SVERIGES
RIDDERSKAPS OCH ADELS
RIKSDAGS-PROTOKOLL
TIONDE DELEN
1668
STOCKHOLM, 1893
KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER
Innehållsförteckning.
Riksdagen i Stockholm 1668.
Sid.
Förord
Protokoll 1.
Bil. 1. Adelns supplik angående Riksrådets sammansättning och
adelsmäns befordran i rikets tjenst 477.
» 2. Kongl. Maj:ts första proposition 479.
» 3. Kongl. Maj:ts andra proposition 494.
4. Utdrag ur rådsprotokollet den 1 Juli 1668 496.
> 5. Adelns påminnelser angående förmyndareordningen och
vigten 497.
6. Riksrådet Sten Biellces bref till Landtmarskalken angående
den skånska Adelns besvär 500.
* 7. Tvenne utlåtanden angående stadgan om eder och sabbats¬
brott 500.
> 8. Adelns i Bohus län besvär 507.
> 9. Finska Adelns skrifvelse till Landtmarskalken angående
assessorerna i Åbo hofrätt 511.
» 10. Finska Adelns besvär 512.
» 11. Utskottsbetänkande angående finska Adelns besvär . . . 514.
> 12. Adelns svar på Kongl. Maj-.ts propositioner 516.
13. Riddarhusfiskalen Jakob Johanssons memorial till Adeln . 532.
> 14. Påminnelser, som kunna insereras i Adelns besvär . . . 536.
> 15. Adelns och krigsbefälets besvär 539.
> 16. Utdrag ur rådsprotokollet den 6 Augusti 1668 574.
> 17. Kongl. Majrts förordnande för sex Riksråd att med Adelns
deputerade öfverlägga om klädeordningen 576.
» 18. Adelns betänkande angående åtskilliga ärenden 577.
• 19. Riksrådet Sten Bielkes bref till Landtmarskalken angående
byggningshjälpen m. m 581.
» 20. Adelns i Skåne, Halland och Blekinge supplik angående
en kontribution 582.
J 21. Kongl. Maj:ts meddelande angående ett tillägg till den
punkt i riksdagsbeslutet, hvilken handlar om religionen 584.
Bil. 22. Adelns påminnelser angående ordningarna om bröllop,
gästabud ocb begrafningar samt klädeordningen .... 584.
» 23. Formulär för Johan Widikindis revers 586.
> 24. Adelns instruktion för Johan Widikindi 587.
> 25. Adelns i Värmland supplik angående tillsättning af härads¬
höfding därstädes 589.
» 26. Adelns påminnelser angående riksdagsbeslutet 591.
s 27. Adelns påminnelser angående biafskedet 591.
» 28. Kongl. Maj:ts meddelande angående biafskedet 593.
29. Kådets och Adelns beslut angående Riddarhusets byggning 594.
>■ 30. Skäl, hvarför processioner vid begrafningar böra afskaffas 599.
> 31. Adelns supplik angående kungshästarna och inlösning af
köpegods 600.
5 32. Utdrag ur rådsprotokollet den 19 September 1668.... 602.
» 33. Rikets Ständers beslut och biafsked. Underskrifter . . . 603.
> 34. Förteckning på öfriga originalprotokollet bifogade, men
här ej tryckta handlingar 607.
Rättelser:
Sid. 13, rad. 5 o. 6 uppifr. står-. Planting, Gyllenbåga, läs: Planting-
Gvllcnb&ga,
Sid. 350, rad. 6 uppifr. står: Tolleratur. lås: Toleratur.
De i Riddarhitsarkivet befintliga handskrifterna rörande
riksdagen 1668 utgöras af ett protokollsband och två band,
som innehålla bilagor. Protokollet är renskrifvet oell i
alla afseenden omsorgsfullare behandladt än det närmast
föregående (vid 1664 års riksdag); konceptet finnes numera
icke i behåll med undantag af några bland bilagorna in¬
bundna blad, hörande till protokollen för den 28, 29 och 31
.Tuli samt 1 Augusti. — Vid tryckningen af bilagorna hafva
samma grundsatser tillämpats, som i förordet till nionde
delen angåfvos.
På flere ställen i protokollet — första gången sid. 228
— åberopas ett särskildt protokoll, hållet i sekreta utskottet
på slottet. Detta protokoll finnes i Riksarkivet i den
därstädes förvarade samlingen af utskottshandlingar. Men
alldenstund icke blott Adeln, utan äfven Preste- och Bor¬
garestånden voro representerade i sekreta utskottet, har
det icke ansetts lämpligt att trycka ifrågavarande rätt
vidlyftiga protokoll såsom bihang till Ridderskapets och
Adelns. Häraf följer också, att de handlingar, som närmast
kunna betraktas som bilagor till sekreta utskottets proto¬
koll, nämligen regeringens sekreta proposition och relation
om förhållandet till Ryssland samt utskottets svar och
Aa
beslut, icke intagits bland de i denna del tryckta bila¬
gorna till adelsprotokollet.
Åtskilliga utdrag ur de protokoll, sorn handla om
banken, äro förut tryckta i Författningar rörande banko¬
verket af F. B. v. Schwerin, sid. 379 o. f.
Stockholm i Januari 1893.
Severin Bergh.
In Nomine Domini.
-Ajiiio 1668
nionde Kongl. Maij:t oell den höghlofl. Kongl. Regeringen för
rijekzens höga tarf oell importante ährender skull öfver
hela dess rijke utskrifva een allmänn Rijkzdagli, att samptl.
Rijkzens Ständer sigh hörsamhligst här i Stokhollm
till den 1 Junij inställa skulle.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-protX. 1668.
1
Anno 1668 den 9 Junij för middagen, sedan Ridder-
skapet och Adelen samptligen voro tillsammans kallade
och tillstädes uti den stoore nye Ridderhuussahlen, begynte
Hans Excellentz Landtmarskalken, Hofcantzleren, höghväl-
borne Hr Jahan Gry lidens tier na sitt tahl af detta inne -
håldh: 1. Om Kongl. Maijttz nådigste förordningh af hans
landtmarskalkzembete. 2. Skall vara proponerat om Rid-
derskapetz tarfvor och des societetz vederbörlige betiening
af een Ridderskapetz egen och särskillt tienare och Secre¬
terare, som allena af Ridderskapet och Adelen dependera
skulle och uti ingen annan tienst vara engagerat. Landt-
marskalkens Excellentz sade, huru åthskillige så uthom
Ridderskapet som inom hade sigh angifvit såssom capable
till samma tienst. Serdeles kommo desse i consideration,
som hoc ordine upnämbdes: Secreteraren Brenner, Secre-
teraren Gyllenstolpe, Commissarien Törnekrantz, Referen¬
darie Dankwardt.
Sedan ofvanskrefne hade giordt affträde, begynna clas-
serne först hvar och een för sigh, och sedan medh sambnadt rådh
ginge till votering, der då Törnekrantz blef inkallat, och
af Landtmarskalkens Excellentz således tilltaahlter:
Att såssom Ridderskapet och Adelen hafva behagat att kasta
öga på Törnekrantz och honom till den proponerade vacante
secreteriaten förordna, altså sades någre conditioner, under
hvilka han samme tienst anträda skulle: 1. Att han medh
ingen annans tienst skulle sigh befatta än Ridderskapetz
allena. 2. Skulle honom blij deputerat een erlig löhn, deraf
han hederligen subsistera kan. 3. Serdeles huusrum här i
Ridderhuset medh andre tillbehör för alle acter och skriffters
bevarande. 4. Ridderskapet och Adelen ville ochså suppli¬
cera Kongl. Maij:t underdånigst till om någre häradzrätter,
som Secreteraren bredevedh sin löhn åthniuta skulle. 5. Een
serdeles instruction skulle honom gifvas, hvareffter han sigh
skulle hafva att rätta och i sin tienst att regulera.
4
1668.
Törnekrantz giorde deras Excellentier och samptl.
Ridderskapet och Adelen een underdånig tacksäijelse för
sådan deras höga gunst och favor, att hafva dömbt honom
capable till deras tienst; låfvade sigh alt, hvadh honom af
det höghlofl. Ridderskapet och des förmän kunde blifva an-
befallat, med all möijelig flijt, trooheet och dexteritet att
vela och skola uthrätta.
Derpå gaf Landtmarskalkens Excellentz honom
handen medh lyckönskan till des anförtrodde tienst. Sedan
någre nästkringsittiande andre i classerne.
Derpå befaltes Törnekrantz settia sigh till protocollet.
Då proponerades först om ett uthskått, som skulle
nämbnas att gå till Eresterskapet, dem igen att com-
plementera för den lyckönskning dhe hadhe gior dt igenom
ett uthskått, som kom, medan deliberationen påstodh om
Secreterare. Och voro desse uthnembde af:
Classe l:a:
Hr Landzhöfdingen Conrad Gyldenstierna.
Classe 2:a:
Hr Cammerrådh Gustaff Person.
Classe 3:a:
Hr Assessoren Gotthardh Strijk,
Hr vice Prmsidenten Lagerfeldt.
Dernäst discurerade Landtmarskalkens Excellentz
om någre familier, som voro naturalizerade och nobiliterade
[och] begiärade att blifva intagne i Ridderhuset och im-
matriculerade, att bäst vara skulle, det serdeles committerade
deras sköldebref öfversee och igenomläsa skulle och deliberera,
hvadh hvar och een familia till Ridderhuset gifva borde.
Härtill förordnades effterfölljande:
Af l:a classe:
Hr Landzhöfdingen Gref Axell Lillie,
Hr Öfversten Gabriel Kurck,
Hr Assessoren Leonhart Mörner,
Hr Landzhöfdingen Lejonsköldh.
Af 2:a classe:
Hr Landzhöfdingen Tore Bonde,
Hr Landzdommaren Ulf Bonde,
Hr Cammerrådh Gustaff Person.
Juni.
5
Af 3:a classe:
Hr Öfversten Hans Georgh Mörner,
Hr Ekebladh,
Hr Landzhöfdingen Hammarsköldh,
Hr vice Prsesidenten I. Lagerfeldt.1
Desse skulle vara committerade, som ofvan sagt är, i
mårgon för middagen att tillsammans träda och deras com-
mission incaminera, det dem doch af någon tillsäijas skulle,
effter något förhinder för tvenne herrelijkz begrafninger,
som i mårgon och öfvermårgon infalla, henda kunde.
Deruppå kom Secreteraren Höghusen från Kongl.
Maij:t och den Kongl. Regeringen och proponerade Landt¬
marskalkens Excellentz sachta, det Hans Excellentz effter
hans affträde strax samptl. Ridderskapet förkunnade, nembl.
att Kongl- Maij:t och den Kongl. Regeringen begiärade i mår¬
gon klåckan 9 ett uthskott till sig af Ridderskapet och Adelen.
Dertill blef belefvat 6 af hvarje classe, och voro desse:
Af l:a classe:
Grefve Anders Torstenson, Hr Gabriel Kurk,
Grefve Gustaff Oxenstierna, Hr Clas Baneer,
Hr Nills Bielke,2 Hr Lennart Mörner.
Hr Carl Sparre,
Af classe 2:a:
Arfwedh Ifwarson, för Lilliehök, Hr Gustaff Person,
Hr Tore Bonde, Hr Iwar Krabbe.
Hr Ulf Bonde,
Hr Per Sparre blef om bidin att föllia medh i prima
classe, men effter han sade sigh vara medh inter extra
capita, togh han uppå sigh att vela föllia här in secunda,
effter ändå där så fåå tillstädes voro, och alt detta i föllie
af ridderhuusordningen, som förmår, att extra capita kunna
således förordnas till ehrsättning af dlieras rum, som eij
tillstädes ähre, till Ridderskapetz och enkannerligen till
den dassens större heder och anseende.
Af classe 3:a:
Hr Gen. Major Siöbladh, Hr Lagerfeldt,
Hr Axell Stålarm, Hr Drakenhiellm,
Hr Ekebladh, Hr Öfverstelfieutenant] Lichton.
Hr Hammarsköldh,
1 »Hvilken sigh genom Hans Mörner excuserade» (enl. anteckning mellan
raderna).
2 Vid kans namn är antecknadt: Kom eij tillstädes.
6
1668.
Desse skulle som i mårgon klåckan 9 eller sist 10
vara på Slåttet.
Dermedh slötz congressen för middagen.
Efter middagen samma dagli sedan lijket var upburit,
kommo Landtmarskalkens Excellentz med Cammerrådet
Hr Gustaf Person och vice Prsesidenten Lagerfeldt på
Bidderhuset, och sedan dhe hade något väntat, till dess
Richzrådet Hr Peer Sparre Persson ankom, som ännu nyk-
larne hade till Bidderskapetz handlingar och acter, uplästes
hvalfvet, och uti alles deres nährvaru uttogz effterskrefne
böcker och acter, som Secreteraren då öfvergofvos:
1660 åhrs protocoll inbundit,
1664 åhrs protocoll oinbundit,
svenske laghboken in q:to, i grönt plys inbunden,
trenne stycken matriculer, inbundne in q:to, af annis ,
någre miscelanea.
Ofvanskrefne acter blefvo då strax af Hr Lagerfeldt
på ett paper upnoterade, och effter uthanpå ofvan satte
miscelanea vardt noterat, att een matricul ochså der uti
skulle finnas, som ochså upsattes och af Hans Excellentz
Landtmarskalken qvitterades, men befans sedermehra strax,
att ingen matricul deruti var, uthan allenast een hoop
miscelanea, som in ordinem bettre redigeras skole; altderföre
bör samma nämbd matricul på qvittencet uthstrykas.
Blef anslaget, att det stora uthskottet klåckan 8 andre
dagen skulle sig inställa.
Den 10 .Tunij för middagen instelte sigh det deputerade
stoora uthskottet, och sedan det till klåckan 10 hade suttit,
skickades Secreteraren up till Secreteraren Höghusen, som
på Landtmarskalkens particulier vägnar skulle sondera,
om tijd voro att Ridderskapetz uthskott kunde sigh inställa,
då ochså svarades, att alle dhe andre Stenderne voro då
ankomne uti Konungens förmak, och ventades allenast på
Ridderskapet.
Då uthskåttet upåkte med carosser och tijllijka medh
Presterskapet, Borgerskapet och Bönderne, sedan dhe något
lijtet uti antichambren töfvat hade, blefve i Senaten inlåtne,
då Hennes Maij:t Enckiedråttningen medh närvarande Rijk-
zens Regering och Rådh [blefve] alle ståendes, Enckiedrått-
Juni.
7
ningen fremst vedli änden af den ovale cingeln och sedan på
begge [sidor] stodo Rijkzens närvarande Regering och Rådh.
Då sedan alle Stendernes uthskått vore inkombne, och
doren på rådhsahlen igenlycht, begynte Rijkz-Cantzleren
således sitt tahl: Höghvälborne, välborne, edel och väl¬
bördige gode herrar sampt högh- och ehrevyrdige, ehre-
borne och vällachtade, beskedelige och ehrlige gode män
och danemän; såssom Kongl. Maij:t häfver varit förorsakat
åter att sammankalla Rijksens Stender och ledamöter, medh
dem öfver rijkzens höga tarf och ährender att öfverläggia,
altså gratulerade Hans Kongl. Maij:t samptl. Rijkzens
Ständer deras helsa och lyckelige hijtkomst, berömmandes
dem för all underdånigh hörsamhet, enigheet och lydno,
som des trogne undersåtere sedan som näste Rijkzdagh
sin nådige höga öfverheet bevijst hade. Och ehuruväl!
Stenderne utaf skeende propositioner läre vidlyffteligen få
förnimma orsakerne till deras sammankallande å denne
Rickzdagh, lijkväll såssom Rijkzdagen hade nu fått sin
begynnelse, reqvireras till des vijdare fortsättiande, att
Rijkzens Regering, som igenom Hr Gustaff Bondes dödelige
frånfälle af een Rijkz-Skattmestere beröfvat är, måtte åter
medh ett capabelt och qvalificerat subjecto ersättias. Kongl.
Maij:t hade önskat, att den sahl. herrens lijfztijdh hade
kunnat varat längre, att Kongl. Maij:t och rijket sigh af hans
gode qvaliteter och importante tienster hade längre kunnat
betiena; men effter Gudz gudommelige försyn är emellan
kommen, önskar Kongl. Maij:t, att man kunde hitta på
något capabelt och sufficient subjectum, medh hvilken
samma rijkzskattmestaretienst kunde fyllas och ehrsättias;
och effter Kongl. Maij:t medh dess och Rijkzens Rådh i
mårgon, vill Gudh, vela sigh i Senaten samma rijkzskatt-
mesterevahl företaga, och(!) derföre har Kongl. Maij :t detta
velat Rijkzens Ständer communicera, att dhe detsamma
deras medbroder berätta vela och finna Senatens trogne
intention derhän vara derigerat, att man ett sådant sub¬
jectum ahntreffa kunde, deröfver samptl. Rijkzens Ständer
kunde hafva sigh att hugna och glädia och orsak deröfver
deras allernådigste Konung att gratulera; dhe ville sedan
medh deras underdånige betänckiande boos Kongl. Maij:t
inkomma och altidh vara försäkrade om Kongl. Maij:tz
ynnest och nådh.
8
1668.
Derpå svarade Landtmarskalken 1. till lyckönsk¬
ningen prmmissa gratiarum actione cum voto, att Gudh
stadigt ville låta fäderneslandet florera, som det nu gior
förmedelst Kongl. Maij:tz och des Regeringz och Rädz
salutaire och mogne consilier och lyckelige regemente; och
sedan 2. till rijkzskattmestarevahlet, underdånigst betac-
kandes för Kongl. Maij:tz nådige förtroende till des Ridder¬
skap och Adell och des giorde communication om rijkz-
skattmesterevahlet. Önskade att Gudh ville vällsigna samptl.
Rijkzens Stender medh eniglieet och inbördes godh för-
troenheet, så i detta ährende som alle andre kunna gå
Hans Kongl. Maij:t medh deras underdånige betänckiande
till trogen handa och kunna råka på ett sådant subjectum
till denne considerable tiensten, som Kongl. Maij:t och
rijket bäst medh kunne vara betient. Kongl. Maij:t ville
hafva dett nådighe förtroende till des Ridderskap och Adell,
att dhe deras underdånige tanckar altidh skole låta vara
conforme med Kongl. Maij:tz helsosamme intentioner och
medh tillbörlig vördnat och respect dem secundera och
bijspringa; sade sigh sådant sine medbroder vela com-
municera och sedan hörsambst deras underdånige mening
insinuera.
Doctor Erick Emporagrius, Biskop i Strägnäs,
svarade för Presterskapet, begynnandes sitt tahl, att om
någonsin har varit tillfälle att hugna sigh, så vore det nu
under Hans Kongl. Maij:tz nådige och lyckelige regemente,
och effter han inthet medh ordh kunde exprimera den
hugnadt så stoor, som den i hiertat är, ty skreedh han till
votum, att sådant regemente måtte perenneras. Giorde sedan
een underdånigh tacksäijelsse för Kongl. Maijrtz nådige
lyckönskning och communication, önskade — om och han
elliest skulle tora uthtala — att man effter den gamble
vijse mannens Mosis svärfaders Jethros förslagh kunde
finna på ett sådant subjectum, derigenom Gudh, Kongl.
Maij:t och fäderneslandet kunde vara ährat och medh be-
tiänt, sade sigh sådant skola sine medbroder referera och
medh deras underdånige svar inkomma. Recommenderade
sigh och sitt ståndh uthi Kongl. Maij:tz vahnlige och
stadigvarande Kongl. nådh.
Bårgmestaren Tegner giorde tahlet för städernes uth-
skickade och gick förbij att svara Kongl. Maij:t på dess
Juni.
9
nådige gratulation och lyckönskan. Gick strax till realia,
att såssom Kongl. Maij:t har hehagat deducera dhe skiähl
och motiver, hvarföre Kongl. Maij:t des Ständer har up-
kallat, nembl. att ehrsättia det vacerande rijkzskattmestere-
stället, altså giorde han å samptl. städernes uthskickades
vägnar för des nådige communication een underdånigh tack-
säijelse, och uptogo dhe sådant för een serdeles högh Kongl,
ynnest och gunst; önskade att Kongl. Maij:t och den högh-
lofl. Kongl. Regeringen kunna hitta på ett sådant subjectum,
som Kongl. Maij:t — lise c fuerunt ipsissima ejus formalia —
»vedh desse sine åhr bäst betarfvar». Sade sigh sådant
skola sine medbroder communicera och sedan medh sine
underdånige tanckar inkomma.
För bönderne tahlte een lång stoor bonde ungefär
således: Att han tackade Kongl. Maij:t för godh lyck¬
önskan, sade sigh hafva orsak tacka Gudh, Kongl. Maij:t
och den Kongl. Regeringen för frijdeligit och roligit rege¬
mente; önskade continuation deraf och sade sigh skola medh
sine medbroder taga i gran acht, hvad Kongl. [Maij:t] dem
om rijkzskattmesterevalet communicerat hade, och sedan
underdånigst låta Kongl. Maij:t veta, hvadh deras enfaldige
mening kan vara.
Härmedh slötz detta, och slogz sedan ahn, att Ridder-
skapet och Adelen flitigt till andre mårgons klåckan 8
sigh här på Ridderhuset inställa skulle.
Den 11 Juuij för middagen kommo Rijkzens Ridder¬
skap och Adell samptl. tillstädes, då Hr Landtmarskal¬
ken proponerade, hvadh i går vedh uthskåttet hoos Kongen
passerat var, och det omständeligen uthförde, som ofvan-
rördt är.
Derpå kom ett uthskått från Borgerskapet, beståendes
af 14 personer; een Borgmestare i Yijborg förde tahlet.
Emot dem att möta och emottaga voro desse förordnade:
Af classe l:a: Hr Gabriel Kurck.
» classe 2:a: Hr Melker Falkenberg.
» classe 3:a: Öfverste Planting.
Borgmestaren förde tahlet således, att emedan Kongl.
Maij:t har behagat att låta berama een Rijkzdagh och
kalla sine trogne Stender och undersåtere tillsammans, att
Kongl. Maij:t derigenom kunne hafva tillfälle att uptäckia
10
1668.
rijkzens närvarande tarfvor ock tillståndh, altså gratulera
sigh Borgerskapet öfver det lofl. Ridderskapetz kelssa och
lyckelige ankomst, önskandes att Gudh altzmechtigh ville
derigera alle Ständernes tanckar ock consilier, att hvar och
een rijkzens trogne undersåte kunne derigenom hafva sin
förkåfringh, nytta och fromma; och såssom vedh sådanne
allmenne Bijkzdagar Ständerne pläga medh helssningh in¬
hyrdes hvarannan bemöta, altså funno Borgerskapet deras
skyldigheet lijkmätigt och enligt, det dhe deras Excellencier,
Nåder och detta berömliga Bidderskapet öfver deras hälsa
och lyckeliga ankomst ödmiukeligst gratulera, önskandes
att Gudh lenge ville continuera sin nådh och dem medh
helsa och sundheet uppehålla, att hvar och een effter väll
ändat och besluten Bijkzdagh kunde komma medh helssan
hem igen och finna alt i godt och önskeligit tillståndh
så till helsa och sundheet, som till deras huus och hems
oskadde vilkor för eldh och hvarjehanda olyckor. Begiärade,
att såssom Bidderskapet och Adelen altidh hafva betygat
deras affection emot det bårgeliga ståndet, att dhe ville
ochså nu dervidh continuera och medh deras mognare rådh-
förande dem assistera och behielpelige vara vele.
Hr Landtmarskalken svarade först till lyckönskning
medh reciproque gratulation. 2. Låfvade dem, att såsom
Bidderskapet sielf interesserade i deras vällfärdh, och effter-
som Borgerskapet vela hafva det goda förtroendet till
Bidderskapet, så skole dhe gerna vara villige att contri-
buera till deras behagh, hvadh dhe kunna, och uthi saker,
som dhe kunna finna af importance, dem gerna med rådli
och dådh secundera.
Dernäst såssom Secreteraren påminte, att ingen cor-
rect matricul funnes här vedh Bidderhuset, uthan alle, som
här vore, hade något different så quoad ordinem, att fa-
milierne een dehl inthet rätt effter ordning voro inskrefne, som
det alla vore maculerade och ingen rätt reen eller correct fin¬
nas kunde, ty vardt med samptl. Bidderskapet och Adelens
eenhälleliga belefvande så för gådt funnit, att någre visse af
hvarje classe der till skulle förordnas, som alle matriclerne
igenomlöpa och den eene medh den andre conferera, jämb-
väll tillsee, hvadh difference emellan hvar och een vara kunde,
att man een gångh een correct matricul hafva kunde.
Juni.
11
Derpå uplästes matriculen af Secreteraren, och sedan
klefve desse till des öfverseende och corrigerande deputerade:
Utaf classe l:a:
Gref Gustaf Oxenstierna,
Hr Conrad Gyldenstierna, Landzhöfding.
[Af] classe 2:a:
Hr Ulf Bonde, Landzdomare,
Hr Gustaff Bibbing, Landzhöfding.
[Af] classe 3:a:
Ståhlarm, Klöfwersköldh.
Lagerfeldt,
Dernäst såssom det fans för godt, att 1660 och 1664
åhrs protocoll skulle af någre visse igenomlöpas och igenom-
sees, altså voro desse dertill förordnade:
Af classe l:a
Gref Gustaf Oxenstiärna,
Gref Torstensson,
Hr Conrad Gyllenstierna,
[Af] classe 2:a:
Hr Tohre Bonde, Landzhöfding, Hr Sewedh Bibbingh,
Hr Gustaf Person, Hr Falkenbergh,
Hr [Gustaf?] Bibbing, Landzhöfding, Hr Bosenhane.
Af classe 3:a:
Hans Mörner, Öffverste, Lagerfeldt, vice President,
Hammarskiöld, Landzhöfding, Taubenfelt,
Gotthard Strijk, Assessor, Bidderhielm.
Nills Appelgreen, Assessor, Lichton, Öfverstel[ieutenant].
Sedan berättade Hr Conrad Gyllenstierna, som
i Brahernes ställe sittiandes var medh uthskåttet i förgår
till Presterskapet, hvadh der var discurerat, nembl. dhe
vanlige curialierne, att dhe betackade sigh för den höga
ähran, dem skedd var, och att dhe giärna ville deras
consilier medh Bidderskapet conferera, effter dhe ett sär¬
deles godt förtroende till dem hade.
Dito giorde Hr Landzhöfdingen Hammarsköldh
mundteligen een excuse för Gen. Majoren Draken, att han
än på 8 dagar icke ankomma kunde.
Hr Lennart Mörner,
Hr Erenst Creutz.
12
1608.
Landtmarskalkens Excellentz förmante, att Rid-
derskapet och Adelen ville, när det anslås på taflan, sigh
flitigt inställa eller vissa laga förfall, efftersom dhe för
deras förnäme ståndh skull böra hafva den ijfver och goda
villia och flitigheet, att dhe medh sambnadt rådh och
moget betenckiande dhe höghvichtige saker, som dem com-
municeras, öfverväga och deliberera måtte, så att ingen
bör sig absentera, uthan böta effter ridderhuusordningen.
Derpå kom ett uthskått från Bönderne, 12 persohner
starkt.
Dem att bemöta voro desse uthnembde:
Af classe l:a: Jacob Flemming.
» classe 2:a: Ulf Bondhe.
» classe 3:a: Plantingh, Öfverste.
Bonden giorde ingen titul, uthan strax gick till
gratulation och lyckönskning, att G-udh ville Ridderskapet
vedh helsa och sundheet bevara i påstående Rijkzdagh;
begiärade att dhe af detta höglåfl. Ridderskapet kunde
blifva secunderade medh godhe rådh, och befalte sigh i
deras ynnest och gunst.
Hr Landtmarskalken svarade, att såssom dhe medh
dhe andre af Rijkzens Ständers deputerade hade sigh till
hörsambst föllje af Kongl. Maijrtz nådigste befallningh
här till Rijkzdagen instält, och dhe medh godh helssa
och sundheet väll ankomne ähre, altså gratuleras dem
sådant vällståndh, och berömmes deras underdånige lydno
och hörsambheet emot Kongl. Maij:t och deras ordentelige
höga öfverheet; och såssom Ridderskapet och Adelen sielfve
hafva deras högste interesse uti deras ståndz conservation,
altså skulle dhe vara försäkrade, att dhe medh råd och
communication skulle bijspringas, så offta dhe det i någre
vichtige saker sökia ville.
Bonden svarade, att effter Ridderskapet och Adelen
hade fast större förståndh om rijkzens ährender och tarfvor,
än dhe kunna hafva, altså bedia the ödmiukeligst, att dhe
deras goda och mechtige hielp och rådförande åthniuta
måtte.
Hr Landtmarskalken låfvade, att hvadh som svåre
saker kunna vara, och dhe sigh icke så uti kunna finna och
uthleda, så skola dhe giärna bispringa dem medh deras rådh,
effter dhe hafva det goda förtroendet till Ridderskapet.
Juni.
13
Sedan uthnembdes ett uthskått, som reciproce skulle
hälssa på bönderne igen:
Af classe l:a: Jacob Flemming.
» classe 2:a: Ulf Bondhe.
I Öfverste Planting,
Gyldenbåga,
Reuter.
Sedan discurerade Hr Landtmarskalken om deras
ställe, som bårto äre, att dhe medh andre persohner effter
ridderhusordningen skulle ehrsättias, serdeles in secunda
classe, som så ringa af mantahl och numero tillstädes
ähro.
Dernäst klappades liudh, och proponerade Hr Landt¬
marskalkens Excellentz om den eedh, som Secreteraren
borde giöra, hvilken effter 1664 åhrs protocoll något för¬
ändrat, af Fischalen således stafvadt, giordt blef:
»Jagh Matthias Törnekrantz svär vedh Gudh och hans
heliga evangelium, att såssom det högloft Rijkzens Ridder¬
skap och Adell, som till denne vällberammade Rijkzdagh
ähre förskrefne, hafva behagat att vällja migh till detta
loft Ridderhusetz Secreterare, fördenskull belåfvar jagh
migh samma embete medh all trooheet, uprichtigheet och
flijt att förrätta, enkannerligen i tystheet hålla, hvadh
rådhslagzvijs må talas eller elliest mig förtroos; in summa:
mig så i alla måtto förhålla, som een edsvoren, ehrlig
Secreterare ägnar och böör, så och ridderhuusordningen
och min instruction förmår, så sant migh Gudh hielpe till
lijf och siähl».
Medan Fischalen reciterade eeden, holt Secretera¬
ren tvenne finger på laghboken: Nu Gudh gifve honom
lycka, förståndh och kraffter, dett väll och behörligen
att kunna uthföra, der om jag den Altzmechtiges nådh
anropar.
Sedan förtalde Landtmarskalkens Excellentz, huru
Hennes Maij:t och den Kongl. Regeringen hade igenom een
dess Secreterare begiärt ett uthskått up till sigh.
Och blef så belefvat, att dhe, som i går voro depu¬
terade i det stora uthskottet, skulle och så nu deputerade
vara, såssom dhe dher då hörde, hvadh Kongl. Maij:t pro¬
ponerade, och bästa informationen hade.
14
1688.
Blefve altså förordnade nthur:
Classe l:a:
Gref Anders Torstensson, Hr Gabriel Kurck,
Gref Gustaf Oxenstierna, Hr Clas Baneer.
Hr Carl Sparre,
Classe 2:a:
Hr Lennart Mörner, Hr Ulf Bonde,
Hr Arfwedh Ifwarsson för Lilljehökerne, Hr Gustaff Person,
Hr Thore Bonde, Jöran Krabbe.
Classe 3:a:
Hr Gen. Major Siöbladh, Hammarskiöld,
Axell Ståhlarm, Bräkenhielm,
Hr Lagerfelt, Lichton.
Ekebladh,
När Ridderskapet hade upåket, funno dhe alle dhe
andre Stenderne för sig uti förmaket, och strax blef råd-
sahlsdören uplåtin, då Hennes Maij:t medh samptl. Rijkzens
Regeringh och Rådh upståendes nu som tillförene Sten¬
derne inkomma låte, då Rijkz-Cantzlerens Exeellentz
således sitt tahl begynte:
Högtährade gode herrar och män. Bhe varda väll sigh
påminnandes, hvad i går dem proponerades om det vacerande
rijkzskattmestareembetet, och huru Kongl. Maij:tz omsorgh
för des rijkes och undersåteres vällståndh ochså deruti
bestodo, att till sådane embeter skickelige och capable män
uthvällias kunde; altså häfver Kongl. Maij:t medh des och
Rijkzens Rådh skrijdit till ett ordenteligit vahl, hvarigenom
förmedelst Gudz försyn pluralitas votorum är fallin på
Hr Sewed Bååt. Begiärade att dhe deputerade ville sådant
deras medbroder kundgiöra och sedan medh deras under¬
dånige betenckiande inkomma.
Hr Landtmarskalken svarade, att såssom Kongl.
Maij:t medh den Kongl. Regeringen och Rijkzens Rådh
för rijkzens interesse skull hafva igenom ett ordentligit
omröstande fallit på Hans Exeellentz Hr Sewed Bååt för
dess Kongl. Maij:t och rijket vällbevijste importante tien-
ster skull och det behagat i nåder med des Ridderskap och
Adell att communicera, det erkenna samptl. Ridderskapet
och Adelen medh underdånigste vördnat, önskandes att
Gudh den aldrahögste Kongl. Maij:tz helsosamma consilier
och intentioner så dirigera och secundera ville, att det
Juni.
15
Kongl. Maij:t, rijket och des trogne undersåtere till bij-
ståndh, vällfärdh och fromma lända måtte. Sade sigh alt
sådant skola referera för sine medbroder och sedan låta
Kongl. Maij:t underdånigst förnimma, hvad deras mening
vara kan, försäkrandes Kongl. Maij:t underdånigst att
Ridderskapet och Adelen altid lärer conformera deras rådh-
slagh lijkmätige till Kongl. Maij:tz berömlige intentioner
till fäderneslandetz vällståndh och säkerheet.
Episcopus Stregnensis Emporagrius svarade för Pre-
sterskapet och uptog ad referendum euin fratribus, sedan
att deröfver inställa deras underdånigste godtfinnande.
Tegner, Borgmestaren i Stokholm, svarade för Bår-
gerskapet i lijka måtto, doch något immediate.
Bonden gick strax till lyckönskan och gratulation,
säijandes sig mycket godt hafva hört om den herrens
persohn, och att han Konungen och Cronan altidh stoora
tienster giordt häfver; gladde sig deröfver, att han nu var
vocerat till Rijkz-Skattmestare, och badh Gudh giöra hans
kall lyckosamt.
Sedan detta var skedt, ginge Ridderskapet i ordning
uth, hvarpå dhe andre Ständernes uthskått effter ordning
fölgde, och var Hr Landtmarskalkens Exeellentz sinnat då
strax medh uthskåttet att åter åka neder på Ridderhuset
och communicera samptl. Ridderskapet och Adelen, hvadli
passerat vore; men effter klåckan var 1, och dhe andre af
uthskåttet bude, att dermedh måtte hafvas fördragh till
andre mårgonen. effter då så sent var, och hvar och een
skulle tröttas längre att låta sigh uppehålla, ty skickades
Secreteraren, som samptl. Ridderskapet och Adelen på
Landtmarskalkens Exeellentz och uthskåttetz vägnar helsa
skulle, och begiärade, att effter tijden så mycket lijden
var, att dhe till mårgons ville skillias åt, då dhe samptl.
flitigt tillstädes komma skulle, och ingen sig absentera,
som ochså på taflan ahnslo[g]s.
Medan Ridderskapet och Adelen för middagen ventade
effter kundskap från hofvet, när dhe upkomma skulle, blef
Secreteraren befalt att bij vista den commission, som var af
samptl. Ridderskapet och Adelen belefvat att öfversee dhe
naturaliserades och nobiliterades bref, som begiärade in¬
troduceras, och uti protocollet tillförende nembde.
16
1688.
Ähr nembl. af den 9 Junij, och voro deputati desse,
som sutto neder i conferencecammaren:
Af classe l:a:
Grefve Axell Lillie, Hr Lennart Mörner,
Hr Gabriel Kurk, Hr Lejonsköld.
Af 2:a classe:
Hr Thore Bonde, Hr Gustaff Person.
Hr Ulf Bonde,
Af 3:a classe:
Hans Mörner, Hammarsköldh,
Ekebladh, Lagerfeldt.
Först discurerades de modo, och huruvijda denna com-
mission vore att förstå, och hvadh för een scopum man
härigenom intenderade.
Modus skulle vara denne, att alle deras bref in originali
skulle framtees och upläsas, som begiärade att blifva in¬
troducerade.
Intentio var denne, att man kunde öfverläggia, hvadh
hvar och een borde gifva till Ridderhuset.
Deruppå uplästes Secreteraren Lindehielms adelsbrefz
copia, och blef så belefvat, att originalet skulle framtees,
då han sedan medh dhe andre skulle introduceras. Hans
bref var daterat
Assessorens Muscherons naturalisationsbref vart också
in originali upläsit, dat. [d. 22 Febr. 1666].1 Och effter alle
funne hans meriter aff stoor consideration, moverades denne
qvsestion: Om han icke borde hafva förträde för dhe andre
nye nobiliterade, som nu introduceras skole, och effter hine
inde förde discurser vardt belefvat och fans för billigt, att
i sådanne fall man också merita majorum kunde hafva att
åtniuta; skulle ochså icke besväras medh flere introduetions-
penningar, än han sielf ville af egen discretion.
Hr Lagerfeldt men te, man skulle gå till förra pro-
tocollen och tillsee, om icke ofvansatte qvsestion tillförende
kan hafva varit framme.
Sedan giordes een fråga om dhe, som i Dråtning
Christin® tijdh äre nobiliterade och nu begiärade intro¬
duceras, om dhe skulle kunna pr foten dera något framsteg
framför dhe andre, som introducerade äre.
1 Jämf. sista bilagan.
Juni.
17
Och syntes bäst föllia ridderhuusordningen, att den,
som uti sin egen rätt inthet har velat vigilera, må ochså
åtniuta sin försummelse så vijda till olämpa.
Dito uplästes Öfverstelfieutenant] Arenfeltz original-
bref, dat. Stockholm den 13 Decemb. 1664.
Dito uplästes een copia af Magnus Mannerfeltz skölde¬
bref, dat. den 9 Octob. 1665. — Och fäns för gådt, att dhe
alle skulle introduceras, allenast man dem sondera skulle,
hvadh dhe till Bidderhuset effter rådh och embne ville gifva.
Doch skulle medh officerare och elliest dhe, som vore af
singulier meriter, een moderation brukas.
Samma dagli den 11 Junij effter middagen klåckan 3
kommo deputati, som i protocollet äre införde och för¬
ordnade att öfversee och examinera Rijkzens Ridder sk apz
och Adelis matricul.
Grefve Gustaff Oxenstierna begynte tahlet, att
man medh een viss method detta ährendet skulle angrijpa
och taga för sig dhe gamble Ridderskapetz protocoll och
tillse, huru alt ähr vordet passerat. Hvilket af dhe andre
committerade agreerades.
Och sendes fördenskull Fischalen till Hr Per Sparre
Persson att begiära nyckelen till Ridderskapetz acteme.
Kom ochså Hr Landtmarskalken och fan det ochså
nödigt, att der detta ährende rätt uthföras skulle, så borde
man hafva information uhr Archivo jempte hvadh här
iblandh Riddarehuus acterne kunne finnas.
Hr Lagerfeldt, som hade 11 åhr varit Secreterare
uthi Archivo och giordt någon profession af studio genea-
logico, sade inge äldre acter uti Archivo finnas än dhe, som
äre kombne uthur Wastena elåster och ifrån Kong Chri¬
stiern Tyrannens tijd, som landet utplundrade och sådane
gamble acter förödde och förderf vade.
Endtligen concluderades således, att som sagt är detta
ährendet (!) skulle medh een serdeles godh method så matri-
culen igenomlöpa och adjustera, att den så väll nu som för
posteriteten kan hafva sitt beståndh, och syntes rådhsampt,
att i brädden af matriculen skulle annoteras uhrsprunget
af familierne, under hvilken konungh och regemente dhe
hafva kommit till sådant ståndh, såvijda man kan hafva
rättelse af visse trovärdige documenter och acter.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., X. 1668. 2
18
1668.
Den 12 Junij för middagen, sedan samptl. Ridderskapet
och Adelen vore församblade på Ridderhuussalen, begynte
Hr L andtmarskalken att förtällia om godh ordning och
skick, som riddarehuusordningen vedh sådane Rijkzdagar
fordrar.
Lästes dermedh up den 14 punct i samma ordning, och
deröfver af classerne discourerades, slutandes sedan enhelle-
ligen och begiärandes, att Hr Landtmarskalken medh dem
ville hålla handh deröfver, att dhe frånvarandes rum, ser¬
deles in secunda classe, der dhe icke af familierne sielfve
kunde eller ville ehrsättias, Hr Landtmarskalken då till-
föllie af samma punct på embetes vägnar andre substituera
ville, på det classerne något när kunde vara till vota
proportionerade.
Vice Prsesidenten Lagerfeldt påminte, att den äldste
Grefven af Söder möre var nu kommen till sine 15 åhr,
förfrågandes sigh om han icke familiens rang och säte här
på Ridderhuset måtte kunna få representera och beträda.
Hr Landtmarskalken på Ridderskapets och Adelens
vägnar sade sådant vara conformt medh ridderehuusord-
ningen, att när een vore kommen till laga åhr, kunde man
beträda sitt ställe här på Ridderhuset.
Grefve Anders Torstensson sade, att han på sitt
14:de åhr allareda var admitterat.
Der effter begynte Hr Landtmarskalken giöra be¬
rättelse, huruledes han med uthskåttet gierna hade i går
sig velat inställa här på Ridderhuset igen och communicerat
Ridderskapet och Adelen, hvadh uti Rijkzens Senat pro-
ponerat vardt; men efftersom allaredan tijden var förliden,
och klåckan öfver ett, och uthskåttet begiärade att få
skillias åt, ty vardt Secreteraren här neder skickat, sådant
att kundgöra och excusera, på det Rijkzens Ridderskap
och Adell icke måtte blifva öfver tijden uppehåldne, uthan
få gå ifra hvarandra till andre mårgonen klåckan 8, då
dhe effter ahnslaget flitigt samptligen och synnerligen ville
vara här tillstädes.
Sedan berättade Hr Landtmarskalken, huruledes
när uthskottet uppå Slåttet ankommo, voro dhe andre
Stendernes uthskått der föruth, och sedan dhe alle vore
admitterade i Senaten, förde Rijkz-Cantzlerens Excellentz
ordet, beropandes sigh pä förra skedde communication, och
Juni.
19
huruledes till föllie af densamme hade Hennes Kongl. Maij:t
medh samptl. Regering och Rådh skrijdit till rijkzskatt-
mesterevahlet, och effter ett ordentligit omröstande äre
dhe fallne på Hans Excellentz Hr Sewed Bååt för des väll-
bekände höga conduite och merkelige Kongl. Maij:t och
rijket bevijste trogne tienster. Hr Landtmarskalken repe¬
terade här sitt svar, som tillförenne här protocollerat är,
och huru samma höga persohn för des importante tienster
Ridderskapet och Adelen väll bekänd var, som ochså sig
hans person skulle låta vara recommenderat, effter som
Kongl. Maij:t och Deras Excellencier ville behaga att ha
det goda förtroendet till des Ridderskap och Adell, att dhe
deras rådhslagh och betenkiande altidh skole låta vara
conforme Kongl. Maij:tz allernådigste intentioner; dhe varde
och sedan medh deras underdånige svar sigh infinnandes.
Prästerne svarade detsamma, Borgerne ochså. Men den,
som talte för Bönderne, önskade strax Hans Excellentz
dertill mycken lycka.
Sedhan Hr Landtmarskalkens Excellentz detta
hade uthtalt, förmante han hvar och een att sättia sigh i
sin classe och taga detta höghvichtige ährendet uthi till¬
börligt betenckiande, deröfver medh hvarandra discourera
och raisonnera, och sedan låta veta deras mening.
Hr Tauhenfeldt och medh honom heela tertia classis
påminte nödigt vara, att regeringzformen vedh handen
hades, att man kunne deraf finna, huruvijda Ridderskapet
och Adelen tillåtit är, uthi detta ährendet att tahla och
discourera. Meste parten i classen voro medh honom eense
i denne mening att önska Hans Excellentz dertill lycka;
allenast det kunde eij vara uhr vägen, om regeringzformen
blefve upläsin, att dhe, som då kunde vara i andre tanckar,
måtte blifva derigenom informerade, huruvijda dhe gå kunna.
Hr Landtmarskalken sade ochså sådant böra finnas
uti förra Rijkzdagars protocoller, och efftersom ingen re¬
geringsform var här vedh Ridderhuset att finna, uthan man
den måste sökia till låhns hoos andre, begynte Hr Landt¬
marskalkens Excellentz occasione hac att referera om det
uthskåttet, som var förordnat att öfverse matriculen, huru
dhe i går effter middagen här sammanvarande, befunno
Ridderskapetz och Adelens acter och handlingar icke allenast
uti största confusion, uthan och såssom dhe hafva varit
20
1068.
förvarade under ett hvalf, ähre dhe illa medfarne af mögell
och vätska, hvilket af intet annat är kommit, än att här
vedh Ridderhuset ingen viss Secreterare har varit, som
sigh sådanne handlinger till conservation och förvaring
har antagit eller varit förtrodd att komma dertill. Remon-
strerade att såssom Ridderskapet och Adelen hade nu
uthvahlt een egen Secreterare, som allena af Ridderhuset
dependera skulle, och han i går giorde här publiquement
sin eedh, ty kunde man honom häreffter sådane saker väll
förtroo; togh exempell af Kongl. Maij:t och den Kongl.
Regeringen sielf, som rijkzens secretesse acter och pacter,
alliancer och slijkt förtroor under dess Seereterares handh
och gömma. Hr Landtmarskalken excuserade A7äll Ridder-
huus-Directorerne, som af een godh intention uthi säkraste
rummen Ridderskapetz Archivum hafva velat bevara och
ingen vedh handen hade, som dhe så förtroo kunde.
Hr Lagerfeldt stegh up och sadhe, huru han på 14:de
åhret häfver ovärdigh medh varit Director här vedh Ridder¬
huset, och huru i Hans Excellentz sahl. gamble Rijkz-
Cantzelerens Axell Oxenstiernas tijdh han var befalt, att
ingen skulle släppas till eller så lätteligen förtroos sådanne
gamble documenter och acter, hvilke han som sitt öga
ville för posteriteten skull hafva orörde och bevarade.
Sköt lijkväll under samptl. Ridderskapet och Adelen,
huru dhe här effter kunna behaga deröfver att disponera
låta.
Hr Landtmarskalken holt der medh, att Ridder-
skapetz Archivum och acter som en omistande tresor billigt
borde bevaras och conserveras, allenast een rätt method
och godh ordning måtte dervedh vara i acht tagen, att
man deruthur kan hafva vedh alle betarfvande tillfelle
någon viss underrättelse, och derföre bör Secreteraren hålla
dem i godh ordning, att såssom han Ridderskapetz sär-
skijlte tjenare ähr, gå hvar och een dermedh tillhanda, som
deruthur någon effterrättelsse begiärade.
Hr Gabriel Kurk approberade alt detta, att man nu
säkert Secreteraren alt sådant kunde förtroo, som eij tillfö-
rende skedt är. Hvarmedh samptl. Ridderskapet och Adelen
instembde, och Hr Landtmarskalkens Excellentz taahl
approberade. Allenast dhe som under deras egne sigill
hafva inlagt någre förseglade acter till rättelsse af deras
Juni.
21
härkomst, dhe kunde så väll hoos Secreteraren som elliest
blifva förvarade och icke uthan ordres vidhrörde.
Sedan uplästes den 3:die puncten af regeringzformen
högt och öfverliudt, och sedan hvar i sin classe hade der¬
öfver emellan sigh raisonnerat, begynte Rijkz-Stallmästaren
Grefve Jahan Stenbock clara voce att remonstrera dhe
svåre conseqventier, som föllia deraf och i längden befaras
kunna, när een slächt och familia blijr så framdragen fram¬
för den andra, att 3, ja 4 — som nu skeer — persohner af
een familia i een kongz omyndige åhr sittia och hafva vota;
förmente sådant strijda emot regeringzformen.
Landzhöfdingen Hammarsköld af 3:tia classe sade:
Det står ju expresse i föreläsne regeringzforms 3:die punct,
huru hållas bör, och borde billigt deröfver hand hållas.
Hr Arfwedh Ifwarsson sade: Vij håfve lagh, och
lät oss hålla handh deröfver.
Och efftersom meste dehlén fullo derpå, man härom
Kongl. Maij:t underdånigst supplicera skulle, ty resolve¬
rades, att någre af hvar classe skulle nämbnas, som skulle
till Kongl. Maij:t formera een underdånig supplication
detta ährendet angående (jämt*, bil. 1).
Sedan detta var resolverat, påminte Hr Landtmar¬
skalken, att denne discoursen inthet äfven qvadrerade
ad scopum, ty nu vore allenast substrata materia om rijkz-
skattmesterevahlet, hvarvedh dhe ville förblifva och der¬
öfver discourera och votera.
Dermedh begyntes sörli och diseourser i classerne.
Sedan dhe hade discourerat, giorde Hr Landtmar¬
skalken liudh, att classerne måtte sättia sig hvar i sitt
rum. Och sedan det var skedt, begiäradhe han deras senti¬
menter och betenckiande, då tertia classis som först be¬
ropade sigh på Lagerfeldt, som deras mening bäst viste,
och budo honom den uthtahla.
Lagerfeldt af civilité skööt från sigh och begiäradhe,
någon förnämare och capablere ville föra ordet, men så
ropade dhe alle på honom, då han således uthtalte: Tertia:
classis votum är detta, att dhe hafva tagit i deliberation
detta ährendet, efftersom des höga vichtigheet kräfier och
fordrar, och förmenar, att den gode Herren, som Kongl.
Maij:t i går har förslagit och uthnämbt till Rijkz-Skatt-
mestare, att dhe emot Hans Excellentz persohn inthet
22
1668.
hafva att tahla och invenda; förmena eij heller den alliancen
och svågerskap medh någon af dhe andre regeringzherrarne
inthet vara af den consideration. att detta vahl skall kunna
löpa emot regeringzformen.
Hr Assessoren Gotthard Strijk begynte derpå att
framställa sitt tahl, begiärandes om excus, att han iblandh
så månge gamble, klokare och förståndigare män understodb
sigh att tahla; han giorde det uti godh mening och pro
libertate, som alla genereust (?) öfver deras timmelige väll-
färdh och aestimera. Han hade inthet emot persohnen och
detta vahl, väll vetandes hvadh är till att giöra, si idoneus
adsit, utan hans tahl vardt de jure eligendi et modo, ty
Stenderne hafva större frijheet att tahla vedh een Regeringz-
herres vahl, än vedh een Rijkzrådz, som den Kongl. Re¬
geringen allena uthan communication medh Stenderne effter
regeringzformen kan tillsättia. Skall det hetas vara een
electio, så måste hon skee lagligen.
Hr Landtmarskalken sade: Yij håfve prsejudicata
och praxin utaf förra Rijkzdagar, där vij håfve varit medh
att vällja Rijkz-Cantzleren, Skattmestare, Feldtherrar och
Admiralen; dem måtte vij föllia.
Hr Strijk talte allenast, att regeringzformen är intet
äldre än sedan 1634, och vele vij see på lagh och forna
vahl, sä höör inthet een föreslås, uthan 2 eller 3, som
tillförende vedh sådanne tillfälle är vordet skedt, då
Hr Herman Flemming och Hr Gustaf Bonde blefve stälte
i valet.
Hr Landtmarskalken beviste medh testimonio om-
nium contrarium, och att praxis har varit nu på 3 Rijkz¬
dagar tillbakars, som vij minnas, att een allena ähr vorden
oss föreslagen, och böre vij nu blifva vedh som vahnt ähr,
ty consuetudo est legum optimus interpres, och vore orim-
ligit att sökia något nytt eller nu begiära additament till
regeringzformen, sedan dhe så länge denne praxin effter-
fölgdt hade.
Strijk sade sigh inthet carpera regeringzformen, eij
heller begiära additament, allenast han rätt ville uthtydas
och handhållas.
Hr Landtmarskalken berättade, huru denne qvaestion
ventilerades medh samptl. Stendernes uthskott uti seneste
Rijkzdagh, och huru samptl. Ständerne effter den Kongl.
Juni.
23
Regeringens suffisante remonstration hafva vedh deras
skiähl acqviescerat, och borde nu eij mehr disputeras.
Detta tahl blef af classerne enhelleligen applauderat,
att det var vähl och fundamentalt, och sade alle medh een
mun: Ja, ja, vij vele blij därvedh och inthet scrnpulera
mehr de modo.
Pro secunda [classe] Hr Tore Bonde sade sig emot
alt inthet hafva att säga; doch syntes honom rådeligit,
att alt medh dhe andre Ständerne communicerades, att det
icke aflupe som på seneste Rijkzdagh, hvilket och fans
för gådt.
Sedan upsteg Hr Landzhöfdingen Conrad Gyllden-
stierna, som i Brahernes ställe sittiandes fremst förde
ordet för l:a classe, begynnandes sitt tahl, att l:a classis
medh dhe andre uptager medh största underdånig vördnat
och ehrkenslo den stoora och höga omsårg, Kongl. Maij:t
och den Kongl. Regeringen bära för rijkzens styrsell och
vällståndh, gratulerandes fäderneslandet, att Gudh det¬
samma har vällsignat medh månge kloke och capable män,
sorn Kongl. Maij:t och fäderneslandet betiena kunde. Och
såssom Kongl. Maij:t medh dess höghvijsa ledamöter af
Rijkzens Senat hafva igenom ett ordenteligit omröstande
effter voternes numero och myckenheet fallit på Hr Sewed
Bååt som een herre af singuliere meriter, medh hvilka
han sigh heela rijket obligerat häfver, såssom och een herre
af stort förståndh och uthmerkte höga dygder, och såssom
den där den eldste och förnembste i Senaten ähr näst dhe
femb höga embeten, altså har prima classis fallit på honom,
och nu här medh Hans Excellentz till samma embete
mycken lycka och vällsignelsse tillönskar, hafvandes orsak
att gratulera uti alsomstörsta underdånigkeet Kongl. Maij;t,
som ett så capabelt subjectum häfver antreffat. Ropade der-
medh: Ingen blifve Rijkz-Skattmestere uthan Hr Sewed
Bååt, vivat Hr Sewed Bååt,
Någre af den andre classen sade sig intet hafva emot
Hans Excellentz per sohn; doch lij kväll borde communication
först skee medh dhe andre Stenderne, hvadh deras tanckar
kunna vara.
Hr Landtmarskalken fant det ochså för gådt och
badh uthnembna ett uthskått, som ginge till Presterskapet
och Bårgerskapet, Men först proponerade Hans Excellentz
24
1668.
om modo procedendi hoos Presterskapet och Bårgerskapet,
att denne observerades: l:o. Att Ridderskapet och Adelens
uthskått först skulle söka sondera dhe andre Ständer nes
tanckar, på hvilken dhe inclinera kunde; men i fall dhe
först ville veta, på hvilken Ridderskapet och Adelen mäst
inclinera, om 2:o uthskåttet icke skulle vara lofgifvit
discoursevijs att säga, det Ridderskapet och Adelen inthet
vore Hr Sewed Bååtz persohn obenägne, så för den under¬
dånige confidence och respect dhe draga till Kongl. Maij:t
och Regeringens högvijsa betenckiande och förslag, som
Kongl. Maij:tz till Stenderne skedde allernådigste recom-
mendation, 2. för Hans Excellentz importante meriter och
tienster, 3. effter ochså detta vahl icke synes löpa emot
regeringzformen.
Qusestio, om uthskåttet skulle vara förtrodt detta
således på behörigt sätt att mesnagera. Och svarades der¬
till enhelleligen: Jaa.
Någre förmente det strijda emot Ridderskapetz och
Adelens respect, att dhe dhe andre Ständerne först besökia
skulle, förr än dhe dem.
Hr Landtmarskalken remonstrerade sådant intet
kunna föllja, ty uthi denne qvsestion om rijkzskattmestare-
vahlet hade dhe andre ingen någon (!) competens medh
Ridderskapet och Adelen, af hvilkens ordres een rijkz-
embetesman vällies, uthan såssom denne qvsestionen oss
mäst toucherar, så ähr inthet emot vår respect, om vij
dem först besökia låta.
Blefve altså till samma uthskått utnembde effterskrefne:
Af classe l:a:
Hr Conrad Gry Renstierna Grefve Willhellm Douglass,
i Brahernes ställe, Hr Gabriel Kurk.
[Af] classe 2:a:
Hr Philipp Bonde Hr Gustaff Person.
i Soparnes ställe, Knut Tott.
Hr Thore Bonde,
Af [classe] 3:a:
Mörner, Lagerfeldt,
Strijk, Drakenbiellm.
Sedan detta uthskott var igenkommit, refererade Hr
Conrad Gyllenstierna jempte Lagerfeldt: 1. Att dhe
J uni.
25
effter den method, som belefvat var, sökte i förstonne att
sondera af Presterskapet deras mening, men dhe ville
inthet uth dermedh, uthan begiärade någon ouverture af
Ridderskapetz och Adelens betenckiande, och hvem dhe
kunna mena. Derpå 2. discoursevijs allenast framsteltes,
huru det icke kunde strijda emot regeringzformen medh
Hans ExceUentz Hr Sewed Bååthz persohn, uthan han för
sine qvaliteter, berömlige tienster och meriter skull väll
kunde komma i consideration. Presterne sade sigh icke
vara ifrån Ridderskapetz tanckar, uthan vela gerna dem(!)
altidh conformera med Ridderskapet, till hvilke dhe ett
serdeles godt förtroende altidh hafft hafva. Bårgerskapet
låfvade effter '/., tijmma igenom uthskått deras mening
ochså communicera vela.
Sedan begynte discoureras och af somblige urgeras,
man skulle votera medh zedlar, så hade hvar och een sitt
frije votum fritt att gifva tillkenna.
Hr Landtmarskalken: Att votera genom zedlar, är
ingen förtagit, allenast den modus plägar då mäst brukas,
när differente meninger i classerne höras, men nu åhre dhe
alle enhällige.
Hr Per Sparre Larson: Borde lijkväll votera med
zedlar, om icke allareda voterat vore, ty det går ordente-
ligare dermedh till.
Lagerfelt: Lät oss då votera med zedlar.
Per Sparre Larson: Så giordes, när Feltherren val¬
des, ty fastän inga voro emot honom, ville ändå dåvarande
Landtmarskalken, att dhe igenom zedlar votera skulle,
som ochså skedde.
Hr Landtmarskalken: Medh Feldtherrens vahl var
ett annat, ty dhe voterade medh zedlar, förr än något
medh desse andre Ständerne var communicerat, men nu
sedan communication är skedt, synes vara något orimligit.
Per Sparre Larson förmente detta i längden skola
kunna prejudicera Ridderskapet och Adelen.
Hvarföre proponerade Hr Landtmarskalken på
samptl. Ridderskapetz och Adelens begiäran, att alden-
stundh dhe nu utan zedlar mundteligen medh enhelligt
liudh hade voterat på Hans Excellentz Hr Sewed Bååts
persohn till Rijkz-Skattmestare, hvarföre blef det belefvat,
att det uti Ridderskapetz protocoll insereras skulle, att
26
1668.
denne modus i framtij den Ridderskapet och Adelen eij pre¬
judicera skulle, uthan altid stå dem fritt medh zedi ar att
votera.
Vardt ochså belefvat, att dagen förr än propositionen
skall skee, skole Ridderskapet enhelleligen och flitigt komma
tillsammans, att matriculen kan upreciteras, och observeras
kan, hvem bärta och hvem som är tillstädes, och att man
effter ridderhuusordningen kunde sättia andre i stället af
dee. som borta ähre.
Sedan kom ett uthskått medh svar från Bårgerskapet.
Dem emot att gå voro upnembde:
Af classe l:a: Grefve Axell Lillie,
classe 2:a: Falk enbergh,
classe 3:a: Reuter.
När dhe inkommo, varande 10 personer starke, giorde
een talet och effter vanlige curialier sade, huru deras ståndh
hade ochså hållit för bäst och säkrast att fälla och uth-
välia den, som Kongl. Maij:t häfver föreslagit, hvilken
hans capacité och meriter bäst bekände äre; skredh derföre
till lyckönskan och gratulation.
Hr Landtmarskalken svarade medh vanlig civile
complementer och försäkrade dem om Ridderskapets och
Adelens goda villje och affection emot dem.
Sedan detta var skedt, deputerades ett starkt uthskått,
som andre dagen klåckan 9 skulle vara tillstädes att
jempte dhe andre Ständernes uthskått underdånigst före¬
draga Kongl. Maij:t hvadh skedt var.
TJtnembdes altså:
Af classe l:a:
Grefve Torstensson, Hr Gabriel Kurck,
Grefve Gustaf Oxenstierna, Hr Christopher Gyllenstierna,
Grefve Jahan Stenbock, Hr Claes Baneer,
Grefve Willhelm Douglass, Hr T jenn art Mörner.
Hr Carl Sparre,
Af classe 2:a:
Hr Arfwedh Ifwarsson Hr Falkenbergh.
för Lilliehök, Rosenhane,
Hr Thore Bonde, Jöran Krabbe,
Hr Ulf Bonde, Tott.
Hr Gustaf Person,
Juni.
27
Af classe 3:tia:
Siöbladh. Reuter,
Ståhlarm, Taubenfelt,
Ekebladh, Drakenhielm.
Hammarsköld, Lichton,
Lagerfeldt, Chronbergh.
Ben 13 Junij för middagen instälte sig ofvan speci¬
ficerade uthskott och klåckan in emot tolff forst åkte på
Slåttet, hvarest sedan alle Stendernes uthskått hade sigh
uti förmaket instält, admitterades dhe in uti Senaten, då
Hr Landtmarskalken först begynte tahlet:
Allernådigste Dråttning, höghvälborne herrar, Sve¬
riges rijkes Regering och Rådh. Att Eders Kongl. Maij:t
häfver behagat medh des Rijkes Ständer i nåder att com-
municera det importante ährendet om rikzskattmestare-
vahlet, tillijka dhe fullmogne skiähl och motiver, som hafva
förorsakat Hennes Maij:t Rijkzens Enckiedråttning medh
dhe höghvälborne herrar af Rijkzens Regeringh och Rådh
att kasta des ögnemått på Hans Excellentz Hr Sewed Bååt
för des berömblige förståndh och höga conduicte sampt
Kongl. Maij:t och rijket märkelige och välbevijste con-
siderable tienster skull, detsamma hafva Ridderskapet och
Adelen medh serdeles vördnat och underdånig devotion
uptagit, merkiandes deraf icke medh ringa frögd och hug-
nadt Eders Kongl. Maij:tz serdeles nådige förtroende, som
Eders Kongl. Maij:t häfver till Rijkzens Stender, enkanner¬
ligen att Eders Kongl. Maij:t häfver gifvit dess nådige
permission och tillståndh, att des Ridderskap och Adell
öfver ett så considerabelt ärende hafva fått inkomma medh
deras underdånige betenckiande, och häfver Ridderskapet
och Adelen underdånigst sigh härmedh således velat för¬
klara, att såssom ingen kan om eens och annans capacitet,
tienligheet och meriter bättre och medh högre förståndh
judicera än Eders Kongl. Maij:t och Deras Excellencier,
som dageligen inhämpta kundskap och förfarenheet om
hvars och eens capacité och villkor, hvarföre häfver Ridder¬
skapet och Adelen så i anseende häraf som af Hans
Excellentz långlige giorde förnähme tienster, och att han
i åtskillige Konungars tijder häfver varit een ledamot af
Riikzens Senat och derigenom giordt sig Kongl. Maij:t och
28
1668.
rijket väll meriterat, effter ett föregående ordenteligit
omröstande sampt skedde eommunication medh dhe andre
Ständerne välbemälte Hans Excellentz Hr Sewed Bååt
uthsedt värdig och capable till rijkzskattmestereembetet.
Önskade derföre Hans Excellentz dertill mycken lycka och
vällsignellse, att han medh jämbnlijkt Kongl. Maij:tz åth-
nöije och beröm denne höga tiensten förestå kundlie, som
han dhe förra giordt hatfver, önskandes ochså och, att
Rijkzens Ständer altidh och framgeent under ett så väl-
bestäldt och lyckeligit regemente uti vällstånd tilltaga och
florera måtte.
Doctor Eric Emporagrius prsemissis titulis: För
dem giorde eommunication öfver rijkzskattmestereembetes
ehrsättiande och sedan derpå gifne frijheet, att öfver sielfve
våhlet få gifva deras underdånige betenckiande, tackar
Presterskapet Kongl. Maij:t på det underdånigste. Och
ehuruvähl Presterskapet effter föregången deliberation in-
thet väll kunna veta, hvilken persohn helst ved denne
tijden som beqvämligst och tienligst borde komma i con-
sideration, lijkväll hafva dhe effter een innerlig boön till
Grudh och eommunication medh dhe andre Stenderne endt-
ligen skrijdit till ett vahnligit omröstande och omsijder
stannat i den meningh, att såssom Presterskapet nogsampt
dömma kan, att Kongl. Maij:t, den Kongl. Regeringen och
Rijkzens Rådh aldrabäst förstår considerera sielfva embetet
och den personen, som föreslagen är, jämbväll den åhuga,
som Kongl. Maij:t och den Kongl. Regering draga för
Kongl Maij:tz yngre åhr, att och Presterskapet af samma
skääl, så och den höga herrens Hr Sewed Bååtz, som
dertill vahlder ähr, lån glige tienster och gode giorde prof-
ver, dem dhe mehra böra vörda än dömma öfver, såssom
och att Hans Kongl. Maij:t försäkrar; att fäderneslandet
af hans tienster ännu vijdare läre hafva nytta, så kan
Presterskapet inthet annat än hörsambligen sigh effter den
Kongl. Regeringhs och Rijkzrådz giorde vahl rätta, nemb-
ligen att Hr Sewed Bååt till Rijkz-Skattmestere förordnas.
Önskandes honom af troget hierta dertill lycka, och att
Grudh ville gifva honom förståndh och rättvijsans anda
och vällsigna administrationen af hans embete, att som
Rijksens Thesauro kunne så förstå, att han dhe gamble
Konungar måtte vara lijk, och att han måtte där icke
Juni.
29
annulera, doch imitera Konungh Salomon och den väll-
signelse förspöria, som i hans tijdh förspordes. Sist för¬
säkrade han Hr Sewed Bååt om all respect och vördnat,
som han elliest i krafft af sitt höga embete häfver att
fordra. Herren låte alt väll gå.
Borgmestaren Olaus Thegner berättade, det Borger-
skapet effter den nådige permission, som dem medh dhe
andre Rijkzens Stender var gifven, att inkomma medh
deras betänkiande öfver Hans Excellentz Hr Sewed Bååts
persohn, som per pluralitatem votorum till Rijkz-Skatt¬
mestere voro arnat, hade varit tillhopa, det vichtiga ähren-
det öfverlagt och effter eommunication medh dhe andre
Rijkzens Ständer bäst ehrachtat att uti ett så högt värk
underkasta sig Kongl. Maij:tz gode betenckiande och vahl,
förlijtandes således på den försäkringh, som dem var gifven,
att det våhlet inthet annat vore ansedt, än på Kongl.
Maij:tz och rijkzens tienst och vällfärdh, hvarföre dhe och
samptl. Hr Sewed Bååt mycken lycka och vällsignellse
önska sampt af (ludli begiära, att han detta höga embetet
(fudh till ähra, Kongl. Maij:t och fäderneslandet till tienst
uthföra måtte, sigh sielf till högt nampn och beröm.
Tahle mannen för henderne: Såssom (rudh häfver
kallat den förra Rijkz-Skattmestaren, och dhe nu äre be¬
fälte att gifva deras betenckiande om den nu förordnade
Rijkz-Skattmestaren. altså hafva dhe effter dheras enfaldige
förståndh det öfverlagt och sainmanrådt emellan sigh och
dhe andre Stenderne och endtligen uthvalt och kallat der¬
till Hr Sewed Bååt, medh begiäran att såssom han altidh
plägar vara uprichtig och altid stå väll före sine tienster,
att han och nu ville taga uppå sigh den mödan, önskandes
dertill lycka, (judi till ähra, Kongl. Maij:t till tienst och
dem till tröst och hugnadt.
Prsemissis titulis, som i första congressen, Rijkz-
Cantzleren: Iblandh andre preuver och kännemerke af
Rijkzens Stenders trogne devotion skattar Kongl. Maij:t
billigt detta vara, att Ständerne medh sådan vördnat hafva
uptagit Kongl. Maij:tz notification om rijkzskattmestare-
vahlet och dess begiäran medh dheras betänckiande der¬
öfver att inkomma, att Stenderne så väll och medh een
sådan concert och harmonie och så snart hafva föreenat
deras tanckar conforme medh det, som i Senaten skedt
30
1668.
var om rijkzskattmestarevahlet. Kongl. Maij:t ominerar
deraf mycket gådt och att sådant af Gudhz gudommelige
försyn skedt ähr, som sigh vårdar om vårt kära fädernes-
landz vällfärdh och conservation förmedelst denne emellan
hufvudet och lemmarne, Konungen och Ständerne försporde
enhelligheet och harmonie, derigenom den gode Guden som
een grundpelare uppehåller fäderneslandet vedh des flor,
styrkia och kraffter och så det här effter framgeent väll-
signa läre. Hvaröfver Kongl. Maij:t sigh glädier och Gudh
innerligen betackar, medh flitig önskan att sådant måtte
länge vara och perennera, ehrkennandes i det öfrige denne
Ständernes förklaring medh serdeles ynnest och nådhe.
Och alldenstundh nu mehra inthet annat återstår, än att
förklara Hr Sewed Bååt till Rijkz-Skattmestare, alt der¬
före förklarar och härmedh — vendandes tahlet och ögonen
på lii j k z - Sk attrn es tarén — Hr Sewed Bååt till des och
Sveriges Rijkes Skattmestai’e, medh flitigh lyckönskan, att
Gudh, som häfver honom i sine förra tienster undt lycka
och vällsignellse, ville ochså nu uti detta hans höga embete
giöra bijstånd, att det måtte lända hans nampn till ähra,
Kongl. Maij:t och fäderneslandet till tienst och troget bij-
ståndh och honom sielf till stedze varande ähra och beröm.
Kongl. Maij:t drager och till honom det nådige förtroende,
att han nu så häreffter som härtill effter sine ytterste
kraffter och förmågo sitt höga embete förrättar, effter som
och Kongl. Maij:t honom vill taga i sitt hägn och pro-
tection, honom uthi sitt embete altidh understödia och
handen räckia, till hvilket och alt det öfrige hela Senaten
honom lycka af Gudh troligen önskar. — Berättade sist
Stenderne, att nu inthet mehra vore öfrigit, än att pro¬
positionen uplästes, hvilket medh det första skee skall och
dem vederbörligen derom notificerat blifva.
Dermedh stegh Hr Sewed Bååt up af sitt rum och
stegh till Hennes Maij:t Enckiedråttningen, tackandes
Hennes Maij:t igenom ett apart tahl så submisse, att man
det i pennan eij så fatta kunde. Sedan tackade han
medh handgifvande Hr Landtmarskalken och dhe andre
tahlemennerne och praesidibus och sist effter Hr Rijkz-
Cantzlereus anvijsande satte sig i sitt rijkzskattmestere-
ställe.
Dereffter trädde Ständerne dermed af.
Juni.
31
Denne dagh resolverades för Inspectoren öfver salt-
pettersiuderne Beckerfeldt, att han på 14 dagar skulle hafva
permission att absentera sig här från Rijkzdagen, effter han
Cronans tienst hade att beställa.
Desse hafva låtit excusera sig: Assessoren Lindegren
på een månadt för lagh förhinder skull, som Hr Landt¬
marskalken han sielf vidh sin ankomst vill insinuera;
Majoren Primros igenom bref till Hr Landtmarskalken för
ålderdomssvagheet och siukdomb skull.
Den 15 Junij för middagen, sedan Ridderskapet
och Adelen effter anslaget hade sigh infunnit, togz dhe
nyss nobiliterades och naturalizerades sköldebref före att
igenomsees, och effter Du Rees naturalizationsbref först
blef upläsit, moverades denne quaestio, om dhe naturali-
serade skulle hafva något framträd e för dhe nyss nobili-
terade.
Somblige mente billigt vara, att dhe framföre dhe nyss
nobiliterade, som nu först intagas skulle, skulle hafva för¬
mon att immatriculeras främst.
Hr Landtmarskalken mente böra considereras, på
hvadh skääl een är blefven naturalizerat, och om han
continuerligen har bevarat sitt adelige ståndh, att det
icke igenom ofrelsse giffte kunne vara praejudicerat, och
om han häfver trädt i ofrelsse giffte, förrän privilegierne
vore gifne eller sedan, ty sådant exprimerar den 9 punct
i ridderhuusordningen.
Hr Per Sparre Larsson mente, att man inthet borde
inqvirera deruti eller qvestionera, effter Kongen medh sitt
bref har declarerat honom för een adelsman.
Hr Landtmarskalken: Ingen är, som icke uptager
Kongl. Maij:tz bref med största veneration och respect,
ickie (?) heller att tenkia der något att påtala, men quaestio
är allena de modo introductionis, hvad rang een naturaliserat
skall hafva framför een nyss nobiliterad, som förr är no-
biliterad än den andre naturaliserad.
Per Sparre Larson: Man bör i alt gå medh mo¬
deration och modestie och intet fråga, om eens moder hade
varit frelsse eller ofrellse.
Sedan uplästes Ridderskapetz och Adelens (o: riddarhus¬
ordningens) 9 punct, och befans att deruti expresse står:
32
1688.
om han giffter sigh frelsse inrijkes, att deraf desse ofvan-
rörde considerationer föllja måste.
Hr Landtmarskalken: Lät inthet uppehålla oss
uti sådanne små saker, lät blifva ett sluut på väre me¬
ningar.
Hr Per Sparre Larson: Yij böra hafva vårt regle-
ment och föllja ridderhuusordningen.
Gotthard Strijk stodh np, begiärandes få tahla ett
ordh, att effter han hörer nämbna om naturalisationspuncto,
att icke någon måtte prsejudiceras, som allareda har halft
vota här på Eidderhuset och lij kvist inthet framtedt något
express naturalisationsbref. Han kunde väll af andre landh
deducera sin gambla ätt och härkomst, men inthet natura¬
lisationsbref kunde han framvijsa. Badh sådant igenom
detta tillfellet icke måtte blifva honom till praejuditz i
framtijden.
Hr Landtmarskalken med samptl. Ridderskapet och
Adelen lofvade honom det eenhelligen, och att ingen praeju-
dicerlig conseqvence skulle nu eiler i framtijden dragas utaf
desse att qvestionera på dem, som för så långh tijdh hafva
halft possession af säthe och votis här på Riddarehuset;
sermo var allenast de nu introducendis, och quaestio var
emellan dem, huru dhe skulle föllja på hvarannan och intet
vijdare.
Resolutio: Befans altså för gådt, så i anseende af
ofvansatte skähl som enkannerligen Kongl. Maij:tz höga
myndigheet, som så lätt har vedh(!) att nobilitera een väll-
meriterat som att naturalisera, att dhe skulle lijka achtas
och föllja i den rang, som deras brefz data innehålla, ty
deras naturalisationsbref äre tijllijka sköldebref. Men dhe,
som elliest i förra tijder eller framdeles hafva varit af
gammall adell och fått Kongl. Maij:tz slutne bref allenast
hijt neder till Ridderskapet och Adelen, dhe böra stå som
tillförene är slutit och i förra Rijkzdagar skedt är.
Strijk approberade detta alt, att effter den eene har
så mycket att säija som den andre, den yngste och ytterste
så mycket som den äldste och förnembste, ty vore skiäligt
dhe ginge effter deras brefs data.
Uthi De Muscherons naturalisationsbref var allenast
det ordet att considerera, det Kongl. Maij:t i sitt bref
brukar: förnöija (o : förnya) hans adelskap.
Juni.
33
Hammarsköld, Taubenfeldt: Lätt oss man blij
vedh det, som resolverat är, och vedh den 9 § i ridder¬
huusordningen.
Dernäst uplästes dhe andras nampn och bref, och rai-
sonnerades öfver hvars och eens villkor, hvadh han till
Riddarhuset gifva skulle, och fans för gådt och låta det
ankomma på deras egen discretion; doch kunde een godh
påminnelse till Riddarehusetz bästa eij skada.
Blefvo derföre Landzhöfdingen Hammarsköld och Öf¬
versten Hans Mörner deputerade att gå neder i conference-
sahlen till dhe nyss nobiliterade och sondera, hvadh dhe
af godh villia gifva ville, hvilke det ochså giorde, och
vardt bevilliat som föllier vid. infra.1
Effter 3 bröder medh deras familier äre uti ett bref
nobiliterade, så syntes för så considerable rijka fålk vara
nästan lijten discretion, den dhe till Ridderhuset uthlåfvat
hade, nembl. 25 skeppund koppar till taakteckning; dhe
3 familierne kunde väll gifva 50, men aldraminst 30 skep¬
pund, och det i consideration att Starenflyckt för sigh
allena af godh villia hade gifvit 750 daler silfvermynt.
Derpå frågade Hr Landtmarskalken samptl. Ridder¬
skapet och Adelen, om dhe, som nu således nembde äre,
skole nu för propositionen blifva införde eller mitt uti
Rijkzdagen eller vedh änden af Rijkzdagen.
Och ehuruväll prima och 2:a classis i förstonne stodh
derpå, att dhe inthet förr än vedh ändan af Rijkzdagen
introduceras skulle, och det af desse skiähl: 1. Effter så
vant hade varit, och månge, som i Cronones tienst stadde
äre och lijta derpå, att ingen introduction skall skee
förrän sist i Rijkzdagen, kunde härigenom blij prsejudicerat.
2. Böre dhe alle i sänder introduceras för bättre ordning
skull och icke någre nu, andre mitt i Rijkzdagen, andre
åter sidst i Rijkzdagen; kunna ändå hafva äldre bref,
än dhe, som nu introduceras kunde.
Contrarium sustinerades för desse skiähl: 1. Att effter
dhe, som tillstädes äre, hafva sig nu ahngifvit, dhe och så
vijda hafva uthlåtit sigh, hvad dhe vela gifva till Ridder¬
huset, ty kunna dhe nu inthet väll afvijsas till sist i
Rijkzdagen, serdeles emedan någre officerare häriblandh
1 Se nedan sid. 43.
Sr. Riddersk. o. Adels riksd.-protX. 1668.
3
34
1668.
äre, som ähre långvägade hemma och hvarken för deras
tienst eller medell skull kunna töfva så länge. 2. Har man
prsejudicata och exempell af förra Kijkzdagar, der een dehl
först i Rijkzdagen blefve introducerade och een dehl effter,
och lijkväll blef ingen till des rang praejudicerat eller
förnär skedt. 3. Hender det till Ridder skapjets och Adelens
större anseende, att numerus prsesentium — som uthan
dess ringa ähr — förökes, att således processen till pro¬
positionen kan hafva något bättre anseende.
Resolverades altså, att dhe, som nu tillstädes äre,
skole blifva i mårgon introducerade saivo in jure et ordine
för dem, som eij ännu sigh angifvit eller ankomne ähre,
hvilka när dhe komma mitt uti eller sist i Rijkzdagen,
skole dhe effter deras brefz data hafva den rang, som dhe
hafva borde, om dhe nu tillijka hade varit tillstädes och
blefvet introducerade.
Mons:r Gotthard Strijk öfvergaf en skrifftelig
förklaring öfver det tahl, han senast den 12 hujus fördt
hade, säijandes sigh hafva så innom som uthom Ridder-
huset hört, huru någre illa hans vällmente och ingen prse-
judicerande discours interprseterat och uthtydt hade.
Men effter alle sannade med honom inthet något orim-
ligit hafva tahlt, sade Hr Landtmarskalken vara bäst
att intet röra uti sådanne saker. Befalte Secreteraren få
honom sin skrifft igen, som ocliså giordes.
Strijk beklagade lijkvist, att hvad man som een
riddersman innom lychta dörar talar, att det uthom skall
omildt blifva i riter pr seter at och anbracht.
Begiärtes han skulle säija fram. om han någon viss
viste hafva sådant tahlt.
Strijk: Den som har sagt det, torde intet långt sittia
härifrån och ibland oss.
Hr Carl Sparre medh någre af den förste och andre
classen budo honom säga fritt uth, effter han så när går;
dhe ville veeta nampnet.
Strijk: Det är här i Ridder huset tahlt och kunde
väll inthet uthkomma, om icke någon, som härhoos suttit,
det uthbracht hade, att een stark presumption är, honom
vara ibland oss och kanskee inthet långt från migh.
Hammarsköld: Man kan mycket presumera, men
vete I någon, så sage rätt uth.
Juni.
35
Hr Landtmarskalken: Viste man någon, så borde
man statuera exempell på densamma, ty det är att be¬
klaga, att vårt ståndh skole vara så otyste framför dhe
andre ståndh, hvilka man seer medh största hemligheet
och tystheet deras deliberationer anställa, som Prester-
skapet, Borgerskapet och Bönderne. Det kan offta sådanne
deliberationer komma, som angå skattebönderne och Adelen
emellan eller ochså Presterskapet och Borgerskapet medh
Adelen emellan, hvilka tiena till hvars och eens ståndz
fromma, fördehl och nytta, enskijlt och ä part, och således
icke borde vara commune eller uthropas, förrän sluut vore
skedt, men nu kan man sådane deliberationer inthet förr
incaminera, förrän stånden, som dheremot vore, kunna det
få veta. Slöt dermedh bäst vara, att hvar och een tahlar
med skähl och fundament, derpå han altid stå kan, och
sedan inthet achtar något sqvaller.
Espingens supplication att vela blifva introducerat
jempte dhe skiähl han ville bevijsa sigh vara af gammal
familia, förandes i sitt vapen een bååth medh förgylta
tullar, blef upläsin;1 men effter saken fans af den con-
sideration, att han af Kongl. Maij:t sielf allernådigst deci-
deras skulle, ty vardt han underdånigst dijt remitterat,
och om Kongl. Maij:t [honom] allernådigst för een gammal
af adell declarerar, skall hans rätt härmedh vara praeser-
verat.
Öfverste Christopher Brunells fullmechtiges supplica¬
tion var ochså föreläsin1, och effter det befans honom hafva
fördt afvog sköldh emot sitt fäderneslandh, elliest och
allenast een af Brunfelt] vid[imerad] copia på hans skölde¬
bref upvijstes och eij original, ty lemnäs under Kongl.
Maij:tz allernådigste villie, honom att vela låta hafva rum
ibland Rijkzens Ridderskap och Adell.
Rijkz-Stallmestaren Grefve Jahan Sten bok steg
dermed till bordet och begynte tala om hvadh senest
den 12 hujus omrört och belefvat blef, nembl. att serdeles
deputati och uthskått af alle classer skulle förordnas att
gå tillsammans och deliberera om een supplication, som dhe
Kongl. Maij:t medh allerunderdånigste vördning öfvergifva
skulle på samptl. Ridderskapetz och Adelens vägnar an-
1 Jfr sista bilagan.
36
1668.
gående regeringzformen och dess behörlige högstnödigh-
varande maintien; han hade tillfbrende här publiquement
remonstrerat, hvadh för svåre och vidt uthseende conse-
qventier deraf föllia kunde, om icke den som een lagh
effter des ordform handhålles, ty Kongl. Maij:t, som medh
Stendernes enhellelige samtyckie häfver förordnat, be vill i at
och stadgat samma r eger ingzform, lärer ochså hafva den
stoora nådh och godheten för des trogne undersåtere, att
han må som een obrytelig lagh achtas och effter lefvas.
Gouverneuren Hr Per Sparre Larsson begiärade få
någre ordh vedh detta tillfälle uthtahla, efftersom han af
Jahan Stenbokz discourser förmerker, som vore något före-
lupit, som skulle löpa emot regeringzformen. Han håller
sådant mycket raisonabelt och skiäligt, att sökia Hans
Kongl. Maij:tz maintien öfver samma regeringzform som
een stadga af laga krafft och myndigheet, men så syntes
icke vara af nöden att fatta någre formalier uti sådant
ährende eller arrestera sigh vedh saaker, som synes lenda
någon familia till praejuditz och disgoust; man kunne väll
tienligare finna att beflita sigh om enigheet och gådt för¬
troende, derigenom på andre Rijkzdagar altså väll med
een önskelig harmonie till rijksens bijståndh, flor och bästa
ähr vordit aflupit, än att söka fomentera missförtroende
ibland oss. Jagh för min persohn kan inthet afsee något
vara skedt emot regeringzformen, derigenom han skulle
kunna vara prsejudicerat, som Jahan Stenbock refererar;
skulle någre af een familia som för deras tienster och
qvaliteter skull kunna åthniuta någon nådh af sin kong
och öfverheet, så bör den icke deröfver missunnas, efftersom
conseqvencen skulle ingen vara skadeligare före än för
vårdt ståndh, der någon skulle blij excluderat och sättias
mått till ähra och dygdh. Rijkzens Senat består af så
månge familier och kan inthet upfyllas derigenom, att
någre af een familia deriblandh sittia; man har eij heller
förnummit, att Kongl. Maij:t eller rijket har hafft derigenom
någon otienst. Om någon skulle tänckia, att jagh detta af
passion talar, så skulle skee mig stoor orätt; jag talar
allenast detta vedh detta tillfälle effter min skyldigheet
och underkastar altsamriians det låfl. Ridderskapets och
Adelens mognare och bättre betänekiande, att häröfver
något vijdare och bättre judicera, ty om vij ansee saaken
Juni.
37
i sigh sielf, så torde befinnas, att vårt ståndh mehr här¬
igenom prsejudiceras skulle än een familia, och att Ridder-
skapet och Adelen mehr nytta häraf kunne hafva än
onytta; vore mycket betenckeligit att gå om medh dhe
saaker, hvarigenom missförståndh kunde tillvägabringas
emellan Regeringen och Rijkzens Rådh.
Grefve Steenbock: Broor, du går emot alle funda¬
ment och regler och talar effter dine egne motiver, ty
hvadh är regeringzformen?
Hr Peer Sparre: Regeringzformen?
Grefve Stenbock: Jaa rätt, regeringzformen.
Hr Per Sparre Larsson: Det veet jagh rätt så väll
som du och kanskee bättre än broor.
Grefve St en bok: Effter du så väll veet det, så sägh
och tala så paslig.
Hr Per Sparre Larson: Jaa rätt så passligh som
du vilt, och fråga dine schöl aepaikar, vill du veta.
Grefve Stenbock: Neij, jag frågar digh och qve¬
stionera!' på digh, och du bör svara migh.
Per Sparre Larson: Jag skall svara digh på ett
annat rum. Stegh dermedh up, säijandes: korn.
Dermedh stegh Grefve Stenbock upp och ville föllia,
men blefve begge af tertia classe hindrade, serdeles af
Landzhöfdingen Hammarsköldh, som först steg dem emellan
och inthet ville släppa uth dem.
Hr Landtmarskalken bultade med stafven i gålfvet
och begiärade liudh och andre comportementer, eller han
nödgades läggia neder sin landtmarskalkzstaaf och för
Kongl. Maij:t sig underdånigst besvära. Begiärade på
samptl. Ridderskapets och Adelens vägnar, att ingen den
andra antasta eller röra skulle.
Samptl. Ridderskapet och Adelen ropade och budo
Landtmarskalken beträda sitt embete; dhe ville alle hålla
hand deröfver. Blef altså belefvat, att någre skulle föllia
dem uth och vara derhoos, att icke något vijdare förelöpa
skulle.
Landtmarskalken begiärade, att samptl. Ridderska¬
pet och Adelen ville sig nedersättia; han hade orsak på
deras vägnar öfver denne insolente actionen, som nu var
skedd, sig att besvära, derigenom icke allenast Kongl.
Maij:tz egen, uthan ochså Rijkzens Ridderskaps och Adelis
38
1068.
respect vore laederat; sådant veet man aldrigli någonsin
hendt vara i förra tijder.
Ekeblad: Det vore väll tillförene ochså förelupit.
Landtman skalken badh honom säga när; det kunne
inthet bevijsas, att man icke skulle hafva fått tala fritt,
och aldrig ingen (!) understå sigh att fordra den andra uth
uti een offenteligh Ridderskapets och Adelens congress och
conference, som nu hände.
Öfverste Mörner: Det är på Polnisk maneer.
Eke bladh: Han fordrade intet ut honom, uthan badh
honom föllia.
Landtmarskalken frågade samptl. Ridderskapet och
Adelen, hvadh rådeligst vore i detta fallet giöra.
Alle ropade: Framför alt bör eij Landtmarskalkens
respect falla; den vele vij hålla hand öfver.
Landtmarskalken: Vöre dee skällsordh?
Ekeblad: Det hördes inthet.
Och ropade somblige: Där nämbdes lijkvist skolpojke
eller scholcepåike.
Axel Lillie inkom derpå och bad Ridderskapet och
Adelen på sin svågers Grefve Jahan Stenboks vägnar,
att Ridderskapet och Adelen ville låta sig hela detta
ährendet vara recommenderat.
Hr Carl Sparre: Jag hoppas Ridderskapet och Adelen
icke så läre considerera min broder, som Grefve Stenbock
häfver giordt.
Landtmarskalken begiärade, det Grefve Axell Lillie
och Hr Carl Sparre begge ville giöra afträde, hvilket dhe
ochså giorde.
Sedan proponerade Hr Landtmarskalken, att Rid¬
derskapet och Adelen hade nu sielfve sedt och hört, hvadh
som oförmodeligen nu är händt vordet. Togh derpå att
berätta tillfället af denne rencontren, sviten af det tahl
Grefve Jahan Stenbock förde vedh rijkzskattmesterevahlet,
och huru då vardt belefvat, att een underdånig supplication
till Kongl. Maij:t upsättias skulle, att begiära des mechtige
handhålning öfver regeringsformen, och huru Grefve Jahan
det nu åter här ville påminna, då Hr Per Sparre Larson
deremot begynte sitt tahl, som ofvanrört är.
Heela Ridderskapet och Adelen förmente bäst och tien-
ligst vara, att Landtmarskalken på Ridderskapetz och
J uni.
39
Adelens vägnar skulle alt detta Hans Kongl. Maij:t under¬
dånigst föredraga utaf detta tillfälle..
Sedan begynte prima och secunda classis att tala om
den underdånige supplication, som till Kongl. Maij:t in¬
sinueras skulle, att rådeligit vöre ett uthskått dertill att
deputera, som om samma supplications styliserande och
modo öfverläggia skulle.
Hammarsköld för 3:tia classe sade det vara bäst,
att någre uthvällies, som detta ärendet debattera, hvilka
sedan det dhe andre referera kunna, och sådant är ridderhus-
ordningen och Adelens privilegier lijkmätigt. Blefve der¬
öfver desse effterskrefne utnämde:
Af classe 3:tia:
Siöbladh, Taubenfelt,
Ståhlarm, Rhenfelt,
Mörner, Drakenhielm,
Hammarsköld!], Lichton,
Grönbergh, Barchlaj.
Nills Appelgreen,
Af 2:a classe:
Hr Thore Bonde, Hr Ulf Bonde,
Hr Jahan Rosenhane, Hr Arf. Iwarson,
Hr Jahan Krabbe, Hr Falkenberg,
Hr Caril Lejonsköld Hr Knut Tott.
i Urnernes ställe,
Af l:a classe:
Hr Conradt Gyllenstierna
i Brahernes ställe,
Grefve Douglass,
Grefve Gustaf Lillie
i Lejonhufwuds ställe,
Hr Adam Wachtmester,
Grefve Torstensson,
Hvilke klåckan 4, som dhe stå nembde, effter middagen
tillhopa komma, hvarvedh hvadh då passerade fins uti ett
serdeles protocoll.1
Den 16 Junij för middagen, sedan samptl. Ridder¬
skapet och Adelen hade sig instält, effter som anslagit
vardt, och classerne hade satt sigh.
1 Detta protokoll finnes numera icke i behåll.
Grefve Stenbock,
Hr Gabriel Kurk,
Gustaf Rosenhane,
Hr Ernest Creutz,
Hr Lennart Mörner,
Hr Augustin Lejonsköldh.
40'
1668.
Gref Jahan Stenbock steg up, giörandes sitt reve-
rence framför bordet för samptl. Ridderskapet och Adelen,
och begynte detta tahl: Jag har fullkombligen den till-
försichten till samptl. Ridderskapet och Adelen, att hvadh
af mig i går uti god mening blef tahlt och discourerat,
icke af någon må vara illa uptagit. Jag förmodar mig
hafva observerat all modestie och förblifvit in generalibus
terminis, och jag skall inthet sky att föra samma tahl
inför min allernådigste Konung och hvar och een och der-
medh förmodeligen kunna bestå. Hvar och een sitter här
som een frij riddersman, och jag som een lem af samma
ståndh begiärer på Kongens vägnar af Hr Landtmarskalken
och af samptl. Ridderskapet och Adelen protection och
skydd, recommenderandes migh uti bästa måttan samptl.
Ridderskapet och Adelen.
Och effter Hr Per Sparre Larson hade ingifvit een
skrifftelig förklaring,1 ty trädde Hr Landtmarskalken
till classerne och effter submisse förde discourser befalte
Secreteraren att läsa up samma skrifft, som ochså skedde.
Hr Landtmarskalken: I godhe herrar håfve nu
hört, huruledes Hr Per Sparre uthtyder sine ordh, att han
intet annat har meent än att absentera sig och eij tänckt
att fordra Grefve Jahan uth, och effter det är händt allenast
emellan oss, och hvar och een ähr suorum verborum optimus
interpres, så vele vij ochså tillsee, huru vij denne saken
i stillheet medh gådt maneer måge kunna bijläggia. Hvadh
Jahan Stenbock vedhkommer, så troor jag inthet, att Ridder¬
skapet och Adelen något skall hafva kunnat merkia eller
finna, hvarigenom han kunde vara bråtzligh, uthan sitt
tahl så anstalt som een riddersman väll anstår, deruti
man eij heller har kunnat finna så stort strafvärdigt, och
derföre kan han väll occupera sitt säte här ibland oss.
Hr Per Sparre häfver ochså nu explicerat sigh, och må jag
bekenna, att det skedde mehr af hetziglieet och uti ett
emportement än af någon illvillia eller med fiijt; borde
derföre alt excuseras och bijläggas, effter icke väll anstå
skulle, att sådane exempel af vår ordning skulle uthmärkte
blifva; dhe vore höga och förnehma persohner begge, och
kunne alt uthan alt bruit väll afslättas, effter inthet är
passerat, som kan meritera någon vindict eller ijfver.
' Jfr sista bilagan.
Juni.
41
Grefve Stenbock: Jagh vill inthet vara så entre¬
prenant att föllia mitt egit judicium eller föllia någre
passioner, uthan skall altidh beflita migh hafva det regle-
ment ved mine actioner, som een ehrlig riddersman väll
anstår, underkastandes mig altid gierna alle förnufftiges
jugement, enkannerligen nu detta lofl. Ridderskapet och
Adelen, hvilkes goda behagh och godtfinnande jag altidh
läre gilla och respectera.
Hammarsköld: Dhe äre höge Kongl, ministri begge;
det är bäst, att dhe förlijkas.
Andre mente, att Ridderskapet och Adelen moste lijk-
vist haa satisfaction af dhen, som först offenderade.
Tertia classis var eenhellig, att uthan påminnelse och
een tienlig reprimende borde denne actionen eij neder--
läggias. Het värsta vore exemplen, som föllia kunde; ähr
mycket folck, som hafva sedt och hördt på detta väsende,
att om det aldeles uthan påminnelse nedlägges, skulle andra
tänckia dem ochså sådan insolencie på een annan gångh
vara tillåten.
Gustaff Rosenhane: Tingzfredh är ett stort tingh i la¬
gen, och den, som bryter densamma, finner hårdt straff; mycket
mehr måste man hafva fredh på een offenteligh Rijkzdagh.
Resolverades att Hr Per Sparre skulle kallas up, och
Hr Landtmarskalken nomine samptl. Ridderskapet och
Adelen honom tilltahla och een tienlig correction gifva.
Skickades altså Fischalen effter honom.
Sedan begyntes att discourreras om supplicationen, som
på samptl. Ridderskapets och Adelens vägnar var belefvat,
Kongl. Maij:t underdånigst att insinueras. Befaltes der¬
före Secreteraren densamme upläsa, som ochså skiedde och
fins bifogat (bil. 1).
Hammarsköld fan det ordet dr essel, som i supplica¬
tionen var infördt, något considerabelt.
Slötz lijkväll af samptl. classerne, att det kunde intet
ha så stoort innebära; dresel är ett bekant svenskt ordh.
Landtmarskalken: Ett bör jag påminna, att vij
nembna remotion från embeten, om det bör stå der eller
inthet; och om frågas skulle, hvem vij därmedh mente, om
vij hade något vist att gå på.
Siöbladh: Jo, det ordet bör stå där; här sitter Öfverste
Per Hiärta, han kan det väll betyga.
42
1068.
Andra ropadlie på Taubenfeldt, att han kunne sanna
detsamma.
Hr Ståhlarm: Lät man supplicationen vara, som
hon ähr, ty hon är i alt rätt fattadt.
Alle classerne sade jaa och consenterade.
Hr Landtmarskalken: Hvem skall skrifva under
honom?
Classerne svarade: Som vahnt har varit, vår Landt¬
marskalk.
Hr Landtmarskalken: Jag ville, jag kunde blifva
förskont dermedh.
Sedan uthnembdes ett uthskått, som skulle gå up till
Konungen medli samma supplication.
Hr Gabriel Kurk påminte än vijdare, om någon
vijste någet exempell, att vara removerat uthan skuldh
från sin tienst, så borde det nu observeras och etfterfrågas;
begiärade det sådan hans påminnelse måtte blifva i acht
tagen och fört till protocollet.
Uthskåttet var detta:
Af classe l:a:
Hr Conradt Gyllenstierna Hr Taube,
i Brahernes ställe, Grefve Gustaf Oxenstierna,
Grefve Torstensson, Grefve Lillie,
Grefve Stenbok, Hr Nills Bielke,
Douglass, Hr Gustaf Rosenhane,
Gabriel Kurck, Hr Lennart Mörner.
Af classe 2:a:
Hr Arfwedh Ifwarsson Hr Thore Bonde,
för Lilliehökerne, Hr Sewed Ribbing,
Hr Philipp Bonde, Hr Gustaf Ribbing,
Hr Falkenbergh, Hr Krabbe,
Hr Lejonsköld Hr Tott.
i Urnernes ställe,
Af classe 3:a:
Gen. Major Siöbladh, Öfverste Mörner,
Hammarsköld, Per Hierta,
Ekeblad, Lagerfeldt,
Nills Appelgreen, Plantingh,
Taubenfeldt, Rhenfelt,
Klärk, Reutercrantz.
Juni.
43
Sedan detta uthskottet var nämbt, var Secreteraren
sänd pa Slåttet och igenom een Secreterare lät ahnmäla
uti Rådet, det Ridderskapet och Adelen hade nembt uth
ett uthskått, som skulle komma up, begiärandes om Kongl.
Maij:t och den Kongl. Regeringen behagade låta veta viss
tijdh, när behageligit vara kunde, att uthskåttet kunde
upkomma; och effter det drögde något länge, innan Secre¬
teraren kunde få svar, efftersom een express nyss var hem¬
kommen från Engelandh, som om dhe alfairerne holt på
giöra relation i Rådet, ty passerade något på Ridderhuset,
som Secreteraren eij kunde få protocollera. Doch skall
detta vara:
1. Att när Hr Per Sparre Larson är inkommin, är
han nomine heela Ridderskapet och Adelen af Hr Landt¬
marskalken vorden tilltalter och undervijsat, hvadh emot
Ridderskapetz och Adelens honneur och respect af honom
kunde vara passerat.
2. Åhre Grefve Stenbok och Hr Per Sparre Larson
vordne förlijkte.
3. Åhre desse effterskrefne vordne introducerade, som
för hastigheeten sättias, som dhe kunna:
, , Låfvat till
Des brets data. t,., t ,
,lr. . -p Ridderhuset.
Oiverstl[ieutenantJ Lars
Barnsköld d. 15 Sept. 1651
och sig eij för låtit intaga 50 daler s.m:t.
Secreteraren Brenner d. 16 Maij 1664 200 daler.
De Besche d. 29 Aug. 1664 100 ducater.
Wagner d. 3 Sept. 1664 50 daler.
Tousinet Charpentier d. 5 Sept. 1664 50 daler.
Öfverste Jacob Stegman d. 5 Sept. 1664 100 daler.
Arenfelt d. 13Dec. 1664 30 r:daler.
Von der Deilen1 d. 17 Dec. 1664 200 r:daler.
Örnecrantzar d. 19 Dec. 1664 100 daler.
Starenflycht d. 20 Dec. 1664 750 daler.
Dures d. 8 Julij 1665 50 daler.
Mannerfelt d. 9 Oct. 1665 20 r:daler.
Gyllendhammar d. lOOct. 1665 50 daler.
De Muscheron d. 22 Feb. 1666 100 r:daler.
Hagenthorn d. 30 Julij 1666 20 r:daler.
1 Margjnalanteckning: Hr Landtmarskalken tog på sig att bringa Secre-
.Tnpl OrriHt.pt n.tt »ifva nåffot hederlieit.
44
1668.
Des brefs data. Låfvat till Ridderhliset.
Lejonanckar d. 18 Aug. 1666 200 daler.
Lindehielm d. 1 Oct. 1666 100 daler.
Erenschöld d. 10 Dec. 1666 100 daler.
Clironströmmar d. 23 Maij 1667 25 skeppund kåppar.1
Desse äre introducerade, dock deras rätt effter ridder-
huusordningen förbehållen och uthan prsejuditz af deras
rang och ställen elfter brefven, som ännu innan Rijkzdagen
ändas kunna sigh angifva [och] introducerade blifva, som
skole hafva deras rang och ordning effter deras brefz data,
som vore dhe nu tijlijka introducerade, som tillförene ochså
är vordit resolverat och här in protocollo fins. Och skulle
desse ofvan specificerade icke föras uti någon viss ordning,
mycket mindre uti sielfva matriculen insättias, förrän Rijkz-
dagen vore ändat, att alle på een gång effter ridderhuus-
ordningen immatriculeras kunde.
Sedan geck uthskattet på Slåttet, och sedan dhet lijtet
hade suttit uti förmaket, blefve admitterade och inlåtne
i Senaten.
Prremissis titulis Landtmarskalken: Den höga nådh,
ynnest och gunst, som af Eders Kongl. Maij:t Rijkzens
Ridderskap och Adell altidh förmärkt och funnit hafva,
och dhe medh underdånigste tacknembligheet vörda och
venerera, gifver dem ochså nu den underdånigste tillför-
sichten och dristigheeten att igenom een important aller-
underdånig supplication föredraga Eders Kongl. Maij:t
någre ährender, som Ridderskapet och Adelen af under¬
dånigste devotion emot Eders Kongl. Maij:t och deras k[ära]
fäderneslandh hafva varit förorsakade att sammanfatta.
Och såssom Eders Kongl. Maij:t altidh häfver dragit een
serdeles nådigh försårgh för deras ståndz conservation, så
förmodha dhe så mycket mehra, att Eders Kongl. Maij:t
icke allenast deras allerunderdånigste boön läre i nåder
låta sigh vara recommenderat och den nådigst uptaga,
uthan och Ridderskapet och Adelen een nådigh resolution
deröfver meddela.
Rijkz-Cantzlerens Excellentz: Det Ridderskapet
och Adelen sigh försäkrade giöra om Kongl. Maij:tz nådh
1 Marginalanteckning: Hr Landtmarskalken häfver giordt een mycket
vacker sermon åt dhe introducerade, hvaraf Hans Excelhtz Secret. contenta
lofvat häfver. Secret. Lindehielm i Cammaren har svarat derpå, dock kårt.
Juni.
45
och serdeles omsårg för deras ståndh och vilkor och till
Kongl. Maij:t det underdånige förtroendet hafva, att medh
deras ährender underdånigst till Kongl. Maij:t inkomma
vela, det erkenner Kongl. Maij:t alt i nåder och om sådan
nådigh omsorgz continuation Ridderskapet och Adelen vill
hafva försäkrat. Kongl. Maij:t vill icke allenast väll alt
sådant uptaga, utan effter sakzens vichtigheet densamma
låta medh sine elskelige Rijkzrådh öfverläggia, då Ridder¬
skapet och Adelen skulle finna alt giörligit nöije och bij-
ståndh. I medlertijdh emedan Kongl. Maij:t låter sig den¬
samma föreläsa, behagade Eder godhe herrar så länge giöra
affträde neder i Cantzeliet.
