti
detta ämnet.
2:do. Påminte, at R. o. A. ville till afgjörande företaga an¬
gående Kammar-, oeconomie- och commercedeputations ut¬
skotter och deras rättighet at directe till plena med deras be-
tänkanden inkomma, hvarom Borgareståndet extr. prot. af-
gifvit.
3:tio. At R. o. A. ville till afgjörande förhjelpa instructio-
nerne för Secrete Utskottet och Expeditionsdeputationen.
Prästeståndets deputerade a-fträdde.
5:to. Företogs Secrete Utskottets extr. prot. af den 13 Au¬
gusti, hvaruti förmäles, at Kongl. Maij :t i nåder tillkänna gif-
vit, det Kongl. Maij :t utsatt terminen till den kongl, kröning¬
en at gå för sig den 24 och hylningen den 26 nästinstundan¬
de September. Hvarvid Secrete Utskottet för sin del eij hade
något at påminna.
Frih. Markcs von Wurtenberg begjärte detta på
bordet.
6:to. Uplästes extr. prot. från Secrete Utskottet af den 14
Augusti nästl. angående at femtijo man af Wässmanlands
Infanterieregemente blifvit commenderade på arbete vid Hjäl-
mare slusvärks bygnad.
Härvid hade R. o. A. eij något at påminna.
7 :mo. Secrete Utskottets extractum protocolli af den 13
Augusti afhörde häruppå R. o. A., som innehölt, at en nödvän¬
dig reparation till tak, fönster och kakelungnar behöfdes på
Vadstena Krigsmanshus för at öfver vintren bärga de där
boende och underhåll njutande gratialister, hvartill Secrete
Utskottet anslår ettusende daler s:rmt af krigsmanshusafgif-
Nordencrantz. Riksrådet.
161
ten.
Detta bifölls.
8. Företogs Borgmästaren Tollstorps memorial angående Tollstorps
at Riksens Ständer måtte anmoda Hr Commercerådet och Rid-™ordeneran ts
daren Nordencrantz at än ytterligare fullfölja sine nyttiga ar- skrifter,
beten och till Riksens Ständer samt det allmänna upgifva de
återstående delar af sitt värk, kjändt under titul af Bekym-
merslösa stunders menlösa och ovälduge tankar samt tankar
om hemligheter och tysthetseder m. m.
Härvid uplästes äfven Hr C. G. Rosenlindts memorial, som
med mycket beröm omtalar desse och flere Hr Commerce¬
rådet Nordencrantz arbeten och tillstyrker, at han genom nå¬
gon betygad erkäntsla måtte upmuntras at med dem fortfara.
Detta begjärtes af flere på bordet.
9:mo. Lät R. o. A. sig föredragas Secrete Utskottets extr. Ang:de
prot. af den 13 innevarande månad rörande den öfverlägg- Maiptsfväg-
ning, som i Kongl. Maij :ts Rådkammare förevarit angående rade under-
den granlagenhet, Kongl. Maij :t hyst at underskrifva kallelse- skrlft-
brefven för de Hrr Riksens Råd, som nu återvunnit Riksens
Ständers förtroende, ock det i anseende1 till vissa ordasätt uti
expeditionen.
Härvid voro bilagde rådsprotocollerne af den 31 Julii och
5 och 6 Augusti, innehållande Kongl. Maij :ts nådige declara-
tion och Hrr Riksens Råds underdåniga föreställningar samt
omsider slutelige yttrande, det hade väl enligit författningarne
Hrr Riksens Råd ingen annan utväg at vidtaga, då Kongl.
Maij :t vägrade Dess nådige underskrift, än at låta underskrif¬
ten skje gjenom stämpel; likväl som Riksens Ständer nu voro
samlade, så hade Hrr Riksens Råd öfverlämnat detta bekym¬
mersamma ämne till Riksens Ständers egit ytterligare öfver¬
vägande.
Secrete Utskottet anser sig väl icke tillhöra at uttyda me¬
ningen af en expedition, som i alla ståndens plenis blifvit
justerad, dock som Secrete Utskottet vore öfvertygat, at allrig
meningen varit den, som Hans Kongl. Maij :t trodt sig af des¬
se brukade ordasätt kunna finna, så hade Secrete Utskottet
till Riksens Ständers godtfinnande projecterat et underdånigt
svar, som Secrete Utskottet förmodade skulle betaga Kongl.
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: afseende.
162 1771, aug. 15.
Riksrådet.
Deputation
från Bonde¬
ståndet.
Maij :t de olika tankar, Kongl. Maij :t kunnat fatta om Riksens
Ständers mening, utan at på något sätt vidröra sjelfva orden
uti Riksens Ständers expedition.
Alle desse handlingar uplästes tillika med det af Secrete
Utskottet projecterade underdånige svar till Kongl. Maij :t.
Under läsningen anmältes, emottogs och infördes en depu¬
tation från Bondeståndet, 16 perssoner. Sven Håkanson,
som anförde deputationen, gaf pr[aemissis] pr[aemittendis]
tillkänna, at ståndet bifallit Secrete Utskottets tankar om
Kongl. Maij :ts vägrade underskrift och äfvenledes det med
så mycken mogenhet upsatte project till underdånigt svar
härom.
Äfven at ståndet bifallit Secrete Utskottets betänkande om
reparation på Vadstena Krigsmanshus.
Deputation afträdde, beledsagad efter vanligheten.
Härefter fortfors med läsningen af de påbegynte handling¬
ar till slut.
Då allmänneligen begjärtes proposition till bifall.
Hr Baron och Landtm, gaf väl tillkänna, at Hr Rud¬
man Bergenstråhle inlämnat i denne sak et memorial (Bil. 19)
ock dervid tillkänna gifvit, at dess innehål icke voro på något
sätt emot hvad Secrete Utskottet tillstyrkt. Ehuru Hr Baron
och Landtm, icke fått tid at det gjenomläsa, hemställte han
likväl uppå denne försäkran, huruvida R. o. A. ville tillåta, at
det fingo upläsas.
Flere förklarade, under det at proposition än ytterligare
allmänt begjärtes, at om innehållet vore sådant, behöfde det
eij upläsas.
Hr Baron och Landtm, anmälte, at Hr Bergenstråle eij
yrkade, at memorialet måtte upläsas, utan endast at få det
lagt till protocollet.
Hvartill svarades, under den åhåga som hos alle viste sig
at få proposition på Secrete Utskottets betänkande, at sådant
eij kunde honom vägras.
Proposition blef nu gjord ock med Ja besvarad.
Hr Soop begjärte, at dessa nu upläste handlingar måtte
blifva tryckte på svenska, finska och tyska språken.
Hr Baron och Landtm, berättade, at flere herrar påmint
härom, och gjorde altså proposition: Bifaller R. o. A., at den¬
Riksrådet.
163
ne act må varda tryckt, på flere språk öfversatt ?
Härtill svarades Ja.
Frih. Bunge gaf tillkänna, at rådsprotocollerne redan vo¬
ro till en, som sig anmält derom, enligit Kongl. Tryckfrihets¬
förordningen aflämnade at tryckas.
Hr Wachschlager, Gust., och Hr Linderstett,
Erich, proponerade, at Secrete Utskottets betjäning måtte få
låta trycka det, som i denne sak ifrån Riksens Ständer och
Secrete Utskottet emanerat.
Frih. von Essen: Efter Tryckfrihetsförordningen kan
det eij vägras den, som sig först anmäler, at till tryckning
få ut en act. Men som det är angelägit, at Ständernes hand¬
lingar i denne sak undergå en noga correctur, ty et ord, et
comma kunna gjöra en stor förändring i meningen, så är se¬
crete utskottsbetjäningen närmast i stånd at iackttaga denne
noggranhet, som i beredningen handterat desse handlingar.
Det är ock billigt at unna dem denne lilla profiten. Acten
är eij eller complette, innan detta alt tillkommer.
Hr Schönberg tillstyrkte äfven detsamma som Frh. von
Essen.
Ock på skedd proposition biföls, at Secrete Utskottets be¬
tjäning får trycka alt, hvad uti denne act äro Ständers hand¬
lingar.
Frih. Grönhagen påminte, at intet document borde läg¬
gas till R. o. A:s protocoll, innan det hos R. o. A. blifvit upläst,
och derföre Hr Bergenstråhles memorial icke eller komma
dit, allraminst följa acten till tryckning, utan voro bäst, om
han togo det tillbakars.
Hr Baron och Landtm, utlåfvade at derom tala med Hr
Bergenstråhle, som nu fants vara bortgången; hvad tryck¬
ningen angingo utlåfvade han, at det icke med de öfrige hand¬
lingar skulle utlämnas.
Frih. Grönhagen hemställte, om det icke voro värdigt,
at R. o. A. förklarade sin tacksäjelse till Secrete Utskottet öf¬
ver det väl författade projectet till Riksens Ständers under¬
dåniga svar till Kongl. Maij :t.
Hr Wadenstierna med flere begjärte denna fråga på
bordet.
R. o. A. åtskiljdes kl. innemot 2 om eftermiddagen.
164 1771, aug. 17. Skånska kyrkohemman.
Ang :de till
kyrkorne i
Skåne done¬
rade hem¬
man.
Termin till
kongl, krö¬
ningen.
År 1771 den 17 Augusti.1
Torsdag.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Baron och Landtm. Axel Gabr. Leijonhuf¬
vud.
R. o. A. intogo sina ställen och protocollet för den 20 Julii
justerades.
1. Uplästes utdrag af protocollet, hållit uti Prästeståndet
den 26 sisth Julii, hvaruti ståndet tillstyrker, at en vid 1761
års riksdag hos Riksens Ständer anhängig gjord tvist emel¬
lan Prästerskapets i Skåne riksdagsfullmägtig Probsten Hoff¬
gardt och rusthållarne derstädes angående äganderätt till jor¬
den af de under kyrkjorne i ällre tider donerade men sedan
indragne hemman ock i synnerhet angående Ahlstadz hem¬
man nu måtte ånyo upptagas ock till Landt- och sjömilitiaeoe-
conomiedeputationen, der saken då blef ingifven, åter remitte¬
ras.
Detta bifölls uppå skedd proposition.
2. Uplästes fortsättning af förteckningen uppå de uti Ur-
skillningsdeputation antagne eller afslagne mål ifrån n. 101
till n. 123.
Vid n:o 112, åboens på Masa kronohemman i Kyrkslätt
sockn i Nylands låhn Michel Jacobsson anhållan om ändring
uti en riddaresyneräts dom öfver rågången emellan Sundz-
bergs eller Gafvelsbacka skatterusthåll och Masa byamäns
utom deras byamål innehafvande och till Sundsberg stötan¬
de utjord, hvilket deputationen remitterat till Riksens Stän¬
ders plena, anmältes et af deputationens ledamot Hr Carl
Reinh, von Strokirck ingifvit memorial, hvaruti han uppå an¬
förde skjäl tillstyrker, at Riksens Ständer med en så beskaf¬
fad sak icke måge sig befatta.
Detta begjärtes på bordet.
3. Föredrogs ånyo Secrete Utskottets extr. prot. af den 13
Augusti sistl. angående termin till den kongl, kröningen, hvil¬
ken Hans Kongl. Maij :t i nåder behagat utsätta till den 24
nästinstundande September samt hyllningsacten till den 26
1 Anteckning i marginalen: Just. den 9 Sept. 1771.
Ang. kröningen.
165
dernäst påföljande. Ock som Secrete Utskottet föreställer sig,
at Svea Konungaförsäkrans öfverseende såsom det enda, hvil¬
ket efter vanligheten uppå Secrete Utskottets och Riksens
Ständers förutgående åtgjärd ankomma kan, icke förut be-
tarfvar större utrymme af tid, än till den utsatte dagen öf¬
rig är, så har Secrete Utskottet öfverlämnat Kongl. Maij :ts
nådiga tillkänna gifvande till Riksens Ständers plena.
Härvid uplästes äfven et af Riksdagsmannen Johan Anders¬
son redan den [28 Julii]1 ingifvit memorial, hvaruti han
hemställer, om icke i anseende till den genom en svårare vä¬
derlek förorsakade sena hö- och sädesbergning Riksens Stän¬
der i underdånighet skulle hos Kongl. Maij :t anhålla, at med
kröningen måtte uppskjutas, till dess bergningen är förbij, på
det at Allmogen gjenom en drygare skjutsning, som vid så-
dane tillfällen är oundvikelig, eij måtte för mycket betungas.
Frih. Marcks von Wurtenberg hemstälte, om icke
i anseende till detta memorial saken ånyo kunde till Secrete
Utskottet remitteras. Men då efter all liknelse man kunde
gjöra sig hopp, at bergning och den mästa såning torde till
den tiden, som Kongl. Maij :t utsatt, vara förbi, så blef uppå
skedd proposition Secrete Utskottets extractum protocolli bi¬
fallit.
4. Hr Baron och Landtm, ville nu låta föredraga Frih.
Marcks von Wurtenbergs i sista pleno under ventilation va¬
rande dictamen ad protocollum.
Men Frih. Marks von Wurtenberg yttrade sig: Jag
hade trodt mina rättigheter som riksdagsman vara större men
blef i sista pleno instruerad och anhåller nu, at mitt dictamen
icke måtte blifva uppläst.
Hvarmed altså detta ärende afstadnade.
5. Föredrogs Borgareståndets extr. prot. af den 15 Julii Kaimar-,
sistl. ang:de Kammar-, oeconomie- och commercedeputatio-oeconnomie~
nens utskott ock at de med sine betänkanden directe måtteoth commer~
cedeputa-
få vända sig till Riksens Ständers plena. tions
Detta begjärtes af flere på bordet. delning.
6. Hr Baron och Landtm, hemstälte uppå flere herrars
begjäran, om icke en deputation måtte afgå till de andre re-
1 Visaren
166 1771, aug. 17. Bergenstråhles memorial.
spective stånden och gifva tillkänna R. o. A:s beslut ang:de
termin till den kongl, kröningen.
Detta biföls.
Hr P e c h 1 i n påminte, at samma deputation kunde anon-
cera R. o. A:s beslut om Riksens Ständers underdåniga svar
till Kongl. Maij :t angående Dess höga underskrift.
Hvilket likaledes bifölls.
Ang :de et af 7. Hr Linderstett, Erich, feck häraf anledning at
Bergen- fråga, om Hr Bergenstråle låtit förmå sig at återtaga det me-
plenum moria^> som ^lan i sista pleno ville lägga till R. o. A:s pro-
ingifvit me- tocoll uti sistnämnde sak, då den förehades, efter han eij fick
morial. detsamma upläst.
Frih. Ridderstolp e, Carl, anmärkte vid samma sak,
at handlingarne samt Riksens Ständers svar redan voro af
trycket utkomne, ehuru samma underdåniga svar ännu icke
hunnit at till Kongl. Maij :t upsändas.
Då flere af R. o. A:s hrr ledamöter förklarade sig anse det¬
ta vara mindre uti sin ordning, så ventilerades om utvägen
at förekomma, det sådant hädanefter eij mera måtte kunna
hända, som stadnade deruti, at Hr Baron och Landtm, åtog
sig med de andre respective ståndens Talemän härom öfver¬
lägga och aftal gjöra, huru sådant missbruk hädanefter må
förekommas.
Angående Hr Bergenstråles memorial påmintes af någre,
at et papper syntes tryckt i allmänhetens händer med titul
af Hr Håfrättsrådet och Kammarherren Bergenstråhles me¬
morial inlämnat till R. o. A., hvaruti alla utlåtelser icke tyck¬
tes vara nog varsamme.
Hr Bergenstråhle trodde, at ingen kunde vägra ho¬
nom såsom riksdagsman at till sitt stånd ingifva et memorial i
en sak, som der blifvit föredragen, eij eller kunde honom
vägras at trycka, hvad han själf skrifvit, så länge Tryckfri¬
hetsförordningen blefve rikets grundlag. At memorialet eij
blifvit upläst, när saken var före hos R. o. A., voro icke hans
fel, ty det anmältes i rättan tid, innan proposition gjor¬
des. Men han trodde sig böra respectera R. o. A:s håg at få
proposition gjord på Secrete Utskottets betänkande utan nå¬
gon discourse och altså åtnöjas med at memorialet blefvo lagt
till protocollet. At förklara sig öfver memorialets innehåll
Bergenstråhles memorial.
167
trodde han sig eij behöfva, när det här icke blifvit upläst.
At återtaga det ansågo han sig icke värdigt, som det voro
hans mening, den han hade rättighet at uti sitt stånd yttra
och hvillken han förut noga och mogit öfvervägat, innan han
densamma inlämnat. Det lågo nu för hans räkning till pro-
tocollet såsom yttrad, innan beslutet blef tagit, med hvillket
han, då saken är afgjord, sig alldeles con.förmerade.
Hr Linderstett, Erich: Frågan kunde icke vara nu
om innehållet af Hr Bergenstråhles memorial, ty det kjände
R. o. A. icke, när det allrig blifvit uppläst, utan meningen
voro endast at vänligen förmå Hr Bergenstråhle at detsamma
återtaga, på det den enighet, vij alla önska, måtte bibehål¬
las orubbad, ifall någon utlåtelse skulle deruti finnas, som
kunde upväcka oro. Men om han påstår, at det bör ligga till
protocollet, så bör det ofelbart först upläsas.
Hr Baron och Landtm, intygade, at Hr Bergenstråhle
lämnat honom detta memorial förut och innan saken blef af¬
gjord men at det uti den hastighet, då alle så enhälligt yrkade
at få proposition, kom at blifva liggande oupläst. Det depen-
derade af Högl. R. o. A. at nu låta det upläsa eller eij.
Hr Linderstedt, Eric, yrkade än en gång, ifall Hr
Bergenstråhle det ej vill åttertaga, at det måtte blifva upläst,
utom annat äfven för den ordsaken at såväl han som flere,
sedan de fåt1 hört dess innehåll, måtte få tillfälle at deröfver
yttra sig och det vederlägga, om de sådant nödigt pröfvade,
at annars snart kunde blifva ett prsejudicat heraf att i alla
redan afgiorde saker inkomma efteråt med memorialer.
Hr de Fritz k i tilläde, at et memorial icke bör kunna
få läggas till R. o. A:s protocoll, om det ej förut är upläst, det¬
ta så mycket mindre som det skall kasta en skugga på Riksens
Ständers expedition till Kongl. Maij :t.
Hr Schönberg påminte, at Hr Bergenstråhle, innan pro¬
position blef giord, hade ingifvit sitt memorial och begiärt,
at det måtte blifva upläst, hvilket han, som sedt och hördt,
när sådant begiärtes, kunde intyga; Hr Baron och Landtm,
hade och anmält det till upläsande, innan saken afgiordes, så¬
ledes kan detta ej kallas et memorial, som efter R. o. A:s tagne
beslut inkommit. En annan sak vore det, at memorialet blif-
1 Detta ord överstruket i konceptprotokollet.
168 1771, aug. 17. Bergenstråhles memorial.
vit tryckt, men efter Tryckfrihetsförordningen vore det en
sak, hvartill Hr Bergenstråhle icke behöft begära låf.
Hr Klingspor [r] e, Christian Friedric: Är nå¬
got tryckt, må det gå för authors egen räkning. Derföre trodde
han vara bäst, at memorialet icke här upläses, ty innehåller
det något anstöteligit, så blifver det icke R. o. A. värdigt, at
allmänheten får det som et hoss R. o. A. upläst papper, utan
må de då blifva under skygd af Tryckfrihetsförordningen.
Härmed conformerade sig Frih. Kagg.
Frih. Grönhagen ansåg saken af mera vigt, än man i
första påseende trodde. At det vore tryckt med den mening
på titulbladet inlemnat till Ridd. och Ad., vore en omstän¬
dighet, som gåfvo saken et vidare utseende. En ledamot får
ej utan tillstånd gå till de andre stånden med något memo¬
rial, mindre kan han af egit bevåg låta trycka och gå till
allmenheten dermed; derföre sedan det nu utkommit under
namn att vara inlemnat till R. o. A., så bör det och upläsas,
på det R. o. A. derom må säga sin mening.
Frih. Marcks von Wurtenberg var af samma tan¬
ka som Hr Bergenstråhle sielf yttratt, at han ägde rättighet
få trycka sitt memorial. Om han låtit öfvertala sig at taga
det tillbakars, innan saken blef afgiord, hade det kanske varit
bättre, men deröfver ville Frih. Marcks ej gå in i någon ven¬
tilation. Men at han rubricerat det såsom inlemnat till R. o. A.,
hvarigenom det får uti publiquen et anseende, som skulle han
begiärt memorialets upläsande eller ock som voro det et do-
cument, hvilket R. o. A. tagit till sitt protocoll, då likväl till alla
delar det icke så förhåller sig, dervid hade Frih. Marcks von
Wurtenberg fäst sin upmärksamhet och understälte, om icke
R. o. A. ville sådant närmare i öfvervägande taga. Hr Bergen¬
stråhle begärte at få sitt memorial upläst, och det blef ho¬
nom vägrat.
Härtill svarades af ganska månge Neij, det blef honom ej
vägrat utan han begaf sig derifrån frivilligt.
Hr Creutz, Lorentz Willh.: Den enighet, som hos
samtelige R. o. A:s ledamöter förspordes, då proposition blef
giord, upväckte allmänneligen en sådan förnögd rörelse, at
ingen ville densamma genom upläsandet af något memorial
distrahera. Det blef anmält såsom instämmande med Secrete
Bergenstråhles memorial.
169
Utskottets tillstyrkande, och då alle voro beredde at detsam¬
ma bifalla, behöfdes ingen mera uplysning.
Om Hr Bergenstråhle låtit trycka det och deruti skulle fin¬
nas något, som vore anstötligt, hvilket Gref Creutz icke viss¬
te, efter han detsamma ej läst, så tillhörde det vederbörande
embetsmän at derpå giöra åtal. R. o. A. torde ej vilja utlåta
sig öfver et document, som här ej blifvit upläst och ej heller
nu behof de upläsas. Men på det allmänheten icke måtte ta¬
ga det för et memorial, som tillhörde R. o. A., sedan på titul-
bladet står inlemnat till R. o. A., så kunde et extractum pro-
tocolli införas uti allmänne tidningarne ongefehrligen af det
innehåll, at hos R. o. A. hade fråga förekommit om et Hr Ber¬
genstråhles tryckte memorial, hvilket var utmärkt såsom till
R o. A. inlemnat. Och som detta memorial aldrig blifvit hos
R. o. A. upläst, så at R. o. A. om dess innehåll hade någon
kundskap, så förklarades, at R. o. A. dermed sig icke kunde
befatta. Herigenom lemnades embetsmän fria händer at efter
lag och Tryckfrihetsförordningen med detta memorial förfara.
Hr Bergenstråhle: Ofelbart är, at då memorialer öf¬
ver något betänkande inkomma, skola de upläsas, om R. o. A.
så behagar. Men det är ej första gången, som de med R. o. A:s
samtycke utan at upläsas blifvit lagde till protocollet, och till-
låtelse är gifven, at de måtte tryckas; huru månge oupläste
memorialer uti den vid sidstl. riksdag bekante constitutions-
saken se vi på trycket utgifne. Frih. Pechlins memorial i det¬
ta ärende fants tryckt, innan betänkandet till plena var in¬
kommit.
Hr Ridderstorm likväl påminte, at sådant likväl skedt
med ståndets eller deputationens samtycke. Deremot hade så¬
väl han som Frih. Grönhagen, då i sidsta pleno öfverlades om
tryckningen af hela acten uti denne Kongl. Maij :ts höga under¬
skrift rörande sak, uttryckeligen giordt det förbehåll, at Hr
Bergenstråhles memorial såsom icke upläst ej borde jemte
de andre handlingar få tryckas, hvilket och bifölls.
Hr P e c h 1 i n tillstyrkte bifall uppå det förslag, Grefve
Creutz gifvit, och förklarade, at det memorial, som han låtit
trycka uti constitutionssaken sidstl. riksdag, förut blifvit in-
gifvit och upläst uti de med Secrete Utskottet sammanträdde
deputationerne, till hvilke det och varit stält.
170 1771, aug. 17. Bergenstråhles memorial.
Hr de Fritski förklarade, ifall Hr Bergenstråhles me¬
morial voro detsamma, som han läst tryckt, at då Hr Bergen¬
stråhle påstår, at det skall ligga till R. o. A:s protocoll, så
borde det blifva upläst; men om Hr Bergenstråhle begifver
sig till at detsamma återtaga, så kunde et så beskaffat extr.
protoc., som Grefve Creutz föreslagit, äga rum.
Hr Uggla, Leonh. Magnus, frågade, om icke Hr Ber¬
genstråhles memorial anmältes och honom blef beviljat at läg¬
ga det till R. o. A :s protocoll.
Frih. von Essen: Discuursen är om et memorial, som
ännu ingen hördt. Vij böra likväl kienna det vij tale om, äf¬
ven om sjelfva förloppet med Hr Bergenstråhles memorial
och huruvida han erhölt tillstånd at lägga det till R. o. A:s
protocoll med mera, hvarom Riddarehussecreteraren nu må
lämna berättelse.
Secreteraren upstod och gjorde muntel. berättelse,
huru uti sista R. o. Ars pleno härmed tillgåt, af sådant inne¬
håll som det uti protocollet för den 15 Augusti kan läsas.
Frih. von Essen: Häraf synes, at detta memorial, fast¬
än det blifvit inlämnat eller liksom instuckit, derföre icke kan
sägas vara påtecknat som ingifvit, än mindre som uppläst,
och derföre, om Hr Bergenstråhle vill det återtaga, må väl et
så beskaffat extr. prot., som Gref Creutz föreslagit, utfärdas,
men påstår Hr Bergenstråhle at få sitt memorial lagt till pro¬
tocollet, så bör det upläsas och R. o. A. öfver dess innehåll
ventilera.
Hr Bergenstråhle invände, at hans memorial icke voro
instuckit utan inlämnat på ordenteligit sätt till Hr Baron och
Landtm, väl tvänne timar, för än saken blef afgjord.
Hr Schönberg vitnade, at Hr Bergenstråhle begjärte
mer än en gång at få sitt memorial upläst, ock då han på
fleres persvasion derifrån begaf sig, anholt och fick tillstånd
at lägga det till R. o. A:s protocoll. Dervid hördes då ingen
contradiction. Den formaliteten, som nu yrkas, at det bör upp¬
läsas, om det skall få ligga till protocollet, kan snart blifva
uppfylt, om memorialet nu läses, men likväl at det icke nu
annorlunda anses än såsom i rättan tid, och då ännu öfver¬
läggning ägde rum, inkommit.
Hr Linderstedt, Erich, fant, at memorialet antingen
Bergenstråhles memorial.
171
borde upläsas eller ock tagas tillbakars. I den sednare hän¬
delsen instämde han alldeles med Gref Creutz och at Hr Ber¬
genstråhle icke måtte kunna såsom riksdagsman uppå detta
memorial njuta något beskydd af R. o. A. I den förra händel¬
sen voro dess innehåll sådant som det av trycket utkomne,
så är det i högsta måtto förgripeligit och bör till Riddare-
husdeputationen remitteras at inkomma med sitt utlåtande,
huru han derföre bör anses.
Hr Hasenkamf erkjände den om förloppet af saken
gjorde berättelsen, at memorialet var på vägen till at uplä¬
sas, när R. o. A:s enhällige önskan at få proposition afbröt
det. Ingen tvifvel kan altså existera, at ju memorialet blifvit
inlämnat till R. o. A. i rättan tid, dess innehåll hade Hr Hasen¬
kamf sig icke bekant, trodde eij eller, att derom nu kunde va¬
ra fråga utan endast, huruvida et till R. o. A. af en dess ledamot
i rättan tid ingifvit memorial kunde ställas utom ståndets
protection. Det är ofelbart af vigt, at ståndens ledamöter eij
nekas at få yttra sina tankar, så at eij band lägges på deras
öfvertygelse. Ingendera af de föreslagne alternativer passade
sig altså till detta tillfället, hvarken at tvinga Hr Bergen¬
stråle at taga sitt memorial tillbakars eller at, innan man
vet innehållet, decidera nu efteråt, at det skall upläsas och
till Riddarehusdeputationen remitteras. Om Hr Bergenstråh¬
le godvillit behagar återtaga memorialet, voro det väl; men
det kommer an uppå honom själf, rättigheten är hans at läg¬
ga sin tanka till protocollet. Hr Hasenkamf önskade, at R. o.
A. så varsamt ville handtera detta, at ehvad beslut ock kunde1
tagas, det eij framdeles må ligga i vägen eller gifva praeju-
dicat hvarken uti ståndets eller hvarje ledamots rättighet.
Hr Carplan, Carl Ephraim: Hvarken har hos R. o. A.
någon begjärt eller erhållit tillstånd at trycka detta memorial,
det bör altså eij gå i allmänheten såsom något till R. o. A:s
protocoll hörande papper. Derföre voro det bästa at vidtaga
en declaration, sådan som Gref Creutz föreslagit, och der jäm¬
te, hvad Hr Linderstett tillstyrkt, at remittera memorialet i
anseende till sitt innehåll till Riddarehusdeputation, som med
sitt utlåtande deröfver inkommer.
Hr Klingsporre, Christ. Fredr., tillstyrkte äfven
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: kundet.
12—670435
172 1771, aug. 17. Bergenstråhles memorial.
bifall uppå hvad Gref Creutz föreslagit.
Deputation Härunder upkom en deputation från Borgareståndet, 12
gareståndet Perssoner> anförd af Borgmästaren Munthe, som gaf till¬
känna, at ståndet förehaft Secrete Utskottets extr. prot. an¬
gående termin till den kongl, kröningen. Ock i anseende till
de af Riksdagsmannens i Bondeståndet Jonas Andersson uti
dess memorial anförde skjäl, som ock at ovist voro, huru
snart Riksens Ständer hunno komma till slut med den Kongl.
Försäkrans reglerande, beslutit at hos Kongl. Maij :t utbedja
sig framdeles få i underdånighet tillkänna gifva, när den
kongl, kröningen kunde för sig gå.
Äfven påminte Borgmästaren Munthe, at deputationernes
instructioner måtte blifva af gjorde, så at deputationerne kun¬
de komma i arbete.
Deputationen afträdde, ledsagad på vanligit sätt.
Frih. Cederhielm återkom med den deputation ifrån
R. o. A., som afgått till de andre stånden med R. o. A:s resolu¬
tion om termin till kröningen, och förmälte, at Borgarestån¬
det redan lärer hafva gifvit sitt beslut tillkänna men at Präs-
te- och Bondestånden ännu icke afgjordt saken.
Häruppå fortfors med öfverläggningen om Hr Bergenstråh¬
les memorial.
Hr örnschöld, Mårten Ludv.: Åtskillige conside-
rationer förekomma i detta mål; då memorialet lagligen och
ordenteligen inkommit ock i rättan tid hos R. o. A. blifvit an¬
mält; då 22 § Riksdagsordningen utstakar, huru en riksdags¬
man obehindrad må få säja sin mening, så at Hr Bergen¬
stråhle uti desse delar ingenting kunde förevitas, så önskade
Hr Örnschöld, at saken måtte ömt handteras, at riksdags¬
mannarätten hvarken för Hr Bergenstråhle eller någon annan
ledamot af R. o. A. måtte genom det till tagande beslut expo¬
neras utan, hvad här blifver sagt och ingifvit, hållas under
R. o. Ars egen granskning och dom, innan någon annan sig
dermed befattar.
Frih. Bunge, Sven, antog, at memorialet lagligen inkom¬
mit, at derföre, om Hr Bergenstråhle begjär at få det till
R. o. Ars protocoll, kan det honom icke vägras; men at
R. o. A. icke må yttra sig öfver dess innehåll, innan det blif¬
vit upläst, fant han mäst öfverensstämmande med billighet
Bergenstråhles memorial.
173
och ordning. Derföre måtte Hr Bergenstråhle nu förklara, hu¬
ruvida han själf begjärt, at det må blifva uppläst.
Hr Bergenstråhle, Rudman, yttrade sig, at sedan
han blifvit provocerad at gifva tillkänna, huruvida han sam¬
tyckt dertill, at hans memorial måtte blifva uppläst, ansågo
han sin skylldighet vara at förklara, at som han uti alla sina
gjärningar haft dygd och ära till föremål, han eij eller uti
det vigtiga kall, honom såsom riksdagsman ålågo, icke utan
nogaste öfvervägande efter bästa vett och öfvertygelse ville
tala och gifva sina vördsamma tankar tillkänna, så kunde han
så mycket mindre vara emot at hans memorial blifver upp¬
läst, som det snarare kunde bekymra honom, om R. o. A. icke
ens ville höra, hurudan hans mening i den då förevarande
sak varit.
Hr Wadenstierna, Carl, erkände, at med memoria¬
lets ingifvande på Riddarehuset tillgått, som nu blifvit be¬
rättat. At Hr Bergenstråle låtit trycka det, voro en sak, som
han icke ville utlåta sig öfver; kanske det hade varit bättre,
om det blifvit otryckt, men sedan det numera eij står at änd¬
ra, blifver väl ofverl äggningen, huru saken skall tagas.
At R. o. A. skulle låta utgifva någon declaration angående
detta memorial och derigenom lika som abandonnera en sin
ledamot och hans riksdagsmannarätt, det vågade Hr Waden¬
stierna at afstyrcka i förlitande uppå R. o. A:s ädla tanke¬
sätt. Det kunde, om memorialet är så beskaffat, som det vill
säj as, medföra åtskilliga olägenheter för Hr Bergenstråhle,
det kunde blifva mindre behageligit för de andre respective
stånden, at R. o. A. eij vill befatta sig med at först pröfva
en här inlämnad skrifts innehåll, som skall vara anstöteligt;
det kunde leda till praejudicat för et annat tillfälle och då
minska R. o. A:s pröfningsrätt. Derföre voro väl bäst, om me¬
morialet nu fingo upläsas; skulle då något finnas deruti, voro
tillfälle at öfverlägga, huru vidare härmed skall förfaras.
Hr Leijonmark: Om det [s]kall upläsas, förbehölt sig,
at memorialet icke måtte anses annorlunda än såsom uppläst
uti det ögnablick, då Hr Bergenstråhle yrkade sista plenum
at få det upläst, ock altså för än R. o. A. afgjorde sjelfva saken.
Frih. Cederström, Clas, frågade, om Landtm, läst det¬
ta memorial.
174 1771, aug. 17. Bergenstråhles memorial.
Deputation
från Bonde¬
ståndet.
Hr Baron och Landtm.: När det till honom uti sista ple-
no inlämnades, frågade han väl Hr Bergenstråhle om dess
innehåll, men uppå erhållen försäkran, at det icke inne-
höllo annat än at stärka det beslut, Hr Bergenstråhle förmo¬
dade R. o. A. skulle taga öfver Secrete Utskottets projectera-
de underdånige svar till Kongl. Maij :t och då uti pleno föga
rådrum var Hr Baron och Landtm, lämnat at genomläsa en
så long skrift, hade han, då proposition begjärtes uppå Se¬
crete Utskottets extractum protocolli, eij kunnat undgå at, in¬
nan proposition gjordes, anmäla såväl Hr Bergenstråhles be-
gjäran at få memorialet upläst som ock sedermera hans be¬
gifvande derifrån, med villkor at få det till protocollet lagt,
hviket villkår eij blef Hr Bergenstråhle vägrat.
Ankom nu en deputation från Bondeståndet, 12 perssoner,
anförd af Paul Jönsson, som anmälte,
at Bondeståndet bifallit Präste- och Borgareståndens ytt¬
rande öfver termin till den kongl, kröningen,
at Bondeståndet önskade, det R. o. A. ville sig företaga till
afgjörande projectet till instructionen för Expeditionsdepu-
tation.
Äfven at Bondeståndet afgjordt Borgareståndets yttrande
öfver de embetsmän, hvilka Borgareståndet funnit böra lag¬
ligen tilltalas för det de skola hafva blandat sig i städernes
riksdagsmansvahl. Ock ingaf Paul Jönsson Bondeståndets ut¬
låtande skrifteligen, så lydande:
Upl. i Bondeståndet den 17 Aug. 1771. D:o bifallit i så
måtto, at de embetsmäns förhållande, hvilka lagt handen vid
de i Borgareståndets betänkande särskild nämnde riksdags¬
mäns vahl, hänskjutas under vederbörande advocatfiscalers
åtal ock Kongl. Håfrätters pröfning och afdömmande samt at
i öfrigit till sakernas befordran och afgjörande förf oros, som
berörde betänkande innehåller ock hvaröfver Justitiaecancel-
leren vid hårdaste ansvar skall åligga at tillse, det målen
med all tillbörlig drift och skyndsamhet utföras och afgjöras
måge.
Deputationen afträdde och den förevarande öfverlägning
återtogs.
Hr Baron och Landtm.: Om R. o. A. behagar taga det be¬
slut at låta upläsa för sig memorialet, så trodde han sig bö¬
Bergenstråhles memorial.
175
ra anmäla förut, at han ännu icke läsit det, ock hemstälte,
huruvida R. o. A., ville, at sådant skulle först skje eller om
R. o. A. gjenast ville höra det?
Hr Lagersvärd trodde, at bäst voro, till förekomman¬
de af vidlöftig debatte, som dess innehåll kunde uppväcka
och deraf kanske följande missnöje på et eller annat sätt, om
Landtm, läste memorialet först.
Frih. Horn, Fredr., undrade icke, at denne öfverlägg¬
ning bekymrade R. o. A. Det rörde hvar ledamot i allmänhet,
då det rörde i synnerhet en ledamot af R. o. A. Det bästa trod¬
de han vara at taga saken simpel.
Ostridigt voro, at när en sak på detta stället företages, så
äger hvar ledamot rättighet at yttra sin mening. Alle hade
sig bekant, at detta project ifrån Secrete Utskottet till under-
dåningt svar uppå Kongl. Maij :ts vägrade höga underskrift
skulle in plenis förekomma. At Hr Bergenstråle dertill bered¬
de sig och fattade sina tankar i pennan var altså eij underli-
git; at förut visa desse sina tankar hade väl varit en attention,
som Hr Bergenstråhle kunnat iakttaga, men ingen vidare
skylldighet, än hvar ledamot beliöfver at förut visa, det han
vill tala uti någon sak, som man väntar skall blifva föredra¬
gen. Hr Bergenstråhle förmodade icke den behagelige enig¬
het till bifall uti et så betydeligit ämne. Sedan den lyckeli-
gen existerade, begaf han sig ifrån memorialets upläsande och
begjärte endast få lägga sina tankar till protocollet; det för¬
märktes då icke, at någon vägrade honom det.
Sådant voro förloppet af saken; at nu se på följderna, sup¬
ponerade Frih. Horn det vara möjeligit, at Hr Bergenstråhle
uti sitt memorial genom en eller annan expression förgått sig;
voro det icke R. o. A. värdigast at innom ståndet med godhet
och broderligen rätta honom. Abandonneras han gjenom en
sådan declaration, som nu blifvit projecterad, så gifver R. o. A.
bort sin första pröfningsrättighet ock han torde sättas uppå
det hala ock till ansvar kanske för tankar, dem han såsom
riksdagsman oförviteligen kunnat yttra uti sitt stånd.
Så länge Hr Bergenstråhles memorial icke hos R. o. A. ännu
blifvit upläst, så at man kunde döma öfver dess innehåll,
trodde Frih. Horn sig icke kunna annat än gissningsvis tala
derom, då han förmärkte, at det hos R. o. A. upväckt bekym¬
176 1771, aug. 17. Bergenstråhles memorial.
mer.
Af den principe Frih. Horn redan yttrat, på det sakerna
måtte med den enighet handteras, som alle så högeligen öns¬
ka, då det glada ögnableck voro inne, at söndrade sinnen kun¬
de åter samlas till inbördes förtrolighet, då det voro ömt för
R. o. A. at gå längre uti denne saken, då det voro ömt för
Hr Bergenstråhle at gjöras till ansvarig för sina tankar som
riksdagsman; då memorialet ännu icke blifvit upläst men man
bör kjenna, hvad man skall döma öfver, förenade sig Frih.
Horn med de R. o. A:s hrr ledamöter, som broderligen ville
agera ock söka förmå Hr Bergenstråhle at återtaga sitt me¬
morial. Begifver han sig icke till en sådan remonstration, då
må det gå uppå hans egit äfventyr.
Hr Linderstett, Johan: Om R. o. A. vill något utlå¬
ta sig öfver memorialet, så instämde han, at det först skulle
läsas upp. Öfver den frågan, om nu det behöfves, at först
Hr Baron och Landtm, läser igenom samma memorial, för¬
klarade Hr Linderstett sig finna sådant äga rum, när genom
et sådant memorial en ny sak väckes, men icke då det är uti
et mål, som redan blifvit föredragit och står under öfver¬
läggning. Dertill lade Hr Linderstett äfven, at om Hr Ber¬
genstråhles memorial, sedan det blifvit hos R. o. A. upläst,
funnos innehålla något anstöteligit, så tillhörde det än mera
R. o. A. at pröfva sådant men icke Landtm.
Hr Pechlin: Sedan fråga om detta memorial blifvit
väckt, holt han före at det borde upläsas. At Landtm, först
läser det igenom voro äfven både ordenteligit och nyttigt;
ordenteligit, efter så finnes uti Riddarehusordningen före-
skrifvit; nyttigt, at förekomma söndring, som dess innehåll,
om det voro efter beskrifningen, kunde i en moment upväcka
men 1/2 års arbete sedan kanske eij till rätta ställa.
