SVERIGES
RIDDERSKAP8 OCH ADELS
RIKSDAGS-PROTOKOLL
FRÅN OCH MED ÅR 1719
FÖRSTA DELEN
1719-1780
0
STOCKHOLM, 1875.
P. Ai NORSTEDT åc HÖNER
EOKQZi, BOKTRTQK AP.H.
SVERIGES
RIDDERSKAPS OCH ADELS
RIKSDAGS-PROTOKOLL
FRÅN OCH MED ÅR 1719
FÖRSTA DELEN
FÖRSTA HÄFTET
T71&
STOCKHOLM, 1875. P. A. NOBSTEDT & SÖNER
med anledning af en vid 1872 års Ådelsmöte utaf Friherre
Duwall, Carl Gustaf, väckt motion, beslöt Ridderskapet och
Adeln den 26 Mars samma år att för lifgifvande å trycket
af Ståndets protokoll och handlingar från och med år 1719
till och med år 1778, samtidigt med tryckningen af Ridder-
skapets och Adelns äldre protokoll, anslå från 1872 års
början intill slutet af det år nästa lagtima Ådelsmöte in¬
träffade en summa af 600 riksdaler riksmynt årligen till
utgående från Riddarkus-kapitationsfonden; hvarjemte Rid¬
derskapet och Adeln uppdrog åt Riddarkus-Direktionen att
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de vilkor, som träffats
angående de äldre protokollens offentliggörande, uppgöra
aftal med någon person, som af Direktionen pröfvades
lämplig och vore villig åtaga sig ifrågavarande arbete,
hvilket dock ej finge anförtros åt samme person, som er¬
hållit uppdrag att verkställa de äldre protokollens lifgifvande.
För fullgörande af detta beslut träffade Riddarhus-
Direktionen den 2 Juli 1872 aftal med Docenten vid Kongl.
Universitetet i Upsala, Filosofie Doktor E. V. Montan om
bestyret med arbetets utgifvande; och är till följd häraf
första delen nu färdig att offentliggöras.
Stockholm i Juli 1874.
A Riddarhus-Direktionens vägnar:
G. A. SPARRE.
Det tillkommer den, som till följd af lemnadt uppdrag nu
leder utgifningen af Ridderskapets och Adelns Riksdags-
Protokoll ifrån och med år 1719, att med några ord göra
reda för sitt sätt att gå till väga och för de åsigter, som
derför legat till grund.
Den svåraste och mest omfattande delen af den upp¬
gift, som är förelagd utgifvaren af Frihetstidens förhandlin¬
gar, består i att göra ett noggrant och tillfredsställande urval
bland de öfver måttan rika bilagorna till protokollet. Blotta
genomgåendet af dessa kräfver ett drygt arbete, som knapt
skönjes, emedan man, i fäll icke publikationen skall blifva
allt för diger och kostsam, icke kan aftrycka allt, som af
ett eller annat skäl kunde förtjena offentlighet. Ett strängt
urval måste göras, men man skulle alldeles missförstå saken,
om man härvid inskränkte sig till de akter, sorn tillfälligtvis
ännu äro verkligen bilagda Adelns protokoll. Vi säga till¬
fälligtvis, ty under det att stundom deribland förvaras sjelfva
originalen till vigtiga statshandlingar, som snarare borde
finnas på annan plats, saknas andra akter, som stå i det
allra närmaste samband med protokollet, och äfven i detta
omtalas såsom bilagda. De återfinnas i stället merendels
bland Sekrete Utskottets eller någon Deputations handlingar,
allt efter som de efter undfången remiss blifvit liggande.
På tal härom må nämnas, att bilagornas i protokollet ut¬
satta nummer angifva deras rum bland det originala proto¬
kollets bilagor; de, som sakna nummer, finnas, som sagdt är,
oftast bland nyss nämnda utskotts akter. Så länge icke
någon allmän samling af våra riksmötens vigtigaste förhand¬
lingar är utgifven, föraulåtes man att bär offentliggöra äfven
VI
Förord.
sådant, som antingen rörer alla stånden gemensamt, eller till
och med ett och annat, som utgånget från ett af de ofrälse
stånden hos Adeln afhandlats. Då så skett i fråga om 1600-
talets förhandlingar, då ett särskildt intresse fäster sig vid
Frihetstidens första riksdagar, och bilagorna här ännu icke
äro så talrika, som senare, har samma förfarande här iakt¬
tagits, men det torde, ju längre man kommer framåt i tiden,
blifva allt mindre både möjligt och nödvändigt. Genom
tillagda anmärkningar kan en och annan akt göras öfver¬
flödig. Företrädesvis torde, så vida de icke i allmänt tillgäng¬
liga samlingar äro nöjaktigt aftryckta, de böra upptagas,
som antingen i sig sjelfva äro af särdeles stor vigt, eller
minst kunna umbäras på grund af ett nära samband vare
sig med protokollet eller med andra bilagor, så att hvad
som utgifves må kunna blifva ett så sammanhängande helt
som möjligt.
De stora svårigheter, som häri inueburits, förenade med
önskvärdheten af att på förhand söka uppgöra en bestämd
plan för utgifuingen af Frihetstidens protokoll, hafva föran-
ledt utgifvaren att första gången icke utgifva arbetet i smärre
häften, utan dröja, tills han blifvit i stånd att på en gång
offentliggöra en större del, eller tvenne riksdagars förhand¬
lingar fullständiga och snart början af den tredjes.
Vid utgifningen har undertecknad, på samma gång
han tagit skälig hänsyn till det förfaringssätt, som 1700-
talets män sjelfva använde vid offentliggörandet dels ge¬
nom det s. k. årstrycket af Kongl. Förordningar, dels af
ståndens protokoll från slutet af samma århundrade, ansett
sig böra i det närmaste följa samma grundsatser, som af de
båda utgifvarne af IGOO-talets protokoll tillämpats. I öfver¬
ensstämmelse härmed har originalet med sorgfällighet af-
tryckts, och blott undantagsvis någon afvikelse derifrån
gjorts för att lätta begagnandet. Det må i sådant afseende
anmärkas, att tv i allmänhet utbytts emot v, ff emot f, samt
att protokollistens sins emellan skiftande förkortningar, som
Förord.
VII
skulle i hög grad vanpryda trycket och göra verket mindre
njutbart, oftast hafva upplösts. Tillägg eller rättelser hafva
på öfligt sätt vanligen utmärkts genom klammer. I allmän¬
het har utgifvaren sökt att i möjligaste måtto främja upp¬
fattningen af innehållet samt arbetets användbarhet, t. ex.
genom att i kolumnrubriker göra reda för ärendena och
deras behandling, genom den typografiska anordningen,
o. s. v. Uppträdande talares namn hafva spärrats, öfriga
namn vanligen kursiverats.
Slutligen må det mig tillåtas att uttala den lifliga
önskan, att våra forna Riksdagars förhandlingar, hvaraf
vigtigaste delen genom Ridderskapets och Adelns kärlek
till våra häfder varder offentliggjord, också måtte i vida
kretsar få sprida de skatter af historisk och politisk kunskap,
som i dem äro gömda. Adelns protokoll och akter inne¬
hålla de rikaste bidrag till kännedom om utvecklingen af
vår konstitutionela författning, våra parlamentariska former,
våra samhällsförhållanden och rättsbegrepp. Omfattande en
tiderymd af mera än tvenne århundraden utgöra de tillika
en språklig minnesvård af stor betydelse, som äfven af
gångna tiders vältalighet har att framte kostbara prof.
Arwed Horns och Gustaf Cronhielms tal äro inga ovärdiga
föregångare af Tossins, HöpTcens och Gustaf lilis. De enkla
och ursprungliga berättelserna i dessa protokoll gifva läsaren
en mera åskådlig bild af forna dagars politiska lif, än liistorie-
skrifvaren lätt mägtar komma å stad; de skola, såsom en
af våra yppersta häfdatecknare nyligen yttrat, för all fram¬
tid bibehålla sitt värde, medan äfven den konstfullast ut¬
arbetade historia förr eller senare föråldras. Merendels
korta, men kärnfulla sprida de ett klart ljus öfver både hand¬
lingar och personer. Sålunda framstå i de protokoll, som
nu utgifvas, ock — icke mindre tydligt — i deras bilagor
för vår åsyn de män, hvilka, fostrade i det Carolinska en¬
väldets olyckor, införde den fria författning, som i trots af
sina lyten förtjenar vår synnerliga uppmärksamhet och utgör
vin
Förord.
grundvalen för 1809 års statsskick. Här kafva Virika Eleo¬
nora, Fredrik I, Carl Fredrik af Holstein, Bibbingarne,
Artved Horn, Gustaf Cronhielm, Gabriel Stierncrona, Tho¬
mas Fehman, Samuel Åkerhielm m. fl. tecknat sina karak-
terer, sitt sätt att tala och handla i drag, som ingen tid
skall vidare utplåna. Ty det är dock i främsta rummet om
dem, hvilka i det offentliga lifvet djupare ingripit, som det
gäller, att domen aldrig dör öfver död man. Att denna dom
måste öfver olika personer utfalla i olika riktning, bör icke
afhålla oss från att i ljuset framdraga dem och deras ger-
ningar: han skall lika visst en gång komma, sanningens dag.
E. V. M.
EIDDEESKAEETS OCH ADELNS
PROTOKOLL
VID RIKSDAGEN I STOCKHOLM
JLR 1719.
Anno 1719 den 22 Januari församblades Högloft. Ridder-
skapet och Adelen uppå Riddarhuset, sedan de förut den 20
och 21 ejusdem sig dersammastädes angifvit och sina nampn
anteckna låtit, och framträdde Hr Baron och Landshöfdingen
af Upland Högvälborne Pehr Ribbing, berättandes, prsemisso
titulo, för det Högloft. Ridderskapet och Adelen, huru som
Hennes Kongl. Höghet, den Durchlauchtigste Princessa och Fini
Ulrica Eleonora, Vår afledne Allernådigste Konungs, Kon¬
ung Carl den Tolftes Fru Syster igenom dess nådiga bref
]ST:o 1 behagat kalla honom till Landtmarschalck vijd denna
berammade Ricksdagen: men uti Ricksens så beskaffade till¬
stånd har Högvälborne Hr Baron och Landshöfdingen ej velat
samma ämbete anträda, utan Högloft. Ridderskapet och Adelen
hemställa, huru vida de honom till sin Landtmarskalk nu bruka
vela, hållandes det för en besynnerlig ähra, om han kan vara
dem härutinnan nyttig och till tiänst,
Ridderskapet och Adelen förklarade sig helt nögde
med Högvälborne Hr Baron och Landshöfdingen och antogo honom
för sin Landtmarschalck.
Hr Landtmarschalken tackade Ridderskapet och Adelen
för deras utlåtelse, och bad, att de ville meddela honom sine
gode råd och låta alt ordenteligen tillgå, försäkrandes sig skola
sökja efter yttersta förmågo att befordra Fäderneslandets op-
rättelse. och det Hoglaft. Ridderskapets och Adelens välstånd.
Härpå svarade Hr Baron Ernest Creutz såsom varande
fullmäcktig vijd denna Ricksdagen uti Gref Brahes ställe
sålunda:
Högvälborne Hr Baron och Landtmarschalck! Den ähra
och benägenhet Hr Baron och Landtmarschalken behagat be¬
tyga samptlige Ridderskapet och Adelen att inhämta deras
mening och utlåtelse ang:de Landtmarschalcks beställningen,
Adelns Protokoll 1719. 1
2
1719 den 22 Januari.
hvilken honom uti Nåder anförtrodd är, förr än han sig vijdare
deruti velat inlåta, ärkänna de med så mycket större tacksamhet,
som Ridderskapet och Adelen derigenom blifvit styrckte uti det
fullkomlige förtroende dhe till Hr Baron och Landtmarschalkens
capacitet och bekante redelighet fattat.
Ridderskapets och Adelens enhällelige utlåthelse och be¬
jakande gifva nogsamt tillkjänna, hvad omdömme Hr Landt-
marschalken hoos dem vunnit, hvartill ej allenast dess person,
uthan ock meriter dem anledning gifver, anseendes det som en
begynnelse till en lycki, förestående och nu påbegynt Ricksdag,
hvarvid så höga, angelägne och vicktige ährender komma att
företagas, som uti många framledne åhr ej för händer varit.
Vara mäcktige fienders förorsakade långvariga krig ock
framledne tijders öde hafva ej allenast beröfvat oss vår nådige
Konung, utan ock bräckt vårt k. Fädernesland uti så afmattat
ock beklageligt tillstånd, att det till undergång lutar, der vij
nu intet uti tijd äro betänckte det att oprätta, hvilket utan
mogna rådslag och samdräcktig enighet ej kan låta giöra sig.
Vårt k. Fädernesland tyckes sväfva som ett redlöst skepp
uti ett brusande haf, ock att bringa det uti säker och god
hambn, dertill fordras en klok och försicktig styrman; det
samma högvicktige ährendet är nu Hr Baron och Laudtinar-
schalken med goda skiähl vijd närvarande Ricksdag anförtrodt,
med den otvifvelacktiga förtröstan, att dervijd lärer läggias
de grundvalar, hvarigenom vårt k. Fädernesland lärer för¬
medelst den Högstes bistånd försättjas uti sina förra frijheter
och vählmågo, hvartill ock samptel. Ridderskapet och Ade¬
len försäkrar med all oförtruten filijt, råd och dåd gå Hr
Baron och Landtmarskalken till handa, hvilken igenom en så
märckvärdig Ricksdag, sorn denna är, häfver tillfälle hos efter¬
världen uti ett prijsvärdigt minne eternisera sitt goda nampn,
som vij äfven vähl hafva tillfälle för hela världen låta lysa,
att det nampnkunniga Svänska och redeliga blodet ej aldeles
ännu utslocknat är; önskandes för det öfriga mycken lycka
och välsignelse till närvarande arbete, och Hr Baron och
Landtmarschalken hällsa och krafter till dess utförande, med
försäkran att samtel. Ridderskapet och Adelen äro Hr Baron
och Landtmarschalken så högt förbundne, som de på sin sijda
äro nogsampt öfvertygade om Hr Baron och Landtmarschalkens
ömhet och goda hiärtelag för hela Sveriges Rijkes välfärd och
fryhet.
Riksdagen förklaras för en fortsättning af 1713 års riksdag. 3
Hr Landtmarschalken: Det första ärendet, som nu
kommer att företagas, angår ceremonialet, huru vij begynna
vår Ricksdag; man har ment att de andre Stånden äro af de
tanckar, att vij nu skola reassumera den Ricksdagen, som 1713
begyntes af Princessan och Rådet, men då dissiperades, som
oss alla bekant är. Ty härigenom undvijka vij åtskilliga in-
convenientier, om vij continuera den Ricksdagen.
l:sta Classen begiärte att 3:tia Classis ville häröfver ut¬
låta sig.
Såsom Hr Landtmarschalken intet vähl hördes, emedan
han hade ondt i sitt bröst, sa repeterade dess broder Hr
Baron Conrad Ribbing, hvad Hr Landtmarschalken om 1713
ahrs Ricksdags reassumtion proponerade, säijandes
Hr Conrad Ribbing, att som den Ricksdagen, hvilken
1713 af Hennes Kongl. Höghet Princessan sampt Rådet ut-
skrefs och begyntes, var en ordentelig Ricksdag, men intet kom
till slut, så är Hr Landtmarschalkens fråga, om icke, till att
förekomma alle inconvenientier, vij nu skola reassumera den
samma.
Hr IIammi 1 thon holt före, att detta är en ny Ricks¬
dag, efter den nu ånyo utskrifven är, och att den andra intet
vähl kan reassumeras, hälst emedan den af Högstsal. Hans
Kongl. Maij:t blef intet vähl ansedd.
Hr Landtmarschalken: Efter Sveriges lag var det en
rätt Ricksdag; men hvem har skrijfvit ut denne?
Hr Ha mmil t hon: Yar den första laglig, så är bäst con¬
tinuera den.
Hr Landtmarschalken: Borgerskapet hafva anmält sig,
att de villja efter vanligheten komma och helsa på Ridder¬
skapet och Adelen; vij måste låta Prästerskapet vetta härom,
att de må komma förut.
Ifrån Prästerskapet kom bud, att ock de ville komma till
Ridderskapet och Adelen och aflägga sin compliment.
I medlertid utlät l:sta Classis sig, at denne Riksdagen
skulle hållas för en continuation af 1713 åhrs Riksdag.
Häremot blef ey heller något påmint af de andre Clas-
serne.
4
1719 den 22 Januari.
Sedan utnämdes fölljande att emottaga de andre Stån¬
dens utskått:
Hr Ernest Creutz i Gref Bralies ställe.
Gref Gustaf Lejonhufvud.
Friherre Rålamb.
Frij herre Christer Horn.
af 2:da Classis: af 3:die Classen:
Hr Soop. Hr Krusbiörn.
Hr Carl Bonde. Hr Grundel.
Hr Arwidson. Hr Lagerberg.
Hr Falkenberg. Hr Ehrenstolpe.
Så nämdes ock ett utskått till att gå til de andra Stån¬
den, sedan deras utskickade först varit hoos Ridderskapet och
Adelen, och complimentera dem på Ridderskapets och Adelens
vägnar, nembkn:
Gref Carl Adam De la Gardie. Hr Aricidson.
Gref Gustaf Bonde. Hr Falkenberg.
Frijherre Fletwod. Hr Hestsko.
Frijherre Coijet. Hr Wallenstierna.
Hr Soop. Hr Hylten.
Hr Bonde. Hr Lagercrantz.
Hr Grundel kom fram och berättade, att han inhämtat
Adie Classens utlåtelse öfver den af Hr Landtmarschalken
giorde propositionen, ock att de voro nögde dermed at detta
tages som en continuation af förra Ricksdagen.
Prästerskapets utskått kom in, då Biskoppen Ruden ifrån
Lindkiöping således förde ordet:
Högvälborne Hr Landtmarskalk! Högvälborne, Välborne,
Edle och Högacktade Herrar och Män samtelige Ricksens Rid¬
derskap och Adel, Högförnäme, Höggunstige, Gunstige och
Välbevågne Herrar, befordrare och välgynnare!
Att den aldrahögste Guden genom sin nåd och sine he¬
lige Änglars beskydd beledsagat Högvälborne Landtmarschal¬
ken, dhe Högvälborne, Edle ock Högacktade Grefvar, Frijherrar
och Män af Ridderskapet och Adelen med god helsa ock sund¬
het till thenne berammade Ricksdagen, det är, hvarföre Hr
Årkje-Biskoppen och Prästaståndet velat betyga sin hiertans
fägnad med bifogad trohiertelig önskan, att den gode Guden
täcktes uppehålla de Högvälborne och Välborne herrar ock
män vijd god hälsa och sundhet, uplysa oss med sin nåd ock
anda af liögden, sampt styrckja ock styra desse angelägne
Helsnings-deputationer från de ofrälse stånden.
5
ährender, som vij oss företaga ärna vid denne Ricksdagen, att
vij uti Herrans frucktan måtte lyckligen träffa sampt med efter¬
tryck utföra sådanne råd ock anslag, sorn lända Gud till ähra,
Fäderneslandet till uppbyggelse sampt hvar ock en undersåte
till tröst och uprättelse.
Till Högvälborne Hr Landtmarschalken, Ridderskapet ock
Adelen förseer Prästaståndet sig om all ynnest, benägenhet
ock vänskap, skolandes Prästaståndet sig derom låta angelägit
vara, at med all tiänst, vyrdnad och redebogenhet sådant
bemöta.
Hr Landtmarschalken: Samptlige Ridderskapet ock
Adelen hafva mycket att fägna sig deröfver, att det Arevyrdiga
Prästerskapet är väl till denna berammade Ricksdagen hijt-
kommit, ock velat med sin gratulation hedra Ridderskapet ock
Adelen. Man skall på Ridderskapet och Adelens sijda beflijta
sig, at alle ährender måtte så slutas, att Guds nampn deri¬
genom må varda ährat ock Fäderneslandets nytta befordrat.
Ock som vij hoppas att Vyrdige Prästerskapet lärer concur-
rera med Ridderskapet och Adelen härutinnan, så fägna dhe
sig öfver theras förtrolighet, bedia them therutinnan continuera,
ock önska sig alle Guds milderijka nåd ock välsignelse.
Bondeståndet lät anmähla sig, ock svarades dem att de
klåckan 11 skola vara vällkomne hy t. Borgerskapets utskic¬
kade kommo in, beledsagade af någre af Ridderskapet ock
Adelen, som dem emottogo, hvilke sedan trädde på sijdan, och
lemnade Borgerskapet rum.
Borgmästaren ifrån Norkjöping förde ordet, praemisso
titulo, sålunda, att Borgareståndet fägna sig öfver Ständernes,
men i synnerhet Ridderskapet ock Adelens lyckeliga samman¬
komst, recommendera sig hos Höglåfl. Ridderskapet och Adelen
ock önska till de ährender, som komma att företagas af samtl.
Ricksens Ständer, Guds milderijka välsignelse, så att alt må
uti enighet och förtrolighet väll afgiordt blifva.
Hr Landtmarschalken: Ridderskapet ock Adelen betacka
Borgerskapets Fullmäcktige af städerne, som velat hälsa på
dem; vij fägna oss att de äfvenvähl äro vähl sammankomna.
Och som vij denna Ricksdagen hafva vicktiga saker att
öfverlägga, så hoppas vij att de lära bijdraga, hvad till Rijketfs]
ock Fäderneslandets välfärd länder.
Derpå afträdde Borgerskapets utskickade ock beledsagades
af dem utaf Ridderskapet ock Adelen, som dem emottogo.
6
1719 den 23 Januari.
Bondeståndets utskickade kommo in, emottagna på samma
sätt som de andra Ståndens utskickade.
Talemannen förde ordet på detta sättet: Hos detHöglåfl.
Ridderskapet och Adelen har Bondeståndet velat ock skolat
giöra sin uppvacktning. Till det första önska vij Ridderskapet
ock Adelen ett frögdefult nytt åhl-, sedan önska vij mycken
lycka till den berammade Ricksdagen, ock sidst att Gud ville
gifva oss in sådanna rådslag, som lända Hans Heliga Nampn
till alira, ock Fäderneslandet till fromma; sampt att the Höge
Herrarne ville vara så gunstige och uptaga vår talan, ock
gifva oss ett godt svar, ock att de ville se på landsens bästa.
Hr Landtmarschalken: Ridderskapet ock Adelen uppta¬
ger med tacksamhet Eder betygade välmening, ock önskar Eder
tillbaka all lycka ock välgång; äro ock glade att Edert stånd
äro vähl framkomne til denne berammade Ricksdagen. Och
som nu angelägnare ärender än tillförende komma att öfver-
vägas, må almogen vara försäkrad derom att Ridderskapet ock
Adelen lärer derutinnan underrätta dem, ock giärna sökja att
befordra det gemena bästa.
Taleman: Allmogen be derom, ock hvad de tåla, villja
de giärna bijdraga; bedia allenast, att man ville betänkja deras
släta tillstånd ock så laga, att de måga få en sådan fryd,
som de kunna lijta på. Bad fara vähl ock tog afträde.
Hr Landtmarschalken begärte att samptel. Ridderskapet
ock Adelen behagade efter middagen kl. 3 komma up ock låta
rangera sig; bad ock att de ville behålla de rummen, som
Secreteraren dem anvijsandes varder. Om någon viste sig
stå sub reatu för något, som intet vore anständigt, den samme
ville afhålla sig ifrån Riddarhuset, äfven ock de som äro
dömde ifrån sina tiänster.
Tillsades att samptel. Ridderskapet ock Adelen skulle i
morgon kl. 8 komma åter upp igen.
Den 23 Januari.
Riddarhus-Ordningen af ålir 1626 uplästes.
Sedan bad Hr Landtmarschalken, att efter altijd varit
vanligit uti angelägne ährender conferera med Rådet, ock man
nu ärnar kalla theras Excellencier hitneder, at Classerne ville
utvällja någon at gå up och anmoda deras Excellencer at komma
neder på Riddarhuset.
Riksens Råd infinna sig på kallelse.
7
Samptel. Classerna voro dermed nögde, ock deputerades
dertill
Gref Gustaf Leijonhufvud.
Hr Bengt Ribbing.
Hr Stakelberg.
hvilke gingo up till deras Excellencer uti samma ärende. Desse
deputerade kommo tilbaka ock berättade, att deras Excellencier
villja komma neder till Ridderskapet ock Adelen: förmoda al¬
lenast at dhe nyligen förordnade Råden måga utan åtskillnad
ifrån de förre niuta sin heder.
Gref De la Gardie: I regard dertill att de samme äro
redan förordnade till Råd, lemnar man dem stolarne framman-
före, dock icke sorn Råd, utan som Riddersmän.
Fölljande af Rådet kommo neder på Riddarhuset och
emottogos af någre utaf Ridderskapet ock Adelen neder vijd
Riddarhusporten i förstugan, men möttes af Hr Landtmar¬
schalken der uppe vijd trappan. Nembkn
Gref Renscliiöld. Gref Meijerfelt.
Gref Stromberg. Gref Mörner.
Gref Horn. Frijherre Huher.
Gref Spens. Frijherre Taube.
Gref Cronhielm. Frijherre Baneer.
När deras Excellencer hade satt sig på de framför l:a et 2:da
Class. satte stolar, tackade Hr Landtmarschalken Råden,
som kommit neder till Ridderskapet ock Adelen, ock bad dem
att, som Ridderskapet ock Adelen nu ärnar att i öfvervägande
taga, på hvad sätt efter vår nu afledne Högstsal. Kongl.
Maij:t den Kongl, thronell må blifva besatt ock befästat, det
ville deras Excellencier, såsom förnäme ledamöter af detta
Ståndet, meddela Ridderskapet ock Adelen deras benägna råd
härutinnan; ock vil man nu vijd detta tilfället, som man täncker
stadfästa then Kongl. Thronen, låta upläsa de besluten, arf-
föreningar ock förordningar, hvarpå Successionsrätten till Svea
ock Giötha Rijke, sedan de sammanbundne blefvo, sig grundat.
Hans Excellence Gref Horn: Ricksens Råd uptaga med
en besynnerlig fägnad den ähran, som Ridderskapet ock Adelen,
våra högdt ärade medbroder, oss giordt, att de behagat kalla
oss hit neder ock öfverlägga med oss om någre angelägne ähren¬
der. Yij äro så mycket villigare härtill, som vij ärkjänna
oss vara ett stånd med dem, ock önska oss till vårt före¬
hafvande Guds nåd och välsignelse.
8
1719 den 23 Januari.
Hr Conrad Ribbing upläste ett uttåg man giordt utur
förenämde besluter, arffdreningar ock afskieder, att Ridder-
skapet ock Adelen måtte deraf kunna förnimma, huru vijda
den Kongl. Thronen bör hållas vacant, eller ock någon af
Kongl, blodet ock qvinkiönslinien dertill arftagande, ock finnes
samma extract X:o 2.
Derpå uplästes Arfföreningen af 1604, hvarutinnan för-
mäles, at then Konungadotter, sorn till Regementet komma vill,
bör vara oförsedd, ock at den, som tager en Herre af främ¬
mande religion, skal vara sin arfsrättighet till Rijket förlustig;
utwijsandes jembwäl berörde arfförening, att Successionsrätten
till Rijket intet extenderas till Furstinnas son eller dåtter.
Sedan uplästes l:sta § af 1634 åhrs Beslut, som tvenne
gånger upprepar ock tager för ett skiähl till Drottning Chri¬
stinae arfsrätts stadfästande, at hon Fröken var ock ogift.
Så uplästes ock hertig Carl Gustafs åhr 1650 gifna
Försäkring, hvarutinnan Högbemälte Herre, ändock han var en
utur Sverrige utgift Konungadotters son, säger att Drotning
Christina med Sverriges Rijkes Råds ock Ständers samtycke
bevijst honom then stora nåd, ähra och benägenhet, ock ut-
korat sampt anammat honom ock dess manlige bröstarfvingar
för Sverriges Rijkes Arfförstar; ock som 1683 arfsrätten ex-
tenderades på dem af qvinliga Kongl, arfvingarna, så uplästes
1683 åhrs Beslut, sampt 1693 åhrs Högstsal. Konung Carl
den XI:tes Testamente, som Successionsrätten angår, ock fans
deraf, att alle referera sig på 1604 åhrs Norkiöpings beslut.
Hr Landtmarschalken: Såsom utaf dessa Ricksens
grundfästen, statuter, besluter ock stadgar det nu klart är, att
ali arfsrätt är utslåcknad, så att nu mera till Sverriges Rijke
ingen arftagare är, utan Ständerne ett fritt vahl hafva att
utse ock välja sig en Öfverhet, som öfver dem råda må;
altså spör jag de Hög- ock Välborne Herrarne af Ricksens
Råd, Grefvar, Frijherrar, Ridderskap ock Adell, hvilken de
värdigast finna till att öfver oss regera? Vij påminna oss
billigt härvijd Högstsal. Konung Carl Gustafs så vähl som
fordom vår Allernådigste Konungs, Konung Carl den XI:tes
höglofl. regering, ock oss bevijsta välgiärningar, ock som ingen
af dess ätteläggar närmare är, än Hennes Kongl. Höghet Prin-
ces Ulrica Eleonora, hvars ogement stora Kongl, dygder
oss allom bekanta äro, ock lagen säger at vijd Konungars
väljande man intet bör gå ifrån Konungasönerne, hvilket också
Ulrica Eleonora väljes af adeln till regerande Drottning. 9
till de Kongl, qvinlige arfvingarne lämpat är; så lärer ingen
af oss vara, sorn icke frivilligt ock benägit uthkorar och an¬
tager Hennes Kongl. Höghet ock Furstel. Durchleuchtighet
Ulrica Eleonora för Sverriges och thes underliggande län¬
ders Drottning.
Härtill svarade samptelige: Ja, att de Hennes Kongl. Höghet
härtill utkåra.
Hr Landtmarschalken: Dock på de vilkor, att hennes
Maij:t gifvet- oss sin försäkring och underskrijfver den Rege¬
ringsform, som Ständerne ärna upsättja, hvarigenom de tänckja
afskaffa den skadelige Souverainiteten, conservera den Kongl.
Thronen dess Maij:t, Ricksens Råd dess Myndighet och Stän¬
derne deras Frijhet.
Deras Exellencier Ricksens Råd förklarade jämvähl
enhälleligen sitt nöije härutinnan.
Hr Landtmarschalken uprepeterade än vijdare, hvad han
på förberörde sätt proponerat, säijandes, att vijd detta tillfället
lära vij intet undgå kunna att hågkomma med tacksamhet de
vällgiärningar som Konung Carl Gustaf, sä väl som ock
Konung Carl den XI, bägge Höglofl. i åminnelse, oss bevijsat,
ock som Hennes Kongl. Höghet är den endaste af dess ätte¬
läggar, så frågar jag, om icke hon bör regera, biuda ock be¬
falla öfver oss; dock at Hennes Maij:t gier oss sin Försäkring,
att hon vill hålla och handhafva oss vijd vår christelige reli¬
gion, våra väl härbrackta frijheter ock privilegier, sampt af¬
skaffa Souverainiteten, och Regementet i alla dehlar föra efter
Regerings-Formen, som upsat blifver, sa at den Kongl. Thronen
dess Maij:t conserveras, Ricksens Råd vijd dess myndighet ock
Ständerne vijd sin frijhet handhafvas.
Härtill svarades ånyo: Ja; och voro de dermed allenögde.
Friherre Johan Baner: Ehuruvähl ingen är, som icke
ärkiänner det, at Hennes Kongl. Höghet med ogement stora
egenskaper ock Kongeliga dygder begåfvad är, ock således med
detta våhlet nögd finnes; dock som vid slike tilfällen, såsom
det ock vid Dråtning Christinae utkorelse skiedde, en Suc¬
cessionsordning plägar giöras, så tycker han at det jämvähl
nu också skie bör.
Svarades at detta intet hörer til vårt förehafvande.
Sedan frågade Hr Landtmarschalken, om icke de andra
Stånden uti detta vichtiga ährendet kunde kallas hijt up til
Riddarhuset och häröfver jämvähl höras.
10
1719 den 23 Januari.
Och som detta fants godt, fick Secreteraren betalning at
gå till de andre Stånden ock bedia dem komma ned på Rid¬
darhuset.
Derefter kommo Prästerskapet, Bårgare-Ståndet och Bön-
derne up i Riddarhus-Salen till Ridd:t och Adelen, som imed¬
lertid trädt pä den ena sidan och intagit de bänkarne, men
lemnat de andre bänkarne för de andre Stånden. Och till¬
talade Hr Landtmarschalken desse 3 Stånden sålunda:
Högährevyrdige, så ock Ahrevyrdige och Högvähllärde,
Edle ock Högacktade samt Vählvise af Prästerskapet och
Bårgare-Ståndet församblade, så och Fullmächtige af menige
Allmogen!
Samtelige Ridderskapet ock Adelen har i dag förehaft
ock för sig läsa låtit de arfföreningar, besluter och förord¬
ningar, hvarpå, såsom Riksens grundfäste, Successionen til
Sverriges Rike sig grundar, och deraf beslutes, att nu mera
ingen är, som någon arfsrättighet dertill häfver; hålla ock före,
at de ingen värdigare till Cronan finna, eller den de önska
heldre öfver oss regera må, än den Stormächtigste Furstinna
och Fru Ulrica Eleonora, derföre de ock nu upkallat de
andre Riksens Ständer, at med dem om et så högst angelägit
ährende öfverlägga; men innan någon Huldnings-act skier, är
nödigt, at vij få en Försäkring och underskrifven Regerings¬
form, så at vij kunna etablera Riksens rätt, och Regementet
sättas på en sådan fot, hvarigenom Maijestäten och Riksens
säkerhet kan styrckas och stadfästas, såsom ock samtelige Stän-
dernes välfärd och ifrån forna konungars tider grundade och
vähl härbrackta privilegier stadfästade blifva.
Erkie-Biskoppen Steuch svarade på Prästerskapets väg¬
nar sålunda: Vij hafva i vårt Stånd ock talts vid härom,
och alle hafva enhälleligen varit af samma tanckar som Hr
Baron och Landtmarschalken förestält. Så at ingen är, som
icke med frögd och glädie anammar en så nådig och rättvijs
Dråtning. Önskade för öfrigit lycka och välsignelse härtill af
Gud den Aldrahögste.
Bårgmästaren i Stockholm Hr Anders Hylten på Bårgare-
Ståndets vägnar: Hvad Bårgerskapet angår, så hafva de
-eftertänckt, uti hvad stånd Riket nu är, och hvad Riksens rätt
är; finna ock af Konung Gustaf den l:stes Testamente, at
successionen till Sveriges Crona varit allenast de manliga lifs-
arfvingarne förbehållen, men uti Konung Carl den Nijondes
De ofrälse stånden uppträda på riddarhuset.
11
tijd igenom 1604 ahrs arfförening deriverad på de qvinliga arf-
vingarne, nembligen den som oförsedd och ogift är, hvarvid
det blef intill den tiden, då Dråtning Christina afsade sig
Regementet och med Riksens Ständer deriverade Successionen
in på Hertig Carl Gustaf samt dess manlige lifsarfvingar,
som man se kan af 1650 åhrs Riksdags Beslut samt Högbe-
mälte Hertiges til Ständerne gifna Försäkring, hvaruti Hans
Furstel. Nåde, ändock han en utur Sverige utgift Konunga-
dåtters son var, likvähl tilstår at härigenom vore honom
skiedd en stor nåd, ähra och benägenhet. Sedan continuerade
sålunda Successionen intil Konung Carl den XI:tes tijd och
åhr 1683, då Riksens Ständer extenderade arfsrätten och Suc¬
cessionen på de qvinlige Kongl, arfvingarne, men sättia sig
för ögonen, hvad 1604 åhrs arfförening innehåller. När vij gå
til 1693 åhrs testamente och beslut, så vähl som 1697 åhrs
beslut; så referera de sig jämvähl alla derpå, och innehålla
således, at den Furstinna eller Konungadåtter, som vill komma
till Cronan, skall vara ogift och Fröken. I föllje deraf, som
ingen har nu mera någon arfsrättighet til Sveriges Crona —
hvarken in- eller utom Riket —, utan man nu har fritt vahl,
så har man nu velat vällja sig en Öfverhet, som tillåter de
vilkoren, som Ständerne sig betinga vilja, och sådanne fri¬
heter, hvarvid Riket tilförende vähl mått. Souverainiteten
kommer Gud allena till. De hafva talts vid vårt Stånd sin
emellan, hvilken som skulle komma på Thron, och finna ingen
tiänligare dertill än Princes Ulrica Eleonora, den de vällja
til Sveriges Dråtning. Och som Gud den Aldrahögste väl¬
signat vårt förehafvande i så måtto, at alle Ständerna äro
enige derutinnan; så håppas vij at Gud lärer och bärtil gifva
sin välsignelse, at vij härigenom komma i et lyckligare till¬
stånd och få frid och roo.
Hr Landtmarschalken förestälte Bönderne at den förra
arfsrätten är utslåcknad, och at Ständerne kommit öfverens
at utvällja Princes Ulrica Eleonora til sin Öfverhet.
Böndernes Taleman Hans Staffansson ifrån Bro Härad
i Upland: Ja men! Bonde Ståndet tacka öfvermåttan sam¬
telige Ständerne. Hvad de kommit öfverens om, vill Bonde-
Ståndet blifva vid såsom det ringaste Ståndet. Önskade Guds
välsignelse öfver Hennes Maij:t både afton och morgon.
Bårgmästaren Hylten påminte, at dhe förklara Hennes
Maij:t för sin Nådiga Drottning, och Hennes Kongl. Maij:ts
manliga lifsarfvingar för Successorer till Sveriges Crono.
12
1719 den 23 Januari.
Dermed voro ock de andre Stånden ense.
Herr Landtm ar sch al ken: Till at bekräfta och styrckia
oss till at se Hennes Maij:t på den Kongl. Thronen, så vill jag
låta läsa upp et nådigt Bref, som Hennes Maij:t skrifvit Stän-
derne till.
Hennes Maij:ts Bref af den 20 Januari uplästes, sålunda
lydande ord ifrån ord och finnes N:o 3.
Välborne, Adle, Välbördige, Ahrevyrdige, Hög- och
Vällärde, Ahreborne, Välachtade, Ahrlige och Be-
skiedelige, Samtelige Sveriges Rikes Ständer.
Det är mig mäckta angenämt at förnimma Sveriges Rikes
Ständers lyckeliga sammankomst. Jag önskar ock af en brin¬
nande nijt för Rikets vältrefnad sådan framgång uti Edra
rådslag, som allas vårt uti älende fördiupade Fäderneslands
många och vichtiga tarfvor fordra. Samma min oförfalskade
hug för det allmänna bästa häfver bracht mig, då tijdenderna
nyligen inlupo om Hans Högstsal. Kongl. Maij:ts, min Högst-
älskelige Herr Broders olyckeliga dödsfall til at med de då til—
städes varande Riksens Råd sammanträda och föranstalta uti
någre Riksens angelägenheter, samt bestyra om åtskillige måhl,
hvilka endels utan befruktande skada, jämbvähl utan at sättia
den inbördes roligheten uti äfventyr, icke kunde lemnäs hand¬
löse, eller tåla dröjsmål, endels ock fordrade et öfvervälde,
en Konungslig Myndighet, om de med nytta och eftertryck
skulle kunna värkställas. Och emedan en sanfärdig förmon
af slike mina anstalter på mångahanda sätt är för ögonen;
ty förmodar Jag, at I lära sådant med välbehag uptaga, samt
med tacksamhet emot mig erkiänna.
Jag häfver dermed intet ärnat betaga Sveriges Rikes
Ständer den rätt och frihet, som dem nu mera tilkommer at
förordna om Kongel. Thronens besättande, aldenstund Jag
af Riksens Besluter, Arfföreningar, jämvähl Högstsal. Hans
Kongl. Maij:ts, min Högstälskelige Herr Faders Testamente af
den 15 Augusti 1693 är underrättad, det ingen arfs-rätt,
hvarken för mig eller någon annan, til Sveriges Crono nu
mera öfrig eller tillständig är. Jag skulle icke finnas obenägen
vid den tröttosamma Regementsbördan at framhärda, om Eder
så behageligit synes, och om man förmenar mit vählmente
trogna bijstånd vid Riksstyrelsen skola kunna skaffa någon
nytta till vart beträngda Fäderneslands upliiälpande utur dess
Ulrica Eleonoras val godkännes af alla stånden. 13
mångfaldige svåre omständigheter. Jag försäkrar på slik
händelse, at Jag vill och arnar bruka den Kongelige mackten
til at befordra hvars mans välgång; at Jag täncker grunda
min myndighet med mildhet och rättvisa uti undersåtarenas
hiertan; och at Jag i synnerhet häfver en osmak för den så
kallade Souverainiteten eller det oinskränckte Konungslige en¬
väldet, det Jag aldeles förkastar, och är nögd at det samma
aldrig i eviga tider uti Svea Rike åter må införas; Tänckan-
des och låfvandes Jag at styra och regera efter Riksens
Stadgar samt de Besluter och den Regerings-Form, hvilka nu
eller framdeles af Sveriges Rikes Ständer kunna varda för¬
fattade. För det öfrige beder Jag Eder at vara om min goda
vählmening samt nådiga ynnest så försäkrade som Jag i san¬
ning är
Allas Eder
helt väl affectionnerade och bevågne
Ulrica Eleonora.
Stockholm d. 20 Januari 1719.
När detta brefvet var upläsit, ropade alle enhälleligen:
vivat! vivat!
Sedan tackade Hr Landtmarskalken deras Excellencier
Riksens Råd ödmiukeligen at de behagat hitträda och meddela
Ständerna deras Råd; jämvähl Ständerna at de i så god enig¬
het denna angelägenheten hafva afgiordt.
Gref Horn: Deras Excelkr Riksens Råd tacka de Hög¬
välborne och Yälborne Herrarne af Ridd:t och Adelen så vähl
som de öfriga Riksens Ständers Fullmäcktige, som nu afgiordt
så lyckeligen och vähl et så angelägit värck, hvartill vij fått
vara vitne; önskade at Gud ville välsigna Hennes Maij:ts
Regemente, och behålla Hennes Maij:t vid et långt lif samt
all Kongl, lycksalighet.
Derpå afträdde deras Excellencier och foro up til Drot-
ningen, beledsagade neder til Riddarhuus-förstugan af dem utaf
Ridderskapet och Adelen, hvilka deras Excellencier emottogo,
och blef för godt funnit, ät en Deputation skulle af alla fyra
Stånden gå up till Hennes Maij:t och i underdånighet berätta
Hennes Maij:t, huru Ständerna sig enhälleligen utlåtit, och
Hennes Maij:t til sin nådiga Dråttning och Öfverhet utkårat.
Secreteraren fick fördenskul betalning at gå up och an¬
mäla de bärtil Deputerade, med begiäran at de måtte i under¬
14
1719 den 24 Januari.
dånighet få upvackta Hennes Maij:t, och då Secreteraren kom
tilbaka samt berättade, at Hennes Maij:t med nåder uptager
det, at Landtmarschalken och de andra Ständernes Taleman
villja komma up, och sagdt at de skola vara välkomna, skilg-
des Stånden åt; men Hr Landtmarschalken, Herr Arkie-Biskop-
pen, Hr Bårgmästaren Anders Hylten och Böndernes Tale¬
man Hans Staffansson gingo up på Slåttet och fingo straxt
hoos Hennes Maij:t audience, hvarest Riks-Råden församblade
voro, då Hr Landtmarschalken med et vackert tal berättade,
att Ständerne sändt dem up till Hennes Maijrt att förklara,
hurusom de enhälleligen vahlt och utkohrat Hennes Maij:t till
sin nådiga Öfverhet, och att gratulera Hennes Maij:t till Sve¬
riges Drottning; hvarpå Hennes Maij:t sielf svarade, och gaf
så Hr Landtmarschalken och förberörde de andra Ståndens
Talemän handen, som de alla hade den nåden at kyssa.
Den 24 Januari.
Yoro samtel. Ridd:t och Adelen församblade på Riddarhuset.
Herr Landtmarschalken: Det man i dag har at giöra, är,
at vij måste sättia up hvad giöras skall, såsom Försäkringen,
Regementsformen och Yahlacten. De andra Stånden hafva
utlåtit sig at de villja allenast vara med Talemännen 10 af
hvart Stånd uti utskåttet, som desse angelägne acter utarbeta
skall. Bad at Ridd:t och Adelen ville vällja 3 af hvar Classe.
Härtil utnämdes
af 1 Classen: af 2:dra Classen:
Öfversten Gref Fersen. Landshöfdm Claes Bonde.
Hr Landshöfdm Nils Posse. Öfversten Sten Arwidson.
Generalen Hugo Hamilton. Öfversten Bengt Ribbing.
af 3:die Classen:
Hr Landshöfdingen Cederhielm.
Men innan flere kommo at utnämnas, trädde utur 3:die
Classen fram en stoor hoop af Adelen och proponerade, at efter
voteringen för detta skiedt per Classes, och Riddarhuus-Ord-
ningen förmäler, at hvad 2:ne Classer besluta, der bör den
3:die gå de 2:ne tilhanda, men nu ingen egalitet är emellan
Classerne, emedan 2:dra Classen är så svag och den 3:die
deremot så starck; altså, och emedan ingen proportion är, at
1500 familiers röster, som uti 3:die Classen befinnas efter ma-
trickeln, skola blifva öfverröstade af ungefär 200, som i l:sta
Tredje klassen föreslår klassindelningens upphäfvande. 15
och 2:dra Classerne allenast äro; Ty begiärte de, at Classerne
måtte uphäfvas och Ridderskapet och Adelen blifva en kråpp,
samt voteringen skie per capita och ey per Classes.
Deremot påstogo de 2:ne första Classerne, at de böra
hålla sig vid Riddarhuusordningen, sorn af en fullmyndig, vijs
och klook Konung, nembl. Konung Gustaf Adolf den store,
giord är och nu ej kan kullkastas.
Tredie Classen mente, at som nu så mycket annat ändras,
och Classerne intet hafva något different interesse, sedan
Grefve- och Friherreskapen bårtgåt, så borde ock detta rättas.
Häröfver vart ett stort sorl och mycken disput, men intet
visst denna gången slutit, utan fölljande deputerades till samma
ährendes öfverläggande, nembl. jämte
Landtmarschalken Hr Baron Pehr Ribbing
af l:sta Classen:
Öfversten Hr Grefve Fersen.
Lagmannen Hr Baron Er. Wrangel.
General-Lieutm Hr Baron Hammilton.
Capitainen af Gardet Hr Baron Anders Rålamb.
Landshöfdingen Hr Baron Cederhielm.
2:dra Classen:
Ryttmästaren Hr Lilliehök.
Landshöfdingen Hr Clas Bonde.
Öfversten Hr Sten Arfwidson.
Öfversten Hr Bengt Ribbing.
Ryttmästaren Hr Barnekou.
Majoren Hr Trolle.
3:die Classen:
General-Majoren Hr Silfwerhielm.
Öfverste-Lieutm Hr Krusbiörn.
General-Majoren Hr Stael v. Holstein.
Revisions-Secreteraren Hr Erencrona.
Vice Ammiralen Hr Örnfelt.
Förste Ombudsmannen Hr Stierncrona.
Lagmannen Ilr Sam. v. Hylten.
Den 26 Januari.
Församblade lista och 2:dra Classen sig i nedra rummet,
men 3:die Classen trädde up i stora Riddarhuus-salen.
16
1719 den 26 Januari.
Hr Landtmarschalken var först hoos l:sta och 2:dra
Classen dernedre, och kom sedan up til den 3:die Classen, säijan-
des sig hafva varit neder hoos lista och 2:dra Classen, och
at de hafva hedt honom giöra den proposition, at som 2:dra
Classen är så svag, så är Irsta och andra Classen ense, at
2:dra Classen må upfyllas af Generalerne, Landsliöfdingarne
och de som kallas Troman, eller ock af de främste och äldste
familierne i 3:die Classen til det antahl de sielfve finna godt.
Häremot ropades öfverallt: ney! ney! och insisterade 3:die
Classen sit förra påstående, begiärandes, at som de hafva
enahanda privilegier, det måtte de också nu varda en kråp
här på Riddarhuset.
Hr Landtmarschalken: lista och 2:dra Classen vill då
ändteligen begifva sig dertill, at voteringen må skie per capita,
allenast at de som possessionat! äro måga allena hafva votum.
Bad 3:die Classen säija häröfver sina tanckar och votera
bänckevijs.
Hr Falkenberg utlät sig å deras vägnar, som sittia på
första bäncken och högra sidan, at han och dess bäncke-
cammerater begära at uti Riddarhuset må allenast lil ifva en Glass,
och at de få sittia på sina förra säten: men hvad det andra
angår, att possessionat skulle allenast hafva at tala på Riddar¬
huset, så är första bäncken nögd dermed, at possessionat al¬
lenast måga uti contributioners påläggande votera; men uti
alla andra deliberationer samtelige per capita, efter som ingen
skillnad per Classes vara bör i Riddarhuset.
Af andra bäncken på samma sida förde Hr lagman Ström¬
felt sålunda dess votum: At förstärcka 2:dra Classen är så
mycket mindre nödigt, som, när det accorderas hvad lofvat är,
at all votering skall skie per capita öfver hela Riddarhuset, så
har hvar lika heder, om lian sitter på sitt förra ställe eller
flyttas derifrån, ock således kan ingen consultation anställas
om sjelfva sättet, huru förstärckningen ske skall, efter som ingen
skillnad vid deliberationerne, ey heller några Classer vara
böra i Riddarhuset. Den andra frågan beträffande, sä finnes
billigt att de, som intet äro possessionat i staden eller pa
landet, intet måga votera uti contributioners påläggande, men
vähl uti saker, som Rijkets styrelse ock Regementets inrät¬
tande beträffa.
3:die bäncken. Major Lindeberg: I alla måhl ense med
2:dra föregående bäncks mening.
Bänkarnes på högra sidan vota om klassindelningen. 17
4:de bäncken. Hr Stiernhök: Alldeles ense med Hr
Strömfelt, ock att ingen separation ske skall.
5:te bäncken. Hr Palmgren: Hvad som angår förstärck¬
ningen af 2:dra Classen, så begie de sig intet till någon för-
stärckning af samma Glass, utan blifver Ridderskapet ock
Adelen oseparerat och en Class allenast. Uti contributioner
måga allena possessionat! votera, men uti Regementet berö¬
rande saker alla samptelige.
För 6:te bäncken. Hr Lagman Funck: Hvad den första
propositionen angår om den andra Classens förstärckande, så
äro mine bäncke-cammerater af den mening, att ingen för¬
stärkning sker uti 2:dra Classen, utan at Ridderskapet ock
Adelen blifver en kråpp. Ofver den andra propositionen ang:de
voteringarne, utlåta de sig, att de finna skiähligt det de, som
äro possessionat^ allenast votera om contributionerne, dock
uied det reservato, at, der den, som caput familise är, intet
äger någon fast egendomb, utan de öfrige i familien besutne
äro, att them tå ey betages att votera uti slijka måhl; men
uti Regeringssakerne ega de samteligen frijhet att säija sin
mening.
7:de bäncken. Hr Hägerflycht: Mine bäncke-camme¬
rater äro af den meningen, at som de intet kunna till mer än
en Glass consentera, så förfaller den onödiga qusestion om för¬
stärckningen af 2:dra Classen. Hvad possessionati angår, så
tyckas de allena ha votum uti contributioner oek bevillningar,
som fasta grunder angår, men uti andra Regementssaker, der
höra samptelige Ridderskapet och Adelen hafva sitt votum
per capita.
8:de bäncken. Hr Örnfelt: Jag har på mina bäncke-
cammeraters vägnar ey mera att berätta angående förstärck¬
ningen af 2:dra Classen, än det, att de ingen förstärckning
vela vetta af, emedan de intet efter sina ämbeten considereras
på Riddarhuset, utan som Riddersmän, hvarföre de enhälleligen
påstå, att ingen åtskillnad giöras bör, utan hela Ridderskapet
och Adelen blifva en kropp. Angående voteringen, så äro de
af den meningen, att, om de som intet äro possessionati ey
skola hafva votum uti contributioners påläggande, berörande
fast egendomb, så skola ock ey heller de hafva votum som äro
possessionati uti andra contributioner, beträffande lös egen¬
domb, men alla böra hafva votum i Regementssaker.
Adelm Protokoll 1719. 2
18
1719 den 26 Januari.
9:de bäncken. Hr Hammarberg: Efter det har stoor
conseqvence både nu ock för framtijden, om Classerne efter
förra Riddarhus-Ordningen skola blifva delte, så äro de en-
hälleligen af de tanckar, att hela Ridderskapet ock Adelen
blifva en ordning, hvarföre projectet om den 2:dra Classens
förstärckning finnes onödigt; men ang:de voteringar om con-
tributioners påläggande, så hålla de jämväll för rådeligit at
den Adelsman, som intet är besutten till säterij eller här i
Stockholm ock de andra större städerna, intet bör äga votum,
men uti andra ärenden väl.
10:de bäncken. Hr Ofverste Bilsten: Jag bifaller det
Örnfeldt sagdt, men hvad det angår, att de som äro posses¬
sionat skola votera, så bifalla mina bäncke-cammerater det,
att de som äro possessionat uti contributionssaker måga alle¬
nast votera, men i Regementssaker förbehålla de sig att äga
lijka vota med de öfrige Ridderskapet och Adelen, så att
ingen separation skier, utan alle blifva i en ordning.
ll:te bäncken. Hr Lagermarck: Ett corpus ock ingen
transport som proponerades, utan alla ha sitt votum uti alt,
hvad Regementet angår, men öfver contributioner på fastig¬
heterna skola de som äro possessionat allena hafva att säija.
12:te bäncken. Hr Ludovig Schantz conformerar sig
med Hr Lagman Strömfelt.
13:de bäncken. Peringschöld: Et corpus ock ingen för¬
stärckning. De som äro besuttne må allena ha votum uti con¬
tributioner på fast egeudomb, men alla uti Regeringssaker, ock
alt annat per capita.
14:de bäncken. Stiernstedt: Ett corpus ock ingen för¬
stärckning; med voteringen blifver som förr är voterat.
15:de bäncken. Hr Petter Feif: at Ridderskapet adita
ingen åtskillnad emellan Classerne. Voteringen skier per ca¬
pita, ock ang:de contributioner af det fasta votera possessio¬
nat!, som nu äro eller hädanefter blifva besutne.
På vänstra sijdan:
Af l:ste bäncken. Hr Gyllencreutz: Inga personer skola
transporteras utur 3:die Classen i den 2:dra, de äro alla ett
Ridderskap ock en kråpp; af Regements-styrelsen, som oss alla
angår, vela de hafva alla del ock sina vota, men uti contri-
butioners determinerande kan skie en åtskillnad, och derutin¬
nan possessionati allena votera.
Venstra bänkarnes vota om klassindelningen. 19
N:o 2. Hr Lillienberg, fullmäcktig för Hr Pistohl, con-
formerar sig med första bäncken, som Hr Gyllencreutz an-
dragit.
N:o 3. Hr Deger: En Class, hvar behåller sitt rum ock
säte, ock mästa meningen är, at den som ingen egendomb äger
har intet votum.
N:o 4. Hr Grundel: För 4:de ock 5:te bäncken, som com-
mitterat honom att svara på den proposition, som andra Clas¬
sen giöra oss, anten att transportera de förnämsta, som kallas
Tro-män, eller också de äldsta släckterne till ett vist antahl
i 2:dra Classen, sålunda, att den proposition står i ingen Clas¬
sens mackt till att transportera utur den ena Classen i den
andra, utan är ett regale quid, ock altså fåfängt att föreslås,
utan lärer vara mycket bättre, att utaf alla 3 Classer forme¬
ras ett corpus, ehuruvähl Högloft, i åminnelse Konung Gustaf
Adolphs förordning synes hafva den tijden formerat 3 Clas¬
ser ock alltså 3 vota, emedan de voro den tijden egale; men
som tijden har förändrat sig, ock andra Classen består alle¬
nast af 10 eller 12 Familier ock deremot 3:die öfver 1500:de,
altså finna de mycket obilligt at blifva af så få öfvervoterade,
ock begära altså blifva ett corpus. Hvad som vidkommer con¬
tributioner, så finna de, at de som hafva gård ock grund al¬
lenast böra hafva vota vid de pålagor ock contributioner, som
gård ock grund öfvergå. Men som alla uti Regerings-Formen
äro interesserade för sina personer ock numera resolverat är,
att en ny Regerings-Form skall uppsättjas; altså finna de
skiähligt, att hvar ock en bör hafva sitt votum derutinnan.
Hr Sylvius lade härtill: Grundvalen af alla adelige för¬
måner och friheter vid publiqve sammankomster är själfva
Adelsståndet, så vijda de giöra et corpus i Rijket, ock altså
grundar sig ock blodt derpå deras frijlieter att votera ock rösta
i Ricksens angelägenheter, men på inga andra förmåner af
digniteter och charger, som en ock annan kan vara benådad
med; ock kan man fördenskull så mycket mindre samtycka
dertill att någon separation skier, utan alt bör skie efter ca¬
pita et non per Classes.
6 Bäncken. Hvad vidkommer, at
den 2:dra Classen skall förstärckjas, så äro de deremot ock
påstå, att Ridderskapet ock Adelen blir en kropp. Hvad vote¬
ringen vidkommer, så böra alla lia vota vid Regeringssaker,
20
1719 den 26 Januari.
men uti contributionsmåhl kan den intet votera, som intet är
possessionatus.
7:de bäncken. Hr Erencrona är aldeles ense med det,
som de deputerade i Lögerdag afslöte, och villja de på hans
bänck intet afvetta mera än en Class, efter det är ett Rid¬
darhus ock ett Stånd, äfven som de andra Stånden, Präster¬
skapet, Borgerskapet ock Almogen, desse emellan sig sielfve
intet blifva distingverade uti Classer. Således kan ey heller
denne bäncken dertil samtycka, at någon transport skal skie
ifrån 3:die till 2:dra Classen. I det öfriga angående den 2:dra
proposition, huru vijda possessionati skola hafva votum, äro de
ense med de andre; och ang:de det 3:die äfven ense, at ingen
må uteslutas ifrån de saker, som angå Regementssakerna, efter
som, om de intet lia votum i sådana saker, de intet kunna con-
sidereras som några membra utilia i vår Societet.
8:de bäncken. Hr Ehrenfeldt: Idem, efter Grefve- och
Frijherreskap äro indragne, så blifva vij ett Stånd, äfven vij
som de andra Stånden. 2:do angående ersättningen af 2:dra
Classen, så vela vij intet vetta deraf, och 3:tio lemna vij äf¬
ven som Hr Erencrona hvar ock en fritt att votera i Rege¬
ringssaker, men uti contributioner allenast possessionati.
9:de bäncken. Hr Schönström: Alla äro ense at, som
det är ett Riddarhuus ock et Stånd, så villja de hafva samma
friheter som de andra Ständerne, at hvar ock en har sin röst,
ock blijr en Class i hela Riddarhuset, men uti contributions¬
måhl böra possessionati allenast votera, ock uti alla andra sa¬
ker voteras per capita.
10:de bäncken. Hr Silverström har ingenting att på¬
minna dervijd, utan ense aldeles med Secreteraren Ehren¬
crona.
ll:te bäncken. Hr Riddermarck: Af samma mening som
Öfversten Grundel anfördt.
12:te bäncken. Hr Stierncrona: De som sittia på min
bänck ha den åstundan, at det må blifva en herde, ett Rid¬
darhuus ock et Ridderskap, så att den ena Adelsmans stämma
är så giällande som den andras, hvarigenom förfaller den pro¬
position, att man skulle giöra ett utskått från den 3:die till
den 2:dra Classen. Angående contributionerna, så äro de ense
med dem som yttrat sina meningar, at possessionati taxera sig
siälfva, ock hvad Regerings-sakerna angår, förbehålla de sig
lijka delacktighet med de öfrige, efter som, fast de intet hafva
Bofasthet vilkor för rösträtt i regeringsmål.
21
den lyckan att äga gods, de lijka vist hoppas äga lika så är¬
liga hiertan.
13:de bäncken. Hr Stierneld conformerar sig med
bäncke-camraterne på den 7:de och 12:te bäncken på vänstra
sijdan, så att ingen åtskillnad giöres emellan Classerne, utan
hela Ridderskapet formerar et corpus, så at voteringen skier
per capita uti Regerings- så väl som andra Ricksens angelä¬
genheter berörande måhl; allenast i, hvad contributioner i ge¬
men angår på landet ock fast egendomb, så måga possessio¬
nati derutinnan votera. Men för öfrigit förblifver dervid, att
per capita hvar ock en meddelar sin mening.
14:de bäncken. Hr Cl erck: Landshöfdingarne Törn-
fiyclit ock Schefer äro ej tillstädes; altså säger jag, at jag är
ense med N:o 7 eller Hr Erencrona.
15:de bäncken. Hr Hielmborg: Vij vela af ingen di-
stinction eller Classer veta, ock ingen transport utur den ena
Classen i den andra. De som intet äro possessionati hålla sig
ifrån voteringarne uti contributioner ock besvär, men i andra
måhl ha de sitt fria votum.
16:de bäncken. Hr Cedercreutz: Jag är ense med alt,
hvad förra punkten innehåller, intet tilläggandes och intet från¬
tagandes.
I7:de bäncken. Hr Öfver-Directeuren Bunge: Hvad an¬
går den distinction emellan Classerne eller dess [o:deras] för-
stärckjande, så consenteras aldeles intet dertill, utan preten-
deras, som det är ett Riddarhuus ock ett Stånd, ägande lijka
privilegier, att det blijr en Class och en stämma. Angående
voteringen, så bör hela Ridderskapet ock Adelen vara i alla
delar, såsom Regerings-Formens inrättande ock andra publiqve
ärenden, lijka delacktige, undantagandes hvad contributioner
på fasta gods angår; deröfver böra allena de votera som fast
äga, men uti andra måhl, ehvad namn de hafva, äga de votum
lijka med dem som bofaste äro, som förmält är.
18:de bäncken. Hr Lagercreutz conformerar sig med
det, som den 5:te bäncken på nästa sijdan anfördt.
Hr Landtmarschalken bad, att det mätte observeras,
som står uti 1634 åhrs Regements-Form, att den, som icke är
bofast här i Sverige ock Finland, intet skall hafva stämma uti
Regeringen berörande saker. Gick sedan på raden uti Classen
ock talte med dem härom.
22
1719 den 27 Januari.
Hr Landtm a rschalken kom fram, sedan han varit nedre
hoos Ridderskapet oek Adelen oek inhämtat deras mening,
berättandes, at samptelige Adelen voro ense derom, att efter
46 § uti 1634 ahrs Regerings-Form, ingen må uti Regementet
berörande saker hafva något votum, som icke bofast är, ock
att samma punct förblifver i sin fulla vigueur.
Hr Stierncrona lade allenast det till, at den bör ha vo¬
tum, som bofast är, pä landet eller i staden, utan åtskillnad
till lijtet eller mycket.
Den 27 Jannari.
Uplästes det projectet, som Herrar Deputerade upsat, huru
Classerne skola förenas med hvarandra, och hela Ridderskapet
och Adelen förblifva en kråpp, i så måtto att alla Classerne
uphäfvas; Grefvar och Frijherrarne sittja främst, der gient
emot de, som härtill varit i andra Classen, hvarpå straxt utan
distance stöta de sorn härtill suttit i 3:die Classen; ock at en af
hvarje bänck skall föra fram sina bäncke-cammeraters vota,
ock de per capita samblas; jämbväl at uti alla Deputationer
skall acktas den proportion, at när Grefvarne vällja en af
sina, då vällja Frijherrarne äfvenså en; men Ridderskapet
och Adelen, i anseende dertill at deras antahl dhe förras vijda
öfverstijger, nämna af sitt stånd fyra, dock ibland de fyra altijd
en af l:sta och 2:dra bäncken ock ey flere, om skiönt Depu¬
tation bl ifver starckare, som vijdare läses N:o 4 fol. 11 in actis.
Hr Landt mar skalken: Här voterades i går om den 46
§ uti 1634 åhrs Regeririgs-Form, så at ingen som icke är
possessionat skall votera uti Regeringssaker, neinbligen så pos¬
sessionat, at han antingen äger huus i Stockholm eller Giö-
theborg, hamrar eller järnbruk, säterij litet eller stoort, eller
bonderänta till 50 mark rusttjänst, hvartill l:sta och 2:dra
Classen redan samtyckt, ock med den condition emottagit det
project, som hr Hylten upläste. Frågade, om 3:die Classis
icke är ense dermed.
Hr Krus biörn mente, at dhes cammerater voro ense der¬
om; men andre, särdeles Hr Örnfelt, giorde sina påminnelser
häremot, yrkjandes at den, som äger någon fastighet i dhe öf¬
riga stapelstäderna, borde också hafva votum, så vähl som de
i Stockholm ock Giötheborg. Dock acqviescerade pLuraliteten
nu vid Hr Landtmarskalkens proposition.
Om adelns vota och bofasthet.
23
Derpå fick Secreteraren befallning att rangera de vid
Ricksdagen tillstädes varande, ock för hvar bänck upslå sedlar,
at de måga kunna see, hvar de hafva sina rum.
Sedan nämdes et Utskått till Regements-Formens ock
Försäkringens sampt Valilactens upsättjande:
För Gref Brahe Af Adelen:
Hr Creutz. General-Major Sölfverhielm.
Gref Carl de la Gardie. Hr Lagman Strömfelt.
Friherre Clas Rålamb. Hr Öfverste And. Koskull.
Friherre Uammilthon. Hr Secreterm Ehrencrona.
Hr Clas Bonde. Hr Lagerberg.
Hr Stierncrona.
Hr Lagman Hylten.
Så nämdes ock til Contributions-värkets reglerande:
Gref Carl Bielke. För TJnd af Hagby
Gref Bonde. Hr Carl Wattrang.
Friherre Conrad Ribbing. Hr Hillebrand.
Friherre Cederhielm. Hr Scheffer.
Öfverste Arvidson. Hr Cronfelt.
Hr Gyllencreutz. Bergsrådet Cederstedt.
Hr Cedercreutz.
Den 4 Februari.
Hr Landt marskalken: Efter den convention ock öfver-
enskommande, som Ridderskapet och Adelen behagade sidst
giöra, är nu livar families nummer utdragen ock förd för hvar
bänck. Bad, at Ridderskapet ock Adelen ville sättja sig derefter.
Hr Stahl: Det är vähl, men allenast man får slut om
voteringen, hvilka som skola hafva votum, emedan ey alle äro
nögde dermed, at allenast possessionat! skola ega votum.
Hr Landtmarskalken: Elljest har jag att berätta det
Deputation bräckt Vahlacten ock Försäkringen i concept, men
som det är svårt att för en så stor myckenhet justera’t, så har
Deputation bedt mig, at Ridderskapet ock Adelen vilja utnämna
en eller två af hvar bänck, som stiga neder i lilla sahlen, ock
der höra sig dessa documenter föreläsas; så kunna de sedan
informera de öfrige, at dhe så mycket bättre måga finna sig,
då de in pleno upläsas.
Grref De la Gardie var opasslig ock lät ulirsäckta sig.
24
1719 den 4 och 6 Februari.
Derpå gingo någre af hvar banck neder i lilla salen, ock
uplästes för dem Valacten och Försäkringen, hvarutinnan, sedan
det blef rättat, som påmintes, utläto de sig at de dermed voro
nögde. Allenast tyckte några, at främmande af annan religion,
besynnerlig reformerte, ey skulle förbiudas at gå uti prediknin-
garne hoos Residenterne och der bruka sina salighetsmedel,
efter som de Svänske i London i Angeland hafva 2 kyrkjor,
och dem der något hinder i sin gudstiänst hända torde, om
man så absolut detta förbiuda vill, som nu i Försäkringen
skiett, ey til förtiga, at härigenom afskräckas många nyttiga
handtvärkare at komma hijt ock sig nedersättja.
Häremot svarades, at dem så hädanefter, som för detta,
sådant, connivendo, kan tillåtas, men at lembna dhem sådan
frihet uti Försäkringen, som på trycket upplägges, hålles be-
tänckeligit, efter som Prästerne ock så mycket deremot prote¬
stera, och om dlie någon sådan frijhet få, den vijdare torde
extenderas, ock deraf många missbruk förorsakas.
Sedan begiärte åtskillige, at vid Kyrkjoherdarnes vahl,
hvarom talas i den [12] §, måtte också det inryckjas, at för-
samblingarna derutinnan måtte få någon större frihet, jämväl
i regale pastorater, så at Biskopparne ock Consistorierne ey
måtte få truga på församblingarne Kyrkjoherdar, ofta som ingen
uppbyggelse giöra.
Hr Landtmarskalken mente at, då församblingarne
blifva maintinerade vid den rättigheten, som dhe för 1680 i
slijke fall ägt, skulle ock derigenom all abus hämmas.
Sedan uplästes Försäkringen och Yahlacten deruppe i sa¬
len och approberades.
Den 6 Februari in pleno.
Uplästes en skrift til Hr Landtmarsclialken, som af en
stor dehl utaf Ridderskapet ock Adelen sampt Krigsbefahlet
underskrifva var, af innehåld at, såsom det förliudes at een
och annan af Ridderskapet ock Adelen skall låtit förmärckja
dhe tanckar til aldeles afsöndra sig, för någon til äfventyrs
enskylt afseende, ifrån samptelige Sveriges Rikes Ständers
giorde vahl och beslut, hvarigenom dhe uthkorat Hennes Kongl.
Maij:t till alles vår regerande allernådigste Dråttning, och uti
det stället Hennes Kongl. Maj:ts Högt älskelige gemåhl Arf-
Planer att göra Fredrik till Konung.
25
Printzen af Hessen-Cassell till Sverriges Rijkes Konung åstunda,
så at dhe ey mindre än med bestörtning sådant förnimma kunde
och, som trogne och uppricktige Patrioter, slikt eftertänckeligt
ock af sinnenas ostadighet flytande upsåt intet förbigå, min¬
dre förtiga kunde, särdeles som sådant befans strijdande
l:o. Emot Hennes Kongl. Maj:ts til samptelige Ricksens
Ständer Nådigste aflåtne bref ock Försäkring.
2:o. Samptelige Ricksens Ständers derefter giorde vahl,
ock Hennes Kongl. Maij:ts utkorelse til vår regerande Dråt-
ning och Öfverhet.
3:o. Aldeles stridande emot vår vählgrundade Funda-
mentai-lag, Ricksdagsbesluter ock Försäkringar.
4:o. Kunde dhe sådanne ifrån den allmänna Societeten
afsöndrade ledamöter ey annorlunda ansee, än den allmänna
rolighetens förstörare, at igenom sådanna stämplingar bringa
vårt uthvärtes med fiender kringrände, ock invärtes til krafter
afmattade Rijke uti oenighet och större fahra, förmedelst tij-
dens utdrächt at ey få företaga det angelägnaste, som är at
få bringa vår Nådigste Dråttning på Thron, och så vijdare
antaga sig rådslagen til Fäderneslandets försvar; ock derjäinte
förminska den vördesamma soumission, som hvar Svänsk in¬
byggare hoos sig hyser för en så Nådig Herre, hvilken för sin
egen person ey låtit förmärkja den minsta åstundan till Sve¬
riges Crona, mindre lärer anförtrodt et så högvicktigt ährende
til de personer, hvilka intet äro af den myndighet at kulslå
eller förändra, hvad alla Ricksens Ständer enhälleligen beslu-
tit, utan tiänar det allenast at bringa Hennes Kongl. Maj:ts
Gemåhl uti et oförtiänt omdömme hoos samptelige Sveriges
inbyggiare. För den skull 'til förekomma den äfventyrliga
efterföljd, som sådant kunde med sig hafva, voro dhe samptelige
foranlåtne af Högvälborne Hr Baron ock Landtmarskalken
hörsamt at begära, han täcktes tilspörja alle redelige här va¬
rande Patrioter, om til äfventyrs någon finnas kunde, som hört
ock kan nampngifva några, een eller flere, som slijkt eftertäncke-
ligit tahl fört, på det den samme såsom ovärdig från Riddar¬
huset må kunna afvijst blifva. Emedan de alla för een ock
een för alla uppenbarligen förklarade sig med lijf ock blod
försvara vår allernådigsta Dråttning vijd dess Rijke, hvartil
hon af samptelige Ricksens Ständer enhälleligen ock frivilligt
utkorat är uppå Högstbemälte Hennes Kongl. Maij:ts giorde
ock gifne Försäkring.
26
1719 den 6 Februari.
Hr Landtmarskalken frågade dhe Hög- ock Välborne
Herrarne af Ridderskapet ock Adelen, om dhe vetta någon
hafva sådant proponerat, som denna skriften innehåller.
Derpå ropades på Öfverste Stiemcrantz, Ofverste Fuchs,
Öfverste Wallenstierna, Lagman Rothof, men Öfverste Fuchs
var intet tilstädes.
Hr Wallenstierna: General-Major Ribbing frågade mig,
då jag sidst var på Riddarhuset, om dhe villja ha Arf-Printzen
i Regeringen. Derpå svarade jag, at jag intet bekymrar mig
derom, men har hört sådant ryckte gä. Hvilken som det ut-
brackt, vet jag ey.
Hr Rothof vet intet mehr deraf, än at han sedt et me¬
morial, som Öfverste Grundel sade vara dess tanckar han satt
up, hvarutinnan slutet gick derpå ut, det han håller före rä-
deligit at assosiera Arf-Printzen med Drotningen i regeringen,
men samma memorial var ounderskrijfvit.
Hr Öfverste Stierncrantz: Den 3:die efter middagen
kom Öfverste-Lieutenant Krusbiörn til mig på Järntårget och
berättade mig, huru som han hadde i commission at inhämta
någras meningar, om icke man skulle falla på dhe tanckar at
lemna Arf-Printzen vissa vota uti Senaten, frågandes mig, i
fal den proposition giöres, om jag skulle vara af samma tanckar;
hvartil iag svarade det vara en sak af conseqvence, som
fordrade et närmare öfverläggande. Han berättade, at han ock
giort den proposition för åtskillige, och var då på vägen at
giöra den proposition til General-Major Stahl. Och som jag
hörde det och intet kunde finna mig derutinnan, sade jag åt
General-Major Lagerberg derom ock har ey vidare mig derom
bekymbrat. Derom liar Krusbiörn intet nämt, at Arf-Printzen
skulle blifva Kong.
Hr Krusbiörn: Jag har råkat Öfverste Stierncrantz på
Järntårget kl. 3 eftermiddagen, då vij uti discours med hvar
andra föllo, vid desse tijders conjuncturer, huruledes man til
det bästa sig förese skulle. Begyntes således vår discours om
Armens uprättande, då jag förestälte Hr Öfverste Stierncrantz,
om icke vij nu vore lyckelige, som hade en så Nådig Herre
af Hans Kongl. Höghet, som har bevijst oss undersåtare al
Nåd och Rijket al trogen och redelig tiänst; om icke han vid
desse conjuncturer vore omistelig för Armens commando, sär¬
deles som han den störste authoritet och kiärlek under milicen
hade; hvilket Hr Öfversten biföll, at stor skada skulle blifva,
Förslag att göra Fredrik till Generalissimus.
27
om han blefve separerad från oss. Då jag än vidare yttrade
mig som en redelig ock trogen undersåtare: gifve Gud, min k.
bror, at vij kunde accommodera Hans Kongl. Höghet til bibe¬
hållande af al bevijst nåd, och skulle efter min enfaldiga tancka
vid desse tider icke vara orådeligit med Hennes Maij:ts sam¬
tycke och villja, at lemna honom en fri disposition öfver Ar¬
men tillika med Hennes Maij:t ock Ständerne, som kunde hoos
honom upväckja så mycket större kiärlek emot oss, sampt
authoritet under Armen; hvilket Hr Öfversten vähl fant, men
sade ännu intet vara de tempore. Hvaruppå vij slöto vidare
at talas vid och consulera hvarandra som vänner. Vil således
förmoda, at jag som en redelig ock ärlig man mig i detta
måhl yttrat.
Protocollet uplästes 2:ne gånger, sedan sade Hr Landt-
marschalken: Til at komma ifrån detta, är det icke alles
vår mening, at vij villja giöra Hennes Maj:ts Gemåhl den ähra
och vördning vij någonsin kunna? Vij vela altså giöra en
Deputation, som reglerar, hvad Generalismi värdighet och äm¬
bete vara skal.
Alla svarade dertil: ja, at de villja visa Hennes Kongl.
Maij:ts Gemål Arf-Princen af Hessen al respect, ock altsä de¬
puterades till detta Utskåttet:
För Gref Douglas Hr Rålamb. Hr Knorring.
Friherre Gabriel Ribbing. Hr Stahl.
Friherre Eric Oxenstierna. Hr Johan Wattrang.
Friherre Cederhielm. Hr Örnfeldt.
Hr Soop. Hr Hiärne.
Hr Gyllencreutz. Hr Cederholm.
Den 7 Februari.
Hr Landtmarskalken berättade för Ridderskapet och
Adelen, at projectet til Reg ering s-Formen vore nu opsat, bad
dem deputera af hvar bänck at gå neder i lilla salen och höra
det sig der först föreläsas, sedan skal det in pleno upläsas.
Derpå gingo neder största delen uti nedre salen, livaräst
samma project, hvilket finnes N:o , för dem uplästes punctevijs.
Vijd l:sta § angående religionen var intet at påminna vi¬
dare än det, at Hr Secreteraren Silvius påstod at Calvini-
sterne måtte hafva någon större frihet i religionen än Kyrkjo-
28
1719 den 7 Februari.
Ordningen tillåter, på det gode handtvärkare och manufactu-
rister måtte låckås in i Rijket utifrån.
Hr Landtmarskalken lofvade vilja proponera detta för
de andra Stånden.
Men dhe Catholiske tyckte Ridderskapet och Adelen
intet böra lemnäs någon sådan frihet.
Een dehl proponerade, om icke den [2] § i Försäkringen,
som Konung Gustaf Adolph gifVit, kunde giöra tilfyllest at
här införas.
Då 3 § upplästes, ock man kom til de orden, at Ständerne
äga mackt tilsättja skickelige personer til de Konungslige bar¬
nens upfostvan och undervisning, ock när nödigt pröfvas, giöra
med dem ombyte, påmintes, at dhe som sedermera väljas til
et så angelägit värck skola jämväl vara Ständerne ansvarige,
om dhe något eftersättja. Elljest sades ock at man måste
giöra Hertigen af Holsten någon höflighet, men svarades at
det här i Regerings-Formen ey kan inflyta.
Yijd 4 § var intet at påminna; 5:te ey heller.
Hr Coijet frågade om in casu necessitatis icke Dråtningen
skulle lia mackt skrifva ut en extraordinarie contribution.
Gref Fersen påminte äfven det samma.
Hr Landtmarskalken berättade, det deras Excellencier
varit nögde med försäkringen, men som dhe funnit något om
bevilningarne at påminna, ville dhe inlägga derom et memorial
at in casu necessitatis Dråttningen med Rådet må utskrifva
några pålagor.
6 § aldeles rätt.
J f J
Q , > var ey heller något att påminna vid.
^ 5 |
9 § intet at påminna vid, men blifver den 11 § i det
tryckta.
10 (1'2) § påmintes, at Ständerne måge föreslå Råden, och
at Konungen sedan tager deraf, hvilken Kongl. Maij:t behagar.
Ribben mente, at detta projectet skulle vara det bästa.
Hr Ehrenpreutz: Yår största omsorg är att få en me-
nage i alt hvad kan besparas, ock altså skulle man icke kunna
hafva mindre än 24 i Rådet? 2:o Skulle icke Prassidenterne
kunna vara utom Rådet, efter Hennes Maij:t välljer med Råds
råde Ricks-Råden? An om då 4 Ricks-Råd blefvo valde, som
hade samma mackt ock valdes af Ständerne, de der sutto intet
dagl. i Rådet, utan hade et sådant ställe, der dem några, 2
Förslaget till Regeringsform granskas.
29
eller 3, adjungerades af de andra Stånden, hvilka skulle be¬
fordra hvars och ens angelägenheter i Collegierne och dom-
stolarne, men intet at decidera eller reprimendera något Col-
legium.
Hr Landtmarskalken: Detta är et nyt värck, och
alla nya påfunder äro foga nyttige. Man bör ha det förtro¬
ende til Hennes Maij:t ock Rådet, at dhe lära hiälpa hvar til
sin rätt.
Hr Cederhielm: Man har hört Hr Ehrenpreutzes tal,
men detta remedium är värre än siukdommen. De skulle
blifva som Tribuni plebis hoos de Rommare, ock altså intet
nyttige.
Några mente, at Konungen äger siälf mackt vällja sit Råd.
Hr Cederhielm: När man considererar den saksens be¬
skaffenhet efter vår gamla Lags teneur, så är det bäst den
friheten lemnäs Hennes Maij:t, ock som Rijket är updraget
Hennes Maij:t, så har man det förtroendet til Kongl. Maij:t,
at hon lärer sökja at vällja bättre än någon particulier per¬
son; skulle man betaga henne det, så betoge man henne et alt
för stort jus majestatis.
11 § aldeles rätt, ock är den 13 § i det tryckta exemplaret.
12 § helt rätt; är nu den 14 §.
13 § blir som den är, ock är god; är nu den 15 §.
14 § äfvenså; är nu den 16 §.
15 § likaledes approberas, men är nu den 17 §.
16 (18) §, angående Hof-Rätten, approberas.
Hr Coijet frågade, om Dommarne nu skola bli vid La¬
gen eller föllja dhe senare Förordningarne.
Hr Landtmarskalken: De böra fölljas, utom hvad
som Souverainiteten angår. Elljest blifva de ock öfversedde.
Hr Landtmarskalken påminte, om icke i Hof-rätterne
bör vara 2 Classer, ock at ingen adelsman bör stå til rätta
för någon ringare Rätt, än Håfrätterne.
Det vore de ense med, ock blef § derefter rättad, sorn
conceptet utvisar.
Hr Ehrenpreutz mente, at det vore bättre at intet in¬
rätta några Classer, på det hvar ock en, som skickelig vore,
antingen af adel eller oädel måtte kunna i Hofrätten brukas.
Vijd 17 (19) §, Krigs-Collegium angående, var intet at
påminna.
18 (20) § rätt.
30
1719 den 7 Februari.
19 (22) §, berörande Ammiralitetet.
Hr Örnfeldt påminte om caperien.
Hr Landtmarskalken tyckte, at det kan regleras af
Hennes Maij:t med Rådet.
Hr Taube holt före, at det tilkommer snarare Amiralite¬
tet, än Commercie-Collegium at cognoscera, hvilka skiep äro
värbare eller intet, ock böra hafva hel eller half frihet.
Vid den 20 (23) § om Cancellietz inrättning, hvarutinnan
förmähles, at de 3 af Ricksens Råd, som uti samma Collegio
blifva Prsesidentens bisittare, skola vara tillika Stats-Secrete-
rare, ock hålla hand deröfver, at expeditionerne skie efter
rådslagen, sampt contrasignera, hvad af Kongl. May:t under-
skrifves, påminte Hr Leijonstedt, at efter alt skal sättjas
på gambla foten, ock detta et nyt värck är, tyckte han at
det är onödigt, at Stats-Secreterarne skola vara Ricks-Råd,
ock at det är dubbel gravation, efter de ändock skola hafva
Cancellie-Råd under sig.
Sades, at vägen til at insinuera sina ansökningar blir un-
dersåtarne alt för svår, om Stats-Secreterarne skola vara
Ricks-Råd.
20 § står.
21 (25, 27) §, angående Cammar- och Commercie-
Collegium, som efter projectet skulle komma at combineras.
Gref Bonde: I förra tider har Commerce-Coliegium, ock
alt sedan Konung Gustaf Adolphs tijd, varit separerat ifrån
Cammar-Collegium.
Hr Ehrenpreutz: Hr Landtmarskalken lärer vara
bekant, huru i alla tijder blifvit deremot tält, at Cammar-
Collegium ock Commercie-Collegium skola combineras. Prse-
sidenten skulle få för mycket at giöra, bättre vore efter
commercie-karlarnes tancka, at Bergs-Collegium ock Commercie-
Collegium med hvarandra combineras.
Hr Landtmarskalken: Så långt järn och kåppar til—
räcker; elliest intet hafva de med hvarandra gemenskap.
Och som åtskilliga påminnelser deremot giordes, at Stats-
Secreterarne skola vara Ricks-Råd ock Commercie-Collegium
läggas under Cammar-Collegium, så blefvo änteligen dee punc-
terne om Stats-Secreterarnes värdighet ock ämbete sampt
Commercie-Collegii combination med Cammar-Collegio utsatte
till härnäst.
Förslag att göra Fredrik till medregent. 31
22 (28) §, angående Cammar-Revision, uplästes ock ap-
proberades.
Vid 27 (34) § proponerades, om icke dhe förnämare tien-
sterne böra gies bart med Ricksens Råds Råde; men som
Ridderskapet och Adelen intet blefvo derom öfverens, blef
denna § om tiensters besättjande utstäld til vidare delibera¬
tion. Jämväl påmintes at uti Pastorater, som äro regale, bör
lemnäs församblingen sit fria vahl, ock at Ridderskapet och
Adelen reserveras dess rätt efter [33] § i adelige privilegierne.
28 (35) § om Jure nobilitandi. Een dehl af Ridderskapet
och Adelen holt före, at hädanefter Grefve- och Friherre-
digniteten bör blifva personell.
Derpå blef Hr Landtmarskalken utkallad i conference-
cammaren, ock då han kom in igen, sade Hr Landtmar-
schalken: Jag har til at förkunna, at oförmodeligen två
Biskoppar mig förestält, at Stats-Secreteraren Barck efter
Hennes Maij:ts betalning proponerat dem, om icke Ständerne
skulle villja välja Hans Kongl. Höghet Arfprincen til med-
Regent, Ifrån Borgerskapet kommo ock någre med samma
berättelse. De begiära at de få komma här up på salen eller
med et utskått til Ridderskapet ock Adelen. Mig är ifrån
Hennes Maij:t ingen sådan proposition giord.
Ridderskapet ock Adelen svarade, at de vilja alla
komma up pa salen, ock begiärade at dhe andra Stånden
ville komma med dem tiisamman. Dermed skilgdes de denna
gången åth.
Den 9 Februari in pleno.
Ilr Landtmarskalken: Det lärer samptelige de Hög-
ock Välborne Hr:ne vara bekant, hvad som sidst omtaltes ock
nu proponeras skulle angående Hans Höghet Arfprincen; men
iag blef inkallad ner til Hennes Maij:t, ock då var Hans Hög¬
het Arfprincen derinne ock begiärte, at Hennes Maij:t intet
ville tänckja derpå at hafva honom til med-Regent, utan bad
Hans Höghet, at Ridderskapet och Adelen ville conservera
honom sin vänskap. Ock altså hafva vij med den proposi¬
tion ey at giöra.
Hr Landtmarschalken bad dem deputera 2 eller 3 af
hvar bänck til at nu gå neder och justera Regements-Formen.
32
1719 den 9 Februari.
Derpå gick största delen neder i Iilla salen. Til de andra
Stånden sändes en Deputation af 6 personer, at kundgiöra dem,
hurusom Hennes Maij:t befalt Hr Landtmarskalken låta Rid-
derskapet ock Adelen vetta, at Hennes Maij:t desisterar al¬
deles, hvad som varit tält om Hennes Maij:ts Gemåhls Arf-
princén af Hessen Gassels assosierande uti Regementet.
Gref Fersen ock Deputation kommo tilbaka, berättandes
sig hafva varit lioos Präste- ock Borgare-Ståndet: och fäg-
nade berörde Stånd sig deröfver at det kommit till detta
slutet; tacka ock Ridderskapet ock Adelen, som behagat lemna
dhem deröfver part.
Hr Landtmarskalken bad, det de gode Herrarne ock
ville gå til Bondeståndet ock berätta dem detta.
Gingo altså dhe förre åstad äfven til Bönderne.
Gref Fersen kom tilbaka ifrån Almogen, säjandes at dlie
låta anmälda sin ödmiuka ock hörsamma hälsning, fägna sig
öfver den communication, vilja vara ense med det Ridder¬
skapet oek Adelen besluta, efter dhe hafva alt förtroende til,
Ridderskapet och Adelen, och bedia at skyndas må med
Ricksdags-ärenderne, så at dhe komma snart härifrån.
Regerings-Formen uplästes.
Och som uti 10 (12) § står, at Konungen äger med Rick-
sens Ständers vetskap ock samtyckte antaga, utvälja ock beful-
mäcktiga Rinksens Radh; så yttrade Hr Stierncrona sig
således: Det är underligit at Collegierne få föreslå, men uti
detta fallet så skola Ständeme ej få föreslå Råden.
Hr Palmfelt, som utskickad på deras vägnar der nedre,
som stå vid dörren, berättade at de hålla före, det dhe måga
föreslå Råden, ock at Hennes Maij:t tager deraf, hvilka Kongl.
Maij:t behagar: men för sin dehl finner han säkrare at blifva
vid det, som upsat är.
Hr Landtmarskalken: Det har i 8:de Cap. KB. LL.
sit fundament, at Konungen må välja sit Råd, ock Jura Ma-
jestatis kan man ey betaga Drottningen.
Hr Landtmarskalken: De skola få votera der uppe
om denna §.
Hr Silvius: Det äre någre, som vela vetta, hvarföre så
många Rådspersoner, nembligen 24, skola sittja i Rådet, efter
sakerne mycket bättre kunna afgiöras, som man ser i Colle¬
gierne, när der sitter allenast en President. Man måste ock
se på, at intet Staten i oträngda måle belastas. Nu är altså
Om Riksråden och Kollegierna. Klasser i Hofrätterna. 33
qveestio, om sakerne icke skola så vähl kunna afgiöras utom
så många Ricks-Råd.
Hr Landtmarskalken: I Hof-Rätterne inåste vara
Ricks-Råd til Praesidenter, uti Krigs-Collegio 3 Ricks-Råd,
i Cammar-Collegio 2 Ricks-Råd, på det, när Prsesidenten är
bårta, en Ricks-Råd måste der vara, som i det stället prae-
siderar, hvilken gier sakerne eftertryck; ock när de så utdelas,
äro Raden intet för mänga.
Hr Silvius: Myckenheten i Rådet förorsakar oenighet
ibland Rådet,
Vijd 14 (16) § påmintes, at införas måtte, at Konungen
ey må resa utom Rijket ock dess gräntsor. Dock at Konungen
må besökja sina provincier.
Hr Conrad Ribbing: När Konungen reser i sit rike,
må icke då någre af Rådet skola föllja med för allehanda
saker, som förefalla ock expedieras skola?
Svarades, at det måste i Rådet giöras ock slutas, som
Rikets almänna välfärd angår, ock sändas til Konungens un¬
derskrift at derefter utfärdas.
Påmintes, at fast det absolute i Regerings-Formen införes,
at Konungen ey må resa utom lands, så kan, när omständig¬
heterna det fordra, Ständerne derutinnan dispensera.
16 (18) §. Angående Classerne i Hofrätten.
Hr Stie r neron a: Yij hafva sökt til at få en kråpp här
på Riddarhuset til at få enighet; nu blifva vij, oss olika, om
vij i Hofrätten giöra en åthskilnad med Classer. Hofrätten
består nu af 17 personer; skall blifva Classer, så få intet mer
än 9 adelsmän vara i Hofrätten, ock altså kan det gå långt
ut, innan någon Adelsman kunde komma dijt. De andre Stån¬
den skulle och finna sig prsejudicerade.
Hr Landtmarskalken: De privilegier som Adelen liar,,
det söker jag såsom deras taleman at försvara. När en
Adelsman blir Assessor, så har han, om Classerne blifva, til
at vänta ut 6 eller 7, in til dess han blir vice Prsesident; i det
stället han nu måste vänta, til 17. komma undan honom.
Hr Creutz: Den, som är en skickelig man, kan blifva
Adelsman.
Hr Ehrencrona: Angående Classerne säija de, at det
intet rörer privilegierne, efter deri ey står om Classerne. Uti
Ordinantien af 1614 står om Classerne, at l:ste Classen skulle
Adeina Protokoll, 1719. 3
34
1719 den 9 Februari.
bestå af Ricks-Råd, den andra af Adel, ock 3:die af lärde
män. Men den l:sta Classen har länge sedan gåt ut, ock til
1698 var allenast 2:ne Classer; altså tyckja de at, som det
ey rörer privilegierna, så kan hvem som skickelig är komma
dertii. Det följer ock,' i fall Classer blifva i Hofrätten, at de,
som blifvit Lagmän ock måste gå tilbaka til sine Assessorater,
sedan, som de nya Lagmans-tiänsterne äro upphäfne, skulle då
få stå ute, efter der äro flere af Adel, än der da borde vara,
i fal Classerne skulle blifva inrättade.
Svarades, at Classerne måste efter hand inrättas.
Hr Silvius: Det är så mycket skiäligare, at man con-
serverar Adelen vid sina förmoner, som Prästerskapet ock
Borgerskapet ackta väl sina avantagier. Ingen Adelsman får
blifva Präst, ock ingen Adelsman Borgmästare. Altså må
Adelen väl förbehålla sig visse conditioner.
Dertii ropades: ja, at Classer blifva i Hofrätten.
Vid 17 (19) § påmintes at, om General-Qvartermästaren
suttit i Krigs-Collegio, bör han ock nu komma at der sittja.
Resolverades at, der det förr brukeligit varit, bör derefter
och nu så § sättjas och inrättas.
Hr Conrad Ribbing: Han kan kallas dijt ock höras,
när behof giöres, men ej sittja der ordinairt.
General-Qvartermästaren Palmqvist frågade, om han
skal blifva vid 1696 Ahrs Fortifications-ordning.
Dertii svarades: ja! af Hr Landtmarskalken.
20 (23) §, Cancelliet angående.
Hr Coijet: Här äro åtskillige af de sentimenter, at
ehuruväl man skulle finna så stora skiäl, at man kunde bruka
Råd til Stats-Secreterare, så torde det blifva så svårt at fä
sina saker fram igenom dhem, efter man ey kan utan stor
hasard klaga på dem, at det torde vara bättre de intet
vore Råd.
Hr Landtmarskalken: På andre orter äro sådanne
tilsatte til at hålla hand deröfver; men Cancellie-Råden ex¬
pediera alt hvad utgår.
Hr Stierncrona: Den ringare kan vara lika åhrlig sorn
den högsta.
Hr Conrad Ribbing tyckte, at Cancellie-Råden böra
vara flere, ock sysslorne så delas, att hvar vet, til hvilken han
sig adressera bör. Derigenom så förfaller den svårigheten man
sig föreställer til at få sina ansökningar fram.
Om Statssekreterare. Kommissionen öfver Görtz. 35
Hr Ehrencrona: Här påminnes, at det är skadeligit ock
orimmeligit, at den som har votum skal ha expedition, som
här skulle skie, om Stats-Secreterarne skulle vara Råd.
Hr Conrad Ribbing: Den, som är referent i saken, han
har votum; äfven så i detta fallet.
Begiärtes af åtskillige, at det må blifva vid det gambla,
och som det förr varit.
Anteligen resolverades, at det skal voteras i morgon på
sahlen deröfver, om Stats-Secreterame skola vara af Rådet.
Hr Silvius mente, at det skulle blifva som i gambla
Regeringens tijd, 4 Stats-Secreterare. I Ricks-Senatens pro-
tocoller har han läsit, at det är fareligit hafva höga referent-
Secreterare.
Resolverades, at Cancellie-Råden skola blifva 4 til antalet,
2 vijd inrijkes ock 2 vijd utrijkes sakerne.
21 (25,27) §, Cammar- och Commercie-Collegierne angående.
Hr Silvius förbehölt sig at få lägga skriftelig in och
visa, at Cammar-Collegium och Commercie-Collegium intet böra
combineras, sampt at det intet särdeles graverar Staten, at de
äro separerade.
Hr Baron och Lagmannen Conrad Ribbing föredrog
Ridderskapet ock Adelen, at ehuruväl Hennes Maij:t Vår
Allernådigste Drotning har befalt dem utaf Ständernes leda¬
möter, som Hennes Maij:t förordnat uti Commissionen öfver
Holsteinske Geheime Råden Baron von Goertz samt Gref von
der Nath och deras handtlangare, at ransaka ock sedan i
saken så dömma, som det finnes med Lag och Kongl. För¬
ordningar enligit; så har dock berörde Commission i anseende
dertii, at den i så måtto tagit sin begynnelse för Ständernes
sammankomst ock de derpå fölgde actus, funnit nödigt, innan
den skrider til något slut, at hvar inhämtar af sit Stånd dess
utlåtelse öfver någre puncter. Och ville Hr Baron, som uti
Commission af detta Ståndet en ledamot är, fördenskul nu
förnimma af Ridderskapet ock Adelen först, om icke Com¬
missionen skal fara fort uti sin förrättning ock afgiöra denna
saken efter dess beskaffenhet samt Lag ock Kongl. Förord¬
ningar.
Detta blef af Ridderskapet ock Adelen bifallit, och
begiärte dhe, at saken til et skyndesamt slut bringas måtte.
Sedan sade Hr Baron Ribbing, at någre lickvähl tyckja,
det man bör dröija med dommen och dess exsecution, på det
36
1719 den 10 Februari.
raan måtte få vetta, hvar Baron Goertz har satt neder de
penningarne, som han dragit utur Riket. Frågade derföre,
huru Ridderskapet ock Adelen finna detta, ock om något up-
skåf skie bör, til dess man fåt utleta, hvar penningarne finnas
igen. Dock vore at befruckta under et sådant drögsmåhl, at
någon främmande Potentat, särdeles Zarén torde imedlertid
taga sig Baron Goertz an, sampt hota at giöra repressalier på
våra fångar. Och oansedt Commission varit af de tanckar at
obligera Baron Goertz til at draga vexlar på dem, som han
har någre penningar hos utrijkes, så vet man dock, at de
främmande nu mera intet acceptera dem, ey heller seer man,
huru man skall kunna få rät på de penningarne, som utrijkes
äre; men hvad här i Sverige kan vara at tilgå, förmodar man
finna igen af räkenskaperne.
Ridderskapet ock Adelen utlåto sig enhälleligen, at
man intet bör vänta härefter, utan giöra slut i saken, hvilket
dhe recommenderade Hr Baron uti Commissionen at befordra.
Hr Förste ombudsman Stierncrona påminte härvijd at,
ändock efter Processen inga Criminalia böra efter middagarne
afgiöras, så vore lickvähl Commission sinnad at i dag efter
middagen träda tilsamman ock fälla dom öfver Baron von
Goertz, förmodandes at Ständerne hafva dhe tanckar om Com¬
mission, at man dervid lärer icke desto mindre giöra, hvad
Lag ock rätvisan likmätigt är.
Ridderskapet ock Adelen förklarade sig, at de äro
derom nogsampt försäkrade, ock lemnade för öfrigit denna
saken, så vähl Baron von Goertz, som Gref von der Nath
ock deras handtlangare angående, til den förordnade Commis-
sionens afgiörande, med försäkran at erkiänna det för giltigt
ock godt, hvad deras dertill förordnade jämte de andra Stån¬
dens deputerade för skiähligt ock rättvijst pröfva efter sakens
beskaffenhet at derutinnan Lag och Processen likmätigt sluta
och dömma. Hvilket utur protocollet til den förordnade Com¬
missionen befaltes extraderas.
Den 10 Februari in pleno.
Hr Landtmarskalken: Jag har den ähran at berätta
Ridderskapet ock Adelen at uppå den permission, som de mäste
der nedre gåfvo oss, så blef dommen i går sluten öfver Goertz,
ock i morgon kl. 11 kommer den at publiceras.
Om Statssekreterare. Kollegierna.
37
Sedan bad Landtmarskalken Ridderskapet ock Ade¬
len stiga åter neder ock höra sig föreläsas det, som af concep-
tet til Regerings-Formen återstår.
Samma concept uplästes, och berättade Hr Landtmar¬
skalken, at man haft det afseende, at Stats-Secreteraren skal
intet annat contrasignera, än det som oss enhälleligen angår,
såsom pålagor, gierder, contributioner etz. Men Cancellie-
Råden skulle den ene lia til at giöra med Svea, ock den an¬
dre med Giöta Rijket ock expeditionen.
Hr Höpken sade sig ej se nyttan deraf, at Ricks-Råden
skola vara Secreterare, ock at vitium personm ey bör tilläg¬
gas ämbetet; mente at man hoos Cancellie-Råden kan hafva
sin säkerhet.
Yijd Ammiralitetet påminte Hr Örnfeldt, at 1696 åhrs
Stat ey kan tagas till fundament, efter då intet var någon
squader i Giötheborg eller Stockholm.
Hr Bergenstierna angående Bergs-Collegii inrättande:
Som bergsvärcken äro så angelägne, at Kongl. Maij:t deraf
sine störste revenuer har, så har Konung Carl den XI ey
allenast, utan ock Konung Carl den XII förbättrat Collegii
Stat, nembligen Konung Carl den XII med en vice Presi¬
dent och Bergs-Råd. Det har haft den värckan med sig, at
månge lägga sig på sådanne saker; skulle Staten nu indragas,
så lärer intet någon lägga sig derpå, när de intet se sig nå¬
gon förbättring. Derföre är högsta angelägenheten, at Kongl.
Bergs-Collegium höres härvid.
Hr Landtmarskalken: Hvad som utom Ricksens skada
kan lata sig giöra, får man vidare see efter; här måste man
taga ut sådant fundament, at Staten kan bära sig.
Hr Landtmarskalken: 1696 Ahrs Stat tages til fun¬
dament, så vida sådant utan Riksens skada kan låta sig giöra.
21 (2,5, 27) § om Cammar- ock Commercie-Collegii com-
bination.
Hr Stierncrona: Det är frågan, örn det är nyttigt, at
Commercie-Collegium skall läggas under Cammar-Collegium.
Man plägar säija: Tres faciunt Collegium, men det blir Colle-
gium derefter. Igenom commercien måste landet komma i flor.
Fast jag är siälf Ombudsman, så kan jag säija: om den Sta¬
ten reduceras, lärer Commercie-Collegium deraf få i det när¬
maste sin lön.
Hr Ehrencrona: Efter et rike har af bergsbruken ock
commercierne sin största importence, så böra Magistraterne i
38
1719 den 10 Februari.
stappelstäderne ock Borgerskapet få komma in med sit be-
tänckjande uti denna puncten.
Hr Silvius: Det är en skadelig ting at combinera
Cammar- ock Commercie-Collegierne. Den som drifver det, han
måste antingen intet hafva begripit saken, eller gior han det
för privat interesse ock afseende.
22 (28) § uplästes, angående Cammar-Revisionen.
Hr Örnfelt begiärte, at en viss tid måtte föreläggas, inom
hvilken alla observationer skola utfärdas: elljest kan ingen
vara säker för efterräkningar. Ex. grat., de ha nu giordt en
observation på Ammiralen Bagges sterbhus; han är död för
150 åhr sedan. Huru skal en ärlig raan vara säker, at icke
hans familia på sådant sät må ruineras?
Hr Landtmarskalken: Räkningarne äro så vidlyftiga
ock så många, at de ey kunna revideras efter den form de
nu äro stälte. Det kom betalning ifrån Torpum i Norje, at de
skola sättjas på en bättre method, och det måste skie.
Hr Örnfelt: Kunna icke Landshöfdingarne och någre
förståndige män träda tilsamman ock giöra methoden?
Sades, at flere betiänte til räkningarnes afslutande kunde
antagas.
Hr Landtmarskalken: Flere betiänte behöfvas ey
antagas, men när methoden blir rätt, så kunna de hinna med
det, 1718 åhrs räkning bör vara inne den sidsta December
1719, men den kommer intet in dertill. De borde 1720 vara
reviderade, om räkningarne ställas på rät fot; men så länge
de äro så vidlyftiga som nu, kan man ey hinna med det på
många åhr.
Hr Landtmarskalken: Det gambla är ogiörligit at
se igenom; låt oss taga en viss termin, hvarifrån revision skall
skie. Kongen kom hem 1715, ock til den tiden gick någor¬
lunda regulairt til. Altså, skulle man icke gå alla de räk¬
ningarne förbij, som inkomne äro för de förra åhren til 1715
exclusive, ock lemna dem oreviderade, dock at, der någre slu¬
tas med ballancer, at då ballancen derefter utfordras; men de,
som intet inkomne äro, ock praesummeras således vara orick-
tiga, böra komma til igenomseende, ock för öfrigit termin tagas
ifrån 1714 med revisionen?
Hr Landtmarskalken sade vidare: Til at komma fol¬
ket til slut med sit arbete, än om Landsbokhållarne ock de,
som uteblifva med sina räkenskaper öfver den föresätta tiden,
Om revision. Länsstyrelsen.
39
skulle suspenderas, til des de giordt ifrån sig sina räkningar,
utan exception, ock en annan imedlertijd sättas i dess ställe?
Dertil svarade alle enhälleligen: ja, at så skie bör.
Vid 24 (30) § påmintes, om icke Slåts-Cancelliet bör in¬
rättas på den fot, som det förr varit.
Hr Conrad Ribbing: Ofverståthållaren har altid haft
votum decisivum, äfvensom en Landshöfdinge. Skulle man
formera et Collegium hoos Exsecutoren, så skulle exsecution
ey gå mycket fort.
Hr Rålamb: Här giöres den påminnelsen, at Öfver-
ståthållaren ey bör vara mer än 3 åhr. Min sal. får var siälf
ståthållare; så skiedde med honom.
Resolverades, at hvart 3:die åhr bör Ofverståthållare-
ämbetet skiftas om.
Hr Palmquist: Terminus a quo måste sättjas ut.
Hr Landtmarskalken: Vi vela tala derom i Deputation
ock höra de andre stånden, ty detta angår mäst Borgerskapet.
Ofver de orden stå i 26 (33) §: Sä får ey heller någon
Landshöfdinge resa utur sit Höfdingedöme, utlåto en del sig,
at de tyckte det, om Landshöfdingen reser bort på 8 dagar,
så borde han derföre intet blifva tiltalt. Nu kan en Fiscal,
sade de, bry Landshöfdingen.
Resolverades, at det blir, som det står i conceptet.
Hr Landtmarskalken: De, som bo uti Höfdingedöm-
men, der Lijfgedinget är, de be, at Lijfgedinget må läggas til
Höfdingedömmen, at de må draga lijka last i inqvarteringar
ock mera med Höfdingedömmen.
Hr Conrad Ribbing: Vid den proposition, som giöres,
at Lijfgedinget skal läggas til de Höfdingedömmen, som dertil
näst ligga, frågas, om det införas må, at hädanefter aldrig nå¬
gon Drottning må niuta sin revenue i godsräntor, utan i pen¬
ningar.
Hr Cederhielm: Lyfgedings-situation är så, at den
sträcker sig in i Södermanland; när durckmarcher gå, så gå
de genom Lijfgedinget, ock Höfdingedömen, de få stå för besvä¬
ret, men de andre slippa.
Hr Conrad Ribbing: Den samma incommoditeten, som Hr
Landshöfdingen Cederhielm berättar, kan jag besanna, det jag
fan, då jag var i Sörmanland vice Landshöfdinge; de i Lijf¬
gedinget sutto frie, men Kongadömmet måste skiutza ock stå
för all sådanna tunga.
40
1719 den 10 Februari.
Hr Cederhielm: Det vet hvar, hvad store disorder är
uti skiutzen imellan Fittia ock Tollie. Det kommer deraf, at
man utur Lijfgedings-socknarne intet far några skiutzhästar.
Vid detta tilfället påmintes ock, at Princessorne, ock jämb-
vähl Enkjedråttningen, om vij här i Riket fa någon, böre
hädanefter niuta penninge-underhåld, men aldrig några gods.
Detta bejakade alle af Ridderskapet ock Adelen: dock
eximeras derifrån de lusthuus, som Öfverheten til sit plaisir
bygdt.
Hr Landt marskalken: Efter Skåne är sa stort, at en
Gouverneur intet kan bestrida det — det har 8000 mantal —; altsä
frågas, om icke det kan delas i 2:ne Landshöfdingedömmen?
fiesolverad.es, at det skal delas i 2 Höfdingedömmen, ock
intet blifva något Gouvernemente mer; 2 Lalin har det varit,
nembligen Malmöhus Lalin ock Christianstads Lahn tilförende,
ock sa skal det ock nu blifva.
Hr Adlermark: Staten har varit der nedre fördubblad.
Hr Palmfeldt: Gouverneuren har haft 4000 Dal. Sint,
Cammereraren 800, den ena Secreteraren 800, ock den andra
300 Dal. Sölfvermynt.
Hr Hammilthon: Posito det fördelas, bör icke den som
är Gouverneur ha at säija öfver fästningarne i det andra Höf-
dingedömmet?
Hr Landtmarskalken: Dlie höra intet under Lands-
höfdingarne.
Hr Landtmarskalken: I Liffland gick mycket bättre
til, då det stog under Ståthållare, än under General-Gouverneur.
fiesolverades altså, at inom Sveriges Rike aldrig mer skal
blifva någre General-Gouvernementer, emedan subordination
förorsakar retardement i affairerna.
Påmintes, at pä gräntzerne böra vara af milicen Lands-
höfdingar, som kunna bevaka defensionen; men Lief intet vi¬
dare derpå resolverat.
Hr Landtmarskalken: Den ändringen, som nu skier i
Skåne, kan observeras i begynnelsen af §, ock Landshöfdinge¬
dömmen uptecknas ock specificeras vid 27 {32) §.
Gref Fersen: Såsom vij böra ha et vakande öga pa
vår frihet, ock det är en nödvändighet, at de förnämste tiän-
sterne besättjas med Råds Råde, alt intil Öfverst-Lieutenanter;
altså, ock ändock Hennes Maij:t är en mild ock nådig
Drotning. som intet lärer tentera til vår frihets förkränckelse,
Om rådsval oell andra einbetsutnämningar.
41
dock för efterkommanderne skull, måste vij nu så ställa
Regerings-Formen, at de förnämare tiänsterne delas ut med Rick-
sens Råds råde.
Hr Hammilthon: Hvad är vij hafva at bära fara före,
är icke det Souverainiteten? Gud bevare oss frän den! Kom¬
mer icke en eed officerarne at förestafvas, ock är icke så
möijeligit at corrumpera dem, som Drotningen med Råds Råde
tilsätter, som dem, hvilka Drotningen allena tilsätter?
Gref Fersen: Det är et dubbelt band, när eeden giö-
res, ock tilsätningen skier med Rads Rade.
Hr Cronberg: Åtskillige begiära, at häröfver måtte vo¬
teras, äfven som om Rådets tilsättjande.
Hr Baner: Den proposition, som skier, är en pelare til
at hindra, at intet Souverainiteten må komma in i Riket.
Hr Grönhagen: Souverainiteten var intet i gamla ti-~
derne, men da valde lickvähl Konungen sit Råd.
Hr Landtmarskalken frågade, om i Pålen Kongen sät¬
ter alle tiänster til.
Hr Ribbing: Feltherren sätter alle Officerare til vid sin
Arme.
Hr Cronberg: Uti Pålen gier Konungen bärt de störste
tiänster i sit cabinet. Gå til Regerings-Formen i Ångeland!
Visa, at någon Konung är så inskränckt, som det icke gior!
Hr Baner: Om en kan giöra 40 Ofverstar, hvad vore
då med vår frihet? I Pålen ha de andra remedier til at skaffa
af sig Souverainiteten.
Hr Palmquist gaf skriftelig in sit votum, som finnes N:o
af detta innehäld:
På den puncten af den nya Regerings-Formen om utväll-
jandet af Ricksens Radh är detta min oförgripeliga mening,
at så vida detta i alla tider uti Sveriges Rike häfver varit et
enskyldt regale för Kongl. Maij:t, hvilket ock på lika sätt uti
andra Konunga-Riken practiceras, sä håller jag före, at et så¬
dant jus majestatis icke bör inskränckas, utan stånde Konungen
frit efter Sveriges Lag ock andra för detta inrättade
Regerings-Former at med Råds Rade utvälja sig Rad förutan
någon annan restriction än denna, som i den nu före varande
Regerings-Formen finnes införd, nembligen at Rådspersonerne
skola vara in för Ricksens Ständer ansvarige för deras gifna
rådslag, ock på det sättet Ricksens Ständer hafva frihet den,
som befinnes hafva uinbgåts med pernicieuse ock för Riket
42 1719 den 10 Februari.
•
skadelige anslag, icke allenast ifrån Ricks-Råds Erabetet at
afsättja, uthan ock efter saksens omständighet med straff att
beläggia låta. Hvad angår alla andra ämbeten ock tiänsters
förgifvande, så tilkommer det, efter mit tycke, Konungen allena
derom att disponera, til sådanne personer, som för honom ock
Riket nyttige äro, ock som igenom flijt ock capacitet samt
nyttige tiänster hafva giordt sig til något framsteg meriterade.
Hvilket mit vällmente betänckjande det Högloflige Ridderska-
pets och Adelens ompröfvande hörsambst underställes.
Hr Landtmarskalken: Om Rådets tillsättjande skal
voteras, ock hörer nu ey hijt, utan här talas om Feltmarskal-
kén utom Rådet, Generaler ock flere sådanna höga ämbeten.
Vij vela derom ock viritim på salen votera.
Hr Ehrencrona: Jag ock någre flere äro på den me¬
ningen, at Drottningen oinskränckt får i Rådet sättja til Ge¬
neraler ock Öfverstar, men utan at Rådet skal vara Hennes
Maij:t hinderlige.
Detta utsattes till en allmän votering.
28 (35) § om Jure Nobilitandi.
Hr Wrangel: Ilär säijes det vara et regale til at giöra
en sådan benådning. Det är ock så. Om Ofverheten får giöra
Grefvar ock Adelsmän, så kunde hofvet giöra en stor mycken¬
het, som torde kunna öfvervotera oss. Altså frågas, om icke
de, som åstunda blifva nobiliterade, kunna gie sig an hoos
Ständerne.
Svarades at, om man skulle finna sådant vara på farde
til Souverainitetens inbringande, så kunde man betaga dem
fritt votum, som pä sådant sätt blifva hedrade, ock förordna,
at de skola vara vissa åhr på Riddarhuset, innan de få vo¬
tum, såsom 3 åhr ifrån den första Ricksdagen dhe komma på.
Hr Palmquist: Vij böra ha förtroende til Hennes Maij:t
ock aldrig hindra henne at giöra godt, men hindra henne at
giöra ondt.
Hr Ilammilthon berättade, at på vissa orter är så, at
fadren som nobiliteras väl har privilegierna, men intet votum,
utan sonen.
Hr Palmquist: Det proponeras, om icke de, som hädan¬
efter blifva adlade, skola giöra sin ed ock afsvärja Souverai-
niteten, innan de blifva intagne ock få votum.
Detta biföllo de sampteligen.
Om rätten att adla. Myntets ändring.
43
Hr Landtmarskalken: Efter här i Riket är en ansen¬
lig myckenhet af Grefvar och Friherrar, ock egendommen in¬
tet kan hinna til, at de kunna fora sig up i sit stånd, så pro¬
poneras, at intet oftare giöres någon Adelsman, än när någon
familia dör ut.
Hr Palmquist: Det är en lustre för Riket, när der är
mycken ock vacker Adel.
Hr Stierncrona: Det har den sviten med sig, at om
ingen dör ut, så kunde mången meriterad man få mista den
nåden.
Hr Ilammilthon frågade, om icke den digniteten kunde
allenast blifva vid äldsta sonen.
Hr Landtmarskalken: Der majorat är, ock den äldsta
förer namnet, der får han godsen.
Resolverades, at det blir vid 28 (35) §, som den concipe-
rad är.
§ 31 (3). Hr Landtmarskalken propouerade, om icke
mynte-ändringarne böra skie med Ständernes communication,
säijandes: vij hafva sett, hvad nytta det oss giordt at Ofver¬
heten efter egit behag fåt ändra Ricksens mynt.
Resolverades, at ingen ändring deruti må skie utom Stän¬
dernes samtycke.
Hr Cederhielm: Det är så mycket nödigare, at myntet
står under Ständernes samtycke, som contribution bevilljas af
Ständerne och myntet med contribution är combinerat.
Hr Landtmarskalken tilsade, at Deputation öfver
Regeringsformen kommer hijt klockan 5 efter middagen.
Hr Silvius: I 1634 ahrs Regements-Form står om Ricks-
Jäginästaren. Tyckte, at den borde jämväl nu vara, efter in¬
tet någon alfvarsamhet blifvit brukad nu i provincierne vid
jackt ock odiurs utödande.
Hr Landtmarskalken: Hampan är så dyr, at vij nu
intet kunna hålla jackttyg.
Hr Hammilthon: I Norrland skal i Konung Carl den
XI:tes tijd giordts en Jägeri-Stat, men nu är der ingen.
Efter middagen.
Hr Örnfeldt påminte åter om, at Capitainerne vid Am-
miralitetet måtte få större lön än tilförende, då de haft alle¬
44
1719 den 11 Februari.
nast 370 Dal. Sölfvermynt, efter dhe elljest lära gå bårt ock
taga afskied.
Detta sades skola tagas i öfvervägande vid Statsvärckets
inrättande.
Hr Landtmarskalken: Cammar-Collegium måtte finna
methoden at få räkningarne kårta. Proponerade, om icke, ti!
at komma ifrån de gambla räkningarne, man skulle häfva up
all revision af det gamla arbetet före 1715. Dock de räken-
skaperne, som intet inkomne äro, härunder ey begripne, efter
de böra fordras in ock revideras; elljest skulle dhe blifva
tiufvenästen; men ballancerne som stå i räkningarne, de böra
lickvähl kräfvas ut. Termin i anseende til landsböckerne tyc¬
ker Hr Landtmarskalken skola tagas ifrån 1714; men i an¬
seende til andre räkenskaper angående Cronones medel, ifrån
1700. Ock blef derefter en punct upsat at införas i Regerings-
Formen.
Den 11 Februari in pleno.
Hr Bennet berättade, hurusom han förnummit, at någre
skola hafva tillagdt honom, at han intet som sig bordt skal
hafva förrättat den commissionen, som Generalitetet ock Krigs-
befählet vid Konungens död honom gåfvo. Förklarade sig
derpå, at han uppå milicens vägnar allenast aflade deras con-
dolation lioos Hennes Maij:t Drottningen, ock då Hennes Maij:t
utlät sig, at hon ville afsäija sig Souverainiteten, hade han
derpå svarat, at han trodde, det milicen skulle altså erkjänna
Hennes Maij:t för sin Drotning, men ingen vidare declaration
har han giordt, efter honom ey heller sådant anförtrodt varit.
Sedan uplästes den proposition, hvaröfver Ridder skåpet
ock Adelen begiärte at få votera:
Om nembligen Kongl. Maij:t skall vällja Ricksens Råd med
Ricksens Råds råde, eller om Ständerne skola föreslå Ricksens
Råd, ock kongl. Maif.t af de föreslagne taga, hvilka Kongl.
Maij-.t behagar. Ock tilsades, at de, som bifalla den förra
meningen, skola gifva ifrån sig ja; men de, som bifalla den
senare meningen: ney, skrifvet uppå små sedlar.
Derpå upropades listan på Ridderskapet ock Adelen, som
vid denna Ricksdagen sig angifvit, ock gingo de fram til de 4
Om rådsval och andra embetsutnämningar. 45
af Ridderskapet ock Adelen vid bordet suto hoos Landtmar¬
skalken, ock der framgåfvo sina sedlar. Sedan räknades vota
af Hr Landshöfdingen Clas Bonde, ock biföllo allenast 94
personer den förra, men 256 personer den senare meningen.
Ock blef altså resolverat, at ständerne skola föreslå Ricksens
Råd, ock at Kongl. Maij:t af de föreslagne äger taga, hvilka
Kongl. Maij:t behagar.
Hr Landtmarskalken, som under voteringen tog af¬
träde, ock gick up i Commissionen at låta publicera Baron von
Göritz dom, koni tilbaka ock lät för Ridderskapet ock Adelen
upläsa samma dom. Tilsade sedan, at Ridderskapet och Adelen
ville infinna sig klåckan 3 at afgiöra de andra qufestionerne,
som til votering utstälte blifvit.
Efter middagen.
Hr Landtmarskalken proponerade, at efter som åt¬
skilige anmält sig, som blifvit benådade med Grefve-, Fri¬
herre- ock Adelig skiöld, ock begiärt at blifva introducerade,
det de ville giöra en Deputation, som seer på brefven, så att
de som niutit den Nåden af Hans Maij:t måge blifva introdu¬
cerade.
Elliest, som detta anslaget, hvarmedelst Ridderskapet ock
Adelen nu äro hopkallade, är skiedt utan Landtmarskalkens
Ordres, ock Hr Landtmarskalken är hindrader, bad Hr Landt¬
marskalken, at det ey må illa uptagas, at nu upskiutes med
voteringen til i morgon, då de klåckan 8 täcktes komma up.
Den 12 Februari.
Församblade Ridderskapet ock Adelen sig at igenom vo¬
tering afsluta dhe qvsestioner, hvarom de tilförene intet kom¬
mit öfverens om vid Regements-Formens justerande.
Propositionen var denna:
Om Kongl. Maij:t åger disponera alle tiänster i sittjande
Råde, dock utan Råds Råde ock votering, eller om Kongl. Maij:t
skulle disponera de högre ämbeten til Ofverste-Rieutenanter ex-
dusive med Råds Råde. Dem, som bifölle den första menin¬
gen, skulle gifva ja ifrån sig, men dem, som ville det skulle
skie med Råds Råde, skulle gifva ney.
46
1719 den 12 Februari.
Den 12 Februari förmiddagen.
Kom en Deputation ifrån Prästerskapet, Borgerskapet ock
Bönderne.
Biskoppen Svedberg forde ordet:
Högvälborne Hr Landtmarskalk! Hög- ock Välborne
Herrar Sveriges Rikes Ridderskap ock Adel!
Prästeståndet har utskickat någre til Ridderskapet ock
Adelen at föreställa ock begiära, at dhe ville taga i betänck-
jande, at tiderne äro fahrlige ock mycket at afgiöra, ock för
den skull skynda med sakerne, så at vy må komma öfverens i
enighet uti det, som nu förut afgiöras måste, ock sedan efter
förrättad gudstiänst få företaga oss de andre Ricksdags-
ärenderne.
Hr Landtm arska lken tackade deras Hög- ock Ahre-
vyrdigheter, som velat komma hit neder til Ridderskapet ock
Adelen; berättade ock, at man hoos Ridderskapet ock Adelen
har giordt sin yttersta flit dermed: men som här äro än någre
angelägne saker i Regerings-Forinen, som behöfva et noga
öfvervägande, så håller Ridderskapet ock Adelen nu på at vo¬
tera derom. Hoppas kunna snart komma dermed til slut. Det
är et angelägit värck. Ber at de andre Stånden giöra oss den
ähran ock äro persvaderade derom, at vij giöra vår högsta flit,
ock uti alt sökja Kongl. Maij:ts ock det allmänna bästa.
Biskoppen Svedberg: Vij ha nödigt at tänckja på ali-
ancer ock defension, ock det vil ock ha sin tijd.
Doctor Molin: Det berättas at en Arme skal vara kom¬
men til Umeå, ock säijes at Ryssen också skal vara 16,000
man på Aland. Sedan klaga de, som långväga äro: de ha
intet fåt annat än Myntetecken; nu få de intet kiöpa för dem,
sådant bör remedieras.
Hr Landt marskalken bad ock Böndernes taleman hälsa
sine cammerater ock äfven försäkra dem, at Ridderskapet ock
Adelen giöra sin högsta flit med Regerings-Formens utarbe¬
tande.
Borgmästaren ifrån Norland bad at man ville tänckja
på det landets försvar.
Bonden bad också at det, som för händer tagas skal,
måtte begynnas ock skyndas, säijandes de hafva ingenting
hemma i sine huus; bad Landtmarskalken bringa det til en
Anmanings-deputation från ofrälse stånden. 47
god begynnelse; önskade at det måtte lända Gud til ähra, Hen¬
nes Maij:t til nöije, ock landet til välfärd.
Hr Landtmarskalken lofvade at med al flijt drifva
härpå.
Bonden beklagade, at de intet få kiöpa något för Mynte¬
tecken. Tyckte underligit vara, at de intet skola giälla, intil
dess Ofverheten inbärgar dem. De ha inga andra penningar,
de bli ju längre ju värre. De vetta intet, huru de skola
skicka sig. Han har ofta varit hoos Hr Landtmarskalken, men
intet kunnat lia den nåden at träffa Hr Landtmarskalken.
Prästerskapet begiärte äfven, at Myntetecknen måtte
giöras gångbara, til dess vij få annat mynt.
Hr Landtmarskalken tyckte at man borde tala med
Ofverståthållaren derom.
Een af Borgerskapet påminte at magazinet i Norrland
må bevaras.
Deputation trädde af ock ledsagades af någre af Adelen.
När voteringen var förbi, ock de tilstädes varande alle blifvit
efter matrickulen framropade, ock sine sedlar ingifvit, skildes
sedlarna åt i en stor dehl af Adeleris åsyn, som stälte sig kring
bordet, ock voro 201 med ja, ock 155 af ney. Blef altså re¬
solverat, at förberörde tiänster besättjas af Kongl. Maij:t i
sittjande Råde, dock utan Råds råde ock votering.
Sedan bad Hr Landtmarskalken, at Ridderskapet ock
Adelen ville deputera 12 stycken at reglera, på hvad sät de,
som til Ricks-Råd föreslås skola, böra utnämnas. Men så.
stannade det dervid, at de, som varit uti Utskåttet öfver
Regerings-Formen, skulle träda klockan 3 tilhopa at öfverlägga
derom.
Vidare proponerade Hr Landtmarskalken, huru man
nu ändrat den puncten om Stats-Secreterarne, ock lät upläsa
samma §. Men som den ey bifallen blef, resolverades, at den
äfven kommer vidare til öfverseende.
Hr Landtmarskalken: Til at komma ifrån desse sa¬
kerne, så torde vara bäst, efter vij intet äro ense derom, at
Commercie-Collegium skal läggias under Cammar-Collegium,
at vij lemna detta til Hennes Maij:t at härutinnan giöra, som
Hennes Maij:t finner det bäst, ock Riksens stat det tåla kan.
Men härmed voro en dehl ey heller nögde, utan tyckte, at
det borde positive sättjas i Regerings-Formen, huru dermed
blifva skal, ock begiärt[e] at få votera derom.
48
1719 den 14 Februari.
Den 14 Februari.
Uplästes åter Regerings-Formen, sedan et och annat i
Deputation blifvit dervid påmint.
Hr Landtmarskalken: Det bör frågas efter i Cancelliet,
om i titulen skal stå: Hertiginna til Julich, Cleve oell Bergen.
Hr Landtmarskalken: Efter mången hederlig man kan
vara i Hoffrätten, sorn finner sin commoditet at vara i staden,
och intet vil bli avancerad til Lagman, men lickväl bör niuta
någon heder för sin giorde tiänst, så har Deputation öfver
Regerings-Formen tyckt, at tvenne de äldste Assessorerne i hvarje
Iloffrätt kunna få namn af Håfrätts-Råd och rang med Lag¬
män, doeh ingen annan lön än Assessorerne, på det Staten ey
må graveras.
Ridderskapet ock Adelen approberade denne Hr Landt-
marskalkens proposition och bevilljade, at i hvarje Hofrätt
skola blifva tvenne Håfrätts-Råd.
Hr Stierneld: I förra sec.ulo äre månge hälsosamma
Förordningar utgångne, men de blifva intet efterlefvade. Före¬
slog, om icke derföre vore nödigt, at en ransakning skedde i
landet, huru hvar niuter lag ock rätt.
Hr Landtmarskalken: Man vil vara betänckt derpå,
om någon skal, jemte det at Hoffrätterna åligger tilse, at lag
ock rätt oväldugt skippas, hafva derpå inseende, at Förord-
ningarne som utkomma bli observerade.
Hr Hammilthon: I mit Lähn vore nödigt, at tvenne
Lagmän vore, efter Lagmans-penningarne intet gravera Staten.
Hr Cronberg begiärte det samma, så at tvenne Höfdinge-
dömmen ey må betiäna sig af en Lagman, som nu skier, derest
Hr .Adlerström, Lagman är.
Sades, at det vid Statsvärckets reglerande kan tagas i
consideration, men elljest vil man för exempel skull intet giöra
härutinnan en sådan ändring och giöra flere betiänte.
Hr L andtmarskalken yttrade sig om Cammar- ock
Commersie-Collegiernes sammanliggande under en Prsesident,
at om intet det blir en Prsesident i Commercie-Collegio ock
Cammar-Collegio, så kan man aldrig undgå de collisioner, som
varit emellan de tvenne Collegierne.
Hr Silvius: Det är skadeligit ock til Riksens otiänst,
at desse Collegierne combineras under en Prsesident.
Om Kollegierna och tjenstetillsättningar. 49
Hr Stierncrona: Commercie-Collegium och det värcket
behöfver sin egen karl. Huru skal han ha fulkomlig under¬
rättelse om Commercien, när han sitter i Cammar-Collegio?
Det måste vara särskilte Prsesidenter i dessa Collegier.
Vid den puncten angående Cammar-Revision påminte Hr
Krusbiörn at, ehuruväl der förordnas, at de redan inlefvere-
rade räkenskaperne för de förre åhren skola lemnäs orevide¬
rade, så bör lickväl, när casus är sådan at någon påstår, det
dess räkningar skola revideras ock liquideras med honom, efter
han finner sig lidit, sådant ey förvägras.
Hr Landtmarskalken: Detta bör intet nekas någon.
Hr Palmqvist beklagade at revision med Fortifications-
cassan går så långsamt; bad, efter de ey äro mycket vidlyf-
tige, det de måge blifva öfversedde.
Resol., at Ammiralitets-räkningarne skola revideras ifrån
1700.
Hr Landtmarskalken befalte at införas skall, attLands-
bokhållarne skola suspenderas ifrån sine tienster, som ey in¬
komma med sine räkningar. Berättade vidare, at Borgerskapet
intet varit nögde dermed, at Ofver-Ståthållare-embetet hvart
3:die åhr ombytas skal, efter det intet vore staden nyttigt,
och strider emot Drotningens Försäkring, som förmår, at ingen
skal utan brått ock förseelse sättjas ifrån sin tiänst: dertil
med hafva de opponerat oss, at intet sådant ombyte skier med
Landshöfdingarne; ock som detta, hvad Ofver-Ståthållaren vid¬
kommer, angår Borgerskapet mäst, ock Prästerskapet äfven
bifölle dem, så måste det blifva et beständigt ämbete, ock
intet ombyte dermed skie.
Hr Hamilthon: Efter Collegierne intet betagas at före¬
slå skickelige personer til de under dem hörande vacante be¬
ställningar, böra då icke Ofverstarne föreslå Officerarne vid
Regementerne, men skola de vara tre personer eller en?
Hr Koskild: När Majoren skal befordras til Öfverst
Lieutenant, så kan ju Öfversten ey föreslå tre, utan allenast en,
efter han intet har mer än en Major.
Gref Fersen: Den methoden, som Sal. Konungen giordt
om förslagens inrättande, kan följas. 1716 in Septemb. är
den daterad.
Hr Landtmarskalken befalte, at Regerings-Formen der¬
efter skal inrättas.
Adelns Protokoll, 1719. ^
50
1719 den 14 och 17 Februari.
Hr Landtmarskalken: Det påminnes, at ey andre än
infodde Svänske undersåtare skola sättjas til de angelägnaste
tiänsterne, jemväl at fästningarne ock Landt-Regementerne ey
måga anförtros ock förgifvas utan til Svänske män.
liesol. skal sålunda införas i Regerings-Formen: Ey må
främmande utländskan man, utan Svänsk undersåtare, den i
riket ock dess underliggande provincier född är, til någre vick-
tige tiänster sättjas ock brukas.
Vid den 40 §, som handlar om städernes privilegier ock
rättigheter, erhindrades, huru som ålir 1714 Kongl. Maij:t remit¬
terat til Kongl. Bergs-Collegii öfverläggande, huru vida visse
städer måtte kunna blifva bestående, och frågades, om nu skall
något inryckias om Philipstad och Fahlun.
Hr Landtmarskalken: Det är et specialt måhl, ock kan
intet komma i Regerings-Formen.
Hr Krusbiörn påminte, at Biskopparne äro satte imellan
Ridderskapet ock Adelen uti rubriqven af Regerings-Formen,
men som Ridderskapet ock Adelen nu äro en kråpp ock Clas-
serne uphäfne, så borde nu intet Grefvar och Frijherrar sepa¬
reras ifrån Ridderskapet ock Adelen, utan rubriqven så kunna
inrättas, at der sättes Sveriges Rikes Råd, Grefvar, Frijherrar,
Ridderskap ock Adel främst, ock sedan Biskoppar och Cler-
kerij tilhopa.
Hr Landtmarskalken mente, at Prästerskapet lära vara
häremot.
Hr Landtmarskalken frågade, huru de villja med
Commerce-Collegium, om der skal blifva en särskilt Prsesi-
dent eller ey.
Resol., at det hör ha sin särskilte Prsesident.
Hr Stierncrona: När någon af Rådet dör emellan
Riksdagarne, skulle icke då kunna dertil tagas någon af de
förr föreslagne, ock embetet ey lemnäs obesat til Riksens
otienst?
Hr Landtmarskalken: De äro intet just skickelige til
en sådan syssla, som den beklädt, hvilken med döden afgåt,
utan är bäst, dé låta rummet stå vacant til nästa sammankomst.
Hr Lillie beklagade, at man i Vestergötland har kneckt
på Säterijen, hvarmed Ridderskapet ock Adelen i de andra
länen intet är besvärat.
V. Goertz' böneskrift afslås.
51
Hr Landtmarskalken: När Gud gier oss friden, får
man se, hvad dervid giöras kan; imedlertid får intet indelnin¬
gen rubbas.
Den 17 Februari.
Ilr Landtmarskalken: Efter Hof-Staten går uti Högst
Sal. Hans Kongl. Maij:ts likproces med kappor, men Ridder¬
skapet ock Adelen intet kan skaffa några kappor, så har jag
velat förnimma, om Ridderskapet ock Adelen i det stället at
Hof-Staten gåt förr förut och Ridderskapet ock Adelen när¬
mast in til liket, icke nu skulle villja låta Håf-Staten gå när¬
mast liket med kapporne.
Ridderskapet ock Adelen förklarade sig nögde der¬
med, at Håf-Staten med kapporne går närmast liket, dock
utan prejudice af Ståndets rätt: dernäst gå Grefvar ock Fri-
herrarne, ock så Ridderskapet ock Adelen, de yngste främst
ock de äldste familierne närmast intil Frijherrarne, så at Gref-
varne komma af Ridderskapet ock Adelen at gå lijket närmast.
Sedan uplästes von Goertz skrift, hvarutinnan han an-
drager at, emedan han haft at disponera öfver hela Rikets
inkomster ock medel samt förmodat, at man för dess aflif-
vande skulle hafva fordrat af honom redo ock räkning, som
likväl hijt intil intet skiedt, så har han velat tilkänna gifva,
det han är beredd ock önskar, at Ständerne ville unna honom
den tiden, at han kunde göra räkenskap för de medel han haft
under händer, på det lian så väl för Ständerne, som för hela
ärbara världen måtte kunna visa, at han fört administration
som en ärlig man. Men skulle denne dess undertiänstke be-
giäran, såsom andre, intet finna rum, så har han det förtro¬
endet til Ständernes ädelmodighet, at de icke lära för denna
orsaken skul giöra något vidare anspråk på hans arfvingar,
hvilka om desse saker äre aldeles okunnoge, ock at Ständerne
lära hafva den godheten at låta dess lijk til dem obehindrat
afföllja.
Ridderskapet ock Adelen utlåto sig, at de ville först
förnimma de andre Ståndens tanckar härom, ock afsändes med
den upläste skrift en Deputation til Prästeståndet samt Bor-
gerskapet.
Hr Landtmarskalken bad, at Grefvarne ock Frij¬
herrarne ville komma neder i Secreterarens cammar ock skrifva
52
1719 den 20 och 21 Februari.
under Valacten, hvarefter de öfrige af Ridderskapet oek Ade¬
len vid lediga stunder dermed continuera kunna, ock tilsade,
at de deputerade öfver introductionerne komma klockan 3 til—
samman.
Deputation kommo tilbaka, som gick til de andre Stån¬
den, ock berättade at Prästerskapet intet varit tilhopa, utan
de allenast fåt tala med Borgare-Ståndet: det Ståndet vil
gifva svar ifrån sig med en Deputation; imedlertid tyckte man,
at Borgare-Ståndet voro indifferente derom, huru man gior
med kroppen.
Borgerskapets Utskått kom in ock emottogos af någre utaf
Ridderskapet ock Adelen.
Rådman Bunge förde ordet sålunda: Det Höglofl. Rid¬
derskapet ock Adelen har giordt Borgare-Ståndet den hedern
ock communicerat Baron Goertz’ anhållande med dem, samt
begärat deröfver deras utlåtande, at sedan et enhälligt slut
ock svar derpå föllja må. Ståndet tackar för den förtrolighet,
som med dem plägas, och hvad von Goertz begäran angår, så,
emedan dommen är i sig sielf klar, ock han likasom påckat
och tycker at han intet blifvit hörd, såsom ock at dommen
intet skal vara stäld på fulkomliga skiähl; man ock kan sig
lätt föreställa at, om dess anhörige få kroppen dit ut, skulle
de kunna til Sveriges förackt giöra dervid en stor procession,
altså tycker Borgare-Ståndet vara bäst at exsecution skier
efter dommens innehåld.
Härmed afträdde Borgare-Ståndets Utskått, ock conforme-
rade Ridderskapet ock Adelen sig med Borgerskapets senti¬
ment.
Den 20 Februari in pleno.
Hr L andtmarskalken: Yij ha nu fått Hennes Maij:ts
nådiga Försäkring, ock Regements-För men blef ock i går aftons
klåckan 10 af Hennes Maij:t underskrifven; den är fuller
skrifven på papper, til at vinna tijden, men skal sedan om-
skrifvas på pergament. Nu tycker jag, at vij giöra en Depu¬
tation, som går til de andre Stånden ock visar dem Hennes
Maij:ts underskrift, efter de den se böra, innan vij gå på salen,
som i morgon skier, sedan Ricksdagen i dag utblåsen är. Jag
har tält med hans Excellence Gref Horn ock Gref Tesin om
ceremonialierne, ock gå vij efter Riddarhus-Ordningen up först
Riksdagens öppnande. Ny Försäkran och Regeringsform. 53
til Hennes Maij:t i predikan, ock sedan på salen. När vij
komma up på salen, så begynner Gref Horn med et litet tahl
pro introitu; derpå svarar jag med et kårt tahl, ock så lefve-
rerar jag med de andre talemännen Valacten til Hennes Maij:t,
men Hennes Maij:t får den til Gref Horn, ock Gref Horn gier
den til Statssecreteraren Barck, som den upläser.
Härpå utlåto Ridderskapet ock Adelen sig, at de
villja gå efter Riddarhus-Ordningen, ock deputerade någre at
gå til de andre Stånden at visa dem, som Hr Landtmarskal-
ken proponerade, det Hennes Maij:t underskrifvit Regerings-
Formen. Desse togo ock med sig de 3 exemplaren af Hennes
Maij:ts Försäkring, som Hennes Maij:t nedsändt til de andre
Stånden, ock lefvererade öfver dem vid samma tilfälle.
Ifrån Hennes Maij:t inkommo tvenne Hofjunkare, hvilka
antydde Ridderskapet ock Adelen, at Hennes Maij:ts nådiga
villja är, det Ridderskapet och Adelen komma i morgon kl.
8 up uti predikan på Slåttet, ock gå sedan derifrån på Riks-
Salen.
Hr Lan dt marskalk en svarade derpå, at Ridderskapet
ock Adelen skola ställa Högstbemälte Hennes Maij:ts nådiga
befalning sig til underdånig efterlefnad.
Den 21 Febrnari.
Församblades Ridderskapet ock Adelen at gå på Slåttet
uti predikan, ock sedan på Rickssalen. Hr Ofver-Directeuren
Bunge ock Hr von B er ekner låto ursäck ta sig, at de äro
opasslige ock ey kunna vara med i processen.
Sedan upropades de närvarande af Ridderskapet ock Ade¬
len efter sin ordning, ock gingo så up på Slåttet i predikan,
ock derifrån up på Rikssalen, hvarifrån, då alt var der uppe
bestält, de gingo tilbaka neder på Riddarhuset, ock så skilg-
des åt.
Den 23 Februari.
Hr Landtmarskalken bad at Ridderskapet ock Adelen
ville deputera en af hvar bänck, som går neder i lilla salen,
ock utnämna dem, som komma at vara i Secrete Utskåttet.
54
1719 den 23 och 28 Februari.
Härtil deputerades altså:
Gref Brahe.
|
Hr
|
Uggla.
|
Gref Bonde.
|
Hr
|
Gyllenbielke.
|
Gref Gyllenborg.
|
Hr
|
Tegenschiöld.
|
Gref Torstenson.
|
Hr
|
Cederström.
|
Gref Posse.
|
Hr
|
Lilliegren.
|
Friherre Conrad Sparre.
|
Hr
|
Danckwardt.
|
Friherre Baner.
|
Hr
|
Stiernclo.
|
Friherre Creutz.
|
Hr
|
Lagermark.
|
Friherre Tegner.
|
Hr
|
Adlerfeldt.
|
Friherre Cederhielm.
|
Hr
|
Cedercreutz.
|
Hr Bengt Ribbing.
|
Hr
|
0 delström.
|
Hr Silfverhielm.
|
Hr
|
Cederholm.
|
Hr Gyllengrip.
|
Hr
|
Cronfeldt.
|
Hr Rosenstierna.
|
Hr
|
Lagercreutz.
|
Hr Cronström.
|
Hr
|
Götherhielm.
|
Hr Krusbiörn.
De Deputerade kommo up ock lästes listan up på dem,
som dertil utnämde blifvit, nembligen:
Uti Gref Bralies ställe Baron Carl Cronstedt.
Hr Lagmannen Creutz. Hr Claes Bonde.
Gref Carl Bernin Leijon- Hr Carl Gustaf Gyllencreutz.
hufvud. Hr Göran Silfwerhielm.
Gref von Aschenbery. För Lind af Hageby
Gref Magnus De la Gardie Hr Carl Wattrang.
uti Gref Gyllenstiernas Hr Otto B. Strömfelt.
ställe. Hr Carl De Geer.
Gref Carl Bielke. Hr Claes Lillieström.
Gref Gustaf Bonde. Hr Jean von Mentzer.
Gref Hans von Fersen. Hr Giöran Knorring.
Baron Sparre. Hr Petter Stierncrantz.
Baron Johan Baner. Hr Eric Erencrona.
Baron Conrad Ribbing. Hr Samuel Åkerhielm.
Baron Joh. Creutz. Hr Cederström.
Baron Wrangel. Hr Sven Lagerberg.
Baron Nils Posse. Hr Jean Palmfeldt.
Baron. Johan Tegner. Hr Baltzar Ehrenstolpe.
Baron Casten Feif. Hr Petter Danckwardt.
Baron Anders Leijonstedt. Hr von Kocken.
Baron Germund Cederhielm. Hr Olof Törnflycht.
Val af sekret utskott och utskott för rådsval.
55
Hr David Hillebrand.
Hr Petter Schefer.
Hr Gabriel Stierncrona.
Hr Hielmborg.
Hr Jochim Cronfeldt.
Hr Cederstedt.
Hr von Reuterholm.
Hr Jonas Cedercreutz.
Hr Samuel von Hylten.
Hr Cederholm.
Hr Brauner.
Hr Adam Leijel.
Hr Thomas Fehman.
Den 28 Februari in pleno.
Hr Landtmarskalken: För den nödvändigheten, sorn
är, at Rådet måtte förstärckias til det antal, som Regerings-
Formen innehåller, ock på det samtelige Herrarne så mycket
bättre måtte påminna sig, hvad som om Riks-Rådens väll-
jande förordnat är i Regerings-Formen, lät Hr Landtmarskal¬
ken läsa up den §, som derom handlar.
Secreteraren läs altså up den 12 § af berörde Regerings-
Form, som innehåller at Ständerne äga, då i Rådet är vacance,
utnämna trenne skickelige personer til hvartdera ledigt ställe
igenom en Deputation, hvarutinnan af Ridderskapet ock Adelen
skola vara 24 personer ock 12 af Präste-Ståndet samt äfven
så många af Borgare-Ståndet.
Sedan bad Hr Landtmarskalken att Ridderskapet ock
Adelen behagade nu vällja dem, sorn skola projectera Riks-
Råden, hvartil Hr Landtmarskalken efter förra öfverenskom-
mande sade, att 4 af Grefvarne, 4 af Frijherrarne ock 16 af
Ridderskapet ock Adelen böra utses.
Deputerades altså uti detta Utskåttet:
Gref Torstenson. Baron Coijet.
Gref Carl Bielke. Baron C. Sparre.
Gref Frölich. Baron Herman Fleming.
Gref Posse. Baron Giöran Rosenhane.
Ock som Ridderskapet ock Adelen begiärte at få träda
tilsamman en af hvar bänck ock utnämna sine, hvilka vid
Riks-Rådens projecterande skola vara med, ock Hr Landt¬
marskalken ey var häremot, trädde en af hvardera bäncken
neder uti Secreterarens cammare ock til detta Utskåttet ut¬
nämde fölljande, nembligen:
56
1719 den G Mars.
Hr Sten Arwidson I
Hr Anders Koskild> af Militair-Staten.
Hr Adlerfeldt
Hr Örnfeldt1 ^ Amiralitets-Staten.
llr Celsing I
Hr Revisions-Secret:n Ehrencrona uti Justitife-Revision.
Hr Vice Prsesidenten Wattrang af Hofrätts-Staten.
Hr Krigs-Rådet von Reuterholm, af Krigs-Collegio.
Hr Ofver-Directeuren Bunge) „ „ ... „
TT „ ,, , > af Uancelhe-btaten.
Hr Secreteraren von Kocken J
Hr Cammar-Rådet Lagermark utur Cammar-Collegio.
Hr Assessoren Carl Wattrang utur Cammar-Revision.
Hr Vice Praesidenten Hierne utur Bergs-Collegio.
Hr Secreteraren Silvius utur Commercie-Collegio.
Hr Lagman Strömfeldt.
Hr Lagman Funck.
Hr O (Vers t-Li e uten anten Belfrage begiärte få ställa til
Fulmäcktig Hr Ofverst-Lieutenanten Lydingkielm, efter han
för visse angelägenheter måste resa neder til Giötheborg, ock
fick dertil af Hr Landtmarskalken tilstånd.
Den 6 Marti.
Hr Landtmarskalken berättade, huru som man arnar
at afgiöra, hvad som Hans Höghets Arf-Princens myndighet
och värdighet vara skal; bad derföre, at de som blifvit depu¬
terade deröfver ville komma klockan 4 i dag tilsamman. Se¬
dan, efter Hennes Maij:ts Eed, som vid Kröningen afläggas
skall, måste upsättias, och äfvenväl huldhets-Eeden, samt tro-
hets-Ederne, så holt Landtmarskalken före at man dertil kan
bruka de Deputerade som voro öfver Yalacten, ock tilsade at
den Deputation til at upsättia Ederne kommer klockan 3 i
morgon tilhopa.
Härmed var Ridderskapet och Adelen tilfrids.
Hr Landtmarskalken berättade, at han varit hoos
Hennes Maij:t at förnimma, huru många Hennes Maij:t be¬
hagar skola giöra följe med til Upsala til Kröningen. Hen¬
nes Maij:t lemnade det til Ståndets egit öfverenskommande,
Om kröningen samt tro- och huldhets-ederna.
57
men yttrade likväl sig i nåder så, at .ju flere som komma, ju
heldre seer Hennes Maijit det.
Altså begynte Secreteraren at annotera, hvilka som villja
resa til Upsala, på det at en lista kunde gifvas up, ock om
skutzen samt qvarteren för dem beställas.
Medan detta påstod, kom bud ifrån deras Excellencier med
begiäran, at Hr Landtmarskalken ville komma up med någre
af Stånden at öfverlägga med dem om Upsala resan.
Hr Landtmarskalken lät läsa up listan på de projec-
terade til Riks-Råd, at Ridderskapet ock Adelen få deröfver
säija sina tanckar. Samma lista finnes Nio 14. Hr Landt¬
marskalken gick up med 6 af Ridderskapet ock Adelen ti!
Råden.
När Landtmarskalken kom tilbaka, berättade han at
Deras Excellencier låtit visa dem en upsats, hvad hästar som
kunna skaffas til Upsala resan, ock som således lärer blifva
svårt efter skiutz, sedan hästarne äro på marcherne utkiörde,
förutan annat mera besvär,, som samma resa förorsakar, så
läto Deras Excellencier märckia sig, at de för sina delar gierna
skulle se Kröningen kunna skie här i Stockholm, ock mente
at, om Ständerne begiärte det af Hennes Maijit, skulle Hennes
Maijit dertil i nåder samtyckja.
Ridderskapet ock Adelen förklarade sig at de giärna
see skulle, det kröningen kunde här skie.
Hr L andt marskalken: Jag håller före vara betäncke-
ligit at tala med Hennes Maijit härom, efter Hennes Maijit
är siälf sinnad at låta kröna sig i Upsala, men vij villja giöra
ett memorial härom til Deras Excelleticier, at de kunde förnimma
hos Hennes Maijit, huru vida detta kan låta sig giöra. Satte
sig så sielf neder, ock skref derom memorialet Nio .
Men som det berättades, at Hennes Maijit intet vil låta
Kröningen här skie i Stockholm, och Ridderskapet ock Adelen
intet ville begära af Hennes Maijit, hvad som Hennes Maijit
vore emot, blef samma memorial tilbaka ock innehållit.
Den 9 Marti in pleno.
Uplästes conceptet til memorialet, som Deputation upsat
til Hennes Kongl. Maijit angående Hennes Maijits gemåhl
58
1719 den 9 Marg.
Hans Kongl. Höghet Arf-Princen, hvilket efter de vid första
conceptet N:o 5 giorde påminnelser sålunda inrättat blifvit
som det här efter, såsom et högst angelägit Document, ord
ifrån ord fölljer.
Underdånigt Memorial.
Som vij samtelige Rickséns här församblade Ständer nu
nyligen giort en underdånig ansökning, at alla nödiga författ¬
ningar til försvarsvärket matte bringas til en skyndsam värk-
ställighet; Så draga vij oss billigt dervid til minnes, huruledes
Eders Kongl. Maij:ts Högst Sal. Herr Broder vår afledne
Allernådigste Konung ock Herre förordnat i lifstiden Eders
Maij:ts Högstälskelige gemåhl den Durchleuchtigste Landt-
Grefven ock Arf-Princen til Hessen, Försten til Hirschfeldt,
Grefven til Catzen-Ellenbogen, Dietz, Ziegenheim, Nidda ock
Schaumburg etc. etc. at vara Generalissimus öfver Ricksens
krigsmakt til lands ock siös. Oss fehlar ey en skiählig efter¬
tanka at emot Eders Kongl. Maij:t vij ey vår undersåtelige
plickt fullgiöra kunna, om emot Eders Maij:ts Högstälskelige
Gemåhl vi ey tillika med upricktig ömhet, nijt ock åhuga
visa all tilbörlig heder, vördnad och tiänst. Een sådan vår
skyldighets förbindelse styrkes ock förökas på det kraftigaste
igenom Högstbemälte Eders Maij:ts Gemåhls ogemena egen¬
skaper ock den grundliga förfarenhet, hvilken han uti krigs-
saker ock dertil höriga vettenskaper sig förvärfvat ock til et
odödeligt namn i hela världen vid åtskillige märckvärdige til—
fällen igenom et tappert utförande bevijst häfver. Yi hafva
jemväl uti vårt kiära Fädernesland i de sidst framflutne åhren
af dess oförtrutne möda, utståndne besvärheter ock oförskräckte
hieltemod haft aldeles öfvertygande prof ock bevis; men på-
minne oss dervid ey utan bedröfvelse den igenom ett olycke-
ligit skått hände fahrlighet ock smärta, med trogen önskan,
at den store Guden sådanne ock andre olyckor nådeligen hädan¬
efter afvärja ville. Som vij således för vårt beträngde, af
månge och mäktige fiender anfäktade Rike, näst Guds hielp
och bistånd, räkna en stor förmån, sällhet ock uprättelse vara,
at Riksens krigsmakt äger en tapper ock förfaren anförare,
den i hela världen namkunnig ock berömvärd är, under dess
commando ock lydno hvar rättsint undersåtare i hela Riket är
villig, nögd och benägen til Fäderneslandets försvar at våga
Memorial till Drottningen om H. Kongl. Höghet. 59
både lijf ock blod; vij derjämte oss ock lätt föreställa, huru
det Hufva äktenskaps-bandet förknippar ock tvingar Eders
Maij:ts Högstälskelige Gemahl at vara välvillig, nijtälskande
ock ömhjertad, hvaraf Riket så ofehlbart får niuta fruckten,
som Eders Maij:ts lycka, förmon och vältrefnad ifrån Riket
aldrig skilljas ock söndras kan; Ty bedie Eders Kongl. Maij:t
vij samtelige Riksens Ständer underdånigst til förmå dess
Högstälskelige Gemåhl at framhärda at som Generalissimus vid
högsta befählet öfver Rikets vapen ock krigsmachter til lands
ock siös under försäkran, som vid samma höga bestälning ähr
1648 af Glorvyrdigst i åminnelse Konung Carl Gustaf ut-
gafs ock bebrefvades samt med skriftelig Eed bestyrktes; Så
at Eders Kongl. Maij:t såsom det enda och rätta hufvudet
öfver hela Riket af Generalissimo äger tro och huldskap veder¬
faras, dess Konungsliga välde och rätt styrkas samt rättrådig
lydno bevisas.
Derjemte kan ey heller Generalissimus afhandla eller sluta
några sådanne ährender, hvilka Riksens allmänna välfärd vid-
hängia, som krig, fridstånd, förbund heller andre Riksens vic.h-
tige vårdande och Regeringen angående saker, med mindre
sådant sker med Eders Maij:ts vett ock villja, Riksens Råds
Råde ock efter Eders Maij:ts meddelte instruction och full-
mackt. Och som Generalissimi egentelige syssla är, at utföra,
värkställa och förrätta de krigsoperationer, hvilka under dess,
Gud gifve, altid så lyckelige, som vi äro försäkrade om dess
tapre och försicktige befähl, emot Riksens fiender komma at
anställas; Ty tages af Eders Kongl. Maij:t vid sådanne hän¬
delser en utförlig Instruction och underrättelse til noga efter¬
lefnad. När til Rikets värn ock försvar någre författningar
böra giöras, sammankallar Generalissimus til sig de uti Krigs-
Collegio sittiande Riksens Råd med alle tilstädes varande Fält¬
marskalkar ock Generalspersoner i ock utom Rådet, och hvad
då enhälligt pröfvas någon värkställighet erfordra, författas
skrifteligen ock underställes Eders Kongl. Maij:ts nådige ut¬
slag på sätt ock vijs, som 15 § uti Regerings-Formen förmår
och innehåller. Ar ock krigsmacliten i fält, och något ange¬
lägit kommer at öfvervägas, så tilkallas alle Generaler ock
Öfverstar, samt värkställes ey något af vikt utom deras
samråd, mindre dem oåtspordt. Ey heller besättas någre
ledige tienster i fält annorledes än som provisionaliter ock til
Eders Maij:ts vidare godtfinnande. Som under Generalissimi
60
1719 den 9 Mars.
anförande krigsoperationerne komma at förrättas, så åligger
deremot Krigs-Collegii försårg, upsicht ock omvårdnad alt,
hvad Oeconomien ock siälfva hushalds-väsendet af Riksens
krigsmackt tilhörer; dock at alt sådant med Generalissimo
communiceras, om dervid något nödigt vore at påminna. Sam¬
maledes communicerar ock Ammiralitets-Collegium med Gene¬
ralissimo deras förrättningar ock författningar. Fästningarnes
byggiande å nyo eller deras förbättring hörer under Kongl.
Maijits egit behag ock godtfinnande. Huru de skola anläggias
ock repareras tilkommer Generalissimo at föranstalta; men om
medlens anordnande drager Krigs-Collegium al behörig försorg
ock befordrar räkningarnas ricktighet. På samma sätt sker
med skepsbyggningar och deras reparationer vid Ammirali-
tet[et]. Jemväl äger Generalissimus sielf, eller igenom andra,
lata förrätta mönstringarne, så til lands som siös, hvilka en af
Krigs-Collegii eller Ammiralitet[et]s ledamöter bevistar ock ett
exemplar af rullorne, til befordran af all oeconomisk ricktighet,
i bemälte Collegio ingifver.
Vid Regementernes beklädning förhalles således, at veder¬
börande Ofverste insänder dess reqvisition ock förslag på
siälfva beklädningen med dess tilhörigheter til Krigs-Colle-
gium, som dersammastädes til prof ock priset skiärskadas.
Sedermera tages approbation af Generalissimo. Men Öfversten
af Regementet sörjer för beklädningens förfärdigande, til filijo
af Regementsformen, hvarefter samma beklädnad vid General¬
mönstringen kommer at bepröfvas, gillas ock uti rullorne at
införas. Med Ammiralitets-Collegio vare lag samma. Ey ma
något hemförlofvat Regemente utom Kongl. Maij:t i sittiande
Råd gifna befallning til upbrått ock tåg upbådas annorledes
än, som den 21 § af Regerings-Formen biuder ock stadgar.
Riksens Ständer äro aldeles villige, bögde och benägne at
vörda hans Durchlauchtighet med ähretitulen af Kongl. Hög¬
het, med förbehåld at den ey vid sådanne tilfällen lärer bru¬
kas, som kunna vara Riket til mehn, det almänna värket vid
underhandlingar med utrikes mackter, samt och elliest, til hin¬
der ock Sveriges Fundamentallag til förfång.
Som emot Eders Kongl. Maij:ts Högstälskelige Gemåhl
Hans Kongl. Höghet vij således betygat et oss upricktigt ä
hiertat liggande förtroende at lemna Rikets hela styrkia och
krigsmackter under dess tapra ock försicktiga anförande emot
våra fiender, ock med yttersta undergifvelse, vördnad ock hör¬
H. Kongl. Höghets Försäkran som Generalissimus.
61
samhet skola altid låta vara vår rätta alfvarsamma åtancka,
nijt ock ähuga at biträda Hans Kongl. Höghet ock til dess
odödelige heder ock beröms formerande hafva lif och blod
ospart; Så bedie vij deremot underdänigst at uti Hans Kongl.
Höghets nade, ynnest ock bevågenhet blifva oföränderlige bibe-
håldne ock uti et rent förtroende stadfästade. Hvarjämte vij
efter vår undersåtelige plickt städse framhärda etc. etc.
På Ridd. ock Adelens vägnar, På Prästerskapets vägnar,
jP. Ribbing. Mattias Steuchius.
På Borgerskapets vägnar,
And. Hylten.
Stockholm den 9 Marti 1719.
Derefter uplästes Hans Kongl. Höghets Arfprintzens gifne
Försäkring ock edelige revers emot det honom updragne högsta
befählet öfver Ricksens krigsmackt eller Generalissimi-Embetet,
sa lydande:
Vij Friedrich, Landgrefve ock Arf-Printz til Hessen,
Furste til Hirschfeldt, Grefve til Catzen-Ellenbogen, Dietz,
Ziegenheim, Nidda och Schaumburg etc. Giöre vitterligit al¬
lom som vederbör, at såsom vår Högstälskelige Gemål, den
Stormächtigste Drottning Ulrica Eleonora, Sveriges, Giöthes
och Vändes Drottning, Stor-Furstinna til Finland, Hertiginna
uti Skäne, Estland, Lifland, Carelen, Brehmen, Verden, Stettin-
Pommern, Cassuben ock Wenden, Furstinna til Rugen, Fru
öfver Ingermanland ock Wismar, Pfaltz-Grefvinna vid Rhein i
Beijern, til Julicli, Cleve ock Bergen Hertiginna, så ock Landt-
Grefvinna ock Arf-Printzessa af Hessen, Furstinna till Hirsch¬
feldt, Grefvinna til Catzen-Ellenbogen, Dietz, Ziegenheim,
Nidda ock Schaumburg etc., tillika med samtelige Svea Rikes
Ständer, betygat emot oss et synnerligit upricktigt förtroende
ock en benägen välvillja, at updraga ock tillägga oss commando
ock högsta befälet öfver Riksens vapen ock krigsmackter til
lands ock siös, med sådan mackt, förmån ock myndighet, som
uti et underdånigt memorial til Högstbemälte Hennes Maij:t
Riksens Ständer utfäst och förklarat hafva; Ty låfve, för¬
säkre ock tilsäje Vij härmed, ock i kraft af denna vår
Fursteliga Förskrifning, på det Hennes Kongl. Maij:t ock Sve¬
riges Rike om vår trohet, nijt ock tiänst måge vara förvissade,
at Vij vele ock skole vara Hennes Maij:t ock Sveriges Rike
huld ock trogen, söka med all förmåga, deras nytta, gagn ock
62
1719 den 9 Mars.
välfärd at befordra, ock afvärja samt förekomma och i tijd
tilkiänna gifva deras skada, fördärf ock förfång. Särdeles vele
Vij aldrig hielpa til at införa det emot Rikets nöije och väl¬
trefnad löpande skadelige Eenvalds-Regemente, eller den så
kallade Souverainiteten, utan hvad i våra krafter ock förmåga
står dertil använda, at Kongl. Maij:ts Rätt, efter Sveriges
Fundamentallag ock det nu författade Regerings-sättet, må
styrkias, handhafvas ock underhållas, men Riksens Ständer
vid deras rättigheter, stadgar ock förmåner frodas, försvaras
ock skyddas. Derjämte vele Yij vid alla krigs-förrättningar
ock operationer, hvilka til Riksens värn ock försvar komma
under vårt anförande at värkställas, låta oss förbinda til noga
efterlefnad de Instructioner ock underrättelser, som af Kongl.
Maijrt oss tid efter annan kunna meddelas, ock i alt rätta
vårt endaste ögnamåt uppå Kongl. Maij:ts samt Rikets nytta,
fördel ock tiänst ock sådant ingen annan afsicht föresättia.
Så at Yij vele hålla de Oss anförtrodde krigsmackter, fäst¬
ningar ock garnisoner, hvilka Vij under Yår befallning kunna
få, eller framdeles af Fienden intaga, under Hennes Kongl.
Maij:ts ock Sveriges Rikes hörsamhet, bud ock lydno, ock
hvad deremot löper, efter vår högsta förmåga hindra, afvärja
ock i tijd uptäckja. Vid förefallande ärender af vicht ock
angelägenhet i fält, vela Vij förnimma de befehlhatVande Gene¬
raler ock Ofverstar, ock utom deras samråd ock föregångne
öfvervägande uti sådant måhl eij något besluta, eij heller några
ährender angående frid, stillestånd ock förbund med utrikes
machter sluta ock afgiöra, med mindre oss sådant af Kongl.
Maij:t ock Sveriges Crono blifver pålagdt ock anförtrodt, samt
uti detta, som alle andre måhl, låta Kongl. Maij:ts behag,
villja ock förordning vara vårt rättesnöre, ock således sökia
på. alt giörligit sätt igenom Riksens vapens försicktiga ock til-
börliga förande dess uprättelse, vältrefnad ock vördning ät
åstadkomma, uphielpa ock förskaffa. Til yttermera visso hafva
Vij detta med egen hand underskrifvit, ock med vårt Furste¬
liga signete bekräftat; Gifvit Stockholm d. Marti 1719.
Friedrich
L. G. af Hessen.
Jag Friedrich, Landtgrefve ock Arfprintz til Hessen,
Furste til Hirschfeldt, Grefve til Catzen-Ellenbogen, Dietz,
Ziegenheim, Nidda ock Schaumburg etc. etc., låfvar ock svär vid
Biksråds-förslag.
63
Gud ock Hans heliga Evangelium, at såsom Hennes Kongl. Maij:t
min Ilögälskelige Gemåhl, den Stormäcktigste Drottning Ul¬
rica Eleonora, Sveriges, Giöthes ock Vendes Drottning,
Stor-Furstinna til Finland, Hertiginna uti Skåne, Estland,
Lifland, Carelen, Brehmen, Verden, Stettin-Pominern, Cassuben
ock Wänden, Furstinna til Rugen, Fru öfver Ingermanland ock
Wismar, Pfaltz-Grefvinna vid Rhein i Bajern, til Julich, Cleve
ock Bergen Hertiginna, så ock Landt-Grefvinna ock Arf-
printzessa af Hessen, Furstinna til Hirschfeldt, Grefvinna til
Catzen-Ellenbogen, Dietz, Ziegenheim, Nidda ock Schaumburg
etc., tillika med Riksens Ständer hafva Mig anförtrodt högsta
befählet ock commando öfver Riksens krigsmackt til landz ock
siös, så skall Högbemälte Hennes Kongl. Maij:t ock Riket Jag
vid alla tilfällen vara huld, trogen ock rättrådig, sökia deras
gagn ock bästa efter yttersta förmåga at befordra, men deras
skada ock fördärf at afvända ock förekomma, sampt hvad mig
derom kunnigt blifver i tid tilkiänna gifva. Jag vil ock intet
hafva afseende på någon menniskias eller annan estats nytta
häremot, utan lata Hennes Kongl. Maij:ts ock Rikets tiänst,
fördel ock välstånd vara mit rätta ändamåhl, aldeles som ige¬
nom min skriftelige Försäkring Jag sådant til åtskillige om¬
ständige måhl utfäst, låfvat ock tilsagdt häfver, samt in för
Gud, Hennes Kongl. Maij:t ock hvar ärlig man både vill ock
kan försvara, Så sant mig Gud hiälpe til lif ock siäl!
Friedrich
L. G. af Hessen.
Sedan förklarade Ridderskapet ock Adelen sig, at de
vid berörde upläste documenter intet hade at påminna, utan
dem i alla delar aggreerade.
Den 3 April in pleno.
Uplästes Landtmarskalkens berättelse, i hvad tankar
Deputation vid Rådsvalet stannat, och huru som, oansedt Rid¬
derskapet ock Adelen uteslöto General-Major Lagerberg ock
Conrad Ribbing, så äro de dock af de andre tvenne Stånden
gillade ock på förslaget behåldne, men i de öfrige 5 Herrarnes
ställe, som af förslaget gingo ut, föreslår Deputation General-
Majoren Carl Gustaf Creutz, General-Majoren Carl Cruse,
General-Majoren Hugo Hamilthon, General-Major Stakelberg ock
\
64
1719 den 3 och 4 April.
Ombuds-Rådet Salmon Cronhielm. Ock på det ingen må hålla
före det vara stridande emot Regerings-Formen at föreslå
flere släcktingar eller bröder ock nära förvandter, än som efter
Regerings-Formen kunna tagas i Riksens Råd, så måste jag
berätta, sade Landtmarskalken, det Deputation fallit på de
tankar, at til exempel, när en broder redan är i Rådet, så
kunna ändå vähl tvänne bröder föreslås til Riks-Råd vid va-
cance; men i underskriften pä förslaget påminnes derom, at
Hennes Kongl. Maij:t af de föreslagne utser ock nämner den
til Råd, som Hennes Maij:t af dem behagar.
Ridderskapet ock Adelen förbehöllo sig at få votera
deröfver, huru vida Hrr Lagerberg ock Conrad Ribbing, samt
de fem öfrige föreslagne af Deputation, skola presenteras
Hennes Maij:t til Riks-Råd, ock blef resolverat, at voteringen
i morgon skie skall.
%
Den 4 April in pleno.
Församlades Ridderskapet ock Adelen at votera om de
siu personerne, som i de utgångnas ställe kommer at upföras
på förslaget til Riks-Råd; ock til at emottaga voteringssedlarne
utnämdes fölljande af Ridderskapet ock Adelen, hvilka ock sig
til bordet satte:
Gref Wasaborg. Hr Crusbiörn.
Gref Posse. Hr Stael von Holslein.
Hr Sten Arwidson. Hr Palmqvist.
Gref Olof Gyllenborg gaf skriftelig in sit votum, at han
håller det för stridande emot Ridderskapets ock Adelens vär¬
dighet och heder at på något sätt gå ifrån det de en gång
igenom sina vota faststält.
Hr General-Major Stal frågade, om de andre Stånden
icke lära vara nögde med de, som hos Adelen nu utnämde
blifva.
Hr Landtmarskalken låfvade villja disponera dem der¬
till, at man härutinnan må komma til slut.
Altså upropades de närvarande efter matriculen, då hvar
af dem ingaf sin sedel ock föreslog siu personer til de ledige
Riks-Rådsrummen.
Efter sedlarne räknades sedan vota, men som dermed gick
ut långt på aftonen, gingo störste delen bart utom dem, som
med voternes colligerande hade at giöra.
Riksrådsförslag. Besvärsutskott. Horns afsked. 65
Desse formerade en lista, huru många vota hvar ock en
fått at förvaras til nästa sammankomst, hvilken finnes N:o 16,
Den 6 April in pleno.
Uplästes listan N:o på dem, som vid sidsta voteringen
blefvit nämde til Riks-Råd, ock sorn pluraliteten fallit på Hr
Axel Sparre, Hr Salmon Cronhielm, General-Major Kreutz,
General-Major Stakelberg, General-Major Hugo Hamilthon,
General-Major Lagerberg, Öfver-Ordningsman Conrad Ribbing,
så blef förslaget til Hennes Maij:t derefter inrättat, med en
sådan mening, som Hr Landtmarskalken förleden, den 3 April,
påmint, at i samma förslag inryckas borde angående Regements-
Formens i ackt tagande, som sees kan N:o 16, fol. 50.
Sedan berättade Hr Landtmarskalken, at han låtit kalla
Ridderskapet ock Adelen tilhopa, efter han ment at de skulle
i dag blefvit inviterade til huldningen, som man ment skola
skie i morgon; men Hans Excellence Gref Tessin har sagt
Secreteraren, som varit uppe at förnimma härom, at de intet
bli färdige med tilredningen på Borggården, förr än til Tors¬
dagen. Bad fördenskul at Ridderskapet ock Adelen ville nu
i medlertid utnämna et Utskått öfver Besvären.
Af Grefvarne ock Friherrarne nämdes:
Baron Anders Rålamb i Gref Douglas ställe.
Gref Olof Gyllenborg.
Men så kommo åtskillige fram ock begiärte, at en af
hvart Lähn måtte vara öfver Besvären, ock förordnades altså i
detta Utskåttet:
Uti Gref Gyllenstiernas ställe
Hof-Marskalken Baron Gustaf Rolamb för Nerike.
Lagmannen Gref Olof Gyllenborg.
Uti Gref Mörners ställe
Öfversten Gref Thure Bielke för Calmar Lähn.
Öfverste-Lieutenanten Baron Mauritz Posse för Upsala
Lähn.
General-Majoren ock Landshöfdingen Baron Clerck för
Jönkiöpings Lähn.
General-Majoren Paikul för Elfsborgs Lahn.
Öfversten Gyllengrip för Cronebergs Lähn.
Adelns Protokoll 1719. 1 Ö
(56 1719 den 6, 10 och 13 April.
General-Major Vittinghof för Södermanland.
Öfversten Bildt tor Götheborgs oek Bohus Lalin.
Capitein Westfeldt för Blekinge.
Rytmästar Schönström flir Wesmanneland ock Strömsholms
Lahn.
Häradshöfdingen Spar[rs\chiöld för Östergötland.
Lagman Clerck för Scaraborgs Lahn ock Halland.
Första Ombudsman Stierncrona för Stockholms Lahn.
Häradshöfdingen Lillienberg för Skåne.
Lagman Stedt för Wermeland.
Assessoren Adam Leijel för Kopparbergs Lahn.
Assessoren David Leijel för Vester Norrland.
Den 10 April in pleno.
Stats-Secreteraren Barck inkom ock ti It alte sålunda Rid-
derskapet ock Adelen: Hennes Maij:t låter helsa med sin nå¬
dige helsning samptelige Ridderskapet ock låter vetta, at som
Hans Excellence Riks-Radet Horn har tilförende åtskillige gån¬
ger munteligen begiärt afskied, ock i gar igenom et bref til
Hennes Maijt skrifteligen mycket inständigt itererat det samma,
så har Hennes Maij:t det samma accorderat ock bevilljat ock
nu härigenom det Loll. Ridderskapet ock Adelon deraf dohl
gifva velat.
Ifrån Hennes Maij:t kommo 2:ne Håf-Junkare ock antydde
Ridderskapet ock Adelen, at de til klockan half ellofva infinna
sig i morgon til huldningen pa Borggården.
Huldnings-Eeden uplästes, så väl den som i förra tider
aflagd blefvit, sorn den nu upsat blefvit, ock approberades.
Finnes N:o 26.
Hr Landtmarsk alicen sade at, efter Hennes Maij:t låtit
skicka up ock communicera oss, hvad Hennes Maij:t resolverat
på Gref Horns ansökning, så proponeras här, om icke en
Deputation bör gå upp ock tacka Hennes Maij:t för commu-
nication.
Detta biföls, ock altså gick til Hennes Maij:t en Deputa¬
tion i samma ährende.
Respenningar åt H. af Holstein. Myntetecknons inlösning. 6*7
Den 13 April in pleno.
Hr La nd tinar skalk en berättade det vore honom befalt
at proponera för Ridderskapet ock Adelen, det Hans Durch-
leuchtighet Hertigen af Holsten arnar resa ut til Tyskland til
at der bevaka sit interesse, at såmedelst kunna komma til sit
Förstendöme Holsten, ock at Hertigen af Hennes Maij:t be¬
gärt underhalds- ock resepenningar, men Hennes Maij:t lemnat
honom derpå det svaret, at Hennes Maij:t vil låta ankomma
på Ständerna at regulera om det begiärte underhållet ock
resepenningarne. Ock som Hennes Maijrt igenom Stats-Secre-
teraren Höpken communicerat Ständerne så vähl Hertigens bref
til Hennes Maij:t, som ock Hennes Maij:ts svar, så lät Hr
Landtmarskalken opläsa dem för Ridderskapet ock Adelen.
Hr Landtmarskalken: Jag frågade Stats-Secreteraren
Höpken, huru stor summa dertil behöfs; hvarpå han svarade,
at efter resan först gäller til Wien, så har Hertigen begiärt
50.000 Rdr dels här ock dels i vexlar. Dertil mente Hr
Landtmarskalken at af de Carolinerne, som stå för Ekelöfs
räkning i Bancken, kunde tagas 50,000 Rdr, dock det sålunda
at Carolinerne räknas efter gamla valeuren för vexeln skul;
men understälte det Ridderskapets ock Adelens godtfinnande.
Ridderskapet ock Adelen biföllo det, at Hertigen får
50.000 Rdr i Caroliner ä 20 Öre Silfvermynt beräknade utaf
desse eller andre medel, som äro at tilgå.
Sedan refererade Hr Conrad Ribbing å Hr Landtmarskal-
kens vägnar ock uppå Ridderskapets begiäran, uti hvad slut Secrete
Utskåttet stannat om Myntetecknen, ock berättade, huru Secrete
Utskåttet giort en mindre Deputation af sine ledamöter til be¬
rörde ährendes ventilerande, ock företagit visse qvestioner,
nembl. först considererat, huru vida de skulle längre vallvera.
Hvad nu samma qvestion vidkommer, så har man set så i lilla
Deputation som Secreta Utskåttet, at Myntetecknen ock sed-
larne äro skadelige ock onyttige, samt funnit dem böra af-
skaffas.