Hr Landtmarskalken tackade för nådigt svar och
trädde dermedh af medh uthskåttet neder i Cantzeliet.
Effter een tijma ungefähr kommo tvenne Rijkzens Rådh
neder ifrån Rådet: Hr Steen Bielke och Hr Bengt Horn,
då Hr Steen Bielke berättade, huru Kongl. Maij:t hade
sigh låtit föreläsa Ridderskapetz och Adelens supplication
och alt i nåder förmärkt, men såssom des innehåld var
important, och Kongl. Maij:t någon tijd behöfde till des
bättre öfverläggiande och betenckiande, ty ville Ridder¬
skapet och Adelen sigh så länge patientera, helst effter
Kongl. Maij:t allareda har giordt den förordning, att pro¬
positionen, som i mårgon, vill Grudh, skee skall och skall
nu i dagh uthblåsas och allareda på alla predikstolar af-
lyst är, ty ville dhe sigh så länge patientera, som detta
skedt vore, effter ingen förändring häruthi nu stodo att
giöra; sedan så ville Kongl. Maij:t dem sin nådige resolution
affollia låta.
Hr Landtmarskalken giorde derföre tacksäijelse och
sade sig sådant sine medbroder skola referera.
Hr Bengt Horn: Så snart propositionen är upläsin,
läre Kongl. Maij:t låta dhe gode herrar Ridderskapet och
Adelen få på dheras insinuerade supplication ett nådigt
nöije.
Dermedh marcherade uthskåttet åter i ordning ned pä
Ridderhuset.
Och sedan Hr Landtmarskalken hade alt detta
refererat samptlige Ridderskapet och Adelen, skedde di¬
mission, och förmantes att flitigt komma tillstädes i mårgon,
46
1668.
om möijeligit vore klåckan 7, effter matriculen skulle up-
läsas och examineras och der till godh tijdh reqvirerades,
vedh oundvijkelige böter tillgiörandes.
Secreteraren slogh ahn, att samptl. Hillder skåpet och
Adelen sampt medh Krigsbefellet skulle sig andra mår-
gonen klåckan 7 flitigt på Ridderhuset infinna låta.
Den 17 Junij för middagen in pleno.
Secreteraren Jonas Gyllencrantz excuserat sigh per
literas.
Begynte Hr Landtmarskalken att referera, hvad
böter den skulle påläggias, som sigh absenterade, serdeles
i dag, då propositionen skee skall.
Resolutio af samptl. classerne enhelleligen, att dhe, som
uthan laga förfall finnas vara bårte i dagh, skole bööta
een rosennobel eller 4 riksdaler. Men dhe, som sigh aldeles
eij ännu till Bijkzdagen hafva instält, skola böta 50 daler
silfvermynt. Jämbväll belefvades unanimiter, att jämbväll
och dhe, som häreffter, när anslagit blifver, sigh absentera,
skole böta för hvar gång så mycket, serdeles vedh sådanne
tillfälle som nu i dag, böta(!) som sagt ähr.
Hr Landtmarskalken mfente gådt vara att hafva här
een armbössa på Ridderhuset, deruthi sådanne böter kunne
falla, ty elliest gifva the inthet uth böterne.
Resolutio: Att hoos Kongl. Maij:t skall ahnhållas om
execution, om dhe bråtzlige icke strax betala vela, och att
böterne skole falla till Ridderehuset, som uthan des een
och annan boot betarfvar.
Dermedh begynte matriculen upläsas, oell när det kom
till Grefve Douglas rang, stegh Landzhöfding Ribbing
upp och på Grefve Steenbergers vägnar ville protestera,
och effter denne tvisten på förrige Rijkzdagh 1664 af
samptl. Ridderskapet och Adelen är aflupin och deciderat
vorden, och Landzhöfdingen Ribbing, som tillförene på
Grefve Steenbergers vägnar hadhe låfvat sig medh nya
skääl till denne dagh velat inkomma och lijkvist nu inge
andre än bara ord inbrachte, ty lästes samma 1664 åhrs
skedde decision utur protocollet up och fins under den
26 Aug. samma åhr,1 då resolverat blef, att det skulle
1 Se del. IX, sid. 262.
Juni.
47
därvedh förblifva, hvadh een gång resolverat vore; skulle
lijkväll stå så vijda Grefve Steenberger fritt att protestera,
allenast medh skääl och eij blåtta ordh, meif kommo han
inthet medh nye skähl in denne Rijkzdagen, så skulle
denne saken vara aldeles decisa och såssom gången in
rem judicatam.
Det vardt ochså resolverat, att så väll extra capita
som capita skulle böta, och dhe, som icke tillförende hoos
Landtmarskalken medh bref eller igenom mundtlige excuser
hafva bevijst deras hinder och laglige förfall, skulle böta
för i dag een rosennobel och effter, så offta som anslås,
een riksdaler.
Cammereraren Jonas Österling, som af een feber blef
nedersjuknadt, lät igenom Secreteraren giöra sin ödmiuke
uhrsächt.
Sedan uplästes Kongl. Maij:tz resolution af den 16
Junij 1668, af Secreteraren Jonas Klingstedt underskrifven,
på sielfve supplicationen angående sal. Öfverste Brunels
barns immatriculerande.1
Resolverades att effter Kongl. Maij:t allernådigst hade
funnit för gådt att inthet reflectera på den afvoge sköld
deras fader Brunell emot fäderneslandet fört hade, uthan
des oskyldige barn sådant efftergifva och pardonera, ty
ville Ridderskapet och Adelen effter deras underdånigste
plicht ställa sigh Kongl. Maij:tz nådigste villie till hör¬
sam efterrättelse och effter des brefs datum låta hans
familia blifva här i Ridderhuset immatriculerat.
Hr Landtmarskalken påminte ochså, att een af dhe
Danske Beckerne hade sigh hoos honom angifvit och be-
giärt, att hans familia till follie af fredzpacterne emellan
Sverige och Danmark kunne blifva i Ridderhuset intagne
och åthniuta den rang, som dhe andre Danske herremän,
som på seneste Rijkzdag blefve intagne, effter Becker
så väll som dhe andre ville bevijsa deras förfäder hafva
beklädt Rijkzrådz embete i Danmark.
Hr Ulf Bonde medh dhe andre närvarande Skåniske
herremän sade sig aldrig hafva hört någon Beck skulle
hafva varit Rijkzrådh i Danmark; troo honom nappast
sådant skola kunna bevijsa.
1 Jämf. ofvan sid. 35.
48
1668.
Hr Hammarsköld: Inthet har heller jag det för¬
nummit, och om han hade det kunnat bevijsa, hvarföre lät
han icke på seneste Rijkzdagh producera, han så väll som
dhe andre, sine skiähl och documenter; har han det för¬
summat, så har han att tacka sigh sielf.
Hr Landtmarskalken: Efftersom Bech 1. moste be¬
vijsa medh skääl och documenter sine förfäder hafva varit
Rijkzrådh och det eij ännu giordt häfver, och tviflas, om han
det giöra kan, 2. moveras honom af dhe Skåniske herremän
sielfve quaestio status — man har inga andra villkor in tali
casu än föllia ridderhuusordningen — ty fans för häst re¬
mittera honom, Beck, underdånigst till Kongl. Maij:t.
Matriculens upläsande continuerades, och när man kom
till n:o 7 uti 3:tia classe till Lilliesparrernes nampn, var
ingen, som det stället beträdde, och effter som allenast
een gammal man af samma slächt, Olof Lilliesparre vedh
nampn, i Jijfvet öfvervara skulle, ty vardt för gådt funnit
och resolverat, att effter han först hvarken igenom bref
eller elliest igenom någon mundteligen hoos Hr Landt¬
marskalken hade sig excuserat och sine laga förefall bevijsat,
2. ingen i sitt ställe substituerat, 3. var een rijk och för¬
mögen man, ty skulle han till föllie af ridderhuusordningen
vara fallin till böter, femtio daler silfvermynt, uthan att
attendera på någon excus, som häreffter inkomma kunde.
När det kom till n:o 61 till Ståhlhanske-familien, och
någon disput begyntes om samma nampn, effter andre
Ståhlhanskar finnas i Finlandh och andre i Sverige, stegh
Jahan Stålilhanske af dhe Finske Stålhanskerne upp,
säij andes sig tillför ende aldrig hafva hört sådant inkast
vara skedt eller tänckt nu skee skulle, att någon skulle
disputera honom det ställe, som han nu och för 20 åhr
sedan oklandrat besuttit hade; han ville hafva sigh be¬
ropat på dhe documenter och bevijs, som han uppå förra
gamble Ridderhuset inlagt hade.
Grefve Gustaf Oxenstierna fan lijkvist uti een
matricul, att Gen. Major Tårsten Ståhlhanske hade klan¬
drat detta ställe emot Hans Jonsson Ståhlhanske, fordom
Ståthållare på Kexholim, och hans sohn Jahan Stålhanske,
som 1643 åhrs acta uthvijsa skola.
Grefve Gustaf Oxenstierna påminte ochså vedh n:o 71
om Boijerne, att effter Nills Boije har varit barnlöös, och
Juni.
49
Erich, hans broder, försedt sigh medh lägersmåhl och der¬
före är degraderat, att hoos det deputerade uthskåttet
öfver matriculen skulle vijdare förklaring till denne fa-
milien[s] rätt produceras.
Uthi matriculens upläsande och examinerande hintes
eij längre än till n:o 276 i 3:a classe, då budh kom från
Slåttet, att Ridderskapet och Adelen skulle upkomma och
beledsaga Kongl. Maij:t i Rijkzsahlen; och fins specification
på absentes och dhe som böta skulle, och dhe som laglige
förfall hafva eller igenom andre sigh hafva låtit excusera,
så väll som på dhem som prsesentes och tillstädes vore,
hvilken Fischalen i händer tillstältes.
Reciterades dermedh ånyo upp, och familierne fölgde
hvar effter annan deras rang, så fort dhe upnembdes.
Hr Landtmarskalken förmente, att alle extra capita,
sorn eij vore substituerade i någon annans ställe, skulle gå
uppå Slåttet och ibland Konungens hoffolk föllia Kongl.
Maij:t i Rijkzsahlen till föllie af den 24 § i ridderhus-
ordningen.
Hr Landtmarskalken påminte ochså, att medh dhe
nyss intagne, som i går först introducerades, kunde ingen
viss rang observeras, uthan dhe kunde gå, som dhe ville,
till dess sist på Rijkzdagen dhe andre ochså kunde in¬
troduceras, då dhe sedan i ordning till deras rang im-
matriculeras skulle.
Och effter mycket slaskott väder var, effter att det
rägnade, när processen skulle angå, var processen ringa
att ansee; ginge dhe lijkväll i ordning igenom trompetere-
gången in på lilla borgålen (!), Tree cronor och der up åth
stora matsahlen, som predijkas uthi, der dhe lijtet ståendes,
ginge så tillbakars igen, så att dhe siste blefve då dhe
främste och dhe fremste effterste och närmast Konungen
och Dråttningen eller Rijkzens Rådh, som föreginge; till¬
bakars ginge dhe åter igenom trompeteregängen och stora
trappan uppföre till Rijkzsahlen, hvarest dhe andre Stän-
derne, som Presterskapet, Borgerskapet och Bönderne, hade
allareda tagit in deras ställe. Konungen medh alle Rijk¬
zens Regeringzherrar, så månge som tillstädes voro, ginge
alle medh kappor, Hr Landtmarskalken ochså. Dråttningen
förde Konungen vedh högre handen bredevedh sigh, och
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-protX. 1668. 4
50
1668.
sedan dhe vore framkomne uthi skrankvärket, som heelt
öfver på gålfvet medh tappeter klädt var — dhe femb
Regeringzherrarnes stolar stodo något bättre ihoop, men
åter bättre på sidorne Rijkzens Rådhs stolarne, aUe öfver-
dragne medh rött sammet — satte Konungen sigh på sin
höga silfverstohl, och 2 Cammarherrar upvachtade Hans
Maij:t baakom stohlen. Hennes Maij:t Enckiedråttningen
satte sigh uppå sin stohl, klädd medh sölfverduk, ett lijtet
stycke på venstre sijdan vedh Konungen, och bakom stohlen
upvachtade een Cammarherre. Men Regeringzherrarne,
som Grefve Stenbock, Rijkz-Admiralen, Grefve Magnus
Gabriel De la Gardie, Rijkz-Cantzleren, och Hr Sewed Bååt,
Rijkz-Skattmestaren — Rijkz-Dråtzet var siuk och inthet
uppe — och samptl. Rijkzrådh stodo alle.
Då trädde Rijkz-Cantzleren närmare åt Stenderne
och begynte sitt tahl, hvilket i förstonne icke så väll höras
kunde, doch så mycket man i trengzlen och i den dofheetan
hinna och fatta kunde att etfterföllia, var af detta innehåldh:
Prsemissis titulis ad omnes ordines. Huruledes Sveriges
rijke, alles vårt k[äre] fädernesland!!, uti förra åhren hade
varit af des illvilliande månge och mächtige hender an-
grijpit och städt i stoor nödh och lijfsfahra, men med heela
världenes förundran igenom den incomparable hiältens
Konung Caroli Gustafvi segersamme vapen lijkvist till
grentzor och landamären blifvit försvarat och oförminskatt,
och omsijder vedh vår allernådigste Konungz och Artfurstes
lyckelige succession råkat uthi een godh hambn igen och
till een lyckeligh fredh, sådant ähr på förra Rijkzdagar
Stenderne vordit refererat. Huruledes den alzmechtige Gudh,
som serdeles drager omvårdnat för vårt kjäre] fäderneslandh,
häfver nu på månge åhr låtit oss denne freden och säll-
heten oförrycht åtniuta och oss dervedh maintenerat, det
förmodar jag, att Rijkzens Ständer i gemeen och hvar och
een i synnerheet icke uthan medh allsomstörsta hiertans
hugnadt och glädie medh mig ihugkommer och besinner.
Vij kunna oss billigt hugna och gratulera öfver det väll-
ståndh vij framför alle andre nationer i desse åhren af den
aldrahögste Gudh med håfve varit bekrönte, fredh och
roligheet bodt innom våre gräntzor, vår reena evangeliska
religion häfver varit i rätt bruk och öfning, lag och rätt
halft sin frija gång och skipelse, landetz cultur ijdkatt
Juni.
51
och förbättrat vorden; dock iblandh alt skattar Kongl.
Maijrt det ibland det förnembste, att Rijkzens Ständer
medh een så berömlig och låfvärdig harmonie af troheet,
huldskap och manskap hafva varit deras och alles vårs
Konung uti största devotion till- och undergifne. Det
häfver i alla tijder varit Svenska mäns beröm att vara
deras Kongh trogen, och det berömmet hafva dhe nu så
mycket mehr förvidgat, som Rijkzens Stenders trooheet,
huldskap och manskap helst vedh desse tijder och con-
juncturer, vedh desse Konungens åhr, hafva varit af nödhen
och väll bepröfvade vordne ähre; och såssom Kongl. Maijrt
för desse och andre skiähl häfver varit förorsakat att åter
sammankalla sine trogne Ständer och undersåtere, altså
hugnar sigh Kongl. Maij:t öfver alles deras hällssa och
lyckelige ahnkomst. berömmandes dem, som med een så
redebogen plichtskyldigh lydigheet sig så eenhelleligen
effter Kongl. Maij:tz påbudh inställt hafva, önskandes
vijdare välltrefnat och all lyckelig framgång.
Orsakerne till detta allmenne mötet ähr blandh annat
dhe considerable conjuncturer af närvarande tijder, der
heela Europa och nästan heela verlden hoos sig sielf och
med hvarandre in- och utiveklade stå. Så förmår ochså
regeringzformen, [att] effter trij åhrs förlåpp skole åter Sten¬
derne tillhopa komma och om rijkzens författningh under¬
rättelse bekomma, sampt deras tarfvor och underdånigste
ansökiande föredraga kunna, och der icke desse tijder aff
serdeles consideration hade varit, hade Kongl. Maij:t väll
på een tijdh än medh Rijkzdagen kunnat låta anstå, ty
såssom Engelandli och Holland uthbruste uti ett häfftigt
och vidtutseende krigh, som för Sverige så mycket con-
siderablere var, som det andra och serdeles vår granne
deruti tillijka medh sigh inveklade, så ehuru bijstert och
farligt utseende det hade, var lijkväll den gode Gudens
nådh, att förmedelst den mediation, som dhe strijdande
parter updrogo och förtrodde Kongl. Maij:t i Sverige, ähr
kriget aflupit och stadnat uti een lyckelig fredh, icke uthan
största ähr a och odödeligit nampn för heela världen, att
Svenskom det beröm tillagt varder, det dhe näst Gudh
allena hafva varit ett godt instrument till ett så christe-
ligit och helsosamme värkz stifftande och inrättande, der¬
igenom icke allenast dhe strijdande parter sielfve, uthan
52
1868.
och heela christenheeten har funnit sitt stoora nöije och
i längden tillväxande fördehl; och ehuruväll samma,
krigh fördes mäst och hetftigast till siös och således
commerciernes frije läpp hemmade, häfver lijkvist Sverige
framför andre nationer förmedelst föruth betingade villkor
och frijheter hafft deras möijelige förkåfring och tillväxt.
Denne eldh var eij så snart slåcknadt, som een annan
mycket farligare begynte att ijtändas emellan Frankerijke
och dhe Spaniske Nederlanden, hvilke Konungen i Franke¬
rijke, förebärandes någre praetensioner medh krigzmacktz
antast- och bekrijgande,1 och syntes som heela Europa'
mackt skulle härvedh röras och upbringas, der icke den
gode Giiden hade varit medh i spelet och vedh detta till¬
fället vällsignat Kongl. Maij:t och des Rijkzens Rådz
consilier, som fäderneslandetz säkerheet med högsta flijt
och åhuga hafva härvedh mesnagerat och föresett i så
måtto, att igenom mäklande alliancer och förbundh samma
stadigheet under visse conditioner är till ändtlig richtigheet
kommen. Gifve Gudh, att icke någon gnista, som i een
fahrligare låga kunde uppblåsas, någorstädes ännu måtte
liggia fördåldt.
Medh Tzaren i Muschou har Kongl. Maij:t för den
nationens sällsamme procedurer skull nästan som under
vägen måst- låta afhandlingh giöra.
Emot staden Brehmen har Kongl. Maij:t för dess
obillige praetensioner skull ochså måst hålla till des säker¬
heet een armee, och effter som hela Romerske rijket och
Holland umbragerades deraf, och kommo uth rychte, som
skulle Sverige sökia något nytt buller att anstiffta, hvar¬
före att betaga denne praejudicerlige mening och att medh
sielfve värket låta see och vijsa den alfvare, åhugan och
kierleken, som Sverige till christenheetenes befredelse dra¬
ger, ty är ochså ett gådt förtroende medh staden Brehmen
förnyat och restahilierat i så måtto, att dhe uti detta
seculo skole afstå medh det prsej udicerlige praedicato af een
keijserlig frij rijkzstadh, in till dess vill Gudh man skrif-
vandes varder 1700.
Författningerne i Pålandh hafva icke heller kunnat
låta Kongl. Maij:t utan bekymber och försårgh, eftersom
Kongl. Maij:t icke har kunnat tillsee, att een sådan berömbd
1 Meningen ofullständig.
Juni.
53
christenhetenes förmuur skulle blifva ruinerat af een hoop
barbarer och sammanroterade christenhetenes fiender; hvar¬
före häfver Kongl. Maij:t icke allenast plägat all goodh
correspondence och vänskap medh samma rijke, uthan och
igenom sine senningebudh sökt att gifva Konungen och
republiquen att förstå, att Kongl. Maij:t som een förnämt)
christenhetenes lem och den, som för dess conservation ser¬
deles ijfver och zele drager vedh hvarjehanda anstött och
vijdare ahnfecktning af een så omildh fiende, vill hafva
dem förvissat om sin hielp, der dhe den vederbörligen sökia,
och elliest profves nödig.
Sålunda häfver Kongl. Maij:t till siös och landz måst
vara vakande och vederreda, hvadh som påkomma kunde,
och derföre icke med ringa påkostnad måst giöra och under¬
hålla mycken krigzrustning och manskap, hvilket Rijkzens
Ständer alt vijdare af sielfve propositionen läre förnimma,
som nu föreläsas skall. Kongl. Maij:t har fattat det nådige
förtroendet till dess trogne undersåtere, att dhe alt sådant
vederbörligen medh devotion hoos sig läre considerera, och
att hvar och een ehrlig patriot och Svensk man mehr
venererar Hans Kongl. Maij:tz lofvärdigste actioner och
nådige till fäderneslandetz vällferdh fattade intentioner,
än deruti otijdigt att scrupulera. Svenske män hafva
framför alle nationer i världen behållit det lofordh, att
dhe deras Konungars rättsinnige tan ekar och upsåt fast
mehra hafva vyrdat och medh sielfva heroiske bedriffter
af lijf och godz vedervågande dem fullbordat och stält i
värket, än onödigt deröfver döma. Gudh har ju bevijst
vårt k[äre] fäderneslandh den nådh, som inthet annat landh
ähr vederfarin. Häfver icke Gudh ehrhållit oss vedh fridh
och roligheet, der andre länder hafva varit med hvarandra
i förlige vapenskifte? Häfver icke Gudh afvändt ifrån oss
pestilentzie och skadelige siukdomar, der lijkvist rundt
omkring oss dhesamma som hefftigast hafva varit itände
och brunnit? Dyr tijdh häfver ochså den gode Guden låtit
vara uthom väre landemäre, der lijkvist densamme månge
landh häfver beröfvat. Vår rena religion har icke allenast
varit i des rätta öfningh, uthan ochså all anstöt och con¬
tagium i vägen vorden emotgången. Lagh och rätt är
vorden handhållen, att förmodeligen ingen medh skiähl sig
deröfver skall kunna hafva att besvära. In summa: ingen
54
1668.
häfver ifrån Hans Kongl. Maij :tz åsyn bedröfvat giort
affträde uthan den bråtzlige. Kongl. Maij:t förmodar och,
att Stenderne taga i gran acht och öfvervägande våre
illvilliande och våre missgynnares förehafvande och upsåth,
som igenom inge andre medell kunna ställa deras afvundh
i värket än igenom inhyrdes oenigheet. Dhe vela dherfore
enigheet låta vara sig recommenderad och med mogne rådh
och handträckning grijpa Hans Kongl. Maij:t under ar-
marne, hvilket alt lärer uthförligare styckevijs blifva up-
läsit af den skrifft, som rätt nu nembdes. Kongl. Maij:t
försäkrar till ett beslut Stenderne altidh om dess kongl,
nådh och protection.
Häruppå uplästes propositionen (bil. 2) af Secreteraren
af staten Johan P. Oliwekrantz.
Hr Landtmarskalken trädde däreffter inom skranc-
ket medh sin marskalkzsölfverstaf i högra handen, stan-
nandes vidh och emellan dhe effterste Rijkzrådhen, och
sedan han hade giordt sitt reverence, begynte een herlig
sermon således:
Stormechtigste Konung, allernådigeste Herre. Eders
Kongl. Maij:tz samptlige R ijkzens Ständer tillbudna ynnest
och nåde anamma och omfatta närvarande Ridderskap och
Adell uthi all som största underdånigheet. Och såssom
thet uthi alla verldenes tijder haar varit ett vist och sandt
kennemerke, att när Gudh den aldrahögsta häfver landh
och rijke medh lycka, vallgång och prosperitet velat be¬
kröna, så häfver han utaf des outsäijeliga godheet det
med een sådan öfverheet begåfvat, som des outransakelige
rådslagh och divinitatis radios bäst här uppå jordene ut¬
sprida och representera kunde, hvilket sielfva hedningarna
seendes, oansedt dhe eij des kralftiga värkans rätta grundh
och orsak viste, hafva dock likväll, utaf det naturliga
liuset uplyste, sådane heroers uhrsprungh till deras lictitios
deos refererat. Hafva dhe nu vist sigh derutöfver att
frögda, hafva dhe nu till deras actioners större gloire och
beröm [menat] alt utaf dem skee divino auspicio och för den
orsak hullit dem uti största vördning, derföre dyrkandes och
uti alt effterfölljandes deras actioner, huru mycket mehra
hafva alla dhe, som innom Sveriges rijkes gräntzor byggia
och boo, orsak, hvilka förmedelst Gudz heliga andes rätta
grundh kunna sitta uppå dhen qvallan (!), hvarifrån all chri-
Juni.
55
stelig öfverheet och the edla Svea rijkes Carolini härflyta,
hugna, glädia och frögda sigh derutöfver, att Gudh dhen
aldrahögste utaf des outransakeliga godheet häfver dem
med een sådan nådig och christen Konung benådat och sedan
den sisthåldne Rijkzdag medh önskelig lijfzhelsa och sund-
heet uppehållit och bekrönt, hugnandes sigh samptl. Rijk-
zens Ständer, att dhe nu få see Eders Kongl. Maij:t sittia
uppå des kongl, thron medh alla konungeliga dygder till
allas största förundran beprydd. Önska att Gudh dhen
aldrahögste än vijdare ville Eders Kongl. Maij:t många
otålige lycksalige åhr, långvarig lijfshelsa sampt och all
lyckelig regementz flor och prosperitet förlähna. Till hvil¬
ket alt Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefellet så
mycket mehra förorsakas, när dhe, förra tijders fahrlig-
heeter betänekiandes, noga öfverläggia, huru såssom [i] Eders
Kongl. Maij:tz späda barndomsåhr den incomparable herre,
Konung Carl Gustaf, Eders Kongl. Maij:tz sahl. Herr
fadher glorvyrdigst uthi ihugkommelse, hvars nampn, gloire
och beröm aldrig boos posteriteten utslåcknar, till Eders
Kongl. Maijrtz största afsaknad, Sveriges rijkes obotelige
skada så hastigt bortrychtes, helst uti dhen tijden, då
vårt k[äre] fäderneslandh blef icke allenast utaf alla des
naboer och grannar fiendtligen angripet, utan då der tillijka
medh een stoor deel öfriga machterne uti Europa sigh
sammanknippade och lijkasom conspirerade till des nach-
deehl, ruin och undergång, varandes dhe för ögon sväf-
vandes falirligheeters bölljor så stoora, att der icke den
aldrahögste Gudhén hade detta landh och rijke vällsignat
med dhenne Carolo, Caroli Gustavi endeste sohn, ja endeste
arfvinge inthet allenast utaf landh och rijke, scepter och
chrona, kongligit nampn, macht och myndigheet, uthan
och utaf des Herr faders, glorvyrdigst uti ihugkommelse,
heroiske actioner, lycka och vällgångh, så hade vårt k[äre]
fäderneslandh lätteligen kunnat lijda ett skepbrått, men
under des divinis auspiciis häfver det funnit des endeste
lijfsanckar.
Hennes Maij:t rijkzens Enkiedrottning, Deras Excel-
lentier dhe höghvelborne herrar Sveriges rijkes Regering
och Rådh hafva med des consiliers försichtige förande och
dirigerande derhän bearbetat, att icke allenast een önskelig,
säker och reputerlig fredh medh alla rijkzens fiender då
56
1668.
blef sluten, uthan förmedelst deras försiclitige conduite
densamma alt intill denne dagh medh rijkzens största
reputation bibehållen; det häfver kostat stort arbete sådant
verkställigt giöras, aldenstund fast heela Europa denne
tijden öfver igenom stoora krig sampt andre tillstötande
fahrligheeter häfver varet besvärat, ja fast ingen Konung
eller potentat för den grufveliga om sigh frätande krigz-
låga befrijat, hvilken och vidtt omkring Sveriges rijkes
gräntzor vårt kjäre] fäderneslandh uti naboskapet här och
där häfver öfverhanden tagit, så att Sveriges rijkes in-
byggiare hafva desto större orsak Gudh dhen aldrahögste
tacksäijelse hembära, att dhe, fast dhe endeste uti Europa
ähre, som nu kunna sigh derutöfver gloriera, att dhe under
Eders Kongl. Maijitz så lyckeligen förda regemente fred-
zens godheet, ymnogheet och lycksaligheet nutit hafva,
och med dhem alla christna potentater uti Europa, som
således Eders Kongl. Maij:tz consilier häfver vällsignat,
att förmedelst Eders Kongl. Maij:tz flitige bearbetande
dhe stoora krigz upstigande molnskyar ähro så lyckeligen
fördrifne, förskingrade och till inthet giorde, så att fredzens
sool lyser, upfriskar och hugnar heela christenheeten, ut¬
öfver alla krig medh heela Europse största hugnajd] högst
triumpherandes. Hvadh för detta de gamble Göther denne
nations gloire och beröm igenom merkelige krigzexpeditioner
uthi åtskilliga verldenes dehlar hafva utspridt; hvadh
för detta Gustavus Adolphus uti åtskilliga krig häfver
för odödeligit nampn sig och dhen Svenska nation förskaffat;
hvad för detta Carolus Gustavus, Eders Kongl. Maij:tz sahl.
Herr fadher glorvördigst i åminnelse, billigt dhen Stoore
[kallad], förmedelst des tropheer, victorier och segerfulla vapn
för outsläckeligh ihugkommelse sig och des rijke för-
verfvade och inuppå Eders Kongl. Maij:t transfererade
lycka, — det beröm häfver Eders Kongl. Maij:t med allas
största förundran igenom denne fredens ehrhållande icke
allenast uti des rijke, uthan och utöfver hela verlden uth-
bredt, ja nogsampt vijst Sveriges Konungar deras nampns
odödeligheet så väll igenom fredz- som krigzactioner kunna
förvärfva.
Såssom nu freden är all krigz ända, freden är landh
och rijkes opkomst, freden uppehåller och understödier det
allgemenna väsendet, altså gifve dhen Aldrahögste, att
Juni.
57
Eders Kongl. Maij:tz thron medh dhen triumpherande fredz
ähra och säkerheet måtte hekrönas; gifve Gud dhen aldra¬
högste Eders Kongl. Maij:t kraffter att kunna sitt höga
konungzliga embete utföra; gifve Gud dhen aldrahögste
Eders Kongl. Maij:tz trogne undersåtere den nådige tröst,
hugnajd] och förhoppning, att dhe måge everdeligen den röna,
ingen högre lycka och välsignelse kunna vederfaras, än
som när dhe alt framgeent under denne Caroliniske familien,
såssom dhe under dhen stoore Konung Carl Gustafs och
sedermehra nu under Eders Kongl. Maijrtz regementztijdh
hafva lefvat, måtte ännu vijdare kunna föra och ändiga
des lijfsdagar, hvilket Ridderskapet och Adelen sampt Krigz-
befellet innerligen önska, ändtligen sträfvandes uti alt i des
loflige förfäders footspor, att igenom trogne, oförtrutne och
underdånige tienster vijsa dhen devotion dhe för Eders
Maij:t och vårt k[äre] federneslandh draga.
Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefellet hafva utaf
Eders Kongl. Maij:tz proposition nogsampt intagit dhe
höghgultige skähl, hvilka hafva förorsakadt Eders Kongl.
Maij:t denne närvarande välbegynta Rijkzdagh att berama,
betackandes sigh uthi allsomstörsta underdånigheet, det
Eders Kongl. Maij:t tillijka medh dhe öfrige Rijksens
Ständer hafva och velat Ridderskapet och Adelen hijt-
förskrifva; dhe spörja dherutaf nogsampt dhen vaksamma
försorgh, som Eders Kongl. Maij:t för des rijkes vällfardh
och trogna undersåtares välltrefnadt drager, uthlofvandes
sigh villia med största flijt och trooheet des innehåld
öfverväga och, hvadh dhe tillijka medh samptl. Rijkzens
Ständer berådslåendes varda, Eders Kongl. Maij:t medh
det forderligaste uthi alsomstörsta underdånigheet öfver-
lefverera, önskandes af alt troget hierta, att Gudh dhen
aldrahögste ville Eders Kongl. Maij:tz consilier och actioner
således dirigera, så att dhenne vällbegynte Rijkzdagh måtte
medh ett Eders Kongl. Maij:t tienligit, samptlige Rijk¬
zens Ständer förkofverlight, Ridderskapet och Adelen sampt
Krigzbefehlet hugneligit sluut bekröna. Ridderskapet och
Adelen sampt Krigzbefehlet, som utaf förra Sveriges Ko¬
nungar med åthskillige privilegier äre benådade, lefva uthi
dhen underdånige förmodan, att Eders Kongl. Maij:t af
infödd och uthi den Caroliniske familia inplantader [mildhet]
landet till (o : och?) des trogne undersåtere varder och der-
58
1668.
medh handhafvandes, hvarigenom dhe och kunna blifva så
mycket capablere godz, egendomb, ja sielfva lijfvet uthi
Eders Kongl. Maij:tz och rijksens tienst att uppoffra.
Doct. Eric E m por agri us svarade för Presterskapet
och mycket vackert; framdrogh månge skrifftenes rum,
dock beqvemlige och tienlige nog vedh den acten. Han
gladde sigh, att han den lyckelige stunden aflefvat hade,
att han fick tesmoignera sitt ståndz hiertans hugnadt inför
Hans Kongl. Maij:tz ansichte och hans kongl, thron. Drogh
fram af Salom.: »fruchta din Gudh och ähra din Konung»,
hvilket han vidlyfftigt uthförde; frögdade sigh deröfver,
att Kongl. Maij:tz undersåtere och Rijkzens Ständer lijka-
som slächterne finge nu träda för deras och landzens fader;
var hierteligen hugsvalat, att han feck gå up till det
svenska Jerusalem; sade huru Konungen på sin stohl för¬
skingrar alt argt medh sin ögon. Ytterst recommenderade
sitt stånd i Kongl. Maij:tz nådh och beskydd.
Olaus Tegner giorde kort och slöt medh underdånig]
recomfmendation] för sitt ståndh till all skiähligh för-
kåfring, som hans ordh lydde.
Tahlemannen för bönderne kunde inthet väll höras;
kan ochså hans tahl icke stoort hafva hafft att innebära.
Hr Landtmarskalken stegh dereffter medh sin staaf
fram och först giorde reverence, när han kom inom skran-
ket, sedan när han kom inemot Regeringzherrarne, och
tredie gången för Kongl. Maij:t och Enckiedråtningen,
och sedan stegh till och kyste Kongl. Maij:tz handh,
sammaledes Enckiedråttningens.
Sammaledes giorde talemennerne för dhe andre stånden,
allenast bonden feck inthet kyssa handen.
Hans Maij:t togh altidh af sig hatten, medan han
gaf handen.
Derpå marcherade Ridderskapet och Adelen i samma
ordningh för Konungen och Rådet upåth och sedan der¬
ifrån neder på Riddarhuset, hvarest effter fåå tillstädes
voro, blef matriculen upläsin och ånyo examinerat, och af
samptl. Bidderskapet och Adelen gådt funnit, att den,
som då bärta vore, skulle böta två ducater; vore altså 42,
som kommo på böter.
Dermedh skedde dimission till andre mårgonen klåckan 8,
då dhe åter anslagne blefvo att sigh inställa.
Juni.
59
Den 18 Junij för middagen.
Togz listan fram på dem, som i går blefve annoterade
till böter.
Dito kallades Fischalen in. som af Hr Landtmar¬
skalken således blef tilltahlt, att han skulle veta och
sigh påminna sitt embete vara detta: 1. Att han gifver
Hr Landtmarskalken tillkenna, hvem som af Bidderskapet
och Adelen sigh eij i godh tijd till Rijkzdagen instält
häfver, och hafva dem altidh ä part annoterade. 2. Hvilka
som sig vela excusera, skola det giöra inför Hr Landt¬
marskalken och deras laga förfall för honom bevijsa, och
icke vara Fischalen låfgifvit uthan Landtmarskalkens vet¬
skap och ordres någon excus att uptaga, mycket mindre
någon förlåfva. 3. Alle dhe, som effter anslaget sigh tij-
digt eij infinna, dem hafva upskrifne, hvilka skola vara
till två ducaters bote förfallne.
Somblige mente 2 ducater vara för mycket, men såssom
straffet icke ähr giordt för att ehrhålla penningen, utban
att ridderhuusordningen må effterlefvat blifva, ty vardt
så mycket belefvad, som sagt ähr.
Elliest vardt ochså vedh detta tillfället resolverat af
samptl. Ridderskapet och Adelen, att effter 50 dahlér
sölfvermyntz bööter alt för ett ringa straff är, och ingen
för 50 dalers bote skull vai’a skulle, som sigh icke ifrån
Rijkzdagen skulle absentera och häldre gifva uth dhe
50 daler än reesa till Herredagen, ty vardt så belefvat,
att dhe, som här i staden äre och sig icke instält hafva,
förr än propositionen var skedd, eller hoos Hr Landtmar¬
skalken hafva inkommit, medh deras excus eller laglige
förfall, skulle böta ofvanrörde 50 daler.1
Men inter gravamina ville Ridderskapet och Adelen
Kongl. Maij:t underdånigst föredraga, att den, som uthan
laga förfall en Herredag försitter och försummar, må medh
ett anseenligit straff beläggias, effter som hans persohn af
medell och vilkor vara kan.
Resol[verades] dito att ingen adellssman, som är i
Cronans tienst, skall derföre allena vara excuserat, förr än
1 Marginalanteckning: Vid. 1664 ars protocoll ad diem den 7 Julij, p. 79,
der böter äre pålagde: förste gången 2 dukater, andre gången 4 ducater, tredie
fången 50 r:daler, medh mindre han excuserar sigh hoos Hr Landtmarskalken.
(Se del. TX, sid. 130.)
60
1668.
han sigh hoos Hr Landtmarskalken medh sin uhrsäckt
infunnit häfver vedh straff tillgiörande, sorn ofvanrört är.
Sedan uthfordrades böterne af them, som i går sigh
absenterat hade, och vore 9, som dem då strax richtigt uth-
ladhe. Den 10:de, Major Stakelberg, ville nödigt dermedh
uth, omsijder kom till een ducat, den andre blef han debet för.
Sedan gafs Fischalen een af Secreteraren underskrefven
specification på dhe öfrige 30, och befaltes honom med alfvar
att utfordra.
Cammereraren Larss Arfwedsson tog emot penningarne:
horton ducater in specie, femb r:daler in specie och nijo
r:daler i earoliner gior uti een summa 42 ridaler, af hvilka
Fischalen ingen dehl bekomma skulle, elfter dhe strax
in pleno conventu uthlades, men af dhe andre, som han
utfordrar, skall han få sin dehl.
Sedan uplästes Muscherons supplication angående ran¬
gen, 1 och blef resolverat, att han som naturaliserat skulle gå
framför dhe nyss nobiliterade, och i anseende 1. af hans för¬
näme gamhle adelige och frijherlige härkomst, 2. dess store
tienster och meriter, 3. att han sitt adelige ståndh altid con-
serverat hade och eij medh något ofrelsse giffte förklenat.
Dernäst uplästes propositionen (bil. 2), och vardt af
samptl. Ridderskapet och Adelen belefvat, att nu, som
vahnligit häfver varit, ett starkt uthskått skulle nämbnas,
samma ährender medh moget betänckiande att debattera
och öfverläggia, och sedan det communicera medh samptl.
Ridder skåpet och Adelen.
Blefve altså effterskrefne dertill deputerade af:
Classe l:a:
Hr Conrad Gyllenstierna Grefve Gustaf Lillie
i Brahemes ställe, i Lejonhufvudernes stelle,
Anders Torstensson, Grefve Jahan Stenbok,
Grefve Gustaf Oxenstierna, Hr Per Sparre Larson
Hr Carl Sparre, i Tottarnes ställe,
Hr Gabriel Kurk, Hr Christofer Gyllenstierna,
Hr Jacob Flemming, Hr Clas Baner,
Hr Gustaf Rosenhane, Hr Abraham Lejonhufvudh,
Hr Lennart Mörner, Hr Axel Rosenhane,
Hr Landzhöfd. Ernest Creutz, Hr Augfustin] Lejonsköld.
1 Se sista bilagan.
Juni.
61
Classe 2:a:
Hr Arfwed Iwarson
|
Hr Philipp Bonde
|
i Lilliehökernes ställe,
|
i Sparrernes ställe,
|
Hr Tohre Bondhe,
|
Hr Gustaf Person,
|
Hr Nills Nillson,
|
Hr Gustaf Ribbingh,
|
Hr Melcher Falkenberg,
|
Hr Jöran Krabbe,
|
Hr Knut Tott,
|
Hr Jahan Rosenhane,
|
Hr Sewed Ribbing,
|
Hr Ulf Bonde.
|
Classe 3:a:
|
Gen. Major Siöblad,
|
Gen. Commissarien Rhenfeldt,
|
Öfverste Hans Mörner,
|
Burehhausen,
|
Landshöfding Hammarsköld,
|
Axehielm,
|
Krigzrådet Stiernhielm,
|
Berling,
|
Biörnram,
|
Klöversköldh,
|
Vice Praesidenten Lagerfeldt,
|
Lichton,
|
Taubenfeldt,
|
Rosenflyct,
|
Hr Commissarien Stålarm.
|
Uttermark,
|
Ståhlhanske,
|
Rosenhollm,
|
Ekebladh,
|
Rosenfeldt,
|
Hr Gotthard Strijk,
|
Gylldenhåf,
|
L. Appelbom,
|
Eldstiärna,
|
Assessor Nills Appelgren,
|
De Muscheron,
|
Gustaff Reuter,
|
Erensköld,
|
R. Tygmästaren Holmfelt,
|
Cronström,
|
General Ridderhielm,
|
Öfverste Rank.
|
Desse effterskrefne finge permission:
|
Öfverstel|ieutenant] Lichton fått låf att absentera [sig]
till måndagen.
Stålarm till klåckan 10 om nästkommande] lördag.
Rosencrantz fått permission på 14 dagar.
Bohm fått låf öfver söndagen.
Grefve Jahan Stenbok, Rijkz-Stallmästaren, ville ochså
vara excuserat, om han för sin tienst skull icke altidh så
flitigt ved detta uthskått kunde upvakta.
Skedde dermedli dimission, och befaltes att anslås, det
detta stora uthskåttet af Ridderskapet och Adelen skulle sig
nästkommande lördag den 20 hujus här klåckan 8 inställa.
Hr Landtmarskalken lät ochså Ridderskapet och
Adelen veta, att häreffter lärer taflan hängias här vedh
Ridderhuusporten och eij mehr på påhlen fram i hörnet.
62
1668.
Den 19 [Junij] var den förste stoore bönedagen. Dock
anslås, att det stora uthskåttet skalle i mårgon klåckan 8
sig på Ridderhuset inställa.
Den 20 Junij för middagen församblade sig ofvansatte
uthskått öfver propositionen.
Hr Rijkz-Tygmestaren Helmfeldt excnserade sig för
ett oförmodeligit svårt accidens i sin foot eij kunna uth-
komma; begiärade een annan i hans ställe måtte förordnes.
Gustaf Sabbelstierna, een febricitant från Finlandh,
fek låf att reesa hem igen, effter han låg på skutan och fröös.
Öfverst Planting fek dimission på 8 dagar, ställandes
sin broders sohn för sigh så länge här i sitt ställe.
Och efftersom den stora Ridderhuussahlen gaf sådan
geenliudh, att ondt var till att höra den andra, ty vardt
af uthskottet belefvat, dhet dhe skulle träda neder i sahlen,
dher dhe 1664 voro tillhopa, att dhe både bättre voro
undan sohlen, så och bättre höra kunde.
När dhe dijt nederkommo, och effter classerne hade
stält sig hvar i sitt rum, begynte Hr Landtmarskalken
att förmana hvar och een till tystheet och försvijgenheet,
beklagandes att dee alle andre ståndh holle deras consilier
och conferencier tyst och fördålde, att man det här och där
i staden förnimma skulle, hvadh här på Ridderhuset discu-
rerat vore, remonstrerandes dem hvadh ärender dhe hade
under händer, nembl. Kongl. Maij:tz och rijkzens vällfärdh
och alles våres välltrefnadt och säkerheet angående.
Hr Carl Sparre: Hvar och een rättsinnig lärer ju
besinna sin egen ähra och reputation.
Öfverst Mörner: Vöre bäst vij giorde eedh.
Hr Landtmarskalken: Det vore een novitet; vij
hafva een gång giort Kongen een eedh, den hvar och en
serdeles i sådanne tillfällen obligerar.
Gref Jahan St en b ok: Vele vij samman sättia oss,
att den, som pludrar uhr scholén, skall må skee een skimpt(l);
dock bör han medh skiähl och god sanning först vara öfver¬
tyga!
Hr Öfverst Mörner: Vij här af 3:tia classe hålla så
före och besluta, att han inthet skall vara värdig att
sittia mer ibland oss.
Alle roopade jaa fritt.
Juni.
63
Hr Landtmarskalken badh Taubenfeldt upläsa pro¬
positionen, medan Secreteraren skulle protocollera, som
ochså skedde.
På ingången beslötz, att man skulle svara, som van-
ligit är stylo curiali.
Lagerfeldt: Det är allenast repetitio af nöden more
solito, som i sådane fall skee pläga jr].
Hr Landtmarskalken: Man plägar ändå inthet
annat än generaliter giöra relation uti propositionerne,
effter dhe så publiquement reciteres, och derföre måtte
svaret formeras dereffter medh underdånigste gratulation,
berömmelse och tacksägelse.
Taubenfeldt: Man kan eij vij dare svara, än Kongen
gifver anledning till.
Dermedh continuerades upläsningen, och när dhe kommo
dijt een och annan inrättat ordning stöde nämde, ville
somblige arrestera sig och begynna derom att discourera.
Hr Landtmarskalken: Gode herrar, lät oss fara
fort, ty det är allenast ännu een relation, och när vij
komma dertil, som ordningerne blifva nämbde, vele vij
ordine sedan gå till värka och deröfver medh hvarandra
discourera.
Hr Clas Baner: När execution föllier på dhe ord¬
ninger, som allareda uthgångne äre, så är nog derom
discourera!
Hr Landtmarskalken: Neij, dhe ordningar, som nu
här nämbnas, äre nye ordningar, som executionsordningen,
förmyndereordningen och vexelrätten etc., dem Kongl. Maij:t
nu medh Stenderne tenker att communicera.
Hr Conrad Gyllenstierna: Een dhel af dhe ord¬
ningar vore ju i seneste Rijkzdagh upläste.
Hr Thore Bonde: Om eder och sabbatzbrååt har jag
hört af predikstolen afläsas.
Lagerfelt: Presterne hafva väll ochså nu påmint
härom.
Hr Conrad Gyllenstierna: Jag förstår eij annat,
än att Kongl. Maij:t förmäler om tvenne ordningar: een om
religionsplacatet, den andra om sabbatzbrååt.
Hr Landtmarskalken: Jag vill låta begiära samma
ordningar uhr Cantzelijet, så få vij läsa dem.
(54
1668.
När det kom till dhe orden, att Kongl. Maij:tz persohn
förkåfres till åhr och till forståndh, ville någre ochså här-
vedh något tahla, men
Hr Landtmarskalken: Jag veet intliet, om oss detta
kan vijdare vedkomma, än att vij hugne oss deröfver, tackom
den Kongl. Regeringen och gratulera Konungen och fäder¬
neslandet, och fastän det vore något att påminna, så tienar
inthet det att skee uti svaret på propositionen.
Grefve Stenbock et cum eo omnes: Oss kommer
inthet vedh att tahla härom, ty vij böre ha det förtroendet
till dem, som den omsorg anförtrodt ähr, nembl. Hans
Maij:t och den Kongl. Regeringen, att han sådan är, som
dhe låta oss berätta.
Om religionen begyntes ochså discourserne.
Hammarsköldh sade, huru presterne roopa uth af
predikestolerne om dhe convent, som här skee af förbudin
lärdom och religion, serdeles hoos den Fransöske Ambassa-
deuren, säijandes ordningar, som Kongl. Maij:t häfver stad¬
gat, ähre så godhe, som dhe önskas kunna, men det är att
beklaga, att Kongl. Maij:tz egne tienare och ministrer
sampt andre förnäme persohner, nämbnandes derhoos sahl.
Gref Gustaf Gustafssons Grefvinna, af des egne undersåtere
hålla deras präster af fremmande lära, som reesa kring
landet, der dhe veeta deras religionsförvanter vistas, och
dem styrka i deras vahntroo, mången menniskia till för¬
argelse. Vöre derföre högt af nödhen, att sträng och alf¬
varsam handh öfver sådanne stadgar hölles.
Hr Landtmarskalken excuserade den Kongl. Re¬
geringen och förtalde, huruledes, när sahl. Kongen reste
till Påhland, giorde han een religionsstadga, den Regeringen
altidh medh alfvar har sökt att hålla handh öfver, och
deröfver offta påmindt och gifvit ordres åt Öfverståthållaren
att afhålla (?) dhe, som så flitigt af förvetenheet eller elliest
besökte dhe fremmandes gudztienster, och derföre mehr och
mehr hade beflijtat sigh att omskranga dhen här varande
exercitium religionis, hvilket dem in totum eij förtagas kan,
effter det jure gentium alle Legater competerar, dock för
deras hoffolk allena och intra privatos parietes, men så
häfver ändå inthet velat hielpa, till des Kongl. Maij :t häfver
igenom Fischalen låtit draga dem effter så noga åtvarning
för rätta och der dem afdömma och böta låtit.
Juni.
65
Hr Lennart Mörner: Yij håfve hafft någre, och
dhe hafva ochså fått gifva straff.
Hr Landtmarskalken: Det vete I bäst, ty den
Kongl. Regeringen har in hoc negocio så väll som alle
andre så vigilerat, som een christeligh nitälskande öfverheet
någonsin har kunnat giöra, och böra vij laga oss till att
vara ferdige till att svara Presterskapet, när dhe lära
komma till oss och vela besvära sigh öfver denne punct,
ty Regeringen är uthan all skulld.
Gref Gustaf Oxenstierna: När man vill läsa det
sista placatet, som Kongen har låtit utgå, så skall man
väll finna, hvadh ijfver och åhuga Kongl. Maij:t har hafft
om religionen.
Hr Landtmarskalken remonstrerade elliest, huru
delicat denne materien vore, effter så månge calvinister och
andre äre ibland oss, som rijket till kiöpenskap och manu-
facturer mycket nödige och nyttige ähre.
Gref Jahan Stenbock: Förrän man rigoure[u]sement
skulle handla dermedh, så synes bättre att låta blij det.
Hr Landtmarskalken begiärade lijtet audience, att
han finge tala något lijtet, dock alt under deras correction.
När Pompone blef varnat att låta sin präst öfva så rude
comportementer, förehållandes honom sådant vara här vedh
vårt hoof oangenämb, sade han sig vela råda, det man icke
så stricte härmedh omginge, ty ecclesia evangelica skulle
mycket härigenom komma till att lijda, serdeles i Franke-
rijke, der tiotusende för ettusende här detta skulle und-
giälla; rådde man skulle afvända sådan siälovåda. Den
Kongl. Regeringen remonstrerade honom e contra den oreeda
och olyckelige revolter, som igenom oenigheet i religionen
äre hände i Engelandh, jämbväll i Frankerijke sielfft igenom
hugenotterne, berättandes huru alle ämbne till sådane
olyckor böre af een försichtigh öfverheet förtagas, och der¬
före hade Hans Kongl. Maij:t hafft stoore skiähl till att
befalla des Öfverståthållare hålla streng hand och inseende
häruti, att medh dhe curieuse bråtzlige skulle lagligen
procederas, och häraf kom det, att Kongl. Maij:t lät giöra
additamentet på religionzstadgan. Yij kunna låta påminna
oss i Kongh Gustaff Adolphs tijdh, då bergzbruken af
fremmande införskrefne begynte att excoleras, som när
De Beche och Lovis De Geer hijt inkommo; hade man då
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-jrrot., X. 1668. 5
66
1668.
så stricte velat gå till värka med religionen, så hade hvar¬
ken bergzvärken eller manufacturerne eller commercierne
kommit i den gång, som dhe nu rijket till största nytta
åhre. Hvadh [annat] har kastat Lybeck öfver ända, än att
dhe hafva låtit intala sig af deras präster och till deras ruin
inthet velat admittera någon fremmande religion? Hamburg
kan af des tillväxt och flor igen gifva prof af den nytta
dhe hafft hafva, i det dhe connivendo ha admitterat andre
religioner.
Hr Lennart Mörner: Så böre vij då för det timme-
lige skuld utan åtskildnat lijda alle religioner?
Hr Landtmarskalken: Neij, min mening är eij så:
religionsstadgan med additamentet böre, som dhe äre, main-
teneras vedh laga krafft, hoc est: res ipsa är förbudin;
men uti modo procedendi bör man hafva een försichtig
moderation.
Gref Jahan Stenbock: Här ähre månge capitalister
af calvinister; taga vij på att handtera dem så streng-t,
så taga dhe deras penningar och gå deras vågh, och då
har rijket ingen nytta deraf.
Hr Landtmarskalken: Det är bäst och rådeligst
att underdånigst hemställa detta den Kongl. Regeringen,
ty hon förstår häst handtera detta värket; vij måste inthet
uti alt föllia capricerne af presterne.
Lagerfeldt: Det är intet emot Gudz lagh, eij heller
andre exculte folkz lagar, att tåla fremmande religioner
hoos sig, så länge dhe inthet peccera och förbryta sigh
emot väre leges fundamentales.
Hr Landtmarskalken: Effter religionsstadgan så
effterlåtes inthet exercitium religionis af fremmande lära.
Hr Conrad Gyllenstierna: Joo, privatum är effter-
låtit.
Hr Landtmarskalken: Det privatum är inthet per-
missum exercitium, uthan allenast een libertas conscienthe.
Georg Stiernhielm upsteg och sadhe: Om vij skulle
ännu högre strenga om religionen, än som uti stadgan
och placatet står, så blefve der inthet annat utaf, än een
inquisitio Hispanica; man har eij af nödhen vij dare be-
kymbra sigh härom, uthan så laga, att dhe ordningar och
stadgar exeqverade blifva, dock medh dhen moderation och
cautel, att icke rijket får derigenom skada.
Juni.
67
Tauhenfelt: Många hafva eij ännu läsit det addi¬
tamentet.
Hr Landtmarskalken låfvade villia skaffa det till
nästkommande måndag.
Stiernhielm: Det är så väll fattat, att ingen på¬
minnelse synes mehra vara af nödhen.
Lagerfeldt: Det är godt, att vij lijkvist denne
materien öfverläggiom, på det vij deste bättre måge kunna
svara prästerne, när dhe komma.
Hr Landtmarskalken: Hr Lagerfelt, som sitter uti
Commercie-Collegio, veet bäst, hvadh otiänst Kongl. Maij:t
och rijket skulle skee, om alt så rigorose skulle handteras.
Gref Gustaf Oxenstierna: Det vore lijkvist nyttigt
att påminna något om executionen.
Hr Clas Baneer: At Kongl. Maij:t som härtill, altså
häreffter att vela hålla handh deröfver.
Hr Landtmarskalken: Hans Kongl. Maij:t lärer bäst
alt kunna moderera, att både unitas religionis conserveras
i vårt k[äre] fäderneslandh, så väll som presternes capricer
icke altid attenderade, och att hergvärken, manufacturen
och commercierne icke tillfogas något hinder.
Ekehladh: När presterne komma, så bör man re-
monstrera dem detta.
Hr Landtmarskalken: Sista Rijkzdagh kommo och
prästerne till oss öfver detta ährendet, och jag disputerade
medh them och bevijste them, att hvarken publicum eller
privatum exercitium är här tillåtit af fremmande religioner,
men ville dhe hemma libertatem conscientiaj och så strängt
gå till värka, så skulle dhe snart ruinera alle våre bäste
städer i rijket.
Grefve Stenbock: Hvadh skall man då giöra, ty det är
fahrligit att discurera med prästerne, ty de äre scrupulöse.
Hr Landtmarskalken: Man måste berömma dem
i deras stånd, som så vigilera om den sanna religionen, och
berömma Kongl. Maij:t och den Kongl. Regeringen, som
håller handh deröfver förmedelst helsosamme ordningar, och
säga att vij underkasta alt den Kongl. Regeringen, som häst
veet och förstår sådane importante ährender att handtera.
Lennart Mörner: Man skulle låta vara capitalt straff.
Hr Landtmarskalken: Uthi förra Rijkzdagen var
afftahlt, att effter någre calvinister sittia här på Ridder-
68
1668.
huset iblandh oss, att dhe skulle låta deras barn upfbdas
i den Luterske läran.
Resolutio: Att låta här vedh förblifva, till des prä-
sterne sielfve komma och moverade denne qvsestion.
Sedan kom att discourreras om justitien, och då be¬
rättade Hr Landtmarskalken, huru 1664 var bevilliat
af samptl. Rijkzens Ständer, det een siölag uthgå skulle,
och voro dertill deputerade någre af Rijkzens Rådh och
någre andre förståndige, kloke och laghfarne män, och con-
cernera dem(!) mäst dhe trafiqverande och Borgerskapet och
eij så mycket Ridder skåpet och Adelen, uthan dem som
handla.
Hr Conrad G-ylldenstierna: Joo, det länder oss
allom och heela rijket till stoor heder och nytta.
Gref Gustaff Oxenstierna: Elfter det een ting
ähr, som concernerar hela rijket, så lät oss få den.
Hr Landtmarskalken: Man giöre ett uthskått, som
kan den igenomläsa.
Hr Landtmarskalken berättade i lijka måtto om
åkrande, och af hvadh tillfälle Kongl. Maij:t häfver låtit
uthgå ett placat deremot, att dher dhe tillförende togo 14,
12 och minst 10 pro cento, dhe nu eij skole få taga mehr
än 8 pro cento, nembligen elfter som belefvat blef på
seneste Rijkzdag.
Gref Gustaff Oxenstierna: Yij ginge altför hastigt
förbij der sorn talas om justitien, ty där är mycket att
säga vedh.
Taubenfeldt: Detta concernerar justitien.
Gref Oxenstiärna: Annat är, när talas om åker och
interesse och des justiee, och annat om justitiens admini¬
stration.
Hammarsköldh: Det är något att säga om justitien,
der een persohn sitter Assessor uti Hoofrätten, vice Lagman
uti een lagsagu och Häradzhöfdinge tillijka.
Hr Landtmarskalken: I förra Rijkzdagh blef ochså
denne materien nogsampt ventilerat, och ähr bäst gå till
1664 åhrs besvär, så skall man fåå see, huru detta var
igenomhäklat.
Grefve Oxenstierna: Hvadh hielper oss besväret,
när ingen remedering skeer.
Juni.
69
Landtmarskalken: Bene, så lät oss igen företaga
och repetera samma besvär.
Sedan discurerades medh stoort sörli.
Hr Landtmarskalken: Hafva I funnit något vijdare
att påminna.
Stiernhielm: Vij finna bäst att taga dhe besvär igen
före, som vedh förra Rijkzdagh insinuerades, och gå dem
punctevijs igenom.
Hr Landtmarskalken: Hvadh väre besvär anlangar,
det är een annan materie; nu är allenast deliberation om
svaret på propositionen, derom vij moste vara eense.
Taubenfeldt: Förr än vij författa svaret, böre vij
vara underrättade om väre besvär.
Hr Landtmarskalken: Man bör först generaliter
svara till propositionen.
Taubenfeldt: Hvadh håfve vij då att ventilera uti
gravaminibus ?
Falkenbergh: Ku på propositionen svares generaliter;
uti gravaminibus gå vij ad specialia.
Hr Landtmarskalken: Lijkväll effter Kongl. Maij:t
införer uti propositionen om åkrande, så bör man ochså
nu svara.
Lennart Mörner: Yij kunne eij svara, förrän vij
veta alla obstacula.
Hr Landtmarskalken: Vij måste considereramodum
agendi, generaliter svaras på propositionen, men specialia
komma intra gravamina, och lät oss gå methodice tillvärka:
1. Tahla om religionen, som nu sagt ähr; 2. om siölagen;
3. om interessepenningar discurrera oss emellan, om dhe
skole blifva stående elfter placatet eller än vijdare mode¬
reras till 6 pro cento. Sedan få vij gå ordine och discurrera
om andre nyttige saaker och ordningar, såssom om för-
myndereordningen, exeeutionsordningen, interesse på in¬
teresse, huru det bäst kan förtagas, hvilke ordningar jag
vill tillsee att kunna förskaffa hijt till oss, så få vij der¬
öfver debattera oss emellan, allenast vij gå methodice
tillvärka.
Sedan föll tahlet på mått och vicht, och sade Hr Landt¬
marskalken, att det allena heroor hoos Landzhöfdin gerne
och dhe, som executionen hafva i händerne, att dhe effter-
föllia Kongl. Maij:tz befallningar.
70
1668.
Sedan taltes om bancoväsendet, att det bör discurreras
och öfverläggias först emellan Ridderskapet och Adelen
och sedan communiceras niedh dhe andre Stenderne.
Lennart Mörner: Man måste först väll vara in¬
formerat.
Land t mar skalken: Hvarföre dömma icke I uppe i
Hofrätten, som hafva denne saken under hender?
Ernsköld steg up och giorde een kårt relation, huru
Commissarier deröfver hafva varit förordnade, som den saken
utharbetat hade, och ventes allenast nn på domb.
Lagerfelt: Om Palmstruk för sin persohn skall
blij dervedh, är vähl een quaestio separata från banco¬
väsendet.
Hr Landtmarskalken: Jag kan eij heller veeta, om
detta skall vara nyttigt, att een privat karl skall sittia
och hafva heela rijkzens dressel uti händer och lijkasom
ett compagnie giöra sin egen profijt, som man hörer honom
med sine compagnioner hafva giordt.
Hr Carl Sparre kom ihugh, huru lättfärdigt på seneste
Rijkzdagh med banco förelop, att först dhe hijtkommo och
skulle uthvexla r:daler, finge dhe inthet mehr än 18 mark,
och på ändan när dhe till reesan hadhe behof växla in
honom igen, skulle dhe gifva 5 daler.
Hr Landtmarskalken: Hr Lagerfeldt förstår bäst,
hvaraf det kommer, att r:dalern så stegrat är, och så
länge vij tor reda penningar låta fremmande valiror uti
större antahl inkomma, än vij af våre inländske kunna
nobilitera och försällia åt fremmande, så gifver förnufftet
med, att penningarne moste tryta i landet. Ty så länge
vij kiöpe Fransosens canterlij(!) vahror dyrt och sällia
vårt jern, kåppar och tiäru för ringa, så äre vij armt folck
och på sistone ruinerade. Man tager till exempel Enge¬
land, som förrän det lärde att nobilitera sine varor hemma
i landet utan en gross uthskeppade till Nederland och
Hålland ull och måste kiöpa strumpor och kläde igen, så
vore dhe fattige, ty fremmande vahror kommo mehr nobili-
terade in till dem, än dhe uthskeppa kunde. Men sedan
dhe finge handtvärkerne i landet och förbudo fremmande
varors införssel öfver nödighet, häfver det stijgit till den
rijkedomb, det nu står uti.
Juni.
71
Lagerfeldt: Vij har orsak att tacka Grudh och öfver-
heeten, att vij ändå nu eij så låta narra oss som för detta,
och att vij med våre commercier så högt ha bracht.
Hr Carl Sparre: Men hvad till tiena ordninger och
placater, när man inthet lefver dereffter? R:dalern är nu
anslagen på ett vist.
Hr Landtmarskalken: Om aldrig så gode ordninger
vore, så hielper intet i detta fallet, ty commercierne lijda
inthet tvång, och den, som tränger om r:daler, måste
gifva derföre hvad dhen andra begiärer, och attenderar
inthet placat uthan necessitet.
Lagerfeldt: Lät oss gå generaliter igenom.
Hr Landtmarskalken: I förra tijder när godzén
voro hoos Cronan, och eij så stoor ymnogheet, öfverflödh
och höghferdh var, blef penningen conserverat i landet,
men sedan godzén kommo bårt och så mycket adell blef,
och Fransosen kom och narra oss medh sine vahror, äre
penningerne kombne uhr landet, och vij sittia medh tohma
händer och sletne kläder.
Resolverades att Kongl. Maij:t ochså derföre måste
berömmas, hvilket recommenderades på det bästa åth Hr
L andtmarskalken.
Hr Landtmarskalken, när det blef upläsit om
marnifäctlurerne] och skiepsbyggerijen, påminte, att månge
calvinister vore deriblandh, hvilke för heela rijket eij
rådeligit vore att stöta för hufvudet.
Hr Clas Baner: Meningen var eij så, ty dhe voro
landet och rijket nyttige cseteri omnes idem.
Hr Landtmarskalken: Stenderne kunna eij mehra
giöra, än att dhe bevillia och approbera dhe ordninger,
som Kongl. Maij:t fatta låter, men executionen bör af dem
i acht tagas, som den anförtrodd ähr.
Hammarsköld: Lät dem först exeqvera här i Stok¬
holm.
Hr Thore [Bonde]: På landet hålle vij väll handh
deröfver; holle dhe så väll här i Ståkholm.
Hr Carl Sparre: Jagh exeqverar braff, och vela dhe
icke vara tillfredz, sä inå dhe gå och klaga.
Conrad G-yldenstierna: Det har jagh ochså hört
skee på landet, der jag igenom reest häfver.
Hr Lagerfelt: Yij läre nu få executionsordningen.
72
1688.
Hr Landtmarskalken: Det är en braf och nyttig
punct. Det alle medh sörli instämbde.
Hr Lennart Mörner: Det är något obscurt; lät oss
få vijdare information.
Hr Landtmarskalken: Orsaken af all oreeda, öfver¬
flödig fattigdomb och ruin är, att här hvarken hålls ordh,
segelbref eller afskedh; derföre har Kongl. Maij:t och den
Kongl. Kegeringen höghvijsligen tänckt pa medell detta
att boota.
Lagerfelt: Det är både politice och ceconomice gått.
Hr Conrad Gyldénstierna: Konungens tienaregiöra
det mästa, som måste giöra depencer i Konungens tienst.
Hr Landtmarskalken: Nihil nocet; dhe böra inthet
ändå slå högre på, än pungen kan tåhla, ty Kongens tienst
blijr inthet förbättrat igenom högfärdh och öfverflödh.
Taubenfeldt: Kiöpmennerne hålla sigh styfvare och
prächtigare än Adelen och derföre achta intet att bedraga
falck och spela panqverot.
Gref Stenbock: Kommer een strict execution, han
betäncker sigh väll, hvadh han taar uth på credit.
Sedan trädde dhe alle tillsammans och discourrerade
medh Landtmarskalken, hvilken sedan sittiandes sade:
Jag hörer mäst alle åhre på den meningen, att detta ett
hälsosampt och högnödigt värk är.
öfverste Mörner: Men lät oss förstå om den skulden,
som häreffter kan giöras, och eij den härtill giord ähr.
Gref Stenbock: Taga vij på att distingvera skul-
derne, så blijr confusion och villevalla af alt.
Hr Landtmarskalken remonstrerade multis den nyt-
tigheet, som deraf flyter, ty få vij det i vårt k[äre] fädernes¬
land, så kunna familierne blij conserverade, som nu gå i
grundh, penningerne blij och komma i landet; ty ingen
vill gerna haa sine penningar, der han veet dhe icke säkre
ähre. Konungen sielf lärer haa credit då på tunnor guld,
der nu icke på tusende r:daler.
Hammarsköld: Jernbref, som een hoop förskaffa sig,
skulle aldeles häfvas upp.
Landtmarskalken: Anlangande jernbref eller littei’as
moratorias, som dhe kalla, sä äre der serdeles orsaker, som
dem i vällbestälte regemente admittera, såssom om någon
Juni.
73
kommer för eldzvåda, för siöskada och andre casus fortuitos,
som een försichtig menniska eij föreböija kan, densamme
meriterar in tam miserabili casu medynkan och hielp, men
att een panqverot, som af malice eller elliest sitt vållande
har bedragit ehrligt folk, skall härigenom skyddas, det är
orätt och borde eij tillåtas. — Sedan beslöt Hr Landt¬
marskalken, påminnandes hvadh som discurrerat vardt, att
man skulle blij in terminis generalibus uti svaret på pro¬
positionen, efftersom det lärer blij ett fundament på rijkz-
dagzbeslutet, som af trycket publiceras skall. Sedan vele
vij gå till dhe andre deliberationer: 1. Om religionsplacatet,
det vij nästkommande måndag, vill Gudh, kunnom företaga,
sedan derpå siölagen och dhe andre ordningar, och sedan
vij håfve alt under oss debatterat, vele vij communicera
det samptl. Ridderskapet och Adelen, och om dhe då
vela vijdare förtroo dem eller nembna ett annat uthskått
att communicera vårt betenckiande med dhe andre Sten-
derne.
Öfverste Mörner: Vij begiära här af vår classe, att
besvären måtte ochså blifva sammanhemptade.
Hr Clas Baneer: Yij vele först svara på propo¬
sitionen.
Taubenfelt: Dhe andre Stenderne hafva allareda
deras besvär under händerne.
Secreteraren blef befalt att gå till Hr Secreteraren
Olivecrantz i Cantzelijet och begiära communication och
exemplar af 1. religionsstadgan och placatet, 2. siölagen,
3. executionsordningen, 4. [stadgan] om sabbatzbråt och eder,
5. vexelrätten, 6. förmyndereordningen, 7. straffordningen,
8. interesseordningen.
Religionsplacatet, siölagen, [stadgan] om sabbatzbråt och
eder medh interesseordningen bekom han, men dhe andre
vore eij färdige.
Resolutio: Att anslås skulle, det till nästkommande
måndag eller öfvermårgon klåckan 8 skulle detta stoora
uthskottet sig åter här inställa.
Den 21 [Juiiij] vår söndagen, och då förrättades eij
annat, än att det stora uthskåttet blef anslagit att eom-
parera andre dagen klåckan 8 bijtida.
74
1668.
Don 22 Junij för middagen uti den gamble sahlen
vidh uthskåttet.
Propositionen företogz att continueras medh des up-
läsande, och när det kom till dhe orden om Konungens
upfostrande och tilltagande så till förståndh och dygder
som i åhren, vardt belefvat: Man skulle underdånigst
tacka Hannes Kongl. Maij:t och den Kongl. Regeringen
derföre och berömma een sådan hög, important omsorg,
som serdeles i framtijden rijket till största hugnadt och
tröst lända lärer, och önske vijdare suceess och begiära
continuation af sådan omvårdnat.
Hr Landtmarskalken begynte nu som tillförene
förtällia Kongl. Maij:tz ijfver och nijtälskan, så i andre
ärender som vår rena gudztiensts och läras conservation.
Refererade ochså tillfället af een serdeles grufvelig hen-
delse af ett qvinfolck, som af den jesuitiske presten och een
student, som sig först hade låtit förföra, och sedan bräckte
q vinfolket dertill,1 hvilket ochså sedan dödde miserable uti
desperation och yrlieet. Studenten recanterade sine errores
publfice] i Tyske kyrkan, och af detta tillfället blef detta
placat som ett additament till religionsstadgan publicerat.
Att det beropade sig pä Örebro stadgan, tyckte somblige
vara för svårt, ty då voro fahrlige tijder, hvilke Gudh
vijdare afvända ville.
Hr Landtmarskalken remonstrerade, att res ipsa
och Kongl. Maij:tz intention är största beröm och låfordb
värdh, och att ingen därpå med skiähl kan hafva att tahla;
de modo procedendi synes allena vara differentia, hvilken
Kongl. Maijrfc och den Kongl. Regeringen så låre moderera,
som een christelig, rättvijs och högförståndig öfverheet
väll anstår.
Resolutio: Att uthi svaret tackes och berömmes Hans
Kongl. Maij:t för all sådan hög omvårdnat.
Gref Gustaf Oxenstierna: I det man berömmer, bör
man och recommendera till execution och handhållning.
Hr Landtmarskalken: Kongl. Maij:t och den Kongl.
Regeringen hafva giordt thet ytterste dhe haa kunnat.
Dhe hafva befalt Öfverståthållaren hafva inseende; dhe
hafva låtit sättia vacht vedh papistiske congressen och
låtit draga någre för rätta och dem lagligen låtit böta.
1 Meningen bristfällig.
J uni.
75
Lennart Mörner: Det skedde allenast een gång;
sedan stannade det.
Sedan föllo discurserne etfter ordningen på eeder och
sabbatzbråt.
Een dehl förmente alt för hardt vara deröfver stadgat,
serdeles att een tredie gången skulle stå kyrkostraff.
Hr Landtmarskalken: Må bekenna Ridder skåpet
och Adelen må hafva något här att betencka, etfter det
för deras ståndh een stoor neesa vara skulle.
Hr Gustaf Rosenhane stegh up och begynte säija sig
något svårt synas vara att undergå domarenars, helst på
landet, i detta fallet arbitrerande. Mente att hafva libertatem
arbitrandi uti justitisesaaker, vore ett jus majestatis, och
där majestas ville det effterlåta någon annan, så vore
rådeligit, att visse termini och gräntzer vore föreskrefne,
deröfver een domare eij borde eller skulle få skrijda; det
syntes vara lagh lijkmätigt, att sässom han häfver poenas
proportionerade emot bråtten, att den böter 3 mark, den 20
mark och een annan 40 mark etc. Altså skulle domarenars
arbitrium vara omskrankat effter proportion att arbitrera.
Hr Landtmarskalken: Det häfver sine store skiähl,
hvadh Hr Rosenhane nu påminner; bad gifva lindh att få
vijdare höra.
Gref Stenbock: Om prästen och lagläsaren skulle
få så döma, skulle man komma till att böta bårdt alt det
een äger.
Gustaff Rosenhane: Skulle vij således uthan något
reglement skiuta oss under presternes och domarens arbitrio,
så fölgde denne efftertenckelige conseqventien deraf, att
såssom presterne mäst äre differente i deras meningar, och
den eene hålla een casum för större syndh än den andre,
den eene vara af trångare samvet än den andre, samma¬
ledes hoos domarne på landet den eene icke kan een saak
så väll judicera som den andre, altså skulle vara rättvijsan
mäckta förfångeligit att dependera och vara underkastad
deras ostadigheet.
I det kom bud från Kongen, att een dehl af Ridder-
skapet och Adelen skulle upvachta i dag hoos Kongen,
etfter Hållendske Ambassadeurens entrée skee skulle.
Anslogz altså Ridderskapet och Adelen till klåckan 9,
som sigh samblade i stoore sahlen och finge af Hr Landt-
76
1668.
marskalkens Excel lentz under vijssning, till hvadh ända
dhe anslagne vore.
Hr Landtmarskalken begynte derpå continuera dis-
coursen, som Hr Gustaff Rosenhane begynt bade, på¬
minnandes huru vedh seneste Rijkzdagh ochså vart om-
tahlt om det arbitrerande, som Hoofrätterne i justiti®-
saaker praotisera och öfva, och remonstrerade, att Hoof¬
rätterne sådant jus arbitrandi eij kunde förtagas, casus
enim sunt infiniti, och kan omöijeligen så månge leges
stadgas, som casus äre; dock voro väll, att det arbitrerades
proportionerat effter den anledning lagen gifver. Men in
hoc casu att effterlåta presterne och domarne på landet
samma tillstånd, det synes hafva sine fundamentale skiähl,
att man dervedh gior denne invendelsen.
Ståhlarm: Hetta placatet är svårt i alla sine puncter.
Hr Landtmarskalken: Det är lijkväll brukeligit i
Tyssland, att stadger om religionen utgå, och har Kongl.
Maij:t macht att sättia straff på andre brått, hvarföre icke
desse, som concemera kernan af vår vällfärdh?
Gref Jahan Stenbok: Han plichter nogh, som settier
sin siählfs] saligheet i våde och pericel.
Hr Per Sparre Larsson: Desse böter synes mäst
gå uth på dhe gemene, och få domarne och lagläsarne
arbitrera, sä fara dhe gemene illa.
Hr Landtmarskalken remonstrerade 1. Konungens
och Regeringens berömlige intention till att underhålla
godh politie och ordning i landet och afvärja alle miss-
bruuk och synder, som pläga draga straff på landh och
rijke. 2. Att uti Tyssland ochså brukeligit ähr medh
sådane placat att fremia och underhålla een san gudz-
fruchtan. 3. Att Ridderskapet och Adelen, som vela vara
uti een större dignitet och lustre än dhe andre Stenderne,
kunna ochså sigh eij undandraga att lefva här effter, ty
det ähr inthet onus eller besvär uthan för dhen, som tenker
lefva illa, och den bör ochså väll tåla, att han straffat blijr.
Gref Jahan Stenbock: Det är lijkväll een neesa
för een riddersman.
Hr Landtmarskalken: Jag afseer inthet vara här-
vedh att påminna, om det icke skulle vara om presterne,
som i detta placat lijkasom sacro sanct® person® inthet
nämbnes; om dhe icke ochså billigt borde nämbnas och
Juni.
77
inneslutas, ty Gudh bättre, the töras vara stundom dhe
värste.
Stålarm: Dee borde straffas dubbelt och vara pri-
verade officio et beneficio.
Lage[r]felt, förandes ordet för 3:tia classe, stegh up,
säijandes att 3:tia classis vill hafva underkastad dhe andre
classernes dijudication, om dhe något vijdare hade här-
vedh att påminna, som icke vedh förra Rijkzdagh allareda
skedt ähr.
Hr Thore Bonde: Det är allareda trycht och kommet
i alle landzändar; kan inthet veta, om man nu igenom ny
påminnelse åter skulle förandra placatet.
Hr Landtmarskalken: På det vij må gå methodice,
så lät oss förordna ett uthskått, som detta ährendet sig
påtager.1
Ståhlarm: Yij på dhenne sijdan vele intet annat
utskått hafva, än det som nu ähr.
Hr Landtmarskalken: Yij kunna väll giöra ett nytt
uthskått, ty vij ha potestatem subdelegandi.
Taubenfelt far fort medh propositionens upläsande,
säijandes: Här see vij, att Kongl. Maij:t gifver Stenderne
loof att gifva deras underdånige betenckiande om niodo
procedendi.
Hr Landtmarskalken förmante dem då att säija
deras mening.
Ståhlarm: Vij kunna inthet annat än berömma in¬
tentionen, men vij måste derhoos bekenna, att uti någre
puncter är stoor svårheet, och derföre väll skulle igenom-
sees och nagelfahras.
Stålhansken från Finlandh stegh up, sade sig tahla
för sine landzmän, att effter detta ährendet är considerabelt
och stort: 1. angår Gudh och Hans Maij:t, 2. angår
Konungen och hans högheet, och derföre icke böra vara
underkastadt dhe lägre instantierne, ty skulle presterne och
lagläserne fä låf att döma och arbitrera öfver dem, så
ginge illa medh deras ståndli, hvilket dhe uthan dess gerna
haata och betrycka.
Hr Thore Bonde: Finner bäst vara att uti all under-
dånigheet tacka Hans Kongl. Maij.t för sådan gudelig och
1 I marginalen är antecknadt: »Resol., att ett serdeles uthskått öfver eeder
och sabbatzbrått förordnas skulle.» — Jamf. följ. sida.
78
1668.
heela fäderneslandet nyttigh och angelägen omsorg, be¬
römma ochså och säga placatet i sig sielfft vara gådt, men
voro något de modo procedendi att förbättra, Kongl. Maij:t
sigh nådigst detsamma ville låta vara hemstält; men bedia
att een annan gång, när något sådant placat skall publi¬
ceras, att det icke förr tryckes och uthsändes, än Stenderne
det kan hafva varit commnnicerat, att det sedan kan vinna
laga krafft af Stendernes enhällige bevillning.
Hr Conrad Gyllenstierna: Primm classis mening
är ochså denne, att Kongl. Maij:t underdånigst betackes
för dess berömlige kongl, omvårdnat, så uti religions- som
verldzlige saker. Dhe kunna nogsampt see den svårheet,
som skulle föllia deraf, dher dhe skulle blifva underkastade
een lagläsares dömande; underkasta derföre Kongl. Maij:tz
allernådigste godtfinnande att bruka andre medell, bättre
och medb saken eenligare.
Hr Landtmarskalken: Jag finner alles eders mening,
gode herrar, gå uth derpå, att någon påminnelse lärer vara
af nöden, men lijkvist äre dhe alle difterente deruti, att
dhe icke kunna determinera, hvad hälst påminnas hör; ähr
derföre bäst uthnembna ett uthskått, som detta ährendet
jämpte siölagen företaga kunde och, sedan dhe väll in¬
formerade äre och under sig alt väll öfverlagt, gofvo
oss deras betänckiande, då vij det samptl. Ridderskapet
och Adelen och sedan medh dhe andre Stenderne com-
municera vele.
Uthskåttet är detta:
Af prima classe:
Hr Jacob Flemming, Hr Gustaff Rosenhane.
Hr Abraham Lejonhufwudh,1
Af 2:a classe:
Hr Falkenbergh, Hr Kyle.
Hr Krabbe,
Af 3:a classe:
Ståhlarm, Berling,
Stålhanske, Rosenholm.
Desse ofvanskrefne skola efter middagen komma till¬
samman, deras commission att incaminera.
1 I kanten står excus.
Juni.
79
Hr Landtmarskalken: Effter Hr Gustaff Rosenhane
mycket väll discurrerade om modo arbitrandi, huru den
borde vara inrättat effter den anledning, som vår lagh
gifver, ty vår lagh häfver åtskillige böter, och gå inge
högre än till 80 mark, som i stadzlagen står; nu skeer
offta, att Hoofrätten arbitrerar och straffar till 4- ä sex¬
tusende dahlér. Frågas hvadh harmonie och proportion det
kan hafva.
Lennart Mörner: Det vore obilligt att låta den rijka
inthet påläggia större straff än den fattiga in paritate
delicti.
Hr Landtmarskalken: Jagh talar inthet om det,
eij heller så förståår, att man effter öre och marktalet,
som det i lagen står, nu undslippa skall, uthan min mening
är, att man considererar, hvad då 1 öre, een mark galt, och
myntetz valör då jempnföra medh närvarande och dereffter
sedan ställa arbitrium; ty man finner i lagen, att man då
har kunnat få een span korn för 1 öre; nu seer man,
huru högt man häröfver går, serdeles uti duellplacatet,
när deröfver dömes.
Hr Conrad Gylldenstierna: Den som är mycket
rijk, achtar inthet sådane böter.
Taubenfelt ville hafva påmint, hvadh senest vedh
justitien och dombstolerne var påmint.
Hr Landtmarskalken: Vij äre een gång eense, att
uti svaret på propositionen gå generaliter, men dhe parti-
culiere påminnelser upskiuta vij ibland väre andre besvär.
Hr Conrad Gyllenstierna: Det går ändå väll till
medh Hofrätterne, men Häradzhöfdingerne tora döma, och
sedan dhe hafva dömbt, gifva saken effter.
Hr Landtmarskalken: Hofrätterne kan man eij
betaga öfver serdeles casus att arbitrera, som förr är sagt,
men att Häradzhöfdingerne understå sigh så orimbligen
att procedera, kan eij försvaras, ty så snart att res är
judicata, och ingen vijdare litis pendentia, så har man ett
jus qumsitum, och står inthet hoos domaren mehr.
Hr Lennart Mörner: Man talar väll om Hofrätten
och deras domar, och är inthet under, att stundom execution
skeer annorledes än Hoofrätten dömbt häfver, ty Commercie-
1 Lakun.
80
1668.
Collegium kommer dertill ock dömer något annat, dereffter
executionen går, hvilket jagh allenast säger vedh detta
tillfället till Hofrättens exculpation.
Hr Lagerfelt: Da speciem facti, så vill jag för¬
klara migh.
Hr Lennart Mörner: Jaa, det kan väll skee och
lärer skee.
Hr Clas Baneer: Jag vill lijkväll fråga, om een
domare har macht att pardonera, sedan han een gång har
dömbt i saken.
Hr Landtmarskalken: Den domare, som så gior,
borde afsättias, etfter han begår een notoriam nullitatem
och male judicando litem suam facit.
Hr Clas Baneer: Det skeer lijkväll, att han pro-
longerar saken.
Gref Stenbock idem.
Hr Landtmarskalken: Yij håfve klar lagh uti ting-
målebalken, huru lenge han een saak uppehålla kan, och där
bör handh öfver hållas. — Påminte att om vij alle skole
läsa siölagen igenom, så läre 2 ä 3 dagar gå sin koos;
vore bäst man förordnade någre visse deröfver, som sedan
giorde relation åth oss och samptl. Ridderskapet.
Öfverste Mörner medh cseteris sade: Jaa, dhe lära
obligera heela Ridderskapet, dhe som vela taga det på
sigh.
Hr Landtmarskalken nämbde Lagerfeldt eller Ro¬
senholm, såssom dhe där bästa förfarenheten bade derom.
Blef altså resolverat, att samma uthskått, som var
förordnat öfver eeder och sabbatzbrååtts placatet, skulle
ochså löpa siölagen igenom, och blef Rosenholm till dhe
förra tillöckt.
Hr Landtmarskalken mente, attföruthan det straff,
som Kongl. Maij:t determinerat häfver, skulle ochså den¬
samme, som in fraudem legis et ob sordidum lucrum högre
interesse under hvarjehanda prsetext tager, än föreskrifvit
står, blifva räknadt för infam.
Hammarsköld: Ingen skulle då vela läna sine pen¬
ningar uth.
Hr Landtmarskalken: Man seer lijkväll, att annor¬
städes rundt omkring oss äre eij sådane excessive interesser
lijdne, som här skeer. I Danmark och Tysslandh kan man
Juni.
81
få för 6 pro cento, i Hålland ä 4 pro cento; borde altså
den hafva een notam in famim att fruckta, som högre
ville taga.
Hr Clas Baneer: Mycket väll, mycket väll tahlt;
i Hamburg få dhe penninger ä 4 pro cento.
Hammarsköld: Lät oss blifva vedh placatet och
stricte låta dereffter exeqvera. När penningar komma i
landet, så gifver det sigh väll sielfft, att här så väll som
annorstädes interesserne falla.
Taubenfelt: Det ähr mångestädes een lagh att icke
taga mehr än 6 pro cento.
Grisbach lät excusera sig på någon tijdh, effter han så
olyckelig hade varit, att den bååten, som hade inne alle
hans saker och provision, hvaraf han hade ärnat att sub¬
sistera, ähr på siöen förgångin, och nu någon tijdh re-
qvirerar att inrätta sigh igen.
Gyldenflög ifrån Finlandh permitterades att få reesa
hem.
Travenfelt låtit excusera sitt utheblifvande igenom lag¬
lige förfall, ålderdomb, siukdom et res augustas, hafvandes
sin sohn under guardet.
Derpå kom Secreteraren Gyllenstolpe och talade
sackta åt Hr Landtinarskalkens Excellentz, hvilken sedan
förkunnade åt närvarande uthskått Hans Kongl. Maij:tz
villie vara, att ett uthskått skall komma up på Slåttet
och förnimma svar på Ridderskapets och Adelens tillförene
insinuerade underdånigste supplication.
Hr Landtmarskalken sade, det samptl. Ridderskapet
och Adelen borde väll vara communicerat herom. Dock
emedan inge nu ähre tillstädes, och elliest inthet annat
skeer än allena att taga svar på det, som een gång af
samptl. Ridderskapet och Adelen belefvat ähr och Kongl.
Maij:t öfvergifvit, ty skööt han i dhe godhe herrars skiön
att uthnembna ett uthskått dertill.
Gref Gustaff Oxenstierna: Hvem veet, hvadh för
svar som läre falla?
Hr Landtmarskalken: Lät vara hvadh det vill,
så giöra vij inthet vijdare der vedh än att tagat ad re¬
ferendum [till] väre medbroder, och uthan det inthet in¬
låtom oss i någon discours.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., X. 1668. 6
82
1668.
Blefve altså desse till uthskåttet nembde:
Af l:a classe:
Gref Gustaff Lillie Hr Gabriel Kurk,
i Lejonhuffwudernes] ställe, Hr Abraham Lejonhufwud.
Gref Jahan Stenbock,
Af 2:a classe:
Hr Thore Bonde, Hr Falkenbergh,
Hr Gustaff Person, Hr Tott.
Af 3:a classe:
Ofverste Mörner, Ekebladh,
Landzhöfding Hammarsköld, Assessor Rosenholm.
Sedan uthskåttet var upåkit med 4 vagnar och blef
infordrat i Senaten, begynte Rijkz-Cantzelerens Ex-
cellentz således:
Tit. Mine högvälbome herrar. Det häfver varit Kongl.
Maij:t behageligit, att Ridderskapet och Adelen af under-
dånigste devotion behålla det fasta förtroendet till Kongl.
Maij:t om deras ståndz vederbörlige heeder och conservation.
och att dhe förmedelst deras underdånigste supplication
hafva den fullkomblige förtröstan, att Kongl. Maijrt sigh
serdeles om deras ståndz bästa vårdar. Kongl. Maij:t hade
väll då strax velat villfara Ridderskapet och Adelen medli
ett behörigt nådigt svar, men såssom samma dag, sorn
supplication en öfvergafz, var allareda af predikstolar för¬
kunnat, att propositionen andre dagen skee skulle, och dä
skulle uthblåsas, jämbväll och sedan strax derpå store bolle¬
hagen infallin; alt derföre häfver Kongl. Maij:t alt härtill
måst emot egen villia dilationera. Och såssom Ridder-
skapets och Adelens underdånigste supplication består af
4 momentis, så häfver Kongl. Maij:t sigh således i nåder
velat förklara:
1. Det Ridderskapet och Adelen representera dhe
stoore skiähl och motiver, som dem bevekt hafva att
underdånigst påminna om regeringzformens maintien och
handhållande, så befinner Kongl. Maij:t icke mindre än
Ridderskapet, att samma regeringzform som basis och
fundamentum till heela rijkzens styrelse uthi ingen måtto
bör tillåtas att labefacteras och sättias i ovissheet, uthan
stricte och till pricka blifva observerad och effterlefven.
Det Ridderskapet och Adelen elliest mena synas sträfva
Juni.
83
emot samma regeringzform, att af een familia mehr än 3
skole admitteras att tillijka sittia i Rijkzens Senat, så
häfver Kongl. Maij:t hafft sådant uti nådig consideration,
huruvijda regeringsformen kunde sådant uthan sin för-
kränckning tillåta, och icke allenast nu, uthan strax i
begynnelsen kastat ögon häruppå, att regeringzformen inga¬
lunda måtte blesserat eller labefacterat blifva, då ochså
förste ögnemärket var att inthet förordna något, som här¬
emot löpa och strijda bunde, förmodandes Kongl. Maij:t icke
heller något vara skedt, som denne uthtydning och con-
seqvence skall kunna gifva, derigenom att Kongl. Maij:t
häfver låtit koinma uthi billig consideration eens och
annars gode tienster och meriter. Ty att nu fyra af
Sparre-familien ähre i Rådet, synes icke vara emot re¬
geringzformen, som icke vill att fyra tillijka sittia och
exercera votum. Nu ähr Hr Eric Sparre altid absens och
prsesiderar uti Abos Hoofrätt; äre fördenskull inge 4 vota
af een familia. Kongl. Maijrt vill ochså draga omsorg,
att regeringzformen igenom detta exemplet uti ingen måtto
skall försvagas eller lijda någon anstööt, ty att Hr Gustaff
Sparres person är för dess capacité och tienster, jämbväll
och som een af de eldste Landzhöfdingar kommin uti con¬
sideration, skall nu eller i framtijden icke dragas till
exempel och effterdöme att någet vela giöra emot re¬
geringzformen, hvaröfver Kongl. Maij:t fullkombligen handh
hålla vill.
2. Att Ridderskapet och Adelen underdånigst ochså
ihugkomma deras ståndz tillväxt och förökning och i den
regard underdånigst begiära, att tiensterne icke för dem
indragas måtte, derigenom dhe i längden eij subsistera
kunna, så ville Ridderskapet och Adelen hafva det fulla
och fasta, goda förtroendet till Hans Kongl. Maij:t, att han
i nådigt anseende af deras ståndh och dhe trogne tienster
dhe Kongl. Maij:t och rijket dageligen bevijsa, heller för
dem tiensterne augmentera än indraga vill. Men såssom
Kongl. Maij:t å andra sijdan, considererandes närvarande
rijkzens stat och trångmåhl, billigt bör reflectera in på
sielfva giörligheten och det, som kan hafva bestånd af
och uti sigh sielft, altså lärer Kongl. Maij:t vara he-
kymbersam, att alt sä blijr handteradt och anstält, som
Ridderskapets och Adelens begeran närmast kan skee ett
84
1668.
nöije, och Kongl. Maij:t/ och rijkzens stat kan vara till
drägeligit och möijeligit.
3. Hvadh Ridderskapet och Adelén förmäler och be-
giärer, att icke någon måtte afsättias från någon tienst
uthan des merkelige bråt och öfvertygade orsaker, så kan
Kongl. Maij:t sigh icke påminna någon sådant skola vara
handt och vederfarit, efftersqm Kongl. Maij:t altidh der¬
öfver söker hålla handh, att icke någon emot rätt och
skiähl något måtte vederfaras. Men såssom Kongl. Maij:t,
som vedh rijkzens styrelse sittiandes, offta kunna een och
annan orsak förekomma, som obligera att giöra något om¬
byte medh tiensterne, antingen derigenom att någon till-
troor och tillägnar sig större capacité, än han uti profvet
kan bestå, eller och af andre tillfällen gifver sigh hopp om
större kraffter, än han kan vara vuxin till, altså syntes
vara oskiäligt att vara så bundin, att Kongens tienst
derigenom skulle lijda. Ridderskapet och Adelen ville
hafva den visse förtröstan på Kongl. Maij:tz rättvijsa och
nådige försårg för deras ståndli, att Kongl. Maij:t inthet
lärer admittera, som kan lenda dem till något förfång,
hinder eller mehn, hvarken i desse eller annor måtto.
Det 4. moment består af een och annan, sorn skulle
vara removerade från deras tienster och nu begiäres att blij
ihugkomne. Så kan Kongl. Maij:t icke veeta, af hvadh till¬
fälle sådant kan vara infört; om Ridderskapet och Adelen,
som dhe samma bättre kenner, behagade att nampngifva
dhesamma, så ville Kongl. Maij:t i nåder vara öfverbödigh
att antingen vijsa dhe skiähl, som dertill kunna hafva
varit orsak, eller dem gerna vedh tillfälle att accommodera.
Kongl. Maij:t förmodar sig väll intet vela giöra något
uthan des särskilte skiähl och raisons, men så kunna om-
stenderne stundom så vara, att Kongl. Maij:t för något
serdeles afseende skull icke vill låta allom vara kunnigt,
hvadh till sådane omskitften och förändringar för egentlige
orsaker vara kunna; ty offta kan tima, att Hans Kongl.
Maij:t, icke velandes så hårdt procedera, försettier een ifrån
den eene till den andre tiensten för något fehl skull, att
af nåder förskona den bråtzlige medh nota infamise. Så
infalla ochså under tijden andre considerationer, som icke
tåhla, att allom sådane orsaker communiceras eller up-
täckias kunna. Slöt dermedh.
Juni.
85
Medan detta tahltes, holt Richz-Cantzelerens höghgrefl.
Excellentz supplicationen i handen, som Ridderskapet och
Adelen tillförene ingifvit hadhe.
Hr Landtmarskalken: Att Eders Kongl. Maij:t
allernådigst häfver behagat utaf des höga importante pu-
bliques affaires så mycken tijd att afbryta och till des aller-
nådigste svar på Ridderskapets och Adelens ingifne aller-
underdånigste supplication employera, sådant iblandh ali
annor Eders Kongl. Maij:tz nådige försorgh erkenna Ridder¬
skapet och Adelen medh underdånigste devotion och tack-
nembligheet, och såssom Eders Kongl. Maij:t nu häfver
behagat uppå alla puncter sigh att förklara, så skole vij
altsammans våre medbroder communicera, effter vij eij
kunna oss understå härpå nu något vijdare att svara,
inthet tviflandes medh mindre dhe lära infinna sig med det
geensvar, som Eders Kongl. Maij:t kan lända till ett
nådigt nöije.
För än Hr Landtmarskalken giorde detta svaret,
talade han submisse medh uthskåttet, som uppe voro, om
icke bäst och rådeligst vore att taga alt ad referendum,
till hvilket dhe consenterade.
Deruppå giorde Hr Landtmarskalken sitt reverencc
och steg åt dören, derpå dhe andre ordine effterfölgde.
Men rätt som Hr Landtmarskalken var inemot dören att
gå uth, ropade Rijckz-Cantzelerens Excellentz honom
tillbaka, sägandes att emedan dhe taga detta ad referendum
åt deras medbroder, så kunde tillijka detta ährendet be¬
ställas, nembl. att det är brukeligit, det Ridderskapet och
Adelen pläga på Hans Maij:tz begiäran utnembna ett ser¬
deles uthskått, som vidh Rijkzdagarne pläga vara fullmyn¬
dige att öfverläggia och sluuta öfver secretiora negocia
regni, som man eij så alle i gemeen förtroo kan. Altså och
emedan Kongl. Maij:t ochså nu detsamma åstundan, ty viUe
Hr Landtmarskalken medh samptl. Ridderskapet och Adelen
förordna ett vist uthskått, som kunne blifva betrodt och
fullmyndigt giordt att uptaga samma seerete ährender och
sine ulteriori communicatione dem afhandla och sluta. Badh
Hr Landtmarskalken sigh sådant vela låta vara recom-
menderat.
Hr Landtmarskalken lofvade underdånigst sig så¬
dant skola effterkomma och samptl. Ridderskapet och Adelen
86
1668.
veeta låta. — Giorde dermed åter reverence och åkte der-
medh nedh på Ridderhuset igen, där Hr Landtmarskalken
alt som passerat var för uthskåttet refererade.
Gref Gustaf Oxenstierna: Synes bäst att Ridder -
skåpet och Adelen samptl. komma tillhopa, förr änn något
vijdare häruti tillgiöras kan.
Hr Landtmarskalken: Det är vist, men vij måste
ändå hafva ett uthskått, som är fullmyndigt att taga
communication och sluta medh Kongen öfver dhe secrete
ärenden, som eij så allment kunna förtroos. 1664 mondhe
Hans Kongl Maij:t sielf uthnembna ett sådant uthskått.
Sedan frågade Landtmarskalken, om dhe i medier
tijd något hade discourrerat om interesserne.
Taubenfelt: Vij hafva något tahlt härom, och synes,
att den, som får godz eller viss och säker pant i henderne,
kan väll låta nöija sigh medh 6 pro cento, men är allenast
een blått förskrifning, kan honom 8 pro cento effterlåtas.
Hr Landtmarskalken: Sådane distinctioner bör man
eij giöra uti contractibus bon® fidei, som obligera sua
natura et vi rätt så hårt absque pignore seu hypotheca
som emot pant, och läre ingen gierna vela läna uth sine
penningar, utan der han veet, han säker ähr.
Hr Lagerfelt: Tu ting äre af nöden: 1. myckenheet,
af medell, 2. richtig betalning. Om dhe vore, så vöre
denne ordning eij af nöden.
Hr Landtmarskalken aggreerade hans tahl som
vist, allenast eifter vij vele gierna komma till dhe tu
tingen, så troor jagh denne och andre Kongl. Maij:tz helso-
samme stadgar skole vara dertill kratftige medell, ty dhe
stoora interessen ruinera kiöpmän, bergzvärken och Adelen
1 gemeen; dhe fattige blij aldeles caput. Derföre lät oss
etfterföllia andre kloke nationers praxin, som eij mehra
taga än 6 pro cento.
Resolutio: Hlef altså consenterat unanimiter till 6
pro cento.
Hr Clas Baneer: Och den, som mehr tager, bör vara
infamis.
Hr Landtmarskalken: Mången låter betala sig
2 åhrs interesse föruth, på dhet han ändå skall kunna få
skinna sin nästa och obtinera 8 eller 10 pro cento. Kunde
altså nota infam ise väll härtill vara tieuligh.
Juni.
87
Taubenfelt: Det skall ingen så lätteligen kunna dem
sådant öfvertyga.
Hr Landtmarskalken: Fastän det blefvo rögt 7 ä
flere åhr tillbakars, så borde han eij undslippa samma
straff, uthan gella, som det då strax hade varit uppenbarat.
Hr Per Sparre Larson: Det ähr alt för hårdt
flen där nota infami»:.
Hr Landtmarskalken: Ja, så vijda att han inthet
skall vara persona capax se sistendi in judicium.
Öfverste Mörner: Dhe sättia godz i pant effter rän-
torne, och när det kommer till markgången, så har han
ändå mehr än 6 pro cento.
Hr Landtmarskalken: Utki alla domar och alle
omkostnader bör räknas eifter markgången.
Hr Per Sparre Larson: Huru kan det practiceras,
och veta så noga markgången på een och annan orth, som
varierar eifter åhrstijderne och annat tillfälle?
Öfverste Mörner: Om någon ähr illa nödstält, så tor
han väll sällia sin egendomb för halfva prijset; det ähr
godt interesse för dhen, som kiöper.
Hr Landtmarskalken: Vill han vara een sådan narr,
så står honom inthet till att råda, men mig tyckes, att
ingen christen bör begiära mehr än 6 pro cento.
Tertia classis begiärade, att vota skulle colligeras.
Hr Landtmarskalken: Den som är äldst, plägar
altidh colligera vota.
Eldstierna stegh up och sade sigh befinna sielfve
hufvudsaken god och rättvijs, men förrän vij få see excu-
tionsordningen, vexelrätten och få debattera bancoväsendet,
måste jag befara detta inthet kunna låta sig practicera.
Hr Landtmarskalken bedyrade sigh slätt inthet
interesse hafva deruti mehr än Kongens, rijkzens och
hvars och eens particuliers tienst och vällståndh. Ett bör
jag härvedh eder gode herrar påminna, att vij giöra nu,
som vahnligit har varit, att hvadh alle Stenderne i gemen
har angått, håfve vij medh dheras communication förrättat,
det vij och i detta fallet giöra vele.
Hammarsköld: Det äre prester, som ta 10 ä 12
pro cento.
Öfverste Mörner: Vij kunna väll tänckia det; der¬
före måste vij det boota.
88
1668.
Hammarsköld: Jagh sätter een casum, i fall jagh
vill hafva penningar, så att ingen deraf skall veta, och
går till och låhnar ä 8 pro cento och sätter min sätegårdh
i pant; nu brukar han(!) min sätegårdh och åthniuter väll
högre renta, det jag intet får tahla på, ty han sitter i
possession.
Hr Landtmarskalken: Om ett sådant contract
giordes. så kan eij ändå blij doldh, ty han låter ju pro-
tocollera sin obligation, om han elliest vill gå säker; och
håller jag för bättre vara, att een sitter i possession af ett
godz och åhrligen af drar rentan, än att låta interesset
uplöpa och sielf bruka godzén.
Hammarskiöld: Een man, som slår sig på bara
medell och lånar sine penningar uth, han gior det, på det
han kan föda sigh af sin ränta. Får han eij det, hvaraf
skall han då lefva? Men får han prompt och richtigt sin
betalning, så kunna 6 pro cento vara nog. Men om vij
skole detta så noga considerera, så böre vij och besinna,
hvadh han bekommer i provision, som meklar och skaffar
6 pro cento, så faller ändå yxan i samma hugg.
Hr Landtmarskalken: Yij hafva här een hoop Ly-
beske och andre fremmande uthliggiare hoos oss, som ingen
annan handel drifva, än liggia här och taga up penningar
i Hållandh och Hamburg ä 4 pro cento och sedan gifva
dem här uth ä 10 och högre pro cento, hvarigenom landet
måtte utharmas.
Hr Clas Baneer: Här allegeras ett exempel, som
jag veet vara skedt.
Hr Landtmarskalken: Omslaget lärer all sådan
oreeda rödja uthur vägen.
Frågade derpå, om vij då vele stå vedh hvadh een gång
är consenterat, (5 pro cento.
Omnes consentiebant, allenast prima classis tyckte hårdt
vara, att infami® nota skulle vara derhoos.
Hr Per Sparre Larson: Skall infamia vara der¬
hoos, så böre dhe bådhe derföre hållas, så väll den som
tager penningar till låhns, som den dem uthgifver.
Hr Landtmarskalken: Finna vij sielfva saken och
factum att bedraga och åkra af sin nästa och giöra det,
som lender in fraudem legis, hvarföre må icke poena vara
infamis?
J uni.
89
Hr Clas Baneer: Den kan inthet skada, ty när han
för sin profijt skull i oträngde måhl gior emot Kongens
placat, så må han ochså ha straff, som han kienna kan.