Hvad som uti memorialet kan vara anstöteligit och röra
Riksens Ständers beslut, derom förmena kanskje de andre
stånden eij utan skjäl sig berättigade at taga connoisance, se¬
dan memorialet är tryckt. R. o. A. lärer svårligen kunna be¬
hålla det hos sig. Uti en tid, då ännu tryckfriheten eij existera¬
de, kunde utan ståndets samtycke et memorial eij komma på
trycket ock då var det ståndets sak at döma öfver et sådant
memorial; numera äger enhvar frihet at låta trycka för egen
Bergenstråhles memorial.
177
räkning, hvad han uti sitt stånd ingifver. At få denne sak med
minsta omgång och vidlöftighet slutad såsom R. o. A:s en¬
sak föreslog Baron Pechlin derföre, at Hr Bergenstråhle för¬
vandlar sitt memorial till dictamen ad protocolluin ock gifver
uti allmänna tidningarne tillkänna, at det som sådant är lagt
till R. o. A:s protocoll. Då kan pröfningen deraf blifva R. o. A:s
ensak.
Hr [von] Nackreij: Ämnet, som nu handlas om, är
nyttigt, ty det rörer å ena sidan uti et fritt land friheter i
tal och tryck och å den andra en R. o. A:s ledamots rättighet
såsom riksdagsman. Uti det sednare hörer detta till R. o. A:s
dijudication först; sedan memorialet blifvit lagt till protocol-
let och dess innehåll bekant genom tryckning, är det icke me¬
ra Landtm:s sak at läsa igenom det och säja sin mening der¬
öfver utan R. o. A. sjelfve, som böra utlåta sig. Hr von Nack¬
reij viste icke innehållet af detta memorial, vidare än hvad
af discourserne derom kunnat nu inhämtas. Om det eij, som
vill sägas, sökte at kasta skugga på Ständernes förre gj öro-
mål, voro det värdigt R. o. A. at hos sig först företaga och af-
gjöra denne sak; men sedan Hr Bergenstråhle själf erkän¬
ner, at han låtit trycka det, och således lämnat sina tankar
under allmänhetens pröfning, kan det lätteligen hända, at det
icke blifver R. o. A:s ensak at döma deröfver; tryckningen går
alltid för hans egen räkning såsom fri man. Den utväg, Ba¬
ron Pechlin föreslagit, ansåg Hr von Nackreij vara antageli-
gast at derigenom qväfva saken i sin början. En liten gnista
kan snart tända en stor eld, men då derom, på sätt som Ba¬
ron Pechlin föreslagit, skrifves uti allmänna tidningarne, kan
det alltid sättas uti de termer, at Hr Bergenstråhles persson
såsom ledamot icke lsederas, ock hvad han anstöteligit anfört,
lika fult på et anständigt sätt revoceras.
Hr Tham: Innan R. o. A. gå inn uti öfverläggning, huru
denne sak skall handteras, bör väl först memorialet upläsas.
Hr Lagersvärd var eij emot at det upläses, men at
sådant må komma an på Hr Bergenstråhles egit behag och
at han läser för egit äfventyr.
Af flere begj ärtes, at memorialet måtte blifva upläst.
Hr Bergenstråhle, som nu tog detsamma at själf up-
läsa, förklarade sig förut nöjd, at det måtte i stället för me-
178 1771, aug. 17. Bergenstråhles memorial. Nordencrantz.
morial få namn af dictamen ad protocollum.
Ock upläste häruppå detsamma (Bil. 19).
Sedan det var upläst, begjärtes det af flere på bordet.
Hr Linderstett, Erich, anholt, at det åter med allra
första måtte åter företagas; påminte äfven, at det numera
icke borde ifrån memorial kunna förvandlas till dictamen ad
protocollum, efter det stridde emot sakens värkeliga förlopp
ock eij voro R. o. A. värdigt at uti publiquen ådraga sig en
dementie; saken eij eller derigenom förändrades, ty anstöte-
lige utlåtelser voro lika så straffbara uti et dictamen ad pro¬
tocollum som uti et memorial.
Hr Bergenstråhle förklarade sig äfven nöjd, at det
må ligga på bordet, varandes han redo at förklara och svara
till alle de anmärckningar, som kunde blifva gjorde.
8. Frih. Marchs von Wurtenberg utbad sig at få
anmäla et ämne, som, ehuru det vöre theologiskt, likväl kun¬
de hos R. o. A. förekomma och han förmodade eij borde vara
obehageligit.
Den märkeliga predikan, som Hr Biskoppen Doctor Filenius
hållit uti Riddareholmskyrkan vid Högstsahl. Hans Kongl.
Maij :t Adolph Fredrichs begrafning, hade gjordt så mycken
uppbyggelse, at Frih. Marchs önskade, det R. o. A. ville begjä-
ra at få densamma på trycket. Han voro så försäkrad om
Hr Doctorns och Biskoppens styrka uti theologien, at han
icke tviflade, det densamma snart skulle gå genom facultetens
censur; det allena beklagade han, at om än predikan blifver
tryckt, man likväl måste sakna sj älfva uttrycken, då den pro¬
noncerades, och förbehölt sig derföre, hvad som kunde er¬
hållas, nemligen at få predikan oförändrad ord från ord, så¬
dan som den prononcerades.
Detta begjärtes såsom en ny sak gjenast af flere på bordet.
Tollstorps 9, Företogs ånyo Borgmästaren Tollstorps memorial, den 15
ang:de Nor-s^stl- Augusti upläst, angående Commercerådet Hr Norden-
dencrant [z] crantz skrifter rörande rikets hushållning och finance, hvilka
tryckta skrif*
ter Borgmästaren funnit utvisa den närmare och ännu vidsträck¬
tare kundskap, bemälte Commerceråd deruti ägde ock den han
erbjudit sig, om Riksens Ständer skulle påfordra, at till tid,
ordsaker, ställe och perssoner vilja närmare för dem och all¬
mänheten uppgifva; hvarföre Borgmästaren Tollstorp före-
Nordencrantz.
179
slår, at Riksens Ständer måtte af Commercerådet Norden¬
crantz begjära, det han sine öfrige återstående skrifter ville
låta komma tili Riksens Ständers och allmänhetens kund¬
skap.
Härvid uplästes äfven et memorial af Hr Rosenlindt, som
tillstyrkte bifall till Borgmästaren Tollstorps memorial ock
at Riksens Ständer emot Commercerådet Nordencrantz ville
på något sätt visa deras erkäntsla.
Likaledes uplästes et af Hr Kruse, Johan Gideon till Elg¬
hammar, ingifvit memorial, hvaruti han föreställer, at en
medborgare nu äger all önskelig frihet at upgifva sina tan¬
kar om hvad han tror vara för fädernäslandet nyttigast ock
njuter för det goda, han upgifver, belöning uti sine lands¬
mäns aktning; at om han är ledamot af Riksens Ständer, så
kunde han uti sitt stånd ingifva dem utan at behöfva dertill
uppmuntran af Riksens Ständer; ock förmenar, at allraminst
Hr Commercerådet Nordencrantz, hvars nit för fädernäslan¬
det lärer förmå honom at af egen drift meddela sine kund¬
skaper, såsom riksdagsman skulle behöfva en sådan anmo¬
dan; voro åter en medborgare icke riksdagsman, kan han
med de rättigheter och skylldigheter, Kongl. Tryckfrihetsför¬
ordningen utstakar, lämna del af sina tankar genom trycket
åt allmänheten. När lagen således redan gåfvo fullkomlig rät¬
tighet för alle, så behöfdes intet ytterligare beslut enskillt rö¬
rande Hr Nordencrantz skrifter. Hvarken kunde med denne
begjäran vara tankan om någon särskillt belöning till Hr Nor¬
dencrantz framdeles för en sådan upgift, den han själf eij
lärer åstunda, eij eller kunde Borgmästaren Tollstorps me¬
ning vara, at et Ständers särskilt[e] beslut skulle medföra
något undantag ifrån de skylldigheter, som allmän lag och
tryckfrihetslagen vid skrifters utgifvande utstaka. Hvarföre
ock som det eij tillhörer Riksens Ständer at befatta sig med
tryckta skrifter eller deras tid tillåter at dem pröfva, Hr Kru¬
se tillstyrker det beslut, at Hr Commercerådet Nordencrantz
kan utgifva sine skrifter på samma sätt som alla andra med¬
borgare efter lag ock at ingen särskillt författning derom må
vidtagas. Om hvillket beslut et extractum protocolli till de öf¬
rige respective stånden kunde afgå.
Frih. Cederhielm, Josias: De skjäl, Hr Kruse uti
180 1771, aug. 17.
Nordencrantz.
förenämnde memorial anfördt, antog han så tillräckelige, at
han derpå grundade sin mening och biföll, hvad samma me¬
morial föreslog. Det voro önskeligit, at Hr Commercerådet
Nordencrantz en gong kunde hinna komma till slut med de
hemligheters uptäckande, hvarmed han alt sedan 1761 ho-
tadt, men icke med något undantag ifrån hvad allmänna
Tryckfrihetsförordningen föreskrifver. En sådan authorisa-
tion, som Hr Borgmästaren Tollstorp föreslår, kunde med¬
föra den följd, at någon annan sedermera kanske kommer
fram med et förslag till at skaffa Hr Commercerådet för sitt
arbete en belöning. Det kostar redan nog at kjöpa alla hans
värk och blefve än kostsammare, om man skulle contribuera
något till en särskild belöning. Riksens Ständers authorisa-
tion skulle der jämte värka den ändring i tryckfrihetsgrund-
lagen, då memorialet omrörer, at Hr Commercerådet Norden¬
crantz skall få namngifva perssoner, at om en sådan namn¬
gifven medborgare sedan skulle befinnas icke vara på mins¬
ta sätt delaktig uti det, hvarföre han beskylles, all talan om
ersättning blifver honom betagen.
Frih. Grönhagen, Clas Wilh.: Sjelfva innehållet af
Borgmästaren Tollstorps memorial lärer icke vara rätt fat-
tadt; han begjär hvarken authorisation eller penningar för Hr
Commercerådet Nordencrantz skrifter utan önskar allenast at
få se slutet af et arbete, som redan gjordt uti det allmänna
både nytta och uplysning. Frih. Grönhagen fant denne begjä-
ran så billig, at han dermed instämde. Skulle framdeles nå¬
gon föreslå penningebelöning för Hr Commercerådet Norden¬
crantz, blifver det alltid tillfälle at då säja sin mening der¬
om. Frih. Grönhagen begjärte altså proposition uppå Hr Borg¬
mästaren Tollstorps memorial.
[Uggla, Leonh. Magnus: Jag har för många åhr til-
baka med aktning läst H. Commercerådet Nordencrantz ut¬
komna tryckte skrifter och i synnerhet dess så kallade Ar-
cana oeconomia, äfven ock någon del af dess Bekymmerslösa
stunder, och kan icke nu lägga hinder för denna autor att
likmätigt den ordning, ansvar och rättighet Tryckfrihetsför¬
ordningen utstakar med sitt arbete vidare fortfara, om han så
för godt finner; dock alt under det kraftiga förbehåll, at så¬
dant icke sker såsom på anmodan och autorisation af Rik-
Nordencrantz.
181
sens Höglofl. Ständer och än mindre at han till någon be¬
löning därför må blifva framdeles anmäld, hälst jag påmin¬
ner mig hafva hördt, det H. Commercerådet Nordencrantz
skall undfåt fyratio hela hemman i Finland till belöning för
et dess förslag till Jerncontoirs inrätningen här i riket. Och
som jag städse har farhoga för at gifva anledning eller till¬
styrka något, som leder till belöningars sökande eller bevil¬
jande uti nu varande knappa tider och i synnerhet så dryga,
som jag hördt förslaget till Jerncontoirs inrättningen skall
kostat riket, så tillstyrker jag Höglofl. R. o. A. vördsaml. att
vägra dess bifall till det nu i fråga varande memorial rörande
H. Nordencrantz tryckta skrifter.]1
Hr W adenstierna, Carl, förklarade sig icke utan be-
tänkelighet tala i denne sak, icke derföre at han ju alltid skul¬
le vinlägga sig om att iakttaga, hvad han voro R. o. A. skylldig,
utan at han fruktade sig icke kunna på detta stället tala Hr
Commercerådet Nordencrantz till behag, ock då kunde det gå
honom som andre, hvilka råkat i samma olägenhet. Han hade
funnit, at Hr Commercerådet uti sina skrifter utmärkt pers-
soner och embetsmän, som eij med honom tänkt lika, än¬
da till dem som uti deputationer vid riksdagarne icke velat
antaga hans meningar.
Hvar Hr Commercerådets af trycket utkomne skrifter an-
gingo, kunde väl deruti finnas mycket godt, i synnerhet vi¬
sar det en vidlöftig beläsenhet, då han talar om svenska fi-
nancevärket i älldre tider, men oaktat all den möda, Hr Com¬
mercerådet sig gjordt, ligger dock det mästa af deras inne¬
håll uti mörker för läsaren. Icke at Hr Commercerådet velat
gjöra det mörkt utan genom hans vidlöf tiga och otidiga
skrifsätt, som uttröttar läsarens attention.
Af de redan utkomne delar ser man, huru det, som finnes
uti sista delen, kan äfven läsas i den förste. Hr Wadenstier-
na lämnade till R. o. A:s egit bepröfvande, om det kunde va¬
ra R. o. A., et riksstånd, värdigt at äska tryckningen af et så¬
dant värk; han hemstälte, om det vore rådeligt authorisera en
man at få skrifva om riket, om Ständer, om medborgare och
perssoner, at måla dem kanske icke på den bästa sidan, ock
1 Konceptprotokollet. Egenhändigt.
182 1771, aug. 17.
Nordencrantz.
det utan at ännu hafva sig bekant, hvad han ville skrifva
om alt detta, derföre at han säger sig hafva hemligheter, dem
han vill upptäcka. Under et sådant sken kunde Hr Commer-
cerådet ännu länge få fortfara och alltid säga, jag har myc¬
ket, som jag ännu vill uppenbara, et sådant praejudicat kun¬
de omsider nyttjas af andre framdeles, som ville derigenom
skaffa sig en rättighet ända till at skrifva emot sjelfva re¬
geringssättet.
Tryckfrihetsgrundlagen är för hvar man tillräckelig, och
högsta magtens gällande röst bör eij auctorisera någon vida¬
re ock öfver denne grundlag at få skrifva, hvad han vill. Så¬
som ledamot af R. o. A., såsom riksdagsman ägde Hr Com-
mercerådet all rättighet at till sitt stånd, till Secrete Utskot¬
tet ingifva sina tankar, om han eij vill nyttja Tryckfrihets¬
förordningen. Finnes då, at hans ingifne arbeten gagna och
uplysa allmänheten, då är det som de af Ständer authorisera-
de kunna genom trycket utkomma.
Hr Wadenstierna tillstyrckte i anseende till desse conside-
rationer bifall uppå Hr Kruses memorial ock at alldrig det
praejudicat må införas, at R. o. A. authorisera auctorer at få
skrifva efter egit behag annorlunda, än lagen redan stadgar.
Frih. von Essen, Fred.: Han hade nu fått den oför¬
modade uplysning, at Hr Commercerådet Nordencrantz af ri¬
ket erhållit belöning för sitt arbete. Som han al tid kjändt
honom som en för riket och det allmänna bästa nitisk med¬
borgare, kunde han likväl i förevarande casu icke låta öfver¬
tala sig at tro, det Hr Commercerådet vill sälja sit nijt.
Om Riksens Ständers förklarade åstundan at få se återsto¬
den af Hr Commercerådets arbeten skulle kunna påskynda
deras utgifvande, kunde något skjäl vara at gå in uti hvad
Hr Borgmästaren Tollstorps memorial tillstyrker; men då Hr
Commercerådet redan uti hvad han utgifvit utlåfvat at vilja
fortfara med sine arbeten, då han är känd såsom nitisk, ar¬
betsam och outtröttelig, så at han ingen tid försummar; då
det är hvar uplyst medborgares skylldighet at upgifva, hvad
han vet lända till rikets och allmänt väl, syntes det för Frih.
Essen mera ogunst ligga uti en sådan begjäran ifrån Riksens
Ständer ock at han derigenom lika som skulle påminnas at
vara ärlig, fullgjöra sin skylldighet och hålla sit löfte.
Nordencrantz.
183
Af Hr Commercerådets redan utgifne skrifter hade man
sett hans vidlöftiga skrifsätt; det vore ogent anmana en gam¬
mal man, som icke kan äga mera tid ock krafter, än han
till arbete redan använder, at skynda sig, det voro lika som
man tviflade, at han ville hålla ord.
Hr Borgmästaren Tollstorp kan likväl icke hafva den me¬
ningen med sitt memorial. Än mindre at förskaffa Hr Com-
mercerådet af Riksens Ständer lika som et jernbref för alla
sina tillkommande skrifter. At gifva en man jernbref för det
han ämnar gjöra voro oordenteligit ock alldeles stridande
emot all förnuftig lag. Men som likväl, om Hr Borgmästa¬
ren Tollstorps memorial bifalles, mången kunde föranlåtas at
draga en sådan mening deraf, så af styrkte Frih. von Essen
detta bifall såsom öfverflödigt, då Hr Commercerådet Nor¬
dencrantz får njuta all den rättighet, som den ädla Tryckfri¬
hetsförordningen och hans riksdagsmannarätt honom tilläg¬
ger och än så rundel, utöfvar.1
Härunder upkom en deputation från Prästeståndet, 8 pers- Deputation
från Präste-
söner, anförd af Hr Probsten Wikman, som gaf tillkänna, ståndet,
at Prästeståndet öfver Secrete Utskottets extr. prot. angående
den kongl, kröningen stadnat uti samma beslut som Borga¬
re- och Bondestånden.
Deputationen afträdde.
Fortfors häruppå med öfverläggningen om Hr Borgmästa¬
ren Tollstorps memorial.
Frih. H a m m i 11 o n, J o h. Abr., biföll Hr Kruses memo¬
rial. Han frucktade, at det kunde leda till utgifter för kronan,
ock påminte sig, at vid 1769 års riksdag blifvit uti Secrete
Utskottet tillbudit at af allmänna medel inlösa Commercerå¬
det Nordencrantzes återstående värk, hvaröfver en long för¬
teckning af tittlar blifvit upläst, men at det kostat för myc¬
ket, så at Secrete Utskottet icke kunnat uti en sådan utgift
ingå.
Frih. Sparre, Carl: Af detta synes, huru den bästa lag
kan leda till elaka följder. Den tid, censuren lika som lade
en slags authorisation på alle tryckte skrifter, var mycket
tvång för medborgare at få yttra sina tankar och meningar.
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: utöfvas.
184 1771, aug. 17. Nordencrantz.
Nu när Tryckfrihetsförordningen uphäfvit detta tvång ock
ingen publique authorité mera kan sägas häfta vid det, som
af trycket utkommer, så öpnas nu vägar at under högsta mag-
tens beskydd få låta trycka det, som man fruktar, at Tryck¬
frihetsförordningen icke skulle skydda. Frih. Sparre vore all¬
deles försäkrad, at detta icke kunde vara meningen af Hr
Borgmästaren Tollstorps memorial, men emot hans tanka led¬
de det härtill. Hr Commercerådet Nordencrantz kunde eij el¬
ler själf hafva en sådan tanka; emedlertid vore det et ovanligt
steg at genom anmodan ifrån högsta magten authorisera en
man at framgifva på trycket skrifter, så besynnerligt af ho¬
nom själf rubricerade, at han låfvar i dem uptäcka, hvad eij
kånungen, eij Rådet, eij Secrete Utskottet, eij Bancodeputa-
tion, med et ord ingen menniska utom honom sj älf vet.
Genom authorisation uppå så rubricerade skrifter kunde
han komma fram med sådant, som R. o. A. sedermera hvarken
kan, bör eller skulle vilja taga i beskydd. Frih. Sparre till¬
styrkte derföre bifall uppå Hr Kruses memorial.
Det voro et obehageligt steg at påminna en gammal man,
som altid visat vilja, håg och nit för det allmänna, om sina
skylldigheter och at fullborda sina gifne löften, at anmana
honom at vara den bästa medborgaren voro stötande för alla
öfrige väre redlige landsmän, af hvillka ingen vill gifva ho¬
nom efter i välvilja.
Det skulle blifva et mer än farligt praejudicat för andre
mindre välsinnade at betjena sig af sedermera för at illudera
Tryckfrihetsförordningen, hvilllcen såsom en dyrbar grund¬
lag icke tål något undantag ock är tillräckelig för alle, som
vilja uplysa och gagna fädernäslandet. Desse och flere andre
considerationer föranlåto Frih. Sparre at tillstyrka, det R. o.
A. med et extr. prot., författadt uti de vänligaste och förtroli¬
gaste ordasätt, hos de öfrige sina medstånd föreställer följder-
ne deraf, om högsta magten skulle begjära tryckningen af än¬
nu okände saker, som likväl rubriceras skola angå ock röra
medborgare samt derigenom betaga desse medborgare utväg at
söka reparation, om de oskylldigt skulle komma att på något
sätt blifva lidande; at sådant eij öfverenskommer med Sve¬
riges lag och den säkerhet till lif, egendom samt namn och
ryckte, enhvar under vår sälla regjering njuta bör.
Nordencrantz.
185
Hr Carplan, Carl Ephraim, antog icke desse följder
af Borgmästaren Tollstorps memorial utan tvert om, at det
skulle leda till at förskaffa hela nation en alt hittils saknad
uplysning om ursprunget och continuation af de svårigheter,
som plågat rikskroppen, och alt detföre önskade, at man skul¬
le kunna upfinna källan och de ådror, som hålla vårt finan-
cevärk på så slippriga fotter, som det nu värkeligen står; ock
som sådant af Hr Commercerådets handlingar till någon del
redan blifvit kunnigt, så förmodade han ock, at af de återstå¬
ende kunna vinnas mera ljus till allmänhetens båtnad; nu så¬
som hatare af hemligheter i dylika mål kunde han icke frångå
till begjära bifall på Hr Borgmästaren Tollstorps memorial
eller ock votering, hvartill han så mycket mera styrkes, som Hr
Commercerådet icke annat låter under sitt namn af trycket
utgå, än det med sanning instämmer, ty i annor händelse
ägde den, som det rörde, genom tryckfrihet tillfälle at visa
contrarium, hvilken torte han är öfvertygad at Hr Commer¬
cerådet i sin ållderdom icke på sig tager. Begjärte derföre, at
memorialet måtte bifallas eller ock votering.
Hr Baron och Landtm, hemstälte, om icke nu måtte ho¬
nom tillåtas at gjöra proposition, ock som alla utom Hr Carp¬
lan och Frih. Grönhagen uti discourserne tillstyrkt bifall på
Hr Kruses memorial,
frågade, om R. o. A. behagade bifalla Hr Kruses memorial?
Hvartill svarades Ja och Neij.
Åtskillige af R. o. A:s hrr ledamöter begjärte, at proposition
måtte gjöras till bifall uppå Hr Borgmästaren Tollstorps me¬
morial.
Hr Baron och Landtm, förklarade, at då discourserne
concluderat till bifall på Hr Kruses memorial, så trodde han
vara uti sin ordning at derefter gjöra proposition.
Frih. von Essen: Ingen lärer vara, som icke gjerna vill
se Hr Commercerådets Nordencrantz arbeten tryckta.
Hvarvid inföllo monga Neij, som svarades ifrån flere stäl¬
len, så at Frih. von Essen något litet måste med sitt tal af¬
stadna, men sedan bemälte Frih. åter erhållit liud, fortfor
han: Jo, icke derföre at alla hafva tid och lägenhet at sjelfva
läsa dem, men på det eij andre måge hindras at få roa och
uplysa sig med deras läsning och profitera af hans ljus och
186 1771, aug. 17. Nordencrantz.
insigter. Här är endast frågan om at trycka dem auctoritate
publica och det är hvaruti flere funnit svårighet. Derföre bör
uti proposition införas, at et extractum protocolli afgår till de
andre respective stånden, som innehåller de skjäl, hvarpå
R. o. A. grundar sin mening, hvarföre Hr Borgmästaren Tolls¬
torps memorial eij kan bifallas.
Frih. Grönhagen och Hr Carplan påstodo, at propo¬
sition borde vara till bifall uppå Hr Borgmästaren Tollstorps
memorial; om det skrider till votering, kunna de herrar, som
varit af annan tanka, justera contrapropositionen.
Hr Linderstett, Johan: Hr Borgmästaren Tollstorps
memorial innehåller två delar. Den första at gifva approba¬
tion på Hr Commercerådet Nordencrantzes redan utkomne
skrifter, den andre at förmå honom till at fortfara och ut¬
gifva det öfrige. Det voro allmänt bekant, at Hr Commerce¬
rådet vid domstolen hade processe för innehållet af åtskillige
skrifter, dem han redan utgifvit, och äfven uti allmänne vec¬
koskrifter samt i skriften Dagligt Allehanda attaquerades
esomoftast för åtskilligt, som han skrifvit, och han deruppå
svarat, at Riksens Ständer skulle döma öfver hans skrifter.
Hr Linderstett underställte, huruvida det kunde vara R. o. A.
värdigt at nu förut gilla, hvad som ännu lågo under doma¬
rens händer, eller at begjära fortsättning af skrifter, som uti
tryckte papper fått mer än en contradiction.
Hr Wadenstierna, Carl: Uti frågan om proposition
begaf han sig gjer[n]a dertill, ifall R. o. A. skulle komma till
votering, at proposition måtte gjöras till bifall uppå Hr Borg¬
mästaren Tollstorps memorial och contraproposition innehål¬
la bifall uppå Hr Kruses memorial med tilläggning, at uti
extr. prot. införas de betänkeligheter, som Frih. von Essen uti
discourserne omnämnt.
Hr von Nackreij: De considerationer, som emot bifall
af Borgmästaren Tollstorps memorial blifvit anförde, äro så
vigtige, så gode, at jag eij kan bestrida deras lagliga värkan,
men in casu specielli äro alla betänkeligheter af den egen¬
skap, at de i mitt sinne måste vika för det förtroende, jag
äger till Hr Commercerådet Nordencrantz, dess insigter, dess
i longlige tider riket gjorde tjenster och dess allmänt bekan¬
ta nit för rikets väl; af honom och hans skrifter väntar jag
Nordencrantz.
187
ingenting annat än det, som är godt, nytigt och angelägit.
Jag ser således intet annat, än at Hr Borgmästaren Tollstorps
memorial bör blifva det, hvarom bör voteras, ock hemställer
derföre, om icke proposition derefter må inrättas.
Ock som den gjorde proposition blifvit besvarad med Ja och
Neij, så at R. o. A:s beslut icke utan gjenom votering kunde
utrönas, så upläste Hr Baron och Landtm, nu voteringspro¬
position af honom skrifteligen författad.
Den, som bifaller Borgmästaren Tollstorps memorial, skrif¬
ver Ja, den, det eij vill, skrifver Neij.
Vinner Neij, bifalles Hr Kruses memorial, at et extr. prot.
ifrån R. o. A. afgår till de öfrige respective stånden, innehål¬
lande de af Frih. von Essen och Hr Wadenstierna munteligen
anförde betänkeligheter och considerationer.
Voteringsproposition gillades och anslogs.
Bordsherrarna intogo sina ställen och voro:
Gref Stromberg, fullm. Hr Uggla, Carl Hindr. [o: Carl Hilde¬
brandsson],
Hr Carplan, Carl Nic.,
Hr Grubbe, Carl Christ.,
Hr Stierneld, Lars,
Hr Möller, Carl Ad.,
Hr Gegerfelt, Carl Ad.,
Hr Olthof, Carl.
Voteringen börjades, R. o. A. ingåfvo sina voteringssedlar
efter upprop, de frånvarande upropades andre gången, vote-
ringssedlarne uplästes och räknades, då de befunnos
Ja tuhundradetolf,
Nej trijhundradesextijotvå,
hvaröfver bifogade voteringsinstrument1 författades, som
af bordsherrarne underskrefs och för R. o. A. gjenast upläs¬
tes.
I följe af detta beslut upsattes extractum protocolli till
de öfrige respective stånden i följande form.
Hos R. o. A. har förevarit et memorial af Borgmästaren
Tollstorp, som förmäler sig af Hr Commercerådets och Rid¬
darens af Kongl. Nordstjerneorden Nordencrantz skrifter rö¬
1 Uteslutet här.
13—670435
188 1771, aug. 17—21. Nordencrantz.
rande rikets finance och allmänna hushållning hafva fun¬
nit, at bemälte Commerceråd skulle ännu äga dervid närma¬
re och vidsträcktare kundskap, som han ock erbudit sig at,
när Riksens Ständer skulle täckas påfordra, desamme till tid,
ställe, ordsaker och perssoner närmare för dem och allmän¬
heten upgifva; hvarföre uti detta memorial föreslås, om icke
Riksens Ständer skulle täckas anmoda Commercerådet Nor¬
dencrantz at med det återstående och utlåfvade arbetet nu
till dem inkomma.
R. o. A. har <dervid i öfvervägande tagit, huruledes nu i vårt
fädernäsland all önskelig frihet finnes för hvar kunnog och
nitällskande medborgare at inför Riksens Ständer och all¬
mänheten kunna upgifva alt, hvad han tror vara för riket
och samfundet nyttigt. Utan någon särskillt anmodan äger
hvarje ledamot af Riksens Ständer en ostridig rättighet at
för den lagstiftande magten upgifva sina tankar om medlen
till allmänt väl. Icke mindre äger hvarje medborgare genom
tryckfriheten et öppet tillfälle at inför hela allmänheten före¬
draga, hvad han till gagnelig uplysning anser nyttigt såväl
i finance och hushållning som andre det allmänna bästa rö¬
rande ämnen, ock det med de rättigheter och med de skyll-
digheter som kongl, förordningen om skrif- och tryckfrihe¬
ten utstakar.
Begge desse medel at utföra sina tankar och sin förfaren¬
het äro efter lag alldeles öpne för Hr Commercerådet Nor¬
dencrantz at obehindrat nyttja uti tryckte skrifter både såsom
ledamot af R. o. A. denne riksdag som ock såsom svensk med¬
borgare, och finnes ingenting, som mera skulle förhindra ho¬
nom at hädanefter vid det återstående af sina skrifter dem
för allmänheten framlägga än vid föregående, utan at någon
särskillt anmodan derom ifrån Riksens Ständer kan anses
nödig.
R. o. A. finner derj ämte betänkeligit at öpna et sådant prae-
judicat till at genom särskillt anmodan om sina skrifters
framgifvande lika som frikänna någon från de skylldigheter,
som Kongl. Tryckfrihetsgrundlagen föreskrifvit, hälst då så-
dane hitintills outgifne skrifters innehåll ännu är obekant
och då de anmälas tillika röra perssoner. Hvaremot en så¬
dan anmodan skulle tjena till ingenting, så länge frågan en¬
Nordencrantz.
189
dast är om skrifters utgifvande på det sätt, som lag förmår.
Ock hvartill hvarje medborgare dessutom äger fullkommelig
rättighet.
R. o. A. kan icke eller anse en sådan särskilt anmodan at
framgifva sina skrifter såsom fördelaktig och hedrande för
den af sina ledamöter, om hvillkens skrifne arbeten härvid
är fråga. En värdig medborgare fullgjör alltid med nöje den
plickt, som han är samhället skylldig, at vid alla tillfällen bi¬
draga till dess väl, ock han försummar alldrig at med sin för¬
farenhet och sina insigter upplysa sina landsmän och de¬
ras fullmägtige uti den lagstiftande magten. R. o. A. är öfver-
tygad, at Commercerådet Nordencrantz lärer icke mindre hä¬
danefter än hittils af egen drift fullgjöra denne medborger-
lige pligt, utan at han behöfver påminnas om det, som han
det allmänna utlåfvat.
Desse grunder, hvarföre R. o. A. eij kunnat bifalla Borg¬
mästaren Tollstorps memorial utan ansett ingen annan och
särskild åtgjärd härvid kunna äga rum, än hvad Kongl.
Tryckfrihetsgrundlagen om skrifters utgifvande förut stad¬
gat, har R. o. A. beslutit genom utdrag af protocollet sine öf¬
rige respective medstånd at communicera och tillika dem
vänligen anmoda at häruti med R. o. A. instämma. Ut supra.
R. o. A. åtskiljdes klockan öfver half sju om aftonen.
År 1771 den 21 Augusti.1
Onsdag.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Baron och Landtm. Axel Gabr. Leijonhuf¬
vud.
R. o. A. intogo sina ställen och protocollet för den 26 sistl.
Julii justerades.
Dito uplästes project till extractum protocolli, som ifrån
R. o. A. skulle afgå med utlåtande öfver Hr Borgmästaren
Tollstorps memorial angående tryckningen af Hr Commerce¬
rådet Nordencrantz återstående skrifter.
1 Anteckning i marginalen: Justerat d. 18 Sept. 1771.
190 1771, aug. 21. Instruktion för Handels- och manufakturdep.
Hvillket gillades.
Instruction 2. Uplästes Prästeståndets extr. prot. af den 12 Augusti,
foel^manufinnehållande någre förändringar vid project till instruction
facturdepu- för Handels- och manufacturdeputationen.
Hr Wadenstierna, Carl, påminte vid den föränd¬
ring, som välbemälte stånd gjordt uti 5 § af samma instruc¬
tion, der tillvärkningspraemier borttagas, at sådant voro högst
skadeligit, ty nya och ännu späde inrättningar hade af dem
sitt hufvudsakeligaste understöd och skulle dem förutan snar¬
ligen gå öfver ända. Hvad de öfrige Prästeståndets anmärk¬
ningar vidkommo, voro de mindre hufvudsakelige ock kunde
altså bifallas.
Efter någon ytterligare discourse härom resolverades, at
R. o. A. förblifver vid de den 15 Julii och 8 Augusti tagne
beslut.
Tulldeputa- 3. Företogs vid Tulldeputationens instruction de föränd-
tl0ntion.tlUC ringar, sorn Borgareståndet och Prästeståndet gjordt på et
eller annat ställe ock uti projectet in margine voro införde,
hvillke R. o. A. biföll.
Borgareståndet hade dessutom tillagt en hel § i slutet af
instructionen, hvillken som följer börjades:
7 :o. Bör deputationen efterfråga och undersöka, huruvida
Kongl. Generaltulldirectionen med nödig varsamhet och ur-
skillning likmätigt sin instruction antagit och nyttjat hän¬
dige ombud eller de så kallade gode män uti landsorterne
m. m.
Härvid påminte Frih. Grönhagen, at denne tilläggning
voro så mycket mindre at bifalla, som Tulldeputationen af
desse gode män haft värkelig nytta utan at de kostat kro¬
nan; men de handlande, som villja lurendreja, af dem hafva
mycket hinder uti en sådan sin olåflig[e] näring och derfö¬
re önska få dem afskaffade, hvilket genom denne § de lätte¬
ligen kunna få anledning till, ty efter hvad måttstock den
varsamhet och urskillning, som här af Tulldeputationen vid
sådane val fordras, skulle blifva mätt, vore alltid tillfället
öpnat at klandra våhlet.
Frih. von Essen trodde tvertom, at den eftersyn, som §
föreskrifver, skulle gjöra desse tjenstemän mera active och
tjena till at framskaffa de nyttige men at afskaffa missbru-
Instruktion för Tulldeputationen.
191
ket med de tillsatte honoraire, om sådane nu skulle gifvas
som linder generalarrendesocietétstiden.
Frih. Grönhagen yrkade ännu, at § måtte gå ut, de
så kallade gode män gjöra gagn men kosta eij kronan; det
som i slutet af § talas om resetullfiscalerne, voro eij eller
nödigt at uti instructionen införas, ty de hade at inför Tull-
directionen gjöra redo för sina förrättningar, ock tillhörde
det icke deputationen at befatta sig med någon specielle de-
taille af underbetjäningens gjöromål.
Hr Linderstett, Erich, förmente afsigten med den¬
ne § äfven så väl kunde lämpas till directionen som under¬
betjäningen, hvarföre väl § kunde bibehållas, dock med nå¬
gon jämkning; om nemi. i början af § de orden med nödig
varsamhet och urskillning samt längre fram de orden händi¬
ge ombud togos bort, då meningen blefve mindre invecklad
utan at gifva anledning till någon otydlig författning med
desse ombud och lydde då som följer:
7 :o. Bör deputationen efterfråga och undersöka, huruvida
Kongl. Generaltulldirectionen likmätigt sin instruction anta¬
git och nyttjat de så kallade gode män i landsorterne etc. etc.
Det öfrige om resetullfiscalerne kunde väl bibehållas uti §.
Efter någon vidare kort discourse härom bifölls den af Bor¬
gareståndet projecterade 7 § med jämnkning, sådan som Hr
Linderstedt den föreslagit, ock blev .följakteligen uti början så
lydande:
7 :o. Bör deputationen efterfråga och undersöka, huruvida
Kongl. Generaltulldirectionen likmätigt sin instruction an¬
tagit ock nyttjat de så kallade gode män uti landsorterne
m. m.
Hvilket in margine uppå projectet till instruction på-
skrefs.
4. Hr Bergenstråhle, Rudman: Det som uti sista Äng :de ct a,f
R. o. A:s pleno förelopp angående hans ingifne memorial kun-rådet Berge~.
de han eij beskrifva, huru mycket det honom ornat och oroat, stråhle in-
Föreställningen at på något sätt hafva genom sitt memorial ^j^riaT
ådragit sig R. o. A:s ogunst voro honom odrägelig. Herren vis¬
te, at han efter bästa vett med sitt memorial endast trodt sig
säga sin tanka och at han dertill såsom riksdagsman ägde
rättighet. Longt ifrån at anse sig kunna eller böra med mins-
192 1771, aug. 21. Bergenstråhles memorial.
ta ord kränka Kongl. Maij :ts höghet eller Riksens magtägan-
de Ständers beslut ansågo han alltid sin Konung med under-
såtelig trohet och vördade Ständers beslut med fullkomligas¬
te lydno, Gud voro hans vitne, at han icke i afsigt på någon
slags belöning yttrat sina tankar. Uppfyld af innersta rörel¬
se och erkäntsla för det högsta väsendet, som hördt Svea in¬
vånares bön och gifvit oss en infödd och en god Konung, ha¬
de han skrifvit, som hjertadt lagt honom det i pennan, utan
at under en sådan sin rörelse tro sig behöfva granska sina
ord. Mensklighetens begrep voro mera inskränkt, än at det uti
en sådan hjertats och sinnets ställning kunde omfatta full¬
komligen följderne af hvar mening, som fluto på papperet.
Voro derföre något mindre formeligit influtit uti hans memo¬
rial, utbad han sig at inför Riddarehusdeputationen få det
förklara.
Hans hjerta kjände allrig högre skylldigheter än at fruck-
ta Gud, ära konungen ock såsom riksdagsman vårda vårt säl¬
la regjeringssätt. Han kjände ock nu den skylldigheten, at
då om honom voro frågan, själf skillja sig ifrån den corps,
af hvilken han hade den hedern at vara ledamot; men han
anholt, at R. o. A. af ömhet för egne rättigheter ock af gunst
för deras medlem icke måtte taga det stränga steg at skillja
ifrån sig en riddersman, som allrig kunde brista uti vörd¬
nad för sitt stånd ock uti den fullkomligaste tacksamhet in¬
till dödsstunden för den bevågenhet, honom i denna stunden
blefvo bevist.
Häruppå afträdde Hr Bergenstråhle.
Hr Lode utbad sig at få yttra sina tankar om Hr Ber¬
genstråhle och upläste sina tankar i memorial, som han för-
fattadt och uti bilagorne till detta protocoll igenfinnes (Bil.
20).
Äfvenledes upläste Hr de Fritski, Clas, sitt memori¬
al, som uti bilagorne till protocollet är at läsas (Bil. 21).
Bägge desse memorialer stadnade uppå anförde skäl vid at
tillstyrka, det Hr Bergenstråle måtte för alltid ifrån Riddare¬
huset blifva utesluten.
Frih. Grönhagen upläste sine tankar, dem han skrif-
teligen i form af dictamen ad protocollum författadt och här
bilagde finnas af honom egenhändigt underskrifva (Bil. 22).
Bergenstråhles memorial.