Sedan har blefvit andra qvestion, om de til 1/2, til V3 eller mindre
skulle afsättjas. 3:o huru de skola inlösas, ock hvad in puncto solu-
tionis vore at observera. Hvad den 2:dra § angår, så ha vij fallit
på den tanckan, at de skola til en dehl afsättjas, ock 3:o in
puncto solutionis lia vij considererat dem sorn Riksens giäld,
68
1719 den 13 och 15 April.
ock vore önskeligit den kunde betalas. Men sorn Riksens giäld
består i Myntetecken, i förpantningar, löningsfordringar; item
häftar Riket för giäld af orätt bårttagen egendom, dertil med
stiger giälden öfver 60 milioner, ock när vij considerera Rikets
egendom, så ha vij efter den procent, som 1713 var, räknat
efter, at egendommen föga stiger öfver 70 milioner; altså, om
gälden skulle betalas, vore intet annat än taga ifrån den ena
ock gie den andra. Sedan hvad betalningen angår, ha vij con-
sidererat hvart Stånds interesse, så huru de fått dem, samt
hvilken lasten stannar på. Aldrig ha vij haft någon allmoge
i Sverige, som varit så rijk på penningar, som de nu äre pä
Myntetecken; de ha fåt sina varor så dyrt betalte. Bergslagen
klaga, at allmogen vill intet skiutza, de ha så många Mynte¬
tecken, de våla intet arbeta ock förtiäna sig något. Präster¬
skapet är af lika beskaffenhet med Adelen; huru Adelen ha
dem, det vet de siälfva. Skola de nu betalas, så stannar
största lasten på Adelen. När man ger ut dubbel Contribu-
tion, så gier Adelen Tije Dal., Bonden Två Dal. Smt, men Adelen
får intet dess mera af Bonden i ränta, fast honom kostar fyra
dubbelt mera, hvad han för Myntetecken köpa skall. Contri-
bution stiger till 11 t:r gull; deraf stannar ungefähr på Adelen
9 t:r guld; ju högre vij ta på oss at betala Myntetecknen med,
ju större last få vij. Borgaren söker i handelen sitt skade¬
stånd. Myntetecknen stiga öfver 40 millioner, som inalles
slagne äro, ock Myntesedlarne äro sextonhundrade tusende Daler,
som utelöpa, hvilka vij considerera lika med Myntetecknen;
öfver 15 millioner äro inlöste; utelöpa ännu med sedlarne 27
millioner. Resultatum hoos oss har det blefvit, at Mynte¬
tecknen ock sedlarne straxt skola devalveras, hvilket bör skie
på en dag, sålunda at de härefter skola gå för 2 Ore Smt ock
lösas in, när Gud gier oss fred ock Riket i det tilstånd kom¬
mer; ock det proportionaliter, secundum proportionem geome-
tricam, til V4 part, så at 2 Ore lösa sig sielfva, och på de
öfrige 6 Styfver skall gifvas försäkring. Methoden skall vähl
blij ricktig. Borgerskapet, hvars visée är helt annorledes, sedan
vij haft mycket bryderij med dem, hafva gifvit dertil ultimat
svar, at de villja Myntetecknen och sedlarne skola falla til 2
Ore Smt stycket, ock sedan sedlarne på sådan condition, som Bor¬
gerskapet ock Presterskapet äre ense om, gifvas utan interesse
ock tijd, men på V2, så at 14 Ore betalas til dem, som äger
/
Landtmarskalken Ribbings död. 69
dem, ock 2 Ore gifves honom tilbaka uti de devalverade
Myntetecknen.
Ridderskapet ock Adelen var först på den meningen,
som Prästerskapet, men i dag vore de i åtskillige meningar;
somblige ville bli vid Prästerskapets, men mäste delen biföllo
Borgerskapets mening. Nu blifver det refererat för hela Stån¬
det, at höra deras utlåtelse.
Ock som Ståndet begiärte få härom votera, blefvo de
framropade at säija för Hr Landtmarskalken sin mening, an¬
tingen de ville bifalla Prästerskapets eller Borgerskapets me¬
ning, som sådant pä et särskilt papper antecknades, hvarefter
pluraliteten biföl Prästerskapets mening, som sees N:o .
Den 15 April in pleno.
Baron och Lagmannen Hr Ernest Creutz framträdde ock
tiltalade sålunda Ridderskapet ock Adelen: Som jag vid denna
Riksdagen företräder Gref Brahes ställe, ock den olyckan är
händ oss, at Landtmarskalken Baron Ribbing är med döden
afleden, så har jag den ähran at notificera Ridderskapet ock
Adelen detta dödsfallet, ock beklagar, at vij mist en så redelig
ock habil man; hemställer ock de högdt ärade Herrarne, om
man icke gienom en Deputation til Hennes Maij:t skall i un¬
derdånighet notificera Hennes Maij:t detta ock berätta, at efter
Ridderskapet ock Adelen äga sielfva efter Regerings-Formen
välja sig Landtmarskalk, så äro de nu församlade til en ny
Landtmarskalks utvälljande, hvarvid vij villja önska at vij
måtte finna den, som Kongl. Maij:t kan vara behagelig ock
Riket sampt Ridderskapet ock Adelen nyttig ock gagnelig.
Ridderskapet ock Adelen biföllo detta, at en Deputa¬
tion bör gå up til at i underdånighet föredraga Hennes Maij:t
detta.
Hr Ernest Creutz: Elliest vet jag intet, huru de gode
Herrarne behaga, om de i dag eller nu straxt villja utvällja sig
Landtmarskalk, ock det in pleno eller igenom Deputerade. I
öfrigit recommenderar jag mig i deras gunst.
Ofverst-Lieutenanten Hr Frantz Crusbiörn: Min mening
är det, efter Landtmarskalken är med döden afgången, ock
Regerings-Formen innehåller, at vij skola få välja oss Landt¬
marskalk, men derutinnan intet står, när det skal taga sin
70
1719 den 15 April.
begynnelse, antingen nu eller vid nästa Riksdag, ock den för¬
rige Landtmarskalken var utaf Hennes Maij:t förordnad, om,
til at vinna tiden, vij icke nu skola lemna det til Hennes Maij:t
at denna gången välja Landtmarskalken.
Derpå ropades af Ridderskap et ock Adelen flere re¬
sor: Ney!
Hr C rusbiörn uhrsäcktade sig, at han detta proponerat,
ock förklarade sig intet velat giöra något ingrep härmed uti
Regerings-Formen.
Hr Creutz: Kanskie Herrarne behaga utnämna Deputa¬
tion, som skall gå u-p til Hennes Maij:t.
Deputerades altså dertill:
För Gref Brahe Hr Creutz.
Gref Thure Bielke.
Baron Julian Baner.
Hr Erich Oxenstierna.
Hr Arwidson.
Hr Knorring.
Hr Silfwerhielm.
Hr Sack.
Hr Bilstein.
Hr Bildt.
Hr Grubbenhielrn.
Hr Örnfeldt.
Deputation kom tilbaka, ock berättade Hr Creutz, at de
varit uppe hoos Hennes Maij:t: Hennes Majj:t tesmoignerade,
at hon tog stor del af Hr Landtmarskalkens dödsfall. Der-
jämte berättade jag i underdånighet, at i anledning af Rege¬
rings-Formen, som Hennes Maij:t behagat underskrifva, så
vore Ridderskapet ock Adelen tilsammans at utsee Landtmar¬
skalk, ock önskade, at de måtte finna en sådan man, som vore
Hennes Maij:t till nöije. Hennes Maij:t önskade dertil Rid¬
derskapet ock Adelen mycken lycka ock är persvaderad, at de
vällja en sådan, som Hennes Maij:t, Riket ock dem behagelig
ock nyttig vara kan.
Hr Creutz frågade, huru de nu vilja med våhlet pro-
cedera.
Ridderskapet ock Adelen sade, at de villja nu straxt
votera deröfver.
Ombudsman Leijonstedt Landtmarskalk. i 1
Altså deputerades til at emottaga voteringssedlarne:
Hr Creutz.
Gref Frölich.
Baron Cronstedt.
Hr Gabriel Ribbing.
Hr Stael von Holstein.
Pluraliteten föll på Högsta Ombudsman Leijonstedt, som
hade 252 vota.
Den 15 April.
Tilta!te Hr Baron Creutz sålunda Högsta Ombudsman
Eeijonstedt:
Högvälborne Hr Baron ock Landtmarskalk! Sedan Rik¬
sens Ridderskap ock Adel lingö de oförmodelige tidender om
deras Landtmarskalks, Hr Baron Pehr Ribbings dödelige af¬
gång, hafva de varit mycket bestörte deröfver, särdeles som
de funnit honom äga alla de förmåner, som vid et sådant em¬
bete fordras, ock en ogemen nijt för Rikets samt detta lustre
Ståndets välfärd, hvarföre de honom så mycket mindre um¬
bära velat; men som så varit Guds skickelse ock värket är
angelägit, samt sysslorne intet upskåf tåla, så har deni varit
angelägit at finna en man, som detta ämbetet berömmeligen
ock vähl förrätta måtte, hvarvid jag kan försäkra Hr Baron
ock Landtmarskalken, at de unanimiter fallit på Hr Baron ock
Landtmarskalken, i anseende til dess bekante -redelighet, capa-
eitet ock välvillja til at tiana publicum ock befordra Ridder-
skapets ock Adelens välmågo. De recommendera ock sit in¬
teresse Hr Baron ock Landtmarskalken, tviflandes intet at de
lära finna uti hans person, hvad de igenom den andras förlust
sakna. Ock har jag således den ähran at lefverera på Rid-
derskapets ock Adelens vägnar Hr Baron ock Landtmarskalken
Landtmarskalks-stafven.
Derpå svarade Högsta Ombudsman Hr Baron Leijonstedt
sålunda, pnemisso titulo, til Högloft. Ridderskapet ock Adelen:
Jag tackar Högloft. Ridderskapet ock Adelen liörsambkn
ock tienstlm för den alira ock stora förtroende de fattat til
min person, i det de behagat vid detta oförmodeliga döds¬
fallet, som händt deras Landtmarskalk Hr Baron ock Lands¬
höfdingen Pehr Ribbing, at vällja mig i dess ställe til Landt-
72
1719 den 15 och 18 April.
marskalk. Jag besinnar väl, hvad detta är för et important
värk, ock önskar, at Grud ville gie mig krafter til at svara
emot det förtroende de betygat emot mig. Uppå et redeligit
upsåt skal intet hoos mig fela. Derigenom skal jag sökia at
supplera, hvad hoos mig felar uti förmågan. Recommenderar mig
uti deras faveur, bevågenhet ock vänskap.
Sedan sade Hr Landtmarskalken: Den sidsta materien,
som i förra Landtmarskalkens lifstijd var före, angick Mynte-
tecknen. Nu ha de tält om i Secrete Utskåttet, at här i går
per errorem blefvit berättat, at Prästerskapet skolat gått ifrån
Borgerskapet ock velat, at Myntetecknen skola inlösas med V4,
hvarpå Ridderskapet ock Adelen förra gången grundade sin
votering; men såsom Prästerskapet vilja at de til hälften
skola betalas, så lärer Hr Conrad Ribbing, som här i går
giorde proposition, intet hört Prästerskapets utlåtelse, ock
måste vij nu talas vid å nyo härom.
Hr Landtmarskalken bad, at hvar ville sittja pä sit
ställe: hoppas, om de methodiquement taga sådant före, ska!
lättare kunna bli slut i alla saker.
Hr Wattrang: Secrete Utskåttet har ibland andra för
middagen afsändt mig til Bonde-Ståndet at förnimma deras
tanckar om Myntetecknen. Vij förestälte dem, huru som han¬
del ock vandel måste afstanna, der man längre skulle bruka
Myntetecknen; jämväl at Myntetecknen redan af sig sielf til
intet fallit, med mera. De svarade: vij ha mist våra Plåtar,
ock de ha gifvit oss Myntetecken igen; den som vil ta af oss
våra Myntetecken, han skall gie oss Plåtar igen. Anteligen
låfvade de, at de ville tagat i öfvervägande ock gie oss svar
med en Deputation.
Sedan uplästes någre Hamburgares, Lybeckares ock
Rostockerboers Supplique til Hennes Maij:t, hvarutinnan de be¬
rätta, at de förnummit, det Myntetecknen skola slå af; de be,
at de derpå ey må komma at lijda, som berörde Supplique
vidare förmäler.
Men som Suppliquen var stäld til Hennes Maij:t ock
intet hijt remitterad, kunde den hos Ridderskapet ock Adelen
ey komma i öfvervägande.
Hr Landtmarskalken förestälte vidare, huru som Präster¬
skapet ock Borgerskapet äro ense derom, at Myntetecknen til
hälften skola inlösas, ock uppå de 14 Styfver, som nu ey
straxt kunna betalas, gifvas försäkring, at de framdeles,betalas
Myntetecknens och sedlarnes inlösning. 73
skola. Frågade, om Ridderskapet ock Adelen äro icke der¬
med ense.
Anteligen efter mycket betänkande ock hvarjehanda
discourser, som de sin emellan på bänckarne hade, svarade de
dertil: ja! ock blef således conclusum, at helften lösas skal af
Myntetecknen ock Myntesedlarne, som i Secrete Utskåttet pro-
jecterat är.
Den 18 April in pleno.
Hr Landtmarskalken: Man har velat gifva Ridder¬
skapet ock Adelen tillkiänna, at Secrete Utskåttet varit till¬
samman ock satt åtskillige angelägne saker i arbetet, såsom
i synnerhet angående Myntetecknen, hvaröfver et Placat upsatt
är. Sedan Privilegierne. 3:o Contributionsförordningen. När
Privilegierne äro justerade, skola de läggas här på bordet, at
hvar ock en kan få läsa depi, ock giöra dervid sina påmin¬
nelser, ock när nödvändigheten fordrar, skall Ridderskapet ock
Adelen få komma tilsamman. I medlertid må de tro, at man
uti Secrete Utskåttet gior sin högsta flijt med arbetet, at Riks¬
dagen snart må komma til slut.
Hr Landtmarskalken bad, at de, som blifvit utnämde
öfver Besvären, ville om Måndag komma tilhopa: i medlertid
lärer Hr Lagmannen Creutz hafva något at proponera Ridder¬
skapet ock Adelen.
Hr Ernest Creutz: Jag har i commission ifrån Sal.
Landtmarskalken Ribbings anhörige at förmäla en hörsam
hälsning hos samtelige Ridderskapet ock Adelen; ock som de¬
ras broder, Högvälborne Baron ock Landshöfdingen Hr Pehr
Ribbing, under det han hade den äran at vara Ridderskapets
ock Adelens Landtmarskalk, blef död, så är deras hörsamma
begäran, at Ridderskapet ock Adelen ville giöra honom den
yttersta ähretiensten ock klockan 1/2 6 bevista hans begrafning
uti S:t Clara.
Ridderskapet ock Adelen förklarade sig mycket villige
til at bevisa Sal. Hr Landtmarskalken en sådan dess yttersta
äretiänst.
Sedan tilsades, at de som äro öfver Besvären skulle komma
i dag ihop kl. 3.
74
1719 deri 21 och 27 April.
Assessor Silfversparre begiärte tilstånd at resa bårt, efter
lian hade befallning at upvackta vid sin beställning i Götha
Hofrätt; til Fullmäcktig har han utnärnt Hr Pehr Fleming.
Den 21 April.
Hr Landt mars k alten: Jag måste berätta Höglofliga
Ridderskapet ock Adelen, at Hans Durchleuchtighet Hertigen
af Holsten har skrifvit et bref til Riksens Ständer, samt tac¬
kat dem för de Hans Durchleuchtighet bevilljade resepennin-
garne.
Samina bref uplästes ock finnes N:o 18.
Hr Landtmarskalken: När vy voro uppe på Hans
Durchleuchtighets födelsedag, så tackade han ock yttermera
ock med complaisante termer tog afskied, ock bad mig helsa
Ridderskapet ock Adelén; försäkrade ock derhos, at sorn han
här var upfödd, så hadde han ock en mycken estime ock kiär-
lek för denna nationen, ock skulle vid alla tillfällen visa sin
upricktiga välvillja ock benägenhet.
Sedan uplästes conceptet til Mynteteckens Placatet, som.
finnes N:o
Härvid påmintes af åtskillige, at det skulle vara bättre
afsättja Myntétecknen til en Öre Smt, på det de ey måtte
föras in på oss. Hoch som
Hr Landtmarskalken förestälte, huru man i Secrete
Utskåttet förehaft detta, ock alt noga examinerat det ena med
det andra, men funnit ingen annan utväg, än at de måste gå
för 2 Öre Silfvermynt, ock skulle man intet fruckta derföre at
de skola föras in; så approberades samma concept.
Sedan uplästes Memorialet, som derhos föllja skulle up
til Hennes Maij:t; men den meningen, at Landshöfdingarne i
tysthet skola instrueras om inlösningen af de fattigas Mynte-
tecken giks förbij, på det sådant ey måtte blifva allmänt
kunnogt.
Den 27 April in pleno.
Hr Län dtmar skalk en berättade, at man utarbetat
Adeiige Privilegierne, at de kunna läsas up § ifrån §, hvar¬
efter Ridderskapet ock Adelen sedan kunna taga dem för sig
Ständernas kommission. Adelns Privilegier.
75
och giöra sina påminnelser deröfver. Befalte så Secreteraren
läsa up Privilegierne ock bad, at Ridderskapet ock Adelen ey
måtte förtänckia honom, at han nu måste gå bort för vissa
angelägenheter skull up i Cancelliet.
Gref Oxenstierna påminte derom, at Ekelöfs o<;k von
der ÄTaths sak måtte afgiöras, på det at hans Regemente måtte
slippa hålla så mycken vakt.
Hr Conrad Ribbing: T dag skall tagas före om Gref
von der Nath, principaleste om brefven han skrefvit til Baron
Goertz. Man kan intet komma til slut med den saken, innan
räkenskaperne blij slutne; med Commissionen kan det fuller
snart bli slut, men räkenskaperne lära bli remitterade till
Cammar-Collegium.
Sedan påminte Ridderskapet ock Adelen, at Gref
Horns ansökning måtte tagas före.
Men Hr Landtmarskalken låfvade at först vilja in¬
hämta Secrete Utskåttets utlåtelse.
S. d. proponerade Landtmarskalken, Högvälborne Hr
Baron Anders Leijonstedt, om icke Högloflige Ridderskapet
ock Adelen til en god ordnings hållande vid deras deliberationer
skulle finna för godt, efter som den förordnade Fiscalen Hör¬
ling intet är Adelsman, at en Fiscal af deras egit Stånd an¬
tagas må och brukas allenast vid denne påstående Riksdagen,
emedan det förmenas, at ingen Fiscal imellan Riksdagarne här¬
vid Riddarhuset nödig är; ock som Hr Treffenhielm af åtskil¬
lige vid detta Rifallet nämd blef, föreslog Hr Landtmar¬
skalken, om icke han härtil antagas kunde.
Ridderskapet ock Adelen biföllo denna Hr Landt-
marskalkens proposition, ock fick Secreteraren befallning at
gifva Hr Treffenhielm häröfver extractum protocolli.
Sedan resolverades, at den skal böta en Ducat, sorn intet
kommer upp, utan absenterar sig från deliberationerne.
Adeiige Privilegierne uplästes, ock vid den 6 §, som inne¬
håller, at när någon Adelsman sig så förbryter, at han theri-
genom förvärkar liff, alira, adelig frihet, etc., tå skal saken ock
giärningen först, ther hon giord år, ransakas å Ting eller Råd-
stugu, men intet annorstädes dömmas, än vid Hof-Råtten eller
öfver-Rätten; påminte
Hr Conrad Ribbing, om icke til processens förkortande,
vid slika ransakningar, de vitnen, emot hvilka intet jäf är,
kunna examineras hoos under-Rätten, men om något jäf är
76
1719 den 29 April.
emot något vitne, at då samma pradiminair måhl med hela saken
til Hof-Rätten devolveras.
Ridderskapet ock Adelen höllö före, at uti vitnesmåhl
ock slijka praeliminaire qvestioner hör acktas, hvad de uti
Högstsal. Kongl. Maij:ts lifstid utgångne förordningar derom
stadga.
Ofver den § angående Adelens hus i städerne, ock huru
vida de skola skiptas efter Stads- eller Landslag, discourerades,
ock föll pluraliteten på de tanckar, at husen fuller böra ärfvas
efter Stadslag; men huru vida husen, som en siälf kiöper ock
allar, skola lemnäs til hvars ock ens frija disposition, det skulle
i Deputation, som öfver Adelige Privilegierne sitter, vidare
tagas i öfvervägande.
Vid 8 (7) §, at Patronus bör gie fullmackt uti Pastorater,
hvaräst Adelen äger Jus Patronatus, skal tagas i öfvervägande,
om icke Prästen, då han kommit til ämbetet, kan af Consi-
storio, enär han sig uti lärdom förvärrat eller förer lideligit
lefverne, på Patroni påminnelser afsättjas ifrån samma ämbete
eller suspenderas.
Vid 9 (8) § reserverade Adelen från Skåne ock Bo¬
ll uus Lähn sig, at de ma niuta alla de förmåner, som de
hade, då de under Sverige kommo.
Såsom uti 10 (5) § inryckt är, at Frälset, som intet ligger
giästgifvaregården på en mijhl när, skall vara fritt från håll-
skiutzningen, så påminte Gref De la Gardie, at hållet må
gå sitt skåf omkring, ock de,'sorn langer bart bo, förlika sig
med de, som närmare äro, hvilket approberades. Men så be-
giärte en dehl, at i skiutzhållet 2 frälse måtte räknas mot et
Crono eller skatte.
Vid slutet af Privilegierne skal införas, at alla resolu¬
tioner, som äro emot desse Privilegier, skola uphäfvas.
Atskillige begiärte, at Adelen måtte siälf få skiuda sal¬
petter; men andre höllö före att detta bör gås förbij.
Den 29 April in pleno.
Hr Lan dtmarskalken bad, at Ridderskapet ock Adelen
ville nu utnämna dem, som skola vara uti Secreta Utskåttet i
deras ställen, som antingen blefvit Riks-Råd, eller ock rest bärt.
Om Myntets devalvation.
77
Dertil nämdes altså:
Gref Carl De la Gardie. Hr Brommenstedt.
Hr Clas Rålamb. Hr von Broberg. .
Hr Ekeblad. Hr Stobée.
Hr Pehr Fleming.
Hr Landt marskalken föredrog, huru som Secrete Ut¬
skåttet fallit på de tanckar, at Sölfver-skilljemyntet må de¬
valveras jämväl och giordt et project til Contributions-Placatet;
befalte Secreteraren läsa up samma, det han och giorde,
och finnes berörde Documenter N:o
Hr Conrad Ribbing: När jag hade den ähran för 14
dagar sedan, som var samina dag som min Bror dog, at vara
här uppe på Riddarhuset, så refererade jag, at Prästerskapet
hade fallit på slutet, at Videl borde allenast betalas af Mynte-
tecknen ock Myntesedlarne. Jag berättade det så, at jag
straxt frågade, om icke så var resolverat, men som jag hördt
at man tillagdt mig, at jag giordt en orätt berättelse, så har
jag sedermera frågat hela Secrete Utskåttet, om de hördt, at
Prästerskapet gått ifrån denna sin position; men de, så väl
som Hr Landtmarskalken, lära kunna vitna med mig, at de
intet hördt Prästerskapet annorlunda utlåta sig, utan, sedan
störste dellien varit bårtgångne af Ridderskapet ock Adelen,
så har Prästerskapet utlåtit sig, at om de andre Stånden folie
på den meningen, att hälften skal betalas, vill Prästerskapet
äfven conformera sig dermed. Nu, som det har giordt mig
ondt, at man sålunda om mig tält, så har jag velat härpå för¬
klara mig ock frågar nu de här varande af Secrete Utskåttet,
om de hördt at Prästerskapet annorlunda utlåtit sig, än som
nu sagt är.
Ridderskapet ock Adelen utlåto sig, at de aldeles
äro försäkrade derom, at Hr Barön intet annat berättat, än
hvad han värkeligen hördt.
Sedan uplästes Placatet om Styfrarnes devalverande å nyo.
Dito projectet til Attesten på Myntetecknen och Mynte¬
sedlarne, Som inlefvereras, vide N:o
Dervijd påmintes, at uti Drottningens bref til Landshöf-
dingarne må införas, at attesterne gifvas på större ock mindre
summor, så at hvar kan få dela den Mynteteckens summan han
insatt efter egit behag.
Hr Stierneld: Här göres en påminnelse af åtskillige
vid det, som i Placatet infördt är, at man eij skal få betala
78
1719 den 30 April.
mer i Myn te te eken ock sedlar än 10 Dal. Smt i handel ock
vandel, ock frågas, om vij skola få vår hela lön i Myntetecken;
skal det skie, så bör ingen sådan proportion sättjas, utan
Myntetecken til större och mindre summa emottagas.
Hr Land t mar skalken berättade, at de andre Stånden
ock äfven Secrete Utskåttet blefvit om denne propotionen ense.
Sedan påmintes, at berustade Säterij böra vara frije för
Contribution.
Hr Conrad Ribbing: De ä'ro pure Cronohemman, ock
måste deraf betalas hemmans Contribution; men Adelens säte¬
rier äro ex privilegio frie.
Vid 15 § påmintes, at Officerare-boställen som brukas af
dem siälf måtte vara frije för Durchtougs-giärden och Contri¬
bution, efter de ha bostället på lönen, ock af lönen måste con-
tribuera 10:de penningen.
Härtil svarades, at det ena är personale qvid ock det
andra reale; ock kunna Officerarne ey undgå at betala särskilt
Contribution och Durchtougs-giärd för sine boställen.
Hr Lagman Stedt begiärte at, efter ingen i handel och
vandel får gie ut mer, än l/10:de delen i Myntetecken ock sed¬
lar, det måtte Betiänterne niuta samma rätt i deras löner, ock
få allenast 1/io:de del i sådant mynt, eller åtminstonne %:die
delar goda penningar i lön. Ock
resolverades, at Placatet går ut ock tryckes; dock, hvad
Betiänternes begiäran angår, at de måtte få 2/s delar goda
penningar i dess [o: deras] lön, så lofvade Hr Landtmar¬
skalk en at proponera sådant uti Secrete Utskåttet, at de
dermed kunde hulpne blifva.
Den 30 April.
Hr Landtmarskalken berättade, at Hans Durchleuch-
tighet Hertigen af Holsten har skrifvit Ständerne til ock tagit
afskied; frågade, om icke en Deputation bör gå up ock önska
Hertigen lycka på resan.
Detta biföls af Ridderskapet ock Adelen, ock finnes
Hertigens bref N:o 19.
Hr Landtmarskalken frågade, om icke Trefenhielm
bör få extractum protocolli, at han vid denna Riksdagen skal
agera Fiscal. Detta blef honom bevilliat.
Koutributions-plakat. , 79
Hr Öfverste G-yllengrip framgaf någre påminnnelser vid
Contributions-placatet, underskrefne af en stor delli af Ridder¬
skapet ock Adelen, som äga Frälse nedre i Provincierne, på¬
ståendes, at Contributionen efter ränta ock inkomst, men icke
efter hemmantalet, utan en alt för stor olikhet, obillighet, ock
de mindre hemmansägares skada, fördärf, samt änteligen un¬
dergång och hemmanens ödesmåhl åläggias kan eller bör; som
vidare läses af N:o 50.
Men änteligen efter lång disput härom utlät Hr Lagman
Stedt sig å deras vägnar sålunda: Ehuruväl uti en deröfver
författad skriftelig deduetion de ovedersäijelige kraftige skähl
äro tydeligen anförde, sorn med all rättvisa det påstående legi¬
timera ock styrka att efter räntor- ock inkomsternes storlek,
men icke — som uti det nu författade Contributions-Placatet
efter förra vanligheten blifvit projecterat — efter sielfva hem-
mantahlet, Frälse Contributionen af de fasta godzén ärläggia,
i afseende til det högst olijka tvång, som dermed fölljer ock
mången desse förflutne krigsåhren aldeles utmärglat, i det han
efter denne Contributionsmethod ey allenast hela Bonderäntan
måst tilsättia — det han ock giärna giordt, om dervid fåt för¬
blifva — utan ock ansenligejn] deröfver af annan inkomst eller
i brist deraf oftast medelst utmätning af dess ringa lösören —
hvilka dessutom til särskilt afgift äro blefne ansedde ock ta¬
xerade — åhrligen kommit at utgiöra; Dock, som man väl
finna kan, at någon tid skulle fordras til en sådan nu påståd
ny methods inrättande, ock således alt för långt utdragas, in¬
nan Contributionen för i åhl- kunde påbuden ock betalt giöras;
Altså, til at visa all underdånig zele ock skyldig consideration
tor vårt beträngde ock på medel utblåttade k. Fädernesland,
som under närvarande dess tränga tilstånd, utom andre otålige
oundvikelige dess tarfver ock nödtorfter, anseenlige prsesante
utgifter dageligen kräfier ock påfordrar til det allmänna och
högstnödige försvarsvärkets bedrifran- ock utförande, hvilken här¬
under verserande publique vällfärd, efter åliggande undersåtelig
devotion, oss mer skal angelägen vara än alt privat interesse;
Så villia vij häldre det lijdande undergå, at för i åhr, ock denna
gång, enligit det giorde projectet, Frälse Contributionen betala
efter hemmantahlet, å 5 Dal. Sölfvermynt, än vårt påstående
således insistera ock fullföllja, som själfva billigheten ock rätt¬
visan tor oss i detta måhl, när den opassionerat ansees, värke-
ligen militerar, på det igenom flere yrkande disputer härom
80
1719 den 30 April.
ey matte med et fast slut uti denne presante angelägenhet än
längre på tijden ankomma. Dock med det uttryckelige för-
behåld, hvilket vij ock härmedelst oss kraftigast reservere, at
aldrig vidare hädanefter på detta sättet för våra Frälsegodz
contribuera, — utan vele, at til slijk afgift fundament ock
grund skall tagas af räntornes storlek, uträknade efter jorde-
boks pertzedlarne, då en hvar i proportion af sådanne dess
befintelige inkomster kommer at känna lika last, ock icke, som
til detta hela tiden skiedt, den svåraste tyngden på de mindre
ägande redundera ock stanna; Anhållandes at denne vår skiä-
ligste förvaring ock oss således aftvungne reservation, hvilken
alle opassionerade rätt sinnandes bijfall vinna lärer, måtte blifva
til protocolls förd, ock deröfver vederhörigt bevijs meddelas, til
at så mycket bättre för våra hemma varande medbroder justi-
ficera de vilkor ock det förbehåld, hvarmed vij för denna gång
oss begifvit, at emot giord protest detta vanliga Contributions-
sättet undergå, som dock de förflutne åhren dem ock oss så
mycket odrägeligare tryckt häfver framför de af Högloflige
Ridderskapet ock Adelen uti andra Provincier, som äga långt
anseenligare räntor och inkomster, der vij likvähl alla äro lem¬
mar uti en kråpp ock således ey böra mer den ena besvära
än den andra, eller oss undandraga at efter förmögenhet och
vilkåhrens egenskap inbördes proportionaliter understödia den
allmänna nödtorft, ock således dermedelst ömsom draga hvars
annars börda.
Placatet angående Uphandlings-af'giften uplästes, som kal¬
lades Afbetalnings-afgift.
Dervid påmintes, at Capitainerne ey måtte gie lika mycket
med Assessorerne, som ha 1000 ä 1200 Dal. Sölfvermynts lön.
Hr Stedt: Griötheborgs Magistrat, som niutit ansenlig
rang, böra uti detta Placatet med någon större afgift håg-
kommas.
Hr Mannercrantz och någre andre påminte derom, at
uphaudlingen må proportioneras efter lönen, och en viss pro¬
cent derefter påläggias.
Hr Fletwod: at Capiteinerne må slippa med 4 Dal. Sint.
Sedan sade åtskillige, at Corporalerne af Drabanterne och
Majorerne borde slippa med mindre summa än 12 Dal.
Dock blef uppå desse giorde påminnelser intet vist resol¬
verat, utan Hr Lan dt mars kalken låfvade villia berätta för
Secrete Utskåttet, hvad hoos Ridderskapet ock Adelen blefvit
Om Myntetecknens gångbarhet.
81
påmint, ock tilse, at efter möijeligheten Ridderskapet ock Ade¬
len måtte skie et nöije.
Den 6 Maj.
Hr Landt marskalken: Sedan här blefvit npläst Pla¬
catet om skilliemyntet, hvarutinnan förordnas, at uti handel
ock vandel sampt private betalningar ingen skal få påtruga
någon mera i Myntetecken än 10 Dal. Smt, när summan ey
högre är, ock då den deröfver stiger, ey mer än 10 Dal. i hvarje
hundrade, sa har Ofverste Gyllengrip och Tisensten, som dervid
giordt någre j åminnelser, blefvit hörde i Secrete Utskåttet. Och
som de beropade sig derpå, at det skola vara månge, som äro
af enahanda tanckar med dem, så har man låtit kalla Ridder¬
skapet ock Adelen tilsamman at deröfver höra dem. Nu säijes,
at de äro nögde med Placatet, allenast et bref ifrån Hennes
Maij:t kunde afgå til Exsecutorerne, at som inge andre pen¬
ningar nu äro til fångs, än de afsatte Myntetecken, och man
befrucktar, at den, som har någon Creditor, torde vid detta
tilfället af honom så bli forcerad, at han derigenom kunde bli
ruinerad, så skola Exsecutorerne intet sättia någon utur dess
egendom, så vida panten bär sig, ock Debitoren betalar inte-
resset, eller ock capital ock interesset uti sådan myntesort, sorn
gängse är, offererar.
Hr Stedt: Jag tror hvar rättsint lärer vara af de tanckar.
De fattige ha kunnat haft någre Myntetecken, ock så länge
Myntetecknen varit i gång, så har Creditoren intet velat ta
emot betalningen; nu kan han komma ock fordra betalning;
altså tyckes at, när Creditoren har sin säkerhet, bör han låta
nöija sig dermed ock vänta, til godt myndt kommer i landet,
Hr Landtmar.skalken frågade, om icke Ridderskapet
ock Adelen äro ense derom at Placatet går ut, ock at man
recommenderar det hoos Hennes Maij:t, at et bref kunde afgå
til Exsecutorerne, at de fattige måge af sine Creditorer intet
för mycket forceras, så länge de betala interesset i de afslagne
Myntetecken, intil dess godt mynt kan bli giängse.
Ridderskapet ock Ade 1 en förklarade sig änteligen vara
nögde dermed, i fal de satte proportioner uti betalnings-sum-
morne ey kunde aldeles uphäfvas, ock Myntetecknen i handel
Adelns Protokoll, 1719. ^
82
1719 den 10 och 11 Maj.
ock vandel almänt til större ock mindre summor göras gång¬
bara. Bädo, at Hr Landtmarskalken ville fördenskul så laga,
at forbemälte bref ifrån Hennes Maij:t till Herrar Exsecutorerne
afgå måtte.
Hr Landtmarskalken låfvade, at et underdånigt Me¬
morial till Hennes Maij:t derom ifrån Secrete Utskåttet afgå
skulle.
Hr Leijonschiöld påminte at de, som inga tiänster ha
utan character, må slippa med helften i Uphandlingsafgiften
emot dem, som i tienst äro.
Hr Willem sens påstod, at hustrurne ey må betala mer
än hälften emot sine män.
Ridderskapet ock Adelen förbehölt sig at äfvenväl få
betala Uphandlingshielpen i gångbart mynt.
Hr Landtmarskalken: Detta skal vidare öfverläggas,
ock Ridderskapet ock Adelens påminnelse komma i behörig
consideration.
Den 10 Maj.
Hr Landtmarskalken berättade, at Hennes Maij:tlåtit
hitsända begrafnings-penningar til Ridderskapet ock Adelen,
hvilka Riddarhuus-Cammereraren hade at utdela, ock för större
ricktighet skull bad Hr Landtmarskalken at Ridderskapet ock
Adelen ville hvar ock en qvittera, hvad han får, efter som
qvittencerne sedan skola til Kongl. Ränte-Cammaren up-
gifvas.
Ridderskapet ock A de len erkiände med underdånigste
vördnad, at Hennes Maij:t med Högstsal. Hans Kongl. Maij:ts
begrafnings-penningar dem benådat.
Den 11 Maj in pleno.
Hr Landtmarskalken: Det lärer vara Ridderskapet
ock Adelen bekant, hvad sorn passerade, då Stats-Secreteraren
Barck var här uppe ifrån Hennes Maij:t ock notificerade, at
Hennes Maij:t uppå Hans Excellences Gref Horns begäran
gifvit honom dimission. Sedermera är ifrån Hans Excellence
Gref Horn en skrift inkommen, hvarutinnan Hans Excellence
Om intercession hos Drottningen för Gref Horn. 83
förklarar sig, at han allenast begiärt afskied ifrån Praesident-
skapet i Cancelliet, ock som Riksens Ständer af Secrete Ut¬
skottet ock Deras Excellencier, som voro i Secrete Utskåttet,
finna Hans Excellence omistelig ock böra restitueras, så är
frågan, om icke Ridderskapet ock Adelen behaga, at man må
giöra hoos Hennes Maij:t en underdånig intercession för Hans
Excellence, at han vid Råds-embetet måtte bibehållen blifva.
Stånden hafva talts vid derom, men intet blifvit ense de modo;
Prästerskapet ock Borgerskapet tyckia det vore väl, om Hans
Excellence komrne in med en underdånig skrift til Hennes
Maij:t, så kunde den accompagneras af Ständerne.
Samtelige Ridderskapet ock Adelen förklarade sig
gierna önska, at Hans Excellence måtte bli restituerad.
Hr Landtmarskalken frågade, om icke Gref Horn bör
få någon notice härom.
Gref Fersen frågade, om man skulle låta Hans Excellence
vetta, at Hans Excellence gior väl, om han kommer in med
en underdånig supplique til Hennes Maij:t.
Hr Fehman: Som i den skriften, som ifrån Hans Ex¬
cellence Gref Horn inkommit, intet är något formeligit petitum,
utan Hans Excellence förklarar sig vilja vara befriad för et
omildt omdömme, så tror jag ingen har annan tancka om Hans
Excellence, än att Hans Excellence är en desinteresserad ock
välmenande Herre, hvars tienst Riket gierna skulle nyttia. Men
som Hans Excellence beklädt 2:ne tienster, Preesidentskapet i
Cancelliet ock Råds-Embetet, ock Hans Excellence ifrån Pras-
sidentskapet begiärt positivement afskied, men hvad Råds-
embetet angår, understält Hennes Maij:t, huruvida Hennes
Maij:t behagade honom dervid bibehålla, hvarpå Hennes Maij:t
utlåtit sig ock svarat på hegge delarne, ock honom så ifrån
det ena, som andra licentierat; Altså, ock der Hans Excellence
nu intet kommer in med annat petitum, än i denna skriften
finnes, seer jag intet, med hvad trygghet man skal då kunna
giöra någon intercession för Hans Excellence.
Gref Fersen: Han förklarar sig ju, at hans intention
aldrig varit til at undandraga sig Rikets tienst eller taga af¬
sked utur Rådet, utan at han af soumission för sin Öfverhet
brukat de termer ock understält Hennes Maij:t, huru vida
Hennes Maij:t ville honom i Rådet bibehålla.
Anteligen resolverades at, när Hans Excellence kommer in
med en supplique til Hennes Maij:t, vilja Ridderskapet ock
84
1719 den 12 och 14 Maj.
Adelen appuyera det med en underdånig ansökning, hvarom
Hans Excellence skal notificeras.
Baron Creutz och Gref Fersen påtogo sig at tala med
Hans Excellence härom.
Den 12 Maj.
Hr Landt marskalken berättade, at ibland andre ange¬
lägenheter, som i Secrete Utskåttet före varit, är ock en Can-
cellie-Ordning projecterad, som upläsas skall.
Gref Gyllenborg bad, at Ridderskapet ock Adelen skulle
här uppå få giöra en liten Deputation, som seer öfver den,
efter som, då den läses up, man ey kan så noga observera
al ting.
Cancellie-Ordningen uplästes.
Vid 7 § angående Justitice-Cancelleren påminte
Hr Landtmarskalken at, som sällan Hof-Cancelleren
har haft den suffisence, at han förståt både Cancellie-saker
ock Justitise-ärenden, så har Secrete Utskåttet funnit nödigt,
at en Justitiae-Canceller hädanefter blifva må, hvilken skal
hålla Fiscalerne i tygelen, jemte det som denne upläste § inne¬
håller ock dess ämbete tillägger. Frågade, om icke Ridder¬
skapet ock Adelen vore dermed nögde, at en sådan Justitise-
Canceller förordnas.
Ridderskapet ock Adelen höllö denna beställningen
helt nödig.
Sedan Cancellie-Ordningen var upläsen, giordes dervid inge
påminnelser.
Den 14 Maj in pleno.
Uplästes Ridderskapets ock Adelens Besvär, som tilsam-
mandragne blefvit ock finnes N:o 55.
1 § uplästes af innehåld, at Crono-betiänterne, som intet
ställa Landshöfdingarnes almogen gifne exsecutorialer i värket,
böra derföre vara almogen vid Tinget ansvarige, til at undfly
den bekåstnad, som allmogen elljest måste giöra, om de skola
resa til Landshöfdingen ock klaga på en sådan motvillig Crono-
betiänt.
Ridderskapet och Adelns Besvär.
85
2 §. At Ridderskapet ock Adelen på vederbörlig ort måtte
få inkomma ock visa sine skiähl, om de förmena at dem vid
rå ock rörs-, skogs- ock qvarn-Commissionerne för när skiedt.
3 §. Om abalienerade Frälse ägors återlösande i förmågo
af 1677 åhrs Placat.
Improberas ock går ut, efter som denne § ansees för myc¬
ket skadelig ock Ridderskapet ock Adelen hinderlig i deras
förra disposition om sin Frälse-egendom.
4 §. At humbla ey inå införas ute ifrån, ock humble-
gårdarne i Sverige derigenom ödelagde blifva.
Hr Hammilthon mente, at en termin bör sättias, til
dess humblegårdarne komma här i Sverige til den fulkomlig-
het, at landet deraf kan med humble försedt blifva.
Hr Silvius: Sal. Konungen förböd vid confiscation 1709
at införa humbla ute ifrån, men 1715 blef det åter tillåtit
emot 60 procents erläggiande i tullen. Tyckte, at dervid ock
nu förblifva borde, men ingalunda absolut al införsel af den
vahran förbiudas, helst man vet, att detta landet är af en så
kall Climat, at humblan sällan blir här rätt mogen. Merendels
är ock brist pä humbla i alle desse landsorterne, och här äro
få possessorer, som hafva rätt goda rötter. Brunsviks-rötterne,
som de här lagdt, ha gåt ut, ock der ute är förbudit at sällja
til främmande någre rötter, så at de nu mera intet fås til
kiöps. Om man ock så sätter aldrig så stora böter derpå, så
practiceras Brunsviks-humbla hijt in, ock då får Kongen ingen
tull. Altså är bäst tillåta, at Brunsviks-humbla föres hit in,
med förberörde conditioner, ty eljest förslår vår humbla intet,
hvarken til qvantitet, ey heller är han til qvaliteten öfver alt
så god, ock änskönt någre hafva god humbla, så äre de
dock få.
Ock som en delli af Ridderskapet ock Adelen voro
af samma tanckar, som Hr Silvius, andre ock deremot, så blef
deröfver voterat, ock den projecterade § ståendes af innehåld,
at ingen humbla må föras hijt in ute ifrån.
5 §. At ingen af Ridderskapet ock Adelen, som icke är
21 åhr gammal, må hafva mackt at disponera om sin egendom.
Approberas.
Gref Gustaf Bonde berättade, at han varit uppe i Rådet
ock frågat, hvad ordning som skal giöras med marchen, efter
Infanteriet skulle bryta up. Deras Excellencer tyckte, at hvar
soldat kunde af roten försörjas med 14 dagars underliåld, ock
86
1719 den 15 och 16 Maj.
at sådant kunde decorteras på Durcktougs-giärden, men nu har
Hr Landshöfdingen först velat förnimma Ridderskapets ock
Adelens tanckar derom. Hvad de andra Ståndens utlåtelse
deröfver anginge, så ville han uti Secrete Utskåttet tala med
dem derom.
Ridderskap et ock Adelen voro nögde dermed, at sol-
daterne försees med 14 dagars underhåld på marchen, om ingen
tilgång elljest är til deras försörgning, ock at sådant godtgiöres
af Durcktougs-giärden.
I öfrigit blef på conceptet Adelens Besvär straxt rättade
efter de påminnelser, som dervid giordes, ock de sålunda stälte
som N:o utvisar.
Den 15 Maj in pleno.
Uplästes Tåg-Ordningen.
Gref Frölich påminte dervid, at en Ofverste intet kan
hielpa sig med 8 klippare, förmenandes, at 12 böra honom
bestås.
Men Hr Öfverste Roos holt före, at en Öfverste kan
komma uth med 10 klippare. Öfverste-Lieutenanterne begära,
at 7 klippare måtte dem bestås. Majorerne begiära äfven 7
klippare.
Elljest förbehöllo Office rar ne sig at blifva hörde i
Krigs-Collegio öfver Tåg-Ordningen, hvaräst den upsat är.
Ammiralitets-Staten giorde ock det samma, ock be-
giärte de at få blifva vid 1696 ahrs Tåg-Ordning.
Hr Landtmarskalken förestälte Herrar Officerarne, huru
som tiden framliden är, ock marcherne snart komma at gå,
hvarföre denne Förordning medelst deras disputer intet lärer
kunna innehållas; ock som tiderne äre så knappa, at hvar ock
en bör hielpa sig med det ringaste han kan, bad Hr Landt¬
marskalken, at de nu ville låta blifva vid det som projecterat
är, så at Tåg-Ordningen måtte kunna publiceras.
Hrr Officerarne begiärte at få träda tilsamman ock den
vidare öfverse til i morgon.
Den 16 Maj in pleno.
Uplästes åter Tåg-Ordningen, ock resolverades, at dhe på¬
minnelser, som dervid giorde äro, skola afgiöras i Krigs-Collegw
Tågordning och Besvär. H. Kongl. Höghets Memorial. 87
af de Generaler, som suttit dervid, då Tåg-Ordningen författades,
hvilka skola adjungera sig Landshöfdingen Cederhielm ock Hr
Conrad Ribbing.
Så blef ock resolverat, at Ammiralen Taube skal vara
med i Secrete Utskåttet.
Sedan uplästes Besvären ånyo.
17 §. Ock resolverades, at den 17 § om Prästegårds-
byggnaden för denna gången uteslutes til at undfly missförstånd
emellan Adelen ock Prästerskapet.
18 §. Afven den 18 §, at Biskopparne ey må påträngia
Församblingen Pastores ock oskickelige lärare.
21 §. I lika måtto slutes den 21 § ut angående för-
dubblings-Båtsmännerne i Elfsborgs Låhn, emedan milicen intet
får förminskas under krigstiden.
22 §. At allenast 2:ne Häradsting på Dahl hållas måtte,
hörer intet ibland Besvären, utan går ut.
23 §. Om Skåfrotarnes uphäfvande går ut, emedan de ibland
andre nyheter redan äre afskaffade.
Hvad ifrån Halland andragit är om de 6 lass ved ock 3
Mark. dagsvärks-penningar, upskiutes til en annan tijd.
Cancellie-Rådet Brauner kom ned ifrån Hennes Maij:t
ock sade, at Hennes Maij:t har bedt honom berätta, det Hennes
Maij:t gierna skulle se, at Prästerskapet ock Borgerskapet
träda hijt tilsamman på Riddarhuset. Gaf derpå fram et
Memorial ifrån Hans Kongl. Höghet, som Hennes Maij:ts nå¬
dige villje är skall upläsas för Stånden.
Hr Landtmarskalken frågade, om Bönderne skola ock
kallas hijt.
Hr Brauner svarade, at Hennes Maij:t bad, at Präster¬
skapet ock Borgerskapet skola allenast kallas up på Riddar¬
huset.
Sedan Presterskapet ock Borgerskapet, som sändes bud
efter, kommit up på Riddarhuset, berättade Hr Landtmar¬
skalken, at orsaken til Ståndens sammankallelse är denne,
at Hennes Maij:t upskickat Cancellie-Rådet Brauner ock låtit
tilsäija, det samtelige Ständerne af de 3:ne Stånden skulle här
komma tilsamman, ock låtit igenom Hr Cancellie-Rådet in¬
leverera et Memorial ifrån Hans Kongl. Höghet, som Hennes
Maij:t befalt skal upläsas för Stånden.
Hans Kongl. Höghets Memorial uplästes, ock finnes Nio
10, hvarutinnan Hans Kongl. Höghet beklagar sig mer ock
88
1719 den 16 Maj.
mer giöras oförmögen at hielpa ock befordra Rikets bästa,
emedan vist folck skola bemöda sig at sättia Stenderne i vid¬
rige tanckar om Hans Kongl. Höghets Person ock dess för¬
hållande, med mera, som Memorialet innehåller.
Hr Landtmarskalken: Det principaleste i världen, som
håller en Societet tilsamman, är enighet ock samdräcktighet,
ock i synnerhet imellan Ofverheten ock undersåtarne. Altså är
högst at beklaga, om något missförstånd dem imellan sig yppa
skulle.
Hr Conrad Ribbing: Yij ha orsak at be, det de, som
sådan berättelse för Hans Kongl. Höghet framburit, måtte
namngifvas ock utvisa, hvilken som häfver dehl uti sådanne
förgripelser, som Hans Kongl. Höghets Memorial innehåller.
Hr Fehman: Här nämnes i Memorialet en Person, som
skulle contribuerat til missförstånd emellan Kongl. Huset ock
Ständerne; den be vij måtte utnämnas. Ar någon ibland Stän-
derne, som vet den ock känner den, han gior oförsvarlig, om
han intet gier den an.
Gref Leijonhufvud: Det är ingen redelig undersåte,
som söker at skilja hufvudet ock kroppen åth, ock jag vet
ingen, som icke har all honeur för Hennes Maij:ts Gemåhl
Hans Kongl. Höghet.
Hr Arwidson: Yij vilja be Hennes Maij:t, at de måga
utnämnas, ock i fall de sitt angifvande ey bevisa, då vara der¬
före ansvarige.
Erkie-Biskoppen: Det är en främmande sak för oss,
ock vij betyga, at vij intet hördt sådant; det vore vähl, om
de blefve utmärckte, at den oskyldige intet lida må med den
skyldige. Vij äre alla i den meningen, ock intet dehlacktige
i en sådan klagan, utan be at den utnämnes, som är orsaken
til en sådan oreda.
Gref Torstenson: Vij pretendera, at sådanne rappor-
teurer, som sådant berättat, måtte namngifvas ock stå derföre
til svars.
Borgmästar Hylten: Hvad vårt Stånd vidkommer, så
kunna vij alla betyga, at vij aldrig funnit någon sådan under
oss; utan har vårt hela arbete varit at skynda på et godt ock
rättvist slut på Riksdagen, ock vij beflitat oss befästa Ofver-
hetens ock Maijestetets rättigheter. Vij be at de, som sådant
Öfverläggning med Preste- och Borgare-stånden. 89
giordt, hvaröfver Hans Kongl. Höghet sig besvärar, måtte bli
utmärckte. Jag tyckte det nämdes om någre skrifter i Me¬
morialet.
Hans Kongl. Högliets Memorial uplästes å nyo.
Borgmästar Hylten: Vij hörde orät. Borgare-Ståndet har
högeligen beklagat sig deröfver, at de så länge blifva uppe-
håldne med particulaire saker, som tagit bart tiden för ange¬
lägnare, såsom fredsvärket med mera. En hop komma i Secrete
Utskåttet, som intet borde komma dit. Sedan de deputerade
trädde tilsamman med Deras Excellencer öfver fridsvärket, har
något derutinnan blefvit giordt, men förr intet.
Hr Conrad Ribbing mente, at fridsvärcket kunde af
Hennes Maij:t ock Rådet afgiöras, efter det är et värck, som
mycket secret hållas bör, ock intet allas genie är at begripa
sådanne affairer.
Borgmästar Hylten: När Ständerne äre här, skola de
fuller hafva notice derom. Vij drifva på slut.
Hr Conrad Ribbing: Notice böra de ha, men intet
lärer vara nyttigt, at de skola elljest blanda sig derutinnan.
Hr Fehman föreslog, at någre måtte deputeras til Hennes
Maij:t, at be Hennes Maij:t derom, at Hennes Maij:t ville gie
någon anledning til at få igen rätta baneman.
Erkiebiskoppen bad för Gudz skul, at de skulle få bli
vid de publiqve affairerne.
Sedan Hr Landtmarskalken inhämtat Ridderskapets
ock Adelens mening, sade Hr Landtmarskalken, at det är
så Adelens resolution, at härom skal skrifteligen uppsättjas et
Memorial tji Hennes Maij:t, som nu är sagdt, och samma Me¬
morial här upläsas ock justeras.
Prästerskapet ock Borgerskapet voro ock så härom
ense ock höllö före, att derhos et Memorial til Hans Kongl.
Höghet afgå borde.
Til desse skrifters upsättjande deputerades:
Hr Conrad Ribbing.
Hr Thomas Fehman.
Erkje-Biskop Steuch.
Biskop Brauner.
Borgmästar Hylten.
Borgmästar Thomelin.
90
1719 den 26 Maj.
Borgmästar Hylten proponerade, om icke Hans Kongl.
Höghets Memorial borde för Bönderne upläsas, efter det är
stalt til samtelige Riksens Ständer.
Hr Landtmarskalken sade, at han haft den pre-
voyance ock frågat Cancellie-Rådet Brauner, om Bönderne
skulle kallas hit, men han har svarat, at Prästerskapet ock
Borgerskapet allenast skola kallas tilhopa.
Borgmästar Hylten: Vårt Stånd begiär at, sedan skrif¬
ten är upsat, at den må läsas up lioos vårt Stånd in pleno.
Resol., at de 3 Stånden komma kl. 5 hit at höra skrif-
terne sig föreläsas, ock Secrete Utskåttet kl. 3 tilsamman.
Svaret til Hennes Maij:t uppå Hans Kongl. Höghets Me¬
morial uplästes ock justerades, som approberades ock finnes
N:o 11.
Sedan resolverades, at en Deputation, jemte det at svaret
upgifves til Hennes Maij:t, äfven sändes til Hans Kongl. Hög¬
het at giöra honom en compliment ock betyga Ständernes
vyrdnad för Hans Kongl. Höghet.
Dertill deputerades:
Gref Gustaf Lewenhaupt.
Gref Aschenherg.
Baron Rålam.
Öfverste Adlerfeldt.
Linnerius.
Braunner.
Borgmästar Thomelin.
Borgmästar Grandel.
Hr Cederholm påminte, at de så mycket mera måge
namngifvas, som luppit med sådant sqvaller, som det gior en
confusion i Gouvernamentet, ock sätter missförtroende imellan
Ofverheten ock undersåtarne.
Den 26 Maj in pleno.
Hr Landtmarskalken berättade, at Secrete Utskåttet
har haft Stats-värcket före at jämka ock rätta, hvarvid varit
mycket arbete: sedan har också Secrete Utskåttet funnit nödigt,
at et Contoir bör inrättas, som har at sörja för Myntetecknens
indragande, som Instruction innehåller, hvilken projecterad är.
Om Ständernas kontor. Tullarne. Kontribution. 91
Befalte så Secreteraren läsa up samma Instruction för Stän¬
dernes Contoir, hvilken finnes N:o
Gref Oxenstierna påminte om Betiänternes lönings-
sedlar, at de måtte antingen betalas eller interesse derföre
bestås.
Hr Stierneld begiärte, at den uppläsne Instruction måtte
läggas här uppe på bordet, at Ridderskapet ock Adelen få läsa
den med betänckjande igenom.
Dito uplästes Memorialet til Hennes Maiy.t om Frimästarne,
jämväl om stora Siötullen ock de öfrige tullarne, at arrenderne
uphöra ock de ställas under betiäning; ock giordes dervid inga
påminnelser.
Uti Banco-Deputation nämdes:
Gref Carl Polus. Hr Stierncrona.
Baron Johan Tegner. Hr Cederstedt.
Hr Gyllencreutz är derhos, när honom lägligit faller.
Och som Hr Landshöfdingen och Landtmarskalken Hr
Pehr Ribbing, hvilken varit Directeur vid Riddarhuset, är med
döden afleden, så blef Hr Baron Ernest Creutz denna gången
vald til Directeur vid Riddarhuset i Hr Landshöfdingen Rib-
bings ställe.
Hr Silvius bad, at i consideration tagas måtte, at accisen
mera importerat, sedan den i tullarne upburen blefvit, ock at
fördenskul så härefter iämväl skie måtte.
Men Ridderskapet ock Adelen tyckte det för mycket
gravera landtmannen, efter som den har svårt at få igen
accisen af köparen, ock altså blef memorialet N:o oför¬
ändrat.
Til Riddarhus-sakernes öfverseende deputerades:
Hr Öfversten Gref Posse.
Hr General-Major Pathd.
Hr Landshöfdingen Törnflycht.
Hr Öfverste Knorring.
Hr Cammerer von Brobergen.
Hr Lagman Cederholm.
Den 27 Maj.
Hr Landtmarskalken föredrog Ridderskapet ock Adelen,
huru som han nu låtit kalla tilsamman Ridderskapet ock Adelen
92
1719 den 27 Maj.
til den ändan, at Beslutet matte upläsas, ock Riksdagen brin¬
gas til behörigt slut.
Hr Ofverste Gyllengrip påstod at först borde prseca-
veras, at Contribution aldrig efter hemmantalet, utan efter
räntan hädanefter betalas skall.
Hr Conrad Ribbing: Deröfver är intet resolverat.
Hr Gyllengrip: Det bör nu förås in, at hädanefter
aldrig skal Contributionen efter hemmantalet betalas; elljest
skier oss våld ock orätt, som hafva fast egendomb neder i
landet. Ock hade vij intet påtagit oss de 5 Dal., om vi vettat
at Contributions-methoden intet skolat på detta sättet ändras.
Yij villia betala efter Rusttiänsts-markerne, men aldrig mer
efter hemmantalet för de af oss tilförende andragne skiähl.
Atskillige sade, at ingen kan säija, at någon vil giöra dem
våld ock orätt.
Hr Gyllengrip begärte, at de måtte få votera om Con¬
tributions-methoden.
Men andre sade, at nu intet kan deröfver voteras, sedan
störste dehlén af Adelen rest bart.
Hr Lagercrona påstod äfven, at Contribution intet bör
hädanefter betalas efter hemmantalet, ock mente, at ingen har
at tala derpå, at en jämlikhet efter räntan observeras.
Hr Landtmarskalken sade, at de vid nästa Riksdag
kunna giöra sine påminnelser, ock de då komma i öfvervägande;
men i medlertid får nu beslutet ey uppehållas, efter som också
de andre Stånden skynda på ock villja här ifrån.
Beslutet uplästes altså, ock giordes dervid inge påmin¬
nelser.
Ifrån de andre tre Stånden kommo deras Deputation, som
förde ordet således:
Högvälborne Hr Baron ock Landtmarskalck! Högvälborne,
Välborne Herrar Grefvar, Friherrar, Ridderskap ock Adel!
Såsom Hennes Maij:t i går icke allenast en, utan 2:ne
gånger låtit uti Utskåttet förnimma, huru snart Riksdagen
kunde aflysas; altså, emedan intet svar kunde gifvas, efter sa
få tilstädes vore, så äre vij deputerade at anmäla en ödmiuk
hälsning hoos Hr Landtmarskalken samt Höglofl. Ridderskapet
ock Adelen ock erhindra, at Riksdagen snart måtte komma til
slut; ock der denna påminnelsen skulle kunna vinna rum, som
de åstunda, så ville de gierna at Riksdagen måtte om Lör¬
dagen kunna slutas; hoppas at det lärer kunna låta sig giöra.
Anmanings-deputation från ofrälse stånden. 93
Hr Landtmarskalken: Det lärer Ständerne vara be¬
kant, at man i alla dehlar skyndat med sakernes afgiörande,
men mångfaldigheten af ärenderne ock deras vicktighet har
velat hafva sin tijd. I medlertid kunna vij ge til svar, at
Beslutet är nu upläsit; ock det som återstår, hoppas vij i dag
efter middagen ock i morgon kunna bringa til slut, så at Stän¬
derne Fredagen kunna komma på Salen.
Hr Conrad Ribbing: Om Fredagen kan det intet ske,
ty Krigsbefälets påminnelser äro ännu intet afgiorde, ock sen
fordrar renskrifningen tid.
Biskop Broms: Det lärer intet kunna hindra, utan hvad
som afgiordt är, kan skrifvas efteråt rent.
Hr Landtmarskalken holt före det vara bäst, at man
sätter ut dagen til Lördagen.
Biskop Broms: Om då Hr Landtmarskalken ock Secrete
Utskåttet ville gie Hennes Maij:t tilkiänna, at det om Lördagen
skal skie.
Borgerskapets Vij hade förmodat, at Riksdagen i mor¬
gon kunnat slutas.
Bonden: Allenast det skier om Lördagen, äro de der¬
med nögde.
Hr Landtmarskalken: Vij vele nu gå up med en De¬
putation til Hennes Maij:t derom. Bad, at de som gå tilbaka
ville anmäla Ridderskapets ock Adelens hälsning hoos sine
Stånd, ock berätta dem, hvad de nu kommit öfverens om.
Deputation afträdde.
Riddarhus-Secreteraren berättade, at Hr Giöran Gyl¬
lenstierna upvist et Grefbref, dat. 1674, hvarutinnan HögstsaL
Hans Kongl. Maij:t benådat Hrr Giöran och Johan Gyllen¬
stierna med Greflig Dignitet. Ock som Deputation, hvilken
sitter öfver introductionerne, åstundar blifva underrättad, huru
det tilkommit at desse Grefvar sig ey förr introducera låtit,
så frågade han, om någon vet vara något hinder imellan
kommit.
Ofverste-Lieutenanten Gyllenstierna svarade, at Hr
Göran Gyllenstiernas fader, Ofverste-Lieutenanten Giöran
Gyllenstierna, blef död, ock barnen voro omyndige; sedan lia
de varit frånvarande, så at de intet kunnat begära någon in-
troduction. Mente, at nu intet kan vägras Hrr Giöran och
Nils Gyllenstierna at blifva introducerade ibland Grefvarne.
Elljest var ingen, som hade något häremot at påminna.
94
1719 den 29 och 30 Maj.
Den 29 Maj in pleno.
Inkommo 2:ne Hofjunckare ifrån Hennes Maij:t ock til—
sade, at Ridderskapet ock Adelen skulle i morgon kl. 10 in¬
finna sig på Riks-Salen i brokota kläder, at der afhöra Be¬
slutet.
Hr Lan dt marskalken sade, at Ridderskapet ock Adelen
varda i all underdånighet efterkommande Hennes Maij:tz be¬
fallning.
Cancellie-Ordningen uplästes, sådan som den finnes N:o .
Gref Oxenstierna ock Gref Torstenson frågade, huru
det kommer til, at hon blefvit ändrad, sedan hon var upläsen
här in pleno.
Hr Landtmarskalken: De andra Stånden ha funnit
det nödigt.
Åtskillige af Ridderskapet ock Adelen förklarade sig, at
de nu intet kunna giöra någon ändring uti det, som de varit
nögde med, som nu bårtreste äre, ock höllö före, at Secrete
Utskåttet intet bör giöra sådant utom deras communication.
Anteligen blef resolverat, at Cancellie-Ordningen skulle
upgifvas til Hennes Maij:t, sådan som den nu är inrättad;
dock förbehöllo Ridderskapet ock Adelen sig, at om de vid
nästa Riksdag finna något, som ändras bör ock förbättras, at
det då dem fritt står sådant at giöra.
Sedan proponerade Landtmarskalken, om icke Secre-
teraren vid Riddarhuset må bestås någon discretion för dess
vid Riksdagen hafde möda; ock bevilljades, at Secreteraren
skulle undfå utaf Riddarhus-medlen sexhundrade Dahlér Sint.,
samt at honom må bestås en skrifvare til liielp, hvilken har
at undfå den löhn, som på Staten är upförd. Sammaledes
bestås Riddarlius-Cammereraren uti discretion tvåhundrade
Dahlér Smt. Ock Waclitmästaren har at undfå uti discretion
för dess möda etthundrade Dahlér Sölfvermynt.
Den 30 Maj in pleno.
Församblades Ridderskapet ock Adelen, ock gingo up på
Salen at afhöra Beslutet.
Kansli-Ordningen. Afskeds-helsningar. 95
Efter middagen var Ridderskapet ock Adelen tilhopa, efter
som Stånden ville då taga afskied af hvarandra.
Biskoppen Nordlin förde för Prästerskapet sålunda ordet:
Til Högloft. Ridderskapet ock Adelen äre vij utskickade at
aflägga en ödmiuk-, tiänst- ock hörsam hälsning, jämte en
ödmiuk ock hörsamst tacksägelse för den conference, som
Ridderskapet ock Adelen lemnat oss, ock den dervid plägade
förtrolighet. Vij önska at, hvad vij giordt af et benäget hierta,
måtte bli väl uptaget, ock recommendera oss i Ridderskapets
ock Adelens gunst ock välvillia.
Hr Landtmarskalken: Ridderskapet ock Adelen tacka
för den compliment Prästerskapet behaga giöra Ridderskapet
ock Adelen. Vij tacka dem reciproqvement för den förtrolig¬
het de vijst Ridderskapet ock Adelen ock önska, at det som
slutit är måtte lända til Guds namns ähra samt Kongl. Maij:tz
ock Rikets tienst. För öfrigit önskar Ridderskapet ock Adelen
det Åhrevördige Prästerskapet mycken lycka på sin hemresa,
ock at Riksens Ständer måtte åter råkas i et godt tilstånd
härnäst.
Prästerskapets Deput. afträd[d]e, ock Borgerskapets inkom.
Rådman Bunge förde ordet för Borgerskapet.
Högvälborne Hr Baron ock Landtmarskalk. Så ock Hög-
ock Välborne Herrar Grefvar, Friherrar, Ridderskap ock Adel!
Hos det Högloft. Ridderskapet ock Adelen later Borgar¬
ståndet anmäla sin ödmiuka och tiensthälsning, ock ehuruväl
at tilfället, som förorsakat Riksens Ständers sammankomst,
varit mycket bedröfveligit, så är dock slutet för Riksens Stän¬
der så mycket hugneligare, som de nu uti Högstsalige Hans
Kongl. Maij:ts ställe fåt en mild ock nådig Drottning. Borgare-
Ståndet erkjänner med al respect den förtrolighet Ridder¬
skapet ock Adelen emot dem visat, och har igenom oss velat
afläggia sin reverence ock tacksägelse för samma plägade för¬
trolighet, ock at Ridderskapet ock Adelen intet velat i deli-
berationerne skillja sig ifrån dem. Borgerskapet recommendera
sig uti Ridderskapets ock Adelens benägenhet ock försäkra at
altid visa sin tiänst ock redebogenhet.
Hr Landtmarskalken: Så bedröfveligit tilfället til
Riksdagen var, så hugneligit är nu dess slut, i det vij fått en
mild ock nådig Drottning på Thronen samt våra friheter ock
rättigheter tilbaka, jämväl kunnat giöra de anstalter, som
Riksens tarfvor fordrat. Den högste Guden gifve sin nåd ock
96
1719 den 30 Maj.
välsignelse til alt som uträttat är, ock bibehålie all enighet
Stånden imellan! Ridderskapet ock Adelen betacka det Heder¬
värda Borgare-Ståndet för den förtrolighet, hvarmed de be¬
mött Ridderskapet ock Adelen, ock vil å sin sida altid sökia
den at underhålla.
Rådman Bunge: Borgerskapet dra det stora förtroende
til Ridderskapet ock Adelen ock recommendera sig i deras gunst.
Afträdde.
Hr Landtmarskalk en: Här påminnes, om icke Hennes
Maij:tz Eed, Hans Kongl. Höghets Försäkring, Riksråds-Eden
ock Privilegierne kunde bli tryckte, så väl som Hylnings-
Ederne.
Hr Ombuds-Rådet Feif utlät sig, at alle acterne som äro
passerade denne Riksdagen böra tryckias.
Ridderskapet ock Adelen biföl detta.
Derpå gick en Deputation ifrån Ridderskapet ock Adelen
til de andre Stånden at taga afskied af dem; ock då samma
Deputerade kom tilbaka, berättade de, at Prästerskapet ock
Borgare-Ståndet bedt deni anmäla sin ödmiuka hälsning ock
tacka för det förtroende de förspordt: de försäkra at visa, med
hvad ömhet de sökia Kongl. Maij:tz samt Ständernes inbördes
välstånd.
Ock ehuruväl Bonde-Ståndet intet varit hos Ridderskapet
ock Adelen at taga afskied, så tog dock Hr Landtmarskalken
sålunda sitt afskied af Ridderskapet ock Adelen:
Högvälborne Grefvar ock Frijherrar, Ridderskap ock Adel!
Såsom denne Riksdagen nu kommit til et godt slut ock
ändskap, så ha vij orsak at tacka Gud derföre, ock gratulerar
jag Ridderskapet ock Adelen at dermed så vida kommit, samt
önskar at alt, hvad dervid giordt är, måtte lända Gud til
ähra, Riket til uprättelse, ock oss alla til fromma samt hug¬
nad ock glädie.
Om jag kunde så för Ridderskapet ock Adelen explicera
den högacktning ock affection jag för Ridderskapet ock Adelen
bär, så skulle de se, att den tacksamhet vore helt ock i högsta
graden fulkommen. Der jag ock skulle vid något tilfälle kunna
vara Ridderskapet ock Adelen eller hvar ock en i synnerhet
til tiänst, skal jag intet undandraga mig, utan skatta det för
min skyldighet at visa dem min redebogenhet. I öfrigit ber
jag, at Ridderskapet ock Adelen ville taga villjan flir förmågan,
om jag intet alt skolat til deras nöije kunnat utföra ock ut-
Riksdagens slut.
97
lätta vid mit Landtmarskalks-Embete, ock recommenderar
mig i deras faveur, ynnest ock välvillja; bediandes derhos, at
Ridderskapet ock Adelen ville vara persvaderade derom, at
intet är företagit, som de intet fåt communication af, hvilket
varit af vickt ock värde; om något skulle vara tilbaka lemnat
ock oafgiordt, så är intet långt til nästa Riksdag, då alt kan
bättras.
På Ridderskapets ock Adelens vägnar svarade Hr Ernest
Creutz, och aflade theras skyldige tacksägelse therföre, at
Hr Landtmarskalken så vähl fört thenne besvärlige Riksdagen
til et godt slut; förklarandes, det Ridderskapet ock Adelen
hadde så mycket mera orsak at betyga theras skyldiga re-
connoissance och tacksamhet, som angelägnare affairer varit
under händerne, än på månge åhr förekommit, och Hr Landt¬
marskalken ey mindre vist prof af en redelig Patriot än en
upricktig vänn af Ridderskapet ock Adelen. Fägnandes sig,
at lian med en så god hälsa kunnat uthärda under et så pe-
nibelt arbete, hvarjämte Ridderskapet ock Adelen önskar, at
Gud täcktes i många åhr uppehålla Hr Landtmarskalken, så¬
som den de äre försäkrade om, at han lärer ey undraga sig
at gå Hans Kongl. Maij:t och Riket med sine trogne råd Gi¬
llanda, såsom ock understödia Ridderskapets ock Adelens skiäh-
lige ansökningar, hvarutinnan Ridderskapet ock Adelen adres¬
sera sig til Hr Landtmarskalken. De äro visse derom, at fram¬
tiden ey allenast lärer lemna Hr Landtmarskalken et tilbörligit
beröm för denne dess förrätning; utan ock, som dess poste¬
ntet lärer finna frucht och nyttan deraf, så lärer sviten ey
allenast Hr Landtmarskalkens egen Person, utan ock dess poste-
ritet belöna.
Hr Landtmarskalken tackade tusendefalt för den gun-
stige utlåtelsen och afträdde.
1719 den 1 Juni.
Ifrån Bonde-Ståndet kom en Deputation, för hvilken Tale-
mannen förde ordet sålunda:
Hos det Höglåfl. Ridderskapet ock Adelen vill Bonde-
Ståndet giöra sin underdån-ödmiuka upvachtning och taga et
godt afskied, önskandes intet högre än [at] alt, hvad vid denne
Adelm Protokoll 1719. 7
98
1719 den 1 Juni.
Ständemes sammankomst slutit och afgiort är, måtte lända
Gud til ähra, Hennes Maij:t til nöije och oss alla til nytta
och gagn. Hvad som intet afslutit är, kan anstå til nästa
sammankomst. Hennes Maij:t låfvade, at vij skulle få Resolu-
tionerne på våra Besvär efter oss.
Friherre Creutz: Ridderskapet ock Adelen tackar Bonde-
Ståndet för det de velat komma hit och taga afskied. Och
som Hr Landtmarskalken intet är tilstädes, så har han hedt
mig complimentera Bonde-Ståndet och tacka dem derföre, at
de funnit sig villige i det, som Kongl. Maij:t och landet til
bästa ländt. Ridderskapet och Adelen försäkrar Bonde-Ståndet,
at de hos dem skola finna et godt förtroende. Hvad uträttat
är, lära de sökia at värckställa; hvad återstår, kan vid nästa
Riksdag afgiöras. De Resolutionerne, som de tala om, lära de
få efter sig. Beslutet skall i morgon komma til deras under¬
skrift. Önskar dem lycka på resan.
Bonden: Vij hafva svurit vår trohets-Eed och villja
efter högsta förmåga den efterkomma.
Friherre Creutz: Sade, at Ridderskapet och Adelen vill
kl. 3 komma och besöka deras Stånd och taga afskied af deni
tilbaka.
Derpå afträdde Bonde-Ståndets Deputation.
Och skilgdes sedan Ridderskapet och Adelen åt med tro¬
gen önskan, at de måtte åter mötas uti ett godt tilständ.
ACTER
TILL
RIDDERSKAPETS OCH ADELNS PROTOKOLL
VID RIKSDAGEN I STOCKHOLM
ÅR 1719.
A. *)
Berättelse,
huru sorn successions-rättigheten till Sveriges Crono
är igenom Riksdags-Besluter och Afhandliugar läm¬
pad til de Kongl. Qvinköns-Arfvingarne.
I de äldste tiderne har Sverige varit ett Arf-Rike, men
tå ten gambla Konunga-släckten (K. Stenkils) utdog, blef tet
ett Val-Rike. Dock vart omsider 1540 uti Orebro Konung
Gustaf den förste af Riksens Råd och te förnemste afRidder-
skapet här i Sverige förklarad för Arf-Konung, så att Hans
Kongl. Maij:tz Manlige lifs-Arfvingar, mädan någon af tern till
vore, ock så Arfvinge efter Arfvinge skulle efter hvar annan
vara rätte Arf-Herrar till Sveriges Crono och Regemänte. Och
tet svuro te tå uppå Hans Kongl. Maij:tz blotta svärd och
annammade sedan ter på tet högvärdige sacramentet.
1544 månde Sveriges Rikes menige Ständer hylla Konung
Gustafs lifs-Herrskaper till Sveriges Cronos och Riksens Arf¬
vingar, så att efter Konung Gustafs död skulle hans äldste
son Hertig Erich komma till Regemäntet, och om han lemnade
någre Arfvingar efter sig, tå skulle hans äldste son succedera
honom, och alt som te afföllo, ifrån linien till linien, ten ene
efter ten andre, uti det Konungzliga Regemäntet inträda. Hvar
ock Hertig Erich förutan Manköns Kongeliga Arfvingar och
Förstelige Arfvingar dödeligen affölle, tå skulle ten näst föll-
jande Konung Gustafs son Hertig Johan träda till Regemäntet,
och efter honom hans Kongelige och Förstelige Arfvingar, all¬
deles som om Konung Erich förmält är. Efter Hertig Johan
och hans Manköns Arfvingar skulle Hertig Magnus och des
Manköns Herrskaper komma till successionen. Men ter så
skedde, att efter Hertig Magni död, eller efter ten Konung
') Prot. sid. 8. N:o 2 af Acterna till Adelns Protokoll. Saknar underskrift.
102
Bil. 1719 den 23 Januari.
Gustafs son, som senast komme till Regementet, inge Manköns
Kongelige och Förstelige lifs-Arf-Herrar blefvo, tå skulle ock
ten blifva och vara en hyllad och besvuren Konung till Sveriges
Crono, hvem som ternäst genom Gudz skickelse utaf det Kongl.
Blodet och lifs-Arfvingar, och ten äldste af sådane Kongl.
Manköns släckte för handen vore, och i så måtto ifrån linien
och till linien, som te afföllo, ten ene efter ten andre, i tet
Kongl, släcktet. Hvar ock så hände att Konung Gustaf och
Hans Maij:tz Manköns lifs-Herrskaper förutan Kongl, och
Förstel. Manköns Arfvingar afginge, och Frökner en eller flera
efterlefde, tå skulle valet på menige Riksens Råd och Ständer
och flere Riksens trogne undersåtare, och icke till någon främ¬
mande eller utländsk komma och falla; Men Kong Gustafs,
och hans lifs Arf-Herrars dötrar och Frökner skulle af Stän-
derne blifva försedde med en tillbörlig Brudeskatt.
1560 blef denna Arfförening confirmerad i Stockholm och
uprepades 1590 samt reformerades i Norköping 1604. Då Her¬
tig Carl blef utkorrad till Konung, och des äldste son Hertig
Gustaf Adolph hyllad till successor efter sin Herr fader, Konung
Carl den IX, men Hertig Carl Philipp och Hertig Johan be-
kommo vissa Förstendömen. Item förafskedades, att der Konung
Gustaf Adolph finge någre Manköns arfvingar, tå skulle hans
äldste son träda till Regemäntet, och sedan som tee affölle,
ifrån linien till linien, ten ene efter ten andre. Hvar ock Her¬
tig Gustaf Adolph utan Manköns Kongl, och Förstel. Arfvingar
afginge, skulle ten nästfölljande Konung Carls son, Hertig
Carl Philipp, komma der till och hans Manköns lifs-Herrskaper.
Hvar ock så hände att Hertig Carl Philipp förutan Manköns
äckta lifs-Arfvingar dödeligen afginge och Konung Carl inge
flere manlige lifs Arfvingar efter sig läte, tå skulle ter näst
ten Konungslige värdighet och Regemäntet tillfalla Hertig Johan
af Östergöthland. Ter ock sådant fall sig med Hertig Johan
tilldroge, att han dödeligen afginge, tå skulle ter näst hans
äldsta äckta son ten Konungsliga värdighet och börda anamma,
och i så måtto som te alle, ifrån linien och till linien, likasom
med Hertig Gustaf Adolph och Hertig Carl Philipps hyllning
och articlar ord ifrä ord förmäles, hållit blifva. Och ten samme,
som tå ten näste efter linien blefve, ville Ständerne anamma
och bekänna för Sveriges Konung. Hvar och så hände, att
den hela Konungsliga och Förstelige Manköns a födo och släckt
affölle, och qvinköns Arfvingar igen lefde af högbemälte Kongl-
Berättelse om Successionsrätten till Sveriges krona. 103
och Förstelige släckt, tå lofva Ständerne att vilja och skola
anamma och bekänna ten Förstinna och Konunga Doter, om
hon till är, eller ock Förste Doter, som tå äldst och oförsedd
är af samma Konungsliga Qvinköns släckte, för Sveriges Rikes
Drotning, och att de icke skulle vällja Hennes Förstel. Nåde
någon Man emot des egen goda villja och samtycke, och be¬
synnerlig aldrig någon af tet folk, Rike eller land, som de
Svenska förhädde eller föracktade och efter Riksens förderf
och undergång trängtadt och åstundat hade; ey heller någon,
som vore af någon villfarande falsk och afgudisk religion, och
med Ständerna uti religionen icke ense, efter som ock Hennes
Förstel. Nåde skulle vara förbudit med sådana Nationer sig i
giftermåhls-handell inlåta, så framt hon sin rätt icke ville hafva
förbrutit. Men de andre Konungs- och Förste-Dötrar, som kunna
för handen vara, skulle med en ährlig och tillbörlig Brudeskatt
försedde blifva; dock med sådana förbetingan och uttryckt för¬
ord, att högbemälte Konunge- och Förste-Doter icke skulle ingå
dier göra något giftermåhl med någon Herre, med mindre ån
tet skedde med Riksens Ständers enhällige samtycke och fria
villja. Hafvandes Ständerne sammansatt och förenat sig, att
efter ten dagen ingen till ten Konungsliga Regeringen vela
taga och anamma, som icke vore med dem uti den Christelige
religionen ens: Och att ingen af Arf-Förstarne skulle komma
till ten Konungzliga Regeringen, sorn vid ett annat Konga-Rike
tagit hade, såsom ock icke heller någon Arf-Konung hafva mackt
vid andra land och Konunga Rike taga, med mindre han altid
ville uti Sverige boendes blifva.
1627 blef förberörde Arfsförening lämpad till Drotning
Christinae Person, sålunda att om Konung Gustaf Adolph icke
lemnade efter sig någon äckta son, ville Ständerne för deras
rätta Arf-Förstinna och Drotning halla den högborna Furstinna
och Fröken, Fröken Christina, och allan hennes Förstel. Na-
des Konungsligan rätt styrka efter ofvanbemälte Norköpings
Arfsförening och Sveriges beskrefnom lagom, som tenna teras
bevillning och beplicktelse intet emot sträfvade. 1633 stad¬
fästes åter successionen pä samma sätt för Drotning Christina.
1 lika måtto i 1634 ålirs Riksdags-Beslut och Konung Gustaf
Adolphs Regemäntz-Form af samma åhr. 1634 ahrs beslut
1 § säger till successionen (!) Kongl. Maij:tz enda dotter ogift
och Fröken.
104
Bil. 1719 den ‘23 Januari.
1649 blef denne Arfsrätten genom Drotning Christinae
proposition updragen Hertig Carl Gustaf, som sedan åhr 1650
på Riksdagen stadtastades, då Hertig Carl Gustaf blef för¬
klarad för Sveriges Konung, och des äckta Manlige Bröst-
Arfvingar för Riksens Arf-Förstar.
1660 blef Konung Carl den XI för Sveriges Konung de-
clarerad, och successions-rättigheten des Manliga Bröstarfvingar
allenast förbehållen. Confer. 1660 åhrs Regerings-Form. Men
1683 hafva Ständerne för sig och sine efterkommande i samma
åhrs Beslut lofvat, att der Gud skulle behaga hädankalla Hans
Kongl. Höghet Printz Carl, förr än han kommer till styrelsen
och Regemäntet, eller lemnar Manlige Arfvingar efter sig, och
den då regerande Konunge, Konung Carl XI imedlertid ingen
annan Manlig Arfvinge beskiärdes, och således alle Kongl.
Manlige Bröstarfvingar utginge, ville och skole de anamma
Kongl. Maijrtz och inge andres Qvinköns Arfvingar för Riksens
rätta Arfvingar, så att ingen skulle och måtte i mangell af
Manlige göra de Qvinlige Kongl. Maiptz Arfvingar successions-
rätten till Riket här efter stridig eller äfventyrlig, utan skole
och vele Ständerne samma Kongl. Qvinköns Arfvingar vid
allan Kongl, rätt styrka efter ofvanbemälte Norköpings Arf¬
förening och beskrefne Lag, hvilken denne deras bevillning och
förplicktelse icke emotsträfvade, efter som ock Ständerne fol¬
den vördnad, som de för Kongl. Maijrt och des Kongl. Barn
och efterkommande förklarade sig draga, intet angenämare
och säkrare vore, än att de vid Riksens styrelse fasta och
säkra vara måtte, så länge någon af deta öfverlefver.
1693 d. 15 Augusti förnyar, ändrar och rättar Kong Carl
den XI sin åhr 1682 författade Regerings-Form, och uti 1 §
finnes denne meningen: Men emädan om Arfsrättigheten för
Qvinnokönet af den Kongl. Familien är hvarken vid Hans Maij:ts
Vår salig Herr faders utkorring och tillträde till Regemäntet
något förmält, ey heller uti senare Regerings-Formens 2:dra
punct det ringaste om det samma infördt, och Vi likvähl finne,
att dem en sådan förmån ingalunda bör betagas, som af ur¬
minnes tider fins varit här i Sverige brukelig, och i 1604 ahrs
Arfförening uttryckeligen fattad och fästad för Konunga Döt-
rarne i gemen, men uti 1627 åhrs Riksdags-Beslut för Hennes
Maij:t Drotning Christina i synnerhet; Altså häfver Vår Kongl.
Families höghet och rättighet samt Vårt Arf-Rikes egen heder
och säkerhet fordrat härutinnan en sådan förklaring och för¬
De Kongl. Qviunköns-arfvingarnes Succession srätt. 105
ordning, att så framt Gud skulle behaga hädankalla nu varande
Riksens rätta och närmsta Arfvinge Printz Carl, förrän han
kommer till Styrellsen och Regemäntet, eller lemnar Manlig Arf¬
vinge efter sig, och oss imedlertid ingen annan Manlig Arfvinge
beskiäres, som vid slikt hans dödzfall träder i hans rätt och
ställe, och så den ene efter den andre, om flere af Mankönet
födas, och de äldre utan Manlige Arfvingar med döden afgå,
då förbehålla Vi Våra Qvinlige samma arfsrättighet till Riket,
som sal. Konung Gustaf Adolph i den af honom författade
och af Ständerne åhr 1634 antagne Regeringsform sin dotter,
Hennes Maij:t Drotning Christina, häfver tillägnat. Och hällom
derföre icke allenast sielfve, utan ock villjom, att af alla hållas
skall för fäst och oryggeligit, att ingen må göra de Qvinnelige
Arfvingarne, i mangell af Manlige, successions-rätten till Riket
här efter stridig eller äfventyrlig; kunnandes Vi så mycket
mindre göra Oss någon annan tanka om väre trogne underså-
tares och alla Sveriges Rikes Inbyggares rättsinnighet, vördnad
och kiärlek emot Oss och Våre Barn och efterkommande, än
att de gierna med ett gladt och godt hierta se dem vid Rik¬
sens styrelse faste och säkre, så länge någon af dem öfver¬
lefver, som sarntel. Riksens Ständer uppå Riksdagen åhr 1683
ey allenast sig högeligen förplicktat Våre Manlige äckta Bryst-
Arfvingar, och inge andre, arfvinge efter arfvinge, för Sveriges
Rikes rätta Arf-Konungar och Förstår, och det till follje Hans
Kongl. Höghet, Vår käre Herr Son Printz Carl för Riksens nu va¬
rande rätte och närmeste Arfvinge at erkiänna, utan ock på den
händelsen, att den högste Guden skulle behaga Högbemält^
Vår Käre Herr Son hädankalla, (hvilken dock den högste Guden
länge frista och bevara ville) förr än han kommer till styrelsen
och Regemäntet, eller lemnar Manlige Arfvingar efter sig, och
således alle Kongl. Manlige Bröst-Arfvingar utginge, lofvat och
tillsagt på det kraftigaste för sig och sine efterkommande, att
villja och skola anamma Väre och inge andre Qvinköns Arf¬
vingar för Riksens rätte Arfvingar, så att ingen skall och ma
i mangell af manlige göra de Qvinlige Våre Arfvingar succes¬
sions-rättigheten till Riket här efter stridig eller äfventyrlig,
utan skole och villja de samt deras efterkommande samma
Kongl. Qvinköns Arfvingar vid allan Kongl, rätt styrkia efter
Norköpings Arfförening och beskrefne lag, hvilken denne de¬
ras bevillning och förplicktelse intet emotsträfvar.
106
Bil. 1719 den 27 Januari.
1693 på Riksdagen är denne föregående Regemäntz-Formen
med Ständerna communicerad, och då häfver Ständerne i § 2 för¬
klarat och betygat, at samma Kongl. Maij:tz nådige villja och
förordning af dem obråtzligen hållas skulle, och om någon der¬
emot fördristar sig handla, skulle den för den gemene rolig¬
hetens fiende, och den sin plickt emot Öfverlieten förgätit, samt
som en förrädare ansedd blifva.
1697 förklara Ständerne sig, att de voro villige och skyll-
dige att oryggeligen hålla förbenämde Kongl. Maij:tz dispo¬
sition, som en oföränderlig lag, regel och rättesnöre.
B. *)
Sveriges Rijkes Ridderskaps och Adels Beslut
och Förening angående de härtils vanlige Tre Classers
uphäfvande. Giordt på Riksdagen, som holts i
Stockholm, Anno 1719 den 24 [o: 27] Januarii.
Samptelige Ridderskapet ock Adelen påminte sig, hvad
olägenhet i forna tider är upkommen af den indelning uti
trenne Classer, som härtils uti Riddarehuset varit hållen; och
hafva fördenskull, till att uptänkia utvägar, att i framtiden
slijk xilykka förekomma, deputerat efterfölliande af dess me¬
dell ; Nembl.:
Landtmarskalken Hr Baron Pehr Ribbing.
l:ste Classen.
Öfversten Hr Grefve Fersen.
Lagmannen Hr Baron Erich Wrangel.
General-Lieutnanten Hr Baron Hammilton.
Capiteinen af Gardet Hr Baron Anders Rålamb.
Landzhöfdingen Hr Baron Cederhielm.
2:dre Classen.
Ryttmästaren Hr Lilliehök.
Landzhöfdingen Hr Claes Bonde.
*) Prot. sid. 22. Act. N:o 4, fol. 11. Underskrift saknas.
Beslut och Förening om klassernas upphäfvande. 107
Öfversten Hr Sten Arfvidson.
Öfversten Hr Bengt Ribbing.
Ryttmästaren Hr Bernegau.
Majoren Hr Trolle.
3:die Classen.
General-Maj oren Hr Sillfverhielm.
Öfverst-Lieutnanten Hr Krusbiörn.
General-Majoren Hr Stael von Holsten.
Revisions-Secreteraren Hr Ehrenkrona.
Vice Ammiralen Hr Örnfelt.
Förste Ombudzmannen Hr Stiernkrona.
Lagmannen Hr Samuel von Hylten.
Samme Deputerade hafva stannat enhälleligen i det slut,
att hädanefter inge Classer skole vara och hållas, utan hela
Ridderskapet ock Adelen skall bestå af en enda kropp utan
fördelning, såsom de och äre ett Stånd: dokk så, at Grefvar
och Frijherrar behålla de främsta rummen, som de härtils in¬
nehaft, och kunna till den ändan deras ställen förlängias och
giöras så rumlige och store som tarfvas; där mittemot taga
de sitt rum på främsta bänckarne eller säten, hvilka härtils
hafva varit uti den så kallade andre Classen; och straxt därpå
utan någon distance eller åtskillnad så sättia sig de öfrige af
Adelen alt efter deras ordning i Matriculen.
Enär nu till votering skrides i angelägne måhl, så skola
intet hädanefter några vota colligeras per Classes såsom för
detta och efter 1626 ahrs Riddarehus-Ordning skiedt är, utan
bör all votering skie viritim et per Capita, hvartill efterfölliande
methode nu i förstonne till ett försök kan brukas; Nembligen
att hvar bänck i Riddarehuset utvälljer en af dem å samma
bänck sittiande, till hvilken de hafva bästa förtroende, hvilken,
sedan han vald är, tager sätet främst på bäncken, så länge
deliberationen påstår, och colligerar de andre bäncke-camme-
raternes vota, sampt demsamma frambringar för Hr Landt¬
marskalken, och til protocollet föra låter, skolandes voteringen
neder ifrån begynnas.
Enär och Utskätt till hvarjehanda deliberationer skola
utnämbnas, så aktas därvid efterfölljande sätt och proportion,
att när Grefvarne vällja en af sitt medell till Utskåttet, dä
vällja Frijherrarne äfvenså en; Men Ridderskapet och Adelen,
i anseende därtill, att deras antal af familier de förras vijda
108
Bil. 1719 den 27 Januari.
öfvergår, nämbna och utvällja däremot altid af sitt Stånd fyra;
och sådan proportion i ackt tages alt fort, till dess talet af de
ärnade Deputerade upfylles: dokk så att till hvar Deputation,
hvad den är af större eller mindre antal, tages en af förste
eller andre bäncken, men de öfrige till Deputatiouens eller Ut-
skåttets fyllnad tages af de andre Adels-bänckarne.
Afvanstående Förening blef offenteligen för hela Ridder-
skapet och Adelen på Riddarehuset upläsen, samt af alla en-
hälleligen vedertagen, gillad och till protocolls förd. Actum
Stockholm ut supra.
Uppå samptel. Ridderskapets och Adelens vägnar.
C. * )
Ed under skrifven af Utskåttet till Reg emerits-Formens, Försäk¬
ringens och Valactens uppsättande.
Yij undertecknade, Deputerade till at upsättia Vahlacten,
Försäkringen och Regerings-Formen i project och concept, lofva
här inedh, att alt, hvad i denne Deputation discoursevijs pro-
poneras och delibereras, af oss ingen Menniska, hoo den och är,
skall eftersäjas eller divulgeras, utan hoos oss dödt och glömt
vara. Så sant vij detta oryggelig holle, så hielpe oss Gudi)
alssmächtig till lijf och Siähl!
*) Prot. sid. 23. Act. N:o 20, fol. 68.
t
Protest emot planerna att göra Fredrik till konung. 109
I). *)
Dea till Landtmarskalken adresserade protesten emot planerna att göra
Arfprinsen af Hessen Cassel till Konung i Ulrica Eleonoras ställe, hvilken upp¬
lästes i Adelns plenum den 6 Pebruari 1719 och i samma dags protokoll med
obetydliga ändringar finnes intagen, har följande underskrifter:
Såsom fullmechtig på Grefve Brahes vägnar Ernst Johan Creutz.
C. E. Lewenhaupt. A. C. De la Gardie.
H. M. von Buddenbrock. A. A. Wasabourg. Gustaf Bonde.
Som fulmäktig på H. Exell. Gref Tesin vägnar Gabriel Ribbing.
Carl Posse. C. Ribbing. C. G. Bielke. B. F. Zöge.
G. Oxenstierna. A. G. Leijonhufvud. P. Adlerfelt.
C. U. Torstenson. Steen. Arfvidsson. S. Lagerberg.
H. v. Fersen.
E. D. Taube.
Bengt Ribbing.
Wilh. Maur. Pauli. Adam Brunno.
Uppå GrefvarneDuglarnas vägnar And. Rålamb. Anthon von Boij.
M. Schechta. And. Koskull. L. Ribbing.
And. Schönberg. N. C. v. Baumgarten. A. Hummerhielm.
Erich Rosensabell. Nils Posse. Carl Ehrenstedt.
Jacob Clerck å egene samt Ridderskapet och Adelens vegnar i
Hallandh, som mig fullmektig giordt. Er. Gustaf Treffenhielm.
Conrad Sparre.
M. Törnflycht.
P. StiernCrantz
Jean Mentzer.
Jahan Creutz.
Gustaf Rålamb.
T. G. Bielke.
Mauritz Posse. J. Aminoff.
Erich G. Ehrenkrona. Johan Baner.
Hans Hinrich von Liwen.
G. F. Löwenhaupt. W. Bennet.
R. Pattkull. Pär Enhörning.
G. Gadde. S. Rosenhane.
T. G. Sack. H. Fleming.
Innan iag gior ett steg emot Hennes Maij:ts nådigste
villie, så vill iag mista mitt lijf Hugo Hamilton.
Reinhold Nieroth.
På Sparrarnes vägnar af Rosswijk
G. Grubbenhielm. Carl Carplan.
C. G. v. Siegroth. J. Gyllenhammar.
Bengt Horn.
J. Carl Gerffeldt.
C. G. Lieven.
B. R. v. Dellwich.
Erich Oxenstierna.
G. W. Rosen.
S. Wallenstierna.
Zacharias Reenberg.
Carl Bonde.
Claes Sparre.
Charle Durietz.
*) Prof. sid. 24. Act. N:o 9. Original.
110
Bil. 1719 den 6 Februari.
Carl Oxenstierna, C. G. Sperling. A. Hägerflycht.
Carl F. Mörner. Knut G. Kurck. H. Appelbom.
Axel Patrick Thumson. C. M. Lilliehöök.
G. I. Cruus. Claes Rålamb. Bengt Ekehielm.
Reinholt Lode. C. H. Wachtmeister. Lindberg.
G. Gyllenanckar. Hans Biörnschiöld. G. Franc.
Ad mandatum G. Bonde. Axel Rutenschiöld.
Isaac Tigerstedt. Von Porten. R. W. Wachtmeister.
WilhelmNetherwudh. H. Lilliebielke. A. D. Stiernklo.
Christopher Trotzig. O. Gyllenborg.
Germ. Cederhielm. Hans Kanterberg. P. G. Bälfwerfeldt.
C. Barnekov. Trolle. Schönfelt.
M. G. Reuter. Carl G. Silfversparre. E. M. Soop.
G. Falkenberg. J. H. Schildt, S. G. Rosenstråhle.
Claes Joh. Brander. Gustaf Hästskoo. B. Mannercrantz.
Axel Johan Fleming. Gustaf E. Tawast. Jean A. Lillie.
Jacob Duwall. J. Swanfelt. På Hans Exelens
Rijks-Rådet Dykertz vängnar Fredrich Wachtmeister.
Erich Flemingh. Conrad v. Braunjean. C. W. Lydinghielm.
Svante Rosenstråhle. G. Grubbe. Paul Rudebeck.
J. v. Gertten. Adolph Gegerfeldt. G. Rosenhane.
För Anrepska namnet och mig sielf Johan Sneckenberg.
Axel Leijonskiöldh. Ernst J. Ekestubbe. Anders LagerCrona.
Lars Tisensten. Erich M. Lillienberg. Knut Uggla.
Jacob von Ertman. C. D. Geer. Wilh. von Post.
Den som tenterar något emot Hennes Kongl. Majestets
Högheet och Myndigheet håller iag för ingen ärlig man; och
bör lagligen afstraffas. Hennes Maij:ts Nådigste vilia är min
lag. Axel Reenstierna.
Kanslipresidentens tal vid riksdagens öppnande. lil
E. *)
Hans Excellence Riks-Rådet Grefve Arwed
Horns Oration, hållen uti Rikssalen vid Ständernes
allmänna Sammankomst den 21 Februari åhr 1719.
Högvälborne, Välborne, Väledle,
Arevyrdigste, Höglärde, Vyrdige,
Ereborne, Förståndige, Välachtade,
Hedervärde och Redelige
Gode Herrar och Svenske Män.
Hennes Kongl. Maij:t, Vår utkorade allranådigste Drott¬
ning, tillbiuder Eder samtelige Gode Herrar och Män, dess Kongl,
bevågenhet och nåd; hugnar sig att se Riksens Ständer på detta
allmänna mötet återigen församlade, samt uptager med särdeles
nåd och välbehag den underdånige villighet de vijst sig här att
infinna, tillika med Hennes Kongl. Maij! med sammanfogade
suckningar och tårar att betyga deras innerliga sorg öfver
Hennes Maijits Högstsal. Herr Broders vår fordom allranådigste
Konungs Carl den xii:s hastige och oformodelige död. Här
till hafva vi så mycket större orsak, som detta olyckeliga döds¬
fallet sig tilldragit, då man förmodade, att sedan en vidrig lycka
en tid bortåt Riket en och annan märckelig förlust förorsakat
hade, skulle ändteligen et mildare öde krönt den oförliknelige
Hieltens ståndaktighet med någon framgång, och igenom dess
oförtrutne möda tillskyndat oss en drägelig och anständig fred.
Att detta Hans Högstsahl. Kongl. Maijrts beständiga upsåt
varit, bör ey dragas i något tvifvelsmål, emädan han det med
sitt blod bekräftat häfver.
Hennes Kongl. Maij! kan här vid ey undgå med nåder
att ihugkomma den redelighet och trohet, som Riksens Ständer
emot deras stora Konung i det yttersta betygat hafva; oachtat
den svåra börda, som dem i detta långvariga kriget ju längre
ju hårdare tryckt, samt igenom illvillige utlänskes och emot
deras egen Herre otrogne Betienters arga stämplingar dem
fast odrägelig är giord vorden, så hafva de docli efter deras
*) Prot. 8. 53. Talet finnes bland Riksdagsacta i afskrifter.
112
Bil. 1719 den 21 Februari.
förfäders de forna Svea och Göta Mäns berömmelige exempel,
skattat redelighet och trohet så högt, att de den med deras
välfärds tillsätjande beständigt förklara velat, och där med be-
vist, at en Konung, hvilken uti hieltemod aldrig haft dess like,
har ock uti dem haft undersåtare, hvilka uti trohet och stånd-
achtighet aldrig haft och näppeligen få deras like, hvilket dem
til ett odödeligit beröm för efterverlden lemnäs måtte.
I medlertid önskar Hennes Kongl. Maij:t, att den allra
högste Gud tächtes hugsvala så val Hennes Kongl. Maij:t och
dess höga anhörige, som samtl. Riksens Ständer öfver detta
högst bedröfvelige dödsfallet, samt hädanefter afböija dylika
och alle andre olyckelige händelser.
De orsaker, som för det öfriga Hennes Kongl. Maij:t för¬
anlåtit hafva, att åstunda på denna tid och ort att se Riksens
Ständer församlade, äro af största vickt, så väl i anseende till
den utvärtes fara, som Riket af des så många fienders angrep
har att befrukta, som och den oreda och brist, det inrikes
värcket beklageligen är råkat uti.
Hvilka omständigheter doch intet hafva afskräckt, utan
fast mera upmuntrat Hennes Kongl. Maij:t att återigen gifva
Riksens Ständer prof af den ömhet och kärlek, som hon med
blodet af dess förfäder, Sveriges fordom berömvärde Regenter,
ärft, och så länge Gud Hennes Maij:t lifvet unnar, för Sveriges
barn hysa lärer.
Hvilken kärlek, som den för någre åhr sedan Hennes
Maij:t bevekte uti Rikets då varande farlige tillstånd, under
Högstsahl. Konungens fiärran frånvaru, att dela den svåra Re-
gementsbördan med Rådet, så har den ock nu varit den mäst-
giällande orsaken, som Hennes Kongl. Maij:t öfvertalt häfver,
uti en så bister Conjunctur, i dens Högstes Namn, att antaga
Rikets styrelse, då Hennes Kongl. Maij:t vid första början sig
föresatt, att ey förordna det minsta, som Riksens Ständer be¬
svära kunde, förr än de sielfve til detta allmänna mötet an¬
komne voro, men med de anstalter, som dem lisa och hugna
kunna, har Hennes Maij:t af ett menlöst upsåt desto mera
hastat; af hvillken milda böijelse vi redan döma kunna, hvad
vi under Hennes Maij:ts Regementstid hafva at hoppas, nembl.
det Hennes Maij:t med största olust lärer samtyckia til det,
som oss på något sätt tryckia kan, men med en ogemen be¬
nägenhet lärer antaga de förslag, som oss till lindring och
nytta lända kunna.
Kanslipresidenten Grefve Horns tal.
113
På detta sättet har det och behagat Hennes Kongl. Maij:t
sielfvilligt at bana vägen til det stora värck, som Hennes Kongl.
Maij:t nu tillika med Riksens Råd och Ständer i dens Högstes
namn fast stält hafva, i det de hafva afskaffat och aldeles abolerat
den så kallade Souverainiteten, och i dess ställe igen uprättat
en sådan Regements-Form, som uti de forna Sveriges prisvärde
Konungars tid för Öfverhet och Undersåtare varit så hälsosam.
Uti hvilket billiga och rättmätiga upsåt Hennes Kongl.
Maij:t på dess sida ännu mera är styrkt vorden, sedan Hennes
Kongl. Maij:t med särdeles nådigt nöije ärfarit häfver, med
hvad redelige, trogne och vyrdsamme hiertan samtl. Riksens
Ständer Hennes Kongl. Maij:t til deras nådige Drottning
åstundat och utkorat hafva.
Hennes Kongl. Maij:t drager och til samtl. Riksens
Ständer det nådiga förtroende, att alt, hvad på Hennes sida
uti den ofvannämde Souveraine Myndigheten afgått, lärer på
deras sida med trohet och kiärlek blifva ärsatt, med hvilken
del, såsom den där Hennes Kongl. Maij:t den aldra behageligste
är, Hennes Kongl. Maij:t sig och giärna åtnöija låter.
Öfver desse högvicktige ärender äre särskilta acter så
väl uppå Hennes Kongl. Maij:tz, som uppå Riksens Ständers
sida författade vordne, utaf hvilka nu en del, Gud gifve i en
välsignad stund, här skal öfverlefvererad och upläsen varda.
•
Taeksäijelsen, sedan Vahl-Iiecessen är upläsen.
Hennes Kongl. Maij:t, vår utkorade allranådigste Drottning,
uptager med en särdeles nådig ärkiäntsla och tacksamhet de
redelige kännemärken, som Riksens Ständer Hennes Kongl.
Maij:t gifvit hafva utaf deras underdåniga, upriktiga och vyrd¬
samme kiärlek, i det de Hennes Kongl. Maij:t til Drottning
öfver Sveriges riken och länder utkorat, samt arfsrätten til
Sveriges Crona för dess Manlige Bröst-Arfvingar faststält hafva.
Hennes Kongl. Maij:t önskar, att detta högstangelägne
värck måtte vara skedt uti en välsignad stund, til den stora
Gudens ära, samt til Hennes Kongl. Maij:ts och hela Rikets
välgång och lycksalighet.
Hennes Kongl. Maij:t försäkrar ock, det hon icke alle¬
nast bemälte Riken och länder, såsom en rättrådig och mild
Drottning, aldeles efter Sveriges Lag, dess utgifne Försäkrings-
Adelns Protokoll 1719. 8
114
Bil. 1719 den 21 Februari.
skrift och den uprättade Regements-Formen styra skal, samt
hvars och ens forna välfångna Privilegier befästa och hand¬
hafva lärer, utan ock det Hennes Kongl. Maij:t såsom en
huld Moder, alla Sveriges Inbyggares andeliga och timmeliga
välfärd och trefnad efter yttersta krafter söka och befrämja
lärer, så at Riksens Ständers emot Hennes Kongl. Maij:t här
vid betygade redelige hiertelag skal utaf Hennes Kongl. Maij:t,
så länge dess lifs- och Regementstid varar, med all Kongl,
nåd, kärlek och huldhet bemött och ärkiänd blifva.
Således, gode Herrar och MänJ har det behagat den al-
drahögste Gud, som öfver alt välde på jorden, efter dess gud-
dommelige behag, biuder och förordnar, på den ena sidan högeli¬
gen at bedröfva oss, i det han tagit vår Herre ifrån vårt hufvud;
men återigen på den andra sidan märckeligen hugna oss, i
det han denne förlust så nådigt ärsatt häfver, dymedelst at
vi nu, genom Guds nåd och Riksens Ständers enhälliga vahl,
sehn uppå den Kongl. Thronen, hvilcken nästan i nitton åhrs
tid så godt som ledig städt häfver, en så mild Drottning up-
stiga, hvilcken ifrån dess späda barndom alla de dygdeteckn,
som dess köhn och höga Stånd zira kunnat, til allas förun¬
dran och glädie vist häfver, samt med de gåfvor, som en Of-
verhets Person anstå och pryda, af den aldrahögste Gud väl¬
signad är. Fördenskull åligger det oss Hans Guddomelige Maij:t
för en så stor välgerning af hiertat at tacka samt innerligen
at bedia, at den aldrahögste Gud täcktes igenom sin guddom-
liga välsignelse giöra denne dagen så lycksalig, at Sverige den
i evärdeliga tider med glädie och tacksäijelse må ihogkomma.
Gud sähde Hennes Maij:t af högdene kraft och bistånd, at
styra sitt folck med visdom, rättrådighet och mildhet, krone
vapnen med seger och Triumph, samt dess Regemente med
frid och alsköns lycksalighet, så att Drottning Ulrica namn
må blifva i största välsignelse och veneration i verlden.
Deremot åligger det oss eij mindre på alt sätt, som oss
giörligit är, at lätta Hennes Maij:ts svåre Regementsbörda,
hvilket då bäst sker, när vi med inbördes sämja och en un¬
derdånig villighet underhielpom Hennes Kongl. Maij:t med råd
och dåd uti dess berömmeliga upsåt, at igenom dens Högstes
bistånd uprätta vårt förfallne Fädernesland til dess förra väl¬
stånd och lustre igen.
Der til varde vi så mycket mera upmuntrade, som den
nådige Guden nu ändteligen häfver vändt vårt fängelse, och
Slutet af Kanslipresidentens tal.
115
skänkt oss igen en så dyrbar skatt, som den ädla friheten är;
Gud late och oss bruka den så, at vi med största försichtighet
tagom oss i acht för tvenne fördärfvelige extremiteter, hvilka
äre på den ena sidan Envålds-Regementets hårda tvång, och
på den andra sidan frihetens skadeliga missbruk, hvilka bägge
stötestenar tillförende vårt kära Fädernesland vid tidernas åt-
skillige omskiften månge svåra öden tilskyndat hafva. Und-
vikom vi dem, och foljom en billig och säker medelväg, så är
Herren med oss, och lärer kröna vårt värck med en välsignad
framgång.
Vi måste väl bekänna, at vårt kära Fädernesland nu är
råkat uti et farligt tilstånd, krafterne äro svage och siukdomen
svår. Men ära vari Gud! tecknen äro gode; sedan hufvud och
lemmar giöra ett, at sökia beqvämlige och hälsosamma medel
til at befrämia hela Regementskroppens restitution, så kan
igenom Guds nåd en god hälsa följa.
Särdeles, där Riksens Ständer, som redan på ett så be-
römmeligit sätt hafva förklarat deras underdånigste, trogne
och upriehtige hiertelag emot Hennes Kongl. Maij:t, samt deras
redelige och Patriotiske gemöten emot Fäderneslandet, uti detta
deras lofvärde förehafvande fortfara, och til en välsignad con-
tinuation af denna Riksdag de til Rikets uprättande och con-
servation hörande ärender på de vanlige orter företaga, och
sedan de dem i dens Högstes fruchtan öfverlagt hafva, kunna
de med deras underdånigste och välmente tankar inkomma.
Hennes Kongl. Maij:t önskar dem där til mycken välsignelse
af den högste Gud.
116
Bil. 1719 den 5 Mars.
F.*)
Kongl. Maij:tz
Nådiga Proposition till Rikzens Ständers befulmäch-
tigade Secrete Uthskått vid närvarande Rikzdag.
Gifven Stockholm d. 3 Martii 1719.
Såsom det varit Sveriges forna Konungars plägsed, att «
under deras Regements tid vid liåldne Rikzdagar låta under¬
rätta Riksens trogne Ständer och Undersåtare om Rikets til-
stånd, så väl i anseende til Krigz- och Fredz-Saker med frem¬
mande Potentater och Stater, som ock i anseende till alt, hvad
Riketz och Regementets invärtes väsende beträffar; Altså är
Kongl. Maij:tt jämbväl i nåder sinnad, vid denne Ständernes
sammankomst detsamma att giöra, för hvilcken orsak skull
Kongl. Maij:tt låtit af alla des Collegier infordra uthförlige
berättelser, som nu här hoos Riksens Ständer tillhanda sände
varda, af hvilckas innehåld de förnimma lära så väl de In- som
Uthrikes sakernas förlopp och närvarande tilstånd. Efter så¬
dan inhämtad kundskap lära Riksens Ständer finna, att alt,
hvad som ärfordrar deras försichtige Rådslag och eftertrycke-
lige biträde aldramäst, och nu minsta drögzmåhlet tåhl, består
i fölliande ährender:
l:o. Huruledes Riket i anseende til des flender, som vid
instundande våhren och sommartiden intet försumma lära,
detsamma på alt sätt att oroa och anfächta, må blifva be¬
skyddat.
2:o. Huruledes alt, hvad till Riketz Inbyggares uppehälle
och oundvikelige förnödenhet Uthifrån ärfordras, på alt giörligit
sätt och vis må kunna införskaffas.
3:o. På hvad sätt det i nästförflutne åhren upkomne och
ännu gångbare myntet, eller de så kallade Myntetecken och
Myntezedlar, måge kunna antingen aldeles afskaffas, och red-
*) Finnes i Riksarkivet flerestädes. Upläst i Utskottet den 5 Mars. Nå¬
gon allmän proposition till Riksens Ständer sjelfva gafs icke 1719.
Kongl. Maj:ts Proposition till Secrete Utskottet. 117
bart mynt i dess ställe åstadkommas på något för Rikets In¬
byggare drägeligit vijs, eller ock om omöijeligheten skulle möta
och hindra detta myntets afskaffande på en gång, huruledes
då detsamma hädanefter må fä bättre Credit, än det härtils
hafft, och efter handen ju förr ju heldre blifva inlöst.
4:o. På hvad vijs Riket, som af närvarande långvarige
krig afmattat och på Inbyggare förödt är, må kunna ärhålla
en skyndsam och anständig Fred.
Hvad fördenskull anbelangar de 3:ne förste af förberörde
ährender, så är alt, hvad därvid kommer att considereras, både
af närvarande conjuncturer, så väl som af de påberopade och
hoos fölliande Relationer nogsamt att inhämta; Och hvad
vidkommer det 4:de ährendet, som angår en anständig Fredz
förskaffande, sä är fuller redan i Högst-Sahl. Hans Maijrtz
iifs-tid en begynnelse därtill såvida giort, som de bägge då va¬
rande Uthrikes Expeditionernes hoosgående Relationer vid han¬
den gifva; Men som detta är en saak, uti hvilcken, under den
tiden man därpå arbetar, allahanda förändringar sig tildraga
kunna, så kan nu derom eij något vidare berättas, än hvad
nestförberörde Relationer innehålla: varandes Kongl. Maij:tz
nådiga mening, att låta Riksens trogne Ständer yttra sine tanckar
öfver detta värcket, huru de förmena det väl kunna begynnas
samt fortsättias och lyckeligen til ända bringas.
När således Riksens Ständer desse förberörde ährender,
tillika med hvad de förmena för öfrigit lända till Rikets och
den almänna välfärdens befrämiande, uti behörigt öfvervägande
tagit, och med deras mogna betänckiande däröfver hos Kongl.
Maij:t inkommit, så är Kongl. Maij:t i nåder benägen, tillika
med Riksens Råd och Ständer, däröfver ett sådant sluth att
fatta, som för hela Riket kan pröfvas hälsosamt, och i desse
svåra Conjuncturer står att tilväga bringa; För öfrigit för-
blifver Kongl. Maij:t Riksens trogna Ständer i nåder väl be¬
vågen. Actum ut Supra.
Ulrica Eleonora.
S. Bark.
118
Bil. 1719 den 25 Mars.
G. *)
Atskilliges af Civil-Staten memorial om tillträde till Riksdagarne.
Odmiukt Memorial.
Det Högloft. Ridderskapet ock Adeln, som til påstående
Rijksdag sammankomae äro, önska vi först och främst een
lyckelig framgång uti deras hälssosamma rådslag til Rikets och
des Inbyggares vählfärd, och kunne der näst vid detta tillfälle,
då hvar och een af Sväriges Invånare och Medborgare icke
allenast bör vara tillåtit deras eenskyllte angelägenheter an¬
draga, utan och skylldigst åligga at påminna, hvad een hvar
förstår till Rijkets vählstånd tiäna, icke undgå at gifva det
Högloft. Ridderskapet ock Adeln vählmeent vid handen, hvad
vi för vår delli pröfve lända till bestyrkande af den rättigheet
och friheet, som alla Invånare uti et vählbestäldt Rijke i an¬
seende till det, at de kallas och äre rätte Medborgare, böra
med hvarannan lika niuta, såsom een sak, hvaruti den inbör¬
des förbindelsen, så vähl som een högst nödig eenigheet deras
förnemsta grundfäste och trygglieet hafva. Hvilken angelägen-
heet vi i fölljande måtto lioos det Högloft. Ridderskapets ock
Adelens vählbenägenheet kortheligen andraga villiom.
Det har vähl det anseende, som skulle genom Rijksens
Ständers härvarande fullmäcktige heela Rikets menigheet reprse-
senteras, men så lär likvähl det Högloft. Ridderskapet ock
Adeln icke obekandt vara, at vi befinne oss i Riket et anseenli-
git antahl Stånds-Personer, såssom Lagmänn, Stats-Commissarie,
Secreterare i Kongl. Canceliet, Assessorer i Kongl. Hoff-Rätterne
och Kongl. Collegierne, item Advocatfiskaler, Secreterare, Cam-
mererare och Commissarier dersammastädes, Slottz-fogde, Pro¬
fessorer vid Academierne, Doctores Medicinae, Ofver-Directeurer
och Directeurer, Ofver-Inspectorer, Ofver-Commissarier och
Krigs-Commissarier, Justitiarier, Ofver-Auditeurer, Krigs-
Fiscaler, General-Gouvernamentz-, Gouvernamentz-, Fält- och
Lands-Secreterare samt Cammererare, Artillerie-, Ammiralitetz-
*) Aet N:o 34, fol. 176, original.
Ståndspersonernes ansökan örn tillträde till Riksdagen. 119
och Regimentz-Auditeurer, Bärgmästare, Häradshöfdingar och
Praesident-Secreterare samt flere af lijka Stånd och villkor, hvilka
Ofverheten för deras förvärfvade vettenskaper och erfahren-
heet i de stycken, som höra till Riketz bästa, icke allenast
funnit värdige at bekläda hederlige Beställningar och Ämbeten
i Riket, utan och för Adelens vederlikar förklaradt så uti he¬
der och rang, som någre andre förmåner, hvaraf fuller ostri¬
digt är, at vi äro ledamöther och Medborgare uti Sväriges
Regiments kropp, men niute likvähl vid des Invånares all-
menna sammankomster vår medborgerlige rättigheet intet till
godo; hvarföre det icke eller någon lärer sällsamt kunna före¬
komma, at vi i isynnerheet, då man håller uppå at stadfästa
eller förbättra det, som till Rikets allgemene vähltrefnad sy¬
nes kunna lända, så vähl som at inrätta och styrckia hvart och
et Stånds synnerlige vählgång, äfven vähl skylldigst och högst-
billigen åstunda at få biträda våre Medborgare med väre vähl-
meente rådslag, at derigenom få tillfälle visa, med hvad up-
ricktig zele och troheet vi vårt k. Fädernesland förbundne äro;
hälst vi förmode ibland oss sådane subjecta finnas, som icke
mindre än andre Sväriges Invånare skulle något till Rikets
bästa och nytta kunna anbringa, emedan hvar och een af des
förvaltande Ämbete hafft och häfver tillfälle, at giöra sig om
Rikets invärtes tillstånd underrättad, och jemvähl een dehl
genom deras studier och resor samt id och flijt förvärfvadt
sig kundskap om det, som till Rikets utvärtes vählstånd tiäna
kan; varandes des utan naturligen billigt, at alla membra, som
sins i mellan till deras kropps vidmackthållande hafva mödo,
arbete och besvär, böra äfvenvähl vara lika dehlactige uti de
allmänne rådslag, som angå heela kroppens disposition och vähl¬
stånd, efftersom hvars och eens synnerlige vählmåga deraf hän¬
ger. Och begäre vi för den skull, det täcktes det Högloft.
Ridderskapet och Adeln låta detta ährendet hoos sig i rätt¬
vist öfvervägande komma, giörande oss der om heelt försäk¬
rade, at oss lärer, jemte andra Rikets Invånare, vid allmenne
Riksdagar förunnas, at yttra våre trogne och vählsinnade me¬
ningar öfver Rikets så vähl allgemene som besynnerlige ange¬
lägenheter. Hvilken vår oförgripelige och i den naturlige så
vähl som medborgerlige rättigheten grundade föreställning vi
förmode så mycket mehr blifva billigad, som ey allenast saksens
rättigheet talar för sig sielf, utan och af någre uhråldrige Rik¬
sens besluts och handlingars underskrifter är tillfinnande, at
120
Bil. 1719 den 25 Mars.
sådana Stånds-Personer, som vi äro, varit öfver de högvicktigste
Riksens rådslag och ährender jemte andre Invånare tillstädes.
Och förutan det, at de nuvarande Riksens Ständer i fordna
tider icke eller tillika oell på een gång antagne blifvit, utan
tid effter annan, alt effter som livart ock et des rätt i ackt
tagit och sådant till deras vählfärd är vordet nödigt pröfvadt,
så är ännu till öfverflöd deraf, at Rikets menige Allmoge äger
så vähl stämma, som det förnemste Ståndet, nogsamt at af¬
taga, det väre förfäders mening varit, at icke förneka någon
infödd Svänsk, han vare så ringa, sorn han vara må, des frie
röst på een allmen Rijksdag, som icke genom een uppenbar
och bevislig missgärning giordt sig des medborgerlige rättighet
förlustig. Sluteligen giöre vi oss heelt förvissade, at vår un-
derdånigste troheet för Ofverheten, vår upricktige kärleek
för Fäderneslandet och vår oaflåtélige nijt för det allmänna
hästa, hvar under äfven vähl vår eenskyllte vählfärd kom¬
mer at bero, lära vinna hoos det Höglofl. Ridderskapet ock
Adeln icke allenast et benäget omdömme, utan och een rätt-
vijs befordran till det, som een så billig och rättmätig föreställ¬
ning effter all medborgerlig rättigheet fordrar och kräfver, hvar
emot vi med all ährevördning troligen önske det Höglofl. Rid¬
derskapet och Adelens beständige vählgång.
Stockholm den 25 Martii Anno 1719.
Uppå egne ock våre vederlijkers vägnar
Herman Hertz. O. E. Plantin. Magnus Salan. H. Perman.
Joh. Thunonius. Olof Nordeman. J. Angerstein.
Jacob Hagman. E. Törnebohm. Laur. Arrhenius.
Magnus Bromell. N. Assarsson. Nils Hälthen.
A. Bergmark. Alb. Lindberg. 01. Colling.
A. Nordbohm. H. Busch. Olof Chytraeus. L. Dalman.
Bil. 1719 den 28 Februari.
121
Acter rörande valet af Riksråd.
H. 1.*)
De Deputerades Ed, som skola föreslå Riks-Råd.
Vij undertecknade, af Riksens Ständer deputerade at i
underdånighet hos Hennes Kongl. Maij:t vår allernådigste Drot-
ning föreslå de Riksrådspersoner, som, i anledning af den för¬
fattade Regerings-Formen, komma at tilsättias och förordnas,
förplichte oss härmed enhälleligen, at skola hålla löndt och
hembligit alt, hvad som oss imellan öfver detta angelägne
värket i en eller annan måtto kan blifva tält och raisonerat,
och ingen för skyldskap skul nämna, eller någon för private
skiäl sökia at utesluta, eller annan afsicht här vid hafva, än
endast personernes skickelighet och värdighet. Så sant oss
Gud hielpe til lif och siähl!
//. 2.**)
Betänkande om de requisita, som fordras hos en Rådsperson.
Vid föreslående af tienlige Subjecta till de ledige Rijkz-
Bådz stellen, äre tvenne stycken förnembligast at ansee, för¬
stånd och redeligliet. Under det förre menar man egenteligen
icke skarpsinnighet eller et fijnt och subtilt genie, utan et all-
ment sunt förnuft, le sens commun, sammanfogat med förfaren¬
het samt fermeté eller ståndacktighet, application och oförtruten
flyt. De Ajne och penetrante hufvuden äre icke de, som för
tienligast till Regeringz-saker skattas böre, emädan de gemen¬
ligen äre ostadige, vankelmodige och vid någon mötande sva-
*) Prot. s. 55. Act. N:o 13, underskrifven af Ständernes Deputerade.
**) Act. N:o 17, fol. 62, utan underskrift.
122
Bil. 1719 den 6 Mars.
righet kasta sig hastigt ifrån den ena resolutionen till den
andre, äre orolige, hitzige, och dermed ofta mera brouillera
sakerne än dem till ändskap befordra, i stället at de senare
med deras kallsinnighet, fasthet och en oförtröttad arbetsam¬
het trängia igenom alle svårigheter till det föresatte ögnemålet.
Derföre har och en gammal Statsman sagt: Hebetiores quarn
acutiores ut plurimum melius rem publicam administrant. Detta
kan sant giöras ibland andre exempel med den Holländske
Republiqven, som dock här ey låter sig utföra. Under det
ordet förfarenhet begrijpes en grundelig kundskap om Rijksens
tillstånd in- och utrijkes, hvad som hörer till den inrijkes
oeconomien och huusholdningen, samt hvad Rijksens bästa och
välfärd så innom som utom landz befordra eller skada kan.
Åtminstone fordras hoos den ene Rådz-Personen en solid vet¬
tenskap om den inhemske staten, hoos den andre om utländske
Stats-affairer, så framt begge delarne uti et Subjecto ey stå at
anträffas; Och som dessutan en del af dem bekläda högsta
Domare-Embetet i Rijket, så vill det ock vara nödigt, at hos
-sådane en rätt grund i Lagen och hvad som till Justitiae-
väsendet hörer finnas må. Aldren synes här vid enkannerli¬
gen icke vara at reflectera uppå. De framfarne tijders förfa¬
renhet bär nog säker vittnesbörd, at de med störste beröm af
moget förstånd, skickelighet och försicktighet hafva förträdt
Rijksens Rådz-Embetet, som i sine yngre åhr efter lagd god
grundval uti Studier och väl anstälte resor utom landz hafva
vunnit inträde i Rijksens Senat. Orsaken är, at de åhren
föra med sig mera docilitet, lust, hug och assiduitet at giöra
sig underrättat om alla de stycken, som giöra en fullkommen
Rådzperson; hvarjemte et mångåhrigt bivistande af alle före¬
fallande rådslag i statz-, oeconomie- och militair-saker nödvändigt
måste tillskynda en sådan i ungdoms-åhren tillträdande Herre
all nödig förfarenhet, så at hoos honom både scientia och ex-
perientia komma at concurrera; I stället at en till hög ålder
redan kommen candidat i mangel af kroppz- och sinne skrafter,
vigueur, lust och åhuga, i gemehn at tala, ey kan hinna till
det målet, förutan at en åldrig Man gemenligen står fast vid
egit tycke och tanckar och sätter sin heder deruti at förfäckta,
hvad han en gång hoos sig beslutit. Dock datur exceptio a
regula.
Den senare delen, nembligen redeligheten, har med sig et fast,
upricktigt upsåt at i alle ting efter bästa förstånd och samvete
Acter rörande valet af Riksråd.
123
med sine rådslag söka Öfverhetens och undersåtarnes sanskylte
tienst och vältrefnad, utan någon särskilt bijafsicht på egen
heder, egen-nytta, och egit nöije, älskar Lag och rättvijsa och
underkastar sig den giärna sielf, änskönt med egen olägenhet
och afsaknad, rättar sitt ögnemerke i alle ting på det, som
Gud hehageligit och Rijket nyttigt och fördelacktigt vara kan,
med eftersättiande af egen fördel och all hoffgunst; men der
endera af de tvenne skadelige passioner, högmod och ähre-
siuka, eller egennytta och penningegiru herska, der är vägen
öpnad till lands och rijkes förderf, som alle tijders förfarenhet
bevittnar; och kan altså en sådan icke annorledes ansees än
för en hemlig inrijkes fiende, som genom hvarielianda fijne och
krumme vägar, at förnöija sin affect och sinnes vahnartige böi-
jelse, oförmärckt, stundom och på et nog handgrijpeligit sätt,
arbetar på statens förändring och fäderneslandets obestånd.
Hvarföre, der tvenne Subjecta ställes i våhlet, den ene af et
rättsinnigt patriotiskt hierta, den andre intagen af någondera
ibland benemde passioner, fast vore lian än så full med vijs-
het, hurtighet, förstånd och skickelighet, borde han dock ey
komma i jemnförelse med en annan af mycket medelmåttige
gåfvor och egenskaper, som hyser hoos sig et ährligit, rättskaf¬
fens sinne, och sätter sin glädie deruti at giöra sitt dyre Em¬
bete et nöije och befrämia den allmenne välfärden, etz.
124
Bil. 1719 den 6 Mars och 3 April.
H. 3. *)
Lista på de af Ständernes Deputerade till Riks-Råd föreslagne.
Till underdånigste föllie af 12 § uti den af Eders Kongl.
Maij:t stadfästade Regements-Formen, blifva Eders Kongl.
Maij:t nedan nämde Herrar oell Män till de åtta ledige Riks-
Råds-Embeten af Riksens Ständer i underdånighet föreslagne:
1. Landt-Marskalken Baron Pehr Ribbing.
2. General-Feldttygmestaren Baron H. R. Horn.
3. Prsesidenten i Wismarske Tribunalet Baron Faltzburg.
4. Generalen Gref Adam Leijonhufvud.
5. Ombuds-Rådet Baron von Muttern. x)
6. Ombuds-Rådet Baron Lillienstedt.
7. Högste Ombudsman Baron Leijonstedt.
8. General-Lieutnanten Baron von Lieven.
9. OfVer-Ammiralen Baron Claes Sparre.
10. General-Lieutnanten Gref Aschenberg.
11. Ombuds-Radet Baron Feiff. x)
12. General-Lieutnanten Gref Magnus De la Gardie.
13. General-Lieutnanten Armfeldt.
14. Landshöfdingen Baron Jahan Creutz. 3)
15. Landshöfdingen Baron A Hels Posse. 1)
16. General-Majoren och Landshöfdingen Baron Lorentz Clerk.' )
17. Landshöfdingen Claes Bonde.
18. General-Majoren och Landshöfdingen Ekeblad.
19. Ammiralen och Landshöfdingen von Psilander.
20. Ammiralen Baron Carl Wachtmeister. !)
21. General-Majoren Strömfeldt.
22. General-Majoren Lagerberg.
23. Ofver-Ordningsman Baron Conrad Ribbing. 2)
24. Lagmannen Carl Gustaf Gyllencreutz. 2)
Stockholm den 3 Martii 1719.
*) Prot. s. 57. Act. N:o 14, Fol. 50, underskrifven af Ständernes Deputerade.
’) Ogillade af Ridderskapet och Adela samt af Borgareståndet och derföre
sedan uteslutne från förslaget.
2) Uteslutne af Ridderskapet och Adelen d. 6 Mars, men d. 4 April af
samma stånd gillade, sedan Preste- och Borgare-Stånden samt Deputationen dem
bibehållit.
3) Af Borgare-Ståndet utesluten, men af Adelen och Preste-Ståndet å för¬
slaget bibehållen. Borgare-Ståndet upptog i hans ställe General-Lieutenanten
Allbed eilh.
Deputationcns och Borgareståndets Riksrådsförslag. 125
H. 4.*)
Lista på de af B or g are-Ståndet till Riks-Råd föreslagne.
Till föllie af 12 § uti den stadfästade Regerings-Formen
blifva nedan nämbde Herrar och Män till de åtta ledige Rijkz-
Rådz-Embeten af samtel. Borgare-Ståndet föreslagne.
Efter som man ey bör förgiäta dem, som för Rijkzens tiänst
olyckelige varit och sittia fängne i Muscou; Så föreslås först:
Generalen Gref Adam Leijonhufvud.
General-Major Carl Gustaf Creutz.
General-Major Carl Cruus.
General-Major Hugo Hamrnillton.
General-Major Stackellberg.
Sedan:
Landt-Marskalcken Baron och Landzhöfdiugen Pähr Ribbing.
General-Fälttygmästaren Baron R. H. Horn.
Praäsidenten i Wismarske Tribunalet Baron Faltzburg.
Högsta Ombudz-Man Baron Leijonstedt.
Ombudz-Rådet Baron Lillienstedt.
Ombudz-Rådet Baron Cronhielm.
General-Lieutenant Baron von Lieven.
Ofver-Ammiralen Baron Claes Sparre.
General-Lieutenanten Allbedeilh.
General-Lieutenanten Gref Aschenberg.
General-Lieutenanten Gref Magnus de- La Gardie.
General-Lieutenant Armfält.
Landzhöfdingen Claes Bonde.
General-Major och Landzhöfdingen Baron Ekebladh.
Ammiralen och Landzhöfdingen von Psilander.
General-Major Strömfelt.
General-Major Lagerbergh.
Ofver-Ordnings-Man Baron Conrad Ribbing.
Lagman Carl Gustaf Gyllencreutz.
Stockholm dhen 2 April Anno 1719.
Uppå samptelige Borgare-Ståndetz vägnar:
And. Tj. Hylten.
) Act N:o 15, fol. 52, original. Be med kursiv stil utmärkte förekomma
eJ..p. Deputationens ursprungliga förslag. Preste-Ståndet tyckes icke hafva af-
gifvit något sjelfständigt förslag och helst hafva velat stanna vid det ursprung-
hga, men påyrkade strängt i Deputationen, att de, om hvilka de två ofrälse
ktanden vore ense, skulle å förslaget vinna rum.
126
Bil 1719 den 3 och 6 April.
H. 5. *)
Utdrag af berättelsen om Rådsvalet.
De som vidh sidsta votering öfver de personer, hvilke till
Rijks-Rådli skulle föreslås, lingö minora vota af Höglofl. Rid-
derskapet och Adelen, voro fölliande. Nemi.:
|
Ney.
|
Ja.
|
Diff
|
Ombudzrådh Miillern
|
228
|
119
|
54.
|
Ombudzråd Feiff
|
296
|
72
|
112.
|
Landzhöfding Posse
|
259
|
115
|
87.
|
Landzhöfding Clerk
|
195
|
172
|
11.
|
Amiral Wachtmeister
|
214
|
150
|
32.
|
General-Major Lagerberg
|
201
|
153
|
24.
|
Öfver-Ordningsman Conrad Ribbing
|
211
|
140
|
3b.
|
Af desse äre i de andre bägge Stånden Hr General-Major
Lagerberg och Öfver-Ordningsman Conrad Ribbing gillade; och
föreslås af Deputationen i de öfrige 5 Herrars ställe:
General-Major Carl Gustaf Creutz.
General-Major Carl Cruse.
General-Major Hugo Hamillton. *
General-Major Stakelbergh.
Ombudsrådb Salomon Cronhielm.
H. 6. **)
Lista på de af Ständerna hos Kongl. Maif.t till
Riks-Råd f öreslagne.
Till underdånigste föllie af 12 § uti den af Eders Kongl.
Maij:t stadfästade Regements-Formen blifva Eders Kongl.
') Prot. s. 63. Act. Nto 16, fol. 54, ounderskrifven.
*') Prot. s. 65. Act. Nto 14, fol. 48, ounderskrifven. De med kursiv stu
utmärkte äro på förslaget uppförde i stället för de fem genom Adeln och Bor¬
gare-Ståndet uteslutne, Generalen Axel Sparre föreslagen af Adeln i stället fol¬
den af Borgare-Ståndet och Deputationen föreslagne General-Majoren Carl Cruse,
de öfrige fyra i öfverensstämmelse med Borgare-Ståndets och Deputationens förslag.
Ständernes Biksrådsförslag.
127
Maij:t nedan nämbde Herrar och Män till de åtta ledige Riks-
Råds-Embeten af Riksens Ständer i underdånighet föreslagne:
1. Landt-Marskalken Baron Pehr Ribbing.
2. General-Felttygmästaren Baron H. R. Horn.
3. Prsesidenten i Wissmarska Tribunalet Baron Faltzburg.
4. Generalen Gref Adam Leijonhufvud.
5. Generalen Baron Axel Sparre (87).
6. Högsta Ombudsmannen Baron Leijonstedt.
7. Ombudz-Rådet Baron Lillienstedt.
8. Ombudz-Radet Baron Salomon Cronhielm (137).
9. General-Lieutenanten Baron von Liwen.
10. General-Lieutenanten Gref Aschenberg.
11. Ofver-Ammiralen Baron Claes Sparre.
12. General-Lieutenanten Gref Magnus De la Gardie.
13. General-Lieutenanten Armfeldt.
14. Landzhöfdingen Baron Johan Creutz.
. f 15. General-Majoren Baron Carl Gustaf Creutz (130).
] 16. General-Majoren Stakelberg (104).
I, I 17. General-Majoren och Öfversten af Lijfdragonerne
Baron Hamilton (82).
18. Landzhöfdingen Claes Bonde.
19. General-Majoren och Landzhöfdingen Ekeblad.
20. Ammiralen och Landzhöfdingen von Psilander.
21. General-Majoren Strömfeldt.
22. General-Majoren Lagerberg (89).
23. Ofver-Ordningsmannen Baron Conrad Ribbing (104).
24. Lagmannen Carl Gustaf Gyllencreutz.
Stockholm den 7 April Anno 1719.
261 Personer afgåfvo röstsedlar hos Adeln d. 4 April, hvardera med 7
namu. Siffrorna ofvan inom parenteser utmärka antalet röster. Närmast de
föreslagne i röstantal kom General-Major Cruse med 80; Ombudsrådet v. Mal¬
iem erhöll 43, Feiff 37, Clerlc 25, Posse 14, Wachtmeister 13 röster. Öfver
100 personer erhöllo röster, deribland dock ungefär två tredjedelar fingo min¬
dre än 10 röster hvar.
Af de sålunda föreslagne voro De la Gardie och Bonde redan förut kal¬
lade till Riks-Råd. Ulrica Eleonora utnämde sedan Ad. L. Lewenhaupt, som
vid utnämningen redan var afliden i Ryska fångenskapen; vidare Horn, Cron¬
hielm, Lillienstedt, Leijonstedt, v. Lieven, Claes Sparre, Johan Creutz och Eke¬
blad, hvilkas kallelser alla daterades d. 9 Maj. Lagerberq blef Riks-Råd 1723,
Strömfelt 1727.
128
Bil. 1719 den 13 April.
/. 1.*)
Hertig Carl Fredriks af Holstein bref till Drottning Ulrica
Eleonora med anhållan örn understöd vid hans resa till Tyskland.
Grossmächtigste Königin.
Höchstgeehrteste hertzvielgeliebte Fran Mulime.
Eure Kl. Maij:tt ist so volienkommen Unser schlechter
Zustand bekandt, dass wir solchen weitläuftig vorzustellen nicht
bediirffen, und obgleich die höchste Nothwendigkeit erfordert
hätte, schon långsten Selbst Unser Interesse an allen Höffen
Vorzunehmen, umb dadurch denen Unss etwa prsejudicirlichen
concerten Unserer Erblanden undt Fiirstenthumer wegen vorzu-
kominen, so haben Wir Unss dennoch biss hieher solchem zu
befiirchtendem Ubell willigst unterworffen.
Da aber numehro Eur. Maij:tt den Königh Thron schon
betreten, worzu wir nochmahlen mit grösster Ergebenheit, wie
bereits munndtl. geschehn, felicitiren, so hoflén wir auch im
Gegentheil, man werde von Unss sicher undt völlig persuadiret
seijn, dass wir niemahlen etwas unternehmen werden, was Eur.
Maij:tt nachtheilig und dem Reiche praejudicirl. und schädlich
seyn könne, sondera wir werden Unss vielmehr vor allen an-
gelegen seyn lassen, Eur. Maij:tt beständige propension und
des Gantzen Reichs Freundschaft je långer je mer zu erwerben,
in der ungezweiffelten Versicherung lebendt, es werden Eur.
Maij:tt auch nunmehr nach dero höchst erleuchtetem Yerstande
vor höchst nöhtig und unumbgänglich halten, dass wir Unss per-
söhnlich auf den Teutschen Boden begeben, und Unser interesse
beij denen benöhtigten Puissancen incaminiren, umb wenigstens
so fort zu Unserm Fiirstenthumb Holstein, alss einen Reichs
lehn und dazu gehörigen Landen zu gelangen, so Unss nach Ihr.
Maij:tt von Danuemarck eigenen oftermahligen declaration nicht
entstehn werden, wann wir deroselben den praetext am Keys.
Hoffe, wie auch beij denen iibrigen hohen Garants, alss hielten
wir Unss in dero feindes Landen auf, benehmen, folglich unter
*) Prot. s. 67. Copia ibland Sekrete Utskottets Acter i Riksarkivet.
Carl Fredriks bref till Ulrica Eleonora. 129
Eur. Maij:tt kräftigen appuis allen iibelwollenden beij Zeiten
die Mittell und wege hemmen, welche Unss sonst gewis einen
alzugrossen undt unersetzlichen Schaden zu wege bringen wär¬
dén, undt welchen nachgehends Eur. Maij:tt beij alle Dero
geneigtesten willen (in ansehung dieses Reichs jetzigen zustan-
des) zu remediren nicht vermögend genug seyn möchten.
Dieses alles aber hoffen wir mit Gottes Hiilffe gantz sicher
zu evitiren, wann Eur. Maij:tt Unsere Hienaussreijse giitigst
und geneigst befordern, indem dieselbe zu solche reijsse undt un-
terhalt biss zur restitution Unserer Erblanden und Fiirsten-
thtimer die höchstnöhtigen Mittell undt Kosten, alss Unsere
hertzlich geliebte Frau Muhme, denominiren und reichen lassen
werden.
Wir seijnd umb so viel mehr einer geneigten resolution
gewärtig, da wöhl sonsten Eur. Maij rit so wenig, alss auch
das gesambte Reich Unss nicht werde garantiren wollén, dass
wir öhne eintzige perte von landen, Hoheiten und gerechtig-
keiten wieder völlig restituiret zu werden versichert leben kön-
nen. Unsers sehl. H. Vatern Blut zu diensten dieses Reichs,
so vieler Jahren revenuen undt Unserer länder ruinirung zu
geschweigen.
Wir versichern indessen diese willfährigkeit zu beforderung
dieses unsers jetzigen begehrens mit aller ersinlichen dankneh-
migkeit undt Heffer ergebenheit jederzeit zu erkennen und be¬
ständig zu seyn
Grossmächtigste Königin
Eur. Kl. Maij rit
gantz ergebnester treuester diener
und Schwester Sohn
Carolus Fridericus.
Stokholm d. 4 Mart. 1719.
Adelns Protokoll 1719.
9
130
Bil. 1719 den 13 April.
I. 2.*)
Drottning Ulrika Eleonoras bref till Hertig Carl Fredrik af
Holstein med svar å hans bref.
Durchlauchtigster Hertzog.
Hertzgeliebter Hr Vetter und Schrester Sohn.
Wir haben Eurer Durchl. Freund-Vetterliches Schreiben
wöhl erhalten, und derab mit mehreren vernommen, Wass-
massen Eur. Durchl. nach dero Ihr gegen Uns beijwohnenden
auffrichtigen Liebe und Vertrauen Unss von neuen zu dem
Antritt Unserer Regierung gratuliren, zugleich aber aueli Uns
benachrichtigen wollén, dass Sie der högsten Nothdurfft zu
seyn erachten musten, Selbsten je eher je lieber eine Reise
ausserhalb Reichs, und absonderlich nach Teutschland zu thun,
umb beij Zeiten an denen dortigen Höffen vorzubauen, dass
Reiner Concertus und Handlung zu Nachtheil Ihrer Rrb-Landen
und denen Ihnen zuständigen Hochheiten möchten vorgenom-
men werden. Eure Durchl. hatten auch daher zu Unss das
vollenkommene Freund-Vetterliche Vertrauen Wir wiirden in
Ansehung dieser und mehrer Unss dabeij von Ihr angefiihrten
Ursachen diesen Ihren Vorsatz nicht allein allerdings billigen,
sondern auch selbigen auff alle weise dadurch facilitiren und
befordern, dass wir Ihr zu solchem Behuff und zu Ihrer Unter-
halt biss zur Restitution Ihrer Erb-Länder und Furstenthii-
mer die Höchstnöhtigen Mittel und Kosten wiirden determini-
ren und messen lassen.
Da wir nun Eur. Durchl. eine Ihrem Interesse so höchst
angelegene Reisse auff keine Weise abrahten können, abson¬
derlich, da dieselbe Uns noch tiber dem die Freundliche Ver-
sicherung zu geben belieben wollén, dass Sie niemahlen etwas
werden unternehmen, so Uns und dem Reiche könne schädlich
seijn, sondern Ihr vielmer vor allen angelegen seijn lassen,
Unss von dero auffrichtigen Gemiihte und Wolmeinung nach
der Hand immer mehrere Proben zu geben, und sölcher Gestalt
•) Pro 8. 67. Copia bland Secrete Utskottets Acter.
Ulrica Eleonoras bref till Carl Fredrik. 131
sich Unserer und dess gantzen Reichs Freundschafft je langer
je mehr zu erwerben, So verhindert Unss auch Unsere gegen
Eur. Durchl. hegende hertzliche Neigung und Tendresse vor
Eur. Durchl. anständlichen Unterhalt alle miigliche Vorsorge
zu nehmen; Wie Wir dann Eur. Durchl. dasjenige, was Wir
von Ihr in Händen haben, so bäld Sie solches verlangen, wer¬
den abfolgen lassen, und da Wir noch nicht im stande sind,
Ihr dasjenige, was zu Ihren gebiihrenden Unterhalt und Reise-
Kosten erfordert wird, Selber zu reguliren, sondern solches von
denen anitzo versambleten Ständen geschehen muss, so werden
Wir nicht nur Selber, sondern auch durch andere denenselben
diese Sache auffs höchste recommendiren, auch Uns noch iiber-
dem gegen Eur. Durchl. alss eine Mutter-Schwester, die es
mit Ihr von Hertzen meinet, in diesen so wöhl als allen andem
dero Angelegenheiten erweisen. Es gehet Unss aber auch da-
hingegen gar selir zu Hertzen, dass Wir des vergniiglichen
Umbganges, so Wir mit Eur. Durchl. von dero ersten Jugend
an gepflogen, nunmehro auff einmahl, und auff eine so geraume
Zeit entbehren sollen. Wir wunschen daher umb so viel in-
ständiger, dass der Högste Gott Ihr zu dero Reise alles selbst-
beliebige Gluck, und zu dero Vornehmen allen ersinlichen Se¬
gen und Fortgång in Gnaden verliehen wolle, damit Wir in
Kurtzen das Vergniigen haben mogen Eur. Durchl. zu der
völligen Restitution Ihrer Länder, welche Uns auch Selber soll
höchst angelegen seijn, zu gratuliren, folglich Eur. Durchl.
wieder einmahl beij Uns zu sehen. Unterdessen werden Wir
mit einem auffrichtigen, Freund-Muhml. Hertzen Lebens lang
verharren etc.
I. 3. *)
Riksens Ständers Bref till Hennes Kongl. Maiy.t angående
resepenningar åt Hertig Carl Fredrik af Holstein.
Stormächtigste Allernådigste Drottning.
Såssom Eders Kongl. Maij:t i nåder behagat lemna till
Ständernes Secrete Utskått Hans Durchleuchtighet Hertigens
) Originalet finnes bland Riksens Ständers Bref i Riksarkivet.
132
Bil. 1719 den 13—21 April.
af Hålsten till Eders Kongl. Maij:t afgångne skrifvelse, an¬
gående des underhåld och rese-pänningar, så väl som och
Eders Kongl. Maij:ts derpå fölgde svar, hvarutinnan Eders
Kongl. Maij:t har i nåder behagat förklara, at de här församb-
lade Ständerne tilkommer at regulera om vederbörlig under¬
håld och rese-pänningar för Hans Durchleuchtighet; Altså,
och emedan Hans Durchleuchtighet finner sig föranlåten at
resa utur Riket, til at incaminera des Interesse hoos veder¬
börande puissancer, at igenom deras bearbetande kunna kom¬
ma till sine Länder, och derjemte betygat at aldrig villia
föx-etaga något, som Eders Kongl. Maij:t till nachdel, samt
Riket prsejudicerligit och skadeligit vara kan, utan fast mera
låta sig det högst angelägit vara, at ju längre ju mer förvärfva
sig Eders Kongl. Maij:ts beständige propension och hela Rikets
vänskap; Eders Kongl. Maij:t och så, i anseende till alt så¬
dant, samma resa ey velat afråda; Ty hafva samtel. Riksens
Ständer för hvilka detta ärendet föredragit blifvit, ändock uti
närvarande Riksens släta tillstånd förrådet ringa är och Riksens
uthgifter store och odrägelige, lijkväl till samma resas befor¬
dran härmed Eders Kongl. Maij:ts nådigste godtfinnande un¬
derställa velat, om icke Hans Durchleuchtighet kan bekomma
50,000 R:dr eller 100,000 Daler Silfvermynt uti Caroliner å
20 öre Silfvermynt beräknade för Vexel-Coursen skull uthaf
de Caroliner, som nu för Ekelöfs räkning i Banquen finnas,
men för Kongl. Ränte-Cammarens räckning omsättias skola.
Yij förblifve med oaflåtelig vördnad in till döden
Stormächtigste allernådigste Drottning
Eders Kongl. Maij:ts
allerunderdånigste och tropliktigste
tienare och undersåtare
På Ridderskapetz och Adelens På Presterskapetz
vägnar vägnar
And. Leijonstedt. Matthias Steuchius.
Uppå Borgare-Ståndetz vägnar
And. L. Hylten.
Stockholm den 17 April 1719.
Bref från Carl Fredrik till Riksens Ständer.
133
I. 4. *)
Hertig Carl Fredriks bref till Riksens Ständer med tacksägelse
för resepenningar.
Högtwählborne, Wählborne, Högtwördige, Wählwördige,
Högtährade, Wählährade, Samptelige Swergies Rickes Ständer.
Jag kan eij underlåta igenom dhesse få Rader att afläggia
min Tackseijelse hoss Samptel. Ricksens Ständer för dhen mig
betedde benägenhet i uthnämnande, oachtat dhesse Swåra ti¬
der, alf dhe medel, som till min högst nödiga Reisas fortsät¬
tande kunde bitarfas. Ersöckiandes dhem inständigast, att
dhe täcktes utlii sin mig lieelt angenehme wählwillia altidh att
fortfara. Försäckrandes, att iag dhet altjempt skall hafwa i
Tacksampt minne, Sampt att iag önskar högeligen, det iag
matte fa tillfälle i sielfwa wärcket att bewijsa dhen oprichtige
vänskap, hwarmedh iag är och altidh förblifwer
Sampteliga Swerjes Rickes Ständers
mycket gode wäpn
Carolus Fridericus.
Stockh, d. 18 April åhr 1719.
*) Erot. 8. 74. Act N:o 18, egenhändigt af Hertigen skrifven.
134
Bil. 1719 den 30 April.
1. 5.*)
Hertig Carl Fredriks Bref till Riksens Ständer, hvaruti han
tager afsked.
Högtwählborne, Wählborne, Högtwördige, Wählwördige,
Högtärade, Wählährade, Ahrlige och Beschedelige
Swänske mann, Samptelige Swergies Rickes Ständer.
Såsom iag nu måste reisa härifrån för mina Egna angele-
genheters skull, huru ogierna iag och förlåter denna min fö¬
delse ort och denne nationen, för hwilcken iag så mycken estime
och kärleck burit har och altidh bära lär;
Altså kan iag eij underlåta, for min afresa att härmed
taga Skrifteligen afskeed af Samptel. Ricksens Ständer; Giö-
randes mig det wissa hoppet, att dhe altidh uthi sin mig
mycket angenähme vänskap lärer framhärda emot mig; För-
säckrandes, det jag önskar högeligen att få tillfälle att i sielfwa
wercket kunna bewisa den oprichtiga wänskap, wählwillia, öm¬
het och benägenhet, hwarmed jag är och altidh förblifver
Sampteliga Swergies Rickes Ständers
heell och hållin gode wänn
Carolus Fridericus.
Stockh, d. 29 Aprilis åhr 1719.
*) Pro t. s. 78. Act N:o 19, af Hertigen egenhändigt skrifven.
Arwed Horns Memorial om sitt afskedande.
135
K. 1.*)
Arwed Horns Memorial till Riksens Ständer med berättelse
om sitt afsked ur Rådet.
Högvälborne Hr Baron och Landt-Marskalck.
Högvälborne, Yälborne Grefvar, Frijherrar och samptel.
Herrar af Ridderskapet och Adel.
Hög-Ehrevyrdige, Ehrevyrdige, Hög- och Vällärde samptel.
Herrar Biskoppar, Super-Intendenter och det Vyrdige Präster¬
skapet.
Högacktade och Välbetrodde Hr Borgmästare och Råd
och samptel. Deputerade af Rijksens Borgerskap
Så och
Ehrlige och beskedelige Dannemän af Rijketz Allmoge,
som alla här vid Rijkzdagen församlade äro.
Sedan iag förnummet, huruledes Hr Statz-Secreteraren
Barck, effterHännes Kongl. Maij :tz Nådigste befallning, samptel.
Ridderskapet och Adelen, så väl som de andre Stånden för-
ständigat, at iag åtskillige reessor och förl. d. 9 Aprilis skriffte-
ligen enständigt i underdänigheet anhållit om afskied, hvilket
Hennes Kongl. Maij:t mig i nåder behagat accordera och be-
villja; Så har iag, til at afbörda mig det omilda omdömme,
som skulle mitt upsåt varit, at hädan effter undandraga mig min
allernådigste Dråttningz och k. Fäderneslandz angelägna tienst,
funnit min skyldigheet fordra, in för samptel. Rijksens här
församblade Ständer at förklara, det sådanne tanckar aldrig
kommit i mitt sinne, utan vari den Högste Guden mitt vitne!
om iag intet med all nijth och troheet redeligen velat upoffra
min lijfztijdh til min nådige Ofverheetz och Rijketz tienst och
nytta. Jag tillstår mig i underdänigheet munteligen och jem¬
väl skriffteligen, såsom bijfogade copia under N:o 1 uthvijsar,
*) Prot. ss. 66,75, 82—84. Denna och följande bilaga äro hemtade från Se-
krete Utskottets Acter. Den ofvan omtalade Copian N:o 1 innehåller Grefve
Horns Supplique till Hennes Kongl. Maij:t om dimission från Prcesidentsbeställ-
ningen i Cancelliet, dat. d. 9 April; Copian N:0 2 Hennes Kongl. Maiy.ts Di-
missionsbref, dat. d. 10 April. Begge äro tryckta i boken: Arvid Bernhard
Horn. Hans lefnad tecknad af Gastaf Horn.
136
Bil. 1719 den 11 Maj.
boos Hennes Kongl. Maij:t begärt afskied och befrielse ifrån
Presidentskapet i Cancelliet för de stora svårigheeter, som mig
dervid hafva mött, men intet har iag anhållit om någon di¬
mission ifrån Rijkz-Rådz-Ambetet, som mig i nåder är gifvit,
effter hoosgående copia N:o 2, utan underdånigst allenast un¬
derstält Hennes Kongl. Maij:t, huruvijda iag ved det samma
må bijbehållas, efftersom min undersåtelige vyrdnadt intet
kunde medgifva mine ord härutinnan annorlunda at föra, som
iag och dervid min undersåteliga troheet försäkrat, och til mitt
yttersta försäkrar; icke ens tänckandes, at detta mitt under¬
dånige underställande skulle för ett mig behageligit oppsäijande
blifva i nåder ansedt. Fördenskull, som något mitt förseende
kunde säijas varit orsaken til denne min i nåder erhåldne di¬
mission, och iag mig i detta fall aldeles förtröstar uppå Hennes
Kongl. Maij:ttz egen nåd och höga rättvijssa, som ofehlbart min
oskyldigheet lärer styrcka och bekräffta; Altså beder iag tienst
til förlåtelm, det de Hög- och Välborne, Högehrevyrdige och
Ehrevyrdige, Högacktade och Välbetrodde, så och ährlige och
beskedelige gode Herrar och Män, samptel. Rijksens Ständer
icke ville låta sig för svårt och mödosamt falla, at ved denne
deras påstående Sammankombst härom af Kongl. Senatens
Protocoll sig låta underrätta, på det min heeder och timmeliga
välfärd af ett oförskylt ryckte icke måtte lyda meen och ett
högst skadeligit förtryck. Emot hvilken gunst, rättvijsa och
villfarighet iag stedze förblifver
Samptel. Rijksens Ständers
Hörsamste Tienare
Arvoedh Horn.
Stockholm den 13 Aprilis 1719.
Ständemes intercession för Grefve Horn. 137
K. 2.
Riksens Ständers intercession för Grefve Arwed Horn, inför
Hennes Kongl. Maij-.t uppläsen d. 15 Maii 1719 af Landt-
marskalken i Hrr Deputerades närvaro.
Den nådige communication, som Eder Kongl. Maij:t be¬
hagat giöra Riksens Ständers Secrete Utskot af Hans Excel-
lences H. Riks-Rådets och Cancellie-Rådets H. Grefve Sparres
underdånige Suppliqve om afsked ifrån dess senare beställning,
uptager Secrete Utskotet med underdånig vyrdnad, men be¬
klagar derjemte öfvermåttan, att igenom des afträde Kongl.
Cancellie-Collegium mist en mycket skickelig och om inn- och
utrikes ährender väl förfaren förnäm ledamot. Vid detta till¬
fälle har Secrete Utskotet eij undgå kunnat Eder Kongl. Maij:t
underdånigst att berätta, hurusom Riksens här församlade
Ständer blifvit föranlåtne Eders Kongl. Maij:ts nådigste väl¬
behag att hemställa, om icke Eder Kongl. Maij:t skulle i nå¬
der för godt finna, att kalla hans Excellence Grefve Horn
tillbakars till Råds-Embetet, för des om inn- och utrikes saker
ägande grundelige kunskap och långliga förfarenhet skull, den
nu för tiden fåå här i Riket besittia, som och efftersom Eder
Kongl. Maij:t förmodel. utaf Hans Excellences ingifne under¬
dånige Suppliqve i nåder lärer hafva inhemtat, det Hans Excél-
lence skulle önska, att med Eders Kongl. Maij:ts nöije och
behag framdeles kunna gå Eder Kongl. Maij:t och Riket som
Råds-Person tillhanda, med sine underdånige tiänster, hafvan-
des jämväl samtel. Deras Excellencer samt Secrete Utskottet
för lijten tijd sedan funnit Hans Excellences Grefve Horns
Person uti Cancellie nödig och omistelig, som Eder Kongl.
Maij:t af det då hällne protocollet i nåder lärer hafva förmärckt
138
Bil. 1719 den 16 Maj.
L. 1.*)
Hans Kongl. Höghet Prins Fredriks Memorial till Riksens
Ständer angående emot honom utspridde osanne berättelser.
Yänligit Memorial til samtlige Rijksens Ständer.
Ehuru väl jag hade förmodat med nöije och utan hinder
at kunna fortfara uti den goda villian, jag haft och ännu häf¬
ver, samt den flijt jag förmenar mig redan användt, at på alt
optänckeligit sätt hielpa befordra detta Rikets bästa; Så måste
jag doch beklageligen förmärckia, at jag dageligen giörs där
til mer och mer oförmögen.
Orsaken finner jag vara förnämligast denne, at vist folck
bemödar sig sättia Riksens Ständer i vidrige tanckar om min
Person och mit förhållande, i det de villia inbilla sig och öf¬
vertala andra, som vore mit afseende, at kräncka Ständernes
friheter och förleda Hennes Maij:t min Högstälskelige Gemål
til sådane saker, som deremot strida.
Jag har här til med tålamod uptagit hvariehanda emot
mig förelupne oanständelige beteelser, emedan jag väl begripit
och sedt, at någre få Personer intagne af visse afsicliter varit
där til vållande.
Jag hade o-ck ärnat vidare hemställa det med mera Gud
och tiden, som alt uppenbarar. Men sedan jag förnimmer
desse Personers illvillja gå så vida, at de taga sig aldeles före,
mit här til i världen så dyrt förvärfvade goda namn och rykte
hemligen och uppenbarligen at förklena, samt därigenom andre
rättsinte patrioter med sig at förföra; Så lärer väl ingen
kunna mig förtäncka, om mit tålamod här vid uphörer.
Jag föranlåtes fördenskull härigenom oflfenteligen förklara
alle sådane, til min oförskylte förklening af en del lättsinte
menniskior utspridde rykten för updiktade, ogrundade och osan-
färdige.
Däremot kan jag tryggeligen hemställa hela den opartiske
verlden, i synnerhet samtelige Riksens Ständer, som utan förut
*) Prot. s. 87. Act. N:o 10, med Fredriks egenhändiga underskrift.
Fredriks af Hessen klagoskrift till Riksens Ständer. 139
fattad misstancka oväldugt om saken dömma villia, at efter¬
sinna och pröfva, om Jag uti Riksens angelägne och vårdande
ärender annorledes mig kunnat bete, än skiedt är.
Häfver jag icke ifrån begynnelsen styrkt och underhållit
Hennes Maij:t min högstälskelige Gemål uti dess fattade up-
såt at afsäya det skadelige Envålds-Regementet, för hvilket jag
sielf af naturen burit och bär en styggelse?
Häfver jag icke med tålamod ansedt den ifver och häf¬
tighet, med hvilken en liten dehl af Ständerne tilbaka drifvit
Hennes Maij:ts yttrade åstundan at giöra mig delaktig med
sig uti Regeringen?
Om min begiärlighet här til varit så stor, som någre ill—
villige föregifva, månne jag icke den gången låtit saken an¬
komma på samtel. Ständernes öfvervägande och utslag?
Men jag har giärna där med afstått, på det Ständerne ei
måtte för min skuld hindras at tänckia på de angelägnare sa¬
ker, som deras egen fred och välfärd tilhörde.
Häfver jag icke sedermera rädt och styrkt Hennes Maij:t
at utan betänkande vedertaga och för Lag erkiänna Regerings-
Formen aldeles sådan, som samtel. Ständerne den upsatt och
för god funnit?
Häfver jag icke den samme sielf erkiänt, samt både skrift-
och munteligen besvurit? Skulle väl någon finnas så oskiälig,
som om mig ville hafva den tanckan, at jag för alla Riken i
verlden ärnade bryta denne dyra Eden?
En sådan misstanka kan omöijeligen fattas af någon, som
icke sielf håller för en ringa ting at ändra löften och till—
säijelser.
Häfver jag icke än vidare både genom min Herr faders
förmående och min egen bekantskap på åtskillige angelägne
ställen i bästa måtto sökt befordra Rikets välfärd, och bracht
det där hän, at det allenast felar på förståndige och fullmyn¬
dige Ministrers utsändande at skaffa en så fördelachtig fred,
som den vid närvarande omständigheter kan åstadkommas?
Häfver jag ock icke giordt alt, hvad i min macht blifvit
lemnat, til befordran af de anstalter, som jag pröfvat nyttige
och nödige til Rikets invärtes försvar? Ja, jag har så väl om
det ena som andra på behörige ställen icke spart munt- och
skriftelige påminnelser. Och om jag ännu viste, hvad man
med skiäl af mig mera ville och kunde begiära, är jag jämväl
beredd sådant icke at underlåta.
140
Bil. 1719 den 16 Maj.
Hvad orsaken är, at ännu så litet både uti et och annat
måhl är uträttat, måste man lemna samtel. Ständerne sielfve
at eftertäncka.
Jag för min del begriper ingen annan orsak än denne,
at en del Undersåtare företaga sig giöra en åtskilnad emellan
Kongl. Husets och Ständernes ändamål och interesse, hvilket
doch som en kädia altid hör hänga tillhopa.
Deras företagande kunde vara låfligit, om någon med min¬
sta liknelse af sanning kunde säija, at antingen Hennes Maij:t
eller jag arbetade på Rikets undergång, eller sökte undertrycka
Ständernes friheter.
Men emedan detta aldrig i evighet kan bevisas, som det
ock aldrig kommit i Hennes Maij:ts eller mine tanckar; Så
tyckas de handla oförsvarligen, som söka stifta och underhålla
et högst skadeligit missförstånd, så emellan Ofverheten och
Undersåtarne, som inbördes sins emellan.
Riksens Ständer kunna utan min påminnelse begripa, i
hvad oreda och nöd Riket innan kort lärer stanna, så framt
detta oväsendet icke i tijd styres och vij alle med förtrolig
enighet, moget öfverläggande och sammanfogade krafter det
allmänna värcket, som sig bör, angripa.
Uti de tillfällen, der det ankommer på Rikets värckelige
tienst mera än på enskylte afsikter, lärer det visa sig, hvem
det med Ständerne troligast menar, och hvem sig mäst framter
eller undandrager.
Jag vill för min Person åtminstone icke undandraga mig,
at gå Hennes Maij:t och Riket troligen tilhanda uti alt, hvad
jag förmår til des bästa uptänckia och uträtta.
Jag skall ock hafva vid tillfällen mit lijf här til ospart.
Men det lärer mäst komma på herrar Ständerne sielfve an, at
icke något försummas, som til allmänne välfärden lända kan.
Den beklageliga bristen på all ting blifver et stort hinder
i krigsförrättningarne.
Jag skulle för min del tro, at mera uppå fredzvärcket
borde arbetas, än här til skiedt är.
Både Hennes Maij:t och jag kunna och böra vara ursäk¬
tade uti de stycken, däruti Ständerne sig sielfve förbehållit at
giöra och låta, som de för sig och Riket nyttigast finna, sär¬
deles då, när hinder kastas i vägen af dem, som sakerne borde
til slut befordra. Stockholm d. 16 Maji 1*719.
Friedrich P. z. Hessen.
Riksens Ständers bref till K. Maj:t om Fredrik af Hessen. 141
L. 2.*)
Riksens Ständers Bref till Hennes Kongl. Maij:t angående
Hans Kongl. Höghet Prins Fredrik.
Stormäclitigste Allernådigste Drottning.
Til underdånigste föllie af Eders Kongl. Maij:tz Aller¬
nådigste befallning igenom Cancellie-Rådet Brauner hafva Rijk-
sens Ridderskap och Adel, Prästerskapet och Borgare-Ståndet
blifvit på Riddarhuset sammankallade, och uti deras närvaro
upläsit det Memorial, som Hans Kongl. Höghet Arf-Printzen
af Hessen ingifvit, der uti Hans Kongl. Höghet beklagar sig
mehr och mehr giöras oförmögen at hielpa och befordra Rij-
ketz bästa, finnandes Hans Kongl. Höghet orsaken der til
förnämligast vara denna, at vist folck bemöda sig sättia Stän¬
derne i vidrige tankar om Hans Kongl. Höghets Persohn och
des förhållande, som vore det Hans Kongl. Höghetz afseende
at kränka Ständernes frijheter, och förleda Hennes Kongl.
Maij:t till sådane saker, som der emot strijda, hafvandes Hans
Kongl. Höghet begripit och sedt, at någre få Persohner, in¬
tagne af visse afsickter, varit der til vållande. Och som Hans
Kongl. Höghet finner desse Persohners illvillia gå så vida, att
de taga sig alldeles före des här til i verlden så dyrt förvärf-
vade goda namn och ryckte hemligen och oppenbarligen at för¬
klena, samt derigenom andra rättsinte Patrioter med sig at
förföra; ty förklarar Hans Kongl. Höghet alla sådane af en
deel lättsinte menniskior utspridde ryckten för opdicktade,
ogrundade och osanfärdige, beklagandes att en deel Under¬
såtare företaga sig giöra åtskillnad emilian Kongl. Husetz och
Ständernes ändamåhl och interesse, hvilket däck som en kedia
altid bör hänga tilhopa, så at de handla oförsvarligen, som
söka stifta och underhålla ett högst skadeligit missförstånd så
emilian Ofverheten och undersåtarne, som inbördes sin emilian.
Hans Kongl. Höghet berättar och att så väl igenom sin
Herr fader som egen bekantskap hafva i bästa måtto sökt be¬
*) Prot. s. 90. Act. N:o II. Originalet finnes bland Rikets Ständers Bref
i Riksarkivet.
142
Bil. 1719 den 16 Maj.
fordra Rijkets välfärd til en anseenlig fredz ärhällan de, och
så vijda bräckt, att det allenast felar på förståndige och full¬
myndige Ministrers utsändande, med mera, som högbemälte
Memorial innehåller.
Rijksens Ständer beklaga högeligen, at Hans Kongl. Hög¬
het blifvit föranlåten gifva dem sådant vid handen, i det stäl¬
let de af hiertat önska och åstunda, at både Öfverhet och
Undersåtare måtte vara af ett sinne och hafva enahanda ända-
måhl, som endast och allena söftar på Rijkets och det all¬
männa bästas ophielpande och bibehållande, som vij och all—
drig hyst annan tanka i våra hiertan, eller någonsin velat tåla
ibland oss sådane Ledamöter, hvilka Hennes Maij:tz och Rij-
ketz välstånd tracktat skillia och söndra. Och är det ingen
välsinnad, som icke häfver en styggelse til alla dem, som sökia
at stifta oenighet och misstroende emilian Öfverhet och Un¬
dersåtare, sammaledes till dem, som intet blygas att hemligen
eller uppenbarligen förklena Hans Kongl. Höghets beröm och
välförvärfvadc namn och ryckte, samt sökia at med sig förföra
andra rättsinte. Ehuru bedröfveligit detta är at höra, så är
det lijkväl för Ständerne en hugnad, at Hans Kongl. Höghet
til skr ifver detta oväsende visse och någre fåå Persohner, kun¬
nandes Ständerne sig intet väl tilfredz ställa der med allena,
att vij sådant högeligen beklaga, utan och önska, det de Per¬
sohner, som skola låtit sig till så skadelige saker bruka, måge
icke allenast hlifva utmärkte och bekante, utan och till rätta
stälte, att umgiälla, hvad som ett så skadeligit förehafvande
förtiänar, på det, när sådant skiedt är, trogne och redelige
Undersåtare måge ifrån andra blifva åtskilde, och icke få um¬
gälla det de intet brutit.
Ständerne anhålla fördenskull i underdånighet, att de,
som til det Kongl. Huset framburit sådane berättelser, måge
blifva utmärkte, eller annan anledning gifvas, hvarigenom de
måge igenfinnas, som med så skadelige och förderfvelige stämp-
lingar och förslag omgått, som Hans Kongl. Höghet blifvit
föranlåten uti des Memorial omröra.
Ständerne erkänna och med all vördnad och tacksägelse
den omvårdnad och ömhet, som Hans Kongl. Höghet redan
vijsat, och ytterligare utfäster til Rijkets välfärd och en för-
delachtig freds erhållande, hvilket som det varit Ständernes
högsta åstundan, så hafva de och haft all flijt och möda ospard,
att vid denne allmänne sammankomsten sådant befordra och
Riksens Ständers bref till K. Majit om Fredrik af Hessen. 143
igenom sine Deputerade en och annan gång uthi Senaten låtit
påminna, och der om anhållit, at fredsvärket måtte med alfvar
företagas, och de til sine orter destinerade Ministrer för Stän¬
derne opnämnas och fortskyndas; men förnimme ogierna intet
något eftertryckeligit vara der vid åtgiordt och uträttat. Om
nu någon i synnerhet är orsak til sådant hinder och oppehåll,
sådant måste finnas, när det närmare blifver efterfrågat, huru
hvar och en fullgiordt och efterkommit, hvad honom ålegat,
och hvar till han varit satter och kallader, alt ifrån den tiden
Hans Högstsal. Kongl. Maij:t beklageligen afled.
Under denne Ständernes sammankomst är väl och handt,
at en hoop enskylte måhl blifvit anförde, som ibland hindrat
de publique sakernes afgiörande.
Detta hafva Ständerne funnit nödigt Eders Kongl. Maij:t
i underdånighet vid handen gifva, med underdånig förmodan,
at de, hvilka angifvit sådant om Hans Kongl. Höghet, som
Högbemälte des Memorial innehåller, måge utnämnas, på det
igenom vidare laga undersökning rätta anbringaren må fram¬
skaffas, och den bråtzlige ett välförtiänt straff underställas, efter
som Ständerne framgent förblifva uti beständigt upsåt af en
obefläckad trohet emot Eders Kongl. Maijit samt vördnad
och ömhet för Eders Maij:tz Högstälskelige Gemåhl, Hans
Kongl. Höghet, hvar om Ständerne uti deras förra öfvergifne
underdånige Memorial Hans Kongl. Höghet försäkrat. Vij
förblifva in til vår dödzstund med all undersåtelig trohet och
lydno
Stormächtigste Allernådigste Drottning
Eders Kongl. Maij:tz
allra underdånigste tropliktigste Tiänare och Undersåtare
Pa Ridderskapetz och Adelens vägnar På Presterskapetz vägnar
A. Leijonstedt. Matthias Steuchius.
På Borgerskapetz vägnar
And. L. Hylten.
Stockholm den 16 Maj Anno 1719.
144
Bil. 1719 den 16 Maj.
L. 3.*)
Riksens Ständers Bref till Hans Kongl. Höghet Prins Fredrik
med svar på hans Memorial.
Durchleuchtigste Arf-Printz och Generalissimus.
Sedan Rijksens Ständer vunnit den förmon och hugnad,
at Eders Kongl. Höghet velat åtaga sig det högsta befehlet
öfver Rijksens krigsmachter til lands och siöss, och vij således
näst Gudz bijstånd sättia en särdeles förtröstan uppå Eders
Kongl. Höghets tapre och försichtige anförande emot våra in-
trängiande fiender till Rijketz värn och försvar; Så häfver oss
ingen bedröfligare och empfindtligare efterrättelse kunnat med¬
delas, än at ibland Rijksens Ständer någon skall finnas af den
ringa eftertankan, som Eders Kongl. Höghets dyrt förvärfvade
höga namn och ryckte hemligen eller uppenbarligen velat för¬
klena. Vij förblifva vid vår tilförene giorde underdånige ut¬
låtelse, at emot Hennes Kongl. Maij:t, Vår allernådigste Drott¬
ning, vij uti en undersåtelig lydnos plicht mycket fela skulle,
om tillijka Hennes Maijitz högstälskelige Gemåhl Eders Kongl.
Höghet vij ey all vyrdnad och tiänst bevijste, hvar till vij des
utan förmedelst Eders Kongl. Höghets stora egenskaper och
ett i anledning deraf med fullt förtroende lemnat commando
öfver Rijksens krigsmachter på det högsta förbindes. Sorn
vij nu intet mera önska, än at sådane, hvilka med eftertaal
emot Eders Kongl. Höghet berättas hafva sig förbrutit, måtte
blifva utmärkte och bekante; Så hafva emot Hennes Kongl.
Maij:t vår Allernådigste Drottning igenom en underdånig före¬
ställning, som här hos fölljer, vij betygat, hvad misshag ett
sådant otilbörligit förhållande oss gifvit, och huru vij äro sin¬
nade at med eftertryck til Eders Kongl. Höghets nöije alt
måtte rättas, när förbrytaren med des angifvare oss kundgiöres,
emedan den förra som en skadelig Ledamot, men den senare,
om för hvarje [o:handa] afsichter han någon oskylldigt skulle
hafva angifvit, som en förstörare af den innerliga rolighet, den
') Prot. ss. 89 och 90. Act N:o 12. Afskrift.
Riksens Ständers svar till Fredrik af Hessen. 145
til Rijkets välfärd så högt åstundas, ansees bör, och vij såle¬
des hafva orsak at önska sådane Persohner få veta. Vij
åstunda intet högre, än at Eders Kongl. Höghet ville bibe¬
hålla Rijksens Ständer vid den goda åtankau, at vij vid alla
tilfallen gierna vijsa lära, med hvad örn åhoga och nijt vij
städze äre och förblifve
Durchleuchtigste Arf-Printz
Eders Kongl. Höghets
På Ridd. och Adelens vägnar På Prästerskapets vägnar
And. Leijonstedt. Matthias Steucliius.
På Borgerskapets vägnar
And. L. Hylten.
Stockholm den 16 Maj Anno 1719.
Adelns Protokoll 1719.
10
146
Bil. 1719 den 30 April.
M.*)
Påminnelser till Contributionens iäinbna ährläg-
giande för åhr 1719 och framgent.
Att Contributionen efter ränta och inkomst, men icke hem-
mantahl, uthan en alt för stoor olijkheet, obilligheet och dhe
mindre hemmansägarnes skada, förderf sampt äntelige under¬
gång, och hemmanens ödesmåhl åläggias kan eller bör, åhre
efterfölliande klare och oemotsäijelige skiähl:
l:o. Såsom ali skatt och pålaga, der den med någon bil-
ligheet och skiählig iämbheet af ägendom skall uthgiöras,
efter ägendommens beskaffenhet, och efter den nytta han af
sig kastar, och icke annorlunda rätteligen skiee kan och bör,
så vore största obilligheet och orätt, om dee små i åthskillige
Rijketz Lähn och Landskaper belägne hemman, som ännu stå
för hela och så vijdare, räntandes allena från 20, 15 å 10
Dahlér Silfvermynt, skulle lijka uthgiöra emoth dhe större, sorn
på många ställen ränta i spannemähl 20, 30 och mehra tun¬
nor, och således i penningar till 100, 150 och mehra Dahlér
Silfvermynt, hälst
2:o. Sådanne små hemman äntå högt öfver then ränta, dhe
till ägaren böra uthgifva, med Cronouthlagor och slijke deni
ödeläggiande tyngder fast mehr än dhe store, såsom med knekte¬
håll, inquartering, giärder, skiutzningar, saltpettershielp, skiutz-
och boskapspenningar, etz. etz., tryckte och besvärade ähre,
varandes kunnigt, dett i Småland isynnerheet medelst knechte-
indelningen så besvärat och förlagt är, att där, hvarest dhe
minste ock svagaste hemmanen i hela landet äre, halft annat
hemman allenast hålla en soldat, emot det dhe store hemma¬
nen af andre Lähn och Höfdingedömmen äre två fulla**), half-
tredie och mehr om ett knektehåll.
3:o. Dhe Lähn och Höfdingedömmen, som bestäå af större
sädeshemman och rijkare inkomst, såsom Upland, Vessmanland,
Södermanland, Östergöthland, etz., hafva den förmåhnen att
*) Prof. s. 79, Act N:o 50, copia. Andra copior af samina act finnas i
Riksarkivet, alla med underskrifterna bristfälligt afskrifna, hvadan utgifvaren
måst rätta en del efter jemförelse med andra underskrifter.
**) I st. för två fulla, har en copia: ther fuller.
Memorial om kontribution.
147
afsättia sine föryttrande vahror i Stockholm, Siöstäderne och
Bergzlagerne till dyraste penning, dijt dhe och större delen till
siös komma kunna, hvilket alt dhe af mindre och ringare
hemman och inkomst bestående Landskaper, såsom Västergöt¬
land, Skåne, Halland, Småland, Bohuus Lähn, etz., brister ock
fehlar, hvilka och
4:o. Vedh krigsmachtens hvarjehanda tågande så på en
sorn annan sijda mehra hafva att lijda och undergå, så att
ägaren af desse ringa hemmans räntor i förflutne krigsåhr icke
en penning eller pennings värde för sig kunnat haft behållen
eller till sin nytta vända, uthan fast mehr måst läggia till och
af eget fylla dett uthgiften högre stigit, än all frälseräntan och
inkomsten, som alt hemmanens ödesmåhl och ägarens fattigdom
mehr och mehr förorsakat, och där ingen jämblijkheet emellan
utgifter och inkomster efter räntan träffas, ett almänt ödes¬
måhl på slijke hemman sampt ägarens ruin efter sig dragandes
varder. Kunnandes häremoth
5:o. Intet med skiähl invändas, att dhe större hemmanen
med svårare Adels-rustning besvärade ähre, emedan den och
efter inkomsten och räntan jämbnad är, uthan lijda jämbvähl
dhe mycket mehr, som mindre godz, mindre marcke- och tunne-
tahl och mindre ägendom hafva, än de förmögnare och rijkare,
som mehr äga, varandes en alt för stor skillnad emellan 500
marckers ränta emoth 300 marker och mindre. Fördenskull,
och om någon billigheet, skiäligheet och rättvijsa skall ansees,
Contributionen då ju rätteligen bör således gå efter räntan,
att som hvar ägare insändt sin rätta .Tordebook till Landzhöf-
dingen, Pärtzedlarne räknas efter Cronovärdering, och af den
summa uthgifvas i Contribution 7*, Vn '/Vten, alt som Stån¬
dets bevillning och lägenheet kan medgifva, tåhla och draga.