Hr Landtmarskalken: Det vore elliest illusorium
att giöra af Konungens medh Stendernes samptyckio be-
villiade stadga, om han icke medh ett hårdt straff skulle
beläggias, och lät vara, det då så strax eij kunde blifva
kungiort, så skulle han ändå befara, att effter 20 åhr
kunde det blij uppenbarat, och altså droge han deste
mehra sky.
Hr Per Sparre Larson: Det vore altför hårdt;
döls det så länge, så är bäst, det eij mehr drages i liuset;
det vore svåre conseqveneer, som dereffter föllia kunde.
Gref Gustaff Oxenstierna: Det vore visserlig svårt,
att posteriteten skulle dett undgella.
Hr Conrad Gyllenstierna: Det är een sak, som
angår ochså dhe andre Stenderne; lät oss nu detta först
communicera medh samptl. Ridder skåpet och Adelen och
sedan medh dhe andre Stenderne och höra deras betenc-
kiande.
Blef då omsijder eenhälleligen för gådt funnit och be-
lefvat, att straffet skulle dupleras för den, som emot kongl,
placatet skulle bryta, i så måtto att han böter dubbelt så
interesse som capital, som den summan kan vara, som han
utlänt häfver.
Hr Lagerfelt: Effter annor vicht ähr i Sverige,
annor i Skåne, Halland och Bleking, så vore gådt man
noga detta öfverlade.
Hammarsköld: Nu går det öfver alt, att een vicht
kring heela rijket är introducerat.
Gref Gustaf Oxenstierna: Mått och vicht äre här
nogsamt, noga och väll inrättade, men så måste man ändå
besvära sig öfver dhe abuser, som ännu handhållas och
serdeles Adelen till förfång och pra juditz lender, ty fast
adelsmannen aldrigh så väll och rätt låter mähla sin
spannemåhl hemma, så är det eij ändå som stadzmäterne
här i staden vela hafva, när dhe spannemålen ommäta;
nu bör det lijkvist vara ett mått och så väll approberas
här i staden som på landet, när det rätt mätes; dock är
det grufvelige missbruk, och kan jag inthet veta, hvarföre
ett heelt ståndh skall vara underkastat och betryckas af
90
1668.
någre privat personer, och att een mätare skall vara mehr
betrodd än een ehrlig riddersman.
HrLandtmarskalken: Godhe herrar, det synes råde-
ligst att förordna häröfver ett uthskått af dhe, som bäst
veta sådanne saker, som G-ouverneurer och Landzhöfdingar.
Och effter alle vore dermedh öfvereens. blef detta uth¬
skått dertill förordnat:
Af l:a classe:
Hr Conrad Gyllenstierna Abraham Lejonhufwud,
i Bfrahernes] ställe, Hr Augustfin] Lejonsköld.
Gref Gustaf Oxenstierna,
Hr Per Sparre Larson
i Tottjarnes] ställe,
Af 2:a classe:
Hr Thore Ribbing, Hr Gustaf Ribbing.
[Af 3:a classe]:
Hr Hammarsköldh. Uttermarck,
Hr Stiernhielm, Gyldenhåf,
Hr Lagerfelt, Ömsköldh.
Ståhlarm påminte om handtvärkare, som också skam¬
löst dyra ähre.
Hr Landtmarskalken: Det är een annan qvtestion
och kommer inthet härtill.
Gref Gustaf Oxenstierna: Såssom Kongl. Maij:t
gifver oss ahnledning att tahla om een och annan ordning,
skulle icke synas vara af vägen, om vij ochså företogo att
discurrera om skråerne, som här äro.
Hr Landtmarskalken: Det är allareda uti värket.
Lagerfelt: Det är väll i värket, men dhe gode män
i staden vela intet ha det.
Hr Clas Baneer: Stokholm är inthet heela Sverige.
Dermedh beslötz denne conferencen för middagen, effter
klåckan var på slaget att slå ett. Föreenade sigh derföre
att komma igen effter middagen prajcise klåckan 4, hvilket
och anslagit blef.
Den 22 Junij effter middagen, sedan uthskåttet var
tillsammans kommit, continuerades medh propositionens up-
läsande, och kom förste materien att discourrera om Banco.
Hr Landtmarskalken: Hvar och een menniskia af oss
har väll kändt det betryck, vij ha hafft af bancoväsendet.
Juni.
91
Hr Cammerrådh Schiittehielm begiärade få tala
något vedh detta tillfället; han finner utaf Kongl. Maij:tz
proposition ingen frågan vara, om Banco skall blifva eller
intet. Ty den quaestio an erit är allareda uti förra Rijkz-
dagh 1664 debatterat, och belefvat att Banco som ett nyttigt
värk bör blifva, men nu föllier qusestio quomodo erit,
huru han skall kunna inrättas, att han må bättre bestånd
hafva än härtill, och att dhe abusus, som härtill hafva
hindrat verket, nu rödias uhr vägen, och det häfver Kongl.
Maij:t nådigst remitterat till Stenderne, det att öfverläggia,
som orden i propositionen lyda.
Hr Landtmarskalken: Gode herrar, vele I höra,
dock alt under eder correction, efftersom Stenderne för
detta hafva för godt funnit och belefvat, att een Länebanco
inrättas skall; nu säger Kongl. Maij:t, att för een dehl fehl,
som derved inrijtade och föröfvade ähre, kan Banco inthet
gå på det sättet; måste altså gå på ett annat sätt. Skole
vij nu gifva vårt betenckiande här öfver och jempte dhe
andre Ständerne understödia Kongl. Maij:t medh väre under-
dånigste rådh, så böre vij först vara informerade om Banco
och dhe fehl, som dervedh hafva varit, förrän vij kunna
dömma eller råda något.
Hr Schiittehielm: Vij vele blij vedh quomodo och
taga oss den q vastion före. Så mycket jag penetrera kan,
så ähr Kongl. Maij:tz nådige intention att veta ett quo¬
modo och sedan een securitet dervedh, att icke det värket
må vara underkastadt något äfventyr. Säkerheten består
och flyter af dhe fundament, derpå ett värk bygt ähr.
Ahr inthet grunden på ett huus fast och säker, så måste
alt det, som derpå bygges, gå omkull. 1. Fundamentet
till Banco är det contract och privilegium, som Kongl.
Maij:t häfver uthgifvit; nu vele vij see, huru det a parte
Regis hullit ähr, som uthlåfvat varit häfver. 2. Ahr
administrationen som bör komma i consideration, om den
kan vara försvarlig, så säger jagh först non entis nullse.
sunt qualitates; ähr inthet fundamentet vordet hållit, så
lärer administratio, som sig derpå grundar, icke kunna vara
af den efftertryek, som hade bordt; vill man ochså draga
ett creditvärk uthi elakt utroop, der kreditens enda siähl
är ett gådt renomée, så ähr omöijeligen att sådant kan
bestå, ty så länge går väll, som kiöpmannen får drifva
92
1688.
handell, men skall handelen ta på att drifva kiöpmannen,
så går galit; hadhe Konungen gifvit oss, som lofvat var,
så hade Banco eij hafft behoof att errera. Men när vij
för 200,000 daler får allena 36,000, så måste Banco lijda,
och hade vij ändå icke igenom elakt berychtande och effter-
tahl varit tillsatte och uti vårt värk öfverrumplade, så
skulle värket hafva städt på een annan foot, än det
nu står.
Hr Landtmarskalken: Hr Cammerrådh Skyttehielm,
edre rationes kunna vara för eder, som värket forstår, väll
gode, allenast skole vij grijpa rätt an värket, så måste vij
nödvändigst först vara informerade. Men att svara till
Hr Cammerrådz rationes, som äre tvenne, derpå heela
värket hvijlar, så ähr det som jag sagt häfver, att Hr
Schuttehielm kan väll discurrera derom; men om Sten¬
ci erne kunna decidera det, antingen privilegierne ähre håldne
eller inthet, det veeta dhe inthet, om det ochså kan stå
på dhen foot, som det har städt, eller man skall kunna
föreslå något bättre medell, det kunna Stenderne lijkasom
coecus de colore inthet döma, för än dhe få information i
saken, och om jagh törs säija, der värket skall drifvas på
det sättet, som härtill skedt ähr, så är det icke allenast
inthet nyttigt, uthan och ett fahrligit värk. Nu kunna vij
inthet vijdare discurrera, ty vij lia intet lius.
Hr Schuttehielm: Kanskee Kongl. Maij:t häfver
behagat att bruka mig derföre här att gifva lius i denne
saken. Jag är een af Ridderskapet och een lem heriblandh.
Är någon som kan refutera mig, så läte höra sigh; man
bör giöra een distinction emellan febi uti administrationen
och fehl uthi räknande eller cassan.
Hr Landtmarskalken: Det äre alt particulariteter.
Lät oss få information om alle omstender, så skole vij sedan
svara derpå, ty att Banco är nyttigt, disputerar ingen,
men om det skall vara nyttigt att förtroo heela rijkzens
dressel och alle privatorum egendomb uti private händer,
och att värket skall drifvas som ett värk till någre per¬
soners fördehl och att lijkasom uti ett compagnie taga sig
participanter, det veet jagh inthet, om det skall vara nyttigt
eller rådeligit.
Schuttehiellm: Jagh vill alt detta explicera och utb¬
reda, får jag allenast uthtahla.
Juni.
93
Hr Landtmarskalken: Hr Cammerrådh läre få nog
att giöra, ty det är een svår qusestio, om Banco skall
drifvas som ett privat värk. Nu tyckes denne qusestio
böra proponeras: Om vij skole först begiära information
härom, förrän vij svara på propositionen, att vij kunna
specialius härpå svar gifva, eller vij skola först svara
och sedan begiära denne information.
Hr Carl Sparre: Det vore bättre till att vinna
tijden, att vij hade information föruth.
Alle Ständer vore dermedh öfverens, att man skulle
begiära information.
Hr Landtmarskalken: Det är väll bäst, att Hof¬
rätten dömmer först i saken.
Eldstierna steg up: Om jagh förstår rätt, så kan
ingen kunna säija, om värket är hazardeligit i sigh sielfft,
eller om det kommer af någons tillskyndan, som värket
har varit förtrodt, och synes oförgrijpeligen bäst att be¬
giära een förklaring utaf Hofrätten, som heela saken in¬
fattat häfver, och deraf see heela fundamentet och dhe fehl,
som äre remonstrerade, ty sä vijda jag förstår, så ähr
Banco een allgemeen cassa.
Schuttehiellm: Abuserne böredistingveras och skillias
ifrån sielfve fundamentet. Fundamentet består af dhe villkor
Kongen har tillsagt uti sine privilegier.
Lennart Mörner: Det lärer vijsa sigh annorlunda.
Schuttehielm: Uthi dhe 4 momenta, som Hr Landt¬
marskalken rätt nu talte om, däruti består heela värket,
och bör man eij blasmera ett creditvärk, och så till säi-
jandes prodere reipfublicae] paupertatem.
Hr Landtmarskalken: Banco bör vara ett publique
värk och eij handteras som ett compagnie till någre par¬
ticipanter s fördehl.
Schuttehielm: Der ähre re vera inge participanter
och inga haa varit. Men effter värket som nytt och ovahnt
hade månge haatare, förtalare och förfölliare, hvarföre till
att aucupari benevolentiam och att inducera folket att
tahla väll och befrämia värket, har man antagit någre
lijkasom participanter, dock aldrig re vera vore. Han
slogh sigh på bröstet och bedyrade vedh sin sahligheet,
att han in particulari inthet interesse hade häruti till att
så tahla mehr än Kongens och rijketz tienst. Ty fastän
94
1668.
Banco skulle gå kull, så meente sig ändå väll kunna
hafva sitt brödh.
Hr Landtman skalken: Fastän inga participanter
re vera vore, så var lijkväll värket illa inrättat, att man
kunde få taga participanter.
Lichton: Banco är nyttigh.
Hr Landtmarskalken: Hr Cammerrådz discurser
äre mycket giltige, och skole vij än bättre discurrera, när
vij få nogare information.
Sedan continuerades medh propositionens igenomläsande,
att det kom till det placat, som Kongl. Maij:t häfver låtit
nthgå öfver antiq viteterne.
Hr Landtmarskalken berättade uthförligen. huru
Kongl. Maij:t häfver fått tillfälle härtill af Vreta och
Alfvastra clöster, som så vackra, herlige antiqviteter och
konungegriffter hafva varit, som af någre privatis hafva
varit rörde och omakade. Remonstrerade uthförligen, huru
hederligit och berömligit det ähr att hafva sådane monu¬
menta conserverade för prsesenti tempore och serdeles för
posteriteten, effter denne nation altidh har varit renomée,
som man ännu kan see af gamble steenar, att våre förfäder
hafva hafft colonier i Gfrekeland, elliest och Kong Inges
grifft i Vreta closter gifver ett stoort lius i våre chröniker
om dhen Konungens vita etc. etc. Att Kongl. Maij:t för
denne lofvärdige omsorgen lijkasom dhe andre högst skulle
berömmas och underdånigst ombedies förmedelst dess vijdare
behagelige förordning låta fahra dermedh fort.
Hr Clas Baneer: Det skulle visse deröfver förordnas.
Hr Landtmarskalken berättade, huru så vore skedt
och berömde prolixe Hr Rijkz-Cantzelerens Excellentz sin-
guliere flijt och åhuga härvidh. Hvilket alle ochså sade
vara beröm värdt.
Schuttehiellm: Uthi förra Regeringens tijdh var
ochså intentionen att vara curieus och bekymmersam här¬
uti, men blef inthet vijdare tillgiordt.
Hr Landtmarskalken: Efftersom Kongl. Maij:t i dag
begiärte ett uthskått af Ridderskapet och Adelen att medh
dem communicera secretiora negocia regni, så troor jag,
att Kongl. Maij:t ochså lärer communicera något om denne
puncten om pacter och alliancer för commercierne. Kongl.
Maij:t kan alldrig nogsampt berömmas för den åhaga, som
Juni.
95
han bär för fäderneslandetz välltrefnadt och förkåfran.
Remonstrerade sedan prolixe, hvadh förmohn Sveriges under-
såtere framför andre i detta svåre siökrijget nutit hafva,
och beviste, att saltet här för så gådt kiöp sål dt varit
häfver som i Amsterdam.
Sedan refererades af Hr Landtmarskalken om den nyt-
tige ordning Kongl. Maij:t häfver giordt vedh seglationen til)
dhe inhemiskes förmohn, och huru till att läcka folket att
slå sig på skeppzbyggerij och seglation, herlige privilegier
äre förundte uti tullen, efftersom skeppen och farkosterne
åhre till, så att dhe och vedh hvarjehanda tillstötande fahra
kunna i krig giöra Kongl. Maij:t och fäderneslandet tienst.
Tahlte om den förordning, huru alle monterade skepp till
minstone een gång om åhret skulle låta linna sig här uti
svenske hambner, hvilket deraf förorsakadt ähr, att uti se¬
neste Danske och Hollendske krig medh Sverige voro een dehl
skepp uthe, som hade elliest bordt för deras privilegier skull
giöra Cronan och rijket tienst. Remonstrerade huru nu segla¬
tionen florerar framför i Dråttning Christinae tijd etc. etc.
Hr Clas Baneer: Compagnierne äre lijkvist skadelige.
Hr Gabriel Kurk: (remene man mena, att compag¬
nierne äre orsaken till all den dyrheet här är i landet.
Hr Lennart Mörner: Det torde väll een dagen
komma inqvisition deröfver.
Hr Landtmarskalken: Det är een particular saak;
lät oss sluta och sedan vijdare fortfara.
Resolutio: Lijkasom i alt annat berömma och tacka
Hans Kongl . Maij:t och begiära continuation af des omsårg.
Till det, som föllier här på i propositionen, svai’es medh
tienlige comportementer.
Om ordningerne, som än(?) exeqveras.
Hr Landtmarskalken: Detta är een högnödig punct
att vara påmindt, och böre vij alle och hvar och een vara
omtenkte underdånigst att supplicera Kongl. Maij:t, hvadh
till deras behörlige execution och handhållande synes vela
fordra, och synes trij ting här mäst komma i consideration:
1. Att executoren ratione executionis ähr under domaren
och effter fäklh domb exeqverar. 2. Att executor förstår
•sitt embete. 3. Om han och inthet förstode det, att få
procedera medh honom som med een elak domare, som sig
förseer et male judicando litern suam facit.
96
1668.
Taubenfeldt: Men kanskee han kan ha sine raisons.
Hr Landtmarskalken: Hvadh kan vara för raisons
att pretendera emot sin Konungz och fäderneslandz tienst.
Vore jag executor, jag skulle gå reellement, antingen
exeqvera post latain sententiam eller låta min nådige öfver-
heet veeta, eller att det och det ligger mig i vägen. Ty
der Kongens ordningar och lagh och rätt inthet effter-
lefves medh execution, så är alt fåfängt.
Hr Lennart Mörner: Man veet väll, huru här till¬
går; när Hoofrätten har dömbt, så törs executoren disputera
domen.
Hr Landtmarskalken: Alle andrestädes exeqveras,
när jag vedh någon rätt vunnit häfver, men här häfver
jag först möda nog, innan jag kan vinna min saak, och
sedan jag det kan hafva obtinerat, blifver jag graverat
medh een ny process hoos executoren, der lijkvist executoren
bör stå under domaren och ejvis periculo exeqvera effter
ordinancen.
Hr Gabriel Kurk: Man måste lijkväll höra så väll
executorens skiähl som domarens.
Hr Landtmarskalken: Neij, det är inthet practicer-
ligit någorstädes. I Tvsslandh exeqveras strax jag har
vunnit domen.
Lich ton: Det är mig vederfarit af mine vederparter,
att när jag hade vunnit een saak för Hoofrätten och Kongen
och kom till executionen, ladhé dhe der in een protest emot
Kongens domb och drogo mig åter till Hofrätten och be¬
ropade sig på deras protest, emot Kongens domb inlagdh.
Biörnram talade ochså om een rättegångzsaak, som
i Finlandh äfven så är tillgången.
Hr Landtmarskalken: Effter nu Kongl. Maij:t
begiärer Stendernes handräckiande, så vele vij gå så vijda
vij kunna, och tillsee, huru vij må kunna lijsa Kongl.
Maij:t i detta fallet, som bredevedh sine svåre regementz
sysslor så öfvermåttan blijr besvärat med öfverläpp af
parterne.
Hr Schuttehielm: Det är ju klart nog exprimerat
uthi processen och ordinancen.
Landtmarskalken: Executoren bör pure stå under
domaren och inthet sökia nya raisons eller begynna een ny
process, uthan stricte exeqvera.
J uni.
97
Tott: I Skåne så snart Landzdomaren har dömbt,
så förordnar han to rijdemän, som straxt exeqvera.
Resolutio: Afbijda vijdare communication af execu-
tionsordningen och sedan communicera medh dhe andre
Stenderne och sluta ett vist.
Dito läte Lilliorne uti 2:a classe excusera sig för
deras faders död skull, som ännu obegrafven ligger.
Hr Landtmarskalken: Denne punct har offta varit
omtald och ventilerad uti Kong Carl den IX:s, Konung
Gustaf Adolphi och Dråttning Christinae tijdh; blef ochså
denne qmestio på seneste Rijkzdag omtald, och belefvat att
någre visse gode och förståndige män skulle här öfver
deputeras, som ochså är skedt, att Hr Rijkz-Dråtzet och
Hr Sewed Bååt och någre andre kloke och lagfarne män,
jag ochså ovärdig dertill varit deputerat, och hafva desse
varit qusestiones status: an, si et quomodo.
An? Hafva många disputerat ex hoc fundamento, att
laborare multitudine legum est signum corruptae reipjublicaej.
Men så hafva åter andra meent vara nyttigt, effter vår lex
ähr mutila et manéa, serdeles som i erfsaker, om testament
och förmyndere och undantagandes allenast dråpmåhl och
högmåhlsaker fins vår lagh mycket vara imperfect. Een
dehl hafva ochså fördt den qvsestion, fastän revisio skulle
skee, om nu tijd vore dett låta företaga, medan Kongen
är omyndigh, eller om man skulle dermedh bijda till
Kongens majorennitet.
Lennart Mörner: Vöre bäst att arbeta derpå imed¬
lertid.
Hr Landtmarskalken: Jag må väll bekenna, det
synes bäst det minste man kunde rubba honom, dy bättre
vore det, i hvilken mening ochså Assessor Berling är.
Schuttehielm: Om een seer på siölagen, skall man
deraf finna, huru imparfait vår kiöpm[åla]b[alk] har varit,
item af vexlerätten och förmyndereordningen; derföre effter
det är nyttigt att det skeer, så vore bäst ju förr ju heldre
dermed begynna.
Hr Landtmarskalken: Såssom detta är een hög och
vichtig saak och bör medh dhe andre Stenderne communi-
ceras, om vij då uti conferencen medh dem fattäde väre
discourser effter desse nembde skiähl och stodo på denne
fothen, att efftersom Rijkzens Stender offta hafva önskat
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-protX. 1668. 7
98
1668.
och sökt detta allgemene högnyttige ährendet, att een gång
kunna sättias i värket, och sådane qusestiones och con-
siderationer äre dervedh yppade, att man finner värket
på 2 ä 3 åhr eij kunna fullkomnas, om då icke för gådt
finnas skulle, derpå nu att begynna låta arbeta, dok vedh
Kongens myndige åhr först sättias i laga krafft.
Taubenfelt: Det kan inthet förr blij färdigt.
Hr Landtmarskalken: Omqusestionequomodo måste
ochså medh dhe andre Stenderne comnraniceras, om lagen
skall blij sä deelt, som han är, och allenast skee additament
uti dhe casibus, som desidereras. Eller om een ny ordning
skall methodice inrättas, som Justinianus har giordt in
institutionibus, ty nu uti een balk finnes åtskillige och
diversa argumenta, som bättre vore logerade annorstädes.
Hr Gabriel Kurk: Det är bättre att gifva een
elucidation och låta lagen blij, som han nu ähr.
Hr Landtmarskalken: Ju mindre man muterar
dispositionem legis, ju bättre synes det vara.
Hr Clas Baneer: Det är aldrabäst, och där han finnes
obscur, då bättre expliceras.
Resolutio: Att communicera med dhe andre Stenderne
och sedan effter ett enhälligt godtfinnande incaminera värket
som bäst pröfvas kan.
Hr Landtmarskalken: Hvadh skole vij svara till
kyrkioordningen? Anno 1575 ähr een kyrkeordning tryckt
vorden och häfver på åthskillige Kijbzdagar sedan varit
omtalt om een renoverat och fullkomblig kyrkoordning.
Ku hafva Doctor Eric Emporagrius och Doctor Laurelius
begge hafft hvar sin under händer, men så mycket jagh
har hört, skall mycket betenckeligit deruti vara infört,
såssom de jure patronatus, de Consistorio inappellabili etc.
Yij veeta, att förr än reformationen skedde i Tyssland,
hade Clerus sitt jus canonicum, Episcopos et Pontifices,
men strax reformatio var skedd, och dhe Tyske Furstarne
sågo mycket vara, som Clerus uti secularsaaker hade juris-
dictionem öfver, altså delte dhe medh dem, och hvadh pure
secularia voro togo till sigh, hvadh mixta voro, låta blifva
under Consistoriis, således att een secular persohn deruti
prsesiderar, som vij ännu kunna see af Carpzovio. Skole
nu vij adelsmän så sine omni cautela et conditione sub-
mittera oss ett Consistorio inappellabili, veet jag icke,
Juni.
99
om det kan vara oss nyttigt eller medh väre privilegier
conformt.
Hr Clas Baneer: Lät oss först få kyrkeordningen,
att vij kunna informera oss.
Schiittekiellm: Att en sådan kyrkeordning uthi
Konungens minorennitet skulle introduceras, afseer jag
inthet, till hvadh det skulle vara nyttigt. Serdeles om dhe
taga på och vela giöra konkelfus af vårt jus patronatus,
som nogsampt klart pä svenska står exprimerat i adelige pri-
vilegierne. Och böre väll det inthet admittera, att Presterne
per suas subtilitates vela giöra någon mina derunder.
Hr Gabr. Kurk: Man gifver till kyrkior och bygger
upp dem, och lijkvist vela dhe disputera een jus patronatus.
Schuttehielm: Den 16 punct i Presternes privilegier
explicerar ännu bättre denne qvestion.
Hr Landtmarskalken: Tria faciunt jus patronatus,
dos, tedificatio et fundus.
Taubenfelt: Yij ha suttit så länge i possession af
väre privilegier; vij böre intet nu låta taga dem oss ifrå.
Hr Landtmarskalken: Detta läre blij qumstio, om
vij skole begynna att giöra prseliminaria eller dermed up-
skiuta till Kongens myndige åhr.
Omnes unanimiter: Bäst att begynna på preliminär ia.
Lennart Mörner: Skole Presterne detta giöra?
Hr Landtmarskalken: Presterne jempte andre, ty
det går icke allenast Presterne ahn, uthan och dhe andre
Ständerne och serdeles vårt, och borde man inthet för¬
glömma denne consideration, om icke nyttigt och nödigt
vara skulle, att een laicus prsesiderade så för causis ipsis
som modo procedendi, att effter Adelen tilltager och månge
vackra subjecta äre, att dhe härvedh kunna blij emploijerade.
Resolutio: Alle consenterade och för gådt funne prse-
liminaria skole företagas, och förståndige lärde män af
laicis så väll som Clero det utharbeta på sätt att laici
ochså deruti kunna accommoderas.
Resolutio om ordningfar ne], som under hender ähre att
utharbetas: När dhe blifva communicerade, skall Ridder-
skapetz och Adelens betenkiande deröfver gifvas.
Hr Landtmarskalken: Vij hafva tillförende dis-
currerat och varit eense, quod sit utile; de modo få vij
discurrera, när vij få upsatzen.
100
1668.
Lennart Mörner: Een richtig execution gior alt
detta onödigt.
Hr Landtmarskalken nprepade alt hvadh tillförene
öfver denne materien var discurrerat.
Hr Conrad Gfylldenstierna: Det synes skola vara
mehr emot adelige privilegierne, om detta anginge.
Hr Landtmarskalken remonstrerade irrefutabilibus
argumentis contrarium.
Schuttehielm: Att betala sin giäld är naturligit
och rätt, men der kledeordningen icke tillijka hålles, sä
lare ingen ricbtigh betalning föllia.
Hr Landtmarskalken: Jagli troor ingen vara ibland
oss, som dubiterar, att icke klädeordningen är ett nyttigt
och gådt värk, ja högnödigh för beela fäderneslandet, och
derföre är det, som Cammerrådh säger, att öfver densamme
måste handhållas.
Resolutio: Att omslaget belefvas som ett nyttigt värk.
2. Att klädeordningen, som een rivulus, derutaf een ricb¬
tigh betalning underhålles, ochså in suo vigore hållas skall;
detta senare hörer till gravamina.
Hr Landtmarskalken: Vij discurrerade på seneste
Rijkzdagh, då Hr Rolamb förde ordet för 3:tia classe, om
denne materien och remonstrerade, huru alle nationer hafva
deras särskilte klädebonat. Pohlandh har sin egen hahijt,
Spanien, Italien och Engelandh etc. Och vij, som een så
glorieus och renomerad nation, skole låta narra oss af een
hoop fransöske dansemestare. Det vore derföre inthet otien-
ligit, om Ridderståndet i Sverige hade sin enskilte habit;
så vore vij och vårt ståndh fast considerablere och illustrare
hoos andre nationer. Alle consentierade härtill, roopandes
ja, ja, vij äre alle af den mening, vij vele stå dervedh.
Schiittehielm refererade, att för 30 åhr sedan, då
han var i Frankerijke, var ingen uthan Adelen lofgifvit
att draga guldhattebandh eller förgylt värja uthan Adelen
allena.
Dermedh ändades propositionens upläsande.
Hr Landtmarskalken upropadhe tvenne saker vara,
som Kongl. Maij:t begiärer: 1. uthskrifning, 2. medell.
Gelt ist die L osung.
Resolutio: Omnes consentiebant till uthskrifningen som
högnödig till fäderneslandet, säijandes sigh icke vela dervedh
Juni.
101
opiniastrera, nthan söka medh skiähl inducera dhe andre
Stenderne till detsamma.
Desinit propositio.
Den 23 Junij för middagen.
Hr Landtmarskalken proponerade samptl. Ridder-
skapet och Adelen, hvadh i går vedh uthskottet, som up-
bådades till Konungen att taga svar på supplicationen,
passerat var, och lät af protocollet upläsa Rijkz-Cantzlerens
Excellentz tahl och Hr Landtmarskalkens svar.1
Sedan uthnembdes detta uthskått som fullmyndigt och
befnllmektigat att afhandla och sluta öfver dhe secretiora
negocia regni, som Kongl. Maij:t dem ville förtroo, och
äre effterskrefne:
Af l:a classe:
Hr Conrad Gyllenstierna
i Brahernes ställe,
Gref Gustaf Lillie
i Lejonhuffwudernes] ställe
Gref Torstenson,
Gref Gustaff Oxenstierna,
Gref Stenbock,
Gref Königzmark,
Hr Per Sparre Larson
i Totternes ställe,
Gref Douglass,
Hr Carl Sparre,
Af 2:a classe
Hr Gabriel Kurck,
Hr Christoffer Gyldenstierna,
Hi1 Gustaf Rosenhane
i Böndernes ställe,
Hr Clas Baneer,
Hr Abraham Lejonhufwudh,
Hr Lennart Mörner,
Hr Jöran Sperling,
Hr Jacob Flemming,
Hr Ernest Creutz,
Hr Augustin Lejonsköldh.
Hr Arfwedh Iwarson
i Lilliehök[ernes] ställe,
Hans Kyle,
Hr Ulf Bonde,
Hr Gustaff Ulfsparre,
Hr Thore Bonde,
Hr Gustaf Person,
Hr Sewed Ribbingh
i Påss[arne]s ställe,
Hr Gustaff Ribbing,
Hr Falkenhergh,
Hr Krabbe.
Siöbladh,
Hr Stålarm,
Öfverste Mörner,
Hr Ståhlbanske,
Af 3:tia classe:
Ekeblad,
Hammarsköldh,
Per Hierta,
Nills Tungell,
1 Se ofvan sid. 82 o. f.
102
1668.
Georg Stiernhielm, Berge Månson Skäckta,
Gustaff Duwalt, Gen. Lieutenant Ridderhielm.
Nills Appelgreen, Schfittehielm,
Anders Appelbom, bräkenhielm,
Lagerfelt, Lichton,
Helmfelt, Öfverst Ranck.
Taubenfelt.
Resolverades att Secreteraren skulle häreffter observera,
att när detta ofvan specificerade uthskått skulle komma
tillsammans, skulle det på taflan anslås och blifva nämbdt
det stoora uthskåttet, men det andre uthskåttet öfver pro¬
positionen nembnes allenast uthskått.
I det inkom Riddershuus-Fischalen Jacob Jahansson
medh ett förseglat bref, säijandes det vara ifrån Grefve
Steenberger till samptl. Ridderskapet och Adelen.
Hr Landtmarskalken bultade först liudk, förrän han
togh emot brefvet, och sedan liudh gafs, badh han Fischalen
säija, hvadh han hade att tahla.
Då sadhe Fischalen, att ett bref vore kommit ifrån
Grefve Steenberg, att igenom honom inlefvereras till Hr
Landtmarskalken och samptl. Ridderskapet och Adelen, att
begiära deras betänkiande deröfver.
Dermedh togh Hr Landtmarskalken från Fischalen
brefvet och sågh på uthanskrifften och sedan alta voce
repeterade, hvadh Fischalen sagt hade, och att uthan¬
skrifften var denne: Pour la noblesse de Suéde.
Hr Landtmarskalken frågade, hvadh dervedh vore
att göra.
Dhe roopade af 3:tia classe: Vij vele see, hvadh han
begiärer.
Dermedh u pbr fitz brefvet och af Secreteraren uplästes.
Och effter det var een notification eller communication
af hans process i Hoofrätten, begynte Hr Landtmar¬
skalken förmana Ridderskapet och Adelen, att dhe altidh
ställa sigh för ögonen den underdänigste plicht, dermedh
dhe Kongl. Maij:t förbundne äre. Han kunde eij afsee,
huru den saken som een justitisesaak borde här angifvas,
der Ridderskapet och Adelen är ett ståndli och eij någon
Kongl. Maij:tz Hoofrätt. Badh dem öfverläggia och hoos
sigh granligen öfverväga hvarjehanda conseqvencer, som
häraf komma och flyta kunna; det vore een sak mycket
Juni.
103
delicat, som handteras af Kongens Advocato Fischi och
hörer till sitt rätta forum. Kongen och des Hoofrätter
hade högsta domb; vore svårt att stella deliberationer uti
saker, som så förevetta. Badh dem mogit och medh för-
nufft detta betenckia och förmante Secreteraren ställa detta
tahl till protocoll.
Dermedh discurrerade classerne sins emellan.
Interim kom budh, att någre af Krigzbefellet hade sig
i den undre dem deputerade sahlen församblat.
Blef altså belefvat, att ett uthskått skulle gå neder
till dem att complementera dem och säija, att Ridderskapet
och Adelen skulle väll tillförende hafva det giordt, men
effter dhe sigh tillförende eij till något anthal infunnit
hafva, är hijttill drögt vordet, och sedan more solito för¬
säkra dem om godh correspondence och gådt förtroende.
Uthskåttet till Krigzbefellet:
Af l:a classe:
Gref Gustaff Oxenstierna, Hr Gabriel Kurk.
Af 2:a classe:
Hr Sewed Ribbing, Hr Tott.
Af 3:a classe:
Gen. Lieutenant Ridderhielm, Öfverstelfieutenant] Burg-
hausen.
Utskåttet kom tillbakars och sade den(!) dhe vanlige
curialierne hafva aflagt och blefvet med vanligit svar
höfligen depecherade; dhe vore allenast 5 eller högst (5
tillhopa.
Sedan classerne hade länge discurrerat, frågade Hr
Landtmarskalken, hvadh deras betänckiande vore. Be¬
gynte åter att recitera sin förra förmaning och införa i
sin discours några hårda ordesätt, som Gref Stenberg i sin
skrifft infört hade, som det han uthan lag och domb vore
fängzlader, veet inthet hvem honom har arresterat, på ett
hodie mihi kunne fö Ilia ett eras tibi etc. Dhe skulle
komma ihug sig vara det förnembsta ståndh i rijket, och
för dhe beneficier, dhe af Konungerne hade åtniutit, vara
dhe som förnämbst Kongl. Maij:t medh plicht och under¬
dånig vördnat vore obligerade etc. etc.
Hans Mörner: Lät supplicationen liggia; han tor
betenckia sigh och skrifva een annan lindrigare.
104
1668.
Hr Conrad Gyldenstierna: Neij, lät oss inthet
taga saken på oss.
Hr Landtmarskalken: Jag må bekenna svårt vara,
att han säger med sig emot lag och domb, emot ordinancen
och adelige privilegierne vara handlat.
Derin edli steg Landtmarskalken afsijdes allena i fön¬
stret, och sedan classerne een långh stundh hade discour-
rerat och gådt tillsamman och communicerat medh hvar¬
andra, klappades liudh och begiärtes, dhet classernes be-
tenckiande måtte förebringas.
Ståhlarm pro 3:tia classe: Så vijda jag eens och
annans tanckar häfver fattat och inhemptat, så tyckia dhe,
att effter Gref Stenberg flyr till oss och begiärer vårt rådh,
så vele vij af condolence gifva honom det rådet, att han in¬
kommer medh een lindrigare supplication, så kunna Ridder-
skapet och Adelen jempte honom underdånigst hoos Kongl.
Maij:t för honom intercedera, men denne hans supplication
bör förseglat läggias här ad acta.
Hr Landtmarskalken: Han tiänar inthet ligga ad
acta; han toucherar Hans Maij:t.
Falkenberg pro secunda: Seeumke classis mening
ähr denne, så mycket jag oförgrijpeligen har kunnat fatta,
att effter saken dem inthet kunnig är, eij heller står hoos
dem deröfver sigh att ehrkundiga, altså synes dem bäst
att låta öfvergifva honom sin supplication igen, och vill
han då, att vij skole intercedera för honom, så vele vij
det giöra, allenast han sig medh lindrigare supplication
inställer.
Hr Conrad Gyllenstierna: Så vijda som jag har
kunnat intaga l:m classis mening, så befinna dhe inthet
medh skiähl att kunna låta nedertysta een sådan suppli¬
cation, som Kongen så högt toucherar, effter han nu två
gånger publiquement upläsin ähr, uthan vij finna bäst, att
supplicationen upbäres till Kongl. Maij:t.
Hr Landtmarskalken: Jagh bekenner, det är mäckta
betänckeligit att låta een supplication, som så sensiblement
toucherar Kongen, liggia ad acta. Man bör nu unna vår
Konung det man under een privat persohn; man dömer
aldrigh een privat persohn eller håller hans ensijdes käro
tor giltig, förrän man har hört hans vederpart; så höör man
unna sin Kongh detsamma, effter han synes angrijpas.
Juni.
105
Classerne stodo ännu hvar på sitt votum.
Hr Landtmarskalken: Godhe herrar, I äre diffe-
rente. Hvad vela I sluta? Hvar skall man giöra af
supplicationen ?
Öfverste Mörner: Det ähr intet nytt, att dhe äre oense.
Hr Landtmarskalken: Gode herrar, kunna I inthet
föreena eder, så blifver res indecisa, och consequenter sup¬
plicationen liggia som han ligger, ty intet kan jag giöra
mehr deruti. I håfve Edre frije vota.
Responderunt: Ergo fiat.
Befaltes Secreteraren att gå till Gref Stenberger och
pure säija honom resolutionen uthan att gifva sigh i
discours eller gå vijdare.
Atl diem den 23 Junij efter middagen.
Resölntio af uthskåttet öfver svaret på supplicationen:
Effter noga och uthförligit öfverläggiande och debatterande
finner uthskåttet för gådt och rådeligit, att hoos Kongl.
Maij:t underdånigst ahnhålles om een skrifftelig nådigh
resolution på Ridderskapets och Adelens underdånigste in¬
sinuerade supplication, hvilket uthskåttet förmenar och
finner bäst kunna skee mundteligen igenom vår Hr Landt¬
marskalk, och enär Ridderskapet och Adelen bekommer een
sådan skriffteligh nådigh resolution, conform medh regerings¬
formen och Rijkz-Cantzelerens Excellentz svar, så förmenar
uthskåttet, att Ridderskapet och Adelen medh een sådan
resolution nogsampt kunna vara försäkrade. — Angående det
andra momentet i Ridderskapets och Adelens supplication,
så tycker uthskåttet, att Ridderskapet och Adelen vedh
Kongl. Maij:tz derå gifne svar heelt och hållit väll skall
kunna acqviescera, allenast det Kongl. Maij:t nu som till-
förende underdånigst recommenderas, att the tienster, som
per expressum i regeringzformen och adelige privilegier
nämbnas, herander eij måtte förstås. — Dhe tvenne öfrige
ahren der, såssom att ingen måtte removeras ifrån sin tienst
uthan till förbättring, såssom och att the, som hafva varit
någon förändring underkastade, måtte niuta Kongl. Maij:tz
nådige befordring igen, måtte underdånigst expliceras uti
ingen annor intention uti Ridderskapetz och Adelens sup¬
plication vara infört utan effter den anledning, som re¬
geringzformen gifver, allenast velat desse som alle andre
106
1868.
deras ahngelägenheter Hennes Maij:t och den Kongl.
Regeringen underdånigst recommendera; hållandes uth-
skåttet aldeles orådeligit någre speciales casus uti detta
måhlet att uprepa.
Den 24 [Junij] var midsommarsdagh.
Den 25 Junij för middagen.
Efftersom Ridderskapet och Adelen eij så flitigt, sorn
anslagit var, hade sigh infunnit, så vardt för godt funnit
att låta Eischalen löpa igenom matriculen och notera
absentes till böter.
Sedan giorde Hr Landtmarskalken med dhe andre
deputerade öfver svaret på propositionen affträde nedre
i conferencecammaren, dock först mundteligen berättade
samptl. Ridderskapet och Adelen, hvadh resolution oför-
grijpeligen af uthskåttet var giordt, nembl. att igenom
Hr Landtmarskalken kunde mundtelig begiäran skee, att
få skrifftelig resolution på Ridderskapetz och Adelens
supplication, conform medh regeringzformen, som den 23
hujus effter middagen här in protocollo resolverat finnes.
Och sedan uthskåttet een godh stundh hade discurrerat
och sutit i conferencekammaren, kom Secreteraren Gfyllden-
stolpe medh samma skriftelige resolution, extraherat uthur
protocollo regni.1
I begynnelsen när dhe vore kombne i conferencecam¬
maren, berättade Hr Landtmarskalken, att hvadh dhe uth-
lendske affairerne i propositionen anlangar, så ähr derpå
svaret ferdigt, såvijda behöfvas kan derpå att svara. Dhe
andre ärender måste först medh dhe andre Stenderne com-
municeras, förrän man kan fatta något svar deröfver.
Sedan var een quaestio om dhe, som liggia på råå och
röör under Adelens sätesgårdar, hvadh uthlagor dhe voro
underkastade extra deras huusbonde.
Een dehl meente dem vara underkastade lagmans- och
häradrätzpenningar etc.
Men så befans och remonstrerade Hr Landtmar¬
skalken, att dhe mantalspenningar allena och ingen annan
uthlaga vore plichtige uthom deras herrar att uthgiöra.
1 Se sista bilagan.
J uni.
107
Sedan skreedz till materier extra propositionen, som
skole komma inter gravamina.
Resolverades att Kongl. Maij:t underdånigst skulle
suppliceras om een viss och serdeles erbar babitz ordning
för noblessen i Sverige, distinct ifrå dhe andre stånden.
2. Att klädeordningen ställes uti fullkomligit esse och
exeq veras, och att den anstalt måtte skee, det här i Stok¬
holm som uti Kongl. Maij:tz residence och hufvudhstaden
executionen måtte begynnas, och sedan dhe andre pro-
vincierne effterföllia. 3. Skulle den, som in fraudem legis
något nytt mode inventerade eller införde, straffas dubbelt.
4. Böterne af adelsmennerne skulle komma hijt till Ridder -
huset.
Sedan föll tahlet på duelplacatet, att man dervedh
skulle underdånigst tacka Kongl. Maijrt och berömma des
nådige gode intention att förtaga all blodzuthgiutelse och
egen vindicta, men såssom sielfve tijderne och infallande
omständer giöra det impracticabelt, att Kongl. Maij:t
allernådigst det ville mitigera.
Hammarsköld: Man kan ändå omöijeligen hålla det,
ty kommer een och gifver den andre een öhrfijhl, så kan
han på inthet annat sätt revangera sig.
Hr Landtmarskalken: Yij måste föllia lag och
rätt.
Hr Lennart Mörner: Lät det då komma ifrån Hoof-
rätten under visse commissarier, att dömas af cavallierer
i Krigz-Collegio.
Hr Landtmarskalken: Det är betenckeligit sådant att
begiära; lät inthet Adelen komma under Krigz-Collegium.
Hammarsköld: Man finner förbudit i lagen åt ser¬
deles folk att intet bära ryting eller värja; det skulle
hållas liand deröfver.
Hr Landtmarskalken: Lät det eij vara förbudit,
att väre tienare eij skulle fä låf bära värjor.
Hammarsköld: Jagh förstår intet Adelens tienare,
uthan handtverkare och bårgare.
Resolutio öfver duelplacatet: Primm, secund® och tertia:
classis uthskått koinmo per vota der alle uti öfvereens, att
duelplacatet skulle underdånigst begiäras att suspenderas
och uphäfvas, och att få i detta som all annor fall förblifva
vedh Sveriges lagh.
108
1668.
Sedan togz Kongl. Maij:tz svar fram, som 1664 var
gifvit samptl. Ridderskapet och Adelen på deras besvärs-
puncter, och vart belefvat det att igenomlöpas.
Tanbenfelt tog sig altså den mödan upå att läsa up
det, medan Secreteraren skulle protocollera.
Hr Per Sparre Larson: Ingen lag kan giöras utkan
medh Stendernes samhällige villia och gådtfinnande. Kan
nu ingen lag uti Kongens myndige åhr påbiudas uthan con-
sensu ordinum, mycket mindre i någon Konungz omyndige
åhr; ähr derföre lijka och af samma krafft, om Stenderne
nu blifva communicerade och bevillia, att revision öfver
lagen skall skee, eller om det skeer, när Kongen träder till
regementet, ty han mäste ändå hafva consensum ordinum.
Hr Landtmarskalken: Potestas nomothetica et le-
gislatoria dependet a rege et ordinibus och ähr ett essentiale
< j 11 i d, att Konungens myndigheet medh ordinum approba-
tione härvedh concurrera moste; synes altså bäst kunna
skee, när een Kong är myndigh.
Hr Ulf Bonde: Kongen har sielf uti propositionen
gifvit anledning att låta stå det till Kongens myndige åhr.
Her Per Sparre Larson: Mycket lättare synes det
nu kunna skee, ty så snart Kongen blijr myndig, lärer
andra affairer, serdeles krig, hindra honom derifrån.
Hr Landtmarskalken: Det är väll bäst att blij
vedh den anledning, som gifves i propositionen.
Gref Gustaf Oxenstierna: Och den anledning, som
regeringzformen innehåller.
Hr Per Sparre Larson: Att det lijkvist nu så uth-
arbetades, att när Kongen kommo till regementet, då intet
mehra måtte desidereras än bara ratification.
Assessor Berling: Dhe andre balkarne kunna väll
metioreras, men kongebalken ähr eij godt att röra vedh.
Gustaf Rosenhane: Man borde likvell påminna, at
böterne måtte proportioneras effter den anledningk, som
laghen gifver.
Det lärer revisores vell giöra.
Hr Gustaff Rosenhane: Borde ochså vara öfverens
de numero.
Hr Landtmarskalken: Ju mindre ju bättre, Kongl.
Maij:t läre väll draga försorg derföre, så väll om numero
som capaciteterne.
J uni.
109
Hr Per Sparre Larson: Yij ha mått väll härtill
med dhen lagh vij nu hafva; skulle det icke vara så godt
att förblij dervedli.
Resolverades som tillförene att communicera medh dhe
andre Stenderne, och sedan Kongl. Maij:t underdånigst
recommendera att derpå bearbeta låta till — vill Gudh —
Konungens maj orennitet.
Till den 2 § resolfverades] att begiära allenast execution,
att hand deröfver hålles.
Sedan vart discurrerat, att domstolarne måtte hvar i
sin instantia besättias med visse och ordinarie capable
domare, således att icke een persohn sitter uti åthskillige
instantier.
Hr Jacob Flemming refererade, huru någre Landz-
höfdingar i Bergzlagen sittia uti tree instantier; först
examinera dhe saken i deras stufva, sedan vedh grufve-
tinget och tertio sittia deröfver som Assessores i Bergz-
Collegio.
Resolverades att underdånigst begiära: 1. Att häradz-
rätterne icke måtte vara någre beneficier, uthan effter lag-
administreras af visse och capable personer, serdeles af Adell
effter privilegier och regeringzformen. 2. Att Hofrätterne
må deputeras deras visse löhn och underhåldh, och landz-
justitien icke lijda för deras skull. 3. Effter det intet
tienar, att een persohn skall sittia i åthskillige instantier, att
underdånigst heemskiuta Kongl. Maij:t tiensterne ibland
flere att dhela, uthan att nämbna någon eller giöra conse-
qvencer, ty Kongl. Maij:t läre väll sielf bäst finna, kvadh
intentionen ähr.
Sedan fölgde den puncten, att domaren borde boo i
häradet, det han administrerar.
Gref Gustaff Oxenstierna: Det är högnödigt, ty
een substitut må vara så klook, som han vill, så har han
lijkväll intet den authoritet medh sigh, som bör vara.
Hr Landtmarskalken: När häraderne inthet mehr
blifva beneficier, så faller detta af sigh sielfft. Elliest på¬
minte han, om icke nyttigt skulle vara, hvartill ochså vår
lag anledning gifver, att domare uti dhe nedrige instan-
tierne skulle vara obligerade att försvara deras domar,
när man ifrån dem appellerar till öfre domaren, efftersom
sådant ochså hålles och practiceras i Danmark.
110
1668.
Resolutio: Alle mente sådant vara nyttigt och lagen
li jkmätigt.
Her Per Sparre Larson: Hoofrätterne borde ochså
stå till svars för deras doniar, ty skole enfaldige under¬
domare vara dertill obligerade, hvarföre icke så månge
kloke män, som sittia i Hoofrätterne?
Hr Landt marskalken: Det kan eij så låta practicera
sigh; prsesumtio militerar ochså för dem, att dhe som ett
heelt collegium läre vara af den consideration att döma rätt.
Re soln tio: Att lagen i detta fallet måtte blij obser¬
verat och domaren försvara sin domb, men Hofrätterne
kunna för ofvanrörde skiähl skull inthet komma i lijka
consideration med underdomaren.
Taubenfelt påminte, om icke gådt vara skulle, att
Häradzhöfdingerne hade lijka löhn.
Hr Landtmarskalken förtalde, huru uti Kong Johans
tijd finge Adelen dhe privilegier, att Häradzrätterne skulle
distribueras emellan dem; dock reserverade sig Konungen
den frijheeten, att han ochså andre väll meriterade vedh
förefallande tillfälle dermedh beneficera kunde, och dereffter
har det gått alt till Dråtning Christina1 tijdh, och då
finge dhe viss löhn.
Hr Per Sparre Larson: Uti adelige privilegierne
kallas dhe förläningar.
Eldhstiärna: Dhe föras ännu upp på staten ibland
Oronones räntor.
Öfverste Mörner: Vöre det icke gådt, att nu gofves
viss löhn, och det öfrige tages till Kongen.
Ståhlarm: Det vore någet svårt och efftertänckeligit.
Falkenberg: Kongen skulle då mehr graveras och
gifva mehr för mindre.
Resolutio: Att låta blij dervedh, som förut varit häfver,
och den, som administrerar justitien i häradet, niuter
öfveralt häradzrättzpenningerne, och kan Häradzhöfdingen
boo i häradet, är deste bettre; kan han inthet, är nog han
inthet absenterar sigh vedh tingztijmerne.
Dito resolverades att tingzkost som ett gammalt och
på een Rijkzdag bevilliat onus skulle blij som vahnt ähr.
Taubenfelt proponerade, om Landzhöfdingerne vore
lofgifvit att ombyta den tingztijma, som domaren före¬
sätter.
Juni.
lil
Per Sparre Larson mente jaa, ty Kongen säger sielf,
att han hemtingztijmarne efifter Landzhöfdingens commodité
och lägenhet stella skall, ty Landzhöfdingen har mehr be¬
svär med sitt embete än Häradzhöfdingen, och kan eij altid
vara honom lägligit, men domaren altid lägligit, som inthet
annat har att skööta.
Hr Landtmarskalken remonstrerade, att domare bör
förut correspondera medk Landzhöfdingen om een viss tingz¬
tijma, och ville eij Landzhöfdingen komma, borde han icke
mindre förrätta sine visse tingztijmar effter lag, ty såssom
lagen sätter uti visse saker fatalia juris inom een viss tijdh,
såssom vedh laga fasta, när det 3 gånger på tinget är up-
budit och natt och åhr har varit lagstånden, då är fatalierne
uthe och böra stricte observeras, så att domaren intet kan
förändra tingztijmarne.
Grefve Gustaff Oxenstierna: Fatalia böre förstås,
när tingztijmarne skee, och eij derutom.
Hr Per Sparre Larson frågade, huru lagen vore till
att förstås, som lijkvist säger, att när tree gånger på tinget
ett ting har varit upbudit, skall effter natt och åhr fasta
derå gifvas.
Hr Landtmarskalken remonstrerade, att vår lag har
väll så varit practicerat, men nu vara antiquatum, att till
laga fasta reqvireras 2 åhr och 6 vekor.
Resolutio: Att hvar Lagman måtte tillhållas een gång
livart åhr uti sin lagsagu att hålla ting, effter han åhr-
ligen upbär sin lagmanslöhn, och han det så väll förrätta,
som Häradzhöfdingen för sin löhn 3 ting om åhret håller.
Derpå kom een ung adelsman Mons:r Svanfelt medh
ett förseglat bref från Grefve Stenberg, sågandes: Effter
Ridderskapet och Adelen hafva behagat att begiära een ny
skrifft, sä har han denne härmedh velat insinuera.
Hr Landtmarskalken badh honom något lijtet giöra
affträde uthom dören, då Hr Landtmarskalken frågade dhe
gode herrar, hvadh dervedh voro att giöra; dhe vore allenast
ett uthskott och mandatarii och kunde inthet taga emot det,
uthan han må låta lefverera in det, när samptl. Ridder¬
skapet och Adelen tillsammans komma.
Omnes eonsentiebant.
Dermedh kallades Svanfelt in, då Hr Landtmar¬
skalken badh honom helsa Grefven och säga, att dhe vore
112
1668.
allenast ett utkskott öfver serdeles commissioner; dhe kunde
inthet taga emot samma skrifft, utlian när Ridder skåpet och
Adelen komma tillhopa, kunde han då giöra hvadh honom
behagade. Feck honom så brefvet igen.
Sedan kom tahlet på TJnderlagmän, och effter hine inde
förde discurser fans för gådt, det ahnhållas skulle, att dhe,
som Lagmän vore och någre Underlagmän behöfde, dhe
dhervedh måtte emploijera capahle af Ridderståndet fram¬
för andre.
Fans för gådt att remittera till revisores legum.
Hr Ulf Bonde påminte, huru praxis är i Danmark,
att om een Landzdomare vill substituera någon att döma
i sitt ställe, så hör han det giöra medh een så godh karl
af ståndh och condition, som Landzdomaren sielf ähr; nu
är Lagman i Sverige det Landzdomare är i Danmark.
Här bör den påminnelsen komma, att icke underrät¬
ter ne må få arbitrera.
Hr Gustaf Rosenhane sade sig hafva dhe deputerades
betenckiande under händer och vela det snart insinuera.
Resolutio de duelplacatet.
Härvedh begynte Hr Per Sparre Larson framställa
denne frågan, der een de facto inkräcktar sig något af min
egendomb och underrätten detsamma confirmerar, om da
denne inkräcktning skall så stadig förblifva, oansedt jag
lagligen till dhe andre instantier appellerat häfver.
Hr Landtmarskalken: Inkräcktar han något de
facto, då kan jag strax låta hugga uth det.
Hr Per Sparre Larson: Men när jag är så spaak-
ferdig och vill heller kastat under lag och rätt, hör icke
saken vara i förra ståndh sedan, som hon var, förr än han
den inkräcktade. Förmälte huru i Västergötland detta
offta kommer för tingen.
Assessor Berling: Man bör distingvera, om een gior
det malitiose eller af förseende, att han eij annat viste,
än det han inkräcktade vara sitt, ty det skulle föllia ett
orimligit conseqvens, om jag icke af mine egne äger finge
giöra mig een haga, uthan att först gå dermedh till tings.
Hr Per Sparre Larson: Neij, det horde så vara,
att han skulle först haa lof af rätten.
Stålarm: Det vore svårt att sökia rätten om sin
egen ägendomb.
Juni.
113
Hr Landtmarskalken uthförer vijdare Ber lingens
mening, att man väll moste distingvera, om een gior sådant
bona fide, icke tänckiandes annat än att vara sin ägendomb,
eller een gior det medh våldh och de facto.
Hr Per Sparre Larson: Mal* fidei possessor bör
såväll som bon* via juris settias uhr sin häfd.
Hr Gustaf Rosenhane: Största fehlet synes häruti
bestå, att een domare inthet kan veeta, om han först skall
döma om våldet, förr än han dömer i hufvudsaken, ty dömer
han uti hufvudsaken, så blijr den andra ostraffat för våldet.
Hr Landtmarskalken: Det är nogsampt vist, att
pendente lite nihil innovandum och spoliatus ante omnia
restituendus.
Blef altså unanimiter belefvat således att införas skulle
ibland besvären: Såssom een stoor abus är, att när een,
förmenandes sig vara bonse fidei possessor, inkräcktar någon
hage eller uppbygger något huus på samskott (?) skog eller
annan odisputerlig mark, hvilka han kan hafva possiderat,
då understår sig mången uthan någon föregången laga
process att nederrijfva eller uthugga detsamma de facto,
eller och törs uthblekna någon raagång, altså emedan
sådant e diametro sträfver emot Sveriges lag, som fordrar
consideration, om någon hona fide eller mala intentione
något intagit häfver, hvarföre är Ridderskapets och Adelens
underdånigste boön och begiäran, att dhe, som sådant pro-
cedere föröfva, måtte effter lag som våldzverkare straffade
blifva, och att öfver sielfve våldet och spolium först måtte
blij dömbt, och spoliatus först restitueras, än något deröfver
blifver sententierat.
Dermedh skedde dimission för Hållendske Ambassa-
deurens audience skull, som effter middagen skulle skee,
och vart befalt att anslå samptl. Ridderskapet och Adelen
medh Krigzbefellet till morgon bittijda kl. 7 emot böter
tillgiörande, som ochså skedde.
Hr Gustaff Ribbing feck permission af Hr Landt¬
marskalken att taga 1664 åhrs besvärspuncters svar medh
sigh hem in originali.
Beil 2(j Junij för middagen.
Sedan samptl. Ridderskapet och Adelen effter anslaget
voro tillhopa kombne, berättade Hr Landtmarskalken,
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-protX 1668. 8
114
1668.
huru tvenne ordninger af dhe i propositionen nämbde voro
hijt nedersände, nembl. straffordningen och förmyndere-
ordningen.1 Frågadhe dhe gode herrar, om dhe icke skulle
remitteras till dem, som åhre uthskått öfver svaret på
proposition och Bidderskapets och Adelens gravamina, effter-
som tillförene belefvat ähr.
Omnes consentiebant unanimiter.
Deruppå kom Svanfelt med een Grefve Sten bergers
förseglat skrifft, som han i går prsesenterade för uthskåttet,
och sade, att effter Grefve Stenberg har förnummit Ridder-
skapets och Adelens godhe rådförande vara att inkomma
medh een annan skrifft, altså hade han denne härmed
velat ingifva.
Hr Landtmarskalken frågade samptl. Ridderskapet
och Adelen, hvadh dhe meente härvedh skulle vara att
giöra; han kunde inthet afsee, på hvadh sätt han skulle
kunna komma dertill att åter medh sin skrifft molestera
Ridderskapet och Adelen. Begiärade dhe villia gifva deras
betänckiande, om vij skole öpna det eller inte.
Hr Per Sparre Larson: Vij ha gifvit honom an¬
ledning att inkomma medh een lindrigare supplication; vij
kunna nu eij gå förbij, med mindre vij få veeta hans begiäran.
Hr Conrad Gyldenstierna: I godhe herrar af se¬
cunda och tertia classe, som hafva gifvit honom denne an¬
ledning, kunna nu väll eij undfly att låta öpna hans skrifft.
Dermed öpnades brefvet och vart af Secreteraren up-
läsit.
Hr Landtmarskalken: I gode herrar, I förnimma
och höra nu, att han begiärer någon intercession af oss.
Nu frågas, om vij icke af den underdånigste plicht, vij ähre
skyldige Kongl. Maij:t, böra både denne skrifft och den
förra låta öfvergifva till Kongl. Maij:t.
Hr Per Sparre Larson: Vij moste först tillsee, om
vij något kunna råda honom.
Ståhlarm: Det är rätt bäst att gifva honom sine
skriffter igen.
Hr Conrad Gylldenstierna: Jag veet inthet, om
I gode herrar kunna det giöra; det toucherar Kongl.
Maij: t.
1 Jfr sista bilagan.
Juni.
115
Hr Landtmarskalken sade inthet vara dålt, hvadh
här på Ridderhuset giörs och förehafves; heela staden veet
der af, att Grefve Stenberg har inlagt här een skrifft;
vore derföre mycket betenckeligit, om vij icke detta Kongl.
Maij:t skulle communicera.
Ståhlarm: Strax jag seneste kom här utur Ridder-
huuset, feck jag höra, att folket viste, det Grefve Stenberg
hade lagt in een supplication.
Hr Gabriel Kurck: Jag talade i går vedh een Rijkz-
rådh, som sade, att dhe ville hafva Gref Stenbergers
skriffter up i Rådhet.
Hr Landtmarskalken badh classerne gifva deras
betänkiande; han kunne eij annat giöra än nu som till¬
förene förmana dem till circumspection och försichtighet.
Sedan classerne hade tillsammans discurrerat, sade
Öfverste Mörner: Så månge jag har sonderat, så finna
dhe saken intet komma oss vedh, ty han begiärer ingen
intercession af oss, eij heller vill föllia vårt rådh; så må
han föllia sitt egit, effter han nu så gammal ähr, att han
må råda sig sielf.
Ståhlarm: Yij ähre eij ännu alle eense, utan i diffe-
rente meningar.
Hr Landtmarskalken: Nu är ingen qusestio om rådh
eller intercession, uthan hvar vij skole giöra af hans
skriffter, och badh att dhe effter ridderhuusordningen ville
colligera vota.
Eldhstierna steg up, roopade att ingen ännu hade
varit der nedre och af dem colligerat vota.
Dermed gick Stålarm å den sijdan att colligera vota.
Ulf rådde att gifva supplicationen åt Kongen och
bijlagorne åt Stenberger igen, effter han dem igen begiärer.
Burchausen idem.
Taubenfelt: Inthet tienar det, att dhe leggias ad acta.
Stålahrm, effter sammansankande [af] vota på sin sijda
i tertia classe, sade somblige vara i dhe tanckar, att det
skulle vara betenckeligit. att icke öfverlefverera Kongl.
Maij:t hans supplication, effter ändå hela staden viste deraf.
Men meste dehlén ähre deruti eense, att efftersom han har
hafft det goda förtroendet till Ridderskapet och Adelen
och begiärte deras råd och elliest ähr een lemb af vårt
ståndh, att man fördenskull låter lefverera honom hans
116
1668.
skriffter igen, och efftersom Ridderskapet och Adelen icke
vela sig till det ringeste mehlera i hans process eller rätte-
gångzsaak.
Hr Landtmarskalken badh då dem, som voro i den
meningen, att man skulle lefverera Kongl. Maij:t hans
skriffter, att dhe ville stijga upp, och dhe, som ville att honom
dhe samma skulle igengifvas, skulle sättia sigh neder; då
dhe alle sig nedersatte, att ingen qvarståndandes blef.
Stålarm: Jagh seer, dhe hafva nu alle föreenat sig.
Hr Landtmarskalken begiäradhe, att 2:a classis
ochså uti qvrestion votera skulle.
Och effter dhe intet kunne mundteligen komma öfver-
eens, voterade dhe per schedulas, och vart förut belefvat,
att jaa skulle betyda att skriffterne skulle lefvereras
Kongen, och neij skulle betyda att låta Steenberger få
sine skriffter igen. När sedlarne yppades, funnes 3 som
innehöllo jaa, men sex som innehöllo neij.
Hr Landtmarskalken tog tvenne af hvar classe
att besee vota, och fans då vara ridderhusordningen con-
formt, att uti differente meningar skall vara slutit, det
två af classerne öfver instämma.
Sedan begiärade Landtmarskalken primse classis
votum.
Hr Conrad Gyldenstierna: Vi hafva tillförene
gifvit vårt votum, att dhe skulle lefvereras till Kongen,
dervedh vij ännu förblifva.
Hr Landtmarskalken: Ett, gode herrar, måste jag
förfråga mig hoos eder, om Hans Maij:t utaf den bruit,
som ähr om detta Gref Stenbergers ärende, läre fråga,
hvarföre Ridderskapet och Adelen af deras underdånigste
plicht och devotion icke hafva hafft det goda förtroendet
till Kongl. Maij:t och Hans Maij:t samma skriffter com-
municerat.
Öfverste Mörner för 3:tia classe: Excusera att effter
Ridderskapet och Adelen hade sett detta vara een justitise-
saak, så hade dhe intet velat befatta sig dermedh, uthan
gifvit honom hans skriffter igen.
Stålarm: Idem.
Hr Landtmarskalken: Godhe herrar, jag vill vara
uhrsächtat och hafva mig beropat på dhe påminnelser jag
tillförene härvedh och nu häfver giordt.
Juni.
117
Resolverades altså enhälleligen af alle 3 classerne så
vijda som ofvanrört ähr effter ridderhusordningen, att skrif-
terne skulle Gref Stenberg igengifvas och een reprimende
derhoos föllia, som ochså skedde på detta sätt.
Hr Landtmarskalken tog alle Gref Stenbergers
skriffter i handen och ropade åt Svanfeldt, säijandes:
Ridderskapet och Adelen hade eij förmodat, att Grefve
Stenberg icke skulle hafft större consideration än att in¬
komma med een saak, som dem eij anginge, uthan var een
justiticCsaak; hade han tillbörligen handlat, så skulle han
tillbörligen hafva blefvet bemött, men såssom han inkommer
medh ett väsende, det Ridderskapet och Adelen inthet kan
eller bör mehlera sig uti, altså gifves honom härmed hans
skriffter tillbakars igen, medh begiäran Gref Stenberg ville
een annan gång hafva Ridderskapet och Adelen medh sådane
saker förskont. Ridderskapet och Adelen kunne väll hafva
raisons detta högre att ressentera, men effter han [är] een
lemb af vårt ståndli, häfver Ridderskapet och Adelen för
denne gången således velat låta passera.
Derpå inkom ett uthskått från Borgerskapet.
Borgmesteren i Ubsala, C ad o, förde ordet och, näst
titulen — som var »patroner, gynnare och vänner» — och
salutatione ifrån deras ståndh jempte tesmoignerande af
deras ståndz ödmiuka förtroende till Ridderskapet och
Adelen, sade sig utaf den anledning Kongl. Maij:t har
gifvit i des proposition hafva någre ährenden medh Ridder¬
skapet och Adelen att communicera: 1. Om bancoväsendet
huru och på hvad sätt det uthan äfventyr kunde föras.
2. Om saltet, som denne tijden bårtåth har fullit så dyrt,
huru det kunde botas. 3. Om det, huru een richtig be¬
talning måtte blifva inrättat, och det förslag Kongl. Maij:t
dervedh gifven. Ville remonstrera huru desse skulle vara
af dhe vichtigste och högnödigste ährender i propositionen,
som alle Stenderne i gemeen anginge; begiärade ödmiuke-
ligen Ridderskapets och Adelens gode rådförande och betenc-
kiande etc.; recommendera[de] dheras ståndh uti Ridder¬
skapets och Adelens vahnliga gunst.
Hr Landtmarskalken: Att Borgerskapet hafva den
tillförsichten och goda förtroende till Ridderskapet och
Adelen, att dhe dhesamme ähre, som altidli een särdeles
omsorg draga öfver deras ståndz bästa, det erkenner Ridder-
118
1668.
skåpet oell Adelen för een särdeles vänskap och benägen-
heet, gifvandes det låfl. Borgerskapet denne försäkran, att
dhe altidh skole continuera uti samma förtrogne correspon-
dence. Hvadh dhe ährender anbelangar, som Borgerskapet
hafva behagat att communicera, så ähre tvenne deraf, som
propositionen gifver Stenderne anledning med hvarandra
att communicera och öfverläggia. Det tredie, saltet an¬
belangande, kommer väll inthet under samma consideration
som dhe andre tvenne, varandes detta allenast een com-
munication af dhe svåre tijder, som commercierne i för-
flutne åhr hafva varit underkastade, der så stoore machter
hafva varit i siökrig, och huru Kongl. Maij:t för den aldrig
nog berömmande försorg1 häfver lijkvist för des undersåtere
hafft dhe villkor betingade och frije, som andre nationer
eij hafva hafft, och ehuru denne vahran har syntz vara
dyr, häfver den lijkvist kunnat här i Stockholm erhållas
för så godt prijs som i Amsterdam och någon annan stadh
här utmedh Östersiöen. Och såssom Bidderskapet och
Adelen hafva särdeles deputerade, som hafva den commission
att öfverläggia dhe communicerade saker i propositionen, och
dhe nu samma värf underhafva, altså [så] snart dhe dheras
betenckiande och förslag kunna hafva föreenat, hafva dhe
ährnat, som vahnt är, icke allenast medh det låfl. Borger-
ståndet, uthan och medh dhe andre stånden deröfver att
conferera, icke allenast om desse nu nembde ährenden,
uthan och åtskillige andre, som propositionen gifver an¬
ledning till etc.
Vidh det Hr Landtmarskalken steg up och förnam
Borgerskapetz tahl och så ståendes dem svarade, upstodo
mäste dehlén af Bidderskapet och Adelen, vedh hvilket till¬
fälle Gref Gustaf Oxenstierna påminte, att Hr Landt¬
marskalken ville förmana Bidderskapet och Adelen att sittia
stilla på dheras ställen och eij så upstiga och trängias ihoop.
Hr Landtmarskalken: Det plägar lijkväll vara
vahnligit, att när uthskått kommer och Landtmarskalken
står up, att Bidderskapet och Adelen ochså ståå.
Gref Gustaf Oxenstierna: Dhe må stå up, men blij
i deras ställen, ty een annan får elliest inthet höra.
Öfverste Mörner: Tertia classis står altid i deras rum,
men prima och 2:a ähre, som löpa så.
1 Meningen bristfällig.
J uni.
119
Derpå uplästes ett extraet uthur protocollo regni,
underskrifvit af Secreteraren Franc, angående Kongl. Maij:tz
gifne svar på Bidderskapets och Adelens insinuerade sup-
plication.1
Hr Landtmarskalken frågade Bidderskapet och
Adelen, om icke för gådt finnas skulle att utnämbna ett
uthskått, som i morgon ginge upp och Kongl. Maij:t för
denne resolution underdånigst complementerade.
Classerne roopade: Lät oss nämbna ett uthskott der¬
till nu i dag.
Hr Landtmarskalken: Emedan såssom Hennes Kongl.
Maij:t och den Kongl. Begeringen häfver igenom des Secre¬
terare Gyllenstolpe begiärt ett uthskått up till sigh nu i dag
klåckan 10, så kunna vij inthet detta med detsamma för¬
rätta, ty när Kongen kallar oss op till sig, moste vij af-
bijda, hvadh Hans Maij:t har oss att föreställa. Men vele
vij något föredraga Kongen, så bör oss begiära audience,
och då förnimmer Kongl. Maij:t, hvad vij underdånigst före¬
bringa kunna.
Hr Landtmarskalken togh sedan uppå att berätta
resolutionen, som af uthskåttet giordt var, dock under
correction af samptl. Bidderskapet och Adelen, nembl. att
när Bidderskapet och Adelen skulle kunna få een sådan
skrifftelig resolution, conform medh regeringzformen och
des rätta förståndh i bokstafven, att icke mehr än 3 af
een familia vare sig närvarande eller frånvarande skole
häreffter i Bijkzens Senat sittia, och att Kongl. Maij:tz
alfvarsamme nådige intention icke vore annan än stricte
hålla hand öfver regeringzformen som een besvoren lag,
och att detta exemplet, sorn nu i Konungens svar införes,
hvarken nu eller i tillkommande tijder skulle citeras för
något prsejudicato eller vara till preejuditz, uthan regeringz¬
formen sanete blifva observerad, då kundhe Bidderskapet
och Adelen nogsampt vara försäkrade. Nu håfve vij af
upläsne slirifft hört, att Kongl. Maij:t nådigst så resolverat
häfver, och vij väll kunna vara dermedh tillfredz. Altså
står nu inthet annat vijdare i denne saken att giöra, än
Kongl. Maij:t igenom ett uthskått allerunderdånigst betacka
för den nådige omvårdnat för vårt ståndli och berömma
1 Sc sista bilagan.
120
1668.
Hans Kongl. Maij:tz lofvärdige villie att icke vela till-
städia något, som kan löpa emot vår fundamental lag,
bediandes Kongl. Maij:t underdånigst att continuera med
sådan nådig omsorg, efftersom Ridderskapet ock Adelen
det underdånigste fasta förtroendet kafva till Kongl. Maijrt,
att ingenting må utktydas eller exerceras, som emot offta-
bemälte regeringzform sträfva kan.
Alle classerne funno både extractet uhr protocollet
vara sådant, dermed deras begiäran i detta måklet väll
kunne vara satisfait, funno också heelt raisonnabelt detta
svaret, som Hr Landtmarskalken medh ett uthskått under¬
dånigst insinuera skulle.
Hr Landtmarskalken discourrerade ochså om dhe
andre 3 momentis i supplicationen ock uprepade, hvad af
uthskottet deruti till samptl. Ridderskapets och Adelens
ratification var resolverat, remonstrerandes att hvadh
Kongl. Maij:t igenom Rijkz-C an tzlerens Excellentz till den
2:a puncten af supplicationen kadke svarat, kunde Ridder¬
skapet ock Adelen aldeles med acqviescera, allenast der¬
emot retribuerandes underdånigst gratiarum actiones ock
Kongl. Maijrt derhoos underdånigst föreställa, att såssom
månge capable subjecta af vårt ståndli gå uthan tienst,
och rijkzens dressel förmodeligen ingen märkelig afsaknadt
derigenom skall finna, att Kongl. Maijrt allernådigst effter
sitt nådige lyffte ville kafva dem sig i nåder reeommen-
derat. Hvadh ad 3:um et quartum momentum stodo att
svara, står och i resolution, nembl. att Ridderskapets och
Adelens ordk uthtydas, som hadke dhe ingalunda sådant
infört, derigenom att vela framdraga några speciales casus,
uthan allenast effter den anledning regeringzformen gifver,
och att recommendera deras stånd vedh vacerande tienster
effter capacitet att blij ihugkombne, undantagandes dhe
som per expresse stå i regeringzformen och adel ige privi-
legierne, att dhe härunder eij måge förstås.
Detta applauderade tota Nobilitas och budo Hr Landt¬
marskalken aff det uthskottet, som öfver propositionen
deputerar, utnämbna någre, som i mårgon kunna gå på
Slottet och denne commission afläggia.
Derpå uthnembdes uthskottet, som skulle nu strax
komma up på Slåttet effter Kongens budh:
Juni.
121
Af l:a classe:
Gref Gustaf Lillie Hr Per Sparre Larson
i Leijonhuf[v]uds stelle, i Tott[ernes] stelle,
Gref Gustaf Oxenstierna, Hr Clas Baner,
Hr Jacob Flemming.
Af 2:a classe:
Hans Kyle, Bengt Ribbing,
UR Bonde, Jöran Krabbe.
Af 3:a classe:
Per Hammarsköld, Anders Appelbohm,
Per Hierta, Taubenfelt.
Medh 4 vagnar åktes up på Slåttet, och sedan uth¬
skottet een temelig stundh hade sutit i förmaket, blefve
dhe admitterade, då Hr Rijkz-Cantzlerens Excellentz
begynte tahlet, som man fatta kundhe, således:
Titulis prsemissis. Orsaken, hvarföre Kongl. Maij:t
häfver låtit till sig upkalla ett uthskått af Ridderskapet
och Adelen, häfver varit denne, att Kongl. Maij:t utaf
rycktet, som är utspridt, häfver förnummit, som skulle
Grefve Stenbergh hafva hoos Ridderskapet och Adelen
inlagt någre skriffter angående dhen saak och den oreda,
dher han är kommen uti; och såssom Kongl. Maij:t icke
kan veeta, hvad berättelse och hvadh för expressioner han
kan hafva öfvat, altså och ehuruvähl Kongl. Maij:t häfver
fattat den visse tillförsichten till Ridderskapet och Adelen,
att han säkert deras trooheet och underdånige devotion kan
ålijta, lijkväll såssom denne saken icke alle, som den rätt
sammanhänger, kan vara kunnig, häfver Kongl. Maij:t velat
det Ridderskapet och Adelen communicera, förmodandes att
Ridderskapet och Adelen giöra sig aldeles försäkrade om
Kongl. Maij:tz nådige intention om deras ståndz conser-
vation och deras vällfå[n]gne privilegiers maintien. Kongl.
Maij:t förmodar sig medh rätta det beröm competera att
hålla handh öfver justitiens vederbörlige och ordentelige
administration och medh den vahrsamheet uti alle saker
umgå, att förmodeligen inthet exempel skall kunna fram¬
dragas, Kongl. Maij:t något hafva velat admittera, som
emot privilegier eller laga ordning sträfva kunde. Första
orsaken till denne villervalla härrörer af något incivilt
och ohöfligit tahl, som Grefve Stenberg häfver öfvat emot
122
1668.
Grefve Johan Stenbok, hvilket hvarvedli att förekomma
vijdare olycka och egenvilligheet, Kongl. Maij:t, sedan
tvenne cavalliers uti eedz ställe det hade bevitnat, lätt
ställa vacht för Grefve Stenbergs huus. Och såssom denne
orsaak var nogsam groof och enorm, att bättre hade hort
Grefve Stenberg densamma excusera än vela justificera och
disputera, densamma toucherade ochså och mäst koni utaf den
disposition Kongl. Maij:t hade giordt om rijkzstallmestare-
embetet, altså fan Kongl. Maij:t för skiäligt att beläggia
Grefve Stenberg med een arrest, icke medh något fängzle
eller sådant straff, som för brått skull skeer, hvilket löper
emot adelige privilegier, uthan sådan lindrig arrest, som
vedh hoofven och arméerne altidh hrukelig är, och kan eij
annat kallas än een civil detention ad evitandum majus
malum. Och ehuruväll Kongl. Maij:t af denne orsaak,
som Grefve Stenberg prsetenderade som sig praejudicerat,1
och således har vederbordt och ahnstått att Grefve Sten¬
berg sig hade instält med een afböön och depr; eea tion,
lijkvist fan sig Grefve Stenberg lijkasom degraderat och
för när skedt, och i stället för deprsecation infan sig medh
een sin saakz justification, hvilket då Kongl. Maij:t aldeles
fan olijdeligit, dock icke villiande något de facto föröfva,
remitterade saaken under justitien i så måtto, att väll
distingveras skulle emellan Grefve Stenbergz privat q vere II
medh Grefve Stenbock, hvilket via juris ordinaria secun¬
dina merita causse skulle afdömas, och emellan sielfva sujet
och orsaken, hvaraf qverellen först är begynt, och Kongl.
Maij:tz myndigheet prsejudicerar; och efftersom Grefve
Stenberg sig så emot Kongl. Maij:t i sin skrifft förgrijpit
häfver och dhe termer och ordelag brukat, som ingen under¬
såte anstår sin Konung och öfverheet således att beskylla,
ty häfver Kongl. Maij:t continuerat arresten, och är denne
arrest, som Grefve Stenberg nu underkastat är, inthet för
Grefve Stenboks skull, uthan causa rei för sin förgrijpelse
emot Kongen. Och såssom Kongl. Maij:t ochså det har
underkastat Hoofrätten och igenom dess Advocatlischal låtit
anklaga, så läre af deras domar uthvijsas, om icke detta
kan skattas för een crimen Ises® Majestatis. Hans egne
skriffter liggia här, sorn detta uthvijsa, att han inthet skall
kunna alt detta neka. Kongl. Maij:t skulle vara högst
1 Meningen bristfällig.
J uni.
123
obetient uti desse sine åhr, om icke Hennes Maij:t och
Rijkzens Rådh skulle låta sig vårda så väll om det ena
som det andra, först om Kongl. Maijrtz högheet, som i
ingen måtto kan tillåta någon förklening, det andre Stän-
dernes vällfå[n]gne privilegier behörigen att hålla vedh mackt.
Kongl. Maij:t kan säkert sättia det fasta förtroendet till
Ridderskapet och Adelen, att dhe concurrera till desse
importante styckers vedhmackthållande och styrkia. Hans
Maij:t till alt det, som till dess högheetz maintien lända
kan. Vij utaf Rijkzens Senat uthom väre tienster äre uti
alt interesserade medh Ridderskapet och Adelen, och således
som vij hafva ett gemeent interesse medh hvarandra, höre
vij ochså vara af ett sinne och medh väre tankar enige
och läre väll inthet gerna det förnimma eller giöra dertill
tillträde, att våre vällfångne privilegier skulle lijda något
mehn; och när vij uti denne harmonie lefva, läre vij alle
hvar effter sitt ämbne contribuera dertill, som Kongl.
Maij:t och rijket länder till vällstånd och fromma.
Hr Landtmarskalken, sedan han medh uthskottet
uti hast öfverlagt hade, svarade härpå således:
Ridderskapet och Adelen betacka Kongl. Maij:t på det
underdånigste för det gode och nådige förtroende, som
Eders Kongl. Maij:t och Eders Excellencier hafva fattat
till Ridderskapet och Adelen, och i sådant anseende behagat
att gifva Ridderskapet och Adelen denne uthförlige com-
munication om heela sakzens förvettande. Vij hade velat
önska, att Grefve Stenberg, som een ledamot utaf vårt
ståndli, hade varit berådat och inkommit medh een under¬
dånig supplique och deprsecation och icke stält sig uti
denne oreda och vidlyfftigheet. Vij böre och underdånigst
härmedh berätta, att Grefve Stenberg lät för någre dagar
sedan öfverlefverera Ridderskapet och Adelen een skrifft,
deruti han begiärade deras rådh, men såssom Ridderskapet
befunno strax saken inthet gå dhem ahn, uthan höra
inunder justitien — i dag sende han ochså een skrifft inn,
som var af lijka innehåld medh den förra — altså såssom
hvar och een har högsta orsak att berömma Eders Kongl.
Maij:tz och Eders Excellenciers höga omsorg i annor måtto,
som särdeles öfver den vördige justitien och hennes obe-
hindrade rätta administration i desse Kongl. Maij:tz omyn¬
dige åhr, hvarföre hafva dhe intet velat mehlera sig i
124
1668.
denne saken, utan fått honom hans skriffter igen medh een
vidhängiande correction och reprimende, att een annan gång
försichteligare och medh större civilitet sig att comportera
och Ridderskapet och Adelen medh sådane budh och skriffter
förskona. Ridderskapet och Adelen förmoda underdånigst,
att Eders Kongl. Maij:t och Eders Excellencier förnimma
detta härröra af een trogen och underdånig devotion; hedia
och underdånigst, att alt uti nåder uptages.
Dermedh badh Rijkz-Cantzleren uthskottet giöra
afträde neder i Cantzeliet, och sedan dhe derifrån voro
upkallade, begynte åter Hr Rijkz-Cantzleren:
Utaf den communication, som skedd är, häfver Kongl.
Maij:t orsaak att hafva ett fullkombligit gådt förtroende
till Ridderskapet och Adelen, och fördenskull vedh dhe
saker, som i förflutne dagar passerat hafva, tryggeligen
häfver kunnat referera sigh på Ridderskapets och Adelens
conduicte och förmärker i nådher, att Ridderskapet och
Adelen inthet häfver velat mehlera sig medh Grefve Sten¬
bergs saak, uthan fått honom hans skriffter igen och der-
hoos gifvit honom een tienlig reprimende, således låtandes
see deras underdånige devotion och zele att vårda sig om
Kongl. Maij:tz högheet och rättigheet, hvilket alt Kongl.
Maij:t medh serdeles nåde uptager.
Dermedh geck uthskåttet utur Senaten och åkte neder
på Ridderhuset och berättade alt, hvadh passerat var, för
samptl. Ridderskapet och Adelen och slööt dermedh, att
quidquid sit, så läre man häraf een annan gång att cautius
gå om medh sådanne saker; när flere sådane casus förefalla,
communicera det medh den Kongl. Regeringen.
Samma dag feck Carl Gyldencreutz permission att
reesa ut på landet.
Dito Majoren Anders Rundel.
Gen.TullförvaltarenDrakenhielm excuserade sigochså,
om han icke altid så flitigt här på Ridderhuset sig kan inställa
för Kongens tienst skull, den han framför alt moste beställa.
Vardt afftahlt, att uthskåttet öfver propositionen skulle
effter middagen klåckan 3 tillhoopa komma här på Ridder¬
huset.
Den 26 Junij effter middagen kom uthskåttet till¬
sammans, som belefvadt vardt.
Juni.
125
Då begyntes fortfaras medh svaretz upläsande på 1664
års besvärspuncter och kom till den 28 §, hvarvedh up-
lästes den 7 puncten i adelige privilegierne.
Hammarsköld ville explicera det ordet inmana vara
så förståendes som i Konung Carl den 9:s tijdh mycket
brukeligit var, att när een adelsman hoos Kongen [var]
ahngifven och viste af inthet ondt, torde han grijpas och
inmanas antingen uti smediegården eller vachtmestere-
cammaren, och det kallas inmanter.
Stålarm mente, att inmanter var detsamma som arrest.
Hr Landtmarskalken: Den explication, som Hr
Hammarsköld gior om det ordet inmana, synes intet qva¬
drera, ty att sättia een i vachtmesterecammaren eller
smediegården, det är rätt een bestickning och ett fängzle,
som ochså blifva nämbde i denne punct. Sensus ähr denne,
att hvarjehanda poense skola vara förbudne uthan före¬
gående domb och går a majori ad minus ifrån våldfördh
till bestrikning, ifrån bestrickning till fängzle och in-
maning.
Ståhlarm: Man kan vara i arrest och lijkvist haa
frijheet att gå in och uth och hvar man vill i staden.
Hammarsköld beropade sig på een afskrifft eller con-
cept, huru denne 7 puncten först häfver varit fattat och
lofvade sådant vela communicera.
Resolutio: Att underdånigst bedia, det Ridderskapet
och Adelen måge blifva handhåldne vedh denne punct
— hvilken dhe iblandh dhe förnämbste sine privilegier
sestimera — och orden, som dhe simpliciter lyda.
Dermedh kom Dråttningens lacqvej och begiärade af
Hr Landtmarskalken, att Ridderskapet och Adelen ville
komma up till Hennes Maij:t uti hennes antichambre,
effter Hollendske extraordinarie Ambassadeuren skulle hafva
audience.
Dermedh geck mästedehlen af uthskåttet på Slåttet,
och någre få medh Hr Landtmarskalken blefve qvare och
i medier tijdh lupo förmyndereordningen igenom alt intill
klåckan halfvegz siu om qvällen.
Den 27 Junij för middagen.
Hr Lennart Mörner up viste ett handbref från Grefve
Stenberg på fransöska, som han i dag bitijda hade bekommit,
126
1668.
hvaruti lian reproeheras en plusieurs endroits hafva deser-
vierat Grefve Steenberg och derföre nu vräker honom för
ovänskap att inthet sittia domare i Hoofrätten i hans saak.
Och såssom prsesumerades, att effter han äfven nu
skulle hafva vräkt honom, sedan det i går passerat vardt
medh Grefve Steenbergs skriffters igenlefvererande, att
någon har måst bräckt något för Grefve Steenberger,
hvadh här på Ridderhuset öfver hans saak kunde vara
discurrerat, ty vardt för godt funnit att gifva Secreteraren
i commission att gå till Grefve Stenberg effter middagen
och säija, att såssom Ridderskapet och Adelen hade för¬
nummit utaf ett hans bref till Lennart Mörner, som skulle
han en plusieurs endroits honom hafva giordt otienst
eller, som han säger, deservierat, altså och emedan detta
ähr skedt, sedan Grefvens skriffter hijt till Ridderhuset
voro honom igengifne, så begiärades han ville nämbna
hvadh han förstodo medh det en plusieurs endroits; och om
han då skulle säga det vara skedt här på Ridderhuset,
skulle Secreteraren fråga, hvilken honom sådant berättat
häfver.
Secreteraren geck strax effter måhltijden och förrättade
detta ährendet, då Grefve Stenbergh gaf detta svaret, och
Secreteraren skulle hälsa Ridderskapet och Adelen och
säga, det han förlängst hade märkt någon ovänskap af
Mörner och derföre in faciem vräkt honom uti Hoofrätten,
och efftersom han för civilitet skull ville varna honom att
låta sig mehr vräckia publiquement, hade han vedh detta
tillfället bara af höfligheet velat honom sådant advertera
genom sitt bref. Skulle Hr Mörner nu kanske e hafva ett
elakt samvete och till äfventyrs ochså i går tahlt illa
mot mig på Ridderhuset, det veet han ännu inthet, dock
måste presumera något vara skedt, effter han Ridder¬
skapet och Adelen sådant har communicerat; skulle något
sådant vara skedt, så begiärer han, att Ridderskapet och
Adelen ville det honom som een ledamoth af ståndet be-
hageligen communicera. Slött dermedh och fölgde Secre-
tereren neder till porten, der vachten stodh.
Föll ja åter ordine förmiddagzaffairerne.
Den 22 §. Såssom det härvedh senast lychtades, altså
begyntes det åter vedh denne punchten.
Juni.
127
Grefve Gustaf Oxenstierna: Man seer, huru uti
heela världen är practicerligit hoos alle nationer och ser¬
deles vedh hoofven, att arrest brukelig är, ty skulle een
Kong eij hafva macht dertill, så skedde mycket ondt
medh vindicta privata och blodz utgiutelse, som härigenom
lijkvist förtages, och kan man i sådant fall icke pretendera
på privilegierne.
Hr Landtmarskalken: Yij kunna väll inthet så
stoort ogilla det, hvadh een Kong med moderation gior,
men vij vele icke låta Hoofrätter och dombstolerne föllja
sådane exempel, och dhe få gå åt een adelsman, som dhe
villja.
Grefve Gustaf Oxenstierna: Det är een annan
saak; jag håller väll der medh, att icke dhe må få arrestera
een uthan föregången domb.
Hr Landtmarskalken: Hvarken dhe eller någon
annan minister.
Grefve Gustaf Oxenstierna: Jag kan intet see,
huru det skulle kunna förtagas een Generalgouverneur
i provincierne.
Hr Landtmarskalken: Jag seer inthet, huru een
Gen. Gouverneur skall kunna undraga sig att lefva effter
privilegierne.
Grefve Gustaf Oxenstierna: Så lät oss insättia
det ordet, att ingen uthan föregången domb skall för brååt
skull blij arresterader, ty duel är intet brååt.
Hr Landtmarskalken et creteri omnes funne för
gådt, att det ordet brådt införes.
Hammarsköld refererade vedh detta tillfälle een
casum, om den, som klagar ahn een saak, töör ochså
tillijka vara domare, hvad dem syntes derom, såssom till
exempel een Rijkz-Jägemästare tor hafva någon saak vedh
tinget att anklaga, öfver hvilket häradh han Häradz-
höfding är och ähr domare.
Hr Landtmarskalken: Det är een hoofrätz- och
fischalsaak, der den bör ahngifvas.
Dernest resolvera[de]s, att Kongl. Maij:t underdånigst
uti besvären suppliceras skulle, att såssom Ridderskapet och
Adelen ibland alle dhe privilegier, dhe af Kongl. Maij:t och
framfarne Sveriges rijkes Konungar väll ehrvärft och vunnit
hafva, estimera den 7 puncten ibland dhe importanteste och
128
1668.
viclitigste, att Kongl. Maij:t alt derföre, trädandes i sine
höge förfäders berömblige footspår, ville bålla handh der¬
öfver, att samma punct, som dbe(I) i orden simpliciter lyda,
må blifva effterlefvat, att effter igenom upropande af våld¬
förande, bestrickning, fängzle och inmaning alle species
poenarum förstås, att ingen uthan föregående domb må för
brått skull inmahnt eller arresterat blifva.
Grefve Gustaf Oxenstierna: Jag troor vara bäst
att låta blij den 7 puncten i privilegierne, som ban äbr,
ty ban är klaar nog, och är betenckeligit att begiära
någon ny explication.
29 § förbij.
30 §. Taubenfelt berättade, huru denne punct intbet
blijr bullin, ty nu acbtas ingen adelsmans förmedlingzbref,
förrän Generalgouvemeuren bar ratificerat detsamma.
Hammarsköld: Det bör så skee, ty medh förmedling
skeer stoore underslef och missbruuk, hvilket han vidlyftigt
deducerade.
Landzhöfding Ribbing holt medh honom.
Taubenfelt meente privilegierne prsejudiceras, när
dhe icke vela troo adelsmannens bref; kunne eij heller
giöra een strafbar, förrän dhe sådant medh skiähl kunna
bevijsa.
Hr Gustaf Ribbing och Hammarsköld sade sig
kunna framdraga exempel, att adelsmannen bar gifvit sitt
föi'medlingzbreef och ändå burit up räntan eller tagit dagz-
verke dubbelt.
HrLandtmarskalken rådde man inthet skulle spenna
bågen för högt medh privilegierne i detta måhlet; när dhe
hade rem ipsam, som privilegierne innehålla, så hadhe dhe
inthet att bekymbra sig om modo, på hvadh sätt Kongen
vill låta inqvirera, om så sant är, och troor att hvar och
een rätsinnat adelsman skall vara af den genereusité att
inthet vela bedraga sin öfverheet och abusera privilegierne
emot ahen, som dem gifvit häfver.
Ekebladh påminte, att det fordras ochså eedh att
besväria sine förmedlingzbref, som ähr svårt.
Hammarsköld sade så vara manerligit allestädes.
Resolutio: Underdånigst tacka Kongl. Maij:t för seneste
ehrhåldne resolution i denne saken; vela ochså inthet att
undandraga sigh att låta pä ting och af Landzhöfdingerne
Juni.
129
ransakas, om förmedlingzbrefven äre troovärdige, allenast
såssom uti bruket är att fordra ochså partens eedh, som
synes vara [af] någon betencksamheet och consideration, ty
underkastas Kongl. Maij:tz nådigste gådtfinnande att i
nåder sådant missbruk låta uphäfva.
Hammarsköld togh på att tahla om een ny jorde-
refning, att der den skedde, hade man eij af nödhen sådane
förmedlinger.
Alle hålle det högst betenckeligit och fahrligit sådant
att önska och begiära; det vore een saak af sådane con-
seqvencer, som högst prpejudicerlige och fahrlige falla skulle.
Uplästes sedan den 31, 32, 33, 34, 35 och till 36 [puncten],
Hvarvedh påmintes att således införas skulle: Att ehuru-
väll Ridderskapet och Adelen hafva stoor orsaak att tacka
Kongl. Maij:t för sidst ehrhåldne resolution, att deras
fougdar, som medh otrooheet befunnes, skulle vara samma
straff underkastade som Chronans fougdar, och medh dem
lijka procederat blifva, lijkväll såssom Chronones upbördz-
män hafva caution och löfftesmän för sig, och Adelens
fougdar inga och alt derföre gifva sig desto mehra licens
till otrooheet, altså ähr nu Ridderskapetz och Adelens
underdånigste begiäran, att så väll dheras fougdar som
alle andre Adelens betiente, som [om] sådane odygder blifva
öfvertygade, måge effter lag som otrogne och oredelige
tienare plichta och det medh kropp, der dhe eij hafva fää.
37. Underdånigst ansökia, det inge compagnier, socie¬
teten eller monopolier måge tillåtas, som kunna prejudicera
Adelens vällfångne privilegier, att Ridderskapet och Adelen
må effter privilegierne åtniuta den rättigheet och frijheet
och få giöra af sin egen egendomb hvad nytta man kan och
förmår, såsom medh påtaska, tiärebrenneri och hvariehanda
andre vahror och nyttigheeter.
Sedan discurrerades om saltcompagniet, och förmente
meste parten det hafva varit orsaken till denne saltetz
dyrheet; mente[s] man skulle begiära någon moderation i
tullen, eller ochså aldeles att saltet må blifva tullfritt.
Tandem resolverades: Ridderskapet och Adelen hafva
effter gifne anledning ochså hafft i noga öfvervägande,
huru saltet som den allgemenne högnödigste vahran för
hela rijket i gemeen så och för hvar och een i synnerlieet
måtte förmedelst ymnogare tillförsel och andre medell
Sv. Ridder sk. o. Adels riksd.-protX. 1668. 9
130
1668.
bringas till ett civilare prijs, än i dhe förflutne åhren skedt
ähr. På den eene sijdan och förnämbst hafva dhe halft
deras ögnemerke på Kongl. Maij:tz och rijkzens stat och
funnit den vedh så befatte tijder för dhe stoore omkost¬
nader, som till arméerne mot Ryss]amili och i Tysslandh
hafva most till rijkzens säkerheet underhållas, jernvall till
dhe anseenlige legationer hafva most giöras och anvendas,
väll inthet kunna tåhla någon förminskning eller modera¬
tion i tullerne och inkomsterne. På den andra sijdan häfver
åter kommit i betenckiande rijketz och undersåternes ound-
vijkelige tarf och förkofring, som igenom det enda medlet
stoppas måste och förventas kan; håfve ochså considererat
dhe importante fijskerien i Norlandh och Finlandh, som
i förflutne åhr för saltlösa skull hafva någre tusende läster
most låta förblifva qvare i siöen. Alt derföre det eene med
det andra ballaneerandes och jämpnförandes, hafva dhe
funnit för een nödtorfft Kongl. Maijrt underdånigst att
föreställa tvenne betryck, som förnämbst förorsaka denne
omistande och högnödigste och nyttigste vahrans dyrheet,
nembl. dhe alt för irraisonnable asseurancepenningar, der
40 gifves pro cento, och den förhögning, som i tullen med
den ene rijkzorten skedd är. Alt derföre såssom detta
ährendet är af sådan vicht och värde, som concernerar det
gemeena bästa, ty understå sig Ridderskapet och Adelen
Eders Kongl. Maij:t, som högst berömligst och öfver exempel
låter sigh vårda om alt det, som publicum bonum såväll
som hvars och eens undersåtes eensijdes tarf angår, att
bedia, det Eders Kongl. Maij:t i nådig regard af införde
motiver för [1.] fiskerijens tillväxt och 2. derigenom till¬
tagande och påfölliande navigation och förkofring i com-
mereierne medh frachternes större prijs och begiärligheet,
3. den anseenlige consumptionen, derigenom Eders Kongl.
Maij:tz tull af qvantitet mehr förökas skulle, än den ringa
lindring, som nu kan begiäras, 4. att behålla dhe consi-
derable asseurancepenningar in uti landet; — detta an¬
seendes supplicera vij underdånigst Eders Kongl. Maij:t
måtte i nådher ville låta sig detta förslaget allerunder-
dånigst vara recommenderat, att visse skiepp af Eders
Kongl. Maijttz flotta kunde hvart åhr fåå giöra een reesa
åt Portugal att convoijera coffordieskeppen dädan medh
salt, och att augmentet af den eene rijkzorten i tullen
Juni.
131
måtte uphäfvas. Igenom sådane reesor, föruthan den för¬
modhelige nyttan som ofvanrördt är, läre Eders Kongl.
Maij:t ochså få exercerat och pålijtande skepsfålck, skeppen
ochså fara dervedh bättre än att liggia stilla; hvilket alt
oförgrijpeligen Eders Kongl. Maij:tz vijdare högvijsa di-
judication förbehållit och härmedh underdånigst hemstelt
blifver.
Sedan föllo discurserne på tiärucompagniet.
Hr Landtmarskalken förmante hvar och een sittia
tysta och stilla i sitt ställe och låta visse persohner tahla
och discurrera öfver detta vichtige ährendet, som bästa
förståndet derpå hafva kunde.
Cammerrådh Schuttehielm stodh up, säijandes: När
tiäruhandelen var frij, att hvar man feck handla dermedh,
kommo fremmande, som den afhemptade och gofvo richtig
och godh betahlning, men så var uti heela Sverige och
Finland då ingen större tillvärkning deraf än högst fem¬
tusende läster om åhret, ty kommo dhe mehra, så hade dhe
inga afnämare eller consumption, eij heller hade dhe så
stora lastageplatsen, att dhe mehr kunna nederläggia. I)he
fremmande kommo ochså een viss tijdh om åhret och tiäran
afhämptade, och således voro dhe mästare öfver våre vahror
och satte emellan sig prijset på våre varor, tilldes von Sceidan
(o.: Schwindern?) brachte så vijda och detta remonstrerade
sahl. Rijkz-Cantze 1 eren Grefve Axell Oxenstierna, att därpå
ett compagnie uprättades, som medh egit capital kunde
underhålla värket och draga vinsten och profiten ifrån dhe
fremmande, som våre vore vahnvörde(l), in till undersåterne i
landet, hvilket allt väll succederade, och värket [gick] medh
stoor vinst och fördehl. När Stenderne det märkte, att
compagniet så stoor nytta deraf hade, ehrhöllo dhe på een
Rijkzdagh, att dem een eller 2 r:daler mehr än vahnt
varit hade skulle gifvas för lästen, och när dhe det hade
vunnit, och dhe vore säkra om consumptionen, slog sigh
bådhe een och annan på att låta brenna tiära och öfver-
gofvo all deras annor födekrok, derigenom skogen blef
ruinerat, och inpå tijotusende läster compagniet påträngde;
och häraf är det kommit, att compagniet, som strax har
måst betala tiäran och tullen och ingen så stoor con¬
sumption har hafft uthi debiterandet, häfver måst låta
tiäran liggia och uptaga någre tunnor guldh på interesse
132
1888.
i Hålland; och effter nu contractet medh Hållenderne är
uthe, ty är Henrick Thuen på compagnies vägnar uthrest.
På seneste Rij kzdag begiärade compagniet, att dhe måtte
få låf sällja dheras tiära åt fremmande; då giorde Hans
Kongl. Maij:t ett moderamen emellan Ständerne och com¬
pagniet, således att privilegierne prolongerades åhrligen
på femtusende läster att emottaga skola, och lät igenom
Commercie-Collegium giöra een repartition emellan pro-
vincierne öfver ofvanrörde femtusende läster, men så har
det ändå inthet kunnat få blifva vedh det quantum, uthan
compagniet ännu ettusende läster deröfver påträngde, som
alt reqvirera stoora capital, och derföre som sagt är, ähr
Henrick Thun uthrest att kunna få upp flere penningar
på interesse, till dess dhe kunna föra det med egne
medell.
Hr Landtmarskalken: Yij höra nu, huru det står
till medh tiärucompagniet, och seer, af hvadh morbo det
laborerar, nembligen utaf alt för mycken tillvärkning och
någre tunnor guldz giäld, dheraf dhe graveras. Ku måste
vij finna på medell att curera denne morbum medh.
Hr Per Sparre Larson frågadhe Hr Schuttehielm,
huru han förmeente detta bootas kunna.
Gref Gustaf Oxenstierna mente tiärucompagniet
böra uphäfvas.
Schuttehielm: För någre åhr sedan uphofs tiäru¬
compagniet, och giordes deraf ett gille, men det stodh inthet
länge, förrän det vardt ett löpande effter dem igen, och
hade nog till att giöra, innan dhe finge dhem tillhopa igen,
ehuruväll dhe icke alle voro dhesamma som förr, uthan
admitterades ochså andre dertill, som hafva bracht värket
på den footen, som det nu står på. Och är väll bästa
medlet till dess redressement, om Kongl. Maij:t låter hålla
hand deröfver, att ingen högre tillvärkning än effter
repartitionen skeer.
Hr Landtmarskalken remonstrerade att högnödigst
och för landet nyttigst vara, ty derigenom [1.] conserverades
för oss och posteriteten skogen, som nu uthödes; 2. åker
och äng kunde blifva tillgiordh och landet cultiverat;
3. hufvudsaken ehrhölles, att denne vahran, som nu för
dess myckenheet skull är kommen i vrak, kunne vinna
sitt behörige prijs och komma i sin förra vestina igen.
Juni.
133
Schuttehielm refererade, att föruthan desse 5 tusende
läster, som effter repartitionen compagniet är plichtigt att
emottaga af dhe Finske och Norlänske provincier, så ähre
ändå andre tillvärkninger, som inthet hafva medh com¬
pagniet att beställa, såssom städerne Västervijk och Call¬
mar i Smålandh och Godtlandh.
Ofverstelöjtnant Lich ton påminte, om rådeligit skulle
vara att söka dereffter, huru dhe höga interessen, som gifvas
åt Hålländerne, kunde komma till att blifva här i rijket.
Schuttehielm sade sådant igenom intet annat medell
bättre kunna skee, än Banco igen blifver uprättat. Refe¬
rerade sedan om compagnietz Factor i Hollan dh, huru han,
sedan han hade försträckt compagniet een anseenlig summa
penningar och hade 7 å 8 tusende läster, då han såg sigh
hafva så mycket af vahran inom landz, som han kunde
giöra sig betalt medh, tänckte han, som Hollendaren säger,
binnen bäst, oachtadt om det var medh compagnietz förlust
eller profijt, allenast han kunne komma till sine penningar;
skref derföre compagniet till och begiärade sin betalning;
då feck compagniet af Banco till lähns femtijotusende
ridaler, och när han, Factoren, förnam det, att een så stoor
summa så hastigt upbringas kunde i Sverige, gaf han kiöp
och begiärade få blifva dervedh, hvarvedh compagniet detta
vahn: 1. Att det feck ett civilare interesse. 2. Pennin-
gerne blefvo här i rijket. 3. Compagniet intet hade af
nödhen att dependera af Factoren som tillförene, uthan Fac¬
toren af compagniet.