193
Hr Linderstett, Erich, fägnade sig at i dag höra,
det Hr Bergenstråhle själv erkjände sig hafva felat, då han
i sista pleno nog tydeligen utmärkte, huru han trodde sig kun¬
na försvara hvart ord uti sitt memorial och påstod at med
mycket öfvervägande och mogen eftertanka hafva det skrifvit
ock at han ville det försvara. Hr Linderstett trodde sig hvar¬
ken kunna eller böra döma en skrift efter authoren[s] inten¬
tion utan efter skrifna ord och meningar, ock som de voro
högst förgripelige emot Ständers beslut, som Hr Bergenstråh¬
le uti sitt memorial brukat, så ehuru mycket Hr Linderstett
skulle vara hugad at låta dem falla, så kunde han dock, se¬
dan memorialet blifvit tryckt, så mycket mindre sådant gjö-
ra, som de andre stånden annars kunde få anledning at up-
taga och beifra det. Hvarföre han ock vore af den tanka, at
memorialet borde till Riddarehusdeputationen remitteras,
som ju förr dess hällre med sitt utlåtande inkommer, huru
Hr Bergenstråhle må anses.
Hr Uggla, L e o n h. Magnus, conformerade sig dermed,
at Hr Bergenstråhles memorial måtte till Riddarehusdepu-
tation remitteras.
Frih. von Essen ville eij yttra sig uti hufvudsaken. När
Hr Bergenstråhle själf erkändt sig felaktig, behof des inga be¬
vis, men han frucktade, at om Riddarehusdeput. skall säja
sin tanka, så lärer den svårligen kunna styrka till at R. o. A.
befattar sig med detta såsom ståndets ensak utan anser det
som en förbrytelse emot R[iksen]s St:s pluralité och remit¬
terar densamma til domstohlen. Han ville likväl önska, at det
måtte kunna blifva innom R. o. A., ock på det sådant kunde
skje, så at de andre stånden eij taga sig något tillfälle at
oroas, Riddarehusdeputation inkomma med sitt betänkande
till nästa lördag eller den 24 uti denne månad.
Frih. Sparre, Carl: Om R. o. A. skulle behaga at remit¬
tera saken till Riddarehusdeputationen, det han eij ville vara
emot, så voro det dock omöjeligit, at deputationen till lör¬
dagen kunde hinna at dermed vara färdig. Riddarehusfisca-
len behöfver tid at författa sitt embetesmemorial, Hr Bergen¬
stråhle borde eij vägras tid till at förklara sig, deputationen
behöfver ock en dag at stadga sina tankar; dessutom kom¬
mer det an på samtel. Talemännen, om plenum kan blifva
194 1771, aug. 21. Bergenstråhles memorial.
till lördagen. Vore derföre bäst at eij utsätta någon viss dag
utan nästa plenum.
Hr Baron och Landtm, gaf tillkänna, at uti sammanträ¬
de med de öfrige ståndens Talemän voro öfverenskommit, at
till vidare, och så länge ärenderna behöfde at uti deputatio-
nerne beredas, eij mer än en gong i veckan plenidagar måt¬
te hållas.
Hr Rudbeck, Tuhre Gust.: Denne casus, som Hr
Bergenstråhle gifvit anledning till, voro den enda, han ännu
kjände ifrån början af vårt regeringssätt. Den gjorde upseen-
de uti allmänheten, derföre angelägit at med dess afgj dran¬
de skynda, på det de andre stånden eij föranlåtas at taga uti
saken och förekomma R. o. A. Hr Baron och Landtm, ägde
alltid den lägenheten at kunna få plenum, om han derom be¬
hagade tala med de andre respective ståndens Talemän.
Frih. Grönhagen ansåg för omöjeligit, at Riddarehus-
deputation kunde blifva färdig med sitt betänkande till lör¬
dagen, om Riddarehusfiscalen och Hr Bergenstråhle skola hö¬
ras.
Hr [de] Frijtskii ville väl begifva sig till remis,
dock med det föbehåll at till nästa plenum Riddarehusdepu-
tationen upgifver sitt betänkande, annars förbehöll han sig,
at saken gjenast måtte företagas, och begaf sig icke derifrån
utan votering.
Hr Schönberg instämde, det minsta man borde unna en
ledamot, som blifvit anklagad, voro en dag att få sig förklara.
Hr Sparrschöld, Carl Magnus: Som det voro omö¬
jeligit, at Riddarehusfiscalen kunde hinna inkomma med sitt
embetesmemorial, detsamma med Hr Bergenstråhle blifva
communicerat, hans förklaring ingifvas ock deputationen
stadga sina tankar, alt innom en tid af tvänne dagar, så för-
blef Hr Sparrschöld vid de ledamöters tankar, som lämnade
tid dermed till nästa onsdag.
Frih. von Essen: At vara färdig dermed till nästa lördag
vore väl ingen omöjelighet. Hr Bergenstråhle som en lagfaren
man kunde eij behöfva long tid till sin förklaring; alldra-
minst om den, som Frih. von Essen sig förestält, hade kom¬
mit at bestå uti en afbön; men om mera formelt häruti skall
förfaras ock Hr Bergenstråhle försvara sine utlåtelser samt
Bergenstråhles memorial.
195
Riddarehusdeputationen ordenteligen utlåta sig, så voro han
nöjd, at det måtte gå till Riddarehusdeputationen ock at en
så long tid, som behöfves, må dertill lämnas.
Hr Baron och Landtm, gjorde nu följande proposition:
Bifaller R. o. A., at Hr Bergenstråhles memorial tillika med
de af Hr de Fritski och Hr Lode ingifne memorialer remitte¬
ras till Riddarehusdeputationen, som, sedan Hr Bergenstråh¬
le fått sig förklara, ofelbart till nästa R. o. A:s plenum med
sitt betänkande till R. o. A. häröfver inkommer.
Hvilken med Ja besvarades.
Hr de Fritskii och äfven väl Hr Lode begjärte till¬
stånd at få låta trycka sina i detta mål ingifna memorialer.
Hvillket dem bevillj ades.
Hr Carplan, Carl E p h r., begjärte, at protocollen häll¬
ne hos R. o. A. öfver denne sak äfven måtte vara färdige at
justeras, när Riddarehusdeputationens betänkande inkom¬
mer.
5. Företogs ånyo Borgareståndets extractum protocolli afAngrde Harn¬
dén 15 sisth Julii, som uti sista pleno den 17 Augusti bbfvit^jr°^°”t°°~
för R. o. A. uppläst men då begjärdt på bordet. tionens ut-
Borgareståndet tillstyrker theruti, till vinnande af tid ock skotter-
riksdagsärendernes fortskyndande, at Kammar-, oeconomie-
och commercedeputationens fyra utskott måtte med sine be-
tänkanden directe gå till Riksens Ständers plena utan at be¬
höfva uti Kammaroeconomiedeputationens plenum dem för¬
ut till gillande ingifva.
Hr Schönberg, And.: Detta är en sak af yttersta vigt
för alla medborgare ock äfven för R. o. A., som i anseende till
sina landtegendomar så mycket har at skaffa med camme-
ralvärket i riket ock de författningar, som angå landthushåll-
ningen.
Enhvar vet, huru olika desse saker äro uti olika rikets pro-
vincer. Den, som känner den ena provincens natur, inrätt¬
ning, delning och hushållning, kan eij vara i stånd at kän¬
na den andra. Kammaroeconomiedeputationens utskotter be¬
stå af et mindre antal ledamöter. Der kunna eij vara ifrån
alla landsorter. Likväl skola desse få utarbeta betänkanden
för rikets hushållning, som blifva allmänna ock, då de fram¬
komma, kanske icke passa sig till alla provincer; så länge så-
196 1771, aug. 21. Kammar-, ekonomi- och kommersdep.
dane betänkanden först blefvo granskade uti deputationens
plenum, som består af en talrikare samling ledamöter ifrån
alla orter, kommo de alldeles utarbetade och afpassade efter
hvarje landsorts beskaffenhet till stånden, hvilket gjorde Rik¬
sens Ständers arbete i plenis lätt. Ofta har ock händt, at ut¬
skottens betänkanden blifvit återremitterade till at närmare
jämkas och öfverses, när uti deputationens plenum fullkom¬
ligare uplysning kunnat meddelas. Utom detta händer äfven,
at utskotten emellan collision upkommer, på hvilket ställe
en sak skall utarbetas; denne collision blef då uti deputatio¬
nens plenum snart afhulpen. Sådant skulle genom denne nya
inrättning icke kunna så lätt remedieras, utan snarast torde
hända, at ifrån olika utskott olika betänkanden uti en och
samma sak till Riksens Ständers plena upkommo, ock om
det skedde på olika tider, alldeles emot hvarandra stridande
beslut ifrån Riksens Ständer sjelfva komma at utfärdas, hvil¬
ket skulle sätta såväl den lagskipande magten som den lag¬
lydige medborgaren uti största bekymmer och villrådighet.
Desse och än flere betydelige skjäl föranlåta mig at tillstyr¬
ka Högl. R. o. A. at icke ingå uti denne nya författning utan
genom en vänlig .föreställning hos de andre respective stånden
andraga alla dessa betänkeligheter, hvillket jag förmodar
skall värka hos dem, at de närmare eftersinna saken ock bi¬
falla R. o. A:s tanka, hvaröfver R. o. A. förväntar deras benäg¬
ne utlåtande, innan R. o. A. sig slutel. yttrar.
Hr Enschöld instämde härmed; han kunde eij bifalla
några nyheter och allraminst sådane, som så nära gingo in
uppå sjelfva constitution. Det skulle i stället för at lätta sna¬
rare öka Riksens Ständers arbete in plenis. Ifrån fyra ut¬
skott kunde fyra emot hvarandra mer eller mindre stridan¬
de betänkanden upkomma, som ofelbart förorsakade vidlöf-
tighet och ofta oreda. Han fant mindre nödigt at öka antalet
af betänkanden ifrån deputationerne än at tänka på utvägar,
huru man kunde få de redan färdige liggande afgjorde i stån¬
den och hvilkas antal ifrån förre riksdagar skall vara flere
säckar fyllde, ock ibland dem monga nyttige.
Hr von Engeström, Jonas: Jag hade önskat at uti
det Vällofl. Borgareståndets extr. prot. finna andra skjäl, som
Kammar-, ekonomi- och kommersdeputationen. 197
öfvertygat mig om nyttan deraf, at Kammaroeconomiedepu-
tationens utskott med sine betänkanden skola få gå directe till
ståndens plena, än allenast det andra, at derigenom tiden
skall vinnas. Detta är af hvad som redan blifvit sagt nogsamt
undanröjdt.
Väl är sandt, at icke något finnes i grundlagen angående
Kammar-, oeconomie- och commercedeputationens fördel¬
ning, men sjelfva sammansättningen af denne deputationen,
dess ämnen [at]1 arbeta uti, fordra, at den bör vara talrik,
kjenna alla rikets provincers särskillta beskaffenhet till in¬
delning och hushållning, hvarföre ock hrr electorerne välja
dertill ledamöter ifrån alla landsorter.
Dessutom de ärender, som deputationen till utarbetande
och beredning öfverlämnäs, ehuru de fördelas på utskotten,
äga dock med hvarannan ofta närmaste gemenskap ock ford¬
rar merendels hvart ärende at af mera än et utskott blifva
kändt, innan det kan säjas vara fullkommeligen utredt.
Kammarutskottet har nemi. at i synnerhet utarbeta alt,
hvad som hörer till sjelfva landthushållningen. Uppå de prin¬
ciper, som der följas, blifva alla tillstyrkanden bygde, som i
denne delen utarbetas. Förordningsutslcottet tillhör at efter¬
se, huru de redan vidtagne förfatningar blifvit efterlefvade
ock huruvida värkställigheten gjordt den förväntade nyttan
och i anseende dertill säja sine tankar, huruvida en redan
tagen författning må äga bestånd. Enhvar kan lätteligen der¬
af sluta, huru nära gemenskap desse bägge utskott med hvar¬
annan uti sina gjöromål äga och huru lätt hända kan, at
uti en och samma sak olika betänkanden kunna till plena
ifrån dem inkomma, när de efter denne nya projecterade in¬
rättningen icke hafva tillfälle at gemensamt densamma ut¬
arbeta.
Räkenskapsutskottet, som hittills haft skattlägningar, rän¬
tor, jordebyten, kronofordringar, deras liquidationer med me¬
ra till sit gj öromål, lärer svårligen komma longt utan com-
munication med Kammar- och Förordningsutskotten, utan at
kjenna hemmanens natur ock den skattläggningsmethode,
som hvart landskap efter sin särskillte oeconnomie fordrar.
Commerceutskottet tyckes väl allraminst behöfva commu-
1 Konceptprotokollet.
198 1771, aug. 21. Kammar-, ekonomi- och kommersdep.
nication med de andre utskotten, men dit hörer strömsräns-
ningen och durchfarters öpnande; frågas med skjäl, huruvi¬
da en sådan skall kunna tillstyrkas, om eij förut är kändt,
af hvad beskaffenhet de ägor och de hemman äro, genom
hvilka en sådan canal får sitt lopp. När Kammarutskottet
tillstyrker upodlingen af en sådan jord ock Commerceutskot-
tet deremot, at den skall upgräfvas eller ock för durchfarten
vatnet deröfver updämmas, blefve det icke en collision, som
longt svårare uti ståndens plenis än uti Kammaroeconomie-
deputationens plenum kan häfvas.
Dessutom torde oftast emellan dessa utskott upkomma oli¬
ka tankar, hvarest den ena eller andra saken skall utarbetas,
frågor som eij eller på annat ställe än uti ståndens plenis
kunde afgjöras, men hvilka förut alltid blifvit af deputatio-
nen in pleno deciderade, hvillket togo bort ganska mycken
tid, eller ock skulle Riksens Ständer nödsakas at låta utfär¬
da 4 särskillta instructioner för desse särskillte deputationer,
som eij fordrade mindre tid ock, innan de hunno blifva fär¬
dige, ännu uppehöllo i flera månader desse deputationer at
komma uti arbete. Alla desse betänkeligheter föranlåta mig
at efter Hr Schönbergs proposition tillstyrka, det et extrac-
tum protocolli till de öfrige respective stånden måtte afgå,
som tydeligen visar, at genom denne nya inrättning snarare
arbetet skulle ökas och tid förloras än vinnas.
Hr Uggla, Leonh. Magnus, instämde till alla delar
häruti. Hvad med denne deputationen nu skedde kunde gif¬
va anledning at äfven detsamma projecterades med de fle¬
re, som arbeta uti fördelningar, ock Riksens Ständer kunde
omsider få 4 Secreta Utskott, 2 Handels- och manufactur-,
2 Landt- och sjömilitiaeoeconnomie- samt 4 Protocollsdepu-
tationer och så vidare.
Hr Göös, Lorentz, conformerade sig äfven och begjär-
te proposition.
Frih. Sparre, Carl, likaledes förenade sig med hvad re¬
dan blifvit tillstyrkt. Mera tid, än man kan föreställa sig,
skulle annars förloras dels genom debatter i anledning af
yppade collisioner utskotten emellan, dels genom ventilatio¬
ner öfver betänkanden, som ifrån et utskott kunde inkomma
men i anseende till hvad som rörde något af de andre utskot-
Kammar-, ekonomi- och kommersdeputationen. 199
tens gjöromål voro ofullkomlige. Kammarvärket i Sverige är
et ibland de svåraste at rätt känna, det är mörkt, i flere de¬
lar inveckladt och ganska vidlöftigt; allmänna förordningar,
enskillte resolutioner och författningar lämpade efter hvarje
landsort finnas mongfalldiga. Vid dessas tillämpning blifver
omöjeligit at komma longt, om eij ledamöter ifrån alla lähn
kunde närvarande gifva behörige uplysningar. Huru skola
räntorna uträknas i Räkenskapsutskottet, om eij Kammarut¬
skottet biträder med underrättelser om landsortens oeconno-
mie och hemmanens beskaffenhet? Huru skall Kammarut¬
skottet arbeta uti oeconnomien, om Räkenskapsutskottet hos
sig behåller alla handlingar, hvillka till uplysning tjäna? Des¬
se och flera omständigheter, genom exempel tydeligare gjor¬
de, ansåg Frih. Sparre angelägit at med de öfrige respective
stånden communicera, innan R. o. A. täger sitt beslut, och öns¬
kade Hr Schönberg samt Hr von Engeström, som kände det¬
ta, ville åtaga sig at författa detta extractum protocolli.
Hr Linderstett, Erich, instämde såväl uti principen
som uti begjäran till Hr von Schönberg och von Engeström
samt begjärte deröfver proposition.
Hr Baron och Landtm, hemstälte alltså, om R. o. A. bi¬
faller, at et extractum protocolli upsättes, som uti de vänligas¬
te och ömaste ordasätt öfverlämnar till de andre stånden desse
R. o. A:s betänkeligheter, hvillket Hr von Schönberg och von
Engeström anmodas at upsätta och i nästa plenum kan juste¬
ras.
Detta besvarades med Ja.
Hr Hasenkamf tilläde, at detta extractum protocolli eij
måtte innehålla något definitivt R. o. A:s utlåtande utan at
R. o. A. afbidar de andre ståndens svar.
Hvaremot eij något påmintes. Det extractum protocolli,1
som i följe häraf blev upsatt, lydde ord från ord som följer:
Det Vällofl. Borgareståndet har igenom utdrag af protocol-
let den 15 Julii innevarande åhr gifvit R. o. A. tillkänna, det
ståndet beslutat, at till vinnande af tid skulle Kammar-, oe-
connomie- och commercedeputationens fyra utskotter för¬
1 Original vid konceptprotokollet.
200 1771, aug. 21. Kammar-, ekonomi- och kommersdep.
vandlas till så monga deputationer och utskottens betänkan-
den upgå directe till Riksens Ständers plena. Dätta har R. o. A.
uti öfvervägande tagit och dervid funnit de betänkeligheter,
som förhindrat R. o. A. at denne förändring af Kammar-, oe-
connomie- och commercedeputationens inrättning kunna för
nyttig anse.
Ifrån vårt regeringssätts början har denna deputationen
varit i fyra utskott fördelad och deras betänkanden ytterligare
utaf hela deputationen blifvit granskade, innan de till Rik¬
sens Ständers plena upkommit. De riksvårdande ärender, som
varit denne deputationens åtgjärd öfverlämnade, hafva ford¬
rat en så noga pröfning, at man funnit detta arbetssätt i
Kammaroeconnomiedeputationen med ändamålet, hela rikets
välfärd, mäst öfverensstämmande. Samma grunder bestän¬
digt oförändrade kunna icke annat än i denna tid lika som
tillförene fordra et lika beredande af denna deputationens
gj öromål. Här böra alla emellan riksdagarna utfärdade för¬
fattningar rörande rikets kammarvärk och allmänna hushåll¬
ningen noga granskas för at undfå den stadga, som sådane
författningar af den lagstiftande magtens bifall och gillande
vinna. Här skola alla nya lagar och förfatningar i dessa kam-
meral- och hushållningsämnen, som af Riksens Ständer ut¬
färdas, förut beredas och utarbetas, et af de vigtigaste före¬
mål för fädernäslandets välfärd, som visserligen fordrar den
sorgfälligaste pröfning. Det är ostridigt, at denna pröfning
enligit sakens natur måste blifva mera fullkommelig genom
et gemensamt bearbetande af flera än af et mindre antal,
hvillket ock förra tiders förfarenhet bestyrkt vid arbetssättet
uti denna deputationen. Det är alltid lättare at väl bereda alla
förekommande mål i denna deputations plenum, hvarest alla
ledamöter haft tillfälle at känna och följa med hela samman¬
hanget af de der förekommande ärender, än det vore at gjöra
denne nogaste granskning i Riksens Ständers plena, om nå¬
gonsin mindre granskade betänkanden och förslager ifrån
utskotten af deputationen dit skulle directe kunna upkomma,
hälst vid slutet af riksdagar då så monga mål ifrån alla de¬
putationer i stånden sammanstöta och på en gong måste på¬
skyndas, at en sådan tillräckelig pröfning der blefve mindre
möjelig och således en förändring uti deputationens arbets-
Kammar-, ekonomi- och kommersdeputationen. 201
sätt för det allmänna mindre gagnelig.
Väl granskade och utarbetade lagar och författningar är et
så vigtigt ämne för alla medborgare uti et rike, at man all-
rig nog sorgfälligt kan söka det, och efter den gamla ostridi¬
ga grundregel måste man noga och länge öfverväga, hvad som
för et helt rike bör stadgas. Men uti ärender, som i synner¬
het röra landsskjötseln samt författningar för hemmansbru¬
kare och landtgårdars ägare i riket, blifver detta af största
vigt för R. o. A., lika som det är det för det Hedervärda Bon¬
deståndet, då det tillika rörer i monga delar de öfriga respec-
tive ståndens bästa.
Härtill kommer, at oeconnomiska författningar i et så vid¬
sträckt land som Sverige icke kunna passa lika till alla lands¬
orter. Ock många torde icke dervid kjenna annat än sin lands¬
orts bruk och författningar. Skulle sådane ärender således en¬
dast granskas i denne deputationens utskott, så kunde lätte¬
ligen oeconnomiska författningar föreslås, som endast tj ena¬
de för vissa landsorter, hvilket likväl i deputationens ple¬
num med nogaste granskning ofelbart skulle anmärkas och
förekommas, då dervid et större antal ledamöter finnas, med¬
borgare ifrån alla delar af riket.
Af icke mindre vigt anser R. o. A. äfven det vara, at då
kammarvärket och de flere till allmänna oeconnomien höran¬
de delar hafva sinsemellan det närmaste sammanhang, kun¬
de allrig gränsorna emellan denna deputationens utskott så
noga afmätas, at ju icke deras gjöromål i vissa delar på det
närmaste måste råkas i synnerhet vid någre af dessa utskott,
hvilkas gj öromål i monga delar inträffa med hvarandra. Skul¬
le nu hvardera utskottet upgifva sina betänkanden directe
till Riksens Ständers plena, så kunde och lätteligen mot hvar¬
andra stridande beslut ifrån utskotten Riksens Ständer före¬
läggas ock dermed äfven någon gong hända, då sådane ut¬
skottens betänkanden på särskillta tider upkomma till Rik¬
sens Ständer, i synnerhet vid den vanliga bråska emot riks-
dagarnes slut, at sådant i vissa delar undginge Riksens Stän¬
ders upmärksamhet. Men huru stor oreda och bekymmersam¬
het såväl för den lagskipande magten och embetsmän i riket,
hvilka skola handhafva författningars värkställande, som ock
för de undersåtare, som böra åtlyda sådana författningar,
202 1771, aug. 21. Kammar-, ekonomi- och kommersdep.
skulle icke deraf upkomma. Deremot alt sådant uti deputatio-
nens plenum kan förekommas och altså sammanj ämkas, at
sådane mot hvarandra stridiga författningar icke måga för
Riksens Ständer föreslås.
Den stora mängd tviste- och andra enskillte mål, som till
denna deputationens pröfning öfverlämnäs, fordra icke mind¬
re den granskning, som dessa mål förut vunnit igenom den¬
na deputationens vanliga inrättning, och R. o. A. anser för¬
varandet af medborgares rätt för et icke mindre vigtigt äm¬
ne än det är at vinna väl granskade och utarbetade allmän¬
na författningar.
Alla dessa vigtiga betänkeligheter vid en förändring af
Kammar-, oeconnomie- och commercedeputationens inrätt¬
ning öfverväga i R. o. A:s tankar vida den lilla fördel, man
skulle tro sig vinna i tiden, om utskottens betänkanden skul¬
le directe upsändas till Riksens Ständers plena, en vinning
af tid, som kanske icke eller altid torde ernås utan det tvärt¬
om leda till större vidlöftighet såväl för Riksens Ständers ple¬
na som för dessa utskott, om det derigenom skulle blifva
nödigt at återsända betänkanden tillbakars till något utskott,
en händelse så mycket möjeligare at förmoda, som det är
ganska bekant, at utskottens betänkanden flere gånger blif¬
vit i deputationens plenum förändrade och detta sednares åt-
gjärd sedermera blifvit af Riksens Ständer bifallit.
I anledning af desse betydande skjäl och omständigheter
har R. o. A. funnit nödigt at öfverlämna grunderne till sitt
beslut till de öfrige ståndens öma öfvervägande såsom et äm¬
ne, hvillket på det närmaste sätt rörer rikets och alla med¬
borgares bästa, och gjör sig försäkrat, at då dessa tydeliga
skjäl nu föreställas, lärer nödvändigheten af Kammar-, oecon¬
nomie- och commercedeputationens bibehållande vid sin gam¬
la inrättning icke undfalla de respective ståndens upmärk-
samhet. Ock förbehåller sig R. o. A. at sig häröfver vidare ytt¬
ra i anledning af det benägne svar, som det ifrån de öfri¬
ge respective stånden förväntar. Ut supra.
Äng. termin 6. Uplästes Borgareståndets extr. prot. af den 17 Augusti,
til kongl, hvaruti ståndet i anledning af Secrete Utskottets extr. prot.
kröningen. °
^en ^ Augusti om termin till den kongl, kröningen ytt¬
Ang. kröningen.
203
rar sig icke kunna ingå uti någon viss tid dertill, innan
Secrete Utskottet yttrat sig, huruvida Konungaförsäkran till
den tiden kan hinna blifva färdig.
Frih. Grönhagen: R. o. A. lärer förmodeligen icke vilja
gjöra någon ändring uti sitt till Secrete Utskottets of vanbe¬
rörde extractum protocolli redan gifne bifall, men som Bor¬
gareståndets nu upläste extractum protocolli lärer af de öf¬
rige stånden vara bifallit, så blifver väl angelägit, at R. o. A.
härom aflämnar sina tankar till de andre stånden genom ex¬
tractum protocolli.
Frih. von Essen: Om hvad Borgareståndet begjärt inne-
höllo något contradictoirt emot hvad R. o. A. bifallit, voro han
nog hugad, at et extr. protocolli skulle afgå. Men der begjä-
res eij mer, än at Secrete Utskottet först må utlåta sig, huru¬
vida Konungaförsäkran kan hinna at blifva färdig; det är
endast en remis till Secrete Utskottet, som eij förändrar be¬
slutet hos R. o. A.
Hr Hasen k amf: Enär Secrete Utskottet uti sitt extr.
prot., som här blifvit bifallit, redan yttrat sig förmoda at
till den utsatte termin hinna blifva färdigt med Konungaför¬
säkran, så är orsaken till remissen redan förklarad.
Hr Sparrschöld, Carl Magnus, instämde härmed,
Secrete Utskottet hade uti sitt extr. prot. yttrat sig såväl der¬
om som ock at sånings- och bergningstiden förmodeligen
dessförinnan lärer vara förbi, så at en starkare skjutsning
eij deruti kan hindra Allmogen.
Frih. Sparre, Carl, hemstälte, om icke påskriften altså
kunde blifva, at som R. o. A. eij förmodar något hinder uti
det, som till beredningen för Kongl. Maij :ts kröning erfordras,
så kan R. o. A. eij gå ifrån sitt till Secrete Utskottets extr.
prot. om termin till den kongl, kröningen redan gifne bifall.
Hr Rudbeck, Thure Gust.: Om R. o. A. taga sitt be¬
slut, så går lika väl saken till värkställighet efter de trij stån¬
dens beslut.
Baron P e c h 1 i n ansåg bäst, at påskriften måtte blifva
utan tillägning, allenast de orden at R. o. A. förblifver vid sitt
redan tagne beslut.
Hr Baron och Landtm, gjorde häröfver proposition: Be¬
hagar R. o. A. förblifva vid sitt den 13 Augusti sistl. tagne be-
14—670435
204 1771, aug. 21. Stamböcker.
slut?
Hvillken med Ja besvarades.
Äng. collect 7 ;o. Uplästes Borgmästarens och Riksdagsfullmägtigens
°för Scanör!5 *a Rose ifrån Urskillningsdeputation till Riksens Ständers
plena remitterade ansökning om stambok och collect för
Schanör, hvillken redan sistl. riksdag hos R. o. A. samt Bor¬
gareståndet blifvit bifallen.
Frih. Reuterholm, Gust., trodde, at Riksens Ständer
nu vid sednare riksdagar så blifvit öfverhopade med dylika
ansökningar, at nödigt torde blifva påtänka någon författning
emot sådant; derföre vore bäst at samla dem alla på en gång
ock altså lägga denne på bordet.
Hr Hasenkamf, HrLinderstett, Erich, Hr von
Engeström, Jonas, begjärte dem ock på bordet.
Frih. Grönhagen förestälte väl, at denne ansökning re¬
dan vore af R. o. A. bifallen sistl. riksdag, ock som han för¬
modade, at R. o. A. eij ville gå ifrån sitt då tagne beslut, så
kunde densamma eij komma at tagas ibland de andra an¬
sökningar, öfver hvilka R. o. A. sig icke yttrat.
Hr Klingsporr, Christ. Fred.: Såvida ingen expe¬
dition följ dt sistl. riksdag, så är saken nu alldeles ånyo öp¬
pen för R. o. A. at yttra sig deröfver. Sistl. riksdag inkommo
uti Kammar-, oeconnomie- och commercedeputationen en stor
mängd sådane ansökningar om stamböcker och collecter, hvil¬
ka alla deputationen samlade at på en gong .företagas.
Hr örnschöld, Mårt. Ludv., försäkrade, at uti Ur-
skillningsdeputationen R. o. A:s ledamöter sökte at, så myc¬
ket möjeligit voro, afböja, det Riksens Ständer icke måtte
för mycket besväras med sådana ansökningar. Men då en dy¬
lik redan uti något stånd blifvit uptagen och bifallen, voro
ingen annan utväg än at ånyo remittera densamma.
Härmed afstadnade ventilationen och saken blef liggande
på bordet, efter de herrar, som det begjärdt, på ytterligare fö¬
reställning icke ville derifrån afstå.
8:o. Uplästes ifrån Urskillningsdeputationen förteckning på
antagne och afslagne mål ifrån n:o 124 till och med n:o 162.
9:o. Hr Linderstett, Erich, anmälte, huruledes
Äng. office-
rares permi-R. o. A. vid riksdagen 1765 den 27 April i anledning af et me-
sion, som enlmorial, SOm Hr Silfversvahn ingifvit, tagit det beslut, at hvar
fullmagter °
bivista riks¬
dagen.
Officerares permission.
205
en fullmägtig, som sitter på Riddarehuset, må, ifall riksdagen
skulle längre continuera än hans permissionstid, likafult få
till slut oklandrat qvar blifva, så framt eij krigsoroligheter
eller andra högst trängande rikets angelägenheter emellan
komma. Detta torde nu vara kommit utur minnet, derföre be-
gjärte han, at det ånyo måtte uplifvas och genom någon ut¬
väg bringas till värkställighet och efterlefnad.
Baron P e c h 1 i n ansåg denne rättighet för extra capita va¬
ra tillräkeligen uti fundamentallagen utstakad, men deremot
farligt praejudicat at sätta i fråga, hvad lagen redan decide¬
rat.
Hr Linderstedt, Erich: Uti samma öfvertygelse at
detta följde af hvad grundlagen om riksdagsmän i allmänhet
stadgar, skulle han icke hafva väckt frågan, om det eij fun¬
nits, at vederbörande chefer eij kjendt denne lagen. Det hade
händt flere officerare, som sitta på Riddarehuset, at sedan
deras permissionstid gått till ända, de af sina chefer blifvit
commenderade till tjenstgöring utan at gjöra attention uppå
de uptedde riksdagsfullmagterne. Ledamöterne uti de andra
stånden, så snart de blifva befullmägtigade till riksdag, be¬
höfva eij taga permission, ehuru de kunna bekläda embeten
och sysslor; samma rättighet synes R. o. A:s ledamöter böra
äga. Embetsmän tjena till mycken nytta, då de äro ledamöter
hos Riksens Ständer, de gifva den närmaste uplyssning uti
ganska monga saker, som deras embeten tilhör at kjenna,
vare1 sig i civil eller militaire saker.
Hr von Nackreij: Icke lärer här vara någon olikhet
uti meningarne, huru fundamentallagen bör förstås, utan en¬
dast om sättet at expediera R. o. A:s beslut, så at det må kom¬
ma till värkställighet. Visserligen bör det undvikas at sätta
i fråga något, som redan finnes lag uppå; derföre torde bäs¬
ta utvägen blifva at gjenom underdånig skrifvelse hos Kongl.
Maij :t directe ifrån R. o. A. anmäla saken och anhålla om nå¬
dig befallning till vederbörande embetsmän at efterlefva
grundlagen, hvillken förmår, at extra capita, då de äro såsom
fullmägtige för någon famille antecknade, sitta på Riddarehu¬
set med lika rätt som capita.
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: vara.
206 1771, aug. 21. Officerares permission.
Baron P e c h 1 i n: Kanske at för de chefer, som på det sätt
commenderat officerare till tjenstgjöring, den underrättelse
felat, at den, han commenderat, voro ledamot vid riksdagen
af R. o. A. Derföre bör sådant hos chefen behörigen anmälas.
Frågan är af mycken betydelighet. Anhåller derföre, at den¬
samma i anseende till flere obehagelige consequentier, hvilke,
om man får tid at tänka närmar [e] uppå saken, tydeligen sko¬
la visas, måtte hvila.
Ingen embetsman lärer våga at genom några ordres emot
lag oroa en riksdagsman, som sig behörigen legitimerat, ock
skulle någon vara så förgjäten, kan den lätteligen ställas till
ansvar.
Hr L inderstett, Erich: Innan jag reste ifrån regi¬
mentet, har jag för min chef upvist min riksdagsmansfull-
magt, som likväl icke värkat; derföre tillstyrker jag, at hvad
Hr von Nackreij föreslagit må bifallas.
Baron P e c h 1 i n ville hälst ingå, at R. o. A. genom utdrag
af sitt protocol lämnade bevis öfver sitt d. 27 April 1765 tag¬
ne beslut såsom enligt med fundamentallagen, men alldeles
icke at detta måtte kunna sättas i fråga. Derföre om R. o. A.
skulle antaga det förslag, at et underdånigt bref till Kongl.
Maij :t härom afgår, dess innehåll icke måtte blifva annat än
en underdånig begjäran om Kongl. Maij :ts nådige befallning
till vederbörande embetsmän at uti denne delen ställa sig
grundlagen till efterlefnad. Det vore visserligen bedröfligt hö¬
ra, at embetsmän kunnat åsidosätta denna sin skylldighet.
Frih. Ridderstolpe, Carl, instämde med Baron Pech-
lin. Det voro af betydelige följder at sätta denna omständig¬
het uti fråga, då grundlagen voro uti sig själf nog tydelig.
Ännu gåfvos et medel at rätta, om något skulle vara emot
den i grundlagen stadgade riksdagsmannarätten förelupit,
nemi. at angifva det uti Kongl. Krigsexpeditionen och genom
den vägen få embetsmännen underrättade om rätta meningen
af Riksdagsordningen. Men at något document härom skulle
uti publiquen ifrån R. o. A. emanera, holt han för orådeligit,
äfvenledes at något underdånigt bref från R. o. A. afgår till
Kongl. Maij:t, efter det kunde gifva anledning till praejudi-
cat.
Officerares permission.
207
Frih. Horn, Fredrich: Ostridigt är, at alla äga lika
riksdagsmannarätt här på Riddarehuset sitta, det må vara
såsom caput familiae1 eller fullmägtig. Jag kan eij eller före¬
ställa mig, at någon chef skulle kunna häruti förgå sig om
rätta förståndet af grundlagen, men at förekomma det eij
någre sådane ordres, öfver hvillka nu klagas, hädanefter må
ifrån någon chef emannera, behöfves eij annat för den, som
blifver till tjenstgj öring commenderad, än at Riddarehussec-
reteraren gifver skrifteligit intygande öfver dens säte och
stämma på Riddarehuset, som blifver commenderad från riks¬
dagen. För öfrigit torde den methoden, som Frih. Ridderstolpe
föreslagit angående underrättelse från Kongl. Krigsexpedi¬
tion, vara den bästa, hvillken Riddarehussecreteraren kan få
i befallning at anskaffa, innan R. o. A. tager något beslut.
Hr Carplan, Carl Ephr., trodde icke, at någon vidlöf-
tigare öfverläggning behöfdes uti en sak, som grundlagen dic-
terar och R. o. A. genom sitt beslut vid 1766 års riksdag redan
förklarat, utan voro alt nog, at Riddarehussecreteraren med¬
delar åt enhvar, som det behöfver, R. o. A:s beslut genom ex-
tractum protocolli och der jämte et bevis, at han äger säte
och stämma på Riddarehuset vid riksdagen.
Raron Pe ehlin: När en officerare anmäler hos sin chef,
at han är riksdagsman, så bör han tros på sine ord utan at
behöfva dertill flera bevis. Äfvenså bör en adelsman vara
trodd i hvad han säger och icke dertill hafva af nöden en
vidlöftig omgång med docoumenters och attesters anskaffan¬
de. Frågan är altså endast, huru en chef må blifva under¬
rättad om lagens mening. Ifall R. o. A. eij skulle villja tillåta
någon ytterligare betänketid uppå utvägar dertill, är väl bäst
at vidtaga den utväg Hr von Nackreij tillstyrkt.
Hr von Nackreij: Om expedition projecteras till näs¬
ta plenum, så kan vid justeringen då R. o. A. hafva närma¬
re tillfälle at inrätta ordasätten i den ordning, som de böra
vara.
Frih. H o r n, F r e d„ påminte vid det, som förut blifvit sagt,
at en chef derföre eij kan sägas manquera emot en office¬
rare, om han begjär bevis uppå hvad som anmäles af en offi¬
cerare uti saker af sådan beskaffenhet som denne.
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: familie.
208 1771, aug. 21. Officerares permission.
Fältskj är sattester böra ju bestyrka en angifven sjukdom.
Uti det regimente, han hade den äran at commendera, trod¬
de han sig icke hafva förlorat något af sina herrar kammera-
ters förtroende genom det, at han begjärt bevis uti de mål,
der de efter lag och vedertagen sed böra äskas och det till
egen säkerhet.
Hr Wadenstierna, Carl, förestälte, at det icke all¬
deles kunde passa sig genom något underdånigt bref till
Kongl. Maij :t ifrån R. o. A. allena anmäla denne sak. Det som
angår tjenstgjöringen, torde de andre respective stånden äf¬
ven villja yttra sig öfver. R. o. A. behof de eij eller härom gå
hvarken till Kongl. Maij :t eller begjära sine medstånds åt-
gjärd. Fundamentallagen voro tydelig och R. o. A:s 1765 tagne
beslut derpå grundat; altså behöfves eij mera, än at detta
beslut till bevis för enhvar, som det behöfde, blefve1 expedi¬
erat.
Häruti instämde Hr Carplan ock intygade, at vid 1765
års riksdag blifvit således procederat.
Frih. von Essen uppå desse skjäl tillstyrkte detsamma
som Hr Wadenstierna och Hr Carplan; man borde icke öpna
dörren för et stånd allena at gå immediate till Kongl. Maij :t
med någon sak.
Hr Linderstett, Erich, förklarade äfven, at då han
väckt denne fråga, hans idée eij varit annan än at få R. o. A:s
bifall till extradition af det 1765 tagne beslut, så at de, som
ärhållit säte och stämma på Riddarehuset för fullmagt, icke
måtte kunna kallas derifrån till tjenstgj öring, och begjärte
häruppå proposition.
Hr Baron och Landtm, gjorde altså nu densamma: Bi¬
faller R. o. A., at det den 27 April 1765 tagne beslut ytter¬
ligare stadfästes för nu och framtiden samt at et extrac-
tum protocolli i conformité häraf upsättes, som sedermera
kan utlämnas till enhvar R. o. A:s ledamöter, hvilka behöfva
at hos sina förmän och chefs legitimera deras qvarblifvande
vid riksdagen, då de derjämte bilägga Riddarehussecretera-
rens intygande, at de äro riksdagsmän.
Detta besvarades med Ja.
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: blifva.
Officerares permission.
209
Hr von Böhn[en], Carl L., förbehölt sig, at denne öf¬
verläggning måtte blifva förvarad innom R. o. A:s protocoll
utan at på något sätt utgifvas till allmänhetens kundskap.
I följe af det nu fattade beslut upsattes extractum proto-
colli i följande form.
S. d. Förekom hos R. o. A., huruvida de herrar, som icke
äro hufvudmän för sine familier men under riksdagen äga
säte och stämma efter fullmagt för någon annan famille på
Riddarehuset, måge, då deras erhållne tjenstfrihetstid är till
ända lupen, kunna anbefallas at förfoga sig ifrån riksdagen
och till tjenstgjöring. R. o. A. påminte sig härvid det beslut,
som redan vid 1765 års riksdag blifvit fattadt och uti R. o. A:s
protocoll för den 27 April samma år finnes intagit, innehål¬
lande, at hvar ock en fullmägtig, som för någon famille sitter
på Riddarehuset, må, ifall riksdagen skulle längre continuera,
än hans permissionstid sig sträcker, lika fult få till slut
oklandrad qvar blifva, så framt eij krigsoroligheter eller and¬
ra högst trängande rikets angelägenheter emellan komma.
Ock som detta beslut befants vara alldeles öfverensstäm¬
mande med hvad grundlagen stadgar om riksdagsmän i all¬
mänhet samt med den i conformité häraf gillade och antagne
Riddarehusordningen, altså pröfvade R. o.A. skjäligtat faststäl¬
la, det nu och framdeles detta R. o. A:s tagne beslut må
uti sin kraft och värkan förblifva och till efterlefnad gälla.