Stockholm den 29 April 1719.
C. Askenberg. Hugo Hamilton. G. Löwenhaupt.
Carl De la Gardie. B. L. Stenbock. C. G. Hårdh.
Nils Posse. Mauritz Posse. Lorentz Clerck.
O. Gyllenborg. O. Törnflycht. Carl Kagg.
Uppå min nådigste Pappas befallning och på hans wägnar Gustaf Bonde.
•T. Knorring. H. G. Strömfelt. A. J. Fleming(?)
Falkenberg. Erick Gyllengrijp. A. Rutenschiöldh.
Jacob Lillieström. Uppå Ridderskapetz och Adelens wägnar nti Halland
underskri fver effter fullmacht J. Clerk. A. N. von Burguer.
Hans Kanterherg. Lenardh Hård. B. Mannercrantz.
148
Bil. 1719 den 30 April.
And. Stiernklo. Hind. Hammarberg. Uppå Ridderskapetz och
Adelens wägnar i Skåne effter fullmacht Erich Magnus Lillienberg.
S. A. Lilliegréen. H. Gyllenbiellke. P. Mannerstedt.
A egne och Ridderskapetz och Adelen i Cronobergz lahn wägnar, hvilka iag
är fullmächtig före, underskrifver Wilhelm Nethervudh.
På Hr Cammarherre Erick Sparres wägnar och mine egne Conrad Sparre.
P. A. Fleming. A egne och Capitaine Kuy lens t ie mas wägnar lichmätigt
den mig gifne fullmacht N. A. Ridderswerdh. P. G. Bäffwerfeldt.
Axel Leijonskiöldh. P. Swahnhielm. Jean A. Lillie.
J. Carl Gerffeldt. Nils Ehrenström. C. Jernskiöld.
Uppå Hr Capiteine Schienfeldtz wägnar såsom Fullm. J. Carl Gerffeldt.
Uppå mina Svågrar Meckanas och mina egna wägnar Ratzvill.
J. EhrenPreus. Lorentz Ridderborgh. Erich G. Ehrenkrona.
J. G. Sparwenfeldt. M. J. Schechta. E. Broman.
Lars Wilsdorff. G. Rosenhane. Uppå Ryttmästar Carl Lilliehöks
wägnar effter fullmacht Carl Bonde. Fleetvood. Rothlieb.
P. Bethun. F. J. Crusebiörn. Stobée.
Daniel Bildt. Anders LagerCrona. C. Jegerschiöld.
Nicol. Stedt. Magnus Gabriel Willenssen. J. Stiernschantz.
R. Pattkull. C. G. Witting. E. Lilliemarck.
Memorial af Skånska Adeln.
149
N.*)
Memorial af Skånska Ridderskapet och Adelen om dess
Privilegier, Fri- och Rättigheter.
Vij underskrefne af Skånske Ridderskapet och Adelen
hade förmodat, at de Herrar af Svänska Ridderskapet, som
varit förordnade, så väl til at öfverse Adelige privilegierne,
sorn til at inrätta ett Contributions-placat, skulle hafva kallat
oss Skåningar dertil, innan de något angående bemälte ärender
låtit inflyta, som kunde gå våra gamhle välfångne rättigheter
förnär. Vij hade det så mycket mera väntat, som vij för¬
nimma, at Skånske Lagmannen Herr von Hylten ofta påmint,
det man måtte höra oss; men i det stället är händt, at man
skall gifvit förslag, det Kongl. Cammar-Collegium måtte yttra
sine tankar om vår af åldrige tijder inne hafvande Insokne
rättighet, hvarvid vij icke häller hafva tilfälle at giöra någre
nödige påminnelser. Vij lämna aldeles derhän, hvad Kongl.
Cammar-Collegium härvid kan förebringa, och huru vida i be¬
mälte Collegio må finnas sädane kundskaper i bemälte våra
angelägenheter, som måge tiena til en fast grund i så vicktigt
mål, hvarom vij mycket tvifla; Vij äre fördenskuld vordne för-
anlåtne härigenom at protestera emot sådant förfarande och
påstå, det härutinnan ingen ting vist slutes och förordnas,
innan den i Skåne boende Adelen må hafva tilfälle sielf sine
skiäl at andraga.
På denne Rijcksdag är ett mildt Regemente åter inrättat,
ock Sveriges Inbyggare hafva igän erhållit sin forna frijhet,
så at hvar för sig får bevara och behålla sine af ålder inne-
*) Upläst i Secrete Utskottet d. 6 Maj. Original bland dess Acter. I ett
underdånigt Memorial till Drottningen af d. 26 Maj, samma dag som 1719 års
Privilegier daterades, anhöllo samma Skånska Adels representanter om införande
i 1719 års Adels-Privilegier af den sista, 34 §, hvilken också blef tillagd och
erhöll följande af dem äfven föreslagna lydelse: Såsom Ridderskapet i Skåne,
Halland, Bleking och Bohus Låhn nu icke hafva vid handen deras gamla privi¬
legier, icke heller någre finnas tillstädes, som derom grundelig kunskap äga;
Så låfve Vi nådeligen at vilja sådane deras privilegier vid lägligare tid öfverse
och stadfästa, sä at bemälte Skånes, Hallands, Blekings och Bohus Lähns Rid¬
derskap, jämte den del de uti desse allmännelige nu ingående privilegier hafva,
skola vid deras egendom och rättigheter nu och framgent handhafde varda.
150
Bil. 1719 den 30 April.
hafde rättigheter, men icke någon enom androm påträngia nå¬
got ovanligit besvär utan des egen bevillning och samtycke.
Vij hafva vid allmänna upläsandet så af Adelige privi-
legierne som Contributions-placatet förnummit, hvad der in¬
flutit, och förklara oss härmed, hvad det förra, nämbligen
Adelige privilegierne angår, at såsom vij få härvarande af
Skånske Ridderskapet just icke hafva vid handen alt, hvad
dervid borde andragas; Så är nog, om för denne gången alle¬
nast desse orden införas uti de allmännelige privilegier, som
för Sveriges Rikes samnade Ridderskap inrättas, nämbligen at
Skånske, Blekings, Hallands och Bohus Låns Ridderskap höra
derjårnte bijbehållas vid deras gamble privilegier och rättigheter
utan förkränkning och förkårtning.
Angående det senare eller Contributionen, så är hvarken
vår tanka, och vij veta, at det ey häller våra hemma varande
medbröders tanka är, til at vid denne tiden, då Riket hielp
och bijstånd behöfver, undandraga oss den allmänna tungan,
utan vij äre ju så beredvillige, som någonsin Svänske Ridder¬
skapet, til at bij draga Contribution af våre Gods, allenast den
så inrättas, at oss i anseende til andra och våre gamble väl-
fångne rättigheter intet för när sker. Fördenskull, och emädan
vid samma Contribution besynnerligen kommer at talas om
våre Insokne eller Yekedags bönder, dem vij äfven så hög-
nödigt til våre Sätesgårdars vidlyftige och svåra bruk behöfva
och af urminnes tider under samma frijhet innehaft, som
Svänske Adelen sine Rå och Rörs hemman; Ty vele vij, utan
at ingå uti vidare tvist om berna lte Rå och Rörs samt In¬
sockne hemmans jämlijkhet, hvartil nu hvarken råderum, nog
underrättelser, eller de frånvarande Skånske- Adelsmäns ut¬
låtelse kan för handen vara, härmed villiogt hafva förklarat
oss, at vij skola och ärna åtaga oss, för denne gången, samt
utan at det drages til vidare exempel, all den Contribution,
som Svänske Adelen å sine Rå och Rörs hemman villia lägga.
Yij skulle förmena, at rättvisan och jämlikheten emot andra
blefve i ackt tagen, om sådane både Rå och Rörs som In¬
sockne hemman pålades half Contribution emot andre Frälse
hemman häruppe samt utsokne i Skäne, dock utan at någonsin
vidare dragas til exempel. Yij gifva härmed än ytterligare
tilkänna, at vij ifrån ofvanbemälte våra förklaringar ingen fots
bredt afgå, och förbehålla oss samt våre hemmavarande med¬
broder skiälig åtalan emot alt det, som deremot kan ärnäs
Memorial af Skånska Adeln.
151
eller villia fastställas, med hos fogad vänlig påminnelse, at vij
våre urgamle och välfångne privilegier, frijheter och rättigheter
på intet sätt förvärkat, utan hafva fäst mera all fog at påstå
deras oförryckta bibehållande, i anseende så väl til de för¬
säkringar Kongl. Maij:t och Cronan Sverige uti Rohtschildske
Freds-Tractaten 9 § och Kiöpenhamnske Fredsfördraget 12 §
gifvit och tilsagt, såsom och de svåra äfventyr och krigsbesvär,
vårt land altid varit och i alla tider blifver underkastat. Stock¬
holm d. 30 April 1719.
C. L. Aschenberg. Stobée. Alb. Schönström.
Uppå Geddiske Sterbhusets vägnar efter Förmyndarnes
begäran S. v. Hylten. C. G. Silfwersköld.
152
Bil. 1719 den 14—16 Maj.
0.*)
Ridder skåpets och Adelns hos Hennes Kongl. Maij:t ingifne
allmänna Besvär.
Stormächtigste, Allernådigste Drottningh.
Den högst bepriselige Konglige omsorg och omvårdnad,
som Eder Kongl. Maij:t vid alla tillfallen drager för des trogne
undersåtares välgång och förkofring, gifver och Ridderskapet
och Adelen den underdåniga förtröstan, det Eders Kongl. Maij:t
lärer jämväl i nåder låta sig behaga, det Ridderskapet ock
Adelen vid denne Ständernes sammankomst hos Eder Kongl.
Maij:t i all underdånighet andrager de angelägne måhl och
ährender. hvilcka, förutan den allmänna Krigsbördan och deraf
flytande fast oräknelige besvär, besynnerligen tryckia och be¬
tunga Ridderskapet och Adelen, eller elliest till des upkomst
och förkofring och åthminstone till en skälig lisa kunna tiäna
och lända; hvaröfver Ridderskapet och Adelen, som vid alla
tillfällen efter des underdåniga plicht aldrig haft eller någonsin
hafvandes varder all sin välfärd, lif och blod ospardt till sin
nådiga Ofverhets och sitt kära Fäderneslands bästa och nytta,
gior sig aldeles försäkrat om Eders Kongl. Maij:ts Allernå¬
digste bifall, och än yttermera des nådige Resolution derutinnan
med all underdånighet afvachtar.
l:o.
Ehuruväl åtskillige helsosamme Förordningar om exsecu-
tioners värckställighet äro af höga Ofverheten utgifne, och
exsecutorerne derigenom förplichtade att giöra hvar och en be¬
hörig handräckning; Doch likväl, emedan det understundom
') Prot. ss. 84—87. Act N:o 55 ounderskrifven. Jfr originalet, bilagdt Kammar-
kollegii Bref för år 1722, samt ett bristfälligt concept i Riksarkivet bland Riksdags-
acta, som äfven upptager de i Adelns plenum uteslutne punkterna. Besvären före-
togos till granskning i Rådets sammanträden under hösten, och beslut fattades
öfver de flesta punkterna, hvadan Stats-Sekreteraren Bärle d. 13 Nov. fick be¬
fallning att uppsätta Resolutionerne. Emellertid hade den Sydsvenska Adelns
besvär, och särskildt den 18 §, blifvit afsända till vederbörandes kommunika¬
tion; i slutet af året påminnes ännu fåfängt i Rådet om slut i detta mål, och
först, sedan samma Adel 1720 ingifvit nya Besvär, gafs en allmän Resolution
d. 8 Januari 1723 på Adelns Besvär vid 1719 och 1720 års Riksdagar.
Ridderskapets och Adelns Besvär.
153
händt är, att Cronobetiänterne å landet motvilligt vijs hafva
uppehållit Allmogen, medelst det de intet promt stält i execu-
tion de af Landshöfdingen i orten Allmogen gifne executorialer,
och det Allmogen alt för kostsamt faller att deröfver besvära
sig hos Landshöfdingen, i synnerhet då han bor långt borta;
Fördenskull underkastas Eders Kongl. Maij:ts nådige bepröf-
vande underdånigst, om icke Cronofogden och Länsman bör i
sådant fall vara den, som således genom deras försummelse kom¬
mer att lida, vid Tinget ansvarig, då deröfver klagas, samt i
så måtto umgiälla, hvad Lagen och Kongl. Förordningarne
förmå och innehålla.
2:o.
Aldenstund Hans Kongl. Maij:t Högloflig i åminnelse ige¬
nom des nådige bref af d. 13 April 1700 förklarat, att där
någon af des trogne undersåtare med visse skäl skulle kunna
bevisa sig något godz vara ifrångångit, som honom med rätta
tillhöra borde, så ville Hans Kongl. Maij:t lämna honom des
rätt obetagen; hvilcken nåd och rättvisa Eder Kongl. Maij:t
jämväl uti den allernådigst confirmerade Regerings-Formens
20 § förklarat sig jämväl vela låta des trogne undersåtare i
nåder vederfahras; Fördenskull, emedan en del af Ridder-
skapet och Adelen förmena sig med giltige skäl kunna vijsa,
att dem vid rå- och rörs-, skogs- och qvarn-Commissioneme
i en och annan måtto för när skedt; Ty förmoda Ridderskapet
och Adelen underdånigst, att Eder Kongl. Maij:t lärer täckias
i nåder efterlåta dem på vederbörlig ort få inkomma och visa,
hvad de vid bemälte Commissioners giorde utslag, till åter¬
vinnande af det dem olagligen kan vara afhändt, med skäl
kunna hafva att andraga: doch att under detta påstående kri¬
get, och så länge Ständerne intet finna nyttigt att giöra någon
ändring uti Indelnings-värcket, Ryttare-, Knechte- och Båtz-
mäns-roteringarne intet rubbas.
3:o.
Här hos kan Ridderskapet och Adelen intet obemält lämna,
hurusom de, till underdänigste efterlefnad af åtskillige Kongl.
Förordningar, som ochså i anseende till deras egen nytta och
fördel, haft all möda och omkostnad ospard vid humlegårdars
anläggiande och eij allenast med goda rötter utifrån sig för-
sedt, utan ochså anseenlige stycken af deras fruchtbaraste åkrar
154
Bil. 1719 den 14—16 Maj.
och bästa jordmoner der till anlagt, med stort arbete och be¬
svär skött och der med så vida hindt, att de in till åhr 1705
landet med så mycken humla, som man här inrikes behöft,
försöria kunnat, utan att någre anseenlige penninge-poster ve¬
terligen gådt utur landet till fremmande humlas inköpande;
hvilket äfven väl härefter så myckit mera ske kan, som efter
Lag och Kongl. Förordningar hvar landbo är skyldig att läggia
an humlegård, och Kongl. Maij:t Högloflig i åminnelse åhr
1699 d. 21 Febr. strängeligen förbudit all fremmande humlas
införsel, såsom högst hinderlig att ernå det ändamåhlet, som
i förbemälte hälsosamme Förordning påsyftat är, att kunna
hafva samma vahra här inrikes. Emot hvilcket förbud, som uppå
någre privatorum ansökning d. 5 October 1705 blef bevilliat
öfver 300 Sk& för Stockholm, jämväl för Götheborg och Gefle
samt åtskillige flere städer anseenlige partier utan ifrån att
inkomma låta, och med sådane dispensationer åhren derefter
framgent coutinuerades; Så månde Hans Högstsal. Kongl. Maij:t
genom des egit allernådigste bref, dat. Winietz d. 19 Decemb.
1707, i behiertande, att de uti des Rike med stor omkostnad
anlagde humlegårdar härigenom aldeles skulle råka i lägervall,
om införslen af fremmande humbla intet i tijd blefve hämmad,
å nyo uphäfva tillåtelsen om denna vahrans införsel från frem¬
mande orter. Men Hans Kongl. Maij:ts höga förbud, ehuru
alfvarsamt det och vara monde, kunde likväl eij på en gång
bota den svåra anstöt, som Ridderskapet och Adelens samt
des Frälsebönders humlegårdar af de bägge föregående åhrens
införsel tagit hade, aldenstund eij allenast de partier, som be-
villiade voro, redan i Riket voro inkomne, utan ochså under
deras namn och beskydd väl tio resor mera sig insmygt, som
af de fölliande åhrens påfölgder lätteligen rönas och besannas
månde, i det här i Stockholm 1708, 1709 och aldramäst 1710
den bästa inrikes humlan eij högre än till 4 Caroliner &, men
i landsorterne till 1 å 2 Caroliner försällias moste, ja mången
gång så aldeles vräktes, att i anseende till den myckenhet at
den fremmande humblan, som då till öfverflöd var att tillgå,
den inrikes intet stod i penningar att förbyta; hvaraf hände,
att när landtmannen såg den pertzedlen, som han i lång tijd
och med så stort arbete och omkostnad sökt bringa i större
värde och fullkomlighet, det ena åhret efter det andra förfalla
ju längre ju mer i vrak, vahnpris och föracht, har han sm
humlegård en dels ödelagt, en dels och till åker och annan
Besvär om exekution. Reduktion. Humlegårdar. 155
marck, som eij så stor möda och omkostnad erfordrar, utlagt,
så att, hvad Eders Kongl. Maij:ts Högstsal. Herr Fader
Glorvyrdigst i åminnelse Konung Carl den xi och Eders
Kongl. Maij:ts Högstsal. Herr Broder i så många åhr låtit sig
vårda om att upbringa, på 2 eller 3 åhr förföll och ödelädes.
Och ehuru väl öfver sist Högbemälte Kongl. Maij:ts ofvannämde
stränga förbud blef sedermera en så alfvarsam hand hållen,
så att, enär Eders Kongl. Maij:ts Fru Fadermoder, Hennes
Kongl. Maij:t Högstsal. Enckie-Drottningen åhr 1710 uti Ar¬
boga ansökning giorde om någon qvantitets införskrifvande
från fremmande orter till sin egen liofstats förnödenhet, har
sådant eij blifvit bevilliat; Doch likväl, emedan Ridderskapet
och Adelen under denne Ständernes sammankomst förmärckia
det Lofl. Borgare-Ståndets enhällige ansökning vara, att deni
en obeskränkt frihet uti handelen förunnas må, och derunder
äfvenväl den friheten till fremmande humlas införskrifvande
torde villia sträckias; Ty fruchtar Ridderskapet och Adelen
billigt, att de fåå af Ridderskapet och Adelen, som ännu nå¬
gorlunda sine humlegårdar conserverat, torde innan kort, i an¬
seende till deras möda och ringa botnad, aftrötna, och således
denna vahrans cultur här i vårt Fädernesland platt uphöra,
der icke Eders Kongl. Maij:ts rättvisa och försorg om sitt land
och Rikes uphielpande samt förberörde högst nyttige Förord¬
ningars bibehållande i tijd emellan kommer. De föreställnin¬
gar och prsetexter, som de bruka, hvilcka om denne vahrans
inkommande ifrån fremmande orter ansökning giöra, äre Rid¬
derskapet och Adelen eij obekante, nemi. det den inrikes hum¬
lan, ehuru den och skiötes, föregifves hvarcken vara af lika
godhet med den utländska, eij eller hinna till den qvantiteten,
som inrikes consumtionen det erfordrar; 2:o att Eders Kongl.
Maij:ts indrächter i tullen märckeligen genom sådant förbnd
förminskas, med mera. Till att besvara sådant, beropar man
sig för kortheten skull allenast uppå sielfva förfahrenheten och
Kongl. Cammar- och Commercie-Collegiernes betänckiande här¬
öfver de anno 1699 d. 16 Febr. samt Högstsalig Kongl. Maij:ts
nådigste svar och decision uti föregående invändningar af åhr
1699 d. 21 Febr.; tilläggiandes allenast i underdånighet detta
ende till svars uppå det som föregifves, att sedan förbudet
ankommit, har den inländske humlan under tiden alt för högt
stegrad blifvit: Nemi. l:o att vår Svenska humla, som af ku¬
por och utländske goda rötter har vuxit, enär den som dyrast
156
Adelns Besvär om humlegårdar.
blifvit försåld, likväl altid kostat 2 eller 3 gånger mindre än
den utländska. 2:o Tyckes oförgripeligen, att när våra inhem-
ske vahror komma i högt pris och anseende, sådant mera böra
lända till undersåtarnes förmon än till deras skada, gravation
och hämmande, aldenstund med goda skäl prsesumeras kan, att
enär man seer, hvad profit som härvid är att giöra, lärer hvar
och en, som der till råd och ämne häfver, sig om denne vah-
rans idkande beflita, i priset och godheten sins emellan sernu-
lera och det således härutinnan, som i all annor handel, hända,
derest ymnigheten på vahran, mern eij stränga förbud regulera
och förminska priset. 3:o. Der vår inländske humla under
tiden till priset något stigit, är det eij skedt genom något
monopolium, utan är vinsten kommen publico och den elliest
i desse tider mer än någon annan beträngde landtmannen till
godo. 4:o Och i fall vår egna humble skulle gälla någon Daler
Kopparmynt mer än den utländska, som doch aldrig ske lärer,
sedan köpmannen funnit på den konsten att inbilla folcket, det
deras utrikes humla skall vara 2 eller 3 resor drygare och
kraftigare än vår inländska; Så lämnas till Eders Kongl. Maij:ts
egit allernådigste omdömande, om icke det är drägeligare, ja
nyttigare för land och rike att tåla, det den ena undersåtaren
gifver den andra 2 eller 3 Dal. Kopparmynt mer för en vahra,
som landet sielf af sig kasta kan, och hvarigenom penningarne
stadna qvar bland Eders Kongl. Maij:ts egne undersåtare, än
att för en så liten åtskilnad i priset tillåta, det landetz red-
bare medel och solida effecter skola gå utrikes och stadna
fremmandom i händer, besynnerligen emot en sådan vahra,
som doch innan en kort tid till intet blifver. Fördenskull är
Ridderskapets och Adelens allerunderdånigste bön, det Eder
Kongl. Maij:t i nåder täcktes handhafva dem vid så väl Eders
Kongl. Maij:ts Högstsal. Herr Broders som höga förfäders,
forna Sveriges Konungars, hälsosamme påbud och befallningar,
samt hädanefter eij tillåta, oachtat hvad prsetexter som af
åtskillige förebäras kunde, någon fremmande humlas införsel,
såsom högst prtejudicerlig för Deras Högstsal. Kongl. Maipters
nådiga och för Eders Kongl. Maij:ts Rikes och lands cultur
högst nyttige ändamåls ernående. Och som Ridderskapet och
Adelen för den skull i anseende till berörde skäl i underdå¬
nighet förmoda, det Eders Kongl. Maij:t till denne deras un¬
derdånige ansökning lärer i nåder samtyckia, så fördrista de
sig än vidare i lika underdånighet begiära, att som uti de
Besvär om Adelns myndighets-ålder. Militärisk exekution. 157
äfvananförde förbuden om fremmande humlas införsel inge
böter för den brottzlige äro utsatte, nu hädan efter eij allenast
den samma kunde med anseenlige böter beläggias, sorn någon
humla olofligen införer, utan och humlen honom ifråntagas och
confisceras, samt i sjön kastas eller upbrännas, at undvika det
underslef, som med återkiöpandet skier.
4:o.
Det länder och myckit till de Adelige Familiernes under¬
gång och fattigdom, att Ridderskapets och Adelens söner alt
för tidigt, och då de allenast till 15 åhr komne äre, efter Lag
för myndige ansees, samt lämnas en fri disposition öfver den
ägendom, som efter föräldrarne dem tillfaller, hvaraf händer,
att sådane ynglingar, som ännu intet sielfva kunna dirigera
sin egen Person, myckit mindre förestå sitt arf, innan de
komma till sitt mogne förstånd och åhr, liderligen försättia
största delen af det, som deras föräldrar ärft eller med mycket
besvär förvärfvat och dem efter lämnat, så att de omsider in¬
tet äga till studiers och nyttige resors fortsättiande, att der¬
igenom sig till Fäderneslandets tiänst skickelige giöra. Eders
Kongl. Maij:t,s nådigste godtfinnande underställes fördenskull
underdånigst, om icke en sådan Förordning giöras måtte, att
ingen yngling och Adelsman, ehuru han doch efter Lag till sin
Person myndig är, må vara mächtig att disponera sin ärfteligen
tillfallne ägendom i löst och fast, innan han 21 åhr gammal
är, utan till den tiden i anseende till en sådan des välfärd
och bästa stå under Curatorers inseende och styrsell.
5:o.
Emedan en stor hårdhet af Crouobetiänterne på åtskillige
ställen blifvit föröfvad emot Ridderskapets och Adelens bön¬
der och tårpare, i det de icke allenast sielfve understundom
utpantat det, som förut varit betalt, utan och inlagt både på
Adelsmannen och dem militärisk execution af Officerare, Ryt¬
tare och Knechter, hvilcka och, förutan underhåll för sig och
hästar, tagit derjemte betalning om dagen, oachtat, som bernalt
är, vid afräkningsmöten man sedermera befunnit antingen alt
eller det mästa vara betalt; Ty lefver Ridderskapet och Adelen
i den underdånige tillförsicht, att Eders Kongl. Maij:t täcktes
i nåder afskaffa den militariske executionen och strängeligen
befalla, att Cronobetiänterne med en sådan hårdhet eij måge
158 Örn skatterevision. Jägeristaten och skallen.
bemöta Adelens bönder och tårpare, utan lämna Adelen och
des Betiänte tijdigt en richtig längd på alle de Oronoskatter,
som erläggias skola af deras bönder och tårpare, så att Rid-
derskapet och Adelen, så vida böndernes och tårparnes vilckor
det tillåta, måge igenom sine Betiänte der hos kunna drifva
på, at samma Cronoutlagor måtte blifva betalte; men derest
de eij annorlunda än genom execution stå att erhållas, att den
då af Cronobetiänterne må förrättas uti Ridderskapet och
Adelens Betiäntes närvaro, så vida de i orten äro, till före¬
kommande af all egen villighet, sorn,der vid elliest förelöpa kan.
6:0.
Det lärer väl den af Hans Högstsal. Kongl. Maij:t anbe-
falte undersökningen öfver 1*713, 1715 och 1716 ahrs Skatt-
nings-contribution merendels uti alla Provincier redan hafva vun¬
nit sin värckställighet, men i fall den på någre orter ännu eij skulle
vara förrättad; Så anhålles underdånigst, att samma undersök¬
ning måtte afstanna, såsom ock de af berörde anstälte Skatt-
nings-revisioner formerade observationer till all vijdare kraft
och värkan uphäfvas, hälst de mästa antingen redan förklarade
eller betalte äre, och om något skulle vara oafgiordt och åter¬
stå, arfvingarne och ägendomen nu äre så skingrade, att sådant
intet står att utreda.
7:o.
Såsom odiuren på någre åhr tillbakars myckit tilltagit
och ännu dageligen tilltaga igenom Jägerij-Betiänternes försum¬
melse och okunnighet uti de stycken, som till deras ämbete
egenteligen hörer; Ty är Ridderskapets och Adelens underdånige
ansökning, att någre af Ridderskapets och Adelens ledamöter
uti hvar province jemte Landshöfdingen finge tillstånd att hålla
en undersökning så väl om Jägerij-Betiänternes skickelighet
och capacitet till att bestrida deras ämbeten, som deras här
till förde conduit, på det att de oduglige och otiänlige måtte
afskafifas och sådane i stället antagas, som kunna bestrida
deras ämbeten och veta att umgås både med gevähr och skalls
inrättande, emedan Allmogen esomoftast fåfängt och fruchtlöst
besväres med onyttige och otiänlige skall och tidsforspillande
opbud, så att de, allenast då nöden fordrar och i rättan tid,
men serdeles om våhren, eller då vinteren begynner och alle
kärren liggia, och någon spårsnö kan vara, måtte enhälleligen
Besvär om skjuts. Adelsmonderingar. 159
sammankomma och skallen på alia orter tillika fortsättia; Och
på det Jägerij-Betiänte desto mera upmuntras måtte att der
vid giöra sin flijt, så hemställes Eders Kongl. Maij:ts allernå-
digste välbehag, om icke Jägerij-Betienterne måtte lämbnas
de hudar och skin af odjur, hvilka genom deras föranstaltande
i skallen fälte blifva.
8:0.
Såsom åtskillige af Ridderskapet och Adelén sig deröfver
besvära, att deras frälsebönder äro i desse krigstider endels
indeelte att hålla skiutshästar vid sådane gästgifvaregårdar,
hvarest inga stareke stråkvägar äro och tillförene intet håll
varit, endels och af gästgifvarne blifva så prässade, att dem
icke lämnas tijd och råderum att bortföra Herrskapets afrad,
till förtiga åtskillige egennyttigheter, som gästgifvarne föröfva,
i det de somlige, som under hållet ligga, emot en viss erkändslo
från skiutzen undandraga och intet hålla sielfva så månge
hästar, som 1664 ålirs Förordning biuder, mindre sine hästar,
då vägarne elaka äro, utlega; Alt derföre är Ridderskapets
och Adelens underdånige begäran, att Eder Kongl. Maijrt
täcktes anbefalla vederbörande Landshöfdingar att hafva derpå
inseende, att Gästgifvarne hafva så månge egne hästar, som
de böra hålla till de resandes tiänst och behof, samt att Al¬
mogen för skiutzhåldning måtte befrijas, hvarest inga starcka
strockvägar äro, men på stora landzvägar sådan inrätning skee,
som medh Förordningarne och belägenheeten enligt vara kan,
så att alt underslef, egennyttigheet och uppehåld boos Giäst-
gifvaren måtte hindras och afböijas, men frälseböndren intet
tryckias och betungas medh odrägelig och alt för långvägad
hästars hållande utij giästgifvaregårdarne, till hemmanens ound-
vijkeligen påföljande ödesmåhl.
9:o.
Ridderskapet och Adelen anhålla och underdånigst, att dem
hädanefter, såsom det uti Eders Kongl. Maij:ts Herr Faders Hög-
loflige Regements-tijd skedde, måtte efterlåtas att sielfve skaffa
sig, hvad till deras Adelsmondteringars underhållande erfordras,
efter det sätt, som Förordningarne innehålla, och att de intet
måge tvingas gifva penningar åth Officerarne till mondteringars
upkiöpande; järnvä) och att Officerarne måge tillhållas, för det
160 Om räfst med finansförvaltningen. Förordningars publikation.
de under påstående krigstijd af frälsemännerne upburit, en
behörig räkning giöra.
10:o.
Och emedan Riksens revenuer hafva varit under åtskilli-
ges förvaltning, af hvilka en del derföre ingen redo eller räk¬
ning giordt, så har Ridderskapet och Adelen intet underlåta
bordt, att med diupaste submission Eders Kongl. Maij:ts nå-
digste ompröfvande underställa, om icke sielfve nödvändigheten
synes fordra, att alle de, som sedan krigets begynnelse åhr
1700 haft någre publiqve medel under händer, måge tillhållas
att derföre giöra behörig räkning, att sålunda värckeligen
pröfvas må, huruvida hvar och en fullgiordt des underdånige
plicht och skyldighet, och publicum genom en oförsvarlig för¬
valtning intet komma att lida.
ll:o.
Såsom Ridderskapets och Adelens frälse bönder i desse
krigstider ganska myckit äro vordne besvärade med gärder,
inqvarteringar och skiutzningar, och till en dels förnöijande
anseenlige penninge-summor skola af publico vara utgifne,
äfven som Hans Kongl. Maij:t för de senare tre- och femmän-
nings Regementernes uprättande Allmogen en nådig betalning
tillagt af visse räntor, men berörde Ridderskapets och Adelens
bönder, så väl som den öfrige Allmogen myckit litet deraf
niutit; Altså anhålles underdånigst, att Eders Kongl. Maij:t
täcktes i nåder häröfver en undersökning anställa låta, så att
hvar kunde till godo niuta det honom tillhör och ärnat är,
och icke någon sådant emot Hans Kongl. Maij:ts nådige villie
dem förhålla och nyttia, då och hvariehanda andre Crono-
betiänternes intrång uti hvar och ens rätt, under skeen af
undfångne ordres, kunna behörigen skärskådas och afdömas i
alla provincier.
12:o.
Det har ett uhrgammalt bruk och loflig praxis varit, att
Guverneurer och Landzhöfdingarne altid hafva utfärdat skrif-
telige publicationer af höga Ofverhetens ordres och befallnin¬
gar, att å predikstolarne till alles efterrättelse afläsas; men
som Cronobetiänte på någon tid tagit sig den friheten, det
de, utan att kunnoga giöra de för sig hafvande Landshöfdingens
Besvär öfver säteriers knektehåll.
161
ordres, hvariehanda befallningar utskrifvit; Så beder Ridder¬
skapet ock Adelen i underdånighet, att sådant härefter ey ske
må, utan Fogdar och Länsmän vara skyldige att låta Lands-
höfdingarnes befallningar af predikstolarne afkunnas, på det
här under ey något missbruk må förelöpa.
13:o.
Emedan Ridderskapets och Adelens Säterijer uppå någre
orter, särdeles uti Yästergiötland, som de ifrån Cronan kiöpt,
blefvo anno 1691 indeelte i Knechtehållet, endast för den or¬
saken skull, att det antalet af milice, som ärnat var uti be¬
rörde province, måtte där komma att stå, men den öfrige Sä-
terijs friheten Ridderskapet och Adelon förbehållen är emot
Säteris bygnadens underhållande; Altså, och emedan för dem,
så väl som för de Köpegodzen, hvilcka i andre orter belägne
äro, de oköpte räntorne, hvarföre Kongl. Reduction Ridderskapet
ock Adelen graverat, äro clarerade, och sådane Säterijer elliest
almänt äro ifrån Knechtehåll befriade; Ty bönfalla Eder
Kongl. Maij:t Ridderskapet och Adelen, hvilcka sådane Säterier
innehafva, det Eder Kongl. Maij:t af Kongl, nåd täcktes, enär
Gud allsmächtig en allmän fred förlänandes yarder, dem ifrån
Knechtehållet förskona, på det de måge hafva den hugnad,
att med lika rätt och förmohn, som alle andre af Ridderskapet
och Adelen, få niuta privilegierne till godo.
14:o.
Ridderskapet och Adelen andraga och i underdånighet, att,
sedan som skogarne igenom Kongl. Skogs-Commission blefvo
för allmänningar och parcker förklarade, så äre de igenom
svediande samt lofsedlars uthgifvande på timberhygge vordne
utödde och förstörde, i det stället, när de af privatis innehades
och försvarades, ingen brist och afsaknad var på nödigt bygg-
ningsvärcke till hemmanens uprätthållande uti landet, varandes
orsaken till slik skogs utödande merendels timat igenom Jägerij-
betiänternes efterlåtenhet af en behörig upsicht med skogarnes
häfd och conservation samt skadelig connivence med dem, som
deruti åvärcka, att enär de, som sig emot skogsordningarne för-
sedt, för domaren dragas att ansvarige vara, sker sådant anten,
förr än svedian är bränd, eller och sedan säden deraf inbergad
är; hvarmedelst på den förre händelsen, då svedian sedermera
Adelm Protokoll 1719. “
162 Om förbud emot svedjande. Adelns liandtvärkare.
brännes, åvärckaren tillfaller en så anseenlig förmon af säden,
att han intet känner något straff af det-domaren honom i föllie
af skogsordningarne skyldig erkändt; som och i det senare
honom en lika fördel tillfaller, när skogsvachtaren jemte des
adjungerade den af svedian inbärgade säden synar, hvilcka lätt
förmås att förtiga en sanfårdig berättelse för domaren om sä¬
dens myckenhet; Altså hemställes underdånigst uti Eders Kongl.
Maij:ts nådigste välbehag, om icke, till att förekomma ett så¬
dant missbruk med skogarne, alt svediande i gemeen utom
Västerbotn och Västernorrlanden kunde blifva förbudit på
parcker och allmänningar samt cronohemmans skogar, som icke
nödvändigheten fordrar till mullbets upränsning; på hvilcken
händelse svedian först besichtigas af nämden, innan lof gifves,
men när det olofvandes sker, att då böterne motte anseen-
ligare blifva förhögde, emedan de böter, som stå uti skogs-
ordningame, äre så ringa för svediande och skogshygge, att
förbrytaren ey känner deraf något straff, i anseende till ofvan-
bemälte honom tillfallande fördel.
15:o.
Såsom Ridderskapet ock Adelen vid deras Säterier och
store hushåll samt qvarnar och värck betarfva allehanda ämbets¬
män, och i föllie af Adelige privilegierne de anno 1617 30 §,
hvarest dem allernådigst förunnes sådane ämbetsmän att hålla,
hafva med egen bekostnad låtit lära åtskillige slike handtvärck
till skreddare, timberman, snickare, skomakare, trägårds¬
mästare och qvarnbyggare med mera, men berörde ämbetsmän
désse sista åhren blifvit deras husbönder, som på dem giordt
stora bekostnader, ifråntagne; Altså är Ridderskapets och
Adelens underdånige ansökning, att sådane ämbetsmän, som
antingen intet stå för någon rote redan inskrefne, eller och
kunna i desse krigstider mistas ifrån sine ställen, motte lös-
gifvas och sine husbönder åter till handa ställas, och att Rid¬
derskapet och Adelen måtte härutinnan en kraftig handräck¬
ning af Landshöfdingarne vederfaras, då derom ansökning giö-
res; såsom och, att enär Ridderskapet ock Adelen framdeles
tager någre fattige personer till sig, och på dem gior hvarie-
handa omkostnad de ock måtte vara förplichtade att förblifva
uti deras tiänst, till des de kunna sådant behörigen aftiena,
eller lagligen visa sig böra därifrån dimitteras.
Om samma mått och vigt och om fisket i riket.
163
16:o.
Ibland annat hafva Ridderskapet ock Adelen funnit sig
föranlåtne att besvära sig deröfver, att Borgerskapet uti som¬
lige Siö- och Köpstäder, emot Lag och Förordningar, särdeles
Kongl. Maij:ts resolution på adelige besvären 1680 § 49, hafva
oförsvarlige våg och mått hemma i sine private huus och der¬
med så väga och måla, hvad antingen Ridderskapet och Ade¬
len eller deras bönder kunna insända, att en stor del emot all
rättvisa dem afgår, och emedan sådan egenvillighet högst ska-
delig är, anhålla Ridderskapet och Adelen underdånigst, att
en publiqve och justerad våg i hvarie stad inrättas må, samt
öfver alt blifva enahanda mått och vicht i Riket.
l7:o.
Aldenstund de, som idkat fiskerijen vid siökanterne, nu i
desse senare krigsåhren blefvit borttagne till Båtsmän och Sol¬
dater, och ingen vidare vill betiäna sig af den beqvämlighet,
som Gud och naturen i så måtto gifvit landets invånare, med
mindre dem en nådig försäkring lämnas, att de här efter få
blifva vid sin handtering och niuta någre visse frihets ålir att
så medelst kunna förskaffa sig det, som till ett så kostsamt
fiskeris inrättande fordras; Ty liemställes Eders Kongl. Maij:ts
nådigste välbehag allerunderdånigst, om icke Eder Kongl.
Maij:t täcktes förunna dem vid siökanterne, som fiskare villia
blifva, någre frihets åhr, och allernådigst efterlåta, att de emot
en skälig afgift måge vara ifrån krigstiänst frie, på det landet
med fiskevaliror må blifva försedt, det allmänna bästa till
nytta och fördel; kunnandes Landzhöfdingen i orten bepröfva,
hvilka och huru många därtill måge vara nödige och nyttige.
18:o.
In för Eder Kongl. Maij:t nederläggia Ridderskapet och
Adelen ifrån Skåne fölliande deras underdånige ansökningar,
bönfallandes derom:
l:o. Att Eder Kongl. Maij:t täcktes handhafva den der i
landet bruke] i ge sedvänian, att frälse bönderne och deras barn
eij måge utom frälse mannens tillåtelse och förutgången laga
upsägning begifva sig af godzet och sättia sig annorstädes
neder.
164
Bil. 1719 den 14—16 Maj.
2:o. Såsom deras bönder myckit äro utblottade genom den
alt för stora dem påsatte Kyrckio- och Cronotijonden, i det de
vid förra tijonde-sättningar blifvit alt för högt graverade, så
att de ingalunda kunna bestå, med mindre de till en skälig
tijonde afgift omsatte blifva, efter som och på somlige ställen
åkerjorden dels af fly sand, dels af vattuflod årligen blifvit
förminskad, i anseende hvartill nödvändigheten fordrar, det en
ny tijonde-sättning i landet bör företagas af opartiske män,
som inrätta tijonden efter åkrens beskaffenhet, samt de redan
skedde och approberade förmedlingar; Altså anhålla förberörde
Ridderskap och Adel underdånigst, att Eder Kongl. Maij:t i
nåder täcktes förordna, det en sådan ny tijonde-sättning må
forderligast företagas, och sedan allernådigst tillåta, som det
på Riksdagen i Upsala d. 2 October 1675 beslutit blef, att
Ridderskapet och Adelen i Skåne måge få städia och fästa ali
Kyrckio- och Cronotijonde, som utgå bör af de sochnar, uti
bvilcka deras Sätesgårdar äro belägne, så att Ridderskapet och
Adelen på visse åhr och för en behörig och skälig afgift till
dem, som Cronotijonden är anslagen, så och till kyrckian, måge
få behålla samma tionde och den af sochnen i kiärfven och
halmen till deras oxestallnings understöd i rättan tid upbära;
hvarigenom deras bönder kunde slippa de långa körslor till
aflägne orter samt och strängt måhl jemte andre vexationer,
hvarmed de en tid varit betungade, och de, som Crono- och
Kyrkiotijonden åtniuta böra, hafva der vid all nödig richtighet.
3:o. Bedia de underdånigst, att Härads-acter, protoeoller
sakören och Tingsgästnings-penningar måge altid i säkert för-
vahr och i god ordning samt beredskap hållas i häradskistorne,
såsom 1680 d. 29 Novemb. uti resolutionens 16 § med mera
uppå Ridderskapets och Adelens besvär i nåder resolverat
blifvit, så att Cronofogdarne efter så månge utgångne förre
Kongl, resolutioner måtte inlefverera alle häradsmedel i härads¬
kistan, och derföre vid livarie Ting giöra behörig redo och räk¬
ning, såsom här oppe i Riket är practicabelt, på det Nämden
deraf må få sin löhn i rättan tid, samt betalning för extra¬
ordinarie Tingen, utan att ålita derom Cronofogden, jämväl och
att Härads-medlen icke måge disponeras af någon annan, än
af Häradsrätten, och icke till Länsmän, Häradsskrifvare och
Husmäns utskrifningspenningar, utan öfverskotet förvahras, och
när omtränger, användas till Ilerrdagsmännens underhåll, efter
Besvär anförda af Adeln i Skåne.
165
förre resolutioner, beslut och biafsked; såsom och, att vid före¬
fallande vacancer, Häradshöfdings-tiänsterne måge besättias af
de i landet boende capable Adelsmän, som 17 § af Kongl,
resolution på Ridderskapets och Adelens besvär de anno 1680
d. 29 Novemb. förmår, och att vid Lagmanstingen måtte jemte
Landshöfdingen, enär han ifrån andre beställningar kan ledig
vara, altid 2:ne Adelsmän uti berörde Hertigdöme kallas och
brukas att i Lagmansrätten sittia, hvilcke hvart åhr ombytas
kunna, efter som gamla praxis varit och 15 § af högstbemälte
Kongl, resolution innehåller. Yarandes
4:o. Ridderskapets och Adelens ansökning ifrån Skåne, att
såsom Eders Kongl. Maij:ts Högstsalig Herr fader Glorvyrdigst
i åminnelse uppå Riksdagen 1680 d. 29 Novemb. uti resolu¬
tionen på Ridderskapet och Adelens besvär högst rättvijsligen
i den 3 § förordnat, att af de tre nycklar, som till Kyrckio-
medlen efter Prästernes privilegier bör hafvas, Adelen i sochen
bör hafva en, Prästen den andre och sochnemännen den tri-
die, det måtte altså, till så myckit större richtighet, och att
kyrckians medel till des bästa må conserveras, högstbemälte
Kongl. Maij:ts rättvisa resolution jämväl hädan efter i acht
tagas samt efterlefvas, och till föllie af bemälte resolutions 4:de §
ey eller någon sochnestämma hållas utan Adelens commu-
nication, utan för Kyrckians medel och inkomster Kyrckio-
herdarne jemte Kyrckiovärdarne giöra redo och räkning för
Ridderskapet och Adelen i sochnen, såsom uppe i Riket sker.
Och som en stor osed i Skåne på landsbygden är, i det Kyrkio-
herdarne icke underhålla någre Capelianer, utan sielfve förrätta
Gudstiänsten både i Moderkyrckian och två å tre annexer på
en dag, ehuru aflägne på somlige ställen och särdeles i skogs¬
bygden de kunna vara, hvarmedelst Gudstiänsten icke blifver
i rättan tid, utan dels förtideligen, innan en del sochnemänner
kunna hinna att framkomma, dels och förseent, såsom på som¬
lige ställen vid lius om aftonen, när kortaste dagarne om åliret
infalla: hvaraf och så händer, att man sällan får höra någon
ottansång, särdeles på stora bönedagar samt högtider, Juhl,
Påsk och Pingest; Altså och emedan klåckarne i Skåne inne¬
hafva sådane stommar, som Capellanerne uppe i Riket åt¬
niuta, och derjemte hafva vackre inkomster af lielgone skylds
offer och annat; Ty underställer Eders Kongl. Maij:ts nådigste
ompröfvande Ridderskapet och Adelen i Skåne underdånigst,
om icke Capellaner måtte tillsättias, som kunde niuta det un-
166
Bil. 1719 den 14—16 Maj.
derhåld, hvarmed Klåckarne härtills varit försedde, på det
Gudstiänsten af Kyrckioherden i ena Kyrckian och af Capel-
lanen i den andre uti rättan tid måtte förrättas och uppehållas,
samt ungdomen af Prästerne öfvas i sine Christendomsstycken;
jämväl en beskedelig bonde, äfven som uppe i riket sker, öfvas
och anordnas att vid kyrckiorne upvachta.
5:o. Aldenstund nödigt vore att en correct och riclitig Cro-
nones jordebok i Skåne blefve författad, efter en sådan der¬
sammastädes icke ännnu finnes; Altså påminner»Ridderskapet
och Adelen i Skåne underdånigst derom, samt att, sedan den
rätteligen justerad och inrättad är, jorderansakning må hållas,
att Ridderskapets och Adelens gårdar och hemman samt lägen¬
heter rätteligen då observerade blifva, hvarigenom hvariehanda
oreda och onödige observationer kunde förekommas, och Rid¬
derskapet och Adelen för oskyldige besvär entledigade blifva.
19:o,
Hos Eder Kongl. Maij:t inkomma Ridderskapet och Adelen
ifrån Skåne ock Halland med underdånigste bön, att de måge
slippa manskaps-utskrifningen till Soldater uppå deras frälse-
godz, efter som den tillförene uti desse provincier aldrig varit
brukelig, utan undersåtarne i förre Konungars tijd årligen gifvit
utskrifnings-penningar in till 1710, och då varit ifrån Soldate-
tiänsten frie.
20:o.
Ridderskapet och Adelen ifrån Bohus Lahn berätta i un¬
derdånighet, huru som det i förrige tider varit där brukeligit,
att Allmogen hållit sine barn i schola uti Städerne och derföre
gifvit 2 Ore Sölfvermynt af hvart hemman, hvarifrån barnen
varit; Och som deraf sedermera en vahne giord är och ordi-
nair pålaga, men efter Kongl. Maij:ts Kyrckiolag Allmogen har
tillfälle på landet att låta lära sine barn läsa, så att man
härutinnan intet behöfver tillita Städerne; Så bönfaller Rid¬
derskapet och Adelen underdånigst, att deras hemman ifrån
denna afgift måtte blifva befriade, jämväl och ifrån de väg-
rödningspenningarne, som för någre åhr sedan bägge Häraderne
på Oråhs, som för deras aflägenhets skull hvarcken behöfva
eller kunna hålla väg på Inland, blefvo hvart hemman pålagde
och under vissa personers egne disposition stå, utan att man
veet, huru de derföre giöra räkning; varandes jämväl Ridder-
Besvär af Adeln i Skäne, Halland och Bohus Län. 16i
skåpets och Adelens underdånigste begäran, att de penningar,
som till nye påst- eller tingshus opbyggiande äro opburne,
kunde tillbaka lefvereras, och de i öfrigit fa niuta sine i nåder
förundte privilegier och friheter till godo.
Desse äre de underdånige ansöekningar, som inför Eders
Kongl. Maijitz nådige Thron Ridderskapet och Adelen uti un¬
derdånighet nederlägga, förväntandes däröfver Eders Kongl.
Maij:tz nådige resolution, och förblifva med diupaste vördnad
Eders Kongl. Maijrtz
Aller Underdånigste Tropliktigste
Tiänare och Undersåte
På Ridderskapetz och Adelens vägnar
A. Leijonstedt.
Stockholm dhen 28 Maii 1719.
168
Bil. 1719 den 29 April.
P. *)
Memorial, at Frälse män må vara närmast at taga sina
bondebarn i tienst hos sig.
Hörsampst Memoriall.
Dett tyckes oförgripelig mycke billigt vara, at enär på
Ridderskapet och Adelens frälse godz finnes flere af deras
bondebarn, än de till deras egne brukz vid macht hållande
behöfva och de försörga kunna, då de dem således måste i
tienst hoss andra sättia, at då Ridderskapet och Adelen, som
deras hussbönder äro, måtte fram för någon annan hafva macht at
taga [dem] i sine tienster, så framt di dem behöfva kunde, emot
den löhn och underhåld, som de hoss andra kunna bekomma,
och således deras skylldigheet måtte vara at tiena hoss deras
herrar och hussbönder, helst emedan, om det ey sker, den på-
fölgden är, at så snart en eller flere af Adelens bonde-sönner
ähro konnie till de åhren, at de kunna vara duglige till Kongl.
Maijrtz och Rikzens tienst, och bonden dem ey sielf till sitt
bruk behöfver, de begifva sig i tienst in på Rusthåll, Gäst-
gifvaregårdar, Påstgårdar, Präste-gårdar och Skatte-hemman,
hvarifrån man sedan med en odrägelig lega, till at blifva ryt¬
tare eller knekt, är föranlåten dem at åter taga. Stockholm
d. 29 Aprill Anno 1719.
A. Iiutenschiöldli.
*) Act. N:o 86. Original. På handlingen är antecknadt: Synes i afseende
til sine visse raisoner vara nogot betenkeligit.
Memorial om Adelns rang och rättigheter.
169
Q- *)
Memorial, at Adeln, sorn intet är i verklig tienst, må likväl
niuta någöu rang och förmån.
Allerödmiukast Memorial.
Som det händer, ehuru uti allmänne Kundgiörelsser Rid¬
derskapet och Adelen nämbnes emällan Biskopar och Präster¬
skapet, Krigs-Befähl och Borgerskapet, hvilket och på sielfva
Rikzdagarne och förefallande Solenniteter observeres, och der
emällan af månge rättsinnade det äfvenvehl, långlige tider till¬
bakas, är tagit i adit, att ändå ibland, uti store private sam¬
mankomster, een och annan af berörde Stånd och Ståndz-
Personer, hvilka icke heller avancerat till någon särdeles för-
nähm Cliargesgrad eller presidium, vijsee sig missnögde, om
någon Adelsman, hvilken icke är uti Hans Kongl. Maij:tz
Rengordning begripen och nämder, såsom dhet i andra land
brukligit ähr, praetenderar förträdet, som den der af Adeligit
huus ähr födder, och des Föräldrar varit meriterade Män och
i Kongl. Maij:tz tiänster brukade, och låtit sine Barn med be-
kåstnad, genom Studier och Perigrinationer, sig evertuera och
giöra Capable hoos Kongl. Maij:t och Fäderneslandet att tiäna,
som och een dliel varit föreslagne och redan uti Commissionär,
och angelägna affaires brukade, och vijst goda prof, ändoch
dhe icke, lijka som andra, ärnådt den lyckan, medell och lägen-
heet att råka på, eller vara tillstädz ved öpningar och före-
löpande vacancer, att namngifvas till någon viss och ständig
employé uti Hans Kongl. Maij:tz Allerunderdånigste värkelige
tiänst, hvarigenom Adelige Personer, som äre komna till sina
mogna åhl' och blefne goda ämnen att bekläda Charger, enär
Kongl. Maij:t tächtes dem allernådigst ansee, blifve emedlertid
modfälte, och afklädes dem, des Hustrur och Barn den estime,
som deras Stånd så vehl här i Rijket, som i andra land, altyd
haft, sampt förminskas ambition hoos een Adelsman, enär den
ingen frucht spörier, att han sine åhr och studier mödosampt
och icke lyckeligare an vän dt, förutan den ovillia och olägen-
*) Act. N:o 87. Utan underskrift. Nästan alldeles samma innehåll åter¬
finnes i Act. N:o 94, Memorial om Noblessen och dess förmån.
170
Bil. 1719.
lieet, som emällan een Frällseman och een Ståndz-Person op-
växer, enär den forre blifver så anfächtadt och förachtadt, sär¬
deles då han är fattig och medellös; hvarföre man då, och att
lijkvehl något vijst i dy måhl, för Conseqvencen skull, Aller-
nådigast statueras kunde, är förorsakat, tiänst-hörsammelm
at bedia denne högh- och förnähma Deputation i underdånig-
heet föredraga Hennes Kongl. Maij:t detta gravamen, — lijka som
det skedde på Högst Sahl. Kongl. Maij:tz Konung Carl den
XII:s, Glorvördigst i åminnelse, Smörielsedag, då Rengen var
fäststält till Ryttmästare, Capiteiner och Assessorer, för det
öfriga Hans Kongl. Maij:t sände uth då varande Cammerherrn,
nu Hoff-Marshalqven Lehusen till Noblessen, hvilken upvach-
tade uti Sahlen med allernådigste befallning, att dhe orenge-
rade Familierne skulle gå efter Ridderhuus-Matriqvellerne, som
och i underdånigheet efterkommit blef, så att hvarken Präster¬
skapet, orengerade Krigsbefehl eller Borgerskapet kom emällan
den rengerade och orengerade Adelen, utan tvertom, den oren¬
gerade Adelen gick lijkvehl för Regementz-Officerare, hvilkee
den Chargen icke under vår Allernådigste Konung förvärfvat,
utan sådan Character utomlandz acqvirerat, -— att och då här
efter framför Präster och Borgare sampt visse Ståndz-Personer
ett vist ställe i regard till andre Stånden må Allernådigast
forordnas för den Adelsman, som är till mogna åhr kommen,
och kunde vara capabel att bekläda någon Charge, men måste
expectera, till någon vacance blifver, och han kan blifva pro¬
moverat, och Hustru och Barn likvehl vara distingverade, och
efter Föräldrarnas dödh, som i lifztijden niutit anseende, icke
så plöttzligit respecten till een elak conseqvence för mycket
och hastigt aftagas och förminskas.
Desslikest och, att Hennes Kongl. Maij:t tächtes med
doubla böter beläggia den, som uti inlagor och skrifter, under
förment processfrijheeten, een Adelig Person till des goda namn
och axistimation toucherar.
Sidst, att och Adeliga Personer, enär dhe dertill skicke-
lige finnes, framför Ofrällse må employeras till sådane Char-
ger, som Adelens vederlikar och dhe, som sortera under Duels-
straffet, här till beklädt hafva, som Ofrälse Personer hafva
fast många uthvägar att bärga sig, men Adelsman allenast
kan hielpa sig fram — som står skrifvit på Ridderhuset — literis
aut arinis!
Memorial om tvenne Statsråds inrättande.
171
R. *)
Project om tvenne Stats-Råds inrättande.
Emedan de Deputerade af alla Stånden fallit på den me¬
ning, at 2 Rijks-Råd skulle tillika vara Stats-Secreterare, så
haar man samptelige Ridderskapets och Adelens mognare om-
pröfvande i ödmiukhet velat underställa. l:o. Om icke de 2
Rijks-Råden måge kallas Stats-Råd, som tillförne här i Rij-
ket varit brukeligit, och dem till expeditionerne adjungeras vid
inrijkes expedition två Statz-Secreterare och vid uthrijkes alle¬
nast en Stats-Secreterare.
2:o. Statsrådens syssla bestå deruti at allenast contra-
signera tillijka med Stats-Secreteraren alt, hvad efter Rege¬
ringsformen i Rådet bör föredragas och resolveras, men Stats-
Secreterarne och Secreterarne at sörja för expeditionerne.
3:o. De öfrige älirender, som Kongl. Maij:t uti Cabinettet
resolverar och i Kongl. Cantzlijet expedieras, af Statz-Secre-
raren allena contrasigneras.
S.**)
Memorial om två Deputerades stadiga förbli/vande i Stockholm
utaf hvarje Provins.
Till förekommande af de förmögnas olägenhet och de fat¬
tigas totale ruin genom deras angelägenheters aldeles nedläg¬
gande eller tidens utdragande, at föredraga så väl hos Hennes
Kongl. Maij:t som Collegierne, hvad til hvars och eens, särdeles
de långvägades högstnödige Conservation och Räts bibehållande
*) Prot. s. 22. Act. N:o 35. Saknar underskrift.
**) Act. N:o 51. Utan underskrift.
172
Om deputerade ifrån provinserna.
tiena kunde, tyckes ey ringa hielpa, om en, eller för siuk-
domrnar och andra förhinder skuld tvenne blefve utaf hvarje
Province Deputerade i Stockholm, som kunde hafva ett frit
tilträde alla i länet boendes angelägenheter och besvär, som
därsammastädes ey kunde afhielpas, eller för hvarjehanda or¬
saker skuld uppehåldne blefve, föredraga, och där uti sökia
och förskaffa slut å vederbörlig ort; så och vid hastige och
nödige giärders påfordrande, hvar om i Regeringz-Formen för-
mäles, och annat oumgängeligit til Rikes tienst, så som ful-
mächtig, länets angelägenhet andraga, och således ey mindre
det förra, länets enskylte, än det senare, Rikets allmänna tienst
och nytta understödia och befordra. Desse Deputerade, sedan
de i hvarje län blifvit utvalde, kunna till sitt uppehälle till
sakernes utdrifvande niuta af lännen proportionaliter något vist;
Fördenskuld och som utom det publique ey allenast rättvisan
derigenom för hvar och en tyckes oförgripeligen märkeligen
hållas under armarna, utan och Landsliöfdingarne och Ofver-
starne mycket lijsas i deras Embets trägne Correspondence,
som dessutom med besvär nog öfverhopas, i det desse Depu¬
terade alt til slut bringa kunde, som ey utan Landshöfdingens
eller Ofverstens närvarelse torde låta sig värkställas, hvilkens
afresa ur länen ey utan särdeles afsaknad lidas torde; Til för¬
tigande at ingen gravation för länet sådan Deputerads under¬
hållande vore emot det, som till hela länets allmänna nytta,
samt hvars och ens särskiltes understödiande bearbetas, eller
elliest kåsta kunde, sådane sine nödige affaires att få ut¬
rättade, hvartill en utfattig och enfaldig ey kan hafva någon
utväg, utan sin rättmätige sak förtiga och aldeles nedlägga
måste; Der til med att sådant folk brukas kunde, som igenom
sådant arbete kunna giöra sig fulkommelige habiles til Rikes
tienst och vidare befordran til något anständigt, hvar vid de
efter vist flit och redlighet ey böra förbigås; Så har sådant
ey kunnat obemält låtas det Höglofl. Ridderskapets och Adelens
approbation välment underställa.
Landtmarskalkens tal vid 1719 års Riksdags slut.
173
T. *)
Landt-Marskalken Baron Leijonstedts Tal på
Rikz-Salen vid Riksdagens afslutande d. 30 Maii
1719.
Stormächtigste Allernådigste Drottning.
Sedan Rijksens Ridderskap och Adel jämte de öfrige
Ständerne vid den hela Riket tillstötte högst beklagelige för¬
ändringen lijkväl haft den innerlige liiertans hugnad och veder-
qväckelse at til Eders Kongl. Maijrt få taga sin underdånige
tilflyckt och, medelst Eders Maij:tz upphöjelse på den Kon-
geliga Svänska Thronen, finna sitt hufvud och högsta Öfver¬
het, ja hafva haft den lycksaligheten at see och bivista Eders
Kongl. Maij:tz höga och helige Kröningz-act, hafva därtil med
haft den glädiefulla, underdånige förnöijelsen at för Eders
Kongl. Maij:t få nederläggia deras undersåtelige Trohetz- och
Hyllnings-Ed; Så länder det nu Ridderskapet och Adelen til
een märckelig stoor förökning på deras öfver sådane härlige
förmohner fattade hiärtelige fägnad, at de åter nu få träda in
för Eders Kongl. Maij:tz höga Thron och i diupaste vördnat
berätta, at man änteligen med den een tid bortåth påstådde
Rijkzdagen är, så vida det sig för denna gången giöra låtit,
kommen til sluut och ändskap, så at man kunnat i under¬
dånighet öfverlefverera det däröfver författade Beslutet, hvilcket
Eders Kongl. Maij:t och nu täckts i Nåder anhöra och sig
föreläsa låta.
Ridderskapet och Adelen, som vid detta dem i Nåder gifvne
tilfället få i underdånighet taga afskied, och begifva sig hvar
til sin ort, nederläggia deras troinnerlige devote önskan, at
Gud ville styrckia och stärckia Eders Kongl. Maij:tz hälsa och
krafter, ville lätta den Eders Kongl. Maij:t åliggiande svåra
Regeinents-bördan, ville låta på Eders Kongl. Maij:t hvila sin
Rådz och Yijsdoms anda, ville sättia Eders Kongl. Maij:t til
*) Prot. s. 94. Act. N:o 52.
174
Bil. 1719 den 30 Maj
een brännande stackel uti Fiendernes ögon, och til een klar-
gläntzande sool för undersåtarnes hiärtan, ville välsigna alla
Eders Kongl. Maij:tz råd och anslag samt bekröna Eders
Kongl. Maij:t med lycka och lycksalighet til den ädla fredens
återvinnande och til ett florissant Regerings förande, ja giöra
Eders Maij:tz Kongelige Spira mehr och mehr lysande för hela
världen!
Ridderskapet och Adelen, som i alla tider haft för deras
stora och Glorvördigste Konungar lif och blod, godz och ägen-
dom osparde, lära och för Eders Kongl. Maij:tz, som deras
rättvijse, milde och Nådige Drottning, samt för Fäderneslandetz
bästa gärna det förre upoffra och det senare efter all förmågo
tilsättia; och bedia allerunderdånigst at få vara sampt- och
synnerligen uti Eders Maij:tz höga Kongelige Nåd, Ynest, Gunst
och Bevågenhet recommenderade och inneslutne.
Kanslipresidentens tal vid Riksdagens slut. 175
U. *)
Oration, hållen af Riks-Rådet och Canzli-
Praesidenten Cronhielm på Rikssalen vid Riksdagens
slut den 30 Maii 1719.
Hennes Kongl. Maij:t Vår Allernådigste Drotning häfver
uhr Rikzens Ständers författade ock nu upläste Beslut med
särdeles nådigt nöije ock vählbehag förmärckt den aldravörd-
samste fägnad ock benägenheet, hvarmed samptel. Rijksens
Råd ock Ständer, i anseende till Hennes Kongl. Maij:tz maka¬
löse dygder ock Konungzlige egenskaper, så väl som Hennes
Kongl. Maijrtz Glorvyrdigste Förfäders ock Svea Konungars
stora bedrifter ock förtienster, hafva uthkorat Hennes Kongl.
Maijrt till Sveriges, Göthes ock Wendes regerande Drotning,
sampt underdånigst låfvat ock uthfäst att, såsom rättsinte
trogne Undersåtare ägnar ock bör, styrckia Hennes Kongl.
Maij:tz tilständige liögheet ock rätt ock bevijsa Hennes Kongl.
Maij:t all trogen tienst ock huldheet med godz, lijf ock blod.
Ock ehuruväl dette långvaracktige krig, jempte andra bistra
tilfällen, har märckeligen förminskat ock försvagat Rijksens
Ständers Egendomb ock förråd, så har man dock orsaak att
berömma deras redelige upsåth, nijt ock åhuga, till att under¬
stödja Kongl. Maij:tz ock Rijketz margfaldige nödtorfter, ock
att således med Gudz hielp kunna giöra våra sammangaddade
mäcktige fiender ett kraftigt mootstånd ock omsijder erhålla
en god ock säker frijd, igenom hvilken alt vårt elände ock ali
vår vedermöda endast kan uti behagelig roo ock sällheet för¬
vandlas; Ty när man betäncker, huru mycket ondt krig och
örlog åstadkommer, att så mycket menniskioblod därigenom
blifver uthgutit, så månge huus med jämmer ock tårar varda
upfylte, så månge länder, städer ock byar förhärjade, uth-
plundrade ock ödelagde; att gode seder därigenom blifva för-
kränckte, Lag ock förordningar vanvördade; Så kan ju ey an¬
nars vara, än att man innerligen måtte längta effter frijd ock
*) Prot s. 94. Originalet finnes i Riksarkivet.
176
Bil. 1719 den 30 Maj.
roiigheet sampt öfverliudt uthropa ock säija: O, huru liuflige
äro bådbärarenas fötter, sorn frijd förkunna! Hennes Kongl.
Maijrt lärer fördenskull, under sitt myckna besvär ockbekym-
ber, i synnerheet låta sig högstangelägit vara att befrämja
fridzvärket till ett skyndesamt ock önskeligit slut, äfven som
ock Hennes Kongl. Maij:t altijd lärer finnas benägen att bik¬
talia dhe vählmente ock försicktige rådslag, som Rijksens Råd
ock Ständer till samma högst effterlängtade ändamåhl delz re¬
dan hafva meddelat, delz ännu vijdare meddelandes varda.
Ock som Hennes Kongl. Maij:t uti ett ganska nådigt och
tacksampt minne förvarar den undersåtelige kiärleek, vördnad
ock troheet, som Rijksens Råd ock Ständer nu emoot Hennes
Kongl. Maij:t hafva betygat ock förklarat; Så häfver ock Hen¬
nes Kongl. Maij:t till dhem det nådige förtroende, att ju större
fahran ock nöden är, ju mehra lära dhe sig bemanna, sampt
med ståndacktig endräcktigheet ock fult alfvare bij draga alt,
livad i dheras mackt står, till Hennes Kongl. Maij:tz nytta ock
tienst, ock Fäderneslandetz försvar ock bästa.
Ridderskapet ock Adelen, som är Riksens prydnad ock
styrckia, ock ey så mycket det förnämsta Stånd i Rijket för¬
medelst deras främsta äreställen, sorn förmedelst deras vijsdom
ock tapperhet, lydno ock troheet, hafva i alla tijder deraf gifvit
så stora proof ock kännemärcken, ock äro därföre så nampn-
knnnige ock berömde, att Hennes Kongl. Maij:t det aldrig vill
eller kan förgäta, utan lärer vijd alla förefallande tillfällen
ihugkomma ock hugna dem med vählförtient heder, nåd ock
belöhning för alt det onda, som dhe uti detta blodiga krig i
så många samfälte åhr bort åth hafva utstådt ock försökt.
Nästan intet huus, nästan ingen Släckt lärer ibland Ridder-
skapet ock Adelen finnas, som icke billigt måste klaga, att dess
anhörige äro antingen igenom Fiendens svärd dödade ock dräpne,
eller ock i fierran land fängzligen bortförde ock kringströdde.
Sveriges Biskopar ock vyrdige Prästerskap lära jemväl så
mycket mehra uthaf Hennes Kongl. Maij:t städze älskas ock
hedras, som Siälarnes dyra vård ock skiötzel tillijka med ung¬
dommens högstangelägne undervisning ock upfostran dem an¬
förtrodd är, ock dhe icke allenast sielfve med all nijt ock tro¬
heet gå Hennes Kongl. Maij:t ock Rijket tilhanda, utan ock
troligen därtill förmana och upmuntra alle andre undersåtare,
så högre som lägre.
Kanslipresidentens tal.
177
I lijka måtto lärer Hennes Kongl. Maij:t altijd tänckia til
det bästa på det hedervärda Borgareståndet, som igenom
handel ock vandel ock andra låflige handteringar ock närings¬
medel söker att 1 all måtto befordra Städernes tillväxt ock
välstånd, sampt häfver ali flijt ock möda, kåstnad ock fahra
ospard att skaffa ymnig ock nödig tilförsel i landet.
Hennes Kongl. Maij:t lärer ey heller underlåta att milde-
ligast sörja ock vaka för sin trogne ock nödlijdande Almoges
vählfärd ock tryggheet, så att dhe icke mindre än alle dhe
öfrige Svea ock Göta inbyggiare skola med hiertans glädie för¬
spörja, det Hennes Kongl. Maij:t är deras ock hela landetz
huldaste Moder, ett namn, som är fast större ock liufligare än
alla dhe äretitlar, som en Drotning ock Regentinna någonsin
har haft eller äga kan.
Hvarmed ock Hennes Kongl. Maij:t nu i.nåder dimitterer
och heemförlåfver samptelige Rijkzens Ständer ifrån detta, Gudi
ähra, väl öfverståndne möte, ock önskar dem beständig hällsa
ock sundheet, all sielf begärlig vählgång ock förkåfring, en lyc-
kelig återresa til deras huuss ock hemvister, sampt att dhe vijd
hemkomsten måge finna deras käre vårdnad uti ett välsignat
ock förnöijeligit tilstånd.
Gud krone landet med sitt goda, ock låte sin footspår
drypa af fetma! Gud betee både Ofverheet ock Undersåtare
sin underlige mackt ock godheet nu ock framgeent in till verl-
denes ända!
Adelns Protokoll 1719.
12
I
178 Bil. 1719 den 30 Maj.
F.*)
Riksens Ständers Beslut. Dat. Stockholm den 30 Maj 1719.
Finnes särskildt tryckt samt hos Stiernman, Riksdagars och Mötens Beslut,
3: 1337 ff. Originalet i Riksarkivet har följande adeliga underskrifter:
2. N. Gyllenstierna. 3. Carl G. Rehnschiöldt. 4. N. Stromberg.
6. J. Spens. 8. Gustaf Cronhielm. 9. N. Tessin.
10. J. A. Meijerfeldt. 12. C. G. Ducher. 13. G. A. Taube.
15. M. J. Delagardi. 16. A. baneer. 17. Clas Bonde.
18. H. R. Horn. 19. S. Cronhielm. 20. J. Lilliensted.
22. Hans Hinrich von Liwen. 23. Jalian Creutz. 24. Clas EkEbladh.
And. Leijonstedt
h. t. Landtmarschalk.
1. IJppå H:r Grefwe Brahes wägnar Ernst Johan Creutz.
2. C. E. Lewenhaupt. 3. A. C. DelaGardie.
ö.Carl Ul. Torstenson. 6. G. Oxenstierna.
7. Carl Oxenstierna. 12. Herman Fleming.
14. Carl Gustaff Bielke. 18. Carl V:s Polus.
24. Carl Posse Knutson. 27. C. G. Spens. 29. H. v. Fersen.
1. Erich Oxenstierna. 12. C. H. Wachtmeister.
13. Carl F. Mörner. 16. C. Ribbing. 17. E. Wrangell.
18. Fabian Wrede. 20. Gustaff Creutz. 21. G. W. Fleetvood.
22. Wollmar von Scheiding. 24. J. Reinhold v. Ungern Sternberg.
25. Niels Posse. 26. Claes Rålamb.
28. På min Herr fars wägnar Diderich Mejendorff von Yxkull.
33. Jehan Siöbladh. 38. J. Cronhielm.
43. E. D. Taube. 45. Anders LagerCrona.
46. A. Hummerhielm. 47. Gustaff Wilhelm Coijet.
50. C. G. Faltzburg. 62. C. feif. 65. Reinholt Pattkull.
67. Schwerin. 70. Carl Cronstedt. 74. Jonas Cedercreutz.
1. På Lilliehokernes wägnar af P&hrdaia såsom Fullmächtig Carl Bonde.
2. P. A. V. Fleming. 6. Uppå H:r Öfverste-Lieutnanten Carl Hindric
Bondes wägnar Gustaf Bonde. 7. Steen Arfvidsson.
10. Lenardh Hårdh. 11. Gab. Falkenberg. 19. Carl G. Gyllencreutz.
*) Prof. s. 94.
Riksdagsbeslutets underskrifter. 179
20. På H:r Capitein Johan Ulffs wägnar Erick Gethe. 22. H. Körningh.
27. Uppå H:r General-Major Silfverhielms wägnar Lorentz Ridderborgh.
29. L. E. Stalhansk. 30. Uppå H:r Assessoren Carl Silfvers parres
wägnar P. A. v. Fleming. 31. Hillebrand Uggla.
38. Uppå H:r Reuters wägnar Frans C. Gripenberg. 40. Erick Gethe.
45. S. Hestskoo. 46. På H:r Branders wägnar H. Körningh.
47. På H. Linder af Hagebys wägnar Carl Hind. Watrangh.
48. A. E. Ramse. 57. J. H. Schildt. 59. Charles de Géer.
60. J. Swanfelt. 62. A. P. Thomson.
65. Uppå H:r Gerfeltz wägnar P. G. Bäffwerfeldt.
66. På H:r Capit. Enhörningz wägnar E. Rosensabell.
67. Gustaf Friderich von Schwalch. 69. Harald Appelbom.
70. F. Rutenschiöld. 73. Gustaf Adolph Lagerfeldt.
75. Bengt Ekehielm. 84. UppåH:r Wijnbladhs wägnar M. J. Schechta.
88. E. Rosensabell. 89. Uppå min k. faders Vice Prsesidenten Johan
Stiernhööks wegnar M. Stiernhöök.
92. Uppå H:r Bredtholtz wägnar C. J. Wattrangh. 96. Jan Macklier.
97. P. Bäfwerfelth Carlson. 99. G. F. Rothlieb.
103. På H:r CammarHerren Johan Téetz wägnar Arfwed Hägerflycht.
105. C. G. Moraht. 107. Nils G. Gyllenpatron. 112. L. v. Nummers.
114. David Silvius. 117. På H:r General-Maior von Be rckerns wagn.
P. Bäfwerfelth. 118. J. F. v. Kaulbars. 120. G. Palmstruk.
121. N. Skunk. 123. Gustaf Adolf Durietz.
127. Uppå H:r von Posts wägnar E. Gustaf Treffenhielm.
128. A. R. Brunno. 130. M. J. Schechta.
131. G. Skog. Georg C. Rosenmiiller. 132. G. Grubbenhielm.
134. J. Grundell. 135. R. G. Modée.
141. På H:r Ehrenhergz wägnar Edvard Plaan. 147. G. Cronström.
149. D. Plaan. 150. J. Bergenhielm. 153. Jöran Knorring.
156. Carl Gripenstierna. 163. P. Swahnhielm. 168. M. K. Törnhielm.
177. Arfwed Hägerflycht. 178. W. M. Wernle.
179. Erich G. Ehrenkrona. 180. Jah. Gab. GyllenCrona.
182. P. Von Brobergen. 184. And. Fegerstierna.
185. Carl Lilliestierna. 189. Anthon von Boij.
190. Uppå H:r Capitain Gerners wägnar S. J. Leijonmarck.
192. G. Apolloff. 195. J. D. Grönhagen. 196. Frans C. Gripenberg.
197. Joh. Von Brömsen. 200. Uppå H:r Anders Trotz wengner G. Franc.
204. Magnus Gabriel Willenssen. 207. Robert Kinninmundt.
208. Johan Specht. 209. Uppå H:r Qveckfeltz wägnar P.G.Bäffwerfeldt.
213. Uppå David von Sehantzes wägnar Joh. Fred. VOn Schantz.
217. Joh. Franc. 223. C. G. Witting. 224. S. A. Lilliegréen.
180
Bil. 1719 den 30 Maj.
229. Mich. v. Strokirch. 231. O. Cederström.
235. På H:r Lorentz Strokirchs wägnar Mich. V. Strokirch.
236.P. Mannerstedt. 238.UppåH:r Tigerschöldhs wäg:rC. Adlerstedt.
241. C. Jegerschiöld. 251. Carl Gulldenstedt. 252. C. J. Leijondahl.
257. Hind. Aug. Riddermarck. 259. Uppå Ammiral Oloff Bärenfeltz
wägnar Erick Gethe. 263. A. Strömner. 267. Carl Ehrenstedt.
269. Uppå H:r Daniel Sparrschiöldz wägnar G. Lagerfeldt.
272. Uppå H:r Häradshöfdrg von Scheffers wägnar E. Gustaf Treffenhielm.
273. Uppå Hr Westenhielms wegnar A. V'. Goeding. 275. O. V. Bysing.
276. N. A. Ridderswerdh. 278. C. Adlerstedt.
279. Balthasar Ehrenstolpe. 281. Isaac Tigerstedt.
282. E. Lagerbohm. 285. H. J. Schmidt. 290. C. L. v. Schantz.
292. H. Heerdhielm. 293. Gustaff Mannerheim.
297. Johan Peringskiöldh. 298. J. H. Von Kochen.
299. Carl Iserhielm. 303. C. A. v. Buhrman. 306. J. Wallensteen.
307. D. G. Brehmschiöldh. 309. J. EhrenPreus.
310. Lars Stiärneld. 314. J. EhrenCreutz. 319. D. Hildebrand.
326. Uppå min Herr Fars wegnar Ludwich RidderCrantz.
327. Carl Hårleman. 330. Joh. Lagerbielke. 332. H:e Daurer.
334.Thomas Wadenstierna. 335.Pett.EhrenSpetz.340. A. vonGoeding.
341. Gabriel Johann Hielmborg. 343. P. Betliun. 344. J. Cederstedt.
353. E. J. von Graman. 354. Chr. Ehrenhoff. 355. L. Törne.
356. Anders InsenStierna. 358. Uppå H:r Hans Wenn&rstieruas
wägnar Gustaf Iserhielm. 359. Uppå H:r Sebastian von Brnnners
wägnar C. R. v. Brunner. 361. E. Gustaf Treffenhielm.
362. Lorentz Ridderborgh. 371. L. C. Stobée.
380. J. Gripenborg. 381. På ILr Hielmbergs wegnar A. v. Goeding.
388. Uppå H:r Wachschlagers wrägnar H. CederCreutZ.
391. Gustafv. Soldan. 398. Giöran Adelcrantz. 400. M. Riben.
401. Carl Odelström. 402.Carl Joh. VonBurguer. 406. Christ. König.
407. Uppåmineoch min BrodersH:r Anders von H yl tens wägnar S. V. Hylten.
408. Bernh. Cederholm. 412.UppåH:rÖfverst-LieutnantvonBruseswrägnar
Lorentz Ridderborgh. 424. Uppå H:r Rutger von Seths wägnar
Gab. von Seth. 429. Pehr Cedersparre. 432. O. Linnerhielm.
434. J. Bergenstierna. 440. D. Leijell.
442. Uppå H:r AnkarCronas wägnar Carl von Otter.
447. Uppå H:r Ehrensverds wägnar Gustaff Mannerheim.
Carl Julius de La Chapelle. 449. Uppå Hr Wilsdorffs wägnar
P. G. Bäffwerfeldt. 452. Gabriel Leijonbrinck. 456. P. Drufva.
458. Gustaf Celsi ig. 459. Th. Fehman. 463. Peter SilfverCreutz.
Ulrica Eleonoras valakt.
181
X.
Sveriges Rikes samtl. Ständers enhällige Beslut ang. Hennes
Maj:ts Brottning ULRICKE ELEONORAS utkorelse til Sveriges
Crono och Regemente. Dat. d. 21 Febr. 1710.
Finnes särskildt tryckt samt hos Stiernman, 3: 1266 ff. men utan under¬
skrifter. Prot. s. 53. Originalet i Riksarkivet har följande adeliga underskrifter:
2. N. Gyllenstierna. 3. Carl G. Rehnschiöldt. 4. N. Stromberg.
6. J. Spens. 8. Gustaf Cronhielm. 9. N. Tessin.
10. J. A. Meijerfäldt. 12. C. G. Diicher. 13. G. A. Taube.
15. M. J. Delagardi. 16. A. baneer. 17. Clas Bonde.
P. Ribbing
pro tempore LandtMarschalck.
1. Uppå Grefwe Brahes wägnar Ernst Johan Creutz.
2. G. F. Löwenhaupt. 3. A. C. DelaGardie.
4. Anthon Adolph Wasabourg. 5. Carl Ulrick Torstenson.
6. G. Oxenstierna. 7. Cari Oxenstierna. 8. B. L. Stenbock.
9. Uppå Grefwe Douglasses wägnar And. Raiainb.
10. C. L. Aschenberg. 11. A. W. Wachtmeister.
12. Herman Fleming. 13. Carl Göran Sperling. 14. C. G. Bielke.
15. Uppå Gref Carl Gyllenstiernas wägnar Gustaft Rålamb.
16. Gustaf Bonde. 17. O. Gyllenborg. 18. Carl V:s Polus.
19. Uppå Greif Carl Rehnschiölds wängnar Lars Sparre.
20. Uppå Gref Nils Gyllenstiernas wägnar Carl Sparre.
21. C. Frölich. 22. Upå H. Excel]. Grefwe Strömbergs wägnar
L. ribbing. 23. Carl Posse. 24. Reinhold Nieroht.
25. Uppå Gref Arvid Horns wängnar S. Rosenhane.
26. C. G. Spens. 27. Lars Cronhielm. 28. H. v. Fersen.
29. Uppå Hans Exell. Gref Mörn ers wägnar T. G. Bielke.
30. Uppå Hans Exell. Gref Tesins wägnar Gabriel Ribbing.
31. Upå hans Exellens Gref Meijerfeltz wängnar A. Posse.
1. Erich Oxenstierna. 2. Thure S. Horn.
3. Uppå H:r Baron George Guldenstiernas wägnar C. G. Ulfsparre.
4. Uppå H:r Eriks Sparres wägnar Conrad Sparre.
5. Knut Gab. Kurck. 6. H. Fleming. 7. Johan Baner.
182
Bil. 1719 den 21 Februari.
8. Axel G. Leijonhufvud. 9. G. Rosenhane.
10. C. H. Wachtmeister. 11. Carl F. Mörner. 13. Erich Flemingh.
14. C. Ribbing. 16. C. G. Lieven. 17. Jahan Creutz.
18. G. W. Fleetvood. 19. W. v. Scheiding. 20. Axel Leijonsköldh.
21. J. Reinhold v. Ungern Sternberg. 22. E. Wrangell.
23. Niels Posse. 24. Claes Rålamb. 25. Jacob Duwall.
27. A. Palbitzki. 29. Diderich Mejendorff von Yxkull.
30. E. G. v. der Pahlén. 31. Johan Siöbladh. 32. Lorents Clerk.
33. J. Thegner. 34. Eric E. Lovisin. 35. Axel Lindehielm.
36. J. Cronhielm. 40. H. Cronhiort. 41. E. D. Taube.
42.ChristopherTrotzig. 39. AndersLagerCrona. 43. A. Hummerhielm.
44. Gustaff Wilhelm Coijet. 45. U. A. Stromberg.
48. Axel Reenstierna. 49. Clas EkEblad. 50. Magnus Palmquist.
52. C. feif. 53. And. Leijonstedt. 56. G. Ziilich.
57. Uppå Riks-Rådet Dykertz wängnar Fredrich Wachtmeister.
60. Uppå Herr General-Majoren Johan Strömfelts wägnar Otto R.
Strömfelt. 61. C. Ranck. 62. Reinholt Pattkull.
63. Magnus Cronberg. 64. Schwerin.
68. Germ. Cederhielm. 69. Carl Cronstedt.
1. C, M. Lilliehöök. 2. Carl Bonde Fullmächtig för Sparrar af
R«8swijk. 3. C. G. Ulfsparre. 4. Erich Mauritz Soop.
5. Clas Bonde. 6. Steen Arfvidsson. 7. Bengt Ribbing.
8. Edwert Gustaff Boije. 9. P. G. Hårdh. 9. Gab. Falkenberg.
10. C. Barnekov. 11. Trolle. 12. C. G. Rosenstråhle.
13. Carl Carplan. 15. Mag. Roos. 17. Carl G. Gyllencreutz.
18. Uppå H-.r Ulfs wägnar D. G. Brehmschiöldh. 19. J. G. Sack.
20. Gustaf E. Tawast. 22. Haus Körningh. 23. Gustave Jes. Cruus.
25. Erick Gyllengrijp. 28. J. Silfwerhielm.
30. Lorentz Erick Stålhanske. 31. Carl G. Silfversparre.
32 Knut Uggla. 33. H. Falkenbergh. 35. Jean A. Lillie.
37. Lars Hierta. 38. Uppå H:r Cap. Buhres wägnar
Joh. Lilljemark junior. 39. F. J. Crusebiörn. 41. M. G. Reuter.
43. UppåH:r Gethes wägnar D. G. Brehmschiöldh. 44. L. Rosenstierna.
48. Uppå H:r Hästskoors wägnar Gustaf Brander.
51. Claes joh. Brander. 52. På Lindarnes af Hageby wegnar
Carl Hind. WAtrangh. 53. Såsom fullmecktig på Lieut. Utters wägnar
David Silvius. 55. Hans Gyllenlodh. 57. Otto R. Strömfelt.
58. Uppå H:r GyllenSehwerts wägnar A. N. von Burguer.
59. And. Koskull. 60. Uppå H:r Axel Pistohls wägnar
Ulrica Eleonoras valakt.
183
Erick M. Lillienberg. 61. Uppå H:r Öfwerste Hestskoos wägnar
Erick M. Lillienberg. 63. H. Lilliebiälcke. 64. J. H. Schildt.
65. Ernst Joh. Ekestubbe. 67. C. D. Geer. 68. J. Swanfelt.
69. G. F. Grisbach. 70. A. P. Thomason. 71. C. G. Hiulhammar.
73. J. Carl Gerffeldt. 74. Uppå H:r Drakenbärgs wägnar
Clas EkEblad. 75. Pär Enhörning. 77. H. Appelbom.
78. Axel Rutenschiöldh. 79. G. Grubbe. 81. Gustaf A. Lagerfeldt.
83. Otto W. Wrangell Pullmächtig för Major Lindeberg.
84. Bengt Ekehielm. 86. D. Lillieström. 87. C. J. F. von Chemnitz.
89. C. L. Jernskiöld. 90. Dideron. 91. Wilhelm NetherWudh.
93. C. G. v. Siegroth. 94. J. Aminoff. 95. E. Rosensabell.
97. Niclas Coijet. 98. Uppå H:r Bretholtz wägnar C. J. Wattfangh.
101. P. G. Bäffwerfeldt. 102. E. Trafwenfeldt. 103. G. F. Rothlieb.
105. J. G. Sparwenfeldt. 107. J. Teet. 108. B. von Schröer.
109. B. C. v. Wolfradt. 110. Nils G. Gyllenpatron.
lil. C. Rosenholm. 117. David Silvius. 118. M. Palmgreen.
119. C. Rosenfeldt. 120. F. J. V. Beckern. 121. J. F. Kaulbars.
122. Å Commendeuren Jonas Gulldenadlers wägnar Olof Adlerberg.
123. Gerh. Palmstruk. 125. Charle Durietz. 131. B. Ruuth.
132. M. J. Schechta. 134. G. Grubbenliielm. 136. J. Grundell.
137. R. G. Modée. 138. Jean von Mentzer. 139. H. J. von Essen.
140. Casper Fred. von Gröninger. 141. J. v. Gertten.
142. Carl Gust. Ehrenberg. 143. J. Gyllenhammar.
145. J. O. Silfwerström. 146. P. Belfrage. 147. And. Leijonhielm.
148. Gustav Cronström. 149. C. Schönfelt. 150. D. Plaan.
151. Jöran Bergenhielm. 154. George von Knorring.
156. Uppå H:r Tigerhielms wagn. D. Leijell. 158. Carl Gripenstiema.
159. G. Funck. 160. C. R. v. Vicken. 162. O. W. Stael von Holstein.
163. Carl Rosenström. 164. Zacharias Réenberg.
166. P. Swahnhielm. 167. C. J. Sneckenberg. 168. E. Ehrenhielm.
170. J. Z.'Wattrangh. 171. Uppå H:r Öfwerste Ahlfeldt» wägnar
G. Leyonbrinck. 172. M. K. Törnhielm. 17-3. P. StiernCrantz.
175. A. Gyllenkrook. 176. G. W. Leijonsteen. 178. Hans Kanterberg.
179. Paul Rudebeck. 180. Arfwed Hägerflycht. 181. W. M. Wernle.
182. Erich G. Ehrenkrona. 183. Jah. Gab. GyllenCrona.
184. Jonas Rothoff 185. P. von Brobergen. 186. Johan Lilliemarck.
187. Carl Lilliestierna. 188. A. Ehrenfeldt. 189. J. F. Örnfelt.
190. Claes Anckarström. 191. Anthon von Boij.
193. \l. Spalding. -195. Otto Wilh. Lydinghielm.
196. C. F. Tegenschöldh. 197. J. D. Grönhagen.
198. Frans C. Gripenberg. 199. Johan von Brömsen.
184
Bil. 1719 den 21 Februari.
202. Uppå H:r Anders Trotz wegnar G. Franc. 204. Georg De Besche*
204. Johan Jacob Pfeif. 205. Magnus Gabr. Willenssen.
208. Robert Kinninmundt. 209. J. Specht.
210. E. G. Qvekfeldt. 211. Sani. Åkerhielm.
213. Arfwed Hägerflycht såssom Fullmechtig på H:r Granatenhielmars wägnar.
214. C. G. Venderstedt. 215. Uppå David Schantzes Söners wägnar
J. F. v. Schantz. 216. J. Ehrenkrook. 218. Joh. Franc.
220. S. Vallenstierna. 221. Gustaff Westfelt. 222. J. Bogeman.
224. P. Gissler. 225. S. A. Lilliegréen. 227. Hind. Hammarberg.
228. Alb. Schönström. 230. Gustaff A. Piper.
232. Joh. Adlerberg. 233. O. Cederström. 234. Jacob Ruuth.
236. C. G. Silfwersköld. 239. P. Mannerstedt.
241. Carl yon Grooth. 243. Uppå H:r Königsfeldts wägnar
E. Lilliemarck. 244. C. Jegerschiöld. 245. J. A. AnckarClou.
246. Christ. Freudenfeldt. 247. Gab. Cronstedt.
248. Mich. Ehrenborg. 249. Nils Noordenhielm.
251. S. Lagerberg. 252. J. Palmfelt. 253. And. Gyllenhöök.
254. Carl Guldenstedt. 255. C. J. Leijondahl.
256. Ludwich Fabritius. 257. Joh. Adlerström.
258. Uppå H:r Mörlings wägnar G. Leijonbrinck.
259. Hind. Aug. Riddermarck. 260. J. Lagermarck.
262. Urban Hiärne. 264. M. Tungelfelt. 266. A. Strömner.
268. Magnus Blix. 270. Carl Ehrenstedt. 271. J. Wallrave.
272. Daniel Sparrschöldh. 273. J. Manderstierna.
276. Uppå H:r Westenhielms wägnar J. Anderson Hielmberg.
278. J. v. Berco. 278. O. von Bysingh. 280. N. A. Ridderswerdh.
281. J. Linroth. 283. B. Ehrenstolpe. 285. Isaac Tigerstedt.
287. J. v. Strokirch. 291. Nills Ehrenström. 292. A. Stiernklo.
294. Isac De Besche. 295. Carl Ludw. v. Schantz.
296. Joh. Eding. 297. J. Heerdhielm. 298. Gustaff Mannerheim.
299. Uppå H:r AdlerClons wägnar Joch. EhrenPreus.
302. Johan Peringskiöldh. 304. J. H. Yon Kochen.
305. Carl Iserhielm. 307. Con. v. Brunjan.
308. Conr. Louis de Transchiöldh. 309. C. A. v. Buhrman.
310. And. Siöstierna. 311. J. Kuylenstierna.
312. Joh. Wallensteen. 313. Didrick Georg Brehmschiöld.
314. Uppå Htr Gyllenflychtz wängnar Clas Linroth.
317. Lars Stiärneld. 318. Carl Falckenklo. 322. J. EhrenCreutz.
323. G. D. v. Engelbrechten. 326. Jall. Stiernstedt.
331. Gustaf Kalling. 332. Ehr. Odhelstierna. 336. Carl Hårleman.
339. Petter Scheffer. 340. Johan Lagerbielke. 342. J. Clerck.
Ulrica Eleonoras valakt.
185
345. Thomas Wadenstierna. 351. A. v. Goeding.
352. Gabriel Johann Hielmborg. 353. J. Cronfeldt.
354. P. Bethun. 355. J. Cederstedt. 357. P. feif.
359. And. v. Duben. 360. L. Adlermarck. 361. E. Råfelt.
363. Christian Ehrenhoff. 364. And. Insenstierna.
365. Lars M. Tisensten. 366. Jacob von Ertman.
367. Uppå H:r Treffenhielms wägnar Jöran von Knorring.
369. G. Gadde. 370. Nils Reuterholm. 372. Jonas Cedercreutz.
374. C. Skraggenschiöldh. 375. Magnus Kijl. 376. Stobée.
377. J. Gripenborg. 378. J. Hielmberg. 379. B. Rudenhielm.
381. Nicolas Keder. 384. C. Odelström. 385. Carl Joh. von Burguer.
387. Ambiörn Ulfhielm. 389. B. Mannercrantz.
390. II. Bunge. 392. G. von Soldan.
395. På H:r Anders von Hvitens wägnar S. V. Hviten.
396. Sam. v. Hylten. 397. Bernh. Cederholm.
398. Carl Ridderstolpe. 401. P. Göthenstierna.
402. Wilh. de Silentz. 406. O. Linnerhielm. 407. J. S. von Döbeln
409. Leonhard Klinckovström. 410. E. J. von Graman.
411. L. Törne. 413. Lorentz Ridderborgh.
415. Peter Siegfried von Strahlenberg. 417. M. v. Neugebauer.
422. O. von Unge. 423. C. Gathenhielm. 424. Lars Rosenborg.
426. Carl G. Schmoll. 432. Carl von Bruse. 435. Pehr Cedersparre.
436. J. Schultenhielm. 439. D. Leijell. 440. J. Bergenstierna.
A. Leijell. 442. Adam Jacobson Leijell.
443. T. C. AnkarCrona. J. A. Giöterhielm.
445. N. L. v. Reichenbach. 447. Gabriel Leijonbrinck.
448. Joh. v. Wall vijk. 449. Carl Joh. Palmhielm.
450. Gustaf Celsing. 451. Th. Fehman.
186
Bil. 1719 den 1 Juni.
F.*)
Preste- och Borgare-Ståndens under dån. Memorial rörande
sina egne och Adelns Privilegier.
Stormechtigste Allernådigste Drottning.
Sedan hos Eders Kongl. Maij:t Präste-Ståndet för någon
tid tillbaka ingifvit dheras privilegier ock iämbväl besvär till
nådigst stadfästande, och Borgar-Ståndet underdånigst inlefve-
rerat dheras underdånige besvär, efter som, hvad Städernas
privilegier angår, hvar vid Eders Kongl. Maij:t uti dhen 40
puncten af Regerings-Formen Städerne i nåder försäkrat att
förblifva, samt att dhe nu vidare Eders Kongl. Maij:t i under-
dånigheet kunna föredragas, till att efter tidernes omständig¬
heter lämpas och sedermera gillas, Borgare-Ståndet under¬
dånigst anhållit, at Städernes fullmechtige vid deras hemkomst
måtte få sammandraga deras privilegier och dem sedan up-
sättia, och till Eders Kongl. Maij:t ingifva, hvilket intet lärer
kunna skie förr än vijd nästa Ständernes sammankomst, eme¬
dan det, som der till ärfordras, nu icke kan hafvas vid han¬
den; Så afvachta nu Stånden i största underdånigheet Eders
Kongl. Maijitz nådigste stadfästelse ock resolutioner öfver det,
som i så måtto allaredan är i underdånigheet insinuerat. Imed-
lertijd ock som bägge desse Stånden kommit uti ärfarenheet,
att dhet Högloft. Ridderskapet ock Adelen sökt ock erhållit
nådig coinmunication af sådanne desse Ståndens privilegier och
besvär, och dem jämbväl igenomsedt; Altså ock emedan emel¬
lan Ständernes Uthskott uppå Riddarhuset varit för detta af-
talt, att Stånden skulle igenomsee hvars annars besvär och
privilegier, på dhet att, om något vore deruti anfört, som det
ena det andre Ståndetz välfångne rättigheter rörde, sådant då
i godt förtroende ock enigheet Stånden emellan måtte jämkas,
och sedan af Eders Kongl. Maij:t i nåder gillas och stadfästas;
*) Original bland Riksens Ständers Bref. Uplästes enl. påskrift d. I Junii
1719 för Drottningen; och befaltes, att det utan vidare expedition skulle läggas
ad acta.
Protest emot Adelns Privilegier. 187
Men som förnimmes, at dhet Högloft. Ridderskapet ock Adelen
ändå hafva uthvärkat sig deras privilegiers stadfästelse; Så
anhålla desse Stånden underdånigst, att sedan samma privi¬
legier blifva dem kunnige, då i underdånigheet hos Eders Kongl.
Maij:t med deras påminnelser vijd Ständernes nästa samman-
kombst få inkomma, på dhet att igenom Eders Kongl. Maijitz
höga Kongl, nåd ock rättvijsa ett ock annat så må kunna dess
trogne Undersåtare emellan lämpas, som hvart ock ett Ståndz
privilegier ock rättigheter kunna ärfordra, ock till Eders Kongl.
Maijits och publici tienst finnes lända; Förblifvandes desse
Stånden med all underdånig vyrdnat och submission
Stormecktigste Allernådigste Drottning
Eders Kongl. Maijitz
allerunderdånigste och troplicktigste undersåtare
På Presterskapetz vägnar På Borgare-Ståndetz vägnar
Matthias Steuchius. And. L. Hylten.
Oförgripelige tanckar och utlåtande öfver de
discurser, som vid det oförmodelige och ovanlige
sammankallande på Riddarhuset här i Stockholm i
går d. 29 Ju lii klåckan 4 efter middagen förde blefvo.
Ehuruväl af de härvarande Ridderskapets och Adelens
ledamöter hvar och en nogsamt och med all ömheet behiertar
så väl den beklagelige stora skada och olycka, som genom
våra fienders svåra förfarande, besynnerligen Ryske Czarens
härgiande och brännande oss ock våra medbroder i desse dagar
öfvergått; såsom ock finner, samt sig föreställa kan, hvad
ganska stoor fahra oss än ytterligare förestår, så att en hvar
i synnerhet har orsak att högst önska en drägelig och för¬
svarlig freed. Lijkväl så vida Hennes Kongl. Maij:t Drot-
ningen intet har låtit Ridderskapet och Adelen befalla att sam¬
manträda och öfver närvarande tijders tilstånd sine under¬
dånige tanckar yttra; varandes oss dessutan obekant, hvad
hälsosamme och tillräckelige författningar till ett kraftigt för-
svarsvärck kunna vara giorde, som ock hvad afhandlingar till
förbund och alliancer med andra Puissancer, Hennes Kongl.
Maij:t och Rijksens Herrars Rådh allaredan kunna hafva op-
rättadt, och hvad tillförlåtelig hielp och undsättning med
eftertryck däraf kan vara att förvänta; jämväl ock okunnigt,
hvad conditioner till fred å Ryske sijdan kunna vara före-
slagne och lemnade; Fördenskul finna vij fåå härvarande
ledamöter utom samtelige Ridderskapets och Adelens samt
Ständernes ordentelige sammankallade närvarelse och enhäl-
lige öfvervägande oss så mycket mindre vara befogade att yttra
våra tanckar angående så vicktige värf och högst angelägne
Rijksens ärender, som samtelige Rijkzens Ständer med Hennes
Kongl. Maij:tz nådige godtfinnande hafva uti Regeringz-Formens
7:de § och Rijkzdagz-beslutets 4:de § underdånigst hemstält
*) Act N:o 54. Original. Se härom C. G. Malmström, Sveriges polit.
hist., I: 98, not. 9.
Efterspel till Riksdagen.
189
och aldeles öfverlemnat sådant till Hennes Kongl. Maij:tz och
Rijksens Rådz vårdande och värkställighet; hvilke acta publica
med [ytlig eed af samtelige Rijkzens Ständer bekräftade och
vedertagne äro.
Stockholm d. 30 Julii Anno 1719.
H. JPattkull. Erick Gyllengrijp.
Martin von Neugebauer. Carl Broman. U. Hiärne.
Tillägg och Anmärkningar.
1. Den l:sta bilagan till Adelns protokoll utgöres af Ulrica
Eleonoras Bref till Krigsbefälet af d. 10 December 1718,
(copia), deruti hon kallar sig Drottning med Guds nåde och
säger sig pä grund af arfsrätt ha bestigit tronen, men »aldrig
ämna tänka på annan suveränitet, än den, som deruti består att
råda öfver sina trogna undersåtars hjertan». Afven i Riks¬
dagskallelsen af d. 15 December 1718, tryckt hos Stiern¬
man: Riksdagars och Mötens Beslut, III och i utdrag hos
Modée: Utdrag utur Publique Handlingar, I vidhåller
hon sin arfsrätt, men förklarar sig vilja »alldeles afskaffa den
s. k. suveräniteten, viljandes sätta riket uti dess gamla skick och
väsende igen». Hennes kallelsebref till Ribbing att vara Landt¬
marskalk finnes icke bilagdt. Jfr i allmänhet om händelsernas
förlopp C. G. Malmström: Sveriges Polit. Historia, I och
R. M. Bowallius: Om Svenska statsskickets förändring
efter Carl XII:s död, etc. i Vitt., Hist. och Antiqu.-Akade-
miens Handl.
23. Valakten, Försäkringen och Regeringsformen, alla
dat. d. 21 Febr. 1719, äro tryckta både särskildt och af Stiern¬
man, äfvensom i utdrag af Modée.
Ibland bilagorna finnas följande med de nya grundlagarne
sammanhängande akter: R. Ständers Bref till Ulrica Eleonora
om hennes val till Drottning. N:o 29. Concept.
K. Maj:ts, Prins Fredriks, R. Råds, Adelns och Krigs¬
befälets, Preste-, Borgare- och Bonde-Ståndens Eder. Concepter.
N:is 23—28.
Påminnelser vid den föreslagna Regeringsformen. N:o 31.
Utan underskrifter och data.
Cleri Comitialis anmärkningar öfver Regeringsformen. D. 9
Februari 1719. Utan underskrift.
Borgareståndets utlåtande rörande den samma. D. 9 Febr.
1719. Utan underskrift. N:o 32.
Ett annat d:o af d:o utan datum och underskrift N:o 40.
Memorial om handtvärksmäns inlockande genom friare reli¬
gionsöfning. Utan underskrift och datum. N:o 30.
Presidenten Grefve Spens skrift om K. Bergs-Collegio och
dess Stat. D. 12 Februari 1719. N:o 49. Original.
Projekt till ordningens bibehållande på Riddarhuset. N:o 39.
Saknar underskrift och datum.
Bil. 1719.
191
Sid. 45, 51. Goertz' skrift: originalet dertill på Tyska är bilagdt
N:o 8. Hans dom finnes särskildt tryckt och i utdrag hos
Modée.
» 62 r. 9 står: frodas; läs fredas. Fredrik skref sig sjelf, innan
han blef konung, Friedrich P. z. Hessen, eller P. d’Hesse,
icke, såsom i protokollet står, L. G. af Hessen.
Bilagd är Hertig Carl Gustafs revers öfver Directorium öfver
arméen i Tyskland. Copia. N:o 7.
» 65 r. 4 står N:o; läs N:o 16. r. 12 står N:o 16 fol. 50;
läs N:o 14 fol. 50.
» 74 ff. Se hos Modée eller i Arstrycket de i protokollet
nämnda plakater och förordningar. Ibland bilagorna finnas:
Jacob Ruuths memorial om myntetecken och -sedlar. N:o 48.
Original.
M. Strokirchs memorial om cronodebitorernes otillbörliga un¬
danflykter att förnöja cronocreditorernes fordringar. N:o 68.
Utan underskrift.
M. Strokirchs memorial om kronouppbördsmäns cautionister.
N:o 37.
» 75. Privilegia af Ulrica Eleonora gifna Sveriges Rikes Ridder¬
skap och Adel den 26 Maj 1719 finnas särskildt tryckta och
i utdrag hos Modée. Originalet finnes på Riddarhuset; utom
concept finnas äfven följ. dem rörande acter bilagda:
P. M. innehållande resolutioner, som göra Adeln allena be¬
rättigad att ega frälse gods. N:o 21. Utan underskrift.
Påminnelser vid Adel. Privilegiernas konfirmation. N:o 22.
Saknar underskrift.
Lars Tisenstens påminnelser vid Ad. Priv. N:o 77. Ori¬
ginal.
R. Pattkulls och D. Bildts memorial om 27 § i Ad. Priv..
N:o 43. Original.
Memorial om de indragna säterifriheter. N:o 89. Utan
underskrift.
Memorial at om bortmista rå- och rörs-rättigheter måtte
undersökas. N:o 73. Utan underskrift.
» 84. 1719 års Kansli-Ordning. Se hos C. G. Styffe, In¬
struktioner för den civila förvaltningen. Instruktion
för Justitie-Kanslern finnes i Arstrycket. Han omtalas
i § 8 af Kansli-Ordningen. Bland bilagorna finnas:
P. Swahnhielms påminnelse vid Cancellie-Ordningen. N:o 36.
samt en
P. M. vid Cancellie-Ordningen. N:o 38.
Utom conceptet till Adelns allm. Besvär finnas bilagda pro¬
vins-besvären.i som i de förra äro sammandragna till allt, hvad
Adeln funnit böra hos K. Maj:t andragas, ifrån Nerike, Öster-
och Vestergötland, Bolms län, Dal, Småland, Halland och Skåne.
N:o 55 ff. Vidare åtskilliga enskilda Besvär.
J. Linroths skrift om brukspatronernas besvär. N:o 66..
Original.
Tillägg och anmärkningar.
84. Häradshöfdingarnes memorial om deras boställens frikal¬
lande från inquartering. N:o 46. Original.
Af bilagorna må vidare nämnas:
Johan Peringskiöldhs berättelse om Antiqiiitets-Kollegii in¬
rättande. N:o 33. Original.
Vitnesbörd om Herr Bethuns fru moders familia. N:o 47.
Original.
Memorial om flere advokaters tillsättande vid Hofrätterna
at gå parterna tillhanda, och viss taxas bestämmande för ad-
vokaterne. Nio 84. Utan underskrift.
A. G. Leijonhufvuds memorial om kontributionsränteriet och
och andra kommissioner. Nio 93. Original.
Erick Gyllengrijps memorial om freds slutande med (Jzarén.
Nio 53. Original.
Borgarståndets memorial om Riksdagens afslutande och de
angelägnaste allmänna ärendenas afgörande. D. 15 Maj 1719.
Nio 42. Original.
110 r. 8 står B. W.; torde böra läsas: A. W.—
r. 14 » S. G.; » » » C. G. —
r. 19 » C. W.; » » » O. W.
Underskrifterna äro mycket svårlästa; tvenne oläsbara, deraf
den ena möjligen är C. Ranck.
Innehållsförteckning.
Sid.
Protokoll 22 Januari—1 Juni 1719 1.
Bil. A. Berättelse om Successionsrätten till Sveriges krona.
Prot. s. 8. 101.
Ulrika Eleonoras bref till R. Ständer, hvari hon upp¬
gifver sin arfsrätt. D. 20 Jan. 1719. Prot. s. 12.
» B. Adelns Beslut och Förening om de tre klassernas
upphäfvande. D. 24 (27) Januari 1719.
Prot. s. 22. 106.
» V. Ed underskrifven af Utskottet till "Regementsformens
uppsättande Prot. s. 23. 108.
» D. Namnunderskrifterna under Adelns samt Krigsbefälets
protest emot planerna att göra Arfprinsen af
Hessen Cassel till Konung. D. 6 Februari 1719.
Prot. s. 24. 109.
» E. . Landtmarskalken Grefve Arwed Horns tal vid Riks¬
dagens öppnande den 21 Febr. 1719. Prot. s. 53. lil.
» F. Kongl. Majits Proposition. D. 3 Mars 1719 116.
R. Ständers memorial till K. Majit, att Arfprinsen
af Hessen Cassel förordnas till Generalissimus,
och att honom tillägges en äretitel af Kongl.
Höghet. D. 9 Mars 1719 Prot. s. 58.
Arfprinsens Försäkring och edelige revers såsom Gene¬
ralissimus Prot. s. 61—63.
» G. Atskilliges af Civil-Staten memorial om tillträde till
Riksdagen. D. 25 Mars 1719 118.
» H. 1. Ed af Deputationen för val af Riksråd. Prot. s. 55. 121.
» » 2. Betänkande om en Rådspersons egenskaper «
» » 3—6. Listor på de till Riksråd föreslagne.
Prot. s. 57—65. 124.
“ I. 1. Hertig Carl Fredriks af Holstein bref till Ulrika
Eleonora med anhållan om understöd vid hans
resa till Tyskland. D. 4 Mars 1719 128.
» »2. Ulrika Eleonoras svar Prot. s. 67. 130.
» i) 3. Riksens Ständers bref till Kongl. Majit om rese-
penningar åt Hertigen. D. 17 April 1719 131.
» » 4. Hertigens Tacksägelsebref till R. Ständer. Stockh.
d. 18 April 1719 Prot. s. 74. 133.
194
Innehållsförteckning.
Sid.
Bil. 1. 5. Carl Fredriks Afskedsbref till R. Stander. Stockh.
d. 29 April 1719 Prot. s. 78. 134.
» K. 1. Arwed Horns memorial till R. Ständer med berät¬
telse om sitt afsked ur Rådet. D. 13 April 1719.
Prot. s. 66—84. 135.
» » 2. R. Ständers Intercession inför Kongl. Maj:t till
förmån för Arwed Horn. D. 15 Maj 1719 137.
» L. 1. Fredriks af Hessen memorial till R. Ständer ang.
mot honom utspridda osanna berättelser. D. 16
Maj 1719 Prot. s. 87. 138.
» » 2. 11. Ständers bref till K. Majit ang. Prins Fredrik.
D. 16 Maj 1719 ' Prot. s. 90. 141.
» » 3. R. Ständers bref till Prins Fredrik med svar på
hans memorial. D. 16 Maj 1719. Prot. s. 89, 90. 144.
» M. Påminnelser till kontributioriens jemna erläggande.
D. 29 April 1719 Prot. s. 79. 146.
» N. Memorial af Skånska Adeln om dess privilegier.
D. 30 April 1719 149.
» O. Adelns allmänna Besvär. D. 28 Maj 1719.
Prot. s. 84—87. 152.
» P. Memorial att frälsemän må vara närmast att taga
sina bondebarn i tjenst. D. 29 April 1719 168.
» Q. Memorial om Adelns rang och förmån 169.
» R. Project om två Statsråds inrättande 171.
» S. Memorial om provinsdeputerade i Stockholm 171.
» T. Landtmarskalken Baron A. Leijonstedts tal vid Riks¬
dagens afslutande d. 30 Maj 1719. Prot. s. 94. 173.
» U. Kanslipresidenten Grefve Gustaf Cronhielm^ afskedstal 175.
» V. Adelns underskrifter på Riksdagsbeslutet 178.
» X. Adelns underskrifter på Drottning Ulrika Eleonoras
Valakt 181.
» Y. Preste- och Borgare-Ståndens memorial rörande sina
och Adelns Privilegier. D. 1 Juni 1719 185.
» Z. Utlåtande öfver det ovanliga sammankallandet på
Riddarhuset den 29 Juli 1719 187.
Tillägg och Anmärkningar 189.
SVERIGES
■s
RIDDERSKAPS OCH ADELS
RIKSDAGS-PROTOKOLL
FRÅN OCH MED ÅR 1719
FÖRSTA DELEN
ANDRA HÄFTET
1730
STOCKHOLM, 1875. V. A. NORSTEDT & SÖNER.
KIDDERSKAPETS OCH ADELNS
i
PROTOKOLL
VID RIKSDAGEN I STOCKHOLM
AR 1730.
I. N. I.
Anno 1720 den 16 Januari infunno sig på Riddarhuset
de Hög- och Välborne Herrarne af Sveriges Rikes Ridder¬
skap och Adel, som til denne af Hennes Kongl. Maij:t vår
Allernådigste Drotning Ulrica Eleonora igenom dess öpne
Bref af den 14 October 1719 N:o 1 utskrifne Riksdagen här
uti Stockholm församblade voro, hvilke til föllje af Högst-
bemälte Hennes Maijrtz nådige befallning Nio 2 och derpå
fölgt anslag efter vanligheten de föregående dagarne sine namn
hoos Riddarhuus-Secreteraren uppå upsatzen N:o 3 anteckna
låtit. Ock sedan de nu efter upropet intagit sine runi, giorde
efter öfverenskommande med Hans Excellence Riksrådet ock
Prius iden ten Högvälborne Grefve Carl Gyllenstierna, som förer
prsesidium vid Directionen af Riddarhuset och nu opasslig var,
Baron och Lagmannen Hr Ernest Johan Creutz, såsom
varande den andre Directeuren vid Höglåfl. Riddarhuset, så¬
lunda ouverteure til Riksdagen, säijandes:
Högvälborne, Välborne Herrar, Sveriges Rikes Ridderskap
ock Adel! Hos det Höglåfl. Ridderskapet ock Adelen häfver
Hans Excellence, Riksrådet och Praesidenten, Högvälborne Hr
Grefve Carl Gyllenstierna, såsom derjämte varande Riddar¬
husets Directeur, för dess opasslighet skul sig- ey kunnat in¬
finna ock fördenskul tillika med de öfrige Directeurerne mig,
som ock häfver den ähran at ock få räknas bland det Höglåfl.
Riddarhusets Direeteurer, anmodat at förmäla hoos det Höglåfl.
Ridderskapet dess tiänsthörsammaste hälsning ock derhoos af-
läggia en ödmiuk felicitation til deras lyckelige ankomst, såsom
ock betyga innerlig ock trogen önskan til et påbegynt lyckeligit
ock välsignat nyåhr. Ock som man förmodar, det de af Rid¬
derskapet ock Adelen, som til den berammade Riksdagen sig
i
4
1720 den 16 Januari.
heliagat til underdånigst föllje af Hennes Kongl. Maij:tz nå-
digste kallelse at inställa, lära och nu ankomne vara, ty har
man ey heller velat försumma igenom anslag gifva det Höglåfl.
Ridderskapet ock Adelen tilfälle uppå Riddarhuset sig för¬
samla, at med hvarandra förtroligit samtal hålla, besynnerlig
som Ridderskapet ock Adelen uti anledning af den författade
Regerings-Formen äga mackt ock frihet at sielfva utvällia sig
en Landtmarskalk, den dhe til så liögvicktigt ahren de pröfva
tiänlig. I anledning hvaraf det Höglåfl. Ridderskapet ödmiu-
keligeu underställes, hvilken dag, och huru de behaga Landt-
marskalks-vahlet sig företaga. Jag som en ödmiuk öck trogen
tiänare önskar Guds välsignelse til den förestående Riksdagen,
och at Ridderskapet ock Adelen dertil kunde finna sådan
Landtmarskalk, som med fullkommelig redelighet och kund¬
skap är begåfvat, ey mindre uti in- än uthrikes affairer, efter
som uti anseende til vårt beträngde Fäderneslands tilstånd ock
blodige krig nu lärer blifva dhe angelägneste deliberationer.
Ar Gud så nådig ock beskärer oss en Landtmarskalk, hvilken
dervid förgäter dess enskylte och häfver sit endaste ändamåhl
uppå landets allmänna nytta ock välfärd, så lär ock Gud väll-
signa vårt arbete sig til ähra ock Sveriges inbyggare til
fromma.
Enighetenes anda tage sin boning uti alles våra hiärtan
och förbinde våra sinnen til samdräcktigliet, då lärer Hennes
Kongl. Maij:t röna vår oförfalskade ock underdåniga troo ock
kiärlek, Henderne vår ståndacktighet och vij sielfva inbördes
lycksalighet ook välgång!
Vidare berättade Hr Ernest Johan Creutz, huru som
efter Ridderskapets ock Adelens begäran vid förra riksdagen
Riddarhuus-Directeurerne sedermera låtit icke allenast gipsa
taket ock giöra en list omkring stora schilleriet, utan ock laga
bänckarne ock dem bekläda, således som nu för ögonen är,
förmodandes at det vore Ridderskapet ock Adelen til behag;
men skulle dervid något vara at påminna, ville man derut¬
innan giöra dem et fulkommeligit nöije.
Ridderskapet ock Adelen förklarade sig vara väl för-
nögde med denne Herrar Riddarhuus-Directeurernes giorde an¬
stalt; allenast läto någre märckia sig, at de tyckte vara be-
quämligare, om äfven der nedre vid dörren giordes 2:ne up-
gångar til bänckarne, hvarföre ock befalning gafs til Wäckt -
mästaren at samma förfärdiga låta.
Riksdagens början. Arved Horn Landtmarskalk.
5
Hr Ernest Creutz bad sedan, at Ridderskapet ock Adelen
ville utlåta sig om Landtmarskalks-valet.
Ock som Ridderskapet ock Adelen begiärte, at man
ville föreslå methoden, refererade Hr Ernest Creutz, huru
som det tilgick, då nu varande Riksrådet Hans Excellence
Leijonstedt valdes til Landtmarskalk, at nembligen hvar familia
gaf då en sedel fran sig med dess namn, som man til Landt-
marskalck åstundade.
Ridderskapet ock Adelen kommo altså öfverens, at
Landtmarskalks-vahlet således igenom votering med sedlar skie
bör, ock utnämde til samma sedlars emottagande:
Gref von f ersen. Hr Anders Koskul.
Friherre Johan Baner. Hr Bengt Rudbeck.
Hr Nils Lilliehök. Hr Nils Reuterholm.
Hvilke trädde fram och satte sig omkring bordet pä de
dertil framstälte stolarne.
Derefter upropades Ridderskapet ock Adelen efter ma-
triculen, och gaf hvar och en, som caput fa milia: var, sin sedel
från sig, de der sedan räknades, då de fläste vota, visar Nio
4, föllo på Hans Excellence Riksrådet Gref Arwid Horn, som
då för sin familia sielf tilstädes var, aldenstund Hans Excel¬
lence då värckeligen ey beklädde Råds-ämbetet.
Ridderskapet ock Adelen önskade med enhälligt utrop
och händernes hopklappande Hans Excellence Gref Horn lycka
til Landtmarskalcks-embetet.
Sedan gingo de, som voterings-sedlarne emottagit, hvar til
sit rum igen, ock tiltalte Hr Ernest Creutz å Ridderskapets
ock Adelens vägnar sålunda Hans Excellence:
Högvälborne Hr Grefve, Riksråd ock Landtmarskalck!
Samtelige Ridderskapet ock Adelen fägna sig deröfver så myc¬
ket mera, at Landtmarskalks-valet fallet uppå Eders Excel¬
lence, som Eders Excellence vid alle tilfällen betygat för
Fäderneslandets välgång en ogemen sårgfällighet, nijt ock ifver,
samt för Ridderskapet ock Adelen al ömhet ock välvillia, hvar-
jämte de sig ock til sinnes fota, huru som Eders Excellence
äger en fulkommelig kundskap om in- ock utrikes sakerne,
ock då detta lägges tilsamman, kunna de ey annat förmoda,
än at Gud visserligen lärer välsigna vårt Riksdags-arbete. De
försäkra at biträda Eders Excellence uti alt det, som kan lända
Kongl. Maij:t ock Riket til tiänst, ock önska, at. Gud ville
6
1720 den 16 och 18 Januari.
välsigna Eders Excellence, deras nu varande Landtmarskalk,
ined all lycka ock välgång.
Öfverantvardade så til Hans Excellence Landtmarskalks-
stafven, som låg på bordet, och trädde af til sit rum.
Hans Excellence Gref Horn tog emot Landtmarskalcks-
stafven, trädde derpå fram til sin stohl ock förde sålunda sit
tahl til Ridderskapet ock Adelen:
Hög- ock Välborne Herrar Grefvar, Friherrar ock Herrar
af Riksens Ridderskap ock Adel!
Jag borde väl uppå en så angelägen act med et prteme-
diterat tahl detta vicktige embetet emottaga, men som jag
intet väntat, at Ridderskapet ock Adelen skolat giöra mig den
ähran ock mig dertil kalla, har jag intet varit derpå betänckt.
Hoppas likväl, at de äre försäkrade derom, at det jag nu säija
vil kommer af et redeligit hierta. Först tackar jag Gud, som
upväckt en sådan enighet hoos Ridderskapet ock Adelen, at alt
så väl ock ordenteligen vid deras vahl tilgåt, hvaraf jag hoppas
en god påfölgd; sedan tackar jag Riksens Ridderskap ock
Adel för det förtroende de hafva til mig, at de behagat kalla
mig til sin Landtmarskalk. Beklagar allenast, at jag måste
sakna så månge gåfvor, som hoos mig fattas ock detta ange¬
lägne embetet fordrar; men försäkrar, at sådant skal ehrsät-
tias med et redeligit ock patriotiskt hierta. Ock som jag här¬
vid märker en särdeles Guds skickelse, så har jag mit för¬
troende til min Gud, at han lärer kröna värcket med sin nåd
ock välsignelse, så at Fäderneslandet derigenom kommer at
må väl, undersåtarne försättias i roo ock fridsamt tilstånd,
ock det Höglåfl. Ridderskapet ock Adels-Ståndet finna all for-
kåfring; dertil gifve Gud den Högste sin välsignelse!
Sedan giordes en Deputation af 12 Personer, som samma
dag kl. 4 efter middagen skulle kundgiöra Hennes Maij:t, huru
Landtmarskalcks-vahlet fallit, ock skildes så Ridderskapet ock
Adelen åt.
Den 18 Januari in pleno.
Hans Excellence Landtmarskalken: Jag hade för¬
modat efter sidsta aftal, at vi skolat kommit up i dag på Riddar¬
huset kl. 8; men så måste jag berätta för Höglåfl. Ridder¬
skapet ock Adelen, at den Deputation, som skulle i under¬
Ulrika Eleonora underrättas om Landtmarskalksvalet. 7
dånighet berätta Hennes Maij:t om Landtmarskalcks-valet, fuller
var i Lögerdags uppe; dock, som Hennes Maij:t intet befan
sig väl, fick samma Deputation ey den nåden at tala med
Hennes Maij:t, utan Hennes Maij:t låfvade låta dem vetta, när
de få komma up. Nu säijer mig Öfversten Delwik, at Hennes
Maij:t vil i nåder admittera Deputation. De Herrarne, som i
Lögerdags voro uppe til at giöra den underdåniga berättelsen
om Landtmarskalcks-valet, lära kunna säija, hvad svar som
Hennes Maij:t då gaf.
Hr Emes Creutz: Yij vore uppe som deputerade blefve
til at i underdånighet berätta Hennes Maij:t, at pluraliteten
af Ridderskapet ock Adelen fallit på Hans Excellence; men
Hennes Maij:t lät svara oss, at vi då intet kunde få audience,
utan ville gifva oss termin dertil.
Hans Excellence Landtmarskalken: Jag måste ock
berätta, att jag har ordres til at kl. 11 gå up til Hennes
Maij:t.
De Deputerade ginge up til Hennes Maij:t at giöra en
underdånig berättelse om Landtmarskalcks-valet.
Hans Excellence Landtmarskalken: Det som gifvit
mig någon occupation i dag är det, at jag med de andre Stån¬
dens Taleman varit tilsamman ock öfverlagt om Secreteraren,
som skal gå Riksens Alinoge tilhanda. Vij hafva haft en i
synnerhet dertil i förslag, som jag skal tala med derom, ock
när det blir faststält, hvilken som blir Secreterare hoos Bön-
derne, skal jag då nämna den för Ridderskapet ock Adelen.
Elljest, som Hennes Maij:t har cönfirmerat Ridderskapets ock
Adelens Privilegier, så har Secreteraren kringsändt dem til
Landshöfdingarne, at Ridderskapet ock Adelen måtte få part
af dem; men skulle någon vara som intet fåt dem, har han
samma hoos Secreteraren at bekomma, llärhoos vil jag giärna
påminna Riksens Ridderskap ock Adel, at de förena sig om
et Utskått, som skal gå up ock aflägga Ståndets underdånige
hälsning hoos Hennes. Maij:t; detta villia vi nu utnämna til
at vinna tiden, på det at, när Hennes Maij:t lägligt faller,
samma Utskått straxt kan gå up. Det säijes mig, at de som
långväga äre pläga giärna tagas dertil, på det de må ha til—
fälle at visa sig för Ofverheten. Ridderskapet ock Adelen lära
sielfva nämna dem bärtil, som de behaga dertil bruka.
8
1720 den 18 Januari.
Deputerades altså til at boos Hennes Konni. Maij:t å
Ridderskapets ock Adelns vägnar giöra upvack[t]ning:
Gref Wasaborg. Hr Ditleron.
Gref Oxenstierna af Cronberg. Hr von Rosenlind Carl Gustaf.
Gref Frölich Carl Gustaf. Hr Schechta Magnus Israel.
Gref Nierot. Hr Falkenhagen.
Gref Wellinck. Hr Knorring Stephan Fredrich.
För Gref Ekeblad Hr Rudebeck Bengt.
Fulmäcktig Hr Lars Sparre. Hr Lydingliielm ursäcktade
Friherre Rosenhane. sig dock sedermera.
Friherre Marderfelt
|
Hr
|
Thegenschiöld.
|
August Philip.
|
Hr
|
Hupenfelt Jacob.
|
Friherre Rebender
|
Hr
|
Schönström.
|
Rytker Reinholt.
|
Hr
|
Mannerstedt.
|
Friherre Mellin Carl Magnus.
|
Hr
|
Jäg er schiöld Claes.
|
Friherre Hummerhjelm
|
Hr
|
Ehrenstolpe Baltzar.
|
Alexander.
|
Hr
|
Ehrenpreutz Hans.
|
Friherre Stiernstedt.
|
Hr
|
Stierneld.
|
Friherre von Psilander Gustaf.
|
Hr
|
I)ourer Hero.
|
Hr Soop Åke.
|
Hr
|
Klinckouströrn.
|
Hr C ar plan.
|
Hr
|
von Brunner.
|
Hr Roos af Hielmsätter
|
Hr
|
Gyllengam Gabriel.
|
Carl Gustaf.
|
Hr
|
von Baurngarthen.
|
Hr Silfwersparre Carl Gustaf.
|
Hr
|
von Burguer Carl Johan.
|
Hr Gete Carl Gustaf.
|
Hr
|
Frumerie Caleb.
|
Då Deputation, som varit uppe hoos Hennes Maij:t at
giöra berättelsen om Landtmarskalks-valet, kom ned, sade Hr
Ernest Creutz, at Hennes Maij:t låter förmäla des? nådige
hälsning hoos samtelige Ridderskapet ock Adelen ock tackar,
som Hennes Maijrtz egne nådige ord lydde, för den ähran de
behagat giöra Hennes Maij:t såmedelst, at de låtit Hennes
Maij:t vetta det Landtmarskalcks-valet, som de hoos sig giordt.
Och som Hennes Maij:t gifvit Ridderskapet ock Adelen den
mackten at vällia sig Landtmarskalk, så är Hennes Maij:t
med detta valet väl förnögd, så mycket mer som den samma,
som valet fallit pa, är Hennes Maij:t en anständig Person.
Upvaktningar hos Kongl. Maij:t.
9
Ock för öfrigt önskar Hennes Maij:t Guds välsignelse härtil,
at alt pa denne Riksdag mätte lyckeligen ock väl aflöpa.
Hans Excellence Landtmarskalken: Ridderskapet
ock Adelen lärer med mig aflägga sin underdåniga tacksäijelse
hoos Hennes Maij:t. Det hugnar oss alla, at Hennes Maij:t
så nådigt uptagit detta valet, som på mig fallit.
Derefter gick Hans Exellence sielf up til Hennes
Maij:t; ock da Hans Excellence nederkom, sade Hans Excellence:
Jag bör berätta för Höglåfl. Ridderskapet ock Adelen, at jag
varit så lyckelig ock fåt giöra min upvacktning hoos Hennes
Maj:st. Hennes Maij:t itererade den nådige utlåtelsen, som
Hennes Maij:t giort för Deputation mit vahl angående, ock
lät därhoos märkia sig, at Deputation, som är nämd til at a
Ståndets vägnar giöra upvacktningen hoos Hennes Maij:t, får
komma up i morgon. Hans Excellence förestälte fördenskul
Ridderskapet ock Adelen, om icke de i morgon klåckan half
tije kunna samlas här pä Riddarhuset.
Ridderskapet ock Adelen biföllo, at anslag skier til i
morgon kl. half tije. Ock skildes dermed åt.
Den 19 Januari in pleno.
Hans Excellence Landtmarskalken gick med Depu¬
tation up til Hennes Maij:t at giöra Ridderskapets ock Adelens
underdånige hälsning ock upvachtning, ock då Hans Excellence
kom ned ifrån Hennes Maij:t, berättade Hans Excellence, at de
varit så lyckelige ock haft audience hoos Hennes Maij:t, jämväl
at Hennes Maij:t försäkrat Ridderskapet ock Adelen om dess
beständige nåd. Sedan lät Hans Excellence Ridderskapet ock
Adelen förstå, at de andre Stånden villia komma ock hälsa
pä Ridderskapet ock Adelen; frågade fördenskul, om icke
Ridderskapet ock Adelen til klåckan half tre kan kallas til—
samman.
Ridderskapet ock Adelen förklarade sig, at de kl. half
3 villia församblas här pa Riddarhuset, ock utnämde Hr Ernest
Creutz, som är Fulmäcktig för Gref Brahe, til at föra ordet
hoos de andre Stånden.
10
1720 den 19 Januari.
Efter middageu.
Utnämdes til at taga emot de andre Ståndens Utskått:
Gref Arwid Posse.
Friherre Fleming.
Hr Uggla.
Ilr Mackeler.
Hr Rothof.
Hr Falkenklou.
Hr Lagerstedt.
Hr Lagerbielke.
Biskoppen Rudeen förde ordet för Prästerskapets Utskått:
Högvälborne Hr Grefve, Riksråd ock Landtmarskalck!
Högvälborne, Edle ock Välbördige Herrar ock Män af
Riksens Ridderskap ock Adel!
Eders Hög-Grefl. Excellence tillika med Ridderskapet ock
Adelen varda ödmiukeligen, hörsamligen, tiänstflitigt ock vän¬
ligen hälsade af Prästerskapets Fulmäcktige til denne Riks¬
dagen, hvilka fägna sig af den underliga nåd Gud behagat
visa icke allenast vårt kära Fädernesland, at han låtit oss
öfverlefva det gamla åhret ock med det til rygga lägga den
fara, som anfäcktat vårt land ifrån den tiden Riksens Ständer
sidst voro tilsamman; utan ock at Gud fö runt oss den nåden
at se Eders Excellence ock Ridderskapet vara med hälsan til-
sammankomne at nu öfverlägga ock tilse, huruledes faran står
at afvärja, Hennes Maijitz Regements-börda at lättas, ock
hvars ock ens välstånd at befordras, för hvilket Guds namn
vare ähra! Den samme Guden bedie vij, at han ville vara med
oss i råd ock förehafvande, sin Församling til beskydd ock
Fäderneslandet til et säkert försvar; ock änteligen at Gud
ville uppehålla ock bevara alla, som församblade äre, sa at
de med hälsa ock sundhet efter sakernes slut hvar måtte
komma til sit hem. Imedlertid, som vij icke utan stor skada
förfara måste, hvad onödige trätor ock enskylte tvister för¬
orsakat, ock vij äre långvägade, samt den frist fienden lärer
oss lemna intet lärer blifva mycket lång; Altså lefva vij i
den tilförsickt, at Eders Höggrefl. Excellence ock hvar ock en
af Riksens Ständer lärer afböija det som hinderligit är til et
skyndesamt slut, ock at Riksens Ständer såsom rätta sam¬
syskon hielpas åt at afvärja Fäderneslandets skada ock för-
Helsningsdeputationer från de ofrälse ständen. 11
därf, samt sökia i alla delar dess upprättelse ock befordra
inbördes hvars annars välmågo. För öfrigit har til Eders Ex¬
cellence ock Ridderskapet ock Adelen värt Stånd at förse sig
om all nåd, ynnest ock förtrolighet, som ock vårt Stånd lärer
intet underlåta vid alla tilfällen at visa, med hvad vyrdnad,
högacktning ock tiänst de altid förblifva Eders Höggrefl. Ex-
cellences ock det Höglåfl. Ridderskapet ock Adelens ödmiuke
och hörsamme tiänare.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Det Höglåfl.
Ridderskapet ock Adelen emottaga med särdeles nöije den
hälsning, som det Arevyrdige Riksens Prästerskap behagat hoos
dem aflägga. De taga det för et prof til al förtrolighet, sorn
det Arevyrdige Prästerskapet dem visandes varder, ock önska
dem lycka ock välsignelse; lära ock giärna betyga emot det
Arevyrdige Prästerskapet al förtrolighet tilbaka, ock med de öfrige
Riksens Ständer sökia at befordra Kongl. Maij:tz ock Fädernes¬
landets bästa. För öfrigit böra vij alla bedia Gud at, hvad som
sidst felats kunnat, måtte bli rättat, ock glädia sig Ridder¬
skapet ock Adelen, at Prästerskapet äre af samma tanckar med
dem. Jag för min del tackar ock mycket för det förtroende,
de til mig hafva, ock skal giärna med al flit ock redelighet
sökia at befordra alla saker til et godt ock skyndesamt slut,
som Kongl. Maij:tz ock Fäderneslandets tiänst det fordra kan.
Härmed afträdde Prästerskapets Deputerade ock beled¬
sagades af dem af Ridderskapet ock Adelen, som dem emottogo.
Til at hälsa på Prästerskapet tilbaka så väl som de andre
Stånden nämdes:
För Gref Brahe Hr Ernest Creutz.
Gref Tessin.
Friherre Ulfsparre Hans Otto.
Friherre Rålamb Clas.
Hr Fleming Pehr Axel.
Hr Carl Bonde.
Hr Wrede. Fulmäcktig för Bojerne af Genås.
Hr Stakelberg Berent Otto.
Hr Bruce Gustaf Adolph.
Hr Hägerflycht.
Hr Lillieiuarck Jahan.
Hr Wallenstierna Olof.
Hr Silfwer schiöld Nils.
12
1720 den 19 Januari.
Borgare-Ståndets utskickade läto anmäla sig, ock emottogos
af någre utaf Ridderskapet ock Adelen.
Borgmästaren Starling förde ordet:
Högvälborne Hr Grefve, Kongl. Maij:tz ock Sveriges Rikes
Råd samt Landtmarskalck!
Högvälborne, Högedle ock Välborne samtelige Herrar Gref¬
var, Friherrar, Ridderskap ock Adel!
Vid denne närvarande Hennes Maij:tz ock Riksens Stän¬
ders sammankomst til en alman Riksdag hafva Städernes Full-
mäcktige funnit sin skyldighet vara at afläggia en ö'dmiuk ock
vyrdesam upvacktning hos Eders Excellence ock Höglåfl. Rid¬
derskapet ock Adelen til at önska Eders Excellence en be¬
ständig lycka, hälsa ock sundhet til dess Landtmarskalcks-
embete, sedan at betyga dess vördesamste fägnad öfver Rid-
derskapets ock Adelens lyckelige ankomst ock högförnäma när¬
varelse med önskan, at Gud dem välsigna ock uppehålla täck¬
tes. Städernes Fulmäcktiges önskan ock bön til Gud är at,
hvad til det almänna bästa skal företagas, måtte i en lyckelig
stund begynnas, med lyckelig succes afhandlas, ock änteligen
med lyckelig framgång slutas ock fulbordas til Guds namns
pris, Hennes Maij:tz nöije ock välbehag ock allas hiärteliga
nöije ock glädie. Uti de stycker, som Städernes enskylte an¬
gelägenhet beröra, så draga Städernes Fullmäcktige all ödmiuk
ock vyrdesam förtröstan om hvarjehanda Eders Excellences
ock Ridderskapets ock Adelens befordran, hvaremot de med al
vördnad framhärda Eders Excellences ock Höglåfl. Ridderskapets
ock Adelens ödmiukeste, hörsamste ock högstförplicktigste
ti än are.
Hans Excellence Landtmarskalken: Det Hedervärda
Riksens Bårgerskaps hälsning uptages af Ridderskapet ock
Adelen med särdeles nöije. De fägna sig öfver deras välstånd
ock den förtrolighet de nu visa, ock villia giärna rådgiöra med
dem om hvad som vid Riksdagen förekommer. Re önska också
at Gud ville gie sin välsignelse, at det som vij oss företaga
måtte lända til Guds namns ähra, Hennes Maij:tz nöije ock
hvars ock ens sälhet.
Härmed afträdde Borgare-Ståndets deputerade, ock emot-
togs Böndernes Utskått, hvilket då det inkom, förde deras
Taleman således ordet:
Högvälborne Hr Grefve, Riksråd ock Landtmarskalck!
Deputation för ny Riddarhus-ordnings utarbetande.
13
Bondeståndets utskickade Fullmäcktige vil i underdånighet
ha den nåden at helsa på Eders Excellence ock Ridderskapet ock
Adelen; ock fägna vij oss at de äre väl hitkomne, sammaledes
önska dem et godt nyt åhr. Der jämte bedie vij Gud, at de
rådslag, som blifva proponerade ock afhandlade, måtte lända
Hans Gudommeliga Maij:t til ähra, Drotningen ock Fädernes¬
landet til fromma ock oss allom til säkerhet. Ock som Gud
vet, at vij intet kunna hinna med något krig, så be vij, at
Ridderskapet ock Adelen, som bäst vet vår nöd, ville gripa
Almogen under armarna ock liielpa til at vij må få friden,
som vij ock förtro oss til Ridderskapet ock Adelen, at de äre
oss behiälpelige. Gud styrke enigheten ock rätvisan! Vij skola
giärna giöra, hvad vij förmå, ock Gud vare vår hielp!
Hans Excellence Landtmarskalken tackade Bonde-
Ståndets utskickade för det de kommit at hälsa på Ridder¬
skapet ock Adelen ock aflagt hoos dem sin lyckönskan til
detta ingångne åhret ock en lyckelig Riksdag; förmante dem
til en god förtrolighets underhållande med Ridderskapet ock
Adelen, efter som igenom enigheten imellan Riksens Ständer
friden mycket befordras, ock försäkrade dem om Ridderskapets
ock Adelens benägenhet för deras Stånd.
Bondeståndets utskickade afträdde, ock beledsagades lika
som de andre Ståndens Utskåt.
Hans Excellence Landtmarskalken förestälte Rid¬
derskapet ock Adelen, om icke de skulle finna nödigt, at en
Deputation måtte utnämnas til at giöra en ny Riddarhuus-
Oråning, efter som en god ordning är nödig vid sakernes af-
giörande; ock på den händelsen de detta bifalla skulle, bad
Hans Excellence, at de ville utvällja dem, som de tiltro
kunna bäst förstå sådanue saker, säijandes at, så angelägit det
är, at vij skola komma fort med sakerne, så angelägit är det
ock at få en god Riddarhuus-Ordning.
Ridderskapet ock Adelen biföllo detta ock utnämde
bärtil:
I Gref Brahes ställe - Friherre Rålamb Clas.
Hr Ernest Creutz. Friherre Strömfelt Otto Reinholt.
För Gref Duker Hr Åke Soop Hanson.
Friherre Erich Wrangel. Hr Silfwersparre Carl Gustaf.
För Gref Clas Bonde Hr Silvius David.
Gref Carl Gyllenborg. Hr Ehrenhielm.
14
1720 den 21 och 22 Januari.
Hr Grönhagen Jan Diedrich. Hr 1’alrnjeli Gustaf.
Hr Åkerhielm Samuel. Hr Stierneld.
Hr Cederström Olof. Hr Enanderhielm Johan.
Hr Silfwer schiöld Nils. Hr Cederholm.
Hans Excellence Landtmarskalken bad, at de ville
förena sig om tiden, på hvilken de villia träda tilsamman, då
de kunna först företaga den gambla Riddarhuus-Ordningen ock
de välmente projecter, som til en ny giorde äre, ock giöra deraf
et värck.
Ridderskapets ock Adelens utskickade kommo til—
baka, berättade, at de varit hoos alla tre Stånden, ock sade, at
Prästerskapet låto anmäla sin hälsning til Hr Landtmarskalken
ock Ridderskapet samt försäkrade sig skola visa, at de äre
redelige patrioter ock villia conformera sig med Ridderskapet
ock Adelen uti alt det, som til Fäderneslandets tiänst ock bästa
länder. Det samma giorde ock Bårgerskapet ock jämväl Bonde-
Ståndet. I öfrigit rekommenderade de sig alle i Eders Ex-
cellences ock Höglåfl. Ridderskapets ock Adelens gunst ock
bevågenhet.
Den 21 Januari in pleno.
Hans Excellence Landtmarskalken: Såsom tvenne
Håfjunckare komma ifrån Hennes Maij:t at invitera Ridder¬
skapet ock Adelen på Rikssalen, så vil jag förnimma, om icke
någre af Ridderskapet ock Adelen behaga träda emot dem ock
dem emottaga.
Och som detta fans godt, så trädde sex stycken ut af
Ridderskapet ock Adelen ock mötte dem vid trappan.
Håfjunkaren Hr Lindhielm förde ordet ock sade: Så¬
som Kongl. Maij:t i dag låtit publicera Riksdagen ock är sin¬
nad efter förrättad gudstiänst at träda med Riksens Ständer
på Rikssalen, så låter Kongl. Maij:t Eders Excellence ock
Riksens Ridderskap ock Adel sådant vetta, ock inviterar dem
derhoos at i morgon infinna sig kl. 10 til predikan på Slåttet,
at sedan vara Hennes Kongl. Maij:t följacktige derifrån på
Rikssalen.
Riksdagen öppnas på Rikssalen.
15
Hans Excellence Landtmarskalken: Ridderskapet
ock Adelen erkiänna med diupaste vördnad, at Hennes Maij:t
behagar kalla dem på Rikssalen, ock skola med all under¬
dånighet efterkomma Kongl. Maij:tz nådigste kallelse.
Dermed afträdde Haij un ekarne ock beledsagades af för¬
berörde sex af Ridderskapet ock Adelen.
Hans Excellence Landtmarskalken: Emedan Hen¬
nes Maij:t har i nåder behagat invitera Ridderskapet ock
Adelen kl. 10 til gudstjänsten ock sedan at fullia Hennes
Maij:t på Rikssalen; altså vil jag förnimma, om icke de kl.
half 8 behaga komma up på Riddarhuset. •
Ridderskapet ock Adelen låfvade at vilja klåckan half
åtta komma up på Riddarhuset.
Hans Excellence Landtmarskalken: De som ha
sår g måste också ha coleurte kläder, efter som man set, at
Håfvet vid solenne acter aflagt sårgen. Ock sade Hans Ex¬
cellence at, oansedt han sielf har sarg, vil han dock hafva
brokota kläder.
Den 22 Januari.
Församblades Ridderskapet ock Adelen uppe uti stora
Riddarhuus-salen ock ginge derefter uti proces efter sin ord¬
ning uti matriekulen up på Slåttet i gndstiänsten, hvaräst
Superintendenten Doctor Wallin giorde predikan ock förklarade
texten, som beskrefven är hoos
Medan gudstiensten holts på Slåttet, toge de andre Stån¬
den, som afhördt predikningen i Stora kyrkian, in sina rum
på Rikssalen. Ock sedan slåttspredikan var ändad, gick Håf-
marskalken förut med Håfstaten ock extra capita äfven up i
Rikssalen; så Hr Landtmarskalken med Ridderskapet ock
Adelen sålunda, at de yngste familierne gingo först ock Gref-
varne sidst, uppå hvilka fölgde Riksmarskalken med Rådet,
ock så Hennes Kongl. Maij:t i egen hög person. Så snart
alla desse intagit sine rum ock Hennes Maij:t upträdt på sin
Kongl, thron, upsteg Hans Excellence Riksrådet GrefMeijer-
felt ock på Hennes Kongl. Maij:tz vägnar hälsade samtelige
Ständerne samt gaf tilkiänna, at Hennes Maij:t funnit nödigt
kalla Riksens Ständer tilhopa at låta dem få vetta, hvad sedan
sidsta Riksdag sig tildragit, ock hvad ännu stöde til at giöra,
1(5
1720 den 23 och 26 Januari.
at sättia Riket uti ett fredeligt tilstånd, hvilket sedan vid¬
lyftigare utfördes uti den skriftelige Proposition, som Stats-
tecreteraren Barck upläste ock härhoos finnes N:o 4. När samma
proposition var upläsen, giorde Hans Excellence Landtmar-
skalken Gref Horn, samt Erkiebiskoppen Steuch, Rådman
Bunge ock Böndernes Taleman Jacob Olofsson hvardera et tal
å sit Stånds vägnar til Hennes Kongl. Maij:t, ock skildes så
Hennes Kongl. Maij:t ock Ständerne ät.
Hans Excellence Landtmarskalken gick med Ridderskapet
ock Adelen neder på Riddarhuset, ock då de voro nedkomne,
giorde Ridderskapet ock Adelen Hans Excellence en com¬
pliment för det vackra talet, som Hans Excellence holt på
Rikssalen med allas app[l]ausu.
Hvaremot Hans Exellence Landtmarskalken bad
Ridderskapet ock Adelen uttyda alt väl ock uptaga den goda
meningen Hans Excellence dervid haft.
Sedan proponerade Hans Excellence, om icke Ridder¬
skapet ock Adelen skulle finna för godt, at en Deputation bör
i morgon gå up til Hennes Maij:t, dä Hennes Maij:tz födelse¬
dag infaller, ock i underdånighet gratulera Hennes Maij:t öfver
dess födelsedag, ock om icke vid detta tilfället Ridderskapet
och Adelen skulle behaga utnämna dertil visse deputerade.
Ridderskapet ock Adelen deputerade altså dertil visse
af sine ledamöter ock kommo så öfverens, at antalet suppleras
bör af dem, som förra gången voro uppe at aflägga Ståndets
upvacktning hoos Hennes Maij:t, så at de in alles blifva 40 til
antalet ock så starcka som bemälte förra Deputation.
Den 23 Januari.
Var samma Deputation uppe hoos Hennes Maij:t. Ock
som Hans Kongl. Höghet, Hennes Maij:tz älskelige Gemåhl
uti Hennes Kongl. Maij:tz välmåga största del häfver, så aliade
ock Deputation Ridderskapets ock Adelens gratulation hoos
Hans Kongl. Höghet Arf-Princen uti förberörde måhl.
Den 26 Januari in pleno.
Var Hans Excellence Landtmarskalken opasslig. Altså
förde Hr Lagman Creutz ordet, säijandes: Hans Excellence
Förslaget till ny Riddarhus-Ordning föredrages.
17
Gref Horn har befalt mig förmäla hans hörsamma helsning
hoos Ridderskapet ock Adelen ock berätta, at han fåt en
accidens på sin fot, så at han i dag intet kan komma ut.
Imedlertid, sorn Deputation, hvilken til Riddarhuus-Ordningens
upsättiande blef förordnad, har giordt et utkast til en sådan
ordning, så har Hans Excellence begiärdt, at samma måtte
upläsas, at Herrarne kunna taga den i öfvervägande ock sedan
inkomma med sina påminnelser, om de skulle något hafva at
dervid påminna.
Ridderskapet ock Adelen begiärte, at projectet måtte
upläsas, hvilket ock skiedde.
Sedan det var upläsit, begiärte åtskillige at få taga deraf
afskrifter, ock läfvade villia ingifva, hvad de kunna hafva
dervid at påminna.
Deputation, som suttit öfver Riddarhuus-Ordningeri, an¬
modades ock at i morgon infinna sig ock samma påminnelser
emottaga til närmare öfverseende ock jämkande, at de sedan
in pleno kunna föredragas.
Den 27 Januari.
Var Deputation öfver Riddarliuus-Ordningen tilsamman,
at låta sig föredraga de påminnelser, som dervid kunde giorde
blifva, ock sedermera bringa den til sin värckställighet. -
Deu 28 Januari iu pleuo.
Hans Excellence Landtmarskalken: Det Höglåflige
Ridderskapet ock Adelen behagade påminna sig, at de funnit
för godt, det en interims Riddarhuus-Ordning skulle projec-
teras, ock dä den blefvit i concept brakt samt för dem sidst
upläsen, begiärte Ridderskapet ock Adelen tid ock råderum til
i dag at med sina påminnelser deröfver inkomma. Derpå var
i går Deputation, som suttit öfver Riddarliuus-Ordningen, til¬
samman, at emottaga de påminnelser, som giöras kunde, men
som då så fa något haft at anbringa, så gior det oss så myc¬
ket mera hopp at få samma ordning nu faststäld.
Adelns Protokoll 1720. ' 2
18
1720 den 28 Januari.
Derpå ingåfvo någre sina påminnelser vid berörde Rid-
darliuus-Ordning, hvilka finnas N:o
Hans Excellence Landtmarskalken frågade Ridder-
skapet ock Adelén, om de behaga, at hela ordningen skal up-
läsas, eller punctevijs ock straxt påminnelser, som vid samma
§ giorde äre.
Ridderskap et ock Adelen biföll det senare sättet.
Ock altså blef den 1, 2 och 3 § upläsne, utan at dervid
giordes några påminnelser, samt således approberade.
Den 5 § uplästes, så väl som ock den påminnelsen, Fri¬
herre Cronberg giordt hoos Deputation i går af innehald, at
som Landtmarskalken intet äger votum, utan är Ridderskapets
ock Adelens tolck ock mun, samt hufvud ock förman, -så bör
intet Ridderskapet ock Adelen angifva förut hoos Hr Landt¬
marskalken, hvad de villia eller böra tala, utan äger hvar
Riddersman uppå sit ställe at upstå ock angifva, hvad han
finner nödigt til publici bästa ock allmänna frihetens beskydd.
Dock bör ingen blifva tillåten at framföra något, innan Landt-,
marskalken proponerat de angelägnaste ärender; men då det
skiedt, bör han gie kundt, at livar ock en, som något har at
tala, får det giöra ock anbringa, hvad han kan nödigt finna.
Ock resolverades, at § blir, som den är införd i ordningen,
allenast det den sålunda vid slutet inrättas at, i fall Landt¬
marskalken intet kan på en dag eller stund vara tilstädes i
Riddarhuset, så må Landtmarskalken nämna en, sorn imedlertid
håller ordning, ock i öfrigit blir §, som den i projectet in¬
förd är.
Hans Excellence Landtmarskalken: Jag skal intet
hindra någon, som har något at proponera, men Ridderskapet
ock Adelen lärer med mig förmodeligen hålla före, at det aldra
angelägnaste ock första, som företagas bör, sedan Secrete
Utskåttet blir förordnat, är försvarsvärcket ock fredsvärcket.
Frågade, om icke Ridderskapet ock Adelen äre ense derom,,
at desse sakerne först företagas.
Ridderskapet ock Adelen biföllo, at de först böra före¬
tagas utan interruption af något annat.
Vid 7 § uplästes General-Felttygmästaren Hamiltons ock
Ombudsrådet Feifs påminnelser, ock som denne § är tydelig
nog, blef den oförändrad. Jämväl den 8, 9 ock 10 §§.
Beslut om att utse Sekret Utskott.
19
Gref Olof Gyllenborgs Memorial uplästes ock finnes N:o .
Jämväl uplästes Secreteraren Wulfivenstiernas giorda påmin¬
nelser angående Secrete Utskåttets nödvändighet.
Hans Excellence Landtmarskalken frågade, om icke
det bör blifva et Secret Utskåt, ock berättade, at han redan
confererat med Er kie-Biskoppen ock Rådman Bunge om an¬
talet, samt at de utlåtit sig, det deras Stånd villia blifva vid
lika antal, som förledit åhr Secrete Utskåttet bestod af, på
hvilket sätt Ridderskapet ock Adelen blifva fembtijo, Prästerne
tiugufem och Bårgareståndet äfven tiugufem.
Ridderskapet ock Adelen förklarade sig vara nögde
dermed, at ett Secret Utskåt giöres, til antalet så starckt som
förledit åhr.
Då uplästes ock Memorialet, sorn Hr Åkerhielm ock Stiern¬
eld ingifvit om åtskillige andre Deputationers förordnande öfver
visse materier, hvilket finnes N:o
Hans Excellence Landtmarskalken: Det är nödigt,
at Deputationer förordnas jämväl utom Utskåttet, men hvilka
materier, som dem skola.under händer gifvas, lärer Ridderskapet
ock Adelen vidare determinera.
Ridderskapet ock Adelen voro ense derom, at slike
Deputationer skie .böra, som detta memorialet innehåller.
13 § blir så, at sedlarne väl få rullas tilsamman, men om 2
sedlar ligga tilsamman, fast än af en mening, så kastas de bårt
ock båda två casseras. I öfrigit approberas §.
Hvad Hr Ehrenpreutzes påminnelse angår vid denne § 13,
så utlät Hans Excellence sig derom, at den påminnelsen
tyckes kunna dragas til den 18 §, der som står, at Deputa¬
tioner skola förordnas öfver angelägne måhl, som sakerne ut¬
arbeta ock skiälen pro ock contra anföra; dock måste deröfver
sedan voteras. - -
Hr Hamilton: Det tyckes, at uti denna § är Ridder¬
skapet ock Adelen lemnad tid nog til at betänckia sig på det
som proponeras, ock som de ha frihet at giöra sine påminnelser
vid Deputationens arbete, så lärer intet mer i denna § de-
sidereras.
Ridderskapet ock Adelen sade § vara tillräckelig nog.
Ock altså resolverades, at § blir oförändrad.
Vid 14 § uplästes Hr Hamiltons påminnelse, hvarmedelst
han hemställer Ridderskapets ock Adelens ompröfvande, om
20
1720 den 28 Januari.
icke vid sådan händelse, när någon af Ridderskapet ock Adelen
vore på Riddarhuset tilstädes, när proposition til öfvervägande
föreställes, men andra dagen, när omröstandet företages, ey
kunde förmedelst laga förfall sig personligen infinna, den då
må sit votum genom en utskickad förseglat upsända.
Hvilken påminnelse approberades sålunda, at votum skal
vid en sådan händelse jämte dess Riddarhuus-pollet, innan
dörren slutes, upsändas.
14 §. Gref Fersen holt före, at i stället för 24 sättes
20 åhr, så at den, som hint den alderen, måtte äga stämma
på Riddarhuset.
Men så blef dock resolverat, at de skola vara 24 åhr,
som stämma äga skola på Riddarhuset.
Hans Excellence Landtmarskalken frågade, om icke
de, som äro under 24 åhr, likväl få vara här uppe ock taga
sina säten, fast de intet få votera.
Häruppå föll ingen viss resolution, utan Gref Fersen
påstod, at den som är i Konungens tiänst hör ha votum, dä
han är kommen til sina 21 åhr; holt nödigt, at § så inrättas,
på det man må undfly jalousie ock ingen förskiutas, som något
til Kongl. Maij:tz ock Rikets tiänst bibringa kan.
Hr Hamilton: I Riddarhuset reflecteras intet på några
charger..
Andre påminte at, efter den får disponera sin egendom,
som är 21 åhr, så skulle han ock ha votum, som den åldren nådt.
Men Ridderskapet ock Adelen resolverade, at det blir
vid 24 åhr efter § innehåld.
15 och 16 §§ approberades.
jformulär et för Secrete Utskåttet uplästes ock appro¬
berades, sådant som det finnes N:o
Hr Celsing förestälte, om ock uti Secrete Utskåttet, pa
hvad sät det ock stadfästat bl ifver, ock de til föllie deraf för¬
ordnade Deputationer någre der ock böra sittia, rösta ock sluta
uti ock öfver de ärender eller värck, uti ock öfver hvilka
ärender ock värck de sielfva för ock intil Riksdagen å em-
betes vägnar haft någon dehl ock förrättning, eller ock om
sådanne Personer allenast böra vara skyldige vid påfordran at
med behörig upplysning gå dem tilhanda, som öfver den affairen
sittia, uti hvilken de för ock intil Riksdagen å embetes vägnar
brukade varit. Ingom likväl derigenom betagen den rätt ho¬
nom tilkommer öfver alt, hvad som in pleno kommer at af-
Om Riksrådens Fullmäktiges befogenhet.
21
giöras, sin röst ock stämma at gifva, antingen han tilförenne
vid den saken haft någon embetes förrättning eller intet.
Hans Excellence Landtmarskalken: Frågan är
denne, om någon får uti Secrete Utskåttet votera ock rösta i
de saker, uti hvilka han för Riksdagen haft å embetes vägnar
någon delacktighet. Skiäl dertil, at dem sådant ey bör vägras,
tyckes vara desse, at de kunna hafva bästa kundskapen, som
handterat saken förut ock kunna bidraga mycket med råd ock
dåd; men en del, sade Hans Excellence, mena, at det expedien-
tet kunde tagas, at de, som slika saker handterat, kunna då
absentera sig, när de sakerne i Secrete Utskåttet förekomma.
Härvid inföl den frågan, om Riksens Råds Fulmäcktige,
sorn sittia för deras familier, måge nämnas uti Secrete Ut¬
skåttet.
Och blef änteligen resolverat, at Riksens Råds Fulmäck¬
tige måge vara med i Secrete Utskåttet, dock intet communi-
cera något med sina Principaler, men om något förekommer,
som deras Principaler angår, at de då absentera sig.
Hr Åkerhielm: Som ingen Riksråd får sittia i Secrete
Utskåttet, så bör ey heller hans Fulmäcktig der sittia, efter
som der kunna komma fram saker, som röra Riks-Rådens för¬
rättningar; begiärte votering.
Hans Excellence Landtmarskalken sade, at saken
är af de fläste sluten ock approberad, ock altså kom intet at
voteras öfver denna qvestion.
Sedan uplästes de påminnelser, som Hr Ehrenpreutz giordt
vid 18 § i Riddarhuus-Ordningen. Ock resolverades, at 18 §
blir, som den i projectet til Riddarhuus-Ordningen finnes.
Jämväl föredrogs Ståndet Ehrenfreid: påminnelse vid 19
§, ock blef i lika måtto godtfunnit, at 19 § blir oförändrad,
så at den Herredagsman, som vil resa bärt, sig boos Landt¬
marskalken angifva bör.
Den 20 § i Ehrenpreutz Memorial, hvarutinnan han före¬
ställer, at uti anslagen på Riddarhuus-porten ährendet, som
företagas skal, måtte utnämnas, blef aldeles improberad.
Hans Excellence Landtmarskalken: Som den an¬
gelägnaste sysslan är, at Secrete Utskåttet utnämnes, så håller
jag före, at Ridderskapet til i morgon hopkallas, at då först
kan uttagas en af hvar bänck, som utnämner de 12, som Secrete
Utskåttet utvällia skohla, ock sedan Secrete Utskåttet af be¬
rörde 12 Deputerade utnämt blifva.
22
1720 den 29 Januari.
Ridderskapet ock Adelen vore härutinnan ense med
Hans Excellence Hr Landtmarskalken, ock fick Secreteraren
befallning at giöra anslag til i morgon klåckan åtta.
Dermed skildes Ridderskapet ock Adelen i dag ät.
Den 29 Januari in pleno.
Hans Excellence Landtmarskalken: Jag har fuller
velat vara här på Riddarhuset förr i dag, men som jag haft
Feltskiäraren hoos mig, som lagat ,om min foot, ock således
drögt något öfver tiden, ber jag, at det ey tages til misstycke.
Jag har också i föllie af det, som angående Riddarhuus-
Ordningen blefvit faststält, tält med Erkiebiskopen och Rådman
Bunge, om de vore tillreds med det antalet, hvilket man är¬
nad antaga i Secrete ITtskåttet, ock som de då, så väl som de
tilförende giordt, förklarade sig dermed nögde, så behagade
Ridderskapet ock Adelen utnämna en af hvar bänck, som skall
utse Electores til at välja Secrete Utskåttet, som Riddarhuus-
Ordningen förmår. I medlertid har jag skolat berätta, at et
Memorial inkommit angående Riks-Rådens Fulmäcktige, men
som den saken syntes i går blifvit afgiord, efter ingen vidare
votering begiertes, utan man tog det expedientet, at de skola
absentera sig, då något förekommer Riks-Råden angående, sä
vil jag önska, ändock jag skal gå i all ting passive tilvärcka,
at, hvad en dag är faststält, ey måtte åter den andre uprifvas.
Skulle prsecaution som då togs ey vara tilräckelig, så kan det
framdeles ändras. Prsecaution var, at Fulmäcktigen ey får
uptäckia för sin Principal, hvad som förehafves uti Secrete
Utskåttet. Sedan äro de ey för Råds-embetet, utan för familien
Fulmäcktige. Dertil med kommer det på Electores an, om någon
af Rådens Fulmäcktige skal tagas, eller ey i Secrete Utskåttet.
Gref Oxenstierna: Det är nesligit, at man vil exclu-
dera Riks-Rådens Fulmäcktige.
Hr Akerhielms Memorial uplästes och finnes N:o
Hr Erich Wrangel begiärte, at ration deremot måtte få
sättias skrifteligen up.
Ridderskapet ock Adelen voro dermed ense.
Gref Carl Gyllenborg: Ingen är här bered just nu at
gifva skiälen här tilkiänna, som äre emot berörde memorial,
men jag beklagar, at hvad en gäng slutit är åter ändras.
Val af bänkman och elektorer.
23
Gref Fersen: Riks-Rådens Fulmäcktige sittia för familien,
•ock den rätten kan ey betagas den, som är Caput Familiae,
at hafva sin Fullmäcktig här, ock så litet som man kan exclu-
dera Gref Carl de la Gardie, hvilken är här på Riddarhuset,
derföre at Gref Magnus är Riksens Råd, så litet kan man
excludera dem, som äre Fulmäcktige för de Riks-Råden, som
äre sielfve Caput Familiae. Sade vidare: de bedia här, at det
må bli vid det, som faststält blef i går.
Hr Ehr en preutz: Quaestion är intet, om Fullmäcktige
fä vara på Riddarhuset, utan om de få vara i Secrete Utskåttet.
De beklaga här, at Eders Grell. Excellence i går så tog det,
sorn det blefvit beslutit.
Hans Excellence Landtmarskalken: Hade de be-
giärt votering, hade det blefvit dem efterlåtit, men som de
stannade vid den praecaution som giordes, at nembligen, när
någre saker Rådet angående förekomma, skola de sig absen¬
tera, som Fulmäcktige äre, så holt man det för en afgiord saak.
Gref Fersen: Yij äre alle af Ridderskapet ock Adelen
här uppe ense, ock ha redan explicerat oss, at de, som sittia
för Riksens Råd, de sittia intet här som Rådens Fulmäcktige,
utan för familien, och utan förbrytelse kan ingen mista sit votum.
Hr Creutz: På det sättet, örn Riks-Rådens Fullmäcktige
skola excluderas, så skulle alla, som lia en Riks-Råd i sin
familia, mista sit votum.
Hr Hamilton: Yij dra ut tiden nu sorn i förra Riks¬
dagen med onödiga saker ock försumma det som angelägit är.
Hr Knorring: Det lärer mycket få komma at bli nämde
af Riksrådens Fullmäcktige til at vara med i Secrete Utskåttet,
ock det kommer på Electores an at taga Riks-Rådens Fulmäck¬
tige, eller intet.
Hr Hamilton: Fulmäcktigen svarar intet för Riksens
Råds giärningar, utan för familien.
Hr Åkerhielm: Yij villia då skrida til valet af dem,
som skola vällia Electores, ock lemna denna qusestion til vidare.
Ridderskapet ock Adelen voro dermed ense.
Altså deputerades af
1 bäncken Gref Gustaf Bonde. 5 bäncken General-Felttyg-
2 » Gref Tessin. mäst. Hamilton.
3 » General Baner. 6 » O mbud.srådet Feif.
4 » Friherre von Ungern 7 » Landshöfdingen
Sternberg. Cederhielm.
24
1720 den 29 Januari.
8 bäncken
|
Friherre Stael von
|
28 bäncken
|
Hr Jäg er schiöld.
|
|
Holstein.
|
29
|
»
|
Hr Leijondahl.
|
9 »
|
Frih. Stierncrona.
|
30
|
»
|
Hr Hierne.
|
10 »
|
Hr Gyllengrip.
|
31
|
»
|
Hr Strömner.
|
11 »
|
Hr Hierta.
|
32
|
»
|
Hr Danckwardt.
|
12 »
|
Hr Feif.
|
33
|
»
|
Hr Iserhielm.
|
13 »
|
Hr von Schivalch.
|
34
|
»
|
Hr Stierneld.
|
14 »
|
Hr Ekehielm.
|
35
|
»
|
Hr Ekström.
|
15 »
|
Hr Rothlieb.
|
36
|
»
|
Hr Lagerbielke.
|
16 »
|
Hr Schantz.
|
37
|
»
|
Hr Hielmborg.
|
17,18 »
|
Hr Palmstruk.
|
38
|
»
|
Hr Ijagerflycht.
|
19 »
|
Hr von Essen.
|
39
|
»
|
Hr Stobeé.
|
20 »
|
Hr Cronström.
|
40
|
»
|
Hr Bunge.
|
21 »
|
Hr Knorring.
|
41
|
»
|
Hr Rudenliielm.
|
22 »
|
Hr Funck.
|
42
|
»
|
Hr Odelström.
|
23 »
|
Hr Rothof.
|
43
|
»
|
Hr Ridderstolpe.
|
24 »
|
Hr Er enfelt.
|
44
|
»
|
Hr Iliam.
|
25 »
|
Hr Grönhagen.
|
45
|
|
Hr Götherhielm.
|
26 »
|
Hr Hammarhielm.
|
46
|
»
|
Hr Fehman.
|
27 »
|
Hr Cederström.
|
47
|
»
|
Hr Blomfeldt.
|
Desse trädde neder uti Secrete Utskåts-sälen at företaga
valet, ock, som dermed gick något långt ut, kom
Hr Landshöfdingen Cederhielm up ock uhrsäcktade, at
dermed drögdes, efter de deputerade om visse Personer gåt
in partes.
Anteligen kommo de deputerade up, då Hr Grefve Gustaf
Bonde gaf fram listan på de tålf, som utsedde blefvit til at
vallia Secrete Utskåttet, hvilken lista uplästes och finnes N:o
7, i föllie hvaraf til Electores utsedde äre:
För Gref Brahe
Hr Ernest Creutz.
Gref Gustaf Bonde.
Friherre Hugo Hamilton.
Friherre StiernCrona.
För Kruse af Edeby
Hr Eduard Plaan.
Hr Jöran Knorring.
Hr Gustaf Funck.
Hr Carl H. Wattrang.
Hr Petter Danckwardt.
Hr Joachim Cronfeldt.
Hr Jonas Cederstedt.
Hr Thomas Fehman.
Desse Electorer blefvo framkallade ock i hela Ridder-
skapets ock Adelens närvaro aflade lifligen sin eed efter for¬
muläret N:o 8, ock som Hr Cederstedt intet var närvarande, blef
godt funnit, at han sin ed afläggia skulle i Deputationen.
Sekret Utskott utväljes genom elektorer.
25
Hans Excellence Landtmarskalken: Som de gode
Herrarne, som Hennes Maij:t benådat med Friherreskap, ock
intet äre introducerade, men likväl välkomne hoos dem, intet
kunna på den sidan herymma sig, så vil jag förnimma, om icke
Ridderskapet ock Adelen behaga, at de pä andra sidan taga
in de första bänckarne.
Större delén af Ridderskapet ock Adelen tyckte, at
ingen annan plats för de nykomne vore; men som de af den
för detta så kallade 2:dra Classen, hvilka på de bänckarne
sutte, protesterade deremot ock påstode, at det skal vara emot
den vid förra Riksdagen skiedde föreningen, så blef det nu
intet vidare dertil giordt.
Den 30 Januari.
Församblades dhe, hvilke til Electorer af Secreta Utskåttet
utnämde blefvit, uti Secreterarens cammare, hvaräst de för sig
allena voro ock listan på prassentes af Ridderskapet ock Adelen
för sig toge at derutur utsökia dhem, som de funne skickelige
at brukas uti Secrete Utskåttet. Hvad vidare der passerat,
visar protocollet, som der hållit blefvit N:o 9.
Sedan Electorerne giordt sit val, trädde de up til Ridder¬
skapet ock Adelen, då Hr Ernest Creutz sålunda förde
ordet, säijandes:
I anledning af den commission, som oss updragen blef,
hafva vij tolf, som til Secrete Utskåttets välliande förordnade
blefve, varit tilsammans ock tagit Riddarhuus-Ordningen til
fundament vid de Personers utvälliande, som i Secrete Ut¬
skåttet brukas skola, hvilka vij på en lista upsat. Yij villia intet
annat förmoda, än at det lärer vara Höglåflige Ridderskapet
ock Adelen til behag, efter vij endast ock. allenast beflitat oss
om ock sökt at utfinna sådanne Personer, som til siike ange¬
lägne sysslors bivistande skickelige äre.
Derpå upplästes listan N:o 10, ock blef dervid ingen på¬
minnelse giord, utan fördenskul desse fölliande uti Secrete Ut¬
skåttet förordnade:
26
1720 den 30 Januari.
För Gref Brahe
Hr Ernest Joli. Creutz.
Gref Cari Emilius Lewenhaupt.
Gref Gustaf Bonde.
Gref Carl Vincent Polus.
Gref Carl Gustaf Frölich.
Gref von Fersen.
För Gref Duker
Friherre Erich Wrangel.
För Gref Clas Bonde
Gref Carl Gyllenborg.
Friherre Conrad Ribbing.
Friherre Hugo Hamilton.
Friherre Jacob Burenscliiöld.
Friherre Carl Cronstedt.
Friherre Gustaf von Psilander.
Friherre Michael Törnflyclit.
Friherre Lagerberg.
Friherre Gabriel Stierncrona.
Friherre Otto Reinholt Strömfelt.
För Hr Kruse af Edeby,
Hr Edvard Plaan.
Hr Vitinghof.
Hr Carl Ållonberg.
Hr Rothlieb.
Hr David Silvius.
Hr Jöran Knorring.
Hr Gustaf Funck.
Hr Ehrenhielm.
Hr Frans Joch. Ehrenstralil.
Hr Bengt Rudebeck.
Hr Jean Diedrich Grönhagen.
Hr Samuel Åkerhielm.
Hr Olof Cederström.
Hr Nils Nordenhielm.
Hr Carl Broman.
Hr Baltzar Elirenstolpe.
Hr Petter Danckwardt.
Hr Pehr Adler felt.
Hr Gabriel Joh. Helmborg.
Hr Joachim Cronfeldt.
Hr Jonas Cederstedt.
Hr Lorents Christopher Stobée.
Hr von Reuterholm.
Hr Nils Odelstierna.
Hr Hindrich Bunge.
Hr Odelström.
Hr Christian König.
Hr Enanderhielm.
Hr Bernhard Cederholm.
Hr Adam Leijel Hindrickson.
Hr Thomas Fehman.
Hr Johan Cederbielke.
Hr Johan Rosenadler.
Sedan proponerade Hans Excellence Landtmar-
skalken, om icke Secrete Utskåttet, der Ridderskapet ock
Adelen det så godt finna, kan om Måndagen träda tilsamman,
hvarefter, sedan sysslorna der til visse Deputationer blefvit för¬
delte, ville’ Hr Landtmarskalken sedan låta giöra åtskillige
Deputationer af de öfrige Ridderskapets ock Adelens ledamöter
in pleno til andra almänna ährenders utarbetande.
Ridderskapet ock Adelen förklarade sig aldeles nögde
med denna Hr Landtmarskalkens proposition.
Gref Carl Gustaf Tessin gaf derpå fram en skrift han
upsat, hvarmed han ville visa, at Riks-Rådens Fullmäcktige intet
böra excluderas utur Secrete Utskåttet, men som man låtit i
Flere Deputationer föreslås.
27
går falla samma quaestion, så blef intet vidare härom talat,
utan lades den ad acta ock finnes N:o
Såsom efter Riddarhuus-Ordningen en hvar af Ridder¬
skapet ock Adelen, som äger tilträde uti Ridderskapets al¬
männa samqvämen på Riddarhuset, den vare sig Caput Familia
eller Fulmäcktig, bör vara försedd med en pollet; altså blefvo
samma polletter nu utdelte.
Den 5 Februari in pleno.
Hans Excellence Landtmarskalken: I föllie af
Ridderskapets ock Adelens sidsta öfverenskommande, at visse
Deputationer skulle förordnas til åtskillige ärenders utarbe¬
tande, så vil man proponera någre måhl, som Ridderskapet
ock Adelen lärer finna nödige at lemna til desse Deputationers
utarbetande, nembligen:
l:o Om Contribution; deröfver begäres af de andre Stån¬
den at någre deputeras måtte. Ock som Ridderskapet ock
Adelen har lemnat mig til at nämna antalet, så tyckes de
böra vara 24 personer af Adelen. Hvad summan angår, ock
huru stor Contribution blifva skal, så måste det pröfvas vid
Stats-värckets öfverseende, men nu kommer at öfverläggas om
methoc.en och vissa fonds til Contribution at utsättias.
2:o. Sedan skal efter Regerings-Formen upsättias en
Skole-Ordning. Dertil kan vara nog, at 12 utnämnes.
3:o. Synes nödigt, at en Deputation öfver Commercie-
Collegii instruction förordnas. Ock
4:o. Een Huus-disciplin projecteras, hvarom talas i Adelige
Privilegierne.
Hvilket af desse ärenderne Ridderskapet ock Adelen be¬
haga först skal företagas, täcktes de gifva tilkiänna?
Ridderskapet ock Adelen holt före, at en Deputation
borde först nämnas öfver Contribution.
Hr Ehrenpreutz: De ärender, som Eders Excellence
proponerat, äre de angelägnaste, men som ändock äre månge
andre ärender af vicht, så vil jag hemställa Eders Excellences
ock Ridderskapets ock Adelens godtfinnande, om icke visse
Deputationer kunde giöras, som så det ena som det andra af
28
1720 den 5 Februari.
lika beskaffenhet kunna företaga, sorn en Deputation öfver
Commercie-sakerne, en Deputation öfver Justitiffi-sakerne, en
Deputation öfver Bergs-sakerne; elliest lära många saker bli
tilbaka.
. Hans Excellence Landtmarskalken: Som jag å
Embetes vägnar giort den proposition om förberörde måls
bringande til utarbetande, tror jag det lärer vara dem be-
hageligit, men det kunna intet alla saker afgiöras på en gång.
Hr Erenpreutz: Det ena är intet emot det andra.
Man låter det, som Eders Excellence proponerat, bli det första
som företages, men öfver de andre kan ock giöras Deputa-
tioner.
Hans Excellence Landtmarskalken: Skulle man ta
för mycket före på en gång, kan man komma i confusion.
Hr Ernest Creutz: Om vij ta så många saker på en
gång före, så äre hvarken tilräckeliga huusrum, ey heller kan
skie Personer kunnoge dertil. En Deputation får intet taga
sig mer än en syssla före, men när Personerne, som deri äre,
giort ifrån sig, så kunna de adjungeras andra Deputationer.
Hr Erenpreutz: Hvad ledamöterne til Deputationerne
angå, så är det vist, at intet alla ha en universel kundskap
om affairerne, utan den ene har kundskap om den, ock en
annan om en annan sak; men så kan man sökia ut sådanne
Personer til hvarje Deputation, som dertil äre tiänlige.
Hr Cederström: När man gior så generale Deputationer,
så bli de mer hindrade.
Ridderskapet ock Adelen biföllo, at de nu af Hans
Excellence nämde puncterne först ställas i arbete.
Derpå gaf Hr Lilliegren fram et Memorial, som finnes
N:o , angående de ärender, hvaröfver han tyckte at Deputa¬
tioner förordnas måtte.
Hans Excellence Landtmarskalken: Jag vil giärna
underrätta mig, om icke Landshöfdingarne i Contributions-
Deputation måge vara med.
Atskillige tyckte, at de kunna kallas up, när de behöfvas,
men för öfrigit inte bli bisittiare flere, än som de, hvilka uti
Deputationen förordnas.
nans Excellence Landtmarskalken: Sedan giöres
hoos oss den qurestion, om icke allenast de som possessionat!