Hr Landtmarskalken frågade, om icke detta för¬
slaget vore att begiära, att dhe i Finlandh eij så mycket
tillvärkade.
Hr Carl Sparre: Der är ju een viss repartition.
Hr Landtmarskalken: Den ähr alt för högh.
Grefve Gustaf Oxenstierna holt obstat och ville
hafva repartitionen högre.
Schuttehielm: Compagniet häfver uti 11 åhrs tijd
icke halft så stoort, som kan läggias på nagelen, för dheras
stoora capital och arbete, som dhe hafva hafft för Norlandh
och Finlandh och dheras conservation, så att dhe 150 tusende
r:daler till dheras bästa employerat hafva, och der icke
repartitionen snart inrättas och hand deröfver hålles, så lare
provincierne sampt medh tiärucompagniet gå öfver ända.
134
1668.
Gref Gustaf Oxenstierna: Fastän I hemma för Nor-
landh och Finlandh, så äre lijkvist dhe städher, som liggia
söder om Stokholm, som I rätt nu sade inthet ha medh
compagniet att giöra, som läre tillvärka. Och effter som
tiärucompagniet medh dheras incommodité föhra värket,
landet ochså derigenom betryckes, cui bono är då com¬
pagniet, och hvem har nytta deraf?
Lich ton och Taubenfelt: Kongen får sin tull deraf.
Grefve Gustaf Oxenstierna: Det kan han hafva af
bonden och dhe andre äfven så väll, och smakar rätt så
väll den r:daler bonden gifver som compagniet.
Schuttehielm: Om icke compagniet hade conserverat
provincierne, hade dhe längesedan in totum varit ruinerade.
Grefve Gustaf Oxenstierna: Om inthet compagniet
vore, finge dhe ändå sällia dheras tiära, och bättre [än]
som förr är skedt, förän compagniet vardt.
Hr Landtmarskalken: Då tillvärkades åter mindre.
Schuttehielm: Tiärucompagniet, som har varit dheras
visse afnähmare, häfver bracht dem till den stoore tillvärk-
ningen, och han har kommit compagniet i gäld och vahran
i vanvyrdningh.
Grefve Gustaf Oxenstierna remonstrerade, att desse
svåre krigen, som hafva varit, häfver hemmat och hindrat,
att compagniet ingen afnämare hafft hafva.
Schuttehielm: Om heela verhlen voro i sin floor,
och seglation uti sitt bästa esse, kunde ändå inthet öfver
femtusende läster consumerade blifva.
Hr Landtmarskalken frågade: Quid consilii? Subjec-
tum haa vij; morbum veeta vij; lät oss finna remedium härtill.
Hr Per Sparre Larson mente omöijeligen vara, att
icke 5 tusende läster, jag mente väll tijotusende läster
kunna consumeras, när man efftertencker dhe skepsflåtter
och farkoster i Hållandh, Engeland, Spanien, Portugal,
Frankerijke och heela Europa. Sade sig hafva läsit den
tryckte boken »Interest van Holland» och sedt, huru månge
tusende farkoster dher äre.
Resolutio öfver tiärucompagniet: Ridderskapet och
Adelen underkasta detta ährendet ibland dhe andre Kongl.
Maij:tz allernådigste behagh och gådtfinnande, att förordna
ett vist quantum uti tillvärkningen och öfver repartitionen
hålla streng handh, till des värket kan komma till sine
Juni.
135
kraffter igen och af sig sielfft kan bestå; derigenom blefve
skogen nu och för posteriteten conserverad; åker och engh
kunde i det stället upgiöras och excoleras och denne con-
siderable vara få sin mstim och begiärligheet igen.
§ 38. Kom till att discurreras om jure patronatus,
och uplästes puncten i privilegierne herom.
Hammarsköld ville giöra een åtskillnat emellan ett
jus patronatus concessum, som detta i privilegierne ähr,
och inter jus patronatus in se consideratum.
Taubenfelt och Stålarm: Privilegierne giöra ingen
distinction, och gå vij emot sielfve, om vij veela giöra
deruti distinction; vij förstå ett rätt jus patronatus, hoc
est jus eligendi, vocandi och confirmandi; examinandi kan
blij hoos Biskopen et introducendi.
Gustaf Rosenhane: Det privilegierne här i den 33
puncten uprepa, hvadh som tillförene är i kongebalken,
och är icke allenast här i Sverige, uthan annorstädes dee
ha jura patronatus, och dhe, som skrifva om jure patro¬
natus, bruka aldrig nogonsin sådan distinction, som nu
hördes. Vij hafva inthet jus patronatus, uthan vij hafva jus
vocandi et confirmandi; han för sin persohn skulle finna
rädeligst att ansöka hoos Kongl. Maij:t att få blij vedh
sielfve orden uthan distinction, som dhe i bookstafven lyda.
Dermedh befalte Hr Landtmarskalken den 33 punc¬
ten upläsas.
Sedan uplästes af Taubenfelt den 33 § af besvär ssvaret.
Taubenfelt: Här finner man distinctioner, det vij
i Skåne inthet af vethe, och kunde så väll i Sverige
Adelen vara permitterat som i Skåne.
Hr Landtmarskalken: Kongen kan eij mehr gifva,
än han har halft sielf; jus patronatus, när vij gå till dess
uhrsprung, så kommer det ifrån dhe papistiske tijderne,
och veet man väll ex jure canonico, hvadh een Konung,
Furste eller verldzlig öfverheet då dervedh hadhe att säija,
men sedan reformationen skedde, blef jus patronatus dehlt,
sombt behölt Kongen, sombt prästerne, sombt församblingen.
Skulle vij nu begiära een tingh, som prästerne, som äfven
ochså ett ståndh ähre i rijket, ifrån hedenhöös och forna
tijder hafva halft och exercerat, det skulle varå betencke-
ligit att vela begiära.
Taubenfelt: Vij förstå eij så.
136
1668.
Hr Landtmarskalken: Saken ähr delicat och be-
tenckelig; kan ochså bäst debatteras vedh kyrkioordningens
öfverseende; det är bäst, att vij blifva vedh väre privilegier
och intet spenna för högt; vij skulle få alle dhe andre
stånden emot oss och till ovenner. Bedia i underdånigheet,
att privilegiernes rättigheet ochså in puncto juris patro-
natus må uthan distinction blifva inviolabel.
39 § remitterades till uthskottet, som dertill depu-
terat ähr.
40 § idem.
43 §. Såssom Kongl. Maij:t för detta allernådigst häfver
förklarat, att när een heel rothe leijer kneckt för sig, och
den legde häfver passerat munstringen och är inrollerat,
om han sedan rymmer, skall rothen inthet vijdare till-
tahl eller besvär hafva, men när någon bondhe skrifves
af rothen, och han sedan leijer, och ehuruväll hans legde
passerar munstringen och blifver i rollen inskrifven, lijk-
väll der han rymer, skall den lagskrefne bonden stå
i stället igen; alt derföre ähr Ridderskapets och Adelens
underdånige boön, att dhen legde, som den lagskrefne
leijer, må vara under samma villkor som dhen, som heela
rothen leijer, och inthet vijdare ansvar skeer för dhem
bådhe, när dhe hafva gådt igenom mönstringen, om dhe
sedan rymma.
Hr Per Sparre Larson: När Chronan arrenderar
bårt tullarne, så kan han väll få något mehr än elliest,
men så läre intet vara så stoor lamentation och besvär i
landet, och ginge väll till, om han, som arrenderar dem
af Chronan, administrerade dem igenom sine betiente, men
han arrenderar dem åt andre igen, så att dhe blifva två
eller tree underarrendatorer, och alle vela hafva sin för-
dehl deraf, som uthan skinneri] eij aflöpa kan.
Schuttehielm: Tullen är een sådan Chronans in-
kombst, som funderar sig mäst på tullnärens trooheet; nu
har Kongl. Maij:t, till att rätt komma under grunden här-
medh och denne inkomst att excolera, brukat åtskillige
medell, först igenom tullbetiente, sedan igenom provisioner
och 3. igenom arrenden, och häfver funnit detta senare
det bästa och vissaste, effter som det är medh oss menni-
skior så beskaffat, att vij medh een större flijt och zele
altid sökia proprium än een annans, och häfver Kongl.
Juni.
137
Maij :t utvalt detta senare derföre, 1. att få rätt information
om heela väsendet, hvad det kan gifva och indraga, 2. att
hafva een vissheet i sin stat. Dhe abusus, som hervedh
äre, kunna igenom inge andre medell afböijas, än att Kongl.
Maij:tz betiente och ministrer, dertill förordnade, hafva ett
vaksambt öga derpå, och ähr detta inthet nytt i andre
landh; hela Hållandh häfver arrenderat bårdt alle dheras
revenuer, på dhet dhe måge hafva een vissheet att giöra
facit på. Det vore att önska, att alle Chronones räntor
vore så visse som tull medlen.
Hammarsköld: Dhe betiente vedb tullerne få ingen
Landzhöfdinge röra vidh.
Hr Per Sparre Larson: Att svara Hr Schuttehielm
på sitt tahl, 1. att Kongen igenom arrende har både större
interesse och vissheet att gå på. derigenom att arenda-
torerne medh een sådan flijt sökia [Chronans] som deras egit,
så troor jag väll, att all confusion kommer deraf, att dhe
sökia mehr deras egit; det kunne hafva sitt skiähl, om een
arrenderade deem och det blefve dervedh, men arrendet tor
gå medh till 3:dje och herde handen, och alle sökia dhe
dheras egit och skinna och skafva ifrån den gemeene landt-
mannen, som högst och mäst härigenom lijder; han kunde
tala af den experience han neder i sitt gouvernement har
fått om deras practiquer och väsende och måste medh ynkan
höra det fattige fålketz lamentationer. Nu kan Hr Schutte¬
hielm ballancera detta mot hvarandra, den lilla nyttan
Kongen kan hafva af arrenden och å andre sijdan under-
såternes stoor a betryck och lamentationer, och see till, om
icke enom Konungh ähr nyttigare att hafva förnögd under¬
såtare än een lijten vinst i penningen.
Schuttehielm: Den förste arrendatoren kan vara
större skinnare än den andre eller tredie under honom,
och måste dhe hvart åhr giöra deras räkningar i Cammaren
och derhoos afläggia corporale juramentum.
Dermed skreedz till vota genom zedler.
3:se classis vota föllo 10 derpå, att arrenden skulle
blij, och 11 vota derpå, att dhe skulle uphäfvas.
2:se classis vota voro tree för arrendatorerne och 5
emot dem, att dhe skulle uphäfvas.
l:ae classis vota voro ochså mäst, att arrenden skulle
uphäfvas.
138
1668.
Resolutio: Uuderdånigst begiära, att alle tullarrende
för landetz betryck och lamentationer skull må lijkasom
mantahlsarrenden blifva uphäfne, och att tullbetiente måtte
så väll som andre Kongl. Maij:tz undersåtere vara lagh och
rätt underkastadhe.
Ad 56 (o: 55?) §. Ridderskapets och Adelens under-
dånigste anhållande ähr och, att dhe från Finland måtte
niuta samma frijheet i tullen medh dhe vahror, dhe här
inrijkes upkiöpa och dy åthförföra(l), som andre Kongl.
Maij:tz inbyggiare; dock på det alt underslef och tillfälle
dertill må föreböijas, skole dhe gifva dheras försäkring,
att dhe [till] inga andre orter medh dhe saker segla vela
än till Finlandh och inom Sveriges rijkes grentzer.
Sedan continuerades alt intill den 60 §, och blef Secre-
teraren befalt att anslå till nästkommande tijsdag, etfter
2 helgedagar voro på radh.
Camreren Österling låtit excusera sig för sin opass-
ligheet skull, och till att taga frisk lufft vela resa litet
ut på landet.
Den 30 Junij för middagen vedh uthskottet.
Första discursen föll om myntet och den trångmåhl
deraf nu kring hela rijket förspörjes.
Hr Carl Sparre frågade, hvadh man skulle kunna
svara, om Kongl. Maij:t effterfrågade, huru dess placat är
vordit hållit.
Taubenfelt begynte referera den confusion, som neder
i Skåne häfver varit, sedan detta nya sölfvermyntet be¬
gynte myntas.
Ivar Krabbe och Tott ifrån Skåne stämbde med
Taubenfelt in.
Hr Landtmarskalken: För 3 eller 4 åhr sedan
vardt denne materien mycket ventilerat, och af samptl.
Rijkzens Rådh omsijder belefvat, att de stannade på
sölfvermyntet. Nu håfve vij desse åhren mäst hafft sölfver-
mynt, och är nu qusestio, om vij skole blij dervedh eller
finna något annat expedient.
Taubenfelt continuerade medh sin discurs och sade,
att den, som har smått mynt af vårt nyslagne, mister i
Danmark 25 pro cento, och för dhe nye caroliner, som nu
slås, mister man 15 pro cento. Om Kongen i Danmark
Juni.
139
hade fört krig på landet, hade han dem inthet värre giöra
kunnat.
Grefve Gustaff Oxenstierna: Hvar och een orth bör
regeras etfter des situation, art och beqvämligheet; nu har
Gudh vällsignat vårt land med bergzbruk af jern och
koppar; så horde vij billigt betiena oss deraf i så måtto,
att etfter vij ändå föryttra kåpparen uthrijkes för 42 ä 43
r:daler skeppundet och kiöpa sölfver till att mynta, synes
vara bättre och för landet nytteligare att nobilitera och
förmynta kopparen i landet uti så godh valör, som kop¬
paren kan vara med den vinst, som igenom förväxlingen
den fremmande ehrhåller, när man sölfret af honom up¬
kiöpa skall.
Hr Landtmarskalken aggreerade heela Grefve Gu¬
stafs tahl och tog andre nationer till exempel, som betiena
sig af kopparmyntningen, såssom Spanien, Frankerijke etc.,
remonstrerandes den fördehl landet kan hafva af denne
sin egen clenod, som i landet växer; 2. undersåtemes hielp
och bijståndh, som nu betryckas af medellösheet; 3. blifver
den afsaknat och förmohn i landet, som den fremmande
vinner på sölfret.
Grefve Gustaf Oxenstierna: Det vore vist, att kop¬
paren ochså kommo i större prijs och valoir uthanrijkes,
när den inthet så ymnogt uthfördes, uthan conserverades
i landet, hvartill ett (o:en) nätt och godh inspection hållas
skulle, hvadh mynt uth- och infördes.
Hr Landtmarskalken remonstrerade, att ingen mynte-
ordning kan observeras, så länge vij här i landet mehr con-
sumera af fremmande vahror, än vij dem kunna debitera,
och där kåpparen skall slås i mynt, att dlien blijr så godh
slagen som för 10 mark, som förreknas emot 1 daler silf-
vermynt.
Hr Per Sparre Larson sadhe, väre penningar eij
komme uti aestim, så länge rijkzdalern så blifver dyrkat,
och att siötullen medh specierijkzdaler skall ehrläggias; sade
Konungen i Danmark ochså hafva detta tillförene i Norige
practicerat, men sedan han häfver funnit sitt egit landz
mynt derigenom komma i vraak, och vexlerne uthom landz
stego, ty öfvergaf han det förs[l]aget och lät gifva sig tullen
af sine egne landzpenningar, derigenom är skedt, att danskt
mynt nu väll gäller i Hollandh som i Danmark.
140
1668.
Resolutio öfver myntet: Ridderskapet och Adelen be¬
römma högst Kongl. Maij:tz goda och väll intentionerade
försorg att låta myntningen skee uti lät sölfvermynt; så
ehuruväll för des commodité och beqvämbligheet skull det
vore att önska, det samma sölfvermynt med någen nytta
och uti sådan qvantitet kunde blifva tillmyntat, att rijket
derigenom kunde förkåfras och till sine tarfvor och växlande
nöijachteligen behielpas, lijkväll såssom icke kan afsees, medh
hvadh fördehl sådant skall kunna skee, der sölfret utur
fremmandes hender uphandlas måste, altså förmoda Ridder¬
skapet och Adelen Kongl. Maij:t sig i nåder lare behaga
låta, att den clenod, som Grudh vårt kära fäderneslandh
med vällsignat häfver, måtte härtill nu som tillförene
blifva nyttiat, och myntet uti dhen gode valoir slås som
tillförene, och een dahlér sölfvermynt blifva redigerat till
10 mark kopparpenningar. Jämbväll att den förhögning,
som har varit på kopparmyntet, må afkomma, och bonden
ved sine renfors uthgifvande få blifva, som förr vahnt varit
häfver, att när tullen deraf indrages, det måtte vara
responsable mot det prijs, som kopparen uthom landz gella
kan; hvarvedh Kongl. Maij:t sig ochså i nåder ville låta
behaga, att låta vedh dess tull för uth- och inkommande
vahror courant svenske penningar låta anamma, jämbväll
att icke allmogen medh andre myntesorter må besväras
vedh deras uthlagors utgifvande än courant svenskt mynt.
Thore Bonde remonstrerade, att så länge vårt mynt
blifver så vahnvyrdat och dhe fremmandes deremot sesti-
meras, så går alldrig väll till i rijket.
Hr Landtmarskalken frågade Chronström, hvadh
han om denne materien, deraf han gior profession, kunde
gifva för underrättelse.
Chronström sade vårt mynt vara fijnare och bättre
än våre grannars och skillja 5, 6, ja 8 pro cento, men skulle
ännu vara bättre, att man finge slå halfparten i gröfre
och halfparten i mindre sortiment. Sade sig hafva ingifvit
itt förslag herom till Konungen.
Hr Per Sparre Larson: Huru kan dhet vara; man
måste ju förlora så mycket i Danmark och annorstädes
pro cento.
Chronström: Det kommer derutaf, att vårt mynt
är eij så bekant, och hvar och een förstår sigh eij heller
Juni.
141
på skroot och korn; dhe see på vichten, att danskt mynt
väger mehr och är mehr i synen, men det svenske myntet
är mycket fijnare.
Ulf Bonde: Christiner gå för fult i Danmark.
Hr Landtmarskalken: Både christiner och gamble
caroliner äre bättre än desse, som nu myntas.
Chronström: Dett ähr sant; dett differeras sex pro
cento, män dem voro eij låfgifvit högre att mynta.
Per Sparre Larson: Så skillier det små myntet
väll 14 pro cento.
Hr Landtmarskalken: När Ridderskapet begiära,
att myntningen må skee i kopparpenningar, synes rådeligit,
att vij då begiära, att dhen förhögning, som nu är skedd
ä 3 daler koppar i stället för 10 mark tillförende, måtte blij
afskaffat och blifva sedan vedh förra valvation.
Hr (o:(fref) Grustaf Oxenstierna: När Kongl. Maij:t
medh Stenderne ha noga beslutit ett gådt mynt och vist,
att det då måtte blifva vedh samma valvation, och af ingen
hvarken högh eller lågh vedh högsta straff1 tillgörande må
blifva ändrat eller blifva satt under tullbetientes behag
och villkor, att taga r:daler eller inthet, utan låta sigh
nöija medh hvadh mynt han kan blij betalt, och det inthet
högre eller lägre emottaga, än valvationen är. Skulle
ochså vara förbudit någre contracter att sluta låta, uthan
på svenskt mynt.
Hr Carl Sparre: Landet har föga lijsa, att mantals-
arrenden äre uphäfne, ty fougderne få nu tertialen.
Hammarsköld: Dhe få eij mehr än den 60:de pen¬
ningen.
Omnes stembde in medh Hammarsköldh.
Hammarsköld: Men de skrifva halta och blinda.
Carl Sparre idem.
Clas Baner idem.
Hr Landtmarskalken: Det kommer Cammaren till
att uptaga det klagemåhlet.
Resolutio: Först mantalspenningerne inthet bordt-
arrenderas, så kan Ridderskapet och Adelen inthet mehr
giöra än det lembna under Cammarens disposition, som
kan påminnas, att den moderation dervedh brukas, att icke
altför ungt och gammalt folk skrifvas, eij heller dhe andre
skröplige och uthfattige.
142
1668.
Sedan folio discurserne på Adelens halfva åhrstienare,1
om icke dhe lijkasom drengar borde vara för hvarjehanda
Chronans och annor besvär frije, elfter så många rijkzdagz-
beslut derom ähre, och så för mantalspenningerne.
Jacob Flemming: Inge halfve åhrs tienare äre frij,
uthan allena heela åhrs tienare, som gå på sätesgården
till duuk och disk.
Stålhan sken: I Finlandh presseras landet mycket
igenom dhe mantalspenningernes skarpa uthfordran, och
dhe, som på råå och röör boo, exeqveras för någre år
tillbakas.
Jacob Flemming: Råå och röör ähre eij frij.
Hr Landtmarskalken: Yij måste considerera, hvadh
råå och röör ähr, och sedan see af rijkzdagzbesluten, hvad
som är bevilliat.
Jacob Flemming: EfFter rijkzdagzbeslutet är ingen
frij, uthan den, som går till herrens disk och duuk, och
fastän tårpare giöra 3 eller 4 dagzverke i vekan och äta
vedh herregården, så äre dhe eij heller frij, om dhe icke
hvart måhl der äre, ty så lyder Cammarens resolution.
Hammarsköld frågar sig, om Cammarens resolution
är eenlig medh förra rijkzdagzbeslutet, ty det är obilligt,
man häfver een halfåhrs tienare, hvilken man för hans
fattigdom skull låter hafva halfva åhret att tiena sin
hustru och barn någon föda, att han tor sin herres god-
heet skull skall underkastas detta besväret.
Hr Per Sparre Larson: Öfver råå och röör äre
åtskillige meningar, ty andre råå och röör ähre, som sätes¬
gården på enskijlt ligger, annan den som sträckier sig
uthom bohlbyens ägor.
Hammarsköld: Alt det ligger inunder en sätesgårdh,
det är råå och röör.
Melcher Falkenberg: Utaf 1(138 åhrs tijondeplacat
kan man detta uthförligen see.
Hr Ernest Creutz: Jagh tillstår Hr Per Sparres
tahl således, att dhet råå och röör, som intet ähr uhrskildt
medh annat råå och röör, ähr gårdzens enskijlte.
Hr Per Sparre Larson: Så lenge som Kongen icke
per expressuin har determinerat, hvadh råå och röör vara
skall, sä är ondt det åtskillia.
1 I marginalen står: Hammarsköld.
Juni.
143
Hr Landtmarskalken: Jag troor ingen giärna läre
admittera annat sätt i råå och röör, än förut varit
häfver.
Hr Creutz: Jag kan nembna den herren, som intet
låter sig nöija dermed, att Chronan har dertill betiente,
som Fischaler och andre, hvilka fråga dereffter, utan igenom
serdeles betiente, dhen han sielf håller, låter ransaka om
Adclens sätesgårdars råå och röör.
Hr Landtmarskalken: Han tiente till Rijkz-Fischal.
Hr Per Sparre Larson: Alle dhe, som commendera
i provincierne, skulle giärna veeta, hvadh rätt råå och röör
vore, om det icke skall blij dervedh, som tijondeplacatet
förmäler.
Hr Landtmarskalken: Lätt oss blij vedh, som vij
det hafva.
Landzhöfding Gastaf Ribbing: Igenom dhe orden råå.
och röör så draga dhe heela socknerne in under sätesgården,
säijandes ingen skildnat vara emellan den byen och den.
Hr Landtmarskalken: Lät oss inthet giöra diffi-
culteter om oss sielfve; det tor väll komma dhe tijder, att
någon annan läre fråga dereffter. Ridderskapet och Adelen
vela hafva dhet goda förtroendet till Landzhöfdingerne
som membra af vårt ståndh, att dhe quarn largissime uth-
tyda råå och röör.
Om Bookhållerne i lähnen.
Hammarsköld: Dhe hafva nu inthet mehr book-
hållerenampn, uthan alle Cammererare, och inthet vela dhe
dependera af Landzhöfdingerne, ty dhe ha een instruction
för sigh.
Schuttehielm: Jag veet eij annat, än det står uti
instructionen, att dhe altidh skole vara under Landz-
höfdingens direction, och är det inthet, så bör det ändras.
Hr Gustaf Rosenhane: Det är nu fyra åhr sedan,
som det uthlofvades, men inthet ännu vordit ändrat.
Jacob Flemming: Det är ett bref kommit nu ny¬
ligen ifrån Kongen till dhe Commissarier af Rijkzens Rådh
och andra, som hafva suttit öfver staten, att dhe samma
instruction ånyo examinera och rätta skole.
Resolutio: Kongl. Maij:t allernådigst ville hålla handh
öfver dhen resolution, som tillförene här öfver gifven är,
att den exeqverat blifva må.
144
1668.
Hr Per Sparre Larson: Jag har een gårdh, där
mine torpare aldrig hafva gifvit någre mantalspenningar;
det kan eij hafva nampn af råå och röör, som ligger på
sätesgårdens enskijlte ägor.
Hr Landtmarskalken: Vij hafva ventilerat den
qvsestionen.
Hr Per Sparre Larson: Det är heelt een annan
consideration medh dhe tårpare, som sittia på gårdzens
enskijlte ägor, ty dhe considereras som eenskijlte tiänare,
och annat dhe, som boo på råå och röör, som sedan kan
vara under gården lagt.
Hr Landtmarskalken: Jag befinner mycket farligit
och betenkeligit att giöra åtskillnat emellan ny råå och röör
och gammal eller enskijlte ägor.
Hr Ernest Creutz discurrerade, huru besvärligit är,
när Commissarier så sendes i provincierne att inqvirera i
landet om ett och annat, då ofita henda kan, att dhe af
een och annan kunna få någon omildh information, och
hvadh dhe afhandla, skeer inom lychta dörar; sådant kan
fattas i pennan och läggas ad acta, och kan komma een
oförskyld, och uthan han det ringeste kan merkia uti
någon vedervärtig opinion och största olägenheet, ville
altderföre detta påminna och begiära, att Landzhöfdingerne
eller Gouverneurerne måtte få veeta, om något sådant af
Commissarierne kan skedt vara.
Hr Landtmarskalken men te rådeligare vara, om
något skulle om denne materien röras, att man då togo
anledning af privilegierne och eij nämbna någre Com¬
missarier.
Gref Gustaf Oxenstierna: Om Kongen vill hafva
nämbde exempel, hvar stå vij dä?
Hr Creutz: Lät så vara.
Hr Landtmarskalken: Det är een special casus;
kan eij veeta, om samptl. Ridderskapet och Adelen skole
sådant röra.
Stålarm: Bäst hålla sig generaliter vedh puncten
i privilegierne.
Hr Gabriel Kurk: Om han ville nämbna Commis¬
sarier.
Derpå discurrerades om Reductions-Collegio och be-
slötz: Ridderskapet och Adelen förmoda nu som tillförene,
Juni.
145
att Reductions-Collegiumet snart må hlij ändat, begiä-
randes underdånigst, att det sidst till nästkommande Rijkz-
dag, vill Gudh, uphöra och stanna må.
Taubenfelt refererade, hvadh på seneste Rijkzdag
passerade vedh denne materien. Sadhe att Ridderskapet
och Adelen monde då någre besvär uti samma Collegio
ingifva, som eij ännu äre vordne besvarade.
Hr C reutz sadhe, huru fåfängt dhe reduceras, när
dhe eij behållas af Chronan, och går tvert emot rijkzdagz-
beslutet och stadgan; ty ehuruväll det skall hafva nampn
af een panträttigheet, så ähr lijkvist så, att dhet ifrån
Cronan abalieneras och läre aldrig hlij igenlöst.
Hr Landtmarskalken ville giöra påminnelse hoos
Reductions-Collegium om dhe besvär, som i förra Rijkzdagh
giordes anhengige, och begiära dheras förklaring och svar,
då vijdare deröfver debatteras kundhe.
I detsamma kom Secreteraren Gyllenstolpe och
lefvererade åt Hr Landtmarskalken een copia af Kongl.
Maij:tz förslag öfver dhe nödvändigheeter, hvartill Kongl.
Maij:t medell och undsättning af Stenderne begiärer, dat.
den 27 Junij 1668 (bil. 3). Sade sig sådant bringa, att
facilitera Ridderskapets och Adelens blifvande bevillning
till medell, som i propositionen är omrört.
Dermedh uplästes samma project för utsko[ttet].
I detsamma skedde påminnelse af Hr Ofverstelfieutenant]
Chronehiort för dhe officerare af noblessen, som hafva
kongl, bref på åhrliga pensioner och nu torde strykas utaf
staten, att Ridderskapet och Adelen ville dem uti sine
gravaminibus ihugkomma, att dhe måtte få niuta deras
pensioner, till dess dhe kunde blij accommoderade.
Detta proponerade Hr Landtmarskalken. Men fans
betenckeligit hoc prsesertim statu att vela inmängia sig
uti den frije disposition, som Konungen häfver öfver sin
stat, uthan Ridderskapet och Adelen ville recommendera
dem underdånigst Kongl. Maij:t till dhe förste vacerande
tienster under militien att blifva accommoderade.
Sedan 1664 åhrs besvärspuncters resolutioner voro till
ända upläsne och utförde, begiärade Krabbe och Tott
från Skåne, att deras 1664 åhrs besvärspuncter ochså måtte
upläsas och tillijka medh och uti samptl. Ridderskapets
och Adelens gravaminibus Kongl. Maij:t insinueras.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., X. 1668. 10
146
1068.
Hr Landtmarskalken remonstrerade bäst vara, att
dlie nu som på seneste Rijkzdag deras besvär ä part öfver-
gofvo, efftersom deras landz villkor är af andre beskaffen-
beeter än bär i Sverige: 1. Hafva dhe någre privilegier,
som vij i Sverige inthet bafva. 2. Abr een åthskilldnat
uti justitien ocb des administrerande, Skåniske statuter
andre än väre. 3. Hafva dhe een stoor åthskilldnat vedb
militien, att dberas hufvudgårdar derifrån eij ähre exempt,
dber dhe åter uti annor måtto hafva större förmohn än vij
Svenske. Synes altså bäst, om deras gravamina ginge ä part.
Jöran Krabbe begiärade, att häröfver voteras måtte.
Hr Landtmarskalken: Kan inthet veeta, om det oss
vill anstå att votera uti een saak, som synes competera
Kongl. Maij:t att decidera.
Jöran Krabbe: Dhe ville beropa sig på pacterne
och skrilftelige gifne försäkringar: 1. Att dhe skulle här
considereras som incorporerade medh den Svenske noblessen.
2. Att dheras privilegier skulle dem blij håldne; nu är detta
dheras privilegium, att här i Ridderståndet böre considereras
som unum corpus och uthan pr sej udi t z af fundamental lag
inthet böra discerneras, uthan deras besvär medh ett in-
gifvas och afhielpas skola.
Sedan uthskottet nu häröfver discurrerat och raison-
nerat hade, fans rådeligst, att dhe Skåniske hoos Kongl.
Maij:t underdånigst denne deras begiäran och raisons före¬
draga kunde, och när Kongl. Maij:t allernådigst för gådt
funno, att dheras besvär tillijka medh samptl. Ridder-
skapets och Adelens skulle uptagas och ingifvas, skulle
Ridderskapet och Adelen underdånigst Kongl. Maij:tz villie
effterföllja.
Deruppå uplästes Kongl. Maij:tz skrilftelige förslag
eller anledning att bevillja till medell (bil. 3).
Det l:a membrum var om visse medell till Hoofrätternes
underhåldh, hvartill Kongl. Maij:t för dhe skiähl, som i
skrifften finnes, charta sigillata föreslagit häfver.
Hr Landtmarskalken begynte ex fundamento att
framdraga dhe raisons, som hafva obligerat Kongl. Maij:t
att begiära desse medell, och igenom een uthförlig discours
gaf sådane motiver vedh handen, som syntes nogsampt
skola kunna permoverat uthskåttet till bevillning af charta
sigillata,.
Juni.
147
Grefve Gustaf Oxenstierna fan Landtmarskalkens
tahl gådt och fundamentalt; är och inthet uthan, att så
kiärt oss är att hafva lag och rätt befremiat i landet, så
kiärt moste det oss och vara, att dhe kunna blij under-
håldne, som justitien administera. Han ville önska något
annat expedient kunde blij föreslagit att grijpa Hans Kongl.
Maij:t under armarne.
Hr Clas Baneer: Det vore till att önska.
Schtittehielm: Alle contributioner, som af Stenderne
bevillias, gravera allenast dhe inhemiske, men detta medell
medh charta sigillata kommer ochså den fremmande till att
contribuera, och mehr dem än dhe inhemiske, effter dhe
mehr medh dheras handel och vandell och dervedh före¬
fallande contracter, obligationer, certificationer, pass, sup-
plicationer etc. hafva till att giöra. Synes altså detta
medlet vara det bästa och minst besvärligste.
Grefve Gustaf Oxenstierna mente bättre vara, om
een rätt uthräkning giordes, hvadh Hoofrätterne åhrligen
reqvirerade till dheras underhåldh, och sedan der effter een
repartition [gjordes] provincierne emellan.
Hr Carl Sparre fan detta såvijda gått, men allmogen
skulle aldrig gå det under.
Hr Gustaf Rosenhane: Lagmans- och häradzhöfdingz-
ränta är funderat i lagen, men detta är ett nytt, och vore
orimligit, att sedan charta sigillata een gång är vordet
åklagat, att åter dertill bevillia.
Taubenfelt: Denne materien är så ventilerat vorden
som någon, och alle skiähl, som voro pro charta sigillata,
hades då fram, när hon blef uphäfven.
Öfverste Mörner: An om dhe andre Stenderne bevillja
härtill, huru stå vij oss då?
Clas Baneer: Vij kunna intet undandraga oss till att
contribuera till justitien.
Hr Abraham Lejonhufwud: Kunde vij finna på
något annat?
Taubenfelt: Här discurreras, att effter Reductions-
Collegium förmodeligen snart låre stanna, om icke dhe
medell, hvaraf det underhålles, och någre visse godz, sorn
reducerade äre, kunne bäst härtill deputeras.
Detta agreerades af uthskottet ehnlielleligen.
148
1868.
Resolutio: Underdånigst Kongl. Maijrt förestella dhe
skiähl, som vore tillförende så vichtige, att charta sigillata
vardt uphäfven, och derhoos i underdånigheet föreslå desse
medell, som Rednctions-Collegium hafft häfver medh visse
godz till deras visse och stadige underhåld att deputera.
Hr Erenst Creutz påminte, att när Kongl. Maij:t
1655 hegiärade, att lierdeparten skulle reduceras, då brukade
han förnembst detta argument, att derigenom hoofstaten
och slättens bebygningar altidh visse och oförrychte medell
skulle hafva att tillgå, och Adelen ett för alt medh vijdare
contributioner till desse tarfvor vara frijkallade. Skulle
vij nu åter komma till att blij tribularii och skattdragare,
vore fast neesligit; begierade denne hans oförgrijpelige
mening väll må blifva uptagin och observerat. Kom sedan
att tala om Red uetion s - C o 1 legi 11 m som uti heela rijket
odieust, att det lijkväll heela tolf åhren sitter och trainerar
een saak, som innan een viss tijdh hade bordt vara af-
hulpin.
Hr Landtmarskalken: Fastän Kongl. Maij:t häfver
brukat det argumentet till at förmåå fierdeparten, troor jag
inthet, att Ridderskapet och Adelen sig skola kunna undan¬
draga; att aldrig vela contribuera, veet jagh inthet, om det
kan deraf föllja; vore een svår conseqvence för een Kongh.
Erenst Creutz: Till een dehl kunna vij oss undan¬
draga såssom nu, ty lierdeparten är bevilliat att reduceras
till slättens reparation skull.
Hr Landtmarskalken remonstrerade, huruledes Ny-
kiöping vore af brändt, Vesteråhs står och lutar, än andre
slått och kongzhuus behöfva bother; vij kunna intet så
alldeles undandraga oss.
Grefve Gustaf Oxenstierna: Det är vist, vij kunna
eij så undandraga oss; vij sittia lijkväl linder väre taak
säkre.
Hr Clas Baneer idem.
Schuttehielm: Adelen har förbehållit sig uthom
mijhlen att gifva dheras fierdepart.
Hr Thore Bonde: Om I godhe herrar behaga hielpa
Chronan, så tyckes bäst vara att hemskiuta det Kongl.
Maijrt, att hvad han kan förmå skatte- och chronebönder
till att här till gifva vela, så vele vij eifter plägeseedh
elfterföllja och låta väre bönder gifva halfparten deremot.
Juni.
149
Dhe ifrån Finlandh påminte vedh detta tillfället, huru¬
ledes Landzhöfdingerne läggia på landet att bebyggia
slåtten.
Ståhlarm: Det är skedt i Ubsala lähn, att adels¬
mannens bönder ähre vordne befalte att framkiöra ståckar
till slättet, ofrågandes och uthan communication medh
adelsmannen. Hvilket befans orimligit och emot lagh och
rikzdagzbeslut.
Resolutio: Uthskåttet pröfvade för bäst att låta medh
denne resolution så vijda ahnstå, till des man finge veeta,
huruvijda bönderne stodo till att öfvertahlas och induceras;
då kunne Ridderskapet och Adelen låta deras bönder gifva
eifter plägseedli halfparten emot skatte och chrono.
Om Tälljegrafven.
Hr Landtmarskalken remonstrerade härvedh om-
stendeligen, huru detta värket vore important, nyttigt i
alle tijder, så i gemeen för heela rijket som serdeles den
trafiqverande och för commereierne skull, derigenom navi¬
gationen kunde befrämjas och rijket een otrolig upkomst
affinna.
Hvilket alle af uthskåttet approberade.
Hr Landtmarskalken sade derföre förste qveestionen
blifva, om Tälljegrafven bör considereras som ett generalt
eller allment nyttigt värk eller som ett specialt för någre
serdeles orter och provincier. — Och effter inthet voterat var
uti det förra ährendet, uthan allenast mundtelig förklaring
till ofvan införde resolution, altså begiärade Hr Landt¬
marskalken een ordentelig votering af alle classerne om
hielp till slottens reparation.
Stålarm pro tertia classe sade, att dhe finna för gådt,
det bönderne först komma till Ridderskapet och begiära
väre rådh eller gifva dheras tanckar öfver det dhe villia
bevillia; sedan det är skedt, vela dhe låta dheras bönder
gifva halfparten, effter gammal plägseedli, emot det skatt
och chrono uthgifva skola.
Hr Erenst Creutz: Det är lijkvist een viss ränta
i jordeboken till slotz- och bygningzhielpen.
Secunda classis consenterade med 3:tia classe att först
höra, hvadh bönderne härtill säija vela och bevillia, men
finna för gådt att inthet föreslå derom något quantum
eller vela inducera dem, uthan låta dem af frij vilje
150
1668.
bevillia, då dhe vela låta deras bönder gifva halfparten
deremot.
l:a classis voterade medh zedlar, då pluralitas votorum
föll derpå, att när Kongl. Maij:t lare kunna förmå bön-
derne till någon viss bevillningh, vela dhe föllja gamble
praxin och låta dheras bönder gifva halfparten deremot.
Dermedh blef ändå vedh förrige resolution.
Hr Rosenholm förmente Stokhollm skola derigenom
ruineras.
Hr Landtmarskalken: Stockholm är inthet heela
rijket; vij vele nu see på dhe allmenne nyttorne: 1. Alle
dhe som hafva godz siökanten uthföre, som Östergiötlandh,
Smålandh, Bleking, Skåne etc. och heela landet deromkring,
som vela ha deras vahror hijt upp, hafva dheras största
nytta heraf, ty Tellje ligger eij mehr än halfannor mijhl
från Saltsiöen och fyra mijhl sedan hijt. Tencker på hvad
för commodité det är! Skulle vij för Stokholm skull heela
landetz vällfärdh låta stå tillbaka? 2. Ahr thetta ett
important värck för heela rijkzens commercier. I kunna
tänckia, gode herrar, ett skepp, som kåstar 12 och 14
tusende r:daler capital förutan annor omkåstnadt, har
största nyttan, när det kan giöra korta reesor; nu skall
man segla hela compassen kring, förrän man från Tellie-
skären kan komma hijt till Stokholm. Så gifver jag eder,
gode herrar, att betenckia att icke allenast tijden, som
skeppet detta kringsvedh giöra skall, ähr altför kåstelig,
uthan och hazarden för considerabel; jag kan förr komma till
Lybeck härifrån Sverige [och] tillbakars igen, än segla den
krook omkring. Summan är, det seglationen, skepsbygnaden
och alle trafiqver skulle kenna deras merkelige befordran
der ved. 3. Att komma ochså att svara på den propositionen,
att det skulle skada Stokhollm, så är contrarium bevijsligit;
man seer hoos fremmande, som Amsterdam, Lybeck och
flere städer, att dhe uthan dheras prsejuditz, ja med dheras
stoora nytta hafva sådane små städher een mijhl eller två
från sigh, icke såssom rätt priviligerade städer, uthan som
lastageplatzar, och så bör Tellie vara för Stokhollm.
Rosenholm: Den förste commoditeten, som talades
om, hinner allenast dem, som boo utmedh siökanten i pro-
vincierne. Men huru navigationen och commercierne här¬
igenom förkåfras kunna, afseer jag inthet. Sant är väll
J uni.
151
det, att 14 mijhl är kroken kring från Tellie och hijt,
men kan offta skee, att dhe icke i tree eller 4 dagar segla
här emellan, och kan man här i Stockholm läggia in till
bryggi an medh skeppet, det man moste låta blij i Tellje,
ty grafven blifver eij diupare än små farkåstar kunna gå
derigenom, och skall väll så mycken tijdh och omkåstnad
gå derigenom bärt, att uth- och inlastas, som seglade man
omkring.
Hr Landtmarskalken sadhe sigh af siöfarne män
hafva hört dem svårare vara att segla skiären igenom än
giöra een reesa tillbakars.
Rosenholm: Skall der blij lastagieplatz, så måste
ändå allehanda timmermen och handtvärkare der boo, som
dhe behoof hafva, och derigenom läre Stokhollm taga af.
Hr Landtmarskalken: Det skadar inthet, att tim-
bermen och handtvärkare boo där, allenast dhe dependera
af Stokholms kiöpmän. Badh dhem, dhe ville votera, om
detta skulle considereras som ett generalt värck eller
specialt.
Tertia classis sade sig af ahnförde discurser hålla detta
för ett generalt värk, som i gemeen nyttigt vara skulle.
Hr Erenst Creutz: Man bör billigt considerera Fin¬
land ä part, ty dhe ha väll ingen nytta deraf.
Hr Gabriel Kurk: Jagh troor, att Ridderskapet och
Adelen sielf läre eximera Finlandh herifrån, dijt vij det
ochså vela haa remitterat.
Dhe ifrån Skåne budo, att inprotocolleras skulle, dhet dhe
såväll som Skåne (o : Finland ?) ville vara härifrån exemte.
Uthi secunda classe vore alle vota, som dhe medh zedlar
hade gifvit på denne sijdan, att detta verket skulle con¬
sidereras generalt; allenast dhe två Danskes zedlar voro
deremot.
l:a classis mening (!) var af samma mening som secunda
och tertia.
Hr Erenst Creutz: Jag veet inthet, om ett uthskått
skall kunna hafva mackt, säger jag, att bevillia någon
contribution.
Hr Landtmarskalken sadhe: Om broor vore rätt
informerat och viste, huru vijda Ridderskapet och Adelen
oss committerat häfver, och hvadh vij giöra eller låta kunna,
så skulle han inthet föra sådant tahl eller bruka sådane
152
1668.
termer. Uthskottet gior inthet uthan provisionaliter till
hela Ridderskapets och Adelens samptl. ratification.
Hr Ernest Creutz: Ha dhe då jus approbandi et
improbandi?
Hr Landtmarskalken: När samptl. Ridderskapet
och Adelen sammankomma, så kunna dhe sig presentera
och upstiga, som något hafva att tahla, och då vill jag
remonstrera, att uthskottet har hafft skiähl och uti alt
fölgt vår fullmacht och ridderhuusordningen, det vij giordt
hafva.
Hr Per Sparre Larson vende sig åt Creutz och sade:
Jagh veet inthet, broor, om du har rätt intagit Landt¬
marskalken s tahl och mening.
Dito framhades ett breef från Grefve Stenberg, som
medh een sedell var sendt till Secrete[ra]ren. Och effter det
var på utanskrifften till samptl. Ridderskapet och Adelen,
ty frågade Hr Landtmarskalken, om dhe ville bryta
up det eller intet. Och effter han uti zedelen till Secre-
teraren beropade sigh på detta breef, detsamma skriffteligen
vara, hvadh lian Secreteraren mundteligen hade berättat,
ty fans för gådt det att upbryta.
Sedan detta var upläsit, vardt det remitterat till
samptl. Ridderskapets och Adelens sammankomst.1
Dermedh skedde dimission, att uthskottet skulle i dag
klåckan 4 effter middagen åter igen upkomma.
Dito lät Arfwed Ribbing excusera sin absence.
Den 30 Junij effter middagen. Begyntes discursen om
allmeningerne, och omsider blef resolverat att underdånigst
begiära Kongl. Maij:tz befallning till alle Gouverneurer
och Landzhöfdingar, att dhe icke annorledes disponera öfver
häradz- och andre allmeningar, än lagh och der bredevedh
giorde ordning förmår, effter dhe abuser, som dervedh in-
rijtadhe äre, föra medh sigh een oigenkallelig skada, som
redunderar på sielfva posteriteten.
Hr Landtmarskalken giorde ett project under dhe
gode herrars correction, att om Adelen ville be villia att
innehålla medh foglars och diurs fällande på 5 ä 6 åhr,
skulle detta vara högst önskeligit. Han påminte sigh på
seneste Rijkzdagh hafva tält heroin, men så vore een debi
1 Se nedan sid. 166.
Juni.
153
från Smålandh och een dehl af l:ma classe, som hårdt vore
deremot.
Gref Gustaff Oxenstierna: Igenom inge bättre
medell kunne vij detta befrämia, än om vij 1. afhöllo oss
från deras uthödning, ty det måtte vara een slätt lust
för een adelsman, att om han sielf eij recreerar sig deraf,
skall låta sin tårpare eller tienare gå och fälla diur;
2. om vij beflijtade oss om att uthöda dhe skaddige diuren.
Det första veet jag inthet, huru det kan practiceras, om
vij icke sielfve vela råda derföre. Detta senare troor jag
väll kunna practiceras, ty det är een tijdk om åhret, när
kiölden är som starkast, att dhe då sökia effter vatten
och födan, och då pläga somblige bönder hafva den curiosité
att ackta på tijden och läggia uth räfkrydder på den vägen
dhe löpa; nu kunne man tänckia, om dhe lade så öfver
heela landet, hvadh för lyngn det skulle blij af sådane
skadediur.
Hr Clas Baneer: Jagh frågar ett: Bör man icke effter
lagh hvar och een hålla sine näät, och bör icke Landz-
höfdingen hålla handh deröfver?
Hr Landtmarskalken: Jaa, men Rijkz-Jägmestaren
måste påminna Landzhöfdingen herom, och vill han då
inthet hålla deröfver handh, då gå och klaga för Kongen.
Rosenholm: Uthi Uplandh gå vargarne uti godh
fred och ingenstädes bättre.
Hr Clas Baneer sadhe sigh ogilla alle sådane nya
projecter, som nu giöras.
General-Lieutenant Ridderhielm besvärade sig der¬
öfver, att Chronofougderne hålla på att panta uth herre-
dagzpenningeme af Adelens bönder, och att när något möte
skeer, då lägger Fongden sigh altid boos frelsebonden, och
hvadh mehr är, när dhe resa effter crimineller och skelmar,
skola dhe giästa och taga skiutzning hoos frelsebonden.
Begiärade sådant måtte uptagas iblandh besvären.
Resolutio: Underdånigst att andraga för Kongl. Maij:t,
att ofvanrörde missbruuk måtte ändras.
Dernest framstältes det besvär om een dehl Landz¬
höfdingar, som absentera sigh från deras lähn och lembna
gemenligen een Bookhållare eller Landzsecreterare i deras
ställe, som skall sittia och commendera Adelen, begiärandes
sådant i besvären måtte införas, ty landet lijder bådhe skada,
lf)4
1668.
och ehrligit fålck ha skam och neesa deraf, serdeles een
adelsman, som skall låta commendera sig af een ofrelse
persohn.
Hr Landtmarskalken sadhe, att Kongl. Maij:t alla¬
reda förmedelst des nådige breef det häfver sökt att reme-
diera, förundrande sigh, att dhe eij sig dereffter rätta.
Resolutio: Att ofvanbemälte besvär och klagemåhl
införas skulle.
Hr Gustaf Ribbing, Landzhöfdingen i Jönekiöping,
steg up, säijandes huru een och annan reesa uthur lähnen
hijt upp och framföra een hoop klagemåhl oppå Lands¬
höfdingen! e, hvilka äre upviglade af någre andre, som han
veet hoos sigh vara skedt, den han väll torde nämpna
och var hans egit syskonebarn Arfwedh Ribbing, hvilken
bönderne så upstussar. Begiärade att i besvärspunchterne
insettias måtte, det ingen måtte vitzordh gifvas på enckell
berättelse, uthan hvar och een få svara till det honom
tillmähles.
Resolutio: Detta är allareda resolverat.
Hr Gustaf Rosenhane framförde ett besvär, att när
tierdeparten bevilliades, så sades den skulle gifvas effter
Cammarens uthräkningh. Nu är bevijsligit, att såssom uti
Vessmanlandh det dagzvärke och drengpenningarne inthet
vore deruti, uthan Fougden häfver dem i sine räkningar,
hvilket jag uti reductionen ahngifvit häfver, men inthet
vordet attenderat; omsijder häfver jag fått een resolution
af Cammaren, att effter Cronans fougde har således up-
fördt det i sin räkning, derföre kan det eij rättas; få
vij altså inthet haa Cammarens uthräkning för vårt rätte¬
snöre, uthan Fougdernes räkninger.
Resolutio: Remitteras till dhe andre affairer i Reduc-
tions-Collegio att deribland ihugkommas.
Hr Gustaf Rosenhane sadhe sigh een artikel, nembl.
den 47 §, altidh högst hafva sestimerat, der som nembnes
om uhrminnes häfdh, och borde aldrig talas om råå och röör,
så länge uhrminnes häfdh kan bevijsas. Man skulle begiära
handhållning heröfver, ty inge domare eller lagläsare töras
annat dömma.
Hr Landtmarskalken: Att begiära det hand måtte
blifva hållen öfver uhrminnes häfdh, är att begiära heela
lagens maintien.
Juni.
155
Proponerades af någre, om syn kunde admitteras på
uhrminnes häfdh.
Hr Landtmarskalken: Annat ähr syn at erfara
om uhrminnes hefd, annat ähr den syn man vill hafva att
döma öfver uhrminnes hefd.
Hr Per Sparre Larson: Huru kan een ocularis
inspectio skee på uhrminnes häfdh?
Hr Landtmarskalken: Till exempel tvenne bonde¬
gårdar träta; den eene säger sigh hafva uhrminnes häfdh
att upvijsa, den andra säger neij; då bör man ju besyna,
hvem af dem rätt häfver.
Rosenholm: Det kallas allenast een besichtning och
eij någon sylin. Definierade sådan uhrminnes häfdh, och
hvaruti hon bestodh.
Ståhlarm refererade dhe casus förelöpa, att fastän
dhe besväi’ja dheras uhrminnes häfdh, så låta dhe äfidå gå
syn deröfver.
Hr Per Sparre Larson: Uhrminnes häfdh måste
bevijsas medh vittne, och när dhe svärja, veet jag intet,
om någon besichtning vijdare tiHåtas bör.
Hr Erenst Creutz: Har han vittne, så är han eij
uhrminnes häfdh.
Hr Per Sparre Larson: Vitnen bör han hafva, som
böra giöra dheras eedh, om det är uhrminnes häfdh, ty
admitterar han syhn, så gior han sin rätt disputerlig.
Hr Stålarm: På sådant sätt hafva vij ingen uhr¬
minnes häfdh; denne är i sanning een högnödig discours.
Resolutio: Underdånigst ansökia, att när man lag¬
ligen kan bevijsa uhrminnes häfdh, man dervedh må blifva
maintenerat, och att dhe, som på hvarjehanda fall olag¬
ligen derifrån komne äre, må lagligen dertill blifva re-
stituerade.
Hr Per Sparre Larson begynte att fråga, om det
rätt vore, att een adelsman skulle två gånger tulla för
sine vahror, dem han till egit huusbehof medh sigh hijt-
förer. Sade att han hade tullnärens certification eller attest i
Giöteborgh, att vahrorne där förtulladhe ähre, och när skutan
är hijtkommen, vela dhe åter hafva lilla tullen deraf.
Hr Jacob Flemming: Det måste man giöra, ty så
offta man förer ett ting ifrån den ene stadhen till den
andra, bör det förtullas dijt det kommer.
156
1668.
Hr Per Sparre Larson: Lätt see den ordningen,
ty jag vill vädias medh digli, att du inthet skall finna i
tullordningen eller något kongl, placat; jag vill sättia
tusende ducater emot ett hundra.
Blef altså belefvat, det ibland besvären insereras skulle,
att när Adelens varur een gång förtullade abre och föras
allenast inrijkes, att dhe vijdare för tullnärernes besvärande
måtte vara frij.
Hr Erenst Creutz steg up, säijandes: Såssom vår
heela lycka och olycka heroor deruppå, huru vår aller-
nådigste Konung blifver uppfostrat, och der Godh välsignar
oss medh nådig och mild öfverheet, så få vij sittia säkre
render våre fijkonträä, altså har jag oförgrijpeligen härom
velat giöra påminnelse, uthi den förmodan att alt väll må
blij uthtydt och uptagit och icke som tillförene på sidsta
Rijkzdagb, då jag något lijtet utlät mig om den allmenne
nyttan, blifva mig till förolempning brukat, sed transeat
cum cseteris erroribus. Jag talar vällmeent, om Konungens
education säger jag, om den ochså ähr conform medh re¬
ger ingzformen; jag förstår intet om studier eller hvadh
dertill hörer, efftersom jag veet Kongl. Maij:t hafva dhe
persohner vedh handen, dermedh man i så måtto nogsampt
kan vara försäkrat, uthan mitt tahl ähr om dhe persohner,
som dageligen upvachta och medh Konungen mäst omgå,
om vij dervedh kunna nogsampt vara försäkrade, hvilka
Hans Maij:t mehr gangna kunna, om dhe äre gode, än
någre studier; kunna ochså skada, om dhe åhre onda,
heela rijket. Uti regeringzformen, säger jag, står, att Kongl.
Maij:t skall blij upvachtat af infödde Svenske och eij frem¬
mande; nu vele vij tillsee, om vij äre säkre dervidh; det
är inthet trångmåhl på capable subjecta här iblandh vår
societet, att man eij har behof så stoort tillijta dhe frem¬
mande; man seer eij heller hoos andre nationer utrijkes,
att någre fremmande admitterals] vedh unga herrars upp¬
fostrande. Så länge Dråttning Christina var under Furstin¬
nans och Svenskas inseende, var hon godh, men sedan
Fransoser och andre fremmande begynte att vara omkring
henne, vet man väll, huru då tillgick.
Hr Landtmarskalken: Vij vele förmoda, att Hennes
Kongl. Maij:t och den Kongl. Regeringen, som altidh häfver
fäderneslandetz vällferd för sin högsta visée, och så härom
Juni.
157
drager nogsam omsorg; detta är een delicat saak, som medh
varsamheet bör omtalas. Yij veete 1664, huru vij uthråkadhe,
att vij något kommo till att tahla om dhe Tyske officerare,
hvadh för ett väsende deraf var. Kongl. Maij:t häfver
tvenne Tyska provincier och derföre af den nationen ochså
bör hafva affection; man måtte medh stoor försichtigheet
herom röra, ty man är eij säker, att icke det, som här
på Ridderhuset talas, strax utkommer och utsprijdes.
Öfverste Mörner: Yij skole hålla dhen för een skiälm,
som talar herom, hvadh i så måtto passerar.
Hr Landtmarskalken sadhe Hr Erenst Creutz på¬
minnelse vara godh och rätt, ty det står expresse i re¬
geringzformen, att inga andra än infödde Svenske skole
upvachta hoos Konungen, men så är rådeligit att gå
mycket caute hermed om, efftersom man eij nogsampt kan
vara säker, att det icke uthkommer.
Hr Jacob Flemming: Dhe Romare hade månge frem¬
mande provincier under sig; dock admitterade dhe ingen
fremmande till upvachtning i hoofvet.
Dereffter kom tahlet specialiter på dhen unge Ulefelt,
som dageligeu med Konungen omgår, om han så fridt skulle
imra admitterat att upA7achta Kongen. Man veet lijkväll,
huru hans fader var här convictus reus criminis Ises®
Majestatis, hvilket såvijda ochså exeqverat blefve, att alle
hans godz jure caduco toges till Chronan; man veet, huru
han sig i sitt egit fädernesland comporterat häfver, hvadh
domb och execution deruti är skedd; man \'eet, huru hans
eene broder är blefven apostata och munck, den andre
giordt den horrible actionen och mördade General-Majoren,
och denne, som här är, får lijkväll gå här och opvachta
vår Kongh och till heela Ridderståndetz neesa och valin-
ähra vill försvara rangen som een Grefve och i alle lag
häfver sig framom ehrligit folck.
Resolutio: Fans för rådeligit att recommendera Hr
Landtmarskalken detta ährendet mundteligen att insinuera,
att regeringzformen ochså i denne måtto, som mycket con-
siderabel, måtte blifva observerat, och icke någre fremmande,
uthan infödde Svenske vedh desse Konungens omyndige åhr
må uthi dagelige tienster och upvachtning brukade blifva.
Hr Landtmarskalken: Jag vill inthet undandraga
mig denne eder, godhe herrars, begiäran, allenast vill till
158
1668.
mitt framdeles ansvar hafva frågat, om man(!) uthan samptl.
Ridderskapets och Adelens vetskap detta således af ut¬
skottet kunde Kongl. Maij:t föredragas.
Alle mente jaa, det vore een saak, som inthet vore ny;
det vore allenast att begiära, det Kongl. Maij:t nådigst
ville hålla hand öfver det, sorn regeringzformen innehåller.
Hr Per Sparre Larson: Skulle vij intet kunna giöra
påminnelse uthan att nembna Ulefeltz persohn; man hör
lijkväll hafva pitié och medynckan medh hans miserable
persohn; lät oss behålla det beröm för ver Iden, att vij eij
förneka honom det jura gentium honom effterlåta, och lät
honom niuta protection.
Hr Landtmarskalken: Vij vela inthet neka honom
hvadh jura gentium tillåta; lät honom ha protection, men
icke admitteras i Kongens hoof; hans fader är ju convictus
criminis Ises® Majestatis; den eene broderen munck, den
andre tiänar Dråttning Christina; den tredie är denne, som
icke allenast pradenderar hvadh jura gentium förmå, utlian
langen framför oss alle.
Hr Per Sparre Larson: Broor, du veet bäst, huru
hans fäder var dömbd, om du elliest vill det säga.
Hr Landtmarskalken: Vist var han convictus, och
derföre erkendes godzén in under Chronan.
Och effter långt discurrerande fans endtlig för gådt,
som ofvantill resolverat var, nembl. att Hr Landtmar¬
skalken allena skulle detta ährendet insinuera, det effter
regeringzformen inge fremmande vedh Kongens upvackt-
ning brukas måtte. Gafs ochså Hr Landtmarskalken af
utskottet tillåtelse, att om han befrågas skulle, han då
väll kunne nämbna Liitzow och Ziegeroth och derhoos
serdeles påminna om Ulefeltz persohn, att effter som på
seneste Rijkzdagh begärat var dt han icke allenast intet
må blifva lijdin i Kongens hoof, uthan ochså icke uti
rijket.
Den 1 Julij för middagen vedh stoore utskottet.
Hr Landtmarskalken berättade om dhen commission,
honom i går af uthskåttet blef recommenderat, således:
Kär jag kom uppå Slåttet och begiäradhe audience, var
Senaten temmelig freqvent tillsammans. Hennes Maij:t
Enckiedrottningen, Richz-Dråtzen, Rickz-Admiralen och
Juli.
159
Rijkz-Skattmestaren vore alle uppe och een stoor hoop
af Senaten. Och feck jagh mehra lius i saken af Hr Sten
Bielke, som sig ochså påminte, att Ridderskapet uppå förra
Rijkzdagh hade begiärt detsamma. Begynte derföre först
underdånigst repetera den saken, huru hon var begiärat
på seneste Rijkzdagh, och huru Ridderskapet hade mig
allena committerat uti deras nainpn att insinuera detta
ärendet om Ulefeldtz persohn; begynte så på att remonstrera,
huru hans fadher var declarerat reus criminis laesse Maje¬
statis, och huru vij da det var kommit till execution, att
han miste alle sine godz; berättade huru een hans broder
har varit i tiänst boos Dråttning Christina, den andre
giorde den dristige action och slå ihiäl General-Majoren, den
tredie hans broder ähr vorden een munck, och [att] denne
skulle blifva så fritt admitterat till Hans Kongl. Maij:tz
upvaehtning, synes vara mycket betenckeligit. Remon-
strerade så, huru Kongl. Maij:t sielf kunne i framtijden
härigenom besväras, der han torde komma till att pre¬
tendera någre tunnor guldh för sin fäders tienster skull etc.
Hr Steen Bielke förde ordet och låfvade, att alt skulle
blifva bestält, och att vij skulle få een skrifftelig resolution
herom, att han eij allenast skall absentera sig ifrån hoofvet,
uthan innan 14 dagar vara uthom rijket. Det andra ähren¬
det fan jag bättre upskiuta till vårt svar på supplicationen,
effter det synes bättre och beqvämbligare då kunna skee.
Godhe herrar, således häfver jag nu förrättat det I mig
committerat håfven; så förmanar jag eder samptl. och syn¬
nerligen, att I inthet låta Ulefelt få herutaf veeta.
Derpå kommo två ifrån Presterskapet; begiärade att få
audience.
Hr Landtmarskalken refererade, huru tillförene ett
uthskott hade här varit af d heras stånd, och huru dhe
ville låta medh Presterskapet communicera, så snart Ridder¬
skapet och Adelen först något vijdare sin emellan alle
ährender hade öfverlagt; det skulle innan någre dagar
blifva bestält.
Hr Clas Baneer begynte derpå att påminna dhen
discursen, som tillförene var ventilerat om skallgång och
varganät, och sade, att der orsakerne ville vetas, så bestå
dhe deruti, att inthet blifver effeetuerat eller exeqverat,
det man å embetes vägnar begiärer; skulle man nu grijpa
160
1668.
till nya påfundh än som lagen innehåller och gammalt
varit häfver, veet jag inthet, om dett bättre skulle taga
lagh; siste herredagen blef detta ochså projecterat, men
geck eij ahn; huru nu skall blij, står hoos Eidderskapet
och Adelen. Det är een dehl af Adelen, som maintenera
deras bönder att inthet fullfölja dhe ordninger, som uth-
gångne ähre, en dehl Landzhöfdingar, een dehl Fougdar
och Länsmän, som aldrig låta skee någon execution, uthan
snarare dhensamma hindrar och hemmar, och torde väll
veeta att nämbna dem.
Alle roopade, lian skulle utnämna någon viss.
Hr Clas Baneer: I Uplandh hade jag befalt, att dhe
skulle hålla till redz dheras näät; skreef uth, att dhe skulle
komma i skall, men fan ingen efftertryck, och när således
underbetiente hafva ingen handräckning, så blifva dhe
trötte dervedh.
Grefve Jahan Stenbok: I hafva nu lagh; klaga nu
dem ahn och lät dem derföre plichta.
Hr Clas Baneer: Jagh har ännu een executions-
zedell, som Hr Landtmarskalkens broor Hr Jöran Gylden-
stierna utgaf, men är nu af denne Landzhöfdingen åter
contramanderat.
Hr Erenst Creutz badh honom nämbna flere, effter
han hadhe sagt L andehöf'dinger ne, ty så många, som det
nampnet föra, prjejudiceras härigenom, om dhe icke nampn-
gifvas.
Hr Clas Baneer: Jagh kan inthet veeta, när een
betiente kommer på tinget; vela dhe inthet höra honom,
prolongera saken effter behagh, och ingen execution veela
låta skee; jag har inga andra rådh än immediate gå till
Kongen.
Hr Erenst Creutz: Han skulle då nämbna flere.
Hr Clas Baneer svor uppå sigh inge flere veeta.
Hr Erenst Creutz: Yij få hårda bref från hoofvet
och derföre icke gerna vela höra sådane general beskyll¬
ningar. Uti skiutzfärdzplacatet står ochså något prsejudi-
cerligit för Landzhöfdingerne, ty när det kommer till san¬
ning, så der een Landzhöfdinge fins coulpable, det synes
ondt, att alle dhe andre derföre måste lijda.
Resolutio: Alldenstund man seer, huru uti Sveriges
lagh berömligen är statuerat, såväll som i skogzordningen
Juli.
161
om nätt och skallgång, och man förnimmer, det derpå ingen
execution skeer, hvarigenom landet medh odiurs tillökning
och andre diurs afftagande een merkelig och beklagelig
skada tager; altså är Ridderskapets och Adelens under-
dånigste begiäran, Kongl. Maij:t nådigst ville des befallning
låta afgå till vederbörande Rijkz-Jägemestaren och Landz¬
höfdingerne, att medh hvarandra häröfver correspondera
och hvarannan handen räckia uti alt det, som deras embeten
fordrar, på det att det, som så berömmeligen och helso-
sampt stadgat ähr, må till landetz märkelige nytta blifva
effectuerat.
Hr Landtmarskalk en approberade Grefve Gustaf
Oxenstiernas tahl medh räfvekrydder, att det syntes eij
vara orådeligit att fresta dermedh.
Hr Clas Baneer: Kongl. Maij:t låfvar i stadgan, att
dhe, sorn fånga odiur, skole få een viss penning derföre;
nu blijr det aldrig hållit, hvilket lijkvist mycket skulle
animera een och annan att slå effter skadediuren.
Hr Lan dt marskal ken taladhe om ett mycket löije-
Jigit förslagh, som Ebbe Ulefeldt een gång framstälte,
nembl. att der han allena een natt hoos hvar bonde i
Sverige skulle få giästa, ville han dem uthöda, och hade
väll medh sine hästar, hundar och föllje förr uthödt bonden
än diuren.
Resolverades rådeligst vara, det Hr Rijkz-Jägemästa-
ren klagar för Konungen.
Ridderskapet i Finland besvära sigh, att Under-Jäg¬
mästaren Boije häfver lagt på allmogen i Finland een kappe
eller A tunna rågh, som dhe kalla jachtkappen, dhen dhe
aldrigh hafva bevilliat, begiärandes att sådant ibland dheras
besvär måtte införas, och att dhe eij medh någre pålagor
uthom dheras bevillning mätte besväras.
Hr Clas Baner sade sigh veeta, att han väll hade
begiärt det, men troor inthet han häfver det ehrhullit.
Boije är nu dödh; dhe kunde säga på honom hvadh dhe ville.
Alle ropade emot, säijandes vara vist, att jachtkappen
hade bönderne utgifvit.
Stålhansken från Finland besvärade sig ochså att
jägerijet i sökia i bästa andtijden dagzverken af allmogen.1
Rijkz-Jägemästaren låfvade remedering.
1 Meningen bristfällig.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-protX. 1668. 11
162
1668.
Liehton: Det skulle också vara påbudit, att när någon
adelsman ahngifver någon biörn eller varg vara på eens
skoug, att då socknen skulle vara villig att träda till¬
sammans och hielpa.
Hr Erenst Creutz: Mena I då, att een Jägemästare
skulle vara nyttig att vara där?
Liehton: Jaa, ty den skada, som biörnar och vargar
offta giöra, vill jag »estimera så stoor, som een rysk armée
der varit hadhe.
Hr Creutz: Jag menar, att thet inthet skulle vara
nyttigt.
Liehton: Yij ville gierna hafva een viss ordning.
Hr Clas Baneer: I håfve trychte ordninger för eder.
Effter denne discursen begynte Hr Erenst Creutz
att tahla om Assessorer, som äre vice Lagmän och bo mijhl
hårdt ifrån Häradzhöfdingar och sellan komma dijt, om icke
sådant borde ihugkommas.
Resolutio: Effter denne materien förr var af utskottet
ventilerat, och deröfver resolverat, ty fans onödigt sig nu
vijdare dervedh att arrestera.
Hr Erenst Creutz: Jagh har något annat: Efftersom
Kongl. Maij:t häfver sigh förbehållit i lagen att återbryta
alle skrock och ofsocknir, skulle icke vara gådt. om een
viss tijdh och prsescription vore, innom hvilken skrok och
ofsoknir skulle återbrytes, och öfver den tijden vara
prsescriberade, som öfver 20, 30 åhr etc.?
Hr Landtmarskalken: Hr Landzhöfdingens tahl
består af 2:ne ting: 1. Hvadh skrock och ofsocknir uti
sigh sielfft ähr rätt att förstå; 2. om tijden deruti sådane
skrock och ofsoknir skola dömas. Skrok och ofsoknir är
fundament och basis till all revision, och aldrig halft någon
ordning förr än 1662; när här ähr dömbt, så har det vires
rei judicatae. Till det andra om tijden svarar jag således:
Ponatur casus; Kongl. Maij:t har effter skiähl in actis dömbt
een domb, e. g. på een klar obligation dömt een till att
betala effter 20 å 30 eller flere åhr; dereffter linner man
ett richtigt qvittence, att samma skuldh tilllorende hade
varit betalt; nu veet man, ex novis documentis nascitur
nova actio, och då går Kongl. Maij:t till och återbryter
skrock och ofsocknir och uthletar sanning, och det kan
intet föreskrifva',s] någon tijdh uti, ty uthi alle tijdher bör
Juli.
163
Konungen hafva högsta domb, och då dömes rätt, när
sanningen rätt uthletat hlifver, så att ingen prtescription
kan här admitteras. Häraf flyter det, som Hoofrätterne
ochså hafva macht till, att the för nullitet skull kunna
restituera saken in integrum, som nu esomofftast sökes
hoos Kongl. Maij:t, dher dhe ville, kunne gå till Hoof¬
rätterne.
Hr Ereust Creutz: När jag sitter uti så månge åhr
i rolig possession, synes vara mycket att igenom skrock och
ofsoknirs återhrytande effter ovisse tijder blifva derifrån
trängder.
Hr Landtmarskalken: Konungen kan omöijeligen
ingen viss tijd eller prsescription föreskrifvas.
Hr Erenst Creutz: Een pupil har ju den största
rätt, som någon kan hafva, och lijkväll har han een viss
tijdh på natt och åhr, sedan han blifver myndigh, sitt att
effterfråga och lagligen redressera och återkalla; hvarföre
den, som kommo uth för een trätedryg menniskia, som
malitiose een tijdh sutte stilla, och omsijder effter någre
åhr går i Cantzeliet och skaffar sigh domb, hör den hafva
större rätt än een omyndig, det veet jag inthet.
Hr Landtmarskalken: Han hlifver inthet hörd eller
nptagin, der icke nullitas sententia eller nova documenta
äre för handen, som giöra een ny action.
Hr Creutz: Det borde inthet skee.
Hr Landtmarskalken remonstrerade, att alle borde
ha det förtroendet till Kongl. Maij:t, att han altid sanning
älskar och bästa rätt söker; derföre skulle man inthet veela,
hafva denne hans essentielle myndigheet limiterat.
Ståhlarm, Öfverste] Mörner och heela 3:tia classis
applauderade Hr Landtmarskalkens tahl.
Hr Erenst Creutz: Ehuruvähl ingen af oss är, som
icke högsta förtroende häfver till Kongl. Maij:tz rättrådig-
heet och högvijsa justitie, ingen af oss heller, som icke
berömmer dhe höga herrar, som Hans Maij:t äre vedh
handen och utmedh sijdan, så att ingen sigh öfver dheras
domar eller sententier med något fogh besvära kan, men
såssom dhe höge herrar för andre publiqve affairer eij så
kunna hafva tijdh att sköta desse saker, så synes mig,
säger jag, något vara, att vij skole vara underkastade någre
låås censur i Cantzeliet, som sakerne uptaga.
164
1688.
Hr Landtmarskalken: Jag talar som een particulier
och säger, att Hr Landshöfdingen intet rätt är informerat;
det skall aldrig någon ehrlig karl kunna bevijsa det vara
skedt, så länge jag har varit der.
Hr Creutz sade sin mening eij vara så.
Hr Landtmarskalken: Yijsa ett exempel på det
bror nu talar!
Hr Erenst Creutz: Den saken, som var emellan
Stokman och Clas Rolamb. blef icke den uptagin, och
Stokman tappade?
Hr Landtmarskalken: Detta är een sensible saak:
1. Först om dhem som äre i Cantzeliet, och sedan 2. att
detta exemplet framdrages.
Hr Erenst Creutz: Får jag doucement tahla, så vill
jag väll uthtyda mig.
Hr Landtmarskalken: Men inthet chocqvera någon.
Hr Creutz: Det håppas jag inthet vara skedt, eij
heller skola skee; jag vill säga hvad mig om hiertat ligger;
jag har halft mehr fruchtan af desse Rijkzdagars förlåpp,
som jag dock mehr beklaga än andra kan, och moste
uptaga tethsamma som ett Gudz straff, att lära bättre
gouvernera mig i verlden. Hvad mig har öfvergådt sedan
1664, kan jag eij nog afsäija och beklaga, och skulle jag
ochså nu komma till att bära hundehufvudet, vore för
svårt. Gudi lof, jag fruchtar eij stort, att mig något ser¬
deles skall vederfaras, ty jagh har ett godt samvete, allenast
ett vrångt öga kunde mig henda. Beder fördenskull, att
ingen vill giöra något på ryggen, uthan låta mig det veeta,
och icke som skedde på seneste Rijkzdag, då jag råkade
något att tahla om een högh herre, derföre jag mycket
har most lijda; jagh beder, att icke nu så måtte skee.
Melcher Falkenberg holt medh och påminte gådt
vara, om visse fatalier voro vedh skrock och ofsoknir.
Hr Gustaf Rosenhane: Det vore betenckeligit, om
vij skulle veela föreskrifva Kongen något emot lag; han
har af ålder varit högste domare näst Gudli, som det 40
och 41 cap. i tingm[åla]b[alken] och det 4 i kongzbalken
innehålla. Om Kongen hadhe eij den machten, så vore
een confusion och ville valla i alt; ville man binda hen¬
derne på een Kong, vore det fahrligit. Berömde Landt-
marskalkens discurser och repeterade hans exemplum.
Juli.
165
Falkenberg: Ingen vill föreskrifva Kongen, uthan
allenast begiära, att han ville sielf giöra deruti een ordning.
Hr Landtmarskalken: Att vela uti een Kongz
omyndige åhr circumscribera skrok och ofsoknir är een ting
af een fahrlig och vidtutseende conseqvence, och vore orim-
ligit att vela ha förbudit, att een Konung intet skulle få
giöra rätt, enär han det funne.
Resolutio: Fans rådeligst och bäst och inthet vara pro
tempore att tahla mehr om denne qvtestion; bäst att hålla inne
medh sådane förslag och inthet röra skrock och ofsoknir, uthan
1 åta förblifva vedh det, som fornt och af ålder varit häfver.
Sedan framtedde Hr öfverste Mörner på ett papper
skrifvit, att dhe fåå af Adelen, som kunna hafva fått
lijfztijdz frijhetzrätt på nogre godz på Ölandh och hafva
den Kongl. Regeringens confirination derpå, måtte vedh
hvarjehanda tijdernes skifftning och ombyte blifva vedh
dheras rätt maintenerade, begiärandes sådant måtte blifva
medh upsatt iblandh Ridderskapets och Adelens gravamina.
Commissarien Rosenfelt sadhe een resolution vara
uthgången, att dhe, som ähre miserable personer, skola få
det niuta, men detta är een saak, som hörer under Dråttning
< ^hristina.
Resolutio: Effter det var een saak, som hörde under
Drottning Christina, och elliest af den Kongl. Regeringen
confirmerat, så synes inthet vara af nödhen den att låta
inserera blandh besvären, uthan der han större säkerheet.
söker, remitteras till Kongl. Maij:t.
Der medh kom Gyldenstolpe medh extract uthur
protocollet om Corfitz Ulefeltz sohn, som ochså strax blef
upläsit (bil. 4).
[Den 1 Julij] efter middagen kom åter utskottet till¬
sammans och sutte öfver förmyndareordningen och giorde
någre remarques, som finnes således protocollerat sub bil. 5.
Den 2 Julij var heligdagen.
Den 3 Julij för middagen var samptl. Ridderskapet och
Adelen tillhopa, då Hr Landtmarskalken först proponerade,
hvadh nthskottet öfver propositionen effter deras begiäran
och commission hade uthrättat; kom sedan att tala om den
commission, som honom af utskåttet var committerat, och
blef således af protocollet upläsin.
166
1668.
Blandh alle andre ährender, som uthskåttet förehade,
vore förnembst tvenne: 1. Om Konungens education, och
att inga uthan infödde svenska, som regeringzformen för¬
mår, måtte uti dagelige tienster eller Konungens upvacht-
ning vedh hofvet admitteras. 2. Funno dhe för rådsambt
igenom Hr Landtmarskalk en hoos Kongl. Maij:t under¬
dånigst att ahnhålla det som på seneste rijkzdagh Ridder-
skapet och Adelen begiära mondhe, nembligen att Corfitz
Ulefeltz söhner måtte tillhållas att retirera sigh uthur
rijket, hvilket Hr Landtmarskalken på Ridderskapetz be-
giäran underdånigst ahnhölt, som extractet uthur rijkz-
protocollet vijdare uthvijsar, och dermedh lästes ochså det
upp och fins sub bil. 4.
Hr Landtmarskalken togh sedan på sitt tahl så¬
ledes, att han hade hört discurreras, sorn hade detta af
samptl. Ridderskapet och Adelen deputerade uthskått giordt
och bevilliat något, som dhe eij afviste; begynte altså
remonstrera dem praxin af förra Rijkzdagar, huru sådane
ährender igenom uthskått pläga debatteras och öfverläggias
tiE samptl. Ridderskapets och Adelens vijdare approbation
eller improbation, och inthet vijdare hade nthskåttet nu
gådt, som samptl. Ridderskapet och Adelen dehls ha redan
hört och än vijdare hörandes varde.
Derpå togz Gref Stenbergs bref fram, och Hr Landt¬
marskalken refererade dhem heela väsendet, hura han är
kommen till att skrifva detsamma.
Och effter samptl. Ridderskapet och Adelen funno för
gådt det att upläsa, vardt det ochså upläsit, och befaltes
läggas ad acta.1
Hr Lennart Mörner begiärade communieation af
denne saken, effter han honom touche,rade och anginge.
Rijkz-Stallmestaren begiärade detsamma.
Hr Landtmarskalken sadhe: Såssom Gref Stenberg
är en ledemoot af vår societet, altså äre ochså Gref Sten-
bok och Lennart Mörner. Och ähr väll Ridderskapets eget
interesse deruti, att dhe inthet veela något gerna skall skee,
som någons ledemotz honneur kan prejudicera, och derföre
kan dem communieation skee förmedelst extracter genom
Secreteraren.
1 Se sista bilagan. Jämf. ofvan sid. 152.
J uli.
167
Gref Gustaf Oxenstierna: Ingen har någon ähra
deraf.
Hammarsköld: Gref Stenberg kan väll emot Rid¬
derskapet inthet bättre svara, än han har giort, effter dhe
hafva beskickat honom.
Ståhlarm idem.
Hr Conrad Gylldenstierna: Om Gref Stenbock nu
svarar, så läre Gref Stenberg åter igen svara deruppå,
och så blijr een process häraf, som inthet häfver sitt
forum här.
Hr Landtmarskalken mente bäst vara, att om dhe
något ville svara, dhe det mundteligen och kort giöra
kunna och låta föra det ad protocollum, så vore uthan
vidlyfftigheet.
Hammarsköld: Begiära dhe extract, så kunna dhe
få det, men inga brefvexlinger vela vij vijdare admittera.
Taub enfeldt: Om dhet skall läggias ad acta, så
moste dhe svara.
Hr Landtmarskalken: Man kan väll inthet neka
dem det, effter det läggz ad acta. Men sedan kunna dhe
begiära af Secreteraren extracter och uti competenti foro
saken utföra. Hvilket och resolverades.
Sedan företogz propositionen och ut-skotetz provisional
resolutioner deröfver.
Hammarsköld mente, att religionsplacatet in pleno
borde upläsas; det vore månge, som intet hade hört det.
Hr Landtmarskalken remonstrerade samptl. Rid¬
derskapet och Adelen ab ovo ifrån begynnelsen till ändan
om Kongl. Maij:tz nådige intention medh religionsplacatet
och hvadh det innehölt.
Resolutio: Och begiärades af samptl. Ridderskapet
och Adelen, att dhe, som hade lust att höra desse ord¬
ninger och placater, så kunna dhe komma, när uthskåttet
eij häfver annat att giöra, och låta dem för sig upläsas.
Ryttmestaren Anders Stålhanske feck lof reesa på
landet, effter han een annan i sitt ställe förordnat hadhe.
Sedan effter man förnam Krigzbefellet ochså vara
tillsammans, vardt ett utskott deputerat att gå neder till
dem och complementera dem på Ridderskapets och Adelens
vägnar och att bijbehålla alt godt förtroende. Och voro
effterskrefne:
1668.
Af l:a classe:
Grefve Torstenson, Öfverste Taube.
Hr Gabriel Kurk,
Af 2:a classe:
Gustaf Ribbing, Tungel uti 1 ställe.
Af 3:a classe:
Gen. Major Siöblad, Öfjverste] Peer Hierta.
Landzböfding Hammarsköldh,
Gref Torstensson kom medh uthskottet igen och
säde, huru vähl dhe vore uptague och ombudne att tacka
Ridderskapet och Adelen för den ähran och begiära com-
munication, när något förefaller, som dem veta tienar.
Sedan discurrerades, att någre adelsmän, som ähre
officerare, begifva sig neder till dem af Krigzbefellet. Och
effter sådant befans efftertenckeligit och inthet tiena till
conseqvence, altså ä samptl. Ridderskapets och Adelens
vägnar befalte Hr Landtmarskalken Secreteraren att
lata dhem veeta, att alle dhe officerare, som voro adelsmän,
fast dhe vore extra capita, allenast dhe voro här på Rid-
derhuset introducerade, skulle sig här ibland Ridderskapet
och Adelen inställa och eij nedre hoos Krigzbefellet.
Hammarsköld påminte effter Krigzbefelletz begiäran,
att när något passerade, som militien anginge, att dhe
dijt neder måtte få någon communication.
Hvilket blef bevilliat.
Taubenfelt sadhe, det någre af den [3:e] classen pa-
minte, att någre biskopssöner sittia iblandh oss, hvilkas
fader sittier ibland Prästerskapet, och veet inthet, om
sådant kan effterlåtas.
Dito blef distingverat emellan een Biskop, som sitter
i värkelig tiänst och nu blandh Presterskapet, och een
annan, som eij ähr i verkelig tienst.
Hr Landtmarskalken: Lät oss eij movera een qve¬
stion, som oss sielfve prejudicerar, som denne; dhe veela
nu giöra det till een regell, att ingen adelsman skall
kunna få blifva Borgmestare, som Rosenholm nyligen på-
mindt häfver; det vore gådt, att adelsmän kunde em-
ployeras bådhe till Biskopar och Borgmestere, och lät oss
icke tala emot vårt egit interesse.
1 Lakun.
J uli.
169
Och sedan een dehl af 6:tia classe hadhe discurrerat
åtskilligt heroni, men prima var heelt medh Hr Landt-
marskalkens mening, secunda ochså, omsijder fans för gådt
qvittera denne frågan; ehuru Taubenfelt och Hammarsköld
höllö obstat een stundh, så stannadhe dhe dheruti, att een
adellman vari sigh Biskops eller Borgmestere sohn, må
fritt sittia här ibland oss.
Lichton: Om een adlader Biskop får sittia där, så
ha vij så godt af honom som een lijten procurateur.
Resolutio: Att icke mehr urgera een qvsestion, som
prtejudicerar vårt egit ståndh.
När det kom till uthskottetz resolution öfver interesse-
puncten, sadhe Hr Landtmarskalken sig hafva hört, att
een dehl åkrare låta gifva sig så mycket föruth, som dhe be¬
giära, att dhe komma ända till det interesse dhe veela, fastän
[i] obligationen blefve allenast 8 eller 6 pro cento nembde.
Resolutio: Samptl. Ridderskapet och Adelen appro-
berade uthskottetz resolution om moderation på interesset
ifrån 8 till 6 pro cento och ville det härhoos hafva insatt,
att ehoo något föröfver in fraudem legis, antingen som nu
är sagt medh interessetz föruthtagande eller elliest, skall
straffas som een Konungens förbudzbrytare uthan all nådhe.
Om mått och vicht.
Grefve Gustaf Oxenstierna sadhe uthskottetz be-
tenckiande deröfver vara färdigt, och nu hålles uppå och
reenskrifves, då det insinuerat blifva skall.
Om Banco kunde inthet mehr tillgiöras, förrän dömbt
vore i Hoofrätten och information inkomma kundhe.
Om antiq[viteter].
Hr Landtmarskalken uthförde sitt tahl, huru samma
Kongl. Maij:tz omsorg vara beröm värdh. Frågade om icke
Ridderskapet och Adelen ville uti svaret ochså låta införa,
att dhe ville vara vill färige att inkomma medh dhe rättelser,
som dhe hvar ifrån sin orth kunne finna.
Alle berömde Hr Landtmarskalkens tahl och budhe
honom derom; dhe ville det ochså giöra.
Hammarsköld: Jagh har nu någre saker medh mig
hijt upp att betiena dem medh.
Om eommercierne. Somblige ville hafva härvedh någre
påminnelser att införas i svaret, men Hr Landtmar¬
skalken [sade] sådant alt bättre skee kunna in ter gravamina.
170
1668.
Hammarsköld: Men skulle det då icke i'öras om
uthi svaret, att det lare komma iblandli gravamina?
Om ordningars exeqverande blifver vedh uthskottetz
resolution.
Om lagens revision. Ridderskapet ocb Adelen com-
mitterade Hr Landtmarskalken och det ut hskottet, sorn
har suttit öfver propositionen, att dhe häröfver medh dhe
andre Stendernes uthskott conferera skulle och serdeles
de methodo.
Om kyrkieordningen resolverades, att hon skulle på-
begynnas och utharbetas på sådant sätt, att effter åtskillige
qusestiones deruti förefalla af consideration, som gå laicos
så väll ahn som clericos, att laici så väll som clerici och
lärde skickelige män skulle deröfver sittia.
Om omslaget. Häröfver vore åtskillige combatter, ser¬
deles af een dhel in prima classe, som explicerade omslaget
skola prejudicera adelige privilegier. Mången, som nu
tienar Konungen på credit, skulle då för sine creditorer
skull inthet få giöra sin tienst; vore ett värk af con¬
sideration; vij håfve lag sträng nog i detta fallet, lät oss
hålla hand deröfver etc.
Och effter åthskillige och differente meningar vore,
badh Hr Landtmarskalken dem hvar i sin classe och
rum nedersittia och per vota effter ridderhuusordningen
denne qvsestionen afhielpa.
Hammarsköld fördhe 3:tia: classis votum, att dhe
mäst deruti öfvereens kommo, att desse och alle andre
helsosamme och nyttige ordningar kunna väll låta prac-
ticera sig; när Banco kan rätt blifva inrättat som ett
generalt värk, klädeordningen effterlefvas och exeqveras,
så att myntet kan komma i landet och att interesserne
affälla, då kan denne ordning bäst låta sigh medh någon
frucht introducera på sätt som medh Kijler omslag. Be¬
kommandes Kongl. Maij:t förmodeligen medell, att låta
deras betiente åhrligen dheras löhn afbetahla, hvilket under-
dånigste godhe förtroende till Kongl. Maij:t dhe fullkomb-
ligen draga.
Rosenhane pro secunda [classe]: Efftersom mången
fattig adelsman ähr, som här liggia måste för sin tiänst
skull och inthet annat häfver att tillgå än sin löhn han
tienar före, skulle han nu vara astringerat till een richtigh
Juli.
171
betalning, förrän vore assecurerat, om han sin löhn af
Chronan richtigt uthbekomma kundhe, så vore han ruinerat;
men kunna hans assignationer accepteras och respecteras
för prompt betalning, så veela dhe härtill consentera.
Hr C onrad G-yldenstierna pro prima [classe] sadhe:
Mestedehlen meena det vara impracticabelt, allenast såssom
Kongl. Maij:t nådigst har behagat Ridderskapet och Adelen
det att föreslå, så vela dhe underdånigst afbijda Kongl.
Maij:tz nådigste project, huru och på hvadh sätt det bäst
synes kunna låta giöra sigh, och förr kunna dhe inthet
vijdare giöra dertill. Ingen ähr, som icke medh största
beröm och respect ehrkenner Kongl. Maij:tz nådigste inten¬
tion och förslag om ett medell till richtig betahlning för¬
medelst ett omslag, som uti andre vällbestälte regemente
brukelige ähre, högst vara important och helsosambt; allenast
om det nu så strax skulle kunna låta sigh giöra och in¬
troducerat blifva, kan eij så lätteligen omdömmas. Så
mycket afseer man kunna skee, att där Banco som ett
pu[b]liqt värk på visse och stadige fötter kan blifva up-
rättat, all onödigbeet och öfverflödh förmedelst klädhe- och
andre slijke ordningars noga och rätta observance hemmat
och tillbakadrifven, myntet kan tillväxa och förblifva i
landet och interesserne affalla, så att medell och ämbne
blifva kan till godh betalning, då finner Ridderskapet och
Adelen denne helsosamme ordning medh förmodelig frucht
och efftertryck bäst kunna incamineras, hafvandes Ridder¬
skapet och Adelen detta goda förtroende derhoos, att såssom
mången af dheras ståndli inthet annat häfver att ålijta
än dhen löhn han åhrligen kan förtjena, att Eders Kongl.
Maij:t vedh samme tillfälle allernådigst låter een richtig-
ocli vissheet vara medh löhningarne, och att detta omslag
så inrättat och menagerat blifver, att adelige privilegier
som enda siählen af heela. Ridderståndet icke måtte prse-
judiceras. Till hvilken ända dhe ochså underdånigst vela
afbijda Eders Kongl. Maij:tz nådige vijdare project, huru
och på hvad sätt och maneer detta omslagli ärnäs att in¬
föras, då dhe vijdare medh dheras underdånigste betenc-
kiande och sluut inkomma skole, sedan dhe medh dhe andre
Stenderne heela ährendet väll debatterat och öfverlagt hafva.
Alle classerne ordine consueto utan vidlyfftigheet ag-
greerade hvadh uthskottet öfver uthskrifningen resolverat
172
1668.
hadhe således, att utskrifningen skall skee, som vantar, två
frellse räknade i rothen emot een skatte och chrono. Allenast
Prester- och Borgerskap skulle häremot medh någon annan
bevillning grijpa Hans Kongl. Maij:t under armarne.
Öfverste Burchausen påminte om någre sockner, som
liggia odhe i Finlandh.
Blef resolverat att han skriffteligen skulle det ingifva,
då det ibland besvären komma skulle.
Hammarsköld påminte om någre ofrelse män, som
frija mehr folck på dheras gårdar än någon adelsman.
Resolutio lijka som för Burchausen.
Om charta sigillata.
Effter hine inde förde discourser kommo alle classerne
deruti öfvereens att förblifva vedh det, som uthskottet,
resolverat hadhe, allenast att utaf dhe medell icke allenast
Hoofrätterne aflöhnas skulle, utan andre betiente ochså
i andre collegier.
Hr Landtmarskalken, som mycket hade vinlagt sig
att få dhem till bevillia charta sigillata, frågadhe, om dhe
då ville hafva detta förslaget infattat uti svaret till pro¬
positionen eller iblandh besvären.
Tertia classis förmente böra insättas i svaret, så torde
det hafva bättre anseende och eftertryck.
Ira [classis] e contra mente det bäst ä part kunna skee.
Secunda [classis] kom inthet fram, uthan skedde di¬
mission till effter middagen.
Hr Landshöfding Creutz excuserar sig effter middagen.
[Den 3 Julij] effter middagen klåckan tree kommo dhe
upp, men blef inthet tillgiordt, uthan skedde åter dimission.
Den i Julij för middagen samptl. Ridderskapet och
Adelen.
Hr Landtmarskalken proponerade samptl. Ridder¬
skapet och Adelen, huruledes den Kongl. Regeringen hadhe
hijt neder sändt, någre aeter angående justitien och lagen.
Frågadhe om dhe ville låta dem för sigh upläsa. Dhe vore
något vidlyfftige; befälte lijkväll Secreteraren läsa upp
någre titlar deraf, att dhe finge veeta, hvadh materier det
voro, som ochså skedde.
Och sedan alle classerne hade discurrerat derom, vardt
enhelleligen beslutit att remittera dhe saker undher dhe
Juli.
173
godhe män, som lagen revidera skulle, att alt medh ett
kunne utharbetat blifva till Konungens myndige åhr.
Om straffordningen.
Sedan dhe någet derom discurrerat hadhe, talade Lager¬
felt pro tertia classe, att dhe enhelleligen begiära, det med
straffordningen som een parte justitia; och så länge måtte
upskiutas, till dess heela arbetet öfver lagen kunde blij
utharbetat och på een gång publicerat.
Hr Gustaff Ribbing: Straffordningen är een hög
och ahngelägen saak, och vore väll den ju förr ju heldre
kunne företagas och publiceras, ty att differera dermedh,
till det andra värket blifver ferdigt, går för långsambt
till, och dett ähr alles våras votum.
Hr Conrad GyRienstierna: Prima classis stemmer
in medh secunda, effter straffordningen allareda utharbetat
är och ähr högnödigh. Kongl. Maij:t ochså uthi propositionen
henne expresse nämbt häfver.
På samptl. Ridderskapetz och Adelens vägnar begiäres,
att dhe aff militiestaten, som älire här af vår societet,
altidh detta observera, att hvadh rijkzdagzaffairer vid¬
kommer, dhe dem altid här hoos oss och medh oss handtera
och öfverläggia, och hvadh dheras krigzaffairer vedkommer,
insinuera sådant Kongl. Maij:t eller Krigz-Collegiumet, ty
så ähr praxis.
Om medell till slättens reparation.
Dhe ifrån Smålandh ville giärna eximera sig ifrån
denne contribution, föredragandes dheras landzortz besvär-
ligheeter och armodh för dhe förflutne åhrens stoora miss¬
växt skull.
St åhl ar m: Vij ähre alle under een Kong; det är eij
maneer, att dhen ene landzorten eller provincien sig mera
skall undandraga än dhen andra.
Lagerfeldt pro 3:tia [classe]: Det är bäst vij först
häröfver commun icere medh dhe andre Stenderne, så hörer
jag dem i dhen andre classen discurrera.
Hr Landtmarskalken: Vij skole sä giöra, och sä
har och nthskottetz mening varit.
Grefve Torstenson påniinte, att någre hoos honom
mena, man skulle considerera conseqvencen och. förbehålla
sig den rätt, att icke altid skola vara skyldige till contribu-
tioner, så offta Konungen har behoof att bebygga sine slått.
174
1068.
Gref Gustaf Oxenstierna: Vij kunna låta det
införa.
Ofverste Mörner: Dhe säga kär sittia een hoop pä
Ridderhuset, sorn inthet hafva godz, men dock stoora capital,
och dem skulle man låta contribuera.
Sedan classerne någet häröfver discurrerat hadhe, steg
Hr Conrad Gyldenstierna upp och sadhe: l:a classis
håller det för skiäligt och billigt, att vij grijpa Hans
Kongl. Maij:t under armerne, dock så att vij först com-
municere medh dhe andre Stenderne och oss förbehållom,
att icke detta oss een annan gång skall lenda till exempel
och förfång.
Derpå fragade Hr Landtmarskalken samptl. Ridder-
skapet och Adelen, huruvijda uthskottet skulle vara be-
fullmechtigat och befogat att conferera häröfver medh dhe
andre Stendernes uthskått, och om man icke skulle med
maneer och tienlige motiver söka att inducera dem till
någon undsättning, elftersom detta ståndet som det för-
nembsta borde dhe andre medh godhe exempel föregå och
i sådane fall som Kongl. Maij:tz underdånigste undersåtere
beflijta sig att förmå allmogen derhän. Hvilket af samptl.
Ridderskapet och Adelen blef applauderat och recommen-
derat åt Hr Landtmarskalken och uthskåttet på det bästa
att uthrätta.
Om Tälljegrafven.
Först uplästes Konungens project och sedan uthskottetz
betenckiande. Derpå incaminerades discurserne, och sedan
skreedz ad vota.
Tertia classis holt gådt, hvad uthskottet giort hadhe.
Hr Gustaf Ribbing: Dhe hålla så före här i andra
classen, att verket uti sig sielfft är godt och högnödigt,
allenast det kunne blifva uthrättat; kunne man ha caution
och vara säker, och när man medelen bevilliat hade, att
dhe kommo till inga andre saker än verketz fullbordan,
och icke tages till annat, och verket skulle studza, så vele
vij giärna giöra vårt till.
Hr Conrad Gyldenstierna pro prima classe sade,
att dhe högst berömde detta värket som ett godt och
alment nyttigt ting; ville och så dertill så mycket gifva,
som på dhem löpa kan.
J uli.
175
Hr Landtmarskalken förfrågade sig, om detta, som
höglofligen och berömligen är af samptl. Ridderskapet och
Adelen bevilliat, icke skulle vela vårt stånd anstå, att
vij det dhe andre stånden ochså recommenderade.
Resolutio: Blef af samptl. Ridderskapet och Adelen
denne bevillning till Tälljegrafven som ett allment nyttigt
verk belefvat, och uthskåttet sampt Hr Landtmarskalken
recommenderat häröfver medh dhe andre Stenderne att con¬
ferera och dem till dett samma tjenligen inducera.
Dermedh ändades denne materien, och toges grava¬
mina före.
Yedh justitiae-administrationen skulle simpliciter in-
sättias, det ingen Lagman, Häradzhöfdinge eller Borg-
mestare och Rådh skulle på något sätt vara lofgifvit att
arbitrera, uthan grunda sine domar på lag. Hofrätterne
ochså ett vist quantum effter lag proportionerat förelagt,
som e. g. 1,000 r:daler, öfver hvilket dhe[m] i deras ar bi träl
domar vedh straff tillgiörande eij skulle vara låfgifvit
att gå.
Hammarsköld: Man finner, att een för ekehygge
blifver lagford som Kongens saak. Nu dömes han af
domaren till fyra, der bevijsligit är honom hafva 10 neder¬
felt. Är det låfgifvit så till att få arbitrera?
Hr Landtmarskalken: Deth kan offta Ilända, att
man aldeles i sådant fall tillgifver.
Hammarsköld: Det är ett annat, men när een skall
döma, får han så arbitrera?
Hr Landtmarskalken: Nej, hör inthet, och derföre
ähr bäst, och det är dett man allareda sagt häfver, och
derföre borde ochså Hofrätterne ett vist quantum vara
foreskrifvit.
Derpå kom bud från Presterskapet.
Hr Landtmarskalken: Presterskapet hafva sändt
uthskått hijt; begiära få veeta, när dhe få komma till
conference medh oss. Skulle icke väll tiäna att beskicka
dhein så väll som Bårgerskapet och Bönderne med ett
uthskått och complementera dem igen, sägandes huru vij
betacka dem, för det dhe hafva velat communicera oss
dheras mening att komma till conference öfver dhe saker,
som Kongl. Maij:t i des nådige proposition häfver gifvit
anledning till; och effter Ridderskapet och Adelen inthet
176
1608.
förr än i dag kan blifva deröfver richtig, att dhe då till
nästkommande måndag, vill Gudh, ville fördröga, då vij
med dhem och dhe andre Stenderne knndhe komma till¬
sammans.
Alt detta funno samptl. Ridderskapet och Adelen för
gädt och dett resolverade.
Uthskått till Presterskapet, Bårgere oell Böndeme:
Af l:a classe:
Hr Conrad Gyldenstierna, Grefve Axel Lillie.
Af 2:a classe:
Hr Thore Bonde, Hr Gustaf Ribbing.
Af 6:a classe:
Hr Hammarsköld, Hr Uttermark.
Derpå insinuerades een skrifft af Rijkz-Stallmestaren
Grefve Stenbock, och befaltes att läggias ad acta.1
Deruppå företogz gravamina, och först deribland om
duelplacatet blefve discurseme förde, hvilket samptl. Rid¬
derskapet och Adelen ville enhelleligen hafva uphäfvit,
aggreerandes i så måtto uthskåttens godtfinnande, att
Kongl. Maij:t underdånigst ombedias skulle, det samma
placat måtte nådigst uphäfvas, och dhe måtte få förblifva
vedh Sveriges lagh. Hvaruti det ordet inmaning fans för
godt att det medh arrest interpreteras och förstås skulle,
således att man förblefvo in generalissimis terminis, så
mycket man kunde, och i det öfrige beropade sig på privi-
legierne.
Somblige invände, att såssom actor debet sequi forum
rei, så skall een adelsman, som kan hafva 1 ijdit någon
skimff af een ofrelsesman, anklaga honom vedh Tinget
eller Borgfmästare] och Rådh; nu veet man eij annat effter
dömma kunna än Sveriges lag; niuter altså adelsmannen
inthet privilegierne till godo, effter dhe intet attenderade
blifva.
Hr Landtmarskalken: Actiones injuriarum höra-
för een adelsman under Hofrätterne.
Schuttehielm: Våra privilegier nembna tvenne slagz
injurier: 1. Att ingen skall angrijpa een adelsman till
hans heeder och ähra. 2. Att ochså ingen skall vedh sträf
1 Se siste bilagan.
Juli.
177
tillgiörande få tala honom något neesligit effter etc., räk¬
nandes up orden i privilegierne. Nu händer offta, att [någon]
ved sambqvem och uti lagh sitter och discurrerar något till
ens desavantage, och kommer så till den tredie och fierde
och blifver ett ondt efftertahl; synes ochså löpa emot
privilegierne. Frågas hvarest han anklagas och huru han
straffas bör.
Hr Landtmarskalken: När een bondhe, präst eller
bårgare attaqverar een adelsman, moste man lagsökia honom
för Ting eller Rådstugu, och dömas effter lagh, men är det
een adelsman, så hörer han immediate under Hofrätten,
och der dömes effter privilegierne.
Resolutio: Alldenstundh offta förelöpa kan, att een
ofrelsesman injurierar och ahngrijper een adelsman till des
heeder och ähra eller honom något ondt efftertahl tillväga
bringar, hvarföre giöra Ridderskapet och Adelen dheras
iinderdänigste ansökning, att Kongl. Maij:t i nåder des
fullmyndige bref till Hofrätterne ville låta afgå, det vijdh
slijke casus privilegierne måtte blifva attenderade och noga
effterfölgde.
Hr Erenst Creutz: Och att när dhe straffas, att dhe
eij bara effter lag, uthan effter ett vist och effter privi¬
legierne, och om vij måtte nembna, huru här i staden
tillgår, dher dhe så lätt och uthan consideration een adels¬
man arrestera.
Hr Lennart Mörner insinuerade ochså een skrifft på
Gref Stenbergz bref, som uplästes och lijkasom med Gref
Stenbocks och Stenbergs alle tillsamman befaltes att läggias
ad acta.1
Melcher Falkenberg: Om een ochså härved icke
skulle påminna, att icke någon måtte få antaga, mycket
mindre försvara oförlåfvade Adelens tienare.
Om tiärucompagniet.
Först lästes den puncten up, som han conciperat var,
och sedan incaminerades discourserne deröfver. Och effter
någre sig påminte, det ibland Adelens besvär ibland annat
komma skulle, att alla monopolier, societeter, compagnier
etc. måtte så vijda uphäfvas, som dhe adelige privilegier
prejudicera kunna, ty blef den puncten upläsin, som han
1 Se sista bilagan.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot.. X. 1668.
12
178
1668.
och så fattat var, och fans för gådt, att icke så blått nembna
adelige privilegier, uthan således: Så vijda dhe commer-
cierne, rijkzens vällfärdh och adelige privilegier prejudicera
kunna. Hvilket ochså insattes.
Hammarsköld medh een delli i tertia classe meente,
att det vore emot hvart annat, nu tillstå tiärucompagniet,
der vij uti den upläsne puncten hafva begiärt, det alle
compagnier måtte uphäfvas.
Hr Landtmarskalken: Monopolier, som drifvas af
enkla personer, åhre skadelige, men der heela provincier
och städer tillhopastemma att förhindra fremmandes vinst,
är det icke allenast landet och heela rijket nyttigt, uthan
eenkannerligen för dhe persohner, som dervedh tillvärk-
ning giöra.