10:o. Hr von Engeström, Jonas, anmälte sig hafvaAng.remisser
från Urskil-
hördt berättas, at uti Urskillningsdeputationen vid sakernas n;ngst}eput
upptagande och remitterande icke så noga skulle granskas,
huruvida de der inkomne mål efter lag och instruction borde
för riksdagsärender anses, utan at ansökningar om restitutio
fatalium, besvär öfver praejudice samt i brottmål blefvo re¬
mitterade.
Hr Ehrenpreus, Fredr., som ledamot uti Urskill¬
ningsdeputationen försäkrade, at deputationen med all gran¬
lagenhet förforo i alla mål. Et enda, som angingo ändring
uti en riddaresynerätts dom, kunde han väl nämna såsom et
uptagit mål, hvillket efter hans öfvertygelse eij borde kom¬
ma till Riksens Stränder, men derföre ville han på intet sätt
210 1771, aug. 21—28. Urskillningsdeputationen.
hafva gjordt någon anmärkning öfver pluralitetens beslut uti
deputationen angående den saken, som nu tillhörde respecti-
ve ståndens plena at decidera.
Hr von Post, Fredr., försäkrade å egne och öfrige R. o.
A:s ledamöter [s vägnar]1 uti deputationen at icke vika från
lag och instruction, öfvertygad om ledamöternes af de andre
stånden biträde deruti.
11 :o. Sluteligen uplästes förteckningen på de herrar, som
stått under sista voteringen i skranket och derföre komma
at plickta hvardera 10 d. s:rmt, ock remitterades till Ridda-
rehusdeputationen at om värkställigheten draga försorg.
R. o A. åtskiljdes kl. 1/2 öfver 1.
År 1771 den 28 Augusti.2
Onsdag.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Baron och Landtm. Axel Gabriel Leijonhuf¬
vud.
R. o. A. intogo sina ställen. Protocollen för den 29 och 30
Julii sistl. justerades.
Dito extractum protocolli, innehållande R. o. A:s i sista ple-
no den 21 Augusti tagne beslut angående riksdagsmannarät¬
ten för dem af extra capita, sorn vid riksdagar äga säte och
stämma ibland R. o. A. efter fullmagt, hvillket gillades.
Dito extractum protocolli, som till de andre respective stån¬
den skulle afgå, med R. o. Ars betänkeligheter vid Borgare¬
ståndets förslag, at Kammar-, oeconnomie- och commercede-
putationens utskott måtte med sine betänkanden få gå direc-
te till Riksens Ständers plena, hvillket äfven gillades.
Frih. Cederhielm hemstälte, om icke detta extractum
protocolli, ifall det eij värkade hos de andre respective stån¬
den någon ändring, måtte få tryckas, lika som R. o. A. sam¬
tyckt, at föreställningen om den af Borgareståndet projecte-
1 Konceptprotokollet.
2 Anteckning i marginalen: Just. d. 28 September 1771.
Sågkvarnar. Tran och sälspäck.
211
rade andra § uti instruction för Secrete Utskottet må varda
tryckt.
Detta bifölls uppå skedd proposition.
2: do. Uplästes Öfver stens och Riddarens Carl Constantin deAng- sågqvar-
Carnals ansökning om slut uti sin vid sistl. riksdag gjorde ”gand^utf
anhållan, at uti Savolax måtte varda tillåtit at anlägga såg- Savolax,
qvarnar, hvillken ansökning Urskillningsdeputationen till
Riksens Ständers plena remitterat.
Härvid lät äfven R. o. A. sig föreläsas Kammar-, oeconno-
mie- och commercedeputationens vid sistl. riksdag afgifne be¬
tänkande öfver denne ansökning, daterat den 8 Januarii 1770,
som tillstyrker at uti Savolax och de norre socknar uti Tavast¬
land sågqvarnar måtte få anläggas och de sågade bräder för¬
säljas, äfven till afsalu öfver ryska gränsen utföras, dock alle¬
nast på en väg och emot behörig tulls erläggande, till dess
genom strömränsningen transporten till inrikes städer blif¬
vit öpnad och lättad.
Uppå skedd proposition bifölls Kammar-, oeconnomie- och
commercedeputationens betänkande.
3:tio. Uplästes fortsättning af förteckningen uppå antagne
och afslagne mål uti Urskillningsdeputationen ifrån och med
n :o [163] till och med n:o 173.
4 :to. Föredrogs ifrån Borgareståndet utdrag af protocollet Äng. fri in¬
den 17 Augusti sisth, hvaruti ståndet till förekommande aff°och skjäh °
brist och dyrhet på trahn och skjälspeck såsom oumgängelige speck,
för våra läderberedningar, ylleväfverier och spinnerier med
mera beslutat, at de för tran och skjälspeck bestådde expor-
tationspremier måtte uphöra och fri införsel utrikesifrån till¬
låtas emot 1/8 procents recognitionsafgift.
Hr Uggla, Leonh. Magnus: Ehuru detta blifver en
saknad i upmuntran för våra fiskerier, må väl, om dyrheten
kan hämmas, exportpraemierne uphöra; men at lämna utlän¬
ningen frihet at föra inn på oss tran och skjälspeck, dertill
kan efter min tanka icke samtycke lämnas.
Hr Wadenstierna, Carl: Som denne sak rörer bå¬
de vår handel och väre fiskerier, så bör såväl Handels- och
manufactur- som Fiskeriedeputationen med sitt betänkande
häröfver få inkomma.
Proposition gjordes, och detta remitterades till Handels-
212 1771, aug. 28. Smidesrättigheter. Sigtuna.
och manufacturdeput. samt Riks [ens] St:s öfver fiskerierne
förordnade Deputation.
Äng. nya smi- 5. Uplästes Bergsdeputationens betänkande af den 5 sistl.
desrättig-
heter. Augusti med tillstyrkan at förekommas måtte, det någre an¬
sökningar, som angå antingen nya smidesrättigheter på stång-
och ämnesjern eller ock smidestillökningar vid förr privili-
gierade hammarvärk måge hos Riksens Ständer emottagas el¬
ler bevilljas.
Detta biföls.
Äng. privile- g. Afhörde R. o. A. Secrete Utskottets extr. prot. af den 20
lotterie för i denne månad ang:de Borgmästaren och Riksdagsmannens
Sigtuna stad för Sigtuna stad Tullrådet Sunblads ansökning om privilegi-
til ct bärn*
hus inrätt- um uPPå et lotterie till understöd för en barnhusinrättning
ning- uti bemälte stad.
Hr Wadenstierna, Carl: Riksens Ständer hafva re¬
dan ifrån förra riksdagar fattadt det beslut at afslå alla an¬
sökningar om lotterier, och ehuru detta kunde synas vara
uti et ganska christeligit ändamål, så bör man likväl undvi¬
ka, at de lotterier, som redan blifvit priviligierade och äro
inrättade till äfven nyttige afsigter, icke gjenom nya lotterier
hindras och förlora i sin gång; derföre må detta läggas på
bordet at närmare påtänkas.
Flere begjärte detsamma, blef altså saken hvilande.
Äng. utgifter 7 :o. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af
medlen ^en 14 innevarande månad, hvaruti Secrete Utskottet uppå
anförde skjäl begjär, at Riksens Ständer icke måtte bevilja
någre utgifter af statsmedlen, förän Secrete Utskottet deröf¬
ver blifvit hördt, eij eller sedan Secrete Utskottet reglerat
staten och bevillningen är projecterad.
Detta biföls.
Riddarehus- 8:o. Sedan R. o. A. den 21 i denne månad behagat till Rid-
nen^betän- darehusdeputationen remittera såväl Håfrättsrådet och Kam-
kande an- marherrens Hr Rudman Bergenstråhles memorial uti saken
SBergei?r ang;de Riksens Ständers underdånige yttrande till Kongl,
stråhle. Maij :t rörande de svårigheter, Kongl. Maij :t funnit at under¬
skrifva kallelsebrefven för Hrr Riksens Råd Grefve Horn och
Frih. Lagerbielke i anseende till visse uti dessa kallelsebref
befintelige ordasätt samt der jämte 2:ne af Hrr De Fritskii,
Clas, och Lode, Wilhelm, ingifne memorialer, innehållande
Bergenstråhles memorial.
213
anmärkningar vid samma Hr Bergenstråhles memorial, så fö¬
rekom nu till afgjörande detta Riddarehusdeputationens in¬
fordrade betänkande, uti hvilket deputationen upptager såväl
Riddarehusfiscalens påstående som Hr Bergenstråhles deröf¬
ver afgifne förklaring och sluteligen yttrar sig uti det tillstyr¬
kande, at som Hr Bergenstråhle uti sitt memorial på et för
en riksdagsman mindre värdigt sätt utfördt sine tankar, då
han sagt, at R. o. A. uti det till 1769 licentierade Hrr Riksens
Råd åter lämnade förtroendet trodt sig behaga någre få pers-
soner men misshagat Hans Kongl. Maij.t, vår allernådigste
Konung, då han kallat den till Kongl. Maij :t afgångne Riksens
Ständers underdånige expedition för framskuten och tillika
säger sig hafva blifvit öfverraskad, när den blef bifallen; då
Hr Bergenstråhle uti sitt omdöme öfver samma underdånige
expedition nyttjadt de orden förhastade uttryck, det måtte
han altså för desse emot sitt stånd brukade anstötelige och
förgripelige ordasätt per analogiam juris anses med dubbelt
straff emot hvad 23 § Riksdagsordningen innehåller och såle¬
des förklaras sitt säte och stämma förlustig både denne och
nästkommande riksdag.
Vid detta betänkande var bifogat en ledamots särskillte vo¬
tum, som på anförde skjäl finner Hr Bergenstråhles af ovar¬
samhet begångne brott nog beifrat, om han innevarande riks¬
dag blifver säte och stämma förlustig på Riddarehuset.
Äfvenväl uplästes den af Riddarehusdeputationen vid be¬
tänkandet bifogade Hr Bergenstråhles förklaring. Ock finnes
desse handlingar ibland bilagorne till R. o. A:s protocoller.
Hr de Fritzkii, Claes1: Då jag uti mitt den 21 Augus¬
ti i denne sak ingifne memorial gjordt åtskillige anmärkningar
öfver Hr Bergenstråhles brukade utlåtelser och nu icke finner
hans förklaring tillräckelig at värka hos mig någon ändring
uti mit då yttrade tillstyrkande, så utbeder jag mig at få med
några ord närmare förklara dessa mina anmärkningar.
Jag har beskylt honom för smickran icke i afseende uppå
det, at han utbredt sig i vördnadsbetygelser och låford om
vår store och allernådigste Konung; ingen trogen undersåte
och redlig svensk medborgare gifves, som icke uti sitt hjer-
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: Carl.
214 1771, aug. 28. Bergenstråhles memorial.
ta känner detta mera, än Hr Bergenstråhle kunnat det på
papperet utföra; men derföre at Hr Bergenstråhle lika som
sökt detta tillfälle för at tränga sig fram för alla andre sina
medundersåtare och utmärka sig som mera nitisk, mera tro¬
gen.
Den anmärkning, jag gjordt öfver Hr Bergenstråhles bru¬
kade ord at misshaga Hans Kongl. Maij:t, är så mycket mera
grundad och Hr Bergenstråhles förklaring, dragen af 7 § i Ko¬
nungaförsäkran, så mycket otillräckeligare, som samma 7 §
icke talar om något konungens misshag öfver Ständers gjö-
romål, hvillket allrig kan äga rum ock grundlagen altså ali¬
ng kan omröra, utan säges tvertom, at konungen icke vill
blifva någon ogunstig, om icke alt, hvad säges, voro Kongl.
Maij :t behageligt.
För öfrigit då Hr Bergenstråhle den 17 Augusti talar på
sätt, som hans memorial utvisar, om et beslut, som Riksens
Ständer redan den 15 Julii tagit, så har han visserligen gått
längre, än riksdagsmannarätten tillåter och densamma miss¬
brukat, som det eij eller kan annorlunda anses än för nog
sjelfsvåldigt at vilja till protocollet ingifva et memorial, se¬
dan proposition skedt och saken är afgjord. Jag kan altså
eij mindre än tillstyrka, at Hr Bergenstråhle för all sin lifs¬
tid måtte ifrån säte och stämma på Riddarehuset uteslutas.
Hr Schönberg, And.: Ehuru han icke kunde gilla Hr
Bergenstråhles ovarsamma förhållande, utbad han sig dock at
få yttra sina tankar, huru han skulle hafva tänkt, ifall Hr
Bergenstråhle eij låtit trycka sitt memorial, och huru han
nu, sedan det blifvit tryckt, nödgas tänka. Uti den förra hän¬
delsen tillstod han, at det skulle förefalla honom mer än öm¬
mande at med sin röst utesluta en riddersman ifrån sin med-
födde rättighet till säte och stämma på Riddarehuset för et
sådant brott, som det Hr Bergenstråhle begått, ty när man
vill se på innehållet af hans memorial, tåler det mästa deraf
en blidare uttydning.
Protocollet utvisar ock R. o. A:s hrr ledamöter lära kunna
påminna sig, at Hr Bergenstråhle begjärte få sitt memorial
upläst, innan proposition gjordes, at han hade det färdigt
och till Landtm, ingifvit. Hvad altså deruti finnes innfördt,
bör icke tagas i annan mening än såsom yttradt, innan R. o. A.
Bergenstråhles memorial.
215
fattade sitt beslut, och då man ännu var okunnig om huru¬
vida Riksens Ständer ville gilla det af Secrete Utskottet pro-
jecterade underdåniga bref till Kongl. Maij :t, okunnig då om
innehållet af Secrete Utskottets project ock hvad andre kun¬
de tänka, ägde han rättighet at säga sine egne tankar. Den
omständigheten är altså tillräckeligen förklarad och bör eij
ligga Hr Bergenstråhle till last.
Hvad han om vår allernådigste Konungs dyra persson och
store kongl, egenskaper yttrat kan mitt hjerta och min under¬
dåniga öfvertygelse icke annat än för sanningen antaga; det
voro obilligt at förebrå någon för sådane sanningar. När han
sagt, at de af Riksens Ständer brukade ordasätt uti expeditio¬
nen kunnat misshaga Kongl. Maij :t, har han derföre icke bru¬
kat den emot 7 § i Konungaförsäkran stridande expression,
at Kongl. Maij.t med ogunst kunde anse. Skillnaden emellan
desse expressioner är uti Hr Bergenstråhles förklaring så ty-
deligen visad, at förklaringen synes mig tillräckelig.
De öfrige hans utlåtelser har han äfven gifvit en sådan ut¬
tydning, som fullkommeligen minskar, hvad man af dem
mindre försvarligt kunde draga.
Inga ord och talesätt lära gifvas, uppå hvillka man ju kan
sätta både en ond och en god uttydning. Står det fast, så blif-
ver det ock fast, at när Hr Bergenstråhle sätter uti sitt be¬
grep en god uttydning uppå Riksens Ständers underdånige
expedition till Kongl. Maij :t om de 1769 licentierade Hrr Rik¬
sens Råds återställande i Riksens Ständers förtroende, så gif-
ves der ock en ond, som kan sättas på denne expedition lika
som på alt annat mänskeligit här i verlden.
Voro saken öppen och res integra, hade Hr Bergenstråhles
memorial stadnat innom desse murar och R. o. A:s protocoll,
så ville Hr Schönberg lätteligen åtaga sig at visa, huru svårt
sträf det är at utesluta en riddersman från Riddarehuset, för
det han i förlitande på sin riksdagsmannafrihet sagt sin me¬
ning och derunder råkat at fälla mindre granskada utlåtel¬
ser. Han ville visa, huru uti tryckte papper, som utkommit,
mer än ofta gifvas de starkaste utlåtelser, som kasta skugga
på förre Ständers gjöromål, och då Hr Schönberg ansågo
R. o. A. endast och förnämligast berättigade at döma öfver Hr
Bergenstråhle, uti sitt vör[d] samma tillstyrkande söka at af-
216 1771, aug. 28. Bergenstråhles memorial.
böja det, som kunde leda till beslut om Hr Bergenstråhles
uteslutande. Men Hr Bergenstråhles memorial voro nu tryckt
uti allmänhetens händer, derföre och till at sauvera honom
ifrån et ännu ytterligare oblidt öde sågo Hr Schönberg sig nöd¬
sakad at med ömande hjerta bifalla Riddarehusdeputationens
betänkande men kunde der jämte eij undgå at .förklara, det
han ansågo detta uteslutande för det hårdaste straff, som nå¬
gonsin kunde Hr Bergenstråhle påläggas, som det ock lärer
värka, at enhvar med bekymmer lärer väga sina ord, innan
han dristar yttra sin mening.
Hr Stålhammar, Carl Leonh., upläste följande,
som han skrifteligen1 uppsatt:
Frågan lärer först blifva, om det kan anses såsom R. o. A:s
oeconnomicum at beifra Hr Bergenstråhles upförande eller
eij. Hans brott har eij stadnat innom Riddarehusets murar.
Af de utlåtelser, för hvillka han tilltalas, finnes, at han eij
förgripit sig emot R. o. A. allena utan tillika emot de öfrige
respective stånden. Saken tyckes då eij längre blifva något
oeconnomicum utan bör till domstohlen öfverlämnäs at der¬
med efter lag förfara. At han tryckt sitt memorial kan eij ag¬
gravera hans förseende, fastän effecten derigenom blifvit svå¬
rare, ty Tryckfrihetsförordningen gjör honom dertill berätti¬
gad; ock om han det eij gjordt, hade hvem som behagat i
stöd af samma förordning kunnat värkställa detsamma.
Till Hr Bergenstråhles urskulldande för det han klandrat
Ständers gj öromål kan eij förebäras något förhastande, ty
utom det en förnuftig man bör besinna, hvad han skrifver,
då man eij kan skylla på någon lapsus lingvae, så varnades
han at eij gifva fram sit memorial men ville icke afstå der¬
ifrån utan i dess ställe yttrade sig at med mogenhet och be¬
rådt mod hafva författadt detsamma, så at han ville det för¬
svara.
Om denne sak möjeligen skulle kunna handteras som et
oeconnomicum, så ligger största magt deruppå, at et stånd eij
må utvidga sin domsrätt utöfver hvad Riksdagsordningen
bjuder, hvilken allenast varierar emellan penningeböter, af-
1 Originalet bilagt konceptprotokollet men med påskrift: Hr Linder¬
stedt, Eric.
Bergenstråhles memorial.
217
bön eller säte och stämmas förlust för samma riksdag, ty
sådant skulle medföra de farligaste praejudicater och någon
gong i tiden nyttjas af partier at förtrycka et annat och läg¬
ga band på en anständig deliberation, ity at en ledamot, som
ägde styrka och credit hos nationen, kunde på sådant sätt
för alltid skilljas ifrån et stånds sammankomster. Det är ömt
nog, at det kan skje för en riksdag.
Men när analogien, tagen af Riksdagsordningen, icke vid
detta tillfället håller stånd, emedan der talas om exclusion,
då man förser sig emot en ledamot i ståndet, i stället at Hr
Bergenstråhle förgripit sig emot Riksens Ständer, så tillstyr¬
ker jag ödmjukeligen, at R. o. A. icke må med denne sak sig
befatta utan remittera den till domaren och det så mycket
hällre, som jag af lagen eij finner någon anledning till ute¬
slutande för 2 eller flere riksdagar och man eij eller, då för-
farenheten i dylika mål rådfrågas, kan veta, om Hr Bergen¬
stråhle dervid skulle vinna, hälst exclusion för så long tid,
än mera för hans lifstid, voro ostridigt et ibland de svårare
straff, en riksdagsman kunde öfvergå.
Frih. von Essen: Då denne sak sist hos R. o. A. var un¬
der öfverläggning, trodde han sig redan kunna se, at den skul¬
le blifva af betydelighet; derföre at med minsta vidlöftighet
kunna komma ifrån densamma, föreslog han gjenast bifall
uppå de af Hr Lode och Hr de Fritzkii då upläste memoria¬
ler; men sedan R. o. A. behagat remittera altsammans till Rid-
darehusdeputationens utlåtande, sedan embetsmemorial af
Riddarehusfiscalen blifvit ingifvit och Hr Bergenstråhle or-
denteligen deröfver blifvit hörd, hade Frih. von Essen icke
väntat ifrån deputationen et sådant betänkande som det nu
upläste, utan at det som et brott emot lag till laga ransak¬
ning och dom hos domaren skulle remitteras. Ty at taga sa¬
ken helt enfaldigt, så är det et klander uppå Riksens Ständers
15 dagar förut fastställte beslut, som Hr Bergenstråhle vågat
sig fram med.
Oaktadt detta begrep om huru saken borde handteras ville
Frih. von Essen likväl icke nu tillstyrka någon laga väg. Det¬
ta tycktes vara nog paradox, men han trodde sig kunna för
en ledamot af R. o. A. i så beskaffad sak som denne våga at
gjöra något bisteg. Hans mening vöre icke at försvara, hvad
218 1771, aug. 28. Bergenstråhles memorial.
Hr Bergenstråhle sig förbrutit, hans utlåtelser kunna eij anses
som förhastade, ty han blef varnad men ville icke låta varna
sig; de äro eij eller sådane, at de kunna nedläggas, ty han
har klandrat allmänneligen Riksens Ständers beslut. Men han
önskade, at R. o. A. ville lägga sista handen vid dem och för
alltid utesluta Hr Bergenstråhle ifrån Riddarehuset och ge¬
nom en deputation communicera detta sitt beslut med de öf¬
rige respective stånden. Kanske derigenom de kunna förmås
at låta alt vidare åtal falla. Blifver exclusion endast för tvän-
ne riksdagar, frucktade han, at de togo upp saken, hvillket
icke voro för Hr Bergenstråhle det fördelaktigaste. Här stodo
tvänne utvägar at välja, antingen exclusion för alltid eller
at lämna Hr Bergenstråhle under domarens hand.
Frih. Grönhagen förklarade sig nöjd med hvad Frih.
von Essen föreslagit. De utlåtelser Hr Bergenstråhle brukat
tillåta på intet sätt någon förklaring. Det kan allrig blifva nå¬
got ståndets oeconnomicum at döma innom sig öfver den, som
klandrat icke R. o. A:s utan Riksens Ständers enskillte be¬
slut. Bevare Gud at gjenom sådane steg dörren skulle öpnas
till mindre förtrolighet stånden emellan. Derföre tillstyrkte
Frih. Grönhagen, at om R. o. A. ville visa Hr Bergenstråhle nå¬
gon benägenhet och sauvera honom utur domarens hand, så
kunde det skje på sådant sätt, at han för all sin tid ifrån Rid¬
darehuset uteslutes ock at R. o. A. genom extractum protocol-
li, som med en deputation afgår, notificerar detta de andre
respective stånden.
Hr Uggla, Leonh. Magnus, kjände ingen lag, som dic-
terade, at R. o.A:s protocoller skola komma under de andre
ståndens dijudication. Hvarken hade det skjedt eller någon
begjärdt, at hvad hos något af de andre stånden kommit till
protocollet skulle utlämnas, de hafva behållit det innom sig.
Har det varit deras rätt, så är det ock R. o. A:s rätt at grans¬
ka, hvad som lägges till R. o. Ars protocoll. At Hr Ber¬
genstråhles memorial är tryckt, gjör ingenting i denne sa¬
ken, Tryckfrihetsförordningen är tydelig; Hr Uggla anholt
derföre, at R. o. A. af ömhet för sin egen rätt icke ville aban¬
donnera en sin ledamot, som, ehuru han talat och sagt sin
mening icke med den varsamhet, som vederbordt, likväl talat
och skrifvit uti sitt stånd med den frihet, han trodt sig som
Bergenstråhles memorial.
219
riksdagsman äga.
Hr Leijonmark, Gust. Adolph: Uti den frågan, om
man må remittera en ledamot, som här förbrutit sig uti skrift
eller tal, till en annan domstol, kunde han eij undgå at på¬
stå, at det voro farligare såväl för ståndets egen rättighet som
för hvar ledamot, än om ståndet själf behölle saken till be-
pröfvande.
Hvad nu i synnerhet Hr Bergenstråhle angingo, så kunde
han eij neka, at det varit brott, om han väckt en sak, som re¬
dan blifvit afgjord, och den klandrat, men då saken genom
laglige vägar kommit till R. o. A:s ytterligare utlåtande, då
Kongl. Maij :t funnit granlagenhet vid at underskrifva de uti
Riksens Ständers expedition brukade ordasät, då Secrete Ut¬
skottet härom öfverlagt och understält sina tankar Riksens
Ständers plena, så kan det eij vara straffvärdigt, at Hr Ber¬
genstråhle på detta ställe yttrat sin tanka öfver en i fråga
satft] sak.
Huru hans mening varit med det han yttrat, det finnes af
hans förklaring, ty orden böra eij dömas utan mening, men
at den eij varit ond eller at klandra Ständers beslut visar sig
tydeligen af slutet i hans memorial, som concluderar på at
önska sådana utvägar, hvarigenom all oro Kongl. Maij :t be¬
tages, utan at Ständers rättigheter kränkas. Ord äro eij be¬
slut utan formera beslut, altså kan et och samma beslut sägas
med olika ord. Har Hr Bergenstråhle dragit olika mening af
orden, som formerat Ständers beslut, så har han likväl all-
rig visat annat än tillbörlig aktning för beslutet och städse
förklarat sig deruti instämma.
At Hr Bergenstråhles utlåtelser varit ovarsamma, lärer ing¬
en vilja bestrida, men då hans conclusion förklarar hans väl¬
mening, då en menniska snart kan falla i förseende med ord,
så tyckes som man icke borde drifva räfsten för högt. Hr Lei¬
jonmark önskade af hjertat, at ingen måtte råka för sådane
utlåtelser, men skulle en olycklig moment komma, då någon
dem fälde, hade han icke samvete at så högt drifva det, som
man nu tyckes vilja emot Hr Bergenstråhle. Hos högste do¬
maren, hos et uplyst R. o. A., som äger rättighet at döma me¬
ra på intention än de brukade ordasätt, som alltid blifvit ut¬
märkt såväl för rättvisa som ädelmod, ansåg Hr Leijonmark
15—670435
220 1771, aug. 28. Bergenstråhles memorial.
det vara nog hårdt, om Hr Bergenstråhle skulle för altid ute¬
stängas från Riddarehuset, ock än hårdare at remittera ho¬
nom till domaren, då hans förseelse icke kan anses såsom
högmålsbrott.
I den bekymmersamhet, Hr Leijonmark voro, då han skulle
utlåta sig öfver Hr Bergenstråhles förbrytelse at å ena sidan
icke gå .för longt men på andra sidan tillfredsställa de flere
nitiske medborgare, hvilka fattat oro öfver Hr Bergenstråh¬
les utlåtelser, ville väl Hr Leijonmark foga sig till bifall för
Riddarehusdeputationens betänkande, ock då efter hans öf¬
vertygelse Hr Bergenstråhle icke hårdare kunde dömas, begjä-
rer derpå proposition, hvarifrån han eij begåfvo sig utan vo¬
tering.
Hr Jerlström: Då Hr Bergenstråhles memorial först
kom tryckt [ut]1 i allmänheten, hörde han et gny, som för-
anlät honom at läsa det. Han fant deruti expressioner, som
oroade honom, men han trodde, at det varit et förhastande af
Hr Bergenstråhle. Då frågan derom hos R. o. A. väcktes, vän¬
tade han, at Hr Bergenstråhle skulle det retrahera, men hör¬
de med förundran honom tala utur den ton at vilja försvara
sina utlåtelser och at han dem med mogen eftertanka skrif-
vit, som han ock erkände, at han låtit trycka dem.
Uti en så beskaffad sak blifver väl första frågan, om detta
mål är et R. o. A :s oeconnomicum.
A la rigeur tagit lärer det icke kunna behållas under den
rubriquen, sedan det gjenom trycket blifvit allmänheten med-
delt. Men som Hr Jerlström önskade, at icke de andre respec-
tive stånden måtte efterfråga et sådant tryckt papper, så blef-
ve nödigt, at R. o. A. med all tillbörlig allvarsamhet handte-
rade saken. När då straffet här skall determineras till exclu-
sion antingen för två riksdagar eller för alltid, vore Hr Jerl¬
ström icke svårt at stadga sin tanka. Han kunde eij annat
tro, än at Hr Bergenstråhle som domare skulle på samma sätt
utlåta sig, ifall casus vöre sådan, at han deröfver finge döma.
Då vid 1765 års riksdag frågan var om Hr Estenbergs uteslu¬
tande, påminte Hr Jerlström sig ganska väl, at Hr Bergen¬
stråhle var ibland dem, som yrkade, at exclusion måtte skje
1 Konceptprotokollet.
Bergenstråhles memorial.
221
för alfid, ja, han gick ännu längre och ville hafva vapnet ned¬
tagit af Riddarehuset; förseendet af Hr Estenberg var likväl
allena emot en enda persson, då detta är emot fyra stånd.
Af vänskap för Hr Bergenstråhle och at de andre stånden eij
måtte uptaga saken, då snart Hr Bergenstråhle kunde fastna
för at blifva tvänne gånger straffad, tillstyrkte altså Hr Jerl¬
ström hans uteslutande för alltid.
Frih. Cederhielm, Josias, förmodade ingen skola
undra uppå, om han talade i denne sak med någon ömhet
för en R. o. A:s ledamot. Han hade själv så nyligen varit ute
för samma öde, som nu bådas Hr Bergenstråhle. Han kunde
eij eller undgå at dervid gjöra en reflexion öfver framfarne
tider. Då han sjelf var i fråga hos R. o. A., fant han uti Hr
Estenberg en sin strängaste domare. Någre veckor derefter
kom Hr Estenberg i fråga, och då skall, som nu blifvit sagt,
Hr Bergenstråhle varit den, som högeligen beifrat hans förse¬
else. Nu är lotten kommer till Hr Bergenstråhle. Detta alt
förmådde Frih. Cederhielm at söka den lindrigaste vägen ock,
om möjeligit voro, beveka R. o. A. till en milldare decision.
Hr Bergenstråhle voro uti denne sak at anse på dubbelt
sätt.
Först såsom author, hvillken på trycket utgifvit sina tan¬
kar uti den betydelige sak, som då sysslosatte allmänhetens
uppmärksamhet.
Sedan såsom ledamot af et riksstånd, hvillken, då saken fö-
rehades, yttrade sina tankar. Då Hr Bergenstråhle anses så¬
som author, kan R. o. A. icke befatta sig med saken, hvarken
at straffa eller at rädda honom. Är derföre endast i qualitet
af ledamot, som han hos R. o. A. kan blifva tilltalad och dömd.
I afseende deruppå ville ock Frih. Cederhielm yttra sig.
Han voro alldeles ense deruti, at Hr Bergenstråhle felat,
men fel kunna vara större eller mindre; ock derefter har la¬
gen äfven utsat straffet, det varierar uti en sådan casus som
denne emellan afbön, som är lindrigast, penningeböter, som är
strängare, eller uteslutande på en eller tvenne riksdagar, som
är strängast. Till det högsta brottet appliceras största straf¬
fet. Då ännu eij är antagit, at Hr Bergenstråhles brott eij är
det största, så synes deraf följa, at man icke dertill kan appli¬
cera et straff större än det största, som lagen dicterar, ock om
222 1771, aug. 28. Bergenstråhles memorial.
än det skulle vidtagas samt genom en deputation notificeras
de andre respective stånden, så blifver likväl ovist, om de
öfver detta memorial fattat någon oro, at saken nedlägges.
Tryckfrihetsförordningen blifver den lag, hvarefter Hr Ber¬
genstråhle kan komma för domstohlen. Men på andra sidan
kunde anledning gifvas härigenom dertill, at det ena ståndet
likasom öpnades vägen till en rättighet at deltaga uti de be¬
slut, som det andra kunde stadna uti öfver sina ledamöters
innom ståndet begångna förseelser. Frih. Cederhielm till¬
styrkte altså, at R. o. A. utan at taga uti vidlöftigare öfverlägg¬
ning angående at memorialet blifvit tryckt, ville med Hr Ber¬
genstråhle på samma sätt förfara som med Hammarhielm,
Pechlin, Estenberg och Cederhielm samt bifalla Riddarehus-
deputations betänkande.
Frih. Bunge, Sven: Hr Bergenstråhles memorial är hos
R. o. A. i rättan tid anmält, sedan upläst, lagt på bordet och
äfven remitterat till Riddarehusdeputation; derigenom har
R. o. A. antagit det som et oeconnomicum, at afgjöra. I detta
ögnablick, då R. o. A. har företagit sig Riddarehusdeputatio-
nens betänkande, som till följe af remissen inkommit, blifver
då frågan ingen annan än at bifalla detsamma eller, som fle¬
re värda ledamöter yrkat, öka straffet för Hr Bergenstråhle.
Då vågar jag at reclamera R. o. A:s ädelmod, så at hos en så
gällande och hög domstol icke högsta rätten allena må gjälla.
Riksdagsmannarätten är den ypperligaste härlighet, en svensk
man äga kan; at mista den för någon tid är et af de hårdas¬
te straff honom kan påläggas, at taga den bort för en i all
hans lifstid är i det närmaste at beröfva honom svensk med¬
borgarerätt. Derföre vågar jag at vördsammeligen tillstyrka
R. o. A:s bifall uppå Riddarehusdeputationens betänkande.
Uti saker af så mycken vigt som den, hvaröfver Hr Bergen¬
stråhle velat säga sin tanka, kan det hända mången annan at
eij så noga väga utlåtelser. Et för strängt förfarande med ho¬
nom lägger ofelbart band på den anständige frihet, med hvill-
ken vij på detta ställe böra få yttra oss.
Hr Linderstett, Erich:1 För at ordenteligast komma
ifrån denne sak och at undgå den farhåga at döma mera öf-
1 Hans egenhändiga yttrande vid konceptprotokollet.
Bergenstråhles memorial.
223
ver meningen och tankar än orden, blifver bäst at remittera
Hr Bergenstråhles memorial till domaren. Jag anser orden
vara af den beskaffenhet, at de omöjeligen kunna förklaras,
och en förklaring, som skulle vika ifrån bokstafvens rätta
mening för at värka Hr Bergenstråhles befrielse, kan jag för
at bibehålla Ständers beslut i sin rätta aktning och hälgd för
min del icke aqquiesera.
Hvad jag finner mig böra tillägga min för en stund sedan
yttrade tanka, och som mig då undföll, är, at som Hr Ber¬
genstråhle, utom det han angripit Riksens Ständer, äfven för¬
brutit sig emot Hr Baron och Landtm., i det han kallar en
in pleno justerad expedition om Hrr Riksens Råds återtagan¬
de uti Riksens Ständers förtroende för framskuten, en förevi¬
telse, hvillken eij kan falla på någon annan än Hr Landtm.,
som föredrager ärenderne, och han eij mindre än någon le¬
damot af R. o. A. bör vara fredad för ovärdiga tillmälen, bör
Hr Bergenstråhle derföre likmätigt 23 § Riksdagsordningen
straffas med säte och stämmas förlust för denne riksdagen.
Till bevis uppå, at sådane förbrytelser äfven innom stånden
af ledamöter kunna existera, som de öfrige ståndens dejudi-
cation är underkastad, behöfver man allenast läsa de 3 stån¬
dens föreställning vid 1723 års riksdag till det Ärbara Bon¬
deståndet, då några af dess ledamöter för sine af de andre
stånden anmärkte brott blefvo till åtal och straff befordrade.
Hvad som blifvit sagt om lagen, at den icke utsätter hår¬
dare straff för förbrytelser innom stånden än exclusion för
en riksdag, är så vida grundat, som förbrytelsen skjer erno!
någon ledamot med oanständiga och förklenliga ord eller åt¬
häfvor, men kan i det öfriga eij lämpas till närvarande ca¬
sus, då Hr Bergenstråhle angripit Riksens samfälte Ständer.
Riksdagsordningen omtalar väl icke något brott af sådan
egenskap och determinerar följakteligen icke eller något straff
deruppå, men då et stånds enskillte jurisdiction icke kan ex-
tenderas längre, än efter hvad bemälte Riksdagsordning in¬
nehåller, så är ingen annan råd öfrig än at gjenom remiss
gifva domaren låf och anledning at deröfver ransaka och dö¬
ma; at detta är rätta modus procedendi slutar jag deraf, at
omtalte Riksdagsordning uti dess 23 § bjuder, det den riks¬
dagsman, som, då ståndet är tillsamman, emot annan blottar
224 1771, aug. 28. Bergenstråhles memorial.
värja eller öf verf aller honom med hugg och slag, skall straf¬
fas till lifvet; hvillket åter icke bör få ankomma på et stånd
utan lärer lagen då eij annorlunda kunna få sin kraft än
gjenom domarens åtgjärd.
Gr. Creutz, Lorentz Wilh.: Saken, som Hr Bergen¬
stråhles memorial angeck, var project ifrån Secrete Utskottet
till ett underdånigt svar till Kongl. Maij :t ang:de den gran¬
lagenhet, Kongl. Maij :t yttrat vid sin höga underskrift uppå
kallelsebrefven till de i Riksens Ständers förtroende återställ-
te Hrr Riksens Råd. Detta project väntade Hr Bergenstråhle,
och ehuru han eij kunde kjenna dess innehåll, upsatte sina
tankar, huru han tyckte, at det borde vara författadt. Ostri¬
digt är, at enhvar ägde rättighet at yttra sig öfver ordater¬
mer ne i detta project, men det blifver en fin skillnad ock eij
för alla gj örlig at med frihet yttra sig öfver ordatermer ne
ock kanskje at villja ogilla dem utan at vidröra saken. Så¬
dan torde Hr Bergenstråhles belägenhet hafva varit, så at han
eij utan anledning kan sägas hafva fallit uti sit förse [e]nde.
Derföre nekas icke, at han ju varit högst oförsigtig och at
han bör umgälla sin oförsiktighet. När R. o. A. remitterat sa¬
ken såsom innom ståndet förelupen, endast kommen till R. o.
A:s protocoll, när de andre respective stånden allrig lära
åstunda at utur R. o. A:s protocoll taga en sådan sak till sig,
då saken icke under annan titul blifvit tryckt än såsom ingif-
ven till protocollet ock efter Tryckfrihetsförordningen enhvar
kan begjära och utfå protocollerne till tryckning, utan at nå¬
gon för sin der införde mening annorstädes än i ståndet, der
han den ingifvit, bör kunna ställas till ansvar, så är forum
lagligt, der Hr Bergenstråhle dömes, och straffet, som Ridda-
rehusdeputation föreslår, tillräckeligit at försona hans brott.
Hr Schönberg, Andr., förklarade sig icke kunna re-
trahera, hvad han redan sagt uti denne sak. Han kunde allrig
anse de ordasätt för grofsta brott emot Ständers beslut, af
hvillka Hr Bergenstråhle i sitt memorial sig betjent. Han ha¬
de stödt denne sin tanka uppå menskligheten, hvars lott det
ofta är at uti begrep fela. Han hade förklarat exclusion från
Riddarehuset för et af de svåraste straff, som kunde en adels¬
man påläggas. Han hade ansedt R. o. A. värdigt at förlåta fel
och öfverse med dem och hade äfven vågat tillstyrka sådan
Bergenstråhles memorial.
225
förlåtelse, om eij memorialet funnos tryckt. Uti alt detta trod¬
de han sig innom en uplyst och ädelsinnad corps fritt kun-
na yppa sin öfvertygelse. Döme enhvar själf, om oaktadt all
Hr Bergenstråhles oförsiktighet han derföre vill undandraga
sig hans umgänge. Månne militairen derföre skulle hafva ute¬
slutit honom utur sin corps, emedlertid skilljes han ifrån det
yppersta samhällde, som han efter födsel och ordning är be¬
rättigad at vara uti. Skulle det ske för alltid, blifver straffet
honom så mycket tjenbarare, som han derigenom för sin öf¬
rige lifstid förlorat förnämsta delen af sin medborgerlighet.
At detta medel voro at förekomma, det saken eij vidare emot
honom fullföljes, kunde Hr Schönberg icke erkänna. Han an¬
såg densamma som et R. o. A:s oeconnomicum. Hr Bergen¬
stråhle hade begjärdt at få lägga sitt memorial till R. o. A:s
protocoll utan at gå dermed till de andre stånden, enhvar kan
taga ut protocoller till tryckning utur stånden, men skall der¬
före någon annan än ståndet själf döma om dess innehåll.
Vill ståndet eij döma eller ifrån sig remittera en sådan sak,
så trodde Hr Schönberg, at ingen dödlig magt äger dertill rät¬
tighet. Han påminte sig ganska väl en ledamot af Prästestån¬
det, som vid 1766 års riksdag skref emot Ständers beslut och
gaf det ut på trycket; hans utlåtelser voro eij mindre än at
Ständers tagne författning uti financevärket voro skadelig,
förderfvelig för riket. Ståndet uptog själf saken och uteslöt
honom för tvänne riksdagar, utan at de andre stånden blan¬
dade sig deruti; hvarföre skulle R. o. A. visa mindre ädel¬
mod eller äga mindre rättighet at döma och at försvara sin
ledamot. Hr Schönberg tillstyrkte sluteligen bifall uppå Rid-
darehusdeputationens betänkande, med förbehål at om de
andre respective stånden skulle begjära connoisance af saken,
då få yttra sin mening ännu närmare.
