SVERIGES
RIDDERSKAPS OCH ADELS
RIKSDAGSPROTOKOLL
FRÅN OCH MED ÅR 1719
TJUGOANDRA DELEN
1760-1763
III
augusti—I’- december 1761.
PÅ RIDDARHUSDIREKTIONENS OCH
RIKSGÄLDSFULLMÄKTIGES UPPDRAG
UTGIVNA AV
STEN LANDAHL
STOCKHOLM 1950
KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT k SÖNER
482473
.
.
III
FÖRORD.
Vid 1853 års riksdag beslöt ridderskapet och adeln efter
motion av lektor Carl Vilhelm August Tham, att ståndets
riksdagsprotokoll och handlingar från äldre tider skulle ut¬
givas. »Under närmare ett århundrade har ridderskapet och
adeln därefter», framhåller riddarhusdirektionen i en till
riksgäldsfullmäktige ställd skrivelse av den 26 september
1947, »med betydande uppoffringar sökt fullfölja denna ut¬
givning. Ridderskapet och adeln har även i så stor utsträck¬
ning lyckats förverkliga densamma, att drygt tre fjärdedelar
av verket nu är färdigt. Hittills ha sålunda utgivits protokol¬
len för 1600-talets och det begynnande 1700-talets 46 riks¬
dagar, utskottsmöten eller sammankomster av annat slag, ut¬
görande en första serie av 17 volymer jämte ett registerband
(delarna 1—3 dessutom utgivna i två upplagor). I den andra
serien, avseende tiden från och med år 1719, ha 11 riksdagars
protokoll utgivits fullständigt (18 volymer), dessutom av sär¬
skilda skäl 1755—1756 års riksdags ofullständigt (1 volym)
samt två band av 1760—1762 års riksdags protokoll. För den¬
na serie föreligger jämväl ett registerband. För närvarande
ha alltså tillsammans utkommit 38 band protokoll med bila¬
gor och 2 registerband.»
Även för utredigering av tryckfärdigt manuskript till tred¬
je och fjärde delarna av 1760—1762 års riksdagsprotokoll
med bilagor har medel beviljats av ridderskapet och adeln.
För här föreliggande del, den tredje av nämnda riksdags
protokoll, anslogs medel vid 1938 och 1941 års adelsmöten.
Till 1944 års adelsmöte kunde undertecknad redaktör an¬
mäla, att tryckfärdigt manuskript förelåg, och samtidigt be¬
göra tryckningsanslag. På grund av de stegrade trycknings¬
kostnaderna ansåg sig emellertid adelsmötet icke kunna bi¬
falla framställningen utan hänsköt till 1947 års adelsmöte
att besluta därom. För att hålla publikationsarbetet i gång
IV
beviljades dock ett mindre anslag för utredigering av manu¬
skript till den fjärde delen. Vid 1947 års adelsmöte, då även
sistnämnda del förelåg tryckfärdig, gjordes en ny framställ¬
ning 0111 medel för tryckning av tredje delen. Riddarhuskas-
sans ansträngda ekonomiska ställning gjorde emellertid att,
sedan en ungefärlig uppskattning av utgivningskostnaderna
för hittills outgivna protokollsvolymer verkställts av under¬
tecknad, riddarhusdirektionen fann sig nödsakad pröva andra
utvägar för att det stora editionsverket skulle kunna full¬
bordas. Därvid uppmärksammades i första hand, att utgiv¬
ningen av de ofrälse ståndens protokoll bekostades av stats¬
medel. Direktionen ansåg, att samma utväg borde försökas
för adelns riksdagsprotokoll. För att emellertid icke fördröja
utgivningen av den tredje delen föreslogs, att dess tryckning
skulle bekostas av andra riddarhusets medel än riddarhus-
kassan. Dessutom borde framställning göras till riksgälds-
fullmäktige 0111 förslag till riksdagen att övertaga utgivning¬
en av härefter återstående delar av adelns riksdagsprotokoll.
Riddarhusutskott^ föreslog adelsmötet uppdraga åt direk¬
tionen att hos riksgäldsfullmäktige anhålla, att de ville hos
riksdagen begära medel för utgivning genom fullmäktiges
försorg av återstående delar av adelns riksdagsprotokoll. Det¬
ta beslut avsåg således även tryckningen av den tredje delen
av 1760 -1762 års protokoll.
Utskottets förslag blev adelsmötets beslut. I enlighet med
det ingav riddarhusdirektionen en den 26 september 1947
daterad framställning till riksgäldsfullmäktige (tryckt som
bil. D till bankoutskottets utlåtande 1948, nr 8).
I skrivelse av den 15 januari 1948 till bankoutskottet redo¬
gjorde riksgäldsfullmäktige för riddarhusdirektionens fram¬
ställning. De framhöllo, att om detta utgivningsarbete skulle
kunna slutföras, vilket vore lika beaktansvärt som den fort¬
satta utgivningen av de ofrälse ståndens riksdagsprotokoll,
»synes det fullmäktige med hänsyn till vad riddarhusdirek¬
tionen anfört i sin berörda skrivelse knappast finnas någon
annan utväg än att staten påtager sig kostnaderna för arbe¬
tets slutförande». Fullmäktige hemställde därför, att banko¬
utskottet ville föreslå riksdagen att uppdraga åt dem att låta
till trycket befordra tredje delen av ridderskapets och adelns
protokoll vid riksdagen 1760—1762. I utlåtande av den 2
mars 1948 (nr 8) hemställde utskottet, att riksdagen ville
V
besluta i enlighet med fullmäktiges förslag. Utlåtandet vann
den 10 mars 1948 riksdagens bifall.
Med anledning härav uppdrogo riksgäldsfullmäktige åt un¬
dertecknad att ombesörja utgivningen av nämnda protokoll.
Stockholm i september 1950.
Sten Landahl.
VI
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Sid.
Förord III
I. Protokoll
för 24 augusti - 12 december 1761 1—469
II. Bilag-or.
Till protokollet den 24 augusti 1761:
1. C. F. Pechlins memorial om överstelöjtnant Carl Gustaf Boijes af
Gennäs diktamen 8
2. F. Horns af Åminne memorial om överste Carl Fredrik Pechlia . 13
3. M. H. Brummén memorial om d:o 18
4. J. Puncks memorial örn d:0 20
5. C. Estenbergs memorial om d:o 21
6. H. Ramels memorial om do 23
7. D. G. Lagerborgs memorial om d:o 24
8. J. G. Bildenskölds memorial om d:o 26
9. C. N. Frankenheims diktamen om d:o 33
10. A. G. Reulerholms diktamen om d:o 35
Till protokollet den 29 augusti 1761:
11. II. A. Lilliebielkes memorial om överste Carl Fredrik Pechlin . . 40
12. C. J. Fahnehielms memorial om d:o 41
Till protokollet den 31 augusti 1761:
13. J. E. von Vickens memorial om överste Carl Fredrik Pechlin . . 43
14. G. J. von Essens memorial om tjänstetillsättningar 45
15. C. L. von Böhnens memorial om d:o 48
Till protokollet den 4 september 1761:
16. G. J. von Essens memorial om överste Carl Fredrik Pechlin . . 51
17. A. G. Reulerholms diktamen om d:o *. . 54
Till protokollet den 7 september 1761:
18. J. Jennings diktamen om överste Carl Fredrik Pechlin 61
Till protokollet den 11 september 1761:
19. J. Funcks memorial om tjänstetillsättningar 65
20. N. Palmsliernas svar angående återinträde i rådet 67
21. C. F. Scheffers svar angående d:o 69
VII
Sid.
Till protokollet den 17 september 1761:
22. C. G. Tessins svar på ständernas anhållan om hans kvarstannande
vid rådsämbetet . 70
Till protokollet den 22 september 1761:
23. G. von Grooths diktamen om stapelstäder i Österbotten 71
Till protokollet den 30 september 1761:
24. C. L. B. Ehrenslolpes diktamen om överste Carl Fredrik Pechlin . 72
Till protokollet den 2 oktober 1761:
25. Å. L. Höökenbergs diktamen om kornetten Carl Johan Fahnehielms
memorial 75
Till protokollet den 12 oktober 1761:
26. L. M. Ugglas projekt till protokollsutdrag om tullavgift på socker
och tobak 76
Till protokollet den 19 oktober 1761:
27. C. de Frielzckys memorial om tjänstetillsättningar 81
2S. A. Schönbergs diktamen om d:o 85
29. J. Walléns memorial om d:o 92
30. O. von Nackrcijs memorial om d:o 95
31. J. von Hagelbergs memorial om d:o 97
32. F. Löwens diktamen med avsägelse av tillagd generalskaraktär . 99
33. E. Bergenskjölds memorial om tjänstetillsättningar 100
34. C. Adlermarcks memorial om d:o 101
35. A. H. Ramsays memorial om d:o 104
36. F. Bondes diktamen om d:o 108
37. M. A. von Ungern-Sternbergs diktamen om d:o 110
38. C. V. Grönhagens diktamen om d:o 113
39. J. von Wallwijks diktamen om d:o . 115
40. A. Fredenstiernas diktamen om d:o 121
41. G. E. Löwenhielms diktamen om d:o 130
73. T. G. Rndbecks memorial om d:o 246
Till protokollet den 24 oktober 1761:
42. A. Gyllensvärds diktamen om riksrådet friherre Anders Johan von
Höpken 133
43. N. A. Ulfsax diktamen om d:o 135
Till protokollet den 29 oktober 1761:
44. C. Ehrenschantz memorial om riksdagshandlingars tryckande . . 138
Till protokollet den 5 november 1761:
45. C. V. Grönhagens memorial om banklån 139
46. F. Löwens diktamen om d:o 148
47. C. Adlermarcks memorial om d:o 150
48. F. Gyltensvans memorial om d:o . 153
49. F. O. Wrangels diktamen om d:o 158
50. P. A. Lölh-Örnskölds memorial om växelkursen och banklån . . 165
VIII
Sid.
Till protokollet den 12 november 1761:
51. J. C. Cederhielms memorial om banklån 173
52. J. C. Hasenkampffs memorial om d:o 175
53. C. Horns memorial om d:o 186
54. R. Finlays memorial om d:o 196
55. J. G. Bildenskölds projekt till protokollsutdrag i frågan om banklån 200
Till protokollet den 16 november 1761: y
56. E. Carlesons diktamen om banklån 202
Till protokollet den 21 november 1761:
57. J. Jennings memorial om banklån 204
58. G. G. Reuterholms memorial om d:o 206
59. A. Schönbergs memorial om d:o 209
60. C. Tersmedens diktamen om d:o 216
Till protokollet den 24 november 1761:
61. L. M. Ugglas projekt till protokollsutdrag om salthandeln . . . 218
62. F. O. Wrangels diktamen om banklån 221
Till protokollet den 26 november 1761:
63. F. O. Wrangels diktamen om riksdagsferier 223
64. E. von Stockenströms memorial om d.o 226
Till protokollet den 28 november 1761:
65. J. Fancks memorial om riksdagsferier 230
66. C. N. Frankenheims diktamen om sekreta utskottets verksamhet
under ferierna 232
67. C. F. Sandbergs diktamen om d:o 234
Till protokollet den 3 december 1761:
68. F. O. Wrangels diktamen om expedieringen av beslutet om grev- '
arna Bondes och Bielkes återinträde i rådet 234
Till protokollet den 5 december 1761:
69. Å. L. Höökenbergs diktamen om belöning för kornett Bratt . . . 236
Till protokollet den 12 december 1761:
70. G. G. Reuterholms diktamen om bevillningen 238
71. C. W. Grönhagens diktamen om d:o 240
72. C. Horns diktamen om d:o 244
Bihang'.
Förteckning å hos ridderskapet och adeln föredragna, här ej avtryckta
memorial 250
År 1761 d. 24 Augusti.
Måndag.
Plenum klockan tijo.
Justerades protocollet af d. 20 Augusti.
Uplästes Hr Pechlins memorial (Bil. 1) rörande Hr Boijes
dictamen, som i dag skulle afgiöras; hvarmed han ärnade
sig til de öfrige stånden.
Frih. Cederhielm förfrågade sig hos Hr Landtm., om
det vore i slike mål vanligit, at man med memorial finge
vända sig til de öfrige stånden.
Hr Landtm, trodde Riksdagsordningen, huru med me¬
morialer skulle förhållas, vara tydelig.
Frih. Cederhielm tilläde sig i allmenhet väl veta dess
stadgande, men som han höllö detta för et R. o. A:s oecono-
mise mål, så trodde han ej detsamma hos de öfrige stånden
böra anmälas.
Hr Lagersvärd instämde häri och begärte, Hr Pechlins
memorial måtte på bordet hvila.
Hr Durietz medgaf, at i alla mål memorialer, som här
blifvit anmälte, finge gå til de öfrige stånden, men som detta
mål ännu här vore under öfverläggning och han således ännu
icke kände hela dess vidd och det dessutom vore et stånds
oeconomicum, hvaruti han ej kunde afse, hvad memorialets
communication skulle värka och hvari äfven de öfrige stån¬
den ej tycktes böra ingå, så ville han, at med dess vidare gå¬
ende skulle bidas, tils man fädt se R. o. A:s beslut i saken,
ehuru han för öfrigit ej ville vara emot, at de finge gå vidare.
Hr Landtm, förestälte, at Riksdagsordningen vöre klar,
som tillåter at med här anmälte memorialer få vända sig til
de öfrige stånden; någon ex[c]eption deruti kunde nu ej
giöras, inan lagen blifvit explicerad, hvilket af Ständer bor¬
de först giöras; at detta memorial rörde riksdagsmannarät¬
ten och ledamöternes talefrihet, hvilken tyktes höra samtel.
stånden til; och at för öfrigt de öfrige stånden väl vorde enl:t
lag anseendes detta memorial, om de tykte sig ej hafva skäl
til dess antagande.
Hr T. R u [d] beck instämde med de herrar, som be-
1 — 4S2473
Justering.
Hr Pechlins
memorial.
2 1761, aug. 24.
Om Pechlin.
gärdt, at detta memorial måtte hvila. Som allenast Hr Pech-
lins ovarsamme utlåtelse!' här blifvit påtalte och detta blott
vore R. o. A:s ensak, viste han ej, huru Hr Pechlin med sitt
memorial uti detta mål kunde gå til de öfrige stånden, inan
R. o. A. sig deröfver yttrat; hållandes han sådant för ganska
betänkeligit.
Frih. A. Reuterholm ansåg enl:t Hr Landtm:s ytt¬
rande det lag likmäktigt at med här anmälte memorialer få
vända sig till de andre stånden, och at det således nu icke
kunde nekas Hr Pechlin, sorn det på egen risque kunde giöra,
sedan han förmodeligen öfvervägat, hvad sviter et så bety¬
dande steg kunde hafva, hvilket lian til framdeles öfvervä¬
gande hemstälte; förmodandes derjemte at de öfrige stånden
härvid väl vorde i akt tagandes, hvad billigt vöre, och öma
den oss tilkommande rätt at oss först häröfver få yttra.
Hr Landt m. fägnade sig, at Frih. Reuterholms tankar
med sine instämde. Han kunde ej eller finner någon annan
mening i Riksdagsordningen, så länge Riksens Ständer ingen
annan uttydning deröfver giordt, hvilket, om de så nödigt
funno, framdeles kunde ske. Emedlertid önskade han, at
R. o. A. ville hålla sig vid substrata materia för i dag, som
vore deliberation öfver Hr Boijes dictamen ad protocollum.
Hr G [i] e r t [t] a anmärkte, at Hr Pechlin ej allenast
blifvit angifven för ovarsamt tal här, hvilket vore ståndets
oeconomicum, utan för at hafva brutit grundlagarne, hvilket
vore något allmennare.
Hr Gyllensvan instämde med Hr Landtm, och Frih.
Reuterholm, at 11 § i Riksdagsord. tillåter här anmälte me¬
morialer at gå vidare; men som någre ledamöter i stöd af
16 § hade begärdt, at memorialet måtte ligga, så trodde han
den frågan först bordt afgiöras, inan Hr Pechlin gådt der¬
med vidare.
Hr Landtm.: Den moverade lagquaestion bör säker¬
ligen jemte memorialet här ligga, sedan det blifvit begärdt;
men emedlertid lär väl den lagen, som deröfver är, böra
följas.
Hr [von] Vicken delte härvid quaestionerne: lags
qusestion och den, som rörde Hr Pechlins memorial. Detta
trodde han böra ligga, efter det rörde et oeconomicum som en
ledamots utvoterande utur et stånd, hvilket hos andre stånd
äfven skedt, utan at R. o. A. sig deruti blandat.
Om Pechlin.
3
Uplästes Frih. Fredric Horns memorial (Bil. 2).
Ligger, men anmältes och går til de öfrige stånden.
2. Hr Brummers memorial item (Bil. 3).
3. Frih. Funcks memorial ligger på bordet (Bil. 4).
4. Hr Estenbergs memorial (Bil. 5) samt
5. Hr Rammels (Bil. 6) och 6:o Hr Lagerborgs (Bil. 7).
Hr Bildenschöld upläste et memorial, hvarmed han
anmälte sig gå til de andre stånden (Bil. 8).
Hr Frankenheim upläste sitt bilagde dictamen
(Bil. 9).
Grefve C. E. Levenhaupt begärte först få höra Hr
Boijes dictamen och upläste derpå dess bifogade skriffel,
tankar, så lydande.
Förevarande ämne, sorn på ovanlige grunder och i mitt
sinne ganska obefogadt blifvit väkt, föranlåter mig at till
protocollet låta inflyta någre ord, som jag utbeder mig Högl.
B. o. A. behagade med tolamod afhöra. Ovanligit är, at en
ledamot vill justera den andres tal til protocoll, som hållits
uti den förres frånvaro och hvarom han endast hördt be¬
rättas. Obefogad är man at begära, det någor skal mista
laglig rättighet för utlåtelser, dem man i stöd af et löst rykte
saknar i protocollet. Än mindre äger någon rättighet, vare
eho det vill, at tiltala fri svensk riksdagsman, för det han
fritt säger sin mening om regeringens göromål, som på be¬
hörigt och lagligit sätt kommit under granskning och dess
skärskådande, ty deruti består enkannerligen vårt göromål
vid riksdagar at granska, ändra eller fastställa, hvad rege¬
ringen giordt, alt efter omständigheterne och sakens beskaf¬
fenhet; hvad hade vi annars här at giöra; vore icke i annor
händelse en ren aristocratie; hvad blefvo då af vårt besvurne
regeringssätt qvar. Utlåtelser åter, sorn vid sådane tilfällen
bli i hast fälde, hafva som oftast här på vårt Riddarehus gådt
utur protocollet; det är ock en riksdagsmans rättighet at
sielf få justera sitt protocoll. Ja, icke längesedan feck en
värd ledamot tilstånd at utelemna utlåtelser, dem han utur
et skrifftel. dictamen sielf upläst, som med dess tillstånd för
bättre minne skull tager mig den friheten at nämna, nemi.
Hr Ehrenmalm. Men oerhördt är det, at fri svensk man skal
tvingas at låta til protocollet inflyta ord och derföre ställas
til ansvar. Jag tager mig fördenskul den friheten at under¬
ställa R. o. A:s mogna ompröfvande, om icke tjenligast vore
4 1761, aug. 24.
Om Pechlin.
at anse detta Hr Öfverstelieutenantens och Riddaren Boijes
mindre betäncksamma tilbud sorn en öfverilning och låta
denna saken aldeles afstanna, samt i det stället taga oss
rätta riksdagsärenden före. Men i annor händelse kan jag
intet begie mig, med mindre detta mål går til de andre respec-
tive stånden såsom vår allmenna riksdagsmannarätt rörande.
Frih. A. Reuterholm upläste sitt bifogade dictamen
ad protocollum (Bil. 10) [tilläggandes mundtel.]1, at härvid
ingen quaestio juris publici om riksdagsmannarätten borde
inblandas; denne tilhörde och gälde för alla samt läge i hvars
och ens hierta diupt förvarad. Icke heller vöre här frågan om
någon förbrytelse emot Hrr Riksens Råd, ty då borde målet
annorlunda rubriceras och til behörig domstol enligit 23 §
Riksdagsordningen förvisas. Men quaestion vore nu blott om
anständighet och ordning inom Riddarehuset, hvilket vore
vårt oeconomicum.
Hr Linnerhielm medgaf, at höflighet och anständig¬
het emot alla borde i akt tagas; men den i lag grundade fri¬
heten at yttra sig vore ei mindre nödig och angelägen at be¬
vara. At nu döma om denne, sorn medelst Hr Boijes dictamen
blifvit rörd, borde man först veta, huruvida Hr Pechlin varit
berättigad at döma om Hrr Riksens Råds göromål.
Regeringsformens 14 § innehöllo, at de borde råda och icke
regera och at de för sine rådslag vore förbundne til redogö¬
rande, altså kunde de skärskådas; dertil ägde Riksens Stän¬
der rätt, och borde ingen enl. 22 § Riksdagsord. för sine
yttrande i slike fall antastas, ej eller Hr Pechlin derföre sättas
under något ansvar, hälst då han sig inom och ej utom
ståndet har yttrat. Det förra vore frihet men det senare sielfs-
våld.
Dessutom hade Hr Pechlin ej brukat hårdare ord än et
stånd förut i samma ämne; men skulle det finnas, at an¬
tingen Rådets [rätt]2 eller riksdagsmannarättigheten härvid
vore rörde, så tilkom samtel. stånden deröfver at döma, hälst
23 § Riksdagsordningens afseende vore på sådant, sorn inom
ståndet felas kunde, men aldrig på utöfningen af riksdags¬
mannarättigheten.
Hr Ehren mal m holt deremot före at riksdagsmanna¬
rättigheten vore at stärka sanning, främja lag och rikets väl
enl. 23 § Riksdagsordningen men icke at sätta regeringen
1 Konceptprotokollet.
2 Memorialprotokollet.
Om Pechlin.
5
eller embetsmän i förakt hos utrikes eller inrikes ögon, hvil¬
ket skulle medföra farlige fölgder och missbruk så väl i an¬
seende til regeringen som Ständernes tilhörige myndighet
och värdighet.
I anseende härtil hade Hr Pechlin förgådt sig, då han med
ovarsamhet yttrat sig om Hrr Riksens Råd. Dessutom hade
han förut angripit flere af R. o. A:s ledamöter, som til ex¬
empel Hr Ehrenmalm sielf.
R. o. A:s värdighet fordrade således, at sådant beifrades.
Han tilstyrkte fördenskull, at Hr Pechlin för denna riksdag
måtte från Riddarehuset uteslutas, varandes likväl ei emot
at icke R. o. A. kunde sedermera visa honom grace och ho¬
nom, fast det vore om 8 dagar, åter intaga.
Hr von Essen upläste följande dess dictamen.
Ibland de ömaste och mäst granlaga ämnen, som hos Högl.
R. o. A. kunna komma under deliberation, räknar jag dem,
som röra värde medlemmars rättigheter och at söka utesluta
dem ifrån det samhälle, där de efter rikets grundlagar äga
den oskattbara förmån at utan åtalan yttra sine tankar för
rikets och medborgares väl.
Jag tager mig den friheten yttra mina tankar öfver det
dictamen ad protocollum, sorn af Hr Carl Gustaf Boije uti
sidsta plenum blifvit upläst rörande Hr Baron Pechlin och
det påstående, han uti samma dictamen emot honom giordt;
efter Hr Boijes egne ord, så saknar han uti protocollet de
förklenlige utlåtelser, sorn et allment rykte tillagdt Hr Baron
Pechlin, nemi. at hafva beskylt Hrr Riksens Råd för konster
och intrigver samt at de ej hade nog aktning för Riksens
Högl. Ständer, och på flere ställen sätter Hr Boije sielf uti
tvifvelsmål, om det är sanning, aldenstund han säger, om
det sig så förhåller. Det oaktadt gior dock Hr Boije sitt påstå¬
ende, det bör Hr Baron Pechlin så väl denna som tilkom-
mande riksdag vara dess säte och stämma på Riddarehuset
förlustig.
Gunstige Herrar, detta är efter min tanka at döma först
och ransaka sedan, stridande tvärt emot vårt sälla regerings¬
sätt och den lyckan, vi äga at niuta vår säkerhet under la¬
gens hägn och beskydd. Riksdagsordningens 22 § utstakar
tydeligen, at det ej skal lända någon til meen och förfång,
hvad han i samtal, rådslag och beslut kan hafva tält och ut-
fördt. Hr Baron Pechlin har eij varit den enda, sorn vid det
6 1761, aug. 24. Om Pechlin.
tilfället varit af den tanka: 298 af R. o. A:s ledamöter har
härutinnan öfverensstämt. Det Vällofl. Borgareståndets ex-
tractum protocolli utvisar, att det varit et helt stånds beslut,
och när en ledamot är af lika tanka med 4:dedelen af rikets
magtägande Ständer, så kan jag för min del ei finna, at han
förtjenar tiltal, långt mindre någon sådan hård medfart. Hr
Baron Pechlin har vid flere tilfällen å daga lagdt prof af dess
oskrymtade nijt och kärlek, för riket och medborgares väl
sökt at skydda vårt sälla regeringssätt, tält för regeringsla-
garne; kort sagdt, fullgiordt de skyldigheter, som en redelig
och välsinnad svensk man och riddersman tilkommer. Jag
följer uti förevarande ämne, som jag städse giordt och tän¬
ker giöra, min egen öfvertygelse, grundad uti våra lagar och
til vår säkerhet, och tror, at det skulle föda utaf sig de olycke-
ligaste påfölgder, om en riksdagsman uti sitt stånd eij torde
våga at yttra sine tankar om regeringens tagne beslut, då
sådant är under ventilation. Hvar blir då vår sälla frihet och
magtägande Ständers rättighet. Äfven finner jag det så
mycket mera betänkeligt, att sådane qusestioner kunna blifva
väckte, sorn föda af sig [de]1 påfölgder, at flere kunde vara et
lika oblidt öde underkastade, och i stället at med enighet och
vänskap af giöra de mål, hvarföre vi äro sammankallade at
befrämja rikets och medborgares väl, endast med deliberatio-
ner om den eller den ledamoten från samhället skal uteslutas,
och på det sättet nog förlänga en riksdag, som väre både
närvarande och frånvarande medbroder har den drygaste
känning utaf, derföre efter min riksdagsmannarätt til proto-
collet förklarar, det jag aldeles intet finner, at den värda
ledamoten Hr Baron Pecklin på något sätt giordt sig sin riks¬
dagsmannarätt förlustig, utan gior mig försäkrad, det Högl.
R. o. A. af dess vanlige ädelmod eij tillåter, at denne deras
ledamot Hr Baron Pecklin efter min tanka oförskylt skal
från dess samhälle utestängas. Jag önskar, att Högl. R. o. A.
härutinnan täcktes foga sig; men skulle något häremot in¬
vändas, påstår jag votering.
Hr C. G. Boije: Det gior mig ondt at anses för en, som
angripit riksdagsmannarättigheten, den jag altid vördat och
i det yttersta försvarat, då jag nu detta mål rördt utan
agg, afund eller någons inrådande. Jag har ej brutit utan
fölgdt 13 och 23 §§ i Riksdagsordningen, då jag tält för ord-
'Enligt originalet, bifogat protokollet.
Om Pechlin.
7
ning och emot en sielf behagelig finhet i tal och tankar, hvilka
snart skulle försätta oss i pohlske riksdagar. Stor sak om
jag derföre skulle lida; jag underkastar mig lagen, och om
jag tält rätt, hoppas jag R. o. A:s rättvisa beskydd.
Frih. Cederhielm: Jag har ei med mindre oro åhördt
ventilation i närvarande ämne än den, som i lika casu var
moverad i anseende til Hr Hammarhielms uteslutande. Jag
förklarade då, huru högdt den mig ömade och ominerade
deraf inga angenäma fölgder, och önskade jag hiertel., at jag
deri hade spädt osant.
Hvad Hr Pechlins utlåtelser angår, hvarom nu qusestion
är, så har jag dervid intet varit närvarande utan blott ef¬
teråt derom hördt talas; men som jag intet finner i grund¬
lagen utstakat, huru långt anständigheten i discourserne
här sig sträcka bör, så kan jag mig deröfver eij positive ytt¬
ra utan blott mine tankar hemställa.
Jag tilstår, at då sidst qusestion var om Hr Hammarhielms
uteslutande, trodde jag, at brottet dertil specifice skulle näm¬
nas, men jag lärde då annat, ty det taltes ej allenast om dess
föregående conduite inom Riddarehuset, utan behagade äfven
Hr Grefven och Landtm, underrätta oss örn dess upförande
utom Riddarehuset och i Protocollsdeputation; och blef han
altså ansedder ei blott för dess utlåtelser här utan äfven för
dess öfrige conduite och caractere. Ett lika lärer ock vara
billigt med Hr Pechlin och altså nödigt at afskildra dess carac¬
tere; densamma vill jag i alternativ föreställa.
Om Hr Pecklin är en välsinnad patriot, som örnar fädernes¬
landet, sorn nyttjar lagen med rent upsåt och som utan per¬
sonlig afsigt drifver saker, fast med vehemence, til at hielpa
riket, då bör dess utlåtelser ei beifras eller illa uptagas; men
är han tvärtom endast patriot i orden, är han sig sielf ofta
olik, stundom med och stundom mot Deras Excellencer Hrr
Riksens Råd; om han är mera sin egen vän än fäderneslan¬
dets, så lärer conclusion blifva helt olika. Application häraf
vil jag intet giöra, dock lärer den vara påtagelig och af R. o. A.
snart lärer kunna determineras, hvartil jag önskar dem myc¬
ken lycka.
Hr Alströmer yttrade sig ei tala af vänskap för Hr
Pecklin men af ömhet för riksdagsmannarätten at fritt få
yttra sig, hvilket vore en allmen sak och vår frihets ögna-
sten. Vid Hr Boijes dictamen anmärkte han 2:ne omständig¬
8 1761, aug. 24. Om Pechlin.
heter. l:o. At Hr Pecklin på et rykte tiltaltes, sådant vore
ganska eftertänkeligit; således kunde hvar och en vara osä¬
ker för åtal och föga tryggare än ibland barbaren. 2:do. At
han tält om regeringen, dertil gåfvo 14 och 15 §§ i Regerings¬
formen samt 13 § i Riksdagsordningen rätt och frihet, och
då han talte i godt upsåt, då saken ännu var oafgiord, borde
sådant enl. 22 § i Riksdagsordningen ej räknas honom til
last utan Hr Pecklin således ifrån det mot honom gorde
påstående befrias.
Hr von Hermansson: Mine gunstige Herrar. Jag vill
i denna sak skilja mig ifrån alt personelt och det så myc¬
ket lättare, som det tor vara kunnigt, at jag med Hr Peck¬
lin ei plägat någon förtrolighet, och blott yttra mig om
hvad lag och rättvisa häruti kräfver. At angifvas för et
brott, sorn i lagligit foro bör beifras, är helt annat än tiltalas
för förseende i ståndet och lärer kräfva andre bevis än dem,
Hr Boije företedt. Här är ei frågan om at utestänga oord¬
ning i ståndet utan något mera. Hr Pecklin är ej anklagad
för förgripelse emot Rådet, det är et brott, dertil fordras en
anklagare och laga forum. Har han ohemult angripit Hrr
Riksens Råd, så är det deremellan och dess stämmas förlust
här som straff ingen proportion. Dessutom har i detta målet
Borgareståndet förut yttrat sig, och fast jag ej är af deras
tanka, at Rådet härvid något underlåtit, vil jag dock ej öfver
et stånds beslut mig vidare yttra. Anser jag nu Hr Boijes me¬
morial, så finner jag sådant grundat på rykte; där föreslås
en arbitral domstol, vilkoren äro arbitraira, conclusum och
påståendet, alt är arbitrairt och icke med vanlig process
öfverensstämmande. Hvar blifva fölgderne deraf, jo, sönd¬
ring oss emellan, söndring ibland stånden och söndring i hela
nationen. Jag vill ej authorisera friheten at oför skylt an¬
gripa någon medborgare, men jag talar emot arbitraira straff
och domar. Lag och ordning bör vara inpräglade i våra sam¬
veten, men godtycko blir aldrig frihetens värn. Hvad vi så
på dylik grund, få vi, väre hemmavarande medbroder, väre
barn och efterkommande med tårar uppskiära. Och friheten
är då närmast sin undergång, när hon sträckes öfver lag.
Bevare Gud, att menniskliga passioner skulle föreskrifva
lag, vi skulle då snart blifva inhyrdes tyranner, och en men-
niskias ärelystnad skule kunna sätta den andres ära, lif och
välfärd i qusestion.
Om Pechlin.
9
Har altså Hr Pechlin något försedt sig, bör sådant lagl.
handteras och all oordning här hämmas, men på sådant sätt
som icke kan drabba den oskyldige och hafva de farligaste
fölgder.
Hr Gyllensvan: Hr Statssecreteraren Hermansson har
så värdigt yttrat sig nu om riksdagsmannarättigheten, at jag
gärna mig dermed conformerar. Då sidst frågan var om
Hr Hammarhielm, yttrade jag mina tankar om riksdags-
mannafriheten i anseende til embetsmäns giöromål. 13 § i
Riksdagsordningen och 10 § i Urskillingens instruction för¬
må, at hvar och en sig beskedeligen yttra bör. Riksdagsman¬
narättigheten utstakas åter i 8 § Konungaförsäkran och Riks¬
dagsordningens 22 §, och enl:t 1757 års förordning kan
ingen förebära någon besynnerlig för det allmenna.
I Hr Roijes dictamen går jag ei in men vill blott yttra
mig om friheten, efter jag hör den å alla sidor omtalas. Mot
enväldet har vår frihet all säkerhet genom tagne mesurer
och lärer intet deraf hafva något at frukta. Nation är för
uplyst, och hvar och en lärer som jag gärna uptäcka, om
något deremot stämplades. Aristocratien, sorn medelst kloke
och alfvarsamme steg blifvit bruten, lärer icke eller vara
farlig. Hvad vårt sälla regeringsätt angår, har deruti fri¬
heten ingenting at ifrukta, ty enl. 1757 års förordning äro vi
alle lika örne derom och den deremot felagtig, som påstår
sig hafva mera nijt för friheten än andre.
Jag vill nu considerera Hr Hammarhielms och Hr Pecklins
brott. Den förre talte ovarsamt, bad derföre om förlåtelse, men
Herrarnes pluralité behagade det ei eftergifva. Ett lika är
ock mot andre lika billigt. Hr Pecklin deremot har ohemult
angripit Rådet och nämt om intrigver, då Rådet fölgdt lag och
enl. 1739 års förordning samt 6 § i 1756 års förordning i detta
mål som en rådssak uprättat förslag på en tjenst, som förut
bort vara bortgifven. Dessutom har han äfven ovarsamt yttrat
sig emot Hr Ehrenmalm med flere. Och som hans förseende
är lika med Hr Hammarhielms emot 23 § i Riksdagsordning¬
en, bör ock R. o. A. bli sig emot dem lika: at antingen anse
deras fel eller at dem bägge ädelmodigt förlåta, sorn med
Hrr Riksens Råd skedt. De böra hafva lika rätt, och reserve¬
rar jag mig häruti samma proposition sorn i Hr Hammar-
hielms sak.
10 1761, aug. 24. Om Pechlin.
Hr Sprengport åberopade sig, hvad flere emot Hr
Boijes dictamen anfördt; tilläggandes sig aldrig med röst eller
influence kunna instämma til någons uteslutande härifrån,
när man talte enl:t lag; begärandes för öfrigit af Hr Landtm,
proposition.
Hr Lagersvärd fant casus med Hr Pecklin och Hr
Hammarhielm lika. 13 § Riksdagsordningen förmälte, at ingen
skulle sig understå at munt- eller skriffel, på oanständigt vis
röra Hrr Riksens Råd; sådant hade likväl Hr Pecklin giordt,
då han nämt intrigver; dessutom hade han angripit Hr Ehren-
malm samt honom sielf beskylt för advocatur, och altså
borde han enl. 23 § i Riksdagsord:n derföre lika som Hr Ham¬
marhielm anses med uteslutande från Riddarehuset denna
riksdag.
Hr von Vicken åberopade, hvad han förut i denna sak
yttrat; tilläggandes at Hr Boije tält efter rykte och conditio-
nate, hälst han sielf vid deliberation ej var tilstädes. At Hr
Pecklin nämt flere gånger intrigver, ej pro populo men coram
populo, det är i friskt minne. Om han sedermera justerat sitt
protocoll och sig explicerat, sådant kan med det förra icke
blandas, ty fast dess ord skulle återtagas, sorn vore att be om
förlåtelse, så gälde dock sådant icke för Hr Hammarhielm;
de böra således lika anses, ty deras ord hördes af hela Rid¬
darehuset.
Jag instämmer fördenskull med Hr Boijes memorial, dock
utan at anse honom sorn Hr Pecklins anklagare, hälst denne
senares ord genast blefvo relevenade och frågan deröfver in-
caminerad.
Här behöfves ingen actor. R. o. A. kunna sielfve slike mål
uptaga och beifra. Hr Pecklin har äfven rördt andre leda¬
möter, sorn Hr Ehrenmalm, den han beskylt för osanning;
och öfver Hr Rudbecks memorial nämnde han förrädares för¬
fäktare med flere slike hårde utlåtelser vid andra tilfällen.
Slike fel bör R. o. A. enl. 23 § Riksdagsordningen lika alf-
varsamt anse iså hos den ena som den andre. Sidst påmintes,
at vid voteringen vid utsatt plikt ordningen måtte blifva i akt
tagen.
Hr G [i] ert [t] a åberopade och conformerade sig med
hvad flere herrar til Hr Pecklins faveur andragit; tilläggan¬
des allenast l:o at hvad Hr Boije i dess dictamen emot Hr
Pecklin på rykte anfördt såsom grunden till dess påstående,
Om Pechlin.
11
sådant borde först bevisas och Hr Boije derföre vara an¬
svarig. 2:do. Trodde han ej Hr Pecklin hafva felat, då han
under en öfverläggning sig yttrat, efter hvad et stånd förut
giordt, och i en mening, som 295 ledamöter äfven varit utaf
och sorn gådt til votering. 3:o. Vore ostridigt, at man enl:t
lag ägde frihet at yttra sig om regeringens göromål, ty
Ständer vore derföre samlade, och det vore deras rätt. 4:o.
Funno han häruti ingen likhet med Hr Hammarhielms casu;
ty utom det at R. o. A:s beslut om denne ei borde påtalas,
hade han angripit närvarande personer och derföre enl:t
23 § Riksdagsordningen lagl. blifvit ansedd. Men Hr Peck-
lins vore icke sådant; han ansåg fördenskull Hr Boijes på¬
stående såsom mindre befogat och kunde i anledning deraf
ei bifalla en värdig ledamots uteslutande från Riddarehuset.
Hr T. Ru [d] beck förklarade sin tanka, at efter vår
regerings natur den redo fordrande magten kunde pröfva
den redoskyldiges giöromål, at då denne felat, man äfven
kunde säija sanningar med starka färgor men at den i annat
fall borde skyddas utan at man fåfängt skrämdes af fara för
friheten, vilken alla ville försvara. 2:do. Borde riksdagsman¬
nar ättigheten med anständighet nyttjas, sådant vore på Hr
Hammarhielm bevist; altså och emedan Hr Pecklin, som för
öfrigit vore hans vän, ovarsamt utlåtit sig om Hrr Riksens Råd,
enligit hvad Frih. Reuterholm anfördt och flere 100:de kunde
minnas, så instämde han deri, at Hr Pecklin derföre måtte
anses på samma sätt som Hr Hammarhielm i lika casu.
Hr C. Wadenstierna anförde häremot, at sanning
och rättvisa altid voro enkle och i alla saker trängde sig fram
nu och i evärdel. tider; at i denna sak han ej kunde finna
någon likhet emellan Hr Pecklins och Hr Hammarhielms
casus. Skiäl dertil vore: l:o hade Hr Hammarhielm i anled¬
ning af 23 § för utlåtelse emot närvarande personer blifvit
ansedd; dertil hade R. o. A. ömhet för deras Landtm., sorn
äfven blifvit angripen, dertil bidragit, på samma sätt som
vid 1747 års riksdag Hr Schekta för dess ovarsamhet emot
då varande Landtm, blivit utesluten, fast han på dess förbön
åter blifvit intagen. På lika grund hade äfven Hr Hammar¬
hielm blifvit ansedd; men deruti vore ingen likhet med Hr
Pecklin; han hade uti en ventilation yttrat sig til protocollet,
det borde här tagas till grund, och sedan det blifvit justerat,
borde det endast gälla för hvars och ens räkning, men icke
12 1761, aug. 24. Om Pechlin.
et bedrägeligit minne, sorn vöre en äfventyrlig grund at
döma folk efter. När nu detta är bevist, vet jag ej, på hvad
grund Hr Pecklin efter et alment rykte kan beskyllas för et
så groft brott isom at hafva brutit grundlagen, eller något
straff derföre påstås, sorn icke lagen medgifver. Jag tror
protocollerne lära vittna, at vid sidsta riksdag Hr Rubeck i
memorial oförskräkt yttrat sine tankar om Rådets göromål,
hvilket äfven flere herrar giorde, men ehuru deras tankar
af Riksens Ständer ogillades, har ingen af dem derföre blif¬
vit tiltalt och det med rätta. Jag medger, at Hr Pecklin
oblygt yttrat sina tankar om Hrr Riksens Råd och äfven
nämt intrigver; men jag hemställer Eder, gunstige Herrar,
om oblyge medborgare ibland oss böra afskräckas. Vi hafva
nu en mild och rättvis konung, men om vid tidernes om¬
byten någon af dess efterföljare på thronen finge elaka råd¬
gifvare, som til mera myndighets vinnande skulle styrka,
hvar skulle den blyga mannen finnas, som då til frihetens
försvar skulle våga tala, om vi tillåto exempel, som skulle til-
stoppa honom munnen, hälst nu då lagen intet straff utsätter
på den, som vågar tala inför Riksens Ständer. Jag kan der¬
före så mycket mindre bifalla påståendet emot Hr Pecklin,
sorn 8 § i Svea Konungaförsäkran inneholler, at Kongl. Maij :t
sådane nitiske män med nåd och ynnest ihugkomma vill,
och ganska försigtigt dervid tillagdt är, at inga hos Stän-
derne hällne protocoller af någon skola kunna utfordras och
således det, sorn ibland Ständer i deliberation sägs, aldrig
skal kunna påtalas eller lända någon til men el. förfång.
Hr Durietz trodde härvid aldrig qusestion blifva om riks-
dagsmannarättigheten och friheten at yttra sig öfver rege¬
ringens göromål; den borde niuta all säkerhet, eljes blefvo
consequencerne ganska farlige; men endaste frågan, om icke
R. o. A. borde utöfva lika justiee emot dem, sorn med sine
tal oroat R. o. A :s öron. Hr Pecklin hade vid deliberationen
om Hr Ehrencreutz och tå mindre anledning var at granska
Riksens Råds giöromål, yttrat sig deröfver; sådant hade
varit tillåtit men på anständigt och försigtigt sätt, efter mo¬
raliteten fordrades enl. Riksdagsordin, befordrade enighet
och förtrolighet oss emellan. På detta sätt ville han hvar och
en oförskräckt skulle få sig yttra och önskade, at R. o. A.
ville följa samma principe med Hr Pecklin, sorn med Hr
Hammarhielm i lika casu skedt.
Om Pechlin.
]3
Hr Hans Hinric Boije utbad sig at i korthet efter
sitt senaste giorde förbehåll vid denna sak få yttra sig efter
bästa samvete så, som han det för Gud på den yttersta dagen
kunde försvara.
Sedan jag så ofta hos R. o. A. hördt talas om en högst
önskelig enighets återställande och äfven dertil sedt af
R. o. A. steg vara giorde, har jag med glädje trodt allas up-
riktiga upsåt dertil instämma; men det grämer mig så myc¬
ket mer, då jag af det nu förevarande dictamen ad proto-
collum finner liksom någon insimulation emot protocollet
och derjemte R. o. A. tilläggas at opåtalt hafva hördt något,
som mot grundlagen här skolat blifvit tält eller som skal
hafva angripit Hrr Riksens Råd.
Det kan öma mig och andre, sorn äfven oblygt yttrat våra
tankar, om munnen skulle stoppas på oförskräkte medbor¬
gare, som kanske en gång i Sverige torde behöfvas. Huru ofta
är icke här tält emot aristocratie, men då får hon vist en
hörnesten, om man betager friheten at yttra sina tankar om
Hrr Riksens Råds göromål.
Anser jag dernäst det emot Hr Pecklin gorde påstående,
så frågar jag, om det honom tillagde brott med dess uteslu¬
tande ifrån Riddarehuset kan försonas, då han sielf utbedt
sig deröfver laga forum och tilstånd at svara.
Jag kan således aldrig bifalla den härvid föreslagne metho-
den utan anser den kunna äga ganska betänkelige fölgder i
anseende til riksdagsmannarättigheten, efter icke härvid
som i alla rätter justerade protocoller utan minnet anses för
gällande och folk kunna på rykten anklagas, hvilka ofta
kunna vara sådane, at de skulle sätta en mans lif och ära
på språng, där de dock efter 1752 års förordning aldrig böra
såsom skiäl citeras.
Hvad här om likheten med Hr Hammarhielm är sagdt,
finner jag ej, efter dess fel såsom et oeconomicum är vordet
an sedt; men Hr Pecklins deremot som et brott emot grund¬
lagen är uptagit.
Jag ömar ei Hr Pecklins person, men jag är öm om fri¬
heten at oblygt få yttra sina tankar, at få justera sina ord
til protocollet och at ej på rykten kunna blifva här tiltalt.
Hr Landtm.: Jag beder at nu efter de vidlyftige discour-
ser få giöra proposition.
Det vore öfverflödigt at uprepa, hvad mot och med så
Justering'.
Hrr Lillje-
bielkes och
Fahnehielms
mem:r.
Frih. Gron¬
stedt om dess
tour.
Hofcancel-
leren Carls¬
son om dess
tour.
Hr Ehren¬
pohl om
befordran.
14 1761, aug. 24, 29. Om Pechlin.
grundeligen anfördt blifvit. Jag holler mig fördenskul vid
hufvudsalten.
Bifaller R. o. A. Hr Boijes i dag föredragne dictamen ad
protocollum?
Detta besvarades med Ja och Nej, och votering begärtes.
Härtil giordes följande proposition.
Den, som bifaller Hr Öfverstelieutenant Boijes dictamen
ad protocollum ang:de Hr Öfverste Pecklin, skrifver Ja.
Den det ej vill, skrifver Nej. Vinner Nej, bibehålles Hr
Pecklin vid utöfvandet af dess riksdagsmannarätt.
Frih. Ridderstolpe ville i stället för de sidsta orden
hafva säte och stämma på Riddarehuset men fogade sig på
Hr Landtm, föreställning i proposition, som af R. o. A.
bifölls.
Bordsherrarne upropades och skedde voteringen, som ut¬
föll med trehundradenijttiosex röster för Nej och trehund-
radenijttiosju för Ja enligit det bifogade underskrifne vote-
ringsinstrument, som til slut uplästes; hvarpå R. o. A. åt¬
skildes kl. 8 om aftonen.
År 1761 den 29 Augusti.
Lördag.
Plenum klockan nijo.
Justerades protocollet af d. 10 Augusti, hvarefter uplästes
Hr Lilljebielkes (Bil. 11) och Hr Fahnehielms (Bil. 12) me¬
morialer rörande hvad vid senaste voteringen i anseende
til 2 af våda inlagde voteringszedlar förelupit.
Memorialerne ligga, hvarvid Hr Bildenschöld sig för-
bchölt at framdeles med påminnelser inkomma.
Uplästes Frih. Fredric Cronstedts rörande dess assessors-
tour i hofrätten.
Går till de andre stånden.
Uplästes Hofcancelleren Carlssons [o: Carlesons]1 memo¬
rial rörande dess tour vid presidentssysslors sökande.
Remitterades til Secrete Deput:n.
Hr Ehrenpohls memorial om befordran till extra ordinarie
assessor i Giötha Hofrätt. Ligger på bordet.
1 Konceptprotokollet.
Om Sinclairs befordran.
15
Hr Öfverste Mannerheims memorial ang:de pension för
Majoren Frih. Wilhelm Armfelts Enka.
Remitterades med bifall till Secrete Utskåttet.
Uplästes Hr Sinclairs memorial om befordran til assesso-
rat i Giötha Hofrätt, sedan han ifrån dess capitainssyssla
föranlåtits at taga afsked.
Hr Durietz ansåg detta sorn et befordringsmål, som
enl :t lag borde gå ordinaria via och dit remitteras, hälst Rik¬
sens Ständer endast borde antaga sig de lidandes uprättelser
men ej at utdela faveur, hvarmedelst andre torde prsejudi-
ceras.
Frih. von Essen instämde härmed.
Hr C. Wadenstierna berömde Hr Sinclairs giorde
militaire tjenster samt skickelighet; medgaf at i synnerhet
prsejudicemål tilhörde Riksens Ständer, men som detta vore
en speciel casus för en officerare, som ej i tjensten längre
kunde continuera, så tilstyrkte han bifall uppå dess ansök¬
ning.
Hr Hans H. Boije biföll Hr Wadenstierna, föreslåen¬
des det expedient at bifalla, det Hr Sinclair kunde få lof at
söka någon civil syssla.
Frih. Cederhielm instämde med Hr Durietz emot
tjensters utdelande af Riksens Ständer annars än uti uprät¬
telser, eljes ansåg han dem för stridande emot 1756 års för¬
ordning, som vore sorn en grundlag at anse, och kunde så¬
ledes ej bifalla Hr Sinclairs ansökning.
Hr Landt m. hemstälte, om icke proposition enl. Hr Boi-
jes förslag kunde bifallas.
Frih. von Essen: Ja, men ei med dess förra tjenste-
tour.
Hr Gyllensvan biföll proposition såsom äfven grun¬
dad på adelige privilegierne och at Hr Sinclair må sig om
befordran hos Kongl. Maij :t anmäla.
Hr Leyonadler tilläde, at Hr Sinclair dertil syntes så
mycket mera berättigad, som Kongl. Maij :ts nådige bref til
samtel. hofrätterne uttryckel. lemnade militaire betiente fri¬
het at i civilen söka befordran.
Hr Durietz biföll på anförde skiäl Hr Sinclairs ansök¬
ning, då den grundades på en giord lag; men at något ovan-
ligit för honom skulle giöras, vore betänkeligt, ehuru han
Ang:de Fru
Armfelts
pension.
Hr Sinclair
om beford¬
ran.
16 1761, aug. 29. Accords- och befordringsärenden.
unnade Hr Sinclair alt godt, emedan sedan andre med lika
rätt kunde en lika förmån begära.
Hr Landtm, giorde häruppå propositionen, om icke
R. o. A. deruti ville instämma, at Hr Sinclair måtte til någon
civil syssla niuta befordran,
hvilket bifölls.
Ang:destraff Föredrogs extractum protocolli utur Kongl. Maij:ts Råd-
copvarsrfUe- kammare, daterat den 5 Aug., med bifogat project til en
båtsmän. Kongl. Maij :ts förordning för rymde copvaerdiebåtsmän; och
bifölls.
Ang:deHum- Uplästes Rådets extractum protocolli af d. 18 Aug. med
melhielms
accord. hemställande till Riksens Ständer af et emellan Landshöf¬
dingen Hummelhielm och Revisionssecreteraren Silfverschöld
begärdt tilstånd til accord.
Hr Silfverschöld aflade hos R. o. A. sin ödmiuke
tacksägelse för den af Riksens Ständer honom under dess
siukdom ertedde grace at afstå sin revisionssecreteraresyssla;
men sorn han nu efter dess återvundne hälsa ej kunde komma
i tjenst igen utan Riksens Ständers åtgärd och hielp och han
dertil erhållit Hans Kongl. Maij :ts nådigste remiss och för¬
ord, så anholt han hos Riksens Ständer i ödmiukhet om be¬
näget bifall derå.
Hr Durietz ville för sin del gärna hugna bägge desse
herrar såsom vålförtj ente män men önskade, at slike beford¬
ringsmål hos Ständerne, som han hörde beredas, måtte kunna
förebyggas; viljandes han ei deri ingå, så länge det vanlige
befordringssättet efter lag icke blifvit ändrat.
Hr [von] Bromell tilläde äfven til Hr Durietz, hvar¬
med han sig conformerade, at publique saker nu måtte blifva
föredragne och icke någre slike private måtte företagas.
Hr L a n d t m. förestälte, at detta mål, som af Kongl. Maij :t
vore remitterat, borde föredragas, och giorde derpå propo¬
sitionen öfver Hr Hummelhielms och Hr Silfverschölds tjen-
steaccord, som bifölls.
Angrde Baron Uplästes Secrete Utskåttets extractum protocolli af d. [19
befordran85 Aug.] ang:de Baron Falkenbergs befordran til öfverstelieute-
nant vid Husarecorpsen; jemte det han finge uprätta en
escadron vid Husarregementet emot 10 rdrs afslag för hvarje
karl; och lades på bordet.
Betänkande Föredrogs Secrete Handels- och manufacturdeputations be-
3ns' de fabri- ••
quernes flytt- tänkande af d. 17 Junij ang:de fabriquers flyttning ifrån huf-
Fabrikers flyttning.
17
vudstaden til landsorterne med bifogat project til en kongl,
förordning deröfver.
Härvid föredrogs äfven Hr Fredric Ehrensvärds memorial
af d. 19 Julii, som tilstyrkte större prsemium för hvarje flyt¬
tad stol.
Bondeståndets extractum protocolli d. 29 Julii med tilstyr-
kan, at fabriquer af 5 stolar måtte få proportioneradt flytt-
ningsprsemium så väl sorn de af 10, som voro de minsta värk,
för hvilka deputation prsemier föreslagit.
Samt Borgareståndets extractum protocolli af d. 17 Aug.
med tilläggning, at ingen slik flyttning måtte tillåtas till andre
städer, innan magistraterne nödvändigheten deraf pröfvat.
Frih. Grönhagen biföll 1000:de d:r s:rmts prsemium
för hvarje flyttad stol, anseendes ändamålet härvid ganska
nyttigt.
Frih. Cederhielm biföll betänkandet jemte Bondestån¬
dets tilläggning och Hr Ehrensvärds memorial men påmintc
emot Borgareståndets tilläggning, at den föreslagne magistra-
ternes pröfning kunde hindra det med fabriquernes flytt¬
ning påsyftade nyttiga ändamål.
Hr Durietz biföll äfven betänkandet med Bondestån¬
dets tilläggning; hållandes före at fabriquernes flyttning til
landsorterne skulle derstädes bidraga til godt kiöp och för¬
minska dyrheten i Stockholm.
Hr H. H. Boije biföll betänkandet med Bondeståndets
tilläggning i anseende til mindre antal stolar; instämmandes
med Frih. Cederhielm emot Borgareståndets tilläggning.
Hr C. Wadenstierna conformerade sig med betänkan¬
det och Bondeståndet samt med den af Borgareståndet fö¬
reslagne pröfning, såsom förut faststäld och så mycket mera
nyttig, som den ej allenast på magistraterne ankom utan
äfven uppå Commercecollegium samt Kongl. Maij :ts skärskå¬
dande och bepröfvande efter omständigheterne.
Hr Bildenschöld biföll simplement deputations betän¬
kande såsom väl grundat; tilläggandes at om Bondestån¬
dets tilläggning ang:de prsemier för flyttning af mindre än
10 stolar skulle bifallas, skulle manufacturfonden för mycket
blifva medtagen och blifva otillräckelig til andre behof, hvar¬
före deputation tilstyrkt antalet af 10 stolar.
Frih. Gustaf Reuterholm biföll deputations tilstyr-
kande i öfrigit men ville ej, at, som Bondeståndet och de-
2—482473
18 1761, aug. 29. Fabrikers flyttning.
putation gordt, något vist antal stolar skulle utsättas, eme¬
dan äfven fabriquer af 5 stolar i anseende til svårigheten
med spinnerierne hvilke1 ej så lätt på alle ställen kunde in¬
rättas.
Hr Ehrencreutz biföll Bondeståndets tilläggning, ef¬
ter fabriquer af 10 stolar fordrade större förlag samt spin¬
nerier och följaktel. utan största svårighet icke kunde inrät¬
tas uti små städer.
At gifva flyttningsprsemier för enkla stolar tjente icke till
ändamålet, efter de snart kunde nedläggas och prsemierne
således blifva ofruktbare; men den, sorn satt sig i förlag til
5 stolar, vore dervid mera bunden och således inrättningen
säkrare, efter den ej kunde så lätteligen öfvergifvas, då den
vöre börjad.
Hr Alströmer ville hälst bifalla deputations betän¬
kande; men skulle någon tilläggning dervid skie, så kunde
antalet af 10 stolar i anseende til Sverige utsättas; men i an¬
seende til Finland trodde han, at antalet til 5 kunde minskas
enl. Bondeståndets extractum protocolli til at dymedelst be¬
fordra flyttningarne dit åt.
Frih. C. Horn conformerade sig med Frih. Cederhielms
mening emot Borgareståndets tilläggning, hälst deras extrac¬
tum protocolli inneholler, at ingen fabrique skulle påträngas
någon stad, hvilket ofta torde hindra värkställigheten häraf;
men biföll likaledes Bondeståndets extr. protocolli.
Hr F. Ehrensvärd anmärkte betänkandet inneholla
2:ne omständigheter: 1 :o fabriquers utflyttning ifrån Stock¬
holm och 2:do nya fabriquers anläggande i landsorterne.
För de förre, då de flytte emellan 20 och 60 mil, vore 15 pro¬
cents prsemier föreslagne men för de senare 20 procent.
I Stockholm vore de mäste fabriquer af 5 stolar och der¬
under och få större. Desse vorde icke bortflyttandes; men
de mindre vorde dertil beqvämligare; dock som ingen för de
af deputation föreslagne prsemier vilja flytta så lång väg
bort, så hade han til ändamålets befrämjande i sitt memorial
föreslagit 2000 d:r prsemium för hvarje stol såsom nödig
upmuntran för de flyttande, hvilket han äfven nu tilstyrkte.
2:do. Hvad nya fabriquers anläggande angick, så hade
deputation anfördt sådant som alternativ, i fall inga fabri¬
quers flyttning skulle erhållas, hvilket åter vore öfverflödigt,
1 Ordet >hvilke> i konceptprotokollet tillagt över raden.
Fabrikers flyttning.
19
i fall nya i orterne blefvo anlagde; men som detta fordrade
mera omgång, så styrkte han til flyttningarnes upmuntran,
såsom hvarmedelst städerne kunde giöras nyttige och vinna
annan förtjenst än af krögerie.
Han hemstälte, at til detta ändamålet nödige utvägar måtte
tagas enl. dess memorial; förklarandes sig icke kunna bifalla
Borgareståndets tilläggning.
Frih. C. Ridderstolpe ansåg ändamålet af spinne¬
riers och fabriquers spridande i landet för ganska nyttigt och
biföll så väl Bondeståndets tankar, sorn befordrande bägge
desse afsigter, jemte Hr Ehrensvärds memorial, hälst be¬
svärlige omgånger och tidsutdrägter af magistraters och hall¬
rätters pröfvande vid nya fabriquers anläggning dymedelst
förebygdes.
Hr T. Ru [d] beck biföll betänkandet med Bondestån¬
dets tilläggning. Han ville äfven bifalla Hr Ehrensvärds
memorial som väl grundat, men han befrugtade, at stånden
då ginge in partes och hela saken således torde afstadna.
Hr Landtm, giorde derpå proposition öfver betänkan¬
det med Bondeståndets tilläggning.
Hr Ehrensvärd yrkade än vidare på innehollet af
dess memorial, emedan han dessutom ei trodde ändamålet
skulle kunna vinnas; påståendes deröfver votering.
Frih. Ridderstolpe instämde äfven i den af Hr
Ehrensvärd föreslagna tilölcningen til 2000 d:r s:rmt för
hvarje stols flyttning. '
Hr von Vicken påminte äfven, at ifrån de större öf-
verflödige fabriquer prsemierne måtte tagas och de mindre
tiläggas, hvarmedelst äfven arbetsfolket til landets behof
mera skulle kringspridas; men som deremot anfördes, ät en
sådan tilökning af prsemier vore inpracticable, då manufac-
turfonden vore otilräckelig och med gäld besvärad,
så bifölls den af Hr Landtm, giorde propositionen.
Ankom en Borgareståndets deputation af 16 personer.
Ordföranden Rådmannen Hanquist anmälte jemte stån¬
dets hörsamma hälsning, at ståndet förehaft Hr Baron Peck-
lins samt flere herrars memorialer i saken emellan ho¬
nom och Öfverstelieutenanten Boije och deröfver stadnat i
det slut, sorn det deröfver aflemnade extractum protocolli af
detta dato innehölt.
Deputation afträdde.
Borgarest :s
deputation.
20 1761, aug. 29, 31. Befordringsärenden.
Ang:de stä-
dernes salu¬
bränning.
Ang:de Biug-
grens uprät-
telse.
Justering.
Hr v. Vic-
kens mern.
Hr Lillje-
bergs memo¬
rial.
Hr Norden¬
crantz
memorial.
Franken-
heims
memorial.
Ang:de Hr
Rutenschölds
befordran.
Ang:de Frih.
Funck.
Föredrogs Borgareståndets extractum protocolli af d. 7
Augusti rörande städernes salubränning, hvilket enl. Borgare¬
ståndets förslag
remitterades til Bevillningsdeputation.
Föredrogs Secrete Deputations betänkande af d. [14- April
1761] angide Bergmästaren Biuggrens sökte uprättelse för
liden prsejudice; hvilket bifölls jemte Prästeståndets i dess
extracto protocolli af d. 30 Junij dervid giorde tilläggning.
Cammaroeconomiedeputations betänkande ang:de Acade-
miesecreteraren Olivecreutz förslag till magazins uprättande
i Finland uplästes men blef på flere ledamöters begäran på
bordet hvilande.
Hvarefter B. o. A. åtskildes kl. y, til tu.
År 1761 d. 31 Augusti.
Måndag.
Plenum kl. 8.
Justerades protocollet af d. 13 hujus.
Hvarefter uplästes Hr von Vickens memorial rörande Hr
Pecklins sak (Bil. 13).
Ligger på bordet men går til de öfrige stånden.
Hr Lilljenbergs memorial rörande det, som Hr Carleson
senast insinuerade.
Remitterades til Secrete Deputation.
Hr Nordencrantz memorial om dess befordran och praeju-
dice.
Ligger på bordet.
Hr Frankenheims memorial ang. befordringar ifrån Lifdra-
bantecorpsen;
hvilket äfven af Frih. Fred. Horn och Hr Roos un¬
derstöddes.
Remitterades til Secrete Deputation.
Bondeståndets extr. protocolli af d. 10 Aug. angide Hr
Rutenschölds befordran til assessor i Götha Hofrätt jemte Hr
Rutenschölds bifogade memorial.
Ligga på bordet.
Bondeståndets extr. protocolli af d. 24 Julii angide Frih. C.
Funcks förordnande til generalfälttygmästaresysslans förrät¬
tande.
Bifölls.
Lykthållningen i Stockholm.
21
Hr Ehrenpohls memorial och ansökning om befordran til Hr Ehren-
extraord:e assessor uti Kongl. Götha Hofrätt. pohls belord
Bifölls.
Hr von Posts memorial om bibehållande af den nyl. honom Hr von Posts
tillagde tour och säte uti Svea Hofrätt, utan at något intrång ™eTs°tour°m
af andre honom dervid måtte giöras.
Som R. o. A. för någon tid sedan redan utstakat Hr von
Posts tour inom hofrätten och faststält, at han efter sitt egit
begifvande skulle hafva säte näst efter Frih. Friedric Cron¬
stedt, så bifölls Hr von Posts memorial med tilläggning, at
R. o. A. anser för rättvist, det Assessor von Post må vid dess
nu ägande ställe inom hofrätten, utan at någon honom der¬
vid föredrages, orubbad bibehållas.
Föredrogs Hr von Essens memorial om tjensters besät¬
tande (Bil. 14).
D:o Hr von Böhnens ang:de detsamma (Bil. 15).
Som begärtes på bordet.
Föredrogs Bondeståndets extr. protocolli af d. 10 Auq. med Ang:de Hof-
rättsrådet
bifall til Hofrättsrådets Hans Fred. Berghmans ansökning at Berghmans
få genom accord och utstakad succession afstå dess syssla; accord.
jemte des successors Hr von Nackreijs inlagde memorial.
Hvilka biföllos.
Föredrogs Borgareståndets extr. protocolli af d. 30 Junij Ang:de lykt-
ang:de lykthållningen i Stockholms stad, med tilstyrkan at stockholm.1
entreprenaden deraf i anseende til de dertil anförde skiäl
måtte blifva lemnad til Capitainen af brandvagten Groth och
det emot sådane vilkor, som emellan stadsens innevånares
deputerade af honom skiäligen kunna betingas.
Hvarjemte Hr Hagelbergs memorial af d. 1 Aug., hvaruti
emot Borgareståndets förslag hemställes, at hvar husägare
må sielf få underhålla dess lyktor eller i fall af entreprenade
de först deröfver å behörig ort måtte blifva hörde och entre¬
prenaden under offentel. uprop utbiudas til dem, som biuda
drägeligaste vilkoren och hos hvilka tilförlåtelig säkerhet är.
Hr [von] Bromell yttrade sig instämma med Hr Ha¬
gelberg, hälst lykthållningen genom entreprenade torde
blifva dyrare; och han trodde Präster ståndet hafva samma
memorial bifallit; hvilket om R. o. A. icke giorde, så blefvo
pluraliteten af stånden efter Borgareståndets förslag.
Frih. G. Reuterholm deremot anförde flere skiäl,
hvarföre han biföll Borgareståndets tanka. At detta som et
22 1761, aug. 31. Lykthållningen i Stockholm.
politiemål af regeringen kunde och borde ytterligare regleras
efter stadsens öfverenskommande med drägeligaste och skiä-
ligaste vilkor, som i landshushållningen sker efter mätis-
manna ordom; ty eljes torde med tilbud af bästa vilkor
staden kunna blifva bedragen, om entreprenaden skulle of-
fentel. utbiudas; och skulle någon utom Brandvagtscapitaine
sig til densamma vilja anbiuda, så skulle han dertill behöfva
uprätta en särskilt corps, hvilken skulle borttaga det annor¬
städes nödige folket och blifva äfventyrlig i anseende til ord¬
ningen och disciplinens hållande dervid.
Hr Hagelberg itererade innehollet af sitt memorial
såsom för innevånarne i staden det lindrigaste; hafvandes en
lykta år 1759 kostat 39 d:r kop:mt.
Hr Landtm, förestälte nödvändigheten om författning
i detta mål som rörande stadsens säkerhet och police, hälst
då lykthållningen på husägarne ankom, den blifvit illa värk-
stäld, oaktadt förordning och lagsökande, och icke billigt
vore, att de laglydige härvid måste draga svåraste lasten.
Hr Gyllensvan instämde häruti, finnandes enl:t Bor¬
gareståndets förslag tjenligast, at Brandvagtscapitainen finge
lykthållningen entreprenera, dock emot skäligt pris efter öf¬
verenskommande, och at han icke måtte någon derföre efter
godtycko taxera.
Hr [von] Bromell anförde, huru under Brandvagts-
capitainens entreprenade af lykthållningen år 1759 åtskillig
försummelse och missbruk dervid förelupit; at året derpå, då
hvar och en sielf ville hålla sina lyktor, icke eller alt gådt i
sin ordning. Han vore altså dock nu ej emot at Brandvagts¬
capitainen åter finge denna entreprenade, dock mot de lind¬
rigaste vilkor för staden, som någon kunde erbiuda.
Frih. Grönhagen trodde, at så väl i taxeringen för
lyktorne samt i reparationen mycken oreda för detta före¬
lupit, at för en lykta ända til 60 d:r blifvit betalt; at innevå¬
narne ingen slik skatt borde påläggas utan deras rätt af
Riksens Ständer bevakas; at om Brandvagtscapitainen skulle
få denna entreprenade, borde det ske på auction och för de
lindrigaste vilkor, som någon torde biuda, men eljes icke.
Frih. G. Reuterholm vederläde, att det ej kunde kal¬
las skatt, hvad enl. alla städers bruk til stadens police, sä¬
kerhet och prydnad nödigt vore. At staden härvid vunno
den förmån at utan dess besvär lysas, att Capitainens vinst
Lykthållningen i Stockholm.
23
härvid vore ingen, fast billigt skulle vara, at han härvid hade
någon förmån.
Hr Landtm, giorde häruppå propositionen til bifall på
Borgareståndets extractum protocolli; men den besvarades
med Ja och Nej.
Hr Gyllensvan biföll proposition; men på det man
ej måtte frukta at af Brandvagtcapitainen för lykthållning¬
en för högdt blifva pålagd eller, som det sagdts, beskattas,
hvilket ej vore meningen, efter taxeringen ej på honom allena
utan på öfverståthållaren och magistraten til skiäligt öfver-
enskommande å ömse sidor skulle ankomma, så föreslog han,
at sådant äfven härvid Brandvagtscapitainen uti instructio-
nen föreskrifvas måtte.
Hr [von] Bromell invände, at som husägarne ut¬
öfver den vid Brand- och assecurancecontoirets inrättning i
et för alt stipulerade afgifter för deras husassecurance likväl
1759 måst erlägga 2 procents tilökning derå, så blefvo de ge¬
nom ytterligare pålagor altför mycket trykte. Han ville altså,
at denna entreprenade på auction til den, som erbödo de
lindrigaste vilkoren, skulle utbiudas; och hvad någon instruc-
tion för Brandvagtscapitainen vidkom, så trodde han den
föga hielpa, efter växelcoursens stigande altid skulle gifva
anledning til prisets stegrande för lykthållningen, hvaruti
han för öfrigit aldrig ville sig någons enskilte välbehag un¬
derkasta.
Frih. A. Reuterholm hoppades R. o. A. snart skola
förenas om medlen, då de instämde i ändamålet, som vore
stadsens nytta, prydnad och säkerhet. Här vore 2:ne förslag
dertil, 1 :o at detta emot betingade vilkor skulle uplåtas
Brandvagtscapitainen, hvilket han för sin del biföllo; det
2:dre at det til entreprenade skulle den uplåtas, som dervid
böd de lindrigaste vilkor.
Desse bägge förslag trodde han då bäst kunna combineras,
om man biföllo Borgareståndets extractum protocolli med
tillägning, at denna entreprenade på auction utbiudes emot
de lindrigaste vilkor och at Brandvaktscapitainen dervid lem¬
näs prseferencen til deras ingående.
Härmed conformerade sig Hr Thure Ru[d]beck,
efter detta vore en -stor inrättning, som af ingen beqvämligare
än af Brandtvagtscapitainen kunde bestridas.
Hr H. H. Boije instämde äfven med Frih. A. Reuter-
24 1761, aug. 31. Lykthållningen i Stockholm.
Ang :de salt-
bristen.
holm, desslikes Frih. Gustaf Reuterho 1m, som till-
lade, ehuru detta ej vore något riksdagsmål, at förslagsma¬
kare voro månge, sorn torde erbiuda så ringa vilkor, at ända¬
målet dervid til stadens nytta ej kunde vinnas; at calculen
på kostnaden härvid, som han sedt, vore lindrig nog och at
ingens arbitrage härvid vore at befrugta, efter stadens inne¬
vånare kunde sammanträda at härvid betinga om de lindri¬
gaste vilkoren.
Hr von Vicken hemstälte, huruvida entreprenade i
detta fall som i andre kunde äga rum, där naturligast vore,
at hvar husägare sielf underhöllo sin lykta eller för för¬
summelse dervid pliktade.
Skulle entreprenade skie, så vore Brandvagtscapitainen til
densamma tjenligast, dock om han dervid brukade brand-
vagtsmanskapet, sorn vore kronans folk, så borde det derföre
hafva mera lön, och borde äfven utsättas taxa på hvad för
hvarje lykta skulle betalas.
Hr Landtm, giorde i anledning häraf proposition.
Bifalles Borgareståndets extractum protocolli med tillägg¬
ning, at entreprenaden af lykttänningen utbiudes på auction
emot de bästa vilkor och caution samt säkerhets sättande
för anbudet, dock at Brandvagtscapitainen har prseference
til slik entreprenade, när han i de tillbudne vilkor vill ingå.
Detta bifölls.
Föredrogs i extract Fiskeriedeputations betänkande af d.
[17 Juli], som någon tid på bordet legat, ang:de saltbristens
förekommande vid sillfiskerierne i de vid Norrsiön belägne
städer jemte
Hr von Groths
Hr Löwenhielms, Hr Knut Ugglas, Hr Olivecronas, Hr
Landtm :ri, H. Ugglas1 samt Hr Lilljebielkes äfven häröfver
ingifne memorialer samt Borgareståndets under d. 10 och 17
Aug. aflemnade extracta protocolli; det förra ang:de Kongelfs
sökte stappelfrihet och det senare öfver Fiskeriedeput:s för¬
berörde betänkande.
Detta föredrogs sedan punctevis.
1 punkten, at andre inrikes fartyg, som til fiske gå til
Götheborg och Bohusskären, må fritt tilhandla och tilbyta
sig sill emot salt och käril, bifölls med den ändring, at i stället
för salt och käril sättes salt eller käril.
1 Konceptprotokollet: Hr L. M. Ugglas.
Saltbristen.
25
2 punkten, at i år andre Sveriges stappelstäder i Götheborg
och Bohusskären må fritt få handla med salt utan afgift til
städerne, dock at Uddevalla, som fullgiordt sin skyldighet,
må vid slik tilförsel dervid niuta sine rättigheter oafkor-
tadt,
bifölls äfven, sorn af Präste- och Bondestånden, dock med
tilläggning, at Uddevalla stad lika som de öfriga bohuslänske
städer Götheborg och Marstrand etc. etc. må blifva ansedd,
när hon brister i dess skyldighet i saltförrådet.
3:die puncten, at om bohuslänske städerne ej befinnas
hvart år hafva 100 000 tunnor saltförråd i Junij månad,
måtte då de öfrige städer äga lika frihet til salthandel där,
sorn i förra puncten förmält är,
bifölls med Bondeståndets tilläggning, at terminen utsatts
til April månads slut och derifrån år från år det upgifvne
förrådets riktighet med magistratens bevis och extract utur
siötullsspecialerne intygas må.
Dock påminte Frih. Cederhielm härvid, at om det
saltet, som om hösten vid sillfångsten behöfdes, skulle om
våren vara inne, ,at quantum deraf då efter projectet kunde
upgifvas, så skulle det komma at länge ligga köpmännerne
på händerne och således blifva dyrare; til förekommande
häraf föreslog han, at vid fängetiden en frimarknad på salt
uti förber:de städer må tillåtas.
Häruti instämde äfven Frih. Ridderstolpe samt Hr
Möllerstierna, som tilläde det skiäl, at 100 000 tun¬
nor salt efter förslaget i Götheborg icke voro til den mykna
sillens saltande, som deromkring kunde tagas, tilräckeligit.
Dock upskiöts denna påminnelsen til nästa puncten.
4: de puncten uplästes, at i nödfall af saltbrist, med limi-
tation i 1724 års förordning och productplacat, saltinförseln
af främmande fartyg til ber:de städer tillåtas må.
Frih. G. Reuterholm observerade, at de häri före-
slagne omvägar alla hade afseende på Götheborgs stads pri¬
vilegier, men desse borde efter rikets rätt såsom långt äldre
och större lämpas och altså alle möijelige mått til saltbehof-
vets stoppande vidtagas som nödige til fiskeriernes beford¬
ran och nytta.
2: do påminte han om granlagenheten vid saltningen, hvar¬
om han hoppades Fiskeriedeputation lärer vara betänkt.
Frih. C. Horn biföll, at Götheborgs stads privilegier ej
26 1761, aug. 31. Saltbristen.
borde ligga i vägen vid nödige författningar til saltbristens
hämmande; och 2:do at en frimarknad dertil må fastställas.
Hr [von] Böhn [en] anmärkte, at staden Götheborg,
hvad saltförrådet angår, för detta brustit uti sin skyldighet
och derföre hade kunnat mista sin stappelrätt; men at fast
deputation ej velat slikt i det hårdaste anse utan dertil detta
förslag gifvit, torde dock vara at frukta, det sådane utvägar
til ändamålet ej blefvo tilräckelige.
Hr Möllerstierna instämde häruti, tilläggandes at
staden ovänligen stegrat det ringa salt, den haft at aflåta; at
äfven käril til sillens insaltande felades och at en silltunna
kostat til 7 d:r samt; item at brist voro på bräder, hvaraf en
tolft kostat til 14 d:r s:rmt; hvilket alt han til behörigt ömt
öfvervägande recommenderade.
Hr C. Tersmeden trodde, at som deputation i denna
4 § föreslagit de yttersta utvägar at erhålla tilräclceligit salt
och dem hemstält til regeringens värkställande efter omstän-
digheterne, så trodde han bäst at häruti blifva vid deputa-
tions tilstyrkande.
Hr Eneschöld höll före at dyrt salt giorde dyrt pris på
sill; til förekommande häraf ville han hafva en fri salthandel
tillåten.
Frih. Ridderstolpe trodde deputations förslag, at
med främmande skiepp salt skulle införas, voro otilräckelige,
så framt icke skieppen från Holland finge på lika sätt som
nu skieppen ifrån Portugal intaga salt till 1/3-del af ballasten,
instämmandes för öfrigit ang:de frimarknads tillåtande på
salt i förber:de städer.
Frih. Cederhielm deducerade ytterligare, huru alla
föreslagne utvägar til ymnigt salts erhållande dels hade afse¬
ende på Götheborgs stads privilegier, hvilke dock, om de
voro välfångne, borde instämma med det allmennas bästa, dels
medförde mycken omgång igenom collegier och embetsmän,
och itererade altså, at til ändamålets vinnande en fri mark¬
nad af salt på 2 månader i Junij och Julij, då hvar och en
kunde sig dermed providera, måtte tillåtas.
Frih. Ridderstolpe biföll detta, hälst alla städers
privilegier böra lämpas efter landets behof.
Hr Uggla trodde, at slik tilläggning vore onödig, sedan
2:ne stånd sig redan finaliter i saken yttrat.
Saltbristen.
27
Frih. G. Reuterholm trodde, at om häröfver extr.
protocolli af ginge, torde de öfrige stånden sig häri jemka.
Hr Möllerstierna tilläde ytterl. om den stora salt¬
bristen: frimarknad biföll han men ej i Junij och Julij
utan under sillfångsten i Aug. och September månader såsom
billigt straff för Götheborgs stad; men det felades ei allena
salt utan käril, bräder och ved, hvilket alt under frimark¬
naden kunde få dit föras.
Hr Landtm, proponerade, om 4:de § bifalles med till-
lägggning, at 2 månaders frimarknad på salt och trävaror
under sillfångsttiden blifver tillåten.
Hvilket bifölls.
Kommandes alt detta i följande extracto protocolli de öf¬
rige stånden at communiceras.
S. d. Lät R. o. A. sig å nyo föredraga Fiskeriedeputations
betänkande angående öfverklagad brist och dyrhet på salt,
besynnerligen i Götheborg och de öfrige vid bohuslänske
skiärgården belägne stappelstäder, tillika med de vid betän¬
kandet fogade särskilte meningar.
Vid detta tilfälle uplästes äfven Borgareståndets i desse
ämnen ingifne extracta protocolli d. 10 och 17 Aug. samt
Bondeståndets protocollsutdrag d. 25 Julij sidstl:e.
Efter noga öfverläggning af alt detta instämde R. o. A. med
hvad Bondeståndet i sitt protocollsutdrag anfördt, dock at
vid första puncten i betänkandet observeras, at understrukne
ordet ock går ut och sättes i stället eller; samt at vid 2:dre
puncten vid betänkandet Uddevalla stad ej mera än andre
städer undantages, enär den i skyldighet brister.
Vid 4:de puncten giöres den tilläggning, at under sill-
fångstetiden en frimarknad uti Götheborg må tillåtas för salt
och träkäril.
Vid det, som i det särskilta voto rörer priesskepps up-
kiöpande, giöres den tilläggning, at slike skiepp til det minsta
böra vara af 100 :de lästers storlek.
Hvad åter Borgareståndet uti sitt protocollsutdrag omrördt
ang:de stappelstäderne i gemen samt deras skyldigheter at
med et vist förråd af salt vara försedde, inan segelfarten om
hösten uphörer, så ansåg R. o. A. nödigt at häröfver infordra
Secrete Handels- och manufacturdeputations betänkande, då
R. o. A. sedan i detta angelägna ärende sig utlåta vill.
28 1761, aug. 31. Saltbristen.
Hvilket med de öfrige respective stånden communiceras
skulle. Ut supra.
5 puncten bifölls.
Likaledes den 6:te.
Öfver den af Borgareståndet föreslagne tilläggning rörande
författning ang:de salthandeln för städerne i gemen äfven¬
ledes [o: afväntas]1 Secrete Handels- och manufacturdeputa-
tions betänkande.2
Utom föregående botemedel emot saltbristen hade någre
deputationsledamöter föreslagit dertil följande utvägar.2
1 :o. At Nordsiöstäderne finge svenske skepps frihet på ut¬
ifrån til salt förande inköpte och under kriget tagne prise-
skepp.
Bifölls, dock at de minsta måtte vara af 100 lästers drägt.
2:do. At i Marstrand en porto franco skulle inrättas.
Bemitterades til Secrete Utskåttet.
3:o. Ang:de porto franco i Slitehamn på Gottland.
Bemitterades til Secrete Utskåttet men hit tilbakars.
4:o. At Strömstad måtte blifva stappelstad.
Remitterades til Secrete Utskåttet.
5. At Kongelf må få siötullskammare til åtniutande af sin
stappelrätt.
Bifalles.
Härefter föredrogs Borgareståndets extractum protocolli
af d. 29 Aug. i målet rörande Hr Boijes dictamen ad proto-
collum emot Hr Pecklin i anledning af denne senares memo¬
rial.
1 Konceptprotokollet.
2 X memorialprotokollet återfinnes icke dessa meningar utan i stället efter¬
följande, varken i konceptprotokollet eller i det renskrivna protokollet upp¬
tagna debatt: Borg:st. tillägning om flere städer. L. Ugla: Deput. blott
om orten. Borg: st. vähl påmint. Vil bif. utan ändra det förra.
G. Reuterholm vil påminna: Saitcomp. säjes skuld etc. Lär vara remitt.
til Hand.- och man.-deput. Kunde afbidas.
L [a n t] m: Kan remitt. til S[ekr.] H[andels-] och manuf.deput.
Ja.
Upl. tillägningen ex. votis ang:e priseskepp etc.
C. H o r n vil utsätta lästetahlet; behöfs rymligt, vil 300 t:r läst åtminstone.
Rappe: Hoppas förekommit brist. Desse vidstrecktare priser p franco
frestade. Behöfs öfvervägas. Vil remitt. til Sec. H[andels- och] man.deput.
Böhn[en]: Bif. ang:e priser. Skogsbrist. 2 ang:e(?) store fahrtyg: ju
större ju bättre.
L [a n t] m: De mästa puncter remitt. Ville så ock.
Tersmeden: Vähl om skogsbrist men ei til Fisk.deput, ergo remitteras.
Lagersvärd: Vil bif. remiss men
L [a n t] m.: 2 stånd bif.
Tersmeden: Vil föreslå minsta fahrtyg til 100 läster.
Om Pechlin.
29
Detta begärtes af flere på bordet.
Frih. Cederhielm påstod deremot, at det, sorn rörde
R. o. A:s oeconomicum, genast kunde afgöras och borde af-
slås.
Desslikes Hr [v o n] Bromell.
Hr Lagersvärd instämde med Frih. Cederhielm, at
detta mål strax kunde afgöras;
men som det af andre på bordet begärtes,
så hemstälte Hr Landt m., om det icke efter Riksdagsord¬
ningen finge hvila tils vidare, då R. o. A. altid hade magt at
det sedan af slå, om de behagade.
Hr T. Ru [d] beck biföll, at det må ligga, dock ville
han til dess afgiörande plenum med det första, sorn möije-
ligit vore, efter han tykte detta mål af mycken vigt.
Item ville han hafva de 2:ne Hr Fahnehielms och Hr Lillje-
bielkes memorialer til Riddarehusdeputation remitterade;
tilläggandes att man i anseende til friheten borde vara up-
märksam och icke dermed leka.
Frih. C. W. Grönhagen ansåg de 2:ne memorialer
med rörelse, efter de tyks angripa våra beslut, hvilket vore
at försätta oss i en polsk riksdag. Hr Lilljebielke borde re¬
mitteras til Riddarehusdeputation och emedlertid sig ifrån
votering afhålla, likaledes ville han hafva Hr Fahnehielms
memorial dit remitterat, som påstådt, at voteringen skulle
gå om, efter Hr Boijes måg dervid sitt votum afgifvit, där han
tvärt om för sin del trodde, at Hr Boije sielf kunnat häruti
votera.
Han påstod altså dettas remiss til Riddarehusdeputation el.
votering.
Frih. F. Horn frågade, innan han sig ville yttra, om i
dag öfver det förra målet skulle ventileras.
Hr Landtm, hemstälte, om icke efter fleres begäran
Borgareståndets extractum protocolli borde ligga och de 2:ne
omtalte memorialer til Riddarehusdeputation remitteras.
Hr von Vicken trodde, at det förre, som rörde et vårt
oeconomicum och en bekant sak, ej behöfde ligga utan strax
kunde afgöras, hvilket borde ske med fermete, efter Borgare¬
ståndets försök härunder tycktes syfta på ståndets frihet i
dess enskilte mål.
Men memorialerna ville han hafva til Riddarehusdeput:n
remitterade.
Hvilket bifölls.
30 1761, aug. 31, sept. 4. Om Pechlin.
Men Borgareståndets extractum protocolli begärtes ytter¬
ligare på bordet.
Flere af R. o. A. tyckte detta Hr Lilljebielkes mål vara af
det anseende, at Hr Lilljebielke syntes böra sig, til hon blifvit
afgiord, ifrån Riddarehuset afhålla; men sorn deremot före-
stältes, huru betänkeligit för prsejudicat skull det voro, om
någon skulle dömas, inan målet tilbörl. blifvit skärskådat,
hvilket snart af Riddarehusdeputation kunde skie,
så beslöts på Hr Landt m : s proposition, at Hr Fahne-
hielms och Hr Lilljebielkes memorialer remitteras til Rid-
darehusdeputations skyndesamma utlåtande; hafvandes de¬
putation at lika fullt sig öfver denne senare yttra, i fall han
på 3:ne deputations kallelser sig icke för deputation til be¬
hörigt svarsmål skulle vilja inställa.
R. o. A. skildes åt kl. emot tu.
År 1761 d. 4 September.
Torsdag.
Plenum begyntes kl. 8.
Justering. Justerades protocollet af d. 17 Augusti.
Ang:de Ma- Hvarefter föredrogs Secrete Utskåttets på bordet hvilande
bergs beford- exfr. protocolli af d. 19 Aug. med tilstyrkan, at Majoren
rån etc. etc. B [aro] n-Conrad Falkenberg må för 10 rdr minskning på
hvar karl få uprätta en escadron vid gamla Husarregemen¬
tet och dervid befordras till öfverstelieutenant.
Uplästes äfven Hr Taubes memorial, hvaruti anholles,
at Frih. Hans Mörner måtte få niuta de för Frih. Falken¬
berg föreslagne vilkor och förmån til godo såsom äldre ma¬
jor än denne senare.
Detta senare begärtes som en ny sak på bordet af någre
af R. o. A.
Hr U 1 f [v e n] c 1 o [u] yttrade sig ej missunna Frih.
Falkenberg den föreslagne förmånen men hemstälte, om
icke Frih. Mörner äfven med öfverstelieutenants fullmagt
kunde hugnas såsom dertil väl förtjent.
Häruti instämde Hr Durietz, Hr Thure Ru [di-
be c k, Hr Gyllensvan, Hr v. Vicken, Hr [von]
Bromell och Hr H a s e n k a m p f f på de skäl, at Frih.
Mörner vore äldre major, at han ville ingå samma vilkor som
Falkenbergs befordran.
31
Frih. Falkenberg, at han medelst tjensten vid arméen och
dess välförhållande derstädes giordt sig dertil förtjent och
at han med sin ansökning om befordran gådt ordinarie vägen
til Kongl. Maij :t.
Deremot anfördes af Hr [de] Frese och Hr G [i] er [t]-
t a, at Baron Falkenberg på et lagligit sätt af Secrete Ut-
skåttet til befordran til denna nya beställning vore anmält,
til hvilken ingen tour utan blott accordsvilkoren deciderade,
at dessutom Frih. Mörner ej vore den äldste majoren i ar¬
méen och följaktel. hade mindre skäl til at besvära sig härvid,
hvilket äfven icke nu skedt af någon dess laga fullmägtig
eller ombud; hvarföre och sorn 3:ne stånd redan af giordt
detta för Frih. Falkenberg, så styrkte de därtil, at detta nu
mätte äfven af R. o. A. bifallas; kunnandes om Frih. Mörner
sedermera längre fram afgiöras.
Hr Landtm, gjorde altså proposition öfver Secrete Ut-
skåttets tilstyrkan <ang:de Baron Falkenberg och at ang:de
Baron Mörner quaestion härnäst måtte företagas.
Detta bifölls.
Dock giorde Hr Haisenkampff det förbehåll, at Frih.
Mörner måtte få öfverstelieutenants fullmagt af samma dato
sorn Frih. Falkenberg.
Föredrogs Hr Otto v. Roos [o: Rosens] memorial om trans¬
port til det ledige öfverstelieutenantskapet vid Dalregimentet
samt Hr von Plåtens deremot insinuerade memorial.
Desse memorialer begärtes på bordet men anmältes at gå
til de öfrige stånden.
Hr v. Vicken anmärkte, at denna ansökning bordt
på vanligit sätt hos Kongl. Maij :t insinueras. At om Hr Roos
[o: Rosen] erhöllo transport, så blefvo äldre överstelieute-
nanter, som Hr von Platen och Frih. Anders Wrangel, hvil¬
ken igenom dess välförhållande i kriget inlagdt mycken me¬
rit, lidande.
Hr T. Ru [d] beck och Hr Durietz instämde til
Hr Wrangels beröm; tilläggandes at han härvid borde få
niuta sin tour til godo, hvilket vore en nödig upmuntran för
dem, isom med beröm giorde tjenst vid arméen; hemställan¬
des at en deputation til de öfrige stånden måtte afgå at be
dem ej afgiöra detta mål, förrän R. o. A. fädt sig deri ut-
.låta.
Detta senare understöddes äfven af Hr [von] Bromell,
32 1761, sept. 4. Befordringsärenden.
Angtde en
handelsinten-
dent.
hälst slikt förut skedt i saken rörande Hr Gyllensvan, och
blef af R. o. A. bifallit.
Uplästes Frih. Gustaf Reulerholms memorial om befordran
och lagmans caractere.
Ligger på bordet och går til de öfrige stånden.
Frih. Re[h]binders och Hr Hermelins memorialer ang:de
deras tour uti Inrikes Cancellieexpeditionen framför den af
Borgareståndet i Hr Adlerbergs succession til cancellist före-
slagne Ellers.
Ligga på bordet och gå til de öfrige stånden.
Hr Mannerhiertas besvär öfver Hr Thams befordran till
extraord:e assessor i Götha Hofrätt.
Hr Linnerhielms ang:de bibehållande af dess tour i Götha
Hofrätt samt
Hr v. Nackreijs i samma ämne
och Hr Hummelhielms ang:de dess sons befordran i sam¬
ma hofrätt, hvilket äfven Hr Hummelhiel m muntel.
recommenderade.
Ligga men få gå til de öfrige stånden.
Hr von Vicken yttrade sig öfver Hr Mannerhiertas be¬
svär, at efter hvad han viste, de icke voro befogade eller borde
uptagas, hälst Hr Mannerhierta flere gånger öfver hofrättens
förslager besvärat sig hos Kongl. Maij :t men altid fädt afslag,
såsom den där ej haft skäl til klagan, och således nu ej
kunde anses sorn lidande.
Härefter föredrogs Secrete Handels- och manufacturdepu-
tations betänkande af den 11 Augusti ang:de tilsättande af en
handelsintendent jemte den för honom projecterade instruc-
tionen,
hvilka biföllos.
Hr T. R u [d] beck hemstälte, at, sorn i anseende til de
hos Riksens Ständers förevarande befordringsmål flere me¬
morialer hos R. o. A. torde vara insinuerade, som ärnades til
de öfrige stånden, men deras upläsande här skulle borttaga
mycken tid, Hr Lantin, kunde updragas at slike memorialer
öfverse och låta dem sedan få gå vidare; dermedelst kunde
tiden vinnas och medborgares rätt blefvo dermed bevarad i
de fall, där de eljes kunde blifva lidande.
Detta förslag som nyttigt understöddes äfven af Hr von
Vicken.
Men Hr Landt m. förmälte sig önska at slippa ansvaret
Om Pechlin.
33
af slike memorialens remitterande, efter mången under proe-
text at bevara sin rättighet i värket kunde påsyfta egen be¬
fordran och anledning lika fullt deraf til befordringar kunde
tagas, hvilket R. o. A. velat förekomma; lofvandes för öfrigt
at på slike inkomne memorialer låta författa en förtekning
til R. o. A:s vidare egne ompröfvande.
Uplästes Frih. Mauritz Posses memorial rörande någre cro- Ang:de Pos-
nogravationer på Possiska arfvingarne; och remitterades til
Kammaroeconomiedeputation.
Anmältes Prästeståndets extractum protocolli af d. 31 Aug.
ang:de Bevillingsdeputations betänkandes afgiörande röran¬
de brännevinsafgiften för innevarande år.