Hr Erenst Creutz: Kongl. Maij:tz revenuer, der dhe
för detta hafva varit fast bättre, och tullen mycket större,
som kan bevijsas af böckerne i Cammaren, där har Chronan
nu mindre att intaga. Yijborgh till exempel häfver uti
förra tijder städt på andra fötter, än det nu står, och
Chronan halft fast bättre nytta af, än nu skeer; det skeer
igenom detta compagniet. Hvadh för gode retourer hade
dhe tillförene, som nu inge eller slätte äre, och derigenom
måste både compagniet och bonden och landet crepera, ty
retouren är i commercien såssom siählen i kroppen.
Schiittehielm: Retourerne kunna inthet mehra vara,
än som consumptionen är deruthe; när ingen consumption
eller begiärligheet är på een vahra, så blifver retouren
dereffter. Begynte derpå effter een skrifftelig upsatz att
upvijsa, huru med tiärucompagniet desse åhren bårdt åt
varit häfver, och huru många tusende tunnor tiära com¬
pagniet nu till besvär ligger. Giorde relation om förra
tijder, då Hollendaren och dhe fremmande inthet mehr från
Vij borg och andre orter afskeppade, än dhe föruth viste
hvadh consumptionen var, då dhe satte prijset på vahran,
som dhe ville, och richtade sig af väre vahror. Refererade
ifrån begynnelsen till ändan, huru alt förvette, och medli
godhe skiähl obtinerade, att tiäruhandelen inthet igenom
compagniet, uthan igenom den stoora tillvärkningen är
kommen i lägervall.
Hr Landtmarskalken: Det är ett generalt värk,
och troor bäst vara, det generaliter att recommendera.
Juli.
179
Siöbladh refererade, huru nu bonden blifver ruinerat
framför i förra tijder, ty nu får han mindre för tiäran
och moste gifva mehr för saltet. Då feck han mehr för
tiäran och gaf mindre för saltet.
Hr Landtmarskalken remonstrerade, huru sådant
eij kommer af compagniet eller den förordning, som Kongl.
Maij:t nådigst öfver tiäruhandelen häfver fatta låtit, uthan
igenom siökrijgen är saltet stegrat, och igenom tillvärk¬
ningen öfver consumptionen är tiäran kommen i mespris.
Sedan hörde Småland och dhe södre städer eij här under
compagniet.
Hr Erenst Creutz: Man tahlar väll om nytta och
profijt, som Chronan och landet skola hafva af sådane com¬
pagnier, såssom medh styckehandelen tillförende hade Chro¬
nan något, men nu lijtet eller slätt inthet, sedan deraf är
blifvit ett compagnie af Frisendorf och von der Eick. Dhe
godhe män, som hafva halft att giöra medh styckehandelen
och varit deröfver förordnade, hvariblandh jagh ochså ovär¬
dig een varit häfver, hafva ännu ingen räkning kunnat
bekomma; läre ochså aldrig skee, att vij någon bekomma
lärom. Effter dhe andre compagnierne nu tala om så stoor
nytta och fördehl, så synes inthet mehra vara än billigt,
att dhe måtte det framvijsa och låta oss igenom räkninger
see, hvadh Chronan och landet har för nytta. Ty det är
ondt att vela persvadera een hungrigh maga att vara mätt,
när han som mäst hungrar. Landet betryckes, och compag¬
nierne hafva ingen vinst. Hvaruti består då denne nyttan?
Lät dem det upvijsa.
Siöbladh holt der medh, att compagnierne borde fram¬
vijsa deras räkningar.
Hr Landtmarskalken: Hans Maij:t läre väll draga
den nådige omsorg så väll som participanterne, som deruti
högsta interesse hafva, att richtigheet medh räkningerne
skeer.
Admiral Behr påminte särdeles om tiäru- och tobakz-
compagniet, att dhe måtte uphäfvas.
Hammarsköld påminte puncten, som upsatt var, vara
alt rätt fattat, allenast inthet compagniet måtte nämbnas,
uthan i stellet för compagniet låta sättia tiäruhandelen.
Hvilket af allom ochså resolverat blef.
Beer påminte än vijdare sitt förra.
180
1668.
Hr Landtmarskalken remonstrerade, att een patriot
icke måste så mycket considerera, hvad privatim kan nyttigt
vara, utan see på den allmenna nyttan.
Schuttehielm: I går kom [breef från tiärucompag-
nietz fullmechtige, som berättar, huru han af all den qvan¬
titet, som där liggiandes ähr, icke mehr än 4,000 läster
har kunnat medh möda blifvit af medh.
Hr Creutz: Jag kan försäkra eder, att ingen af lust
gifver sig till att bränna tiära, ty han får icke mehr än
2 öre om dagen.
Öfverste Rank säger sig vara nyligen kommen ifrån
Amsterdam; bekrälftar huru tiäran där är kommen i läger¬
vall, och huru Thuen inthet mehra tiära, än sagt är, har
kunnat uthbringa. Säger, om icke den öfverflödige till-
värkningen blifver hemmat och compagniet kan blij up-
hulpit, så läre den handelen gå omkull.
Hr Erenst Creutz: Då måtte Cronans skatt ochså
blifva i sticket. Tillförende hafva dhe hafft hundrade
näringzmedell, dher dhe nu bara tiärubrennerijet hafva att
tillgå. Dhe borde lijkväll vara här tillstädes, som om dhe
landzorter hafva vetenskap, och hvilke detta ährendet mäst
angår.
Grefve Jahan Stenbok: Vij finna lijkväll, att sedan
compagnierne begyntes, häfver navigationen mycket till¬
tagit, och finna vij nu mehr skepp än någonsin tillförene
i Sverige.
Hr Landtmarskalken föll honom bij och remon¬
strerade bredare, huru rijket sig uti commercierne, naviga¬
tionen och skiepsbygnadt förkåfrat hadhe, och hvad stoor
nytta det är för rijket; repriesenterade seneste kriget medh
Danmark, hvadh för een styrkia det var för rijket att
hafva skepp. Badh derpå classerne skrijda till vota.
Hr Erenst Creutz: Största dehlén, troor jag, som
här sittia, hafva ingen kundskap om dhe landzorter eller
veta hvadh dhe votera; kanskee dhe ha aldrig sedt någon
tiära brennas. Ty först skall han gå och bleckna träet
och låta det i några åhr stå till det förnär; 2. då hugger
han det kull; 3. sedan måtte han hugga det i små stycker
eller spiälker alnelånga, att han kan få deraf een mycken-
heet; 4. moste han gräfva sig een dahl, 12 eller 14 fambnar
diup. Och när han alt detta kan hafva giordt, törs eld
J uli.
181
komma deruti och förbrenna hela dahlen, att han har inthet
för alt sitt omak. Men går alt lyckeligen, så kan han få
sex tunnor tiära uthur een sådan dahl, hvilket när man
räknar effter, har han icke två öre om dagen för sitt arbete.
Siöblad: Ähr det icke derföre bättre, att han låter
blifva det?
Hr Erenst Creutz: Neij, dhe måste hafva penningar
att betala dheras uthlagor med, taga hvar dhe kunna, så
skonar inthet Fougden.
Hr Landtmarskalken badh classerne colligera de¬
ras vota.
Hammarsköld pro tertia classe sade: Så vijda han
hvars och eens mening hade kunnat intaga, så ähre dhe
tillfredz medh det, som upsatt är, allenast i stället för
compagniet sätties tiäruhandelen, och att bonden må kunna
få något lijtet mehr för sin tiära och uti någon proportion
till den vinst kiöpmannen niuter.
Votum 2.Sä classis: Dhe godhe herrar alle blifva vedh
det, som projecterat och upläsit är, allenast i stället för
compagniet sätties tiäruhandelen.
Hr Conrad Gyldenstierna: Meste dehlén kunna
inthet see den stoora nyttan, som Kongl. Maij:t skulle
hafva deraf, att någre åhrs hemning sattes på tiäran.
Dhe ville giärna vara derom vijdare imformerade; skulle
någon hemning skee, borde det visse åhr föresättias, och
på sådant sätt borde man undervijsa, huru på annat sätt
landtmannen kunne få föda sigh.
Hr Erenst Creutz: Det är orimligit och orätt, att
dhe i Sverige skole få votera om dheras tarfvor, som boo i
Finland, hvilka dhe eij förstå eller veeta kunna.
Hr Landtmarskalken: Man praesumerar, att Rid-
derskapet och Adelen väll skola sådant förstå, och bör man
föllja praxin och ridderhuusordningen och eij giöra något
nytt; man moste mehr considerera publicum än någre privat
nyttor.
Derpå uplästes ibland dhe andre gravamina den puncten
[om] tullnäre[r] och tullbetiente.
Hammarsköld: Det är aldrig bättre, än att tull¬
nären nu som tillförene strax lägger penningerne i tull¬
kistan, så kan han inthet så mycket stiäla, och intet synes
bättre medell kunna vara.
182
1668.
Hr Landtmarskalken: Vij vele lembna det under
Kongl. Maij:tz ock des Cammar-Collegii egen behagelige
disposition.
Derpå uplästes den punct om ukrminnes häfdh.
Hr Landtmarskalken tyckte konom eij vara nödig
att blifva upsatt; man har det af lagen, det man der
begiärer, och på sådant sätt kunde man begiära hand¬
hållande öfver heela lagen.
Stålarm mente honom vara nödig och nyttig, ty
fastän han står i lagen, så practiceras han eij effter lagen,
och det är det vij böre klaga.
Omsijder aggreerade dhe andre i tertia classe Hr Landt-
marskalkens tahl, som kunne den puncten väll utheslutas.
Resolutio: Der han införas skall, så moste han så
fattas och begiäras, att hvarken syhn eller besichtning må
admitteras på uhrminnes häfdh, uthan den, som den häfver,
må sittia säker dervedh.
Derpå fölgde puncten om någre Landzhöfdingars lång¬
samme absenterande uthur deras höfdingedöme.
Hr Erenst Creutz: Jagh vill hafva mig härifrån
exciperat; det är för svårt höra sådane ordh så generaliter
klagas öfver alle Landzhöfdingar; det måtte någon ondh
och elak menniskia hafva låtit detta insättia.
H ammarsköld: Hic me excipio, ty jag är oskyldig.
Mauritz Posse stoodh up; badh sådant skulle be-
vijsas, hvem det uthan laga förfall, permission eller orsak
giordt hadhe.
Abraham Lejonhufwudh: Jag protesterar, att ingen
mig det öfvertyga kan.
In summa: alle Landzhöfdingerne stego up, och hvar
och een ville vara frij för sådan åklagan, och var ett stoort
skrij och roop; the repeterade een och annan gång deras
protestationer.
Erenst Creutz: Jagh begiärer, att mine cammerater
Landzhöfdingerne vela med mig för Hans Kongl. Maij:t
underdånigst inkomma medh een reqveste, att begiära satis-
faction öfver denne infam action.
Hr Landtmarskalken: Uthskottet häfver af samptl.
Ridderskapet och Adelen halft i commission iblandh annat
att till deras vijdare ratification upsättia låta gravamina,
och hafva Landzhöfdingar ochså suttit uti uthskottet, när
Juli.
183
detta insatt är, och hvadh dhe hafva giordt, ähr eij skedt
någon till att blasmera. Man borde medh mindre ijfver
och större civilité hafva framstelt sin påminnelse, och eij
medh sådan furie, och ähr Ridderskapet och Adelen eij
plichtige sådant att lijda. Hadhe man medh sachtmodigheet
velat giöra påminnelse, hade alt väll skolat blifva uptagit.
Hr Erenst Creutz: Jagh är ingen skyldig att giöra
någon reeda och räkenskap uthan för Konungen och dhe
femb collegierne. Jagh har min instruction för mig och
bör hafva min honneur. Jag vill eij vara något uthskått
underkastat; den som på mig klaga vill, må gå till Kongen.
Gref Gustaf Oxenstierna: Jag kan väll betyga mig
inthet hafva varit derhoos i uthskottet, när detta är insatt,
uthan häfver most vara vedh någre af dhe andre uthskåtten,
men det säger jagh lijkväll: Skall man derföre komma in
medh reqvester hoos Kongl. Maij:t emot den, som häfver
varit brukadt i ett uthskått, då begiärer jag aldrig komma
uti något uthskott.
Dermedh begynte dhe alle af uthskåttet öfverliudt
protestera emot sådane reqvester och procedurer quarn
solennissime.
Hr Landtmarskalken bultadhe liudh och badh Rid¬
derskapet och Adelen discourrera om denne saken; han funne
densamma vara sådan, att dheras egen respect och honneur
dervedh sorterade; dhe skulle säga hvadh dhe derom meente.
Derpå befalte Hr Landtmarskalken Secreteraren att
upläsa af protocollet dhe orden han taladhe om infame
action, hvilket och Secreteraren giorde.
Hr Erenst Creutz: Jagh håppas I godhe herrar icke
så uptagen mine ordh, som Secreteraren dem infört häfver;
det häfver eij varit min mening, jag har eij nembt om
någon satisfaction.
Secreteraren bedyrade, att dhet ordet var utur des
mun kommit, som han medh conceptet, uthi den hastigheet
skrifvit, bevijsa kunde; han hade inthet interesse annat
än presse notera det som talas; mente sig böra förskonas
med sådant tillmäle; refererade sig till samptl. Ridder¬
skapet och Adelen, som det ännu in recenti memoria hafva
kunna.
Hr Creutz ville ännu explicera sig, huru hans ordh
voro.
184
1668.
Hr Landtmarskalken badh honom det då vela giöra.
Hr Erenst Creutz: Jag itererar och säger mine ordh
så hafva varit, att emedan det är indignum, säger jag, och
infamt, att vij alle skola i gemeen lijda, derföre att några
få kunna vara coulpable, altså begiära vij att icke således
blifva införde; icke säger jag fördenskull att disputera
uthskottetz respect, uthan till min exculpation. Yij begiära
att blifva handterade som folk.
Hr Landtmarskalken: Vij håfve så handterat vär-
ket, att vij nogsampt derföre kunna vara responsable;
aldrig hafva vij varit intentionerade att chocqvera någon.
Jag säger ännu: Det hade medh sachtmodigheet och civilité
alt vähl kunnat låta giöra sigh, att man hade kunnat får¬
bringa sin påminnelse.
Sedan något uti classerne var discourrerat, badh Hr
Landtmarskalken Hr Creutz träda af, som ochså skedde.
Hr Landtmarskalken begynte att uthtalila, huru
han med een deehl discurrerat hade och förnummit deras
mening om denne casu. Det är inthet uthan, dhe finna
hans procedere mycket hårda och hans expressioner ännu
hårdare. Frågadhe hvadh skulle vara att giöra härvedh;
det är vist, han är een vår medbroder och sitter uti ett
skiönt embete. Synes väll, att han häfver giordt detta af
calore nimio och i hastigheet; hade han icke som dhe andre
Landzhöfdingerne doucement kunnat tahla, så hade vij
gerna hans påminnelse velat attendera. Frågade om icke
bäst skulle vara och låta kalla in honom igen, att han ännu
må få explicera sig; han nembde lijkväll een ond menniskia;
han måste vijsa, hvadh han menar medh den onda menni-
skian. Ochså tycker mig, säger han då sig inthet hafva
meent uthskottet dermed och erkenner sigh hafva praeci-
piterat eller elliest lindrigare uthtyder sine ord och gifver
Ridderskapet och Adelen satisfaktion.1 Yij hörde ju alle
hans ordh lydde så, som Secreteraren dem fattat häfver,
och när han dem itererade, var dhe orden indingt och infamt
ännu derhoos. Frågadhe hvadh Ridderskapet och Adelen
härom syntes.
Alle funno procedeurerne hårda och meritera någon
tilltahlan; aggreerade Hr Landtmarskalkens förslag att
låta honom ännu inkomma och explicera sig, men ville han
1 Eftersats saknas.
Juli.
185
eij ändå excusera sin faute, kunde Hr Landtmarskalken
inthet annat giöra än låta Kongl. Maij:t sådant veta, ty
Ridderskapetz honeur sorterade derved.
Öfverste Sperling steg up och sadhe sig eij annat
förståt hafva, än hans mening eij vore så att vela tala
emot uthskåttet; det var uti ijfver; han har intet ondt ment.
Dermedh kallades Hr Creutz igenom Secreteraren in igen.
Hr Landtmarskalken: Ridderskapet och Adelen
hafva heelt ohiärt förnummit, att Hr Landzhöfdingen medh
hårda ordh häfver angrijpit ett uthskått, som af dem
committerat varit häfver; hade Landzhöfdingen hafft något
att påminna, hade det på ett heelt annat sätt bordt ut¬
föras. Och såssom dhe hafva hört nembnas, att någon ondh
menniskia skulle hafva låtit fatta dhen puncten, och uth¬
skåttet häfver det giordt, så fölljer deraf, att uthskåttet
är vordit förståndigt igenom een ond menniskia. Altderföre
jag, som på Kongl. Maij:tz vägnar här sitter att taga
Ridderskapets och Adelens respect i acht, vill hafva Hr
Landzhöfdingen ännu tillfrågat, hvadh han menar om dhe
orden.
Hr Creutz: Migh ähr ganska okiärt, att min persohn
skall vara råkat i den misstanka hoos Ridderskapet och
Adelen, att jagh skulle .hafva förgrijpit mig emot uth¬
skottet; jag som den ringeste ledemot, förmodar mig hafva
med dhen vördnat och respect velat gå Ridderskapet och
Adelen tillhanda, som sig häfver bordt. Att jag häfver
förmält om ondhe menniskior; onde menniskior hafva varit
fundne iblandh vår herres lärjungar; det måtte icke falla
så underligit, att icke någon kunne vara af den malice
och susur[r]era något uti öronen. Och såssom Kongl. Maij:t
häfver förordnat commissarier att ransaka och undersöka
i höfdingedömen, så förmodar jag, att uti mitt höfdinge¬
döme dhe icke något skola hafva funnit, som icke skulle
vara försvarligt; om någon veet något annat, beder jag,
att sådant måtte framvijsas; jag vill med all vördnat och
respect gå Ridderskapet och Adelen tillhanda.
Derpå begiärades af honom att ännu giöra afträde,
som ochså skedde.
Gref Gustaf Oxenstierna: Jagh begynte först att
föra ordet, altså vill jag ochså continuera. Jag kan betyga
mig intet i begynnelsen hafva hört denne saken förr än nu,
186
1668.
när hon blef upläsin; jag beder, att jag må få fråga honom,
om det är jag han menar dhermed.
Hammarsköld: Får man ju klaga öfver alt annat,
hvarföre icke öfver Landzhöfdingerne, när ingen nembnes;
een får ju låf att klaga öfver alle collegierne.
Hr Landtmarskalken gilladhe hvadh Grefve Gustaf
sade, allenast fast han eij då kan hafva varit tillstädes i
uthskåttet, när denne puncten upsattes, så böre lijkväll vij
alle stå derföre, hvadh i uthskåttet giordt ähr. Jag be¬
klagar elliest, att Hr Landzhöfdingen Creutz icke bättre
har explicerat sine ordh, uthan sustinerar ännu, att onda
menniskior måtte hafva varit hoos oss; det tyckes inthet
annat vara härvidh att giöra än underdånigst detta Kongl.
Maijrt insinuera och låta Hr Creutz så länge absentera sigh
utur Ridderhuset.
Alle approberade det medh roop.
Gref Jahan Stenbock: Om någon lindrigare väg
kunne finnas, vore gådt.
Hammarsköld: Snmmum jus, summa injuria, me¬
ningen ähr godh.
Stålarm: Så må ochså een annan blifva excuserat
på sådant sätt.
Schuttehielm: Det begiäre vij alle och, att det
måtte föras till protocollet.
Heela tertia classis förbehålla sig samma frijheet, att
om någon sådan casus uti dheras classe skulle således
förefalla, att dhe äfven så lindrigt handteras må, som
nu skeer.
Hr Landtmarskalken: Jag beklagar, han är min
godhe vän och een ledemot af Ridderskapet; jag frågar,
om jag icke ännu een gång skall låta honom inkalla
och förehålla honom trij stycken, sig cathagorice deröfver
att förklara: 1. Hvadh han egendteligen förstår medh
onda menniskior, hvaruppå uthtydningen kom ännu värre.
2. Hvadh han mente dermed, att han ville klaga det ahn
hoos Kongen och inkomma medh reqvester. 8. Hvadh han
mente dermedh, att han sadhe sig eij vela vara underkastat
uthskåttetz censur. Om han sig nu häröfver med modestie
förklarar och ställer Ridderskapet och Adelen tillfredz,
synes mig bäst vara, doch under eder, godhe herrars,
correction, att jag å Ridderskapets och Adelens vägnar
Juli.
187
gifver honom een alfvarsam admonition och säger honom
rundt uth, att der han flere gångor således igenkommer,
skall då denne casus tijllijka gravera honom, då vij och
den Kongl. Maij:t föredraga skole. Men skulle han emot
förmodan inthet vela gifva Ridderskapet och Adelen något
nöije, seer jag intet annat, än att vij det Kongl. Maij:t
underdånigst föredraga skola.
Härtill consenterade alle med een mun.
Hr Conrad Gyllenstierna: Lät oss gå lindrigste
vägen, som vij kunna.
Dermed kallades åter Hr Creutz in.
Hr Landtmarskalken: Ridderskapet och Adelen
hafva intet nog fått satisfaction, såssom först att Hr
Landzhöfdingen häfver sagt, det een ondh menniskia häfver
giordt det, som uthskottet giordt hade, och när explica-
tionen kom, var den mycket värre, som sustinerer det¬
samma och ännu svårare igenom det exemplet, att onde
menniskior funnes ibland Christi lärjungar; dhe begiära
Hr Landzhöfdingen ville sig ännu häröfver förklara.
Hr Creutz: Jagh håppas aldrig hafva giort proof
deraf, att jag skulle tilläggia uthskåttet eller Ridderskapet
någon sådan orimligheet; min mening var hvarken om
uthskottet eller Ridderskapet.
Hr Landtmarskalken: Secundo sadhe Hr Landz¬
höfdingen sigh vela det angifva hoos Kongen. Frågadhe
hvadh han derigenom ville hafva förstådt.
Hr Creutz: Emedan såssom vij Landzhöfdinger pläga
få hårda bref ifrån hofvet om een och annan saak, derföre
vij beskyllas kunna, så menar jag mig vela infinna hoos
Kongl. Maij:t medh een underdånig supplique till min
exculpation, om någon mig i mitt embete eller för mitt
embete ville anklaga. Dhe godhe herrar af Generaler och
officerare, som sitt.ia här, och andre af Krigzbefället skole
väll eij så stilletijgande kunna tåla, om någon på dem
klaga vill.
Hr Landtmarskalken: Hvadh menar då Hr Landz¬
höfdingen medh det, att han inthet vill vara underkastat
uthskottetz censur.
Hr Creutz: Jagh häfver min fullmacht och min
instruction för mig och af Kongen och menar, om någon
öfver mig klaga vill, så bör jag mig försvara inför min
188
1668.
Konung och dhe femb collegierne, och i så måtto eij vara
underkastat något utskåtz censur.
Hr Landtmarskalken: Vill Hr Landzhöfdingen nu
så hafva sigh förklarat och gifva Ridderskapet satisfaction?
Hr Creutz: Jag håppas mig hafva så förklarat, som
sig hör; jag tencker eij annat än med all vänskap och
tiänst gå dem tillhanda.
Hr Landtmarskalken: Ridderskapet och Adelen
hade hafft orsak att besvära sig öfver brors hastige tahl
och procedeurer, men considererandes hans embete, hafva dhe
inthet velat taga det så högt up, som det borde, och vela
så denne gången hafva härmedh igenom finger sedt, dock
medh det förbehåldh, att der Hr Landzhöfdingen een annan
gång medh sådant opskick igenkommandes varder och för
oss derigenom tijden uppehåller och gior sig ledesam, då
läre jag på samptl. Ridderskapets och Adelens vägnar
så väll detta, som nu är skedt, som det då läre förelöpa,
Kongl. Maij:t underdånigst föredraga; vill derföre hafva
Hr Landzhöfdingen admonerat att vijdare hafva härmedh
fördrag.
Hr Creutz: Jag håppas hvarken vijdare eller [nu?]
hafva giordt något, som skall vara dem till mehn eller
otienst. Geck dermedh och satte sig i sitt rum, och dher-
med slötz denne acten.
Och effter klåckan var inemot 2, då dimission skedde,
blef Secreteraren befallat att slå ahn till nästkommande
måndag, att bara uthskåttet skulle tillstädes komma, då
dhe andre Stendernes uthskått ochså hijt upkomma skulle
till conference öfver dhe ährender i propositionen.
Den 5 Julij var söndag.
Den 6 Julij för middagen kommo Ständernes utskott
på Ridderhuset tillhopa, först Borgarne och Bönderne och
een godh stund dereffter Presterskapet, att dhe andre
Stendernes uthskått begyntes ledas vid dhem så länge att
afbijda, der dhe genom deras uthsende viste, att uthskåtten
allareda vore tillsammans.
När dhe nu alle voro inkomne och effter plägsedh
civiliter införde, begynte Hr Landtmarskalken näst
Ständernes öfvelige titlar att säga, huruledes Ridderskapet
och Adelen erkenna det för een stoor ähra, att dhe hafva
Juli.
189
velat honerera dem medh ett så ahnsenligit uthskått; häfver
orsak att berömma deras stadige, godhe förtroende, som
altidh stånden emellan häfver medh frucht varit plägat
och cultiverat, och att dhe ochså i föllje af samma för¬
trolige correspondence nu hafva velat inställa sig, med
Ridderskapet öfver höga rijkzens ährender att conferera
och öfverläggia, enkannerligen dhe, hvartill Kongl. Maij:t
uti dess nådigste proposition gifver anledning till. För¬
modar att uthskåtten altidh lära beflijta sig om sämja
och eenigheet och uti godh tillförsicbt emot hvarandra
deras tankar yppa och förebringa låta vela. Ridderskapet
och Adelen skole altid vara öfverbödige all godh och för¬
trolig vänskap medh dhe andre stånden att underhålla och
conservera, att dhe altid kunna lefva säkre på Ridder¬
skapets och Adelens ehrbödige affection emot dem.
Doctor Emporagrius, näst titulen, som slötz med be-
prijslige gynnare, svarade således: Såssom Presterskapet
altidh hafva funnit det icke ringa vara och till rijkzens
vällfärdh icke litet stodo derupå, att Rijkzens Ständer
hafva ett godt förtroende till hvarandra och sökia till att
läggia inbyrdes rådh öfver dhe ährender rijket angå kunna,
altså kunna Presterskapet icke nogsampt högt skatta det,
det loll. Ridderskapet icke låta sig misshaga, att dhe äre
hijtkombne. Dhen contestation, som höghvälborne Hr Landt¬
marskalken giordt häfver, uptager han för een serdeles
heeder och gillar mycket hans vijsa tahl. Och såssom vedh
sådane rijkzmöten skee plägar, att Ständerne inbyrdes
gifva och läna hvarandra rådh öfver dhe ährender, som af
Kongl. Maij:t dem proponerade eller communicerade blifva
kunna, så vill ochså Presterskapet, så mycket dhe för denne
gången kunna komma tillväga, deres enfaldige och oför-
grijpelige tanckar yttra oell taga af det låfl. Ridderskapet
bättre information, hvilkens altid försporde gode affection
dhe al tid berömma måste.
Olaus Tegner post tit[ulum], som slötz medh gunstige
och godhe gynnare: Ständernes deputerade effter deras
underdånigste skyldigheet hafva öfverlagt dhe momenter
och stycken, som Kongl. Maij:t häfver nembt i sin pro¬
position, och funnit saken af den vicht, att dhe af sig
sielfve och för sig sielfve intet hafva kunnat sluta, uthan
derföre vela söka dhe andre Stendernes rådh och conference;
190
1668.
hugnar sig derföre utöfver, att dhe nu äre kombne till¬
sammans, önskandes att hvadh häreffter kan blifva till-
giort och stadgat, det måtte lända Kongl. Maij:t till behag
och rijket till vällfärdh.
Rusticus tackade det höga Ridderskapet, som altidh
hafva be vist dem så gådt och altidh bijsprungit dem på
sådane rijkzdagar medh dheras goda rådh; tackar dem
ochså nu, som hafva velat låta kalla dem hijt, medh dhe
andre Ständerne att berådslå om Kongl. Maij:tz proposition
och andre puncter. Badh att Ridderskapet och Adelen
sampt Presterskapet och Bårgerskapet, att dhe ville vara
dhem medh rådh behielpelige; dhe skole altid finnas villige
igen för alt gådt, som dem bevijsas kan.
Hr Landtmarskalken skreed dermed till rem och
frågadhe, hvad method dhe godhe herrar förmente man
skulle bruka att debattera och öfverläggia om dhe oss
communicerade ärender, om vij skole follja dhen method,
som propositionen gifver anledning till.
Doctor Eric mente, att såssom alle ährender hafva
dheras dependence af propositionen, så skulle vara bäst
den att insistera.
Thegner idem.
Rusticus hemstälte dhet uti dhe andras sköhn.
Uplästes altså propositionens 2 punct, dervedh först blef
nembt om Konungens education.
Doctor Eric: Såssom dhe medh hugnadt förnimma
Hans Kongl. Maij:tz education väll skola hafva varit an¬
stalt och med hiertans glädje hafva medh ögonen sedt
Hans Kongl. Maij:tz tillväxt, så hafva dhe väll stoor frögdh
deraf, men kunna ändå eij så noga veta eller hafva någon
underrättelse, huruledes samma education rätt förevetter;
dhe ville önska, att dem någon närmare communication
häröfver skee kunde, ty dhe veta icke så alt.
Hr Landtmarskalken: Yij vele väll inthet tvifla,
medh mindre alt väll dervedh läre vara bestält, effter Hans
Kongl. Maij:t sielff oss det communicera låter, och tienar
väll nu inthet vedh svaret vedh (o: på) propositionen att
ihugkomma några particularia, som å part och elliest
uthom propositionen skee plägar, den som något har att
påminna; men nu uti svaret på propositionen synes bäst
att förblifva in generalibus terminis.
Juli.
191
Doctor Eric approbabat.
Thegner idem.
Derpå fölgde materien om religionen.
Doctor Eric sadhe alt väll händd vara bestält, men
Konungen häfver eij nu kunnat vara så lyckesam att alt
föreböija; ordninger och placater äre godhe, men önskar
man kunna finna på sådanne vägar, att dhe rätt kunna
blifva liandhåldne; det yppar sig mehr och mehr sielfz-
våldh i religionen och farlige exempel, fremmande religions-
öfningar taga mehr och mehr till; här skole månge jesuiter
hemligen hålla sigh uppe. Jag kan eij veta, om någre
skriffter, som tillförene ähre uthgångne, om dhe skulle
repeteras utaf den anledning, som propositionen gifver,
hvilken synes å den eene sijdan gifva här tillfälle, att
Ständerne skola draga deröfver försorg, att skälsvåldet(l),
som i så måtto tilltager, må uphäfvit och förebygt blifva.
Hr Landtmarskalken berömde hans tahl och dhen
åhuga han hadhe för religionen; begynte sedan att berömma
Kongl. Maij:tz placat, huru vijsligen och väll detta ähr
stält, och felar allenast executionen af så hälsosamme ord¬
ninger. Een legislator kan eij mehra giöra än ställa goda
lager och dem påbiuda att effterlefvas, och ähr väll omöije-
ligen radicitus att kunna så uthroota, att icke något kan
deremot brytas. Berättade sedan tillfället af placatet, och
huru högt Kongl. Maij:t lät sig vårda att hålla sträng
handh deröfver, det vij säkert än vijdare kunna tilltroo
Hennes Maij:t och dheras Excellencier, att dhe det vijdare
eij läre försumma.
Doctor Eric: Yij kunna väll besinna, att effter een
sådan confluxus är här i denne staden, att man eij så
aldeles kan utroota dem. Men så ähr lijkväll något, som
kunde bättras, i det dhe fremmande Legater synes öfver¬
träda dheras jura. Eransosen håller ju här een Tysk präst,
som häfver een stoor försambling; det skulle inthet komma
een så undersambt före, om hail holle een Fransösk prest
eller den, som på latin effter dheras seedh kunne giöra
messan. Han vijste icke, om det icke skulle bestå hoos
executorerne; han påminte sig, när han här var i Stok¬
holm, då var stundom någon disput emellan executorerne
och prästerne. Man kan see på förra tijder, att i förstonne
var eij så stoort fröö eller mycket; häfver lijkväll stoort
192
1668.
ogräs dereffter upvuxit och stoor eld uptänd. Man skulle
taga sig till vahra; fahran är stoor.
Hr Landtmarskalken berömde hans tahl; tog derpå
ex fundamento bevijsa hvadh Legatis jure gentium com-
peterar, och står hvarken där eller i stadgan förbudit, att
han icke må hafva een Tysk eller hvadh präst han vill;
att åtskillnat skeer emellan nationerne, är här inthet
essentielle, uthan deruti består det man honom förbiuda
kan, att han inge andre admitterade till sin gudztienst
uthan des domestiquer.
Doctor Eric holt der medh inthet vara så essentielt
eller reelt till qvmstionen, om det är een Tysk eller annan;
dock måste man befahra conseqvencen; han uppehåller lidk¬
vist här een heel försambling.
Hr Landtmarskalken mente, att man härvedh intet
vijdare kunne giöra än underdånigst recommenderat att
exeqveras.
Doctor Eric: Rätt det, det är det vij önske.
Borgmästaren Tegner refererade, att execution vore
skedd, och huru, när han satt i Hofrätten, någre der¬
före hafva måst stå till rätta och fått domb och deras
straff.
Hr Landtmarskalken säger tillfället, huru först är
tillkommit, att man häfver most see igenom fingrarne medh
någre fremmande religioner, såssom först i Kong Gustaf
Adolphs tijd förorsakades Kongl. Maij:t för des militie,
bergvärk och commercier skull att hafva någon tolerance
i religionen, och een dehl serdeeles der ved priviligerat;
derigenom häfver rijket tilltagit och sig förkåfrat. Kongl.
Maij:t häfver låtit påminna hoos Pompone om den conflux,
som sig der hoos hans prest inställer; han häfver igen
remonstrerat den farlige conseqvencen, som den evangeliske
kyrkan härigenom skulle henda, ty i stället vij någre få
hoos oss hafva, så äre månge tusende i Frankerijket af dhe
evangeliske, som härigenom skulle komma till att lijda.
Han säger intet det, att icke den påminnelse, som Eders
Högvördighet häfver giordt, är godh och berömlig, doch
steller under deras correction, att hemskiuta detta impor-
tante ährendet under Kongl. Maij:tz forsichtige disposition,
synes vara rådeligst och tienligast.
Juli.
193
Doctor Eric: Det är högvisligen talat, allenast dhe
Luterske hafva hoos dem eij den frijheet, som dhee här
hafva hoos oss.
Hr Landtmarskalken nembde Doctor Hambraus i
Paris, att han betienar alle Luterske, som der ähre.
Gottlandensis Superin[tendens] sadhe: När han var
i Paris, feck han intet låf att communicera dem.
Christoffer Gyldenstierna och andre af prima
classe, som nyligen hafva varit i P aris, viste berätta annat,
och att dhe hoos honom altidh hade fritt fått communicera.
Doctor Eric: Jag lembnar bergzbruken och annan
nyttia i sitt värde, men troor intet, att någon skall kunna
framvijsa något privilegium derom.
Hr Landtmarskalken: Immo De Geer.
Doctor Eric: Han har inthet; jag påminner mig i
Dråttning Christin® tijd, då lät han gå uth ordh, att han
hade ett sådant privilegium, men när jag begiärade att få
see det, då han det inthet kunne framvijsa. Vij håfve
expresse uthi concilio Upsaliensi, att alle sådane secter
inthet skole blifva lidne här i rijket, och häfver det inthet
gifvit dem orsak att förföllja dhe under dem varande
Luterske, då så kan jag eij afsee, huru dhe nu skulle
mehra vela vindicera, att man håller hand öfver sådane
stadgar, än dhe hijttill giort hafva. Han uti sitt stifft
häfver ochså bergzfolk vedh bruken, och häfver jag ved
vis[it]ationer frågat dem, serdeles dhe Calviniske, huru dhe
medh gådt samvet så kunde lefva här i landet, dher dhe
inthet exercitium religionis hafva; så hafva dhe svarat
mig, att dhe hafva prester uti Norkiöping och Stokholm,
som dhe resa till, som dem underrätta och meddela Herrans
nattvard.
Lagerfelt: Kongl. Maij:t häfver mycket låtit hålla
bandh öfver religionen, men dok altidh varit vahn ser¬
deles i Kong Gustafs tijd och sedan, att medh moderation
derved är (o:har) omgåtz, och hafva dhe mehr vunnit dermedh
än med alt för stoor inqvisition, ty dhe hafva omvendt många
till vår evangeliska lära derigenom. Hr Clas Rising i
Östergötland skall vara ett exempel, som åtskillige månge
omvändt häfver, effter han med sachtmodigheet och mo¬
deration med dem omgick. Och nu ähre alle deras barn
Luterske.
Sv. Ridder sk. o. Adels riksd.-protAr. 1668. 13
194
1668.
Doctor Eric: Jag talar om kiöpmän, som sittia här
i staden och åhre bårgare, hvilka sluta sig inne och sielfve
antingen läsa utur deras postillor eller sittia och prädika.
Hr Landtmarskalken: Det är tvert emot stadgan
och står allenast hos executoren.
Tegner sadhe alt bestå i executionen; man skulle see
annorstädes, som i Amsterdam, huru secter äre förbudne,
och hand deröfver hålles; dhe florera icke des mindre uti
commercier och manufacturer. Mente om Kongl. Maij:t,
som sitter ved regementet, någet ville drifva på, så skulle
execution väll föllja.
Doctor Eric: För bergzvärk och manufacturerne skull
troor jag eij nu så stoor necessitet vara som i förra tijder;
nu äre månge Svenske, som hafva lärdt handtvärken och
hafva eij så behof [af] fremmande.
Grefve Gustaf Oxenstierna: Jag troor, om man
allena höllö alfvarsam hand deröfver, att ingen uthan een
Ambassadeurs prest blefve här lijden af dhe fremmande,
och att ingen Svensk skulle få bijvista deras sambqvem oell
mässor, så skulle ingen fara vara; ty att vela medh tvång-
omvända dem, som för lång tijdh sedan hijt in uthi rijket
kombne ähre och nu mäst föråldrade, troor jag eij uthan
serdeles Gudz nådhe skee kunna, men medh moderation
kunne man locka dhe unge till att antaga vår lära.
Tegner: Inthet moste dhe med våld tvingas dertill,
men så mycket borde förtagas, att inthet publicum exer¬
citium tillätes.
Lagerfelt remonstrerade, att de jure divino och gen-
tium kunna tolereras, när dhe inthet giöra något scandalum;
det ähr nyttigt så väll för Kongl. Maij:tz militie som
commercierne och manufacturerne.
Doctor Eric: Det står i stadgan.
Hr Landtmarskalken: Allena dhe, som hafva jus
civitatis, böra låta deras barn upfostras i den Luterske
lähran.
Gezelius: Att ochså föräldrarne, som hafva jus civi¬
tatis, måtte tillhållas att gå uti väre kyrkior.
Bazius idem.
Empforagrius] idem.
Tegner: Menniskiorne äre benägne till een religion;
har hon intet tillfälle att höra sin egen, så går hon till
Juli.
195
andre. Han veet een stoor hoop af Calviniske bårgare,
som gå i väre kyrkior, effter [de] inthet proprium exer¬
citium religionis hafva.
Hr Landtmarskalken: Det är rätt.
Doctor Eric: Det förtages dem inthet heelt och hållit
i deras huus att förrätta dheras böner och behålla liber-
tatem conscientise, allena dhe conventicula, som höres till¬
taga, dhe borde icke tillåtas. Dhe kunna väll vistas her-
ibland och fastän dhe eij hafva präster, ty ratione baptismi
hafva dhe våre prester, som döpa dheras barn. Ceena domini
hålla dhe inthet så angelägen; kan han vinna 1,000 daler
den dagen, så achtar han intet den artikelen.
Hr Landtmarskalken, sedan han hadhe talat något
sachta medh dhem, som kring honom sutte, sadhe det
Ridderskapet och Adelen äre medh Eders Yördigheet och
Presterskapet eense, att dhe vela det Kongl. Maij:t under¬
dånigst hemställa.
Doctor Eric: Jaa, och begiära hvadh giörligit vore,
det måtte blifva exeqverat; jagh troor, att mine medbroder
skole vara af samma mening, och att vij deruti komma
öfvereens. Men medli hvadh termer bör man det i svaret,
på propositionen införa?
Hr Landtmarskalken: Hvart ståndh införer för sig,
som dhe det bäst och tienligest pröfva kunna.
Rusticus: Dhe hafva orsak att betacka Kongl. Maij:t,
som håller hand öfver vår lära, och Eder, godhe herrar,
sampt Presterskapet, som bättre hafva förstånd om sådane
saker, om någet skulle inrijta. Dhe tacka Gud, att religionen
mehr och mehr befordras, än tillförene är skedt; han talar,
huru uti hans landzort hafva dhe döpt 5 och 6 barn offta,
som hafva brukat een annan religion, men nu upfödas i vår
Luterska.
Dereffter föll discoursen ordine på eeder och sabbatz-
bråtzplacatet.
Hr Landtmarskalken: Att såssom Ridderskapet och
Adelen hafva funnit några saker dervedh hafva varit att
påminna, altså hafva dhe deputerat ett serdeles uthskått
deröfver och måste först afbijda dheras betenckiande,
förr än någon communication deraf kan skee.
Doctor Eric: Äfvenså bafve vij giordt.
Tegner: Det håfve vij ochså giordt.
196
1668.
Om siölagen.
Tegner: Borgerskapet hafva väll något att påminna,
som dhe förmoda Kongl. Maij:t uti nåder lärer uptaga.
Hr Landtmarskalken: Om dhe godhe herrar ville
först communicera sådant med oss?
Doctor Eric: Vij hafva inthet sedt honom igenom,
uthan hullit så före, som vore det een fullgiord stadga,
som nu vore af trycket uthgången, och eij tenkt, att oss
skulle vara lofgifvit någet vidare dervidh att påminna.
Tegner: Kongl. Maij:t gifver sielf anledning dertill
uti prsefationen på siölagen. Läste dermed up orden, som
dhe lydde.
Doctor Eric: Där står, att Stenderne skola den anamma,
men intet står där, att man skulle få giöra några påmin¬
nelser.
Hr Landtmarskalken: Man kan så fatta svaret, att
eiftersom Kongl. Maij:t någorlunda sielf gifver anledning
uti prsefationen, så förmoda dhe underdånigst, att Kongl.
Maij:t i nåder uptager deras oförgrijpelige tanckar och
betänckiande derved, hvilka dhe Kongl. Maij:t underdånigst
hemskiuta.
Alle Stenderne approherade detta.
Hr Landtmarskalken begynte referera det stoora
missbruk, som inrijtat är, att dhe af penningars utlänande
och omväxling hafva giordt een handell deraf; hafva altså
Ridderskapet och Adelen funnit för gådt att moderera in-
teresserne till den lijkheet, som i andre landh, serdeles vår
granne Danmark, observeras, nemligen på 6 pro cento.
Doctor Eric approherade Hr Landtmarskalkens tahl,
sägandes vara håde synd och skada, om hvar och een effter
des egit tycke och libidinem skulle få {estimera pennin-
gerne och sättia sine interessen; derföre ähr väll giordt, om
dhe modereras. Dhe för dheras personer kunna eij så veta,
hvadh det skada eller gagna kan; dhe ville önska, det kunne
ännu modereras till mindre, om det sig så giöra låta kan.
Hr Landtmarskalken refererade, huru somblige
Kongl. Maij:tz placat abusera, i det dhe låta gifva sig så
många åhrs interesse förut, att dhe ändå hafva 10 å mehr
pro cento, fastän dhe sig eij mehr förskrifvit hafva än
till 8. Derföre synes rådeligit, att man denne puncten
den clausulen vedhängde, att den, som in fraudem legis
Juli.
197
således giorde, skulle icke allenast mista både capital och
interesse, uthan och derhos vara fallin uti Kongl. Maij:tz
serdeles onådhe.
Tegner: Deth är alt gådt, men jag veet intet, om detta
igenom påbud eller placat skall kunna låta giöra sigh. Nö¬
el hen häfver ingen lagh; den som trängder är, får eij beropa
sigh på lagh; han måste hafva penningar, ehvadh då lagen
påbiuder. Skulle icke Kongl. Maij:tz nådige intention bäst
så kunna fullgiöras, om Banco först uprättades, att man
kunne hafva penningar, och sedan effterfölgde medh placatet.
Hr Landtmarskalken: Det häfver ochså varit Rid-
ilerskapets och Adelens mening, allenast först medh placat
och sedan eller conjunctim upprätta Banco.
Tegner: Att commercier- och manufacturerne skulle
härigenom tilltaga, troor jag intet, ty dhe finge då inge
penningar dem att fortsättia, ty ingen ville lähna ut, när
han finge så lijtet för sine penningar.
Hr Landtmarskalken: Een häfver ett capital om
20,000 r:daler. När han nu inthet får åkra ut dem för
10 pro cento, måste han väll emploijera dem, der han något
kunne få för dhem, och då är han gladh han får skickia
dem i manufacturer och commercier.
Tegner: Det kunde skee, men icke igenom tvång,
ty contrarius effectus skulle föllja.
Hr Landtmarskalken: Åthskillige medell och hielpe-
redor moste concurrera.
Tegner: Det kan så hända, att den, som häfver capital,
häfver intet förstånd att emploijera dem uti commercier och
manufacturer, uthan ville lefva af sine räntor.
Hr Landtmarskalken: Bene, det är pro me; hade
han intet förstånd att emploijera dem och intet finge dem
lith på så stoor räntta, så fölljer deraf, att han nödgades
skaffa sig det förståndet att dem rätt i commercier och
manufacturer emploijera, om han elliest lefva ville, et hoc
est quod volumus.
Tegner: Dhe ähre flere, som äre torfftige, än dhe
som uthläna.
Siöbladh mente vara gådt, om Banco kommo uti gång.
Tegner: Jag veet inthet, om det skulle vara rådeligit
att styrkia Kongl. Maij:t till att nu pro tempore låta utgå
något placat.
198
1608.
Ulf Bonde: Hvarföre icke? I Danmark observeras det
punctuellement, att ingen får taga mer än 6 pro cento.
Tegner mehnar mehr penningar der vara, än här hoos
oss; doch äre ochså der placat utgångne, som intet mycket
hållas.
Derpå innehöltz med vijdare discours.
Bonden kom fram och sade, att han gillade det Rid-
derskapet och Presterne hade talat och resolverat, som var
6 pro cento.
Tegner: Den som får rätt 6 pro cento, har bättre
än den som får 10 eller 12, allenast dhe betalas prsecise,
så kan han giöra sig ett nytt capital deraf.
Om mått och vicht.
Gref Gustaf Oxenstierna sade allenast något ringa
vara dervid att påminna, och det allenast, att för större viss-
heet och richtigheet skull alle skåhlpunden måtte redigeras
till åser.
Tegner sadhe den påminnelsen vara godh.
Doctor Eric talade om, hvadh för elaka mätare, som
här i Stokholm äre; han sålde bårdt nogon spanmåhl, som
kom hospitalet i Strängnäs till, den han lät väll der
hemma upmäta, men när dhe kommo hijt, mätte dhe bårdt
femb tunnor af 25 tunnor; sådant måhl hafva dhe här.
Gref Gustaf Oxenstierna: Det kom eij utaf måhlet,
uthan utaf mätarne.
Doctor Eric: Gudh veet, huru det sammanhängier;
när vij sende hijt vår spannemåhl och vela kiöpa salt hem
igen, så få vij inthet samma måhl, som vij vår spannemåhl
med uthmätt hafva, uthan mycket mindre.
Lagerfeldt: När det klagas, så skole dhe exemplariter
blifva straffadhe, ty det ähr emot placatet, ty salttunnan
skall vara lijka stoor medh spannemåhlstunnan.
Siöbladh: Mått och vicht berömma vij och ordningen,
men öfver Landzhöfdingerne och Magistraten borde klagas,
som äre orsaken, som intet hålla deröfver, att dhe exeqveras.
Een dehl af Landzhöfdingerne begiärade han skulle
nämbna exempel.
Siöblad: Det skall väll så skee.
Een bonde neder ved Giöteborg steg fram och sadhe,
att dhe kunna berömma deras landzherre, som är mycket
godh och from och låter oss niuta rätt mått och vicht,
J uli.
199
men dhe andre underbetiente, dhe voro orsaken, som intet
hålla hand deröfver, uthan låta måla bordt för dhem.
Resolverades att stadgan skulle berömmas som nyttig
och för hela landet gagnelig, medh underdånig begiäran
att hon vederbörligen må blifva exeqverat och handhållin.
Grefve Gustaf Oxenstierna talade om, huru orichtige
desse stadzmätare äre.
Tegner sade, att dhe vore eedsvorne, så att när öfver
dem klagas, straffas dhe exemplariter.
Grefve Jahan Stenbock: Det frågas, om dhe äre
nödige.
Doctor Eric: Den arme landtmannen måste gifva dem
mätarepenningar, der han sielf hade behof at förtiena sig
een penning.
Jochum Potter: Uthi alle välbestälte städer måste
vara een regularitet och god ordning, och derföre äre
mäthare tillsatte, som hafva måst giöra dheras eedh. När
een vill låta athur ett skepp utmäta 100 tunnor salt, så
bör mätaren vara derhoos, som förstår sig på mätningen
och lagar, att rätt mätit blifver. Nu kan det hända, att
kiöpmannen kan avancera igenom denne richtige mätningen;
derföre begiära dhe alle, när dhe denne varan kiöpa vela,
att dhe måtte fä skepmål, som mycket richtigare är, än
det een och annan kan bruka hemma i sitt husshåldh.
Gref Gustaf Oxenstierna: Det vore alt väll, om
icke mätaren sielf vore orichtig och brukade underslef,
derigenom man för sine mätarepenningar kan komma att
kiöpa sig een process med mätaren.
Potter: Der är ingen process, utan när mätaren der¬
med beslås kan, har man eij mer af nöden äir det angifva
på frachtcammaren, och sedan communication är skedd medh
Borgmästare och rådh, blifver han afstraffat.
Grefve Gustaf Oxenstierna: Det är process nog.
Potter mente in ter duo mala minus esse eligendum;
bättre att hafva denne lilla processen med mätaren, än uti
kiöp och sahlu blifva forsnilladt.
Grefve Gustaf Oxenstierna: Offta händer det, att
när landtmannen skall låta mäta ut sin sädh, är mätaren
inthet tillstädes, uthan uppehåller folket effter sin villia.
Det är svårt vara så tvingat; bättre vore att vara frij,
och den som vill hafva honom, så stånde det fritt. Man
200
1668.
veet vähl och kan tänckia, offta är mätaren skyld eller
elliest i alliance och altid inclinerar på kiöpmannens sijda,
derigenom bonden och annat erligit falk måste sättia
emellan; han refererade ett exempel om een, som hade
tappat 8 pro cento igenom mätame.
Hammarsköld: Det är sant, aldrig få dhe så gådt
måhl från staden, som dhe dijt föra låta.
Gref Gustaf Oxenstierna kunde intet nogsampt ut-
säija, huru importune mätarne äre; dhe tora väll säija,
att den, som intet låter mäta igenom dem, skole dhe låta
confischera deras varur.
Siöblad: Effter så stort bedrag är med saltmätningen,
och man vet största qvantiteten af saltet sälljes effter vicht
och punnetals, så synes vara rådeligst, att låta väga alt
saltet, så kunne inthet igenom mätaren bårdtmätas.
Potter: Derunder kunne fålket mehr bedragas, ty
Lisbona saltet är tyngre än Sanct Hubes salt och Sanct
Hubes salt är lijkvist det bästa. Der till med kunne man
taga vatten och kasta på saltet, så vore det tyngre.
Siöblad: Man skulle då ställa mått effter vichtern
Potter: Vore ändå ovist, ty sombt salt är grofvare
än sombt.
Hr Landtmarskalken: Jag förnimmer tvenne ting
vara här att considerera: 1. Om sielfva värket och stadgan,
hvarmed vij samptl. alle väll äre benögde. 2. Ar modus
procedendi igenom visse mätare, hvilka Ridderskapet, Prä-
j sterskapet och det andra ståndet finna så vijda böra af-
skaffas, att man icke må vara bundin till dem och neces-
siterat att bruka dem, uthan att hvar och een må stå det
fritt, dem att bruka eller inthet, och detta var resolutio
af Ridderskapet, Präster och Bönderne.
Tegner: Jag fruchtar, att det läre komma mer klage-
måhl dereffter, och läre ändå mäst fälla derpå igen.
Lagerfeldt: Uthi 1638 åhrs rijkzdagzbeslut är mä¬
taren som ett vittne stält emellan sälljaren och kiöparen;
i fall dhe skulle komma till att träta, skulle man nu för
abusu tollere usum.
Doctor Eric mente, att den abusus blifver till evig tijdh.
Potter: Gref Gustaf Oxenstierna var med i dhen
commission emellan Rijkzverdin och Stiernhielm angående
vichten, och då befans 20 pund Stokholms vicht hålla 16 mark
Juli.
201
upstäders vicht. Vij sökte väll effter victualie eller Örebro
vicht, men kunne intet rätt finna, hvad Örebro vicht var.
Och efftersom dhe fremmande äre vahne att handla her
på Stokholm, fans för gådt att blifva vedh denne vichten,
som något närmare lijkheet har medh uthländsk vicht,
dock således att Stokholms vicht så väll som Örebro vicht
redigeras till åser; således så månge åser innehåller 1 skål¬
pund Stokholms vicht, och så månge åser innehåller 1 skål¬
pund Örebro vicht, då fins discrepancen aldrabäst.
Een bår gare från Örebro sade, att Örebro vichten
ligger ännu uti deras kyrkia i sacristijga uti trinsteen
förvarat.
Gref Gustaf Oxenstierna sade sig hafva varit medh
deröfver, och effter hvart och ett land har nästan hafft
sin serdeles vicht i förra tijder, och emedan ingen rätt
Örebro vicht mehr fans, ty syntes rådel igast att låta
jämka vichterne och giöra dem så när lijka, som dhe kunna,
och när skålpund redigeras till åser, kan hvar och een
finna sig deruti.
Om Banco.
Hr Landtmarskalken refererade, huru Ridderskapet
och Adelen hafva funnit för gådt det ährendet att up-
skiuta, till des någon vijdare information kan gifvas.
Sielfva rem och Banco finna dhe för ett högnödigt och
nyttigt verk, men de modo och administratione kunna dhe
inthet något säija, förrän vijdare derom kan communicerat
blifva.
Doctor Eric: Ehuru Presterskapet icke hafva så stort
förstånd heruti, hafva dhe lijkväll varit i äfven dhe samma
tanckar. Emot värket hafva dhe inthet att säga, uthan
hålla det för gådt och nyttigt. Om modo kunna dhe eij
heller döma, förrän dem vijdare underrättelse gifvas kan.
Tegner pro Civibus var ochså eense deruti.
Bonden hemsköt det Kongl. Maij:t och den Kongl.
Regeringen så och dhe andre förnämare stånden det att
betenckia; dhe hade inthet förstånd derpå; dhe andre gode
herrar af dhe andre stånden måtte giöra hvad dhem syntes
bäst i det fället och det, som för dem kunne nyttigt vara,
men låta bonden vara frij för sådane saker, som han intet
förstår, ty dhe för dheras stånd ville inthet hafva med
Banco att beskaffa.
202
1668.
Om antiqviteterna.
Hr Landtmarskalken refererade förmedelst ett vac¬
kert tahl Ridderskapetz och Adelens fattade mening att
berömma och tacka Hans Kongl. Maij:t och begiära con-
tinuation af sådan omsorg.
Doctor Eric: Hans Kongl. Maij:t häfver behagat att
låta dess bi’ef afgå till Biskoperne och Consistorierne, att
dhe skulle låta prästerne och sexmennen upsökia allehanda
antiqviteter, såssom först om steenar af runneskrifft, eller
elliest 2. gammalt mynt, 3. om gamble hieltars och kongers
griffter icke måtte ruineras eller violeras. Jagh på min
ort häfver giordt härvedh, så mycket jag häfver kunnat.
Jag häfver utskrifvit, att dhe slijk Kongl. Maij:tz nådige
bref och befalning skulle ställa sig till efterrättelse, men
kan eij veta, om dhe ochså alt kunna förstå, som det ment
är; dhe hafva kommit in medh een paperslapp, men kan
eij veta, om någon efterrättelse deraf kan hafva. Jag har
uti visitationen efterfrågat, om dhe något funnit bafva,
så hafva dhe stundom inthet förståt, förän jag har frågat
particularius derefter, om dhe inthet hafva sådant eller
sådant etc. Approberade som i alt annat ochså häruti
Hr Landtmarskalkens förnuftige tahl och svar.
Tegner idem. Rusticus idem.
Doctor Eric togh derpå att ville tala om saltet.
Hr Landtmarskalken: Det hörer inter gravamina
och eij till svaret i (o:på) propositionen.
[Om ordningarnes execution].
Hr Landtmarskalken refererade Ridderskapets och
Adelens mening, och huru dhe ville afbijda den under
händer varande execntionsordningen, förrän dhe något der¬
öfver kunne discourrera.
Doctor Eric approbabat; vill allenast med få ordh
säga, att executio est anima justitia:.
Tegner: Jag vet intet, om executionsordningen inne¬
håller res judicatas, eller om hon skrijder till ordningernes
observance tillijka.
Hr Landtmarskalken: Jag tager det så up; vij lare
väll snart få henne hender emellan.
Tegner discurrerade om altför stoor rigeur, som i
förstonne brukades med klädeordningen, i det om een offi¬
cerare eller annan förnämb man på landet kom i staden
Juli.
203
och hade een undertröija, som hade lijtet gamle guldsnöre
uppå och elliest i andra måtto var adjousterat effter
gamble verlden med någon guldknyttning eller elliest, så
ville dhe hafva honom till böter, der lijkväll lagens mening
eij sådan är.
Om lagens revision.
Hr Landtmarskalken förtalde dhe skiähl, hvarföre
lagen behöfver att revideras och suppleras, nembl. för
multiplicatione easuum och commerciernes tilltagande skull,
och uti qusestione an troor jag vij skole vara eense, att det
är nyttigt och nödigt; in qumstione quomodo och de modo
kunne vij deliberera, och 3. när och på hvadh tijdh samma
revision bäst kan företagas. [Om] modum hafva Ridderskapet
och Adelen funnit bäst, att lagen blifver i sine balkar dehlt,
som han nu är, och ehuruväll diversa argumenta kunna
finnas i een balk, som methodo Justinianea bättre kunne
under dess visse titlar sammanfogas, så synes dock bättre
att, det minsta man kan, olaga och omaka dhe gamblas
ordning, uthan allenast supplementa skeer i dhe måhl, som
vår lagh är manéa. Om tijden så troo vij bäst vara, att
det skeer uti desse Kongl. Maij:tz omyndige åhr, att dhen
kan vara färdigh ved Konungens ahnträde, vill Gudh, till
regemente att approberas och introduceras. Om kyrkie-
ordningen voro ochså Ridderskapet och Adelen uti samma
mening, att den uti Konungens omyndige åhr kunne uth-
arbetas, och efftersom dhe äre vichtige qumstiones, som så
väll leekmän som Presterskapet angå, så vore bäst, att af
begge stånden lärde och skickelige män dervid förordnades,
att hon och till den tijden kunde vara färdig.
Doctor Eric: Prästerskapet äre ännu intet kombne
till någon mogenheet om detta ärendet, uthan hafva det
hållit in suspenso. Dhe kunna intet annat än effter Hr
Landtmarskalkens kloka tahl approbera nyttigt vara, att
denne revision skeer; hafva ochså intet betenckiande i den
saken. Om kyrkioordningen hafva dhe eij heller något vist
hoos sigh kunnat besluta. Tijden om lagens revision kunna
dhe eij heller ogilla, och att arbetet går fordt och effter
een serdeles viss method och instruktion, som Kongl. Maij:t
i nåder kan behaga dem att föreskrifva. Men under hvad
method kyrkioordningen bör ställas, synes vara något vij-
dare att öfverläggia. Den gambla kyrkioordningen giordes
204
1668.
effter dhe tijderne. att rensa landet ifrån den papistisbe
surdegen, och är mästeparten skrifvit in forma loeorum
communium, men inthet så mycket ad mores eller in forma
legislatoria. Dhe som effter sahl. Konungens ordres hafva
varit befalte att sittia deröfver, hafva velat föllja den
method, som Hr Landtmarskalken förmälte synes vara bäst
att föllja i lagen, nembl. behålla det, som gammalt är, och
supplera hvad som fattas, men finna det mycket besvär-
ligit; ehuruväll dhe måste väll stanna derved att låta den
gamble kyrkioordningen förblifva, som hon nu är, och giöra
allenast ä part ett supplementum de tempore et modo,
kunne han intet ogilla hvad höghv[älborne] Hr Landt¬
marskalken sade, och att visse lärde män och skickelige
personer deröfver förordnades.
Tegner stämbde ochså dermed in, allenast ett ville
han påminna, att efftersom dagelige casus förefalla, som eij
kunna af lag decideras, frågas om man i sådane fall skall
gå till Kongl. Maij:t och dess Hofrätter eller döma effter
samvetzlag och fremmande nationers lag.
Hr Landtmarskalken: Jag förstår, hvad Hr Borg-
mestaren menar, nembl. medan någon difference är emellan
Hofrätterne, som Abo och Stokholm, och deras resolu¬
tioner, i det dhen ene icke håller så i alt med den andre,
så ähr een ting, att man söker Kongl. Maij:t. Men är
een casus ny, och kan inthet af vår lagh decideras, så
är det emot konungzbalken att recurrera till fremmande
lagh, hvilken som een clenod bör inviolable hållas och
observeras.
Dermedh ginge Ständernes uthskott från hvarandra
och klockan 3 effter middagen samma dag igenkommo på
Ridderhuset.
Den 6 Julij effter middagen.
Doctor Eric mente, att straffordningen väll kunne
upskiutas och remitteras till revisores legum; dhe hade
väll densamma igenomlupit, men dock intet bättre funnit
för sine personer, än hafva henne derhän remitterat.
Hr Landtmarskalken sade, att Ridderskapet och
Adelen hade samma tanckar och detsamma hos sig be-
slutit.
Tegner var dermed tillfredz.
Juli.
205
Om omslaget.
Hr Landtmarskalken befalte Secreteraren upläsa
uthur protocollet Ridderskapets och Adelens betenckiande
derom, 1 som ochså skedde, och påminte Hr Landtmar¬
skalken, att dhe för dheras stånd hade låtit införa någre
cauteler; dhe tvifla inthet, att icke dhe andre stånden
giöra detsamma.
Doctor Eric aggreerade samma betänckiande och up-
satz; sade dheras stånd icke så vara informerade eller för-
farne att judicera om sådane saker, uthan vela hafva det
goda förtroendet till det låfl. Ridderskapet och andre
ståndet, att dhe giöra deruthinnan hvad nyttigt och bäst
kan vara.
Tegner approberade rem ipsam, som är omslaget, men
sade, att kiällan, hvaraf denne richtige betalningen flyta
måste, är uthtårkat, och derföre icke kan see, huru det nu
skall kunna practiceras; han tviflar inthet, att [om] Banco
först inrättat blefvo, att det väll skulle komma i gång. Tog
exempel af privat personer, hvad för stoora ting dhe kunna
giöra igenom bara credit, som skulle ruineras, om god
betalning blefve påbudin, förrän penningerne komma i
landet.
Bonden hemsköt Kongen och dhe andre Stenderne,
som hade förstånd derpå; bad dem giöra hvadh gådt och
försvarligit kan vara och nyttigt för landet, att kyrkian
får stå mitt i byen.
Tegner ville giärna veta, hvad igenom privilegier
skulle förstås, som uti omslagzresolutionen infördt var.
Framtedde derpå een Kong Glustaf Adolphs resolution om
ett omslagh här i Stokholm, som uplästes.2
Hr Landtmarskalken explicerade, hvadh det vore,
att det eij vore så till förståendes, som skulle någon igenom
privilegierne intet vara förbundin att betala sine giäld,
som lag förmår.
Tegner: Ingen ting läre bättre befordra ord och
låfven till execution än ett omslag.
Hr Landtmarskalken gillade det.
Lagerfeldt: Serdeles när manufacturerne komma
i flor.
1 Se ofvau sid. 170.
2 Se sista bilaguu.
206
1668.
Doctor Eric mente, om klädeordningen intet hålles,
så torde inthet så richtig betalning skee.
Hr Landtmarskalken sade, att Ridderskapet och
Adelen beklaga det, att den helsosamme ordningen så lijtet
bli jr achtat; remonstrerade huru causa till all vår fattig-
domb och armod vore det, att vij mehr af dhe fremmande
kiöpte, än vij dem af våre egne varur försällja kunna.
Pötter: Yårt land är stort, och så länge vij inge
manufacturer hafva, som kunna föda sig och utharbeta det
i landet, som vij här behöfva, så äre vij fattige. Uti
andre land giäller det sprickwortet: ju mera fålle, ju mera
näring, men här intet så, uthan contrarium.
Derpå fölgde ordine i propositionen om uthskrifningen.
Hr Landtmarskalken remonstrerade, huru militien
näst (-rudh altid häfver varit een mur för fäderneslandet,
hvarigenom Kong Gustaf Adolph icke allenast vår christe-
lige religion och des land och rijker försvarat, uthan och
inlagt för hela nationen, så länge verlden står, ett odöde-
ligit nampn, och derföre borde vij billigt reflectera här¬
uppå och så laga, att militien altidh vedh macht hålles.
Doctor Eric: Att icke Kongl. Maij:t vedh desse tijder
behöfver stärk? till militien, tvide vij inthet; vij önskade
väll att kunna giöra oss något vist hopp om någon säker
och varande fred, och att landet i så måtto kunne blifva
förskont med uthskrifninger; dock måste publicum gå
framför privatum. Det är väll een ynkelig ting med våre
såldater, som hemma ähre, hvilka besvära landet med
tiggerij. Sammaledes giöra båtzmennen, så att väll vore
dhe kunne komma någonstädz och bekomma födan; kunne
väll inthet neka uthskrifning, allenast den kan skee på det
lindrigste sätt.
Siöblad: Jag sitter i Krigz-Collegio som ett Krigs¬
råd h och hörer dageligen stora klagemåhl, huru knechterne,
som uthe eller på arbete ähre, blifva illa handterade af
dheras värdar; dhe få inthet huusrum eller taak öfver
hufvudet, uthan af nakenheet, hunger och kiöld måste gå
under, derigenom militien mäst är vorden ruinerat, och
derföre ähr nödigt, att vij få mehra falk igenom uth¬
skrifning.
Hr Landtmarskalken: Det läre vara eens eller
annans vållande, att sådant förelöper; Kongl. Maij:t läre
Juli.
207
sådant giärna remediera och bättra, att ingen af des sål¬
dater genom hunger eller nakenheet eller elaka tractamenter
må gå under; dhe läre väll så blifva underhåldne, att dhe
ingen nödh läre lijda; excuserade alt på bästa sättet.
Siöblad ville continuera och remonstrera dheras under¬
gång, men märkiandes eij vara å propos, blef af circum-
stantibus påmindt att innehålla. Derpå han då sade eij
vara sin mening annorledes än att vijsa, det Kongen har
falck behof.
Tegner talade om bårgarnes båtzmanshåldh, som dhe
altidh äre skyldige och gierna vela hålla till Kongl. Maij:tz
tienst.
Bon dhen sadhe sig höra, huru mycket det har kostat
Konungen, så till gesandtskaffter som krigzfålkz under-
håld, men klagar öfver deras armodh, att dhe igenom miss¬
växt måste äta barkebröd; dheras medbroder, som hemma¬
varande ähre, förmoda med oss hem igen någon lindring
och förskoning här ifrån höga öfverheeten. Det är ynke-
ligen nog; inthet har allmogen sielf, och derföre kan han
eij gifva något åt såldaterne, som gå och tiggia kring
bygden.
Öfverste Mörner: Det är eij Kongens villja, att sål¬
daterne skole gå att tiggia; dhe läre väll få födan uthan
att besvära landet.
Bonden continuerade sitt tahl.
Hr Landtmarskalken: Vij hade rätt så väll fog
att begiära lindring för våre bönder som I gode daneman.
Men vij moste see på vårt k[ära] fäderneslandz bästa; om
vij icke hade hullit så stark militie, som vij bafve, så
håfve vij legat under lijkasom Danmark. Det står eij till
att lijkna den stoora roo och säkerheet, vij nyttja emot
det lilla besvär, som vij deremot undergå. Hans Maij:t
häfver månge befästningar att hålla till landetz försvar
och säkerheet och måste derföre hafva trogit svenskt talek,
ty månge fästningar äre kombne i fiendernes händer för
otroget fremmat fålck skull. Vij kunna underdånigst för¬
moda, att Kongl. Maij:t inthet lägger oss något besvär
uppå, utan det som rijketz vällfärd fordrar och vij draga
kunna.
Bondhen begiärade så länge dilation, som han fick
det berätta sine medbroder.
208
1668.
Hr Landtmarskalken badh honom så giöra och säga
dem samma skahl, som nu äre nembde.
Een annan bonde sadhe: Uthskrifningen att låta skee,
är vår gamble vahne; vij kunna inthet neka dertill.
Öfverste Mörner: Den danemannen talar som een
er ligh man, lät honom man tala mehr.
Hr Landtmarskalken proponerade om charta sigillata
såsom ett medell till Hofrätternes underhåld; begiära gierna
få veta dhe andre Ständernes mening och tanckar.
Doctor Eric: Man har eij tillförene spordt, att sådane
particulier medell ähre sökte; men te att Hofrätterne så väll
som alle andre collegier böra af Cronones räntor under¬
hållas. Charta sigillata häfver tillförene varit brukat, och
håfve vij nogsampt försökt, hvad fördehl hon hade medh
sigh; till äfventyrs i stellet det skulle vara ett medell att
underhålla justitien, torde det vara densamma att för¬
trampa; det är intet uthan dhe vela säga, att det är ett
ting, som graverar såväll dhe fremmande som inländske,
och mäst dem som hafva trätor. Men så hafva vij för¬
nummit, hvadh för besvär det häfver hafft med sig, ser¬
deles för dee fattige, som inthet altid så kunne hafva
charta sigillata, uthan måste reesa lång väg omkring och
offta hade inthet så månge penningar, så blef han skrämbd
och afskräckt att fullföllja sin rätt. Summa: vij hafva
smakat, hvad för stort besvär charta sigillata häfver fördt
med sig; det vore allenast discursvijs sagt; ville förven ta
gierna ifrån dhe andre gode herrar bättre information.
Tegner ville önska, att Justitise-Collegium, som funda-
mentet af ett lyckosambt regemente måtte igenom stadige
och visse medell kunna blifva underhållit. Tycktes honom
vara underligit, att äfven det collegium mehr än dhe andre
collegierne så skulle söka effter dess underhåld, der lijkvist
det det förnembsta och importanteste är; han kunne eij
annat see, än det så väll som dhe andre collegierne af Cro¬
nones visse räntor underhållas borde.
Bonden badh Gudh bevara sig för charta sigillata;
dhe hade uti 3 åhr hafft den giästen; dhe ville inthet giärna
hafva honom igen.
Hr Landtmarskalken uptäckte deruppå Ridderska-
pets och Adelens mening.
Juli.
209
Och blef altså resolutio, att charta sigillata afbidies,
och Kongl. Maij:t nådigst af Chronones räntor dertill visse
medell [täcktes] förordna, förmodandes att dhe medell, som
[till] Reductions-Collegium hafva varit anslagne, jempte
flere Cronones godz, som kunna reducerade vara eller blifva,
hertill skola kunna anslås.
Om slättens reparation.
Doctor Eric frågade, om det förstås dhe inländske
eller uthländske slåtten eller begge dehlar till alle slått.
Hr Landtmarskalken: Effter det är generaliter
refererat till samptl. Ständerne, så tror jag meningen vara,
att samptl. dertill contribuera skola, ty fastän uti någre
provincier inge slott äre, så kunna desto flere vara uti
een provincie.
Doctor Eric: Jagh frågar så, effter i Strägnäs intet
slått är. Presterskapet see väll, att tarfven står för ögonen,
men medlen äre deremot osynlige, helst för dhem; kunne
dhe få höra något förslag om sättet och modo, så kunde
dhe sig vijdare uthlåta.
Hr Landtmarskalken: Kär man consenterar till rem
ipsam, så troor jag ingen stoor difficultet skall vara, effter-
som Kongl. Maij:t och den Kongl. Regeringen lare bäst
kunna finna på modum och sättet. Begynte derpå att
remonstrera, hvart Cronones medell desse åhren bärt åt
hade tagit vägen, så att intet är att förundra, det Kongl.
Maij:t nu begiärer medell af Ständerne.
En Skånisk prästeman steg up och badh, att prester¬
skapet i Skåne måtte komma i consideration, att dhe här¬
ved eij graveras måtte. Dhe hafva nyligen på Greneral-
Grouverneurens förordning most gifva 3,000 daler till fäst-
ningernes bebyggning dersammastädes, som dem är tillsagt
att skola gådtgiöras uti dhe bevillningar dhe här giöra
kunde. Bad sådant måtte tagas i consideration.
Hr Landtmarskalken: Kongl. Maij:t läre det väll
remediera.
Tegner: Yij hålle väll sielfva saken nödig, men vij
håfve eij ännu öfverlagt om vägen att kunna komma
dertill.
Rusticus: Det kunne väll vara för rijket een heder
och een hugnad för vår tillväxande Korning, att slåtten
kunna blifva upbygde och utstofferade, men deras stånd
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-protX. 1668. 14
210
1668.
vöre så armt, att dhe intet annat kunne gifva dertill, än
som vahnt har varit; dhe gifva åhrligen 9 mark byggningz-
penningar; det är eij nu så vulit, som i förra tijder; bonden
har nu inthet.
Hr Landtmarskalken berömde hans tahl; han talar
väll, att det för rijket een heder är och för Konungen
een hugnadt, när han kommer att reesa kring landet, att
se slotten väll reparerade och upbygde; dhe fremmande
ochså, som reesa här uti rijket, gifver det ett anseende,
när kongzhusen väll uthstofferade synas; det ähr elliest fun¬
derat i lag, att Ständerne uti slijka fall skole hielpa till.
Rusticus beklagade dheras oförmögenheet och stora
fattigdomb, som förflutne åhrs missväxt förorsakat hafva.
Hr Landtmarskalken: Vår Herre kan ehrsättia det
med en ymnig åhrsväxt, hvartill nu, Gudi ärat, gådt
embne och hopp vore.
Om Täliegrafven.
Hr Landtmarskalken remonstrerade dess stora nyt-
tigheet i gemeen för heela rijket, varandes dhen samma som
een ådra till gådt kiöp i rijket, och alt på det bästa
uthlade.
Doctor Eric: Man hörer väll nembnas nytta, och
skulle man gierna vara informerat, hvaruthi den nyttan
egendtligen består. Skola farkostarne, som derigenom komma,
få handla med opstäderne, så vore en ting; då kunde dhe
vara meer obligerade att contribuera till detta värket, men
få dhe inthet det, så kan jag eij see, hvaruti nyttan skall bestå.
Hr Landtmarskalken remonstrerade uthförligen och
med sufficiente skiähl, att det var publicum bonum, 1. i det
att man har eij behof segla så långt uthom i så stoor och
äfventyrlig siö, att komma hijt till Stokholm, remonstre-
randes den besvärligheeten och åtskillige väder man måste
hafva, förr än man denne kroken igenom skiären hijt segla
kan, och denne commoditet kunna sig alle Sveriges rijkes
provincier söderut liggiandes, som Östergiötland, Småland,
Skåne etc.,1 att dhe mycket snarare kunna komma hijt
medh dheras varur, än härtill skedt är. Uprepade dhe skiähl,
som tillförene här i protocollet införde äre,2 huru kiöp-
männen då snarare två resor giöra kunna än nu een, der
dhe hela compassen denne kroken kring segla skole.
1 Meningen ofullständig. 2 Se ofvan sid. 149—151.
Juli.
211
Tegner svarade till det l:a, att dhe eij hafva af nöden
att segla öfver så stoor siö, som är emellan Tälljeskären
och Stokholmsskiären, serdeles dhe som äre hemma neder
i Småland. Så sade han, fastän dhe gå innan skärs, så
moste dhe, förr än dhe komma till Tälljeinlåppet, passera
större siögar, än här emellan är, för emellan Landzort och
här äre eij så store och farlige siögar. Till det 2:a att
rijket deraf skulle hafva nytta, mente han nästan con¬
trarium kunna förmodas, ty då kunde omöijeligen landz-
kiöp hindras, som tillförende oss här i Sverige häfver ut¬
armat; man kan ännu komma ihug Konung Johans och
andre Konungars tijd, som derföre hafva förtagit Tällje-
seglationen.
Hr Landtmarskalken beviste 1. contrarium, att
ingen siö vore så stoor, förr än dhe komma till Landzort,
som han sedan är. Bråvijken är dhen största hähl dhe
passera skola, för än dhe komma till Landzort.
Hammarsköld nembde ochså een annan hähl något
stoor.
Sedan uprepade han (o : Landtmarskalken) dhe stoore
besvär att skola segla hela compassen kring, förr än man
hijt framkommer. 2. Uthi Konung Johans tijdh var ett
annat; då var Sudermanland ett arffurstedöme för sigh
sielfFt, och då skedde stort underslef för Konungen medh
kopparen, som fördes på Tällje; nunc sublata causa tolli tur
effectus. Sudermanland är nu intet mer något furstendöme,
uthan alle provincier höra immediate under Kongl. Maij:t
och Cronan. Ad 3. att landzkiöp intet då kunde förhindras,
så är der vedh ingen fara, ty uti Tällje blifver een slyss
så väll som här, och kan ingen der passera uthan man får
veta, hvarest han vill taga vägen.
Tegner: Etfter Sudermanland mäst kommer Hennes
Maij:t Dråttningen till, frågas om hon icke kan pretendera
samma rätt som Arffursterne.
Hr Landtmarskalken: Annat var med Arffursterne;
dhe hade igenom testamentet plenariam jurisdictionem öfver
landet; Hennes Maij:t häfver allenast sitt lijfgedinge deruti.
Tegner: Det kan ännu komma en Arffurste och landet
blifva ett furstendöme.
Hr Landtmarskalken: Det är förmedelst een laga
stadga förbudit, ty aldrig ingen (I) Arffurste läre få några
212
1688.
provincier eum jurisdictione, uthan läre hafva sine visse
underhåldzmedell, och provincierne altid förblifva hoos och
under Chronan.
Tegner: Stokholm skulle lijkväll derigenom blifva
ruinerat.
Hr Landtmarskalken: Ehuruväll man detta värket
icke bör considerera som nyttigt för een stad allena, uthan
som nyttigt för hela rijket, lijkväll skall jag bevijsa, att
Stokholm härigenom skall finna een fast större upkombst,
ty Tällje blifver allenast som een lastagieplass för Stok¬
holm, och kunna Stokholms bårgare såväll commendera
deras skepp derifrån som härifrån och hafva vunnit denne
långa kroken kring till Landzort.
Tegner: Om Tällje blefve een lastagieplatz, så torde
gagna månge, men elliest skulle Stokholm aldeles gå under,
hvilken är een stadh, som nu först har begynt att sättia
och fästa sig, och kan inthet veta, huru det framdeles för
Konungen skulle kunna försvaras, om denne ruinerades,
som är lijkväl den endeste, som Konungen och rijket någon
märkelig reel tiänst giöra kan, ty tillförene vet man, att
Kongen till sin skepsflota häfver måst låta baka [bröd] uti
kringliggiande upstäder, hvilket som uti hast och med vahn-
skössel bakat, när det långsampt hijt kom, var af mögell
eller elliest bortskemt; nu har man af Stokholm hafft prof,
att det allena både till bröd och öhl hela Konungens flåtta
har kunnat fournera, som var een stoor tienst för heela
rijket i seneste Danske feijgden, och det uti een hast och så
gådt, att siöfolket derigenom väll hafva kunnat subsistera;
vore altså betenckeligit att låta een sådan stadh aiftaga.
Hr Landtmarskalken: Det är väll påmint, Stok¬
holm läre härigenom förkåfras och eij afftaga.
C a do, Borgmestaren ifrån Ubsala: Om upstäderne
intet få nyttia genomfahrten ved Tällje och handla uti
Saltsiöen, så vela dhe begiära af Kongl. Maij:t, att dhe
härmed förskonte blifva kunna. Stokholm vore högt nog
vuxit allareda; dhe andre städerne borde ochså hafva födan.
Tegner svarade dertill intet, uthan invände, att skep¬
pen kunna inthet så väll läggia till der vedh Tällje, som
dhe här i Stokholm kunna giöra intill skiepsbryggan.
Hr Landtmarskalken: Kongl. Maij:t hade detta
inthet föreslagit, om det icke hade funnetz giörligit och
gagneligit. Remonstrerade att dhe mycket väll der till
läggia kunde, slutandes att Ridderskapet och Adelen af
desse skiähl äre vordne bevekte, detta allmenne nyttige
verket underdånigst att recommendera till des behörige
befordran och fulbordan.
Doctor Eric: Han hade fått någon information nu
af högvelborne Hr Landtmarskalkens och Borgmestarens
discurser, men Biskopen i Vexiö, som sitter hoos mig,
säger att han kan eij afsee, hvad nytta den orten han på¬
vistas häraf hafva kan, som är långt ifrån siöen.
Hr Landtmarskalken: När hiertat är friskt, så
röra sig alla lemmarne.
Tegner remonstrerade, att när upstäderne hade segla-
tionen, vore det alt fremmande, som uthsugde landet; sedan
Stokholm har af hållit dhe fremmande, har det varit capabelt,
som sagt är, på een månadz tijdh att fournera heela Kongens
flåtta.
Doctor Eric togh alt ad referendum confratribus, effter
dhe tillförene hafva tagit detta värket som ett particulart
ahn effter den anledning Kongl. Maij:t synes gifva i dess
öfverlefvererade skrifft, men nu förnimme vij, det kunne
considereras som ett alment, altså vele vij spendera vårt
arbete på des vij dare öfverläggiande.
Dermed slötz den eongressen, och beledsagades Stän-
dernes uthskått effter vanligit sätt höfligen ut igenom een
af hvar classe.
Ben 7 Julij för middagen kom uthskåttet öfver pro¬
positionen tillstädes, och begyntejs] då först att reassumeras
hvadh i går vedh samptl. Ständernes uthskotters conference
passerat var, och huru dhe intet vore obenägne till ut-
skrifningens bevillning, bönderne ochså sielfve intet funne
det så besvärligit.
Resolverades altderföre, att uthskrifningen för 1669
och 1670 skall må(!) skee lijka som 1664 bevilliat var,
och der nöden så hårdt påträngia skulle, skall 1671 den¬
samma ochså vara effterlåten, dock så att inge pen¬
ningar uthan manskap upbärs för alle trij åhren, och
observeras derhoos hvadh 1664 observerat blef, säte-
rijen, rå och röör sampt Adelens betientes hemman undan-
tagne.
214
1668.
Sedan föll discursen på slättens och kongzhusens re¬
paration.
Hr Tore Bonde holt för een farlig conseqvence, om
man skulle låta Adelens bönder åter begynna att giöra
dagzverke åt slåtten; Adelen hade een gång varit så
lyckelige, att dhe hafva frelst deras bönder derifrån; det
vore hög tijdh att hafva i acht, dhet dhe eij mehr måtte
komma der till.
Och sedan alle classerne funno detta hans tahl rai-
sonnabelt, vart beslutit och voterat af alle classerne som
fölljer.
Hammarsköld pro tertia classe: Desse begge nöd-
vändigheeter till slättens reparation och Tälljegrafven vill
tertia classis hafva slutne under ett eller läggia dem till¬
hopa, och vela dee till ett för alt bevillja så stoor hielp
och quantum uti nästföljande tvenne åhr 1669 och 1670,
som skepshielpen 1664 var bevilliat, under samma villkor
och på samma sätt som bemälte skiepshielp utgick, och
vela underdånigst begiära, att visse män måtte deröfver
förordnas, som medlen emottaga, att dhe till inge andra
usus må distraheras, uthan egendtligen till desse blifva
oförryckte, och att så snart denne slotzhielp begynnes att
anammas, med begge värken må begynnas och fortfaras
och medh flijt bringas till endskap, hvarföre framdeles att
kunna hafva vijdare besked och räkenskap, deras under¬
dånige begiäran är.
Hr Thore Bonde pro secunda [classe] sade, att secunda
classis är aldeles eense med tertia.
Hr Conrad Gyllenstierna pro prima [classe] holt
ochså aldeles medh votis priorum classium, dock således att
halfparten kommer till slättens bebyggninger, halfparten
till Tälljegrafvens förfärdigande.
Re sol u tio nobilitatis: Att till slättens bebyggninger och
grafvens förfärdigande bevilljades ett för alt som skepz-
hielpen 1664 uti tvenne nästföljande åhr 1669 och 1670.
Dhe af Ridderskapet ifrån Skåne påminte om een con-
tribution, deras medbroder på General-Gouverneurens be¬
giäran i deras frånvaru hafva måst ingå och bevillja,
hvilken dem af välbemälte General-Gouverneur vore för¬
säkrat, att dhe skulle få decourtera uti det dhe här på
Rijkzdagen elliest bevilja kunna. Begiärade att det måtte
Juli.
215
blifva uti svaret på propositionen infördt. Begiärade att
det kunde blifva observerat, att deras ugedagzvärke ifrån
denne bevillning effter privilegierne måtte utheslutne vara.
Hr Per Sparre Larson mente, att effter dhe samma
penningar vore allareda destinerade [till] fästningernes eller
slättens reparation der nedre, så vore icke annat [än] skäligt,
att dhe måge decourteras.
Öfverst Burchhausen begiärade, att effter i Finland
så stoor nödh vore om penningar, att bönderne finge uth-
gifva denne skatten i spannemåhl effter Cronans verdering.
Somblige mente honom tala emot sig sielf; spanne-
målen är altid dyrare effter markgången än Cronans vär¬
dering.
Resolutio till slotten och grafven: Det skulle uthan
åtskildnat gå öfver alle lijka; effter alle classerne allareda
voterat hafva, så stodo derved intet mehr att giöra.
Hr Landtmarskalken: I gode herrar påminne eder
hvad senast blef omtahlt, när dhe af Ridderskapet och
Adelen i Skåne begiärade att fä deras besvärspuncter
tillijka med väre och icke ä part, som 1664 skedde, in¬
skrifva låta, och hvarföre vij då eij understodo oss det
att giöra, förr än vij af högre hand derom vore förordnade;
nu är mig utur Rådet vedh handen gifvit och tillskrifvit,
som fins bil. 6, att Kongl. Maij:t vill nådigst, dhet dhe
såssom constituerande ett corpus med oss, deras besvärs¬
puncter ibland väre skola insererade blifva. Frågade om
dhe hade någet dertill att säga.
Nullus hade deremot att säga.
Ergo resolutio: Att Skåniske Adelens gravamina in
uno contextu medh Ridderskapets och Adelens besvärs¬
puncter upsättias skole, dock distinctis punctis för distincte
materierne skull.
Och occasione hujus var beslutit, att 2:ne af hvar classe
skulle förordnas öfver besvären, då dhe Skåniske af adel
kunne vara derhoos och om deras besvär information gifva.
Om eder och sabbatzbråt incaminerades sedan discur-
serne, och sedan voterades (jämf. bil. 7).
Hammarsköld pro tertia classe: Effter det arbi-
trerandet toucherar mäst oss, som adell äre, så vele vij det
underdånigst afbidia och förmode derhoos, att hvar och een
så god disciplin uti sine håf och huus hålla låta, att sådane
216
1668.
missbruk föreböij as; vele ochså underdånigst hafva påmint,
att slijke ordninger een annan gång eij förr måtte pu¬
bliceras, än dhe Stenderne kunna vara communicerade, och
man pröfva kan, att dhe kunna låta practicera sig.
Hr Thore Bonde pro secunda [classe] sade samma
mening vara ochså secund® classis.
Hr Conrad Gyllenstierna pro prima [classe] sade,
det dhe begiära, att arbitrerandet allena hoos Hofrätterne
må förblifva och eij effterlåtit underdomarne. Men detta
placat vela dhe underdånigst hafva ombedit, att det måtte
ophäfvas.
Resolutio Nobilitatis: Att placatet om eder må blifva
uphäfvit.
Dereffter voterades om sabbatzbråt, sedan något lijtet
var discurrerat.
Hammarsköld pro tertia [classe] sade dhem begiära,
att det tillijka må blifva uphäfvit; vore då något, som
kunne behöfvas, kunne det ved strafordningens förfär¬
digande remitteras till revisores legum att der ihug-
kommas.
Hr Thore Bonde pro secunda [classe]: Begiära al¬
deles, att det kunde blifva uphäfvit.
Prima classis var eense med secunda.
Bcsolutio Nobilitatis: Att sabbatzbråtzordningen medh
Kongl. Maij:tz nådigste tillåtelse må uphäfvin blifva.
Dernäst föll talet på siölagen.
Hr Per Sparre Larson refererade, huru berömmelig
Kongl. Maij:tz intention är med siölagen, att derigenom
een prompt och fordersam justiee må ehrhållas till dhe
traffiqverandes och commerciernes fördehl och upkomst.
Nu såssom där står, att städeme skole döma uti dhe saker,
som höra under des jurisdiction, men intet vijdare, så
synes denne prompte processen till justicien eij kunna nähs,
uthan städerne måtte få döma något utkom deras juris-
dictioner, ty skall een prompt justiee skee, så moste do-
marne altid vara tillstädes; nu veet man det, att på landet
hafva dhe inthet annat än deras visse tingztijmar. Altså
frågas om i sådant fall icke gådt skulle vara, att dhe
dragas till nästa stadzrätt och der afhulpes.
Hr Landtmarskalken: Det skulle prejudicera Rid-
derskapet och Adelen, och hafva dhe uti skärgårderne altid
J uli.
217
deras hambnskrå, som dem emellan döma kunna. 2. Ähr
mycket betenckeligit att ombyta det gambla och vanlige
procedere, som lagen innehåller, och draga saaker till een
jurisdiction, som inthet derunder höra. 3. Fastän een casus
skulle hända extra territorium och uthom stadzens juris¬
diction eller quocunque loco, så händer dem lijkväl på
skeppet och uti saaker, som angå commercier eller naviga¬
tionen, och äre skeppen gemenligen hemma i någon stadh,
att deres trätor ändå der kunna och måste dömas och
afhielpas.
Hr Per Sparre Larson: Hambnrätterne hållas som
tijngztijmarne och äre eij altidh tillstädes.
Hammarsköld: Hambnfougden bör altid vara till¬
städes.
Hr Per Sparre Larson bevijsade, att skeppen mäst
arrivera till fläckar eller städer, der inge hambnfogdar äre.
2. Åhre sådane saker importantere, än att dhe af een
hambnfogde skole kunna dömas. 3. Det kan så vara, att
Kongl. Haij:t vill hafva tingen, som des egne regalia för
sig, som vant har varit, och icke låta stadzrätterne hafva
dermed att giöra, som hafva dheras privilegier distincte.
Hr Landtmarskalken: Kådstufvurätterne äre rätt
så väll under Konungen som tingen, men det är nyttigt
och bäst uti sådane saker förblifva ved det, som forent(!)
är. Jag har remonstrerat, att mäst alle skepp höra till
städerne, och således alle dhe casus kunna komma att
sortera under deras stadzrätt.
Hr Gustaf Rosenhane: Efftersom det effterlåtes dem,
som boo på landet, att ordinaria via gå och procedera med
dheras rättegånger och eij effter denne nye ordningen,
så synes vara så gådt, att det skedde så i städerne, och
appellationerne ginge till Hofrätterne och eij till Com-
mercie-Collegium.
Resolutio: Denne qusestio upskiutes till i dag effter
middagen, när Lagerfelt och Rosenholm kunna upkomma
och höra sampt debattera desse påminnelser, effter dhe
synas vara af importance.
Hr Gustaf Rosenhane steg up, begiärade få tahla
något, som synes skola kunna tiena ved denne qvestion.
Vår gamble Svenske lag bafve vij och våre förfäder altid
med varit fornögde och mått der väll vid, och hafva dhe
218
1668.
varit så ömma om denne vår lagh, att dhe ingen Kong
hafva ahntagit, förr än han hade svorit sig vela hålla hand
öfver Sveriges lag etc. och derhoos expresse utlofvat sig
ingen fremmande lag almogen till tunga vela introducera
låta. Nu påminner han sigh väll, att Rijkzens Ständer
hafva begiärt, det een siölag skulle giöras, men kan eij
veeta, om dhe någon ny process hafva begiärat, uthan att
dhe kunne väll vara henögd med vår vanlige process och
skipmålabalck, som står i lagen. Yore altså gådt, och
syntes rådeligst, att det blefve som fornt varit häfver,
att första instantierne blefve hoos Borgmestare och Radh
i städerne och tingen på landet, och fölgde sedan igenom
vad modum ordinarium till Hofrätterne, och eij tillåta
någon ny instantia som Commercie-Collegium. Det vore
lijkväll betenckeligit, att Commercie-Collegium, som nyligen
upkommit är, skulle få een sådan amplam jurisdictionem,
och såssom det har dragit något ifrån hvart af dhe andre
collegierne, nu draga ifrån dhe fyra Hofrätter dhe im-
portanteste casus. Man seer seglationen dageligen taga till,
och således förökes deras jurisdiction och det uthan Imi¬
tation kring hela rijket och alle dess provincier, så väll
dhe aflägse som dhe som här omkring liggia. Finlandh,
som så långt bårte ligger, skall komma hijt till Commercie-
Collegium, der dhe med ringare besvär, tidzspille och om-
kåstnad kunna blifva afhulpne der i Hofrätten, som till
den ända der inrättat är. Denne siölagzprocessen går ochså
förbij Kämbnärsrätten och strax till Rådstufvan, der man
lijkväll veet, att Kämbnärsrätten är een gammal instantia
och varit derföre inrättat, att casus der snart afhielpas
kunna. Hvarföre skulle dhe icke rätt så väll och snart
kunna afhielpa sakeme som Commercie-Collegium? Yore
altså bäst att blifva ved vår gamble process och gå via
ordin aria.
Hr Conrad Gyldenstierna: Jagh troor väll, att
Hoofrätterne hafva så mycket annat att bestella, att dhe
må vara glada, det någre saker komma ifrån dhem.
Hr Erenst Creutz begiärade med dheras gode per¬
mission få tala. Här äre någre provincier, som i detta
målet hafva serdeles privilegier, såssom Össel, som bedia
Grudh derom, att någon siöskada måtte tijma, på det dhe
måtte hafva någon förkåfring derigenom. Yij af adell
Juli.
219
hafva ochså privilegier, hvaruti desse nya ordningar giöra
oss ingrep, om dhe således effterfölljas skulle. Det är ju
bättre att låta practicera in foro solito, och att skiepsbråt
eller siöskada måtte som vahnt är komma adelsmannen
till godo, som äger land och strand.
Hr Per Sparre Larson: Jag veet intet, om Adelen
har fått sådane privilegier, och fastän det blifver under
Commercie-Collegium, så får jag lijka full min part, om
något skepsbråt skeer ved mine ägor.
Hr Creutz: Uthi skipmålabalk i lagen står nogsampt,
huru procederas skall.
Gref Gustaf Oxenstierna: När skepparen gifver
sine bergepenninger, häfver adelsmannen ingen vijdare dehl.
Hr Landtmarskalken repeterar Hr Gustaf Rosen¬
hanes tahl och svarar: Ad 1, att Hr Rosenhane menar, att
Ständerne hafva väll bevilliat, att siölagen måtte blifva,
men icke att någon ny modus procedendi introducerat blifva
skulle, respondeo: Hvartill hafva Ständerne beviUiat, att
een siölag måtte inrättas? Till den ända, att commercierne
och handell och vandell i rijket måtte tilltaga; skall nu
handel och vandel tilltaga, så hörer dertill förnembligst
een prompt justitie. Nu qui vult finem, vult et media;
hafva Ständerne consenterat ad materiale, som är siölagen,
så förstås att dhe hafva consenterat med detsamma ad
formale eller till det medell, hvarigenom en prompt justiee
kan ehrhållas, och såssom executio est anima justitia, så
häfver Kongl. Maij:t högvijseligst afsee kunnat, att den
igenom een till sielfva casus beqvemmat process bäst kunne
ehrhållas. 2. Veet man ju, att Hofrätterne hafva dheras
visse sessioner, och om sommaren, då mäste seglationen är,
sittia dhe inthet, där i stellet Commercie-Collegium sitter
hela åhret. 3. Åhre åtskillige saker, som förelöpa emellan
dhe trafiqverande, som dhe i Hofrätten sittiande icke kunna
hafva så noga information om, såssom vexel och andre
kiöpmansordningar. 4. Ähr vår lag, serdeles uti dhe saker
som handell och vandell angå, mutila et manca, ty såssom
här inge commercier tillförende i gamble tijder har varit
hoos oss, uthan vij som Indianerne låtit narra oss af Lybeck,
Dansich och andre fremmande, som hafva spelet mästare
öfver alt det vij hafva ägit i vårt land, altså är det icke
allenast salutairt, utan ochså högnödigt att hafva vår
220
1668.
egen lagh och ordning, hvarigenom väre tarfvor och rijkzens
upkomst och alles våres vallfärd i detta fallet kan blifva
nnderstödt.
Grefve Gustaf Oxenstierna: Alle saker synes hafva
deras särskilte arth och natur, hvareffter dhe vela vara
handterade; deribland synes commercierne ochså vara, som
hafva dhe omständer och circumstantier, att dhe äre eij
compatible att confunderas med andre saker; dhe samma
reqvirera deras egen vetenskap och egne män, som sigh
deruti kunna giöra informerade, och är uti slijke fall nödigt,
att något förbättras eller ombytes ved sielfva justitise-
administrationen, som bör observeras ved hvart och ett
ting effter des egenskap. Så lare det af sigh sielfft föllja,
att uthan prsejudice af vår Svenska lag sådane helsosamme
ordningar kunna stifftas. Man vill först gå till Hof-
rätterne, som af väre Konungar stifftade äre; häfver icke
Konungen ved justitia: administrationen altid hafft frije
händer att stiffta borgrätter, gårdzrätter etc. uthan prse-
judice af lagen, hafva framfarne Konungar hafft den frij-
heet att inrätta nya instantier, när så gagneligit synes,
hvarföre icke nu denne Konungen, som regerar? [Om] man
går till militien och des art och egenskap, så finner man,
att krigzarticlerne hafva tient till des behörige maintien.
Admiralitetet och Cammaren, alle hafva dheras visse och
särskilte ordninger och statuter, hvareffter dhe gå. Hvarföre
uti een så important saak, som negocierne angå och heela
vår vallfärd mäst beror uppå, skulle man icke tåla, att
serdeles regler och serdeles förfarne män derved brukades?
Hofrätterne blifva ändå i dheras sestim; man måste här mehr
considerera publicum och des nytta, och den är bästa do¬
maren i een sak, som den bäst förstår och uti alle dess
omstender är informerat.
Derupå begiärade Hr Landt marskalken, att clas-
serne effter ridderhusordningen ville häröfver votera. Och
sedan voterne voro tillhopa samblade, folie dhe således.
3:a classis berömmer Kongl. Maij:tz försorg så i detta
som all annor fall. Och såssom dhe finna siölagen och
heela processen vara nyttig och god, så vela dhe både siö¬
lagen och processen som een lag vedertaga; approbera och så,
att forum blifver, som Kongl. Maij:t det nådigst förordnat
häfver, hos Commercie-Collegium.
Juli.
221
2:a classis hafva intet deruti att säga, uthan berömma
och tacka Hans Kongl. Maij:t och den Kongl. Rege¬
ringen och äre aldeles eense med det, som tertia classis
rätt nu sade.
l:a classis var aldeles väll tillfredz med Kongl. Maij:tz
nådigste förordning; dhe ville dhen som een lag respectera,
och att rätta forum altid blifver hoos general Commercie-
Collegium, efftersom där män sittia, som det bäst förstå.
Iiesolutio Nobilitatis: Siölagén med skipmålabalk eller
processen erkennas och anammas för een lag, och dess rätta
forum förblifver hoos Commercie-Collegiumet.
Yedh detta tillfället kom ochså att discurreras, om icke
nyttigt skulle vara att begiära underdånigst af Hans Kongl.
Maij:t, det een hambnrätt måtte utarbetat blifva.
Dito discurrerades, om icke Ridderskapet och Adelen
ved samma tillfälle skulle begiära een gårdzrätt att få
straffa deras egne tienare med, ty skammen gin ge på tårra
landet; först tiena dhe illa och otroligen, och sedan gå dhe,
när dhe vela, utur deras tienst och achta hvarken pass
eller annat vitnesbörd, uthan gifva sig under någon stoor
herre, som dem sedan i protection tager, hvilket ehuruväl
det är emot privilegierne, så skeer ändå dageligen.
Resolut io: Underdånigst af Kongl. Maij:t begiära, att
een hambnrätt måtte blifva inrättat. 2. Att een gårdz¬
rätt för Adelen ochså i nåder måtte effterlåtin blifva, att
hålla disciplin och låta afstraffa deras egne tienare; detta
skall komma inter gravamina.
Om straffordningen discurrerades ochså, och effter det
var een important saak, som ginge lijf och gods ahn, fans
för rådeligst att remittera densamma som een preecipua
pars justitise till revisores legum att utarbetas till Kongl.
Maij:tz myndige åhr, och detta var tertia: classis votum.
Secunda [classis] sade sig med tertia aldeles vara ense.
Prima [classis] sammaledes, effter det behöfdes god tijd
att see den igenom.
Resolutio Nobilitatis: Att strafordningen remitteres
till revisores legum, att utarbetas till Kongl. Maij:tz
myndige åhr.
Derpå skildes uthskåttet åt, med förord att igenkomma
klåckan 3 effter middagen, då samptl. Ridderskapet och
Adelen anslås skulle att upkomma, som ochså skedde.
222
1668.
Den 7 Julij effter middagen instälte sig samptl. Rid-
derskapet och Adelen med Krigzbefellet effter som an¬
slagit vardt.
Hr Landtmarskalken berättade, till hvad ända dhe
tillhopa kallade voro, nembligen att förnimma hvad det
committerade uthskåttet öfver propositionen hade giordt,
och hvad som blef confererat i går med dhe andre Sten-
dernes utskått.
Någre af 3:a classe ropade och ville hafva grava¬
mina före.
Hr Landtmarskalken frågade, om dhe icke först
ville höra, hvad uthskåttet giordt hade, och huruvijda dhe
det appro- eller improbera ville.
Lich ton klagade öfver den oskickeligheet, som skeer
på landet, serdeles i dhe längst aflägse provincier, som i
Finland; berettade hurusom effter Creutzens afresa een
afdanckat fougde vore allena effter een bokhållares zedell
kommen in på hans gård och giordt öfvervåld och slagit
hans syster; han hade bevijs derpå, och viste väll Ofverste-
lfieutenant] Forbus detsamma att bevittna.
For bus: Att det så passerade, veet jag, men huru
det gick till, veet jag inthet.
Öffverste] Burchausen sade det gement vara; Adelen
har ingen fredh på dheras sätesgårdar.
Öffverste] Ranck besvärade sig öfver tobakzbesökeme,
som hade gådt in hoos een hans bonde på råå och röör
att visitera effter tobak, och sedan dhe intet hafva funnit
det ringeste, hafva dhe ändå tvingat af bonden 24 r:daler.
Han ville stå der före, att det är sant.
Hr Gabriel Kurk: När sahl. Eric Lind lefde, blef
arrest slagen på min spanmål, som jag hade liggiande i
een lijten stad, Nauda benembd, af een fougde Christoffer
Reinke; när jag bemälte penningar dijt sende strax att
betalas, var miöhlet för ett lijdeligit prijs bårdtsåldt; derpå
klagar jag och får citation af Gen. Gouverneuren, men
fougden parerade intet någon citation.
Atskillige fölgde härpå och besvärade sig öfver det
regemente, som Bokhållerne föra, när Landzhöfdingerne
äre bårdte.
Hr Tore Bonde holt för heelt raisonnabelt, att den,
som långt bårta är ifrån höfdingedömet, bör sättia een åhrlig
Juli.
223
man af adel i sitt ställe, och så hörer hela vår classis vara
enhellig.