äre skola vara i Contributions-Deputation.
Kontributions-Deputation utses.
29
Detta tyckte Ridderskapet ock Adelen vara skiäligit;
men
Hr Stierneld holt före, at de, sorn intet hafva loos egen¬
dom, böra då ey heller votera om den lösa egendomens con¬
tribution, ey heller, hvad Betiänterne skola gie af deras löner
i contribution.
Hr Ernest Creutz: Den contribution, som nu skal
utarbetas, tyckes mäst röra den fasta egendommen, men ibland
dem, som possessionat! äre ock i Deputation komma, kan ock
vara mangen, sorn har loos egendom mer än den, som ey är
possessionatus; ock altså tyckes intet föllia, at ju de få votera
äfven om den lösa egendomen, som possessionati äre.
Hans Excellence Landtmarskalken: Den frågan
är på förra Riksdagen faststäld.
Dertil svarades: ja, at den vore då afgiord.
Hr Åkerhielm: De, som i Contributions-Deputation
nämde blifva, de arbeta allenast ut det, som Contribution an¬
går, ock referera det in pleno.
Hr Creutz: När Contributions-värket tages före, sä
kommer uti samma Deputation visse Personer jämväl af de
andre Standen, hvilka äga mäst löös egendomb, ock altså lära
de fuller, hvad den lösa egendomen angår, dervid taga i ackt,
at den ey för mycket betungas. Hvar ock en får gå til De¬
putation ock gie in sine påminnelser.
Hr Erenpreutz: Om de, som sittia öfver Contributions-
taxeringen, skola utarbeta Contribution och intet sluta, så gior
det lika til saken, om de äre possessionati eller ey, efter det
intet slutes der något.
Hans Excellence Landtmarskalken: Den Deputa¬
tion arbetar ut saken, men in pleno decideras den.
Hans Excellence Landtmarskalken: Jag har det
svaret af dem alla, at vij få nämna ut Deputation.
Altså trädde de, som af bänckarne utnämde blefvo til at
draga sedlarne, fram, ock slöts det så, at uti denne Deputa¬
tion kommo fölliande at vara å Ridderskapets ock Adelens
vägnar, nembligen:
Gref De la Gardie Carl Adam. siuk.
Gref Tessin.
Friherre von Ungern Sternberg.
Friherre Pathul.
Friherre Olof Törnflycht.
30
1720 den 10 Februari.
Friherre Jacob Cronstedt.
Friherre Grundel.
Friherre StiernCrantz.
Hr Soop Åke.
Hr Gyllengrip.
Hr Lillieström.
Hr Makeler i stället Hr Bildt.
Hr Cronström Gustaf.
Hr Gripenstierna Carl.
Hr Hägerflycht Arwid.
Hr Brehmschiöld i stället Hr Fägerstierna.
Hr David Teijel för Hr Dour er.
Hr Olof Hermelin.
Hr Lagerflycht.
Hr Gustaf Otto Bilberg.
Hr von Burguer Carl.
Hr von Seth Gabriel.
För Hr Tham Fulipäcktig Hr Knorring.
Hr Blomfelt Samuel.
Hr Wernstedt fåt låf at resa hem.
Den 10 Februari in pleno.
Hans Excellence Landtmarskalken: Det har giordt
mig ondt, at jag för min opasslighet skull intet kunnat kallat
förr tilhopa Ridderskapet ock Adelen, men så kan man för¬
säkra, at ingen ting är i Secrete Utskättet försummat, utan
man har arbetat flitigt der. At man i går intet kom tilhopa,
är Bondeståndet skulden; de ha formerat sig den prsetension,
at de villia hafva sine Deputerade i Secrete Utskåttet, ock
det har varit orsaken, hvarföre de intet velat skickat sine
Deputerade til Contributions-Deputation. Man har ifrån Secrete
Utskåttet beskickat dem med en Deputation, hvarpå de låfvade
andra dagen svar, men i går kommo, de med det svar, at de
ville fuller skicka up sine Deputerade i Contributions-Deppta-
tion: dock begiära de af alla tre Stånden svar på sin skrift,
som de gifvit in.
Samma skrift uplästes ock finnes N:o
Hans Excellence Landtmarskalken: Man har brukat
åtskilliga skiäl til afböija det, såsom at de hvarken förr eller
Bönderne begära platser i Sekreta Utskottet. 31
sen varit i Secrete Utskåttet, sedan at de tre andre Stånden
äre de, som ha rest ock äre studerade, hvilket felar hoos
deras Ständ. Dessutan lärer minsta delen vara på Svänska,
som i Secrete Utskåttet förekommer, fridsvärcket angående.
Men som de • ändock intet afståt med sin prsetension, projec-
terade Hans Excellence, at en Deputation kunde utvällias til
denne sakens utarbetande.
Hr Hierta: Kanskie Ridderskapet ock Adelen finna, at
de intet böra vara med i Secrete Utskåttet, ock at således,
efter det drar tiden ut, man kunde undgå at giöra Deputation;
ock Ridderskapet plåt afslå Bondeståndet sin begiäran.
Hans Excellence Landtmarskalken: Det måste fuller
formaliter. afgiöras, efter et helt Stånd ingifvit detta skrifte-
ligen.
Hr von Hylten: Om jag rätt påminner mig, så blef
det Utskåttet, som 1627 giordes ock i Böndernes skrift om¬
taltes, lemnat qvart här efter Riksdagen.
Hr Baner bad, at en viss tid måtte sättias ock böter
för den, som ey i tid upkommer, at tiden fåfängt ey må förspillas,
ock andre sittia ock fåfängt vänta.
Hr Hierta påminte, at anslagen måtte skie dagen förut.
Hans Excellence Landtmarskalken: Det skal så
skie, men i början af Riksdagen kunde det intet låta sig giöra.
Resolverades altså, at Ridderskapet ock Adelen bör klåc-
kan 8 samlas, ock den, som intet half 9 är här, eller går bart,
böta 1 Daler silfvermynt.
Ifrån Allmogen lät en Deputation anmäla sig ock begiärte
få komma in, hvarföre blefvo någre nämde at gå emot dem.
Bönderne kommo in och förde Tale mannen sålunda ordet:
Bondeståndet låta hälsa Eders Excellence tillika med Ridder¬
skapet ock Adelen. Ock såsom de kunnat hoos sig sielfve se, ock
jämväl dem proponerat är från Secrete Utskåttet, at tiden är kåst-
bar ock Riksens angelägne ährender intet tåla något drögsmålil;
altså, ock emedan de giärna villia vinna tiden, at den må bli
emplojerad til det nyttigt är, så villia de hafva sig ock sine
medbroder förbehållet til slutet af Riksdagen eller nästa Riks¬
dagen at få et vederbörligit svar uppå deras inlagda skrift
ock begiäran at få vara med i Secrete Utskåttet. I medlertid,
på det at det ey må heta, at Bondeståndet må uppehålla Rik-
32
1720 den 10 Februari.
sens angelägne ärenden, så vela de låta sit påstående hvila
til den tiden.
Hans Excellence Landtmarskalken bad, at Bonde-
Ståndet ville litet afträda, medan Ridderskapet ock Adelen
talas vid.
Sedan Bondeståndet gåt neder uti Secrete Utskåts-salen,
proponerade Hans Excellence Landtmarskalken, om
icke man skulle conferera med de andre Stånden, huru de be¬
haga giöra härmed, säijandes, at det torde vara bäst, til at
vinna tiden, at man lemna de det til slutet af Riksdagen at da
afgiöra denna deras prsetension.
Ock som Ridderskapet ock Adelén höllö det nödigt
vara, at man borde conferera härom med de andre Stånden,
frågade
Hans Excellence Landtmarskalken, om icke Bön-
derne kunde kallas in ock säijas dem allenast, at de skola fa
svar igenom en Deputation, utan at nämna, när. man vil taga
frågan före; ty, sade Hans Excellence, derigenom mista vi
ingenting, emedan det då står boos de andre Stånden at taga
den frågan före och afgiöra den, när de behaga.
Detta fans godt, och blefvo Bönderne inkallade, då
Hans Excellence sade deni, at Ridderskapet ock Adelen
har tagit denna saken i betänckiande ock finna, at de nu intet
kunna svara så hastigt på denna frågan, utan låfva gie svar
med en Deputation, som de villia sända til Bondeståndet.
Bönderne tackade derföre ock afträdde.
Hans Excellence Landtmarskalken proponerade, om
icke en Deputation kunde nämnas til at gä til de andre Stån¬
den ock berätta, huru Bondeståndet förklarat sig, ock at Rid¬
derskapet ock Adelen äre af de tanckar at låta saken hvila,
til dess de andre Stånden finna godt antingen vid denne
Riksdagen eller en annan at taga frågan före ock den afgiöra.
Hr Hierta: Bonden sade, at de intet varit boos de
andre Stånden, utan ärna sig til dem at giöra samma ut¬
låtelse.
Til at gå til de andre Stånden i detta ärendet nämdes:
Gref Gustaf Oxenstierna.
Friherre Eric Ferning.
Hvilka adjungera sig de fyra af Ridderskapet ock Adelen,
som Bönderne emottogo och följacktige voro, då de gingo bart.
Deputation öfver kommerse-ärenden utses.
33
Desse gingo altså til de andre Stånden, ock sedan de
refererat dem Bonde-Ståndets utlåtelse, skulle de adjungera sig
någre ^,f Prästerskapet ock Bårgare-Ståndet ock gie Bönderne
et enhälligt svar.
Hans Excellence Landtmarskalken hemstälte Ridder-
skapets ock Adelens godtfinnande, om icke efter de påminnelser,
som giorde äre, tvänne Deputationer kunde nämnas, en öfver
Justitise-ärender ock en öfver Commercie-saker.
Detta biföl Ridderskapet ock Adelen, men innan desse
Deputationer kommo at utnämnas, kom tilbaka det Utskåttet,
som varit hoos de andre Stånden, då
Gref Oxenstierna sade: Efter Eders Excellences ock
Ridderskapets befalning hafva vij varit hoos alla 3 Stånden,
ock låto de 2 första anmälda sin ödmiuka ock hörsamma hälss-
ning, ock tacka för det förtroende Ridderskapet ock Adelen
behagat visa dem, at dhe låtit dem vetta Bondeståndets inten¬
tion. Prästerskapet ock Bårgare-Ståndet har tillika adjungerat
oss sine Deputerade, som gingo med oss til Bönderne, hvarest
jag anbrackte det ährendet, som mig befalt blef. Bönderne
låto anmähla sin ödmiuka hälssning ock förklarade sig så vida
nögde med deras praetensions afstående, at de få utslag der¬
utinnan innom Riksdagens slut. I medlertid villia dhe vara
uhrsäcktade, om dhe, i fall dem intet gofves delli af det som
förehafves, så väl angående Fridz-värcket som Defensions-
värcket, skulle derföre råka i ansvar hoos sine medbroder.
Hans Excellence Landtmarskalken: Man har gifvit
dem hopp, at dhe skulle få i alla billige saker bifall ock bli
hörde.
Projecterne til Mäklare-Ordningen så väl som til en ny
Skrå-Ordning uplästes ock remitterades til den Deputation,
som öfver Commercie-sakerne utnämd blifver. Men då projectet
til Seglations-Ordningen skulle upläsas, giordes deremot den
påminnelsen, at den ey borde upläsas, efter som något torde
röra derutinnan dhe främmande, som nu bör hållas tilbaka.
Hvilken påminnelse Ridderskapet ock Adelen funno
giltig; dock, som det sades, at den endast angår tulltäckten
ock någre private måhl, som hvarken med fridsslutet eller
Commercie-Tractaterne häfver någon gemenskap, sä blef ock
den till förberörde Deputation remitterad at der igenomsees.
Adelns Protokoll 1720. 3
34
1720 den 12 Februari.
Hans Excellence Landtmarskalken bad Ridderska-
pet ock Adelen nu välja Deputation öfver desse upläste pro-
jecter til Commercie-sakernes utarbetande.
Ock blefvo altså likmätigt Riddarhuus-Ordningen uti denne
Deputation valde:
Gref Olof Gyllenborg.
För Gref H. R. Horn dess ful-
mäktig Frih. Gustaf Siöblad.
För Gref Lillienstedt
Gref Gustaf Gyllenborg.
Friherre Eric Oxenstierna.
Friherre Fletwod.
Friherre Jolian Thegner.
Friherre Stael von Holstein.
Friherre Stiern Crona.
Hr Carplan.
Hr De Geer i stället
Hr Silfw er schiöld.
Hr Teet.
Hans Excellence Landtmarskalken berättade, at
Gref De la Gardie för dess opasslighet skull intet kan vara
tilstädes uti Deputation öfver Contributions-värcket.
Den 12 Februari in pleno.
Hans Excellence Landtmarskalken: Emedan sidsta
gången, då Deputationen förordnades öfver Commercie-sakerne,
tiden var förfluten, at man ey kom til at nämna ut Deputation
öfver Justitia'-ährenderne, så är man sinnad at nu giöra det;
men det är beklageligit, at Ridderskapet ock Adelen kommer
så sent up på Riddarhuset.
Hr Baner understälte Ridderskapets ock Adelens godt¬
finnande, om icke et vite kunde sättias för dem, som intet in¬
finna sig, eller i tid komma tilstädes; föreslog at, som de
klåckan åtta böra vara här, det måtte den, som intet är half
nye tilstädes, böta, ock dörren så slutas igen, til hvilken ända
en lista skulle giöras på Absentes af hvar bänck.
Detta förslaget biföllo Ridderskapet ock Adelen, ock
dy proponerade Hans Excellence Landtmarskalken, huru
Hr von Post.
Hr Carl von Schönfelt.
Hr Johan Lilliemarck.
Hr Jacob Cronstedt.
Hr Gustaf Palmfelt.
Hr Johan von Kocken.
Hr Ijagerbielke.
Hr Anders von Göding.
Hr Stiernschantz.
Hr EagerCreutz.
Hr Adam Jacobson Leijel.
Hr Celsing.
Hr Blomfelt.
Böter för frånvaro. Instruktion för Kommerse-kollegium. 35
stora böter, som den bör vara förfallen til, som ey i tid är til¬
städes, eller utan laga förfall sig absenterar.
Ridderskapet ock Adelen faststälte, at den skal böta
een Daler Silfvermynt.
Hans Excellence Landtmarskalken: Här säijes ock,
at ingen skal gå bårt, innan alt är slutit, ock at den, som har
orsak at resa bårt, skal gie sig an, förr än han reser.
Detta blef ock approberat.
Hr Stierneld berättade, at någre af Deputation öfver
Riddarhuus-Ordningen giordt et project til en ny §, huru
Deputationerne bättre skulle kunna vällias, än som interims
Riddarhuus-Ordningen innehåller, men som dertil svarades, at
det intet är justerat af Deputation, som varit öfver Riddarhuus-
Ordningen, så blef det ey uppläset.
Sedan resolverades at, i fall någon för et angelägit äh-
rende måste gå bårt af Riddarhuset, s,å bör han sådant hoos
sine bänke-cammerater anmäla, at dhe för honom svara kunna.
Commercie-Collegii projecterade instruktion uplästes.
Hr Cederstedt: Efter derutinnan är åtskilligt, som rö¬
rer Cammar- ock Bergs-Collegierne, så vore väl, desse Collegier
finge communication häraf.
Detta bevilliades.
Hans Excellence Landtmarskalken: Här giöres den
proposition at, efter projectet består af månge delar, hvaröfver
bägge desse Collegier böra höras, så menar man det vara bäst,
at bägge Collegierne få först del deraf, ock det sedan går til
Deputation öfver Commercie-sakerne.
Detta approberades.
Hr Ehrenpreutz: Som instruction rörer äfven tulvä-
sendet ock derutinnan är et ock annat infördt, som strider tvärt
emot förre resolutioner, så begiär ock jag communication deraf.
Det Memorialet jag lagt in, hvaröfver jag begiärt at en De¬
putation måtte förordnas, beder jag nu måtte läsas up.
Hr Creutz: Här påminnes, at, när det är upläsit, så
måste det ock komma til Commercie-Deputation.
Hr Ehrenpreutz: Det är intet annat jag begärar.
Hr Ehrenpreutzes Memorial uplästes och finnes N:o
Cammar-Rådet Danckwardt anholt derom, at Hr Ehren¬
preutzes Memorial måtte communiceras med Cammar-Collegio;
hvilket ock bevilliades.
36
1720 den 12 Februari.
Sedan uplästes Commercie-Collegii Memorial, som finnes N:o .
Hr Ehrenpreutz förestälte at, aldenstund detta, som
dess Memorial innehåller, är et måhl, som_ intet hörer til
Secrete Utskåttet, så bör det intet der afgiöras, utan in pleno
hoos Stånden.
Hans Excellence Landtmarskalken: Derföre har
man låtit här läsa up desse documenter, at de af Ridderska-
pet ock Adelen in pleno må kunna remitteras til Deputatio-
nerne och hoos Stånden in pleno sedan afgiöras.
Hr Ehrenpreutz frågade, til hvilken Deputation hans
Memorial skal gå.
Hans Excellence Landtmarskalken: Här är man
af de tanckar, at det skal straxt gifvas til Cammar-Coilegium
och sedan til Commercie-Deputation.
Hr Ehrenpreutz: Om det går til Cammar-Collegii com-
munication, så stannar det i en skriftväxling. Holt före vara
häst, at det går directe til Deputation, ock at Caminar-
Collegium där höres.
Hans Excellence Landtmarskalken: Vidlyftig skrift¬
växling kan intet tillåtas, men först lära fuller Collegierne
skola ha deraf communication.
Detta biföl Ridderskapet ock Adelen.
Hans Excellence Landtmarskalken frågade, om icke
i Commercie-Deputation allenast af de tre Stånden kunna
tagas Deputerade, efter som Bonde-Ståndet ändock intet för¬
står sådanne saker.
Ridderskapet ock Adelen höllö före vara onödigt at
adjungera Commercie-Deputationen någre af Bonde-Ståndet.
Hans Excellence Landtmarskalken: Nu skulle man
låta uppläsa, hvad angående Justitien inlagt är, men vij vela
lämna det til härnäst ock nu giöra Deputation öfver Justitiee-
ärenderne.
Hr Stierneld: Här är et project giordt, huru man
tycker, at Deputationerne bättre skola kunna väljas.
Hans Excellence Landtmarskalken: Som dermed
lärer intenderas en ändring i den nya Riddarhuus-Ordningen,
så kan man intet antaga det. Frågade, om icke Ridderskapet
ock Adelen villia, at det skal bli vid den redan faststälte
interims-Ordningen.
Dertil svarade Ridderskapet ock Adelen enhälleli-
gen: ja!
Justitie-Deputation utväljes. Remisser af memorialer. 37
Vidare frågade Hans Excellence, huru starck de villia,
at denne Deputation skal blifva, ock föreslog, om icke 24 af
Ridderskapet ock Adelen kunna därtil väljas.
Och som Ridderskapet ock Adelen denne nummern
faststälte, så blefvo fölliande uti Justitice-Deputationen ut¬
nämnde :
Gref Fleming.
Gref Leijonstedt.
Friherre Adolph Wrangel.
Friherre Posse.
Friherre Lindhielm.
Frih. Joli. Carlson Strömfeldt.
Friherre Feif.
Friherre Cederhielm.
Hr Plan Fulmäcktig för
Krus af Edeby.
Hr Gethe.
Hr Rothlieb.
Hr Funek.
Hr Lilliegren.
Hr Michel von Strokirch.
Hr Carl Ehrenpreutz Fulmäck¬
tig för Hr Linderoth.
Hr Stierneld.
Hr Brommenstedt.
Hr Ijagerflycht.
Hr Baas.
Hr Carl O delström.
Hr Enanderhielm.
Hr Knorring Fulmäcktig för
Hr Tham.
Hr Drufva.
Hr Petter Franck.
Hans Excellence Landtmarskalken: Härnäst lära
de skrifter, som angående Justitien inlagde äre, komma at
upläsas, efter som tiden nu är förfluten. Jag vil ock bee dem,
som uti Deputationerne valde äre, at de så mycket möijeligit
är måtte skynda med de sakernes utarbetande, som de få
under händer.
Den 16 Februari in pleno.
Hans Excellence Landtmarskalken: Förra gången
blef en Deputation öfver Justitiae-sakerne utnämd; nu villia
vij låta läsa up det, som samma angår ock inkommit är.
Uplästes altså Giöta TIåfråts Memorial, som härhoos fin¬
nes N:o .
Jämväl uplästes Hr Akerhielms Memorial N:o angående
Bördesrätten, at den innom visse limites inskränckias måtte,
ock remitterades desse Memorialer til Deputation öfver Justitia:-
sakerne at der utarbetas.
Hans Excellence Landtmarskalken: Jag bör berätta
för Höglåflige Ridderskapet ock Adelen, at Hr Lagman Fehman
38
1720 den 16 Februari.
såsom Kongl. Maij:tz ock Riksens Ständers Ombudsman har
i går för Secrete Utskåts protocollet andragit någre angelägne
ährender samma Commission angående, ock, som Secrete Ut-
skåttet funnit dem vara af sådan beskaffenhet, at de in pleno
hoos Stånden böra afgiöras, så har jag velat lemna Hr Lag¬
mannen tilfälle at sjelf på proponera dem för Höglåfl. Rid de r-
skapet ock Adelen.
Hr Fehman: Hennes Maij:tz ock Riksens Ständers
Commission har låtit afgå så väl en berättelse til Kongl. Maij:t
som Riksens Ständer angående dess förrättning, men som
Commission intet har kunnat gåt til någre specialia, har jag
funnit min skyldighet at något mer specialiter underrätta Rik¬
sens Ständer såsom mine Principaler, på hvad foot värcket
står. Jag har addresserat mig til Secrete Utskåttet, hvaräst
Deputerade af alle tre Stånden äre, men som Secrete Utskåttet
funnit det böra proponeras för samtelige Riksens Ständer, så
anhåller jag, at det protocoll, som i Secrete Utskåttet häröfver
hållet hlef, måtte blifva upläset, så lärer ock Ridderskapet ock
Adelen finna, i hvad situation värcket står, hvad som tilgiordt är,
hvad tilbaka står, och hvad som reqvireras til dess fulfölliande.
Ock som Ridderskapet ock Adelen samtyckte dertil, at
berörde Protocoll, den 15 Februari i Secrete Utskåttet hållit,
måtte här in pleno upläset blifva; Alltså blef det Ridderskapet
ock Adelen föreläset, lydande som föllier:
S. D. utlät Lagman Fehman sig sålunda: Jag bör intet
falla Eders Excellence ock Secrete Utskåttet besvärlig med
uprepande af det, som finnes uti Hennes Maij:tz ock Ständernes
Commissions relation, hvilken så väl til Hennes Maij:t sielf,
som til Ständerne är ingiften; men som några specialia deruti
intet hafva bordt eller kunnat införas, fördenskul finner jag
mig föranlåten ock skyldig något derom inför Ständernes
Secrete Utskåt såsom mine Principaler at berätta, på det
Ständerne måge deraf kunna intaga, uti hvad tilstånd Commi-
sions-värcket nu för tiden är. När Commission blef först för¬
ordnat öfver Uphandlings-Deputation ock angående i synnerhet
Goertz, så förefölle tvenne ting, nembligen medlens administre¬
rande, såsom et civile, sedan hvad criminelt vore, så väl dervid,
som ock angående de skadelige förslag, hvilka voro gifne Hans
Maij:t, hvarpå en så stoor Rikets skada ock olägenhet fölgt,
som vij nu beklageligen förnimma måste. Hvad medlen ock
Riksens inkomster vidkomma, så, emedan jag ingen med grund
Lagman Fehmans utlåtande om Ständernas Kommission. 39
kunde derföre tilltala, innan Deputations räkenskaper för alla
åhren vore igenomsedda, observationer deröfver formerade, ock
observationerne af vederbörande förklarade, hvilket fordiade
ganska lång tid; Altså blef det Hennes Maij:t ock Ständerna
hemstält, om icke det öfriga mot Goertz måtte företagas ock
emot honom utföras. Ilvartil som Hennes Maij:t ock Ständerna
gofvo deras bifall; Altsa, det Hennes Maij:t ock Ständerna
behagade då sluta, tog jag mig til efterrättelse, fortfor så
med hans anklagande. Commission afgiorde ock saken, som
är bekant; men icke dess mindre har jag coram protocollo
giordt den solenne reservation, hvad Goertzes egendom vid¬
kommer, at den samme måtte inventeras ock bli Publico til
säkerhet. När det således var bestält med Goertz, hade jag
fuller som Hennes Maij:tz ock Ständernes Ombudsman bordt
äfven tiltala de öfrige Deputationens ledamöter, med hvilka
var samma beskaffenhet som med den förra, at ansvaret torde
komma til at stanna på dem så väl för administration af
medlen, som ock at de mer eller mindre varit delacktige i de
skadelige rådslagen. Ock som, hvad medlen vidkommer, jag
intet kunde hafva någon grundad tahlan, innan räkningarne
voro slutne ock behörigen reviderade, det ock intet synes väl
villia rimma sig, at tiltala samma Personer, först för det ena
ock efter en lang tid äfven för ett annat måhl; Altsa hai
jag tyckt vara bäst at låta det ena fullia med det andra,
hvilket också, uppå en til Hennes Maij:t giord underdånig
berättelse, har vunnit bifall. När jag kom til at lägga handen
vid denna Commission, sorn i den förras ställe kom at con-
tinuera, så fan jag, at räkningarne voro giorde, observationerne
författade öfver 1716 och 1717 ahrs räkningar, men det stod
i ovisshet, hvem som skulle bli responsabel derföre. Jag tan
under den tiden jag var ifrån Commission ingen vara nämbder,
ock at intet man til någon viss sig addresserat; men som det
borde skie, ock jag holt före, at de som administrerat medlen
skulle vara de samme, som borde svara til observationerne, så
har jag altså blifvit föranlåten at hälla mig til Gref von der
Nath, Stats-Secreteraren von Höpken, Landshöfdingen von Otter
och vice Praesidenten Thegner som ledamöter af Deputation,
såsom de der ock borde vara derföre ansvarige, til hvilken
ända jag ock ingaf i Commission mit Memorial, som blef dem
alla communicerat. Det har gåt långt ut, innan de derpå
svarat, men så hafva de likväl kommit in med sine förklaringar.
40
1720 den 16 Februari.
Hvar och en vil skudda ansvaret ifrån sig ock säija, at Goertz
är allena, som bör vara ansvarig. Huru vida jag har rätt til
mit påstående, eller de til sin enskyllan, det hänger under
Commissionens afgiörande. Räkningen för 1718, hvari det
förra åhrets ballance inflyter, är intet färdig, utan Ekelef har
arbetat derpå. Commission har intet underlåtit at gifva
honom vid handen, hvad han til dess förfärdigande desidererat;
men nu har han utlåtit sig, at det lärer inom 5 eller 6 veckor
låta giöra sig, at räkningen kan bli färdig. Jag måste altså
som Actor afbida den tiden, til dess räkningarne bli reviderade
ock Commission resolverat, hveni som skal bli min man,
innan jag något kan taga mig före. Under mit actorat har
jag ock funnit, at den här varande Goertzes egendom är efter
en af honom gjord ock så kallad testamentarisk förordning
blifven disponerad, fast än samma så kallade testamente aldrig
är för någon domstol upvist, ock jag ey heller fåt communica-
tion deraf, eller tilfälle at påminna dervid, hvad jag haft nödigt,
förr än för någre dagar sedan. I medlertid är efter detta så
kallade testamente, hvad funnits, utdelt. När jag nogare sedt
på det, så vida acta gifvit anledning til, så har jag funnit, at
en hoop publiqve medel äro utgifne til Goertzes arfvingar. Jag
tog ock tilfälle til at nogare efterse, hvem varit orsaken dertil,
och har funnit, at det gåt igenom Riks-Rådet, Felt-Marskalken
och Ofverståthållaren Taubes händer ock disposition som Öfver¬
ståthållare. När jag det fant, så borde jag intet undgå, som
en trogen undersåtare och en redelig Hennes Maijitz och
Ständernes Ombudsman, hålla mig til den, igenom hvars för¬
vållande ock ovarsamhet jag fant sådant missbruk vara skiedt.
Har altså inkommit i Kongl. Maijitz ock Ständernes Commis¬
sion med mit Memorial ock påståt intet allenast inventarium,
utan ock at, hvad af publiqve medel vore disponerat, måtte af
Hans Excellence bli restituerat. Deröfver äre både skriftväxling
passerad imellan mig ock Hans Excellence, såsom ock confe-
rencer håldne med dess Fulmäcktig Secreteraren Flack. Hen¬
nes Maijitz ock Ständernes Commission har företagit sig måhlet,
nu nyligen afgiordt det, ock Resolution extraderat, som kanskie
Eders Excellence ock Ständernes Secrete Utskått villia låta
för sig läsa. Gaf så fram Resolutionen, som uplästes. Så¬
lunda är detta afgiordt i de måhlén, som äre företagne; hvad
ytterligare kan ännu återstå, dervid skal min flit ock alf var¬
samhet vara ospard. Nu lemnäs til Secrete Utskåttets godt-
Om Upphandlings-Deputationens ledamöter m. m. 41
finnande, huruvida Commission skall continuera; om det skal
skie, tar jag mig den friheten at berätta, at pa samma foot
som den nu står går dermed långt ut. Orsaken är at de, som
i samma Commission sittia, äre occuperade af andra sysslor,
ock kunna komma sällan tilsamman. Jag lemnar altså til
Eders Excellences ock Secrete Utskåttets utlåtande, om icke
värckets nödvändighet fordrar, at visse ock mindre antal blefve
förordnade dertil, ock de som der brukas dispenserade ifrån
andra sysslor, så at de få tilbörligen skiöta detta värcket.
Jag vet intet, i hvad slut Hennes Maijitz ock Ständernes
Commission vil stanna angående de Personer, som jag begynt
ock finner mig befogat at tiltala, så väl angående administration
som hvarjehanda annat. Men det har jag ey underlåta bordt ,
at berätta, at situation för dem som varit i Deputation har
varit bedröfvelig, förnämligen at den landtfördärfvaren Goertz
intagit Hans Maijitz sinne så, at Hans Maijit trodt honom ock
hållit hans förslag före vara de hälsosammaste, hvaremot ey
godt varit at sig opponera, så at vid sådanne omständigheter
de af frucktan lätteligen kunnat komma til at eftersättia något
af det de elliest bordt i ackt taga. Jag bör ock berätta, at
af Gref von Dernath finnes åtskillige remonstrationer ock gan¬
ska många dess bref, at han förkastat detta väsendet som
skadeligit och landfördärfveligit, men, när en sak kommer un¬
der dommaren, heter: til at giöra väl, äre vij alle skyldige,
men gior man illa, bör man lia skam derföre, ock da gäller
ingen liquidation. Skulle, i den farliga situation Deputation
var, lika fult förfaras med den efter rigueuren, Lagen ock För-
ordningarnes stränghet, så kan jag intet undgå at låta Secrete
Utskåttet vetta, at det ser illa ut för dem. Jag kan ock
lägga det dertil, at, i fall det skulle finnas Publicum igenom
Deputations förfarande enormiter vara skadat, tyckes dock föga
apparence vara, at Publicum af dess ledamöter kan få någon
ersättning eller ställas skadeslöös, utan kan hända slutet blefve
det: en hoop capable män, som kunna giöra Riket tiänst, före
dervid illa ock gjordes inhabile, men Publicum finge intet dess
mer. Detta berättar jag, til at gifva Secrete Utskåttet en
idée af saken. Men skal jag som Actor fortfara, så går jag
min väg fram, som Lag ock Förordningar gie anledning til. Uti
den situation är nu Deputations-värcket, som jag gifvit Secrete
Utskottet vid handen. Hvad Hennes Maijit ock Ständerne
behaga befalla mig, är jag som en underdånig ock trogen un¬
42 1720 den 16 Februari.
dersäte giärna beredd at efterkomma. En ting nödgas jag
allenast föreställa. Den, som jag har den ähran at vara känd
af, kan intet beskylla mig at vara snål eller egennyttig, men,
som jag icke allenast med sakens utförande emot Goertz haft
ett långsamt ock trälsamt arbete, utan ock vid denna Com-
missionen tilsat hela denne tiden mine egne medel, efter jag
mig derföre här uppehålla måst, utan at niuta en penning til
uppehälle eller vedergällning, vill jag hafva Secrete Utskåttet
lemnat, om icke en skiälig vedergällning derföre bör blifva
mig bestådd, hvilket förutan jag intet kan till min oboteliga
skada dermed fortfara; som det' ock tyckes vara obilligt at
tilbinda munnen på oxen, som tröskar, ock intet gifva arbetaren
sin löhn.
Hans Excellence Landtmarskalken: Efter den ord¬
ning, Riksens Ridderskap ock Adel behagat fastställa, måste
fuller häröfver nämnas en Deputation. Skulle de behaga at
detta skiuta til Justitiee-Deputationen, eller skall en särskilt
Deputation härtil nämnas?
Ridderskap et ock Adelen begiärte, at en särskilt De¬
putation nämnas måtte häröfver.
Hr Fehman offererade sig at gå dem dervid med all
underrättelse tilhanda ock holt före, at Deputation arbetar ut
detta, ock at det sedan underställes Riksens Ständer til de¬
cision.
Hans Excellence Landtmarskalken frågade, om icke
Ridderskapet ock Adelen behaga, at de kunna blifva 24 af
Ridderskapet ock Adelen ock 12 af Präste- ock Bårgare-
Stånden.
Ridderskapet ock Adelen conformerade sig med Hans
Excellence, ock utvaldes til denna Deputation fölliande, nemb-
ligen:
Hr Kulbars Fulmäcktig för Hr Stiernhöök.
Gref Bielke. Hr Bildt.
Friherre Mörner. Hr von Brobergen för
Friherre Fabian Wrede. Grubbenhielm.
Friherre Clas Rålamb. Hr Fägerstierna.
Friherre Schwerin. Hr Silfwer schiöld för Cronacker.
Friherre Cederhielm. Hr Conrad von Bildstein.
Friherre Stiernstedt. Hr Sven Leijonmarck.
Hr Henric Jacob Wrede Ful- Hr Gustaf Palmfelt.
mack tig för Boije af Genås. Hr Johan Lagermarck.
Val af Deputation. Om pension åt Officerare.
43
Hr Anders Strömner. Hr Lagerflycht.
Hr Johan von Kocken. Hr Johan Cederbielke.
Hr Ehrenpreutz. Hr Carl Odelström för
Hr Lagerbielke. Rudenschiöld.
Hans Excellence Landtmarskalken: Här är ännu
et angelägit ährende angående de Officerarne, som fat afskied,
huru de, som länge ock väl tiänt hafva, måtte kunna njuta
någon benådning; ock som dertil är giordt ett project, så lärer
Krigsrådet Reuterholm kunna gie det vid handen.
Hr Reuterholm: Sakens sammanhang är detta, at sedan
Hennes Maij:t ock Rådet kommo öfverens, at en reformé skulle
skie vid Regementerne, så är händt, at en del Officerare kom¬
mit at gå af. Dem har Hennes Maij:t velat benada ock gifvit
Krigs-Collegio ordres at utdela til dem beneficie-hemman. Men
sorn de ey räckte til, så tyckte man, at reserve-hemmanen vid de
Regementer, som intet lidit något igenom Ryssens infal, dertil
äfven kunde tagas, hvilket ock var 1719 ålirs Stats-Commissions
mening. Detta föredrogs Hennes Maij:t, som behagade här¬
öfver höra Cammar-Collegium; men, som Cammar-Collegium
tyckte, at indelningen derigenom torde rubbas, ock gaf det
förslag, at härmed kunde anstå til Ständernes sammankomst,
så har Hennes Maij:t behagat upskiuta detta ährendet tils nu.
Nu har saken derpå berodt; i medlertid äre många som sökia
dageligen; ock Secrete Utskåttet har föreliaft samma sak,
hvaräst et sådant betänkiande är upsat, som så lyder.
Läste derpå up samma Memorial.
Hans Excellence Landtmarskalken: Detta projectet
kommer ifrån Deputation öfver försvarsvärcket, men när det
lästes up i hela Secrete Utskåttet, så fans, at det borde för
samtelige Stånden föredragas.
Hr Reuterholm deducerade, at härigenom blir en stor be¬
sparing för Publicum, i ty at, då en nu i pension får 100 Daler
Silfvermvnt i ränta, så kan den svara emot en pension af 5
eller 600 Daler Silfvermynt i penningar.
En del af Herrar Officerarne mente, at indelningen
derigenom rubbas, at man tager bart från Regementet reserve-
hemmanen.
Hr Reuterholm: Indelningen rubbas intet, ty, fast än
reserve-hemmanen äre anslagne til ärsätning för Officerarne, i
fal deras hemman skulle bli förbrände, så tagas de intet ifrån
44
1720 den 16 och 17 Februari.
Regementet helt ock hållit, ock är det drägeligare, at Cronan,
när någon sådan skada skier, ärsätter Officeraren bristen med
penningar, än at man skulle gifva pensionerne i penningar.
Hr Hylten: Til Skåne kan detta intet lämpas, man
måste först se hvad Regementerne der behöfva. Bad, at det
som upsat är måtte remitteras til en Deputation.
Gref Frölich mente, at en särskilt Deputation kunde
giöras, som tager sig före Krigsbefälets besvär ock äfven detta
ährendet.
Detta fans godt, dock blef denna Deputation nu ey giord.
Hans Excellence Landtmarskalken: Här kommer en
angelägen fråga ifrån den Deputation, som är förordnat öfver
Contributions-värcket. Om Ridderskapet ock Adelen behaga,
så villia vij låta läsa up det, som af Contributions-Deputation
ingifvit är.
Ock som Ridderskapet ock Adelen samtyckte dertil,
at det upläsas måtte; altså blef Ridderskapet ock Adelen
föreläsne fölliande Documenter, nembligen:
Et Extract af protocollet, som den 11 och 13 Februari
uti Contributions-Deputation hållet är, angående, efter hvad
method contribueras skulle för 1720, antingen efter hemman¬
talet eller efter räntan, hvilket finnes N:o . Afven uplästes
de derutinnan beropade Allegata Dit. A. <§’ B.
När detta var upläst, sade Hans Excellence Landt¬
marskalken: • Ridderskapet ock Adelen lära inhämtat af det
som upläsit är, at frågan är, antingen Contribution skal utgiö-
ras efter hemmantalet, rusttiänsts-marcketalet eller efter räntan.
Kanskie de villia betänkia sig däröfver til härnäst och då ut¬
låta sig härom.
Ridderskapet ock Adelen begiärte, at härmed måtte
denna gången anstå.
Hans Excellence Landtmarskalken: Den, som har
dervid något at påminna, kan då giöra det, när vij härnäst taga
detta före.
Sedan förestälte Hans Excellence at, ehuruväl det vore
nödigt, at man in pleno snart kunde komma tilsamman, så äre
likväl i Secrete Utskåttet så angelägne saker, som hindra, at
det på någre dagar ey kan låta sig giöra. Bad fördenskul,
at Ridderskapet ock Adelen ville låta sig sådant behaga.
Om kontribution. Gefles undsättning med spanmål. 45
Den 17 Februari in pleno.
Hans Excellence Landtmarskalken: Ehuru ogiärna
man velat besvära Ridderskapet ock Adelen at denna gången
komma tilsamman, så har man ändock måst giöra det för et
angelägit ährende skul. Det angår vår defension vid Gefle.
Man anser den påsten för så angelägen, at man måste giöra
der större effort än förledit åhr. Spannemåhl har man väl,
men värst är at få dit den. Altså har man funnit på det
expedientet, at man vil sökia at förmå alla de, som hafva
hästar i Staden, at de hielpa til at föra samma spannemåhl
til Upsala. De andra Stånden talas ock vid härom i dag.
Så kiärt oss är at få frid, som vij ha hopp om, så måste
vij giöra nu bästa anstalterne.
Hr Feif frågade, om någon proportion skal härvid acktas.
Hans Excellence Landtmarskalken: Om jag hade
20 hästar, så skulle jag släppa til dem alla.
Hr Gyllenborg: De släta tiderna som ha varit lära
förhindrat, at intet många hafva hästar af Ridderskapet ock
Adelen här i Staden; men om de skulle villia taga in sina
bondehästar ifrån landet ock skaffa spannemålen fort, vore väl.
Hans Excellence Landtmarskalken förestälte Ridder¬
skapet ock Adelen detta vidare ock sade, at Krigs-Commisarien
Drufva begiär at få vetta, om de kunna om Lördagen vara
tilstädes, säijandes derhoos: den som kan, han giöre det.
Hr Cronberg mente det vara bäst, at det skiedde i an¬
dra vekan.
Hans Excellence Landtmarskalken: Utom den span¬
nemålen, hvilken således härifrån afföres, kommer äfven ett
tusend tunnor at utföras igenom Allmogen af Svartsjö Lähn
til Upsala, ock så vidare ifrån Upsala af det Lähnets Allmoge
til Gefle. Men som sådant ey kan låta sig giöra, med mindre
Frälset vid detta tilfälle skiutzar lika med Skatte- ock Crono-
bönderne, så håppas man, at Ridderskapet ock Adelen lära
samtyckia härtil, utan prejudice af Ridderskapets ock Adelens
Privilegier.
Ridderskapet ock -Adelen förklarade sig at de, i fal
Prästerne ock Bårgarne här i Staden villia äfven påtaga sig
at utföra med sine hästar förberörde spannemåhl, det de ey
heller villia undandraga sig, utan framföra så mycket, som de
46
1720 den 19 Februari.
kunna hinna med, allenast dem bestås nödigt fourage utur
Magazinet. Ock samtyckte dessutan dertil, dock utan prejudice
af sine Privilegier, at deras Frälse-bönder för Kongl. Maij:tz
ock Rikets tiänst vid denna förseln måtte skiutza lika ined
Skatte- och Crono-bönderne.
Hans Excellénce Landtmarskalken: I går lästes up
en skrift af Krigsrådet Reuterholm, på hvad sät man skulle
sörja för de Officerarne, som tiänt väl ock fåt afskied; ock
som då begiärtes, at en Deputation måtte deröfver nämnas,
som jämväl kunde uptaga Krigsbefälets besvär, så kanskie
Ridderskapet ock Adelén behaga nu utnämna samma Deputa¬
tion. Ock aldenstund denne Deputation skal uptaga de besvär,
som Krigsbefälet ingifvit, så har jag förnummit, at Krigsbe¬
fälet åstundar, at man går dem förbi uti detta valet, efter de
äre parter; dock se de giärna, at Landshöfdingarne ock de af
Krigsbefälet, som ey äre i värkelig tiänst, kunna adjungeras
samma Deputation.
Ridderskapet ock Adelen begiärte at, som mycket få
af Krigsbefälet äre tilstädes, at härmed måtte upskiutas till
härnäst.
Gref Olof Gyllenborg: En del äre af de tanckar, at i
denna Deputation blifver hälften af Officerare ock hälften af
Civilstaten.
Hr Stael von Holstein mente, at en Felt-Marskalk bör
sittia i denna Deputation.
Men. så blef beslutit, at med Deputationens utnämnande
skulle bero til härnäst.
Den 19 Februari in pleno.
Hans Excellence Landtmarskalken: Här är en
skrift inlagd af Gref von Dernath. Om Ridderskapet ock
Adelen behaga, kan den läsas up?
Samma skrift uplästes, ock finnes deraf en copia N:o
Hans Excellence Landtmarskalken: Här äre väl
bilagor vid denna skriften, men kanskie man kan spara at läsa
up dem ock remittera detta til den sidst förordnade Deputation
öfver de ärender, som af Lagman Fehman andragne äre?
Affirmatur, ock Hr Lagman Fehman gior Deputation ali
nödig underrättelse derom.
Deputation öfver Krigsbefälets besvär.
47
Hans Excellence Landtmarskalken proponerade, om
icke nu en Deputation kunde giöras öfver Krigsbefälets besvär,
ock det project Reuterholm upläsit angående beneficie- ock
reserve-hemmanens utdelande til afskiedade Officerare äfven der
företagas, hvilken Deputation Landshöfdingarne komma att
adjungeras; men som Krigsbefälet äre sielfve parter, hafva de
fuller tilfälle at andraga sina påminnelser, men dock, at de in¬
tet blifvit membra Deputationis. Antalet kan blifva 12, efter
de få adjungera sig Landshöfdingarne ock Officerarne, som in¬
tet äre i tiänst, jämväl derföre at de andre Stånden äre så
svage, at de intet kunna mista månge ifrån sine Stånd.
Ock, som Ridderskapet ock Adelen härtil samtyckte,
så trädde de, som af bänckarne utnämde blefvo, fram at draga
sedlarne ut, ock slog det så ut, at fölliande kommo i denna
Deputation, nembligen:
Gref Carl Gustaf Spens. Hr Hägerflycht.
Friherre Carl F. Mörner. Hr Johan Jacob Plieif.
Friherre Casten Feif. Hr Olof Wallenstierna.
Hr Carl Bonde. Hr Danckwardt.
Hr Krusbiörn. Hr 1' alkenklou.
Hr Gustaf Gyllenstolpe. Hr Falker för
Sedan berättade Hans Excellence Landtmarskalken,
åt såigen efter gamla Keyserinnan skal i dag tagas an i Håf¬
vet, som lärer vara i sex veckor, hvarföre de, som gå i Håfvet
och giöra sin cour, kunna rätta sig derefter.
Hans Excellence Landtmarskalken: Det Höglåflige
Ridderskapet ock Adelen förbehölt sig sidst at betänkia sig öf¬
ver den saken, som inkom ifrån Deputation öfver Contributions-
värcket. Det ena förslaget var, at efter hemmantalet contri-
bueras skulle, dock at de orter, hvaräst små hemman äre, njuta
en fiärde parts lindring; det andra gick derpå ut, at efter
rusttiänsts-marcketalet skulle contribueras; ock det tredie,
som dock förkastat är, at efter räntan Contribution erläggas
skulle. Jag vil önska, man funne på någon billig utväg, som intet
toge tiden bårt, at vij intet hindrade oss. Man har ment vara
bäst, at man läte Contribution gå efter hemmantalet, ock at
de mindre hemmanen gifva tre pengar, då de store gofve fyra,
intil dess til nästa Riksdag en säker method utfinnas kan.
Hr Gyllengrip: Jag säijer det, om intet vore större
difference i Contribution, ock vår förlust ey större, skulle vij
48
1720 den 19 Februari.
intet tala derpå. Men om de skulle villia gie dubbelt här
uppe i orterne, så skulle vare medbroder ändå intet vara nögde
dermed, ty Adelens hemman häruppe importera dem mer än
dubbelt emot det väre hemman der nedre af sig kasta.
Hr Cederhielm: Sedan den qvestion har intet allenast
denne gången, utan åtskillige tider varit ventilerad af de vitra¬
ste ock kunnigaste män uti Cammar-saker, som förra Riksdags-
protocollen utvisa, så har den blefvit så afgiord, at alle funnit
Contribution höra inrättas efter hemmantalet. Dertil hafva
de ock fast många skiähl. Det är vist, at en likhet bör
vara, ock hvar rätsint lärer så villia begå, at hvar skal ha
lika last, men svårast blir qusestio quomodo, ock huru den
likheten skal finnas. Man har sagt uti Deputation, at man
tilförende contribuerat efter räntan, ock hållit det före vara
rättaste methoden, men i mit sinne är det et skiähl, som är
deremot, at man gåt ifrån det sättet, hvilket lärer vara skiedt
derföre, at man funnit det hafva varit skadeligit. Altså kom¬
mer an på likheten, som elliest bör tagas i ackt. Nu vil man
gå ifrån den likheten, man tilförende tagit af hemmantalet,
ock vil gå til rusttiänsts-räntan. Den som vet, at många
pertzedler i rusttiänsts-längderne äre förbigångne, han kan väl
se, at man deri ey finner någon likhet, med mindre man skulle
taga up alla nyttigheter vid et gods. Til at få nu en sådan
jordebok ock en sådan viss ränta, det fordras mer än et åhr
til. Sedan bör ock komma i consideration, at nu är Contri¬
bution jämkad emellan Stånden efter det sät, som nu i 20 åhr
varit practicerat, ock at rubba den methoden tyckes intet vara
så lät. Altså är frågan, huru likheten kan skie. Dertil tyckes
detta expedientet tiäna. Det har blefvit faststält, at en refning
skulle skie på de hemman, som ey svara emot den ränta dem
blefvit pålagt. Ett hemman considereras för fult, när det har
40 Dal. Silfvermynts ränta på sig, men när det räntar under
30 Dal., är det allenast tre fxärdedelar. Altså den, som finner
sig hafva et så svagt hemman, at det intet kan betala så
mycket, som et helt hemman efter skattläggnings-methoden bör
ränta, kan han sökia förmedling derpå ock låta skattläggiat,
ock, när han då contribuerar allenast efter det hemmantalet,
som det blir skattlagt före, tyckes at honom ey sker någon orät.
Hans Excellence Landtmarskalken: Som til en
sådan refning fordras tid, så kanskie man skulle visa up sin
jordebok.
Öfverläggning om kontribution.
49
Hr Cederhielm: Skal hvar ock en gie in sin jordebok
ock derefter contribueras, så går längre ut.
Hr Creutz: Skulle man ta til fundament jordeboken,
rusttiänsten eller marcketalet, så skulle dermed gå så långt ut,
at Hennes Maij:t intet kunde vetta, hvad Contribution sig
skulle bedraga, Oss är mera angelägit at nu kunna hielpa
vårt Fädernesland, än at det skal komma an på en Daler
Silfvermynt eller något oss imellan.
Hr Hamilthon: Contribution kunde gå för sig nu som
förledit åhr, til dess den blir rättad.
Hr Gyllengrip frågade, när den qvsestion blef ventilerad
af de lärde männen, som Hr Landshöfdingen Cederhielm bérättar.
Hr Cederhielm: Det har altid varit vittra män i Riket
ock den frågan varit framme.
Hr Gyllengrip: Yij uti Småland, Vestergötland ock
Bohuus Lähn hafva intet haft en Styfver af vår ränta öfver,
sedan vij betalt Contribution, utan mången måst gåt med staf-
ven. För 1680 har intet varit maner, at de contribuerat efter
hemmantalet förr än 16 , då efter hemmantalet contribuera-
des, emedan det straxt efter blef förkastat. Utan 1644, 1657,
1660, 1678 ha de contribuerat efter rusttiänsten, ock 1675 efter
räntan, men för 1680 ha de aldrig mer än en gång contribuerat
efter hemmantalet, så at de lärde männen aldrig kunnat med
sine discourser det uträtta, innan Suverainiteten kom, at Rid-
derskapet ock Adelen påtagit sig betala Contribution efter
hemmantalet.
Hans Excellence Landtmarskalken: Decision i denne
saken måste skie med voteringen, om intet Hr Öfversten Gyl¬
lengrip finner sig sielf.
Hr Gyllengrip: Den methoden at contribuera efter hem¬
mantalet har aldrig varit brukad förr än 1680, då Souveraini-
teten infördes. Hvad det angår, at det skulle vara en svårighet
at contribuera efter rusttiänsten, så är därvid ingen större
svårighet nu än de förre tiderne, hvartil vij nu villia begie
oss; dock at framdeles detta rättas efter räntan. Vij äre in¬
tet så afundsiuke, at de i desse Provincier här uppe slippa
med en ringa Contribution, men vij säija, hvad vij allenast kunna
gie ut, nembligen ey mer, än fem Daler Silfvermynt af et
hemman.
Adelns Protokoll 1720. ^
50
1720 den 19 Februari.
Hr Hylten: Alt det här är tält, det hafva vij i Depu¬
tation nagelfarit, men til at komma ifrån detta, sökte man der
et expedient; derom är här intet tält. Det gick derpå ut, at,
efter Riksens tarfvor ej kunna tåla at slita de disputer, som
vij nu hafva härom, så stannade Deputation i den tanckan, at
man för Riksens tarfvor skul, som fordra promte medel, jäm¬
väl för tidens korthet skul, som ey tillåter oss at uppehålla
oss härmed, eller taga sådanne expedienter, som gå ut på tiden,
för denna gången måste gå efter hemmantalet, ock vid denne
Riksdagens slut vällias någre förståndige män, som komma
öfverens derom imellan Riksdagame, huru man kan få et ex¬
pedient at gå efter räntan. Det lades fuller den condition til,
at i de Provincier, der större hemman äre, skulle gies mer,
ock i de orter, som mindre hemman vore, en fiärdedei mindre;
dock fans det vara svårt at giöra den proportion, efter hemma¬
nen i Provincierne äre skiljacktige ock af intet lika ränta,
ock det vore just at kasta et pomum eridis emellan dem, som
å Kronans vägnar hafva dermed at giöra, ock Ridderskapet
ock Adelen, ja äfven emellan Ridderskapet ock Adelen sielfve.
Men om Ridderskapet ock Adelen skulle villia gå efter hem¬
mantalet, vore det bästa expedientet utan en sådan proportion.
Jag, såsom Fulmäcktig af en stor del af Ridderskapet ock
Adelen ifrån Skåne, äfven General-Majoren Benet, ock de gode
Herrarne, som äre ifrån Bohus Lähn, vi äre nögde dermed.
Hr Gyll engrip: Så blef det resolverat, at om vij intet
skulle kunna denna gången fatta en sådan proportion, så skulle
contribueras efter rusttiänstz-marckerne. De begynte på votera
i Deputation, men vij sade, at vij intet vore befogade dertil,
eller at sluta något, utan allenast at utarbeta detta ock under¬
ställa det samtelige Ridderskapet ock Adelen.
Gref Tessin: Det vore någre af de tanckar allenast.
Herr Öfversten ville intet tillåta någon votering, men Ridder¬
skapet ock Adelen hafva hördt af protocollet, i hvad slut De¬
putation stannat.
Hans Excellence Landtmarskalken frågade Herrar
Deputerade, i hvad slut de stannat, säijandes: är icke det
qvaestion, om Contribution skal gå efter hemmantalet eller efter
marcketalet.
Härtil svarades: ja, at det vore rätta qvestion, ock, i fall
man elliest intet komme öfverens, begiärtes votering.
Kontributions-metod: hemmantal, russtjänstsmarker eller ränta. 51
Hr Gyll en grip: Saken har varit på förra Riksdagen
före ock blefvit öfverlagd; då giordes et project, at hvar skulle
gie efter räntan. Det blef också föredragit ock upläsit in
pleno, ock då vore inge, som kunde öfvervotera oss, utan de
bådo oss, at vij då skulle påtaga oss at betala Contribution efter
hemmantalet, til dess man finge arbeta ut den andra methoden
til nästa Riksdag. Det giorde vij med det reservato, at det
aldrig skulle mer skie, som Lagman Stedts Memorial utvisar.
Ock altså borde det blifva dervid.
Hans Excellence Landtmarskalken: Vår promtitude
är oss mera angelägen til försvars-värcket, ock vår enighet im¬
porterar oss mera. Yij ha en ordning, at det i sådant fall
skall gå til votering, när man är i differente meningar, men
Herr Öfversten är ock deremot.
Hr Cronberg: Skulle det gå efter räntan, så skulle de,
som dermed hafva at giöra, intet få sine upbördslängder fär¬
dige på tre månader. An Fogden, hvad tid skulle han ha til
upbörden?
Hans Excellence Landtmarskalken: Det Höglåflige
Ridderskapet ock Adelen lärer kunna föreställa sig, huru nö¬
digt är at man vet, hvad tilgång Hennes Maij:t har til defension,
ock altså lära de hålla före, at den methoden nu kommer oss
bäst til pass, hvarigenom Contribution både prompt ock rick-
tigt blir betalt.
Hr Hägerflycht: Yij lia i Deputation funnit säkrast
at gå efter hemmantalet, ty rusttiänSts-längderne äre intet inne
för i åhr, ock skier med dem många ombyten, dertil med äre
intet alle ränte-pertzedler i dem uptagne.
Ridderskapet ock Adelen förklarade sig, at de villia
contribuera efter hemmantalet, men
Hr Gyllen grip protesterade deremot ock sade, at han
intet understode sig til at samtyckia härtil för sine hemma¬
varande medbroder.
Ock som Hans Excellence Landtmarskalken ville låta
denna saken komma til votering, så påminte
Hr Hylten dervid, at allenast possessionati votera måtte.
Derpå frågade Hans Excellence Landtmarskalken
Ridderskapet ock Adelen, om de icke villia votera. Hvartil, som
Ridderskapet ock Adelen svarade: ja, så giorde
Hans Excellence Landtmarskalken denne frågan,
om Ridderskapet ock Adelen villia contribuera i åhr efter
52
1720 den 19 Februari.
hemmantalet, eller rusttiänst-marcketalet; dock skal det skie
utan prejudice, och en Deputation utnämnas at arbeta ut frit¬
gén til nästa Riksdag.
Ridder skåpet ock Adelén conformerade sig härutinnan
med Hans Excellence Landtmarskalken, ock skulle så skrida
til votering.
Hans Excellence Landtmarskalken påminte dem der¬
vid, huru som det är i Riddarliuus-Ordningen faststält, at inge
andre, än de som äre possessionat skola votera öfver Contri-
bution.
Hr Gyllengrip: Yij, som tala för Proviqcierne nedre i
landet, vi vela cedera hela räntan för i åhr i contribution,
allenast de som bo här uppe i landet giöra det samma.
Men som detta afslogs, så lät
Öfversten Gyllengrip öfvertala sig at acquiescera der¬
vid, at man til nästa Riksdag skulle betala en fiärdedel här
uppe i landet för hvart frälse hemman,
Hans Excellence Landtmarskalken: Jag måste be¬
rätta Ridderskapet ock Adelen, at Öfversten Gyllengrip med
dess adherenter begifvit sig för denna gången, dock at de här
uppe gie en fiärdedel högre. Ock at en Deputation utnämnes,
som arbetar ut saken til nästa Riksdag; imedlertid skal det
sorn nu är öfverenskommit för denna gången intet liggia den
ene eller andre då i vägen.
Hr Hylten: Då måste fuller Deputation träda tilsamman
ock utnämna, hvilke Provincier, som skola betala denne fiärde-
parts förhöjningen; men mente, at man ey utan svårighet lärer
kunna komma härom öfverens.
Hr Gyllengrip holt före, at de här nu straxt utnämnas
kunna, ock at Östergötland, Södermanland, Vessmanland, en
del af Skåne samt hela Upland böra draga denna förhöjningen.
Men andre tyckte, at detta borde i Deputation afgiöras,
hvilke Provincier samma fiärdedels förhöjning skola betala.
Och som Hr Ernest Cretitz sade, at häremot ett ock
annat är at påminna, så berättade
Hans Excellence Landtmarskalken, at här äre någre
svårigheter, som giöras, hvilka Lagman Creutz anföra vill, ock
äskade ljud.
Hr Creutz: Det projectet, som är gjordt, at visse Pro¬
vincier skulle påtaga sig en fiärdedels förhöjning, är i sig sielf
intet at giöra disputabelt. Men jag är af de tanckar, at det
Beslut om kontribution efter hemmantalet.
53
intet kan låta giöra sig at generaliter fastställa detta efter
Provincierne, efter som i en Province kunna vara större ock
mindre hemman, ock possessorerne af de mindre hemmanen
då skulle finna sig lika så graverade, som Hr Gyllengrip och
dess adherenter nu giöra. Skulle det ock komma an på Lands-
höfdingarne i hvarje ort at examinera, hvilket hemman som
är litet eller stort, så vore det til at giöra honom odieux hoos
Ridderskapet ock Adelen ock et vidlyftigt arbete, som ändte¬
ligen måste stanna på Cronobetiänterne, af hvilka Ridderskapet
ock Adelen kunde hända månge chicaner, ock under hvilkas
godtfinnande jag ey tror, at Ridderskapet ock Adelen vil ställa
sin egendom. I Upland ock särdeles Roslagen äre små hem¬
man nog. Jag tager til exempel et hemman i Upland af 5
eller 6 tunnors ränta; huru skal det anses? Yil man räkna
det för et litet hemman, så heter det: i Småland äre mindre;
vil man ock räkna det för stort, så säijes, at i Upland äre
hemman, som gie 20 tunnor. Samma beskaffenhet är med
Östergiötland, hvaräst i skogsbygden äre små hemman.
Hr Cronstedt: Det har intet varit meningen, at de store
ock små hemmanen skola skillias åt i Provincierne.
Hr Hylten: Jag har tydeligen remonstrerat, at i hvar
Province äro olika hemman, ock altså omöjeligen at giöra en
sådan distinction.
Hans Excellence Landtmarskalken: Jag vil för¬
nimma, hvad ändring detta gior, om det skal gå til votering.
Hr Gyllengrip protesterade häremot och ville intet begie
sig til votering; mente, at det vid sista Riksdag vore sä godt
som afgiordt, ock detta en annan beskaffenhet, än Riddarhuus-
Ordningen innehåller.
Anteligen skredo Ridderskapet ock Adelen til votering,
och blef så medelst resolverat, at för denna gången, intil dess
igenom en Deputation innan nästa Riksdag något annat expe¬
dient kan upfinnas ock fastställas, skal Contribution betalas
efter hemmantalet utan någon proportion efter större och min¬
dre hemman. Ock skildes så Ridderskapet ock Adelen åt.
Den 27 Februari.
Församblades Ridderskapet ock Adelen på Riddarhuset,
aldenstund Hennes Maij:t dagen förut låtit befalla, at samte-
lige Ständerne hvar på sin ort skulle komma tilsamman.
54
1720 den 27 Februari.
Hans Excellence Landtmarskalken: Såsom Ridder-
skapet ock Adelen behagat i Riddarhuus-Ordningen fastställa,
at ingen annan måtte vara irine, än de, som til Riddarhuset
höra, så förmodar man, at de, som intet hit höra, lära träda
af ock lemna Ridderskapet ock Adelen allena, ock ville Rid-
derskapet ock Adelen se efter hvar på sin banck, at ingen,
som bärtil ey hörer, må vara ibland dem.
Hans Excellence Landtmarskalken befalte Secrete-
raren läsa up det projectet, hvilket Commercie-Collegium hoos
Hennes Maij:t ingifvit, ock Hennes Maij:t med Ständerne
eommunicerat, angående et rasp- och spinnehuus inrättande
här i staden, at dermedelst ränsa staden från tiggare ock lät¬
tingar.
Samma project uplästes ock remitterades til Commercie-
Deputation.
Hans Excellence Landtmarskalken: Såsom Rid-
darhuus-Wachtmästaren är igenom döden afleden, ock det är
nödvändigt, at en annan blir förordnad i dess ställe, hvilken
Ridderskapet ock Adelen tilkommer at antaga, så lärer Hr
Lagman Creutz, som är Directeur vid Riddarhuset, kunna be¬
rätta, hvilke som til den tiänsten äre recommenderade.
Hr Ernest Creutz utnämde åtskillige, som blefvit af sine
Herrar dertil recommenderade, ock understälte Ridderskapets
ock Adelens godtfinnande, hvilken de behaga deraf antaga.
Ridderskapet ock Adelen tolle enhälleligen uppå Secre-
terarens dräng Johan Holmqvist, hvilken sä viii under den förra
Wachtmästarens siukdom, som ock sedermera giort tiensten,
ock blef han altså til Riddarhuus-Wachtmästare af Höglåflige
Ridderskapet ock Adelen gunstigast antagen, ock et sådant
Extractum protocolli utfärdat, som finnes N:o
Sedan uplästes någre §§ utur Kongl. Svea Håfråts Me-
piorial, hvilke remitterades til Justitiae-Deputation.
Ifrån Hennes May:t nedkom Cammarherrn G-ref Fleming
ock gaf fram et förseglat Bref til Herr Landtmarskalken, som
Hennes Maij:t med egen hand skrifvit ock begiärt måtte bli
upläsit.
Hans Excellence Landtmarskalken' tog emot brefvet
ock sade Ridderskapet ock Adelen, at Hennes Maij:t vår Aller-
nådigste Drotning har skickat ned et Bref med Cammarherrn
Fleming med nådig begiäran, at det samma upläsas måtte för
Ridderskapet ock Adelen.
Drottningens proposition att göra sin gemål till medregent. 55
Derpå gaf Hans Excellence Brefvet, sedan Hans Excellence
det öpnat, til Secreteraren, som samma upläste, så lydandes,
som man för dess angelägenhet det här ord ifrån ord införa
velat, ock det elliest finnes N:o
Välborne, Adle ock Välbördige! Det har altid, ock besyn¬
nerligen, sedan Jag kommit genom Guds nåd at beträda den
Kongelige Thronen, varit min hierteliga ock högsta åstundan at
se detta Rikets inbyggiare, mine trogne undersåtare, försatte uti
et fredsamt ock roligt tilstånd. Uti sådant upsåt kan Jag in¬
tet finna något nyttigare ock hälsosammare medel vid desse
tiders beskaffenhet vara, än at Hans Konglig Höghet, min
kiärälskelige Gemål jämlikt mig såsom Konung blifver lika del-
acktig uti Riksens Styrelse, hvartil Jag tror Riksens Ridderskap
ock Adel så mycket hällre med mig läre stadna uti samma
mening ock tanckar, sedan de förspordt den omsorg ock vak¬
samhet, som Hans Kongl. Höghet för mig ock hela Riket er-
tedt vid fiendens svåra anfall i framfarne sommar, så at man
stor orsak häfver näst Gud til tacka min kiäre Gemålil, som
varit et medel, at vårt dyra Fädernesland har undsluppit den
då förestående stora faran, ock väre stridsmän blifvit upmun-
trade at visa sin vanliga ock gamla Svänska tapperhet. Altså
har Jag ey nu velat undvika at gifva samtelige Riksens Stän¬
der, mina trogna undersåtare, tilkiänna, at min önskan är, at
et så angenämt ock för Riket nyttigaste ärende måtte med
Riksens Råds rade, jämte med samtelige Ridderskapets ock
A.delens, som ock de öfrige tre Ståndens samdräcktige för¬
enande, vinna et godt ock nöijacktigt slut; Ty härmed är det
den endaste utväg, som kan försäkra vår vältrefnad inrikes
ock utrikes, så ock förskaffa oss den så länge ock högst efter-
längtande freden, ock nu, medan krig är, lärer min kiäre Ge¬
mål såsom Konung med större eftertryck kunna bestyra för-
svarsvärcket ock Eder allas säkerhet. Jag gior intet detta för
den orsaken, som skulle Jag tröttas ved Regementsbördan, til
hvilket den Aldraliögste mig en gång för alla kallat häfver,
utan allenast derföre, på det alle saker måge med Hans
Konglig Höghets tilhielp hafva så mycket starckare ock skynde-
sammare drift, ock det jämväl länder til dens Högstas namns
ähra samt til den gambla tapperhetens upväckiande för Fä¬
derneslandet, som ock til en märckelig uprättelse för det all¬
männa väsendet. Ehuru detta ock må för någrom här hoos
oss synas något nyt vara, änskönt sig sådant ofta händer, at
56
1720 den 27 Februari.
vid ombyten uti Regeringar mästedels ovanliga ock oförmodeliga
ting också derjämte förefaller, altsom tilfällen det kräfier vara
för det allmänna bästa, såsom det nu är äfven skiedt i desse
senare tider, så at Jag icke see kan, at denne bilagde hedern
kunde vara uppå något sät emotstridig, utan tvert om lär det
nog stärckia mig sielf uti mit Regemente samt gifva mer väl¬
signad efterfölgd, än någon sig kan förmoda, enär det således
är giörligit, at alt, hvad sorn bevillias ock utfärdas, min kiäre
Gemål allena det underskrifver; dock så, at det al tid sätties
begges väre namn på alla brefven, såväl som annorstädes,
uppå myntet, hvaräst Kongligit namn ock bild kommer at bru¬
kas, så at, om Hans Kongl. Höghet på hvarjehanda sät torde
vara frånvarande, Jag då åter förer Styrelsen lika som förr.
För det öfriga har ock Jag städze med stort nöije förspordt
samtelige Riksens Ridderskap ock Adelens upricktiga kiärlek
ock ömhet för mig, hvarföre gior Jag mig ock aldeles för¬
säkrad, at de besynnerligen uti detta ärendet, som är mig så
högt om hiertat ock för alla så nyttigt, lära villia än i denna
dag visa mig et nyt behageligit prof derutaf, hvaröfver Jag
förväntar deras frivilliga utlåtelse, förblifvandes uti fast hug¬
nelig förhopning samtelige våre ock Riksens Ridderskap ock
Adelens
helt väl affectionerade ock nådiga Drotning
Ulrica Eleonora.
Stockholm den 22 Februari 1720.
Sedan föregående Hennes Maij:tz Bref var upläsit, sade
Hans Excellence Landtmarskalken: Såsom denne saken
är väl den aldra angelägnaste, som någonsin kan förekomma
Sveriges Rikes Ständer, emedan den angår en Krona, angår et
Rike, som är odödeligt, angår sä mange tusend menniskiors
andelige ock timmelige välfärd; Altså förtiänar den väl at,
näst det vi ta vår Gud til hielp, det vi omgås med den samma
med all försicktighet ock varsamhet, sä at den uti enighet,
med ordning ock lagligen blir handterad, på det at, hvad som
skier, måtte lända til Guds ähra ock behag samt til Svea Rikes
välfärd, ock således kunna försvaras för våra hemma varande
medbroder, för vår posteritet ock hela den ärbara världen.
Skal sådant kunna skie, så synes »fuller oförgripeligen, at den
bästa vägen är den, som Riksens Ridderskap ock Adel redan
uti deras Riddarhuus-Ordning hafva faststält, ock efter hvilken
Utskott sändas till de andra Stånden.
57
alla de angelägne saker, som härtils äre förekomne, blefvit så
väl af dem, som de öfrige Riksens Ständer afgiorde, nembligen
igenom en Deputation, hvilken kunde företaga alla de ange¬
lägne qvaestioner, som vid denna saken böra komma i considera-
tion, så at den sedan med så mycket större enighet ock ord¬
ning in pleno må kunna afgiöras. Skulle Ridderskapet ock
Adelen bifalla detta förslaget, synes vara nödigt, at man ige¬
nom Deputationer communicerar detta ärendet våre medbroder,
de öfrige Riksens Ständer, så väl at styrckia den inbördes för¬
troligheten, som ock at intet giöra något steg utan med alla
Riksens Ständer tillika. Detta mit välmente förslag under¬
kastar jag Riksens Ridderskaps mognare ompröfvande. Frå¬
gade, om de vilja samtyckia dertil, efter alle saker först, innan
de in pleno föredragas, böra i Deputationer blifva utarbetade.
Ridderskapet ock Adelen svarade dertil: ja, ock voro
nögde dermed, at öfver denne materien, som dem proponerad
är, giöres en Deputation, ock at härom skickas Utskåt til de
andre Stånden.
Hans Excellence Landtmarskalken: Jag glömde
berätta, at Hennes Maij:t har begiärt, det Riksens Råd skola
kallas hit neder, men innan saken är mogen ock utarbetad,
lära de intet kunna kallas hit neder.
Ridderskapet ock Adelen conformerade sig härutinnan
med Hans Excellence Landtmarskalken.
Hans Excellence Landtmarskalken bad Cammar-
herrn Fleming at försäkra Hennes Maij:t, at Ridderskapet
ock Adelen med underdånig vördnad emottagit Hennes Maij:tz
nådige bref, ock berätta det, at Ridderskapet ock Adelen efter¬
kommit Hennes Maij:tz åstundan ock låtit läsa up Hennes
Maij:tz bref.
Derpå afträdde Cammarherrn Fleming.
Hans Excellence Landtmarskalken: Här föreslås,
at en Deputation måste sändas up til Hennes Maij:t.
Ridderskapet ock Adelen voro härmed ense, at en De¬
putation går up til Hennes Maij:t i detta ärendet.
Hans Excellence Landtmarskalken: Hennes Maij:t
har intet varit klädd, då Gref Fleming blef hitsänd. Altså
presserar intet med den Deputation, utan villia vi giöra de
Deputationer först, som gå til de andre Stånden.
58
1720 den 27 Februari.
Til at gå til Prästerskapet deputerades altså
a.- o.. . !. _ „
För Gref Brahe
Hr Ernest Creutz.
Gref Posse.
Friherre Horn af Åminne.
Friherre Mörner.
Hr Gabriel Falkenberg.
Hr Uggla.
Til Borgare-Ståndet:
Hr Krusbiörn.
Hr De Geer.
Hr Rudebeck.
Hr Pheif.
Hr Wennerstedt.
Hr Adler felt.
Gref von Fersen.
För Gref Duker
Friherre Wrangel.
Friherre Wrede.
Friherre von Ungern Sternberg.
Hr Lilliehök.
Hr Lillie.
Hr Utter.
Hr Grubb.
Hr Rotlieb.
Hr Grubbenhielm.
Hr Erenkrok.
Hr Celsing.
Gref Gustaf Bonde.
Gref Spens.
Friherre Rålamb.
Friherre Rebbender.
Hr Soop.
Hr Silfwersparre.
Sedan blef den
Til Bönderne:
Hr Hierta.
Hr von Engelbrechten.
Hr Hermelin.
Hr Stobée.
Hr Odelström.
Hr Ridderstråhle.
communication skrifteligen upsat, sorn
desse Utskåtten skulle gifva de andre Stånden och af papperet
dem föreläsa, på det intet måtte läggas til eller fråntagas,
hvad som beslutit blef at proponera de andre Stånden, hvilken
uplästes för Ridderskapet ock Adelen af detta innehåld, som
det ord ifrån ord här finnes:
Saivo Titulo.
Ridderskapet ock Adelen låter förmäla sin flitiga hels¬
ning hoos det Åhrevyrdige Präste-Ståndet, och som Hennes
Maij:t nu i dag förestält Ridderskapet ock' Adelen en mycket
angelägen proposition, Regementet angående; Så har Ridder¬
skapet ock Adelen til betygande af all förtrolighet uti denna
saken, som af högsta angelägenhet är, velat pläga råd med
det Åhrevyrdige Präste-Ståndet, samt förnimma, om icke det
Åhrevyrdige Präste-Ståndet skulle falla pä samma tanckar, sorn
Ridderskapet ock Adelen, at efter vanligheten en Deputation
af alle Stånden förordnas måtte, som denne högvicktige saken
utarbetar, innan den hoos Stånden in pleno vidare företages.
Beskickningar från och till Riksens Råd.
59
Detta blef af Ridderskapet ock Adelen approberat,
och gafs deraf et exemplar mutatis mutandis til hvardera
Talemännen för desse Utskåtten.
Ifrån Deras Excellencer Riksens Råd anmälte sig Protocoll-
Secreteraren Iserliielm, hvilken, sedan Hans Excellence
Landt m ar skalken berättat, at berörde Protocol-Secreterare
vore hit nerskickat ifrån Rådet, hälsade ifrån Deras Excellencer
Riksens Råd ock sade, at Deras Excellencer velat communi-
cera med Ridderskapet ock Adelen et Kongl. Maij:tz bref, som
Stats-Secreterareu Bark til Deras Excellencer framburit, hvarpå
Riksens Råd förklarat sig, at de intet annorlunda kunna utlåta
sig derpå, än såsom ledamöter af Ständerne ock det Höglafl.
Ridderskapet ock Adelen, ock villia de deröfver träda til—
samman med Riksens Ständer, när de blifva derom anmodade.
Hennes Maif.tz Bref til Riksens Råd uplästes, som var
nästan lika lydande med det, som kommit til Ridderskapet
ock Adelen; allenast slutet gick derpå ut, at Riksens Råd
skulle träda med Ständerne tilsamman ock samma sak af-
giöra.
Sedan samma bref var upläsit, resolverades, at en De¬
putation skal gå up til Riksens Råd ock låta Deras Excel¬
lencer vetta, at äfven et bref om samma ärende kommit ifrån
Hennes Maij:t til Ridderskapet ock Adelen, samt berätta, hvad
Ridderskapet ock Adelen härutinnan giordt, ock jämväl tacka
Deras Excellencer för communication, som de lemnat Ridder¬
skapet ock Adelen af Hennes Maij:tz til Riksens Råd ankomne
bref, ock låta Vetta, at Ridderskapet Ock Adelen, när något
vidare tilgiordt blifver, giärna önska at blifva delacktige af
Deras Excellencers goda råd, ock lära anmoda dem träda neder
til Ridderskapet ock Adelen.
Hr Ise rhielm berättade, at Riksens Råd velat gå neder
til Hennes Maij:t, men Hennes Maij:t har intet varit klädd.
I medlertid upsattes ock justerades talet, som Deputation,
hvilken går up til Rådet, föra skulle ock af papperet upläsa,
hvilket approberades sådant, som det härefter fölljer:
Högvälborne Herrar Grefvar, Sveriges Rikes Råd!
För den benägne communication, som Riksens Råd gifvit
Ridderskapet ock Adelen af Kongl. Maij:tz til Deras Excel¬
lencer Riksens Råd aflåtne allernådigste bref ock proposition,
tackar Ridderskapet ock Adelen tiänsteligast. Ridderskapet
ock Adelen har jämväl härhoos velat gifva Deras Excellencer
60
17‘20 den 27 Februari.
Riksens Råd -tiänsteligast tilkiänna, at Hennes Maij:t om samma
ährende låtit til Ridderskapet oek Adelen afgå et dess aller-
nådigste bref, hvilket Ridderskapet ock Adelen lenmat oss med
Deras Excellencer Riksens Råd at communicera. Ock som
saken är af största angelägenhet, så har Ridderskapet ock
Adelen til de andre Stånden giordt beskickningar ock förestält
dem, om de icke skulle finna nödigt at låta detta högvicktige
ärendet til utarbetande komma under en Deputation. Så snart
något vidare tilgiordt blifver, lärer Ridderskapet ock Adelen
ey underlåta at communicera det med Edre Excellencer Rik¬
sens Råd, efter som Ridderskapet ock Adelen så härutinnan,
sorn i alt öfrigit gierna önska at blifva delacktige af Edre
Excellencers goda råd, ock för sin del giärna visa all förtro¬
lighet.
Hr Ernest Creutz, som varit med de öfrige deputerade
hoos Prästerskapet, kom tilbaka ock berättade, at det Ahre-
vyrdige Prästerskapet låtit förmäla deras ödmiuka ock liör-
samme hälsning ock tacka mycket, för det at Ridderskapet ock
Adelen behagat communicera dem Hennes Maij:tz ankomne
bref. De låfvade gienast taga det i betänckiande ock sedan
igenom en Deputation lata det Höglaflige Ridderskapet ock
Adelen förstå deras mening och tancka.
Så kom ock Deputation tilbaka från Bårgerskapet, då
Dref Fersen sade, at Bargarestandet låter anmäla sin helsning
ock tackar ödmiukelig för communication af Hennes Maij:tz
mycket angelägne bref; ock som proposition ifrån Ridderskapet
ock Adelen til dem skiedt, at samma vicktiga ährende måtte
- lemnäs til en Deputations utarbetande, så vore de ock dermed
nögde.
Hr Wrangel: De säde,-at de äfvenväll utom dess varit
af samma tanckar, at detta ährendet bör ställas under en
Deputations utarbetande.
Gref Bonde kom ock tilbaka ifrån Bondeståndet ock be¬
rättade, at samtelige Bondeståndet tackar tienstl. för com¬
munication af et så angelägit ährende; det har ock blefvit dem
communicerat igenom et bref ifrån Hennes Maij:t, ock äre dhe
redebogne at träda tilsamman med Ridderskapet ock Adelen
til rådgiörande härom, när de derom få bud.
Ifrån Prästerskapet kom et Utskät, Biskoppen Rude en
förde ordet:
Deputation sändes till Hennes Maj:t.
61
Högvälborne Hr Grefve Riksråd ock Landtmarskalk!
Högvälborne, Edle ock Välborne Herrar!
Läste sedan up af papperets Prästerskapet svar, hvar¬
medelst de gåfvo tilkiänna, at Hennes Maij:t tilsänt Präster¬
skapet et nådigt bref af samma innehåld med det, som kommit
Ridderskapet ock Adelen tilhanda, tackandes derföre, at Rid¬
derskapet ock Adelen låtit dem vetta, huru de tyckte at man
detta ährendet företaga skulle, ock förklarade sig vara af ena¬
handa tancka med Ridderskapet ock Adelen, at nembligen detta
bör först gå til en Deputation ock der utarbetas, innan saken
in pleno hoos Stånden företages ock afgiöres, önskandes dertil
lycka ock välsignelse.
Hans Excellence Landtmarskalken: Ridderskapet
ock Adelen upta med särdeles nöije det goda förtroende,
Prästerskapet behagat betyga emot dem uti detta angelägna
ährendet, som man håller före vara det aldra angelägnaste,
som förekomma kunnat. De fägna sig deröfver, at Präster¬
skapet äre af lika tanckar med dem, at det til en Deputations
utarbetande lemnäs bör, ock stanna i samma önskan som
Prästerskapet, at alt måtte aflöpa til Guds namns ähra ock
Fäderneslandets gagn ock nytta, ock försäkra Ehrevyrdige
Prästerskapet om alt förtroende.
Sedan resolverades til at vinna tiden, som förloras, om en
ny Deputation nämnas skulle, at Deputation, som varit hoos
Prästerskapet, går til Kongl. Råden i samma ährende, som
förr omrört är.
Til Hennes Maij:t blefvo fölliande af Ridderskapet ock
Adelen upsände, at betyga, det Ridderskapet ock Adelen med
underdånig vördnad emottagit Hennes Maij:tz bref ock funnit
nödigt at communicera det med de andre Stånden, nembl.:
Gref Oxenstierna af Kårss- Hr Teet.
holm. Hr Plan.
Gref Olof Gyllenborg. Hr Hägerflycht.
Gref Tessin. Hr Fägerstiernu.
Gref Posse Knut. Hr Adlerberg.
Friherre von Scheiding. Hr Ehrenpreutz.
Friherre Posse Mauritz. Hr Odelström Erich.
Friherre Faltzburg. Hr Hielmborg Gabr. Johan.
Friherre Strömfelt. Hr Cronfelt Joachim.
Hr Soop Erich Mauritz. Hr Strälenberg.
Hr Gete Carl Gustaf. Hr LagerCreutz Jacob.
62
1720 den 27 Februari.
Hr Frisenheim. Hr Cederbielke Johan.
Hr Fehman.
Ifrån Borgare-Ståndet kom ett Utskått, för hvilket
Secreteraren Boström förde ordet, ock sedan han gifvit Hans
Excellence ock samtelige Ridderskapet ock Adelen sin behöriga
titul, upläste han af papperet fölljande:
Borgare-Ståndet låter förmähla til Eders Excellence ock
Höglåflige Ridderskapet ock Adelen sin ödmiuka hälssning ock
tackar för communication af dess fattade slut angående den
af Hennes Kongl. Maij:t i dag i. nåder förestälte angelägne
Propositionens företagande. Varandes ock Bårgare-Ståndet af
den tanckan, som Ridderskapet ock Adelen, att detta hög-
vicktiga ärendet angående Regementet först uti en af samtel.
Ständerne utnämd Deputation må öfverläggas ock utarbetas,
innan det in pleno uti hvart ock ett Stånd kommer at före¬
tagas, på det Ständerne måge hafva tilfälle sig med hvarandra
samråda. Och varder Borgare-Ståndet intet underlåtandes at
så härvid som elliest visa det, som tiänar til befordran ock
bibehållande af ett godt förtroende emellan Ständerne.
Hans Excellence Landtmarskalken: Ridderskapet
ock Adelen tacka för den förtrolighet de behagat vijsa, at detta
högvicktige ährendet ordenteligen ock laglikmätigt får afgiöras.
Det hugnar dem, at Borgerskapet äre af samma tanckar med
Ridderskapet ock Adelen, ock önska vij oss alla Guds väll-
signelse til denna angelägne sakens afgiörande.
Ifrån Hennes Maij:t nedkom Gref Oxenstierna tilbaka
med Deputation ock sade, at Hennes Kongl. Maij:t låter för¬
mäla sin nådige helssning til samtelige Ridderskapet ock Adelen,
. ock, ehuruväl Hennes Maij:t förment denne saken vara af den
vicht ock beskaffenhet, at Sveriges Rikes Ständer straxt sko¬
lat trädt tilsamman med Ricksens Råd ock den afgiordt, så
uptager dock Hennes Maijrt med all nåd, at Ridderskapet ock
Adelen communicerat detta ährendet med de öfrige Stånden,
försäkrandes Ridderskapet ock Adelen om sin nåd och ynnest.
Ifrån Bonde-Ståndet kom äfvenväl et Utskått, ock förde
Taleman ordet sålunda:
Högvälborne Hr Grefve Riksråd ock Landtmarskalck!
Så ock Hög- ock Välborne Herrar af Sveriges Rikes Ridder¬
skap ock Adel!
Eders Excellence med Ridderskapet ock Adelen helsås en
god dag från Bondeståndet. De tacka för den Deputation dem
Utskott från de andra Stånden.
63
varit tilskickad angående brefvet, som kommit ifrån Hennes
May:t, sammaledes derföre, at Ridderskapet ock Adelen låtit
dem vetta, at de tyckia, det en Deputation bör träda tilsamman
ock arbeta ut saken, at et slut derutinnan giöras kan, hvar¬
med Bondeståndet äre också enige ock begiära at få ha sine
deputerade dervid, såsom ock at det ju förr ju heller skie
måtte, särdeles om fredsvärcket derigenom skulle hindras at
härmed dröijes. Bondeståndet bedia, at Ridderskapet ock Adelen
ville biträda dem med råd ock dåd, ock önska, at man måtte-
hitta på det, som bäst är.
Hans Excellence Landtmarskalken: Ridderskapet
ock Adelen tackar Bondeståndet för den förtrolighet, sorn
Bondeståndet betygat, ock at de äre ense derom, at en Deputa¬
tion giöres öfver detta vicktige ährendet, hvilket angår en
Crona ock vår timmelige ock evige välfärd samt et Rike, som
odödeligit är. Ridderskapet ock Adelen lär låta dem vetta,
när den Deputation blir utnämd. Hvad fridz-värcket angår ock
defension, så arbetas derpå med all flijt ock det skal häri¬
genom ey komma at studza. Det beror intet heller allena på
oss, utan på våra fiender, ock måste man så laga, at condi-
tionerne blifva drägelige för oss.
Bondeståndets Utskått afträdde.
Deputation, som varit hoos Deras Excellencer Riksens
Råd, kom tilbaka, ock sade
Hr Ernest Creutz, som förde ordet för samma Deputa¬
tion, at Deras Excellencer Riksens Råd låta förmäla hoos
Eders Excellence ock Ridderskapet ock Adelen deras flitige
helsning ock tacksägelse, som gifvit dem communication af
Hennes Maij:tz til Ridderskapet ock Adelen ankomne nådige
skrifvelse, hvilket de finna vara nästan af enahanda innehåld
med det brefvet, hvilket Hennes Maij:t til Riksens Råd låtit
öfvergifva. Ock som Deras Excellencer ha funnit denne saken
utaf den aldrastörsta vickt ock angelägenhet; altså hafva do
hållit nödigt för sin del hoos Hennes Maij:t at anhålla om
någon dilation til at inkomma med deras utlåtande häröfver.
För öfrigit försäkra Deras Excellencer Riksens Råd at uti alt
vara benägne ock redebogne at biträda Ridderskapet ock
Adelen med et förtroligit öfverläggande uti alt, hvad de be¬
haga med dem communicera. De gåfvo mig ock en copia af
Hennes Maij:tz bref til Riksens Råd, som de begiärte skulle
bli til Eders Excellence öfverlefvererad, ock begiärte at få der-
64 1720 den 27 Februari.
emot en copia af det til Ridderskapet ock Adelen ankomne
brefvet.
Hans Excellence Landtmarskalken: Nu är det väl
nödigt at utlåta sig om Deputation, som skall utarbeta denne
angelägne saken. Det äre någre af de tanckar, at detta
ährendets vicht fordrar, at man på samma sätt skulle välja
denne Deputation, sorn Secrete Utskåttet efter 16 § af Riddarhuus-
Ordningen valdes; jämväl at af Ridderskapet ock Adelen blifva
24 personer i samma Deputation ock proportionaliter af de
andre Stånden.
Ock aldenstund Ridderskapét ock Adelen biföll, at De¬
putation sålunda väljas måtte, såsom ock det af Landtmarskalken
nämde antalet af Personerne i samma Deputation; Fördensku!
til at välja Electores eller dem, som Ridderskapets ock Adelens
ledamöter til sielfva Deputation utnämna skulle, förordnades
en af hvar bänck utaf dess bäncke-cammerater, nembligen:
Af bencken N:o
|
1 Hr Ernest Creutz.
|
» N:o
|
2 Gref Tessin.
|
» N:o
|
3 Friherre Fleming.
|
» N:o
|
4 Friherre Wrangel.
|
» N:o
|
5 Friherre Melin.
|
» N:o
|
6 Friherre Joli. Carlson Strömfelt.
|
» N:o
|
7 Friherre von Hylten.
|
» N:o
|
8, 9 Friherre Grundel.
|
» N:o
|
10 lil' Falkenberg.
|
» N:o
|
11 Hr Silfwersparre.
|
» N:o
|
12 Hr Gete.
|
» N:o
|
13 Hr De Geer.
|
» N:o
|
14 Hr Didron.
|
» N:o
|
15 Hr Lillieström.
|
» N:o
|
16 Hr Schantz.
|
» N:o
|
17, 18 Hr Bildt.
|
» N:o
|
19 Hr Ruth.
|
» N:o
|
20 Hr Cronström.
|
» N:o
|
21 Hr Falkenhagen.
|
» N:o
|
22 Hr Swanhielm.
|
» N:o
|
23 Hr Hägerflycht.
|
» N:o
|
24 Hr Lydinghielm.
|
» N:o
|
25 Hr Grönhagen.
|
» N:o
|
26 Hr Wennerstedt.
|
Val af bänkman och elektorer. Deras eder.
65
Af bencken N:o
|
27
|
Hr Bildstein.
|
» N:o
|
28
|
Hr Nordenhielm.
|
» . N:o
|
29
|
Hr Palmfelt.
|
» N:o
|
30
|
Hr Tungelfelt.
|
» N:o
|
31
|
Hr Bercko.
|
» N:o
|
32
|
Hr Ehrenstolpe.
|
» N:o
|
33
|
Hr Adler felt.
|
» N:o
|
34
|
Hr Stierneld.
|
» N:o
|
35
|
Hr Riddercrantz.
|
» N:o
|
36
|
Hr Lagerbielke.
|
» N:o
|
37
|
Hr Hermelin.
|
» N:o
|
38
|
Hr Klinckouström.
|
» N:o
|
39
|
Hr Stiernschantz.
|
» N:o
|
40
|
Hr Bunge Henrich.
|
» N:o
|
41
|
Hr Baas.
|
» N:o
|
42
|
Hr Ridderstråle.
|
» N:o
|
43
|
Hr Rosenborg.
|
» N:o
|
44
|
Hr Tham.
|
» N:o
|
45
|
Hr Falker.
|
» N:o
|
46
|
Hr Celsing.
|
» N:o
|
47
|
Hr Boneauschiöld.
|
På det nu at Ridderskapet ock Adelen måtte kunna giöra
sig försäkrade derom, <at desse uti sit vahl intet afseende
hafva måtte på annat än Fäderneslandets tiänst ock nytta, så
projecterades för dem fölljande Eed, hvilken, då den af
Ridderskapet ock Adelen approberad var, de värckeligen
aflade, så lydande:
Jag N. N. utnämd at med de öfrige dertil deputerade
utvällia 12 Personer af Ridderskapet ock Adelen, som skola
utnämna de 24, hvilka det i dag proponerade angelägne ähren-
det utarbeta skola, låfvar ock svär vid Gud ock på Hans
Helga Evangelium, at jag i detta mitt vahl intet afseende på
något annat hafva skall än Personens skickelighet ock rede-
lighet, som jag med mit vahl stannar uppå. Ock det, så sant
mig Gud hielpe til lijf och siäl!
Nu var väl middag på dagen, hvarföre en dehl af Ridder¬
skapet ock Adelen begiärte, at man ville låta det öfrige bero
til nästa sammankomst, men uppå Hr Landtmarskalkens
föreställning blef belefvat, at Ridderskapet ock Adelen skulle
Adelns Protokoll 1720. ^
66 1720 den 27 Februari.
>
blifva på salen tilsamman, til dess de af Ridderskapet ock
Adelens ledamöter värkeligen vore utvalde, som i Deputation
komma at brukas, som den af Hennes May:t forestälte ange¬
lägne Proposition utarbeta skall. Ock trädde altså desse, som nu
sin eed aflagt til Electorernes utvälljande, neder i Secrete Utskåts-
sahlen, hvaräst de nämde til Electores:
Hr Ernest Creutz. Hr Gustaf Funch.
Gref Gustaf Bonde. Hr Erich Ehrencrona.
Friherre Conrad Bibbing. Hr Anders Fägerstierna.
Friherre Hugo Hamilthon. Hr Samuel Åkerhielm.
Hr Pehr Adler felt. Hr, Gustaf Palmfelt.
Hr Carl De Geer. Hr Thomas Fehman.
Sedan upkommo de åter pa sahlen, då Hr Ernest Creutz
sade, at de i föllie af Hans Excellence Landtmarskalkens ock
Ridderskapets befallning varit neder ock efter deras yttersta
förstånd utvalt dem til Electores, som på hoosgående lista
upförde äre; gaf så fram listan, som uplästes ock finnes N:o 14.
Sedan projecterades för Electores denne Edem hvilken ju¬
sterades ock approberades, så lydande:
Jag N. N. deputerad til de Personers utvälljande af Hög-
låflige Ridderskapet ock Adelen, som uti Deputation brukas
skola, hvilken öfver den af Hennes Maij:t Riksens Ständer i
dag giorde Propositionen nu kommer at förordnas, låfvar ock
svär vid Gud ock Hans Helga Evangelium, at iag vid denne
min förrättning ock vahl intet afseende hafva vill hvarken til
fränd- vän- eller fiendskap, egen särskilt lycka eller befordring,
ämbete eller värde, utan endast hafva dervid det almänna
bästa för ögonen, sampt på alt sätt mig ombeflita at utnämna
sådanne Personer til denne Deputation, som iag efter bästa sam¬
vete mino pröfvar redelige ock finner skickelige at handtera
ock bedrifva detta angelägne ährendet, som i berörde Deputation
förekommer, ock detta, så sant mig Gud hielpe til lif och siäl!
Hans Excellence Landtmarskalken: Här äre en
del, som påminna, at Electores intet måtte få vällia sig sielfva.
Hr Hamilton mente det kunna skie nu så väl, som da
Secrete Utskåttet valdes, hälst de afläggia sin eed.
16 § af Riddarliuus-ordningen uplästes, hvarutinnan gifves
Electores tilstånd at vällia en eller annan af sine egne ledamöter.
Ock fördenskul resolverades at Electores ey flere än fyra mätte
få nämna af desse sine egne ledamöter til denne Deputation.
Val af Deputation. Dess ed.
67
Sedan blefvo Electores framkallade at .afläggia sin eed,
hvilken de ock värckeligen aliade, ock som i eden intet om
tystheten var förmält, förbundo de sig sedan dertil med up-
räckte händer under förberörde eeds plickt at hålla tyst, hvad
dem emellan vid detta tilfället talas.
Hr Funch, som äfven till Elector är utnämd, var intet til—
städes; derföre resolverades, at Deputation skulle fara fort med
valet, i fall Hr Funch ey skulle fås igen, som nu eftersändes.
Desse Electorer trädde neder uti Secrete Utskåts-salen ock
giorde et sådant vahl, som listan N:o 15 innehåller, hvarmed
Deputation trädde fram til Hr Landtmarskalken, då
Hr Ernest Creutz sålunda förde ordet: Til ödmiukt
föllie af Hans Excellences ock Ridderskapets ock Adelens be¬
talning hafva vi deputerade trädt tilsamman, ock emedan Lag¬
man Funch ey kunnat igenfås ock Ridderskapet ock Adelen
gifvit oss tilstånd til at icke dess mindre afgiöra detta ähren¬
det, så ha vij nu valt ut de tiugu fyra, hvilka i Deputation
brukas skola. Hvarmed, som något långt gåt ut på tiden, sa
bedia vij ödmiukelig, at drögsmåhlet uhrsäcktas måtte. Me-
thoden har varit sådan, at hvar ock en giort sin lista, utan
communication med de andre, sampt derpå upfördt dem han
funnit skickelige til detta ährendet. Ock efter pluraliteten äre
dhe blefne utvalde, som denne listan innehåller, hvilken Hr
Lagman framgaf ock uplästes, hvarmedelst til Deputation ut¬
sedde äre:
Gref Carl Amilius Lewenhaupt. Hr Bengt Rudbeck.
Gref Carl De la Gardie. Hr Olof Cederström.
Gref Hans von Fersen. Hr Johan von Kocken.
Gref Carl Gyllenborg Fulmäck- Hr Joachim Cronfelt.
tig för Gref Clas Bonde. Hr Jonas Cederstedt.
Friherre Erich Oxenstierna. Hr Lorentz Christopher Stobée.
Friherre Johan Baneer. Hr Nils Reuterholm.
Frih. Johan Carlsson Strömfelt. Hr Johan Enanderhielm.
Friherre Michael Törnflycht. Hr Bernhard Cederholm.
Hr Evert Plan Fulmäcktig för Hr Adam Leijel.
Krusen af Edeby. Hr Anders Folcker.
Hr Carl Ållonberg. Hr Johan Cederbiélke.
Hr David Silvius. Hr Johan Rosenadler.
Ock som klåckan var nu öfver 7 på aftonen, ock Ridder¬
skapet ifrån klåckan 8 om morgonen varit stadigt uppe på
68
1720 den 29 Februari.
salen, sä kunde eden denna gången intet justeras, som desse
deputerade giöra skola, utan Hans Excellence Landtmar-
skalken frågade, om Ridderskapet ock Adelen behaga klåckan
10 om Måndagen komma hijt at justera samma eed.
Hvilket Ridderskapet ock Adelen låfvade vilja efter¬
komma. Ock skildes så åt.
Den 29 Februari in pleno.
Hans Excellence Landtmarskalken: Emedan man
i förgårs intet blef färdig med den eden, som Deputation skal
afläggia, så kan den nu bli justerad.
Heden uplästes ock approberades, så lydandes:
Jag N. N. af Riksens Ständer utvald ock förordnad til at
utarbeta ock andraga skählen emot ock med öfver den af
Hennes Kongl. Maij:t igenom dess egenhändige skrifvelse af
den 22 Februari sidstledne til Riksens Ständer den 27 Februari
giorde Proposition, låfvar ock svär vid Gud ock Hans Helga
Evangelium, at jag alt det, som i denne Deputation af en eller
annan tält ock discourerat varder, eller ock skrifteligen andra-
ges, vil ock skall intil min död uti en stadigvarande tysthet
behålla, så at jag sådant hvarken directe eller indirecte för
hög eller låg, inheimisk eller främmande på något uptänckeligit
sätt skall uppenbara eller vitterligen uppenbara låta vidare, än
Deputationen öfverenskommer, hvad utarbetat blifver Riksens
Ständer at referera, då jag ey vidare derutinnan gå skall, än
uti Deputationen beslutit ock tillåtit blifver. Derjämte vil ock
skall jag efter yttersta krafter både för mig sielf så öfverläggia,
samt i Deputationen, då det proponeras, så rådgiöra om detta
högvicktige ährendet, att jag å sijdo sättia skal alt anseende
til någon räddhåga, gunst, gåfvor, befordran, eller annan för¬
mån för mig sielf, barn, släckt ock anhörige, nu ock i fram¬
tiden, på hvad sätt som någonsin uptänckas kan; ock endast
föra ock bifalla sådanna rådslag, som jag efter mit bästa sam¬
vete ock skiärskådande finner lända Guds namn tiT ähra, den
i Sverige almänneligen vedertagne ock tilförenne af Riksens
Ständer besvurne religionen til styrckio, trygghet ock säkerhet
samt Sveriges Rike til välfärd ock til bibehållande af Stän-
dernes fri- ock rättigheter. Detta alt låfvar jag utan arga list
Prenumeration på kontribution.
69
oryggeligen hålla ock efterkomma, så sant mig Gud hielpe til
lif ock siäl!
Sedan berättade Hans Excellence Landtmarskalken,
at lian i Secrete Utskåttet är äfven upläsen ock approberad
blefven.
Hans Excellence Landtmarskalken: I Secrete
Utskåttet är också öfverenskommit, at alt, hvad som inkommer
om denne saken, sändes til Deputationen, ock at der sadant
tages i öfvervägande, hvarefter, då Deputation med sit arbete
inkommer ock det blefvit upläsit in pleno, så får då hvar ock
en, som hoos Deputation giordt sine påminnelser, höra, huru
de äre uptagne, ock den, som finner sig föranlåten at påminna
något yttermera, då giöra det, at det sedan kan gå tilbaka til
Deputation, ock saken vederbörligen blifva afgiord hoos Stån¬
den in pleno.
Ridderskapet ock Adelen biföllo detta ock resolverade,
at Memorialen skola skrifvas under, som gies in; dock håller
Deputation lönt, hvem dem ingifver.
Derefter frågade Ridderskapet ock Adelen, om inte
de Deputerade skola nu afläggia eeden.
Hans Exellence Landtmarskalken: Eden aflägges
i Deputation af alle Stånden tillika.
Ridderskapet ock Adelen voro härmed förnögde ock
skilgdes denna gången åt.
Den 4 Marti.
Hans Excellence Landtmarskalken: Det första
jag har at berätta är angående vårt försvarsvärck. Dertil
fordras penningar, ock som tilgången är alt för ringa, ock det
fördenskul är högst angelägit at Contribution blir promt be¬
talt, så vore det väl, om man kunde ta det expedientet, som
förr skiedt, at hvar ock en prsenuinererar på sin Contribution.
Fastän Contribution ännu intet är faststält, så kan man vähl
föreställa sig, at den intet blir mindre i åhr än förledit åhr,
ock altså kan man betala ungefär så mycket nu förut, sorn
man vet sig då hafva ehrlagt.
Hr Cederhielm: Här är ingen annan utväg til at komma
värcket til drift.
70
1720 den 14 Mars.
Hans Excellence Landtmarskalken frågade Ridder-
skapet oek Adelen, om icke de skulle villia giöra en sådan
prenumeration på Contribution.
Ridderskapet ock Adelen utfäste att villia betala förut
på Contribution, hvad de kunde tillväga bringa, ock låfvade
gripa sig an efter deras yttersta förmågo.
Bergs-Collegii Memorial ock påminnelser vid projectet
til Commercie-Collegii Instruction uplästes, ock resolverades,
at det remitteras til Commercie-Deputation.
Hr Ehrenpreutz frågade, om icke man skulle få begiära
communication af de skrifter, som remitteras til Deputation,
på det man måtte få giöra sine påminnelser dervid, efter man
ey kan minnas, hvad här läses up i hastighet, då man hörer
det här uppe.
Hans Excellence Landtmarskalken: Deputation
lärer lämpa detta så, sorn de finna de kunna umbära pap¬
peren.
Resol.: Det förblifver vid det, som Riddarhuus-Ordningen
innehåller.
II ans Excellence Landtmarskalken: Jag bör ock
berätta något, som händt angående den angelägne saken uti
Deputation, som blef förordnad, hvartil Hennes Maij:tz Bref
gaf anledning; men först vill jag påminna om det aftal, som
förut skiedt emellan Stånden.
Det första var at alt, hvad som skiedde, skulle skie med
förtrolighet imellan alla fyra Stånden. Det andra, at efter
Riddarhuus-Ordningen skulle denna saken gå til en Deputation
ock arbetas ut; hvad der utarbetades, skulle sedan Standen
föreläsas, dock skulle hvar ock en lioos Deputationen få komma
in med sine påminnelser ock memorialer. [Det] 3:die, at, när sa¬
ken forsta gången kommer hit up ifrån Deputation, så blir den
intet besvarad, på det at de, som villia giöra påminnelser vid
Deputationens arbete, sorn de då först få höra, skola få komma
in med sine påminnelser, ock de då gå til Deputation tilbaka
igen, at tagas i öfvervägande. Det 4:de, at alla de acter ock
skrifter, som inkomma denne materien angående, skulle gå til
Deputation, ock der tagas i behörig consideration.
Nu är det händt, at Hennes Maij:t har behagat inkomma
med et annat Bref. Det är också efter detta aftalet gifvit til
Deputation. Det har jag bordt berätta. Men skulle Ridder¬
skapet ock .Adelen villia höra det, kan det här läsas up.
Drottningen föreslår sin gemål till konung. 71
Ridderskapet ock Adelen begiärte få höra samma bref.
Hans Excellence Landtmarskalken: Deputation
måtte fuller til slut föra an alla de commoda ock incommoda,
som äre vid det svaret ja, ock alla commoda ock incommoda
vid svaret neg, så at Riksens Ständer derutinnan straxt kunna
finna sig. Sedan brefvet är här upläset, går det til de andre
Stånden, at äfven de måge deraf få del.
Detta blef af Ridderskapet ock Adelen bifallet.
Hennes Maij:tz Nådige Bref uplästes, så lydande:
Välborne, Edle ock Välbördige, Vyrdige ock Vällärde,
Ehreborne ock Välacktade, så ock Alirlige ock Beskiedelige
samtelige Riksens Ständer.
Utaf mine förleden den 22 hujus til Riksens Ständer af-
gångne Bref läre Ständerne hafva intagit, af hvad orsaker Jag
blifvit föranlåten at åstunda, det Riksens Ständer måtte med
Mig deruti blifva ense, at Hans Kongl. Höghet Min Högt-
iilskelige Gemåhl tillika med Mig såsom Konung skulle styra
Riket på sådant sätt, som sielfva Brefven innehålla. Ock såsom
det torde förekomma Ständerne något nytt, at Rijket skulle
lijka som af tvenne regeras, så har Jag funnit nödigt, at här¬
igenom underrätta Riksens Ständer, det min tancka intet varit,
eller ännu är, at Jag uti Regeringen skall hafva någon dehi-
acktighet, så länge Hans Kongl. Höghet lefver, det den Hög¬
ste til en hög ålder late blifva, utan har det varit ock är
min åstundan, at Jag med Ständernes goda samtycke, ock med
visse betingade vilkor til min säkerhet i framtiden, måtte få
öfverlåta Konunga-väldet til min Högtälskelige Gemåhl, på det
vårt förfallne värck genom dess välbekante tapperhet samt
eftertryckeliga drift i desse vidt utseende ock fahrliga tijder
så mycket mera må kunna hiälpas, hafvandes, hvad Jag i mina
Bref derom anfört, endast syftat derpå, at all min rätt kunde
vara Mig förbehållen på händelse af dödzfall. Men skulle
Riksens Ständer finna något betänckiande vid de af Mig i
Brefven införde Conditioner, så är Jag tillfreds, när Riksens
Ständer meddehla Mig på annat sätt dheras kraftige försäkring,
at, om den Högste skulle täckas Hans Kongl. Höghet förr än
Mig genom döden affordra, Jag då straxt tillträder Regeringen
igen på samma sätt, som Jag efter Guds skickelse ock Riksens
Ständers frijvillige vahl den samma nu förer, ock hvilken i
72
1720 den 15 Mars.
Hans Kongl. Höghets lifztijd allenast för Mig hvijlar. Jag
lärer lärer städze finnas
Samptelige Riksens Ständers
helt nådigste Drotning
Ulrica Eleonora.
Stockholm den 29 Februari 1720.
Enär föregående Hennes Maij:tz Nådige Bref var upläsit
boos Ridderskapet ock Adelen, sändes det til de andre Stånden
at äfven dem föreläsas, på det at samma sedan måtte kunna
gifvas til den förordnade Deputation.
Ilen 15 Marti in pleno.
Hans Excellence Landtmarskalken: Det Högläflige
Ridderskapet ock Adelen äre i dag upkallade til mycket an¬
gelägne ährender. Alles vår vallfärd heror på enighet imellan
alla fyra Stånden. Skola vij fa enighet, måste vij taga den
vägen, som förer oss dertill. Jag har förnummit, at de andre
Stånden hafva et slätt förtroende til Ridderskapet ock Adelen.
Det skall härröra af våra Privilegier, som Ridderskapet ock
Adelen 1719 fingo confirmation uppå. Fördenskul tycker jag,
at Ridderskapet ock Adelen giorde väl, om de utnämnde der¬
öfver en Deputation af sit Stånd, til hvilken de andre Stånden
kunde skicka sine deputerade at giöra sine påminnelser vid
berörde Privilegier; sedan kunde det föredragas Ridderskapet
ock Adelen in pleno, ock förmodar man, at Ridderskapet ock
Adelen lärer fägna dem i det, som dhe kunna begie sig uti.
Ridderskapet ock Adelen samtyckte dertill, at en
Deputation förordnas måtte til at uptaga de besvär, som de
andre Stånden förmena sig med fog ock billighet kunna andraga
emot Adelige Privilegierne. Hvarefter, sedan samme Deputation
alt sådant i consideration tagit ock utarbetat, skulle det till
vidare resolverande Ridderskapet ock Adelen föredragas.
Dock kunde samme Deputation denna gången ey blifva
utnämd.
Hans Excellence Landtmarskalken: Ridderskapet
ock Adelen är också bekant, hvad angelägit älirende man har
haft före uti den förordnade Deputation angående Hennes
Maij:tz Bref. Man har arbetat ut den saken ock observerat
Deputationens förslag, at Ständerne skulle gå ed, förkastas. 73
Lagen, Memorialerne, ock hvad ingifvit är til Deputation. Man
har ock tagit up skiählen mot ock med, men intet kunnat
skrida til något betänckande, emedan Deputations arbete först
alla Stånden föredragas skulle, hvarefter alla fyra Ständerne
böra intet gå hvarandre förbij, utan lärer Ridderskapet ock
Adelen påminna sig det sidst blef aftalt, at, sedan Deputation
utarbetat saken, skulle det arbetet läsas up in pleno boos
Stånden, at dhe få gie in sine Memorialer, som hafva något
dervijd at påminna; då de åter gå til Deputation, at der
igenomsees, huruvida någre nya skiähl finnes anförde, som förr
icke blefvit i consideration tagne. Ock för den skull har De¬
putations betänckiande ey kunnat föllia nu med, efter de
Memorialer, som sedan inkomma, kunna gie anledning til något
annat. Frågade, om icke Ridderskapet ock Adelen äre nögde,
at så härmed procederat är?
Ridderskapet ock Adelen sade sig vara härmed nögde.
Hans Excellence Landtmarskalken: Deputation har
varit ense derom, at i Stånden proponeras skulle, det man,
efter et så angelägit älirende skall der företagas, aflägger på
något sätt i Stånden en eed, på det de så mycket bättre må
kunna försvara för sine medbroder, hvad som giöres. Eeden
går ut på det, at man skall hålla det tyst, som här talas, ock
intet annat afseende hafva än det allmänna bästa.
- Samma Eed uplästes, så lydande:
Jag N. N. låfvar ock svär vid Gud ock Hans Helga Evan¬
gelium at, såsom don förordnade Deputationens arbete angå¬
ende Hans Kongl. Höghet Arf-Princen nu kommer här uti
Ståndet at föredragas, ock nödigt är, at det hålles tyst ock
lönt, hurulunda hvart ock et Stånd eller hvar Person i synnerhet
sig deröfver kunna utlåta; så skall jag icke allenast sådant
hoos mig i tysthet in till min död behålla, utan ock utan an¬
seende til någon räddhåga, gunst, gåfvor, befordran eller annan
förmån för mig sielf, barn, sleckt ock anhörige föra ock bi¬
falla sådanna rådslag i denna sak, som jag efter mit bästa
samvete finner lända Gudz Nampn til ähra, den i Sverige all¬
männeligen vedertagne ock tilförende af Riksens Ständer be¬
svurne Religionen till styrckio, trygghet ock säkerhet, samt
Sveriges Rike till välfärd ock bibehållande af Ständernes fri—
ock rättigheter. Detta alt vill ock skall jag troligen hålla ock
efterkomma, så sant mig Gud liielpe til lif ock siäl!
74
1720 den 15 Mars.
Sedan denne eeden var upläsen, ropade en dehl: ney, en
dehl: ja, at den bör afläggas.
Hans Excellence Landtmarskalken: Som intet em¬
bete är, sorn icke gior sin eed, ock detta är en så angelägen
saak, så har Deputation trodt, at som Stånden förbundit De¬
putation med ed, at ock här, när Deputations arbete in pleno
skall företagas, en art af ed giöras bör.
Hans Excellence Landtmarskalken: Jag har intet
velat vara med i Deputation, utan giärna önskat få vara der¬
ifrån; derföre må ingen tro, at jag trängt mig dijt. Men
Deputation har skickat efter mig ock bedt mig komma dijt.
Bärtil svarades af Deputations-ledamöterne: ja, at
samtelige Deputations ledamöter bedt Hans Excellence bi¬
träda Deputation ock vara der tilstädes.
Hans Excellence Landtmarskalken försäkrade, at
han utan intriguer handterat saken.
Ridderskapet ock Adelen sade, at dhe äre derom nog
förvissade, at Hans Excellence redeligen ock vähl härmed
omgåts.
Hr Ehrenpreutz: Man menar, at hvar ock en lärer
betänckia, at det angår oss ock våra barn ock efterkommande,
ock förmodar altså, at ingen lärer kunna tro, at någon skall
giöra det, som är emot hans samvete.
Hans Excellence Landtmarskalken: Det kan vara
skiähl för alla, som träda til et embete, men de giöra likväl sin eed.
Hr Stakelberg: Deputation bör giöra eed för Ståndet,
men elliest är det ovanligit, at Ståndet gior eed på detta
sättet.
Hans Excellence Landtmarskalken: Efter en del
sälja ja, en del ney, så bör det gå til votering, men det är
bäst, at man söker ut compendium. Här komma främmande
Ministrer hit till staden, derföre måsfe det hållas tyst som
här talas, ock eden går ut på tysthet. Dock, som af Ridder¬
skapet ock Adelen största dehlén ey villia förbinda sig med
någon ed, så lära de i stället för ed villia gie hvarandra sin
parol at hålla detta tyst, som här förhandlas i detta ährendet.
Det låfvade dhe alle.
Hans Excellence Landtmarskalken: Såsom det är
billigt, at Riksens Råd ock Riksens Ridderskap correspondera
med hvarandra, altså tyckes, så fort Ridderskapet ock Adelen
får communication af det, som utarbetat är, at Riksens Råd
Deputationens första utlåtande föredrages. 75
äfven böra få del deraf; men som ingen utlåtelse i dag skier,
så kan man nu lemna at kalla neder dem. Kan skie Rid¬
derskapet ock Adelen behaga förtro mig, at jag gier dem part
deraf, på det saken ey må dragas ut.
Ridderskapet ock Adelen gåfvo härtill sitt samtycke.
Hr Grönhagen tyckte dock, at Dheras Excellencer kunde
komma neder på Riddarhuset, på det at det ey må se ut, som
man skillier dem ifrån Ridderskapet ock Adelen.
Hans Excellence Landtmarskalken: Ridderskapet
ock Adelen har redan kommit öfverens derom, at jag gier dem
part, som sagdt är.
Hans Excellence Landtmarskalken: Här påminnes,
at man skulle sättia visse dagar til Memorialernes ingifvande,
ock taga intet längre termin än til Torsdagen klåckan 12,
hvarefter inga Memorialer skola fä gies in i denne saken.
Hr Stierncrona begärade, at Memorialerne, som komma
in, måtte läsas sedan up in pleno.
Hans Excellence Landtmarskalken: De skola gä
til Deputation ock der igenomses, huruvijda någre nye skiähl
ttnnes uti dem anförde, som förr icke blefvit i consideration
tagne, ock sedan läses Deputations arbete up.
Gref Carl Gyllenborg: Om man skulle linna, at det
i Deputation blefvit förbigånget, som man i Memorialen påmint
om, ock man då begiär, at det Memorialet skall läsas up, så
kan det skie.
Hans Excellence Landtmarskalken frågade, om
Deputation vid samma tilfälle får låf til at gie et sådant be-
tänckiande, som de tiltro sig at giöra, sedan Memorialen, som
inkommit, äre tagne i behörig consideration.
Detta blef af Ridderskapet ock Adelen bifallit.
Sedan sändes til hvartdera af de andre Stånden et exem¬
plar af Deputations-arbetet, ock gafs dem vid handen, at Rid¬
derskapet ock Adelen gifvit hvarandra sin parol, at hälla alt
secret utan at aflägga den projecterade eden; ock uplästes et
exemplar af samma arbete här på Riddarhuset för Höglåflige
Ridderskapet ock Adelen, innehållandes fyra frågor med skiählen
mot ock med.
l:o. Huruvida Riksens här församblade Ständer kunna vara
befogade i föllie af dheras fullmackter denne angelägne saken at
företaga ock afgiöra, så vida sådant hvarken uti sidsta Riks¬
76
1720 den 15 Mars.
dags-Beslutet eller Hennes Kongl. Maij:tz Kallelsebref specialiter
blefvit omrört? 2:o Huruvida Kongl. Maij:tz Proposition an¬
gående Hans Kongl. Höghets utkorelse ock uphöijande på den
Svenska Thronen kan vara enlig med Sveriges Fundamental
Lag, Vahlacten ock den derpå fölgde Ed sampt enhällige Beslut,
som samptelige Riksens Ständer vid sidsta Riksdagen faststält?
3:o Om högsta nödvändigheten ock närvarande Rikets bistre
conjuncturer föra med sig den ögonskenliga fahra, at Ständerne
så i anseende dertil, som til undvikande af större olycka nöd¬
sakas at giöra uti Regementet den förändring at uphöija Hans
Kongl. Höghet til Konungaväldet? 4:o Hvad nytta ock förmån
Sverige hade at förvänta af Hans Kongl. Höghets utnämnande
til Konung? Som vidlyftigare sees kan N:o 17.
Ock som uti detta arbetet under 27 § andrages för et
skiähl til Hans Kongl. Höghets uphöijelse på den Svenska
Thronen, at en del af Svenske undersåtarne hafva alt ifrån
Hans Kongl. Höghets ankomst hit i Rijket uppehållit honom
med förhopning at komma på den Kongl. Thronen; men detta
uti 28 § sålunda besvaras, at flateurer ock smickrare, hvilka
hafva sin endaste afsickt på egen fördehl ock nytta, äre en
peste i land ock- rike, ock at af dheras conduite intet argument
ock skiähl tagas kan;
Så begiärte General-Felttygmästaren Hamilton en copia
af detta arbetet, säijandes orsaken dertil vara, at de tyckia illa
derom, det man beskyller derutinnan någon för datera.
Gref Carl Emil Löwenhaupt: Det står så i Memoria¬
len, som inkomne äre hoos Deputation.
Hans Excellence Landtmarskalken: Intet anstår
Deputation til at döllia något af det, som hoos Deputation in¬
kommit. Jag har funnit, at alla fyra Stånden äre Patrioter,
ock at vij vele vähl förese vårt kära Fädernesland. Tilförende
ha dhe intet trodt hvarandra, nu tahlas dhe vijd i förtrolighet i
Deputation. Altså måste man låta det skie i ordning ock
enighet ock gå sina vägar. Då försvara vij för Gud ock vår
posteritet, hvad vij giöra. Skulle någon vara emot, så måste
han begie sig i det största dehlén bifaller.
Hans Excellence Landtmarskalken frågade, om icke
tre dagar kunna utsättas til at taga emot Memorialerne pa.
Säijandes, at de imedlertid intet äre fåfänge i Deputation, utan,
hvad som hörer till denna saken, arbetas på, ock at ingen bör
kasta den ena något före, utan alla stå för en man, ty ingen
Hans Kongl. Höghets Försäkrings-skrift uppläses. 77
bör ha proces för sit utlåtande, ey heller någon få vetta, hvad
i Deputation tält ock ingifvit är. Om vij härnäst komma fram
med saken, kan hon bli så klar, at kanskie ingen säijer der¬
emot.
General-Felttygmästaren Hamilton begiärte få copia af
Deputations arbete, efter som elliest ingen kan giöra någre
påminnelser dervid.
Hans Excellence Landtmarskalken: Det kan intet
skie, ty då skulle det komma snart utrikes.
Hans Excellence Landtmarskalken: Jag skall giärna
rätta mig efter hvad som slutes; men dhe andre Stånden, så
väl som vår Deputation önska, at inge copier tagas deraf.
Den, som vill påminna något vid detta värcket, kan giöra sin
anmärckning i sin plånbook, då det upläses.
Hans Excellence Landtmarskalken proponerade,
om icke det kunde läsas up igen.
Detta biföls, ock blef det åter igen upläsit.
Hans Excellence Landtmarskalken: Hvad det angår,
at något kan finnas, som intet behagar allom i Deputations-
arbetet, så har Deputation intet kunnat det förtiga, efter De¬
putation måst föllia de inkomne Memorialerne, ock hvad til—
trädet angår til det som utarbetat är, så kan den, som vill
läsa det, gå til Deputation, ock der få tillträde til samma.
Hans Excellence Landtmarskalken: Nu måste jag
ock så berätta Ridderskapet ock Adelen, at Hans Kongl. Hög¬
het inkommit hoos alla fyra Stånden med en Försäkrings-skrift,
och om den går til Deputation, så kan den sedan komma in
pleno före. Frågade, huru Ridderskapet ock Adelen behaga.
Ridderskapet ock Adelen resolverade, at den skall gå
til Deputation. Dock uplästes den först för Ridderskapet ock
Adelen, ock finnes N:o 19.
Elliest berättade Hans Excellence Landtmarskalken,
at Contributions-Placatet vore nu färdigt, ock frågade, om det
skall läsas up in pleno eller först uti Secrete Utskåttet?
Ridderskapet ock Adelen biföllo, at det i Secrete Ut¬
skåttet först må upläsas.
Sedan resolverades, at til klåckan 12 om Fredagen få
Memorialen ingifvas angående Hans Kongl. Höghet, men länger
intet, ock at dhe, som villia gie in Memorialer, få imedlertid gå
hit up ock annotera skiählen för sig ifrån klåckan 3 til 5 efter-
middagarne, men intet skrifva af Deputations arbete. Hvar-
78
1720 den 17 och 22 Mars.
före Cancellisten Friese afsändes at låta de andre Stånden
vetta detta Ridderskapetz ock Adelens öfverenskommande.
H ans Excellence Landtmarskalken försäkrade, at
Deputation med all flijt arbetar derpå at giöra saken lätt ock
ricktig, ock ingen ting förbigår at anföra af det, som dhe in-
komne Memorialen gifva anledning till.
Den 17 Marti.
H ans Excellence Landtmarskalken proponerade,huru
som Deputation öfver Contributiön nu upsat et project til Con-
tributions-Placatet ock frågade, om det icke kan få upläsas?
Samma project, så val som Deputations Memorial N:r
uplästes efter Ridderskapets ock Adelens godtfinnande; dock
giordes nu ey dervid någre påminelser, \ utan resolverades, at
dermed til härnäst anstå skulle.
Sedan utnämdes fölljande af Höglåflige Ridderskapet ock
Adelen at vara uti Deputation, hoos hvilken dhe andre Stån¬
den sine påminnelser vid Adelige Privilegierne giöra måtte.
Nembligen:
För Gref Brahe
Hr Ernest Joli. Creutz.
Gref Olof Gyllenborg.
Friherre Thure Horn.
Friherre Hamilton.
Friherre Cederhielm.
Friherre Bennet.
Friherre Otto Reinholt Strömfelt.
Friherre Grundel.
Hr Hans Gyllenlod.
Hr Gustaf Adolph Lagerfelt.
Hr Téet. '
Hr Daniel Bildt.
Hr Giöran Knorring.
Hr Daniel Plan.
Hr Gustaf Funck.
Hr von Brobergen.
Hr Fegerstierna.
Hr Jäger schiöld.
Hr Rudenhielm.
Hr Jjagerflycht.
Hr Adlermarck.
Hr David Leijel.
Hr MannerCrona.
Den 22 Marti in pleno.
Hans Excellence Landtmarskalken: Det Höglåflige
Ridderskapet ock Adelen påminner sig, at sidst dhe voro til-
samman blef det faststält, hvilket de andre Stånden ock
samtyckt til, at hvad i den angelägne saken, som Hennes
Maij:t låtit til Riksens Ständer angående Hans Kongl. Höghet
Deputationens betänkande föredrages och godkännes. 79
[o: öfverlemna, skulle] inkomma, det skulle gå til Deputation,
att der tagas i närmare öfvervägande, ock, sedan hoos Depu¬
tation de nye Memorialen kommit i consideration, skulle l:o
Deputation gie en art af betänckiande. Det andra, som til
Deputation remitterat blef, var Hans Kongl. Höghets Försäkrings-
skrift. Begge desse har Deputation med största försicktighet
utarbetat. Ock frågade altså Hans Excellence Landtmarskalken,
om de få upläsas?
Hvartil, som Ridderskapet ock Adelen gofve dess
bifall,
så blef - Recapitulation af skiählen mot ock med, hvilken
finnes N:o 18, Ridderskapet ock Adelen föreläsen, hvarutinnan
Deputation faller på den meningen, at Fäderneslandets väl¬
trefnad ock det allmänna bästa genom Hans Kongl. Höghets
uphöijande på Svenska Thronen märckeligen kan styrckas ock
formeras, ock håller fördenskull före, at detta bör vinna bifall,
sedan Hans Kongl. Höghet först antagit den Lutherska reli¬
gionen ock Försäkringen underskrifvit, som äfven Deputation
öfverset ock inrättat, hvilken också uplästes ock finnes N:o 20.
Hans Excellence Landtmarskalken: Således har
Deputation efterkommit förmodeligen, hvad Stånden den på-
lagdt. Men innan vij röra sådanne saker, så skulle jag först
vetta disposition hoos Riksens Ridderskap ock Adel angående
den frågan, om Hans Kongl. Höghet skal komma på Thronen.
Sedan lärer jag gie sådanne förslag, som de sielfve kunna bi¬
falla, om de så tycka. Skulle det gå til det svaret ja, så
hörer dertil, at vij fä vetta de andre Ståndens utlåtelse ock
äfven Deras Excellencier Riks-Rådens.
Hans Excellence Landtmarskalken begiärte att få
vetta, huru Ridderskapet ock Adelen nu äre disponerade, sedan
de hördt sig föreläsas Deputations arbete, ock frågade, antingen
de förre eller senare skiählen haft hoos dem största ingressen;
begiärandes, at en hvar efter hvar annan sig deröfver utlåta
ville genom ja eller ney.
Gref Fersen upsteg ock sade, at lian för sin dehl finner
det ey något positive nu kan slutas, emedan Hans Kongl.
Höghet först bör antaga den Lutherska religionen ock gifva
oss sin Försäkring: men tror likvähl, det ingen lärer kunna gie
helsosammare förslag, än det, at vij antaga Hans Kongl. Hög¬
het för vår Konung, sedan hau afsagdt sig den Reformerte
religionen ock gifvit sin Försäkring ifrån sig.
80
1720 den 22 Mars.
Hans Excellence Landtmarskalken frågade, om Rid-
derskapet ock Adelén äre nögde med Deputations arbete.
Dertil svarades: ja, at dhe äre nögde dermed. Ock som
vid förberörde Deputations betänckiande ingen påminnelse giord
blef, så sade
Hans Excellence Landtmarskalken, at nu är första
steget man bör giöra, at man skickar en Deputation till Riksens
Råd ock kallar dem hijt neder, hvilka lära så mycket snarare
kunna komma, som Hans Excellence bedt dem hafva sina vagnar
hoos sig, i fall de skulle blifva kallade pä Riddarhuset.
Hvarom, som Ridderskapet; ock Adelen förente sig, så
gick en Deputation fördenskull up, at invitera Riksens Råd
hit neder på Riddarhuset.
Hans Excellence Landtmarskalken: Nu måste ock
en Deputation skickas til de andre Stånden, men den måste
ha skriftel., hvad han säija skall. Altså tycker jag, at han
kan berätta de andre Stånden, at Ridderskapet ock Adelen
finna, det Rijket ey bättre kan salveras, än om Riksens Ständer
taga Hans Kongl. Höghet till Konung.
Derpå sattes samma skrifteligen up ock förelästes Rid¬
derskapet ock Adelen, som det approberade; men så går
likväl intet Deputation bärt, innan Deras Excellencer Riksens
Råd öfver detta hörde blefvit.
Gref Frölich: Efter en dehl äre af dhe tanckar, at det
skall vara något at påminna vid Försäkrings-skriften, så begära
dhe, at den mätte gå tilbaka til Deputation, at dhe få giöra
sina påminnelser hoos Deputation.
Affirmatur.
Hans Excellence Landtmarskalken: Såsom i an¬
ledning af Hans Kongl. Höghets tilbudne Försäkrings-skrift et
ock annat blir til at ändra i 1719 ahrs Regerings-Form ock
Cancellie-Ordning, så kunde det gå til samma Deputation.
Detta blef ock så bifallit.
Hr Hamilton: I fall Hans Kongl. Höghet finner sig
förnögd med Försäkrings-skriften, skulle man icke då på vår sida
vara nögd med den, utan at låta den gå til Deputation, ock
dermed draga ut tiden?
Dertil svarade Ridderskapet ock Adelen: ja!
Deras Excellencier JRicksens Råd kommo neder, nemb-
ligen:
Riksens Råd infinna sig efter inbjudning på Riddarhuset. 81
Gref Nils Gyllenstierna. Gref Tessin.
Gref Renschiöld. Gref Duker.
Gref Spens. Gref Taube.
Gref Stromberg. Gref Leijonstedt.
Gref Meijerfelt. Gref Lillienstedt.
Och möttes af några utaf Ridderskapet ock Adelen.
Sedan Deras Excellencer. intagit sine rum, förde
Hans Excellence Landtmarskalken Hr Grefve
Horn sålunda ordet:
Det Höglåflige Ridderskapet ock Adelen har funnit sig
förorsakade att besvära Dheras Excellencer Riksens Råd ock
låtit igenom et Utskått begiära, at Dheras Excellencer ville
komma hit neder til Ridderskapet ock Adelen i detta ange¬
lägne ährendet, som Hennes Maij:t remitterat til Riksens Ständer
igenom 2:ne dess Bref om Hans Kongl. Höghets Arf-Princens
uphöijelse på den Svenska Thronen. Ock som Dheras Excel¬
lencer Riksens Råd sig här nu behagat infinna, så blifva dhe
derföre af Höglåflige Ridderskapet ock Adelen tiänstligen be¬
tackade, så väl som ock för all förtrolighet. Til hvilkens
underhållande Ridderskapet ock Adelen för detta communicerat
med Deras Excellencer Riksens Råd skiählen mot ock med,
som uti den öfver detta högvicktiga ährendet förordnade De¬
putation samman dragne blefvit, hvarefter, emedan samma åter
af Ständernes Deputation företagit är, ock Deputation med sitt
betänckiande inkommit, styrckiandes dertil att Hans Kongl.
Höghet til Konung anammas måtte med åtskillige skiähl,
hvilka hoos Ridderskapet ock Adelen haft ingress, så har Rid¬
derskapet ock Adelen ey längre derutinnan gå velat, innan dhe
blifva af Riksens Råds betänckande delacktige ock understödde.
T medlertid har Deputation, til at vinna tiden, utarbetat en För¬
säkring, som Hans Kongl. Höghet på en sådan händelse, at han
vinner bifall, kommer at gifva Riksens Råd ock Ständer.
Hans Excellence Gref Nils Gyllenstierna svarade på
Dheras Excellencer Riks-Rådens vägnar, ock tackade Hans
Excellence Landtmarskalken sampt Ridderskapet ock Adelen,
som behagat kalla Riksens Råd neder til sig, hvarest dhe ock
sig så mycket villigare infunnit, som de äre uti ett stånd med
Ridderskapet ock Adelen ock giärna dem biträda uti alt det,
som länder Gud til ähra ock Fäderneslandet til gagn ock
fromma.
Adelns Protokoll 1720. ^
82
1720 den 22 Mars.
Derpå upplästes Recapitulation af skiählen mot ock med,
som finnes N:o 18.
Hans Excellence Landtinarskalken: Deras Excel-
lencer ock Ridderskapet ock Adelen lära föreställa sig siälfva
de skiähl, som hindra mig at begiära et positift svar, nembligen
at Hans Kongl. Höghet först hör afsäija sig sin religion, ock
gie Riksens Ständer sin Försäkringsskrift; men, oansedt vij kunna
intet utlåta oss, innan detta skiedt ock föregåt, så måste jag
likväl giöra den frågan, om de äre i den disposition i anseende
til de andragne skiählen at säija härtil: ja.
Detta besvarades af Ridderskapet ock Adelen med: ju!
Hans Excellence Landtinarskalken: Derpå hörer,
at et Utskått går til de. tre andre Stånden ock notificerar dem,
hvad ingress som Deputations arbete boos Ridderskapet ock
Adelen haft, sampt begiär, at de ville gifva Ridderskapet ock
Adelen tilkiänna, af hvad tanckar dhe äre.
Detta blef bifallet; fordenskul Hr Leonhard. Ribbing ut-
nämdes at föra .Deputation an, ock gafs honom skriftel. at
förebringa fölljande:
S. T.
Sedan det arbetet, som Ständernes förordnade Deputerade
[o: förehaft] angående Hans Kongl. Höghets uphöyande till Konung,
blefvit Dheras Excellencer Riksens Råd samt Ridderskapet och
Adelen föreläsit, ock det boos dem vunnit den ingressen, at dhe
för sin dehl finna, det Rijket aldrabäst kan pä det sättet salveras,
om Riksens Ständer anamma Hans Kongl. Höghet til Konung;
dock at Hans Kongl. Höghet antager vår rena Evangeliske
religion ock under,skrifver den författade Försäkringen, ock så
framt Hennes Kongl. Maij:t skulle öfverlefva Hans Kongl.
Höghet, at Hennes Maij:t då åter träder til Regeringen; Så
hafva Deras Excellencer Riksens Råd sampt Ridderskapet ock
Adelen velat gifva det Ahrevyrdige Prästerskapet häraf del, i
förmodan at det Ahrevyrdige Prästerskapet lärer gifva dem
sine tanckar härutinnan tilkiänna, at sedan med ali enighet
ock samdräcktighet denne saken kan afgiöras, hvartil de önska
Gudz milderijka välsignelse!
Hans Excellence Landtinarskalken: Om de andre
Stånden bifalla detta, så lärer ett Utskått af alla fyra Stånden
komma at gå up til Hans Kongl. Höghet ock berätta, det
Riksens Råd ock Ständer samtyckt til Hans Kongl. Höghets
uphöijande uppå den Kongl. Svenska Timonen, så framt Hans
Beputationer till Drottningen, Arfprinsen och de ofrälse stånden. 83
Kongl. Höghet behagar at vedertaga vår rena Evangeliska
Religion ock underskrifva den af Ständerne författade För-
säkrings-skrift. Ock måste jag berätta, at den Deputation, som
haft detta under sit utarbetande, har tyckt at berörde Utskått,
uppå alla Riksens Ständers vägnar, bör då, til at visa, huru
nödigt dhe villia skillias ifrån sin Nådige Öfverhet, äfven gå
til Hennes Maij:t at i underdånighet bedia Hennes Maij:t, det
Hennes Maij:t intet ville tröttas vid Regeringen, utan bli vijd
Kongl. Thronen; men skulle Hennes Maij :t vägra det, så måste
samma Deputation bedia Hennes Maij:t, at hon gior Riksens
Ständer frie ifrån den Eed, så länge Hans Maij:t lefver, som
de giort Hennes Maij:t.
Hertil svarades: ja, ock at Deputation går först til Hennes
Maij:t ock sedan til Hans Kongl. Höghet, hvilket Utskåttet,
som går til de andra Stånden, äfven har dem at antyda.
På fölljande sätt skulle Hans Excellence Landtmarskalken
fora ordet boos Hennes Maj:t, ock det för större säkerhet
skull af papperet upläsa:
S. T.
Det hafva samptelige Riksens här församblade Råd ock
Ständer ey utan största häpenhet ock sinnens rörelse erfarit,
huru som Eders Kongl. Maij:t sig föresatt medelst Ständernes
samtycke at afträda Riksens Regering til Hans Kongl. Höghet,
med vilkor, at Eders Kongl. Maij:t må lämnas tilstånd at åter
träda til den Kongl. Thron ock Regeringen, i fall Hans Kongl.
Höghet någon dödelighet förr än Eders Kongl. Maij:t tijinade;
Ock som trogne undersåtare nödigt skillias ifrån en mild
ock Nådig Öfverhet, så komma vij uppå samptelige Riksens
Ständers vägnar at underdånigst bedia, det täcktes Eders
Kongl. Maij:t, sorn med all nåd ock mildhet härtil fört Riksens
styrsel, ey tröttas ännu längre dervid förblifva til undersåtarnes
största glädie ock hugnad. Det torde tvifvels utan hafva händt,
at desse bistre ock svåre tyder ofta förorsakat Eders Kongl.
Maij:t mången besvärlig ock trött stund, men så hoppas man
näst Gudz mäcktige bijstånd nu mehra den svåraste dehlén
hafva igenomgått, ock jämväl innan kort erhålla uti vårt
Fädernesland den högst efterlängtade freden, hvartil Eders
Kongl. Maij:t näst Gudz hielp lagdt en god grundvahl. Nu
pä den händelsen, Allernådigste Dråttning, förmode vij, det
Eders Kongl. Maij:t hädanefter lärer finna icke allenast en
märckelig iijsa uti den svåra Regementz-bördan, utan ock fruckt
84
1720 den 22 Mars.
ock nytta af Dess härtils hafde stora möda ock besvär. Vij
afvackte Eders Kongl. Maij:tz vidare utlåtelse ock önske, det
Eders Kongl. Maijrt ville giöra uppå denne vår underdånige
föreställning en Nådig reflexion.
Skulle Hennes Maij:t svara ney. Då begäres, det Hennes
Maij:t ville, så mycket å Hennes sijda står, uplösa det band,
som Hennes Maij:t ock Ständerna förledit åhr inför Gud med
lijflig Eed sammanknutit, så länge Hans Kongl. Höghet lefver.
Hans Kongl. Höghet skulle fölljande af Hans Excellence
Landtmarskalken föreläsas:
S. T.
Det häfver Hennes Kongl. Maij:t för någon liten tijd sedan
uptäckt samptelige Riksens Råd ock Ständer dess tancka at,
villia afträda Riksens Regering ock den samma medelst Stän¬
der nes samtycke Eders Kongl. Höghet öfverantvarda. Ock
som Riksens Råd ock Ständer icke allenast hafva sig bekant
Eders Kongl. Höghets förträffelige qualiteter, betygade ömhet
ock kärlek för vårt k. Fädernesland, stora kundskap i krigs-
saker sampt mångfaldige andre härlige förmåner, utan ock
nyligen erfarit utur Eders Kongl. Höghets Försäkrings-skrift den
välvillia ock upricktiga tancka, som Eders Kongl. Höghet
häfver för det allmänna bästa; Så finna Riksens Råd ock Ständer
i anseende til alt sådant sig föranlåtne at samtycka til Eders
Kongl. Höghets uphöijande uppå den Kongl. Svenska Timo¬
nen, så framt Eders Kongl. Höghet skulle behaga at ve¬
dertaga vår rena Evangeliske Religion, ock underskrifva den
af oss författade Försäkrings-skrift. Vij komma fördenskul å
samptelige Riksens Råds ock Ständers vägnar Eders Kongl.
Höghet sådant at berätta, sampt af trogne hiertan at önska,
det den Alssmäcktige Guden ville förläna Eders Kongl. Höghet
allsköns Kongl, lycksalighet sampt krafter ock förmågo at
styra Rijket med lycka ock framgång, den Store Guden til
ähra, Hans Försambling til stöd ock uprättelse, Eders Kongl.
Höghet til et odödeligit låford ock Sveriges invånare til en
obeskrifvelig glädie ock fromma.
Hans Excellence Landtmarskalken: Uti Vahlacten,
som uprättades, när Hennes Maij:t utkorades til alles vår
Nådige Drottning, är en mutuel förbindelse; fördenskull måste
också Riksens Råd ock Ständer uphäfva detta bandet å sin
sido. Dock, om Hennes Maij:t skulle öfverlefva Hans Kongl.
Höghet, tillträder Hennes Maij:t Regeringen igen, hvilken uti
Ny konunga-försäkran.
85
Hans Kongl. Höghets lifstijd för Hennes Maij:t kommer at
h vij la.
Detta fants ock godt.
Hans Excellence Landtmarskalken: Nu villia vj
låta läsa up Försäkringen, men först måste jag säija, det jag
har berättat för Hans Kongl. Höghet, at Försäkringen är lika
med den, som Hennes Maij:t gaf på sidsta Riksdagen Riksens
Ständer, undantagandes det Hans Kongl. Höghet sjelf gifvit
anledning til uti dess insände project til berörde Försäkring,
ock at Hans Kongl. Höghet svarat mig derpå, at det, Riksens
Ständer behaga föreskrifva honom, som går ut på Riksens
bästa, det vill han underskrifva. Ock som man har ansedt
det här i Ståndet så, at Försäkringen ofehlbart mäste gå
förut, innan Hans Kongl. Höghets uphöijelse på Kongl. Svänska
Thronen föllia kan, så måste den bringas til rick tighet.
För säkring s-skriften uplästes fördenskull, hvilken finnes N:o
20. Ock som den 2 § innehåller, at ingen af annan Religion, det
vare sig Papistisk, Calvinianisk eller Reformerad, Anabaptistisk,
Photinianisk ock andre svärmerier, etz., skall brukas i något
Riksens ämbete; så utlät
General-Felttygmästaren Hamilton sig, at han billigt prae-
caverar, det i framtiden ey lärer lända den Lutherska Religionen
til fördel, at man rangerar den Reformerte Religionen ibland
allahanda svärmerier.
Hans Excellence Landtmarskalken bad, at Deputa¬
tion måtte nämnas, som skall gå up til Hennes Maij:t Drott¬
ningen sampt Hans Kongl. Höghet Arf-Princen.
Härtil deputerades:
Gref De la Gardie. Hr Didron.
Gref Fersen. Hr Hierta.
Friherre Hamilton. Hr Bildt.
Friherre Zulich. Hr Wattrang.
Hr Carl De Geer. Hr Falkenhagen.
Hr Leonhard Ribbing kom tillbaka med Deputation!
som varit hoos de andre Stånden, ock sade, at han med de
öfrige deputerade hafva efter Hans Excellences ock Höglåflige
Ridderskapets ock Adelens befallning varit hoos alle tre Stån¬
den. De läto ödmiukeligen betacka Höglåflige Ridderskapet
ock Adelen för den äliran dem är skied, at de igenom Deputa¬
tion äre adverterade om det, som boos Ridderskapet ock Adelen
86
1720 den 22 Mare.
skiedt är, ock lära i största hast öfverläggia derom ock skicka
sine deputerade hit at gie svar. Villia ock utnämna dem, som
skola ga up til Hennes Maij:t ock Arf-Princen. Erkie-Biskoppen
är siuk ock var intet tilstädes, utan Biskoppen Rudéen förde
ordet hoos Prästerskapet.
Såsom Deputation ifrån Prästerskapet nu ankom, så bad
Hans Excellence Landtmarskalken, at den Deputa¬
tion af Rid der.skåpet ock Adelen, som var uppe hoos Deras Excel-
lencer Riks-Råden, ville nu gå emot de andre Stånden ock taga
emot dem, hvilket straxt efterkommit blef; ock då berörde
Deputation ifrån Prästerskapet inkommit ock hälsat Riksens
Råd sampt Ridderskapet ock Adelen med sin tilbörlige tittal,
upläste Biskoppen Rudéen fölljande svar af papperet:
Tlieras Greflige Excellencer ock samtelige Höglåflige
Ridderskapet ock Adelen låter samtelige Prästerskapet ödmiuk-
ock hörsammeligen betacka för thet gunstiga betygade för¬
troende ock afgifne notification, huru vida hoos them är kommit
med then höga Proposition, angående Hans Kongl. Höghets
uphöijande til then Kongl. Thronell. Uti hvilket högvicktiga
ährende Prästerskapet så för andra omständigheters, som i
synnerhet för religionens skul väl haft orsak at draga mycket
betänckande, men finner sig nu föranlåtit at bifalla, hvad the
öfrige Stånden allareda pröfvat såsom en högst nödig utväg
til Fäderneslandets räddande utur thess öfverhiängande yttersta
fara, ock förthenskull med samma förbehåll, at Hans Kongl.
Höghet antager vår rena Evangeliske religion ock underskrifver
then Försäkring, som Ständerna finna skiäligt af honom at
åstunda, förenar sig med the andra Stånden om Hans Kongl.
Höghets antagande til Konung; önskande af allo hiertan, at
thet måtte lända så väl Gudz Heliga Namn til ähro, som vårt
betrengde Fädernesland till hugnad ock rolighet!
Hans Excellence Landtmarskalken: Riksens Råd
sampt Ridderskapet ock Adelen ehrkiänna med särdeles fägnad,
at det Ehrevyrdige Prästerskapet stannat i samma slut, som
Ridderskapet ock Adelen giordt, ock på samma sätt; dhe önska,
at hvad giordt är måtte lända den store Guden til ähra, ock
Fäderneslandet til hugnad ock nytta. Bad sedan, at de ville
lemna någre här på Riddarhuset, som gå up til Hennes Maij:t
ock Hans Kongl. Höghet uti förberörde ährende.
Härmed afträdde Prästerskapets Utskått ock beledsagades
på samma sätt, som det af Ridderskapet och Adelen emottogs.
Utskott från de andra stånden.
87
Sedan kom Borgerskapets Utskått, hvilket likaledes emot¬
togs, ock efter aflagd hälssning upläste Secreteraren af Stock¬
holms Stad Hr Johan Boström fölljande svar:
Det Höglåflige Ridderskapet ock Adelen betackar samtel.
Borgare-Ståndet hörsammast för dess derutinnan betygade för¬
troende, at dhe velat gifva Borgare-Ståndet del af dheras fattade
tanckar om Hans Kongl. Höghets uphöijande på den Kongl.
Svenska Thronen. Borgare-Ståndet häfver ock et så högvicktigt
ährende noga öfverlagt ock i anseende til det tilstånd, hvaruti
Riket sig nu befinner, sampt de höga ock prisvärdaste dygder
ock förmåner, med hvilka Hans Kongl. Höghet finnes vara
begåfvat, fallit på samma tanckar, som det Höglåflige Ridder¬
skapet ock Adelen, ock således velat med det Höglåflige Ridder¬
skapet ock Adelen i detta måhl sig förena, med de vilkor ock
betingningar, som derom äro upsatte ock författade. Onskandes
imedlertid, at Gud den Aldrahögste til et så högst angelägit
värck ville gifva sin milderika välsignelse, at det må lända
dess stora nampn til ähra, Hans Kongl. Höghet ock samtelige
Riksens Höglåflige Ständer till nöije, nytta, hugnad ockglädie!
Härpå svarade Hans Excellence Landtmarskalken,
at Dheras Excellencer Riksens Råd samt Ridderskapet ock
Adelen fägna sig deröfver, at de förnimma det Riksens Heder¬
värda Borgare-Ståndet vara af samma tanckar som Ridder¬
skapet ock Adelen, ock önskade, det alt detta må vara giordt
Gud til ähra sampt Öfverheten ock undersåtarne til välgång.
Efter desse ankom et Utskått ifrån Bondeståndet, som
äfven möttes af någre utaf Ridderskapet och Adelen. Ock då
Böndernes Utskått kom in, helsade Taleman Deras Excellencer
sampt Ridderskapet ock Adelen, ock tackade för communication
de fåt igenom Ridderskapets och Adelens Utskått, som kom til
Almogen, uti hvad tanckar Ridderskapet ock Adelen stannat
om Hans Kongl. Höghets uphöijelse til Konung, förklarandes
å Bondeståndetz vägnar, at de villia vara enige med Höglåflige
Ridderskapet ock Adelen i detta högvicktige ährendet angående
Hans Kongl. Höghet, hälst de finna sig intet bättre kunna
giöra uti detta svära tilståndet Riket är satt uti, än efterföllia
Ridderskapet ock Adelen, ock vällja Hans Kongl. Höghet til
Konung. Onskandes derhos, at Gud ville styra värcket, så at
det må aflöpa til Hans namns ähra ock Fäderneslandets liielp
ock uprättelse!
88
1720 den 22 och 24 Mars.
Hans Excellence Landtmarskalken: Deras Exeel-
lencer Riksens Råd jämte Ridderskapet ock Adelen förnimma
med hugnad, at Riksens Allmoge stannat i samma tanckar
med Ridderskapet ock Adelen, förliåppandes, at det skall lända
oss alla till hugnad, at alla fyra Stånden i sådan enighet detta
afgiordt.
Taleman: Jag har at påminna att, förr än Hans Kongl.
Höghet til Konung antages, bör han först träda til vår Luther¬
ska religion ock underskrifva Försäkrings-skriften, ty vij kunna
intet ha någon reformerad Konung, utan han bör vara Luthersk,
innan vij kunna antaga honom för vår Konung.
Hans Excellence Landtmarskalken: Yij hugna oss
sä mycket mera deröfver, som 1 äfven derutinnan äre med
oss ense.
Bondeståndets Utskatt afträdde.
Hans Excellence Landtmarskalken: Efter det som
nu aftalt är, lärer jag med Deputation gå up til Hennes May:t
ock förrätta det, som jag fått i commission, ock sedan går jag
derifrån til Hans Kongl. Höghet. Det svaret jag får vil jag
berätta i öfvermårgon för Ridderskapet ock Adelen, ock så¬
framt Hans Kongl. Höghet fullgiör de conditioner, som nu
åstundas, kan sedan detta vicktige ährendet bringas til be¬
hörigt slut. Imedlertid betackar Ridderskapet ock Adelen
Deras Excellencer Riksens Råd hörsammast för det förtroende,
Deras Excellencer Riksens Råd visat Ridderskapet ock Adelen,
ock velat komma hit neder at afgiöra med dem et så angelägit
ährende, hvilket vij alla samtel. önska mätte vara skiedt til
Guds namns ähra, Fäderneslandets fromma ock Riksens Stän¬
ders hugnad ock förmån.
Deras Excellencer Riksens Råd afträdde ock blefvo af
Ridderskapet ock Adelen vederbörligen beledsagade.
Sedan gick Hans Excellence Landtmarskalken med
Ridderskapets ock Adelens Utskatt, til hvilket äfven stötte dhe
andre tre Ståndens Deputerade up til Hennes Maij:t sampt
Hans Kongl. Höghet. Arf-Prineen. Ock skilgdes Ridderskapet
ock Adelen at.
Den 24 Marti in pleno.
Haus Excellence Landtmarskalken bad Ridderskapet
ock Adelen taga in sina rum, ock sedan han önskat lycka till
Berättelse om uppvaktningen hos Drottningen och Arfprinsen. 89
den forrättningen man nu ärnade sig företaga, berättade Hans
Excellence, huru man sökt efter det aftahl, som sidst giordes,
at befordra ock värckställa, hvad Utskåttet, som gick up til
Hennes Kongl. Maij:t ock Hans Kongl. Höghet, blef anför-
trodt, i ty at Utskåttet först i underdånighet anmodat Hennes
Maij:t at continuera vid Riksens styrelse, hvilket Hennes Maij:t
med särdeles nåd ock välbehag uptog, såsom et prof af Riksens
Ständers trohet, men blef dock vid sin tilförende förklarade
åstundan, hvarföre Hans Excellence Landtmarskalken begiärte,
at Hennes Maij:t tecktes lösgiöra Ständerne ifrån den Ed, hvar¬
med de sig Hennes Maij:t förbundit.
Det Hennes Maij:t bejakade.
Sedan har Utskåttet gått til Hans Kongl. Höghet ock
föreläsit Hans Kongl. Höghet, hvad som skrifteligen medgafs,
så vähl som ock Försäkringen, hvilken Hans Kongl. Höghet
med stor attention åhördt, som ock öfver någre puncter be-
giärt at blifva underrättad, dem Hans Excellence Landtmar¬
skalken för Hans Kongl. Höghet förklarat. Hvarefter, då Hans
Kongl. Höghet sagt sig samma Försäkring villia underskrifva,
har Hans Excellence Landtmarskalken hedt Hans Kongl. Hög¬
het taga tijd at betäncka sig, säijandes, at det vore et concept,
ifall dervid vore något at påminna, men kunde blifva et ori¬
ginal, om Hans Kongl. Höghet vore med densamma nögd.
Hans Kongl. Höghet hade derpå svarat at, som han finner,
det samma Försäkring går ut på Sveriges Rikes bästa ock
Ständernes frihets bibehållande, sä vill han icke allenast den,
utan om något annat mera anginge Sveriges Rikes välstånd,
det underskrifva; ock skref så under Försäkringen, samt lät
äfven derunder sättia sit sigill.
Sedermera har Deputation, som med desse saker haft at
giöra, trädt tillsamman ock hördt Prästerskapet, på hvad ma-
neer Hans Kongl. Höghet skulle biträda vår Lutherska reli¬
gion. Då, en delli fuller tyckt vara nog, om Prästerskapet
allena bestälte derom, men Deputation hållit före, at de tre
andre Stånden borde vara derhoos. Hvarvid det också förblef,
ock har ett Utskatt fördenskull derom gått upp til Hans
Kongl. Höghet af alla Stånden, då puncterne, som Präster¬
skapet upsatt ock funnit nödige at föredraga Hans Kongl.
Höghet, til betygande at Hans Kongl. Höghet vår rena Evan¬
geliska lähra antager, för Hans Kongl. Höghet upl'äst[es], de der
90
1720 den 24 Mars.
giöra den egentelige åthskillnaden imellan den Lutherska ock
Reformerte religion.
Samma puncter har Hans Kongl. Höghet då underskrifvit,
försäkrandes derhoos, at han i sit hierta vore öfvertygad ock
sig til den Lutherska religionen bekiände, samt dervid förblifva
ville ock den försvara.
Hans Excellence Landtmarskalken sade vidare: Nu
står tilbaka, at man sluter detta, som sidst aftalt blef; der¬
före synes nödigt, at Riksens Råd kallas hijt neder, at här må
upläsas det Instrumentet, på hvad sätt Ständerne updraga
Hans Kongl. Höghet Regeringen.
Detta blef bifallet; dock fants godt, at Förening»-Instru¬
mentet förut måtte Ridderskapet ock Adelen föreläsit blifva,
som ock skiedde.
Hans Excellence Landtmarskalken: Härvid är at
påminna, at uti Regerings-Formen står, det Konungen skall då
först träda till Regeringen, när han Eeda sina gångit ock låtit
sig kröna. Men som vij ha exempel af Drottning CHRISTINA
ock Konung Carl DEN XI, at de styrt Riket, innan dhe
blifvit krönte, ock Hans Kongl. Höghet nu med Eed skrifvit
under Försäkringen, så frågade Hans Excellence, om Hans
Kongl. Höghet straxt kan antaga Regeringen, i anseende dertill
at conjuncturerne det fordra.
Härtill svarades: ja!
Hans Excellence Landtmarskalken: Efter man vill
giöra det i dag, som skall binda hela värcket, fast solenni-
teterne intet nu skie, så tycka vij, at en Deputation bör gå
straxt up med Förenings-Instrumentet til Hans Kongl. Höghet,
sedan alla Stånden det bifallit, ock be honom taga straxt an
Regementet.
Detta blef af Ridderskapet ock Adelen gillat.
Hans Excellence Landtmarskalken proponerade, om
icke dhe främmande Ministrerne kunna vara dervid hos Hans
Kongl. Höghet ock stå derutmed at se, huru vij det giöra.
Approbatur.
Sedan gick Deputation up til Rådet at be Deras Excel-
lencer Riksens Råd köp uria ned på Riddarhuset.
Hans Excellence Landtmarskalken hemstälte vidare
Ridderskapets ock Adelens godtfinnande, om icke, efter de
andre Stånden måste kallas neder, man nu får sända bud
efter dem.
Riksens Råd och de andra stånden tillkallas.
91
Detta fants godt, ock skickades altså bud härom til de
tre andre Stånden.
Yttermera sade Hans Excellence Landtmarskalken
at, som Eden är reciproqve, som 1719 giordes, så måste ock
Ständerne sin emellan uphäfva samma Eed.
Ridderskapet ock Adelen förklarade sig, at de äfven
holle det nödigt böra skie.
Sedan uplästes den skriften, som upsat var, hvarmedelst
Hennes Maij:t Drottningen afsäijer, frikallar ock löösgiör Rik¬
sens Råd ock samptelige Ständer, under Hans Kongl. Höghets
lifstijd, ifrån den Eed ock lydno, hvarmed de Hennes Maij:t
allena härtils varit förbundne, ock hvarmed dhe efter Hans
Kongl. Höghets död Hennes Maij:t skola vara plicktige at
åter förbindas; vid hvilken Opsäijelse-skrift intet var at på¬
minna.
Sedan, til at vinna tiden, deputerades fölljande at gå up
med Landtmarskalken först til Hennes Maij:t at låta skrifva
under ock försegla berörde Upsäijelse-skrift ock sedan til Hans
Kongl. Höghet med Förenings-skriften, enär först Riksens Råd
k Ständer derom ense blefvit.
|
Nembligen:
|
Gref De la Gardie.
|
Hr Teet.
|
Gref Bonde.
|
Hr Rotlieb.
|
Gref Posse.
|
Hr Rudbeck.
|
Gref Fersen.
|
Hr Hägerflycht.
|
Friherre Oxenstierna.
|
Hr Adlerfelt.
|
Friherre Fletwod.
|
Hr Palmfelt.
|
Friherre Cronhielm.
|
Hr Hielmborg.
|
Friherre Strömfelt.
|
Hr Leijonbrinck.
|
Friherre Koskul.
|
Hr Ridderborg.
|
Friherre Bonde.
|
Hr Stobée.
|
Hr De Geer.
|
Hr Funck.
|
Hr Didron.
|
Hr Riben.
|
Hr Plan.
|
Hr von Burguer.
|
Sedan nu gafs tilkiänna, at Deras Excellencer Riksens
Råd ankommo, så gick en Deputation emot dem neder till
Riddarhuus-porten; men Hans Excellence Landtmarskalken stälte
sig neder för bordzändan, medan Deras Excellencer Riksens
Råd ginge fram til sine stohlar, då Hans Excellence Gref
Tessin saknades, som var opasslig.
92
1720 den 24 Man
Sedan trädde Hans Excellence Landtmarskalken
til sin stohl, ock uprepade den berättelsen, som Hans Excellence
tilförende för Ridderskapet ock Adelen giordt, huru Hennes
Maij:t intet velat låta öfvertala sig at framhärda vid Hege-.
ringen, utan begiärte at den måtte på Hans Kongl. Höghet
transporteras, upsäijandes Ständerne den Eed de Hennes Maij:t
svurit, såsom ock huru Hans Kongl. Höghet sig utlåtit ock
Försäkringen underskrifvit. Ock som man nu borde skrida til
et slut i denna saken, til hvilken ända man förfärdigat et In¬
strument, hvarutinnan Riksens Ständer förena sig om Hans
Kongl. Höghets uphöijelse på den Kongl. Svenska Thronen,
så blef samma Förenings-Instrument upläset, ock var derved
intet at påminna, utan resolverades, at den af Hans Excellence
Landtmarskalken ock de öfrige tre Ståndens Talemän under-
skrifvas ock förseglas skall, ock sedan en Deputation gå der¬
med up til Hans Kongl. Höghet ock den för Hans Kongl.
Höghet upläsa, sampt Hans Kongl. Höghet för Konung förklara.
Sedan berättade Hans Excellence Landtmarskalken
at, ehuruväl Regerings-Formen innehåller det, at Konungen ey
skall träda till Regementet, innan han Eed sin gångit ock låtit
sig kröna, så har dock Deputation fallet på dlie tanckar, som
Ridderskapet ock Adelen jämväl bifallet, at Hans Kongl. Hög¬
het anmodas derom at straxt antaga sig Regeringen i anse¬
ende till närvarande conjuncturer.
Detta blef enhälleligen approberat. Men solenniteterne
upskiutes, til dess de kunna skie beqvämligen. Ock som der¬
till hörer äfven utblåsningen, så tyckte en dehl af Ridder¬
skapet ock Adelen, att dermed kan dröijas, ock alle solenni-
teter skie på en gång. Dock blef ändteligen resolverat, at
utblåsningen skall nu skie, på det alle i staden måtte få vetta,
hur detta angelägne ährendet afluppit.
Secreteraren fick fördenskull befallning at upsättia publi-
cation, som under pukor ock trompeter giöras skulle, ock sedan
han den författat, blef den upläsen ock approberad, så ly¬
dande :
Såsom Hennes Kongl. Maij:t til Sveriges Rikes Råd ock
Ständer giorde Nådige föreställningar om Hans Kongl. Höghets
Arf-Princens af Hessens uphöjande på den Kongl. Thronen
vunnit hoos Sveriges Rikes Råd ock Ständer det bifall, att
de till föllje deraf förklarat ock antagit Hans Kongl. Höghet
Bestämmelser rörande regent-ombytet.
93
Frederich, Arf-Princen af Hessen-Cassel, Furste till Hirsch¬
feldt, Grefve til Catzen-Ellenbogen, Diets, Ziegenheim, Nidda
ock Schaumburg etz., at vara Sveriges, Göthes ock Vendes
Konung, sampt dess manlige Bröstarfvingar, som Gud Hans
Maij:t med denne sin Gemåhl Hennes Kongl. Maij:t Dråttning
Ulrica Eleonora förläna täcktes, til Sveriges Rikes arfta-
gande, arfvinge efter arfvinge, på samma sätt som Föreningen
innehåller ock förmår; Altså blifver sådant härmed allmänne¬
ligen kundgiordt, på det at hvarjom ock enom härigenom må
tilfälle gifvas at med vyrdesamma sinnen ehrkiänna den Hög¬
stes skickelse, som derhän styrt detta så högt angelägne ähren¬
det, at det i enighet afgiordt blefvit, ock Hans Kongl. Maij:t
alsköns lycka ock vällsignelse tilönska.
Hans Excellence Landtmarskalken: Som det intet
skickar sig, at jag skall talila något af mig siälf vid detta
tilfället, så har jag låtit projectera, huru acten skall slutas
hoos Hans Kongl. Höghet.
Ock uplästes altså det talet, Hans Excellence skulle hålla,
när Hans Excellence kommer up med Deputation til Hans Kongl.
Höghet, at förklara Hans Kongl. Höghet för Sveriges Konung,
så lydande:
Durchleuchtige Arf-Printz ock Generalissime!
Sedan Eders Kongl. Höghet fullgiordt de conditioner, som
Riksens Råd ock Ständer af Eders Kongl. Höghet före dess
uphöijelse åstundat; Så hafva de nu i dag sammanträdt ock
igenom et uprättat Förenings-Instrument Eders Kongl. Höghet
för sin Konung ock Öfverhet antagit, ock oss uppå alles deras
vägnar sådant Eders Kongl. Maij:t at uti underdånighet kund-
giöra upsändt, samt Eders Kongl. Maij:t at prsesentera berörde
Förening, hvilken Eders Kongl. Maij:t i Nåder täcktes sig före¬
läsa låta.
Härpå skall Föreningen om Hans Kongl. Maij:tz upphöijelse
på den Kongl. Svenska Thronen upläsas, ock sedan Hans Kongl.
Maij:t sålunda anmodas at straxt emottaga styrelsen:
Såsom Eders Kongl. Maij:t gifvit Riksens Ständer sin med
Ed bekräftade Försäkring, ock Ständerne sålunda igenom den
nu upläsne Föreningen uphögt Eders Kongl. Maij:t på den
Svenska Thronen, så bedia Sveriges Rikes Ständer underdå¬
nigst, at Eders Kongl. Maij:t ville straxt antaga sig Regerin¬
gen, med Råds råde den at föra, som Riksens Ständer önska
måtte skie Gud til ähra, Riket till upkomst, sig sielf till odö-
94
1720 den 24 Mars.
deligit beröm, ock Riksens Ständer till hugnad; hvilke sam-
telige anförtro sig uti Eders Kongl. Maij:tz nåd, höga Kongl,
omsårg, hägn ock försvar, såsom Eders Kongl. Maij:tz trogne
ock redelige undersåtare.
Desse begge Formulären blefvo behörigen gillade, ock fantz
för godt, at Hans Excellence Landtmarskalken för dess egen
säkerhet skull, at ey hållas måtte något vara mer eller mindre
sagt, dem af papperet upläsa skulle.
Fråste- Bårgare- ock Bonde-Stånden kommo nu in ock
togo in bänckarne på vänstra sidan i sahlen, som Ridderskapet
ock Adelen för desse tre Stånden lemnat, i det Ridderskapet
ock Adelen stälte sig tilsamman på högra sidan, ock sedan
alle satt sig neder, ock Hans Excellence Landtmarskalken äskat
liud, begynte
Hans Excellence Landtmarskalken sålunda tala:
Högvälborne, Välborne, Arevyrdigste, Höglärde, Vyrdige,
Areborne, Förståndige, Välacktade, Hedervärde ock Redelige
gode Herrar ock Svenske män!
Det är samtelige Riksens Råd ock Ständer bekant, på
hvad sätt Hennes Maij:t Dråtningen igenom 2:ne dess nådige
Bref af den 22, men särdeles den 29 Februari har betygat för
Riksens Ständer den åstundan Hennes Maij:t hade, at Hennes
Maij:tz Gemåhl Hans Kongl. Höghet Arf-Printzen af Hessen-
Cassel måtte för de i berörde Bref andragne skiähl uphöijas
til den Kongl. Thronen. Det är ock Riksens Råd ock Ständer
bekant, huru man med all försicktighet ock trohet har med
detta vicktige ährendet umgåts, så at det blefvit remitterat
til en Deputation at der blifva til sine skiähl med ock mot
utarbetat, jämväl huru Deras Excellencer Riksens Råd ock
Ständer igenom Deputationer låtit hvarandra vetta alla de steg
de giordt. Ock när det var så vida kommit, at det kunde
föredragas Stånden, är det för dem upläsit, såsom ock deras
Excellencer Riksens Råd deraf del gifven, då man funnit godt,
at Deputation skulle taga de Memorialerne til sig, som seder¬
mera inkomma kunde, ock gie sitt betänckiande. Det har sä
vida värckat, at de förklarat sig villia kalla Hans Kongl. Hög¬
het til Sveriges, Göthes ock Vendes Konung. Dock med det
betingande, at Hans Kongl. Höghet skulle antaga vår Religion
ock underskrifva Försäkringen, som Ständerne af honom åstunda
kunde. Samma har vunnit sin fulbordan, då en Deputation
var uppe, som försökte efter öfverenskommande at på Stän-
Ständerna välja Fredrik till Konung.
95
dernes vägnar öfvertala Hennes Maij:t til at blifva vid Rege¬
ringen. Hvarpå Hennes Maij:t svarade, at Hennes May:t med
särdeles nåd ock välbehag uptoge detta deras trohetsprof, men
blefve vid sin tilförende förklarade åstundan, at Riksens Råd
ock Ständer ville uphöija Hans Kongl. Höghet til Sveriges
Konung. Så begiärte jag, at Hennes Maij:t ville giöra Riksens
Råd ock Ständer löse ifrån den Eds plickt, hvarmed de Hen¬
nes Maij:t allena förbundne äre. Ock, som Hennes Maij:t ock
så förklarat sig, at hon giorde Riksens Råd ock Ständer löse
ifrån detta band; Så blifver nu fragan, efter Eden, som Stän¬
derne förledit åhr giorde, var resiproqve, om icke Riksens Råd
ock Ständer villia äfven lösa hvarannan ock förklara sig frije
ock löse ifrån den Eden, så länge Hans May:t lefver.
Häruppå svarades enhälleligen: ja!
Hans Excellence Landtmarskalken: Sedan gick
Deputation ifrån Hennes Maij:t til Hans Kongl. Höghet med
Försäkringen, då jag sade, at det var et concept, om dervid
vore något at påminna, men blefve et original, om Hans Kongl.
Höghet med den vore nögd ock den underskrefve. Försäkrin¬
gen blef Hans Kongl. Höghet föreläsen, ock sedan Hans Kongl.
Höghet betänckt sig deruppå, förklarade Hans Kongl. Höghet
sig, at som bemälte Försäkrings-skrift gick ut på Sveriges Ri¬
kes bästa, så ville han icke den allena, utan om något annat
mera vore, som dertill tiänte, sä väl som ock til bibehållande
af Ständernes friheter, samma underskrifva.
Det andra ährendet angående religionen blef också i går
uträttat, ock som det remitterades til Prästeståndet, så har,
sedan Hans Kongl. Höghet underrättat sig af sin tilkommande
Bichtefäder om de puncter, som skilda oss ifrån den reformerte
religionen ock Prästerskapet upsatt, man så begåt det, at i
närvaro af någre Deputerade utaf dlie andre Stånden bemälte
puncter uplästes för Hans Kongl. Höghet, då Hans Kongl.
Höghet förklarade sig, at han intet allenast afsade sig den förra
religionen, utan biträdde vår religion, ock låfvade blifva dervid
ock den försvara, derföre han ock så i går samma puncter under-
skref. Nu återstår, sedan Hans Kongl. Höghet således upfylt
conditionerne, å Hans Kongl. Höghets sida intet, utan kunna vij
nu afgiöra det man bespart til denna dagen.
Deruppå uplästes projectet til den skriften, hvarutinnan
Hennes Maij:t upsäijer ock frikallar Riksens Råd ock samte¬
lige Ständer ock undersåtare, under Hans Kongl. Höghets des
96
1720 den 24 Mars.
Högtälskelige Gemåhls lifstid, ifrån den Eed ock lydno, hvar¬
med de Hennes Maij:t allena såsom regerande Drottning härtils
varit förbundne, ock hvarmed de efter Hans Kongl. Höghets
dödelige afgång, dermed Gud nådeligen fördröije, som trogne
undersåtare Hennes Kongl. Maij:t åter skohle vara plicktige at
förbindas, som bilagde Nummero 23 tydeligen vid handen gifver.
H vilket project gillades; allenast skulle efter Prästerskapets
påminnelse det ordet: åter uteslutas, ock i stället sättias: i kraft
af sin förrige aflagde Ed, etz.
Sedan uplästes Ständernas Förening, angående Hans Kongl.
Höghets uphöijande på den Kongl. Svenska Tlironen, hvilket
Instrument, så lydande, som det finnes N:o 20, gillades.
I föllie här af framstälte nu Hans Excellence Landt-
marskalken denna frågan: Om icke thet är samtelige
Riksens Ständers enhällige mening ock slut, at Hans Kongl.
Höghet Arf-Printzen af Hessen-Cassel blifver på detta
sättet för Sveriges, Göthes ock Vendes Konung förklarad.
Hvartill samtelige svarade med enhälligt utrop: ja!
Hans Excellence Landtmarskalken önskade, at nu
thet måtte vara skiedt i en lyckelig stund, ock lända Fäder¬
neslandet så väl som Hans Kongl. Höghet til sällhet ock hugnad.
Betackade ock Theras Exeellencer Riksens Råd för thet besvär
dlie velat sig åtaga at vara här tilstädes. Uppå hvilkas vägnar
Hans Excellence Riksrådet ock Felt-Marskalken Grefve
Renschiöld tilbaka svarade. Ock afträdde så Deras Excel-
lencer Riksens Råd, ock ginge up til Hans Kongl. Höghet.
Derefter blef det upläste Förening s-instrumentet af sam¬
telige Ständernes Talemän med nampn ock signete undertecknat.
Så blef ock den skriften N:o , som skall i dag publiceras
här i staden, at Hans Kongl. Höghet blefvit til Konung an¬
tagen, upläsen, ock efter samtelige Ständernes godtfinnande
af theras Talemän jämväl underskrefven, efter som i thet an¬
seende, at Hennes Maij:t afsagt sig Regementet, ock Hans
Kongl. Höghet nu först kommer at utropas för Konung, ingen¬
dera kan den underskrifva, utan vårt tilstånd således som et
interregnum anses bör.
Sedermera giordes anstalt till utblåsningen.
Hans Excellence Landtmarskalken frågade vidare,
om icke samtelige Riksens Ständer finna nödigt ock anständigt,
at icke allenast böneformularet, som för Ofverheten af predike-
stolarne är brukeligit, nu straxt blifver ändrat, utan ock i
Drottningens afsägelse. Fredrik tillträder regeringen. 97
morgon, vill Gud, giöres härutöfver tacksäijelse af alla predike-
stohlarne i staden.
Affirmatur.
Yttermera hemstälte Hans Excellence Landtmar¬
skalken Ständerne, på hvad sätt kundgiöras skall i hela Riket,
at Hans Kongl. Höghet blefvit antagen för Konung, ock före¬
slog, om icke Förenings-Instrumentet, då det blir tryckt, kan
af Hans Maij:t sielf jämte circulare-bref härom til landzorterne
afsändas.
Detta blef sammalunda gilladt.
Hans Excellence Landtmarskalken förestälte Rik¬
sens Ständer, om icke en Deputation nu må träda up, först
til Hennes Maij:t Drottningen at låta Hennes Maij:t skrifva
under Upsäijelse-Instrumentet, hvarmedelst Ständerne löses ifrån
sin Ed, ock sedan til Hans Kongl. Höghet att förklara honom
för Konung, samt på Ständernes vägnar felicitera Hans Maij:t,
ock derhoos bedia, at Hans Maij:t straxt sig Regeringen antaga
tecktes.
Hvartil Ständerne gofvo sit enhällige jak-ord.
Sidst yttrade sig Hans Excellence, thet han ock bordt
til Ständernes hugnad berätta, at Hans Maij:t lärer, vill Gud,
nästkommande Söndag tillika med Hennes Maij:t Drottningen
olfenteligen communicera uti Carlbergs kyrckia, ock at Hans
Maij:t låtit förmärckia, thet han åstundade, at någre af Stän¬
dernes Deputerade måge vid det Rifallet vara tilstädes.
Deruppå gick Hans Excellence Landtmarskalken up til
Kongl, huset med dhe Deputerade, hvilke voro
Af Ridderskapet ock Adelen:
dhe, som här frammanföre Pag. 91 nämde äre.
Af Prästerskapet:
Arkiebiskoppen D:r Steuichius. Kyrckioherden Mag. Sternell.
Biskoppen Doctor Nordlind. Hr Probsten Tolstadius.
Biskoppen Doctor Braun. Hr Probsten Wibiörnson.
Ofverhåfpred. Doctor Molin. Hr Probsten Lampa.
Af Bårgare-Ståndet:
Rådman Bunge. Handelsman Sahlgren.
Secreteraren Boström. Borgmästaren Folcker.
Handelsman Nettelblad. Borgmästaren Tamelijn.
Borgmästaren Starling. Borgmästaren Grandel.
Adelns Protokoll 1720. 7
98
1720 den 24 Marg.
Af Bonde-Ståndet:
Tahlemannen Jacob Olofson. Pehr Andersson.
Pehr Nillsson. Anders Andersson.
Erich Jansson. Börje Jonsson.
Erich Olofson. Olof Pehrson.
Lars Andersson.
Deputation kom klåckan half 2 tilbaka, då
Hans Excellence Landtmarskalken berättade, at
Deputation har efter samtelige Ständernes åstundan varit uppe
först, hoos Hennes Maij:t Drottningen ock bekommit Up-
säijelseskriften med Hennes Maij:tz hand ock sigill bekräftad.
Därnäst hoos Hans Kongl. Maij:t ock låtit upläsa Förenings-
Instrumentet uti Riks-Rådens ock de främmande Ministrernes
närvaro, samt förklarat honom för Konung ock begiärt, at
Hans Maij:t ville straxt antaga sig Riksens Styrelse. Hans
Kongl. Maij:t tackade för den ähran Riksens Ständer giordt
honom, at dhe velat uphöija honom på den Kongl. Svenska
Thronen, ock försäkrade, at han skulle lefva med dem intet
allenast som en Konung, utan ock som en vän, ock sade, at
han ville taga Gud til hielp ock så styra Riket, at det kan
lända dem samtelige til hugnad ock välfärd.
Hans Excellence Landtmarskalken: Sedan har jag
underrättat mig om det, som skier nästkommande Söndag på
Carlberg, ock har Hofmarskalken Duben sagt mig, at Hans
May:t med Hennes Maij:t Drottningen då villia der i kyrckian
begå Herrans Högvärdiga Nattvard uti någre af Ständernes
närvaro, hvilka ock skola blifva tracterade, men at anstalten
ey giöres för flere än 24 Personer. Det blir då dervid, at
någre Deputerade skola vara vid Carlberg, då de begge Konge-
lige communicera, nembligen fyra af hvartdera de andre Stån¬
den ock tålf af Ridderskapet ock Adelen efter vanligheten.
Hvilket biföls.
Efter alt detta giorde Hans Excellence Landtmar¬
skalken den föreställningen, at nu återstår at bedia Gud, det
han ville vällsigna, hvad som giordt är, at det måtte skiedt
Gud til ähra, ock Fäderneslandet till glädie ock fromma, läg-
giandes thetta härtill, at hvad som återstår lärer man gienom
Deputationer gie hvarandra dehl af ock fortfara med uti all
förtrolighet, in till dess Ständerne åter uti en vällsignad stund
kunna komma tilsamman at sluta Riksdagen.
Härmed skilgdes Stånden åt.