R. o. A., som förut remitterat detta mål till Bevillingsdepu-
tation, förblef nu i sitt förra yttrande.
Företogs saken rörande Hr öfversten Pecklin i anledning Ang:de
Öfverste
af Hr Boijes dictamen, och uplästes de dertil hörande acter; peckiin.
item Hr von Essens memorial (Bil. 16);
Borgareståndets extr. protocolli samt Hr v. Vickens me¬
morial (Bil. 13) i samma ämne.
Frih. A. Reuterholm upläste sitt bifogade dictamen,
hvilket han med ali vördnad R. o. A. understälte (Bil. 17).
Frih. C. G. W r a n g e 1 conformerade sig härmed.
Hr C. G. Boije ansåg denna saken nu mera ej för sin
utan för R. o. A:s och rörande en rättighet, där det gälde
hodie milli, eras tibi. Han bad R. o. A. ej reflectera på honom,
som en gammal gubbe, utan på deras fri- och rättighet och
med lämpor afgiöra detta mål utan at dervid stöta de öfrige
stånden.
Hr H. H. Boije förklarade sig härvid mera anse saken
än personerne, hälst han för Hr Boije, sin slägtinge, hvars
fader han vore all erkänsla skyldig, hyste all vänskap. Icke
ville han rubba R. o. A:s tagne beslut häri, ej eller tilstädja
de öfrige stånden domrättighet öfver R. o. A:s göromål; men
som han fant betänkeligit, at någon blef på rykte antastad
och at ingen säkerhet vore i protocollet, hälst man dessutom
ej kunde minnas, huruvida Hr Pecklin oanständigt utlåtit sig
emot Rådet, så instämde han med Borgareståndet, at detta
mål til en särskilt deputation måtte remitteras, som dock
utan domsrättighet hade at skärskåda målet och utstaka,
huru långt talefriheten finge sig sträcka, och derom til
Riksens Ständer inkomma, eljes blef vo för honom och andre
3—iS2i73
34 1761, sept. 4.
Om Pechlin.
farligt at yttra sig och friheten förqvafdes, ehuru han ej vore
den, sorn först blefvo skrämd.
Hr T. R u [d] b e c k holt före denna qusestion vara ny
och röra application af 23 § Riksdagsord. samt således böra
hvila på bordet.
Hr G [i] ert [t] a giorde härvid en skilnad emellan det,
som vöre R. o. A:s oeconomicum, hvarföre Hr Pecklin blifvit
utesluten, och de högmålssaker, hvarföre han af Hr Boije
blifvit beskyld, nemhn brott emot grundlagen etc., hvilka han
trodde höra under samtel. ståndens åtgärd; han instämde
således med Hr Boije ang:de deras remiss til Särskilte Depu¬
tation, dock utan domrättighet, at derom til Riksens Ständer
med betänkande inkomma. Sådant fordrade rikets rättighet,
som härvid säges vara kränckt, enligit 13 § i Riksdagsord.
samt rättvisan i anseende til en ledamot, som begär lagens
beskydd emot angifvelser, som böra bevisas.
Frih. Grönhagen trodde detta mål ej mera än Hr
Hammarhielms interessera Ständers frihet eller af någon de¬
putation böra uptagas och bad, at denna qusestion sorn ny
emedlertid måtte få hvila. Nu vore Borgareståndets extrac-
turn protocolli materia substrata. Som detta emot Riksdags¬
ord. tycktes vilja sätta vårt beslut under en deputations skär¬
skådande, så biföll han deröfver Frih. Reuterholms tankar
samt at i anledning deraf Secreteraren måtte i anständiga
termer upsätta svar til de öfrige stånden; hvilket med en de¬
putation kunde dem tilkänna gifvas, och häröfver begärte
han eljes votering.
Frih. F. Horn förklarade sig med rent upsåt utan per¬
sonlig afsigt endast hafva ömat riksdagsmannafriheten, hvil¬
ken han trodt i detta fall löpa någon fara, och at han derföre
med sitt memorial vändt sig til de öfrige stånden. Han vör¬
dade R. o. Ars beslut i anseende til Hr Pecklins exclusion;
men sorn Hr Pecklin för allmennare brott emot grundlagen
blifvit beskyld, så ville han sådant til Särskilte Deputation
hafva remitterat; hvilken dock utan domsrättighet hade här¬
öfver med utlåtande at inkomma.
Hr [von] Bromell yttrade sig, at i detta mål sorn i
andre mål ingen lag in casu borde giöras; at denna casus lika
som Hr Hammarhielms vore et ståndets oeconomicum, hvar¬
med de öfrige stånden icke hade något at giöra. Han biföll
Om Pechlin.
35
således Frih. Reuterholms tankar, och at i anledning deraf
Borgareståndet med en deputation borde besvaras.
Hr [d e] Frese skilde häruti vårt oeconomicum, hvar¬
före Frih. Pecklin blifvit utesluten, ifrån de högmål, som blif¬
vit honom tillagde och enligit Regeringsformens ingress på
annat sätt borde bestraffas, efter Frih. Pecklin ett öfverlagdt
brott blifvit tilvitat, hvarutinnan han borde få niuta bene-
ficia juris et processus. Härunder verserade väl rikets rätt;
och instämde han altså med Borgareståndet om denna saks
remitterande til Särskilte Deputation, som dock utan doms-
rättighet hade deröfver med utlåtande at inkomma. Hvar¬
öfver han eljes begärte votering.
Hr E hr enmalm holt före Hr Boijes dictamen vara
genom R. o. A:s votering afgiord och altså ej böra åter up-
rifvas, hvilket skulle ske, om man biföllo Borgareståndet, då
R. o. A:s beslut skulle sättas under qusestion och hela ståndet
sättas til svars.
Han instämde altså med Frih. Reuterholm i anseende til
Borgareståndets besvarande; men den moverade qusestion
om riksdagsmannarättens nyttjande, om hvilken han vore
så mån som någon annan, bad han få hvila.
Ankom en Bondeståndets deputation af 12 personer stark,
anförd av Sven Håkansson, som påminte 0111 [afgiö-
rande]1 af skatterättigheterne på augmentshemman enl. med-
bragt extractum protocolli. Och 2:do berättade, at ståndet på
begäran ville anstå med afgiörande af saken rörande Öfver-
stelieutenant Roos [o: Rosens] transport.
Deputation afträdde.
Hr von Vicken conformerade sig med Frih. Reuter¬
holms tankar, tilläggandes at detta ej vore något högmål utan
att oeconomicum, som R. o. A. redan afgiordt på samma sätt
som med Hr Hammarhielm, hvars utlåtelser blifva ansedde,
utan at något protocoll behöfts. Skulle sådant af en deputa¬
tion uptagas, så existerade af Rådets hörande, af riddarehus-
protocollets skärskådande med mera flere inconsequencer,
som gorde sådant till otjenligt. Men vore lagen om talfri¬
heten otydelig, kunde sådant vidare fram skärskådas, hälst
detta mål uppehållit R. o. A. i flere plena.
Han styrkte altså at blifva vid beslut utan at ledas af för¬
domar eller nu giöra någon lag in casu.
1 Konceptprotokollet.
Bondest:s
deput:de.
36 1761, sept. 4. Om Pechlin.
Hr Ehrencreutz skärskådade detta mål efter lag och
Ständers förra beslut. Enligit detta senare hade ståndet at
beifra de i 23 § i Riksdagsordningen specificerade förseelser,
hvilket dock i detta fall skedt; men enligit lag kunde de
brott, som af Hr Boije blifvit Hr Pecklin tillmälte, icke med
exclusion af Riddarehuset försonas, efter de rörde grund¬
lagen och hörde under samtel. ståndens åtgärd. Han hem-
stälte altså, at detta mål af den föreslagne deputation måtte
utredas til nödig efterrättelse för framtiden.
Hr C. Wadenstierna förklarade sig hafva lärdt at
vörda så väl tagne beslut som hvars och ens rättigheter. Om
det, sorn R. o. A. i anseende til Hr Pecklin fattadt, vore altså
ingen fråga men blott öfver Borgareståndets extractum proto-
colli, som ej rörde väre oeconomica men de Hr Pecklin til-
lagde svåra beskyllningars undersökande och emot hvilka
denne senare borde äga samma rätt och säkerhet som den
minsta torpare. Altså instämde han med Borgareståndet om
deras remiss til Särskilta Deputation, dock utan domsrätt,
på det ej farhåga för någon commission måtte deraf up-
väckas; vore man mån om anständighet i utlåtelser, så vore
rättvist at ej vara mindre örn om det, sorn rörde lif, heder
och ära.
Frih. Cederhielm ansåg för betänkeligit, att R. o. A:s
göromål och oeconomica skulle underkastas någon critri-
que(!), och besynnerligit, at Borgareståndet kunde falla på
idéer, som liknade en förhatelig commission, och det på en
parts berättelse utan at hafva hördt den andres skiäl til accu-
sation eller defensionalia.
Vid den här föreslagne modifioation utan domsrätt borde
man äfven vara varsam, ty ginge 2 stånd in partes, så skulle
Bondeståndet kunna med sitt bifall til Borgareståndet for¬
mera decision öfver R. o. A:s göromål, hvilket han aldrig
hoppades skola tillåtas.
Dessutom vore en undersökning i criminelmål sorn detta
utan domsrätt en contradictio in terminis och altså orime-
lig-
Riksdagsmannarättigheten borde uti hvad vi här afgiordt
eij inblandas; den der omrörde qusestion vore ny och borde
således ligga. Han kunde altså hvarken ingå med Borgare¬
ståndet, som trodt detta mål vara af besynnerlig påfölgd, icke
eller uti de föreslagne modifioationer, som skulle sätta de-
Om Pechlin.
37
cisionen hos Bondeståndet, utan hoppades R. o. A. vordo
med behörig fermeté bibehålla deras förut tagne beslut.
Hr T. Ru [d] beck deducerade, huruledes med detta
mål vore förelupit; at det som ståndets oeconomicum här
enl. 23 § Riksdagsordningen blifvit ansedt och afgiordt; at
den(!) medelst den af Borgareståndet föreslagne undersök¬
ning af en deputation åter skulle upröras. At en deputation
utan domsrätt ej kunde öfver annat än quaestio legis häri sig
yttra, det kunde äfven så väl skie af Riddarehusdeputation
efteråt, emedan han redan begärdt det nu måtte hvila; at vid
1743 års riksdag en ledamot i Borgareståndet, år 1746 någre
utur Bondeståndet, år 1756 en ledamot af Riddarehuset och
nu nyligen Hr Hammarhielm äfven härifrån blifvit exclu-
derade utur stånden, utan at de öfrige stånden sig dermed
velat befatta; at Hr Pecklin äfven för dess utlåtelser inom
ståndet blifvit ansedd men nu af ingen dödlig mera derföre
kunde tiltalas; och at de derom hällne protocoll aldrig utom
Riddarehuset kunde utföras, icke el. Hr Boijes dictamen,
sedan det genom beslut och genom votering blifvit av R. o. A.
antagit.
Han conformerade sig altså med Frih. Reuterholm ang:de
det Borgareståndet tilämnade svar; men qugestio legis ville
han skulle hvila.
Hr Jennings: Om jag härtils i denna sak tegat, har
det ej skedt af frugtan men af anständighet i anseende til
min slägtskap med Hr Pecklin och af vördnad för R. o. A.
Nu som ej quaestion är om någons person utan om rättig¬
heten at fritt få tala, vil jag mig deri yttra, efter jag anser
den för mig så angelägen sorn för andre.
Borgareståndets extractum protocolli är grunden til vår öf¬
verläggning; bifalla vi det, anse vi ej saken som oeconomisk
men tvärt om, om vi det afslå. Grunden til samma extrac¬
tum protocolli äro Hr Boijes angifvelser emot Hr Pecklin,
som äro ganska svåra; ingen paralel är häri med Hr Ham¬
marhielm, som blott för dess utlåtelser emot generalerne,
Hr Landtm, och flere herrar inom ståndet enl. 23 § Riksdags¬
ordningen blifvit excluderad.
Hade Hr Boije blott derföre honom tiltalt, så hade saken
varit lika; men högmålsbrott emot grundlag, regeringssätt
med mera äro ej något vårt oeconomicum, ej eller crimina
laesse Majestatis, som angå lif, heder och välfärd. Det är altså
38 1761, sept. 4.
Om Pechlin.
billigt, at de af den föreslagne Särskilta Deputation må skär¬
skådas; den projecterade modification utan domsrätt skulle
jag eljes ej vara före, men at förekomma fruktan af någon
commission vil jag dock bifalla denna biais och önskar, at
således deputation må få granska Hr Pecklins brott, i fall
han är skyldig til de hårda, honom giorde tilmälen, som ej
äro mindre än förräderi och som ej med dess utvotering här¬
ifrån kunnat försonas.
Herr Lagersvärd holt före Borgareståndet böra ha til
svar, at vi ansedt målet som vårt oeconomicum,
l:o efter eljes Hr Landtm, skulle kunna synas hafva der¬
öfver gordt orätt proposition;
2:o efter eljes flere skulle kunna sättas under lika ansvar;
3:o efter en deputation ej kan derom ransaka utan at emot
8 [o: 22] § dertil fordra riddarhusprotocollet;
4:o efter ingen adelsman i slik deputation kunde sitta emot
vårt redan tagne beslut.
Och altså biföll han häröfver Frih. Reuterholms projecte¬
rade svar til Borgareståndet.
Hr Durietz anförde sig aldrig tro, at R. o. A. skulle
directe eller indirecte vilja ändra sina beslut. Svaret til Bor¬
gareståndet borde altså blifva dermed conformt men dock
tydeligt; målet vore redan här ansedt som et oeconomicum.
Riksdagsmannarätten häruti åter vore en res privilegii, som
lika capitasaken ej borde sättas under de andre stånds dijudi-
cation. Dock vore frågan härom ny och borde således ligga;
men han hoppades, at R. o. A. vorde ömandes sin värdighet
och ej tillåtandes, at pleni göromål skulle sättas under någon
deputation.
Hr Linnerhielm instämde på anförde skiäl med de
herrar, som ville detta mål til Särskilta Deputation, dock
utan domsrätt, hafva remitterat.
Frih. v. Ungern [-Sternberg] drog utaf R. o. A:s
egen värdighet, af deras förfäders med lif och blod dyrt
förvärfvade och oss som ägta barn i arf lemnade heder, af
det R. o. A. ifrån urminnes tider medföljande företräde
ibland de öfrige medstånden och af en högst skälig omsorg
at lemna våra efterkommande så dyra förmåner obefläckade
i händer den billiga ömhet, som han äfven nu tilstyrkte, at
bibehålla ståndets värdighet utan at våra giöromål de öfrige
Om Pechlin.
39
stånden underkasta och at vakta oss för et steg, som skulle
för R. o. A. medföra ganska betydande fölgder.
Hr Gyllensvan deducerade utförligen, at detta mål
vore et R. o. A:s oeconomicum; at enl:t 23 § Riksdagsord¬
ningen Hr Pecklin endast för dess otjenlige utlåtelser emot
Riksens Råd, Hr Ehrenmalm, Hr Rubeck med flere här
blifvit ansedd på lika sätt som Hr Hammarhielm; at den enas
mål ej mera än den andres kunde til någon deputation re¬
mitteras, efter både voro lika oeconomiske mål; at frågan
härom på et oordenteligit sätt hos de andre stånden upkom-
mit och icke på det emellan stånden vanlige communications-
sätt genom deputationer eller extracta protocolli; at det vore
af farlig påfölgd, om i et land, där partier finnas, den, som
fritt talte i ett stånd, skulle de öfrige ståndens näpst under¬
kastas.
Han kunde altså likasom Baron Cederhielm ej bifalla, at
Bondeståndet skulle i detta mål giöra decision och tilskynda
oss en commission, sorn blott i förräderiemål emot riket voro
vanlig och han för öfrigit enl. andre länders exempel viste
vara af så farlige påfölgder; hvilket dock säkert skedde, om
vi medelst någon modification ginge in partes och Borgare-
och Bondestånden skulle formera pluraliteten.
Som Hr Pecklins vän ville han i detta mål ingen vidare
cognition, hälst någon otidig ömhet snarare, efter fabeln om
modren, som af kärlek förqvafde sina ungar, skulle skada än
gagna honom, då deremot et stilla upförande snart kunde
åter sätta honom i R. o. A:s förtroende; utan instämde med
Frih. Reuterholm ang:de sättet at besvara Borgareståndets
härom afgifne extractum protocolli.
Hr C. Rappe medgaf, at Hr Pecklins utvotering har
varit et ståndets oeconomicum men de honom giorde svåra
tilvitelser icke, hvilka i allmenna lagen voro til annat straff
utsatte. Altså biföll han Borgareståndet om detta måls remiss
til Särskilte Deputation, dock utan domsrätt. At vi dymedelst
skulle gå in partes och Bondeståndet formera pluraliteten
deremot, voro ej at befrukta, efter det ståndet lofvat at
deruti afbida vårt beslut.
Frih. Ridderstolpe anförde häremot, at den svårare
rubrique, som Hr Boije på detta mindre mål satt, vore blott
en stilus curise; at som ordning stadgades af grundlagen, så
hade den, som brutit den förre, på vist sätt förbrutit sig emot
40 1761, sept. 4.
Om Pechlin.
den senare men derföre icke strax til lif, ära och gods, hvilket
blott voro deras straff, sorn rörde grundvalen af regerings¬
sättet, hvars beifrande på samtel. stånden ankom.
Han beklagade vår oenighet, men den borde ej så långt ex-
tenderas, at våra enskilta göromål dymedelst de öfrige stån¬
den underkastades. Vi borde altså svara Borgareståndet, dock
utan att ingå i ventilation öfver deras extractum [protocolli]
såsom rörande vårt redan öfver Hr Boijes dictamen tagne
beslut och utom dess ganska vidsträlct, efter det ville hafva
uptagit af deputation så väl detta mål som hvad dermed ge¬
menskap äger; at bifalla deputation dock utan domsrätt
vore at handla på slump och risquera, at Bondeståndets be¬
slut kunde tilskynda en betänkelig commission. Hvad här
om riksdagsmannarätten sagdt vore, dermed vore ej peri-
culum in mora, utan det til vidare betänketid upskiutas, och
emedlertid kunde vi vända oss til publique ärender; våra hier¬
tan skulle i istillhet, liksom vid flere tilfällen skedt, snart
nog emot våra 2:ne excluderade ledamöter til benägenhet
kunna förvandlas, och han för sin del skulle gärna finnas til
de lindrigaste medel redebogen.
Hr Eneschöld yttrade sig i lika mening at förblifva
vid vårt förra beslut och ej underkasta det de öfrige stån¬
dens skärskådande såsom den dyrbaraste af våra rättig¬
heter.
Hr R å f e 11 biföll remissen til en deputation, som kunde
å daga lägga, att hvad Hr Boije fast conditionate tillagdt Hr
Pecklin så icke blifvit ansedt af R. o. A. samt at ingen rid¬
dersman tänckt kränka grundlagen eller det besvurne rege¬
ringssättet.
Hr Landtm, uprepade häruppå korteligen de å ömse
sidor anförde skiäl enligit diseourserne och giorde deruppå
proposition.
Bifaller R. o. A. Borgareståndets extractum protocolli med
den förändring, at Mindre Särskilte Deputation dock härvid
ej någon domsrättighet tillägges. Som denna proposition med
Ja och Nej besvarades, formerade Hr Landtm, samma propo¬
sition til votering, sorn var begärd, med det alternativ, at
om Nej vinner, afslås Borgareståndets extr. protocolli och
anses denna sak som ståndets oeconomicum.
Öfver denna propositions alternativ blef ännu ytterligare
discourerat; påminnandes
Om Pechlin.
41
Frih. Axel Reuterholm, at det ej tyktes böra kom¬
ma in qusestione, om detta mål vöre R. o. A:s oeconomicum,
sedan det som sådant har blifvit afgiordt, och eljes vårt häri
giorde steg skulle synas vara mindre grundat.
Hr T. Ru[d]beck instämde häruti emot propositionen,
hvars bifall skulle värka uphäfvandet af vårt förra beslut.
Desslikes Hr v. Vicken, som tilläde, at om målet ginge
lil en deputation, skulle våra protocoller emot Riksdagsord¬
ningen dit kunna fordras. De öfriga stånden skulle kunna
kullkasta vårt beslut om Hr Pecklin och alla de, som bifallit
Hr Boijes tanka, skulle lika som han blifva ansedde.
Hr Landtm, deremot utförde, at ingen klandrat R. o.
A:s beslut med Hr Pecklin; men frågan voro om de Hr
Pecklin af Hr Boije giorde hårda beskyllningar, som ej
kunna anses för oeconomicum. Hr Pecklin hade begärdt rätt
och at få sig deröfver justifiera. Detta hade Borgareståndet
til Mindre Särskilta Deputation remitterat. Allmen rättvisa
borde hvar och en få niuta, och deruti kunde icke något
stånds rätt inblandas.
I discourser häröfver hade blifvit påstådt å ena sidan,
at målet vore et R. o. A:s oeconomicum, och å den andra,
at det til deputation utan domsrätt borde enl:t Borgarestån¬
dets gifne anledning remitteras. Derefter hade proposition
blifvit giord, och annorlunda kunde Hr Landtm, den icke
formera.
Hr Wadenstierna instämde med Hr Landtm:s an¬
förde skiäl och gillade proposition.
Desslikes Gref Fredric [von] Rosen
samt Hr Bildens c hold, sorn tilläde sig anmärka, at
de herrar, som nu påstodo detta mål vara et ståndets oeco¬
nomicum, senast påstådt, at frågan derom då skulle hvila;
och således nu hade en annan tanka.
Men som de emot proposition anförde skiäl ytterligare af
Hr Durietz, Hr Ehrenmalm, Hr [von] Bro¬
mell och Frih. Grönhagen yrkades och R. o. A. sig
deröfver eij kunde förena,
föreslog Hr Landtm, den utväg at votera om proposi¬
tionen.
Den, som bifaller, det öfver densamma framdeles, sådan
som den är, skall voteras, skrifver Ja; den det ej vil, skrifver
42 1761, sept. 4, 7. Om Pechlin.
Justering.
Manufac-
turfond på
campher.
D:o på pap¬
per och böc¬
ker.
Nej. Vinner Nej, förändras proposition i ani. af Baron Reu-
terholms memorial.
Proposition gillades och bordsherrarne upropades.
Hr Durietz hemstälte, om Hr Lilljebielke såsom stäld
för Riddarehusdeputation nu likafullt skulle få votera, och
at det nu måtte afgiöras til förekommande af disput under
voteringen. Och bifölls, at Hr Lilljebielke ej ifrån votering
kunde hindras, så länge frågan om honom icke vöre hos
R. o. A. afgiord eller från Riddarehusdeputation ännu hun¬
nit inkomma.
Hr Landt m. anholt sluteligen, at R. o. A. ville hålla
ordning i skranket och på gångarne samt skrifva simpelt Ja
och Nej på voteringssedlarne.
Härpå skreds til votering, som utföll med fyrahundrade-
siutton Ja emot fyrahundradetiugusex Nej likmätigt när-
lagde underskrifne voteringsinstrument, sorn slutel. uplästes.
Hvarefter R. o. A. skildes klockan nijo.
År 1761 den 7 September.
Måndag.
Plenum klockan 8.
Justerades protocollet af d. 24 Augusti.
Föredrogs Secrete Handels- och manufacturdeputations be¬
tänkande ang:de manufacturfonden på rafinerad campher,
som bifölls.
Secrete Handels- och manufäcturdeputation[s] betänkande
af d. [1 April 1761] ang:de manufacturfondens erläggande
för utrikes ifrån infördt papper samt tryckte böcker, hvars
uphäfvande deputationsledamöter af Prästeståndet uti et se¬
parat votum hade tilstyrkt likmätigt Prästeståndets derom
förut till deputation remitterade extr. protocolli.
Hr von Oelreich förestälte, at som de i riket an-
lagde pappersbruk härtils haft svårighet med lumpesam-
lingen, men dertil de anstalter voro vidtagne, som framgent
skulle befordra inrikes papperstillvärkningen, så skulle nu
fri pappersinförsel densamma aldeles förqväfva och om intet
giöra de på de förre giorde omlcostningar; dock kunde en
tid af 2:ne år utsättas, efter hvilka utrikes papper fritt
Papper och böcker.
43
finge införas, emedan inom samma tid inrikes pappersbruken
kunde komma i stånd at tilvärka fullkomligen godt och til-
räckeligit papper för riket; men trykte böcker som tjenande
ti! literaturens befordran för de fattige studerande höll han
före kunde utan någon afgift fritt få införas.
Frih. Cederhielm deremot holt före at afgiften på
utrikes papper, som endast borde encouragera inrikes pap¬
persbruken, snarare gaf dem speculationer på pappers steg¬
rande i proportion efter växelns stigande; och biföll altså
Prästeståndets tanka om pappers fria införsel, såsom hvar¬
medelst inrikes papperspriset bättre kunde hållas i tygeln än
genom någon regeringens tilsyn eller förordnande.
Hr v. Vicken biföll deputations betänkande men til¬
läde nödigt vara, at til erhållande af bättre inrikes papper
Commercecollegium drogo omsorg derom, at efter det i Hol¬
land brukelige sätt valsvärk dervid brukades.
Hr Bildenschöld yttrade, at som pappersbruk sedan
sidsta riksdag, då de af manufacturfondon upmuntrades, til
antal af någre 30 blifvit i riket anlagde och med lumpesam-
lingen goda författningar blifvit vidtagne, voro hopp, at de
framdeles kunde förse riket med godt och nödigt papper,
och då först kunde utrikes pappers fria införsel tillåtas;
men dessförinnan skulle detta senare lända till de förres
märkeliga förfång och vore alt för tidigt.
Hvad de inbundne böckers fria införsel vidkom, så torde
afseende dermed endast vara på inbindningsarbetslöns be¬
sparing, men funnos den här något dyrare, så voro dermed
som alla fabriquer, att i deras början priset voro högre, men
sedermera föllo det efter handen. Och altså ville han, at
emedlertid ingen ändring med consumtionsaccisen derå skul¬
le giöras.
Hr [von] Bromell föreslog det medium, at halfva
manufacturfondsafgiften på papper til nästa riksdag måtte
uphäfvas, samt instämde med Hr von Vicken, at Commerce¬
collegium borde befordra valsvärks inrättning vid pappers¬
bruken til bättre pappers erhållande.
HrLandtm. giorde altså proposition, om tils nästa riks¬
dag halfva manufacturfonden på utrikes papper och con¬
sumtionsaccisen på inbundne böcker måtte uphöra.
Hvilket bifölls.
Föredrogs Secrete Handels- och manuf adur deputations Ang:de afgift
44 1761, sept. 7. Om Pechlin.
Manufactu-
risten Sabins
ansöking.
Ang:de
Öfverste
Pecklin.
betänkande af d. [16 Juni 1761] ang:de lindring i afgifterne
för utrikes ifrån til såpebrukens behof införskrifven olja.
Hvarjemte Borgareståndets extractum protocolli png:de
tiden hvarifrån denne författning kommer at börjas samt
at ingen återgift af de mera för hvart fat erlagde 15 daler
silf :mt ifrån samma tid kommer at godt giöras.
Som hvad de 5 der sernit afgift för hvart fat olja angår,
sådant för detta redan blifvit afgiordt, då projectet til tull¬
taxan faststältes, så förblef R. o. A. dervid samt biföll Bor¬
gareståndets tilläggning angående tiden ifrån Maii månads
början.
Secrete Handels- och manufacturdeputations betänkande
angede någon af Manufactoristen Sabin begärd anticipation
af tillvärkningsprsemien, hvilket deputation afstyrkt.
Bifölls deputations betänkande.
Härefter hemstälte Hr Landt m., om icke R. o. A. nu
ville företaga sig det igenom senaste votering faststälte ämne
til öfverläggning och sluteligit afgörande.
Uplästes altså senaste voteringsinstrumentet och iderpå
Frih. Reuterholms dictamen, hvilket nu vore deliberations-
ämne.
Härvid anmälte sig Hr Jennings hafva skrifteligen
upsatt något, som utförligare skulle förklara dess i detta
mål i senaste pleno yttrade tankar, och anholt at detsamma
för R. o. A. få upläsa.
Hr T. R u [d] beck påstod, at inga discourser i hufvud-
saken kunde tillåtas, utan at nu enl. sidsta voteringsbeslut
proposition endast öfver innehållet af Frih. Reuterholms
memorial måtte göras.
Hr Landtm, förestälte, at ingen fråga vore, om icke
proposition enl:t R. o. A:s sidsta beslut skulle blifva giord,
det vore otvifvelaktigt; men emedlertid bad han, at R. o. A.
ville med stillhet höra hvars annars tankar, hvilket vore
ändamålet af deras sammankomst.
Hr R u [d] b e c k förnyade sitt förra, at proposition
först måtte giöras, kunnandes hvar och en efteråt men ej
förut sig öfver målet yttra. •
Härmed instämde Hr Fr. Ulric Wrangel, Hr Ene-
schöld, Frih. Kalling, Frih. Reuterholm och
flere.
Häremot påstod Hr Jennings at få niuta den honom
Om Pechlin,
45
tilständiga frihet at yttra sina tankar öfver Frih. Reuter-
holms dictamen, som vore ämnet til deliberationen, varandes
icke hans tanka at röra R. o. A:s sidsta beslut, at proposition
deröfver skulle giöras.
Detta understöddes af Frih. Duvall, Hr Waden-
s t i e r n a, Hr B i 1 d e n s c h ö 1 d, Hr G [i] ert [t] a och
flere.
Men som under alt detta månge discourser på bänkarne
existerade, som under 2:ne timars tid med märkelig rörelse
ibland R. o. A. continuerade, så kunde föga deraf til proto-
collet höras eller intagas.
Sedan deliberationen omsidor åter vant något mera lugn,
yttrade
Hr T. Ru [d] beck, at han trodt den första actus enl.
senaste voteringsbeslut böra nu blifva propositionen öfver
Frih. Reuterholms dictamen; at inga discourser emedlertid
kunde tillåtas öfver en proposition, som ännu icke blifvit
giord, ehuru han aldrig tänkte neka någon at tala i tour och
ordning; sålunda hade han begripit saken; dock sorn rikets
vän och at förekomma skadelig tidsspillan ville han sig der¬
th begifva, at Hr Jennings måtte sitt dictamen få upläsa.
Härmed instämde Frih. Ridderstolpe.
Desslikes Frih. Cederhielm med förbehåll, at propo¬
sition strax derefter måtte giöras.
Frih. v. Ungern [-Sternberg] medgaf gärna fri¬
heten at här sig utlåta men i tour och ordning. Proposition
borde enl. sidsta voteringsbeslut ske, och det vore R. o. A:s
rättighet, hvilken borde äga prseferencen för en enda leda¬
mots nu påstådde rätt att få något andraga.
Hr Landtm, ansåg för en afgiord sak, at hvar en
borde niuta rättigheten at få sig yttra och för betänkeligt
för framtiden, om dervid något hinder eller tvång skulle till¬
låtas, men hemstälte likväl, om icke Hr Jennings sielfvilligt
skulle vilja beqväma sig derth at nu efterge sin rätt dock
utan prsejudice eller någon consequence.
Hr Jennings anförde härvid, at han af vördnad för
R. o. A. aldrig kunde vidkännas, det han emot R. o. A:s rät¬
tighet något velat påstå; hafvandes han blott yrkat den sig
som andre tilständiga rätt at här få sig yttra, i den tanka
at til den ändan Frih. Reuterholms dictamen såsom ämnet
til vår öfverläggning hade blifvit upläst, och hade sin rätt
46 1761, sept. 7.
Om Pechlin.
påstådt ej af envishet utan af kärlek för sin frihet och rätts
bibehållande. Eljes hade han längesedan varit färdig at be¬
gifva sig ifrån sitt påstående, hvilket han ock nu med för¬
behåll af full rättighet villigt giorde uppå Hr Landtm :s före¬
ställning, hvilken allena det tilkom at determinera dess tour
at få tala men ingen annan ledamot i ståndet, ehuru han
eljes hvar och en behörigen vördade.
Hr Landtm, giorde häruppå proposition, om R. o. A.
biföllo, att enligit Frih. Reuterholms dictamen målet rö¬
rande Hr Boije och Hr Pecklin måtte anses som et ståndets
oeconomicum.
Detta besvarades med Ja och Nej.
Härpå upläste Hr Jennings bilagde dictamen ad pro-
tocollum (Bil. 18); tilläggandes at om proposition blefvo,
om detta mål som ett R. o. A:s oeconomicum skulle anses,
så önskade han, at denna mening vid det nekande alterna¬
tivet måtte tilläggas.
Hr C. Wadenstierna: Sorn proposition redan blif¬
vit görd, om detta mål sorn et R. o. A:s oeconomicum skal
anses, så blir svaret derpå antingen Ja eller Nej. Jag instäm¬
mer altså med Hr Jennings idée; ty fast en ledamots utvote-
ring' är ståndets ensak, kan jag dock ej för sådant anse be¬
skyllningar at hafva rördt grundlagen, hvilka äro mera bety¬
dande och enligit lagen röra lif, heder och ära.
Hr Tersmeden, Carl, conformerade sig äfven med
Hr Jennings; tilläggandes emot det giorde inkast af våra
protocolls utförande emot Riksdagsordningen,
1 :o at sådant väl in oeconomicis ej borde medgifvas men
väl i större mål och förbrytelser emot grundlagen, sådane
sorn detta vore rubricerat, då det sagdts at vara et praeme-
diterat lagbrott och en vanvördnad emot regeringssättet.
Han kunde altså ej bifalla, at detta vore blott et stån¬
dets oeconomicum, utan ville hafva desse af Hr Boije emot
Hr Pecklin giorde angifvelser til en deputations ytterligare
skärskådande.
Frih. A. Reuterhol m beklagade, att öfver detta mål
i dag för 3:die gången qusestion moverades. l:o. At det
vore ståndets oeconomicum trodde han redan förut afgiordt
och äfven deraf bevisligit, at R. o. A. det ej eljes hade up-
tagit och med et oeconomiskt straff belagdt utan til annat
forum remitterat, hvilket R. o. A. hade giordt af ädelmod
Om Pechlin.
47
och hog för enighet samt at undvika process och strängare
utvägar. 2:do. Kunde Borgareståndets extr. protocolli härvid
ej ändra R. o. A:s tankesätt och tagne steg, efter det grun¬
dade sig på Hr Pecklins och flere ledamöters memorialer,
som varit insinuerade, för än R. o. A. häröfver hade tagit sitt
bifall. 3:o. Frugtade han, at om proposition blefvo deröfver,
örn detta mål skulle anses som et vårt oeconomicum el. ej, så
skulle vår första voteringsbeslut, hvarmedelst vi ansedt denna
Hr Pecklins förseelse på et oeconomiskt sätt, dermedelst nå¬
gon critique underkastas.
Han hemstälte således, at proposition endast måtte giöras
öfver det af honom projecterade sätt at besvara Borgarestån¬
dets extractum protocolli.
Hr T. R u [d] beck instämde med Frih. Reuterholm, at,
sedan häröfver 2:ne gånger voterats, frågan ej mer kunde
blifva, om det vore et oeconomicum eller ej. Dessutom hade
vid 1756 års riksdag en ledamot här blifvit för et dess memo¬
rial, sorn befants medföra irriga meningar emot regerings¬
sättet och grundlagen, på lika sätt ansedd; men han hade
tåligt lidit sitt öde; detsamma hade ock Hr Hammarhielm
gordt, och borde således Hr Pecklin i lika cas sig lika så
skicka och icke emellan stånden föranlåta någon skiljaktig¬
het eller vidare härmed uppehålla R. o. A., sedan redan någre
plena och voteringar på detta ärende blifvit använde. Han
kunde således ej bifalla proposition, som satte in quaestione,
om detta mål vore et R. o. A:s oeconomicum eller icke, sedan
R. o. A. genom votering yttrat sig i den förre mening öfver
det af Hr Boije icke positive utan conditionate giorde hemstäl¬
lande uti dess dictamen.
Hr Bild ense hold svarade på desse skiäl.
l:o. Det af år 1756 omtalte memorial har efter dess tanka
först blifvit til Riddarehusdeputation remitterat, inan det här
afgiordes; men at målet ej som detta blifvit hos de öfrige
stånden anmält utan på mildt sätt afslutit.
2:do. Vore, emot hvad nu sagdt blifvit, den frågan, om
detta vore ett ståndets oeconomicum, i första voteringen ej
afgiordt utan på bordet liggande lemnad, hvilket
3:o deraf bestyrktes, at samma fråga äfven senast in quaes¬
tione varit; altså kunde han nu ej annat än aldeles skilja ex-
clusion ifrån Riddarehuset, som varande et ståndets oecono¬
micum, ifrån de Hr Pecklin af Hr Boije giorde svårare til-
48 1761, sept. 7.
Om Peclilin.
målen, som rörde lif, heder och ära och på annat sätt borde
lagl. beifras, om de befunnos grundade, samt således till ve¬
derbörlig deputation borde remitteras, där Hr Boije finge emot
Hr Pecklin dem utföra, så framt R. o. A. icke behagade Hr
Pecklin aldeles för desse tillmålen befria.
Frih. C. Ridderstolpe instämde med Frih. Reuter-
holms yttrade tankar, tilläggandes at 1 :o här hade altid blifvit
disputerat, om målet vore et ståndets oeconomicum el. ej,
men det vore här enl:t 23 § i Riksdagsord:n som sådant
ansedt och beifrat; varandes en stor åtskilnad emellan hvad
som directe eller indirecte rörde regeringssättet, hvilket senare
ej til sandel. Ständernes åtgärd tyktes höra.
2:o. Hade R. o. A. eljes ej haft anledning til at, som de
gordt, detta mål anse och uptaga.
3:o. Hade i sidsta voteringen eij frågan varit, hurudant
detta mål voro, utan blott om svaret på Borgareståndets extr.
protocolli.
4:o. Hade vid 1756 års riksdag Frih. Reuterholms sak som
aldeles lik den närvarande blifvit som et ståndets oeconomi¬
cum och ensak ansedd.
5. Hade R. o. A. med sin första votering öfver Hr Boijes
dictamen uptagit detta sorn sin ensak, och kunde derom nu
ej mera blifva någon fråga utan at sätta deras beslut under
critique, hälst R. o. A. då voterat öfver sielfva saken och ej
öfver blotta ord. Och således kunde nu ingen annan fråga
blifva än öfver det Borgareståndet til gifvande svar, hvarti!
han för sin del biföll det af Frih. Reuterholm gifne project.
Hr G [i] ert [t] a åberopade sig dess förr yttrade me¬
ning, at detta mål ej vore något R. o. A:s oeconomicum som
Hr Hammarhielms, hvarmed nu ingen comparaison vore at
giöra.
Han medgaf, at exclusion så för den ena som andra ifrån
Riddarehuset vore ståndets ensak enl. 23 § i Riksdagsord¬
ningen; men Hr Boijes giorde hårda tilmälen emot Hr Peck¬
lin vorde vidsträktare och emot dem borde denne senare få
niuta lagens beskydd och den minsta torpares rätt til godo,
hälst ehuru ingen trodde Hr Pecklin dertil vara skyldig, lan¬
det likväl vore med rykte härom opfylt och allmenna säker¬
heten fordrade, at slike tilmälen eij blefvo ohemult giorde
utan lagligen undersökte och ansedde.
Om Pechlin.
49
Hr Gyllensvan anmärkte vid de häröfver förefallne
discourser följande.
1 :o. Hade Hr Jennings upräknat alla de mål, han trodt en-
ligit 1723 års Riksdagsordning vara ståndens oeconomica;
men denna grund höllö icke prof, efter flere oeconomica fun-
nos, som til exempel enl. 1756 års förordning någon be¬
fordrans [anmälande]1 af någon ledamot i stånden.
2:do. Hade Hr Boiljes på Hr Pecklins förseende satte rubri-
que varit vilkorlig; men slutet hade endast varit positivt,
och det hade R. o. A. bifallit; altså trodde han det vara emot
R. o. A:s beslut stridande at vilja med Borgareståndet remit¬
tera målet til en deputations utredande.
3:o. Kunde, som ändamålet med remissen til Särskilte De¬
putation tyktes vara, Hr Boije eller någon annan aldrig här¬
före sättas i ansvar, efter han blott tält conditionate, efter
R. o. A. af rubriquen ej erkändt något annat än det, sorn va¬
rit deras oeconomicum och beifrat Hr Pecklins så väl vid det¬
ta tilfälle som förut emot Hr Ehrenmalm, Hr Rubeck och
andre fäldte otjenlige utlåtelser, och här liksom vid alla rät¬
ter ingen blefvo ansvarig för skedde tilvitelser, ehuru rörande
de varit, sedan de blifvit förklarade och retracterade.
4:o. Borde man se sig före at icke, om R. o. A. ginge in
partes och ej biföllo Prästeståndet, sorn ansedt detta för vårt
oeconomicum, Bonde- och Borgareståndens pluralité kunde
tilskynda oss en commission, som kunde skråma och kufva
något hvar, som efter alle andre länders exempel voro farlig
och för hvilken han för sin del häldre ville rymma fädernes¬
landet än comparera, om han blefvo citerad, hälst någon i de
andre stånd rådande partieanda skulle kunna undertrycka
den mäst nitiske ledamot af et annat.
Dessutom om detta mål til Särskilte Deputation skulle re¬
mitteras, så skulle då äfven Riddarehusets protocoller dit
kunna til uplysning fordras, hvilket icke allenast vöre emot
Riksdagsordningen och Regeringsformen utan ock våldsamt
emot honom och andre, som til protocollet trodt sig med sä¬
kerhet kunnat yttra sina tankar, och viste han ej, om en com¬
mission skulle fastställas, hvad öde honom och flere kunde
beredas.
För öfrigit vore han Hr Pecklins vän och hoppades af dess
1 Konceptprotokollet.
i—482473
50 1761, sept. 7. Om Pechlin.
vanlige goda conduite, at han deraf vorde gifvandes ytter¬
ligare prof samt med tolamod och hederligen vorde sig skic¬
kandes i sitt öde, hvilket endast kunde åter tilvända honom
R. o. A:s benägna åtanka. Men emedlertid hoppades han, at
R. o. A:s förut tagne beslut ej på något sätt skulle illuderas
eller någon vidare tidsspillan häruti åstadkommas.
Hr [de] F rese: Här vore väl sagdt, sorn skulle R. o. A.
af mildhet hafva vidtagit det, som i anseende til Hr Pecklin
skedt vore, men denna mildhet borde icke hindra, at de
hårda honom giorde tilmälen icke må blifva undersökte och
påtalte, hälst högmål, sorn till exempel försök til souveraini-
tetens härställande, ej som oeconomica kunna stadna med
beifrande inom något stånd utan allmen lag underkastas.
At vårt protocoll skulle utlefvereras emot Riksdagsordning¬
en, derom vore icke frågan men väl derom, at ingen måtte
deri stå sorn beskyld för iså betydande brott. At detta icke vore
et ståndets oeconomicum, vore af 23 § Riksdagsordningen,
som alla slike mål utsatte, klart, och fast inkastet blifvit
gordt, at den i 1756 års förordning tillagde casus af Hr Jen¬
nings ej blifvit nämnd, så ändrade denne ex[c]eption dock ej
beskaffenheten af Hr Pecklins sak. Icke eller voro deruti
någon reciprocite, at Hr Roije, som på rykte tillagdt Hr
Pecklin sådane högmålsfel, eij skulle vidare tiltalas, då
R. o. A. endast funnit denne senare hafva förtjent näpst för
otjenlige utlåtelser; sådant vore ej mindre eftertänkeligt, än
det vore försigtigt at se sig sielf före, när grannens vägg brin¬
ner. Hvad vidkom någon commission, så vore väl dess namn
odieust; men enligit 13 § i Riksdagsordningen vid vissa til-
fällen nyttigt och då at anse som en förmur för rikets och
frihetens säkerhet; dock voro nu ingen fråga derom, ej eller
någons tanka derpå syftande.
Hr [von] Bromell beklagade, at Hr Pecklins utvote-
rande skolat förordsaka så mycken oro på Riddarehuset och
hos de öfrige stånden, då andre förut i lika fall låtit saken i
stillhet aflöpa; hvilket med ömheten för det allmenna varit
mer instämmande.
Hr Boijes giorde beskyllningar voro blott conditionate om
Hr Pecklin anförde, och som R. o. A. såsom åhöra vittnen af
dess förseende behagat målet redan afgiöra, så bad han til
den ädla tidens besparande, at sådant ej vidare måtte sättas
under quaestion och votering eller til någon commission för¬
Om Pechlin.
51
visas eller något annat stånd uti detta vårt oeconomicum
blifva inblandade.
Hr Ehrenmalm holt före endaste quaestion vara om
svaret til Borgareståndet. Någon annan fråga, som rörde vårt
0111 Hr Pecklin tagne beslut som et vårt oeconomicum, hop¬
pades han ej af Hr Landtm, lärer blifva antagen, emedan de
minsta domstolars beslut eljes skulle synas äga mer styrka
och säkerhet.
Frih. Cederhielm deducerade, at detta mål som et
oeconomicum af R. o. A. varit uptagit och afgiordt och at
R. o. A:s värdighet ej tillät at deruti som uti något för¬
hastat steg giöra någon ändring. Dernäst besvarade han de
giorde inkast, som
1 :o Hr Jennings begäran, at des dictamens mening om
bifall på Borgareståndets tanka vid propositionens alternativ
skulle tilläggas såsom en reciprocite emot Frih. Reuterholms
slutsats; sådant förföllo, dels efter Hr Jennings det ej vidare
yrkat, dels efter Frih. Reuterholms memorial ej ingådt in
meritis, utan borde nu proposition ske öfver Frih. Reuter¬
holms memorial, och om det ej vunno bifall, då först borde
man ingå uti deliberation öfver innehållet af Borgareståndets
extractum protocolli, som i annor händelse voro onödig.
2:do. At Hr Pecklin borde härvid få niuta allmen rätt
vore oförnekeligit; men härtil vore nog domstolar, utan at
Riksens Ständer någon ny behöfde förordna.
3:o. Vöre sagdt en commissions namn vara förhateligt;
men han ansåg namnet och gagnet deraf för aldeles lika.
4:o. At Hr Boije hårdt rubricerat sina tilmälen, det funno
han ej, ty dels hade han tält conditionate, dels icke åtagit sig
onus probandi utan alt til R. o. A. hemstält; dels hade Hr
Boijes mening varit, at Hr Pecklins förhållande ej varit en-
ligit lag, efter tvärt om ingen lär kunna påstå, at oförsigtiga
talesätt stärka regeringssättet eller äro lagenlige.
Han tilstyrkte altså, att R. o. A. af värdig ömhet för sine
förfäders dem förvärfvade heder ej nu måtte tillåta, at deras
stånds oeconomica sättes under de öfrige ståndens bepröf-
vande, hvarå R. o. A. vid 1734 [o: 1738] års riksdag hade vist
prof, då den då varande Hofjunkaren Hr Adlerstedt för något
förseende, som kommit under de 4 ståndens skärskådande,
särskilt af R. o. A. blifvit med dess sätes och stämmas förlust
ansedd.
52 1761, sept. 7, 11. Orri Pechlin.
Hr C. G. Boije bad, at som så månge af R. o. A. för¬
svara Hr Pecklins riksdagsmannarätt, at då äfven man ville
något considerera Hr Boijes såsom lika helig.
Jag har ej beskylt Hr Pecklin. Jag var frånvarande vid det
tilfället, men jag hörde derom talas, lade derpå in mitt dicta-
men, som var med förbehåll och condition skrifvit och mitt
egit votum.
Tänken, mine Herrar, om det vore billigt, at någon så fritt
finge angripa Hrr Riksens Råd och at en annan deremot ej
finge derpå giöra någon observation.
För öfrigit vördar jag altid R. o. A:s beslut och ber, at
man uti detta mål ej måtte ingå på något sätt, som fast indi-
recte kunde röra, hvad redan häri beslutat blifvit, utan an-
holler, at proposition måtte giöras enligit sidsta voteringen,
och deröfver begär jag eljes votering.
Hr Durietz: Som denna sak redan borttagit så myc¬
ken tid och flere plena för R. o. A. samt redan tyckes vara
förklarad för et ståndets oeconomicum men nu åter frågan
derom tyckes moveras, så önskade jag at en gång få se
häruppå slut och anholler om proposition.
Hr Eneschöld förundrade sig, at 2:ne R. o. A:s beslut
kunde ligga och väga på en odeciderad balance. Han för sin
del önskade at häruti få ren siö.
En patriotisk nijt vore den compass och grundelig öfver¬
tygelse det styre, hvarmed han på detta haf ville undangå
alla klippor och stötestenar.
Han instämde således med Frih. Reuterholm och vore så
mycket beständigare i sin tanka, som han icke kunde säija
2 gånger Ja och en gång Nej.
Hr Linnerhielm yttrade sig hafva läst Borgarestån¬
dets extractum protocolli, men at han för sin del ej instämde
ang:de någon commissions sättande utan blott ville hafva
målet emellan Hr Boije och Hr Pecklin til vidare skärskå¬
dande remitterat.
Han talte ej sorn någon Hr Pecklins advocat utan som
rättvisans vän och utan afseende på person; men han trodde,
at om proposition blefvo öfver Frih. Reuterholms memorial,
så borde deras mening, som det ej ville bifalla, i contrapro¬
position tilläggas.
Som nu discourserne uphörde, så giorde Hr Landtm,
åter den första proposition.
Om Pechlin.
53
Men som den nied Nej och Ja besvarades och votering be¬
gärtes,
så formerades följande proposition til votering.
Den, som bifaller, at i anledning af Baron Reuterholms
diotamen den sak rörande Hr Öfversten Pecklin och Hr Öf¬
ver stelieutenanten Boije anses sorn et ståndets oeconomi-
cum och svar i följe deraf til Borgareståndet afgår, skrifver
Ja; den, det ej vill, skrifver Nej.
Vinner Nej, anses denna sak ej som et ståndets oecono-
micum.
Efter någon discours blef denna proposition gillad.
Angrde voteringssedlarnes lika vikande, til förekomman¬
de deraf at ej någre särskilte märken eller faconer derpå
skulle kunna brukas, blef väl ibland R. o. A. något rördt;
men som andre påstodo, at ingen lag in casu måtte giöras,
hälst då så månge voro frånvarande, som sedan af okunnog-
het om något slikt beslut skulle kunna förlora sin voterings-
rätt, så blef häröfver intet slut tagit, utan fants allenast för
godt, at de herrar, som votera, skulle lägga fram sine zedlar
på et pappersblad och hvar zedel för sig af den utaf bords-
herrarne, som närmast satt, af papperet nedstielpas i korgen.
Uplästes listan på R. o. Ars ledamöter i Lazarettsdeputa-
tion.
Upropades bordsherrarne; hvarefter skreds till votering,
som enligit närlagde underskrifne voteringsinstrument slöts
med 410 röster för Nej och 434 för Ja.
Sedan voteringsinstrumentet var upläst, åtskildes R. o. A.
kl. 9.
År 1761 den 11 September.
Fredag.
Plenum klockan 8.
Justerades protocollet af d. 29 Augusti. Justering.
Hvarefter uplästes
lro Hr Estenbergs memorial angrde en särskilt fiscals för-Ang:de dom-
ordnande til domböckers öfverseende, hvarmedelst de månge ^erseende.
hos domare öfverklagade fel kunde rättas och förekommas.
Detta remitterades til Justitiaedeputationen.
54 1761, sept. 11. de Freses befordran.
Ang:de landt-
hushållning-
en.
Ang:de be-
villningsar-
betet.
Ang:de
Landssecret:n
Freses be¬
fordran.
2:do. Hr Rammels memorial ang:de åtskillige författning¬
ar til landthushållningens uphielpande.
Remitterades til Secrete Handels- och manufacturdeputa-
tion.
3:o. Frih. Löwenhielms memorial ang:de skyndesam drift
med Bevillningsdeputations arbete.
Begärtes på bordet.
Dock recomenderade Frih. Ridderstolpe detta ären¬
de til fordersam! afgiörande.
4:o. Föredrogs det på bordet liggande extractum proto-
colli utur Kongl. Maij:ts Rådkammare af d. 22 Julii ang:de
Landssecreteraren Freses befordran.
Gref B. Frölich beklagade, at sedan riksdagen i 11
månader varat, så få allmenna och så månge private och
tjenstesaker blifvit afgiorde; och som 300 prsejudicemål til
Secrete Deputation inkommit, trodde han, at inga flere be¬
fordringsmål borde antagas eller tjenster imediate få sökas
hos Riksens Ständer, hvilket med faveur mot somlige kunde
sätta andre i lidande, utan borde sådant öfverlemnas rege¬
ringen, hvars misstag af Riksens Ständer altid kunde rättas.
Han viste, at eljes skulle mycket missnöije i landet åstad¬
kommas; och förklarade altså detta til protocolls til sin
ursäkt framdeles.
Hr Durietz mente bäst vara at ej röra tj enstemålen,
inan man fädt se, hvad hos de öfrige stånden häruti vore til-
giordt, då någon jemnkning sedermera kunde påtänkas.
Härmed instämde Hr R u [d] beck.
Hr Landtm, åberopade flere dess til de öfrige stån¬
dens Talemän emot tjenstesakerne giorde föreställningar,
samt at han af dem begärdt förtekningar på alle slike
cabinettsmål, hvilke ännu ej inkommit och således tyktes
böra afväntas.
Detta bifölls.
Men hvad Hr Freses sak anginge, trodde Hr Landtm,
den kunna afgiöras, efter den af Kongl. Maij :t vore til Rik¬
sens Ständer genom remiss inkommen.
Detta senare biföll Frih. A. Reuterholm, efter be-
fordringsmålen borde åtskiljas, de som hos stånden imediate
uptagits ifrån dem, som genom Kongl. Maij :ts remisser el.
deputationernes betänkande upkommit.
Härvid existerade ibland R. o. A. en vidlyftig ventilation.
de Freses befordran.
55
Hr Gyllensvan och Hr v. Vicken ville alla tjens-
temål i gemen skulle hvila, tils man fädt se de omtalte för-
tekningar, och ville deröfver hafva votering.
Hr [von] Bromell ansåg, at kongl, remisser borde
härifrån skiljas och at deröfver nu in casu ingen ny för¬
fattning borde giöras, samt ville detta mål med enighet utan
votering hafva afgordt.
Frih. Ridderstolpe och
Hr Lagersvärd höllö enligit 1727 års förordning före
at inga tjenstesaker, sorn genom kongl, remisser inkommit,
utan endast de borde uptagas, som genom Secrete Deputa¬
tion blifvit utarbetade.
Frih. C. Funck biföll väl detta men ville dock, at detta
rörande Hr Frese skulle afgiöras och afslås.
Hr örnschöld instämde, at det borde uptagas, men
holt för billigt at det bifalla.
Hr C. Wadenstierna: Som detta mål blifvit före¬
dragit långt förr än qusestion om andre tjenstesaker move-
rats och ingen lag in casu bör giöras, så bifaller jag, at det
nu må afgiöras.
Hvad saken i gemen beträffar, så ehuru jag önskat, at
Riksens Ständer icke vid denna riksdag hade sysslosatt sig
med tjensters utdelande, så måste jag dock anmärka, at
sielfve de herrar, sorn nu deremot tala, äro derpå lefvande
vittnen, at Riksens Ständer väl til tjenster oftast fallit på
värdige ämnen och slagit rätt väl ut.
Hr Bildenschöld ville detta mål äfven nu skulle
af göras; desslikes Hr E hr enm alm, sorn påminte, at
Hr Armfeldts och Hr Wulfcronas sak dernäst måtte före¬
dragas.
Hr Landt 111. giorde altså proposition, om R. o. A. be¬
hagade afslå kongl, remissen om Hr Frese,
hvartil svarades med Ja.
Föredrogs Hr J. Funcks memorial ang:de tjensters förgif-
vande af Riksens Ständer och någon inskränkning dervid
(Bil. 19),
hvilket hvilar på bordet,
så väl som Hr [von] Bolmens memorial i samma ämne
(Bil. 15).
Uplästes til justering det extractum protocolli, sorn i an¬
ledning af sidsta voterings beslut kommer at afgå til de öf-
56 1761, sept. 11. Befordringsärenden.
Ang: de Capi¬
taine Jaeger-
hielms be¬
fordran.
rise stånden i målet rörande Hr Boije och Hr Pecklin. Och
bifölls.
Deputationen, sorn härmed skulle afgå, upropades och fick
tillika in commissis at hos de öfriga stånden påminna om
förtekningarnes afgifvande på de hos dem förevarande eller
afgiorde tjenstesaker.
Föredrogs Secrete Deputations betänkande af d. 8 Aug.
ang:de majors fullmakt för Capitaine Jsegerhielm af samma
dato som Major Blomcreutz.
Hr Gyllensvan tilstyrkte, at alla tjenstesaker måtte
upskiutas, til tjenstebetänkandet och författningen med
pensionscassan i Stora Deputation blifvit jemkad. Han ville
väl bifalla Hr Jsegerhielms hugnande men ansåg för sensi¬
belt, at de äldste i tourén icke accorderade utan arméen
blifva upfyld med caracterer.
Altså ville han hafva detta remitterat til Stora Deputation,
sorn öfver desse mål kunde formera et utskott til öfverse¬
ende av tjenstebetänkandet och pensionscassaereglementet.
Hr Landt m. berättade, at sådant icke kunde ske, in¬
nan Secrete Deputation hunnit utarbeta och inkomma öfver
de flere ifrån Kongl. Maij:t inkomne förfrågningar öfver
desse mål, hvilket med det första lärer skie.
Frih. G. Reuterholm och Hr Durietz instämde
deri, at en viss principe i detta mål måtte tagas, hvarefter
de enskilte mål utan inconvenients kunde blifva afgiorde
och at Secrete Deputation härmed fordersammast måtte in¬
komma.
Proposition giordes på ofvannämnde betänkande, som bi¬
fölls.
Hr Jegerhielm aflade sin tacksäijelse för R. o. A:s
honom härmed beviste nåd och rättvisa.
Föredrogs Secrete Deputations betänkande ang:de Capi¬
taine von Törnes besvär och lades på bordet.
Föredrogs Secrete Utskottets betänkande af d. 25 Aug.
öfver Bergsdeputations hemställande rörande fonden til
Ädelfors gullvärks drifvande och uphielpande,
som bifölls.
Secrete Utskåttets extractum protocolli af d. 16 September
ang:de Hr Riksrådets Gref Tessins begärte afsked; och lades
på bordet.
Uplästes Hr Riksrådets Frih. Palmstiernas skriftelige svar
Tessins avsked. Deputationer.
57
(Bil. 20) ang:de dess återträde i Rådet, hvilket han sig hör¬
sammast undanhad, samt Hr Riksrådets Frih. Schaff ers svar
(Bil. 21), hvarmedelst han sig Riksens Ständers beslut om
dess återträde i Rådet underkastade.
Hr C. Wadenstierna hemstälte, at som Grefve Tessin
nu begärdt afsked från dess rådsembete, Riksens Ständers
tagne beslut i anseende till Hr Riksrådet Frih. Sc[h] efter,
at han vid första ledighet åter skulle träda in i Rådet,
måtte sättas i värkställighet.
Hr Gyllensvan erinrade, at sorn han senast ingifvit
et memorial af lika innehåll rörande Hrr Riksens Råd Grefve
Bonde och Grefve Bielke, hvilket hos de öfrige stånden ännu
vore oafgiordt, denna qusestion emedlertid måtte hvila på
bordet, som bifölls.
Ankom en Prästeståndets deputation af 10 personer, an- Prästest:s
förd af Doctor Celsius, som jemte ståndets ödmiuka dePutation-
hälsning anmälte, at Prästeståndet sins emellan öfverens
kommit, att inga andre tjenstesaker i stånden skulle up-
tagas än sådane, som genom kongl, remisser, ståndens ex-
tracta protocolli eller deputationers betänkande inkommo,
men at i ståndet vid säte och stämmas förlust inga andre
fingo väckas eller af Talemännen skulle föredragas emot 1756
års förordning.
2:do. Skulle stånden upgifva listor på slike ther afgiorde
mål.
3:o. Aflemnades et extractum protocolli af d. 4 hujus rö¬
rande 7 § af ståndets allmenna besvär, som recommendera-
des.
Deputation afträdde.
Ankom en Bondeståndets deputation af 12 personer, an- Bondest:s
förd af Otto Olofsson, som jemte ståndets ödmiuka dePutation-
hälsning anmälte, att ståndet efter det af Talemännerne
skedde öfverenskommande och vid laga tiltal för hvar leda¬
mot, som något theremot anmälte, beslutit at ej företaga
andre tjenstesaker än dem, som genom kongl, remisser, stån¬
dens extracta protocolli eller deputationers betänkande
kunde inkomma, och at på de där afgiorde mål en lista voro
uprättad och med första skulle aflemnas.
Deputation afträdde.
Therefter androg Hr [von] Bromell thes giorde an-Ang-.de lykt-
märkning vid expeditionen ang:de lykttändningen här i sta- Stockholm'
58 1761, sept. 11. Lykttändningen i Stockholm.
den. Han viste, at Bonde- med Borgareståndet instämt, och
trodde, at R. o. A:s tanka hade varit at härvid conformera
sig med Prästeståndet, hvilket äfven hade varit hans tanka,
fast genom Frih. Reuterholms proposition, som äfven blif¬
vit bifallen, at lykttänningen skulle utbiudas på auction,
någon olikhet blifvit emellan desse bägge stånds påskrifter.
Han viste altså icke, huru expedition kunnat blifva emot
R. o. A:s beslut, efter de andre ståndens mening, hvilket
han ogärna förnummit, och önskade häröfver få någon up-
lysning.
Hr Gyllenhammar instämde härmed; tilläggandes sig
önska, at expeditionen på något sätt måtte ändras eller til
des värkställighet uppehållas, til dess hon å nyo blifvit öfver-
sedd och jemkad.
Hr C. Wadenstierna berättade som ledamot uti Ex-
peditionsdeputation sakens sammanhang vara, 1 :o at Bor¬
gareståndet föreslagit, at lykttänningen måtte uplåtas Brand-
vaktscapitainen Groth efter öfverenskommande om dräge-
ligaste vilkor. 2:o. Hade Bondeståndet sådant simpliciter bi¬
fallit. R. o. A. hade 3:o äfven bifallit Borgareståndet med till¬
läggning, at lykttänningen skulle utbiudas på auction. 4:o.
Hade Prästeståndet under entreprenade för lindrigaste vil¬
kor lemnat prseferencen til lykttänningen åt Capitaine Groth
med tilläggning, at ingen ny corps härtil eljes skulle up-
sättas; altså som samtel. stånden velat lemna denna entre¬
prenaden til Capitaine Groth, men 2:ne stånd dervid varit
enige, då 2:ne stånd deruti gådt in partes, så hade detta mål
efter instruction af deputation blifvit expedierat, och kunde
hon altså ej beskyllas at häruti hafva felat.
Frih. Ridderstolpe anmärkte, at om efter primitiva
inrättningen expeditionerne i stånden justerades, slike fall
som detta kunde förekommas; och trodde utan att beskylla
deputation, at R. o. A:s och Prästeståndets mening mäst in¬
stämde tilsammans, fast icke aldeles i orden; altså om här¬
öfver å nyo skulle öfverläggas, borde expeditionen återhäm¬
tas och innehållas, eljes vore någon deliberation häröfver
onyttig och tjente endast til tidens utdrägt.
Frih. Kalling biföll Hr Bromell.
Hr örnschöld holt före aldraförst vara nödigt, innan
något vidare ventilerades, at Expeditionsdeputation häröfver
blefvo hörd.
Lykttändningen i Stockholm.
59
Hr Jennings instämde med Hr Wadenstierna samt Hr
örnschöld; tilläggandes at hvarken remissen till Expcdi-
tionsdeputation, icke eller någon inhibition uti den redan
til Hans Maij :t afgångne expedition kunde giöras af et stånd
allena utan borde af samtel. stånden resolveras, och at om
expeditionen emedlertid intet kunde dömas, inan Expedi-
tionsdeputation lagligen blifvit hörd.
Härmed conformerade sig Hr Rappe, Hr Gyllen¬
svan, Hr Durietz och hela R. o. A.
Hr [von] Bromell yrkade ytterligare sin tanka, för¬
klarandes dock den ej hade varit at beskylla deputation.
Efter någon stunds ventilation häröfver föreslog Hr E h-
renmalm, at R. o. A. med extractum protocolli måtte gå
til de öfrige stånden och hemställa, at Expeditionsdeputation
i anseende til det upkomne tvifvelsmål måtte med sitt utlå¬
tande häröfver inkomma;
hvilket bifölls af Hr T. Ru [d] beck, Frih. Reu¬
terholm och flere.
Hr Landt m. iförestälte, at vidare ventilation häröfver
utdrogo tiden; at ingen inhibition uti den skedde expeditio¬
nen kunde ske af ett stånd, icke eller expedition ändras, som
af 4 stånd i deputation voro utfärdad, icke eller R. o. A. sig
deröfver nu utlåta, inan deputation blifvit hörd, och hem-
stälte fördenskull, om icke det föreslagne extractum proto¬
colli til de andre stånden i detta mål kunde afgå; hvilket
bifölls; och skulle detsamma med första expedieras.
Frih. A. Reuterholm, som anfördt deputation, be¬
rättade ståndens svar, at de lofvat företaga målet rörande
Hrr Riksråden Bonde och Bielke samt insända listorne på
tjenstemålen.
Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af den
10 Sept. ang:de 6 000 d:r s:rmts pension för Hr Riksrådet
Gref Stromberg.
Hr Gyllensvan medgaf, at Hr Riksrådet aldeles för-
tjente denna förmån, men sorn han vore en rik och barnlös
herre, landet deremot vore fattigt, rikets officerare i fält
tjente för half lön och månge fattige suckade efter dageligit
bröd, ville han till dess eget ädelmod hafva hemstält, om
icke han ville åtnöija sig med 4 000 d:r s:rmt, som voro lika
med hvad Hrr Riksråden Grefvar Bonde och Bielke åtniöto.
Hr von Vicken understälte et förslag, at en viss pro-
Ang:de Hr
Riksrådet
Strömbergs
pension.
60 1761, sept. 11, 14. Riksråds pension.
cent af Hrr Riksens Råds löner måtte afdragas til en pen-
sionscassa för de Hrr Riksens Råd, sorn efter vissa år ned¬
lade sine embeten.
Secrete Utskottets hemställande bifölls.
Justitisedeputations betänkande af d. [27 Mars 1761]
ang:de sedlar til sedelhafvaren lades på bordet.
Fråste- Ankom en Prästeståndets deputation af 12 personer.
dC’ Ordföranden Doctor Celsius anmälte jemte ståndets
ödmiuka hälsning, at ståndet funnit nödigt, at riksdagsären-
derne så in plenis, som i deputationerne med all drift måtte
fortsättas, på det Ständerne derefter måtte kunna lämpa
tiden til riksdagens slut, sedan han nu snart varat et år,
samt at i synnerhet Bevillningsdeputation måtte skynda med
bevillningarne.
Deputation afträdde.
Riddarehusdeputations betänkande ang:de Hr Lilljebielke
lades på bordet.
Ang:de ap- Justitisedeputations af den 28 Maii ang:de appellationer
kåfkära- ifrån kämnersrätten här i staden, när summa appellabilis
nersrätt. ej går öfver 100 d:r s:rmts värde.
Betänkandet bifölls.
Justitisedeputations betänkande af den 14 Julij ang:de
prästeval i städerne. Ligger.
Ang:de attes- Riddarehusdeputations betänkande ang:de attesternes be-
ter T3S deras
ålder, som skaffenhet och inrättande om deras ålder, som första gången
skola sitta på skola taga säte på Riddarehuset; bifalles med tilläggning, at
huset. desse attester med extracter utur kyrkoböckerne skola vara
bestyrkte och at denna författning ifrån denna dag skal taga
sin början til efterlefnad.
Hr T. R u d b e c k hemstälte sluteligen, om icke nödigt
vore at hålla oftare plena til riksdagsärendernes befordran,
i hvilka vi torde vara långt efter de öfrige stånden, och
hvarom han önskade en förtekning måtte uprättas.
Hr Landt m. berättade sig ej kunna veta, hvilka mål i
et el. annat stånd kunde vara afgiorde, men at han efter
möijeligheten budit til at i föredragandet följa listorne
likt de andre stånden til at dermedelst befordra Expeditions-
deputations arbete; önskandes äfven, at vi in plenis utan in-
terruption finge continuera med publique sakers afgiörande
efter ordning och listorne.
R. o. A. skildes åt kl. tu.
F. U. Wrangels memorial.
61
År 1761 then 14 September.
Måndag.
Plenum klockan 8.
Protocollet af d. 31 Aug. uplästes til justering. Justering.
Hvarefter föredrogs
l:o Rådets extractum protocolli af d. 17 Junij ang:de vissa Ang-.de me-
metallers förädlande samt efterletande, hvartil enligit 1752 tal*iande.r' *
års författning utgifterne af manufacturfonden skulle be¬
sörjas.
Remitterades' til Secrete Handels- och manufacturdeputa-
tion.
2. Secrete Utskåttets extractum protocolli af d. 19 förl. Ang:de Han-
Augusti ang:de Handelsmännens i Götheborg Arfvidssons och Arvidson och
Camans sökte ersättning af cronan för någon liden skada Caman.
på införskrifven spannemål; å hvilken ansökning Secrete Ut¬
skottet tilstyrkt afslag,
som bifölls.
3 :o. Härvid anmälte Hr Fried ric Ulric Wrangel Anmälning,
et memorial till upläsande, sorn han på sin vid arméen
vistande broders Öfverstelieutenanten And. Wrangels väg¬
nar rörande Öfverstelieutenanten von Rosens sökte trans¬
port till Dalregimentet ville insinuera. Han bad at dermed få
strax vända sig til de öfrige stånden, som detta mål före-
hade och, oaktadt R. o. A. medelst deputations deremot giorde
föreställning, detsamma torde afgiöra, likasom Prästestån¬
det redan giordt.
Hr Landtm, berättade at hafva fädt detta memorial,
men emot R. o. A:s beslut at ej imediate befatta sig med
befordringar ej tords detsamma föredraga, innan lista på
alla befordringsmål blifvit uprättad, hälst anledning til flere
dylike memorialers insinuerande deraf skulle tagas.
Hr T. Ru [d] beck trodde, at om detta memorial en¬
dast syftade på at bevara ens rättighet emot prsejudice, det
vore billigt, at det föredrogos.
Hr Gyllensvan var af lika tanka, och at sådant ej
vore emot R. o. A:s beslut utan snarare stärkte den dermed
påsyftade värkan.
Hr [von] Siegroth instämde härmed och bad i sam-
62 1761, sept. 14. F. U. Wrangels memorial.
ma afsigt få upläsa et memorial, lian för sin broder ärnat in¬
sinuera.
Hr von Rosen berättade örn dess ansökning, at han
dermed gådt ordinaria via och från Kongl. Maij :t blifvit re¬
mitterat til Riksens Ständer; at tjenstebyte med förre Öf-
verstelieutenanten vid Dahlregimentet varit incaminerad; at
han vore ruinerad, om det icke lyckades, och recommende-
rade sig hos R. o. A. til det bästa.
Hr Bildenschöld med flere herrar vore emot at Hr
Wrangels memorial såsom rörande någon befordran emot
vårt beslut skulle upläsas.
Frih. Ridderstolpe holt före otvifvelagtigt oss böra
blifva vid beslut; men bad, at Hr Landtm, ville se igenom
memorialet, örn det anginge någon rättighets bevarande och
således kunde emottagas eller ej.
Hr Gyllensvan tilläde, at då memorialet blott kunde
upläsas utan at deröfver ventilerades.
Ang:de löns 4:o. Emedlertid föredrogs Secrete Utskåttets extractum
för*3schols- Pr°t°c°Hi af d- 25 Augusti ang:de löns förbättring för scholse-
staten i Vasa betjeningen i Uleå och Vasa städer,
och Uleå. hvilket biföUs
Hr Landtm., som nu hade igenomsedt Hr Wrangels
memorial, berättade, at det väl ej innehöllo någon viss an¬
sökning men dock en jemförelse med Öfverstelieutenant Ro¬
sens meriter, hvilken dock torde gå ut på befordran, efter
detta memorial syftade på besättandet af öfverstelieute-
nantssysslan vid Dahlregimentet men icke på tjensters besät¬
tande i gemen.
Härpå uplästes Hr Wrangels memorial och påskrefs at få
gå til de öfrige stånden.
Hrv. Siegroth påstod och yrkade inständigt at äfven
nu få upläsa dess anmälte memorial; men som flere af R.
o. A. deremot påminte, at detta memorial enl. Hr von Sieg-
roths egit medgifvande syftade på lön och befordran för
dess broder; at om någon prsejudice öfverklagades, hade han
dermed bordt vända sig til Urskillningsdeputation; at 1756
års förordning vid sätes och stämmas förlust förböd slike
måls imediate föredragande i stånden.
Dessutom Frih. Funck sig äfven förbehölt at med lika
rätt som Hr v. Siegroth få ingifva et memorial för sin
svåger Frih. Sven Cederström, hvilket Hr von Anders-
Om Tessins avsked.
63
son och Hr Eneschöld med memorialer för sig äfven
giorde, så påstods, at Hr v. Siegroths memorial ej måtte emot
R. o. A:s sidsta öfverenskommande ang:de tjenstemål här
upläsas, förr än tjenstelistorne här inkommit, ehuru Hr
von Siegroths broder vid tillfälle kunde giöra sig om all be¬
nägenhet försäkrad.
Hr Landt m. hemstälte således, om icke til tidens vin¬
nande denna ventilation kunde afstadna och desse memoria¬
ler hvila til härnäst, då R. o. A. i anledning af de från stån¬
den förväntade förtekningar på befordringsmål dem beha¬
gade sig företaga, då desse memorialer skulle blifva de
förste.
Hvilket bifölls.
5:o. Och föredrogs Secrete Utskottets hemställande af d.
2 September ang:de Frisii ansökning om ersättning af en
dess i anseende till dess arbete vid gränseförrättningen i Fin¬
land formerad fordran, stor 5 774 d:r s:rmt.
Secrete Utskåttets afstyrkan bifölls.
6:o. Justitisedeputations på bordet liggande betänkande
om sedlar til sedelhafvaren föredrogs å nyo.
Och bifölls.
7:o. Uplästes Secrete Utskåttets extractum protocolli af d.
10 Sept.r rörande Hr Riksrådet Grefve Tessins begärte til-
stånd att få nedlägga dess rådsembete. Secrete Utskåttet
berättar, at Hr Riksrådet igenom inga Secrete Utskåttets fö¬
reställningar städt til någon ändring i sådant dess upsåt at
förmås, och föreslår altså, at Riksens Ständer måtte lenina
dertil sitt bifall och vid afskedstagande! tildela Hr Riksrådet,
som på så mångfaldigt sätt giordt sig af riket välförtjent, en
pension af 18 000 d:r s:rmt til någorlunda utkomst under dess
öfriga lifstid; jemte til stånd at få et eller annat år derutaf
anticipera.
Sedan detta var upläst, yttrade sig Hr [von] Bromell,
at ehuru riket voro stadt i stor penningebrist, biföllo han
dock gerna den af Secrete Utskåttet föreslagne pensionen,
emedan Hr Riksrådet Gref Tessin länge och med utmärkt
heder tjent riket och uti dess tjenst hela sin egendom up-
offrat. Han hörde äfven, at Hr Riksrådet ej städt at förmås
til längre qvarblifvande vid rådsembete! och tviflade väl uppå
at något ytterligare försök dertil skulle äga någon mera vär¬
kan, men han trodde dock det vara ej mindre Riksens Stän¬
Ang:de er¬
sättning för
Frisii ford¬
ran.
Angtde sed¬
lar til sedel¬
hafvaren.
Ang:de Hr
Riksrådet Gr
Tessins af¬
sked.
64 1761, sept. 14. Om Tessins avsked.
der värdigt och billigt än ländande til Hr Riksrådets heder,
om i Riksens Ständers namn antingen medelst deputation
eller Hrr Talenlän någon ytterligare föreställning i detta
ämne hos Hr Riksrådet blefvo giord.
Frih. C. W. Grönhagen instämde med Hr Bromell uti
Hr Riksrådet Grefve Tessins förtjenster och eloge men icke
uti den föreslagne beskickningen, efter densamma i detta
fall för Hr Riksrådet ej vore ny och i anseende til dess tagne
beslut utan värkan.
Vidkommande pensionen, så ehuru han gerna unnade Hr
Riksrådet den föreslagne summan, trodde han dock, at om
Hr Riksrådet finge des halfva riksrådslön jemte de förra
3 000:de plåtar, torde Hr Riksrådet dermed i sin framdeles
stillhet finna tilräckelig' utkomst.
Hr C. Tersmeden ansåg för öfverflödigt at tillägga
något til Hr Riksrådets Gref Tessins väl förtjente beröm;
men trodde sig böra intyga, med hvad eclat och heder för
riket Hr Riksrådet med tilsättande af sitt egit förrättat am¬
bassaden vid kongl, preussiske hofvet. Som Hr Riksrådet der¬
före aldrig nog kunde belönas men dess tillstånd nu likväl
behöfde Riksens Ständers understöd, så höll han för billigt,
at den föreslagne pensionen oafkortad måtte honom beviljas.
Hr v. Vicken förklarade sig gärna instämma uti alt,
som till Hr Riksrådets Gref Tessins beröm kunde säijas, samt
gärna önska, at han vid rådsembetet längre ville qvarblifva.
I anseende til pensionen, hvilken han til den föreslagne sum¬
man eljes gerna honom unnade, så önskade han dock, at
Hr Riksrådet, som vid flere tilfällen af riket niutit ersättning,
nu med någon mindre summa kunde vara nögd.
För öfrigit sorn nu på en tid flere af Hrr Riksens Råd vid
deras bortgång utur Rådet pensioner blifvit tillagde, itere-
rade han sitt förut giorde förslag, at af Hrr Riksens Råds
löner någon afgift till pensionscassorne årligen kunde anslås,
då sedermera vid afskeds tagande de civile Hrr Riksens Råd
ur den civile och de militaire utur den civile [o: milit.]1 pen-
sionscassan utan rikets gravation pensioner kunde tilläg¬
gas.
Hr C. Wadenstierna: Då nu frågan är om hvad
pension Hr Riksrådet Gref Tessin vid des bortgång utur Råd¬
kammaren skal tilläggas, finner jag dervid 2:ne considera-
1 Konceptprotokoilet.
Om Tessins avsked.
65
tioner förekomma, som förtiena R. o. A:s öma behjertande,
l:o denna herrens stora och märkeliga förtjenster och 2:do
dess nu varande omständigheter och tillstånd. Om de förre
kan ingen af oss vara okunnig, dess långliga, berömeliga
tjenster både inom och utom Rådet äro oss ej mindre öfver-
tygande prof deruppå, än vi uti denne herrens til Hans Kongl.
Höghet Kronprinsen skrifne och nästan på alla europseiske
språk öfver satte bref se dess diupa insigt och ouphörliga nijt
framlysande och dess innersta af honom sielf liksom afrnå-
lat. Anse vi den senare consideration och derjemte, at Hr
Riksrådet uti rikets tjenst och til dess heder tilsatt nästan
hela sin och sin Grefvinnas ansenliga egendom, så lärer R.
o. A. finna billigt, at denne herren, som trött både af tienst
och förtjenst nu söker någon hvila, ej på sine återstående
dagar måtte sakna det nödiga, och lära de således giöra
mindre reflexion på den af Secrete Utskottet föreslagne pen-
sionssumman.
Herr Ehrenmalm hemstälte, at ehuru han en större
pension gerna Hr Riksrådet unnade, rikets trångmål likväl
vore sådant, at han önskade, det summan inalles til 6 000
plåtar kunde modereras.
Hr Gyllensvan: Utan at här behöfva justifiera mitt
tankesätt i anseende til någons person eller til riket vil jag
allenast åberopa, hvad jag vid tilfälle af Hrr Riksens Råds
Palmstiernas och Scheffers pensioner för detta yttrat, nemi.
at Riksens Ständer tillkommer at snarare indraga pensio¬
ner, då tilfälle gifves, til nödig besparing i staten.
Jag medgifver, at merit bör belönas, men nödigare utgifter
böra gå förut.
Riket har en armé i fält, vid hvilken officerarne nödgas
åtnöija sig med half lön.
Gamle fattige officerare finnas, som knapt hafva bröd, och
andres efterlenmade enkor söka och ropa om minsta hielp.
Tål riket at gifva så stor pension, som här föreslås, så är
det väl, men efter min idée om dess tillstånd tror jag en
summa af 6 000 plåtar vara tilräckelig stor samt at, hvad an-
ticipationen angår, det kunde til Secrete Utskåttet åter remit¬
teras at dervid rådfråga rikets tilgång.
Jag ser med glädje, at förtjenst blir hugnad; men jag tror
ock, at en sparsam lefnad är i landet för exempel och thon
skull ganska nyttig.
5—482473
66 1761, sept. 14. Om Tessins avsked.
Hr Woltemat, Albrecht: Jag lär ej kunna beskyl¬
las för smickran, när jag tror, at1 Hr Riksrådets Gref Tes¬
sins förtjenster och egenskaper vara så sällsynte, at dess
person länge hos oss lär blifva saknad, äfven som vi nu i
högaktning för honom alle förenas.
Söka vi denne herren uti des vid utrikes hof förde värf;
söke vi honom vid den så värdigt förde landtmarskalksstaf-
ven eller vid det med så mycken ömhet som emot Hans
Kongl. Höghets Cronprinsens höge höij elser svarande skicke-
lighet förde gouverneursembete; söke vi honom vid presi-
dentskapet uti Cancelliecollegio eller uti dess rådembete och
uti Kongl. Maij :ts Rådkammare; så finna vi altid uti honom
igen et uplyst förstånd, et nitiskt hierta och, med få ord, en
stor man.
Vi veta, at dess egendom varit ansenlig, men vi veta ock,
at densamma varit otilräckelig til de behof, som dess zele
för rikets heder giordt för honom oumgängelige.
Har Sverige förut haft värdige män, dem det i alla tider
hedrat, så hoppas jag ock, at R. o. A. nu, då frågan är om
pension för en herre, som med så mycken distinction står i
våra minnesböcker, lära utan mycken ventilation instämma
uti den af Secrete Utskåttet dertil föreslagne summa.
Frih. Kalling ansåg för öfverflödigt at tillägga något
til Hr Riksrådets Gref Tessins eloge. Den föreslagne [pen¬
sion]2 skulle han Hr Riksrådet äfven gärna unna; men då
riket behöfde låna penningar, då så månge andre torftige
officerares och generalers enkor i fattigdom suckade efter
hielp, önskade han någon proportion till allas understö¬
dande måtte vidtagas.
Dessutom anmärkte han, hvad stor olikhet uti de flere
Hr3 Riksrådet3 tildelte pensioner blefvo, då somlige af dem
finge åtniuta hela och andre deremot endast halfva lönen,
samt at om Hr Riksrådet Gref Tessin blefvo belönt för hvad
han på utrikes beskickningar tilsatt, så borde ock Hr Riks¬
rådet Gref Rielke godtgiöras, hvad han vid keijserlige hofvet i
Wien af egne medel förtärt. Dock funno han billigt, at Hr
Riksrådet Gref Tessin finge en pension af 6 000 plåtar in
alles årl:n, hälst hans Fru Grefvinna dessutom en årlig pen¬
sion efter honom vore tillagd.
1 Detta ord icke i konceptprotokollet.
2 Konceptprotokollet.
8 Konceptprotokollet: >Hrr R. R.>
Om Tessins avsked.
67
Hr v. Stockenström tilstyrkte, at den föreslagne pen¬
sionen för Hr Riksrådet Grefve Tessin såsom en af riket
högdtförtjent herre måtte bifallas, hälst om Hr Riksrådet vid
senaste riksdag efter dess yttrade åstundan afsked blifvit be¬
viljat, han säkerl. hade fädt behålla hela lönen och ej billigt
eller värdigt vore, at dess vilkor nu skulle blifva sämre, för det
han på Riksens Ständers begäran då blef qvar i Rådet och alt
sedan med all nijt bevakat rikets bästa.
At statsvärkets tilgång vore knapp, medgaf han väl, men
trodde sådant ej böra anses, när frågan vöre om at belöna
så utmärkte förtjenster sorn deni, hvilka talte för Hr Riks¬
rådet Gref Tessin.
Hr Möllerstierna conformerade sig i det, som til Hr
Riksrådets Gref Tessins beröm sagdt vore.
Emot den föreslagne pension skulle han ej vara, om til¬
gång finnes, hvarom icke hade efter ordspråket keijssaren
förlorat sin rätt.
Den föreslagne beskickning at be Hr Riksrådet blifva qvar
i Rådet trodde han väl blifva utan värkan, dock om den be¬
slöts, kunde den tillika hemställa til Hr Riksrådet, som sielf
viste rikets tilgång, at decidera pensionssumman af 9 eller
6 000 plåtar.
Frih. Ridderstolpe förklarade sig i anseende til
Hr Riksrådets Gref Tessins allment kände meriter gerna
vilja tillägga honom dubbelt mer än förslaget [o: föreslagit]1
är, om rikets tilgång sådant medgåfvo, men när man conside-
rerade denne senare samt så månge andres behof, så trodde
han pensionen derefter böra proportioneras och Hr Riksrådet
dess halfva riksrådslön tiläggas, jemte hvad han förut und-
fådt.
Detta giorde någon mera likhet Hrr Riksens Råd emellan
och torde mäst instämma med Hr Riksrådets Gref Tessins
egit tänkesätt, hälst han väl kände rikets tilstånd.
Hr C. G. Boije: Det behöfves en bättre tunga än min
at värdigt nog berömma Hr Riksrådets Gref Tessins för¬
tjenster; men då frågan är om dess pensions utsättande,
böra vi som förnuftige hushållare rådfråga vår förmågo och
ej sträcka vår utgift öfver inkomsten, hälst då vi til väre
mångfaldiga behof måste låna penningar, och är Hr Gref
1 Konceptprotokollet.
68 1761, sept. 14. Om Tessins avsked.
Tessin en så öm patriot, at han sielf sådant icke lärer vilja.
När utom hvad honom och dess Fru Grefvinna förut tillagdt
är, han nu får dess halfva riksrådslön, så tror jag oss taga
en medelväg, at vi icke synas med mannamån befrämja den
enas beqvämlighet och välmågo, då andre i riket kanske dö
af hunger och elände.
Hr H. H. Boije: Det är öfverflödigt för mig at här vilja
öka Hr Riksrådets Gref Tessins beröm; om mitt hiertelag
för honom hoppas jag äfven ingen lärer tvifla. Jag vil endast
med et ord svara på det, som ang:de pensionsquaestionens
åter remitterande til Secrete Utskåttet nämdt blifvit. Så¬
dant lär ej behöfvas, ty saken har redan varit där och har
Secrete Utskåttet sig deröfver utlåtit.
En omständighet saknar jag likväl uti dess yttrande, nemi.
den at Hr Riksrådet Gref Tessin äger förut frihet at med sin
fulla löns åtniutande bivista Rådet efter dess beqvämlighet.
Han kunde således behålla, hvad han åtniuter, och derföre
giöra intet, om han ville; men dess ädelmod har bragt honom
til afskeds begärande för at lemna rum åt någon, som hade
mera krafter til embetets mera skiötsel, och derföre bör
han intet mista. Tycker någon, at hela dess riksrådslön i
pension är för mycket, så låtom oss räkna så, at halfva riks-
rådslönen tillägges honom som riksråd, 3 000 plåtar sorn can-
celliepresident och 3 000 plåtar som kongl, prinsarnes gou-
verneur, så är rubriquen ändrad och Hr Riksrådet vinner
et välförtjent understöd, som han ganska väl behöfver.
Hr Leijonadler erinrade, att Riksens Ständer vid sid-
sta riksdag för en mycket medelmåttig bok utgifvit 8 000 plå¬
tar, och trodde icke dem nu blifvit så fattige, at de på 3 000
plåtar vid et sådant tilfälle som detta behöfde reflectera.
Hr Ulfsax åberopade sig, hvad til Hr Riksrådets Gref
Tessins billiga beröm redan så väl sagdt vore; den föreslagne
pensionen biföll han äfven, men at derom hos Hr Riksrådet
någon hemställan giöras skulle, kunde han ej bifalla, eme¬
dan då Hr Riksrådet ej vorde af Riksens Ständer begärandes
et enda öre, ehuru billig och nödig pensionen för honom
vore. Han bad altså, at R. o. A. på et ädelmodigt och värdigt
sätt ville Secrete Utskåttets förslag bifalla, eller begärte han
deröfver votering.
Hr v. Vicken: Jag har blifvit uplyst igenom de af
Om Tessins avsked.
69
Hr Stockenström och Hr Hans Hindric Boije anförde om¬
ständigheter och finner, at Hr Riksrådet Gref Tessin härvid
giordt som en hedersman; honom bör altså dess begärte af¬
sked beviljas jemte hederlig och tilräckelig pension.
Hr G [i] ert [t] a förklarade sig ense med de flere her¬
rar, som yttrat sig til Hr Riksrådets Gref Tessins beröm;
tilläggandes at Riksens Ständer emot en så väl förtjent herre
borde på värdigt sätt visa sin tacksamhet. Han biföll altså
pensionen af 9 000 plåtar, och hade Riksens Ständer enl. Hr
Leijonadlers anförde exempel vid senaste riksdag i långt
ringare mål vist sig genereuse, så borde de äfven nu uti et
större vara sig like.
Hr Bildenschöld betygade sin högaktning för Hr
Riksrådets många förtjenster; anmärkandes dernäst, at Sec¬
rete Utskåttet med flit förbigådt den omständigheten af Hr
Riksrådets större tjenstefrihet såsom i deras sinne öfverflö¬
dig, och styrkte til bifall på den af Secrete Utskåttet före-
slagne pensionen.
Hr Gyllenhammar instämde deruti, at man uti Hr
Riksrådets pension ej borde reflectera på 3 000 plåtar, ehu¬
ru stor ock penningebristen voro.
Hr T. Ru [d] beck: Om Hr Riksrådets Gref Tessins
förtjenster är nog tält och äro alle derom ense. Hvad pen¬
sionen angår, så ehuru det kunde vara skiäl til at densamma
något jemka, så tyckes dock för heder skull billigt at den¬
samma bifalla.
Jag föreslår dervid en utväg, at vi om bägge omständig-
heterne dervid, nemi. summan och förskottet, måge utan
votering oss förena, och så låta en deputation til Hr Riks¬
rådet afgå, som i Riksens Ständers namn kan söka förmå
Hr Riksrådet at blifva i Rådet qvar eller, i fall sådant blifver
utan värkan, låter honom veta, hvad i anseende til dess pen¬
sion blifvit beslutit.
Ankom en Bondeståndets deputation, 12 personer stark,
anförd af Joseph Hansson, som jemte ståndets öd-
miuka hälsning berättade,
1 :o at ståndet i saken rörande Hr Baron Pecklin instämde
med R. o. A:s extracto protocolli;
2:do at ståndet bifallit de öfrige ang:de Hrr Riksråden
Grefvar Bondes och Bielkes återträde i Rådet;
3:o at ståndet bifallit Secrete Handels- och manufactur-
Bondest:s
deputation.
70 1761, sept. 14. Om Tessins avsked.
deputations betänkande ang:de landttullen på socker och
tobak.
Deputation afträdde.
Hr örnschöld yttrade sine tankar derhän, at uti den
föreslagne pensionen för en så besynnerl. meriterad herre
som Hr Riksrådet Gref Tessin ej borde giöra[s] minsta
svårighet. Hvad den nyss föreslagne deputation anginge, så
trodde han den blifva fruktlös, ehuru den för öfrigit ej kunde
skada.
Hr Landt m. giorde härpå proposition, om Secrete Ut¬
skåttets hemställande ang:de Hr Riksrådet Gref Tessins af¬
sked och pension biföllos. Härtil svarades med Ja och Nej.
Hr R u [d] b e c k itererade om deputations af sändande
såsom Riksens Ständer ganska värdigt.
Hr [von] Bromell conformerade sig härmed och be¬
gärte votering.
Hr Landtm, berättade, at samtel. Talesmännerne redan
på Secrete Utskåttets vägnar sökt öfvertala Hr Riksrådet til
qvarblifvande; men at Hr Riksrådet sig i anseende til dess
ålder ursägtat och at alla vidare försök dertil skulle vara
öfverflödige; hvilket han äfven bedt Hr Landtm, vid tilfälle
anmäla.
Hr [v o n] Bromell itererade, at deputation borde för
heder skull, som vore mera värd än penningar, til Hr Riks¬
rådet afsändas ifrån Riksens Ständers plena såsom principa-
lerne. Han hade bifallit Secrete Utskåttets hemställande om
afskedet och pension men ville blott öfver deputations af-
sändande votera.
Frih. Grönhagen conformerade sig härmed.
Hr Ulfsax och Hr G [i] e r t [t] a ville först hafva Secre¬
te Utskottets extractum protocolli rent afgiordt el. deröfver
votera.
Frih. v. Ungern [-S ternberg]: Skal detta blifva en
belöning för riket giorde trogne tjenster, så bör den ske med
god grace utan votering.
Gref Bengt Frölich ansåg frågan om pension för
afgiord. Han tyckte underligit, at då man för en liten frosscur
förut beviljat 2 styfver på matlagen i hela riket, man nu
skulle vilja häröfver 3 000 plåtar uti en så välförtjent herres
pension votera. Han ville häldre strax af sin egendom be¬
vilja 2 styfver på matlaget och föreslå denna utväg at undgå
vidare tvist öfver detta ämne.
Om Tessins avsked.