Hr Axel Wachtmester gick till Hr Conrad Gylden-
stierna, sägandes sig ochså vela referera hvad i hans höf¬
dingedöme skedt vore.
Hr Conrad Gyldenstierna anticiperade hans tahl
och kom sielf åt bordet, sägandes huru een slotzbetiente
kommer rijdandes med ett bref, som var skrifvit under
Häradztingz nampn och sigil, hvaruti stod, att Öfverste-
lfieutenant] Gert Lewe hade vrijdit hufvudet af sin egen
bonde; nu kunde jag intet annat än sättia troo till häradz-
tingzbrefvet och således, menandes kunna få honom på färska
gierning, skickade uth och ville låta taga honom, men så
var det bästa han feck honom intet, uthan han var und¬
flydd. Nu kunde jag inthet råda der före, att med tingz-
brefvet var een faut.
Hr Wachtmester med någre flere mente, han som een
Landzhöfdinge borde bättre sig informera, förr än han så
åstad sender folck att prejudicera adelige privilegier.
Derpå discurrerades något lijtet om varganät och skall¬
gång, och af samptl. Ridderskapet och Adelen approberades
den påminnelsen, som utskottet derom ville giöra.
Gustaf Ribbing sade, att heijderijderne mera besvära
fålket uti hans höfdingedöme, än dhe kunna hafva tienst
af dem, ty bönderne deromkring äre så enhällige, att så
snart dhe förnimma något odiur, äre dhe allert och uppe
att utöda det, och der giöres ingen heijderijdare behof.
Om eeder och sabbatzbråt.
Hr Landtmarskalken refererade samptl. Ridder¬
skapet och Adelen hvad uthskåttet hade för gådt funnit
att underdånigst och med Kongl. Maij:tz nådige permission
bidia, det det måtte uphäfvas (jämf. bil. 7).
Derpå ginge classerne ordine, tertia först och secunda
oell prima sedan, och eenhelleligen aggreerade det utskottet
deruti slutit hade.
Hr Landtmarskalken for alt fort att informera dem
vijdare, huru uthskottet öfver siölagen hafva inthet något
funnit deruti att påminna, effter ochså vore een stadga,
som mäst kiöpmennerne anginge. Sade huru pro och contra
hade varit discurrerat, och omsijder funnit för gådt att
underdånigst tacka Kongl. Maij:t för sådane helsosamme
224
1668.
ordninger, dhen dhe så quoad leges som modum procedendi
för een nyttig lag och stadga erkenna och respectera vela.
Classerne sedan dhe något litet sins emellan hade
discurrerat, sade sig ochså enhelleligen approbera Hr Landt-
marskalkens tahl och aggreera det, som utskåttet der¬
utinnan har funnit för gådt att sluta.
Hr Landtmarskalken proponerade sedan, huru ut¬
skåttet af prmgnante skiähl äre vordne inducerade att ved
detta tillfället begiära underdånigst af Kongl. Maij:t tuu
ting, såssom 1. een god hambnskrå att bruka på landet
i skärgårderne till seglationens och negociernes faciliterande,
det Hr Landtmarskalken utförligen remonstrerade; 2. een
gårdzrätt för Adelen att kunna straffa deras egne tienare,
som altför stort siälssvåld(i) bruka emot dheras herrar.
Blef strax med ett stoort och eenhelligt skrij appro-
berat, och tackade Hr Landtmarskalken och utskåttet, som
så väll alle ting påminna.
Sedan skredz ad magis particularia och först till
uthskrifningen, och blef den af samptl. Kidderskapet och
Adelen effier Hr Landtmarskalkens remonstration strax
bevilliat således som utskåttet det för gådt funnit hade,
såssom tuu åhr först, och der det skulle så hårdt påträngia,
läggia det tredie till, och att alle 3 åhren manskap anammas
och inge penningar.
Dito resolverades härjempte, att efftersom man för¬
nimmer, det een stoor dehl af militiens afgång förorsakas
derigenom, att såldaterne få så elakt tractamente och under-
håld i guarnizonerne, alt derföre skulle Kongl. Maij:t under¬
dånigst ombedias, att sådant måtte bättrat och remedierat
blifva.
Om medell till slottens reparation och grafven ved Tällje.
Sedan Hr Landtmarskalken hade berättat, hvad
uthskottet deruti hafva funnit för gådt, sade dhe alle med
een mun, att dhe gillade och approberade ochså det, som
utskottet dertill bevilliat hade.
Häremellan berättade Hr Landtmarskalken, huru
såsom ett bref vore honom i dag igenom Hr Per Sparre
Larson inlefvererat från Grefve Stenberger, deruti han
begiärer communication af dhe skriffter Grefve Stenbok
och Lennart Mörner här inlagt hafva. Frågade hvad dhe
härved ville låta giöra.
Juli.
225
Resolutio: Efftersom tillförene är resolverat, skall
Secreteraren gifva honom extracter deraf, och sedan för-
vijsas dhe till forum competens, hvilket Secreteraren ochså
effter kom.
Hr Landtmarskalken refererade sedan, huru dhe
hade hafft förmyndareordningen före och funnit något smått
dervedh att påminna, som dhe läre insinuera låta, om
Kidderskapet och Adelen äre dermedh till fredz.
Alle aggreerade hvad utskåttet ochså i det fallet hade
beslutit (bil. 5).
Dhe Skåniske påminte om den contribution, dhe hade
bevilliat, att den ändteligen måtte blifva decourterat uti
desse hielper, som dhe nu hafva bevilliat.
Hammarsköld holt [det] för raisonnabelt; allenast
ville veta, om denne hielpen kan stiga högre än dhen dhe
bevilliat hade, som svarades jaa, att der denne hielp stiger
högre och öfver den dhe bevilliat hafva, skall dem denne
decourtering effterlåtas; stiger den högre, som dhe utlofvat
hafva, skola dhe förblifva dervedh.
Hr Landtmarskalken förtalde ochså, huruuthskåttet
hade funnit för gådt att remittera straffordningen till
revisorerne öfver lagen, att utharbetas till Kongl. Maijitz
myndige åhr, hvilket Presterskapet i går ochså för gådt
funne jempte dhe andre stånden.
Omnes classes sade sig ochså vara tillfredz [med] hvad
uthskottet i detta fallet för gådt funnit hade.
Sedan uplästes och framvistes utskåttetz betenckiande,
som hade suttit öfver matriculen och [den] method, som dem
syntes bäst vara matriculen att utharbeta låta, och vore
allenast någre familier af hvar classe upsatte, allenast att
låta see methoden, hvareffter sedan Secreteraren matriculen
förfärdiga kunde.
Alle approberade methodum och den förordning att
vijdare blifva utharbetat igenom Secreteraren.
Beil 8 Julij för middagen upkallades samptl. Kidder¬
skapet och Adelen, effter som dagen tillförene anslagit var,
och då berättades samptl. Kidderskapet och Adelen, huru
Kongl. Maij:t ville i dag låta upkalla det utnämbde uth-
skottet öfver secretiora negocia regni, frågandes dem än
yttermehra, om dhe ville hafva dem committerade och
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-protX. 1668. 15
226
1668.
befullmechtigade uthan vijdare communication att uptaga,
sluta och afhandla dhe saker, som Kongl. Maij:t och den
Kongl. Regeringen dem vore proponerandes. och om dhe
ville hafva det fasta förtroendet till dem, att dhe som
ledamöter af detta lofl. Ridderståndet inthet något skulle
giöra, sluta eller afhandla, som skulle lända dem till pr;e-
judice, uthan att vij altid skola hafva salutem patrise,
Kongl. Maij:tz högheet och väre privilegiers conservation
för vårt endeste ögnemerkie och så råda och sluta, som
vij det kunna hoos hvar man försvara, och att det vij med
dhe andre Ständernes uthskåtter effter föregående debatter
och conferencer kunnom sluta och för gådt finna, må uthan
någon invenning binda oss och vare hemmavarande med¬
broder, eifter som praxis och sättet på alle förra rijkzdagar
häfver varit.
Samptl. Ridderskapet och Adelen ville hafva det goda
förtroendet till utskåttet, att dhe som medledemoter inthet
något läre sluta eller afhandla låta, som icke kan vara
raisonnabelt och lända till fäderneslandetz tienst och vårt
ståndz conservation, hvarföre dhe ochså dem aldeles full¬
myndige härtill giöra vela, att hvadh afhandlat och beslutit
blifver, skall binda så väll oss som våre frånvarande med¬
broder.
Derupå upräknades utskåttet effter matriculen,1 och
dhe öfrige af Ridderskapet finge dimission att gå hvar till
sitt, till vijdare anslås kunne på taflan, hvareffter dhe sigh
rätta ville.
Förr än dhe dimitterades, proponerade Hr Landtmar-
skalken in pleno, huruledes han af åtskillige discourser,
så här uti Ridderhuset som uthom med honom förde, för¬
orsakas att gifva samptl. Ridderskapet och Adelen till-
kenna, att som sagt är discurreras, lijka som utskåttet
hade underståt sig någre saker att sluta och ingå, som dhe
eij hade communicerat medh Ridderskapet och Adelen eller
voro befullmecktigade till att giöra. Nu såssom Ridder-
skapets och Adelens honeur och respect sorterar härunder,
som utskottet deputerat hafva, utskottet ochså serdeles
härigenom prsejudiceras, hvarföre begiärer jag nu på Rid-
derskapets och Adelens vägnar, att der någon vore, som
således vore informerat eller hade något att säija och på-
1 Jfr ofvan sid. 101.
Juli.
227
minna emot utskottet, han ville giöra oss den venskapen
och stijga upp och framdraga sine skiähl; han skall icke
allenast väll vara ansedd och uptagen, uthan förmodeligen
få ett lius i saken, att han eij skall hafva orsak sådane
discurser att föra. Jagh häfver offta tillförene härom på¬
mint Ridderskapet och Adelen, att dhe som riddersman
ville uppenbarliga tala och uthsäija deras meningar och
förskona utskotten medh sådane praejudicerlige discurser
på ryggen.
Grefve Stenbock: Det är något förtreteligit, när dhe
säija: »Hvadh skole vij giöra på Ridderhuset; det är eij
annat än ett utskott, som sitter och debatterar alt.»
Hr Landtmarskalken: Det står hvariom och enom
fritt att framstella sine påminnelser, men på ryggen och
tacite föra sådant prsejudicerligit tahl toucherar eens honeur.
Frågade hvad een sådan har förtient, som sådant utrop
gior; publicus rumor är där.
Alle classerne enhelleligen sade, att een sådan borde
intet lijdas ibland oss.
Hammarsköld: Utskåttet skall väll kunna försvara
alt det, det giordt häfver. Gud gifve vij viste, hvem sådant
tahl utsprider.
Hr Landtmarskalken: Jag frågar eder, gode herrar,
att när någon hörer een sådan blasme på ett utskott och
consequenter på samptl. Ridderskapet och Adelen, som
utskottet deputerat hafva, om dh ensamme icke borde vara
obligerat sådant att kundgiöra, och när den, som skyldig
öfvertygat blifva kunde, om han icke borde hållas för
infam.
Classerne alle 3 ordine consenterade hertill, och blef
altså resolverat, att een sådan baktalare öfvertygat skulle
hållas för infam.
Deruppå framtedde Lenhart Gustaff Rosencrantz
och begiärade hans supplication måtte upläsas, som ochså
skedde,1 och var allenast ett besvär emellan Christer Nilson
Gyldenhierta, som nu på någon tijd hade öfvergifvit Gylden-
hierta-nampnet och kallat sig Rosenkrantz, hvilken, sedan
han vart upläsin, blef effter samptl. Ridderskapets och
Adelens gådtfinnande communicerat åt Christer Nillsson, sig
deropå att förklara.
1 Se eista bilagan.
228
1668.
Effter sorn detta skedt var, dimitterades samptl. Rid-
derskapet och Adelen på dhe när, sorn till utskottet ad
secretiora negocia voro deputerade, och tillsattes någre flere
än sorn uti förstone i protocollet vore upsatte, sorn då eij
ändå vore ankombne, när utskottet först nembt blef, såssom:
Af l:a classe:
Gref Kiöningzmark den Öfversten Hr Jöran Flem-
äldre, ming.
Af secunda [classe]:
Gustaf Ulfsparre, Hr Ulf Bonde,
i Lilljornes ställe.
Af tertia [classe]:
Gen. Major Siöblad, Item Hr Lagerfeldt och
i stellet för Richz-Tyg- Stiernhielm instälte sig
mestaren Helmfelt, som i Cantzeliet, och derföre
sig lät excusera, blefve ochså opförda på
Öfverste Ranck från Bå- utskåttsmatriculen.
hus lähn.
Den 9, 10 och 11 Julij var Hr Landtmarskalkeri
medh det secrete utskåttet på Slåttet, hvarest delibera--
tioner skedde uthi Cantzelijet, och fins deröfver ett ä part
protocol.1
Den 12 [Julij] var söndagh.
Den 13 Julij kommo samptl. Ridderskapet och Adelen
effter anslaget tillsammans.
Hr Landtmarskalken proponerade, huru vexelrätten,
som den Kongl. Regeringen uti propositionen förmäler, vore
nu hijt neder sänd;2 begiärade att Ridderskapet och Adelen
ville säija dheras mening, om densamma nu in pleno skulle
upläsas, eller ett utskått deröfver förordnas skulle.
Och effter någre mente bäst vara, att den för samptl.
Ridderskapet och Adelen blefve upläsin, skedde det ochså.
Och sedan Secreteraren den upläsit hadhe, fans för gådt
till öfverflöd ett utskått deröfver att förordna, som voro
effterskrefne:
1 Jiimf. forordet.
2 Se sista bilagan.
I
J uli.
229
Af 3:a classe:
De Geer, Uttermark,
Rosenholm, De Muscheron,
Silfvercrona, Chronström.
Cronberg,
Af 2:a classe:
Erick Hård, Jahan Rosenhane,
Nills Nilson, Bengt Ribbing.
Af l:a classe:
Gref Axel Lillie, ' Erick Ulfsparre,
Christer Horn, Fabian Wrede.
Nills Kagg,
Detta utskott skulle komma tillsamman som i dag
klåckan 3 effter middagen.
Sedan proponerade Hr Landtmarskalken och påminte
om dhe saker, som på seneste Rijkzdag uti Reductions-
Collegio vore anhengige giorde och dhe ännu intet svar
på bekommit hade, om Ridderskapet och Adelen ville hafva
ett nytt utskott dertill eller låta dhe, som tillförende voro
derhoos, förblifva ved den commissionen, till des den till
ända är.
Derpå sändes Secreteraren effter 1664 års protocoll,
men effter dhe då nembde icke funnes igen i protocollet,
begynte Hr Landtmarskalken på att säija, huru han
vore förorsakat af een och annan discours, som med honom
förd vore, att påminna något om öfverdirectionen, som nu
här ved Ridderhuset felar, sedan sahl. Hr Rijkz-Skatt-
mästaren Gustaf Bonde är blefvin dödh. Frågade dhe gode
herrar, om man icke borde vara förtänckt om een annan
Öfverdirector, som vore een herre af Regeringen och den,
som ridderhusbyggningen och andre ridderhuussaker, som
nu uti största confusion stå, ville sig antaga och vore
både villig och mäcktig att bringa sådant i lagh och hielpa
till sampt hålla hand deröfver, att ridderhusmedell både
måtte betalte blifva och sedan väll employerade, som hela
Ridderståndet länder till heder och nytta. Yedh sådane
discourser hafva somblige syn[t]s väll anstå och bäst vara
i förstonne att betacka dhe, som tillförene hafva varit
Directorer häröfver, och berömma deras gode flijt och om¬
sorg. Sedan hafva dhe förnembligast hafft tvenne, som dhe
230
1668.
hafva kastat ögon upå till denne Öfverdirectionen, såssom
aldraförst Hans Excellentz Rijkz-Can tzel eren, sorn fuller är
af så månge publiques affaires öfverhopat, att dhe eij kunna
veta, om Hans Excellentz skulle kunna eller vela sig denne
öfverdirectionen vara recommenderat. Dhe finna lijkvist
det, att dhe förra Rijkz-Cantzelererne, som Grefve Axel
och Grefve Erick Oxenstiernor hafva altid fördt öfver-
directorium, och kunna icke nogsampt berömma dheras stora
försårg, som dhe hafva dragit, innan det är kommit så
vijda, som nu är; dhe hafva ochså nu icke mindre för¬
troende till Hans Excellentz nuvarande Cantzeler, än der
Hans Excellentz lare vela sig öfverdirectoriumet låta vara
i händer stält, att Ridderhuset märkeligen derigenom skulle
blifva uprättat och understött. 2. Hafva någre föreslagit
Hr Sewed Bååt, i fall Hans Excellentz Hr Rijkz-Cantze-
leren intet skulle vela sig denne mödan uppåtaga, hvilken
som varande Rijkz-Skattmestare ochså med efftertryck detta
öfverdirectorium föra kunde, begiärandes dhe godhe herrar
ville häröfver votera, som ochså skedde.
Stålarm och Taubenfeldt pro tertia [classe] sade alla
vara i den mening, att Hr Rijkz-Cantzelerens Excellentz
fdrst igenom Hr Landtmarskalken måtte sonderas, om Hans
Excellentz sigh detta besväret uppåtaga ville, och där
Hans Excellentz skulle finnas villig dertill, då igenom ett
utskott Hans Excellentz det recommendera och prsesentera.
Hr Thore Bonde pro secunda [classe] idem, och där
han eij ville, då det presentera Rijkz-Skattmestaren.
Hr Conrad Gyldenstierna pro prima [classe] idem.
Resolutio: Att Hans Excellentz Hr Rijkz-Cantzeleren
igenom Hr Landtmarskalken tiänligen sonderas skulle, om
Hans Excellentz sig öfverdirectionen, såsom dhe andre
Rijkz-Cantzelererne berömligen giordt hafva, uppåtaga ville,
och der Hans Excellentz det behagade, skulle det honom
igenom ett utskått prsesenteras. Hvar och icke, skulle man
Hans Excellentz Hr Rijkz-Skattmestaren det updraga.
Der uppå uplästes conceptet af propositionssvaret.
Sedan blef effterskrefne uthskått deputerat att vara
öfver gravamina:
Af l:a classe:
Gref Axell De la Gardie, Hr Jöran Sperling.
Hr Gabriel Kurk, Hr Augustin Leijonsköld.
J uli.
231
Af 2:a classe:
Gustaf Ulfsparre, Hr Knut Tott.
Hr Melcher Falkenberg,
Af 3:a classe:
Hr Hammarsköld, Hr Taubenfelt,
Hr Lagerfeldt, Hr Öf verste] Ranck.
Hr Håkan Nillson Skytte,
Desse skulle i dag effter middagen klåckan 3 ochså
här på Ridderhuset tillstädes komma.
Sedan föll discoursen på gravamina, och effter Ham-
marsköldz påminnelse fans för gådt att sättia ibland
besvären, det revisionspenningarne måtte igengifvas, när
parten vinner, effter det är både funderat i lag, så och nu
confirmerat i siölagen.
Dito att Häradzhöfdingerne skulle igengifva väddie-
penningerne, när saken vore gången in rem judicatam, som
lag förmår.
Hr Gustaf Rosenhane ville ännu invända något
emot siölagen och Commercie-Collegium, att dermed jämb-
väll kunne upskiutas lijkasom dhe andre legis partes till
Konungens myndige åhr, men blef eij attenderat, effter det
een gång beslutit var.
Och effter någre gingo och spatserade på ridderhuus-
golfvet och stodo och discurrerade uti fenstren, och Hr
Landtmarskalken förmante dem een och annan gång
effter ridderhusordningen att sättia sig uti deras rum,
omsider vardt af samptl. Ridderskapet och Adelen bevilliat,
att den, som under varande consultationer intet sutte uti
sitt rum, uthan ginge och spasserade på gålfvet eller stodo
uti fenstret, densamme skulle af Fischalen upropas och strax
vara skyldig att böta een ducat uthan ringeste fördrag.
Sedan uplästes dhe Skåniskes och Båhusiskes grava-
mina (bil. 8), som skulle tillijka medh Ridderskapets och
Adelens i Sverige in uno contextu insereras.
Sedan nämbdes detta nya uthskåttet öfver reductions-
affairerne:
Af l:a classe:
Hr Anders Lilliehök, Hr Nills Kagg,
Grefve Axell De la Gardie,1 Öfverste Henrich Johan Taube.
1 Vid hans namn är antecknadt: Excusatus ob imbe[cillamj vnlet[udinem].
232
1668.
ai 2:a classe:
Philip Bonde, Hr Jahan Rosenhane.
Hr Nills Nillson,
Af 3:a classe:
Hr Öfverstel[ientenant] Drake. Hr Fårhus,
Hr Erick Appelgreen, Hr Håkan Nillson Skytte,
Hr Gustaf Ollieqvist, Hr Öfjverste] Bu[r]chausen,
Hr Jahan Stierneflycht, Hr Öfverste] [ieutenan t]
Landzhöfding Gran, Kruse.
Lars Örnstierna, Hr Major Orcharton,
Hr Gustaf Taubenfeldt, Hr Öfverstel[ieutenant] Gyl-
lenspitz.
Dermed skedde dimission för middagen, medh förordh
och afsked att den, som i mårgon, vill Gud, klåckan 7
af dett stora utskottet eij är preecise tillstädes, skall böta
ducater två, väll förståendes i Cantzeliet på Slåttet.
Den 13 Julij effter middagen kommo begge utskåtten
prsecise klåckan 3 tillstädes. Uthskottet öfver vexelrätten
vore uti conferencecammaren och utskottet öfver gravamina
uppe i stora sahlen.
Gravamina uplästes af nyo, och hvad vedh hvar punct
var att påminna, blef i conceptet adnoterat.
Sedan upkom Hr Rosenholm och sade, huru utskåttet
öfver vexlerätten hade fulländat deras commission och
ingenting funnit dervedh att förändra eller påminna, uthan
aldeles det approbera.
Continuerades altså medh gravaminum upläsande till
klåckan 7 om qväll en, då dhe skildes åt, och blef strax
anslagit, att stora utskottet skulle sig klåckan 7 i morgon
på Slåttet inställa.
Den 14, 15 och 16 Julij voro conferenceme på Slåttet.
Den 17 var den andre stoore bönedagen.
Den 18 Julij för middagen var samptl. Ridderskapet
och Adelen effter anslaget klåckan 8 tillsammans.
Christer Zelow feck permission att reesa hem, effter
han sin sohn i stället satt hade.
Clas Rosenholtz feck ochså omsijder låf att reesa
hem, sedan Hr Landtmarskalken det samptl. Ridderskapet
och Adelen proponerat, effter hans sohn var död blifven.
Juli.
233
Hammarsköld påminte, att dhe, som således få lof
att reesa hem, skola först gifva Secreteraren deras ducat,
som dhe ochså befalte Secreteraren i acht taga.
Hvilket alle aggreerade och ingen emotsade.
Sedan uplästes Christer Nilson Gyldenhiertas, som ny¬
ligen har kallat sig Rosencrans, exception emot Lenhard
Gustaf Rosenkrantz’ supplique, som honom 1668 d. 8 hujus
communicerat blef.1
Och effter Rosencrantz eij var tillstädes, remitterades
den saken till uthskåttet öfver matriculen, nästkommande
odensdag klåckan 3 effter middagen här på Ridderhuset
att sammankomma och samma sampt slijke andre disputer
företaga och afhielpa.
Derupå uplästes Fru Christina Dorothea Baners skrifft,
Hr Abraham Leijonhufwudz broders hustrus, klagandes
öfver Ridderhuus betiente, som fordra een summa af 1,024
r:daler, hvilka förmedelst Cammererarens Larss Arfwedsons
qvittens de dato Stokholm den 25 Martij 1662 fins vara
betalt, och lijkvist komma dhe nu och fordra interesse på
interesse.1
Hr Lagerfeldt steg up, sägandes effter honom ochså
directionen häfver varit förtrodd, så bekenner han, att han
ännu aldrig någon vetenskap och underrättelse häfver
kunnat bekomma, hvad som upburit eller ännu af ridderhus-
medell restera kan, och hafva derföre skrifvit alle Landz-
höfdingar till att begiära, det Adelen ville insända vidi¬
merade copier af dheras qvittentzier, ty på intet bättre
sätt afseer jag kunna vitterligit blifva, hvad een eller
annan skyldig eller intet skyldig är.
Hammarsköld: Ehuruväll det är een gång på een
rijkzdag vordet beiefvat, att sådan skuld skulle med in¬
teresse på interesse betalas, lijkvist såssom medh månge
sees dermedh igenom finger, så tyckes andre, att dhe ochså
eij äre mehr plichtige att betala, och detta irrar dem.
Fischalen Jacob Jahanson: Dhe som med god villja
betala, slippa med capitalet.
Lichton stegh up och besvärade sig öfver Fischalen,
huru skamligen och näseviss han är emot fålck; han hade
een gång, då han var drucken, angrijpit honom på borg¬
gården och så ohöfligen och dristigt, att om det icke hade
1 Se sista bilagan.
234
1668.
varit på Slåttet, hade han omöijeligen kunnat tåhla; här
äre väll flere, sorn kunna säga detsamma.
Ekebladh sade det vara sant; han ställer sig skamlöös
och ohöfligen emot hvar man.
Fiscalen sade alt komma deraf, att han infordrar
Ridderhuus skuld, och derföre äre dhe honom gramse.
Gustaf Lod besvärade sig högt öfver Fischalens
importunitet och obillige procedere emot adelsmännerne;
han hade två gångor fordrat een skuld af hans svärfader
och låtit honom sielf för hans skuld här arrestera; badh
sådant måtte honom förehållas.
Fischalen mente det vara rätt giordt.
Stakelberg kom ochså fram och ville klaga öfver
Fischalen.
Yardt altderföre för gådt funnit att denominera ett
utskått af alle 3 classerne, som skola träda tillsammans med
Directorerne och öfversee ridderhuusräkningerne sampt up-
taga sådane klagemåhl och besvär, och hvad som Ridder-
huset i någon måtto anginge, det öfverläggia, till hvilket
utskott desse klagemåhl ochså blefve remitterade.
Utnembdes altderföre effterskrefne, som intet vore för¬
hindrade medli store utskottet på Slåttet:
Af l:a classe:
Gref Axel Lillie, Hr Axel Rosenhane,
Hr Christer Horn, Hr Lennart Mörner,
Hr Anders Lilliehök, Hr Adam Wachtmestere,
Hr Jacob Flemming, Hr Lars Mörner,
Hr Nills Kagg, Hr Gustaf Fletwud.
Af 2:a classe:
Hr Philip Bonde, Hr Erick Hård,
Hr Nills Nillson, Hr Gustaf Hård,
Hr Arfwed Ribbing, Hr Knut Tott.
Af 3:a classe:
Hr Otto Scheding, Hr Zelow,
Hr Gyldengrijp, Hr Bröstfeldt,
Hr Hammarsköld, Hr Örnewinge,
Hr Biörn Swinehufwud, Vice Pr;«s[identen] Grass,
Hr Petter Fårbus, Ramsswerdh,
Hr Gotthard Strijk, Hr Drakenhielm,
Juli.
235
BL Klöfwersköld, Hr Gyllenspitz,
Hr Rosenfeldt, Hr Danckwart.
Hr Chronebergh, Hr Modeus.
Desse skulle låta veta, när dhe ville komma tillsam¬
mans, då dhe dertill anslås kunde. Och bäst syntes vara
nästkommande måndag, medan det stora utskottet är på
Slåttet.
Derpå refererade Hr Landtmarskalken samptl. Rid-
derskapet och Adelen den commission, han hade hafft att
sondera Hans Excellentz Hr Rijkz-Cantzeleren, om han
skulle vela uppå sigh taga öfverdirectionen här på Ridder-
huset, hvilket han hade giordt, och troor väll, att för den
serdeles affection Hans Excellentz drager till Ridderståndet,
han det väll skulle låta sig påbörda, om Ridderskapet och
Adelen Hans Excellentz det recommendera och vijdare
ombidia skulle.
Vardt altså af samptl. classerne resolverat, att Hr
Landtmarskalken medh två alf hvardera classen skulle
i dag effter middagen klåckan 2 eller 3 komma i Rijkz-
Cantzelerens huus och honom å samptl. Ridderskapets
och Adelens vägnar öfverdirectoriumet recommendera och
updraga.
Uthskottet var detta:
Af l:a classe:
Gref Gustaf Oxenstierna, Gref Jahan Stenbock.
Af 2:a classe:
Gustaf Person, Erick Hård.
Af 3:a classe:
Hr Ståhlarm, Hr Lagerfeldt.
Hr Landtmarskalken medh ofvansatte utskott vore
mäst tillstädes klåckan 2 effter middagen effter afftahl på
Ridderhuset, men effter Rijkz-Cantzleren åckte recta ifrån
Slåttet till Jacobsdahl, blef det upskutit till nästkommande
måndag.
Dito refererade Hr Landtmarskalken om den com¬
mission Ridderskapet och Adelen honom updragit hade
angående reductionsaffairerne, sägandes sig hafva förmått
Kongl. Maij:tz bref till Reductions-Collegium, som dem
ochså är öfverlefvererat; begiärandes att utskottet, som
236
1668.
dertill deputerat är, ville vara vederredo att träda med
dliem tillsammans.
Resolutio: Att utskåttet till reductionen skulle i dag
klåckan 3 effter middagen sigh kär på Ridderhuset inställa.
Derpå steg Hr Lennart Mörner åt bordet, sägandes
att dhe godhe herrar viste sigh väll att påminna, huru¬
ledes han som een adelsman insinuerade här een skrifft,
som biet upläsin, hvilken han sedan häfver förnummit vara
kring staden utropat och illa uttydt. Frågade om det
synes vara rätt, att hvad här på Ridderhuset passerar så
utsprijdas skall.
Hr Anders Lilliehök: Jag menar hans frågan vara
denne, om det, hvad een privatas här pa Ridderhuset gior,
bör utom Ridderhuset propalerat blifva.
Hr Lagerfeldt: Skrifften gick mig och Commercie-
Collegium ahn, och derföre var mig communicerat att svara
upå; nu har jag intet mindre kunnat än communicera det
med min President; hoppas det intet vara illa giordt.
Jöran Krabbe sade, att intet är dolt, sorn här på
Ridderhuset passerar; han häfver nyligen tält med den
Danske Residenten, som viste honom förtällja alt, hvad
som här på Ridderhuset förelupit var.
Hr Landtmarskalken beklagade, det han offta till-
förende sig öfver besvärat hade, att alt, som här talas
eller skeer, blifver strax bräckt för hvars mans öron.
Resolutio: Alle ropade med munnen, att om någon
blifver beslagen med sådan otystheet, skall han intet hållas
värdig att exercera votum här ibland oss.
Hr Lennart Mörner yrkade åter på det, som skedt
var, att hans skrifft så illa var uthtydt och bracht för
annat fblkz öron.
Hr Lagerfeldt: Jag säger ännu mig ingen hafva
communicerat uthan min President, och kanskee det hade
varit bättre, om I Herre ochså hade [det] giordt och skrifften
först communicerat medh eder President, förr än I den
inlagt hade.
Hr Öffverste] Mörner: Hvar och een säge: fanen tage
den, som det efftersäger.
Hr Landtmarskalken frågade, om denne qusestio
som onödig icke kunne uteslutas utur protocollet.
Een dehl af 3:a classe och dhe andre mente ja rätt väll.
Juli.
237
Hr Anders Lilliehök mente conseqvencen vara farlig,
om det, hvad een gång uti protocollet vore insatt, skulle
utheslutas.
Hr Carl Sparre och andre mente väll det kunna
uteslutas, effter protocollet ändå eij vore renskrifvit.
Hr Anders Lilliehök: Bäst att låta det stå i proto¬
collet och sättia derhoos, att det är een onödig qvsestion.
Om vexelrätten.
Hr Landtmarskalken badh dhe ville votera, om dhe
approberade, hvad uthskåttet uti detta måhlet hade giordt,
eller om dhe ville ännu een gång låta läsa upp det.
3:a classis eenhelleligen sade, att effter vexlerätten
een gång in pleno är upläsin, och utskottet det för gådt
hade funnit, ty ville dhe det för gådt hålla och approbera.
2:a [classis] idem.
l:a [classis] idem.
Dereffter proponerade Hr Landtmarskalken, huru¬
ledes Prästerskapet begiärade ännu conference öfver svaret
på propositionen, ty ved seneste conference var allenast
talat in terminis generalibus; nu sedan såssom vij under
oss ähre eense, så väll öfver dhe ordninger vij håfve hafft
under händer, som hvad vij till Tälljegrafven och bygningz-
hielpen villjom gifva, så frågas nu, om vij icke skole komma
till particularia och låta dem förstå, hvad vij bevilliat
hafvom, och om dhe gode herrar ville utnembna något
utskott hertill, eller om dhe ville, att detsamma, som häfver
sutit öfver propositionen tillförende, skulle detta förrätta,
och huru vij da dhe skulle utlåta sig, och om dhe funno för
gådt att befullmechtiga dem att inducera dhe andre ochså
till jämlijke bevillningar, eller huru dhe godhe herrar
behagade.
Sedan dhe något hade discourrerat, blef resolverat, att
utskåttet, som tillförende häfver suttit öfver svaret på
propositionen, skulle ochså nu vara befullmechtigat att
träda till conference med dhe andre Stenderne och söka
till att inducera dem till jämblijk bevillning, som Ridder-
skapet och Adelen hade giordt, hvilket dhe Hr Landt¬
marskalken och utskåttet ville hafva recommenderat och
ahnförtrodt.
Derpå sändes Secreteraren uth till dhe tvenne prester,
som ifrån Clericiet utsende voro att förnimma, när con-
238
1668.
ference skee kunne, och tillsades dem som nästkommande
lögerdagh.
Hr Landtmarskalken påminte än vijdare om det,
som var passerat Hr Mörner och Hr Lagerfeldt emellan,
att det vore een saak af ingen importance; dhe ville inthet
det i staden låta utlikomma.
Öfverste] Mörner mente, att det väll kunne utheslutas
uhr protocollet.
Hr Lennart Mörner: Som dhe gode herrar vela.
Hr Lagerfelt: Jagh kunde väll vara dermedh till
fridz, om Konungen icke prsejudiceras.
Hr Anders Lilliehök sustinerade det han påbegynt
hade, att det vore af een elak conseqvence låta något komma
utur protocollet, sedan det vore kommet deruti; man kunne
väll ändå see, det vore een qvestion af ringa importance.
Sedan proponerade Hr Landtmarskalken, huru såssom
sahl. Rijkz-Skattmestarens Hr Gustaf Bondes enckiefru
häfver begiärat, det Ridderskapet och Adelen ville bevijsa
hennes sahl. herre dhen yttersta tiensten och vara hans
sahl. lijk fölljachtige ifrån Skepsbroen vedh Räntemästarens
huus till Ridderholmskyrkian nästkommande tijsdag.
Alle vore dertill villige, sägandes sig vara dertill
obligerade; han hade icke allenast varit Rijkz-Skattmestare,
utan och Öfverdirector här öfver Ridderhuset.
Tertia classis enhelleligen sade sig gierna vela föllia,
allenast dhe kunde få veeta deras rang; det vore elliest
ondt att gå och låta skemma uth sigh.
Hr Anders Lilliehök: Det vore väll, om det een
gång komme dertill.
Hr Carl Sparre: Vij hafva ännu intet fått något
ceremoniale.
Tertia classis eenhelleligen, een för alle och alle för
een, påminte om den 26 puncten i ridderhuusordningen och
den 2 puncten uti privilegierne af åhr 1617, der embete
altid nembnes och står för stånd, begiärandes att dhe vedh
rangen måtte blifva maintenerade dervid, begiärandes det
ochså måtte blifva protocollerat.
Prima classis påminte om den resolution Kongl. Maij:t
1664 öfver rangen giordt hade; bude att den måtte upläsas.
Hr Landtmarskalken sände Secreteraren effter
samma resolution, och när han igenkom, frågade om dhe
Juli.
239
gode herrar ville hafva honom upläsin; badh dem väll be-
tänckia, om det vore ere(!) och tempore att yrka på denne
qvsestionen.
Dermed uplästes samma resolution effter dheras be-
giäran, och effter tertia classis stötte sig på [att] det ordet
stånd var satt frammanföre embete, beropade dhe sig på een
förklaring, som Kongl. Maij:t åter sedermera hade gifvit
öfver denne resolution, hvilken skulle upsökas; blef altså
härom voterat.
Classis 3:tia: Näst det att dhe beropa sig på een
förklaring öfver denne resolution, som sedermehra är gifvin,
så begiäre vij allerunderdånigst att få blifva vedh den
26 puncten af ridderhuusordningen de anno 1626 jämväll
och den 2 puncten uti adelige privilegierne de anno 1617,
hvarest på begge stellen tiänst och embete stå framföre
stånd; vela ochså beropa sigh på 1627 åhrs rijkzdagzbeslut
och den rang och ordning, som der vedh des underskrifvande
är observerat vorden.
Classis secunda blifver simpliciter vedh tertia: classis
votum.
Derpå skedde ett skrij utur tertia classe och tackade
som ehrlige män, att dhe folio dem bij.
Classis prima begiärade få blifva maintenerade ved
privilegierne och Kongl. Maij:tz nådige resolution.
Sedan discurrerades, på hvad sätt detta skulle in¬
sinueras Kongl. Maij:t, och skredz åter till votering.
Tertia classis begiärer, att detta igenom ett anseenligit
utskott Kongl. Maij.t allerunderdånigst må förebringas.
Secunda classis var aldeles dermed till fredz.
Ater finge dhe tack af 3:tia classe.
Prima classis consenterade ochså härtill.
Resolutio Nobilitatis: Att detta igenom Hr Landt¬
marskalken och det stoora utskåttet Kongl. Maij:t under¬
dånigst insinueras skulle.
Dermed uplästes sedan matriculen, och vart resolverat
af samptl. classerne, att den, som befans borto vara, skulle
böta een ducat. När Secreteraren var kommen mitt uti
3:tia classe medh des reciterande, vart han af Hr Landt¬
marskalken afkallat, och Fischalen i händer gifvit, dhe
andre att upnämbna och annotera, som finnes på een lista
och af Secreteraren skall nnderskrifvas.
240
1088,
Skedde dermedh dimission till måndagen, då det stora
utskottet skulle ahnslås klåckan 8 att comparera på Slättet
i Cantzelijet.
Den 19 Julij var söndagli.
Den 20 dito lins protocoll ä part hållet på Slättet.
Den 20 Julij effter middagen vore samptl. Ständernes
utskått tillstädes vippa Ridderhuset. Borgarne kommo först,
Prästerne een stund derelfter ock sedan Bönderne, och
blefve dhe alle uthan stoore ceremonier allenast utaf Secre-
teraren och Fiscalen introducerade.
Hr Landtmarskalken: Ridderskapet och Adelen be¬
tacka sig fliteligen, att I gode herrar vela med dem con-
tinuera deliberationerne öfver dhe ährender Kongl. Maij:t
allernådigst Rijkzens Stender communicerat häfver, och
påminner jag mig eij annat, än vij senest stannade hoos
straffordningen, att vij tyckte bäst och rådeligst vara att
upskiuta densamma tillijka med lagens revision till Kongl.
Maij:tz majorennitet; kan nu inthet veeta, om Eders Högh-
vyrdigheeter och dhe andre gode herrar något sedermekra
deras tanckar deröfver förändrat hafva.
Doctor Eric tackade reciproce, att dhe vijdare med
detta låfliga ståndet kunde komma till conference; han hade
eij annat förnummit, än hans medbroder ännu äre i samma
mening; veeta eij heller någon orsak den samma resolution
att förändra.
Tegner: Borgerskapet påminna sig rätt väll hvad
senast discurrerat var, och persistera dhe ännu i samma
mening att upskiuta strafordningen till Kongl. Maij:tz
myndige åhr.
Talemannen för Bönderne sade dem också vara i
den mening, intet vara åt att hasta så medh een ting;
tålamod gifver altid een god ändalycht; lagen vore god
nog, den dhe så länge brukat hade; funno Kongen, när
han blifver stoor, något att förbättra, så är tijd nog dertill.
Sedan proponerade Hr Landtmarskalken Ridder-
skapets och Adelens resolution om växlerätten, sägandes
huruledes dhe icke allenast in pleno den hafva låtit sig
föreläsa, utan och giordt ett serdeles utskott deröfver,
som denne nogare examinera och igenomlöpa skulle, och
Juli.
241
hafva intet funnit något dervid att påminna, uthan honom
approberat.
Doctor Eric sade sig och deras stånd icke stort kunna
judicera om sådane saker; dock finna dhe det godt och
nyttigt, att med betalninger och vexlar måtte vara een
richtigheet; serdeles pröfva dhe för deras stånd det så vijda
vara desiderande, att växlarne icke måtte vara så svåra
att få uthomlandz till deras barn, som studera; och vore
att önska, det växlar här som i andre land ginge richtigt,
hvilket man vill förmoda igenom denne ordning skee läre,
och altderföre approbere vij den samme som ett nyttigt värk.
Tegner: Borgerskapet begiära ännu dilation på een
dag eller två att öfverläggia denne saken; sedan vela dhe
inkomma medh deras oförgrijpelige betenckiande.
Cado, Borgmestaren från Ubsala, och Petter Hell
från Callmar upstego, protesterandes sig samma växellrätt
aldrig vara communicerat; så går det till i vårt Collegio;
kunna derföre inthet veta, hvad dhe tahla eller svara skole,
när så tillgår, att dhe som membra eij få communication
af det Kongl. Maij:t nådigst communicerar.
Tegner svarade dertill intet, uthan sade, att vexle-
rätten vore dem för någre dagar sedan först inlefvererat.
Bonden sade sådane saker dem eij angå; dhe andre
stånden måtte sig förena, som dhe bäst kunna; ingen nytta
vela(!) deraf, och ingen tunga vela dhe heller vara under¬
kastade.
Hr Landtmarskalken: Ridderskapet och Adelen
hade väll hafft skiähl att låta förmyndareordningen som
ochså een pärs justitia: upskiutas till Kongl. Maij:tz myn¬
dige åhr, men effter densamme serdeles för deras stånd är
pröfvat vara högnödig, ty hafva dhe fallit derpå, att hon
nu publiceras måtte, ty all vår olägenheet och villervalla
uti arfsaker kommer igenom förmyndei’skap och dess orick-
tige handterande och afvittrande; dock hafva Ridderskapet
och Adelen fattat någre oförgrijpelige påminnelser, som dhe
Kongl. Maij:t ochså underdånigst harved insinuera vela.
Doctor Eric: Prästerskapet hafva ochså gådt den ord¬
ningen igenom och finna densamma kort vara stält och vara
mycket betänckelig, effter hon een god delli går ifrån lagen;
är ock så fattat, att dhe rijka mäst deruti ansees, men dhe
fattige kunna lijtet derigenom betienas, jaa synes som fattige
Sv. Ridder sk. o. Adels riksd.-prnt., X. 1668. 16
242
1668.
prästebarn och bondebarn mehr derigenom skola betryckas,
som offta mehr giäldh effter deras föräldrar erfva än någon
ägendomb, och om dhe då kunna få något, så tor det kanskee
vara mäkta lijtet, een koo eller två och dertill ett sölf-
belte; skulle nu ingen förmyndare vela sig honom antaga,
nthan den, som skulle göra så stoor omkåstnadt att resa
till tinget och låta uprätta så månge inventarier etc., så
skulle ingen vara, som sig fattige barns armod antaga
ville, ty han kunde intet veta, hvem som skulle villa vara
tvungin dertill, serdeles när der intet är, att han kan hafva
något för dess omak. Tillförende och än ähr det vanligit,
att deras Kyrkioherder eller Capplan häfver rest dijt och
upskrifvit den fattigdomb, som häfver kunnat vara, och
har giordt det utaf misskunsamhet uthan löhn. Men nu
med så månge inventarier och annat räcker icke den fattigas
hela egendomb sådant att betala, stilletijgande att han
hvar tijonde penning på kiöpet gifva skulle. Skulle det och
så vara, att prestemannen nu dertill skulle brukas, så törs
han intet sättia sig så illa ut och taga een hoop försvar
på sig medh räkninger, som ordningen förmår, ty offta kan
inthet prästen räkna; är ochså offta derhoos han sielf snåhl
och torfftig, så att detta alt mycket betenckeligit är.
Hr Landtmarskalken sade, det Prästerne mäst alle
väll förstå att rekna, och afskiär denne ordningen ingen
den frijheten, om han uthan någon vedergiällning af com-
miseration vill förestå barnegodz, att han ju det må få
giöra uthan att niuta den tijonde penning, som vij dock
hafva funnit för gådt att begiära blifva modererat till hvar
tiugunde penning.
Jochum Potter sade dhen största ruin utaf ståndens
vallfärd förorsakar sig derigenom, att barnegodz i dheras
ungdomb eij rätt blifver förestått och administrerat.
Hr Landtmarskalken aggreerade hans tahl och con-
tinuerade svaret emot Doctor Eric, sägandes att förmyndere-
ordningen skall så stoort gå emot lag, kan jag eij veta, ty
vår lag häfver lijtet och så gådt som inthet uthi denne
importante materien; det som lagen säger, att när een är
15 åhr, är han sin egen man och myndig, blifver oförrycht
i sin sensu uti alla andra måhl föruthan uthi tutela, ty
vij see af förfarenheten, att sedan dhe äre 15 åhr, och
innan dhe hafva kunnat hinna deras 21 åhr, hafva dhe
Juli.
243
förslöst deras egendomb. Exempla sunt odiosa; elliest kunne
man väll nembna dem serdeles af vårt ståndh, ty ehuru
förståndet i andre saker kan något vara, så låter det eij
så strax giöra sig in re familiari et ceconomica; derföre
vill juris c:tus förekomma sådane missbruuk och uti detta
måhlet extendera annos pupillares till 21, alt till pupillens
egen nytta och bästa. Om det, som står om pupillernes
faste godz, att dhe af förmynderne till pupillens bästa
förbytas kunna och sedan från tillbytesmannen eller kiö-
paren inthet kunna per aliquod jus retractus a pupillo
framdeles igen återkallas, synes vara emot lag; dock häfver
man her ochså ansedt pupillens bästa. Men effter det af
någre hoos oss ochså är funnit betenckeligit, håfve vij uti
våre påminnelser insatt, att vij gierna i detta måhlet vele
blifva vedh lagh.
Doctor Eric holt der medh; sade dem ochså hafva
funnit det betenckeligit och aldrabäst vara förblifva vedh
Sveriges lagh.
Tegner approberade det ochså, att man förblifver i
detta fallet vedh lagh. Men den qusestio om 21 åhr synes
mig icke mindre vara betenckelig. Een Kongh kan offta
förtroes regementet, när han är 16 och 18 åhr; mången
är capabel och mogen att träda i Chronans tienst, när han
15 och 16 åhr gammal är, och blifver förtrodd om mehr
än sin egendomb. Skulle man icke kunna påfinna något
expedient och medelväg än i detta fallet, att förmyndaren
skulle vara hemstält, när och på hvad tijd han kunne
pröfva sin pupill kunna blifva myndigh?
Hr Landtmarskalken: Underkasta det förmynda¬
rens arbitrio, är betenckeligit; leges måtte vara gene-
rales.
Potter togh på att tala om Weisengericht här i Stok¬
holm, huru nyttigt det var stält.
Doctor Eric: Det är väll sant, att det är diversa
ratio subjectorum, men går man uti ett från lagen, så kan
man det giöra i ett annat, och dermedh blijr lagen oviss
och kommer utur sin krafft och respect.
Hr Landtmarskalken togh exempel. Om Doctor Eric
sielf hade een sohn, den han effter sin dödh alt sitt goda
effterlembnade, hvadh skada kunne sohnen hafva deraf, än(!)
han kunde förestå sitt goda sielf, att han hade förmyndare
244
1668.
till sitt 21 åhr? Ty han kunne derigenom intet förlora,
eif t er förmynderne åhre plichtige så väll dess som sitt egit
goda att förestå, och ändå med bättre achtsamheet, ty
sine egne må han äfventyra, men intet barnens, för hvilka
han skall svara och giöra räkenskap före. Men tvertom,
om han komme till att blifva sin egen målsman, när han
vore sine 15 åhr, och vore något inclinerat, som den ålderen
gemenligen är, till slössachtigheet och forslöste alt sitt goda,
innan han kunne räckia sine 21 åhr, tencker på hvad för
skada och förderf det för honom vara skulle.
Hr Carl Sparre: Inclinerar han dertill, så kan han
så väll förslösat, när han sine 24 år, som 15 gammal är.
Hr Landtmarskalken kom sedan på den qvsestionen
i lagen, när een möö bör vara myndig. Lagen gior henne
inthet förr myndig, än när hon gifft blifver, der lijkvist
mången jungfru är förståndig nog, somblige ochså som
aldrig giffta sig; synes altså någon moderation härved
böra vara.
Tegner: Qvinfolck kunna aldrig vara uthan för¬
myndare, antingen dhe äre giffte eller ogiffte.
Hr Landtmarskalken talade om een gammal möö,
som hade sålt sine godz och omsijder tog een man, som
effter een lång tijd klandrade godzén och ex hoc capite
van dem tillbakars.
Tegner mente vara aldrabäst remittera denne ordning
till revisores legum.
Hr Landtmarskalken: Yij hafva ochså eendels hafft
samma tanckar, men effter för vårt ståndz vällfärdh och
conservation denne ordning högtarfvelig profves, kunna vij
dermedh eij procrastinera; han veet exempel, att mången
häfver suttit förmyndare någre åhr bärt åt och endteligen
kommit i process medh sine pupiller och nekat sig vara
tutor, uthan allenast sagt sigh vara een negociorum gestor
och derföre eij velat som een förmyndare giöra räkningh.
Hr Erenst Creutz: Lagen fordrar ochså räkning,
och består all pupillens vallfärd deruthi, huru han väll må
blifva upfostrat; är educationen elak, så är det rätt så
farligit, när han ähr 21 åhr som 15. Han påminte sig
ännu, när han var här i Stokholms Hofrätt, huru månge
casus framkommo, der förmyndare hafva trängt sig till
målsmansdömet.
Juli.
245
Hr Landtmarskalken: Det kommer härutaf, att
ingen viss lag och ordning varit häfver, som häfver inne¬
hållit, hvadh een förmyndare vore obligerat att giöra, ty
som jag rätt nu sade, dhe hafva administrerat barnsens
goda någre åhr bårt åt och lijkvist disputerat sig eij vara
förmyndare. Låfvade derpå Presterskapet communication
af Ridderskapets och Adelens påminnelser.
Borgmestaren Jahan Schening från Runneby menar
bäst vara att hålla sig vedh det 19 cap. eedzöres balk
st[ads]l[agen], som uplästes af § 1, att nästa frändie taga
barn till sig, till des dhe varda till skähls kommen, hvarest
inge åhr nembnes.
Hr Landtmarskalken: Det capitlet håller medh
intentionen uthi förmyndereordningen, ty förmyndereord-
ningen vill det, att inge må komma till administration
af sin egendomb, förrän han till skiähls kommin är, som
prsesumeras ordinarie skeer, när man är 21 åhr.
Taleman nen sadhe vara mycket svårt och betencke-
ligit att förändra gambla Sveriges lagh; det är bäst låta
blifva dhe nya ordningerne.
Hr Landtmarskalken: Daneman, detta trycker mäst
oss och vårt ståndli.
Talemannen: Det kan så vara, men så vele vij giärna
hafva omsorg om vår fattigdom, ty ju mindre man har,
ju bättre bör man achtat.
Resolverades att ett lijtet utskått af Ridderskapet och
Adelen skulle med desse påminnelser öfver denne ordning
ännu een gång träda tillsammans medh Prästerskapet och
dhe andre stånden och vijdare härom öfverläggia.
Cm eder och sabbatzbråt.
Hr Landtmarskalken berömbde Kongl. Maij:tz gude-
lige intention för undersåternes så evige som tiinmelige väll¬
färdh; berömde ochså placatet, men sedan remonstrerade dhe
svårheter, som det ovisse arbitrerandet med sig drager, och att
dhe i slijkt och annat anseende underdånigst det vela af bidia.
Doctor Eric: Prästerskapet hafva ochså sedt svår¬
heten af des execution och med förtreet och förargelse det
offta most förmärkia, som det om någon bannas på Gudz.
ord och det är vordit anklagat, hafva dhe på tingen det
eij velat uptaga. Dock vore dhe väll icke ännu aldeles
kombne till den resolution att begiära, det det aldeles måtte
246
1608.
uphäfvas, uthan om det i kårtare och vissare reglor fattas
kunne, att där sattes korta och clarissima prsecepta, så
tycka dhe han skulle vara godh ordning nogh, men inthet
hafva dhe ännu inclinerat att låta den uphäfvas; vore eij
heller för Kongl. Maij:t stoor heder att nu låta det suspen¬
deras, som så länge häfver varit publicerat och kommit
till hvars mans öron. Men om sabbatzbråtzordningen, den
hålla dhe för högnödig, ty det ähre stoora synder, som
förmedels des öfverträdelse förorsakas. Jag kan tahla, hvadh
som händer hoos mig uthi Strängnäs; der kommer een och
annan om söndagen medh ärender; när man vill upphålla
dem och förmana dem att gå up i kyrkian, förrän dhe [resa]
vijdare, svara de sigh hafva ordres och få dröga dereffter;
när man då nämbner om sabbatzbråtzplacatet, svara dhe,
det må gå med placatet, som det vill, jag måste reesa mine
ärender; så att det [är] stoor syndh, att den cultus publicus
och saneta requies, som Grudh oss menniskior häfver på-
budit, skall så af sig komma och föracktas.
Tegner: Det plägar gemenligen af elak seeder föllia
god lagh; altså är skedt i detta fallet. Borgerskapet vore
uthi samma mening som Presterskapet i detta fallet.
Talemannen: Sabbaten bör hållas helig så mycket
giörligit ähr, allenast det icke alt för hårdt igenom placater
pålagt blifver; det är väll rätt, att vij skole alle gå i
kyrkian, som helsan hafva och fruchta Gudh, allenast det
uthi ande- och höstetijden icke för hårt pålagt blifver,
när fattigt folk tränger att inberga sitt höö eller sin sädh,
[att] man derföre eij må komma på något obeståndh; det
är ochså något svårt, att när någon kommer att träta och
uti vredesmodh råkar något att bannas, ty då kallar man
hvarannan eij kiära broor, att man då strax skall fahra illa.
Hr Landtmarskalken, effter bondens långsamma tahl,
frågade, uthi hvilken meningh dhe vela stanna; han hade
nu hört dhe andre Ständernes tankar.
Talemannen begiärade ännu få höra dem een gångh.
Hr Landtmarskalken uprepade så för honom.
Talemannen: Vij vele blifva vedh Eder höga herrar
och hålla oss intill Sveriges lagh, som fornt haar varit.
Om uthskrifningen.
Hr Landtmarskalken remonstrerade utförligen och
medh skiöne motiver, huru rijkzens tarf fordrar i desse fall
Juli.
247
böther, och hafva vij af Kidderskapet och Adelen derföre
inthet kunnat neka dertill, allenast vij i åhr 1668 derföre
kunna blifva förskonte.
Talemannen: I tala kere herre väll; om vij skulle
komma hem och strax begynna på och skrifva låta, så
vore våre medbroder misslynte, att vij så hade varit till
herredagz, att samma åhr skrifvas skulle; dhe ville gierna
beqvämma sig alt, allenast dhe finge ännu något rådrum
att öfverläggia detta medh dheras medbroder.
Om Tälljegrafven och slättens reparation.
Hr Landtmarskalken refererade, huru Hidderskapet
och Adelen hafva ochså i detta fallet satt dheras egen nytta
på sijda och bevilliat till desse tvenne tarfvor ett för alt
så mycket, som skepshielpen 1664 bevilljades; hoppades
dhe andre låfl. stånden hvar effter sitt ämbne deras goda
exempel effterföllj andes voro.
Talemannen: Yij gifva åhrligen till byggningzhielp
101 mark; vij bedie, att dhe måtte tagas igen till Cronan
och vij förskonas medh någon ny pålaga; dhe mäckta inthet
draga sådan tunga.
Hr Landtmarskalken badh dem bijda och höra först,
hvadh dhe andre stånden härtill vela säga; sedan skole dhe
ochså få säga deras mening.
Talemannen: Kan skee det trycker dem inthet så
mycket som oss.
Doctor Eric: Medh reparation och medell till slåtten
kan vara een ting, som [är] funderat uti lag, men om Tällje¬
grafven hafva dhe eij ännu kunnat finna, att dhe något
dertill skole kunna contribuera; aldeles kunna dhe inthet
penetrera, huru det skall kunna vara ett allment nyttigt
värk, och derföre begiära dhe ännu att få dilation att
öfverläggia detta vijdare medh sine medbroder.
Secreteraren påminte af Doctor Erici discurs senast,
som hade han då af rationibus pro et contra funnit det
värket vara hela rijket uti gemeen och alment nyttigt.
Doctor Eric sade allenast discursive vara då talat.
Tegner begiärade desslijkest dilation att vijdare det
ärendet debattera.
Bazius, Episcopus Vex[ionensis], sadhe hvadh för een
stoor armodh finnes hoos presterskapet i Smålandh; dhe
hafva förmedelst desse svåre åhren inge medell att con-
248
1688.
tribuera, uthan åhre hijt opkomne att söka lindring hoos
Kongl. Maij:t. Missväxt och boskapzsiuka häfver så uth-
arraat dem, att dhe begiära underdånigst, det sådant dheras
usle tillståndh måtte tagas i consideration; dhe tillbinda
sigh gierna. när Gud åter landet medh gode åhl' vällsigna
behagar, då vela dhe giärna hielpa till hvadh dhe kunna
och förmå.
Hr Erenst Creutz sade, att uti Tavastehus lähn och
Nylandh hafva dhe först på 3 ahrs tijdh uthgiordt een
hielp till slättens reparation, och ändå tree åhr dertill
uthi penningar så väll som spannemåhl.
Sedan proponerade Hr Land tinar skalken om kläde¬
ordningens maintien och een viss habit för dheras ståndh;
sade dhe raisons, sorn Ridderskapet och Adelen dertill
hade förorsakat.
Doctor Erie och Tegner aggreerade och berömde det
förslaget som nyttigt och berömvärdt i vårt kjära] fädernes-
landh, men Tale mannen berömde aldramäst sådant, att
vij Svenske ock hvar och een häfver sin klädeseedh.
Deruppå uplästes den puncten om tiäruhandelen.
Borgmestaren ifrån Vijborg steg up och sade,
huru dhe hade 1,400 läster tiära liggiandes, som t.iäru-
compagniet inthet vill taga emot, och derigenom måste
bonden gå under, och Cronan inthet få någon skatt, eij
heller någon tull. Mente skogen eij kunna uthuggas; ön¬
skade att det hinte så räckia till här i Sverige hoos bergz-
värken, hvarest skogen lärer snarare tryta. Tiärucompagniet
är inrättat till den ända att inthet prejudicera väre fattige
näringzmedell; vij hafva eij sådan jordhmohn, att vij kunne
hafva åker och ängh.
Jochum Potter: Anno 1648 och dhe första 8, 9 och
10 åhren så var här icke een tunna tiära att finna; sådan
afträck var det, och intet mehr fördes någon på handen,
men nu liggia här i Stokholm 4- å 5,000 läster till besvär.
Det kommer mäst deraf, att allmogen, som man kan finna
af jordeböckerne, hafva uti åtskillige andra pertzedler ut-
giordt deras uthlagor, men sedan compagniet är upkommit
och alle hafva slagit sigh till att bränna tiära, effter dhe
viste dheras visse afnämare compagniet att vara, och com¬
pagniet eij så kunnat debitera så mycket uthomlandz igen,
är denne handelen blefven een last och compagniet till
J uli.
249
gravation. När jag ovärdig förde directorium, så lågo här
13,000 tunnor tiära på ett åhr. Härtill äre nu dhe svåre
siökrigen tillkombne, som compagniet een stoor stööt gifvit
hafva; der skola ännu 10,000 läster liggia compagniet till
last, der det eij ännu 10,000 daler nutit häfver för sitt
utlagde capitahl.
Hr Erenst Creutz: Jag vill eij disputera Ridder-
skapetz votum, uthan allenast att svara Potter, emedan
såssom det är för compagniet onerosum, hvarföre begiära
dhe då den handelen att behålla? Begynner sedan uprepa
den svårheet bonden häfver vedh tiärubrennerijet, och att
han det eij gior af lust, uthan största nödh, ty när god
åhrsväxt är, öfvergifver han tiärubrennerijet, allenast han
på något sätt kan få sambla sig så mycket han kan få uth-
giöra sin skatt medh; att nu så ringa consumption uthom¬
landz är, tror jag tillkommer rätt som med dhe här korn-
gudarne, dock sans comparaison, när dhe taga uppå att
dyrka een vahra, så söker man, hvar man kan, och går
dem förbij.' Uthi förra tijder voro 30 skepp, som kommo
och afhemptade den vahran, der nu 12 komma.
Gezelius, Bisp i Abo, sade bonden för alt sitt arbete
icke hafva ett runstycke om dagen, och lijtet förslå till
dheras utlagor.
Potter: Jag troor, om vij vele gå till Chronans böcker,
skall man finna, att bönderne intet hafva varit skattlagde
effter tiärubrennerijet uthan på serdeles pertzedler. 1662
■supplicerades, att compagniet måtte ophäfvas, men Kongl.
Maij:t, som bättre förstod, att städerne och provincierne
hade sin egen vällfärdh deraf, ville det eij tillstädia. Utaf
ingen dyrkning kommer eij heller det, att tiäran eij når
sin afgång, uthan krigen som hafva continuerat, ty det
kan eij bevijsas, att i fredelige tijder een tunna häfver
legat blifven.
Hr Creutz talte om retoureme, som tillförende mycket
inbracht och profijterat hade, dhe nu slätt inga äre.
Borgmestaren i Vijborg sade visse män vara, som
tillbiuda sigh att gifva 2 r:daler mehra på lästen än
compagniet; hvarföre dem icke sådant må blifva effterlätit.
Potter: Huru kunna dhe det giöra; compagniet sitter
medh 20,000 läster; om dhe sedan ville trycka löst medh
detsamma, så ginge illa med provincierne och dhe kiöpmän.
250
1668.
Jag talar eij till någon min egen nytta eller emot han¬
delens frijheet, utlian vij böre considerera publique nyttan,
som härunder sorterar, och kunne uthi ett ögnebleck gå
omkull.
Alle bönderne ropade: Godh gifve det ginge omkull
till helfvitis ju förr ju heldre.
Een bonde sade, huru Carlstadzborgarne kiöpa een tunna
salt för 3 daler och sällier densamme för 6 daler åt bonden
eller dubbelt opp, hvilket alt kommer utaf tiäran.
Vij borg/ Borgmestare: Tillförende häfver een tunna
tiära kostat 6 daler.
Hammarsköld: Bonden får allenast 2 daler och bår-
garen deremot 6 daler; vore icke bättre, att han eij så
mycket tillvärkadhe och finge mehr derföre.
Hr Landtmarskalken: Yij bekymbra oss inthet om
particulariteterne eller nembna något compagnie, uthan vij
kasta vår ögon på allmenne nyttan och sielfva handelen,
att det är publico nyttigt, att den varan eij må komma
i vrak, varandes deruti indiferent, om Yijborg eller Stok¬
holm dermedh handlar.
Vijborgz Borgmestare frågade, hvarföre dhe icke
få lefverera nu så mycket som tillförende.
Hr Lagerfeldt svarade dem nu få tillvärka och lef¬
verera 2,500 läster.
[Resolutio:] Att man forblifver in terminis generalibus,
som upsatt är, talandes om tiäruhandelen som ett publicuni
interesse och eij om något compagnie eller någon stadh.
Dernäst uplästes puncten af manufacturernes inrättande,
som fins ibland gravamina, och sedan Hr Landtmarskal¬
ken ex fundamento hade bevist, hvarutaf Sveriges fattig-
domb består, och huru högnödigt är att hafva manufacturer
i landet, som väre materier utarbetade etc.
Tegner ponerade: Om vij hade allehanda handtver¬
kare, som utarbetade vårt jern, och Hållandh och Francke-
rijke sampt andre land förbude införsslen deraf, hvarest
skulle vij taga vägen dermedh?
Hr Landtmarskalken: Lät så vara, så hade vij
ändå afbräck utaf Ryssland och Littoven, som ingen oss
förbiuda kunde, effter dhe våre vahror hade af nödhen.
Och vore ändå nog önskeligit, om vij till vårt egit behof
hadhe så mycket, att vij eij hade behof att låta frem-
Juli.
251
mande oss sådant tillföra. Vij vete, huru miserabelt det
var, när Lybeck måste fournera oss med värjor, pijkar.
musqveter etc., och vij vore så elendige, att vij icke hade
een, som kunde giöra een pijk, som knechterne bära.
Remonstrerade om ullen här i landet i Skåne och på Gådt-
landh blefve uparbetat uti kläde, strumpor och annat tyg,
hvad för ett stoort capital då kunne blifva qvart i landet.
Von Eick: Alla utländske städer bestå af manu¬
facturer.
Resolutio: Alle funne denne puncten vara för dess
importante innehåld skull värdig Kongl. Maij:t under¬
dånigst att insinueras, berömmandes Hr Landtmarskalken,
som sådane nyttige påminnelser vedh handen gifvet häfver.
Sedan uplästes puncten om saltet, hvilken af alle,
Prästerskapet så väll som Borgerskapet, berömdes och
aggreerades, och giorde Borgerskapet och af dem Abraham
von Eick härhoos denne påminnelsen, att där Kongl.
Maij:t nådigst ville effterlåta sådane confoyskepp, kunne
dhe stedze liggia i Giöteborg och eij hafva behof gå in
uti Belt, så kunne dhe snarare vara till redz, och i stället
för een resa härifrån giöra två åt Portugal, hvilket uti
denne punct insereras skulle.
Puncten om myntet blef ochså af alle, serdeles af Bön¬
derne och Presterskapet, approberat, men Tegner begiärade
något vijdare rå[d]rum att få taga denne delicate saken
i betenckiande.
Hr Landtmarskalken berättade sedan, hvad Ridder-
skapet och Adelen hade funnit för gådt att påminna om
tullarrenden, att dhe måtte uphäfvas, item alle skaddige
monopolier etc., hvilket i lijka måtto af dhe andre Sten-
derne med beröm approberades.
Dermedh skildes dhe åt, sedan Hr Landtmarskalken
dem complementerat hade.
Den 21 Julij för middagen voro samptl. Ridderskapet
och Adelen sampt Krigzbefellet tillstädes på Ridderhuset,
då Hr Landtmarskalken med dertill deputerade utskottet
först aflade commissionen hoos Rijkz-Cantzlerens Excellentz,
och sedan igenkommandes berättade för samptl. Ridder¬
skapet och Adelen, huru såssom han med utskottet effter
Ridderskapets och Adelens begiäran häfver medh vahnlige
252
1668.
curialier och complementer recommenderat Hr Rijkz-Cantz-
lerens Excellentz öfverdirectionen af Eidderhuset, des be-
byggning och all annor stånden nytta och nödigheet, som
dervedh bör i acbt tagas, då Hans Excellentz svarade,
att han seer deraf Ridderskapets och Adelens goda för¬
troende och affection emot sig, den han ocbså altid fest i mer ar
och gierna förnimmer. Han kunde väll hafva skiähl för
publiques affaires skull att excusera sig i detta måhlet,
men effter Ridderskapet och Adelen hafva det goda för¬
troende till honom, vill han eij undandraga sig, som een
ledamot af Ridderståndet sig samma ährende att låta på-
bördat vara och så väll i så måtto som all annor fall
bijbehålla den goda tillförsicht, som Ridderskapet och
Adelen till honom fattat hafva, låfvandes sig derhoos sielf
att vela komma hijt opp och betacka Ridderskapet och
Adelen för deras i så måtto contesterade affection och
benägenheet.
Dito proponerade Hr Landtmarskalken, huru den
Kongl. Regeringen igenom Rijkz-Marskalken hade begiärat,
det 40 eller 50 af adell för Hans Kongl. Maij:t och 30 för
Hennes Haij:t Enckiedråttningen ville i dag effter middagen
på Slåttet sig inställa och gå för Deras Maij:ter i lijk-
processen för sahl. Rijkz-Skattmestarens lijk. Remonstrerade
att förutan den underdånige hörsamme respect, som hvar
och een är skyldig Kongl. Maij:t att upvachta, så bör man
ochså billigt hafva i consideration sahl. Rijkz-Skattmestarens
egne meriter, serdeles emot vårt stånd, i det han öfver¬
directionen här af Ridderhuset fört häfver; dei’till medh
äre fremmande ministrer, som processen läre åskåda; altså
tienar det väll, att vij finnas villiga här till. Erågandes
dem derupå, om dhe ville utnembna några vissa utur livar
cl as se.
Alle ropade med een mun: Det är vår egen heder och
ähra och vår underdånigste plichtskyldigheet lijkmätigt,
att vij oss dertill inställa vele, och så det af oss sielfva
giöra utan att låta nembna visse, och läre sig ingen härved
undandraga.
Derpå refererade Hr Landtmarskalken, hvad vedh
conferencen i går passerat var.
Sedan giordes påminnelse om bookhållareinstructionen,
om icke rådeligit vara skulle att deputera ett serdeles ut-
J uli.
253
skått, som den igenomlöpa kunde, hvilket af alle aggreerades,
och derupå ntnembdes effterskrefne:
Af l:a classe:
Hr Christer Horn, Hr Hans Ulfsparre.
Hr Axel Rosenhane,
Af 2:a classe:
Gustaf Hård, Carl Leijonsköld,
Erick Hård, Gustaf Tungel,
Jahan Rosenhane, Knut Tott.
Af 3:a classe:
Otto Scheding, Landzhöfding Schytte,
Christopher Gyldengrijp, Johan Sparfeldt,
Petter Hammarsköld, Gustaf Sigeroth,
Gustaf Koskul, Petter Machler,
Carl Lilliecrona, Matthias Lillieholm,
Landzhöfding Gran, Erich Lagerqvist,
Jahan Örnewinge, Åke Wrång,
Lars Örnestierna, Bertill Ruuth.
Detta utskott skall effter anslaget comparera och till¬
städes vara.
Hr Berendt Taube, Öf[verste], excuserade sig in pleno
för Kongl. Maij:tz krigztienst, att han den att upvachta
coniin ender at vore.
Den unge Loofeldt feck ochså permission att resa
åt Ingermanland; han bl ef af Ridderskapet och Adelen
påmindt intet förr att reesa, än han Secreteraren sin ducat
gifvit hade.
Den 22 [Julij] var congressus på Slåttet, cujus vid.
protocoll.
Dell 23 dito för middagen, men
Den 23 effter middagen kommo åter dhe deputerade
utskåtten af samptl. Stenderne tillsammans på Ridderhuset.
Medan utskåttet satt och ventade på dhe andre Sten-
dernes utskått, vart för gådt funnit att ibland gravamina
underdånigst anhålla, det dhe kåstsamme begrafningar måtte
förbudne blifva, som till ingen ting är nyttige, uthan att
hielpa till een stoor dehl att utarma oss mehra; vöre någon
af sådane medell och ville behedra den döde, kunne det
bättre skee med epitaphier och kyrkiors uthprydande.
254
1068.
Item att vedh mårgongofvor måtte afkomma det stora
missbruk med förbättringen, som är ett ting, hvarken fun¬
derat i lag eller kan dragas utur 1644 års stadga om
mårgongofvor, uthan både lag och stadgan prsejudicerlig är.
Item all öfverflödigheet ved bröllop och barnsöhl.
Dermedh kommo Stendernes utskotter tillsammans
klåckan 4 eifter middagen.
Hr Landtmarskalken: Effter seneste atftahl hafva
Ridderskapets och Adelens utskått förbijdat här dhe andre
Ständernes ankomst och sig här instält att conferera vijdare
om dhe materier, som senast omrördes, serdeles om myntet.
Potter: Sedan Borgerskapet hade förnummit, hvad
Ridderskapet och Adelen hade infördt uti deras grava¬
minibus, att allenast Svenskt mynt skulle stemplas och
rijkzdalern upsmältas, hafva dhe gierna ännu een gång
velat conferera herom, ty dhe hafva begiärat contrarium
i deras besvärspuncter, ty det synes vara något betencke-
ligit att låta ommynta sådant mynt, som går öfver hela
verlden och är een regel och probsteen för alt annat
mynt; uthi Ryssland är rijkzdalern så hållin i vördnat,
och hoos andre fremmande, att den guldsmedh eller annan,
som myntar om een rijkzdaler, hålles för een oärlig mann.
Hr Landtmarskalken remonstrerade annan ting vara
i Tysslandh, der månge städer hafva jus cudendse monetee
af Keisaren och altidh måste bruka Keijsarens vapen på
den ene sijdan, och derföre står ingen frij samma att
ommynta, uthan hålles för een skiälm, men i annor landh
skolén I finna hvar nation hafva sitt egit mynt.
Pötter meente rijkzdalern intet derföre så stoort blifva
hållen i vördning, att Keijsarens eller någon annan poténtatz
vapen stodo deruppå, uthan derföre han uti skrot och korn
så godh och fijn är; alt annat mynt det varierar mycket,
men rijkzdalern behåller altid sitt värde, ty sölfret måtte
hafva sin rätta assag eller skrot och korn, som dhe säga,
så att rijkzdalern är ett rättesnöre, hvareffter alt annat
mynt sestimeras.
Hr Landtmarskalken sade meningen icke så vara,
lijkasom man aldeles rijkzdalern förbiuda ville, men att
han eij så otillbörligen må blifva dyrkat, uthan vårt egit
landz mynt hållit i vördning och så gädt i skråt och korn
slagit, att fremmande mynt eij måtte blifva sä begiärligit
J uli.
255
hoos oss och vårt egit mynt deremot så förachtat. Richs-
dalern kan ändå vara richsdaler, fast jag icke skall gifva
21 mark eller 151 daler kopparmynt för honom.
Potter: Att rijksdalern så högt stijger, kommer deraf,
att kåpparen så lätt myntas, och rijksdalern behåller altid
sitt skrot och korn och är altidh 14 lödig och 6 gran och
aldrig under 2 gran mindre det högsta, men korssdalern
äre två hvijta runstycke ringare.
Hr Hammarsköld: Ingen rijkzdaler, som nu slås,
är öfver tållf lödig fijn, det jag vill och kan bevijsa och
vill vädias med hvem som vill. att han inthet fijnare är.
Potter mente jaa, elliest vore han intet godh; skillier
ett par gran, så är mycket, men aldrig högre.
Bönderne ropade och voro illa till fredz med myntet;
dhe viste, när dhe finge 1 rijkzdaler för 3 daler koppar¬
mynt, men nu skinner honom bårgaren och låter gifva sig
så mycket för rijkzdalern, och bonden får ändå inthet gifva
vith honom högre än kongl, placat lyder.
Hr Schuttehielm påminte, att 1604, då man intet
viste af något kopparmynt, utan allena sölfvermynt och
guldh, som Kongh Carl lät slå, lijkväl begynte rijkzdalern
allareda då att ökas och upstijga. Frågade hvadh orsaken
månde vara, der lijkvist samma sölfvermynt var slagit i
skrot och korn effter rijkzdalern och var förbudin vedh
lijfzstraf, lijkvist var han begiärligh och stegh up; då
kunne kopparmyntet inthet vara orsak dertill. Han ville
gierna veta orsaken; effter hans enfaldige meningh så är
troligen, att såssom maten och spannemåhlen till brödh
och dricka måste vara effter som menniskiorne äre månge
eller fåå till, altså och penningerne, effter som handterin-
geme till- eller afftaga, böra vara i förrådh, och derföre
såssom handteringerne nu flere och vidlyfftigare äre, altså
bör mehra penningar vara i landet, och altså måste [man]
hafva rijkzdalern för handteringerne uthomlandz och väre
grannar skull, och derföre Eestimeras och dyrkas den mynte-
sort, som öfver alt ochså hoos fremmande behåller altidh
sitt prijs. Kåpparmyntet igen är icke allenast ett mynt,
uthan och een vara, som när det behörigen stämplas
och behåller een viss valvation, är uthi sigh sielfft gådt
och kan tiena både för penningar och een vahra, som
sagt är.
256
1668.
Hr Landtmarskalken frågade, om dhe in thef vore
med Ridderskapet och Adelen deruti eense, att man under¬
dånigst ansöker hoos Kongl. Maij:t, att sölfvermynt må
slås proportionaliter effter den valvation som rijkzdalern
och kåpparmynt så gådt som förr, att 10 mark giöra
1 daler sölfvermynt, så att vij kunna hafva svarsgådt
mynt både af sölfver och koppar.
Potter sade, att mynt måtte slås i anseende till den
valvation, som hoos våre grannar observeras, ty är det
bättre, så före dhe det uth; slås det ochså sämbre, då
betryckes landet. Kåpparmynt och sölfvermynt moste uti
valvation correspondera emot hvart annat, och när sölfver-
myntet är lätt, bör kopparmyntet dereffter slagit vara och
vice-versa, altid regarderandes på våre grannar, att vij
dem jämlijke vara kunna. Menar derföre största consi-
deration vara härhoos, att man begiärer, det 3 daler koppar¬
mynt måtte redigeras till 10 mark igen, och sölfvermyntet
skulle så gå, som det är effter den skrot och korn, som
det nu uthi slås; det vore något considerabelt. Tillförende
myntades ett skeppundh kåppar till 36 rijkzdaler, men nu
lägger man 18 rijkzdaler till på skeppundet och myntar
det på 54 rijkzdaler, som är een stoor difference.
Bonderne ropade, hållandes med Landtmarskalken,
som ville hafva gådt mynt i landet både sölfver och
kåppar.
Hr Lagerfeldt förmente det lijka vara, om nu koppar¬
myntet åter sloges så gådt, att det i valvation så gådt
vore som förr, så kunde sölfvermynt ochså slås dereffter.
Doctor Gezelius ville tala pro Clero, sägandes eij
rådeligit vara att mynta upp rijkzdalern; landet blefve
fattigare då.
Hr Landtmarskalken remonstrerade veram et ge¬
nuinam causam till vår fattigdomb vara denne, att vij af
fremmande mehr inhempta och consumera, än vij af våre
vahror dem igen öfverdraga kunna. Men skulle vij een
gång blifva så lyckelige, att vahrur kunne studza emot
dhe fremmandes, då skulle man see och finna rijkzdalern
inthet så högt blifva sestimerat, och detta är föns et
scaturigo nostrse paupertatis.
Schiittehielm: Om Hans Maij:t skulle nu låta slå
så gådt kopparmynt till 36 rijkzdaler på skeppundet, och
Juli.
257
den vahran är nu dyrare utomrijkes, så drogo dhe frem¬
mande all profijten bårdt af vårt mynt.
Potter: Men om så gådt mynt sloges, så vill jagh
försäkra, att rijkzdalern kunne ehrhållas för 15 mark
kopparmynt som tillförende.
Hr Landtmarskalken frågade, om dhe inthet vijdare
hade att påminna eller invenda uti denne saken.
Resolutio: Förblifva derved, som upsatt är, att sölfver-
så väll som kopparmynt må slås så gådt i skrot och korn,
som det tillförene varit häfver, att 10 mark kopparmynt
blifva så godhe som nu 3 daler, och sölfver proportioneras
i skrot och korn effter rijkzdaler en och jämgådt med våre
grannar; det öfrige finnes i upsatte puncter.
Hr Landtmarskalken frågade, om dhe gode herrar
något vijdare hade öfverlagt hoos sig om förmyndere-
ordningen.
Doctor Gezelius sade, det Prästerskapet hade väll
sedt henne igenom, men funnit för gådt för des vichtige
innehåld skull, att hvar och een tager ett exemplar hem
medh sigh, att öfverläggia i Consistorierne till, vill Gud,
nästa Rijkzdag kan blifva.
Hr Landtmarskalken: Det kan så vara, men kunne
inthet veta, om Consistorierne kunne något befatta sigh
medh civilibus.
Doctor Gezelius mente prästerne ville lijkväll giärna
vara något exempte och icke så aldeles vara underkastade
politicis och tingen.
Hr Landtmarskalken frågade, om dhe kunne bringa
det dijtåt, om dhe då approberade ordningen.
Doctor Gezelius: Då skulle vij snart gifva vårt
betenckiande.
Hr Landtmarskalken: Dhe goda herrar kunna in¬
leverera deras påminnelser, som dem behaga.
Doctor Gezelius: Yij vele så giöra, dem hoos Kongl.
Maij:t underdånigst insinuerandes.
Sedan discurrerades åter om uthskrifningen, och funno
alle för skiäligt hvadh derutinnan var slutit.
Slötz altså dermedh, att effter nu alt så vijda öfver¬
lagt och communicerat var, att intet synes stå tillbaka;
att hvart och ett stånd altderföre så forderligen, som skee
kunde, nu svaret på proposition öfvergifva kunne, och då
Sv. Riddersk. o. Adeli rihsd.-protX. 1668. 17
258
1668.
der bredevidh dhe påminnelser, som hvart ståndh har funnit
för gådt att giöra låta.
Dito Loofeldt feck permission att reesa åt Inger-
manlandh.
Den 24 [Julij] vid. prot. på Slåttet.
[Samma dag] effter middagen anslogz utskåtten att
komma tillstädes på Ridderhuset öfver reductfionen] och bok-
h[ållare]inst[ructionen], sed frustra.
Den 25 oell 26 [Julij] vore heligdagar, S. Jacobs och
söndag.
Den 27 Julij för middagen vore samptl. Ridderskapet
och Adelen effter anslaget på Ridderhuset tillstädes.
Ryttmesteren Lago Yxkull kom och sade, huru han
hade varit siuk, och derföre förmodade sig kunna vara
excuserat, att han eij förr sig häfver kunnat instella, som
ochså holtz för laga förfall.
Öfverst Eric Slatte hade fått oförmodelige tijender
om sin fruus nedersiuknande. Feck derföre permission att
resa hem.
Hr Landtmarskalken moste åter påminna och be¬
svära sig öfver deras försummelse, som äre af samptl.
Ridderskapet och Adelen deputerade till utskott och lick-
vist, när anslagit blifver, komma intet tillstädes, som senast
den 24 hujus effter middagen skedde. Befalte dermed Secre-
teraren upläsa nampnen af utskotten, som ochså skedde.
Och effter Hr Anders Lilliehök var ochså ibland samma
utskott, Hr Anders Lilliehök mente sig böra vara ex¬
cuserat ifrån desse utskott, så väll som det han intet kan
blifva admitterad uti det stoora utskottet up hoos Kongen,
där lijkväll hans classis hade velat hafft honom der uti
och nämbt honom.
Hr Landtmarskalken: Det stora uthskåttet blef
deputerat och utnämbt, förr än broor kom hijt, och ingen
var som honom nämbde i hans classe, som dhe eij heller
giöra kunde, effter bror var i Östergiötland; nu är samma
uthskott för längst begynt och nu snart ändat, och der¬
före kan ingen admitteras, som icke i begynnelsen medh
varit häfver, uthan man sådant den Kongl. Regeringen
skulle veta låta, som häfver specificationen på utskottet;
Juli.
259
men desse utskotter äre nu först begynte, sedan bror hijt-
kommen är, och derföre af Ridderskapet och Adelen härtill
utnembd, så synes att broor inthet kan undandraga sig
medh skiähl.
Hr Anders Lilliehök insisterade uti sitt tahl; dock
omsijder begaf sig deruti, att han ville bijvista samma
utskott.
Hr Landtmarskalken togh sedan uppå att referera,
huru oflijtige som een dehl äre, hvilka till utskott är[e]
deputerade. Frågade om dhe icke med böter borde be-
läggias.
Alle enkelleligen holle det för skiäligt, och vart altså
resolverat, att den, som sig uthan kungiordt laga förfall
absenterar, när utskotten anslagne blifva, skulle böta två
ducater.
Hr Gen. Lieutnanten Ridderhielm steg der med upp
och proponerade om det, som Landzhöfdingen Gustaf
Ribbing senast här på Ridderhuset talade emot Arfved
Ribbing, sägandes huru Landzhöfdingen Gustaf Ribbing
hade betenckt sig sedan och ångrar sig, att det så i hastig-
heet vore framsluppit. Frågade om det icke kunne tagas
utur protocollet.
Hr Landtmarskalken proponerade samma petitum
clara voce för samptl. Ridderskapet och Adelen, tillfrå-
gandes dem hvad dhe deruti ville hafva giordt.
Öfversten Jöran Sperling påminte, huru han hade
begiärt af Hr Landtmarskalken och ännu begiärar ett
extract utur protocollet af det, som Gustaf Ribbing så¬
ledes hade tält sin svåger Arfvedh Ribbing förnär, hvilket
han gierna ville hafva, att hans svåger kunne sig försvara.
Derpå befaltes protocollet att upläsas, som ochså skedde.
Hr Ridderhielm förmente det kunne väll uteslutas,
effter Gustaf Ribbing sielf så vijda bekenner sigh det uti
hastigheet hafva råkat takla.
Hr Landtmarskalken: Om Hr Gustaf Ribbing skulle
infinna sig medh een skrifft till samptl. Ridderskapet
och Adelen och deruti explicerade sine ord således, att han
inthet ondt dermed meent hadhe, uthan i hastigheet allenast
framstelt, och att han honom som sin slächt mehr vore obli-
gerat att tiäna och hedra än att vela tala något till hans
prsejuditz, skulleman eij då kunna villfara honom härutinnan?
260
1668.
Hr Jöran Sperling sade: Det som een gång vore fört
uti protocollet, kunne eij så lätteligen uthtagas; kans svåger
vore lijkväl prsejudicerat derigenom.
Sedan discurrerades något häröfver, men effter Hr
Gustaf Bibbing inthet sielf var tillstädes, vardt resolverat,
att man så länge bijda skulle, som Hr Gustaf Ribbingli
sielf tillstädes komma kunde.
Sedan resolverades att alle 3 utskåtten, såssom ut¬
skottet öfver reductionsaffairerne, dito öfver matriculen,
dito öfver bookhållareinstructionen, skulle anslås, som ochså
skedde, förr än Secreteraren geck neder af Ridderhuset.
Hr Landtmarskalken proponerade sedan, huru ett
bref ifrån Kongl. Maijrt till honom ankommit vore om
Öfverstel[ieutenant] Rigemans naturalizerande och immatri-
culerande här iblandh rijkzens Ridderskap och Adell,1 och
elfter Kongl. Maij:t hade det nådigst remitterat till Ridder-
skapet och Adelen att låta inqvirera om hemälte Rigemans
nobilitate, och quibus rationibus han den kan probera, altså
remitterades detsamma till utskottet, som serdeles deröfver
sittia skulle.
Dito remitterades Bajors-sohnen Nassokin till samma
utskott, att öfversee och examinera hans adelskap.1
Hr Landtmarskalken referei’ade sedan om seneste
conference medh dhe andre Stenderne och berättade hvad
dervedh passerat var, berättandes derhoos huru nu svaret
på propositionen vore aldeles färdigt och rentskrifvit. Frå¬
gade, eifter det een eller 2 gångor allareda in pleno vore
upläsit, om dhe än vijdare ville det höra.
Och [då] mästeparten holle det för onödigt, een dehl
lijkväl ville ännu gerna höra den effterste puncten som
den importanteste, ty blef samma punct ochså upläsin.
Aggreerades sedan af samptl. Ridderskapet och Adelen,
att Hr Landtmarskalken, som vant och praxis vore, skulle
det allena underskrifva och Kongl. Maij:t igenom ett utskott
underdånigst öfverlefverera.
Vardt altså effterskrefne till detta utskott upropade:
Af l:a classe:
Grefve Anders Torstenson, Hr Clas Baneer,
Grefve Gustaf Oxenstierna, Hr Abraham Leijonhufwudh,
Hr Christoffer Gyldenstierna,
1 Se sista bilagan.
Juli.
261
Af 2:a classe:
Hr Tore Bonde, Hr Hans Kyle,
Hr Ulf Bonde, Hr Jöran Krabbe.
Hr Gustaf Person,
Af 3:a classe:
Hr Otto Scheding, Hr Håkan Nillson Schytte,
Hr Gustaf Loodh, Hr Gustaf Taubenfeldt.
Hr Jonas Gyldencrantz,
Vardt altså belefvat, att detta utskott skulle sigh
i mårgon effter anslaget instella och klåckan 9 gå uppå
Slottet medh svaret på propositionen.
Deruppå uplästes åter någre insinuerade besvärspuncter
af Finske Adelen (bil. 9, 10, 11), och sedan dhe alle vore
upläsne, remitterades dhe till uthskåttet öfver reductionen,
att gifva deras betenckiande derom. Och vardt resolverat
att samma gravamina, dhe der nödige syntes, skulle in-
sereras ibland besvärspuncterne, nembligen 1. det dhe på¬
minte att blifva employerade till tienster, skulle blifva een
universal punct för hela ståndet, att dhe så till civil- som
militartienster i nåder kunna behulpne blifva.
Majoren Hans Ekelöf steg fram, och nästan som af
ijfver gråtandes beklagade, att han medh andre stackare
af hans cammerater, som hade klädt mången blodig skiorta
för rijkzens fiender, sittia nu som hundar bårdtglömde och
hafva eij een betta brödh, utan andra unge blifva dem uti
tiensterne föredragne.
Resolverades att sådant ochså ibland besvären skulle
ihugkommas.
Sedan frågades, om han allena vore, som sig så be¬
svärade, då han svarade neij, uthan kallade han på flere,
såssom Capiten Göös, Major Nötebom, Cornet Rundeel och
Henrick Ekestubbe, som alle stege fram och förde samma
klagan. Vore dhe altså remitterade vijdare till utskottet.
Gen. Major Siöblad påminte om Landzhöfdingerne
i Småland, att dhe låta uthpanta kongzoxepenningar. Undrar
hvarföre det eij skeer i alla provincier, ty uthi Söderman¬
land skedde det inthet.
Derpå vart inthet svarat.
Gen. Majoren Erick Drake berättade een casum,
att hans svåger hade fått 8 eller 10 hemman, som medan
262
1668.
han var uthe blefve ifrån honom reducerade, och somblige
deraf bårdtsålde åt andre, somblige bårtgifne. Nu kommer
han hem och deducerar sin sak och vinner den samma uthi
reductionen. Frågar huru han må komma till sitt igen
och ha satisfaction.
Resolutio: Remitteras till utskottet öfver reductions-
affairerne.
Resolutio dito effter någon discours, att såssom Ridder-
skapet och Adelen sist blef i nåder försäkrat att blifva
under adelsfahnan employerade till tienster, och man för¬
nimmer, att det annorledes skeer, ty bedia dhe under¬
dånigst, att dhe sådant nådigt löffte i värket måtte åt-
niuta.
Biörneram medh flere ifrån Finland klagade öfver
Landzhöfdingen Ödla, som förmenar dem att låta byggia
krogar på dheras egne godz, hvarigenom den resande
mannen lijder stoor brist till sitt uppehälle och fordenskap.
Hr Anders Lilliehöök frågade, om man icke skulle
giöra åtskillnat emellan krögare och giästgifvare.
Hr Landtmarskalk en medh een part af 3:tia classe
höllö denne åtskildnaden in hoc passu intet kunna ad-
mitteras.
Derpå discurrerades.
Hr Landtmarskalken: Een adelsman, när han har
lägenhet på sine godz och vill låta hålla krog, så bör han
vara närmast dertill, men vill han eij sielf, då måste
Landzhöfdingerne å Chronans vägnar krogar inrätta låta.
Resolutio: Underdånigst begiära uti besvären, att Adelen
på dheras godz, der dhe kunna hafva lägenheet dertill och
kunna giöra till dhe resandes bättre faciliterande, må stå
fritt att låta upsättia och hålla krogar.
Hr Anders Lilliehök: Utaf denne occasionen, att
Ridderskapet och Adelen ifrån Finlandh hafva fåt ingifva
deras besvär, så förfrågas om icke ochså andre af Ridder¬
skapet, som uti begynnelsen af denne rijkzdag eij hafva
varit tillstädes, må hafva tillståndh att giöra detsamma.
Resolutio: Ridderskapet och Adelen skola hafva frij-
heet ännu att inkomma med dheras besvär, allenast det
icke alt för länge dermed måtte dröijas, och sedan dhe här
in pleno äre blefne upläsne och resolverade, skole dermedh
alle vijdare besvär vara slutne.
Juli.
263
Derupå kom budh ifrån Slottet, att det stora uthskottet
skulle infinna sigh i Cantzelijet, som ochså skedde till
conference, cujus vid. prot. ulterius.
Den 27 Jul i j effter middagen hoos utskåttet öfver
matriculen, som sig preecise effter anslaget infunnit hade.
Och effter dhe tvister, som Adelen sig emellan om
nampn, rang och säte kunna hafva, vore af samptl. Ridder¬
skapet och Adelen remitterade till detta uthskått, ty vore
dhe och så vijda uppå anslaget derom kundgiorde.
Inkallades altså först Generalmajoren Erick Drake och
Öfverstelfieutenant] Jahan Drake.
Gref Gustaf Oxenstiärna frågade Hr Gen. Majoren,
på hvadh skiähl han funderade sitt besvär emot Öfverste¬
lfieutenant] Drake, om honom behagade dhe samma ut¬
skottet veta låta.
Hr Erick Drake sade sig det väll vela giöra åt
utskottet som commissarier af Ridderskapet och Adelen,
men intet ville han vara plichtigh det att giöra för Öfverste¬
lfieutenant] Jahan Drakes skull.
Grefve Gustaf Oxenstierna badh han ville det giöra.
Gen. Majoren sadhe sigh inge andre skiähl hafva
än ridderhusordningen, att ingen bör uptaga eens annans
nampn och confundera ätterne; han ville icke så säga;
Öfverstelieutnanten viste bättre sielf, att han vore så
kommen bredevedh.
Jahan Drake sade sig hafva hördt, det med hans farfar
i detta fallet något klander varit hade, men viste icke rätt
egendtligen huru. Mente sigh lijkväl af gambla bref och
skriffter kunna bevijsa, att hans föräldrar altidh hafva
varit ansedde för rätta adelsmän af Drake-familia. Fram-
vijste altså först Kong Carl Knutssons adels- och skiöld-
bref, gifvit Steen Jowansson, att få kalla sig Drake, jämb-
väll och förärat honom någre frelsegodz med detsamma,
som copian vijdare utvijsar,1 hvilket bref Johan Drake
ifrån sine förfäder erfft och bekommit hade. Sahl. Rijkz-
Cantzlerens Axel Oxenstiärnas skrifft och befallning till
Befallningsmennerne i dhe härader, som Christer Drakes
godz uti lago, dat. Stokholm d, 17 Julij 1618, vidimerat
af Fredrich Stenbock och Nills Assersson Mannerskiöld,
1 Se sista bilagan.
264
1688.
deruti Rijkz-C antzeleren expresse bevittnar, att Kongl.
Maij:t bade resolverat att adla honom.
Dito uplästes Hertig Johans donationsbref på någre
hemman under frelserätt, de dato Lund den 5 Julij 1615.
Dito Hennes Maij:tz Dråttning Christinae original adelsbref
på pergament, dat. Stokholm d. 31 Aug. 1646, deruti in¬
gången icke annars är, än som stylus är brukelig för dem,
som nyss nobiliteras; men effterst står lijkvist dhe orden
införde, att han, Jahan Drake, må bruka det nampnet
Drake, som hans förfäder af ålder hafft hafva.
Sedan ginge parterne uth, och discurrerades pro et
contra. Ingen var som icke sågh honom vara een rätt
adelsman, ehvadh förfäder han hafft hade, men det giordes
allenast efftertenckande, hvarföre han sig så hade låtit
nobilitera och icke naturalizera, när han var af gamble
Drake-ätten.
Jahan Drake [blef] inkallader och tillfrågad, om han
inthet signete eller annan gammall måldning hade af sine
förfäder, och hvarföre han sig hade låtit nobilitera, när han
var af adell, och om han inge gamble mårgongåfvebref
hade att framvijsa utaf sine förfäder.
Ille sade sig intet signete eller måldningar hafva;
gambla mårgongofvebref har han väll, men lembnat dem
hemma; hade eij tänckt, att der effter frågas skulle. Medh
adelsbrefvet hade han eij annat förstådt, än det skulle
vara confirmation på hans gambla adelskap, och är det
Secreteraren vållande, om brefvet annorledes är stält.
Dito inkallades Gren. Major Drake och tillfrågades,
om han inge vijdare skiähl hade.
Ille förmente nog vara, det han allareda sagt hade.
Och effter denne questio tillförende 1647 hade varit
ventilerat, fans för gådt att slå effter i protocollet,1 hvad
resolverat var, som befans att begge skulle behålla det
nampnet Drahe, dock till åtskildnat skrifva sig till deras
serskilte gårdar; befans och att hans förfader, som i för-
tijdh hade försedt sigh medh sin hustru, häfver sedan tagit
henne till ächta och med detsamma äktat barnen.
Resolutio: Uthskåttet vela det samptl. Ridderskapet
och Adelen referera och see inge skiähl vara att gå der¬
ifrån, som 1647 resolverat är.
1 Se det tryckta protokollet, del. IV, 1, sid. 75, 84, 85.
Juli.
265
Sedan inkallades mons:r Tungel och tillfrågades, om
han inge andre skiähl hade att framtee emot dhe, som hans
säte disputera, än dhe som allareda vore ingifne.
Ille svarade med neij.
Sedan satt uthskottet och väntade på flere partier
väll i een timma, som effter Rosencrantz och Gyllenhierta,
jembväll Öfverstellieutenant] Rigeman, som effter Kongl.
Maij:tz bref skulle bevijsa sitt adelskap, men effter dhe
inthet kommo, ville uthskottet een annan gång dermedh
vijdare vara förskonte att försumma tijden.
Dermedh slötz, och anslogz samptl. Ridderskapet och
Adelen till i mårgons bittida kl. 7.
Den 28 Julij för middagen kommo samptl. Ridder¬
skapet och Adelen med Krigzbefellet effter anslaget till¬
sammans hvar i sin sahl.
Och då begynte Grefve Gustaf Oxenstierna först
att referera hvadh i går uti utskottet vore passerat, ser¬
deles den qvestionen och tvist, som var emellan Gen.
Majoren Erik Drake och Öfverstel[ieutenant] Jahan Drake
angående deras nampn och vapen, sägandes huru samma
qvestion tillförene hade varit ventilerat, men uti 1647 åhrs
protocol fins vara resolverat och afslättat.
Hr Hammars k öldh ville ett och annat ingerera emot
Johan Drake, men så vore åter andre, som togo åter hans
partij der emot, och der med kunde Hr Hammarsköld ingen
väg komma.
Secreteraren befaltes gå effter 1647 åhrs protocoll, och
blef upläsit hvadh då deruthi slutit och infördt var,1 och
effter begge Drakerne giorde affträde, så länge denne qve¬
stion förehades och öfver discurrerades, ty vardt omsijder
af samptl. Ridderskapet och Adelen resolverat, att Hr
Gen. Majoren och Öfverstel[ieutenanten] skulle inkallas,
och proponeras hvadh resolverat vore, som ochså skedde.
Hr Landtmarskalken: Ridderskapet och Adelen
hafva så väll igenom utskott som nu in pleno uptagit och
skiärskådat den qvestion, som Gen. Majoren och Öfverste-
leutnanten emellan är angående deras ätt och nampn, och
befunnit så väll af Dråttning Christine skiöldebref, gifvit
1 Jumf. föregående sida.
266
1868.
Öfver stel lieutenant] Johan Drake, som af andre bevijste gul-
tige skiähl och documenter, men serdeles af Kong Carl Knuts¬
sons original framviste skiöldebref, deruti Sten Jowansson
Drake fins vara nobiliterat, jämbväll i consideration af den
resolution, som häröfver af samptl. Ridderskapet och Adelen
på Rijkzdagen åhr 1647 är fattat, att begge förblifva vedh
Drake-nampnet, allenast till åtskillnadt hvar skrifve sig till
sin serskilte gårdh och säte, efftersom 1647 åhrs protocoll
det utförligare uthvijsar, hvilken resolution Ridderskapet
och Adelen härmed approberat och bekräfftat hafva vela,
så att nu och i framtijden intet vijdare jäf eller disput
härutinnan må giöras eller admitteras.1
Hvilket ochså parterne läte sig med benöija.
Grefve Gustaf Oxenstierna refererade yttermera
uthskottetz förrättning, att det gerna hade velat efter¬
komma hvad dhem af Ridderskapet och Adelen var com-
mitterat, allenast måste beklaga, att dhe, som det anginge
och för hvars skull dhe vore deputerade, så försummelige
voro sig att inställa; utskottet satt länge och ventade, att
någon skulle komma; hade det och tillförende een och annan
gång giordt nu hela påstående Rijkzdag och försummat
tijden; han undandrog sig inthet att betiena detta låfl.
ståndet som een ledemot, ther till han blefve committerat,
allenast är inthet deras skuld, att intet mehr är blefvit
uträttat. Hr Landtmarskalken har ochså giordt sitt till
och een och annan gång dem här publiquement förmant
sig eij att absentera; är ochså vordit på taflan anslagit;
förmodade dhe godhe herrar detta väll ville förnimma och
hafva dem så vijda häreffter excuserade.
Hr Landtmarskalken berömde Grefve Gustafs flijt
och ehrbödigheet att vela låta bruka sig i dhe commissioner,
som Ridderskapet honom recommendera; remonstrerandes
derhoos, huru illa dhe giöra först emot sig sielfva, som
hafva interesse deruti, och sedan emot dhe gode herrar,
som dem betiena vela och sittia och försumma deras tijdh;
sade dhem böra sigh sielfve imputera, när dhe sitt egit
interesse så lijtet achta vela.
Hr Landtmarskalken refererade sedan, huru ett
Kongl. Maij:tz bref vore här ankommit om een Rigemans
naturalizerande, begiärandes Ridderskapet och Adelen ville
1 Jämf. ofvan sid. 2(33.
Juli.
267
utnembna någre, som hans skiähl medh een Nassokins, som
ochså ville introduceras, öfversee kunna och sedan det
samptl. Ridderskapet och Adelen referera.1
Vöre altså effterskrefne uthnembde:
Af l:a classe:
Hr Anders Lilliehöök, Hr Öfverste Taube.
Af 2:a classe:
Hr Gustaf Hårdh, Hr Knut Tott.
Af 3:a classe:
Öfversten Fitinghof, Öfverste Stegman,
vice Prsesidenten Grass, Major Stackelberg.2
Desse skulle klåckan 2 effter middagen komma till¬
städes och deras commission incaminera.
Derupå företoges besvären åter att upläsas, dhe som
eij så in pleno tillförende voro handterade. Dock begyntes
först på justitieepuncterne, och när det kom till den puncten,
deruti man begiärade een viss taxa för Hoffrätterne för
domar, copier och allehanda skrifftelige documenter, som
derutur sökas kunna, ropade en hoop, att icke allenast
meningen varit häfver för Hoofrätterne, uthan för alle
Collegier i rijket, att man kunde få een taxa att gå effter,
och serdeles Cantzlijet.
Hr Landtmarskalken ville af boij a denne qvestion en
och badh Secreteraren fara fort med upläsandet; puncten
vore alt väll fattat, så vijda han deras mening har kunnat
intaga.
Hr Hammarsköld badh, att han måtte inrättas
generali ter, att vore månge, som funne sig besvärade;
mången fattig har inthet så mycket och tor vijsas till¬
bakars, om han inthet orkar gifva så mycket, den andra
vill hafva, som exempel väll finnas kunna och rätt inthet
långt bärta.
Detta bijfölls af alle, och var ingen som deremot sade.
Hr Landtmarskalken mente ingen medh skiähl kunna
sigh besvära öfver Cantzelijet, som vore och ett membrum
deraf.
Hr Stålarm:
1 Jämf. sista bilagan.
2 Tillagd enligt ett af de få ännu i behåll varande konceptprotokollen för
denna riksdag.
268
1068.
Hr Hammarsköld sade detta lijkväll vara nyttigt
ock kögnödigt, ty då viste man, hvadk man skalle gifva;
nu är mången besvärat igenom dbe ovisse discretioner.
Derpå ropade hela tertia classis och bijföll dheras
tahl, begiärandes een viss taxa, jembväll för Cantzelijet
serdeles.
Hr Anders Lilliehök bijföll detsamma, remonstre-
randes huru uthi andre vällbestälte rijken och republiquer,
ja ochså uti Italien in curia Romana, en viss taxa [är] för¬
ordnat, som dhe godhe herrar alle veta, som der varit hade;
holt det för helt nyttigt, om den ochså här ehrhållas kunde.