Hr Rudbeck, Thure Gust.: Då Hr Bergenstråhle
klandrat Riksens Ständers 15 dagar förut enhälligt tagne be¬
slut, är det icke et R. o. A:s oeconnomicum at deröfver döma,
men hvad han tält emot Landtm., det blifver et oeconnomi¬
cum. Det förra hörer altså till domstolen, på sätt som Hr Lin¬
der stett tillstyrkt. Vij böra en gong vänja oss ifrån den up-
komna seden at kasta skuggor uppå Riksens Ständers gj öro-
mål, ty skulle det få hålla fort, talar man omsider i allmän-
226 1771, aug. 28. Bergenstråhles memorial.
heten om constitution såsom om et väder.
Frih. Horn, Fredr.: Jag förväntar, at vij döma ädelmo¬
digt om våra ledamöters tal och skrifter, som komma af öf¬
verflödande hjertan, ehuru orden eij falla så granskade. Det
är för mig en så mycket angelägnare förmodan, som det ofta
kan blifva min casus. Misstag i ord och utlåtelser kunna of¬
ta hända den, som är van vid at både tala och skrifva, ty det
är svårast för en sjelf at granska de utlåtelser, man satt1 på
papperet, i synnerhet om de flyta af hjertats öfvertygelse. Är
då hjertat godt, så bör meningen förtjena en god uttydning.
Hvem ser icke i Hr Bergenstråhles förhastade memorial en
vördsam rörelse i hjertat för en stor Konung? Han klandrar
eij Ständers gjöromål, så mycket jag kunnat fatta af hans
memorial, som han icke mera talar om sig sjelf, förebrår sig
sjelf. Jag önskar likväl, at han varit mera varsam. Jag finner
icke annat, än at hans memorial hörer till R. o. A:s protocoll,
han begjärte at få det upläst, innan proposition gjordes; en
vacker, en respectable rörelse, en hug at bifalla Secrete Ut¬
skottets project lika som ovillja at deruti uppehållas men
icke emot hans begjäran hindrade honom, han begaf sig med
villkor at få lägga det till protocollet; ingen emotsade honom
utan alla begjärte proposition på Secrete Utskottets project.
At Kongl. Maij :t trodt sig finna en skugga kastad på Högst-
sahl. sin Hr Fader Konungens minne, at det rördt och oroat
honom, blifver altid en sanning. Hvad som oroar en behagar
eij, hvad eij behagar medförer missnöje. Så har väl Hr Ber¬
genstråhle resonnerat, men jag erkänner gjerna, at han kun¬
nat bruka et annat ord, lämpeligare, emedlertid torde detta
vara influtit under ferveur ock kan förlåtas, då det kommer
af hjertat. Jag talar ofta upfyld af rörelser öfver mitt ämne,
mina ord kunna eij alltid vara granskade. Skall jag fruckta
för dem, törs jag eij mer yttra min mening. Jag vördar som
trogen svensk Ständers beslut, allrig at tala om dem i annan
mening; jag kan eij fatta, at Hr Bergenstråhle eller någon an¬
nan lär vilja gjöra annorledes. Jag tager altså hans utlåtelser
icke för at han klandrar Ständer utan at han jämrar sig. Om
vij straffa honom för det han skrifvit till beröm för vår Ko¬
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: sett.
Bergenstråhles memorial.
227
nung, en stor Konung, som redan upväkt Europas förundran
och vördnad, hvad skal väl Europa säga derom, annat än at
han likväl tält som trogen undersåtare. Desse considerationer
vågar jag lägga till dem, som flere värda ledamöter för mig
gjordt, och då jag under största hetta alltid funnit en jämn
het, som lämnat rum för ädelmod hos Högl. R. o. A. uti beslu¬
ten, äfven tillstyrka, at Hr Bergenstråhle må blifva dömd som
medborgare. Det gäller vår egen såväl som hans rättighet, den
sku vij skydda; när våre tal få ifrån detta rum utlämnas
till tryckning, så kunna vij alla blifva authorer ofta emot för¬
modan.
Men som ingen kan frångå, at ju Hr Bergenstråhle varit
ovarsam i sina expressioner, så bifaller jag Riddarehusdeputa-
tionens betänkande med det förbehåll, at saken derigenom må
till hela sin vidd alldeles vara afgjord.
Frih. Ridderstolpe, Carl, erhindrade, at nog tid re¬
dan bortgått till denne ventilation, som kunnat användas at
afhjelpa fattiga nödlidande sökande medborgare och gagna
det allmänna. Begjärte derföre nu proposition ock at de her¬
rar, som anmält sig, måtte afstå ifrån at tala, ty mera kun¬
de icke sägas, än redan skedt.
Hr Baron och Landtm, gjorde altså proposition till bi¬
fall på Riddarehusdeputations betänkande, som besvarades
med Ja; dock hördes et eller annat Neij.
Hr Leijonankar, som anmält sig, förklarade, at han
svarat Neij för at få säga sin mening.
Flere yrkade, at proposition vore besvarad med Ja och sa¬
ken afgjord, altså at ingen discourse mer ägde rum.
Efter erhållit ljud frågade Hr Baron och Landt m., om
R. o. A. då ville votera.
Men härtill svarades af de fläste Neij. Dock itererade Hr
Leijonankar ännu en gong at blifva hörd, hvaruti en
eller annan med honom instämde. Sedan detta någorlunda
sagtadt sig, begjärte Hr [von] Nackreij at få säga några
ord och anförde:1
Sedan Hr Landtm, gifvit proposition och saken så länge blif¬
vit ventilerad, borde jag endast hålla mig vid propositionen
1 Hans egenhändiga yttrande vid konceptprotokollet.
228 1771, aug. 28. Bergenstråhles memorial.
och eij röra hufvudsaken. Men ämnet är granlaga och R. o. A.
torde således tillåta, at jag går in uti sjelfva hufvudfrågan
för at derigenom bana mig vägen till at yttra min tanka öf¬
ver proposition.
Skrif- och tryckfriheten så innom som utom Riksens Stän¬
der utgjör visserligen den säkraste förmur .för friheten och
regeringssättet. Erfarenheten af andre frie staters efterdömen
vitnar öfvertygeligen derom, at ju mera friheten at tala, skrif¬
va och trycka är utvidgad, desto fastare är friheten och rege¬
ringssättet; ju mera den inskränkes, ju mera den qväfves,
beifras och straffas, desto mer löper både friheten och rege¬
ringssättet fara at undergå någon förvandling, som med en
rätt esprit af frihet eij instämmer. Det har i alla stater varit
svårt, om icke omöjeligit at hindra missbruk härvid; det är
lika svårt at alltid rätt kunna urskillja den gränsen, som bör
vara emellan en laglig och missbrukad tale- och skriffrihet.
Omdömet är ofta arbitrairt deröfver, ofta grundat på partie-
afsigter, ofta fotat på den perssonens mer eller mindre credit
uti det allmänna, som dristigt sagt sina tankar öfver vigtiga
och granlaga ämnen. Man har äfven exempel derpå, at icke
alltid partier hvar mot annan utan äfven et och samma partie
innom sig beifrat missbruk häremot högre, än de förtjent,
när så händt, at någon talat eller skrifvit det, som eij in¬
stämt med de styrandes välbehag. Fölgderne deraf hafva slu-
tel. drabbat staten och regeringssättet. En oinskränkt och en
gong tillåten skrif- och tryckfrihet har allrig kunnat i någon
stat qväfvas utan at både frihet och regeringssätt derigenom
fått sitt bahnesår. Det är derföre nödigt at med varsamhet
handtera sådane saker; det är ofta oumgängeligit at se ige¬
nom fingren med mindre förseelser derutinnan och alltid gag-
neligit at med lindrigt straff belägga de förbrytelser, som äro
så uppenbara, at de eij kunnat undgå lagligt ansvar. Hr Ber¬
genstråhles brott i dess memorial är så uppenbart och redan
så utredt, at all vidare granskning deraf för mig blefvo öf¬
verflödig, men uti sättet at utstaka straffet är meningarne
hos R. o. A. skiljaktige. Den lindrigaste meningen eller den,
som instämmer med Riddarehusdeputationens betänkande,
anser jag för min del för den bästa. Jag finner icke, at något
fel ligger i sjelfva tryckningen deraf. När memorial er och
Bergenstråhles memorial.
229
dictamina till protocollet hos riksstånden få enligit 11 § i
Tryckfrihetsförordningen uttagas och tryckas af hvem det
hälst vara må, anser jag det för min del lika, om Hr Ber¬
genstråhle sjelf eller någon annan låtit det trycka. Fehlet
ligger uti sjelfva skrif sättet och någre der befintelige hårda
utlåtelser men kan eij derigenom ökas, at det blifvit tryckt.
Jag beropar mig vid detta tillfället på de discourser, som i
Stora Deputationen och äfven hos R. o. A. fördes öfver denne
11 § vid 1765 års riksdag. Meningarne derom voro stridige,
och jag förer mig nogsamt till minnes, at jag då var af den
tankan, at ledamöters tal och memorialer, som i stånden in-
gifvas, eij borde få tryckas utan dens minne och bifall, som
tält el. skrifvit. Jag vördar Tryckfrihetsförordningen såsom en
af rikets yppersta lagar. Dess stadgande i denne delen ger
mig allenast anledning at stadga mitt omdöme uti den andra
frågan, som under denna ventilation hos R. o. A. upståt, nemi.
om det är R. o. A:s ensak at öfver Hr Bergenstråhles brott
döma, och jag förklarar mig utan förbehåll för den meningen,
at R. o. A. äga rätt dertill. Deraf följer dock icke, at ju R. o. A.,
om de finna brottet så förtjena, kunna hänskjuta det till do¬
maren. Men det håller jag före, at om R. o. A. anse förbry-
tellsen sådan, at den gjenom Hr Bergenstråhles uteslutande
på längre eller kortare tid kan försonas, så lära de öfrige
stånden eij vela sig dermed befatta. Efter min tanka ligger der
mycken magt på, at hvart stånd innom sig förvarar den rät¬
tighet at granska och afgjöra, hvad innom hvart stånd af en
och annan dess ledamot kan felas i tal eller skrifter. Då nå¬
gons förbrytelse går så longt, at den fordrar de öfrige stån¬
dens deltagande, bör man väl föreställa sig, at det ståndet,
hvarest brottet skiedt, uragtlåter en så granlaga skylldighet.
Jag har funnit af discourserne uti denne sak, at de flästa af
R. o. A. velat innom Riddarehuset bibehålla den rättigheten at
straffa Hr Bergenstråhle. Skall det ändamålet vinnas, blifver
det nödigt af R. o. A. om straffet sig förena. En votering
kunde för et sådant ändamål blifva farlig, och derföre hem¬
ställer jag ödmjukel. till R. o. A., om det eij vid så fatta om¬
ständigheter vore säkrast och bäst, at vij samtel. utan vote¬
ring förena oss om bifall af betänkandet.
Hr Baron och Landtm.: Flere vigtige mål återstå at hos
230 1771, aug. 28—31. Kammarekonomideputationen.
R. o. A. föredraga. Jag hemställer altså, om icke den gjorde
proposition må anses som besvarad med Ja och R. o. A. at va¬
ra från saken.
Härtill svarades Ja.
Äng. embets- Företogs Borgareståndets extractum protocolli af den 26
Wandat°s^g sistl. Julii, hvaruti Borgareståndet bifallit sine deputerades
uti riksdags-betänkande öfver åtskilliga embetsmän, hvillka skola blan-
utf städerne Sibr u'i riksdagsmansvahlen i städerne. Härjämte var bi-
lagt desse deputerades betänkande om domstolen, actores och
rättegången uti desse mål samt särskillte betänkanden öfver
hvart riksdagsmansvahl.
Sedan någon stund häraf blifvit läst och tiden var förle¬
den, proponerade Hr Baron och Landtm, om icke denne
vidlöftige act kunde läggas på bordet at enhvar kunde hafva
rådrum och lämpeligare lägenhet densamma genomläsa.
Detta biföls och R. o. A. åtskilljdes kl. öfver et.
År 1771 d. 31 Augusti.1
Lördag.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Baron och Landtm. Axel Gabr. Leijonhuf¬
vud.
R. o. A. intogo sina ställen. Protocollet för d. 8 Augusti sistl.
justerades.
En deputa- Frih. Kagg, Lars, förestälte, om icke en deputation måt-
andre stån- *-e a^Sa angående Kammar-, oeconnomie- och commercedepu-
den ang. tations fördelande i fyra deputationer och begjära, at de öf-
Kammar-
oeconno- r*Se resPective stånden vill bifalla R. o. A:s genom extr. prot.
mied[e]put:sderöfver yttrade tanka.
fördelning. jjr garon l a n t m. gjorde i anledning häraf propo¬
sition, om R. o. A. biföllo, at denne deputation måtte afgå och
i de vänligaste samt förtroligaste ordasätt söka förmå de and¬
re respective stånden at bifalla R. o. A:s yttrande?
Hvilken bifölls.
Och utnämndes till denne deputation följande herrar:
1 Anteckning i marginalen: Just d. 5 Octob. 1111.
Nordencrantz.
231
Grefve Levenhaupt,
Frih Diiben,
Frih. Kagg,
Hr Goes,
Hr Hallenborg,
Hr Fitinghoff,
Hr Ödel, fullm. Hr von Schantz,
Hr Gyllensvärd,
Hr Gägerfelt,
Hr Tigerstedt,
Hr Gethe,
Hr Frankenheim.
Hvillka upropades och afgingo genast samt återkommo ef¬
ter någon stund med berättelse at i samtelige stånden hafva
erhållit det svar, at de ville taga före saken och R. o. A:s ex-
tractum protocolli i ömaste öfvervägande hos sig komma låta.
Frih. Cederhielm, Josias: Sedan nu de öfrige respec-
tive stånden afgiordt och bifallit Borgmästaren Tollstorps
memorial, så at det lärer expedieras om Hr Cominercerådet
Nordencrantz skrifter, så hemstälte han, om icke R. o. A:s ex-
tractum protocolli nu måtte blifva tryckt enligt hvad R. o. A.
redan bifallit.
Då i anledning häraf någon öfverläggning upkom, för hvars
räkning tryckningen kunde skie, stadnade R. o. A. i det be¬
slut :
At hvad R. o. A. kan finna för godt at låta på trycket ut¬
gifva af sine protocoller och handlingar, derom må R. o. A:s
betjening vid Riddarehuscancelliet draga försorg och den lil¬
la vinst, som vid exemplarens försäljande kan blifva, hem¬
falla dem; doch ingen ledamot derigenom betagit at låta för
egen räkning trycka sine till R. o. A. ingifne memorialer eller
dictamina ad protocollum.
3. Härvid uplästes ett af Commercerådet och Riddaren Nor¬
dencrantz ingifvit memorial, hvaruti han begär at till tryck¬
ning utbekomma handlingarne och protocollerne hos R. o. A.
rörande Borgmästaren Tollstorps memorial.
Detta begärtes på bordet. De i denne sak hällne protocoller
funnos ej eller ännu vara för R. o. A. justerade.
4. Uplästes ifrån Urskillningsdeputationen förteckning på
232 1771, aug. 31 Prejudicemål.
Ang. praeju-
dicemål.
antagne och afslagne mål ifrån n:o 175 till och med n:o 261.
Hr Linderstedt, Eric: Af denne förteckning synes,
som ganska månge besvär uti préjudicemål lära vara antag¬
ne, hvilket strider emot 1766 års förordning om lagarnes värk-
ställighet; torde altså blifva angelägit, at R. o. A. härvid gior
någon anmärkning.
Frih. Kagg, Lars: En stor del af desse äro sådana, som
sedan förre riksdagar legat oafgjorde, och dem kunde depu-
tationen emot den åberopade förordningens innehåll icke af-
slå; om de öfrige vågade han försäkra, at de icke utan genom
votering uti deputationen blifvit antagne.
Hr Linderstett, Erich: Om så vore ville han till¬
styrka, at R. o. A. genom et extractum protocolli skulle förmå
de öfrige respective stånden at hos sina ledamöter uti Urskill-
ningsdeputationen utvärka, det instructionen och 1766 års
förordning må blifva efterlefvad.
Hr Wadenstierna, Carl: I sådan händelse blifver
väl angelägit at de från förre riksdagar oafgjorde mål skill-
jas ifrån de nya, som först denne riksdag inkommit. Ock at
endast på desse sednare anmärkning gjöres.
Hr von Engeström, Jonas: I allmänheten säges, at
deputationen äfven skall uptaga besvär uti brottmål samt
ansökningar om restitutio fatalium; skulle så vara, hvilket
alldeles strider emot Riksdagsordningen och 1762 års instruc-
tion, så behöfves, at detta äfven rättas. Till den ändan och
på det at R. o. A. härom måtte få en fullkomlig uplysning tor¬
de eij vara utur vägen, at R. o. A. utnämna någre deputerade,
hvilka genomgå de till R. o. A. inkomne Urskillningsdeputa-
tionens förteckningar och utmärka alla de mål, om någre
finnas, som de kunna tro vara emot instructionen antagna, äf¬
ven projectera i conformité af hvad nu blifvit discourerat et
extractum protocolli, som härom kunde ifrån R. o. A. till de
öfrige stånden afgå.
Detta bifölls uppå skedd proposition och utnämndes härtill:
Gr. Creutz, Lorentz Wilh.,
Hr Ehrenpreus, Fredr.,
Frih. Kagg, Lars,
Frih. Köhler,
Hr von Engeström, Jonas,
Tjänstebyten. Råssarögodset.
233
Hr Linderstett, Erich,
Hr Silfverschöld, Arfvid.
5 :to. Uplästes et af Hr Carplan, Carl Ephraim, ingifvit me- Äng. byten
morial, hvaruti han i anseende dertill, at genom tillökning af*”d j^mte”
officerare uti Jämtlandz Regimente, Zöge von Manteufels och lands, Man-
Savolax Regimenter tillfälle at avancera hastigare yppat sigSavolax Regi.
för åtskilliga officerare, hvilka sedan gjenom byte gått in uti menter.
andra regimenter och derigenom stängt vägen till befordran
för de älldre, som redan vid desse regimenter varit i tjenst,
men öpnat för yngre officerare at komma inn vid de först¬
nämnde tre regimenter och sedan komma inn i de öfrige ge¬
nom samma väg, det måtte alla byten utur desse regimenter
förbjudas, till dess Riksens Ständer fått stadga, huru framde¬
les härmed skall förhållas och hvad tour de tillökte second-
officerare i anseende till de öfrige officerare i arméen böra
äga.
Detta begjärtes på bordet.
Hr Baron och Landtm, anmälte, at Hr Carplan emedler¬
tid ville med detta sitt memorial gå till de andre stånden.
Hr Ridderstorm: Som detta icke kunde Hr Carplan
vägras, så önskade han likväl, at efter saken mäst rörde R. o.
A., de andre respective stånden ville lämna densamma oaf¬
gjord, till dess R. o. A. fått yttra sig.
Frih. Grönhagen förmodade, at Hr Carplan lärer uti de
andre respective stånden gjöra detta förbehåll; anholt altså,
at saken hos R. o. A. snart måtte åter blifva företagen.
6. Uplästes Lieutenanten Abraham Rénstiernas ifrån Ur- Renstierna
skillningsdeputation till Riksens Ständers plena remitterade angg^saro
ansökning om slut uti sina vid sistl. riksdag deröfver andrag-
ne besvär, at ehuru han såsom innehafvare af Vice Härads¬
höfdingen Bortijs eller Ramfeltske arfvingarnes kronoford¬
ran fått gjenom Kongl. Maij :ts nådige resolution af den 7 Au¬
gustii 1766 uppå Riksens Ständers underdåniga tillstyrkande
Rossarö gods, belägit i Hallan[d], så har dock Kongl. Maij :t
uti nådig skrifvelse till Dess och Riksens Kammarcollegium
af den 26 Julii 1769 förklarat sig icke kunna lämna sitt nå¬
diga utlåtande öfver bemälte Lieutenants gjorde ansökning at
såsom frälseman få lösa de ifrån godset försålde frällsehem-
mans skatträttighet tillbakars, utan at han med denne an¬
234 1771, aug. 31. Råssarögodset. Ehrenpol.
sökning hade at hos landshöfdingen i orten sig anmäla.
R. o. A. afhörde härvid Justitiaedeputationens i detta mål
afgifne betänkande vid sista riksdag, daterat d. 17 December
1769, hvaruti tillstyrkes bifall uppå Kongl. Maij :ts sistberör-
de nådige bref och at det eij tillhörde Riksens Ständer imme-
diate uptaga detta, som å vederbörlig ort borde först pröf-
vas och gå igjenom instantierne.
Der jämte en ledamots i deputationen, Hr Arfvid Silfver-
schölds, särskilte votum, som uppå anförde skjäl tillstyrker,
at detta såsom en begjärd förklaring öfver Riksens Ständers
vid 1766 års riksdag gifne resolution hos Riksens Ständer
må uptagas och Lieutenanten Renstierna i följe af 25 § uti
Adelige Privilegierne lösningsrätten på följande till skatte
kjöpte hemman tillerkännas, nemligen Må, Thore Måns gård
n:o 2, Wahlby, Lars Måns gård n:o 8, Anders Nils gård n:o
10, Giödestad, Olof Helj i gård n:o 5, Smedstorp, Anders gård
n:o 1, Håka Lars gård n:o 2, Lars Svens gård n:o 3.
Men at på lagligt utförande ankomma skulle angående lös¬
ningsrätt till Må, Anders Håkans gård n:o 3 samt åtskillige
qvarnar.
Hr Silfverschöld, Arfvid: Mit vid sistl. riksdag af¬
gifne votum stödjer sig på Riksens Ständers egit beslut vid
1765 års riksdag. Då deruti stadgas, at Ramfeltske arfving-
arnes kronofordran skulle betalas med Rossarö gods, sådant
som det kommit uti kronans hand, så följer, at de hemman,
hvillka under den tid, kronan ägt godset, blifvit såsom krono
till skatte försålde, äfven böra återfå deras primitiva natur
och blifva frälse, hälst enligit de åberopade Adelige Privile¬
gierne frälsejorden i riket eij kan förminskas. Annorledes lä¬
rer landshöfdingen och Kammarcollegium eij kunna decide¬
ra, och då Riksens Ständer äga at förklara sitt beslut, är
väl mildast och ordenteligast at gjenast hjelpa den sökande
till sin rätt och icke plåga honom med at ånyo i denne sak
löpa instantierne igjenom.
Proposition begjärtes och blef gjord på det särskilite votum,
som biföls.
Äng. Assessor 7 :o. Föredrogs ifrån Urskillningsdeputation remitterat
Ebesvär.1S Kammarherren och Assessor en Johan Ehrenpols besvär deröf¬
ver, at Assessorene von Rohnen och Risell framför honom i
Bergenstråhle. Per Niklas Christiernin.
235
Kongl. Gjötha Håfrätt erhållit tour. Härvid uplästes Secrete
Deputationens vid sisth riksdag afgifne betänkande uti den¬
ne sak, äfvenledes Assessoren Queckfeltz memorial, hvaruti
han förbehåller sig, at gjenom afgjörande af denne fråga icke
något måtte stadgas honom till praejudice uti den fråga om
tour, som han hos Riksens Ständer ännu har oafgjord.
Detta begjärtes på bordet.
8 :o. Anmältes, at Håfrättsrådet Bergenstråhle hos R. o. A. Bergen-
anhöllo at framför någon annan få del af Riddarehusdepu- trycka
tationens betänkande angående honom för at låta det trycka.ProtpcoUernc
rörande
Härvid uplästes äfven en af Peter Wenngren ingifven skrift, honom,
hvaruti han i anledning af Kongl. Tryckfrihetsförordningen
anhåller om extradiction af Riddarehusdeputations protocol-
ler och handlingar, som röra Håfrättsrådet Bergenstråhles
memorial, hvillke han sig utfäster at till trycket befordra.
Frih. Grönhagen: Då Hr Bergenstråhle anmält sig först
härom, synes han väl vara närmast berättigad, hälst då sa¬
ken angår honom själf och Wenngren eij begjär mera än
han.
Hr Schönberg: Wenngren begjär väl derjämte Ridda¬
rehusdeputations protocoller och öfrige acter uti saken; men
det som härvid förefaller mig, huruvida et memorial eller nå¬
gon ansökning, som eij gått gjenom Urskillningsdeputatio-
nen eller af en ledamot är underskrifven, må kunna in ple-
no uptagas. Detta bör först afgjöras, innan R. o. A. utlåter sig
öfver Wenngrens begjäran.
R. o. A. biföll, at Hr Håfrättsrådet Bergenstråhle må utbe¬
komma till tryckning det begjärte Riddarehusdeputationens
betänkande angående hans memorial.
Men Wenngrens skri.ftelige ansökning lades af flere på bor¬
det.
9:o. Uplästes Bondeståndets extractum protocolli af den 21 Äng. Profes-
sor Chris-
Augusti, innehållande huruledes Professoren i Upsala Doctor tjern;ns jn.
Per Niclas Christiernin uti sitt vid Academien i Upsala som trädestal.
professor hällne inträdestal om handaslögdernes företräde för
landtbruket, hvilket sedermera af trycket utkommit, på et
nog förgripeligit sätt sig skall yttrat om Bondeståndet, då
han eij allenast som grundsatts antagit, at landtbruket föder
af sig fattigdom och vanmagt för et rike, utan och uttrycke-
16—670435
236 1771, aug. 31. Christiernin. Krigsexpeditionen.
ligen säger, at konstnärer äro alltid slugare, tilltagsnare och
mera belefvade än bönder, men at deremot de länder, hvarest
åkerbruk och boskapsskjötsel endast idkas, hafva blott tröga,
sömnaktiga och oförståndiga invånare med mera samt at de¬
ras seder äro obehagelige.
Bondeståndet, som ömar sin och sina hemmavarande med-
bröders handtering och funnit, at bemälte Professor med
grofva och ohyggelige färgor afskilldrat landtbruket och dess
idkare samt med ifver sökt at undandraga sig al motsäjelse
för sin irriga sats, då han som academisk lärare likväl borde
inplanta sunda begrep uti rikets ungdom, ibland hvillka stån¬
dets ledamöters egna barn finnas, som nu löpa fara at blifva
smittade af skadeliga tankesätt om bondehandteringen, pröf-
var, at Professor Doctor Christiernin afvikit ifrån de af högs¬
ta magten om landtbruket godkände grundsatzer och at hos
hans Kongl. Maij :t derföre må tillstyrkas, det Professoren
Christiernin för denne förbrytelse varder utan uppehåll till
laga ansvar stäld och det på så eftertryckeligit sätt, at honom
jämväl all lägenhet betages at med sådane eller andre ir[r]-
meningar rikets ungdom förleda.
Detta begjärtes af flere på bordet.
Hr Schönberg sökte väl at föreställa, at denne sak icke
borde uppehållas utan så mycket snarare afgj öras, som den¬
samme rörde Tryckfrihetsförordningen, en af Riksens Stän¬
der stadgad grundlag.
Men som de herrar, hvilka begjärt saken på bordet, icke
ville begifva sig derifrån, så afstadnade härmed för denne
gången öfverlägningen.
Äng. Krigs- 10. Föredrogs Protocollsecreteraren Hollströms å egne och
6 ansökning11 ^e^jen^nSens ' Kongl. Krigsexpeditionen vägnar ifrån Urskill-
ningsdeputation remitterade ansökning, at 1 :o Secrete Depu-
tationens betänkande vid sistl. riksdag af den 15 Januarii 1770
ang:de arbetets bedrifvande i bemälte expedition och hvaruti
samma betjening et hederligt vitsord om deras skickelighet,
flit och berömliga förhållande uti sina sysslor tillägges samt
för dem tillstyrkes underdånig föreskrift ifrån Riksens Stän¬
der om Kongl. Maij :ts nådige ihugkomst, måtte varda hos
Riksens Ständer afgjordt och 2:do at bemälte cancelliebetje-
ning med någon tillökning i lönen må varda hugnad.
Ridder ståhl. Magnus Sjöberg.
237
Den förre ansökningen var af Urskillningsdeputation re¬
mitterad till Riksens Ständers plena men den sednare om lö¬
nen till Secrete Utskottet.
R. o. A. afhörde Secrete Deputationens ofvan berörde betän¬
kande och fant skjäligt detsamma at bifalla.
Som angående förbättringen i lönerne redan var till Se¬
crete Utskottet remitterat, så lät R. o. A. dervid förblifva.
11 :o. Uplästes Majoren och Riddaren Caspar Hindrich Rid- Ridderståhls
derståhls besvär deröfver, at Urskillningsdeputationen den 2^Bohusläns
Augusti sisth afslagit hans å indelningshafvarnes vägnar vidDragoneregi-
mente
Bohusläns Dragoneregimente gjorde ansökning öfver Riksens
Ständers vid 1765 års riksdag tagne beslut angående indelte
lönernes vid berörde regimente beräknande i persedlar efter
markegång.
Härvid uplästes äfven Urskillningsdeputationens afslags-
resolution samt Kongl. Maij :ts den 22 sisth Junii gifne nå¬
dige utslag, som tillåtit Hr Majoren Ridderståhl at härmed
få vända sig till Riksens Ständer.
Frih. Grönhagen, Claes Wilh.: Detta kan så mycket
mindre vägras at komma till Riksens Ständer, som det huf-
vudsakeligast tillhörer dem sjelfva at förklara sina beslut.
Efter skedd proposition remitterades sjelfva ansökningen
till Secrete Utskottet.
12. Uplästes Riksdagsfullmägtigens från Giötheborg Johan Äng :de Vice
Printz memorial angående en Vice Häradshöfdinge på Gott- bingen Sid¬
länd benämnd Magnus Siöberg, hvilkken derstädes blifvit uti berg.
häkte inmant till följe af den dom, Borgmästaren Johan Bac-
cherus uppå Riksens Ständers underdåniga tillstyrkande vid
sisth riksdag emot honom erhållit hos Kongl. Maij :t.
Vördnad för Riksens Ständers beslut förbödo väl Printz at
vidare nämna dervid; likväl af medlidande och mennisko¬
kärlek funno han sig föranlåten at anhålla om Riksens Stän¬
ders underdåniga föreskrift till Kongl. Maij :t, at värkställig-
heten af Kongl. Maij :ts dom måtte till den återstående delen
inhiberas, till des Siöbergs hos Riksens Ständer öfver alt det¬
ta anförde besvär hunno at uti Justitiaedeputationen blifva
granskade, dit de ofelbart i sin ordning af Urskillningsdepu¬
tationen få remisse, och sedan Riksens Ständer öfver altsam¬
mans sig utlåta samt Justitiaedeputationen i sådant afseende
238 1771, aug. 31—sept. 4. Magnus Sjöberg.
få befallning at, så fort möjeligit är, sig desse besvär till af-
gjbrande företaga.
Hr U 1 f s a x med flere begjärte detta på bordet.
Frih. Grönhagen deremot anholt, at det måtte gjenast
varda afgjordt. Trij stånd hade redan bifallit memorialet, det
vore ädelmodigt at eij uppehålla den hjälp, som en i yttersta
nöd stadd och lidande medborgare kunde tillskyndas.
Frih. von Essen: Utan at vilja vara besvärlig, om saken
skulle läggas på bordet, vågade han likväl föreställa och an¬
hålla, at R. o. A. täcktes visa benägenhet emot en lidande med¬
borgare och hjelpa honom utur yttersta nöd, den han, enligit
hvad memorialet säger, skall vara stadd uti. Frih. von Essen
vågade sig så mycket mer fälla denne förbön, som det icke
voro för honom själf utan för en medborgare, den han icke
kände och hvars namn han allrig hördt nämnas för. Frågan
voro nu icke om sjelfva saken utan at frälsa en olycklig från
at förgås af elände, under det han reclamerade lag och högs¬
ta domaren. När trij stånd redan bifallit begjäran, hemställ¬
te han, om icke det öfverensstämde med menniskokärlek, at
R. o. A. eij uppehålla, ock om icke med de herrars minne, som
äskat saken på bordet, honom måtte tillåtas at begjära pro¬
position.
Frih. Cederhielm: Om R. o. A. skulle finna någon deli-
catese vid at Ständer eij blanda sig uti courante saker, som
böra gå sina lagliga vägar, så kan den Siöberg hjelpa till ex¬
pedition och R. o. A:s tanka härom conserveras, om påskrif¬
ten blifver, at R. o. A. icke utrönt beskaffenheten af den sak,
för hvillken Siöberg häftar, ock altså icke kan deltaga i nå¬
got beslut om hans endtledigande utur arrest.
Häruppå begjärtes nästan allmänt at få proposition.
Hr Baron och Landtm, gjorde altså följande:
Bifaller Höglåfl. R. o. A., at memorialet följande resolution
påskrifves:
Resolverat: At som R. o. A. eij kunnat utröna målet till sin
beskaffenhet, för hvilket Vice Häradshöfdingen Magnus Siö¬
berg blifvit uti häkte inmant, då hufvudsaken ännu eij till
Riksens Ständer inkommit, så kan R. o. A. eij eller lämna nå¬
got bifall till den begjärte inhibition uti värkställigheten af
Kongl. Maij :ts nådige dom.
Östhammar. Hovby.
239
Detta besvarades me[d] Ja.
Hvaruppå R. o. A. åtskiljdes kl. öfver ett.
År 1771 d. 4 September.1
Onsdag.
Plenum klåckan 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Baron och Landtm. Axel Gabriel Leijonhuf¬
vud.
R. o. A. intogo sine ställen och protocollet för d. 15 Augusti
justerades.
Dito R. o. A:s resolution, som skulle påskrifvas Riksdags-
fullmägtigens för Giötheborg Prints memorial angående Vice
Häradshöfdingen Ziöbergs endtledigande utur häktet.
2:o. Föredrogs Riksdagsfullmägtigens för östhammars stad Källarefri-
Magnus Lagervalls ansökning, som ifrån Urskillningsdeputa-^^^°rs^aSj
tionen blifvit remitterad, angående tilökning uti kj ellar frihe¬
ten för östhammars stad.
Härvid uplästes såväl Lagervalls memorial och Urskill-
ningsdeputationens remisse af d. 3:dje Augusti sistledne som
ett vid nästl. riksdag af Kammar-, oeconomie- och commer-
cedeputationen d. 8 Januarii 1770 gifvit betänkande, hvaruti
uppå flere anförde skjäl tilstyrkes, det bemälte stad måtte
erhålla 70 dahl. s:rmts tilökning uti sin kiellarefrihet.
Detta betänkande biföls.
3 :o Föredrogs ifrån Urskillningsdeputationen d. 24 sisth Ingar An-
Julii remitterat Hustru Ingar Andersdotters ifrån Hofby i j^g^rono-
Christianstads län memorial angående slut uti sin vid sisth hemmanet
riksdag giorde ansökning om skattelösningsrätten til krono- Hofby-
hemmanet Hofby n:o 5, 3/8 mantal, hvaröfver Bondeståndet
vid sistledne riksdag genom utdrag af protocollet d. 2 De-
cembr. 1769 sig utlåtit, at detta hemman, som blifvit anslagit
til boställe för kronofogden uti Ingelstad härad, voro såsom
kronohemman at anse och altså enligt 1723 års skattekiöps-
förordning borde af Hustru Ingar Andersdotter såsom enka
efter åboen Olof Eskilsson til skatte få kiöpas.
l Anteckning i marginalen: Just. d. 23 October 1771.
240 1771, sept. 4. Adelns besvär.
Härvid uplästes äfven ett af Bondeståndet vid thenne riks¬
dag d. 15 sistl. Augusti afgifvit memorial, hvaruti ståndet
stadfäster sitt förr tagne beslut och det til bifall hos de and¬
re stånden recommenderar.
Proposition blef giord och Bondeståndets extractum proto-
colli af d. 2 December 1769 bifölls.
R. o. A :s 4:o. Företogos åtskillige puncter af R. o. A:s postulater vid
postulater. innevarande riksdag, hvilke af de för provincerne depute¬
rade hrr R. o. A.:s ledamöter blifvit författade och i §§:r re¬
digerade.
1 § innhölt om friheten för ofrälsemän at besitta frälse¬
hemman, at den måtte efter Adelige Privilegiernes lydelse
fastställas till ett antal af högst tre hemman och icke flere
i en mans hand.
Frih. Posse, Gustaf Maurits: Denne § torde för myc¬
ket upväcka oro hos de andre stånden, sätter dessutom Ade¬
lige Privilegierne i fråga och blifver, om den skulle bifallas,
til värkställigheten så mycket svårare, som den ofrälse man,
hvilken äger flere sådane hemman, icke utan möda och kan¬
ske någon mindre billighet derutur kan depossideras; synes
ock vara mindre nödig, när det kommer an på R. o. A. sielfve
at icke til ofrälse försälja sin frälsejord.
Uppå giord proposition resolverades, at denne § går ut.
2 §. At frälsejord ei må förpantas på längre än 50 år och
de om förpantningen slutne contracter af förpantningsgifva-
ren beedigas på lika sätt som vid börd kiöpare och säljare
böra besvärja kiöpet.
Hr Lagersvärd, Friedrich: Uppå samma skjäl som
föregående § och at ei för mycket stöta de andre stånden
bör denne § äfven gå ut.
Frih. Cederhielm föreslog väl, at orden kunde jämkas,
om deruti vore något, som skulle stöta.
Men flere herrar begärte, at § :n måtte hvila.
3 §. At frälsehemman ei måtte kunna säljas til skatte för
mindre ränta, än jordeboken innehöllo, och domare förbju¬
das at på sådane underhandlingar upbud meddela.
Antogs.
4 § :n. Att R. o. A. i Halland måtte få inlösa de för siette-
pennings gravation til kronan indragne frälsehemman i Hal-
Adelns besvär.
241
land för samma summa, som de blifvit indragne; til hvilken
lösen de åter, från hvilkas förfäder desse hemman blifvit in¬
dragne, måge äga prioritet.
Denne § antogs.
5 §. Angående at en frälseman, som äger tvänne sätesgår¬
dar uti tvänne särskilte sochnar, när gårdarne ei äro mer än
en mil åtskilde, måtte få den ena under den andra såsom la¬
dugård afhysa.
Frih. Posse, Gustaf Mauritz, frugtade, at denne §
ei skulle gå igenom, då det syntes, som ville R. o. A. deruti
extendera sine Privilegier.
Frih. Cederhielm, Josias, deremot ansåg denne ex¬
tension för så liten och på intet sätt rörande hvarken kro¬
nans eller någon annan medborgares rättighet, så at han öns¬
kade, det aldrig postulater, som mera innehöllo rättigheters
och förmåners utvidgande, måtte på riksdagar blifvit antag¬
ne.
Uppå giord proposition antogs §.
6 §. At R. o. A. måtte bibehållas vid sine redan anlagde
krogställen efter Privilegierne, fastän gästgifvaregård skulle
flyttas närmare än en half mihl intil dem.
Hr Lagersvärd, Friedrich: Då denne R. o. A:s rät¬
tighet at på säterie och frälseägor anlägga krogar, står uti
Privilegierne, så visste han eij, hvarföre den skulle sättas in
quaestione.
Frih. Cederhielm, Josias: Afsigten lärer vara uppå
sådane händelser, då nya giästgifvaregårdar blifvit anlagde
eller gamle giästgifverier flyttade närmare än en half mil
intil något ställe, der krögerier varit på frälseägor redan för¬
ut anlagt, och i anseende til sådane giästgifvaregårdar man
velat klaga bort frälsekrögeriet såsom för nära beläget.
Proposition giordes och § antogs.
7 §. At R. o. A. enligit Privilegierne 19 § måtte ifrån Fin¬
land få ifrån sine frälsegods exportera ved til utrikes orter.
Hr Rappe, Carl: Denne begiäran må eij allena sträcka
sig til Finland utan öfver hela riket.
Hr Lagersvärd: Efter Kongl. Maij :t förbudit vedut-
försslen, så blifver väl nödigt at af rådsprotocollen se, på hvad
skjäl det skiedt.
242 1771, sept. 4.
Adelns besvär.
Frih. Cederhielm, Josias: Åtskillige städer, som
frugtat vedens dyrhet och brist deruppå i framtiden, hafva
utvärkat sig detta förbud; men som det är et värkeligit in¬
trång uti ofvanberörde § af Privilegierne, så bör § blifva be¬
ståndande, åtminstone at niutas för R. o. A., som hafva ägen-
domar på de skogrikare orter. Om § antages, så blifver den
dock ifrån Allmänne Besvärsdeputationen remitterad til nå¬
gon deputation, som då kan infordra rådsprotocollen.
R. o. A. påminte sig härvid, [at]1 sidstledne riksdag den 16
Jan. 1770 förevarit et Cammar-, oceonomie- och commerce-
deputationens betänkande om frihet för öfverstelieutenanten
Silfversparre at ifrån sine frälsehemman i Blekingen få ut-
skieppa ved til utrikes orter, som genom ett R. o. A:s extrac-
tum protocolli af samma dato ble.f bifallit, och i conformité
häraf antogs uppå skiedd proposition § :n.