71
Frih. Ridderstolpe styrkte til deputations afsän-
dande nu som de förre gånger til at förmå Hr Riksrådet at
blifva qvar; sådant skulle utmärka lika aktning och förtro¬
ende för honom och torde hafva den goda värkan, at Hr
Riksrådet blefvo qvar och vi således kunde slippa qusestion
om någon pension, hvilket han önskade.
Hr C. Rappe: Det blir svårt för Hr Riksrådet Gref
Tessin at sättas i oas att gie Riksens Ständer en refus,
sedan han sig en gång så tydel. yttrat och hedt sådant an¬
mäla. Dess afsked och pension äro redan hos 3 stånd bifall¬
ne, och dependerar Hr Riksrådets tagne arrangements nu en¬
dast af vårt beslut.
Hr Landtm.: Deputation kostar intet och kunde snart
giöras; men jag hemställer, om tiden dermed skal utdragas,
då man vet, at dermed ingenting står at uträttas.
Hr [von] Bromell citerade exempel af deputation,
som til Riksrådet Gref Horn och andre för detta blifvit af¬
sönde, och påstod detsamma nu.
Hr Landtm.: Detta förordsakar blott tidsspillan; ty
om deputation från Riksens Ständer skal afgå, böra först
samtel. stånden derom öfverenskomma.
Hr Thure Ru [d] beck ansåg qusestion om pension
för afgiord men understälte å nyo om deputation, som kun¬
de be Hr Riksrådet blifva qvar ytterligare och berätta om
det förra.
Hr B i 1 d e n s c h ö 1 d ansåg qusestion om deputation för
öfverflödig och ville hafva rent beslut öfver afskedet och
pension eller deröfver votering.
Hr Landtm, frågade Frih. Grönhagen, som först ha¬
de begärdt votering öfver Secrete Utskåttets hemställande,
om han sig derifrån ville begifva.
Frih. Grönhagen svarade, at han sig begifver, hälst
han aldraminsta känningen af detta beviljande kommer at
hafva.
Häruppå bifölls den af Secrete Utskåttet föreslagne pen-
sionssumman för Hr Riksrådet Gref Tessin.
Härnäst giordes af Hr Landtm, proposition om en de¬
putations afsändande, som skulle söka ytterligare förmå
Hr Riksrådet at i rådsembetet qvarblifva.
Och besvarades med* Ja och Nej.
Hr [von] Bromell begärte således deröfver votering.
72 1761, sept. 14. Om Tessins avsked.
Hr Bildenschöld: Om någon votering skall skie, så
vill jag dertil proposition öfver hela Secrete Utskåttets ex-
tractum protocolli, eljest blifver contradiction i våra beslut.
Frih. Duvall ansåg Secrete Utskåttets hemställande re¬
dan som bifallit och blott quaestion om deputations afsän-
dande; sådant höll han för onödigt och utan verkan, sedan
Hr Riksrådet sig redan emot Secrete Utskåttet explicerat och
undanbedt sig genom Hr Landtm, den nödvändigheten at
ge Riksens Ständer vidare refus, hållandes före at pensio¬
nens beviljande vore den reelaste complimenten, som Riksens
Ständer kunde giöra.
Frih. C. Horn holt det öfriga för afgiordt men det
endast återstå, som voro anticipation af pensionen; det vil¬
le han äfven hafva afgiordt, på det de öfrige stånden ej
måtte oss deruti förekomma.
Hr [von] Bromell trodde hela Secrete Utskåttets hem¬
ställande bifallit och blott återstå om deputation, som eij
borde confunderas. En lika hade äfven til Hr Riksrådet Frih.
Wrede avgådt, och så borde ock nu til Hr Riksrådet Gref
Tessin skie, hälst han varit den ende, som bifallit kriget.
Hr Landtm.: Om det gifves exempel på slike depu-
tationer, så tror jag ock, at ståndens beslut kunna deremot
åter anföras.
Frih. Duvall: Jag hoppas, at Hr Bromell eij lär vilja
bringa oss til votering utan ädelmodigt derifrån desistera.
Hr C. Wadenstierna medgaf, at til Hr Riksrådets
Gref Tessins heder han ej skulle vara emot en deputation,
så framt han ej redan afgifvit til Hr Landtm, sitt slutelige
svar och sig vidare föreställning undanbedt, som således vore
onödig.
Hr [von] Bromell förklarade, at han ej kunde sig be¬
gifva, hvilket han uppå Hr Landtm :s honom giorde före¬
ställning itererade, hälst andre ledamöter sig derföre ej vor-
de begifvandes; men han som til sine mogne år kommen höl¬
lö det för en tung börda at hetas hafva återtagit sina ord,
hvilket han hoppades, at Hr Landtm., den han så högdt
vördade, ej vorde af honom pretenderandes.
Hr L. Ekestubbe: Jag tror hvar ledamot här bör lem¬
na hvar en den justiee at för Hr Riksrådet Grefve Tes¬
sin hysa lika godt upsåt. Af samma källa härflyter äfven
Om Tessins avsked.
73
nu Hr Bromells giorde påstående; men jag utber mig at få
den ledamoten til sinnes föra, at om qusestion drifves til
votering och Nej skulle vinna, har den, som votering på-
stådt, ej giordt Hr Riksrådet någon tjenst el. nöije; skal
åter en slik hedersbetygelse erhållas genom en pluralité, så
mister den mycket af dess värde.
Hr [von] Bromell bad Hr Landtm, å nyo giöra pro¬
position at få höra, om någre flere än han påstodo deputa¬
tion.
Hr L a n d t m. frågade, om R. o. A. begie sig ifrån en depu-
tations afsändande.
Detta besvarades åter med Nej och Ja.
Frih. Kalling holt före at om Hr Riksrådet Grefve Tes¬
sin någon compliment skulle giöras, så borde R. o. A. derom
utan votering öfverenskomma.
Hr T. Ru [d] beck begaf sig ifrån dess påstående örn nå¬
gon deputations afsändande nu, ehuru de förr varit bruke-
lige, men ville i stället, at Hr Riksrådet af Riksens Ständer
genom deras Talemän skulle, som förut af Secrete Utskåttet
skedt, anmodas at ytterligare vid dess rådsembete fortfara.
Hr Bildenschöld önskade, at snarare Secrete Ut¬
skåttet må anmodas at inkomma med förslag at förekomma,
det så månge af Hrr Riksens Råd blefvo afskedstagande.
Frih. A. Reuterholm: Jag fruktade för en liten
stund sedan för votering uti et mål, hvarom vi i våra hiertan
voro enige; nu är väl den fruktan försvunnen, men i stäl¬
let är frågan upkommen om en deputations afsändande at
förmå Hr Riksrådet Grefve Tessin til qvar blifvande i Rådet,
och vår täflan dervid grundar sig mindre på ömhet för våra
cassör än på vördnad för Hr Gref Tessin.
Men som jag hör deputation ej behagas, så bifaller jag det
af Hr Öfverste Rubeck sedermera gifne förslag, at Riksens
Ständers önskan härutinnan må igenom Hr Landtm, och
öfrige ståndens Talemän blifva framburen.
Jag hoppas, at Herr Riksrådet lär anse et sådant steg af
Riksens Ständer för ej mindre flateust, än jag finner sådant
vara dem emot en så förtjent rådsherre värdigt, och at Hr
Riksrådet äfven lärer considerera, at Riksens Ständer vid
dess pensions utsättande i anseende til rikets omständighe¬
ter, som gior all besparing nödig, äfven tagit sig i det när¬
maste.
74 1761, sept. 14. Om Tessins avsked.
Hr C. Rappe: Som jag vet, at Hr Riksrådet Grefve
Tessin ej står at öfvertalas til vidare qvarblifvande, så kan
jag til steget med någon deputations af sändande, såsom
nu mera onödigt och stridande emot Riksens Ständers vär¬
dighet och deröfver förut tagne beslut, icke samtycka.
Någon ytterligare beskickning genom Hrr Talemän anser
jag äfven för öfverflödig, sedan en slik å Secrete Utskåttets
vägnar redan til Hr Riksrådet fruktlöst blifvit giord.
Hr Bildenschöld holt före at, om en slik beskick¬
ning skedde, borde det endast ske för at hos Hr Riksrådet
aflägga compliment och betyga Riksens Ständers välbehag
öfver Hr Riksrådets långa berömelige tjenster.
Hr [von] Bromell undrade på at så mycken svå¬
righet giordes emot deputations afsändande, som vore blott
et väder. Han ville som Frih. Kalling, at derom utan vote¬
ring skulle öfverenskommas; men fast han ensam derföre
talade, trodde han dock, at nu som vid andre tillfällen plu-
raliteten vid en votering skulle för dess mening utfalla.
Hr Ehrenmalm trodde R. o. A. varit enige om en com-
pliments afläggande hos Hr Riksrådet at be honom bli qvar
och berätta ang:de den afgiorde pensionen. Men som man
vore emot en deputation, så biföll han, at beskickningen
måtte skie genom Hr Landtm, och Hrr Talemän, eller be¬
gärte han deröfver votering.
Frih. C. Horn ville likasom Hr Ekestubbe, at detta mål
utan votering måtte afgiöras.
Slike beskickningar höllö han före böra af Riksens Stän¬
ders plena resolveras, men då de af Secrete Utskåttet skied-
de, så trodde han de borde plena tilkänna gifvas.
Hr Wolt em a t: Som Hr Riksrådet Gref Tessin redan
ifrån Secrete Utskåttet blifvit över detta ärende sonderad
och han sitt svar aflemnat, så höll han liksom Hr Bilden¬
schöld, at någon vidare beskickning i detta mål vore öfver¬
flödig i annan afsigt än at notificera Riksens Ständers tagne
beslut.
Hr Landt m. hemstälte, huruvida någon deputation i
detta mål kunde bifallas, sedan Riksens Ständer för detta
vid riksdagar afgordt, at i anseende til Riksens Ständers
värdighet inga Ständers deputationer til private skulle af-
sändas; lika som icke eller vanligit är, at då någon hos
Kongl. Maij :t anholler om afsked, Kongl. Maij :t heder den
Om Tessins avsked.
75
afskedssökande att bli qvar i tjensten; åtminstone trodde
Hr Landtm., at slikt beslut då först borde ändras, inan der¬
emot något kunde tilstyrkas.
Hr [von] Bromell trodde, at detta beslut som et oeco-
nomicum lätt kunde ändras och at en deputations af sändan¬
de vore tjenligt, menlöst och på intet sätt skadeligit.
Hr Landtm.: Det är likväl emot R. o. A:s beslut så¬
som grundat på Riksens Ständers värdighet.
Hr T. R u [d] beck trodde at [o: det]1 icke vara emot
Riksens Ständers värdighet, hälst sedan Secrete Utskåttet et
lika redan värkstält.
Hr Landtm.: Secrete Utskåttet äro icke at anse som Rik¬
sens Ständer utan blot comitterade.
Frih. Ridderstolpe instämde med Hr Thure Ru¬
beck.
Ankom en Prästeståndets deputation, stor 12 personer, an¬
förd af Biskoppen i Skara Doctor Hallenius, som jemte
ståndets ödmiuka hälsning berättade, at ståndet förehaft
ang:de Hr Riksrådets Gref Tessins afsked, at det funnit ömt
at sakna en herre, som de länge önskat ännu behålla, och
fördenskull ville dertil giöra ytterligare försök med en depu¬
tation af samtel. stånden, som til nästa pleno kunde inhämta
Hr Riksrådets svar.
2:o. Aflemnade han et Prästerståndets extractum proto-
colli ang:de befordran af riksdagens slut och riksdagsären-
dernes afgiörande.
Deputation afträdde.
Frih. Kalling: Sedan jag hör det lärdaste ståndets så mo¬
get tagne beslut och grundade yttrande, så går jag ifrån
Hr Rubecks giorde förslag och förenar mig med Präste¬
ståndet. Något förut tagit beslut kan oss häruti ej hindra, ef¬
ter beslut i andre fall, som til exempel i tjenstesaker, ej al¬
tid ansedts för så helige.
Härmed conformerade sig Hr von Vicken och Hr
Lagersvärd.
Hr Wadenstierna åberopade de så väl af Hr
Landtm, som andre emot en deputation anförde considera-
tioner och fogade sig nu til Hr Rubecks tanka, at om
någon beskickning til Hr Riksrådet Gref Tessin borde skie,
1 Konceptprotokollet.
Prästest :s
deputation.
76 1761, sept. 14, 17. Om Tessins avsked.
så borde den til tidens vinnande ske genom Hr Landtm, och
ståndens Talemän.
Hr [von] Bromell biföll.1 Biföll1 äfven1 Prästestån¬
dets mening.
Desslikes Frih. A. Reuterhol m, som trodde sådant
snarare lända til tidens vinnande.
Hr Bildenschöld biträdde äfven som Hr Waden-
stierna Hr Rubecks förslag och begärte deröfver vote¬
ring.
Frih. C. Horn: At Hrr Talemännerne på Secrete Utskåt-
tets vägnar varit och sonderat Gref Tessin kan vara väl och
såsom en beredning at anse, altså kan plenorum giöromål
såsom principalers ännu häruti återstå, utan at det är emot
lag el. lagens analogie. Jag hemställer altså, at nu til öfver-
lopps och fast det blefvo utan värkan en deputation af Rik¬
sens Ständer i förberörde ämne til Hr Riksrådet Gref Tes¬
sin måtte afsändas, på lika sätt som til Hr Riksrådet Gref
Horn och Hr Riksrådet Gref Cronhielm för detta skedt; el¬
ler om det ej bifalles, at detta ärendet i Riksens Ständers
namn af Hr Landtm, och Hrr Talemän måtte värkställas hos
Hr Riksrådet Gref Tessin som en värdig och välförtjent
rådsherre.
Gref W. Creutz: Sedan vi af Hr Landtm, och flere
ledamöter hördt de considerationer, som äro emot en slik de¬
putation afsändande, så finner jag ej skiäl at dem oaktadt
förena mig med ett stånd, som slike hinder ej känner.
Jag tror det vara Riksens Ständer värdigt at sällan eller
aldrig nyttja deputationer til private personer. Skulle någon
nu ske til Hr Riksrådet Gref Tessin, så försättes han uti den
bekymmersamma belägenhet at antingen uthärda i et em¬
bete, hvaruti han ej ville öfverlefva sin reputation, eller ock
at gifva Riksens Ständer en honom nog tryckande refus;
altså kan jag för min del ej bifalla någon deputation med
Prästeståndet, som ej haft samma considerationer som vi.
Hr [von] Bromell yrkade ytterligare en deputation,
hvilké enl. Gref Creutz mening väl sällan borde brukas men
just til slike tilfällen som detta voro applicable.
Hr Gyllensvan: Jag hör, at något beslut 1751 emot
slike deputationer skal vara tagit; är det så, så måtte det
1 Konceptprotokollet: ». . . biföll äfven. . . >
Om Tessins avsked.
77
vara af samtel. stånden tagit, och då hade det äfven måst
vara Prästeståndet bekant; altså bifaller jag Prästestån¬
det, eller om det ej samtycks, bifaller jag Hr Rubecks för¬
slag om comissions uträttande genom Hrr Talemän.
Hr C. Rappe: Ehuru jag respecterar Prästeståndet, bi¬
faller jag dock icke dess tanka utan snarare Hr Rubecks
föreslagne expedient.
Hr Landt m. giorde proposition. Bifaller R. o. A., at
Riksens Ständer genom sine Talemän anmoda Hr Riksrådet
Gref Tessin at ytterligare qvarblifva vid dess rådsembete.
Härtil svarades Ja med någre Nej.
Hr [von] Bromell itererade, at ehuru han hade alt
förtroende till Hrr Talemän, hvilket han ock vid alla tilfål¬
lén skulle betyga, så förblef han dock vid en deputations
afskickande såsom redan af et stånd bifallen.
Hr C. Tersmeden trodde nogsamme skäl emot en de¬
putation vara anförde och biföll proposition.
Frih. Kalling förklarade, det han äfven begaf sig til
bifall på propositionen, efter dermed samma ändamål vun-
nos sorn med en deputation.
Hr [von] Bromell beklagade det myckna sorl och bul¬
ler på gången, hvilket Fiscalen borde söka rätta.
Hr v. Siegroth:Jag hoppas, at sedan detta mål nu
utdragits till kl. emot 2, och altså intet vidare i dag lär kun¬
na företagas, Herrarne lära vara nögde at tilåta, at detta nu
må slutel. afgiöras.
Hr Landtm, uprepade å nyo proposition,
som bifölls.
Hvarpå R. o. A. åtskildes kl. emot tu.
År 1761 then 17 September.
Torsdag.
Plenum klockan 8.
Justerades protocollet af d. 4 Sept:r. Justering.
Hvarefter anmälte Hr Ehrenmalm om tillstånd at fåAng:de någ-
T6 HlGITl IS
låta trycka Frih. Reuterholms memorialer samt R. o. A:s tryckning,
extractum protocolli uti saken rörande Hr Pecklin,
hvilket bifölls.
78 1761, sept. 17. Utskottsbetänkanden.
Ang.de hög¬
re rang för
l:ste exp:s-
secreteraren.
Angrde pen¬
sion för Can-
cellieråd :s
Engelcrantz
barn.
Ang:de löns
tilökning för
någre scho-
lsebetjente.
Ang:de lön
för Professor
Harmens.
Ang:de Gref¬
vinnan Lill-
jes sökte by¬
te.
Ang:de Fred-
holms siden-
fabrique.
Angrde Säth¬
ers stads smi¬
de.
l:o. Föredrogs Rådets extractum protocolli ang:de nå¬
gon tilökning i rangen för den förste expeditionssecretera-
ren i hvarje cancellieexpedition.
Hvilket remitterades til Secrete Deputation med tillägg¬
ning angående någon dylik förbättring i rangen för presi-
dentsecreteraren.
2:do. Rådets extractum protocolli af d. 29 Julij ang:de
pension för afl:e Cancellierådets Engelcrantz efterlemnade
oförsörgde barn.
Remitterades till Secrete Utskåttet.
3:o. Secrete Utskåttets af d. 25 Aug. ang:de löns tilök¬
ning för scholsebetj eningen i Randasalmi och Helsingfors
trivialscholar.
Bifölls.
4. Secrete Utskåttets extr. protocolli af d. 2 September
angrde Professor Harmens lön.
Bifölls.
5:o. Secrete Utskåttets af d. 27 Augusti angrde juris prac-
tice professions vid Upsala Academie förvandlade uti en
academieombudsmanssyssla.
Begärtes på bordet.
6:o. Cammar-, oeconomie- och commercedeputations be¬
tänkande af d. 26 Maii angrde Fru Grefvinnan H. C. Lilljes
sökte byte af hemmanet Sonnebo Tomt emot Vättak Öde¬
gård.
Frih. G. Reuterholm trodde betänkandet kunna bi¬
fallas utom tilläggningen, som vore at giöra legem in casu;
men bad allenast, at det måtte anmärkas, som i betänkan¬
det förmäles, om tvenne landtmätares emot hvarannan e
diametro stridande göromål, hvilket han i sinom tid ville sig
åberopa.
Betänkandet bifölls.
7 ro. Secrete Handels- och manufacturdeputations betän¬
kande angrde Fredholms sidenbandsfabrique på möhl, dat.
d. 8 Julij.
Bifölls.
8ro. Bergsdeputations tilstyrkande af d. 19 Aug. angrde
Säthers stads smide med rännungnar til deras fabriques be¬
hof.
Hr [von] S i e g r o t h begärte det på bordet men begaf
sig derifrån, sedan Frih. Reuterholm och Hr Örn-
Utskottsbetänkande!!.
79
schöld utförl. vist, at detta ej kunde ledas till praejudicat
uti något annat fall.
Betänkandet bifölls.
9. J ustitisedeputations betänkande af d. 8 Maii ang:de Ang:de råd-
rådmans- och stadssecreterareval i Calmar efter deras för st™däe"crete-
1756 vanlige omröstningssätt. rareval i
Bifalles. ' Calmar'
10. Secrete Handels- och manufacturdeputations betan- Ang:de ter-
kande af d. 12 Sept:r om terminens utsättande ifrån d. 1 ^riglfne^va-8
Maii til de åter frigifne varors införsels beräknande. rörs införsel.
Bifalles.
11. Secrete Handels- och manufacturdeputations af d. 5 Ang:de för-
September ang:de expedition om förbudsförordningens up- ningSens°up-
häfvande, oaktadt articlarne om lädret deruti icke ännu blif- häfvande,
vit hos respective stånden afgiorde.
Hr [von] Bromell trodde desse senare nu strax kun¬
de här åtminstone afgiöras; men så fants bäst at dermed tils
vidare deputations yttrande upskiuta.
Och bifölls detta betänkande.
12. Cammaroeconomiedeputations betänkande ang:de bon-Ang:de skat-
den Johan Jönssons ansökning om skattekiöp på hemmanet
Lilla Ramsås.
Frih. Silfverhielms och Hr Netherwoods memorialer i
samma sak.
Detta mål begärtes på bordet. Dock betygade Hr [v o n]
Bromell sig önska, at ej så månge mål måtte läggas på
bordet, hälst då månge private mål gingo lätt igenom; der¬
med för [or] sakades tidsutdrägt och missnöije mot våre giö-
romål.
Hr [von] V i c k e n trodde oss kunna strax sluta detta
inål, efter det redan i 3 stånd vore afgordt och vidare uppe¬
håll deruti skulle hindra bonden at så och skiöta dess hem¬
man, som han borde.
Härefter anmälte Hr Landtm., det enligit R. o. A:s se- Anmälning,
nast tagne beslut han och de öfrige ståndens Talemän i går
besökt Hr Riksrådet Gref Tessin och framburit Riksens Stän¬
ders åstundan, at Hr Riksrådet vid dess rådsembete ytterliga¬
re til rikets tjenst och gagn måtte fortfara; men at Hr Riks¬
rådet jemte dess hörsamma hälsnings och tacksäijelses för¬
mälande på deras anbringande afgivit et sådant skrifteligit
svar, som nu uplästes och acterne bifogat finnes (Bil. 22).
80 1761, sept. 17. Om Scheffer.
Ang:de Hr
Riksrådet
Scheffers
återträde i
Rådet.
Hvarefter Hr Landt m. hemstälte, om icke i det såle¬
des efter Hr Riksrådet Gref Tessin ledige rum enligit Riksens
Ständers tagne beslut Hr Riksrådet Scheffer må i Rådet åter
träda, sedan Hr Riksrådet Frih. Palmstierna sig denna he¬
der hos Riksens Ständer undanbedt.
Denna Hr Landtm :s proposition begärtes af somlige på
bordet, andre deremot ville den strax hafva afgiord.
Hr W adenstierna anförde, at då senast om Hr Riks¬
rådets Gref Tessins afsked blifvit anmält, hade han påmint
om Hr Riksrådets Raron Scheffers inträde i Rådet, sedan
Hr Riksrådet Frih. Palmstierna sig detsamma afsagdt, och
at altså denna proposition icke nu som ny kunde begäras på
bordet.
Hr Landt m. förestälte, at som dess giorde proposition
vore grundad på Riksens Ständers beslut, så viste han icke,
huru den kunde begäras på bordet.
Hr Lagersvärd yttrade, at då Hr Wadenstierna se¬
nast väkt frågan om Hr Riksrådets Frih. Scheffers och Hr
Gyllensvan om Hrr Riksråden Grefvar Bonde och Bielke,
hade sådant skedt i förtid; men då nu proposition behö¬
rigen giordes af Hr Landtm., så vore den ny och kunde ef¬
ter Riksdagsordningen begäras derpå betänketijd.
Hr C. Wadenstierna: Sedan, som bekant är, Riksens
Ständer beslutit, at vid första rådsledighet Hrr Riksens Råd
Palmstierna och Scheffer åter skulle inträda, men den förste
sig detsamma afsagdt, så påmindte jag senast om Hr Riks¬
rådets inträde efter Hr Riksrådet Gref Tessin; och detta mål
begärtes på bordet.
Jag har altså detsamma ej i otid väckt utan blott
anfördt Riksens Ständers beslut, hvilket hvarken bör up-
rifvas eller tycks nu böra ligga på bordet.
Hr von Vicken holt deremot före at då ej var casus
til denna qusestions väckande och at hon först ägde rum i
dag, då Hr Riksrådets Gref Tessins afsked vore vist.
Hr Bildenschöld trodde, at som denna af Hr Wa¬
denstierna väkte qusestion nu redan efter Riksdagsordningen
legat på bordet, så kunde nu Hr Landtm[:s] til följe af Rik¬
sens Ständers beslut deröfver giorde proposition ej vidare
hvila utan borde afgiöras.
Hr [von] Bromell begärte til underrättelse af Hr
Landtm, få veta, om de öfriga respective Hrr Talemän varit
Om Scheffers återinträde i rådet.
81
med Hr Landtm, hos Hr Riksrådet Gref Tessin, och huru
de det kunnat giöra, då han ej viste, om stånden afgiordt om
denna beskickningen genom Hrr Taleman, och Prästeståndet
gifvit oss tilkänna sig hafva önskat en Ständernes deputation
i detta ärende.
Hr Landtm, berättade, at de öfrige Talemän i detta
ärende fogat sig efter R. o. A:s tankar. Hr Landtm, hoppades,
at han til R. o. A:s nöije dervid fullgiordt sin skyldighet, och
de öfrige Talemäns giöromål såsom lydande under deras be¬
hörige stånd kunde han vidare ej yttra sig öfver.
Ankom en Borgareståndets deputation af 8 personer, an- Borgarest:s
förd af Assessoren Anthonsson, som jemte ståndets deputation,
hörsamma hälsning gaf vid handen,
l:o at ståndet bifallit Secrete Utskåttets hemställande
ang:de Hr Riksrådets Gref Tessins afsked.
2:o. At ståndet bifallit Hr Riksrådets Frih. Scheffers in¬
träde i Rådet efter honom.
3:o. At ståndet förehaft Justitise- samt Kammaroeconomie-
deputationernes betänkande om kronorusthålls disposition i
testamenten med mera; men det ej bifallit, så framt ej skat-
tekiöp derpå skedt.
4:o. Hade ståndet bifallit den föreslagne termin til de för-
budne varors åter frigifvande.
5. Som ståndet redan recomenderat Commissionssecretera-
ren Faxell til accord efter nu frami. Commercerådet Bungen-
crona men Bondeståndet tilstyrkt, at samma succession med
accord måtte förblifva inom collegio, och Enkan således ha¬
de 2:ne accordsummor för sig deponerade, så recomende-
rade nu ståndet endast sakens afgiörande til Enkans förmån
utan at vidare determinera någon viss successor.
6:o. Biföllo äfven ståndet, at det måtte uteslutas utur ex¬
peditionen.
Deputation afträdde och uptogs den förra discoursen.
Hr C. Rappe förklarade sig ej förstå, hvad som nu be¬
gärtes at ligga, då blott qusestion voro om värkställigheten af
Riksens Ständers expedierade beslut om Hr Riksrådet Baron
Scheffer och ej om någon ny sak. Han protesterade således
emot alt upskof häruti och ville eljes häröfver hafva votering.
Hr Gyllensvan: Som quaestionen nu är giord om suc¬
cessionen efter Hr Riksrådet Gref Tessin, hvaröfver ännu
hvarken ventilation varit eller proposition skedt, så tror jag
6—482473
82 1761, sept. 17.
Om Scheffer.
målet enl. Riksdagsordningen kunna hvila. Jag vet, at om
Hr Riksrådets Scheffers inträde i Rådet är afgordt; men i
mitt memorial för Hrr Riksråden Grefvar Bonde och Bielke
har jag brukat de samme ord som i beslutet för Hr Riksrådet
Scheffer, och det är uppå proposition afgordt så här som hos
de fläste stånden.
Som nu med närvarande quaestion ej är periculum in mora,
hälst de ledige riksrådsembeten, som efter lag strax vid riks¬
dagens början borde besättas, flere månader efteråt städt
öpne, så tyks så mycket mindre betänkeligit at härvid taga
någon betänketid, och deröfver begär jag eljest votering.
Hr Ru [d] beck: Då quaestion sidst för Hr Riksrådet
Scheffer väktes af Hr Wadenstierna, väktes ock lika quaestio-
nen för Hrr Riksråden Grefvar Bonde och Bielke af Hr Gyl¬
lensvan. För samtel. desse herrar hafva vi fattadt beslut, öfver
hvilkas jemkning jag önskade få betänketid til nästa mån¬
dag.
Gref W. Creutz: Denna quaestion hade i sidsta pleno
kunnat af göras, om icke ventilationen ang:de beskickningen
til Hr Riksrådet Gref Tessin så långt utdragits. Jag går altså
nu ej in uti någre biquaestioner utan blott i den, huruvida
denna sak bör ligga på bordet. När en sak är ny eller med¬
förer flere considerationer, är sådant billigt; men här är
blott en enda mening uti vårt fattade ovilkorlige beslut om
Hr Riksrådet Scheffers intagande i Rådet vid första ledig¬
het; den existerar nu, altså kan dervid ingen contradiction
äga runi. Jag ber altså om proposition härutinnan och hop¬
pas, at Riksens Ständers beslut står fast; lärandes ett stånd
ej vilja häfva, hvad ståndens pluralité en gång faststält.
Frih. Ridderstolpe: At denna quaestion senast af
Hr Wadenstierna blifvit väkt, då hon ej ägde rum och Hr
Riksrådets Gref Tessins afsked ej ännu slutel. var afgiordt,
som först i dag skedt, sådant kan nu ej hindra sakens lig¬
gande. Skal ingen ventilation ske öfver vårt sidsta beslut,
så är bäst, at det strax går i värkställighet; men skola vi
derom öfverlägga, så är tid dertil nödig, hälst om man skal
conciliera de åtskillige beslut, som om flere Hrr Riksens Råd
äro tagne. Jag instämmer altså med Hr Gyllensvan och be¬
gär eljes häröfver votering.
Hr Landtm.: Jag bör för R. o. A. yttra, hur jag denna
fråga anser. Jag har ej uptagit den påminnelsen, som Hr
Om Scheffers återinträde i rådet.
83
Wadenstierna senast och den, som Hr Gyllensvan äfven til¬
lika häröfver giorde. Det lär ej eller behöfvas, då jag blott
holler mig vid saken, som rättel. består deruti: At sedan R.
o. A. d. 6 Aug. genom votering afgordt, at Hrr Riksens Råd
Palmstierna och Scheffer vid första yppade ledighet i Råd¬
kammaren skulle åter inträda, har detta deras beslut af de
samtel. öfrige stånden blifvit bifallit och til Kongl. Maij :t
behörigen expedierat. Altså har jag blott hållit mig vid värk-
ställigheten deraf, lärandes aldrig frågan kunna blifva om
at uprifva, hvad Riksens Ständer redan faststält.
Frih. Ridderstolpe trodde ej frågan vara at rubba
något beslut men väl at conciliera 2:ne, nemi. det rörande
Hr Riksrådet Baron Scheffer med det, som 3 stånd redan
hade för Hrr Riksråden Grefvar Bonde och Bielke tagit, hvil¬
ket således ägde kraft af Ständers pluralité.
Hr Jennings förklarade sig på den utaf Hr Landtm,
väl anförde deducerade grund ej finna, för hvad skäl den
giorde proposition nu ytterligare skulle ligga, hälst efter, om
någon ventilation deröfver hade ägt rum, tid nog dertil va¬
rit, sedan Hr Wadenstierna den för några dagar sedan väkte;
och som det blott nu ankommo på värkställigheten af et
Ständernes beslut, så viste han ej, hvad dervid vore at ven¬
tilera, eller hvartil betänketid behöfdes, hälst han til de
herrar, som den begärte, hyste det förtroende, at de icke ville
uprifva, hvad redan afgordt vore, hvarmedelst ej allenast
riksdagen ansenl. skulle utdragas utan äfven Riksens Stän¬
ders beslut sättas uti osäkerhet, som vore af stor påfölgd.
Votering ansåg han äfven som incompatible öfver ett fat-
tadt beslut; men at tilfredsställa de herrar, som häruti hade
begärdt något upskof, föreslog han, at målet tils i morgon
kunde opskiutas och då til des afgiörande plenum hållas.
Ankom en Bondeståndets deputation, 12 personer stark,
anförd af Sven Håkansson, som jemte ståndets öd-
miuke hälsning anmälte, at ståndet
l:o bifallit Secrete Utskåttet ang:de Hr Riksrådets Gref
Tessins afsked, efter han derifrån ej kunnat förmås.
2:do. At Hr Riksrådet Frih. Scheffer efter honom skulle
i Rådet åter träda.
3:o. Aflemnade i extracto protocolli ståndets svar om be¬
fordran af riksdagens slut.
Bondest :s
deputation.
84 1761, sept. 17. Om Scheffer.
4. Recomenderades afgörandet af Allmogens besvär rö¬
rande Elfcarleby laxfiske.
Deputation afträdde.
Hr Eh renm alm: Som först i dag om Hr Riksrådet
Gref Tessins afsked finaliter blifvit afgordt, så trodde han
quaestion om succession efter honom vara ny och böra ligga
på bordet, samt äfven at ventilation deröfver ägde rum, efter
här [vore] icke blott et beslut om Hr Riksrådet Scheffer utan
äfven et annat om Hrr Riksråden Grefvar Ronde och Bielke.
Desse borde jemkas, och dertil behöfdes betänketijd.
Hr G [i] ert [t] a: Jag för min del förstår ej, hvad som
skal ligga på bordet, då et beslut om Hr Riksrådet Scheffer
af Riksens Ständer redan är tagit, som nu endast bör värk¬
ställas. Skulle Ständers beslut läggas på bordet och sättas
under ny ventilation, så vore det et farligit praejudicat för
framtiden.
At en påminnelse rörande 2:ne Hrr Riksens Råd af Hr
Gyllensvan väkt blifvit, vet jag men tror aldrig dess mening
dervid hafva varit at rubba det förra beslutet. Dock om
eljes något upskof häruti åstundades, instämde han med
Hr Jennings, at det, dock blott tils i morgon, kunde beviljas,
då han önskade plenum til sakens afgiörande.
Hr Ö r n s c h ö 1 d, Pehr A b., anholt om at få höra,
hvad så väl i anseende til Hr Riksrådet Baron Scheffer som
Hrr Riksråden Grefvar Bonde och Bielke beslutat voro.
Deruppå uplästes R. o. A:s extr. protocolli ang:de den
förre, som af samtel. stånden var bifallit och till Kongl.
Maij :t expedierat; innehållandes at Hr Riksrådet Scheffer
vid första ledighet dess ställe i Rådet åter intaga skulle; samt
protocollet, hållit hos R. o. A. d. 13 Aug. med R. o. A:s be¬
slut, at Hrr Riksråden Grefvar Bonde och Bielke vid framde¬
les ledighet skulle anmodas at åter träda i Rådet, varandes
enl. protocollet detta jemkat efter det förra beslutet om Hr
Riksrådet Scheffer.
Hr Lilljehorn medgaf, at sedan Hr Riksrådet vore åter-
stäld i Riksens Ständers förtroende, borde det om dess åter
inträde i Rådet sättas i värkställighet; dock som han varit
frånvarande och ej hade sig alle omständigheter härvid be¬
kante, åstundade han som flere någon betänketijd härvid,
och deräst den icke biföllos, nödgades han derom begära
votering.
Om Scheffers återinträde i rådet.
85
Hr von Essen: Sedan jag hördt expeditionen och pro-
tocollet, finner jag för min del saken så tydelig, at jag ej
vet, hvarföre den skal hvila, utan finner den nu strax kunna
afgiöras.
Hr W o 11 e m a t, A I b., instämde med de flere herrar,
som funnit saken icke böra hvila, efter hon ej vore ny utan
grundad på et beslut, sorn enligit lag och ordning icke borde
uprifvas eller sättas under vidare deliberation.
Frih. A. Reuterholm tykte väl, at expeditionen vore
klar; dock sorn frågan kunde existera, hvilken af desse Hrr
Riksens Råd först borde inträda i Rådet i anledning af de
tagne besluten, och ingen fara vore med något upskof häruti,
så hemstälte han, om det i dag skulle afgiöras, eller örn icke
den begärte dilation kunde bifallas.
Hr T. Ru [d] beck förklarade sig aldrig vilja gå emot
beslut, deni han vördade; men närvarande qusestion trodde
han kunna hvila, hälst häri förekomma 2:ne beslut, som
borde jemkas, och periculum ej vore in mora eller Grefve
Tessins afsked ännu expedierat; skolandes vi för öfrigit i
hufvudsaken snart blifva ense.
Hr C. Rappe citerade de nyss upläste beslut, af hvilke
vore klart, at den första ledighet i Rådet vore Hr Riksrådet
Scheffer tillagd, men för de öfrige 2:ne herrar voro på Hr
Gyllensvans memorial allenast vid framdeles ledighet resol¬
verat til åter inträde. För den förre vore redan expeditionen
afgången och kunde densamma nu ej vidare läggas på bor¬
det, hälst örn värkställigheten deraf nu blott propter deco¬
rum här vore anmält.
Hr Jennings itererade äfven, at de här omtalte 2:ne
beslut ej behöfde någon jemkning såsom i sig eller acterne
ganska åtskilde; innehållandes det ena det ordet första le¬
dighet och det andra allenast framdeles ledigheter, til hvil¬
ken skilnad protocollet äfven utvisar grunden, nemi. at vi
med det senare beslutet ej velat rubba det förra.
Han vördade de deri omtalte 2:ne Hrr Riksens Råd men
kunde dock ej gå ifrån förra beslutets klara ord; önskandes
derom et enigt öfverenskommande nu eller ock plenum der¬
th i morgon.
Hr Gyllensvan: At saken skulle få ligga, det trodde
han lagl. kunna begäras utan at derom voterades.
86 1761, sept. 17. Om Scheffer.
Det begärtes ej som en actio indifferens eller utan ända¬
mål. Det vore at få en ren expedition, uppå hvilken icke se¬
dan som i lyktsaken något åtal kunde giöras; rättigheten
dertil hoppades han ej medelst votering skulle någon be¬
tagas; äfven som han å den andra sidan ej trodde af upskof
någon fara i regeringen vara at frukta. At plenum i morgon
härtill blifvit begärdt vore väl, men då borde äfven hvar
veka 3:ne plena hållas och icke något extraordinairt plenum
lättare beviljas den ena än den andre.
För öfrigit vördade han det för Hr Riksrådet Scheffer tag¬
ne beslut; men ville dock icke låta de andre 2:ne herrar sak¬
na, hvad 3:ne stånds pluralité för dem sedan resolverat.
Hr C. Wadenstierna uprepade, at då han senast
väkt denna qusestion, hade den då blifvit begärd på bordet,
och kunde altså ej klagas, at riksdagsmannarätten härvid
någon blifvit förvägrad, el. deraf någon vidrig impression
dragas. At om Hr Riksrådet Scheffers inträde i Rådet har
blifvit anmält, sedan det för honom vore afgiordt, sådant
satte saken eij under någon ny ventilation utan vore en for-
malité, som äfven i anseende til Hr Riksrådet von Höpken
blifvit i akt tagen, hälst då expeditionen derom kommer ifrån
Riksens Ständer at afgå.
Hr H ans Hindric Boije instämde deruti med de
flere herrar, at beslutet för Hr Riksrådet Scheffer, hvilket
han, som vid voteringen setat vid bordet, hade sig bekant,
vore klart til första rådsledighet; at nu åter derom ventilera
vore at detsamma rubba, hvilket han som af betänkelig fölgd
af styrkte. Någon ytterligare betänketijd ansåg han äfven för
onödig öfver värkställigheten af vårt tagne beslut och kunde
densamma ej bifalla utan begärte votering.
Hr Durietz uptog de ömse påstådde meningar ang:de
Hr Riksrådet Scheffers inträde i Rådet och målets liggande,
vid hvilka bägge lag åberopades.
Han för sin del trodde i saken ingen ventilation äga rum,
emedan den efter besluten vore klar; men som Hr Riksrådet
Gref Tessins afsked ännu ej vore expediérat, hvilket i ord¬
ningen borde gå förut, så trodde han med ledighetens be¬
sättande efter honom ej så behöfva hastas, at icke något
upskof kunde beviljas.
Hr [von] Bromell beklagade skilnaden i tankar, som
han här förmärkte, och önskade, at man sig härom i enig¬
Om Scheffers återinträde i rådet.
87
het ville foga på lika sätt som i Engeland, hvaräst väl partier
finnas, men hvilka dock i allmenna mål som vänner kom¬
ma öfverens, och dertil ville han för sin del gerna all ting
bidraga.
Vi hade redan i flere månader haft en rådsvacance obe¬
satt, hvarföre skulle man då vid denna neka en dags eller
tvennes upskof?
At i alla qusestioner votera och således ömsom truga med
besvär och tvist fram sine meningar efter långa ventilatio¬
ner vore bedröfveligt, Gudi föga behageligit och gofvo publi-
quen elaka idéer om oenighet och missämja oss emellan. Nå¬
got upskof i detta mål ansåg han för en indifferent sak, som
intet kunde skada; men blefvo han om annat i förtrolighet
uplyst, så skulle han sig gerna foga; men hvad pleni utsät¬
tande vidkom, så vore det en sak, som han til Hr Landtm,
trodde böra öfverlemnas.
Hr Bildenschöld: Då et nytt mål förekommer och
det begäres at ligga, bör sådant aldrig vägras; men som när¬
varande qusestion redan länge nog legat och dessutom är
grundad på et Riksens Ständers beslut, så vore af betänkelig
påfölgd, om det åter skulle uprifvas och sättas i obestånd
eller någon proposition deröfver skulle giöras.
Hr Landtm.: Jag har förut redan yttrat mina tankar
härvid, nemligen at jag ansedt hufvudsaken som redan af
Riksens Ständer afgiord. Jag hemställer altså, hvad ända¬
mål sakens liggande kan medföra. Jag hoppas det eij kan
vara at kullkasta vårt första beslut, ty deröfver lär jag hvar¬
ken nu el. framdeles kunna giöra någon ny proposition; och
önskar fördenskull, at R. o. A. til den angelägna tidens vin¬
nande behagade utan något upskof begifva sig til bifall af
min giorde hemställan.
Hr Landtm, itererade härpå sin förre proposition, som be¬
svarades med Ja och Nej.
Herr R u [d] beck förklarade sig ej vilja rubba något ta¬
git beslut; men som 2:ne beslut voro tagne, så borde de jem-
kas och quaestion endast bli om prseferencen til inträde i
Rådet ibland de 3 Hrr Riksens Råd, och dertil behöfdes be¬
tänketid.
Hade enighets vinnande med samtel. desse herrars åter-
sättande i Rådet varit vårt syftemål, så borde ordningen der¬
vid determineras, hälst det för de 2:ne herrar brukade or-
88 1761, sept. 17, 18. Om Scheffer.
det framdeles ledighet1 äfven kunde förstås som den förste,
och desse herrar altför länge skulle vänta, om med deras
återträde i Rådet på nästa riksdag skulle ankomma; hvartil
han tykte för sin del, at Hr Riksrådet Gref Bonde som den
äldste nu borde äga praeferencen. Han önskade altså härvid
något upskof, så framt ej proposition på annat sätt kunde
jeinkas.
Hr Landtm, frågade altså å nyo, om de herrar, som
begärt saken måtte hvila, derifrån ville sig begifva; men
besvarades åter med Ja och Nej.
Hvarpå Hr Landt m. förestälte, at den af Hr Rubeck
moverade qusestion om praeferencen til återträde i Rådet re¬
dan vore för Hr Riksrådet Frih. Scheffer afgiord till första
ledighet. At för de andre 2:ne herrar framdeles ledighet voro
utsatt men at de i stöd häraf ej behöfde vänta til rådsle-
digheters besättande af Riksens Ständer vid nästa riksdagen
utan äfven emellan riksdagarne dertil af Kongl. Maij :t kunde
kallas. At som de herrar, som ville, at frågan skulle hvila,
ej sig derifrån ville begifva, men andre åter ville hafva den
strax afgiord, så vöre väl votering deruti den säkraste väg till
decision. Men som densamma skulle medföra tidsspillan och
eftertänkeligit voro att sätta et besluts hvilande under vote¬
ring, så hemstälte Hr Landtm., om icke quaestion til nästa
pleno kunde hvila. Detta vore väl begärt tils i morgon, men
som han utan samråd med Hrr Talemän det ej vist kunde
lofva, så skulle han deras bifall först derom inhämta men
i annat fall biuda till at til nästa lördag kl. 11 plenum kunna
utsätta.
Hr C. Wadenstierna: Ehuru jag skulle anse för be-
klageligit, om väre tagne beslut skulle sättas under ny ven¬
tilation eller läggas på bordet, så instämmer jag dock med
Hr Landtm., at denna saken til nästa plenum må hvila, dock
med förbehåll at, om Hrr Talemän dertil kunna förmås, ple¬
num i morgon måtte hållas.
Det är väl farligit at röra rigsdagsmannarätten, men at
lägga beslut på bordet, det kunde blifva ett ej mindre farligit
praejudicat för framtiden i så angelägne mål, där det minsta
upskof kunde medföra största våda för riket.
Frih. Ridderstolpe höll deremot före at det så myc¬
ket mindre kunde blifva praejudicat, som Riksens Ständer
1 Kursiveringen enligt konceptprotokollet.
Om Scheffers återinträde i rådet.
89
både i angelägne och andre saker ej efter prsejudicater be-
höfde sig rätta utan hade lag at gå efter; altså kunde denna
consideration härvid ej värka.
Här vore för öfrigit ej qusestion om at röra något beslut
men blott om facon af dess värkställighet, och dertil endast
hade någon betänketijd blifvit begärd.
Gref F. [von] Rosen instämde med Hr Wadenstierna,
at det vore högst betänkeligt, om någon quaestion skulle
blifva om rubbning af förra beslut och at sådant kunde för
framtiden medföra skadeligit prsejudicat.
Hr Landtm, hemstälte, at som ingen af R. o. A. tyckes
syfta på någon rubbning af det tagne beslutet, men blott li¬
ten betänketijd härvid åstundades, om icke då sådant kunde
med enighet beviljas; skolandes Hr Landtm., om möijeligt
blifver, söka skaffa plenum tils i morgon kl. 11, men i an¬
nat fall skulle det blifva tils om lördag.
Härmed voro R. o. A. nögde.
Föredrogs Borgareståndets extractum protocolli af d. 17 Ang:defrigif-
Sept. öfver Secrete Handels- och manufacturdeputations be- någrc^ör-
tänkande om de 1756 förbudne varors åter frigifvande til in- budne vah-
försel med tilläggning, at ingen restitution af tull- och ma-
nufacturfondsafgift må gifvas för de redan härtils derunder
förtullade varor.
Detta bifölls.
Uplästes Hr Aminoffs memorial ang:de Ruschenfeldtske
namnets åter uptagande.
Remitt:s til Riddarehusdeputation.
Hvarefter R. o. A. åtskildes kl. emot tu.
År 1761 den 18 September.
Fredag.
Plenum klockan half tolf.
Sedan liud var äskat med klubban och R. o. A. intagit Ang:de råds
sine ställen, förestälte Hr Landtm., huruledes til följe af sotande ef ter
gårdagsbeslutet R. o. A. i dag voro samlade til den ändan at, Hr R. R.
sedan Hr Riksrådet Gref Tessin med Riksens Ständers bifall GrLt Ussin
nedlagdt sitt rådsembete, nu värkställa deras för detta tagne
beslut i anseende til återbesättandet af den således existe¬
rade ledighet i Rådet.
90 1761, sept. 18. Om Scheffer, Bonde och Bielke.
Hr T. Ru [d] beck yttrade sig, at sedan han jemte flere
ledamöter i går begärdt något upskof i denna sak, hade han
noga eftertänkt dess förlopp ifrån början; huruledes för
Hrr Riksens Råd Frihrr Palmstierna och Scheffer återträde
i Rådet blifvit beslutit på grund af grace samt för Hrr Riks¬
råden Grefvar Bonde och Bielke i afsigt at återställa lugn
och enighet i nationen.
Desse beslut trodde han således vara af enahanda natur,
och ville han til befrämjande af lugn och enighet oss emellan
föreslå det expedient, at Hr Riksrådet Baron Scheffer måtte
nu strax tilträda det efter Gref Tessin ledige rum med lönen,
men at äfven Hrr Riksråden Grefvar Bonde och Bielke måtte
taga sitt säte i Rådet med de dem tillagde pensioner. Ehuru
desse herrar voro ålderstegne, trodde han deni kunna giöra
riket nyttig tjenst, då de efter möijeligheten där liksom de nu
i Rådet varande 2:ne äldre herrar voro närvarande; riket
vunno dervid invärtes ro, och desse herrar fingo niuta Rik¬
sens Ständers förtroende til godo, varandes eljes ovist, om
de i hänseende til deras höga ålder kunde afbida några til-
kommande framdeles rådsvacancer.
Hr Ehren m a 1 m instämde likaledes häruti på det af
Hr Rubeck föreslagne sätt.
Gref W. Creutz ville enl. Riksdagsordningen blott hålla
sig vid den af Hr Landtm, förestälte proposition såsom äm¬
net af deliberationen men icke uptaga någon ny, som nu vore
rörd, eij eller trodde han den kunna giöras til vilkor vid en
annan, som redan vore förut afgiord.
Alltså ville han, at först om Hr Riksrådets Baron Scheffers
inträde måtte af giöras; sedan kunde qusestion om Hrr Riks¬
råden Grefvar Bonde och Bielke företagas, den han icke
skulle vara emot, men emedlertid borde desse mål ej blandas.
Hr Durietz medgaf, at det, som för Hr Riksrådets
Scheffers inträde efter Hr Riksrådet Gref Tessin beslutit
vore, borde gå i värkställighet; deremot vore ingen, ej eller
vore det, som om de andre 2: ne herrar sagdt vore, tillagdt
som någon condition utan blott som en erindran.
Hvad om desse herrars inträde i Rådet vid framdeles
vacance resolverat vore, ville han under riksdagen hafva
värkstält i anseende til deras ålder och at sådant skulle
lända til vänskaps och förtroendes härställande oss emellan.
Sådant kunde äfven skie utan at rubba något beslut; va-
Om Scheffer, Bonde och Bielke.
91
randes det blott en anticipation af tiden, som han hoppades
skola bifallas.
Hr L a n d t m. hemstälte til redighets erhållande i ventila¬
tionen at skilja den upkomne frågan om de 2:ne Hrr Riksens
Råd ifrån det ang:de Hr Riksrådet Baron Scheffer tagne
beslut, örn hvars värkställighet R. o. A. tyktes vara ense, och
giorde således proposition.
Bifaller R. o. A., at det om Hr Riksrådet Scheffer tagne
förre beslutet nu sättes i värkställighet medelst dess inträde
i Rådet efter Hr Riksrådet Gref Tessin.
Detta bifölls.
Häruppå giorde Hr Landt m. äfven proposition, om Hrr
Riksråden Grefvar Bonde och Bielke som surnumeranter
skulle i Rådet inträda på det föreslagne sättet.
Härtill svarades med Nej och Ja.
Hr W o 11 e m a t betygade sig hysa mycken vördnad för
desse herrars personer, insigt och förfarenhet; dock sorn be¬
slutet för desse herrar förmådde, at de vid framdeles ledig¬
het, som ännu ej existerat, skulle ingå i Rådet, så kunde
han ej gå derifrån eller blifva sig sielf olik.
Dessutom vore et surnumerairt antal af Riksens Råd emot
regeringslagen. Denna borde heligt elterlefvas; och emot
desse grunder kunde han eij ingå uti någon qusestion, hälst
sådant skulle sätta oss i vidlyftige ventilationer och utdraga
den til andre riksvårdande ärender så angelägne tiden.
Hr P. örnschöld: Om jag endast ansåg desse 2:ne Hrr
Riksens Råds förtjenster, så skulle jag til denne om dem
rörde qusestion snart samtycka; men jag hindras deruti så
väl af vårt förut tagne beslut som af Regeringsformen, hvil¬
ken tydel. utsätter antalet af Hrr Riksens Råd.
At detta steg, som säges, skulle influera uti inbördes enig¬
hetens härställande, finner jag icke, efter desse 2:ne herrar
äro kände at äga så mycken ömhet för lag, at de ej lära
åstunda något, som dermed ej vore öfverensstämmande.
Ville vi altså afböija et betänkeligit prsejudicat för fram¬
tiden och följa lag samt beslut, så tyckes med denna fråga
böra upskiutas, til dess någre vacancer i Rådet framdeles
existera.
Frih. A. Reuterholm: Jag gläder mig deröfver, at R.
o. A. behagat stadga deras om Hr Riksrådet Scheffer för
92 1761, sept. 18. Om Bonde och Bielke.
detta tagne beslut och behöfver altså nu deröfver ej vidare
mig yttra.
Den senare quaestion om de 2 :ne Hrr Riksens Råd har med
den förra ingen gemenskap, och som hon af R. o. A. särskilt
är bifallen, så behöfver jag eij eller gå tillbakars til vårt
beslut och beröma desse herrars egenskaper, hvarpå detta
senare är grundat. Jag vil blott anmärka at(!), l:o at den
om desse herrar upväkte quaestion ej förändrar vårt om
dem förut tagne beslut; ty då vi förut beviljat deras fram¬
deles inträde i Rådet, är detta blott syftande på en promptare
värkställighets befordrande derutaf. 2:do. Kan Regeringsfor¬
men, som utsätter Riksens Råds antal til 16, ej deremot
allegeras; ty det äro exempel, sorn vid 1727 [o: 1723] års
riksdag, då Hans Maij :t på en gång nämde alla de 3:ne
föreslagne herrar til Riksens Råd, at detta antal kunnat
öfverskridas.
3:o. Blir staten härmed ej graverad, ty desse herrar be¬
hålla blott deras förra pensioner.
Altså är härvid ingenting, som stöter, utan länder detta
förslag til rikets nytta, til inbördes ro, til liuflighet och be-
hagelighet.
Jag vill eij hafva afseende på desse herrars ålder, per¬
sonlige egenskaper, mognad och förfarenhet, eij eller tro,
at de ilfänas til at återträda i deras förra hedersembeten;
men fägnaden blir för oss och dem lika; vi förlora eljes de¬
ras korta återstående lefnadstid i inbördes enighet och i be¬
lönande af deras ägande förtjenster.
Hr C. Wadenstierna: Då sidst frågan var om Hrr
Riksråden Grefvar Bonde och Bielkes återsättande i Rådet,
styrkte jag med de förste dertil, at det framdeles ske måtte
och det af godt hiertelag och til enighetens vinnande oss
emellan. Men då nu quaestion är, at desse herrar som sur-
numeraire skulle strax intagas, är körtel, mina tankar.
l:o. At inga considerationer böra förmå mig at gå ifrån
vårt om desse herrars framdeles inträde tagne beslut, dem
jag i gemen håller betänkeligit at rubba.
2:do. At Regeringsformen, som utsätter Riksens Råds an¬
tal til 16, som ock nu är complett, icke bör öfverskridas, ty
den är en grundlag, och om detta antal någon gång blifvit
öfverskridit, hafva dock Riksens Ständer sedan funnit olä¬
Om Bonde och Bielke.
93
genheten deraf och sedan 1731 faststält at vid Regeringsfor¬
men förblifva.
3:o. Ehuru jag desse herrars ålder ej vill anföra, så vet
jag dock, at de herrar, som för ålder skull ofta utur Rådet
äro frånvarande, måste om hvad där förefaller underrättas
och deröfver deras tankar inhämtas, hvarmedelst tid för-
spilles och i ärenderne ofta nödig activité saknas kan. Altså
kan jag för desse considerationers skull ej gå från det förra
beslutet, at til deras åter inträde afbida framdeles vacancer,
då de fast emellan riksdagarne böra til följe af beslutet er¬
hålla Kongl. Maij :ts nådige kallelse.
Hr Tersmeden, Carl, förklarade sig eij eller til desse
herrars återträde nu strax som surnumeraire kunna sam¬
tycka, ty 1 :o vore sådant emot vårt förra beslut; 2:do pas¬
sade sig deras höga ålder mindre til det trägna rådsembetet.
3:o Hade väl 1727 flere råd än 16 blifvit nämnde, men
1731 vore sådant rättat, hvarvid alt sedan förblifvit.
4:o. Hade väl 3 stånd sig öfver desse herrars inträde utlåtit,
men de sielfve voro härvid ännu ej hörde.
5:o. Trodde han, at ingen votering nu mera ägde rum öfver
et redan af R. o. A. genom votering tagit beslut om deras
vid framdeles vacancer faststälte återträde i Rådet.
Hr Jennings instämde i desse herrars välförtjente be¬
röm och trodde dem ej åstunda någon förmån annars än i
conformité af vårt beslut, som tillagdt dem återträde i Rådet
vid framdeles vacance. Detta hade varit grundat i afsigt på
enighet; men han hemstälte, huruvida denne dermedelst
vunnits eller genom desse herrars insättande som surnume-
rairt ytterligare vinnas kunde. Härvid lågo äfven så väl vårt
förra beslut som Regeringsformen, hvilken utsätter antalet
af Hrr Riksens Råd, i vägen.
Det förra satte tydeligen ut antalet af 16, som nu vore
complett, och om det, som sagdts, någon gång öfverskridits,
så vore det dock sedermera som beständig lag faststält.
At detta surnumeraire antal med någon hushållnings prin-
cipe kunde combineras vore väl; men häremot borde princi¬
per i akt tagas;
1 :o at en myckenhet Riksråd åstadkommer långsamhet i
sakers afgiörande;
2:o at ibland et större antal Riksens Råd Hans Maij :ts
röster blefvo mindre gällande. Altså viste han ej, hur denna
94 1761, sept. 18. Om Bonde och Bielke.
nya proposition för desse herrar kunde med ordning, med vårt
förra beslut och med grundlagen sammanfogas; och hade han
äfven om desse herrar den höga opinion, at de ej ville bygga
någon ytterligare glans och heder på något steg, som icke
med förenämde grunder aldeles likmätigt voro.
Hr Lager svärd instämde ang:de desse herrars beröm
och til deras nu strax projecterade återträde i Rådet. Sådant
voro ej emot Regeringsformen.
l:o. Ty här voro exempel, at antalet af 16 ej altid blifvit
af Riksens Ständer observerat.
2:o. Vore härvid en hushållning i anseende til besparing af
lön erne.
3:o. Kunde Rådet rätt så väl som collegier utan Regerings¬
formens rubbning med surnumeraire ledamöter ökas.
Emot vårt förra beslut voro det icke eller häremot något
skiäl, ty unga Hrr Riksråd kunde också misstaga sig, hvarpå
riket nog hade bedröfveligt exempel och känning. Altså biföllo
han Hr Rubecks mening.
Hr G [i] ert [t] a instämde med de herrar, sorn i anseende
til vårt fattade beslut och det i Regeringsformen utsatte antal
af Hrr Riksens Råd ej kunde bifalla, at Hrr Riksens Råd
Grefvar Bonde och Bielke nu strax sorn surnumeraire skulle
i Rådet åter inträda.
Hr Bildenschöld yttrade sina tankar, som med Hr
Jennings yttrande aldeles instämde. Tilläggandes at han
efter flere exempel väl hade kunnat påstå, at denna nya
qusestion bordt ligga på bordet, men hade dermed ej velat
utdraga tiden; förblifvandes i sielfva saken efter vårt förra
beslut och Regeringsformens innehåll.
Frih. Ridderstolpe medgaf sig väl eljes ej skola vilja
styrka til surnumeraire Hrr Riksråd, ej eller hade det varit
vår but vid qusestion om Hrr Riksråden Bonde och Bielke;
men utsigten dervid hade varit enighetens återställande, och
derefter borde och kunde vi jemka våre beslut; hvartil han
äfven nu styrkte.
Regeringsformen kunde häremot icke citeras; ty hvad som
icke egentel. rörde rikets frihet, kunde ej kallas lagbrott,
som skedde förstärkningar af collegier och flere tjensters
förgifvande, hvilka nu nog bekymrade och sysslosatte Rik¬
sens Ständer.
At konungens röster genom surnumeraire Hrr Riksråd nå¬
Om Bonde och Bielke.
95
got skulle förlora, trodde han ej, efter inga frånvarande Riks¬
råd utan endast de vid deliberation i Rådkammaren närva¬
rande öfver sakerne borde höras, och all annan praxis tycktes
vara otjenlig.
At desse 2:ne Hrr Riksens Råd äfven med detta förslag
för dem skulle kunna vara nögde, trodde han så mycket
mer, som det med lag och beslut kunde combineras; och för
öfrigit talte han mindre för at behaga dem än efter egen
öfvertygelse och i afsigt på rikets sanskylliga nytta.
Hr C. Rappe åberopade, hvad af flere ledamöter emot
den skedde nya propositionen så väl af vårt förra beslut som
Regeringsformen anfördt blifvit. Deducerandes ytterligare, at
i äldre tider antalet af riksrådsembeten varit arbitrairt och
ej fixerat, men i anseende til oredan deraf hade uti vår Re¬
geringsform Riksens Råds antal til 16 blifvit utsatt oell dem
ansvar pålagdt blifvit samt konungen 2 röster tillagde til nö¬
dig balances hållande; utgörandes således efter regeringssät¬
tets principe ibland 16 riksråd konungens röst en 9:dedel;
men öktes riksråden til 18, så förlorade konungens votum
och blefvo blott sorn en 10:dedel deremot att anse, hvilket han
funno emot lagens ordning betänkeligit.
Då härvid prsejudicater åberopades, kommo han i hog,
hvad senast och af en värd ledamot sades, at lag vore bättre
än prsejudicater; eljes torde extraordinarie ledamöter i Råd¬
kammaren som i collegier kunna etableras, där dock enligit
Regeringsformen deremellan den skilnad är, at sådant der¬
efter tillätes i de senare men ej i den förre.
2:do. Voro denna proposition emot vårt förra beslut, sorn
för desse herrar expresse utsätter framdeles vacancer.
3:o. At enighet härmed skulle vinnas, vore önskeligt; men
ehuru vackert och angenämt motif detta tyks vara, så hem-
stälte han dock, huruvida detsamma, med hvad redan i detta
mål giordt blifvit, kan säijas vara vunnit, enligit hvad man
dervid förmodat och velat föreställa; för framtiden torde ock
ingen influence häraf vara at befrukta, hälst han hade den
höga tanka om desse 2:ne Hrr Riksråds patriotiske sinnelag,
at de ej skulle med missnöije anse, om Riksens Ständer i an¬
seende til beslut och lag ej kunde bifalla deras inträde nu
strax i Rådet som extraordinarie riksråd; hvilket han ej
eller trodde desse herrar åstunda.
Hr [von] Bromell: Den, som vill ändamålet, vill ock¬
96 1761, sept. 18. Om Bonde och Bielke.
Prästest :s
•deputation.
så medlen. Hafva vi uti qusestion om de 2:ne herrars åter-
sättande i Rådet påsyftat enighet, så böra vi deri med oväl-
dughet framhärda. Om desse äldre Hrr Riksråd äfven så väl
som de senare återvunnit Riksens Ständers förtroende, så
tyckas ock de, som någre och 20 år varit ifrån rådsembetet
skilde, böra det återfå, då de senare efter några månaders
förlopp det återvunnit.
Jag instämmer häri med Frih. Ridderstolpe och önskar, at
vi utan afseende på skilnad emellan hattar och mössor ville
oss häruti förena til den för Gudi och menniskior så behage-
lige samdräkts och inbördes förtroendes återvinnande.
Härvid ankom en Prästeståndets deputation, 12 personer
stark. Ordföranden Biskoppen i Linkiöping D:r Filenius
gaf jemte ståndets ödmiuka hälsning tilkänna, at ståndet bi¬
fallit
l:o Hr Riksrådet Gref Tessins afsked enligit Secrete Ut¬
skottets hemställande;
2:do at Hr Riksrådet Scheffer strax må intaga dess ställe;
och
3:o at Hrr Riksråden Grefvar Bonde och Bielke med deras
innehafvande pensioner til vacance af rådslöner äfven måtte
i Rådet åter inträda, dock med förbehåll at framdeles Rik¬
sens Råds antal aldrig må ökas öfver 16.
Deputation afträdde.
Hr [von] Bromell fortfor: At desse herrar äro väl til
åren, är intet skiäl emot deras inträde; ty i Roms och andre
historier finna vi, at ålderdom ofta varit i rådslag nyttig och
kylt de yngres heta.
För öfrigit fägnar det mig, at Prästeståndet, som jag nu
utaf deputation hörde, i detta mål träffat min tanka och rätt
under det jag talte dermed ankom, hvilket ock mig nu för
andra gången på kort tid händt.
Hr v. Vicken förklarade sig instämma i det, som nu
för Hr Riksrådet Scheffer afgiordt vore så väl som ang:de de
2:ne Hrr Riksens Råd[s] återträde i Rådet. Regeringsformen
kunde ej deremot anföras, ty
l:o hade antalet stundom varit ökt öfver 16.
2:do. Hade år 1756 Hr Riksrådet Gref Tessin fädt lof at
efter dess omständigheter få vara uti och ifrån Rådet. Hade
nu Riksens Ständer utan at bryta lag kunnat minska antalet
af Hrr Riksens Råd i Rådkammaren, så trodde han äfven, at
Om Bonde och Bielke.
97
de med lika slciäl nu kunde det öka, hälst då ändamålet med
desse 2:ne herrar varit enighets och vänlighets återställande
oss emellan. 3 :o. At någon tids utdrägt af Hrr Riksens Råds
hörande öfver riksärender hemma i sina kamrar skulle exis¬
tera, gillade han icke; dock trodde han til exempel Hr Riks¬
rådet Gref Bonde, sorn i Vettenskapsacademie och andre lärde
arbeten vist mycken drift, skulle sällan uti Rådkammaren
finnas frånvarande och dervid kunna giöra så nyttig tjenst
som mången ung.
At man ej ännu hördt desse herrars svar häröfver, giorde
ej til saken, ty först borde Riksens Ständer saken afgiöra,
och sedan vore det först tid at dem deröfver tilfråga. Han
önskade, at R. o. A. häröfver i vänlighet ville sig förena, an¬
nars begärte han votering.
Hr Landtm, giorde häruppå enl:t discourserne propo¬
sition sålunda:
Bifaller R. o. A., at Hrr Riksens Råd Grefvar Bonde och
Bielke nu inträda i deras förra rådsembeten.
Detta besvarades med Ja och Nej och votering begärtes.
Frih. G. Reuterholm begärte proposition inrättad
enligit Prästeståndets tankar.
Hr Wadenstierna ville vid contraproposition hafva
vårt sidsta beslut åberopat.
Hr Jennings: At äfven i proposition desse herrars in¬
träde vid framdeles vacancer emellan riksdagarne måtte för¬
behållas.
Voteringsproposition blef altså: Den, som bifaller, at Hrr
Riksens Råd Grefvar Bonde och Bielke nu inträda i Rådkam¬
maren med deras nu innehafvande pensioner, til dess ledig¬
heter i löner framdeles existera, skrifver Ja; den, det ej vill,
skrifver Nej; vinner Nej, blifver härmed efter förr tagit beslut,
at bemälte herrar vid framdeles yppande ledighet inträda i
Rådkammaren, om ock ledighet emellan riksdagarne skulle
infalla.
Bordsherrarne upropades. Hvarpå voteringen börjades, som
utföll med 377 röster för Ja och 363 för Nej enl. det acterne
bilagde underskrifne voteringsinstrument, sorn slutel. up-
lästes.
Hvarefter R. o. A. åtskildes kl. 8.
7-482473
98 1761, sept. 22. Memorial.
Justering.
Ang:de Au-
dit. Lilljen-
bergs uprät-
telse.
År 1761 den 2 2 September.
Tisdag.
Plenum klockan 8.
Justerades protocollet af d. 7 September.
Hvarefter uplästes
1 Frih. Esbiörn Reuterholms memorial emot Secrete De-
putations yttrande i anseende til et dess deri förde votum
separatum.
Som bilades protocollet.
2. Grefve Diedrich Taubes memorial om dess deltagande i
pensionscassan som vice amiral samt tilstånd at framdeles
kunna bortaccordera sin landshöfdingesyssla på Gottland.
Remitterades til Secrete Utskottet, som äfven häröfver har
att höra Directionen af Militairepensionscassan.
Hr Thure R u [d] beck påminte, at vårt senast om
Hrr Riksens Råd Grefvar Bonde och Bielke tagne beslut me¬
delst en deputation de öfrige stånden måtte communiceras.
Hr Landtm, hemstälte, at dermed til om en stund
kunde hafvas anstånd, då de öfrige stånden, som hade en
tima senare plenum, hunnit samlas.
3:o. Föredrogs Hr Silfverstedts samt dess medarfvingars
ansökning, at Riksens Ständer ville confirmera och gilla en
dem emellan uti et hos Kongl. Maij :t afgiordt och til Justitioe-
deputation remitterat tvistemål om någon testamentarisk
egendom träffad förlikning.
Ligger på bordet.
4. Justerades det upsatte extractum protocotli ang:de Hrr
Riksens Råd Grefvar Bonde [s] och Bielke [s] åter inträde i
Rådet, som med deputation afsändas skulle och gillades.
Hr [von] Bromell anholt äfven, at deputation måtte
påminna ett (!) expedition af vårt i anseende til lykttänd-
ningen här i staden til de andre stånden afgångne extractum
protocolli.
5:o. Uplästes Secrete Deputations betänkande af d. t Aug.
angående Auditeuren David Liljenbergs uprättelse efter prae-
judice; tilstyrkandes deputation, at han måtte erhålla hä-
radshöfdingefullmagt samt befordran uppå förslag, tils han
blefve hulpen.
Betänkandet bifölls.
Ansökningar.
99
6:0. Secrete Deputations betänkande af d. 18 Aug. ang:de Ang:de
Lieutenant Gardemeins löns beräknande. Gardemeins
Bifölls. lön.
7:o. Secrete Deputations hemställande af d. 7 Maii ang:de Ang:de Tor-
Vice Häradshöfdingen Torpadii uprättelse medelst härads- padteisPrät~
höfdingecaractere samt förslag så länge, tils han dertil blifver
befordrad.
Hvilket bifölls.
8. Cammaroeconomiedeputations betänkande af d. 12 Aug. Ang:de lag-
ang:de et af Secreteraren vid Åbo Academie Johan Olivecreutz ^ere^öT0
ingifvit project til magazins inrättande för Kinnibo [o: Ki- Olivecreutz.
mito]1 och Sagu soknar i Åbo län samt dess hugnande med
lagmans caractere. Härvid var äfven fogadt Landshöfdingens
i länet Hr Wallens tilstyrkande memorial.
Betänkandet bifölls.
9:o. Justitisedeputations hemställande af d. 18 April ang:de Ang:de Sec-
reteraren Fo~
Secreteraren i Svea Hofrätt Forelii ansökning at ej blifva [i] relii anSök-
hofrätten sorn ledamot adjungerad. ning.
Bifölls med Prästeståndets tilläggning under d. 9 Junij
ang:de lagmans caractere för honom.
10. Secrete Deputations betänkande af d. 6 Maii ang:de Ang:de Borg-
Borgmästaren Carl Bobergs sökte adelskap. Boberg
Bifölls; men ang:de introductionen kommer R. o. A. vidare adelskap,
framdeles sig at yttra.
Deputation til de öfrige stånden upropades och afgick, 12 En deput. af-
personer stark. gar'
Hvarpå Hr Landtm, hemstälte, om icke til presentation Ang:de pre-
af det för någon tid sedan redan faststälte rådsförslaget, Rik- ^t^ådslö^1
sens Ständer kunde igenom Hr Riksrådet och Öfverstemar- slag.
skalken inhämta Hans Kongl. Maij :ts befallning om någon
viss dag.
Hvilket bifölls.
Föredrogs Secrete Deputations betänkande af d. 1 Julij Ang:de
ang:de Underofficerarnes vid Lifdragoneregimentet Gran- och^Ekiifans
feldts och Ekmans uprättelse med hemställan, at de måtte er- uprättelse.
hålla cornetts fullinagter med tour för de 2:ne cornetter, som
de öfverklagat.
Som R. o. A. höllö för betänkeligt at etablera någon tour
ibland underofficerare och at i detta afseende bifalla betän¬
kandet, så resolverades, at Granfeldt och Ekman måtte til
cornetts fullmagt befordras, dock endast med tour ifrån des-
1 Konceptprotokollet.
100 1761, sept. 22. Armfelt och Wulfcrona.
sas data. Hvilket medelst et extractum protocolli de öfrige
stånden skulle til känna gifvas.
Saken emel- Föredrogs Justitisedeputations betänkande af d. 28 Febru-
ArmfeitPoch 0771 uti tvisten emellan Capitaine Armfelt å dess Frus Sophia
Lieut. Wulf-Barks vägnar samt Lieutenanten Wulfcrona ang:de den testa-
crona •
mentariske författning, sorn Fru Armfelts förra man Capi¬
taine och Riddaren Wulfcrona giordt om dess fasta och lösa
egendom; hvilken Fru Armfelt påstår vara henne efter lag i
arf tilfallen efter hennes son med förra giftet, sorn var född
efter fadrens död, men Lieutenanten Wulfcrona förmenar
enl. testamentet böra honom efter farbrodren Utkomma som
fidekomiss.
Deputations yttrande var i faveur för Hr Wulfcrona, men
dissentium bifogade mening var til Capitaine Armfelts för¬
del, och densamma var äfven af de öfrige 3:ne stånd bi¬
fallen.
Uplästes härvid Hr Wulfcronas memorial, hvari han an-
holler, at sedan egendomen blifvit honom frånkänd, han i an¬
seende til sina svaga vilkor åtminstone måtte befrias för er¬
sättning af de 20 830 d. koppimt,1 som han af sal. Cap. Wulf¬
cronas efterlemnade penningar til gripit och til denna mörka
processens utförande användt.
Äfven uplästes Bondeståndets extr. protocolli, som inne-
hölt de vilkor, hvarmed Hr Capitain Armfeldt borde tilträda
denne omtvistade egendomen, samt at Lieutenant Wulfcrona
dock borde befrias för ersättning af egendomens afkomst för
den tid, han densamma besutit.
Härpå yttrade sig Hr [von] Bromell, at saken i 3 stånd
voro afgiord; skälen dertill lemnade han derhän, dock trodde
han Lieutenant Wulfcrona vara lidande och ville derföre bi¬
falla dess memorial; varandes den ömhet billig at någorlunda
jemka 2:ne famillers conservation. Sådant beslut tilstyrkte
han måtte af R. o. A. tagas och med en deputation de öfrige
stånden recomenderas, hvarom icke begärde han häröfver
votering.
Hr Ehr enmalm medgaf, at testamente väl bryter lag,
men där testamentet cesserar, togo åter lagen vid.
Detta testamente voro uprättat med condition, at han eij
skulle få bröstarfvingar; då dess son efter des död föddes,
förföll testamentet. Detta hade ej varit syftat på någon fidei-
1 I den fortsatta diskussionen uppgives summan 20 380 dal. koppimt.
Armfelt och Wulfcrona.
101
commissinrättning, efter deri nämdes flere dess bröstarf-
vingar.
Då nu åter sonen dog, tog lagen vid, och derefter måste
modren ärfva sitt barn.
Men som häröfver en lång rättegång, sorn utmattat par-
terne, blifvit förd, så vore han nog högd at tänka på Hr Wulf-
cronas bästa; dock trodde han honom ej dermed hulpen, örn
R. o. A. nu tildömde honom den begärte summan, sedan saken
af 3 stånd voro annorledes afgiord, utan understälte, om icke
i stället Hr Wulfcrona jemte befrielse för redo för egendo¬
mens afkomst af cronan måtte erhålla et årligit understöd af
4 å 500 d. s:rmt; hvarpå et prsejudicat citerades af hvad med
en bonde vid sidsta riksdag i lika fall hade händt.
Hr [de] Frese instämde ang:de sakens rättvisa på
Capitaine Armfelts sida med Hr Ehrenmalm. Hvad anginge
Lieutenant Wulfcronas soulagement, så torde de öfrige stån¬
den, sorn målet afgordt, eij deruti ingå, hälst Capitaine Arm¬
feldt mycket lidit och utur egendomen varit depossiderad; ej
eller trodde han deruti kunde dömas, utan borde sådant på
öfverenskommande parterne emellan ankomma. Han kunde
äfven försäkra, at Capitaine Armfeldt vore en raisonable
man, som väl torde härvid glöma sitt lidande och ej vilja
Hr Wulfcronas skada. Och i fall de upriktigt vände sig til
hvarannan, förklarade han på den förres vägnar all foglighet,
som möijelig vore, icke hos honom skulle saknas.
Gref F. [von] Rosen yttrade, at Hr Wulfcronas lidan¬
de, som setat i egendomens disposition, voro mindre än Hr
Armfelts, sorn drifvit processen utan understöd och emedler¬
tid saknat alt. Altså voro obilligt at nu pålägga Hr Armfelt
denna summas eftergift; men ville han enligit Hr Freses
tanka sig sielf dertil begifva, så vore det en annan sak.
Gref L. W. Creutz instämde ang:de sielfva hufvud-
sakens beskaffenhet med Hr Ehrenmalm, tilläggandes at Hr
Armfeldt undergådt i denna process nog hård medfart, då han
utur all sin frus egendom blifvit depossiderad; at han dock
varit foglig och tilbudit Hr Wulfcrona förlikning; at han
dessutom redan måst afstå redofordrande för egendomens
afkomst på 4 år. Det voro altså hårdt, at han ännu skulle
eftergifva desse 20 380 d:r, hvilka Hr Wulfcrona aldrig bordt
tilgripa såsom omtvistade, ej eller kunde suponeras, at hela
denna summan upgådt til processen, då Hr Armfeldt deremot
102 1761, sept. 22. Armfelt och Wulfcrona.
med fattigdom nödgats den drifva och emedlertid utan in¬
komst uppehålla sig och sin fru.
Han biföll altså det separate votum med de öfrige 3:ne
stånden.
Hr Durietz abstraherade ifrån målet, som han ej stort
kände och af 3 stånd redan voro afgiordt. Men som processen
på skiäl och ej af ovilja ömsom blifvit drifven, så önskade
han någon utväg til bägges soulagerande.
I denna afsigt trodde han billigt, at då Capitain Armfelt
finge hela egendomen, kunde han til Hr Wulfcrona efterge
desse 20 000 d:r, som denne ej torde kunna ersätta.
Hr Linnerhielm holt för rätta frågan hafva varit
om testamentets mening. Casus om afl. Hr Wulfcrona finge
några bröstarfvingar vore väl deri undantagen; dock som afl.
Wulfcrona derjemte yttrat sig af dess egendom velat inrätta
fideicomiss, och at han sielf ursägtadt testamentets ord, som
han sielf ej så fullkomligen kunnat författa, så kunde det
ankomma på domarens förklaring, och hade han altså der¬
öfver annan tanka än Hr Ehrenmalm. Dock som det redan af
3 stånd vore afgiordt, ville han blott yttra sig öfver Hr Wulf-
cronas memorial och begäran om eftergift af de 20 380 d:r
koppant. At låta sådant på Hr Armfeldts ädelmod, hvarpå
han väl icke tviflade, ankomma, vore betänkeligt, efter han
vore dödelig och Hr Wulfcrona derom borde äga säkerhet.
Han medgaf, at denna summa som hörande til fideicomisset
icke bordt tilgripas; men som här voro at jemka emellan 2:ne
ståndets ledamöter, så ville han bifalla Hr Wulfcronas me¬
morial, och at sådant med extractum protocolli hos de öfrige
stånden måtte anmälas.
Hr C. Ters m eden holt öfverflödigt at yttra sig i den¬
na af 3 stånd afgiorde sak. Hr Armfeldt hade lagen på sin
sida, men som Wulfcrona af testamentets otydlighet blifvit
i processen inledd, så biföllo han den begärte eftergift, hälst
Hr Armfeldt deremot vunnit en vacker egendom.
Frih. C. Grönhagen anförde, at han af 3:ne stånds be¬
slut eij skulle hindras at i hufvudmålet bevisa rättvisan på
Hr Wulfcronas sida utur testamentets mening, om denne med
ett stånds beslut häri vore hulpen. Hvad altså nu dess soula¬
gerande vidkom uti dess svåra öde, då han förlorat egendo¬
men, så instämde han med Hr Linnerhielm och Hr Tersme¬
den om bifall til Hr Wulfcronas memorial och ville öfver
Armfelt och Wulfcrona.
103
summan höra Hr Armfelt sielf eller Hr Frese, örn han hade
fullmagt at sig deröfver positive yttra.
Hr Gyllensvan: Jag går ej in uti meritis, fast jag
svårligen tror Hofrätt och Justitierevision så kunnat taga om
skälen deruti miste, at Hr Armfeldt deruti skedt uppenbar¬
ligen för när; men som christen vill jag blott tänka på Hr
Wulfcronas conservation, hälst han för sin familles bästa ut-
fördt denna process, hvari han af testamentets otydlighet
blifvit inledd och tilsatt alla desse medel, så at han knapt
äger 3 000 d:r, hvilket jag af egen förfarenhet vet i processer
vara ganska möijeligit.
Jag tilstyrker altså, at den begärte summa af 20 380 d:r må
Hr Wulfcrona beviljas utaf Hr Armfeldt, men bifaller aldrig,
at någon ersättning af rikets cassör må skie.
Hr Bilden schöld yttrade sig i lika mening.
Desslikes Hr Rutenschöld.
Hr Jennings trodde sig som domare nu böra ingå i
sielfva målet, fast de öfrige stånden sig förut yttrat. Han de¬
ducerade häruppå utur testamentets ord och testatoris me¬
ning til et fideicommis uprättande för famillen med uteslu¬
tande af sine döttrar den rättighet, han tykte Hr Wulfcrona
äga til egendomen. Men sorn änskönt R. o. A. skulle dess efter
samvetet yttrade tankar bifalla, sådant dock föga skulle värka
emot de öfrige ståndens beslut för Hr Armfeldt, så ville han
så mycket mindre derpå insistera, som Hr Wulfcrona sielf
i dess memorial ifrån hufvudsaken desisterat, och blott hålla
sig til det, som återstodo, nemi. Hr Wulfcronas befriande
ifrån de 20 000 d:rs ersättning samt för redogiörande för
egendomens afkomst. At förut afgiöra frågan, om Hr Wulf¬
crona utdragit eller orättvist försvarat sin process, eller vo¬
tera i sielfva hufvudsaken och den i dess faveur til äfventyrs
afgiöra, höllö han ehuru i dess tycke billigt dock för öfver¬
flödigt, efter alt, hvad dermed kunde vinnas, voro at befria
Hr Wulfcrona ifrån execution och arrest, hälst han för öfrigt
ingenting ägde til denna summas ersättning.
Hr Landtm, hemstälte, at som ang:de Hr Wulfcronas
redogörande för egendomens revenuer redan af de andre
stånd vore afgordt, proposition nu endast måtte giöras, om
den begärte eftergift af de 20 380 d:r Hr Wulfcrona skal
beviljas.
104 1761, sept. 22. Armfelt och Wulfcrona.
Denna proposition giordes men blef med Ja och Nej be¬
svarad.
Hr C. Rappe påstod, om R. o. A. ej häri kunde förenas,
det måtte voteras öfver sakens merita enligit betänkandet.
Hr T. Ru [d] beck biföll proposition i anseende til de
förr anförde skiäl; önskade slippa votering in meritis samt at
Hr Armfeldt som en raisonable man sig deruti måtte finna.
Frih. A. Reuterholm utförde sina tankar i samma
idée som Hr Jennings och Hr Linnerhielm med Hr Gyllen-
svans tilläggning; hvari han hoppades R. o. A. utan votering
kunna förenas.
I anledning af testatoris afsigt på fideicomiss för namnet
samt flere anförde skiäl förklarade han til protocollet sig ej
annat efter samvetsöfvertygelse kunnat finna, än at rättvisan
i hufvudsaken varit på Hr Wulfcronas sida, hvilken i forma-
liteterne dessutom hade det för sig, at i anledning af testa¬
mentet han blifvit nödgad til denna process och dervid ej
kunnat antaga den honom af Armfeldt tilbudne förlikning
med dess egen fördel, emedan han då hade bedragit sin egen
famille, som häri med honom var deltagande; men at fast
R. o. A. nu sig således skulle öfver saken yttra, så vore det
efter ordspråket at tröska halm, sedan hon hos de 3:ne stånd
vore afgiord.
Hr H. H. Boije: Jag går ej in i merita, ty jag är öfver-
tygad, at Hr Armfeldt har rätt.
Hvad desse 20 000 d:r angår, så har [o: hör] jag flere
herrar, som öma på Hr Wulfcronas sida; men när jag anser
Hr Armfeldts lidande, tror jag det vara långt större. Hr
Wulfcrona har i 4 års tid setat i possession af all egendomen;
den billiga redo för afkomsten deraf har Hr Armfeldt honom
eftergifvit. Hr Wulfcrona har gripit til de omtvistade pen¬
ningar til processens utförande, då deremot Hr Armfeldt
äfven måst utföra sin talan utan medel och derunder lidit nöd
samt ej haft tak öfver hufvudet, så framt ej goda vänners
hielp hade emellankommit.
Jag kan altså ej bifalla, at Hr Armfeldt åter skal desse
20 000 d:r eftergifva; hvilket jag äfven til protocollet vil
hafva yttrat.
Frih. C. Horn: Som vår but nu är at agera som gode
män, så vil jag ej ingå in meritis, hälst saken är nog mörk
och i ännu flere instantier skulle, om de gofves, kunna olika
Armfelt och Wulfcrona.
105
blifva ansedd. Jag håller således för billigt, at den, som mäst
lider, bör mäst soulageras, och sorn Hr Armfeldt vunnit sielfva
egendomen, så tyks Hr Wulfcrona förtjena den soulagement,
som han begärdt, hälst då för honom omöijeligit är at åter¬
bära den omförmälte summa af 20 380 daler.
Hr [von] Bromell fägnade sig at se R. o. A. hafva
gillat dess först yttrade mening i detta mål. Ehuru detsamma
af 3:ne stånd blifvit afgiordt, hvarvid han äfven anmärkte, at
Secreteraren i Bondeståndet förut hade deruti varit Hr Arm-
feldts fullmägtig, så ville han dock, at B. o. A:s protocoller
skulle stå förvarat, det de saken efter samvete och befund-
ne omständigheter afgiordt. Men skulle B. o. A. eij enhälligt
bifalla den för Hr Wulfcrona omförmälte eftergift, så påstod
han med Hr Jennings, at man måtte i sielfva hufvudmålet sig
yttra.
Hr v. Vicken åberopade sig Justitisedeputations be¬
tänkande, hvarvid han förblef; tilläggandes at som frami.
Capit. Wulfcrona sig velat ursägta, hvad i skrifsättet uti testa¬
mentet kunde fela, men likväl vist sitt upsåt at vela lemna sin
egendom i den Wulfcroniske famillen; så ville han at hedra
den dödas namn, det åtminstone något af Hr Armfeldt dertil
contribueras skulle.
Frih. Grönhagen: Jag hade önskat, at Hr Armfeldt
velat eftergifva fordran af de 20 380 d:r; men som dess vän¬
ner nu äro deremot, så instämmer jag med Hr Rappe at ingå
in meritis och votera öfver Justitisedeputations betänkande.
Dock desisterar jag härifrån, om Hr Armfeldt begifver sig til
berörde eftergift.
Hr Ehren m a 1 m förklarade sig hysa vänskap för både
parterne men endast nu följa sitt samvete. At Hr Armfeldt
hade rätt på sin sida, har jag nyss bevist, och derom äro
vi mäst enige; altså är nu blott qusestion om 20 380 d:r
kopp:mts eftergifvande; sådant kan icke Hr Armfeldt påläg¬
gas men begifver han sig sielfvilligt dertil, är det en an¬
nan sak.
Betänkte man å den ena sidan Hr Wulfcronas omständig¬
heter, så borde man äfven å den andra behierta Hr Arm-
feldts lidande under den tid, han med sin fru varit skild
ifrån egendom och inkomst, varit husvill och nödgas med
stor kostnad utföra denna långsamma process, hvarförutan
han redan eftergifvit Hr Wulfcrona alt redogiörande för
106 1761, sept. 22. Armfelt och Wulfcrona.
egendomens afkomst. Skulle altså Hr Wulfcrona på något sätt
hugnas, så hade Riksens Ständer medel nog, som någon
kongsgårds ärende eller dylikt; men obilligt vore, at han
skulle soulageras på en medbroders depence.
Hr T. Ru [d] beck yttrade sig önska, att Hr Landtm,
jemte någre fler ledamöter ville söka detta emellan Hr Arm¬
feldt och Hr Wulfcrona i vänlighet bemedla; kunde det eij
skie, så vore hans tanka, at man i hufvudsaken borde sig
yttra.
Hr C. Rappe anmärkte, at Hr Wulfcrona hade vunnit
saken så i Åbo Hofrätt som i Kongl. Maij :ts Revision och
fördenskull ej hade så orättvis sak, hvilket han väl kunde
visa, hälst, fast han sielf ej setat öfver saken utan då varit
ifrån hofrätten frånvarande, han dock kände de ärlige män,
som deruti dömt. Men frågan vore ej derom utan blott om de
20 380 d:r. Deras ersättning borde Hr Wulfcrona slippa, efter
han vore eljes ruinerad och dertil skulle lemna sin halfva
lön.
2:do. Efter lyckan nog gynnat Hr Armfeldt och kunde haf¬
va varit casuel, efter hon berodt på testamente och den afl.
Wulfcronas menings förklarande; önskades han dock, at
desse herrar härom i vänlighet ville förlikas, eljes borde
hufvudmålet först afgiöras, då detta senare blefvo deraf en
fölgd.
Hr Landt m. hemstälte, at som den tanka blifvit' väkt, at
man skulle emellan parterne saken söka i vänlighet bemedla,
målet nu måtte opskiutas, tils det förra blifvit försökt.
Hvilket bifölls.
Häruppå anmälte Hr Landtm, de ifrån de öfrige respec-
tive stånden ingifne listor på de hos dem afgiorde befordrings¬
mål,
hvilka begärtes på bordet.
Frih. C. Funck anmälte å nyo ett sitt memorial för sin
svåger Baron C. Cederström, hvarmed han ville gå til de öfri¬
ge stånden.
Desslikes Hr [von] S i e g r o t h ett för dess broder, Com-
missionssecreteraren i Warschau.
Hr Gyllensvan påminte, at om desse memorialer en¬
dast vore at bevara desse frånvarande herrars rätt, så vore
billigt, at de fingo gå; men som de tillika syftade på beford¬
ringar, så vore det emot R. o. A:s beslut.
Stapelstäder.
107
Memorialerne ligga tils vidare, då tjenstsakerne företagas.
Föredrogs ärendet rörande flere stappelstäders anläggande Ang:de flera
i Norrland, sorn legat på bordet, nemi. Prästeståndets extr. ^NorrUmcT'
prot:i med bifall på Hr Körnings memorial om 2 ine stappel¬
städers anläggande i Västerbottn;
Bondeståndets extr. protocolli angide 3ine stappelstäders
inrättande i österbottn;
Hr Fredric Ehrensvårds,
Hr [o: Frih.]1 C. W. Grönhagens,
Frih. Johan Funcks
Hr de Carnalls och
Hr Groths (Bil. 23) memorialer, hvilke samtelige styrkte
til bifall häri;
samt Borgareståndets extr. prot., som med åberopande af
sine och Stockholms stads privilegier åtskilligt deremot före-
stälte.
Hr Bildenschöld anholt först, at desse acter måtte
läggas på bordet; men som det svarades, at de redan legat,
så förbehölt han sig, som han sådant ej vetat, at i nästa pleno
med dess tankar derom få inkomma.
Nu ville han allenast i hast dervid påminna,
1 :o at konung och Riksens Ständer flere stappelstäders
anläggande i Öster- och Västerbottn för detta afslagit.
2:do. At som Stockholm voro rikets hufvud- och residence-
stad, där hofrätt, ministrar och collegier vistades och riks¬
dagar höllos, så vore ock handelen i östersiön för alla desse
skiäl til stadens beqvämlighet och behof lämpad, hälst efter
den äfven underhöllo rikets största handel; skulle nu någon
rubbning i förra författningar skie, så led staden, rikets han¬
del, Kongl. Maij :ts hof, alla de som vistades i staden, tilförseln
minskades, dyrheten ökades til allmen känning både under
och emellan riksdagarne.
3:o. Skulle genom desse 5 städers utrikes handel tilfälle
gifvas til lurendrägerievarors införsel, våre kostsamme fabri-
quer och manufacturer til skada och totala undergång.
Hemställandes fördenskull, om icke bäst vore at förblifva
vid de redan af Riksens Ständer häröfver tagne beslut, til
förekommande af de eljes säkre skadelige påfölgder.
Hr Jennings: Vist vore det, gunstige Herrar, önskeligit,
om riket kunde utvidga sin handel i flere stappelstäder; men
som all stapel är en export af inrikes varor, så tyks natur-
1 Konceptprotokollet.
108 1761, sept. 22. Stapelstäder.
ligtvis, at desse först borde multipliceras och stappelstäder
i samma mån sedan först inrättas, utan at dervid någre andre
städers privilegier borde ligga oss i vägen, såsom hvilka efter
tidernes skiften och rikets behof böra jemkas.
Men i anseende til närvarande fråga om 5 nya stappelstä-
ders inrättande, är min tanka, det skadeligit vore at sådant
bevilja; dock så vida sådant kan skie, utan at R. o. A. gingo
in partes och således förlorade ändamålet, tyckes mig till
hämmande af en eljes skadelig bondeseglation oss kunna bi¬
falla en stappelstad i Öster- och en i Västerbottn allenast på
prof til nästa riksdag och til en början, då man sedermera
efter omständigheterne kan taga säkrare mått.
Hr v. Vicken anmärkte 1 :o det hårdt vara, at Öster-
bottn, som voro 70 mil långt och 30 mil bredt, skulle tvingas
at så lång väg föra alla sina varor til salu till Stockholm.