Deputations betänkande om Ständernas Kommission. 99
Den 26 Marti in pleno.
Hans Excellence Landtmarskalken: Anslaget har
varit giordt i dag til den ändan, at vij måtte afgiöra Contri-
bution, men som et vist hinder deruti infallit, så måste vij nu
företaga Deputations arbete angående Ständernes Commission.
Uplästes altså Deputationens betänckiande öfver de af
Kongl. Maij:tz ock Ständernes Ombudzman, Lagmannen Hr
Thomas Fehman andragne ährender, Kongl. Maij:tz ock Stän¬
dernes Commission angående, som finnes N:o
Sedan giorde Hans Excellence Landtmarskalken i
anledning deraf fölLjande frågor:
l:o. Om icke Commissionen skall continuera?
Hvartil Ridderskapet ock Adelen enhälleligen sam¬
tyckte.
2:o. Om icke antahlet af Commissionens ledamöter kan
förminskas efter Deputationens gifne betänckiande?
Detta blef äfven bifallit.
3:o. Om, oacktat det tvång ock fahrlige tilstånd, som
Deputations ledamöter med månge flere varit uti, skall efter
rigueuren emot dem förfaras, som hade de haft aldeles frije
händer ock et obeskränckt tilfälle til at utan fahra sälja ock
giöra, hvad de tyckt ock funnit nyttigt vara, eller ock, der
icke någon skulle befinnas hafva begått något uppenbart be¬
drägeri, sielfkrafder ock af et elakt upsåt förebrackt hoos
Kongl. Maij:t skadelige ock förderfvelige förslag, på hvilken
händelse ingen, som dermed befinnes, är något medlidande
värd, om icke då det, som elliest kunde synas vara criminale,
i anseende til omständigheterne må upliöra, ock ifall någon af
Deputations ledamöterne kan hafva blifvit drifven til at i
värcket ställa det, som varit alt för hårdt, ock han väl funnit
vara Riket ock undersåtarne til skada, men hvarcken kunnat
giöra någon ändring deruti, ey heller skriftelige ordres deröfver
sig förskaffa, domaren då lemnäs frije händer at efter rätt
ock billighet samt omständigheternes särskilte beskaffenhet
efter bästa konst ock samvete sino dermed förfara?
Ridderskapet ock Adelen approberade förberörde
Deputations betänckiande, at Commission efter bästa konst
ock samvete sino vid slike omständigheter i desse saker
dömma må. Men skulle någon befinnas at utaf et frivilligt
upsåt hafva bräckt skadelige anstalter på banen, ock dervid
I
100 1720 dea 26 Mars.
betiänt sig af Giörtzens myndighet, förfares dermed efter rigo-
rem legis; äfven som ock, hvad redogiörandet för medlens
disposition angår, dermed efter Cammar-Förordningarne stricte
förhallas bör.
4:o. Angående Holstenske Geheime-Rådet Gref von der
Natlia arrest, så hemstälte Hans Ex cell en c e Lan dt mar¬
skalken Ridderskapet ock Adelen, huruvida den kunde lindras;
dock ey annorlunda, än man måtte hafva säkerhet om hans person.
Hr Fehman förestälte, om icke detta i Secrete Utskåttet
kan afgiöras.
Dét biföll Ridderskapet ock Adelen ock remitterade
altså detta ährendet til Secrete Utskåttets afgiörande.
Hans Excellence Landtmarskalken: Man kan laga
så, at man har säkerhet om hans person, men dock at han
intet förgås i sin arrest.
Hans Excellence Landtmarskalken sade vidare:
Jag ser, at Ridderskapet ock Adelen lära vara ense derom,
ifall inge store skiähl äre i vägen, at han skall niuta någon
lindring i sin arrest.
Härtil svarades: ja!
Hr Fehman frågade, om icke denne Ridderskapets ock
Adelens disposition kan föredragas de andre Stånden.
Hrr Burenschiöld ock Erencrona påstodo, at han intet
bör släppas utur arresten, innan hans sak blir sluten.
5:o. Beträffande den arresterade Holstenske Håf-Rådet
Samuel Fredrich Hagen; Så biföll Ridderskapet ock Adelen
Deputations betänckiande, at emedan öfver hans räkningar
'observationer formerade äro ock honom communicerade, men
han deröfver ännu ey inkommit med sin förklaring, så kan
man sig öfver hans arrest ey utlåta, utan lemnäs sådant till
Commission, när Hagen sig behörigen förklarat.
6:o. Hvad Commissionens lön ock vedergiällning för dess
tränga arbete vidkommer: Så holt Ridderskapet ock Adelen
före, at dhe af Commissions ledamöter, som stadigt äre här i
staden boendes, böra få deras ordinarie lön fult ut ifrån
Commissions början, ock så länge Commissions arbete påstår.
Jämbväl General-Major Lagerberg fult feldt-tractamente jämte
den lön han har i landsorten.
Hr Fehman: Han niuter intet allenast detta i anseende
til dess vid Commissionen giorde arbete, utan til alt annat i
Stats-Contoiret ock annorstädes giordt arbete.
Bestämmelser rörande Ständernas Kommission.
101
Lasmännerne Creutz ock Cederholm samt Cammar-Radet
Ö Q
Wattrang tyckte Ridderskapet ock Adelen böra fa 1800
Dal. Silfvermynt hvardera.
Prästerne få 400 Dal. Silfvermynt hvardera.
Handelsmännerne Harmes ock Wretman hvardera 600 Dal.
Silfvermynt.
Cammereraren Nordbom 700 Dal. Silfvermynt.
Secreteraren Bergman 900 Dal. Silfvermynt, dess lön der¬
under beräknad.
Notarien 900 Dal. Silfvermynt.
Cancellisterne i lön hvardera 300 Dal. Silfvermynt.
2:ne Carnmardrängar hvardera 182 Dal. Silfvermynt til
lön ock klädepenningar.
Ifrån Prästerskapet kom bud ock begiärte fa vetta, om
Stånden en corps gå up til Hans Maij:t ock felicitera Hans
Maij:t, efter Borgerskapet skall samtel. hafva gåt up.
Detta berättade Hans Excellence Landtmarskalken
för Ridderskapet ock Adelen ock sade, det Hans Excellence
håller före, at det lärer varit Magistraten, som således gåt up,
ock at Ståndet intet går up förr än vid huldningen, särdeles
som Hans Maij:t bereder sig til i morgon at gå til Herrans
Nattvard.
Ridderskapet ock Adelen utläto sig, at dhe halla bäst
vara, det Stånden nu ey gå up, utan vänta til hyldningen; ock
altså gafs Prästerskapet det svaret.
Sedan taltes om, hvad Lagman Fehman såsom Actor vid
Commission bör niuta, ock biföll Ridderskapet ock Adelen
at Hr Lagmannen får 4000 Dal. Silfvermynt betalte på sin inne-
stående löhn, jämvähl 326 Dal. Silfvermynt resepenningar ock
omkåstningar i en annan dess Commission, såsom ock lika löhn
härefter med Lagmännerne Creutz ock Cederholm.
Hans Excellence Landtmarskalken frågade slute-
ligen, om icke det, som denne Commissionen sluter, bör giälla
som et ultimat ock intet ga vidare, hvarken til Revision, eller
något annat forum.
Detta blef ock godt funnit,
Gref Gyllenborg: Dock, at den som finner sig besvärad
må vid nästa Riksdag inkomma boos Ständerne med sine besvär.
Approbatur.
102
1720 den 26 Mars.
Öfverste Boumgarts Memorial uplästes, ock fants godt at
en Deputation deröfver sammanträda skulle.
Hans Excellence Landtmarskalken: Emedan Stän-
dernes Deputations arbete uplästes, kom et Memorial ifrån
Stats-Secreteraren von Höpken, ock altsa vill jag nu lata det
läsas up.
Berörde Memorial uplästes, hvarutinnan Hr Statssecrete-
raren anförer athskillige omständigheter ock förmenar sig i an¬
seende dertill böra befrias ifrån det ansvar ock redogiörande
för medlens administration vid Upliandlings-Deputation, hvartil
Actor honom binda velat;
Ock som Ridderskapet ock Adelen fant nödigt, at
Deputation äfven häröfver höras må, så remitterades det til
berörde Deputation.
Derefter uplästes et Memorial, som Gref De la Gardie
ingifvit, angående Assessoren Camen, hvilken Hans Excellence
begiär måtte licentieras ifrån Kongl. Maij:tz ock Riksens Stän¬
ders Commission, emedan han i Commercie-Collegio ey mistas
kan.
Hr Fehman: Hans närvara är så mycket nödigare, som
han haft correspondencen med Giörtzes Commissionairer, ock
altså kan han ey mistas, helst Hrr StiernCrona, Lagerberg,
Coijet ock Camen intet oftare än vid ledige stunder kunna
betiäna Commission, ock altså allenast 3 eller 4 karlar, som
skola utarbeta alla saker.
Hans Excellence Landtmarskalken föreslog, om icke
man i stället för Prästerne skulle fa taga andre af Ridder¬
skapet ock Adelen, som kunde läggia handen vid arbetet.
Men som berörde Commission har sit namn af Ständerne,
holt Ridderskapet ock Adelen före, at Prästerskapet äfven
böra hafva derutinnan sine Deputerade.
Sedan resolverades, at Assessor Camen blir dervid, när
han kan, ock sakerne definitive afgiöras i Commission.
Hans Excellence Landtmarskalken: Här blir knapt
fyra på detta sättet, som bli stadigt vid arbetet. Förestälte
fördenskul, om icke det kan gå til Secrete Utskåttet at jämkas
der med de andre Stånden.
Detta biföls.
Hr Fehman påminte derom, at de ey måtte blifva för
få, helst arbetet är mycket i Commission.
Om Konungens kröning i Stockholm. 103
Att fara til Carlberg ock
Maij:t går med Hennes Maij:t
des jämte Hans Excellence Hr
Gref Gustaf Oxenstierna.
Gref Carl Gyllenborg.
Friherre Fleming.
Friherre Conrad Ribbing.
Hr Sparre af Rossvik.
Hr Krusbiörn.
vara tilstädes, när Hans Kongl,
til Herrans Nattvard, deputera-
Landtmarskalken
Hr Ehrenstrahl.
Hr Hägerflycht.
Hr Fågerstierna.
Hr von Strokirck.
Hr Jahan Wattrang.
Hr Fehman.
Hvilka mötas imellan kl. 8 ock 9 på Carlberg.
Den 29 Marti in pleno.
Hans Excellence Landtmarskalken: Jag har blefvit
förorsakat at giöra anslag af det tilfället, at Hans Maij:t sandt
i går Stats-Secreteraren Höpken neder ock lät “antyda, det
Hans Maij:t önskar, at Cröningen kunde skie ju förr ju heller:
ock ju compendieusare den kan skie, ju mer är det Hans Kongl.
Maij:t behageligit; Hans Maij:t vill sielf sörja för medel der¬
till, ock lärer den skie här i Stockholm. Altså förestälte Hans
Excellence qvasstionen an, ock om icke Cröningen kan skie, på
det at alt, som dertill hörer, kan slutas.
Härtil svarades: ja, at Cröningen skie kan, när Hans
Maij:t behagar.
Hans Excellence Landtmarskalken: Jag tror väl,
at det vore intet illa, om man bude, det Cröningen må skie
här i Stockholm.
Ridderskapet ock Adelen utläto sig, at de finna bäst
vara, at den skier här i Stockholm.
Hr Hamilton: Som Hans Kongl. Maij:t måste upnego-
tiera penningar til Cröningen, så vore väl, om Hans Maij:tkan
få sedan ersättning derföre.
Ridderskapet ock Adelen remitterade detta till Secrete
Utskåttet, at der först tagas i consideration.
Sedan blef godt funnit, at til de andre Stånden skulle
uti förberörde ährende angående Cröningen sändas Deputationer.
Ock gick för den skull en särskilt Reputation til hvartdera af
de tre andre Stånden, til at vinna tiden.
104
1720 den 29 Mars.
1Deputation, som varit hoos Prästerskapet, kom tilbaka
ock berättade, at Prästerskapet tackat för den del de fåt af
detta ährendet, sampt sagt sig hafva ock nu samma ährende
före i sit Stånd, ock låfvat igenom en Deputation gie svar.
Gref Gyllenborg, söm varit hoos Borgareståndet, sade
at Borgareståndet låter anmähla sin ödmiuka tacksäijelse för
den part Eders Excellence samt Ridderskapet ock Adelen be¬
hagat gifva dem. Ock ehuruväl de ännu i sit Stånd intet
öfverlagt om denna saken, så lära de dock conformera sig med
Ridderskapet ock Adelen om Hans Maij:tz Croning; villia gie
svar ock låta sine deputerade föilia med up til Hans Maij:t.
Ifrån Prästerskapet kom et Utskått ock blef behörigen
emottagit.
Biskoppen Lund förde ordet sålunda:
Hoos Högvälborne Hr Grefven Riksrådet ock Landtmar-
skalken samt Höglåfl. Ridder-Ståndet låter Präste-Ståndet an¬
mähla sin hörsamste respect ock tacka för den dehl dem blefvit
gifven af det, som Hans Maij:t behagat proponera angående
Hans Kongl. Maijitz välsignade Cröningsact. Ock som Rid¬
derskapet ock Adelen äre derom ense at den må för sig gå, så
är ock Präste-Ståndet af enahanda tancka med Ridderskapet
ock Adelen, ock önska dertill Guds välsignelse. Hvad rummet
angår, så ser Prästerskapet helst, at den skier här i Stock¬
holm, för de olägenheter skull, som elljest i vägen ligga, om
Cröningen skall förrättas i Upsala.
Hans Excellence Landtmarskalken: Ridderskapet
ock Adelen förnimma med särdeles hugnad, at Arevyrdige
Präste-Ståndet äre af samma tanckar med dem, ock lärer vara
nödigt, at fyra deputerade af Prästeståndet lemnäs här nedre,
som gå up til Hans Kongl. Maij:t i samma ährende.
Sedan afträdde Prästeståndets Utskått ock beledsagades
på samma sät, som det emottogs.
Ifrån Bårgerskapet kom et Utslc&tt, som, prsemisso titulo,
anmälte Bårgare-Ståndets hörsamme respect, tackade Ridder¬
skapet ock Adelen, som behagat lemna Borgareståndet com-
munication om Kongl. Maij:tz Croning, ock sade Bårgareståndet
vara af samma tanckar, at Hans Maij:ts åstundan der i kan
skie et nöije, samt önskade allenast, at den här i Stockholm
ju förr ju hellre skie måtte för de mange ock evidente skiähl
skull, som dertill styrckia.
Deputationer Stånden emellan.
105
Hans Excellence Landtmarskalken besvarade dem
ock tackade dem i lika måtto för all förtrolighet.
Dermed gick Bårgareständets Utskått bart, beledsagat af
Ridderskapet ock Adelen efter vanligheten.
Fölljande blefvo af Ridderskapet ock Adelen utnämde at
gå up till Hans Maij:t ock gifva svar om Cröningen. Nemb-
ligen:
Gref De la Gardie. Hr Silfwerswerd.
Gref Frölich. Hr Winblad.
Friherre Zillich. Hr Schecta.
Friherre Stael von Holstein. Hr Ehrenpreutz.
Hr Lillie. Hr Gyllengam.
Hr Swinhufvud. Hr Baas.
Ifrån Bönderne kom nu också et Utskått, ock förde Tale-
m ann en ordet sålunda:
Högvälborne Hr Grefve Riksråd ock Landtmarskalk, så
ock Hög- ock Välborne Herrar!
Bondeståndet tackar undendån-ödmiukelig för communica-
tion igenom den utskickade Deputation angående Hans Kongi.
Maij:tz Croning, ock har tagit det i betänckiande, samt vill
vara enigt med Ridderskapet ock Adelen, at den måtte skie
ju förr ju hellre, ock det här i Stockholm, sa framt det intet
är Hans Kongl. Maij:t emot, förhoppandes vij det vara lika
lyckeligit, hvarest Cröningen skier.
Hans Excellence Landtmarskalken tackade dem för
sin utlåtelse. Ock härmed afträdde Bondeståndet.
Sedan gingo ofvannämde Deputerade tillika med de öfrige
Ståndens up til Kongl. Maij:t. Ock skilgdes Ridderskapet ock
Adelen för denna gången åt.
Den 30 Marti in pleno.
Uplästes projectet til innevarande åhrs Contributions-
bevillning. Ock som uti
1 § förmähles, at insocknegodsen i Skane, samt Ra- ock
Rörs-hemmanen här uppe i Sverige, hvilka af bönderne brukas
för ränta, skola contribuera helften emot annat Frälse eller
utsockne, så utlät
106 1720 den 30 Mars.
Hr Conrad Ribbing sig, at det fuller är en bagatelle,
som kommer at betalas för Rä- ock Rörs-hemmanen, efter de
•ey äre rätt många, men så skulle man ey böra sättia dem i
paralel med insocknegodsen i Skåne, utan bör sådant skie
med reservato.
Hans Excellence Landtmarskalken: Hvad insockne¬
godsen angår, sa lärer om deras friheter kunna vidare öfver-
läggas.
Ridderskapet ock Adelen begaf sig dock dertill at
contribuera i åhr af Råå ock Rör samt insocknegodset i Skåne
på sådant sätt, som 1 § innehåller,' med reservation at det ey
dragés til exempel.
Vid 2 § inföll den qvestion, om icke af de sedan 1700
giorde förpantningarne contribueras bör lika som af de äldre
förpantningarne.
Hr Ehrencrona holt före at, som förpantningarne äre i
de rikas ock förmögnas händer, så lära de intet undandraga
sig vid Riksens så beträngda tilstånd at contribuera deraf.
Hr Hägerflycht påstod, at de böra efter pantebrefven
vara Irie för ali Contribution, ock i fall det skulle komma til
votering, begiärte han at, efter här redan in pleno vore resol¬
verat, at de som ey äre possessionati intet skola få votera om
Contribution, det måtte fördenskul sådant observeras.
Hr Stierncrona påminte, at de som panthafvare äre
borde höras häröfver.
Altså resolverades, at panthafvarne til i morgon kallas hit
up igenom anslag.
Hr Ehrenpreutz: De äre intet alle här, som äre inne¬
hafvare af Crono-förpantningarne.
Hans Excellence Landtmarskalken: Det plurali-
teten här gior blir fast, ock dermed måste de frånvarande
fuller vara nögde.
Vid 6 § fants godt, at de som hafva Cronoarrender böra
betala lika Contribution med dem som hafva private arrender.
Vid 9 § påmintes at, sorn en delli Präster hafva flere
Stommar än en, det matte intet alle vara frie för Contri¬
bution.
Vid 12 § påminte General-Major Patkul, at en förord-
. ning om legofolckets löner giöras matte, efter som legofolcket
elliest alltid betinga sig fri Contribution.
Öfverläggning om kontributions-beviining. 101
Vid 13 § utlät sig Hr Conrad Ribbing, at han holt före,
det Cronofactorierne böra vara frie tor Contribution, emedan
der arbetas Konungens gevähr, ock när de intet lia arbete, så
stannar deras förtiänst; dessutan, så fä de intet af Konungen
sin betalning, utan lia til at fordra iner än mycket.
Gref Olof Gyllenborg: Man bör befrämja alla manu-
factorier ock gie dem Privilegier til at encouragera deni til at
giöra sådanne saker, som lända Riket til nytta.
Hr Burenschiöld: Om factorierne slippa betala Contri¬
bution, så löper alt folcket til factorierne.
Ridderskapet ock Adelen resolverade fördenskul, at
liandtvärckarne vid factorierne skola gifva i ålir Contribution,
som projectet innehåller.
Vid 14 § anholt Gref Oxenstierna, at Krigsbefählet
måtte slippa contribuera, efter som de hafva så liten lön, ock
dem elliest faller för svart at underhålla sine nionderingar samt
hästar ock drängar i denna dyra tiden.
Men som härtil ey samtyckas kunde, ock detta likväl en¬
ständigt påstods, bad
Hans Excellence Landtmarskalken, at någon på
Krigsbefählets vägnar ville träda in i Secrete Utskåttet ock
det der andraga, at den måtte fä höra hvad de andre Stånden
härtil säija.
Vid 16 § påmintes, at Bårgerskapet måtte taga pa sig
någon större Contribution, än de liär utsatte nijotijo tusende
Dahlér Silfvermynt för alle städerne i Riket,
Vid detta tilfället berättade Hans Excellence Landt-
marskalken för Ridderskapet ock Adelen at, sedan Deputa¬
tion öfver Privilegierne blifvit förordnad, ock Ridderskapet ock
Adelen samtyckt at man ville sammanträda med de andre
Stånden, dock ey tillika med alle på en gang; Sä hafva de
påståt at få komma dertill med sine deputerade af alle Stån¬
den på en gång. Frågade fördenskull, huru Ridderskapet ock
Adelen finna detta,
Ridderskapet ock Adelen utläto sig, at ey mer än et
Stånd måtte på en gång komma up til Deputation.
Hans Excellence Landtmarskalken: \ij mäste intet
gie bärt något, men sökia i enighet at komma öfverens med
dem; skulle de vidare resistera detta, mäste vij föredraga det
in pleno, ock sedan Deputation taga qvcestio an före.
108
1720 den 13 April.
17 § uplästes i förberörde Contributions-bevillning, hvarest
stadgas, at alla, af hvad Stånd de äro, som äga eller intet äga
gods på landet, men äro af hundbär förmögenhet ock redbare
capitaler, skola, utom det de af sine godz eller nähring con-
tribuera, bidraga någon billig summa af deras förmögenhet til
det allmänna bästa, när de af Öfver-Ståthållaren ock Landz-
höfdingarne derom blifva anmodade.
Hr Conrad Ribbing frågade, hvad method som skall
brukas härvid.
Hans Excellence Landtmarskalken mente, at bref
kunde afgå til dem, som vore af sådan förmögenhet, eller ock
dhe sammankallas ock förmås til någon afgift af sine capi¬
taler.
Den 13 April in pleno.
Hans Excellence Landtmarskalken: Det första man
har at proponera är et ährende, som taltes om sidst. Det
angår Contribution af förpantnings-räntorne. Ock som då blef
resolverat, at man skulle höra de härvarande inneliafvarne af
Crono-förpantningarne, så är sådant skiedt i Contributions-
Deputation ock derved protocoll hållit, som kan läsas up.
Härpå blef Extractet af det i Contributions-Deputation den
2 April hällne protocoll upläsit, som finnes Nummero 31, hvar¬
utinnan förmähles, at panthafvarne kommit öfverens at godvilligt
villia contribuera för innevarande åhl- af sine förpantningar på
det sättet, at innehafvarne efter föregången publication villia
anmäla sig hoos Landshöfdingen i orten ock sielfve upgifva
den summa de mer eller mindre behaga bevillja.
Hans Excellence Landtmarskalken: Härpå beror
nu Contributions-Placatet, ock som man intet kan giöra slut
på något, om intet et vist bevillias, så vill jag förnimma, om
intet panthafvarne skulle behaga gie 4:de penningen af räntan
i Contribution.
Een stor del af Rid dersk apet ock Adelen funno sig
härtill villige, ock utläto sig at de villia gie 4:e parten af sin
förpantningsränta. Men som andre vore häremot, ock
Hr Ehrenpreutz giorde det inkast, at man för dem som
intet äre här ey kan svara, så
Kontributions-plakat. Förslag till Regerings-Form. 109
Resolverades, at Contributions-Placatet inrättas efter för¬
berörde Extractum protocolli.
Hans Excellence Landtmarskalken berättade sedan,
at Secrete Deputation arbetat ut efter ordres et project til
Regerings-Formen, men ännu intet kunnat stort lagdt handen
vid Cancellie-Ordningen, emedan den kommer efter Regerings-
Formen at inrättas. Imedlertid ville Hans Excellence låta läsa
up Regerings-Formen, hvilken äfven hoos de andre Stånden
upläses, at de som behaga kunna giöra deras remarqver der¬
öfver. Ock ville de nu höra den i en svite för sig läsas, så
kunde den sedan punctevijs upläsas ock exemplaret läggas här
på bordet, samt hvar ock en få tilträde dertill, så kunna de
til Lögerdagen betänckia sig härpå ock då taga denne sa¬
ken före.
Ridderskapet ock A del en biföllo Hans Excellences
proposition, at berörde project må upläsas ock sedan läggas på
bordet.
Hr Ehrenpreutz: Det är nog exemplaret läses en gång
up, men termin til Lögerdagen är för kårt.
Härefter blef projectet til Regerings-Formen upläsit.
Sedan sade Hans Excellence Landtmarskalken:
Ridderskapet ock Adelen behaga nu giöra sine påminnelser
här vid, antingen igenom memorialer eller särskilte anmärck-
ningar, til den dagen de hälst behaga, då denne saken åter i
alla Stånden kan företagen blifva. Allenast vill jag berätta, at
det skyndas mycket på Cröningen, ock at den kan intet skie,
förr än Regerings-Formen är färdig. Jag skulle giärna see
de blefve färdige med siue anmärckningar til Lögerdagen, men
de måste ha tid til betänkia sig på.
Ridderskapet ock A del en resolverade, at påminnel¬
serna skola anndag Påsk gifvas in.
Projectet om Kläde-ordningen uplästes, ock lemnades Rid¬
derskapet ock Adelen tijd til at betänckia sig derpå til Löger¬
dagen.
Den 16 April.
Hans Excellence Landtmarskalken uhrsäcktade, at
han något sent kommit up, efter han varit hoos Kongl. Maij:t
110
1720 den 16 April.
ock förnummet, när Deputation får komma up ock aflägga
lyckönskningen hoos Kongl. Maij:t på dess födelsedag. Hans
Maij:t liar gifvit dem termin til i morgon efter aftonsången,
ock det måste de andre Stånden få vetta. De kunna bli 40,
som gä up af Ridderskapet ock Adelen, hvilka mötas kl. 4
här pä Riddarhuset.
Til at vara Hans Excellence Landtmarskalken i morgon
följacktige up til Kongl. Maij:t utnämdes:
Hr Ernest Creutz
för Gref Brahe.
Gref Gustaf Bonde.
Gref Olof Gyllenborg.
Gref Posse.
Friherre Vrangel
för Gref Duker.
Friherre Eric Oxenstierna.
Friherre Conrad Ribbing.
Friherre Mauritz Posse.
Friherre Hugo Hamilton.
Friherre Strömfelt.
Friherre Patkul.
Friherre von Schwerin.
Friherre Carl Bildsten.
Hr Uggla.
Hr Gyllenlod.
Hr De Geer.
Hr Rutenschiöld.
Hr Lillieström.
Hr Teet.
Hr Grubbenhielm.
Hr Knorring.
Hr Funck.
Hr Ehrenstrahl.
Hr Hägerflycht.
Hr Fägerstierna.
Hr Grönhagen.
Hr Mannerstedt.
Hr Wernfeldt.
Hr Elirenstolpe.
Hr Schantz.
Hr Stierneld.
Hr Ehrenman.
Hr Palmfelt.
Hr Hielmborg.
Hr Adlermarck.
Hr Neugebauer.
Hr Loos.
Hr von Soldan.
Hr LagerCreutz.
Hans Excellence Landtmarskalken berättade, at de
andre Stånden sig begifvit, ock fogat sig i så måtto, at dhe
sändt särskilt sine Deputerade up til Ridderskapets ock Adelens,
sorn sittia öfver Adelige Privilegierne.
Öfverste Stobées Memorial om Hertigens af Holsten til—
fredsställande uplästes, ock finnes N:o
Sedan berättade Hans Excellence Landtmarskalken,
at samma blefvit i Secrete XJtskåttet upläsit, men som det är
en sak, som man funnit in pleno böra föredragas, så ville Hans
Excellence nu af Ridderskapet ock Adelen förnimma, om icke
detta kunde gå til en Deputation at der utarbetas.
Stobées förslag om Hertigen af Holstein.
lil
Ridderskapet ock Adelen höllö i förstonne före, at
det kunde här nu afgiöras; men begiärte sedan tijd at be-
tänckia sig här på.
Hans Excellence Landtmarskalken: Det påminnes,.
at här äre utrikes ifrån inkomne någre handlingar, som intet
kunna här in pleno upläsas. Altså är nödigt, at en Deputation
giöres, som dem kan sig föredraga låta, ock som Öfversten
Stobée af detta Memorial berättas hafva ingifvit lika lydande
hoos de andre Stånden, så böra de äfven deröfver höras, ock
Stånden sammanträda uti en Deputation til at afgiöra detta
ährendet.
Sedan Ridderskapet ock Adelen härom discourerat,.
begiärte Hans Excellence Landtmarskalken deras svar,
om det skall bli vid vanliga processen, at det går til en
Deputation, hvarutinnan alla fyra Ståndens Deputerade äre
tilsammans, då man intet löper fara, at Stånden skillja sig åt.
Någre sade, at de villia betänckia sig, ock at detta bör
communiceras med Hans Kongl. Maij:t, störste dellien, at De¬
putation bör bli, ock andre, åt man nu straxt kan utlåta sig.
Hans Excellence Landtmarskalken förestälte Rid¬
derskapet ock Adelen, at en del begiärä tid at betänckia sig,
ock at det måtte communiceras med begge deras Maij Ter.
Här til ropades åf en delli: ja!
Andre sade, at man först bör höra de andre Stånden,
ock om någon communication skall skie til Öfverheten, tyckia
de vara nog, at det skier til Kongl. Maij:t ock Riksens Råd.
Sedan kom Ridderskapet ock Adelen så öfverens, at
en Deputation skall gå til de andré Stånden ock förnimma,
huru deras tanckar är, at förberörde ährende må blifva venti¬
lerat, ock om Kongl. Maij:t skall gifvas här af delli, på hvil¬
ken händelse de kunna skicka sine Deputerade up med til
Kongl. Maij:t.
Detta blef godt funnit, ock altså justerades Proposition,
som de andre Stånden giöras skulle, ock af papperet dem före¬
läsas, så lydande:
Saivo Titulo.
Ridderskapet ock Adelen låter förmähla deras flitige hälss-
ning til N. N. Ock såsom Hr Öfversten Stobée har hoos Rid¬
derskapet ock Adelen ingifvit et Memorial angående Hertigen
af Holsten, huru vida honom må kunna gifvas något hopp til
112
1720 den 21 April.
Succession af Sveriges Crona, i fall efter den nyligen uprät-
tade Förenings-skrift sådan Casus skulle existera, det Gud
nådeligen länge afvände; Altså har Ridderskapet ock Adelen
vid et så angelägit ährende, som Ridderskapet ock Adelen
äfven förnummit uti de öfrige Stånden blifva ventilerat, intet
kunnat underlåta at förnimma, huru det N. N. Ståndets tanckar
är, at förbemälte proposition må blifva ventilerat, til hvilken
ända Ridderskapet ock Adelen för sin dehl funnit nödigt at
hafva råderum til nästkommande Torsdag; som är femte dag
Påsk, ock om Hans Kongl. Maij:t må deraf fä behörig dehl
ock Communication.
Hr Stierncrona giorde härvid den påminnelsen, at det
borde sättias at begge Deras Maij fler må få häraf dehl.
Hr Blomfelt holt före, det man skulle låta inflyta en
sådan mening, at det skall tagas i öfvervägande, om qvsestionen
skall tagas up eller ey.
Anteligen resolverades, at med så det ena som andra anstå
skall til femte dag Påsk: dock talar Hans Excellence Landt-
marskalken imedlertid med Kongl. Maij:t härom.
Den 21 April in pleno.
Hans Excellence Landtmarskalken: Efter det aftal
Ridderskapet ock Adelen giorde, när projectet til Regerings-
Forrnen uplästes, är nu dagen til at begynna med Regerings-
Formen ock taga emot Memorialen, som de hafva at gifva in.
Hr Rutenschiöld gaf in et Memorial, som skal vara en
replique på Öfversten Stobées Memorial, hvilket han begiärte
måtte upläsas.
Men så fants godt, at Memorialen, som angå Regerings-
Formen, skulle först emottagas.
Gref Olof Gyllenborg, Hr Åkerhielm, Hr Stierneld, Hr
Ehrenpreutz ock Hr Engelbrechten ingåfvo sine Memorialer eller
påminnelser vid Regerings-Formen.
Sedan frågade Hans Excellence Landtmarskalken
Ridderskapet ock Adelen, om Memorialen skola läsas up, eller
om de icke få gå til Deputation, at Deputation kan taga dem
i öfvervägande, ock se til, om dhe giöra någon ändring i pro¬
jectet af Regerings-Formen.
Hr Åkerhielm begiärte, at Regerings-Formen måjfle läsas
up ock påminnelserne vid hvarje punct.
Memorialer om Regeringsformen hänvisas till Deputation. 113
Hans Excellence Landtmarskalken sade, at det vore
aftalt med de andre Stånden, at Memorialen skola gå til
Deputation, ock skiählen der utarbetas samt sedan in plena
alt upläsas.
Ridderskapet ock Adelen biföllo detta, at Memorialen
må först gå til Deputation.
Hans Excellence Landtmarskalken: Det visar ju
experiencen, at om en Rätt eller Rådet låter arbeta ut en sak,
så kan man på en eller två timmar afgiöra den, som elliest
skulle taga bordt lång tid. Ock på detta sättet slippa vij
trätor ock oenighet,
Hr Cronberg begiärte, at Memorialen skola läsas up.
Men häremot sades, at det redan vore resolverat ock en
afgiord sak, at de skola gå til Deputation.
Hr Ehrenpreutz: Det är intet meningen, at någon skall
här yttra sig nu, utan at Memorialen skola läsas up, på det
Ridderskapet ock Adelen kan få betänckia sig på hvad deruti
står, til dess det sedan kommer up åter utarbetat ifrån De¬
putation; hvilken ock sade at så skier i de andre Stånden.
Hans Excellence Landtmarskalken: Hvad det första
angår, så får Ridderskapet ock Adelen tid at betänckia sig,
när Deputation kommit in med sit arbete, ock kan man altså
nu låta anstå med Memorialernes upläsande dertill. Det andra
angående hvad i de andre Stånden skier, så är det mig bekant,
at de intet gie in Memorialer, utan annotera på et papper,
hvad de ha at påminna, då Regerings-Formen upläses, som
sedan i Deputation föredrages.
Hr Hamilton: Projectet til at vinna tiden är godt at
sakerne remitteras til Deputation, men efter Riddarliuus-
Ordningen bör det läsas up som inkommer, innan det remit¬
teras dit.
Hans Excellence Landtmarskalken: Vij villia då
låta läsa up dem. I Riddarhus-Ordningen står vähl, at pro-
positionerne skola läsas up; men frågan är, om det skall för¬
stås om Memorialen, som komma in angående den en gång
giorde proposition.
Hans Excellence Landtmarskalken frågade, om
Ridderskapet ock Adelen behaga, at det skall gå straxt til
Deputation. Villia dhe det, svara de: ja; villja de, at det intet
skall skie, utan Memorialen först här upläsas, svara de: ney.
Adelns Protokoll 1720. 8
114
1720 den 21 April.
Derpå svarades: ja, at Memorialen gå straxt til Deputation.
Hans Excellence Landtmarskalken: När det går
til Deputation, så kunna flere, sorn hafva påminnelser at giöra
vid Regerings-Formen, gifva in sine Memorialer lioos Deputa¬
tion, utan at vij behöfva derföre komma tilhopa in pleno.
Ridderskapet ock Adelen utlät sig, at den som vill
får gie in sine Memorialer lioos Deputation, Regerings-Formen
angående.
Hr Åkerhielm: Uti Riddarhuus-Ordningen står at, om
någre intet äre ense, så skall det gå til votering; begiärte altså
votering, om Memorialen skola nu läsas up eller intet.
Ändteligen til förekommande af det sårl, som häröfver
blef, resolverades, at Ridderskapet ock Adelen skola votera
derom.
Hans Excellence Landtmarskalken formerade altså
qvsestion på detta sättet: om de Memorialen, som öfver
Regerings-Formen äro ingifne, skola -först läsas up in pleno,
eller straxt gå till Deputation, begiärandes at dhe, sorn villia
at Memorialen skola först läsas up, måtte gifva ja ifrån sig,
men de som vela at de skola gå til Deputation, utan at de
bär förut upläsas, gifva ney på sin sedel.
Til at sambla vota trädde fram Gref Fersen, Friherre
Hamilton, Hr Didron, Hr Cronström, Hr Grubbenhielm, Hr
Feiff. Sedan räknades vota, ock vore ja 101, ock ney 135,
ock altså stannade pluraliteten derutinnan, at Memorialen skola
gå til Deputation ock nu intet här upläsas.
Hr Rutenschiöld begiärte, at hans Memorial måtte ovä-
gerligen ock obehindrat upläsit blifva.
Ock ehuruväl han med et löije af Ridderskapet ock Adelen
bemöt blef, så resolverades at, efter ingen Deputation är näm-
der öfver denne saken, det hans Memorial måtte läsas up,
Hans Durchleuchtighet Hertigen af Holsten angående.
Derpå uplästes Hr Rutenscliiölds Memorial, hvilket finnes
N:o .
Hr Stobée begiärte, at honom måtte lemnäs communica-
tion af Hr Rutenscliiölds Memorial, at han måtte få svara på
det, som toucherar hans Person, men hvad det angår, huru¬
vida en Deputation öfver denna affairen Hertigen angående
förordnas må eller ey, så lemnar han det til Riksens Ständers
bepröfvande, ock undrar intet derpå, at Hr Rutenschiöld är
Rutenschiölds memorial. Hertigens af Holstein bref. 115
deremot, efter han vet, at han intet bättre lärer kunna be¬
gripa saken.
Hr Rutenschiöld begiärte, at hans Memorial måtte bli
communicerat med de andre Stånden.
Ridderskapet ock Adelen utläto sig, at Hr Stobée intet
kan nekas den begiärte communication, ock altså blef godt
funnit, at det med Hr Stohée communiceras skulle.
Hr Cronberg holt före at, efter Hr Stobées Memorial gåt
til communication med de andre Stånden, det måste Hr Ru¬
tenschiölds Memorial ock så gå til dem.
Häremot svarades, at Hr Stobées Memorial varit i Secrete
Utskåttet.
Ock som Hr Öfverste Stobée begiärte, at han måtte först
få förklara sig på Hr Rutenscliiölds Memorial, innan det går
til de andre Stånden;
Så holle en dehl före, at sådant skie bör; men det stan¬
nade i et sådant sorl, at man ey höra kunde, hvad deras me¬
ning egenteligen var.
Omsider utlät Hr General-Fälttygmästaren Hamilton sig
sålunda: Min mening är det, at Ständerne intet haft i tanckar
at sluta om någon Succession, utan allenast lemna Hertigen af
Holsten et hopp, ock saken kan aldrig bättre afgiöras än ige¬
nom en Deputation.
Hans Excellence Landtmarskalken: Profvet visar
sig, at utan Deputation kunna vij intet förena oss om denna
qvsestion. Deputation tar för sig både qvaestio an ock qvsestio
qvomodo, hvarpå saken sedan kan afgiöras in pleno igenom
votering. Ock då taga vij här intet uti någon outarbetad saak.
Dessutan, om det går til Deputation, så få de andre Stånden
der höras ock conformera sig med Ridderskapet ock Adelen;
ock uti berörde Deputation kunna Hertigens ock Ministrernes
bref samt Cancellie-Collegii betänckiande, som Collegium gifvit
öfver det, som Ministrernes bref innehålla, läsas up.
Hr Hamilton: Men för de skiähl skull, som Rutenschiöld
andragit, tyckes mig vij böra intet taga denna saken up,
Ock som Ridderskapet ock Adelen häröfver stannade
uti contradictoriis;
Så resolverades, at de skola votera härom.
Hrr Fehman, Broman ock Stierneld kommo fram ock
sade, at dhe af Ridderskapet ock Adelen, som sittia längst
bårtta ock ha intet kunnat fatta alt, hvad Hr Landtmarskalken
116
1720 den 21 April.
föredragit, hafva anmodat oss at begiära, det de måtte blifva
om något underrättade. Vy ha hört, at Eders Excellence
nämnt om Hertigens bref til Kongl. Maij:t, Cancellie-Collegii
arbete ock Ministrernes bref, ock hafva de allenast för sin
underrättelse skull begiärt at få vetta, om något rörer Succes¬
sionen till Cronan i samma bref. Ar der intet nämt derom,
så hålla de före, at denna saken intet bör uptagas här.
I anledning häraf blef godt funnit, at de som äre af
Secrete Utskåttet träda tilhopa ock läsa igenom Cancellie-
Collegii bref ock Hertigens til Hennes Maij:t Dråttningen.
Sedan Secrete Utskåttet.s ledamöter kommo up, sade
Hans Excellence Landtmarskalken, at de deputerade
hafva varit nedre at efterkomma det, som dem blifvit com-
mitterat, ock villia nu giöra sin berättelse derom.
Altså uplästes detta fölljande Ridderskapet ock Adelen til
underrättelse:
Deputationen häfver igenomläset så vähl Kongl. Cancellie-
Collegii betänckiande, som sig grundar uppå Ständernes Secrete
Utskåts begäran ock Ministrernes inkomne relationer, som
jämbvähl et bref, hvilket af Hans Durchleuchtighet Hertigen
af Holstein til Hennes Maij:t är skrifvit, ock et annat, som
nu på stunden til Riksens samtel. Ständer är inkommit, hvilka
bref ock documenter Vähl ey något om Successionen nämbna
ock derom exprimera, men dock gifva åthskillige skiähl ock
omständigheter til handa, at Hans Durchleucht. måtte med
hielp ock biträde understödias ock dess interesse i ackt tagas.
Sedan nu således detta blifver svaret uppå den af Ridder¬
skapet giorde frågan, så kommer nu först at bepröfvas
l:mo. Om ey en Deputation bör utnämnas til at upsättia
skiählen mot ock med, angående Hans Durchkts tilfredsstäl-
lande ock förnöijande, ock at gifva sättet dertill vid handen?
Samt
2:do. Om denna Deputation får befatta sig med den frågan
om Successionen, den at uptaga eller ey?
Sedan uplästes Hertigens bref N:o 37 af den Aj Marti,
som vid detta tillfället inkommit, ock derpå uprepade
Hans Excellence Landtmarskalken frågorne, säijan-
des at, hvad först angår, på hvad sätt man kunde förnöija
Hertigen, det har Secrete Utskåttets ledamöter tyckt böra gå
til Deputation. Ock som Frids-Deputationen haft Cancellie-
Hertigens angelägenheter hänvisas till Deputation. 117
Collegii bref hoos sig, torde denne saken af dem kunna ut¬
arbetas.
Hr Hamilton: Den andra puncten om Successionen lärer
intet kunna gå til Deputation.
Samtelige Ridderskapet ock Adelen resolverade, at den
första frågan bör gå til en ny Deputation, sorn kommer at bestå
af 12 utaf Ridderskapet ock Adelen ock 6 af hvardera de tre
andre Stånden, ock remitterades äfven Hans Durchleuchtighet
Hertigens Riksens Ständer tilskrefne bref til berörde Depu¬
tation.
Men öfver den andra quasstion blef beslutit at i morgon,
som är den 22 Aprill, skall voteras.
Den 22 April.
Hans Excellence Landtmarskalken: Här är et kårt
Memoria], som Lagman Creutz satt up, hvilket han beder måtte
fä läsas up.
Derpå upläste Hr Lagman Creutz samma Memorial,
hvarutinnan han lemnar til Ridderskapets ock Adelens ompröf-
vande, om icke den qusestion angående Succession, til hvilken
de inkomne Memorialen gifva anledning, må hvila.
Hans Excellence Landtmarskalken: Huru behagar
det förslaget Eder? Då hvilar med voteringen, som nu skulle
skie, ock Deputation arbetar ut den första qvsestionen, men
lemnar den senare.
Hr Stierncrona: Allenast den senare intet sedan vidare
afgiöres, utan aldrig drages mer fram.
Hr Hamilton: Den senare qusestion kan så mycket
mera hvila, som jag håller före han intet bör tagas före.
Hr Fehman: Allenast den senare intet blir sedan res
integra mer.
Hr Ru tenschiöld: Proposition, som Hr Lagman Creutz
giordt, lemnar jag i sit värde. Allenast betingar jag, at den
proposition om Successionen aldeles excluderas; men huru vida
Hertigen kan contenteras, håller jag före med de andre Stån¬
den böra afgiöras, enär de derom blifva averterade.
Hans Excellence Landtmarskalken: Hr Stierneld
berättar, at de tycka om Hr Lagman Creutz project, allenast
118
1720 den 22 April.
at det ordet hvilar går ut, ock nederlägges sättes i stället, så
at den senare qvaestionen nederlägges.
Hr Stierncrona: Jag har intet annat förståt, än at
Ridderskapet ock Adelen är ense, at i stället för det ordet
hvila införes nederlägges.
Hertil svarades af somblige: ja! ock somblige: ney!
Hr Hamilton: Nederlägges, til dess casus existerar efter
Vahlacten.
Hans Excellence Landtmarskalken repeterade det
samina, som Hr Hamilton sagt, at qvaestion om Successionen
nederlägges, til dess casus efter vahlacten existerar.
Hvartil, som Ridderskapet ock Adelen svarade: ja,
så blef Memorialet derefter sålunda inrättat.
Hans Excellence Landtmarskalken proponerade, om
icke til de andre Stånden bör gå en Deputation, som notificerar
dem, at Ridderskapet ock Adelen stannat i de tanckar, at den
forsta qvaestionen, på hvad sätt Hertigen skall ställas til freds,
lemnäs til en Deputations utarbetande, ock at den senare an¬
gående Successionen nederlägges, til dess casus existerar.
Detta blef godt funnit, ock kommo Ridderskapet ock
Adelen öfverens, at igenom Electores utvällia den Deputation,
som saken skall utarbeta. Dock anstår härmed til nästa sam¬
mankomst, ock går nu i medlertid en Deputation til de andre
Stånden. Hvartill nämdes:
Gref Bonde. Hr Modée.
Gref Mörner. Hr Schantz.
Friherre Kurck. Hr Adlermarck,
Friherre Fleming. Hr Klinckouström.
Hr Pauli. Hr DagerCreutz.
Hr Aminoff. Hr David Leijel.
Sedan uplästes Kongl. Cancellie-Collegii Bref til Hans
Excellence Hr Landtmarskalken N:o , at dhe, som fölgdt
Högst sahl. Hans Kongl. Maij:t, ville gifva Kongl. Cancellie-
Collegium dehl af det, som de vetta at berätta angående Hans
Kongl. Maij:tz glorieuse bedrifter, ock tiana kan vid dess
histories beskrifning.
Ock som de af Ridderskapet ock Adelen, hvilka fölgt
Kongl. Maij:t i fält, förklarade sig härtil villige, så resolverades,
at anslag giöras skulle, när de skola träda tilsamman häröfver,
då Kongl. Cancellie-Collegium dervid kommer at hafva en eller
tvenne, som deras berättelser annotera kunna.
Frågan om Successionen nedlägges.
119
Hans Excellence Landtmarskalken begiärte at, som
•de andre Stånden giordt sine påminnelser vid Kläde-Ordningen,
det matte också Ridderskapet ock Adelen inkomma med hvad
de hafva at påminna vid berörde Förordning.
Derefter uplästes deras Memorial, som begiära blifva in¬
troducerade; ock resolverades, at den Deputation, som blefvit
förordnad öfver Riddarhuus-Ordningen, skall företaga introduc-
tionerne i andra veckan.
I lika måtto uplästes Commercie-Deputations Betänckiande
om den af fienden Ryssen förbrände stadens Trosas upp-
byggiande, hvarutinnan berörde Deputation, i anseende til den
fiskhandel Bårgerskapet drifvit, sampt at manufactur-värck i
den der varande strömmen anläggas kunna, så väl som ock
för det antal af båtsmän, som staden hållit, då den varit vid
mackt, faller på de tanckar, at samma stad må gifvas tillstånd
at åter upbyggas.
Gref Olof Gyllenborg: Commercie-Deputation har haft
denna saken före ock tyckt, at det vore ochristeligit at dispu¬
tera dem sine Privilegier at få bygga up staden. Ock ehuruväl
man har begiärt Kongl. Cammar-Collegii betänckiande deröfver,
så har dock Cammar-Collegium intet dermed kommit in hoos
Deputation.
Hr Hägerflycht: Deputation tog skrifterne ifrån Cammar-
Collegio, elliest hade det skiedt. Begiärte, at Cammar-
Collegium måtte blifva hördt, så väl som Kongl. Commercie-
Collegium.
Ridderskapet ock Adelen resolverade, at de i denna
saken inkomne skrifterne skola communiceras med Cammar-
ock Commercie-Collegierne, på det at berörde Collegier mä
inkomma med sit betänckiande; dock går Commercie-Deputations
betänckiande intet til Collegierne.
Gref Bonde: Allenast bör det förekommas, at städerne
intet slå under sig vissa districter ock der hålla undersåtarne
i tvång.
Sedan det af Lagman Creutz i början af denna session i
dag upläsne Memorialet blefvit renskrifvit ock ändrat efter
pluralitetens godtfinnande, uplästes det samma ock approberades,
sådant som det underskrefvit finnes N:o , i föllie hvaraf den
qvaestion angående Successionen skall nederläggas, til dess casus
efter Vahlacten existerar; men den Deputation, som kommer
at utnämnas, vara omtänckt at finna de medel ock utvägar,
120
1720 den 25 April.
sorn kunna förnöija Riksens Ständer, så vähl som ock draga
Hertigen ifrån dess begynte engagement, samt underhålla oss
emellan et godt ock å begge sidor nyttigt förtroende.
Hans Excellence Landtmarskalken: Nu måste fuller
Hertigens Bref ock Hr Ernest Creutz Memorial, hvarvid Ridder-
skapet ock Adelen stannade, communiceras med de andre
Stånden ?
Detta approberades. Dock upskiöts notification til här¬
näst, efter dhe andre Stånden voro skilgde åt.
Den 25 April in pleno.
Deputation, som i Lögerdags blef utnämd, trädde fram,
ock som Hr Fleming, Hr Pauli, Hr Aminof ock Hr Modée voro
barta, sa biträdde i deras ställe Hr Hamilton, Hr Falkenberg
ock Hr Manderström Deputationen.
Hans Excellence Landtmarskalken: Denne Depu¬
tation tager med sig at communicera med de andre Stånden
Hertigens Bref ock det slut Ridderskapet ock Adelen giordt.
Men skulle den icke härhoos kunna föreställa, de andre Stånden,
at Contributions-Deputation må kunna begynna på at utarbeta
Afbetalnings-afgiften ?
Detta blef godt funnit.
Hans Excellence Landtmarskalken: Det är fuller
sidsta gången faststält, at Electores skulle utvällias til at ut¬
nämna Deputation, som skall utarbeta den saken, huru Her¬
tigen skall förnöijas ock dragas ifrån det partiet, som han
lärer taga. Frågade derföre, om Ridderskapet ock Adelen be¬
haga, at detta nu skier.
Ock som härtil samtycktes, så blefvo fölljande af hvar
banck utnämde. Nembligen:
Gref Gyllenborg. Friherre Bennet.
Friherre flr Uggla.
b riherre Hamilton. Hr Krusbiörn.
Friherre Stakélberg. Hr Gete.
Friherre Schultz. Hr von Schwalch.
Friherre Bildstein. Hr Lillieström.
b riherre Strömfelt. Hr Befwerfeldt.
Friherre Jacob Cronstedt. Hr Rosenfelt.
Deputationer Stånden emellan.
121
Hr Palmstruk. Hr Pering schiöld.
Hr Ruth. Hr Stierneld.
Hr Schönfelt. För Hr Odelstierna dess
Hr Plan. Fulmäcktig Hr O delström.
Hr Wattrang. Hr Wadenstierna.
Hr Lilliemarck. Hr Hielmborg.
Hr Fägerstierna. Hr Klinckouström.
Hr Grönhagen i stället dess Hr von Brunner.
Fulmäcktig Hr Silfwerschiöld. Hr von Dalheim.
Hr Mannerstedt. Hr Bilberg.
Hr Jägerschiöld. Hr von Burguer.
Hr von Walter. Hr Rosenborg.
Hr Broman. Hr Iliam.
Hr Blix. Hr MannerCrona.
Hr Ehrenpreutz.
Hans Excellence Landtmarskalken förestälte, om
desse skola som förr aflägga sin eed.
Hertil svarades: ney, utan allenast Electores, lika som det
skiedde, då Secrete Utskåttet valdes. Skolandes jämbvähl dhe
giöra eed, som Deputerade blifva öfver sielfva saken.
Sedan frågade Hans Excellence Landtmarskalken:
Om Electores skola fa nämna någon af sig sielfva?
Ock resolverades, at de få nämna at sig sex stycken, men
intet deröfver.
Dermed afträdde dhe uti Secrete Utskåts-sahlen, at der
förrätta sin Commission.
Ifrån Prästerskapet inkom en Deputation, som behörigen
emottogs. För hvilken Biskoppen Brauner förde ordet, ock
sedan han gifvit Hans Excellence Landtmarskalken ock Rid¬
derskapet ock Adelen sin behöriga titul, sade, at Prästerskapet
låter förmäla sin ödmiuke ock hörsamma tiänst ock skyldige
hälsning ock tackar för den gunst ock ähra, Ridderskapet ock
Adelen behagat giöra dem medelst deras Deputerades för¬
skickande til dem angående Hans Durchht Hertigen af Holsten;
ock har derpå sålunda velat förklara sig, at den qvaestion angå¬
ende Successionen stannar, ock til Deputations utarbetande lem¬
näs, på hvad sätt Hertigen skall kunna dragas ifrån alt en¬
gagement med Sveriges fiender; hvilket Hr Biskoppen af et
nanner udäste. som han åter tilbaka tog.
122
1720 den 25 April.
Hans Excellence Landtmarskalken: Det hugnar
Ridderskapet ock Adelen, at de förnimma Prästerskapets tanckar
vara enahanda med deras, ock är Ridderskapet ock Adelen
nu i värcket begrepne at nämna ut Deputation öfver Hertigens
affair.
Härmed afträdde Prästerskapets Utskått.
Gref Bonde kom med Deputation tilbaka ock sade, at de
andre Stånden tackat för communication, som de fåt af det
slut, hvarutinnan Ridderskapet ock Adelen angående Hans
Durchkt Hertigen af Holsten stannat uti, ock låfvat til at
komma in med svar, så snart, de fä copiera af skrifterne,
varandes äfven tilfrids, at de som arbetat ut Contributions-
Placatet, också utarbeta afgiften til gields-betalningen.
Ifrån Båirgare-Ståndet kom en Deputation. Ock förde
Bårgmästaren Jerstedt ordet sålunda, at deras Stånd låter
anmähla sin hörsamma respect hoos Hans Excellence ock Rid¬
derskapet ock Adelen ock vil lemna til svar: l:o. At de äre
ense med Ridderskapet ock Adelen at med Successions-saken
hafves anstånd, til dess casus kan existera. 2:o. At en De¬
putation må arbeta ut, på hvad sätt Hertigen kan dragas ifrån
det förehafvande engagement med Czaren, hvilket Bårgare-
Ståndet helst önska måtte skie af dem, som varit öfver Fridz-
värcket. 3:o. Bifaller Bårgare-Ståndet at en Deputation ma
projectera Afbetalnings-afgiften, ock skulle Borgerskapet heldst
önska, att de brukas härtill, som varit i Contributions-Deputation.
Hans Excellence Landtmarskalken tackade för den
dehl, Ridderskapet ock Adelen fått af Bårgerskapets utlåtelse,
ock sade, det de som sittia i Frids-Deputation hafva så myckiet
at giöra ock så stora skiähl at uhrsäckta sig ifrån Hertigens
affair, at man måste bifalla dem.
* Borgare-Ståndets Utskått afträdde.
Ifrån Bonde-Ståndet kom också nu en Deputation. Ock
utlåto dhe sig, at deras Stånd är ense derom, at förenämde
ährende angående Hertigen må gå til en Deputation; men be-
giärte at få copier af Hertigens bref, så väl som ock af Rid-
derskapets ock Adelens utlåtelse om Successionen, då dhe
deröfver villia utlåta sig.
Anteligen, som Hans Excellence Landtmarskalken
förestälte dem, at de andre Stånden förenat sig derom, at denne
senare qvsestion om Successionen måtte nederläggas, til dess
casus existerar; Så förklarade de sig ock vara af samma
Utskott om Holsteinska affären väljes genom elektorer. 123
tanckar ock önskade, at Deputation måtte begynna med ar¬
betet, ju förr ju hellre, samt dertill lycka ock välsignelse.
Frågade också, om icke de få vara 6 af deras Stånd i samma
Deputation.
Hvarpå dem dock nu intet svar gafs, utan sades, at dhe
skola få vidare derom vetta.
De Deputerade konnno up ock gåfvo in listan N:o 33 på
de 12, som de utnämt til Electores. Nembl.:
Gref Carl Gyllenborg. Hr EhrenCrona.
Friherre Wrangel Fulmäktig Hr Carl Broman.
för Gref Duker. Hr Joli. Z. Wattrang.
Frih. Johan Carlson Strömfelt. Hr Hielrnborg.
Friherre Gabriel StiernCrona. Hr Henrich Bunge.
Hr Lars Hierta. Hr Thomas Fehman.
Hr David Sylvius.
Ock som någre voro bärta af de, som til Electores äre
valde, så resolverades, at Eden nu icke desto mindre justeras
skulle, men af dem underskrifvas sampt värckeligen afläggas i
sielfva Deputation. Hafvandes desse Electores at utvällia 12
Personer, hvilka, när Ridderskapet ock Adelen komma härnäst
tilsamman, blifva för dem namngifne ock sedan kunna afläggia
Eden, sampt adjungera sig de andre Stånden at arbeta ut
denne saken.
Hans Excellence Landtmarskalken proponerade, om
icke någre af Electores kunna äfven blifva valde i sielfva
Deputation, som saken utarbeta skall.
Ock resolverades, at Electores få vallia, om de så behaga
ock tinna godt, fyra af sine ledamöter.
Sedan uplästes Eden så lydande:
Yij underskrefne utnämde at med de öfrige dertil Depu¬
terade utvällja de tålf Personer af Ridderskapet ock Adelén,
som skola det angelägne ährendet Hertigen af Holsten angå¬
ende utarbeta, låfve ock svärje vid Gud ock på Hans Heliga
Evangelium, at vij i detta vårt vahl intet afseende på något
annat hafva skola, än Personernes skickelighet ock redelighet,
som vij med vårt vahl stanna uppå. Ock det, så sant oss Gud
hielpe til lijf ock siäl!
Onl- V,loP Hptla nrnipotet annroberat.
124
1720 den 28 April.
Den 28 April in pleno.
Hans Excellence Landtmarskalken bad, at hvar ock
en x ille sittia på sit ställe ock utlåta sig öfver hvad som nu
upläsas skall ock elliest proponeras.
Sedan kommo Electorerne fram och upviste listan N:o 35
på dem, som de valt i Deputation öfver Hertigens affair. Nembh:
Gref Carl Frölich. Hr Grönhagen.
Gref Carl Gyllenborg. Hr Ehrenstolpe.
1 riherre Conrad Ribbing. Hr Stierneld.
Friherre Otto Strömfelt. Hr Hiel inbor g.
Hr Frantz lock. Elirenstrahl. Hr Henrich Bunge.
Hr Fäger stier na. Hr Fehman.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken tiltaite samte-
lige Ridderskapet ock Adelen sålunda: Jag bör berätta Höglåfl.
Ridderskapet ock Adelen en sak mig sielf angående, som hal¬
den ähran at vara dheras Landtmarskalk. I förgårs hände
det, vid det tilfället då Ceremonialet angående Kongl. Maij:tz
kröning i Secrete Utskåttet var före, ock det kom til det stället,
huru Riks-Råden deras Eed aflägga skulle, så påminte Secrete
Utskåttet, at derutinnan intet nämdes om mig, ock föll så på
de tanckar, at de ville låta upgå til Hans Kongl. Maij:t et
underdånigt Memorial, at jag måtte komma at bekläda mit
torra ställe ibland Riksens Råd. Medan det påstod, kom ifrån
Hans Maij:t Statssecreteraren Barck neder ock gaf tilkiänna,
at Hans Maij:t vore sinnad at kalla mig tilbaka i Rådet, då
Secrete Utskåttet, i stället för at Memorialet skulle upgå med
åfvannämde begiäran, stannade deruti, at Memorialet lägges
ad acta, ock en Reputation skulle gå up til Kongl. May:t at
aflägga en underdånig tacksäijelse. Som ock skiedde. Jag,
som erkiänner den nåden, som Kongl. Maij:t i så matto mig
giordt, järn vähl den stora benägenhet, som Riksens Ständer
mig härutinnan bevisat, at de villia bruka mig i Riksens så
angelägna Ämbete, har ey heller underlåta bordt, at förnimma
här in pleno, huru det Höglåfl. Ridderskapet ock Adelen detta
behaga.
Ridderskapet ock Adelen betygade enhälleligen här¬
öfver et stort nöije, at Hans Excellence träder åter uti Rådet.
Hr Landshöfdingen von Hylten giorde äfven forsin dehl
det samma ock bad, at Hans Excellence ey heller ville undan¬
Om Horns återinträde i Rådet och i Kansliet. 125
draga sig Cancellie-Sysslorne, som Hans Excellence under dess
Praesidentskap så berömmeligen skiött.
Ridderskapet ock Adelen anmodade äfvenväl Hans
Excellence härom.
Hans Excellence Landtmarskalken: Jag bör ey heller
lemna det obemält, sedan jag först tackat det Höglåfl. Ridder¬
skapet ock Adelen för sin benägenhet, at jag om detta också
blifvit anmodad af Secrete Utskåttet, men har afbedit mig
det, ock förklarat derhos, at då jag blir dit kallad uti sådanne
saker, som jag kan förstå, vil jag gå dit, allenast jag intet
blir President, hvarmed Secrete Utskåttet var då tilfrids.
Jag har också stora skiähl härtill, at jag giärna ursäcktar mig
så nu som då; ty först är en vacker man dervid, nembligen
Gref Cronhielm, som har både studier ock giordt Embetet vähl,
hvarföre man intet bör disjustera honom, ock sedan torde vara
nog, at jag blir allenast vid Råds-embetet, förutan flere skiähl
som jag kan hafva.
Ridderskapet ock Adelen begiärte yttermera, at Hans
Excellence ville åtaga sig Presidium i Cancelliet ock ingalunda
sig derföre uhrsäckta, utan mera anse Riksens tiänst, än de
besvärligheter dervid kunna vara.
Men Hans Excellence undsade sig ännu på det högsta
Praesidentskapet, säijandes sig intet vara så skickelig dertil,
emedan han sin mästa tid luppit med trumman, ock intet
kunnat den lilla tiden han här i Sverige varit skaffa sig nog
kundskap dertill, utan kunde Gref Cronhielm som en capabel
man bli dervid.
Hr Landshöfdingen von Hylten uprepade dess förra på¬
stående, läggandes dertil det, at han intet flaterar, utan kan
säkert säija, at Hans Excellence har de qvaliteter, som giöra
Hans Excellence omistelig uti Cancelliet vid Riksens högst an¬
gelägne sysslor. Man hade intet at säija emot någon, men
här äre visse omständigheter, som föranlåta Ridderskapet ock
Adelen at falla på de tanckar, at Hans Excellence måtte gå
tilbaka til Praesidentskapet i Cancelliet, ock om Hans Excellence
skulle undandraga sig det, skulle det tyckas, at Hans Excellence
vore Ridderskapet ock Adelen ogunstig.
Hans Excellence Landtmarskalken: Hos mig felar
intet mer än skickeligheten det värdeligen at förträda. Men
efter Ständerne änteligen påstå detta, underkastar jag mig
näst Guds behag Öfverhetens ock Riksens Ständers disposition,
126
1720 den 28 April.
ock ber änteligen, at Gref Cronhielm intet må komma härvid
at lida.
Samtelige Ridderskapet ock Adelen tackade Hans
Excellence, som detta angelägna Praesidentskapet sig åter på¬
taga vill. Ock resolverade altså, at en Deputation af 6 Per¬
soner til de andre Stånden afgå skulle at berätta dem, i hvad
slut Ridderskapet ock Adelen stannat.
Hr Celsing: Min underdåniga önskan är det, at Hans
Excellence Landtmarskalken må komma til all Justiee, som i
världen är; men man önskar, at tertius intet må lida härvid.
Hans Excellence Landtmarskalken bad, at dhe ville
så begå det, at Gref Cronhielm må få sit nöije.
Derpå svarades af Ridderskapet ock Adelen, at det
är väl, at Gref Cronhielm intet lider härvid.
Hans Excellence Landtmarskalken: Den Deputation,
som går til de andre Stånden, förnimmer de ahdre Ståndens
tancka; sedan måste vy gå til Kongl. Maij:t i underdånighet
med en Deputation ock då äfven så begå det, at Gref Cron¬
hielm intet kommer härigenom at lida.
Dermed gick Deputation til de andre Stånden.
Hans Excellence Landtmarskalken: Ehuruväl man
tänckt på ett ock annat compendium, ock mycket vore at före¬
dra Ridderskapet ock Adelen, det ock kunde hafva sin merit,
at man gofve hvar sit Memorial at se, huru alt är uptagit ock
utarbetat, som vid Regerings-Formen blifvit påmint; Så vil iag
likväl bli vid vårt aftal, ock först låta läsa up Memorialen,
sedan det projecterade svaret, ock så Regerings-Formen. Skulle
då en eller annan sakna något, »om han ment böra inflyta i
Regerings-Formen utur dess Memorial, kan han läsa up påmin¬
nelsen derom af sit Memorial, så vele vy läsa up svaret ock
orsakerne, hvarföre sådant ey kunnat införas.
Denna methoden blef bifallen.
Derpå uplästes Gref Olof Gyllenborgs Memorial N:o ,
innehallandes äthskillige angelägne ährender Regerings-Formen
berörande.
Hr von Hylten: Som det blef tält förut om Gref Cronhielm,
ock ingen är missnögd med honom, så skulle jag tyckia, at en
Deputation ginge til honom, som förestälte honom, at han intet
kan misstyckia at Eders Excellence, som varit i Cancelliet
President för honom, nu kommer til sitt rum tilbaka.
Om ersättning åt Gref Cronhielm.
127
Detta utstältes, til dess man hördt de andre Ståndens
utlåtelse.
Hans Excellence Landtmarskalken: Det lärer föllia
nödvändigt, at så länge jag är Landtmarskalk, lärer Gref
Cronhielm bli vid Cancelliet, ock vill jag betinga mig, at jag
får adressera mig til Kongl. Maij:t ock be, at jag får bruka
brunnen; Imedlertid kunde Gref Cronhielm bli vid Cancelliet,
eller som Riksens Ständer det behaga, någon annan förträda
mit ställe?
Svarades: Detta kan skie efter Hans Excellences behag.
Gref Carl Gyllenborg föreslog, om icke Hans Excellence
Gref Carl Gyllenstierna, som nu är til en hög ålder kommen,
kunde som en gammal ock högt meriterad herre förnöijas på
något sätt, ock Gref Cronhielm komma i stället efter honom
til Praesident i Håfrätten.
Men härutinnan blef intet något slut giordt.
Hans Excellence Landtmarskalken sade, at de an¬
dre Riksens Ständer hafva intet giordt någre remarquer vid
projectet til Regerings-Formen.
Sedan kom Deputation tilbaka från de andre Stånden, då
Hr Ernest Creutz giorde denna berättelsen:
Efter befallning hafva vi varit hoos de tre andre Stånden
ock communicerat med dem det utslag, hvarutinnan Ridder¬
skapet ock Adelen behagat stanna angående Eders Excellence;
vij hafva ock äfven berättat dem, at Stats-Secreteraren Barck
blef i förgår til Secrete Utskåttet nedskickad angående Eders
Excellences återkallelse i Rådet. Ock derjämte kundgiorde vij
dem Ridderskapets ock Adelens önskan ock åstundan, at Eders
Excellence måtte träda äfven väll i sine förrige Embeten i
Cancellie-Collegio. Samtelige Stånden hafva betygat deröfver
et särdeles nöije, behag ock fägnad, ock lära igenom Deputa-
tioner til Ridderskapet ock Adelen vidare utsäija sin tancka
ock utlåtelse, så väl som ock den förmodan de hafva, at Ijåns
Excellence Gref Cronhielm äfvenväl vid sådan händelse lärer
på något sätt til frids ställas.
Hans Excellence Landtmarskalken tackade Höglåfl.
Ridderskapet ock Adelen, som gifvit anledning härtill, ock
önskade sig kunna contentera dem alla.
Ifrån Prästerskapet kom en Deputation ock förde Biskop¬
pen Brauner ordet således:
128
1720 den 28 April.
Högvälborne, Välborne, Höge ock Gunstige Herrar!
Det har det Höglåfl. Riddare-Ståndet behagat igenom en
Deputation anmälda deras tancka ock besynnerligen fattade
glädie deröfver, at Hans Kongl. Maij:t har igenom en beskick¬
ning til Riksens Ständer yttrat sit Nådige behag at villia kalla
Eders Höggrefl. Excellence till Råds-embetet. I lika måtto har
ock Ridderskapet ock Adelen gifvit Präste-Ståiidet tilkiänna,
huru som deras önskan ock åstundan är, at Eders Excellence
måtte träda til Praesidentskapet i Cancelliet, ock at Eders
Excellence dertil sig öfvertala låtit, hvarföre ock Ridderskapet
ock Adelen hålla före at derom til Kongl. Maij:t en Deputation
i underdånighet upgå bör. Ock som et sådant slut af Ridder¬
skapet ock Adelen skiedt, är ock jag i lika måtto deputerad
at förklara å Prästerskapets vägnar en lika fägnad deröfver,
at Eders Excellence åtager sig den mödan ock antager igen
Råds-embetet. Hvad Praesidentskapet angår, har ock Präster¬
skapet taget det i öfvervägande ock med lika glädie det up-
tagit, önskandes, at Eders Excellence ville åtaga sig samma
Embete, som de ock fördenskul visse deputerade at gå up til
Kongl. Maij:t uti detta ährendet utsedt hafva. Men derhoos
tviflar ock Prästerskapet intet, at ju Kongl. Maij:t lärer sökia
at förnöija Gref Cronhielm.
Hans Excellence Landtmarskalken tackade först ock
främst Gud, som upväckt för honom en sådan ynnest hoos
Riksens Ständer, förklarade sedan det nöije, som Ridderskapet
ock Adelen deröfver tagit, at Prästerskapet härutinnan med
dem sig conformerat, ock tackade å sine vägnar Prästerskapet
för den bevågenhet de honom visat. Sade ock, at Ridder¬
skapet ock Adelen äre af samma tanckar, hvad Gref Cronhielm
angår, som det Ahrevyrdige Prästerskapet.
Dermed afträdde Pästerskapets Deputation, beledsagad af
någre utaf Ridderskapet ock Adelen.
Ifrån Bårgerskapet inkom en Deputation, ock förde Bårg-
mästaren Ebbeltoft ordet, praemisso titulo, sålunda:
Bårgare-Ståndet låter anmähla sin ödmiuka respect, tackar
för communication, som Ridderskapet ock Adelen dem lemnat,
at Eders Excellence behagar träda til sit Embete igen, hvartil
Bårgerskapet önskar mycken lycka ock välsignelse. Ock som
Bårgare-Ståndet haft så stora prof af Eders Excellences
patriotiske hiertelag, så är ock Bårgerskapets önskan, at Eders
Excellence antager sig Praesidentskapet i Cancelliet. Hvad
Deputationer Stånden emellan om Horn ock Cronhielm. 129
Gref Cronhielm angår, huru vida han må komma til Prmsident-
skapet i Commercie-Collegio, tycker Ståndet, at det Kongl.
Ma,ij:tz nådige behag underställes, ock är Bårgerskapet ense,
at låta med de andre Ståndens Deputerade äfven sin Deputation
gå up til Kongl. Maij:t.
Hans Excellence Landtmarskalken: Ridderskapet
ock Adelen har pålagdt mig at förklara deras nöije deröfver, at
Bårgare-Ståndet äre af samma tanckar som Ridderskapet ock
Adelen, ock tackade Hans Excellence derhoos Bårgare-Ståndet
för den benägne utlåtelsen, hvarutinnan dhe sig yttrat.
Bårgare-Ståndets Deputerade afträdde.
Hans Excellence Landtmarskalken bad Ridderska¬
pet ock Adelen at de intet ville gå bårt, efter så angelägne
saker vore at afsluta. Frågade, i fall någon ginge bårt, om
icke saken derföre lika fult bör afslutas ock intet uppehållas.
Bärtil svarade de enhälleligen: ja!
Ifrån Bonde-Ståndet kom en Deputation, för hvilken T a-
leman förde ordet, säijandes at Bonde-Ståndets befullmäck-
tigade betacka Ridderskapet ock Adelen för den Deputation
de skickat til Bonde-Ståndet at kundgiöra Bonde-Ståndet, det
Hans Maij:t återkallat Eders Excellence uti Rådet. Ståndet
önskar, at Gud ville uppehålla Eders Excellence uti många
åhr ock långliga tider, at Eders Excellence måtte, som de äre
derom försäkrade, föra så sina rådslag, at de lända Gud til
ähra, Kongl. Maij:t ock Riket til fromma ock bästa. Hvad
Praesidentskapet i Cancelliet angår, så beder Bonde-Ståndet,
at Eders Excellence det emottaga ville. Ock som de förnum¬
mit, at Eders Excellence varit som en fader för deras Stånd
vid denne Riksdagen ock jämvähl förut, så bedia de ock, at
Eders Excellence hädanefter uti samma gunst emot dem fram¬
härda ville. Önskandes Eders Excellence lycka ock välsignelse
til samma höga Embeten!
Hans Excellence Landtmarskalken besvarade dem
med en tacksägelse ock försäkrade, at han vid alle tilfällen
lärer visa sin nyt för det allmänna bästa.
Ock afträdde så Bonde-Ståndet.
Sedan tackade åter Hans Excellence Ridderskapet ock
Adelen för den benägenhet de vijst honom ock tilskyndat ho¬
nom detta af de andre Stånden.
Adelns Protokoll 1720. 9
130
1720 den 28 April.
Hvaremot Ridderskapet ock Adelen önskade Hans
Excellence mycken lycka ock välsignelse til inträdet åter igen
uti sina höga Embeten, ock recommenderade Ståndet hos Hans
Excellence.
Notarius Consistorii Magister Melander inkom ock, jämte
en ödmiuk hälsning ifrån. Prästerskapet, anmälte, at Präster¬
skapet vore af den tanckan, om Ridderskapet ock Adelen skulle
tycka det godt vara, att dhe måhlén, som beröra Riks-Rådens
antahl ock Prsesidenterne i Collegierne, måtte hvila, emedan
tiden är så ganska kart, at man ey hinner afgiöra samma,
ock med kröningen skyndas, varandes de öfrige påminnelserne
så kårte, at de lätteligen kunna justeras i Deputation.
Hans Excellence Landtmarskalken: Ridderskapet
ock Adelen lärer öfverlägga det ock låta vetta sin mening.
Härmed afträdde berörde Notarius Consistorii.
Sedan uplästes de öfrige Memorialen, ock då det skiedt,
frågade
Hans Excellence Landtmarskalken, om icke det är
bäst at upskiuta saken til Lögerdagen.
Detta blef bifallit, ock resolverades, at anslaget giöres til
Lögerdagen kl. half 7.
Hr Rutenschiöld gaf fram et Memorial N:o , hvilket
uplästes, ock som Ridderskapet ock Adelen fan det mycket
anstöteligit;
Så resolverades, at det skall commuuiceras med de andre
Stånden, ock notificeras dem, at Ridderskapet ock Adelen för¬
klarat sit stora missnöije deröfver. Een stor dehl sade, at
han borde fiscaliter anklagas, ock ropades på, at han skulle
utnämna concepisten.
Hr Koskull: Som detta intet kommer af honom sielf,
så begiäres at hail måtte nämna concepisten.
Hr Rutenschiöld säde, at Cancellisten i Cammar-Revision
Drysell vore concepist härtill.
Derpå begiärtes, at håde Hr Rutenschiöld ock concepisten
måtte tagas i arrest.
Hans Excellence Landtmarskalken frågade, huru de
ville härmed, ock om Öfversten eller Öfverst-Lieutenanten vid
Gardiet, som här vore tilstädes, måtte giöra sit embete.
Dertil svarades: ja, men dock resolverades omsider, at han
här på Riddarhuset ey måtte tagas i arrest, utan lemnäs ho¬
nom at först få förklara sig.
Öfverstelöjtnant Fromhold Rutenschiöld åtalas för ett memorial. 131
Hans Excellence Landtmarskalken hemstälte Rid¬
derskapet ock Adelen, huru med concepisten förfaras skall,
ock proponerade, om icke en Deputation kan gå til de andre
Stånden ock tala med dem härom sampt låta vetta, at Rid¬
derskapet ock Adelen med största missnöije hördt en sådan
skrift af Hr Rutenschiöld, ock lära utnämna en Deputation
til at afgiöra saken, jämväl äre af de tanckar, at äfven så skier
med concepisten.
Detta blef af Ridderskapet ock Adelen bifallet; men
sedermera giordes den påminnelsen, det man tyckte at detta
intet borde gå til de andre Stånden, emedan det angår en le¬
damot af Ridderskapet ock Adelen.
Dock, som detta är en sak, som rörer Regerings-Formen,
ock således alla Stånden, så deputerades
Gref Fersen. Hr Uggla.
Friherre Kurck. Hr Grubbenhielrn.
Hr Sparre. Hr Schönström.
at gå til de andre Stånden ock sälja dem, at Ridderskapet
ock Adelen med största missnöije hördt den skriften, ock villia
utnämna en Commission öfver jRutenschiöld; men om concepistens
arrest skulle de intet nu nämna.
Hans Excellence Landtmarskalken utlät sig, at det
skulle vara vähl, om man toge alt sådant, som gior någon
infraction uti vår Lag ock Regerings-Formen, på sådant sätt.
Hr von Hylten: Såsom Riksens Ridderskap ock Adel
funnit nödigt at efterfråga ock til undersökning sampt värcke-
ligit straff bringa, hvad som emot Riksens Ständers stadfästade
Förordningar i detta målet förebrackt är, ock sådant lärer ha
en god värckan til at styra månge orolige, så påminner jag der¬
hos at, om ytterligare någon annan skulle beträdas hafva ta¬
lat eller skrifvit emot slika allmänna stadfästade Lagar ock
Förordningar, at sådant intet för Personens anseende må öfver-
sees, efter jag ock har i händer sådant at bevisa uti vissa måhl.
Ridderskapet ock Adelen höllö före, at alt sådant
kunde ingifvas til samma Commission.
Hr Celsing: Dervid likväl Ständerne obetagit den rät¬
tighet de i kraft af senaste ock alla Riksdags-besluter sig för¬
behållit sin egen Lag efter tidernes förändring att förklara ock
förbättra.
132
1720 den 30 April.
Derpå gick .Deputation til de andre Stånden, ock som
Hans Excellence Landtmarskalken ey fick för andre sysslor
vara längre hoos Ståndet in pleno, skilgdes Ståndet åt.
Den 30 April in pleno.
Hans Excellence Landtmarskalken berättade för
Höglåfl. Ridderskapet ock Adelen at, då Hans Maij:t giordt
det steget ock kallat Hans Excellence til Rådet, så har i Tors¬
dags redan kallelsebrefvet varit färdigt, men Hans Maij:t har
lemnat det ounderskrifvit at förnimma Riksens Ständers ut¬
låtelse, om icke dem behagade att Hans Excellence komme til-
baka i Cancelliet; hvarefter, sedan Hans Maij:t vid dess hem¬
komst förnummit deras benägne utlåtelse för Hans Excellence
angående Prsesidentskapet, har Hans Maj:t dess nådige kallelse-
bref til begge Ämbeten underskrifva ock Hans Excellence
tilstält.
Gaf derpå fram Hans Maij:ts nådige Kallelse-bref at
upläsas.
Sedan det var upläst, tackade Hans Excellence för den
skul Gud, Hans Maij:t ock Riksens Ständer, ock önskade at
han måtte så skicka sig, at Riksens Ständer måtte finna hoos
honom sitt nöije nästa Riksdag, då rådslagen, som imellan
Riksdagarne föras, komma at efterfrågas.
Derpå resolverades, at en Deputation skulle gå up til de
andre Stånden at gie dem communication häraf samt adjungera
sig deras Deputerade, til at gå up til Kongl. Maij :t ock afläggia
Ständernes underdånige tacksägelse hos Kongl. Maij:t.
Hr Hugo Hamilton bad, at Deputation måtte fråga, om
Notarien hade ordres at gå hit i Torsdags ock giöra en sådan
berättelse, ock tyckte, at det intet var tiänligit, at de skickat
til et så illustert Stånd Notarien.
Gref Carl Gyllenborg påminte, om icke samma Depu¬
tation kunde tala med de andre Stånden, at man i underdå¬
nighet begärar, det Gref Cronhielm måtte komma til Prsesident¬
skapet i Commercie-Collegio.
Sades, at härmed hvilar, til Regerings-Formen blir fast-
stäld, ock man får se, huru det blir med Prassidenterne, om de
bli af Rådet eller ey.
Horn återtager sina embeten. Om Cronhielms ersättning 133
Hans Excellence Landtmarskalken: Det ser fuller
billigt så ut, som vore det samma sak at, när jag går til Prse¬
sidentskapet i Cancelliet, så tyckes Gref Cronhielm böra gå
til Prsesidentskapet i Commercie-Coilegio.
Hr Åkerhielm holt före, at man bör giöra Gref Cron¬
hielm en sådan justiee, efter som, hvad i Regerings-Formen
faststält blifver, sedan kan sättias i värcket så för den ene,
så väl som för den andre.
Hr von Hylten: Det hindrar intet, huru det blir slutet
om Prsesidenterne, at vij ju böra giöra Gref Cronhielm den
justicen ock hedern vij honom skyldige äre, at han må få gå
til sit förra Embete.
Gref Olof Gyllenborg: Vij böra giöra den ene så he¬
der, at vij intet stöta Gref De la Gardie för hufvudet, som
med beröm fört Presidium i Commercie-Collegio, utan vij villia
se, huru Gref Cronhielm på annat sätt kan få nöije.
Ånteligen stannade det derutinnan, at man fortfar med
Regerings-Formens justerande ock låter detta ährendet angå¬
ende Gref Cronhielm litet hvila, men går med en Deputation
til de andre Stånden ock communicerar dem Kongl. Maijrtz
Hans Excellence gifne Kallelsebref.
Dervid erhindrade Secreteraren, om icke Kongl. Maij:tz
Eed ock Riks-Rådens, som nu vore upsatte, kunde justeras,
ock vid detta tilfallet communiceras med de andre Stånden,
at de sedan kunde til Kongl. Maij:t ock Rådet upgifvas.
Ock som detta blef godt funnit, uplästes Kongl. Maijdz
Eed ock jämbväl Riksens Råds ock approberades.
Hr Fehman ock någre andre af Ridderskapet ock Adelen
kommo fram ock sade, at de af Ridderskapet ock Adelen, som
sittia längst bårta, äre ombedne at giöra den påminnelsen, at
som Hans Excellence Gref Horns erhåldne afskied varit orsa¬
ken til den rubning, som skiedde med Gref Cronhielm ock
flere, ock det, at Hans Excellence Gref Horn nu åter uppå
Kongl. Maij:tz Kallelsebref sampt Riksens Ständers euhällige
derom skiedde öfverenskommande, kommer at tilträda sine
förrige Embeten, åter är orsaken til Gref Cronhielms rubning
igen, så bör successive, som rubbningen skiedt, hvar gå til sit
rum tilbaka; elliest skulle det tyckas som skiedde Gref Cron¬
hielm orätt. Huru det skal bli med Prsesidentskapet här efter,
det är en sak, som intet har någon dependance här med.
Dette biföls, ock at det för de andre Stånden proponeras skal.
134
1720 den 30 April.
Altså gick Deputation til de andre Stånden, at communi-
cera Stånden: l:o. Kongl. Maij:tz Hans Excellence Gref Horn
gifne Kallelsebref. 2:o. At proponera om Gref Cronhielms
återställande til Preesidium i Commercie-Collegio. Ock 3:o. Om
Kongl. Maij:tz ock Riksens Råds Eed, at den til Kongl. Maij:t
upbäras skall.
Dermed foretogs Regerings-Formen til justerande. Ock
berättade
Hans Excellence Landtmarskalken, huru som i för¬
går Memorialerne voro upläsne, hvilka angående Regerings-
Formen inkommit, ock ehuruväl nödigt vore at til svar derpå
nu låta läsa up Deputations arbete uti en suite, så holt Hans
Excellence likväl bäst vara, til at vinna tiden, det hvar tager
sit ingifne Memorial til sig ock observerar, huru det kommit
i consideration, ock at man låter läsa up en § i sönder af
Regerings-Formen, så at hvar ock en, som vill påminna något
dervid, får det giöra; men om intet påminnes, sade Hans
Excellence, at det då hålles för samtyckt, ock frågade, om det
icke vore så Ridderskapets ock Adelens villia ock mening.
Ridderskapet ock Adelen biföll detta med enhälligt
ja-ord.
Hans Excellence Landtmarskalken: Sedan beder
jag, at en i sender talar. Skulle det gå til votering, vill jag
gifva förslag dertill, huru det bäst skie kan. Ock när någon
påminner vid puncten eller läser up sit Memorial, vil jag låta
läsa up Deputations arbete til svar derpå, ock ey mer än det,
som den puncten angår, så at Ridderskapet ock Adelen blir i
tilstånd at decidera.
Atskillige begiärte, at de andre Ståndens Memorialer måtte
upläsas.
Hr von Hylten ock en dehl andra sade: Vij dependera
intet af de andre Stånden, utan vij få afgiöra saken hoos oss,
ock dhe hos sig, ock sedan kommer det at jämkas tilhopa.
Gref Fersen med de Deputerade, som vid förra samman¬
komsten blefve utnämde, sade at de efter befallning då ginge
til de tre andre Stånden, men som de andre Stånden voro då
skilgde åt, så hafva de nu varit hoos dem, ock proponerat det
dem anbefaltes. Dhe låto anmähla sin tiänstl. hälssning ock
tackade för communication, sampt lära inkomma med sitt be-
tänckiande, tyckiandes dhe alla illa derom, särdeles Bonde-
Memorialer om Regeringsformen infordras från ofrälse Stånden. 135
Ståndet, hvilket begiärte at alla de Memorialer, som gie an¬
ledning til Souverainiteten, måtte af samma Deputation eller
Commission företagas ock examineras.
Hans Excellence Landtmarskalken: Som skilgack-
tiga meningar äre, om vij skola taga före här de andre Stån¬
dens Memorialer ock begiära hit dem, så borde skie votering,
men jag vill gie et förslag utan prejudice af vår Riddarhus¬
ordning, efter som alla stridige frågor elliest böra giöras af
med votering. Proponerade altså, om icke de, som villia säija
ja dertill ock åstunda hafva dhe andre Ståndens anmärck-
ningar ock'läsa up dem, kunde stiga up, men de, som mena
at de intet behöfvas, då sittia nere.
Hr Stierneld: Då äre de andre Stånden ey nödige här,
om vij intet villia höra dem ock det, som de anbringa, som
tiäna kan vid decision hoos oss.
Svarades, at han måste rätta sig efter pluraliteten, ock
man vore nögd, at det blir vid Hans Excellences förslag.
Hans Excellence Landtmarskalken förestälte altså
frågan, om det Höglåfl. Ridderskapet ock Adelen behaga at
skicka en Deputation til de andre Stånden at begiära deras
Memorialer, ock bad at de nu ville stiga up, som vore af denne
meningen.
Men som pluraliteten ey kunde på detta sättet utfinnas,
så ville de skillia sig i 2:ne hopar, dock utan prejudice, men
saken blef ey heller derigenom sluten, utan stannade derutinnan,
at de skulle skicka ett Utskått til de andre Stånden ock för-
mähla Ridderskapets ock Adelens flitiga hälsning hoos dem samt
begiära, at Ridderskapet ock Adelen måtte lemnäs benägen
communication af de Memorialer, som af dem inlagde äre uti
Secrete Deputation, åstundandes Ridderskapet ock Adelen der¬
hos att få förnimma, huru vida alle i Stånden äre derutinnan
af enahanda tanckar med samma af deras Stånd eller deras
Stånds ledamöter giorde påminnelser vid Regerings-Formen.
Uti samma Utskått nämdes:
Gref Olof Gyllenborg. Hr Hammar schiöld.
Friherre Leijonschiöld. Hr Knorring.
Hr Plan. Hr illannerstierna.
Sedan uplästes Friherre Grönbergs Memorial, at med
Regerings-Formens justerande kunde hafvas litet anstånd, ock
Kongl. Maij:tz Croning icke dess mindre för sig gå, emedan
136
1720 den 30 April.
Hans Kongl. Maij:t kunde förbinda sig at antaga den Rege-
rings-Form, som Ständerne författa.
Hans Excellence Landtmarskalken berättade härvid,
at uti Secrete Deputationen hade de andre Stånden utlåtit sig,
at Kröningen intet kan skie, innan Regerings-Formen är färdig,
efter den skall vid Kröningen besvärjas.
Ridder skåpet ock Adelen förklarade sig vara af samma
tancka.
När det nu med Regerings-Formens upläsande begynnas
skulle, lät ifrån Bårgare-Ståndet et Utskåt anmäla sig, som
emottogs efter vanligheten, hvilket då det inkom, förde Secre-
teraren Boström således ordet, praemisso titulo:
Hoos Höglåflige Ridderskapet ock Adelen hembär Bårgare-
Ståndet en hörsam ock ödmiuk tacksägelse, som igenom
en Deputation communicerat Bårgare-Ståndet Hans Kongl.
M^ij:tz Nådige bref til Hans Excellence Landtmarskalken,
hvarutinnan Hans Maij:t behagat återkalla Hans Excel¬
lence til Riks-Cancellie-Präsidents-beställningen, som Hans
Excellence förr företrädt. Nu som Bårgare-Ståndet intet min¬
dre, än de andre Riksens Ständer, fägna sig deröfver, efter
Hans Excellence har icke allenast en så stor kundskap om
sådanne saker, utan ock är af Riket så högt meriterad; Så
önskar Bårgare-Ståndet Hans Excellence dertil mycken lycka,
ock är nu vederredo at låta sine Deputerade upgå at afläggia
hos Kongl. Maij:t en underdånig tacksäijelse härföre. Det
andra angående Dans Excellence Gref Cronhielm, huru han må
komma til Präsidentskapet i Commercie-Collegio, så är det en
sådan sak, hvaröfver Bårgare-Ståndet intet kan utlåta sig til
något vist, utan hemställer det til Kongl. Maij:tz eget Nådige
behag.
Hans Excellence Landtmarskalken tackade Bårgare-
Ståndet för den benägne utlåtelsen, hvarutinnan de sig yttrat
angående Hans Excellences egen Person, ock önskade at han
måtte få höra det låford om sig, at Hans Excellence visar
prof deraf, at han är en redelig ock trogen tiänare ock under¬
såtare.
Sedan Bårgare-Ståndets Deputerade afträdt, kom en
Deputation ifrån Prästerskapet, ock förde Biskoppen Nordlind
ordet sålunda, praemisso titulo:
Den Nådige justiee, som Hans Maij:t behagat giöra Eders
Excellence ock igenom en så Nådig kallelse återställa Eders
Deputationer Stånden emellan.
137
Excellence uti alla sine functioner igen, som oss blefvit com¬
municerat igenom en Deputation, gläder oss af alt hierta. Yij
hafva icke allenast orsak at gratulera Eders Excellence härtill,
utan ock oss sielfva, som fåt en så högt förfaren Herre ti!
slike angelägne förrätningar ock Embeten, som dem med största
beröm tilförende utfördt. Ock hvad Gref Cronhielm angår, så
skulle vårt Stånd gierna önska at, efter Hans Excellence Gref
Cronhielm Kommit at qvittera Prsesidentskapet, det sådant måtte
redresseras, ock han komma til sit förra ställe igen uti Commercie-
Collegio; dock lemna vij uti detta til Kongl. Maij:t att giöra
honom et nöije, som dertil bäst lärer finna utvägar.
Sade vidare: Vår Notarius blef opskickad, intet at såsom
en Deputerad gå til et så Höglåfligt ock Ädelt Stånd, utan at
til i förtroende tala med Secreteraren, men blef sedan inkallad
at giöra sin berättelse för protocollet. Hvad Öfverst-Lieutenant
Rutenschiölds Memorial angar, skulle vij önska det litet måtte
hafvas anstånd, til dess det finge mognas bettre i vårt Stånd.
Elliest som Ridderskapet ock Adelen begiärt af oss de
anmärckningar, som vij giordt i vårt Stånd öfver Regerings-
Formen, så äre de mästedels i ackt tagne i Regerings-Formen.
Allenast äre två puncter, som de nu hålla på at votera öfver,
af hvilka Höglåfl. Ridderskapet ock Adelen skall få commu-
nication, då det blifver slutit.
Hans Excellence Landtmarskalken besvarade Prä¬
sterskapets Deputerade, hvilka sedan afträdde.
Hr Lagman Creutz med Deputation kom tilbaka ifrån de
andre Stånden ock sade, at de låfvat besökia Ridderskapet
ock Adelen med deras Utskått ock gifva svar.
Derefter kom Gref Gyllenborg tilbaka med Utskåttet,
som äfven varit afskickadt til de andre Stånden, ock sade at
alla tre Stånden låtit förmäla sin tiänstl. hälsning, jämväl
Bårgerskapet sagt, at de hade til den ändan inlefvererat sit
Memorial, det här måtte upläsas, ock låfvat sielfve förklara,
hvad som derutinnan ändrat blefvit. Men Bondeståndet hade
gifvit Hr Grefven et Memorial med sig, som han nu gaf fram.
Ifrån Bårgare-Ståndet upkom Borgmästaren Folker ock,
praemisso titulo, upläste af papperet fölljande svar:
Det Höglåfl. Ridderskapet ock Adelen betackar Borgare-
Ståndet hörsammast för dess afskickade Deputation, angående
såväl communication af deras Memorialer beträffande Regerings-
138
1720 den 30 April.
Formen, som huru vida Ståndets ledamöter därutinnan äro af
enahanda mening. Så förklarar Bårgare-Ståndet härmedelst,
at de inge Memorialer uti det ährendet hafva inlefvererat, utan
de anmärckniflgar, som uti Secrete Deputationen ingifne äro,
hvilka innehålla samtelige Ståndets mening, ock lemnar giärna
det Höglåfl. Ridderskapet ock Adelen deraf dehl. Hvaremot
Bårgare-Ståndet anhåller om communication af alla de Memo¬
rialer, som hos det Höglåfl. Ridderskapet ock Adelen ingifne
äro, angående Regerings-Formen.
Hans Excellence Landtmarskalken besvarade
honom.
Hans Excellence Landtmarskalken: Här är en stor
dehl af de tanckar, at så länge någon är sub reatu, så bör
han afhålla sig ifrån Riddarhuset, ock påstå, at Hr Ruten¬
skiöld bör blifva ifrån Riddarhuset, til han förklarat sig, ock
så länge han står sub reatu.
Härtil ropades: ja!
Men Hr Åkerhielm påminte något häremot; dock kunde
det intet för sårl höras.
Hr Hylten sade det vara samma sak med Stobée.
Hr Rutenschiöld utlät sig at, förr än öfver honom et
stort buller skall förorsakas, ock Regerings-Formen derigenom
uppehållas, så vill han heller absentera sig, dock utan preju-
dice, förbehållandes sig all satisfaction.
Sedan han kom ned på gången, inråddes han af andre at
intet gå ut; särdeles sade
Hr Åkerhielm, at det intet vore Hr Rutenschiölds, utan
Ridderskapets ock Adelens frihet, som lider härigenom.
Hr Rutenschiöld: Om mäste vota falla så, at jag skall
gå ut, så ber jag ock at Ofverste Stobée må gå ut.
Men som sorlet alt mer ock mer tiltog, begiärte
Hr Rutenschiöld ödmiukelig at, hvad som passerat för¬
leden Torsdag, då Major Wrangel gick utur sin bänck ock
kom i hans bänck, samt attaquerade honom til dess honeur ock
reputation, måtte lemnäs honom at emot honom utföra; ock
afträdde dermed.
Ifrån Bonde-Ståndet kom äfvenväl en Deputation; då
Talemannen sade, at Bonde-Ståndet befalt honom ödmiukeligen
tacka Hans Excellence samt Ridderskapet ock Adelen för den
Regeringsformens granskning börjas. 139
communication, som igenom en Deputation, hvilken varit hos
Bonde-Ståndet, är dem gifven af Kongl. Maij:ts bref, som dem
föreläset blefvit, hvarutinnan Hans Excellence kallas til Prae-
sidentskapet i Cancelliet tilbaka. Ock som Bondeståndet så¬
dant med glädie förnummit, så önska de ock Hans Excellence
lycka ock välsignelse. Hvad Gref Cronhielm angår, så tycka
de vähl, om det vore Kongl. Maij:tz villja, at han kunde komma
til Commercie-Collegium igen. Ock Gref De la Gardie för¬
moda de Kongl. Maij:t kunde hielpa på annat ställe. Sine
påminnelser hafva de gifvit uti Deputation öfver Regerings-
Formen; det är ännu något litet at påminna om, som de villia
gifva in, när de andre Stånden komma in med sine Memorialer.
Sade för öfrigit, at de förtro sig til Ridderskapet ock Adelen,
ock äre så villige som skyldige at undergå, hvad de böra,
samt förmoda at Ridderskapet ock Adelen lärer sökia Bonde-
Ståndets bästa. Hvarpå, då
Hans Excellence Landtmarskalken svarat ock tackat
dem för lyckönskningen samt försäkrat dem om ali förtrolighet,
afträdde Bonde-Ståndets Deputerade.
Derpå uplästes Bår gare-Ståndets anmärebiingar öfver den
nu projecterade Regerings-Formen, hvilka finnes N:o
I lika måtto uplästes B onde-Ståndets påminnelser N:o
Sedan begyntes med Regerings-Formens upläsande.
Hr Åkerhielm giorde vid slutet af förtalet ock de orden:
Dock förbehålle vij oss, om framdeles någon uttydning eller för¬
bättring härå behof des, etz., den påminnelsen, at härjämte setties:
förbättring eller ändring, lika som i 1719 åhrs Regerings-
Form står.
Men härpå svarades, at ingen ändring bör tillåtas, som ey
länder til förbättring.
Vid 1, 2, 3 ock 4:de §:ne var intet att påminna.
Uti 5 § blefvo i anledning af Hr Akerhielms uti dess
Memorial giorde påminnelse de orden tillagde: vidare än näst¬
följande punct medgifver.
6 § var redan i Deputation efter inkomne påminnelser
rättad.
Ifrån Bårgerskapet inkom et (Jtskått, hvilket, preemisso
titulo, förmälte Bårgerskapets hörsamma helsning med ödmiuk
tacksäijelse för communication af det, som hos Ridderskapet
ock Adelen passerat Ofverst-Lieut. Rutenschiöld angående, ock
140
1720 den 30 April.
begiäran, at Ridderskapet ock Adelen, hoos hvilka Memorialet
inlagt är, ville infordra Ofverst-Lieut. Rutenschiölds förklaring,
hvaraf då Bårgerskapet får communication, vil Ståndet deröfver
sig utlåta.
Hvarpå då Han s Excel 1 en ce Landt marskalken svarat,
afträdde samma Utskått.
7 § helt klar.
Vid 8 §, hvarest står: Riksens Ständer skola med trogen
ömhet lemna allan konungsligan rätt, som Sveriges Lag och denne
Reg ering s-Form beskrifver, etz., påminte
Hr Landzhöfdingen Strömfelt, at här ey bör stå Regerings-
Form, efter i Regerings-Formen intet den konungsliga rätten
beskrifves, utan i 2 Gap. Kongbalken L. L.
Men denna påminnelsen vann intet bifall, utan resolverades,
at allenast det ordet välde tilläggias skulle, ock sättias: Ko¬
nungsligan rätt ock välde.
Vid 9 § är Hr Akerhielms påminnelse i Deputation obser¬
verad.
Vid 10 ock 11 § var intet at påminna.
Vid 12 § utlät sig Åkerhielm, at lian fuller i sit Me¬
morial föreslagit, at Råden måtte blifva 12 eller 16, men som
flere skola fallit på antalet af 16, så conformerar han sig med
den nummern. Ock altså blef den nummern faststäld.
Efter middagen. .
Hr Ernest Creutz: Efter jag med Deputation nu skall
gå up til Kongl. Maij:t, så vore väl, om Ridderskapet ock
Adelen ville utlåta sig, huru man skal föredraga Hans Kongl.
Maij:t, hvad som Gref Cronhielm angår, emedan de andre
Stånden intet äre derutinnan ense.
Hans Excellence Landtmarskalken föreslog, om icke
det kunde på det sättet skie, at man berättar i underdånighet,
det Ständerne önska, at Kongl. Maij:t ville komma Gref Cron¬
hielm på et anständigt sätt ihåg, ock be, at Kongl. Maij:t
täcktes låta Ständerne derom i Nåder vetta.
Gref Carl Gyllenborg mente, at man borde tydeligen
begiära, at Hans Excellence Gref Cronhielm måtte komma til-
baka til Prsesidentskapet i Commercie-Collegio.
Taeksägelse-Deputation till Kongl. Maj:t. 141
Hr Åkerhielm: Det vore väl, om Gref Cronhielm reta-
bleras igen, ock at det underställes Kongl. Maij:t.
Hr Ehrenpreutz: Det är at considerera, at Gref Grön¬
li i ehn var Prsesident, när vacancen i Cancelliet efter Eders
Excellence existerade, men Gref De la Gardie var då intet
Prsesident. Ock då Eders Exellence begiärte afskied från Can¬
celliet, så har Gref Cronhielm rädt Kongl. Maij:t at bibehålla
Eders Excellence; altså vore illa, om Gref Cronhielm skulle
komma at lida. Ock som ännu intet är afslutet, om Prsesiden-
terne skola vara af Rådet, ock man således intet vet, huru
vida af Rådet blir någon Prsesident i Commercie-Collegio, men
det likväl skulle sättia missförstånd imellan Gref Cronhielm
ock Gref De la Gardie, om man nu skulle begiära, at Gref
Cronhielm måtte gå tilbaka til Commercie-Collegium, så holt
han före vara bäst, det man drögde med at nämna om Gref
Cronhielm, til dess Regerings-Formen blir faststälter.
Hans Excellence Landtmarskalken: Det gies mig
anledning til at giöra den frågan, om icke man kan dröija at
tala om Gref Cronhielm, til dess slut blifver giordt om Prsesi-
dentskapen, emedan Stånden intet äre ense uti det, som honom
angår, ock Deputation allenast tackar denne gången för den
nåden mig är skiedd.
Ridderskapet ock Adelen förklarade sig nögde härmed.
Hr Ernest Creutz gick derpå neder til de andre Stån¬
dens Deputerade i Secrete Utskåts-sahlen at tala med dem
härom, ock kom åter up ock sade, at de andre Ståndens
Deputerade äre i differente meningar.
Altså adjungerades Hr Creutz 2:ne af Ridderskapet ock
Adelen at tala med dem.
Hr Ehrenpreutz begiärte at få gå med neder til de
andre Ståndens Deputerade at tala med dem härom, hvilket
honom o«k efterlåtit blef, ock gick så neder i Secrete Utskåts-
sahlen; men som Deputation redan gåt up til Kongl. Maij:t,
kom han åter straxt igen.
13 § intet at påminna vid.
14 §. Hr Åkerhielm påminte dervid, at det borde in¬
föras, det Ständerne skall åligga at fordra redo ock räkning
af Rådet.
Resolutio: Efter räkenskapen intet lärer uteblifva, sedan
som Råden äre satte i ansvar hoos Ständerne för sit förhål¬
lande, altså skulle denne § blifva oförändrad.
142
1720 den 30 April.
Efter en liten stund kom Hr Ernest Creutz med De¬
putation tilbaka, då han med Ridderskapet ock Adelens Depu¬
terade kom up ock sade, at Hans Maij:t låter förmäla hoos
Eders Excellence såväl som Ridderskapet ock Adelen sin nå¬
dige hälsning, ock är öfvermåttan satisfait, at han medelst
Eders Excellences återkallande till sine förrige Ämbeten giordt
Ständerne et nådigt nöije. Hans Maij:t har det förtroende, at
Eders Excellence lärer giöra Kongl. Maij:t ock Riket ali
nöijacktig tiänst.
Vidare sade Hr Ernest Creutz, at Hans Maij:t infor¬
merade sig, om vij vore qvar på Riddarhuset, ock ville bli
tilsamman at afgiöra, hvad som til Regerings-Formen hörer,
ock fägnade sig deröfver, at alt går förtroligt til, säijandes
derhos at, hvad våre deliberationer angår, så vill Hans Maij:t
lemna oss at giöra alt, hvad vij finna för godt ock nyttigt,
hvilket jag ey underlåta bordt at berätta.
Hans Excellence Landtmarskalken sade, at Hans
May:t fägnat Secrete Deputation igenom Ofverste Hierta äfven
med samma nådige utlåtelse ock förklarat, at Hans Maij:t
intet vill gå ifrån sin en gång gifne Försäkrings-skrift.
Ofverste Hiertas berättelse föllier härhoos N:o
15 §. Gref Olof Gyllenborg hemstälte Ridderskapet
ock Adelen, om icke Riksråden blifva för få öfver allmänne
ährender, när de bli allenast sex i Rådet, emedan, om fyra
vore på den ena ock två på den andra meningen, ock Kongl.
Maij:t bifaller de två vota, då blifva paria.
Altså fants godt, at Råden skola åtminstone vara siu til
antalet vid rådslagen.
Vid 16 § giordes ingen påminnelse. Men som Hans Ex¬
cellence Landtmarskalken frågade, i fall Konungen vore siuk
ock intet uppe i Rådet, om icke man då bör föredraga Kongl.
Maijrt ährenderne, ock expeditionen lika fult skie under Kongl.
Maij:tz egit nampn, fast än Hans Maij:t ey varit öfver deli-
berationen;
Så blef § derefter undrad ock således inrättad: Är Ko¬
nunger förrest eller ock så siuk, at han med Riksens sysslor ey
besväras kan, etz.
Vid 17 §, hvarest talas om Divisiowerne, som inrättas skola
til sakernes desto skyndesammare afgiörande, ock huru sysslorne
Riks-Råden emellan fördelas böra, blef godt funnit at, i stället
för det nu står at sex af Rådet skola sittia öfver Justitiae- ock
Om Rådet och om tjensters tillsättande.
143
Utrikes sakernes afgiörande, ock hafva ey at befatta sig med
flere Riksens ährender, än den 19 § förmäler, så skulle införas,
at dhe blifva siu til antalet.
Item post verba: Uti Justitiae-Revisionen böra inga andra
saker hädanefter uptagas ock afgiöras ån de, som i föllie af de
redan författade Revisions-stadgar egenteligen dijt höra, resol¬
verades at tilläggas skulle: eller andre sådanne, som icke kunna
på något annat ställe uptagas ock afgiöras.
Vid 18 § giordes den påminnelsen, at Praesidenten i Can¬
celliet måtte blifva allenast vid Utrikes sakerne ock Cancelliet,
men intet vid Inrikes eller Justitiae-ährenderne.
19 § uplästes, hvarutinnan som det nämnes om förnämare
tiänsters bårtgifvande i Rådet, så utlät
Hr Hamilton sig at, ehuruväl denne qvaestion lärer un¬
derkastas votering, huru tiänsterne skola bårtgifvas, så ville
han lickväl välment sälja sin mening.
Hans Excellence Landtmarskalken: Det kommer
allenast under votering, antingen det skall blifva vid Regerings-
Formen, ock de förnämare tiänsterne besättias efter plurali-
teten i Rådet, eller vid Gref Gyllenborgs förslag, at Rådet
skola då allenast hafva vota exclusiva.
Hr Hamilton: Det är bäst det blir vid Gref Gyllenborgs
Memorial, at Råden ha vota exclusiva.
Härtil ropades: ja! ja!
Hr Åkerhielm holt före, at § så måste inrättas: När
någre angelägne tiänster skola besättias, förnimmer väl Kongl.
Maij:t först i sittiande Råd Riksens Råds utlåtelse, tan eka ock
mening om de dertil ärnade Personer, emedan ibland Riksens
Råd altid någre lära finnas, som kunna den bästa kundskapen
ock underrättelsen meddela, skolandes Riksråden vara förbundne,
om de til en eller annan Persons befordran icke kunna gifva
sine samtycken, anföra, hvad de enkannerligen emot densamma
hafva; men Kongl. Maij:t är sedermera ey betagit at efter
godtyckio sino antaga, tilsättia ock befullmäcktiga dem, som
behagas ock finnas vara skickelige.
Hans Excellence Landtmarskalken förestälte Ridder¬
skapet ock Adelen, at en del af Adelen äre af den meningen,
at Rådet skola hafva vota exclusiva. Andre vela, at de högre
tiänsterne efter den nu projecterade Regerings-Formen skola
besättias med Råds råde, ock at begge' desse meningarne intet
144
1720 den 30 April.
komma med Hr Akerhielms öfverens, varandes ändamåhlet, at
tiänsterne måtte besättias med skickelige ock redelige Per¬
soner.
Hr Hamilton: Här giöres den supposition i Regerings-
Formen, at Deras Excellencier skola bäst vetta, hvem som är
bäst meriterad.
Ifrån Bårgare-Ståndet anmälte sig en Deputation, hvilken
emottogs, ock förde Bårgmästaren Cl erck ordet, säijandes,
prsemisso titulo: At Bårgare-Ståndet anmäla sin ödmiuka hels¬
ning hoos Höglåfl. Ridderskapet ock Adelen, ock vill i öd-
miukhet gifva tilkiänna, at de hafva hela dagen väntat derpå,
at de måtte få Ridderskapets ock Adelens utlåtande öfver den
projecterade Regerings-Formen; men som de samma ey erhållit,
ock deras Stånd har fattat sine anmärckningar i pennan, haf-
vandes sit ultimatum färdigt, så bedia de at intet drögsmåhl
dem tilvitas må, ock at detta til deras säkerhet i protocollet-
införas måtte.
Hans Excellence Landtmarskalken: Det synes öfver¬
flödigt, at de andre Stånden vänta på vår utlåtelse, efter vij
intet lära blifva färdige dermed i dag. Bad dem för öfrigit
berätta tilbaka, at man gior sin högsta flit til at komma här
med til slut hoos Ridderskapet ock Adelen, men at detta ey
så snart velat låta sig giöra.
Härmed afträdde Bårgare-Ståndets Utskått.
Sedermera proponerade Hans Exell en ce Landtmar¬
skalken efter åtskilligas påminnelse, om icke Hans Kongl.
Maij:tz Försäkrings-Skrift kunde upläsas.
Hvartil, som Ridderskapet ock Adelen samtyckte, blef
den 10 § Ridderskapet ock Adelen föreläsen, hvarutinnan for-
mäles, at alle tiänster ifrån ock med Ofverstar til Feltmar-
skalker ock deras vederlikar skola i sittiande Råd efter plura-
liteten af rösterne bortgifvas; men alle öfrige tiänster fuller ut¬
delas af Kongl. Maij:t i sittiande Råd, at Hans Maif.t må
förnimma Riksens Råds tancka öfver de föreslagne Personerne,
dock Kongl. Maif.t sedan ey betagit at af de fÖreslagne gifva
den Fidlmackt, som Kongl. Maif.t finner dertill skickeligast.
Hans Excellence Landtmarskalken: Det tyckes bli
nu frågan, antingen man skal blifva vid den projecterade
Regerings-Formen, som närmast kommer öfverens med Kongl.
Om förnämare tjensters tillsättande.
145
Maij:ts Försäkring, eller vid det förslaget, som Gref Olof Gyl¬
lenborg projecterat, at Rådet skola hafva vota exclusiva.
Almogens Deputerade kommo in, anmälte Bonde-Ståndets
ödmiuke helssning, oek sade at Bonde-Ståndet hela dagen varit
tilsamman ock väntat Ridderskapets ock Adelens utlåtelse
öfver Regerings-Formen; men som de intet fåt några tidender
härifrån, så villia de förnimma, om de längre skola vänta
härpå. Derhos betackade de Ridderskapet ock Adelen för
communication af Öfverst-Lieut. Rutenschiölds Memorial, ock
sade at Bonde-Ståndet intet kan utlåta sig deröfver, förr än
han utlåter sig, huru han vil förstå det 4:de Cap. Kblk., som
han sig åberopat.
Hans Excellence Landtmarskalken svarade Bonde-
Ståndets Deputerade härpå, ock sedan afträdde de.
Härefter företogs åter den qvaestion, huru tiänsterne i
Riket skola af Kongl. Maij:t besättias, ock som större dehlén
af Ridderskapet ock Adelen låto förmärckia, det de ville
hafva någon ändring uti den projecterade § i Regerings-Formen
detta angående, ock en del beropade sig på det Memorial
Bonde-Ståndet ingifvit, proponerade
Hans Excellence Landtmarskalken, om med tiän-
sternes besättiande skall blifva vid Bonde-Ståndets förslag, eller
intet.
Hr Hugo Hamilton: Det vij här åstunda, är det, at
qvasstion sålunda ställes, antingen man vil bli vid Böndernes
project, eller 34 § i 1719 ahrs Regerings-Form.
Härtil ropades: ja! ock: ney!
Gref Fersen: Yij äre af de tanckar at, om vij intet få
votera öfver en sådan qvaestion, som intet strider emot Kongl.
Maij:tz Försäkrings-skrift, som är grundvalen til alt, så villia
vij gå ifrån hvarandra. Ock fördenskul påstå vij, at qvaestion
måtte blifva denne, om tiänsterne skola besättias efter den nu
projecterade Regerings-Formen eller ey.
Härtil ropades: ja! ock: ney! så at man intet kunde finna,
hvilken meningen som praevalerade.
Hr Hamilton: Här äre tre meningar; den ena är den
som vij kunna votera om, nembligen, om vij skola blifva vid
den Försäkrings-skrift Kongl. Maij:t gifvit oss; den andra, om
vij skola blifva vid 34 § i 1719 åhrs Regerings-Form; ock den
tredie, om vij skola blifva vid Bonde-Ståndets project.
Adelns Protokoll 1720. 10
146
1720 den 1 Maj.
Hans Excellence Landtmarskalken: Jag har försökt
alla utvägar, men man kan intet komma til slut, utan at vij
giöra 3 qvsestioner, som egenteligen handla om tiänsternes be-
sättiande, hvaraf den
l:sta är: om den 40 § i den nu projecterade nyaRegerings-
Formen skal stå eller intet. 2:dra: om det skall bli vid
Bonde-Ståndets project eller intet. 3:die: om det skall bli
vid 34 § i 1719 åhrs Regerings-Form eller intet.
Ock aldenstund Ridderskapet ock Adelen förklarade
sig nögde dermed, at qvsestionerne sålunda inrättas, så företogs
voteringen öfver första frågan. Ock trädde
Hr Kaulbars i Gref Bielkes ställe.
Friherre Hugo Hamilton.
Friherre Joli. Carlson Strömfelt.
Hr Schwerin ock
Hr Lars Hierta
fram til bordet at sambla vota. Hvilka likmätigt N:o 41 pro
affirmativa föllo 96 ock pro negativa 117: så at i föllie häraf
det ey fick förblifva efter den projecterade Regerings-Formen
med tiänsternes bårtgifvande.
De öfrige qvsestionerne skiutas up til i morgon kl. half 4.
Ock skilgdes Ridderskapet ock Adelen dermed åt för denna
gången.
Den 1 Maii in pleno.
Hans Excellence Landtmarskalken begiärte, at Rid¬
derskapet ock Adelen måtte sittia på sine ställen, ock be¬
rättade sedan, at här vore et Memorial ifrån Gref Gustaf
Cronhielm, som han begiärte måtte upläsas.
Och ehuruväl en del af Ridderskapet ock Adelen
sådant vägra ville, säijandes härtil nu ey vara tid, efter man
vore i värcket begrepen at assioustera Regerings-Formen, så
blef dock samma Memorial efter de andres godtfinnande up-
läsit, hvarutinnan Hans Excellence gier tilkiänna, at honom
vore berättat, det Riksens Ständer behagat i går skillia honom
vid Praesidentskapet i Cancelliet, ock hoos Kongl. Maij:t i dess
ställe nämt Hans Excellence Gref Horn: men som Hans Ex¬
cellence til samma Embete vore lagligen kommen, ock ey vet
orsaken til denna hastiga förändringen, anhåller han om ett
Bondeståndets förslag om tjenstema bifalles.
147
vittnesbörd, at han ey igenom dess egit förvållande förvärckat
merberörde Embete, på det han ey måtte förfalla uti et vrångt
omdömme.
Dock blef häröfver denna gången intet något resolverat.
Sedermera tilsades, at de, sorn ey äre Capita familiarum
eller introducerade här på Riddarhuset, intet ma votera i sa-
keme, hvilket som
Ridderskapet ock Adelen biföll, så begiärte
Hans Excellence Landtmarskalken, at de ville se
derefter pä sine bänckar, att inge extra Capita stucko sig här¬
vid hos dem in.
Härvid upsteg Gref Gustaf Leijonhufvud ock sade:
Jag vet intet, at jag är Caput familia;, men Riddarhuus-
Ordningen säger intet, at något extra Caput, skal gå ut. Icke
desto mindre, sedan han protesterat emot alt det, som slutes
på Leijonhufvuds familiens vägnar, tog han afträde.
Härefter uplästes den § om tiänsternes besättiande, som
Secreteraren projecterat. Jämvähl B onde-Ståndets Memorial,
ock företogs nu den andra qvsestion til votering:
Om nembligen de förnämare tiänsterne skola utdelas på
sådant sätt som Böndernes Memorial innehåller, eller ey.
Vid hvilket tilfälle vota affirmativa utföllo 188 ock nega¬
tiva 94, som af N:o 41 sees kan.
Hans Excellence Landtmarskalken: Nu bör man
efter förra aftalet votera öfver 34 § i 1719 ahrs Regerings-
Form, om Ridderskapet ock Adelen begiära det.
Derpå begiärte någre, at det måtte skie.
Hr Lager C ron a utlät sig, at han holt det onödigt.
Afven Hr Lars Hierta.
Ånteligen stannade Ridderskapet ock Adelen i det slut,
at ehuruväl förra gången sades 3:die qvestion skohla blifva
denne, om det med de förnämare tiänsternes föregifvande skulle
gå efter 34 § i 1719 åhrs Regerings-Form; dock, som det sättet,
som Bonde-Ståndet projecterat, ey blifvit förkastat, utan vid
den nu skiedde votering vunnit här bifall, så kunde nu mera
denne 3:die qvsestionen ey hafva rum; utan bör med de för¬
nämare tiänsternes utdelande förfaras pa det sättet, som
Bonde-Ståndets Memorial innehåller, hvilket til mera betygande,
at det i denna puncten bifallit blefvit, underskrefs af
Friherre Eric Wrangel, Friherre StiernCrona, Hr Lars
Hierta ock Hr Åkerhielm.
148
1720 den 1 Maj.
Sedermera fants godt, at voteras skulle om Riks-Rådens
antahl, ock huru stareka dhe skola vara till nombren. Jämväl
om Prsesidenterne i Collegierne skola vara af Rådet.
Hr Hamilton frågade, i fall Prsesidenterne blifva utom
Rådet, om de Riks-Raden skola nu gå af ifrån Prassident-
skapen, som äre Prsesidenter, eller behålla- dem, så länge de
lefva.
Vid detta tillfället berättades, at Engelska Håttan vore i
Sundet, ock at Hans Maij:t sielf fåt bref af Ammiralen Norris.
Ridderskapet ock Adelen betygade sin fägnad deröfver
ock önskade, at conjunction snart skie må med vår flåtta ock
något godt kunna uträttas emot fienden.
Hr Bergenstierna begiärte tilstånd at få tala, ock at
Memorialet, som Cammar-Rådet Grönfelt, Bergs-Rådet Cederstedt
ock Commercie-Rådet Sylvius inlagt, måtte upläsas.
Derpå blef berörde Memorial upläsit, som finnes N:o
Sedan androg han, huru som under Prsesidenter Bergs¬
collegium vore inrättat ock grunden til Collegium lagt, samt
huru sedermera under dem bergvärcken tiltagit, at i stället
tilvärckningen förr ey stigit mer än til 60,000 Skieppund, så
kasta de nu af sig 200,000 Sks. Det vore väl sant, at berg¬
värcken kommit at lida under uphandlings-tiden, men förmedelst
Praesidentens authoritet ock dess närvarelse i Rådet kamillo
sådanne elake förslag at hindras, hafvandes Collegium giordt de
remonstrationer, at ehuru skadelige Giörtzens förslag vore, hafva
likväl bergvärcken blefvit i stånd håldne igenom de angelägne
remonstrationer Collegium derom giordt.
Hr Hamilton frågade, om intet en annan Prsesident kan
giöra samma syssla, säijandes: Konungen hörer så snart en
Prsesident, som intet är Riks-Råd, som en, som bekläder Råds-
Embetet.
Hr Bergenstierna: Een Råds-person kan med större
authoritet giöra föreställning, ock Collegium har af honom
mera anseende.
Hr Boneauschiöld: Det är intet just derföre nödigt,
at Prsesidenterne i Collegierne skola vara Råd, at Collegium
skal fa mera lustre, utan derföre at, när Konungen remitterar
en sak, antingen ifrån Cabinettet eller ifrån sitt Råd, til något
Collegium, så blir saken i Collegio utarbetad, ock då kan den
Prsesidenten, som sitter vid utarbetningen ock af grunden hörer
Prsesidenterne uteslutas ur Rådet.
149
saken, i sittiande Rådet formera rätta staturn qvsestionis ock
gifva bättre uplvsning än de Råden, sorn då första gången
höra saken sig föreläsas. Skulle man villia giöra den än¬
dringen för besparing skull, så blir ringa eller ingen besparing.
Hr LagerCrona: Jag är väl intet så förfaren i Colle¬
gierne, men som jag är gammal man, ock sedt at i Håf-Rätten
varit Riks-Råd, ja! Riks-Dråtzen, som fördt der Prsesidium,
så håller jag före vara betänkeligt nu giöra denne ändringen.
Men som Ridderskapet ock Adelen intet kunna förena
sig om antahlet af Riks-Råden, ock huru vida i Collegierne
Prsesidenterne samt Öfver-Ståthållaren skohla vara af Rådet,
så formerades status qvsestionis, hvaröfver voteras skulle, hvar¬
vid fants godt, at Prsesidenten i Cancelliet ock Ofverste Mar¬
skalken skulle vara Rådspersoner ock intet dragas under denna
voteringen, ey heller General-Gouverneurerne.
Hr General-Lieutenanten Stakelberg påminte uppå sam-
telige Ridderskapets ock Adelens vägnar i Liffland, at här
ingen qvsestion måtte blifva angående General-Gouverneurerne
i Liff- ock Estland, emedan desse Provincier hafva sina sär-
skilte Privilegier, ock ingen här på Riddarhuset synes kunna
decidera, huru ock på hvad sätt Styrelsen i de utrikes oek
intet incorporerade Provincier bör skie; varandes dessutom til
Embetets lustre ock heder för fremmande nationer, at General-
Gouverneuren, som representerar Konungens Person, häfver den
högsta hedersförmån i Riket.
Derpå skred Ridderskapet ock Adelen till votering, ock
trädde Friherre Erich Wrangel, Friherre von Ungern Sternberg,
Hr Pehr Sparre, Hr Gethe ock Hr Åkerhielm fram at sambla
vota, hvilka sålunda utföllo, at 100 röster vore för den me¬
ningen, at Råden måtte vara nu som förr 24 til antahlet, ock
Prsesidenterne af Rådet, men 155 för den satzen, att Råden
skohla allenast blifva 16, ock andre Prsesidenter i Collegierne
samt Öfver-Ståthållaren utom Rådet, som af N:o 41 sees.
'Sedan inföll den frågan, om Riks-Råden, som nu äre vid
Prsesidentskapen ock Öfver-Ståthållare-Embetet, skola blifva
dervid.
Ock blef godt funnit, at ändringen nu ey bör skie, utan
Riks-Råden, som vid desse Embeten äro, dervid förblifva.
Hr Ehrenpreutz: Bevare mig Gud för att stöta någon
ifrån sin tiänst; men kanskie Ständerne torde finna utväg för
150
1720 den 2 Maj.
dem, at de kuude niuta sin lön ock tractamente, ock andre nu
blifva Praesidenter.
Hvaremot ropades öfver alt: ney!
Sedan frågade Hans Excellence Landtmarskalken,
om icke de puncterne, som här äre afslutne, skulle kunna skrif¬
vas rena, efter tiden presserar.
Detta blef bifallit.
Hr Stierncrona hemstälte Ridderskapet ock Adelen,
hvilken som skall stafva Eden för Kongl. Maij:t vid Cröningen,
sedan som ändring skiedt med Gref Cronhielm, ock frågade,
om icke den sysslan kommer nu varande Praesidenten til.
Dertil svarades: ja, ock altså stafvar Hans Excellence
Gref Horn Eden för Hans Kongl. Maij:t vid Cröningen.
Den 2 Maii in pleno.
Hans Excellence Landtmarskalken frågade, i anled¬
ning af 1 § i Bonde-Ståndets Memorial, om Bonde-Ståndets
Deputerade böra vara med i Utskåttet vid Riks-Rådens före¬
slående, som Bonde-Ståndet påstår sig vara berättigat til lika
med de andre Stånden, ehuruväl Bonde-Ståndet livarcken har
lika tilfälle at lära kiänna dem, som til Riks-Råder kunna
komma i förslag, med de audre Stånden, af hvilka en stor
dehl här i Stockholm vistas, hvarest affairerne inlöpa, ock
bättre kundskap inhämtas kan om hvars ock ens förhållande,
ey heller lika förstånd med de andre Stånden at dömma om
de qualiteter, som hoos en Riks-Råd erfordras.
Ridderskapet ock Adelen förklarade sig vara af den
meningen, at Bonde-Ståndet intet bör vara med uti förberörde
Utskått.
Sedan uplästes den meningen, som infattas skulle i 12 §
om Riks-Rådens antahl ock Pnesidenterne i Collegierne,
hvarvid
o
Hr Åkerhielm påminte at det, som om General-
Gouverneurerne infördt är, at de skola blifva Rådspersoner,
måtte uteslutas, ock til vidare afgiörande lemnäs, om de skola
vara af Rådet eller ey.
Ridderskapet ock Adelen höllö före, at det kan blifva
ståendes, at General-Gouverneurerne skola vara Riks-Råder,
Bönderne få ej deltaga i Riksrådsförslags uppsättande. 151
men at vid nästa Riksdag sådant ändras kan, om det finnes
för Kongl. Maij:tz ock Rikets tiänst sa godt.
Hans Excellence Landtmarskalken: Vid correspon-
dencer ock uti affairer hafva General-Gouverneurerne at giöra
med främmande mackter, derföre så är det fuller vähl, at
General-Gouverneurerne äre Råd ock uti anseende för Kongl.
Maij:tz egen skull ock Rikets heder.
Hr Stierneld: Praesidenten i Wismar har stor autlio-
ritet nog, fast han intet är Rådsperson.
Svarades, at med honom vore en annan sak.
Puncten approberades, som upsat var angående Riks-Råden
ock Pnesidenterne, så lydande: Riksens Råd utom General-
Gouverneurerne uti de utrikes Rrovincierne, hvilka tillika blifva
Rådspersoner; skola hädanefter vara allenast sexton, hvarunder
jämväl Prcesidenten i Cancelliet ock Ofverste Marskalken begri¬
pas, ock komma fördenskull de nu varande Riks-Råden til
ufvanbemälte antahl at förminskas, alt som de efter handen kunna
afgå, emedan Praisidentskapen uti Håf-Rätterne ock Collegierne
såsom ock Ofverståthållare-Embetet med erfarne ock skickelige
männ utom Rådet böra besättias.
Vid 17 § frågade Hans Excellence Landtmarskal¬
ken, om icke, i anseende dertil at sakerne på 2:ne ställen
måtte kunna afgiöras, hälften af Råden måtte vara i hvar
Division, men, i fäll någon vore hindrad eller siuk, Divisionen
då hålles för vara fulsutten, när siu af Raden vore tilstädes.
Hr Åkerhielm utlät sig, at han holle före, det ingen
delning må skie hvarken til Justitiae-Re vision eller Cabinettet,
på det at sådant inte måtte förorsaka jalousie.
Hans Excellence Landtmarskalken: Det har ofta
händt, at man haft en vidlöftig saak före i Revision til af-
slutande, men medelst det at audre saker förefallit, som intet
tålt något drögsmåhl, så har man måst stanna med revisions-
saken, som man hade information om, ock sedan har man haft
dubbel möda dervid, innan Råden åter fått kundskap om saken,
ock Revisions-Secreteraren refererat den; men blifva Råden
delte, kan arbetas på 2:ne ställen, ock dä blifva dhe åtta på
hvar sidan, när alle äre tilstädes. Dock, som dhe hvilka sittia
i Justitiae-Révision ey kunna vara i Revision mer än 3 dagar
i veckan, ock Revisions-Secreterarne kunna på de öfrige da-
garne arbeta ut sakerne, så kunde dhe Råden, som komma i
Justitiae-Révision, sittia i utrikes sakerne de öfrige 3 dagarne.
152
1720 den 2 Maj.
Hr StiernCrona: Det är så beqvämligit, at jag intet
seer, huru sakerne kunna bedrifvas, om intet en sådan del¬
ning skier.
Hr EhrenCrona: Omöijelig kunna sakerne bedrifvas, om
icke Rådet blir fördelt til visse sysslor.
Hans Excellence Landtmarskalken: Skulle det
hända, at någre vore siuke af Rådet, ock antalet ey blifver
fult i begge Divisionerne, så kunde det i den ena Division
förstärckas utur det Departement, hvarest Kongl. Maij:t sjelf
ey är närvarande, eller de minst angelägne sakerne förehafvas,
ock arbetet imedlertid der hvila. Dock begiärte Hans Excel¬
lence at bli licentierad ifrån Justitise-Revision, efter han intet
hinner då at väl bestrida utrijkes sakerne.
Ridderskapet ock Adelen samtyckte detta, ock re¬
solverade, at den som äldst är af Rådet skall i Justitiae-
Revisionen föra ordet, såsom ock Råden ringast vara siu i
hvar Division til antahlet.
Härefter blef nu 17 § inrättad, samt Ridderskapet ock
Adelen förelåsen ock aproberad.
18 § uplästes ock resolverades, at den sålunda begynnas
skulle: Intill dess de af Riks-Råden, som nu för tiden äre
Prcesidenter i Collegierne, afgå, då med Prcesidents-Embetens
besåttiande förhålles efter 12 § lydelse, böra Riksens Råd etz.
19 § blef helt oförändrad.
20 §. Hr Bo ne au sch i öld frågade, om icke det proto-
coll, som hålles i Cabinettet öfver de saker der föredrages,
bör föras af Expeditions-Secreteraren, på det han måtte få
tillika kundskap om sakerne, ock höra, huru de ventileras af
Råden ock Stats-Secreteraren, hvilket facilitera!- ock gior sa¬
kernas expedierande desto mera accurat.
H ans Excellence Landtmarskalken berättade, at
ifrån Deras Excellenser har Protocoll-Secreteraren Gref Gyl¬
lenborg blefvit nedsänd at begiära up Ederne ock Ceremonialet
tilbaka.
Hr Ehren preutz begiärte få höra Ceremonialet.
Derpå blef Ceremonialet upläsit, sorn finnes N:o
Hans Excellence Landtmarskalken: Härvid måste
jag erhindra, at i Secrete Utskåttet har man icke allenast tält
derom, hvad consequence deraf dragas kunde, at Hennes Maij:t
Drottningen förer Regalier, utan ock sökt få föreställa Hennes
Maij:t sådant i underdånighet; men som Hennes Maij:t finner
Rådsdivisioner inrättas. Kabinetts-ärenden. 153
deruti sitt nöije, så har man tyckt, at Regalierne för Hans
Kongl. Maij:t skulle betyda alt, hvad Regalier betyda böra;
men för Hennes Maij:t vara ock hållas allenast för en pryd¬
nad. Ock som Eden är så stält, at Ständerne svärja Hans
Maij:t allena lydno, och Hans Maij:t utropad blifver för Ko¬
nung, han ock ingen annan, hvaraf nogsamt förmärckes, at
Hennes Maj:t Drottningen uti Regeringen ingen del häfver, så
frågas, om icke det kan tolereras, at Hennes Maij:t Drottningen
har Regalier, ock at det skier med det förbehåld, at Regalierne
för Hennes Maij:t intet annat betyda än en prydnad, ock intet
dragas til exempel.
Detta blef af Ridderskapet ock Adelen bifallit.
Hr Hamilton: At Hennes Maij:t brukar Regalier, lärer
intet kunna så förstås, som Hennes Maij:t ville taga någon
delli i Regeringen.
Ridderskapet ock Adelen förklarade sig alle vara af
den meningen, at Hennes Maij:t Dråttningen derutinnan ingen
dehl taga må.
Sedermera påminte Hr Åkerhielm, at det borde resol¬
veras, om 2 Riks-Räder skola vara med i Cabinettet, ock
protocoll der hållas, eller ey.
Gref Gyllenborg: Hans Maij:t har förklarat i sin För-
säkrings-skrift, at Hans Maij:t håller säkrare vara at höra sine
Råd, än låta något ährende ankomma uppå en Persons enda
föreställning.
Hans Excellence Landtmarskalken: Man har velat
taga et temperament til at lindra Försäkrings-skriften ock
facilitera expeditionerne, ock fördenskull inrättat et Cabinet,
uti hvilket 2 Cabinet-Råd skola vara tilstädes. Dock skola
desse intet votera, utan få giöra allenast sine påminnelser.
Hr StiernCrona: Man hade orsak at befahra, at det
skulle hindra expeditionerne, ty Råden kunna intet alltid vara
tilstädes, ock Stats-Secreteraren kan åfta gå in til Kongl.
Maij:t ock taga resolution, ja äfven, då Kongl. Maij:t ey är
klädd.
Hans Excellence Landtmarskalken begiärte för sin
del at slippa vara med i Cabinettet, efter han får mycket i
Cancelliet at giöra.
Detta blef bifallit.
154
1720 deu 2 Maj.
Vidare sade Hans Excellence Landtmarskalken: De
två Råden få intet votera i Cabinettet, men kunna gie lius i
saken; altså vore bäst admittera dem i Cabinettet.
Hr Rothlieb: Som Råden böra stå i ansvar, om de i
Cabinettet giöra någre berättelser emot de der företagne måhl,
som ey äre med sakernes rätta beskaffenhet oek billigheten
enligit, så synes ey mer än billigt, at der hålles så väl derföre
protocoll, som ock till Expeditions-Secreterarnes rättelse.
Hans Excellence Landtmarskalken: Om Råden
intet äre tilstädes, vid det som Stats-Secreteraren föredrager
Hans Kongl. Maij:t någon pressant affair, så kan lian berätta
sådant efteråt i Rådet eller uti nästa Cabinet, at i fall något
vore dervid at påminna, sådant då skie må.
Hr Grönhagen: Försäkrings-skriften binder intet Stän-
derne, utan deruti står, at Kongl. Maij:t låter sig behaga,
hvad Ständerne finna godt at förordna til Rikets välfärd; ock
som detta faciliterar intet värcket, utan gior expeditionerne
svåra för undersåtarne, så mente han at detta förslaget ey
bör accepteras.
Hans Excellence Landtmarskalken: Efter intet
alle saker kunna i Rådet afgiöras, har man tyckt, at en delli
kunde tagas före i Cabinettet, ock äfven vähl de tiänsterne
der förgifvas, som af Collegierne eller flere vederbörande före¬
slås. Ock som Kongl. Maij:t uti dess Försäkrings-skrift ock
den 10 § utfäst, at desse tiänster i sittande Råd utdehlas skola,
på det Kongl. Maij:t må förnimma Riksens Råds tancka ock
utlåtelse öfver de föreslagne, dock Kongl. Maij:t obetagit at
af de föreslagne gifva den fullmackt som Kongl. Maij:t finner
skickeligast; så måste ju vara Riksråd i Cabinettet.
Hr Ehren preut z: Vij kunna intet betiäna oss af det
skrålet [o: skiälet], at Försäkrings-skriften gier anledning til
det Hans Excellence sagt, ty Försäkrings-skriften grundar sig
på Regerings-Formen, ock Regerings-Formen inrättas nu, som
vij finna det nyttigast.
Anteligen resolverades, at 2:ne Riksråder skola infinna sig
hoos Kongl. Maij:t, dä de i denna § utnämde ährender i Cabi¬
nettet afgiöras, vid läglige stunder ock på den tid Kongl. Maij:t
sielf dertill utnämner, jämväl der protocoll hållas; men alle
öfrige ährender, af livad art ock beskaffenhet de vara måge,
afgiöras af Kongl. Maij:t med Råds råde, Kongl. Maij:tz Håf-
Biksråd följa konungen pä resor.
155
stat ock Håfibetiänte aldeles undantagne, efter som, hvad Håf-
staten angar, det Kongl. Maij:t allena förbehållit är.
Hr Stierneld: När der hålles protocoll vid tiänsternes
förgifvande, skulle icke den, som finner sig pnejudicerad, få
begiära extractum protocolli?
Härpå svarades, at detta ey beviljas kan, utan Ständerne
hämta protocollet til sig.
Ock blef detta af Ridderskapet ock Adelen approberat.
Kommandes det vid Cancellie-Ordningens upsättiande at af¬
giöras, hvem som skall hålla protocollen i Cabinettet.
Vid 21 § berättade Hans Excellence, at Deputation
varit af de tanckar, at 2:ne Riks-Råder måste föllia Kongl.
Maij:t på resor, såsom det skiedde i Kong Carl den XLtes
tijd, hvilken högstbemälte Konung resolverade, at om någon
utvärckade sig på resan en resolution, som stridde emot För-
ordningarne, skulle den intet giälla. Ock som det är anstän¬
digt, at Konungen har med sig af de högsta Ämbeten, som gå
Hans Kongl. Maij:t tilhanda, så frågade
Hans Excellence Landtmarskalken, om icke Rid¬
derskapet ock Adelen täcktes bifalla denna puncten.
Ridderskapet ock Adelen resolverade, at uppå resor
ock i felt skola föllia Kongl. Maij:t, til at gå Kongl. Maij:t
med deras råd tilhanda, efter § innehåld, tvenne Riks-Råd,
dock intet de som äre Prsesidenter, ey heller Öfverståthållare!!,
för de förut anförde orsaker skull.
Vid 22 § var intet at påminna.
Vid 23 § utstältes det, som om Häradshöfdings- ock Lag-
manspenningarnes bibehållande til Justitite-Statens aflöning
infördt är, at afgiöras vid Stats-Contoirets instructions up¬
sättiande. Äfven utstältes den qvsestion, huru vida Lagmännen
i Håf-Rätterne skola heta Håfräts-Råd, med mera, som Justitite-
Deputationens Memorial innehåller. Dock at detta afgiöres
inom Riksdagens slut.
Hans Excellence Landtmarskalken: Vij se det, at
här lärer bli mycket brått om, ock torde vara osäkert, om
Cröningen kan skie i mårgon; men nu är Secreteraren Boneaa-
schiöld här ifrån Hans Maij:t ock Rådet ock begiär svar, om
utblåsningen kan skie kl. 12.
Ridderskapet ock Adelen holt före, at härmed litet
ännu dröijas måtte.
156 1720 den 2 Maj.
Vid 24 § påminte Gref Oxenstierna, at Öfverstarne
matte hafva disposition om bekliidningen ock dermed förblifva
vid det, som 1719 ålirs Regerings-Form innehåller; men så blef
dock härom intet i synnerhet resolverat.
I 25 § blef den melingen utesluten, som om de med orätta
reducerade ock til Grönan indragne godzens restitution handlar,
ock den utstäld at införas i Riksdags-beslutet.
Ur Conrad Ribbing: I förra Riksdags-beslutet taltes
om de godsen, som igenom reduction ock liqvidation med orätta
gat Ridderskapet ock Adelen ifrån, ock om intet sådant skulle
redresseras, sa skiedde Ridderskapet ock Adelen en pur in-
justice.
Vid 26 § var intet at påminna.
27 §. Hr Ehrenpreutz påminte, at piloterij skulle ute¬
slutas, ock böra afgiöras om Lotzerne skölda stå under Annni-
ralitetet, hvarföre vid instructionernes upsättiande sådant
observeras kunde.
Men detta blef ey bifallit: dock, om Hr Ehrenpreutz så
behagar, kan lian gie in sit Memorial; ock böra desse stå un¬
der Ammiralitetet.
När instruction sätties up för Ammiralitetet, skal ock då
Hr Lagerbielkes Memorial eller anmärckningar tagas i öfver¬
vägande.
28 §. Hans Excellence Landtmarskalken berättade,
huru nödigt det är, at utom Prmsidenten är en Riks-Råd i
Cancelliet, både derföre at vid förändring med Preesidenten,
da en habil man ma hafvas, som ock derföre at der är öfver¬
måttan trägen upvaektning för pastell ock correspondancen.
Het blef altsa godt funnit, at Prsesidenten i Cancelli skulle
få til bisittiare en Riks-Råd.
Hans Excellence Landtmarskalken: Vid det til-
fa 1 let, som Ridderskapet ock Adelen samtyckt dertil, at en
Riks-Råd skal vara jämte Praisidenten i Cancelliet, ock der
nu äre 3:ne, nembl. Gref Meijerfelt., Gref Baner ock Gref
Eillienstedt, så skulle jag giärna vetta, hvilken de villia skal
blifva der qvar.
Ridderskapet ock Adelen tyckte, at Kongl. Maij:t hem¬
ställas kunde, at efter Cancellie-Collegii betänckiande utnämna
en til bisittiare af Råden uti Cancelliet.
Hvad elliest angår de påminnelser, som Hr Åkerhielm vid
denne § giort, så äre de i Deputation tagne i consideration.
Om Rikskollegierna och länsstyrelsen. Lagerberg President. 157
Ock blef den meningen, som i ändan af denne § om suppli-
qvernes emottagande införd är, utesluten, at observeras vid
Cancellie-Ordningens upsättiande.
29 § blef oförändrad.
Vid 30 § proponerade Hans Excellence Landtmar-
skalken, om i Collegierne må vara vice Prassidenter, dock
utan at staten graveras.
Ridderskapet ock Adelen höllö före, at den äldste i
Collegierne af Collegiernes ledamöter bör blifva vice PrEesident,
men hafva sit Departement ock förra lön, hvilket i instructio-
nerne kommer at observeras.
Hans Excellence Landtmarskalken förestälte vidare,
om icke, hvad Siötuls-betiänternes tilsättiande angår, ock det
som Öfver-Directeuren Ehrenpreutz anfördt om Ofver-Directeu-
rens säte i Cammar-Collegio, måtte lemnäs ute i Regerings-
Formen, ock vid instructionernes upsättiande tagas i öfver¬
vägande.
Detta blef godt funnit.
31 § approberades; ock som der stadgas, at en särskilt
President skall blifva i Stats-Contoiret, så begiärte samtelige
Ridderskapet ock Adelen, at Hr General-Majoren Lagerberg,
som om Stats-värcket har all grundelig kundskap, måtte blifva
President dersammastädes, ock derom afgå et underdånigt
Memorial til Kongl. Maij:t.
Hr Lagerberg tackade Ridderskapet ock Adelen för
deras betygade gunstige benägenhet ock försäkrade dem om
sin zele ock nijt för Kongl. Maij:tz ock Rikets tiänst,
Gref Carl Gyllenborg påminte, at Cancelliet, som har
trägen upvaektning, måtte niuta förbättring på sin lön.
Ock resolverades, at detta bättre fram skall tagas före.
Hr Stierneld begiärte det samma för Håfräts-Staten i
Jönkiöping.
32 § angående Bergs-Collegium gillades i alla delar.
33 § sammalunda angående Commercie-Collegium.
34 § angår Cammar-Revision. Ock resolverades, at fast
än Ausenltanterne intet nämnas här i Regerings-Formen, efter
de ey äre ledamöter i berörde Collegio, så skola de dock be¬
stås ock i Staten opföras för lön.
Vid detta tilfa.Het begiärte Cammar-Revisions Betiänte, at
ock så deras ledamöter måtte specifice nämnas; men detta
tycktes bäst kunna skie i instruction.
158 1720 den 2 Maj.
Vid 35 § angående Ofverste-Marskalks-Embetet, hvarunder
Stall-Staten förledit åhr satt blef, uplästes Gref Salomon Cron-
!nelins Memorial, hvarutinnan han klagar deröfver, at sådant
skiedt, sedan projectet til 1719 åhrs Regerings-Form var för
Ständerne upläsit, ock utan at derom blifvit proponerat, an-
hållandes at få i föllie af den utaf Högstsal. Kongl. Maij:t
gifne fullmackten på Öfverste-Stallmästaretiänsten niuta ut-
foringen, ock lemnäs disposition öfver Stal-Staten.
Hr Strömfelt begiärte communication af Gref Cronhielms
'Memorial, efter som han hade den abran at föra pennan vid
Regerings-Formens upsättiande, oök Gref Cronhielm talar derpå,
som skulle något vara obreplitie (!) derutinnan inryckt.
Hrr Creutz ock Ribbing begiärte äfven communication
af samma, i anseende dertil at detta rörer då varande Landt-
Marskalken, frambledne Hr Landzliöfdingen Pehr Ribbing.
Ock blef dem sådant bevilliat.
36 ock 37 §§ approberades.
Vid 38 § proponerade Hans Excellence Landtmar-
skalken, huru som åthskillige utur Tiust i Callmare Län hafva
begiärt, at det måtte läggas til Ostergiötland i anseende der¬
til, at det ligger 25 mijhl ifrån Callmar; men som Ostergiöt¬
land då skulle blifva för stort, så äre en delli af de tanckar,
at Ostergiötland skulle delas i 2:ne Höfdingedömen ock resi-
dencen blifva för den ena Landzliöfdingen i Lindkiöping ock
den andra i Norkiöping.
Ridderskapet ock Adelen upskuto detta ährendet til
bättre lägenhet at öfverväga detta.
Sedan frågade Hans Excellence Landtmarskalken
vid 39 §, om Landzhöfdingarne intet skola fa blifva längre än
6 åhr vid et Landzhöfdingedömme, utan sedan flyttas, som
Bårgerskapet påstå.
Men som det sades, at de derifrån begifvit sig, utlät Rid¬
derskapet ock Adelen sig intet härom.
För öfrigit blef den meningen utesluten, at Landzhöfdingen
intet skall utan Kongl. Maij:tz särskilte nådige tillåtelse få
resa utur Länet, efter som man tyckte den ey passa sig väll
uti Regerings-Formen.
Vid 40 § angående tiänsternes förgifvande, som efter förra
votering[en] ajousterad blefvit, påminte Hr Ribbing, at Lands-
höfdingarne på Kongl. Maij:tz vägnar måtte uti Kyrkioherdars
föreslående til Regale Giäll hafva efter förra vanligheten dehl;
Om biskops- och prestval. Om karakterers bortgifvande. 159
ock altså infördes, at uti Regale Giäll Kongl. Maijrtz rätt oför¬
ryckt bibehållas skulle.
Sedermera communicerades med Ridderskapet ock Adelen
3:ne Memorialer ifrån Prästerskapet, hvaraf et var underskrefvit
af Hr Erkiebiskoppen ock inge flere, derutinnan de förklarat
deras oförgripelige tancka vara, at l:o med Erkiebiskops, Epi-
scoporum ock Superintendentium vahl må aldeles blifva efter
Kyrkiolagens 20 Cap. 3 ock 4 §§, som thet ock efter moget
öfverläggande i förra åhrs Regerings-Form thervid lemnades,
ock skall vara med Augustino (!) Confessione enligast, men
nied Kongl. Maij:tz Försäkring i intet måhl stridande. Ock
2:o hålla före at, hvad i 47 § handlas om Talemans våhlet,
intet må sträckias til Präste-Ståndet, utan tnermed blifva så
hädanefter, som af uhrgamble tider härtils varit, at som Archi-
Episcopus är vald af alla Consistoriis, ock i föllie deraf hela
Clero Regni, det må han ock för Embetets vördnad skull ock
efter vanligheten för Prästerskapet föra ordet vid Riksdagarne,
helst sådant ey heller strider emot högbemälte Försäkring.
Härefter uplästes det andra Memorialet, underskrifvit af
Superintendenten Bröms ock en stoor del af Prästerskapet,
hvarutinnan dhe, i anseende til den. särdeles nytta, som dhe
med Guds hielp håppas Guds försambling häfver tlieraf, at
Biskoppars ock Superintendenters tilsättiande skier på det sätt,
som Kongl. Maij:ts Försäkring innehåller, förklara deras mening
vara at simpliciter blifva vid then samma, så vähl i thetta måhl,
som angående Präste-Ståndets Talemans utnämnande på Riks¬
dagarne, ock thet så mycket mera, som Hans Kongl. Maij:t
sielf flere gånger sig allernådigst utlåtit, thet Hans Maij:t
hvarcken sielf vill giöra eller tåla någon ändring i högstbemälte
Försäkring.
Det 3:die Memorialet är af Superintendenten Bröms ock
åfvanberörde utaf Prästerskapet underskrifvit, innehållande sät¬
tet, huru Contractessernes vota vid Biskops-vahlen samblas skall.
Ock som långt flere af Prästerskapet befunnes hafva
underskrefvit detta andre Memorialet än det första, ock be¬
rörde andre Memorial går derpå ut, at med åfvannämde ährende
förblifva må efter Kongl. Maij:tz Försäkrings-skrift, hvilken
Stånden redan godkiänt, ock desse 40 ock 47 §§ i denne pro-
jecterade Regerings-Formen jämväl derefter inrättade äre af
Samtelige Ständernes Deputerade, ock häremot hvarken af
Bårgare- eller Bonde-Ståndet något anfördt, som gier anled¬
160
1720 den 2 Maj.
ning til at giöra någon ändring deruti i desse måhlén; Altså
håller Ridderskapet ock Adelen säkrast vara, at det för-
blifver harved, sorn desse puncterne i denne Regerings-Formen
inrättade äre.
41 § blef oförändrad.
Vid 42 § angående caracterer, som Ridderskapet ock
A del en höllö före böra stå i Regerings-Formen, påminte Gref
Frölick at, som en dehl nu skiedt för när, det sådant måtte
rättas.
Härtil svarades, at hvar ock en lärer sälja, at han lidit,
efter så månge förändringar skiedt.
Hr Carl Hård: Efter det står, at ingen bör niuta högre
caracter än den, som tilkommer det Embetet han värckeligen före¬
träder, så håller jag före, at det bör läggas hertil: eller det
han värckeligen giordt tiånst vid-, ty ingen kan betaga mig
Generals-caracteren, fast än jag har nu Landzhöfdingsdöme.
Svarades, at denne casus kan intet dragas til denne 42 §.
Hans Excellence Landtmarskalken: Här talas om,
at ingen skall få caracter, men nu äre någre stycken, som säija,
huru andre dragits fram för meriterade män. Derföre, til at
få en harmonie, torde vara bäst, at det lemnäs Kongl. Maij:t
med Råds råde at hugna en ock annan väl meriterad man,
som derutinnan skiedt förnär.
Hr Conrad Ribbing: Här äre åtskillige Brukspatroner,
som fåt caracter af Assessorer, ock som nu alla Häradzhöf-
dingar finna sig deraf praejudicerade, så skulle de alla villia
bli Assessorer.
Hr Erencrona: Det vore bäst, at dhe, som äro i värcke-
lig tiänst, ey finge caracter, ock at man prsecaverade, at de,
som fåt caracter, ey skola prejudicera dem, hvilka blefvit för¬
bigångne.
Hr ErenCrona sade vidare, at Giöta Håfrätt har påmint
om förbättring af rangen för Justi tiae-S taten.
Ridderskapet ock Adelen stannade i det slut, at Kongl.
Maij:t med Råds råde må hugna en eller annan efter förtiänst
med caracter, hvilken någon annan blifvit föredragen; ock blef
§ härefter inrättad.
43, 44 ock 45 §§ approberades.
Vid 46 § fants godt at tilläggas skulle: då han gifvit til-
kiänna, at lian i sådant ährende vore.
47 ock 48 §§ approberades.
Om städernas medel. Konungs och undersåtars rätt och pligt. 161
49 § gillades, sedan den i Deputation blifvit så inrättad,
som conceptet utvisar.
Den 50 § är i Deputation utesluten efter Liffländarnes
begiäran.
51 (50) § approberades.
52 (51) §. Hr Conrad Ribbing påminte at, ehuruväl Stä-
demes medel, som dem enskylt tilhöra, bli bibehållne till Stä-
dernes nytta, så är intet mer än billigt, at medelen disponeras
med Bårgerskapets vetskap ock uppå Landzhöfdingens dispo¬
sition.
Ock som det sades, at Bårgerskapet är aldeles deremot, utlät
Hr Conrad Ribbing sig, at här vore [o: knapt] någre
andre vid Riksdagen än Magistrats-personer, men mente at
Bårgerskapet skola intet vara der emot.
Ridderskapet ock Adelen funno godt, at § således in¬
rättas skulle: Städernes enskylte medel äga Magistraterne
tillika med Bårgerskapet med Landzhöfdingens vetskap til lö-
ningar ock publique byggnad efter Staten ock Privilegierne at
disponera; dock giores för dem å vederbörlig ort redo ock räk¬
ning; men skulle de andre Stånden intet blifva ense derom,
at detta med Landzhöfdingens vetskap skie må, går den me¬
ningen ut.
Sedan begiärte Hr Stierneld, at 3 § i hans Memorial
måtte observeras i Landzhöfdinge-Instruction, ock Landzfisca-
lerne bibehållas samt niuta lön.
Hr Hamilton: Efter sorn 22 § af Försäkrings-skriften
förmähler at: når Konungen förbryter sig emot Ijagen, skola
Ständerne vara frige ifrån deras huld- ock trohets-eed; så synes
nödigt vara, at Ridderskapet ock Adelen förklarar sig, huru
vijda den extenderas antingen til de essentieleste puncterne
eller til hela Lagen. Skulle det extenderas til hela Lagen, så
tyckes det vara för hårdt.
Hans Excellence Landtmarskalken: Regerings-
Formen tyckes vara sielfva Obligatorium. Hans Maij:t, som
intet har lust at bryta någon ting deraf, lärer intet villia hafva
någon Imitation. Ock man vet ju, huru Svenske undersåtarne
procederat, at de med underdånige remonstrationer inkommit
hoos sine Konungar, enär det varit något, som rättas bordt.
Ja, vij ha sett af gambla exempel at, när vij haft elake Konun¬
gar, så har vår Nation haft den moderation, at de intet gripit
Adelns Protokoll 1720. 11
162
1720 den 3, 4 och 5 Maj.
till någon extremitet, så länge högsta nöden ey drifvit dem
dertill.
Hr Hamilton: Konungen som en menniskia kan fehla.
Skier det, böra vederbörande påminna ock förmana Kongl.
Maij:t. Skulle han då intet vela rätta sig, utan bryta Lagen,
så är det en sak; men billigt borde giöras en åthskillnad
emellan små ock ringa saker ock det som essentielt är.
Hans Excellence Landtmarskalken: Konungen vill
intet giöra orätt, men gior man en sådan åtskillnad, ser det
ut som man skulle presumera, at Kongl. Maij:t skulle villia
giöra orätt i små saker, ock det vill Hans Maij:t intet. Så¬
dant är, Gud skie låf, ey at prsesumera om Kongl. Maij:t.
Ock skulle någon få orsak at besvära sig öfver Kongl. Maij:t,
kan det ey skie utan på en Riksdag; då lära vähl Ständerne
bruka den försicktighet, som en så granlagad sak fordrar.
Hr Wrangel begiärte, at man ey temere måtte giöra nå¬
gon ändring uti de essentieleste §§ af Regerings-Formen, utan
visse åhl- sättias, innom hvilke ingen ändring tillåtas bör.
Ridderskapet ock Adelen förklarade, at det bör stå,
som giordt är, ock ingen ändring skie utan högsta trängande
orsaker.
Hans Excellence Landtmarskalken frågade sedan
Ridderskapet ock Adelen, om utblåsningen kan skie, ock Crö-
ningen i mårgon gå för sig.
Dertil svarades: ja, så vida man kan komma öfverens med
de andre Stånden om Regerings-Formen, som nu här jämkad
är, ock den blifver färdig; hvar ock icke, anstår med Crönin-
gen til öfvermorgon. Dock önskar man helst den skier i mårgon.
Derpå trädde Hans Excellence Landtmarskalken uti Secrete
Utskåts-sahlen, derest visse Deputerade af de andre Stånden
vore församblade at förena sig om de påminnelser, som vid
Regerings-Formen giorde blefvit. Ock sorn apparence var, at
detta kunde i dag blifva bestält, ock Regerings-Formen således
färdig til i morgon bittida, så skiedde Utblåsningen.
Ock kommo ifrån Hans Maij:t 2:ne Cammar-Herrar, som
inviterade Ridderskapet ock Adelen til Kongl. Maijitz Croning.
Hvarpå Hans Excellence Landtmarskalken svarade
ock aflade Ridderskapets ock Adelens underdåniga tacksäijelse.
Den 3 Maii
var Cröningen.
Konung Fredriks kröning och hyllning. 163
Den 4 Maii
hviiade Stånden efter Cröningen.
Den 5 Maii
voro Ridderskapet ock Adelen tilhopa.
Hans Excellence Landtmarskalken berättade at de
vore nu sammankomne, at blifva inviterade til Kongl. Maij:tz
Ilyldnings-act, ock höra Ederne sig föreläsas.
Vid detta tilfället tog Hr General-Felttygmästaren Ha¬
milton afskied af Ridderskapet ock Adelen, efter han kommer
at resa til Gefle ock der antaga sig commendo öfver Arméen.
Hyldnings-Ederne uplästes ock approberades, sådanne som
de finnas Nås 26—29.
Sedan berättade Hans Excellence Landtmarskalken,
at Hans Maij:t befalt honom stafva Ederne för Ständerne.
Ridderskapet ock Adelen förklarade sig dermed al¬
deles nögde.
Hans Excellence Landtmarskalken proponerade vi¬
dare, at Souverainitets-Eden vid Hyllnings-acten måste afläggas,
ock frågade, om icke Ridderskapet ock Adelen vore ense, at
alla Stånden aflägga den på en gång.
Detta blef bifallit.
Ifrån Hans Maij: t låto sig anmäla Cammar-Herrarne Gref
Fleming ock Gref Reindsmaul, hvilka emottoges af någre af
Ridderskapet ock Adelen.
När dhe inkommit, sade
Gref Fleming, at Hans Maij:t låter anmäla sin nådige
helssning ock begiär, at Ridderskapet ock Adelen klåckan 10
i morgon ville komma up ock aflägga Hyldnings-Eden.
Hans Excellence Landtmarskalken tackade Hans
Kongl. Maij:t för sin nådige kallelse, ock säde at Ridderskapet
ock Adelen skola då infinna sig.
Derpå befaltes, at anslag skulle skie til kl. half 8 i mår¬
gon, ock skilgdes Ridderskapet ock Adelen dermed i dag åt.
164
1720 den 6 och 11 Maj.
Den 6 Maii.
Sedan Ridderskapet ock Adelen sig församlat, gick Hans
Excellence Landtmarskalken med Ridderskapet ock Adelen på
förenämnde tijd uti behörig proces up på Slåttet til Kongl.
Maij:tz Hyläninys-act.
Ock då alt var der väl förrättat, förde Hans Excellence
Landtmarskalken Ridderskapet ock Adelen tilbaka på Riddar¬
huset, ock skilgdes så åt.
Den 11 Maii in pleno.
Hans Excellence Landtmarskalken: Höglåfl. Rid¬
derskapet ock Adelen påminner sig, at när Regerings-Formen
var före, blefve åtskillige måhl utstälte til at införas i Instruc-
tionerne. Nu har man haft Secreterarne utur Collegierne nedre
i Secrete Utskättet ock tilsagt dem, at Collegierne måste in¬
komma hvar med project til sin Instruction. Men hvad Landz-
höfdinge-Instruction angår, så har man tyckt, at LandzhöF-
dingarne kunde träda tilsammans, såsom ock Cammar-Rådet
Danckwardt ock Lagmannen Fehman, at projectera Landzhöf-
dinge-Instruction.
Detta blef bifallit.
Sedan uplästes Camrnar- ock Commereie-Collegiernes ex-
tractum protocolli af den 25 Aprill sistbne angående Trosa
stad.
Ock resolverades, at staden må å nyo upbyggas, hafvandes
Cammar- ock Commercie-Collegierne at sammanträda ock öf¬
verse dess Privilegier, sampt sedan med dess underdånige be-
tänckiande hoos Kongl. Maij:t at inkomma.
Projectet til Kläde-Ordningen uplästes.
Vid 1 § utlät Hr Stierncrona sig, at han holt före vara
så mycket nödigare, at et vist mode brukas, som, när man får
sårg, at man måste aflägga coleurte kläder, de igenom modes
imedlertid förändrande blifva obrukelige.
Hr Eric Oxenstierna: Ombytet af moden är skade-
ligare än at hafva rijka tyg; ty i gambla tijder ha de haft
rijka tyg, ock då hafva de haft länge gagn af dem. Ja Kiöp-
Kläde-Ordningen granskas.
165
männerna säija sielfva, at de nu måtte låta giöra tygen tunna,
efter modet så åfta ändras.
Ridderskapet ock Adelen utlåto sig, det de vore af
de tanckar, at det bör blifva et mode faststält på så väl mans-
som qvinns-kläder, ock tyckte at Deputation kunde låta för¬
färdiga profvet.
Hans Excellence Landtmarskalken frågade, om icke
detta bör allenast förstås om kläder, som en bär dageligen
ock går til Håfvet med, men intet om Surtouter ock Rese-
kläder, utan de få giöras efter hvars ock ens behag.
Detta blef bifallit.
Hans Excellence Landtmarskalken förestälte, om
icke man sedan skulle inhämta Kongl. Maij:tz ock Hennes
Maij:tz Dråttningens nådige behag om profven.
Ock blef detta äfven godt funnit.
2 § uplästes.
Officerarne begiärte at få ha en gallon på hatten för pa¬
rade ock broderade schabraqver när de giöra tiänst.
Approbatur. (Jfr K. Maj:ts F.O. af d. 3 Juni 1720,\ 10.)
Men elliest får ingen bära guld ock sölfver på kläder,
som uti denne § förbiudes.
Hvad Trompetare ock Pukslagare, som ha liverie med
silfver ock gull, angå, så tyckte Ridderskapet ock Adelen, at
de kunna slita ut dem de nu hafva sådanne, jämvähl standa-
rerne ock pukfanorne, men at sedan intet giöres med gull eller
silfver uti.
För öfrigit var intet vid denne § at påminna.
3 § approberades.
4 §. (Utesluten.) Angående dyrbara skinfoder blef i lika
måtto gillad. Dock at den, som har sådant nu förut, får nöta
ut det, men intet härefter införas eller kiöpas. Såbelmuffar
ock kragar få brukas ock bäras, ock äre intet under detta för¬
budet begrepne.
5 §. (Jfr § 4) Angående Bonde-Ståndets klädedräckt re¬
mitterades til Secrete Utskåttet at der jämkas.
Hans Excellence Landtmarskalken berättade, at
Bonde-Ståndet villia bära cattun, ock frågade, om man i Secrete
Utskåttet får jämka de små sakerne med de andre Stånden.
Detta blef bifallit, dock får Ridderskapet ock Adelen höra
det sedan här uppe.
6 (5) § approberades.
166 1720 den 11 Maj.
7 (6) § i lika måtto; men de, som nu hafva förgylte vagnar,
få bruka dem så länge de vara.
8 (7) § approbera^, ock tillägges, at vid dödsfall husrummen
ey heller få beklädas med baijer ock frisader, minder några
vagnar hädan efter öfverklädas, eller svarta meubler brukas i
husen vid sårg ock dödzfall, eller svart beklädning i kyrckiorne
ock kappor vid begrafningar.
Hr EhrenCrona mente, at denne förordning går för vidt,
ock at allenast de dyrbaraste sakerne kunde förbiudas.
Men icke desto mindre förblef Ridder skåpet ock Adelen
vid sin förra mening.
9 §. Angående termin, när Förordningen skall taga sin be¬
gynnelse, så blef § approberad, som den upsatt är, ock fants
godt at, hvad som angår begrafningar ock sådanne tilfällen,
skall straxt observeras; men i det öfrige tager Förordningen
sin begynnelse ey förr än den l:sta Maii 1722, pa det de som
ha slike förbudne kläder må få slita ut dem. Den som botum
ey orkar, plickte efter Lag.
Gref Frölich: Förordningen är admirabel, men Kiöp-
männerne lära giöra alt för stor profit, efter de changera facon
pä tygen; derföre håller jag före vara nödigt, at Adelen alle¬
nast bär svarta tyg utom husen.
Gref Olof Gyllenborg berättade, at de andre Stånden
intet äre nögde dermed, at Ridderskapet ock Adelen tager en
viss färg för sig.
Hans Excellence Landtmarskalken: Som det gier
anledning til oenighet, så vore bäst, at detta jämkas i Secrete
Utskåttet med dem ock här upläses.
Detta blef bifallit, ock förklarade Ridderskapet ock
Adelen sig, at de ock som Officerarne villia bära allenast
blå färg. I hvilket fall ingen dräng må bära kläder af samma
coleur.
Hr Hökerstedt påminte härvid, at manufactorierne, som
giöra mäst blått kläde, skulle derigenom komma at lida ock
då mista sin afsättning. '
Ock som deremot sades, at de kunna giöra grönt ock rödt
i stället;
Så svarade Hr Hökerstedt, at de giöra intet det i nå¬
gon consumtion.
Hans Excellence Landtmarskalken: När en Offi¬
cerare har burit sin blå klädning, kan lian gie den til sin
Om Cronhielms återinsättande ss. President i Komm.-Koll. 167
dräng, ock så tyckes det ha sin nytta med sig, at man intet
förbiuder sådant.
Ridderskapet ock Adelen utläto sig härpå, at drän-
garne få väl ha blå färg, men måste då hafva en axelros till
distinction.
Hans Excellence Landtmarskalken: Ridderskapet
ock Adelen lära påminna sig, at när Deputation blef utnämd
öfver Hertigens af Holsten aftåir, så blef ock resolverät, at en
art af Eed skall giöras. Samma är nu upsat, ock måste för
Ridderskapet ock Adelen läsas up.
Derpå uplästes ock justerades Eden, ock blef sedan appro¬
berad.
Hans Excellence Landtmarskalken: Ridderskapet
ock Adelen behaga påminna sig, at dagen för Cröningen up¬
lästes et Memorial ifrån Gref Cronhielm: dess petitum var, at
han måtte få et bevijs, at hvad honom liändt intet vore skieat
för någon förseelse skull. Sedan har Gref Cronhielm addres-
serat sig til Secrete Utskåttet, ock det hade den värckan, at
de funno det billigt, at han borde gå till Presidentskapet i
Commercie-Collegio. Men som de intet yore i stånd at decidera
det, efter man vet at han gifvit in sine Memorialer i Stånden
in pleno, så resolverades, at detta skulle föredragas Stånden
in pleno, at Secrete Utskåttets önskan vore, det Gref Cronhielm
måtte komma til Presidentskapet i Commercie-Collegio.
Derpå uplästes Gref CronhielrUs Memorial, hans Fulmackter
få Prcesidentskaperne ock Commercie- Collegii underdånige skrif¬
velse til Kongl. Maij-.t at fa behålla dess nu varande President
Gref De la Gardie.
Gref Carl Gyllenborg: At icke det är rättvist, at Gref
Cronhielm bör gå til Presidentskapet i Commercie-Collegio,
det lärer ingen neka; ock skulle det kunna giöra någon ändring,
at et Collegium kommer in med en remonstration ock vill be¬
hålla sin President, så skulle det kunna ändras, hvad Ridder¬
skapet ock Adelen giordt med General-Major Lagerberg. Jag
defierar, at någon skal kunna visa annat än det är rättvist,
at Gref Cronhielm kommer til sit Presidentskap.
Hr Silvius gaf fram et Memorial, som uplästes ock fin¬
nes N:o
Gref Carl Gyllenborg: Det samma låford, sorn Hr
Silvius gier sin President, det samma kunna vi af Cancelliet
gie Gref Cronhielm; ock ingen ting tyckes billigare, än at,
168
1720 den 11 Maj.
som Gref Horn gåt til Praesidentskapet i Cancelliet, så bör
ock Gref Cronhielm gå tilbaka til Commercie-Collegium.
Hr Silfverhielm beropade sig på de andre Ståndens
utlåtelse, at de tyckt det böra lämnas til Kongl. Maij:t.
Gref Olof Gyllenborg: De äro två store Herrar, som
Ridderskapet ock Adelen har största obligation före, ock altså
tyckia vij, at det vore bäst skillja detta med votering. Den
lyckan träffar, han blir då dervid.
Hr Silfverhielm: Det giöres en likhet imellan Eders
Grefl. Excellence ock den andra nådige Herren. Men då det
skiedde med Eders Excellence, -så var Regerings-Formen intet
upsat; det skiedde ock i anseende til det stora besvär Eders
Excellence haft vid Riksdagen jämte Eders Excellences höga
meriter, men nu, sedan Regerings-Formen är faststäld, tyckes
det böra lemnäs til Kongl. Maij:t ock Rådet.
Hr Cede rholin: Då detta skiedde med Hans Excellence
Gref Horn, sades, at saken med Gref Cronhielm skulle lemnäs
in statu qvo, utan prejudice af en eller annans rätt.
Hr Silfverschiöld: Konungens rätt går för alt.
Hans Excellence Landtmarskalken svarade på Gen.
Silfverhielm» tal at, ehuruväl Stånden sig så utlåtit här in
pleno, så hade de dock i Secrete Utskåttet tagit det åter up,
til at refererat hvar i sit Stånd in pleno. Ock alt så böra vij
fuller skicka til dem en Deputation, men frågan blir, om vij
skola derhoos låta vetta, i hvad tanckar Ridderskapet ock
Adelen är om denne saken.
Hans Excellence Landtmarskalken proponerade, om
icke Ståndet kunde förklara sin åstundan ock önskan i denne
saken, ock underkasta det sedan Kongl. Maij:t.
Härtil svarades: ja!
Hr Fehman: Om det skall gå till votering, önskar man
Eders Excellence ville vallia den kårtaste methoden, utan pre¬
judice af Riddarhuus-Ordningen, ock at de, som äre för ja,
sittia, ock de för ney stiga up.
Hans Excellence Landtmarskalken: Qvaestionerne
äro så. Förmoda[r] at de villia förklara sin åstundan, at Gref
Cronhielm må gå til Pnesidentskapet i Commercie-Collegio til¬
baka, ock underställa den Kongl. Maij:t. Men huru skall man
få vetta, hvad deras åstundan är i detta förra eller senare,
eller skall man giöra 2:ne qvaestioner häraf? Villia de bruka
det sättet, som Hr Fehman föreslog?
Beslut att hos K. Maj:t anhålla om Cronhielms återinsättande. 169
Hr Eric Oxenstierna var deremot, at den methoden ey
må brukas.
Hans Excellence Landtmarskalken: Då en går ifrån
Lagen, bör vara unanimus consensus, ock den är intet här;
altså måste voteras, ock det kan skie i mårgon, ock anslag
giöras til kl. 10.
Sedermera sades, at begge delarne, som frågan består af,
så kan concilieras, at proposition blir denne: om nembl. Rid-
derskapets ock Adelens åstundan är, det Gref Cronhielm må
träda tilbaka til Praesidentskapet i Commercie-Collegio, ock i
fall sådant samtyckes, denne deras åstundan då underställes
Kongl. Maij:t.
Härmed skilgdes Ståndet nu åt.
Den 12 Maii in pleno.
Hans Excellence Landtmarskalken: I dag äre
Ridderskapet ock Adelen sammankallade til at afgiöra igenom
votering det, som angår Gref Cronhielms Person, om han skal
komma tilbaka til Commercie-Collegium eller intet. Först vore
2:ne qvaestioner, den ena, om Ridderskapets ock Adelens åstun¬
dan vore, at han måtte gå til Pnesidentskapet, ock den andra,
om sådant skulle hemställas Kongl. Maij:t, hvilke reconcilie-
rades pa det sättet, at Ridderskapet ock Adelen kunde säija,
hvad deras åstundan är, ock communicera det de andre Stån¬
den, samt sedan underställa sin åstundan Kongl. Maij:t.
Altså skrides nu til votering, ock blir q vass tion, om Gref
Cronhielm skall komma til Praesidentskapet i Commercie-Collegio.
Svaras: ja, så är deras önskan, at det skier; ock svaras: ney,
så är deras önskan, at han intet kommer dit tilbaka.
Derpå framträdde Gref Gyllenborg, Friherre Kurck, Hr
Schwerin, Hr Falkenberg, Hr Hammarschiöld, Hr PalmCreutz.
Ock folie vota affirmativa 127, negativa 89, som N:o 41
utvisar.
Derpå utnämdes:
Gref Polus. Hr Lilliestierna.
Friherre von Ungern Sternberg. Hr Adler stedt.
Friherre Uggla. Hr Mannerstedt.
Friherre von Köhler. Hr von Katén.
Hr Silfioersparre. Hr Falkenklou.
Hr Lillie. Hr Bunge.
170
1720 den 12 Maj.
At ga til de andre Stånden ock gifva dera communication af
Ridderskapets ock Adelens åstundan, således sora på et sär¬
skilt papper dem medgafs, sedan det Ridderskapet ock Adelen
föreläset var, ock här fölljer.
Jämte det at Ridderskapet ock Adelen förmäla deras
flitige hälssning hoos det Årevyrdige Präste-Ståndet, liar Rid-
* derskapet ock Adelen icke allenast velat härmedelst gifva det
Årevyrdige Präste-Ståndet tilkiänna, at Ridderskapets ock
Adelens åstundan är, det Hans Excellence Riks-Rådet Gref
Cronhielm, sora, igenom Hans Excellence Riks-Rådet ock Landt-
Marskalken Gref Arwid Horns 'återställande til Prssidentskapet
i Kongl. Cancelliet, samma Presidentskap förlåta måst, åter
måtte komma til Presidentskapet uti Kongl. Commercie-Collegio,
hvarifrån Hans Excellence til Cancelliet flytt blef; utan ock
begiära, at det Åhrevyrdige Präste-Ståndet täcktes låta Rid¬
derskapet ock Adelen härom vetta deras tancka; tviflandes
ingalunda at, der de andre Stånden härutinnan biträda Rid¬
derskapet ock Adelen ock deras underdånige åstundan Hans
Kongl. Maij:t förklara ock underställa, at det då lärer hafva
en sådan påfölgd, som deras åstundan förnöija kan.
Ifrån Bårgare-Ståndet inkom en Deputation, för hvilken
Bårgmästaren Ekbohm förde ordet, säijandes, prsemisso titulo:
Igenom den Deputation, som Ridderskapet ock Adelen
behagat afsända til Bårgare-Ståndet, har Bårgare-Ståndet för¬
ståt Ridderskapetz ock Adelens tancka, at de åstunda, det Gref
Cronhielm måtte komma tilbaka til Präsidentskapet i Commercie-
Collegio, hvilket Bårgare-Ståndet har antagit ock bifallit, vill—
jandes biträda Ridderskapet ock Adelen derutinnan; dock sa
at det lemnäs til Kongl. Maij:tz egit nådige behag.
Hans Excellence Landtmarskalken svarade häruppå.
Ock afträdde så Bårgare-Ständets Deputation.
Gref Polus med Ridderskapets ock Adelens Deputerade
kom tilbaka ock berättade, at Stånden låtit anmäla sine häls¬
ningar, ock låfvat straxt taga denne saken före ock öfverlägga
derom, sampt gifva svar ifrån sig.
Prästerskapets Deputation kom in, ock förde Biskoppen
Brauner ordet, ock sedan han anmält Prästerskapets helssning,
läste han af papperet fölljande:
Thet Höglåfliga Ridderskapets ock Adelens betygade för¬
troende genom afgifven gunstig notification, hvad theras tan ekar
äro angående Hans Excellence Grefve Gustaf Cronhielm, har
Deputationer om Cronhielm och Lagerberg.
171
Prästerskapet med skyldigste tacksägelse at uptaga. Är ock
för sin delli uti samma mening, at thet giärna seer, thet Väl-
bemälte Hans Excellence vinner sitt nöije på thet sättet, at
Hans Excellence åter kommer til Prsesidentskapet uti Commercie-
Collegio, såsom sin förra beställning, hvilket dock Hans Kongl.
Maij:tz nådigste välbehag i underdånighet vill hemställas.
Hans Excellence Landtmarskalken tackade för dess
gifne svar, ock bad dem hälsa tilbaka.
Prästerskapets Deputerade afträdde.