Hr Jerlström påminte väl, at om blekingsboen får ut-
skieppa sin ved, så kommer Carlscrona omsider at för myc¬
ket lida af vedbrist.
Hr Rappe, Carl, deremot invände, at det voro föga be¬
tydande för Carlscrona, om allmänneligen tillåtelse skulle yr¬
kas för R. o. A. at utföra sin vid säterier och frälsejorden fal¬
lande ved, när uti Blekinge eij voro mer än tvänne säterier
och begge skogslöse, så at de eij kunde nyttja detta privile¬
gium.
Och förblef R. o. A. vid sitt beslut, at § antages.
8 §. R. o. A. af Cronobergs, Jönkiöpings och Calmare läner
anhåller om alfvarsamt förbud för landshöfdingarne at icke
på häradsallmänningar bevilja någon upodling och nybyg¬
gen, innan häradets invånare genom allmän kundgiörelse blif¬
vit til tinget inkallade, deröfver hörde samt dertil samtykt;
och at de redan upsatte torp, nybyggen och giorde intagor
straxt varde utkastade och sådane ställen til skogsplantering
åter inrättade.
Efter någon discourse, som i synnerhet angeck de uti § in¬
förde ord, det landshöfdingarne skulle alfvarsamligen förbiu-
das at med häradsallmänningar hädanefter sd egenvilligt och
1 Konceptprotokollet.
Adelns besvär.
243
lagstridigt förfara eller derom giöra någon disposition, och
at de syntes medföra någon beskyllning emot landshöfding-
arne, hvilken R. o. A. icke trodde böra för ståndets räkning
antagas, efter hvarken någon speciel casus voro nämd eller
bevist; äfven at de redan upsatte torp, derest matlag och hio-
nelag sig nedsatt, kunde bibehållas, om de blifva skattlagde
och skatten til ny skogsplantering för häradets nytta använd,
beslöt R. o. A. at antaga § med den förändring, at de ofvan
anförde och understrukne orden så egenvilligt etc. gå ut samt
at de skattlagde torpen bibehållas och de öfrige, som utan
skada för allmänningen kunna qvarblifva, skattläggas at be¬
tala något årligen, som til skogsplantering användes.
9 §. At häradsallmänningarne på lika sätt som sochneall-
männingarne i Skaraborgs län 1751 måtte fördelas emilian
häradsboerne efter hemmantalet.
Hr Burenschiöld förestälte, at om desse skogar styc¬
kas, blifva delarne så små för hvart hemman, i synnerhet der
allmänningen är liten, at hvar del sedan snarare blifver ut-
ödd än om häradet gemensamt häfver upsigt öfver dess fre¬
dande.
Frih. Posse, Mauritz, instämde, at månge ägare af en
liten park snart skulle öda densamme, och undanbad för Ska¬
raborgs län en sådan delning; detsamma gior de Hr Buren¬
schiöld för Uppland och Hr Fittinghoff för Calmare
låhn.
§ antogs likväl med undantag för Uppland, Skaraborgs och
Calmare lähner, hvarföre ock de orden: måtte nu giöras all¬
mänt för hela riket gå ut samt i stället för landshöfdingarnes
sättes vederbörande landshöfdingars.
10 §. R. o. A. uti Cronobergs, Calmare och Jönkiöpings lä¬
ner anhålla, at de penningar, som af rotarne betalas under
namn af planpenningar til den rotehållare, på hvars ägor
ryttare-, soldate- eller båtsmanstorpet är beläget, såsom är-
sättning för kåltäppa, åcker, äng, giärdsel och löffång, mul¬
bete och vedbrand, eij motte förblifva vid 2, 3 a 4 d:r s:rmt
årligen; utan at då markegångstaxan hvart år upsättes, äfven
pröfvas må, huru mycket derföre bör betalas om året.
Antogs.
11 §. Som de boställen, hvilka emot förordningarne blif-
244 1771, sept. 4.
Adelns besvär.
vit til skatte försålde, enligit 1766 års resolution af den 12
Nov. skola återgå, så anhålles, at kiöparen, som kommer at gå
från ägendomen, måtte dervid förblifva, til dess han fädt full
ärsättning för sine utlagde penningar samt sedan niuta laga
fardag til godo.
§ antogs.
12 §. At geometriska chartor måtte i allmänhet vid domsto-
larne äga vitsord, lika som de öfver prästebord enligit 9 § af
resolutionen på Prästerskapets besvär 1747 det redan ärhål-
lit.
Denne § antogs.
13 §. At de rättigheter, clereciet af sine sochnemän äro be¬
rättigade til, måtte blifva af landshöfdingen i samråd med
någon consistorialis uti hvarje ort reglerad.
§ antogs.
14 §. At alla hälgedagar måtte flyttas in på söndagar ne
och desse med så mycket mera andagt firas. Prästerskapets
rättigheter dock oförkränkte.
Antogs.
15 §. At hållskiutsen, som så mycket besvärar Allmogen,
måtte af landshöfdingen vid tinget regleras, så at de långvä¬
ga från giästgifvaregårdarne belägne hemman få öfverens¬
komma med närmare boende om skiutsningens hållande emot
någon vedergiällning och på mindre farvägar hållskiutsen
minskas. Dock at kongl, förklaringen af den 11 Decembr. 1766
och dess 8 § i synnerhet må efterlefvas samt kronobetjenter
och giästgifvare härvid eij föröfva underslef.
Som giästgifverier och skiutsförordningarne redan häruti
äro tilräckelige, så resolverades, at denne § går ut.
16 §. At den 3:dje eller sidsta upbördsstämman måtte få
upskiutas til medio Februarii i anseende til föret, som då van¬
ligen är lättare för Allmogen at förtjena utlagor med kiörts-
lor.
§ antogs.
17 §. At landshöfdingarne i samråd med inbyggarne måt¬
te få utse beskjedelige och lagfarne män at uti en eller tvän-
ne härader hvardera förrätta sådane dess ämbetssysslor, vid
hvilka hans närvaro är nödig, hvilket i underdånighet Hans
Kongl. Maij :t hemställes, och at sådane landshöfdingens con-
Adelns besvär.
245
stituerade fullmägtige äro efter aflagd embetsed bundne til
lika ansvar som landshöfdingen för sine giöromål.
Härvid föreföll den reflexion, at en sådan delning af lands-
höfdingens giöromål ofta skulle förordsaka oreda eller bringa
den constituerade både på möda och depence utan all veder-
giällning, om han behöfde hålla likasom et litet landscancel-
lie för sin syssla, dessutom det kunde än mera upväcka et re¬
dan nog påbegynt missnöje, om frälsepersöner dertil blifva
constituerade på något ställe.
Hr Göös, Lorentz, önskade nog, at detta kunde skje
och han såväl som flere herrar landshöfdingar vinna hielp
uti sine trägne embetssysslor; men uti sitt lähn hade han
ingen tilgång til sådane lagfarne och mogne män, om eij af
Prästerskapet, och de torde svårligen kunna påtaga sig en
sådan commission.
Efter någon vidare öfverläggning fants bäst at § går ut.
18 §. At eij flere än de, som til sjöfarten behöfvas, måge på
sjömanshusen blifva inskrefne.
Hr J erlström: Det är otvif [vejlagtigt, at månge inskrif-
vas på sjömanshusen endast til försvar, och svårt lärer vara
at determinera, huru många som til siöfarten behöfvas; men
om ingen annan får inskrifvas än den, som värkeligen gior
tienst til siöss, då vinnes en säkrare controll.
§ antogs med tilläggning af de orden vid slutet och värke¬
ligen dervid nyttjas.
19 §. På det bergvärk, tobaksplantager med flere sådane
inrättningar eij måtte taga bort för mycket folk ifrån åker¬
bruket, anhålles at förteckningar ifrån sådane verk på de
dervid brukade personer måtte til landshöfdingarne årligen
insändas och sedan åtfölja mantalslängden.
Denne § antogs.
5. Härunder upkom en deputation ifrån Prästeståndet, 8
personer, anförd af Hr Probsten W i k m an , som emottogs
efter vanligheten, hvilken pr[aemissis] pr [aemittendis] an¬
mälte:
1 :o. At Prästeståndet afgiordt Borgareståndets extractum
protocolli angående ämbetsmän, som blandat sig i riksdagz-
mansvalen, och upläste Hr Probsten Wikman sielfve påskrif¬
ten ord ifrån ord, så lydande: Bijfallit Bondeståndets yttran-
Deputation
från Präste¬
ståndet.
246 1771, sept. 4. Adelns privilegier.
de af den 17 Aug. 1771 med den förändring och tillägning, at
eij allena de uti Borgareståndets protocollsutdrag nämde äm¬
betsmän utan ock andre, hvilka med lika förseende uti de
öfrige ståndens val kunna beträdas, inneslutas i detta beslut,
och at såväl actores som dommare, hvilka antingen genom
giörande eller låtande lägga hinder i vägen för desse rätte¬
gångsmålens lagliga och skyndesamma afgiörande innom den
tid, som utsatt är, i stället för penningeplikt straffas med
tjenstens förlust eller förlora sin befordringszrättighet.
At Prästeståndet påmint sig hvad 1766 års förordning om
lagarnes värkställighet stadgade angående justitiaecancellers-
ämbetets besättjande och derföre beslutit at skrida til val af
någon välförtient och redelig man til detta höga ämbete.
2 :do Recommenderade til afgiörande hos R. o. A. angående
instruction för Expeditionsdeputationen.
3. At angående Cammar-, oeconomie- och commercedepu-
tations fördelning i fyra deputationer måtte afgiöras.
Deputation besvarades af Hr Baron och Landtm, och af-
trädde, ledsagade efter vanligheten.
6. Uplästes et af Hr Reutercrona ingifvit memorial, hvaruti
han hemställer, om icke nödigt ville vara at utur archiverne
på Riddarehuset utdraga alla de handlingar, som innehålla
authorisation af R. o. A:s Privilegier, at de måtte kunna ge¬
nom trycket komma til allmänhetens kundskap såväl som
flere skrifter, hvilke blifvit tryckte och nu synas vilja sätta
uti tvifvelsmål denne authorisation.
Frih. Grönhagen tilstyrkte, at detta måtte updragas
Riddarhusdeputation, som af handlingarne utdrager och til
R.o. A:s ompröfvande upgifver alt, hvad som härom kan
finnas och är af den beskaffenhet, at det må på trycket ut¬
komma.
Proposition giordes häruppå: Bifaller R. o. A., at Hr Reuter-
cronas memorial remitteras til Riddarhusdeputation at låta
uti Riddarhusarchivo samla alla de handlingar och protocol-
ler, som kunna angå R. o. A:s Privilegier af åren 1719 och
1723, samt med sitt betänkande öfver alt det, som deraf må
til trycket befordras, til R. o. A. inkomma?
Hvilken med Ja besvarades.
val°upbröt^S ^ Upbröts och uplästes hrr electorernes val til ledamot:
Val till deputationer. Riksrådet Horn.
247
Uti Expeditionsdeputationen.
I stället för Ryttmästaren Hr Rosenstierna, Nils, som sig
afsagt,
Hr Ankarlo, fullm. Hr von Gerten, Carl Mauritz, Major
och Riddare.
Uti Cammar-, oeconomie- och commercedeputationen.
I stället för öfverstelieutenanten Grefve Löwen,1 som sig af¬
sagt,
Grefve Lieven, fullm. Hr Hierta, Carl, öfverste och Riddare.
I stället för Lieutnanten Baron Wachtmeister
Frih. Kagg, Lars, Lieutenant.
Uti Protocollsdeputation.
I stället för Hr Secreteraren Mannerhierta, som sig afsagt,
Hr Ridderstedt, fullm. Hr Silfversparre, Carl Ulric, Härads-
höfdinge.
Uti Secrete Deputationen.
I stället för Hr Hofrättsrådet Bergenstråle
Hr von Post, Fredr., Hofrättsråd.
Hvilket genom utdrag af protocollet skulle desse Riksens
Ständers deputationer tilkjännagifvas.
8. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af den
30 sidstledne Augusti, hvaruti tilkjännagifves, huruledes
Kongl. Maij :t genom utdrag af protocollet, daterat den 1 Au¬
gusti, behagat i nåder förklara för Hr Riksrådet med mera
Grefve Horn eij allenast den höga ynnest at bibehålla bemäl-
te Hr Riksråd vid de 4000 daler silfvermynt, som af Kongl.
Maij :ts egne medel [äro] för öfverinseendet vid Strömsholms
kongl, stall [bestådde]2, utan ock at Kongl. Maij:t skulle öns¬
ka, det Hr Grefven och Riksrådet måtte af sin hittills inne-
hafde pension få behålla 2000 dahl:r s:rmt jemte den vanliga
riksrådslönen, til dess Hr Grefven och Riksrådet vid sitt nu
åter intagne rådsämbete kan komma til lika förmoner med
dem, han såsom riksråd och öfverstemarskalk tilförene inne¬
haft. Secrete Utskottet förklarar sig vid den sednare delen,
som egenteligen angår statsverket, hvarifrån desse 2000 dahl:r
s:rmt egenteligen skulle utbetalas, icke hafva något at påmin-
1 Enligt elektorernas lista, Allegater I, fol. 320, rättat från förlagans:
Löfwenhielm.
2 Extraktprotokollet.
248 1771, sept. 4. Kammar-, ekonomi- och kommersdep.
na, likväl med det förbehåll at ifall Hr Grefven och Riksrådet
skulle komma til åtniutande af de förmoner, som öfverstemar-
schalksembetet åtfölja, samma pension då uphörer, och äf¬
ven at detta måtte skje utan praejudicat.
Detta bifölls.
Ang. skrif- 9. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af den
för Riksens ^ ^u8- 1771 angående skrifmaterialier til Riksens Ständers
Ständer, förnödenhet med mera; Secrete Utskottet finner den författ¬
ning, som angående entreprenadsauctioner redan blifvit vid¬
tagen, leda til ordning och besparing uti utgiften och hem¬
ställer altså, at det för framtiden måtte fastställas, så at ma-
terialierne lemnäs af dem, som på auction i Kongl. Cammar-
collegio åtaga sig at lefverera för bästa priset. Undantagan¬
des skrifpapper, som ifrån Banquen tages, at requisitionerne
af en ledamot af hvart stånd ifrån deputationerne underskrif-
vas och at all möjel. hushåldning vid requisitionerne iaktta-
ges.
Bifölls.
Äng. Kam- 10. Anmältes at hos de öfrige respective stånden nu före-
"^tedeputa- varit R. o. A:s utdrag af protocollet, daterat den 21 sidstled-
tions fördel-ne Augusti, innehållande föreställning deremot, at Cammaroe-
ning' conomiedeputationens fyra utskotter icke måtte directe med
betänkande gå til plena, hvilket Borgareståndet genom ut¬
drag af protocollet den 15 Julii föreslagit; men at de öfrige
stånden icke velat förändra deras til Borgareståndets extrac¬
tum protocolli gifne bij fall; och som R. o. A. förbehållit sig
at närmare få utlåta sig, innan saken kommo til expedition,
så hade Expeditionsdeputation, dit saken med respective stån¬
dens påskrifter inkommit, öfverlemnat densamme til R. o. A.
at sig sluteligen yttra.
Frih. Grönhagen förestälte, at som de respective stån¬
den icke velat giöra något afseende uppå R. o. A:s föreställning,
så voro väl vänligast at nu sluteligen yttra sig och icke läng¬
re uppehålla värkställigheten. R. o. A. kunde lättast komma
derifrån allenast at förblifva vid sitt redan tagne beslut, hvar¬
öfver han altså begiärdte proposition,
hvilken ock af Hr Baron och Landtm, giordes med hem¬
ställande, om R. o. A. behagade förblifva vid sitt redan tagne
beslut,
Kammar-, ekonomi- och kommersdeputationen. 249
som med Ja besvarades.
I följe deraf at Cammaroeconomiedeputationen numera
kommo at fördelas uti fyra särsldldte deputationer, skulle
altså de til samme deputation valde ledamöter äfven fördelas.
Grefve Frölich, David,1 hemstälte altså, om denna för¬
delningen skulle skje genom electorerne som hos de andre
respective stånden, eller at ledamöterne fördelte sig sielfve.
Efter någon öfverläggning fants bäst, at R. o. A:s ledamö¬
ter följa det, som förr varit vanligit, och giöra fördelningen
sinsemellan.
Grefve Frölich, David1, hemstälte ytterligare, huru
förhållas skulle med alle saker, som blifvit til Cammar-, oeco-
nomie- och commercedeputationen remitterade, då numera
hvart utskott skulle som en deputation särskildt få til sig de
mål, som dit höra.
Frih. Grönhagen: Hvad fördelningen af ledamöterne
angingo, hade han hälst önskadt, at det skjedt genom elec¬
torerne lika som i de andre stånden; men hvad de remitte¬
rade målens fördelning angingo, hade redan de andre stånden
förenat sig at af alla fyra deputationernes ledamöter välja
en urskillningzdeputation, som emottager och til sin ort re¬
mitterar hvart ankommande mål.
Detta förslag vidtogs äfven af R. o. A. Grefve Frölich som
ordförande anmodades altså at för Cammaroeconomiedepu¬
tationen giöra anslag til en urskillningzdeputations utnäm¬
nande.
Hr Schönberg påminte, at R. o. Ars föreställning emot
denne Cammaroeconomiedeputations fördelning nu kunde, ef¬
tersom beslutet voro, blifva tryckt.
Frih. vonEssen förbehölt sig, at det eij måtte skie uppå
R. o. Ars kostnad.
Hr Baron och Landtm, berättade, at tryckningen redan
voro bifallen samt den lilla vinst, deraf kunde falla, förun¬
nad riddarhuscantzliebetjäningen; allenast at dermed skulle
anstå, til dess man fådt se, huruvida de andre respective stån¬
den ville antaga, hvad R. o. A. anfördt. Och som de nu ut¬
låtit sig, så voro intet, som hindrade tryckningen.
1 Härmed torde avses Bengt Gustaf Frölich, som var ledamot av kam¬
mar- och ekonomideputationen.
250 1771, sept. 4. Riksdagsmannaval. Tjänstebyten.
Detta bifölls.
Ang. ämbets- 11. Sedan de öfrige respective stånden numera afgiordt
Uandat°sig ®orgareståndets extractum protocolli af den 26 Julii sidstled-
uti städernesne angående ämbetsmän, som blandat sig uti städernes riks-
riksdags- dagZmansval så föreslog
mansvahl. ° °
Frih. Sparre, Garl, om icke R. o. A. ville företaga sig
detta mål til afgiörande, och tilstyrkte, at R. o. A. måtte bi¬
falla Bondeståndets yttrande den 17 Augusti, sådant som det
genom en deputation ifrån ståndet blifvit anmält hos R. o. A.
den 17 sidstledne Augusti och uti R. o. A:s protocoll för den
dagen blifvit infördt.
Hr Baron och Landtm, giorde proposition, och R. o. A.
stadnade uti aldeles samma beslut, som det Hedervärda Bon¬
deståndet den 17 sidstledne Augusti vidtagit.
En deputation af gick, 12 personer, under anförande af Hr
Wadenstierna, Carl, såsom fullmägtig för Grefve Cronhielm,
at härom notificera de andre stånden.
Äng. office- 12. Företogs til sluteligit afgiörande Hr Carplans, Carl
vid^ämte- Ephraim, ingifne och den 31 Augusti upläste memorial angå¬
lands, Savo- ende praejudice, som derigenom skolat förordsakats officerar-
teufels R(fgi-ne regementerne i allmänhet, at yngre avancerade office-
menter. rare vid Jemtelands, Savolax och Zöge von Manteuffels Re-
gimenter genom den tillökning, samme regimenter fädt, se¬
dermera bytt sig til andre regimenter och genom sådane by¬
ten fädt tour framför de i regimenterna förr varande officera¬
re; i afseende hvarpå Hr Carplan begiär, at byten utur Jämt¬
lands, Savolax och Zöge von Manteuffels Regimenter måtte
inhiberas, til dess hos Riksens Ständer afgiordt blifvit, hvad
tour desse regimenters tilsatte secondofficerare kunna ärhål-
la.
Härvid uplästes ingifne memorialer af
Hr Planting Berglood, M. J.,
Hr Ridderstorm, Carl,
[Hr Marcks von Wurtemberg, G. R.],1
Frih. Leijonhielm, Carl Fredr.,
Hr Ramsaij, Anders Johan,
Hr Stedt, Nils,
Hr Liungfeldt, Magnus.
i Konceptprotokollet.
Tjänstebyten.
251
Hvilke alle finnas ibland allegaterne til detta protocoll och
förestälte inconveniencerne, som skulle följa för officerarne
vid meranämde 3 regementer, om Hr Carplans memorial blefvo
bij fallit.
Hrr Planting Berglood, Ramsaij, Stedt och
Liungfeldt begiärte och ärhöllo tilstånd at med sine me¬
morialer gå til de andre respective stånden.
Sedan alle desse memorialer voro upläste, utbad sig Hr
Carplan at få vid hvart och et af dem giöra de påminnel¬
ser, som närmare skulle utvisa:
Hr Planting Berglood påstår, at alle officerare såväl vid
Jämtelands som de andre begge nämde regimenter äro beford¬
rade i deras lagliga tour; men när undantages de officerare
af prima plan, så lärer ingen kunna påstå, at de genom till¬
ökningen tilkomne herrar officerare blifvit befordrade i ord¬
ning efter någon lag; ty då Secrete Utskottet föreslog tillök¬
ningen vid desse regimenter, är derföre icke sagt af1 Se¬
crete Utskottet och än mindre af plena, huru och på hvad
sätt officerarne skulle dertil befordras, aldraminst huru ma¬
jorer skulle förordnas och hvad tour de kunde få äga uti ar¬
meen.
At Hr Planting Berglood anser officerarne af regimenternes
prima plan lidande genom den projecterade inhibition i bytet
blifver och mindre lämpeligit til casus, när icke frågan voro
om dem utan allenast om de genom den nya förökningen i
regimenterne tilkomne officerare.
Emot Frih.(!) Marchs von Wurtemberg, som påstådt, at R.
o. A. eij kunde uptaga Hr Carplans memorial, hvilket angingo
tourtvister och frågor om befordringar, såvida 1766 års för¬
ordning om lagarnes värkställighet det .förbudo, och derföre
tviflade, at Krigzbefälet skulle inkomma med någre klago¬
mål, påminte Hr Carplan, at då desse befordringar, som gif-
vit anledning til de öfverklagade byten, eij kunde på annat
ställe än hos Riksens Ständer rättas, då det voro genom dem
en ny väg öpnad til avancement, om hvilken de redan antag¬
ne befordringzlagar eij tala, så at lagskipande makten icke
hade någon lag deruti sig föreskrifven, så hade Krigsbefälet
eij annat ställe at söka någon författning härom än hos sielfva
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: at.
17—670435
252 1771, sept. 4.
Tjänstebyten.
lagstiftaren, såsom en förklaring öfver dess egen författning,
och at Hr Carpelans begiäran eij voro annan än at få desse
byten inhiberade, til dess Krigsbefälet inkommit och Riksens
Ständer hunnit giöra författning om de således avancerade
officerares tour. Skulle det än lemnäs öpet, blefvo visserligen
hela armeen lidande, som ifrån desse trij regimenter snart
kunde få officerare framför de, som länge tjent. Hr Pauli
voro et nog tydeligit exempel, som genom tillökningar i Jem-
telands Regimente blifvit major, nu bytt sig til Yestmanlans
Regimente och der såsom major comenderade officerare til
tjensteår långt äldre. Om detta längre skulle få gå obehind¬
rat, blefvo officerarne vid de öfrige regimenter altför mycket
lidande och skulle eij fela, at ju ständigt byten skjedde utur
desse i fråga varande regimenter, som giorde i dem rörelsen
lätt men qvarhöllo alle innom de andre regimenter tjenande
officerare at eij efter befordringslagarne få hvar innom sin
corps avancera.
Emot Frih. Leijonhielms memorial anmärkte Hr Carplan, at
han icke talte på Krigsbefälets vägnar, hvartil han hvarken
begiärt eller kunde åtaga sig commission, efter Krigsbefälet
nogsamt sielfve lära med sine tankar i detta ämne inkomma,
utan talar han såsom regimentsfullmäktig och ledamot af
Krigsbefälet uppå sitt regimentes vägnar efter den sig gifne
commission.
Frågan voro eij eller om de [vid]1 Jämtelands, Savolax och
Zöge von Manteuffels Regimenter tilsatte secundofficerare, hu¬
ruvida de fädt sine sysslor efter befordringslagarne, hvarom
han aldrig ville tvifla, utan om den tour desse tillökte secund¬
officerare böra äga i jämförelse af alle andre officerare i ar¬
meen, hvilket torde vara nödigt at Riksens Ständer stadga och
at, innan sådant blifver stadgat, byten måtte uppehållas.
Emot Hr Ramsaijs memorial, som ville anse, at Hr Carp¬
lan klandrat Ständers beslut, åberopade han sig eij annat,
än hvad han redan anfördt; långt ifrån at hafva en sådan in¬
tention begiärte han tvärtom en efter hans begrep högst nödig
författning til värkställande af Riksens Ständers beslut, så at
de af Riksens Ständer antagne och gillade befordringslagar
måtte blifva i sin fulla kraft utöfvade efter Ständers egen
1 Konceptprotokollet.
Tjänstebyten.
253
mening til befordran af hvars inans rätt.
Emot Hr Stedts memorial hade Hr Carplan ganska litet at
påminna. Han yrkade lika som Hr Carplan efterlefnad af 1766
års förordning om lagarnes värkställighet, at enhvar skulle
få avancera innom sitt regimente, hvilket bäst skjer, när yng¬
re fendrichar, som i de nya corpser avancerat til secundlieu-
nanter, icke få byta sig til lieunanter i andre regimenter, de
der förut varande äldre fendrikar til prsejudice.
Hvad Hr Stedt yrkat af desse avancerade officerare vara be¬
talt til Armeens Pensionscassa voro endast för en tilkomman-
de pension, men med documenter kunde Hr Carplan bevisa,
at ingen af dem betalt någon accordssumma dit, fölgakteligen
at de på den grund icke voro berättigade til någon tour i and¬
re regimenter, äldre i tjensteåren der varande officerare til
praejudice.
Frih. Grönhagen biföll til alla delar hvad Hr Carplan
uti sitt memorial tilstyrkt; sedan nu fyra majorer tilkom-
mit vid Jämtelands Regimente och en af dem redan bytt, så
kunde detsamma hända med de öfrige, fyra capitainer blifva
majorer och så gradatim, hvarigenom hela den öfriga corp¬
sen af officerare innom samma regimente kommo at avance¬
ra snarare til majorer än uti de andre regimenter ne, en fend-
rich hunno at komma i tour til lieutnant, hvilket gior en
värkan aldeles stridig emot det ändemål, lagstiftaren velat
ärnå genom de stadgade befordringslagar.
Hr Ridderstorm upläste sitt skrifteligen författade
memorial, som äfven innehöll afstyrkande från bifall uppå
Hr Carplans memorial och ibland bilagorne til detta protocoll
finnes.
Hr Schönström ansåg det för mindre öfverensstäm¬
mande med hvars mans i lagen grundade rättighet, at den,
som ägde konungens fullmakt uppå en officeraresyssla, icke
skulle vara efter sin fullmakt officerare i jämförelse med al¬
le andre officerare utan skiljas från dem, när det ankommer
uppå at niuta sina rättigheter til godo. At bevilja inhibition
uti byten för dem, innan det ännu blifvit deciderat, om de
såsom majorer, capitainer, lieutnanter etc. etc. kunna få by¬
ta, voro at dömma först och ransaka sedan; derföre voro det
det enda, han kunde samtycka til, at nu remittera saken til
254 1771, sept. 4. Tjänstebyten.
Secreta Utskottet, sorn vid sidstledne riksdag föreslagit til-
ökningen vid nämde tre regimenter, at utlåta sig, huruvida
Riksens Ständers mening vid officerarnes tilsättande blifvit
fölgd eller eij.
Frih. Rehbinder: Då Riksens Ständer vid 1765 års riks¬
dag afgiorde, at inga frågor om klagomål öfver praejudicer,
befordringar med det mera skulle få hos Ständer uptagas, bi¬
fölls med detsamma, at et sådant memorial som det, Hr Carp-
lan nu ingifvit, icke borde få komma uti något stånd i ven¬
tilation; det stadgades äfven, at Ständer icke skulle befatta
sig med inhibitioner af värkställighet uti Kongl. Maij :ts reso¬
lutioner, innan Riksens Ständer voro i stånd at sluteligen
afgiöra saken; det .förböds at genom memorialer af ledamö¬
ter väcka sådane frågor i stånden, som angingo praejudice;
derföre trodde Frih. Rehbinder, at R. o. A. aldra minst kunde
utlåta sig öfver inhibition, innan Riksens Ständer afgiordt
hufvudfrågan, och at Hr Carplan varit obefogad med et så
beskaffat memorial til R. o. A. inkomma utan at det borde
afslås.
Den af Hr Carplan föreslagne inhibition skulle hafva den
värkan, at folk, som i förlitande på konungens fullmakt, up¬
på Riksens Ständers beslut trodde sig vara innehafvare på
lagligit sätt af ett ämbete och de rättigheter, som detsamma
åtfölja, hastigt skulle finna sig satte derutur, om genom en
eller annan casus någre regimenters officerare skulle finnas
derigenom uppehållne uti deras avancement, så blifver genom
bifall til den begiärte inhibition på andre sidan fides publica
bruten emot alle de officerare, som ingådt uti de ifråga¬
varande regimenten, och de sättas utur possession af rättig¬
heter, som tilhördt dem lika med alle andre officerare i ar¬
meen. R. o. A. lär eij vilja dömma uti denne sak efter prseven-
tion emot en eller annan casus utan efter stadgad lag, och
då äger ingen inhibition rum. För at likväl gifva alla en full¬
komlig underrättelse om hvad lagen stadgar i desse fall voro
Frih. Rehbinder eij emot at Hr Carplans memorial blifver
remitteradt til Secrete Utskottet, på det man framdeles måt¬
te kunna få en tydeligare författning emot enskilte praejudi-
cesakers väckande immediate in plenis.
Härvid återkom den deputation, som för någon stund se-
Tjänstebyten.
255
dan afgådt ifrån R. o. A., och aflade berättelse, at de andre
respective stånden betygadt deras förnöjelse deröfver, at R.
o. A. afgiordt såväl angående de ämbetsmäns tiltal, som blan¬
dat sig i riksdagzmansvalen, som ock angående Cammar-, oe-
conomie- och commercedeputationens fördelning i fyra sär¬
skildte deputationer.
Hvaruppå fortfors med den redan under öfverläggning va¬
rande sak, och anförde
Hr Pauli: Som han blifvit under discoursen af Hr Carp-
lan nämd såsom den, hvilken avancerat til major vid Kongl.
Jämtelands Regimente och genom sitt byte til Kongl. Wess-
manlands Regimente skall hafva prsejudicerat äldre officera¬
re, så utbad han sig få andraga något til närmare förklaring.
Sedan Riksens Ständer faststält at öka Jämtelands Regimen¬
te och at en emot tillökning i manskapet svarande corps offi¬
cerare skulle til och med major tilsättas, så hade Majoren
Pauli såsom i ordningen varande äldste capitainen dertil
blifvit föreslagen och af Kongl. Maij :t utnämd; uti alt thetta
voro ingenting annat händt än det, som aldeles öfverensstäm-
de med regeringzlagarne om befordringar. När han som ma¬
jor vid Jämtelands Regimente bytt sig til samma syssla vid
Wessmanlands Regimente, hade sådant skjedt under beskydd
af den lag, Riksens Ständer sielfve vid 1766 års riksdag om by¬
ten behagadt stadga. Om säkerhet gifves uti lagen och trygg¬
het för medborgare uti de beslut, Riksens Ständer vidtaga,
så lefde Hr Pauli i det hopp at blifva skyddad vid sitt ärhåll-
na ämbete. Det voro sant, at han i jämförelse emot månge af
sine herrar camerater vålf ört jente officerare i armeen, som
äga flere tjensteår, kunde säga sig hafva giordt lycka; men
om flere utrikestjenster uti krig vid betydande tilfällen, äf¬
ven de tjenster, han giordt fäderneslandet såsom militaire,
eij aldeles blifva nedlagde, så förmodade han, at ingen lä¬
rer kunna säga, det han oförtjent vunnit sin befordran.
Om1 rörelsen uti et regimente går fortare för officerare til
befordran, så är det en sak, som mycket dependerar af hän¬
delser och ställning och förefaller den ena gången uti ett,
den andre uti et annat regimente. Det voro obilligt, om de of¬
1 Enligt konceptprotokollet ändrat från förlagans: Den.
256 1771, sept. 4.
Tjänstebyten.
ficerare, som genom en sådan ställning kommit at snällare
befordras, skulle nu förlora och blifva satte ifrån all jämfö¬
relse med den öfriga corpsens officerare uti armeen. Hr Pauli
anholt, at R. o. A. häruppå ville reflectera och åtminstone re¬
mittera Hr Carplans memorial til Secrete Utskottet, innan det
sluteligen afgiöres.
Hr von Gerdten: Tvänne omständigheter böra vid Hr
Carplans memorial i akt tagas. Det ena voro, at de uti de tre
nämde regimenterne avancerade officerare ingen rättighet
skulle hafva at byta sig in uti andre regimenter. Ett sådant
påstående voro obilligt, sedan det måste ärkiännas, at desse
officerare icke på annat sätt, än lagarna medgifva, komma
til sine sysslor. Det andre hvad tour sådane avancerade offi¬
cerare böra äga uti arméen; denne frågan, om den skall an¬
tagas, lärer icke här in pleno genast, utan at Secrete Utskot¬
tet först blifvit hördt, kunna afgiöras, hvarföre jag påstår,
at den må dit remitteras, och begifver mig icke ifrån detta
påstående utan votering.
Hr C arpi an, Carl Ephraim: At ytterligare bevisa,
det alle de genom nye tillökningen avancerade officerare ic¬
ke betalt någre accordssummor, upläste et bevis derom, un-
derskrifvit af Cammereraren vid Armeens Pensionscassa,
utan allenast den afgift, som efter 7 § i reglementet bör är-
läggas; när då til exempel secundlieutnanter, tilkomne1 ge¬
nom de nya corpser, hvarken betalt accord eller niuta annat
än sine förre löner, så lärer med alt skjäl kunna frågas, hvad
tour de i jämförelse emot andre lieutnanter i arméen, som
innehafva värkeliga lieutnantslöner och indelningar, kunna
äga.
Om icke tilökningen skjedt vid Jämtelands Regimente, så
ehuru kiäck officerare och ägande värkelige förtjenster Hr
Pauli voro, hade han likväl efter väre befordringslagar ald¬
rig kunnat nu vara major vid et regimente, som blott hade
officerare efter prima planen, och den tour framför månge
andre äfven fört jente och skickelige samt til tjensteåren äld¬
re.
För öfrigt som hans memorial endast hade sitt afseende
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: tilkomme.
Tjänstebyten.
257
med den begiärte inhibitionen uppå de i cas varande offi¬
cerare, som tillkommit genom tilökningen uti de tre regimen-
terne, så behöfde han eij förklara sig närmare öfver de an¬
märkningar, som i afseende til den öfrige corpsen af offi¬
cerare i arméen blifvit giorde, än at åberopa sig slutet at
sitt memorial, hvilket Hr Carplan derföre nu ånyo upläste och
begiärte derpå bifall eller1 votering.
Hr Durietz: Hr Carplans memorial stödjer sig uppå
Krigsbefälets besvär och derjemte uppå den commission, han
derom fädt af de hemmavarande vid regimentet. När altså
frågas, med hvad fog han kunnadt til R. o. A. inkomma med
sitt memorial, så kan äfven frågas, uppå hvad grund desse
corpser tilkommit? Icke hade vid sidste riksdag, så mycket
Hr Durietz kunde sig påminna, fråga om dem varit uti plena.
Riksens Ständer använda vid riksdagarne mycken tid til
at giöra instructioner, men när de icke efterlefvas, så är et
sådant arbete onödigt. Detta väcker misstroende och oenig¬
het medborgare emilian. Införes lagens efterlefnad, så blifver
grunden til vår missämja håfven. Derföre är nödigt at få
uplysning, huru härmed tilgådt och huru Secrete Utskottets
instruction uti tillämpningen blifvit efter meningen fölgd. Hr
Durietz tilstyrkte altså bijfall uppå Hr Carplans memorial och
at det remitteras til Secrete Deputation, som äger rådsproto-
collen och tilfälle at af dem se, huru desse nya corpser til¬
kommit; at emedlertid och til dess om deras laglighet blifvit
afgiordt, inhibera byten för de avancerade officerare, synes
vara ganska oskyldigt; det kommer endast an uppå någre
veckor, til dess saken är deciderad; genom et så litet upskof
lida de intet; men på andre sidan vinna de andre officerare
uti hela armeen derigenom säkerhet, at emedlertid genom by¬
ten yngre officerare stiga in i regimenterna och commendera
dem.
Frih. Armfeldt tilläde: Hvad redan var anfördt såsom
talande för Hr Carplans memorial, at om byten skulle tillåtas
emilian secundlieutnanter vid de ofta nämde tre regimenterne
och premierlieutnanter uti de öfrige regimenter, så kunde en
secundlieutnant, som på det sättet bytt sig in uti et annat
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: efter
258 1771, sept. 4—9. Tjänstebyten.
regimente, snart få commendera en, som varit tijo års fend-
rich, innan han ärhållit sin fendricksfullmakt; derigenom
skulle aldeles gå förlorad den grund, hvaruppå likväl väre be¬
fordringslagar äro bygde. Derföre om det bifalles, at desse
secundlieutnanter skola äga rättighet at byta sig in uti and¬
re regimenter som lieutnanter, så påstod Frih. Armfeldt, at
alle regimenter måtte få secundofficerare. Detta voro hans
tanke i hufvudsaken; men om memorialet skulle remitteras,
voro han icke deremot, allenast at den af honom föreslagne
tillökning af secundofficerare vid de öfrige regimenter tillika
remitteras.
Frih. von Essen: Som han eij kjände så noga krigsla-
garne i befordringsmål, ville han vara kort. Frågan tyktes
nog genom discourser vara utredd och roullera, antingen om
Hr Carplans memorial skall vinna bijfall eller til Secrete Ut¬
skottet remitteras. Den lär eij kunna slitas utan votering. Ti¬
den voro liden; för at giöra andre rätt borde man eij giöra
sine egne magar orätt; anholt derföre, at R. o. A. nu måtte
genast komma till votering.
Frih. Sparre, Carl, önskade detsamma.
Hr Hasenkamp.ff påminte, at remissen borde skje til
Secrete Deputationen, som hade rådsprotocoller och beford¬
ringsmål samt tourtvister til sin departement; men icke hör¬
de detta til Secrete Utskottet, som af militairsaker hade hvad
sorn rör defensionsverket i riket at skiöta.
Hr Baron och Landtm: Sedan mäst alle de, som conclu-
derat på remisse i sine discourser, nämdt Secrete Utskottet,
lärer jag eij kunna undgå at giöra proposition efter discour-
serne, hvilken derföre blifver:
Om R. o. A. behagar bifalla Hr Carplans memorial?
Denne besvarades med Neij och Ja.
Voteringsproposition uplästes altså, så lydande:
Den, som bij faller Hr Carplans memorial, skrifver Ja, den,
det eij vill, skrifver Neij. Vinner Neij, remitteras målet til
Secrete Utskottet.
Denne proposition gillades och anslogs.
Bordsherrarne voro:
Grefve Bark, Carl Gustaf,
Frih. Oxenstierna, Axel,
Tjänstebyten.
259
Hr Carplan, Niclas,
Hr Carplan, Carl Ephraim,
Hr Eneschiöld, C. F.,
Hr Modée, Gustaf,
Hr von Christierson, Pehr.
R. o. A. framgåfvo sine voteringssedlar efter uprop. De från¬
varande upropades andre gången. Voteringszedlarne uplästes,
räknades och befunnos
Ja trehundradetvå,
Neij tvåhundradetiugu,
hvaröfver bijlagde voteringsinstrument1 författades, som
genast af bordsherrarne underskrefs och för R. o. A. uplästes.
Hvarefter detta plenum slöts klåckan innemot 7 eftermid¬
dagen.
År 1771 den 9 September2
Måndag.
Plenum klåckan 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Baron och Landtm. Axel Gabriel Leijon¬
hufvud.
R. o. A. intogo sine ställen och protocollet för den 17 sidst-
ledne Augusti justerades.
Dito uplästes voteringsinstrumentet för den 4 September
sidstledne.
Dito förteckning uppå dem, som under voteringen städt i
skranket och i följe af Riddarhusordningen böra plikta 10 da¬
ler s:rmt, hvilken remitterades til Riddarhusdeputationen at
om värkställigheten besörja.