2:do. Trodde han emot det giorde inkast, at af Österbottns
produkter, sorn mäst vore tiära och bräder, kongl, hofvet
snart skulle få dess behof upfyldt.
3:o. Behöfde Österbottn 20 000 tunnor salt, som vore ämne
til deras städers handel.
4:o. Finge då landet mera skiäl för sine effecter och varor.
5:o. Borde Stockholms stads privilegier ej hindra Öster¬
bottns upkomst.
6:o. Hade en öfver ber:de lands uphielpande 1743 satt de¬
putation jemte ortens landshöfdinge slike stappelstäder til-
styrkt.
7 :o. Borde riket billigt nu inrätta stapelstäder i deras ställe,
som det i Nystedske freden mist.
8:o. Skulle desse städer til rikets nytta draga til sig mycken
handel ifrån Ryssland.
9. Tyktes desse stapelstäder med långt mera skiäl kunna
Öster- och Västerbottn beviljas, än Jönkiöping för detta varit
stapelstad blott för någre kringliggande bruks och masugnars
bästa skull.
Hr Landtm.: Som mig tyks äro R. o. A. mäst ense om
stapelstäders inrättande i Öster- och Västerbottn; men frågan
lär då bli, huru månge böra blifva. Prästeståndet har före¬
slagit 2 i Väster- och Bondeståndet 3 i Österbottn.
Hr G [i] ert [t] a begärte proposition öfver detta före¬
slagne antal.
Stapelstäder.
109
Hr Landtm, giorde således öfver berörde ståndens
hemställande proposition, som besvarades med Ja och Nej.
Hr H. H. Boije förklarade til protocollet sig hålla för
skadeligt, om mera än högst en stapelstad i Öster- och en i
Västerbottn anlades. Blefvo de flere, så kunde han, som kände
landet, försäkra, at det skulle blott blifva så många fläckar,
hälst det ej blott vore caracteren, sorn utgiorde stapelstäder.
Hr T. Ru [d] beck ansåg deremot flere städer för nyt-
tige til landets population, bebyggande, upodling samt strö¬
mars nyttjande genom upränsning med mera.
Hr C. Rappe förmente, af [o: att]1 ju flere stapelstäder,
ju snarare kladdade de ut hvarandra. Han kände Österbottn,
efter han varit där på commission, och viste, at det hvarken
hade export för så många stapelstäder, icke eller fordrade så
starka importer, ty 20 000 tunnor salt, som det behof de, vore
blott en enda stads affaire.
Vid denna mening fruktade han ej, at dymedelst stånden
skulle råka in partes, ty om sådant skedde, blefvo altid det
minsta antal af städer, som vore en, bifallit.
Hr örnschöld instämde med Hr Jennings, Hr Boije
och Hr Rappe om grunden til stapelrättighet, nemi. utrikes
och inrikes producter. Och flöt deraf, at Västernorrland, Hel-
singeland, Medelpad och Jemtland behof de en stapelstad; men
österbottn högst en, efter där ej vöre någon särdeles jern-
tilvärkning; altså vore så många stapelstäder hvarken nödige
för landet men skaddige för Stockholm, sorn i dess rörelse
deraf skulle lida.
Hr Uggla biföll ståndens tilstyrkande,
l:o efter landet vore vidlyftigt och behöfde slike städer;
2:o efter deras inrättning ej voro emot Borgareståndets
eller städernes privilegier, hvilke enl;t Regeringsformen bor¬
de efter rikets behof lämpas.
3: o. Kunde ej Stockholm deraf lida, efter hon af flere stä¬
der och provincer lika fullt kunde äga tilförsel.
At Hr Bildenschöld förbehållit sig at i nästa pleno dess
tankar härvid anföra, trodde han för öfrigt ej kunna bevil¬
jas, efter sådant skulle hindra vårt nu til tagande beslut.
Hr Roos biföll äfven de 2:ne ståndens tanka; hållandes
före at 80 000 t:r tjära, som Väster- och Österbottn kunde til-
värka, vore tilräckelig export för desse städer, som åter kunde
1 Konceptprotokollet.
110 1761, sept. 22, 25. Stapelstäder.
importera salt och annat til landets behof. Bar sig icke deras
handel, så skulle de gärna åter få gå under.
Hr Ehrenmalm biföll likaledes de 2:ne ståndens til-
styrkande om de 5 stapelstäder, hvartil han trodde landets
skogar nog gifva tilräckelige exporter.
Frih. G. Reuterholm: Jag vil ej uprepa, hvad sagdt
blifvit, utan blott anföra någre principer, som i denna sak
tyckes böra i akt tagas.
l:o. Medgier jag det vara nyttigt at utvidga handel och
upodla landet; men emellan desse 2:ne saker bör vara pro¬
portion, det är emellan export och import.
2:o. När privilegier en gång gifne äro, så fast de efteråt
finnas mindre nyttige, kunna de dock, sedan de äro bekräf¬
tade, ej utan skakning åtras, hvarpå flere exempel gifvas.
3:o. Bör med nya författningar mycken försigtighet bru¬
kas, hälst de icke desto mindre ofta kunna slå illa ut.
4:o. Äger landet ostridigt största och första rättigheten til
sina egne producter, det bör icke betala dem dyrare än ut¬
länningen utan först tilse, at det sielft har nog, och endast
exportera öfverflödet deraf.
Skola derföre någre stapelstäder beviljas, så kunde det
blifva en på hvarje Botn och det til viss tid på prof, at man
får se, hvad influence sådant gior i rikets inre hushållning
och huruvida landets olika orter dymedelst i sine behof un¬
derstödas. Finnas de sedan nyttige, lät dem blifva evige; men
ökas deraf inrikes brist och dyrhet, så kunna de åter in¬
dragas.
Frih. C. Funck ansåg l:o desse stapelstäder nyttige ej
allenast för exporternes skull men til förekommande af de
eljes öfver gränsorne brukelige lurendrägerier.
2. Gingo eljes månge af desse orters exporter til utlän¬
ningen, som deni med silfverpenningar betalte.
3:o. Vore i Sverige mycket stappelstäder nära hvarandra,
och borde et så stort land som Öster- och Västerbottn äfven¬
ledes dermed förses.
4:o. Skulle ej Stockholm deraf lida, hälst man nu sågo
långt aflägsnare orter, som til exempel Norriget, idka sin
handel på Stockholm andre stapelstäder förbi.
Hr Jennings: Jag tror, at de herrar, som försvara desse
5 städers antal, blott giöra sådant i afseende derpå, at ej
Stapelstäder. Ansökningar.
lil
ståndet må gå in partes och skilja sig ifrån de 2:ne andre.
Skal jag dock ändtel. bifalla saken, så är min tanka, at blott
til nästa riksdag en stapelstad i Öst- och en i Västerbottn på
prof må inrättas.
Hr Landtm, hemstälte, om icke de herrar, som påstådt
antalets minskning, ville begifva sig til propositions giöran-
de öfver antalet enligit Präste- och Bondeståndets extr. pro-
tocolli.
Hr Jennings förklarade sig dertil villig, fast han blefvo
vid den principe, at stapelstäder ej borde ökas annars än
efter proportion af rikets exporter och handelsbehof.
Härpå giorde Hr Landtm, proposition.
Bifaller R. o. A., at 2:ne stapelstäder i Västerbottn och
3:ne i Österbottn må inrättas?
Härtil svarades med Ja.
Uplästes Riddarehusdeputations betänkande af d. 5 Sep¬
tember ang':de Hr Fahnehielms memorial rörande voteringen
af d. 24 Aug. öfver Hr Pecklin,
som lades på bordet.
Hvarefter R. o. A. skildes åt kl. half til tre.
År 1761 den 25 September.
Fredag.
Plenum kl. 8.
Justerades protocollet af d. 11 hujus. Justering.
Föredrogs Secrete Utskåttets extractum protocolli af d. 28 Ang:deFend-
Aug. rörande Fendrik Carlbergs ansökning om full fendriks-”an^kning^
pensions åtniutande.
Secrete Utskåttets afstyrkande bifölls.
2:o. Secrete Handels- och manufacturdeputations af d. 21 Hongelins
Augusti rörande Fabriqueuren Hongelins ansökning om ex- ansoknm8-
portationspremier för et år 1758 til då här varande tripoli-
tanske Sändebudet försålt partie levantiske kläden.
Betänkandet bifölls.
3. Secrete Handels- och manufacturdeputations af d. 1 Handskema-
Maii ang:de Handskemakaren Mangeots sökte frihet at uti- g^tTamök-
från införskrifva hvita killingskin til sin fabrique. ° ning.
Afstyrkandet bifölls.
112 1761, sept. 25. Brännvinspannor.
Äng:de tram- 4:o. Secrete Handels- och manufacturdeputations af d. 8
silkes inför-
sel Julii ang:de et vist quantum italienskt tramsilkes årl. inför¬
sel til sidenfabriquernes förnödenhet, som deputation til-
styrkte.
R. o. A. biföllo efter någon discours den vid betänkandet
följande dissentium mening, som med fördel för riket synes
kunna sättas i full värkställighet til den utsatte tiden d. 1
Julii 1763, eller ock då en efterlängtad fred erhålles.
Ang:de Hoel- 5;o. Bergsdeputations betänkande af d. 6 Februarii ang:de
Vånga berg- medel til Haellestads och Vånga bergslags i östergötland up-
siag. hielpande.
Bifölls.
6:o. Bergsdeputations betänkande af d. 74 Mars ang:de
upmuntran för grufvebetj eningen vid Stora Kopparberget me¬
delst förhöijning i caracterer.
Begärtes hvila på bordet.
Ang:de brån- 7 ;o. Bergsdeputations betänkande af d. 11 Mars ang:de up-
neåtjern1101 muntran til brännevinspannors nyttjande af jern; samt Bon¬
deståndets extractum protocolli af d. 7 Augusti, hvari ståndet
håller betänkeligt at förber :de betänkande bifalla, efter det
innehöllo något tvång för Allmogen jemte flere olägenheter.
Hr Durietz gillade fuller deputationens härvid påsyf¬
tade ändamål, men det dermed förknippade tvång jemte con-
tributionen för kopparpannornes bruk holt han betänkeligit
at bifalla.
Hr von Vicken instämde äfven häruti, förmodandes
jemväl, at de här omtalte brännvinspannor förstodos [skulle
vara gutne]1, efter de af jernbleck ej voro tjenlige.
Hr [von] Bromell: At som här ej kunde menas andre
än gutne jernpannor, så holler han äfven före dem icke alle¬
nast vara nyttigare vid bränningen, i det de conserverade
jemnare värma, utan äfven hälsosammare än kopparen, hvars
erg voro högst skadelig. Han biföllo altså deputationen, och
at intet tvång härvid måtte blifva brukat til befordran af
jernpannornes bruk, hälst härmedelst äfven det vunnos, at
kopparen, som nu bland Allmogen giömdes och ginge i arf,
blefvo satt i mere roulance.
Hr T. R u [d] beck instämde i alt med Hr Bromell, tilläg¬
gandes at deputations förslag nu först til nästa riksdag på
1 Konceptprotokollet.
Brännvinspannor.
113
prof, dock utan tvång dervid, måtte sättas i värket; samt at
gutne jernpannor säkerligen voro bättre än kopparpannorne.
Frih. Ridderstolpe conformerade sig äfven med be¬
tänkandet, påminnandes endast som något kunnig om jern¬
bruk, at den i betänkandet omförmälte vräkning af jernpan¬
nor vid bruken voro onödig, efter hvarje kiöpare sielf lärer
varan efterse, och 2:do skulle den ej ske utan kostnad, hvil¬
ken sedan föllo på varan och giorde den dyrare. 3:o. Vore
nödigt, at til allmenhetens underrättelse en kongl, förordning
i detta ämne blefvo utfärdad.
Hr Durietz holt äfven onödigt, hvad i betänkandet an¬
gående praemier föreslagit vore, emedan jernpannor väl dess¬
utom komrno i bruk, om de voro nyttige.
Uppå Hr Landtnäs proposition bifölls betänkandet
med undantag af den föreslagne pannornes vräkning och be¬
siktning såsom medförande kostnad och olägenhet för bru¬
ken. Äfven fant R. o. A. nödigt, at til allmenhetens underrät¬
tande härom en kongl, förordning må utfärdas.
8. Bergsdeputations betänkande af d. 17 Julii ang:de det
af Allmogen begärte förauctionerandet af 10:de- och perse-
deljernet enligit hvad för 1756 års riksdag vanligit varit.
Ligger på bordet.
9:o. Kammaroeconomiedeputations betänkande af d. 17Ang:dehöns
Febr. ang:de höns försäljande efter vigt. rfter^vtat6
Bifölls.
10. Kammaroeconomiedeputations betänkande af d. 26 Äng:de afgift
Maii ang:de någon afgift af dubbla nådår til barnhusen. ^nådår^
Bifallit.
En Bondeståndets deputation, 12 stycken, ankom, anförd Bondest:s
af Joseph Hansson, hvilken jemte ståndets ödmiuka
hälsning til känna gaf, at ståndet å nyo förehaft ang:de Hrr
Riksråden Grefvar Bonde och Bielkes åter insättande i Rådet
som surnumeraire med deras innehafvande pensioner samt
deruti instämt med R. o. A. samt Prästeståndet, dock under
kraftigaste förbehåll, at sådant aldrig måtte framgent lända
til något prsejudicat i anseende til antalet af Hrr Riksens Råd
eller til någon gravation i staten.
Deputation afträdde.
Härefter blef uppå Hr Gyllensvans och flere herrars
påminnelse en deputation opropad och afsänd at hos det
Lofl. Borgareståndet påminna om företagandet af det hos
8—482473
deputrn.
114 1761, sept. 25. Om Pechlin.
Ang:de Doc¬
tor Linhult.
Skattekiöp
på Ramsås.
Hr Fahne-
hielms me¬
morial angå¬
ende.
Borgareståndet hvilande mål angrde Hrr Riksråden Bonde
och Bielkes åter insättande uti Rådet.
Föredrogs Cammaroeconomiedeputations betänkande af d.
21 Julii med föreskrift för Medicinae Doctoren Linhult at få
säte och stämma uti Collegio Medico samt vidare befordran.
Frih. Cederhielm anmärkte, at denna recomendation
tycktes strida emot 1756 års förordning, som blott tillät re-
comendationer för Ständernes egne betjenter, hvilket icke
Linhult kunde säijas vara.
Frih. Ridderstolpe instämde häri.
Betänkandet afslogs.
12 :o. Kammaroeconomiedepntations betänkande af d. 26
Maii ang:de bonden Jönssons sökte skattekiöp på kronoaug-
mentshemmanet Ramsås i Kronobergs län, sorn det tilstyrker,
samt Frih. Silfverhielms bifogade memorial deremot.
Betänkandet bifölls.
Föredrogs det senast på bordet lagde Riddarehusdeputatio-
nens betänkande ang:de Hr Fahnehielms memorial och på¬
minnelser emot voteringen af d. 24 sidstl. Aug. uti saken rö¬
rande Hr Boijes memorial emot Hr Öfverste Pecklin,
hvarvid äfven fölgde någre deputationsledamöters särskilte
votum.
Hr Jennings: Gunstige Herrar! Detta deputations be¬
tänkande vittnar om dess ledamöters oväldughet, i det de
grundeligen uptagit saken och sig deröfver yttrat. Deputation
medgifver, at Hr Boijes måg, Hr Rutenschöld, bordt sig efter
lag ifrån denna votering afhålla, i hvilket jag äfven instäm¬
mer. Deputation har derjemte anfördt de olägenheter, som af
en voterings åter uprifvande skulle härflyta, hvilket jag
äfven finner väl grundat, dock hemställer jag, om icke Hr
Fahnehielm således äfven haft något skiäl til dess påmin¬
nelser; ty om Hr Rutenschöld nu finnes efter lag hafva kun¬
nat voterat i detta mål, så har jag, då det rörde min svåger,
burit mig alt för illa åt, som ej voterat, efter min enda röst[s]
uteblifvande vållat det utslag och öde, sorn Öfverste Pecklin
öfvergådt; mitt fel har således uteslutit honom ifrån Riddare-
huset, och medelst mine considerationer, som mig från vote¬
ring afhållit, har jag blifvit et instrument til dess olycka. Hög¬
loft. R. o. A. lära fördenskull ej taga ogunstigt opp, om jag
nu ödmiukel. anhåller, at H. Fahnehielms proposition må
tagas i gunstigt öfvervägande och få värka et ädelmodigt bi¬
Om Pechlin.
115
fall til Hr Pecklins åter intagande. Ytterligare anledning der-
til kunna R. o. A. äfven taga af den oro och bekymmersam¬
het, hvarmed Hr Pecklin tålamodigt underkastat sig sitt öde
och R. o. A:s välbehag, och den tilförsigt, han hyser til en
lika ynnest hos R. o. A., som den andre ledamöter för detta
vederfarits och den jag äfven i anseende til en lapsus lingvse
sielf eij längesedan fädt röna. Dessutom lär nu mera ej blif¬
va fara för någon reconventions sökande å dess sida; och på
desse grunder vågar jag at recomendera Hr Pecklin jemte
mig sielf uti R. o. A:s ynnest och benägenhet.
Härpå tog Hr Jennings afträde, och hos R. och A. upväxte
en lång ventilation, som med någon heta och rörelse fram¬
gent och til slutet continuerade.
Gref F. v. Rosen understödde Hr Jennings föreställning
på de anförde skiäl,
1 :o at Hr Jennings betänkelighet betagit Hr Pecklin et
votum, med hvilket han hade ännu setat på Riddarehuset
qvar;
2:o at R. o. A:s generosite i detta mål som deras oecono-
micum kunde fritt utöfvas, hälst Hr Boije vidare icke något
ansvar el. onus probandi ålågo.
3:o. Hade Hr Pecklin felat af hastighet och af nijt men
icke af upsåt.
4:o. Skulle R. o. A:s ädelmod häruti stärka till enighet
och vänskap, då rätt ej i det strängaste fullfölgdes.
5:o. Vore lika benägenhet flere andre värdige ledamöter
för detta vederfaren.
Hr Durietz betygade sig med bekymmersamhet åter
höra detta mål opröras, anmärkandes i anseende til Hr Fahne-
hielms memorial,
1 :o at sorn Riddarehusdeputations göromål icke varit at
pröfva beståndet af vår votering men blott at yttra sig, huru
Hr Fahnehielms påminnelse deremot bordt anses, så voro
2:do den deraf uptagne fråga om Hr Pecklins åter inta¬
gande aldeles främmande och ny och borde således hvila,
hälst våra beslut aldrig borde klandras utan helige hållas
och en enda person ej förordsaka så mycken tidsutdrägt samt
rörelse oss emellan. Altså begärte han denna qusestion på
bordet, så mycket mer som inga andra propositioner annars
än af Hr Landtm, lagl. kunde giöras.
116 1761, sept. 25. Om Pechlin.
På fleres begäran at af Hr Landtm, få höra, hvad nu status
quaestionis egentel. skulle blifva,
svarade Hr Landtm, den naturligen lära böra tagas ur
Riddarehusdeputations betänkande om det af Hr Fahnehielm
giorde klander emot voteringen af d. 24 Aug.
Hr W o 11 e m a t förklarade sig med all vördnad för R. o.
A:s tagne beslut underställa så väl de af Hr Fahnehielm an¬
förde omständigheter vid voteringen som Hr Jennings viste
granlagenhet dervid jemte Hr Pecklins öfrige förtjenster R.
o. A:s ädelmod och samma benägenhet, som andre ledamöter
i lika fall fädt åtniuta.
Frih. Cederhielm bad, at detta mål med all saktmo¬
dighet måtte handteras. Riddarehusdeputations betänkande
vore materia substrata och borde först afgiöras; altså ville
han ej besvara dem, sorn sökte röra R. o. A:s goda qualiteter,
utan med ståndaktighet blifva vid vårt beslut och yttra sig
öfver deputations betänkande.
Ämnet dertil trodde han ej hafva varit at sätta vår vote¬
ring af d. 24 Aug. under qusestion utan blott at efter lag
pröfva och anse Hr Fahnehielms derpå gjorde klander. Men
som betänkandet ej vore deruti nog tydeligt, så ville han det
til deputation skulle tillbakars remitteras.
Hvad anginge Hr Pecklin, så hade, sedan beslutet om ho¬
nom blifvit tagit, han icke på honom tänkt, om han nu eller
framdeles skulle åter intagas; altså behof des öfver denna nya
quaestion om honom betänketid, då han finge underrätta sig,
hvarmed Hr Pecklin sedermera förtjent R. o. A:s benägenhet
och hvad merit han dertil förvärfvat.
Hr T. Ru [d] beck instämde med Frih. Cederhielm; til¬
läggandes at det i en fri regering vore farligt at få klandra
beslut eller deröfver giöra ny proposition. Kunde beslutet om
Hr Pecklin på en ledamots anledning rubbas, så kunde äfven
det rörande Hrr Riksens Råd Palmstierna och Scheffer blifva
uprifvit. Han hoppades således, at Hr Landtm., som så vär¬
digt sitt embete bekläder, hvarken ville eller kunde någon
ändring uti et tagit beslut tillåta, och begärte, at deputations
betänkande til nogare yttrande måtte til deputation åter re¬
mitterat blifva.
Hr [de] Frese: Sedan R. o. Ars pluralite ansedt målet
rörande Hr Öfverste Pecklin för et ståndets oeconomicum
och det således afgiordt, är nu ej derom qusestion men en¬
Om Pechlin.
117
dast om Riddarehusdeputations svar på remissen af Hr Fah-
nehielms memorial. Deruti är i synnerhet rördt om en skyl-
demans votum, med hemställan at som enl:t 14 § Riksdags¬
ordningen sådant vore olagligit, Hr Pecklin, som dermedelst
blifvit från Riddarehuset utesluten, åter må blifva intagen.
Häröfver har deputation bordt yttra sig men ej öfver Hr
Fahnehielms person; qusestion om honom nu är således ny
och bör hvila. Frågan om Hr Pecklins intagande igen grun¬
dar sig således på remissen, ehuru i gemen någon fråga om
voteringens uphäfvande kunde eljes vara betänkelig.
Om R. o. A. således behaga eftersinna detta samt at Hr
Lilljebielke, hvars förseende med 2:ne sedlars inläggande
ej vidare lär kunna pröfvas, likväl utmärkt sin vilja at vo¬
tera för Hr Pecklin och dessutom, at Hr Pecklin häruppå
olyckeligen med et enda votum blef excluderad, så förmodar
jag, R. o. A. lära finna anledning til grace at ädelmodigt bi¬
falla Hr Fahnehielms memorial til Hr Pecklins åter intagan¬
de, hvaröver jag eljes begär votering.
Hr Ehrenmalm ansåg Riddarehusdeputations betän¬
kande öfver Hr Fahnehielms memorial för endaste delibera-
tionsämnet.
Detta innehölt 2 delar, den l:sta ang:de voteringens lag¬
lighet, den 2:dra ang:de Hr Fahnehielms dervid giorde klan¬
der; derom hade deputation sig yttrat. At rubba voteringar
ansågo han för farligit, äfven sorn at klandra dem för någon
skyldemans votum, hvarå för detta ofta åtal kunnat giöras
men aldrig skedt; men som deputation ej nog positive utlåtit
sig, huru Hr Fahnehielm voro härföre at anse, ville han be¬
tänkandet åter tillbakars hafva remitterat. För öfrigit skulle
han gerna tillstyrka ädelmod; men dess rätta prof voro icke
at uphäfva en votering för en enda ledamots åter intagande
emot vårt beslut.
Gref L. W. Creutz: Den vivacité, jag i detta ämne
hos R. o. A. förspörjer, anser jag härflyta af en ädel grund,
nemligen nijt om ordning och väre beslut, hvilken jag äfven
på det högsta vördar.
Saken är den, at Hr Fahnehielm i dess memorial anmärkt
någon olaglighet vid voteringen af d. 24 Augusti, sådant har
såsom et vårt oeconomicum ej blifvit af slagit utan til Rid-
darehusdeputation remitterat, som haft at deröfver men ej
öfver Hr Fahnehielms person at sig yttra.
118 1761, sept. 25. Om Pechlin.
Deputation har det ock giordt; hon har väl funnit Hr
Fahnehielms påminnelser billige fast svåra i så talrik sam¬
ling sorn R. o. A:s i akt tagas. Detta deputations utlåtande
har här blifvit förut upläst; då sades icke, at det ej hörde
hit, utan lades på bordet til vidare föredragande; som nu
sådant skier i dag, tror jag hafva rätt mig deröfver at yttra
utan at synas röra något vårt beslut.
Anser jag då, at slägt på den ena sidan voterat och ej på
den andra samt at dymedelst blott en enda röst våldt Hr
Pecklins uteslutande, så tror jag mig kunna nu hemställa'
til R. o. A. ej at uphäfva sitt beslut men at i anledning af
Hr Fahnehielms memorial förkorta och limitera den vid Hr
Pecklins exclusion utsatte tiden, hälst dylik grace förut
handt andre, som ej för altid varit uteslutne, och jag tror
sådant til enighetens här ställande skulle bidraga; begär an¬
des jag eljes häröfver votering.
Hr Lager svärd betygade sin förundran deröfver, at
qusestion om Pecklins intagande inblandade sig med den
om deputations betänkande, som vore materia substrata. Hr
Fahnehielms memorial vore remitterat til deputation, ej för
at sätta vår votering under skärskådande men at applicera
någon näpst på det deremot giorde klander; och som sådant
icke skedt, borde saken åter tilbaka remitteras. At visa ädel¬
mod vore oss ganska värdigt, men det vöre lika så at hålla
et tagit beslut.
Grefve Reenstierna: Om någon oordning el. mindre
laglighet vid voteringen d. 24 förelupit, vore sådant ej säll¬
samt, efter ingen1 viste1 reglor för de voterande voro1 utstaka¬
de och praxis dervid olika. Jag lemnar altså denna votering¬
en, ehuru [den]2 ej torde vara en af de lagligaste, och vil
häldre bifalla deputation än deröfver något movera. Men när
rum är för ädelmod, så instämmer jag i Hr Öfverste Peck¬
lins faveur, hälst han redan nog pliktadt, i det han så länge
varit skild ifrån detta ädla samfundet.
Hr Aminoff yttrade i korthet, dels efter honom feltes
vältalighet, dels efter han vore mycket rörd, l:o at någon
grace ej borde leda oss til rubbning uti ett beslut; 2:do at
Hr Rutenschölds voterande, som han trodde skedt i faveur
af Hr Pecklin, icke eller borde dervid tagas til grund.
1 Konceptprotokollet: ». . . inga visse reglor för de voterande äro ut¬
stakade. . .>
2 Konceptprotokollet.
Om Pechlin.
119
3:o. Önskade han, at Hr Pecklin måtte åläggas at absen¬
tera sig ifrån riksdagen, efter qusestion om dess person för-
ordsakat så mycken heta och tidsutdrägt.
4:o. Biföll han, at deputations betänkande måtte för an¬
förde skiäl til deputation åter remitteras.
Hr Bildenschöld uprepade, huru med denna sak fö-
relupit, och huru deputation i anledning af remissen haft
at utlåta sig om Hr Fahnehielms memorial men ej om dess
person. Hvad nu saken anginge, så vore 14 § i Riksdagsord¬
ningen klar, at skyldemän ej borde votera. Huru Hr Ruten-
schöld voterat, kunde vara lika mycket, men at Hr Jennings
af hållit sig derifrån, vore något som meriterade för Hr Peck¬
lin, då han förlorat på en röst. Hvad 2:do anginge at uphäfva
beslut såsom en betänkelig sak, så ehuru jag dem vördar,
så vet jag dock de kunna ändras, som til exempel det som
om Hrr Riksens Råd Bondes och Bielkes återinträde i Rådet
1746 tagit blifvit; hvilket sedermera nyligen förändrats,
hvaremot jag för at eij hindra enighet in [gen] ting velat på¬
minna. Vid så fatte omständigheter hemställer jag till Her-
rarnes gunst och rättvisa, om icke Hr Pecklin åter måtte få
niuta sin riksdagsmannarätt.
Frih. Grönhagen yttrade sin mening derhän, at han
utan något personligit afseende ville förblifva vid beslut, hälst
deras rubbande voro eftertänkeligit för vår säkerhet, som
deruppå berodde och uppå lag. 2:do. At Hr Jennings eij vo¬
terat men väl Hr Rutenschöld, giorde ingenting til saken,
hälst icke qusestion var om Hr Boijes person, och Hr Ru¬
tenschöld förmodeligen hade voterat för Hr Pecklin. 3:o.
Hvad Hr Fahnehielms memorial angick, så trodde han enl:t
protocollet och sin dervid giorde påminnelse det vara till de¬
putation remitterat, icke i afsigt at något stadga öfver vote¬
ringen utan öfver Hr Fahnehielms klander, och instämde så¬
ledes med Frih. Cederhielm, at memorialet måtte åter till¬
baka remitteras. Sidst ansåg han denna saken för at äga
mycken vigt. Han talte altså ej af agg til Hr Pecklins per¬
son, sorn han mycket sestimerade, men af nijt för våra
beslut och för friheten, sorn han för alla monarchiske och
aristocratiske ok ville hafva förvarade.
Hr G [i] ert [t] a androg, at som deputations betänkan¬
de vore materia substrata, borde det antingen bifallas eller
af slås men ej tilbaka remitteras; vi borde stå vid lag och
120 1761, sept. 25. Om Pechlin.
derefter inrätta våra beslut; då han altså considererade oord¬
ningen vid voteringen den 24 deruti, 1 :o at Hr Lilljebielkes
2: ne sedlar blifvit casserade vid bordet, der likväl 16 § i
Riksdagsordningen medgifver, at en får inläggas; och 2:do
at Hr Rutenschöld voterat, sorn efter 14 § derefter bordt af¬
hålla sig sorn Hr Jennings och Hr Plomgren, hvilke eljest
hade utgiordt pluraliteten för Hr Pecklin, så kunde han
med all vördnad för beslutet ej annat efter samvete än rö¬
ras af medlidande för Hr Pecklin och tilstyrkte til bifall på
Hr Fahnehielms memorial til Hr Pecklins intagande, hvar¬
öfver han eljes begärte votering. Han försåg sig härvid til
R. o. A:s grace; räknandes sig för heder at plaidera för en
värdig ledamot.
Hr Gyllensvan deducerade sin tanka derhän, at i
stöd af remissen deputationen haft at yttra sig om huru
Hr Fahnehielms memorial bordt anses men aldrig om vo¬
teringens bestånd, hvilken, sedan sedlarnes upräknande för
sig gådt, vore lika kraftig och deciderad med en rösts plu-
ralite som med 100:des; derom vore altså qusestion men
icke om Hr Pecklin, hvilken som nu uprest vore ny och ej
utan våld kunde nekas at få hvila. Hvad ädelmod anginge,
så borde det R. o. A. ej obtruderas mera nu än uti qusestion
om Hr Hammarhielm, som utan omgång här bl ef afgiord.
För öfrigit instämde han ang:de detta målets åter remitte¬
rande til deputation til närmare utlåtande emot Hr Fahne¬
hielms giorde klander.
Hr örnschöld instämde med de flere om betänkelig-
heten af [o: at]1 uprifva beslut men trodde, at R. o. A:s grace
och ädelmod här ägde runi at hugna Hr Pecklin, som sådant
med vördnad vorde erkännandes.
Hr [von] Bromell medgaf det vara naturligit, at Hr
Jennings häruti ömat sin svågers sak, men beklagade, at
detta mål borttogo så mycken tid för de publique saker. At
Hr Rutenschöld voterat vore väl emot Riksdagsordningen;
men så hade deremot Hr Pecklins svåger Plomgren voterat
genom fullmägtig, och om Hr Jennings af hållit sig ifrån
votering, så hade äfven Hr Boije giordt detsamma, altså vore
detta compenserat.
Han instämde för öfrigit på förut anförde skiäl i målets
1 Konceptprotokollet.
Om Pechlin.
121
åter remitterande til deputation och önskade, at publique
mål måtte blifva företagne.
Frih. C. Ridderstolpe beklagade tidens myckna ut¬
drägt med detta och flere private mål. Hvad Hr Fahnehielms
memorial angeck, så trodde han butten af dess remitteran¬
de aldrig hafva varit at sätta vårt beslut i obestånd utan
blott at anse Hr Fahnehielm. Altså hoppades han, at om det
förra ingen quaestion skulle blifva eller af Hr Landtm, enl.
dess förre yttrande giöras, så framt ej sådant skedde med
gemensamt begifvande. Något ädelmod trodde han härvid
ej äga rum, hälst det nu skulle hafva det anseende, som vårt
förra beslut skulle varit för hårdt eller förhastat. Dessutom
funno han emellan Hr Rutenschöld och Hr Jennings vote¬
rande den åtskilnad, at den förre ej varit i saken deltagande,
som Hr Roije såsom ledamot väkt, då det deremot angick
den senares svåger Hr Pecklin.
Han kunde altså icke bifalla någon rubbning i våra be¬
slut, hälst styrkan i vårt regeringssätt låg i deras bevarande.
Hr C. Wadenstierna uptog de härvid giorde inkast,
såsom först at Hr Fahnehielm som obefogad til sitt klan¬
der derföre borde anses; derpå svarades, at då han sedt
oordningar vid voteringen, at flere contraire röster blifvit
onyttige gorde, då skyldemän deremot å andre sidan fädt
votera, och at en röst hade deciderat, så hade Hr Fahne¬
hielm som riddersman deröfver kunnat söka uplysning.
2:do. Vore quaestion om Hr Pecklin, som det sades, icke
ny; ty den innehölts i Hr Fahnehielms memorial, och om
deputation sådant ej uptagit, borde den förre ej derföre för¬
lora sin rätt.
3:o. Vore en skilnad emellan beslut och [o: af] Riksens
Ständer och oeconomiske hos et stånd sorn detta, hvilka,
som år 1747 i lika fall med Hr Scheckta skiedt, efter behag
kunde ändras. Vist böra beslut helige hållas; men då sidst
i anseende til Hrr Riksens Råd Grefvar Bonde och Bielke et
gammalt beslut ändrades, samtyckte jag aldraförst dertil på
den ädla grund af enighets vinnande. Samma fråga är nu
örn välvilja emot en redan nog straffad ledamot, hvaruti
hvarken exempel eller grundlag lägga något hinder, och
tilstyrker jag altså Hr Pecklins åter intagande i upriktig
afsigt til enighets och förtrolighets härställande.
Frih. A. Reuterholm: Som deputations betänkande
122 1761, sept. 25. Om Pechlin.
är vår substrata materia men icke quaestion om ädelmod
emot Hr Pecklin, så passar detta senare sig ej med hetta
eller med klander på voteringen utan bör vara otvungit, liuf-
ligit och skildt ifrån alt pock. Altså är deputations betän¬
kande nu vårt ämne. Ändamålet af remissen tror jag hafva
varit at yttra sig öfver Hr Fahnehielms klander, hvilket
ehuru kanske menlöst i upsåtet likväl af påfölgden nu får
et annat utseende. Hade han endast yrkat ordning och reglor
för framtiden, hade det sedt menlöst ut, men när han går
längre och ville här ändra en efter reglor fulländad votering,
blifver det et farligit försök. At Hr Rutenscköld voterat, den
observation kan på voteringen ej vara retroactif, ty Hr Boije
var ingen angifvare, ej var här något brott eller reconven-
tionsmål eller qusestio juris utan blott et oeconomiskt mål,
hvari endast den slägt, sorn det angeck, sig borde från vo¬
tering afhålla; altså kan deraf voteringen ej klandras eller
påtalas, sedan hon blifvit lagh sluten, men endast någre der¬
vid förelupne oordningar. Här åberopas generosité, och at,
fast Hr Pecklin skulle intagas, voteringen ej skulle häfvas.
Men sådant skier fast ej i orden dock i sielfva värket, om
han skulle intagas enligit Hr Fahnehielms memorial; ty der¬
om hade proposition på ödmiuk ansökning men ej på detta
sätt bordt framkomma. Min mening är altså, at detta mål
måtte åter remitteras til deputation, ej at underkasta vår
votering deputations omdöme men i den sens, at deputation
yttrar sig, huru Hr Fahnehielm, som qvaldt voteringen, bör
anses, och at vi för öfrigit ej må tillåta proposition eller vo¬
tering öfver vårt förra beslut.
Härunder existerade på bänken, som Hr Fahnehielm satt,
något buller, som omsider afstadnade, sedan Hr Fahnehielm
blifvit framhulpen i skranket, ther Hr Landt m. emottog
Hr Fahnehielm; bedjandes herrarne, som hade framträdt i
skranket, at åter taga sine ställen; hvarpå sedan Hr Landtm,
giordt en tjenlig föreställning och bullret något saktats, Hr
Fahnehielm sig körtel, explicerade, at han med sitt me¬
morial ej tänkt föreskrifva R. o. A. någon lag utan, om så¬
dant förordsakade någon oro, voro färdig at det återtaga.
Hr Gyllensvärd anförde, at utom hvad Hr Fahne¬
hielm nu förklarat, tycktes han ej för dess memorial kunna
hotas med någon medfart, hälst det ej syftat på voteringens
rubbning utan på laggrundade skiäl af skyldskap enl. Gif-
Om Pechlin.
123
termålsbalkens 2 cap., -sorn synes bordt hindra Hr Ruthen-
schöld ifrån votering. Ädelmod och grace kunde äfven emot
Hr Pecklin nu hafva rum sorn emot andre i lika cas, utan
at dermedelst beslut uphäfdes; och som Gud förlåter syn¬
der, så borde ock menniskior sins emellan förlåta hvarannan.
Hr C hr. Rappe: Jag ändrar ej mina tankar af Hr
Fahnehielms declaration, hvartil han förmodeligen af hårde
påståenden blifvit förmådd.
Grunden af vår deliberation är dess memorial, hvartil re¬
missen til deputation varit simpel utan förbehåll. At deputa¬
tion ej velat ingå i ändring af voteringen är väl; men dervid
anmärkes, at lagen så väl som 14 § i Riksdagsordningen för¬
mår, at slägt i besluten ej få votera. Här säges, at denna
qusestion ej rörde Hr Roije, det medgier jag, men som frå¬
gan äfven kunde blifva om reconvention emot honom, så
tyks at lag likmätigt hvarken han eller hans slägt i målet
bordt få votera; och tyckes altså rättvisan tala för Hr Peck¬
lin, hälst han förlorat på en röst, hvilket ej skedt, om med
voteringen lagl. tilgådt.
Hr Leijon sten: Som ledamot af Riddarehusdeputa-
tion önskar jag mig R. o. A:s förtroende. Jag har deri ej
fölgdt något personligit afseende och har lika ömhet för Hr
Pecklin som för Hr Hammarhielm.
Deputations betänkande kan för öfrigit tilbaka remitteras
med tjenlig föreställning til deputation, samt ämnet til deras
betänkande nogare specificeras; dock tyks Hr Fahnehielm
undgå alt åtal, sedan han revocerat sitt memorial.
Hr von Vicken anförde, 1 :o at frågan om Hr Peck-
lins åter intagande, som borttagit så mycken tid med all-
ment missnöije och giordt så mycken upmärksamhet, borde
nedläggas, efter den vore emot beslut, hvilka borde helige
hållas.
2:o. At målet måtte til deputation tilbaka remitteras, som
hade sig at yttra om de emot voteringen anförde klander.
3:o. Funno han Hr Roijes slägt, ja, Hr Roije sielf lagl.
kunna häfva voteringen, efter det var en R. o. A:s sak och Hr
Roije kunnat anses sorn andre referenter i collegierne, hvilke
altid få votera. Dock som Hr Fahnehielm åter revocerat sitt
memorial, önskade han, at saken åter måtte dödas och publi-
que saker i det stället företagas.
Hr [von] Stockenström: Jag anser Hr Fahnehielms
124 1761, sept. 25. Om Pechlin.
memorial blott som ett tvifvelsmål om voteringens laglighet;
det är intention deraf; han har altså dervid eij förgådt sig,
eij eller är sådant sagdt i remissen, sorn blott rör memorialets
innehåll til utlåtande, som tykts bordt vara öfver memorialet
och voteringens laglighet. Derom kan pro et contra discoure-
ras. Skulle laga jäf gälla, existerade paritas votorum; men
jag vil ej deri ingå för at ej häfva beslut, som voro af be-
tänkelig påfölgd, utan blott skärskåda Hr Fahnehielms me¬
morial så i anseende til honom sielf som til Hr Pecklin. Ad
primum har han som riddersman dermed gådt rätta vägen
och deri ej felat, och vore hårdt at honom derföre obenägit
anse; hvarjemte som deputation sig deröfver yttrat, böra vi
oss utan vidare remiss öfver betänkandet utlåta.
Hvad angår Hr Pecklins åter intagande, så häfves icke der¬
med vårt beslut, sorn redan gådt i verkställighet, men var
det vårt oeconomicum at gifva honom exclusion, så är det
lika så at densamma för honom förkorta.
R. o. Ars ädelmod kan dertil finna skiäl; ty Hr Pecklin
är en hederlig officerare, och skal jag, när det proponeras,
med fägnad mig deröfver utlåta.
Frih. Kalling anmärkte, at här 2:ne qusestioner, nemi.
om Hr Fahnehielm och Hr Pecklin, uti flere timars tid
blifvit sammanblandade; han ville altså, at den förre sär¬
skilt skulle afgiöras.
Hvad Hr Pecklin anginge, skulle han af A'änskap för ho¬
nom med fägnad söka förmå sina vänner, hvaraf han en
del i afton vore träffandes, til dess intagande framdeles;
men sådant kunde icke skie par surprise, som i dag tycktes
påsyftas.
Hr von Essen anmärkte, at Hr Pecklins intagande
enl:t Hr Fahnehielms memorial icke häfde vårt förra be¬
slut, efter det redan vore värkstäldt, ej eller rubbades det,
om R. o. A. ville visa Hr Pecklin grace och generosité. Hvil¬
ka han som Gref Creutz tilstyrkte til enighets och sämjas
återställande bland R. o. A.
Hr Landtm, hemstälte, om icke discourserne nu måtte
uphöra och proposition få giöras öfver Riddarehusdeputa-
tions betänkande om Hr Fahnehielms memorial såsom äm¬
net af ventilation; och giorde derpå följande proposition.
Bifaller R. o. A., at detta mål åter skal remitteras til Rid-
darehusdeputation; som besvarades med Ja och Neij.
Om Pechlin.
125
Hvarföre och sorn votering begärtes, formerade Hr
Landtm, följande proposition til votering.
Den, som vill, at målet åter måtte remitteras til Riddare-
husdeputation, skrifver Ja; den det ej vill, skrifver Nej. Vin¬
ner Nej, bifalles at i anledning af Hr Fahnehielms memorial
Hr Pecklin intager sitt säte på Riddarehuset.
Denna proposition uplästes och besvarades med Ja och Nej.
Och någon rörelse ibland R. o. A. förspordes.
Hr T. Ru [d] beck anmärkte vid denna proposition, at
somlige på grund af grace och somlige på rättvisa enl:t Hr
Fahnehielms memorial yrkat Hr Pecklins åter intagande, alt¬
så vore deruti mycken skiljaktighet; han ansåg altså den
första proposition för billig; men den andra ansåg han för
stridande emot et tagit beslut, hvaröfver han trodde, at hvar¬
ken par grace eller af pock anledning til någon proposition
kunde tagas.
Hr Landt m.: Jag har giordt proposition efter bästa be¬
grep enligit discourserne. Jag tilstår, at denna öfverläggning
varit bekymmersam för mig. Jag känner vigten af et besluts
klandrande eller uphäfvande och har således varit tvehogse
om propositionen, sorn jag dock trodt böra skie öfver de här
föredragne acter och de pro et contra förde discourser öfver
det föredragne betänkandet och Hr Fahnehielms memorial;
hvaröfver R. o. A. ej annars kunnat skiljas än genom pro¬
position, hvilken jag tror altid böra grundas på deputations
betänkande men icke på hvad under ventilationen af en
och annan kunde anföras.
Hr T. Ru [d] beck åberopade, hvad Hr Landtm, vid
tilfälle af sidsta rådsförslaget förklarat emot någon propo¬
sitions giörande emot et tagit beslut. Han trodde nu casus
vara lika, och at medelst denna proposition et tagit beslut
skulle underkastas votering. Rlefvo sådant tillåtit, så kunde
härnäst på grund af slägtingars voterande beslutet om för¬
troendes återgifvande åt Hrr Riksråden Palmstierna och
Scheffer åter uprifvas. Slike rubbningar ansåg han för högst
olaglige och kunde fördenskull ej gilla någon proposition,
som directe eller indirecte stridde emot något faststält be¬
slut.
Hr Landtm.: Jag påminner mig at vid tilfälle af sidsta
rådsförslaget mig hafva yttrat, som Hr Rubeck förmält.
Men om frågan då hade väkts genom någon deputations be¬
126 1761, sept. 25. Om Pechlin.
tänkande, hade jag deröfver ej kunnat neka proposition,
hälst jag gior en skilnad deremellan och det, sorn muntel.
proponeras. Men deputations betänkande och Herrarnes un¬
der deliberationen deröfver yttrade tankar måste nödvändigt
i proposition uptagas.
Hr Durietz trodde proposition böra blifva öfver Rid-
darehusdeputations betänkande i anledning af Hr Fahne-
hielms memorial men eij om vårt besluts häfvande, hvilket
Hr Fahnehielm ej tykts vågat påsyfta, ej eller deputation
uptagit. Skulle något beslut ändras, så borde sådant ske
nemine contradicente, men at giöra sådant genom en vote¬
ring skulle blifva et farligit prsejudicat.
Hr C. Wadenstierna itererade dess giorde skilnad
emellan beslut af fyra ständer och ståndens o[e]conomica.
Desse senare hade R. o. A. ofta ändrat par generosité som
vid 1747 års riksdag med Hr Scheckta. Qusestion vore altså
ännu at häfva något beslut för en olaglighets skull men på
grund af ynnest och ädelmod, och vore altså Hr Landtm, be¬
rättigad at giöra den förestälte proposition i stöd af flere
exempel.
Frih. Cederhielm anmärkte, at propositions alternatif
medförde en i dag väkt ny tanka, som enligit fleres be¬
gäran och lag borde få hvila. Öfver Hr Fahnehielms memo¬
rial kunde voteras; men derföre borde ej beslutet om Hr
Pecklin rubbas. Han respecterade för öfrigit Hr Landtm:s
embetsvälde men kunde det sig icke submittera med förgif-
vande af sin rättighet eller i något, som han funne vara emot
lag och beslut.
Hr Bilden schöld yttrade sig ej vidare känna något
Landtm:s välde, än at han så i detta som andre fall altid
fullgiordt sin embetes skyldighet. Quaestion om Hr Pecklin
vore icke ny utan innebegripen i Hr Fahnehielms memorial,
som åtfölgdt deputations betänkande och förut legat på
bordet. 2:do. Vore ej meningen at uprifva et beslut men att
utöfva grace och ädelmod emot Hr Pecklin. 3:o. Vore pro¬
position grundad på de ömsom förde discourser, hvilka i
proposition och contraproposition särskilt voro uptagne, och
voro proposition enl. 17 § Riksdagsordningen så stäld, at
hon med Ja och Nej kan besvaras; funno han således vote¬
ringsproposition vara rätt och lagh inrättad.
Frih. Ridderstolpe förklarade sig ej kunna bifalla
Om Pechlin.
127
proposition, efter den rörde ett beslut och vid Ja 2:ne stridige
meningar voro combinerade; och voro altså enl:t Riksdags-
ord. den enda utväg at om proposition votera.
Frih. C. Funck conformerade sig härmed, hälst han
sorn svensk man vore mån om frihet och tagne beslut, hvilke
ej på annat sätt än nemine contradicente kunde ändras. Han
ville derföre hafva proposition öfver betänkandet så ändrad,
om Hr Fahnehielm för sitt memorial skulle blifva ansedd
eller slippa otiltald.
Frih. A. Reuterholm yttrade sig om proposition, at
han den ej kunde gilla såsom stridande emot et tagit beslut,
hvartil af deputations betänkande så mycket mindre anled¬
ning vore, sorn detsamma äfven ogillade Hr Fahnehielms
klander emot voteringen och de fläste discourser deri in¬
stämt, at besluten böra vara helige.
Han trodde altså med Hr Landtm:s tillåtelse kunna yttra,
at proposition borde ändras, hälst hon rörde et beslut, som
vi med fyra voteringar förut faststält.
Gref [von] Rosen anmärkte, at ehuru vi alle vörda
de tagne beslut, hade vi dem in oeconomicis ofta ändrat samt
äfven vid denna riksdagen in publicis, som i målet rörande
Hrr Riksråden Palmstierna och Scheffer, hvilket skedt ige¬
nom votering och således ej nemine contradicente. Ventila¬
tionen har i dag varit öfver Hr Fahnehielms memorial, hvar¬
öfver deputations betänkande inkommit. Öfver betänkandet
samt discourserne vore proposition giord och altså fant han
billigt at densamma gilla.
Hr Gyllensvan holt före Hr Landtm, ej äga rätt at
giöra en proposition emot et beslut, hvilket vore våld; till¬
läggandes 1 :o, at flere begärt frågan om Hr Pecklin måtte
hvila. 2:o. Hade Hr Fahnehielm retracterat sitt memorial,
hvarmed deputations betänkande äfven försvunno, sorn dess¬
utom ej nämnde om Hr Pecklin; altså vore blott quaestion,
om Hr Fahnehielm skal blifva tiltald eller icke. At som
Hr Landtm, anmärkt, et beslut ej af en ledamot men väl af
en deputation skulle få illuderas, dertil viste han icke grun¬
den; men holt bägge delarne för betänkelige, emedan efter
Hr Rubecks påminnelse på det sättet alle besluten skulle
kunna sättas i osäkerhet och obestånd.
Hr Landtm.: Om jag i detta ämne yttrat min egen me¬
ning, så hade det kunnat mig tilvitas, om jag yttrat något
128 1761, sept. 25. Om Pechlin.
lagstridigt; men nu, mine Herrar, har jag blott efter min
embetes skyldighet uptagit Edra tankar; om jag deruti felat,
så har jag orätt. Emedlertijd följer det mitt embete åt, at
då contraire meningar förefalla, man ej kan allom å ömse
sidor behaga; men uptog jag icke de stridige tankar, så
kunde jag säijas obtrudera R. o. A. mine egne. Men sorn
närvarande casus är af en ny och besynnerlig beskaffenhet,
så vet jag ingen annan utväg at slippa derifrån, än at R. o.
A. votera öfver proposition.
Hr Landtm, giorde härpå följande proposition öfver pro¬
positionen.
Den, som bifaller ofvanstående proposition, skrifver Ja;
den det ej vill, skrifver Nej. Vinner Nej, kan ingen propo¬
sition öfver Hr Pecldins inträde i Riddarehuset äga rum.
Denna besvarades åter med Nej och Ja.
Frih. Kalling trodde denna proposition gå ut på det¬
samma som den förre. Men sorn Hr Fahnehielm retracterat
sitt memorial, trodde han frågan vara, at om han finge det
åter, förfaller hela quaestion, hvarom icke borde det åter til
deputation remitteras.
Härmed instämde
Hr Durietz, Hr Ru [d] beck och Hr [von] Bro¬
me 11.
Hr Carl Rappe deremot gillade proposition som den
enda utväg at skilja oss åt.
Hr Landt m. förestälte R. o. A., at som halfva Riddare¬
huset vore mot hälften af contraire tanka, så kunde han ej
annat än uptaga bägges mening, och vöre votering öfver pro¬
position den enda utväg at få deröfver någon decision.
Frih. C. Funck medgaf, at proposition vore görd efter
discourserne; men sorn han erindrade sig, at Hr Landtm,
för detta anfördt sig ej kunna giöra proposition emot be¬
slut, så ville han, at i denne Hr Pecklin ej måtte röras utan
blott proposition bli öfver Hr Fahnehielm.
Häruti instämde Hr Durietz och Hr v. Vicken, sorn
förklarade sig aldrig kunna medgifva någon proposition, som
rörde vårt en gång förut tagne beslut.
Gref Creutz gillade den senare proposition såsom nö¬
dig at skilja R. o. A., då de öfver första voteringsproposition
eij kunde förenas.
Frih. v. Ungern [-Sternberg] anförde, at proposi¬
Om Pechlin.
129
tion borde bli öfver deputations betänkande som materia
substrata.
Frågan om H. Pecklin vore et interveniens, sorn efter lag
borde hvila. För öfrigit vore beslutet öfver honom i flere
voteringar faststäldt och kunde ej annars än genom unanimt
samtycke ändras, som år 1727 skedt i anseende til Gref Wei¬
ling; annars skulle beslutets rubbande blifva et farligit prae-
judicat och kunna leda til olycklige fölgder.
Frih. G. Reuterholm instämde äfven härmed.
Hr C. Wadenstierna instämda med Gref Creutz, till¬
läggandes at discourserne roulerat på 2:ne momenter,
1 :o om målet skulle i anseende til Hr Fahnehielms til-
tal åter remitteras til deputation, hvaremot 2:do andre velat
bifalla slutet af Hr Fahnehielms memorial rörande Hr Peck¬
lin, ej på grund af rätt at häfva beslut men i stöd af vanlig
praxis uti oeconomiemål, 2:do [o: 3:o] i afsigt på enighets
vinnande och 3:o [o: 4:o] på R. o. A:s ädelmod och grace.
Hr Lagersvärd biföll ej proposition såsom rörande
vårt förra beslut, hvaröfver liksom öfver regeringssättet intet
andragande bör få uptagas. Han hade förut varit emot utvo-
tering och ville icke eller nu til grace blifva trugad.
Hr Bildenschöld fant billigt, at då man ej förentes
om proposition, deröfver måtte voteras. At ändra något be¬
slut om Hr Pecklin kunde icke vara farligare än at ändra
det, som öfver Hrr Riksråden Grefvar Bonde och Bielke
förut varit tagit. Hade sådant varit äfventyrligit för frihe¬
ten, så hade ali proposition deröfver varit olaglig.
Hr Durietz vederläde, at hvad som skedt för desse
Hrr Riksens Råd, hade skedt nemine contradicente; at et
lika hade kunnat ske för Hr Pecklin, om han hade vändt sig
til R. o. A:s generosite; men då påstående giordes til et be¬
sluts rubbande, så vore det ej generosite utan feghet at det ej
enl. lag försvara.
Hr Woltemat deducerade ytterligare den förre vote-
ringspropositions riktighet i anledning af betänkandet och
discourserne samt nödvändigheten at deröfver votera, då
man eljes ej kunde derom förenas.
Hr T. Ru [d] beck anmärkte, at om generosite för Hr
Pecklin åberopades, så kunde ej proposition giöras på Hr
Fahnehielms memorial; men det förra borde unanimt be¬
viljas, och at voteringen om det senare vore at röra beslut.
9—482473
130 1761, sept. 25. Om Pechlin.
Hr [von] Vicken itererade, hvad farlige sviter besluts
rubbande ifrån den ena dagen til den andra skulle för alla
afgiorda saker kunna medföra; fördenskull borde de vara
lika frie som regeringssättet ifrån at proposition underkastas.
Han observerade dernäst, at Hr Pecklins rum i Secrete Ut¬
skottet härtils städt obesatt, men önskade, at det måtte af
electorerne remplaceras, och vi slippa quaestion om des sak,
som så länge varit vårt trätefrö.
Hr C. Wadenstierna beviste ytterligare billigheten
af proposition samt nödvändigheten at med votering, om
det ej med enighet skedde, derom åtskiljas.
Och som det påmintes, at quaestion om Hr Pecklin som
ny borde hvila, så vunnos det ändamålet, då vi voterade
öfver praeliminaire qusestion.
Hr Durietz instämde med Hr Rubecks sidsta tanka,
tilläggandes at proposition borde bli öfver Hr Fahnehielms
memorial men ej röra om Hr Pecklin, efter sådant voro emot
beslut.
Gref [von] Rosen yrkade propositions riktighet och
förklarade sig dervid förblifva.
Hr Lagersvärd instämde med de flere emot propo¬
sition, såsom hvartil han emot lag, beslut och Hr Landtm:s
ed sig aldrig kunde begifva.
Hr W o 11 e m a t anförde til propositions bestyrkande,
l:o at ingen borde neka den contraire meningen at äfven
deri få del. 2:o. Vårt beslut led ej eller häri, ty det hade emot
Hr Pecklin redan gådt i värkställighet. 3:o. Led ingen dervid,
om någon grace bevistes Hr Pecklin, som genom det öfver-
gångne öde nog varit bedröfvad.
Hr Landtm.: Jag finner ganska svårt at jemka proposi¬
tion til R. o. A:s nöije. Den lista har blifvit bestridd, der¬
öfver har jag sedermera giordt proposition, som ej eller beha¬
gas. Jag skulle altså önska at uplysas om huru jag skal anse
Hr Fahnehielms memorial; ty som det är upgifvit til delibera¬
tion, hvilket å andra sidan vil förnekas, så finner jag mig
dermed i villrådighet, kunnandes ej nedlägga deras tankar,
som deröfver vilja ventilera.
Frih. Wrangel trodde ingen quaestion böra blifva om
Hr Pecklin men om Hr Fahnehielms memorials åter remitte¬
rande til Riddarehusdeputation, huru det bör anses.
Hr Ru [d] beck beklagade, at Hr Pecklins sak bortta-
Om Pechlin.
131
git så mycken tid, då andre som Hr Hammarhielm i lika
belägenhet buro sitt öde med tålamod; rätta quaestion borde
altså blifva om Hr Fahnehielms memorial, men som han det1
retracterat sitt steg som blott syftat på beslutets uprifvande
om Hr Pecklin, så kunde nu med honom öfverses.
Hr Durietz höll före at proposition borde endast bli
öfver deputations betänkande men ej nu mera öfver Hr
Fahnehielms memorial.
Hr v. Vicken ville väl begie sig til votering öfver pro¬
position men med förbehåll af lika rätt at den om 8 dagar
åter kunna uprifva, eljes begofvo han sig aldrig dertil, ehuru
länge det ock utdrogo.
Hr Eneschöld instämde emot proposition öfver något,
som kunde röra vårt förra beslut, hälst lagen borde vara
öfver alla, men ingen borde kunna tvinga lagen.
Frih. Ridderstolpe bad at få se protocollet, som holts,
då Hr Fahnehielms memorial til deputation remitterades,
och hvad då derom ventilerats.
För öfrigit borde R. o. A. häri förena sig, emedan vi eljes
gingo från lag och ordning. Quaestion om Hr Fahnehielms
memorial kunde falla, sedan han det retracterat. Vi fingo då
niuta vårt beslut til godo, och då voro vi från hvarannan.
Hr vo n Essen med flere herrar deremot förklarade sig
nögde med den giorde proposition.
Men som R. o. A. deröfver ej stod at förenas och discour-
serne under beständig skiljaktighet och rörelse herrarne
emellan redan hade varat til kl. 6 om aftonen, så föreslog Hr
Landtm, följande 4:de proposition til votering.
Den, som bifaller, at Hr Fahnehielms memorial återtages
och dermed denna quaestion förfaller, skrifver Ja; den det
ej vill, skrifver Nej.
Denna proposition approberades.
Rordsherrarne upropades, och skreds derefter til votering,
som utföll med 383 röster för Ja och 403 för Nej likmätigt
närlagde underskrifne voteringsinstrument, som slutel. up-
lästes; hvarpå R. o. A. åtskildes klockan efter 12 om natten.
1 Memorialprotokollet:»
efter retracterat sitt steg, som var ... >
132 1761, sept. 30. Amiralitetskollegium
År 1761 then 30:de September
Kl. 8 förrmiddagen.
Närvarande Hr Grefven och Landtm. Axel Fersen.
Sammanträdde R. o. A. in pleno.
Uti Secreterarens ställe, sorn af siukdom var hindrad, be-
faltes undertecknad at träda till protocollet.
Sedan Hr Grefven och Landtm, äskat liud och R. o. A.
intagit sina säten, uplästes
Husesynsord. 1 :o Landt- och siömilitiseoeconomiedeputations memo¬
rial med project til Kongl. Maij :ts förklaring öfver 1752 års
husesyns- och boställsordning; hvilket project bifölls.
Inventariers 2:o. Bemälte deputations betänkande af then 20 Februarii
randJTn sidst ted ne öfver 3:die puncten uti 2:dra hufvudomständig-
Amir:tscoll. heten af Kongl. Maij :ts och Riksens Amiralitetscollegii til
thenne riksdag afgifne underdånige relation rörande inven¬
tariers inlemnande til behörig domstol ifrån adelige stärb-
hus vid Amiralitetet. Kongl. Maij:t har väl genom nådig
förordning af then 10 Januarii 1755 samt skrifvelse af then
5 Martii 1756 påbudit, at adelige stärbhus borde til veder¬
börande hof rätter insända af skrifter af the hos them för¬
fattade boupteckningar; och 4 § af instruction för amirali-
tetsjustitiarien af then 20 Augusti 1735 förmår, at slike in¬
ventarier böra uti Amiralitetsrätten ingifvas til rättelse för
barn och arfvingar; men som theri genom thesse framför
andre stärbhus ett dubbelt onus blifvit ålagt, så tilstyrcker
deputationen, at merbemälte stärbhus måge allenast ett
exemplar af the hos them uprättade boupteckningar til ve¬
derbörlig hofrätt insända med mera. Som bifölls.
Vessman- 3:o Vidare föredrogs ofvanbemälte deputations betänkan-
lands bergs-flf tj}en ii;de Martii sidstledne öfver 35 soldaters vid
compagnie. '
Västmanlands regemente och bergscompagnie uti Norbergs
tingslag igenom Soldaten Mathias Hök giorde ansökning om
ändring uti Kongl. Maij :ts nådiga skrifvelse af then 18 Au¬
gusti 1756, hvarigenom thet med thesse soldaters rotar år
1685 slutna knecktecontract i så måtto undergådt jemkning,
at rotarne i stället för 6 sk U. stångjern, hvilcka the i följe
af samma contract til hvarje soldat årligen i lön utgifva
borde, i nåder blifvit tillåtit att i ett för alt i ond och god
Samling av militära förordningar.
133
lid betala soldatelönen och hemkallet med 130 dahl:r kopp:mt
årligen. I anseende til anförde skiäl förmenar deputation,
thet Kongl. Maij :t i underdånighet kunde tilstyrckas at i nå¬
der förordna, thet rotehållarne i Norbergs tingslag lemnäs
frihet at antingen in natura ärlägga thet til soldaternes lö¬
ner och hemkall anslagne jern eller ock thetsamma med
penningar efter länets åhrlige markegång vid liquidations-
mötet betala; äfvenväl at soldaterne af rotarne måge ärhålla
skillnaden emellan hvarje års markegångspris å jern, sedan
ofvanhögstberörde Kongl. Maij:ts nådige resolution år 1756
utfärdades samt hvad the af rotehållarne sedermera til när¬
varande tid upburit. Hvilcket bifölls.
4. Merbemälte deputations betänkande angående samling
af alla kongl, förordningar, bref och resolutioner rörande
rusttjensten och oeconomien vid regementerne. Sedan depu¬
tation omrördt, thet Kongl. Krigscollegium genom skrifvelse
af then 12 Januarii 1759 i underdånighet anhållit, at Kongl.
Maij :t i nåder täcktes bevilja ett arfvode til 800 d:r silfunt
om året af extra utgiftsmedlen til en särskilt betjents anta¬
gande och aflöning, som samma arbete hade at förrätta, samt
thertil utnämnt Cammarskrifvaren i Artilleriecontoiret Sig¬
fried Gahm, som förklarat sig thertil hugad, och Kongl.
Maij:t genom rescript under then 6 November 1759 i nåder
bifallit Kongl. Krigscollegii ofvanberörde underdåniga skrif¬
velse men för then knappa tilgång på medel, som då varit,
ej beviljat thet för Gahm föreslagne arfvode, utan skulle
Gahm allenast vara tjenstfri och behålla sin innehafvande
cammarskrifvarelön med tilsäijelse, at enär med arbetet lider
til slut, ville Kongl. Maij :t med något skäligt arfvode hafva
Gahm i nådig åtanka; så tilstyrcker deputation, thet then,
som uti Gahms ställe hittils giordt och hädanefter kommer
at förrätta cammarskrifvaresysslan uti Artilleriecontoiret,
måtte niuta lön på extra stat ifrån then tid, Gahm blef
tjenstefri, och til thess han efter then anbefalte samlingens
fullbordande åter träder til sin cammarskrifvaresyssla igen.
Hr Grefven och Landtm, gaf härvid R. o. A. til känna,
thet första delen af ofvanberörde samling blifvit redan tryckt
och upgifven; hvarefter betänkandet bifölls.
5:o. Samma deputations betänkande af then 74 Martii
sidstledne rörande then af Kongl. Maij :t uti thess afgifne nå¬
dige secrete proposition, § 17, i anledning af ett hos Kongl.
Militi sehem¬
man i Öster-
bottn.
134 1761, sept. 30. Militiehemman. Socker, tobak.
Landttullsaf-
gift för soc¬
ker och to¬
bak.
Maij :t förekommit mål til Riksens Ständers utlåtande öfver-
lemnad fråga, huruvida the til militiseboställen i österbottn
anslagne hemman böra enligit Riksens Ständers then 21 Oc-
tober 1756 til Kongl. Maij :t aflåtne underdåniga hemställan
återgå til them, som kunna visa, at hemmanen varit skatte,
tå theras förfäder them vid thet förra Österbottn öfvergång-
ne fiendteliga öfverväldet innehaft men sedermera, under
thet åboernes skyldemän antingen varit i flygt och fången¬
skap stadde eller omyndige, blifvit ifrån skatte til crono i
jordeböckerne upförde samt en del af them til militirebo-
ställen anslagne.
Deputation tilstyrcker, at 1756 års bref må gå i sin fulla
värkställighet utan afseende therå, om the undersökte hem¬
man äro Kongl. Maij :t och cronan förbehållne och til bostäl¬
len indelte eller icke, allenast the inom the 3:ne år, som sam¬
ma bref utsätter, sig såsom rätte bördemän anmält och sin
rätt lagligen bevisa kunnat. Hvarvid jemväl deputation i af¬
seende therpå, huru cronans skada i anseende til the å bo¬
ställen upsatte charactersbyggningar må förekommas, hål¬
ler före thet landshöfdingen i länet borde försöka, om icke
han å kronans vägnar kan förmå them, som äga bördsrätt
til militiaeboställshemman, at emot skiälig lösen godvilligt
afstå sin rätt til sådane hemman eller ock thymedelst at til
them uplåtes något jemngodt cronohemman under skatte-
mannarätt att innehafva, och hvarå Kongl. Cammarcollegium
uppå Kongl. Maij :ts nådige befallning skattebref bör utfärda.
Hvilcket alt bifölls.
Härvid uplästes ett Rorgareståndets extractum protocolli
af then 8:de Junii sidstledne, hvarutinnan ofvanberörde be¬
tänkande äfven fants bifallit.
6:o. Secreta Handels- och manufactur- samt Tulldcputa-
tionernes betänkande af then 18:de Augusti sidstledne om
landttullsafgift för inrikes tilvärkat toppsocker och tobak.
Äfven Rondeståndets extractum protocolli af then 7 :de i
thenne månad samma ämne rörande; hvilcket begärtes ligga
på bordet.
Hr [von] Bromell föreställte väl, om icke saken ge¬
nast kunde företagas. Vij lägga så många saker på bordet,
the komma therigenom i glömska och ingenting blifver hos
oss afgiordt emot the andre ståndens arbete. Thetta betän¬
kande är redan hos 2 stånd bifallit och kunde altså äfven
Häradshövdingen på Åland.
135
hos R. o. A. befordras til slut. Men som åter påstods af flere,
at saken måtte ligga på bordet, så företogs vidare
7 :o Cammar-, oeconomie- och commercedeputations be¬
tänkande angående indelt lön för häradshöfdingen på Åland.
Deputation tilstyrcker, at häradshöfdingen i stället för thess
nu innehafvande boställe samt för then thetsamma påförde
räntan 38 d:r 1 öre silf:mt kunde ärhålla indelt lön, til thess
båtsmansindelningen på Åland blifvit företagen och värkstäld
och bostället til kronan indragas med mera.
Hr Rappe: Jag kan icke väl fatta conclusion af thetta
betänkande, thet förefaller mig ej genom prsemissa vara be-
vist, hvad nytta cronan eller häradshöfdingen i thet stället
undfår indelt lön; hvad kan väl föranlåta häradshöfdingen
at lemna en sådan förmån, sorn ett boställe bör honom vara;
sådane prsejudicater skulle kunna leda andre at äfven in¬
komma med ansökningar, som på allahanda sätt ledde til
rubbning uti indelningsvärket och förordsakade Riksens
Ständer besvär.
Frih. Ridderstolpe; Voro thet boställe, häradshöf¬
dingen på Åland innehafver, fördelaktigare än indelt ränta,
hade med thetta mål Riksens Ständer icke blifvit besvärade;
men thetta ligger uti en mager och folcklös ort, så at thet
dyrlegda tjenstefolcket absorberar hela inkomsten af bo¬
stället, följakteligen häradshöfdingen altid vinner bättre ut¬
komst, om Riksens Ständer skulle i stället vilja tillägga ho¬
nom indelt hemmansränta, hvarjemte äfven landet vinner,
när the dagsvärcken indragas, som nu skola giöras till bo¬
stället och om hvilcke man i allmänhet kan säga, at the öfver
hela riket äro bondens plåga.
Hr Rappe: Then svårighet, som boställen med sig föra
för innehafvare, när brist är på arbetare, delar häradshöf¬
dingen på Åland lika med alle boställsinnehafvare en gene¬
ral öfver hela landet, then gier honom altså icke något pri¬
vilegium framför andre at til sin fördel få af cronans hem-
mansräntor något disponerat. Om bemälte häradshöfdinge ej
är nögd med sitt boställe, kan han häldre få penningelön i
proportion, på thet cronans jord ej måtte i oträngde mål
minskas och dragas ifrån nödvändigare behof.
Hr von Vicken yttrade sig häldre gå in theruti, at
betänkandet måtte vinna bifall, än at en afgift skulle läg¬
Indelt lön för
häradshöfd,
på Åland.
136 1761, sept. 30. Häradshövdingen på Åland.
gas på landet til thenne häradshöfdinges aflöning på sätt,
sora thet med Lagmannen i Skåne Hr Hallenborg skiedt.
Hr Gyllensvärd theremot förklarade sig ej kunna
bifalla betänkandet; ty utom hvad Hr Rappe redan som
skiäl theremot anfördt, kunde thet äfven gifva i framtiden
thertil anledning, at häradshöfdingen flyttade ifrån orten
och thit, som honom lägligare föllo, när han ej hade något
ställe vist utsatt i jurisdictionen, ther han voro förbunden at
bo; som Hr Gyllensvärd ock i anledning af thetta betänkan¬
det kunde begära samma förmån för sig, om indelningsvärket
skulle rubbas.
Frih. Horn, Christer, förmodade, at betänkandet
grundade sig på Kongl. Cammarcollegii tilstyrckande, som
ofelbart känner så väl boställets natur som the i stället til
hemmansräntors ärläggande begärte cronohemmanen och
hvad af them kunde anslås; hvarföre han ock betänkandet
biföll. Men
Hr Rappe påminte härvid, at Kongl. Cammarcollegium
afstyrckt thenne ändring.
Frih. Ridderstolpe tilläde til hvad han förr sagt, at
om thetta beviljas, thet dock icke kunde leda til något prae-
judicat i allmänhet för domare i landsorterne, emedan the-
ras indelningar äro så ganska olika, at åtskillige häradshöf-
dingar icke ens hafva boställen, och thenne begärte summan
af 38 d:r silf:mts ränta thessutan voro så ringa, at thet ej
förtjente så mycken och granlaga reflexion.
Hr Tersmeden förmente, at sorn the hemman, hvilcke
deputationen för häradshöfdingen föreslagit, voro ännu oro¬
terade, men Riksens Ständer sidstledne riksdag beslutit, at
hela Åland skulle indelas i båtsmanshåll, så tilhörde thet
Secrete Utskottet och Defensionsdeputationen at sig yttra,
huruvida thenne rotering nu borde för sig gå, och at under¬
söka, huruledes hemmanen vid samma rotering kunde bära
then ränta, som them förr var pålagd jemte båtsmanshållet;
eller om något af thenne ränta til båtsmanshållet borde an¬
slås, innan R. o. A. kunde bifalla, at räntorne til annat be¬
hof användas; uti hvilcken mening han ock tilstyrckte, at
målet til Secrete Utskottet måtte varda remitterat; så mycket
mer som han kände orten och hade sig bekant, at af crono-
spannemålen på Åland en stor del voro anslagen til maga-
zinerne i Åbo.
Präststommar.
137
Häruppå giorde Hr Grefven och Landtm, propositio¬
nen, om R. o. A. bifaller Cammar-, oeconomie- och com-
mercedeputationens betänkande; hvilcken väl genast med Ja
och Neij besvarades.
Dock uppå skiedd föreställning, at saken voro om en så
liten summa, at thet ej förtjenade borttaga R. o. A:s ange¬
lägnare tid med votering theröfver, begåfvo sig the af R. o. A:s
hrr ledamöter, sorn varit nekande, så at efter ånyo giord
proposition betänkandet bifölls, hvarvid
Hr Gyllensvärd dock förbehölt sig, at honom måtte
skie samma förmån.
Häruppå uplästes
8:0 Cammar-, oeconomie- och commercedeputationens be¬
tänkande angående prästestomars befrielse för skiutsfärder
och hvaruti deputationen tilstyrcker thenne befrielse.
Hr Gyllensvärd påminte theremot, at alle sådane
stomar, som äro belagde med hållskiuts, til sin natur varit
cronohemman och thet ännu äro samt således ej böra be¬
frias ifrån samma onus, som alle sådane åligger, hvarföre
ock han för sin del ej kunde betänkandet bifalla.
Hr von Frese yttrade sig, at thenne prästerskapets
stomar ålagde skyldighet voro en ganska svår tunga; then
särskilte casus, som deputationen förmäler hafva gifvit an¬
ledning til thetta betänkande, torde vara ifrån Vennersborgs
län, theräst han voro landssecreterare, och angå kyrckoher-
destomen i Torssö, som ligger på en kringfluten ö och hade
en half mil at öfver sion transportera sine hästar til gäst¬
gifvaregården, då ofta händer, at storm infaller och trans¬
porten blifver omöijelig, men kyrckoherden, hvars stom
Torsö är, oaktadt ett sådant lagligit hinder blefvo lika fullt
tingsförd och pligtfäld för försummad hållskiuts, hvilcket
giorde största olägenhet så väl för bemälte kyrckoherde som
för gästgifvaregården, ther skiutshästar komrno at brista,
hvilcket dock kunde hielpas genom the store och folckrike
byar, sorn uti fasta landet ligga rundt omkring gästgifvare¬
gården, om the til hållskiuts indeltes. At afhielpa en sådan
olägenhet tilstyrckte Hr von Frese, at deputationens betän¬
kande måtte bifallas.
Hr [von] Bromell fant väl, att thetta lände til förö¬
kande af prästerskapets månge förmåner, hvilcke the alt ifrån
catholiske tiderne innehaft; men ville dock, i anseende til
Prästesto¬
mars befriel¬
se för skuts.
138 1761, sept. 30. Prebendehemman.
Prebende¬
hemman.
hvad Hr von Frese sagt, bifalla betänkandet; prästaämbetet
voro i sig sielf drygt nog, then öma vård, prästerne böra
hafva om våra siälar, och theras thervid förknippade dyra
ansvar sysslosätter them nog, the måge therföre ej brys med
hållskjuts; påminnandes at R. o. A. ville bifalla betänkandet
och icke med längre ventilation förspilla en tid, som voro så
dyrbar och angelägen, til afgiörande af oändeligt månge hit-
tils oafgiorde angelägne mål.
Hr Lager svärd tilstyrckte äfven, at deputationens be¬
tänkande måtte bifallas, hvilcket han fant vara öfverens¬
stämmande med 7 § uti prästerskapets privilegier, hälst thess-
utom ingen trängande nöd å färde voro.
Hvarefter uppå giord proposition af Hr Grefven och
Landtm, betänkandet bifölls.
9:o. Föredrogs Cammar-, oeconomie- och commercedepu-
tationens betänkande, som tilstyrcker, at prästerskapets prae-
bendehemman måtte ifrån rotering varda befriade på sam¬
ma sätt, som angående capellansbol redan stadgat är.
Härvid lät ock R. o. A. sig föreläsas ett extractum proto-
colli ifrån Bondeståndet af then 7 sidstledne Augusti, hvar¬
uti välbemälte stånd för sin del besluter och hos the öfrige
respective stånden i anseende til andragne skiäl recommen-
derar, at ej något uti thetta mål måtte i allmänhet stadgas
utan regeringen öpet lemnäs, at hvarje casus särskilt och
efter thess beskaffenhet afgiöres.
Hr von Frese kunde icke finna sig uti then argumen¬
tation, som deputationen giordt ifrån capellansbol til prte-
bendehemman. 4 § uti prästerskapets privilegier lemnade
väl, at praebendehemmanen skola blifva uti thet stånd, the
varit efter gammal häfd, men eximerar icke sådane, som re¬
dan voro lagde under rotering; hvad deputationen nu til¬
styrcker, skulle förordsaka rubbning uti indelningsvärket
och blifva ett skadeligit prsejudicat, om thet biföllos, och
landet theraf på flere sätt hafva en märkelig känning; de¬
putationen undantager väl R. o. A:s rå- och rörshemman,
men få torde theraf hafva nytta, då allenast uti Scaraborgs
län, hvaräst capellansbolen likväl voro för rotering frie, re¬
dan funnos nästan alle rå- och rörshemman indelte under
roteringen, ehuru 8 § i R. o. A:s privilegier them therifrån
undantager; och kunde altså frågas med skäl, om prsebende-
hemman mera än rå- och rörshemman borde vara befriade.
Prebendehemman. Om Pechlin.
139
Frih. Axel Reuterholm: Uti betänkandet finnes
thet vara iakttagit, at prsebendehemman måge slippa rote¬
ring, när uti orten något oroterat heman så är til hands be-
lägit, at thetsamme i stället kan blifva indelt vid samma
regimente och compagnie. Under sådane villkor finnas ca-
pellansbolen redan vara befriade. Är thenne lagen applicabel
til prsebendehemmanen, så må regeringen öpet lemnäs at
pröfva hvarje särskilt casus och theröfver döma; är lagen
ej applicabel, behof ver ju regeringen då icke at samtycka
til någon ändring uti roteringen; han förmente altså, at
R. o. A. med säkerhet kunde bifalla Bondeståndets extractum
protocolli.
Hr von Frese invände väl häremot, at ämbetsmännen
ej kunde befatta sig med ändring uti indelningsvärket, utan
at thet endast tilhörde Riksens Ständer, och att bifall på
Bondeståndets extractum protocolli skulle gifva anledning
til värre confusion vid värkställigheten. Och
Hr von Vicken instämde uti samma mening med Hr
von Frese. Dock efter någon discours giorde Hr Grefven och
Landtm, proposition på Bondeståndets extractum proto¬
colli, som bifölls.
Hr Landtm.: I anledning af thet beslut, R. o. A. ge¬
nom sidsta votering faststält, föredrog[s] nu hos R. o. A.
at öfverlägga angående Hr Fahnehielms memorial, och hvad
R. o. A. thermed ville giöra.
Frih. Cederhielm: Här lärer hos R. o. A. annat icke
kunna komma under deliberation än angående Hr Fahne¬
hielms förbrytelse, huru then skall anses. När man conside-
rerar hans giöromål, finnes theruti, at hans afseende gådt ut
på att ändra ett genom votering faststält beslut; ty efter
hans politiska räkningssätt skulle pluralitetens decision uti
voteringen then 24 Augusti annorledes vara utfallen; therpå
syftar Hr Fahnehielm och icke på ordning och laglighet uti
voteringar i allmänhet; bevis thertil finnes, då man ser, at
samme man, som påminner, at Hr Boijes måg ej bordt then
24 Augusti votera, sielf tillika med söner och måg ville vo¬
tera, när frågan sidst var om honom och hans memorial.
Han drifs altså icke af then källa, hvarutur han vill synas
hafva härledt sitt memorial, utan snarare, om man oväldugt
jemför Hr Fahnehielms conduite med memorialet, finnes, at
han vill öpna vägen för sielf svåld, at fritt få klandra beslut;
Hr Fahne¬
hielms mern.
ang:de Frih.
Pecklin.
140 1761, sept. 30. Om Pechlin.
therigenom skall riksdagen giöras til ett nonens. Jag anser
som thet angelägnaste til bibehållande af vårt sälla rege¬
ringssätt, vår säkerhet och vår frihet, at tagne beslut blifva
stående faste, sådant bör ligga oss alle lika om hiertat utan
afseende på partier; ty annars dränka vij oss alle uti ett haf
af oredor.
Considereras nu härvid äfven, at ståndets värdighet lider
genom thet, at hvad en gång uti en votering blifvit beslutat,
en annan gång får uprifvas, så finnes, huru mycket Hr
Fahnehielm är brottslig. Jag skulle ock proponera ett straff
för honom, som emot brottet svarade, om ej Hr Fahnehielins
grå hår och ålder samt hans mindre förfarenhet, huru riks¬
dagsärender skola handteras, bragte mig på lindrigare tan¬
kar; hemställer therföre, om icke han med afbön, skriftelig
eller mundtelig, kunde få sitt brott thenna gången försona.
Hr B i 1 d e n s c h ö 1 d: R. o. A. hafva genom sidste vote¬
ring beslutit, att Hr Fahnehielm icke fingo återtaga sitt
memorial, utan at thess innehåll skulle af R. o. A. uptagas.
Jag får altså nu lof at yttra mig öfver sielfve hufvudsaken,
som samma memorial omrörer, nemligen voteringen af then
24 Augusti, och bifaller Hr Fahnehielms memorial samt un¬
derställer R. o. A:s ompröfvande the oordentligheter, som
vid samma votering förelupit. Frågan var då om Hr C. G.
Boijes proposition, at Frih. Pechlin måtte ifrån Riddarhu¬
set uteslutas, och med samma fråga var förknippat thet på¬
stående, Frih. Pechlin vice versa emot Hr Boije giordt om
reconvention; af voteringens utslag kunde altså Hr Boije
hafva nytta eller skada lika så väl som Frih. Pechlin; icke
thesto mindre voterade en Hr Boijes närmaste anhörig, hans
måg, hvaremot Frih. Pechlins svåger, Hr Jennings, therifrån
sig afhölt. En röst utgiorde pluraliteten, hvilcken ej haft
samma värckan, enligit hvad man kan presupponera, om Hr
Jennings voterat. At ej vidlyftigt uprepa, hvad Hr Fahne¬
hielm anförer om the andre vid thenne votering existerade
oordentligheter, vill jag allenast en generale underställa och
med exempel förklara; om någon under voteringen kastade
in uti voteringskorgen eller togo bort en näfve full med sed¬
lar, skulle en sådan votering kunna hafva bestånd, skulle
then decidera om kanske rikets angelägnaste ärende? Lika
förhåller sig med thenne votering, then deciderar likväl om
en medborgares, en riksdagsmans ömaste, som är hans heder,
Om Pechlin.
141
hans riksdagsmannarätt! Vij kunna uti ett sådant mål ej
vara för mycket granlaga och måne om at alt må lagligen
tilgå; therpå beror vår säkerhet och grunden til vår sälla
frihet. Frih. Pechlin har altid med nit lagt sig ut för rege¬
ringssättets bibehållande, för sine medborgares välgång och
trefnad. När han talte om Hrr Riksens Råd på thetta stället,
talte han, drifven af en sådan berömlig nit, såsom riksdags¬
man och under beskydd af sin riksdagsmannarätt; om ingen
under sådan rätt skulle få säga sin mening uti mål, som or-
denteligen föredragas, då skulle först R. o. A:s lagliga frihet
samt rätta värdighet försvinna. Jag hemställer altså, om
icke proposition kunde giöras til bifall uppå Hr Fahnehielms
memorial och therunder äfven inbegripas Frih. Pechlins åter-
intagande på Riddarehuset.
Hr Hökenberg upläste ett skrifteligen författat dicta-
men ad protocollum, så lydande.
Jag har förr thetta intet sökt besvära Höglofl. R. o. A. med
något åhörande af mina enfaldiga tankar, alt therföre an¬
håller jag nu i ödmiukhet blifva hörd och med samma öd-
miukhet, att thetta må blifva fördt in i protocollet, jag för¬
modar intet någon obillighet skall hända.
Gunstige och välmenande Herrar, thet är nu then fierde
riksdag, som jag i thetta förnäma samhället har then för¬
mån bivista, jag kan ock icke utan med glädie påminna mig
the förrige; men beklagar med innersta grämelse, att ett
sådant pleno, som then 25 sidstledne September var, aldrig
i min tid ännu händt.
Gunstige Herrar, man åberopar sig grundlagar, Regerings¬
form, Riksdags- och Riddarhusordning, tillika med vår ve-
dertagne lag. Jag kan ej annat än stanna uti bestörtning,
huru efterlefves the i en sådan händelse? När intet en ridders¬
man skall äga then välförvärfvade friheten få tala och en
annan svara samt Hr Landtm, theröfver få formera propo¬
sition.
En sådan oordning, gunstige Herrar, tror jag näpligen
lärer kunna visas i något så ädelt samhälle; hvartil däger då
vår lag? Hvarföre är Riksdagsordning och alla våra grund¬
lagar så heligt besvurne? Hvartil tjenar vår sammankomst
och våra rådplägningar? Hvad slut vill på sådant följa? San-
nerlig och inför lefvande Gud, om jag i mitt sinne annat kan
se eller finna än en bedröflig utgång.
142 1761, sept. 30. Om Pechlin.
Then sorn ropar på laglydnad, han efterlefve thensamma;
jag skall vara omtänkt om samma mening, och lät oss i
Guds namn få tala och svara oroade och sedan afvagta pro¬
position, sådan som then blifva kan.
Ett finner jag än nödigt påminna och äfven anhålla hos
Högvälborne Hr Grefven och Landtm, så ock Höglofl. R. o. A.,
thet äfven then stora oreda och oordning, som här föröfvas
med stående och talande på gångar och i skranket, måtte be-
ifras efter förrut fattade beslut, och at Riddarehusfiscalen
måtte blifva antydd giöra sin tjenst utan afseende på vän-
eller ovänskap och at en gång giorde beslut sättes uti verk¬
ställighet; ty hvartil däger väl en lag, när then intet efter-
lefves? Och hvartil äro ämbetsmän, när the intet giöra sin
tjenst.
Thetta reserverar jag för mig och mina efterkommande
på thet aldra högsta, at the icke måge förbanna mitt stoft
och sielfve läggas under ett odrägeligit ok genom mitt för¬
vållande.
Skulle Höglofl. R. o. A. vara häremot, så påstår jag här¬
öfver votering, innan något kan företagas, på thet ordning
må blifva ibland oss, och jag får veta, om then bör efter-
lefvas eller ej.
Frih. Axel Reuterholm: Jag finner, at Hr Fahne¬
hielm uti sitt nu under ventilation varande memorial tilbu-
dit at klandra en votering och ett i följe theraf fattat beslut;
jag behöfver så mycket mindre för ögonen lägga farligheten
af ett sådant tilbud, som jag af vår deliberation i sidsta ple¬
num öfver thetta ämne tror mig kunna sluta, at R. o. A. in-
sedt, hvad olyckelige fölgder thet ville draga i en framtid,
om thet blefve opåtalt tillåtit at söka häfva beslut; ty alle
the, som då uti sine discourser tilstyrckte Hr Pechlins inta¬
gande, moverade altid qusestion theroin af en annan grund
än then, at voteringen skulle som oordentelig häfvas, och är-
kände voteringens samt theraf följande besluts bestånd; the
anförde hans förtjenster och begärte af R. o. A:s ädelmod,
at grace måtte giöras en sådan medborgare. I then mening är
jag beredd at samtycka til hans intagande, om R. o. A. sig
therom förena. Men enär Hr Fahnehielms memorial, som
klandrar R. o. A:s votering och theraf flytande beslut, skall
blifva grunden til Frih. Pechlins återintagande, kan jag icke
begifva mig thertil. Gå vij in uti öfverläggning om hvad Hr
Om Pechlin.
143
Fahnehielms memorial yrckat, så deliberera vij öfver ett
redan tagit beslut, thet sättes då i ovisshet och sådant leder
til ett prsejudicat, som i framtiden skall giöra regeringssät¬
tet vacklande; en omständighet så delicat, at then förtjenar
största upmärksamhet. Hela styrckan af vårt regeringssätt
ligger theruti, at ingen votering efteråt må kunna klandras,
thet bör vara en omöijelighet och aldeles emot la nature de
cause. Förfarenheten visar ock, at R. o. A. har härtils aldrig
tålt thet; ty dageligen händer, at när efter skiedd och en¬
hälligt besvarad proposition någon vill åter uptaga en sak
eller theruti tala, han therifrån hindras med enhälligt svar,
at saken är afgiord. Thenne principe finner jag med fägnad
hittils vedertagen hos R. o. A., then blifve ock fast i väre
hiertan lika sorn ömheten för vårt lyckeliga regeringssätt,
annars giöra vij sorn barn!
Alla voteringar skie ju, medan R. o. A. är in pleno; ty un¬
der voteringen har R. o. A. tagit emot deputationer ifrån the
andre stånden. Om någon altså vill giöra påminnelse öfver
oordenteligheter, som vid voteringar kunna förelöpa, bör han
giöra thet, då votering än påstår, så at R. o. A. förrut, och
innan voteringen är slutad och instrumentet underskrifvit,
må sig theröfver utlåta, efteråt är utom tid. Hade Hr Fahne¬
hielm varit skiälig, så hade han thetta äfven i akt tagit. The
påminnelser, Hr Fahnehielm giordt, äro utom thess i och
för sig sielfve ogrundade och redan då in instanti af them,
som sutto vid bordet, deciderade. Jag får än tillägga: Vote¬
ringar hos R. o. A. förhålla sig som i andre domstolar. Riks¬
dagsordningen utstakar för the förre lika som allmänna la¬
gen för the sednare, at när någon sak förehafves, bör then,
saken angår, taga afträde; therföre af höllö sig ock Hr Pech¬
lin samt hans närmaste släcktingar, när om honom votera¬
des; men Hr Boije hade ingenting i thenne sak sig rörande;
han klagade ej an Hr Pechlin utan underställte allenast R. o.
A. målet efter then berättelse, han therom hördt; mera rör¬
des Hr Pechlins person under discourserne then dagen af
andre ledamöter; skulle therföre alla the anses sorn hans
contraparter, blefvo på sådan grund halfva Riddarhuset jäf-
vadt; thet var icke Hr Boijes dictamen utan R. o. A:s beslut,
som utestängde Hr Pechlin ifrån Riddarhuset. Thetta beslut
pröfvar och förklarar, at Hr Pechlin felat, men icke Hr
144 1761, sept. 30. Om Pechlin.
Boijes dictamen; hans måg behöfde altså ej afhålla sig ifrån
voteringen. R. o. A. täcktes häraf finna, huru ogrundadt Hr
Fahnehielms klander är, och huru farligt thet är tillåta, at
beslut klandras. R. o. A. kunde therigenom ledas at gifva sig
sielf dementi, om nu skulle sägas, at R. o. A. i sitt förra be¬
slut felat. Thet står i R. o. A:s behag at åter intaga Hr Pech¬
lin; men thet anstår icke R. o. A. at nu giöra thet uppå en
sådan anledning; låtom tiden något lida och vij betänka oss,
at väre sinnen måge kallna, sorn blifvit upeldade af en rätt¬
mätig indignation öfver Hr Fahnehielms tilbud. Skulle vij
annorledes procedera, blefvo thet ett prsejudicat, så mycket
farligare som i en fri regering partier kunna existera, och
hvad ett partie med pluralité i dag beslöte af thet andra
i morgon, då pluraliteten voro ändrad, kullkastat; therige¬
nom blefvo vårt regeringssätt sväfvande, ingen trygghet
voro mera theruti at vänta; kärleken och aktningen med¬
borgare emellan försvunno, och vår olycka vordo irreparable.
Sedan jag således bevist, at thet endast kan anstå R. o. A.
at enligit thess sidste beslut nu öfverlägga om Hr Fahne¬
hielms brott, med hvad straff thet kan anses, vill jag ock
yttra mig nu theröfver, ehuru jag anser hans försök för
ganska äfventyrligit, påminna mig dock hans grå hår, som
bära vittne om hans ålder, at falla på then lindrigaste me¬
ningen.
Jag hemställer altså, om icke R. o. A. skulle behaga låta
blidka sig therigenom, at Hr Fahnehielm gior skriftelig af¬
bön? Han är en gammal man, hans uttröttade sinnes krafter
och ovana vid riksdagsärender giöra honom oförmögen at
diupare inse the farlige påfölgderne af sitt försök.
Grefve Creutz: Jag anser R. o. A:s votering af then 24:de
Augusti, som i anledning af Hr Fahnehielms memorial nu är
ämnet til vår deliberation, för ett R. o. A:s oeconomiske be¬
slut; samma beslut at häfva har hittil ej varit under delibe¬
ration, men sedan R. o. A. afgiordt, at Hr Fahnehielm ej
skulle få återtaga sitt memorial, så följer theraf, at R. o. A.
öfver thess innehåll vill deliberera. Thet innehåller påmin¬
nelser öfver the oordenteligheter, som vid voteringen then 24
Augusti skola förelupit; them finner jag af then beskaffen¬
het, at the förtjena R. o. A:s consideration; ty som i mitt
sinne pluraliteten bör vördas och vårdas, så bör ock å andra
sidan utrönas, hvaräst then lagligen ligger. När allenast en
Om Pechlin.