Ifrån Bonde-Ståndet inkom Talemannen med någre an¬
dre ock sade:
Almogen ock Bonde-Ståndet tackar det Höglåfl. Ridder¬
skapet ock Adelen för den communication vij fick til oss. Al¬
mogen ock Bonde-Ståndet vil bifalla det mahlet, Ridderskapet
ock Adelen samt de andre Stånden är ense om, angående Gref
Cronhielms återställande til Prasidentskapet i Commercie-
Collegio, ock hemställa det til Kongl. Maij:t.
Hans Excellence Landtmarskalken: Ridderskapet
ock Adelen förnimma med fägnad, at Bonde-Ståndet är ense
med dem ock de öfrige Stånden.
Bönderne afträdde.
Hans Excellence Landtmarskalken: Nu har man
förnummit, at Ständerne äre ense, at deras önskan är det, at
Gref Cronhielm måtte återställas til sit Presidentskap, ock at
det underställes Kongl. Maij:t. Altså är frågan, på hvad sätt
det skall skie, ock om icke en Deputation dertil kan utnämnas.
Detta blef bifallit.
Hans Excellence- Landtmarskalken: Skulle icke
samina Deputation kunna berätta, hvad skiedt är af alla fyra
Stånden med General-Major Lagerberg, at lian på Praesident-
skapet i Stats-Contoiret må fa Kongl. May:tz nådige fullmackt?
Detta blef i lika måtto godtfunnit ock deputerades til at
gå up til Kongl. Maij:t i förberörde ährender:
Friherre Ernest J. Crentz Hr Carplan.
i Gref Brahes ställe. Hr Silvius.
Gref Carl Gyllenborg Hr Bildt.
för Gref Clas Bonde. Hr Plau.
Friherre Patkul. Hr Cederström.
Friherre Bilsten. Hr Cederholm.
Hr Gabriel Falkenberg. Hr Adelhielm.
Hvilka förena sig om tiden med de andre Stånden.
172
1720 den 23 Maj.
Den 23 Maii in pleno.
Intogos någre, som nobiliterade blefvit, hvilka på Intro-
ductionslistan införde äro.
Hans Excellence Landtmarskalken: För en tid
sedan var Skrå-Ordningen före, då kom Ridderskapet ock
Adelen så öfverens, at den blef remitterad til Commercie-
Deputation. Nu har Commercie-Deputation kommit in med
sit arbete ock anfört sine skiähl, hvarföre de gåt i somblige
puncter ifrån det förra. Ock vill man för den skull låta läsa
up det punctevijs, på det Ridderskapet ock Adelen må så myc¬
ket bättre kunna yttra sig, hvad de hafva dervid at påminna.
Derpå uplästes Commercie-Deputations Memorial N:o
samt Projectet til Skrå-Ordningen N:o ock Commercie-
Deputations Extractum protocolli N:o
Vid 6 § påminte Gref Bonde, at det vore nödigt, det
protocollet, sorn hålles vid Embeternes sammankomster, skickas
til Commercie-Collegium, at de kunna se, hvad passerar i
Embeterne.
Hr Hö kerstedt: De protocollerne angå gemenligen de¬
ras medel, ock som man har sedt, at Åldermannen ock Bi-
sittiarne taga en viss lön, hvilket intet vara bör, hela proto¬
collet ey heller kan vara öfver 6 arck; altså tyckes det kunna
inlefvereras i Commercie-Collegio.
Hans Excellence Landtmarskalken: § kan stå, som
den står, ock i Commercie-Collegii Instruction kan inflyta, at
Commercie-Collegium kan hämta up Embeternes i Skråen liåldne
protocoller.
Detta approberades.
2 Articlen.
1 §. Hr Hökerstedt holt före, at det bör vara 2:ne
Aldermän som alternera, efter som, då det är ständigt en
Ålderman, så håller han de andre under förtryck, ock tar
altid af bästa Gesällerna för sig. Sedan om en dör, är den
andra qvar, som har kundskap om Embetets angelägenheter.
Gref Olof Gyllenborg beropade sig på de skiähl, som
häremot i Commercie-Deputations protocoll införde äre, ock
sade at man sökt förekomma i Förordningen alt förtryck.
Hans Excellence Landtmarskalken: Frågan är då
den, om alt stadigt skall vara en Ålderman.
Skrå-Ordningen granskas.
173
Gref Bonde: Då bryr han dem städze, om han blir
perpetuus.
Gref Olof Gyllenborg: Bårgerskapet är af de tanckar,
at ingen ombytning bör skie. Ock tycker Bårgerskapet, at de
äre närmast til at reglera, hvad oeconomien i detta måhlet
angår.
Gref Bonde: Det bör intet så komma på Bårgare-Ståndet
an, ty ju mindre antal är af Embeten ock Mästare, ju mera fä
de för sine vahror.
Resol.: Detta jemkas med de andre Stånden i Secrete
Utskåttet, ock kan Gref Gyllenborg på Commercie-Deputations
vägnar vara derhoos.
Vid 6§ påminte Hr Hökerstedt, at Commercie-Collegium
tyckt, at den bör gå ut.
Detta blef ock remitterat til Secrete Utskåttet at der när¬
mare eftersees.
3 Articlen.
4 §. Gref Bonde ock Hr Hökerstedt tyckte, at veri-
ficationer vore nödige til räkningarne, at Åldermännen ock
Bisittiarne ey måtte egenvilligt få disponera medelen.
Gref Olof Gyllenborg: Vij kunna intet prsetendera
något dominium öfver deras egne penningar.
Ridderskapet ock Adelen holt före, at en behörig
redo bör vara för penningarne, ock lemnades detta äfven väl
til Secrete Utskåttet at der afgiöras.
4 Artickeln.
Vid 6 § påminte Hr Hökerstedt, at Påiken, då han är
utskrifven ock aftiänt, hvad Mästaren för honom betalt, ey må
tvingas at blifva hoos Mästaren et åhr för lönedräng.
Ridderskapet ock Adelen remitterade detta i lika
måtto til Secrete Utskåttet, at der jämkas, om Påiken skall
bli hoos Mästaren som lönedräng et åhr eller ey.
5 Artickeln.
Vid 2 § giorde Hr Hökerstedt den påminnelsen, at det
borde förblifva vid Commercie-Collegii project, så at hvar får
sökia sig Gesäll, men ingen reparation skie af Åldermannen,
som kallas omskådniug.
Detta jämkas sammalunda i Secrete Utskåttet.
Vid 6 Artickeln ock 6 (7) § påminte Ridderskapet ock
A de len, at den Gesäll, som gifter är ock sig utskrifva later,
174
1720 den 25 Maj.
bör niuta lindring i utgifterne, hvilket afgiöres i Secrete Ut-
skåttet med de andre Stånden.
Vid 11, 12 ock 13 § påmintes, at Frimästame ey borde
stå under Magistraten, utan under Commercie-Collegium.
Hr Silvius: Commercie-Collegium har öfverlagt saken
ock funnit nyttigare at uphäfva alla Skråer, än Frimästar-
skapet. Skråen förorsaka dyrhet igenom hemlige sammangadd-
ningar, ock de hindra handtvärckens upkomst, samt förorsaka
klåperij; ty om en har lärdt bättre ock kommer hijt, så rota
de ut honom.
Ridd erskap et ock Adelen höllö före, at Frimästare
vara böra, ock ingen tvingas under Skråen, som derunder ey
vara bör; dock jämkas detta i Secrete Utskåttet med de andre
Stånden.
8 Artickeln.
7 §. Om Gesällerne skola ha kåst hoos Mästaren, eller
få taga penningar, remitteras til Secrete Utskåttet.
I öfrigit blefvo hoos Ridderskapet ock Adelen inga på¬
minnelser vid Skrå-Ordningen giorde.
Sedermera uplästes Kläde-ordningen, sådan som den blefvit
i Secrete Utskåttet jämkad.
Vid det tilfallet, at der förböds at bruka vid begrafningar
svart beklädning i kyrckian, utlät Ridderskapet ock Adelen
sig, att de höllö före, det ingen notification bör om dödsfall
giöras vidare än til närmaste släckten.
Vidare taltes om likkistor, huru vida de måtte beklädas.
Ock som färnissa ock färgen kan kåsta mer än klädet, tyckte
Ridderskapet ock Adelen, at det kunde tillåtas kläda dem,
dock intet med sammet, utan med kläden.
Yttermera påmintes, om icke Fruentimret måtte förbiudas
bära siden-crepon i sårg.
Ock blef godt funnit, at det afskaffas skulle.
Den 25 Maii in pleno.
Hans Excellence Landtmarskalken beklagade, atså
fa vore tilstädes; frågade om de behaga at man skall begynna
med Cancellie-Ordningen, efter klåckan är 9.
Bärtil svarades: ja!
Kansli-Ordningen. Kommission öfver Brenner. Krigshielpen. 175
Altså uplästes prsemissen deraf, ock frågade
Hans Excellence Landtmarskalken, om de hade
något dervid at påminna.
Hr Åkerhielm: Det vore väll, om han i en svite up-
läses, ock derefter lemnäs dem någre dagar, at de sedan få
giöra sine påminnelser.
Hans Excellence Landtmarskalken proponerade, om
icke det vore bäst, til at vinna tiden, at man kunde nu vid
hvar § giöra påminnelserne straxt, ock den, som de finna svå¬
righet vid, då utsättia, men intet flere.
Hr Stierneld: Man bör efter Riddarhuus-Ordningen lia
24 timmar til at betänckia sig på.
Hr Creutz: Den §, som intet gier disput, den kan ju
blifva faststäld, men den, som gier disput, den uteställes.
Detta approberades.
Hans Excellence Landtmarskalken: Det är bäst at
mäta dem måttet fult, at man läser up henne helt ock hållen
för Ridderskapet ock Adelen.
Hr Åkerhielm holt före; at flere Deputations arbeten
kunde äfven läsas up, så kunde Ridderskapet ock Adelen sedan
på en dag giöra deröfver sine påminnelser.
8 §. Hans Excellence Landtmarskalken: Ridder-
skapetz ock Adelens intention vid Regerings-Formens juste¬
rande var väl, at den af Riks-Råden, som skulle vara i Can¬
celliet jämte Prsesidenten, skulle blifva der alt stadigt, men
•sorn Riks-Råden äre så få, at han ey kan mistas i Rådet,
så har man så inrättat §, til dess man får se, huru det kan
hielpas.
Hans Excellence Landtmarskalken berättade ock, at
Hans Excellence gifvit anledning dertil, at brefven må up-
brytas i Collegio, ock intet bäras til Prsesidenten i huset, som
elliest en dehl tyckt kunna skie.
Sedan Cancellie-Ordningen var upläsen, frågade Hans
Excellence Landtmarskalken, huru lång tijd de villia hafva til
at betänkia sig på.
Ridderskapet ock Adelen låfvade at om Fredagen ut¬
låta sig öfver Cancellie-Ordningen.
Hans Excellence Landtmarskalken berättade Rid¬
derskapet ock Adelen, at den Deputation, som af Secrete
Utskåttet förordnad blefvit at ransaka ock undersökia om
176
1720 den 25 Maj.
Brenners högst strafbare förhållande ock skadelige förde corre-
spondence, hvilken Kongl. Maij: t til Secrete Utskåttet afgifva
låtit, hade nu bräckt ransakningen til ända, hvilket då Secrete
Utskåttet gifvit Kongl. Maij:t i underdånighet vid handen, har
Kongl. Maij:t förklarat sig vara dermed i nåder tilfrids, at
Ständernes Deputerade äfven afdömma denna saken; ock som
Ständernes Secrete Utskått kommit öfverens at hemställa detta
sine medbroder uti Stånden in pleno; Så begiärte Hans Ex-
cellence, at Ridderskapet ock Adelen ville utlåta sig häröfver,
om icke förberörde Deputerade såsom en Ständernes Commis-
sion skola nu afdömma denne Brenner angående saken.
Härpå förklarade Ridderskapet ock A delen sig, at
de gåfvo enhälleligen härtil sit samtycke, ock varda således
Ridderskapets ock Adelens Deputerade uti denne Commission
härmed authoricerade at, tillika med de öfrige Ståndens dertil
förordnade, efter Lag ock Kongl. Förordningar sluteligen af-
giöra ock afdömma denne Brenners brått berörande saken.
Projectet til Krigs-hielpen för 1720 uplästes.
Krigs-Befählet giorde härvid påminnelser, ock tyckte
icke allenast, at det vore för högt dem sielfve påfört, utan
ock för svårt för dem, at de skola betala för sine fruer.
Hr EhrenCrona holt före, at Rårgmästare ock Råd i
Stockholm komma at betala alt för litet, om de slippa med
Dahlér Silfvermynt.
Ock som en delaf Ridderskapet ock Adelen, särdeles
Krigs-Befählet, tyckte at denne afgiften graverade dem för
mycket, så utlät
Hans Excellence Landtmarskalken sig, at om han
tordes säija, hvartil desse penningar skola användas, så trodde
Hans Excellence, at Ridderskapet ock Adelen intet skulle giöra
någon svårighet; frågade altså, om icke det får bli vid det,
som nu projecterat är.
Härtil svarades öfver alt: ja, så at allenast en hördes
säija: ney.
Sedan uplästes Cammar-Rådet Ilågerflychts Memorial,
hvarutinnan han påminner derom, at de ju förr ju heldre för¬
ordnas måtte, som efter 1719 åhrs Beslut skulle öfverse de
Resolutioner ock Förordningar angående Reductions-värcket,
som förmenes vara på orätta föreställningar författade, efter
som månge påminna om slut i sine ansökningar, ock sådant
dessförinnan ey skie kan.
OmReduction. Religionsfrihet. UnderstödåtBurmano.Nassaken. 177
1 lika måtto uplästes Hr Bromans ock Hr Knorrings
Memorialer, hvilket senare var underskrifvit af tre andre
jämte honom, begiärandes, at förberörde undersökning företagas
måtte.
Ock som detta sig grundar på 1719 ahrs Beslut, af alle
Ständerne författat, så remitterades det til Secrete Utskåttet,
som består af de tre Stånden, at der vidare befordras.
Gref Magnus lie la Gardies Memorial uplästes, at Handt-
värekare af främmande religion måtte få komma hit in ock
hafva sin religions-öfning här i visse buus.
Ridderskapet ock Adelen remitterade samma memorial
til Commercie-Deputation, som har häröfver med dess be-
tänckiande at inkomma, ock holt Ridderskapet ock Adelen
före, at detta dem kunde efterlåtas, men likväl ingen Rommersk
Catolisk tagas emot.
Hr Ehrenpreutz: Denne saken är många åhr omtald,
ock vore största skada, om det intet skulle komma at i värcket
ställas.
Hans Excellence Landtmarskalken hemstälte Rid¬
derskapet ock Adelen, om icke det kunde gå til Secrete Ut¬
skåttet, der de starckaste Prästerne äre, som opponera sig
häremot.
Detta blef bifallit.
Hans Excellence Landtmarskalken proponerade, huru
sorn Hr von Burman vil resa utrikes, efter han intet ser sig
någon annan utväg; men som han intet har at hiälpa sig öfver
med, ock hans kläder äro utsatte för giäld, Ridderskapet ock
Vdelen äfven giärna lärer see, at de blifva af med honom; så
hemstälte Hans Excellence Ridderskapet ock Adelen, om icke
dem skulle behaga i anseende dertil, at han är en ledamot af
Ståndet, hugna honom med någon hielp.
Ridderskapet ock Adelen bevilliade honom tvåhun¬
drade Dahlér Silfvermynt af Riddarhuus-medelen på sådant
sät, at hvad som til hans kläders inlösande, hvilke för giäld
utsatte äro, ey användes, det gifves til skiepparen, som honom
öfverförer, at til Hr von Burman efter nödtorften utdelas.
I lika måtto blef Carl Fromholt Massaken bevilliat af
Riddarhuus-medlen tvåhundrade Daler Silfvermynt med de
vilkor, at honom också en klädning för samma penningar
kiöpes.
Adelns Protokoll 1720. 12
178
1720 den 27 Maj.
Den 27 Maii in pleno.
Uplästes Cancellie-Ordningen, at Ridderskapet ock Adelen
måtte giöra sine påminnelser dervid.
Jämväl blefvo de anmärckningar, som Secrete Deputation
giort öfver de inkomne Memorialen, puncktevijs derjämte Rid¬
derskapet ock Adelen föreläsne.
1 §. Hr ElirenCrona påminte, at ordningen intet är
rätt observerat emellan Betiänterne, emedan Cancellie-Jun ekarne
stå för Protonotarierne ock Registratorerne, som äre ordinarie
Betiänte.
Gref Carl Gyllenborg svarade härpå at, som inge andre
til Cancellie-Junckare antagas, än de som giordt sine resor,
ock äfven kunna brukas i afskickningar til främmande håfven,
så borde de niuta en sådan heder.
Hr Eren st rahl påminte, at man borde se efter, huru de
varit rangerade under förra Regeringen.
Gref Olof Gyllenborg: Det kommer Kongl. Maij:t til
at reglera rangen.
Hans Excellence Landtmarskalken: Blifver ingen
annan än den värdig är til Cancellie-Junckare, så vore det väl
de hade någon heder vid den beställningen.
Hr Eren strahl mente, at den gambla Cancellie-Ordningen
gior decision härutinnan.
Ridderskapet ock Adelen resolverade, at § skal blifva,
som han i conceptet står, allenast värdige Personer dertil tages,
ock deras skickelighet, som villia bli Cancellie-Junckare, pröfvas
i Cancellie-Collegio.
2 §. N:o8. Hr StiernCronas påminnelse uplästes ock appro-
berades, at brefven dechilfereras af Haf-Cantzlern ock Stats-
Secreteraren eller af endera, om de begge ey äre tilstädes.
Hr StiernCronas andre påminnelse blef i lika måtto bi¬
fallen, at Praesidenten öpnar brefven i Öfver-Directeurens när¬
vara, som komma med expresser om nattetijd.
Öfver-Directeuren Bringes påminnelser uplästes jämväl vid
detta tilfället, ock remitterades til Secrete Deputation at tagas
uti närmare consideration.
Den 3:die Hr StiernCronas påminnelse går derpå ut, at
Riks-Rådet, som blir jämte Praesidenten i Cancellie-Collegio,
Kansli-Ordningen granskas. Om Supplikers emottagande. 179
intet allenast bör förestå Praesidentens vices, då han är bärta,
utan hafva stadigt sit säte i Collegio, ock vara der, när han
intet är i Rådet uti allmänne ährender.
Hans Excellence Landtmarskalken: Råden äre så
fä, at han intet kan vara i Collegio stadigt, ehuru giärna man
det önskat.
Hr Stierncrona föreslog, om icke Divisionerne kunna
suppleras af Prsesidenterne i Collegierne.
Ridderskapet ock Adel en resolverade, at uti Deputa¬
tion skulle sökas något expedient til Divisionernes förstärkande,
dock intet, som sträfvar tvärt emot Regerings-Formen.
Den 4:de Hr StiernCrunas påminnelse handlar om suppli-
quernes emottagande ock numererande, hvilke han håller före
kunna emottagas ock böra öfverses af Stats-Secreteraren samt
numereras af Registratoren.
Gref Gyllenborg berättade, at de andre Stånden en¬
ständigt påstå, at § må blifva som den är, ock suppliquerne
emottagas ock numereras af Cancellie-Råden, som til skiftes
blifva på Slåttet.
Hr Stierncrona: När det intet har någon,nytta med
sig, lära de andre Stånden väl låta rätta sig.
Stats-Secreteraren Hr von Duben sade, at bärtil har
Generalen eller Cammarherren, som fölgt Kongl. Maij:t, emot-
tagit suppliqverne ock lefvererat dem til Stats-Secreterarne.
Hr Cederström mente, at det kan vara lika mycket,
allenast Cancellie-Collegium collationerar annotations-boken.
Ridderskapet ock Adelen höllö tore at, hvad som i
10 § om suppliqvernes emottagande af Cancellie-Råden infördt
iir, bör uteslutas, ock i den puncten, som handlar om Stats-
Secreterames Embete, införas, att alle suppliqver ock private
ansökningar skola, uti Stats-Secreterarens ock vid Expeditions-
Secreterarens närvara af Registratoren numereras ock uti anno¬
tationsboken antecknas, samt derefter föredragas pä sådant sätt,
sorn der förmäles.
1 anledning af den 5:te Hr StiernCronas påminnelse blef,
i stället för det i 12 § står, at Justitiae-Cantzelern som Kongl.
Maij:tz och Riksens Ständers Ombud-man skall i vissa tilfållen
föra ordet, til en åtskillnad imellan hans Embete ock andre
Actores tillsatt: förnämsta Ombudzman.
I lika måtto blef godt funnit, at brefven, som komma til
Justitiae-Revision, må upbrytas af Justitise-Cantzelern uti
180 1720 den 27 Maj.
någon af Revisions-Secreterarnes närvara, eller uti Justitiae-
Cantzelerens frånvaro, då af Revisions-Secreterarne, samt an¬
tecknas af Registratoren. Ock resolverades, at Justitiae-
Cantzelern en Registrator bestås skall, samt den på Staten
upföras.
[Vid] 15 § i Cancellic-Ordningen påmintes, at Expeditions-
Secreterarne intet kunna .sörja för expedition ock hålla proto-
• coll i Cabinettet.
Gref Carl Gyllenborg: Det kommer intet oftare pä
dem at halla protoeol än hva;r 3:die vecka, ock Registratorerne
kunna gå dem i expedition tilhanda.
Secrete Utskåttet stannade i det slut, at Expeditions-
Secreteraren bör föra protocollet i Cabinettet, ock i fal han
vore siuk, kunde det skie af Registratoren, ock han då hålla
protocollet i cabinettet. Men som
Stats-Secreteraren von Duben mente det vore bäst, at
Expeditions-Secreterarne holle protocollet i cabinettet, ock at
när en är siuk, den andra då hielper honom dermed;
Altsä blef detta bifallit ock punckten derefter inrättad.
[Vid] 16 § resolverades, at Secreteraren i Archivo skall
sambla alla Förordningar ock Reglementer som utgå i vissa
band, ock dem under visse titlar införa.
Hr Hylten begiärte, at Cancellie-Collegium måtte sörja
derföre, at de Förordningar, som tiana til Landzhöfdingarnes
efterrättelse, matte ga til Höfdingedömen, sa at Landzhöfdin-
garne få af dem del.
Ock som detta varit Actuariens syssla i Cancellie-Archivo,
så blef godt funnit, at härom i den puncten, som hans Embete
angar, införas skulle. Jämväl Håf-Cantzelern hafva inseende
derpå, at Actuarien detta efterkommer.
Hr Ehrenstrahl: Secreteraren vid den Expedition, som
Förordningen utfärdas [af], bör ha correcturen af Förordningen,
ock han bitr påminna sin förman, at Förordningen skickas om¬
kring til vederbörande.
Gref Gyllenborg: Actuarien låter nu trycka, hvad sorn
utgår, ock altså sörjer han för kringskickningeu.
Hr Thegner holt före, at det vore väl, at alle Förord¬
ningar, Rescripter ock svar, som fuller äre stälte til visse Per¬
soner, men kunna tiäna til generale efterrättelser, måtte åhr-
Förordningarsbevarande. Vederbörandes kommunikation. Censur. 181
ligen dragas tilhopa i en book ock tryckas, så at hvar ock en
kunde få del deraf, som sådant angå kan.
Hr Cederström sade altid vara så skiedt, at när något
varit generalt, så häfver det skickats kring.
Hr Hylten: Meningen är så, at då något expedieras,
sörjer Secreteraren före at det communiceras med alle, som
det kan lända til efterrättelse, men sedan vid åhrets slut
samblas det i en book, som Collegium finner kunna tryckas,
ock låter det komma under trycket. Sedan bör ock så alt
hållas oförryckt, som til domstolarne ock Höfdingedömmen kom¬
mer, ock intet distraheras, som nu skiedt.
Vid 17 § påminte Gref Gustaf Gyl lenborg, at Protocoll-
Secreterarne måtte lemnäs en dags råderum, innan protocollet
justeras.
Ock blef § inrättad på sådant sätt.
Hr Thegner: När man lägger in en suppliqve ock be-
giär något hoos Hans Maij:t, så angår det antingen publicum
eller någon privat, ock vore nödigt, at aldrig resolverades på
någon suppliqve, innan den är communicerad antingen med
Collegierne, eller med den som det angår.
Hr LagerCrona: Det är mycket väl, ty jag kan säija,
att mig är derutinnan orätt skiedt.
Ridder skåpet ock A de len funno godt, at härom för
Stats-Secreterarne införas skulle, det inge ansökningar at er¬
hålla något af publico eller berörande enskylte Personer skola
afgiöras, innan suppliqverne med vederbörande blifvit commu-
nicerade.
Vid 20 § uplästes Hr Rosenudlers Memorial angående
Censoris librorum sysslor ock Secreterare-beställningen vid
Biblioteket, hvarefter samma remitterades til Secrete Deputa¬
tion, at tagas i öfvervägande.
I lika måtto uplästes Colleoii Medici Memorial, hvar¬
utinnan hemställes Ridderskapets ock Adelens ompröfvande,
"in icke Collegium Medicum bör nu som altid tilförende hafva
den rättighet at först igenomse ock censurera de böcker ock
tractater, som Collegii Medici Assessorer låta utgå, förr än
de lemnäs til Censoris librorum igenomläsande, dock härunder
ey begrepne Facultates Medieinum(!) vid Academierne.
Hr Rosenadler: Derigenom lära vettenskaperne under¬
tryckas, efter sorn, om någon vill komma fram med något,
182
1720 den 27 Maj.
som är emot Collegii Medic! tancka, så Olifver det förbudit;
utan bäst är låta alt, hvad som skrifves ock intet är emot
Religionen, Staten ock bonos mores, gies ut i dagsliuset. Skulle
då Autorens position vara-falsk, har han sielf skam deraf, ock
kan bli refuterad; men imedlertid kan mycket godt på det
sättet komma fram.
Hr Lindestolpe mente, at det är säkrare låta slike
arbeten gå igenom Collegium Medicum, efter flere kunna se
mer än en, ock Collegium Medicum giärna vill, at hvad ut¬
kommer skall vara väl utarbetat, ock svarsgodt. Autoren får
ändå ha sin fria mening, allenast det lägges til, hvad nödigt
finnes.
Hr Rosenadler: Intet tvång bör vara, utan den som
vill gå til Collegium Medicum kan gä dit, ock den som intet
vill giöra det bör intet tvingas dertill.
Hr Strokirck: Om någon tar sig på at svara på det
som utkommer, sä bör intet den ena gripa den andra an med
calumnier.
%
Ridderskapet ock Adelen holle före, at den som skrif¬
ver något bör hafva frihet til at gie ut sit arbete, som intet
är emot Religion, Staten ock bonos mores, utan at vara bunden
at gå til Collegium Medicum, eller någon Facultet: men theo-
logiske böcker ock skrifter censureras först af Faculteterne vid
Academierne eller Consistorierne, hvarunder Autoren hörer.
Vid 21 §, Bibliotekarien angående, ingaf Hr Ode 1strom
ett Memorial, at som Bibliotekarien står på Håf-Staten, så
måtte det underställas Hans Kongl. Maij:t, huru dermed hädan¬
efter skall förhållas. Jämväl införer han, at uti Cancellie-
Ordningen Bibliotecarien ey andre sysslor än en Amanuensis
tillagde vore, ock at Bibliotekarie-caracteren kunde indragas.
Ridderskapet ock Adelen resolverade, at detta järnekas
skulle uti Secrete Deputation.
Hr Thegner påminte, at ungdomen som vil resa ut måtte
examineras, innan de resa, ock få liksom en instruetion, hvar¬
efter de sig rätta skola.
Gref Gyllenborg: Examen bör skie vid Academierne,
ock instruetion tyckes böra upsättias i det Collegio, dit han
arnar sedan gifva sig.
Detta blef bifallit.
Vid 45 § giorde Hr EhrenCrona den påminnelsen, at de
orden, som efter denne § införas skola i Kongl. Maij:tz bref:
Underskrift och expedition af K. Maj:ts bref. Om mutor. 183
håfve vij sådant med Vårt ock Riksens Rådz Råde godt funnit,
intet kunna skicka sig i Kongl. Maip.tz bref.
Hans Excellence Landtmarskalken frågade Gref
Varl Gyllenborg, huru expeditionerne skrifvas under i Engeland.
Gref Carl Gyllenborg: Det är svårt svara til alla
articklarne, som jag intet kan påminna mig, men i Engeland
skrifves altid brefven sä under, jämbväl i Frankeriket.
llr EhrenCrona: I Placater kan det skie, men intet
i bref.
Hans Excellence Landtmarskalken: Det är intet
til at gie saken mera vickt, men det är för dem, som få re¬
solution, at de må vetta, det saken i Rådet har varit före.
Hr Bunge: Stats-Secreteraren kan sättia under sit
nampn, om det är resolverat i Rådet eller i Cabinettet.
Hr von Duben: Efter det kommer på dens ansvar, som
gior expedition, om han föredrager det i Cabinettet, som i
Rådet bör företagas, sä lärer vara onödigt at giöra någon
sådan distinction, hvarpå den kan sig irra, som orderne stäl¬
las til.
Andre föresloge, om icke distinction kunde giöras i Si¬
gillet, ock det stora brukas vid expedition i Rådet, ock det
mindre i Cabinett-saker.
Hans Excellence Landtmarskalken: Vij se intet
på Personerne, som nu äro vid expedition, utan Lagen bör sa
inrättas, at den hindrar ali abus.
Hr EhrenCrona: Om Sigillet skall giöra distinction, sä
måste dä gå ut et patent derom.
Ridderskapet ock Adelen resolverade, at de bref, som
expedieras öfver sådanne saker, som i Råd-Cammaren före-
dragne äro, skola således skrifvas under: Gifvit i Råd-Camma¬
ren. Ock de andre dateras ifrån orten.
Stats-Secreteraren von Dubens Memorial N:o uplästes,
hvarutinnan han begiär, at Ständerne ville i Cancellie-Ordningen
låta inflyta en förklaring, ock eximera hastiga samt oumgiän-
gelige expeditioner uti Krigs-affairerne, som intet drögsmåhl
tåla, utan af Hans Kongl. Maij:t befallas, då ingen Riks-Råd
kan vara tilstädes, ock intet protocoll hållas, ifrån den före-
skrefne methoden, på det man derigenom ey må råka i hårdt
ansvar.
Ridderskapet ock Adelen resolverade at, om saken
icke skulle kunna tåla något drögsmåhl, utan fordra en så
184
1720 den 30 Maj.
skyndesam expedition, at hvarcken de 2:ne Rik s-Råden sig så
hastigt infinna kunna, ey heller protocoll hållas, så kan uppå
Kongl. Maij:tz Resolution expedition skie, ock sedan de 2:ne
Råden sådant af Stats-Secreterarne berättas. Skulle då Råden
hafva något at dervid påminna, så lärer Hans Maij:t taga i
nådig consideration, hvad ändring det kan giöra, ock förklara,
huru Hans Maij:t då behagar derutinnan förordna.
Vid 47 §, hvarest vid tiänstens förlust förbiudes taga
gåfvor, utlät
Hr Stierncrona sig, at officia humanitatis ey lära vara
härigenom förbudne, såsom om någon ville gie enom något
nytt af åhret, et dussin bouteiller vijn, eller annat mer sådant
smått.
Hans Exeellenee Landtmarskalken: Förbudet lärer
fuller förstås om penningemutor ock något ansenligit.
Sedan resolverades at, då Cancellie-Ordningen uti de §§
jämkad är, som i Secrete Deputation skola företagas, sä skal
Rådet få af samma communication.
l)en 30 Mali in pleno.
Hans Exeellenee Landtmarskalken berättade, at
ehuruväl förr ey varit vanligit, at Ridderskapet ock Adelen
utlåtit sig öfver Krigs-Befählets besvär, sa ärnar man dock i
dag företaga Deputations arbete öfver Krigs-Befählets besvär,
efter de begiära, at Ständerne ville taga dem före in pleno.
Hr Åkerhielm begiärte, at Deputations arbete öfver
Bördz-lösen måtte läsas up.
Hr Hylten: Här talas om, at var Riksdag varar länge,
ock tränges på, at det skall blifva slut pa, Riksdagen, men pä
sådant sätt later det ey giöra sig sä snart, ty Deputations
arbete öfver Krigs-Befählets Besvär är mycket långt ock vid¬
lyftigt» dess utan är ovanligit, at Besvären tagas före pa så¬
dant sätt. Ock som vij äre allenast et Stånd, ock de andre
Stånden sedan äfven måste höra Deputations arbete, så vore
bäst, om detta, äfven som alle andre Besvär, ginge til Ko¬
nungen ock Rådet.
Hr Silfwerin elin: Det är mäst derföre Hr Landz-
höfdingen Hylten talar, at han vill ha Majors-bostället Sva-
Om bördsrätten. Krigsbefälets besvär.
185
besholm från Nårra Skånska Cavalleriet til Landzhöfdinge-
boställe.
Hr Strömfelt: Efter Krigsbefähletz Besvär äre remit¬
terade til en Deputation, så lärer man intet kunna undgå at
se, huru Deputation dervid acqvitterat sig.
Hans Exeellenee Landtmarskalken: Aldenstund
Deputationernes arbeten förr altid blefvit jämkade i Secrete
Utskåttet, men nu begiäres at det här må läsas up; sa frågas,
om det så skall skie.
Ridderskapet ock Adelen begiärte, at det här mätte
upläsas.
Men så blef dock förut upläset Justitia!-Deputations Be-
tänckiande öfver de inkomne Memorialen om Bördes-rätten i
Riket, som finnes N:o
Sedan det var Ridderskapet ock Adelen föreläsit, sade
Hr Conrad Ribbing: Detta är fuller ampelt at besvara;
men jag kan säija at, om det skulle bli vid det som projee-
terat är, skulle oändelige processer deraf förorsakas; Fördenskul
beder jag, til at få lius i saken, at Memorialerne, som inlagde
äre, måtte här upläsas.
Hans Exeellenee Landtmarskalken proponerade i
anledning häraf, om icke Memorialerne kunna upläsas, när sa¬
ken tages före till decision, ock nu Deputations arbete öfver
Krigsbefähletz besvär blifva upläsit.
Detta blef godt funnit, ock att om Bördesrätten skall näst¬
kommande Fredag afgiöras.
Derpå uplästes Deputations arbete öfver Krigsbefähletz
Besvär, som finnes N:o
1 §. Approberades Deputations betänckiande, ock resolve¬
rades, at fördubblings-Officerarne, när någon sådan charge blir
vacant, som de beklädt förut, skohle föreslås Kongl. Maij:t i
tollie af Regerings-Formen, utan åtskillnad, om de ståt vid Re¬
gementet eller intet, efter deras tiänster ock capacitet,
Ock som för de fångne Officerarne giordes påminnelse,
sä utlät
Hans Exeellenee Landtmarskalken sig, at Hans
Maij:t lärer vara så nådig ock komma ihåg dem vid deras
återkomst.
Ock resolverades, at detta recommenderas Hans Kongl.
Maij:t i underdånighet.
186
1720 den 30 Maj.
Hans Excellence Landtmarskalken: De som äre
af ständige eller obeständige ock ännu behåldne Regementen,
ock intet kunna få något bättre, då de hemkomma, tilträda
sine förra tiänster.
Vid 2 §, angående byggnings-hielpen til en del Officerares
boställen, approberades Deputations betänckiande, men skyndas
på, at undersökningen, som efter 1719 åhrs Resol. skall skie
i landzorterne, må för sig gå.
Hr Silfwerhielm sade, at på hvart hemman bestås fem¬
ton Daler S:mt i byggningshielp, men det hinner intet til, utan
man begiärar något tilräckeligåre.
Såsom det taltes derpå, at beneficie- ock reserve-hemmanen
drages ifrån Regementerne til andre usus, ock äfven sälljes til
skatte, så utlät
Hr Lagerberg sig, det han holle före, at indelnings-
värcket bör vara orubbat, så at beneficie- ock reserve-hemmanen
behållas vid Regementerne till de usus de varit anslagne.
Detta blef godt funnit, ock at de ey sälljas måge til skatte,
ey heller gies någon besittnings-rätt derpå.
Derefter påmintes af en dehl, at om någon fått besitt¬
ningsrätt på sådanne hemman, så borde det gå tilbaka.
Vid 3 §, angående Ofverste-boställets ringhet vid Smålandz-
Cavalleriet, hvarföre Hr General-Lieutenant Silfwerhielm anhåller
derom, at han måtte få arrendera Visingsö, uplästes Kongl.
Cammar-Collegii underdånige Betänckiande til Kongl. Maij:t
angående Visingsö; ock som samma intet blefvit af Kongl.
Mai,j:t til samtel. Riksens Ständer remitterat, så kan Ridder-
skapet ock Adelen sig häröfver ey utlåta, helst som detta är
et måhl, hvilket likmätigt Regerings-Formen af Kongl. Maij:t
kommer at afgiöras.
Hr Silfwerhielm: I medlertid begiär jag, at Visingsö
intet må disponeras.
Härtil svarades, at man intet vil giöra någon disposition
derom.
4 (3) §. Deputations betänckiande approberas, ock bör för¬
stås om det, som vid indelningen till boställen ock rusthåll en
då låg.
5 (4) §. Approberades Deputations betänckiande, ock bör
förstås om det, som hördt til sielfva rustnings-stammen; men
skulle elliest olagligen vara med skattekiöpen tilgåt, så lemnäs
det til återvinnande.
Om fördubblings-befäl. Boställen. Kontribution. Visingsö. 187
6 (ö) §. Approberades Deputations betänckiande.
7 (6) §. I lika måtto, ock så vida Öfversten intet förskutit
Officerarne mer än han bordt efter ordres, är han derföre intet
ansvarig.
8 (7) §. Approberas Deputations betänckiande.
Uti 9 (7>'J § vid ändan tillägges desse orden: huruledes för
förledne åhr förhållas skulle.
10 (9) ock 11 (10) § blir vid reglementet ock indelningen.
12 (11) §. Om fördubblings-Corporalerne.
Hr General-Lieutenanten Strömfelt: Ehuruväl det skulle
vara nyttigt at man hade fördubblings-Corporalerne; men sorn
de äre redan indragne ock 30,000 Dal. S:mt derigenom bespa-
res, sorn dage-tractamentet sig bedrager, så tyckes vara bäst,
at det blir vid det som nu giordt är; dock i fal Regementet
går utomlandz, at de då åter antagas.
Detta blef bifallit.
13 (12) §. Approoeras Deputations betänckiande, ock inne-
halles Gontribution af sidsta qvartalet; men den, som intet niuter
mer än half lön med sin fångne vederlike, betalar ingen Contri-
bution af samma halfva lön, utan innehålles af den delen af
lönen, som Stats-Contoiret bör betala ut.
14(13)§. Resolverades,atde tiänstgiörande Öfver-Officerarne
af Infanteriet, som intet kunna komma til bostället, böra niuta
inqvartering för sig ock sine hästar mot betalning efter inqvar-
terings-ordningen, emedan vederbörande har bostället barta;
men de vid Cavalleriet allenast för deras Personer, emedan de
besittia fulla häste-hemmans räntan.
15 (14) § approberas.
16 (15) § approberas.
17 § slutes ute.
Den 31 Maii.
Hans Excellence Landtmarskalken äskade liud, at
General-Lieutenant Silfwerhielm måtte få andraga, hvad han
hade at förebringa.
Hr Silfwerhielm: Sorn i går blef resolverat angående
Visingsö boos Ridderskapet ock Adelen, at den saken Kongl.
Maij:t underkastas skulle; sä ber jag, at en Deputation må
afgå til de andre Stånden, ock inhämta deras tancka, om icke
det af Kongl. Maij:t sielf kan afgiöras.
188
1720 den 31 Maj.
Hans Excellence Landtmarskalken berättade, at
saken til Secrete Utskåttet är af Kongl. Maij:t remitterad, ock
at Secrete Utskåttet redan giordt deri, livad dem anståt ock
competerat.
Hr Silfverhielm insisterade sitt förra.
Hr Strömfelt: Cammar-Collegii betänckiande, som i
går här uplästes, var intet hit remitterat, ock altså skiöts det
til Kongl. Maij:t, til hvilken Cammar-Collegium stält sitt un¬
derdånige bref; men som det nu är remitterat til Secrete
Utskåttet, så har Secrete Utskåttet lagt handen dervid.
Anteligen, som de af Secrete Utskåttet begiärte, at Hans
Excellence mätte säija, i hvad slut Secrete Utskåttet stan¬
nat, sade
Hans Excellence Landtmarskalken, at slutet är
det, at Cammar-Collegium skal inkomma med sit betänckiande,
så at Hans Maij:t derpå kan giöra decision.
Ock altså blef det härvid ey vidare tilgiordt.
Sedan continuerades med Krigsbefälets Besvär.
18 (16) § approberas.
19 (17) §. Krigs-Befählet begiärte, at de mätte niuta fritt
fourage; dock som Officerarne få det för en mycket ringa taxa,
ock inqvarterings-Ordningen förledet åhr blefvit faststäld, All¬
mogen ey heller påtager sig at gie Officerarne fritt fourage,
sä vore en del af de tan ekar, at det måste förblifva vid för-
ledit ahrs inqvarterings-ordning.
Anteligen begiärte Herrar Officerarne at, hvad de skola
betala, måtte afdragas af 3:die eller 4:de qvartalet.
Men emedan de fä 2 :i:delar af sine qvartalers lön utaf
Landzhöfdingame i Lähnen til at betala värdarne i qvarteren
med, så mäste inqvarteringen också deraf värckeligen betalas.
Hr Bennet sade, at de intet få ut det af Landzhöfdin-
garne.
Svarades at, om Officerarne ey få det ut, så betala de ey
heller ut det.
Ridderskapet ock Adelen resolverade, at härmed bör
förblifva vid inqvarterings-ordningen.
20 (18) § approberas.
Lid 21 (19) § skall tilläggas, at ransakningen, på hvad sätt
Officerarnes boställen kommit i lägervall, straxt skall skie öfver
alt, ock då inqvireras, hvem som varit orsaken til boställets
ruine.
Krigsbefälets öfriga besvär. Major Hamiltons petition. 189
22 (20) § approberas.
23 (21) §.
Hr Lagerberg: Under-Officerarne, som tiänst giordt,
hafva altid fåt bruka boställen, fast de haft fångne vederlikar;
ock med de gemene kan äfven så hädan efter skie, efter få
iire, som hafva sine män i fangenskapen, ock de ändock intet
kunde visa, at deras män left, ock intet gåt i främmande
tiänst, så kan detta låta sig giöra.
Ridderskapet ock Adelen resolverade, at det blir vid
Deputations betänckiande.
24 (22) §.
Hr General-Lieutenant Strömfelt påminte, at Stabs-
Adjutanter, som sändas af ock an af Generalerne, böra niuta
skiutz ock Felttractamente.
Ridderskapet ock Adelen höllö före at, när desse
sändas expres utom Regementet, böra de niuta, hvad Depu¬
tations betänckiande gifvet anledning till.
Vid detta tilfället begiärte Officerarne af de oindelte
Re g emen t erne, at de matte giöras lika med dem af de in-
delte ock niuta äfven Felttractamente, inqvartering ock skiutz-
penningar, när de blifva afsönde i Regementets ährender, efter
sorn deras lön intet faller ricktigt ut, ock det de få, förslår
intet til deras drängars underhållande ock andre depenser.
Ridderskapet ock Adelen remitterade den §, om de
oindelte skola niuta äfven Felttractamente, til Secrete Utskåttet.
Hans Excellence Landtmarskalken proponerade, om
icke alt, hvad som Krigs-Befählets Besvär angar, måtte gå til
Secrete Utskåttet, ock sedan til Kongl. Maij:t, efter det är sa
vidlyftigt, ock man då undgår, at låta det gå til alla Stånden
in pleno.
Ridderskapet ock Adelen gaf hertil sitt bifall, ock
tants godt, at fyra Regements-Officerare bli derhoos af de
ständige ock fyra af de oständige Regementerne. Dock läses
det ey vidare up in pleno.
Majur Hamiltons Memorial uplästes, hvarutinnan lian an¬
förer, huru han förledit åhr medelst Regementets indragande
blefvit tiänstlös, sedan han 16 åhr tiänt, ock på 9:de åhret
'• ari t derunder Major. Ock som han har den ähran at vara
en ledamot af Ridderskapet ock Adelen, anhåller han om Rid-
derskapets ock Adelens intercession, at han til någon honom
anständig beställning måtte förhulpen blifva.
En del tyckte at, efter det är billigt at de, sorn således
tiänstlöse blefvit, böra efter sine meriter hugkommas, ock de
derom vid indragningen blefvit försäkrade, så kunde Majoren
Hamilton hoos Hans Kongl. Maij:t anmälas til nådig liugkom-
melse efter dess meriter. Dock blef ey något vist slut härom.
H ans Excellence Landtmarskalken berättade, at de
andre Stånden hafva giordt sine remarqver vid Cancellie-
Ordningen, men Hans Excellence kunde intet påminna sig nå¬
got särdeles, mer än det de begiärt, at i Revisions-Secreterarens
relation bör sielfva status qvaestionis införas.
Sade vidare, at Cancellie-Ordningen nu vore til renskrif-
ning, at sedan gies up i Senaten, om de hafva något at på¬
minna dervid.
Hans Excellence Landtmarskalken tog afträde.
Derefter uplästes Hr Akerhielms Memorial N:o , sä väl
som Hr Conrad Ribbing s N:o angående Bördes-Rätten.
Ock som Hr Åkerhielm holt före, at han vore angrepen
til sin honeur uti Hr Conrad Ribbings Memorial, så utbrast
han uti harda expressioner emot Hr Conrad Ribbing, hvilke,
såsom hit ey hörande, man så mycket mindre kunnat til proto-
collet föra, som Hr Åkerhielm vände sig bärt i det samma, at
hans tal ey så noga höras kunde fram til bordet, ock de när¬
varande begiärte, at det ey måtte annoteras.
Den 3 Juni in pleno.
Uppå Hans Excellences Landtmarskalkens proposition be-
villiade samtelige af Ridderskapet ock Adelen enhälleligen
dess Secreterare Wulfwenstierna l:o en tillökning på dess löhn,
så at den hädanefter blifver tålf hundrade Dahlér Silfvermynt;
jämväl 2:o, at et Memorial til Hans Maij:t afgå må, ock för
honom begiäras lika rang med Assessorer i Håfrätten eller
Secreterare i Kongl. Cancelliet.
Secreteraren Wulfwenstierna, då han inkom ock honom
sådant berättades, aflade häremot sin underdån. ödmiuka tack-
säijelse för den höga gunsten, som Hans Excellence Landt¬
marskalken ock Höglåfl. Ridderskapet ock Adelen i så måtto
honom bevisa täckes, ock önskade sig kunna gå dem så til-
handa, som hans håg ock villia dertil vore.
Tvist om bördsrätten. Domen öfver Brenner. 191
Sedan berättade Hans Excellence Landtmarskalken,
at Hr Treffenhielm, som förra Riksdagen blef brukad som
Fiscal, inkommit med en ödmiuk Suppliqve ock anhållit derom,
at han måtte få Fullmackt på samma beställning, efter som
han förmodar, at Ridderskapet ock Adelen lära finna nödigt,
at en Fiscal är äfven väl imellan Riksdagarne, som Riddar-
husetz interesse bevakar.
Derpå uplästes Hr Treff enbi,elma Suppliqve, ock resolve¬
rades, at han antages til Fiscal vid Riddarhuset, sampt får
på samma beställning Fullmackt.
Hr Ernest Creutz berättade, at Deputation, som öfver
Brenner förordnad blefvit, har efter Ridderskapets ock Adelens
befallning afdömt samma sak likmätigt Lag ock Förordningar,
som den funnit sakens beskaffenhet. Varandes han dömd från
ähra, lif ock godz, at halshuggas ock i galgebacken neder-
gräfvas.
Hans Excellence Landtmarskalken: Brenner har
begiärt at få dö i morgon, men som det intet är någon executions-
dag, så har Ofver-Ståthållaren förfrågat sig derom, ock Secrete
Utskåttet sig utlåtit, at execution icke dess mindre då skie
kan; dock som Cammereraren Jacob Ruth angifvit, at Brenner
skolat bedragit honom ock begiärt, at med execution anstå må,
til dess deröfver ransakat blifver; Så har Secrete Utskåttet
varit af de tanckar, at efter berörde Cammererares begiäran
execution anstå må.
Derefter uplästes Cammereraren Ruths Memorial samma
angående.
Hr Creutz: Cammereraren Ruth har kommit in i Com-
mission, men som vårt faciendum intet sträckte sig dertil, utan
detta hörde til sit forum, så kunde vij intet befatta oss der¬
med. Brenner tilstod vähl, at han var skyldig Ruten, men
qvantum kunde vij intet examinera.
Hans Excellence Landtmarskalken: Det ser så ut,
som Cammereraren Ruth bör addressera sig til Öfver-Ståthål-
laren ock de andre Stånden, til hvilke Suppliqven också stäld är.
Ridderskapet ock Adelen holle före, at i anseende
härtil anstå må til vidare med executionen, ock Rutens Me¬
morial communiceras med de öfrige Riksens Ständer.
Sedan uplästes Hr Bromrnenstedts Memorial angående
Bördes-Rätten N:o
192
1720 den 3 Maj.
Hr EhrenCroua: Detta angående Bördes-Rätten är en
angelägen qvsestion, som rörer äfven de andre Stånden, sär¬
deles Bonde-Ståndet; derföre tycker jag, at det med granö
salis bör handteras, ock communiceras med domstolarne, så
kan det vid nästa Riksdag afgiöras. Hvad svite skulle det
hafva, om man skulle på detta sättet reglera Lagen Capitel
från Capittel?
Hr Creutz: Det tyckes intet vara orädeligit, ock då går
man en säker väg, om man faller på de tanckar, at nian skall
inhämta alle domstolarnes ock äfven Lag-Commissions be-
tänckiande. Skulle man för nästa Riksdag villia hafva slut
här i, sä kunde man tinna utväg dertil. Alla abuser böra
hämmas; men det är ock nödigt, at man ser efter, hvad vår
Lag ock äfven Guds Lag innehåller i detta målet. Ofverheten
har altid brukat den methoden, at den communicerat med dom¬
stolarne ock Lag-Commission sådanne saker ock sedan med
Rådz Råde stadgat derutinnan, hvad rättvijst varit, ock så
kan det äfven skie “ denna saken. Man bör intet så lätt än¬
dra en gammal Lag.
Hr Åkerhielm: Vij vela intet ändra Lagen, utan hämma
abuser, men om Lagen skulle ändras, är ingen mer berättigad
at giöra det, än Ständerne. Ock detta skier ey ex abrupto,
ty det är ju i Deputation utarbetat.
Hr Enanderhielm: Den method, som varit brukad i
Souveraine Konungars tijd, jämväl förut, at domstolarne blefvit
hörde öfver sådanne saker, den håller jag före vara i denna
saken nödig. Men på det at tiden ey må för långt utdragas,
så skulle man, sedan domstolarne inkommit med sit betänckiande,
vällja någre förståndige män, i fall de intet ville förtro det
Lag-Commissioh, som kunde det öfverse.
Hr Stierneld: Man har haft Lag-Commissions be¬
tänckiande för sig i Deputation.
Hr Åkerhielm: Innan det kommer til slut med den
processen, så äre vij alle från vår egendom.
Hr Enanderhielm: Skulle de, som äre satte til at
skippa högsta Rätten i landet, intet bli hörde härvid, så vore
det intet väll.
Hr Cederholm: Alt det, Hrr Creutz ock Ehren Crona
desidererat, det ha vij nu här, ty här har varit af domstolarne
ock lärde män i denna Deputation, som arbetat ut saken.
Tvist mellan Conrad Ribbing och Sam. Åkerhielm. 193
Hr Åkerhielm: Det blef i början af Riksdagen remit¬
terat til Deputation. Hvarföre remitterades det icke då til
domstolarne? eller hvarföre har det intet blefvit här förr före¬
taget? Skulle det nu vara irritum det Deputation giordt?
Hans Excellence Landtmarskalken: Man har intet
varit fåfäng, ock förr har det intet kunnat tagas före för det
arbetet här varit under händer.
Sedan uplästes Memorialet angående Cancellie-Rådens före¬
stående af Kongl. Cancellie-Collegio, ock blefvo visse depute¬
rade at gå up til Kongl. Maij:t med Cancellie-Ordningen ock
berörde Memorial.
Hr Ribbing: När jag förleden Tijsdag efter Ridderska-
pets ock Adelens befallning var öccuperad i Brenners Com-
mission, har jag med en särdeles grämmelse hördt, at vid det
mit Memorial, som jag underskrifvit angående Bördeslösen, blef¬
vit här upläst, äre sådanne expressioner blefne fälte om mig
af Hr Krigs-Rådet Åkerhielm, som tonschera mig til min heder,
varandes mig berättat, det han sagt, at jag hade mer ovett
än vett, hvilket skolat skiedt här framme. Sedan har jag
hördt, at jag blefvit nedre på gången af honom considererad
med sådant folck, som intet böra lidas uti en så lustre corps;
men som intet protocol blefvit hållet deröfver, at jag egentelig
kan vetta, huru orden fallet, efter man bedt här framme, at
sådant ey måtte komma i protocollet, så anhåller jag, at de
sorn varit här, måtte bli anbefalte at utlåta sig, hvad de hördt,
nemhligen Gref Bonde, Gyllenborg, Danckwardt, Ehrenstrahl,
Cederström ock Cederstedt. För det öfrige, som jag hördt at
det kommit deraf, at Hr Åkerhielm så anset berörde af mig
underskrefne Memorial, som hadde jag derutinnan injurierat
honom, så har jag tagit den resolution at retirera mig ifrån
Riddarhuset ock lemna honom til at anklaga eller beskylla mig
som en ovetting, eller huru han kan, om jag derutinnan skyldig
tinnes, men det ber jag, at om jag är oskyldig, det Ridder-
skapet ock Adelen då ville giöra mig justiee, eller lemna mig
tilfälle at sökia justiee.
Afträdde.
Hr Aker hi el m: Jag nekar intet til, hvad jag sagt, utan
det skall jag tilstå; men jag lemnar Ridderskapet ock Adelen
at dömma, om jag icke haft fog dertil. Hr Landzhöfdingen
beskyller mig, at iag af egen afsicht skolat skrefvit mitt Me-
Adelns Protokoll 1720. 13
194
1720 den 3 Juni.
morial, ock lika som iag derigenom skulle villia förleda Stän-
derne. Han har ock sökt giöra mig odieux, i det han skrifvit,
at jag förvärfvat mig sä många penningar på en kårt tijd.
Han har intet räknat mine penningar, ey heller jag hans. Han
har sagt, at han svarat mig igenom sin Betiänt; han har haft
tid at svara mig sielf, ty mit Memorial gafs in vid första
Riksdagens begynnelse, ock sådant är som touscherar mig.
Hr Wrangel: Jag kan intet underlåta at berätta, atnar
Hr Akerhielrns Memorial blef insinuerat i . I u s t i t i a> -Deputation,
så kommo de der öfverens,' at jag skulle mäla det an hoos
någon af de gambla Familierna, efter Hr Åkerhielm gior en
skillnad emellan de nya ock gambla Familierne. Ombudz-Rådet
Feif bad mig communicera det med Hr Landzhöfdingen Ribbing,
som en lagfaren man, at svara derpå. Hr Landzhöfdingen
Ribbing ville intet, då jag var hoos honom, taga emot Hr
Akerhielrns Memorial, utan bad mig gifvat til en annan; men
omsider tog han efter 14 tagars förläpp emot det, ock sade
han vil ta någon, som kan svara derpå. När det var färdigt,
var intet nampn derunder, utan hans Betiänte hade inlefvererat
det til Knorringen. Anteligen som Deputation ville det skulle
underskrifvas, så bad jag Hr Landzhöfdingen derom, då han
det vägrade. Men hos General-Lieutenant Ribbing treffade
jag omsider honom, ock då skref han under det, dock ogiärna,
efter han intet tyckte, at det var så vähl upsatt ock utfördt,
som han ville.
Hans Excellence Landtmarskalken: Jag var intet
tilstädes, då detta hände, utan var hoos Kongl. Maij:t. Nu
som Ridderskapet ock Adelen intet alla hördt Memorialet,
skulle de icke villia höra det?
Affirmatur.
Sedan sade Hans Excellence Landtmarskalken, at
qvsestionen var förra gången, om det skal gå til Lag-Commission
ock domstolarne, eller ey; ock frågade, om icke det först af-
giöras borde.
Bärtil svarades: ja!
Hr S tiernCrona: För en 14 dagar sedan, då här var
före om Trosa Stad, så blef det anset som en anstötelig ting
för Ståndet, at det, som varit hoos Ständerne utarbetat, skulle
ga til Collegierne.
Om rätten till bördslösen.
195
Hans Excellence Landtmarskalken: Det går intet
til decision hoos domstolarne, utan de få allenast gifva sit be-
tänckiande deröfver.
Hr Hägerflycht: Jag begiärte allenast i den förra acten,
som Herr StiernCrona omtalar, at Collegium måtte få giöra
sine påminnelser.
Såsom Ridderskapet ock Adelen ginge in partes, an¬
tingen denne saken om Bördes-Rätten skulle gå til domstolarne
eller ey, så sade
Gref Gyllenborg, at der allenast en enda begiär vote¬
ring, bör det efter Riddarhuus-Ordningen skie.
Hans Excellence Landtmarskalken: Ständerne
kunna afgiöra qvEestionen ved nästa Riksdag, eller ock nu, om
de hinna dermed; men frågan blir, om icke domstolarne ock
vederbörande förut skola gie sit betänckiande. Ock går det
derpå ut, at qvestion formeras, ock communiceras med dom¬
stolarne.
Ändteligen begiärtes votering.
Hans Excellence Landtmarskalken: Jag vil giärna
ha Ridderskapetz ock Adelens utlåtelse, om jag får giöra an¬
slag til i morgon, at vij då hela förmiddagen taga denne sa¬
ken före.
Detta blef bifallit.
Hans Excellence Landtmarskalken frågade, om
icke qvaestion blir denne, at de, som villia, at denne saken
skall afgiöras straxt hoos Ständerne, svara ja, ock de som
villia, at det skall gå til domstolarnes ock Lag-Commissions
betänckiande, svara neg.
Affirmatur.
Hr Stierneld: Dock at det afgiöres innan Riksdagens slut.
Men härtil svarades intet af de öfrige utaf Ridderskapet
ock Adelen.
Hans Excellence Landtmarskalken: Svaras ja,
sä afgiöres det innan Riksdagens slut,
Hr Åkerhielm: Svaras ney, bör det afgiöras äfven in¬
nan Riksdagens slut.
Häremot ropades: neg, ock sades: efter det skall gå til
Håf-Rätterne ock Domstolarne, så behöfves vara tid dertill.
Sedan frågade Hans Excellence Landtmarskalken,
om de skola bli hörde, som Landzhöfdingen Ribbing begiärt.
Ock blef dertil af Ridderskapet ock Adelen samtyckt.
i9t;
1720 den 4 Juni.
Men Hr Åkerhielm sade at, sedan Memorialet vore up-
läset, ville han sielf säija, huru han sig utlät.
Imedlertid blef Commissionens dom öfver Brenner Ridder-
skapet ock Adelen förelåsen.
Sedermera uplästes Gref Olof Gyllenborgs Memorial, hvar¬
utinnan han andrager sin långliga tiänst ock anhåller om en
föreskrift til Kongl. Maij:t; ock som han intet in specie näm¬
ner något, så bevilliade
Ridderskapet ock Adelen honom en recommendation
til Kongl. Maij:t.
Hans Excellence Landtmarskalken proponerade vi¬
dare, om de skola höras, som Landzhöfdingen Ribbing begiärt.
Hr Stierncrona tyckte, at det vore bäst at detta kunde
biläggas, efter sorn det vore oanständigt, at någon oenighet sig
yppa skulle under Ridderskapets ock Adelens ledamöter.
Hr Linnard Ribbing begiärte, at de måtte höras.
Hr Åkerhielm påstod, at Hr Conrad Ribbings Memorial
måtte läsas up; men som det intet var tilstädes, anstod der¬
med ock uplästes
Commercie-Deputations Betäncki.ande öfver Hr Polheims
Memorial angående Tröske-machin, hvilket remitterades til
Secrete Utskåttet, at vidare tilsees måtte, huru det i värcket
ställas kunde.
Som Rådet var skilgt at, så kom Deputation tilbaka med
Cancellie-Ordningen, som upsändes, samt förenämde Memorial.
Den 4 Juni in pleno.
Hans Excellence Landtmarskalken: Jag bör berätta
Ridderskapet ock Adelen, at i går aftons, när vij vore i Secrete
Utskåttet, kom Krigs-Rådet CederCreutz neder med et nådigt
bref från Kongl. Maij:t, hvilket efter Kongl. Maij:tz nådige
villie lästes up för Secrete Utskåttet; ock sorn Hans Maij:tz
åstundan är, at det jämväl må läsas up för alle Ständerne,
så ämnar man nu låta det Ridderskapet ock Adelen föreläsas.
Derpå uplästes Ifans Maif.tz Bref, dat. den 3 Juni sidst-
ledne, hvarutinnan Hans Kongl. Maij:t åstundar Riksens Stän¬
ders samtycke ock bejakande, i anledning af den uprättade
Regerings-Formen, at i egen hög Person anföra Krigsmackten,
som utom Rikes, efter träffad concert med våre Förbundz-
vänner, torde komma at sammanfogas.
Konungen begär tillstånd att anföra hären utomlands. 197
Hans Excellence Landtmarskalken: Secrete Ut-
skättet lät igenom Krigs-Rådet tacka Kongl. Maij:t för dess
nådige Bref, ock läfvade låta läsa up det. Secrete Utskåttet
önskade, man finge hafva det norjet, at Hans Maij:t ville bli
hemma ock sielf styra Riket, emedan vij set, hvad skada det
haft, at vij intet haft vår Konung hemma, ock de fruckta
Kongl. Maij:tz höga Person hvarjehanda fahrligheter under¬
kastas. Dock, i fall sakerne nödvändigt fordra Kongl. Maij:tz
närvarelse utom Riket til Arméens anförande i förberörde hän¬
delse, hölt Secrete Utskåttet före, at det skulle vara betäncke-
ligit at hindra Kongl. Maij:tz utresa, ehuru nödigt de villia
mista Kongl. Maij:t utur Riket. Ock som härpå måste gifvas
Kongl.'Maij:t svar, bad Hans Excellence, at Ridderskapet ock
Adelen ville vara betänckte derpå.
Hr Ehrenstrahl: Efter så få äre tilstädes ock detta
skall communiceras med de öfrige Stånden, ock de uti Secrete
Utskåttet hafva sine Fullmäcktige, så vore bäst at detta remit¬
terades til Secrete Utskåttet, emedan der äre en hoop saker
bekante, som gå detta an, hvilke in pleno ey kunna omtalas.
Gref Carl Gyllenborg: Det skulle se bättre ut, at vij
uti en sak af stor vicht toge litet tijd at betänckia oss på.
Ock kan skie det Hoglaft. Ridderskapet ock Adelen torde finna
det vara bäst, at detta går til Secrete Utskåttet, efter här är
så mange omständigheter, som stöta tilsamman, Statsvärcket
ock Fridzvärcket angående, som här ey kunna giöras kunnoge.
Resolverades, at det går til Secrete Utskåttet ock der ut¬
arbetas ; men sedan föredrages in pleno.
Hans Excellence Landtmarskalken: Kongl. Maij:t
begiär allenast svar härpå, innan Ständerne skillias åt; altså
är det tid nog, om det skier innan Riksdagens slut.
Det samma betygade Hr CederCreutz.
Til at communicera Kongl. Maij:tz bref ock Ridderskapets
ock Adelens mening, huru svaret utarbetas må, med de andre
Stånden, nämdes:
Gref Bonde. Hr Grubbenhielm.
Friherre CederCreutz. Hr Mannerstedt.
Hr Befwerfelt. Hr Dour er.
Hans Excellence Landtmarskalken: Efter aftal går
den frågan nu til votering, som i går faststältes skola voteras
öfver, angående Bördes-Rätten.
198
1720 den 4 Juni.
Hr Wrangel bad, at härvid observeras måtte, det inge
andre än possessionat måtte votera. Men som häröfver blef
et stort sarl, sade
Gref Gustaf Bonde: Til at vinna tiden villia vij låta
det gå til votering, dock utan prejudice til det, som oss vid
förra Riksdagen härutinnan låfvades.
Hr Stierneld: De som intet possesionat äre, kunna ju
så väl votera häröfver, som de andre Stånden, af hvilka intet
alle äro besuttne.
Sedermera uplästes protocollet, huru qvaestionen i går stäld
blef, ock deputerades til at taga emot voterings-sedlarne:
Friherre Ernest Creutz Hr Åkerhielm.
för Gref Brahe. Hr Mannerstedt.
Frih. Johan Carlson Ström felt. Hr Stierneld.
Hr Silfwersiverd.
Derpå begyntes voteringen, om Bördes-qvaestionerne sipola
nu afgiöras hoos Ständerne, eller först höras Lag-Commissio-
nens ock domstolarnes betänckiande deröfver. Ock slog den
så ut, at et hundrade nijotijo vota vore för den meningen, at
desse qvaestioner nu skola af Riksens Ständer afgiöras; men
sextijo åtta allenast för den andra meningen, som af N:o 41
sees kan.
Hans Excellence Landtmarskalken proponerade, om
icke man skulle låta de andre Stånden nu vetta, hvad frågan
har varit, ock huru den är deciderad hoos Ridderskapet ock
Adelen, samt begiära at de andre Stånden ville låta Ridder¬
skapet ock Adelen vetta, i hvad tanckar de äre i samma sak.
Detta blef bifallit,
Ifrån Prästerskapet kom et Utskått, som behörigen emot-
togs, för hvilket Biskoppen Lund förde ordet, sålunda:
Högvälborne Hr Grefve, Riks-Råd ock Landtmarskalk.
Högvälborne ock Välborne Hrr Grefvar, Baroner ock sam-
telige Ridderskap ock Adel! Präste-Ståndet uptar med särdeles
respect, att Ridderskapet ock Adelen gifvit dem communicatiou
af Kongl. Maij:tz nådige Bref, hvarutinnan Kongl. Maij:t för¬
klarar sig villia, i fall concerten blifver af, då resa utur Riket
at anföra Arméen, ock som Ridderskapet ock Adelen befinner
med stor ömhet ock ängzlan sådant, så önska äfven Präster¬
skapet, för den kiärlek de ha til Kongl. Maij:t, at man måtte
få behålla Hans Kongl. Maij:t här hemma, Men som Ridder-
Deputationer till och från de andra Stånden.
199
skåpet ock Adelen låtit märckia sig, at de skutit detta ährendet
til Secrete Utskåttet at vidare der undersökias, ock at Secrete
Utskåttet må vara betänckt på svaret, som Kongl. Maij:t gif¬
vas skall; Så conformerar ock Prästerskapet sig härutinnan
med Hoglaft. Ridderskapet ock Adelen, hvarefter svaret sedan
kommer at föreläsas Stånden in pleno.
Hans Excellence Landtmarskalken tackade Präster¬
skapet för det, at de behagat härutinnan bifalla Ridderskapetz
ock Adelens mening; ock dermed afträdde Prästerskapets Ut-
skat, beledsagat af Ridderskapet ock Adelen efter vanligheten.
Hr Åkerhielm begiärte, at det måtte hafvas anstånd
med Bördes-qvsestionernes afgiörande til 6:te dagen Pingest,
efter en del rest på landet,
Hans Excellence Landtmarskalken: Det kan anstå
til 5:te dagen, ock Deputation då gå til de andre Stånden at
gifva dem communication af Ridderskapetz ock Adelens sentiment.
Ridderskapet ock Adelen gåfvo härtil sitt samtycke.
Ifrån Bår ger skåpet koni et Utskåt, för hvilket Bar g mästa¬
ren ifrån Vestervijk, prem. tit., förde ordet sålunda:
Eders Grefl. Excellence samt Hoglaft. Ridderskapet ock
Adelen betackar Bårgare-Ståndet ödmiukeligen för den commu¬
nication, sorn Bårgare-Ståndet fåt af Kongl. Maij:tz nådige skrif¬
velse beträffande concertens utförande, hvarom Kongl. Maij:tz
Bref förmäler. Ock aldenstund Ridderskapet ock Adelen funnit
betänckeligit at så straxt gifva et cathagoriskt svar, hafvandes
lemnat til Secrete Utskåttet at utarbeta denne saken, ock pro-
jectera et svar til Kongl. Maij:t, så conformerar Bårgare-Ståndet
sig med Ridderskapet ock Adelen, at det går til Secrete Ut¬
skåttet, ock at när saken är utarbetad, svaret in pleno upläses.
Hans Excellence Landtmarskalken: Ridderskapet
ock Adelen tackar Bårgare-Ståndet, som nu velat lemna deni
dess utlåtelse, ock förnöijer det mycket Ridderskapet ock
Adelen, at Bårgare-Ståndet stannat i enahanda tancka med
Ridderskapet ock Adelen.
Bårgare-Ståndetz Utskått afträdde.
Hr Grubbenhielm berättade, at Bonde-Ståndet förkla¬
rade sig vara nögde dermed, at detta går til Secrete Utskåttet,
ock sade at de lära intet gifva annat svar ifrån sig.
Hans Excellence Landtmarskalken önskade Ridder¬
skapet ock Adelen en hugnelig Pingest-helgd, ock ville nu stiga
up; men i detsamma kom
200
1720 den 9 Juni.
Ifrån Bonde-Ståndet et Utskått. Taleman förde ordet,
prem. tit., ock helsade ifrån Bonde-Ståndet, samt tackade för
communication at Kongl. Maij:tz Bref, säijandes, at som Ridder-
skapet ock Adelen hållit före, at det skal ga till Secrete Ut-
skåttet, så are de nögde dermed. Allenast bådo de at fa
hafva sine Deputerade dervid, efter detta är et så angelägit
ährende, samt at svaret sedan in pleno upläsas må; önskandes
i öfrigit at man matte tinna det bästa rådet härutinnan.
Hans Excellence Landtmarskalken låfvade Bonde¬
ståndet svar härpå, ock sedan afträdde Bonde-Ståndet/ Ut-
skått, samt skilgdes Ridderskapet ock Adelen at.
Den 9 Juni.
Hans Excellence Landtmarskalken: Här äre val
intet rätt manga tilstädes, men efter aftal villia vij nu skicka
en Deputation til de andre Standen ock berätta, i hvad tanckar
Ridderskapet ock Adelen stannat om Bördes-lösen, samt höra
de andre Standens tanckar deröfver.
Hans Excellence Landtmarskalken frågade, om icke
proposition blir denna, at man berättar, det den qvsestion varit
här före, huruvida, hvad börden angår, nu skall afgiöras eller
ey, ock at Ridderskapet ock Adelen stannat i de tanckar, at
samma bör afgiöras pä denne Riksdagen, jämväl om icke der¬
öfver skall förnimmas de andre Ståndens tanckar.
Detta blef bifallet, ock deputerades til at gå til de andre
Standen uti förberörde ährende:
Friherre Cederhielm. Hr Ehrenpreuts.
Hr byyla. Hr Dour er.
Hr Befwerfelt. Hr Freidenreich.
Hvilke också nu ginge bärt uti förberörde förrättning.
Hans Excellence Landtmarskalken fragade, om Rid¬
derskapet ock Adelen behagar låta justera den recommendation,
som skall afgå för Gref Olof Uyllenbory.
Ock som detta ey emotsades, så lästes samma recommen¬
dation up.
Hr LagerCrona: Detta lärer gie tilfälle för mange at
komma in ock begiära recommendationer. dag menar meriter
lärer utom dess af Hans Kongl. Maij:t anses.
Deputationer emellan Ständerna om börden. 201
Häremot sades, at som denne recommendation är Hr Gref¬
ven förut bevilliad, ock dertil en gäng resolverat, så kan den
ey hållas tilbaka.
Hr LagerCrona: Da lärer jag också komma in ock be¬
giära föreskrift til Kongl. Maij:t. Alla böra niuta lika rätt.
Hans Excellence Landtmarskalken jrägade, om icke
Hr Conrad Ribbinys Memorial angående Bördes-Rätten kunde
läsas up, ock sade at inänge önska, at saken imellan honom
ock Hr Åkerhielm kunde biläggas.
Ridderskapet ock Adelen förklarade sig, det de giärna
skulle se, för Ståndets heder skull, at det kunde skie, på det
man ey mätte visa någon misshällighet vara uti Ståndet.
Hans Excel le nce Landtmarskalken: Memorialet kan
läsas up, ock sedan sökes utväg til at bilägga denne saken.
Såsom Deputation, hvilken gick til de andre Stånden,
sände bud ifrån sig, at Prästerskapet intet var tilhopa, ock
frågade för den skull, om de skola gå til Bårgare- ock Bonde¬
stånden, som vore församblade pä sine ställen; Så gafs be¬
rörde Deputation eller Utskätt det svaret, at Deputation hade
at gä til desse sidstbenämde Stånd, som tilhopa vore.
Sedan kom Deputation tilbaka ock berättade, at Präster¬
skapet intet varit uppe i Consistorio, ock at de andre Standen
tackat för communication samt läfvat gifva svar igenom sine
Deputationer, dä de saken hade öfverlagt.
Sedermera uplästes Hr Conrad Ribbinys Memorial, hvilket
tinnes N:o
Hr Stierncrona: Hr Conrad Ribbiny begiärte fuller
förra gängen, da denne saken var här före, at någre af Rid-
derskapets ock Adelens ledamöter måtte såsom vittnen afhöras,
men här är ey anständigt at afhöra någre vittnen, äfven så
litet som det går an at här anställa någon process; sä mycket
mindre gagnar det at låta sådant inflyta här i protocollet.
Hr Åkerhielm: Ridderskapet ock Adelen lära giöra mig
den justicen ock bifalla, då man jämförer det, som Hr Landz-
höfdingen Conrad Ribbiny uti början ock slutet af dess Me¬
morial anfördt, at jag är injurierad, ock ex justo dolore för¬
klarat mig pä dess Memorial sålunda, som skiedt är. Ty jag
beskylles före at drifva denne saken af egennyttighet ock af
egit interresse. Ock på slutet har Hr Landzhöfdingen velat
sättia mig i paralel med dess Betiänte. Har han intet velat
injuriera mig, så har han kunnat säija, at han låtit sättia up
202
1720 den 9 Juni.
sitt Memorial af en annan, efter lian sielf ey haft tijd dertil.
När man också härtil lägger, det Baron Wrangel berättade, at
Hr Landzhöfdingen intet velat skrifva under samma Memorial,
utan gifvit det at skrifvas under af Hr Knorring, så tyckes,
at Baron Ribbing lärer funnit, at det varit injurieust. Ock
sorn jag blefvit först injurierad, så lärer Ridderskapet ock
Adelen finna, at jag har orsak at sökia justiee.
Ridderskapet ock Adelen önskade, at detta kunde bi¬
läggas.
Hr Stierncrona: Om Landzhöfdingen Ribbing förklarar
sig, at han intet tänckt injuriera Hr Åkerhielm, ock Hr Åker¬
hielm gior Hr Ribbing deremot sin declaration, kunde det så¬
ledes biläggas.
Hr ErenCrona: Det ser oanständigt ut, at man skall
remittera sådant, som här passerar, til dommaren, utan synes
vara häst, at någre kunde deputeras til at bilägga detta.
Hr Åkerhielm sade at, om detta passerat imellan Offi¬
cerare, hade det blefvit hållet för största injurie, at Hr Ribbing
sagt, det han svarat igenom sin Betiänte. I öfrigit håller han
före, at detta bör här afgiöras, ock der Hr Ribbings Memorial
annulleras, vill han vara nögd.
H ans Excellence Landtmarskalken: Ridderskapet
ock Adelen villia fuller intet gå til någre merita, efter Hr
Ribbmy är bärta, men hvad det förslaget angår, som Hrr
StiernCrona ock EhrenCrona gifvit at nämna en Deputation til
at bilägga denne saken, det tyckes kunna bäst skie.
Ridderskapet ock Adelen förklarade sig vara af samma
tanckar.
Ifrån B år g are-Ståndet kom et Utskott, som, prem. tittulo,
anmälte boos Ridderskapet ock Adelen Bärgare-Ståndets öd~
miuke helssning ock tackade för communication af det slut,
sorn Ridderskapet ock Adelen stannat uti angående Bördes-
qvästionerne, ock berättade at fiärgare-Ständet är af samma
mening som Ridderskapet ock Adelen, at de innan Riksdagens
slut måge afgiöras.
Hans Excellence Landtmarskalken tackade Bårgare-
Ståndet, som lemnat Ridderskapet ock Adelen deras svar ock
utlåtelse härom.
Ock så afträdde Bårgare-Ståndetz Utskått.
Nämd utses att förlika Ribbing ock Åkerhielm. 203
Sedan taltes vidare derom, huru saken imellan Hr Conrad
Ribbing ock Hr Åkerhielm biläggas måtte, ock förklarade
Hr Åkerhielm sig vara nögd å sin sido, at Hr Stiern¬
crona ock Hr ErenCrona nämnas til at bilägga detta, ock at
Hr Conrad Ribbing kan nämna 2:ne pa sin sida.
I anledning häraf blefvo Hr StiernCrona ock Hr ErenCrona
anmodade at bilägga denne saken emellan Hr Conrad Ribbing
ock Hr Åkerhielm.
Hans Excellence Landtmarskalken: Man borde nu
fuller vänta på de andre Ståndens utlåtelse, huruvida Bördes-
qvaestionerne skola vid denne Riksdagen afgiöras, eller ey; men
vij vela in qvantum juris låta läsa up Justitiae-Deputations
arbete, [ock] skrida til att votera öfver de §§, som stridige äre.
Derpå uplästes Justitice-Deputations Betånckiande om
Bördes-Rätten N:o . (Jfr K. Förordn. d. 21 Juni 1720
om Bördes-Rått på landet), hvarutinnan giöres den position,
att fuller erfvejord på landet, men ey skatte-frälse må hördas,
så vida man äger allenast räntan ock ey jorden.
Hr StiernCrona: Som samtelige äre ense derom, at
all jord, som gått til arf i Familien, må gå i hörd, sä för¬
faller den position, at man intet skall fä börda frälse-ränta
å skatte.
Ridderskapet ock Adelen funno rättvist, at frälse-ränta
äfven hördas må, ey mindre än jord å landet, hvilken, om den
är skatte eller frälse, byrd underkastas.
Ifrån Bönderne kom en Deputation, för hvilken T a 1 e-
mannen förde ordet sålunda: Ridderskapet ock Adelen hälsas
af Bonde-Ståndet tienstl. ock betackas för communication an¬
gående Bördes-Rätten. Ock som Ridderskapetz ock Adelens
Deputerade begiärt, at vij skola utlåta oss om denna saken
skal tagas före nu eller en annan gång; Så, emedan vij intet
vetta annat än vij hafva god Lag, så begiära vij, det måtte
ha anstånd med detta. År något i Lagen mörckt, kan det gå
til Lag-Commission ock domstolarne. Ty vij ha fiender ock
krig pa oss, ock kunna intet ligga här längre. Yij be, at vij
måtte få frid med Henderne, om icke med begge, då med en¬
dera, sä at vij få ryggen säker; ock är något at ändra i Lagen,
sä kan det skie, när vij få freden, ty at nu draga så långt
ut med det ena ock det andra, det tål intet tilståndet. Vij
ha god Lag, ock at den skall ändras, kunna vij hvarken för
oss eller våra hemmavarande medbroder samtycka til.
204
1720 deri 9 Juni.
Hans Excellence Landtmarskalken tackade på
Ridderskapetz ock Adelens vägnar Bonde-Ståndet för deras
svar.
Ock sedan afträdde de.
Vidare continuerades med positionernes justerande angående
Bördes-Rätten.
Hvad aflinge jord i Städerne (17 §) angår, ock huruvida den
hädanefter som för detta skall stå under börd, deröfver kom¬
mer besynnerligit Borgerskapet at höras.
2 (4)§ approberas, at sälljarens fädernes trander aldrig kunna
börda sälljarens mödernes jord, tomt eller gard, et vice versa.
3 (6) §. Deputations mening är, at fatalierne til börd pa
landet ey skola sträckia sig längre, än til nästa ting efter
sidsta upbudet.
Hr Enanderhielm: Qusestion är nu, om praxis skall
ha rum, som vid Lagfarten observeras, eller Legis latoris me¬
ning. Lagen säger att, när tre upbud äre förbij, som kunnat
då skie i gamla tider pä 3 veckor, emedan Ting holtz hvarje
vecka, sä skulle jorden stå natt ock åhr för Bördemannen, ock
altsa gick Lagfarten intet längre ut än 3 veckor öfver ahret;
men nu går snart ett åhr förbi, innan upbuden skiedt, ock
sedan skall den stå natt ock åhr efter sidsta upbudet, ock
som det går långt ut, haller jag före at Lagsens mening bör
fölljas, ock vij blifva vid Deputations tancka i de godz, som
äre komne från slächten ock bördas, men intet uti egne godz
vindicerande, hvilket den omyndige natt ock åhr, efter det han
myndig blifver, bör fä giöra.
Hr EhrenCrona var af de tanckar, at de frånvarande
ock omyndige ey måge prsejudiceras, ock för den skull fatalierne
icke sä retrancheras.
Ånteligen stannade Ridderskapet ock Adelen der¬
utinnan, at det förblifva skulle vid de vanlige fatalierne, nemb-
ligen nät ock åhr ifrån tredie upbudet, för inrikes ock utrikes,
myndige ock omyndige Bördemän.
4 (5) § utsättes til votering, huruvida byrden skall gå längre
än til syskonebarn eller ey.
Hans Excellence Landtmarskalken: Som klackan
är 12, sä skier anslag til i märgon. Berättade eliiest, at utom
annat, som gier mycket at giöra, sa äre Collegiernes ock Landz-
höfdinge-Instructionerne; hvilke emedan de taga lång tijd, om
Justitie-Deputationens betänkande om börden. 205
de skola här justeras, så torde Ridderskapet ock Adelen be¬
haga, at de gå til Secrete Utskåttet, hvarvid Bonde-Ståndet
får giöra sine påminnelser.
Andre begiärte, at de sedan måtte läsas up in pleno.
Hr Cederbielke: Skola de in pleno upläsas, så tar det
alt för lång tijd bart.
Hr Stierncrona: Som man haft det förtroende, at man
förr lemnat sådant til Hans Maij:t ock Rådet, så tyckes det
så mycket mer nu kunna lemnäs til Secrete Utskåttet, som
der sitter 100:de Personer.
Ridderskapet ock Adelen approberade Hans Excellen-
ees Landtmarskalkens förslag; men begiärte lickväl, at de mätte
läsas här först up.
Den 10 Juni in pleno.
Hr Ernest Creutz: Hans Excellence Gref Horn later
giöra sin uhrsäckt, at han för opasslighet intet kan komma up.
Sedermera uplästes Allmogens ock de inkomne Suppliqverne
om Södertörns förläggande under Stockholms Lähn, hvaröfver
Ridderskapet ock Adelen stannade i det slut, at et
underdånigt Memorial härom til Kongl. Maij: t afgå skall, at
berörde Södertörn förlägges under Stockholms Lähn, för de i
Memorialerne anförde skiähl skull.
Derefter continuerades med Justitia;-lleputations arbetes
upläsande angående börden.
Ock som uti den 5 § giöres den positionen, at ingen skall
kunna börda annat, än det värckeligen varit dess fädernes
eller mödernes jord; men häremot soustenerades, at jord, i
sidolinien aflad ock sedan arffallen, är äfven byrd underkastad;
Altså utstältes denne § til votering.
6 (7) §. Att vädsatt ock lagstånden jord i anseende til
öfvermaga, jungfru, afvita ock utrikes varande ey längre fatalia
skall vara underkastad, än om såld jord, tomt eller gård för-
mäles, blef gillad ock bifallen.
Uti 7 § förordnas, at 2:ne godz, som under et kiöp äre
begrepne, ey må separeras, jämväl att när Bördesmännen äre
jemnskylde, ock den ena har förut så stort godz, men den
andra intet, at den senare då skall vara närmare at byrda.
206
1720 den 10 Juni.
Ridderskapet ock Adelen stannade här öfver efter
någon discours uti det slut, at denne § skulle strykas ut, ock
härmed förblifva vid Lagen ock förra Förordningarne, som
härom giorde äre. Ock ehuruväl
Hrr Stierneld ockPalmCreutz begiärte votering, så blef
det dock sedermera enhälleligen så slutit, som åfvan förmäles,
at denne § skulle lemnäs ute.
8 (9) § utstältes til votering, om nembligen egendommen,
som til salu gått, skall bördas efter värdie, eller för den sum¬
man kiöparen gifvit.
Ifrån Prästeståndet kommo 2:ne Pråsternån, som låto för¬
nimma, at om den Depution, som varit i går at sökia Präste¬
ståndet, skulle nu villia komma til dem, så vore de församb-
lade.
Dermed afträdde berörde Prästemän, ock gick Deputation
efter Ridderskapetz ock Adelens godtfinnande til Prästeståndet.
När Deputation kom ifrån Prästerskapet tilbaka, sade
berörde Deputation, at Prästerskapet låtit helsa Ridderskapet
ock Adelen ock tacka för det förtroende de visat dem, ock
villia rätt nu komma hit ock sielfva. gifva svar.
Derpå kom Prästerskapets Deputation ock blef behörigen
emottagen, anmälandes hos Höglåfl. Ridderskapet ock Adelen
en tiänst- ock hörsam helsning från Prästeståndet; tackade för
den communication Ridderskapet ock Adelen gifvit dem af
deras sentiment angående Bördes-lösen, ock förklarade, det
Prästerskapet i alla måtto är väl tilfridz, at den saken måtte
innan Riksdagens slut afgiöras, conformerandes sig i så måtto
med Ridderskapet ock Adelen.
Hr Ernest Creutz svarade dem i Hans Excellence Landt-
marskalkens frånvaru, ock sedan afträdde Prästerskapets De¬
puterade på vanligt sätt ledsagade.
Vidare uplästes af Justitia!-Deputations Betånckiande
den 9 (8) §. Ock blef godt funnit, at när förmyndare nöd¬
gas til pupillernes uppehälle sällia något af deras fasta, ock det
behörigen hafva communicerat med vederbörande Rätter ock
någon af närmaste slächt, samt erhållit dertil Domarens sam¬
tycke: Så bör et sådant kiöp, när det blefvit lagståndit, vara
fritt ifrån pupillernes vidare klander.
Vid slutet af 10 (12) §, som approberades, blef post verba:
det han för sig ock ingen annan hördar detta tillagt: samma
Beslut rörande rätten till bördslösen.
207
egendom at behålla, dook ingom tliermed betagit at börda med
länte penningar.
11 (14) § inrättades sålunda, at Bördemannen, innan kiö-
parens afträde, skall återställa honom alle så på godzet, som
för godzets skull bevisligen giorde kåstningar, så vida de varit
nödige ock oumgiängelige.
12 (15) §. Att Bördemannen, när han vunnit börden, lemnar
kiöparen i hela godzets possession til fahrdag, skall suppleras
af det, sorn uti Justitise-Deputations betanckiande sub signo ©
ock Nummero 3 finnes.
13 § inrättades sålunda: Den som ärnar börda, må intet
utan förbehåld af börden som vittne kiöpebrefvet underskrifva,
med mindre han vill vara dess börd förlustig. Ock approberades.
Den 13 Juni in pleno.
Hans Excellence Landtmarskalken bad, at Ridder¬
skapet ock Adelen ville precise komma tilsamman, så at man
kl. half 9 må kunna begynna, ock sade, at det vore bäst et
vite sättes för den, som intet i tijd kommer up.
Sedan tog man åter före Justitia!-Deputations Betånckiande
om Börden; ock giorde
Hr Mannerstedt vid 13 § den påminnelsen, at hvad som
tilförende skiedt är, intet må dragas under denne förordning,
utan allenast hvad härefter skier, ock fördenskul den, som
förut såsom vittne underskrifvit något kiöp, den derigenom ey
hållas hafva giordt sig förlustig af sin byrd.
Hvilken påminnelse van bifall.
14 §. At uti sidolinien den, som äger så mycken ränta,
sorn sig på en eller högst två rusttiänstshästar belöper, icke
må hafva tilstånd något vidare at börda.
Hr von Hylten: Man vet ingen lag, som förmenar
tolcket at förkåfra sig; jag ock håller derföre en sådan Lag
vara orimmelig, efter publicum intet har någon nytta deraf,
ock det en privat samblar, det blir sedan skingrat nog, när
det går ibland barnen till arf, så vida här intet är jus primo-
genitus introducerad.
Hr Carl Erenpreutz: När en intet äger för mycken
jord, så. kan den bättre häfdas.
208
1719 den 13 Juni.
Gref Carl Gyllenborg: Alle sådanne tvång duga al¬
deles intet uti et Rike.
Ridderskapet ock Adelen resolverade, att denne punc-
ten skulle aldeles lemnäs ute.
Sedan nu Justitise-Deputations arbete således igenomluppit
var, proponerade
Hans Excellence Landtmarskalken, om icke Rid¬
derskapet ock Adelen ville votera öfver de utsatte qvaestionerne.
Ock som det bifallit blef, skred Ridderskapet ock Adelen
til votering öfver den 4 (A) § ock denne frågan: Om Bördesråtten
.skall gå til syskonnebarns barn inclusive, eller inskränckias alle¬
nast til syskonebarn. Ock föll voteringen så ut, som N:o 41
utvisar, at Bördesråtten skulle ev sträckia sig längre än til
syskonebarn inclusive.
Vidare företogs den 5 §, som förre gången utsattes till
votering, hvarvid
Hr Carl Ehrenpreutz upläste de skiählen, som han
upsat denne punct angående, til bestyrckiande deraf, at börd
ey bör hafva rum uti sådan jord, som ey är fädernes eller
mödernes jord, ock kommen från communi stipute.
Hr Enanderhielm: Min oförgripelige tancka är det, at
2 Cap. J.Balken L. L. är klart, ock at alt, hvad är arfvejord,
det kommer under börd. Man bör ock billigt hålla före, at
kiärleken imellan mig och min broder nu har varit så starck,
at han heldre lemnat mig lösa dess godz, än at hans son
skulle sällia det til en främmande, ty bör ingen vägra mig at
börda min brodersons godz, fast än hans fader kiöpt samma,
ock det intet är kommit ifrån vår faderfader. Han kan ju
intet testementera undan mig en sådan egendomb, mycket
mindre börden mig betagas.
Sedan man nu häröfver pro et contra discourerat, forme¬
rades qvestion sålunda: Om faderbrodren kan börda den jord,
som hans afledne broder aflat, men hans broderson såsom arf
undfångst ock nu föryttra vill. Ock företogs voteringen, hvilken
föll så ut, sees N:o 41, at faderbroderen får i så måtto börda
sin brodersons jord. Skolandes detta äfven förstås om moder-
broderen, fastren ock mosteren.
8 (#).§, som var äfven utstält till votering, förente Ridder¬
skapet ock Adelen sig om, ock blef den gillad således, som
den i .Tustitise-Deputations betänckiande finnes. Allenast blef i
Deputations memorial om Hertigen af Holstein. 209
stället för det at der stod, det börden skall skie med lika
i ny utesort ock valeur, nu sat: med lika myntesort in natura.
Hans Excellence Landtmarskalken: Här existerar
nu en fråga om termin, hvarifrån denne Lagen skal taga sin
begynnelse, ock som Lagen ey kan hållas eller brytas, innan
den kommer ut, man också vet, huru om morgongåfvor ännu
dömes efter 1644 åhrs stadga, sorn den tiden gåfves; Så
frågas, om icke alla hädanefter sig yppande tvister böra efter
denne Förordning allenast dömmas.
Svarades, at så bör skie, ock at efter publication Förord¬
ningen tager sin begynnelse.
Hr Åkerhielm mente, at den gamla Lagen vore så til
förståendes, som den nu explicerad är, ock sade at, som
Souverainiteten nu vore afskaffad, så bör ock det tyrannie
abrogeras, som med Bördes-Rätten blefvit drifvit.
Hr Carl Eren preutz: Det är intet nytt, utan en ex-
plication på gambla Lagen.
Andre svarade, at det är mycket nytt i Förordningen.
Hans Excellence Landtmarskalken: Alt, hvad som
är förut skiedt ock incaminerat eller handlat förut, det går
intet efter denne Lagen, utan efter den förra.
Hr Plan: Der som denne Förordningen förklai'ar Lagen,
der bör Förordningen observeras; men der någon ändring är,
kan det intet för[r] än härefter observeras, uti sådan handel ock
kiöp nembligen, som härefter skier.
Dea 14 Juni in pleno.
Hans Excellence Landtmarskalken berättade, at
den särskilte Deputation, som har haft före om Hertigens af
Holstens förnöjande, har sat up et underdånigt Memorial til
Kongl. Maij:t, som Hans Excellence nu ville låta läsa up.
Berörde Memorial uplästes, ock finnes N:o 39.
Hr Adlerberg påminte dervid, at i det stället för det
der står nämt Czaren, kunde sättias någon Sveriges fiende.
Hr Johan Baner: Yij veta alle, huru Hans Durchht
oskyldigt lider, ock blefvit trängd ifrån sine länder af Konungen
i Dannemarck, för det vår Armée gick in i Holsten. Ock nu
skulle det hans bedröfvelse mycket öka, om han på sitt obli—
Adelns Protokoll 1720. 14
210
1720 den 14 Juni.
geante bref ey skulle få något svar ifrån Riksens Ständer;
Altså håppas jag, at Ricksens Ständer lära lemna Hans Durchkt
sit svar.
Hr Otto Reinh. Strömfelt: Vij ha haft den frågan
före i Deputation, huruvida Ständerne sielfve borde svara Hans
Durchkt, men pluraliteten har stannat derutinnan, at det vore
anständigare at skrifva Kongl. Maij:t til, hvad Ständerne kunna
giöra, ock at Kongl. Maij:t svarar Hertigen. Hafvandes man
i Deputation hållit betänckeligit at giöra en sådan separation
imellan Konungen ock Ständerne, at Ständerne skulle corre-
spondera med Hertigen eller någon främmande puissance.
Hr Baner: Hans Durchkt är intet någon främmande, ock
intet anstöteligit är i dess bref, at ju derpå svaras kan. Stän¬
derne hafva ock här taget emot hans bref.
Hr Janne Hamilton mente, at et bref ock så väl kunde
afgå från Ständerne til Hertigen.
Hans Excellence Landtmarskalken: Här röres en
fråga, som kan skie Ridderskapet ock Adelen vela hafva tid
til at betänckia sig på.
Ridderskapet ock Adelen begiärte råderum til en annan
gång at häröfver utlåta sig.
Altså uplästes Commercie-Collegii Instruction.
Hans Excellence Landtmarskalken: Efter det be¬
hagade Ridderskapet ock Adelen sidst, at Instructionerne skulle
läsas up, ock de sedan gå til Secrete Utskåttet, så är nu
frågan, om icke de skola remitteras til Secrete Utskåttet, da.
hvar kan giöra sine påminnelser dervid.
Ridderskapet ock Adelen vore härmed nögde. Ock
oansedt
Hr Hans Erenpreutz mente, at de stridigheter, som sig
dervid yppas kunna, borde in pleno afgiöras;
Så blef likväl godt funnit, at alt sådant uti Secrete Ut¬
skåttet afgiöras skulle.
Hr Erenpreutz begiärte part af Commercie-Collegii In¬
struction, hvilket honom bevilliades.
Ifrån de tre andre Stånden, nembligen Präste-Ståndet,
Bårgare- ock Bonde-Ståndet kom en Deputation, som på van-
ligit sätt emottogs.
Biskoppen Brauner förde för samma Deputation ordet
ock sade, prem. titulo: Efter inbördes plägat samråd de tre
Stånden emellan, äre desse 3 Stånden föranlåtne at afskicka
Anmanings-Deputation från ofrälse Stånden.
211
en Deputation til Höglåfl. Ridderskapet ock Adelen, särdeles
för 2:ne orsaker. Först at öfvermåttan ödmiukt ock tiänstkn
begiära, at Eders Excellence täcktes befordra, det denne Riks¬
dagen kunde aldra skyndesannnast bringas til slut, hvartill
dem förorsakar icke allenast -den dyrheten här är at lefva,
utan ock at de fruckta mycket blifva eftersat uti det publiqve
värcket, medelst det Betiänterne blifva hindrade ifrån sine
Embetes sysslor. Jag vil intet säija, hvad man lider i sine
huushåld, som man så länge måst vara ifrån. Sedan at, som
Borgare-Ståndet blifvit notificerat derom, att något skolat varit
projecterat angående Adelige Privilegierne, det måtte samma
til Stånden remitteras, så at det, som Stånden varit imellan
tvistigt, kunde blifva debatterat.
Hans Excellence Landtmarskalken försäkrade, at
Ridderskapet ock Adelen för samma skiähl skull, sorn de andre
Stånden, arbeta uppå slut på Riksdagen ock skona sig intet,
förhåppandes man snart komma dermed til slut. Hvad Privi¬
legierne angår, vet Hans Excellence intet steg vara giordt, som
de icke förtroligt communicerat med de andre Stånden,
Vidare, sade Hr Biskoppen, skulle jag begiära få för¬
nimma, om Prästerskapets Privilegier äre reviderade af Ridder¬
skapet ock Adelen, at de sedan derpå kunna erhålla Kongl.
Maij:tz nådige confirmation.
Hans Excellence Landtmarskalken låfvade befordra
detta til sin värckställighet.
Deputation recommenderade sig i Ridderskapetz ock Adelens
gunst ock benägenhet, ock afträdde.
Hr Johan Baner: Som Ridderskapet ock Adelen stannat
i det slut, at et bref skall afgå til Hertigen; altså skulle tiäna
oss mycket til efterrättelse, om så härutinnan, som i audre
måhl, upsättias skiählen mot ock med.
Hr Janne Hamilton holt detta helt nödigt, ock at
skiählen utföras, samt huru Hertigen må kunna ställas tilfridz.
Hr Otto Strömfelt sade, at detta intet varit Deputation
gifvit i commission.
Gref Carl Gyllenborg: Vårt faciendum var til at utse
utvägar, huru Hertigen kunde ställas tilfridz, ock vij ha funnit
vid desse conjuncturer, at vij ey vidare kunnat gå. Få vij
befallning at taga up skiählen mot ock med, så villia vij efter¬
komma det, ock taga emot de Memorialer som komma in ock
vidare arbeta ut denne saken.
212
1720 den 14 Juni.
Hr Ehrenstrahl: Jag har intet annat förståt, än qvestion
är, om Hertigens bref skall besvaras af Ständerne, eller intet;
ock at det begiäres at skiählen mot ock med i den qvasstion
skola sättias up.
Hrr Baner ock Hamilton påstodo, at Deputation bör taga
emot sådanne Memorialer, som angå Hertigens förnöijelse.
Hr Erenstrahl: Det Deputation har giort, grundar sig
på de handlingar, som blefvit communicerade med Secrete Ut-
skåttet, som intet kunna communiceras med andre, än de sorn
äre af Secrete Utskåttet.
Hr Hamilton frågade, om icke samma Deputation må
taga emot de Memorialer, som inkomma angående Hertigens
förnöijelse.
Hr Stierncrona: Det äre sex veckor förlupne, sedan
denne Deputation blef förordnad. De som haft något at på¬
minna, har kunnat giordt det. Nu står på slut med Riksdagen,
hvarpå de andre Stånden skyndat; ock altså håller jag före,
at denne qvestion ey bör dragas vidare ut.
Hr J. Hamilton sade, at dem intet varit antydt, det de
skulle få gie in sine Memorialer.
Hr Joh. Baner: Ridderskapet ock Adelen har gifvit
Deputation ordres at se efter, huru Hertigen skall förnöijas;
härom är nu intet svar Ständerne gifvit, om Hans Durchht
skall förnöijas, eller huru det skall skie, utan Deputation har
allenast sat up et Memorial, sorn skall gå til Kongl. Maij:t;
men som det intet är tilräckeligit, så bör ju saken vidare ut¬
arbetas.
Hr Stierncrona: Jag itererar det jag tält om, at 6
veckor äre förlupne, sedan den commission gafs Deputation til
att utarbeta, huru Hertigen skulle ställas tilfridz. Det har
Deputation nu giort, ock i stället för, at Deputation skolat
gie in til Riksens Ständer sit Memorial, har den upsat et
Memorial til Kongl. Maij:t i Ständernes namn, som är det
samma. Vidare tål nu intet tiden, at man skall uppehålla
sig härmed.
Hr J. Hamilton mente, att saksens angelägenhet fordrar
detta, at skiählen mot ock med utföras.
Hr Otto Strömfelt: Fast inge Memorialer äre inkomne,
ha vij likväl i Deputation tagit det ena med det andra i con-
sideration; men vare raisonementer ock sentimenter kunna vij
Öfverläggning oin Holsteinska angelägenheten. 213
intet anföra, efter inge Memorialer inkommit, hvarutur vy bordt
taga up skiälen mot ock med.
Gref Gyllenborg: Det har ingen kommit in med någre
Memorialer til Deputation, som vij bordt taga up.
Hans Excellence Landtmarskalken: De Deputerade
säija, at de hafva intet annorlunda kunnat sätja Memorialet
til Kongl. Maij:t, än de giort det; men skulle de bli anbefalte
at taga up de Memorialer, som kunna komma in, Hertigen an¬
gående, då måste de föra an de derutinnan anförde skiälen
mot ock med.
Hans Excellence Landtmarskalken: Det blir altså
frågan, om denne saken skal gå tilbaka til Deputation, ock
Deputation taga emot Memorialerne ock arbeta ut skiählen
mot ock med, så at det sedan kan föredragas Stånden in pleno,
eller om det skall bli vid det, som giordt är.
Ock som Ståndet stannade i discours häröfver, itererade
Hans Excellence Landtmarskalken den första frå¬
gan; men
Ridderskapet ock Ad el en. blef intet ense derom, utan
begiärte votering.
Hans Excellence Landtmarskalken utlät sig, at man
nu intet kunde vidare härmed gå. Dock som
Hr J. Hamilton begiärte ånyo votering, frågade
Hans Excellence Landtmarskalken om detta skall
gå til votering.
Ock aldenstund Riddarhuus-Ordningen förmår at, då någon
begiär votering, bör honom samma intet förvägras, så blef godt
funnit, at Ridderskapet ock Adelen kl. 11 i morgon skall komma
tillropa at votera härom.
Sedermera uplästes Stats-Contoirets, Cammar-Collegii ock
Carnmar-Revisions Instruciioner ock remitterades til Secrete
Utskåttet, at der vidare tagas i öfvervägande.
Den 15 Juni.
Hans Excellence Landtmarskalken: Ridderskapet
ock Adelen påminner sig at i går, då Memorialet lästes up,
som angående Hertigen är til Kongl. Maij:t upsat, så begiärtes
at deröfver måtte voteras, om det skall gå tilbaka til Deputa¬
214
1720 den 15 Juni.
tion ock Memorialer tas emot, samt skiälen mot och med ut¬
arbetas.
Hr Stierncrona: Alla Ständerne äre angelägne, at
Riksdagen skall komma til slut, men kommer et sådant novum
emergens angående Hertigen, så blir intet slut förr än Mickels-
mässan.
Hr Stierneld: Det torde komma til at inflyta något,
som Hans Durchbt ey vore behageligit, i fall något annat svar
skulle sättias up.
Hr Lars Hierta protesterade emot voteringen.
Gref Carl Gyllenborg: I stället för at proponera Her¬
tigen af Holsten om satisfaction, så skulle vij mera mortifiera
honom, om voteringen skulle slå ut contraire emot honom.
Derpå uplästes Memorialet, som til Kongl. Maij:t angå¬
ende Hertigen upsat är.
Gref Gyllenborg: Deputation har gått så långt, som
den någonsin kunnat vid nu varande conjuncturer.
Hans Excellence Landtmarskalken: På Embetes
vägnar måste jag hafva svar. Ridderskapet ock Adelen har
hört, at Gref Gyllenborg har sagt, det Deputation har gåt så
vida den kunnat vid desse conjuncturer, ock derpå författat
Memorialet at gies in til Kongl. Maij:t. Går det den vägen,
lärer Kongl. Maij:t vara så nådig ock lemna Ständerne i
Secrete Utskåttet part af det svaret, sorn Kongl. Maij:t gier
Hertigen, ock då får Secrete Utskåttet påminna dervid, hvad
nödigt är. Men skal det gå til votering, så ber jag det må
skie snart.
Gref Gyllenborg holt före, at detta expedientet kunde
tagas, at som Kongl. Maij:t varit så nådig ock communicerat
med Secrete Utskåttet de bref som gåt utrikes, så kunde, om
Ridderskapet ock Adelen vill hafva det förtroendet til Secrete
Utskåttet, Kongl. Maij:tz svar til Hertigen communiceras med
Secrete Utskåttet, ock Secrete Utskåttet då få giöra nödige
påminnelser dervid.
Hr Stierneld: Då skulle Bönderne vara der, efter de
varit med i denne Deputation.
Hans Excellence Landtmarskalken remonstrerade,
huru som det intet vore nödigt, at Bönderne komma derföre
dijt. Utan om så är, kunde detta som andre saker gå til
Secrete Utskåttet.
Memorialet till K. Maj:t om H. af Holstein gillas. 215
Hr Stierncrona: Skola några Memorialer tas emot, så
böra de gå til Deputation igen.
Detta sades vara rätt.
Gref Carl Gyllenborg: Alt det jag frack tar före, är
det, at om det komme 100:de Memorialer, blir ändå samma
svar.
Hr Fehman: Deputation har i denne saken fåt all den
underrättelse de behöfva, ock lära intet kunna gifva annat
svar, än det redan upsat är, ehvad Memorialer som inkomma.
Hans Excellence Landtmarskalken frågade, om det
skall bli votering eller intet.
Härpå svarades: ney! ney!
Men Hr Baner begiärte votering, ock
Hr Janne Hamilton gaf fram Memorialet N:o , som
uplästes, hvarutinnan han vid Deputations Memorial gior föll-
jande påminnelser: l:o at Hertigen må declareras för Kongl.
Höghet; 2:o försäkras honom en viss summa penningar, til
dess han får sine länder igen; jämväl 3:o at, i läll vij ey med
krig kunna restituera honom hans länder, det vij ey heller
skola skada honom vid någon Fridz-tractat; 4:o att Hans
Durchbt notificeras, det Ständerne så kommit öfverens, at om
Successions-Rätten ey skall talas, förr än casus existerar, ock
at man då lärer söka giöra reflexion på all den vänskap, zele
ock ömhet, Hans Durchbt haft för Sveriget.
Hr Stierncrona sade, at om Successions-Rätten är
redan slutit.
Hans Excellence Landtmarskalken frågade, om vo¬
teringen skal gå för sig.
Häremot ropades af de mäste: ney!
Hr Hamilton begiärte efter Riddarhuus-Ordningen vo¬
tering, ock mente at den intet kunde förvägras.
Men Ridderskapet ock Adelen sade, at de intet villia
votera härom.
Hr Hamilton påstod votering.
Hans Excellence Landtmarskalken: Här begiäres
svar, om det skall bli votering eller intet.
Gref Gyllenborg holt före det vara bäst at låta Me¬
morialet, som upsat är, ock de, som inkomne äre, gå til Secrete
Utskåttet, efter de andre Stånden äre där, ock man der kan
tala i större förtrolighet.
Men detta blef ey heller bifallet.
216
1720 den 16 Juni.
Hans Excellence Landtmarskalken sade, at lian ey
kan se, huru det kan gå til Secrete Utskåttet, utan skola
Memorialerne tagas emot, måste det gå tilbaka til Deputation;
men om det blir vid det som giordt är, kan Kongl. Maij:tz
svar til Hertigen upläsas för Secrete Utskåttet.
Hr Åkerhielm: Det är bäst låta det bli vid det, som
Deputation giort.
Hr Lars Hierta: Går det til votering, så lider Herren,
om det faller ut emot honom; derföre är bäst låta det blifva
vid det, som projecterat är i Memorialet til Kongl. Maij:t.
Hr Befw erfelt: Yij äre någre af den meningen, at Her¬
tigen är för liten douceur skied, ock at det, söm Hr Hamilton
påmint, bör gå tilbaka til Deputation.
Häremot svarades, at man intet häfver tid dertil, ock at
Deputation har gjort, hvad han kunnat giöra.
Hr Hamilton frågade, om icke hans Memorial kunde
föllia med Ständernes Memorial up til Kongl. May:t.
Men deremot ropade de mäste: ney!
Hans Excellence Landtmarskalken: Ilar äre så
många frågor, at jag intet vet, hvilken jag skal giöra.
Ånteligen säde Hans Excellence Landtmarskalken:
Frågan blir den, om det skall bli votering, eller intet; eller om
det skall blifva vid Deputations betänckiande, eller gå tilbaka
til Deputations vidare utarbetande.
Ock som Ridderskapet ock Adelen kommo derom öf¬
verens, at om sidsta frågan skulle voteras, så företogs samma
votering, ock föll så ut, at det skulle förblifva vid det, som
Deputation projecterat, ock intet gå tilbaka til Deputations
vidare utarbetande, som N:o 41 intygar.
Den 16 Juni.
Hans Excellence Landtmarskalken: Jag bör in¬
hämta Ridderskapetz ock Adelens behag om våre Privilegier.
Man har med de andre Ståndens Deputerade sökt at jämka 1719
ahrs Privilegier ock sub spe rati uti et ock annat måhl, til
at få en enighet Stånden emellan. Men som de Deputerade af
de andre Stånden begiärt at få communicera sådant med sine
medbroder i sine Stånd, så frågas, 0111 icke, när vij jämkat det
i Deputation så nära, som vij komma kunna med dem, vij dä
Om privilegierna. Rådsdivisionerna. Lagsagor. 217
få låta det gå til de andre Stånden sub spe rati, ock höra,
om de äre nögde, at man sedan på en gång kan referera detta
hoos Ridderskapet ock Adelen; hvilket Hans Excellence holt
före så mycket mera kunna skie, som detta intet binder Rid¬
derskapet ock Adelen, innan de sedan bärtil samtyckia.
Detta blef af Ridderskapet ock Adelen bifallit.
Hans Excellence Landtmarskalken berättade, at
Hans Maij:t underskrifvit Cancellie-Ordningen ock varit nögd
med henne; allenast hade Hans Maij:t praecaverat, at Hans
Maij:tz bref, som komma ifrån Hessen eller enskylt Konungens
huusaffairer angå, intet måtte i Cancelliet öpnas, hvarefter
ock Cancellie-Ordningen blefvit rättad.
Ridderskapet ock Adelen voro dermed väl til frids.
Hans Excellence Landtmarskalken: Som Ridder¬
skapet ock Adelen remitterat til Secrete Utskåttet at jämka,
huru Divisionerne kunna så inrättas i Rådet, at sysslorne måtte
hafva sin rätta gång, efter man fann Divisionerne elliest vara
så svage, at på begge ställen ey kunde arbetas; Altså har
Secrete Utskåttet funnit, at Divisionerne böra af Prsesidenterne
i Collegierne samt Öfver-Ståthållaren förstärckas, hvarmed
Hans Maij:t samt alla de andre Stånden äre nögde.
Ridderskapet ock Adelen förklarade sig ey hafva nå¬
got härvid at påminna.
Hans Excellence Landtmarskalken: Vid det til—
fället har Hans Maij:t utlåtit sig, at Hans Maij:t såge aldra
hälst, at Secrete Deputation ville giöra delningen Råden imel¬
lan ock på dagarne. Ock som berörde Deputation sådan del¬
ning giort, så upläste Hans Excellence den för Ridderskapet
och Adelen, hvilken ock finnes N:o
Ridderskapet ock Adelen förklarade sig vara nögde
med samma inrättning.
Hans Excellence Landtmarskalken uprepade vidare,
at han efter samma fördelning ey kommer at sittia uti Justitise-
Revision, utan i de utrikes ock inländske sarnpt krigs-affairerne,
när han har tid dertil, såsom ock i Cancelliet. Men Gref
Gustaf Cronhielm menar Kongl. Maij:t kunde sittia i Justitise-
Revision ock de ijiländske sakerne, ock intet uti de utländske
ock krigs-affairerne.
218
1720 den 18 Juni.
Ridderskapet ock Adelen förklarade sig vara nögde
dermed ock begiärte, at detta må sättias i värcket, innan Riks¬
dagen slutes.
Sedan uplästes Bergs-Collegii Instruction, jämbväl Landz-
höfdinge-Jnstruction, ock remitterades til Secrete Utskåttet at
vidare öfverses.
Derefter uplästes Justities-Deputations Betänckiande om
Lagmansdömets fördelande i Vester-Norrland uti 2:ne Lagsagur,
hvarutinnan jämväl giöres förslag om flere Lagmansdömens
delande, sa väl som ock at en incjvisitions-Commission i hvarje
ort af Lagmännen hållas måtte.
Hr Stierncrona mente, om Häradzhöfdings- ock
Lagmans-räntan tilräcker, at det vore nyttigt, det i hvart
Lähn kunde bli en Lagman.
Hans Excellence Landtmarskalken proponerade, om
icke detta kunde gå til Secrete Utskåttet, som har Statsvärcket
under händer, ock bäst kan pröfva hvad Staten kan tåla, jäm¬
väl vet, huru högt Lagmans- ock Häradzhöfdings-räntan sig
bestiger.
Men som en del af Justitiae-Staten yrckade mycket
derpå, at Lagmans- ock Häradzhöfdings-räntan vore til Justiti*-
Statens aflönande anslagen, ock kunde, så vida den vore til—
Täckelig, användas til flere Lagmäns aflönande, der de behöf-
des; Så utlät
Hans Excellence Landtmarskalken sig sålunda: Jag
lemnar merita cans® ock frågar, om de villia skiuta denne
saken til Secrete Utskåttet, eller at den in pleno afgiöras skall.
Ridderskapet ock Adelen förbehöllo sig, at detta
måtte in pleno afgiöras.
Dock, hvad Lagmans ock Häradzhöfdings-räntan anbelan¬
gar, så låfvade Hans Excellence Landtmarskalken at
skaffa til härnäst underrättelse derom ifrån Stats-Deputation.
Ock skilgdes så Ridderskapet ock Adelen i dag åt.
Den 18 Juni in pleno.
Hans Excellence Landtmarskalken: Efter aftal har
jag tält med Pnesidenten Lagerberg ock Stats-Deputation, at
de ville gifva uplysning om det, som Lagmans- ock Häradz¬
höfdings-räntan angår; ock som et Memorial derom upsat var
Om justitiestatens löner. Bördsrätten. 219
i Stats-Deputation, gaf Hans Excellence fram samma, hvilket
finnes N:o ock uplästes, af innehåld, at Justitias-Staten
fuller må få af Lagmans- ock Häradzhöfdings-räntan sin lön,
men i samma proportion, som andre Stater niuta.
Gref Carl Gyllenborg: Det är fuller bäst at, som vij
alle äre Betiänte, at vij ock alle draga lika last, ock niuta lika
lön. Ty elliest skulle vara obilligt, at en finge helt lön, när
den andre Staten ey får mer än half eller et qvartal.
Hr Stierncrona: Alle Stater böra hafva sin fulla lön,
men om någon Stat meriterar hugkommelse, så är det Justitiae-
Staten, hvaraf alles välfärd så mycket dependerar.
Hr Plan: De Stater, som ha hemmans räntor, de få
full lön.
Hr Lagerberg: Det kommer af Riksens Ständer at af¬
giöras, om de skola få hela indelningen i åhr eller ey.
Hans Excellence Landtmarskalken förestälte vidare,
hvad det upläste Memorialet innehölt, ock hura som billigheten
fordrar, at en proportion acktas vid lönernes utbetalande, jäm¬
väl huru angelägit det är, at medlen ey drages ifrån Stats-
Contoiret, som igenom det at det har en general disposition,
ofta kan hielpa det ena värcket med det andra fram.
Hr Plan: Det är en afgiord sak, at Häradzhöfdings-
ock Lagmans-räntan skall hållas oförryckt efter Regerings-
Forruen til Justitise-Staten, ock bör nu intet komma något in
qvasstione, som deremot strider.
Hans Excellence Landtmarskalken: Här är frågan,
om Riket tål det, at Justitise-Staten skall få hela lönen, när
penningar fehlas oss till anstalterne. Au stå vij på pointen
at få frid, men felar oss det, som til anstalterne hörer, så tora
vij ingen frid få.
Sedan proponerade Hans Excellence Landtmarskal¬
ken, efter här vore andre angelägne saker at afgöra, såsom
om Börden ock mera, om icke detta nu imedlertid kunde gå
til communication med de andre Stånden.
Hr Rotlieb bad, at Justitise-Deputation först måtte få
förklara sig öfver det ifrån Stats-Deputation inkomne Memorialet.
Hr Baas protesterade emot alle tilbud, hvarigenom man
söker at draga förberörde räntor ifrån Justitias-Staten, til hvil¬
kens aflönande de af ålder beviliiade blifvit.
Hans Excellence Landtmarskalken: Aog seer det
billigt ut, at som Justitias-Deputations betänckande om Lagmans-
220
1720 den 18 och 21 Juni.
domens delande gick til Stats-Deputation, at ock Justitim-
Deputation får part af förberörde Stats-Deputations Memorial.
Ridderskapet ock Adelen resolverade, at åfvannämde
Memorial communiceras med Justitiae-Deputation, intet at cen¬
surera det, utan at Justitiae-Deputation häröfver må inkomma
med sitt betänckiande.
Sedan kom man at tala om Bördes-Rätten, ock sade
Hans Excellence Landtmarskalken, at sidst var
frågan, om farbroderen skulle få börda sin brodersons jord, den
broderen aflat, ock dess son efter honom ärft, hvilket bejakades
igenom votering. Men som då intet nämdes expresse, at syskonne-
barnen samma rätt muta måtte; så frågade Hans Excellence,
om icke det vore så til förståendes, at hvad här säijes om
farbroder, bör äfven extenderas til syskonnebarn.
Ridderskapet ock Adelen resolverade, at Börden i
detta fallet äfven extenderas bör til syskonnebarn.
Ock som åtskillige discourser inföllo vid den 5 §, varandes
en del af den meningen, at denne § är onödig, sedan som uti
1 § generaliter stadgat är, at all arfvejord är börd underkastad,
ock uti 4 (5) § Börden til syskonebarn inclusive extenderas;
Så resolverades, at
Friherre StiernCrona, Hr Åkerhielm,
Hr Plan,j Hr Stierneld ock
Hr ErenCrona, Hr Enanderhielm
skola träda tilsamman ock öfverse denne punct.
De öfrige §:ne jämkades ock approberades sådanne, som
documentet N:o innehåller.
Hr Stierneld proponerade, om fatalierne för Bördeman-
nen, huru de skola räknas, då Banqven transporterar sin lagfart
på en annan.
Härvid tyckte en delli, at så vida Banqven intet låtit
auctionera sin pant, utan den till någon annan transporterat,
så måste panten stå natt ock åhl- efter 3:die upbudet för Bör-
demannen, emedan det privilegium, som Banqven liar, intet
sträcker sig til någon privat; Men så remitterades dock detta
äfven till förberörde Deputerade, at af deni tagas i öfvervä¬
gande.
Hans Excellence Landtmarskalken: Här proponeras,
ifrån hvad tid denne Förordning skall taga sin begynnelse; ock
som de mena, at häruti bör giöras distinctiou imellan det, sorn
Om börsdrätten och dess förhållande till Riksbanken. 221
är en förklaring öfver den gambla Lagen, eller är en ny Lag.
så håller man före, at det kunde gå til berörde Deputerade.
Detta blef bifallit.
Den 21 Juni in pleno.
Hans Excellence Landtmarskalken proponerade, om
icke, så länge de Deputerade äre tilhopa der nedre öfver Bör¬
den, man kunde justera svaret til Kongl. Maij:t om dess ut¬
resa, då concerten blir af.
Ock som detta samtycktes, blef derpå samma svar upläset
ock approberat, hvarutinnan Riksens Ständer hemställa til Kongl.
Maijrts nådige behag, at härutinnan giöra efter egit godtfin¬
nande, som vidare sees af N:o 43.
Sedermera konnno de Deputerade up, då
f
Hr StiernCrona sade, at Ridderskapet ock Adelen lem-
nade förleden Lögerdags til oss at efterse ock jämka 3:ne ting.
Det första var, huru den 5 § skulle kunna regleras, at den ey
måtte giöra någon disput. Det andra var, om Bördemannen
skal, sedan panten i Banqven efter Banco-Ordningen är för¬
stånden, då pantén til någon annan igenom Banqvens transport
öfverlåtes, hafva sine fatalier öpne eller ey, så vida som natt
ock åhr ifrån tredie upbudet ey förflutit. Ock, det 3:die var
at se, hvad som vore en förklaring ock uttydning uti de om
Börden författade puncter, eller ock en ny Lag.
Hvad den 5 § angår, så har Deputation stannat i den
tanckan, at den som onödig kunde gå ut; ty när det står fast,
at arfvejord är byrdejord, antingen den kommit a communi
stipute eller collateralibus, ock den jorden, som min brodersson
ärft efter sin fader, som den aflat, är arfvejord ock börd under¬
kastad, så kan den § gå ut, såsom varandes uti l:ste § be-
grepen.
Detta blef af Ridderskapet ock Adelen bifallit.
Vidare sade Hr StiernCrona: Om Banqvens transporter,
så håller man före, at när den jord, som i Banqven är pantsat
ock transporteras af Banqven på någon annan, har ståt natt
ock åhr efter sidsta upbudet oklandrad, bör den hållas före
vara lagstånden, utan åtskillnad, om sådant laga stånd förflutit,
innan transporten utgafs, eller sedan. (Jfr K. Förordn. § 16.)
222
1720 den 21 Juni.
Denne meningen blef äfven af Ridderskapet ock Adelen
bifallen.
Hr Baas: Vid Håf-Rätterue är i detta målet dömt, at
Banqvens transport intet giäller, om Bördemannen gås förbij.
Ty Banqvens lagfart är allenast en säkerhet för Banqven ock
et medel at obligera debitoren at betala, sökandes Banqven
sine penningar igen, ock intet ägande rätten af godset, ock
altså har den, som fåt Banqvens transport, måst låta å nyo
upbiuda panten, ock Banqvens erhåldne upbud ey kunnat vali¬
dera för innehafvaren af Banqvens transport.
Hr Enanderhielm: Prsejudicata äre exempel ock kunna
intet introducera något generalt. Ock som ingen kan neka
Banqven at transportera sin rätt på en annan, ock dominia
rerum böra vara säkre, så har Bördemannen ingen rätt, sedan
natt ock åhr är förflutit efter det 3:die upbudet, antingen upbuden
äre skiedde för Banqven, eller den som fåt Banqvens transport.
Hr Stierncrona: Remedium kan tagas härutinnan, at
alt, hvad som förr är passerat, intet drages uti denna casu
härunder, ock at alt, hvad som incaminerat är, lemnäs in statu
qvo, så at domaren får döma efter förra Lagen ock processen.
Hr Baas: Banqven bör intet utan debitorens communi-
cation transportera panten til någon annan.
Hr Stierncrona: När sådanne transporter skie; så är
det et oundvijkeligit onus, at Banqven måste communicera det
med debitoren, innan Banqven gier någon transport ut.
Hr Stierncrona: Position blir denne, at om Banqven
transporterar en i Banqven pantsatt egendomb til någon privat,
förr än den efter allmän Lag är lagstånden, så skall transports
ägaren fuller niuta Banqvens upbud ock lagfart til godo, men
så kan likväl panten för den, som fåt Banqvens transport, ey
hållas för vara lagstånden, innan nät ock åhr äre förflutne
ifrån 3:die upbudet; i medlertid är Bördemannen dess rätt för¬
behållen at dessförinnan lösa dem i börd. Ock de casus, som
äre ännu oafgiorde, lemnäs domaren frie händer at efter Lag
ock processen afgiöra, utan at det som nu slutes skall ligga
honom i vägen. Dock skall Banqven nödvändigt communicera
det med debitoren, innan Banqven gier ut transporten.
Ridderskapet ock Adelen funno skiäligt, at så skie bör.
Hr Plan: Af detta slutet fölljer, at sedan natt ock åhr
äre förbi ifrån första upbudet, ock panten til auction anslagen
ståt 6 veckor Debitoren ock 6 veckor Bördemannen tilhanda,
Om tiden för den nya bördslagens tillämpning. 223
sä kan den auctioneras af Banqven, ock då har Bördemannen
ingen vidare rätt dertil; men skier ingen auction, utan Banqven
transporterar sin pant til någon annan, mäste laga stånd räk¬
nas natt ock åhr ifrån 3:die upbudet.
Af Armatur.
Hr Stierncrona: Det 3:die ährendet, som gafs oss i
commission at taga i öfvervägande, var, ifrån hvad tijd För¬
ordningen skall observeras boos domstolarne. Derutinnan hafva
somblige varit af de tanckar, at det skulle bli en general fråga,
om efter Förordningen skulle straxt dömmas eller ey. Svaras
dertil ja, så blir ingen vidare fråga mer; men svaras med ney,
blir här en limitation, nembligen sådan, at alt, hvad som är
nytt, det observeras i det, som framdeles hoos domaren inca-
mineras; men alt, hvad som är förklaring öfver Lagen, obser¬
veras äfvenväl uti de för detta incaminerade, men ännu oaf¬
giorde saker.
Hans Excellence Landtmarskalken: Här är ingen
fråga, om hädanefter Lagen skall observeras, men frågan är,
om de saker, som äre redan incaminerade, skola dömmas efter
denne nya Lagen.
Härtil svarades: ney!
Hans Excellence Landtmarskalken uprepade åter
frågan, ock utlät deröfver sig, at han holle före, det ingen
kunde vara af den meningen, at de saker, som förut incami¬
nerade äre, kunna afgiöras efter annan Lag, än den som då
var brukelig, när saken incaminerades.
Hans Excellence Landtmarskalken: Man bör intet
döllja för Ridderskapet ock Adelen, hvad i Secrete Utskåttet
passerat, at nembligen Bonde-Ståndet lagt in någre puncter,
ock som en deribland angår Bördes-Rätten, så måste det lä¬
sas up.
Derpå uplästes B onde-Ståndets Memorial af den 14 Juni
sistlidne N:o , hvarutinnan Allmogen förklarar sig, at den
ey kan bifalla någon ändring uti Sveriges uråldrige almänne
Lag, så väl hvad Bördes-Rätten, som alt annat angår, påstå¬
endes at med en sådan ändring måtte aldeles innehållas.
Hvaremot sades, at då de tre andre Stånden härutinnan kom¬
mit öfverens, måste också Bonde-Ståndet låta detta sig behaga.
Sedermera uplästes Hr StiernCronas ock de öfrige Depute¬
rades Betänckiande, ifrån hvad tijd denne Förordning skall taga
sin begynnelse, som finnes N:o (K. Förordn. § 18.)
224
1720 den 21 Juni.
Hr Stierncrona: Man har förståt, at sedan Bördes-
qvaestionerne blefve rörde vid Riksdagen, hafva åthskillige in-
caminerat sin Bördestalan in fraudem legis, ock altså hafva
vij i vårt betänckiande hållit före, at åtskillnad giöras bör
imellan dem, som deponerat bördeskillingen före Riksdagen,
ock dem, som under Riksdagen det giort ock incaminerat sin
Bördestalan; de förre sakerne hafva vij tyckt, så vida börde¬
skillingen är värckeligen deponerad intra fatalia, böra hafva sin
gång efter garnbla Lagen.
Hans Excellence Landtmarskalken: Första frågan
blir, om man utan åtskillnad skall döma i Bördes-tvister, an¬
tingen de förut incaminerade äre, eller här efter incamineras,
efter denne nya Lagen eller ey.
Härtil svarades: ney!
Hr ErenCrona: Det skulle ha den conseqvencen med
sig at, om iag skulle döma de saker, som äre incaminerade
förut, efter en Lag, som senare giöres, så skulle, deräst en an¬
nan Riksdag ändring i Lagen skiedde, alt vara irritum, som
nu skier, ock ingen kunna trygga sig vid Lagen.
Hans Excellence Landtmarskalken frågade ytter¬
mera, om icke alle de måhl, som incaminerade äre för Riks¬
dagen, vid domstolarne böra dömas efter gambla Lagen.
Härtil ropades af en stor del: ja, ock af en del: ney.
Hans Excellence Landtmarskalken proponerade vi¬
dare, om de saker, som äre incaminerade efter Riksdagens be¬
gynnelse, skola decideras efter denna nya Lagen, eller efter
gambla Lagen.
Men som Ridderskapet ock Adelen om desse begge
qvsestionerne sig ey förena kunde;
Så resolverades til votering, ock formerades frågan, hvilken
Hans Excellence upläste, sålunda:
Om nembligen efter den nu utgående Lagen skola afdömas
de Bördes qvcestioner, som incaminerade äre förr än den La¬
gen, som nu giöres, blifver publicerad. Svaras: ja, så dömas
de incaminerade sakerne efter den nya Lagen; men svaras:
ney, så skier det efter gambla Lagen.
Derpå trädde Hr Ernest Creutz, Hr Gabriel StiernCrona,
Hr Edvard Plan, Hr Hillebrand Uggla, Hr Samuel Åkerhielm
ock Hr Lars Stierneld fram at taga emot voteringssedlarne,
ock folio vota affirmativa siuttijo åtta, men negativa ett hun¬
drade tiugu fyra, som af N:o 41 sees kan.
Påminnelser om riksdagens afslutande.
225
Sedan frågade Hans Excellence Landtmarskalken
uppå begiäran, om de Bördes-qvaestioner, som äre incaminerade
under varande Riksdag, sedan börden kom in qva3stione, skola
dömas efter nya Lagen eller efter den gambla.
Hr Stierncrona mente, at det, som under Riksdagen
passerat, borde gå efter nya Lagen, emedan elliest oändelige
trätor skulle yppas af de Bördes-qvsestioner, som under Riks¬
dagen incaminerade blefvit, sedan de hördt, at börden skulle
retrancheras.
Men andre vore häremot, säijandes, at, så länge som För¬
ordningen ey är faststält, kan hon intet hållas för obligera
någon til dess efterlefvande.
Hans Excellence Landtmarskalken: Här blir frå¬
gan om de Bördes-qvsestioner, som under varande Riksdag in¬
caminerade äre, skola dömas efter gambla Lagen. Svaras ja,
blir dervid; svaras ney, dömas de efter nya Lagen, hvarjämte
Hans Excellence Landtmarskalken förestälte, huru
som det efter all billighet är, at ingen Lag obligerar eller ef-
terlefvas kan, innan den är publicerad.
Och som Ridderskapet ock Adelen stannade häröfver
uti et sarl, frågade
Hans Excellence Landtmarskalken, om de villia
taga emot det expedientet, til at vinna tiden, at de, som äre
af den meningen, at sådant skall dömas efter gambla Lagen,
stiga up; men de som äre för ney, sittia nedre, dock utan at
detta sättet vidare tages til exempel.
Ock som Ridderskapet ock Adelen detta expedientet
antog, slog pluraliteten så ut, at ingen åtskillnad imellan de
saker, som äre incaminerade före eller under Riksdagen, vara
skall, utan alle desse afgiöras efter gambla Lagen.
Och skilgdes så Ridderskapet ock Adelen i dag åth.
Den 22 Juni in pleno.
Hans Excellence Landtmarskalken beklagade, at så
få äre samblade, ock berättade, at Hans Maij:t har åthskillige
gånger låtit påminna om slut på Riksdagen, efter Hans Maij:t
vil resa bårt ock endast väntar på slutet. Ock ehuruväl med
det börden angår skulle continueras, så vill Hans Excellence
Adelns Protokoll 1720. 15
226 1720 den 22 Juni.
dock med Mäklare-Ordningen nu låta begynna, at flere i med¬
lertid må samblas.
Hans Excellence Landtmarskalken proponerade, om
icke, til at få slut på Riksdagen, efter Betiänterne vid Riks¬
dagen hindras från sine sysslor, ock här är dyrt at lefva för
Herredagsfolket, hvad generalt är, kunde afgiöras ock det öf¬
rige gå til Collegierne.
Hr Stierneld holt före, at det, som i Deputationerne
utarbetat är, borde, innan Riksdagen slutes, afgiöras.
Hans Excellence Landtmarskalken frågade, om icke
det, som Deputationerne utarbetat, kunde företagas ock afgiö¬
ras i Secrete Utskåttet, til at vinna tiden dermed; men
Hr Stierneld påstod, at alt bör in pleno afgiöras, som
i Deputationerne är utarbetat.
Hr Stierncrona var af den meningen, at det, som intet
vore faststält böra här in pleno afgiöras, kunde gå til Secrete
Utskåttet.
Mäklare-Ordningen uplästes ock finnes N:o
Hr Thegner: Denne Mäklare-Ordningen är giord allenast
för det handlande Borgerskapet; men Ridderskapet ock Adelen
lära intet villia förbinda sig til at bruka Mäklare, om de kiöpa
eller byta sin imellan.
Ridderskapet ock Adelen förklarade sig, at de intet
villia vara bundne til denne ordningen, så at de skola vara
skyldige at bruka Mäklare, utan den, som vill braka dem, får
rätta sig derefter.
I öfrigit blef den skuten til Secrete Utskåttet, at der vi¬
dare öfversees.
Hr Nordencreutz Memorial uplästes, ock som Landtmäterij-
Contoiret Anno 1694 blefvit sat på en annan fot, än det var
1680, så
Resolverades, at Landtmätarne skola få hädanefter full-
mackt af Kongl. Maij:t.
Jämväl resolverades, at Landzsecreterarne skola af Kongl.
Maij:t få fullmackt.
Hr Nordencreutz: Jag har äfven anhållit om en re-
commendation til Hans Kongl. Maij:t ifrån Höglåfl. Ridder¬
skapet ock Adelen, ock beder ödmiukeligen än vidare derom.
Ock som jag har tiänt som en åhrlig karl, så håppas jag den
lärer mig bevillias.
Mäklare-Ordning. Rekommendation för Nordencreutz m. fl. 227
Hr Adlerberg: Man unnar honom väl giärna befordrin-
gen, men underställer Ridderskapet ock Adelen, om icke, i fall
Ridderskapet ock Adelen skulle gifva honom recommendation,
det skulle blifva prsejudicatum för andre.
Hans Excellence Landtmarskalken berättade, at
Secrete Utskåttet bevilliat honom full lön i anseende til dess
trägna arbete.
Ridderskapet ock Adelen förklarade sig ey vara
deremot.
Hr Nordencreutz begiärte yttermera, at han måtte få
rang ock heder som Ofver-Directeur, efter som han så länge
tiänt, ock förer dispositionen vid Landtmäterij-Contoiret, som
är et så angelägit värck för Kongl. Maij:t ock Riket.
Ridderskapet ock Adelen förklarade sig, at de giärna
unna honom den hederen.
Hr Appelbom: Vid detta tilfället understår jag mig
at giöra en ödmiuk påminnelse för Lands-Secreterarne; de
hafva den olyckan at, de intet niuta någon befordring, efter
de intet komma på Håf-Rätternes ock Collegiernes förslag. Jag
har tiänt 30 åhr ock menar, at ingen skall hafva at tala på
min underdåniga tiänst.
Ridderskapet ock Adelen sade, at Landz-Secreterarne
få gifva sig an hos Landzhöfdingarne ock de skrifva Kongl.
Maij:t til för dem.
Sedan uplästes Hr Stiern Cronas ock de öfrige Deputerades
betånckiande N:o , ifrån hvad tijd den nu giorde Lagen om
Bördes-Rätten skall taga sin begynnelse. Hvarvid en åthskill-
nad bör giöras imellan det, som är en förklaring öfver gambla
Lagen, ock det, som är nytt eller gior en ändring uti förbe¬
rörde gambla Lag.
Ock resolverades, at som den l:sta, 2 (4), 10 (12), 11 (14),
sampt hvad i den 12 (15) § finnes om fardagen, jämväl den 13 §
äre enlige med gambla Lagen, så skola desse puncter straxt
ställas i execution; men hvad interessets betalande angår för den
deponerade Bördeskillingen, hvarom i den 12 (15) § stadgas, så
är det nytt, ock observeras först efter publications-datum.
Vid 10 (12) §, hvarest står, at Bördemannen skall sverja, det
han bördar egendomen at den behålla, giordes den påminnel¬
sen, at som derigenom skulle honom förmenas at byta bårt,
228
1720 den 22 Juni.
hvad han bördar, så borde sättias, at han skall svärja, det
han bördar för sig ock ingen annan utan arga list.
Detta blef bifallit.
3 (6) § sade Hr Stierncrona fuller vara en ny Lag, hvarest
stadgas, at den jord, sora natt ock åhr stått oklandrad efter
3:die upbudet, skall ingen hafva mackt at klandra, hvarcken
myndig eller omyndig, af man- eller qvinkiön, afvite, inrikes
eller utrikes, kunnig eller okunnig om kiöpet. Dock hafva de
Deputerade, på det dominia rerum måtte blifva certa, ock oän-
delige rättegånger förekommas, stannat i den meningen, at den
jord, som redan är lagstånden, bör ock hädanefter oqvalt vara
lagfången.
Hr Åkerhielm påstod, at i kiöpt ock lagstånden jord
hafva de omyndige, utrikes, afvite ock jungfruer intet haft
någre fatalier, utan i vädsat, som 8 Cap. Jord.B. L. L. klar¬
ligen skall utvisa.
Men Hr EhrenCrona sade, at det har blefvit observerat
promiscue i kiöpt ock vädsat jord, ock skall 1669 ahrs För¬
myndare-Ordning samt Exsecutions-Ordningen visa, at de haft
sine fatalier.
Efter något discourerande härom stannade Ridderskapet
ock Adelen i det slut, at 3 § skall anses såsom en förklaring
öfver gambla Lagen.
4 (5) § ändrar den gambla Lagen ock den praxis, sorn der¬
efter blefvit observerad, i ty den inskräncker börden i sido-
linien til ock med syskonebarn, i det stället den förr gåt vi¬
dare. Ock är altså en ny Lag.
o . o o
Hr Åkerhielm bad at determineras matte, huru långt
börden efter den gambla Lagen gåt.
Men som Ridderskapet ock Adelen ey ville befatta
sig med denne qvaestion, sade
Hans Excellence Landtmarskalken: Det svaras,
at domaren lärer döma efter den grund, som gambla Lagen
gier honom.
Ock lät Ridderskapet ock Adelen i detta målet här¬
vid bero.
o
Hr Åkerhielm: Prsejudicata äro differente.
Hr Stierncrona: Prsejudicata binder intet dommaren,
utan han håller sig vid den grund, som Lagen gier honom.
5 § är utesluten såsom onödig.
Justering af besluten om bördsrätten.
229
6 (7) § är en ny Lag, at vädsatt ock lagstånden jord i an¬
seende til jungfrur, öfvermaga, afvite ock utrikes varande ey
längre fatalier skall vara underkastad, än om såld jord för¬
mält är.
7 § är utesluten.
8 (9) §, som ändrar 3 Cap. Jord.B. L.L. ock medgifver, at
börd icke efter mätismanna ordom, utan efter rätta kiöpeskil-
lingen skall skie, är ny Lag. Dock skall dervid observeras
hvad de Deputerade anfördt, at nembligen uti de redan an-
hängige saker, der ingen värdering är åkommen ännu, bör jor¬
den lösas efter den summan, som kiöparen gifvit; men är vär¬
deringen åkommen, blir det dervid, ock dömes efter gambla
Lagen.
Hr Baas mente, at ingen åthskillnad bör giöras, om vär¬
deringen är åkommen eller ey; men
Ridderskapet ock Adelen sade detta vara redan af-
giordt, ock at de blifva vid åfvanstående resolution.
9 (8) §: At pupillen intet skall få klandra, det Curatorerne
til pupillens uppehälle nödats sällia med Rättens tilstånd
ock 2:ne af närmaste släckts samtycke, sade
Hr EhrenCrona vara en ny lag, ty Curatorerne hafva
elliest i vissa måhl haft låf at sällja sin pupills jord; men när
pupillen blefvit myndig ock jungfru blefvit gift, hafva de haft
natt ock åhr at tala på det förmyndaren giort. Som nu detta
är således ändrat, at pupillen intet får hålla sig til jorden,
då den är lagstånden, så är denne 9 § en ny Lag.
Ridderskapet ock Adelen höllö före, at denne § bör
så considereras, som den 3:die föregående.
Hr Åkerhielm frågade, om den § skall hållas för gam¬
mal Lag eller ny, som om Banqvens panter i går faststäld blef.
Resolutio.: År en förklaring öfver gambla Lagen.
Hr Stierncrona: I går blef här faststält, at alla de
måhl, som äre incaminerade, skola dömmas efter gambla La¬
gen ; det blef ock determinerad at de måhl, som under varande
Riksdag äre anhängige giorde, skola dömas efter gamla Lagen.
Nu frågas, på hvad dag denne Förordning skall dateras. Ock
som Kongl. Maij:t kan hända reser bart, ock med Förordnin¬
gens utgifvande torde komma at d ro ija; Så föreslog han, om
icke ifrån den 22 Juni denne Förordningen kunde taga sin
begynnelse.
230
1720 den 23 Juni.
Hans Excellence Landtmarskalken: Som de andre
Stånden intet ännu faststält denne Förordningen, så kan den
ey förr dateras, än de gifvit svar ifrån sig.
Det blef fördenskull godt funnit, at termin skall blifva
ifrån det, at samma Förordning i de andre Stånden blifver
faststäld.
Hr Stierncrona: Som här är tält om incaminerade
saker, at de skola dömmas efter gambla Lagen; Så bör ingen
hållas för incaminerad, utan bördeskillingen är deponerad.
Detta approberades.
För öfrigit fick Secreteraren befallning at communicera med
de andre Stånden de puncterne, som Ridderskapet ock Adelen
afslutit, ock uti Bördes-Förordningen inflyta skola.
Hans Excellence Landtmarskalken frågade, om icke
Justitiae-Deputations arbete i mårgon får företagas.
Hvartil samtycktes.
Vacktmästare-Enkians, hustru Maria Kleibergs suppliqve
uplästes, hvarutinnan hon anhåller, at sorn hennes man, Rid-
darhuus-Vacktmästaren Botwid Kielberg med döden afledit,
ock han sin tienst troligen föreståt, samt nu vid slutet haft
mycken möda med vapnens upslående, hvarigenom han förföll
i siukdomen, det täcktes Ridderskapet ock Adelen nådgunsti-
gast hugna henne med begrafningshielp, samt förunna henne
at bo qvar ännu et åhr, ock niuta detta åhrs lön i nådåhr. Ock
Resolverades, at Vacktmästare-Enkian, hustru Maria Kiel¬
berg bevillias et åhrs lön, som är 150 Dal. Sm:t til nådåhr
ock begrafningshielp; jämväl förunnas henne bo qvar vid Rid¬
darhuset til nästkommande Michaeli.
Den 23 Juni in pleno.
Hans Excellence Landtmarskalken: Innan vij taga
oss före Justitise-värcket, måste jag giöra en proposition, som
i Secrete Utskåttet gafs anledning til angående Ständernes
Contoir, om icke hvad dertil hörer får regleras i Secrete Ut¬
skåttet. Läste derpå up det af papperet, som upsat var i
Secrete Utskåttet, huru detta för Ridderskapet ock Adelen
proponeras skulle.
Ridderskapet ock Adelen samtyckte dertil, at hvad
til Ständernes Contoir hörer, må regleras i Secrete Utskåttet.
Om Presidenters rang. Justitiestatens löner. 231
Sedan proponerade Hans Excellence Landtmar-
skalken, hvad rang Prsesidenterne ock Ofver-Ståthållaren
skola hafva, säijandes, at Secrete Utskåttet tyckt dem böra
hafva rang med Felt-Marskalkar, som äre utom Rådet, ock
frågade, hura Ridderskapet ock Adelen härutinnan behaga.
Hans Excellence Landtmarskalken: Efter Rådet
beklädt de tiänsterne ock de för Collegiernes autoritet skull
måste hållas näst Råds-Embetet i högsta värdighet; Så lärer
ingen annan rang dem kunna tilläggas, helst General-Felttyg-
mästaren i Krigs-Collegio är en bisittiare, ock Praesidenten
ofehlbart bör hafva rang öfver honom; det botar också den in-
convenience, som det elliest skulle hafva med sig i anseende
til bisittiarne.
Ridderskapet ock Adelen önskade, a t Praesidenterne
ock Ofver-Ståthållaren utom Rådet måtte rang med Felt-
Marskalkar tilläggas, ock resolverade, at derom skall et under¬
dånigt Memorial upgå til Kongl. Maij:t.
Hr Bielkenhielm frågade, om Praesidenterne skola ha
alla lika rang, ock mente at Håfräts-Praesidenten borde hafva
någon förmån, i anseende dertill at Riksdrotzen der förr fördt
Presidium.
Ridderskapet ock Adelen förklarade, at Praesidenterne
i alla Collegierne böra hafva lika rang.
Sedan uplästes Justitia!-Deputations svar N:o på Hr La¬
gerbergs eller Stats-Deputations Memorial,
ock förestälte Hans Excellence Landtmarskalken
fölljande frågor:
l:o. Om icke Justitiae-Staten skall hafva sin lön af Hä-
radzhöfdings- ock Lagmans-räntan.
Hr Stierncrona: Denna första frågan är lätt at be¬
svara, ty Regeringz-Formen säger de skola hållas oförryckte
til domares aflöning.
Ridderskapet ock Adelen funno billigt, at Justitiae-
Staten bör aflönas af Häradzhöfdings- ock Lagmans-räntan.
Hans Excellence Landtmarskalken frågade
2:o. Om Justitiae-Staten skall niuta full lön, då andre
intet niuta hela lönen.
Sedan härom länge blifvit med sorl discourerat, begiärte
Hans Excellence Landtmarskalken svar, om Justitiae-
Staten skall få deras fulla lön, oacktat det brister för andre,
eller om det skall blifva en likhet öfver alt med lönernes be-
232
1720 den 23 Juni.
tätning utom indelningen, emedan de ha sine fångne vederlikar
at dela lönen med.
Hr Stierneld: Denne saken beror på en klar ock ostri¬
dig bevillning af Allmogen, ock der någon skulle villia draga
den ifrån Justitise-Staten, så vill Allmogen taga den tilbaka.
Här är ock Regerings-Formen besvuren, som förmår, at för
Justitiae-Staten skall Lagmans- ock Häradzhöfdings-räntan
hållas oförryckt; altså bör ingen votering här hafva rum.
Anteligen blef slutit, at Justitise-Staten skall fa af Hä-
radzhöfdings- ock Lagmans-räntan sin lön, så långt desse rän¬
tor räcka.
Hans Excellence Landtmarskalken: Nu frågas, om
Stats-Contoiret skall lia disposition eller Justitiae-Staten.
Hr Baas: Som alt annat skall gå i det skick, som det
var för 1680, ock Magistraterne fat disposition öfver Städernes
medel, så håller jag före, at Justitiae-Staten bör nu, som för
1680, få disposition öfver Häradzhöfdings- ock Lagmans-räntan.
Ock som detta enständigt påstods, så
Resolverades, at Justitiae-Staten skall få disposition af
Häradzhöfdings- ock Lagmans-räntan.
Hans Excellence Landtmarskalken: Här blir vidare
en fråga, om icke de ifrån de andre orterne flycktige Justitioe-
betiänte böra hafva sin lön äfven af desse medelen.
Hr Baas holt före at, som det vore ochristeligit at för-
giäta de flycktige af Staten, så kunde bevillias et vist procent
för dem af dem, som lön få, ock den ricktigt niuta.
Ha nsExcellenceLan dt mar skalken upprepade detta,
om icke alle skola gie en viss procent af den lön de niuta, at
flycktingarne af Justitise-Staten dermed lönas kunde.
Hr Lagerberg: Jag vill låta sätja up en specification
på alla Justitise-betiänte med nampn ock lön, ock så kan
Justitiae-Deputation ock Justitise-betiänterne träda tilhopa ock
utse vägen, at de flycktige Justitise-betiänte kunna niuta lön,
så at det om Lögerdagen kan föredragas Ridderskapet ock
Adelen.
Härvid kom denne saken för denna gången at bero.
Hr Johan Carlson Strömfelt påminte derom, at vij
intet måtte förglömma våre fångne medbroder i Ryssland.
Hr Lagerberg sade, at man har remitterat til dem pen¬
ningar förledit åhr, ock redan varit förtänckt derpå äfven för
i åhr.
Om lagsagors delning. Justitiekommissioner. 233
Sedermera uplästes Justities-Depntatiovs Memorial angående
Norlands Lagsagus fördelande imellan 2:ne Lagmän.
Ock blef godt funnit, at berörde Lagmansdöme skall
delas i 2:ne Lagsagur.
Vidare uplästes, hvad berörde Memorial innehåller, att uti
hvarje Höfdingedöme i hela Riket en Lagman förordnas måtte,
ock därest 2 eller 3 Höfdingedömen äre begrepne under en
Lagsagu, at de då separeras måtte, på det Lagmannen i Landz-
höfdingens frånvaru hans vices förrätta kan. Föreslåendes
Justitiae-Deputation, at hvart åhr vid slutet måtte i hvart
Lähn af Lagmannen, som hade at adjungera sig 2 Adelsmän,
2 Präster, 2 Borgare ock 2 Bönder, hållas en inqvisition så i
Städerne, som på Landet, huru hvar ock en niutit rätt ock
rätvisa til godo, huru Kongl. Förordningarne blefvit handhafde
ock efterlefvade, ock huru Fiscalerne ock Crono-Betiänterne
giordt sit kall ock embete.
Hr Stierncrona: Det synes sällsamt, at hvart åhr
skulle blifva en Commission.
Ridderskapet ock Adelen ogillade detta förslaget al¬
deles.
Hr Stierncrona: Om det skulle skie på det sättet, som
projecterat är, så skulle blifva status in statu.
Hr Samuel von Hylten: Alt detta här, som är pro¬
jecterat af Deputation, är så nytt som onyttigt, ock då
Regerings-Formen var före, ey blefvit för nyttigt ehrkiändt.
Det är nytt ock onyttigt, ty det gior dem onyttige, som til
sysslorne äre satte. Are icke Håf-Rätterne ock Cammar-
Collegium satte til at hindra orätt ock egennyttighet i landet;
hvartil skall då en sådan Commission? Detta project be¬
tager jämväl vyrdigheten af embeten ock är til ingenting nyt¬
tigt, det förökar ock Betiänterne utan tvång. Jag har sielf
varit i Skåne ock Blekinge Lagman, ock har hindt bestyra
det. Ja, det gamla maneret til at föra styrseln skulle blifva
öfver ända kastat på detta sättet, ock blifva status in statu.
Hr Stierncrona holt före, at Commissioner äre nödige
i Provincierne, men at de då af Kongl. Maij:t kunna förordnas,
ock som Lagmännen beqvämligast deruti kunna presidera, var
Hr Stierncrona af den meningen, at en Lagman i hvar Pro-
vince vara borde.
Hr Stierneld: Här äre väl Håf-Rätter ock Collegier,
men Allmogen har likväl många klagomåhl.
234
1720 den 23 Juni.
Hans Excellence Landtmarskalken: Det är krigs¬
tiden, som förorsakat desorderne.
Hr Danckwardt: Jag vet intet annat, än at Härads-
Rätterne fåt den mack ten at taga up sådanne klagemåhl; ock
som de af Allmogen, som något lidit, der kunna sig angifva,
så lärer detta projectet ey finnas vara nödigt, som Justitias-
Deputation giordt.
Ofverste Zander kom in ock sade, at Hans Maij:t befalt
Feltmarskalken Duker at skynda på Riksdagen, at Ständerne
om Tisdagen måtte komma up på Salen eller om Torsdagen
sidst; men som Gref Duker är litet opasslig, har han befalt
Hi; Öfversten at anmäla detta hoos Hans Excellence Landt¬
marskalken ock Ridderskapet ock Adelen.
Ridderskapet ock Adelen förklarade sig, at de villia
om Torsdagen komma på Salen ock sluta Riksdagen.
Sedan frågade Hans Excellence Landtmarskalken,
om sådanne ordinarie Commissioner i Riket skola blifva, som
Justitise-Deputation föreslår.
Härtil svarades: ney! ney!
Hans Excellence Landtmarskalken säde vidare:
Här är den frågan igen, om det behöfves delning af flere
Lagmansdömen.
Härtil ropades i lika måtto: ney!
Derefter uplästes Krigs-Commissarien Helanders bref utur
Muscau, hvarutinnan han berättar, at de penningar, som til
tångarne i Ryssland afskickades förledit åhr, äre ricktigt an¬
komne.
Hr Lagerberg: I åhr äre utsatte til de fångne 100,000
Dal. Snut, som skola tagas af Preussiske subsidierne för andre
termin.
Ridderskapet ock Adelen voro härmed väl tilfrids.
Hr Johan Carlson Strömfelt bad, at en rätt distri¬
bution måtte observeras imellan de som ha lön här hemma,
ock de som ingen hafva.
Detta sades skola skie.
Hans Excellence Landtmarskalken frågade, om icke
en publication bör utgå, at Plåtar ock Kåpparrunstycken samt
Silfvermyntet ey måtte ratas, til dess en ändring skier i myntet.
Hr von Hylten holt före, at vite bör sättias derhos, ock
at det straxt blifver executift.
De fångnes understöd. Myntplakat. Taxa för rättsökande. 235
Ridderskapet ock Adelen resolverade, at härom utgå
bör en publication, ock sättias et vite för förbudz-brytarén,
som straxt blir executift.
Hr Hylten: Vid samma tilfälle påminner jag angående
de 6 Dal. Snuts straff för dem, som intet framkommit, at eme¬
dan Förordningen säijer allenast, at han skal lagforas, det
måtte sådant vara executift, emedan elljest Konungens tiänst
lider.
Den 25 .Tuni in pleno.
Hans Excellence Landtmarskalken: Höglåfl.
Ridderskapet ock Adelen lära påminna sig at, när Cancellie-
Ordningen uplästes, taltes om en taxa, som giöras skulle, hvaraf
vederbörande måtte undfå någon tilökning uppå deras lön, til
at hemma derigenom ali egennyttighet. Nu är den upsat, ock
et underdånigt Memorial derhoos til Hans Kongl. Maij:t, som
jag vil låta föreläsa Ridderskapet ock Adelen.
Berörde Memorial ock taxa uplästes, ock finnes N:o
Vid 12 § påminte Hr EhrenCrona, at denne afgift för
dommar ock resolutioner mycket graverar de rättsökiande.
Hans Excellence Landtmarskalken: De fattige
tagas undan ock få gratis.
Hr EhrenCrona: Det kan mången vinna 1,000 R:dr,
men han kan intet betala gebuhren, ty det kan skie, at när
han kommer til executoren, får han intet af den han vunnit
på; ock hvem skall åtskillia, hvilken som fattig är eller intet?
Hr Stierncrona: Han kan gie sig an i Collegio ock
der hans fattigdom examineras. Det är ju vid Domstolarne
taxa, hvad som betalas skall.
Ridderskapet ock Adelen biföllo, at Cancellie-
Collegium pröfva må, hvilke som ifrån afgiften förskonas måge.
Hr EhrenCrona: Det blir frågan, om den som är tvun¬
gen ock dragen til Justitiae-Revisionen, skall bli obligerad til
at betala något för resolutionen.
Hans Excellence Landtmarskalken: Man lärer
vara glad at man slipper sin contrapart ock giärna betala 4
R:dr af 1,000 R:dr.
236
1720 den 25 Juni.
Hr Ehrencrona begiärte votering, men begaf sig om¬
sider derifrån. Frågade sedan, om den förra recognition skall
härigenom vara håfven.
Hvarpå svarades, at intet mer til Cancelliet i gebuhr
gifves, men at recognition, som faller Kongl. Maij:t til, icke
desto mindre betalas.
För öfrigit blef taxan faststäld, sådan som hon under be¬
rörde N:o finnes.
Justitice-Deputationens betänckiande öfver Allmogens Memo¬
rialer ock ansökningar uplästes, angående l:o Tingsgiästnings-
penningames ock sakörens fördelande imellan Häradzhöfdingen
ock Nämden. 2:o. Angående Allmogens Herredags-penningar.
3:o. Att de intet måge tvingas ifrån sine gambla tings-ställen.
Ock 4:o om arfskiftens förrättande; ock remitterades til Secrete
Utskåttet, hvarest de kunna höras, som det åstunda, ock hafva
något at påminna.
Hr Stierneld begiärte, at en Deputation måtte förordnas
at gå til de andre Stånden ock begiära svar, om Häradz-
höfdings- ock Lagmans-räntan icke bör gå til Justitfe-Statens
aflöning under Svea ock Göta Håf-Rätter.
Och som detta bevilliades, så utnämdes
i riherre Olof 7 ömflycht. Hr Bentzelstierna.
Hr Jäg er schiöld. Hr Dahlman ock
Hr Stierneld. Hr von Drake
att gå til de andre Stånden, ock sattes skrifteligen up, hvad
som de andre Stånden föredragas skulle, så lydande:
Som Ridderskapet ock Adelen haft före det Memorialet,
som Justitiae-Deputationen utarbetat angående Häradzhöfdings
ock Lagmans-räntan, samt dervid stannat i det slut, at be¬
rörde räntor, så långt de räcka, til Justitiae-Statens under
Svea ock Giöta Håf-Rätters aflöning skola lemnäs, ock til dess
disposition, hvarvid den qvestion infallet, på hvad sätt Justitiae-
Betiänterne ifrån de af fienden inkräcktade orter, skola för-
sörgde blifva; Altså äre vij afHöglåfl. Ridderskapet ock Adelen
utskickade til at begiära, det Ståndet behagade icke allenast
om det förra sig utlåta ock Ridderskapet ock Adelen dess
sentiment vetta låta, utan ock, i fall de äre derutinnan af ena¬
handa tancka med Ridderskapet ock Adelen, låta deras Depu¬
terade af Justitim-Deputation med Ridderskapets ock Adelens
Deputationer mellan Ständerna om Jiistitieverket. 237
sammanträda, at taga det senare måhlet i öfvervägande, samt
expedient sökia til slike olyckelige flycktingars aflönande.
Denne Deputation fick ock så i commission at påminna
om svar på Börde-qvsestionerne, som de andre Stånden corn-
municerade äre.
Hans Excellence Landtmarskalken: Majoren Ha¬
milton anhåller, at det underdånige Memorialet måtte justeras,
som är honom bevilliat at afgå til Kongl. Maij:t.
Derpå uplästes berörde Memorial ock justerades sådant,
som det finnes N:o
Hr Thegner: Til at undgå desse månge sollicitatio-
nerne, efter här äre 12 å 1500 Officerare, som äre tiänstlöse,
som hafva samma skiähl, så kunde et generalt bref afgå til
Kongl. Maij:t, at de efter sine meriter hågkommas.
I anledning häraf resolverade Ridderskapet ock Adelen,
det et underdånigt Memorial ifrån alla fyra »Stånden härom
til Kongl. Maij:t afgå skulle, at så Civil som Militairbetiänte
måtte blifva hågkomne efter förtiänst, meriter ock skicklighet.
Gref De la Gardies Memorial uplästes angående siöräts-
penningarne, at Commercie-Collegium må niuta lön deraf.
Ock resolverades at, såsom detta är incaminerat förut i
Secrete Utskåttet, så kommer det der at afgiöras; hvad slut
derutinnan blifver, kan sedan refereras här in pleno.
Ifrån Borgare-Ståndet inkom en Deputation, för hvilken
Bårgmästaren Starling förde ordet, säijandes:
Hoos Eders Excellence ock Höglafl. Ridderskapet ock
Adelen låta Städernas Fullmäektige anmäla sin ödmiuke ock
vördesamma hälssning, med lika tacksäijelse för den beskick¬
ning, som de från Höglåfl. Ridderskapet ock Adelen fåt. Ock
hvad l:o angår Lagmans- ock Häradzhöfdings-räntan til do¬
mares i landet belöning, så bifalla giärna Städernes befull-
mäcktigade Ridderskapets ock Adelens mening, at om möijeligit
är, de dem måtte få åtniuta. Det andra angående, huru de
fiycktige Betiänterne måtte blifva soulagerade, så villia Stä¬
dernes Fullmäektige träda tilsamman med Håglåfl. Ridder¬
skapet ock Adelen derom, när Hans Excellence behagar. Ock
hvad 3:o anbelangar Bördes-qvsestionerne, så, emedan Ståndet
forehaft Justitise-Deputations betänckiande derom, ock deröfver
sig utlåtit, så vet man intet annat, än det är en afgiord sak.
Hans Excellence Landtmarskalken besvarade dem,
ock derpå afträdde de.
238
1720 den 25 Juni.
Sedan kommo Ridderskapets ock Adelens Depute¬
rade, som varit lioos de andre Stånden, tilbaka ock sade, at
de andre Stånden tackat för communication ock låfvat villia
gifva svar; hafvandes Bonde-Ståndet om Börden sig utlåtit, at
de hålla sig vid det Memorialet de redan ingifvit, men de
andre Stånden hafva låfvat villia meddela sit utlåtande om de
dem communicerade Bördes-qvaestioner.
Derefter uplästes Justities-Deputations betänckiande öfver
Stockholms Stads Magistrats Memorial, hvarutinnan anföres åth-
skillige puncter til processens förhållande samt de rättsökan¬
des lisa ock befordran. (Jfr K. Maj:ts Res. ang. Processen vid
Instantierne i Stockholm d. 6 Juli 1720.) Ock hvad
1 § anbelangar, at appellations-summan ifrån Ciämnärs-
rätten, för de i Memorialet andragne orsaker skull, måtte för-
höijas ifrån 30 Dal. Sm:t til 200 Dal. Snut, ock appellations-
penningarne blifva 2 Dal. Snut, hvaröfver Deputationen stan¬
nat i det betänckiande, at det bör blifva vid det vanliga så
uti vädiemåls-summan, som appellations-penningarne;
Så blef detta Deputations betänckiande af Ridderskapet
ock Adelen gillat.
2 (1) §. At de Eder, som Ciämnärs-Rätterne pålägga, måtte
dersammastädes prsesteras, ock icke, som härtils brukeligit varit,
i Rådstugun, blef äfven bifallit.
3 (2)§. At Ciämnärs-Rätterne måtte straxt få ställa sin fålte
dom i vederbörlig execution, när den tvistige summan ey stiger
öfver 30 Dal. Snut, allenast Executions-Ordningarne dervid i
behörig ackt tagas. Blef i lika måtto samtyckt.
4 (3) §. At Ciämnärs-Rätterne här i Staden måge directe till
Råf-Rätten insända ransakningen öfver de måhl, som höra til
dess immediate afdömande, ock öfver de öfrige criminalier
icke allenast ransaka, utan ock döma samt de mindre sielfve
låta exeqvera, ock allehanda lifssaker likaledes til Håf-Rättens
ompröfvande insända.
Blef sammalunda approberat; dock at, efter antalet af bi-
sittiarne ey är mer än fyra, de 2:ne Rättens Notarier kunna,
likmätigt Justitiae-Deputations betänckiande, efter aflagd dom-
mare-ed i lifssaker tagas til liielp, på det sättet at, hvaruti
4 af desse sex komma öfverens, det giäller för dom, men
blifva 3 på ena ock 3 på andra sidan, då en annan tages
dertill, så at Rätten då kommer at bestå af siu ledamöter;
ock at med domarnes execution blir på samma sätt i Ciämners-
Rätten, som det härtils varit vanligit i Rådstugu-Rätten.
Beslut angående process-ordningen i Stockholm. 239
5 (4) §. Blef godt funnit, at när någon begår någre miss-
giärningar i Staden ock på malmarne, hvilka pa en gång blifva
uppenbare ock under en lagsökning komma at afgiöras, skall
den domaren, under hvars ransakning den bråtzlige sidst kom¬
mer at std, efter inhämtad ransakning ifrån de andre Ciänmers-
Rätterne, hela saken afgiöra; ock kyrckioplickten för stöld skie
i den Församblingen, hvarest största stölden är begången, men
för höör eller lönskeläger der, hvarest den bråtzlige sidsta
gången syndat.
6 §. Begiär Magistraten, at den ifrån Rådstugu-Rätten
appellable summan måtte förhöijas till 1,000 Daler Silfver-
mynt. Ock som Deputation utstält detta, til dess Stadsens
privilegier komma at öfverses, så suspenderade
Ridderskapet ock Adelen härutinnan sina tanckar.
7 (5) §. Faststältes, at juramentum calumniae i sådanne
måhl, som immediate i Rådstugu-Rätten uptages, afläggas bör.
8 §. Anhåller Magistraten, at summa appellabilis ifrån
Stadsens Collegier må blifva 300 Dal. Silfvermynt ock appella¬
tions-penningarne 3 Dal. Silfvermynt; men som uti de saker,
som gå per appellationem til Magistraten, processen ock skrift¬
växlingen är vidlyftigare;
Så resolverades, at härmed förblifva skall efter den förr van¬
liga processen, at slike saker gå ifrån Stadsens Collegier til
Magistraten per querelam.
9 §. Resolverades, at parterne på samina sätt i Stadsens
Collegier, som i Ciämners-Rätterne skola aflägga de dem på-
lagde Ederne; dock härunder juramentum calumniae ey för¬
stånden.
Vid 10 § approberades Deputations betänckiande, at den
processen, som Kyrckiolagen i 16 Capitlet 1 § föreskrifver,
acktas skall, til oenigheters uphäfvande imellan äckta folck.
För öfrigit remitterades det til Stats-Deputation, huru vida
Magistratens 2:ne Cancellister kan bestås 100 Dal. Smits til-
ökning hvar på sin lön.
Och blef faststält, at tvisten om liyrecontracter med in-
ock utflyttande skola härefter immediate uptagas af Magistra¬
ten ock summario processu afgiöras. Parterne lickväl obetagit
emot domen at vädia, dock at den icke desto mindre ställes
i execution.
240
1720 den 27 Juni och 5 Juli.
Den 27 Juni in pleno.
Hans Excellence Landtmarskalken förestälte, at man
giordt anslag i tanckar, at man väntat svar af de andre Stån¬
den om Börden.
Ridderskapet ock Adelen förente sig derom, at då
de andre Stånden gifvit svar ifrån sig, kommer Justitiae-
Deputation at sättia up Förordningen om Bördes-Rätterne i
anledning af det som deröfver slutit är.
Justitice-Cancellerens Instruction uplästes ock approberades,
sådan som den finnes N:o 45.
Sedermera uplästes Commercie-Deputations Memorial om
skieppens clarerande vid stora Siötullen N:o ock remittera¬
des til Secrete Utskåttet, at der tagas i närmare considera-
tion.
Hr Hökerstedt begiärte, at Commercie-Collegium matte
få communication deraf.
Hvilket bevilliades.
I lika måtto uplästes Memorialet angående de för Bådstad
sökte Stadz-privilegier, som likaledes remitterades til Secrete
Utskåttet.
Den 5 Juli in pleno.
Hans Excellence Landtmarskalken: Jag bör be¬
rätta för Höglåfl. Ridderskapet ock Adelen, huru det gått med
den Deputation, som blef förordnad öfver Adelige Privilegierne
at jämka dem med de andre Stånden. Man har gåt så långt
man kunnat med dem, men det har intet luppit bättre af, än
at de lade i går in en skrift, ock ginge ifrån alt det de förr
blefvit med oss ense om. Ock på det Ridderskapet ock Adelen
måge så mycket bättre få förnimma, huru man härmed för¬
farit, ock hvad vårt råd ock förslag är, så har man skrifteligen
satt up något derom.
Derpå uplästes berättelsen N:o 52 örn Deputations för¬
rättning. Ock som, ehuru Ridderskapet ock Adelen fogat sig
emot de andre Stånden, de lickväl, oacktat en punct allenast
Ofrälsets protest mot Adelns Privilegier, Instructioner, m. m. 241
imellan dem oafgiord var, brutit af conferencen ock inlagt en
protest emot Adelens Privilegier; Så hemställer Deputation
til Ridderskapets ock Adelens godtfinnande, om icke Ridder¬
skapet ock Adelen skulle finna godt l:o at söka confirmation
på de dem af Konung Gustaf Adolph gifne Privilegier,
sedan derutur slutes, hvad til desse tider derutinnan ey är
lämpeligit, sampt 2:o besvara deras protest med en reprotest,
ock 3:o Ridderskapet ock Adelen igenom en conventions-act
förbinda sig at intet sällia någon Frälse egendom til ofrälse
Personer.
Sedan uplästes de andre tre Ståndens protest, som finnes
N:o . Hvarutinnan de begiära, l:o at med Collegiernes ock
Landzhöfdinge-instructionernes öfverseende anstå må til nästa
Riksdag; 2:o at visse utnämnas må til instructionens utarbe¬
tande för dem, som skola se öfver Reductions-värcket, ock den
til nästa Riksdag först giöras färdig, ock 3:o at med Adelens
Privilegier hafves anstånd äfvenväl til dess, dock at de i
medlertid ingen kraft ock verckan hafva, utan all ändring,
som igenom dem är skiedd, sättes i sit förra stånd igen.
Hans Excellence Landtmarskalken berättade, at de
andre Stånden äre lickväl nögde dermed, at Stats-Contoirets
ock Cammar-Revisions instructioner gå ut.
Hans Excellence Landtmarskalken sade vidare:
Jag har sagt dem, at vårt Stånd hade befullmäcktigat oss at
afgiöra, hvad instruction erne angår, i Secrete Utskåttet; ock
ehuruväl de i förstonne äfven til afgiörande ville företaga
samma, så hafva de dock sålunda sedermera utlåtit sig, som
Ridderskapet ock Adelen nu hördt. Kan skie at Collegierne ock
Landzhöfdingarne rätta sig efter Regerings-Formen ock sine
förra instructioner til nästa Riksdag uti alt det, som berörde
instructioner intet strida emot Regerings-Formen.
Hr von Kocken hemstälte Ridderskapet ock Adelen, om
icke Hans May:t med Rådet kunde öfverse dem ock låta ut¬
gifva dem til vidare Ständernes approbation vid nästa Riksdag.
Hans Excellence Landtmarskalken: Man kan fuller
intet vidare komma med de 3 andre Stånden, än jag sagt.
Frågade derföre, om icke det blir vid det förslaget Hans Ex¬
cellence gifvit.
Hr Stierncrona: Här är intet annat expedient, utan
de Collegier samt Landzhöfdingarne, som intet få ut sine in-
Adelns Protokoll 1720. 16
242 1720 den 5 Juli.
structioner, måste rätta sig efter sina förra instructioner ock
Regerings-Formen.
Detta blef af Ridderskapet ock Adelen bifallit.
Hans Excellence Landtmarskalken: Hvad nu våre
puncter angår, hvarmedelst vij hemstält Ridderskapet ock
Adelen, hvad mått man nu taga skulle; så kunna de andre
Stånden intet disputera oss, at vij ju få gå til våre gamla
Privilegier, som Konung Gustaf Adolph oss gifvit.
Ridderskapet ock Adelen förklarade sig, at de äre
nögde dermed, at confirmation begiäres på Konung Gustaf
Adolphs Privilegier. Dock at hvad som intet är enligit med
Regerings-Formen, derefter lämpas, såsom om de 5 höga Em¬
beten, Halss-rätten ock Fridz-milen, hvilket skall utdragas,
samt för Ståndet upläsas.
Ock samtycktes dertil, at Ridderskapet ock Adelen ifrån
Skåne, Halland ock Bohuus Lähn blifva under berörde Privi¬
legier dragne, ock vid sine gambla förmåner, som grundade äre
i Fridz-tractaterne, bibehållne; men skulle det vara något, som
intet kommer öfverens med närvarande tider, at det da äfven
så härefter lämpas.
Sedermera uplästes Reprotesten emot de andre Standen,
som finnes N:o 56;
Ock voro Ridderskapet ock Adelen dermed nögde.
Så blef ock den Convention, som Ridderskapet ock Adelen
sin imellan giöra skulle, upläsen, at intet uplåta någre Frälse
godz til någon ofri man, hvilken finnes N:o 53.
Hr Erenpreutz tyckte det vara för svårt, ock mente at
den, som sit godz sällia ville, toge skada deraf, at han intet
kunde få så mycket af Frälse som ofrälse man.
Men Ridderskapet ock Adelen voro nögde med be¬
rörde Convention ock sade, at de intet sökia så mycket en
particulier Persons, som hela Ståndets interesse.
Hans Excellence Landtmarskalken frågade, om ieke
han på Ridderskapetz ock Adelens vägnar kommer at skrifva
under reprotesten, ock om icke en ansenlig Deputation bör gå
up ock begiära confirmation på Privilegierne.
Hvilket enhälleligen bifallit blef.
Derefter uplästes conceptet til Riksdags-Beslutet.
Hvarvid Hans Excellence Landtmarskalken berät¬
tade, at man sedt efter i Stats-värcket, hvad vij hafva för
Adelns reprotest o. konvention. Riksdagsbeslutet. Reduktion. 243
tillgång, ock funnit, at den är mycket ringa, när vij sakna
främmandes hielp, ock måste låta oss nöija med vårt eget;
derföre har man tyckt i Secrete Utskåttet, at Contribution
måste continuera til nästa Riksdag.
Ridderskapet ock Adelen voro dermed nögde, at Con¬
tribution til nästa Riksdag continuera må, sålunda som den af
dem bevilliad är.
Sedan frågade Hans Excellence Landtmarskalken,
om icke Krigshielpen äfven skall continuera til nästa Riksdag.
Hvilket i lika måtto bejakades.
Beslutet uplästes nu.
Ock var vid 1, 2, 3, 4, 5 ock 6 §:ne intet at påminna,
vidare än det sättes mera positift om freden med Dannemarck,
än conceptet innehåller.
7 ock 8 §§ approberades.
Hans Excellence Landtmarskalken frågade, om det
skall föras in uti Beslutet, eller med et å part Memorial före¬
dragas Kongl. Maij:t, at med Collegiernes instructioner skiutes
up til nästa Riksdag, ock at imedlertid Regerings-Formen ock
de gamla instructionerne följas skola.
Ridderskapet ock Adelen höllö före det vara bäst, at
det skier med et å part Memorial.
Hans Excellence Landtmarskalken: Nu har man
fuller ernat at giöra en § om Reduction, men de andre Stån¬
den vela, at allenast en Deputation skall nämnas, som til nästa
Riksdag sätter up instruction för dem, som skola se öfver
Reductions-värcket; imedlertid skulle mycket arbete kunna
giöras, om instruction nu blefve giord. Ridderskapetz ock
Adelens tancka har varit, at instruction nu skulle sättias up,
ock alt arbetas ut til nästa Riksdag, men intet ställas i exe-
cution innan nästa Riksdag, men som de andre 3 Stånden äre
deremot, så ser svårt ut för dem, som mist sin egendom, at
de skola vänta derpå, at instruction sättes allenast up til
nästa Riksdag, ock intet arbetas derpå, förr än derefter åt.
Nu säija vähl en dehl, at det intet går de andre Stånden an;
men deremot äre två starcka skiähl. l:o At godsen nu sökas
ifrån Cronan återvinnas, ock således är detta en publiqve sak.
2:o Hafva de andre Stånden altid varit med uti Reductions-
värcket.
Vid den 10 ock litte § var ey något at påminna.
244
1720 den 5 Juli.
Sedan uplästes et project til en Instruction för berörde
Reductions-Commission, hvilket finnes N:o
Hr Stierncrona: Det hade varit väl, at detta straxt
i början blefvit företagit, at hvar ock en kunnat giöra sine
påminnelser dervid, efter detta är en så angelägen sak, at
den ey så hastigt afgiöras kan. Derföre undrar jag intet på
at de andre Stånden villja, at det skall hafva anstånd til nästa
Riksdag, ty det går hela Riksens välfärd an, ock jag håller
före, at hvar ock en bör hafva det under egne ögon at exa¬
minera.
Hr Cederström föreslog, om icke en Deputation kunde
härutinnan skickas til de andre Standen ock öfvertala dem at
antaga den projecterade instructionen.
Men Hr Stierncrona itererade sitt förra.
Hr Silfwerswerd: Här äre månge godz, som bytte äre
ifrån Kongen för Frälse, ock sedan äre de indragne, så at
Cronan har begge delarne; Altså vore för svårt, om de intet
skulle få sit igen, utan vänta til nästa Riksdag.
Hans Excellenne Landtmarskalken: Här äre de,
som gifva anledning dertil, at man skulle skicka en Deputation
til de andre Stånden, eller kanskie Ridderskapet ock Adelén
skulle förordna någre, som utarbeta dessa grundreglorne.
Sades, at dessa reglorne äre faststälte igenom Riksdags-
Besluter.
Hans Excellence Landtmarskalken: Här är den
svårighet, huru man skal få de andre Stånden at samtycka
härtill.
Hr v. Post: Här lärer ingen annan Lag vara uti detta
projectet lagd til fundament, än den vij hade för 1680, ock
hvad sedan giordt är, deri böra vij ha ändring.
Änteligen stannade det deruti, at Hr Ernest Creutz med
en Deputation sändes til de andre Stånden at förmå dem
til instructionens upsättiande för Reductions-Commission eller
projectets agnoscerande nu vid denne Riksdagen.