Dito justerades remissen til Riddarhusdeputation enligit
R. o. A:s tagne beslut at utur 1720 och 1723 års handlingar
sammansöka alt, hvad som angår R. o Ars Privilegier.
2. Uti den från Urskillningsdeputationen til Riksens Stän¬
ders plena remitterade Cammarherren och Assessoren Ehren-
pols ansökning om slut uppå sine vid förre riksdagar anförde
besvär öfver liden prsejudice, hvaröfver Secrete Deputations
1 Uteslutet här.
2 Anteckning i marginalen: Justerat den 26 October 1771.
Assessor
Ehrenpols
tourtvist.
260 1771, sept. 9. Ehrenpol. Tigerhielm.
betänkande redan då var inkommit, anmältes memorialer af
Frih. Grönhagen,
Hr von Böhnen, Johan [o: Caspar Ludvig]1, och
Hr Ehrenpohl, hvarmed de begärte at få gå til de andre
stånden, som beviljades.
Tigerhielms 3. Föredrogs Hofjägmästaren Seved Gustaf Tigerhielms
arfstvist •
ifrån Urskillningzdeputationen remitterade ansökning angå¬
ende slut uti den ifrån Kongl. Maij :t til Riksens Ständer re¬
dan sidstledne riksdag efter 1738 års kongl, förordning in-
komne rättegångssak emilian honom å ena sidan och afledne
Brandvaktens Gabriel Wixnelii arfvingar samt Slottstimmer-
mannen Mathias Rothovius på sin hustrus C. Stina Wixneli-
as vägnar såsom afledna Fru Öfverstinnan Beata Rosen-
schiölds systerbarn och arfvingar å den andre rörande desse
sednares påstående, at de af bemelte Fru Rosenschiöld i lifs¬
tiden den 18 Junii, den 21 Julii och den 2 Augusti 1754
uprättade testamenten måtte såsom olaglige uphäfvas, hvil¬
ket Kongl. Maij :t i så motto genom dom af den 17 April
1765 bifallit, at allenast det förste testamentet af den 18 Ju¬
nii 1754 borde äga bestånd, men de sednare vara ogillade,
hvaruti Hof jägmästaren Tigerhielm om ändring anhåller och
Justitiaedeputationen genom betänkande sidstledne riksdag
af den 12 December 1769 tilstyrkt uppå anförde skjäl änd¬
ring uti ofvanhögstberörde Kongl. Maij :ts nådige dom och gil¬
lande af Svea Hofrätts den 21 April 1762 gifne dom, så at
Fru Rosenschiölds testamenten af den 21 Julii och 2 Augusti
1754 äfven måge för gällande anses.
R. o. A. afhörde härvid ofvanberörde Justitisedeputationens
betänkande, derjemte de af Frih. Reuterholm, af Hr Natha¬
nael Frankenheim och et af Hr Johan Fredrich Silfverbrandt
redan vid sidstledne riksdag uti detta mål ingifne memoria¬
ler.
Hvarefter Frih. Reuterholm begiärte saken på bordet.
Expeditions- 4. Uplästes utdrag af protocollet, hållit uti Riksens Ständers
dextr! p^ot.3 Expeditionsdeputation (jen ^ sidstledne September, hvaruti
a,ng. utgifter tilkjennagifves, at Riksens Ständer tagit det beslut at uti
värket. sådane ärender, som kunna leda til utgifter för statsverket
eller minskning uti dess inkomster, eij allenast deputationer-
1 Memorialet.
Statsverket. Tobaksfabrikssocieteten.
261
ne icke måge ingå uti något sådant tilstyrkande, innan Se-
crete Utskottet förut deröfver blifvit hördt. Som ock Hr
Landtm, och Talemännen anmodas at icke föredraga i stånden
något mål, som angår statens gravation med utgift, sedan
densamma blifvit afslutad och Riksens Ständer derom ärhål-
lit kundskap; samt at derjemte den författning i hvarje stånd
vidtagas bör, at ingen ledamot derom må giöra proposition
eller väcka fråga, eftersom Riksens Ständer sielfve icke vilja
omedelbarligen tilstyrka någre utbetalningar eller förordning¬
ar af statscassan, sedan staten blifvit sluteligen reglerad och
faststäld.
5. Föredrogs Tobaksfabriquessocietetens i Stockholm ge- Tobaksfa-
briquessocie-
norn Johan Hofving, Gustaf Mallet och Anders Ström ansök-tetens besvär
ning, som af Urskillningsdeputationen blifvit den 13 sidstled- öfver
ne Augusti til plena remitterad, om slut uppå de vid sidst- låte)se at få
ledne riksdag af Societeten anförde besvär öfver Kongl, sälja snus-
Maij :ts den 13 Februari 1767 gifne nådige utslag, hvarigenom00*1 lokh)bak-
Tobaksfabriqueuren i Norrkiöping Olof Schwartz rättighet
blifvit beviljad at uti dess broders här i Stockholm inrättade
snusförsälgningzbod få hålla til afsalu tobakscarduser, som
vid hans i Norrkiöping inrättade tobakskarfverie tilvärkas.
R. o. A. lät sig härjemte föreläsas Handels- och manu-
facturdeputationens betänkande, afgifvit sidstledne riksdag
den 18 Januarii 1770 uti denne sak, hvaruti deputationen til-
styrker, at Schwartz må til godo niuta 16 § uti 1739 års
manufactursprivilegier, hvilken § deputationen finner i all¬
mänhet tillägga alle slags fabriquesidkare den rättigheten at
i öpne bodar i alle städer i riket få försälja sine tilvärkning-
ar.
Detta betänkande bijfölls uppå skiedd proposition.
6. Uplästes Rådmannens och Riksdagsfullmägtigens för Scheninge
Schenninge stad Hans Wålbergs ifrån Urskillningsdeputatio-^gSrQ"a0je
nen den 7 Augusti sidstledne remitterade ansökning om slut lefverantser
uti stadens vid sidstledne riksdag anmälte begiäran at medgillesspan~e_
lefverantsen af den landtgillasspannemål, som staden för nå- mål.
gon densamma tilslagen jord årligen bör betala til militise-
staten, må förhållas på samma sätt, som med Allmogens en-
ligit 56 § uti resolutionen på Allmogens besvär af år 1727
afradsspannemålslefverants vanligen skjer.
262 1771, sept. 9. Skenninge. Loffman.
Derjemte uplästes Cammar-, oeconomie- och commercede-
putationens betänkande ifrån sidstledne riksdag af den 27
Sept. 1769 uti detta mål, som tilstyrker, det bör Schenninge
stads Borgerskap, som innehafva kronojord, få hugna sig af
enahanda förmon med andre räntegifvare af Allmogen, och
om dem uti tilgodoniutandet af ofvannämde resolution uppå
Allmogens allmänna besvär vid 1727 års riksdag något för
när skjer, de då äga frihet sådant å behörig ort at anmäla.
Detta betänkandet fants hos R. o. A. vara upläst och bifal¬
lit den 2 December 1769.
Härtil hörde Prästeståndets extractum protocolli af den 5
Jan. 1770 och således äfven sidstledne riksdag afgifvit, hvar¬
uti Prästeståndet til sine medstånd hemställer, om icke 20 §
af resolutionen på Allmogens besvär vid 1739 års riksdag och
2 § uti kongl, förordningen af den 8 Januarii 1748, der såväl
indelningzhafvandens som räntegifvarens skjälige rätt tyde-
ligen utstakas, må vid detta Cammar-, oeconomie- och com-
mercedeputationens betänkande behörigen blifva antagne.
R. o A. fant för godt at förblifva vid sitt den 2 December 1769
1769 til betänkandet gifne bijfall.
Loffman;; be- 7. Afhörde R. o. A. et af Lieutnanten Hector Johan Loffman
Ur sk U: sde- ingifvit memorial, innehållande besvär deröfver, at Urskill-
put. ningsdeputation afslagit hans ansökning om förnyad före¬
skrift ifrån Riksens Ständer at befordra honom och hans
medinterressenter på et kraftigare sätt til utbekommande af
en deras i Holland ägande anseenlige fordran, hvilken redan
af holländske regeringen skall vara godkjänd och faststäld,
sedan den föreskrift, de redan vid 1765 års riksdag af Rik¬
sens Ständer ärhållit, och Kongl. Maij :ts gifne flere nådige
befallningar til Kongl. Svenska Beskickningen i Holland här¬
om eij kunnadt förskaffa desse interessenter deras betalning.
Frih. Rehbinder förundrade sig, at Lieutnanten Loff-
mans nu upläste besvärsskrift; icke satte en lika rubrique
på denne sak, som den han satt uti sin til Urskillningsdepu-
tation ingifne ansökning. Der klagade han öfver kongl, svens¬
ke Extraordinaire Envojen i Holland Baron Creutz, at han ge¬
nom sitt gifte blifvit sakägare och en af dem, som borde be¬
tala den summa pengar, som Loffman och hans medinterres¬
senter hade at fordra, hvarföre bemelte Extraordinaire En-
Loffman.
263
vojé oaktadt Kongl. Maij :ts nådige befallning och flere af Hr
Grefven och Cantzliepresidenten afgångne iterata icke lagt
handen vid saken och befordrat desse penningars utbetalande.
Urskillningzdeputationen, som funnit, at Riksens Ständer
bevilljadt Loffman den begiärdte recommendation och at han
icke kunnadt klaga öfver hvarken at Hans Kongl. Maij :t eller
hos Cantzliecollegium någon värkställighet blifvit förnekad,
har icke ansedt denne Loffmans förnyade ansökning tilhöra
Riksens Ständer at uptaga; utan om Loffman hade något kla¬
gomål öfver svenske Ministren at anföra, borde det skje uti
Kongl. Cantzeliecollegio eller hos Kongl. Maij :t, hvarest ho¬
nom äfven så mycken hielp och befordran säkerligen lärer
vederfaras, som han någonsin hos Riksens Ständer kan är-
hålla.
Hr von Böhn [en], Garl Ludvig, ansåg det aldeles
emot Urskillningsdeputationens instruction, at Lieutnant
Loffman skulle få komma til Riksens Ständers plena, sedan
han uti Urskillningzdeputationen fädt uppå sin ansökning af-
slag.
Frih. Grönhagen, Carl(!) Wilhelm: Har Lieut¬
nant Loffman gifvit Envojen Baron Creutz någon beskyllning,
så kan bemelte Envojé aldra bäst få deröfver sig förklara och
äfven ärhålla reparation, ifall den är ogrundad, om saken
remitteras til Secrete Utskottet. Lieutnant Loffman begiärte
dessutom uti sitt nu upläste memorial eij mera än et iteratum
uppå hvad Riksens Ständer redan honom vid 1765 års riks¬
dag beviljadt; det voro strängt at nu förneka honom, derföre
påstod Frih. Grönhagen, at memorialet måtte antagas och til
Secrete Utskottet remitteras, hvarifrån han icke begofvo sig
utan votering.
Hr Wadenstierna, Carl, fant eij eller någon lag
hindra Riksens Ständer at uptaga och öfverlägga,1 företaga sig,
huruledes redan tagne beslut måtte til värkställighet beford¬
ras. Skuldfordran skall vara öfver 80 år gammal och en gans¬
ka betydelig summa. Han trodde väl icke, at det varit En-
vojéens skuld, det den så länge städt obetald; ty länge varade
processen uti Holland, innan fordran blef faststäld, sedan up-
* Orden uptaga och öfverlägga tillagda i marginalen av konceptproto¬
kollet.
264 1771, sept. 9.
Loffman.
kom tvifvelsmål hos hålländske regeringen, til hvem penning¬
ar ne skulle utbetalas, och Envojéen Baron Creutz har eij kun¬
nat påläggas den commission at dem emottaga utan at vara
legitimerad dertil. Emedlertid om saken remitteras til Secre-
te Utskottet, torde det vara möijligit at finna utvägar, huru
Loffman med dess interessenter måtte komma til deras betal¬
ning; genom en sådan remisse blifver ingen svensk medborga¬
re lidande men en ansenlig penningesumma kan komma at
dragas in uti landet.
Frih. Bunge, Suen, deremot anförde, at alt hvad Loff¬
man nu begiärdt, kunde af Kongl. Maij :t blifva satt uti värk-
ställighet utan at Riksens Ständer behöfde sig dermed befat¬
ta. Hvad annars Loffman vederfares, skulle af andre dragas
til praejudicat, och Riksens Ständer kanskje mer än för ofta
blifva besvärade med iterata.
Baron P e c h 1 i n förenade sig med Frih. Grönhagen och Hr
Wadenstierna. När et Ständers beslut eij kan befordras til
värkställighet, tillhörer det väl förnämligast Riksens Ständer
sielfve at säga, huru det skall blifva värkstält; mera begiä-
rer icke Lieutnant Loffman. Han klagar hvarken öfver
Kongl. Maij :ts Rådcammare eller Cantzeliecollegium; när alt,
hvad der blifvit tilgiordt och kunnat giöras, ingenting verkat,
så måste väl kraftigare steg tagas, och sådant tilhör Riksens
Ständer sielfve. Det angår utom dess svenske medborgares
rätt och det är Ständers förnämsta åliggande at densamma
befordra.
Hr Hasenkampff: Det låter väl oskyldigt at hielpa
en medbroder; men Lieutnant Loffmans ansökning innehål¬
ler värkeligen en tyst beskyllning emot Rådcammare och
Cantzeliecollegium at eij hafva exequerat Riksens Ständers
beslut med all vigeur, som vederbordt; äfven skall der vara
en ännu mera uppenbar beskyllning emot Envojéen Baron
Creutz, som åtföljer saken, om den remitteras. Huru kan han
äga tilfälle, som är utrikes stadd, at häröfver få sig förklara?
Huru kunna Ständer yttra sig, innan bemelte Envojé blifvit
hörd öfver det, som honom personellement rörer? At taga upp
en sådan sak som denne skulle gifva et skadeligt praejudi¬
cat. När Urskillningzdeputation förehaft och pröfvat saken
men funnit sig emot instructionen eij kunna densamma up-
Loffman.
265
taga, kan det väl vara i sin ordning, at R. o. A. utan afseende
på denne af Riksens Ständer sielfve faststälte instruction up-
tager saken och gifver lagen samt deputationen dementie? Hr
Hasenkamf fant för sin del rättvist at gilla Urskillningsdepu-
tations afslagsresolution.
Frih. von Essen, Friedr.: Redan i förre seculo blef
denne fordran yrkad och utredd af dåvarande Kongl. Svenske
Ministren i Holland Grefve Lilljeroth; den har sedermera of¬
ta blifvit krafd utan at någon betalning fölgt. Ständers och
Kongl. Maij :ts påminnelser hafva skjedt derom til sielfve hol¬
ländska regeringen utan effect; men en svensk man utan pen¬
ningar uträttar eij stort i det landet. 1765 tilstyrkte Riksens
Ständer ånyo Kongl. Maij :t at låta genom sin ministre yrka
på betalning; det är skjedt, Loffman ärkjänner det; men ing¬
enting är ännu vunnit. Han har ingen annan väg än at be-
giära som svensk man högsta maktens i Sverige kraftigaste
biträde at förhielpas til sin rätt. Kan eller bör thet vägras?
Urskillningsdeputation har fölgt sin instruction, då Loffmans
ansökning blef afslagen, det bör ingen neka; men monne de¬
putation i denne casu speciali eij varit öfver höfvan rigoureuse,
när medborgaren kan hielpas, utan at lagen eller någon
svensk man lider dervid? Är det då billigt at neka honom
hielpen? Om saken remitteras til Secrete Utskottet, så har
Mindre Secrete Deputationen tilfälle at directe corresponde-
ra med Ministren i Holland och giöra the anstalter, som kun¬
na gifva Ständers beslut sin tilbörliga drift. Ministren kan
påläggas at gifva berättelse, huru det förhåller sig dermed;
det säges, at han aldrig gifvit något directe svar uppå alla
de bref, som han härom fädt ifrån Cantzeliecollegium.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Det är ostridigt, at Ur¬
skillningsdeputation fölgt linealement sin instruction; men
när uti denna sak ingen svensk lider, utan det tvärtom angår
at skaffa svenske medborgare sine penningar, som genom en
medfödd handfasthet i den nation giäldenären eij vill släppa
ifrån sig, så kan man med fritt samvete uptaga saken, hvar¬
före ock Frih. Ridderstolpe tilstyrkte at remittera Lieutenant
Loffmans memorial til Secrete Utskottet.
Frih. Grönhagen påstår det eij vara emot Urskillningz-
deputations instruction at in pleno uptaga Loffmans ansök¬
266 1771, sept. 9.
Loffman.
ning; ty instruction medgifver, at man får hos plena besvä¬
ra sig öfver deputations resolutioner, och han påminte sig
ganska väl, at R. o. A. uti sidsta pleno afgiorde ett sådant be¬
svärsmål.
Frih. Rehbinder insisterade, at om handlingarne, som
til Urskillningzdeputation inkommit, hade blifvit läste, förmo¬
dade han, at ingen skulle säga, det deputation handterat saken
a la rigeur. Ministrebrefven, som i Secrete Utskottet upläsas
skola och bevittna, huru Loffman haft de största förmynda¬
re, som svensk man någonsin kan hoppas at få. Loffman sielf
tilstår, at Kongl. Maij :t giordt alt hvad möijligt, at Cantzlie-
praesidenten, ja, ända til Ministren giordt sitt. Hvad kunna
väl Ständer mera giöra härtill än befalla det, som ändå skjer?
Detta öppnar endast väg för ansökningar, som skola leda om¬
sider Riksens Ständer in uti at sielfve vilja befatta sig med
giöromål, som ämbetsmännen tilkommer.
Frih. Cederhielm, Josias: Loffman attaquerar uti
sin inlaga til Urskillningsdeputationen, som är trykt, Baron
Creutz, såsom den der hindrat honom; men uti sin här up-
lästa besvärsskrift klagar han öfver ingen utan begiär alle¬
nast iteratum. Frågan blifver, hvilketdera eller [om]1 begge
skola remitteras.
Hr Göös, Lorentz, ärkjände, at Urskillningsdeputation
fölgt sin instruction; men som det angingo at hielpa medbor¬
gare, voro han väl nögd, at saken remitteras. Loffman tyktes
väl klaga öfver något, som han förmenar vara åsidosatt; men
det hör eij hit at nu pröfva, utan får Secrete Utskottet derom
närmare taga connoissance och så gifva sitt yttrande.
Baron P e c h 1 i n ansåg, at Loffman hade haft rätt, då han
gådt med denne sak til Riksens Ständer, men deputation
orätt, som afslagit honom at få söka hielp på det enda ställe,
der han kunde få den. Kommer saken til Secrete Utskottet,
så får Envojéen Baron Creutz förklara sig. Har Loffman be¬
skylt honom orätt, kan han ock få reparation; men utan re¬
misse vinner aldrig Loffman värkställighet på sin af Riksens
Stänfder] ärhåldna recommendation.
Nu kan Envojéen anbefallas at emottaga penningarne och
• öfversända dem til Sverige at insättas för Slottscancellietz
1 Konceptprotokollet.
Loffman. Adelns besvär.
267
räkning, til dess den rätta creditorn legitimerar sig at få lyf¬
ta dem. Secrete Utskottet bör inhämta all underrättelse om
denne sak och sedan inkomma med berättelse och sitt ytt¬
rande derom til plena.
Hr Baron och Landtm, giorde nu proposition, om Loff-
mans memorial skulle til Secrete Utskottet remitteras, hvil¬
ken med Ja besvarades, och ehuru äfven någre Neij hördes,
så begofvo de herrar, som svarat Neij, efter någon ventila¬
tion sig ifrån votering, dock med thet förbehåll at detta eij
motte lända til prsejudicat.
8. Anmältes, emottogs och infördes en deputation från Bor¬
gareståndet, 12 personer.
Rådmannen och Riksdagzfullmäktigen för Stockholm Hr
Hochschildt anmälte:
1. At sedan de tre månader nu voro förledne, som Riks¬
dagsordningen utsätter til riksdagars hållande, så hade Bor¬
gareståndet funnit nödigt at hos Hans Maij :t i underdånig¬
het anmäla om riksdagens förlängande, såvida de fläste an¬
gelägne riksdagzärender ännu voro oafgiorde.
2. At Borgareståndet önskade, det Allmänna Besvärsdepu-
tation snart måtte blifva vald.
3. Recommenderade til afgiörande Borgareståndets extrac-
tum protocolli angående minskning i tullen på packmiölstun-
nor eller de så kallade spilträd.
Deputationen besvarades af Hr Baron och Landtm, med
löfte om at detta hos R. o. A. föredraga och afträdde, ledsa¬
gade efter vanligheten.
9. Företogs nu fortsättning af de besvärspuncter eller så
kallade postulater, som R. o. A:s til besvärens reglerande ut¬
sedde deputerade ifrån provincerne projecterat och fölgde i
ordningen
20 §, som angeck R. o. A:s ifrån Skaraborgs län underdåni¬
ge anhållan, at som en durchfart genom siöarne Vennern och
Vettern til Norrkiöping skal öpnas, så måtte nu den commu-
nication, som skall blifva genom åen Tidan och siöen Viken,
genast börjas och med styrka fortsättas.
Denne § antogs.
21 §. R. o. A:s underdånige anhållan at segelleden från Ös-
tersiön genom Motala ström enligit dess längst för detta for¬
Deputaition
från Bor¬
gareståndet.
R. o. A :s
postulater.
18—670435
268 1771, sept. 9.
Adelns besvär.
merade project måtte blifva fullbordad landsbygden til för¬
mon.
Denne § antogs likaledes.
22 §. Angående en ny landsvägs öppnande i Copio sochen
i Finland förbij Kallaväsisiön, hvarigenom öfverfarten öfver
berörde siö, som sommartiden är besvärlig, kan undvikas.
Frih. von Essen: Denne § synes vara nog enskilt, så at
R. o A. eij gerna kunde densamma uti sine allmänne postu¬
later antaga, at den derföre borde gå ut; men om det voro
at befordra et godt ändemål genom memorial saken väckas.
Hr Göös, Lorentz: Detta är i sig sielft ett oeconomi-
cum, som tilhörer landshöfdingeembetet i orten först at lägga
hand vid.
Frih. Reuterholm, Gustaf, antog äfven för bättre
at genom memorial väcka detta; kommo det som en besvärs-
punct ifrån R. o. A., torde de andre stånden taga sig någon
farhoga och eij så villigt gå in uti denne annars nyttige sak.
Hr T h a m deremot trodde det vara R. o. A. värdigt at i sine
postulater mera se på allmänt bästa än egen fördel, och sådan
voro denne §. Om den antages, så blifver densamma af All¬
männa Besvärsdeputation remitterad til Cammar- och oecono-
miedeputationen, då man uti begge deputationerne lätteligen
kan öfvertyga de andre ståndens ledamöter, at härmed syf¬
tas mera på samtelige inbyggares nytta i den landsorten än
uppå R. o A:s, af hvilke ganska få lära bo ther.
Uppå skjedd proposition antogs §.
23 §. Angående vattnhögden i Hielmaren, förordsakad af
slussvärket, som gior skada på kringliggande land, at derföre
vattnet aldrig måtte hållas högre än 6 fot öfver slagbalken
af öfverste slussen.
§ antogs.
24 §. At den väg, som Savolaxboarne begiärdt måtte rödjas
genom Idensalmie sockn i Finland och hvilken kommit at eij
vidröras i anseende dels til den större men oriktigt uträkna¬
de kostnaden som och tvänne städers tvist, til hvilkendera
samma väg skulle ledas, ofördröj eligen må iståndsättas til
Uleåborg.
Hr Göös, Lorentz: Denne tvist ligger ännu hos ko¬
nungen oafgiord och lära altså Riksens Ständer icke vilja
Adelns besvär.
269
sig dermed befatta.
Frih. Reuterholm, Gustaf, fant väl, at Kongl.
Maij :ts decision borde afbidas; men om § förändras endast
til en påminnelse at få slut, kunde den likväl antagas, annars
borde den gå ut.
Frih. Ce d e r h i e 1 m, Josias, föreslog at hielpa § der¬
med, at man togo bort i slutet det ordet Uleåborg, hvarigenom
altså undvikes at decidera något uti den emilian städerne va¬
rande tvist, hvart vägen skulle ledas.
Detta bifölls och § antogs.
25 §. Angående durchfarts öpnande genom Pejensesiön til
Lovisa.
Hr Göös, Lorentz: Härom är redan anfördt uti Lands-
höfdingens riksdagsrelation, så at detta den vägen ofelbart
kommer til Cammaroeconomiedeputationen, dit saken egente-
ligen hörer.
Frih. Reuterholm, Gustaf, förenade sig härmed och
at § altså måtte gå ut; derjemte påminte han, at §§ måtte
sammandragas korte. Skjälen kunde, der saken kommer i ven¬
tilation, vidare utföras.
Detta bijfölls och § gick ut.
26 § angående en kiöpings anläggande uti S:t Michels
sochn i Finland uplästes häruppå.
Frih. Reuterholm, Gustaf: Om belägenheten voro
fördelaktig och folkmängden tillåto det, voro han eij emot en
kiöpings anläggande; men dervid giorde han det uttryckeliga
förbehåll, at denne kiöping icke måtte få sådane privilegier,
som en stor del af de nuvarande små städer äga, hvarigenom
de blifvit lika som små herrar hvar innom sin district, som
trycka landets invånare. Han kunde eij dölja den osmak, som
hos honom upväktes, då han hörde talas om flere bränvins-
fläckars anläggande, ty han viste, at uti eij få små städer
endast krögerie och landtbruk idkades. De blifva landet mera
til tunga än gagn och blifva endast rötkojor, åt hvilke man
skall bygga kyrka och rådstufvu genom collecter.
§ antogs altså efter giord proposition, dock med det för¬
behåll at inge exclusive privilegier måtte desse kiöpingar med¬
delas.
27 § uplästes häruppå, som innehölt angelägenheten der-
270 1771, sept. 9.
Adelns besvär.
af, at Strömsdahls bruk i Kuopis sochn, hvarifrån inbyggarne i
Savolax och Kymenegårds län kunna få sitt jern, måtte up-
rättas utur sitt iråkade ödesmål, få visse frihetsår samt ef¬
tergift af sin genom ödesmålet iråkade kronoballance.
Hr Nordencreutz, Friedr. J acob: Uti det, som an¬
går finske hushållningen, har jag redan sidstledne riksdag in-
gifvit et memorial och detsamma ånyo något omständeligare
utarbetat, som innehåller åtskilligt tjenande til dess uphiel-
pande; om detta memorial nu först blifver upläst, så torde
R. o. A. deraf få anledningar nyttige at kjänna, innan något
beslut tages öfver förevarande §.
Som härtil samtycktes, så blef detta memorial nu upläst.
Hr Nordencreutz hade deruti indelt och afhandlat sitt äm¬
ne uti 19 särskildte §§.
1 §. Angående en landtmäteriecommission til mätningar
och accurate chartor öfver hela landet.
2 §. Refning och stor skiftsdelning at befordra folkmäng¬
dens förökelse.
3 §. Om nya upodlingar, i synnerhet uti Caj ana låhn.
4 §. At genom utflyttningar utur de gamle byarne mera
jordbruket kunde idkas och större nytta dragas af betesmar¬
ker, frostnästen förstöras, odiur utödas och troupper canto-
nera.
5 §. Brädsågning upmuntras, efter de fläste masteskogar
genom skogseldar, upkomne af svedjande, äro förstörde.
6 §. At småningom och efter hand svedjandet minskas.
7 §. At befordra afsättning för landtmannens säd och öf¬
rige producter.
8 §. Til hvilken ända tjenlige kiöpingar inrättas, hvarest
handtvärkare med flere handaslögders idkare skola förmås
at sig nedsättja.
9 §. At städer äfven anläggas, som befordra rörelsen in
uti landet.
10 §. At de, som i sådane upstäder sig nedsätta, måge niu-
ta upmuntran bättre än de tvänne kiöpmän, som började en
handel uti S:t Michels by, hvilken sedan afstannade utan and¬
re skjäl derföre, at orten eij var dertil beqvämlig.
11 § omrörer en af Hr Nordencreutz vid 1756 års riksdag
ingifven och til Kongl. Maij :t jemte Landtmäteriedirecteuren
Adelns besvär.
271
Runnebergs riksdagzrelation i underdånighet öfverlemnad be¬
rättelse om kiöpingars inrättande i Finland.
12 §. Om nödvändigheten af vattuledningars öpnande och
upränsande til at befordra transport och communicationer.
13 §. At kiöping i Tawastland och Lactis by genom Våg-
siö strömmens uparbetande til navigable fördelaktigt kan an¬
läggas.
14 §. At om flere kiöpingars fördelaktigaste anläggande
vid sjöarne Sainen [o: Saimen] och Pejenan vederbörlige un¬
dersökningar af landshöfdingarne måge anställas.
15 §. At strömränsningarne och landets mätning måtte på¬
skyndas.
16 §. Angående länens naturligare fördelning i Finland.
17 §. At landshöfdingeresidencen måtte anläggas vigare för
inbyggarne at kunna tilkomma.
18 §. At Finlands vidsträkthet fordrade dess fördelning i
flere läner. Altså föreslår, at norre delen af Caj ana må ut-
giöra et särskildt län, norre delen af Savolax och Carelen ett
samt norre delen af Tawastehus ett.
19 §. At kronomagaziner måtte inrättas i Finland.
Med detta memorial utbad sig Hr Nordencreutz at få gå til
de andre stånden.
Hr Tandefeldt, Johan, upläste äfvenledes et af ho¬
nom i detta ämne författadt memorial, som i synnerhet yr¬
kar strömränsningen i Finland och at Secrete Utskottet må
vid handen gifva, huru långt dermed är avancerat. Begiäran-
des sluteligen at med detsamma få gå til de andre respective
stånden.
Sedan desse begge memorialer voro upläste, begiärtes såväl
desamme som den upläste 27 § af projectet til R. o. A:s pos¬
tulater af flere herrar på bordet.
28 § af desse projecterade postulater företogs härpå, inne¬
hållande R. o. A:s ifrån Jönkiöpings, Cronobergs och Calmare
lähner ansökning at i anseende til de flere olägenheter, den
dyrhet på stadsmanna- men deremot vanpris på landtmanna-
varor, som derigenom förordsakas, at städerne Calmar och
Vestervik, de enda städer, hvarest handel kan drifvas desse
landskapers invånare emilian, äro så långt ifrån hvarandre
belägne, samt at de inrättade kiöpingar på intet sätt upfylla
272 1771, sept. 9.
Adelns besvär.
Deputation
från Bonde¬
ståndet.
det med dem påsyftade ändamålet utan fast mera länder invå-
narne i landet til förlust; det måtte altså tillåtas at vid Döder¬
hultsvik, som ligger mitt emilian Calmar och Vestervik, en
lciöping inrättas, der begge desse städers Borgerskap fingo
med landtmannen idka handel med den rättighet för dem at
från samma kiöping under behörig tullbevakning til och ifrån
utrikes orter directe utskieppa och åter inhämta varor.
Vid denne § påminte Frih. Reuterholm, Gustaf, än¬
nu en gång hvad han redan yrkat, nemligen at kiöpingen väl
kunde anläggas men på intet sätt under sådane exclusive pri¬
vilegier, som flere städers kiöpingar äga och derigenom för-
ordsaka landet mera last och tunga än nytta. Äfvenledes öns¬
kade han, at §§ uti postulaterne, i synnerhet denne §, måtte
i det närmaste giöras korte. Skjälen trodde han med bättre
verkan kunna andragas på det stället, der saken kommer at
skj är skodas och beredas.
Uppå skj edd proposition antogs denne §.
11. Anmältes, emottogs och infördes en deputation ifrån
Bondeståndet, 12 personer.
Gabriel Andersson från Åbo län, som förde ordet,
gaf jemte ståndets ödmiuke och venlige hälsning tilkjänna:
1. At ståndet fogat sig til Prästeståndets resolution uppå
det ifrån Borgareståndet inkomne extractum protocolli angå¬
ende de ämbetsmän, som blandat sig uti städernes riksdagz-
mansval.
2. Öfverlämnade Bondeståndets extract. protocolli angående
dem, som blandat sig uti Allmogens riksdagzmansval.
3. Berättade, at ståndet lika med Prästeståndet funnit ange¬
lägenheten af at företaga angående det viktiga justitisecantz-
lersämbetet, hvilket enligit förordningen om lagarnes värk-
ställighet tilhör Riksens Ständer at besättja.
4. Anholt, at R. o. A. ville sig til afgiörande företaga angå¬
ende Expeditionsdeputations instruction.
Deputation afträdde ledsagat på vanligit sätt.
Frih. Horn, Friedr.: Af hvad denne deputationen nu
anmälte om Bondeståndets ändrade beslut uti saken angåen¬
de ämbetsmännen, som genom Borgareståndets extractum
protocolli blifvit anmälte at hafva blandat sig uti städernes
riksdagzmansval, kan fölgden blifva, at R. o. A:s beslut för-
Riksdagsmannaval.
273
svinner och saken expedieras, utan at R. o. A. får giöra sine
påminnelser vid det, som ännu kunde i detta ärende förtjena
R. o. A:s upmärksamhet; medborgare blifva dömde utan at
få förklara sig förut. Mine gunstige Herrar, om så är, som mig
blifvit berättadt, så upmuntrar jag enhvar at vij förena oss
och med den kraft, lagen oss gifver, skydda svenske män vid
deras medfödde frihet at ohörde icke blifva dömde.
Frih. Rehbinder förbehölt sig, at det icke måtte blifva
expedierat i anseende til denne ändring, förrän R. o. A. fädt
se påskrifterne at sluteligen jämka sitt yttrande.
Flere af herrarne förklarade sig äfven vilja taga närmare
kundskap om saken, innan den blifver expedierad.
Frih. von Essen fant billigt, at R. o. A. får den begiärte
betänketid; trodde likväl, at det icke skulle länge uppehålla
R. o. A., efter föga olikhet lärer vara emilian Bondeståndets
förre utlåtande och Prästeståndets tilläggning, som Bonde¬
ståndet sedan antagit.
Hr Baron och Landtm, slöt: Det torde altså blifva nö¬
digt, at saken icke expedieras, innan R. o. A. stadgat sitt be¬
slut.
12. Hr Baron och Landtm, anmälte: R. o. A:s tilstånd be- Concerter.
giärs til tvänne concerter på Riddarhuset tvänne söndagar
efter aftonsången, af hvilke den ene af cavallierer och mu-
siqueälskare skulle blifva upförd. R. o. A. lemnade härtil sitt
samtycke.
13. Frih. Horn, Friedr., gaf tilkjenna, at han uti denA°§-embets-
af honom väkte fråga angående expedition uppå Borgarestån-™aga^g uj;
dets extractum protocolli om ämbetsmännernas deltagande uti riksdags-
städernes riksdagzmansval nu ärhållit närmare uplysning ochmansva cn'
blifvit tranquilliserad, så at han för sin del gerna ville sam¬
tycka, at den måtte blifva expedierad.
Flere af R. o. A:s ledamöter giorde likväl den anmärkning,
at dem förekommit, då Bondeståndets deputation anmälte
ståndets ändring, som skulle Bondeståndet hafva accederat til
Borgareståndets yttrande; i hvilken händelse det voro R. o. A.
angelägit at få ytterligare saken til öfverläggning här, såvi¬
da R. o. A:s mening aldrig kunde vara, at högsta makten skul¬
le afgiöra, det någon medborgare voro skyldig til et brott,
innan han förut blifvit hörd och fädt sig förklara.
274 1771, sept. 9—14. Riksdagsmannaval. Frölich.
Under ventilation härom lät R. o. A. sig föreläsas Bonde¬
ståndets och Prästeståndets utlåtande uti saken, sådane som
de finnas införde, då desse respective stånd dem genom de-
putationer hos R. o. A. d. 17 Aug. och 4 September annonce-
rade.
Frih. von Essen: R. o. A. kan nu lätteligen komma
ifrån detta sålunda, at om Bondeståndet accederat til Präste¬
ståndet, så må saken expedieras; men skulle Bondeståndet
hafva förenat sig med Borgareståndet, då förbehålles R. o. A.
rätt at ånyo företaga saken.
Häruppå begiärtes proposition, hvilken Hr Baron och
Landtm, giorde, sorn följer:
Bijfaller R. o. A., at ifall det Hedervärda Bondeståndet in¬
stämt med det Högvördige Prästeståndet så, at clausuln kom¬
mer til, at de flere, som befinnas hafva blandat sig i riks-
dagzmansvalen, blifva äfven tiltalte och at de ämbetsmän, som
lägga hinder i vägen för sakens afdömande, skola förlora si¬
ne ämbeten, så vill R. o. A. eij lägga hinder i vägen för expe¬
ditionen; men om Bondeståndet accederat til det Välloflige
Borgareståndets beslut, så förbehålla sig R. o. A. at ånyo före¬
taga saken, innan den expedieras?
Hvilken proposition med Ja besvarades.
Collect för 14. Föredrogs Borgareståndets extractum protocolli af den
HkIyrka.dS Sept.] angående collect til Halmstad kyrkas upbyggande.
Detta begiärtes af flere på bordet.
Gref Frölich 15. Grefve Frölich afsade sig at vara ledamot uti Com-
vara ledamotmercedeputationen. Flere af R. o. A. sökte väl at förmå be-
uti Kammar-melte Grefve at dervid qvarblifva och förmente
deputation Frih. Grönhagen, det Grefve Frölich såsom äldre grefve
hade bordt blifva ledamot och ordförande uti Cammardepu-
tationen, som altid tilförene äldste grefven, då Cammar-, oe-
conomie- och commercedeputationen var fördelt i fyra ut¬
skott, fördt ordet i Cammarutskottet.
Hvaremot af andre med exempel vistes, at en sådan ordning
icke varit föreskrifven eller i agt tagen.
Grefve Frölich förklarade ock, at alle Ständers deputa-
tioner voro hos honom i lika värde och at han icke i något
afseende på sådant utan för egne angelägenheter, som torde
nödga honom at på en tid resa ifrån Stockholm, begiärdte at
Nordencrantz.
275
blifva ändtledigad.
Skulle altså detta hrr electorerne tilkiännagifvas at välja
til Commercedeputationen i Grefve Frölichs ställe.
R. o. A. åtskilgdes häruppå kl. 1/4 efter ett.
År 1771 den 14 September1
Lördagsplenum klåckan 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Baron och Landtm. Axel Gabriel Lejonhuf¬
vud.
Protocollet för den 17 Augusti sidstledne justerades til slut.
Detta protocoll innehölt ibland annat, hvad som hos R. o. A.Hr Tollstorps
memorial axi™
förelupit, då beslut blef tagit angående Riksdagzfullmäktigengående Com-
för Rörås Hr Tollstorps memorial, hvaruti han tilstyrker, at mercierådet
„ . Nordencrant-
Commerceradet och Riddaren Nordencrantz matte af Riksens ses skrifter.
Ständer anmodas om utgifvande på trycket af de återståen¬
de delar af hans arbeten Bekymmerlöst! stunder etc. etc. och
Tankar om hemligheter m. m.
Och som Hr Commercerådet uti et den 22 sidstledne Augus¬
ti ingifvit samt den 31 i samma månad hos R. o. A. upläst me¬
morial begiärdt at til tryckning få ut handlingar samt pro-
tocoller i denne sak, så företog sig R. o. A. nu denne ansök¬
ning til afgiörande.
Grefve Creutz, Lorentz Willh., åberopade sig 22
§ uti 1723 års Riksdagsordning, at ingen ledamot borde stäl¬
las til ansvar för det han talat eller uti sitt stånd sig ytt-
radt; och med annat än förbehåll, at enhvar måtte til godo
niuta denne §:ns innehåll, kunde han icke samtycka til nå¬
gon extradition af desse protocoller och handlingar.
Hr v o n P o s t, F r i e d r., conformerade sig härmed. Ehuru
mycket förtroende han ägde för protocollisten, voro det dock
eij altid möjeligit at ord ifrån ord, mening ifrån mening in¬
föra hvad som talades; derföre borde aldrig något protocoll
få utgifvas, innan det blifvit först justerat; men det voro svå¬
rast at få alla protocollen justerade innan riksdagens slut.
Grefve Creutz, Lorentz Willh., tilstyrkte remiss til
Riddarhusdeputation at med förslag inkomma, huru protocol-
1 Anteckning i marginalen: Justerat d. 30 October och G Nov:br 1771.
276 1771, sept. 14. Nordencrantz.
len måtte så inrättas, at de til riksdagens slut kunna blifva
färdige och justerade.
Hr Carplan, Carl Ephraim: Då Secreteraren troget
antecknar uti protocollet hvad som blifver talat, och utom den
justeringen, som in pleno skjer, derjemte enhvar har tilfälle
at hos honom få läsa, huru hans mening blifvit införd, så kan
man med all trygghet tillåta, at et justerat protocoll må til
tryckning extraderas.
Hr de Frietskij: Efter den esprit Tryckfrihetsförord¬
ningen såsom en grundlag är antagen och då ingen kan eller
bör utom R. o. A:s samtycke på annat ställe än inför R. o. A.
tiltalas för hvad han såsom riksdagzman på detta ställe ytt-
radt; det eij eller kan supponeras annat, än at enhvar rede-
liga men derjemte beskjedeligen förer sina ord, så skadar det
ingen, at R. o. A:s protocoller til tryckning aflemnas.