145
röst thensamma utgiorde, när somlige af R. o. A:s ledamöter
enligit vår Riksdagsordning afhöllo sig ifrån voteringen, för
thet the voro Hr Pechlins släcktingar, men andre ej, som
voro i skyldskap med Hr Boije, ehuru han varit Hr Pech¬
lins angifvare och af voteringen kunde hafva nytta eller ska¬
da, så finner jag pluraliteten mindre deciderad; men skulle
ock samma votering blifva ansedd som ordentelig, så kunde
en ändring uti thet då fattade beslut hvarcken involvera nå¬
gon osäkerhet i regeringssättet eller dragas til skadeligit prse-
judicat vid andre tilfällen, efter thet endast angår ett R. o. A:s
oeconomicum, ej eller minska R. o. A:s värdighet, så vida
samma beslut redan längre tid gådt i värkställighet och
värkeligen ännu äger sin värkan, til thess R. o. A. sielfve an¬
norledes behaga förordna. Uppå thesse considerationer bifal¬
ler jag Hr Fahnehielms memorial.
Hr Thure Rudbeck: Materia substrata til vår delibe¬
ration i dag finner jag genom sidsta votering tydeligen vara
utstakad; ty min tanka, och som jag förmodar pluralitetens,
är nu, at Hr Fahnehielm icke skulle få återtaga sitt memo¬
rial utan han therföre ställas til ansvar. Jag kände ej then
mannen, förr än han sidsta plenum framsteg i skranket at
återtaga sitt memorial, då jag fick se honom och rörd af
hans grå hår då tilstyrkte R. o. A. at tillåta honom thetsam-
ma. Nu får ett sådant medlidande ej mera hos mig äga rum.
Nu lyder pluraliteten: han skall ställas till ansvar. I sådant
afseende vill jag allenast examinera hans conduite. Samma
man, som försökt at klandra Hr Rutenschiölds voteringsröst,
träder fram sidsta votering och vill, då saken angår honom
sielf, tvärt emot 14 § Riksdagsordningen med söner och måg
votera; hvad kan då vara hans ändamål med sitt memorial;
jo, endast at häfva en votering och klandra ett therigenom
faststält beslut. Om sidsta voteringen, som angeck Hr Fahne¬
hielm, slutats med fyra rösters pluralité eller paria vota och
jag tänkt som Hr Fahnehielm, så hade jag påstådt, at vij nu
skole votera öfver then voteringens bestånd, sedan han ej
fick lägga in sine voteringssedlar. Hvad blefvo icke theraf för
vidlyftigheter, oredor, ovisshet i väre deliberationer, farlige
fölgder för regeringssättet, för friheten; men jag har svurit
på regeringslagarne och theras bestånd, jag skall aldrig
klandra ett voterat beslut. Emot Hr Fahnehielm kunde jag
för alt sådant i thet minsta påstå, at han för sitt tilbud
10—4S2473
146 1761, sept. 30. Om Pechlin.
borde mista säte och stämma; men han är en gammal bräcke-
lig man, jag finner altså anledning at skona och föreslår
allenast til en varnagel för honom och andre, at han må an¬
ses med penningeböter eller afbön. Dock förbehåller jag mig,
at sådant försök, som Hr Fahnehielms varit, måtte skie för
sidsta gången och at then, som hädanefter understår sig
at klandra voteringar i thet minsta, bör mista säte och stäm¬
ma.
Jag lägger ännu til, at en votering aldrig kan klandras, se¬
dan hon är förbi, utan at thet bör skie under voteringen; ty
R. o. A. är under hela voteringen in pleno, och vij håfve vår
Landtm, tilstädes til slutet. Hvad sorn är sagt om Hr Pech¬
lin och hans intagande, therom går jag ej in i någon discours
och svarar ej therpå.
Hr W a d e n s t i e r n a: R. o. A:s sidste votering har ut¬
stakat ämnet til vår deliberation, nemligen at thet är Hr
Fahnehielms memorial; han får thet ej återtaga, ty R. o. A.
vill sig nu utlåta, antingen thet bör vinna bifall eller ej, då
äfvenväl angående Hr Pechlins intagande såsom en fölgd
theraf kan och bör komma i consideration. The herrar, som
påstådt, at votering ej kan klandras utan under varande vo¬
tering, ehuru olagligheter finnas thervid vara förelupne, be¬
tänka icke, at sådant ej låter sig giöra. Vid alla voteringar
förefalla någre oordninger, större eller mindre, öfver sådane
har väl ock blifvit genast anmärkningar giorde men sällan
kunnat ärnäs då i ögnablicket någon ändring; under vote¬
ring hålles intet protocoll, ingen ordentelig discours kan
uptagas, proposition giöras, mindre något beslut fattas in
instanti; Hr Fahnehielm har altså ej kunnat giöra sine på¬
minnelser förr, än R. o. A. var i stånd at them uptaga; ther-
före gaf han ock uti nästa plenum them in; at the ej förr
blifvit til afgiörande företagne härrörer theraf, at Riddar-
husdeputationen skulle med sitt betänkande theröfver in¬
komma enligit R. o. A:s egit beslut.
Jag instämmer theruti, at ingen votering bör klandras, när
then skiedt lagligen, men i olagliga annorledes. Thet är R.
o. A. anständigt at pröfva och granska ordenteligheten af
sine deliberationer, R. o. A:s rättvisa lider, om ett uti mindre
ordning vid ventilationen eller voteringen fattat beslut ej
skulle kunna ändras och förbättras. Prsejudicater visa ock¬
så, att R. o. A. ändrat the under ordenteligaste deliberation
Om Pechlin.
147
fattade beslut. Om skillnad kunde giöras emellan enhällige
och voterade beslut, så at the ej voro lika helige, så vore
ofelbart the enhälligaste the heligaste. Sådant var thet be¬
slut, R. o. A. fattade, at Hrr Riksens Råd Grefvar Bielke och
Bonde skulle n. b. vid yppande ledigheter åter träda i Råd-
cammaren, icke thess mindre har R. o. A. sedermera genom
votering häfvit thetsamma och sagt, at välbemälte herrar
skulle genast och utan att afvagta någon ledighet ther intaga
sine rådsstolar; en votering häfver här ett enhälligt, ja ett
af fyra stånd giordt beslut. Then omständighet, som nu yp¬
pas, är på långt när icke så granlaga i anseende til then fara,
hvaruti regeringssättet genom besluts ändrande kunde sät¬
tas, ty thet angår ett oeconomicum, ståndets ensak, en ut-
votering; then kan häfvas när R. o. A. behagar, på samma
sätt som en til plikt eller straff dömd kan få förskoning och
ändring hos högste magten utan at regeringsconstitutionen
löper fara, utan at värdigheten af R. o. A:s beslut kränkas.
Härtil kommer ännu then omständigheten, som sauverar vär¬
digheten, at Frih. Pechlins utvotering har gådt uti sin fulla
värkställighet, och Hr Pechlin är ännu i thenne dag i mist¬
ning af sin riksdagsmannarätt.
Men alt hvad angår Regeringsform, vår grundlag och vår
frihet, theruti kan och bör i evärdeliga tider aldrig ändring
tålas eller tillåtas. I anseende til allt thetta förklarar jag för
min räkning til protocolls, at jag bifaller Hr Fahnehielms
memorial och thet i afseende på the oordningar, samma me¬
morial visar vara förelupne vid voteringen then 24 Augusti.
Hr Lagersvärd: Jag fattar R. o. A:s tagne beslut om
Hr Fahnehielms memorial icke annorledes än at vij böra
utlåta oss, huru Hr Fahnehielms tiltagsamhet at klandra en
votering och thet thervid fattade beslut bör straffas; då
kommer i öfvervägande, om han giordt thet af ondska eller
i enfaldighet och såsom ägande mindre kundskap blifvit
förledd, med flere omständigheter; theröfver bör ransakas,
och han therföre inför vederbörlig domare tiltalas; hvilcket
dock icke må skie utom Riddarehusets murar, efter brottet
skiedt inom ståndet, utan inför Riddarehusdeputation, som
i then delen bör få döma honom antingen til böter eller
afbön.
At gå på annat sätt in i bepröfvande af Hr Fahnehielms
memorial voro thet eftertänkeligaste, som någonsin kunde
148 1761, sept. 30. Om Pechlin.
giöras, hvilcket redan i discourser är visat. Thet ena prse-
judicatet skulle leda til ett annat ännu farligare och så vi¬
dare, at vij omsider lcommo at ventilera om grundlagens be¬
stånd; gåfvos hos oss någon illa sinnad, fingo han visser¬
ligen genom thylikt prsejudicat anledning at föra oss ther-
hän, utan at vij sielfve thet märkte, ehuru nu en hvar af
oss voro färdige sådant afvärja; thet säges väl, at then, som
bifaller qusestion om thenne voterings häfvande, ej ther-
före bifaller quaestionen om grundlagens rubbning, men vij
böra märcka, at ingen, som skulle vilja så illa, började med
hufvudfrågan. Then skillnad, sorn giöres emellan oecono-
miske och andre beslut, kan jag ej fatta, ty bägge äro oftast
af lika vigt; at votera en landtmarskalck är R. o. A:s oeco-
nomicum, skulle man therföre kunna onäpst klandra landt-
marskalcksvalet, thet skulle gifva anledning til the aldra-
farligaste skaltningar, låtom oss behierta sådant. Jag säger
för min del, at jag aldrig begifver mig til någon ändring i
R. o. A:<s then 24 Augusti fattade beslut.
Hr von Frese upläste ett skrifteligit dictainen ad pro-
tocollum, så lydande.
Then besynnerliga och, gifve Gud, intet större ondt bå¬
dande oro, som then i sidsta pleno förevarande fråga angå¬
ende Hr Baron och Öfversten Pechlins åter intagande inom
vårt samhälle hos Höglofl. R. o. A. förordsakat, har gifvit
mig anledning at fästa min upmärksamhet vid följande re-
flectioner.
Ibland alt har thet hufvudsakeligast ömmat Höglofl. R. o.
A. at se sina besluter rubbas och säkerheten therigenom
löpa fara, hälst i samma sak 4 särskilte voteringar skola
stadgat thet beslut, efter hvilcket Baron Pechlin borde giöras
säte och stämma förlustig.
En framför alla andra värdig och högst betydelig ömto-
lighet, then Herren Gud inplante i barns och efterkomman¬
des hiertan, så länge verlden står! En ömhet utom hvilcken
sielfva själen i vår regeringskropp försmägtar, vanmägtas,
upgifves, och hvad mera är, en ömhet, hvarpå vår sälla
regering är bygd och utom hvilcken vårt regeringssätt är
arbitrairt, vacklande och hvarje minut osäkert.
Gud läte mig aldrig öfverlefva then stund, då så illa skulle
åtbära, at en helig agtning för våra beslut skulle vanvårdas.
Om Pechlin.
149
Men, mine gunstige Herrar, tillåten mig säga, at thet för
thenna gången intet gäller på.
Hvad jag förrut sagt, afser allena Ständers beslut. Men
här hafvom vij med ståndets enskilte och oeconomiske be¬
slut at skaffa. Och för thetta giörom vij ingen annan än
oss sielfva redo och räkning, sedan Ständerne förklarat må¬
let för oeconomicum, hvarmed the öfrige stånden sig icke
befatta. Sant är, at någon del af quaestionen roullerat Stän¬
derne emilian; men härvid måste qusestionerne noga skiljas.
Reconventionsmålet Hr Baron och öfversten Pechlin samt
Hr öfverstelieutenanten Boije emilian, och hvilcket ordsa-
kat 2:ne voteringar, thet är thetsamma, som i anseende til
angifvelsens beskaffenhet passerat Ständerne; men utvote-
ringsmålet är allena thet, som oss enskilt tilhörer och hvar¬
öfver efter min tanka rätteligen at säga ej mer än votering
föregått.
Jag fruktar väl, at jag i thenna reflectionen icke är så lycke-
lig at efter min hiertans önskan träffa Höglofl. R. o. A:s
gemensamma bifall. Men då jag aldrig bör tvifla, at ju Hög¬
lofl. R. o. A:s ädelmod afser saken med sine vidsträckte och
betydande sviter framför sielfva personen, then jag, uti mora¬
lisk sens at tala, här icke känner utan tvärt om har hvar
individues säkerhet för ögnamärlte, så tilförser jag mig ock
then gunst och rättvisa at blifva efter upsåtet, thet Gud bäst
känner, ansedd och at i öfrigt niuta then skygd och säkerhet
til goda, som Konungaförsäkran och Riksdagsordningen ut¬
staka.
Jag sade, gunstige Herrar, at uti utvoteringsmålet ej mer
än en votering föregått, och jag beviser sådant theraf, at då
vid första tilfället ej mer än [en] enda röst deciderade, så re¬
mitterades enligit Capitain Fahnehielms memorial 4 röster
såsom stridige til Riddarhusdeputationens skiärskådande och
therefter upgifvande til ståndets plenum, hvaraf jag slutar,
at then första voteringen, ehuru i afseende på Baron Pechlins
exclusion tils vidare decisive, dock blef likasom suspenderad,
intil thess then sednare, sorn uppå deputationens betänkande
vid felande öfverenskommelse naturligen borde formeras,
skulle giöra thensamma decise och stadgad, och uti thenna
actu voro altså nu våre sidsta öfverläggningar i förledne fre¬
dags pleno roullerade.
Jag fant väl då, hvad egenteligen häremot invändes, at
150 1761, sept. 30. Om Pechlin.
nemligen remissen til Riddarhusdeputationen skolat haft af¬
seende på Capitain Fahnehielms antingen ansvar eller befri¬
else, för thet han i sitt memorial vågat klandra en votering.
Men, gunstige Herrar, hvad annan eller säkrare controll i
thenna delen hafvom vij väl til vår åtskillnad än riddarhus-
protocollet och sielfva remissen. Lyder then på Capitain Fah¬
nehielms ansvar, så har jag orätt; men innehåller then en
simpel remiss, hvilcket jag ock theraf slutar, at deputationen
i thet minsta icke ingått hvarcken i granskning eller utlåtande
öfver Fahnehielms person utan endast hållit sig vid the äm¬
nen, han såsom tvifvelagtige upgivit, så måste jag hafva
rättvisan på min sida och thesto dierfvare våga insistera här¬
på, som ali motsägelse intenderar rubbning i vårt en gång
i thenna delen fattade beslut och all rubbning är thensamma,
som R. o. A. gemensamt och enhälligt fördömmer.
Cognosceras nu the af Capitain Fahnehielm upgifne dubia,
hvilcka voro, at Major Ruthenschiöld såsom måg til Öfverste-
lieutenant Boije voterat; at Lieutenant Lilljebielcke inlemnat
2:ne sedlar, och ändteligen at 2:ne med dubbelt Neij på sär¬
skildte sedlar voterat, så står thet väl med antagen praxis
fast, at alla marquerade sedlar skola förkastas, hvarföre jag
ock förbigår, hvad vid the tvänne sidstnämnde kunde vara
at ärindra; men enär thet med allmän lag och Riksdagsord¬
ningens 14 § instämmer, at ingen inom slik skyldskap som
Major Ruthenschiölds må votera, och thet äfven tycks vilja
följa, at Lieutenant Lilljebielkes förseende, vare sig antingen
upsåteligt eller förhastat, väl bordt giöra honom i någor måtto
ansvarig men therföre ingalunda afskiära Baron Pechlin så¬
som häruti oskyldig then enckla röst, han til sin förmån
kunnat förmoda, i hvilket afseende thet synes, som hade then
ena sedlar (!) bordt förkastas men then andra antagas, då
ock ingen oreda härigenom skiedt, och Lilljebielcke lika fullt
för ansvar ställas; så blifver ju uppenbart, at om Major Ru¬
thenschiölds votum, som bordt blifva ute, varit emot Baron
Pechlin, så blefvo här en parité, och om efter förmodan
Lieutenant Lilljebielkes varit i hans förmån, så hade han ju
pluraliteten på sin sida.
Då jag i sidsta pleno hade then ähran härutinnan yttra
mina tankar, updrog jag väl thessa skiäl til at therigenom
äfven bevisa then lagliga anledning, som för Baron Pech-
lins åter intagande vara kunde, och at tillika therifrån äfven
Om Pechlin.
151
sluta, huruledes al then ändring, som i voteringens beslut
härmedelst existerade, voro en fölgd av remissen på Capi-
tain Fahnehielms memorial; men så raporterade jag mig icke
thess mindre äfven på Höglofl. R. o. A:s vanliga ädelmod,
understödd af flere bevis från fordna tider af R. o. A:s ömhet
för sine medlemmar, och ändteligen af then höij else til för¬
ening, som R. o. A. vid flere tilfällen yttrat sig åstunda.
Häremot blef väl invändt, a t då grace skulle hafva rum,
borde then vara otvungen och allmän och emot naturen at
theröfver votera.
Men mine gunstige Herrar, utom thet at anledningen såle¬
des är dubbel, så ser jag ej eller något hinder, hvarföre man
ju skulle kunna votera theröfver, om en eller annan person
skulle par grace återvinna vårt förtroende eller och therifrån
utestängas.
Jag ser för min del intet medium emilian grace och dis¬
grace, och då af thesse opposita ett allena skall utrönas, så
måste ju pluraliteten genom votering decidera.
Thet kan nu mera intet ställas i qusestion, huruvida tiletta
ämne må tåla proposition och votering eller icke; ty thet är
genom sidsta votering afgiordt, hvilcken så lydde: Then, som
bifaller, at Capitain Fahnehielm må återtaga sitt memorial,
hvarigenom thenna fråga uphörer, skrifver Ja, then thet ej
vill, skrifver Neij. Häraf följer, at enär pluraliteten icke ville
hvarcken memorialets återtagande eller sakens afstadnande,
så måste then lagligen slutas. Bevare Gud från flere så olycke-
liga dagar, då, som sidst skiedde, all slags proposition och
votering af slås skulle, ja, ända til thenna: Om förevarande
fråga voro sådan, at then under votering skulle kunna ställas!
Jag ser då ingen skillnad emilian vårt och thet naturliga till¬
ståndet, efter hvilcken ingen övermagt ärkännes, utan hvar
lefver, som han lyster, och ärkänner ingen lag. Hvart togo då
vårt regeringssätt vägen, och hvad utväg skulle väl tå til Stän¬
ders åtskiljande blifva? Månne icke vår riksdag skulle likna
thet pålska regeringssättet, allting stadna uti inactitude, och
ett stånd, som satte sig på en slik fot, vara mägtigt att ute¬
hålla alla the andre, sedan vår regeringssätt, som är byggt på
4 Ständer, icke tål, mindre medgifver någon styckning.
Eftersinnen för Guds skull slike och flere fast bedröfvelige
sviter, och låtom oss häldre med förenade sinnen möta hvar¬
andra i en fråga, hvaräst ingen annan skiljesman än sämja
152 1761, sept. 30. Om Pechlin.
och enighet behöfves, i en fråga, hvar ingen lag brytes, ingen
fri- och säkerhet störes men tvärt om frid och lugn inom och
utom våra murar uprättas och R. o. A:s värdighet vinner ett
förnyat anseende ibland medständer, hemmavarande med¬
broder, ja, ibland barn och efterkommander i evärdeliga
tider.
Hr [von] Bromell: Thenne discourse har nu redan
varat nog länge och tagit bort R. o. A:s ädla tid, låtom oss
therföre sluteligen altsammans afgiöra och remittera then
gamle mannen med sitt memorial till Riddarhusdeputation
at ther förhöras, om han skrifvit sielf, hvem sorn har för-
mådt honom at skrifva ett sådant memorial med mera, ther
han ock efter omständigheterne kan straffas och påläggas at
inför deputationen giöra afbön, hvilcket dock lika sorn ran-
sakningen bör skie vid öppna dörar som i andre domstolar.
Men vill R. o. A. skona honom, är jag ock nögd, fast han
sidste plenum ökade sitt förseende therigenom, at han då
ville votera i sin egen sak.
För Hr Pechlin har jag all egard, han kan vara en förtjent
man, jag vill icke vara emot hans åter intagande här, om
R. o. A. sig therom förena, men med pock bör thet ej skie,
så länge en enda är theremot.
Jag anhåller än vidare på thet aldra ömaste, at R. o. A. nu
ville lemna thenne sak til Riddarhusdeputation, efter then
endast bidrager til at reta upp våra sinnen, och at Hr Grefven
och Landtm, thertil måtte giöra oss proposition; så mycket
mer som nu eij frågan är om Hr Pechlin utan endast om
Hr Fahnehielms memorial; jag hörer ingen tala om Hr Ham¬
marhielm, som blef utvoterad, men öfver alt skal sägas, thet
är synd om Hr Pechlin, sådant upeldar ledamöters sinnen
emot hvarannan och gior intet godt; altså efter discoursen nu
är om Fahnehielm, begär jag proposition, at then må förlora
sitt säte och stämma, som talar om Hr Pechlins intagande.
Hr Tersmeden: Jag kan ej se, at R. o. A. lärer fria
eller fälla Hr Fahnehielm, innan hans memorial blifvit pröf-
vat och R. o. A. sig utlåtit, om Hr Boijes måg bordt votera, när
Hr Pechlins svågrar ej voterade; om Hr Lilljebielcke, som vid
sin voteringssedels aflemnande råkat fälla flere sedlar, bör
mista sin röst samt om then sedel, som var tecknad med Neij,
Neij, bordt casseras med mera. Alla thesse omständigheter
observerades väl genast vid voteringen och discourerades ther-
Om Pechlin.
153
om men kunde då icke något formeligit beslut af R. o. A.
utan Landtm, och utan protocoll tagas, Fahnehielm kom
therföre nästa plenum med sitt memorial therom in; är altså
af honom i then omständighet giordt alt, hvad som stod at
giöras. Sedan R. o. A. nu tagit thetta under öfvervägande och
öfver hvarje af thesse omständigheter sig utlåtit, då vill jag
yttra mig, huruvida jag finner honom brottslig eller eij, förr-
ut kan jag thet ej giöra.
Hr von Vicken: Så ofta, så länge och på så månge
sätt har thenne sak nu varit före, at R. o. A. må tröttna ther-
vid.
Jag har redan i sidsta plenum til fullo sagt min mening uti
förevarande ämne, och mine tankar äro nu aldeles thesam-
me; Hr Fahnehielms memorial, som är materia substrata,
fant jag då förtjena beifrande såsom skadeligt, nu likaledes;
sedan thet ej får återtagas, bör ventilation endast angå, med
hvad straff Hr Fahnehielm therföre bör anses. I sådan agt
och menig vardt thet första gången til Riddarhusdeputation
remitterat; men at samma deputation icke yttradt sig angå¬
ende Hr Fahnehielms straff förekommer mig betänkeligit,
och bör deputations förklaring theröfver infordras.
Hr Fahnehielms besynnerliga och föränderlige upförande
bör ock härvid märkas; samme man, som vill häfva en vote¬
ring, för thet Hr Boijes måg voterade, ehuru då frågan likväl
icke rörde Hr Boije, samme man begär sedan at få återtaga
sitt memorial therom, och när frågan blir, om thet honom
skall tillåtas eller ej, vill han med söner och måg theröfver
sielf votera; hans upsåt är altså at giöra R. o. A:s öfverlägg-
ningar och beslut lika så vacklande, som han är uti sine egne;
vij skulle ock snart komma thertil, om vij fölgde then prin-
cipe, hvartil hans memorial gifver anledning. Hvar blefve då
R. o. A:s urgamle heder, vår lyckeliga regerings frukter, vår
trygghet vid lag. Hr Pechlins utvotering then 24 Augusti är
redan kunnig öfver hela Sverige, ja, snart hela Europa; skulle
nu in- och utomlands blifva bekant, at vi uphäfvit och ändrat
thet då tagne beslut, therföre at voteringen varit oordentelig,
hvad värkan ville thet giöra. Vij hafva exempel i färskt minne
i dag, at sedan en sak blifvit afgiord, then ej mer feck up-
tagas. Allmänna lagen stadgar sådant för alle domstolar, hos
R. o. A. såsom högste domstol bör thet mindre skie, om ej
anseendet och värdigheten skall förloras.
154 1761, sept. 30. Om Pechlin.
Alle väre voteringar skulle kunna häfvas på samma grund,
til exempel thet är oordenteligit, at en minderårig voterar,
thet skier likväl mer än ofta, bör therföre hela voteringen
klandras. Neij, väre beslut böra vara helige; vij hafva be¬
viljat ett penningelån af tre millioner at uptaga utrikes; om
vij nu ändrade ett sådant beslut, kunde cronan undgå at betala
then utlänninge, som redan kanskie haft förtroende för oss.
Utrikes ministrer, som ligga här, hafva upmärksamhet på
oss, och ett enda thylikt steg skulle giöra, at vij förlorade
all fides publica; til sådane olyckelige fölgder leda Hr Fahne-
hielms vågsamma försök. Och jag styrktes theraf at icke
skona honom, när frågan är om hans straff, om jag ej ansågo
hans grå hår och, såsom granne med honom i then province
han bor, kände hans enfaldighet. Min tanka blir therföre, at
lian med afbön hos R. o. A. bör försona sitt brott.
Hr Linnerhielm : Jag är så örn om R. o. A:s urgamla
heder som någon men finner ock icke, at then vid thetta til-
fälle lider. Frågan, sorn i anledning af Hr Fahnehielms me¬
morial nu ventileras om, voteringen af then 24 Augusti, har
altsedan plenum näst therpå varit hos R. o. A. anmäld och
under sielfva voteringen tagit sin början, ty ther påstods ge¬
nast, at Hr Boijes måg icke borde votera, hvaremot andre
sade, at han borde, men thet kunde då in instanti ej decideras.
Här omröres i discourserne, at beslut ej kunna ändras; men
vij böra noga giöra en skillnad emellan stånds beslut och ett
stånds oeconomicum; the förre få ej klandras, jag håller then
ovärdig svenskmannarätt, som thet tilbiuder; theremot en
votering är ett oeconomicum och icke ett beslut, förr än i vo¬
teringen ärkännes hafva gådt riktigt til, då blifver först resul¬
tatet ett beslut. At i rättan tid giöra anmärkningar öfver vote¬
rings ordentelighet kan ej me[d]föra någon fölgd, mindre
kallas straffbart, utan utmärcker snarare en berömlig åstun¬
dan at få thensamma så ordentelig och laglig, så at thet theraf
flytande beslut vinner therigenom uti allas öfvertygelse mera
stadga. Thet är omöijeligt annat, än at i fall oordningar vid
någon votering skulle existera, theröfver efteråt måste deci¬
deras; in instanti låter thet sig ej giöra. Vid sidste votering
yppades quaestion om någre sedlar, Riddarhusfiscalen i agt
tog thervid, hvad Hans ämbete tilkom. Men när meningarne
voro då stridige, om the borde antagas eller ej, kunde R. o. A:s
magt at theröfver döma ej qväfvas, thet upskiöts therföre
Om Pechlin.
155
frågan therom til nästa plenum, annars hade uti sielfva vote¬
ringen en ny votering yppats. Högloft. R. o. A. täcktes besinna
consequencerne af alt sådant. Salus populi, salus mea. Vij
uppehålla oss med ärender, som ej gagna thet allmänna,
hvilcket thervid lider; låtom oss förenas för at komma til
slut och sedan kunna företaga andre angelägne ärender; then
myckna ventilation uti så olika mening, som uti thetta ärende
redan förefallit, gior kallsinnighet R. o. A:s ledamöter emel¬
lan, kallsinnigheten leder till oenighet uti deliberationerne, af
oenigheten blifva väre sinnen uprörde til heta och en sådan
gäsning, at alt omsider stadnar uti inactivité. Min mening blif-
ver at, i anseende til hvad redan anfördt är, styrcka til bifall
på Hr Fahnehielms memorial.
Hr Liljehorn: I anledning af sidsta genom votering
tagne beslut kan ej nu komma annat under öfverläggning, än
huru Hr Fahnehielm för sitt memorial, som han ej får åter¬
taga, bör anses och huru lian må straffas för sin tiltagsenhet
at klandra beslut; om sådant nu in pleno kan prof vas eller til
Riddarhusdeputation bör remitteras, thet lemnar jag therhän.
Farligheten af hans tilbud kan ej undfalla R. o. A:s upmärk-
samhet, hvaremot på andre sidan hans grå hår ock torde
värka medlidande. För egen del voro jag nog benägen til lind¬
ring i hans straff men vågar mig ej thet tilstyrcka. At röra
beslut är det farligaste hos ett fritt folck, thet skall lägga
grunden til vår olycka. Vår frihet ryggas, när ovisshet blifver
i regeringen och besluten giöras til intet. At rubba votering¬
ar leder therhän; på sådant sätt skulle landtmarskalcksval,
Regeringsform och väre heligt besvurne lagar kunna ändras.
Sådan är Hr Fahnehielms tilbud. Jag väntar af Landtmts
diupa insigt och nit för vår lag och vårt regeringssätt, at han
nyttiar then myndighet, hans ämbete honom tillägger, och
thet allmänna förtroende, han så värdigt sig förvärfvat, at
han söker hos R. ö. A. bibehålla then angelägne enigheten,
undanrödjer the svårigheter, som kunna leda til någon svå¬
rare desastre, och nu, som han tilförene ofta sagt, förklarar
sig ej kunna giöra någon proposition emot lag; under hans
skugga vänta vij beskydd och at öfver beslut fej] må voteras.
Jag skattar för et nöije och heder at til försvar af lag och
beslut med mitt blod arrosera thet rum, Gud och naturen mig
tildelt, på thetta stället, ibland rikets frie lagstiftande Stan-
156 1761, sept. 30. Om Pechlin.
der, och tilstyrcker at ej något annat må komma under ven¬
tilation än angående Hr Fahnehielms straff.
Grefve von Rosen: Här är redan så mycket sagt, at
jag ej har mera tillägga i thenne sak; vill allenast påminna,
först at då frågan är enligit Hr Fahnehielms memorial, hvilc-
ket efter min tanka til hela thess innehåll bör komma under
ventilation, angående Hr Boijes måg, huruvida han bordt vo¬
tera then 24 Augusti, så hafves afseende endast, huru lag
och Riksdagsordning therom stadgar. Blir thet en oordning,
at han voterat, och rösten försvinner, frågas med skiäl, huru
då pluraliteten skall sedan utletas, som allenast legat i en
röst. För thet andre förbehåller jag mig, at uti propositionen
måtte varda uptagit, så väl hvad å ena som å andre sidan uti
discourserne blifvit ventilerat, och förklarar för min del, at
jag aldeles bifaller Hr Fahnehielms memorial.
Frih. Grönhagen: Enär uti sidste pleno om Hr Fah¬
nehielms memorial förehades, var ventilationen, huruvida
han kunde utan tilta! sitt memorial återtaga eller therföre
borde ställas til ansvar, då var jag af then mening at skona
honom; men nu sedan pluraliteten förklarat, thet han ej fingo
memorialet återtaga eller saken nedläggas, får och bör jag
lyda beslutet och utlåta mig om Fahnehielms straff, likväl
böijes jag til lindrigaste meningen uppå the skiäl, sorn redan
i discourserne af andre värde ledamöter anförde äro; följakte-
ligen förklarar mig nögd, at Hr Fahnehielm gior skrift- eller
mundtelig afbön. Om voteringar skulle få klandras och quaes-
tioner, som leda til theras uphäfvande, moveras hvarje gång
någon behagade upgifva, at vid en votering oordningar före-
lupit, så skulle omsider ingen votering til och med then om
landtmarskalk kunna äga bestånd. Jag förklarar härmedelst,
at jag vill vara oskyldig för alle the fölgder, sådant i en fram¬
tid kunde med sig föra; thet ledde til ovisshet och obestånd
af alle beslut; the oeconomiske äro esomoftast af lika vigt och
angelägenhet med the allmänna, och bör häruti emellan them
ingen skillnad giöras. Thet exempel, hvilcket anföres, och
som skäl, at beslut kunna ändras, häremot tages af R. o. A:s
senare beslut angående Theras Excellencer Hrr Riksrådens
Grefvar Bielkes och Bondes åter insättjande i Rådet, hörer
icke hit, ty thet är ingen ändring i beslut, efter aldrig någon
gång blifvit nekat til theras inträde, utan har R. o. A. alle¬
nast genom tiletta sednare utvidgat sitt förre beslut.
Om Pechlin.
157
At Hr Boijes måg, som then 24 Augusti voterat, genom sitt
votum skall hafva förordsakat någon pluralitet, är en prse-
sumtion så mycket ovissare, sorn jag tilltror mig hafva äfven
så stor om icke större anledning at supponera, thet plurali-
teten utom hans röst ej blifvit mindre. The skiäl, som äro
anförde at förmå R. o. A. at af grace och ädelmod mu up-
häfva thef om Hr Pechlins uteslutande fattade beslut, skulle
ofelbart hos mig giöra then åstundade värckan, om samma
mildrande omständigheter äfven anfördes och lämpades i fa-
veur af en annan ledamot, som af R. o. A. blifvit utesluten
ifrån Riddarehuset, jag menar Hr Hammarhielm, hvilcken
har thet för sig, at han likväl genast ärkände och afbad sin
förseelse; men han blifver icke ens ihugkommen eller nämd.
En sådan mannamån visar mindre benägenhet at foga stri¬
dige sinnen tilsammans.
Jag påminner mig ännu, då ifrågan' var angående thet råds¬
slag, som i underdånighet kommer at til Kongl. Maij :t up-
gifvas, huruledes jag förestälte, at R. o. A. skulle söka förena
sig therom, at R. o. A:s beslut och votering angående Frih.
Duvall måtte ändras, då ock Hr Öfversten Rudbeck torde
kunna blifva på förslaget bibehållen hos the andre respeotive
stånden; men feck af Hr Grefven och Landtm, thet svar, at
han ej kunde giöra någon proposition, som voro stridande
emot R. o. A:s beslut angående Frih. Duvall. När altså frågan
här upkommer at ändra R. o. A:s beslut angående Hr Pechlin,
begär jag therföre med lika rätt, som andre thet då giorde,
at ej någon proposition må giöras emot beslut utan endast
angående huru Hr Fahnehielm för sitt brott bör anses; eller
om thet til Riddarehusdeputation åter skall remitteras at
theröfver med betänkande inkomma; skier thet senare, så för¬
behåller jag mig vid thetsamma betänkande föredrages at
angående frågan om nåd få yttra mine tankar. Jag behöfver
vid thetta tilfälle ej uprepa alla the skäl, för hvilcke Frih.
Pechlin blifvit utvoterad, och at thet skiedt, icke för thet han
enliigit sin riksdagsmannarätt talat utan för thet han talat
liårdt, the stå vidlyftigt uti flere plenidagars protocoller in¬
förde. R. o. A. må therföre nu sluteligen skilja sig vid thenne
sak, som så länge uppehållit the andre angelägne och riks¬
vårdande giöromål, hvilcke alle för thetta enda enskilte måst
afstadna; hela landet, väre hemmavarande medbroder, vänta
annat af vår nit och vårt arbete för rikets bästa. Eller ock,
158 1761, sept. 30. Om Pechlin.
om R. o. [A] ännu mera skall med thenne sak sysslosättas,
begär jag at få utom the ordinarie plenidagarne en dag i vec¬
kan särskilt för Hr Pechlin.
Hr Ehrenmalm: Ifrån förste dag Hr Fahnehielms me¬
morial hos R. o. A. blef upläst, hafva ventilationerne endast
varit, om han borde för thetsamma straffas; i sådan afsigt
blef thef til Riddarehusdeputationen remitterat; theröfver
roullerade ock discourserne sidste plenum, när Hr Fahne¬
hielm begärte at få sitt memorial återtaga, pluraliteten af-
slog honom thet genom votering af then grund, at han ej
kunde undgå ansvar. Ingen talte då utur någon annan grund,
och var aldrig frågan at i anledning af Hr Fahnehielms me¬
morial klandra voteringen af then 24 Augusti. Thet felsteg
Hr Fahnehielm begådt, är altså endast, hvaröfver jag får mig
yttra.
Genom thet som redan' af flere vidlyftigt sagt är, lärer tyde-
ligen och til fullo vara bevist, huru farligit thet är at klandra
beslut; all öfverläggning blifver fåfäng och allting stadnade
endast uti en högst förderfvelig inactivité. Jag hade önskat,
thet Hr Fahnehielm, när han förste gången visar sig taga del
uti väre öfverläggningar, varit mera försigtig; och ännu
thertil, at han sedermera ej sielf tilbudit vid sednaste vote¬
ring ett steg, hviloket han uti sitt memorial talat uppå, ty
sådant kan icke öka min högaktning för honom; icke thess
mindre då nu frågan är om thess straff, föranlåta mig hans
grå hår at falla på then lindrigaste tanka och vara nögd, thet
han med skriftelig afbön må sitt brott försona. Men på thet
aldrig sådane försök, som thetta Hr Fahnehielms varit, hä¬
danefter må kunna skie, föreslår jag ther jemte, om icke then,
som understår sig at klandra voteringar, sedan the äro förbi
och besluten genom voteringsprotocollets justerande fast-
stälte, må mista sitt säte och stämma på Riddarehuset then
riksdagen eller flere, alt efter omständigheterne.
Then minste domstols beslut hållas helige och uti vörd-
ning, hvad mera böra R. o. A.; at ock then principe hittils
blifvit fölgd, är visat af flere ledamöter, som för mig talat,
genom exempel, them jag mig åberopar och begär sluteligen,
at propositionen endast måtte oss giöras, huruledes Hr Fahne¬
hielm för sitt brott bör straffas.
Hr G [i] ert [t] a: Här är redan nu så mycket talat uti
thetta ämnet, at jag icke vill längre uppehålla R. o. A., som nu
Om Pechlin.
159
börjar längta efter propositionen, utan åberopar mig, hvad
uti förre plenum jag tål protocolls i thenne sak yttrat. Önskar
allenast, at R. o. A., som nogsamt inser, at angående ordente-
ligheten af voteringen then 24 Augusti mycket tvifvelsmål
upkommit, ville af genereusité och ädelmod samt på bästa
sättet en gång komma ifrån thenne sak och förena sig om
Hr Pechlins intagande igen; uti hvilcket afseende jag ock för
min del bifaller Hr Fahnehielms memorial.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Nu är uti thenne sak så
mycket talat och sagt, at thet gior ledsnad för mig och leds¬
nad för andre; jag vill therföre ej vara vidlyftlig utan för
min del allenast lägga följande til protocollet, förr än Hr
Grefven och Landtm, skrider til proposition.
Som thet redan af andre är visat, at Hr Fahnehielms straff
enligit sednaste voteringsproposition bör i dag vara materia
substrata, så finner jag ej, at något angående Hr Pechlin eller
om ändring uti voteringen af then 24 Augusti kan uti then
proposition vij vänta få inflyta. Thet skickar sig för R. o. A.
så mycket mindre at therom gå in i någon öfverläggning, sorn
samme voterings beslut ej allenast för länge sedan gådt uti
värkställighet utan ock så inom- som utomlands är allmänt
kunnigt, följaktligen R. o. A:s heder theruti ligger, at thet
må äga bestånd.
The grunder, hvaraf Hr Fahnehielm vill bevisa, att uti
voteringen then 24 Augusti varit fel, äro redan af flere värde
ledamöter, som för mig talat, vederlagde; jag anmärcker alle¬
nast til öfverflöd, 1 ano at then sedel, som med två Neij
inkom, med så mycket mera skäl casserades, som then vote¬
rande genom ett Neij tilräckeligen kunde uttrycka sin mening
och thet andre til öfverlopps thit skrefne, efter thet intet vär-
kade, med fult skäl kan anses uti någon annan dessein vara
thit satt, hvarföre ock sedelen såsom marquerad borde för¬
kastas. 2:o. At Hr Lilljebielcke, då han råkade fälla tvänne
sedlar, värckeligen begådt ett förseende, är kännes af alle; var
thet ett förseende, så borde hans omröstningsrättighet som en
naturlig fölgd theraf för then gången cessera. Om å ena sidan
thet var en olaglighet, at Hr Boijes måg voterade, så blifver
ock å then andre en olaglighet at efteråt theröfver anföra
klander; ty samme lag, som förbiuder skyldemän at döma,
när saken angår theras nära slägtingar, stadgar ock tyde-
ligen, at jäf skola giöras i början af rättegången men ej sedan
160 1761, sept. 30. Om Pechlin.
decision är fallen. Thesse jäf kunna ock under votering hos
R. o. A. giöras, oaktadt secreteraren, som förer protocollet,
skulle råka at vara borta, ty ostridigt är under hela voteringen
plenum och the af R. o. A. committerade tillika med plenum
berättigade och öfver alle förefallande casus, som röra vote¬
ringen, summario processu döma. Voteringen af then 24 Au¬
gusti kan altså ej anses för olaglig, emedan ingen talan på
thess ordentelighet efteråt kan äga rum, thet mästa af hvad
som kallas oordenteligit icke befinnes vara sådant, och altså
thensamma vunnit sin laga kraft therigenom, at ej klander
skiedt i rättan tid.
Styrckan af regeringssättet ligger i beslutens bestånd; then
principen bör vara så generelle, att skillnad emellan oecono-
miske och andre beslut häruti ingenting gior, ehuru jag med-
gifver, at the förre med the senare ej få blandas; skall regeln
tåla exception och något beslut kunna ändras, bör thet uti sig
sielf äga omständigheterne til sin ändring. Men när folckets
rättighet ligger förvarad uti pluralitetens röst, kan ej ändring
tillåtas, i annat fall om aldrig förr kunde corruption uti plu-
raliteten sig insmyga. The röstande, som vunnit, förlorade
sin rättighet; the funno ingen säkerhet mera i lagen; och
kunde therigenom lätteligen förledas at tilgripa the tvänne
värste alternativer, jag menar ettdera vidtaga then utväg at
bryta lagen eller at underkasta sig ens decision.
Hvad Hr Pechlins intagande på Riddarehuset vidkommer,
håller jag för rådeligit tilstyrka, at therom ej nu må skie
någon proposition utan häldre thermed afbida tiden; då blif-
ver frågan icke om besluts häfvande utan endast om Hr Fah¬
nehielm, och huru han skall anses.
Hr Rappe: Efter min oförgripelige tanka är icke Hr
Fahnehielms person utan hans memorial med hela sitt inne¬
håll ämnet til vår deliberation; enär discourserne uti förre
pleno roullerade uppå Hr Pechlins intagande i anseende til
the oordenteligheter, som vid hans utvotering förelupit, och
enär R. o. A:s pluralitet sidste votering faststälte, at Hr Fah¬
nehielm ej fingo samme memorial återtaga, fölgde theraf
thet, som då i discourse[r]ne påstods och gaf anledning til
proposition och sidste votering, nemligen at R. o. A. ville
examinera hans anförde skäl til voteringens klander och sig
öfver them utlåta. Kan nu icke memorialet förfalla, så kan ej
eller thet, som är fölgden af hans raisonnements, nemligen
Örn Pechlin.
161
frågan om Hr Pechlins åter intagande försvinna. Riktigheten
af Fahnehielms tankar bör först pröfvas och sedan angående
hans person.
Huru jag anser thesamme och hans memorial, har jag re¬
dan i förre pleno haft tilfälle at til protocollet yttra, hvilcket
jag mig förthenskull nu åberopar, och begärar at få proposi¬
tion theröfver.
Hr Möllerstierna upläste följande, som han skrif te-
ligen författadt. Af the många discourser och voteringar, sorn
förehafts om thenna sak, har jag nu mera tyckt billigt then-
samma som afgiord anse, och at Hr Fahnehielm icke haft
skäl något klander föra. Jag förvissade mig af sidsta votering
en annan decision, än som skedt, ty jag tycktes Höglofl. R.
o. A. allmänt godkändt, at Hr Fahnehielm återtog sitt memo¬
rial; och then eljest omtalte reconvention eftergafs då. Men
the, som sådant genom votering med Ja eftergifvit, tappade
då. Hans vänner, som med Neij vunnit, lära således therå
conserverat en vidare öpen talan. Hvarå förmodeligen blir
thet säkraste slut, at Riddarehusdeputationen, som förr fun¬
nit Hr Fahnehielm häri coupable, projectera therföre ett lag-
ligit eller i stånden brukeligit gensvar och vederhäftighet, om
thet icke skulle villja eftergifvas. Men hvad skall jag säga örn
then therhos yppade discours om Hr Barons Öfverstens och
Riddarens Pechlins åter intagande på Riddarhuset?
Jag vördar then herren så väl för äran af någon personlig
bekantskap som för thet besynnerliga estime, han sig allmänt
tildragit. Jag, som först hinde til riksdagen ankomma, då
frågan blef om thess utvotering, skulle framför alla andra
önska at af thess berömda kundskaper och tal här få profi¬
tera, hälst sådant tilfälle mig förr varit betagit. Så litet som
jag, gunstiga Herrar, bivistar Edra samlingar utom Riddare¬
huset, så litet är jag om andras tankar underrättad och als
intet theri förbunden. Jag är så mycket oslugare och enfal¬
digare i mitt tankesätt och har värkeligen ej kunnat se första
utvoteringen vara ett alldeles competent straff emot brottet.
Jag har sedan frivilligt återhållit mitt votum tvänne gånger,
så litet har jag theruti varit interesserad. Mig har så mycket
mera oroat se Höglofl. R. o. A. härmed så ofta och länge syss-
lesatte, då kanske många andra saker kunnat blifvit afgiorde.
Then ädla tiden har jag ansedt så knapp, at jag icke dristat
utbedja en fierdedels timas consideration för mina många
11 — 482473
162 1761, sept. 30. Om Pechlin.
oskyldigt iråkade olyckor, som af Höglofl. R. o. A. ganska lätt
torde kunna botas.
Så angelägen sorn nu tiden är, så ren synes thenna quaes-
tion mig förekomma; och at ingen kan misstaga sig på ett
genom flere omröstningar fattat beslut, särdeles då ther-
emot ej annat än en åstundan och vänligt begär kunnat före¬
ställas.
Då ett sådant oeconomiskt beslut skulle åter uphäfvas, lärer
nödvändigt fordras ett allmänt bifall eller ock på öfvermagten
ankomma. Skola sakerne här decideras efter thet samhällen
af- och tiltaga, efter thet vänner och voteringsstyrka från
landsorterne för.skrifves ? Hvar blir då vår lagbundna frihet?
Hvad säkerhet blir då i våra beslut? Hvem stoppar då the
munnar, som hos man- och qvinnokiön vår ostadighet om¬
tala? Skulle sedan så illa, sorn dock möijeligit, kunna hända,
at reciproqt försök om ny utvotering skulle lyckas. Och hvad
bedröfvelig tid och äfventyr, ther mina tankar ej mägta läng¬
re. Jag beder therföre högre uplyste ther taga vid.
Hr von Stockenström, Eric: Då frågan i sidste
plenum var, om Hr Fahnehielm skulle få sitt memorial åter¬
taga, tillstyrckte jag thet för min del, på thet at saken således
måtte försvinna. Men sedan genom votering nu blifvit af-
giordt, at memorialet med the theruti anförde grunder til änd¬
rings vinnande uti voteringen af then 24 Augusti ej skall få
återtagas, så blifver thetsamma ofelbart til hela sitt innehåll
materia substrata af ventilationen i dag. Then difference af
en röst, som utgiorde pluraliteten then 24 Augusti, jemförd
med the olagligheter Hr Fahnehielm i memorialet uprepat,
finner jag förtjena R. o. A:s upmärksamhet. Hr Ruthen-
schiöld, som då voterade, var så mycket mindre thertil be¬
rättigad, som han är Hr Boijes måg och svärfadrén genom
then emot honom påstådde reoonventionen var uti saken in¬
vecklad och af voteringens utslag hade märkeligen nytta eller
skada. Thet är mer än angelägit, när en sak så nära rörer en
medborgares, en riddersmans heder och välfärd, som thetta
rörer Hr Pechlins, at tilse, thet alt, som skall bidraga til
beslutet, måtte lagligen och ordenteligen tilgå. Jag hemställer
altså, om icke i anseende til alt thet, sorn härom redan blifvit
anfördt, R. o. A. skulle täckas bifalla, at värkställigheten af
thet then 24 Augusti fattade beslut må uphöra. Så litet jag
bör tillåta ändring i beslut, sorn röra fundamentallagen och
Om Pechlin.
163
regeringssättet, så fritt får jag yttra mig öfver thetta, sorn är
endast ett R. o. A:s oeconomicum, och på sådant sätt bifaller
jag Hr Fahnehielms memorial.
Härvid inföll Hr Wadenstierna, Pehr, och ropade,
thet är en tok, hvilcket föranlät Hr von Stockenström
at afbryta sitt tal och med begäran, at thenne Hr Wadenstier-
nas utlåtelse måtte i protocollet antecknas, säga til Hr Wa¬
denstierna, thet han ej förmodade sådant vara tält til honom,
efter Hr von Stockenström i sådant fall önskade ej, at thet
måtte sägas andre gången. Då Hr Wadenstierna sig
yttrade: Jag menar Fahnehielm.
Hr von Stockenström fullfölgde häruppå sitt tal.
Hvad Fahnehielms person angår, kan jag mig theröfver icke
yttra nu förrut ty thet är emot all ordentelig rättegång at
döma honom, innan afgiordt blifvit, om han felat. Jag an¬
håller therföre, at propositionen må giöras, om Hr Fahnehielm
uti sitt memorial har rätt eller ej.
Hr Aminhoff: Then oförsigtighet Hr Fahnehielm be-
gådt, enär han med ett memorial vågat inkomma, som leder
til the farligaste fölgder, har i min tanka altid varit ämnet,
hvaröfver R. o. A. ventilerat; thetta memorial har therföre
blifvit til Riddarhusdeputation remitterat, at utstakas måtte,
med hvad straff Hr Fahnehielm bör anses; 0111 deputationen
theröfver sig icke yttrat, så äger R. o. A. dock full magt thet
at giöra, så mycket mer som äfven deputationens betänkande
å daga lägger skadeligheten af Hr Fahnehielms tilbud.
Hvad Hr Pechlin vidkommer, så ehuru mycken högagtning
jag tilförene trodt honom kunna förtjena, bekänner jag uprig-
tigt, at then nu hos mig förfallit; han har med sin nit för
thet allmänna, för lag och frihet i början af thenne riksdag
satt hela riket uti uppmärksamhet, hvad sedan skiedt lem-
nar jag R. o. A. sielf at döma, nu kan jag ej längre följa hans
högmod. Långt ifrån at afvagta och reprochera sitt stånds
beslut, då frågan var om hans utvotering, har han tvärt om
vändt sig til the andre respective stånden och sökt at vickla
them in uti en sak, som borde vara R. o. A:s oeconomicum,
hvilcket kunnat hafva the aldra svåraste fölgder, om ej Gud
oss synnerligen bevaradt. I betragtande af thesse och flere
hans utmärkte förhållande begärte jag sidste plenum, at Hr
Pechlin måtte påläggas afhålla sig ifrån Stockholm. Jag itere-
rar nu thenne min begäran samt anhåller therjemte hos Hr
164 1761, sept. 30. Om Pechlin.
Grefven och Landtm., at han unnar mig sin protection och lik¬
mätigt sin dyra ed icke gifver någon proposition emot lag,
som kan leda til ändrande af ett beslut.
Hr Ehrenstolpe upläste sine tankar, them han på
följande sätt skrifteligen författat (Bil. 24).
Hr Ridderstråhle conformerade sig til alla delar
med hvad Hr Thure Rudbeck uti R. o. A:s förre plenum sagt
och påstod thet vara emot Landtm :s dyra ed och försäkran,
om något angående Hr Pechlins intagande på Riddarehuset
kommo uti proposition; han höllö sig endast thervid at nu
förklara, thet Hr Fahnehielms memorial voro ett straffvär-
digt titbud och therföre till Riddarhusdeputationen åter bor¬
de remitteras, som hade at sig yttra, med hvad näpst Hr Fah¬
nehielm therföre kunde anses.
Om vid ett lägligare och anständigare tilfälle frågan blefvo
at giöra Hr Pechlin grace, ville han för sin del aldeles vara
thertil benägen.
Hr Durietz: Then fråga, som nu i dag redan så vid¬
lyftigt blifvit ventilerad, är så gammal och theruti så mycket
talat, at föga mer kan tilläggas; jag vill allenast leda R. o. A:s
attention på tvänne ting, som böra considereras.
Först at när Hr Fahnehielms memorial och Hr Lillje-
bielckes förseende med the tvänne voteringssedlar, them han
vid voteringen then 24 Augusti råkade fälla öfver voterings-
korgen, til Riddarhusdeputationen remitterades, skedde thet
icke uti någon annan mening, än at så thet ena som andra
therstädes såsom otjenligit borde granskas. Deputationens
betänkande, som theröfver inkommit, bevisar thet. Deputation
anser Hr Fahnehielms memorial med samma ögon, som R.
o. A. thet giordt, och förklarar, hvad theraf ville följa, om
R. o. A. skulle tillåta, at voteringar få häfvas; thetta betän¬
kande är, hvaröfver vij nu böra ventilera, och icke Hr Fahne¬
hielms memorial. Deputationen tilstyrcker väl intet expresse
straff för Fahnehielm, ehuru hans memorial anses såsom ska-
deligit och af beskaffenhet at aldrig böra komma uti conside-
ration, men gifver dock R. o. A. anledning at sig theröfver
yttra.
För thet andre om the skiäl Hr Fahnehielm upgifvit at
klandra voteringen af then 24 Augusti voro ämnet, hvaröfver
R. o. A. skulle ventilera, så blefvo såsom en fölgd quaestio-
Om Pechlin.
165
nen uprest angående Hr Pechlins åter intagande af then
grund, at voteringen, då han uteslöts, varit olaglig, consequen-
ter beslutet; samma beslut har likväl gådt i värkställighet
och är allmänt bekandt, thet har genom så månge sednare til-
komne actus, voteringar saint R. o. A:s deputationer til the
andre respective stånden blifvit sedermera bekräftat, at R.
o. A. genom ventilation om någon ändring uti samme beslut,
therföre at härvid skola förelupit oordentligheter, skulle gifva
sig sielf inför publiquen dementi; vij böra öma personer men
icke uppå sådan grund. Thet är af grace och ädelmod, som
R. o. A. kunde bifalla Hr Pechlins åter intagande; om han til
thensamma vill varda värdig, så bör han respectera beslut,
afbida tiden och hålla sig tranquil.
Att i allmänhet yttra mig angående oordningar, som vid
voteringar kunna yppas, gifves flere exempel, at the icke blif¬
vit opåtalte i sin rätta tid och jemväl genast rättade, therföre
hafva vij väre deputerade vid bordet, som sådant skola i akt
taga, och hvad the ej kunna decidera genast R. o. A. under¬
ställa samt genom ordentelig proposition thess utlåtande in¬
hämta. Häremot torde väl invändas, at under voteringar få af
R. o. A. äro ständigt närvarande, men sådant häfver ej the
närvarandes rättighet, efter plenum värkeligen under hela vo¬
teringen existerar, och kunde lätteligen hielpas samt månge
oordningar aldeles förekommas, om R. o. A. ville mera man¬
grant vara tilstädes och alle sittja på sine bänkar, hvilcket så
mycket mera bör skie, sorn plenum efter voteringar aldrig
slutas, förr än voteringsprotocollet är justerat; ehuru få
thervid ock kunna vara tilstädes.
Af hvad nu anfördt blifvit, finner jag skäl at begära, thet
propositionen måtte giöras öfver Riddarehusdeputationens
betänkande.
Hr Woltemat, Albrecht: Enär R. o. A. sidst genom
votering beslöto, at Hr Fahnehielm ej skulle få sitt memorial
återtaga, så kan jag nu ej annat finna, än at samma memo¬
rial i dag är ämnet til R. o. A:s deliberation och icke Hr
Fahnehielms person; at R. o. A. nu böra utlåta sig, om Hr
Fahnehielm uti samma memorial felat, innan R. o. A. kan
döma honom för något fel. Jag bifaller aldeles, at beslut ej
böra klandras och at thet är olagligit sådant tilbiuda; men
som thet ock å andre sidan är möjeligt, at vid en votering
oordningar kunna existera, blifver frågan, om icke R. o. A.
166 1761, sept. 30. Om Pechlin.
äger rättighet at öfver sådane oordningar undersöka och sig
utlåta, enär the angifvas.
I sådant afseende fattar jag, at thet i dag nu ventileras.
At under sielfve voteringen gifva in memorialer om oord¬
ningar, som existera, håller jag för otjenligit; ty l:mo är af
R. o. A. redan beslutif, at inge öfverläggningar må skie, ja,
icke ens deputationer ifrån the andre stånden emottaga®
under eller efter voteringar. 2:do. Kunde åtskillige upkom-
mande quaestioner gifva anledning til voteringar under vote-
ringarne, hvarigenom omsider R. o. A: [ s] alle giöromål
skulle stadna uti inactivitet.
Hvad anfördt blifvit, at i fall partier gåfvos, thet ena med
öfvervigt skulle ständigt kunna klandra thet andras beslut
och äfven förordsaka inactivitet, har hos mig upväckt ali
upmärksamhet; men om så olyckligt voro, at hos oss tvänne
partier kunde existera, skulle theraf flere misstankar kunna
upväckas, misstanckarne leda til oenighet, och oenigheten
förvandla enskilt hämnd til allmänne saker, hvilcket ledde
oss til äfven så farlige om icke farligare fölgder i framtiden.
Jag tror vij äro lyckeligare uti vår sälla regering, men at
ej sådant må hända i tilkommande tider, låtom oss nu för¬
fara ordenteligen, foga oss then ena til then andre uti thet,
att vij ej döma en person, förr än vij utlåtit oss öfver hans
memorial, hvaröfver jag altså begär proposition.
Hr Thure Rudbeck: Innan Hr Grefven och Landtm,
gior proposition, vill jag allenast tillägga tvänne omständig¬
heter uti hvad jag redan sagt. Först at när jag förklarat,
thet Hr Fahnehielm voro brottslig, har jag grundat min dom
uppå Riddarhusdeputationens betänkande, som efter R. o.
A:s beslut undersökt Fahnehielms memorial och yttrat sig,
thet sådane försök som hans voro farlige.
För thet andra angående thet, som påstås, at Hr Ruthen-
schiöld icke bordt votera, hvarvid förmenas, at paria vota
existerat, i fall hans röst varit borta, påminner jag, at vid
samma tilfälle voterade Hr Pechlins svågers fullmägtig, som
ännu thertil var minderårig, hvilcken, om suppositioner skall
äga grund, lärer hafva voterat annorledes än Hr Ruthen-
schiöld och äfven bör gå bort, om Hr Ruthenschiöld ej fädt
votera, hvarigenom then förmente paritet i vota försvinner.
Thet begynte nu at lida in på eftermiddagen, R. o. A. be¬
gärte, at discourserne måtte afstadna, och at få proposition.
Om Pechlin.
167
Hr Grefven och Landt m., sedan han uptagit och utredt,
hvad nu hos R. o. A. varit å ömse sidor uti quaestion, i an¬
ledning theraf giorde följande proposition.
Bifaller R. o. A., at Hr Fahnehielm genom skriftelig af¬
bön får eftergift af thess begångne förseende.
Thenne proposition besvarades med Ja och Neij;
hvarföre Hr Grefven och Landt m. författade och up-
läste följande proposition til votering.
Then, som bifaller, at Hr Fahnehielm genom skriftelig
afbön får eftergift af thess begångne förseende, skrifver Ja.
Then thet ej vill, skrifver Neij.
Vinner Neij, bifalles Hr Fahnehielms memorial.
Hr Thure Rudbeck: Jag kan icke ingå uti sednare
eller contrapropositionen, at theröfver skall voteras, 1 :o ty
Hr Fahnehielms memorial, om thet vinner bifall, leder R.
o. A. at öfverändakasta beslut. 2:o. Kan then förre delen
icke besvaras med Ja och Nej, när Näij involverar bifall på
Fahnehielms memorial. Om jag till exempel bifaller Rid-
darehusdeputations betänkande men vill befria Hr Fahne¬
hielm ifrån straff, kan jag icke skrifva Neij, ty jag vill icke
bifalla Hr Fahnehielms memorial.
Hr Gyllensvahn: Jag har afhållit mig ifrån at tala
uti thenna sak hittils, efter jag är uti någon släktskap med
Hr Fahnehielm, men nu sedan thet kommer til votering och
voteringsproposition redan är giord, kan jag med mera le¬
dighet yttra mina tankar. Jag går förbi at uprepa alt thet,
hvarigenom redan af andre är bevist, at vår ventilation en¬
dast bör vara, huru Hr Fahnehielms förseende må anses;
jag vill allenast öfverlemna til R. o. A:s eftersinnande och
at döma af Hr Fahnehielms utseende, hans grå hår och hans
öfrige förhållande inför Höglofl. R. o. A., om icke han kan
anses at vara förledd och af enfaldighet giordt sitt ovarsam¬
ma steg; han har icke förstådt, huru olagligit thet är at
klandra beslut. Thetta gior ock, at ändamålet med memoria¬
let så mycket mera faller R. o. A. i ögonen och blir osma-
keligt. Skulle then förste voteringen klandras, så borde ej
R. o. A. sedermera hafva genom 2, 3 å 4 voteringar, genom
beskickningar til the andre stånden thensamma bekräftat;
och å andre sidan icke the andre stånden blifvit sökte uti
thet, sorn borde vara R. o. A:s oeconomicum, mindre the
skrifter, som til Hr Pechlins försvar, innan saken var af giord,
168 1761, sept. 30. Om Pechlin.
hos R. o. A. blifvit ingifne, sedan saken är vorden deciderad.
Vij får ändra beslut, thet har jag funnit, men at komma
fram och klandra beslut, håller jag uti mitt sinne för olag-
ligit och högst straffbart.
Hvad voteringspropositionen angår, så finner jag then icke
innefatta saken i thess nuvarande skick; ty när jag påstår,
at Hr Fahnehielm bör straffas, hvar finnes oppositum uti
then oss gifne propositionen?
Hr Bildenschiöld: Om jag voro skyld uti then grad,
som 14 § Riksdagsordningen omförmäler, skulle jag i thenne
sak ej tala om at fria eller fälla.
Hvad propositionen vidkommer, som Hr Grefven och
Landtm, oss giordt, finner jag then aldeles vara enlig med
discourserne.
Å ena sidan är påstådt, at Hr Fahnehielm borde straffas;
å then andre at Hr Fahnehielms memorial måtte bifallas
med tilläggning af flere om Hr Pechlins åter intagande; när
nu öfver thet förre giöres proposition och then thet vill,
skrifver Ja, bör ju vij utföra theras mening, sorn tilstyrckt
thet sednare, och blifva oppositum emot Ja.
Hr Grefven och Landtm.: Uti alle the vidlyftige dis-
courser, som hos R. o. A. öfver thetta ämne i dag förefallit,
hafva ej mer än tvänne meningar existerat; en del af R. o. A.
hafva ansedt Hr Fahnehielm brottslig och förklarat, thet
han therföre borde giöra afbön; en del theremot hafva bi¬
fallit Hr Fahnehielms memorial; jag har sökt at uti propo¬
sitionen innefatta alt, hvad så å then ena som andre sidan
blifvit anfördt, och således at giöra proposition enlig med
discourserne, i följe hvaraf contraproposition ej kan innehålla
annat alternative än thet discourserne gifva anledning til;
om R. o. A. med thenne proposition ej äro nögde, lärer ingen
annan utväg vara än at öfver thenne proposition votera, så
vida af en del påstås, at then bör ändras, men andre icke
vilja theruti tillåta någon ändring.
Hvarföre ock jag til votering öfver propositionens bestånd
författat följande proposition, uti hvilcken jag sökt inne¬
fatta theras mening, sorn icke vilja tillåta någon ändring uti
voteringen af then 24 Augusti, hvaröfver R. o. A. således i
dag lärer behaga votera.
Hr Grefven och Landtm, upläste häruppå samma propo¬
sition, så lydande.
Om Pechlin.
169
Then, som bifaller ovanstående proposition, skrifver Ja;
then thet ej vill, skrifver Neij.
Vinner Neij, kan ingen proposition nu eller framdeles til
förändrande utaf then(!) värkstäldte vorteringsbeslutet af
then 24 Augusti giöras.
Frih. Axel Reuterholm: Mine gunstige Herrar! Jag
beder Eder, at I besinnen saken noga, innan man går in uti
någon votering. Af propositionen, som oss är giord, följer
genom thet theruti införde alternative, at vij anse votering¬
en af then 24 Augusti för oviss. Vill R. o. A. sätta sig i thet
äfventyr at än en gång ventilera öfver ett genom votering
faststält beslut. Jag lemnar gerna, thet Hr Grefven och
Landtm, af discourserne haft anledning at giöra oss en så¬
dan proposition, som skiedt, men thet hörer R. o. A. til, när
the anses en corps, at iakttaga ståndets värdighet och hafva
stadighet uti väre giöromål.
Thet är sant, at the, som tillstyrckt bifall på Hr Fahne-
hielms memorial, med samma förklarat voteringen af then
24 Augusti för origtig; men at gå in uti then idéen, thet är
stridande emot lag och vår heder.
Jag ser väl, hvad som ömar å ömse sidor, vij kunna ju tala
uprigtigt med hvaran; the värde ledamöter, som tilstyrcka
bifall uppå Hr Fahnehielms memorial, öma Frih. Pechlins
person; å andre sidan ligger oss om hiertat, at väre beslut
måge hafva bestånd. Thetta förordsakar nog rörelse hos
R. o. A.; men mine Herrar, låtom oss förena oss uti thet, som
är thet angelägnaste, frågan om Frih. Pechlins person är en¬
skilt, then kan en annan gång lättare hos R. o. A. förehafvas,
när väre sinnen äro mindre uprörde. Frågan om at beslut
måge vara faste, är allmän och rörer regeringssättet samt
ståndets heder, then böra vij nu vårda.
Hr Thure Rudbeck: Jag kan ej gå in uti at votera
öfver then oss giorde propositionen, ty om Ja vinner, skall
samma proposition hafva bestånd, och då förfaller jag uti
then inconvenient, som redan sagt är, at jag ej kan utlåta
mig öfver thensamma med Ja eller Neij.
Jag, som säger Ja thertil, at Riddarehusdeputations be¬
tänkande bör bifallas, men vill skona Hr Fahnehielm, kan ej
skrifva Neij til hans straff och med mitt Neij bifalla emot
min vilja Hr Fahnehielms memorial och at Frih. Pechlin
må åter komma in på Riddarehuset.
170 1761, sept. 30. Om Pechlin.
HrWadenstierna, Carl: Jag finner then proposi¬
tion Hr Grefven och Landtm, oss giordt, ganska god och
till alle delar öfverensstämmande med hvad här blifvit talat.
Å ena sidan hafva discourserne tilstyrckt bifall på Riddare-
husdeputationens betänkande och at Hr Fahnehielm för sitt
ingifne memorial måtte anses brotslig och giöra afbön.
Å then andre tilstyrckes, att Hr Fahnehielms memorial
måtte bifallas och i följe theraf Frih. Pechlin vara inne på
Riddarehuset. Bägge meningarne innebegripas uti propositio¬
nen och contrapropositionen; vinner then förre bifall af
pluraliteten, så straffas ju Hr Fahnehielm och frågan om
Frih. Pechlin försvinner.
Hr Ehrenmalm: Sedan Hr Pechlin genom votering
efter en ordenteligen giord proposition fädt exclusion, har
jag icke kunnat föreställa mig, at någon proposition öfver
hans intagande skulle skie eller at han för en annans brott
skulle på Riddarehuset kunna inkomma. Ty at Hr Fahne¬
hielm felat emot R. o. A., thet innehåller Riddarehusdeputa-
tionens betänkande, och om thetta betänkande har ventila¬
tionen i synnerhet varit så väl i thetta som förre plena; va-
randes frågan, hvaröfver sidst voterades, om Hr Fahnehielm
skulle få sitt memorial återtaga, ett prjeliminare, som under
discourserne emellankommit och borde undan vägen rödjas,
innan R. o. A. kunde sig öfver betänkandet yttra.
Jag kan ej intaga Frih. Pechlin, sedan R. o. A. uti sin vo¬
tering then 24 Augusti förklarat, at han förlorat R. o. A:s
förtroende, och då jag bör förmoda, at han genom the månge
voteringar, vij sedermera för hans skull måst hafva, thet
icke återvunnit utan snarare mera mist theraf. The angeläg¬
naste saker, hela rikets väl rörande, hafva för hans skull
hos oss legat opåtänkte; åtminstone är härigenom hos mig
högtaktningen för bemälte herre ansenligen minskad. Then
proposition vij fädt, går ut uppå at häfva R. o. Ars beslut.
Then kan icke antagas.
Votera vij öfver, om then propositionen kan bestå, så le¬
der thet oss at ärkänna, thet proposition kan giöras öfver
beståndet af väre beslut. Jag begär altså, at proposition må
ändras och blifva öfver Riddarehusdeputationens betänkan¬
de.
Hr Gyllenhök påminte, at uti hela thenne dagens
långe ventilationer altid frågan varit om Hr Fahnehielms
Om Pechlin.
171
memorial, hvilcket en del förklarat sig bifalla men andre för
olagligit ansedt och tilstyrckt, at Hr Fahnehielm therföre
måtte straffas. Och begärte at enligit discourserne få pro¬
positionen öfver samma memorial, utan at något theruti om
Hr Pechlins person borde inblandas, hvilcket voro en särskilt
sak, som ej kunde förekomma, förr än om memorialet först
voro afgiordt.
Frih. Cederhielm förmente, R. o. A. skulle kunna
undgå tvänne propositioner och att slippa votera öfver vo-
teringspropositionen, 0111 allenast en liten tilläggning giordes
angående Hr Fahnehielms memorial, nemligen at efter the
orden i contrapropositionen bifalles Hr Fahnehielms memo¬
rial tillägges, dock utan ändring uti R. o. A:s beslut; ty me¬
morialet innehåller tvänne delar, then ena om voteringens
rigtighet then 24 Augusti, then andre om Hr Pechlins inta¬
gande. Af then förre delen följer äfven så snart, at samma
votering bör gå om, som at Hr Pechlin åter skall intagas.
Hr Rappe, Christopher: Uti alle discourser öfver
thenne saken hafva icke varit mer än tvänne meningar, then
ena har påstådt Hr Fahnehielm borde för sitt memorial straf¬
fas och utsatt straffet til afbön. Then andre förklarat bifall
på Hr Fahnehielms memorial; förre delen ogillar memo¬
rialet, oppositum theremot är memorialets bifall, bägge de-
larne finnas, som sig bör, uti then a>f Hr Grefven och Landtm,
oss gifne propositionen, vid hvilken jag mig altså håller; om
R. o. A. icke kan förena sig öfver thenne proposition, blir ju
ingen annan utväg öfrig för at komma ifrån hvarannan, än
att vij öfver propositionen votera. Hvad Hr Fahnehielms me¬
morial innebär, synes tydeligen; bifalles thet, så blifver vote¬
ringen af then 24 Augusti uppå the grunder, Hr Fahnehielm
upgifvit, ansedd för origtig, då försvinner thess värkan och
Hr Pechlin bör icke längre anses såsom ifrån Riddarehuset
utestängd; thenne fölgden kan icke skiljas ifrån Hr Fahne¬
hielms memorials bifallande.
Hr [von] Bromell: Dagen är nu förleden, och jag
önskar discourserne måtte en gång uphöra, som ej kunna
innehålla annat hädanefter än hvad redan är sagt, samt at
vij måtte efter Frih. Cederhielms project få en proposition,
hvarom vij kunna förena oss at votera; så mycket mer sorn
R. o. A. giordt sig en lag at aldrig hålla eftermiddagsplena.
Vij hafva med Frih. Pechlins person ej något at giöra, hvar-
172 1761, sept. 30. Om Pechlin.
före skall för hans skull R. o. A:s kostbara tid så förspillas
och vij träta bort vår dag om en sak, som aldrig bör kom¬
ma uti quaestion om, at ändra beslut. Jag väntade minst
af en man, som är satt att hafva inseende öfver andre do¬
mare, at efterse, thet lagen til all sin kraft i hela riket må
handhafvas och värkställas, thet han skulle försvara, at lag
kan brytas och beslut häfvas, som jag likväl i dag hördt. Jag
fruktar, at med flit tiden utdrages genom Hr Pechlins sak.
Vij hafva likväl så månge högst angelägne och riksvårdande
ärender ogiorde; vij borde efterse ett Jerncontoir, ett Växel-
contoir med oändeligit mera, hvad nytta riket af theras för¬
valtning drager; men ingen talar therom eller får tänka ther-
på för Frih. Pechlins sak. Gunstige Herrar, jag beder Eder,
besinnen sådant, låtom oss förenas om en proposition efter
Frih. Cederhielms mening och theröfver votera, på thet then-
ne sak en gång må blifva all och vij kunna giöra något nyt¬
tigare.
Hr Grefven och Landtm, förestälte, thet honom icke
voro then rättighet lemnad at taga någon proposition af
egne tankar, utan at han borde formera thensamma efter
the tankar, som uti discourserne å ömse sidor sig företedt;
at Hr Grefven och Landtm, sökt uti förste propositionen och
contrapropositionen innefatta bägge meningarne på thet no¬
gaste; at när en del af R. o. A. med samma proposition va¬
rit nögde men en del icke, så voro ej annat medel at utröna
R. o. A:s behag theruti än genom votering öfver proposi¬
tionen; att Hr Grefven och Landtm, til then ändan upgifvit
then andre proposition, hvaröfver då skulle voteras; och at
genom thenne sednares contraproposition Hr Grefven och
Landtm, sökt sauvera theras mening, som icke vilja tillåta
någon ändring uti beslutet af then 24 Augusti, så att om
Neij vinner, R. o. A. aldeles äro ifrån så väl then först giorde
proposition som hela saken; at Hr Grefven och Landtm, så¬
ledes giordt alt, hvad efter thess ämbetes skyldighet honom
tilkommo, at ingen lag tilläde honom rättighet at gilla eller
ogilla någon å ena eller andre sidan understödd mening,
mindre ändra en proposition, som en del af Riddarehuset be¬
gärte måtte blifva beståndande; hvarefter Hr Grefven och
Landtm, för mera tydelighet upläste än en gång bägge pro-
positionerne.
Om Pechlin.
173
Men R. o. A. besvarade them med Ja och Neij. Och Hr
Grefven och Landtm, nödgades at flere resor äska liud.
Hr Durietz: Tvifvelsmålet, som hos R. o. A. upkom-
mit öfver then förste propositionen, härrörer endast af then
fruktan, en del ledamöter torde hysa, at om Hr Fahnehielms
memorial vinner bifall, så går thess innehåll i värkställighet;
thetta kunde likväl och bör förebyggas, ty så väl uti sidste
plenum som i dag är begärt uti discourserne, at sådant icke
skulle skie.
Hr Linderstedt, Johan, anmärckte, at R. o. A. så
mycket mindre borde tillåta någon värkställighet, i fall
Hr Fahnehielms memorial bifalles, som han tydeligen therpå
yrckat, och ville annars Hr Linderstedt häldre genast votera
om Hr Pechlins intagande än om Fahnehielms memorial, ef¬
ter thet sednare involverar prsejudicat at kunna giöra änd¬
ring uti beslut. Om therföre orden uti första propositionen
så jemkas, at quaestionen om Frih. Pechlins person aldeles
skiljes och uteslutas ifrån thet, som nu skall voteras öfver,
och theremot vid then andre tillägges uti contrapropositio¬
nen, ther thet står kan ingen proposition med mera, the
orden nu och ständigt, så vore han för sin del nögd med the
gifne propositioner.
Hr Gyllensvahn: Thet är ostridigt, at pluraliteten är
lifvet uti vår sälla regering, och at bibehålla stadga uti
pluralitetens beslut thef enda medel at gifva pluraliteten och
följakteligen regeringssättet thet förtroende, som bör vara.
I sådan beskaffenhet, huru skall jag kunna samtycka til at
votera öfver then förste propositionen, som innehåller bifall
på Fahnehielms memorial, och tillåta, at voteringar ohemult
få klandras och beslut genom klander efteråt häfvas. Blifver
en sådan proposition rigtig, at nu voteras öfver, så må jag
gerna begifva mig at votera äfven then sednare.
Hr von Vicken: Frågan kan och bör aldrig blifva
här om Hr Pechlins person utan måste aldeles skiljas ifrån
thet ämnet, som nu i dag varit under öfverläggning. R. o. A:s
beslut angående Frih. Pechlin är genom så månge hos R. o. A.
inprotocollerade och äfven the andre stånden communicera-
de beslut afgiord och på thet kraftigaste stadfäst, at then
nu icke kan mera förekomma.
Sålunda är Hr Fahnehielms memorial på thet sättet nu
substrata materia, at decideras må, om han med straff ther-
174 1761, sept. 30. Om Pechlin.
före skall anses, giöra afbön eller förskonas. Hvad om Hr
Pechlin blifvit sagt, hörer icke til vår ventilation; then ena
kan under discourserne tala i öster, then andre i väster, men
propositionen bör giöras efter hufvudfrågan, då får Hr Pech-
lins person ej blandas theruti.
Lät vara, at man kan votera öfver en voterings mer eller
mindre ordentlighet, men öfver beslutens bestånd eller at
häfva theras värkställighet, thet bör aldrig på sådant sätt
kunna uptagas och sättas under deliberation.
Grefve [von] Rosen: Sedan Hr Grefven och Landtm,
nu giordt oss först voteringsproposition och när R. o. A. til
en del med then ej varit nögde, men andre theremot vilja
thensamme behålla, Hr Grefven och Landtm, blifvit seder¬
mera föranlåten at proponera R. o. A. votering, om samma
proposition skall bestå eller ej, tror jag mig ej böra vidare
tala i hufvudsaken. Jag bifaller för min del Hr Fahnehielms
memorial och är ther jemte så öm om R. o. Ars heder, at jag
gierna önskade, thet R. o. A. närmare ville öfverväga the
oordningar, hvilcke Hr Fahnehielm upgifvit skola vara före-
lupne, enär Hr Pechlin genom en enda röst blef utesluten
ifrån thetta samfund, och då likväl R. o. A. skulle decidera
öfver en medborgares välfärd och heder; men jag får ej lof
at mera therom tala, propositionen är giord, Riksdagsord¬
ningen är tydelig, och jag begär, at vij öfver samma propo¬
sition måtte få skrida till votering, om then skall bestå el¬
ler ej.
Hr Linnerhielm : Jag har redan the förflutne pleni-
dagar haft tilfälle at till protocollet yttra mine tankar om
skillnaden jag tror böra finnas emellan ett och fyra stånds
beslut. Thet kan af ingen rättsinnig nekas, at ju Riksens
Ständers beslut böra hållas helige, men här blandas thet ena
i thet andra, och vij hafva nu disputerat hela dagen om ett
af väre oeconomiske beslut; thesse kunna ju komma under
öfvervägande; Hr Fahnehielms memorial angår ej annat.
R. o. A. har redan gådt in uti thet, att the kunde komma
under öfverläggning, när samma memorial i ståndet blef
antagit och cum toto effectu til Riddarehusdeputation re¬
mitterat; än mer när R. o. A. sidst genom votering sade,
at Hr Fahnehielm ej skulle få thet återtaga, så fölgde ther-
af, at R. o. A. theröfver ville ventilera; discourserne, hvilcke
så väl sidste plenum som nu förefallit, utvisa ock, at R. o. A.
Om Pechlin.
175
handterat sielfve hufvudsaken och öfvervägat samt en stor
del bifallit the skäl, Hr Fahnehielms memorial innehålla,
til ändring uti voteringen then 24 Augusti; hafva the bi¬
fallit skälen, så hafva the ock bifallit ändringen; theras tan¬
ka bör uti propositionen ej förbigås, och jag begär, at then
måtte til hela sin vidd komma therin såsom oskiljaktig ifrån
bifallet på Hr Fahnehielms memorial.
Frih. Grönhagen trodde väl för sin del, at aldrig pro¬
position borde äga rum öfver en redan afgiord sak; men
som nu en sådan proposition voro giord, och then af så åt-
skillige gillades, at R. o. A:s tanka om propositionens be¬
stånd utan votering ej kunde utletas, så tilstyrckte han, dock
med kraftigaste undantag, at sådant i framtiden ej måtte
skie för the fölgder, som votering öfver votering kunna med
sig föra, thet R. o. A. ville skrida till votering och man så¬
ledes ändteligen komma ifrån saken.
Hr Durietz förklarade sig nögd med propositionen,
allenast then blefvo något addoucerad uti thet, som inflyter
om Hr Fahnehielms memorial.
Thet var nu lidit något in på aftonen och lius uptände;
genom then långe ventilationen syntes ock någon mera rö¬
relse vara upkommen; alle discourser besvarades med Ja och
Neij, så at Hr Landtm, flere resor nödgades äska liud, och
svårt var at til protocollet kunna fatta, hvad som talades,
enär härunder
Frih. von Ungern-Sternberg förestälte, at nu R.
o. A. kunde uphöra med ytterligare ventilation och tran-
quillesera sig, hvarigenom Hr Grefven och Landtm, måtte
få tilfälle at jemcka propositionen så, at R. o. A. thermed
blefvo nögd, då man kanske utan votering ännu kunde kom¬
ma ifrån thenne sak.
Hr Voltemat yttrade sig, at Grefven och Landtm,
giordt then förste proposition efter discourserne; när then ej
blifvit gouterad, hade theröfver ny proposition enligit Riks¬
dagsordningen blifvit giord; han voro för sin del af samma
tanka som Grefve Rosen, at öfver sednare proposition nu
borde voteras, ty annars kunde R. o. A. ej komma ifrån hvar¬
annan; at nu gå in uti hufvudsaken och vidare ventilera
öfver förste propositionen, kunde ej tillåtas, ty discourserne
böra afstadna, sedan proposition är giord; huru skulle an¬
176 1761, sept. 30. Om Pechlin.
nars öfverläggningarne kunna gå uti sin ordning och beslut
i något mål tagas.
Hr Lagersvärd: Then ena delen af första proposi¬
tionen innehåller straff för Hr Fahnehielm, men then andre
delen afviker ifrån thet, som är oppositum emot straff, nem¬
ligen förskoning, befrielse eller hvad man vill kalla thet, och
uptager i thet stället bifall uppå Hr Fahnehielms memorial,
hvilcket memorial styrcker til at rubba en votering, at til
intet giöra beslut; kunna vij tillåta, at bifall uppå ett så be¬
skaffat memorial oss proponeras, så försvinner thet heligaste
band, som tilsammans håller vår regering. Om ej beslut sko¬
la ständigt blifva klandrade hädanefter och följakteligen
vacklande, så böra vij antaga och i thet nogaste följa then
principe, at ingen pluralitet kan existera emot tagne be¬
slut.
Hr Boije, Hans Hindric: Jag har väntat, at under
hela vår vidlyftige deliberation någon af the herrar, som äro
missnögde med propositionen, skulle upgifva ett medel, huru
vij måtte komma ifrån hvarannan; men som thet ej skiedt,
är för oss ej annat öfrigt än att votera öfver propositionen;
och jag önskar, at vij måtte få komma thertil nu genast, ty
alt hvad hädanefter kan sägas, är redan sagt.
Hr Thure Rudbeck itererade sitt förra anförande.
Jag ville ej af Hr Grefven och Landtm, hafva någon pro¬
position öfver beslut; jag har så ofta hördt thet svaret af
Grefven och Landtm., at Hr Grefven och Landtm, sådane ej
kunde giöra, när någon them begärt.
Then delen af propositionen, som angår Fahnehielms straff,
är enlig discourserne, hvarföre må icke then andre delen
blifva öfver thet, som naturligen bör vara oppositum there-
mot. Thet är at gräma sig åt, huru dagen går bort utan at
af giöra något. Om thenne sak angingo mig, voro jag nog dyg¬
dig medborgare at sielf bedja R. o. A. låta thensamma ligga
och bespara sin ädla tid till rikets angelägnare och nyttigare
ärender.
Hr Grefven och Landtm.: Om thenne sak voro af sam¬
ma beskaffenhet som the, uti hvilcke jag yttrat mig ej
kunna giöra proposition emot lag, så skulle jag icke hafva
underlåtit at äfven nu som altid iakttaga, hvad mig åligger.
Men sedan R. o. A. beslutit genom votering, at Hr Fahne¬
hielm ej fingo sitt memorial återtaga, sedan discourserne i
Om Pechlin.
177
dag roullerat å ena sidan enhälligt therpå, at Hr Fahnehielms
memorial måtte bifallas, och alla the, som sådant påstå, med
thetsamma förklarat sig ännu icke ärkänna för beslut, hvad
genom voteringen then 24 Augusti å andre sidan påstås vara
afgiordt, så tilhörer ej mig at emot en sådan mening döma,
om thet bör anses för beslut eller ej; ingen lag tillägger mitt
ämbete något sådant votum decisivum och rättighet at skilja
emellan tvänne meningar, hvilcke hos R. o. A. nu tyckas lika
understödjas, utan tilkommer mig endast at inrätta proposi¬
tionen efter discourserne, och icke lärer thet vara tilstän-
digt, at R. o. A. etablerar en sådan lag nu in casu.
Hr Thure Rudbeck: Jag begriper ganska väl uti then
sidste propositionen, at om Neij vinner, så anses thenne sak,
som så ofta oroat R. o A., såsom afgiord och försvinner
aldeles; jag begriper jemväl, at om Ja i thenne proposition
vinner, frågan bör blifva uti then första propositionen, om
Hr Fahnerhielm bör straffas; men jag begriper ther jemte, at
thet, som skall svara emot ett sådant Ja, uti contraproposi¬
tionen [s] Neij bör betyda icke bifall på Hr Fahnehielms me¬
morial, med hvad som theraf följer, nemligen besluts änd¬
ring och Baron Pechlins intagande, utan endast at R. o. A.
vill uptaga och skärskåda, om Fahnehielms i memorialet an¬
förde skäl äro grundade eller ej.
Hr Grefven och Landt, förestälte, at thetta uti propo¬
sitionen noga voro iakttagit; ty när å ena sidan frågan voro
om Fahnehielms straff, så förkastades i thetsamma hans
grunder; och när å andre sidan Fafnehielm a[n]sågos såsom
then, ther giordt rätt, så voro ock med thetsamma hans rai-
soner antagne och bifallne; uti discourserne hade ständigt
idéerne på thet sättet varit sammanbundne, och således bor¬
de the ock uti propositionen vara uptagne, om ej samma pro¬
position mera skulle vara til then ena än then andre me¬
ningen högd.
Hr Durietz påstod, at frågan om besluts ändrande så
mycket mindre borde komma uti propositionen, eller beslutet
af then 24 Augusti kunna sättas under öfverläggning vidare,
som mera än fem veckor redan voro förflutne, sedan samma
beslut gådt i värkställighet, sedan thet blifvit med deputa¬
tion til the andre respective stånden notificerat, at R. o. A.
thervid ville förblifva. Han viste eij, med hvad skiäl et be¬
slut, som så lagligen blifvit ärkändt och faststält, nu efteråt
12—482473
178 1761, sept. 30. Om Pechlin.
kunde bestridas; sådant voro emot ali ordning, och i andre
tider blifva ett mer än farligit prsejudicat uti the angeläg¬
naste saker at rifva up, hvad som är afgiordt.
Hr Grefven och Landtm, påminte, at Hr Fahnehielm
nästa plenidag efter voteringen then 24 Augusti til R. o. A.
inkommit med sitt memorial, men at thet då blifvit til Rid-
darehusdeputationen remitterat, så at frågan om thetsamma
ej förr kunnat hos R. o. A. föredragas, än Riddarehusdeputa-
tionen hunnit sitt betänkande afgifva. Hvaremot alle the om¬
talte actus emedlertid hos R. o. A. förekommit.
Hr Durietz trodde, at the herrar, som nu vilja bifalla
Hr Fahnehielms memorial, hade bordt i rättan tid söka at
giöra halt i thesse tagne steg, om the ännu ansedt beslutet
af then 24 Augusti för oafgiordt.
Hr Lilljehorn föreslog, på thet saken måtte försvin¬
na, at Hr Grefven och Landtm, ej ville giöra någon sådan
proposition; Hr Grefven och Landtm, voro genom Riksdags¬
ordningen thertil berättigad, så vida qusestion angingo at
häfva beslut, och han väntade thet af Grefven och Landtm,
altid viste nit för lagarnes hälgd uti thet dyra ämbete, han
så värdigt beklädde; therigenom kunde nu R. o. A. hielpas
ifrån hvarannan och then oro, som öfveralt förspordes, på
bästa sättet svalckas.
HrWadenstierna, Carl: Om R. o. A. täcktes med
mindre hetta afhöra hvarandras discourser, så skulle R. o. A.
finna, at Hr Grefven och Landtm, aldeles värdigt och sitt
dyra ämbetes skyldighet enligit förfarit med thenne sak.
Sedan R. o. A. sidste plenidagen genom votering beslutit,
at Hr Fahnehielm ej skulle få återtaga sitt memorial, har
Hr Grefven och Landtm, thetsamma R. o. A. i dag föredra¬
git med frågan, hvad R. o. A. vidare ville thertil giöra; ther-
öfver hafva R. o. A:s hrr ledamöter vidlyftigt talat och
stannat uti tvänne särskilte meningar; en del påstådt, at Hr
Fahnehielms memorial voro ett tilbud at bryta beslut, hvar¬
före han borde straffas. En del theremot, at the af Hr Fahne¬
hielm i samme memorial införde skiäl emot voteringen af
then 24 Augusti voro gällande och at värkan af samma vo¬
tering följakteligen borde uphöra. Öfver thesse meningar är
proposition begärd; och Hr Grefven och Landtm, har ej kun¬
nat undgå at uti propositionen uptaga, hvad å ömse sidor
blifvit anfördt; sådan är then förste propositionen. Med then-
Om Pechlin.
179
samme hafva en del af R. o. A. icke varit nögde utan för¬
klarat, at ett redan tagit och faststält beslut icke mera borde
sättas in qusestione, och at thet voro olagligit öfver thetsam-
ma votera.
En del theremot hafva påstådt, at voteringen af then 24
Augusti voro oordentelig, att Hr Fahnehielm haft skäl til
the påminnelser han theremot giordt; at resultatet af sam¬
ma votering altså ej kunde anses för beslut; och ändteligen
at then giorde propositionen, hvaruti thenne theras mening
är införd, måtte blifva beståndande och theröfver voteras.
Hr Grefven och Landtm, har härigenom funnit sig föranlå¬
ten at til afgiörande genom votering öfverlemna, om then
giorde propositionen borde äga bestånd eller eij. Hvad annat
medel än thetta kan skilja oss åt, när på ena sidan säges,
vij äro nögde med propositionen och bifalla ej, at then må
ändras, men å andre sidan yrckas, at propositionen bör änd¬
ras.
Bägge the redan giorde propositionerne uplästes häruppå
efter Hr Wadenstiernas begäran å nyo. Men
Hr Lilljehorn anmärckte, at om R o. A. å ena sidan
kunde votera öfver then delen af första proposition, som rör¬
de Hr Fahnehielms straff, så kunde theremot ingen, som
voro älskare af väre lagars bestånd, yttra sig öfver then and¬
re delen theraf, som angingo at häfva ett fattat och genom
flere R. o. A:s steg sedermera faststält beslut; at then som
sådant ej ville men ändå hade medömkan för Fahnehielms
okunnighet och grå hår, voro utur stånd at votera öfver en
sådan proposition, som then ther blifvit giord; han för sin
del ville ej skrifva Ja till Hr Fahnehielms straff och kunde
ej med sitt Neij gå in uti contrapropositionen.
Hr Grefven och Landtm, förestälte väl R. o A., at frå¬
gan nu endast voro at votera, om then proposition han giordt
skulle blifva beståndande eller ej; och at samma proposi¬
tion med Neij uti voteringen kunde förkastas af them, som
med thensamme ej åtnöijdes, hvilcke thessutom hade then
avantage uti sednare propositionen, at, om Neij vunne, hela
saken hädanefter komrno at försvinna. Men
Hr Lilljehorn itererade sitt förre; ansåg för olagligit
at votera öfver en proposition, som angingo at häfva ett ge¬
nom flere voteringar faststält beslut; och begärte, at Hr
180 1761, sept. 30. Om Pechlin.
Grefven och Landtm, ville afslå at therom giöra någon pro¬
position.
Hr Thure Rudbeck ansåg med bedröfvelse, at
R. o. A. så länge skulle genom thetta uppehållas; han på¬
minte sig, at när tilförene R. o. A. ej kunnat förena sig om
then förste eller andre propositionen, hade Hr Grefven och
Landtm, gifvit then tredje och R. o. A:s ledamöter haft för
hvarannan så mycken egard, at the sökt jemka sig tilsam¬
mans; han hemstälte therföre, om icke sådant äfven nu kun¬
de skie sålunda, at propositionen måtte blifva, om Fahne¬
hielm bör straffas eller ej; ty then kan med Ja och Neij be¬
svaras. Men icke then projecterade, hvilcken, om then ej
har annan fölgd, likväl genom bifall på Fahnehielms me¬
morial involverar, at alle theruti upgifne skiäl skola cog-
nosceras, och leder R. o. A. til en mödosam undersökning
utan ända öfver voteringen af then 24 Augusti, hvaruti ofel¬
bart quaestioner öfver qusestioner skola yppas. Om Majoren
Ruthenschöld såsom måg ej bordt votera, hade ock fullmäg-
tigen för Hr Pechlins svåger von Plomgren, Hr Königstedt,
bordt sig therifrån afhålla med mera thylikt, varom tvist då
blifver och hvarigenom väl anledning R. o. A. kan gifvas
at sätta ett lagligen tagit och fastställt beslut i ovisshet men
aldrig ändamålet vinnas, som borde vara vårt enda härvid,
at få i voteringarne mera ordning.
Hr Wadenstierna, Carl, påminte, at discourser-
ne nu mera ej borde roulera öfver sielfva saken utan endast,
om öfver then oss gifne propositionen skall voteras eller ej,
och när therpå svaras Ja och Neij, bör votering theruti skilja
oss åt.