Hr Hammarsköld sade: Uti Kongh Johans tijdh
hade här i rijket ochså een viss taxa varit. Hvarföre skulle
man den ännu eij begiära?
Hr Landtmarskalken: Det är så ondt att nämbna
Cantzelijet; om någon vore, som funne sig besvärat, kunde
han sig ändå angifva; det kunde på annat sätt bootas och
(o : än) införa Kongens Cantzelije uti besvären.
Hr Hammarsköldh: Det vill ingen vara nembder,
men så sittia dhe intet långt bärta, som finna sigh be¬
svärade. Hr Landtmarskalken skulle då tillåta, att det
generaliter blefve een punct att begiära een viss taxa för
alle bref, som expedieras så väll i Cantzelijet som alle
dhe andre Collegierne, och inthet alf dem nämbna, effter
alle äre häruti eense, och ingen är som icke här till har
samtyckt.
Och det blef med ett roop af alle bekreiftat.
Kesol ut io: Att Cantzelijet inthet å part nämbnes skulle,
uthan i underdånigheet begiära een viss taxa på alle kongl,
och andra bref, som utur Collegierne expedieras kunna,
eifter många finna sig medh sådane ovisse descretioner be¬
svärade, serdeles dhe som inthet mycket hafva till bästa,
varandes sådan taxa icke allenast godh för Ridderståndet,
uthan och dhe andre stånden, serdeles officerare, som mäst
trängia till att fordra.
Hr Landtmarskalken frågade, om dhe då här medh
vore till fredz.
Alle roopade högtliudt och svarade jaa, jaa.
Någre Finske officerare mente denne puncten vara een
af dhe importanteste, om dhe elliest det ehrhålla kunna,
men tviflade derom, effter det skulle skrifvas i Cantzelijet.
J uli.
269
Hr Landtmarskalken: Effter nu svaret på propo¬
sitionen vore aldeles färdigt, och i går var talat, att der
någon hade ännu något besvär, så skulle han sigh dermedh
i tijdh infinna; nu äre någre som det hafva giordt, altså
vill han förmoda, att på besvären ochså ett sluth må giöras,
hvilket synes gådt att resolveras måtte; det vöre nu alla¬
reda een så stoor hoop, att det är önskeligit vij kunne få
svar på dem alle.
Otto Scheding steg up och badh, att hans besvär
måtte medh Ridderskapetz permission få ännu upläsas; han
vore seent kommen etc.
Blefve altså upläsne, och effter det var allena klage-
måhl öfver fougderne där i lähnet, stegh Hr Anders
Lilliehök upp, finnandes sig något toucherat, att Mons:r
Scheding medh sådane saker, som honom å embetes vägnar
åligger att rätta och svara före, ville komma hijt in till
Ridderskapet och Adelen, som erkende detta låfl. Ridder-
ståndet för sine medbroder väl, men eij för sine domare
iiti embetes sysslor; det hörde till ett annat forum.
Hr Landtmarskalken mente, hvar och een som een
riddersman stå fritt här sine angelägenheter att föredraga
uthan prsejudice af någons kall och embete. Scheding var
eij dhen förste, som detta häfver giordt.
Scheding sade Landzhöfdingen eij hafva varit hemma
eller på dhe orter; dehls vore ochså skedt, sedan Hr Landz¬
höfdingen vore rest uhr lähnet.
Hr Lagerfelt påminte för Ridderhus bästa, att uthi
besvären kunde blifva infört, det Kongl. Maij:t nådigst ville
förunna Ridderhuset dhe böter, som för ridderhus- såväll
som andre ordningers öfverträdande kunde falla af ridder-
ståndzpersoner, så kunde det vara een godh hielp till
ridderhuusbyggningen.
Denne påminnelse, som heel raisonable och nyttig, blef
med beröm uptagen, och vart för gådt funnit och resolution
(o: -veradt) ibland besvärspuncterne Kongl. Maij:t derom
underdånigst att ansökia.
Sedan sändes Secreteraren på Slåttet att förnimma, när
lägligit kunde vara, att Ridderskapet och Adelen med ett
utskått underdånigst finge sig inställa, att öfverlefverera
Hennes Kongl. Maij:t och den Kongl. Regeringen deras under¬
dånige svar på propositionen, som nu färdigt var (bil. 12).
270
1608.
Secreteraren, kommandes på Slättet, lät detta sitt ärende
igenom Secreteraren Höghusen uti Senaten invärfva och
feck till svar, att uthskåttet skulle vara vällkommit, när
det ville komma; påminte der hoos, att det secrete utskåttet
måtte desslikes medh det samma inställa sig i Cantzelijet,
att förnimma hvad Kongl. Maij:t medh [det] i nåder com-
municerandes varder.
Den 28 Julij effter middagen instälte sig effter afftahl
dhe deputerade öfver ridderhuussakerne uppå stoora ridder-
huussahlen.
Hr Landtmarskalken refererade, till hvadh ända
detta uthskått af samptl. Bidderskapet och Adelen utnembt
var, nembligen att förnimma, uthi hvadh tillståndh ridder¬
huussakerne ähre, och hvadh dervedh kan vara att påminna,
bättra eller förändra. Bad derföre Hr Lagerfeldt som Director
ville behaga att gifva uthskåttet någon information derom.
Hr Lagerfeldt: Jagh hade velat önska, att Hr Per
Sparre och Glustaf Person, som dhe förnembste Directorer,
hade varit här tillstädes att giöra relation herom. Hr Per
Sparre mötte mig, när jagh gick hijt, säijandes sigh eij
hafva vist, att något uthskått skulle komma ihop öfver
ridderhuusärenderne, förr än rätt nu på timman. Badh der¬
före mig att excusera honom, att han för andra sysslor
skull eij så hastigt kunde sigh inställa.
Hr Landtmarskalken: Det är mycket illa af dem
gior dt, som icke förr och tijdigt hade honom sådant noti-
ficerat; det är lijkväll af Bidderskapet och Adelen så be-
lefvat, att Directorerne skulle tillsägas att träda tillhopa
medh detta uthskott. Fischalen och vachtmestaren hafva
ochså haff t ordres att gå hem i deras huus och sådant till-
kienna gifva; badh derföre Hr Lagerfeldt, som tillstädes
vore, ville betiena uthskåttet medh någon godh under¬
rättelse.
Hr Lagerfeldt: Jagh vill det giöra, så gådt som
jag nu i hastigheet kan. Vedh seneste Bijkzdag vardt
discurrerat förnembst om tvenne ting: 1. Om Bidderhuus-
byggningen, huru den måtte blifva fortsatt, och 2. om
Bidderhus medel och uthstående skulder, huru dhe kunna
infordras och till värketz fullbordan employeras. Huru
vijda medh bygningen kommit är, står här för ögonen; man
Juli.
271
har giordt sin högsta Hijt att bringa den så långt man har
hint, och är nu lijkvist så vijda tillberedd, att föruthan
dhe skiöna hvalf, som färdige ähre och acterne uti bevaras,
är denne sahlen sådan, så att man har honom kunnat
bruka; sahlen här emot kan ochså, där medlen anförskaffas,
snart blifva färdigh; dhe nederste rummen kunna ochså
möijeligen giöras färdige, som dhe godhe Herrar alt sielfva
see kunna; trappan, som här bygd är, förmodar man skall
vara så skiön, som den eij så lät annorstädes finnas skall,
men så skall ingen troo, hvadh för penningar densamma
ochså kostar. Summan är, det man har dragit omsorg för
denne bygning, så mycket man har kunnat och medlen hafva
tillåtit; så mycket är det, [att] man kan väll bruka [en] dehl
rum, och är det icke ringa nytta medh hvalfvén för acterne
skull, som tillförene hafva måst bevaras i kiällaren och
der snart blifvit bortmulknade, som Hr Landtmarskalken
häfver sedt. Bidderhuus inkomster och uthstående skulder
anbelangande, så veta dhe godhe herrar väll, hvaruti dhe
bestå, nembligen uthi uthlänte penningar, resterande contri-
butioner och hvadh elliest här till Biddarehuset een och annan
gång kan vara gifvit. Hvadh för förordning deröfver giord
är så på förra som seneste Bijkzdag, troor jag och vitter-
ligit vara; det har väll altidh varit och ännu är någon
disput emellan ridderhusbetiente och Adelen, som kan skyl-
digh vara, men så kunna Directorerne inthet något vissare
veta, än hvadh Camereraren och Fischalen bekienna sig
hafva opburit eller inthet och det dhe sig till räkningz
föra, ty betientes qvittentier på dheras opbörder är hoos
adelsmennen, och kunna vij eij vijdare gå, än hvadh dhe
sig i räkningerne opföra. Hr Per Sparre och jag hafva å
Bidderhus vägnar skrifvit Landzhöfdingerne i landet till
och begiärat, att dhe ville sammanhempta samma qvitten-
cier af Adelen och antingen sända oss originalen eller
vidimerade copier deraf, att man samma qvittencier medh
dhe betientes räkningar collationera och jämpföra kunde
och rätt förnimma, hvem som [är] skyldig eller betalt hade
eller intet. Men ännu är ingen efftertryck heroppå fölgdh.
Hr Otto Scheding steg deropå fram och framstälte
denne frågan, om icke Fischalen, eller lijka hvem som
opfordrar Bidderhuus skuldh, måtte vara obligerat först och
främst att opvijsa sine skiähl och fundament, hvarupå
272
1668.
han sådan skuldh, sorn han fordrar, funderar. Ty när dhe
komma i landet till adelsmannen, så hafva dhe inge andre
skiähl än Cammererarens bevijs och vela sedan inthet
achta hvadh skiähl man deremot kan hafva att invända,
nthan vela stå fast vedh Camererarens zedell, så att man
inthet beskedd ehrhålla kan, om samma skuldh är för
gammal rustienstscontribution, länte penningar eller gåfvo,
som hade ochså orsak sigh deröfver att besvära.
Hr Landtmarskalken holt det för helt skiäligt, att
dhe måtte veta, nthi hvadh dehl skulden består, som dhe
fordra, och det med skiähl veta att vijsa och öfvertyga
dem, som skyldige finnas. Tillfrågade derföre Camereraren,
huru han vore funderat att fordra sådan skuldh af Hr
Scheding.
Cammereraren svarade sig det nogsampt skola be-
vijsa; han måste gå effter ridderhusböckerne, som dhe åhr
ifrån åhr slutne finnas, och hvad der fins opfördt och intet
betalt, blifver ju pro resto, och dereffter ställer jag mine
zedlar och bevijs.
Öfverste][ieutenant] Lichton framstälte sin klagan,
sägandes huru han för sin introduction hade låfvat till
Kidderhuset 100 daler kopparmynt och detsamma inskrifvit
uti een Ridderhus skrifbok; nu häfver han sedt, det utur
samma skrifbok äre halfparten af bladen uthrefne, och att
han eij kan få sin handh igen. Begiärade att dhe betiente
måtte påläggias att framtee samma book, så skulle dhe
få see, huru hon vore medfaren. Frågade om det vore
ehrligen handlat med ridderhuusböcker.
Cammereraren sadhe dhem gå effter sahl. Schiller-
feltz zedel, dhen dhe ju måste troo.
Öfverstel[ieutenant] Lichton: Jag är eij plichtig att
rätta mig effter Schillerfelt eller sättia troo till hans hand.
Hr Landtmarskalken: Hr Öfverstel[ieutenanten]
måste lijkväll considerera, att sahl. Schillerfelt var een eed-
svoren Ridderskapetz Secreterare, och så vijda bör man gifva
hans skrifft vijtzordh, ty man får eij kalla een publique
ministers vitnesbördh uthi tvifvelsmåhl; derföre äre dhe eed-
svorne och uthi sådane tienster bestälte. Jag seer väll, huru
det forvetter; det läre eij blifva gådt, förr än Ridderskapet
och Adelen förordnar någre visse deputerade att uptaga och
öfversee Ridderhus räkninger, då dhe, som hafva sig att
Juli.
273
besvära öfver dhe betiente, kunna sigh inställa, att een
liqvidation och richtigheet må skee emellan Adeln och
Ridderhuset.
Hr Lagerfeldt och medh honom alle dhe andre höllö
detta förslag för det expedienteste och bästa, allenast man
kunde förmå någre deröfver, som väll förstå räkningar och
kunna gifva sig tijdh att sittia stadigt deröfver.
Hr Landtmarskalken: Så synes mig serdeles effter
Hans Excellentz Rijkz-Cantzeleren häfver sig nu oppåtagit
att vara Öfverdirector, så vore väll, Hans Excellentz kunde
finna sakerne uti någon richtigheet. Yij vele, gode herrar,
under Ridderskapetz och Adelens vijdare godtfinnande nu
strax uthnembna någre, som öfver desse räkningerne sittia
kunna och så dem igenomlöpa, ransaka och nagelfara, att
både Riddarehuset må komma till sine medell, och hvar
och een skee det, som rätt är, ty gode herrar, vij måste
altijdh considerera Ridderhuset som en pupil, som intet
sielf kan tala för sigh och sin rätt uthföra, uthan det
måste vij giöra, som interesse deruti hafva, och beflijta oss,
att det intet förnähr skee må.
Detta Hr Landtmarskalkens tahl berömde alle som
heelt raisonnabelt, sägandes honom giöra mycket väll der¬
uti att vela hålla handh öfver Ridderhuus rätt och så laga,
att hvar och een privat ochså må vederfaras hvad skiähl
och rätt är.
Uthnembdes altderföre effterfölljande, som denne com-
mission om räkningernes examinerande och genomseende
anförtroos skulle:
Hr Nills Appelgren, Hr Jonas Österling,
Hr Israel Lagerfeldt, Hr Dankwardt,
Hr Johan Klöfwersköldh, Hr Bertill Ruuth.
Hr Lagerfeldt mente, att någre borde ochså adjun¬
geras utur dhe andre classerne.
Hr Landtmarskalken medh dhe, som uhr dhe andre
classerne vore, sade att dhe väll ville hafva det goda för¬
troende till desse, att dhe ändå giöra det rätt är; där voro
eij någre i dhe andre classerne, som så ex professo förstodo
sigh på räkningar; man kunde nu behålla desse uthnembde,
till dess man finge höra samptl. Ridderskapetz och Adelens
vijdare gådtfinnande häruthinnan.
Sv. Riddevsk. o. Adels riksd.-protX. 1668. 18
274
1668.
Resolutio: Hr Otto Schedingz besvär emot Ridder-
Imus betiente remitteras till ofvan bern alte uthskått, att der
uptagas, skiärskådas ocb afhielpas.
Dito resolutio: Utbskåttet finna jämbväll för deras
personer beelt nödigt ocb skiäligt, att Fischalen eller ehoo,
som Rid der buus skuldb ocb penningar infordra, skola vara
obligerade att bevijsa medh skiäbl ocb documenter, hvaruti
skulden, den dhe fordra, bestå, antingen uti rest af con-
tribution, län te penningar, gåfvor, böter eller slijckt, ocb
förr än dhe sådant bevijsa, skall ingen vara plichtig dem
någre penningar till betalning att uthlefverera.
Hr Öfverstelfieutenant] Lieb ton sade sig hafva låtit
upsättia een supplication. Badh att den måtte blifva up-
läsin, som ochså skedde. Ocb effter den innebölt den begiäran
att blifva befrijat ifrån Ridderbus giäld, som Hr Öfverste-
lfieutenanten] för samptl. Rosenstiärnornes sterbhus vägnar
honom allena påbördas, förmenandes sådant strijda emot
lag och skiähl, att han, som dåtter af samma sterbhuus
till hustru bade, skulle häffta för een skuldh, som alle
arfvingerne ocb serdeles bröderne anginge; han beropade
sigh ochså på 1664 åbrs ridderhuusprotocoll, bvadh då uti
denne skuldhsak slutit och belefvat var.
Hr Landtmarskalken: Det är lag och skiähl lijk-
mätigt, att ingen träder till arfs, förr än giäld gullin är;
gior nu någon emot det, som lagen så solenniter påbiuder,
så gior han orätt och derföre bör straffas; är derföre mycket
väll funderat, att när således emot lagh arf tillträdes, förr
än giäld betalt är, då obligeras hvar och een af erfvingerne
insolidum; in concursu creditorum prsefereras jämbväll ochså
dhe skulder, som höra till fiscum et publicum, hvaribland
denne Ridderhuus skuldh bör räknas, att Hr Öfverstelfieute-
nanten] icke må det freminat förekomma, att domaren har
dömbt och executoren har låtit dess huus arrestera, som
sterbhuset tillhört häfver, till dess skulden betalt blifva kan.
Denne remonstration vardt af alle gillat, och derpå
resolverat.
Resolutio: Ridderskapetz och Adelens deputerade uth¬
skått pröfva skiäligt, att der någon viss resolution om
denne skuldfordran uti 1664 åhrs protocol fins af samptl. Rid-
derskapet och Adelen giord vara, att Öfverstel[ieutenanten]
och Rosenstiernornas sterbhus då densamma må få åtniuta,
J uli.
275
men der ingen resolution deruti finnas skulle, då är eij
mehr än billigt, att Ridderhuset åthniuter det, som i slijke
fall lag förmår, hvilket Hr Öfverstelfieutenant] Lichton
sig eij undandraga kan.
Hr Landtmarskalken begynte sedan discurrera, huru
och [på] hvadh sätt aldrabäst een richtigheet kunde skee
emellan Adelen, som skyldig är, och Ridderhuset, att icke
sådan ovissheet måtte bringas erfvinge ifrån erfvinge, uthan
een gång få een richtigheet, att veta hvadh man egendtligen
skyldig vore. Frågadhe dhe gode herrar, om det icke skulle
finnas för det redeste och bästa, att sedan nu igenom desse
deputerade öfver räkningerne een viss liqvidation stält vore,
således att dhe, som här nu tillstädes vore, kunde sielfve
bekomma ett vist slut, hvadh dhe skyldige äre, och dhe,
som frånvarande ähre, kunde ochså ett extract uhr räk¬
ningerne öfversändas, att dhe till een viss tijdh sine qvit-
tencier och förklaringar öfversände, och sedan det een gång
vore klargiordt, att då een book uprättades lijkasom i sahl.
Lars Sparres tijdh, hvaruti Ridderskapet och Adelen, som
clarerat och betalt hade, deruti(!) intecknas kunde, och der-
effter i alle tijder för sådane gamble skuldfordringer vara
frije och omolesterade och eij obligerade yttermehra qvit-
tenzier att förebringa.
Detta aggreerades af alle et fuit resolutio.
Grustaf Loodh framstälte sedan sitt klagemåhl emot
Fischalen, som honom om någon Ridderhuus skuldfordran
fast otijdigt och ohöfligt offta på borgården och annor¬
städes hade mant medh hårda och näsvijs ordh, omsijder
ochså låtit arrestera honom, som han förmente vara emot
privilegierne; elliest och altför olijdeligit vara att så blifva
handterat af een Fischal och den, som tienar Adelen och
Ridderståndet.
Fischalen sadhe sigh, hvadh han giordt hade, hafva
därtill rätt och fog, ja laga domb och uthslagh, som hade
eij gådt vijdare, än domaren och executoren honom hade
befogat.
Hr Landtmarskalken: Deruti häfver Fischalen orätt
och bör derföre haa correction, att han så ohöfligen com-
porterar sig medh ohöflige ordh och fordringer på ställen,
som eij vederbör, ty hans kall är väll att mana och in¬
fordra Ridderhuus skulder, men så bör han med all civilitet
276
1608.
och ehrbödigheet omgå medh sådane priviligerade persohner
och icke så hastig vara för een så ringa ting att tillbiuda
någon arrest. Kongl. Maij:t sielf har nådigst den con-
sideration för ståndet, att arrester eij så lätteligen effter-
låtas skola; serdeles när een adelsman är possessionatus
och häfver in bonis, bör ingen honom för skuldh häffta
med personal arrest. Men heremot så kan Hr Loodh eij
undandraga sig till föllje af laga uthslagh och domb att
betala till Bidderhuset hvadh han skyldig är.
Et fuit resolutio.
Hr Lagerfeldt sadhe sig elliest hafva upsatt någre
puncter och påminnelser, som han hade funnit nödige till
Bidderhuus bästa att insinuera, om dhe godhe herrar ville
dem elliest ahnhöra.
Hr Landtmarskalken sadhe det mycket väll vara.
Badh han ville dem för uthskåttet opläsa.
Dermedh uplästes samma puncter, och effter Hans
Excellentz Bijkz-Cantzeleren hade sig öfverdirectorium låtit
vara recommenderat, ty fans för gådt dhesamma att under-
och hemstella Hans Excellentz vedh des ahnträdhe och
förnimma dess betenckiande.
Uthi medier tijdh gaf uthskåttet dess betenckiande till
effterskrefne puncter, som fölljer.
Till den puncten, att dhe familier, som eij ännu något
till Bidderhuset förährat, måge blifva tillhåldne och vara
dertill obligerade ännu detsamma prsestera, det finner uth¬
skåttet heelt skiäligt, hvariblandh Grefve Kiöningzmark är,
som eij ännu något till Bidderhuset gifvit häfver och der¬
före ännu dermed återstår, hvilket man honom tienligen
bijbringa skulle, förmodandes att han een anseenlig discre¬
tion dertill förährandes vore.
Dito till att komma een gång till endskap och richtig-
heet medh dhe resterande och uthestående skuldfordringer,
synes detta vara det hästa och tiänligste, att nu igenom
dhe deputerade öfver räkningerne een viss liqvidation skeer
medh Adelen, som tillstädes ähr, och sedan een richtig
ballance giörs på dhe, som frånvarande äre, som dem extract-
vijs öfversändas kan, sig till een viss tijdh deröfver att
förklara, medh vidhängiande åtvarning att den, som sigh
eij till föresatt termin medh sine skiähl och qvittenzier
infinner, skall eij vijdare må hafva fog sigh på bevijs att
J uli.
277
beropa, uthan stricte betala det, som honom i böekeme
opfördt är. Och effter som alt befans förnembst heroo uppå
executionen, sedan denne liqvidation skedd vore, ty pröfvar
uthskåttet till vijdare samptl. Bidderskapets och Adelens
approbation, att Bidderhuusförestånderne skrifva Landz-
höfdingerne i provincierne till, att dhe effter expirerade
termin eller skedde liqvidation, där icke annorledes skee
kan, per viam executionis utsöka samma skuldh hoos Adel,
sökandes härhoos att kunna förmå Kongl. Maij:tz aller-
nådigste bref, att Landzhöfdingerne så högt härtill skole
vara obligerade, att der dhe eij exeqvera vela, skola dhe
vara förtenckte sielfve att betala Bidderhuset samma pen¬
ningar och sedan söka deras man det bästa dhe gitta.
Hr Lagerfeldt påminte ochså ännu om ett expedient
medell, som synes vara skiäligt och kunna stå att practicera
till Bidderhuus inkomsters förmering, nembligen efftersom
dhe gamble slachter och familier mästedehls icke allenast
hafva gifvit anseenlige förähringer hijt till Bidderhuset,
men ochså effter rustiensten contribuerat af deras godz, om
det icke skiille vara skiäligt och giörligt, att dhe familier,
som ännu intet gifvit hafva, måge det ochså giöra, att
således een lijkheet måtte skee. Jag må bekienna, jag är
ochså een af dem, som eij contribuerat häfver; vill dock
ob publicum bonum mig eij uthesluta att undergå samma
last som dhe andre ledamöter af ståndet.
Detta fans mycket raisonabelt, och berömbdes Hr Lager¬
feldt, som sådan omsorg pro publica hac eede drogo. Yardt
dermedh sluteligen belefvat att berätta detta för samptl.
Bidderskapet och Adelen, hvadh på dheras begiäran i så
måtto vore discurrerat och under dheras ratification för gådt
funnit.
Dermedh slötz hvadh detta uthskott hade hafft för
händer, och derpå ginge i sähr.
Secreteraren befältes att anslå hela Bidderskapet och
Adelen till andra mårgonen klåckan 8, som och skedde.
Den 29 Julij för middagen instälte sigh Bijksens
Bidderskap effter anslaget.
Uthi förstonne uplästes een supplication å samptl.
Falkengrenarnes vegnar,1 hvarpå således resolverat vardt:
1 Se sista bilagan.
278
1068.
Aldenstundli Falkengrenarne förebära deras stora armodh,
och att dlie effter dheras föräldrar intbet erfft hafva, skulden
som dbe ochså till Ridderhuset skyldige äre icke ähr at
stort importance, ty hafva Ridderskapet och Adelen i an¬
seende häraf velat dem samma skuldh effterlåta och till¬
gifva, dock medh detta förbehåldh, att ingen, ehoo den och
vara kan, skall kunna få draga sigh detta till exempel och
tillgifft begiära, uthan hvar och een vara plichtigh sin
skuldh till Ridderehuset att betala uthan att få beropa sig
på denne extraordinarie casum.
Sedan uplästes ett bref, som Hr Arfwedh Ribbingh
hade skrifvit till Hr Landtmarskalken, och effter det an¬
gick någon skuldh till Ridderhuset, vardt det remitterat
till dem, som ridderhuusräkningerne adjustera skulle.
Deruppå berättades Ridderskapet och Adelen af Hr
Landtmarskalken, huruledes Fischalen hade inlagt någre
puncter, som han begiärade resolution uppå.
Secreteraren vardt altså befalt dem samma att opläsa,
som ochså skedde, och fins sub bil. 13.
Till det, som Fischalen förfrågar sig, huru han sig
comportera skall med dem, som sigh emot kongl, placat
ifrån Rijkzdagarna absentera.
Somblige mente det eij competera Fischalen att der
effter fråga.
Hr Landtmarskalken: Fischalen bör det giöra på
sitt embetes vägnar, och han bör ochså hafva een lista på
dem, som sig absentera, så väll som dhe sig effter anslag
eij inställa eller seent ankomma till Rijkzdagarne; det
är hans embete.
Hr Hammarsköld och Taubenfelt sade det väll vara
af nöden att fråga effter absentes; det syntes vara alt för
prajudicerligit, för kongl, placat, att heela provincierne, där
rijk och förmögen adell sitter, inthet mehra respectera
Kongl. Maij:tz påbudh, än dhe sända een eller två till
Rijkzdagen, som man seer dhe ifrån Skåne giordt hafva.
Alle classerne sade det vara värdt att ihugkomma,
bediandes Landtmarskalken att samma Skåniske, så många
som eij hafva insinuerat dheras laglige förfall och lijkväll
sigh absenterat hafva, måge uthan igenomfingerseende dömas
till bother, och att dhe sedan uthan någon förhalning måge
deröfver exeqverade blifva.
Juli.
279
Ridderskapet och Adelen hålla det aldeles skiäligt och
ridderhuusordningen lijkmätigt, att alle dhe Skåniske af
adell, som sig absenterat hafva, skola vara faldne till böter,
helst effter man förnimmer ingen hafva hvarken skriffte-
ligen eller mundteligen eller genom någon annan sin lag¬
lige uhrsäckt för Hr Landtmarskalken bevijst.
Hr Landtmarskalken remonstrerade, att dhe 50 daler
silfvermyntz sträf, som dem påsatte äre, som sig absentera,
äre för ringa och gifver dem tillfälle motvilligen att sittia
hemma och försumma Rijkzdagarne, effter ingen är som
icke heller vill gifva dhe 50 daler förr än reesa till Rijkz¬
dagen och förtära säx gånger så mycket.
Hammarsköld: Een ährlig karl måste eij see på
mesnage i sådant fall, der Konungens påbudh är.
Hr Landtmarskalken reprsesenterade hvadh för tij-
der, som komma kunde, att det kunde lända heela ståndet
till förfång, om hvar och een får så utheblifva från Rijkz¬
dagarne effter godtyckio, ty det kunde så hända, att slijke
saker förehafvas och proponeras kunna, derpå fåå, som till¬
städes vore, sig eij resolvera kunde, och det angå, som heela
ståndet kunde tryckia och till förfång lända; derföre vore
rådeligit detta privilegium bättre att mesnagera, således
att högre böter förordnades, som dem obligera skulle att
komma tillstädes.
Häröfver vardt i classerne discurrerat, och sedan dhe
medh hvarandra dheras skiähl communicerat hade, vardt
eenhälleligen resolverat, att emedan een dehl af Ridder¬
skapet och Adelen motvilligtvijs absentera sig ifrån Rijkz-
dagerne uthan något laga bevijsligit förfall, derigenom
Kongl. Maij:tz placat och ridderhuusordningen icke ringa
lsederat blifver, hvarföre vela Ridderskapet och Adelen
iblandh dheras besvär och petita underdånigst af Kongl.
Maij:t begiära, dhet dhe 50 daler silfvermyntz böter, måtte
effter den proportion blifva medh någon högre summa till¬
ökte, att straffet kunde obligera dem, som eij för armodh,
Cronans tienst, siukdomb eller annat lagligit förfall skull
sig absentera på Rijkzdagerne, effter placatet tijdigt att
infinna; dock dhe, som vedh denne Rijkzdagh sigh absen¬
terat hafva, skola eij under denne förhögning af böterne
förstås, men böta allenast effter den lagh, som här till har
varit observerat.
280
1668.
Hammarsköld och medh honom Hr Taubenfeldt
förmente, att dhe, som äre seent kombne, borde vara samma
straff undergifne.
Hr Landtmarskalken: Jagh påminner mig eij annat
än allareda af samptl. Ridderskapet och Adelen resolverat
vara, att dhe, som eij hade låtit [sig] inskrifva och finna
tillstädes, när vij ginge på Rijkzsahlen och propositionen
skedde, att dhe samma skulle vara faldne till böther, fastän
dhe sig sedermehra inställa kunde.
Secreteraren bijföll medh flere i classerne således
vara resolverat, hvilket ochså uhr protocollet upläsit blef,
hvarifrån samptl. Ridderskapet och Adelen sade sig eij vela
eller kunna gå, effter det allareda resolverat vore.
Deruppå inkallades Fischalen och befaltes af Hr Landt¬
marskalken att taga sin embetes plicht i acht, således att
han väll och noga upnoterade alle absentes och frånvarande,
communicerandes sådant medh Secreteraren, att han kunde
få veta, om någon medh dheras laglige förfall igenom bref
eller elliest hade sig hoos Hr Landtmarskalken instält, på
det vedh slutet af Rijkzdagen man kunde see, hvilka som
till böter faldne vore, att deröfver vijdare anstalt giöras
kunde.
Fischalen togh sådant uppå sigh att vela beställa,
som viste väll allareda mästedelen och huru många, som
hafva låtit ahnteckna dheras nampn.
Och effter någre af Adelen besvärade sigh icke hafva
bekommit någon notification eller bref om Rijkzdagen af
Landzhöfdingerne, som elliest praxis plägar vara, vardt
resolverat att det ochså ibland besvären införas skulle,
och begiära, det Kongl. Maij:t nådigst ville hålla Landz¬
höfdingerne hereffter dertill, således att dhe immediate
sielfve det medh dheras bref notificera och eij låta någre
bookhållare eller fougdar det giöra, sorn sombliges seder äre.
Hr Stålahrm steg up och betygade sig eij heller
hafva fått bref ifrån sin Landzhöfdinge, och flere fullo
honom bij.
Hr Hammarsköld: Det är rätt, att det införes, men
intet är jag rädder, någon skall komma i detta måhl och
klaga öfver migh, ty dhe hafva alle fått bref, som jag veet
vara i mitt lähn.
Juli.
281
Hr Landtmarskalken begynte sedan uppå till att
berätta, hvadh uthskåttet öfver ridderhuussakerne i går
effter den commission, dhe af samptl. Ridderskapet och
Adelen undfått, hade uträttat, hvilket dhe nu ville ställa
under samptl. Ridderskapets och Adelens godtyckio, hvadh
dem skiäligt och behageligit vara kan. Sade det mästa
väll bestå uthi någre puncter, som Hr Lagerfeldt hade
upsatt, hvilka uthskåttet mehrendels hafva funnit för gådt
att hemskiuta Rijkz-Cantzlerens Excellentz som Ofver-
directori; dock hade uthskåttet ochså oförgrij peli gen hafft
dheras betenckiande deröfver. Badh derföre Hr Lagerfeldt
ville nu in pleno samma puncter opläsa.
[Hr] Lagerfelt upläste dhe puncter, som i går blefve
remitterade till Rickz-Cantzelerens Ex:s presence.
Vedh den puncten om Ridderhuusarchivo confirmerades
det, som tillförende derom resolverat var, nembligen att
Secreteraren nu alle acter väll kunde förtroos att hafva uti
dheras vissa rum förvarade, hvilket man Hans Excellentz
Rijkz-Cantzeleren ochså veta låta kunne, att Hans Excel¬
lentz sedan vijdare disposition effter handen dervedh giöra
låta kunde.
Hr Landtmarskalken: Emedan såssom tillförende
är resolverat, att Secreteraren med een serdeles instruction
skall försees, hvareffter han sig rätta skall, altså synes mig
under Eders, gode herrars, förbättring nödigt vara, att
någon det blefve recommenderat, som effter dhe momenta,
som offta omrörde äre, giorde ett uthkast af samma in¬
struction på papperet och sedan understälte densamme
samptlige Ridderskapets och Adelens correction; vore då
något derhoos att förändra eller bättra, så kunde det
skee, och sedan kunde densamme ochså Hans Excellentz
Rijkz-Cantzeleren och Directorerne communiceras och veeta
giöras.
Detta aggreerades af samptlige.
Dereffter föll discurserne på Ridderhuus betiente, och
effter af- och anförde discurser vardt för gådt funnit, att
nu, medan Ridderskapet och Adelen tillsammans äre, een
stat formeras skulle på hvars och eens belöning, dhen sedan
dhe gode herrar förestånderne skulle i händer gifvas, der¬
öfver som vahnt har varit att disponera, effter som den under
dheras förbättring ochså formerat blifva skulle, och icke
282
1668.
uti dhe tanckar att på något sätt giöra dem något ingrep
uthi deras direction.
Och effter så månge klagemåhl vore inkomne öfver
Fisch alens persohn och oomportementer, och oppå förra
Rijkzdag ochså häfver varit resolverat att begiära een
annan capable persson i hans ställe, ty vardt resolverat,
att man hoos Hans Excellent/ lii j kz-Cantzeleren och dhe
andre Hrr Directorer detta hemskiuta skulle, att een annan
capable persohn till Fiscal uti Jacob Johansons ställe måtte
förordnat och tillsatt blifva, som sedan skulle instrueras
att veta medh beskedh och höfligheet att bemöta folck uthi
hvadh för ährende han å embetes vägnar hade att uträtta;
dock skulle denne Fischalen vara obligerat, förr än han
afsked bekommer, att giöra richtig reda och räkenskap för
alle dhe penningar och opbörder han inom händer halft häfver.
Hr Landtmarskalken berättade, huru uthskåttet till
samptl. Ridderskapetz gådtfinnande hade funnit för gådt
att utnembna någre serdeles deputerade, som godh för-
farenheet hafva i cammarsaker, och dem committera öfver
ridderhusräkningerne att ställa een viss liqvidation Adelen
och Ridderhusetz betiente emellan, remonstrerandes hvadh
för ett afseende dhe derigenom hade, att een gång kunna
komma till een richtigheet och blifva befrijadfe] ifrån desse
öfverhoopade klagemåhl.
Samptl. Ridderskapet berömbde uthskåttet för sådan
omsårg och bijföll alt hvadh dhe i så måtto gådt funnit hade.
Hr Landtmarskalken befalte Secreteraren att upläsa
deras nampn, som i går af uthskåttet dertill förordnade
blefve, hvilket han ochså giorde, och effter alle vore af
tertia classe, recommenderade dhe Hr Jahan Rosenhane
uhr andre classen att ochså betiena Ridderskapet uthi
denne högnödige commission.
Vöre altså desse ännu effter befallning här insatte och
upropade:
Af 2:a classe:
Hr Jahan Rosenhane.
Af 3:a classe:
Hr Nills Appelgreen, Hr Bertill Ruut,
Hr Preesfidenten] Lagerfeldt, Hr EUendorf,
Hr Jahan Klöfwersköld, Hr Dankwardt.
Hr Jonas österling,
J uli.
283
Hr Landtmarskalken, sedan desse deputerade voro
upnämbde och framkallade, sade huru Ridderskapet och
Adelen hade detta goda förtroendet till dem och i den
regard ville hafva dem denne commission på bästa sättet
recommenderad, ingalunda tviflandes med mindre dhe gode
herrar läre giöra sin vinning derom, att ridderhuusräk-
ningerne väll och tillbörligen måge öfversedde blifva, och
att dhe gode herrar vela gifva sig tijdh att sittia deröfver
sampt noga och accurate efftersöka alle skuldfordringer
och restantier, utaf hvadh arth och under hvad nampn dhe
bestå, och huru dhe kunna vara funderade, ställandes der-
effter een richtig liqvidation medh hvar familia, hvadh
den kan skyldig vara, enkannerligen att dhe, som här nu
tillstädes äre, måge medh dheras klagemåhl och besvär
afhulpne blifva. Cammereraren och Fischalen, som op-
börderne under händer hafft hafva, skola altidh vara till-
städes att gifva eder, gode herrar, vederbörlig information
och underrättelse om sakerne, så och att svara till dhe
tillmähle, som dem af Adelen kunna giöras.
Hr Lagerfeldt sade sig som Directeur väll vela för¬
mana och tillhålla Fischalen och Cammereraren, att dhe
sigh altidh tillstädes finna låta skole, när påfordras.
Hr Landtmarskalken refererade sedan, huru uth¬
skåttet, dok under samptl. Ridderskapets och Adelens
correction, hade ochså bijfallit ett raisonnabelt förslagh,
som Hr Lagerfeldt hade upsatt till att hielpa Ridderhuset
till någre medell, och vore detta, att effter een dehl familier
ännu vore, som hvarken hade förärat något till Ridder¬
huset eller för dhe godz, som dhe äga kunna, något con-
tribuerat, om icke det skulle vara skiäligt, att dhe, som
inthet till Riddarehuuset gifvit hafva, det än pr fester a,
och dhe, som ingen contribution af godz, som dhe äga,
hafva uthfäst, det ochså ännu måge vara plichtige att
giöra, på det een uniformitet och lijkhet må observeras,
och den ene familien såväll som den andra contribuera
till detta huus, som till alles våres heeder och tarf up-
bygt blifver.
Deroppå discurrerades, ifrån hvilken tijdh denne con¬
tribution på godzén skulle bereknas, och huru man skulle
kunna veta, hvilka godz som tillförende contribuerat hafva
eller intet.
284
1668.
Hr Lagerfeldt sadhe, att af dhe godz, som sedan 1642
äre kombne ifrån Cronan inunder Adelen, är ingen con-
tribution till Ridderhuset gifven.
Rosolutio: Alle classerne vore enhelleligen deruti öfver-
eense, att till Ridderbusbygningens perfection ocb fullbordan
skulle härmedh een contribution vara bevilliat af alle dhe
godz, som sedan 1642 äre kombne under Adelen och till
Ridderhuset inthet contribuerat hade, och skall denne con¬
tribution lijka som den förra effter rustiensten prmsteras
och uthgå, hvilken bevillning såväl frånvarande som när¬
varande binda och obligera skall.
Hr Landtmarskalken giorde sedan relation, hvadh
uthskåttet hade för gådt funnit, att effter räkningernes
liqvidation ställa een viss termin, till hvilken hvar och
een, som sig besvärat finna kunde, hade rå[d]rum medh sine
qvittentzier och förklaringer att inkomma, meiPnär någon
försummade motvilligtvijs samma termin, då skulle honom
eij yttermehra dagh gifvas till någon vijdare förklaring,
men Landzhöfdingerne vara skyldige effter den upsatz, som
uhr böckerne extraherat är, att exeqvera.
Häroppå discurrerades, att såssom dhe mästa, som
Ridderhuset skyldige äre, inthet äre tillstädes, och många,
som bor långt bordta, som i Finland, behöfva tijdh, innan
dhe kunna få veeta hvadh i så måtto här beslutit blifver;
resolverades altderföre, att sedan räkningerne vore så¬
ledes slutne, skulle exträcter deraf sändas till Landz¬
höfdingerne i provincierne, att dhe Adelen samma i händer
ställa, hafvandes dhe sedan dagh till åhr emot,1 nembligen
till nästkommande midsommar, att här inkomma medh
dheras qvittentzier och förklaringer; kunna dhe inga qvit¬
tentzier eller förklaringer frambringa eller sig till samma
tijdh dermedh att inställa försumma, då skola dhe vara
obligerade effter räkningen skulden uthan någon yttermehra
förevendning att betala, hvartill Landzhöfdingerne skola
räckia handen, att sådant utfordrat och exeqverat blifver.
Jämpte detta vardt ochså belefvat och gådtfunnit, att
dhe, som ännu ingen förähring hade gifvit till Ridderhuset,
ännu det prsestera skulle, vari sig gammal eller ung familia;
serdeles skulle Grefve Kiöningzmark induceras att gifva
någodt ehrkleckeligit.
1 I. konceptet står: Efterlåtes åhr och dag.
Juli.
285
Uthi lijka måtto vardt beslutit af dhe tvenne clas-
sernes, nembligen 3:tise och secund*, samhellige votis, att
dhe, som hafva åtnutit honores ratione status och blifvit
transfererade uhr den eene classen i den andre, skole ochså
ihugkomma Ridderhuset medh någon anseenlig discretion.
Hr Anders Lilliehök stegh up, säijandes sig tala
för sigh sielf, dock på sin classis vägnar, att här giäller
eij argumentum a minori ad majus; een stor åtskildnat vara
emellan een nyss nobiliterat, som för sin introduction een
föräring gifva bör, och een som longa serie tillbakars
kan bevijsa sin uhrgamble adelige herkomst och för sine
meriter eller Konungernes nådh kunna niuta någon för-
mohn medh serdeles ähretitlar och derigenom transfereras
uti een annan classe. Secundo vore detta een saak, som
allena toucherar denne classen och altså eij competerar
dhe andre classerne att votera till vårt prmjuditz, det vij
dem eij tillstå kunna. Dhe gode herrar borde det heller
eij begiära.
Hr Landtmarskalken svarade, sägandes att det ar¬
gumentum mycket väll här såväll som elliest gella kunde:
par ratio. Skall den, som åtniuter dhe honores att blifva
nobiliterat, vara obligerat att gifva något som een recon-
noisance till Ridderhuset, hvarföre icke dhe, som åtniuta
större honores medh grefve- eller frijherretitlar, skola kunna
vara till det samma obligerade? Sedan svaras, att vij alle
considereras som ett corpus och eij böra giöra någon åt-
skilldnat emellan dhe, som longa serie äre adelsmän, och
dhe, som nyligen dermedh honorerade äre, ty vij håfve lijka
mycket att säga, och ingen familia [har] mehr än ett votum,
vari sig ung eller gammal. Ad secundum håfve vij prae-
judicata, att när dhe Skåniske skulle introduceras här på
Ridderhuset, voterade prima och secunda uti een casu, som
tertiae allena gick under ögonen, och det blef där vidh.
Hr Lilliehök: Jagh går på samma vestigier, som på
förra Rijkzdagar äre vordne observerade, då tertia classis
intet något ville tillåta, att dhe andre classerne skulle
votera om, som dem lände till prsejuditz.
Tertia classis medh ett roop sade: Dett skedde likvell,
oachtat att vij voro deremoot.
Secunda classis sade medh ett roop sigh vilia förblifva
vidh deras voto.
286
1668.
Hr Conrad Gyllenstierna stegh up, sägandes: Vij
protestere deremot solenniter.
Hr Clas Baneer och medh honom flere uhr prima
classe: Jaa, vij protestere och vela eij undergå hvadh dhe
andre classerne uthi detta fallet hafva voterat; dhe hafva
hvarken skiähl eller mackt dertill.
Grefve Jahan Stenbock stegh up och sade det rätt
och skiäligt vara, att den, som eij något gifvit häfver,
må ännu förähra en discretion; det kommo alt till Ridder-
huus bästa.
Deröfver blef prima classis mehr irriterat, sägandes
medh högt liudh och roop, att dhe quarn solennissime der¬
emot protestera.
Tertia classis medh högt liudh enhälleligen protesterade
deremot och begiärade, att Hr Landtmarskalken, som å
Kongl. Maij:tz [vägnar] vore förordnat att hålla handh
öfver ridderhuusordningen och hvars och eens frije votum,
ville å Kongl. Maijrtz vägnar maintenera dem och deras
ordenteliga vota, hvilke dhe [ej] ville tillåta således dispu¬
teras; dhe begiärade Hr Landtmarskalken ville alt sådant
Kongl. Maij:t underdånigst föredraga och böter häruti råda;
dhe ville vara ansedde för membra uti ett corpore och eij
tåla sådant prsejudicerligit tilbudh.
Hr Landtmarskalken hade nog att giöra både medh
roop och bultning, innan han kunde få liudh; så hårdt
vore classerne tillhopa spente. Badh dem å Kongl. Maij:tz
vägnar att gifva liudh och innehålla medh vijdare ijfver
och disputer.
Sedan oprepade Hr Landtmarskalken alt hvadh som
nu och uti uthskåttet afhandlat och belefvat var, frågandes
om dhe voro alle dermedh tillfredz, hvadh dhe i så måtto
för gådt funnit hade, att sådant måtte föras till protocollet.
Alle svarade eenhelleligen: jaa, ja.
Dermedh skedde dimission, effter tijden längesedan var
förlijden.
Ben 30 och 31 Julij skedde conference och delibera-
tioner oppå Slåttet uthi dhe secrete affairer, cujus vid. prot.
Den 1 Augusti för middagen instälte sig eflter anslaget
samptl. Rijkzens höglofl. Ridderskap.
Augusti.
287
Hr Landtmarskalken giorde för heela Adelen rela¬
tion, hvadh utaf dhe deputerade uthskått öfver reductions-
besvären och bookhållareinstructionen allafredo] tillgiordt
var, hvarhoos Landtmarskalken sielf desse dagar, så offta
han effter middagarne har varit oförhindrat, häfver sig
finna låtit.
Sedan proponerade Hr Landtmarskalken, huru
Kongl. Maij:t och den Kongl. Regeringen hade [låtit] afgå
dess nådige bref till honom, deruthi Kongl. Maij:t gior
mäldning om begge Lutzowernes naturaliserande här ibland
Rijkzens Ridderskap och Adell. Secreteraren skulle upläsa
sielfva brefvet; sedan kunde dhe gode herrar bättre finna
sigh att deröfver discurrera och till Kongl. Maij:tz nådigste
behag och villja sig hörsambligen conformera.
Secreteraren upläste brefvet, som här bijfogat är.1
Hr Landtmarskalken: Dhe gode herrar hafva nu
hört Kongl. Maijitz nådigste villia; jag för min persohn
discursive allenast tyckes Kongl. Maijitz villje vara, att
Marskalken Lutzow för sine långlige och trogne tienster,
dem han — sant till sägandes — medh beröm förestådt
häfver, måtte nu niuta någon förmåhn medh rum och ställe
här på Ridderhuset ibland oss, och skeer oss ingen ringa
nådh derigenom, att Kongl. Maij:t så nådigt hemskiuter
oss saken; mig tycker — dock oförgrijpeligen — gode
herrar, att vij väll oss tillbörligen detta Hans Maij:tz
nådigste bref uptagom, och söka att foga oss till Kongl.
Maij:tz nådige intention. Lutzow häfver nu så månge åhr
varit här iblandh oss, att han väll kan räknas för een
Svensk, och häfver giordt så gode profver uti alle sine
beställningar, att han värd är att komma hoos oss i con-
sideration.
Hr Anders Lilliehök: Alle, som honom kiänna,
moste berömma hans stora meriter och goda qvaliteter;
jag serdeles kan det om honom betyga, att han een väll
meriterat och uprichtig man är, har och föreståt och än
förestår stoora tienster, har een god naturel, är ochså född
af een de förnämbste familier i Holsten, att fast hans för¬
fäder äfven icke hafva varit Rijkzrådh i Danmark, hafva
dhe lijkväll varit i jämlijk dignitet hoos dheras Landz-
furstar.
1 Jämf. sista bilagan.
288
1668.
Någre flere bijföllo alt hans beröm, men vällförståendes
den äldre Liitzow, som är Marskalk hoos Konungen, ty
den unge vore allenast nu nyligen tillkommen.
Hr Hammarsköld: Vij skatte det billigt för een
särdeles nådh, att Kongl. Maij:t häfver behagat att re¬
mittera detta ährendet till oss; håfve ochså inthet annat
än det, som gådt ähr, om dheras persohner att säga; en¬
kannerligen är den äldre Liitzow oss mycket väll bekendh,
och kunna honom ochså berömma; hade derföre önskat, om
han den tijden, han först hijt i landet inkom, eller sedan,
när han det een gång sökte, hade låtit sig introducera, så
hade han nu allareda hafft ett stoort framsteg framför alle
dhe, som sedan intagne äre.
Hr Ståhlarm: Yij kunna inthet vijdare gå, än rid-
derhuusordningen tillåter; den är vår lag, och den böre vij
hålla oss vedh.
Öfverste Hans Mörner: Det är för hår dt; skulle een
man, som häfver giordt sådane considerable tienster, inthet
komma i bättre consideration hoos oss, så vore det för slätt;
vij böre ochså regardera på ett så nådigt Konungens bref,
hvilket eij hade giordz behof, der han ordinarie effter riddar¬
husordningen sin rang niuta skulle. I gode herrar, vij
moste giöra åtskildnat iblandh folket och giöra så, att vij
icke skiäma uth oss.
Hr Landtmarskalken badh, att classerne sin emellan
ville detta ährendet väll öfver]äggia.
Prima classis mente dem eij angå, men tertia och
secunda allena, och dhe ville vara tillfredz, hvad 3:tia der¬
uti giöra ville.
Hr Landtmarskalken: I godhe herrar måste inthet
så förstå kongl, bref; befalte derpå Secreteraren åter op-
läsa dhe orden, dermedh Kongl. Maij:t remitterar ärendet
till Landtmarskalken och samptl. Kidderskapet och Adelen.
Där höre I, godhe herrar, att Kongl. Maij:t det eij remit¬
terar till någon dassi särskilt, men att samptlige skole
häröfver deliberera.
Deroppå discurrerades i classerne.
Sedan frambures vota således:
Pro tertia classe Hr Hammarsköld: Yij kunna intet
annat än skatta det för een hög nådh, att Kongl. Maij:t
häfver behagat att hemställa detta ärendet Rijkzens Ridder-
Augusti.
289
skap och adell, hvilken högh kongl, nåd vij med under-
dånigste respect vörda vela; hade derföre velat önska, att
vij uthan ahnstööt och pr »juditz af privilegierne kunde
så conformera oss till dhe gode mäns faveur, som Kongl.
Maij:tz bref nådigst dem hoos oss nogsampt har giordt
recommenderade; håfve lijkväll så vij da velat oss dertill
foga, att den äldre Liitzow, som är Konungens Hofmarskalk,
må niuta den rang och ställe iblandh oss, som han hade
kunnat niuta, då han förste gången detta hoos Kongl. Maij:t
sökte, nembligen att han immatriculeras hoos dem, som 1655
introducerade blefve, och fremst för dem, som 1658 intagne
blefve, men den yngre Liitzow, som är Marskalk hoos
Hennes Maij:t Rijksens Ankiedrottning, fölljer ridderhus-
ordningen med dem, som nu denne Rijkzdag immatriculeras;
dock lijkväll uthi underdånig resgård till Kongl. Maij:tz
bref vela vij favorisera honom medh främste rummet af
alle dhe, som på denne Rijkzdagh inkombne äre eller ännu
introduceras skole. Dock vela vij oss härhoos hafva reser¬
verat och förbehållit, att inthet exempel häraf nu eller i
fram tijden må giöras eller tagas till något ingreep eller
praejuditz af privilegierne, dem vij uti des fulla vigeur
altidh hålla och observera vela.
Pro secunda [classe] Hr Tore Bonde: Vij uti denne
classen kunna medh inga skiähl gå ifrån tertise classis
vällfattade voto, uthan det aldeles hålla för raisonnabelt
och det fullkombligen approbere vele, och att privilegierne
och ridderhuusordningen handhålles.
Pro prima [classe] Hr Conrad Gyldenstierna: Vij
af prima classe äre ochså dermedh väll tillfredz.
Hr Landtmarskalken sade sig detta vela Kongl.
Maij:t underdånigst referera.
Hr Anders Lilliehöök steg dereffter upp och giorde
relation om den commission han hade med någre flere undfåt
af Ridderskapet och Adelen att öfversee Rigemans adelskap,
som af Kongl. Maij:t ochså hijt till oss remitterat är;
han häfver eij prsesenterat något originalbref, uthan allenast
een copia, vidimerat af Håfrätzsecreteraren i Abo, deruti
står, att een Rigeman är nobiliterat vorden, men in originali
har han framtedt étt bref, som är skrifvit på een rijkzdag
i Pohland och lyder, att een Rigeman är där nobiliterat.
Nu menar jag, att denne qumstio mäst bör komma i con-
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-protX. 1668. 19
290
1668.
sideration, om denne Rigeman kan bevijsa sig vara in linea
recta descendenti utaf dhe nämbde Rigemän i brefven ; der-
hoos borde väll och någon efterrättelse vara, att der han
kunde bevijsa sig vara af samma Rigeman, om hans för¬
fäder inthet hafva gådt uthur dheras ståndh och drifvit
kiöpenskap eller tagit o frelse hustru.
Hr Landtmarskalken: Öfversten Stegman bevittnar,
att denne Rigemans fadlier eij har varit någon kiöpman,
men sutit uti adelig tienst och varit Inspector öfver ett
hospitahl.
Hr Anders Lilliehök: Emedan man förnimmer, huru
offta een och annan begifver sig uti ofrelse gifte, och lijk-
väll passera dess barn för rätta adelsmän, efter ingen
efterfrågan skeer, ty synes under allas eder gode herrars
correction icke orådeligit vara, att till att förekomma all
sådan confusion, det på Rijkzdagarna Adelen ingofve een
upsatts och underrättelse om deras gifftermåhl och barn,
att dhe på möderne såväll som fäderne äre frelse, och der¬
igenom ståndet conserveras efter privilegierne reent och
obefläckiat.
Derpå uplästes Generalmajor Koskuls och Hilkens attest,
hvaruti dhe bevittna, att denne Rigeman är af dhe rätta
adelige Rigemän.1
Vart derföre resolverat: Ridderskapet och Adelen hafva
utaf producerade documenter och vittnesbörder så mycket
förstådt, att denne Rigeman är af dhe rätte nobiliterade
Rigemän, hvarföre till hörsambst föllje af Kongl. Maij:tz
bref skall han admitteras medh dhe andre nobiliterade, som
på denne Rijkzdag introduceras skole, efter Kongl. Maij:tz
brefs datum iblandh Rijkzens Ridderskap och Adell att
immatriculeras.
Hr Anders Lilliehök giorde vijdare berättelse, hvadh
han medh uthskåttet hade funnit för efterrättelse om
Nassokins adelskap, sägandes huru klare bevijs der voro,
att han vore een bajors sohn och af Konung Gustaf för¬
medelst frelsegodz donation och förläningar altidh respec-
terat som een adelsman, att medh honom inthet tvifvels-
måhl vara kunde.
Hr Landtmarskalken frågade, om Hans Kongl. Maij:t
hade honom remitterat till Ridderskapet och Adelen.
1 Se sista bilagan.
Augusti.
291
Hr Lilliehök hade inthet sedt något kongl, bref; han
vore een undersåthe, och hans fader hade ochså bodt under
Kongl. Maij:tz dominio i Ingermanland. Denne Nassokin
besutte ännu frälsegodz, af Svenske Konungar gifne, dem
han erfft hade, och altidh har varit erkendh för adelsman.
Hr Landtmarskalken: Det skadar inthet, att han
så väll som andra först söker permission hoos Kongl. Maij:t,
förrän lian admitteras iblandh oss.
Vice Prmsidenten Grass mente det eij giöras behof;
han vore een Svensk undersåte, besuttin under Svänsk juris-
diction; vore ochså een bajors sohn, som hoos Ryssarne så
mycket är som een adelsman hoos oss; man hade prsejudicata,
att bajorer äre tillförende admitterade utan att söka derom
tillståndh hoos Kongl. Maij:t.
Hr Landtmarskalken: Jagh ställer denne qveestion,
om een Rysk bajorsohn, som aldrig fins nobiliterad vara,
skall må kunna passera för een adelsman hoos oss i Sverige.
Hr Lilliehök meente jaa, och att jura gentium det
förmå, att hvar och een bör derföre blifva hullin, som han
uti sitt egit landh af sin egen öfverheet achtat blifver,
ståndet angående.
Hr Landtmarskalken: Till att svara broor vill jag
på tvenne sätt bevijsa skiähl till min qvsestion, ty posito
och non concesso, som dhe säga i scholén, fastän man ex
jure gentium kunde deducera och så vijda komma, att hvar
och een bör ansees för den, han hemma hoos sin öfverheet
ansees, så fölljer intet strax deraf, att han må tillåtas att
naturaliseras ibland oss, och vore betenckeligit det att giöra
utan Kongl. Maij:tz bref. 2. Kan broor intet lämpa detta
till jus gentium, [sorn] definieras: quod plerseque excultiores
gentes observant; nu veet man, att Ryssen intet kommer
till det prsedicatum, utan är een barbar.
Hr Lilliehök förmente definitionen eij vara aldeles
exact, att der nembdes excultiores gentes; mente Grotium
eij nämbna excultiores, uthan omnes vel multas gentes.
Sedan ville han ochså det eij efftergifva, att Ryssen aldeles
skulle vara räknadt inter barbaros, effter han vore christen
och een lem af christenheten etc.
Landzhöfdingen Graan bijföll Hr Landtmarskalkens
tahl så vijda, att Kongl. Maij:t uti slijke fall underdånigst
der om ansöktes, men denne casus anlangande, så vore den
292
1668.
klar; förrige Konungar hafva titulerat och gifvit honom
godz som een adelsman, dem han hsereditario jure än be¬
sitter, och syntes honom intet vara i vägen, medh mindre
han kunde introduceras.
Hr Landtmarskalken steg dermedh up och talade
öfverliudt, sägandes sig vara öfverbödig för sin persohn
att gierna giöra hvadh som Ridderskapet till tienst lända
kunde så i detta som all annor fall, men in hoc casu vore
privilegierne för honom och praxis, och han för sin persohn
finner säkrast detta underkasta Kongl. Maij:tz nådigste
decision; Kongl. Maij:t läre ändå hafva den nåden för honom,
att han för adelsman effter sine documenter declareras lärer,
men vij böre gå rätta vägen, efftersom eij häller något
periculum är in mora.
Häradzhöfdingen Gyllengrijp berättade, att den tijdh,
som Kongh Gustaf Adolph, högloflig i åminnelse, fick Inger¬
manland, skall Hans Maij:t förmedelst ett serdeles bref
hafva declarerat dem alle för adelsmän, som det hade varit
i Ryssland.
Omsijder resolverades: Ändock Ridderskapet och Adelen
för deras persohner eij annat finna kunna, än att een bajor
må ansees för adelsman, dok lijkväll att eij förgrijpa sig
med dess introducerande i Riddarehuuset, vela dhe på det
underdånigste denne casum Kongl. Maij:tz nådigste deci¬
sion hafva underkastat, så vijda introducerandet i Ridder-
huset angår, hvilket sedan skall tiena dem för regell och
rättesnöre.
Öfverstelfieutenant ] Jahan Drake trädde däruppåfram
till bordet och öfverlefvererade een skriffteligh attest, af
tvenne cavallierer underskrefven, nembligen utaf Öfverste¬
lfieutenant] de la Chapelle och Majoren Carl Körning, hvilka
å Öfverstelfieutenant] Jahan Drakes vägnar hade varit af-
sende till Generalmajoren Erick Drake att förnimma, om
han än vijdare ville yrkia på Jahan Drakes herkomst och
nampn och icke vara tillfredz medh det, som nu på denne
Rijkzdag såväll som tillförende slutit och afftahlt varit
häfver, därpå Generalmajoren har gifvit till svar, som
relationen, af ofvanskrefne cavallierer giordh och under¬
skrefven, utvijsar.1
Sedan företoges gravamina.
1 Se sista bilagan.
Augusti.
293
Rundel ifrån Finlandh besvärade sig jämbväll och dhe
flere, som voro ifrån den landzorten, huru deras torpare,
som sittia på dheras sätesgårdars enskylte råå och röör,
tvingas af Chronofougden till dagzverken och vägerödninger,
begiärandes att detta ibland besvären insättias måtte, att
deras sätesgårdar måtte vara frij för sådan tunga. Samma¬
ledes besvärade han sig medh sine camerater, att dheras
matkistor, som dhe föra med sig, när dhe resa in uti stä-
derne, blifva af tullkneckterne upsl agne och visiterade.
3. Begiärade att effter så förordnat vore, det Öfverste-
leutfnanten] för adelsfahnan skulle boo i Finlandh, det
Kongl. Maij:t nådigst ville hålla handh deröfver, att det uti
sielfva värket måtte blifva effterkommit.
Hr Landtmarskalken holt alt för raisonnabelt, så
när som det han talade om sätesgårderne, att dhe icke
skulle vara frij för vägerödninger, det vore emot privi¬
legierne, och borde Landzhöfdingerne sådane klagemåhl före¬
bringas. Ty här i Sverige troor jag ingen hafva orsak
sig deröfver att besvära.
Öfversten Per Hierta kallade på Landzhöfdingen Hr
Tore Bonde, som närvarande var, sägandes: Är det icke
sant, att mine bönder på sätesgården äre upbodade och
brukade till vägerödninger så och brobyggninger.
Hr Tore Bonde: Jag nekar intet därtill, utan menar
sådant vara funderat i lag; vele I, gode herrar, besvära
Eder deröfver, så kunne I det giöra;1 I få då see, hvadh
för svar I läre bekomma.
Hr Hammarsköld: Aldrig ingen (!) präst, som sitter
på sin gårdh, går någonsin åstadh uti vägerödninger eller
brobygninger; skulle vij som ett priviligerat ståndh det
göra, skulle det vara både skimpfligit och underligit.
Dermedh vardt häröfver i classerne discurrerat, och
sedan föllo vota således:
Pro tertia [classe] Hr Taubenfeldt: Ridderskapet
och Adelen af 3:die classen bedia Kongl. Maij:t allerunder-
dånigst att må blifva maintenerade vedh deras välförvärfde
privilegier, att icke någon breche deruthinnan må skee,
derigenom att bönder på sätesgårderne eller tårpare der¬
under blifva tvingade till allmenna vägerödninger och bro-
1 I konceptet står: Badh dhem settia dett upp ibland dheras besvär til
Kongl. M:t.
294
1668.
bygninger, hafvandes den underdånigste förtröstning till
Kongl. Maij:tz godheet, det Gouverneurer och Landzhöf-
dingerne måge blifva beordrade att låta ställa den dispo¬
sition, att samma arbete må blifva dehlt emellan bönderne
i soknen, men Adelens sätesgårdar och tårpare vara der¬
före frije.
Pro secunda [classe] Hr Tore Bonde: Vij af vår classe
vele hålla medh det, som gammalt och fornt varit häfver,
således att sielfve sätesgårderne blifva frije, men torparne
derunder i detta intet eximerade.
Prima classis eenhelleligen meente denne qvestion vara
onödigh, effter man har privilegierne och praxin för sig;
det vore ochså prsejudicerligit att bidia — som Tore Bonde
sadhe — det väre tårpere måge gå uthi vägerödninger;
det vore som sökte vij sielfve draga oss ett ook uppå; det
synes bäst, att vij gå denne qvaestion förbij, men skall han
uti besvären omröras, så hålle vij medh tertia: classis voto.
Omsijder blef dervedh, som prima classis voterat hade.
Öfversten Hr Hans Mörner proponerade detta ärendet
som nödigare att bidia Kongl. Maijrt om, efftersom Adelen
dageligen förökes och tillväxer, och här effter läre knapt
blifva effter brödstycke, serdeles för een hoop fattige, ty
underkastas Eders, gode herrars, gode betenckiande, om
icke rådeligit skulle vara att underdånigst supplicera, det
Kongl. Maij:t i nåder behagade ett gardie till häst och
foot, som uthi andre landh öfligit är, af ijdel Svenske af
Adell att uprätta, på det een dehl af Adelen, som dertill
lust hafva, kunde derunder employeras och lijkasom uti
een militärisk schola få exercera sig uthi alle militariske
nödige öfninger, att desto bättre kunna tiena Kongl. Maij:t
och fäderneslandet.
Hr Landtmarskalken uthförde detsamma medh flere
omständer och tog exempel af Frankerijke, der Konungen
håller ett sådant garde, där dhe få lära allehanda mili¬
tariske exercitier; lade ochså det här till, att man Kongl.
Maij:t medh detsamma supplicera kunde, att ingen, sorn
icke tillförende tient hade, måtte medh någon officer ar eplatz
under Svenske eller Finske militien accommoderat blifva,
medh mindre han tillförende hade tiänt under detta Ko¬
nungens garde och giort sigh dertill qvalificerat och meri¬
terat. Dock der någon uti fremmande krig sig evertuerat
Augusti.
295
hade, skulle det med honom eij så förstått vara, men vore
allenast ansedt, att icke någon, som aldrig tiänt häfver,
må strax stijga till oflicerarecharger och mången väll
meriterat således blifva föredragen.
Detta aggreerades af alle, dock så vijda att ingen skall
blifva tvungin att tiäna under detta lifregemente, men
hvars och eens frije villie effter privilegierne förbehållit.1
Öfverstel[ieutenant] Patkull, Öfverstelfieutenant] la
Chapelle och Major Rosensköld finge permission att
absentera sigh på någre dagar att bij vista Rosensköldz
bröllop på landet.2
Dermed skildes Adelen åt till effter middagen.
Den 1 Augusti kommo hela Adelen effter anslaget
klåckan 3 tillstädes på Ridderhuset.
Uthi förstonne uplästes dhe opsatte gravamina, på det
Adelen måtte förnimma, om dhe rätt effter dheras mening
stälte voro, och om dhe något dervedh hade att påminna,
och var alt dem till behag stalt, allenast dhe ännu på¬
minte:
1. Att den puncten om ett lijfregementes oprättande
af ijdel adelsmän måtte, effter som beslutit är, deribland
inser eras.
2. Bidia Kongl. Maij:t att hålla sträng handh öfver
dhe hälsosamme ordningar, som på seneste Rijkzdag an¬
gående barnsöhl, bröllop och begrafninger bevilliade blefve,
och att Adelen må medh Kongl. Maij:tz nådigste förlof
få ställa dervedh deras underdånigste påminnelser; sedan
när dhe blifva ahntryckte, att dhe då mainteneras som
laga stadgar uthan anseende af ståndh och villkor, qvinfolk
eller manfolck.
3. Effter någre ofrelsemän tvärt emot lag och ordi-
nancier besittia pantegodz och niuta frelsevilkor och samma
godz icke upbiuda på tingen, som ofvanbemälte lagh och
stadger förmå, ty bönfalles Kongl. Maij:t underdånigst,
att samme ofrälse män måtte tillhållas att lefva effter
ordinancen, och att frelsemän samma godz må få inlösa
1 I konceptet står: Fuit resolutio att insettias ibland besvär, reserverandes
sig dheras frijheet efter privilegierne att icke blifva tvungne af Landzhöfdiu-
gerne, eller att detta intet [anses] för någon speciem af utskrifning.
2 I konceptprotokollet följer detta omedelbart efter frågan om herrarna
Liitzows introduktion. Se ofvan sid. 287 o. f.
296
1668.
och häfda, till des Kongl. Maij:t och Chronan kan falla
lägligt sådane godz sielf att inlösa.
4. Begiära att icke någon viss bergzlagz jordebook
må fattat och oprättat blifva, uthan att Adelen må få
hafva någre deputerade af dheras stånd derhoos, när
hon giöras skall, effter deras interesse så högt derved
sorterar.
5. Allerunderdånigst anhålla om en viss taxa för alle
Collegier i gemeen, men serdeles för Kongl. Maij:tz Cantzelije
betiänte, huru mycket för hvart och ett bref, skritft och
resolution gifvas skall, elfter detta tor heela rijket nyttigt
och högnödigt ähr.
Häradzhöfdingen Christer Gyldengrijp prsesenterade
sedan een supplication angående någre rude comportementer,
som Fischalen Jacob Jahanson emot honom föröfvat hade,
hvilken uplästes och linnes in actis.1
Resolutio: Att samma klagemåhl Fischalen skulle com-
municeras och in originali extraderas, sig deröfver att för¬
klara skrilfteligen till nästa Adelens sammankomst.
Öfverste][ieutenant] Lichton urgerade ochså på Fischa-
lens otijdigheeter och ohöflighet emot Adelen, frågan des
hvarföre han längre i tiensten lijdas skall, när heela Adelen
klagar på honom, och han aldrig läre bättra sig, uthan
blijr dageligen dagz värre och hårdnackat. Sade hvadh
för ett lättfärdigt stycke han hade giordt hos Major Koskul,
när han har skolat infordra ridderhuspenningar, der han
emot 90 och någre daler, som han fordrade, lätt afspijsa
sig medh 10 r:daler, om det ehrligen vore handlat; ropade
på Koskul och badh honom sielf detta bättre berätta.
Major Koskul: Jag vill väll inthet klaga på Fischalen
eller komma honom illa uth, men elfter det här blifver
uppenbarligen talat, må jag bekenna, att Fischalen for¬
drade af vårt huus 93 r:daler, som hans räkning utvijsa
skall, den han framvijste, och var medh Jacob Jahansons
egen handh underskrefven. När han kom till mig och for¬
drade samma penningar, lät han accordera med sig och tog
derföre 10 r:daler och mig för heela summan ([vitterade;
det är väll skam att omtala, men så äre hans egne papper,
som det betyga skola, att 93 r:daler fordrade han, men
10 rtdaler qvitterade han för hela summan.
1 Se sigta bilagan.
Augusti.
297
Resolutio: Remitteres till uthskåttet öfver ridderhus-
räkningerne och besvären.
Hr Landtmarskalken frågade, om dhe ännu något
vijdare hade att påminna ved gravamina, eller om dhe
icke nu måtte slutas och een gång öfvergifvas; elliest torde
skee som seneste Rijkzdagh, att inthet svar derpå komma
kunde, förrän Rijkzdagen vore ändat. Badh derpå classerne
ordenteligen säga dheras vota.
Resolutio: Alle stämbde deröfver in och voro sam-
hälligen eense, att inge besvär vijdare skulle admitteras,
men desse reenskrifvas, af Hr Landtmarskalken under-
skrifvas och Kongl. Maij:t underdånigst öfvergifvas, hvarom
dhe Hr Landtmarskalken enhälleligen budhe.
Derpå skedde dimission, effter tijden var förlijden.
Daniel Morgenstierna bekom effter dess begiäran
förlof att resa på landet högst till 14 dagars utlopp, då
han sig ofehlbarligen igen inställa ville.
Hr Landtmarskalken förmante honom det att gior a;
i vidrigit fall skall Fischalen anteckna absentes, då dhe läre
få böta effter ordningen, beklagandes att dhe så ogiärna
vela låta finna sigh tillstädes på Rijkzdagar, hvarest lijk-
väll om dheras privilegier och vällfärdh handlat blifver,
den ingen gierna borde försumma.
Befaltes Secreteraren att uthi mårgon effter affton-
sången ahnslå, det stoora uthskåttet skulle sig på Slåttet
uti öfvermårgon klockan 8 inställa, som ochså vardt effter-
kommit.
Den 3 Augusti fick Ulrich Stake förlof att aldeles
reesa hem till sitt hemvist, hafvandes förordnat een annan
i sitt ställe, Anders Stake benembd.
Dito fick Casper Hästesköld ifrån Finland permission
att resa hem.
Den 4 Augusti vid. secret. protocol.
Den 5 Augusti för middagen instälte sig heela Adelen
effter anslaget på Ridderhuset.
Och effter som Fischalen hade lagt in på bordet een
pappersbook, hvarigenom hielp begiärades till Finske kyr¬
kans upbyggelse, som Hr Anders Holmen i ämbne står,
proponerade Hr Landtmarskalken, att effter sådan gåfva
298
1668.
lände ad pios usus och vore een heder för rijket, att Kongl.
Maij:tz Finska undersåtare här uti residensstaden måtte
hafva deras egen kyrkia, beröm mandes Kongl. Maij:tz och
den Kongl. Regeringens höga omsorg i detta fallet, som
därtill een mycket beqvämblig platz deputerat och effter-
låtit hade, och effter Ridderskapet vore det förnembsta
ståndet i rijket, ville dhe låta vara sig recommenderat
effter giörligheeten att bevijsa sigh christelige och gif-
milde etc. etc.
Resolutio: Ridderskapet och Adelen vela effter rådh,
embne och behag hvar och een å sin ort ihugkomma denne
Finske kyrkian medh een penningehielp till des upbygning
och fullbordan; vela det kundgiöra dheras medbroder, som
nu borto vara kunna, att dhe på een viss tijdh komma
tillsammans och hafva penningar hoos sig att gifva härtill.
Örnewinge, Assessoren ifrån Jönekiöpings Hofrätt,
insinuerade een supplication emot Nederwudderne, påmin¬
nandes huru dem pålagt vore att bevijsa deras adelskap,
men det eij ännu prsesterat h adlie.1
Resolutio: Nederwudd skall än yttermera härmed på¬
lagt vara att till nästkommande Rijkzdagh oundvijkeligen
inkomma med fullgiltige bevijs på dess adelskap; uti medier
tijdh som han det eij bevijsar och fullgiör, skall han hvarken
niuta säte eller votum på Ridderhuset.
Hr Landtmarskalken påminte ved detta tillfälle, om
icke rådeligit vara skulle, att emedan matriculen ändå
förbättras och effter protocollen examineras skall, om då
icke vore gådt in antecessum extrahera alle dhe familier,
som något jäf eller tvifvelsmåhl hoos finnes, och det dem
öfversända, att dhe sigh deröfver förklara och med gilltige
bevijs inkomma kunde.
Resolutio: Alle bijföllo Hr Landtmarskalkens tahl,
och blef altså een fullkomblig resolution.
Hr Landtmarskalken påminte än yttermehra, huru
åtskillige, som adlade äre, sittia här och där i provincierne
och inthet ackta att låta immatriculera sig, men sittia
elliest och niuta landzens goda och inthet besvär medh
reesor till Rijkzdagar eller elliest vela vara underkastade,
om icke rådeligit vore Kongl. Maij:t derom underdånigst
ansöka, det bref till Gouverneurer och Landzhöfdingerne
1 Se sista bilagan.
Augusti.
299
måtte afgå, att ehrkundiga sig härom och sedan dem in-
jungera till nästkommande Rijkzdag sig att inställa, men
där dhe det försumma ville, att dhe dereffter sedan eij
någonsin måge admitteras ibland oss.
Detta vardt medh applausu uptagit, och resolverat att
det i gravaminibus insereras skulle.
Vidh detta tillfälle vore någre, som framstälte, om
icke Jahan Palmstruch, förra Directoren i Banco, som
nu criminaliter och till lifvet dömbd är, borde uthstrykas
utur matriculen, som hafvandes eo ipso förbrutit sitt
adelskap.
Derpå uplästes domen, och var allenast qvsestionen vedh
det ordet, att han skulle vara förlustig af alle sine privi¬
legier. Een delli meente ochså deribland förstås huru(!)
adelige privilegier och skiöldebref. Andra ville ingalunda
vrijda meningen dijt uth, effter som substrata materia,
den domen omrörer, voro Banco och dervedh ehrhåldne
privilegier, och borde icke extenderas vijdare.
Hr Hammarsköld: Han är lijkväll dömbd som een
skiälm, och inthet böra vij tåla een sådan sittia här
ibland oss.
Hr Landtmarskalken remonstrerade, att begge me-
ningerne hade något hvardera ex vero; ingen o fiendtlig
och dömbd criminel bör lijdas iblandh oss för sin persohn,
men så bör icke heela hans posteritet oskyldigt ungiälla
deras fäders brått, efftersom crimen eij vore så stort, att
det kunne räknas för crimen besa: majestatis, och fäst än [så]
voro, är ändå considerabelt att strax döma hans posteritet
ifrån ståndh och säte. Man borde efftertenckia conseqven-
cierne och eij så lätteligen consentera dertill, att eens
posteritet må igenom adelskaps brytande och ophäfvande
blifva lsederat; det vore een delicat qvestion och bäst låta
henne beroo och hemskiuta det Kongl. Maij:t, huruvijda
denne particularis casus må afstraffas och vijdare ijfras.
Alle funne detta tahl bestå på obeväglige skähl och
tackade för godh undervisning.
Dito påminte Rosencrantz och solliciterade om ett
rättvijst uthslagh uppå den tvist, som honom och Gfyllen-
hierta emellan voro, derigenom att Gyllenhierta Anil kalla
sig Rosencrantz.1
1 Jumf. sista bilagan.
300
1668.
Rosencrantz befaltes altså afvijka, som han ochså giorde.
Och sedan framtedde skiähl å begge sijdor voro ånyo exami¬
nerade, vardt således resolverat: Rijkzens Ridderskap och
Adell hafva sig hegge parternes, såssom Mons:r Rosen¬
crantz och Gyllenhiertas skiähl låtit föreläsa, såssom 1.
Rosencrantz, som förmedelst des förfäders arfvärfde skölde¬
bref medh det nampnet Rosencrantz adlat är, och barn
effter barn af den famil ien detsamma altid oqvalde alt här¬
till brukat hafva. 2. Gyllenhiertas exception, som allenast
på så ringa och lösa gissningar består, att den uthi ingen
måtto kan giöra tillfyllest, Gyllenhierta uthan des medh
det nampnet i matriculen är infördh, det ochså altid till-
förende fört häfver och allenast nu kommen till denne
fåfängia. Ty profves rättvijst, billigt och skiäligt, att
Rosencrantz behåller sitt adelige nampn effter skiölde-
brefvet, men Gyllenhierta afstår medh vijdare Rosen¬
crantz nampn och brukar nu som tillförende sitt rätta
Gyllenhierta nampn, hvarmed denne tvist aldeles skall
vara ophäfven, som begge parterne till effterrättelse tiena
skall.
Dereffter inkallades Rosencrantz, och vardt honom
kundgiordt hvad resolverat var, för hvilken resolution han
tackade.
Vijdare företogz dhe extracter, som Reductions-Col-
legium utur deras protocoll under Secreterarens handh
uthgifvit hade, som vore loco responsi på Ridderskapet
och Adelens oppå förra Rijkzdag insinuerade besvär. Och
effter dhe vore något vidlyfftige, var för gådt funnit,
att ett uthskått, som deröfver är förordnat, skulle dem
igenomlöpa.
Sedan oplästes besvärspuncterne, som dhe då voro ren-
skrefne, och var inthet dervedh något mehra att påminna
(bil. 15).
Resolutio: Ridderskapet och Adelen finna för gådt,
dhet dhe ochså Hr Landtmarskalken vela hafva recommen-
derat, att å deras vägnar, som stylus är, underskrifva be¬
svären, som dhe nu opläste äre, och i mårgon förmedelst
ett uthskått Kongl. Maij:t dem underdånigst öfvergifva.
Vice Prsesidenten Grass giorde påminnelse om een
Hoofjunkare, som kallar sig Grass och plägar inställa sigh
här på Ridderhuset; nu är densamme icke aldeles rätt af
Augusti.
301
vår familia, ty hans moder var een ofrälse qvinna. Altså
veet jag inthet, om han så må tillåtas ibland oss.
Resolutio: Ridderskapet och Adelen vela deras Fischal
hafva anbefallad att tala samma Hoofjunkare Grass till
om böter derföre, att han, som intet hörer här till, törs
presentera sig på Ridderhuset, tillsägandes honom alfvar-
ligen att här effter absentera sig vedh Adelens conference
och sammankomst, så frampt han vill undvijka svårare
straff.
Hr Taubenfelt giorde påminnelse om reductions-
uthskåttet, att effter flere saker blifva till dem remitterade,
vore det gådt att det medh någre personer ännu föröktes.
Som ochså skedde, nembligen medh effterfölljande:
Hr Nills Tungel, Hr Watrang.
Hr Örnewinge,
Om Banco.
Hr Landtmarskalken refererade hvadh i går på
Slåttet passerat var.
Resolutio: Alle vore dermedh eense, som Landtmar¬
skalken tillförende hade begiärt, att information af alle
particulariteterne om Bancens oväsende och obeståndh först
skulle inhämptas, förr än Ridderskapet och Adelen [med]
dheras underdånigste betenckiande inkomma kunna.
Om lagens revision.
Resolutio: Hemskiutes Kongl. Maij:t att förordna
vissa, snälle och capable män af adell och andre att revidera
lagen. 2. De methodo, att man det mästa man kunne
förblefve vedh sielfva lagen, som han nu är, och hvadh
dervedh står att förbättra, sättia dett ä part i een recess
eller vedh sielfve balken. Påminnes hvadh antiquatum vara
kan, e. gr. tingm[åla]balken, huru Häradzhöfdinger och
Lagmän vällies är nu antiquatum; föres in uti sielfva
balken som ett additament, låtandes lagen orubbat blifva,
och ne jota quidem in contextu förändres, utan som ett
additament tillsettes.
Hr Landtmarskalken påminte, huru framfarne Ko¬
nungar och Ständerne eij hafva velat förandra een gång
det i lagen om konungevahlet, fast det än är arfrijke.
Resolutio: Att konungebalken, som ett jus publicum,
aldeles förblifver, som han nu är, uthan ringeste additament,
ty additamenta förstås allenast in jure privato.
302
1668.
Om charta sigillata.
Hr Landtmarskalken refererade alt medh motiver
och sedan badh dem discurrera och deröfver sedan deras
vota sammanbära.
3:tia classis eenhälleligen per Hammar sköldh: Hans
Maij:t har svurit på lag och att gior a lag, så böra vij
ochså niuta lag som frija män och eij kiöpa sig lagh;
är ochså indingt för ståndet, och hafva Hofretfterna] till-
förende varit yppest; vill Kongl. Maij:t, att dhe fremmande
skole contribuera dertill, så kunna dhe fremmande kiöpmän
dermedh beläggas, att dhe eij för inthet må åthniuta justi-
tien, beropandes sig på förra skähl.
2:da classis. Tore Bonde: Vela inge skähl repetera,
uthan blifva vedh dhe förra och vela det ingalunda ingå.
l:ma classis. Hr Conrad Gyllenstierna sade sigh
vara eense medh 2:da och tertia.
Gen. Majoren Drake ville heller bevillia 1,000 r:daler
på rustienstzhästen än charta sigillata.
Ståhlarm och andre meente det vara een farlig be¬
villning.
Resolutio: Att Hr Landtmarskalken skulle gifva
mundteligen svar härpå, elfter det mnndteligen är pro-
ponerat.
Hr Landtmarskalken proponerade, om uthskåttet
skulle vara permitterat att conferera medh dhe andre
Ständerne om desse andre ährender, som lagens revision,
Banco etc.
Alle classerne vore dermedh eense, att uthskottet skulle
hafva fullmacht härtill, ty elliest torde dhe andre Ständer
sluta medh een annan mening och öfverstämma Adelens
votum, och ehvadh då dhe andre Stenderne dertill giöra.
Jöran Krabbe påminte, att Danske lagen icke kunne
tagas vedh handen.
Uplästes Jacob Jahanssons skriffteliga excus emot Gyl-
dengrijp, och vart han dermed tillfredz, att dhenne saken
inthet mehra yrkias eller ressenteras skall.
Urne och Bille excuserade item Romel, som har process
medh Ulefeldt, men Hans Romel inthet excuserat.
Om executions ordningen.
Öfverste Galle, Grass.
Öfverste Pistolhielm,
Augusti.
303
Såssom åtskillige ofrelses personer i landzorten understå
sigh adelige titlar uthi jordefärder och andre sambqvämmerJ
Uplästes Jacob Jahanssons puncter, och linnes resolution
i bredden sub bil. 13.
Dito uplästes Gråbergz supplication,2 och resolverades
att distingveras skulle emellan dhe ährender, som angå
Ridderhusdirectionen, och andre, och kunne denne derhän
remitteras sampt parti communiceras.
Uplästes Johan Stålhanskes supplication,2 och resol¬
verades att dhen först communiceras skulle, förr än något
vist slutes, och extraderades derföre Hr Philip Bonde.
Resolutio: Att anslås skulle, det hela Ridderskapet
och Adelen till klåckan 8 i morgon, dito medh uthskåttet
öfver matriculen sig, vedh böter tillgiörandes, inställa skulle.
Erick Stake adnotatus in prima classe.
Major Arfwed Fogelhufwud adnot.
Arfwedh Diurfeldt siuk, låtit excusera sig.
Gustaf Lood [fick] permission att absentera sig på
8 dagar.
Den 5 Augusti effter middagen vedh uthskottet öfver
eeder och sabbatzbråt.
Ad 1. Om Gudz nampns missbrukz förbudh kan kortare
fattas stylo legislatorio.
Ad 2. Synes bättre vara att generaliter förbinda all svor¬
dom och Gudz föracht och alle oseder, som uti sådant fäll plä¬
gar brukas, och eij uprepa någre species et modos jurandi.
Ad 3 §. Effter lagen ingen åtskillnat gior emellan
personerne eller dereffter proportionerar straffen, att der¬
före härvedh ingen distinction skeer, uthan alle förbiudes
så små som stoora, så unge som gamble, så tienare som
frij etc., och sättia det stylo legislatorio absque tam multis
rationibus, lex n. ipsa est ratio.
Ad 4 §. Begiäres nu som uti gravaminibus härved,
att inge underrätter må få arbitrera uti dheras domar.
Ad 5 §. Ad verba een flitig åtvarning addfatur]: af dhen
som vederbör, såssom een pater familias i sitt huus och een
predikant på predikstolen eller eens forman. Predikanter:
vällförståendes in suggestu, non extra. Alle tillfällen:
1 Meningen ofullständig.
2 Se sista bilagan.
304
1068.
vedh sitt embetes förrättande och eij uthom. Sufficit, att
een prest på rum och ställe förmanar och straffar åhörarne
utaf Gudz ordh; alt det öfrige är superfluum, särdeles är
det ordet disciplin betenckeligit och kan utheslutas. Be-
giäres underdånigst att inthet komma att stå under prestens
censur, som inthet bör hafva något att säga uthom sitt
embetes plicht. Men der Gudz nampn blasphemeras skulle,
bör sådant in föro competenti ransakas och afdömas och
inge consistorieprobster eller prester undergifvas.
Ad 6 §. Ad verbum förmanas, scilicet af vederbörande
arbitrerning bör excludi; förmoda att huusdisciplinen lärer
bättre exprimeras i dhen borgrätt, som begiäres.
Ad 7 §. Kyrckiodisciplin bör uthelyckas. Adelen vill
elliest hålla huusdisciplin öfver sitt egit huusfolk, både
clericos och laicos; quod sequitur in contextu må skee på
predikstolen och eij elliest.
Ad 8 §. Förmana, såvijda hans embete skiäligen ved-
kommer, men correction, böter och straff kunne een prestman
eij competera. Hvadh som härupå fölljer, dervedh begiäres
att ett vist straff och quantum måtte förordnas. Och syntes
denne consideration vara af nöden, om någon det gior natur*
vitio eller och af malitia; på begge sätt begiäres een viss
determinerat pocna och proportionerat emot bråtet.
Ad 9 §. För tredie resan anklagas. Här afbedies
sielfva procedere; dock kan straffet dupleras deremot.
Ad 10 §. Ifrå dhe orden så böre kan utheslutas, effter
det angår processen. Det öfrige approberas.
Ad 11. Begiärer att judicialia juramenta eij måtte
föras i detta placat.
Ad 12. Ingen distinctio personarum och intet arbi-
trium tillätes.
Ad 13. Excludatur totus articulus för Ridderskapet.1
Ad 14. Ifrån dhe orden hvarföre skeer upsåtelig etc.,
alt derifrån uteslutes.
Ad 15. Ransakningen kan skee som stylus är vedh
tingen, men forum competens är Hoofrätten för Adelen.
Ad 16. I detta fallet bör clericus comparera in föro
civili, som praxis är.
1 I marginalen är antecknadt: I fall någon af Ridderskapet skulle så
förgrijpa sig, att lian tillförende någre gånger varit lagförd; är han så fattig,
då ma han beläggas medh arrest.
Augusti.
305
Ad 17. Det ordet roija är altför hårt. Men hvar
och een skall vara betenkt att fogeligen varna sin jämn-
christen, och där synden blijr altför grof, då kan han an-
gifvas, dock så att dhen der eij medh sin klagan kan bestå,
utan af malice det befinnes giöra, bör undergå samma straff,
som han den andre hade ärnat.
Ad 18. Anklages effter lag och vari underkastat
samma straff, som den bråtzlige förtient hade, om han eij
sådant bevijsa kan, och att alt korteligen satt blifver.
Ad 19 §. Incipiatur: Vöre någon af Ridderskapet och
Adelen och iblandh dhem uti förnämblige embete, såssom
och andre så andelige som verldzlige förnäme embetes per¬
soner etc. böta — pone gifva; arbitraliter utheslutes.
Ad 20 §. Lögderij skiutes till lagh och rätta, och
reqvireras een serdeles lagh häröfver.
Den 6 Augusti för middagen in pleno.
Hplästes Gustaf Ulfsparres supplication om Ridder-
skapets och Adelens intercession hoos Kongl. Maij:t.1
3:ti* classis votum är, att icke uti Ridderskaps och
Adelens nampn, uthan allenast elliest hoos Kongl. Maij:t
sökias skulle, att han kunde få ett godt åtnöije på sin
begiäran.
2:da classis idem; 4 vota höllö medh 3:ti® och 4 medh
l:m® classis voto.
l:ma classis förmente, att man skulle medh detta ähren-
det gå up till Kongl. Maij:t uti Ridderskapets och Adelens
nampn.
Dito uplästes Gustaf Drakes supplication.1
Dito uplästes Öfverstelfieutenant] de la Chapelles och
Major Kiörningz attest, gifvin Jahan Drake.1
Hammarsköld påminte, att uti besvären måtte införas,
det inge instructioner, som angå landzändernes administra¬
tion, måtte uthfärdas uthan i Cantzelijet eller ad mandatum
Regis, och icke af någre Collegier.
3:tia classis holle alla enhälleligen detta för skiäligt
och det [med] jaa approberade.
2:da [classis]. Thore Bonde: Dhe förmena det bäst
att vara, det sådane instructioner kommer ifrån Kongl.
Maij :t.
1 Se sista bilagan.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-protX. 1668. 20
306
1068.
l:ma [classis]. Conrad Gyldenstierna: Dhe gode
herrar äre mäst i samma mening medh dhe andre classerne.
Ytterst begiära Ridderskapet och Adelen underdånigst,
att alle dhe instructioner, som landzorternes administration
angå kunna, icke måtte af andre Collegier uthfärdas, uthan
uti Kongl. Maij:tz nampn och uthur des Cantzelije utgå.
Gustaf Hårdh feck permission att resa bort.
Dito bures gravamina (bil. 15) och svaret på suppli-
cationen up till Kongl. Maij:t gienom ett uthskott medh
Hr Landtmarskalken.
Här insättes hvad i Senaten förrättat blef: 1. Svar
på supplicationen. 2. Gravamina. 3. Tillgifning på byg-
ningz- och Tälljegrafzhielpen. 4. Notification att någre
uhr Senaten skulle komma till Ridderskapet och Adelen
(bil. 16).
[Den 6 Au gusti] effter middagen till kl. 4 blefve tree
uthskått anslagne, hvaraf ett allenast flitigt tillstädes kom,
nembligen öfver reductionen, men öfver propositionen och
matriculen voro så fåå, att dhe inthet företaga kunde;
ventade lijkväll till kl. 6.
Den 7 Augusti för middagen vedh uthskåttet öfver
sabbatzbråt.
Ad 1. Placet och derföre kan stå.
Ad 2 §. Ar altför mycket oratorice stält; kan stylo
compressiori settias et legislatorio eller aldeles utheslutas.
Ad 3 §. Påmintes att icke böterne måtte determineras
effter arbitrium nu som offta tillförende.
Ad 4. Begiäres att dhe höga fäster måtte specificeras,
som juhl, påsk och pingeshelg etc.
Ad 5. Begiära underdånigst, att när man på apostle-
dagarna häfver varit och hört Gudz ordh, ingen differens
må vara emellan dhem och andre värkedagar, att ingen
hvarken i städerne eller å landzbygden effter predikan må
vara frij från arbete, uthan hållas som vekebönedagar,
allenast medh een predikan så i städer som å landet.
Ad 6. Kidderskapet och Adelen begiära underdånigst
denne punct måtte utheslutas, och att alle af dheras ståndh,
som medel och villje dertill hafva, må uthan åtskildnat få
hålla dheras präster och utan limitation af hohner eller
Augusti.
307
predikan få förrätta dheras embete och gudztienst, hvilket
ochså länder till deras ståndz eget bästa.
Ad 7. Adelen per expressum undantagande; dock
vela dhe vara obligerade att hålla hand öfver deras folk,
att dhe kyrkian inthet försumma skole uthan vederbörligh
correction och sträf. Och der någon adelsman vore så
ogudachtig, att han hvarken hade prest hemma eller uthan
desto större orsak och förfall eij ginge i kyrkian, då bör
samma effter föregående laghlig ransakning in foro compe-
tenti plichta.
Ad verba och på det man må hafva etc. Begiära hehlt
och hållit få blifva befrijade ifrån dhen processen, att
pastoren och presten inthet skall hafva något att giöra
medh adelsman uthan uppå predikstohlen, uthan occasione om
Herrans högvärdige nattvardh begiära, att bichtpenningerne
må aldeles afkomma, som mången fattig derifrån afhållen
Påminnes att desse saker icke directe höra under sabbatz¬
bråt, uthan mehr till kyrkioordningen.
Ad 8 §. Ridderskapet och Adelen begiära denne act
måtte skee om söndagen, 1. quia ipse actus est compatibilis
diei; 2. försummes eij andre sysslor, som om värkedagarne
skeer; 3. har af ålder af christne och väre förfader varit
observerat.
Ad 9. Berömmes, och addfatur] att ingen reeser på
samma tijmar.
Ad 10. Kan stå.
Ad 11. Kan stå.
Ad 12. Åkande och rijdande — uthan någon gifvin
förargelse, kan eij förnekas.
Ad 13. Angår inthet Adelen.
Ad 14.
Ad 15. Ridderskapet förmena, att bohlhuset väll kan
vara tillåteligit effter predikan, effter derigenom offta diver-
teras man ifrån debaucher och större synder.
Ad 16. Ridderskapet begiära att få förblifva vedh
deras foro competenti, som förr är sagt.
Ad 17. Detta kan stå.
Ad 18. Högtijder förstås effter som tillförende spe¬
cificeras].
Ad 19. Fiskelekar måtte idkas, när dhe högnödige
äre.
308
1068.
Ad 21. Adelens underdånige påminnelser böra här i
acht tagas.
Ad 22. Påminna om processen, som tillförene giort är.
Ad 23. Adelen exciperes ifrån strafordningens straff.
Sist påminnes, att den vanliga stylus observeras, att
Kongl. Maij:tz befehlhafvare och ministrer nembnes, och
eij Biskoper och presterne.
Dito Liberit Rosenstråle feck permission att reesa hem
för sin stoora opassligheet skull.
Den 7 Augusti effter middagen vedh uthskåttet öfver
executionsordningen.
Dombsökiare. Om detta ordet var discursus, om det
vore approprierat till executorn, och fans bäst låta.
Ad 1. Angå skuldfordringer, vari sigh hvadh för skuld¬
fordringer det vara må, som arf och andre saker, och bör
altidh quantum specificeras så till hufvudstolen som in-
teresset.
Resolutio: Denne approberades mycket väll vara satt
och intet vara at påminna.
2. De termino resolutionis seu executionis.
Een dehl förmente denne determination böra lembnas
Hofrättemes dijudication att lempa sielfva terminum effter
sakernes art och egenskap och dhe omständer, som dervedh
kunna komma i consideration. Andre mente högnödigt vara
att sättia een viss tijdh och icke lembna under judicis ar-
bitrio att favorizera, när han vill. [En] dehl mente om-
stender kunna variera, att execution eij så kan skee, såssom
e. g. omyndige barn.
Hr Landtmarskalken: Omyndige barn hafva per
procuratorem seu mandatarium contesterat litern; nu är
executionen allenast ultimus actus causm och icke något
differens ab ipsa causa .... medh vederbörlige skiähl att
een viss termin vore högnödigh att determineras, som
3 ä 4 månadher.
Hr Landtmarskalken gaf statum qusestionis således:
Om Hofrätten skall hafva macht att determinera terminum
eller executoren?
Resolverades unanimiter: Hofrätten.
Huru lång tijdh, som bör effterlåtas, innan execution
skee och verkställig giöras skall.
Augusti.
309
Yidh häradz- och lagmansting bör Landzhöfdingen aldra-
längst [inom] 6 vekor exeqvera domen och i städerne effter lag.
Resolutio: 4 månader till det högsta, snarare väll effter
sakens beskaffenheet, men aldrigh längre.
Terminus a quo executionen bör värkställas, om den
bör räknas ifrån domens dato eller a tempore, som executoren
domen veta får.
Resolverades unanimiter: ifrån domens dato, hvarvedh
parten bör vigilera eller imputera sig sielf, när actor sielf
eij är in culpa.
Derpå inkom ett uthskott från Presterskapet.
Bazius förde ordet, tackandes för altidh osparde be-
nägenheet och venskap och skedde communication, bediandes
än vijdare att bispringa dem medh deras vijsa rådh uthi
nödige saker. Discurrerade 1. om eder och sabbatzbråt,
2. om giästebudzordningerne, 3. charta sigillata, att dhe
persistera i dhe tanckar att afbidia dhensamma.
Hr Landtmarskalken complementerade reciproce och
repeterade sedan alle trenne ärenderne: 1. Om eeder och
sabbatzbråtet ville af dheras ståndh icke mindre råda och
styr kia Kongl. Maij:t i underdånigheet; Kongen brukat
ibland andre dhe skiählen, att Eders Högvördigheet och
dhe andre stånden hadhe dhen aggreerat, hvilket hoos Rid-
derskapet häfver så mycket värkat, att dhe hafva ånyo
företagit desse placater och läre med samptl. Rijkzens
Ständer vijdare deröfver conferera, då hvar och een får
säija sin mening och sökia, om möijeligit är, conformera
dheras tanckar. 2. Om klädeordningen och giästebudh
säger hvadh uti besvären underdånigst är infört, att begiära
Kongl. Maij:tz maintien öfver dhe samma. 3. Om charta
sigillata sade, huru dhe hade resolverat detta och alle andre
ährender, som communicerade äre, som om lagens och kyrkio-
ordningens revision, Banco etc.
Bazius påminte, om icke nödigt vore, att een viss taxa
blefve adjungerat det placatet om legejons löhn.
Hr Landtmarskalken aggreerade det vara skiäligt.
Hr Landtmarskalken påminte om revisoribus legum,
att Kongl. Maij:t hade refererat det till Ständerne att
uthnembna deputatos dertill.
310
1668.
Bazius hade väll tahlat något om kyrkioordningen
2 å 3 dagar, men om lagen hemskiöt Ridderskapet och
Adelen.
Gringe dermedh sin koos.
Discursen reassumerades om termino executionis.
Hr Conrad Gyldenstierna giorde invendning, att
fougden, som exeqvera skall, tor vara borta i Cronans tienst
och innan den tijden eij kan komma tillstädes.
Henne påminnelse holtz värdig att komma i consi-
deration.
När res är judicata frågas, om icke Hofrätten kan
befalla och säga: Du har nu din domb och skall innan
3 ä 4 månadher betala; altså skall din löse och faste egen-
domb stå in sequestro, till des du betalar.
Resolutio: Allenast så mycket bör sättias i qvarstadh,
som skulden kan vara. När Hoofrätten har dömbt och
domen fått vires rei judicatse, skall Hoofrätten imponera
parten, som tappar, reel och sufficient borgen att sättia
judicatum ad terminum solvere, och då har han frije händer
om sin egendomb. Men där han det eij förmår, låter Hof¬
rätten igenom Landzhöfdingen sättia så mycket af hans
faste egendomb i sequestro och qvarstadh, deröfver han eij
vijdare må få disponera än till partens afbetalning, och bör
Landzhöfdingen sedan denne terminum executionis stricte
observera, i fall han eij betalar, altidh observerandes det
principalis debitor bör först betala, men löfftesmännen hafva
beneficium ordinis och då först [betala], när debitor princi¬
palis intet betala förmår.
Discurrerades och, att vijte bör så förstås, att där
executoren eij ad terminum exeqverar, bör han stå samma
vijte och det betala.
Resolutio: Vijte in definitiva sententia synes vara
onödigt, och kan eij härvedh sättias uthan allenast uti
interlocutoriis: finiebatur hora prope septima.
Anslogz till kl. 8 i mårgon, då samptl. Ridderskapet
och Adelen skulle tillsamman komma.
Den 8 Augusti för middagen kommo samptl. Ridder¬
skapet och Adelen effter anslaget tillsamman.
Sedan Secreteraren var igenkommen från Slottet och
låtit Hr Steen Bielke veta, att Ridderskapet och Adelen
Augusti.
311
voro nu tillstädes och förväntade dhe deputerade till sig
uthur Senaten, hvilken svarade att han först något måtte
medh dhen Kongl. Regeringen tala, och sedan ville han sig
oförtöfvat inställa.
Aderton vore utvalde, 6 af hvar classe, som skulle
möta dhe deputerade.
Hr Landtmarskalken refererade hvad senast ut¬
skottet medh svaret på supplicationen och gravamina hoos
Hans Maij:t hadhe uthrättat.
2. Om Ltitzowerne, hvilke Kongl. Maij:t i nåder hade
förmärkt, och blifver altså, som voterat är.
3. Om Nassokin. Om Dolawitz, Aminoff och flere
sådane äre inkombne uthan Kongl. Maij:tz bref, och samma
modus bör nu observeras, hvilket Secreteraren befaltes att
undersökia i protocollen.
Sedan refererades om dheras negligence, som vedh uth-
skåtten sig eij infinna, då alla ville vara excuserade för
åtskillige laga förfall eller och causerandes inthet hafva
vijst deraf.
Derpå proponerade Hr Landtmarskalken, huru man
medh dhe deputerade af Rådet skulle discurrera.
Lilliehöök mente man borde allenast taga det ad
referendum.
Landtmarskalken mente dhe komma som rådzperso-
ner och våre medbroder, och kunne man väll discurrera.
Resolutio: Att taga alt ad deliberandum, men be-
giärade dhe discurrera, kunne hvar och een frambära sine
argumenta pro et contra med dhem i discursen.
Deruppå gick utskåttet neder i conferencecammaren
att afbijda dhe deputerades ahnkomst, som skulle komma
åkande in till ridderkustrappan och der emottagas och
införas, som ocliså effter A tijmas förlopp skedde, och vore
Hans Excellentz Hr Steen Bielke och Hans Excellentz
Hr Grefve Nills Brahe.
När dhe således voro introducerade och dhe sigh hade
stält uthmedh sätet, derpå dhe sittia skulle, begynte Hr
Steen Bielke ståendes på detta tahl: Preem. tit. Dhe
godhe herrar af den Kongl. Regeringen och samptl. Rijk-
zens Rådh hafva begiärat vij ville förfoga oss hijt neder
till eder, gode herrar, att med eder öfverläggia någre saker,
312
1668.
sorn hunna lända till vårt ståndz bästa, att sedan effter ett
godt slut underdånigst förmå Kongl. Maij:tz nådige vijdare
uthslag deruti. Förmodandes dhe godhe herrar lare sådant
väll förmärkia och med dhem vijdare deröfver discnrrera.
Hr Landtmarskalken uprepade Hr Steens tahl, huru¬
ledes dhe voro deputerade af dhen Kongl. Regeringen och
dheras Excellentier Rijkzens Rådh att communicera Ridder-
skapet någre ährender, som till deras ståndz bästa kan
lända, att sedan det kunna Hans Maij:t föredraga. Ridder-
skapet och Adelen giöra grat[iarum] actionem, hugna sig
deröfver, att den Kongl. Regeringen ännu continuera vedh
des altidh försporde berömblige försorg för dheras ståndz
conservation och bästa. Begiärade dheras Excellentier ville
yppa dheras tankar, så ville Ridderskapet och Adelen vara
ehrbödige sig deröfver att förklara.
Hr Steen Bielke: Dheras Excellentier Rijkzens Re¬
gering och samptl. Rådh hafva begiärat, att vij skulle i
förstone remonstrera dhe godhe herrar een saak, som är af
stoor vicht. Effter Kongh Gustafvi den stores dödh för
dhe store vidlyfftigheter, som rijket då stodh uti, vardt
för gådt funnit att bortsällja een dhel Cronones godz att
komma till medell, lijkasom det ochså skedde i dhen sahl.