Hr vonNackreij kunde eij annat än härmed instämma.
Han påminte sig nogsamt, at då vid 1765 års riksdag Tryck¬
frihetsförordningen hos R. o. A. var under öfverläggning, hade
han hemstält, at ingens tal eller yttrande skulle utan hans
egit samtycke få utur protocollet extraderas; men det befants
då för godt at icke giöra detta förbehåll. Sedan nu lagen
är antagen och faststäld, går det icke an at neka extradition,
då den begiäres.
Tryckfrihetsförordningen är en grundlag, sednare giord än
Riksdagsordningen; den sidste lagen bör man efterlefva; det
går icke an at remittera en fråga til någon deputation, uppå
hvilken man redan äger så tydelig lag.
Frih. Reuterholm, Gustaf, yttrade sig äfven: Tryck¬
frihetsförordningen är en grundlag. Då den förehades vid 1765
års riksdag, hade väl Frih. Reuterholm varit af den tankan,
at i anseende til R. o. A:s protocoller 22 § i Riksdagzordning-
en borde blifva orubbad; men sedan numera grundlagen är
antagen, trodde han sig icke vara tillåtit at vidare gå in uti nå¬
gon ventilation om extradition af de begiärte protocoller och
handlingar.
Hr Tham: Voro frågan eij formerad generelle, så skulle
han icke hafva yttradt sig denne gången, då en hans så nära
anförvants begiäran om extradition af handlingar och proto¬
coller uti en sak skulle afgiöras; men då den är såsom ledan¬
Nordencrantz.
277
de til et allmänt beslut, huru förhållas skall, när R. o. A:s pro-
tocoll begiäres til tryckning, så trodde han sig vara tillåtit
at säga sin tanka, och förklarade han sig icke finna någon
olägenhet vid at utlemna dem til tryckning. Riksdagsordning¬
en skyddar hvar riksdagzman. Et sådant beskydd ansåg han
icke vara genom Tryckfrihetsförordningen uphäfvit, och då
han i öfrigit voro öfvertygad, at ingen talade på detta ställe
utan betänkande, så såge han ingen fara vid at utlemna pro-
tocollen til tryckning, enär de begiärtes.
Frih. Cederhielm, Josias: Som han icke kunde und¬
gå at vid flere tilfällen yttra sin tanka inför R. o. A., så voro
det förlåteligit, at han hade en öm kjäntsla, när frågan är om
protocollernes extradition til tryckning. Han hade deremot
ingenting at påminna men giorde endast dervid det uttrycke-
liga förbehåll, at 22 § i Riksdagsordningen förvaras uti sin
fulla kraft, så at ingen för sine ord må ställas til ansvar.
Hr Uggla, Leonhard Magnus, giorde den reserva¬
tion, at enhvar, som talat i en sak, måtte få sielf justera sin
i protocollet införde tanka, innan den til trycket utgifves.
Hr von Post, Friedr., ville förklara sin mening, at han
icke begiärte lägga något hinder i vägen för Tryckfrihetsför¬
ordningens värkställighet; men som han ägde den öfverty¬
gelse, at 22 § i Riksdagsordningen icke är uphäfven, så kun¬
de han föreställa sig, at flere gåfvos med honom, som ofta
eij ville se tryckt, hvad de uti välmening på detta stället kun¬
na hafva sagt, icke för det at derunder skulle ligga något far¬
ligt utan derföre, at utom mitt stånd, inför hvilket jag bör
för mine ord vara ansvarig, ingen menniskja är berättigad til
at få dem utom mitt egit samtycke.
De ifrågavarande protocoller rörande Hr Rorgmästaren
Tollstorps memorial böra altså hos Secreteraren ligga i åtta
dagar, innan de extraderas, på det enhvar, som deruti är in¬
förd såsom talande, måtte hafva tilfälle at justera sin mening.
Frih. Grönhagen, Claes Willh.: Det voro honom
kjärt at finna hos samtelige R. o. A:s ledamöter den esprit at
bibehålla Tryckfrihetsförordningen uti sin hälgd; han för sin
del voro altid nögd, at hvad han til R. o. A:s protocoll talat,
måtte blifva extraderat til tryckning. Äfvenväl fant han billigt,
at de utbegärte protocoller angående Hr Borgmästaren Tolls-
278 1771, sept. 14. Nordencrantz.
torps memorial måtte ligga åtta dagar, förrän de utgifvas, på
det enhvar måtte hafva tilfälle at justera sine ord.
Frih. Reuterholm, Gustaf: Om protocoller skola til
tryckning få extraderas, blifver det visserligen angelägit, at de
förut justeras. Det1 voro eij utan at den justering, som skjer
inför R. o. A:s plenum om mårnarne, ofta icke afhöres med
den noghet, som ärfordras. Denne gången kan det låta sig
giöra, at protocollet uppehälles 8 dagar, innan det utlemnas,
på det enhvar måtte hafva tilfälle at sielf justera sin inför¬
da mening; men sådant tilfälle gifves eij al tid, då protocol-
len skola extraderas, aldraminst emilian riksdagarne. Det tor¬
de altså blifva angelägit at updraga Riddarehusdeputationen
inkomma med något project, huru protocollsjusteringen måt¬
te blifva både lättare [och] säkrare för enhvar, som uti pro-
tocollen vill hafva sin mening införd.
Frih. von Essen: Tryckfrihetsförordningen innehåller
tydeligen, at protocoller, som utbegiäras til tryckning, få icke
vägras. At vilja giöra något undantag för en så älskad lag,
ansåg Frih. von Essen betänkeligit; men som under ventila¬
tioner ofta en mindre tystnad kan förordsaka, at åtskilligt
af det, som blifver talat, icke höres til protocollet, sådant äf¬
ven vid justering ofta kan hindra en at höra, huruvida me¬
ningen och orden, som han avancerat, rätteligen, och såsom
han sielf dermed är nögd, kommit til protocollet, så kunde,
när någre protocoller utbegiäras til tryckning, genom anslag
på väggen uti Riddarehussalen annonceras, at de herrar, som
talat uti saken, kunna 8 dagar, innan protocollen utgifvas,
hafva tilfälle at genomse och justera sine meningar.
Hr de Frietzkij: Den ordningen är ganska god under
påstående riksdag; men om efter slutad riksdag protocoller til
tryckning utbegiäras, så kunna ledamöter, som eij mer äro
närvarande här i Stockholm, svårligen komma til at genom¬
läsa protocollen och sine der införde meningar genomse. Huru
dermed skall förhållas och huru medel måtte utfinnas at få
alla protocollen, innan riksdagen slutas, justerade, deröfver
trodde Hr de Frietzkij, at Riddrehusdeputationen med sitt
betänkande kunde inkomma och derföre den frågan dit re-
1 Efter konceptprotokollet rättat från förlagans: Den.
Nordencrantz.
279
mitteras. Hr de Frietzkij påminte sig vid detta tilfället, at et
memorial voro inkommit af Hr Burenschiöld, som föreslog
visse dagar til protocollsjustering, hvartil eftermiddagar i syn¬
nerhet kunde utses, och hemstälte, om icke detta äfven borde
til Riddarhusdeputation remitteras.
Hr Linderstedt, Eric, hade vid det, som blifvit pro-
jecterat angående at hvar ledamot skulle få jämka sin me¬
ning, innan protocollet til tryckning utlemnas, den betänke-
lighet, at sådant borde skje, innan protocollet hos R. o. A. blif¬
vit justerat men icke efteråt; och hvad angingo at justera
protocoller uti eftermiddagzplena, som dertil anslås, då der¬
jemte bör utsättas, hvilka dagars protocoller då kunna blifva
justerade, at sådant kunde lemnäs Riddarhusdeputationen at
deröfver säga sin tanka utan at föreskrifva deputationen, på
hvad tid sådant om dagen kunde skje; ty eftermiddagsplena
voro icke altid de minst orolige.
Hr Baron och Landtm: R. o. A:s öfverläggning har delat
sig uti tvänne frågor. Den första angår den begiärte extradi-
tion af R. o. A:s protocoller, som angå Borgmästaren Tolls¬
torps memorial; den andre hvad författning som kan tagas
med R. o. A:s protocoller, så at de emilian riksdagarne, ifall
någon det begiär, måtte kunna til tryckning utlemnas. Såle¬
des lärer öfver denne ventilation tvänne särskildte proposi¬
tioner böra giöras.
Den förste blifver altså: Bijfaller R. o. A. Hr Commercerå-
det Nordencrantz ansökning at til tryckning utbekomma
R. o. A:s handlingar och protocoller, som angå Borgmästaren
Tollstorps memorial, sedan de förut hos Riddarhussecretera-
ren legat i 8 dagar til hands för enhvar, som vill deruti när¬
mare genomse, hvad han sig yttradt?
Denne proposition besvarades med Ja.
Vidare giorde Hr Baron och Landtm, den andre propo¬
sition.
Bifaller R. o. A. at til Riddarhusdeputationen updrages at
inkomma med project, huru R. o. A:s protocoller aldra lättast
måge kunna så inrättas och justeras, at de sedermera, vare
sig under eller efter riksdagen, måge kunna til tryckning var¬
da utlemnade, om någon sådant skulle begiära, och at i sådant
afseende Hr Burenschiölds memorial om protocollsjustering-
280 1771, sept. 14. Protokolls justering.
en äfven Riddarhusdeputationen öfverlemnas?
Detta besvarades likaledes med Ja.
R. o. A:s beslut öfver denne sednare proposition samman¬
fattades uti följande extractum protocolli, som til Riddarhus¬
deputationen öfverlemnades tillika med Hr Burenschiölds me¬
morial (Bil. 5).
Utdrag af protocollet, hållit hos
R. o. A. den 14 September 1771.
S. d. Sedan Kongl. Tryckfrihetsförordningen tillåter enhvar
at få til tryckning utbegiära R. o. A:s protocoller såväl un¬
der som emilian riksdagarne, så ehuru efter Riksdagsord¬
ningen ingen ledamot af R. o. A. utom sitt stånds samtycke
kan ställas til ansvar för hvad han in pleno talat eller skrif-
vit, det likväl blifver nödvändigt, at enhvar, lika som han
äger rättighet, äfven må få tilfälle at sielf uti protocollet
jämka och städa sin der införde mening, hvilket vid de van¬
lige protocollsjusteringar in plenis svårligen låter sig giöra
och aldraminst blifver möjeligit, när emot riksdagars slut tä¬
tare plena hållas, så at protocollen hvarken hinna at blifva
munderade eller justerade; ty fant R. o. A. för godt til Riddar¬
husdeputationen updraga at inkomma med project til utvä¬
gar, huru de i R. o. A:s pleno håldne protocoller aldralättast
måge kunna blifva så inrättade och justerade, at de sedan,
vare sig under eller efter riksdagen, måge kunna til tryck¬
ning varda utlemnade, om någon sådant skulle begiära. Och
skulle derjemte et af Hr Burenschiöld ingifvit memorial i det¬
ta ämne Riddarhusdeputationen öfverlämnäs. Ut supra.
Ex protocollo.
Jägerschölds 2. Uplästes et af Hr Jäger schiöld ingifvit memorial rörande
hu^ållning-k^håldningens uphielpande i Finland och hvaruti han .före-
en i Finland, slår, at detta ämnet såsom af mycken angelägenhet för riket
måtte uti en särskildt dertil förordnad deputation företagas
af sådane ledamöter, som kjänna landets beskaffenhet och
hvad til dess cultiverande betarfvas.
Frih. von Essen ansåg detta ganska tienligit, då derjem¬
te Hr Nordencreutz i sidsta pleno upläste memorial i samma
ämne samt Hr Tandefelts jemte flere memorialer kunde var-
Hushållningen i Finland.
281
da dit remitterade för at vinna tiden. Det vore icke ovanli-
git, utan hade vid förre riksdagar äfvenledes en sådan bered¬
ning blifvit satt öfver alla de ärender, som angingo Finlands
uphielpande til sin hushållning och hvilket fordrat et sär¬
skilt arbete uti en oafbruten ordning, som svårligen uti Cam-
maroeconomiedeputationen, som nu består af fyra afdelning-
ar, kan hinna utarbeta, då mångfaldige andre ärender äfven
der förefalla.
Hr Tham: En ny deputation fordrar ny kostnad af hus¬
rum, betiäning, ved, lius med mera; men det kunde undvi¬
kas, om af alla fyra deputationerne, som förr formerat Cam-
mar-, oeconomie- och commercedeputationen, kunde utses le¬
damöter och betjäning til denne deputationen.
Frih. Grönhagen, Clas Willhelm, tilstyrkte at för¬
blifva vid det, som Frih. von Essen föreslagit.
Hr Baron och Landtm, frågade, om icke meningen i hän¬
delse af bifall voro, at electorerne skulle välja ledamöterne
til denne deputationen?
Frih. Cederhielm, Josias, berättade, at då denne de¬
putation under namn af Finska Beredningen förr blifvit satt,
hade ledamöterne dertil varit utsedde ifrån Cammaroecono-
miedeputation och Secrete Utskottet. Den olägenhet voro
ock, at ifall dputationen nu af nye ledamöter skulle forme¬
ras, så fruktade han, at Prästeståndet, som eij voro så tal¬
rikt, ägde någre ledamöter at dertil aflemna.
Frih. von Essen: Om denne projecterade beredningen
skulle formeras af alla 4 Gammar-, oeconomie- och commer-
cedeputationerne, så medförde det den svårigheten, at hvarje
gång, den voro tilsammans, skulle 4 deputationer uppehållas
i deras arbeten. Fördelas åter ärenderne emilian desse depu¬
tationer, så kan projectet til hushåldningens uphielpande i
Finland aldrig blifva annat än styckat och efter olike prin¬
ciper inrättadt, altså ofulkomligt. Derföre voro bäst at föl¬
ja den simplaste vägen at sätta en särskilt deputation, som
skiöter detta ärende med fult sammanhang.
Hr Baron och Landtm giorde proposition: Bifaller
R. o. A., at genom electorerne af hvarje stånd måge utnämnas
et vanligit antal ledamöter, 12 af R. o. A. och sex af hvarde¬
ra de öfrige stånden, til en deputation, som under namn af
282 1771, sept. 14. Hushållningen i Finland.
Finske Beredningzdeputationen företager sig alle til hushåld-
ningens uphielpande i Finland hörande ämnen och med be-
tänkanden deröfver til Riksens Ständer inkomma?
Detta besvarades med Ja,
och blef häröfver extractum protocolli utfärdat til de andre
respective stånden i följande form.
Utdrag af protocollet, hållit hos
R. o. A. den 14 September 1771.
S. d. Af tvänne til R. o. A. ingifne och härjemte bijfogade
memorialer rörande allmänna hushåldningen i Finland och
hvad til dess förbättring skulle i flere delar kunna bij draga
har R. o. A. fädt anledning at så mycket mera fästa sin up-
märksamhet uppå detta ämne, som Finland så i anseende til
vidd och storlek som fruksamhet och fördelaktige belägen¬
het utgiör en så betydelig del af riket; men ehuru altid med
Sverige införlifvat likväl aldrig kunnat komma til den up-
odling eller at gifva den nytta af sine naturlige förmoner,
som åtskillige de öfrige rikets provincer, oaktad deras kanskje
mindre af naturen ärhåldne rikedommar, redan hunnit til.
Så möjeligit likväl det är, at Finland genom kundskap och
arbete kan uphielpas och således riket vinna en ansenlig för¬
kofran, så angelägit blifver det ock, at til någre uti allmänne
och den enskilte hushåldningen förfarne samt om Finlands be¬
skaffenhet och landets samt invånarnes lynne kunnige män
detta öfverlemnas til utarbetande. R. o. A. har altså beslutit,
at genom electorerne af hvarje stånd må utväljas et vanligit
antal ledamöter, nemligen tolf af R. o. A. och sex af hvarthe-
ra de öfrige respective stånden, til en deputation, hvilken un¬
der namn af Finska Beredningzdeputationen företager sig al¬
le de ämnen, som kunna angå hushåldningens uphielpande i
Finland samt alt hvad dertil hörer, och med sine betänkande
deröfver til Riksens Ständers plena inkommer. Och som R. o.
A. gior sig försäkrad om sine respective medstånds bij träde
härutinnan; ty skulle detta genom utdrag af protocollet dem
hörsamt, tjenst- och vänligen til bifall communiceras. Ut sup¬
ra.
Ex protocollo.
Elektorsval. Allmänna besvärsdeputationen. 283
3. Hrr electorernes val til ledamöter uti Allmänna Besvärs- Electorsval.
deputationen upbröts och nplästes och voro följande herrar
af R. o. A. dertil utnämde, s> >m finnas ibland bilagerne til det¬
ta protocoll (Bil. 23).
Frih. Grönhagen, Claes Willh., anmälte, at han af
R. o. A. ifrån Elfsborgs län blifvit vald til deputerad uti All¬
männa Besvärdsdeputationen och altså icke kunde emottaga
at derjemte uti samma deputation såsom af electorerne vald
ledamot vara tilstädes.
Frih. Reuterholm, Gustaf, fant, at detta icke borde
hindra Frih. Grönhagen, ty provincernes deputerade bevista
väl öfverläggningen uti deputationen, men efter vanlig praxis
äga inge andre än de af electorerne valde ledamöter at del¬
taga uti deputationens beslut.
Frih. Grönhagen häremot förmente, at de ifrån pro-
vincerne deputerade ledamöter ägde lika rätt at deltaga uti
besluten som de valde ledamöterne.
Hr Carplan, Carl Ephraim, bestyrkte detta och at
då han såsom deputerad ifrån en province sidstledne riks¬
dag varit uti Allmänna Besvärsdeputation, hade han deltagit
uti beslut och voteringarne lika med de öfrige R. o. A:s leda¬
möter uti deputationen.
Hr Fittinghoff intygade detsamma och påstod, at den¬
ne rättighet så mycket mindre borde deputerade betagas, som
det ofta händer, at ingen af de ledamöter, som hrr electorerne
valdt, äro tilstädes, hvarigenom då deputationen skulle blifva
inactive.
Hr Linderstedt, Eric: De af electorerne valde leda¬
möter utgiöra efter Riksdagsordningen ostridigt sielfve depu¬
tationen, och ingen annan än deputation kan äga rättighet
at taga något beslut. De deputerade, som för provincerne ut¬
nämnas, äro i deputationen närvarande endast för at biträda
med nödige uplysningar och at bevaka, hvad som kan til ge¬
mensam nytta för then provincen lända. Om de valde leda¬
möter eij äro tilstädes uti deputationen, kan sådant lätt hiel-
pas. Den ordförande behof ver endast anmäla det, så välja hrr
electorerne andre ledamöter, som äro flitigare.
Dessutom skulle 48 deputerade ifrån provincerne votera li¬
ka med de 12 af electorerne valde ledamöterne, så blefvo an-
19—670435
284 1771, sept. 14. Allmänna besvärsdeputationen.
talet af R. o. A. för starkt i proportion och ingenting vunnos
dermed; ty alle desse 60 personer utgiöra likväl uti deputa-
tionen icke mera än en röst.
Hr Göös, Lorentz, androg, at det tyktes medföra en
contradiction, at electorerne välja et vist antal ledamöter och
provincerne äfven deputera visse. Om desse sednare skulle få
votera, så tyckes det eij behöfvas, at electorerne välja någ¬
re. Han trodde, at de deputerades rättighet icke sträkte sig
längre än at under öfverläggningarne til uplysning säga deras
mening.
Frih. Grönhagen påminte, at antalet af R. o A. icke blef-
vo för stort, när åtminstone halfva Bondeståndet är tilstädes
uti Allmänna Besvärsdeputationen.
Hr Linderstedt, Eric: Som det voro ordenteligast, at
inge andre än deputationens valde ledamöter rösta, så trodde
han icke, at alle de af Bondeståndet, som kunde vara tilstä¬
des, skulle votera eller deltaga uti decisionen.
Frih. Reuterholm, Gustaf: Som han voro nämd til
ordförande uti Allmänna Besvärsdeputationen och han af
hvad som nu säges kunde finna, at uti sielfve deputationen
fråga häröfver kan upkomma, så begiärte han, at R. o. A. ville
decidera denne frågan.
Frih. von Essen, Friedr., ansåg för oordning, om al¬
le, som få vara tilstädes uti denne deputationen, skulle rösta,
hälst hvilken ledamot som behagar af de andre stånden icke
vägras at gå dit in och äfven consultative der säga sin tan¬
ka. Om valde ledamöterne försumma sig, kunna electorerne
lätteligen välja flitigare i deras ställen, så at det icke blifver
något skjäl.
Hr F i 11 i n g h o f f yrkade ännu sin mening och förenade
sig med Frih. Grönhagen. Uti denne deputation förekomma
dageligen frågor om privilegier; det är angelägit, at R. o. A.
lika så talrike som de andre stånden äro närvarande och med
sine röster bevara egne och hemmavarandes rättigheter; han
kunde eij begifva sig ifrån at begiära bij fall uppå denne sin
tanka eller ock påstå votering.
Hr Linderstedt, Eric, föreslog, om icke Landtm, hos
de andre stånden genom deras Talemän kunde utvärka, at
de eij så manstarkt komma upp uti Allmänna Besvärsdepu-
Allmänna besvärsdeputationen.
285
tationen. En större samling giorde gierna öfverläggningen bå¬
de långsam och mera bråksam.
Hr Roos, Herman Julius: Prästeståndet och Borga¬
reståndet hafva hvarthera 16 ledamöter uti denne deputatio-
nen och Bondeståndet än flere. Derföre är det i sin ordning,
at de deputerade af R. o. A. anses som ledamöter med omröst-
ningzrätt för at bibehålla det i Riksdagsordningen utsatte an¬
tal af ledamöter i proportion emot de andre stånden. Skulle
R. o. A:s deputerade eij få votera, skjedde dem orätt i jäm¬
förelse emot hvad uti de öfrige stånden skjer.
Hr D a h 1 m a n, F r i e d r., anmärkte, at hvarthera af de öf¬
rige respective stånden hade 24 ledamöter uti denne deputa¬
tion, så at R. o. A:s ledamöter borde vara 48 i det minsta. Han
instämde för öfrigt med Frih. Grönhagen och de flere herrar,
som påstodo, at deputerade borde äga lika rättighet som de af
electorerne valde ledamöter, och förklarade sig icke gå ther-
ifrån utan votering.
Hr Linderstedt, Eric, föreslog, at electorerne kunde
updragas at välja 48 ledamöter, äfven at i det närmaste så
jämka sitt val, at af hvarje province någre kunde blifva val¬
de; derigenom vunnos ändamålet, utan at Riksdagsordningen
rubbades.
Frih. von Essen, Friedr.: Uti deputation tages beslut
efter fyra stånds rösters pluralitet. Om ståndet består af 12
eller 48, så giäller det likväl icke mer än för en röst. Arbet¬
samhet hos ledamöterne är det hufvudsakeligaste och at kj ån¬
na de ämnen, som förekomma. Få men kunnoga personer
reda långt bättre ut sakerne än månge, ibland hvilka altid
någre gifvas, som skola lära kjänna sakerne, innan de kunna
redigt decidera. Deputerade äro endast kallade för at gifva
underrättelser, enär det behöfves, hvar och en om sin lands¬
orts särskilta beskaffenhet. En ny författning med desse de¬
puterade kan gifva anledning til högst skaddige prsejudicater
vid andra tilfällen.
Frih. Grönhagen, Claes Will h.: Deputerade äro eij
allena för at bevaka provincernas angelägenheter och at gifva
underrättelser uti deputationen; dertil behöfvas eij riksdags¬
män, utan äfven at nyttja deras riksdagzmannarätt och at
deltaga uti voteringarne. Denne rättighet påstod Frih. Grön¬
286 1771, sept. 14. Allmänna besvärsdeputationen.
Deputation
af Präste¬
ståndet.
hagen eij böra ifrån dem tagas och derföre at få proposition,
hvarigenom den ärkjännes, eller ock votering deröfver.
Efter någon ytterligare ventilation häröfver och til at und¬
vika votering, som skulle borttaga hela dagen, giorde omsi¬
der
Hr Baron och Landtm, proposition, om R. o. A. anse her¬
rar deputerade från provincerne at äga lika rättighet til at i
Allmänna Besvärsdeputation deltaga uti voteringar och beslu¬
ten som de af electorerne valde deputationens ledamöter.
Hvilken med Ja besvarades.
Hr Göös, Lorentz, anmälte, at för det honom anför¬
trodde österbottns låhn ännu inge deputerade blifvit valde,
och utbad sig at til deras väljande få sammankalla R. o. A:s
ledamöter ifrån det länet, som beviljades.
Grefve Creutz, Lorentz Wilth., som blifvit vald til
ledamot uti Allmänna Besvärsdeputationen, af sade sig detta i
anseende dertil, at han uti Expeditionsdeputationen och Cam-
maroeconomiedeputationen redan voro nogsamt sysslosatt.
Och skulle detta hrr electorerne tilkj ämmagifvas at uti be-
melte Grefves ställe välja någon annan ledamot.
4. Anmältes, emottogs och infördes på vanligit sätt en de¬
putation ifrån Prästeståndet, 8 personer, anförd af Probsten
Wikman, som gaf tilkj änna, at ståndet bij fallit Borgare¬
ståndets beslut angående at hos Kongl. Maij :t i underdånig¬
het anmälas måtte, det riksdagen icke kunde slutas efter den
uti Riksdagsordningen föreskrefne tid i anseende til flere be-
tydeliga ärender, som skulle afgiöras.
Deputerade besvarades af Hr Baron och Landtm, och af-
trädde, ledsagad efter vanligheten.
5. Upbröts och uplästes hrr elctorernes val til ledamot uti
Justitisedeputationen:
I stället för Hr Gyllenbååt, Lagman, som sig afsagt,
Hr von Blixen, Magnus, Häradshöfdinge.
Uti Cammarräkenskapsdeputationen:
I stället för Grefve Frölich, David,1 Öfverste, som sig afsagt,
Grefve Diiben, Carl Willhelm Friedrich, Riddare af Kongl.
Nordstierneorden.
I stället för Hr Aminoff, Capitaine, som sig afsagt,
1 Skall vara: Bengt Gustaf.
Konungaförsäkran.
287
Hr Kefwenbrink, fullm. Frih. Cederhielm, Josias, Cammar-
råd.
Uti Tulldeputationen:
I stället för Hr von Blixen, Häradshöfdinge,
Hr von Christiernsson, Eric Willhelm, Cammarherre.
Hvilket bemälte deputationer genom särskilte extracta pro-
tocolli skulle til underrättelse lemnäs.
6. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af den A«S- Secrete
11 uti innevarande månad, hvaruti föreslås, at Secrete Ut-sammantrade
skottet i sammanträde med Secrete Deputationen och 25 afmed Secrete
det Ärbara Bondeståndet måtte få öfverse och bereda projec- ^h^af”
tet til Svea Konungaförsäkran. Bondeståndet
Frih. Cederhielm, Josias, förbehölt: När R. o. A. nu Yö^äUrans
bifallit Secrete Utskottet, at om de andre respective ståndengenomseende
skulle giöra någon tilläggning, Expeditionsdeputationen icke
måtte uppå R. o. Ars bijfall expediera saken, innan R. o. A. äf¬
ven fädt yttra sig öfver tilläggningen eller förändringen.
Hr Schönberg: Sådant kan vinnas, om R. o. Ars beslut
icke skrifves på löparen, innan de andre stånden tagit sitt
beslut.
Frih. von Essen, Friedr., förklarade sig härmed nögd.
Hr Baron och Landtm, giorde proposition. Bifaller R. o.
A., hvad Secrete Utskottet föreslagit, dock at icke löparen på-
skrifves, innan de andre stånden tagit deras beslut?
Detta besvarades med Ja.
Frih. Grönhagen, Claes Willhelm, liemstälte, om
icke detta genom en deputation kunde de andre respective
stånden communiceras,
hvilket äfven bifölls.
Hr Linderstedt, Eric, föreslog, at med detsamma
kunde annonceras om den af R. o. A. bifallne Finska Bered-
ningzdeputation; men Frih. Grönhagen invände, at detta
icke borde blandas med det förre och stora ämnet.
Til deputationen utnämdes följande herrar:
Grefve Cronhielm, fullm. Hr Wadenstierna, Carl,
Frih. Leijonhufvud, fullm. Hr Blomstedt,
Frih. Armfeldt,
Hr Ogglivi [o: Ogilwie], fullm. Hr Rotkirk,
Hr Gyldener,
288 1771, sept. 14. Konungaförsäkran. Riksrådet.
Hr Hiulhammar,
Hr Rudebeck,
Hr Tigerstedt,
Hr Funk,
Hr Schönberg,
Hr Silfverström,
Hr Lostierna,
Hr Lagerbielke.
Deputationen afgick.
Äng. Lager- 7. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af den
Hermelin at ^ Aug. sidstledne, hvaruti tilkjännagifves, at Hrr Riksens
åter inträda Råd Lagerbielke och Hermelin, hvilke enligit Riksens Ständers
kammaren beslut, efter åter erhållit Riksens Ständers förtroende, nu skul¬
le komma at träda uti Kongl. Maij :ts Rådkammare och Hr
Riksrådet Baron Lagerbielke genast til det nu ledige varande
rådsämbetet, undanbedt sig at återtaga samma vigtiga kall,
så at Hr Riksrådet Baron Kalling i ordningen nu intagit säte
uti Rådet.
Frih. Grönhagen, Claes Willh.: Så öfvertygad en¬
hvar mäste vara om Hr Riksrådet Baron Hermelins värdige
förtjenster emot riket, så mycket bör det upväcka saknad, om
han icke skulle behaga återtaga säte uti Kongl. Maij :ts Råd¬
kammare; Frill. Grönhagen förbehölt sig derföre at vid här¬
näst yppad rådsledighet denne afsägelse icke måtte värka utan
Hr Riksrådet Baron Hermelin ånyo kallas och förmås at åter
träda uti Rådet.
Äng. mönst- 8. Företogs Secrete Utskottets extractum protocolli af den
Finland up- ^ September, hvaruti tilkjännagifves, at som efter capitula-
rättade Dra- tionen den i Finland uprättade Dragone- och jägarecorpsen nu
jägarecorps ^ör vara complette, så kommer den at undergå mönstring.
Härvid hade R. o. A. eij något at påminna.
HrWachschlager, Gustaf, anmärkte endast, at det¬
ta eij borde ad notitiam allena ifrån Secrete Utskottet vara
upgifvit utan plenorum bijfall understält.
Grefve Renstierna, Friedr., förklarade, at det icke
uti annan mening än til fastställande voro hos Riksens Stän¬
der ifrån Secrete Utskottet upgifvit och det med så mycket
mera säkerhet, som han hade sig bekant, at til Kongl. Maij :t
härom intet svar blefvo expedierat, förrän respective ståndens
Finsk dragon- och jägarkår. Urskillningsmål. 289
utlåtande inkommit.
Frih. von Essen tilläde, at denne anmälan skjedt efter
Riksdagzordningen, at aldrig det blifvit utur akt låtit at gif¬
va Riksens Ständers plena tilkjänna, om 20 man sammandra¬
gas til en begrafning, som skall skje med skott. At det aldrig
varit i fråga at betaga plena den rättighet at inhibera man¬
skaps sammandragande, om de så skulle för godt finna; hvar¬
före det ock uti intet annat ändamål än at ärhålla ple-
norum bijfall kan blifva anmält, och anholt derföre, at dis-
coursen härom måtte afstadna.
9. Uplästes Rorgareståndets extractum protocolli af den 31 Äng. ledige
Augusti sidstledne, hvaruti ståndet beslutit, at vid yppade le- b^tenTstä-
dige prästeembeten i städerne församlingarnes invånare sielf- derne.
ve måge kalla dem de vilja til at giöra profpredikan til det
lediga ämbetet.
Detta begiärtes af Frih. von Essen och flere uppå bor¬
det.
10. Föredrogs et memorial, ingifvit och underskrifvit af de Äng. af Ur-
skilningsde-
herrar, hvilke R. o. A. utsedt at genomläsa de ifrån Urskill- putation an-
ningsdeputationen inkomne förteckningar uppå antagne och tagne och
afslagne mål samt med betänkande inkomma til R. o. A. öfver'
sådane, som deputerade kunde anse icke vara af sådan be¬
skaffenhet, som Riksdagzordningen, Urskillningzdeputatio-
nens instruction och 1766 års förordning om lagarnes värk-
ställighet föreskrifver, äfven at projectera det extractum pro¬
tocolli, som öfver sådane mål skulle innehålla R. o. A:s tan¬
ka at med de andre respective stånden communiceras.
Så långt bemelte hrr deputerade hunnit genomgå de til ple¬
na upgifne urskillningzlistor, hade de öfver åtskillige före¬
kommande mål deruti yttradt sine tankar och dem uti pro-
ject til et extractum protocolli sammandragit. Detta project
uplästes nu äfvenledes, innehållande följande remarquer.
1. At Urskillningzdeputationen uptagit åboens på Masa kro-4
nohemman i Masa by, Nylands låhn, Michael Jacobsons besvär
öfver riddaresynerättens dom emilian Masa byamän å ena och
Sundbergs eller Gafvelsbacka skatterusthåll å den andra [ si¬
dan J angående rågång och bolstada skjäl.
2. Öfverj ägmästaren Johan Leonhard von Gröningers be¬
svär öfver förment prsej udice.
290 1771, sept. 14. Urskillningsmål.
3. Krigsrådet Thorbiörn Anderssons ansökning om tour och
lön efter sin krigzrådsfullmakts datum, hvilket Riksens Stän¬
der redan sidstledne riksdag afgiordt.
4. Cornetten i polsk tjenst Johan Almquist besvär deröfver,
at han eij hos Kongl. Maij :t erhållit cornetts fullmakt lika
med den honom i polska tj ensten meddelte, eij eller blifvit
bibehållen vid sin såsom underofficerare vid Jägarecorpsen
innehafde lön, sedan samma corps blef reducerad.
5. Lieutenanten Anton Caspar von Essens besvär, at han eij
ärhållit confirmation på sin utrikes fullmakt eller vid något
regimente i Sverige blifvit placerad.
6. För detta Chartaesigillataecommissarien Bergmans be¬
svär deröfver, at han eij fädt befordran til någon af de sysslor,
til hvilke han blifvit föreslagen, eller fädt åter tilträda sin
förre syssla, sedan chartsesigillatseverket åter kom under
kronan.
7. Majoren och Riddaren von Wallwiks ansökning at få sin
tour såsom major utstakad.
8. V. Audieteuren Segerdahls besvär at eij hafva fädt til go¬
do niuta den survivance, som han skall hafva ärhållit vid
1762 års riksdag uppå auditeursbeställningen vid Västgiötha
Cavallerie.
9. Riksdagsfullmäktigens för Schöfde stad Borgmästaren
Ullquists ansökning om tillökning uti denne stads kjällare-
frihet, hvilket hvarken hos Kongl. Maij :t eller vederbörande
collegier blifvit anmält.
Sedan detta var til slut läsit, begiärtes det af flere herrar
på bordet.
Härunder inkom en zedel, underskrifven af Secreteraren i
Borgareståndets Cantzlie Assessoren Hagtorn, hvaruti uppå
Borgareståndets befallning anholt, at ståndets den 31 Augusti
aflemnade extractum protocolli om profpredikanters utnäm¬
nande i städerne icke måtte varda föredragit utan til ståndet
återlemnat.
Som detta extractum protocolli redan i dag hos R. o. A. var
upläst, så anmälte Hr Baron och Landtm, denne begiäran.
Men K. oA:s herrar ledamöter förklarade, at et document,
som redan voro upläst och lagt på bordet, kunde icke åter-
lemnas.
Ehrenpreus.
291
Den ifrån R. o. A. afgångne deputation angående samman¬
träde af Secrete Utskottet, Secrete Deputation och 25 af Bon¬
deståndet til Konungaförsäkrans projecterande återkom och
berättade, at Prästeståndet redan bifallit, hvad Secrete Ut¬
skottet föreslagit, och at de andre begge stånden utlåfvat det¬
ta ärende ännu i dag företaga.
11. Föredrogos Öfverdirecteuren Friedr. Ehrenpreus besvär Ehrenpreus
besvär öfver
öfver Urskillningsdeputationens resolution af den 30 Augusti urskilnings-
sidstledne, hvarigenom Riksdagsfullmäktigens .för Jönkiö- deputation,
pings stad Rådmannen Elias Fries Thoressons ansökning at
få en vid staden belägen kronoäng, Högårdsängen benämd,
Jönkiöpings stad underlagd och kronans med Öfverdirecteu¬
ren slutne skattekiöp uphäfvit, blifvit af deputationen som
riksdagsärende antagit och til Cammaroeconomiedeputationen
remitterat.
Och förmenar Öfverdirecteuren Ehrenpreus, at sedan Rik¬
sens Ständer vid sidstledne riksdag beslutit, det alle med kro¬
nan ifrån äldre tider slutne skattekiöp, som efter Riksens
Ständers vid 1765 års riksdag tagne författning återgådt, skul¬
le åter försättas uti sin fulla kraft, at deputation eij haft fog
detta som riksdagsärende antaga.
Hr Ehrenpreus, Friedr., giorde munteligen berättel¬
se om huruledes denne kronoäng kommit at blifva Jönkiö¬
pings gevärsfactorie tillhörig, huruledes han såsom ägare af
samma factorie nu 2:ne gånger nödgats återtaga den för sam¬
ma äng utbetalte skattekiöpeskilling, och tilläde, at om han
3:dje gången skulle efter et lagligit, uppå Riksens Ständers
beslut med kronan slutat kiöp blifva nödsakad skattekiöpe-
skillingen återtaga, så kunde han med sanning säga, at uti
fäderneslandet ingen säkerhet voro til ägendom och lagligen
förvärfvade possessioner.
Proposition begiärtes enhälligt uppå Hr Ehrenpreus memo¬
rial och blef giord, om Urskillningsdeputationens ofvanberörde
resolution och remisse ogillades?
Hvilken med Ja besvarades.
12. I anledning af hvad nu blifvit föredragit rörande Urskil-Äng. depute-
lingsdeputationen begiärte Frih. Rhebinder, Berndt, gfyersJ je
at blifva underrättad om det, som kunde vara uppdragit inkomne ur-
åt visse deputerade af R. o. A., hvilke af R. o. A. voro för- ^ålen*
292 1771, sept. 14. Deputerade över urskillningsmålen.
ordnade att genomse de til plena inkomne förteckningar på
antagne och afslagne mål. Det föreföllo ovanligt at se depu¬
terade förordnade at öfverse deputerades giöromål. Om R. o.
A., som genom sine electorers val förordnat honom til leda¬
mot uti Urskillningsdeputation, icke ville såväl för honom som
de öfrige der förordnade ledamöter hysa det förtroende, at de
efter yttersta begrepp, vett och samvete sökte fullgiöra sin
skyldighet, så afsade han sig at vara ledamot i samma depu¬
tation.
2. Skulle något tvifvelsmål hos R. o. A. vara upkommit öf¬
ver ett eller annat af Urskillningsdeputationen antagit mål,
förmodade han, at R. o. A:s ledamöter uti deputationen full¬
komligen varit uti stånd at lika så mycket giöra derföre redo
som någonsin särskildt förordnade deputerade.
Hr Linderstedt, Eric: Han voro en af de förordnade
deputerade; ibland dem voro äfven någre af R. o. A:s leda¬
möter uti Urskillningsdeputationen. Då R. o. A. velat blifva
underrättad om sammanhanget af ett eller annat mål, äfven
beslutit at projecteras måtte R. o. A:s tankar uti et extracto
protocolli til de andre respective stånden öfver sådane mål,
som enligit lag, Riksdagsordning och Urskillningsdeputatio-
nens instruction icke borde för riksdagsärender antagas, så
syntes lämpeligare, at någre få kunde giöra detta arbetet och
genomgå de 400 mål, som funnos på den ingifna urskillnings-
listan, än om samtelige R. o. A. skulle sig sådant företaga. Det¬
ta hade väl varit ordsaken til R. o. A:s beslut, hälst det aldra-
minst kunde passa sig, at de ledamöter, som deltagit uti depu-
tationens beslut, ehuru deras röster varit nekande eller jakan¬
de, skulle sedermera af R. o. A. förordnas at desamma grans¬
ka. Men som han funnit denne commission äfven så besvärlig,
som den nu fått en obehagelig färg, så anholt han hos R. o. A.
at få sig thensamma afsäga.
Hr von Post, Friedrich, förklarade deremot såsom
ledamot uti Urskillingsdeputationen sig ganska nöjd med
denne visse deputerade updragne commissionen; han kunde
eij ifrån gå, at han uti många mål varit af den tankan i depu¬
tationen, at de mål, som väckt R. o. A:s upmärksamhet, icke
hade bordt som riksdagsärender antagas. Han skulle kunna
nämna åtminstone tre saker, som efter hans och de öfrige