Hr Ehr enmalm: När propositionen är så stäld, at
R. o. A:s ledamöter ej veta, om the skola skrifva Ja eller
Neij, så må ingen undra, at R. o. A. länge öfver en sådan pro¬
position ventileras(!) och at flere then ej vilja antaga. Äm¬
net til voteringen i dag bör ju vara enligit Riddarhusdeputa-
tions betänkande och ,våre discourser, om Hr Fahnehielm bör
straffas eller ej. Jag skulle väl kunna gå in uti at votera öfver
then oss gifne propositionens bestånd, om icke bifall på Hr
Fahnehielms memorial voro theruti inryckt, ty thetta bifall
hörer hvarken til naturen af saken eller kan någonsin hos
R. o. A. komma in quaestione.
Grefve Creutz: Uti väre discourser fästa vij oss ännu
Om Pechlin.
181
vid then förste propositionen Hr Grefven och Landtm, giordt;
theruti är likväl nu mera ej tid at tala, ty när en del med
samma proposition äro nögde och ej vilja tillåta, at then
må ändras, then andre delen theremot begär at få then änd¬
rad, skall ju pluralitetens vilja utletas genom votering; til en
sådan votering har therföre Hr Grefven och Landtm, gifvit
oss then andre propositionen; öfver thensamme få vij nu en-
ligit Riksdagsordningen discourera och föreslå the jemk-
ningar, som kunna synas nödige, men icke mera öfver then
förste; och som alt, hvad sägas kan angående then sidste,
lärer vara sagt, så beder jag, at vij nu måtte få börja votera.
Frih. Reuterholm, Axel: Qusestionen om proposi¬
tionen har nu räckt uti mer än tvenne timar, och om then
räkte i tu år, gior thet ändå ingen ändring i theras tankar,
som älska, at lagar och beslut måtte helige hållas. Then, som
vill häfva voteringar och ändra beslut, må thet giöra, men
jag vågar ej gå in uti en sådan idée; här ligger för mine
ögon icke voteringen af then 24 Augusti utan at (!) då giordt
beslut, som genom sednare R. o. A:s voteringar af then 4 och
7 September blifvit förklarat och stadfäst; samma ligger
ock för allmänheten ej allenast i Sverige utan nästan at säga
i hela Europa. Frågan angår altså nu mera ej en man och
hans meriter utan ett stånds värdighet, som tagit ett beslut,
som stadfäst, at samma beslut voro rigtigt, som sådant til
sine medständer notificerat och som, sedan alle thesse actus
föregådt, ej bör sielf gifva sig dementi.
Hr von Vicken yrkade at få svar på then frågan, om
en proposition, som är dragen af discourser, som påstå nå¬
gon olaglighet, kan blifva acceptable. Och begärte ytterli¬
gare, at proposition endast måtte innehålla om Hr Fahne-
hielms straff men ej om bifall på hans memorial; Hr Pech¬
lin hade redan niutit så mycken grace af R. o. A. endast i
thet, at så ofta om hans person blifvit ventilerat, at thet voro
ovanligit, thet sådant någonsin förr en medborgare veder¬
farits.
Hr Grefven och Landtm.: Sedan R. o. A. på intet sätt
kunde förmås at skrida til votering öfver the redan giorde
propositioner, hemstälte, om R. o. A. då ville förena sig at
votera öfver thenne följande, som han författat och nu up-
läste.
Then, som bifaller, at öfver en slutad votering klander i
182 1761, sept. 30. Om Pechlin.
stöd af föregifven oordning eller olaglighet får anföras och i
följe theraf voteringen ställas under deliberation, skriver Ja,
then thet ej vill, skrifver Neij.
Hr Li nderstedt, Johan, fant thenne proposition god
at votera öfver, allenast at ther måtte tilläggas en lagligen
slutad och underskrefven votering klander etc. etc. etc.
Hr Liljehorn: Jag kan ej adoptera thenne proposi¬
tion; om then förre leder til häfvande af voteringen then 24
Augusti och besluts ändring uti en sak, så förer thenne långt
större inconvenients med sig i alle mål, när then uti så gene-
relle termer är författad, och strider aldeles emot alla lagar
och Riksens Ständers beslut.
Gref [von] Rosen förklarade sig ej eller kunna votera
öfver en så generelle proposition, när discourserne endast
varit uti then specielle casu om voteringen then 24 Augusti,
utan påstod, at the propositioner Hr Grefven och Landtm,
redan giordt och hvaruti aldeles Riksdagsordningen blifvit
i akt tagen, mätte varda bibehållne.
Hr Thure Rudbeck: Vij måste en gång komma ther-
til ändå, och then particuliere casus, hvaröfver blifvit dis-
courerat, leder til en sådan generelle fråga, som proposi¬
tionen nu innehåller, ty kan rubbning skie uti ett beslut,
kan thet skie i flere, therföre bifaller jag then nu giorde
propositionen och förmodar, at hvar ärlig man, som är öm
om lagens bestånd, och at Ständers beslut måtte hållas i helgd
och blifva oryggelige, hvaruppå regeringssättet och vår lag¬
lige frihet beror, lärer med mig öfver thenne proposition vo¬
tera ett.
Härtil ropades af flere Ja och Neij.
Frih. Reuterholm, Axel: Jag ville ej tala så ofta,
men tillåten mig, mine Herrar, at jag än en gång får utbedja
mig Edert tålamod och lägga för Edre fötter ett hierta, som
är brinnande af nit för våre lagar och för Eder heder.
Här är nu icke mindre fråga i ventilation än om sielfve
constitution af regeringssättet, om lag och pluralitet eller vä¬
der skall gälla. Förkastar man pluraliteten, så återstår allena
näfrätten, som kan skilja oss åt; Gud läte oss aldrig komma
i then bedröfveliga belägenhet! Vij kunna tala uprigtigt med
hvarannan, rätta hufvudfrågan är, om Frih. Pechlin kan
tagas in på Riddarehuset igen; the, som talat therföre, an¬
draga som skiäl, at voteringen af then 24 Augusti, då han
Om Pechlin.
183
blef utesluten, varit felaktig, och hålla sig endast vid samma
votering; the, som talat theremot, hålla sig tvärt om thervid,
at stånds beslut i allmänhet, följaktligen icke et utan the
flere, som uti thetta mål blifvit tagne, hvarcken kunna eller
böra ändras; then principen bör vara oss angelägen at bibe¬
hålla. Thet är icke allena voteringen av then 24 Augusti, som
utesluter Frih. Pechlin, utan R. o. A:s beslut genom votering¬
ar then 4 och 7 September, som blef giordt och tagit, när frå¬
gan var angående svar på Borgareståndets extractum proto-
colli, hvilcket ock genom en deputation medstånden är noti-
ficerat. Thesse alle instämma uti ett och samma ang:de Frih.
Pechlins person, altså gior icke bifall på Hr Fahnehielms
memorial ändring i anseende til Frih. Pechlins uteslutande,
utan skall han komma in igen, måste ej mindre än 4 R. o. A:s
beslut rubbas. Och då blifver proposition generelle, om änd¬
ring i beslut kunna tillåtas, aldeles sådan som vij nu fädt
then af Hr Grefven och Landtm. Jag känner Frih. Pechlins
meriter af hvad i allmänhet om honom intygas; om jag kän¬
de hans svagheter, voro thet ej mer än af hvad jag haft
tilfälle att se här i thetta rum; ingenting skulle hindra mig
at med nöije gå in uti hvad R. o. A. kunde giöra i hans
faveur; men här är nu ej frågan om att giöre grace utan
at sätta then skymf och vahnära på R. o. A., att ståndet skall
ärkänna sig hafva voterat galit; sådant kan ej annat än röra
mig och hvar redlig man på thet ömaste! Mig tryter anda
och ord, när jag tänker therpå. Förlåten mig, mine Herrar,
sorn äro före, at Hr Fahnehielms memorial må bifallas: I
håfven ansedt saken annorlunda än jag, thet jag nu anfördt
torde hafva undfallit Eder upmärksamhet. Hr Grefven och
Landtm, har ej eller haft annan väg än at uti propositionen
uptaga, hvad discourserne å ömse sidor innehålla; men thet
tilkommer R. o. A., som haft tvänne vägar at gå, så reducera
frågan, at propositionen ej må innehålla något, som strider
emot ståndets beslut och värdighet.
Kan thet en gång sägas, att vij kunna ändra och uphäfva
en votering, så få vij ock en annan gång tillåta at oss säges,
thet vij kunna ändra regeringssättet.
Hr von Vicken: Jag råder ej therföre, at jag är envis
och än en gång begär svar på min giorde fråga! Thetta an¬
går vår frihet, lag och hela vårt tillcommande väl, hvilcket
jag är skyldig och beredd at til yttersta blodsdroppa försva¬
184 1761, sept. 30. Om Pechlin.
ra. Thel angår ju, om pluraliteten i väre beslut skall gälla
eller ej; skall nu R. o. A. för Frih. Pechlins skull häfva en
lag och gior a en ny. Jag är uprigtig och säger renti ut, kom¬
mer sådant under ventilation på thet sätt, at thet skall i
propositionen inflyta, begär jag, thet qusestion först må til
utarbetande remitteras til någon deputation, ty alle qusestio-
nes legis höra enligit Riksens Ständers beslut til Stora Depu-
tationen.
Grefve [von] Rosen: Jag behöfver ej gå längre än til
R. o. A:s sednaste votering för at visa thet vara enligit be¬
slut och icke at bryta beslut, när R. o. A. nu ventilerar öfver
Hr Fahnehielms memorial och utlåter sig, om thet skall vin¬
na bifall eller ej, åberopandes mig alt thet, som redan til be¬
vis ther af är sagt; men när R. o. A. ej mer vill gifva hvaran¬
nan liud eller antaga skiäl, så är ju onödigt at tala. Jag kän¬
ner hos mig nit för lag och regeringssätt, jag vill i thet yt¬
tersta vara mån at bibehålla R. o. A:s heder och värdighet,
än mer, jag är öm om medborgares välfärd och existimation
så mycket som någon; och therföre kan jag ej begifva mig til
at votera öfver någon annan proposition än then Hr Grefven
och Landtm, oss först har gifvit och hvilcken aldeles inne¬
håller frågan, hvaröfver discourserne å ömse sidor roullerat.
Frih. Hammilton hemställte, om icke R. o. A. för at
komma ifrån en deliberation, som varat mer än länge och
hvilcken nu blifvit mindre ordentelig, ville förena sig at vo¬
tera öfver then sidste propositionen.
Men thetta besvarades med Ja och Neij.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Med then principen, at
man kan ställa under ny votering ett beslut, som blifvit så
kraftigt faststält som thetta om Herr Pechlin, skole vij sätta
hela riket under votering; thet är therföre bäst at genast
ställa samma principe i qusestion, och therföre begär jag then
sidste propositionen.
Thetta besvarades med Ja och Neij.
Frih. Kalling: Så snart hos R. o. A. någon qusestion
förekommer, som är personelle, har jag altid spordt mera
rörelse hos Riddarehusets hrr ledamöter än i alle andre
mål. Så är thet äfven i dag; frågan har varit och är om Hr
Pechlins person; jag säger thet rent ut; en del vilja hafva
honom in på Riddarehuset igen, andre at han skall blifva
utesluten. Ingenthera vill foga sig, långe deliberationer gifva
Om Pechlin.
185
hetta, i synnerhet då thet som nu lider in på aftonen; hvad
vill omsider blifva häraf; kan någonthera delen med våld
påtruga then andre sin tanka. Jag påminner mig en re¬
flexion, som vid 1738 års riksdag giordes af en man på Rid¬
darehuset, då frågan var angående the sex Hrr Riksens Råds
afsättjande och ventilationen med mycken animosité å ömse
sidor drefs in på aftonen. Han sade: Är thet värdt at R. o. A.
för sex karlar skull råkar uti så svår inbördes oenighet? Jag
säger thetsamma nu. öfversten Pechlin, hvarföre skall han
förorsaka sådant? Neij, hvarken han eller någon man i ri¬
ket är thet värd. Låtom oss gå ifrån thet, som rörer honom,
så skole vij snart förenas om propositionen.
Hr Durietz förestälte ock på thet ömaste, at man måt¬
te vara betänkt på utvägar at komma ifrån hvarannan. Thet
blefvo nu omsider tid, och när ingen proposition ville blifva
smakelig, begärdte, at then sidste måtte vidtagas; hvarföre
han ock anholt, at thensamme än en gång kunde upläsas.
Hvilcket ock skiedde; men R. o. A. besvarade thensamme
med Neij och Ja.
Hr Rappe, Christopher: Väre discourser hafva en¬
dast varit om en specielle casus, om origtigheten af then vo¬
tering, som holts then 24 Augusti, och aldrig om votering¬
ar i allmänhet; är then origtig, så existerar ej något beslut;
är ej något beslut, så är ej eller någon fråga om besluts
häfvande; thenne mening innehåller förste propositionen
vij fädt; om then voteringspropositionen skall äga bestånd,
theröfver hafva vij fädt then andre propositionen, och öfver
thenne sednare böra vij nu votera; at så bör procederas,
föreskrifver Riksdagsordningen; then tredie hörer ej hit;
then angår en generelle principe, som aldrig varit in quaes-
tione och som aldrig någon lärer vilja neka; huru är thet
möijeligt at votera öfver en proposition, uti hvilcken vij alle
äro ense. Huru går thet ihop, at uti en specielle casu besva¬
ra en generelle proposition. Thenne casus angår ett oecono-
micum; emellan ståndets oeconomica och thet generelle är
en skillnad sorn emellan natt och dag. Thet blifver R. o. A.
til ingen nesa at ändra oeconomiske beslut, sådant hafva
fordna dagars exempel visat. Men votera vij öfver generelle
beslut, pericliterar regeringssättet. Jag begär therföre, at vij
måtte få behålla then förut giorde propositionen.
186 1761, sept. 30. Om Pechlin.
Thetta besvarades af R. o. A. äfven med Neij och Ja.
Hvarunder
Grefve [von] Rosen förklarade, thef han aldrig begåf-
ve sig ifrån the förste propositioner, giorde enligit Riksdags¬
ordningen.
Var nu svårt at få liud för the herrar af R. o. A., som an¬
mälte sig att tala, och för undertecknad vid protocollet at
redigt höra theras ord.
Frih. Reuterholm, Axel, förmente, at frågan icke
enkannerligen anginge voteringen af then 24 Augusti utan
voro genereller; at ock hvad han redan anfördt och flere
med honom, sådant voro bevist. At när meningarne voro
skilde som himmel och jord ifrån hvarannan; då then ena
säger, at voteringen af then 24 Augusti är laglig och som ett
faststält beslut ej bör vidare komma in qusestione, om ej
med alle beslut äfven så kan skie; then andre Neij, så kan
propositionen ej blifva om annat än besluts ändrande. At
ingen lag voro giord öfver en sådan händelse, då propositio¬
ner ömsevis förkastas, efter lagstiftande fäderne ej trodt en
sådan casus kunna hända, och at han för sin del önskade
then aldrig måtte hända. At nu giöra lag therom hade Hr
Grefven och Landtm, redan visligen sagt icke vara lämpeligt;
at i sådan belägenhet R. o. A. borde votera öfver then sidst
giorde propositionen, som til att jemka meningarne fattade
hela hufvudfrågan och med thetsamme blefve en grund til
hufvudprincipen i framtiden. Ty then, som ville tillåta, at
voteringen af then 24 Augusti kan klandras, må ju ock till-
låta, at andre voteringar och beslut uprifvas samt altså nu
votera Ja.
Hr Jennings: Jag har afhållit mig ifrån at tala, efter
saken angår min svåger, och väntat få then proposition til
votering antagen, som voro enlig med discuorserne. Men nu
tillåte mig R. o. A. at få endast föreställa, huruledes tredje
propositionen aldeles utesluter thet, som hela dagen varit
ventilerat, och uppgifver en fråga om något, som aldrig blif¬
vit bestridt; således äro vij nu fiermare ifrån at få komma
til slut med deliberationen än någonsin tilförene. Jag behöf-
ver ej uprepa fölgderne theraf at sätta i tvifvelsmål en så
angelägen principe, som thet är, at pluralitetens beslut, ut¬
rönte genom voteringar, ej böra få klandras; utan åberopar
mig hvad Frih. Reuterholm så grundeligen redan sagt, och
Om Pechlin.
187
vill allenast hemställa, om icke R. o. A. ville begifva sig ifrån
thenne sidste propositionen och antaga någon, som innehöl-
lo meningarne å ömse sidor i thenne specielle casu men ej
voro generelle.
Jägmästaren Hr Rudebeck hemstälte, enär R. o. A. ej
ville finna sig uti then förste, then andre eller then tredje
propositionen, om man icke kunde votera öfver alle tre.
Hr Gyllensvärd begärte, at i protocollet måtte inta¬
gas, thet han reserverade inför Gud, inför R. o. A., för sin
egen och sine barns säkerhet i framtiden, at han aldrig går
in uti at votera öfver then sidsta propositionen.
Hr Jägerhorn önskade, at R. o. A. uti förevarande de¬
liberation måtte afhandla saken med mindre hetta, då rå-
derum kunde gifvas at utfinna någon proposition, sorn alla
voro nögde med; men som nu sådant ej stodo at förmoda
så hastigt och tiden voro förleden, hemstälte han, om icke
Grefven och Landtm, ville genom någon föreställning förmå
R. o. A. at skiljas åt utan votering; Hr Landtm:s store gåf-
vor samt then kärlek och agtning, som R. o. A. för sin vördi-
ge Landtm, hyste, trodde Hr Jägerhorn skola kunna åstad¬
komma en sådan lyckelig värkan. Ty öfver then sidst gior de
proposition sågo han ej at någon kunde votera, efter alle
ärkänna en mening, som bidrager til befästande af regerings¬
sättet.
Härvid begärtes af flere at få then förste propositionen.
Hvarföre Hr Grefven och Landtm, lät thensamme å nyo
upläsas, äfvenväl then andre propositionen; men the besva¬
rades bägge med Ja och Neij, hvarunder en del ville votera
öfver then förste och en del öfver then sidste.
HrW oltemat, Albrecht: Mig ömmar på thet högsta,
at R. o. A:s meningar å ömse sidor icke skola få hafva del
uti propositionen; thet är likväl något, som tilhörer riksdags¬
mannarätten och som ej kan vägras utan at röra i thet när¬
maste samma rättighet. Hvarföre ock lagstiftande fäderne
til att bevara samma rättighet visligen uti Riksdagsordning¬
en stadgat, at när man ej kan komma öfverens om proposi¬
tionen, theröfver skall voteras, then lagen böra vij ock i
thetta fallet följa, och altså, enär en del förklara sig nögde
med förste proposition och ej vilja gå therifrån, andre ther-
emot begära, att then måtte ändras, blifver ej annat för oss
188 1761, sept. 30, okt. 2. Om Pechlin.
at giöra än at öfver propositionen votera utan at få häfva
upp någon ny ventilation om en tredje.
Hr Gyllensvahn: Then tredje propositionen är oss gif¬
ven såsom yttersta resoursen för at kunna komma til ett
slut, i thensamma är therföre abstraherat ifrån alt thet, som
uti förre propositionen å ene eller andre sidan syntes vara
mindre smakeligt; när ändå R. o. A. ej kan komma til at
blifva ense allenast uti then omständigheten at skrida til
votering, ser jag ingen utväg mera öfrig, huru vij måge kom¬
ma til något slut; vij hafva nu utan at giöra något tilbragt
en hel dag, vij äro ännu tilsammans på en ovanlig tid och
synas väre sinnen nu mera än förr i dag vara i then ställ¬
ning, at ej något slut står at förmoda; thet gifver likväl up-
seende i allmänheten, främmande hofs ministrer, som vistas
här, reflectera uppå oss; hvad skola väre medständer tänka.
Emellertid är dagen förleden, vij se knapt hvarannan; jag
underställer, om icke thet voro bättre för thenne gången at
skiljas åt än at längre i sådan belägenhet blifva tillsammans.
Härtil svarades Ja och Neij.
Hr Rappe: Sedan vij nu kommit så långt, at vij ej mera
få liud och höra hvarannan, sedan vij ej vilja följa Riks¬
dagsordningen och förenas om någon proposition, dagen äf¬
ven är förleden och natten för dörren, så iilstyrcker jag, at
vij för thenne gången måge åtskiljas.
Frih. Horn, Fredrich, begärte äfvenväl, att R. o. A.
måtte thenne gången åtskiljas och thet i anseende till then
ställning, hvaruti sielfva sättet at deliberera hos R. o. A.
nu kommit, då R. o. A. stodo på sine bänkar med mindre
kalla sinnen, hvar emot annan, snarare som ville the hindra
hvarannan at yttra sine tankar än at höra och emottaga el¬
ler gifva skäl, som kunde lända til redighet och slut. Dock
förbehölt han sig på thet kraftigaste och aldra heligaste, at
sådant måtte ske utan at en annan gång kunna dragas til
prsejudicat.
Flere af R. o. A:s ledamöter instämde uti thenne begäran,
hvarföre
Hr Grefven och Landt m., sedan han med värdighet och
styrka afmålat thet tilstånd, hvaruti ett så beskaffadt ple¬
num, som thetta varit, försätter R. o. A., och på thet ömaste
förklarat thet bekymmer, han och hvar redlig man billigt
hyste däröfver, at R. o. A. nu voro uti den största oreda,
Om Pechlin.
189
hvaruti man komma kunde, när den ena ej ville mera höra
den andre, när klubban icke kunde skaffa liud och ingen
utväg antogos, som förmådde at leda til slut uti öfverlägg-
ningen, hvaraf, örn thet skulle continuera, icke annat följa
kunde, än at hela regeringssättets undergång voro för han¬
den, proponerade R. o. A. at för i afton åtskiljas, dock at uti
nästa plenum thetta mål åter skulle vara thet första, som
företogos, utan at något annat fingo komma emellan.
Thetta bifölls omsider, så at R. o. A. åtskildes klockan siu
eftermiddagen.
In fidem
Joh. Gust. Psilanderhielm.
År 1761 then 2 October.
Kl. 9 förmiddagen.
Sammanträdde Riksens Höglofl. R. o. A. in pleno.
Närvarande Hr Grefven och Landtm. Axel Fersen,
hvarvid undertecknad under Hr Riddarehussecreterarens
siukdom, som ännu varade, förde protocollet.
Sedan R. o. A. intagit sine ställen, föredrog Hr Grefven och Hr Fahne-
Landt m., at innan R. o. A. hade afgiordt thet uti sidste Frih
pleno förehafde mål angående Hr Fahnehielms memorial, Pecklins ut-
hvarmed R. o. A. då ej handt komma til slut, i anseende votering-
thertil at tiden var förleden, Hr Grefven och Landtm, icke
trodde sig böra företaga någon ny sak; at thetta således bor¬
de anses som en continuation af förre plenum och ingen ny
sak förekomma, innan thenne blifvit afgiord; hvarföre ock
Hr Grefven och Landtm., på thet R. o. A. måtte kunna vidta¬
ga, ther discourserne uti sidste pleno afstadnade, förde R. o.
A. till minnes innehållet af då varande ventilationer samt
upläste the propositioner, som blifvit giorde til voterings,
om hvilkcke R. o. A. then gången icke kunnat sig förena.
Hr Hökenberg utbad sig at få upläsa någre sine tan¬
kar, them han skrifteligen författadt, innan R. o. A. skredo
til någon ytterligare ventilation. Hvilket beviljades, och be¬
stod uti följande, som här bilagt finnes (Bil. 25), hvarmed
R. o. A., sedan thet blifvit upläst, förklarade sig nögde.
Grefve Creutz: Jag förmodar ej, at något mera uti
sielfve saken kan varda discourerat, sedan propositioner icke
190 1761, okt. 2. Om Pechlin.
en utan trenne särskilte oss blifvit af Hr Grefven och Landtm,
gifne och enligit Riksdagsordningen efter skiedd proposition
alle discourser böra afstadna. Jag håller mig therföre endast
vid frågan om propositionerne; och för at ej vidlyftigt uprepa
särskilte beskaffenheten af hvar och en, efter thet ännu bör
hos R. o. A. vara uti friskt minne, vill allenast korteligen för¬
klara, thet jag icke kan antaga then sidste propositionen, så
vida then innehåller frågan om en allmän lag, hvaröfver ald¬
rig något tvivelsmål varit eller någon ventilation existerat;
utan finner jag then förste proposition Hr Grefven och
Landtm, oss giordt, aldeles enlig med discourserne och inne¬
hålla meningarne å ömse sidor, hvarföre jag ock skulle til-
styrcka R. o. A. at vid thensamme förblifva och nu skrida
til votering, då hvilckenthera mening af pluraliteten blifver
bifallen, saken är afgiord och R. o. A. efter önskan befriad
ifrån ett mål, som tagit bort så mycken tid och giordt så
mycken rörelse hos Höglofl. R. o. A.
Hr Bildenschiöld fant ock at ej någon discours uti
hufvudsaken mera kunde äga rum utan endast angående pro¬
positionen, och förklarade sig nögd med at förblifva vid then
förste propositionen, ty the alternativer, som theruti voro,
innefattade til alla delar meningarne uti discourserne å ena
och å then andra sidan, så at then, som ville skrifva Ja, ther-
med uttryckte alt, hvad han i discoursen begärt, likasom
then, ther ville skrifva Neij, thermed utmärkte sin genom
discoursen förrut yttrade tanka. För öfrigit höllö han före
at thet voro enligit Riksdagsordningen, när R. o. A. ej kunde
om en proposition förenas, thet då theröfver borde voteras
och ej någon ytterligare föreslås; at följakteligen then andre
propositionen Hr Grefven och Landtm, i sidste pleno R. o. A.
föreslagit, borde vara voteringsproposition i dag, och at följa
Riksdagsordningen stricte voro för R. o. A. thet enda medel,
hvarigenom man utan confusion kunde skiljas ifrån hvar¬
annan.
Frih. Reuterholm åberopade sig the skäl, han uti sine
discourser sidste plenum anfördt och för hvilcke han ytt¬
rade sig ej kunna vidtaga then förste proposition eller sam¬
tycka at öfver thensamme enligt andre propositionen vo¬
tera. Samma proposition, enär then sätter i frågan bifall
uppå Hr Fahnehielms memorial, medförer tacite en gene-
relle tillåtelse at klandra voteringar efteråt och öppnar så¬
Om Pechlin.
191
ledes en utväg at klandra beslut, ty kan ett klandras ohemult,
så kan thet äfven skie med flere.
Hvad häremot invändes, at voteringen af then 24 Augusti
ännu icke ärkändes vara ordentelig, följakteligen at icke nå¬
got beslut kunde anses vara tagit genom en så beskaffad och
oviss votering, thet trodde Frih. Reuterholm aldeles försvinna
therigenom, att om ock tiletta ej voro ett beslut, så borde
R. o. A:s voteringar then 4 Septemb. och then 7 September,
om hvilckes ordentelighet ingen fråga voro, ärkännas för be¬
slut så mycket mer, som R. o. A. genom deputation notificerat
resultatet af samme voteringar såsom sitt beslut til sine med-
ständer. Likväl medförde bifall uppå Hr Fahnehielms memo¬
rial ändring uti thesse så väl som beslutet af then 24 Augusti,
och at gå in theruti kunde Frih. Reuterholm för sin del icke
utan voro då nögd, at som bifall på Fahnehielms memorial
involverar at ändra icke ett utan flere R. o. A:s beslut, hälst
votera uti then tredje proposition, som satte saken uti sin
hela dag; då R. o. A. hade med thetsamma tilfälle at för fram¬
tiden giöra en lag.
Hr W adenstierna anmärkte, at voteringen af then 24
Augusti icke kunde anses vara faststäld igenom hvad R. o. A.
then 7 therpå följande September afgiordt och the steg, som
likmätigt sidstnämnde beslut blifvit tagne, emedan then
24 Augusti genast blef af flere R. o. A:s ledamöter utom
Hr Fahnehielm under sielfve voteringen påmint angående
flere då förelupne oordentligheter, hvilcket dock, så vida in¬
tet protocoll under voteringar hålles, ej kunde förr än nästa
plenum hos R. o. A. blifva anmält och uti protocollet upta-
gas; då inkom äfven Hr Fahnehielms in qusestione varande
memorial, och sorn R. o. A. fant thetsamme, med hvad flere
ledamöter uti samma ämne vid handen gifvit, förtjena thess
u.pmärksamhet, så blef altsammans til utarbetande remit¬
terat til Riddarehusdeputationen. Af samma remiss är nog
bevist, at R. o. A. ville oognoiscera målet, hvilket än mer styrc-
kes af sidste votering, då R. o. A., sedan Riddarehusdepu¬
tationen med sitt betänkande inkommit, förklarade, at Fah¬
nehielm icke skulle få sitt memorial återtaga, thet är, at R. o.
A. ville sig utlåta öfver thess innehåll. The actus, som fölgt
uti thenne sak sedan then 24 Augusti med voteringar och de-
putations af sändande til the andre stånden, hafva angådt
then reconventionsfråga emot Hr Roije, som Frih. Pechlin
192 1761, okt. 2. Om Pechlin.
moverat och hvarmed han fädt vända sig til the andre stån¬
den. Är nu voteringen af then 24 Augusti icke at anse som
faststäld, så blifver af thensamma icke något beslut. At ven¬
tilera theröfver eller förklara then oordentelig är altså ej
att rubba beslut, följakteligen kan then proposition til vo¬
tering, som R. o. A. sidst giordes, angående besluts ställan¬
de under votering icke höra til ämnet eller komma uti quses-
tione, så mycket mindre som thetta är en casus specialis och
sidst giorde proposition innefattar en allmän lagfråga, then
aldrig någon satt i tvifvelsmål, utan blifver här rätta frågan
enligit första propositionen om bifall eller afslag och straff
för Hr Fahnehielm.
Hr Durietz förklarade, at han redan yttrat uti sidste
plenum sine tankar och skiäl, hvarföre han med förste pro¬
positionen ej kunde åtnöijas, efter then ledde til upphäfvan¬
de af ett tagit beslut. Han ville allenast anmärka, at R. o. A.
uti sitt til the öfrige stånden aflemnade extractum protocolli
then 7 September icke så allena yttrat sig uti reconventions-
målet, ty ther brukas thef ordet, at R. o. A. skiärskådat och
afgiordt m. m.; skulle nu votering blifva enligit förste pro¬
positionen och Fahnehielms memorial vunno bifall, voro
R. o. A. förbundne at retractera, hvad the förrut sagt, och
förklara, at the ej förr än nu skiärskådat målet, hvaruti han
icke kunde ingå.
Hr Ehrenmalm förmente, at tvisten nu i synnerhet be-
stodo theruti, om en proposition, sådan som then förste
är oss gifven, kan vara laglig eller ej; at han icke för sin
del funnit theröfver någon lag giord och therföre trodde, at
then til säkerhet i framtiden borde giöras, hvilcket genom
then sidste propositionen kunde skie, hvarföre han ock öns¬
kade at få thensamma bibehållen.
Hr von Frese åberopade sig, hvad Grefve Creutz redan
sagt angående then sidst giorde proposition, och at han
öfver thensamme såsom generelle aldrig ville movera quaes-
tion; at en proposition borde vara enlig discourserne, hvilcket
then omtalte sidste icke var, och at man af specielle casus
icke borde eller kunde formera allmänne lagqusestioner; han
funno för sin del icke, at the voteringar, som fölgt på vote¬
ringen af then 24 Augusti, på något sätt gifvit thensamme
stadga; en röst utgiorde, hvad som då skulle vara pluralitet,
och så snart Hr Lilljebielckes voteringssedel får gälla,
Om Pechlin.
193
hvilcket ännu är oafgiordt, blifver thel i rösterne en paritet,
och then omtalte pluraliteten af en röst försvinner tillika
med beslutet, som vill dragas theraf. Om thenne sedel kom
under sielfve voteringen in quaestione, och Hr Fahnehielm uti
sitt memorial fullföljer at begära R. o. A:s yttran theröfver,
sådant är nu under afgiörande, och Hr Fahnehielm har med
sitt memorial förvarat 333 ledamöters rätt, hvilcke, innan nå¬
got voteringsinstrument justerades, under sielfva voteringen
giordt samme påstående som han; the qusestioner, som sedan
blifvit genom voteringar afgiorde, medan thetta låg uti Rid-
darhusdeputation, angå icke voteringen af then 24 Augusti
utan reconventionen, som Frih. Pechlin påstådt emot Hr
Boije och uti hvilcken fråga the andre stånden tagit del; af
alt thetta, som thet voro bevist, at första voteringen af then
24 Augusti ännu ej blifvit stadfäst, så hade och R. o. A., när
åter angående Hr Fahnehielms memorial kom uti ventilation,
sidst genom votering beslutit, at han ej fingo thet tilbakars
taga, hvaraf följer, at R. o. A. ej ville saken skulle läggas ned
utan at öfver samma memorial borde ventileras, då frågan i
följe theraf och hvad i discourserne är förklarat naturligen ej
kan blifva annan nu, än om Hr Fahnehielms memorial skall
vinna bifall eller ej; sådan funno Hr von Frese ock then
förste proposition vara, med hvilcken han therföre förkla¬
rade sig nögd. Then sidste propositionen funno han för ingen
del höra til thet, som nu blifvit ventilerat om. I öfrigit för¬
säkrade han, at ehuru han ej, som en värd ledamot uti förre
pleno, kunde lägga sitt hiärta för R. o. A:s fotter, buro han
thet dock uti sitt bröst, så nitiskt och ömt för lag, regerings¬
sätt och medborgares väl, at han med trygghet kunde låta
hvar redlig man läsa uti thess innersta.
Hr Lagersvärd åberopade sig the skiäl, hvilcke af flere
redan blifvit anförde emot förste propositionen och hvilcke
bevisa, at thensamme involverar ändring icke allenast uti
voteringen af then 24 Augusti, utan äfven hvad seder¬
mera blifvit beslutat, emedan bifall på Hr Fahnehielms
memorial hade til fölgd, at Frih. Pechlin borde anses som
icke utesluten, hvilcket voro thetsamma som at gifva dementi
åt hvad R. o. A. redan giordt och at säga, at när Frih. Pech¬
lin geck af Riddarehuset, sådant skiedde med orätt. Thetta
ömmade honom och flere ledamöter, efter thet rörde ståndets
värdighet; hvarföre han nu begär te en proposition, som
13—482473
194 1761, okt. 2. Om Pechlin.
hvarcken innehöllo något om Hr Fahnehiehns memorial eller
om Frih. Pechlins person, då han förmodade, at thenne vid-
lyftige ventilation snart skulle komma til slut och något hvar
samtycka åtminstone at skrida til votering.
Hr G [i] e r t [t] a påminte, at quaestionen, hvaröfver
then 24 Augusti blifvit voterat, voro oeconomisk och således
at R. o. A. utan at compromittera sin värdighet theruti
kunde efter behag decidera; at then förste propositionen, sorn
i sidste pleno blifvit giord, voro enlig med discourserne, at
när then blifvit med Ja och Nej besvarad, och äfvenväl se¬
dermera af R. o. A. Ja och Nej svarat til then frågan, om
han skulle ändras, så borde öfver samma proposition vote¬
ras; thet voro at procedera enligt hvad Riksdagsordningen
stadgade; then sidste propositionen kunde icke komma uti
någon qusestion, mindre någon votering theruti existera, som
han ej hörde til saken och alle theruti lära instämma i all¬
mänhet, at en votering efter behag ej bör klandras.
Frih. Cederhielm förmente, at, sedan så mycket och
så vidlyftigt i sielfve saken blifvit talat, och man utan vote¬
ring förmodeligen ej lärer kunna skiljas, endast nu åter¬
stodo at utleta en sådan proposition, som voro then behage-
ligaste.
Uti förste proposition, som blifvit giord, kunde han ej in¬
gå, efter thensamme innehåller bifall på Hr Fahnehielms me¬
morial och samme memorial per saltum gådt ifrån votering¬
en then 24 Augusti, som voro ämnet, til Hr Pechlins person
och R. o. A. så väl öfver samme memorial som Hr Pechlins
återintagande uppå theri andragne skiäl marquerat så myc¬
ket missnöije. Then sednare propositionen, som innehåller
en generelle principe, funno han äfven mindre lämpelig til
sakens natur; ty först borde man säga, om Hr Fahnehielms
steg varit olagligit eller eij, och sedan kunde man giöra en
lag, som må blifva generelle, huru förfaras bör, när någon
vill angifva, at oordningar vid en votering sig tildragit; han
tilstyrckte therföre R. o. A. at söka någon jämkning uti pro¬
positionen och at förena sig at votera, på thet ej mera tid,
än redan skiedt, uti arbetet måtte förloras vis å vis af the
andre respective stånden.
Hr [von] Essen yttrade sig finna, at Hr Grefven och
Landtm, aldeles efter discourserne giordt then förste propo¬
sitionen och at öfver thensamme borde voteras, om alle ej
Om Pechlin.
195
med then voro nöjde; sådant voro uti Riksdagsordningens
16 § tydeligen stadgat. Then scrupel, som hos en del up-
vuxit, angående at häfva beslut försvunno så mycket snarare
i thetta, hvilcket voro ett oeconomiskt beslut, som then uti
ett allmänt och samtelige stånden tilhörigt mål icke legat
R. o. A. i vägen at ändra, hvad som förr icke allenast hos
R. o. A. utan äfven thess medständer blifvit beslutit angåen¬
de Hrr Riksens Råds Grefvarne Bondes och Bielckes inträde
i Rådet, då först beslöts af alle stånd, at thesse herrar vid
existerande vacance skulle träda i Rådet, men R. o. A. seder¬
mera beslöto genom votering, at the som surnummerärer
skulle genast i Kongl. Maij :ts Rådcammare intaga sine råds-
stolar; kunde sådant emot fyra stånds beslut proponeras och
komma under votering', så förmodade han, at icke någon
proposition borde nekas i thenne sak, som innehöllo me-
ningarne å ömse sidor. Han biföllo altså för sin del then
förste propositionen och påstod, at om ej alla med then voro
nögd, öfver thess bestånd måtte voteras.
Hr Thure Rudbeck: Sedan han förklarat sig icke kun¬
na ingå i någon votering öfver then förste propositionen
och thet i anseende til hvad redan och i sidste plenum så
väl af honom som flere blifvit anfördt, yttrade sig finna
mindre svårighet vid at antaga then sednare, som blifvit
giord, angående klander af voteringar i allmänhet; ty först
borde afgiöras, om en votering kan klandras, innan man får
godkänna Hr Fahnehielms memorial och hans förehafvande
thervid. Dock voro Hr Rudbeck nöjd at få någon annan pro¬
position, allenast then ledde therhän, at saken, som nu är un¬
der ventilation, i en sådan ordning blifver handterad, som
han nu föreslagit.
Hr Gyllensvan betygade sin fägnad öfver then nit,
han hos R. o. A. finner, at bibehålla tagne beslut, men ther-
jemte med hvad oro och rörelse han hördt, huruledes R. o. A.
blifvit ledde til at sättja sådant in quaestione; han sågo för¬
ut, at i en framtid thetta kunde åstadkomma rubbning uti
regeringssättet, om ej med försigtighet och eftertryck thet
nu förebygdes; och önskade at få en proposition i dag, hvar¬
igenom thetta ändamål kunde vinnas; ty personerne, som ut-
giöra Riksens Ständer, ömsa årligen, kanske ofta dageligen
och med them begrep, theriföre borde lagen hvilcken them
tilkommer at efterlefva, vara klar och tydelig, på thet olika
196 1761, okt. 2.
Om Pechlin.
begrep ej måtte en gång åstadkomma olika förtydning på
thensamma.
Frih. Horn, Fredric, kunde ej finna thef vara enligit
med en naturlig slutkonst at förvandla frågan och at gå
ifrån en enda specielle sak til en generelle principe om be¬
slut i allmänhet; voteringen then 24 Augusti voro en så par-
ticulier casus, at then ej kunde jemnföras med någon annan
votering. En röst skulle då hafva utgiordt pluraliteten; hvar¬
emot angående tvänne röster ännu är in supenso, om the
skulle fädt votera eller ej. En hvar lärer altså finna, at innan
therom blifver deciderat, man ännu ej vet, huruledes plura¬
liteten rätteliga utfallit, utan kan med skiäl sägas, at halfva
Riddarehuset är af olika tankar emot then andre hälften.
Thet voro icke utan högsta oro, han förde sig til minnes,
huru sådant ännu vid senaste ventilationen nogsamt visat
sig och thet med mera hetta, än han önskade at uti R. o. A:s
öfverläggningar måtte förekomma; hvilcken önskan han ock
nu på thet ömaste ville hos R. o. A. recommendera. Och til-
styrckte, at som then ena icke voro berättigad at påtruga
then andre sin mening eller hindra honom at få sin tanka in
uti propositionen, R. o. A. ville förblifva vid then förste pro¬
positionen, uti hvilcken meningerne å ömse sidor voro in-
nebegrepne.
Härunder anmältes en deputation ifrån thet Vällofl. Bor¬
gareståndet, som emottogs och infördes på vanligit sätt. Sam¬
ma deputation bestod af tolf personer, ibland hvilcke Borg¬
mästaren Hanquist förde ordet, och recommenderade hos
R. o. A. på thet ömaste Borgareståndets mening uti saken
angående thet förslag, som blifvit giordt, at uti Öster-
och Västerbottn anlägga stapelstäder, hvilcken aflemnades,
författad uti ett extracto protocolli; ther jemte äfven anmäl¬
tes och recommenderades ståndets tanka angående stapel¬
frihet för Kongelfs stad, och utlofvades theröfver särskilt
extractum protocolli.
Sedan deputationen af Hr Grefven och Landtm, blifvit
besvarad och åter på vanligit sätt utförd, fullfölgdes med thet
under öfverläggning varande mål, och yttrade sig
Frih. Ridderstolpe, at så väl han som flere redan
haft lägenhet at til fullo yttra sine tankar så väl i sielfve
saken som angående propositionerne. Hvarföre han nu alle¬
nast ville tillägga, huruledes thet ej var öppet för Fahne-
Om Pechlin.
197
hielm at efteråt klandra voteringen af then 24 Augusti, ty
dagelige praxis har visat, at thet borde skie under voteringen
och genast, när casus existerar, at så procederades sidste vo¬
tering, då klandrade vota lades å part, men sådant skiedde ej
med Hr Ruthenschiölds then 24 Augusti, hvarförutan R. o.
A:s senare beslut och steg nogsamt visat, at voteringen blif¬
vit för rigtig ärkänd och giordt acten complett. I öfrigit con-
formerade han sig med Frih. Cederhielm och Hr Thure Rud¬
beck, önskandes at Hr Grefven och Landtm, så ville jemka
propositionen, at man med thensamme å ömse sidor kunde
blifva nögd, hvartil han ärkände, at Hr Grefven och Landtm,
ägde full rättighet.
Hr Grefven och Landtm.: Sedan han före R. o. A. up-
repat innehållet af hvad å ömse sidor angående propositio¬
nen blifvit talat, nemligen huruledes å ena begäres at få bibe¬
hållas vid then i sidste pleno först giorde propositionen, och
hvad theremot blifvit användt, samt huruledes å then andre
sidan är vordet påstådt en sådan proposition, hvarefter se¬
dermera en lag må stadgas angående klander af voteringar,
med hvad theremot blifvit anfördt, förklarade, at som han
funnit R. o. A. af så stridige meningar häröfver, at föga hopp
voro, thet någonthera ville foga sig at låta förblifva vid the
redan giorde propositioner, så hade han abstraherat ifrån
bägge ideerne utan at gå ifrån saken och författat then tredje,
hvilcken uplästes så lydande.
Then, som vill, at voteringen af then 24 Augusti kan stäl¬
las under skärskådande, skriver Ja. Then thet ej vill skrif¬
ver Neij. Vinner Neij, förfaller hela quaestionen och får icke
mera vidröras.
Med thenne proposition förklarade sig alle nögde, skreds
altså til votering, då pluraliteten så utföll, at Neij voro fyra-
hundradetrettionije och Ja fyrahundradeellofva, enligit hvad
bifogade voteringsinstrument utvisar, som för R. o. A. efter
slutad votering uplästes och sedermera a,f Hr Grefven och
Landtm, samt the hrr deputerade, som sutto vid bordet, un-
derskrefs.
Hvarefter R. o. A. åtskildes klockan öfver sex eftermidda¬
gen.
In fidem
Joh. Gust. Psilanderhielm.
198 1761, okt. 5. Befordringsfrågor.
År 1761 then 5 October.
Måndag.
Plenum börjades kl. 8.
Justering. Justerades protocollet af d. 14 September.
Ang:de Uplästes vid Secrete Deputations betänkande af d. 14 Feb-
Wenner- rual-jj ang:de Prästmannen Wsennerhergs uprätttelse stån-
bergs uprat- ° ° 1
telse. dens påskrifter, sorn stadnat i contraire beslut, i det 2:ne
stånd velat honom til förste regale pastorat i Linkiöpings
stift, som han begär, hafva recomenderat, men R. o. A. jemte
Bondeståndet hade positive nämdt Åby pastorat.
At härå befordra expeditionen fant R. o. A. för godt att
foga sig til de öfrige 2:ne ståndens tanka; hvilket betänkan¬
det påskrefs.
2:do. Föredrogs Secrete Utskottets hemställande af d. 15
Sept. ang:de indelt lön för superintendenten på Gottland.
Hvilar på bordet.
Ang:de Sec- 3:o. Secrete Deputations betänkande af d. 9 Sept.r ang:de
reter-.s Wett- Secreteraren i Jönköpings Hofrätt Wettrings sökte tilstånd
rings uprat- ro o
telse. at tilby t a sig någon häradshöfdingesyssla samt om dess up¬
rättelse medelst assessors fullmagt ifrån d. 11 Aug.
Frih. Grönhagen förklarade sig bifalla det förra mo¬
mentet men ej detta senare, såsom hvarmed andre skulle
blifva lidande.
Hr Gyllensvan yttrade sig äfven i anseende til Wett¬
rings förtjenst vilja bifalla den föreslagne assessorsfullmag-
ten dock utan tour; dock som af en och annan härvid någon
betänkelighet fants, så blef på Hr L a n d t m:s proposition
Secrete Deputations betänkande bifallit utom det, som angick
assessorsfullmagten.
Ang:de 4. Secrete Deputations betänkande af d. 8 Aprill ang:de
Ber^rupräb Landssecreteraren Bergii uprättelse för praejudice medelst
telse. assessors fullmagt och tour til befordran.
Borgareståndets extr. protocolli af d. 8 Junij med bifall
derå i anledning af Borgmästaren Unges medföljande memo¬
rial.
R. o. A. funno, at en slik befordran skulle vara emot 1756
års tjensteförordning; och blef altså betänkandet af slagit.
Ang:de 5:o. Secrete Deputations betänkande af d. 19 Aug. ang:de
GuprätteiseaS Capitainens vid Österbottns regimente Gertas uprättelse för
Befordrings- och lönefrågor.
199
liden prsejudice; hvaruti deputation tilistyrker, at honom
majors fullmagt ifrån d. 10 Junij 1760 måtte tildelas; och
Bondeståndets extr. protocolli, hvaruti honom tourén dervid
ifrån år 1756 tillägges.
Uppå Frih. Kallings och fleres begäran hvilar detta
på bordet.
6:o. Secrete Deputations betänkande af d. 22 Aug. ang:de
Kammarherrens Frih. Axel Reuterholm^ uprättelse och be¬
fordran til kammarråd.
Detta begärtes äfven på bordet.
Hr [von] Bromell hemstälte väl, om icke båda des¬
sa mål strax kunde afgiöras, hälst så många mål redan voro
lagde på bordet, hvars åter föredragande skulle borttaga an¬
senlig tid.
Frih. Kalling tilläde, at han hade sedt nogare på be¬
tänkandet rörande H[r] Gerta och ville begifva sig til dess
afgiörande och bifall nu, om et lika skedde med betänkandet
för Hr Reuterholm.
Hvarmed H. Gyllensvan instämde.
Men Frih. Grönhagen med flere påstodo, at desse
mål inåt [te] ligga, hvarvid det förblef.
Ankom en Prästeståndets deputation af 8 ledamöter, an- Prästestån-
förd av Biskoppen i Linkiöping Doctor Fi 1 e n i u s, som dets dePut-
jemte ståndets ödmiuke hälsning anmälte,
1 :o at ståndet för godt funnit at de 5 vid denna riksdag
tillsatte Hrr Riksens Råd måtte få niuta deras riksrådslöner
ifrån deras kallelsebrefs datis.
2. Recommenderade ståndet til bifall Secrete Utskåttets
tilstyrkande om indelt lön för superintendenten på Gottland.
3:o. Berättade, at ståndet öfverenskommit at ej företaga
sig något af de inkomne tjenstemål på en månads tid för at
deröfver så mycket bättre få en nödig betänketid.
Deputation afträdde.
Föredrogs Justitieedeputations betänkande af d. 13 Mars Ang:de justi
ang:de förbättring på justitisestatens löner. tisestatens lo
Hr Landtm, hemstälte, at detta mål som rörande pen¬
ningars disposition, hvarmed plena beslutit at sig ej befatta,
kunde til Secrete Utskåttet remitteras.
Hr von Bromell var ej deremot; men önskade, at
Secrete Utskåttet måtte härmed upskiuta, til riket vunnit
fred, då riket vore i mindre behof af penningar än nu.
200 1761, okt. 5. Justitiestaten.
Frih. F. O. Wrangel holt före detta icke hade med stats¬
värket at giöra utan endast ankommo på Allmogens bevill¬
ning, och borde man altså vänta, til dess Bondeståndet sig
häröfver yttrat.
Hr Landtm.: Som jag tror, at öfverskottet af fonden
til justitisestatens af lönande går til statsvärket, så har jag
föreslagit, at detta mål til Secrete Utskåttet må hänskiutas.
Eljes om Allmogen til denna tilökning vdl mera contribuera,
så är det en annan sak.
Frih. Ridderstolpe instämde dermed, at detta ej rör¬
de statsvärket, fast bristen i j ustitiaestatens löner, som med
Åbo Hofrätt skedde, deraf ersattes. Frågan vore nu blott
at öka lagmans- och häradshöfdingeräntan och derefter lö-
nerne, samt om R. o. A. för sine hemman dertil äfvenledes
ville contribuera. Denna fråga trodde han bättre vara at strax
afgiöra än at opskiuta.
Hr T. Ru[d]beck medgaf, at justitisestatens så väl sorn
andres löner voro små, dock vore nu betänkeligt at någon
tilökning för densamma bifalla, innan man fädt se tilgången
och rikets behof. Altså kunde detta mål hvila eller remitte¬
ras til vidare utarbetande.
Kunde penningen ej föras tilbakars til det värde, han ägde
1696, då staten giordes, så voro alla rikets betjente til lika
tilökning berättigade; men skulle tilökningen giöras efter
nu varande penningevärde, så torde han blifva nog ansenlig
och graverande för riket.
Frih. C h r. Horn: Kommer härvid an uppå någon be¬
villning, så tyckes frågan i stånden böra afgiöras; men
skulle denna tilökning annorstädes tagas, lärer den böra til
Secrete Utskåttet remitteras.
Hr And. Ramsaij instämde med Hr Rubeck, at detta
mål kunde hvila. Tilläggandes at justitiaestaten med sine
löner någorlunda kunde utkomma och at någon tilökning
derå mycket skulle betunga landet, hvarpå han citerade
exempel af Borgo län, hvaräst torpare äfven blifvit pålagde
at erlägga lagmans- och tingsgästningskapparne. Eljes kun¬
de detta mål til Secrete Utskåttet remitteras at härom med
sitt utlåtande inkomma.
Frih. Grönhagen holt före at Secrete Utskåttet enligit
dess imstruction hade mycket sysslor nog ändå; at här ej
vore qusestion om stats- eller öfverskottsmedel utan blott om
Justitiestatens löner.
201
en tilökning af bevillning', hvilken med Ja eller Nej här
kunde afgiöras. Han funno väl, at alla rikets betjente kunde
behöfva någon tilökning i lönerne, men så höll han i gemen
för bäst iat med frågan härom til framdeles opskiuta.
Hr C. Rutenschöld: Ehuru billig denna af deputa¬
tion föreslagne löns tilökning kunde vara, trodde han dock
Riksens Ständer häruti borde blifva sig lika emot andre
rikets betjenter, som officerarne i arméen, de där hade
ganska knappa löner. Och som dessutom någon contribution
härtil skulle gravera Adelens frälse, så önskade han, at med
justitisestatens löners tilökning tils framdeles måtte hafvas
anstånd.
Frih. Kalling höll före denna tilökning för justitise-
staten kunna af slås, efter hela rikets betjening hade lika
skäl at et lika begära.
Hr C. Rappe anmärkte, at detta mål, som blott ankom¬
mande på tilökning i lagmans- och häradshöfdingeräntan,
icke hörde til Secrete Utskottet.
I saken ville han sig ej yttra, efter han då skulle tala i sin
egen sak; men sorn hvar och en borde kunna påcka på rätt¬
visa, så vore ock billigt, at domare hade tilräckelig föda och
utkomst.
Hr v. Vicken: Jag unnar gerna hvar och en godt;
men som här är qusestion om hofrätternes löner, hvars leda¬
möter, enligit hvad jag vid Götha Hofrätt funnit, hafva olika
inkomst och profit vid sina sysslor, så borde efter min
tanka lön och inkomster lika dem emellan delas, då ingen
torde ha at klaga.
Hr C. Wadenstierna: Som enl:t hvad här sagdt
blifvit, någre hofrätter niuta fyllnad i lönerne af statsmed¬
len, så önskade jag, detta mål måtte til Secrete Utskåttet
remitteras eller ock tils vidare hvila; ty då frågan är om til¬
ökning i lönerne och bevillning dertil, så tyckes det vara oss
värdigt at först se på rikets behof och sörja för dem, innan
vi tänka på väre enskilte.
Hr Möllerstierna hemstälte, at i fall löner blefvo
tilökte, officerarne vid Gröna Dragonerne, som hade ganska
svaga löner, och en capitaine til exempel 120 plåtar, äfven
måtte komma i billig åtanka.
Dock kommer detta mål på fleres begäran at hvila.
202 1761, okt. 5. Ansökningar.
Ang:de be- Föredrogs Justitixdeputations betänkande af d. 22 Aug.
oilt”ör8Afve- ang:de någon tvist emellan Bergslaget och fiscalen i Kongl,
stads ärende. Kammarrevision ang:de befrielse för bevillningsafgiften för
arendesumman af Afvestad til en summa af 1 360 d:r
silf:mt, hvartil Bergslaget blifvit dömt.
Betänkandet bifölls.
Frih. C. Horn hemstälte, om icke i anseende til de vid
voteringarne sorn oftast förelöpande oredor, som vanhedrade
ståndet, Riddarehusdeputation måtte genom extractum pro-
tocolli updragas at deremot projectera och upgifva någre
tjenlige reglor.
Hr Landt m. biföll Frih. Horns påminnelse samt lof-
vade at sielf sådant i Riddarehusdeputation föredraga samt
låta et tjenligit project här til utarbeta.
Hvilket bifölls.
Ang:de Insp. Föredrogs Kammaroeconomiedeputations betänkande af
^Usökrdn<*an ^en ^ ^unU äng:de Inspectoren Luthmans sökte frälsefrihet
på 1fi hemmanet Carlsdahl.
Och bifölls.
Fabriqueu- Secrete Handels- och manufacturdeputations betänkande
rans{diiånoliS af Februarii ang:de Kardefabriquenren Engvalls an¬
sökning at få årl. införskrifva 800 däcker logart fårskin til
sin fabriques behof.
Betänkandet bifölls.
Ang:de Gra- Secrete Handels- och manufacturdeputations betänkande
nansökninaS af * Aprill ang:de Capit. Granatenhielms ersättning för
giord kostnad vid dess kamullsspinnerie.
Bifölls.
Ang:de Secrete Handels- och manufacturdeputation af d. 1 April
^belöiUng8 £ing;de Wengrens begärte belöning för upgift af dess kund¬
skap at af cantillerat tagel giöra knappar och allehanda
granlåt.
Bifölls.
Anmälning. Härvid erindrade Frih. Grönhagen, at som Hans
Maij :t nu vore ankommen til staden och det bifallne råds¬
förslaget snart torde komma at i underdånighet presenteras,
men han sig påminte, at trenne stånd redan afgiordt om
Hrr Riksråden Grefvar Bonde och Bielkes återinträde i Rådet,
fast det ännu i Borgareståndet hvilade, så önskade han, at
med en deputation af 3 stånd derom hos Borgareståndet
måtte påminnelse giöras och rådsförslaget dessförinnan hvila.
Om Bonde och Bielke.
203
Han tilläde äfven härvid drögsmålet om svar rörande
commissionsprotocollernes tryckande såsom et exempel af
den tidsutdräkt, sorn Borgareståndet åstadkom i flere af de
öfrige stånden afgiorde ärender.
Hr Landt m. svarade härtil, at han om de 2 :ne Hrr
Riksens Råds sak tält med Borgareståndets Taleman, Borg¬
mästaren Klerman, sorn lofvat at den i dag, om möijeligit
vore, föredraga, men at han äfven som Landtm, ej altid
voro mästare at befordra sakerne til slut. Hvad åter com-
missionsprotocoller angår, så hvilar expedition om deras tryc¬
kande icke hos Borgareståndet men hos Prästeståndet.
Hr Linnerhielm: Det gläder mig, at saken rörande
Hrr Riksråden Grefvar Bonde och Bielke blifvit här bifallen,
fast jag ej dervid var tillstädes. Men då nu frågan moveras,
om rådsförslaget skal upgifvas til Hans Maij :t, inan för¬
ber :de sak hos Riksens Ständer blifvit afgiord, så kan jag
deri ej ingå. Enligit vårt sidsta beslut bör rådsförslaget med
första Hans Maij :t föredragas; när det skedt, skal jag sedan
gierna yttra mig öfver den til Borgareståndet föreslagne de-
putationen.
Hr v. Vicken holt före bäst vara, at Hr Landtm, ville
hos Borgareståndet häröfver låta ytterligare påminna, i fall
deruti i dag ej något hos dem blefvo afgiordt.
Hr Durietz yttrade, at qusestionerne om rådsförslaget
och de 2:ne Hrr Riksens Råd väl ej voro combinerade; men
som denne senare hos et stånd allenast vore oafgiord, hvilket
han trodde snarare härröra af glömskan än af någon ovän¬
lighet, så trodde han sådant med påminnelse genom Hr
Landtm, kunna hielpas, äfven som expedtion om comissions-
protocollerne, som i början så hett vidtogs men likväl nu
legat i någre månader och i anseende til riksdagens slut ej
torde mer kunna sättas i värkställighet.
Föredrogs Secrete Handels- och manufacturdepntations Ang:de Meij-
betånkande af d. 20 Junij ang:de Meijers sökte prsemium för ers Prsemium-
invention at tillvärka violsträngar af silke.
Afslaget bifölls.
Samma depntations betänkande af d. 27 Maii ang:de hust¬
run Wendelius ansökning om belöning för dess afl. mans
upgifne påfund til befordran af hel cattuns väfnad.
Deputation hade härå tillstyrkt afslag. Dock anförde
Hr [von] Bromell, at denne omtalte invention vore
204 1761, okt. 5. Understöd.
Ang:deFazijs
och Ekroths
sökte under¬
stöd.
Ang:de
understöd för
Lilljemark.
Bondest :s
deputation.
Ang:de Gri-
zelii ansök¬
ning.
ganska god och fört jente någon belöning, förbehållandes sig
at derom ytterligare få inkomma. Och lades altså betänkan¬
det på bordet.
Secrete Handels- och manufacturdeputalions af d. 27 Maii
med afslag på Fazijs och Ekroths begärte understöd til
deras uhrfabriques inrättning. Bifölls.
Secrete Handels- och manufacturdepuations af d. 20 Junij
ang:de det af Lilljemarck begärte understöd til dess solfiä-
dersfabrique; hvilket deputation af slagit.
Hr [von] Bromell recommenderade denne fattige adels¬
mannen til någon upmuntran uti dess för riket nyttige in¬
rättning, hälst för solfiädrar årl. 1 tunna guld torde gå utur
riket.
Frih. Grönhagen hemstälte likaledes, om icke honom
en gåfva af 500 d. s:rmt af manufacturfonden kunde tildelas,
äfven som det med andre förut skedt.
Dock som härvid påmintes, at inga nådegofvor av manu-
facturfonden kunde assigneras, så blef på Hr Landtnäs
proposition bifallit, at Hr Lilljemarck må af Manufactur-
contoriet undfå 600 d. s:nmt til understöd vid dess fabri-
que.
Ankom en Bondeståndets deputation, 8 ledamöter stark,
anförd af Sven Håkansson, som jemte ståndets öd-
miuke hälsning anmälte, 1 :o at ståndet bifallit Prästestån¬
dets tankar om de sidsta 5 Hrr Biksens Råds löners beräk¬
nande ifrån kallelsebrefvens datis. 2. Recomenderade stån¬
dets extr. protocolli ang:de skattekiöp på augmentshemman;
och 3. det af d. 9 Julij ang:de skiljemynts erhållande i lan¬
det.
Deputation afträdde.
Då, sedan Hr Landt m. berättat dess andragande, af
Frih. C. Horn påmintes, at målet om skattekiöp på aug¬
mentshemman ej tyktes enligit Bondeståndets förslag så
lämpeligen in plenis kunna afgiöras utan snarare til någon
deputations utarbetande böra remitteras.
Föredrogs Secrete Handels- och manufactur- samt Tull-
deputationernes betänkande af d. 8 Aprill ang:de Cammar-
skrifvaren Grizelii transport til någon cronofogdebeställning
jemte Prästeståndets tilstyrkan dertil i extr. protå af d.
4 Maii.
Hvilket bifölls.
Tull på tobak och socker.
205
Föredrogs Secrete Handels- och manufactnr- samt Tull-
deputationernes betänkande af d. 18 Aug., hvari hemställes,
at Generaltullarendesocieteten må i stöd af dess 1756 slutne
arendecontract upbära landttullen på inrikes tobak och soc¬
ker, hvilken genom en Kongl. Maij :ts författning blifvit up-
häfven, hvaröfver societeten sig besvärat.
Hr Durietz holt före at det borde förblifva vid Kongl.
Maij :ts resolution, hälst landttullens erläggande af desse
varor skulle giöra dem ännu dyrare.
Hr [von] Bromell ansåg denna fråga enligit contrac-
tet för redan afgiord; dessutom vore denna afgift så ringa,
at varan ej deraf skulle stegras.
Hr Gyllensvan: Ifall 1756 års arrendecontract tilläg¬
ger societeten denne inkomst och tulltaxan af samma år
den innehåller, så är billigt, at societeten den får til godo
niuta; eljest kan jag eij tilstyrka, at desse varor, som nu
snarare tjena til nödvändighet än til luxe, dermed må gra¬
veras och deraf stegras; eij eller finner jag den allmenna
crediten, som härvid förmäles, blifva rörd med de författ¬
ningar, som i anseende til en annan inrikes vara af Kongl.
Maij :t kunde gior as. Men skulle den i betänkandet före-
slagne landttull bifallas, så vill jag, at han må komma kro¬
nan men ej societeten til godo.
Hr Ekestubbe, hvilken som Grefve Ekeblads fullmäg-
tig i Tulldeputation presiderar, anförde, at i deputationer-
nes sammanträde detta mål noga blifvit skärskådat jemte
skälen å båda sidor.
At den på socker och tobak för detta lemnade tullfrihet
allenast varit tils vidare; hvilket ord ingenting determinerar
och ofta litet betyder; at densamma af Riksens Ständer vid
sidsta riksdag icke blifvit prolongerad; at det 1756 slutne
arendecontract grundats på tulltaxan, hvilken i dess ingress
tydeligen åberopas; at socker och tobak til landttull i taxan
äro upförde jemte de varor, sorn alla isamma tull erlägga;
at allmenna crediten fordrar contractets upfyllande; at nu
detsamma ändra och tilslå kronan denne inkomst vore föga
instämmande med sequitetsprinciper; at desse varor af denna
lilla afgift skulle stegras borde ej befaras, hälst de mäst
stigit under den tid, de varit derifrån befriade, och således
styrkte han til bifall på deputationernes betänkande.
Hr Linnerhielm invände häremot, at contractet af
Ar>g:de
landttullen
på Inrikes
tobak och
socker.
206 1761, okt. 5. Tull på tobak och socker.
år 1756 härvid ej kunde åberopa sig tulltaxan, emedan soc¬
ker och tobak genom förordning ifrån tullafgiften då varit
eximerade, och at societeten eij kunde dertil hafva någon
bättre rätt nu; men skulle någon tull desse varor nu åläggas,
så borde den tilfalla cronan och sockerbruksägarne för sin
varas afgift vara cronan ansvarige.
Hr Eh renmalm biföll betänkandet, i fall contractet
varit grundat på tulltaxan; och 2:do biföll han eljes Hr
Linnerhielm, at sockerbruksinteressenterne måtte i afgift för
socker betala en viss summa i et för alt.
Hr Ru [d] beck, Thure, androg, l:o at societeten til
sitt påstående kunde leda någon rätt utur contractet, ty det
voro ej slutat på tulltaxan utan på ordningarne, enligit hvilka
1756 socker och tobak voro tullfrie; hvilket äfven deraf be¬
styrkes, at Hr Steinhausen förut tillbudit en tilökning på
arendesumman, i fall desse persedlar hade under contractet
blifvit begrepne, hvilket icke eller vid sidsta riksdag, då nu
varande contractet giordes, blifvit ändrat. 2:do. Trodde han,
att tullens påläggande nu skulle stegra desse varors pris;
men skulle den bifallas, så hade societeten dertil ingen rätt,
utan borde densamma cronan tilkomma.
Hr Rutenschöld förklarade som ledamot i Tulldepu-
tation, at han funno contractet grundat på tulltaxan, som
innehöllo tullafgift för socker och tobak, och trodde således
fides publica fordra, at det icke rubbades.
Hr Woltemat anförde 2:ne omständigheter. l:o. At
den 1738 på inrikes socker och tobak lemnade tullfrihet va¬
rit vilkorlig och tils vidare, lika som andre manufacturerne i
början til deras upmuntran lemnade men sedan indragne
friheter, hvarföre desse varor 1756 i tulltaxan til afgift up-
fördes. 2:do. Vore arendecontractet på denna tylltaxa grun¬
dat, och biföll altså deputationernes betänkande, samt at
societeten måtte denna tull få derefter åtniuta.
Hr Bildenschöld instämde härmed, tilläggandes at
om societetens begäran ej biföllos, så skulle cronan grave¬
ras med afskrifning på arendesumman.
Hr C. Tersmeden tilläde, at desse varors tullfrihet
allenast varit lemnad tills vidare; at societen förbehållit sig
denna afgift vid contractets slutande och at cronan eljes
skulle lida genom afskrifning.
Hr v. W alv [i] j k holt deremot före arendecontractet ej
Tull på tobak och socker.
207
vara slutat på den nya utan på den gamla tulltaxan och
at, om någon tull nu på socker och tobak lades, den borde
eij societeten utan kronan tilfalla.
Frih. C. Ridderstolpe instämde i Hr Walviks tan¬
ka, tiläggandes at tullarendecontractet vore slutat 1754, då
socker och tobak tils vidare voro tullfrie; och hvad 1756
blifvit i tulltaxan ändrat, ej kunde retroagera; samt med Hr
Linnerhielm deruti, at isockerbruken borde gifva någon viss
contingent i bevillningen; ty om landttu-llen på socker öka¬
des, blefvo tyngden olika för sockerbruken utom och inom
Stockholm, och hvad således i tullfrihet eflergofvos, kunde
i bevillning återtagas.
Hr Uggla androg, at i manufacturprivil. af år 1739
socker och tobak säijes framgent skola vara tullfrie; at i
tullarendecontractet af 1756 det, som tullfritt var, blifvit
förbehållit; at således afskrifning eij kunde gifvas för annat
än det, som expresse under contractet vore begripit, och at
någon afgift för desse varor borde blifva kronans men ej
societetens inkomst.
Hr v. Essen instämde deruti, at tulltaxan, som nämner
socker och tobak, tydeligen i contractet vore åberopad. Alt¬
så borde societeten derefter niuta tullen el. afskrifning.
Dessutom vore det omtalte projecterade contract af år 1754
af Riksens Ständer 1756 reglerat och af slutat, och dervid
borde det förblifva.
Hr von Walvijk holt före, tulltaxan af 1756 så
mycket mindre kunnat kullkasta den förre tullfriheten, som
sådant ej blifvit allmenneligen notificerat.
Hr von Essen anmärkte, at socker enl. 1739 års ma-
nufacturförordning betalt tullen, men först sedan derifrån
interimsvis blifvit exiperat.
1756 voro arendecontractet slutat på samma års tulltaxa,
hvari socker och tobak äfven äro upförde med condition, at
alla deri specificerade persedlar landttullen skulle erlägga.
Med siötullstaxan åter ar annorlunda beskaffat.
Hr H. H. Boije deducerade, at i 1739 års manufactur¬
privil. soker och tobak ej varit för landttullen befriade, men
det hade efteråt tils vidare skedt och förblifvit under de
förre riksdagar. 1754 hade et nytt arendecontraot på den
gamla tulltaxan blifvit uprättat, hvilket vid 1756 års riksdag
kommit under Riksens Ständers deliberation. Då hade Se-
203 1761, okt. 5. Tull på tobak och socker.
crete Handels- och manufactur- samt Tulldeputationerne öf-
verlagdt, hvad manufacturvaror någon tull kunde tåla, då
socker och tobak dertil i tulltaxan blifvit upförde. General-
tullarendesocieteten hade likaledas ökt iy2 tunna guld i aren-
desumman med den condtion, at alt det, som i tulltaxan blif¬
vit upfördt, skulle tullen betala; deruppå vore contract
med societeten uprättadt. I stöd deraf hade äfven societeten
för et år denna tull upburit, men då densamma af rege¬
ringen isedan blifvit uphäfven, tyktes det vara Riksens Stän¬
der värdigt at soutenera det contract, de på taxan med socie¬
teten slutit.
Hr Bildenschöld anmärkte, at genom det sedan se¬
naste riksdag utkomne förbud emot de så kallade öfverflöds-
varors införsel samt tullens uphäfvande på socker och tobak
staten årligen förlorat mer än 4 tunnor gulds inkomst.
Hr C. W a d e n s t i e r n a: Jag tror denna frågans decision
deruppå bero, om tulltaxan, som åberopas, varit giord för
eller sedan tullarendecontractet blifvit slutit.
Är detta grundat på taxan, så bör afgiften stå och derefter
tilfalla societeten, men är taxan sedermera giord, så tyckes
contractet ej medföra någon rättighet til societetens påstå¬
ende; men i det förra fallet anser jag tullens erläggande af
desse varor för nyttigare än afskrifning. Dock sorn desse
bägge varor äro för landet högst nödige och någon afgift
derå skulle dem stegra, så ville jag, at de med ingen pålaga
skulle graveras utan at enl. Hr Linnerhielms project den
endast föllo på dem, som den [o: dem]1 consumerade.
Hr T. R u[d]b e c k itererade, at han trodde taxan först på
slutet af sidsta riksdag vara utkommen och således ej hafva
varit grund til contractet. 2: do. Emot landttullens erläggan¬
de på socker erinrade han, at dermedelst de aflägsnare soc¬
kerbruk på et olika sätt emot de i Stockholm befintelige
skulle blifva betungade.
Hr v. Walvijk: Om contractet finnes grundat på tull¬
taxan, så vore saken klar, men då tullfriheten på socker
och tobak tils vidare blifvit förundt, så tror jag eij den¬
samma blott medelst taxan kunnat uphäfvas.
Hr H. H. Boije ansåg det som en bevist och tydelig
sak, at contractet vore uprättat på tulltaxan. Hvad den af
Hr Rubeck omnämde olikheten ibland sockerbrukens kän-
1 Konceptprotokollet.
Tull på tobak och socker.
209
ning af denne afgift angingo, så trodde han detta ämne hos
deputationerne vara under utarbetning til förekommande
deraf, at Stockholm ej skulle för lindrigare pris kunna på¬
föra andre städer des tilvärkningar.
Hr L i n n e r h i e 1 m förklarade, at om med contractet sig
så förhöllo, sorn han hade af flere ledamöter hördt, så ville
han ej vara emot deputations betänk :de.
Härpå giorde Hr Landt m. proposition,
som besvarades med Ja och Nej.
Frih. Grönhagen yttrade, at denna sak voro ganska
granlaga för 2:ne oonsiderationers skull. 1 :o. I anseende til
sielfva af giften; ty örn dymedelst desse varor skulle blifva
dyrare, så borde man dervid vidtaga den af Hr Wadenstierna
föreslagne personnele afgift för deras consumtion. 2:do.
Hvad tullarendecontractet beträffar, så är deremot intet at
säija, om det är grundat på taxan; men som jag hördt sådant
disputeras, så önskade jag upskof, tils man härom finge ex
actis giöra sig närmare underrättad.
I detta senare instämde äfven Hr Jennings.
Hr Landtm.: Som R. o. A. tyckas vara ense at betän¬
kandet bifalla, i fall Generaltullarendesocietetens contract på
tulltaxan är uprättad men acterne dertil saknas, så hem¬
ställer jag, om icke denna frågan kan hvila til härnäst, då
de skaffas till hands.
Detta bifölls.
Hr Landtm, anmälte häruppå det på bordet liggande Äng :de Hr
Riddarehusdemitations betänkande och hemställande, huru Lllljebielkes
1 exclusion.
Hr Lilljebielke, som vid voteringen d. 4 Sept:r på bordet vid
voteringen fäldt 2:ne voteringssedlar, derföre skulle kom¬
ma at anses.
Som Hr Lilljebielke förklarat, at sådant hade sig tildragit i
hastighet och oförvarandes, så voro R. o. A. benägne at låta
denna ursäkt gälla. Dock isom för exempel skull det fants
tjenligit, at slik ovarsamhet ej måtte utan påtal lemnäs, så
resolverades, at Hr Lilljebielke måtte sig i fem plenidagar
ifrån R. o. A:s sammankomst in pleno afhålla.
Hvilket Riddarehusdeputation medelst påskrift på dess be¬
tänkande til känna gifvit blef.
R. o. A. skildes åt kl. half til tu.
14—482473
210 1761, okt. 7, 12. Rådsförslag.
öfverste
Hiferne ut¬
nämd til
riksråd.
Anno 1761 d. 7 O c t.1
Onsdag.
Plenum kl. 12.
Sedan H[r] L[andt]m. äskat liud och R. o. A. intagit
sina ställen, gaf H[r] L[andt]m. tilkänna, at sedan Hans
Maj :tt förleden måndag ej hunnit så tidigt ankomma til sta¬
den ifrån Ulricsdahl, at enligit H :s M:tts förut yttrade nå¬
dige tancka rådselectorerne kunnat få företräde att i underd.
presentera det til det lediga rådsembete uprättade förslag,
och Hans Maj :tt dertil nådigst behagat utsätta timman til i
dag kl. VJ, så hade H[r] L[andt]m. efter samråd med de
öfrige st[åndens] Tahlemän i dag låtit anslå plenum och
äfven låtit sammankalla ståndens rådselectorer att på den
utsatte timan med rådsförslaget opträda.
Fr[i]h. Grönhagen hemstälte, om icke hos Borg.stån¬
det påminnelse måtte giöras om måhlets afgiörande, sorn
rörde Hrr R[iks]r[åden] Gr. Bond[es] och Bielkes återinsät¬
tande i Rådet, och om icke sådant medelst en deputation
ifrån R. o. A. nu ske måtte.
Hr[r] L[andt]m. gaf vid handen, att han härom i sam-
[man] träde påmint Borg.st. Tahleman, men att icke dess
mindre en sådan dep. kunde afgå, och [o: om] R. o. A. be¬
hagade.
Detta bifölls och upropades altså en deput. af 12 perso¬
ner], som i förber :de ärende till Borgarest. afgick.
Häruppå föredrogs Justitisedeputat. betänck:de af d. [7
April] rörande den hos R[iksens] St[änder] anhängige
giorde process emellan Handelsmännerne i Carlscrona Grahn,
Krok et Broderson å den ena och Consul Classon å den and¬
ra rörande assecurancen af2
Under denne acts upläsande återkommo R. o. A:s electo-
rer, sorn jemte de 2:ne ståndens varit oppe hos H:s M:tt,
hvarpå Gref Charle Emil Levenhaupt berättade, att
Hans M:tt af det upgifne förslag i nåder behagat utnäm¬
na Öfversten och Rid. Gust. Ad. Hiärne til Dess och r[iksens]
råd.
1 Denna dags protokoll har koncepts karaktär.
2 Härefter lucka i förlägget. Frågan gällde assuransen av fartyget Anna
Christina.
Riksrådens löner.
211
Härefter continuerades med förber :de acternes opläsande,
som på fleras begiäran lades på bordet.
Slutel. anmälte H[r] L[andt]m. en riddarhusledamots,
Hofjägmästarens Paulis, dödeliga afgång.
Hvarefter R. o. A. skildes kl. emot 2.
År 1761 d. 12 October.
Måndag.
Plenum klockan 8.
Justerades protocollet af d. 17 Sept:r, Justering,
hvarefter föredrogs
l:o Secrete Utskåttets hemställande af d. 15 Sept.r, at Angtde lot-
lotsarne på Signilsskiär i Ålands haf måtte för anförde skiäl sa™a Pa.SiS*
1 ° mllsskiar.
bestås en tilökning åri. af sex tunnor spannemål uti deras
lön.
Som bifölls.
2:o. Secrete Utskåttets af d. 15 Sept:r ang:de indelning af Ang:de
su-
superintendentslonen pa Gottland. penntenden-
5, tens lon pa
Som blfolls. Gottland.
3:o. Prästeståndets extr. protocolli af d. 2 October ang:deAng:de de 5
de vid denne riksdag utnämde 5 Hrr Riksens Råds löners Iir.r,R,aisens
° Rads loner,
beräknande ifrån kallelsebrefvens datis, hvaremot deras för¬
ut innehafde löner, indelningar och förmåner efter förvand¬
ling til kronan böra indragas.
Bifölls med lika tilläggning för den nyligen utnämnde Hr
Riksrådet Hiaerne, hvilket genom följande extractum proto¬
colli de öfrige stånden communicerades.
S. d. Föredrogs hos R. o. A. det Högvyrdige Prästeståndets
extractum protocolli af d. 2 October ang:de lönernes beräk¬
nande för de fem Hrr Riksens Råd, som vid innevarande riks¬
dag til rådsembetet blifvit kallade. Och fant R. o. A. i anse¬
ende til deri anförde skiäl för billigt at berörde extractum
protocolli bifalla med den tiläggning, at Hr Riksrådet Hiser-
ne, som rådsembetet nu nyligen tilträdt, må niuta lika för¬
mån som de förhem :te Hrr Riksens Råd, med hvilka han sig
i lika omständigheter befinner.
Hvilket med de öfrige respective stånden til benäget bifall
vänligen communiceras.
212 1761, okt. 12. Fångna officerares befordran.
Ang:de de
vid Andam
fångne Offi¬
ce :s avance¬
ment.
4:o. Secrete Utskåttets utlåtande af d. 23 September öfver
Hr Brummers för detta dit remitterade memorial rörande
de år 1758 uti Andam fångne officerares avancement, hvil¬
ket Secrete Utskottet emot vanlig praxis ej kan tilstyrka, så
länge de som fångne kunna anses och ej äro utväxlade.
Frih. Grönhagen understälte, om icke härvid någon
besynnerlig exception kunde giöras för desse officerare, eme¬
dan de ej allenast pä et utmärkt sätt sig vid detta tilfälle
distingverat utan ock med sitt manskap voro efter capitula-
tionen hemkomne, hälst han trodde, at endast de officerare,
som hos en fiende voro fångne, ifrån avancemens hemma voro
uteslutne.
Hr Landt m. anförde härvid, at ehuru Anclamiske gar-
nizonen medelst dess käcka förhållande förtjent alt beröm och
äfven fått komma hem, vore den dock altid at anse som
fången, och som den under det ej kunde giöra någon krigs¬
tjenst, så hade Secrete Utskåttet icke eller trodt dem kunna
avancera och således distingveras framför dem, som i Demin
och Penemunde fångne blifvit, hvilke äfvenväl fullgiordt sin
skyldighet, hälst då så månge af deras medbroder ligga i fält
och slita ondt.
Detta understöddes af Hr Durietz, som holt före at
man häri borde följa den generele principe, at fångne offi¬
cerare ej avancera, hälst, fast desse voro hemma, de likväl
ej finge giöra någon tjenst.
För öfrigit hade Secrete Utskåttet väl förbehållit, at de
framdeles ej skulle blifva lidande, och kunde de äfven efter
hand blifva utväxlade.
Secrete Utskåttets hemställande bifölls.
Uplästes Borgareståndets extractum protocolli af d. 5 hujus,
hvaruti ståndet med åberopande af dess under d. 10 Aug. af-
gifne extractum protocolli häröfver ytterligare andrager skiäl
emot den staden Kongelf tillagde stapelrätt med anhållan, at
detta mål först må på sine behörige och efter regeringslagarne
utstakade ställen til alla sina omständigheter utredas och
skärskådas, inan det lägges för Riksens Ständers ögon och
sedan lagl. afgiöres.
Äfven uplästes Borgareståndets extractum protocolli af d.
2 hujus, hvaruti ståndet itererar dess under d. 20 Julii giorde
föreställning emot den af Präste- och Bondestånden tilstyrkte
inrättning af fem stapelstäder, nemi. 2 i Wästerbottn och
Stapelstäder.
213
Norrland saint 3:ne i Österbottn; hvilket såsom stridande
emot flere stapelstäders välfångne privilegier samt hela Bor¬
gareståndets rätt i allmenhet ståndet önskar ej måtte bifallas
utan af slås.
Flere af R. o. A., såsom Hr [von] Vicken, Hr Jen¬
nings, Hr Gyllensvan, Hr Bil dense hold och
Hr Wadenstierna, begärte desse saker på bordet. And¬
re deremot, som Frih. Cederhielm, Frih. G r ö n h a-
g e n, Hr [von] Bohne n och Hr [von] Bro m e 11,
trodde, at sorn bägge deses mål för detta hos R. o. A. blifvit af-
giorde, så kunde desse efteråt kommande Borgareståndets fö¬
reställningar därom strax med afslag besvaras.
Dock som nödigt fants, at man öfverlade om det Borgare¬
ståndet härå til gifvande svar, och dermed ingen rubbning uti
R. o. A:s beslut påsyftades, så bifölls, at desse 2:ne extracta
protocolli på bordet hvila, förbehållandes sig Frih. Grönha¬
gen och Hr v [o n] Böhnen, at de med första måtte af-
göras.
Häruppå giorde Hr v. Vicken vid det nyss afgiorde
Secrete Utskåttets hemställande ang:de Anclamske fångarne
någon erindran til lika förmåns erhållande för Cronobergs
som för andre, och til exempel Västgötha-Dahls regimentes,
fångne officerare, ibland hvilka Major Strömschöld til öfver-
stelieutenant blifvit avancerad, inan han varit utväxlad. Men
som Hr Landtm, härpå anmärkte, at i det bifallne Secrete
Utskåttets betänkande samtel. officerarne lika rätt vore för¬
behållen och dessutom något härom ifrån Secrete Deputatio-
nen vorde inkommandes, hvarvid desse och flere påminnelser
kunde sig passa, så stadnade vidare discours härom.
Och föredrogs Frih. Fredric Otto Wrangels memorial med
påminnelser i anseende til tjenstehionsstadgan,
som remitterades til Kammaroeconomiedeputations skynde-
samma utlåtande.
8:o (!). Anmälte Hr Landtm., det han til följe af R.
o. A:s godtfinnande hade sökt jemka saken emellan Capitaine
Armfeldt och Lieutenant Wulfcrona i anseende til de 20 380
d:r koppant, som Hr Wulfcrona begärdt eftergift uppå, och
at äfven Hr Armfeldt tilbudit eftergift på hälften; men at
parterne icke kunat komma öfverens och saken sålunda nu
borde slutel. afgiöras.
Anmälning
ang:de saken
emellan
Wulfcrona
och Arm¬
feldt.
214 1761, okt. 12. Armfelt och Wulfcrona.
Uplästes Hr Armfeldts derom nu ingifne ytterligare memo¬
rial.
Hr [von] Bromell yttrade sig hafva trodt, at Hr Arm¬
feldt skulle häruti velat foga sig efter R. o. A:s för Hr Wulf¬
crona förmärkte ömhet, hvilken genom dessa 20 000 d:s
utbetalande skulle ruineras, men holt nu för onödigt at öfver
saken ånyo deliberera.
Hr von Böhnen var af lika tanka, tilläggandes at han
tykte Hr Wulfcrona vara lidande emot testatoris idée. At Hr
Armfeldt, som vunnit hela egendomen, bordt cedera de 20 000
d:r, hälst Hr Wulfcrona haft anledning till denna process och
det på dess familles vägnar; påståendes slutet., at efter Hr
Armfeldt sig ej velat foga, detta mål måtte hvila, til dess vi
med en deputation härom fädt giöra föreställningar hos de
öfrige stånden, och at vi sedan enl:t Hr Jennings och Hr
Rappes senast yttrade tankar må votera i sielfva hufvud-
saken.
Hr Landtm, förestälte härvid, at R. o. A. ej lära kunna
ingå i bihanget eller deruti affärda någon deputation, inan
de afgiöra hufvudmålet, ty om Justitisedeputations betän¬
kande bifalles, så förfaller denna quaestion, men om Hr
Wulfcrona här tappar, då först existerar frågan om den be¬
gärte eftergift, och dessutom hade saken redan länge legat
på bordet.
Hr von Vicken itererade dess förut yttrade mening, at
han väl funno Hr Armfeldt hafva lagen på sin sida, men hade
dock önskat någon jemkning, hälst testatoris vilja, ehuru den
blifvit otydeligen exprimerad, synes syfta på dess familles
conservation, hvarföre han något ville af egendomen skulle
gifvas til fideicomiss, ehuru litet det ock blefvo.
Frih. Grönhagen biföll Hr Landtm:s anmärkning, at
man borde yttra sig i hufvudmålet, efter ingen jemkning ägt
rum. Han biföllo altså Justitisedeputations betänkande för
Hr Wulfcrona, hälst testatoris idée varit at med exclusion af
dess fru och qvinliga arfvingar gifva egendomen åt sin ia-
mille. Hvad det värkade, om vi nu biföllo betänkandet och
derom med en deputation gingo til de öfrige stånden, det
blefvo en annan fråga; men nu vore Justitiaedeput:s betän¬
kande materia substrata.
Frih. Cederhielm instämde deruti, at Justitisedeputa-
tions betänkande vöre materia substrata; men ehuru myc¬
Armfelt och Wulfcrona.
215
ket pro et contra derom vore tält och skrifvit, vore quaestion
hel simple. Ett testamente vore gifvit Hr Wulfcrona, men der¬
uti brusto de lagligen erfordrade formalia af nödige vittnen
och mer, som aldrig kunde uteslutas; således voro testamen¬
tet nult och Hr Armfeldt borde efter lag hafva egendomen.
Hvad 2:do de 20 000 d:r angick, så vore R. o. A. ej tilhörigt
al vilja påtruga parterne förlikning derom; ej eller kunde
de Hr Armfeldt afdömas, då han hade lagen för sig. Altså
kunde 3:o ej eller någon duceur giöras Hr Wulfcrona, så
framt ej Hr Armfeldt sig dertil sielf velat begifva.
Hr Ehren malm åberopade sitt förra yttrande i detta
mål. Testatoris vilja vore god, men när den cesserade, som i
detta fall skedt, så snart des efterlemnade enka fädt barn,
så uphörde testamentet och dess förbindelse, och lagen togo
då vid. I stöd altså af lagen biföllo han, at Hr Armfeldt bör
tilträda egendomen men som dess Frus arf efter sin son.
Hr T. Ru[d]beck biföll Justi tiaedeputations betänkande;
blefvo första proposition deröfver, så kunde den andra blifva
om eftergiften.
Hr C. Tersmeden: Jag har mig förut häruti utlåtit. Nu
som jag ser, at tre stånd redan afgiordt saken till Hr Arm-
feldts förmån, men derjemte at Hr Wulfcrona skulle ruineras
med ersättning af de 20 000 d:r, så kan jag ej annat än bifalla
de tre stånden, men at hielpa Hr Wulfcrona ville jag, at hos
dem någon föreställning giordes om ber:de summas efter¬
gift.
Hr Bildenschöld: Som saken nu står, så i fall R.
o. A. biföllo Justitiaedeputation, vore Hr Wulfcrona dock ej
hulpen, eij eller kunde sedan om eftergiften blifva quaestion.
Jag är altså nu som för af den tanka, at Hr Armfeldt har
lagen för sig i hufvudsaken, dock at soulagera Hr Wulfcrona
bifaller jag, at om de 20 000 dalers eftergift någon föreställ¬
ning hos de öfrige stånden må giöras.
Hr Rappe, C hr.: Jag skulle väl yttra min mening
öfver Justitiaedeputations betänkande, som är materia sub-
strata, om det värkade något, men nu är det onödigt. Dock
som Hr Wulfcrona i sitt memorial ber om R. o. A:s medli¬
dande och at få slippa de 20 000 d. återbetalande, hvari jag
instämmer, så ville jag bifalla Bondeståndets extr. prot:i, som
befriar honom ifrån efterräkning för egendomens afkomst,
med en tilläggning at äfven ber:de summa eftergifves.
216 1761, okt. 12. Armfelt och Wulfcrona.
Frih. Grönhagen instämde med Hr Rappe, at utlåtan¬
de öfver deputations betänkande vore nu onödigt; och ville
således först hafva proposition öfver Hr Wulfcronas me¬
morial och sidst öfver betänkandet.
Hr Jennings hade sig förut i saken yttrat och ville ej
anses at för någon deri advocera.
Han biföllo således Hr Rappe och ville, at medelst extr.
protocolli om eftergift för Hr Wulfcrona hos de öfrige stån¬
den föreställning måtte giöras.
Hr [von] Bromell ville väl bifalla Hr Rappe det förra,
om han trodde, at de öfrige stånden i det senare äfven
ville ingå. Men nu kunde han med honom ej instämma, hälst
han i Bondeståndets extractum protocolli ej kunde finna
bättre skiäl än uti kongl, revisionens och hofrättens domar;
utom det han anmärkte, at Bondeståndets Secreterare Paléen
sielf för detta i saken varit Hr Armfeldts fullmägtig.
Han biföllo således Justitisedeputations betänkande och
önskade, at Hr Armfeldt til denna af Hr Wulfcrona begärte
eftergift ville sig godvilligt begifva.
Frih. F. O. Wrangel förklarade sig väl i anledning af
testatoris yttrade tankar vara ense med Hr Rappe; men
conformerade sig nu med Hr Bildenschöld om föreställningen
samt at proposition öfver Bondeståndets extractum proto¬
colli måtte giöras.
Hr von Böhnen yrkade ytterligare en föreställning
med deputation til de öfrige stånden om de 20 000 d:s efter¬
gift för Hr Wulfcrona, inan R. o. A. yttrade sig i hufvud-
målet, emedan eljes pluraliteten deruti blefvo klar för Hr
Armfeldt och Hr Wulfcrona sedermera ej mer kunde hielpas,
efter det ej kunnat skie igenom jemkning.
Hr Gyllensvan begärte proposition enl. Hr Ehrenmalms
och Hr Bildenschölds mening, såsom hvarmedelst båda par-
terne voro hulpne.
Frih. C. Horn: Som 3 stånd redan saken afgiordt, fin¬
ner jag Hr Rappes expedient det bästa, at proposition må
göras öfver Bondeståndets extr. protocolli.
Hr von Vicken förbehölt expresse, at, i fall Hr Wulf¬
crona finge de 20 000 d., någon egendom lil fideicomiss för
Wulfcroniske famillen enl. testatoris vilje måtte kiöpas.
Hr Rutenschöld holt före at som Hr Armfeldt til-
budit eftergift af halfva summan, borde bägge desse herrar
Västmanlands regemente.
217
emellan ytterligare jemkning sökas at inför R. o. A. för¬
mås [o: formas].1
Hr Landtm, giorde nu proposition öfver Bondeståndets
extractum protocolli af d. 30 Martii i detta mål med tillägg¬
ning, at Hr Wulfcrona äfven befrias från återbärande af de
uti framl:e Wulfcronas sterbhus upburne 20 380 d. kop:mt.
Detta bifölls, och kommer i anledning häraf extractum pro¬
tocolli til de öfrige respective stånden at afgå.
Ankom en Bondeståndets deputation, 12 personer stark,
anförd af Sven Håkansson, som näst ståndets ödmiu-
ke hälsning recomenderade til benäget afgiörande
l:o ett ståndets extr. protocolli ang:de Österbottniske all¬
mogens seglationsfrihet,
2:do ett annat ang:de skatteköp på auginentshemman.
Hvarpå deputationen afträdde.
Justerades och bifölls följande extractum protocolli ang:de
någon jemkning emellan rotarne och 35 man af Bergscom-
pagniet vid Vässmanlands regimente om betalning för det
ber:de knektar enl. 1685 års knektecontract i årl. lön til-
slagne quantum jern.
Utdrag af protocollet, hållit hos R. o. A. d. 12 Oc-
tober 1761.
R. o. A. har tagit i behörigt öfvervägande Landt- och siö-
militiaeoeconomiedeputationens betänkande af d. 14 Martii in¬
nevarande år ang:de någon jemkning uti 1685 års slutne
knektecontrakt med rotehållarne vid Vässmanlands regimente
och Bergscompagniet uti Norbergs tingslag.