Sedan uplästes den § utur det i Secrete Utskåttet upsatte
Memorialet, som angår myntets devalvation, at Kongl. Maij:t
efter inhämtad(!) Collegiernes betänckiande med Råds Råde der¬
utinnan förordna må, i fall något afslag uti myntet innan nästa
Riksdag finnes oumgiängelig nödigt.
Och blef samma punct aldeles approberad.
Myntet. Tullarne. Bondeståndets ställning. Iustitiestaten. 245
Afven uplästes den §, at Kongl. Maij:t med Råds Råde,
sedan Collegierne hörde äre, må förhöija eller förminska stora
Siötullen, som priset på vahrorne af- eller tiltaga, ock det
kan nödigt pröfvas innan nästa Riksdag.
Hvilket i lika måtto gillades.
Hr Cederström påminte, om icke Licenten skulle bli
ståendes, fast än den fölljer elliest med tullen, på det at den
disposition, som om den giord är, ey måtte rubbas.
Men häröfver blef intet slutit.
Uppå Hr Landzhöfdingen Conrad Ribbings begiäran, blef
den förlikningen upläsen, som upsat var imellan Hr Landz-
höfdingen Ribbing ock Ilr Åkerhielm, på det Ridderskapet ock
Adelen, efter det här uppe passerat, måtte få derom kundskap,
hvilken finnes N:o
Sedan förklarade Ridderskapet ock Adelen sig nögde
dermed, at det dervid förblifver.
Ock utlät Hr Conrad Ribbing sig, at han har all estime
för Hr Akerhielms Person.
Hr Silvius mente, at äfven til Kongl. Maij:t ock Rådet
måtte lemnäs at förhöija lilla Tullen.
Hvilket i lika måtto approberades.
Hans Excellence Landtmarskalken erhindrade Rid¬
derskapet ock Adelen, huru som Bonde-Ståndet begiärt at
komma i Secrete Utskåttet ock jämväl få äfven vara i Rådz-
valet, säijandes, at man deröfver hördt dem i Secrete Utskåttet,
ock upsat et svar at gie dem per extractum protocolli. Men
som Bonde-Ståndet in pleno inkommit med detta sit påstå¬
ende, så mäste det här läsas up för samtel. Ridderskapet ock
Adelen.
Altså blef samma svar upläset, hvarutinnan de öfrige
Stånden förklara sig, at de öfver så angelägne älirender ey
kunna admittera Bonde-Ståndet, för de derutinnan anförde
skiähl skull, som af N:o läsas kunna.
Sedan uplästes Justities-Deputations Betänckiande om Abos,
Dorpts ock Pommerske Justitise-Betiänternes aflöning, hvar¬
utinnan giöres det förslaget, at alle Civil Betiänte, som full
lön niuta, eller hvilkas halfva lön stiger öfver 700 Dal. Smt,
skulle sammanskiuta en procent til desses aflönande. Dock
Riks-Råden, som Praesidenter äre, härunder ey begrepne, efter
de böra niuta af Stats-Contoiret elliest sin Rådz-lön.
246
17 20 den 6 Juli.
I anledning häraf förestälte Hans Excellence Landt-
marskalken:
l:o. Om Praesidenterne i Håf-Rätterne som äre Riks-Råder
skola niuta lön af Häradzhöfdings- ock Lagmans-räntan.
Och resolverades, at Praesidenterne skola niuta lön såsom
Riks-Råd utur Stats-Contoiret ock ey på Håfrätts-Staten.
2:o. Föreslog Hans Excellence Landtmarskalken, om
icke detta til Secrete Utskåttet gå kunde, huru de flycktige
Betiänte lön niuta måge.
Hr Thegner ock Hr Hökerstedt tyckte, at de borde
lönas af Lagmans- ock Häradzhöfdings-räntan, som Justitiae-
Staten lemnad är.
Hr Bergenstierna: Proportion är svårare för den, som
ey får mer än half lön; ty den kan intet betala, såvida som
den halfva lönen, hvilken utfaller, intet förslår til dess sub-
sistence.
Resol.: Det proponera^ i Secrete Utskåttet för de andre
Stånden, ock refereras vidare för Ridderskapet ock Adelen
härnäst.
Hr Ernest Creutz med de öfrige Deputerade kommo
tilbaka ock berättade, at Prästerskapet var redan nedergångit
ock äfven Bonde-Ståndet, men Bårgerskapet lät anmäla sin
ödmiuka hälssning hoos Ridderskapet ock Adelen, ock låfvade
at taga den saken vij förestält dem i öfvervägande ock gifva
svar. Imedlertid bådo de om excuse, at det intet kan skie
i dag.
Den 6 Juli in pleno.
Hans Excellence Landtmarskalken frågade, om den
Deputation, som i går skulle gå til de andre Stånden om Re-
duction, men intet träffade Präste-Ståndet eller Bonde-Ståndet,
efter de vore då åtskilde, nu skall gå till dem.
Och som detta bifallit blef, gick Hr Ernest Creutz med
de öfrige Deputerade til berörde Stånd.
I medlertid uplästes Instruction eller Reglementet för Stän-
dernes Contoir, ock giordes dervid inge påminnelser, utan re¬
mitterades til Secrete Utskåttet, at der jämkas med de andre
Ståndens ledamöter.
Adeln begär sina gamla privilegier o. riksdagens slut. 247
Hr Ernest Creutz med de öfrige Deputerade kommo
tilbaka ock sade, at de varit hoos de öfrige Präste- ock Bonde-
Stånden ock giort dem den propositionen, som i går Deputa¬
tion committerades, hvarpå berörde Stånd låfvat yttra sig
igenom Deputerade tilbaka.
Sedan uplästes Förordningen om Bördes-rätterne til ju¬
stering, som Justitise-Deputation upsat, ock finnes N:o ,
hvarvid intet var at påminna.
Hans Excellence Landtmarskalken: I går vore vij
ense derom, at vij skulle gå up til Hans Maij:t med en De¬
putation, ock begiära confirmation på Konung Gustaf Adolphs
Ridderskapet ock Adelen gifne Privilegier. Derföre har jag
hedt i underdånighet, at Hans Maij:t ville komma up i Rådet;
men Hans Maij:t har nu låtit vetta, at Hans Maij:t är opass¬
lig ock intet kan komma in ifrån Carlberg, utan om en De¬
putation kommer ut, vill Hans Maij:t admittera den. Nu
hade man väl tänckt, at detta Hans Maij:t i sittiande Råd
skulle föredragas; men som Rådet äre af Ståndet, ock detta
af Hans Kongl. Maij:t tyckes utom Rådet kunna skie, så är
bäst, at en Deputation far ut til Kongl. Maij:t på Carlberg.
Detta blef bifallit.
Sedan uplästes concepterne til confirmation, som Ridder¬
skapet ock Adelen i underdånighet begiärar på berörde 1617
åhrs Privilegier, så väl som ock det af Dråttning Christina
åhr 1644 Ridderskapet och Adelen gifne Privilegium, ock var
vid samma concepter intet at påminna, som finnes N:o
ock N:o
Hans Excellence Landtmarskalken förestälte också
härhoos, om icke, efter nu så långt gåt med Riksdagen, så at
det synes som Ständerne villia sittia stadigt ock styra Riket,
man af Kongl. Maij:t kan begiära, at Riksdagen må slutas,
särdeles som Prästerskapet utlåtit sig, at de intet mer villia
gå i Secrete Utskåttet.
Ridderskapet ock Adelen sade sig vara nögde dermed,
at Riksdagen slutes, ock at utblåsas måtte, det de skola kom¬
ma på Salen.
Til at föllia med Hans Excellence Landtmarskalken til
Carlberg deputerades:
Gref Carl Emilius Lewenhaupt. Frih. Joli. Carlson Strömfelt.
Gref Carl Gustaf Frölich. Friherre von Essen.
248
1720 den 6 Juli.
Hr Falkenberg. Hr Hägerflycht.
Hr Bildt. Hr von Boumgarten.
Hr Grubbenliielm. Hr Cederbielke.
Hr Stael. Hr Palm Creutz.
Dermed afträdde Hans Excellence Landtmarskalken med
förenämde Herrar Deputerade, ock anmodades Hr Ernest Creutz
at uti Hans Excellences frånvaro, i fal de andre Ståndens
Deputerade kommo til Ridderskapet ock Adelen, då taga emot
dem ock svara dem.
Sedan föredrogs Ridderskapet ock Adelen de puncterne
N:o 49, som upsatte blefvit uti Introductions-Deputation;
ock hvad
l:o den frågan angår, om, enär 2:ne Personer af en stam
eller origine, som hafva et stamvapen, få förbättring ock blifva
Friherrar eller Grefvar, de måge ombyta sielfva stamvapnet
eller ey, bläsön undantagandes;
Så resolverades, at figurerne intet böra ändras af stam-
vapnet, utan coleurerne, om de äre emot bläsön; men hvad som
härtils skiedt, kommer under denna förordning ey at begripas.
Presterskapets Deputerade låto anmäla sig jämte Borgare-
Ståndets ock Allmogens.
Ock sedan Biskoppen Bröms behörigen helsat Ridderska¬
pet ock Adelen, läste han up fölljande svar, som finnes N:o ,
så lydande:
Såsom Prästerskapet til ingen delli vil taga uppå sig thet
ansvar at ey befrämia, hvad som rättvist ock christeligit pröf-
vas kan; Altså hade ock varit thess önskan, at thet i förledit
åhrs Riksdags-Beslut omrörde Reductions- ock Liqvidations-
värcket, hvarigenom en ock annan kan vara skiedt för när,
hade nu kunnat vinna sin värckställighet; men beklagar, at
thet icke förr än nu uppå sidsta dagarna, sedan Ständerna
varit et åhr tilsammans, ock i så måtto ey annat kunna, än
yrckia uppå Riksdagens skyndesamma slut, har kommit til at
föredragas. Och emedan the, hvilke til et så angelägit värcks
företagande, hvaruppå Rikets ock undersåtarnes rätt ock väll-
färd hänger, böra först ock framför all ting med vederbörlig
instruction varda försedde, hvilket et noga ock moget öfver¬
vägande betarfvar, som uti hastighet sig icke giöra låter;
Altså häfver Prästerskapet hållit rådeligast, at man nu ut¬
nämner vissa ovälduge redelige män af Ständerna, the ther til
Deputationer emellan Ständerna om Eeduktions-Kommission. 249
Ständernas nästa sammankomst utarbeta instructionen ock pla¬
nen til thet företagande Reductions-värcket, på thet man med
et uti hastighet upsat reglemente sig icke må öfverila, ock
således et så vicktigt värck på en löös ock osäker grund fast¬
ställa. Kunnandes imedlertid 'hvar ock en, som förmenar sig
vara skiedd någon orätt, ock kunna therutinnan någon ändring
förvänta, för sig si eif sina skiähl utarbeta, at jämväl hafva
them til nästa sammankomst tilreds, tå straxt vid Riksdagens
begynnelse en Deputation utaf Ständerna kan utnämnas, at
så thet ena som thet andra kan ther komma til skiärskådande
ock skyndsamt afgiörande, försäkrandes Prästerskapet at ey
undandraga sig til at giöra thet Höglåflige Ridderskapet ock
Adelen så i gemen, som hvar ock en vederbörande i synnerhet
biträde uti alt, hvad som billigt ock rätvisan likmätigt vara kan.
Härmed conformerade de öfrige Ståndens Deputerade
sig jämväl.
Hr Ernest Creutz svarade derpå ock tackade Arevyrdige
Prästerskapet tillika med Bårgerskapet ock Bondeståndet, som
behagat lemna Ridderskapet ock Adelen deras svar, ock sade
at, som Hans Excellence Landtmarskalken intet är närvarande,
så lärer han hafva den ähran ock berätta honom det svaret
Stånden nu gifvit.
Elliest påminte Prästerskapet ock Bårgerskapet om
slut på Riksdagen; men Bonde-Ståndet sade, at Bonde-
Ståndet ber, at intet utblåsningen skier innan Riksdags-Beslutet
blir underskrifvit; dock sade Hallandz-Bonden, at det dem
ey varit anbefalt at andraga.
På Ridderskapets ock Adelens vägnar sades, at Ridder¬
skapet ock Adelen vore af den meningen, at utblåsningen må
skie i dag eller i morgon.
Deputation afträdde.
Sedan continuerades med den 2 § af Introductions-Depu-
tations Memorial.
Ock utlät Ridderskapet ock Adelen sig at, ehuru väl
Kongl. Maij:t tilkommer nobilitera ock gifva stånds-förbättring;
dock, som med introductionerna bör gå efter Riddarhuus-
Ordningen, så remonstreras det i underdånighet Hans Maij:t,
huru Riddarliuus-Ordningen är, ock i medlertid hvilar introduc-
tion för dem, som ey observerat samma.
250
1720 den 6 Juli
Uti berörde 2 § frågas, om 2:ne bröder, då en är förut
Adelsman, den ena sedermera blifver nobiliterad, få taga samma
nampn oek vapen samt hafva et säte.
Och resolverades, at den, som senare nobiliteras, får fuller
taga sin broders nampn med dess consence, allenast vapnet
ändras; men intet må han niuta samma rum ock säte, efter
som de, som hädanefter blifva nobiliterade eller naturaliserade,
böra få sine rum efter introductionen på samma Riksdag. Dock
niuta de, som nu hafva Bref derpå, at de skola föras in under
sine ätförvanters numer, det rum, som Kongl. Brefven dem
förunna.
3:dje qusestion: Om en måg får uptaga sin afledne svär¬
faders nampn, ock dess ställe samt nummer på Riddarhuset
åtnjuta?
liesol.: Detta strider emot Riddarhuus-Ordningen ock kan
intet tillåtas.
4:de qvaestion: Om de, som ey betala sine introductions-
penningar innom den förelagde tiden, skola dess förinnan äga
votum på Riddarhuset?
Resol.: Ingen får votum, förr än han betalningen ehrlagt,
det vare sig Grefvar, Friherrar eller Adelsmän.
5:te qvaestion: Om de, som intet äga fast egendom af
Ridderskapet ock Adelen, kunna admitteras at uti de saker,
som angå fast egendom, eller til en viss summa, som kan blifva
faststäld ock lika deremot qvadrera, gifva sine vota?
Resol.: Den, som intet äger fast egendom, har icke desto
mindre votum, sedan han som Riddersman på Riddarhuset in¬
tagen är.
Sedan förestälte Hr Lagman Creutz, huru som en del,
hvilka niutit förbättring på sit förra stånd, hvarom 6 § inne¬
håller, intet velat affinna sig til det, som Deputation tyckt
de kunde betala, hvarvid Deputation hållit före at, som någre
intet hafva de meriter, som til Adelskaps förvärfvande ehr-
fordras, så borde de fylla det med penningar.
Resol.; De introduceras intet, med mindre de ey betala,
hvad Deputation finner skiäligt, ock niute i medlertid intet
säte ock stemma eller de vidhängande friheter.
I bland desse var Husgerådz-Mästaren Biörson; ock resol¬
verades, at han bör gifva 2000 Daler Silfvermynt til Riddar¬
huset, om han vill blifva introducerad.
Beslut rörande Introductions-Deputations memorial. 251
Agenten von Schewen betalar sammaledes 2000 Daler
Silfvermynt.
Härvid sades, at von Schewen intet vill blifva introducerad,
om han ey slipper med 600 Daler Silfvermynt.
Hr LagerCrona: Den, som så litet estimerar den nå¬
den honom skiedt, borde gifva mer.
Hr Creutz: Han har titul af Agent, ock beropar sig pä
at han giort store förskåtter til Kongl. Maij:t.
Svarades, at det är en ä part sak.
Icke dess mindre blef godt funnit, at han betalar 2000
Daler Sm:t, om han vil blifva introducerad.
Sedan berättades, at Öfver-Commissarien Psilanderliielm,
som elliest är Räntemästare ock blefvit nobiliterad, har tagit
in sin måg, Bokhållaren Bahl i Banqven under sin familia.
Ock som ingen af så ringa caracter niutit den nåden, så tycker
Deputation at han bör gie 1000 Dal. Snut särskilt, om lian skall
blifva intagen.
Hr Silvius var af den meningen, at man skulle förfråga
sig, huruvida, efter hans måg intet är så qvalificerat subjectum,
han kan tagas in ibland Ridderskapet ock Adelen.
Resol.: I anseende til Hennes Maij:tz Nådiga Bref, sorn
han undfåt, admitteras han väl, men betalar 1000 Dal. Snut.
Vidare sade Hr Ernest Creutz, at Häradzhöfdingen
Oliwenstierna, sorn varit Commissarius i Håf-Rätten, men 1718
fick fullmackt på Häradzhöfdinge, dock aldrig giordt tiänst
derföre, vore äfven nobiliterad. Ock som han är förmögen,
har Deputation tyckt, at han kunde gie 1000 Dal. Silfvermynt.
Ridderskapet ock Adelen funno skiäligt, at han skall
gifva 2000 Dal. Silfvermynt.
Hr Ernest Creutz: Man har haft så mycket til at giöra
med dem, som skola introduceras, at bringa deni til at gie nå¬
got ansenligit; men på det man må slippa sådant besvär här¬
efter, har Deputation tyckt, när ingen particulier merit är, at
de efter en viss taxa borde betala något vist til Riddarhuset,
sorn villia blifva introducerade. Ock som Deputation projec-
terat en sådan taxa, läste han up berörde project til denne
taxa N:o 49. B.
Dock blef den nu ey enhälleligen faststäld.
Vidare resolverades, at om någon hädanefter, sorn idka)'
sådant handtvärck, hvilket intet kan räknas ibland adelige
252
1720 den 6 Juli.
öfningar, skulle blifva med adelig skiöld benådad, så skall den
på Riddarhuset ey emottagas.
Jämväl blef godt funnit, at Adelsbrefven skola uti Can¬
celliet, innan de expedieras, öfverses, ock då efterfrågas, huru
vida vederbörande äga de meriter, som i brefven införas.
Derefter uplästes et Memorial, som Riddarliuus-Secreteraren
upsat, hvarutinnan han förfrågar, om Ridderskapet ock Adelen
behaga, at Riddarhuus-Directeurerne må få til Riddarhuset
upkiöpa det genealogiske värcket, som Hr Pering schiöld utar¬
betat, ock det til trycket befordra, efter papper för en ansenlig
summa dertil redan upkiöpt är.
Detta blef bifallit, ock lemnades til Directeurererne at be¬
ställa härom, som de det bäst finna.
2:o. Hemställes Ridderskapets ock Adelens gunstiga godt¬
finnande, huru vida listen, som felar under taket i Riddarhuus-
salen, får giöras färdig.
Ridderskapet ock Adelen faststälte, at den skulle
giöras färdig.
3:o. Begiär Secreteraren, at Höglåfl. Ridderskapet ock
Adelen behagade utlåta sig, om vapnen skola på sådant sätt
rangeras, som de nu upsatte äro, ock at de täcktes förena sig
derom, at de familier inskaffa vapnen, som antingen här ey
hafva sina egne eller deras ättförvanters.
Detta blef approberat.
4:o. Beder Secreteraren, at Introductions-Deputation måtte
anmodas at träda tilsamman ock se öfver 1714, 1716, 1718
ock 1719 åhrs introductioner, ock så öfver dem, hvilka då
blefvit introducerade, som de der denna Riksdagen intagne
blefvit, uprätta en lista, at af Hans Excellence Landtmarskalken
underskrifvas, til Matrickulens befästande.
Ridderskapet ock Adelen recommenderade detta til
berörde Deputation.
5:o. Vill ock vara nödigt, at Ridderskapet ock Adelen
utlåter sig, om de, som vid denna Riksdagen för Grefvar eller
Baroner inskrefne äre, böra rangeras efter rangen af tiänsten,
då brefven äro af en dato, eller om de skola införas, efter
som de förr haft sit säte på Riddarhuset.
Och resolverades, at hädanefter så förblifva bör, ock jäm¬
väl det observeras imellan dem, som nu intagne äre vid denne
Riksdagen, at de, som blifvit Friherrar eller Grefvar på en dag,
behålla den ordningen sin emellan, som de haft förut i Ma-
Beslut om Riddarhus-Sekreterarens memorial. Revision. 253
trickeulen; men af dem, som nobiliterade blefvit på et datum,
njuter den företrädet, som större caracteren har.
6:o. Underställes Höglåfl. Ridderskapets ock Adelens gun-
stige godtfinnande, om icke tilkommande åhr räkningar kunna
til Riddarhuus-Debitorerne efter vanligheten utskickas igenom
Herrar Landzhöfdingarne, ock penningarne efter inöijeligheten
indrifvas; jemväl på hvad sätt de skola giöras frucktbare til
Riddarhusets nytta.
Resol.: Räkningarne sändas ut efter vanligheten, ock
disposition öfver medelen lemnäs til Herrar Riddarhuus-Direc¬
teurerne, som lära utse, hvad Riddarhuset nyttigast vara kan.
Vidare föredrog Riddarliuus-Secreteraren uti dess ödmiuke
Memorial det Höglåfl. Ridderskapet ock Adelen, huru som Hr
Cammereraren von Brobergen, såsom en ledamot uti den åhr
1719 vid Riksdagen öfver Riddarhuus-sakerne förordnade De¬
putation, har efter de då varande Herrar Deputerades anmodan
begynt at revidera de ifrån 1710 oreviderade Riddarhuus-
räkningarne, ock dem mäst igenomluppit; men som Deputation
skilgdes åt, innan han detta fulbordat, har intet blefvit der¬
öfver resolverat, mindre om räkningarnes beskaffenhet något
bevijs til vederbörande utgifvit. Dock likväl, emedan det sy¬
nes nödigt vara, at denne revision til slut ock ändskap bringas,
på det at Höglåfl. Ridderskapet ock Adelen må blifva derom
förvissade, at räkningarne hafva sin ricktighet, så väl sorn ock
Cammereraren, som vid detta värcket varit eller nu är, i fram¬
tiden hafva något at trygga sig vid; Ty understälte Riddarliuus-
Secreteraren Höglåfl. Ridderskapets ock Adelens höggunstiga
godtfinnande, om icke deni skulle täckias at förordna något vist
härutinnan, ock förmå någre af dess förnäma ledamöter, som
efter Riksdagen här qvar blifva, at sedan svar uppå de til Debito-
rerne utgående räkningarne inkommit, samt Riddarhus-räknin-
garne, som åfvan förmäles, äre af Hr Cammereraren von Bro¬
bergen reviderade, då samma öfverse, ock i fal de ricktige
befinnas, hvarom man ey tviflar, deni approbera ock gilla.
Detta fann Höglåfl. Ridderskapet ock Adelén böra
skie, ock blefvo fölljande af Ridderskapet ock Adelen härom
anmodade, samt til samma förrättning deputerade. Nembligen:
Hr Baron Johan Thegner. Hr Carl Hindric Wattrang.
Hr Baron Gabriel StiernCrona. Hr Jochim Crönfelt.
Hvilke, sedan förenämde Riddarhus-räkningar af Hr Camme-
reraren von Brobergen äre igenomlupne ock reviderade, som
254
1720 den 7 Juli.
til dess proraptitude recommenderas, icke allenast hafva öfver
de giorde observationerne at resolvera, utan ock at meddela
vederbörande Riddarhuus-Cammererare om desse räkningars
ricktighet et behörigt bevijs ock decharge.
Sedermera deputerades Gref Gustaf Bonde, Hr von Kocken
ock Hr Cederström at gå til Hans Excellence Gref Carl Gyllen¬
stierna ock giöra honom en compliment för det besvär han
haft vid Riddarhuus-Directionen, ock bedia honom vidare der¬
vid continuera.
Riddarhuus-Cammereraren / Feifs supliqve uplästes, hvar¬
utinnan han ödmiukeligen anhåller om tilökning på dess lön,
ock at Ridderskapet ock Adelen täcktes visa honom den höga
gunsten ock fälla för honom en underdånig intercession hos
Kongl. Maij:t, at han måtte få lika rang, heder ock förmån
med Cammererarne i Kongl. Collegierne.
Een del af Ridderskapet ock Adelen höllö före, at
han borde få 800 Dal. Sant i lön, andre tyckte 700 Dal. Sm:t
vara nog; men änteligen resolverades, at han skal få åttahun¬
drade Dal. Sm:t åhrligen i lön ock den begiärte recommendation
til Kongl. Maij:t.
Så blef ock Riddarhuus-Fiscalen fyrahundrade Dal. Sm:t
i åhrlig lön tillagt.
Ock skilgdes Ridderskapet ock Adelen härmed åt.
Den 7 Juli in pleno.
Hans Excellence Landtmarskalken begiärade någon
skulle hålla protocollet, medan Secreteraren var nu förhindrad.
Ock alt så påtog Baron Cederhielm sig det i Secrete-
rarens frånvaru.
Hans Excellence Landtmarskalken förestälte Rid¬
derskapet ock Adelen, om icke til enighets bibehållande med
de andre Stånden vore rådeligit, at igenom et underdånigt
Memorial til Hans Kongl. Maij:t underdånigst anhålla, det
Hans Kongl. Maij:t genom Circulairbref til Landzhöfdingarne
behagade i nåder låta kundgiöra, at Ridderskapets 1719 erhåldne
Privilegier tils vidare hvijla, ock de så länge vid de gambla
Privilegier förblifva. Läste derpå up et project til ofvansagde
Memorial, hvilket alt bifallit ock antagit blef, sådant som det
finnes N:o 57.
Adeln begär 1719 års privilegier må hvila. Prestenkors gods. 255
Sedan opkommo Cammarherrarne Gref Deijonstedt ock Ba¬
ron Sack på Hans Maij:tz vägnar, ock inviterade Ridderskapet
ock Adelen til at infinna sig på Slåttet vid predikan, ock efter
hållen predikan föllia Hans Maij:t på Rikssalen at sluta Riks¬
dagen.
Hans Excellence Landtmarskalken tackade Hans
Maij:t för kallelsen ock sade, det dess nådige villia skulle
blifva efterlefvad.
Härefter inkom Secreteraren ock emottog protocollet, då
Hans Excellence Landtmarskalken berättade at,
när han i går kom med de Deputerade af Ridderskapet ock
Adelen til Hans Maij:t på Carlberg, så blefve väl Privilegierne
intet underskrefne, men dock låfvade Hans Maij:t at i dag
säkert meddela sin nådiga confirmation på Ridderskapets ock
Adelens Privilegier, hvarföre Hans Excellence hemstälte Rid¬
derskapet ock Adelen, om icke en Deputation til den ändan
bör gå up til Kongl. Maij:t.
Ridderskapet ock Adelen utlåto sig, at de intet kunde
gå up på Rikssalen, innan de få sine gamla Privilegier con-
firmerade, ock sände derpå up en Deputation af 24 Personer
til Hans Kongl. Maij:t sådant at begiära, som jämväl Memo¬
rialet insinuera skulle, at 1719 åhrs Privilegier hvila måtte.
Hans Excellence Landtmarskalken underrättade
Ridderskapet ock Adelen, huru som Hans Maij:t icke allenast
i går förklarat sig, at det misshagar Hans May :t på det högsta,
at et tal går, som skulle Hans Maij:t villia hafva en ändring
uti Regerings-Formen, utan ock utlåtit sig det Hans Maij:t, i
fall hoos honom någon luppe med limstången, då ville sända
den hit til Riddarhuset, samt förväntar at, om hoos Ridder¬
skapet ock Adelen något sådant drifves, det då måtte hoos
Hans Maij:t ingifvas, hvilket Hans Maij:t af eget movement
giorde.
Vidare berättade Hans Excellence Landtmarskalken,
at Prästerskapet i Secrete Utskåttet besvärat sig deröfver, at
Adelen uppå 1719 åhrs Privilegier kiört ut en del fattiga
Präst-änckior utur de Frälsehemman de kiöpt ock haft fasta
på, samt trugat på dem Myntetecken derföre, hvilket de be-
giärt måtte ändras.
I anledning häraf förklarade Ridderskapet ock Adelen
sig, om någon fattig Präst-änckia skulle, som berättas, vara
satt utur någon kiöpt Frälsejord i anledning af nästledne åhrs
256
1720 den 7 Juli
Privilegier, så samtycker Ridderskapet ock Adelen af medli¬
dande, at sådanne måtte åter få tilträda den samma egendom¬
men, sedan de förnögt den Frälseman, som dem häfver utlöst.
Ock fans godt, at häraf skulle gifvas Prästerskapet del.
Yid detta tilfället gick Hans Excellence Landtmarskal-
ken ut.
Imedlertid sade Hr Ernest Creutz, at här hafva varit
någre, som hedt honom proponera något för Höglåfl. Ridder¬
skapet ock Adelen, heståendes det derutinnan at, som vij haft
den ähran, at Hans Excellence Gref Horn varit vår Landt¬
marskalk, ock visat så stor zele för Kongl. Maij:tz ock Rikets
tiänst, samt så högt sökt Ridderskapetz ock Adelens interesse;
Så skulle man nu, så mycket mera som Ridderskapet ock Adelen
intet haft den ähran förr, at någon af Riksens Råd varit Landt-
marskalck, lemna Hans Excellence en hugkommelse, hafvandes
de tyckt at, emedan man intet med något reelt kan hågkomma
Hans Excellence, som kan svara emot vår obligation, at man
skulle låta slå en gull medaille ock gifva Hans Excellence.
Ridderskapet ock Adelen förklarade sin obligation
emot Hans Excellence ock resolverade, at slås skulle en gull
medaille af 200 Ducater, sorn prsesenterar Hans Excellence, ock
et lika monument lägges i Riddarhuset af silfver; jämväl om
om någon vill af eget silfver låta slå för sig, at sådant dem
fritt lemnäs, som äre af Ridderskapet ock Adelen. Men som
det sedermera fanns bättre, at af berörde 200 Ducater giöres
fyra medailler för Hans Excellence ock dess Grefliga Familia
af en stämpel, så lemnades til Herrar Riddarhuus-Directeurerne
at draga försårg derom, at berörde medailler blifva förfärdigade.
Sedan anmodades Hr Ernest Creutz at berätta Hans
Excellence Landtmarskalken, det Ridderskapet ock Adelen så¬
lunda förent sig at giöra Hans Excellence en liten present.
Hans Excellence Landtmarskalken kom nu tilbaka in,
såväl som ock Deputation, hvilken varit uppe hoos Hans
Maij:t, då
Gref Bonde sade: Efter befallning hafva vij varit hoos
Hans Maij:t samt aflagt vår commission, ock effecten hafva
vij med oss. Yijste dermed upp Hans Maij:tz underskrift
under Privilegierne, ock berättade, at Hans Maij:t sagt, när
vij kommo up, at han redan underskrifvit confirmation pä
1617 åhrs Privilegier, men utlät sig, at han intet viste,
hvarföre man "begiärte på Dråttning Christinas Privilegium con-
1617 o. 1644 års privilegier bekräftas. Riksdagens afslutning. 257
firmation. Dock som man explicerade, at det vore för extra¬
ordinarie räntan, så frågade Hans Maij:t, om icke de andre
Stånden borde höras deröfver. Ock som vij svarade, at vij
altid villia hålla oss til Hans Maij:t, skref Hans Maij:t under
dem, ock önskade at han altid kunde föröka hvart ock et
Stånds Privilegier, ock at Stånden sin emellan om alt uti enighet
öfverens komma måtte.
Ridderskapet ock Adelen elirkiände med all under¬
dånig tacksäijelse, at Hans Maij:t behagat meddela dem högst
bemälte dess nådige confirmation uppå deras Privilegier.
Sedan berättade Hans Excellence Landtmarskalken,
at de andre Stånden protesterat deremot, at utblåsningen i går
skiedde; Men som de så ofta påmint om slut, ock äfven Hans
Maij:t skyndat derpå, at Riksdagen måtte slutas; Så begiärte
Deputation, som var på Carlberg, at Riksdagen måtte bringas
såmedelst til slut. Frågade derpå, om icke det var Ridder¬
skapet ock Adelen til nöije.
Ridderskapet ock Adelen approberade, hvad som
skiedt var.
Hans Excellence Landtmarskalken frågade, om man
icke skulle skicka bud til de andre Stånden, at Ridderskapet
ock Adelen vore nu färdige at gå up på Slåttet i kyrkian ock
sedan på Rikssalen.
Men som man frucktade, at de torde giöra något inkast,
som kunde förorsaka något hinder härutinnan; Så resolverades,
at Ridderskapet ock Adelen skulle gå up i Predikan ock vi¬
dare på Salen, ock visa sig, som man intet viste af de andre
Ståndens missnöije. Dock blef förut Beslutet underskrefvit af
Hans Excellence Landtmarskalken uppå Ridderskapetz ock
Adelens begiäran.
Hans Excellence Landtmarskalken frågade, i fall
de andre Stånden skulle tala emot Beslutet, om icke man då
kan låfva at träda med dem efteråt vidare tilsammans, ock
se til, huru man, så mycket möijeligit är, kan afhielpa, hvad
de besvära sig öfver.
Detta blef bifallit, och således gick Hans Excellence Landt¬
marskalken med Ridderskapet ock Adelen uti behörig process
up på Slåttet.
Adelns Protokoll 1720. 1 7
258
1720 den 11 Juli.
Den 11 Juli uti Secrete ITtskåts-Salen.
Hans Excellence Landtmarskalken: Ridderskapet
ock Adelen lärer påminna sig, at sidst vij vore tilhopa, sam¬
tyckte de, at om någon Präste-änkia vore fördrifven utur nå¬
got frälse hemman, som hon kiöpt, så skulle hon komma deraf
i possession. Nu har Prästerna hedt mig, at iag ville anmäla
det hoos Ridderskapet ock Adelen, at som en ock annan Prest
vore depossiderad, at de äfven /natte få niuta det samma.
Ridderskapet ock Adelen samtyckte härtil, utan at
det drages til prejudice af Ridderskapets ock Adelens rätt eller
framdeles til exempel; ock at samma egendom, i fall den går
til salu, til ingen annan försällies, än til en Frälseman, som
derföre gifva vill, hvad en annan redeligen hiuder. Hvarom et
underdånigt Memorial til Kongl. Maij:t upgå skall. (N:o 58.)
Hans Excellence Landtmarskalken: Som vij äre
första Ståndet, så är häst vij äre de genereuxeste. Ock som
Ridderskapet ock Adelen begripa väl, huru högst nödvändigt
det är til bibehållande af vår frihet, at vij ha enighet Stånden
imellan, men en del uti 1617 åhrs Privilegier lärer tilkom-
mande Riksdag förorsaka händel; Så frågas, om icke Ridder¬
skapet ock Adelen skulle behaga, deräst de andre Stånden
villia blifva vid det projectet, som giordes til 1719 åhrs Pri¬
vilegiers jämkande, lemna dem, som varit Deputerade, mackt
at sluta med de andre Stånden derom. Skulle de intet då gå
tilhopa, så blir Ridderskapet ock Adelen vid 1617 åhrs Privi¬
legier, ock de af Prästeståndet få igen de frälse hemman, som
de blefvit depossiderade utur. Afven är nödigt, at man hug¬
nar Bonde-Ståndet med den puncten, som de Deputerade låf-
vade dem. Allmogens Taleman var i går hoos mig, ock jag
förestälte honom, huru Ridderskapet ock Adelen visa sig villige
at låta deras frälsebönder draga lijka tunga detta kriget med
dem. Nu tyckes, at vij tåla det, at våre frälsegårdar äro lika
i skiutz ock inqvartering med Crono, så länge detta kriget
varar. Ock som nu är när med Danska freden, ock på Ryska
freden arbetas också, så gifva vij intet stort bärt; dock blifva
säterier ock ladugårdar undantagne.
Detta blef af Ridderskapet ock Adelen bejakat; ock
altsa uplästes conceptet af Memorialet til Kongl. Maif.t derom,
som approberades ock finnes N:o 59.
Medgifvande!! rörande frälse gods, skjuts o. inqvartering. 259
Hans Excellence Landtmarskalken proponerade, om
icke 1719 åhrs Privilegier ock de derutinnan skiedda jämknin¬
gar kunde Ridderskapet ock Adelen föreläsas, at de derutaf
förnimma måtte, huru Deputation, som varit tilsamman med
de andre Stånden öfver Privilegierne, tyckt at de hädanefter
kunde inrättas, til at giöra de andre Stånden et nöije uti det
man å Ridderskapets ock Adelens sida kunnat sig begifva.
Ock som detta fans godt, så blefve beröi’de Privilegier
ock anmär ökning ar dervid upläsne, som finnes N:o
Sedan lemnade Ridderskapet ock Adelen Deputation
frihet at träda tilsamman med de andre Stånden at än vidare
försöka, om man skall kunna blifva med dem ense, särdeles
om den 19 §, berörande den rättighet Adelen tilhörer at skicka
ut sine elfecter, samt den 27 § om frälsegodzen, som äre i
ofrälse mäns händer.
Härefter sändes et Vtskått up til Kongl. Maij:t med Hans
Excellence Landtmarskalken at taga afskied af Deras Maije-
stäter. Nemb ligen:
Friherre Ernest Creutz
i Gref Brahes ställe.
Gref Gustaf Bonde.
Gref Polus.
Gref von Dona.
Friherre Rålamb.
Friherre Patkul.
Friherre Cronstedt.
Friherre Bennet.
Hr Gyllenqrip.
Hr Plan.
Hr De Géer.
Hr Bildt.
När Utskåttet kom tilbaka ifrån Kongl. Maij:t, berättade
Hans Excellence Landtmarskalken, at de hafva varit
uppe ock tagit et underdånigt afskied af Kongl. Maij:t; ock
som nu i dag intet vore mer til at giöra, så begiärte Hans
Excellence Landtmarskalken, at Ridderskapet ock Adelen efter
middagen ville skrifva under Riksdags-Beslutet.
Ofverste Baumgarten gaf tilkiänna, at Felt-Marskalken
Gref Renschiöld tog i Norska campagnen Adelsfanans tält;
Hr Grönhagen.
Hr Cronström.
Hr Rosenfelt.
Hr von Koten.
Hr Mannerstedt.
Hr Schönström.
Hr Hiélmborg.
Hr Lagermarck.
Hr Cronfeldt.
Hr Erenstolpe.
Hr LagerCreutz.
Hr PalmCreutz.
260
1720 den 12 Juli.
men som de äre bårtskiämde, så frågade han, om Ridderskapet
ock Adelen vill taga igen dem.
Ridderskapet ock Adelen förklarade sig, at de intet
kunna taga igen dem.
Den 12 Juli in pleno.
Hans Excellence Landtmarskalken förestälte Rid¬
derskapet ock Adelen, huru som Ryttmästaren Gardemin, för
hvilken Konung Carl den XI haft stor nåd, har blefvit adlad
af Hans Högst sahl. Kongl. Maij:t Konung Carl den XII,
men sedermera intet låtit sig på Riddarhuset immatrickulera.
Ock som dess söner, hvilka gifva godt hopp om sig ock äre
i Konungens tiänst, nu anhålla derom, at de ibland Riksens
Ridderskap ock Adel uppå denna förenämde deras sahl. fader
vederfarne Kongl, nåden måtte intagne blifva; men intet hafva
något Adelsbref at framte, efter det skall vara förkommit, ock
nu intet kunna igenfinnas, utan upvisa en af Hr Ombudz-Rådet
Feif den 30 Maj sidstledne utgifven attest, som intygar, det
Hans Högst sahl. Kongl. Maij:t beviljat berörde Ryttmästare
Gardemin Adelskap, hvarpå om något Adelsbref blefvit utfär¬
dat eller ey, Hr Ombudz-Rådet sig ey påminner; Ty hem-
stälte Hans Excellence Höglåfl. Ridderskapets ock Adelens
godtfinnande, om icke Ryttmästaren Gardemins familia kunde
nu uppå de bevijs, som producerade äre, blifva på Riddarhuset
introducerad, ock uti Matriculen inskrifven.
Och som Ridderskapet ock Adelen ey obekant var,
at Ryttmästaren Gardemin haft gode meriter, samt således,
som förbemält är, intygat blefvit, at Högst sahl. Kongl. Maij:t
honom Adelskap bevilliat; Så samtyckte Ridderskapet ock
Adelen dertil, at dess familia uti Matrickulen införes ock ibland
Ridderskapet ock Adelen intages.
Afven resolverades, at Hr Radke på sine bevijs intagas må
ibland Ridderskapet ock Adelen.
Hans Excellence Landtmarskalken: Jag bör ock
berätta Höglåflige Ridderskapet ock Adelen, at Prästerskapet
kommit in i Secrete Utskåttet ock begiärt rang, ehuruväl
alle af dem ey voro deri delacktige. Nu har man i Secrete
Utskåttet intet kunnat giöra dertil, efter som detta hoos sam-
telige Stånden afgiöras bör, ock vij intet hafva tijd at uppe¬
Von Gardemeins introduction. Presternes rang. 261
hålla oss härmed; ock altså har man arnat gifva Kongl. Maij:t,
som communicerat Prästerskapets ansökning med Ständerne,
det svaret. Prästerskapet andraga för sig til skiähl, at Rege-
ments-Prästerne hafva rang näst efter Capitainer, ock altså
säija de, om Regements-Prästerne ha den rangen, så bör den,
som avancerar derifrån til något bättre, äfven et större heders¬
rum tilläggas. Dock hafva de på slutet begifvit sig, at de
orden allenast tagas utur Rang-Ordningen, at de Betiänte, som
ey stå på Rang-Ordningen, skola intet hafva någon rang. Nu
på det de intet må lida något förtryck, som de klaga öfver;
Så har man tyckt, at de orden utur Rang-Ordningen kunna
uteslutas, hvarpå ändock ey fölljer någon positif rang för dem.
Ridderskapet ock Adelen voro nögde dermed, at Me¬
morialet går på det sättet up til Kongl. Maij:t.
Sedan skrefs Memorialet under angående skiutzen ock
inqvartering en, hvarmed Ridderskapet ock Adelen velat hugna
Bonde-Ståndet i så måtto, at Ridderskapet ock Adelen con-
senterar dertil, at deras Bönder, så länge detta kriget varar,
giöra lika i sådant fall med Skatte ock Crono.
Hr Stobée mente, at det intet vore nödigt til at gå så
vida, efter de intet velat foga sig våre Privilegier angående.
Hans Excellence Landtmarskalken remonstrerade,
huru nödigt det är, at enigheten hålles med de andre Stånden,
ock hade Hans Excellence förestält Erkie-Biskoppen, då han
tog afskied af Hans Excellence, huru vida Ridderskapet ock
Adelen gåt ock eftergifvit af sine Privilegier, til at komma
med dem til slut; bedt dem betanckia at de, sådant oacktat,
intet velat foga sig derutinnan.
Ifrån Prästerskapet ankom ett UtsJcått, som behörigen
emottogs.
Doctor C ameen förde ordet, premisso titulo, sålunda:
Som nu vår Riksdag genom Guds Nådige bistånd ock
välsignelse är kommen til önskeligit slut ock ända, ock Rik¬
sens Ständer tänckia at skillias åt, så har Prästerskapet funnit
vara sin skyldighet at taga af Höglåfl. Ridderskapet ock Adelen
et ödmiukt afskied. Den stora Gudens Namn vare prisat för
den Nåd, han betedt vid de vicktige ährenders afgiörande som
förekommit, ty Hans Nåd ock välsignelse är det, at slutet är
vordet så önskeligit ock hugneligit, som begynnelsen var svår.
Dernäst ehrkiänner Prästerskapet den oförtrutne möda ock det
stora besvär, som Eders Excellence vid sit Landtmarskalks-
262
1720 den 12 Juli.
Embete har utståt ock jämväl med stort tålamod uthärdat, til
den almänna välfärdens återuprättande. Yij kunna intet til—
fyllest berömma den stora klokhet ock försicktighet, Eders
Excellence vijsat til at styra ock föra alla rådslag til et sådant
slut, som länder vår höga Öfverhet til nådigt nöije ock fromma,
Fäderneslandet til upkomst ock förkåfring, ock Eders Excel¬
lence til odödeligit beröm. Det gunstiga förtroende ock den
benägna välvillighet, sorn Ridderskapet ock Adelen betygat
emot Prästerskapet, erkiänna vij med’ ödmiuk vördnad ock
tacksägelse ock derjämte bedia, at vij må blifva altid i deras
gunst inneslutne, hvaremot Prästerskapet försäkrar at gå Hög-
låfl. Ridderskapet ock Adelen med all ödmiuk tiänst tilhanda.
Sidst önska vij, at Gud ville vällsigna alt, hvad som på Riks¬
dagen slutit är, så at det måtte svara emot den redeliga in¬
tention Riksens Ständer haft, samt at de vid nästa Riksdag
måtte få hugna sig deröfver, ock af en beständig ock oför¬
ryckt lycksalighet ock välgång.
Hans Excellence Landtmarskalken: Ridderskapet
ock Adelen tacka för den heder det Erevyrdige Prästerskapet
giort dem, at de velat helsa på dem ock taga afskied. Jämväl
för den förtrolighet, som det Erevyrdige Prästerskapet vyst
dem, hvilket har til et godt slut contribuerat det mästa, hvar¬
vid vij önska, at alt måtte vara skiedt til Guds Gudommeliga
Majestäts Ahra, Konungens ock Fäderneslandets nytta, samt
hvars ock^ ens välfärds befrämjande. Jag för min del tackar
ock det Arevyrdige Prästerskapet, som så väl behagat anse
min redeliga intention vid mit Embetes utförande, ock sidst
önskar Ridderskapet ock Adelen dem en lyckelig hemresa ock
alskiöns lycksalighet.
Härmed afträdde Prästerskapets Utskåt.
Sedan proponerade Hans Excellence Landtmarskal¬
ken, at Ridderskapet ock Adelen ville ihågkomma Riddarhuus-
Secreteraren med någon recompance i anseende til dess uti
Riksdagen utståndne stora arbete ock besvär.
Samtelige Ridderskapet ock Adelen samtyckte dertil,
at han måtte få femhundrade Daler Silfvermynt till en för-
ähring.
Secreterare n aflade häremot sin underdån. ödmiuka
tacksäijelse, ock önskade det han måtte hafva gåt Ridderskapet
ock Adelen så tilhanda, som dess tancka ock åhuga varit.
Belöningar. Afskeds-Deputationer. 263
Jämväl bevilliades Cammeraren tvåhundrade Dahlér Snut
ock Fiscalen tvåhundrade Dahlér Snut i anseende til deras viste
flit ock upvackning, samt Cancellisten Jacob Friese etthundrade
Dahlér Silfvermynt til discretion för dess möda ock myckna
arbete vid Riksdagen, ock etthundrade Dahlér Silfvermynts
tilökning på dess lön. De sex Cammardrängar, som här up-
vacktat utur Collegierne, tvåhundrade Dahlér Silfvermynt til¬
lropa, ock Riddarliuus-vacktmästaren Holmqvist etthundrade
Dahlér Silfvermynt.
Ock som, då Riksdagen slutes, plägar vara vanligt, at til
de fattige något utdelas til någon hielp; Så resolverades, attil
de fattige ock flycktige af Ridderskapet ock Adelen samt
Officerare ock deras änkior ettusende Dahlér Silfvermynt ut¬
delas skola af Riddarhuus-medelen, som Hans Excellence
Landtmarskalken med Riddarhuus-Directeuren Creutz dispo¬
nera.
Sedan justerades Recornrnendation för Cammereraren Feif,
ock approberades så lydande som den finnes N:o 61.
Ifrån Burgare-Ståndet inkom et Utskått, som behörigen
emottogs, ock sedan sålunda tog afskied efter föregången hels¬
ning :
Aldenstund igenom den nådefulle Gudens styrelse man
så vida hint, at denna Riksdagen kommit til slut, så har
Bårgare-Ståndet velat taga et ödmiukt afskied af Höglåfl.
Ridderskapet ock Adelen, med trogen önskan, at alt hvad som
slutit ock afhandlat är måtte vara skiedt Gud til Ahra, Kongl.
Maij:t til nådigt nöije ock Fäderneslandet til uprättelse, samt
hvart ock et Stånd til fromma ock dess frihets bibehållande.
Ock som Eders Excellence vijsat en ogemen flit vid dess höga
Landtmarskalks-Embete, så aflägger ock Bårgare-Ståndet der¬
före en ödmiuk tacksäijelse, med önskan at Gud ville uppe¬
hålla Eders Excellence med hälsa ock välmåga til en hög ålder.
Ridderskapet ock Adelen betackar ock Bårgare-Ståndet hör¬
sammast för all den möda ock arbete, de haft för Riksens
välgång ock Städernes uphielpande, försäkrandes Bärgare-
Standet, at dem intet kiärare skal vara, än at förnimma med
Rikets välgång samtelige Ridderskapets ock Adelens flor ock
välstånd.
Hans Excellence Landtmarskalken svarade härpå
ock betackade Bårgare-Ståndet för all förtrolighet, säijandes,
264
1720 den 12 Juli.
at Ridderskapel ock Adelen vil giömma sådant i et tacksamt
minne, ock önskade dem en lyckelig återresa.
Härmed afträdde Bårgare-Ståndets Utskått.
Ridderskapet ock Adelen utnämde fölljande til at gå
til de andre Stånden ock taga afskied af dem. Nemblm:
Gref Carl Gyllenborg. Hr Tungel.
Gref von Dona. Hr Brander.
Friherre Cederhielm. Hr Rosenfelt.
Friherre Köhler. Hr PalmCreutz.
Hr Grubbenhielm. Hr Lagerstolpe.
Hr Gyllenstolpe. Hr Limborg.
Ifrån Bonde-Ståndet inkom et Utskått, som efter vanlig¬
heten emottogs.
Taleman nen förde, premisso titulo, ordet sålunda:
Såsom nu denne Riksdag är kommen til slut, så tackar
Bonde-Ståndet Eders Excellence ock Ridderskapet ock Adelen
för den trohet ock enighet, som de hafva Allmogen ock Bonde-
Ståndet bevist. Bonde-Ståndet önskar, at hvad utarbetat är
ock slutit matte vara skiedt Gud til Alira, Konungen ock oss
allom til nytta ock hugnad. För öfrigt förtror Bonde-Ståndet
sig til Håglåfl. Ridderskapet ock Adelen at uti et så väl som
annat måhl niuta hielp ock understöd af Ridderskapet ock
Adelen. Bonde-Ståndet önskar ock, at Gud ville uppehålla
Eders Excellence med hälsa ock sundhet til oräknelige tider,
ock at hvar ock en snart måtte komma lyckeligen ock väl hem
til sitt huus ock hem, ock at all enighet tiltaga måtteVStånden
imellan, samt at dé matte så skiIlias här i verldon, at de måtte
mötas inför Gudz ansickte.
Hans Excellence Landtmarskalken svarade härpå
sålunda:
Ridderskapet ock Adelen tackar Eder för ali förtrolighet
ock vänskap, ock hugnar sig deröfver, at de blefvit varse, at
I derutinnan med dem omgots. Ridderskapet ock Adelen lärer
altid beflita sig om all enighet; prof deraf läro I funnit af det
Memorialet, som med Edert Stånd blefvit communicerat, hvar¬
utinnan Ridderskapet ock Adelen tillåtit, at deras frälsebönder
skola, så länge kriget varar, undergå lika tunga med Eder.
Sidst önskade Hans Excellence dom lycka på hemresan, ock
bad dem fara väll.
Ock så afträdde dhe.
i
Om instruktion för Reduktions-Kommissionen. 265
Sedan resolverades, at listor nu skola infordras af Can¬
celliet på alla dem, som blifvit Grefvar, Friherrar ock Adels¬
män, ock de, som derpå ey stå, framdeles ey erkiännas för
Adelsmän.
Vidare begiärtes, at et underdånigt Memorial måtte gå
up til Kongl. Maij:t, at til Landzhöfdingarne afsändes con-
firmation på Adelens Privilegier.
Hans Excellence Landtmarskalken berättade seder¬
mera, det man i Secrete Utskättet har utnämt Hr Lagerberg,
Hr Plan, Hr Carl Wattrang ock Hr Cederbielke på Ridder-
skapets ock Adelens vägnar at upsättia instruction för Corn-
mission öfver Reductions-värcket, ock at Prästerskapet har
nämt dertil Kyrkioherden Norberg ock Poget, men Borger-
skapet ännu intet utset dertil någre. Jämväl at Justitise-
Cancelleren StiernCrona är lemnat fritt tilträde uti denne Com-
mission, at å Kongl. Maij:tz ock Cronones vägnar giöra sine
nödige påminnelser.
Ridderskapet ock Adelen hade vid detta valet intet
at påminna; utan såsom Riksens Ständer hafva sidstledne den
9 hujus utnämt dem af sine ledamöter, som instruction ock
plan upsättia skola, hvarefter Reductions- ock Liqvidations-
värcken sedermera komma at företagas, skiärskådas ock be-
pröfvas: Altså har Ridderskapet ock Adelen velat anförtro
Lagmannen Herr Baron Ernest Johan Creutz at vid samma
tilfälle giöra alla nödiga påminnelser å deras vägnar af Ridder¬
skapet ock Adelen, som i mistningen äre; ock härkos, uppå de
til denne Riksdagen af Ridderskapet ock Adelen utur Hertig-
dömet Skåne deputerades giorde föreställning, funnit skiäligt,
at Ridderskapet ock Adelen i Skåne ock Bohuus Lähn, så
framt de sådant vidare åstunda skulle, måge få hafva en
Fullmäcktig vid denna Commission, som berörde Landskapers
interesse kan i ackt taga, ock Commission all nödig uplysning
om frälsegodsens beskaffenhet uti de orterne vid handen gifva.
Deputation kom tilbaka ock sade, at Stånden varit
mycket nögde, men särdeles Bonde-Ståndet öfver det Memo¬
rialet, som Deputation med sig hade.
Hans Excellence Landtmarskalken proponerade, om
icke Ridderskapet ock Adelen skulle hafva orsak at hugna
Riddarhuus-Directeuren Creutz, som icke allenast haft möda
ock besvär vid den giorda reparation på Riddarhuset, utan ock
266
1720 den 12 Juli.
vid alla tilfällen, men särdeles under varande Riksdag visat
en så ogemen flit ock zele för Ridderskapets ock Adelens in¬
teresse.
Ridderskapet ock Adelen resolverade, at han måtte
få tvåtusende Dahlér Silfvermynt af Riddarhuus-medelen til
förähring.
Hr Ernest Creutz tackade Ridderskaper ock Adelen
ödmiukel. derföre, ock försäkrade dem om sin redebogenhet til
at vara dem samt ock synnerlig til tiänst.
Sedan tog Hans Excellence Landtmarskalken af¬
sked af Ridderskapet ock Adelen, premisso titulo, sålunda:
Aldenstund Riksdagen nu änteligen igenom den Högstes
bistånd är til önskeligit slut kommen, ock den mig af Ridder¬
skapet ock Adelen förtrodde Landtmarskalks-beställningen til¬
lika uphörer; Altså tackar jag billigt Gud, som hulpit oss sa
vida härmed, at fast än begynnelsen viste sig mycket svår,
likväl alt lyckeligen aflupit, ock månge vicktige saker blefvit
förrättade. Vij hafva orsak at bedia, at den gode Guden alt¬
sammans så dirigera tecktes, at det måtte lända Hans Gu-
dommeliga Kanin til ähra, Konungen ock Fäderneslandet til
en besynnerlig nytta, ock oss allom til beröm af vår poste-
ritet ock efterkommande. Dernäst aflägger jag hoos Höglåfl.
Ridderskapet ock Adelen min skyldiga tacksäijelse för ali emot
mig betygad välvillighet, ock at de med sine mogna råd under-
stödt mig uti detta svåra Embetet, samt den tiänst, som jag af
et redeligit hierta sökt at giöra dem, sig behaga låtit, hvilket
jag alt uti et troget ock tacksamt hierta hoos mig giöma skall.
Ricksens Ridderskap ock Adel kommer nu at skillias åt, men
låtom dock väre hiertan ey ifrån hvarandra söndrade varda,
utan med hvarandra förknippade vara. Härmed tager jag nu
afsked, önskandes mig uti Edert minne til det bästa behållen
blifva. Ock lade så Landtmarskalks-stafven ifrån sig.
Hr Ernest Creutz besvarade Hans Excellence Landt¬
marskalken sålunda:
Högvälborne Hr Grefve, Sveriges Rikes Råd, Prsesident
ock Landtmarskalk! Så märckvärdig vår nu, Gudi låf, lycke¬
ligen öfverståndne Riksdag varit, så stor heder tillägnar Rid¬
derskapet ock Adelen sig uti det, at Eders Excellence är den
första Sveriges Rijkes Råd, som varit deras Landtmarskalk.
Man anser billigt dervid Guds försyn ock skickelse, som det
Landtmarskalkens och Adelns afsked.
267
så fogat, at Eders Excellence vid de aldra vicktigaste Stän-
dernes rådslag, äfven som vid dess öfrige beställningar, har
haft tilfälle til Rikets oprätthållande igenom dess försicktighet,
o förskräckte sinne, stora sårgfällighet ock oförliknelige tålamod
sig at distingvera. Ridderskapet ock Adelen ärkiänna med
största tacksäijelse den osparda flit ock omvårdnat Eders Ex¬
cellence låtit spörja vid Riksdagen, ey mindre för Fädernes¬
landets säkerhet, välfärd ock frihet, än derjämte för Ridder¬
skapets ock Adelens tilständige Privilegiers stadfästande, med
mera, som deras interesse beträffar. Deras önskan ock nöije
skulle vara tilfreds stalt, om Ridderskapet ock Adelen på något
sätt kunde betyga sådanne värckelige prof af deras ärkäud-
samliet, som Eders Excellence det förtiänar; men villia heldre
med stilla tigande det förbi gå, än med ofullkomlighet dess öron
besvära, lemnandes rycktet ock eftervärlden at fälla derom et
prisvärdigt omdömme. Ock som Eders Excellence ifrån vårt
Landtmarskalcks-bord til Ridderskapets största fägnad träder
tiibaka til sine högstförtiänte Embeten, så äro de ock för¬
säkrade, det Eders Excellence hädan efter, som här til, lärer
låta sig vara recommenderat ock angelägit efter Regerings-
Formen tillika med Kongl. Maij:tz Höghet bevaka Rikets väl¬
gång ock Ständernes rätt ock frihet, hvilka delar så litet
kunna eller böra skillias ifrån hvarandra, som Ridderskapets
ock Adelens goda liiertelag ock förtroende til Eders Excellen-
ces Person intet lärer ophöra, hvaraf dhe uti hastighet ey
kunna gifva något säkrare bevijs, än at Ridderskapet ock
Adelen begärar med Eders Excellences tillåtelse skyndesammast
låta förfärdiga ock til Eders Excellence igenom mig få prse-
sentera Medailler til deras stadigvarande åminnelse, at Eders
Excellence uti allas sinnen skattas för en äfven så stor ock
kiook Landtmarskalk, som Riksdags-ärenderne varit af största
vicht ock angelägenhet, hvarom jag häfver den äliran Eder»
Excellence uppå samtelige Ridderskapets vägnar at försäkra,
men mig sielf uti dess höga gunst ock ynnest at ödmiukeligen
recommendera.
Hans Excellence Landtmarskalken: Jag itererar
min önskan, ock tackar dem, at de så benäget uptagit hvad
jag giort, samt för den äliran som de nu giort mig, at de villia
låta slå en Medaille til min heder, hvilket skall lemna den
plickt i mit hierta, som de betygat emot mig. Jämte Kongl.
Maij:ts Höghet skall jag söka at bevaka Rikets välgång ock
268
1720 den 12 Juli.
Ständernes frihet efter Regerings-Formen, ock på alt sätt
beflita mig at conservera för mig deras vänskap ock goda
hiertelag.
Tog dermed afskied, ock härmed slöts denna Riksdagen,
Gudi ährat, lyckeligen ock vähl.
*
ACTER
TILL
I RIDEER8KAPETS OCH ADELNS PROTOKOLL
I
VID RIKSDAGEN I STOCKHOLM
ÄR 1730.
A *).
Hans Excellence Riks-Rådet Grefve Meijerfeldts
Oration hållen uti Rijkssalen vid Ständernes all¬
männa Sammankomst den 22 Januari åhr 1720.
Högvälborne, Välborne, Årevyrdigste, Höglärde, Vyrdige,
Ereborne, Förståndige, Välacktade, Hedervärde och Redelige,
Goda Herrar och Svenska Män.
Hennes Kongl. Maij:t vår aldranådigste Drottning tilbiuder
Eder samteke, Goda Herrar och Män, des Kongl, bevågenhet
och nåde, hugnar sig, at see Riksens Ständer på detta all¬
männa mötet återigen församlade, samt uptager med särdeles
nåd och välbehag den underdånige villighet de vijst sig här
at infinna och tillijka med Hennes Maij:t och Riksens Råd
öfverläggia, rådgiöra och värckställa, huru de i Riket ännu
sväfvande fahrligheter och svårigheter kunde förekommas, och
med enhällig enighet och sammad rnackt vid fiendernas grymma
framfarande, som förledit åhr skedt är oacktad alla däremot
af Hans Kongl. Höghet, Hennes Kongl. Maij:tz högälskelige
Gemål, högstberömlige giorde författningar, samt de under
honom commenderande Generalers och Officerares tappre mot¬
stånd, hvarvid Hans Kongl. Höghet sin höga person, som be¬
kant är, ospart hafft, man nu fiendernas vijdare skadeliga up-
såt må kunna afböija, til des man igenom Gudz nådige bijstånd
kunne(!) ernå en önskelig fred, hvarpå man och ifrån Riksens
Ständers sidsta afresa med all flijt och omsorg har arbetat,
och ännu påhåller; Hennes Kongl. Maij:t vår aldranådigste
Drotning, som på intet annat täncker, än huru hon må kunna
giöra sitt Rike med des Inbyggiare lyckelige, har så väl på
den ena, som den andra sidan försökia låtit, huru man de
många tilsammangaddade fiender bäst kunnat ifrån hvarandra
skillia, hvarvid sig ey ringa svårigheter funnit och ännu finnes,
så at Hennes Maij:t ändå det bästa partiet velat vällia, som
Hennes Maij:t afsee kunnat, nemi. det med Konungen af Stor
') Prot. s. 15. Talet finnes bland Riksdags-acta i Riksarkivet.
272
Bil. 1720 den 22 Januari.
Britannien at negotiera, om hvilket alt med mehra Riksens
Ständer utaf den berättelse och proposition, som nu skall up-
läsas, omständeligen underrättade blifva.
B. *)
Kongl. Maij:ts
Proposition till samtelige Riksens Ständer, som till
detta allmänna möte församlade äro, angående Rik¬
sens tillstånd nu för tiden, till at deröfver inhämta
deras trogna råd och sainhällige betänkiande.
Gifven Stockholm d. 22 Januarii 1720.
Kongl. Maij:t anser med särdeles nådigt välbehag Riksens
Ständers villighet och redebogenhet, at efter deras sidst fattade
slut infinna sig här vid denne tiden, oachtat denne resan i
anseende till närvarande svåra tider för en eller annan kunde
hafva varit besvärlig.
Sorn nu Riksens Ständer därigenom gifvit ett nytt prof
af deras trogne nitälskan och underdånige vördnad för Kongl.
Maij:ts höga person och af en upriktig kiärlek för Fädernes¬
landet, så lefver Kongl. Maij:t uti det förvissade hoppet, och
sätter till Riksens Ständer det fasta nådige förtroendet, at de
samma än ytterligare läre finnas villige och oförtrutne effter
yttersta förstånd och kraffter at understödia Kongl. Maij:ts
besynnerlige omvårdnad och öhma hiertelag för alle des trogne
undersåtares lycka, välfärd och sannskylte fromma, samt med
sammanfattad råd uti mogit öfvervägande taga de måhl och
angelägne ärender, hvilka Kongl. Maij:t nödigt funnit dem at
låta föreställa, och at de sedermera däröfver med deras under¬
dånige betänkiande och tidige råd lära inkomma. Hvarvid
Kongl. Maij:t så mycket mera förmodar at spörja Riksens
Ständers samdräktighet, som Fienderne vid desse tiders om¬
ständigheter intet högre åstunda, än at förnimma den osämia
och oenighet sig ibland dem hade yppat, och äfven i det
*) Prot. sid. 16. Act N:o 4.
Kongl. Maj:ts allmänna Proposition till Biksens Ständer. 273
hoppet visa sig altjämt så gensträfvige, ökändes snarare deras
oskiälige fordringar, än at de dem skulle minska. Kongl. Maij:t
finner elliest onödigt vidlöfftigt Riksens Ständer at föreställa,
uti hvad svårigheter Riket sedan deras sidsta sammankomst
rakat, huru Fiendernes inbrått på tvänne sidor hotat det samma
med den yttersta undergång, och huru deras hatefulla sinnen
sig med brännande, härjande och ödeläggiande å daga lagt, eme¬
dan sådant, ty värr, hos en stor del af egen bedröfvad erfa¬
renhet, hos andra med fasa och medömkan, ännu lärer vara
uti friskt minne. Äfvenså litet kan det vara obekant, huru
den Högste Guden behagat stäckia Fiendernes framgång, och
satt deras illvillia gräntzor, medelst förlänt välsignelse till de
däremot giorde anstalter och tidigt fattade mått med en del
af Riksens Fiender. Som Hennes Kongl. Maij:t ifrån den da¬
gen hon anträdt Regementet intet mera och alfvarligare om
hiertat halft, än at igenom en billig och säker Fred lätta den
tunga bördan, hvarmed des trogna undersåtare, uti detta lång¬
variga och blodiga Kriget, varit besvärade; Altså häfver ock
des första omsorg varit, at straxt i början hos välsinnade och
med Kongl. Maij:t i godt förtroende stående makter låta giöra
ansökning om hielp och biträde; hvilka fuller alla betygat,
sin välmening, men därhos förestält svårigheten at vid då va¬
rande omständigheter kunna låta Kongl. Maij:t deras värke-
lige understöd till godo komma. Hvaribland Keysaren värkan
af des goda hiertelag altjämt till Brunsvikska Congressens be¬
skickande utstält. Imedlertid till at jemväl med Fienderne
träffa en förlikning, och således at nyttia alle sig yppande till¬
fällen, häfver Kongl. Maij:t jemväl låtit fortsättia den redan
förut på Löföen begynte fredzhandlingen med Ryssen, och om¬
sider till at gifva den samma så mycket större efftertryck,
ditsändt som sin Premier Ministre Plenipotentiaire Riks-Rådet
Gref Lillienstedt, alt i den förmodan at denna gensträfviga
Fienden änteligen torde bringas till fogeligare tankar. Det
hade någon tid tillförne sig här tillika en Engelsk och Dansk
Ministre infunnit, hvilket hopp gaf, at äfvenväl å denne sidan
en önskelig förlikning torde kunna åstadkommas, men man
fant den senares tillbod så odrägelige och så aldeles stridige
emot Nationens heder och sanskylte nytta, at man intet länge
kunde stå uti den meningen, utan lätt dömma des upsåt eij
vara upriktigt till en vänlig förliknings träffande. Hvad den
Adelns Protokoll 1720. ^
274
Bil. 1720 den 22 Januari.
Engelska Ministern angår, så påstod han, at Hertigdömerne
Brehmen ock Velirden skulle des Herre som en ägendom up-
dragas, hvartill Hennes Kongl. Maij:t fant betänkeligit genast
at samtyckia: icke des mindre underhölts alt stadigt handlin¬
gen med honom, till at sökia på alt möijeligit sätt giöra vill¬
koren mera skiälige. Imedlertid skickade Czaren sin Ministre
hit, beledsagad med en Flåtta, som med härjande och brän¬
nande, hvilket ock straxt vid des ankomst fölgde och begyn¬
nelse tog, skulle påtvinga Kongl. Maij:t det så kallade och för¬
berörde Ministre medgifne ultimatum. Men det samma var så
beskaffat, sättet det samma at föredraga så snöpeligit för Na¬
tionen, och villkoren af detta ultimatum så hårde, at Hennes
Kongl. Maij:ts brinnande och oaflåtelige kärlek för des under¬
såtare omöijeligen kunde tillåta, till det samma at samtyckia.
Czaren påstod at behålla Lifland, Estland, Ingermanland och
Carelen, och allenast återgifva Finland, doch förutan Wiborg
och Kexholm. Icke des mindre häfver Hennes Kongl. Maij:t
ett oemotsäijeligit prof gifvit af des fred älskande sinne, i det
hon Czaren så fördelaktige villkor låtit föreslå, at de nödvän¬
digt hos all annan, än en så högmodig och på sin stora makt
packande Fiende hade måst finna insteg och bifall. I det stäl¬
let hvarföre Czaren med härjande och brännande fortfor, till at
därmed villia påträngia Kongl. Maij:t sin villia och sitt god-
tyckio som en Lag, och torde Fienden dä hafva hafft mera
framgång, och sielfva Hufvud-Staden undergådt det härda ödet,
hvarmed hon blef hotader, så framt icke Hennes Kongl. Maij:t
igenom sin egen ogemena ståndaktighet sina undersåtare och
Troupper hade styrkt uti deras, i det at ock den största fab¬
ian, som den tiden många giorde modfälte, eij hade kunnat
Hennes Maij:t betaga des oförskräkte sinne, mycket mindre
förmå henne at vika utur stället, eller at söka för sin egen
dyra person någon större säkerhet, än hvilken hon för sina
undersåtare här i Staden kunde åstad komma, hvilken säkerhet
igenom Guds nådige välsignelse endast och allenast bestod uti
Hans Kongl. Höghets Generalissimi giorde gode och försiktige
anstalter, dess oförtrutne vaksamhet saint des oförskräckte hiel—
temod, hvilket hvarken fahra eller möda skydde, och således lycke-
ligen studzade och till intet giorde Fiendernes mod och upsåt,
liafvandes de sielfve sedermera mäst bekiänna, at Hans Kongl.
Höghets närvaro och des dem bekante fermeté och tapperhet har
afhållit dem ifrån vidare företagande; Besynnerligen effter som
Förloppet af krigsrörelserna och fredsunderhandlingarna. 275
de ock kiände den frimodighet, mandom och förfarenhet af den
Generalen, som under Hans Kongl. Höghet förde befählet, dess¬
utan och å nyo vid åtskillige tillfällen fått bepröfva de öfrige com-
menderande Officerarnes ståndaktighet, samt i gemen hos alla
Soldaterne det vanlige Svenska mod och hiertat. Med alt detta
var det omöijeligit, med ett så litet manskap, som Hans Kongl.
Höghet hade at betiena sig af, at kunna betäckia en strand
af 40 till 60 mihl lång, och hindra Fienden at öfver största
delen lämna qvarlefvor af sitt hårda sinne. För hvilken or¬
saks skull, och som man intet förut kunde vetta, huruvida
Fiendens onda upsåt skulle sig sträckia eller lyckas, emedan
Troupperne utaf' de många marcher och contremarcher samt
siukdomar och af den ovanlige hettan aldeles voro utmattade,
och ingen annan hielp var at tillgå, än den Engelska Flåttan,
hvilken Kongl. Maij:t tillböds; Och eftersom dessutan Cza¬
ren igenom ett sådant ohördt förfarande intet något mindre
viste, än benägenhet till förlikning, så var då eij något annat
parti öfrigit, än at fullföllia och till slut bringa den med
Konungen i Engelland, som Hertig och Churfurste af Brunsvik
och Liineburg, påbegynte handlingen. Finnandes Kongl. Maij:t
för sin och sine trogne undersåtares heder mindre nesligit vara,
at ingå med högbemälte Konung en förlikning och förvärfva sig
des bistånd emot Czaren, än at låta sig af denne senare en
sådan odrägelig Lag och på ett så snöpligit sätt föreskrifva.
Dessutan kunde Hennes Kongl. Maij:ts öhma hiertelag för des
trogna undersåtare intet tåhla at se så månge tusende menni-
skior under ett sådant Herravälde som Czarens och uti det
bedröfveliga tillståndet, at stå under ett hufvud af en främ¬
mande och villfarande Religion, hvartill ännu kommer, at så
framt Hennes Kongl. Maij:t de mera föreskrefne än föreslagne
Ryske villkor antagit, Riket därigenom hade blifvit satt uti
det odrägelige tillstånd at rätta sig aldeles effter Czarens be¬
hag, och at sielfva Hufvudstaden eij har kunnat någonsin vara
för honom uti säkerhet. Däremot kunde Kongl. Maij:t så mycket
tryggeligare byggia på högbemälte Konung, eftersom Sverige
från urminnes tider altid uti en när och sanskyld vänskap med
Engelska Nationen varit stadder och förbunden, det ena Riket ock
altjämt sig det andras bästa och uprätthållande har låtit an-
gélägit vara, hvilken samia äfvenväl igenom den gemensamma
ömhet för den protestantiska Religionens beskydd ännu star¬
kare har blifvit underhållen och förknippad. Som ock kort
276
Bil. 1720 den 22 Januari.
däruppå högbemälte Konung föreställa låtit, huru nödigt det
vore at jämväl sluta fred med Konungen i Preussen, på det
Våre vänners antahl måtte blifva ökt, Vare fiender förminskade
och Czarens alliancer försvagade; Så häfver Hennes Kongl.
Maij:t därtill af månge trängiande skiäl velat samtyckia, och
således genom mer högbemälte Konung i Englands bemedling
slutit en Fred med Konungen i Preussen igenom Staden
Stettins afstående tillika med en del af Pommern intill Pehne-
Strömmen samt Wollin och Usedom emot någre fördelaktige
villkors betingande. Så snart, nu bägge desse Freder blifvit
slutne, har äfven väl Hans Maij:t Konungen i Frankrike straxt
i sielfva värket velat visa sin redebogenhet at gripa Kongl.
Maij:t under armarne och igenom des här varande Minister
lofvat at låta sig Sveriges uprättelse och bästa angelägit vara,
samt förnya det emilian bägge Cronorne tilländalupne förbund.
Men som det intet litet skulle lätta Kongl. Maij:ts företagande
emot Czaren och gifva des hela värck större eftertryck, sä
framt Kongl. Maij:t på Danska sidan finge fria händer; Sa
häfver äfvenväl Konungen i Engelland bemedlat och åstadbrakt
en vapenhvila med Konungen i Dannemark på sex månader,
at dymedelst befrämia tillförsslen utifrån, underhålla den nö¬
diga brefväxlingen, och at under den tiden handla om Fred.
Desslikest häfver Hennes Kongl. Maij:t begynt en Freds-
handling med Konungen August; och ehuruväl den samma eij
ännu aldeles är fullkomnader, så är han likväl säker, och lä¬
rer Kongl. Maij:t till den ändan innan kort till Pohlen och
Sachsen å nyo affärda sin Ministre.
Samma försorg häfver Kongl. Maij:t dragit at beskicka
det Keijserliga, Franska och Engelska Hofven, till at på alla
ställen bevaka och befrämia Kongl. Maij:ts och Rikets interesse,
samt nyttia de goda böijelser, som sig hos den ena eller andra
yppa kunna. Anteligen har ock Keijsaren medelst ett vänligit
bref anmodat Hennes Kongl. Maij:t at villia sända sine Full¬
mäktige Ministrer och Sänningebud till den Brunsvikska länge
sedan af honom anstälte Congressen, i det upsåt at därsamina-
städes, dels som Romerska Rikets högsta Hufvud, dels som
mediatör förmedla och biläggia de öfrige tvistigheter, som ännu
underhålla detta Kriget i Norden; Och emedan han tillika alla
öfriga i detta Kriget invicklade makter dit inviterat; Så lärer
Hennes Kongl. Maij:t innan kort sine Plenipotentiarier till
bemälte Congress affärda, och med sådane Instructioner låta
Särskilda punkter, hvaröfver Ständernes råd äskas. 277
förse, at Hennes Maij:t kan vara utan skuld, i fall emot
bättre förmodan på denna Congressen eij en general Fred skulle
kunna åstad kommas.
Utaf föregående korta berättelse lärer Riksens Ständer
således nogsamt kunna inhämta, huru Kongl. Maij:t ingen ting
hafft ospart icke allenast at återvinna Sveriges gamla vänners
förtroende och vänskap, utan och at förminska Fiendernes an¬
tahl samt förvärfva sig efftertryckelig hielp och bistånd emot
de öfrige. Ehuruväl nu den Högste Guden Kongl. Maij:ts
trägna och oförtrutna möda i detta måhl så vida välsignat,
at det föresätta hugnelige ändamålet till en del blifvit erhållit,
så återstår likväl ännu det förnämsta, som fordras at sättia
Riket uti den ro och trygghet, hvarpå inbyggarnes välfärd och
trefnad sig grundar, aldenstund Czaren ännu visar helt ringa
böijelse at giöra ända på detta blodiga och långvariga,Kriget,
utan fast mera igenom sine ogement store tillrustningar klart
ådaga lägger sin illvillia och fahrliga upsåt emot Fäderneslandet.
Fördenskull häfver Kongl. Maij:t nödigt pröfvat, i betrak¬
tande af närvarande tiders tillstånd, sig med Riksens Ständer
däröfver at rådfråga, och deras försiktiga och mogna råd samt
underdåniga betänkiande inhämta. Och på det Riksens Stän¬
der så mycket egenteligare måge kunna vetta, öfver hvilka
måhl och ährender Kongl. Maij:t deras trogna inrådande och
välmente underdånige betänkiande åstundar, så häfver Kongl.
Maij:t de samma uti fölliande puncter velat låta författa.
l:o.
Såsom Riksens Ständer utaf den effterrättelsen dem nu
gifven är, och hvilken ännu närmare deras befullmäktigade
Utskott gifvas skall, utförligen inhämta kunna de svårigheter,
hvilka Riket så hårt tryckia, och den Krigsfahran, som det
samma än ytterligare häfver at befrukta, emedan Fienderne
alla deras kraffter ihopsambla och sammansättia, at tillskynda
Sveriges Cronos yttersta fördärf och undergång, så kräfver
Rikets välfärd i gemen, så väl som hvar och en nitälskande
och trogen undersåtares gagn och fromma i synnerhet, at i
moget öfvervägande taga, på hvad sätt Riket utur ett så be-
dröfveligit tillstånd måtte kunna frälsas, och en skiälig och
trygg fred erhållas.
278
Bil. 1720 den 22 Januari.
2:o.
Därnäst, som alla medel ock utvägar till en drägelig för¬
likning skulle vara ovisse och utan värkan, så framt man ville
låta händerne siunka och eij sökia at bringa Fienderne till
större fogelighet at förminska deras hårda och vidt utseende
fordringar, samt igenom tidige och nödige anstalter sättia sig
i stånd at kunna emotstå deras inträngiande stora makt och
afhålla den samma ifrån Riksens gräntzor; Så hemställer Kongl.
Maij:t Riksens Ständer, at taga i noga betänkiande, på hvad
sätt Rikets försvagade Krigsmakt kunde sättias i sådant stånd,
at igenom Guds välsignelse och bistånd samt väre vänners
hielp kunna giöra en tapper och krafftig motvärn, och där¬
igenom icke allenast studza fiendernes arga upsåt och fahrliga
förehafvande, utan och bringa dem till skiälige och för Riket
säkre fredsvillkor.
3:o.
Ytterligare, emedan alla tiders förfarenhet, och i synnerhet
det äfventyr Fäderneslandet förledit år lupit, mer än öfverty-
gande prof vid handen gifver, huru Rikets uprätthållande, sä¬
kerhet och välfärd största delen beror uppå Siömaktens goda
tillstånd; Och det eij eller Riksens Ständer obekant vara kan,
hvad skada och afgång Riksens Flåtta uti detta långvariga
Kriget så väl till sielfva Skieppen som till Siöfolk och besätt¬
ningen lidit; Fördenskull förmodar Kongl. Maij:t at Riksens
Ständer lära vela inkomma med deras mogna rådslag, huru
Siömakten måtte med det forderligaste kunna förstärkias, Flåt-
tan tidigt utrustas och i behörigt stånd sättias.
4:o.
Sidst lära Riksens Ständer vara öfvertygade, at alla och
de bästa anstalter till Rikets försvar och säkerhet äre fåfänge
och utan eftertryck, så framt till deras utförande nödige me¬
del brista. Fördenskull tviflar Kongl. Maij:t intet, med min¬
dre Riksens Ständer lära på alla möijelige utvägar vara om-
tänkte at anskaffa riktige och tillräclcelige medel till Krigs- och
Sjömakternes underhåld och sådane tarfvor, hvilka vid desse
bistre tiders lopp och effter de omständigheter, hvaruti sig
Riket befinner, äro många och oumgängelige. Kongl. Maij:t
påminner sig fuller härvid nådeligen den stora medellöshet, hvar¬
utinnan des trogna undersåtare igenom ett så svårt och lång¬
Slutet af Kongl. Maj:ts allmänna Proposition. 279
varigt Krig stadde äro; Men så sättier Kongl. Maij:t likväl
till deras bekanta nitälskan det nådiga förtroende, det alle
effter yttersta förmågo lära bidraga till ett sådant angelägit
värks befrämiande och utförande, som intet annat ändamål
häfver, än Rikets allmänna hästa och hvars och ens egen sä¬
kerhet, hägn och beskydd.
Såsom nu desse äro de ährender, hvilka Kongl. Maij:t
nödigt pröfvat för denna gången Riksens Ständers mogna be-
pröfvande at hemställa; Altså lefver Kongl. Maij:t uti den
nådiga tillförsikt, at de däröfver lära gå Kongl. Maij:t med
deras grundeliga betänkiande, försiktige rådslag och effter-
tryckelige biträde af ett godt och Patriotiskt hierta tillhanda,
och det så skyndesamt, som desse laggranne tiders lopp och
Fiendernes tillrustningar och hotelser, at med det första på
nytt bryta löst, det erfordra. Förblifvandes Kongl. Maij:t
Riksens Ständer för det öfrige med all Kongl, ynnest och
nåde välbevågen. Actum ut supra.
Ulrica Eleonora.
I). N. von Höpken.
280
Bil. 1720 den 22 Januari.
C.*)
Landt-Marskalken, Riks-Radet, Grefvie Arwed
Horns tal till Hennes Kongl. Maijit på Rikssalen
vid Riksdagens begynnelse den 22 Januari ar 1720.
Stormechtigste Alldranådigste Dråttning.
Eders Kongl. Maij:tz trogna undersåtare af riksens Rid¬
derskap och Adell infinna sig vid detta berammade rikzmötet,
i underdånigst föllje af Eders Kongl. Maij:tz nådigste Kallelse-
bref, hvilket är grundat uppå det i förledne ahr fattade rikz-
dagzbeslut, till att visa så vähl deras underdånigste lydna
emot Eders Kongl. Maij:tt, som och deras nijt för Fädernes¬
landet samt åhuga att tillika med dee öfrige riksens Ständer,
deras ällskelige medbroder, gå Eders Kongl. Maij:tt med råd
och dåd tillhanda under des tunga regementz börda.
Fördenskull dee och önska, att den Alldrahögste Gud
techtes förläna des milderika välsignelse till det, som på denne
rikzdag skall afhandlat varda, sa att alt må lända Hans gu-
dommelige nampen till ähra, Eders Kongl. Maij:tt till nådigt
Höije, samt Fäderneslandet till uprättelse och vählgång.
Vid detta tillfället glädie sig rikzens Ridderskap och
Adell der öfver, att de see Eders Kongl. Maij:tt uppå des
Kongl, thron ved en god hälsa, för hvilken lycksaligheet dee
tacka den högste Gud, af hvilken all god gåfva kommer. De
önska och, att den samma nådige Guden techtes alt framgent
uppehålla Eders Kongl. May:tt ved ett godt och lycksaligt till¬
stånd och regemente, samt styrcka des kraffter att kunna utli-
härda med des svåra regementz börda, så att Eders Kongl.
Maij:tt den med samma frimodigheet bära måtte, sorn så många
regenter af Eders Kongl. Maij:tz köhn, folck och riken icke
allenast här i Sverje, uthan och i annor land med största be¬
röm styrt hafva, emedan Eders Kongl. Maij:tt icke mindre än
de uthaf den nampnkunnigste hielte-ätt des uprinnelse häfver.
*) Prot. sid. 16. Aot. N:o 5, af talaren egenhändigt nedskrifven.
Landtmarskalkens tal till Kongl. Maj:t vid Riksdagens öppnande. 281
Dernäst ährkänna rikzens Ridderskap och Adell med under¬
dånig vördnad och tacksamhet den möda och trogna försårg,
som Eders Kongl. Maij:tt i förledne sommar användt häfver,
att med rikzens krigzmacht låta möta des fiender i den goda
intention, att hindra deras skadeliga inbrådt, hvar vid Hans
Kongl. Höghet Arf-Printzen af Hessen, Eders Kongl. Maij:ttz
högtällskelige Gemåhl, des oförtrutna flijt och omsorg vist, samt
en och annan tapper anförare des trohet betygadt, med man¬
dom att afhålla fienden, men de beklaga doch der vid högeligen,
att samma Eders Kongl. Maij:tz hällsosamma upsåt till en
stor delli intet kunnat vunnet des påsyfftade ändamåhl, emedan
så månge angelägne orter äre af väre hätske fiender dels sköf-
lade och upbrände, dels och intagne vordne, hvilke bedröfvelige
händelser lära ofehlbart hafva gådt Eders Kongl. Maij-.tt så
högt till sinnes, som de riket och undersåtarena skadat och
förderfva! hafva. Den Alldrahögste skaffa der uppå bot, sa
att vij intet vidare måtte vara våra fiender till rof!
För det öfrige, Alldranådigste Dråttning, som ingen större
sällhet kan hända ett folck och land, än den, enär des hufvud
och regent fäster des thron med en san gudachtighet som en
rättsinnig Herrans smorda, samt pryder den samma med rätt-
vijsa, mildhet, samt alla Christelige och Kongl, dygder; Altså
giöra sig rikzens Ridderskap och Adel tillika med de öfrige
rikzens Ständer det säkra hoppet, att dee och alltid lära fa
orsak att räkna sig ibland så lycksalige undersåtare, hälst
enär dee vid denne rikzdag med hugnad lära blifva varse, huru
Eders Kongl. Maij:tt lärer hafva styrt riket med rikzens rådz
råde, effter Konungens Eed ock Sverjes lag, samt huru Eders
Kongl. Maij:tt lärer hafva låtet sig vara angeläget, att de in-
flutne medel, men i synnerhet de, hvilka rikzens Ständer uthi
deras närvarande uthblåttade tillstånd, uthaf deras ringa för¬
råd, och af ett så godt hierta bidraget, ja med ett ord sagt,
deras svett och blod, lärer vara användt till riketz försvar,
samt en redelig och oförvitelig fredz ehrhållande.
Om alt detta och mera godt giöra dee sig helt förvissade,
emedan den Gudzfruchtan, det öma Samvet och de dygder,
som Eders Kongl. Maij:tt i hela des lifztid vijst, gifva dem
der om en viss förhopning.
Hvilka Eders Kongl. Maij:tz dygder och stora förmåhner
rijkzens Ständer på sist haline rikzdag den förnembligste an¬
ledning gåfvo, med ett så underdånigt, troget och redeligit
282
Bil. 1720 den 22 Januari.
hiertelag, Eders Kongl. Maij:tt till deras nådige Drottning att
åstunda och uthkåhra, och således riketz allmänna samt hvars
och ens särskilta välfärd Eders Kongl. Maij:tt till en laglig
Styrelse att anförtro, hvilket alt lärer ofehlbart förmå Eders
Kongl. Maij:tt att giömma så trogne undersåtares vählförskylta
förhållande uthi ett nådigt minne, samt beveka Eders Kongl.
Maijrtt att hysa för dem ett mildt moders hierta, så att de
med skähl alltid måtte kunna glädia sig öfver en Dråtningz
regemente, hvilken alla de dygder, som henne redan föruth så
in- som uthrikes giordt nampnkunnig, jemvähl och häfver
bracht med sig uppå thronell, der de med mycken större lustre
och nytta än tillförende, såsom på den märkvärdigste skåde-
ort, till Eders Kongl. Maijitz heder samt så månge tusende
menniskiors timmelige och andelige välfärd gagna och lysa
kunna.
Der emot lära rikzens Ridderskap och Adel, så vähl sorn
de öfrige rikzens Ständer, deras ällskelige medbroder, alldrig
tröttas vid att gå en så rättrådig och mild Dråtning med ali
underdånig och trogen lydna tillhanda, samt effter yttersta
kraffter bidraga det, som till Eders Kongl. Maij:tz tienst samt
det allmänna bästas uprätthållande och befordran lända kan.
Dee önska allenast att förmågan kunde sträckia sig sä
vidt, som villjan och skylldigheten dem der till anmahna, så
skulle sannerligen Eders Kongl. Maij:tt finna hvars och ens
händer så upfylta med håfvor, som deras hiertan öfverflöda
af vördnad och kärlek, ty dee Svenskas egendom kan vähl
taga af, men deras trohet och kärlek emot deras hullda Öfver¬
het kan alldrig förminskas.
1720 års Interims Riddarhus-Ordning.
283
11 *)
Interims RiddarRuus-Ordning.
In til dess en fulkommelig Riddarhuus-Ordning kan in¬
rättas, äro Ridderskapet ock Adelen, til godt skicks och ord¬
nings erhållande uti Propositioner, Deliberationer, Voteringar,
Deputationer ock Uthskått, således förente ock öfverens komne,
som fiölljer:
l:o.
De af Ridderskapet ock Adelen, som under Riksdagarne
villia bivista deliberationerne uti Riddarhuset, och der votum
äga, måste angifva deras namn hos Riddarhus-Secreteraren,
nembkn dhe, som äro här i Staden, straxt efter den skedde
första utblåsningen til Riksdagen, ock de, som frånvarande äro,
så fort dhe hinna ankomma; skolandes dhe, som sielfva ey äro
Capita Familiaä, utan allenast af andra befullmäcktigade, då
tillika legitimera deras Personer med behörige Fullmachter, dem
bemälte Secreterare emottager ock ibland Riddarhusets acter
förvahrar.
2:o. Sedan Riddarhuus-Secreteraren således fått en ful-
komlig lista pa alla, som sig til Riksdagen infinna, tilkommer
honom, at med sedlars upslående vid ändan af hvar banck i
Riddarhus-salen anvisa hvar ock en vist ställe pa viss bänck
efter matriculn, så lagandes, at så vida möijeligit är, lika
många Personer blifva på hvar bänck; dock at bänckarne ey
blifva så fult besatte, at icke, om någon längre fram pä Riks¬
dagen skulle sig infinna, han ändock måtte kunna få sit rum
efter matriculn, utan at andra behöfva transporteras ifrån sine
förra bänckar.
*) Prot. sid. 17. Act. N:o 6- Denna bilaga är utan datum underskrifven
af den för en ny Riddarhus-Ordnings föreslående tillsatta Deputation. Ett an¬
nat exemplar af samma Ordning bland Riksarkivets Riksdags-acta har ofvan¬
stående datum, men saknar underskrift.
284
Bil. 1720 den 28 Januari.
3:o. Och som förfarenheten gifvit vid handen, at under¬
stundom de, som ey höra til Riddarhuset, sig der intränga,
hvarutaf hvariehanda oreda förorsakas; Så skall, til förekom¬
mande af sådant, Riddarhus-Secreteraren meddela hvar ock en
af Ridderskapet ock Adelen, som kommer at svara för någon
Familia, en sedel, uppå hvars ena sida Riddarhus-sigillet skal
vara tryckt, ock på den andra sidan Familiens namn skrifvit,
som sedelen tilkommer, samt dag ock åhrtal, när sedelen blef
utgifven. Den som en sådan sedel åt Riddarhuus-Wackt-
mästaren — hvilken til den ändan altid måste vid Ridder-
skapets ock Adelens sammankomster blifva utanför Riddar-
huus-salsdörren stående — ey upvisar, måste intet släppas in
uti sahlen.
4:o. Så snart Landt-Marskalken inkommer, måste hvar
ock en intaga sit ställe, sig der nedsättia, samt utan upsti-
gande på bänckarne med tysthet afbida, hvad han häfver att
proponera, ock så länge han är tilstädes, hvarken med högt
tahl sins emellan, ey heller med spasserande af ock ann för¬
orsaka något buller eller oväsende. Så framt ock någon pä
Landt-Marskalkens antydning icke tager sit säte, faller Landt-
Marskalken under propositionen i tahlet, eller ock envist ock
med buller framhärdar, då Landt-Marskalken med 2 å 3 klubbe-
slag liud äskat, så skal honom uti samtelige Ridderskapets
ock Adelens närvaru af Landt-Marskalken dess oskick alfvar-
samligen föreställas, at han sedermera en god ordning hålla
ock efterlefva må.
5:o. Ingen tilkommer eller anstår at giöra någon propo¬
sition uti Riddarhuset, utan Landt-Marskalken allena, men der
någon skulle hafva något at anbringa, åligger honom sig lios
Landt-Marskalken at angifva, hvilken ey bör undandraga sig
at proponera, hvad honom vid handen gifves, i synnerhet om
han skrifteligen ock med egit namns undersättjande derom an¬
modas. Vijd sakernes proponerande har Landt-Marskalken
den ordning at i ackt taga, at de angelägnaste sysslor, såsom
alla publica och hela Riket, det vare sig i anseende til dess
ut- eller inrikes väsende, rörande ährender, jämväl de af Kongl.
Maij:t nådigst gifne allmänne propositioner, med hvad deraf
flyta kan, först företages, ock de mindre angelägne ährender,
såsom Ståndets rättigheter eller annat dylikt, sedan; doch var¬
der derigenom ey betagit, at när de angelägnare ährender äro
til deras Deputationer eller Utskått hemstälte, de andre ock
Interims Riddarhus-Ordning.
285
mindre angelägne icke jämväl kunna företagas. Skulle så
hända, at Landt-Marskalken, sedan han giordt en proposition
af ringare värde, ey kunde vara tilstädes, til dess propositio¬
nen blifver afgiord, så äger han förordna någon af Ridder¬
skapet ock Adelen til at uti sin frånvaro på några timars tid
hälla god ordning uti Riddarhuset.
6:o. Uppå alt, hvad til Landt-Marskalken ingifves at
proponeras, skal af Riddarhus-Secreteraren en fullkommelig
ock ricktig lista hållas, jämväl på det, som blifver resolverat
ock expedierat, hvilka listor dageligen för hvars mans ögon
skola liggia på Landt-Marskalks bordet.
7:o. De propositioner, som ey skrifteligen utan munte-
ligen giöras, ifrån hvem de ock komma, mäste af den, sorn
dem hoos Landt-Marskalken anbringar, til protocolls dicteras
ock derutur upläsas. Ock som Riddarhuus-sahlen är så stor,
at en röst ey gierna kan höras öfver alt, måste propositio-
nerne upläsas af Secreteraren på flere ställen, så at hvar ock
en kan höra ock fatta innehållet deraf. Ar propositionen af
den beskaffenhet, at han hoos en deld finner bifall, men hos
den andra, — fast än ringare til antahlet, ■— dehlén emot-
säijelse, så förordnas en Deputation, som skall i pennan för¬
fatta ock sedan in pleno anföra alla dhe skiähl, som kunna
vara emot eller med, jemte nyttan ock skadan, som sådant
med sig förer, dock utan at gifva något betänckjande vid han¬
den, huru dem synes propositionen böra afgiöras, med mindre
de derom af sampteke Ridderskapet ock Adelen blifva an¬
modade.
8:o. När en sådan Deputation skal skie, åligger Landt-
Marskalken at determinera antalet af Personerne, som skola
vara uti Deputationen, hvilket icke bör vara under 12, ey heller
öfver 24, ock välljes desse Personer på sådant sät, at alla de,
sorn sittia på en bänck, uttaga af samma bänck een til den
materiens utarbetande skickelig Person, om Deputati blifva
mindre än hälften af bänckarnes antahl, men två Personer,
om Deputati blifva flere än bänckarnes antahl; dock förbe-
hälles hvar bänck, om alla bäncke-kammeraterne skulle komma
derom öfverens, at taga någon af en annan bänck. Medan
detta skier, formerar Riddarhus-Secreteraren så mångå til stor¬
lek ock anseendet lika sedlar, som de Personer äre, hvilka af
bänckarne uthnämnas, men skrifver det ordet Deputatus alle¬
286
Bil. 1720 den 28 Januari.
nast på så många sedlar, som Deputati blifva skole; de öfrige
sedlarne blifva blinde. När nu hvar bänck utvalt sin man,
träda desse utvalde Personer fram til Landt-Marskalksbordet
ock af ofvannämde sedlar taga hvar sin; den som får en sedel
hvarpå står skrifvit: Deputatua, han äger straxt at låta sig af
Secreteraren anteckna, ock den samme blifver Deputerad; den
som får en blind sedel, går til sin bänck ock sit ställe til-
bakars igen. Ock som vid sidsta Riksdagen blef öfverens
kommit, at uti Deputationer skulle förordnas en treding af
Grefvar ock Friherrar emot två tredingar af Adel; Altså, ock
på det at igenom ofvannämde sätt at vällia Deputation denne
förening icke må brytas, ty måste tvenne låttningar til hvar
Deputation skie, den ena emellan Grefvar ock Friherrar, ock
den andra emellan de öfrige af Adel, hvarvid observeras, at
vid hvarje låttning så många sedlar, som Deputerade af bänc-
karne, giöres, men at allenast på så många skrifves det ordet
Deputatus, som efter ofvannämde förening de böra vara, hvilka
af hvarie skola deputeras.
9:o. Desse Deputerade skal anvisas vist rum uti Riddar¬
huset, hvaräst de kunna pläga sina sammankomster, men om
Riddarhus-rummen ey äro tilräckelige, kan dem efterlåtas at
siälfva komma öfverens om et ställe utom Riddarhuset uti
Staden til deras sammankomster. De skole icke allenast, som
ofvanförmält är, på alt sätt låta sig angelägit vara at utleta
ock utarbeta alla de skiähl, som äro emot eller med den qvae-
stionen, sorn dem är updragen, — hvarföre förmodas, det ingen,
vare sig antingen dheras medbröder af Ridderskapet ock Adelen,
ey heller Betiänterne uti Rätterne ock Collegierne, som af De-
putatis kallas at gifva någon underrättelse ock uplysning om
saken, lära utom laga förfall undandraga sig, icke heller at
Deputati lära vägra at höra någon, som sig hoos dem angifver
at meddela någon uplysning, — utan skole jämvähl desse De¬
puterade giöra all flit, at hvad dem blefvit anbefalt med all
skyndsamhet ock utan tidspillan må efterkommas.
10:o. Ingen Deputation må anförtros mera än et ährende
tillika, ock må ey heller någon Deputation företaga sig något
annat, än det den samma blifvit anförtrodt.
ll:o. När Deputerade in pleno refererat, hvad uti Depu-
tationen blifvit öfverens kommit, eller der så hände, at något
straxt, innan det varit uti någon Deputation, proponerades, at
Interims Riddarhus-Ordning.
287
in pleno ventileras, måste Ridderskapet ock Adelen åthminstonne
lemnäs natten öfver at betänckja sig på, ock uti angelägne
ährender så lång tid, som de kunna komma öfverens om, hö¬
randes uti intet måhl, undantagandes uti sådanne, som äro af
ringa värde, samma dagen svar fordras; Ock på det at tiden
härmed ey för långt må komma at utdragas, kunna flere pro¬
positioner giöras tillika uti sådanne saker, uppå hvilka sär¬
skilt svar skal gifvas. Yore då något vid Deputationens ar¬
bete at påminna, stånde det hvarjom ock enon) fritt sina på¬
minnelser dervid andraga, livartil Landt-Marskalken honom
liud skaffar, ock der någon, när saken til delibererande före¬
tages, skulle tyckia sig ey til alla dehlar kunna bifalla de
öfriges eller flästes mening, så äger den samma kort ock tyde-
ligen gifva sina tanckar tilkiänna, så at det til protocols föras
kan, eller ock, om han sit betänckiande skrifteligen vil ingifva,
med begäran at det matte ad acta läggias, skal honom sådant
ey vägras.
12:o. Ingen måste falla den andra i tahlet, mindre med
anstötelige ord eller åthäfvor förolämpa den, som något tahlat,
eller ingifver at proponera.
13:o. Skulle vid Deliberation erne ey kunna öfverens kom¬
inas om, hvilken mening som skall få bifal, så skrides til vo¬
tering, då Landt-Marskalken först formerar rätta statum qvses-
tionis, således, at den med ja eller ney kan besvaras, eller om
qvffistionen är af den beskaffenhet, at deruti äro alternativer,
då införes alla alteraativerne; åtminstone måste den essen-
tieleste ey utelemnas. Voteringen skier på det sättet, at hvar
ock en, dock utan sit namns undersättiande, skrifver på en
sedel ja eller ney, eller om qvasstionen består af alternativer,
då det alternativet, som han är före, ock samma sedel til—
samman rullad ingifver. Innan vota böria colligeras, förordnas
sex visse Personer, nemblm en Grefve, en Friherre ock fyra
Adelsmän, som sättia sig til Landt-Marskalksbordet, at där
tillika med Landt-Marskalken emottaga vota, hvaruppå af
Riddarhus-Secreteraren hvar ock en af Ridderskapet ock Adelen
efter matriculn upropas at komma fram til Landt-Marskalks¬
bordet, til at der nedläggia sit votum, åliggandes då den, som
sit votum nedlägger, at tillika visa sin Riddarhus-pollet. När
vota således alle inkommit, öpnas ock collätioneras de af Landt-
Marskalken ock de dertil förordnade sex Personerne, hvilket
så snart det skedt är, låter Landt-Marskalken sampteke Rid-
288
Bil. 1720 den 28 Januari.
derskapet ock Adelen vetta, huru många vota livar mening
fått, skolandes den mening blifva faststående, som fåt de fleste
rösterne. Alla de vota, som äro otydelige, ock icke stälte på
sådant sätt, som uti denne punct fonnähles, har Landt-Mar-
skalken macht tillika med dem, som äro satte at collationera
vota, at lägga å sido, utan at giöra derpå någon reflexion;
der ock flere än en sedel finnas tilhopa rullade, bör ingendera
giälla af den. Så länge voteringen påstår, måste Riddarhus-
sahlsdörren igenslutas, nyckelen läggas på Landt-Marskalks-
bordet, ock ingen insläppas.
14:o. Ingen, som är under 24 åhr gammal, äger stämma
uti Riddarhuset. Ingen får vid voteringar inläggia mera än et
votum, fast han af flere voro befulmäcktigad. Ock som et
votum bör af röstäganden sielf eller af dess Fullmäcktig uti
Riddarhuset, medan sielfva voteringen öfver samma ährende
påstår, ock ey dess emellan ingifvas; så kunna de meningar
eller underskrifter, som utom Riddarhuset förskaffas, ey hafva
kraft af votis.
15:o. När någre angelägne acter eller skriftelige berättel¬
ser skola författas, böre dertil någre visse Personer utnämnas,
som bringa det uti concept, hvartil sådanne männ utsees, som
äga färdighet uti skrifvande samt bästa kundskapen ock för¬
ståndet om slike saker; desse måste tilsee, at det rätt ock
tilbörligen inrättat blifver efter protocollets lydelse. Sedan
blifver til samteliges godtfinnande hvad upsat är upläsit, at
af Ridderskapet ock Adelen stadfästas ock af Landt-Mar-
skalken underskrifvas, hvarjämte ock en copia bör vara vid
handen, som oollationeras ock underskrifves af tvenne af Rid¬
derskapet ock Adelen, som intyga den vara med det afsönde
originalet lika lydande, hvilken copia sedan ad acta lägges.
16. Hvad ofvantil om Deputationer förmählt är, bör alle¬
nast förstås om de Deputationer, som förordnas at deliberera
ötver almänna, ock alla sådanne propositioner, som skie på
Riddarhuset. Men när öfver de af Kongl. Maij:t dess trogne
Ständer gifne Secrete Propositioner skal delibereras, ock der¬
före et Secrete Utskåt förordnas, då förhålles dermed på sådant
sätt, at först välljes en af hvarie bänck, hvilka straxt träda
tilsammans uti et särskilt rum ock sig der förena om tålf an¬
dre förståndige ock vähl förfarne Personer, börandes ingen få
ändra det vahl, som desse af hvar bänck Deputerade giordt
hafva. Ock som desse tolf personer skole utvällia Deputerade
Om Sekrete Utskottet.
289
til Secrete Utskottet, nembl. så många som Landt-Marskalken
dem determinerandes varder, så skola de först uti Riddarhuset
afläggia Ed, at de vid sådant välljande ey skola hafva afse¬
ende hvarken til fränd- vän- eller fiendskap, ämbete eller
värde, utan endast ock allenast hafva det almänna bästa för
ögonen, ock at de derföre vilia på alt sät ombeflita sig at ut¬
nämna sådanne Personer til Secrete Utskottet, som de efter
bästa samvete finna skickelige at handtera ock bedrifva så
angelägne ährender, som der förekomma. Desse Electores
skole taga sig listan före uppå dem, som vid denne Riksdag
församblade äro, ock derutur utdraga alla de, som tiänlige fin¬
nas til et sådant värck, jämväl fä upföra en eller annan af
sina egne ledamöter, om så godt skulle finnas, samt sedan
öfver hvar ock en votera; skolandes så många af dem, som
fåt de mästa rösterne, alt in til dess det af Landt-Marskalken
faststälte antahlet blifver fult, varda Deputerade til Secrete
Utskåttet, ock sedan Electores til Riddarhuset upgifvit en af
dem underskrifven lista på desse Deputerade, håfve ingen mackt
dheras giorde vahl at tadla eller ändra. Vid välliandet sä
väl af Electores som Deputati til Secrete Utskåttet, måste al¬
tid den proportionen emellan Grefvar, Friherrar ock Adel i
ackt tagas, som vid sidsta Riksdagen blef faststäld, ock ofvan
i denne Förordning anförd är, nembl. at emot en treding af
Grefvar ock Friherrar vallies två tredingar af Adel, hvarföre
uti hvardera af desse Deputationer tvenne vahl skole skie,
först öfver Grefvar ock Friherrar, som skola vällias, och sedan
öfver Adelsmän; dock så, at uti hvardera våhlet hela Deputa-
tionen öfver hvar ock en voterar. När til vahl skrides, så
vähl af Electores som af Deputati til Secrete Utskåttet, måste
det skie på en dag, ock utan interruption, samt ingen, vare
hvem han vil, få träda in, hvarken til Deputerade, ey heller
til Electores.
17. Ock som ey får utspridas eller allmänt kundgiöras,
hvad uti et Secret Utskått företages eller slutes, så måste
Deputati både skrift- ock munteligen aflägga Iuramentum silentii
et fidelitatis, innan något der proponeras.
18. Secrete Utskåttets egentelige syssla är at utarbeta
ock afsluta de Secrete Propositioner, hvilka höga Ofverheten
lärer meddela, angående fredsvärcket, krigsplanen, alliancer,
stats- ock banco-värcket, med hvad eljest tyst hållas bör, ock
Adelns Protokoll 1720. 19
290
Bil. 1720 den 28 och 29 Januari.
intet almänt företagas kan. Uti alla sådanne ährender ock
saker hålles för gilt ock fast-ståndande, hvad Secrete Utskåttet
gifver Kongl. Maij:t underdånigst, efter plägad samråd ock
moget betänckiande, ved handen. Men alle andre måhl, som
angå Rikets invärtes inrättningar, Collegiernes sysslor ock för¬
rättningar, med rnehra, som almänt kunna giöras kunnoge,
utarbetas först af visse dertil förordnade Deputationer, hälst
af Secrete Utskåttet, så vida det derigenom ey för mycket
skulle försvagas; vid hvilken händelse andra dertil kunna
utnämnas. Desse föredraga sedan ährendet uti Secrete Ut¬
skåttet til de af samtehe Ständerne förordnade ock utnämde
Deputerade, hvilka, så framt måhlet af dem kan afgiöras, så¬
dant med skyndesamhet efter noga föregångit öfverläggiande
förrätta; men hvad af stor vickt är och vidare rådslag behöf-
ver, efter noga saksens utarbetande ock måhlets rätta förestäl¬
lande med skiählen emot och med, in pleno til fulkomligt uth-
slag föredraga.
19. Under varande Riksdag må ingen af dem, sorn an-
gifvit sig at vara Herrdagsmän, resa hem tilbakars igen, eller
resa utur Staden, när sammankomsterne hållas, utan med
Landt-Marskalkens samtycke.
Datum Stockholm den 29 Januari 1720.
Sekrete Utskottets Elektorers ed och protokoll. 291
E. 1.*)
Ed aflagd inför Ridderskapet ock Adelen den 29 Januari 1720
af Electorerne till Secret Utskåtts väljande.
Jag N. N. Deputerad til de Personers utvälliande afHög-
lofl. Ridderskapet ock Adelen, som uti Secrete Utskåttet bru¬
kas skola, låfvar ock svär vid Gud ock hans helga Evange¬
lium, at jag vid denna min förrättning ock vahl intet afseende
hafva vill hvarken til Fränd- Vän- eller Fiendskap, Ämbete
eller värde, utan endast hafva dervid det allmänna bästa för
ögonen, samt på alt sätt mig ombeflita at utnämna sådanne
Personer til Secrete Utskåttet, som jag efter bästa Samvete
mino pröfvar redelige ock finner skickelige at handtera ock
bedrifva så angelägna ährender, som der förekomma, ock detta
så sant mig Gud hiälpe til lif ock Siähl!
E. 2.**)
Protocoll hållet hos Electorerne til Secret Utskåtts väljande.
Anno 1720 den 30 Januari
Trädde de, som til Electorer utvalde blefvit, tilsamman i
Secreterarens Cammar, ock som Hr Bergs-Rådet Cederstedt
intet i går var tilstädes, aflade han den conciperade Eden.
Sedan företogo de til Secrete Utskåttets utvälliande Depute¬
rade sig listan på prsesentes samt Riddarhuus-Ordningen ock
blefvo för sig allena inne; men efter någre timars förlåpp,
%
*) Prot. s. 24. Act. N:o 8, fol. 938. Saknar underskrift.
**) Prot. s. 25. Act. N:o 9, fol. 939. Saknar underskrift.
292
Bil. 1720 den 30 Januari.
blef Secreteraren inkallad, då hoos dem förekom den qvaestion,
huruvida Deputati til at vallia Secrete Utskåttet kunde utaf
sine egne ledamöter vallia dertil så månge, som de funne tiän-
lige, då den 16 § uti Förordningen uplästes, ock emedan de
orden deruti finnes, at en eller annan dertil kunde utsees, före¬
kom den scrupeln, huruvida flere eller vidare samtelige kunde
på listan upföras: men aldenstund Bänckemännerne haft deras
förnämste afseende på skickelige Personer, ock således utvalt
dem, som de i sine sinnen hållit före vara capable män, så
skulle vara afsaknad vid Secrete Utskåttet, om alle desse eller
de mäste skulle derifrån vid valet uteslutas.
Ock derföre fant Deputati godt at öfver hvar ock en Per¬
son särskilt votera, huruvida hvar ock en kan vara mistelig
eller ey, helst de igenom den aflagde Eden äre förbundne at
endast ock allena anse Personernes skickelighet.
Derpå företogs voteringen, då hvar ock en afträdde, då
öfver honom voterades.
1. Voterades, om Hr Creutz brukas bör dervid, ock kom-
mo de fläste derom öfverens, at Hr Lagmannen blir i Secrete
Utskåttet deputerad.
2. Gref Gustaf Bonde approbatus.
3. Friherre Hamilton blir äfven uti Secrete Utskåttet.
4. Hr StiernCrona kallades unanimiter til Secrete Ut¬
skåttet.
5. Hr Knorring. Efter de fläste rösterne blir ock han i
Secrete Utskåttet.
6. Hr Gustaf Funck blir sammaledes i Secrete Utskåttet.
7. Hr Danckwardt likaledes.
8. Hr Plan hade alles bifall.
9. Hr Cederstedt approberas.
10. Hr Cronfeldt blir i Secrete Utskåttet.
11. Hr Fehman äfven så.
Sekrete Utskottets eder 1719 och 1720.
293
E. 3.*)
t
Ed underskrifven af Secrete Utskåttets Ledamöter
den 3 Martii 1719.
Såsom Sveriges Rikes Ridderskap och Adel, Prästerskapet
och Borgareståndet hafva utnämt oss, hvar uti sit Stånd, uti
detta Secrete Utskåttet til att öfverläggia Rikets vid desse
tider högst angelägne och vichtige ärender; Altså, och emedan
vij betrachte samme ärenders stora vicht, och huru det nödigt
är, at de samme och der på följande deliberation aldeles
secrete och tyste hållas, så at icke någon kundskap derom må
utkomma, som sedan kan til Riksens osäkerhet och skada
missbrukas: Ty förplichte, jemte den skyldighet oss åligger
sådane secrete rådslag och ärenden väl at mesnagera, vij oss
härigenom, så samtel. alle, som hvar och en för sig i synner¬
het, at hvad uti detta Secrete Utskåttet oss föredrages, sam-
tales, delibereras, handlas och slutes, aldeles hålla secret och
tyst, ock ingen, som icke vederbör, uppenbara, eller någon
efterrättelse gifva, mindre med någon der om tala och handla
utom Utskåttet, och de der til förordnade, så sant oss Gud
hielpe til lif och Siäl!
E. 4. **)
Ed underskrifven af Secrete Utskåttets Ledamöter år 1720.
Vij til det Secrete Utskåttet af våre Ålskelige medbroder
Riksens Högloft. Ständer utnämde ock befulmäcktigade låfve
ock svärje vid Gud ock Hans Helga Evangelium, at såsom
oss sådanne angelägne Riksens ärender til deliberation ock
afgiörande anförtrodde äre, som för Kongl. Maij:tz ock Rikets
*) 1719 års Prot. s. 53. Ur 1719 års Sekrete Utskåtts Acter.
**) Prot. s. 20. Ur 1720 års Sekrete Utskåtts Acter.
294
Bil. 1720 den 28 Januari.
säkerhet fordra, det de med al redelighet och tysthet för¬
handlas böra; Så skola vij uti denne vår förrätning intet
afseende hafva på något annat, än Kongl. Maijitz ock Sveriges
Rikes, vårt Kära Fäderneslands välfärd samt Ständernes fri—
ock rättigheter, ock intet med någon, som ey är af detta Ut-
skåttet, om de saker, som der förhandlas, tala eller discourera,
mindre de discourser, eller hvad der förehafves ock afslutes,
någon, eho den ock vara må, hög eller låg, inhemisk eller ut¬
ländsk, på något uptänckeligit sätt uppenbara, så framt sådant,
efter öfverens kommande uti Secrete Utskåttet ock Hr Landt-
Marskalkens derpå fölgde förordnande, ey skie bör uti någon
anstalt conference med Kongl. Maij:t ock Riksens Råd, eller
saken är af den beskaffenhet, at den hoos Stånden in Pleno
föredragas bör, då vij ey heller vidare gå skola med väre
discourser ock berättelser, än oss imellan i Secrete Utskåttet
på ofvannämde sätt aftalt är ock tillåtit blifver, så sant oss
Gud hielpe til lif och Siähl!
Fredriks sjelfmant erbjudne Försäkran. 295
F. * )
Puncter, hvartil Hans Kongl. Höghet Arf-
Princen af Hessen Cassel sig erbiuder at förbinda,
i fall Riksens Ständer skulle behaga samtycka Hen¬
nes Maij:ts Proposition.
Såsom, i fall Rijksens Ständer skulle behaga samtycka
till den af Hennes Kongl. Majit nådigst giorde proposition,
mit rätta och alfvarsamme upsåt är, Rijkets uprättelse och
vällgång med yttersta kraft och förmåga at åstadkomma; Sä
kunna Rijksens Ständer om mit goda sinnelag aldeles vara
trygge, sorn Jag mig ock tillbiuder med starcka förbindelser
at försäkra.
l:mo. At Jag Mig vill halla och bekiäuna till den Lutter-
ska Kyrckian, och emot de utgångne Religions-Placaten samt
Kyrckio-Ordningen ey någon främmande Gudstiänst tillåta,
utan denne Religionen emot intrång af all annan Lähra och
uppenbart våld beskydda och försvara, och der till, när det
erfordras skulle, hafva lijf och blod ospart.
2:do. Ständernes frijheter, förmåner, privilegier och rät¬
tigheter vill Jag på alt sätt ved makthålla och oförkränckte
handhafva, jämväl snarare öka och förbättra, än som förmin¬
ska och försvaga.
3:tio. Rijket utlåfvar Jag efter Regerings-Formen och
Rijkets allmänne vedertagne Lag med Råds Råde at styra och
regera, den samma siälf noga at efterlefva och ingen förändring
derutinnan at tillstädia, utom den Ständerne siälfve finna nö¬
digt vara at giöra; Och som en oinskränckt makt och myn¬
dighet vid tiänsters förgifvande af mången torde ansees så¬
som et medel til en Souverainitets införande i framtiden; Ty
utlåfvar Jag, at alla tiänster af vikt, nämbl. ifrån Ofverstar
till Fält-Marskalckar och deras vederlikar, i Rådet och ey elliest
skola förgifvas, så vida Ständerne siälfve skulle villja Rege-
ringz-Formen i det målet ändra.
*) Prot. s. 77. Act N:o 19, af Fredrik egenhändigt underskriften, fol. 1005.
PS grundvalen af denna Försäkringsskrift uppsattes af Ständerna Fredriks För¬
säkring till Sven Rikes Ständer, gifven den 22 Mars 1720, tryckt flerestädes.
296
Bil. 1720 den 15 Mars.
4:to. Som Jag Siälf gifvit Hennes Maj:t den första an¬
ledningen at frijvilligt aflägga Souverainiteten, och således
nog vijst, hvad osmak och misshag Jag till det oinskränckte
Regerings-sättet värckeligen häfver; Så kunna Ständeme vara
försäkrade, at Jag aldrig den ringaste anledning af misstancka
till des återinförande gifva vill, och om någon obetänckt der¬
till mig något förslag meddela kunde, Jag sådant genast Stän-
derne uptäckia och kungiöra skall; villjandes derjämte förklara
Undersåtarne frije och löse ifrån all Eds plikt, om något tilbod
af mig skulle skie, hvarigenom det oinskränckte väldet i Rijket
kunde återinföras.
5:to. Förhinder Jag mig, at intet uti Rijket införa främ¬
mande nationer, och till praejudice af de Svenska Undersåtare
mig deraf betiäna, vidare än dem Jag för de Casselske affairer
oumgiängeligen måste bruka.
6:to. Utlåfvar och försäkrar Jag, at til ingen, ehoo det
vara må, villja eller skola afstå de länder och Herrskaper,
som mig igenom Arfsrätt i Tyskland kunna, tillfalla, utan at
detta Rijket äfven deraf skall hafva des nytta ock förmån at
förvänta.
7:mo. Som Jag bedyra kan mit sanfärdige upsåt vara at
sörja för Rijkets opkomst och des Inbyggares goda nöije och
vällgång och låta Rijksens Ständer få niuta alla tilhörige för¬
maner och rättigheter aldeles oförkränckte till godo; Ty vill
Jag ey undandraga Mig at samtycka till de medels och ut¬
vägars vedertagande, som af Rijksens Ständer lära bepröfvas
nödige så väll deras säkerhet emot det oinskränckte väldet för
framtiden at befästa, som ock hvad inrättning af dem kan
finnas nyttig och skiälig till deras frijheters vid makthållande,
och siälfva Regerings-sättets förbättring; Hvarvid Jag dock
förmodar at Rijksens Ständer ey läre uphäfva siälfva grunden
til den inrättning, som emellan Hufvudet och Lemmarna gior
et ouplösligit band till en oskilljacktig Kropp; Så at Maje¬
steten i sin höghet mätte blifva oförkränckt, Rijksens Råd uti
en tilbörlig myndighet understödde, och Ständerne vid deras
rätt och frihet bijbehallne. Däraf får Rijket nytta och styrcka,
Ständerne förmån och heder, ock det allmänna värcket en
obehindrad, ordentelig och god framgång. Stockholm den 27
Februarii 1720.
Friedrich P. z. Hesser).
Deputatious-betänkande om Regent-ombytet. 297
G.*)
Recapitulation af skählen mot och med, som
Deputation utarbetat öfver Hennes Maij:ts Propo¬
sition om Riks-Styrelsen.
Thät lära förmodeligen Samptl. Rijksens Ständer uthaf the
skiähl, som oss varit anförtrodt att utur dhe inkombne me¬
morialer sambla och uptaga, nogsampt hafva kunnat inhämpta,
huruledes beträffande dhen propositionen om Hans Kongl. Hög-
hetz ttplwijelse uppå dan Kongl. Svänska Thronen
Ä then ena sijdan någre tvifvelsmåhl äro vijd handen
gifne, härrörande dhels af the ofulkomblige och oinskränckte
fulmachter, hvarmedelst några här varande Herrdagzmän hafva
ment sig icke tillfyllest vara befogade, att ett så högvichtigt
måhl under skiärskodan- och öfvervägande taga, hafvandes dhe
så mycket mehra fruchtat att hoos sina hemmavarande med¬
broder therföre i ansvar råka, som ärendet icke allenast synts
röra dhe gambla Sveriges Fundamentale lagar, uthan och
strijda emot then Yahl-Act och Regeringz-Form, till hvilken
the i förledet åhr edeligen sig förbundit; dhels af dät äfventyr,
i hvilket man förment then rena Evangeliska lähran, som och
then almänna och nyligen undan envåldz oket dragne fäder-
neslandetz ädla frijheet kunna stält blijfva, där Hans Kongl.
Högheet såsom een Herre af främmande Religion och här-
kompst then Kongl. Värdigheten konnne att tillträda, Ath-
skillige äro och thermedelst i tvehugsamheet bräckte, att the
ey funnet sig fulleligen förvissade om then nytta och förkof-
ring, som thet almänna Väsendet ther igenom tillflyta skulle,
hafvandes the förmodat, att en alfvar- och vaksam hand öfver
then redan faststälte Regeringz-Formen skulle i längden vara
tiänlig nog att alle invärtes oredor och misshälligheter hämma,
och hvad man för hiälp och understöd ifrån främmande inach-
ter hade igenom denne nyheet att förvänta, torde intet längre
sträcka sig, än till sådant, som Sveriges rijke med reciproque
’) Prot. s. 79. Act. N:o 18. Utan underskrift.
298
Bil. 1720 den 22 Mars.
tiänster, kan skie och med vijdhängande olägenheter, omkost¬
nader, och invicklande i onödige krijg någon gång finge om-
giälla; Altså, och emädan thess utan Rijksens Ständer dage-
ligen voro therutinnan begrepne att så väll till fredz- och
defentions-värket emot våra fiender, sorn till andra nödige och
nyttige förfatningar i gemehn all möijelig flijt och försichtig-
heet bijdraga, så har man varit i dhän tanckan, thet skulle väll
thänne så hufvudsakelige förändring, som högsta Ofverhetens
förväxling och ombyte synes vara i ett Regemänte, för danna
gången fast häldre kunna undgås, ähn i värket ställas.
1 lier eino A å andru sijdan
Har Hennes Kongl. Maij:tz Vår Allernådigste Drotningz
enständige åstundan tyckts böra vinna sitt nöije. Hans Kongl.
Höghets så många och höga förmåhner, thess både i krijg och
frijd förvärfvade stoora namn, allom bekante mildheet, from-
heet och rättvijsa, som i thessa Hans Kongl. Högheets ful-
mogna åhr och manliga ålder icke giärna måge ansees såsom
några med lyckan och tijden ombytelige qualiteter, jämpte
dhän kiärlek, som Hans Kongl. Högheet genom sitt tapra för¬
hållande och vaksamheet sampt lijfs och blodz upsättiande
emot Rijkets fiender så klarligen för Vårt Kära fädernesland
betygat, har man vederbörligen sig till sinnes fört. Man har
sig förestält så väll then enigheet, skyndsamlieet och drift,
hvilken uthi alla expeditioner skulle komma att skiönjas, där
Hans Kongl. Högheet med Styrelsen uppenbarligen finge omgå,
som och then närmare omsorg och ömheet om Rijkets vallfärd,
hvartill Hans Kongl. Högheet igenom thetia förtroendet kunde
förbindas. Then fruchtan och misstancke, som angående Reli¬
gionens sampt Ständernas frijhetz och särskilte privilegiers
osäkerheet kunde upväxa, hafva synts icke böra vijdare rum
äga, enär där till efter Hans Kongl. Högheetz eget tilbud
kommandes vorde, att Hans Kongl. Högheet till vår rena Lut-
terska lära värkeligen trädt, och för alt öfriget i samptel.
Ständernes skiön lämbnat att medelst alla uptänkelige prse-
cautioner förekomma thet intrång och ingrep, som uthi före-
nämbda almänne frijheet vore till befruclitandes. Hvartill
såsom och thet änteligen kommet, att Sveriges förnämbste
allierade och bundzförvandter skola hafva låtet sitt nöije och
behag här vijd förspörja, så, aldänstund i afseende till alt
dätta Publica Salus eller fäderneslandetz vältrefnad och dät
almänna bästa, under hvilket, såsom under dan högsta lag,
Deputations-betänkande om Regent-ombytet. 299
andre fundamental lagar stå att nödtorfteligen förbätras, har
tyckts igenom Hans Kongl. Höghetz uphöijande på Svea Thro-
nen märkeligen, näst dhän Aldrahögstas hielp och välsignelse,
kunna styrkas och förmehras, så har man så mycket mehra
funnet sig föranlåten att där till bijfall gifva, som man ther-
emot befahra kunde, att ett afslag eller här emot strijdande
uthlåtelse torde försättia fäderneslandet i så stoora och marge-
handa olägenheeter, utur hvilka dät icke lätteligen stöde att
hiälpas.
Man lämbnar som sig vederbör alt thetta till samptel.
Rijksens Ständers ytterligare godtfinnande; Men skulle de vijd
tesse senare föreställningar villia sig närmare hålla, så är
nödigt, innan man till något sluteligt jakord sig begifver, at
både then tillsagde afsäijelsen af Religionen må för sig gå,
som ock then försäkring, hvilken Hans Kongl. Höghet till-
budit och vij skrifteligen låtit härjämte på sådan händelse bredare
sammanfatta, blifver Hans Kongl. Höghet till underskrift före-
dragin, och sedermera till Riksens Ständer lefvererad, särdeles
efter såsom uppå desse tvänne ting Fäderneslandets säkerhet
och vära Samveten synas förnämbligast sig kunna och böra
trygga.
300
Bil. 1720 den 24 Mars.
H.*)
Hennes Maij:ts Drottningens frikallelse-skrift,
hvarigenom Riksens Råd och Ständer lösgöras från
sin Ed.
Vij Ulrica Eleonora, Sveriges, Göthes ock Vendes
Drotning etz. etz. Giöre vitterligit, at såsom Vij med sär¬
deles nådigt nöije ock mycken erkäntzlo uptage, det Svea Rikes
Råd ock Ständer enhälligt hafva beslutit och godtfunnit at
samtycka til Vår proposition om Arf-Printzens af Hessen Cas¬
sel, Vår högstälskelige Gemåls uphöijande til den Kongl. Timo¬
nen, ock nu mehra förklarat sig benägne at antaga ock er¬
känna Hans Kongl. Höghet för Svea Rikes Konung, dock med
den uttryckelige försäkran at, i fall Hans Kongl. Höghet för
Oss med döden skulle afgå, Vij då utan vidare solennitet
straxt skole antaga Oss Regementz-styrelsen igen, på samma
sät, som Hans Kongl. Höghet den nu anträder; Altså afsäije,
frijkalle ock löösgöre Vij härmed ock i krafft af denne Vår
skrifftel. upsäijelse Svea Rikes Råd, samtelige Ständer ock
Undersåtare, under Hans Kongl. Höghetz Vår högstälskelige
Gemåls lifstid, ifrån den Eed ock lydno, hvarmed de Oss al¬
lena såsom Regerande Drotning härtils varit förbundne, ock
hvarmed de effter Hans Kongl. Höghets dödelige afgång, der¬
med Gud Nådeligen fördröije, som trogne Undersåtare Oss åter
skola vara plicktige at »förbindas. Til yttermera visso håfve
Vij detta med egen hands underskrifft ock Vårt Kongl. Sigill
bekräfftat. Stockholm d. 22 Martii 1720.
Ulrica Eleonora.
*) Prot. s. 91. Act. N:o 23. Egenhändigt af Ulrica Eleonora underskrifven.
Bil. 1720 den 28 April.
301
./. *)
Ofverste-Lieutenant Fromholdt Rutenschiölds Memorial
om Regerings- Fornt.
Ödmiukt Memorial.
Såsom vid den nya projecterade Regeringz-Formens in
pleno afkunnande ock publicerande hvar ock en af Riksens
Ständer den frihet är lemnad vorden, at deröfver med deras
påminnelser inkomma; Altså i föllje deraf fördristar jag mig
denne min ödmiuka påminnelse vid handen gifva, nembl. at,
enär man endast håller sig til det, som Sveriges beskrefrie
Lag uti det 4:de Capitel Konungabalcken Landz-Lagen en Konung
föreskrifver, ock Vår Allernådigste Konung alt sådant med
hand å book sig förplicktat at hålla, oskaddom allan Konungz-
likom rätt, Kronona ock alt Sveriges Allmoga, då skulle iag
oförgripeligen tycka, at uti sådant fall ingen amplare ock nyt¬
tigare Regeringz-Form torde nu å nyo kunna uprättas eller
nödig vara, hälst som Konungen i anledning af förberörde
Lagsens Capitel äger mackt ock våld sit Rike med nåd ock
rättvisa styra samt orätt ock vrångvisa hämma ock afböija.
Hvilket alt det Höglåfl. Ridderskapets ock Adelens vidare högt
mogne ompröfvande ock in pleno til at afgiöras lag i ödmiuk-
het bordt underställa.
Stockholm den 28 Aprill 1720.
Fromholdt Ruten schiöld.
*) Prct. s. 130. Afskrifter bland Borgare- och Prästeståndens Acter.
302
Bil. 1720 den 21 April.
K. 1. *)
Hertig Carl Fredriks af Holstein egenhändiga bref
till samiel. Sveriges Rikes Ständer.
HögVälborne Välborne HögVyrdige VälVyrdige
Högtährade Välährade Ahrlige och Redelige
Svanste Mann,
Samptelige Högloflige Sveriges Rickes Ständer.
Jag förmodar, det mit förre af sidstleden Decembr. Månad
lärer lyckeligen vara framkommit, men huru Jag och därom
ey borde tvifla, har Jag lichväl ey annat kunnat än uppå all
händelse nu å nyo taga den frijhet medelst desse få rader
nästan af samma innehåld att betyga, med hvad åhoga och
nijtt sampt ömt hierta Jag åstundar att önska samptelige
Sveriges Rickes Ständer til denne påstående Ricksdag alskiöns
lycka och välsignelse, att Gud den aldrahögste tächtes nåde¬
ligen sålunda styra deras Rådslag, att de måtte lända til hans
Namps ähra, Fäderneslandets uprättelse och stadigvarande väl¬
trefnad, hvaruti visserligen ingen kan taga mera deel än Jag,
som har den förmån och ähran at kunna ansee Sverige som
mit fosterland, därest Jag född och upfostrat är, därföre och
den kärlech och högachtning Jag ifrån min späda ungdom för
de Högloflige Sveriges Rikes Ständer stedze burit, och hädan-
effter bära skal, lärer uti mit hierta aldrig uthslåckna. Gior
mig och försäkrad samptel. Högloft. Sveriges Rikes Ständer
lära åtter däremot behaga unna mig det stora nöije, at kunna
alt stadigt få "hugna mig alf deras benägne oskatbare vänskap
och oföränderlige välvillia; i synnerhet hoppas Jag, där nu
fredzvercket med Dannemark uthan tvifvel kommer at tagas
för händer, Hennes Maij:tt Drottningen som min endaste kiäre
Moster, til hvil eken Jag näst Gud all min lit sätter, tillika
med de Höglofi. Sveriges Rikes Ständer ey villia undandraga
*) Prot. s. 116. Act. N:o 37, af Hertigen egenhändigt skrifven, fol. 1110.
Hertigens af Holstein bref till Ständerna. 303
sig min välfärd att behierta och så laga, att mit Hertigdöme
Schlesswig, som härtil med den öfrige delen aff Mina Försten-
dömen och länder varit ett offer för Sveriges Rike, Mig ey
aldeles måtte gå uthur händerne. Hvad för en obotelig skada
först och främbst Mig, och hvad affsaknad sedermera Sveriges
Rike därigenom skulle tilskyndas, lembnar Jag hvar och een
rätsinnig Svänsk man at döma. Sådant at förhindra och
förekomma lär Hennes Maijitt och Sveriges Rike falla så myc¬
ket lättare, som Hans Keijserl. Maijitt aff een serdeles nit¬
älskan för Rättvijsan, som och aff den nåd och ynnest Hans
Keijserl. Maij:tt för mig enskylt bär, antager sig min rätt¬
mätiga sak i krafftigste måtto, så att allaredan tyska Rikets
Constitutionerne lickmätigt Commissorialier och executorialier
til de höga Herrar Creijs Directorer äre afgågne, at restituera
Mig uti Mit Förstendöme Holstein som et lahn af Riket, och
hvad Schlesswig anbelanger, vil Hans Keijserl. Maijitt äfvenväl
som een Gvarand med al macht söckia mig åtter därtil att
förhielpa.
Härvid har Jag ey kunnat underlåta de samptel. Hög¬
loflige Sveriges Rikes Ständer härmed att tilkänna gifva, huru
som Jag, af skielfva nöden tvungen at frälsa mig uthur min
olycka, den allaredan för någre åhr vid Stettinske Tractaten
uthlåfvade och nu sedermera af Hans Czariske Maij:t mig så
offta tilbudne gvarantien af mit Hertigdöme Schlesswig ey
längre kunnat undgå, med Hans Keijserl. Maijitts föregående
vetskap och gotfinnande att emottaga, befruchtandes det Hans
Czariske Maij:tt i vidrigit fal, vid preliminarierne af Fredz-
Tractaten under Hans Maijitts Konungens af Engelland media¬
tion, torde ha fattat den resolution, i anledning af den Con-
venience, som een och annan af mine Höge gvaranter alla¬
redan tilförende hafva giort att gvarantera bemelte mit Hertig¬
döme Schlesswig ätli Cronan Dannemark emot mig, då intet
hopp skulle ha varit vijdare at någonsin mera komma til mit
rättmätige arfi’ och Egendom igien. Hennes Maijitt Drottningen
häfver Jag uthförligen härom uti tvenne mine skrifvelser hör-
sambst berättat, och därjempte om min ouphörlige devotion
emot Hennes Maijitt, som och om den uprichtige oafflåtelige
vänskap sampt innerlige kiärlek, Jag för Sveriges Rikes samp¬
tel. Inbyggiare bär, fulkomligen försäkrad[o:t], om hvilcket Jag
ey heller tviflar, de Högloft. Sveriges Rikes Ständer på deras
sijda lära aldeles vara persvaderade.
304
Bil. 1720 den 21 April.
Och såsom alt mit företagande på intet annat syffter, än
endast och allena de Höglofl. Sveriges Rikes Ständer härom
alt framgent mer och mer i sanning at kunna öfvertyga, deras
mig och allaredan tilförende gifne tröstrike försäkring, at aldrig
villia aflåta vid hvarjehanda händelser mit bästa att påtänckia,
understödia och befordra, hoss mig ännu uti ganska friskt
minne är, kan lätteligen i följe däraff slutas, med hvad fast
förtroende, tryghet och säkerhet Jag nu sluteligen alla mina
angelägenheter som och mig Sielff uti samptel. de Höglofl.
Sveriges Rikes Ständers trogne händer recommenderar, väl
vetandes Jag dem ingenstädes bättre betro kan; och som Jag
uti d(‘tta mit närvarande olyckelige tilstånd ey finner någon
större consolation än uti de Höglofl. Sveriges Rikes Ständers
benägne ombdöme och åtancka, så är Jag och förvissad, de
altijd och vijd alla tilfällen lära behaga at låta skönja mig,
som een förste af deras Kungl, blod kärkommen, hoss samptel.
de Högloflige Sveriges Rikes Ständer ey vara glömbd. För-
blifvandes i sådant fast hopp med all högachtning och kiärlek
af ett trogit hierta in til min sidsta andedrächt.
Samptelige Höglofl. Sveriges Rikes Ständers
tienst—villigst tilgifnaste
gode och uprichtige vän
Carolus Fridericus.
Wien d. y Mars 1720.
Acter rörande Holsteinska affären.
305
K. 2.*)
Ed ajlagd af Deputationen öfver Holsteinska affären.
Vij underskrefne låfve ock svärje vid Gud och hans helga
Evangelium, at såsom vij äre förordnade uti Deputation, som
skal arbeta ut, hvad oss angående Hertigen af Holsten anför-
trodt är; Så skola vij icke allenast tyst hålla, hvad oss imellan,
som i Deputation förordnade äre, tält ock discourerat blifver,
utan ock dervid föra sådanne rådslag, som vij finna efter vårt
bästa Samvete lända Gud til ära, vår Öfverhet och Fädernes¬
land til bästa, och detta alt efterkomma, så sant oss Gud
hielpe til lif och Siäl!
K. 3. **)
Riksens Ständers skrifvelse till Kongl. Maij-.t rörande
Hertig Carl Fredrik af Holstein.
Stormäcktigste Allernådigste Konung.
Eders Kongl. Maij:t hembäre Riksens Ständer en under¬
dånig tacksäijelse för nådig gifven communication så väl af
Hans Durchleuchtighet Hertigen af Holstens bref til Hennes
Maij:t vår Nådigste Drotning, som Ministrernes inkomne be¬
rättelser ock Kongl. Cancellie-Collegii därpå grundade be-
tänckiande, med hvad mera denna saken angå ock däruti up-
*) Prot. s. 167. Act. N:o 36, undertecknad af Deputerade.
**) Prot. sa. 209 och 216. Act. N:is 39 och 40, den förra det af Deputerade
uppsatta och undertecknade förslag till ofvanstående, den senare en copia af
samma Riksens Ständers skrifvelse.
Adelns Protokoll 1720.
20
306
Bil. 1719 den 14 och 15 Juni.
lysning gifva kunnat. Högbemälte Hans Durchleuchtighet häf¬
ver ock tilskrifvit samtelige Riksens här församlade Ständer,
hvilket bref den — Aprill igenom Herrar Geheime-Råden
Baron Baner ock Fritzen oss är tilsändt, däruti Hans Durch¬
leuchtighet ey mindre med försäkrande utlåtelser betygat en
benägen välvillia ock god ömhet för Riket, än som. därjämte
uptäckt några skiähl ock orsaker, för hvilka han Czarens til-
budne gvarantie til Hertigdömet Schleswigs återfående berättar
sig hafva emottagit, som dess här bilagde bref under den
Martii innevarande åhl' nämbre utvisar.
Som nu Riksens Ständer ansee detta af Hans Durch¬
leuchtighet Hertigen giorde steget kunna föda skadelige efter-
fölgder af sig, ock Czarens förledande tilbud mera syfta Riket
at ofreda, än at bringa den utfäste gvarantien, såsom stri¬
dande emot dess förmåga, til fulbordan ock värckställighet;
Så lagné vij oss billigt at hafva sedt den mogne ock efter-
tänckeliga föreställning, hvarigenom Eders Kongl. Maij:t söker
i tid ock i första början alla vidrige händelser at afböija,
samt med fullkomlige skiähl at styrckia ock råda Hans Durch¬
leuchtighet Hertigen med Rikets hädske ock farlige fiende sig
uti nära förtrolighet ock förbund ey at inlåta. Vij finnajämb-
väl angeläget ock önska, at alla möijeliga utvägar måtte tagas
til hands, hvarigenom högbemälte Hans Durchleuchtighet ifrån
et så äfventyrligt engagement kunde söndras ock afhållas.
Vij bedie fördenskul underdånigst, at Eders Kongl. Maij:tz nu
för tiden varande Ministrer i Wien, hvarest Hans Durchleuch¬
tighet sig uppehåller, måtte få befallning under hand ock med
försicktighet et vakande öga öfver ett så granlaga måhl at
hafva, ock att de Hans Durchleuchtighet Hertigen kunde betyga
Ständernes goda sinnelag, samt låta vetta at Riksens Ständer äro
villige ock benägne Hans Durchleuchtighet til dess underhåld all
möijelig understöd at gifva, in til dess Freden i Norden blifver
faststält, så snart han sig söndrar ifrån det Ryska partiet ock
gifver tilfyllest öfvertygande försäkringar, at ey på något sätt
villia träda i förbund med Czaren emot detta Rikets fördel
och interesse. Ehuru svårt detta nödstälte, igenom et lång¬
varigt krig ock andra plågor utmattade Rike häfver, någre
medel ved et allmänt trångmål ock til en märckelig saknad i
de nödige utgifter at bringa til väga; Så villia likväl Riksens
Ständer häldre kännas ved den tyngden, än sättia något å sido,
hvarigenom Hans Durchleuchtighet kunde hindras ock afhållas
Riksens Ständers bref om Hertigen af Holstein.
307
ifrån de gifne illvilliande retelser, sig aldeles uti Czarens armar
at kasta, hvilket jämväl med Eders Kongl. Maij:tz oss redan
bekante nådige böijelse ock dess Cancellie-Collegii fattade me¬
ning af den 9 Aprill innevarande åhr enligt är. Eders Kongl.
Maijitz nådigste välbehag underställa fördenskull Vij detta
Vårt underdånige betänckiande, ock framhärde efter Vår lyd¬
nos plickt,
Stormäcktigste Allernådigste Konung,
Eders Kongl. Maij:tz
Aldraunderdånigste ock Troplicktigste
Undersåtare ock Tiänare
Arwedh Horn.
P. T. LandtM.
På Presterskapets vägnar
Matthias Steucliius.
På Bårgare-Ståndets vägnar
J. Bunge.
Stockholm den 21 Juny Anno 1720.
308
Bil. 1720 den 4 Juni.
L. 1.*)
Hans Kongl. Maij-.ts Bref till Riksens Ständer om deras sam¬
tycke till Kongl. Maij-.ts utresa at emot Riksens Fiender
anföra Krigsmakten.
Fridrich med Gudz Nåde Sveriges, Giöthes och Wändes
Konung, etz. etz. etz.
Hälsa Rijksens samptelige Ständer med ynnest, välvillia
och benägenheet. Såssom Yij ey tillfyllest förmå erkiänna
Rijksens Ständers hafde gode höijelse och enhälligt gifne sam¬
tycke till Vår uphöijelse på den Konungzliga Thronen här i
Rijket; Så är däremot Yår högsta åtancka och Vårt förnäm¬
sta ögnamärcke, at bibehålla Oss Rijksens Ständers goda väl¬
villia och ömma kiärleek. Vij betyga, at Oss ey något beha-
geligt eller mehra till nöijes vara kan, än det, som gagnar
Rijket och befrämmjar des Inbyggares uprättelse och vählgång,
hvartill Vij all förmågo och krafter, jämväl Vårt lijf, när så
påfordras, skola hafva ospart. Och som Rijksens Ständer
vähl veta, at till dämpande af den öfvermackten ägande fahr-
lige Fienden Ryssen, och till ett åstundadt återställande af en
hugnelig fredh en Förbindelse eller Concert med någre uthrijkes
mackter bearbetas, den under Gudz bijstånd man förmodar
kunna bringa till framgång och värckställigheet; Så håfve Vij,
ved den händelsen, velat anmoda Rijksens Ständer om ett
benäget samtyckes meddehlande, at en sådan särnblad Krigz-
macht af Oss emoth Rijksens Fiender måtte anföras. Emedan
Vij vähl veta, at Rijksens Ständers bejakande erfordras, innan
Vij kunna begifva Oss uthur Rijket, men därjempte Oss före¬
ställa, at dem sielf trötsamt och besvärligt torde falla bättre
fram därföre att bemödas och sammankallas. Vij försäkre, at
Vår Närvarelse lärer gifva ett så angeläget värck framgång
och eftertryck, samt rodia uthur vägen all den oreda, som
vedh i hoop samblade Krigzmachter altijd plägar vara; hvartill
*) Prot. sid. 195. Act. N:o 42, af Konungen egenhändigt undertecknad.
Konungens bref om sin utresa emot fienden. R. Ständers svar. 309
Oss ingen lust till Krigh och dess förlängande, uthan en alfvar¬
sam åhåga till all blodzutgiutelses uphörande och en skyndesam
Fredz återställande styrcker och drifver; Emedan Vår högsta
längtan är, at sielf få nyttia ett så eftertänckligt och vichtigt
tillfälle till Krigetz förkortande, och så väl därigenom, som
elliest förmå gifva Rijksens Ständer en sanfärdig öfvertygelse
om Vår trogna ömheet och rättsinte hiertelag, hvarmed Vij
dehras bevijste fängnesamme vyrdnad och kiärleek vidare tänckia
at förvärfva, styrckia och bijbehålla. Som Vij ock med all
ynnest och nåd förblifva Rijksens Ständer städze tillgifne
Stockholm d. 3 Junij 1720.
Friedrich.
L. 2.*)
Riksens Ständers underdånige Svar på föregående.
Stormäcktigste Allernådigste Konung.
Eders Kongl. Maij:tz betygade ömhet, försårg ock om¬
vårdnad til Rikets uprättelse ock dess Inbyggiares välfärd
hafva utur Eders Kongl. Maij:tz Nådigste Skrifvelse af den 3
sidsthne hujus Vij här församlade Riksens Ständer med en så
underdånig som fägnesam vyrdnad förnummit. Emot en så
Nådig ock mild Öfverhet skole Vij altid visa Oss hulde, trogne
ock rättrådige Undersåtare, samt gifva öfvertygande prof, at
den lydnan, som i Våra hiertan äfen reen kiärlek första bör¬
jan ock sit ursprung tagit, däruti en oföränderlig ock städse
tiltagande styrckia ock stöd finna skal. Ock som Eders Kongl.
Maij:t Nådigst åstundar Riksens Ständers samtycke ock be¬
jakande, i anledning af den uprättade Regerings-Formen, at i
Egen hög Person anföra den Krigzmackten, som utom Rikets
gräntz, efter en ärnad Concerts framgång ock värckställighet
*) Prot. s. 221. Act. N:o 43. Jfr originalet bland Riksens Ständers Bref i
Riksarkivet.
310 Bil. 1720 den 21 Juni.
med Våra Förbunds-vänner, torde komma at sammanfogas; Så
tilstå Vij giärna den eftertäncksamhet, som boos Oss finnes
at sakna här hemma, åtminstone på någon tid, Eders Kongl.
Maijitz högt angelägne Styrsell, ock befruckta derute dess dyra
Person blifva hvarjehanda äfventyrliga fahrligheter underkastad.
Een noga förestälning härom håller uti Våra ömma sinnen
villigheten til een elliest ved alla tilfällen redebogen lydno
mycket tilbakars. Men som Oss ey okunnigt är, hvad styrckia
ock drift et så angeläget värck, hvarpå Rikets uprättelse beror,
af Eders Kongl. Maij:tz höga närvarelse måste taga; Så hem¬
ställe til Eders Kongl. Maij:tz nådiga hehag Vij at härutinnan
giöra efter eget godtfinnande, under den säkra förtröstan, at
den stora Guden visserligen lärer välsigna Eders Kongl. Maijitz
rättmätiga vapen med lycka, framgång ock seger, bevara dess
dyra Person för alla fahrliga händelser ock låta dess höga
närvarelse blifva ett kraftigt medel Fiendens högmod at dämpa,
samt en skyndesam, trygg ock säker fred at återställa. Ett
sådant företagande skole Vij med trogne böner til Gud be¬
ledsaga, samt med yttersta kraft ock förmåga understödia
såsom
Stormäcktigste Allernådigste Konung
Eders Kongl. Maijrtz
Aldraunderdånigste ock Troplicktigste
Undersåtare ock Tiänare
Uppå Ridderskapetz ock Adelens vägnar
Arwedh Horn.
Uppå Presterskapetz vägnar På Borgare-Ståndetz vägnar
Matthias Steuchius. J. Bunqe.
Uppå Bonde-Ståndetz vägnar
Jacob Ohlsson.
Tahleman.
Stockholm d. 21 Junij' Anno 1720.
Bondeståndets memorial om del i S. Utskottet och rådsvalen. 311
M. ].*)
Bonde-Ståndets skrifvelse med påstående om delaktighet
i Secrete Utskottet och Bådsvalen.
Ödmiukt Memorial.
Det hafva väll vij Menige Allmogens til denna Rijkzdagen
löjt kallade saint oss instälte Fullmäcktige uthi ödmiukheet til
känna gifvet och andragit vår åstundan'och påstående, att
oss intet mindre(!), än dhe andre 3:ne Stånden i Rijket, må för¬
menas uthi det Secrete Uthskåttet, genom uthsedde gode och
redelige Män, som uthi forna tijder vanligit varit, oss att in¬
ställa, öfvervara och afhandla om de der förefallande Rijkets
macht och styrko åliggande ährender och hembligheter; Men
aldenstund vij nu måste förnimma och see vårt ringa Stånd,
som lijkväll uthi hela detta långvariga och ännu beklageligen
påstående kriget måst känna och uthhärda med svåraste las¬
ten, jemväll af des uthförande ännu vidare måste hafva den
största käntzel af hvarjehanda dagelige förnödenheters an¬
skaffande och utbredande, ifrån samme Ständernes Secrete
Utliskått så godt som utheslutas; Ty håfve vij, til att un¬
dandraga och afbörda oss alt ansvar för vare hemmavarande
medbroder och efterkommande, det vij vårt Ståndz tilstän-
dige Rättigheet, sig grundande och stödjande icke allenast uppå
det Rijkzdagz-Beslut, som åhr 1627 d. 24 Decembr 5 § af
Sveriges Rijkz Ständer då giordes, uthan och Hennes Kongl.
Maij:tz vår nu Regerande Allernådigste Drottningz uthgifne
nådige Försäkring och Regerings-Form 7 och 37 §§, ey här¬
utinnan i behörig acht tagit eller med stilla tigande bortgif-
vit, här med velat och skolat ödmiukeligen begiära och på¬
stå, det mehrbemelte vårt Ståndz Rättigheet, att äfven väll
uthi Ständernas Secrete Uthskått öfvervara och förhandla de
ährender och hembligheter, som der komma att företagas och
Rijket nu macht uppå ligger, må så mycket mindre i någon
måtto oss betagen varda eller förvägras, som vy tryggeligen
*) Prot. s. 30. Original i Sekrete Utskottets acter.
312 Bil. 1720 den 10 Februari, 14 och 21 Juni.
uppå Eed både skohla och vele försäkra, det den högst nödige
tystheten uti sådanne högvichtige saker och ährender ingalunda
skall med vårt Ståndz förfäder vara död eller bortglömd; Be-
giärandes vij ödmiukeligen, att öfver detta vårt påstående och
begiäran alla Ståndens betänckiande blifver inhämtat, på det
vij sedan måge få vetta, huru vij skohle blifva bijbehåldne
och handhafde vid det, som vårt ringa Stånd fordom dag til
godo niutit. Stockholm d. 4 Febr. 1720.
Uppå Menige Allmogens vägnar
Jacob Ohlsson.
Tallman.
M. 2. *)
B onde-Ståndets skrifvelse till Secrete Utskottet med påminnelse
om dess angelägenheter.
Underdån-ödmiukt Memorial.
Till at undvika våra hemmavarande Medbröders hårda
ansvar, hafvom vij intet undgå kunnat fölliande påminnelser
härmed uti diupaste underdån-ödmiukheet at andraga, och om
ett ändteligit lofvat och försäkrat uthslag anhålla.
1. Anhålla och påstå vij at blifva bijbehåldne vid våra
förfäders gambla rättigheet och stämma uti Riksens Ständers
Secrete Uthskott. Sammalunda
2. Anhålles och påminnes om Bondeståndets befogade
rättigheet at jemte dlie andra 3:ne Stånden giöra deras Uth¬
skott till Riksens Rädz välliande och föreslående hoos Hans
Kongl. Maij:t. Afven väl
3. Påminnes och påstås, at Hof-Rätterne måtte få frij
Disposition öfver Häradz- och Lagmans-Räntor till deras och
underdommarnes aflöning.
) Prot. 8. 223; jfr ss. 210 -211. Original bland Sekrete Utskottets actor
Bondeståndets påminnelser om dess angelägenheter. 313
4. Det någon ändring måtte uti Sveriges uhråldrige all¬
männa Lag skie, så väl hvad Bördz-Rätten, som alt annat
angår, kan Allmogen till ingen dehl uti någon måtto byfalla,
utan är vårt enhällige påstående, at med sådan Lagsens än¬
dring måtte aldeles innehållas, enkannerligen som det är högst
betänckeligit at styckevis ändra och approbera en gammal
practicerad god Lag.
5. Anhålles, at dhe af Hans Kongl. Maij:t till Secrete
Uthskottet förviste 2:ne puncter af Allmogens allmänna besvär
jemte flere deras dijt remitterade angelägenheter måtte skynd-
sammeligen företagas och afslutas.
6. Anhålles om den uthlofvade och försäkrade ändringen
uti förledit åhrs emot Ständernes vettenskap och samtycke
uthkomne Adelige Privilegier.
Till Hans Hög-Grefl. Excellence Hr Riks-Rådet och Prsesi-
denten samt nu varande Landtmarskalcken drager menige All¬
mogen det underdån-ödmiuka och goda förtroende med bön
och anhållande, det täcktes Hans Hög-Grefl. Excellence intet
tröttas vid at så laga och begå, det vij uti desse våra nu
förestäldte påminnelser måtte med fägnesamma uthslag af-
liulpne varda, på det vij sedan med nöije och hugnad måtte
af väre hemmavarande Medbroder vid vår hemkomst emottagas
och bemötas. Stockholm d. 14 Junij 1720.
Uppå Menige Allmogens vägnar
Jacob Ohlsson.
Tahle Man.
314
Bil. 1720 den 5 Juli.
M. 3. *)
Uppå det Memorial, som Bonde-Ståndet d. 14
hujus ingifvit, hvarutinnan de berätta, det de til
undvika hardt ansvar för sine hemmavarande Med¬
broder hafva intet undgå kunnat fölljande påmin¬
nelser giöra och deröfver et änteligit utslag begiära,
såsom: l:o At de måtte blifva bibehåldne vid sine
förfäders gambla rättighet och stämma uti Riksens
Ständers Secrete Utskått; Jämbväl 2:o jämte de
andre 3:ne Stånden, när något Riksråds-Embete
ledigt blifver, da hafva sine Deputerade uti Ut¬
skottet. som til Riksråds välljande och föreslående
hos Hans Kongl. Maij:t förordnadt blifver, är detta
Riksens Ständers Utskåtts fattade slut, gifvit
Stockholm d. 3 Julij 1720.
Riksens Ständers Secrete Utskått har förberörde af All¬
mogens befullmäclitigade andragne puncter i noga öfvervägande
tagit, och funnit skiäligt deröfver sig sålunda at utlåta at,
ehuruväl l:o Bondeståndet vid det tilfället, då Tyska kriget
1627 skulle begynnas, samt giärder och extraordinarie stora
utskrifningar där til bevilljas, haft sine Deputerade uti et ut-
skått, som Kongl. Maij:t begiärt måtte utnämnas, at med det
samma ötverläggas kunde, om hvad til samma företagande
hörde; Så kan dock Bondeståndet så mycket mindre giöra sig
der af en rättighet at få stadigt vara uti Secrete utskåttet,
sorn icke allenast 44 § uti 1634 ahrs Regerings-Form gifver
vid handen, huru Riksens ärender utan Bondeståndet kunnat
företagas och afgiöras, utan och 1631 och 1632 ahrs Beslut
utvisa, det ingen af Allmogen då varit tilstädes, förutan at
det af senare Riksdagz-actis klart är, at berörde Stånd intet
haft uti Secrete utskåttet sine Deputerade, hvilket i synnerhet
finnes af det Beslutet, som Secrete utskåttet 1664 giordt, så
väl som och af äldre, men besynnerligen 1686, 1689, 1693,
') Prot. s. 245. Finnes i Riksarkivet bland Sekrete Utskottets och Präste-
Ståndets a eter.
Svar på Bondeståndets yrkanden.
315
1697, 1710 och 1714 ahrs Secrete Propositioner och der på
fölgde svar och underskrifter. Och som de samma orsakerne
nu subsistera, som då voro, hvarföre Bondeståndet intet blifvit
uti Secrete utskåttet medtagne, och Ständernes Secrete utskåt
ey finner något, som dem föranlåta kan, at gå ifrån et af
ålder ock deras Förfäder väl inrättadt bruk och praxin, så
sker Bondeståndet då Rätt, om de allenast så hädanefter, som
1693 och jämväl nu skiedt, kallas upp uti Secrete utskåttet,
då något förekommer, hvaröfver de höras böra, der vid det och
så förblifva bör..
Beträffande det 2:dra Allmogens påstående at fa vara med
uti Deputationerne, som vid någon vacance i Rådet föreslå
dem, som til samma ledige ställe kunna komma i consideratiou;
Så emedan Bondeståndet intet kunna så pröfva de Civil- ock
Militair-Betiänters skicklighet, hvilka under Riks-Rads valet
komma at ställas, icke heller hafva sig så noga Personerne
bekante, som de andre Stånden, hvaraf så många deras leda¬
möter dageligen vistas här i Staden, därest Riksens ärenden
samblas, och Kongl. Maij:tz Embetsmäns förhållande mäst för-
spörjes, i det stället at Allmogen uti sådant fall på andras
berättelser sig förlita skulle; Så finner Riksens Ständers Secrete
Utskåt intet skiäl til någon ändringz giörande uti den af Rik¬
sens Ständer faststälte ock Besvurne Regeringz-Formen, utan
kommer härmed efter den 12 § at förfaras.
I öfrigit villia Riksens Ständers Secrete Utskåt sig om-
beflita at på alt sätt underhålla den enighet, som Stånden
emellan såsom grundvalen til et påfölliande lyckeligit Rege¬
mente vara bör. Ut Supra.
På Ridderskapets ock Adelens vägnar
Arwedh Horn.
P. T. LandtM.
Pa Prästerskapets vägnar Pä Borgerskapetz vägnar
Matthias Steucliius. J- Bunge.
316
Bil. 1720 den 5 Juli.
M. 4.*)
Bonde-Ståndets Reservations- eller förbehåldz-Skrift.
Med det uthlåtande och slut, som Högloft. Riksens Stän¬
ders Secrete Uthskott d. 3 innevarande månad författadt, uppå
menige Allmogens giorde påminnelser, at få bibehållas vid deras
gambla Rätt till at få sittia med uti Ständernes Secrete Ut¬
skott, samt at hafva Rätt och Rättigheet at vällia Riksens
Råd, förklara vij å egne och våra hemmavarande medbröders
vägnar oss ey kunna äthnöijas, utan vill hafva deremot al¬
deles protesterat, villiandes på det kraftigaste härmed vij vår
fulla Rätt och Rättigheet nu och i tillkommande tider der¬
utinnan förbehållen hafva, så framt vij skola erlägga och uth-
giöra Contributioner och underhålla alla krig, rustningar och
deras förnödenheter. Hvarföre det och är vår enhällige be-
giäran och kraftige påstående, at detta måtte ad acta behö¬
rigen förvaras.
Stockholm d. 8 Julij 1720.
Uppå Menige Allmogens vägnar
Jacob Ohlsson
Tahleman.
*) Finnes i original bland Sekrete Utskåttets acter.
V
Deputationens berättelse om Adelsprivilegiernas jämkning. 317
N. 1.*)
De Deputerades berättelse, sorn varit förordnade at med de
andre Stånden jämka differentierne öfver 1719 års
Adelige Privilegier.
Sedan Rijksens Ridderskap och Adell behagat uthnämbna
oss att medh de tree andra Stånden öfversee och jämbnka
adeliga privilegierna, hvarmedh Hennes Kongl. Maij:t Drott¬
ning Ulrica Eleonora uti nästförledne åhr detta Ståndet
velat benåda, så hafva uti Hans Excellences Rijkzrådet och
Prsesidenten samt nu varande Landmarskalken Höghvälborne
Hr Grefve Arfved Horns öfvervara och under dess kraftiga
bearbetande vij däröfver åthskillige samtahl anstält, och där-
vedh låtit vårt ögnamärke vara att ey träda ifrån den Rätt
och de Rättigheter, som Adeln sigh igenom privilegierne häf¬
ver förvärvat, men dock efter tijden någre måhl och somblige
efter andra omständigheter lämpat, mitigerat och rättat, och
således altijdh låtit de andre Stånden förstå, att man i alla
dehlar hade Rätt sådane privilegier, som uthgifne äro, att äga,
men att man, till byggia och stadhfästa förtroendet emellan
Stånden, ville uti alt, hvadh skiähligt begiäras kunde, eftergifva
och sigh af frijvillig godh böijelse, och ey af någon plijckt till än¬
dringar beqväma. Omsijder hafva de andra tree Stånden instän-
digst påstått att tilsammans få vara tilstädes och andraga deras
anmärkningar öfver bemälte 1719 åhrs privilegier, hvilket man och
uti ett förtroligt upsåth bejakat och nästledne Fredagh häfver
värkstelt, då hvar punct särskilt blef företagen, och hvadh uti
orden eller elliest kunde förändras och mitigeras, efter öfverens-
kommande infört, som dedh projectevijs corrigerade exemplaret,
hvaraf Secreteraren i hvart Stånd haft ett lijka lydande, vijdare
uthvijsar. Men sielfva hufvudhmåhlen, som gifvit största åtah-
lan, häfver man efter yttersta förmåga sökt att förmedla och
således att jämbnka, att ey Ridderskapet och Adeln måtte
sättias i saknad af dess essentielle och vählfångne Rättigheter,
*) Prot. s. 240. Act. N:o 52. Saknar underskrift.
318
Bil. 1720 den 5 Juli.
men dock igenom den beqvämaste och drägeligaste medelvägen
de andra Stånd [en] ställas till fredz. Således häfver nu Präster¬
skapet åstundat een förändring uti den §, som angår jus pa-
tronatus, hvarvedh man ey vijdare någon angelägen skilliach-
tigheet funnit, än att de adelsmän, som endast i anledning af
privilegierne hafva jus patronatus för den Sätesgård de äga
i Sochnen, borde tillijka medh* Församblingen. föreslå någon
prästman till ett ledigt pastorat; hvilket att samtyckia man
ey haft stort betänkiande och således den puncten efter deras
eget gifne förslagh ändrat och afgiort. Borgare-Ståndet häfver
öfver den 19:de § giort angående handeln några påminnelser,
hvilka mehrendels bestått uti klagomåhl öfver den handell, som
brukzidkare, under skydd af 1700 åhrs placat, Städerne till
förfång skulle drijfva, och att een Frälseman, som kiöpt eller
elliest förvärvat sigh ett Skattebruck, ey måtte äga större
Rätt, än bruket i Säljarens hand värkeligen haft. Man häfver
fördenskull varit omtänckt denna puncten så att inrätta, att
misbruken kunde på alt möijligit sätt förebyggias,. och brukz-
idkarne förblifva vedh den nödiga förmånen, at giöra förlagh
till brukzfolket samt den bruken fournerande almogen, och att
dedh angående Skattebruken måtte blifva efter Kongl. Maij:ts
resolution af åhr 1680 samt placatet för brukzidkarne af åhr
1699, hvarmedh Borgare-Ståndet blifvit efter all lijknelse till
fredz stält. Almogen häfver mäst öfver olijkheten och tyng¬
den, som de af inqvarterningar, skiutzer, giärder och durch-
marcher fram för Frälsebonden måste lijda, sigh besvärat.
Fördenskull hafva vij efter plägad samrådh oss emellan ingen
annan uthvägh funnit, dock till Ridderskapets och Adelens
vijdare godtfinnande, än att igenom ett underdånigt breef gifva
Hans Kongl. Maij:t till kiänna, att Ridderskapet och Adeln
under detta påstående krijget medh Ryssland vilie godhvilligt
sigh påtaga, att låta sine Frälse, Rå och Rörs samt Insochne
hemman, Sätes- och Ladu-gårdarne undantagne, draga inqvar¬
terningar, Cronoskiutz vidh togh och durchmarcher samt giär¬
der till arméens förnödenheet lijka med Skatte och Crono
hemmanen i proportion af hemmantahlet: dock medh uthryc-
keligt förbehåld, att sådan frijvilligheet för denna gången uti
Rijkets trångmåhl ey må giöra dedh ringaste förfång uti Adelns
privilegier, eller till efterdömme dragas. Almogen häfver vähl
påstått, att till andre påföljande krijgh sådant jämbnvähl ex-
tenderas måtte; Men man häfver försäkrat helre vedh den
Privilegii-förhaudlingamas fortgång och afbrott.' 319
händelsen att villia då samtyckia därtill, än att nu föruth sigh
något sådant kunna åtaga. Så att man giort till Almogens
tilfredzstellande, hvadh skiähligen kunnat skee.
Nock häfver een dehl af Prästerskapet medh Almogen be-
giärt, att oskattlagde Torparne borde hielpa till prästegårdz-
bygnaden. Man häfver däremoth vijst, ett sådant onus vara reale,
som ey’ kunde läggias på ett Säterijs uthägor, hvilka såsom ett
accessorium fölgde sitt principale efter, och måste niuta lijka
och enahanda förmån medh sielfva Sätesgården, hälst som så-
dane Torpare endast kunde som gårdz-drängiar ansees, förden¬
skull man ock ey där till samtyckia kunde. Därjämpte äro ock
för Ridderskapet och Adeln i Skåhne de måhl, hvaruti någon
särskilt egenskap af denne landzände een tilökning i desse pri¬
vilegierne gior, öfversedde och gillade. Men sedan alt detta var
så godt som reglerat, giorde Prästerskapet den påminnelsen, af
någre, dock få, ibland Borgerskapet understödde, emoth den
27 §, sorn förmår, dedh ingen ofrälses man borde äga Frälse-
godz, att den aldeles borde gås förbij och uthelämbnas.
Man vijste med skiähl och Förordningar den Rätt som Adeln
hade å sin sijda vara tydelig och klahr, men föreslogh dock till
ett temperament, att man ville lämbna de Frälsegodz, som ofräl¬
ses män härtils innehaft, till deni och deras bröstarfvingar, dock
att om något, däraf skulle säljas, Adeln dedhsamma till kiöps
borde biudas och ey vijdare gå uti ofrälse händer. Men somb-
lige ibland Prästerskapet ville ey vara nögde dermedh, dock
var största dellien af den tanken att taga detta föres lagné
medlet uti nämbre öfvervägande och gifva Ridderskapet vijdare
svahl- där på. Hvarvedh dedh ock då, angående denna punc¬
ten, som endast sattes uth, förblef och stadnade, men de öfrige
måhlén alla reglerades och bräcktes till sluth. I stelle nu för
ett förväntadt svahr öfver denne puncten, så hafva i går vedh
sammankomsten, som åter däröfver blef anstält, de andre tree
Stånden inlagt een Skrift, hvaruti de begiära, l:o att. Collegiernes
och Landzhöfdinge Instructionernes öfverseende måste till nästa
Ständernes sammankomst upskiutas; 2:do att vissa personer
till instructionens utharbetande för dem, som skohla öfversee
Reductions-Värket måtte uthnämbnas, oell sådan instruction
ey förr än till nästa Rijkzdagh vara färdig; men 3:tio att medh
adelige privilegierne måtte liafvas anstånd till nästa Rijksdagh,
dock således att de emedlerhtijdh ingen kraft och värkan borde
hafva, uthan all ändring, som igenom dem vore skedt, sättias
320
Bil. 1720 den 5 Juli.
i sitt förra stånd igen, hvilket alt uti Riksdagzbeslutet skulle
blifva infört.
Nu som de bägge första måhlén, nemi. instructionerne och
planen till Reductions-värketz öfverseende ey röra den oss
committerade förrätningen, så hafva uti dedh sednare, angående
privilegierne, vij ey kunnat förmoda eller oss förestella, att
sedan alla puncter, den 27 föruthan, vore så godt som afgiorde,
de andre Stånden ey allenast skulle hafva velat begehra att
upskiuta våra privilegiers stadhfästelse in till nästa Rijkzdagh,
uthan ock betaga dem emedlertijdh deras värkan. Vij kunna
för Gudh och våra medhbröder betyga, att vij ey någon anled¬
ning till dedh föresatte ändamåhlets afbrytande gifvit, uthan
medh fogligheet och lämpa inrymt och efterlåtit så mycket, som
vij skiähligeu trodt oss kunna försvahra.
Nu blifver således frågan, hvadh mått och uthvägar vijdare
härvedh böra tagas, sedan dedh försök, som man giort, att
medh förtroligheet kunna jämbnka och rätta alla de måhl, som
hoos ett och annat Stånd något misnöije skulle förorsaka,
fruchtlöst aflupit, och de tree Stånden, uthan något skiähls an¬
dragande, och då föruthan een punct dedh öfriga hade sin
richtigheet, alt vijdare samtahl häröfver uphäfvit. Dedh lährer
förmodeligen ingen vara af den tanckan, att adelige privile-
giernes confirmation bör uthsättias till nästa Rijkzdagen, min¬
dre att de skohla emedlertijdh vara uthan värkan, hvilket så
litet heroor uppå de andra Ståndens godhtyckio, som Kongl.
Maij:t igenom sin dyra Edh, gifne Försäkring och stadhfästade
Regeringzform uthlåfvat och tilsagt att villia bijbehålla hvart
Stånd vedh dess vählfångne gambla privilegier, Förmåner,
Rätt och Frijheter. Och ehuruvähl de andra Stånden inlagt
hoos Hans Kongl. Maij:t een protest och ett förbehåld, att ey
Adelns privilegier måtte stadhfästas, förr än de varit af de
andre Stånden öfversedde och gillade, så kan dock sådant til-
budh medh een reprotest besvaras, och Kongl. Maij:t dess höga
Förbindelse, hvarifrån inga Stånd honom dispensera och fri¬
kalla kunna, i underdånigheet förestellas.
När således igenom Ridderskapets och Adelns instäm¬
mande vählbehagh faststelles, att hoos Kongl. Maij:t een con¬
firmation uppå Adelens privilegier börbegiäras; Så blifver den
andra frågan, hvilka privilegier man till stadhfästelse upgifva
skall, anten de af åhr 1719 eller och Konung Gustaf Adolphs
af åhr 1617, hvilka sedermehra äro confirmerade efter sielfva
Förslag att begära bekräftelse på Adelns gamla privilegier. 321
bokstafven af Drottning Christina åhr 1644, af Konung Carl
Gustaff åhr 1654 och af Konung Carl XI åhr 1673.
Vedh de förra åhrets privilegier är vähl vist, l:mo att de
äro mera till desse tijder lämpelige och tydeligare i månge
måhl än de sednare; 2:do att de äro afeen fulmyndig Drott¬
ning gifvne, under den tijdh, som Adeln ey behöfde igenom
någen Förbindelse, den först i åhr in Majo uprättat är, något
annat Stånd däröfver höra; 3:tio att dessa privilegier ey något
nytt innehålla, som ey uti de äldre och därpå uthfalne Kongl,
resolutioner sin grund häfver, och således 4:to för Adelns vähl¬
fångne privilegier, dem Kongl. Maij:t att confirmera sigh medh
Edh förbundit, kunna acktas ock räknas. Men som där¬
igenom disputen medh de andra Stånden ey synes uphöra, då
lijkvähl Enighetens bibehållande uti Rijkets närvahrande til-
stånd ytterst angelägen och nödig är, och Konung Gustaff
Adolphs privilegier mindre än de förra kunna blifva afskuhrne
eller emothsagde, emedan ifrån Konungar till Konungar de
altijdh varit stadhfästade och gillade; Så understelies Rijksens
Ridderskap och Adell, om ey desse privilegier af åhr 1617
kunna till vijdare Ständernes öfverenskommande vedh een an¬
nan Rijkzdagh till confirmation upgifvas, som de i bockstafven
lyde och tilförne altijdh af Konungarne varit bekräftade, sedan
dedh uthtages, hvad ingalunda till desse tijder därutinnan läm-
peligt vara kan, eller i bruck sättias. Men att emedlertijdh
Ridderskapet och Adeln i Skåhne blifver vedh de gamble
medhbrackte och igenom tractaterne stadhfästade Förmåner och
Rättigheter.
Vedh den händelsen, att Rijksens Höglofl. Ridderskap och
Adell skulle falla på den tanken, att Konung Gustaff Adolphs
privilegier böra confirmeras, så är därvedh att ackta, att de
samma vähl uthesluta Konungen ifrån adqvisition af all Frälse
ägendomb, men ey medh tydeliga ord de andra Stånden, eme-
den bemälte privilegium förmodeligen haft som ett prresuppo-
situm, dedh Lagen generaliter stadgar, att den bör vara Frälses
man, som vill äga Frälse godz, och således hållit därigenom
ofrälse män föruth vara ifrån een sådan Rätt utestängde, så
att sielfva Ofverheten, den igenom Lagh därifrån tilförne icke
exclnderat var, endast behöfde nämbnas. Men som häröfver
största bristen är, hvilken man vedh denna Rijkzdagh ey seer
fogligen kunna bringas till sluth, oacktat all Rätt förmår vijsas
Adelns Protokoll 1720. ^-1
322
Bil. 1720 den 5 Juli.
å Ridderskapet och Adelns sijda både igenom Lagh, Rijks-
dagzbesluther, Recesser, Stadgar och Resolutioner, så hafva vij
till Ridderskapet och Adelns nämbre godtfinnande och be-
hageliga vählpröfvande velat föreslå, om ey een sådan Con-
vention emellan samptelige Ridderskapet och Adeln kunde up-
rättas, som dedh här hoos gående projectet uthvijser, och så¬
ledes de ännu behåldne Frälse godzén, såsom Ståndets endaste
Styrkia, conserveras, in till dess vedh lägeligare tijdh man ett
vist sluth medh de andra Stånden förmår treffa, och emedler-
tijdh hafva sigh allan Rätt, Förmån och Rättigheet, till dedh
som igenom usurpation ifrångångit är, förbehållen och reser¬
verat.
Dock understelle vij alt sådant Ridderskapet och Adelns
nämbre bepröfvande och vählbehagelige uthslagh, sedan vij
denna berättelsen om vår hafde förrätning samt dess oss obe-
hagelige sluth och den oförväntade uthgången till alla vijdare
nödiga uthvägars tagande härmedh skyldigst hafva aflagt och
tillkiänna gifvit.
Stockholm den 5 Julij 1720.
A:. 2. *)
Ofrälse Ståndens skrifvelse dill Hans Kongl. Maij:t rörande
Adelns Privilegier.
Stormektigste Allernådigste Konung.
Vijd Rijksdagen nästledit åhr 1719 månde vähl desse 3:ne
Stånden skrift- och munteligen af dett Högloft. Ridderskapet
och Adelen begiera, at de måtte få dheel uthaf des då ingif¬
vande postulater, men hafva lijkvälil, ehuru sådant är vordet
dem låfvat, ingen communication däraf bekommit, utan äro
sådane Privilegier Stånden ohörde biefne uthvärkade, som icke
allenast dem uthi deras tillständige rättigheeter mycket förfor-
*) Aet. N:o 55. Original.
Ofrälse Ståndens inlaga emot 1719 års adel. privilegier. 323
dhela, utan och uti visse måhl giöra i Sveriges beskrefne Lag
någon ändring, och elliest lenda Rijksens alimenna bästa till
mehn och nakdehl. Hvilket, Allernådigste Kånung, som det
föranlåtit Stånden at ved berörde Privilegier giöra sina nödige
anmärkningar, så förtrösta de sig och uthi diupaste under-
dånigheet, at i fall någon ytterligare confirmation på dem samma
skulle sökias, Eders Kongl. Maij:t då taktes, innan därpå blif-
ver resolverat, allernådigst höra, hvad Stånden underdånigast
kunna hafva därved at påminna, hälst mehrberörde Privilegier
sedan komma at äga kraft af een allmän Lag, hvartill desse
3:ne Stånden icke finna sig kunna gifva sitt ja och samtycke,
för än dheras giorde anmärkningar under öfvervägande af
samptelige Ständernes deputerade tagne varda, och fördenskull
anhålla underdånigast, det oftabemälte Adelige Privilegier, så
lenge, och intill des sådant skedt och för uth gådt, till sin
värkan hvijla måge. Och försäkra sig Stånden där iempte
underdånigast om en nådig bönhörelse häruthinnan, sampt med
allerunderdånigste vyrdnad framhärde
Stormektigste Allernådigste Kånung'
Eders Kongl. Maij:tz
allerunderdånigste och troplicktigeste
undersåtare och tiänare
På Presterskapetz vägnar
Mattias Steuchius.
På JBorgareståndetz vägnar På Bondeståndetz vegnar
J. Bunge. Jacob Ohlsson.
324
Bil. 1720 den 5 Juli.
AT. 3.*)
Ofrälse Ståndens skrifvelse till Ridderskapet och Adeln.
Såssom de upsatte Instructionerne för Kongl. Collegierne
och Hrr Landzhöfdingarne äro af en stor vikt och angelägen¬
het, och fördenskuld är högst nödigt, det de med vederbörlig
flijt varda öfversedde och emot de förre jämnförde, hvilket nu
för tidens korhet skuld sig icke giöra låter; Altså hålla Stån¬
den före, att med deras öfverseende til nästa sammankomst
upskiutes, kunnandes vederbörande imedlertid rätta sig efter
de förre dem meddelte Instructioner och den nu uprättade och
vedertagne Regeringzformen. I lika måtto, som tijden ej til¬
låter, att vederbörlig Instruction kan blifva upsatt för dem,
som skola företaga angående reductions-värket, så kunna nu
vissa personer af hvart Stånd utnämnas, som til nästa samman¬
komst utarbeta Instruction och planen till reductions-värket.