2:do. Den ändring uti Kongl. Maij :ts d. 18 Aug. 1756 här¬
öfver utfärdade nådige rescript, at desse rotehållare måtte
lemnäs frihet, antingen in natura at erlägga det til soldater-
nes löner och hemkall anslagne jern eller ock detsamma med
penningar efter länets årl. markegång vid liquidationsmötet
betala; samt
3:o at soldaterne af sine rotar borde utbekomma skilnaden
emel. hvarje års markegångspris på jernet och hvad de uti
penningar årl. upburit ifrån den tid högstberörde kongl,
rescript af d. 18 Aug. 1761 utfärdades.
Äfven föredrogs utdrag af protocollet, hållit uti det Ärbara
Bondeståndet d. 9 Junij 1761, hvaruti ofvanber:de betänkan¬
de afslås, samt hos det Vällofl. Borgareståndet d. 5 Oct. 1761,
1 Konceptprotokollet.
Bondest :s
dep.
218 1761, okt. 12. Västmanlands regemente.
Ang:de landt-
tullen af
socker och
tobak.
hvaruti välbem:te stånd bifaller den jemkning emellan sol-
daterne och rotehållarne, at desse senare böra hädanefter til
sine soldater för de dem anslagne 12 skeprd tackjern betala
penningar i ond och god tid 16 d. 16 öre kop:mt skeppundet,
såsom et medium af hvad å ömse sidor blifvit påstådt och
budit.
I anledning häraf företog sig R. o. A. detta mål ånyo och
pröfvade med billighet och sakens beskaffenhet öfverensstäm¬
mande at förena den rätt de uti betänkandet nämde 35 sol¬
dater af Bergscompagniet likmäktigt 1685 års knektecontract
äga at undfå tackjern och de skäl, som af det Ärbara Bonde¬
ståndet deremot anförde blifvit, på det sätt nemi., at hädan¬
efter i ond och god tid desse soldater hafva af sine rotehållare
årl. at undfå 18 d:r för hvarje skeppund af det dem anslagne
tackjern.
Hvilket med de öfrige respective stånden vänl. skulle com-
municeras.
Generalen Frih. Stierneld förklarade sig på manska¬
pets vägnar med innehållet häraf nögd och bad, at detsamma
til bifall hos de öfrige stånden medelst en deputation måtte
recomenderas.
Hvilket bifölls; samt at samma deputation måtte medgif-
vas extractum protocolli rörande Hr Wulfcronas eftergift;
hvartil
Hr [von] Bromell lade påminnelsen ang:de lyktesa-
kens afgiörande i de öfrige stånden.
Företogs til afgiörende det senast upskutne målet ang:de
landltiillens erläggande af socker och tobak i anledning af Se-
crete Handels- och manufactur- samt Tulldeputationernes ge¬
mensamma betänkande.
Hr Ekestubbe anmälte och upläste et utdrag af ber :de
deputationers vid senaste riksdag öfver det då tilslutande aren-
decontract afgifne betänkande, utaf hvilkas mening Hr Eke¬
stubbe ville bevisa, at contractet på den tillika utarbetade tull¬
taxan blifvit grundat och at följaktel. berörde tullafgift under
contractet borde begripas; skedde det ej, så skulle societeten
mista öfver 72 000 d:r silf:mt. At socker medelst denna af¬
gift skulle graveras och stegras voro ej at befara, efter det
de för!:ne år kunat stiga i priset oaktadt dess tullfrihet;
dessutom voro afgiften ganska ringa och blott 3 nya halföre
på skålpundet, ville man än icke anse det som en öfverflöds-
Lanttullen på socker och tobak.
219
vara, så vore tullen derå lika billig som på siropen, hvilken
voro mera nödvändig och likväl betalte tull.
Altså borde den föreslagne landttull å desse varor bifallas,
hälst fides publica fordrade, at det uprättade arendecontract
blefvo fullgiordt å ömse sidor.
På fleres begäran uplästes det af Hr Ekestubbe produce¬
rade extract ånyo.
Hvarefter Hr L. M. Uggla deremot yttrade sina tan¬
kar, författade uti form af et til de öfrige respective stånden
til afgående extractum protocolli ifrån R. o. A., hvilket han
upläste (Bil. 26).
Hvarjemte han utur contractet och flere förordningar an-
drog flere skiäl til sin menings bestyrkande.
Hr C. Klingsporr anförde, det han väl mindes, att
vid sidsta riksdag tullarendesumman blifvit förhögd; men
som han nu hörde qusestion vara, om landttullen under con¬
tractet vore innebegrepen eller icke, så höllö han för nödigt,
hälst efter densamma utgiorde en considerable summa, at den¬
na fråga jemkades och blefvo afgiord, til hvilken ända hon
til deputation åter kunde remitteras, på det at hvarken kro¬
nan el. societeten måtte dervid lida.
Frih. Cederhielm holt före endaste frågan vara, om
societeten ägt rätt til denna tullens upbärande, i hvilket fall
hon med skiäl derföre kunde begära afskrifning.
Dock vore det dertil icke skiäl, at socker och tobak stå i tull¬
taxan upförde, efter annat, som til ex. gevär, som ingen tull
betala, där äfven voro uptagne. Dessutom voro i 1731 års ma-
nufacturprivil. tobak ifrån tull befriad och kunde altså der¬
före ingen afskrifning beviljas.
Hr C. Tersmeden trodde det tilhöra Ständerne at
sielfve förklara sine ords mening i contractet, i hvars ingress
tydeligen förmäles, at tulltaxan dervid varit tagen til grund
och at således fides publica äskade dess uppfyllande, utan
at någon Kongl. Maij :ts senare författning borde sådant
hindra.
Gref Creutz: Så nyttigt och godt det är at öka kro¬
nans inkomster, så skadeligt är deremot, at fides publica blif-
ver på något sätt rörd.
Hvad de på flere inrikes fabriquesva-ror förundte friheter
angår, så vet jag, at sådane lemnäs allenast i början til deras
upkomst; men at sådant allenast skier tils vidare och ibland
220 1761, okt. 12. Lanttullen på socker och tobak.
til nästa riksdag, då de sedan uphöra. Så har det ock med
desse varor händt; ty uti 1756 års tulltaxa blefvo de til tull
upförde, hvaremot Handels- och manufacturdeputation då in¬
genting påmint, och taxan togs til fundament af det då uprät-
tade t u 1 larend e contraot et, hvilket societeten på god tro in-
gådt. För öfrigit bör jag i stöd af Riddarehusord. påminna,
at här inga propositioner annars än af Hr Landtm, böra giö-
ras, äfvensom alla extr. prot :i ifrån ståndet utaf Riddarehus-
secreteraren men ingen annan böra författas och utfärdas.
Hr W o 11 e m a t, A 1 b r., ansåg det för tydeligit, at aren-
decontractet, som vore grundat på taxan, borde upfyllas; at
fides publica sådant kräfde och at denna resource för socie¬
teten vore nödig, så framt hon ej skulle niuta i stället en för
kronan mistelig afskrifning.
Hr Rutenscköld instämde i lika mening.
Hr Uggla medgaf, at contractet kunde vara grundat på
taxan; men det vore lika så grundat på förordningar, enl.
hvilke de tullfrie saker utan afkortning på arrendesumman
borde niuta sin frihet til godo. Dock ville han ej, att socie¬
teten någonting dervid skulle lida.
Hr Gyllensvan åberopade sitt förra yttrande, tilläg¬
gandes at som societeten i contractet påtagit sig contractet
utan förbehåll emot de enl:t 1731 års manufacturprivilegier
tullfrie persedlar, så kunde nu societeten ingen afskrifning,
som cronan skulle gravera, derå beviljas. Om contractet med
dess ex[c]eption höllos, så blefvo ingen lidande. Han instäm¬
de för öfrigt med Hr Ugglas tankar såsom nitiske och äro¬
fulla, begärandes deröfver votering.
Frih. C. Ridderstolpe medgaf, at uti contractet tull¬
taxan voro åberopad; men så vore äfven de på förordningar
grundade tullfriheter deri undantagne.
Hvad af fide publica anfördes, kunde intet värka, då con¬
tractet ej vore klart, och man borde vara örn om medbröders
rätt. Och som Hr Uggla tydeligen bevist, at slik tullafgift,
som nu påstodos, icke under contractet kunde begripas, så
kunde han til kronans förmån ej annat än bifalla dess ytt¬
rade mening.
Hr Jennings förklarade, at han ej vore interessent i
Tullarendesocieteten utan oväldugt skulle säija sin tanka.
Den senast saknade underrättelsen i detta mål trodde han
nu vara inhämtad, at nemi. 1756 års contract på tulltaxan
Lanttullen på socker och tobak.
221
vore grundad, hälst sockerbruksinteressenterne då sökt ytter¬
ligare tullfrihet, som dem blifvit af slagen.
Om gevär, som äfven på taxan voro upförde, niöto tull¬
frihet, så skedde sådant på specielle resolutioner. At, sorn
här sades, arendesocieteten kunde afsälja sig contnactet, om de
dermed ej åtnöijdes, det vöre vist, men hon skulle dymedelst
vara ruinerad och fides publica skulle lida.
Det år 1754 giorde contract kunde här ej åberopas, efter
det af Riksens Ständer vid 1756 års riksdag skulle först stad¬
fästas, då det blef förändrat och societeten ökte arendesum-
man med 163 000 d. silf ant. På desse grunder borde det
slutne contractet heligt hållas, och i fall det än vore mörkt,
borde billigheten dervid åtföljas.
Hr v. Vicken androg, at som gevär stodo i tulltaxan
upförde, som likväl ingen tull betalte, så voro samma skiäl
äfven nu för socker och tobaks befriande från afgift. Han
instämde således med Hr Uggla, begärandes eljes häri vote¬
ring.
Hr Bildenschöld instämde med Hr Jennings och de
flere herrar, at contractet såsom grundat på 1756 års tull¬
taxa så mycket mera borde fullgiöras, som societeten i anse¬
ende til taxan hade ökt arendesumman med iys tunna guld.
Frih. A. Reuterholm förmälte sig af discourserne sökt
inhämta lius i denna fråga, om 1756 års arendeeontract
varit grundat på samma års tulltaxa Han trodde sådant vara
oistridigt, och at fördenskul fides publica skulle lida, om det
ej blefvo upfylt. Här hade väl blifvit invändt, at tulltaxan
vore senare utkommen; men som bevist blifvit, at hon i con¬
tractet blifvit åberopad och til grund tagen, enligit hvad Hr
Ekestubbe andragit, så höllö han före efter ordspråket, at
mans ord voro mans ära och at om et tydeligit contracts full¬
komnande ingen qusestion borde resas eller votering under¬
kastas.
Herr Ehrenmalm instämde med Hr Uggla samt flere,
at contractet ej voro grundat på tulltaxan, at socker och tobak
äfven som fler i taxan nämde stålvaror och gevär borde för¬
blifva tullfrie och at man icke för kronan borde eftergifva så¬
dan inkomst af 5 å 6 tunnor guld.
Frih. Grönhagen: Sedan jag senast begärte, at detta
mål skulle hvila, har jag derom inhämtat den nödige up-
lysning och tror mig nu således kunna tillstyrka kronans för-
222 1761, okt. 12, 16. Lanttullen på socker och tobak.
mån härvid, utan at fides publica i anseende til contractet på
något sätt härvid kan säijas lida. At häremot anföra skiäl
af contractet är en petitio principii, så länge ej bevist är, at
contractet stöder sig på taxan.
Jag bifaller altså Hr Ugglas projecterade extractum proto-
colli och begär deröfver proposition och votering, hälst riket
vist behöfver den summan, hvartil denna tullafgift bestiger.
Hr [von] Bromell holt före at om de öfrige stånden
redan, som han trodde, betänkandet afgiordt, så kunde man
dermed äfven instämma, eljes ville han det til deputationerne
tilbakars hafva remitterat utan at nu deröfver votera. Med
det förra bibehöllos fides publica, och den kostbara tiden be-
spardes med det senare.
Hr Landtm, giorde häruppå proposition, om R. o. A.
biföllo deputationernes betänkande.
Hvilket besvarades med Ja och Nej.
Sedan öfver proposition något ytterligare discourerat blif¬
vit, giorde Hr Landtm, den proposition, om R. o. A. be¬
hagade, at målet til deputationerne tilbakars skulle remitte¬
ras.
Men som den äfven besvarades med Ja och Nej och vote¬
ring begärtes, så giorde Hr Landtm, dertil följande propo¬
sition.
Den, som bifaller Secrete Handels- och manufacturdeputa-
tions betänkande ang:de landttullsafgift för socker och tobak,
skrifver Ja,
den det ej vill, skrifver Nej;
vinner Nej, remitteras detta mål til Secrete Handels- och
manufactur- samt Tulldeputationernes närmare bepröfvande
enl. Hr Ugglas [ingifne project].1
Denna proposition gillades.
Under det de herrar upskrefvos, sorn skulle vid bordet
hafva inseende på voteringen, hemstälte
Ordning vid Hr Landtm., om icke senast, då Hr Lilljebielke för 5
voteringar, plenidagar uteslöts från Riddarehuset, R. o. A. äfven bifallit
samma Riddarehusdeput:s betänkande uti det, som in genere
emot slike fels framdeles beläggande med säte och stämmas
förlust föreslagit blifvit.
Hvilket R. o. A. med Ja besvarade.
Uplästes electorernes listor på någre til til Secrete Utskåttet
1 Konceptprotokollet.
Armfelt och Wulfcrona.
223
och deputationerne tilsatte nya ledamöter,
hvaruppå börjades med voteringen, som utföll med 182 rös¬
ter för Ja och 405 för Nej.
Det protocollet bilagde voteringsinstrument uplästes slute-
ligen,
hvarefter R. o. A. åtskildes kl. 8.
År 1761 den 16 October.
Fredag
Plenum klockan 9.
Justerades protocollet af d. 18 Septembris samt de 2:ne i Justering,
senaste pleno reso[l]verade extracta protocolli; det ena an¬
gående saken emellan Hr Armfelt och Hr Wulfcrona och det
andra rörande lanttullen för socker och tobak, som bägge
gillades, så lydande.
Utdrag af protocollet, hållit hos R. o. A. d. 12
Oct:r 1761.
Sedan R. o. A. hos sig uti noga öfvervägande komma låtit Armfelt och
så väl Justitisedeputationens under d. 28 sidsthne afgifne be¬
tänkande jemte bifogade särskilte vota uti saken emel. Capi-
tainen Carl Armfeldt å dess frus, Sophia Barcks, vägnar å
ena sidan samt Lieutenanten Fredric Wulfcrona å den andra
ang:de Fru Barcks förre mans, afl. Capitainens och Ridda¬
rens Gustaf Wulfcronas, testamentariske författning om dess
efterlemnade egendom af d. 12 Mars 1753 som ock det Ärbara
Bondeståndets under d. 30 Mars sidstl. häröfver afgifne ex-
tractum protocolli jemte de i detta mål å ömse sidor före¬
kommande skiäl och omständigheter, har R. o. A. deröfver
stadnat i det slut, at ståndet funnit å den ena sidan billigt
och med lag instämmande at i sielfva hufvudmålet bifalla det
Ärbara Bondeståndets yttrade mening, at Capitainen Alm¬
feldts fru, Sophia Barck, må inställas i den omtvistade så lösa
som fasta egendomen, hvilken henne efter dess son lagh til-
fallit; dock som härvid Lieutenant Wulfcrona medelst et hos
R. o. A. insinuerat memorial bevekel. andragit, det han af
frami/ Capitainen Wulfcronas efterlemnade obligationer up-
burit och til denna process utförande disponerat en summa
af 20 380 d:r kopp:mt, til hvilkas ersättande han i dess svaga
vilkor ej skulle veta någon tilgång, och fördenskull anhollit,
224 1761, okt. 16. Nya tjänster.
at denna summa måtte honom af Capitainen Armfeldt efter-
gifvas, så har R. o. A. i ömsint betraktande af desse omstän¬
digheter funnit skiäligt at bifalla, det må Lieutenant Wulf¬
crona för ersättning af desse 20 380 d:r kopp:mt, som varit
innebegrepne uti den omtvistade arf ssumman, varda befriad;
hvilket med de öfrige respective stånden til benägit bifall
vänl. communiceras. Ut supra.
Tullafgift på Dett andra expedierades efter Hr Ugglas bilagde project
socker. (fiil 26)>
Ang:de han- Föredrogs Prästeståndets extr. prot. af d. 14 Sept., hvaruti
delsinten-
dentssyssian. ståndet tilstyrker, at Manufacturcontoiret matte updragas
at hädanefter besörja den af Riksens Ständer vid denna riks¬
dag inrättade handelsintendentsbeställningens återbesättande,
i fall den emellan riksdagarne blefvo ledig.
Men som detta mål i anledning af Secrete Handels- och ma-
nufaoturdeputations betänkande redan här blifvit afgordt,
så kunde R. o. A. nu ej vidare häruti ingå eller bifalla Präste¬
ståndets tillägning.
Ang:de en 2:do. Uplästes Prästeståndets extractum protocolli af d. 4
J Lpr o f ess! o lis*" Sept. ang:de särskilt juris public! Svecani professions inrät-
inrättning. tande vid Upsala Academie, hvartil föreslås Academiesecrete-
raren Risell och til Secreterarens succesor Mag:r Boudrie.
Frih. Grönhagen holt före at Risells befordran torde
någon annan prsejudicera, hälst en magister, benämd Wall,
sig förut öfver honom besvärat, hvilket i Protocollsdeputa-
tion voro under skärskådande.
Saken ligger på bordet.
Ang:de fulla 3:o. Borgareståndets extr. protocolli af d. 12 October, hvari,
R°R ^Sc[h]ef- jemte bifall til riksrådslönernes beräknande för de fem vid
fer under des denna riksdag tilsatte 5 Hrr Riksens Råd samt för Hr Riks-
ledighet. rådet Hiserne, ståndet äfven tilstyrker fulla riksrådslönens
godtgörande för Hr Riksrådet Baron Scheffer under den korta
tid, han varit ifrån dess embete en [t] ledigad.
Sorn bifölls.
4. Secrete Deputations betänkande af d. 1 Sept. ang:de Öf-
vercommissarien Malmströms uprättelse, hvartil deputation
föreslår extraordinarie kammarråds fullmagt och befordran
vid ledighet efter Amiralitetskammarrådet Bergenhielm.
Detta begärtes på bordet.
5:o. Fiskeriedeputations betänkande af d. 16 September
Tjänstetillsättningar.
225
ang:de Cornetten Bratts til dess harpunebågarsfabrique be¬
gärte understöd af 8 000 plåtar, hvilken summa deputation
till 1 000 d:r s:rmt inskränkt.
Ligger på bordet.
6:o. Uplästes extractum protocolli utur Kongl. Maij:ts Råd¬
kammare af d. 8 October ang:de bohuslänske skärgårdsboer-
nes ansökning at få handla med oabilliou, långor och makrill
lika fritt som med sill; hvaröfver bifogas Commercecollegii
betänkande af d. 8 Aprill.
Ligger på bordet.
Deputationen, som til de öfrige stånden skulle aflemna de
2:ne förber:de extracta protocolli samt det senast resolve¬
rade om de 35 mans lön af Bergscompagniet och äfven begära
de öfrige ståndens samlande i en deputation til Borgarestån¬
det i saken rörande de 2:ne Hrr Riksens Råd, Grefvar Bonde
och Bielke, upropades och afgick.
Härpå anmälte Hr Landt m., om icke R. o. A. behagade Anmälning
företaga målet rörande de af respective stånden afgorde be- rpj^tånder
fordringar och deröfver stadga sitt beslut samt efter förut skedde be-
lemnat tilstånd låta upläsa de memorialer, som Frih. Siegroth fordringar
för sin broder och Frih. Funck för dess svåger, Frih. C. Ce¬
derström, til deras rätts bevarande vid de flere skedde Beford¬
ringar insinuerat.
Hr [von] Bromell understälte härvid, om icke de enl.
senaste plenidagens beslut på bordet lagde Borgareståndets
extr. protocolli ang:de stapelstäderne borde nu afgiöras, dock
at de anmälte memorialer först kunde blifva upläste.
Uplästes ber:de memorialer, som sedan gå til de öfrige
stånden.
Hr Gyllensvan hemstälte, örn icke slike memorialer,
som blott syfta på en laglig rättighets försvar, kunde af Hr
Landtm, igenomses och sedan til tidens vinnande med Secre-
terarens påskrift få gå til de öfrige stånden, när så begärtes,
utan at R. o. A. med deras upläsande blefvo uppehållne.
Hr Jennings holt deremot för nödigt, at R. o. A. först
stadgade sitt egit beslut om tjenstesakerne, men emedlertid
torde det vara betänkeligt at på det föreslagne sättet låta
memorialerne gå til de öfrige stånden, som, ehuru de ej di-
recte rörde någon befordran, likväl kunde dertill gifva de
öfrige stånden anledning.
Hr [von] Bromell anholt efter senaste beslut, at målet
15—482473
226 1761, okt. 16. Stapelstäder.
rörande stapelstäderne måtte i dag företagas; hvarmed sig
äfven conformerade Frih. F. O. Wrangel och Frih. Grönhagen.
Ang:de flere Hr Carleson, Edvard, yttrade sine tankar därhän,
SanlägoandeS ^lan aldrig skulle vilja uprifva något en gång fattat
beslut, men af Borgareståndets extractum protocolli hade han
vid detta funnit et novum emergens, nemi. at ståndet härvid
åberopat sig dess privilegier och denna sak som en res privi-
legii anse.
Han trodde, at detta utur förre riksdagars handlingar skulle
kunna bestyrkas och uplysas, och ehuru mån man borde vara
om den för riket så högst angelägne handelens befordran och
bästa, hvarunder salus publica verserade, dock som alla res
privilegii stånd emellan voro ganska granlaga, höll han före
någon betänketid öfver detta varit nödig at deruti kunna ef¬
terse ante acta samt hvad Kongl. Maij :ts och riksens collegier
för detta deröfver yttrat. Hvarföre och sorn saken i anseende
til årstiden för handelen nu icke presserade och detta vore et
allment mål af mycken vigt, hvilket enligit Riksdagsordning¬
en tyktes böra til någon deputations utarbetande, äfven som
med private och mindre mål skier, remitteras, så skulle han
önska, at detta ytterligare blefvo öfvervägat, hälst i anseende
til R. o. A:s derå til af gifvande svar, hvilket i så vänlige ter¬
mer borde vara författadt, som en tilbörlig aktning för et
medstånd det fordrade.
Hr [von] Bromell förbehölt, at R. o. A:s beslut ej
härmedelst på något sätt måtte röras, hälst saken länge nog
legat och vore nog bekant.
Hr C. Rappe frågade Hr Landtm., hvad som nu skulle
blifva ämnet til öfverläggning, efter 2:ne differente mål här
blifvit uptagne.
Hr Landtm.: Jag har väl proponerat om tjenstesakerne,
men sorn frågan om stapelstäderne framkommit, så lemnar
jag til R. o. A. at deröfver deliberera.
Härpå yttrade Frih. Grönhagen, at som här i anledning
af Bondeståndets och Prästeståndets extracta protocolli samt
Fiskerideputations tillstyrkande blifvit öfverlagdt om stapel¬
städers inrättande i Öster- samt Västerbotten samt Kongelfs
stapelfrihet och beslut deröfver tagit blifvit, så borde sådant,
under hvad praetext det måtte vara, ej vidare röras.
Icke eller rörde detta Borgareståndets privilegier utan rikets
allmenna hushållning, och sorn alle städer ej hade lika rättig-
Stapelstäder.
227
heter, så vore det ej mer emot privilegier at meddela den ena
någon förmån, än det rörde privilegier, at Hans Maij :t giorde
en adelsman til grefve. Han ville altså, at Borgareståndet i an¬
ledning af R. o. A:s beslut skulle besvaras och at sådant äfven
med en deputation de öfrige stånden tilkänna gifvas måtte.
Hr C. Rutenschöld holt före rätta qugestion vara,
om icke först efterses måtte, huruvida detta mål rörde Stock¬
holms stads privilegier; även vore nödigt, at de nya stapel¬
städers handel på något föreskrifvit sätt så inrättades, at de
ej med landets exporter ginge svenske städer förbi til Lubeck
och där i stället togo sitt behof af salt och andre varor.
Hr Uggla, L. M., instämde med Frih. Grönhagen, anse¬
endes denne så mycket mindre för en res privilegii som 51 §
i Regeringsformen innehöllo, at städernes rättigheter efter
rikets behof kunde jemkas.
Hr Lagersvärd: Sorn R. o. A. vilja gifva Borgare¬
ståndet et svar men icke qusestion är om at ändra vårt be¬
slut, hvarjemte det begärts, at ante acta i detta mål måtte
efterses, så tyks mig, at Riddarehussecreteraren sådant kan
sammandraga och uti vårt svar utföra, hvarföre vi detta ej
som en res privilegii kunna anse.
Hr Jennings: Då denna sak här förre gången föreha-
des, ansåg jag äfven sorn nu densamma ej för en res privi¬
legii utan endast efter den värkan, sorn hon för riket kunde
hafva, och tykte, at det nog skyndades med beviljandet af
5 nya stapelstäder på en gång.
Då nu detta å nyo omröres, tror jag ej mer frågan vara
om vårt tagne beslut utan blott om vårt svar öfver de af
Borgareståndet härvid åberopade privilegier. Häruti är jag
med Carleson af lika tanka, at man bör varsamt gå til väga,
ej för at röra sielfva saken men för at i akt taga den ömhet,
som privilegiimål stånden emel. fordra, och följa et lika
procedere, som vi i lika fall ,af de öfrige stånden tilbakars
vilja förvänta.
Hr [de] Frese höll före, Borgareståndet et sådant svar,
sorn omtalas, kunde meddelas; men R. o. A:s beslut borde
ej rubbas, på det vi ej sannade den inscription, som på en
sten i en kyrka säijes för detta blifvit funnen: Sveci ordi-
nant et reordinant et semper sine ordine vivunt.
Hr Schönberg: Som blott frågan blefvo om svar på
Borgareståndets påminnelser, så torde vara nödigt, at [det]1
1 Konceptprotokollet.
228 1761, okt. 16. Stapelstäder.
blifver i tjenlige, vänlige termer författadt och grundat på de
skiäl, som dertil böra utletas.
För öfrigit och sorn stapelstädernes läge, rättigheter och
omständigheter äro skiljaktige, så torde enligit Hr Carlesons
tanka vara nyttigt, at desse nya städers handelssätt till nå¬
gon deputations utarbetande remitterades at där regleras.
Hr Klingsporr, Chr„ ville, utan at rubba vårt tagne
beslut, at efter privilegier åberopades, som voro sanctissima
et strictissima juris, at R. o. A. måtte klarligen visa, det vi
dem uti vårt beslut icke rördt. Hållandes för öfrigit före nyt¬
tigt vara, at handelen blefvo utvidgad af flere städer.
Uplästes Hr Rosencrantz memorial emot stapelstädernes
inrättning.
Hr Gyllensvan anmärkte, at detta memorial ginge
vårt häri tagne beslut ganska nära; men så nitisk han vore
om beslut, så omtänkt vore han ock om det et medstånd
häri til ämnande svar.
Något stånds privilegier trodde han ej härunder vara
rörde; men som vi uti capitasaken begärt acktning af de
öfrige stånden och man således för reciprocitetens skull bör
ömt handtera alla privilegiimål, så önskade han, at Riddare-
hussecreteraren med et par adjungerade ledamöter måtte
häröfver til nästa plenum opsätta et tjenligit svar til Bor¬
gareståndet; förklarandes derjemte, at han, i fall det vistes
denna saken röra Borgarståndets privilegier, aldrig skulle
deruti ingå.
Hr von Vicken ansåg denna sak ej röra några pri¬
vilegier. Hon vore senast nog debatterad, altså ville han blifva
vid beslut och trodde svaret på Borgareståndets andragande
böra blifva hel kort och utan omsvep.
Gref F. [von] Rosen instämde med Hr Gyllensvan at
förblifva vid beslut, samt at frågan om privilegier härvid
granneligen borde skärskådas och ej så kort besvaras. R. o.
A., som voto mycket örne om sine knappa privilegier, borde
för reciprocitetens skuld nu ej giöra annat, än de tilbakars
ville hafva giordt.
Hr T. Ru [d] beck förblef vid beslutet, men ang:de sva¬
rets upsättande til Borgareståndet conformerade han sig med
Hr Gyllensvan, at någre ledamöter deruti kunde samman¬
träda med Secreteraren; dock ville han, at sådant blott i ett
Stapelstäder.
229
promemoria skulle författas och ej i extr. protocolli, som
skulle gifva anledning til utdrägt och skriftväxling stånden
emellan.
Frih. C. Horn holt före, svaret bör ske skrifte!, och
innehålla detaillerat svar på alle giorde inkast, så i anseen¬
de til jern- som brädhandelen, hvilket senare vore nog spe-
cicust och borde altså vid svarets upsättande någre, som väl
kände norrländske orterne och handelen, med Secreteraren
sammanträda.
Ankom en Prästeståndets deputation, 8 personer stark, an¬
förd af Biskoppen i Vesterås D:r Benzelstierna, som
jemte ödmiuk hälsning anmälte, at enligit R. o. A:s begäran
denna deputation dock särskilt för sig skulle afgå til Borgare¬
ståndet at påminna om slut i saken rörande Hrr Riksens
Råd Grefvarne Bonde och Bielke.
Sedan denne deputation var afgången och discoursen åter
var af Frih. C. Horn reassumerad,
ankom en Bondeståndets deputation, 8 ledamöter stark,
anförd af Sven Håkansson, sorn jemte ståndets öd-
miuke hälsning giorde lika anmälan, som nyss Prästestån¬
dets deputerade gordt; och 2:do recomenderade et ståndets
extractum protocolli rörande Handelsmannens i Carlscrona
Brödersens trähandel med Amiralitetsoollegium.
Deputation afträdde.
Hr Ad ler marck tilläde til Frih. Horns yttrande, at
äfven någon ur Commercecollegio borde vid svarets upsät¬
tande biträda.
Hr Aminoff anmärkte, at ståndets privil. snarare me¬
delst vårt beslut öktes än minskades och at et vidlyftigt land
som Öster- och Västerbottn ej borde tryckas för at befordra
någre handlandes rikedom och vällefnad.
Frih. F. O. Wrangel ansåg saken för afgiord, fast han
dervid varit frånvarande. Ang:de svaret nu instämde han
med Hr Frese. Man borde ej derom med Borgareståndet
libellera utan giöra det kort. Dock som dervid åtskilligt vore
påmint, så trodde han extractum protocolli derom kunna
komma efter, men at med en liten deputation Borgarestån¬
det emedlertid muntel. kunde besvaras.
Hr [von] Stockenström holt före vårt tagne beslut
i detta mål böra stå; men sorn Borgareståndet härvid åbe¬
ropat privilegier, så borde derpå svaras.
Prästest :s
deputation.
Bondest: s
deputation.
230 1761, okt. 16.
Stapelstäder.
At detta vore en res privil:ii funno han väl icke, dock
trodde anledningen dertil vara tagen deraf, at handelen, som
vore en förvandling af rikets effecter, in specie tilkommo
städerne och at Stockholms handel skulle ansenl. lida, om
dem manquerade de dertill nödige producter; altså vore den¬
na saken öm, både i anseende til sig sielf, som i afsigt på
det deröfver Borgareståndet til gifvande svar; hvilket såsom
til et medstånd och [för]1 reciproque considerationers skuld
borde vara vänligit och väl afmätt. Han biföll således Hr
Gyllensvan, at Secreteraren jemte någre adjungerade måtte
det upsätta och projectera, då man finge det sedan höra och
således komma ifrån saken.
Frih. Cederhielm anmärkte, at Borgareståndets på¬
stående, som voro desse nye stapelstäders inrättning emot
ståndets privil., så mycket mindre tyktes vara rimeligt, som
stapelrättigheten ej blifvit lemnad någon utom ståndet utan
åt borgare och ståndets medbroder.
Hr [von] Bromell holt före denna öfverläggning vara
fruktlös, efter saken redan voro förut afgiord. Han undrade,
at Borgareståndet härmed dristat framkomma, sedan må¬
let voro af flere stånd afgordt och så klart, at ingen vältalig¬
het kunde den förvandla. Ang':de svaret instämde han med
Frih. Wrangel, deputation kunna det muntel. afgifva och
extr. prot. kunna komma sedan efter, hälst efter saken nu
torde i de öfrige stånden vara under afgiörande.
Frih. Grönhagen påstod oss böra förblifva vid vårt
förra beslut i detta mål, och at deröfver proposition må
giöras. Ang:de svaret så ville han ej, at det göres misshageligt
utan lämpeligt, jemkat och tillika tydeligt; dock önskade
han, at ej deraf anledning til vidare skriftväxling stånden
emellan måtte gifvas, emedan sådant skulle förordsaka ut¬
drägt med målets expedition och värkställighet; hvaruti han
til protocollet förklarade sig vilja vara oskyldig.
Hr Landtm: Som det lär vara onödigt at giöra någon
ytterligare proposition öfver R. o. A:s förra beslut, så vill
jag allenast hemställa, om det bifalles, at Borgareståndet
må igenom extractum protocolli til känna gifvas, hvarföre
R. o. A. ej kunna gå ifrån sitt i detta mål förut tagne beslut,
ej eller anse detta som en res privilegii för Borgareståndet.
1 Konceptprotokollet.
Tionde- och persedeljärnet.
231
Detta bifölls och blefvo af R. o. A. följande herrar utnämde
at jemte Riddarehussecreter.aren opsätta förber:de extrac-
tum protocolli, nemi.
Frih. Funck,
Frih. Cederhielm,
Hr Silfverschöld,
Hr Adlermarck,
Hr Uggla,
Hr Carleson,
Hr Vult von Steijern.
Äfven skulle svaret rörande Kongelfs stappelfrihet tillika
upsättas, hälst saltsaken, om hvars expedition Hr von Vic¬
ken påminte, af detta senare måls afgiörande hos stånden
berodde.
Som tiden nu mäst var förliden, så opskiöts med öfverlägg- Ang:de 10:de
ningen om tjenstemålen tils en annan gång; och fernet” för-"
uplästes Bergsdeputations hemställande af d. 11 Julii säljande.
ang:de den vid förl. riksdag giorde författning med tijonde-
och persedeljernets försäljande.
Deputation tilstyrker i anledning af Allmogens häröfver
förde besvär, at heride jern på samma sätt, som för 1756 bru-
keligt varit, måtte igenom auction försäljas men at de ma-
nufacturer, som deraf något behöfde kiöpa, måtte til någon
lindring i priset i anseende til deras tilvärkningar niuta en
eftergift af 3 d:r på skeppundet i betalningen af hvad der¬
före på auctionerne efter det årlige af Bergscollegio och ve¬
derbörande derå utsatte pris kunde belöpa.
Hr Uggla yttrade, ,at han såsom sielf varande manufac-
turist kände denna sak; at medelst de år 1756 faststälte auc-
tioner detta jern uti priset blifvit mycket updyrkat; at Bergs¬
collegium i dess riksdagsrelation äfven varit omtänkt på nå¬
gon lindring deruti; at Bergsdeputation äfven deruppå grun¬
dat sitt tilstyrkande, hvilket han således biföllo.
Hr Bi Idens ehold holt deremot före at den år 1756
giorde författning vore god och ej borde ändras. At detta jern
uppå auction skulle säljas, såsom hvarmedelst det til manu-
facturernes olägenhet kunde för mycket stegras, kunde han
således ej bifalla, icke eller at derå något vist stadgat pris
skulle utsättas, efter dymedelst kronan skulle kunna lida,
utan trodde deremot, at Christinsehamns marknadspris vore
232 1761, okt. 16. Tionde- och persedeljärnet.
det säkraste fundament, hvarefter detta jern årligen kunde
försäljas.
Hr [von] Stockenström förklarade sig instämma
med betänkandet såsom väl grundat.
Hr Durietz ansåg härvid 2:ne ögnamärken vara, nemi.
kronans rätts bevakande och manufacturernes förmån. Begge
trodde han skulle vinnas, om alt 10:dejernet såldes på auc¬
tion, då manufacturerne vid priset derå finge söka sin inöije-
ligaste utkomst; viljandes han häldre tilstyrka, at til deras
hielp någon viss procent af betalningssumman dem måtte
bestås til deras uphielpande.
Hr Gyllensvan biföll för sin del, at detta jern til
kronans förmån mätte på auction blifva försåldt til det
högsta pris, som kunde erhållas. Hvad manufacturernes up-
muntran och understöd beträffade, så trodde han den ej med
kronans bekostnad böra sökas, utan at sådant tilkommo
Jerncontoiret, som til den ändan voro inrättat.
Hr von Vallv[i]jk ville, at kronans och manufac¬
turernes bästa härvid måtte tillika sökas, hälst kronan på
1756 års författning hade lidit. Således höllö han bäst vara,
at manufacturerne för något vist pris finge kiöpa, som hvar
och en af detta jern til sina tilvärkningar kunde behöfva,
och at hvad sorn öfverblefvo, sedan för kronans räkning bort-
auctionerades.
Hr T. R u [d] b e c k anmärkte härvid, at medelst auc-
tioner priset på 10:dejernet ofta för högdt kunde upjagas,
äfven som skedde med auctioner af alun, hvilket utan någon
grund ofta stigit til 50 procent i priset och derutöfver; och
vore det altså säkrast, att något vist pris blefvo årligen stad¬
gat, hvarefter detta jern kunde blifva försåldt.
Frih. C. Horn instämde i Hr Walv[i]jks tankar och at
man ej borde eftergifva den förmån, som kronan härvid kun¬
de tilskyndas, hvilken hon så väl behöfde.
Frih. C. Ridderstolpe: Ehuru mån jag är om kro¬
nans rätt och förmån, så känner jag dock tackjernsauctio-
nerne och vet, at dermedelst priset ofta för högt på någre
speculationer kan på jernet upsättas, men det gångbara pri¬
set deciderar säkrast. Det torde ifrån auctionsprisen mycket
litet skilja, och om ock deremellan skulle blifva någon dif-
ference, så blifver den ersatt af nyttan, som stångjernets no-
biliterande medföljer. Jag bifaller således betänkandet, an-
Tionde- och persedeljärnet.
233
märket vid det, som om Jerncontoiret härvid anfördt blifvit,
at hvad som angår manufacturerne härvid icke hörer til dess
göromål.
Frih. I. Funck deducerade, at ehvad detta jern på auc¬
tion eller efter taxa årl. försåldes, så kunde dock dervid
flere underslef skie. At den förmån, som manufacturerne
hade af friheten at på et eller annat sätt få lösa något häraf,
voro ganska liten, efter hvar fabrique måste se på jernmanu-
facturens åtskilnad och tjenlighet til deras differente äm¬
nen, som äggsmiden, fiäderstål, spik och andre sorter af smi¬
den, hvarföre de hade bättre nytta af at kiöpa bepröfvat tack¬
jern efter hvar och en fabriques ändamål.
Han trodde altså, at Allmogens begäran at få lösa persedel-
jernet vöre billig men at 10:dejernet borde för cronans
räkning säljas efter det hvarje år gångbare pris.
Hr [von] Bromell instämde deruti, at kronans in¬
komster härvid, hvilka väl behöfdes, ej borde afkortas, samt
med Frih. Funck uti bifall på Allmogens i detta mål giorde
ansökning. För öfrigit anmärkte han, at ehvad förmåner Jern¬
contoiret af jernhandelen hade, så hade dock priset derå i
desse år ansenligen stigit.
Hr Bildenschöld föreslog, at manufacturerne af detta
jern måtte få lösa, hvad de behof de, efter det hvart år gång¬
bare pris; men at resten deraf måtte på auction til den mäst-
biudande försäljas.
Hr Landt m. hemstälte häruppå, om R. o. A. behagade
bifalla betänkandet; men som härtil svarades med Ja och
Nej, så proponerade Hr Landtm., om detta jern skulle
auetioneras på sätt, som för sidsta riksdag skedde.
Men som emot auetionerne de förr anförde svårigheter af
Hr Bildenschöld, Hr Örns c hold, Hr Jennings
och Frih. Hamilton uprepades, som deri instämde, at
Hhdejernet efter det af Bergscollegio och vederbörande årl.
utsatte pris borde til manufacturierne uplåtas men resten
sedan deraf på auction försäljas, så föreslog Hr Landt m.,
om icke betänkandet kunde bifallas med tilläggning, at 10:de-
och persedeljernet finge lösas efter det hvarje år i orten
gångbare pris.
Hr Klingsporr, Hr T. R u [d] beck och Frih.
Ridderstolpe understödde denna tilläggning såsom
nyttig och säker för kronan och billig för manufacturerne.
234 1761, okt. 16, 19. Om Tossins avsked.
Ang:de Gref
Tessins pen¬
sion.
Ang:de
Handelsman
Bröderssons
contract.
Ang:de Silf.
verstedske
arfing.
Öfvercom-
missarien
Malmströms
uprättelse.
Och bifölls altså betänkandet med tilläggning, at 10:de-
och persedeljernet må försäljas til det årl. i hvarje landsort
gängse pris. Hvarpå R. o. A. skildes åt kl. 2.
År 1761 then 19 October.
Måndag.
Plenum klockan åtta.
Sedan Hr Landt m. äskat liud och R. o. A. intagit sine
ställen,
1 :o föredrogs den vid Secrete Utskottets hemställande
ang:de Hr Riksrådets Grefve Tessins afsked och pension af
Borgareståndet under d. 14 September giorde tilläggning, at
det förskott af pensionen, som igenom Secrete Utskottet finge
Hr Riksrådet beviljas, icke skulle af dess Fru Grefvinna åter-
kräfvas, i fall Hr Riksrådet förr med döden afginge än det på
årl. pensionen hunno afräknas, och remitterades til Secrete
Utskåttet.
2. Föredrogs Bondeståndets extr. protocolli af d. 16 Oct.
rörande det emellan Amiralitetscollegium och Handelsman¬
nen Brodersson om något ekevirke uprättade contract.
Hr Gyllensvan trodde detta kunna ligga på bordet,
tils man fädt se, hvad Defensionsdeputation, som häri näm-
des, härvid åtgiordt.
Men som Hr Landtm, gaf vid handen, at hvad som
rörde Amiralitetet och deifensionen gingo directe til Kongl.
Maij :t ifrån Secrete Utskåttet, så hemstälte han, om icke
detta mål kunde til Secrete Utskottet remitteras, som derom
til plena kunde med berättelse inkomma.
Hvilket bifölls.
3:o. Föredrogs Hr Silf verstedts och dess medarfvingars
ansökning om Riksens Ständers samtycke til en dem emellan
träffad förlikning uti en arfsprocess.
Som bifölls.
4. Secrete Deputations betänkande af d. 1 Sept. rörande
Öfvercomissarien Malmströms uprättelse med extraordina¬
rie kammarrådsfullmagt och succession efter Amiralitets-
kammarrådet Bergenhielm.
Bifölls.
5. Fiskeriedeputations betänkande af d. 1 October ang:de
Falu gruvbetjänings rang.
235
den anslagne premiefondens användande til fiskeriernes up-
hielpande.
Ligger på bordet.
6. Prästeståndets extr. protocolli af d. i Sept. ang:de ju- Angide juris
ris patriaeprofessionen i Upsala och Mag:r Risells befordran-^oni^psala"
de dertill.
Bif alles.
7:o. Föredrogs Bergsdeputations hemställande af d. ti Ang:de Fah-
Mars ang:de någon upinuntran för Fahlu grufvebetjening; ^tfenfn»^
hvartil för bergmästaren bergshauptmans namn, assessors
heder och rang men för bergsfogden och geschwornen berg¬
mästare rang och tour föreslås.
Hr [von] Vicken förklarade sig emot slik tilökning i
rang såsom blott tjenande til transport sökande; fruktandes
at omsidor äfven cronofogdar til rang sig skulle anmäla.
Frih. Ridderstolpe anförde äfven emot betänkandet,
1 :o at efter förre exempel större rang gåfvo anledning til
större löns sökande;
2:o at sådan rang tyktes influera i frågan om prsesidii
förande vid bergsrätterne;
3:o at man i rikets tjenster ej borde införa främmande
caracterer och
4 at en meriterad man ej mättes efter caracteren, sorn
ej utgiorde dess värde.
Herr Bergenschöld recomenderade betänkandet til
bifall i anseende til de omnämde betjentes ålder, förtjenst,
nödige upmuntran och den nytta, som sådant i sysslornes
drift skulle medföra.
Detta understöddes äfven af Hr [von] Bromell.
Hr Fabian Löven ville bifalla betänkandet med con¬
dition, at desse framsteg eij skulle gifva någon rätt til avan¬
cement utom värket eller til någon löns tilökning.
Hr [von] Vicken itererade sitt förre och instämde
med Frih. Ridderstolpe.
Gref [von] Rosen föreslog den utväg at endast bifalla
det, som för underbetjeningen vore föreslagit.
Detta biträddes af Frih. Ridderstolpe med flere,
hvarpå proposition af Hr Landt m. giordes, om betän¬
236 1761, okt. 19. Om tjänstetillsättningar.
Befordringar
hos 3:ne resp.
stånden.
kandet bifölls i anseende til underbetjeningen, nemi. bergs¬
fogden och geschworner
Hvilket besvarades med Ja.
Föredrogs Secrete Utskåttets af d. 15 October ang:de Hr
Riksrådets Frih. von Höpkens begärte avsked.
Som begärtes på bordet.
9. Härpå anmälte Hr Landtm, til R. o. A:s delibera¬
tion och afgiörande målet, som legat på bordet, rörande de
af de 3:ne respective stånden uptagne och afgiorde beford¬
ringar. Och uplästes följande deremot insinuerade memo¬
rialer:
1 :o Hr [de] Fritzskijs (Bil. 27),
2:o Hr von Bolmens (Bil. 15),
3:o Hr Schönbergs (Bil. 28),
4:o Hr Wallens (Bil. 29).
Frih. F. O. Wrangel hemstälte, om icke å nyo medelst
en deputation påminnelse hos Borgareståndet måtte skie om
saken rörande Hrr Riksråden Grefvar Bonde och Bielke,
hvartil Hr [von] Bromell äfven lade lyktsaken.
Detta bifölls.
Deputation upropades och afgeck.
5:o Hr [nozi] Nackreijs (Bil. 30),
6:o Hr Hagelbergs (Bil. 31); som äfven häri något om
dess enskilte förmån blifvit andragit, så begärte Frih. Grön¬
hagen, at detta memorial måtte hvila, tils saken in genere
blifvit afgiord.
7. Frih. Lövens dictamen med afsäijelse af den honom af
et stånd tillagde generals caractere (Bil. 32).
8:o Hr Bergenschölds memorial (Bil. 33),
9:o Hr Adlermarcks (Bil. 34) och
10:o Hr Ramsaijs (Bil 35) samt äfven
Hr Philip Bondes (Bil. 36).
Deputation återkom ifrån Borgareståndet med svar, at
ståndet efter möijelighet skulle med den anmälte sakens fö¬
retagande skynda.
Anmältes åtskillige herrars memorialer efter förteckning,
som sig om sin rätts bibehållande i anseende til de föreslagne
befordringar hos R. o. A. anmält; men de blefvo til tidens
besparande eij upläste.
Uplästes et af Frih. Cederhielm projecterat extractum pro-
Om tjänstetillsättningar.
237
tocolli och föreställning til de öfrige stånden detta mål
ang:de.J
Frih. v. Unqern Sternberq upläste hosfogade dess dicta-
men (Bil. 37).
Desslikes Frih. Grönhagen dess bifogade tankar (Bil.
38), tilläggandes muntel., at han fotadt dess efter samvete
giorde yttrande dels på lagar och Regeringsform, enligit hvil¬
ka Kongl. Maij :ts höga rätt, Rådets rätt och hvar mans rätt
borde varda behållne, varandes alt, hvad deremot skedde, en¬
ligit riksdagsfullmagternes innehåll ogildt; dels på en poli¬
tisk grund, enligit hvilken Riksens Ständer, som blott för¬
behållit sig lidandes uprättelse, ej kunde straffa embetsmäns
förseelser vid tjänsters besättande, deräst de sielfve de dervid
utstakade lagar ville öfverträda, hälst de dervid i tre må¬
nader kunde gå vidare än konung och Råd i tre år. Och 2:do
gorde tjensters utdelning i et fattigt land mycken jalousie
och voro äfven för friheten farligt, i fall en myndig man
ibland Ständer dermedelst formerade något partie, som en
Cromvell i Engeland.
Således trodde han Riksens Ständer endast böra lägga han¬
den vid de praejudicerades uprättelse men ej vid sysslors
imediate besättande, hvarmed månge kunde försättas i li¬
dande.
Hr v. Vicken instämde deri, at han ej utan rörelse an¬
såg detta för riket så granlaga ämne.
Han såge på de anmälte befordringslistor flere af dess vän¬
ner upförde, som han ogärna vore emot. Han såge deremot
så månge hemma och i fält frånvarande medbröders rätt,
som härvid blef lidande. Han rördes af kärlek för Regerings¬
form, lag och förordningar, hvaremot all åtgärd enl:t riks-
dagsfullmagterne borde vara ogill. Han påminte, hvad oreda
befordringar vid 1746 års riksdag förordsakat, hvilket blefvo
dess större, när Ständer, sorn borde straffa giorde prsejudi-
cer, dem sielfve föranlåto. Han viste äfven, at befordringar
kunde hos Riksens Ständer lagl. anmälas igenom Secrete
Deputation, men om Riksens Ständer skulle öpna någon
annan väg för de tjenstsökandes ambition, så vore det at
beskylla lagen för otilräckelighet til förtjensters rättvisa be¬
lönande. Han önskade således, at alla, som nu vöre af de
öfrige stånden befordrade, ville som Frih. Löwen sig afsälja
1 Detta aktstycke har icke påträffats.
238 1761, okt. 19. Om tjänstetillsättningar.
och at R. o. A. med en deputation hos de öfrige stånden ville
giöra en tjenlig föreställning och söka förmå dem at med
alla tjensters utdelande nu genast uphöra och nedlägga, hvad
som redan deri giordt men ej expedierat blifvit.
Frih. J. A. Hamilton: Fast jag i desse befordringar
äfven är nemd, förklarar jag dock, at jag aldrig velat söka
någon förmån med någons afvund, varandes endast män om
vänskap och förtroende; skolandes ej vara mer om egen för¬
dels bibehållande än andre. Dock torde emot den projecte-
rade föreställning til de öfrige stånden förtjena reflexion, at
oss svaras kan, det vi sielfve vid denna riksdag börjat an¬
ledningen till befordringar och at det skulle stöta våra med-
stånd, om vi begärte, at de skulle taga åter, hvad de redan
afgiordt. Jag hemställer fördenskull den expedient, at R. o.
A. må sig med desse befordringar, såsom hvilka de ej för lag
likmätige anse, icke befatta och anmoda de öfrige stånden
at med vidare tjensters förgifvande innehålla.
Häröfver anholler jag om proposition men kan den öfver
bem:te föreställning icke bifalla.
Hr v. W allvi [j] k upläste i detta ämne dess bifogade
dictamen (Bil. 39).
Hr Linnerhielm förestälte, i anseende til de ibland
civile betjenter skedde befordringar åtskillige funnos, som
varit lidande, i det de, fast de städt flere gånger på förslag,
icke vunnit befordran, en del åter voro gammalt välförtjent
folk, som borde hugnas med at få accordera bort sine tjens-
ter, efter för civilen ingen pensionscassa som för militairen
voro inrättad. Härmedelst belöntes förtjenst och riket vunno
skickelige embetsmän i stället. Altså kunde han ej samtycka
til den projecterade föreställningen, emedan sådant skulle
hafva anseende af reproche och se mindre vänligt ut, sedan
de öfrige stånden förtroligen meddelt oss listor på deras af-
giorde tjenstemål. Dessutom hade Ständer för detta med
tjenster hugnat värdige ämnen. Vi hade sielfve vid denna
riksdag dervid lagdt handen, och enl. 17 § i Riksdagsord:n
ägde ett stånd ej at sätta sig emot de öfrige ståndens beslut.
Han tilstyrlcte altså, at vi måtte företaga oss befordrings-
målen efter listorna och oss öfver hvart och et särskilt ut¬
låta utan at ingå til någon föreställning; begärandes här¬
öfver proposition och votering.
Hr [von] Bromell förklarade sig emot desse beford-
Om tjänstetillsättningar.
239
ringsmål, hvarvid han ansåg sättet som stridande mot lag,
konungens rätt och Hr Landtm:s ed at dem företaga, til-
styrkandes derföre en deputation med föreställning deremot
til de öfrige stånden.
Han viste väl, at 3 stånds pluralité voro gällande, men
blott i laglike saker; ty om de ville röra något konungens re-
gale, som tjenster, eller något stånds privilegier eller införa
souverainité, så vore det olagligt, och då kunde det ståndet,
som hade lagen på sin sida, dem sådant tjenl. föreställa och
anmoda Hans Maij :t at i de giorde befordringar efterlefva
tienstebetänkandet.
Man borde alltså låta först deputation til de öfrige stånden
med den projecterade föreställningen afgå, sedan kunde R.
o. A. sig öfver saken närmare utlåta. Hade riket en konung,
så borde utöfvandet af dess höga rättighet honom också orub¬
bad förbehållas.
Hr von Böhnen instämde deri, at det vore ömt, då
tjenster på olagligt sätt utdeltes. Lagen ledo dervid våld; en-
skiltes rättigheter och meriter kunde dervid blifva kränckte,
i synnerhet de frånvarandes, som sin rätt sielfve ej kunde
bevaka. Månge välförtjente stodo väl på desse befordrings-
listor, men så funnos månge äldre och meriterade i civilen,
som svårligen kunde få reparation för hvad de härvid ledo.
Deputation med föreställning til de öfrige stånden voro altså
häremot nödig, hälst ej de öfrige ståndens utan mäst R. o. A:s
ledamöter härvid blefvo prsejudicerade; hvarjemte han i ex-
tracto protocolli ville hafva tilsatt, at R. o. A. detsamma i fall
af vidrigit svar ärnade låta trycka at dymedelst för medbor¬
gare visa uppenbarligen vår ömhet för lag och deras rättig¬
heter.
Frih. C. Horn hoppades, at R. o. A. i dag vorde visandes
et nationailt(!) tänkesätt. Han såg sålunda intet skiäl emot
den tilgiörande föreställningen. Icke kunde densamma anses
såsom en reproche, ty Prästeståndet hade på en månad up-
skutit jned tjenstemålen at sig derpå betänka, och således
borde vi ej desesperera om någon god värkan deraf. 2:do.
Viste vi af sidsta riksdag, at Riksens Ständer ansedt tjensters
förgifvande för et friheten nära rörande ämne, som kunde
bouleversera hela riket. 3:o. Blefvo af hvad nu hände et far-
ligit praejudicat; ty kunde de 3:ne stånden besätta tjensterne,
så kunde de äfven dertil befordra deras egne ledamöter. Här¬
240 1761, okt. 19. Om tjänstetillsättningar.
på upläste Frih. Horn des häröfver i form af et extractum
protocolli til de öfrige stånden ytterligare författade tankar.1
Hr Fredenstierna upläste hosfogade des dictamen
(Bil. 40).
Frih. Stackelberg likaledes, så lydande. Som det nu
i fråga varande befordringssätt hos Riksens Ständer ofelbart
gior jemte andre äfven våre mot fienden i fält varande med¬
broder lidande, sorn ej äga tilfälle bevaka sin rätt, så förmo¬
dar jag Hr Grefven och Landtm, enligit sitt embete både
som landtmarskalk och general tager de frånvarandes rätt i
akt, som bäst lär kunna värkställas, om sådane föreställ¬
ningar afgå til de öfrige respective stånden, de där värka
ändring i de redan för hand giorde och ännu til giörande
missnöije med tjensters bortgifvande.
Gref Abr. Dohna ville bifalla Frih. Stackelberg eller
ock hafva hvart befordringsmål särskilt afgiordt och derom
votera.
Hr Hederstierna upläste dess skriftel. författade tan¬
kar til protocollet.
1 :o. Disputeras och bestrides icke, at högsta magten består
och är hos Riksens Ständer, ty högsta magten skal någonstä¬
des finnas; men lycksaligheten af vårt regeringssätt består
deruti, at, så länge lagen ej är ändrad, vi regeras efter sam¬
hällets besvurne lagar och eij efter godtycko, sorn trälar un¬
der en souvrain eller despotisk magt äro bundne til.
2:do. Skal nu landet regeras efter lag, så äro visserl. the
nu hos Riksens Ständer giorde tjenster mot våre både grund¬
lagar och öfrige stadgar; ty efter grundlagarne hörer sådant
kung och Råd til, samt efter 1756 års förordning hvar och
en stånds ledamot vid säte och stämmas förlust förbudit at
sådant proponera.
3:o. Finnes härtil högsta skiäl och billighet; ty förtjenster
och med heder förvärfvad tour böra uti et fritt, sorn är det¬
samma som et lagbundit rike, endast giälla til heders och
tjensters åtniutande, [hvarföre och Ständer alltid värdigt up-
rättat dem, som Jidit prsejudice, fast det skiedt med landets
största tynga och bevillning och penninge åtniutande] ;2 men
sådane, som lida förfång genom Ständers åtgiärd, nu kunna
niuta hvarken befordran el. uprättelse, som torde kunna giöra
1 Detta aktstycke har icke påträffats.
2 Enligt original, bilagt protokollet.
Om tjänstetillsättningar.
241
ledsnad til regeringssättet samt lägga en olyckl. grund til
dess kullkastande.
At hindra sådant, som hvar redlig svensk önskar, är ej an¬
nan utväg än ställa lagarne i kraft, som i detta mål ej an¬
norlunda kan skie, än at Riksens Ständer hos Hans Maij :t
gifva tilkänna och utbedja sig, at på alla nu utdelte tjenster
och caracterer eij annorlunda hafves afseende, än sorn deras
lagl. tour och meriter förtjena, samt at hvart och et stånd för
sig sielf visar sig så sorgfällige om lagarne och i följe deraf
rikets bestånd samt i stöd af 1756 års förordning förklara
hvar och en sitt säte och stämma förlustig, som någon sådan
qusestion hädanefter begynner och upväcker.
Hr Löwenhielm upläste bifogade dess dictamen (Bil.
41); instämmande ang:de en deputation med föreställning
enl. Frih. Cederhielms project.
Hr Ehrenmalm yttrade, at fast han sielf ibland de
befordrade varit nämd, ville han ej se på egit bästa. Han
ogillade detta befordringssätt sorn mindre enligt med lag och
hvars mans rätt. Det borde ej vara grundat på välbehag, icke
eller ville han vara någons gunstling utan lagbunden un¬
dersåte, ej mindre säker om sine lagl. rättigheter än sin
egendom. At, som en ledamot sagdt, desse befordringar til
stor del voro uprättelser för lidande, tviflade han uppå, ehu¬
ru han dem eljes ej voro emot; instämmandes för öfrigit
med det projecterade extractum protocolli, hvilket han öns¬
kade utan votering måtte bifallas.
Härvid och som klockan var öfver ett, då en del af R. o. A.
voro nedgångne, hemstältes af Hr R u [d] b e c k och Frih.
Kalling, om icke med ventilation kunde uppskiutas.
Men Frih. Ridderstolpe fant sådant för prsejudicat
betänkeligt, hälst enl. Riksdagsordningen de frånvarande
böra åtnöjas med hvad de närvarande af sluta.
Hvilket äfven af Hr Landt m. understöddes.
Hr R u [d] beck åberopade sig sitt häröfver insinuerade
memorial (Bil. 73), tilläggandes at man borde bibehålla la¬
gen och söka hindra den med folckstockens multiplication til-
tagande tjenste- och befordringssiuka, som eljes stadnade,
Gud vet hvaräst.
Dess härom yttrade tankar voro grundade på lag och på
Ständers vid sidsta riksdag däröfver i Riksdagsgazetten
kundgiorde principer, nemi. at förtjensters pröfning ej bor¬
16—482473
242 1761, okt. 19. Om tjänstetillsättningar.
de tilkomma Hans Majit såsom intet ansvar underkastad;
samma skäl voro äfven vid tjensters utdelande emot Riksens
Ständer. Och som Riksens Ständer äfven då förmält, at skilj -
aktige tankar i det ämne ej borde äga rum, så hoppades
han, at R. o. A. äfven nu utan votering ville sig häri förena
med det projecterade extractum protocolli til föreställning.
Härmed conformerade sig äfven Hr Gyllensvan.
Frih. F. O. Wrangel berättade sig äfven ibland de be¬
fordrade med lagmans tour och fullmagt vara hogkommen;
dock som han vore enig angide lagens principe, så ville han,
om alle andre lika så giorde, afsäija sig dess förmån med
förbehåll af laglig befordran.
Frih. Duvall förklarade sig lika så i anseende til den
honom ärnade befordran, i fall de öfrige stånden sine beslut
ändrade.
Hr von Böhnen betygade dess broder ej heller på
medborgares lidande ville bygga den honom tillagde förmån.
Som härvid ropades på proposition, önskade Hr v. V i c k e n
något uppehåll dermed för at lemna tid åt dem, som sig yt¬
terligare torde vilja sine befordringar afsäija.
Hr Landtm, giorde derpå proposition, om R. o. A. bi¬
faller, at det af Frih. Cederhielm projecterade extractum
protocolli til de öfrige stånden afgår, innan vi företaga oss
befordringsmålen.
Detta besvarades med Ja och Nej; hvarpå Grefve [v o n]
Rosen anholt, at Frih. Cederhielms project ännu en gång
måtte upläsas; han kunde det dessförinnan ej bifalla, eme¬
dan han det ej rätt hördt.
Hr [von] Bromell och Hr Lagersvärd funno
dess åter upläsande onödigt.
Hvartil Hr von Vicken lade, at den ledamot, som vil¬
le det nogare påse, kunde sådant giöra vid bordet, sedan det
en gång blifvit upläst; men som
Frih. Reuterholm förestälte det vara hårdt at neka
en ledamot höra et ingifvit project, hvaröfver det ventilera¬
des, hälst då proposition derpå skulle giöras och det vore
en expedition, som i ståndet skulle justeras.
Hr Landtm.: Det kan snart vara upläst, och proposi¬
tion kan sedan så mycket snarare blifva giord.
Projectet uplästes å nyo.
Om tjänstetillsättningar.
243
Hvarefter Hr Landt m. giorde proposition, om R. o. A.
sådant Lif öllo.
Detta besvarades med Ja och Nej, och votering begärtes.
Hr T. Ru [d] beck ville i detta extr. protocolli hafva in¬
flutit, at somlige af R. o. A. sig deras befordringar afsagdt.
Hr Landtm.: Som R. o. A. öfver proposition ej kunna
förenas, så lär enl. Riksdagsordningen deröfver böra vote¬
ras.
Dertil lärer proposition böra blifva följande:
Den, sorn bifaller, at det projecterade extractum proto¬
colli til de öfrige stånden afgår, inan R. o. A. sig öfver be-
fordringsmålen yttrat, skrifver Ja; den det ej vill, skrifver
Nej; vinner Nej, utlåter sig R. o. A. förut.
Hr Gyllensvan förklarade sig anse den först giorde
proposition för bifallen, efter han, som sitter på läktaren,
deremot eij hördt et enda Nej; hvarföre han ansåg för olag-
ligit, at en ledamot, som med beslutet bordt åtnöijas, å nyo
begärdt saken upläsas och dymedelst underkastadt detsam¬
ma klander.
För öfrigit sorn han hördt alla var ense om lagens princi-
pe och flere sig jemväl sine befordringar afsagdt, så trodde
han det både uti in- och utländskes ögon vara för R. o. A.
värdigast at som det första ståndet utan votering om det
projecterade extractum protocolli öfverenskomma, hälst han
trodde det redan vara bifallit och altid skola vinna plurali-
tetens bifall.
Hr Landtm, erindrade, at fast på läktaren intet Nej
emot den förste proposition torde blifvit hördt, så hade dock
flere hördts af Landtm, och protocollet ända dertil, at han
kunde nämna dem, som det ropat; altså kunde saken ej an¬
ses för bifallen. Äng:de votering häruti, så vore den efter lag
den enda utväg til decision, då den unanimiter eij kunde er¬
hållas, och således borde nu endast qusestion blifva, om vo¬
teringsproposition gillades.
Grefve [von] Rosen förklarade sig äfven hafva besva¬
rat den första proposition med Nej för at få närmare höra
projectet och derjemte tro, at de, som svarat Nej el. Ja, men¬
te lika väl för saken, fast de differerade i sättet; kunnandes
för öfrigit ingen billigt hålla sine ideer för generelement af-
giorde, innan sådant värkel. skedt.
Frih. A. Reuterholm yttrade sig blott öfver propo¬
244 1761, okt. 19. Om tjänstetillsättningar.
sition, at han ansåg det senare alternativet vid Nej sådant,
at om det vunno, ginge saken i expedition och föreställning¬
en blefvo efteråt onyttig; men sorn buten vore at hielpa sa¬
ken, så borde föreställningen föregå, eljest vore det efter
ordspråket at sopa väggarne efteråt.
Hr T. Ru[d]beck: Som honom vid dess nyss giorde
påminnelse svarat blifvit, at de frånvarande borde åtnöijas
med hvad de närvarande giorde, så hade han ej trodt Grefve
Rosen haft skiäl at åter upkalla saken, som Hr Rubeck för¬
mente förut afgiord; dock ville lian medge, at äfven Nej der¬
emot blifvit svarat; men sorn han trodde det vara skedt af
deni, sorn i befordringsmålen voro interesserade, så trodde
han deni vid beslutets tagande både efter Riksdagsord. och
egit begifvande lära vilja afträda.
Hr von Vicken anmärkte härvid, at Riddarehuset voro
olika manstarkt nu och för en stund, då 1 :ste proposi¬
tion giordes; de få, sorn då svarat Nej, trodde han varit i sa¬
ken interesserade och ansåg således saken för allment bi¬
fallen. Dock ville han ej derpå insistera utan blott hafva änd¬
rat det senare alternativet, hvaraf tyckes följa, att R. o. A.
skulle särskilt utlåta sig öfver hvarje befordringsqusestion.
Äfven påminte han, at de i befordringar deltagande ej måt¬
te häruti votera, til hvilken ända befordringslistorne borde
ligga på bordet at sådant observera.
Hr Eneschöld instämde deri, at han ansåg den 1 :ste
proposition för afgiord och ej mer böra komma under ven¬
tilation.
Hr Lagersvärd yrkade enl. 14 § Riksdagsord. de del¬
tagandes afhållande från votering och proposition deröfver.
Hr Klingsporr: Sorn jag i memorial och discourser
hördt alla instämma emot sättet af de skedde befordringar,
så hoppas jag, at de deri deltagande herrars samvete och ärf-
da heder ej lär tillåta, at vi häri skola votera eller bifalla
rubbning i lagarne.
Hr Schönberg intygade, at 1 :sta proposition äfven
med Nej blifvit besvarad och altså frågan nu blott vara om
proposition. Vid dess senare alternativ ville han altså på¬
minna, at som alla instämt i den brukade methode af tjens-
ters förgifvande utaf Riksens Ständer och discourserne blott
roulerat derpå, om den projecterade föreställning skulle gil¬
las eller ej, så ville han, at, om Nej vunno, om föreställning¬
Om tjänstetillsättningar.
245
ens inrättande qusestion skulle blifva men ej om det, hvari
alle voro ense. 2:o. Trodde han, at de häri deltagande af eget
ädelmod skulle sig från votering häri afhålla.
Frih. Grönhagen biföll Hr Schönbergs påminnelse så
väl i anseende til alternativet sorn i anseende til de i be-
fordringsmålen interesserades votering, hälst uti hufvudsa-
ken ingen contradiction varit såsom grundad på lagen, ifrån
hvilken han intil sitt yttersta aldrig tänkte afvika.
Hr Adelhielm instämde deruti, at de i saken delta¬
gande borde afträda, innan til slut deruti skredos.
Hr C. Wadenstierna: Fast jag i saken sielf är in-
teresserad, vill jag dock körtel :n yttra mig och sedan efter¬
lefva lag.
Befordringsmålen äro månge, alla särskilte och af mer el.
mindre rätt; men de äro i dag sammanslagne til ämne af
föreställningen, äfven hvilken nu frågan är, om de delta¬
gande få yttra sig. Vore qusestion allena om mig, så vore det
tydeligit, men som hon rörer 70 andre til, så vet jag, om
hvar och en af dem ej lagh får deri yttra sig.
Gref F. [von] Rosen gillade den af Hr Landtm, forme¬
rade voteringsproposition.
Hr Landtm.: Rätta ämnet til ventilation voro väl nu
voteringsproposition, men som emedlertid qusestion upkom-
mit, om efter 14 § i Riksdagsordningen de i befordringarne
interesserade skola få deröfver votera, hvilken är en öm lag-
qusestion och för framtiden i alla förekommande mål kan
blifva af stor consequence, efter hon rör riksdagsmanna¬
rätten, så tror jag säkrast vara, at denna fråga först afgiöres
och lagen deri stadgas. Och som kl. var emot 3 eftermidda¬
gen, så hemstälte Hr Landtm., om icke R. o. A. för i dag
ville skiljas åt.
Härtil svarades Ja och Nej.
HrEneschöld ville, at detta mål tillika med flere andre,
som rörde voteringssättet, måtte til Riddarehusdeputation
remitteras.
Hr Gyllensvan anmärkte, at som här 3:ne qusestio-
ner blifvit blandade och votering i den l:ste vore begärd, så
ehuru han ej ansåg eftermiddagsplena för nyttige, trodde han
dock R. o. A. enl:t Riksdagsord. böra genom votering skiljas
i den första frågan.
Gref [von] Rosen trodde den frågan först böra afgiöras.
om de interesserade finge med i saken votera.
246 1761, okt. 19, 24. Om tjänstetillsättningar.
Frih. J. A. Hamilton yttrade, att som den quaestion
nu ej hunno förut afgiöras, ville han emedlertid ej votera.
Hr Jennings trodde denna prseliminaire frågan vara
vidsträktare än det, som i 14 § Riksdagsord:n om specielle
mål förmäles, efter alt för månge af R. o. A., som svårligen
skulle stå at urskiljas, voro i denna sak deltagande, så väl
de som stodo på befordringslistorne, som de hvilke medelst
de förres framsteg trodde sig blifva prsejudicerade. Han funno
således bäst at ej härtil lämpa 14 § af Riksdagsordrn; men
om han härvid skulle yrkas, så bad han denna fråga som ny
måtte ligga på bordet.
Hr von Böhnen trodde quaestion ej ny, efter denna
praxis i sakerne rörande Hrr Riksens Råd, Hr Hammarhielm
och Hr Feeldin blifvit fölgd. 2:o. Ville han, at första proposi¬
tion, innan R. o. A. skildes, med votering måtte afgiöras.
Hr Ru fd] beck: Jag har först väkt denna frågan och
trodt henne enl. lag och förre riksdagspraxis vara tydelig.
Dock vil jag låta det komma på de herrar sielfve an, om de
ville med votera eller ej.
Frih. Ridderstolpe ville i sin egen sak ej votera
men at R. o. A. ej måtte skiljas åt utan fullfölja den be¬
gärte votering.
Hr Tersmeden ansåg för tydeligt, at desse herrar ej
borde votera, och billigt, at öfver den l:ste proposition vo¬
terades.
Hr Landtm.: Gerna, blott sedan under voteringen ingen
tvist härutaf upröres.
Hr Gyllensvärd instämde med Hr Landtm.
Frih. F. O. Wrangel biföll voteringen öfver förste pro¬
position; men ville hafva det vid Nej uteslutit.
Hr Landtm, inrättade häruppå följande vot ^proposi¬
tion.
Den, som bifaller, at den af Frih. Cederhielm föreslagne
föreställning til respective stånden genom deput. afgår, in¬
nan R. o. A. sig utlåter öfver de af stånden upgifne beford¬
ringsmål, skrifver Ja. Den det ej vill, skrifver Nej.
Proposition gillades.
Bordsherrarne upropades och voteringen börjades, som
utföll med 463 vota för Ja och 230 för Nej!
Det underskrifne och bilagde voteringsinstrument upläs-
tes slutl., hvarefter R. o. A. skildes åt kl. 9.
Tryckning av riksdagshandlingar.
247
År 17 6 1 d. 2 4 October.
Lördag.
Plenum klockan 8.
Justerades protocollet af d. 22 September.
Uplästes sidsta voteringsinstrumentet, i anledning af hvars
beslut föreställningen til de öfrige stånden med en deputation
kommer at afgå rätt nu, då de hunnit församlas.
Hr Gyllensvan hemstälte, om icke R. o. A:s före¬
ställning kunde genom trycket utgifvas; men begaf sig der¬
ifrån på de af Hr Landt m. anförde betänkeligheter der¬
emot, hälst så länge densamma ännu vore under de respective
ståndens deliberation och af dem obesvarad.
Hr Jennings, Hr Rappe och fler begärte äfven, at
frågan härom måtte ligga på bordet.
Frih. Grönhagen anholt at få låta trycka sitt i sta-
pelstadssaken hos R. o. A. ingifne memorial,
hvilket bifölls.
Hr von Böhnen begärte, at Kongl. Maij:ts resolution
i saken rörande landttullen af socker och tobak jemte R. o.
A:s extractum protocolli deruti likaledes måtte tryckas; han
trodde sådant nyttigt och billigt, efter Borgareståndet låtit
trycka sitt extractum protocolli öfver Frih. Knorrings me¬
morial.
Hr Landtm, förestälte härvid, huru högst betänkeligt
det vore at medelst tryck underkasta allmenhetens ögon,
hvad stånden emellan kunde förelöpa, hvilket ej allenast
skulle stöta och upväcka animosité stånden emellan utan
ock gifva vidrige impressioner til obehagelige omdömen om
deras göromål samt kunde i progression med tiden gå så
långt, at dertil [o: det til]1 libeller och pasquiller emellan
och öfver stånden samt de skadeligaste påfölgder kunde an¬
ledning gifva.
Detta kunde Hr Landtm, enl. sin ed, som pålade honom at
förekomma anledning til missförstånd uti och emellan stån¬
den, ej underlåta at andraga; dock hvad Frih. Grönhagens
memorial anginge, så vore det i allment ämne skrifvit och
kunde således väl tryckas.
Hr von Vicken instämde med Hr Landtm, i det up-
såt at underhålla sämja och vänskap stånden emellan; dock
1 Konceptprotokollet.
Justering.
248 1761, okt. 24. Rang- och turfrågor.
trodde han, at om ingen af de öfrige stånden med oss ang:de
tjenstesalcen instämde, R. o. A. då kunde trycka sin föreställ¬
ning, äfven som Borgareståndet giordt i Hr Pecklins sak, och
at frågan derom emedlertid må hvila.
Hr C. Rapp e förbehölt at framdeles yttra sig om saken,
efter hon nu vore begärd på bordet.
Saken hvilar.
Uplästes Frih. Ulfsparres memorial vid det honom röran¬
de ifrån Secrete Deputation inkomne betänkande.
Går til de öfrige stånden.
Uplästes Hr Carl Francks memorial vid Bergsdeputations
betänkande om prsesidii förande vid bergsrätterne.
Går til de öfrige stånden.
Ang :de rang Vid det, sorn uti senaste pleno om caractere och rang för
re förCgrufve- Fahlu grufveunderbetjening resolverat blifvit, erindrade
betjeningen i Hr L. M. U g g 1 a, at den desse senare tillagde förmån skulle
Fahiu[n]. megföra oreda i tj ensten och avancements framdeles, deräst
bergmästaren ej skulle til proportionerad rang framflyttas
utan blifva lika med underbetjenterne.
Hr Jennings trodde detta röra den ännu oafgiorde
frågan om presidiiförandet vid grufverätterne.
Hr [von] Vicken hemstälte, at antingen 2:ne bergmäs¬
tare må vid Fahlu förordnas eller ock den projecterade rangen
och caracterer för allesammans afslås.
Detta bifölls, och afslås Bergsdeputations betänkande af
d. 14 Mars ang:de Fahlu grufvebetjening.
Ang:de As- 4:o. Föredrogs Borgareståndets extractum protocolli af d.
sessorerne October rörande så väl den Assessoren i Bergscollegio
Biuggren och ° °
Sandel. Biuggren derstädes tilkommande tour, som ock at han jemte
Assessoren i samma collegio Sandel måtte undfå fyllnad i
assessorslönerne af de under samma collegii disposition stå¬
ende medel, till dess ordinarie löner på staten varda ledige.
Uplästes härvid Assessorens i samma collegio Pehr Adler-
heims memorial, hvaruti han anholler at som äldre assessor
än Biuggren .varda framför honom til lön förliulpen och at
emedlertid få niuta lika fyllnad uti dess innehafvande berg¬
mästarelön, sorn för Assessorerne Sandel och Biuggren före-
slagne blifvit.
Frih. C. W. Grönhagen anförde förloppet och grun¬
den af Biuggrens anförde besvär och uprättelse; som denne
varit relativ til bergmästaretjensten men icke beviljad i an-
Sandels, Bjuggrens och Adlerheims lönetur. 249
seende til någre assessorer i collegio, så borde Biurggren, fast
han fädt assessors caractere, ej praejudicera någon äldre så¬
dan som Assessoren Adlerheim.
Och hvad den föreslagne fyllnaden i lönerne angick, så
ehuruväl, om Bergscollegium hade någon tilgång af enskilte
medel, de til slikt ej tyktes böra användas; dock om den be¬
viljades för de 2:ne, så vore Assessor Adlerheim dertil lika
berättigad.
I detta senare instämde också Hr [von] Bromel 1.
Hr Jennings biföll Borgareståndets tanka örn Asses-
sorerne Sandel och Biuggren. Assessoren Adlerheim trodde
han ingenting hafva at klaga, då han finge niuta sin tour til
någon ordinarie löns vacance, hvilken ej hindrades af den
Biuggren tilerkände ersättning.
Frih. Ridderstolpe fant billigt, at Assessor Adlerheim
såsom äldre finge förr lön än de yngre och ej blefvo af andre
trykt eller satt i mistning af någon förmån.
På Hr L a n d t m : s proposition bifölls Borgareståndets
extractum protocolli med tilläggning af [o: at] lika förmån
må beviljas Assessoren Adlerheim som Sandel och Biuggren,
som genom utdrag af protocollet skulle expedieras.
Utdrag af protocollet, hållit hos R. o. A. d. 24 Octobcr
1761.
S. d. Lät R. o. A. sig föredraga et utdrag af det Vällofl.
Borgareståndets protocoll under d. 22 sidstl. September rö¬
rande så väl den tour, Assessoren Magnus Biuggren tilkom-
mo så sorn assessor i Kongl. Maij :ts och riksens Bergscol-
legio, som ock at han jemte Assessoren i bem:te collegio
Sandel måtte undfå fyllnad i assessorslönerne af de under
samma collegii disposition stående medel, till dess ordinarie
löner varda ledige. Och fant R. o. A. godt at det Vällofl.
Borgareståndets härutinnan yttrade tanka bifalla med den
tilläggning, at Assessoren i oftanemde collegio Adlerheim
måtte niuta lika förmån som Sandel och Biuggren; hvilken
tilläggning med de öfrige respective stånden til benägit bi¬
fall genom utdrag af protocollet skulle communiceras.
5. Föredrogs Borgareståndets tilstyrkande af d. 13 Julii
ang:de någon tilökning uti skeppsclarerares arfvoden enl:t
en dertil projecterad och efter skeppens lästetal uträknad
bifogad taxa.
Ang:de
skeppsclare¬
rares arfvo¬
den.
250 1761, okt. 24. Prästval. Duell.
Ang:de
prästval i
städerna.
Ang:deLieut.
Flemmings
och Fendrik
Sass duell.
Hr Jennings, Hr Lagersvärd och Hr Rappe
ville detta mål strax måtte afgiöras.
Frih. Grönhagen ville det afslå såsom bidragande til
stegring på varor.
Men på Hr [v o n] Bromells, Hr L e i j o n s t e n s och
fleres begäran blef detta mål på bordet liggandes.
6:o. Föredrogs Justitisedeputations betänkande af d. 14
Julii med hemställande af lämpelig methode til prästeval i
städerne och de med dem förknippade landtförsamlingar,
sorn til nästa riksdag skal utarbetas.
Bifölls.
Härpå anmälte Hr Landtm, hos R. och A., at olyckligt¬
vis emellan 2:ne R. o. A:s ledamöter, Hr Lieutenanten Ba¬
ron Flemming och Fendriken Sass, en duell iförelupit, hvaruti
den senare blifvit illa blesserad, och at den förre, sedan han
satt sig i säkerhet, blifvit redan eftertrumlad; hvilket Hr
Landtm, bordt gifva tilkänna, efter det rörde 2:ne riksdags¬
män af R. o. A.
Hr Durietz yttrade, at detta ej vore mindre bekant än
beklageligt, at sådan händelse til fleres olägenhet skolat af
ovarsamhet åstadkommas. Men at ej öka de häri deltagandes
olycka och at kunna sauvera deras välfärd utan at röra
moraliteten, så hemstälte han, om icke R. o. A. behagade in¬
tercedera för de häri deltagande och förmå de öfrige stånden
at hos Kongl. Maij :t gemensamt anholla om nåd för desse
brottslige utan afseende på duellsplacatet.
Hr v. Vicken förbehölt dock, at om Sass doge, Baron
Flemming mätte derföre böta efter lag.
Härmed comformerade sig Hr [von] Bromell.
Hr Gyllensvan instämde med Hr Durietz och begärte
proposition.
Hr [von] Nackreij instämde med Hr Vicken, hälst
blodskuld på et eller annat sätt borde lagl. försonas, i fall
Hr Sass doge.
Likaledes giorde Hr Ehrenmalm, Frih. Ridder¬
stolpe, Hr [von] H a s e n k a m p f f, Frih. F. O.
Wrangel, Hr Hagelberg och flere.
Hr Durietz förklarade sig ej önska detta til prsejudi-
cat eller at dymedelst skydda det upförande, som til slike
händelser gifver anledning, hälst duellsplacatets afsigt vöre
at leda til anständighet, moralitet och goda seder; men han
Stapelstäder.
251
trodde lagen härvid ingenting lida, om Riksens Ständer i un¬
derdånig skrifvelse hemstälte til Kongl. Maij :t at giöra de i
brottet delaktige nåd, utan at duellsplacatet eller andre för¬
ordningar härvid läge Hans Maij :t i vägen.
Detta blef på Hr L a n d t m : s proposition af R. o. A.
bifallit; och kommer genom extr. protocolli med en deputa¬
tion til de öfrige stånden at afgå, sedan det först här blifvit
justerat.
Hr [von] Bromell påminte härvid om sakens expe- Stappelstäder
dition rörande de nye stapelstäders inrättning.
Hr C. Wadenstierna utbad sig at i anseende til den
senast förehafde qusestion om befordringsmålen få för sin
del såsom deri äfven deltagande förklara, at han för sin del
aldrig velat någon bättre förtjent prsejudicera men at han
på den grund blifvit af ett stånd til krigsråd föreslagen, at
han i 20 år varit i rikets tjenst, deraf 13 år tjent utan lön,
och 7 år varit protocollssecreterare i Kongl. Krigsexpedition;
att detta steg för andre dess vederlikar förut varit vanligit;
at protocollssecreterarne af Riksens Ständer fädt löfte och
recomendation til befordran; at riksens betjente, som under
kriget måst vidkännas drygare embetes besvär, derföre sär¬
skilt blifvit hugnade men Krigsexpedition icke; och ändte¬
ligen at dess ansökning ifrån Kongl. Maij :t på et nådigt sätt
til Riksens Ständer blifvit ordentel. remitterad.
Då desse considerationer hos R. o. A. bleifvo öfvervägade,
så hoppades han äfven, at dess omständigheter skulle med
oväldughet blifva behiertade. Han satte dertil sitt fulla för¬
troende och skulle gärna afsäija sig all tilernad förmån, om
R. o. A. och de öfrige respective ståenden funno honom der¬
til mindre värdig, underkastandes sig för öfrigit med diup
vördnad och erkänsla R. o. A:s ädelmod och rättvisa.
Deputation, som til de öfrige stånden med föreställning
om tjensterne skulle afgå, upropades, 12 personer stark.
Frih. Grönhagen påstod, at denna deputation måtte
blifva manstarkare och af 24 personer at utmärka sakens
vigt och vår ömhet derom. Hvari Hr [von] Br omell in¬
stämde.
Men Frih. A. Reuterholm förestälte, at då ärendets
vigt nog talte för sig sielf, så skulle en starkare deputation
endast giöra upmärksamhet, och vore det försigtigt at icke
på det sättet stöta de öfrige stånden, hvarföre han biföll, at
252 1761, okt. 24. Stapelstäder. Om Höpkens avsked.
deputation måtte blifva af 12 personer; hvarmed Hr Gyl¬
lensvan och Hr Durietz sig också conformerade.
Deputation af 12 personer bifölls och afgick.
Uplästes til justering det af de deputerade samt Riddare-
hussecreteraren upsatte extr. protocolli til de öfrige stånden
ang:de 5 nye stapelstäders inrättning.
Hr [von] Böhn [en] förmente, at häri äfven om öster¬
bottniske bondeseglation, som han tillika trodde vara afgiord,
bordt inflyta.
Frih. Grönhagen fruktade, at om vi öfver detta mål
gingo ifrån Bondeståndet in partes, så skulle hela expedition
deraf stadna, som han ifrån början fruktadt, hälst sedan
Borgareståndet det afslagit och Prästeståndet gådt i särskilt
mening.
Han ville, at detta extr. prot. til härnäst måtte hvila, då
qusestion om bondeseglation tillika kunde afgiord blifva.
Hr Landt m. berättade, at bondeseglation vore en a part
qusestion och ej tillika med stapelstäderne satt i qusestione
el. afgiord; och kunde den således i samma extracto proto¬
colli ei hafva blifvit uptagen.
Hr Adler marck instämde likaledes häruti, och blef
förber :de expedition altså lagd på bordet.
Ang:de H. R. Föredrogs Secrete Utskåttets hemställande af d. 15 October
Höpkens be- an§;de Hr Riksrådets Baron von Höpkens begärte afsked
gärte afsked, ifrån dess embete, hvarvid Secrete Utskåttet för honom före¬
slagit en pension af 5 000 plåtar, jemte Hr Riksrådet von
Höpkens memorial och Rådets extr. protocolli deröfver af
d. 28 September.
Hr Gyllensvan yttrade det nu vara ömt at se denne
Rådsherren begära sitt afsked, som Riksens Ständer hade
trodt vilja vid embetet förblifva, sedan han det på Riksens
Ständers til honom giorde vänlige föreställning en gång åter¬
tagit.
Han kunde sig således deröfver ej yttra, förr än igenom
Hr Landtm, och 2:ne ledamöter någon ytterligare föreställ¬
ning til Hr Riksrådet om dess qvarblifvande vid rådsembetet
giordes och dess svar derå inhämtadt blifvit.
Hr Ehrenmalm biföll Hr Gyllensvan och ville sedan
bifalla Hr Riksrådets afsked, i fall han ytterligare ej i em¬
betet ville qvarblifva.
Hr C. Wadenstierna holt något ytterligare försök
Om Höpkens avsked.
253
hos Hr Riksrådet öfverflödigt, sedan han sielf hördt honom
vara fast i sitt förklarade upsåt at begära afsked; och an¬
såg det för billigt i anseende til Hr Riksrådets stora förtjens-
ter at bifalla dess af Secrete Utskåttet frambragte åstundan.
Hr Lager svärd biföll Hr Gyllensvans mening.
Gref W. Creutz instämde om Hr Riksrådets von Höp¬
kens förtjenst och den saknad, som dess bortgång åtfölgde;
men emot någon ytterligare föreställning til honom anförde
han, 1 :o at deputationer til private ifrån Riksens Ständer
ganska sparsamt borde brukas; 2:do at den i anseende til
Hr Riksrådet på enskilte raisoner fattade beslut voro onödig
och fruktlös, och således bäst vore at utan tidsutdrägt in¬
stämma med Secrete Utskottet til bifall på des ansökning.
Frih. A. Reuterholm, som anförde deputation, åter¬
kom och aflemnade de öfrige ståndens svar. Prästeståndet
hade lofvat saken öfverlägga. Borgareståndet hade sagdt sig
snart med svaret skola vara färdigt; och Bondeståndet, at de
med första sig skulle deröfver utlåta.
Hr Bildenschöld: Jag' hade med glädje sedt, at en
så nyttig rådsherre som Frih. von Höpken blifvit qvar i Rå¬
det, men som han föranlåtits at begära dess afsked, så vill
jag derom bifalla Secrete Utskåttet; men ytterligare deputa¬
tion til honom anser jag ej allenast mot Riksens Ständers
värdighet utan ock emot det vid 1751 års riksdag emot slike
deputationer s af sändande tagne beslut.
Hr C. Rappe instämde härmed så mycket mer, sorn en
anmodan til Hr Riksrådet en gång för detta af Riksens Stän¬
der blifvit giord och nu mera ej qusestion vore at be den bli
qvar, som vore inne i Rådet, men be den gå in, som ej vore
derinne förut och dertil ej kunde tvingas.
Ang:de pensionen borde R. o. A. blifva sig like, hälst den
för detta blifvit beviljad och Hr Riksrådet på intet sätt giordt
sig dertil sedan den tiden mindre värdig.
Hr Linnerhielm biföll Secrete Utskottets tilstyrkan-
de om Hr Riksrådet von Höpkens afsked och pension men
var emot någon deputation til honom såsom Riksens Ständer
mindre värdig.
Hr [von] Bromell medgaf Hr Riksrådet Baron von
Höpkens capacité och förtjenst, men som han på Riksens
Ständers anmodan en gång återtagit sitt embete, så åstunda-
de han få veta, om Hr Riksrådet ej gifvit Secrete Utskottet
254 1761, okt. 24. Om Höpkens avsked.
några besynnerl. skiäl vid handen, sorn nu ånyo föranlåta
dess afskeds tagande, hälst denne herre dessförutan detta steg
ej tyckes kunna giöra.
Elj es kunde antingen genom en deputation el. Hrr Talemän
någon ytterligare föreställning hos Hr Riksrådet om dess
qvarblifvande i Rådet giöras, och sedan dess svar blifvit an¬
mält, kunde Secrete Utskåttets betänkande sedermera bifallas.
Hr Landtm, berättade bärtil, at Secrete Utskottet ej
vidare härom coresponderat med Hr Riksrådet, än hvad af
dess memorial och ansökning kunnat inhämtas.
Hr Gyllensvärd upläste dess bifogade dictamen
(Bil. 42).
Hr Durietz önskade, at en så värdig rådsherre som
Hr Riksrådet Höpken i Rådet kunde qvarhållas.
Han ville altså, at et nytt försök medelst en deputation til
honom derom måtte giöras, hvilket ej nu mera vore emot
vår värdighet än då det senast til Hr Riksrådet Gref Tessin
värkstältes. Sedan dess svar återkommit, vore han färdig at
bifalla Secrete Utskåttets hemställan om dess afsked och
pension.
Hr Jennings grundade så väl på Riksens Ständers vär¬
dighet och 1751 års beslut som den särskilte kundskap, han
ägde om Hr Riksrådets tänkesätt i detta dess tagne beslut,
sorn äfven giorde det oangenämt för honom at i alt fall af
beskickning med et vidrigt svar visa sig mot Riksens Stän¬
der otacksam, dess tillstyrkan emot en slik deputation, som
skulle Hr Riksrådet oroa, men at simplement bifalla Secrete
Utskåttets tillstyrkan.
Hr Ulfsax upläste hosfogade dictamen (Bil. 43).
Hr Landtm, gorde häruppå propositionen, om Secrete
Utskåttets hemställan ang:de Hr Riksrådet von Höpkens af¬
sked och pension biföllos.
Hvartil svarades med Ja och några få Nej.
Hr Gyllensvan yttrade, at han til tids besparande
begofvo sig ifrån den påstådde deputation til Hr Riksrådet;
men i anseende til rikets belägenhet trodde han en pension af
3 000 plåtar vara för Hr Riksrådet tilräckelig.
Hr Landtm, hemstälte til R. o. A:s ädelmod at bifalla
Secrete Utskottet, som ej nu hade kunnat för Hr Riksrådet
föreslå mindre pension än förra gången.
Frih. Ridderstolpe ogillade ej Hr Gyllensvans tankar
Om Höpkens avsked.
255
men trodde bäst at til tidens vinnande bifalla Secrete Ut-
skåttct.
Hr Durietz itererade väl ang:de någon ytterl. beskick¬
ning til Hr Riksrådet at be honom bli qvar, hvarmed
Hr Eneschöld äfven instämde.
Men Frih. Duvall androg utom de förr anförde skiäl,
at Hr Riksrådet för honom yttrat dess upsåt at nedlägga sitt
embete och derjemte undanbedt sig den nödvändighet at neka
Riksens Ständer, i fall de skulle vilja giöra honom före¬
ställning om dess qvarblifvande.
Hr Ru[d]beck ansåg på de af Frih. Duvall anmälte
skiäl denna frågan som afgiord.
Hr Jennings instämde äfven häri, anförandes vid pen¬
sion, at då man förut så högdt berömt Hr Riksrådet von
Höpkens förtjenst, så blefvo det en stor transition at nu
dervid pruta på en liten summa. Då nyss Hr Riksrådet Gref
Stromberg fädt 3 000 plåtars pension, så tyktes Hr Riks¬
rådet von Höpkens1 förtjenst1, som derjemte varit cantzlie-
president, böra få 5 000; at gifva mindre vore emot Riksens
Ständers värdighet och förre beslut om honom samt föga
svarande emot Hr Riksrådets besynnerlige förtjenster.