Och emädan Stånden, ehuru de det önskat, see sig intet kunna
denna gången komma til slut angående de Adelige Privilegi-
erne, hvilka nästledit åhr blefvo utvärkade Stånden ohörde;
Fördenskuld kan där med til nästa Riksdag hafvas anstånd;
dock således, att de imedlertid til sin kraft ock värckan all¬
deles hvila, och hvad i anledning af dem til en och annans
prsejudice kan vara förelupit, sättes uti förre stånd igän. Hvar
om uti sielfve Riksdagz-beslutet kommer att vidare förmälas.
Desse tankar hafva Stånden icke undgå kunnat det Högloft.
Ridderskapet och Adelen tiensteligast att meddela, i förmodan
att det Höglofl. Ridderskapet ock Adelen lärer med dem sig
härutinnan förena. Stockholm d. 1 Julij Anno 1720.
På Presterskapetz vägnar På Bårgareståndets vägnar
Matthias Steiichius. J. Bunge.
På Bondeståndets vägnar
Jacob Ohlsson.
*) Original i Sekrete Utskottets Acter.
Ofrälse Ståndens protest emot Adeln.
i
325
iV. 4. *)
Ofrälse Ståndens skrifvelse till Kongl. Maij:t med protest emot
1719 års Adelige Privilegier.
Stormäcktigste Allernådigste Konung.
Sedan samptel. Rijksens Ständer med en besynnerlig fäg¬
nad sedt Eders Kongl. Maij:t vara uphögd på den Svänska
Konunga-Thronen, och deröfver haft sä mycken större ordsak
sig att glädia, som de nogsamt blifvit försäkrade, det Eders
Kongl. Maij:t ville med nåde och mildheet stadfästa sitt Rege¬
mente uti Undersåtarnes hiertan, så häfver dem intet mera
varit om hiertat, än huru deras Undersåtelige plicht, tro- och
underdånigheet deremot svara måtte, på det Riket, Vårt Kära
Fädernesland under Eders Kongl. Maij:tz välsignade styrsel
och öma omvårdnad må utur den för ögonen sväfvande under¬
gången kunna räddas, uphielpas och efter handen förbättras,
Eders Kongl. Maij:t till ett odödeligit beröm, och dess trogne
Undersåtare till en obeskrifvelig hugnad och glädie. Till hvil¬
ken ända Ständerne låtit sig angeläget vara att i all under¬
dånigheet gå Eders Kongl. Maij:t med råd och förmåga så till¬
handa, att alla uptänckelige medell måtte påfinnas, hvar¬
igenom en skiälig och o för v ij t eli g fred af våre mächtige Fien¬
der kunde ärhållas, och Rijket imedlertijd med en och annan
till dess upkomst tiänande förordning förses, hvilket alt till
Eders Kongl. Maij:tz vidare allernådigste bepröfvande blifvit
hemstält.
Så hafva och Ständerne äfvenväl funnit, att som Eders
Kongl. Maij:t för Riketz vidlöftighet och ährendernes myc-
kenheet skuld har nödigt att betiäna sig af Collegier, Gou-
verneurer och Landzhöfdingar, så vore det och högst ange¬
läget, det alla desse med sine behörige och efter närvarande
tiders beskaffenhet lämpade instructioner blefvo försedde, på
det Riketz invärtes hushåldning så mycket bättre måtte kunna
skiötas och handhafvas, hvarföre och instructioner för dem väl
') Originalet finnes bland Riksens Ständers Bref i Riksarkivet, ingifvet hos
Hans Majit d. 6, upläst i Rådet d. 7 Juli 1720.
326
Bil. 1720 den 5 Juli.
blifvit upsatte; Men alldenstund med förenämde Riksens vår¬
dande ärenders öfverläggande så långt på tiden kommit at
utdragas, och berörde instructioner, hvaruppå den invärtes hus-
håldningen egenteligen hänger, äro af den vicht och angelägen-
heet, det de med moget betänckiande böra öfversees, hvilket
tidsens kortheet nu icke kan tillåta; Ty hafva desse trenne
Stånden fallit på den tanckan, det med deras öfverseende och
utfärdande til Ständernes nästa sammankomst kunde hafvas
anstånd, och vederbörande imedlertijd rätta sig efter deras
förre instructioner, den nu upprättade och vedertagne Regeringz-
formen, med flere tillförene utgifne och till nu varande Rege-
mentz sätt lämpelige förordningar.
Sammaledes och emedan vid i;ästa Rikzdagen vardt fast-
stält, det visse ovälduge Män al Ständerne skulle uthvällias,
hvilka hade att öfversee Reductions-Yärcket; Ty häfver väl
varit desse Ståndens önskan, att sådant måtte nu kunnat vinna
sin värckställighet; dock som de, hvilka till ett så angeläget
Värckz företagande, hvar uppå Rijketz och Undersåtarnes Rätt
hänger, böra med vederbörlig instruction varda försedde, hvilket
ett noga och moget öfvervägande betarfvar, som uti hastighet
sig icke giöra. låter; Altså hafva desse Stånden hållit råde-
ligast, det man nu. utnämner vissa ovälduge redelige män af
Ständerne, de der till Ständernes nästa sammankombst utar¬
beta instructionen och planen till det företagande Reductions-
Yärket, på det man med ett uti hastigheet upsatt reglemente
sig icke må öfverila, och således ett så vicktigt Värk på en
lös och osäker grundpelare fastställa.
Ytterligare och emedan de för det Höglofl. Ridderskapet
och Adelen vid sidsta Rikzdag uthvärkade privilegier icke
allenast desse 3:ne Stånden uti deras tillständige rättigheter
mycket förfördela, utan och i vissa mål giöra uti Sveriges be-
skrefne Lag någon ändring, och elliest uti en och annan måtto
lända Riksens allmänna bästa till meen och nackdel, hvilket
föranlåtit Stånden hos Eders Kongl. Maij:t för detta uti un-
derdånigheet anhålla, det de till sin kraft och värkan sä länge
hvila måtte, in till dess Stånden der vid lingö giöra sine nödige
anmärkningar; Fördenskull hafva väl Stånden åtskillige gånger
varit med det Höglofl. Ridderskapet och Adelen deröfver till
sammans, alldenstund Regeringzformen innehåller, att de privi¬
legier, som ett helt Stånd angå, skola af samptel. Stånden
öfversees, men alt här in till icke kunnat komma till något
Om anstånd med instructioner och privilegier. 327
slut, endels derföre, att andre angelägne ärender emellan kom¬
mit, endels och at det Höglofl. Ridderskapet och Adelen ey
velat förr än för några dagar sedan träda tillsammans mera
än med ett Stånd tillika, hvarigenom tiden alt in på yttersta
stunden kommit att utdragas; Alt derföre hafva desse 3:ne
Stånden blifvit föranlåtne, at jämväl hvad berörde privilegiers
öfverseende vidkommer, till nästa Rikzdag at upskiuta, emedan
det elliest alt för mycket på tiden ankommer, och Ståndens
här varande Fullmechtige efter sä långt vistande på denne
orten, dels för sina publiqvc beställningar, dels egne angelägen¬
heters skuld, hafva nödigt att skynda på sin afresa; dock
detta alt på sådant sätt och vijs, att Privilegierne imedlertid
till sin kraft och värkan alldeles hvila, och hvad i anledning
af dem till ens och annans förfång kan vara förelupit, sättes
uti sitt förra stånd igen, som det var vid begynnelsen af åhret
1719.
Nu, Allernädigste Konung, emedan merberörde privile¬
gier l:o äro utvärkade desse 3:ne Stånden ohörde, och erno!
deras då giorde protest, och 2:o deras rättigheter uti en ocl
annan måtto kränckia, jämväl och 3:o giöra uti Sveriges be-
skrefne Lag i visse mål ändring, hvarföre de 4:o icke hellei
blifvit uti den nu faststälde Regeringzformen stadfästade, mindre
5:o kunna emot bemälte Regeringzform och Eders Kongl.
Maij:ts allernådigaste gifne Försäkring äga kraft af någon Lag,
innan de af Stånden varda ärkiände och samtyckte; Altför-
denskuld tächtes Eders Kongl. Maij:t igenom Circulaire bref
till alla Dombstolar, Gouverneurer och Landshöfdingar i nåder
låta antyda, det de till vidare till sin kraft och värkan skola
uphöra, och de, som igenom dem något lijdit, sättas uti sine
förre villkohr igen, och hvar och een skyddas vijd sin välfångne
ägendom, otilltald och orubbad i alla måtto: Förtröstandes
Stånden sig för det öfriga så väl om en nådig bönhörelse här¬
utinnan, hälst detta påstående häfver sin grund uti Regeringz-
Formen och Eders Kongl. Maij:tz allernådigaste Försäkring,
såsom och att Eders Kongl. Maij:t med nådigt nöije lärer up-
taga, att Stånden, på det Riksdagen så mycket skyndesammare
måtte komma till sluut, hvilket Eders Kongl. Maij:t i nåder
förklarat sig icke vara obeliageligit, hafva måst med förenämde
ährenders afslutande till Riksens Ständers nästa sammankomst
upskiuta, hvarmed Stånden förmoda, det Höglofl. Ridderskapet
och Adelen äfvenväl lära förklara sig vara nögde. Sist hugna sig
328
Bil. 1720 den 5 Juli.
Stånden deröfver hierteligen, att Eders Kongl. Maij:t med så
mycken nijt, sorgfällig och oförtruten vaksamhet låter sig om
Riksens värn, gagn och bästa, samt hvart och ett Ståndz frii—
och rättigheter angelägen Arara, och således hos sine trogne
Undersåtare der igenom en innerlig glädie upväcker, hvilket
alt Stånden förbinder med en oföränderlig vyrdnad att fram¬
härda
Stormäcktigste Allernådigste Konung
Eders Kongl. Maij:tz
allerunderdånigste och troplicktigaste
undersåtare och tiänare
Uppå Prästerskapetz vägnar På Borgareståndetz vägnar
Matthias Steuchius. J. Bunge.
Uppå Bondeståndetz vägnar
Jacob Ohlsson.
Tahleman.
Reprotest emot ofrälse Ståndens protest.
329
N. 5. *)
Ridderskapets och Adelns Memorial till Kongl. Maij:t med
reprotest emot de andra Ståndens protest i fråga om
1719 års Privilegier samt anhållan om confirmation
på de gamla Privilegier.
Stormäcktigste Allernådigste Konung.
Hoos Eders Kongl. Maij:t aflägger Ridderskapet ock Ade¬
len en underdånig tacksägelse för Nådig communication af de
underdånige Memorialer, uppå Prästerskapets, Borgare- ock
Bonde-Ståndets vägnar nyligen blifvit ingifne, beträffande Rid¬
derskapets ock Adelens förledit ålir erhåldne Privilegier, öfver
hvilka de sig särskilt högeligen besvära, ock dessutan med
Bårgare-Ståndet derutinnan öfvereens stämma, som skulle be-
mälte Adelige privilegier icke allenast dem uti deras tilstän-
dige rätt mycket förfördela, utan ock uti vissa måhl giöra i
Sveriges beskrefne Lag någon ändring, ock elljest lända Rik¬
sens allmänna bästa til mehn ock nackdehl, fördenskull före-
nämde 3:ne Stånden enhälleligen påstå det åftabemälte Adelige
privilegier matte til sin värckan hvila ock intet blifva confir-
merade, förr än de andra 3:ne Stånden fått dervid giöra sine
nödige anmärckningar, samt gifva sit ja ock samtycke, att de
måtte äga kraft af en allmän Lag.
Allernådigste Konung, det förekommer Ridderskapet ock
Adelen ganska bedröfiigit ock sällsamt, at icke allenast de
andra 3 Stånden i gemeen villia påstå, det Ridderskapets ock
Adelens sidst erhåldne uti Lag ock billighet grundade privi¬
legier icke skola äga värckan eller kraft af Lag, innan Eders
Kongl. Maij:t allernådigst fått höra, hvad Stånden underdånigst
kunna hafva dervid at påminna, utan ock det Prästerskapet i
synnerheet villia begiära, at igenom Eders Kongl. Maij:tz nå-
digste ordres till alla dombstolar i Riket må, såsom kraftlöst,
*) Prot. s. 242. Act. N:o 56 concept. Originalet finnes bland Riksens Stän¬
ders bref, upläst hos Haus Maj:t d. 6, i Rådet d. 7 Juli 1720.
330
Bil. 1720 den 5 Juli.
uphäfvas ock om intet giöras, hvad härtils är skiedt i anled¬
ning af bemälte Adelige privilegier, ock i öfrigt stadgas, at
the icke måge giälla för någon Lag, til thes, efter then af
Eders Kongl. Maij:t Allernådigst stadfästade Regeringz-Forms
49 §, the kunna uti sådant anseende komma; ther dock de se
ock vetta, at desse privilegier, som de med sin svett ock blod
förvärfvat, äga sin kraft och oföränderlige Autoritet af Eders
Kongl. Maij:tz Högtälskelige Gemåhls Vår Allernådigste Drått-
ningz Höga Kongl. Nampn, hvarmed de äro underskrefne ock be¬
kräftade, så at det synes mycket hårt ock eftertänckeligit at på¬
stå cassation af en sådan högt Autorizerad Kongl. Förordning.
Ridderskapet ock Adelen har med klare tydelige skiähl
för Prästerskapet ock Bårgare-Ståndet bevist intet vara uti de
förledit åhr ärhåldne privilegier infördt, som icke har sin grund
uti Vesteråhs recess 1527, Lag ock rättvisan, samt tilförende
af Glorvyrdigst i åminnelse Konungar, Konung Gustaf Adolf
1617, 1622 ock 1626, af Dråttning Christina 1644, Konung
Carl Gustaf 1654 ock Konung Carl den Elloffte 1673
är bevilliat, belefvat ock bekräftat: varandes uti högst bemälte
Allernådigste meddelte ock confirmerade privilegier mycket, som
i desse senare är utelemnat. Såsom om Tull- ock Accis-Fri-
heten, Fredzmihlen, Hals-Rätten med mehra, jämte det Ridder¬
skapets ock Adelens Frälse Bönder efter Indelningen nu stå
uti lika Kneckte- ock Båtzinanshåll med Skatte ock Krono
Bönder, som elliest efter privilegierne i skiutzningar, inqvar-
teringar ock giärder samt utskrifningar tilförende varit tre emot
ett skatte ock Krono, hvilke förmåner Ridderskapet ock Adelen
vid desse tiders bistre conjuncturer icke velat sig så store be¬
tinga, at dermed visa ock bevisa sin underdånige nijt ock öm¬
het för Kongl. Maij:tz tiänst ock det Kära Fäderneslandets
uprätthållande. Som Ridderskapet ock Adelen äfven vid detta
Ahrs Contribution ock bevillning sig mehra än förledit Ahr
påtagit; Der likväl Prästerskapet ock Bondeståndet vid bevill-
ningen påstät någon förminskning, utom det de på alt sätt
sökia förmå sig under tittul af besvär ock annat bättre rättig¬
heter ock förmåner än tilförende vanligit varit. Så at deraf
klarligen skiönjes, huruledes Ridderskapet ock Adelen för Eders
Kongl. Maij:tz ock Rikets bästa af sine uhråldrige privilegier
mycket å sido lemnat, emot det de andra 3:ne Stånden på
sine åstunda ock begära tilökning. Ridderskapet ock Adelen
har at bevisa sin benägenhet för de andre Stånden ock, til
Anhållan om bekräftelse på de gamla privilegierna. 331
bibehållande af god förtrolighet ock en Ständer emellan an¬
ständig reciproqve vänskap, velat på alt giörligit sätt bifalla
deras desiderier ock postulater uti de måhl, bågen icke blifvit
af dem emot Lag ock billighet för högt spändt, men de hafva
beklageligen intet velat sig nöija eller af de framtedde grund¬
fäste skiähl af Lag ock mångfaldige Kongl. Förordningar sig
öfvertyga ock rätta låta, utan brutit tvärt af, ock dristat Eders
Kongl. Maij:tz egen höga Person härmed att oroa.
Fördenskull som desse de öfrige Ståndens eftertänckelige sam¬
råd ock tilbud intet annat afseende hafva kunna, än Ridderskapets
ock Adelens förfördelande, ock at hindra det, som Ridderskapet
ock Adelen för sig ock sine efterkommande af framfarne Glor¬
vyrdigst i åminnelse Sveriges Stora Konungar nådigst blifvit
försäkrade om at niuta ock behålla, utan något hinder, mehn
eller förfång, da eller i tilkommande tider, som Stadfåstebe-
orden lyda, hvilket Eders Kongl. Maij:t äfven uti sin nådige
Försäkring af den 22 Martii § 12 ock Regeringzformen af den
2 Maii sidstledne § 49 utlåfvat, ock samtelige Ständerne med
Eed försäkrat dem vid deras välilfångne gambla privilegier,
förmåner, rätt ock frijheter bibehålla, så at de dervid oför-
kränckte handhafvas skola; Så nödgas Ridderskapet ock Adelén
emot slike skadelige tilbud i kraftigaste måtto protestera, med
underdånig bön, Eders Kongl. Maij:t täcktes låta dem, såsom
stridande emot Eders Kongl. Maij:tz ock emot så månge Ko¬
nungars Eed ock Försäkringar, intet bifall vinna, utan Ridder¬
skapet ock Adelen vid desse privilegier, som til ingen dehl
med foog kunna säijas vara nya, ock fördenskull så mycket
mindre af dem med skiähl bestridas kunna, allernådigst emot
alt intrång bibehålla ock handhafva. Hvarjämte Ridderskapet
ock Adelen uti Skåne, Halland, Blekinge ock Bohuus Lahn,
•sorn äro återvundne provincier under Sveriges Krono, ock för-
ledne Riksdag icke haft vid handen sine gamble medbrackte
privilegier, lika underdånigt bedia at nu på sine gamble, efter
denne tiden inrättade privilegier få Eders Kongl. Maij:tz
Allernådigste confirmation ock stadfästelse; varandes samtelige
Ridderskapets ock Adelens enhällige underdånige boön, det
Eders Kongl. Maij:t täcktes i nåder stadfästa ock bekräfta
deras privilegier, förmåner ock rättigheter, innan denne Riks¬
dagen går til ända, emedan Ridderskapet ock Adelen, som pä
egen bekåstnad måtte uppehålla sig vid Riksdagarne, mycket
bedröfveligit v ra skulle, om deras vählfångne gamble privi-
332
Bil. 1720 den 5 Juli.
legiér skulle blifva emot deras samtycke rubbade eller uti
ovissheet stälte. Elliest som Ridderskapet ock Adelen för¬
nummit, det Präste- ock Bårgare-Stånden under föregifvande
af allmänne eller enskylte besvär införa det, hvaraf de sedan,
om de derpå skulle vinna nådigt bifall, villia tilägna sig vissa
privilegier ock förmåner; Så är til Eders Kongl. Maij:t Ridder-
skapets ock Adelens underdånige begiäran at få behörig com-
munication af bemälte besvär, innan Eders Kongl. Maij:t der¬
öfver resolverar, så framt de icke vilja afstå med sine emot
Ridderskapets ock Adelens giorde inkast ock uppehåld. Men
hvad Bonde-Ståndet anbelangar; Så emedan deras besvär egen-
teligen utgå derpå at få ändring uti en ock annan desordre i
Landzorterne; Så är Ridderskapet ock Adelen intet deremot,
at icke Bonde-Ståndet må få svar på sine angelägenter. Til
Eders Kongl. Maij:tz vanlige nåd ock rättvisa försee sig Rid¬
derskapet ock Adelen härutinnan underdånigst ock uti lika
underdånig förtröstan om en nådig bönhörelse med all sou-
mission framgient lefva
Stormäcktigste Allernådigste Konung
Eders Kongl. Maij:tz
Alldraunderdånigste och Troplicktigste
Undersåtare och Tienare
Uppå Ridderskapetz ock Adelens vägnar
Arwedh Horn.
Stockholm den [6] Julij Anno 1720.
Konvention att ej sälja frälse gods till ofrälse man. 333
N. 6. *)
Ridderskapets och Adelens Förenings-act att ej till någon
ofrälse man försälja frälse jord.
Vij Sveriges Rikes Effterskrefne Grefvar, Friherrar, Rid¬
derskap och Adell. Giöre härmed vitterligit för Oss, ock såsom
Fulmäcktige på Våre hemma varande Medbröders vägnar, at
såsom nu någon tid bårtåt en stoor dehl af Frälsegodsen här
uti Riket äro komne i Ofrälse Mäns händer, hvarigenom Adel-
Ståndet, som deraf bör hafva sin förnämsta styrckia, försvagas
ock af sig kommer; Så hafva Vij å egne ock Vara medbröders
vägnar samt för Våra Arfvingar ock effterkommande, så födde
som ofödde Oss härmed förbinda, förplickta ock ved Vår Ade-
liga Alira ock Troo förskrifva velat, att ingen elfter denna dag
skall sällia något Frälse eller fritt Gods till een Ofrälses eller
Ofrij Man, under hvad Namn ock Skeen det ock vara må.
Nödgas någon förpanta sin frälse ock frija jord till een Ofrälse
ock Ofrij Man, gifve sådant närmaste Släckt ock Bördesman
eller annan Frälse Man tillkiänna, ock stånde til deras utlös¬
ning effter den Ordning, som Lagen säger. Gior någon här¬
emot, håfve förvärckat sitt Säte ock Stämma på Riddarhuset,
såsom den sitt Stånds Lag- ock vählfångne Rättighet til dess
skada ock förfång bortgifver, betale hela Kiöpe-Sunnnan till
Riddarhuset, ock en sådan handel, såsom emot Lag ock Privi¬
legier stridande, vare aldrig ståndande utan återgångande. Till
yttermera visso håfve Vij, under ett krafftigt förbehåll att
återfå, hvad härtils Ståndet olagligt ifrångångit är, denna Vår
samtyckte ock belefvade Förening med Våra Nampns ock Sig-
netens undersättiande å Våra egna ock alla i Landsorterne
hemma varande Ridders- ock Adelsmäns vägnar, stadfästa ock
bekräffta velat, som skedde ved Riksdagen i Stockholm Ahr
Ett Tusend Siu Hundrade ock Tiugu Den Femte Julij.
Arwedh Horn.
P. T. LandtM.
*) Prot. s. 242, Act. N:o 53, fol. 1210, är sjelfva originalet, nnderskrifvet
på samma sätt, som sjelfva Riksdagsbeslutet.
334 Bil. 1720 den 5 Juli.
Af de adliga namnunderskrifterna under Riksdagsbeslutet saknas här endast
Riksens Råds, äfven som följande:
29 Uppå Hans Ex:s Hr Grefve Claes Bondes vägnar som
dhess fullmächtig Carl Gyllenborg. 126 Gab. StiernC-rona.
209 Christoph, von Schwaleh. 451 Lars Stiärneld.
592 På Hr Lagman Rosensparres vägnar P. Palmcreutz.
598 M. Friedenreich. 706 Gudmund Adlerbeth.
Följande namnunderskrifter, som här finnas, saknas under Riksdagsbeslutet:
44 Uppå Sparre vägnar G. Leijonhuffwud. 55 C. Ribbing.
67 Jacob Duwall. 80 På min Fahrs Gen.-Felttygmästar
Hugo Hamiltons vägnar J. H. Hamilton. 99 Schwerin.
122 Uppå Hr Etats-Secreterarens von Höpkens vägnar
C. Franc. 134 B. R. v. Dellvich. 151 Gab. Falkenberg.
155 På Hr Boocks vägnar Carl Lillie. 165 Wilh. Mauritz Pauli.
171 Carl Lillie. 179 På Hr Lodes vägnar Per Gustaf Pfeiff.
190 På Hr Bengts Hökenflychtz vägnar Nils G. Gyllenpatron.
250Nils G. Gyllenpatron. 254C. G. Uttermarck. 311P. Swahnhielm.
395 And. Wijnblad von Walter. 436 Martin Mannerheim.
489 Leonhard Klinckowström. 634 D. Lagersparre.
653 Uppå Hr Johan Nordenfeltz vägnar Nils G. Gyllenpatron.
Riksdagsbeslutet är undertecknadt af
604 P. Palmcreutz. 612 På K. Secreterarens Hr
von Rolandz vägnar P. Palmcreutz.
Ofvan stående act deremot af
604 På General-Krigz-Commissarien Palmcreutz vägnar
Er. von Roland. 612 Er. von Roland.
Förslag till Instruktion för Reduktions-Kommission. 335
N. 7.*)
Instruction, hvarefter den af Rijksens Ständer
förordnade Commission öfver Reductions- ock
Liquidations-värket har sig att rätta. Gifven
Stockholm.
Sveriges Rijkes Ständer hafva vijd 1655 års Rijkzdag
noga ock väl öfverlagdt, att Cronones fasta Jordegodz måtte
sättias i ett bättre stånd, än the då voro, då i synnerhet Rijk¬
sens Ridderskap ock Adel betracktadt, att ibland dem de mästa
voro, som förrige Konungars välgärningar i fasta godz ock
ägor genom allehanda tillfällen åtniutit, ock derföre af en god
villia gärna till en skälig ock moderat Reduction bevilljat, samt
i underdånighet anhållit, att Kongl. Maij:t på samme Rijkzdag
sielf må låta en viss Stadga deröfver författa, som af bemälte
Rijkzdagz-beslutz 4:de ock 5:te puncter är att see; ock hvad
således af Ridderskapet ock Adelen samt Krigzbefehlet för
deras Stånd belofvat var, dertill håfve ock de öfrige Rijksens
Ständer sig i lijka måtto utlii den 6 puncten af samma beslut
förbundet, hafvandes Ständerne i den 8 puncten erkändt ock
approberat 1655 åhrs Stadga att böra efterlefvas, samt i den
9 puncten förklarat, att detta deras upsåt ingaledes skall ut¬
tydas till något förfång i Sveriges Konungars myndig- ock
rättigheter, icke eller till Ständernes privilegiers, frijhetz ock
öfrige välfångne Egendoms afgång ock osäkerheet, thes likest
ock intet till Skattemanna intrång i deras bördzrätt, då eller i
framtiden. Rijksens Ständer nionde äfvenväl uti 1660 års
Bijafskeed ock dess 3:die punct påminna om slut ock endskap
i det de år 1655 bevilljat, ock att Reductions-Commissarierne
måtte lämpa ock beqväma sin anförtrodde Commission till ingen
annan mening eller förstånd, än den, som uppå sielfva Riksdagz-
beslutet ock fattade stadgar är grundat ock funderat, såsom
de för Gud, Kongl. Maij:t ock Rijksens Ständer sådant kunde
*) fröt. s. 244. Förslaget linnes i afskrift bland Presteståndets samt i
concept bland Sekrete Utskottets Acter.
336
Bil. 1720 den 5 Juli.
ock ville tryggeligen ansvara; hvarvid i synnerhet Ridderskapet
ock Adelen samt Krigz-befelilet sig hafva reserverat ock för¬
behållit, i fall dem något prsejudicerligit härutinnan tillbödes,
hände ock vederfores, det vare sig antingen uthaf’ dem, sorn
till Reductions-Commissarier utsees ock deputeras kunde, eller
utaf dem, som Executionen blefve anförtrodd, sådant på ort
ock ställe, som vederbör, behörigen att andraga, ock derå bo¬
ther ock ali skiälig correction fordra ock afhämta. Sedan hafva
Ständerne samiel, uthi 1672 års beslut styrckt ock hedt Hans
Kongl. Maij:t att utan vijdare upskåf ock tidzspillan låta 1655
ars Rijksdagz-beslut ock Stadga fullkomligen värkställas efter
dess rätta ordaförstånd, jämväl att hvad uti 1660 ahrs Addi-
tament om godzén är stadgat, ock till föllie deraf förmedellst
samma års beslut stadfäst, må sammaledes efter ordres ock
dess klara förstånd nå sin fullbordan. Det samma finnes uti
1675 åhrs Beslutz 6 punct itereradt, att Reductionsvärket efter
1665 års Rijkzdagz-beslut och Stadga måtte vinna sin behörige
fortgång utan ringaste tijdzspillan, och sådant efter dess rätta
innehål], utan att tillåta någon annan uthtydning än sielfva
orden förmå.
Utaf allt detta är nogsamt att finna, det Rijksens Ständer
icke varit skuld ock orsak, att Reductions Collegium och Com-
mission i så många åhr emot Kongl. Maij:ts ock Ständernas
tanka, icke utan stor bekostnad, stått häfver, hällst som i
1680 års beslutz 5:te punct förmäles, och af 1655 års beslut
klart kati finnas, det Ständernes mening varit, att samma då
bevilljade Reduction aldrasidst Anno 1659 hade kunnat och
bordt vara fullkomligen förrättad, då Cronall sluppit de stora
bekostningar, sorn på Reductiönen äro använde sedan den tij-
den, ock Rijket mycket större nytta af Ständernes bevillning
haft än skiedt är. Lijkväl månde Ridderskapet ock Adelen
åter 1680 ännu större Reduction bevillja, sorn af samma års
beslutz 5, 6 och 7:de puncter är att see, och då så godt som
sina yttersta krafter upoffra, uti den otvifvelacktige mening,
att de derefter ock uthi alla tillkommande tijder om ingen
annan och ny Reduction vijdare måtte ansökte blifva, som de
ock derjämte uthi sidst bemälte 7:de punct sig således för¬
klarade, att aldrig på något sätt then antaga eller undergå
tänkia; Hvarvid Krigzbefehlet ock de andre af Rijksens Stän¬
der så af Prästerskapet, som Borgerskapet ock menige All¬
mogen utgifvet sin tilsäjelse, det de tänkte enliälleligen i alla
Förslag till instruktion för Reduktionskommission.
337
tijder dem handhafva ock beskydda, och de med Ridderskapet
ock Adelen häruthinnan ett stånd för alle ock alle för ett stå
skola. Men sedan saintel. Ständerne d. 16 ock 22 Novemb.
1682 månde förklara Kongl. Maij:tz rätt till stadgars, regle-
menters och förordningars författande, hvarigenoih Souverai-
niteten tog dess första begynnelse, blef derpå d. 9 Decemb.
samma åhr en ny Reductions-Stadga dem communicerad ock i
beslutet af d. 3 Januarii 1683 antagen samt sedermehra år 1686
uti många svåra puncter förökt. Hvad värkan en så vijdt
gången Reduction haft, är beklageligen alt för mycket för
ögonen; Ty rijket ock undersåtarne äro igenom alt sådant icke
komne i bättre, utan fast värre och uslare tillstånd.
Såsom fördenskull l:o det skadeliga Envåldzväldet nu
mera genom Gudz bijstånd samt både Ofverhetz ock under-
såtares enhällige samtycke och afsvärjande aldeles är afskaf-
fadt, och således i anledning af så väl förledit som innevarande
års Regeringzformers 13 §§ alt, hvad till dess förra befordrande
tient, aldeles att uphäfvas, ändras ock rättas;
Ridderskapet och Adelen 2:do icke allenast i det första
beslutet af år 1655, uthan ock i alla de senare, när de på
Reductions-värketz skyndesamhet yrkat, altijd förbehållit sig,
att besluterne uti ingen annan mening måtte tagas, än efter
beslutetz ock stadgars rätta ordaförstånd, ja att Reductiönen
efter orden ock dess klara förstånd måtte nå sin fullbordan,
och utan att tillåta någon annan uthtydning, än sielfva orden
förmå;
3:o Deras Maij:ter Glorvördigste i åminnelse Konung Carl
Gustaf ock Konung Carl den 11:te äfvenväl genom åt-
skillige resolutioner förklarat, att alla Kongl, resolutioner, som
voro utvärkade emot sielfva Rijkzdagz-besluterne ock Stadgarne,
intet skola gälla, ehuru det esomoftast ock på mångahanda
sätt ändå händt, att en stor del af Rijksens Ständer både
inom ock utom Adell hafva måst genom de på hvarjehanda
orätte föreställningar uthvärkade Kongl, resolutioner emot Rijkz-
dagz-beslutens rätta mening ock innehåll deras lag- ock väl-
fångne Egendom så å landet som i städerne bortmista, deri¬
genom inånga tomter blifvit ofrija, som bordt vara frija, ja i
somlige städer vissa tracter blefvit förklarade att stå under
lösen, såsom belägne på förbuden ort, hvartill intet Rijkzdagz-
beslut någen anledning gifver.
Adehis Protokoll 1720. —^
«
338 Bil. 1720 den 5 Juli.
4:to Rijksens Ständer vid sista Rijkzdagen sig förbehållit
att utnämna någre redelige ock ovälduge män, hvilka de för¬
ordningar, som angående Reductionen ock Liquidationen under
Souverainiteten äro uthgifne, komma att öfversee ock med Rijkz-
dagzbesluten jämföra, samt författa derefter skiälige Grund-
reglor, hvilka sedan Rijksens Ständer till deras öfvervägande
underställes, på det den, som kan hafva lijdit någon orätt, må
niuta rättvisan till godo, men Kongl. Maij:tz rätt ock Rijketz
nytta blifva oförkränkt: dock att ingalunda under påstående
krig roteringarne och rusthållen rubbas ock ändras; Ock stad-
nar emellertijd ali vijdare Reduction ock Egendombz indra¬
gande, så att hvarken nya observationer uthfärdas, eller de,
som redan kunna vara giorde, men derintill ey kommit till
fullkomlig Execution, äga någon kraft ock värkan;
Ty hafva samtl. Rijksens Ständer enhälleligen samtyckt
att förordna en Commission, bestående af en Prseside och 4 af
Adelen, 2 af Prästeståndet samt 2 af Borgarståndet, som sig
ett så vicktigt ärende ofördröjeligen företaga och till nästa
Rijkzdag utarbeta, hafvandes här uthinnan fölliande Instruction
ock grundreglor att efterlefva ock i akt taga; Nembl.:
l:o. Skola de låta sig till efterrättelse lända 1655 samt
1680 ock dess emellan fattade Rijksdagzbesluter jämte Kongl.
Reductionsstadgan de anno 1655, ock ey ansee någon Kongl,
eller annan resolution, som icke med sielfva orden ock menin¬
gen i bemälte besluter ock stadgar aldeles enlig är.
2:o. Hvad sielfva Rijkzdagzbesluten, som sedan Anno 1680
och under Souverainiteets åhren utfärdade äro, angår, så böre
de vijd denne Rijksens Ständers Commissions undersökning och
utarbetande ey heller föllias uti alt, hvad de antingen emot de
förrige äro stridige, eller genom någon tvungen förtydning gifva
anledning till vijdare Reduction, än den förbemälte 1680 och
de föregående Rijkzdagzbesluter efterlåta och förmå.
3:o. Vijd Liquidations värket tillseer denne Ständernes;
Commission, att de räckningar och Liquidationer, som varit med
Grönan slutne samt till fyllest utbetalte, ock således afgiorde
till år 1660, måge uthi deras laga bestånd lemnäs, hälst som
sådant icke allenast är enligit med Högloft, i åminnelse Konung
Carl den 11:tes resolution de Anno 1687, uthan ock dervid i
consideration komma bör, att Generale Resolutionerne icke blefvo-
lorr än året derefter, nemi. 1661, författade, hvarefter den då
Förslag till instruktion för Reduktions-Kommission. 339
återstående ock illiquide varande giällden skulle liquideras ock
afgiöras, ock hade samma General-Resolutioner icke bordt eller
kunnat appliceras till det, som för den tijden vore slutit och
faststält. Men hvad de Anno 1660 oafslutne och ey tillfyllest
clarerade räckningar anbelangar, så afgöres de efter omstän-
digheterne och General-Resolutionerne af år 1661 och 1680.
I lijka måtto bör Commissionen göra sig underrättat om Li-
quidations-värket, som är^fattadt öfver Ständernes stora Com¬
missions domar, och dervijd pröfva, om dess ytterligare full-
fölljande må vara publico angelägit, så och om någon olaglig
Execution derå fölgdt, hvarigenom debitoren eller dess credi-
torer för när skiedt.
4:o. Såsom efterräckningar hafva fördt med sig ett stort
missbruk, i det derigenom, ofta utan föregången undersökning,
om den skyldige haft underdånige fordringar, hans fasta godz
indragne blefvit, som doch är tvärt emot Lag och billighet:
Altså, och der denne Ständernes Commission finner med Rijkz¬
dagzbesluten enligit vara, att någon för efterräckning borde
graveras, antingen med eller utom Interesse, och icke fått derpå
in termino vederbörlig afskrifning för ständige och liquide for¬
dringar, utan sine fasta Godz deremot bortmist, bör sådan
efterräckning, sedan den rätt är examinerad, afdragas och res-
contreras emot räntorne, som af hans indragande Gods till
Cronan upburne äro, eller han bortmist.
5:o. Så är ock skiäligit, att den, som till Cronan något
skyldig är, får det korta antingen emot någon sin egen eller
annars fordring, när han på den senare händelsen vijsar rätta
ägarens transport; men gitter han det ey göra, måste han com-
tant betala, hvad han Cronan skyldig är.
6:o. Ständernes Commission äger väl att undersökia, och
sitt betänkiande i hvart och ett måhl med skiälen mot och
med utharbeta, men med extradition eller värkställighet deraf
måste anstå, till dess det vijd Ständernes nästa sammankomst
vijdare blifver öfversedt ock approberat.
7:o. På det att Ständernes Commission må hafva så myc¬
ket större lius i sakerne, så äger Commissionen, när det på¬
fordras, frij tillgång till Rijketz Archivum, Kongl. Cammar-
Collegii handlingar och dess Archivum, qvittera Kongl, bref-
böckerne angående de bref ock resolutioner, som från Kongl.
Maij:t äro ankombne till Kongl. Cammar- och Reductions-
Collegierne, Reductions- och Liquidations-Commissionerne, samt
340
Bil. 1720 den 5 Juli.
Registraturer, Protocoller, General-Hufvudböcker, Landz- ock
Jordeböcker, och hvarjehanda Räkenskaper, som de hegare.
8:o. Der ock Ständernes Commission finner nödigt häröfver
att correspondera med Kongl. Collegierne, Gouverneurer och
Landzhöfdingar i ett eller annat mål, åligger dem all möjelig
och nödig efterrättelse Commissionen att meddela.
9:o. Emedan Ständernes Commission således å den ena
sidan derom sig vinläggia bör, att hvar ock en till sin rätt
intet mehn ock förfång må lijda, på det orättfånget godz icke
måtte draga Gudz välsignelse ifrån land ock Rijke; Ty bol¬
der hoos jämväl å andra sijdan betänckias, att som hvars ock
ens undersåtares sannskyllige välgång heroor uppå det allmänne
bästas förkofring ock bibehållande, så böra desse återvinningz
måhl inom sådan billigheet inskränckias, att icke all privatorum
afsaknad på vinst ock afkomst må publico till last komma,
utan dervijd sådan sorgfällighet i acht tagas, at väl uppenbar
.orätt icke må vinna en för Gud misshagelig framgång, men
att icke heller alt till högsta rätt med alt för svår gravation
för ett genom detta långliga krig på medell utblottat Rijke må
drifvas ock fullfölljas. Kunnandes härom för de vid hvart ock
ett mål infallande månge ock skilljacktige omständigheter inga
vissa reglor determineras ock utsättias, utan ankommer det på
Commissionens försicktige omtänkiande och Ständernas änte-
lige slut, på hvad sätt de fordrande och nödlidande billigast
må kunna hielpas, och lasten på Rijket deremot mäst lättas
och afbördas; görandes Rijksens Ständer sig försäkrade, at
hvar ock en vid denne förrättning så förfarer, som han in för
Gud, Hans Kongl. Maij:t ock Rijksens Ständer samt hvar är¬
lig man försvara kan.
Kongl. Maj:ts bekräftelse på Adelns gamla privilegier. 341
N. 8. *)
Kongl. Maij:ts nådigste Conjirmationer uppå Ridder skåpet s
och Adelens gamle Privilegier.
Yij Friedrich med Guds nåde Sweriges Göthes och Wendes
Konung, etc. etc. Giöre vitterligit, at såsom Adel-Ståndet här i
Rijket hos Oss i underdånighet anhåller om Vår nådige stad¬
fästelse af des gamle välfångne Privilegier samt dhymedelst för-
värfvade förmoner och rättigheter; Och Oss ey mindre Vår med
Konungslig Eed bekräfftade Försäkring samt den vedertagne
Regerings-Formen dertill förbinder, än Vij Oss sielfve af Nåd,
välvilja och ömhet för detta Ståndet finne dertil vara bögde
och benägne; Så håfve Vij de gamle af Konung Gustaf
Adolph åhr 1617, 1622 och 1626 til Adel-Ståndet utgifne samt
af Sveriges effterfölliande Regerande Konungar confirmerade
Privilegier härmed och i detta Vårt öpne Brefs krafft stadfästa
och corroborera velat, som de här ofvanföre i sielfva bokstafven
lyda och Vij dem förmedelst Konung Carl den Elloftes egen-
händige underskrifft richtigt befunnit hafva, så at detta Ståndet
vid alle derigenom förvärfvade och tilhörige frijheter, härlig¬
heter och immuniteter utan någons mehn eller intrång skal
skyddas, försvaras och handhafvas. Doch undantages och uth-
slutes den 3, 4, 6, 14, 15, 16 och 21 § uti 1617, och den 17 §
af 1626 åhrs den 6 Junii gifne Privilegier, såsom stridande
emot den nu uprättade Regeringsformen; Jemväl hvad uti
desse nemde senare Privilegier om Classernes åtskilnad för-
mäles, som igenom Adelns inbördes träffade Förening, hvar-
*) Prot. ss. 247 och 256. Ofvanstående Konung Fredriks Confirmation
på Adelns gamla Privilegier finnes med Konungens egenhändiga underskrift på
sista bladet tillskrifven Carl XI:s på Riddarhuset förvarade Confirmation af d.
22 Mars 1673 på Adelns Privilegier. Carl XI:s sigill är vidhängdt, men Fre¬
driks saknas. Carl XI:s Confirmation, hvilken åter endast är en bekräftelse
af Carl X:s Confirmation af d. 23 Dec. 1654 på Gustaf Adolfs ofvan up-
räknade privilegier af 1617 d. 8 Oktober, 1622 den 7 Maj samt 1626 d. 20
Maj, d. 6 och d. 15 Juni, finnes aftryckt i Schmedemans Stadgar ang. Justitie-
ärenden. Gustaf Adolfs nyss nämda privilegier äro afskrifna i sjelfva Con-
firmations-brefvet, såsom intagna i Carl X:s Confirmation; och finnas äfven
tryckta. Se Adelns Riksdagsprotokoll III, s. 395, der 1617 års Privilegier orik¬
tigt fått datum af d. 1 Okt. Att märka är, att Carlarne i sina Confirmations-
bref icke bekräftat det af Fredrik I härefter bekräftade Christinas Privilegium.
342
Bil. 1720 den 6 och 7 Juli.
vid det förblifver, ändrat och i annat stånd satt är. Som
ock Ridderskapet och Adelen i Skåne, Halland, Blekinge och
Bohus Lahn med den öfrige Rijketz Ridderskap och Adel är
incorporerad och til en oskilgachtig kropp förknippad, så
häfver jemväl den samme alle desse Privilegier, förmoner och
härligheter at niuta; och för öfrigt stadfäste Yij ock härmed
deras gamble medbrachte och igenom Freds-Tractater veder-
tagne fry- och rättigheter, nemligen Konungarne uti Dannemark
Friderich den Andres, Christian den Fierdes och Friderich
den Tredies Handfästningar och Recesser, doch så vida de ej
Malmö-Recessen af åhr 1662 samt den nu uprättade Regerings-
Formen, såsom en Fundamental Lag i Rijket, finnes emotsäja.
Vij försäkre, at Yij alt detta, som förbemält står, fast och oryg-
geligen vele hålla vid macht och icke tilstädia, at något må
skie häremot, utan biude och befalle Väre Befählshafvare i
Landsorterne, at vid Yår hämd och onåde låta Adel-Ståndet
niuta desse Våre stadfästade Privilegier til godo. Til ytter¬
mera visso håfve Vij satt Vår Konglige hand härunder, och
vitterligen låtit hängia Vårt Insegel här nedanföre, som skedde
uti Vår Residence-Stad Stockholm den Siunde Julii åhr efter
Christi börd Ett Tusend Siuhundrade och på det Tiugonde.
Friedericus.
S. Bark.
Kongl. Maj :ts bekräftelse på Christinas Privilegium. 343
N. 9.*)
Kongl. Maiy.ts nådigste Confirmation på Drotning Christinas
Ridderskapet och Adelen förundte Privilegium
af d. 7 l)ec. 1644.
Vij Friderich med Gudz nåde Sweriges Göthes och Wendes
Konung, etc. Giöre vitterligit, att såssom Ridderskapet och Adelen
hoos Oss underdånigst anhållit hafva om Vår nådige Confir¬
mation och stadfästelse uppå föreskrefne Hennes Maij:tz Drott¬
ning Christines Höglåflig i åminnelse åhr 1644 för Ridderskapet
och Adelen uthgifne Privilegium; Altså håfve Vij, i förmågo af
Vår samtelige Riksens Ständer vid denne Rikzdag gifne För¬
säkring och i föllie af den besvurne Regeriugz-Forinen, detta
föreskrefne gamble och välfångne Privilegium, aldeles som
det i bookstafven lyder, stadfästa och bekräffta velat, så att
Ridderskapet och Adelen samma Privilegium uti all måtto
niuta, behålla och äga skohla, utan meen, hinder eller intrång
nu och i tilkommande tider. Doch att Grefve-, Friherreskapen
och Lahn, hvilka ey mera förlähnes och gifves, intet under
denna Vår stadfästelse begrijpes. Til yttermera visso bekräfftas
detta med Vår egenhändige underskrifft och Kongl. Sigill.
Stockholm d. 7 Julii 1720.
Friedrich.
S. Bark.
*) Ofvanstående Confirmation med Konung Fredriks egenhändiga under¬
skrift tinnes tillskrifven Drottning Christinas Privilegium af d. 7 December
1644, som förvaras a Riddarhuset. Christinas sigill är vidhängdt, men Fredriks
saknas. Christinas Privilegium finnes tryckt; se Adelns Riksdagsprotokoll III,
s. 408 och Stiernmans Bihang, s. 324, etc: Privilegium och frijhet på Ridder-
■skapetz och Adelens godz uthom Fredzmijlen, samt på Grefve- och Frijherre-
skapen uthi contributioner och utliskrifning emot cession och afträdande af Tull-
frijheten i Swerige och Finland.
344
Bil. 1720 den 7 och 11 Juli.
N. 10.*)
Ridderskapets och Adelens Memorial till Kongl. Maigit, at 1719
års Privilegier måtte hvila och sådant gifvas till länna.
Stormächtigste Allernådigste Konung.
Ehuruväl Yij af Ridderskapet och Adelen äro berättigade
oss at hålla ved de af en fulmyndig Regerande Drottning
Hennes Kongl. Maij:t Drottning Ulrica Eleonora uti näst-
ledne åhr nådigst förlähnte Privilegier, så hafva Yij dock med
de andra Stånden velat instämma och samtyckia, at bemälte
1719 åhrs Privilegier til nästa Riksdag måtte hvila, och Vij
vid våre gamle förmåner och privilegier förblifva. Dock utom
de måhl, som stöta emot den nu uprättade Regerings-Formen
och Eders Kongl. Maij:tz nådige Försäkrings-skrift. At Eders
Kongl. Maij:t igenom Circulair-bref til Landzhöfdingarne sådant
behagade kundgiöra låta, bedie Vij underdånigst och framhärde
efter vår lydnos plickt
Stormächtigste Allernådigste Konung
Eders Kongl. Maij:tz
Allderunderdånigste och Troplichtigste
Undersåtare och Tienare
Uppå Ridderskapetz och Adelens vägnar
Arwedh Horn.
Stockholm d. 7 Julij Anno 1720.
) Prot. s. 254. Act. N:o 57, fol. 1236, jemförd med originalet ibland Rik¬
sens Ständers Bref.
Adelns inedgifvanden rör. 1719 års privil. o. prests frälsejord. 345
N. 11. *)
Ridderslcapets och Adelens Memorial till Kongl. Maigit om
Prästs eller Prästenkas frälsejord.
Stormäcktigste Allernådigste Konung.
Sedan Ridderskapet ock Adelen uti dess i går ingifne
underdånige memorial förklarat sig, det de med de andre Stån¬
den instämma ville, at 1719 åhrs privilegier til nästa Riksdag
måtte hvila, ock de förblifva vid sine gamle förmåner ock pri¬
vilegier, som Eders Kongl. Maij:t nådrättvisligast behagat con-
firmera, så har ock Ridderskapet ock Adelen af särdeles con-
sideration för Prästerskapet för denna gången, dock utan at
det må framdeles dragas til exempel, samtyckt, at i fall någon
Präst eller Präst-änkia skulle vara sat utur någon kiöpt frälse¬
jord i anledning af berörde 1719 åhrs Privilegier, det sådanne
af Präste-Ståndet då måtte åter få tilträda den samme egen¬
domen, sedan de förnögt den Frälsemannen, som dem häfver
utlöst; Men i fall samma egendom til salu går, kommer den
til ingen annan at försällias än en Frälseman, som derföre
gifva bör, hvad någon annan redeligen derföre biuder. Hvilket
Eders Kongl. Maijrt Ridderskapet ock Adelen ey underlåta
bordt at i underdånighet vid handen gifva. Förblifvande
Stormäcktigste Allernådigste Konung
Eders Kongl. Maij:tz
Aldraunderdånigste ock Troplichtigste
Undersåtare ock Tienare
Arwedh Horn
P. T. LandtM.
Stockholm den 8 Julij Anno 1720.
•) Prof. ss. 255, 258. Act. N:o 58, fol. 1237, jemförd med originalet ibland
Iliksens Ständers Bref.
346
Bil. 1720 den 11 och 12 Juli.
N. 12.*)
Ridder skåpets och Adelens Memorial till Kongl. Maij:t om
Frälse-Böndernes deltagande i inqvartering och skjuts.
Stormäcktigste Allernådigste Konung.
Hoos Eders Kongl. Maij:t hembära Ridderskapet och Adelen
underdånig tacksäijelse, som nådigst behagat bibehålla och lik¬
mätigt Eders Kongl. Maij:tz nådige Försäkring samt Regerings- *».
Formen confirmera våra gamble och vählfångne från Konung
Gustavi Adolphi tid och sedermera Konung efter Konung be-
fästade privilegier, och ehuru väl derigenom Ridderskapet och
Adelen äfven den förmånen tillkommer, att deras Frällsegodz
uti inqvarteringar, skiutzer och giärder ey böra besväras lika
emot Krono- och Skattebönder, så hafva Ridderskapet ock
Adelen uti betracktande så vähl till det långvarige och svåra
Kriget, som ock att betyga för samtelige Allmogen deras vän¬
skap och omsårg för Allmogens conservation, samt på alt giör-
ligit sätt sökia att lindra den tunga och svårheet, sorn detta
långvarige Kriget dem så väl som alla andra förorsakat, velat
— utan pnejudice af Ridderskapets och Adelens Rätt och från
älla tider tilständige privilegier — för denna gången och under
nu påstående Krig samtyckia, att Frälsebönderne, så in- som
uthom Råå och Röör, jämvähl insockne hemman — Säte- och
Ladugårdar undantagne — skola vara lijka dehlacktige med
Krono- och Skattehemman uti inqvarteringar ock skiutzer, för¬
modandes uti underdånighet, det Eders Kongl. Maij:t sådan
vår utlåtelse med nådigt vählbehag lärer optaga, och Allmogen
derjämte finna, att Ridderskapet och Adelén för dem hyser
hoos sig en fullkommelig välvillia, och att, som vår egendom!)
består merendels af Landtbruk ock Godz, det vij på vår sida
ey heller villia underlåta vid desse beklagelige Krigztider, dock
utan någon efterfölgd uti framtiden, af god villia bidraga, hvad
uti vår förmågo står, och kan tiäna dem ey mindre till lisa,
*) Prot. s. 258, 261. Aet. N:o 59, fol. 1240, jemförd med originalet bland
Riksens Ständers Bref.
Adelns eftergifter i afseende på inqvartering och skjuts. 347
än ett värckeligt prof af Ridderskapets ock Adelens åhuga att
understödia Landtmannen till Eders Kongl. Maij:tz tienst och
Rikets oprätthållande.
Vij forblifve til dödsstunden
Stormäcktigste Allernådigste Konung
Eders Kongl. Maij:tz
Alldraunderdånigste och Troplichtigste
Undersåte och Tienare
Arwedh Horn
P. T. LandtM.
Stockholm d. 12 Julij Anno 1720.
348
Bil. 1720 den 7—12 Juli.
A7. 13.*)
Memorial till Kongl. Maij-.t med protest emot bekräftelsen
af Adelns Privilegier.
S. T.
Såsom rätta undersåtares plicht är att för theras rätt¬
mätiga Ofverheetz och Fäderneslandetz bästa hafva Iijf, Gods
och Agendomb ospard alt efter hvar och ens stånd, villkor
och tillfälle; Så är och theras förnämsta hugnad och belöning
theremot then, att the af sin nådiga Ofverheet niuta alla lijka
rätt och rättvijsa, så att ingen måtte hafva skiälig orsak till
att klaga, thet han, för thet han är nedrigare till Stånd och
villkohr, lijder förtryck af then, som högre ansedd blifver.
En sådan nåd och rättvijsa giöre Vij tre Ständer oss i diu-
paste underdånigheet försäkrade om att under Eders Kongl.
Maij:tz högstbeprijslige Regering få åtniuta, och alt therföre
drista Vij oss så mycket snarare in för Eders Kongl. Maij:tz
höga Thron themia vår angelägenheet allerunderdånigast at
andraga. Emedan genom the förl. Ahr utom de öfrige Ståndens
minne och emot theras underdånige protest uthkomne Adelige
Privilegier åtskillige hårdheter redan för thenne Rikzdags be¬
gynnelse här och ther i Riket voro föröfvade, och flere oredor
stodo till befara; Så anhöllo Vij nästan straxt vid vår första
hijtkomst, att samma Privilegier måtte ju förr ju häldre komma
under en tillbörlig jämkning och rättning i några Deputerades
närvara af alla Stånden. Anteligen kom thet i Aprillij månad
ther till, att Höglofl. Ridderskapet och Adelen behagade resolvera
thenna sak att företaga, och thet i särskilte conferencer först
med thet ena Ståndet och så med thet andra, hvar till Vij
öfrige Stånd oss omsider begåfvom, till att således vijsa, huru
som intet af oss skulle eftersatt varda, som kunde bijbehålla
och styrcka thet enighetz band, som Ständerne emellan vara
*) Concept i Borgare-Ståndetn Acta Publica pro anno 1720 i Riddarhus-
arkivet. Biet väl aldrig ingifvet, men är af intresse, emedan det innehåller en
framställning af striden från ofrälsets synpunkt. Se Bowalln framställning i
Vitt., Hist. och Antiqv. Akademiens Handl., D. 21, s. 84.
Ofrälsets protest emot bekräftelsen af Adelns privilegier. 349
bör: Skedde doch samma conferenser med thet klara förbehåld
å vår sijda och löfte af thet Höglofl. Ridderskapet och Adelen,
att ther man ey på thet sättet kunde komma öfvereens, skulle
thetta ährendet i samtl. Ståndens Deputerades sammanvaro
afgiöras, så att ingen skulle hafva till att klaga. När nu åt¬
skillige conferencer hällne voro, och lijtet ther med uträttades,
blefvo omsider, sedan Rikzdagen i half siette månad vahrat
hade, alla Ståndens Deputerade tillijka uppkallade på Riddarhus-
Sahlen d. 1 Julij sidstl., då någre små ändringar af thet Högh
Ridderskapet och Adelens Deputerade emottagne blefvo, men
thet förnämsta blef afslagit, hvaruppå Vij nödgades oss utlåta,
att som thetta värket tycktes behöfva en stor vidlyftigheet, och
nu hög tid vore att sluta Rijkzdagen, så vore bäst att med
thenna sak hvilade til nästa Rikzdag, kunnande i medlertijd
hvar och en niuta sine skiälige förmohner och Privilegier i
kraft af Eders Kongl. Maij:tz allernådigste Försäkring och
Regeringz-Formen. Varandes alldeles intet vår mening att pä
något sätt betaga Ridderskapet och Adelen the förmohner, som
them med rätta tillkomma, ehuru vij nogsamt veta, hvad Höglofl.
i åminnelse Konung Johan stadgat häfver i thess Ridderskapet
och Adelen 1590 d. 2 Maii meddelte Privilegier angående them,
som af efterkommande Sveriges Konungar skulle understå sig
att begiära större frijheter, än då gifne voro; Men på thet att
icke emot ali förmodan så nu som förl. åhr måtte tillgå, att
någre Privilegier oss oåtsporde skulle underskrifvas, dristade
hos Eders Kongl. Maij:t vij 3 Stånd oss allerunderdånigast an¬
hålla så väl d. som i synnerheet d. 6 hujus, att ther med
måtte hafvas anstånd, thet och oss allernådigast beviliiades.
Dock icke destomindre måste vij nu förnimma, huru såsom, dä
d. 7 Hujus om morgonen uppå Eders Kongl. Maij:tz nådigsta
befallning Vij på Slottet upkomne voro, och uppå ett nådigt
audience väntade, några thet Höglofl. Ridderskapetz och Adelens
utskickade i Eders Kongl. Maij:tz Råd-Cannnar admitterade
blefvit, att undfå confirmation på några af them upsatta eller
ensijdigt reviderade Privilegier, hvilket alt ey kan annars än
lända oss såsom med-Ständer till största prmjudice, och thet
icke allenast för then deel, som hvart och ett Stånd för sig
härutinnan häfver, utan och att i sådanne Privilegier, lijka
som i the förre, något torde vara inryckt, sorn Cronall och
Publico till ingen ringa skada länder. Thet vij lijkväl förmode
att the Högvälborne Herrar Riksens Råd lära observerat hafva,
350
Bil. 1720 den 7—12 Juli.
förbehållandes vij oss att vijd nästa Rikzdag i kraft af
Regeringz-formen see protocollett, huru vijda hvar och en Rij-
ketz allmänna och hvart och ett Ståndz särskilte rätt i acht
tagit. Alt therföre är till Eders Kongl. Maij:ts vår aller-
underdånigste hön, Eders Kongl. Maij:t allernådigast techtes
bibehålla thess höga allernådigste gifne Försäkringar, och till
aftryckning alldeles förbiuda the nu utvärkade Adeliga Privi¬
legier, såsom the ther på samma sätt som i förb åhr uthkomne
äro, hvilken methode Ridderskapet och Adelen sielf i åhr ogil—
ladt häfver, samt allernådigast försäkra oss, att the ey annor¬
ledes gifne äro, än att the vijd nästa Rikzdag af samtel. Stän-
derne böra öfversees och jämkas, kunnandes efter Regeringz-
formens lydelse intet blifva ansedt för en allmän lag, som icke
af samtel. Ständerne gillat och stadfästat är. Härutinnan för¬
trösta vij oss så mycket snarare om en nådig bönhörelse, som
vij aldrig underlåta skola att med samnad hand i sielfve värket
intyga, thet vij emot een sådan nåd och rättvijsa till vår dödz-
stund förblifva.
Den Syd-Svenska Adelns Besvär.
351
O. *)
Ridderskapets och Adelns ifrån Skåne, Halland, Blekinge och
Bohuus Låhn vid 1720 års Riksdag till Kongl. Maiy.t
ingifne underdånige Besvär.
Stormäktigste Allernådigste Konung.
Eders Kongl. Maij:t förorsakas Ridderskapet ock Adelen
ifrån Skåhne, Halland, Blekingen och Bohuus Lähn allerunder-
dånigst föredraga några besvär och olägenheeter, som emot
gambla Statuter, Lag och loflig plägsed dem trycka, med un¬
derdånig tilförsikt, Eders Kongl. Maij:t sådant i nåde uptaga,
höra och anse täktes, och vid denne påstående Rijkzdag aller-
nådigst ändra och rätta alt, hvad som olagligt och oskiäligt
vara kan, samt handhafva och skydda Ridderskapet och Ade¬
len vid deras uråldrige privilegier, välförvärfvade gamla för-
moner och rättigheeter, efter som Ridderskapet och Adelen där¬
emot til al undersåtelig vördnat samt underdånig hörsamheet
och lydno pliktige och högstförbundne äro.
läno. Såsom Ridderskapetz och Adelens bönder intet mindre
än Crono Almogen i Skåne nu finnes arma och utblottade, och,
iblan annat, därtil ey litet hulpit den alt för dryga dem på¬
satte Kyrkio- och Cronotijonden vid sista tijonde-sättningen
emot de förre gamle tijonde-sätningar i landet, kunnandes Al¬
mogen hvarken bestå eller komma sig före igien, med mindre
en skiälig och billig tijonde-afgift inrättat och ansat varder,
efter som och på somliga ställen befinnes, at åkerjorden dels
af flysand, dels och af vattuflod åhrligen förminskat är; Altså
anhåller hoos Eders Kongl. Maij:t Ridderskapet och Adelen
underdånigst, det täktes Eders Kongl. Maij:t i anseende där¬
til, at samtel. Almogens almenne välfärd här under beror, an¬
befalla och förordna en ny tijonde-sättning af ärlige, opartiske
och beskiedelige männ utaf de 3:ne Stånden, nemligen Ridder¬
skapet och Adelen, Prästerskapet och Bonde-Ståndet, som uti
*) Praesenterades d. 11 April 1720. Efter originalet, bilagdt Kammar-
kollegii Bref för år 1722 i Riksarkivet.
352
Sydsvenska Adelns Besvär år 1720.
bägge Skånska Lähnen i vederbörande Crono-Betienters när¬
varo den samma skyndesammast företaga och förrätta kunna.
2:o. Ar Ridderskapet och Adelen i Skåhne förorsakat at
besvära sig öfver det procedere, som nu några åhr bort åt
varit brukat med den så kallade Stockholms Barnhuus-tijonde,
i det Barnhuus-Directeurerne åhrligen hafva bort arrenderat
samma tijonde till privat Personer för 1, 2 eller 4 Öre Sölf-
vermynt Tunnan öfver den gamle Svänska Cronovärderingen,
hvarefter Arrendatoren sedan genom Executorens handräkning
indrifvit spannemålen öfver hela Landet til sitt hemvist, vid
hvilket tilfälle Allmogen inyket lidit, först genom den långa
vägen till Arrendatorens Boställe fram och tillbaka om hösten
uti diupa vägar, det andra af svårt odrägeligit måhl vid spanne-
målens lefvererande, men Arrendatoren däremot haft stor pro¬
fit, sä väl af det han vunnit på spannemåls handelen, at i
ställe han gifvit Barnhuuset 91/* mark Silfvermynt Tunnan, fått
20 daler Silfvermynt ja mer och mindre för Tunnan igen, som
och et anseenligt öfvermål därvid tilgodo. Nu har väl Almo¬
gen tid efter annan och synnerligen vid siste Rijksdag klagat
här öfver, men tyckes sådane klagomåhl blifvit så uttydde,
lika som de därigenom skulle vilja rubba och kulkasta den
åberopade fundationen, såsom en heligdom; Hvarföre och eme¬
dan Ridderskapetz och Adelens Bönder härutinnan draga lika
last och börda med Cronans, ty har man med flit eftersökt
och änteligen igenfunnit sielfva fundationen till denne af Barn¬
huuset här i Stockholm nu innehafvande tijonde, varandes den
samma stiftat af Högloft. Konung Friderik den Andre i
Dannemark för Hospitalet och Scholan uti Elsenöhr åhr 1573.
och sedan landet kommit under Svänska Crouan, större delen
af samma Soknars tijonde blifvit förordnat de fattiga barnen
til underhåld uti Stockholms barnhuus. Högstbemälte Konungs
Christmilde och myket berömlige Förordning bifogas liärhoos,
Lit. A. Och som den samma tydeligen och klart stadgar, så¬
som orden lyda: At ehuruväl Hospitalsmästaren, med Före-
ståndarnes råd och samtycke, häfver Fullmakt at fästa eller
bortstädia förenembde tijonde korn; Så skall det likväl skie
till dem, N.B. som mäst därföre vilja gifva, och därmed giöra
de fattige samma tijonder så nyttig och gagnelig, som han mäst
och bäst kan, och skall därunder ey sökas antingen Hospitals-
inästarens, Föreståndarues eller andras nytta och bästa, men
all den fördel däraf kan falla skall allena komma de fattige
Om ny tiondesättning. Stockholms barnhustionde. 353
till gagn och ingen annan. Vidare skola de och, nemligen
Hospitalsmästaren och Föreståndarne, vara gudfruktige, uprik-
tige, rätfärdige och icke anse deras egen profit, nytta eller
fördeel i deras beställning, men i alla måtto, så myket dem
aldramäst möjeligit är, vetta och ramma de fattigas gagn och
bästa, och ey tilstädia, at något förvändes, bortkommer eller
förryckes ifrån Hospitalet och de fattige, af hvad därtil lagt
och confirmerat är och de fattige med rätta tilhörer, så framt
de icke vilja stå därföre til rätta, och igien uprätta de fattige
deras skada. Ytterligare och skall förenämde Föreståndare
låta sig finna flitig och vindskieppelig til at rama de fattigas
gagn, fördel och bästa i allo måtto, och aldeles intet behålla
eller förvända sig til bästa eller fördel af Hospitalets och de fat¬
tigas räntta eller inkomst, vist eller ovist, hvad det är eller
nämnas kan, så framt de vilja undgå Gudz hämbd och straff,
Kongl, vrede och högsta onåde, hvarpå de och skola giöra
deras Eed, när de utväljas och sättias til de fattiges Före¬
ståndare; Så kan Ridderskapet och Adelen däraf ey annat
finna och sluta, än den Svänske åhr 1666 varande Kongl. Re¬
geringen lärer hafva benådat och förunt de fattiga Barnen uti
Stockholms Barnhuus denne tijonde-spannemål uppå samma
grund, med all den nytta och fördeel, däraf inflyta och dem
tilkomma kan; Fördenskull til at hämma och förekomma det
missbruuk och egennytta, Arrendatoren här till giort af denne
Barnhuus-tijonde, de fattige Barnhuusbarnen til skada och nak-
del, samt Allmogen i landet til stor olägenheet, anhåller hoos
Eders Kongl. Maij:t Ridderskapet och Adelen underdånigst,
det täktes Eders Kongl. Maij:t i nåder förordna, at samma
tijonde må antingen, likmätigt Fundationens innehåld, til den
mästbiudande i hvarje Härad årligen uplåten blifva, eller och
Almogen hvar i sin Sochen få lösa honom med redbart mynt,
efter den vanlige Kyndersmässotaxa, som årligen i Städerne
satt varder, på det ali den vinst, nytta och fördeel af spanne¬
målen flyta kan således måtte komma Barnhuus-Barnen til-
goda, och ey Arrendatoren få giöra sig rik af det til pios usus
gifvit och förordnat blifvit, som hit in till skiedt är. Och at
Barnhuus-Directorerne må vara säkre om riktig betalning för
tijonde-spannemålen, som sagt är, efter markgångz-taxorne i
Städerne; jemväl öfvertygas, at hvarken Ridderskapet och Ade¬
len, ey eller Allmogen uti landet i ringaste måtto därigienom
Adelns Protokoll 1720. ^
354
Sydsvenska Adelns Besvär 1720.
vilja röra, fast mindre rubba fundationen, utan fast häldre bi¬
draga alt, hvad hoos dem står, til dess fullkomlige värkställig-
heet uti eftertrykeligste måtto; Så påtager sig Ridderskapet
och Adelen, at vara Barnhuuset fulkomligen ansvarige för pen-
ningarne, uti rättan tid at betala under Barnhuus-Directorernes
frije Disposition. Dess utan efter som fundationen finnes vara
stalt allena på Råg- och Korn-tijonden, men intet ord talar
om någon hafra, och Arrendatoren likväl hafran årligen af
Soknarne upburit; Så synes vara nödigt, at undersöka quo titulo
Barnhuuset hafran innehafver, om den icke borde komma Kongl.
Maij:t och Cronan tilgoda, hvarom Ridderskapet och Adelen ey
ännu äger tilförlåtelig underrättelse.
3:o. Anhåller Ridderskapet och Adelen underdånigst, det
täktes Eders Kongl. Maij:t Allernådigst förordna, at rätt ju¬
sterat mål och vikt må likmätigt förre Kongl. Förordningar
uti Stapel-Städerne inrättas, och af Eedsvurne trogne Betiente
redeligen förvaltas, samt sådanne til Staden inkommande varor
uti Stadzens mätarehuus vägas och mätas, til förekommande
af det underslef, öfver hvilket hijt in til klagat är.
4:o. Såsom uti Skåhne finnes en ganska oriktig Crono-
Jordebook, af orsak, de Danske merendels förökt hemmantahlet
af sine Godz, då de försålt dem til Svänska undersåtare, där-
igienom at giöra godzén så myket större och anseenligare, hvil¬
ket sedermera intet blifvit ändrat och rättat; Altså anhåller
Ridderskapet och Adelen underdånigst, det en ny Jordebook
med sit riktige nummer och hemmantahl må blifva inrättat,
hvarigienom hvarjehanda oredor och onödige observationer kunna
förekommas, och Adelen för oskyldige besvär entledigat blifva.
5:o. Emedan en stor oreda är inritat med den mykne
hollskiussen nästan öfver alt vid Giästgifvargårdarne, som här
för vidlyftigt faller at upräkna, och Giästgifverijen jämväl
myket olika på många ställen finnas indelte, hvarigienom
Ridderskapetz och Adelens bönder dragit en svår last och
tunga; Ty föranlåtes hoos Eders Kongl. Maij:t Ridder¬
skapet och Adelen underdånligen anhålla, det täktes Eders
Kongl. Maij:t i nåder anbefalla vederbörande Herrar Landz-
höfdingar, at uti Adelens Fullmäktiges närvaro företaga sig
en ny rätt Indelning af Giästgifverijen, alt som det sig be-
qvämligast och lempeligast til miltalet giöra låter, förseendes
dem med tienlige Hemmansbruuk, til så många egne hästars
underhåld, som Giästgifvare-Ordningen innehåller, och sedan
Om mått o. vigt. Ny jordebok. Gästgifveriet Häradsakter. 355
därefter reglera Hollskiussen på en stadig foot, så väl Cronans
som Adelens utsokne Bönder till efterrättelse, och de härtils
förelupne stora oreders och skadelige missbruks hinder och
förekommande. I synnerheet påminner Ridderskapet och Ade¬
lén underdånigst, at uti Anderslöf emilian Malmö och Ystedt
må, i stället för krogen der nu är, inrättas ett hemman till
Giästgifvaregård, som kan underhålla fullkomlig skiutz, efter
Giästgifvare-Ordningen, vid den stråkvägen. I lika måtto, och
at Giästgifverijet uti Herrestad, som är allenast V2 mihl ifrån
Ystedt Stad belägit, må flyttias och förläggas til Benestad,
belägit nästan mitt emilian Ystedt och Giästgifvare-gården
Tranås, på det de månge den stora stråkvägen dageligen re¬
sande må så myket beqvämligare kunna fortkomma, besynner¬
ligen höst och våhr, då man lider stort besvär ifrån Tranås
den diupa vägen tre stora mihl till Ystedt.
6:o. At Häradz-Acter, Protocoller, Sakörs- och Tingz-
giästnings-Penningar måge altid i säkert förvahr och god ord¬
ning hållas i Häradzkistan, såsom Ahr 1680 d. 29 Nov. uti
resolutionens 16 § uppå Ridderskapetz och Adelens besvär i
nåder stadgat är, påminner Ridderskapet och Adelen under¬
dånig hörandes Häradzmedlen af Häradz-Rätten disponeras,
och Crono-Fogden vid hvarje Ting giöra därföre redo och räk¬
ning til Häradz-Rätten, öfverskottet förvaras sedan til Extra¬
ordinarie Ting, och Herredagzmännens underhold, när så om¬
tränga kunde.
7:o. Såsom Hennes Kongl. Maij:ts utfärdade Privilegier
för Ridderskapet och Adelen Allernådigst utfästa och lofva,
at inga andra Officerare vid Adels-Fahnan förordnas skola,
än Svänska och besutne Adelsmän; Altså anholler hoos Eders
Kongl. Maij:t Ridderskapet och Adelen i underdånigheet, at
få en Skånsk och besutten Adelsman til Ryttmästare vid det
Skånska Compagniet, hvartill Ridderskapet och Adelen under¬
dånigst föreslår Capitain Carl H. Schytte vid östra Skånska
Utskrifningz-Regementet, som nu för tiden ligger uti Christian¬
stad, hälst emedan han sielf äger godz i Skåhne til 2:ne Rust-
ningzhästar, och är en beskiedelig Officerare, som förmodeligen
giort sig til denne beställning medelst nådig transport meriterat.
8:o. Aldenstund en anseenlig penninge-upbörd af landet
skiedde åhr 1718 till Påstgårdars inrättande och upbyggande,
hvilka medel, ehuruväl samma dessein intet för sig gått, ännu
innestå och behålne finnas uti Ränterijerne och hoos Crono-
356 Om redovisning. Fiskare och frälsebönder i Bohus län.
Betienterne i orterne; Ty anhåller Ridderskapet och Adelen
underdånigst, det alla sådanne medel — som nu utan tvifvel
stannat uti myntestyfrar — må jemte försäkringz-zedlarne till
Häradz-Rätterne återlefvererade blifva, uti Häradzkistorne at
förvaras til Tingzhusens reparation och andre Häradz-nödvän-
digheter.
9:o. Det hafva Officerarne vid Adels-Fahnan tid efter
annan upburit åtskillige penningar: synnerligen åhr 1718, sedan
den samma uti Octob. rnånadt uti complet stånd marcherade
till Norje, intogs straxt därpå 60 Daler Silfvermynt då kallade
Recreute-penningar för hvar häst; Men som Ridderskapet och
Adelen aldrig fått see någon räkning för sina utbetalte pen¬
ningar, fast mindre vetta, hvarest de tagit vägen; Så anhåller
hoos Eders Kongl. Maij:t Ridderskapet och Adelen under¬
dånigst, det vederbörande Officerare måge blifva tilhollne ey
allenast at visa riktig redo och räkning för sin upbörd, utan
och återbetala Ridderskapet och Adelen de 60 Daler Sölfver-
mynt så kallade Recreute-penningar för hvar häst, efter som
man intet vet någon V2 öre däraf vara Adelen til godo kommen.
10:o. Fijskeleijen och Strandsittare uti Bohuus lahn, som
boo på bara stenklippor och knappast äga en liten kåhltäppa,
äro under varande kriget så väl genom enrolleringar och man-
skapz utprässande til Siö-Staten, som Fijendens härjande och
skiöflande upbrände, ruinerade och aldeles öde, Skiötor, Båtar
och Fiskeredskap alt borta och förlorat; Och emedan sådanne
Fiskeleijen äro öfvermåttan nyttige och omistelige för landet
och det allmänna bästa; Ty beder Ridderskapet och Adelen
ifrån samma province underdåneligen, Eders Kongl. Maij:t i
nåder täktes förunna Fijskeleijen eller Strandsittiarne frenne
åhrs frijheet för alla Crono utlagor, på det de således må blifva
uptagne, och vinna tid med stor kostnat at skaffa sig huus,
båtar, skiötar och fiskeredskap igen: i vidrig händelse lära
fiskeleijen blifva öde liggande, till hela landetz stora afsaknat
och skada.
ll:o. Såsom Frälseböndren uti Bohuus lähn, förmedelst
den stränga Inqvarteringen, intet hafva at beså sin åkerjord
med, så framt de icke utur Cronans magazin med lähnekorn
förhielpas kunna; Altså beder Ridderskapet och Adelen under-
dånhn, det täktes Eders Kongl. Maij:t beliiärta de fattige
böndrens beträngde tillstånd, och låta dem få nödigt sädes¬
korn låna utur magazinen emot riktig betalning igien af lika
Undersökning om presträttigheterna, gärder och besvär. 357
quantum, vill Gud, til hösten; eljest lär landet, til en obotelig
skada, blifva osådt detta åhr.
12:o. Emedan den undersökning, som i följe af 7 art. uti
Adelige privilegierne kommer at anställas öfver Regal Pasto¬
rater och Jura Patronatus för Anno 1680, ey ännu vunnit sin
början och framgång, Ridderskapet och Adelen dessutan ännu
torde hafva sina differencier med det vördige Prästerskapet
om deras förmente Prästrättigheter; Fördenskull anhåller hoos
Eders Kongl. Maij:t Ridderskapet och Adelen underdånigst,
det behagade Eders Kongl. Maij:t i nåder tillåta och förordna
en Deputation utaf de 3 Stånden neder i Skåhne, som med
första sammanträda, desse föreskrefne målen undersöka, och
sakerne efter deras beskaffenhet til vidare Eders Kongl. Maij:ts
nådige stadfästande afgiöra kunna.
13:o. Ehuruväl vid siste Rijksdag blifvit i nåder resol¬
verat uppå Prästerskapetz besvärs 13 art. och Almogens klago-
måhl 26 art., at en laga undersök- och ransakning uti lähnen
med det aldra första anställas skulle öfver de missbruk och
egennyttigheeter, tijd efter annan kunna vara förelupne vid
Inqvarteringar, Giärder och Skiutzningar samt deras Liquida-
tioner, med mera; Så hafva dock likvist desse högstbemälte
hälsosamme Resolutioner intet ännu nådt sin fulkommelige
värkställigheet; Hvarföre, och emedan Ridderskapetz och Ade¬
lens bönder, intet mindre än menige Crono Almogen, därvid
myket lidit och utstådt; Så förorsakas Ridderskapet och Ade¬
len än ytterligare om en sådan laga Undersökningz-Commission
i underdånigheet påminna, hvartil redelige och opartiske männ af
de 3:ne Stånden, nemligen Adelen, Präste- och Bonde-Ståndet,
i hvarje province utses och förordnas kunde, som företaga
sig, uti vederbörande Officerares och Crono-Betientes närvaro i
orten, detta angelägne värk at utreda, och sakerne sedan efter
deras beskaffenheet, likmätigt Kongl. Resolutioner, behörige
ordres och quittencier, afgiöra och sluta kunna.
14:o. Hoos Eders Kongl. Maij:t anhåller Ridderskapet öch
Adelen underdånigst, det täktes Eders Kongl. Maij:t af Kongl,
nåd och mildheet förunna Ridderskapet och Adelen, at få ut¬
byta alla de utaf deras godz 1718 til knektar borttagne bonde-
drängar, som förut fäst och städzlat sig hemmansbruuk under
sina Herrar och huusbönder, emot dugeligit manskaps åter¬
ställande til Regementerne igien, hvarigienom några ödeshemman
358 Sydsvenska Adelns Besvär 1720.
kunde uptagas oell brukas til landetz nytta och förkofring, och
krigztiensten icke dess mindre likaväl förrättat blifva.
15:o. Det arma och ussle tilstånd Hertigdömmet Skåline
under detta kriget råkat uti, förmedelst en odrägelig stark In¬
qvartering alla desse förflutne 10 åhren, jemte mångfaldige
andra onera, föranlåter Ridderskapet och Adelen hoos Eders
Kongl. Maij:t i underdånigheet anhålla, det täktes Eders Kongl.
Maij:t i nåder tillåta, at åtminstone Skånska 3 och 5 mäningz-
Regementet, som ändå mäst oberidit finnes, må få lof at gå
hem till sina Rusthållare och hemvist, och därigenom lämna
sina härtils hafde qvarter till det Inqvarterade Cavallerie-Rege-
mentets bättre utrymmande för fourage skull åt hästarne,
emedan öfver foderbrist en grufvelig jämmer och klagan ifrån
Skåhne dageligen bordt varder.
16:o. De fattige och af medel utblottade Hospitaler i
Städerne täktes Eders Kongl. Maij:t Allernådigast ihogkomma,
och så förordna, at de, som i stället för sitt hafde goda mynt,
fått myntestyfrar och zedlar igien, måtte aldraförst af Stän-
dernes Contoir til de fattigas underhåld inlöste och betalte
blifva.
l7:o. Såsom stora oredor, trätor och processer sig esom¬
oftast oppa, vid Kiöp, Pant och Lån igenom 1716 ahrs mynt-
evalvation af Caroliner, 5 Ore stycken och Plåtar, och så väl efter
Gudz, som värdzlig lag, ingen bör söka sin egin fördel och
nytta, med dess JemChristen och nästas skada; Altså, til at
bibehålla samdräkt och enigheet undersåtarne emilian, samt fä
den förfallne Creaiten eftertrykeligen uprättadt igen, för det all—
männe bästas styrka ock förkofring, är Ridderskapetz och
Adelens underdånigste ansökning, det täktes Eders Kongl. Maijt
nådigst förklara högst Sahl. Konung Carl den 11 :tes, Glor-
vyrdigst i åminnelse, hälsosamme Förordningar af åhren 1683
den 28 Marty och 1684 den 15 Octob. samt 20 Octob. 1694,
uti sin förra fulla kraft och värkan, så at, om någon 1716
och de forre åhren voro kommen medelst rät och redbart mynts
förskiutande, på god tro och lofven, i possession af något fast
Jordegodz, Huus eller Gård i Städerne, antingen genom kiöp
eller förpantning, eller och, emot obligation och förskrifning
unsatt sin nästa uti dess nöd och trångmål, en sådan ey må
tvingas, igenom börd eller lösen, efter nu varande myntevaleur,
ifrån sin rätt, utan få behålla sin välfångne Egendom genom
kiöp eller Pant aldeles orubbat, sammaledes och sin i händer
Om knektehållet. Mynt-oredan o. 1716 års evalvation m. m. 359
hafvande obligation orörd, in til dess Kiöpe- eller Panteskillin-
gen, eller och Lånet uti samma Summa, myntesort och valeur
aflefvererat och riktigt betalt är, som ägaren däraf sielf i de
målen bevisligen utbetalt, förskutit och lant häfver, för och
intill ålir 1716 inclusive, dock at alt, hvad som till dato kan
vara med en eller annan myntesort liqujderat, clarerat och
afslutit, här under intet förstådt och begripet varder.
18:o. Emedan Lagmännen uti Bohuus Lahn altid tilförende
bodt och sig uppehållit hafva uti Provincien, hvilket för hvarje¬
handa orsaker skull och synes högnödigt vara, synnerligen på
det de, som dess Embete behöfva, ey måge med stor bekost-
nat och annan olägenlieet söka honom igen uti fjerran aflägne
Provincier; Fördenskull anhåller hoos Eders Kongl. Maij:t
Ridderskapet och Adelen underdånlm at den nuvarande Lagman
äfvenväl, likmätigt förre Kongl. Förordningar, må tilhållas uti
Lähnet at boo och vistas.
Ofver föreskrefne underdånige besvärs puncter utbeder
sig Ridderskapet och Adelen allerunderdånigst Eders Kongl.
Maij:ts nådigste resolutioner, hvarmed Ridderskapet och Adelen
uti Eders Kongl. Maij:ts höga nåd och ynnest Sig allerunder¬
dånigst recommenderar, och vij med underdånig vördnat in til
vår dödzstund framhärda,
Stormäktigste Allernådigste Konung,
Eders Kongl. Maij:tz
Allerunderdånigste och Tropliktigste
Tienare ock Undersåtare
På Ridderskapetz och Adelens vägnar
ifrån Skåhne, Halland och Blekingen
W. Bennet. Stobée. P. Palmcreutz.
På Ridderskapetz och Adelens vägnar
uti Bohuus lähn
. Daniel Bildt.
360 1723 års Resol. på Adelns Besvär af 1719 och 1720.
P.*)
Kongl. Maij:ts nådige Resolution och Förklaring
uppå Riksens Ridderskaps och Adels vid 1719 och
1720 års väl öfverståndne Riksdagar inlefvererade
underdånige besvärspuncter och angelägenheter.
Gifven Stockholm i Råd-Cammaren d. 8 Januarii
1723.
Såsom hos Kongl. Maij:t Riksens Ridderskap och Adel i
underdånighet sig däröfver besvärat, at Cronobetienterne å
Landet understundom motvilligt vis uppehålla Allmogen däri¬
genom, at de intet promt ställa i execution de af Landzböf-
dingen i orten Allmogen gifne executorialer, underställandes
Kongl. Maij:ts Nådigste ompröfvande, om icke till förekom¬
mande däraf Cronofogden och Länsmannen bör i sådant fall
vara vederbörande, som dymedelst komma at lida, vid Tinget
ansvarig, då däröfver klagas, samt i så måtto umgiälla, hvad
Lagen och Kongl. Förordningarne förmå och innehålla; Så
finner Kongl. Maij:t i nåder för godt, at härmed förhålles lik¬
mätigt den 25 § i Kongl. Maij:ts på Allmogens allmänne be¬
svär gifne Resolution d. 25 Maji 1720.
2:o.
Kongl. Maij:t uptager med nåd Ridderskapets och Adelens
underdånige klagan däröfver, at den vid Rå- och Rörs-, Skogs-
och Qvarn-Commissionerne i en och annan måtto skall vara
för när skiedt, och vill här med i Nåder hafva efterlåtit dem
på vederbörlig ort at inkomma och visa, huru de vid bemälte
Commissioners utslag till återvinnande af det, som dem olag¬
ligen kan vara afhändt, med skiäl kunna hafva at andraga,
doch at, så länge Kongl. Maij:t tillika med Ständerne intet
finner nyttigt at giöra någon ändring i Indelnings-värcket,
Ryttare-, Knektar- och Båtzmans-roteringarne intet rubbas.
*) Jfr Ridderskapets och Adelns Besvär 1719 s. 149—164, och 1720 s.
351—359. Resolutionen i original finnes bland Acterna till Adelns Protokoll 1723.
Om Humlegårdarne. Myndighetsåldern.
361
3:o.
Hvad angår Humlegårdarne här i Riket och Ridderskapets
underdånige begiäran, at likmätigt Deras Högstsal. Kongl.
Maij:ters Konung Carl den XI:tes och XII:tes giorde nådige
Förordningar till Humlegårdarnes inrättande och upkomst all
främmande Humlas införsel strängeligen och vid ett vist vite
må blifva förbuden; Så finner Kongl. Maij:t i anledning af
des Cammar- och Commercie-Collegiers häröfver yttrade under¬
dånige mening betänkeligit till ett sådant hårdt och strängt
förbud at samtyckia; Doch som Kongl. Maij:t redan för detta
afsedt, huru nödigt det för Riket är, at Humlegårdarne blifva
inrättade och vid macht håldne, samt införslen af främmande
Humla hindrad; Så har Kongl. Maijrt, till at ernå samma
ändemål, uti den nya Store Siötullstaxan låtit upföra den ut¬
ländske Humlan till ett så högt värde, hvarefter Tullen och
Li centen kommer at erläggas, så at den varan svårligen här¬
efter lärer blifva införd, eller åtminstone försättas i så högt
och ansenligit pris, at den Svänska Humlan i anseende därtill
med fullkomlig fördel lärer kunna afsättias.
4:o.
Kongl. Maij:t har jemväl låtit hos sig komma i nådigt
öfvervägande Ridderskapets och Adelens underdånige giorde
föreställning, om icke den Förordning kunde utfärdas, atingen
ung Adelsman, fast än han efter Lag till sin Person är myn¬
dig, när han är 15 år gammal, må hafva macht at disponera
sin ärftel. tillfallne ägendom i löst och fast, innan han hunnit
till sine 21 år; Och som sådant länder till vederbörandernes
stora nytta; Så har Kongl. Maij:t därtill des nådige bifall
gifvit.
5:o.
Kongl. Maij:t förnimmer med missnöije och nådigt med¬
lidande den underdånige klagan, som Ridderskapet och Adelen
förer öfver den hårdhet, som Cronobetienterne skola hafva för-
öfvat emot Ridderskapets och Adelens bönder och torpare, så
genom oskiälige utpantningar af det, som förut varit betalt,
som medelst den stränga militariske Executionen, hvarigenom
de alt för mycket lidit; Och vill Kongl. Maij:t i anseende där¬
till i nåder hafva uphäfvit, afskaffat och förbudit all dylik
362 Förbud af militärisk exekution. Om jagt.
militärisk execution, så at upbörden hädanefter bör skie lik¬
mätigt 1668 års upbörds-Placat, hafvandes Allmogen macht
och frihet, i fall någon egenvillighet på dem vidare skulle för-
öfvas, sig däröfver å behörig ort at besvära, då vederbörande
hafva at låta dem skie all rätt vedergiällning.
6:0.
Angående 1713, 1715 och 1716 årens Skattnings-Contri-
butioners undersökning, hvilken Ridderskapet och Adelen åstun-
dar at den må upliöra, såsom ock at de af Skattnings-revisio-
nerne formerade observationer till ali vidare kraft och värkan
uphäfvas måge, så vore Kongl. Maij:t giärna benägen därtill
i nåder at samtyckia; Men emedan Riksens Ständer uti hi¬
llänget till den för deras Contoir utfärdade Instructionen på
sidsta Riksdag faststält, huru med detta ärendet förhållas
skall; Ty förblifver härmed vid samma giorde föranstaltning.
7:o.
Beträffande Ridderskapets och Adelens underdånige an¬
sökning, at som odiuren på någre år mycket tilltagit genom
Jägerie-Betienternes försummelse och okunnighet i deras äm¬
beten, det fördenskull någre af Ridderskapets och Adelens
Ledamöter uti hvar Province jemte Landzhöfdingen måtte få
tillstånd at hålla en undersökning, så väl om Jägerie-Betien-
ternes skickelighet och capacitet, som deras härtills förde con-
duite, samt at Jägerie-Betienterne måtte lämnas Hudar och Skinn
af de odiur, som genom deras föranstaltande blifva i skall
fäldte; Så låter Kongl. Maij:t des nådige bref till Stats-
Contoiret och alla Landzhöfdingar afgå, at Allmogen må få
vedergiällning för fälte odiur, till föllie af d. 18 § i 1664 års
Förordning om Jackt och Diurfång, villiandes Kongl. Maij:t i
nåder hafva tillåtit Jägerie-Betienterne at behålla Hudar och
Skinnen af de odiur, som i förberörde måtto genom deras för¬
anstaltande blifva fälte; Men örn deras capacitet och förde
conduite böra vederbörande Landzhöfdingar med någre af Ade¬
len i Provincierne, när jorde-ransakningar hållas, och de till¬
städes äro, giöra sig underrättade, och om hvars och ens be-
fundne skickelighet hos Kongl. Maij:t inkomma med deras un¬
derdånige berättelse, då de, som pröfvas vara odugelige, skola
afskaffas, och andre i deras ställen åter förordnas.
Om skjuts. Adelsmonderingar. Redovisning. 363
8:0.
Till Allmogens lisa och lindring i det hittils hafde be¬
sväret med oskiäliga skiutzningar, låter Kongl. Maij:t efter
Ridderskapets och Adelens underdånige ansökning des nådige
bref afgå till samtel. Landzhöfdingar, at hafva därpå inseende,
at Giästgifvarne sielfve hålla så månge egne hästar, som de
böra, till de resandes tienst och behof, samt at Allmogen för
skiutzhåldning skall befrias, hvarest inga starcka stråkvägar
äro, men på stora Landzvägar sådan inrättning skie, som med
Förordningarne och belägenheten enligit vara kan, så at alt
underslef, egennyttighet och uppehåld hos Giästgifvaren måtte
blifva hindrad och afbögd, och Frälsebönderne intet tryckas
och betungas med odrägeligit och alt för långväga hästars hål¬
lande uti Giästgifvaregårdarne.
9:o.
Kongl. Maij:t finner jemväl i nåder för godt at, efter
Ridderskapets och Adelens underdånige ansökning samt Krigs-
Collegii däröfver infordrade betänkiande, härmed i nåder be-
villia, det de hädanefter, lika som uti Högstsal. Hans Kongl.
Maij:ts Konung Carl den XI:tes Regementstid, måge hafva
frihet sielfve at skalfa sig, hvad till deras Adelsmonderingars
underhållande fordras, efter det sättet som Förordningarne
innehålla, så at de intet måge tvingas at gifva penningar åt
Officerarne till monderingars upkiöpande; jemväl at Officerarne
skola tillhållas, för det de under påstående krigstid af Frälse-
männerne upburit, en behörig räkning giöra; Doch bör Ridder¬
skapet och Adelen låta sig vara angelägit, at monderingarne
äro svarsgode, och blifva öfver alt jämlika samt i rättan tid
prsesterade, till undvikande af den olägenhet, sorn dem annars
vid mönstringarne kan hända: lärandes sådant bäst kunna före-
kommas, när man i hvart Lälm skaffar sig en gillad prof-
mondering och rättar sig därefter.
10:o.
Hvad angår Ridderskapets och Adelens underdånige på¬
minnelse, at alla de, som sedan Krigets begynnelse år 1700
haft någre publique medel under händer, måge tillhållas at
derföre giöra behörig räkning, på det at publicum genom en
oförsvarlig förvaltning ey må komma at lida; Så finner Kongl.
364 Om ersättning för gärder och besvär. Knektehållet.
Maij:t sådant skiäligt, och låter fördenskull des nådige ordres
till Cammar-Collegium afgå, at så väl därom, som om metho-
den och sättet därtill förfoga behörig anstalt.
ll:o.
Kongl. Maij:t låter jemväl hos sig i nådigt behiertande
komma de store och långvarige besvär, hvilka Ridderskapets
och Adelens Frälsebönder under varande krig liar måst utstå,
så vid giärder, inqvarteringar och skiutzningar, som de senare
tre- och fem-männings-Regementernes uprättande; Och som
till Allmogens vedergiällning för desse utlagor och fordringar
så väl ansenlige summor af Publico skola vara utgifne, som
visse Räntor anslagne; Så låter kongl. Maij:t des nådige ordres
till alla Landzhöfdingar afgå, at låta däröfver behörigen liqui-
dera, och sedan om de återstående Liquide fordringars för¬
nöjande med Cammar-Collegium correspondera, på det hvar
och en må till godo niuta det honom tillhör och ärnat är.
12:o.
Beträffande det missbruk, som uti provincierne skall vara
förelupit dymedelst, at Cronobetienterne tagit sig den friheten, at
utfärda hvariehanda befallningar, utan at förut af Predikstolarne
kundgiöra de af Landzhöfdingen dem därtill meddelte ordres;
Så är Kongl. Maij:ts nådigste villie, at en sådan oordning och
missbruk hädanefter aldeles skall afskaffas, börandes Fogdarne
och Länsmän altid låta på för detta vanligit sätt af Predik¬
stolarne afkunna de ordres och befallningar, som dem af Landz-
höfdingarne kunna vara meddelte.
13:o.
Kongl. Maij:t är jemväl i nåder benägen at efter Ridder¬
skapets och Adelens underdånige begiäran befria de för detta
af Cronan inköpte Säterier ifrån det år 1691 pålagde Knekte¬
hållet; Men som sådant vid närvarande svåra tider sig ännu
ey giöra låter; Så vill Kongl. Maij:t fram bättre Ridderskapet
och Adelen härutinnan alt, hvad skiäligit pröfvas, vederfaras
låta.
14:o.
Till Skogarnes eller de så kallade Allmänningars och
Parckers conservation för hygge och svediande, hvarmed de
Om Adelns handtvärkare. Mått och vigt.
365
skola efter lof-zedlars gifvande blifvit till stor del utödde och
förstörde, vill Kongl. Maij:t all möijelig anstalt förfoga, så
snart des Cammar- och Bergs-Collegier inkommit med deras
underdånige betänkiande, huru och på hvad sätt sådant sig
bäst må kunna giöra låta.
15:o.
Såsom Ridderskapet och Adelen, likmätigt de dem för-
undte Privilegiers 30 § af år 1617, hafva frihet at vid deras
Säterier och stora Hushåld samt Qvarnar och Värck antaga
hvarjehanda Embetsmän, såsom Skräddare, Timmermän, Snic¬
kare, Skomakare, Trägårdzmästare och Qvarnbyggare, med
mera, och sig nu beklagar, at slike Embetsmän uti de förflutne
åren äro blefne deras Husbönder ifråntagne, anhållandes un¬
derdånigst, at sådane Embetsmän och Handtvärckare måge
deras Husbönder återställas, så framt de intet stå för någon
rote inskrefne, eller kunna ifrån deras ställen mistas; Så finner
Kongl. Maij:t sådant skiäligit, och har fördenskull Ridder¬
skapet och Adelen sig därom å behörig ort at angifva, då
dem af vederbörande därvid ali skiälig handräckning vederfaras
bör. Och hvad det anbelangar, när Ridderskapet och Adelen
framdeles tager någre fattige Personer till sig, samt uppå dem
gior hvarjehanda omkostningar, at sådane då måge förblifva i
deras tienst, till des de sådant behörigen aftiena, eller lagligen
visa sig därifrån böra dimitteras; Så gier Kongl. Maij:t därtill
des nådige bifall efter Lag och Förordningar.
16:o.
Till hämmande af den oförrätt, som Ridderskapet och
Adelen besvärar sig öfver, at dem i somlige Siö- och Kiöp-
städer skall blifva tillfogad genom oförsvarlig våg och mått,
låter Kongl. Maij:t des nådige bref till Cammar-Collegium afgå,
at det samma med Landzhöfdingarne corresponderar, det en
publique och justerad våg i hvarje Stad, hvarest den ey redan
är anskaffat, må inrättas. Och hvad anbelangar, at öfver alt
i Riket må blifva enahanda mått och vickt, så har Kongl.
Cammar-Collegium för detta fått befallning at därom draga
behörig försorg.
366
Om fisket. Om Tiondesättningen.
l7:o.
Beträffande Ridderskapets och Adelens besvär däröfver,
at de, som vid Siökanterne idkat fiskerier, blifvit i de senare
åren til Krigstienst tagne, hvarigenom ingen vidare skall villia
betiena sig af den förmon, som Gud och naturen i så måtto
gifvit Landets Inbyggiare, med mindre den försäkring lämnas,
at härefter få förblifva vid sin handtering, samt niuta någre
visse frihetsår, och at emot en skiälig afgift vara ifrån Krigs¬
tienst befriade; Så har Kongl. Maij:t däröfver ey allenast in¬
fordrat vederbörande Landzhöfdingars underdånige berättelser,
utan jemväl communicerat de samma med Kongl. Collegierne,
hvilka, så snart de deras betänckande däröfver i underdånig¬
het yttrat och insändt, vill Kongl. Maij:t däröfver i nåder så
resolvera, som det för landet och des Inbyggiares förkofran
nödigt pröfvas.
18:o. *)
Hvad angår Ridderskapets och Adelens i Skåne giorde
ansökning, at en ny Tionde-sättning af ärlige, opartiske och
beskiedelige män utaf de tre Stånden, nemligen Ridderskapet
och Adelen, Prästerskapet och Bondeståndet, måtte uti bägge
Skånske Lähnen i vederbörande Cronobetienters närvara skynde-
sammast få företagas och förrättas; Så är fuller förmodeligit,
at Tionden, sedan den år 1690 till en trediedel blifvit dem
eftergifven, som därmed tillförende voro för högt graverade,
numera icke lärer vara för Allmogen så odrägelig, at hela
Tiondesättningen på nytt skulle behöfva at inrättas. Icke
desto mindre vill Kongl. Maij:t i nåder hafva tillåtit och för¬
ordnat, i fall en eller annan vore, som förmente sig kunna
visa, det han oaktat denne eftergiften ännu hade för hög Tionde¬
afgift på sig, at Generalen och Gouverneuren Hård och Landz-
höfdingen von Hylthéen, hvar uti sitt anförtrodde Lähn, då
måge höra sådane klagandes besvär, och låta deras Tionde-
utgift jämnfora emot det, som de till Prästerskapet utgiöra,
hvilka Tionden uti sielfva kiärfvan upbära, och där det då
skulle befinnas, at någon hade skiäl till sin klagan, skall veder¬
börande Landzhöfdinge därom med des berättelse uti Cammar-
Collegio inkomma, på det samma ärende må kunna tagas i
närmare öfvervägande och med behörigt slut afhielpas.
*) Jfr Besvären 1719 § 18 2:o, 1720 l:o.
Barnhustionden. Mått och vigt i Skåne.
367
19:o. *)
Beträffande den så kallade Stockholms Barnhus-Tionden,
om hvilken Ridderskapet och Adelen i Skåne anhåller, at han
antingen likmätigt fundationens innehåld må till den mäst-
biudande i hvarie Härad årligen blifva uplåten, eller ock All¬
mogen hvar i sin Sokn få lösa den samma med redbart mynt
efter den vanlige Kyndersmässo-Taxan, som årligen i Städerne
satt varder, med mera, finner Kongl. Maij:t nu mera, sedan
Barnhus-Directeurerne för detta därom slutit Contract med
Landzhöfdingen von Hylthéen, och Kongl. Maij:ts Krigs- och
Cammar-Collegier samt Stats-Contoir med dem således därom
öfverens kommit, at Directeurerne berörde Contract, hvad de
ännu för bemelte Landzhöfdinge von Hylthéen återstående
arrendeåren angår, transporterat på Kongl. Maij:t och Cronan,
at således berörde Barnhus-Tionde härefter kommer uppå Stän-
dernes förslag at upbäras till Skånske Magazinernes förnöden¬
het, efter hvilket Contracts ändande kommer at pröfvas, huru¬
vida med berörde Barnhus-Directeurer sedan härom må accor-
deras. Hvad elliest den af Ridderskapet och Adelen omtalte
hafran vidkommer, och quo titulo den af Barnhuset innehafves,
samt om den icke bör komma Kongl. Maij:t och Cronan till
godo, därom vill Kongl. Maij:t, at des Cammar-Collegium in¬
fordrar säker underrättelse, och i fall befinnas skulle, at Barn¬
huset något öfver Kongl. Förordningarne niuter, då sådant rätta
samt draga försorg, at ofta berörde Barnhus icke må komma
mer at upbära, än det kan vara befogat till.
20:o. **)
Anhåller Ridderskapet och Adelen i Skåne, at rätt ju¬
sterat måhl och vickt må likmätigt förre Kongl. Förordningar
uti Stapelstäderne inrättas, och af Edsvorne trogne Betiente
redeligen förvaltas, samt sådane till Staden inkommande varor
uti Stadzens Mätarehus vägas och mätas, till förekommande
af det underslef, öfver hvilket hitintill klagat är. Om detta
ärendet har Kongl. Maij:t låtit des nådige befallning till veder¬
börande Collegier utfärda, till föllie hvaraf på ett sådant måhls
och vickts inrättande någon tid redan blifvit arbetat, och lärer
det samma innan kort komma till behörig värckställighet.
*) Jfr Besvären 1720 2:o.
**) Jfr Besvären 1720 3:o.
368 Om jordeboken och skattejämkning. Gästgifverierne.
21:o. *)
Gior fuller också Skånske Ridderskapet och Adelen an¬
sökning, at en ny Jordebok med sitt richtige numer och
hemmantal må för de anförde skiäls skull blifva inrättad;
Men som år 1671 en General Jordrefning gådt öfver Skånske '
Godzén, och hemmantalen efter ägorne blifvit jämkade, böran-
des icke, i fall därvid på ett eller annat ställe något ojämt
vore tillgångit, derföre hela Jordeboken för orichtig ansees, oell
en ny Jordebok inrättas, utan kan den, som förmenar sig uppå
des hemman vara med alt för högt Mantal graverad, angifva
sig på behörig ort, då i anledning af Landzhöfdinge-Instruc-
tionens 34 punct med ett slikt hemman kommer at förfaras,
och likmätigt methoden däröfver ransakas; Hvartill ock kommer
at, då Adelen i Skåne vid 1686 och 1689 års Riksdagar fördt
en lika klagan angående des Godz orichtighet, med anhållande,
at få på egen bekostnad låta Landtmätarne mäta des så väl
Utsochne som Insochne hemman, jemväl at sådane sedan måtte
förmedlas, efter som då kunde pröfvas skiäligt vara, har Hans
Högtsal. Maij:t Konung Carl den XI d. 21 Februarii bemälte
år sådant bifallit; Altså finner Kongl. Maij:t för godt, at det
ock därvid må förblifva.
22:o. **)
Hvad angår Skånske Ridderskapets och Adelens under¬
dånige ansökning om en ny rätt indelning af Giästgifverierne
i Skåne, med hvad därtill hörer, och i synnerhet, at uti An¬
derslöf emilian Malmö och Ystedt, i stället för krogen där nu
är, må inrättas ett hemman till Giästgifvaregård, som kan
underhålla fullkomlig skiuts efter Giästgifvare-Ordningen vid
stråkvägen, samt at Giästgifveriet uti Herrestad, hvilket är
allenast en half mihl ifrån Ystedt belägit, må flyttas och för¬
läggas till Benestad, som ligger nästan mitt emilian Ystedt
och Gästgifvare-gården Tranås; Så vill Kongl. Maij:t härmed
hafva förordnat, at Generalen och Gouverneuren Hård samt
Landzhöfdingen von Hyltliéen låta författa och projectera hvar
för sitt Lähn en sådan indelning af Giästgifverierne, som det
sig beqvämligast till mihletahlet giöra låter, berättandes där¬
jemte, huru hvart och ett Giästgifverie är belägit, samt huru
*) Jfr Besvären 1719 18 § 5:0, 1720 4:o.
"*) Jfr Besvären 1720 5:o.
Om Härads-akter och medel. Adelsfanans befäl. 369
stort besvär och starck skiuts det ena Giästgifveriet mer än
det andra måste erfara och utstå, jemväl huru stor förmån och
frihet de förmena hvart och ett Giästgifverie in specie böra
tilläggas, hvarvid Giästgifvare-Ordningen bör tagas till grund
och fundament, samt hvad elliest på andre ställen i Riket i
dy måhl practiceras; villiandes Kongl. Maij:t, sedan desse pro-
jecter till des Cammar-Collegium blifvit insände, och det samma
med des däröfver fattade underdånige betänkiande inkommit,
då härutinnan förordna, hvad i anledning af de därvid befintl.
omständigheter kan nödigt pröfvas.
23:o. *)
Till förekommande af vidare besvär öfver Härads-Acternes,
Protocoliernes, Sakörs- och Tingsgiästnings-penningarnes vår¬
dande och disponerande, om hvilka Ridderskapet och Adelen
i Skåne påminner, det de måge altid i säkert förvar och god
ordning hållas i Härads-kistan, såsom år 1680 d. 29 Novem-
bris uti Resolutionens 16 § uppå Ridderskapets och Adelens
besvär finnes fiörordnat; vill Kongl. Maij:t alfvarligen hafva
anbefalt, det vederbörande ställa sig till underdånig och noga
efterlefnad, hvad de därom utgångne Kongl. Förordningar inne¬
hålla och förmå, så at icke allenast berörde Acter varda till
föllie däraf i god ordning håldne, utan ock Härads-medlen be¬
hörigen förvarade, derföre redo och räkning af vederbörande i
rättan tid giord, och till de usus, hvartill de böra användas,
rätteligen disponerade.
24:o. **)
Gifver Skånske Ridderskapet och Adelen vid handen, huru
Hennes Kongl. Maij:ts utfärdade Privilegier utfästa och lofva,
at inge andre Officerare vid Adelsfahnan förordnas skola, än
Svänske och besuttne Adelsmän; anhållandes bemälte Ridder¬
skap och Adel, at i anseende därtill få en Skånsk och be¬
sutten Adelsman till Ryttmästare vid det Skånska Compag-
niet. Såsom nu Kongl. Maij:t hyser för Ridderskapet och
Adelen i gemen all god och nådig tanka, hållandes dem alla
för sine trogne undersåtare och Svänske Män; Så lärer och
*) Jfr Besvären 1719 18 § 3:o, 1720 6:o.
**) Jfr Besvären 1720 7:o.
Adelns Protokoll 1720. ^
370 Om redovisning för uppburne medel.
Kongl. Maij:t vid alla tillfällen dem utan åtskillnad efter deras
fortienster ihogkomma och employera, så vid Adels-fahnan,
som andre Regementer.
25:o. *)
Aldenstund en ansenlig penninge-upbörd skiedde i Skåne
år 1718 till Postgårdars inrättande och upbyggande, hvilka
medel, emedan samma dessein intet för sig gått, ännu innestå
uti Ränterierne och hos Cronobetienterne i orterne, och Rid-
derskapet och Adelen därsammastädes underdånigst anhåller,
det alla sädane medell — som utan tvifvel stadnat uti mynte-
styfrar - mage jemte försäkrings-zedlarne till Härads-Rätterne
blifva återlefvererade uti Härads-kistorne, at förvaras till
Tingshusens reparation och andre Härads-nödvändigheter; Sa
vill Kongl. Maij:t, at Gouverneuren Hård i Malmöhus Lähn
och Landzhöfdingen von Hylthéen i Christianstads Lähn om
samma upbörd låta behörigen undersöka, samt inkomma med
deras utlåtelse, huru slike medell måge kunna nyttias.
26:o. **)
Besvärar sig Ridderskapet och Adelen i Skåne däröfver,
at Officerarne vid Adels-fahnan tid efter annan upburit åt-
skillige penningar: synnerligen äro år 1718, sedan den samma
uti Octobris månad uti complett stånd marcherat till Norrige,
straxt därpa 60 Daler Silfvermynt då kallade recrutepenningar
för hvar häst upburne, men at Ridderskapet och Adelen aldrig
fått see någon räkning för sine utbetalte penningar, fast mindre
vet hvart de tagit vägen, anhållandes fördenskull underdånigst,
det vederbörande Officerare måge blifva tillhåldne ej allenast,
at visa richtig redo och räkning för sin upbörd, utan ock åter¬
betala Ridderskapet och Adelen de 60 Daler Silfvermynt sä
kallade recrutepenningar för hvar häst, efter som man intet
vet någon halföre däraf vara Adelen till godo kommen; Och
som Kongl. Maij:t finner skiäligit, at Ridderskapet och Adelen
må härutinnan rätt vederfaras, och at till richtighets erhål¬
lande uti detta måhl imellan Ridderskapet och Adelen samt
vederbörande Officerare behörigen må liquideras; Ty låter Kongl.
Maij:t därom des nådige befallning till Krigs-Collegium utfärda.
*) Jfr Besvären 1720 8:0.
**) Jfr Besvären 1720 9:0.
Om Fiskarne i Bobus Län. Presträttighetema. 371
27:o. *)
Angående den af Ridderskapet och xYdelen från Bohus
Lähn för de ruinerade Fiskelejen och Strandsittiarne därsamma¬
städes underdånigst sökte trenne års frihet för alla Cronoutlagor;
Sä har Kongl. Maij:t funnit nödigt detta ärendet med des
Cammar-Collegium at communicera, och så snart bemelte Col-
legium inkommer däröfver med des underdånige betänkiande,
vill Kongl. Maij:t taga i nådigt öfvervägande, huru desse och
flere andre Fiskelejen och Strandsittare måge kunna åter up-
rättas.
28:o. **)
Anhåller Ridderskapet och Adelen i Skane at, som den
undersökning, hvilken till föllie af 7 artic. uti Adelige Privi-
legierne kommer at anställas öfver Regale Pastorater och Jura
Patronatus för ar 1680 ej vunnit sin början och framgång;
Ridderskapet och Adelen dessutan ännu torde hafva sine dif-
ferencier med Prästerskapet om deras förmente Prästerättig-
heter, det fördenskull en Deputation måtte förordnas utaf de
tre Stånden nedre i Skåne, som med första sammanträda, desse
förenämde målen undersöka och sakerne efter deras beskaffenhet
till Kongl. Maij:ts vidare nådige stadfästande afgiöra kunde.
Hvad nu desse ärender beträffar, så har Kongl. Maij:t genom
den uti 1719 och 1720 årens Regerings-Former föreskrefne och
redan öfverståndne Commissionen låtit undersökia, hvilka Giäld
för 1680 varit, regale, med mera, varandes denne saken redan
till någon del afgiord, undantagande hvad angår de pastorater,
som för visse orsaker äro till nästa Riksdag lämnade in statu
quo, dä ock vid samma tillfälle, till föllie af den i hvar Landz-
ort anbefalte Publicationen, kommer at skiärskådas, huruvida
de pretenderade jura patronatus kunna hafva bestånd, eller
icke. Och angående Adelens tvist med Prästerskapet om Präste-
rättigheterne; så vill Kongl. Maij:t sig däröfver i nåder yttra,
så snart Gouverneuren Hård och Landzhöfdingen von Hyltliéen
samt vederbörande Consistorium i anledning af den 10 § i
Kongl. Maij:ts på Lunds Stifts Prästerskaps besvär år 1719
gifne Resolution inkommit med den däruti omtalte Föreningen
emilian Ridderskapet och Adelen samt Prästerskapet om be¬
rörde rättigheter.
*) Jfr Besvären 1720 10:o och 1719 17:0.
**) Jfr Besvären 1720 12:o och 1719 18 § 4:o.
372 Om gärder, knektehåll, inqvartering och andra besvär.
29:o. *)
Hvad angår den vid 1719 års Riksdag uppå Prästerska¬
pets besvärs 13 och Allmogens klagomåls 26 art. bevilliade
Laga undersök- och ransakningen uti Lähnen öfver de miss¬
bruk och egennyttigheter, tid efter annan kunna vara förelupne
vid inqvarteringar, giärder och skiutzningar samt deras liqui-
dationer, med mera, hvarvid Skånske Ridderskapets och Ade¬
lens Bönder ej mindre, än menige Crono Allmogen därsamma-
städes mycket lidit och utstått, om hvilken undersöknings an¬
ställande bemelte Ridderskap och Adel i underdånighet på¬
minner, samt at den genom visse Ståndens Deputerade skie
måtte; Så har fuller Kongl. Maij:t ej allenast därtill förordnat
åtskillige Commissioner, utan ock de samma giordt här och
där i Provincierne en begynnelse; men emedan det så elliest,
som för omkostningarnes besparande nyttigare är pröfvat vor¬
det, at sådane undersök- och ransakningar måtte skie vid or¬
dinarie Domstolarne; fördenskull äro berörde Commissioner in-
stälte, och de, som i ofvannämde måtto haft orsak sig at be¬
svära, till vederbörande ordinarie Dommare därmed förviste,
hvarefter jemväl Invånarne i Skåne hafva sig at rätta.
30:o. **)
Såsom Kongl. Maij:t finner billigt, at alle utaf Skånske
Ridderskapets och Adelens Godz år 1718 till knektar bort-
tagne Bondedrängar, som förut fäst och städzlat sig hemmans¬
bruk under sina Husbönder, måge få utbytas emot dugeligit
manskaps återställande till Regementerne igen; Så hafva veder¬
börande sig till den ändan därom å behörig ort at angifva,
hvarest dem all skiälig handräckning lärer meddelas efter hvart
och ett måhls beskaffenhet.
31 :o. ***)
Sedan den Högste välsignat Landet med en önskelig fred,
är med Regementerne behörig anstalt giord, och altså värkstält,
hvad Ridderskapet och Adelen i Skåne till Landets lisa för
inqvartering åstunda.
*) Jfr Besvären 1720 13:o.
**) Jfr Besvären 1720 14:o.
***) Jfr Besvären 1720 15:o.
Om mynt-oredan och 1716 års evalvation. 373
32:o. *)
Angående de 14 styfvers zedlar och myntestyfrar, som
Skånske Städernes Hospitaler klaga sig hafva i stället tor
deras förr ägde goda penningar, samt nu åstunda at få goda
penningar före; Så emedan det af Ständerne för des Contoir
författade Reglementet ibland annat förmäler, huru därmed
förhållas bör, lika i hvars hand slike zedlar och myntestyfrar
äro; Fördenskull kan däruti ingen ändring nu skie, utan hafva
alla vederbörande sig därefter at rätta.
33:o. **)
Har fuller Skånske Ridderskapet och Adelen anhållit, det
Högtsal. Konung Carl den XI:tes Förordningar af åren 1683
d. 28 Martii och 1684 d. 15 Octobris samt 20 Octobris 1694
måtte förklaras uti sin förra fulla kraft och värckan, så at om
någon 1716 och de förre åren voro kommen, medelst rätt och
redbart mynts förskiutande på god tro, i possession af något
fast Jordegodz, Huus eller Gård i Städerne, antingen genom
kiöp eller förpantning, eller ock emot obligation och förskrif¬
ning undsatt sin nästa uti des nöd och trångmål, en sådan ej
må tvingas igenom börd eller lösen efter nu varande mynte-
valeur ifrån sin rätt, utan få behålla sin välfångne ägendom
genom kiöp eller pant aldeles orubbat, sammaledes ock sin i
händer hafvande Obligation orörd, intill des Köpe- eller Pante-
skillingen, eller ock låhnet uti samma summa, myntesort och
valeur aflefvererat och richtigt betalt är, som ägaren däraf
sielf i de måhlén bevisligen utbetalt, förskutit och lånt häfver,
för och intill ar 1716 inclusive, doch at alt hvad som till da¬
tum kan vara med en eller annan myntesort liquiderat, cla-
rerat och afslutit, härunder intet förstådt och begripit varder;
Men som uti alla sådane tvister mångfaldige omständigheter
förelöpa, af hvilka den minsta gifver saken ett föränderligit
anseende, efter som det därpå ankommer, om, och uti hvad
myntesort hvarie afhandling är sluten, samt när den samma
blifvit giord, och till hvad tid betalningen finnes vara betingad,
med flere dylike omständigheter; Så låter sig härutinnan någon
allmän Förordning svårligen författas, hvilken alle slike för¬
fallande casus kan inbegripa, utan finner Kongl. Maij:t bäst
*) Jfr Besvären 1720 16:o.
**) Jfr Besvären 1720 17:o.
374 1723 års Res. på Adelns Besvär af 1719 och 1720.
vara, at alle sådane ärender och förekommande tvistigheter
lämnas till domstolarne, därstädes efter livarie saks egentelige
beskaffenhet at intagas och afgiöras.
34:o. *)
Anhåller Ridderskapet och Adelén i Bohus lähn, at eme¬
dan Lagmännen därstädes altid till förende bodt och sig uppe¬
hållit hafva uti Provincien, det mätte fördenskull den nu va¬
rande Lagmannen likmätigt förra Kongl. Förordningar tillhållas
at uti lähnet bo och vistas; Och som Kongl. Maij:t för de
därvid andragne skiäl tinner detta billigt, sä låter Kongl. Maij:t
till vederbörande Lagman des nådige befallning därom afgå.
35:o. **)
Beträffande nästförberörde Ridderskaps och Adels under¬
dånige ansökning, at deras Hemman mage blifva befriade ifrån
de 2 Ore Silfvermynts afgift af hvart Hemman, hvilken i de för¬
rige tider varit brukelig at gifvas till Scholarne i Städerne för
deras Barns undervisning, efter som de förmena, at Allmogen
nu har tillfälle at pä landet lata sina Barn lära. läsa, och så¬
ledes intet behöfva tillita Städerne; jemväl ock at bägge Hä-
raderne på Orost måge slippa de vägrödnings-penningar, som
för någre år sedan blifvit dem palagde; och sidst, at de pen¬
ningar, som till nya Post- eller Tingshuus upbyggande äro
upburne, måtte återlefvereras; Så linner Kongl. Maij:t i nåder
för godt, at hvad angar de 2 Öre Silfvermynts afgift till Scho¬
larne, det ma hädanåt därvid förblifva, eftersom den samma
ifrån så långlige tider tillbaka varit brukelig och af förra Glor-
vyrdigste Konungar contirmerad, samt befinnes så ringa, at
den intet synes särdeles kunna vederbörande besvära. I lika
måtto finner Kongl. Maij:t skiäligit, at ehuruväl de 2:ne Hära-
derne på Orust äro ifrån fasta landet aflägne och skulle så¬
ledes synas böra befrias ifrån den omtalte vägrödningen, lik¬
väl emedan de sig af samma vägar ej mindre, än de som bo
pa fasta landet, betiena, och deras aflägenhet ej tillåter dem
at med arbete bidraga något till vägrödningen, det de förden¬
skull sig ej undraga kunna at således hielpa. den öfrige All¬
mogen med någon penninge-afgift vägarne vid macht at hålla,
’) Jfr Besvären 1720 18:o.
**) Jfr Besvären 1719 20:o.
Bes. på Bohus Läns Besvär. 375
Hvad de penningars återställande vidkommer, som till Post-
och Gästgifvare-gårdars opbyggande och förbättrande äro al
Allmogen upburne; Så har Kongl. Maij:t af vederbörande Landz-
höfdinges däröfver infordrade berättelse inhämtat, at slike pen¬
ningar redan lära vara till Allmogen återbetalte. I öfrigit för-
blifver Kongl. Maij:t Riksens Ridderskap och Adel med all
Kongl, nåd och ynnest städze välbevågen. Datum ut Supra.
Friedrich.
<S. Bark.
376
Bil. 1720 den 4 Mars.
Q-
Grefve Gustaf Cronhielrns skrifvelse angående mistningen af
sina Riks-Råds och Kansli-Presidents Embeten.
1.*)
Tiensthörsampt Memorial.
Huruledes Hennes Kongl. Maij:t Wår Allernådigste Drot-
ning bäfwer d. 12 December sidstledne igenom Hr Stats-
Secreteraren Barck mig låtit antyda, att jag till wijdare skulle
afhålla mig ifrån Rådet ock Cantzelijet, det lärer redan vara
Rijksens Höglåfbe Ridderskap ock Adel bekant. Jag har ock
denne Hennes Kongl. Maij:tz willja ock behag med så mycket
större hörsamheet underdånigst effterkommit, som det alltijd
har warit min högsta åhuga att i all måtto förklara den under¬
dånige lydno ock wördnad, hvarmed Hennes Kongl. Maij:t jag
förbunden är. Ock som jag fördenskull lefwer uti den säkre
förhoppning, det Hennes Kongl. Maijitz högst beprijssliga
Mildheet och Rättwijsa icke lärer tillåta, att jag så hoos främ¬
mande nationer, som Sweriges Rijkes Höglåfbe Ständer må
förfalla uti ett omildt omdömme; Så föranlåtes jag, att här¬
*) Jfr om Cronliielms sak H. Järtas minnesteckning i Svenska Akad. Handl.,
D. 23, s. 93 ff., äfvensom Malmströms och Fryxells berättelser. Dessa skrif-
velser finnas i original i Riksarkivet bland Sekrete Utskottets, bland ofrälse
Ståndens Riksdagsacter, etc. Skrifvelsen 1 är adresserad till Ridderskapet och
Adeln, men omtalas icke i pleni protokollet: deremot föredrogs samma inlaga
uti Presteståndets plenum den 4 Mars 1720. Sedan Sekrete Utskottet tagit ären¬
det om hand och genom Generallöjtnanten Burenskiöld derom gjort underdån.
föreställningar, afgaf Ulrica Eleonora följande af denne efter hennes diktamen
affattade förklaring, hvarpå Cronhielm genom skrifvelsen 2 gjorde sin af henne
äskade submission:
Kongl. Maij:t tar nådigt upp, hvad som Secrete Uthskåttet har giffwit till¬
känna angående Grejf Cronhielrns saak; altså låter Hennes Maij:t nådigst
tillbaka wetta till swaar, föruthan det Hennes Maiy.t redan så wäl genom Gref}'
Mejer feld som Leij o n stedt Grejf Cronhielm till swaar lembnat, att så snart
den wichtige saak med Hans Kongl. Högheet winner sin lycklige fullbordan.
Greif Cronhielm då strax lärer fåå tillstånd att i underdånighet soubmittera
sig, till hwilken tijdh han måste hajfwa tåhlamood, då Hennes Maij:t nådigast
låjfwar att göra honom förnögd, dåck med det hwilkohr, huru Hennes Maij:t
ser, på liwad sätt han sin soubmission aflägger. Hivar om Secrete Uthskåttet
sedan lära fåå en fullkoml. efterrättelse.
Stockholm A:o 1720 d. 17 Martij.
G. Cronhielrns skrifvelser om sitt Riksråds-embete. 377
med tiensthörsamhn anhålla, det Rijksens Höglåfbe Ridderskap
ock Adel täcktes i anseende till Rijks-Råds Embetets Egen¬
skaper giöra sig om sakzens beskaffenheet närmare underrät¬
tade, ock wijd samma tillfälle låta mig wärckebn förspörja
derass ynnest ock benägenheet. Jag försäkrar däremoot, att
ingen ting skall wara mig mehra örn hiertat, än med under-
dånigste nijt ock troheet gå Hennes Kongl. Maij:t ock Rijket
tillhanda sampt kunna betyga den förbindelse ock tillgifwenheet,
hwarmed jag oaflåtekn är ock förblifwer
Rijksens Höglåfl. Ridderskapets ock Adelns
Hörsamme och tienstwilligste tienare
Gustaf Cronhielm.
2.
Såsom Hennes Kongl. Maij:t min Allernådigste Drotning
hafwer i nåder behagat swara H:r General-Lieutnanten och
Gouverneuren Högwälborne Baron Jacob Burenskiöld, att Hen¬
nes Kgl. Maij:t will göra mig förnögd, hwilket förmodeligen
innan kårt skie lärer; Altså låfwar och försäkrar iag under¬
dånigst, att iag icke allenast, lijkmätigt min undersåtelige plickt,
skall wijsa Hennes Kgl. Maij:t all den soumission, lydno och
troheet, som Hennes Kgl. Maij:t af mig äska och fordra kan,
utan ock förklara så nu som altijd emoot Hennes Kgl. Maij:tz
Högt Elskelige Gemåhl Hans Kongl. Högheet Arff-Printzen af
Hessen min underdån-ödmiukaste wördnad och högacktning.
I det öfrige erkänner iag med skyldigste tacksamheet den gunst
och möda, som Höglåfl. Secrete Uthskottet uti detta måhl har
welat för mig hafwa.
Gustaf Cronhielm.
378
Bil. 1720 den 1 och 7 Maj.
3. *)
Tiensthörsamt Memorial.
Mig blef i går berättat, att Rijksens Ständer hafwa be¬
hagat skillja mig wijd Prsesidentskapet i Cantzliet, ock boos
Hans Kongl. Mai.j:t Wår Allernådigste Konung därtill i mitt
ställe nämbna ock föreslå Hr Rijks-Rådet Prassidenten ock nu
warande Landtmarskalcken, Högwälborne Grefwe Arwid Horn.
Nu som jag till samina Embete är lagl. kommen förmedelst
Hennes Kongl. Maij:tz Wår Allernådigste Drotnings nådige kal-
lelsebref sampt Rijksens Råds ock Ständers benägne appro¬
bation, uhtan någre konster ock intriguer, för hwilka jag alltijd
bäfwer billigt halft en styggelse, kunnandes så mycket mindre
uthgrunda, hwad som nu sedermehra må hafwa föranlåtit Rijk¬
sens Ständer att häruthinnan giöra med mig en så hastig ock
oförtänckt förändring, som jag med tillbörlig nijt ock alfwar
stedze har sökt att förswara Rijksens Ständers Frijheet ock
Rättigheeter, ock ey weet mig annorledes hafwa handlat, än
som en redelig ock trogen Patriot ägnar ock bör; Altså har
jag icke undgå kunnat, att härmed tiensthörsaml. anhålla, det
Rijksens Ständer täcktes åtliminstone meddelila ock lembna
mig det wittnesbörd, att jag eij igenom något mitt egit för-
wållande ock förseende bäfwer förwärckat ock mist mehrberörde
Embete, på det jag icke så hoos fremmande nationer, som här
hemma i Rijket måtte förfalla uti ett wrångt ock omildt om-
dömme.
Stockholm d. 1 Maji 1720.
Gustaf Cronhielm.
*) Prot. s. 146.
G. Cronhielm» skrifvelser om Kanslipresidents-embetet. 379
4. *)
Tiensthörsamt Memorial.
Jag månde för ungefär åtta dagar sedan gifwa Riksens
Ständer tilkiänna, at iag ey kunde uthgrunda, hwad som dem
hade föranlåtit at ganska oförmodeligen och på ett owahnligit
sätt afhända mig Prsesidentskapet i Kgl. Cantzlij-Collegio,
hwartill förmedelst Hennes Kongl. Maij:ts wår allernådigste
Drottnings nådige kallelse sampt Riksens Råds och Ständers
deröfwer förklahrade nöije iag i förledit åhr blef förordnad
uti H:r Rijkzrådets, Prsesidentens och nu warande Landt-
Marskalckens Högwälb. Gref Arwid Horns ställe, som uppå
egen åstundan och ansökning tå tick derifrån nådig dimission.
Jag hoppas också, det Riksens Ständer lära benägnast lembna
mig det witnesbörd, at iag ey igenom något mitt förwållande
och förseende bäfwer förwärkat berörde Embete. Men som
iag icke ännu har kunnat förnimma rätta och egentelige or¬
saken til en så hastig och oförtänkt förändring; Ty föranlåtes
iag at härmed å nyo tiensthörsaml. anhålla, det Riksens
Ständer täcktes låta mig wederfahras samma rättwijsa, hägn
och beskydd, som alla andre undersåtare i Rijket niuta, lik¬
mätigt Lag och de utaf Riksens Ständer giorde och med dyr
eed bekrälftade förordningar och försäkringar.
Stockholm d. 7 Maij A:o 1720.
Gustaf Cronhielm.
*) Prot. s. 167. Upläst i Sekrete Utskottet d. 7 Maj 1720.
380
Bil. 1720 den 5 Juli.
R. *)
Förliknings skrift mellan Landshöfdingen Conrad Ribbing
och Krigsrådet Samuel Åkerhielm.
Såsom Hr Landzhöfdingen Ribbing inför Kongl. Hof-
Rätten sig utlåtit, det han igenom des uti Justitiae-Deputationen
ingifne Memorial icke på något sätt tänckt mig touchera, iag
ock jembvehl vid ytterligare Hr Landzhöfdingens förtydning af
samma Memorial funnit mig ey vara rörd; Så förklarar iag,
at de expressioner, som jag pa Riddarhuset i hastighet brukat
emot Hr Landzhöfdingen Ribbing, äre mig okiäre, som iag och
vill önska sådant ey handt vore. Och såsom Hr Landzhöf¬
dingen Ribbing varit så skiälig och låtit sig der med nöija,
så äre vij begge med denne förlijkning tillfredz, och hoppas,
at det Högloft. Ridderskapet och Adelen låter dervid bero och
förblifva.
Stockholm d. 28 Juni 1720.
C. Ribbing. Sam. Åkerhielm.
*) Prot. s. 245. Original i Sekrete Utskottets Acter.
Landtmarskalkens afskedstal till Kongl. Maj:t. 381
S. *)
Landtmarskalk en, Riks-Rådet Grefve Arwed
Horns tal till Hans Kongl. Maij:t på Rikssalen vid
Riksdagens slut den 7 Julij 1720.
Stormechtigste Alldranådigste Konung.
Eders Kongl. Maij:tz trogne undersåtare af Rikzens Rid¬
derskap och Adel ehrkänna billigt, jemte alle Sverjes inbyg¬
gare, med en vördsam förundran den stora Gudens nådige för¬
syn, skickelse och styrsel ved de märkvärdige ting, som sig
uppå denne nu, Gudi ärat, vähl till ända lupne Rikzdag till¬
dragit hafva.
Vid des början anmälte sig Rikzens Ständer med vörd¬
samma och förnögda sinnen boos Hennes Kongl. Maij:tt, Eders
Kongl. Maij:tz högdtällskelige Gemåhl, vår alldranådigste
IJråtning, och betygade deras hugnad öfver Hennes Maij:tz
milda regemente, önskandes det samma långvarachtigt och väll-
signat.
Men Hennes Maij:tt, som redan boos sig hade öfverlagt
och befunnet nyttigare och säkrare, att riket af en så tapper
Herre, som Eders Kongl. Maij:tt, styrdes, drögde intet länge,
för än hon, af en så berömvärd intention för det allmänna
bästa intagen, beslöt att föredraga riketz vählfärd och säker¬
het, för des egen höga förmåhn, samt att cedera den Kongl.
Thronen till en Herre, åth hvilken hon redan des egit hierta
eederat hade, begärandes intet större trohetz och kärlekz prof
af Ständerne, än att de till samma cession samtycka ville.
Rikzens Ständer, som en så nådig Drottningz milda rege¬
mente ogerna sakna ville, vinlade sig vähl igenom bevekelige
föreställningar att förmå Hennes Maij:tt till att framhärda ved
Styrelsen.
Men som Hennes Maij:tt der till intet stod att öfvertalas,
samtychte de äntelm till des åstundan, och förmedelst deras
*) Prot. 8. 257. Act. N:o 60, af talaren sjelf nedskrifven.
382
Bil. 1720 den 7 Juli.
förening af den 24 Martii sidstledne, updrogo och anförtrodde
de Eders Kongl. Maij:tt riketz allmänna samt hvars och ens
särskilta vallfärd till en laglig styrelse, och det förnämbligast
i anseende till Eders Kongl. Maijrtz store egenskaper, betygade
omsorg för det allmänna bästa, samt förvärfvade ehrfahrenhet
uthi krigzväsendet, hafvandes Eders Kongl. Maij:tt uthi de
nampnkunnigste fälttåg i Europa, gifvit så ogemena prof af
mandom och förstånd, samt, sedan des ankomst till Sverje, af
kärlek för oss samt sorgfällighet för vår säkerhet och vähl-
färd, sä att Eders Kongl. Maijrtt dymedelst med skähl har
bahnat sig vägen uthi de Svenskas hiertan till den Kongl.
Thronen.
Således är detta höga och vichtiga värck, igenom dens
Högstes bistånd, uthi största sämja och förtrolighet af sampt-
lige Rikzens Råd och Ständer till ett önskeligit sluth bracht
vordet.
Yi böre fördenskull alidrig förgäta, hvad tacksamme sin¬
nen vij vår nådige Gud för en så stor vällgerning skylldige
äre, att han detta angelägne ärendet igenom des vijshet och
macht sielf styrt och fullkomnat häfver, samt så månge till
öfverhetens och undersåtarnas nytta och säkerhet ländande
anstalter och förordningar på denne Rikzdag till ett så godt
slut befordrat häfver.
Vi håfve och billigt det underdånige och fasta förtroende
till vår grundgode Gud, att han, som så store och hällsosamme
värk så vijsligen begynt, och så härligen uthfördt häfver, lärer
och, som den der häfver Konungens hierta uthi des hand, så¬
som vattubäcker, och höijer det hvart han vill, boija Eders
Kongl. Maij:tz hierta till alt det, som honom behageligit, Eders
Kongl. Maijrtt anständigt och oss nyttigt är, samt sielf leda
Eders Kongl. Maijrtt uppå alla des vägar, men i synnerhet
uppå den nyligen anträdde, så trötsamma, som glorieuse rege-
mentz vägen: trötsamme säger jag, ty uppå den samme kan
intet steg giöras uthan med börda, hvilken doch varder drä-
gelig och lätt, enär Gudz ähra och riketz bästa blifva ände¬
målet, samt Konungens Eed och Sveijes lag rättesnöret.
Således giörom vij samptelige trogne undersåtare oss helt
försäkrade att finna hoos Eders Kongl. Maij:tt en nådig, tryg¬
ger och huld Konung, den oss med all rättrådighet regera
lärer, samt en mild fader, som för vår vählfärd all trogen
omsorg dragandes varder. Vij försäkrom Eders Kongl. Maijrtt
Landtmarskalkens tal på Rikssalen till Kongl. Maj:t. 383
der emot, att vij, igenom dens Högstes bistånd, skolom gå
Eders Kongl. Maij:tt tillhanda med ali underdånig och trogen
lydno och kärlek, såssom redelige undersåtare en så kiär och
huld Konung skylldige äre, så länge blodet i våra ådrar är
varmt.
Vij önske allenast och det innerligen, att den alldrahögste
Gud techtes stedze uppehålla Eders Kongl. Maij:tt ved ett
godt och lycksaligt tillstånd och regemente. Gud låte den Crona,
med hvilken Eders Kongl. Maijrtt intet länge sedan till alles
vårt nöije är krönt vorden, blomstras uppå des hufvud med
allsköns lycksalighet, styre sielf Sceptren uthi des hand samt
befäste des Thron med rättvisa och fromhet, ja, Gud giöre
Eders Kongl. Maijrtz dagar månge, och des nampn såsom de
störstas på jordenne. Gud hålle och des gudomeliga vård
öfver Hennes Kongl. Maijrtt, Eders Kongl. Maijrtz högdtällske-
lige gemåhl, vår alldranådigste Dråtning, samt hela det Kongl.
Huset; Gud föröke det nöijet, som Hennes Maijrtt redan der¬
öfver häfver, att se Eders Kongl. Maijrtt sittia pä Sverjes Ri¬
ketz Stohl, med den fägnaden, att hon och må se Eders Kongl.
Maijrtt den lycksaligste regent i Norden. Den samme nådige
Guden låte och enteligen hela riketz nöd gå sig till hiertat,
och giöre en nådig förändring med det oss härtills öfvergångna
hårda ödet; han förbyte vårt trångmåhl uthi ömnoghet, vår
sorg och motgång uthi glädie och lycksalighet, han höre oss
beträngda, som så hierteligen sucka effter fred, han höre våra
fångna bröder, som så innerligen trängta effter förlåssning; han
låte och oss, Eders Kongl. Maijrtz trogne undersåtare, som för
denne gången skilljoms ifrån detta rikzmötet, återigen enär
tiden och tillfället sådant kräfja, i god fred få komma till¬
sammans att see vår nådige Ofverhetz milda ansichte, och det
ännu ved gladare mod, än vij i dag tagom vårt underdånigste
afsked af Eders Kongl. Maijrtt!
384
Bil. 1720 den 7 Juli.
T. *)
Hans Excellenses Rijkz-Rådets, Generalens oell
General - Gouverneurens Högvälborne Hr Grefve
Meijerfeldts taal, hållit till Ständerne vid Rijkzdagz-
slutet i Stockholm d. 7 Juli,] 1720.
Högvälborne och Välborne,
Ehrevördigste, Höglärde, Vördige,
Ehreborne, Förståndige, Välacktade,
Hedervärde och Redelige,
Goda Herrar och Svänska Mälin.
Hans Kongl. Maij:t vår allernådigste Konung häfver utur
Rijksens Ständers nu förde taal och upläste Besluut med sär¬
deles nådigt nöije och välbehag förnummit den benägenheet,
hvarmed Rijksens Råd och Ständer efter anförde skiäl hafva
utkårat Hans Kongl. Maij:t till Svergies, Giöthes och Wendes
regerande Konung, samt underdånigst lofvat och utfäst, att,
såsom rättsinnte trogne undersåtare ägnar och bör, styrckia
Hans Kongl. Maij:ts tillståndiga Högheet och rätt, och bevijsa
Hans Kongl. Maij:t och Rijket all trogen tiänst och huldheet;
Hvilcken vördnad och troheet, som Rijksens Råd och Ständer
nu emot Hans Kongl. Maij:t hafva betygat och förklarat, Hans
Kongl. Maij:t altid uti et ganska nådigt och tacksamt minne
lärer förvara, och till att bevijsa dess ärkänsla, Hans Kongl.
Maij:t på intet annat skall vara betänckt, än huru Hans Kongl.
Maij:t må kunna giöra hela Rijket och dess inbyggiare lycke-
lige och förnöijde, så att Hans Kongl. Maij:t reknar dess stör¬
sta mackt och välde derutinnan heroo att vinna allas hiertan.
Här till hörer och särdeles det kiärleekz band och enigheet
emellan Ofverheet och undersåtare, igenom hvilcket, med Gudz
nådiga bijstånd, man alt ondt, som Rijket torde möta, emot
stå kan. Hans Kongl. Maij:t lärer och intet underlåta an¬
gående fredzvärcket — hvartill den Högste vijdare sin nåd
*) Prot. s. 257. Ur Riksarkivets Riksdags-acta.
Afskedstalet till Ständerna på Eikssalen.
385
förläna ville — sig best låta vara angeläget till ett skynde-
samt och önskeligit sluut at bringa. Efven som och Hans
Kongl. Maij:t al tid lär finnas benägen de välmeente och för-
sicktige rådslag, som Rijksens Råd och Ständer till samma
högst efterlängtade ändemål dels redan hafva meddeelt, dels
ännu vijdare meddelandes varda, att bijfalla. Så häfver och
Hans Kongl. Maij:t till Rijksens Ständer det förtroende, att,
ju större faran och nöden är, som Gud dock nådeligen ville
afböija, ju mera lära de sig bemanna med ståndacktig en-
dräcktigheet och fult alfvar att bijdraga alt, hvad i deras mackt
står, till Rijksens tiänst, nytta, försvar och bästa, i hvilcket
Hans Kongl. Maij:t dem, när Gud freden förläner, rijkeligen
vill låta komma till goda.
Hvarmed Hans Kongl. Maij:t nu i nåder dimitterar och
hemförlofvar samtelige Rijksens Ständer ifrån detta, Gudi ähra,
väl öfverståndne möte, och önskar dem beständig hälsa och
sundheet, all sielfbegiärlig välgång och förkofring, en lyckelig
återresa till deras huus och hemvister, samt att de vid hem¬
komsten måge finna deras kiära vårdnad uti ett förnöijeligt
tillstånd; Och i det öfrige befaller Hans Kongl. Maij:t Riksens
Ständer uti Gudz nådiga beskydd, och förblifver dem alla sam-
teliga nådig och välbevågen.
Adelns Protokoll 1720.
25
386
Bil. 1720 den 7 Juli.
U.
Riksens Ständers Beslut. Dat. Slockholm d. 7 Juli 1720.
Finnes särskildt tryckt samt hos Stiernman 3: 2429 ff. men utan under¬
skrifter. Se prot. s. 257. Act. N:o 63 är tryckt. Originalet i Eiks-arkivet har
följande adeliga underskrifter:
7. N. Tessin. 8. J. A. Meijerfeldt. 10. C. G. Diicher.
14. A. baneer. 16. H. R. Horn. 18. J. Lilliensted.
19. And. Leijonstedt. 20. Hans Hinrich von Liwen.
22. Jahan Creutz. 23. Clas EkEbladh.
Arwedh Horn,
P. T. LandtMarskalk.
1. Uppå Hrr Grefwe Brahes wägnar som dess Pullmechtigh
Ernst Johan Creutz. 2. C. E. Lewenhaupt. 6. Gustaf Oxenstierna.
11. Uppå H:r Gref Bielkes wägnar J. F. V. Kaulbars.
13. Gustaf Bonde. 15. Carl V:s Polus.
18. Upå Hans Exellens Gref Strömbergz wängnar A. Posse. 19. A. Posse.
22. På min H:r faders wägnar Carl Cronhielm Gustafson.
27. Uppå Hans Excellences Gref Duchers wägnar, som des families fullmäcktig
E. Wrangell. 29. Uppå Haus Ex:s H:r Grefwe Claes Bondes wägnar
som dhess fullmächtig Carl Gyllenborg. 31. Uppå H.H. BurgGrefwarnes
ok Grefwarnes till Dohna ok Wartenbergs wägnar C. A. B. G. Dohna.
32. Uppå H:r Grefwe H. R. Horns wägnar Gustaff Otto Siöbladh.
34. Uppå H:r Rijkz-Rådet Grefwe Eillienstedts wägnar Gust. Gyllenborg.
37. På Hans Exc:ce H:r Clas Sparres wägnar Gustav Adolph VOll
Stackelberg. 38. Uppå Min H:r Fahrs wegnar Johan Creutz.
43. Uppå Frijherrar Gyllenstiernas af Lnndhollmen wägnar
A. G. Leijonhufvud. 46. H. Fleming. 47. Johan Baner.
48. A. G. Leijonhufvud. 56. Adolph II. Wrangel.
58. G. W. Fleetvood. 59. Wollmar von Scheiding.
60. Axel Leijonskiöldh. 66. Claes Rålamb.
68. Upå H:r Palpiskis wägnar G. Flemming. 69. På Johan Ugglas
wägnar Hillebrand Uggla. 73. Johan Siöbladh.
77. Carl Magnus Mellin. 83. E. D. Taube. 84. Anders LagerCrona.
86.Gustaft'WilhelmCoijet. 90.C.G.Faltzburg.92.MagnusPalmquist.
95. Carl Adam Stackelberg. 97. R. Pattkull. 102. Carl Cronstedt.
112. J. Cronstedt. 126. Gab. Stierncrona. 127. J. D. v. Köhler.
129. Rutger Fuchs. 130. J. C. v. During. 133. J. Grundel.
150. C. F. Boije. 153. Lars Carplan. 159. Peer Gustaf Hårdh.
162. För Drackar af Hagelsrum Friedrich Duse.
Namnunderskrifterna på Riksdagsbeslutet.
387
163. Erick Gyllengrijp. 166. L. E. Stålhansk.
168. Hillebrand Uggla. 173. Friedrich Duse. 178. J. Swinhufwud.
184. G. B. Tungell. 186. J. Silwerswerd. 189. Gustaf brander.
202. Uppå H:r Giöses wägnar som Fulmäehtig Axel Hind. Köhler.
203. Uppå H:r C. II. Delämottz wägnar L. E. Stålhansk.
204. C. H. Ekestubbe. 205. Charles de Géer.
209. Christoph von Schualch. 217. J. Delavall.
228. O. Wijnbladh. 233. Uppå min k. faders Vice Praesidenten Stiernhööks
wägnar Mårten Stiernhöök. 234. P:r Ekenbergh.
238. C. G. Silfverbrandt. 240. P. Bäfwerfelth.
251. Uppå H:r De la Chapel s wägnar C. F. V. Schantz.
255. David Silvius. 261. Carl Hind. Muller. Caspar Rosenacker.
263. G. Palmstruk. 267. Jonas Gyllenspetz. 269. Daniel Bildt.
272. På H:r Häradshöfding Von Posts wägnar E. Gustaf Treffenhielm.
278. Georg C. Rosenmiiller. 279. Gustaf Grubbenhielm.
282. R. G. Modee. 288. Uppå H:r von Gerdtens wägnar som Fulmäktig
J. Stael v.Hollstein. 293. Hinric Leijonancar. 295. Gustav Cronström.
299. J. Bergenhielm. 300. Carl Christer Thumb v. Weingarten.
301. M. v. Siöberg. 302. S. F. Knorringh.
303. På II:r Tigerhielms wägnar A. Silfverschiöldh.
304. Uppå H:r Reenstiernas wägnar Abraham Daniel Schönström.
308. Clas J. v. “Werdenhoff. 313. Berge TigerClou.
317. M. K. Törnliielm. 323. Arfwed Hägerflycht.
325. Erich G. Ehrenkrona. 326. Jah. Gab. GyllenCrona.
327. Jonas Rothoff. 328. P. Von Brobergen.
338. J. D. Grönhagen. 351. S. G. v. Kothen.
353. C. G. WenderStedt. 359. Claes Gripendahl.
363. Gustave Ad. Witting. 367. Alb. Schönström.
369. Mich. v. Strokirch. 370. Joli. Adlerberg.
373. Jacob Ruuth. 378. P. Mannerstedt.
380. Uppå H:r Tigerschölds wägnar som Fullmächtig
Lorentz Jac. Adlerstedt. 384. C. Jegerschiöldh.
391. Uppå H:r Carl Gvllenstedts wägnar Friedrich Ehrenstolpe.
400. Olof! Wernfelt. 403. Carl G. Lilliesverd.
404. M. Tungelfelt. 407. A. Strömner. 409. Magnus Blix.
411. Carl Ehrenstedt. 415. J. v. Berco. 421. C. Adlerstedt.
422. B. Ehrenstolpe. 427. II. J. Schmidt. 432. Uppå
H:r Häradzhöfdingen Carl von Rudbecks wägnar Johan Treffenhielm.
434. C. L. v. Schantz. 438. J. F. Peringskiöld.
439. Uppå H:r Ryttmästaren Carl Gustaf Fröliks wängnar C. Delavall.
440. J. H. v. Kochen. 442. C. Iserhielm.
444. C. von Brunjan. 446. C. M. von Spången.
388
Bil. 1720 den 7 Juli.
447. E. L. v. Kathen.
452. Carl Falckenkloo.
455. G. D. v. Engelbrechten.
470. H:e Daurer.
491. Christian Ehrenhoff.
498. Seb. von Brunner.
500. E. Gustaf Treffenhielm.
451. Lars Stiärneld.
454. J. EhrenCreutz.
460. P. Kalling.
487. L. Adlermarck.
494. J. M. Rothlöben.
499. Jacob von Ertmann.
506. J. J. Hammarfelt.
507. Stobée. 511. Uppå H:r Ekfelts wägnar A. G. v. Schantz.
516. På H:r MannerCranz wägnar AV. V. Berco. 522. Bengt Baas.
523. Pau Lillienstam.
/
534. Davide Briant.
541. Sv. Ridderstråle.
548. Carl Ridderstolpe.
553. J. Stierngranat.
561. Volrad Joch. Blosenhielm.
564. Adam Jacobson Leijell.
577. Radhe Palmcrona.
588. Johan Rosenadler.
527. Peer Jacob von Eccard.
537. Carl (Melström.
542. Christ. König.
549. J. Lagercreutz.
559. J. J. von Döbeln.
563. D. Leijell.
573. Carl Joh. Palmhielm.
583. Ehr. Borgh.
590. S. Blomfeldt.
592. På 11:1' Lagman Rosensparres wägnar P. PalmcreutZ.
594. Uppå H:r Woltemats wägnar G. B. PailSO.
598. M. Friedenreich. 602. Caspar Gyllenbååt. 603. G. B. Panso.
604. P. PalmcreutZ. 606. Joh. Frid. Flach.
609. A. Adelhielm. 611. Albin Grundelstierna.
612. På K. Secreterarens H:r von Rolandz wäg:r P. PalmcreutZ.
615. Pet:r Elgenstierna. 616. A. Bergenadler.
617. Svante Dimborg. 621* Magnus Bielkenliielm.
625. Ol.Benzelstierna. 629. N. Lagerstolpe. 631. And.Hederschiöldh.
632. Uppå H:r Lagmannens von Lie tz ens wägnar 01. Benzelstierna.
641. P. Stiernheim.
648. Jacob von Hökerstedt.
652. Hokan Carlheim.
660. A. J. von Henel.
662. P. E. v. Ebbertz.
671. Friedrich Wilhelm v. Goltz.
675. Olof RidderCreutz.
682. Aegid Ehrenpåle.
643. J. C. v. Bahr.
650. Joh. Törnecreutz.
654. J. Möhlman.
661. George Sternleuw.
663. Carl v. Ehrenclou.
672. D. L. Lundenstierna.
681. Jac. Nordencreutz.
686. C. II. Törneblad.
699. Berent Ingelotz.
695. A. von Drake.
700. Uppå Carl Magnus Wulfsmitz wägnar P. Bäfwerfeltll.
706. Gudmund Adlerbeth. 710. E. B. von Cameen.
Konung Fredriks Valakt.
389
V.
Sveriges Rikes Stånders Förening ang. Hans Kongl. Höghets
Frederiche, Arf-Printzens af Hessen Cassel samt Sveriges
Rikes Generalissimi, uphöjelse till Svea Rikes Crona och
Regemente. Fat. d. 24 Martii 1720.
Finnes särskildt tryckt samt hos Stiernman. 3: 2296 ff. Prot. s. 90. Act.
N:o 20'/j är underskrifven af talmännen och försedd med deras sigill. Landt-
marskalkens och Riksens Råds namn saknas å originalet i Riksarkivet, som har
följande adeliga underskrifter:
*
N:o 1. Uppå H:r Grefwe Brahes wägnar Ernst Johan Creutz.
2. F. K. Lewenhaupt. 3. A. C. Dela Gardie.
4. Anthon Adolph Wasabourg. 5. Carl Ulrick Torstenson.
6. G. Oxenstierna. 9. Uppå Her Grefwen von Aschenbergz wägnar
L. Ribbing. 10. Herman Flemingh. 11. Uppå H:r Grefwe Bielkes
wägnarj. F. V.Kaulbars. 12. Uppå H:r Grefwe Carl Gyllensti ernas wägnar
Malcolm Hamilton. 14. O. Gyllenborg. 15. Carl V:s Polus.
17. C. Frölich. 19. Carl Posse Knutson.
26. Uppå min H:r Faders wägnar H. G. Mörner.
27. Hans Excellence Grefwe Dykers fullmäcktig E. Wrangell.
29. Hans Exc:s Gref Clas Bondes fullmächtig Carl Gyllenborg.
30. O. M. G. V. Vellingk. 31. Uppå min H. Faders wägnar
C. A. B. G. Dohna. 34. Hans Exccllence Grefwe Liilienstedts Fulmächtig
Gust. Gyllenborg. 35. Uppå min LI:r Faders wägnar Olof Leijonstedt.
36. Hans Exeellence Gräfwe Liewens Fullmächtig G. J. Stackelberg.
37. Uppå Grefwe Clas Sparres wägnar Gustav Adolph v. Stackelberg.
38. På min H:r Fahrs wegnar Johan Creutz.
43. Uppå II:r Gyllenstiernas af Lundhollm wägnar A. G. Leijonhufvud.
44. Uppå Sparrarnas wägnar Gus. Leijonhuffwud. 46. II. Fleming.
48. A. G. Leijonhufvud. 50. G. Rosenhane.
51. Erick Wachtmeister. 52. Carl F. Mörner.
54. Erich Flemingh. 56. Adolph H. Wrangel.
58. G. W. Fleetvood. 59. Wollmar von Scheidingh.
60. Axel Leijonskiöldh. 61. M. Alexander von Ungern Sternberg.
62. C. J. Wrangell. 64. Mauritz Posse. 67. Jacob Duwall.
69. Jean Uggla Claeson. 72. Rutgier Reinh. Rehbinder.
73. Johan Siöbladh. 75. P. J. Orneklou. 77. Carl Magnus Mellin.
390
Bil. 1720 den 24 Mars.
78. Axel Lindehielm. 79. J. Cronhielm. 82. II. G. Strömfelt.
86. Gustaff Wilhelm Coijet. 87. U. A. Stromberg.
88. Jac. Beerenskiöld. 90. C. G. Faltzburg. 91. C. G. Hårdh.
93. J. C. Strömfelt. 95. Carl Adam Stackelberg. 96. C. feif.
97. R. Hattkull. 99. Schwerin. 103. C. Bildstein.
104. J. Giertta. 106. P. Leuhusen. 107. Carl Wachslager.
108. Jonas Cedercreutz. 109. Jah. Stiernstedt.
110. G. von Psilander. 112. Jacob Cronstedt.
113. S. v. Hylten. 118. H. U. Essen. 119. J. Silfwerhielm.
120. And. Koskull. 123. Bengt Horn. 124. PåH:r Anders Appelboms
wägnar Gustaf A. Lagerfeldt. 125. Jonas Fred. Örnfelt.
128. Uppå H:r Jean Lillies wägnar C. Lillie. 129. Rutger Fuchs.
130. J. C. v. During. 133. J. Grundell. 134. B. R. v. Dellwick.
135. J. v. Knorring. 136. P. Adlerfelt.
142. N. Lilliehöök. Johansson. 143. PåH:rPeh'r Axel Flemings wägnar
G. Oxenstierna. 144. Pehr Sparre. 149. Georg Ribbing.
150. C. F. Boije. 151. Gab. Falkenberg. 153. Lars Carplan.
155. På B:r B oo eks wägnar Carl Lillie. 159. Peer Gustaf Hårdh.
161. På H:r Gustaff Cruus wägnar Edvard Plaan.
162. På H:r Wernstedtz wegnar Erik Gyllengrijp.
163. Erick Gyllengrijp. 164. G. A. Örnflycht. Christian Stråhle.
166. L. E. Stålhansk. 167. C. G. Silfversparre.
168. Hillebrand Uggla. 170. II. Falkenbergh. 171. Carl Lillie.
173. Friedrich Duse. 174. L. Hierta. 175. Uppå H:r Gustaf Buhres
wägnar C. J. Wattrangh. 176. A. Hammarschiöldh.
178. J. Swinhufvud. 179. Carl H. Skytte. På H:r Lo des wägnar
Per Gustaf Pfeiff. 183. Uppå H:r Forbes wängnar C. G. Uttermarck.
184. G. B. Tungel. 186. J. Silwerswerd. 189. H. Brander.
192. Hans Gyllenlodh. 194. Uppå H:r Stråles wägnar E. Lilliegréen.
197. På H:r Gyllenswerds wegnar Erick Gyllengrijp.
199. Carl Georg Swenske. 202. Jacob Giöös.
203. Uppå H:r C. il. Delamottz wägnar L. E. Stalhansk.
204. C. Henr. Ekestubbe. 205. Charles de Géer.
210. Uppå H:r Appelboms wegnar Clas Lillieström.
215. Gustaf A. Lagerfeldt. 216. Carl Gustaf Örnevinge.
217. J. Delavall. 218. C. Biörnberg. 219. B. J. v. Wolffenschiöldh.
222. Z. Åkerfeldt. 223. Jacob Lillieström.
224. På H:r Weidenheims wägnar Sam. G. Stiärneld.
226. Uppå H:r Järnschiölds w'ägnar Lud. V. Schantz.
227. J. F. v. Dideron. 228. O. Wijnbladh. 230. J. Aminoff.
232. E. Rosensabell. 233. Johan Stiernhöök. 234. P. Ekenbergh.
Konung Fredriks valakt.
391
240. P. Bäfwerfelth. 241. G. F. Rothlieb. 246. Jean Teet.
247. Benjamin von Schröer. 249. B. C. v. Wolfradt.
250. Nils G. Gyllenpatron. 251. Uppå H:r De la Cbapells wägnar
C. F. v. Schantz. 254. C. G. Uttermarck. 255. David Silvius.
257. C. Rosenfeldt. 259. A. W. Tandefeldt.
260. Herman Johan Kaulbars. 263. G. R. Palmstruck.
267. Jonas Gyllenspetz. 269. Daniel Bildt. 270. G. Z. v. Vegesack.
274. B. Ruuth. 276. M. J. Schechta. 279. G. Grubbenhielm.
280. TJppå Directeuren Georg Danckwardts wägnar P. H. Danckwardt.
282. R G. Modée. 283. H. J. von Essen. 285. A. W.Anderson.
286. Carl Fromholt Nasackin. 287. G. A. Bruce.
288. Mauritz von Gerthen. 291. Carl Gust. Ehrenberg.
294. J. O. Säwerström. 295. Gustav Cronström.
299. J. Bergenhielm. 300. Carl Christer Thumb v. Weingarten.
'>02. S. F. Knorringh. 303. På H:r Tigerhielms wägpar
A. Silfversclnöldh. 306. G. Funck. 308. C. J. v. Werdenhoff.
310. På H:r Reenbergs wägnar A. Rothlieb. 313. Berge TigerClou.
314. E. Ehrenhielm. 315. J. Z. Wattrangh. 317. M. K. Törnhielm.
318. C. S. Gegerfeldt. 320. G. W. Leyonsteen.
321. F. J. Ehrenstrahl. 322. Bengt Rudebeck.
323. Arfwed Hägerflycht. 324. David M. Wernle.
325. Erich G. Ehrenkrona. 326. Jah. Gab. GyllenCrona.
328. P. von Brobergen. 329. Joh. Lilliemarck.
332. A. Ehrenfeldt. 333. Alb. Gerner. 337. C. F. Tegenschiöldli.
338. J. D. Grönhagen. 339. Frans C. Gripenberg.
341. Uppå H:r Ilupenfeldts wägnar G. Silfwerström. 343. P. Franc.
345. Magnus Gab. Willenssen. 346. Robert Kinninmundt.
348. E. G. Qvekfeldt. 349. Carl v. Cronacker. 350. Sam. Åkerhielm.
351. S. G. v. Kothen. 352. Herm. Bernh. Brase.
353. C. G. WenderStedt. 358. Joh. Franc. 359. C. Gripendahl.
360. På H:r Wallenstiernas wägnar Dan. Frisenheim.
361. Gustaff Westfelt. 362. Pehr Gissler. 363. F. G. Witting.
364. S. A. Lilliegréen. 366. På H:r H ammarberg^ wägnar
C. G. Silfwersköld. 367. Alb. Schönström. 368. Uppå H:r Capit.
Pipers wägnar Capit. Per Mannerstedt. 369. Mich. v. Strokirch.
370. Joh. Adlerberg. 371. O. Cederström. 373. Jacob Ruuth.
377. På H:r Lorentz Strokirchs wägnar E. C. VOll Strokirch.
378. P. Mannerstedt. 384. C. Jegerschiöldh. 386. Olof Cronstedt .
387. Nils Noordenliielm. 388. Sven Sölfwerbergh.
391. På Il:r Gy 11 ens ted ts wägnar Friedrich Ehrenstolpe.
395. And. Wijnblad von Waltter. 397. Daniel Caméen.
392
Bil. 1720 den 24 Mars.
398. J. Lagermarck. 400. Oloff Wernfelt. 402. E. J. von Meijerhelm.
404. M. Tnngelfelt. 407. A. Strömner. 408. A. Krebs.
409. Magnus Blix. 411. Carl Ehrenstedt. 413. A. C. Bernhielm.
414. P. J. von Scheffer. 415. J. v. Berco. 416. O. von Bysing.
417. Pä H:r Reutersverds wägnar W. Wattl’angh.
419. N. A. Ridderswerdh. 420. På H-.r Linroth s wägnar
Carl Ehrenpreus. 421. C. Adlerstedt. 422. B. Ehrenstolpe.
425. G. T. von Berchner. 426. P. Danckwardt. 427. II. J. Schmidt.
428. G. Manderstierna. 432. På Carl von Rudh ecks Magnar
Johan Treffenhielm. 434. C. L. v. Schantz. 435. J. Heerdhielm.
436. Martin Mannerheim. 438. J. F. Peringsliöld.
439. Uppå Fröliks wängnar C. Delavall. 440. J. H. von Kochen.
441. Hinrich Johan Schauman. 442. Carl Iscrhielm.
443. D. Granatenflycht. 444. C. R.v. Brunjan. 445. C. A. ■>. Buhrman.
446. C. M. von Spången. 447. E. L. V. Kahten. 450. J. EhrenPreus.
451. Thur Leijonstolpe Lars Stiärneld. 452. Carl Falckenkloo.
454. J. EhrenCreutz. 455. G. D. v. Engelbrechten.
457. II. C. Ehrenman. 459. Jacob Lagerstedt. 460. P. Kalling.
461. Uppå H:r Odelstiernas wägnar E. Odelström.
462. B. W. v. Brandt. 465. C. von Hårleman. 437. N. Stiernmarck.
468. Joh. Lagerbielke. 470. H:e Daurer. 471. Pehr Stierncrona.
472. Uppå H:r Lillienadlers wägnar Axel Palmfelt.
474. Tho. Wadenstierna. 478. Lud. Manderström.
480. Uppå H:r Anders von Goedings wägnar Carl Gust. Ehrenberg.
481. Gabriel Joh. Hielmborg. 482. J. Cronfeldt.
483. Uppå H:r Bethuns wägnar E. Gustaf Treffenhielm.
484. J. Cederstedt. 489. Mauritz Klinckovström.
490. E. J. von Graman. 491. Chr. Ehrenhoff.
492. M. Joh. Adelberg. 493. L. Törne. 494. J. M. Rothlöben.
496. Adolph Tisensten. 497. På H:r W ennerstiernas wägnar
Gustaf Iserhielm. 498. Seb. v. Brunner. 499. Jacob von Ertmann.
500. E. Gustaf Treffenhielm. 501. Lorentz Ridderborgh.
502. C. Skraggensclliöld. 503 Uppå H:r Erick Magnus Liliieubergs
wägnar Died. Frisenheim. 507. Stobée. 515. C. Gierta.
516. På II:r Mannercrantz wiiguar W. V. BercO. 517. H. Bunge.
518. B. v. Dahlheim. 521. J. J. Hielmberg. 523. Pau Lillienstam.
524. C. de Brenner. 525. B. Rudenhielm. 526. Gustaf v. Soldan.
527. Peer Jacob von Eccard. 528. N. C. v. Baumgarten.
530. Uppå H:r Hederhielms wägnar Carl Gustaf Bilberg.
531. Gustaf Otto Bilberg. 533. På H:r Keders wägnar C. v. Hårleman.
534. David de Briant. 535. E. Rydingsvärd!!.
Konung Fredriks valakt.
393
537. Carl Odelström. 539. Carl Joh. von Burguer.
540. På H:r Ulfhielms wägnar Gustaf G. von Schantz.
541. Sv. Ridderstråle. 544. J. Enanderhielm.
545. Bernhard Cederholm. 549. J. Lagercreutz.
552. Gabriel von Seth. 553. O. Stierngranat.
554. På H:r T hams wägnar J. Knorring. 555. Pehr Cedersparre.
559. J. J. von Döbeln. 561. Volrad Joch. Blosenhielm.
562. A. Leijell. 563. D. Leijell. 566. A. Falcker.
570. J. J. Ehrensverd. 571. J. Möllenstierna. Gabriel Leijonbrinck.
572. Joh. von Wallwijk. 573. Carl Joh. Palmhielm.
576. P. Drufwa. 577. Claes Starenfelt. Radhe Palmcrona.
578. Gustaf Celsing. 580. Joh. CederBielke.
581. P. Silfwercreutz. 583. Elir. Borgh. 588. Johan Rosenadler.
589. M. MannerCrona. 590. S. Blomfeldt.
Tillägg oell Anmärkningar.
1. Första bilagan är H. K. Maj:ts öpna Bref till samiel. R.
Ständer ang. Riksdagen till den 14 Januari 1720. Dat. d.
14 Oktober 1719. T ryckt.
De under N:is 2 och 3 omtalade akter saknas.
5. Enligt voteringslistan öfver Landtmarskalksvalet N:o 3 erhöll
Grefve Horn 219 röster af 375 afgifna. Närmast i röstetal
kommo Hofkansleren Carl Gyllenborg ined 87 och Justitiekan-
sleren Stierncrona med 47. De öfriga 22 rösterna voro delade
mellan 9 personer.
26 o. 121 står: Odelstierna; läs: Adelstjerna.
32 står: Ferning; läs Fleming.
65. I st. för N:o 44 Herr Tham uppträdde vid valet af
elektorer hans fullmäktig Jöran von Knorring.
55, 59, 71. Drottningens Bref af d. 22 Febr. är borttaget
ifrån sin plats bland bilagorna N:o 11. Hennes Bref af d. 29,
af henne sjelf undertecknadt, finnes under N:o 12. N:o 13 är
en copia af hennes Bref af d. 22 Febr. till R. Råd om samma
ärende. Hennes bref af d. 22 Febr. till Borgareståndet finnes
i original bland dess akter.
76. Act. N:o 17 innehåller: Skälen mot mot och med, som
Deputationen utarbetat öfver Hennes Maj:ts Propoposition om
Riksstyrelsen. Saknar underskrift.
Jfr s. 297.
79—109. Ibland Acterna, N:is 20—22, finnas:
K. Maj:ts Försäkring til Svea Rikes Ständer af d. 22 Mars.
Sveriges Rikes Ständers enhälliga Förening ang. H. Kongl.
Höghets Frederiche uphöjelse til Svea Rikes Crona och Rege¬
mente. Dat. d. 24 Mars; samt
K. Maj:ts och R. Ständers faststälte Regeringsform. Dat.
d. 2 Maj 1720. Alla tre originaler; finnas tryckta såväl sär¬
skildt, som hos Stiernman, o. s. v. Jfr ss. 295, 300 o. 389.
K. Maj:ts, Adelns samt Krigsbefälets, Preste-, Borgare- och
Bondeståndens Eder, samt Eden mot Suveräniteten. N:is 24
—29.
119. Ett memorial af d. 22 April 1720 med det i proto¬
kollet nämnda innehåll är bilagdt: N:o 38, med underskrift och
intyg af Ernst Johan Creutz, H. v. Fersen, Gustaff Wilhelm
Coijet, Schwerin, G. Stierncrona, J. F. v. Didron och L. Hierta,
att det blifvit på Riddarhuset uppläst och approberadt.
165 ff. De kursiverade hänvisningarna inom klammer gälla §§
i K. Maj:ts Förordningar, hvilka finnas i Arstrycket, hos
Stiernman, Modée o. s. v.
396
Tillägg och Anmärkningar.
Sid. 175. Kansli Ovdningen af d. 14 Juni 1720 är bilagd i original.
N:o 44. Tryckt af C. G. Styffe i Instruktioner för Civ.
Förvaltningen,
» 216. Voteringen utföll nied 118 ja mot 79 nej.
» 240. Instruktionen för Justitiekanslern i concept och Gabriel
StiernCronas påminnelser dervid i original finnas bilagda. N:o 45.
» 251. Taxan N:o 49 B innehåller, att för Grefvebref skulle be¬
talas 800 Dal. Sant, för Friherrebref 600 och för Adels- eller
Naturalisationsbref minst 450, så att de förmögnare derför
borde gifva ansenligare summa efter deras vilkor.
» 300. Tillägg till noten: En särskild vidfäst lapp gifver vid
handen, att efter ordet: förbindas skall tilläggas: i kraft af
sin förrige aflagde Ed. Jfr s. 96.
s 322. På ett concept eller en copia af ofrälse ståndens skrif¬
velse, som finnes bland Borgareståndets akter, är påtecknadt
datum d. 2 April.
Bilagan N:o 54 utgöres af Presteståndets Memorial till K.
Maj:t af d. 15 Juni 1720, original, med anhållan 1. Om kon¬
firmation på sina Privilegier. 2. Att få resolutioner på sina
Besvär, så väl allmänna, som enskilda. 3. Att blifva bibe¬
hållna vid sin rätt till löningsspannmål. 4. Att 1719 års Adels¬
privilegier icke må gälla för någon lag, till dess de efter 49 §
R.F. i sådant anseende komma.
Bil. 48. R. Ständers rekommendation för Riddarhus-Sekre-
teraren J. Wulfivenstierna att få lika rang med Kongl. Sekre¬
terare. Copia.
Bil. 61. Adelns rekommendation för Riddarlius-Kamreraren
Feif att få lika rang med Kamrerare i Kollegierna. Copia.
Protokollet vid Frihetstidens första riksdagar är med särdeles
redig och vacker stil skrifvet af Jonas Wulfwenstierna, en man
framstående både såsom rättslärd och statsman, hvilken öfvat ett
stort inflytande på tillkomsten såväl af Frihetstidens grundlagar, som
af 1734 års lag. Han var född 1681, blef Riddarhus-Sekreterare
1710 och gjorde vid Frihetstidens första riksdagar tillika tjenst så¬
som Sekreterare i Hemliga Utskottet. Ledamot af Lagkommissionen
1724, blef han e. o. Kammarråd 1727, då han tog afsked från
Riddarhus-Sekreterare-befattningen, samt ord. Kammarråd 1731. Vid
1734 års riksdag föredrog han för Ständerna den nya lagen, lem-
nade rörande densamma upplysningar och besvarade gjorda anmärk¬
ningar. Utnämndes 1748 till Kommendör af Nordstjerne-Orden och
1762 till Friherre. Dog samma år d. 12 December.
Innehållsförteckning.
Sid.
Protokoll 16 Januari—12 Juli 1720 1.
Bil. A. Riks-Rådet Grefve Meijerfeldts tal vid Riksdagens
öppnande å Rikssalen d. 22 Januari 1720.
Prot. s. 15. 271.
» B. K. Maj:ts Proposition till samtl. Riksens Ständer.
Prot. s. 16. 272.
» C. Landtmarskalken Grefve Arwed Horns tal till Kongl.
Maj:t vid Riksdagens öppnande Prot. s. 16. 280.
» D. Interims-Riddarhusordning Prot. s. 17. 283.
» E. 1. Ed aflagd inför Ridderskapet och Adeln af Elek-
torerne till Sekret Utskotts väljande d. 29
Januari 1720 Prot. s. 24. 291.
» » 2. Protokoll hos samma Elektorer d. 30 Januari
1720 Prot. s. 25. »
» » 3, 4. Sekrete Utskottets Eder 1719 och 1720.
1719 års prot. s. 53. 1720 års prot. s. 20. 293.
Lagman Fehmans utlåtande till Sekrete Utskottets
protokoll d. 15 Februari 1720 om R. Ständers
Kommission Prot. s. 38.
Plennes K. Maj:ts egenhäudiga bref till Adeln
om H. K. Höghet Prins Fredriks delaktighet
med henne i rikets styrelse såsom Konung.
D. 22 Febr. 1720 Prot. s. 55.
Hennes K. Maj:ts egenh. bref till R. Ständer
till förklaring af det förra. 1). 29 Febr.
1720 Prot. s. 71.
» F. Punkter, hvartill H. Kongl. Höghet Prins Fredrik
sig erbjuder att förbinda. D. 27 Febr. 1720.
Prot. s. 77. 295.
» G. Rekapitulation af skälen mot och med Plennes Maj:ts
Proposition om Riksstyrelsen Prot. s. 79. 297.
398
Innehållsförteckning.
Sid.
Bil. H. Hennes Maj:ts Frikallelseskrift, hvarigenom Riksens
Råd och Ständer lösgöras från sin henne gifna Ed.
1). 22 Mars 1720 Fröt. s. 91. 300.
» I. Ofverste Löjtnant Fromholdt Rutenscliiölds memorial
om Regeringsform. D. 28 April 1720. Fröt. s. 130. 301.
)> K. 1. Hertig 6’aW Fredriks af Holstein bref till Riksens
Ständer. D. 12/23 Mars 1720. Prot. s. 116. 302.
» « 2. Ed afiagd af Deputationen öfver Holsteinska
affären Prot. s. 167. 305.
b b 3. R. Ständers skrifvelse till K. Maj:t om Hertigen
af Holstein. 1). 21 Juni 1720. Fröt. 209. 216. »
» L. 1. Kongl. Maj ris Bref till R. Ständer om deras sam¬
tycke till hans utresa emot Riksens fiender.
D. 3 Juni 1720 Prot. s. 196. 308.
b b 2. R. Ständers svar på föreg. D. 21 Juni 1720.
Fröt. s. 221. 309.
b M. 1. Bondeståndets skrifvelse med påstående om del i
Sekrete utskottet och Rådsvalen. D. 4 Febr.
1720 Prot. s. 30. 311.
b b 2. Bondeståndets skrifvelse med påminnelse om dess
angelägenheter. D. 14 Juni 1720. Prot. s. 223. 312.
b b 3. Sekrete Utskottets svar å föreg. I). 3 Juli 1720.
Prot. s. 245. 314.
b b 4. Bondeståndets Reservationsskrift. D. 8 Juli 1720. 316.
b N. 1. lie Deputerades berättelse, som varit förordnade
att med de andra Stånden jämka differentierna
öfver 1719 års Privilegier. D. 5 Juli 1720.
Prot. s. 240. 317.
b b 2. Ofrälse ståndens skrifvelse till K. Majri rörande
Adelns Privilegier. D. 2 April 1720 322.
b b 3. Ofrälse ståndens skrifvelse till Adeln. D. 1 Juli
1720 324.
b b 4. Ofrälse ståndens skrifvelse till K. Majri med ny
protest emot 1719 års Privilegier. D. 6 Juli
1720 325.
b b 5. Adelns memorial till Kongl. Majri med reprotest
emot föreg, samt anhållan om konfirmation på
de gamla privilegierna. D. 6 Juli 1720.
Prot. s. 242. 329.
b b 6. Adelns föreningsakt att ej till ofrälse man sälja
frälse jord. D. 5 Juli 1720 333.
b b 7. Förslag till Instruktion för en Kommission öfver
lteduktionsverket Prot. s. 244. 335.
b b 8. K. Majris konfirmationer på Adelns gamla privi¬
legier. D. 7 Juli 1720. Prot. s. 247. 256. 341.
b b 9. K. Majris konfirmation på Drottning Kristinas
Privilegium af d. 7 Dec. 1644 343.
Innehållsförteckning.
399
Bil. N. 10. Adelns memorial till K. Majri om att 1719 års
Privilegier må hvila. D. 7 Juli 1720.
Prot. s. 254.
b b 11. Adelns memorial till K. Majri om prest eller
prestenkas frälsejord. D. 8 Juli 1720.
Prot. s. 255. 258.
b b 12. Adelns memorial till K. Majri om frälse böndernes
deltagande i inquartering och skjuts. D. 12
Juli 1720 Prot. s. 258. 261.
b b 13. Förslag till en protest af ofrälse stånden emot
bekräftelsen af Adelns Privilegier
>t O. Sydsvenska Adelns Besvär. D. 11 April 1720
b P. K. Majris Resolution på Adelns Besvär vid 1719 och
1720 års Riksdagar
b Q. Grefve Gustaj Cronliielms skrifvelser om mistningen
af sina Riksråds- och Kanslipresidents-embeten ...
b Pi. Förlikningsskrift mellan Landshöfdingen Conrad
Ribbing och Krigsrådet Samuel Åkerhielm. D. 28
Juni 1720 Prot. s. 245.
b S. Landtmarskalken, Kanslipresidenten, Grefve Arwed
Horns tal till K. Majri på Rikssalen vid Riksdagens
slut d. 7 Juli 1720 Prot. s. 257.
b T. Riksrådet Grefve Meijerfeldts tal till Ständerne vid
samma tillfälle
b U. Adelns underskrifter på Riksdagsbeslutet
b V. Adelns underskrifter på Konung Fredriks Valakt ...
Tillägg och Anmärkningar
Sid.
344.
6-
345.
346.
348.
351.
360.
376.
380.
381.
384.
386.
389.
394.