Frih. Ridderstolpe höll före bättre, at R. o. A. viste
Hr Riksrådet sin benägenhet medelst pensionens beviljande
än med en deputation. Han önskade tvärt om, at R. o. A.
vid detta tilfälle ville uplifva deras förre beslut emot slike
deputationers affärdande til Hrr Riksens Råd, hvilka borde
fritt få afsked, enär de sådant föranlåtas at begära.
Hr T. Ru [d] beck biföll detta samt äfven ifrån Secrete
Utskåttet inga beskickningar i slike fall til dem måtte giöras,
hälst han deraf olägenheten kände.
Hr C. Rappe conformerade sig med Frill. Ridderstolpe.
Desslikes Hr [von] Vicken, hvilken likväl itererade
dess påstående om någon föreställning til Hr Riksrådet von
Höpken genom Hrr Talemännerne.
Deri instämde också Hr Gyllenhammar.
Hr Durietz förklarade, at då han insisterat på en de¬
putation til Hr Riksrådet von Höpken, hade det skedt i afsigt
at befordra rikets tjenst genom en så skickelig rådspersons
qvarhållande, men som de fläste varit deremot och han ej
ville åstadkomma tidsutdrägt med votering, så beger han sig
1 Konceptprotokollet: » ... så tyktes ... von Höpken, .. . böra få 5000 ... »
256 1761, okt. 24, 26. Om Höpkens avsked.
R. R. böra ej
anmodas at
blifva qvar
vid deras
embeten, då
de begärt af¬
sked.
nu ifrån dess påstående och conformerar sig med Frih. Rid¬
derstolpe, at slike beskickningar framdeles aldrig må blifva
brukade och at sådant som en oryggelig lag må blifva fast-
stält.
Frih. Grönhagen upprepade sakens förlopp med Hr
Riksrådet von Höpkens förre afskedstagande, dess återträde
i Rådet och nu åter begärte afsked; yttrandes sig dervid, at
han för Riksens Ständers värdighets skull ej kunde någon
deputation til Hr Riksrådets ytterl. qvarblifvande i Rådet
tilstyrka.
Frih. J. A. Hamilton ansåg Secrete Utskåttets hem¬
ställande i dess begge delar som bifallit och begärte blott
proposition öfver Frih. Ridder stolpes hemställan.
Hr Lagersvärd desisterade äfven ifrån någon depu¬
tation till Hr Riksrådet Höpken och biföll Frih. Ridder-
stolpes tankar med tilläggning at utstakas måtte, huru länge
en riksråd skall tjena, inan han får dess embete nedlägga.
Hr Landt m. gaf vid handen, at hvad Hr Lagersvärd
anmärkt vore under öfverläggning i Secrete Utskåttet.
För öfrigit som R. o. A. förklarat sig ense om bifall på
Secrete Utskåttets hemställande, så giorde Hr Landtm, nu
blott proposition öfver hvad Frih. Ridderstolpe understält,
nemlrn at ingen deputation hädanefter ifrån Riksens Ständer
måtte afgå til Hrr Riksens Råd el. någre private personer
at be dem förblifva qvar i deras embeten, då de derifrån
afsked begära eller i andre fall.
Detta bifölls, och skall genom extractum protocolli til de
öfrige stånden expedieras.
Härpå giorde Hr [von] Vicken någon påminnelse der¬
vid, at plenum, som eljes förl. torsdags hade bordt blifva,
tils i dag blifvit upskutit. Han trodde, at Bondetalemans och
Secreterarens opasslighet sådant så mycket mindre bordt
föranlåta, som i Landtm:s ställe altid den äldste grefven kan
föra ordet och nyss under Ridderehussecreterarens opasslig¬
het protocollet af Riddarehuscancellisten kunnat föras.
Hr Landtm.: Jag hoppas, R. o. A. ej illa uptager, om
jag i anseende til Bondeståndets Talemans och Secreterarens
opasslighet trodt mig såsom en vänlighet emot ståndet kun¬
na bifalla det lilla upskof med pleni hållande tils i dag, då
jag för öfrigit håller mig vid de hvarje vecka utsatte 2:ne
plena.
Expeditionsdeputationen.
257
Hr v o 11 Vicken förklarade sig härmed nögd.
Frih. Grönhagen hemstälte, at sorn riksdagen nu städt
öfver året och deputationerne mycket lära hafva utarbetat,
om icke til dess afgörande Hr Landtm, med de öfrige respec-
tive Talemän ville aftala tätare plena.
Hvilket Hr Landt m. lofvade giöra, så snart deputatio¬
nerne hunnit utarbeta flere angelägne ärender, som bevill-
ningen, allmenna besvären och flere återstående publique
mål.
Hr Lagersvärd påminte äfven, at någon instruction
för Allmenna Besvärsdeputation voro nödig til besvärens
urskiljande, hvilke eljes aldrig skulle taga ända.
Hr Landtm, låfvade, at han jemte de öfrige Talemän
skulle fara up i deputation och låta författa lista på de in-
komne besvär, hvarmedelst vidares antagande kunde före-
kommas.
Hr v. B ö h n e n hemstälte, om icke til arbetets befordrande
vid riksdagens slut 2:ne divisioner i Expeditionsdeputation
kunde sättas, på det densamma ej må qvarsitta flere månader
efter riksdagen.
HrLandtm. berättade, at hos Talemännerne varit omtalt
om utvägar til befordran af Expeditionsdeputations arbete til
riksdagens slut och at förslag dertil skulle inkomma. Emed¬
lertid voro nu uti Expeditionsdeputation intet arbete liggande,
sorn fordrade 2:ne divisioner.
Hr von Böhnen förklarade sig dermed nögd och blott
velat gifva et välment förslag til arbetets befordran i Exp.-
deputation, enär det framgent behöfdes.
Hvaruppå B. o A. skildes åt kl. 2.
År 17 6 1 d. 26 Oktober.
Måndag.
Plenum klockan 8.
Justerades protocollet af d. 25 Sept.
l:o. Föredrogs Prästeståndets extractum protocolli af d.
19 hujus, som remitterar Mag:r Holmquists anförde besvär
til Secrete Deuptrn.
Och bifölls.
11—482473
Justering.
Holmquists
besvär.
258 1761, okt. 26.
Besvär.
Ang :de fiske-
riefonden.
Nordens
besvär.
Glarécns up-
rättelse.
Angide Hell¬
mans proeju-
dice.
2. Grefve Reenstiernas memorial ang:de et manufactur-
collegii inrättande.
Ligger på bordet men får gå til de öfrige stånden.
3:o. Fiskeriedeputations på bordet liggande betänkande af
d. 7 Oct. om fiskeriepreiniefondens distribuerande föredrogs
och bifölls.
4:o. Secrete Deputations betänkande af d. 10 Martii öfver
Cancellistens i Justitiserevision Noréens besvär.
Borgareståndets extr. protocolli af d. 13 Aprill, som tilläg¬
ger honom kongl, secreterare caractere;
Hr Segercronas,
Hr Lostiernas,
Hr Stenhagens,
Hr Hisernes samt
Probsten Alins memorialer uplästes.
Hr Schönberg fant Noréens föreslagne uprättelse
olaglig; derföre ville han den afslå, och at hos de 3:ne stån¬
den, som den bifallit, tjenlig föreställning måtte giöras. Ut¬
rättade den ingen ändring, så borde alla de härvid klagande
äfven få kongl, secreterare caractere.
Herr Hasenkampff hemstälte deremot, at saken måt¬
te ligga oafgiord, emedan den eljes blefvo til de klagandes
prsejudice expedierad.
Detta bifölls.
5. Secrete Deputations utlåtande af d. 7 Julii ang:de
Claréens uprättelse medelst secreterare fullmagt och tour i
Kongl. Slottscancelliet samt Borgareståndets extr. protocolli
med bifall derå af d. 27 Julij.
R. o. A. afslogo betänkandet, hälst deri medgifves, at Cla-
réen til besvär öfver prsejudice eij funnits vara berättigad.
6:o. Secrete Deputations betänkande af d. 2i Februarii
ang:de Capitaine Helmans öfverklagade prsejudice och up¬
rättelse framför Carplan; hvilket Borgareståndet medelst
extr. protocolli af d. 12 Junij bifallit.
Hr von Vicken och Hr Durietz anförde häremot
fler betänkeligheter, såsom at Carplan fast yngre underoffi¬
cerare, då han til cornett befordrades, likväl var vid Lif-
dragonerne, som är ett rangregimen te, och således haft tour
för andre underofficerare; 2:do at 1756 års tjenstebetänk:de
Livdragonregementet.
259
ej til de föregående tider kail apliceras eller ändra, hvad
förut brukeligit varit.
Hvarföre betänkandet afslås.
Frih. Yxkulls memorial, som någon tid på bordet legat, Frih. Yxkull
ang:de at nu, då Lifdragonerne til Pommerns blifvit comen- dragoneregi-
derade, de deruti ledige vacancers besättande inom regimen- mentet.
tet mätte förblifva.
Hr Glanzenstiernas,
Hr von Gerdt ens och
Hr örnschölds memorialer uplästes.
Hr U 1 f [v e n]c 1 o[u] hemstälte, at sorn åtskilligt rörande
tjenstebetänkandet vore i Secrete Deputation under arbete,
så kunde detta mål äfven dit remitteras.
Frih. K a 11 i n g instämde häruti, hälst äfven Krigsbefä¬
let andragit något rörande detta ämne och befordringar vid
rangregimenterne, hvaröfver Secrete Deputation borde först
inkomma.
Hr Philip Bonde biföll detsamma och trodde, at då
detta ifrån Secrete Deputation inkommit, de öfrige regimen-
terne torde kunna påstå lika rätt som rangregimenterne.
Hr Durietz holt före härvid förnämligast ankomma
på någon viss för rangregimenterne til fattande principe.
Rangen medgaf han, men som i tjenstebetänkandet derom
ej förmältes och detta nu vore under öfverläggning i Secrete
Deputation, så trodde han bäst at afvänta, hvad principe
deputation ville stadga, och sedan afgiöra målet på et nöj¬
aktigt sätt för rangregimenterne.
Hr Klingsporr förestälte, at rangregimenternes för¬
måner ej kunde vara disput underkastade, ty at konungens
lilvagt hade preference för andre regimenter, det hade al¬
tid både i andre riken och här i Sverige af ålder varit van-
ligit. Han fölgde altid med högkvarteret, representerade hos
konungens person och hade altid i fält poste d’honneur.
Denna förmån hade äfven Lifregimentet nu i de sidsta cam-
pagner så väl och så dyrt soutenerat, at corpsens dermed
förknippade rätt af ingen kunde med jalousie anses el. för¬
ringas, hälst då regimentet nu äger gamla väl meriterade offi¬
cerare, för hvilka befordran gådt ganska långsamt, efter vid
regimentet äro 36 grader at genomgå. Dessutom hade 1756
års tjänstebetänkande förbehållit rangregimenterne deras rät-
tigheter, hvilka de i avancement borde opåtalte behålla, då
260 1761, okt. 26. Livdragonregementet.
de i fält i elden altid gå främst och med heder allid upfylt
den dem tilhörige poste d’honneur. Dock skulle han ej vara
emot, om R. o. A. ville detta mål til Secrete Deputation re¬
mittera, sorn hade flere dylike ämnen under händer.
Hr Landtm, hemstälte, at som detta mål redan af tre
stånd vore afgiordt, hvaremot vår remiss ingenting värkade,
och detta voro et mål, som rörde et helt regimente, så borde
man nu antingen sig finaliter utlåta eller sådant upskiuta,
til Secrete Deputation inkommit.
Hr Klingsporr begaif sig til Hr Landtm:s tanka,
desslikes Hr Ruten schöld.
Frih. C. O. Wrangel: At icke desobligera någon per-
sonellement ville jag väl häri bifalla de öfrige stånden. Dock
at få et decisum i hvad som rör rangregementernes rättig¬
heter särskilt, torde vara nödigt at först få höra Secrete De-
putations eller Krigsbefälets yttrande deröfver.
Hr von Vicken trodde, at hvad den nu förevarande
specielle casus angick, så vore den af 3 stånd redan bifallen
och voro altså remiss derå onödig.
Hvad åter generel principe för rangregimenternes tour an¬
gick, så borde de ej mista de förmåner och privilegier, de
altid haft at inom sig avancera; dock kunde ordningen der¬
vid nogare utstakas. Han trodde emedlertid, at deras avance¬
ment borde vara inom regementerne, men ville de gå utom,
ankom sådant på Kongl. Maij :ts utnämnande enl. 1756 års
t j enstebetänkande.
Hr Jennings holt före detta memorial, sorn innefat¬
tade en speciel casus, nu kunna bifallas, hälst regimentet
borde få niuta vanlig lag och privil., tils de blifvit ändrade.
Men at skärskåda, hvari de i 1756 års tjenstebetänk:de
omförmälte rangregimenters förmåner egenteligen bestå, så¬
dant är en särskilt fråga.
Hr [v o n] Bromell tilstyrkte, at detta mål måtte
hvila, efter ifrån Secrete Deputation något om tjenstebetän-
kandet införväntas.
Hr W o ltemat: Jag går förbi sielfva saken och den om
rangregimenternes befordringar nemde principen, efter der¬
med torde gå långt, om den af någon deputation först skal
utarbetas; och vill blott anföra den consideration, at regi¬
mentet är i fält commenderat och behöfver officerare, hvar¬
före jag önskar detta mål må strax afgiöras.
Livdragonregementet.
261
Gref Bengt Frölich berättade, at Secrete Deputations
arbete öfver tjenstebetänkandet ej så hastigt kan blifva fär¬
digt, efter dervid förut någon uplysning ifrån Defensions-
deputation i anseende til utrikes tjenande officerare erford¬
ras och väntas.
Hr C. Wadenstierna förmente, at framdeles kunde
utredas, hvad förmåner för rangregimenterne de äro, som
1756 års tjenstebetänkande omförmäler; men emedlertid
ville han bifalla Baron Yxkulls memorial in casu speciali
och utan prejudice tils vidare, hälst regimentet vore com-
menderat och behöfde complette officerare.
Hr Ulfsax ville detta memorial, som tycktes röra en
tjenstesak, til Secrete Deputation, som har tjenstebetänkan¬
det under händer, hafva remitterat eller derom votera.
Frih. Grönhagen ville först hafva principen afgiord;
ty om man först afgiorde detta memorial, så amticiperade
man resolution på de besvär, som Hr Freidenfeldt, hvilken
vore äldre än Hr Delvig och borde til öfverstelieutenants-
sysslan hafva företräde, hos Riksens Ständer anmält. Kro¬
nans tjenst borde härvid ej eller lida, efter majoren väl
kunde giöra öfverstelieutenantstjensten. Regimentets tour
ville han eljes bifalla men ej, at detta specielle mål först af-
giordes.
Hr C. Rappe holt före at både lag, praxis och 1756
års tjenstebetänkande tillagdt rangregimenterne at få avan¬
cera inom sig och således billigt vara at nu bifalla Frih.
Yxkulls memorial.
Hr Ehrenmalms tanka var, at lagen ej tydel. utsta¬
kat, det öfverstelieutenantsavancementet borde inom detta re¬
gimente förblifva, hvilket han altså ej kunde bifalla. 2:do.
At remittera Baron Yxkulls memorial, sedan det af 3 stånd
voro bifallit, tykte han ej fogligt med et billigt förtroende
stånd emellan och ville det således snarare afslå; samt för
öfrigit remittera principens utstakande om ber:de regimen¬
tes befordringssätt til Secrete Deput:s vidare utarbetande.
Hr Klingsporr tilläde til sitt förre, at enligit 1716
års bref samt 1756 års tjenstebetänkande rangregimenterne
altid haft sine avancement inom sig och at de förtjente
denna faveur med den kostnad, de vid många tilfällen vore
underkastade, då de skulle representera, samt den nit, hval--
262 1761, okt. 26. Livdragonregementet.
med de altid sökt svara emot den af forna konungar tildelle
poste d’honneur i de farligaste tilfällen.
Hr P. Bonde förmente, at 1716 års bref i anseende til
rangregimenterne intet vist förmälte och at icke praxis här¬
vid kunde för dem åberopas.
Hr T. R u[d]b e c k tilläde, at för 1756 hade alle regementer
i arméen haft dess avancementer inom sig, och borde för
öfrigit detta memorial antingen hvila, lil dess Secrete Depu¬
tation öfver tjenstebetänkandet hunnit sig utlåta, eller ock
afslås.
Hr W o 11 e m a t instämde med Hr Rubeck, at memorialet
kunde afslås, efter nu vore svårt at strax etablera något i
allmenhet om desse regimenters tour i befordringar, och at
vänta på Secrete Deputations utlåtande, sådant skulle draga
ut tiden, kronans tjenst vid regimenternes commendering
skulle lida samt kunna giöra lika uppehåll i alla andre
tjenstesaker.
Hr C. Tersmeden: Som det säges, at för 1758 alle
regimenter haft sine avancements inom sig och 1756 års
tjenstebetänkande giordt deri någon ändring i anseende til
de öfrige regimenterne men förbehållit rangregimenterne de¬
ras förra rättigheter, så tyckes enl. Hr örnschölds memorial,
at desse regementer hafva tydlig lag för sig och vid detta
tilfälle ej behöfva någon ny.
Häri instämde Hr Rappe.
Hr Ru[d]beck och Hr Durietz invände häremot,
at rangregimenternes förmåner hvarken för eller efter 1756
varit nog tydelige utan närmare behöfde utredas.
Hr Landt m. giorde härpå proposition, om Frih. Yxkulls
memorial biföllos, sorn besvarades med Ja och Nej.
Hr Gyllensvan deducerade enl. discourserne, at här
vore 3:ne meningar.
1 :o. At detta mål til Secrete Deputation borde remitteras;
men sådant hade sine inconvenients, sedan saken af 3 stånd
voro afgiord.
2:o. At detta mål skulle hvila, til dess principen blifvit
af Secrete Deputation utredd och Krigsbefälet deröfver fädt
sig yttra; sådant vore äfven betänkeligt, då regimentet voro
commenderat och vacancerne dervid borde besättas.
3:o. At nu strax bifalla eller afslå Baron Yxkulls memo¬
rial. Det förra kunde han ej tilstyrka, emedan majorer och
Stapelstäder.
263
ryttmästare inom rangregimenterne efter åldern roulerade
och borde til öfverstelieutenants- och majorssysslorne anses
för competente sökande, ehuru de mindre grader inom hvart
och et regimente blefvo besatte; och altså holt han för tjen-
ligast at af slå Frih. Yxkulls memorial.
Häröfver giorde Hr Landtm, proposition och afslogs
memorialet.
Föredrogs Secrete Utskåttets extractum protocolli af d.
[23 Sept.] ang:de någre til zedelstockens indragande föreslag-
ne författningar örn bancolånens indragande på faste egendo¬
mar och hus i städerne.
Hr Gyllensvan: Som han ej ansåg detta af Secrete
Utskottet blott ad notitiam vara upgifvit, så förbehölt han
sig at i nästa pleno derom sig yttra och begärte det emedler¬
tid på bordet.
Hvarmed flere instämde och hvilar det således.
Hr Landtm.: Sorn nyss blifvit af Hr Bromell påmint
om en deputations afsändande til de öfrige stånden med R.
o. Avyttrande uti saken rörande de 5 nya stapelstäder, så
hemställer jag ödmiukel., om icke R. o. A. behaga låta justera
den projecterade expeditionen, som senast begärtes på bordet.
Frih. Grönhagen androg, at då han sidst begärte
denna expedition att hvila, hade det skedt i anseende til
någre af Secreteraren deruti utstrukne ord rörande den uti
Bondeståndets extr. protocolli omförmälte bondeseglationen.
Han viste väl, at derom här ej hade varit någon särskilt ven¬
tilation, men han trodde den ej hafva varit nödig och at
R. o. A. til alla delar hade bifallit Bondeståndets extractum
protocolli, som den jämte de 3 städer i Österbottn tilstyrkt.
Hr Landtm, förestälte deremot, at uti expeditionen pro-
tocollet bordt följas, hvilket ock vore skedt. Proposition
hade äfvenledes blifvit giord blott 0111 stapelstäderne men ej
0111 hela Bondeståndets extractum protocolli eller österbott¬
niske bondeseglationen, hvilket vore ett särskildt af Bonde¬
ståndet med et extr. protocolli anmält och här ännu oaf-
giordt ärende.
HrThure R u [d] b e c k instämde, at detta voro 2 :ne sär-
skilte mål, hvaraf det ena allenast blifvit afgordt.
Hr Landt m. hcmstälte således, om icke R. o. A. sär¬
skilt behagade företaga sig österbottniske Allmogens påstådde
Angrde ze¬
delstockens
indragande.
Ang:de 5 st
nya stapel¬
städer.
264 1761, okt. 26. Stapelstäder.
seglationsfrihet til afgiörande och nu emedlertid låta detta
upläste svaret i stapelstadssaken til de öfrige stånden afgå.
Härtil svarades med Ja.
Utdrag af protocollet, hållit hos R. o. A. then 26
October 1761.
R. o. A. företog sig til öfvervägande the erindringar, hvilka
det Vällofl. Borgareståndet genom protocollsutdrag af d. 2
October sidstl. anmält ang:de R. o. A:s then 22 sidstl. Sep¬
tember tagne beslut om visse stapelstäders inrättande uti
Öster- och Västerbottn samt uti Hernösand och hvilket Bor¬
gareståndet förmenar giöra intrång på the flere stapelstä¬
ders och i synnerhet Stockholms stads privilegier utom thet
allmenna bästa, som theraf äfven skal lida.
R. o. A. har sig bekant, at the för stapelstäderne och
Stockholms stad meddelte privil. icke äro af thet innehåll,
at ju flere stapelstäder kunna få anläggas, då landets up-
odling, tilväxten af folk, näringars förökande, fabriquers
anläggning och flere bruks antagande värkeligen fordra.
Städernes privil. äro utom dess så beskaffade, at Riksens
Ständer enl. Regeringsformens 51 § förbehållit sig them-
samma efter tidernes omständigheter lämpa. Varandes så¬
ledes egentel. frågan om flere stapelstäders inrättande emel¬
lan samtel. Borgareståndets ledamöter men icke indragande
af de redan anlagde. At ock tidernes omskiften härvid tjena
til det förnämsta skiäl, måtte R. o. A. tilkänna gifva, huru
som långt efter Stockholms stads fundation månge af de
norre städerne haft stapelrätt, fastän sedermera indragne,
såsom Östhammars stad efter Konung Gustaf den l:stes
mandat af d. 31 Januarii 1550, Hudvigsvall efter kongl,
brefvet then 5 Martii 1589,' Öregrund efter Konung Sigis-
mundi bref af år 1594," Biörneborg, Borgo, Eknäs, Telje, Her¬
nösand, Uleåborg eller Uleå och Vasa efter Konung Gustaf
Adolphs handels- och seglationsordinantie af år 1614 och
åter Hudvigsvall efter 1617 års handelsordinantie; så at fö-
renämde städer, som R. o. A. nu tillagdt stapelrätt, finnas
hafva then tilförene innehaft; och therföre, enär omständig-
heterne för them nu synas infalla, ej kunna mera än i förra
tider ifrån samma förmån uteslutas utan med bestånd af
de öfrige stapelstädernes privil. nu så väl sorn då aldeles för-
1 Tryckt i Privilegier, resolutioner och förordningar för Sveriges städer, d.
3, utg. av F. Lindberg, s. 656 f.
2 Tryckt ibid., d. 4, utg. av F. Lindberg och F. Sleman, s. 95.
Stapelstäder.
265
enas; i synnerhet som en del af desse städer efter kongl,
utslaget af d. 1 Sept:r 1741, § 42, redan vunnit seglations-
rätt til alla inrikes städer och de äfven efter privil. den idkat
på östersiöstäderne Friedrichshamn, Viborg, Narva, Revel,
Riga, Stettin och Wissmar med flere den tiden, då de hörde
Sveriges krona til.
Det kunde väl synas, at siellva Borgerskapet i Stockholm
häraf mäst röres, men hela provincen och et land af 200
mils siökant med många 1 000 :de innevånares fördel har va¬
rit för R. o. A. et högre och större ändamål. Det allmenna
tjenas visserl. säkrast, enär behof vet på flere ställen erhålles
än på ett, när månge äro i stånd at meddela med mindre
omgång och större beqvämlighet utländske varor än at få
komma deraf i besittning och kunna dels ej hafva dem til
hands, dels nyttja tilfälle sig til större fördel. De öfrige be¬
tänkligheter, som Borgareståndet anfördt, angå förnämligast
den mindre försigtige handel, som de redan anlagde stapel¬
städer på östersiöstäderne af trävirke giordt och således ej
bör tagas til skiäl emot the nu tilkommande nya stapelstä¬
der, emedan det ankommer på regeringen, at handelen för
dem alla på et nyttigare sätt inrättas, då några stora uplag
af bräder och bielkar med spiror härifrån uti utrikes Öster-
siöhamnar ej böra befaras; icke el. lära victualievaror med
fördel kunna på främmande orter afsättas, enär the utifrån
oaktadt med större kostnad här säljas; och således Öster-
och Västerbottns victualier altid i Stockholm finna bästa
och säkraste af sättningen; och hvad retourvaror vidkommer,
så äro ju redan så många jernbruk uti Ångermanland, Väs-
terbottn och Österbottn, at det behof, som vid lastning deraf
fordras, altid i orten erhållas kan, i synnerhet som ej så
många skepp lära utredas utan, sedan deras förråd af brä¬
der och annat dertil upgådt, nog öfverskott och tilgång ändå
på Stockholm hädanefter försändes, och så deraf, som af
[hvad]1 Allmogens seglation bibringar, behofvet fylles, alle¬
nast ej för mycken räkning giöres på uplag af bräder här i
Stockholm för dem, som dermed drifva en särskilt handel;
äfvensom Åbo, Helsingfors, Lovisas och Vesterviks stapel¬
frihet icke hindrar, at ju derifrån årl. store partie bräder hit-
komma; och jernet således för brist på stufning eller till
1 Konceptprotokollet.
266 1761, okt. 26.
Stapelstäder.
besparing i frakten icke förfalla uti vanpris, än mindre af
Ryssland förfördelas, men väl genom stapelstäders anlägg¬
ning uti Österbottn nya handelsutsigter til rikets fromma
ifrån den kanten tilflyta.
Hvartil äfven kommer, at en större nationel vinst måtte
erhållas, enär tarfvelig lefnad åtföljer dessa nya stapelstä¬
ders siöfart, skeppens byggnad hemma i orten, omkostnad
spares med ut- och inlastning, som hittils i Stockholm
skedt, utom större hyrors gifvande härifrån än ifrån norre
orterne, och hvarigenom utan inlopp til någon mellanhamn
resan ända fram värkställas kan, och således de skepp, som
hittils 8 månader legat stilla med stort deruti äfven stilla¬
stående capital, kunna hela året giöras rörlige, enär utresan
sker om hösten, lika med Stoekholmsfartygen, och hemfar¬
ten infaller nästa våren derpå.
Hvad åter Kongelfs stapelrätt vidkommer, derom Vällofl.
Borg.ståndet äfven genom extr. protocolli af d. 10 Aug. och
5 October giordt erindringar, så är den åberopade resolu¬
tionen af 1658 genom senare fredsfördrag, pri vil :r och re-
sol:r uphäfven, kunnandes landet i gemen och i synnerhet
fiskerierna af denna stapel vinna både upkomst och för¬
kofran och thet utan minsta rubbning af thef med Troll-
hiette slussbyggnad påsyftade ändamål.
I anseende til alla sådane och flere på handelsgrunder
bygde förmåner, dem R. o. A. äfven anse för betänkeligit at
publiqut omröra, lärer det Vällofl. Borgareståndet vid när¬
mare eftersinnande ej allenast medgifva nödvändigheten af
stapelrätt för sine medbroder uti Öster- och Västerbottns
städer samt i Hernösand och Kongelf, som ofelbart kan til-
dela Stockholm jemngoda om icke större fördelar än nu på¬
tänkas, utan ock inhämta, at R. o. A. härvid hvarken emot
städernes privil. eller de Borgareståndet meddelte resol. för¬
farit, så litet som med andre oeconomiske författningar om
handelen til rikets förmån och förkofran det redan kan säi-
jas vara skedt; hvarföre R. o. A. icke kan gå ifrån sitt d.
31 Aug och 22 Sept:r sidstl. härom tagne beslut, hvarigenom
R. o. A. uppå Bondeståndets under d. 9 Martii och 25 Julii
samt Högvyrdige Prästeståndets häröfver meddelte extrac-
tum protocolli samtykt til förber :de stapelstäders inrättande,
utan dervid förblifva; med förmodan at Hans Maij :t med
Stapelstäder.
267
Råds råde lärer så utstaka handelen för alla stapelstäder i
riket, at den til landets och [det]1 allmennas bästa aflöpa må.
Ex protocollo
P. Franc.
Hr W o 11 e m a t anmälte, at som Hr Carleson eij kun¬
nat bivista projectets upsättande til svaret eller i dag sielf
uppkomma, hade han anmodat Hr Woltemat at frambära
dess i förberörde ämne slcrifteligen upsatte tankar, hvilka
han nu utbad sig at få upläsa; hvarmed han dock inga¬
lunda ville söka qvälja R. o. A:s redan fattade beslut utan
endast fullgiöra den honom ålagde skyldighet.
Hr Lagersvä r d förmente, at ingenting borde få an-
dragas, sorn kunde röra R. o. A:s tagne resolution.
Altså kunde Hr Carlesons tankar på samma sätt, som det
för detta i lika casu handt med ett Hr Fredenstiernas me¬
morial, väl protocollet biläggas men här icke först upläsas.
Häröfver existerade någon skiljaktighet i tankarne ibland
R. o. A.
Dock sedan
Hr Landt m. förestält, om icke R. o. A. kunde visa Hr
Carleson den gunst at låta dess tankar få upläsas och seder¬
mera protocollet biläggas, hälst deröfver intet skulle venti¬
leras, ej eller R. o. A:s fattade beslut deraf uprifvas skulle,
så efterläts Hr Woltemat att dem upläsa och voro af föl¬
jande innehåll.
Då Högloflige R. o. A. then 16:de hujus förehade saken
om flere stapelstäders inrättande i Öster- och Västerbottn
samt Västernorrland, togs tillike under öfvervägande det
Loflige Borgareståndets extractum protocolli af then [2 Ok¬
tober], hvaruti ståndet föreställer, huru mycket et beslut af
flere stapelstäders anläggande rörer Borgareståndets i ge¬
men men i synnerhet Stockholms stads privilegier.
R. o. A. fant då billigt och nödvändigt, at et svar skulle
gifvas Borgareståndet uppå detta deras extr. protocolli,
hvaruti det skulle läggas Borgareståndet tydel. för ögonen,
at flere stapelstäders tilstädjande i de norra provincerne in¬
tet vore emot Borgareståndets, eij eller Stockholms stads pri¬
vilegier.
Til den ändan utnämdes siu deputerade, hvilke skulle med
1 Koncep (protokollet.
268 1761, okt. 26.
Stapelstäder.
Riddarehussecreteraren sammanträda och ex actis utsöka
samt til Högl. R. o. A:s ompröfvande projectera et utkast til
ett dylikt svar.
Jag säijer ex actis upleta, ty hade R. o. A. sielf kommit
öfverens om skiälen til detta tilärnade af slag och undersökt
Borgareståndets påstående, så hade inga deputerade varit af
nöden, utan hade då Riddarehussecreteraren allena varit
både skickelig och skyldig at draga dem utur protocollet.
Således har jag, som hade den äran at vara en af de ut-
nämde deputerade, trodt min skyldighet vara at noga efterse
i äldre och nyare riksdagshandlingar, huru denna påstådde
norrländske städernes handel och seglation Gefle, Åbo och
Stockholm förbi blifvit ansedd och huru Riksens Ständer
resolverat härutinnan samt på hvad skiäl de bygdt sine be¬
slut.
Jag bör förut hafva den äran at berätta, at jag flere gånger
infunnit mig hos Hr Riddarehussecreteraren och äfven en
gång på kallelse utan att hafva träffat de öfrige hrr depute¬
rade. Det har sedermera blifvit mig berättat, at 2:ne af deni,
nemi. Hr Vult von Steyern och Hr Silfverschöld, skolat un¬
dandragit sig detta arbete, emedan som de i Coinmercecol-
legio, då dylike mål förevarit, altid varit af annan tanka.
En annan af desse herrar, Frih. Cederhielm, skall vara
bortrest, och at [o: af]1 de frenne öfrige hafva 2 författadt
et och den 3:die et annat project.
Jag tror således det vara min skyldighet at för min ringa
del äfven giöra besked för den mig updragne comission.
Uppå den grund, som jag anfördt mig hafva trodt tilhöra
min förrättning, har jag' således igenomletat alla handlingar
rörande denna seglationsfrihet och funnit, at alt ifrån 1502
el:r öfver 250 år har en vidsträktare seglation ifrån de norr¬
ländske städerne än til Stockholm blifvit ansedd och erkänd
för en res privilegii.
Jag har begynt med Riksföreståndarens Sten Stures för¬
ordning och privilegium, dat. Larsmässodagen 1502, som är
märkvärdigt.2 Sedan är R. Sigismundi privilegium af d. 13
Julii 1594 lika tydeligit.3
Derpå utkom handelsordinantien 1617 i samma mening
1 Enligt original, bilagt konceptprotokollet.
2 Tryckt i Privilegier, resolutioner och förordningar för Sveriges städer,
d. 1, utg. av N. Herlitz, s. 236 f.
3 Tryckt ibid., d. 4, utg. av F. Lindberg och F. Sleman, s- 71 ff
Stapelstäder.
269
och förstånd; och 1636 d. 10 Martii Drottning Christinae pri¬
vilegium.
Konung Carl den XI:s öpne bref vid dess kröning på riks¬
dagen 1676 d. 15 April är lika tydeligit; men alla desse
voro för vidlyftige at nu uprepa.
Vid 1719 års riksdag brukades Norrkiöpings stads full-
mägtig at anholla om seglation för norrländske städerne
Stockholm förbi (ty denna saken har under så mångå skep¬
nader blifvit framstält för Riksens Högl. Ständer), men
högstsal. Drottning Ulricas resolution under d. 29 Maii var
sådan: Emedan Kongl. Maij :t efter denna sakens noga öfver¬
läggande finner densamma röra grunden af rikets seglation
och comerce, som förra tider med mogna råd och betän¬
kande är inrättad och stadfäst vorden, jemväl ock strider
emot den derpå grundade handelsordinantie af år 1617 samt
Stockholms stads privilegier med flere andre sedermera tid
efter annan deröfver utfärdade förordningar, så anser Kongl.
Maij :t för mycket betänkeligt uti et så allment värk någon
förändring giöra med mera.
1723 års riksdag anhöllo de västernorrländska upstäder-
ne om friare seglation; men svaret blef, at det förblifver hä¬
danefter som härtils efter handelsordinantierne och andre
härom utfärdade kongl, förordningar.
Uppå 1731 års riksdag blef denna sak anbragt sorn en §
af Allmogens allmenna besvär.
Kongl. Maij :ts remiss lyder sålunda. Sorn detta är et gan¬
ska angeläget och vigtigt ärende och Stockholms Magistrat
med Borgerskapet beropa sig på urgamla med [o: och]1 nyare
privilegier och resolutioner, så finner Kongl. Maij :t för godt
at remittera det til Riksens Ständers mogna öfverläggande.
Sedan saken blifvit skärskådad på de behörige ställen,
sladnade Högl. R. o. A. i det beslut d. 17 Junij, at Stock¬
holms stad bör handhafvas vid sine privil. och 1617 års han¬
delsordinantie, så at norrländske städerne ingen seglation
tillätes deremot Stockholm förbi.
Ad mandatum
J. Wulfenstierna.
Är 1734 blef denna sak åter giord til en punct af Allmo¬
gens besvär, nemi. ang:de friare seglation och handel för
1 Enligt original, bilagt konceptprotokollet.
270 1761, okt. 26.
Stapelstäder.
vissa städer i Öster- och Västerbottn samt Västernorrland
på andre siö- och stapelstäder än Stockholm etc. etc.
Sedan flere blifvit hörde, stadnade R. o. A. med de öfrige
respective stånden i det beslut, at som Riksens Ständer
funno denna saken af en så stor vigt och så granlaga be¬
skaffenhet, at densamma för riksdagens slut ej kunde skär¬
skådas etc. etc., så skulle desse acter til Hans Kongl. Maij :t
i underdånighet upgifvas med anhollan at, sedan vederbö¬
rande blifvit hörde med Råds råde, härom så förordna, sorn
med det allmenna bästa och hvars och ens rättighet kan enl.
pröfvas.
Härpå utkom Kongl. Maij :ts resolution d. 21 Martii 1738 i
sådane termer, at Kongl. Maij :t hållit betänkeligit at sam¬
tycka til förenämde ansökning eller at giöra någon ändring
i det, som Stockholms stads privilegier härutinnan inne¬
hålla samt det som Sveriges konungar och regenter så af
äldre som i senare tider af grundeliga skiäl och ordsaker
stadgat och författadt.
Denna resolution behagade Kongl. Maij:t år 1738 commu-
nicera med Riksens Ständer i dess secrete propositions 34 §;
och sedan Kammar-, oeconomie- och commercedeputations
betänkande blifvit infordradt häröfver, behagade Riksens
Högl. Ständer gilla bern :te deputations betänkande samt stad¬
fästa Kongl. Maij :ts utslag.
På 1747 års riksdag har Österbottns regimentes fullmäg-
tig giordt ansökning om en stapelstads anläggande i den
provincen men likaledes derpå fädt afslag.
Jag förbigår at oprepa alla de afslagsresolutioner, som de
flere städer i Öster- och Västerbottn samt Västernorrland
[fått]1 så många och otaliga gånger i dylika ansökningar,
såsom för Torneå 1621, 1660, 1719; för Uleå 1621 och 1719;
för Umeå 1646, 1652, 1676 och 1719; för Hernösand 1600,
1635, 1647, 1693; för Hudvigsvald 1638, 1647, 1660, 1664;
för Sundsvald 1624, 1649, 1719, 1723; för Söderhamn 1620,
1672, 1675, 1682.
Det har altid blifvit vid dylika tilfällen anmärkt, att alla
desse städers privilegier grunda sig på handelsordinantierne
och Stockholms privilegier, så at vid deras inrättande det
förord och förbehåll blifvit giordt, at ingen rubbning skulle
skie i bem:te handelsordinantier och hufvudstadens privil :r.
1 Enligt original, bilagt konceptprotokollet.
Stapelstäder. Tryckning av memorial.
271
Enär del någon gång befinnes, at någon förmån blifvit be¬
viljad någon af desse städer, så har det dock skedt med
många vilkor och förbehåll samt allenast på prof; men som
sedermera blifvit ändrat för rikets handels bästa.
Exempel derpå anföres i det redan nämde Riksens Stän¬
ders Kammar-, oeconomie- och commercedeputations betän¬
kande af d. 1 December 1738, som af Riksens Högh Ständer
blef gillat.
Jag har vid denna undersökning endast hållit mig vid
(juaestion de jure och om privil., efter jag hollit före at den
varit mig allenast updragen; men skulle frågan hafva till¬
lika varit de utile, eller om det är nyttigt för rikets handel
i gemen, at flere stapelstäder må inrättas i de norrländske
orterne, eller om desse städer allenast skulle få en friare
inrikes seglation, så skulle utur riksdagsacterne kunna up-
visas alt för många skiäl deremot.
Hr L. M. Uggla trodde dervid åtskilligt vara at påmin¬
na; men discoursen afstadnade, efter på
Hr Lagersvärds och fleres begäran detta skal hvila
som en ny sak.
Hr R u[d]b e c k anholt at få trycka sitt ang:de och emot
de hos Riksens Ständer til en del afgorde befordringsmål här
ingifne memorial, dels at få justifiera sig emot flere dess
vid arméen i Pommern varande kamerater, som vid de dem
til äfventyrs vid de förre tilskyndade praejudicier ej skulle
tro honom hafva deras interesse behörigen bevakat, dels för
at i publiquens ögon visa, det han tänker som en lagbunden
och friheten älskande svensk man. Han hoppades, at der¬
vid så mycket mindre betänklighet lärer finnas, som han
sedt, at Borgareståndet låtit trycka ett memorial, som på
ömt sätt tycktes röra R. o. A. och vore svar på et Frih.
Knorrings memorial.
Hr von Böhnen anholt, at et dess ang:de befordrings-
målen ingifvit memorial måtte få upläsas.
Hvilket skedde.
Hr Lagersvärd begärte, at det äfven måtte få tryc¬
kas, men af andre begärtes det på bordet.
Frih. Kalling anmärkte, at det väl kunde ligga men at
det ej voro någon ny sak utan rörde et ämne, som förut varit
under ventilation.
Hr L a g e r s v ä r d itererade, at R. o. A:s extr. protocolli
Anmälning.
Anmälning.
272 1761, okt. 26, 29. Tryckning av memorial.
med de flere memorialer i tjenstesakerne måtte blifva trykte.
Hr Landt m. anholt, at R. o. A. ville detta mål med en
dem värdig foglighet handtera samt låta efter fleres på Riks¬
dagsordningen grundade begäran denna fråga nu hvila; hål¬
landes före den utgiöra et granlaga och för framtiden ange¬
läget ämne til mogen öfverläggning.
Hr v. Vicken påminte sig at i sidsta pleno hafva bi¬
fallit, at frågan om tryckningen skulle upskiutas. Han skulle
gärna med Hr Landtm, instämma uti foglighet emot de 3
stånden, men som han af Hr Rubeck hördt, at af dem ej
lika delicatesse brukades, så tykte han billigt, at R. o. A.
viste sig nitiske om lagarnes beskydd.
Hr Uggla trodde sådan tryckning äfven nyttig at up-
lysa flere om R. o. A:s göromål löpande rykten, hvarmed
Hr v. Böhnen äfven instämde.
Frih. F. O. Wrangel holt före hela denna frågan kun¬
na uppskiutas; dermed voro ej periculum in mora; men må¬
let rörande bancolånen, sorn nu vore upgifvit ej blott ad
notitiam utan til deliberation, ansåg han som långt angeläg¬
nare at företagas för at sedan sättas i värkställighet.
Hr Landt m. bad R. o. A. derom vara försäkrade, at
denna bancosalcen med första skulle föredragen blifva, hälst
han i alla mål gerna fullgiör R. o. Ars åstundan.
Hr T. R u [d]b e c k förklarade sig med Hr Landtm :s lof¬
ven nögd, i hvilket äfven Hr v. Vicken instämde.
Frih. F. O. Wrangel tilläde angrde den omtalte tryck¬
ningen, at han ansåg den för onödig, så länge saken sielf
voro under de öfrige ståndens deliberation; den skulle dess¬
utom uppväcka animosité stånden emellan och således sna¬
rare skada än befordra R. o. Ars med sin föreställning på¬
syftade ändamål.
Härmed afstadnade denna discours.
Hr Landtm, anmälte hos R. o. A„ det Hans Maij:t i
morgon ärnade til någon jagt i Södermanland afresa på et
par dagar, hvarvid 2:ne af Hrr Riksens Råd komma att blifva
Hans Kongl. Maij :t följaktige.
Äfven berättade Hr Landtm., at i morgon eftermiddag prof-
vet af ett på harpuneskytterie ingifvit project på Barnhus¬
gården konnner at giöras, hvarvid den, som behagar af R.
o. A., kan vara närvarande.
Härpå skildes R. o. A. kl. half til tu.
Löne- och pensionsfrågor.
273
År 1761 d. 29 October.
Torsdag.
Plenum klockan 8.
1 :o. Justerade Hr Riddarehuscancellisten Psilanderhielm Justering,
det af honom under Riddarehussecreterarens opasslighet d.
29 Sept:r hällne protocoll.
2:o. Föredrogs Borgareståndets extr. protocolli af d. 26
Oct:r med Borgmästaren Biörckmans afsäijelse til borgmäs¬
taresysslan i Norrkiöping, hvartil han af 3:ne stånd varit
recomenderad.
Hvarvid intet påmintes.
3:o. Extractum protocolli utur Kongl. Maij.ts Rådkam- Äng -.de Capi-
mare ang:de Capitaine Oldenschölds ansökning at jemte be- tai"chöidden"
fordran til compagnie få sedan 1759 års början niuta capi-
tainslön på värfvad stat under den tid, han varit utan lön.
Bifölls; men remitteras ang:de lönen til Secrete Utskottet.
4:o. Rådets remiss af d. 28 Sept:r ang:de General Stiern-
roos accord och pension enl:t pensionsreglementet tillika med
generalslönen.
Remitterades lil Secrete Utskottet.
5:o. D-o af d. 16 September ang:de skånske Adelens be¬
svär om strandat gods bärgande på deras frälse stränder.
Ligger på bordet.
6:o. Hr v. Vickens memorial om des tours bibehållande
i anseende til Capitaine Gertas majorsfullmagt.
Remitterades til Secrete Deputationen.
7:o. Uplästes Hr Brummers och Hr Sparrschölds memo¬
rialer, det förra om Capitaine Rosens och det senare om
Capitaine Utters efterlemnade enkors pensioner.
Remitterades til Secrete Utskottet.
8:o. Secrete Deputations betänkande af d. 1 Aug. ang:de Erenhoffs
Secreteraren Ehrenhoffs och Eklunds öfverklagade besvär ocl! Eklunds
° besvär.
och praejudice.
Den förres har deputationen funnit grundade och derföre
för honom tilstyrkt befordran til assessor i Kammarrevision;
men den senares icke.
Frih. Grönhagen biföll, hvad angick den förre, de¬
putations betänkande; men i anseende til besynnerl. före-
18—482473
274 1761, okt. 29. Gierttas upprättelse.
Ekvalls an¬
sökning om
smide.
Ang:de cro-
nomedelsre-
visionen.
Capit:ne G.
Ad. Gertas
uprättelse.
varande omständigheter önskade han äfven någon uprättelse
för Eklund.
Dock bifölls betänkandet.
9:o. Bergsdeputations betänkande af d. 20 October ang:de
Ekvalls ansökning at vid sitt bruk i Byelfveström få uti
gröfre smide än 5/8 utsmida sina 800 skep:d tackjern samt
slå i plåtar, hvad dess skog och vattn tillåta.
Bifalles.
10:o. Secrete Deput:s hemställande af d. 17 Mars angrde
någon viss tids föreläggande vid cronomedelsrevisionen.
Remitterades med bifall till Justitise- och Cammaroecono-
miedeputationerne.
Föredrogs det på bordet liggande Secrete Deputations be¬
tänkande ang:de Capitaine G. A. Gertas uprättelse för öfver-
klagad praejudice, hvari tilstyrkes, at han måtte få majors
fullmagt och tour ifrån d. 10 Junij 1760, då Major Albe¬
dyhl åter fick tilträda dess nedlagde majorssyssla, samt dervid
Bondeståndets extr. protocolli af d. 7 September;
Hr Lilljehöks, Hr Gijllensvans [o: Gijllenrahms]' och Hr
Johan [de] Fritskis memorialer.
Hr G[i]ert[t]a begärte, at desse memorialer, som rörde
honom, måtte få ligga på bordet; recomenderandes sin an¬
gelägenhet i R. o. A:s gunst och tog derpå sitt afträde.
Hr [von] Bromell biföll betänkandet om Hr Gerta
samt at desse memorialer, hvilke äro en sak, som ej passerat
laglig väg eller Secrete Deputation, måtte blifva liggandes.
Hr Ehrenmalm holt före at om desse 3:ne sökande
voro äldre än Capitaine Gerta, så borde deras memorialer
til Secrete Deputationens bepröfvande remitteras och detta
betänkande emedlertid hvila.
Frih. Grönhagen förmente, at desse memorialer nu
kunde strax ventileras, efter Hr Gertas föreslagne uprättelse
dem föranlåtit. Den för Hr Gerta projecterade reparation
skulle jag väl eljes ej bifalla, om icke den redan hos de öf¬
rige stånden voro faststäld, hälst Hr Gerta aldrig städt el.
kunnat stå på majors förslag efter Baron Albedyhl, då den¬
ne blef vid tjensten qvar; dock vil jag den således bifalla,
at Hrr Capitainerne Lilljehök och Gyllenrahm såsom äldre
capitaine!- få majorsfullmagter af samma dato.
Härmedelst bibehålles en laglig tour i arméen och en ska-
delig jalousie förebygges.
1 Konceptprotokollet.
Gierttas upprättelse.
275
Hr Uggla ville äfvensom Hr Ehrenmalm, at desse tre
memorialer til Secrete Deputation remitteras måtte.
Ankom en Prästeståndets deputation, 8 personer stark.
Biskoppen Doctor Benzelstierna, som förde ordet,
gaf jemte ståndets ödmiuke hälsning tilkänna, at l:o stån¬
det recomenderat til benäget slut saken rörande Doctor Ruth¬
ström och dissenti mening vid betänkandet från Justitise-
deputation til bifall. 2. Recomenderades til benäget afgö¬
rande ståndets extr. prot:i af d. 26 hujus ang:de en historia
ecclesiastica Svio-Gothica.
Deputation alträdde.
Hr Durietz holt före at som Hr Gerta nu voro här un¬
der afgiörande, så borde äfven deras memorialer, som ige¬
nom dess befordran funno sig lidande, blifva här pröfvade
utan at förut behöfva til någon deputation remitteras.
Hr Ru[d]beck medgaf, at Hr Gerta voro en hurtig offi¬
cerare; men han trodde grunden af dess besvär förfalla, då
det considereras, at om Majoren Baron Albedyhl tagit af¬
sked, hade dock ej Hr Gerta kommit på förslaget utan Hr
Carnall, hvarmedelst altså blott vid regimentet compagniet
ledigt blifvit. Han kunde altså ej bifalla betänkandet, fast
det hos 3 stånd afgiordt voro, utan ville det tillika med de
deremot inkoinne memorialer til Secrete Deputation hafva
tilbaka remitterat.
Hr Jennings ville, at betänkandet nu afgöras skulle
och memorialerne remitteras til Secrete Deputation,
hvarmed Gref fv o n] Rosen instämde.
Hr von Vicken instämde med hr Rubeck, at Hr Gerta
ej kunde anses som praejudicerad; altså kunde honom ma¬
jors fullmagt väl från denna dagen men ej framför äldre
capitainer beviljas.
Hr C. Wadenstierna biföll betänkandet för Hr Gerta
samt äfven majors fullmagt för Hr Lilljehök och Gyllen¬
rahm, efter de bägge voro äldre capitainer än Hr Gerta.
Hr Ru[d]beck itererade sitt förra, anmärkandes at Hr
Gerta ej tykts hafva bordt begära de 2:ne memorialer på
bordet, hälst han ej kunde vilja någon äldre prsejudicera.
Hr von Vicken instämde med Hr Wadenstierna, at
jemte Hr Gerta ej allenast desse 2:ne klagande utan ock de
ännu äldre capitainer vid artilleriet borde undfå majors full-
magter.
Hr Land t m. giorde härpå proposition, om betänkandet
Prästest :s
deputation.
276 1761, okt. 29. Gierttas upprättelse. Duell.
Ang:de du¬
ellsmålet
emel. B.
Flemming
och H. Sass,
bifölls för Hr Gerta jemte majors caractere för Hr Lilljehök
och Hr Gyllenrahm.
Härpå svarades med Ja och Nej.
Hr Lager svärd påminte, at Hr Lilljehök i Uplands
regimente cederat tourén til Capitaine Taube, som nu skulle
blifva lidande.
Hr Möllerstierna anholt, at ingen så må uprättas,
at andre frånvarande eller de, som ägde tour framför någon
af desse klagande, dermedelst måtte lida.
Gref Bengt Frölich påminte om et lika för Hr
Fritski, som sig äfven besvärat.
Hr Gyllensvan instämde med Hr Rubeck, tilläggan¬
des at, på det äldre majorer och capitainer ej härvid må
prtejudiceras, betänkandet för Hr Gerta må bifallas men
desse memorialer remitteras til Secrete Deputation.
Hr von Vicken lemnade, at betänkandet kunde bi¬
fallas; men at Bondeståndets tanka, det Hr Gerta borde få
majors fullmagt ifrån 1757, skulle af de öfrige stånden gil¬
las, så förlorade Hr von Vicken jemte flere majorer deras
ägande tour.
Hr Landtm, hemstälte at fördenskull bifalla betänkan¬
det för Hr Gerta med tilläggning, at dess fullmagt måtte
blifva ifrån detta dato så väl som Hr Lilljehöks och Gyllen-
svans [o: Gyllenrahms]1.
Hr Möllerstierna tykte, at som detta vore et beford¬
ringsmål, så borde man sig deröfver bättre betänka.
Hr Gyllenrahm2 och Hr Lagers värd höllö der¬
emot bäst, at proposition giordes öfver betänkandet, på det
stånden til äfventyrs ej måtte gå in partes.
Och giordes altså deröfver proposition, som bifölls med
tilläggning af majors fullmagter för Hr Lilljehök och Gyl¬
lenrahm af lika dato.
12. Uplästes til justering det i duellsmålet emellan Frih.
Flemming och Hr Sass til de öfrige stånden upsatte proto-
collsutdrag.
Uplästes äfven Hr v. Nackreijs memorial och förbehåll, at
i fall Hr Sass af dess blessure afled, saken ej måtte nedläg¬
gas utan lagl. försonas.
Härmed instämde Hr [von] Bro m e 11, Frih. Grön¬
hagen, Frih. Ridderstolpe och flere.
1 Konceptprotokollet.
2 Konceptprotokollet har här »Gyllensvahn».
Tryckning av riksdagshandlingar.
277
Hr Bildenschöld, Hr Jennings, Frih. Reuter-
li o 1 m och Hr Klingsporr funno denna exception uti
det [proj.]1 extracto protocolli vara uptagen.
Och blef det således på Hr L a n d t m : s derom giorde
proposition bifallit.
Ankom en Bondeståndets deputation af 12 personer, an¬
förd af Sven Håkansson, som jemte ödmiuk hälsning
gaf vid handen, at ståndet förehaft Secrete Utskottets ex-
tractum protocolli ang:de husarregementernes recrutering i
landet, och förblifvit vid sitt emot all värfning dertil här
i riket giorde förbehåll i anseende til folkbristen; aflem-
nandes derom ståndets extractum protocolli.
Deputation afträdde.
13. Uplästes et af Hr Ehrenschantz ingifvit memorial
emot den förr omtalte tryckning af flere riksdagsacter (Bil.
44).
Frih. Grönhagen anförde, at målet om tryckningen
at flere extr acta protocolli, memorialer och dictamina i tjens-
tesaken voro ganska ömt och för detta ovanligit; men Bor¬
gareståndet hade vid denna riksdag gifvit oss deruti exem¬
pel, som dels borde följas, dels icke, som då det låtit trycka
Renhorns memorial rörande Baron Knorrings samt fleres af
väre ledamöters memorialer uti Öfverste Pecklins sak, sedan
i det förra ämnet tre stånd hade tagit sitt beslut och vi i det
senare icke samtykt.
Hvad i gemen tryckfriheten vidkom, så hade den enligit
alla tiders exempel altid åtfölgdt friheten, som i Engeland,
då den först genom Cromvells usurpation blifvit inskränckt.
En sådan frihet ägde äfven hvart och ett stånd, ej at dyme¬
delst döma de andre ståndens göromål men at taga mesurer
emot olaglige eller påstående steg, som til souverainitet [s] in¬
förande vid 1723 års riksdag blifvit försökt; altså trodde han
R. o. A. med skiäl kunna det, som i tjenstesaken hos dem
expedierat eller insinuerat blifvit, som vår föreställning, me¬
morialer och dictamina, låta trycka; dock hemstältes, at till
förtroendes uppehållande stånden emellan sådant kunde up-
skiutas, til man fädt se, huruvida något af de öfrige stånden
sig til R. o. A:s tankar fogade; då i vidrigt fall vi kunde
dymedelst visa til vår ursägt för publiquen, huru måne vi
varit om lagarnes obråttslige efterlefnad och bibehållande.
Hr L. M. Uggla conformerade sig med Frih. Grönha¬
1 Konceptprotokollet.
Bondest :s
deput:n.
Äng: de
tryckning at
riksdagsacter.
278 1761, okt. 29. Tryckning av riksdagshandlingar.
gen; tilläggandes at då äfven på lika sätt kunde tryckas vårt
extractum protocolli i stapelstadssaken, sorn vore oskyldigt
och blott et oeconomicum.
Hr Rudenschöld påminte, at om tryckfriheten blifvit
remitterat til Stora Deputationen; at slik frihet ofta kunde
vara nyttig men deremot äfven kunde upheta stånd emot
stånd och sidst at man borde säija, på hvars bekostnad desse
acter skulle komma at tryckas.
Hr Bildenschöld androg utförligen, at han vore
emot slike riksdagsacters trykning utan at hvarken ledas af
fruktan eller exempel. Han hade väl sidst, då Hr Ehrenmalm
begärt få trycka et vårt extractum protocolli ang:de Hr Peclt-
lin, anhollit äfven at få trycka et sitt i samma ämne ingifvit
memorial; men hade vid närmare eftertanka funnit sådant
förhastadt, efter det emot Riksdagsordningen tyktes vara at
utfordra riksdagens handlingar, hvilka han holt före aldrig
böra extraderas. Dessutom af såg han icke ändamålet af slik
tryckning.
l:o. Ty skedde det för Riksens Ständer; ty de hade sig
dessförutan sakerne bekante.
2:o. At dymedelst underställa Riksens Ständers göromål
hela landets ompröfvande kunde hafva den farlige påfölgd
som 1743, då dalekarlarne hitkommo at mönstra Riksens
Ständers författningar vid successionen på thronen.
3: o. Betänkeligit vore at nu en slik tryckning något fast¬
ställa, sedan densamma i riksdagens början på försigtigt sätt
blifvit til en Stor Deputations granskning remitterad.
4:o. Häremot kunde ej anföras, at riksdagshandlingarne i
riksdagsgazetterne blifvit tryckte, ty sådant skedde med
samtel. Ständernes välbehag.
Och således vore försiktigt och vänligt emot de öfrige stån¬
den at först afbida deras svar på vår föreställning och hvad
de deremot til äfventyrs med någon grund emot densamma
torde anföra.
Hr G[i]ert[t]a: Så nyttig tryckfrihet vore i moralvet-
tenskaper, goda seder och hushållsrön, så skadelig vore den,
då dymedelst pennor västes emot och emellan stånd.
Hvad angick vår föreställnings tryckande til de öfrige
stånden, så trodde han den endast åstadkomma libellering
och oenighet stånden emellan eller draga deras giöromål un¬
der menighetens dom.
Tryckning av riksdagshandlingar.
279
Det af Borgareståndets exempel dertil andragne skiäl bor¬
de snarare slik trykning afstyrka, efter man derpå sedt, livad
skadelig värkan densamma medför; och dessutom vore
quaistion derom til Stora Deputations utlåtande och project
remitterad.
Hr Jennings: Jag medger, at tryckfriheten är en nota
caracteristica på den civile friheten, men då skal hon vara
laglig och ordentelig, eljest utmärker hon en skadelig anar-
cliie. Engelands exempel är väl härvid citerat, men där har
den ordentel. friheten mycket af tagit. Före 1711 tryktes där
alla parlamentsacter och harangver; men sedan man sedt
missbruken dervid, är sådant aflagdt och nu tryckas endast
små brochurer.
Denna frihet kunde dock vara mindre betänkelig i Enge¬
land, där högsta lagstiftande magten residerar på et ställe,
nemi. i parlamentet, än här i Sverige, där Riksens Ständer
bestå af 4 stånd, emel. hvilka all division kunde värka ska¬
ddige sviter.
Hvad nu den omtalte tryckning af vår föreställning til de
3 stånden angår, så bör man eftersinna, om densamma för
oss och fäderneslandet är nyttig.
Annat är at låta trycka et den lagstiftande magtens be¬
slut, annat åter at trycka et stånds föreställning emot hvad
de öfrige Smes pluralite afgiordt. At R. o. A., som förut va¬
rit så granräknade om deras ledamöters memorialers com-
munication med de öfrige stånden, nu skulle til slik tryck¬
ning villja låta Borgareståndets exempel sorn et skäl gälla,
kan jag äfven så litet föreställa mig, som et så illustert
stånd skulle låta någre mennisklige passioner uti dess öfver-
läggningar och beslut influera eller vilja fastställa något så¬
dant, som utan at vara allmennel. nyttigt skulle endast
ibland deras medständer kunna gifva anledning til missnöije.
Det är otvivelagtigt, at ju tryckfrihet uti hushållsämnen
och rön så väl som i andre lärde och curieuse saker är
ganska nyttig. Men jag hemställer i ödmiukhet til Höglofl.
R. o. A[:s] nogaste eftersinnande, huruvida den kan pröfvas
äga betänklighet, då quaestion är om ett stånds föreställning
til de öfrige stånden, hvari deras giöromål för mindre laglikt
blifver ansedt. Gå de til någon del in uti den dem giorde
föreställningen, så är denne tryckning af den senare öfver¬
flödig och nyttig; men skulle de åter svara, at de förblifva
280 1761, okt. 29. Tryckning åv riksdagshandlingar.
vid sina förra beslut, så fruktår jag, at medelst slik tryck¬
ning Riksens Ständers sinnen blifva för mycket söndrade,
då likväl efter lag och Riksdagsordning 3:ne stånds pluralité
kan utgiöra samtel. ståndens beslut.
Jag finner således för min ringa del icke af någre besyn-
nerl. skiäl eller lagen anledning til at nu bifalla den före-
slagne tryckningen utan finner rådeligast at upskiuta här¬
öfver mitt yttrande, til dess de öfrige respective ståndens svar
uppå vår dem i vänlighet giorde föreställning hunnit in¬
komma.
Hr H. H. Boije instämde i anseende til den omtalte
tryckningen med Hr Jennings.
Han hade aldrig approberat, hvad Borgareståndet i slikt
fall giordt, och efter sådant eij gifvit god blod, så kunde han
af slikt exempel ej dertil determineras utan höllö bäst att
afbida de öfrige ståndens på vår föreställning förväntade
svar, som väl torde blifva nöijaktig; då kunde R. o. A. slippa
denna öfverläggning, sorn han emedlertid ansåg för onödig
och blott förordsakande tidsutdrägt.
Hr von Vicken betygade sig vara örn om enighet och
vänskap stånd emellan; dock trodde han den projecterade
tryckningen kunna tillåtas utan at i anseende til allmenhe-
ten principalatsqusestion skulle synas rörd, ej eller at emot
Riksdagsordningen något af våra protocoller skulle kunna
säijas vara utlefvererat. Dessutom hade et stånd låtit trycka
flere riksdagshandlingar och memorialer, hvilket eij allenast
i formen voro galit utan ock i anseende til desse acters inne¬
håll, hvilket voro insimulation emot R. o. A.
Han skulle vara nögd och färdig til enighet, om desse
tryckte piecer kunde återkallas; men som de redan blifvit
allinent kunnige, så borde R. o. A. låta deremot dess före¬
ställning trycka och visa dess lagbundne tankesätt för publi-
quens ögon; och begärte fördenskull proposition, om icke
vår föreställning med memorial i samma ämne måtte strax
tryckas, samt deröfver votering.
Frih. A. Reuterholm yttrade utförligen sina tankar
öfver den föreslagne trykning af R. o. A:s föreställning samt
dervid följande memorialer, hvilken han biföll; uptagandes
de deremot giorde inkast.
Det 1 :sta. Af Riksdagsordningens 14 §, som förbiuder riks-
dagsprotocollernes utlefvererande. Frih. Reuterholm trodde
Tryckning av riksdagshandlingar.
281
denna § ej hit lämpelig, efter dess ändamål endast vore at
bevara Riksens Ständers trygghet emot regeringen emellan
riksdagarne men icke kunde förstås vara emot någre nödige
underrättelsers meddelande åt väre medbroder i riket.
Det 2:dre. At såmedelst Riksens Ständers beslut och giöro-
mål skulle underkastas publiquens omdöme. Frih. Reuter¬
holm holt före orden mera än sielfva saken härvid vara obe-
hagelige, efter, hvad häldre är, deras beslut altid blifva kun¬
nige, då ingen kan hindras här eller i hela Europa at der¬
öfver hysa någon tanka; och som det voro en hugnad at få
niuta ett approberande omdöme til godo, så trodde han, at
då vi ej fruktade domare, censure el. critique, detta skiäl
ej borde hindra R. o. A. at bifalla oftaber:de tryckning.
Det 3:die inkast, at högsta magten i Sverige består af 4
stånd och deras pluralité, emot hvilken det 4:de ej enl. 17 §
Riksdagsord. borde giöra något steg, tykte han vara ostridigt
men ej hit lämpeligt, efter hvart och et stånd vore fullmyn-
digt at öfver dess göromål efter omständigheterne uplysa
publiquen.
Vid det 4:de, at man borde vänta med fören :de tryckning,
til dess de öfrige stånden sig öfver vår förställning yttrat,
påmintes, at som R. o. A:s upsåt ej kunde vara at stöta nå¬
gon med laglige och förnuftige tankar, så voro vi oskyldige,
om någon sig dervid stötte; och fruktade altså, at det skulle
se mer ofryndtligt ut, om vi med slik trykning upskiöto, til
dess de öfrige stånden sig öfver föreställningen, kanskie ej
til vårt fulla nöije, yttrat.
Följaktel. kunde 5:o, som befruktades, detta steg af R. o.
A. ej anses för prematurerat; tvärt om, deräst de öfrige stån¬
den i våra tankar ingingo, så delade de med oss den deraf
följande heder. Gorde de det ej, så hade vi blott yttrat väre
mogne vänlige tankar utan at hafva vetat deras sidsta be¬
slut eller synas arrogera oss någon primatie.
På dessa skiäl trodde Frih. Reuterholm bäst at nu sam¬
tycka til den föreslagne tryckning; men skulle R. o. A. der¬
vid finna betänkelighet eller någon modification nödig, så
ville han gerna sig deruti foga, ehuru han frugtade, att denna
qutestion framdeles torde blifva svårare än nu.
Hr C. Rappe yttrade sig finna denna quaestion gans¬
ka delicat, hälst då man eftertänksamt considererar, hvad
fölgder det skulle kunna hafva, om Riksens Ständers giöro-
282 1761, okt. 29. Tryckning av riksdagshandlingar.
mål blifva så godt sorn satte under publiquens domstohl
eller om något stånd skulle börja at gå liksom någon justifi-
cations väg och synas leda någon skuld på de 3:ne öfrige.
Hvad pro et contra kunde tänkas om de i slike fall möije-
ligen til befarande sviter, sådant lemnade han til hvars och
ens eftersinnande.
Han för sin del ansåg för rådeligast at upskiuta med af-
giörandet angrde den projecterade trykningen, til de öfrige
respective stånden yttrat sig på vår til dem giorde föreställ¬
ning. Deras svar kan blifva tväggehanda; blifver det til vårt
nöije, så lärer ej blifva fråga om tryckningen; blifva de vid
sine förre beslut, så lära de anföra skälen dertil, och dem
böra vi först cognosoera, om vi deröfver med trygghet skola
til något vidare resolvera.
Som nu R. o. A:s extracta protocolli uti duellsmålet och
ang:de stapelstadssaken voro färdige, så upropades deputa¬
tion af 12 personer, som dermed til de öfrige stånden afgick.
Hr [von] Bromell anmärkte, at om tryckfriheten väl
vid riksdagens början til Stora Deputation blifvit remitte¬
rat; men som han trodde denna deputation vara uphäfven,
eller ock at detta mål ännu länge kunde ligga där oafgiordt,
så kunde man vid närvarande frågas afgiörande derpå ej
vänta. Han biföll altså den föreslagne tryckningen i tjenst-
salcerne, hälst sedan Hr Rubeck anmält något af Borgare¬
ståndet vara trykt, som nära tycktes röra R. o. A. Han öns¬
kade sålunda at til tidens vinnande och besparing af vidare
framdeles öfverläggning proposition [måtte blifva giord]1
öfver vårt2 extracti2 protocolli2 samt flere memorialers tryc¬
kande i tjenstesaken; hvaröfver han äfven begärte votering.
Hr [von] Stockenström instämde med Hr Jennings
och Hr Rappe.
Desslikes Hr W o 11 e m a t, som trodde upskofvet härvid
stärka vänskap och förtroende stånden emellan.
Hr Ehren m a 1 m instämde i fler af Hr Reuterholm an¬
förde skiäl och styrkte til tryckningen nu genast, hälst i
anledning af Borgareståndets eget exempel med en trykt
piece, emot hvilken R. o. A., som lagt grunden til vår frihet,
borde i gierningar och ej blott i dess protocoll öfvertyga na¬
tionen om dess nijt för samma frihets försvar.
1 Konceptprotokollet.
2 Konceptprotokollet:»... vår förestpillning]...»
Tryckning av riksdagshandlingar.
283
Hr C. Wadenstierna androg utförligen, at som han
aldrig ville stöta någon enskilt person, så vore han så myc¬
ket varsammare i anseende till 3:ne stånd. Han fruktade dess¬
utom fölgder för sielfva regeringssättet deraf, om Riksens
Ständer, som ej äga någon öfverdomare, skulle underkasta
menigheten sine särskilta göromål. 2:do. Torde de öfrige
stånden ej sådant för vänl. anse eller vela vidkännas, at de
handlat emot lag, utan svara oss, at vi i flere mål ej altid
fölgt lagens bokstaf eller altid kunnat giöra allmenheten i
lag. 3:o. Borde den emellan stånden så nödige enig- och för¬
trolighet äfven som emellan ledamöter i hvarje stånd enl.
Riksdagsordningen sorgfälligt underhållas; och på desse
grunder tilstyrkte han, at ingen fråga måtte blifva om bende
trykning, innan de öfrige respective ståndens svar i tjenst-
sakerne hunnit ankomma.
Frih. G. Horn anmärkte vid den incidente qua;stion om
tryckfriheten, at i Stora Deputations utskott något derom
vore utarbetat, som framdeles torde inkomma.
At tryckningen af vår föreställning och flere acter i tjenst-
saken kunde af de öfrige stånden anses för någon sort re¬
proche, trodde han ej, efter det vore blott en vänlig comu-
nication af våra tankar, men 0111 vi nu biföllo at strax dem
trycka, innan vi derpå erhållit ståndens svar, det kunde vin¬
na anseende af någon reproche eller af misstroende om deras
tankesätt eller degoutera dem ifrån at bifalla oss, hvilket vi i
lika casu otvifvelagtigt skulle finna.
Han tilstyrkte således, at R. o. A. af vänlighet och consi-
deration för de öfrige stånden ville upskiuta med förber :de
tryckning, til dess de på vår föreställning hunnit sig utlåta,
i fall sådant innehöllo et oförmodat afslag. Ville R. o. A. i
sådan händelse bifalla denna tryckningen, så drogo densam¬
ma ingen consequence til pricipalatsquaestion utan vore
grundad på lag och nödig i våra kinkuge tider.
Hr Schönberg instämde med Frih. Reuterholm, tilläg¬
gandes at det voro försigtigt at förekomma vidriga omdömen
om Riksens Ständers giöromål, ehuru de ej voro publiquen
derföre redo skyldige, och at vid detta tilfälle man ej borde
anse den omtalte tryckningen som någon sort revange emot
Borgareståndet, ehuru det tyks hafva förhastat sig med det
här omtalte memorials tryckande.
Hr T. Ru[d]bcck tilläde til de förre skiäl för tryck¬
284 1761, okt. 29. Tryckning av riksdagshandlingar.
ningens beviljande: 1 :o. At han trodde all uplysning nyttig
i et fritt land. 2. At principalatsquaestion häri ej mera in¬
fluerade än i den af flere stånd och äfven R. o. A. i andre mål
tillåtne tryckning af riksdagsacter. 3. At regeringssättet af
laglige uplysningar blefvo mera älskat än af hemligheten;
dock om qusestio an nu allenast blefvo afgiord, ville han be¬
gifva sig til upskof af värkställigheten, til de öfrige stånden
med svar inkommit, ehuru han fruktade, at tryckningen då
lcommo för sent och at hon då kunde anses sorn en opposi¬
tion emot 3 stånds beslut, då hon allenast voro en välment
uplysning.
Frih. Duvall anholt efter de grundelige ömsom förde
discourser örn proposition.
Hr Rå felt instämde ang:de upskof med tryck, tils de
öfrige ståndens svar inkommit.
Hr Ehrenschantz åberopade sig dess memorial, sorn
likaledes syftat på sådant upskof med tryckandet, til dess
ståndens svar blifvit inhämtadt.
Hr von Böhnen understödde de af flere herrar an¬
förde skiäl til beviljande af dem(!) föreslagne tryckningen,
hållandes nödigt at visa, huru angelägne R. o. A. varit at be¬
vara lag och medborgares rätt i stöd af ed och deras riks-
d a gs m a n n af u 11 in a g t e r. Detta trodde han ej skulle stöta de
öfrige stånden, då man för öfrigit undveko all hård skrifart,
hvilken han ej eller gillade.
Han ville således hafva qusestio an afgjord, at tryckningen
skulle ske i fall af mindre behageligt svar ifrån de öfrige
stånden.
Frih. Ridderstolpe åberopade, hvad förut så fullkom¬
ligen anfördt blifvit.
Fölgden, det skulle denna tryckning kunna anses som en
appell til menigheten, nekade han, hållandes före at slik un¬
derrättelse snarare skulle intaga de hemmavarandes hiertan,
visa dem oss vara romare, gie dem och efterverlden kärlek
för oss och regeringssättet. 2. Voro tryckfriheten nyttig en-
ligit Engelands exempel, ehuru hon där i senare tider blifvit
restringerad. 3:o. Voro hon laglig och tillåten för Ständer
och private, hälst då blott memorialer men inga Ständers
protocoller trycktes.
Men at nu strax värkställa sådan tryckning höll han för
Tryckning av riksdagshandlingar.
285
betänkeligt och behöfva jemkning, sedan quaestio an dock
först blifvit afgiord.
Hr Landt m.: Innan jag i anledning af Herrarnes mog¬
na discourser skrider til propositions giörande, utber jag mig
at öfver det, som i anseende til Riksdagsordn:s 17 och 22 §§
härvid anfördt blifvit, få anmärka, at ehuru de icke expresse
tyckas utmärka den förevarande frågas decision, så tyckas
de dock combinerade innehålla något emot riksdagssakers
kundgiörande, hälst stånd emellan. Detta blir tydeligare,
då man anser regeringssättets natur. Ständer äro en persona
moralis; då des composita skiljas åt och de skulle tilmäla
hvarannan förklenige saker, hvad skulle det draga för sviter
med sig. At uplysning är god i en fri regering för allmenhe-
ten är otvifvelagtigt in oeconomicis och andre dylike, men
om den gifves med den lagstiftande magtens förringande i
anseende, är den högst skadelig.
Voro dervid någon god värkan at hoppas, såsom at dermed
determinera de öfrige stånden lil et önskeligt svar, så vore
det väl, men jag fruktar, at de kunde sådant annorledes up-
taga. Dessutom tror jag vårt stånd isynnerhet försigtigt böra
undfly alt, hvad för ovänligt af de öfrige kan anses; hälst
då vi på Dannemarks fordna exempel kunna se, hvad fölgder
stridigheter stånd emellan kunnat medföra.
Min skyldighet har fordrat at detta R. o. A. i korthet til
sinnes draga med önskan, at, innan de öfrige ståndens svar
inkommit, R. o. A. behagade med qusestion om den omtalte
tryckning låta anstå. Och altså gior jag nu R. o. A. deröfver
proposition.
Denna proposition besvarades med Ja och Neij.
Hr R u [d] beck ville hafva condition tillagd, i fall stån¬
dens svar ej inom 14 dagar inkommit.
Hr v. Vicken tilläde det ordet genast. Men
Frih. A. Reuterholm tykte det skulle se nog myndigt
ut, om vi skulle förelägga de andre stånden någon slik ter-
minum peremtorium.
Häruppå formerades proposition til votering sålunda.
Den, som bifaller, at R. o. A:s föreställning til de öfrige
respective stånden jemte memorialerne öfver tjensters för-
gifvande genast genom trycket utgifves, i den händelse at in¬
tet af ber:de stånd skulle foga sig til R. o. A:s tanka, skrif¬
ver Ja; den, det ej vill, skrifver Neij. Vinner Neij, upskiutes
286 1761, okt. 29, nov. 2. Gierttas upprättelse.
Justering.
Ang:de inlös¬
andet at S :a
lagboken på
vers.
H. v. Vic-
kens mern.
ang:de H.
Gertas
befordran.
denna qusestions afgiörande, lil dess resp. ståndens svar på
R. o. A:s föreställning inkommit. Proposition gillades.
Bor[d]sherrarne upropades. Voteringen börjades och slöts
med 407 vota för Ja och 339 för Nej.
Det bilagde voteringsinstrument uplästes slutel.; hvarpå
R. o. A. skildes åt kl. 8.
År 1761 then 2 November.
Måndag.
Plenum klockan 8.
Hr Psilanderhielm continuerade någon stund med juste¬
ringen af protocollet d. 29 September.
Hvarefter föredrogs
l:o Fru Åkerhielms supl., at i anseende til hennes be¬
trängda tillstånd R. o. A. ville tillösa sig exemplaren af
Svenska lagboken på vers, som hennes frami, man, Vice Hä¬
radshöfdingen Åkerhielm, utarbetat.
Hr [von] Bromell understödde denna ansökning på
det bevekeligaste.
De fleste af R. o. A. yttrade sig vilja kiöpa exemplar af
denna bok; och för öfrigit remitterades dess supl. til Secrete
Utskottet.
2. Androg Hr v. Vicke n, at han hördt, som skulle ex¬
peditionen vara hos Expeditionsdeput:n skedd för Hr Capi¬
taine Gerta til majors fullmagts erhållande från 1757, hvil¬
ket han trodde vara emot R. o. A:s resol.; hälst han med
flere yrkat sakens åter remitterande til Secrete Deputation,
så anhöllo han at til afböijande af dess lidande des memorial
få upläsa och dermed sedan vända sig til de öfrige stånden.
Memorialet uplästes.
Hr [von] Bromell anmärkte, at Hr v. Vicken tyckts
bordt desse sine skiäl sidst under deliberation om Hr Gerta
andraga; men at målet sidst blifvit för denne senare så väl
som Hr Lilljehök och Gyllenrahm med bifall afgiordt, och
irrade han sig deri, om han trodde det vara remitterat; dock
skulle han i öfrigit gärna se Hr v. Vicken hulpen.
Frih. D. Duvall instämde med Hr Bromell och at, se¬
dan saken genom proposition voro afgiord, borde den ej vi¬
dare sättas under deliberation.
Gierttas upprättelse.
287
Hr Gyllensvan anförde deremot, 1 :o at Hr v. Vickens
memorial eij kunde nekas at gå til de öfrige stånden. 2:do. At
han trodde det, som rörde Capitaine Lilljehök och Gyllenrahm,
efter sine och fleres tankar vara remitterat til Secrete Depu¬
tation. 3:o. At efter vårt beslut kunde fördenskull justeras
och hvad deruti vore försedt, rättas; och 4:o at, sedan
R. o. A. med föreställning emot tjenstemål gådt til de öf¬
rige stånden, vi borde blifva dervid och ej oss med slikt be¬
fatta, hvarföre han ock med 40 vittnen ville bevisa, at han i
anseende til 2:ne herrars befordran begärt remiss, hvilken
han ännu fördenskull yrkade, begärandes deröfver vote-
ring.
Hr T. Ru [d] beck instämde äfven deri, at då han se¬
nast som örn medborgare understödt de 2:ne Hrr Lilljehöks
och Gyllenrahms rätt framför Hr Gerta, han begärt för dem
remiss til Secrete Deputation; hälst han ansedt reparations-
principen i gemen för mycket betänkelig och ej funnit grun¬
den til Hr Gertas befordran tillförlåtelig i anseende til diffe-
rencen uti circulation til avancemens i arméen och i hvart
regimente, i hvilka senare tourén gälde inom sig til major,
men majorer roulerade sedan efter tourén i hela arméen.
Hr Landt m. anmärkte härvid 2:ne frågor, den lista rö¬
rande merita i sielfva saken och den 2:dra om det deröfver
senast fattade beslut.
At detta innehöllo et rent bifall på betänkandet för Hr
Gerta med tilläggning af lika daterade majorsfullmagter för
Hrr Lilljehök och Gyllenrahm, det utviste propositionen samt
protocollet, och dervid behöfdes inga vittnen. Han medgaf,
at proposition ej kunde altid giöras efter allas tankar, men
sedan beslutet blifvit tagit, så borde det anses för hela stån¬
dets mening. Sådan voro den häri giorde proposition och
kunde på den grund af nogons olika tanka ej uprifvas; men
vill R. o. A. sitt beslut ändra, det vore en annan sak.
Hr Gyllensvan: Jag hade väl trodt, at remiss i detta
mål varit lagligare, hälst sedan vi emot tjensters förgifvan-
de sielfve giordt föreställning; dock skal jag vara lika nögd,
blott vi följa vår en gång tagne principe; och om expeditio¬
nen, som jag hördt, häri redan afgådt, med extractum proto-
colli gå til de öfrige stånden och säija, på hvad grund vi bi¬
fallit de 2 ine herrars befordran samt at vi sådant eij på oor-
denteligit sätt bifallit.
288 T761, nov. 2. Gierttas upprättelse.
Hr v o u Vicken: Jag medger, at saken varit enlig pro¬
position, som Hr Landtm, anfördt, sidst afgiord; men jag
mins, at eij längesedan i målet rörande Fahlu grufvebetje-
ning vår förre resol. efteråt blifvit ändrad och har således
trodt et lika kunna ske än.
Frih. Grönhagen androg, at målet rörande Capitainer-
ne Lilljehök och Gyllenrahm sidst enl. Hr Landtm:s anfö¬
rande blifvit afgordt; sådant hade äfven skedt på ordentelig
grund, ty desse herrar hade eij sökt någon befordran igenom
de öfrige stånden utan hos sitt egit understält deras lidande
i anseende til Hr Gerta och där fädt reparation. Det vore
skedt i laglig ordning, och deröfver behöfdes intet extr. pro-
tocolli til de öfrige stånden; men deremot hade de öfrige
ståndens beslut tillagdt Hr Gerta tourén som major ifrån
1757, hvarmedelst, som Hr v. Vicken vist, 104 officerare i
arméen blefvo lidande. Frih. Grönhagen tilstyrkte således, at
R. o. A. måtte förblifva vid sitt i desse mål tagne beslut, sorn
tillagdt Hr Gerta, Hr Lilljehök och Gyllenrahm majorsfull-
magter ifrån d. 10 Junij 1760; och derjemte medelst extrac-
tum protocolli anmoda de öfrige stånden at förena sig med
R. o. A. uti Secrete Deputations betänkande för den förre;
då blefvo Hr von Vicken klagolös och R. o. A. kommo med
värdighet ifrån detta mål.
Hr G [i] ert [t] a yttrade, at då han senast begärte de
2:ne Hrrs Lilljehöks och Gyllenrahms ansökningar på bordet,
hade han dervid något velat påminna; hvilket han nu i me¬
morial infattadt, som han med R. o. A:s tilstånd upläste.
Ligger på bordet men får gå til de öfrige stånden.
Hr Ru [d] beck itererade de grunder, hvarföre han ej
ansedt Capitaine Gertas besvär grundade; ehuru han icke
missunnade dess förmån, nemi. at han ej varit berättigad til
majors förslag framför Hr Carnall och at Hr Rubeck therföre
tält för de 2:ne äldre capitaine!', han ville derföre, at i det
omtalte extr. protocolli äfven skulle säijas, hvarföre vi bi¬
fallit Hr Gertas uprättelse, ehuru vi ej funnit densamma
grundad i lag.
Hr Ridderstråhle deducerade omständel. dess tan¬
kar i detta mål, sorn slutel. derpå concluderade, at Hrr Lillje¬
hök och Gyllenrahm på laglig grund af R. o. A. blifvit tillagdt
majors fullmagter af samma dato som Hr Gerta. Hr Lilljehök
hade kommit ifrån Pommern med Hr Ridderstråle och ej ve-
Gierttas upprättelse.
289
tat 0111 Hr Gerta[s] sökte uprättelse samt således ej kunnat
några klagomål dervid anföra annars än hos R. o. A., då
den förres sak föredrogs, sorn han också giordt.
Hr [von] Bromell beklagade tidsutdrägten med detta
mål. Han ville blifva vid beslut om Hr Gerta och remittera de
andre 2:ne herrar til Secrete Deputation, örn något vidare
dervid voro at påminna.
Frih. Grönhagen holt för tjenligast, att R. o. A. för-
blefvo vid deras beslut, och för värdigast at sig medelst någon
rubbning deri ej compromittera. Voro någon dervid klagande,
kunde den vid nästa riksdag besvär andraga.
Dock som Hr T. Ru [d] beck ytterligare yrkade, utan
at vilja ändra vårt beslut, at et extr. protocolli til de öfrige
stånden måtte afgå, hvari vi visa grunden, hvarföre vi ej
kunnat bevilja Hr Gerta majors fullmagt från 1757 samt
tillagdt de 2:ne Hrr Lilljehök och Gyllenrahm majors full-
magter af samma dato som honom enl. deputations betän¬
kande, hvarmedelst detta med andre befordringsmål, hvar¬
emot vi föreställning giordt, skulle synas ej äga gemenskap,
hvari äfven flere herrar instämde,
så bifölls, at sådant extr. protocolli med Hr Rubecks bi¬
träde af Riddarehussecreteraren till nästa pleno skulle up-
sättas och då justeras.
3:o. Föredrogs Secrete Deputations betänkande af d. 22
Aprill ang:de Major Nordencreutz besvär och ansökning om
dess tours återvinnande för Majorerne Hoppe och Råberg.
Lades på bordet.
4:o. Landt- och sjömilitiseoeconomiedeputations betänkan- Ang:deAsses-
de af d. 7 Julii ang:de fyllnad i lönen för Assessoren i Kam- sor M°zelii
marrevisionen Mozelius.
Jemte Bondeståndets extractum protocolli af d. 3 Auqusti.
Bifölls.
5. Bergsdeputations utlåtande af d. 7 Julii ang:de någon Ang:de smi-
tilökning i smidet vid Furudahls bruk, hvartil Borgarestån- de,t ,v,id Fu,*
° ° rudahls bruk.
det medelst extractum protocolli af d. 4 Sept:r lemnat bi¬
fall.
Bifölls likaledes.
6. Justitisedeputations betänkande af d. [11] Julii ang:de
Sysslomannens vid Linköpings domkyrka Knut Vallbergs an¬
förde besvär öfver Kongl. Maij :ts utslag af d. 28 Januarii på
hans i anseende til nådig begärt förklaring öfver Kongl.
19—iS 2473
290 1761, nov. 2. Allmogens seglation.
Bondest :s
deputation.
Ang:de All¬
mogens segla¬
tion i Öster-
bottn.
Maij :Ls resolution af d. 23 Jan. 1760 rörande et kyrkoherde-
val i Liungs och Flistads församl, i Linkiöpings stift.
Begärtes på bordet.
7 :o. Föredrogs Bondeståndets extractum protocolli af d.
19 Januarii rörande seglationsfriheten för Allmogen i Öster-
bottn jemte et åberopat och bilagdt ståndets utfärda[d]e ex¬
tractum protocolli rörande samma sak af d. 20 Maii 1752,
som då vid riksdagen ej blifvit afgiordt hos de öfrige stånden.
Ankom en Bondeståndets deputation, 6 personer stark, an¬
förd af Riksdagsmannen Sven Håkansson, som jemte
ståndets ödmiuka hälsning til benäget skyndesamt afgöran¬
de recomenderade
l:o saken emellan någre finske bönder och Capitaine Lö¬
ving;
2:o Justitisedeput:s betänkande i målet rörande Tabergs
bergslag;
3:o ett ståndets extractum protocolli ang:de finske Trans-
latorens Salins löns tilökning.
Hvarpå deputation afträdde.
Hr C. Wadenstierna saknade i det, som om Öster-
bottns Allmoges seglation andragit vore,
l:o til hvad soknar denna frihet skulle förunnas; 2:do med
hvad varor de skulle få segla; [3 til hvad inrikes el. utrikes
orter de skulle få handla]1.
Alt detta borde utstakas. Hans mening vore, at enligit
Stockholms stads privilegier de ej borde få med sine victualie-
vahror segla henne förbi; och 2:do ej få handla med annat
än sine soknars producter eller blanda sig i borgelig nä¬
ring.
Hr Ehren mal m holt före den begärte frihet böra dem
beviljas dock med de af Hr Wadenstierna föreslagne restric-
tioner, på det Allmogen ej måtte blanda sig til landtskötselns
skada i borgerlig näring eller drifva landthandelen.
Hr [von] Bromell förmente, att städerne och Allmo¬
gen häröfver hade träffat ett öfverenskommande och at så¬
ledes proposition häri strax kunde giöras.
Hr H. H. Boij e: Jag hade trodt, at detta mål til någon
deputations utarbetande bordt remitteras, hälst då jag hör, at
någon öfverenskommelse emellan städerne och landet häri
skal vara giord, dock som nu saken här skal afgiöras, vill
1 Konceptprotokollet.
Allmogens seglation.
291
jag til min samvets befrielse anmäla och protocollet bilägga
mina skrifteiigen författade tankar häröfver, hvilka up-
lästes.
Jag har på en bivistad oeconomiecommission i Finland
sedt, hvad skada seglation medförer [i]1 landtbruket. Där är
friheten at segla för vissa soknar utstakad, men några af dem
hafva sig densamma afsagdt och hafva i stället ansenligen
kunnat förkofra sitt j ordabruk sig til märkelig förmån, vil¬
jandes nu aldeles ej segla. Hvad Österbottn angår, vill jag väl
ej betaga strandboerne någon gammal seglationsfrihet men
önskar, at den ej til 12 å 15 mihl uppe i landet må tillåtas,
hvarmedelst åkerbruket förstöres och alt folket derifrån af-
vändes.
Hr C. Tersmeden conformerade sig med Hr Boije, at
seglation förordsakade usla landtbrukare. 2:do. At seglations¬
frihet för hvart hemman vore onyttig, efter det med sine
produeter eij kunde lasta så stort fartyg, som til lång siöresa
behöfdes, och således ett stort fartyg för en sokn vore till-
räckeligit. Altså borde slikt noga utstakas, i någon deputa¬
tion utarbetas och sedan moget afgiöras.
Ankom en Prästeståndets deputation af 8 personer.
Biskoppen Doctor Benzelstierna, ordförande, gaf
jemte ståndets ödmiuke hälsning vid handen, at ehuru stån¬
det önskat riksdagens snara slut, funno det dock för ärender-
nes myckenhet och rikets angelägenhet omöijeligit, at den för
juhl skulle slutas. 2:do. Recomenderade til afgiörande stån¬
dets extr. protocolli ang:de chymkeprofessions inrättande vid
Lunds academie.
Deputation afträdde.
Frih. G. Reuterholm deducerade, at Allmogen til sin
skatts betalande vist borde naturligen få sälja sina varor;
dertil kunde de, som bodde vid hafvet, ej nekas den frihet
at transportera dem siöledes med fartyg såsom det vigaste,
då andre, som bodde up i landet, kunde få föra dem, hvart
de ville landsvägen, och de, som til exempel bo i Mälaren,
finge få3 föra sina produeter, hvart de behagade.
Häröfver behöfdes altså ej mer tidsutdrägt el. någon lång
undersökning, utan kunde man bifalla den begärte segla¬
tionsfrihet med den restriction, at de ej finge segla förbi
Prästest:s de¬
puterade.
1 Konceptprotokollet.
2 Detta ord icke i konceptprotokollet.
292 1761, nov. 2. Allmogens seglation.
Stockholm, hvarmedelst denna stad hade sin nödiga Utförsel,
och det förebygdes, at stapelstäderne ej finge föra landets
producter på utrikes orter.
Hr von Böhnen instämde deri, at denna Allmoge eij
borde få segla utrikes, eij eller drifva landtkiöp, hvarmedelst
alla varor skulle blifva dyrare; men at de endast skulle re-
stringeras til Stockholm med sin seglation, biföll han icke,
efter de handlande härstädes då kunde sig sammansätta, slå
under sig och stegra varorne och billigt tycktes vara, at de
finge niuta frihet at på alla inrikes orter handla med sine
producter enl:t lag och förordningar.
Frih. Grönhagen fant för sin del inga skiäl af Hr
Boije anförde at betaga Österbottn dess gamla seglations-
frihet. Hvad soknar densamma skulle få nyttja voro tydeligt,
nemi. de som lågo vid stranden.
At inskräncka deras seglation til Stockholm voro öfverflö¬
digt, efter deras lättare afsättning här dem lika fullt skulle
hit draga.
At landtbruket deraf skulle lida, torde nu vara hulpit, se¬
dan genom de nya stapelstäder landet på sine producter fin¬
ner lättare tilgång til sine behof än med långa siöresor til
Stockholm.
På dessa grunder biföllo han Bondeståndet; begärandes
för öfrigit häröfver votering.
Hr Durietz biföll i anseende til Frih. Reuterholms an-
dragne principe billigheten at lemna de vid sion gränsande
soknar seglationsfrihet; hälst samma folkmängd, som der¬
medelst troddes undandragas åkerbruket, skulle dragas til de
nya stapelstäderne til lika handels idkande.
Dock borde 1 :o samma seglation skie blott med de soknars
egne producter och ingen landthandel eller bondecomerce der¬
vid tillåtas. 2:do. Borde de eij få segla längre med sine varor
än til Stockholm.
Hr Rutenschöld biföll äfven nu seglaiionsfrihelen
för de soknar, som den af ålder och i stöd af privil. ägt;
men den borde eij bli oinskränckt utan landthandel, hvarpå
han i östgöthaskiären sedt mån[g]fallige exempel, borde
strängeligen och vid varans förlust förbiudas.
Hr Bildenschöld: Jag vore hälst emot bondesegla-
tion, efter förfarenhet vist, att landtbruket deraf försummas;