Konungens lijfztijdh, och samma godz updroges åt Rijkzens
Ridderskap och Adell till kiöps och det ä 3 pro cento,
som då vahnt var, och då räknandes allena den vissa räntan.
Men effter sedermera befans, att dhe, som hade kiöpt sigh
små hemman och räntor, som i Smålandh och Vestergiöt-
landh, att det extraordinarie steg högre än dhen ränta,
dhe kiöpt hade, derföre blef 1638 strax igenom ett scitum
resolverat ä 41 pro cento, men 1643 befans, att allenast
visse räntan, giärden och saltpettershielpen vore räknade,
men af förseende är bygningzhielpen intet upfört uti uth-
räkningar. Derföre befruchtar den Kongl. Regeringen, att
inthet altidh så fromma och gode explicatores till äfventyrs
kunna sig i framtijden finna låta, utan kan skee det Adelen
i så måtto kan hafva nutit, vela att dhe det cum foenore
gifva igen. Altderfore häfver dhen Kongl. Regeringen och
Rijkzens Råd velat Ridderskapet igenom oss som med-
brödher det låta veta och hafva dhem hemstelt, om dhe
nu ville lösa samma bygningzhielp, som i stadgan eller
scitum expresse står, men per errorem är uthesluten, att
Augusti.
313
dhe i framtijden för all inqvisition och vijdare klander
kunna vara desto säkrare. Någre hafva allaredo giordt
detta föruth, som sahl. Rijkz-Skattmestaren och Rijkz-
Dråtzetz Excellentzier, på det dheras barn och arfvingar
må kunna vara desto säkrare.
Uplästes resolutionen af dato Stokholm den 5 Novemb.
1638, hvaruti bygningzhielpen är infattat, men uti con-
ceptet neder till Cammaren är dhen per errorem uthelycht,
och dher af sadhe Hr Steen all denne oredan härflyta.
2. Sedan håfve vij ändå någre flere ärender Eder,
gode herrar, att föredraga, som ochså Arårt ståndli angå,
och synes vara nyttige, att man sig om säkerheet i fram¬
tijden kan hafva försett. Dhe ähre väll inthet af den
consideration som den förra, uthan fast af annan art och
natur. Tahlar att tunnemåhlet är nytt, men spann och
skeppa häfver varit gammalt måhl i Sverige, som Eder,
gode herrar, väll bekant är. Nu vardt på Rijkzdagen åhr
1638 resolverat, att inthet mehr än 5 skeppor i Vester-
giötlandh skulle gå på tunnan. Tahlar om huru uti räk¬
nandet 6 skeppor är een skeppa för Kongl. Maijrt till
korta kommen; är ett förseende, som per errorem i Cam¬
maren sedan ifrån 1638 intill 1643 är passerat, att i stell et
för 5 skeppor, hafva dhe missräknat sig och satt 6 skeppor,
som dock allenast angår dhem, som deremellan kiöpt hafva,
nembligen emellan 1638 till 1643; kan vara af ringa im-
portance.
3. Bredevijd detta så är vahnligit, att det gifves utaf
somblige ährender (o : härader?) i Småland springskatten;
är een skatt, som i forna tijder är gifven för boskapen, och
är een stadig ränta, den almogen eij heller disputerar; den
samma är inthet införd vorden i jordboken, dock altid varit
förd in debito och credito Aiti specialerne, och effter det ochså
är een stadig ränta och aldrig af Cronan vordin kiöpt, så
synes att man om större säkerheet ochså dervedh bör vara
bekymbrat.
4. Om vin[d] och vask, som häfver varit dagzverke
i förra tijder för Sahlbergzgrufvan att vaska sölfmalmen;
men sedan igenom vatukonsten dhe ha fått annat medell,
togh Kongen dhen räntan till sig, och är een stående ränta
och står ochså i specialerne, ehuru dhe eij äre upförde uti
jordboken.
314
1808.
5. Samma art och natur är det i Närike medh dhe 2
dagzverke, som Kong Gustaff den 1 har pålagt, som all¬
mogen aldrig disputera.
6. Uthi Östergiötlandh 1618, när kongzgårderne vore
bortarrenderade och dagzverken utpressades altför hårt,
nembligen 12 dagzverken, extraordinarie dagzverken, som
ochså nu är blifvit een ordinarie viss ränta, ty ingen bonde
undandrager sig nu att utgiöra densamma. Skulle nu Adelen
inthet behaga vela contentera Kongl. Haij:t derföre, och
allmogen kommer och besvärar sig häröfver, som een extra¬
ordinarie hielp i dhe tijder till kongzgårderne hevilliat,
att den måtte dragas igen till Chronan, så läre Kongl.
Maij:t inthet annat kunna än accordera det allmogen, men
vela dhe contentera, så äre dhe vissare och kunna således
allmogens besvär förebygga.
Slöt dermedh och önskade, att han hade kunnat så
deducera desse 6 momenta, och (o: att) dhe derutaf kunna
hafva intagit een behörig information; denne är allenast den
Kongl. Regeringens och Rådetz mening, att dhe gifva dem
vällment det nu tillkenna, att man i framtijden icke skulle
vara underkastat nogon omildh inqvisition, effter man inthet
veet hvad tijder, som komma kunna.
Hr Landtmarskalken berömde deductionen mycket
väl vara skedd af Hans Excellentz; önskade att man kunde
träffa något expedient i desse ährender, remonstrerandes
effter så lång tijdz förlopp sielfve svårheeten; godzén vore
gångne igenom så månge mans händer. Frågade hvilken
som rätt tillkomma skall att prestera evictionem, om ven-
ditor det giöra skall, eller possessor vore vållande att nu
kommes med sådan effterräkning.
Hr Steen Bielke men te Chronan kan säga således:
Detta I håfven kiöpt, skole I få behålla, men detta ähr
inthet kiöpt, altså begiärer jag det igen; synes väll att
venditor måtte hemula kiöparen effter lag.
Hr Landtmarskalken discursive allenast för sig
mente, att possessor borde detta prestera; venditor kunne
vara uhr landet och non solvendo, att det eij synes kunna
låta giöra sigh.
Hammarsköld: Eders Excellentz, ähr icke fem laga
fång? Det jag i förra tijder har kiöpt för 30 daler pund¬
räntan, skall det intet vara så gådt och gilt såssom det
i går jag kan hafva kiöpt för 100 ducater pundräntan; een
dehl hafva lagligen försedt och försäkrat sig dheras kiöp
igenom skattebref, men een dehl kunna det vara, som det
kunna hafva försummat.
Hr Steen: Dråtning Christina confirmerade alle sådane
kiöpegodz, och ähr skattebref eij af nöden, uthan igenom
Dråtning Christinas confirmation äre dhe alle lijka godhe.
Gref Nills mente detta vara een annan qvestion.
Hr Steen: I detta fallet menar jag, att efftersom ett
fullkombligit Sen [atus] consultum är stält vordet, huru
och på hvad sätt godzén skulle bortsälljas, och Kongl.
Maij:t häfver hafft den nåden för Ridderståndet att biuda
dem samma godz till kiöps, så synes säkrast vara, att man
uti kiöpebrefven är försedd, som 1638 beslutit är.
Hammarsköld: Med gunst och permission, när Drått-
ning Christina confirmerade alt, så synes nu intet vijdare
vara härpå att tahla.
Grefve Nills tahlar om säkerheten och dhe tijder, som
komma kunna, och huru denne räntan aldrig är vorden
kiöpt; kunde derföre taga sitt igen, effter denne räntan
är inthet specificerat i kiöpebrefven.
Hammarsköld: När sådant såldes, var denne inthet
någon viss ränta, uthan allenast een extraordinarie hielp.
Hr Steen Bielke reciterade Gref Nillses tahl om säker¬
heten och tijderne, som komma kunne. Hvar och een parti-
culier läre see sigh om sin säkerheet häruti, der alle icke
skulle kunna komma öfverens. Dhe talde allena som med-
brödher; dheras barn och förvan ter sutte här iblandh dhem.
Grefve Nills: Yij haa ingen annan ordres eller com-
mission än representera Ridderskapet, om dhe sielfve för¬
mena sig kunna vara säkre dervedh. 1. Kongen kan säga:
Mine vilkor kunna intet vara värre än Ridderskapets; nu
specificera dhe alt hvad dhe sällja och hvadh för räntor
det ähre och inthet vijdare updraga det kiöparen, uthan
fodra det igen. 2. Kan Hans Maij:t säga: I håfve ibland
Eder sielfve inthet kunnat vara eense, effter någre af Eder
hafva tagit dheras säkerheet i acht och samma ränta inlöst.
3. Grefve Nills blef af andre igenom talande förhindrat
att uthsäga det tredie skälet, som han sade vara det impor-
tanteste, och måste väll vara det, som pag. sequenti fölljer,
att Chronan kunne få 220- eller 230,000 daler sunt.
316
1668.
Gen. Major Eric Drake: Jagh sälljer min gårdh
effter pund- och tunneräntan och nembner inge andre räntor,
och kiöpet bör ändå vara fast och stadigt, att jag inge
räntor kan mig reservera eller förbehålla.
Hr Steen Bielke talar om, att i Kong Gustafs tijd
såldes godzén således och derpå talar man intet, men hvad
sorn sedan 1638 är bortsålt, sedan lagen giordes igenom
det Senatus consultum, det bör komma i consideration,
ty effter samma Senatus consultum bör bygningzhielpen
vara inräknat, som eij skedt ähr.
Generalmajor] Eric Drake frågade, om Hr Steen hade
een bookhållare och han försågo sig med uthräkning uti
kiöp eller annat, om icke bokhållaren borde svara och eij
den, som kiöparen voro.
Hr Steen meente een annan saak vara emellan det
een privat gior och det Cronan eller publicum tillkommer.
Men effter jag hörde Hr Erenst Creutz vela något tahla,
så vele vij det förnimma.
Hr Erenst Creutz: Igenom segell och bref har Cronan
försåldt samma godz och intet sig reserverat. Menar een
fullmyndig .Regering hafva såldt det och intet kunna
excusera sig af förseelse; alle kiöp äre ochså uprättade
och gångne igenom ett heelt collegium, och synes billigt
att dhe, som hafva försedt sig, dhe borde refundera Chronan.
Seer ingen säkerheet i längden af tijden kunna förmodas,
uthan fäst mehra osäkerheet igenom sådane qvsestioner och
exempel bringas på bahnen. Ingen menniskia kunne nu
eller i framtijden vara säker om det han äger. Det kunne
sägas, att skjutzfärden äfven således borde lösas och andre
flere skatter, som påkombne äre, sedan godzén äre sålde.
Menar kiöpebrefven ingen rätt hafva sig reserverat etc.
Hr Steen Bielke mente denne consequentia eij kunna
befaras lijka så lijtet som det, som i Kong Gustafs tijdh
ä 3 pro cento kiöptes, som eij heller påtalas.
Hr Erenst Creutz menar laga 3 åhrs fång vara
nästan bättre än uhrminnes häfdh; mente lag skydda Rid-
derskapet och giöra dhem säkre, som rubbas skulle igenom
sådane conseqvencier, och det vore een fahrlig tingh för oss
och våre effterkommande.
Hr Steen mente differentia vara uti publico och pri¬
vato, och hvadh uti stillheet sades här hoos migh, att
Augusti.
317
privati, som hafva inlöst samma ränta, skole hafva prae-
judicerat hela ståndet, respondetur att dhe det intet hafva
giort, uthan står hvar och een fritt, på hvadh sätt han
bäst finner sin säkerheet att iachttaga. Deducerade exemplet
af participanter uti ett compagnie, att dhen ene sans praj-
judice af des medparticipanter kan sig om sin säkerheet
försee.
Hr Landtmarskalken frågade, om denne ränta skall
blifva een stadig ränta, ty dhe andre Ständerne kunna
säga: Vij håfve eij bevilliat det som een -suss och ordinarie
ränta, utan som een villkorlig och extraordinarie.
Hr Steen sadhe, att Chronan är dheras man, och vore
detta värst för ståndet, om man denne qveestion movera
skulle; samma raison är med giärden och saltpetters-
hielpen; äre ochså af allmogen bevilliade. Mente rådeligst
vara, inthet att låta denne qvaestion komma in disputa-
tionem.
Gref Nills Brahe: Om någon hade kiöpt godz af
Cronan till 1,000 dalers ränta, som mycket skulle vara,
och fåå äre, som så mycket kiöpt hafva, och dhe samma
skulle nu lösa den ringa ränta dertill, vore det ringa för
hvar och een, men Cronan kunne till tuhundrade och någre
tiugutusende daler silfvermynt det importera, hvilket ar¬
gument synes vara af stort importance att hielpa Cronan
till medell.
Hammarsköld frågade, om man kunde få komma att
decourtera herved, den som kan hafva att prsetendera och
något hos Cronan att fordra.
Hr Steen mente ja, det kan till äfventyra låta giöra
sigh; badh dhem considerera, att stoor åtskildnat är emellan
publicum och pri vatum.
Hammarsköld mente lag vara och böra vara rätte¬
snöret, och femb äre laga fång.
Gref Nills repraesenterade, att dhe Ridderskapet som
medbroder hafva detta effter Regeringens cominission velat
insinuera, att dhe icke i framtijden skole kunna säga, att
detta dem eij häfver varit remonstrerat, och då finna sig
besvärade deröfver.
Hr Landtmarskalken berömde discurserne och tog
sådant ad vijdare referendum et deliberandum särskilt medh
Ridderskapet allena.
318
1668.
II. Hr Steen Bielke: Jag har ändå ett annat ärende
om giästgifvaregårdar och tafverner i anledning af den 9 §,
4 puncten, hvilke ordh Hans Excellens uprepade. Och effter
det står något dnbienst, om icke bäst vore på detta sättet,
att både Adelen hade nytta deraf, dhe andre Stenderne
ochså ingen orsak att klaga, och Kongl. Maij:tz intention
medh dhe resandes commoditet bättre kunne vinna sin
behörige effect. Att dhe krogar, som liggia Adelen nämbst
och lägligst, dhe kunne få behålla dem och taga det der
bredevedh på sig att underhålla krögerijet, så vore dhe
resande förmodeligen bättre försedde, än nu skeer, effter
dhe bättre förmådde krogen vedh macht hålla.
Detta aggreerades och sades, att det någorlunda uti
gravaminibus är infört, tackandes dheras Excellentier, som
een så nyttig påminnelse giöra behagade.
III. Hr Steen Bielke proponerade om godz, som ähre
fastegodz i stadhen, som alt härtill effter stadzlag är vordne
arfftagne. Nu kunde mången vela upbygga vackre huus
och palais för sig och sin familia i staden, om detta icke
läge i vägen, att man måste rätta sig effter stadzlagen.
Mente bättre vara, att såssom Adelen hålla sigh vedh landz-
laghen och hafva dheras huus, elliest uthan dess äre frije
i städerne, om det icke altderföre skulle synas för gådt
och rådsampt att föllja landzlagen i sådane måhl.
Hr Landtmarskalk en tog ad deliberandum seorsim
med samptl. Bidderskapet och Adelen.
IV. Hr Steen Bielke: Om sätesgårdar; talar med
hvadh möda dhe up- och inrättas, men effter eens död
kommer offta, att godzén derifrån distraheras, och det
capital, som deruti kan vara användt, blifver om inthet,
och gården sampt culturen förfaller. Talar om någras
ogenheet uti lösen, att dhe aldrig vela låta beqvemma sig.
Frågade om Bidderskapet, som detta angår, icke ville giöra
sins emellan een lag, att när sådane casus förelupe, att
dhen, som af medel vore, finge lösa sådane gårdar emot
lijka vederlag under gården igen, att gården icke ruineras
och culturen falla måtte, ty dhe äre ändå ströögodz för
den, som eij får sielfve sätesgården, och kan vara för honom
lijka mycket, hvarest han samma ströögodz äger, men sätes¬
gården blifver derigenom hållin vedh macht. Complemen-
terade sedan alt vara väll meent af den Kongl. Begeringen
Augusti.
319
och dhem som medbroder härmed intentionerat till vårt
eget ståndz vällfärd. Badh Bidderskapet och Adelen ville
det ochså vällment uptaga och hoos sigh öfverläggia.
Y. Hr Steen Bielke: Att Bidderskapet och Adelen
ville vara betenkte om dheras rostienstzlistor, att dhe kunde
vara ved handen, när Krigz-Collegium dem påfordra låter.
Hammarsköld: Dhe pläga hvart åhr inlefvereras.
Hr Steen: Inthet uthan när dhe fordras.
VI. Om saltpettersiuderne, att Bidderskapet och Adelen
ville tillåta dem, så mycket uthan dheras skada skee kan,
och dher dhe sielfve eij låta det idka, att dhe då för rijketz
egen nytta ville på dheras godz låta hafva dem tillträde,
der dhe kunna finna beqvem jordh och låta sig således
detta af Kongl. Maij:t i nåder vara recommenderat. — Och
detta äre dhe ährender, som vij hafva hafft i commission
att proponera etc.
Hr Landtmarskalken slöt medh tacksäijelse och
sadhe, huru högt Bidderskapet och Adelen alt detta uptaga
för een stoor nådh och skole det emellan sigh vederbörligen
öfverläggia och medh dheras underdånigste betenckiande
inkomma.
Hr Steen Bielke svarade medh een höflig compliment
igen upståendes.
Dermedh ginge dhe medh lijka ceremonier neder igen,
beledsagade af Hr Landtmarskalken och utskåttet neder
till trappan, dher dhe stego i vagnen igen.
Hr Landtmarskalken proponerade om alle desse
puncter skulle in pleno debatteras, eller om man skulle
förordna häröfver, som vahnt plägar vara, ett uthskått.
Besolutio: Bidderskapet och Adelen pröfva bäst, att
desse ährender, som dheras ståndh enkannerligen angå, må
in pleno af samptl. Bidderskapet och Adelen öfverläggias
och debatteras.
Dermedh skedde dimission till nästkommande måndag
kl. 8, då samptl. Bidderskapet och Adelen åter skulle anslås
att komma tillstädes.
Men uthskåttet öfver dhe secrete ährender blefve effter
dhe andre tillstädes, då Hr Landtmarskalken refererade
dhem, huru svaret på dhe secrete puncterne nu vore reent-
skrifvit och färdigt att underskrifvas. Frågade om dhe
320
1068.
vöre dermed tillfredz, efftersom slutit är, att han på Ridder-
skapetz vägnar allena underskrifver medh dhe andre stån¬
dens prsesidibus. Hvilket fans för gådt.
Skedde altså underskriiften i dheras nährvaru, och sen-
des Secreteraren inedh samma svar till Biskopen i Lin-
kiöping, som eij var i Consistorio, uthan hemma i sitt
logement, sammaledes hem i huuset till Borgmestaren, som
det alle underskrefve, då Secreteraren det bar upp till
Landtmarskalken i revision, och Hr Landtmarskalken öfver-
gaf det sedan i Rådet.
Den 10 Augusti för middagen uti samptl. Ridderskapets
och Adelens närvara.
Yentades till klåckan 9, att Adelen desto freqventare
kunne tillsammans komma.
Vice Prcesidenten Grass: 1. Chronan häfver såldt
under adelige vilkor; nu niuta gammalt frelse sådane
extraord. — —1
2. Om tullcessionen hvarest i — —
3. Det Senatus consultum anlangande.
4. Conseqvencen af irringer och oredor, och att ett
annat Reductions-Collegium.
Contra Landzhöfdingen Gran: Ad. 1. Vij håfve väll
godz under frälsefrijhet, men inthet vijdare kunna den
nyttia, än som den expresse är nembt i kiöpebrefven; inthet
annat argument hade han.
Hr Grass remonstrerade, att fast det eij var speci¬
ficerat, giordes det så lijtet behof som i Kong Gustafs tijd,
allenast det åhrlige nembdes, och giärden lijkväll föllge,
fast den eij specificerat var.
Hr Taubenfeldt remonstrerade den vidtutseende con¬
seqvencen, att ex hoc capite skalle man framdeles komma
till att å nyo betala giärden för den, som der eij speci¬
ficerat var.
Ett uthskått af Borgerskapet kommo och blefvo in¬
troducerade eller inhämptade igenom Hr Landzhöfding Gran,
Hr Ribbingh, Hr Jöran Sperling.
Borgerskapet begiärade, att Ridderskapet och Adelen
ville sigh uthlåta uti 2:ne saker: 1. Om een hielp, som
1 Härefter följer ett par raders mellanrum.
Augusti.
321
K. Commissarierne hafva dem proponerat; 2. om charta
sigillata. Och ville gierna veeta Ridderskapets och Adelens
mening.
Landtmarskalken, effter någon communication i hast
och tystheet medh Ridderskapet och Adelen, svarade näst
reciprocal contestation ad 1., att effter middagen skall
conference skee effter afftahl. Ad 2. sade, att man för
anförde skiähl har afbidit det i underdånigheet.
Hr Hammarsköld remonstrerade, hvadh för een prse-
judicerlig conseqvence det vore, att heela Ridderskapet och
Adelen blifver anmodat uti een saak, som een part allena
angår, såssom dhe, hvilka hafva kiöpt godz emellan 1638
till 1643. Remonstrerade att lagen, som Kongl. Maij:t
svär Rijkzens Ständer upå, blifver härigenom oviss.
Taubenfeldt: Ju längre man efftertencker, ju flere
skiähl finner man häremot, men ingen pro.
Hr Landtmarskalken begiärade, att dhe goda herrar
i 2:da och l:ma classe ville häröfver discurrera.
Grefve Gustaff Oxenstierna sade mycket väll vara
af 3:tia classe discurrerat i saken.
Hr Conrad Gyldenstierna idem med flere ordb.
Hr Erenst Creutz: 1644 var tullfrijheeten cederat
emot denne hielp; skall nu det ånyo betalas, så måste man
ju få samma tullfrijheet igen på dhe godz man betala måste.
1664 påminner man sig, huru man ingalunda ville tillåta
någon åtskillnat emellan gammalt och nyt frelse, och till att
vela bevijsa den åtskildnaden var framstält, att båtzmans-
hållet vore starkare på det nya frälse än det gambla,
hvarföre det då giordes lijka. Skulle nu detta admitteras,
så kommer den distinction emellan nytt och gammalt frelse
åter up igen. Om Kongen nu skulle säga och ville hafva
bygninghielpen betalt, så kunne det nya frelset begiära igen
tullfrijheeten. Talar om att Rijkz-Skattmästaren häfver
gifvit honom och 3 andre i commission att sittia öfver och
giöra een concert, huru boskapshielpen skall uthgå; nu
finner han, att 1642 och 1643 äre dhe skatter allenast på
2 åhr bevilliade, men sedan äre kombne i jordeboken; kan
nu framdeles hända, att bönderne — —
Taubenfelt påminte effter Hr Steen Bielkes tahl, att
1643 är först denne erreur funnin, och anno 1644 är ces-
sionen af tullen skedt; hafva altså detta cederat, efftersom
Sv. Riddernk. o. Adeln riksd.-prot., X. 1668. 21
322
1688.
dhe åhret tillförene det vist hafva, att ingen ignorantia
kan pr;etex[t]eras.
Hammarsköld remonstrerade om stora giärden, som
är kiöpt och lijkväll är een oviss ränta och kan af bonden
i framtijden disputeras.
Hr Landtmarskalken badh dhem eij röra om stora
giärden.
Hr Creutz: Bene, samma beskaffenheet är medh byg-
ningzhielpen, som 1644 cederat blef emot tullen.
Hr Landtmarskalken talar [om] hvadh sedan kiöpt är.
Hr Creutz: Bene, vill Kongl. Maij :t hafva bygningz-
hielpen igen, så begiära vij tullfrijheeten, som dhen för
1644 var, på dhe godz, som sedan äre kiöpte.
Hr Per Sparre Larson förmente bäst vara, att hvar
och een classis gofvo skriffteligen sitt votum.
Hr Landtmarskalken aggreerade väl det; förmante
dhem att väll och med mogit betenckiande öfverläggia det¬
samma, och synes bäst igenom ett utskott.
Grefve Gustaf Oxenstierna förmente bäst vara, att
någre få träda tillsammans af hvar classe att fatta ett
slut och sedan det samptl. Bidderskapet och Adelen com-
municera, och ju mindre dhe ähre ju bättre.
Hr Per Sparre Larson: På hvad skiähl gingo dhe
till 1664 och ville giöra een lijkheet medh gammalt och
nytt frelsse, när nu detta anmodas, som gior een stoor
åtskildnat deremellan?
Hr Erenst Creutz påminte, om man icke häfver skiähl
att bedia Kongl. Maij:t underdånigst att få see Beductions-
Collegii protocoller och see hvadh dhe åhrligen hafva giort
för dhen löhn dhe hafva atnutit, ty blifver det längre,
så äre vij aldrig säkre.
Hvilket tahl af alle aggreerades.
Grefve Gustaf Oxenstierna vill eij tvifla, att icke
det första kiöpebrefvet häfver varit stält med moget rådh
af dhe, som sutte vidh styrelsen, och eij af bara Cammaren.
Hr Landtmarskalken mente, att Kongen kunne det
eij förnekas, hvadh som een privatus åtniuter, när han är
lsederat.
Hr Per Sparre Larson: Det bör förstås, när han
ultra dimidium är lsederat; elliest häfver een privatus eij
heller någon regres.
Augusti.
323
Hr Landtmarskalken förmante Bidderskapet och
Adelen att eij bortgå, effter så viehtige ährender hades
för handen.
Besolutio: Dhe, som bårdtgå, mista dheras votum.
Hr Landtmarskalken badh dhem votera.
Classis 3:tia. Hammarsköld: Alle äre eense, att
samma skatter, som bygningzhielpen. springskatten, vin[d]
och vask, dagzverke etc. för(?) jure competera Adelen och
ingalunda böra ånyo inlösas, och vela igenom dheras utskott
vijdare sammanfatta dheras skiähl, som alt detta maintenera
och bevijsa.
2:da classis idem.
3:tia (o : l:ma) classis idem.
Om skepporne skall utskåttet vijdare öfverläggia.
[Nembdes af] 3:a classe:
Landzhöfding Hammarsköld, Gyldengrijp,
Gen. Major Drake, Appelbom,
Hr Taubenfeldt, Bosenberg,
Hr vice Preesidenten Grass, Koskul.
2:a classe:
Hr Mauritz Posse, Hr Ulff Bonde,
Hr Tore Bonde, Hr Gustaf Bibbing.
l:a classe:
Hr Conrad Gyldenstierna, Hr Per Sparre Larson,
Gref Gustaf Oxenstierna, Hr Erenst Creutz.
[II.] Om krogar och gästgifvaregårdar.
Taubenfeldt påminte effter vedh denne
Besolutio: Bidderskapet och Adelen begiära under¬
dånigst, att alle dhe krogar och gästgifvare[gårdar], som af
Cronans medell upbygde äre och effter rijkzdagzbeslutet
komma under reductionen, måge Adelen effterlåtne vara,
då dhe dem ochså underhålla vela, sammaledes påstbönder.
lil. Om huus i stadhen.
Hr Landtmarskalken proponerade, att lagen bör
stå, som forent varit häfver, att syster erfver så mycket
som broder i stadhen, men att aflinge faste ägendomb i
stadhen måtte effter landzlag considereras och få gifvas
åt hvem man vill.
Hammarsköld förmente det vara skiäligt att animera
mången man att byggia huus i städerne.
324
1668.
Hr Erenst Creutz mente det vara effter lag lofligit
att giöra af sitt aflinge godz, hvad man vill.
Grass och Graan remonstrerade contrarium, att ingen
effter stadzlag kan få bårdtgifva mera af aflinge godz än |
part, när han är uthan erfvingar.
Hr Conrad Gyllenstierna berömde det Hr Steen i
detta fallet hadhe proponerat; aggreerade det, att Adelen
i alt borde hålla sigh effter landzlag.
Taubenfeldt mente systrarna prsejudiceras.
Hammarsköld: Sönerne prsejudiceras mehr, ty medlen
komma ifrån landet och emploijeras i stadhen.
Hammarsköld pro tertia [classe] sade: Mesteparten
mena det, att aflinge egendomb i staden bör gå effter landz¬
lag, men erfve fäst egendomb som vahnt är effter stadzlag.
Status causse: Om det icke skulle vara nyttigare för
Ridderskapet och Adelen uti staden och (o : att) förblifva ved
landzlag.
Hr Per Sparre Larson påminte, att tillförene ähr
af Ridderskapet och Adelen sampt dhe andre Rijkzens
Ständer för gådt funnit att upskiuta med innovation af
lagen och des revision till Konungens majorennitet; mente
rådeligst vara ochså denne considerable qvmstionen dertill
låta heroo och blifva ved som vahnt har varit.
Detta tahl fick een stoor applausum af alle.
Hr Landtmarskalken badh dhem ordenteligen effter
ridderhuusordningen att votera med zedlar.
Votum 3:tia: [classis]: Vore alle föruthan någre få, som
höllö med jaa, att förblifva vedh stadzlagen, som vahnt har
varit till Kongens myndige åhr.
2'Ani [classis] idem.
Linas [classis] idem.
Resolutio Nobilitatis: Eenhälleligen att förblifva vid
lag, efftersom vahnt varit häfver, att det, som är i stadhen,
sorterar under stadzlagen till Kongens majorennitet och
revision af lagen, som därhän remitterat ähr.
Alia queestio: Om man icke må få giöra af aflinge i
stadhen hvadh man vill som på landet, hvaröfver skreedz
ad vota.
l:ma classis sadhe neij och vela förblifva vedh det
förra votum, att inthet innoveras till Kongens myn¬
dige åhr.
4
Augusti.
325
2:da classis. Hr Ulf Bonde: Idem förblifva vedh som
praxis är, till Kongen kan blifva myndig.
3:tia classis: Mesteparten voro ochså deruti eense att
förblifva uthan innovation vedh lagen till Kongl. Maij:tz
myndige åhr.
Resolutio: Vela ingen innovation i någon måtto uti lagen
tillåta, till des Kongl. Maij:t, vill Gudh, kan blifva myndig.
IV. Om sätesgårderne.
Status causa: formerades således: Om det icke skulle
vara för familiernes och sätesgårdernes conservation nyttigt
och nödigt att få förmedelst jämngådt vederlag igen, den
som sätesgården tillfaller, lösa dhe andhre medarfftagande
deruthur, att behålla godzén under gården.1
3:tia classis: Mesteparten äre i denne mening, att han
kan få inlösa dhem emot jämngodhe godz och lägenheter
uti samma lähn, om han kan och det förmår effter detta
afftahl, dock af frij villia och uthan tvång.
2:da classis per Gusfaf Ribbing idem: Blifva vedh
som gammalt och fornt häfver varit, uthan att tvinga någon
uthan medh syskones villja.
l:ma classis per Conrad Gyllenstierna idem.
Resolutio Nobilitatis: Ridderskapet och Adelen pröfva
det skiäligt, att den, som någon sätesgårdh uti arffslott
tillfaller, och andre godz, som derunder legat häfver, falla
på dhen andras dehl, att då till sätesgårdens bättre con¬
servation och cultur han må emot jämngådt vederlag af
godz och lägenheter i samma lähn få sig det tillbyta, dock
medh dhen andres frije villja effter detta afftahl.
Ad V. Om rustiensten.
Taubenfelt påminte ondt vara för dhem, som ännu
inthet voro richtige med reductionen, att richtigt inlefverera
des rustienstslistor. Bad sådant måtte adnoterat blifva.
Resolutio: Att rustienstslistorne effter privilegierne
skulle på anfordran inlefvererade blifva.
VI. Om saltpetersiuderne.
Der adelsmannen sielf eij vill idka detsamma, tillåtes
medh moderation, dock att ingen abus härvedh skeer eller
någon förfångelig conseqvence, dock uthom deras sätes¬
gårdar, således att saltpettersiudaren inthet skall understå
sig att träda på någre adelsmäns bondegodz dertill att
1 Meningen bristfällig.
326
1608.
bruka saltpettersiuderij, med mindre han tillförene bäfver
gifvit sig ahn hoos Landzhöfdingen, gifvandes tillhelm a
hvarest sådant saltpettersiuderij till fördehl kan idkas,
och sedan medh adelsmannen, som jordägande ähr, com-
municera, och framvijser sin af Krigz-Collegii(l) undfångne
instruction, och uthan någon recognition, allenast skogen,
som dhe consumera, blifver betalt.
Classis 2:da idem. Classis 3:tia idem.
Hr Jöran Krabbe: Att såssom detta saltpetter-
siuderijet häfver tillförene giordt Skåne mycken skada,
ty vela dhe un der dan igs t det hafva afbidit. Badh sådant
föras ad protocollum.
Hr Landtmarskalken befalte in pleno, att Secre-
teraren uti protocollet skulle tillsättia det ordet uthan
recognition, men i svaret nembna allenast det, att salt-
pettersiuderne elfterlåtas.
Skedde dimission till klåckan 4 effter middagen.
Hammarsköld excuserade sig eifter middagen i dag.
Heil 10 Augusti effter middagen ved samptl. Stän-
dernes uthskotters conference.
Om eeder och sabbatzbrått.
Hr Landtmarskalken uprepade hvad senast vardt
i denne materie discurrerat och hvad sedermera är passerat
om dhe påminnelser, som Ridderskapet och Adelen hade
giordt. Frågade om dhe andre stånden ville, att placaten
skulle upläsas eller hvart och ett ståndh sine påminnelser
Kongl. Maij:t insinuera.
Tegner holt det för bäst.
Doctor Eric meente det ochså vara bäst att vinna
tijden; voro lij kväll gådt något gener aliter att discurrera.
Hr Landtmarskalken refererade, huru res ipsa voro
plausibilis och accepta, men processen vore alt för difficil,
och det generaliter remonstrerade.
Bazius mente dhe priviligerade personer och af con¬
dition tages deruti undan.
Doctor Eric talade om penningeböterne, som der i
placatet stå, att dhe väll kunne vara mindre.
Talemannen sadhe igenom dhen processen, som står
i placatet, att een fattig karl skulle snart komma till
antingen att muta bårdt sin fattigdomb eller böta bort den.
Augusti.
327
Om sabbatzbrått.
Hr Landtmarskalken refererade generaliter hvad
Ridderskapet och Adelen hade derved att påminna.
Tegner: Här i Stockholm giöra dhe ochså med någre
andre städer dhen påminnelsen, att lijkpredikninger kunna
bäst förrättas om söndagen, efftersom om värkedagarne
mången försummer sitt embete eller näringzbruuk.
Talemannen var illa tillfredz med sabbatzbråtz- och
eedzplacatet. Sade sådant vara nytt, och hade dhe alt¬
för många, som valle hofmesterera; vålle blifva ved Sve¬
riges lag.
Doctor Eric badh, att den 6 § i sabbatzbråtzplacatet
upläsas skulle, som ochså skedde.
Hr Landtmarskalken frågade, om Doctor Eric hade
något dervedh att påminna.
Doctor Eric ville gierna veeta, hvad Ridderskapet
derved hade påmint.
Hr Landtmarskalken refererade, att Ridderskapet
ville intliet gierna låta betaga sig dhen frijheten att hålla
sine prester, dhe som medell dertill hafva; vela eij heller
gierna undergå någon spansk inqvisition.
Doctor Eric sade tillförende eij hafva varit så många
familier, och derföre är dhem präster vordne effterlåtne,
men nu äre så månge, att om hvar och een skulle hafva
een präst, skulle alle beneficier i rijket icke vara sufliciente
dem att accommodera.
Grefve Gustaf Oxenstierna sade, att man får här
i Stokholm inthet rum uthan på gången, om een vill gå
i kyrkian.
Doctor Eric sadhe om dhen abusu, att dhe, som hafva kyr¬
kian in hoos sigh, ändå begiära man skall predika i dheras
huus, som han viste exempel att nampngifva i sitt stifft. Sadhe
elliest, huru alle beneficier och underhåldh för kyrkiotienare,
gymnasier och schöler afftaga, att dhe snart ingen betta bröd
hafva att äta, och så komma alla prester Biskopen till besvär.
Hr Landtmarskalken mente hvar och een bör vara så
omtänckt, att han sin präst uthan sådant besvär försörier
och befordrar, och det kunne väll försäkras dhem.
Resolutio: Att hvart och ett ståndh skulle inkomma
underdånigst medh dheras påminnelser häröfver till Kongl.
Maij:t.
328
1668.
Om interesserne.
Resolutio: Att det förblifver vedh 8 pro cento till
nestkommande Rijkzdag; i medier tijd utarbetas alla tingh,
så att om giörligit äbr dhe må redigeras till 6 pro cento,
som annorstädbes, serdeles i Danmark, brnkeligit är.
Om antiqviteterne.
Iiesolutio: Att Landzhöfdingerne correspondera med
Biskoperne och således cooperera att få all giörlig notitiam
derom.
Om Banco aggreerades hvadh Ridderskapet och Adelen
tillförende häruti godt funnit häfver, nembligen först in-
hempta causas morbi och particulariteterna.
Om lagens revision.
Hr Landtmarskalken refererade Ridderskapets och
Adelens betenckiande öfver lagen och des method: 1. Att
jus publicum distingveras ifrån privato, och låta publicum
jus aldeles orubbat, oturberat förblifva.
Doctor Eric talade om modo, att dhe äre eense med
Ridderskapet och Adelen att hemskiuta dhen Kongl. Maij :t.
Påminte att någre af hvart ståndh, skickelige och förfarne,
adhiberades öfver des revision.
Aggreerade samptl. methodum att låta lagen orubbat
stå och allenast in casibus necessariis gior a ä part appen-
dices.
Charta sigillata.
Resolutio omnium: Att af bidia samma besvär på det
underdånigste.
Hermedh slöt Hr Landtmarskalken detta vara, hvadh
Ridderskapet och Adelen hade att communicera. Frågade
om dhe hade något vijdare att påminna.
Doctor Eric frågade om dhe andre ordningerne, som
klädeordningen.
Hr Landtmarskalken refererade hvad Ridderskapet
och Adelen i dheras gravaminibus hade infört.
Doctor Eric berömde alt sådant, och dermedh slötz
och complementerades.
Sedan dhe andre stånden voro borte, blefve bönderne
lijtet qvar och tackade Ridderskapet, som höllö handh der¬
öfver, att presterne icke finge giöra så månge ordninger,
som trycka dhem; talade om dhen tvång dhe lijda för
lijkstolar och andre presterentor.
Augusti.
329
Slötz att alle utskotten till klåckan 8 i mårgon anslås
skulle.
Den mutata resolutio och samptl. Ridderskapet och
Adelen blefve anslagne.
Den 11 Augusti för middagen in pleno.
Uplästes Hennes Maij:tz skrifftelige resolution om een
viss klädebonat (bil. 17), och blef effterskrefne deputerade
utvalde att träda med deruti specificerade Rijkzens Rådh
till conference.
3:tia classis:
Hammarsköld, Nills Tungel,
Silfwercrona, Anders Appelbohm.
Per Hierta,
2:da classis:
Tore Bonde, Knut Tott,
Ulf Bonde, Hans Kyle.
Melcher Falkenberg,
l:ma classis:
Grefve Anders Torstenson, Christopher Gyldenstierna,
Grefve Gustaf Oxenstierna, Anders Lilliehök,
Hr Erenst Creutz, Gabriel Kurck.
Hammarsköld mente, att een officerare väll kunne
få bära een skammererat klädning.
Hr Landtmarskalken sadhe sådant gå emot kläde¬
ordningen, som vij nu begiärat hafva att hållas må.
Hammarsköld mente ingen böra draga köldrar uthan
soldater.
Hr Landtmarskalken ville inthet admittera den
distinction emellan civil och militär personer, uthan een
klädedräckt, som Adelen i gemeen kan draga.
Hammarsköld aggreerade, det allenast een hoop
fougdar och lensmän draga olfta [så] skiöna köldrar som
någon officerare.
Hr Landtmarskalken: Dett kunne hemmas, men
för Adelens tienare kunne man det eij förbiuda.
Hammarsköld holt der medh; dhe voro ochså hofmän.
Resolutio: Ingen åtskildnat emellan Adel af civil
eller militär personer, och ingen skall draga köldrar uthan
Adell och militiebetiente och Adelens hoftienare sampt
ryttare etc.
330
1668.
Dito discurrerades om tyg och bordering etc.
Resolutio: Att inthet sölfver eller guld eller bordering
på kläde, gehäng, hattar och hanskar må admitteras, uthan
allena det, som massift ähr.
3:ti;c classis votum: Den habijt medh dhe långe jackor
fans bäst, som nu drages, och byxorne medh, allenast intet
så vijda, som dhe nu ähre.
2:da classis begiära få dem, som dhe nu bruka.
l:ma classis. Hr Conrad Gyllenstierna sade classen
vara i samma mening, att dhe få discurrera derom med
Rijkzens Radh.
Om sorterne af kläde och tyg: Klädhe, sammet, plys,
tafft, atlask.
Grefve Jahan Stenbock frågade, om man finge då
bära alt hvadh som här i rijket kunne giöras.
Hr Landtmarskalken fan hans påminnelse vara
godh och dhen Ridderskapet och Adelen proponerade.
Resolutio: Inthet få draga något, som i klädeordningen
förbudit är, fast det blefve utkarbetat här i Sverige.
Grefve Stenbock mente det eij kunna hållas; vore så
månge klädeordninger giorde sedan Kong Gustafs tijdh.
Landzhöfding Graan sade: Några gior hoos honom
påminnelse, att det skulle tiena bäst, att skräddarne finge
een viss modell, och skråån skulle svara derföre, om dhe
ginge öfver eller ifrån denne modellen. Och påminte, att
ingen skulle tillåtas att införa sådane tyg, som här i landet
giöras, när man får nog manufacturer.
3:tia classis holt der medh.
Andra classis förmente ochså nödigt vara att nembna
och specificera vissa tyg, som här tillvärkas och utharbetas
kunna, och sedan förbiuda alle fremmande andre tygh och
sorter att införa.
N. B. Alt ofassionerat ylle- såväll som sidentyg medh
kläde.
l:ma classis lembna till uthskottet och Rijkzens Rådz
vijdare debatterande.
Dito uplästes in pleno een specification på alle dhe
skuldfordringer, som Ridderhuset häfver att fordra af dhe,
som dertill nu prmsentes kunna vara skyldige.
Augusti.
331
Dermedh ginge dhe i sähr och uthskottet blef allenast
qvar öfver executionsordningen.
Hammarsköld: Domen includerar uti sig, när han
skall betala, och när dhen tijden är förbij, då går han till
Landzhöfdingen och klagar, och då sättier han honom dag
emot vijte att contentera. Aggreerade lijkväll det, att ju
mehr een Landzhöfdinge blifver tillbundin, ju bättre gior
han sin tjenst.
Hr Landtmarskalken fan hans tahl raisonnabelt.
Resolutio: Vijte synes bäst kunna utlåtas, och att
Landzhöfdingen uthan ringeste consideration låter exeqvera,
när domen är gången in rem judicatam effter den 38 §
i ordinancen.
De quserela är een ordning 1662 giord eller de extra-
ordinaria appellatione; quserela non suspendit executionem.
Ad 3. Bör caute gå i dhenne sak tillvärka och inthet
tillåta något drögzmåhl, sedan han får svar ifrån Hoof-
rätten, uthan exeqvera eller plichta effter 38 §.
Ad verba till rätten skiutes. Vällförståendes att den
dhel, som dhe uti förlijkningen öfvereens komma, strax af
executoren exeqveras.
Begiäres ochså underdånigst, att tvistigheeter, afhielpte
igenom compromiss, må i lijka måtto exeqveras.
Och detta ähr de luna parte, när een saak är dömbd.
Och hade intet mehra till denne punct att påminna.
Ad verba dock icke längre än målsägande skiäligen etc.
Och ifall parterne sigh emellan eij kunne om een viss
dilationstijdh föreena, då håfve dombsökiaren fog och macht
att sättia honom högst tree månaders dag, inräknandes
deruti dhen tijdh, som parten tillförende af god villie honom
kan hafva effterlåtit.
Ad verba Gust. Adolphi resolution. Begiäres under¬
dånigst, att denne resolution, der den för lag antagas skall,
må Rijkzens Stender communiceras och af dem vedertagas.
Ad verba then eller tes godz etc. Kan giöras distinction
emellan godzet, hvaraf effter lag geldh betalas skole, men
vore någon adelsman så fattig, att han inge godz hade,
bör een åtskildnat giöras, om han sin fattigdomb uti casibus
fortuitis i Cronans tienst eller elliest uthan dess vållande
häfver förorsakat, och emellan den, som igenom debauc.her,
bedrägerij och ett elakt lefverne har dragit sig uti fattig-
332
1668.
(lomb. Den förra som i casu fortuito bör som een adelsman
intet inmanas, men denne straffes med inmaning och fengzle
uthan anseende till ståndet; dock moste detta caute skee
och effter noga ransakning i värket ställas, et hsec de
civilihus.
Ad 4. Item när någon adelsman, som intet godz häfver,
blifver någodt skyldig för kosthåld eller huushyra, den
må dock af ingen annan än dess vederlijke, såssom Landz-
höfdinge eller des substitut af ståndet, arresteras i sitt
qvarter, och spijsas som han sielf det kan åstadkomma;
bryter han arrest, hemtes igen och straffes som Konungens
förbudzbrytare.
Ad 5. Att hoos principalem debitorem först uthsökes
så mycket, som han är solvendo, och sedan gås till löfftes-
mannen [för] hvad som brister, dock der icke fidejussor per
expressum sig hade reserverat samma beneficium ordinis.
Ad 6. Approberades.
Dermedh slötz till klåckan 4 effter middagen, då alle
utskåtten skulle vara tillstädes.
Den 11 Augusti effter middagen vedh uthskåttet öfver
executionsor dningen.
Ad verba som förbemält träda. Och bör dombsökiare
uti slijke måhl stricte observera tijden, hvartill contra-
henterne sig uti deras contracter hafva bundit, och dher
dhe ingen viss tijdh hadhe nembt, då bör dombsökiaren
sättia dem een viss tijd före, högst 6 vekors dag, der¬
under och eij deröfver, sorn han pröfver saken vara be¬
skaffat.
Ad 3. Hvar dä någor ad verba uhr qvarstad uthgaf.
När det finnes vara hans odisputerlige ägendomb och ingen
annan tillhöra.
Dito ad verba proportionerade effter summan, som han
utgaf add[atur]: hvilken proportionis determinatio remitteras
ad judicem compet[entem].
Ad § 4. Ved utmätninger bör utmätas effter lag,
således att när inge penningar finnas, då går man till
värdörom; dock skall han vara skyldig samma värdöre
högre att antaga, än dhe strax till penningar föryttras
kunna. Men uti erfvegodz blifver bördesman altid des
rätt till lösen förbehållen, således när han får sine utlagde
Augusti.
333
penningar igen. Dito i stellet för dombsökiaren sätties
domaren ransaka etc.
Ad 5. Placebat.
Ad 6. Then som eij gitter saak. Vid. quid supra är
infört om distinction af den, som igenom vita sig fattigdomb
förorsakat häfver, och den, som casibus fortuitis har varit
underkastat, som hijt föras skall, ty ingen bör missbruka
privilegierne till een skam, aldenstund Ridderskapet hålla
een sådan extreme debaucherat ovärdig af dheras ståndh
och privilegier till att ehrhålla.
Ad 1. Vijte kan uthelyckas, och der han förste, andre
och tredie gången citatus eij kommer, exeqveras då sine mora.
Ad 2. Gior och någor. In fine addatur: och för¬
svarligt priviligerade perssoner aldeles undantagande, och
såssom dombsökaren bör hafva sin respect, altså bör han
i lijka måtto adelsståndz personer medh discretion och höf¬
lighet att handtera.
Ad 3. Brukar någre. Lijkasom domsökiarnes uth-
seende böra effter lag och det 32 cap. rådh[stufvu]b[alken]
hafva dheras respect, altså skole dhe i lijka måtto vara
straff undergifne, när dhe otillbörligen sig comportera effter
det 33 cap. råd[stufvu]b[alken].
Ad 4. Hymmer. In fine addatur: af domaren skall
dhe böter proportioneras, och straffas som 1 § är sagt,
nembligen Kongens förbudzbrytare.
Ad 5. Domaren bör i all ting böter påläggia och eij
dombsökiaren. Och [om] han förbryter sigh emot domb¬
sökiaren, der bör saken effter lag ransakas och afdömas.
Occasione af ordningernes handhållande frågades:
Att dhen, som malitiose gior emot Kongens och Stän-
dernes sluut, bör falla uthi Konungens onåde och straffas
som Konungens förbudzbrytare; är det een af Ridderståndet,
blifve priverat af sitt säte och voto på Riddarehuset, intill
des han sig med Ridderskapet och Adelen försonar, och
häröfver skall dombsökiaren hålla streng handh, och i fall
han det försummade, skall med honom effter 38 § i rättfe-
gångs]processen procederas, hvaröfver Kongl. Hoofrätterne
flitigt vigilera skole.
Anslås till mårgon reductionsuthskåttet, klädedräehtz-
utskottet, bygningzuthskåttet.
1 Lakun.
334
1668.
Den 13 Augusti för middagen uti samptl. Ridder-
skapets ock Adelens närvara.
Samptl. af Ridderskapet och Adelen uti Krigz-Collegio
låta igenom een uthskickader Cantzeliest sigh excusera.
Dermedh proponerades om någre kongl, bref, förmedelst
hvilka någre adelsmän äre remitterade hijt till Ridderskapet
och Adelen att inqvirera om dheras adelskap, och remit¬
terades till uthskottet.1
Uplästes påminnelserne om eedz- och sahbatzbråt.
Resolutio: Alle 3 classerne voro eense, att detta skulle
insinueras och öfverlefvereras.
Hammarsköld för den 3:tia classis sade alle vara der¬
medh tillfredz och stälte ordeformerne till Landtmarskalken
och Secreteraren.
Hr Ulf Bonde idem.
Hr Conrad Gyldenstierna idem.
Resolutio: Aggreerades.
Dito sabbatzbråtzpåminnelseme, som af samptl. clas¬
serne approberades.
Om interesserne.
Om antiqviteterne: Att Landzhöfdingen skrifver adels¬
mannen till och correspondera med Episcopo etc.
Om Banco.
Om lagens revision.
Om charta sigillata.
Alt holtz för gådt, som utskottet giort hade, så medh
conference som annat.
Resolutio: Igenom ett uthskott låta alt detta mundte-
ligen igenom Hr Landtmarskalken Kongl. Maij:t och dhen
Kongl. Regeringen till svars insinuera, efftersom det är
mundteligen Ridderskapet och Adelen proponerat (bil. 18).
Först uplästes Kongl. Maij:tz bref för Rebenders och
Taubes introduction.1
Derpå uplästes Kongl. Maij:tz bref om Thomas von
der Notz introduction jempte bijfogade supplicationen till
Kongl. Maij:t och des supplication till Ridderskapet och
Adelen.1
Vice Prmsidenten Grass sadhe dhe andre, som Rebender
och Taube, kunna ochså bevijsa dheras uhrgamble herkomst
och ridderlige familia och lijkvist inthet förachta att komma
1 JUmf. sista bilagan.
Augusti.
335
i 3:tia classe; och der Kongl. Maij:tz nådigste bref och
intercession icke vore, veet jag icke, om man icke skulle
kunna säga, att han intet borde antagas ibland oss, som
föraktar 3:die classen.
Hr Landtmarskalken remonstrerade detta allena
höra under Kongl. Maij:t att antaga någon iblandh Rid¬
derskapet och Adelen eller inthet, och vore något att för¬
gripa sigh emot Kongl. Maij:tz högheet, om man ville
disputera det Kongl. Maij:t eij disputerat häfver.
Hvilket applauderades.
Hr Grass uprepade sitt tahl, att han sade: så framt
man icke drogo consideration på Kongl. Maij:tz bref.
Hr Landtmarskalken förmente dhem hafva veder¬
börlig respect på kongl, bref etc.
Dermedh discurrerades.
Hr Per Sparre Larson påminte, att intet bref af
Kongl. Maij:t är någonsin så afgångit för någon person
som detta; borde billigt draga reflexion på Kongl. Maij:tz
bref. Sedan berättade, huru Knut Kurck som een rådz-
person hade antagit den von der Noth för sin sohn, effter
han inga barn häfver, och förmente, att man ochså billigt
borde hafva något anseende derpå.
Gabriel Kurck idem cum multis aliis af l:ma classe.
Hammarsköld, Genferal] Drake, Ståhlarm, Grass
beropade sig på den 7 § i ridderhusordningen, som uplästes.
Hr Per Sparre Larson giorde hvadh han kunne med
motiver och persvasioner att bringa dem till att accordera
honom detta eller till det minstonne, att dhe derom måtte
votera.
Hammarsköld et ceeteri mente sig eij kunna votera,
uthan förblifva ved ridderhusordningen.
Hr Per Sparre uprepade hvadh för een illuster familia
det vore, och till minstone borde man hafva dhen resgård
på kongl, bref och effter ridderhusordningen votera derom.
Begiärade zedlar att voteras skulle.
Hr Landtmarskalken sadhe sig väll veta, hvad för
respect kongl, bref bör gifvas, och när dhe skola votera.
Bad dherföre classerne colligera vota och säga deras mening
ordenteligen.
Votum pro tertia [classe]. Hammarsköld: Samptl.
3:tia classis kunna eij votera, utan vårt votum är dhen 7 §
336
1668.
i ridderhusordningen, och vela inthet draga samma punct
in dubium. Beropade sig på kongl, bref, som Dråttning
Christina utgifvit häfver vidh Wachtmesters introduction;
skulle dhe af dhe andre classerne öfvervoteras, så vela dhe
underdånigst supplicera Kongl. Maij:t att blifva mainte-
nerade vedh ridderhusordningen. Kongl. Maij:t hade eij
heller det begiärt i sitt nådigste bref; svågerskap och
möderne komma eij heller i consideration i sådant fall.
Hammarsköld framdrog sahl. Fletwud och Douglass,
som ochså vore af furstl. och grefl. familier och lijkvist
introducerades effter ridderhuusordningen; skulle mången
stöta för hufvudet, som sig elliest introducera låta skulle
af gamble familier.
Pro 2:da [classe]. Tore Bonde: Största dehlén och
consequenter tota classis vela ochså hålla sig vedh ridderhus¬
ordningen och inthet votera.
Pro l:ma [classe] Hr Conrad Gyldenstierna: Etfter
3:tia classis intet ordenteligen har voterat, så kan prima
eij heller säga deras mening, förän 3:tia eifter ridderhuus¬
ordningen voterat häfver.
Resolutio Nobi lif atis: Ridderskapet och Adelen uptaga
med underdånigste vördnat och plichtskyldigste respect
Kongl. Maij:tz nådigste bref, ställandes sig detsamma till
hörsamste effterrättelse, men hvad des begiäran uti bij-
fogade supplication anlangar, att få niuta rum uti andre
classen, häfver Ridderskapet och Adelen inthet vijdare
kunnat deferera, än den 7 § i ridderhuusordningen förmår,
icke kunnandes dhe uti slijke fall gå emot det, som så
lofligen stadgat och för een lag antagit är, med mindre
dhe sig emot höga öfverheten sielf, som privilegierne gifvit
häfver, förgrijpa ville.
Uplästes executionsordningen.
Ad 1. Uthi saker, som åker angå, bör målsägande
effter lag minste rätt hafva.
Detta påmintes vedh executionsordningen.
Taubenfeldt sade några sittia hoos sig, som på¬
minna, att det borde så ihugkommas, att een executor bör
eij excedera limites officii ratione denne stadgan, derigenom
een adelsman lätteligen kunne blifva beskimpfat, uthan
om han det giorde, borde vice versa alfvarligen af veder¬
börande straffas.
Augusti.
337
Resolutio: Att ihugkommas skulle, att der någon exe¬
cutor annorledes skulle förrätta sitt embete, än denne
stadga uti alle des omständer påbiuder, att han då alf¬
varligen och vederbörligen må derföre plichta.
Sedan discurrerades om Giöteborgz stadz privilegier,
som hafva tillståndh att exeqvera på adelsmän, som löper
emot privilegier] och lag uti 'cap.
Resolutio: Att icke jernbref måtte letteligen uthgifvas
uthan föregången laglig undersökning af Hofrätterne, om
det sigh således förhåller, att han kan meritera sådane
literas moratorias, och i fall det annorlunda sig förhålla
skulle, att då inge sådane bref in prsejudicium tertii
måtte effterlåtas.
Hr Landtmarskalken proponerade hvadh vedh uth-
skåttet och conferencen med Dheras Excellencier Rijkzens
Rådh i går passerat var öfver klädehabiten. Dito huru
Kongl. Maij:t hade begiärt ett uthskott att öfverläggia
om dhe ordningar, som giästebudz, bröllops etc.
Resolutio: Att samma uthskott, som öfver habiten
förordnat är, skall må dett ochså förrätta.
Resolutio: När een klar liqviderat skuldh beror allenast
på execution, då bör liquidum aldrig medh illiquido com-
penseras.
Ben 13 Augusti effter middagen vedh utskottet öfver
ordningerne, serdeles begrafningz etc.
Ad prooemium. Begiära underdånigst att den påmin¬
nelse, som dhe i dheras besvär om morgongåfva hafva på¬
mint, att det må laga krafft hafva, det dhe begiärt hafva
uti gravaminibus i detta fall.
Ad 1. Att den interpreeteras mitius.
Ad 2. Placet.
Ad 2. Icke bindandes öfver få par. Oförgrijpeligen
förmenes, att här kunde specificeras visse paar, såssom
föruthan föräldrar och syskon på begge sijdor och uthan
dhe, som något dervedli hafva att beställa, tolf manfolck
och lijka qvinfolck.
Ad 9. Påminna att ahnorne må bäras på trä eller
koppar eller på kistorne afrijtade, att kistan är af bara
koppar och intet af teehn eller messing, uthan af dhen
1 Lakun.
Sv. Riddevsh. o. Adels riksd.-protX. 1668. 22
338
1668.
materie, som här i landet är. Alle sörjehästar afskaffas,
och ingen brukas uthan den som rijder, och ibland pha-
norne bara hufvudbaneret, skildten och sorgefanan, dock
intet hufvudbaner mehr än 2 bredder sidengrofgrönt eller
tafft och intet öfver 6 alnar långt.
Ad 10. Ingen präst, uthan allenast scholén borde ha
penningar; om det skall skee, aldrig högre än 24 prester,
under väll, men aldrig öfver, om dhe skole hafva penningar.
Man begiärer intet må bäras för lijket mehr än som
är sagt, och inga regalier, inga pukor och trompeter eller
soldater och ryttare, men der Kongl. Maij:t ville bevijsa
någon nådh åt een officerare och gifva någre vissa stycke,
som des charge et qualité medgifva kan.
Ingen båår synes böra vara medh annat klädt än med
kläde och eij med något sammete.
Begiäres att processen må skee om dagen och eij om
natten. Och ingen kyrliia beklädes uthan predikestolen,
altaretaflan, sorgestakarne och dher lijket står, och icke
vijdare.
Hemskiutes ochså Kongl. Maij:t underdånigst, om icke
ett vist skulle determineras för dhe, som giöra likpredikan,
så väll som dhe, som gå för lijket. Och bör hvar och een,
som råd och embne hafva, der icke annat förfall inkommer,
innan åhr och dag till det minste begrafvas.
Jahan Jacobson Hornstiärna fick permission att resa
till Finland hem, effter han inthet hadhe det ringeste att
uppehålla sig medh.
Den 15 Augusti för middagen voro samptl. Ridder-
skapet och Adelen tillsammans.
Reductionspuncterne:
1 §. Om ladugårdernes illimitata reductione måste
med lindrigare ord sättias, dok saivo sensu.
Resolutio: Att hvadh uti rijkzdagzbeslut talas om
Eest- och Lijfland sampt Tyskland och Hallandh må ochså
komma i consideration, och äfvenså vara underkastade
reductionen som dhe i Sverige. Skåne är ochså een in-
lijfvat provincie i rijket, [men] särdeles frijkallat.
Hr Landtmarskalken proponerade, om någon hade
ingenting annat fått än een ladugårdli för sine tienster,
om icke dhen borde ihugkommas och soulageras med något
Augusti.
339
vederlag; elliest häfver han intet för sine långlige och
trogne tienster.
Detta aggreerades.
Hr Ståhlarm mente på det sättet inga ladugårdar
skola återkomma till Cronan, som dock detta som omistande
bör hafva, och är eij heller i rikzdagzbeslutet något vederlag
dhem låfvat.
Hr Landtmarskalken mente dhen 23 § i stadgan
includera, att dhe, som mista ladugårdar, ochså böra åt-
niuta något vederlag.
Vice Prmsidenten Grass mente bäst sluta ut den
puncten.
Hammarsköld idem; mente bäst vara hålla sig vid
stadgan; mången, som har varit i fält, har eij vist, att
ladugårdar hafva varit på förbudne orter.
Resolutio: Ridderskapet och Adelen pröfva bäst att
simpliciter hålla sig vedh den 23 § i reductionsstadgan,
som den in terminis generalibus fattat är, och eij uthsluta
dhe, som till äfventyrs inga andre godz hafva fått än
ladugårdar för dheras tienster, med mindre dhe denne
punct sig till goda må åtniuta förmedelst något Kongl.
Maij:t i nåder behageligit vederlag, hvilket Kongl. Maij:t,
utan att gifva deruti något mått, under dan igst hemställes.
Om bergzlag.
Hammarsköld: Hvadh 1649 af Drottning Christina
till bergzlag är specificerat, det häfver Ridderskapet och
Adelen bevilliat, men eij till något, som sedermera kan
vara underlagt, det man inthet har approberat.
Stålahrm sade, att uthi 1649 åhrs resolution äre
månge härader införde, men dock allenast een socken offta
därtill rätt hörer, såssom e. g. Leerbäckz socken är där
heel och hållin uthi nembt, der dock een gårdh allena är,
som Reductions-Collegium considererar för bergzlagh.
Hr Landtmarskalken giorde detta förslaget: Effter
1649 års stadga bör som vedertagen observeras medh
des conditioner i rijkzdagzbeslut, om icke således införas
skulle?
Resolutio om bergzlagz jordebokens formerande: Rid¬
derskapet och Adelen kunna eij undandraga sigh, att een
ny bergzlagz jordebook, fotat på 1649 års resolution, må
formeras, uthan återhempta det, som uti dheras grava¬
340 1 6 6 8.
minibus är infört, att när sådan jordebok formeras, någre
visse af dheras medmedel må admitteras att vara derhoos
ocb cooperera till ett richtigt ocb oprsejudicerligit slut.
Hr Lilliehöök sadhe, huru han [varit] medh Hr Landz-
höfding Schytte som deputati af utskottet till Hr Steen
Bielke; då hade Hans Excellentz sagt, att denne jordebok
är allenast ett project och inthet något vist slut, uthan
det skulle stå Ridderskapet och Adelen fritt att påminna,
hvad dhe hade, förrän något vist sluut deruti giöres.
Taubenfelt steg up och vijste fram boken, som af
Bergz-Collegium underskrifven var. Mente sådant intet
vara något project.
Hr Lilliehöök kallade på Hr Håkan Nillson Skytte
och frågade, om icke Hr Sten hade så sagt.
Ille stodh det till et affirmando.
Hammarsköld mente dee allenast höra till bergzlag,
som i fordom tijdh dertill hafva giort dagzvärke, och eij
dhe, som 4 ä 5 mijhl derifrån i villande skogen liggia,
dijt een geet nappast komma kan.
Renovata resolutio om bergzlagz jordeboken: Att inga
andra lägenheter må dragas under och till bergzlag än
1649 åhrs resolution innehåller, och eij något dragas dertill,
sorn eij af ålder dertill lydt häfver, nembligen dhe som der¬
till hafva giort dagzvärke, och att dhe, som sedan 1649
hafva fått godz uti bergzlagen, icke måge ifrån dhem
reduceras, förr än een ny correct jordebok kan med Rid-
derskapets och Adelens consilio et cooperatione formeras
och på een Rijkzdag approberas.
Om länsmanshemman, heiderijdere, skougvachtare och
sty remanshemman.
Resolutio: Denne punct bör sättias modestare och
lindrigare uthan att chocqvera någon det ringeste; elliest
är sensus godh.
Om { partens inlösande å 9 pro cento.
Taubenfelt refererade hvadh uti concerten på seneste
Rijkzdag med deputatis af Reductions-Collegio var dis-
currerat, att der denne punct så generaliter skulle förstås,
så skulle Kongl. Maij:t intet nå det målet, som med reduc-
tionen intentionerat ähr, ty een, som hade fått £-(?) gårdar,
linge då inlösa deraf; då är det temperament derved
föreslagit, om 1 intet stege högre än till 16 eller 12 gårdar.
Augusti.
341
Hammarsköld sadhe samma punct för dhe fattige
vara infört, och nappast vore kommit dhe rijke i sinnet
att låtan införa, och medh dem bör dhenne moderation
förnämbst brukas; mången fattig har eij öfver 4 gårdar,
derpå han säterij bygt häfver, och kan eij mista \ parten.
Hr Landtmarskalken remonstrerade om een på -L
bondhe hadhe giort sig 4 säterije, så favorizerar rijkzdagz-
beslutet, att han får inlösa I parten, som honom under
hvardera hans sätesgårdh tillhanda liggia kan; ty ligger
det honom eij lägligit till den, så skeer det hoos een annan,
som han kan bygt hafva sans consideration de la pauvreté
ou richesse.
Resolutio om 1 parten: Ridderskapet och Adelen finna
rådeligst att förblifva vedh rijkzdagzbeslutetz bookstafve-
liga och generala förståndh, som hvar och een till des tarf
och lägligheet favorizerar, och bedia Kongl. Maij:t under¬
dånigst att blifva dervedh maintenerade, och förunna Rid¬
derskapet och Adelen des favor, som stadgan exprimerar,
och inthet specificera hvad nådh Kongl. Maij:t gifva behagar.
Och där hans 1 part kan bortgifvas eller abalieneras,
att primus possessor må vara dertill närmast.
Resolutio: Ridderskapet och Adelen acqviescera medh
Collegii svar, allenast att dhen ransakning, som anställas
skall, må strictissime gå effter rijkzdagzbeslutet.
Den 17 Augusti för middagen samptl. Ridderskapet
och Adelen närvarande.
Hr Landtmarskalken proponerade om Rijkzrådz
Biörneklows translation in 2:dam classem. Remonstrerade
hans importante tienster och hvadh ridderhuusordningen
förmår.
Resolutio: Att Biörneklow så väll som Rolamb må
åtniuta det rum och säte, som dhe elfter ridderhuusordningen
böra niuta, räknandes ifrån dhen tijdhen, som dhe blefve
Rijkzrådh, och dhen ordning, som dhe i Senaten inkombne äre.
Dito proponerade Hr Landtmarskalken om von der
Noth, hvadh Ridderskapet och Adelen ville deferera på
Kongl. Maij:tz nådigste recommendation, hvilken åter up-
lästes;1 föreslog Rijkzrådz Biörneklous rum, som nu blijr
in tertia classe ledigt.
1 Se ofvan sid. 334.
342
1668.
Hammarsköld och vice Prsesidenten Grass mente,
att der Ridderskapet och Adelen skulle nu något förändra
af det tillförene resolverat vore, vore sådant een prae-
judicerlig conseqvence.
Hr Landtmarskalken begiärade opå Hans Excellentz
Hr Steen Bielkes som förmyndares vägnar, att Ridder¬
skapet och Adelen ville nästkommande torssdag vara ett
lijk follgachtigt ifrån Stoore kyrkian till S. Jacobs kyrkia.
3:tia classis kunna eij gå ifrån ridderhusordningen,
uthan att dhe tree, som Rebender, Taube och von der Noth,
kunna låta beropa sig på hvad 1664 resolverat är i
detta måhl.
2:da idem.
luna idem.
Uplästes Admiralitetz-Collegii ingifne puncter om
masteskogz frijkallandhe.1
Hr Landtmarskalken badh dhem taga sådant uti
tillbörlig consideration, finnandes han Ammiralitetz be-
giäran vara raisonnabel och högnödig till rijkzens tarf
och tienst.
Hammarsköld mente een skattebonde icke kunna
uthan igenom contract något ingreep kunna giöras i dheras
rätt; det kunne endteligen komma dertill, att frelse ochså
tillbudes sådant förslag; bönderne skulle inthet gå detta
in. Tahlar huru Cronan häfver först såldt stadgehemman,
sedan sämie, sedan skattehemman och tandem frelsse; skulle
nu skogen tagas dhem ifrån, vore det een betenckelig
conseqvence.
Plurimi aggreerade hans tahl.
Hr Landtmarskalken proponerade, om icke rådsampt
skulle vara, att Kongl. Maij:t sig tillhandlade samma lägen-
heet. Sadhe att Hr Landzhöfding Leijonsköld häfver och
een gårdh deribland, som han Kongl. Maij:t vill uplåta.
Hammarsköld talade om, huru uti bergzlagen hugges
skogen uthan consideration af mastträä; jämbväll allmen-
ningerne bortgifves.
Öfverste Ranck talade, huru någre tusende blockar
och stora trää föres uthur Sverige till Hall.
Resolutio: Att sådant någorlunda, så mycket giörligit
ähr, måtte blifva hemmat.
1 Se sista bilagan.
Augusti.
343
Resolutio öfver masteskogz frijkaliande: Ridderskapet
och Adelen äre öfverbödige emot jämgådt vederlag att
uplåta Kongl. Maij:t lägenheter, dock af godh villja och
det som dhe uthan deras olägenheet kunna afstå. 2. Att
der dhe sådane lägenheeter sällja, skall Cronan vara när¬
mast, när han gifver så mycket som een annan. 3. Att
bergzlagen inbiudes(?) icke så öfver hufvudet att hugga
stoora trää och dhe, som stå i ämbne till dugelige maste-
trä medh tijdhen. 4. Allmenningerne blifva frijkallade.
5. Kunne Kongl. Maij:t förmedelst contract och medh goda
disponera skattebönderne dertill, att dhe så väll maste-
trä som eeke- och bookhygge låta vara sig förbudne, skulle
Ridderskapet och Adelen det inthet [ojgerna see, ock hvars
och eens, serdeles frälsemannens, vällfågne privilegier oför-
kränckte.
Dito uplästes Fru Christina Dorothea Baneers suppli-
cation,1 och moverades denne qvaestion, om hon skulle vara
obligerad att betala interesse på interesse eller inthet.
Hammarsköld refererade, huru Ridderskapet och
Adelen åtskillige gånger hade resolverat, att interesse på
interesse skulle betalas, hvilket Kongl. Maij:t ochså con-
firmerat häfver, och skulle något häruti ändras, så borde
alle det åtniuta, och dhe, som hafva gifvit uth interesse
på interesse, skole hafva det igen.
Hr Per Sparre Larson mente ingen regul vara så
stricte, med mindre någon exception kan admitteras.
Hr Landtmarskalken fant väll raisonnabelst att
inthet gå ifrån hvadh som resolverat är, utan frågade,
om dhe i consideration af hennes persohn och eensöriande
ståndh ville henne det efftergifva.
Derpå voterades.
Pro prima classe Hr Conrad Gyllenstierna: Uthi
consideration af Fru Christin* Baneers persohn vill man
den prsetension af interesse på interesse, som nu fordras,
henne cedera.
Hr Ulf Bonde pro 2:da [classe]: Vela gifva henne
till samma pr;etension, som i så måtto utaf interesse på
interesse fordras.
Pro 3:tia [classe] Hammarsköld: Effter det äre länte
penningar och går emot resolution, så kunde dhe inthet
1 Sc ofvan sid. ‘233.
344
1608.
giöra dertill, befarandes någon betenckelig conseqvence i
framtijdhen.
Renov[atio] votforum].
Hammarsköld: Kunna eij gå ifrån resolutionen.
2:da [classis] idem som tillförende.
l:ma [classis] idem som ofvan satt är.
Resolutio: Ridderskapet och Adelen vela uti con-
sideration af Fru Christina Dorotea Baneers persohn samma
prsetension hafva cederat och effterlåtit, som Ridderhuus
betiente nu fordra för interesse på interesse.
Den 17 Augusti effter middagen vore samptl. Ridder-
skapet och Adelen anslagne att komma tillstädes, och
utnembdes desse att träda tillsammans medh dhe respective
deputerade af Rijkzens Rådh öfver Banco och mynte-
väsendet:
Af 3:a classe:
Hr Hammarsköld, Hr Appelbohm,
Hr Lagerfeldt, Hr Lichton.
Af 2:a classe:
Hr Tore Bonde, Hr Grustaf Person,
Hr Grustaf Bibbing, Hr Jahan Rosenhane.
Af l:a classe:
Gref Gustaf Oxenstierna, Hr Erenst Creutz,
Gref Jahan Steenbock, Hr Jacob Flemming.
Sedan geck uthskåttet på Slåttet, cujus protocol. vid.
Den 18 Augusti för middagen närvarande samptl.
Ridderskapet och Adelen.
Företogz gårdzrätten.
Ad art. 1. Placet.
Ad 2. Ponatur generaliter, att alle dhe, som uthi een
adelsmans hoof och tienster upvachta och af honom under¬
hållas och försvaras, må härunder begrijpas.
Uplästes den Danske gårdzrätt.
I Gårdzrättens jurisdictio begrij-
Ad 1. Gås förbij. J per under sig alt hvad passerar
Ad 2. Gås förbij. I på adelsmans gärder och des rå
(och röör.
Ad 3. Begiära underdånigst, att slagzmåhl och sår-
måhl må effterlåtas Adelen effter lag dhermed att procedera.
Augusti.
345
Ad 4. Hålles vedh lagen.
Ad 5. Ponatur ipsa poena; den som slås på ens adels¬
mans gårdh, straffes föruthan det lagen påbuder medh een
åhrslöhns mistande, om han för löhn tienar, och dhen, som
ingen löhn tienar, straffes med annor disciplin och fängzle
och annat arbitral straff.
Ad 6. Begrijpes under dhen 5 §.
Ad 7. Referatur ad § 1.
Ad 8. Den som olofvandes stijger öfver een adelsmans
stängde man-, fää-, trää- eller humblegårdh uti acht att siäla,
straffas effter lag som een tiuf och refundere husbonden
skadan igen; gior han det elliest i oträngde mähle af egen-
villigheet, straffas medh fängzle och annat arbitralt straff.
Ad 9. Gås förbij.
Ad 10. Praetereatur.
Ad 11. Förblifver vedh lag och straffordningen.
Ad 12. Idem.
Ad 13. Similiter.
Ad 14. Är han adel eller oädel utelyckes.
Erit generalis punctus, att alt hvadh som brytes uth
på een adelsmans gårdh, bör med ett bijstraff föruthan det,
som lagen förmår, afstraffas, dock lijfsaker vindantagande.
Nämbdes ett utskott öfver gårdzrätten, att upsättia
dheras betenckiande under samptl. Ridderskapets och Adelens
correction:
[Af] l:a [classe]:
Gref Axel De la Gardie, Hr Jöran Sperling.
2:a [classe]:
Hr Melcher Falkenberg, Hr Jöran Krabbe.
3:a [classe]:
Gen. Major Drake, Koskul.
Vice Prsesidenten Grass,
Hr Anders Lilliehök berättade, att någre i hans
classe påminte om det ceremoniale, som senast om är voterat,
att det må ännu ansökas och ställas i värket.
Idem Sperling.
Uplästes Hr Steen Bielkes handbref till Hr Landt-
marskalken sub hil. 19.
Samptl. Ridderskapet och Adelen bevittnade, att Hr
Steen Bielke och Grefve Nills Brahe icke annorledes om
346
1668.
bygningzhielpens inlösen proponerat hafva än på Heger in¬
gens och Rijkzens Rådz vägnar och sorn medbroder och
eij uti Kongl. Maij:tz nampn, efftersom protocollet ochså
det bevijsa skall, att det af Dheras Excellencier tree gånger
repeterat är, hvilket Secreteraren på begiäran utur proto¬
collet attestera skall.
Dermedh företoges reductionssakerne.
Hendrich Nöding besvärade sig härvedh.
Resolutio: Att gå generaliter och ingen nämbna, uthan
begiära underdånigst att få förblifva vedh rijkzdagzbeslutet
och stadgan.
Dito besvärade Jahan Stiernflycht sig och förtalde
een casum, som eij hörde under denne punct; är lijkvist
nödig funnin här att ihugkommas.
Hammarsköld mente skiäligt vara, att Grefven åt-
nöte vederlag effter kongl, bref, men kunde eij finna, att
det skulle tiena här iblandh desse ährender. Och effter andra
det åtniuta i lijka fall, hvarföre icke Grefve Gustaf? 1
Hr Landt marskalken berömde Hr Grefvens höflige
tahl, och effter han begiärade rådh af oss som medbrödher,
att vij då råda honom till det bästa, och derigenom han
giörligit kan blifva behulpin. Kanskee skulle mehr styrkia
hans saak, om han sielf hoos Kongl. Maij:t detta under¬
dånigst ansökte, och der Ridder,skåpet och Adelen skola
något härom röra, att det skeer generaliter.
Resolutio: Att generaliter införa, det dhe, som Kongl.
Maij:tz bref kunna hafva åtnutit på någre godz, måge
dervedh maintenerade blifva eller med vederlag i nådher
ihugkombne, att Kongl. Maij:tz breef lijkväll altidh nåå
deras vederbörlige respect.
Gref Gustaf inkallades och medli höflige complementer
detta insinuerades, hvad resolverat och af Ridderskapet
och Adelen för gådt funnit var.
Gref Gustaf Oxenstierna tackade för dheras goda
rådh medh höflige ordh, och effter det intet kan skee,
måste han vara åtnögd.
Dito uplästes Hr Danckwartz supplication emot Tau-
benfelt.
1 Detta och det närmast följande syftar utan tvifvel på en förfrågan af
grefve Gustaf Oxenstierna, hvarom talas längre fram (sid. 351). Troligtvis har
vid protokollets renskrifning en omkastning egt rum, men som konceptet icke
finnes i behåll, kan detta numera icke kontrolleras.
Augusti.
347
Parterne effter begiäran giorde affträde.
Taubenfelt begiärade undertienstligst att få skriffte-
ligen svara uppå een så hårdh supplication, effter dhen
skulle läggias ad acta; ville deducera saken, men effter
den var in recenti memoria, hudes dhe absentera sig.
Hr Erenst Creutz och Hr Lilliehök stego up, som
dhe, hvilka af samptl. Ridderskapet och Adelen vore de¬
puterade öfver desse reductionssaker. Sade huru dhe hoos
dhe godhe herrar i Reductions-Collegio vore illa noterade;
beklagade att dhe för dheras vällmening skulle så ansees.
Hr Landtmarskalken frågade, hvadh häruti skulle
stå att giöra; det vore een saak, som eij meriterade vid-
lyfftigheet; ville inthet admittera sådane skrifftväxlinger;
ville förmana dhem begge och gifva dem een correction.
Hammarsköld, Ståhlarm, Lichton et alii meente
Taubenfeldt hafva förtient någon större reprimende än dhen
andre.
Hr Landtmarskalken sade sig det vela moderera.
Resolutio: Att inkalla dhem och få Danckwardt skrifften
igen och gifva dem å begge sijdor een tienlig reprimende.
Dhe inkallades.
Hr Landtmarskalken: Ridderskapet och Adelen be¬
klaga, att ett sådant missförstånd emellan dem, som med¬
broder vore, upkommit, som eij meritera någon skrifft-
växling. Eörmanade dhem begge till modestie och fick åt
Danckwardt sin skrifft igen.
Dhe tackade begge och voro tillfredz, hvad som det
höglofliga Ridderskapet och Adelen hade funnit för gådt.
Taubenfeldt var satisfait, att skrifften honom igengafz,
och var så när, att dhe åter hade recrudiscerat, om icke
Hr Landtmarskalken hade serdeles giort förmaning åt
Danckwardt.
Hr Anders Lilliehök uprepade nu det han offta
tillförende hade medh månge af sin classe ansökt om ett
vist ceremoniale; begiärer hvad deruti är voterat måtte
igenom Hr Landtmarskalken Kongl. Maij:t förebringas, att
ett gådt uthslag nås kunne. Dixi et servavi (o: salvavi)
animam meam.
Hr (o : Gref) Gustaf Oxenstierna tycktes betencke-
ligit vara, att när man allareda af den Kongl. Regeringen
ett chathegoriskt svar bekommit, sade huru vij da dhe uti
348
1608.
een omyndig Konungz tijdh kunna i det ärendet resolvera,
att man än vijdare dem dermed skulle besvära.1
Hr Lilliehök mente lijkvist, att det vore deruti
voterat.
Hammarsköld sade dhem altidh förblifva vedh det,
som full myndige Konungar giort hafva, och det har deras
votum varit och är, och vela det sigh eij begifva; holt
för bäst att fara fort medh reductionssakerne och sedan
taga det vedh handen. Som af månge aggreerades.
Sedan kom tahlet om ett project i denne materien,
som af någon var sammanfattat, om det skulle upläsas
eller inthet, och fans betenckeligit sådant strax att upläsa
in pleno; af een och annan privato kunne vara sammanfattat.
Hammarsköld upläste orden uthur privilegierne och
ridderhuusordningen, där embete och tienst altid står för
ståndh.
Hr Conrad Gyllenstierna sade mången käck vara,
som ingen tienst häfver och lijkväll bör hafva sin respect
rätt så väll som den i tienst sitter.
Hr Landtmarskalken aggreerade detsamma, sägandes
mången gammal man vara, som ingen tienst hade.
Responsio: Alia ra tio; åldrig meriterar dess heeder.
Hr Landtmarskalken sadhe: Om dhe ville hafva
utskott, skulle dhe sielfve det utnembna, ty det stodo hoos
dhem att utnämbna utskott.
Utskott att revidera det project, som är gifvit vedh
handen:
Af 3:tia classe:
Gen. Major Siöbladh, Öfverste Hans Mörner,
Gen. Major Drake, Öfverste Ranck.
Landzhöfding Oxe,
Af 2:da [classe]:
Melcher Falkenberg, Hr Philip Bonde.
Af l:ma [classe]:
Hr Carl Sparre, Öfverste Taube.
Hr Anders Lilliehök,
Resolutio: Att komma tillsammans, när dhem behagar,
och då Hr Landtmarskalken låter det anslå. Och skulle
kallas utskott öfver project.
1 Meningen bristfällig.
Augusti.
349
Ad § 6. Effter han sig skall hafva angifvit, addatur.
Ad § 7. Placebat.
Gen. Majoren Erick Drake berättade, huru honom
kongl, bref vore förkombne, att om i dag eller mårgon
mehra effterfrågan derom giordes, kunde han det inthet
vijdare bevijsa; mente denne punct vara högnödig.
Den 18 Augusti effter middagen ved samptl. Ridder-
skapets och Adelens närvahru.
Om reductionsaffairerne.
Ad 9 §. Begiära det underdånigst af Kongl. Maij:t,
att effter Reductions-Collegium befinner detta skiäligt och
sequissimum, att dess trogne undersåtere af Ridderskapet
och Adelen må det uti sielfve effecten åtniuta.
Ad 10 §. Här måtte ochså decorum styli observeras
eller ochså framvijsa specialem casum.
Resolutio: Ridderskapet och Adelen pröfva Collegii
svar godt och skiäligt; begiära allenast underdånigst att,
när någre speciales casus framtees, dhe då må niuta denne
resolution uti sielfve värket.
Ad 11 §. Idem quod ubique, att stylus modereras.
Ö fverst el [i eu ten an t] Gyllenspitz besvärade sig, att
16 mijhl ifrån bergzbruken är honom hans lägenheet igenom
reductionen ifrånhendt i Vermelandh.
Om bergzjordeboken. Begiära att blifva i nådher der-
medh befrijade, serdeles effter det allena för ett project hoos
Ridderskapet och Adelen ingifvit ähr.
Ad 13. Petitio principii.
Taubenfeldt deducerade denne saken och omstenderne,
medh hvilka han svaret fattat häfver.
Hr Landtmarskalken sadhe det vara godt och väll;
uprepade hvadh tillförene är tahlt, att det mäst ankommer
på uthskottet.
I stället för förvijtas sätties förehålles.
Ad 14. Placebat.
Hr Landtmarskalken berättade, huruledes [i] Nor-
kiöpingz beslut vore det något magis obligatorium insatt,
men uti stadgan har Konungen förbehållit sig större frijheet
vedh sådane beneficiers effterlåtande.
Ad 15 §. Profves skiäligen, att när uti kongl, bref
definitive een viss summa är infördh, att det dervedh hålles,
350
1668.
ifall det icke finnas kunne, att sådan summa sub- et ob-
reptitie vore inkommen.
Ad 16. Blifver vedh Collegii svar.
Ad 17. Admittitur, allenast referera sig på richzdagz-
beslutet.
Ad 18. Tolleratur. Casus ultimus deleatur, ocb remit-
teres privati till lag och rätta.
Ad 19. Öfverstel[ieutenant] Kruse besvärade sig, att
hans svärfader vore sådant vederfarit, nembligen [å] Ström-
feltz arfvingars vägnar.
Ad 20 §. Placebat.
Ad 21 §. Hic judicatur 12 § reductionsstadgan; alias
placebat.
Ad 22 §. Modereras pennan, att man har eij begiärt
af Collegio hvadh der införes.
Skulle anslås till mårgons klockan 8 på Slottet, men
utskottet öfver projectet blef qvar.
Taubenfeldt sadhe, att een Camererare Jacob Abra¬
hamson häfver fått een gårdh Stiernholm, som effter expec-
tancebrefvet var förfallit så quoad ordinarie som extra¬
ordinarie räntan till een annan, och medan om dhen or¬
dinarie räntans immission i Cammaren ansöktes, föll reduc-
tionen inn, och denne gårdh reducerades och blef bemälte
Cammerer gifven, och är nu 12 åhr sedan, som detta är
ahnhängigt giort i reductionen, och ännu ingen bättring
derpå vijdare är skedd.
Hr Landtmarskalk en togh sådant att referera samptl.
Ridderskapet och Adelen och examinera sielfva casum quoad
omnes circumstantias väll och accurate, förrän man dhen
Kongl. Maijit underdånigst föredrager.
Referatur etiam ad § 3 uti 1660 års bijafsked; dhe
orden förmenes och föregifves kunna härvedh brukas, och
altid gå dhen lindrigste vägen medh höflige ordh.
Hr Landtmarskalken berättade, huruledes det läre
komma på dheras ansvar, som hafva varit deputerade af
samptl. Ridderskapet och Adelen och igenomlupit desse
reductionsärender, om icke alt så vore infört och fattat,
som vederbör.
Taubenfelt sadhe: Så vijda kunna dhe väll ahn-
svara, att ährendeme skola vara visse och effter förde
discurser och protocoll vara fattade.
Augusti.
351
Hr Lilliehök sadhe, huru uthskåttet al tid hafva hafft
dhen intention att på dhet höfligste gå medh alt tillvärka;
dhe hade alt nagelfaret och det i pennan fattat, efftersom
utskottet och eij Taubenfelt allena derföre vill svara.
Detta tahl bijfölle alle dhe andre af samma utskott
och försvarade hvadh Taubenfelt så vijda vällment giordt
och Ridderskapet och Adelen betjänt hadhe.
Påmintes att framför kongl, breef i conceptet settes
kongl, donationsbref.
Uplästes ett Kongl. Maijrtz bref, gifvit Gen. Major
Ridderhielm, medan han satt i fängelset hoos Tartaren,
hvaruti Kongl. Maij:t hans hustru och barn effterlåter alle
dess godz med des j part till underhåld, till dess han kunne
uhr fängelset befrijas, hvilket honom eij är vordit hållit.
Resolutio: Bedia generaliter underdånigst att blifva
maintenerat vidh kongl, bref och åtniuta effecten deraf.
Gen. Major Ri dderh ie 1 m betygade elliest detta mundte-
ligen, sägande några af hans godz ännu vara ograverade,
hvilka han gierna igen begiärer.
Gref Gustaf Oxenstierna: Vedh detta tillfälle kom¬
mer jag hijt till att tienstligen förfråga migh hoos det lofl.
Ridderskapet, i resgård att han sedan 1648 har hafft den lyc¬
kan att tiena Kongl. Maij:t och Cronan och derföre häfver
någon preetension. Cammaren vijst från sig till Kongl.
Maij:t. Kongl. Maij:t lät afgå dess bref till Cammaren
att inkomma medh dheras] förslag att kunna contentera
mig; gafz honom och sielf tillståndh att finna på förslag
att blifva contenterat; har fått ett godz i Skåne förmedelst
Kongl. Maij:tz bref och immission, och sedan han hade
giort een och annan kostnadt att bruka och cultivera godzet,
är oppå omild berättelse honom detsamma ifrånhendt. För¬
frågar om det skulle vara betenckeligit, att han begiärer
Ridderskapet och Adelen ville igenom supplication eller
elliest remonstrera underdånigst Kongl. Maij:t. hans ringa,
dock oförtrutne tienster, att han icke allena måtte vara
så olyckelig, och sedan han så legitime är kommen till den
ringa ägendomb. Underkastar det Ridderskapets och Adelens
egit godtfinnande, om dhe det skulle finna betenckeligit, då
han det eij vill hafva befarat. Han besvärer sig eij öfver
Kongl. Maij:t, uthan om Kongl. Maij:t ville förunna honom
något vederlag för det, som honom kan vara afhendt.
Hr Per Sparre Larson upräknade hvadh raisons, som
kunne vara häremot. Remo listre rade lijkväll, att der kongl,
bref vore utgifne, icke så lätteligen måtte kullstötas uthan
vederbörligit vederlagh.
Hr Landtmarskalken meente och sadhe flere skiähl
vara, som han viste häremot; vore vidlyfftigt, om hvar och
een particular casus skulle införas. Man viste väll, huru
dhe godzén, serdeles ladugårderne i Skåne, voro frijkallade.
Taubenfelt sadhe een punct generaliter nu vara in-
fördt, som kunne lämpas till denne casum.
Sedan reductionsaffairerne voro så vijda afhielpte, som
1664 åhrs besvär medgofve.
Utskottet öfver den skrifft, som projecterat var till
Kongl. Maij:t om rangen.
Sedan skrifften var upläsin, Hr Anders Lilliehök
önskade, att alle kunde hafva ett interesse och intention, men
efftersom stånden äre divers, så äre och divers interessen,
och förmente det äfven häfver varit Konung Ericks XIV
intention, när han giorde Grefverne, att giöra en division
emellan Adelen.
Resolutio: Att låta samma project upläsas för samptl.
Ridderskapet och Adelen och dheras vijdare betenckiande
deröfver inhempta.
Utskott af 3:tia classe:
Drakenhielm, Klöfwersköld.
Koskul, Af 2;da ,classe].
Hr Ulf Bonde, Hr Arfwed Ribbing.
Af l:ma [classe]:
Hr Conrad Gyldenstierna, Hr Axel Rosenhane.
Utskott till ordningernes öfverseende med dhe depu¬
terade af Rijkzens Rådh:
Af l:ma classe:
Gref Gustaff Oxenstierna, Hr Jöran Sperling.
Hr Hans Ulfsparre,
Af 2:da classe:
Hr Gustaff Ribbing, Hr Jöran Krabbe.
Hr Melcher Falkenberg,
Af 3:tia classe:
Harald Oxe, Ekebladh.
Sölfwercrona,
Augusti.
353
Recommenderades utskottet på det bästa samma ärender
effter deras vällbekiände conduicte att mesnagera till samptl.
Ridderskapetz och Adelens vijdare adprobation.
Företogz gårdzrätten.
Ad 28. I stället för 10 r:daler kan sättias 60 daler
sölfvermynt, men under dhen summan häfver adelsmannen
tillståndh att arbitrera.
Ad 29. Väll förståendes att husbonden är dommare.
Ad § 'Bortrymmer, löper eller öfvergifver någon sin
herres tienst och gifver sigh under någon annans försvar,
håfve tillståndh dhensamma att återhempta, hvartill Landz-
höfdingen skall på skedde notification handen räckia, och
stånde dhen bråtzlige i sådant måhl under sin herres
arbitral afdömmande. Samma rätt vare öfver dhe, som
een adelsman kan någon konst och handtvärk på sin om-
kostnadh hafva lärt, hvilken skall vara skyldig sin herre
för een skiälig löhn att tiena, och der han uthan lof bort-
löper, vare fallin till samma straff. Här till komma ochså
dhe betiente, som ifrån fremmande landh af någon herre
kunna införskrifvas.
Skulle någon herre eller husbonde missbruka dhenne
stadga och gårdzrätt och eij underhålla och exercera sådan
disciplin till syndens afstraffande, som vederbör, vare då
förtänckt derföre inför dhen Kongl. Hofrätten att stå
och svara.
Af samptl. Ridderskapet och Adelen per vota blef
resolverat och för gådt funnit, att desse påminnelser skulle
Kongl. Maij:t underdånigst insinueras.
Accij sutskott:
Af l:ma classe:
Hr Gabriel Kurck, Hr Anders Lilliehök,
Hr Jacob Flemming, Hr Erenst Creutz.
Af 2:da [classe]:
Hr Gustaff Ribbing, Hr Axel Stålarm,
Hr Hans Kyle, Hr Knut Tott.
Af 3:tia [classe]:
Hr Gyldengrijp, Hr Appelgreen,
Hr Grass, Hr Stålhanske.
Resolutio: Att komma tillhopa, när anslagit blifver.
1 Lakun.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-protA'. 1668. 23
354
1668.
Den 22 Augusti för middagen hoos samptl. Ridder¬
skap et och Adelen.
Uplästes Kongl. Maij:tz bref angående Ståhlarmens
translation uti andre classen.1
Hr Landtmarskalken: Effter Kongl. Maij:t häfver
behagat att låta bror åtniuta des förfäders meriter och
förordna honom sähr(?) uti andre classen, altså önskar jag
honom dertill mycken lycka.
Stålahrm tackade först tmderdånigst Kongl. Maij:t
och sedan Ridderskapet och Adelen, som alt så väll hafva
uptagit, och complementerade.
Resolutio: Skall åtniuta rummet strax effter Hr Biörne-
klou, som härtill den effterste har varit i den classen.
Uplästes projectet af rijkzdagsbeslutet.1
Ad § 3. Om lagens revision och dhen methodo togh
Hr Landtmarskalken på sig att säga hvadh resolverat
var och uti protocollet fins.
Ad § 6. I stället för uppenbart krig sätties oundvijke-
ligit och verkeligit krig.
Hammarsköld påminte, att uti gamble rijkzdagz-
besluter, som 1622 och 1625, står, att när tullarne skulle
komma i gång, då skulle sådane extraordinarie hielper
uphöra; mente tiena att man lijkvist förbehölle sig, att
hvad man uti sådan nödh bevillier, icke länder till förfång
i framtijden.
Detta aggreerades.
Een dehl mente man kunde bevillia rågh- och rijkz-
dalershielpen.
Hammarsköld sadhe bäst vara att gifva det ett
annat nampn, effter rågh- ooh rijkzdalershielpen är så
vidrig i bondens öra. Mente bäst vara behålla rem och
quantum, men gifva ett annat nampn och mutera värdet,
att något mehr gifves i penningar än spanmåhl eller vice
versa, att det hade een annor faciem.
Alt detta blef resolutio, lijkasom 1664 frelse halfparten
emot skatte och chrono effter privilegierne, förbehållandes
dee vilkor deruthi finnes i acht tagne.
Utskott att träda tillsamman medh bönderne att in¬
ducera dem till een eventual hielp:
1 Se sista bilagan.
Augusti.
355
[Af] 3:tia classe:
Hr Hammarsköld, Landzhöfding Gran.
2:da [classe]:
Hr Ulf Bonde, Hr Gustaf Ribbing.
luna classe:
Hr Conrad Gyldenstierna, Hr Anders Lilliehök.
Fischalen sändes till bönderne.
Uplästes handtvärkzshuu sordnin gen.
Ad 1 §. För imposter sätties ett annat svenskt ordh.
Påminnes att detta värk icke drages sedan till mono-
polinm, uthan stå hvar och en frij, och icke slutes under
någre fåås händher.
Ad § 2. Att orterne måtte specificeras, och Stenderne
tillåtes dheras underdånigste påminnelser deröfver insinuera.
Ad § 3. Ad författade addatur och öfversedde.
Ad § 29. Interessenter för participanter ubique in con-
textu bör observeras.
Resolutio: Berömdes och approberades, önskandes att
det ju förr ju heller måtte i värkställigheet bringas. Rid¬
derskapet och Adelen vela med Kongl. Maij:tz nådige per¬
mission hafva sigh förbehållit, att om dhe i dagh eller
morgon något kunne hafva vedh denne handtvärkzordning
att påminna, det dem må stå fritt och vara effterlåtit.
Dito uplästes Kongl. Maij:tz ordning, huruledes med
allmogens uthlagors upbärande och infordrande till Cronan
[hållas skall], dat. Stokholm den 18 Äng. 1668.1
Resolutio: Ridderskapet och Adelen finna för denne
gången denne förordning godh och gildh, underdånigst hem¬
ställandes Kongl. Maij:tz högvijsa vijdare disposition om
revision och inqvisition af räckningerne, [som] uthi den
siste puncten är infört, förbehållandes sig ochså frijheet
framdeles härvedh att påminna.
Upkommo dhe deputerade ifrån bönderne.
Hr Conrad Gyllenstierna förde ordet, sägandes huru
dhe hade effter un dfän gen commission giordt sitt bästa, men
inthet kunnat förmå dhem till något vist. Ville kl. 4
i dagh effter middagen komma igen. Talade om att com-
pagnierne måtte uphöra, serdeles saltcompagniet.
1 Se sista bilagan.
356
1668.
Hammarsköld påminte, huru bönderne hade sagt,
att när dhe bevillia något, det må komma till Cronan,
och att frelsebonden må gifva så mycket som crone och
skatte.
Dito uplästes dhe öfrige ährender Reductions-Colle-
gium angående.
Ad § 1. Hammarsköld påminte hans mening så
hafva varit, att man skulle vijsa Reductions-Collegio, det
Ridderskapet och Adelen emot deras åtahlan realiter hade
att svara således: Att der dhe klaga, att dhe få inge
documenter inn, kan svaras, att månge, som hafva gifvit
dheras documenter in, hafva ändå gått tu eller trij åhren
och intet ändå blifvit richtige.
Hr Landtmarskalken förmente det vara något hårt;
man kunne väll behålla rem, men initius föra pennan på
bästa sätt, som skee kan.
Dito kom Secreteraren Gyldenstolpe, nedsändt af dhen
Kongl. Regeringen, och upkallade dhe nye fyra Rijkzrådhen,
som ochså skedde, nembligen Landtmarskalken, Grefve Jahan
Stenbock, Hr Lars Flemming, Hr Thore Bonde.
Sedan klåckan 12 kom Hr Landtmarskalken igen på
Ridderhuset, och skedde dimission för middagen, att samptl.
anslås till klåckan 3 effter middagen praecise.
Den 22 Augusti effter middagen kom samptl. Ridder¬
skapet och Adelen tillhopa.
[Om Reductions-Collegium].
§ 1. Hvadh löhnen anlangar refererar Ridderskapet
och Adelen sig på det, som uti dheras gravaminibus är
infördt.
Ad § 2. Ridderskapet och Adelen hafva ingen annan
intention hafft än af Collegio anmoda och att begiära
hvadh stadgan och rijkzdagzbeslutet förmår. Men emedan
något annat eij directe synes vara svarat till frågan, uthan
något annat infört, som allenast synes sortera under Kongl.
Maij:tz nådige dijudication, ty vela dhe sig der under¬
dånigst inställa.
§ 3. Var något hårt. Reqvirerar een lindrigare penna.
§ om jordaboken excludatur.
Landzhöfding Gran sade sig eij hafva varit tillstädes
i uthskottet, när sådant är vordet infört.
Augusti.
357
Taubenfelt men te honom medh ofog sådant höra;
vore han intet tillstädes, imputet sibi. Tog det någet vedh
sigh, att han ville tala emot hvad uthskottet hade giort;
det var lijkvist upläsit.
Hr Landtmarskalken bijföll honom, att fastän een
i ett utskott är borta, så kan fördenskull inthet ogillas
hvadh af dhe andre resolverat och för gådt funnit ähr.
Vedh denne § bör ihugkommas, att inge resolutioner,
jordeböcker eller slijke flere förordninger måge hafva laga
krafft, förrän dhe af Ridderskapet och Adelen äre veder-
tagne, utan alt in mitiorem partem i riter pr cetera, hvaruti
rijkzdagzbeslutet och stadgan Adelen synes favorizera.
Ad § 4. Ridderskapet och Adelen önska underdånigst,
att een viss tijdh med inlösen af godzén på förbudne orter
kunne föreställas, att icke possessor så oviss måtte lefva
om sin egendombz vilkor.
Ad § 5, ad § 6, ad § 7, ad § 8, ad § 9, ad 10 §,
ad slutet.
Fans för godt att giöra ett complement höfligit igen.
I det öfrige hvadh Hr Steen Bielkes Excellentz häfver
tesmoignerat Collegii goda villia och åstundan att giöra
hvar och een skähl och rätt, svares höfligen och tiänligen
till hans modeste contestation.
Uplästes Örnestiernas upsatte puncter reductionen an¬
gående.
Ridderskapet och Adelen committerade Hr Taubenfeldt
att justera alle desse puncter, och att om frijhetzmijlens
adjousterande införes uti den puncten om bergzjordebokens
formerande.
Ad 6. Skall blifva bestående.
Af (o: Ad) 7. Deleatur. Om någon hade kiöpt godz
af Cronan, som eij hafva kunnat hemulas, för det dhe
militien vore tillslagne eller elliest graverade, att kiöparen
må få niuta sin 1 part till vederlag.
Ad § 8. Ridderskapet och Adelen begiära underdånigst,
att dhe, som behaga och så för sigh beqvembligen finna,
må få behålla deras j part emot räntans åhrlige afläggning
till Kongens myndige åhr. Och utheslutes alle dhe införde
rationes. Deleatur det som talas om Upsala öde, ran¬
sakning etc.
Ad § 9. Blifver stående.
358
1668.
Ad 10. Deleatur incise: 1 deleatur, 2 et 3 deleantur,
4 § incise strykes uth.
11 § deleatur, 12 § deleatur, 13 § forbij, 14 bort der
med, den 15 ut dermed, 16 ochså uth, 17 uth, 18 deleatur,
19 är tillförende påmint, 20 § deleatur, 21 deleatur.
Hr Conrad Gyllenstierna refererade hvadh dhe
deputerade hoos Bönderne uträttat hafva; hafva inthet
kunnat förmå dem till vijdare bevillning än 6 mark på
gården, men eij till någon spanmåhl; påminte att dhe intet
ville, att Adelen skulle något deraf niuta, hvarpå dem är
svarat, att man eij bör gå från det fornt och af ålder
vahnt har varit.
Resolutio: Referera underdånigst Kongl. Maij:t vårt
underdånigste betenckiande och hvad vij i saken hafva
funnit för gådt att giöra. Ridderskapet och Adelen hålla
sig fast dervedh, att rijkzdagzbeslutet och stadgan eij kan
eller må extenderas till andre godz och ägendomb än dhe,
som mellan 1632 intill 1655 kunna vara bortgifne, hvaraf
dhe på förbudne orter och j parten reduceras, men hvarken
förstås kan om dhe godz, som tor 1632 eller elfter 1655
kunna vara bortgifne, såvijda desse senare eij strijda emot
bemälte rijkzdagzbeslut och ofvanbemälte stadga.
§ 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28 etc. deleantur in totum.
Dito nya gravamina. Deleatur totus prolixus ille pri¬
mus paragraphus, 2 quoque, 3 item, 4 deleatur, 5 dito,
§ 6 item, 7 item, 8 deleatur, 9 item, 10 § deleatur.
Sedan alt var upläsit, Hr Landtmarskalken å samptl.
Ridderskapets och Adelens vägnar recommenderade Hr Tau-
benfeldt med Hr Landzhöfdingen Gran och Hr Koskull att
effter detta öfverseende sammanfatta och stylizera svaret.
Öfver gårdzrätten.
[I.] Om processen:
Ad 1 §. Ubi familia est et jurisdictio inom råå och röör.
Ad 2 §. Aggreerades. Ad 3 §. Aggreerades. Ad 4 §.
Similiter. Ad 5 §. Deleatur. Ad 6 §. Deleatur. Ad 7 §.
Placebat.
Ad 8 §. Placebat, dock således att justitien igenom
långsampt drögzmåhl eij uti des behörige lopp hindras.
Ad 9. Placebat. Ad 10. Deleatur.
II. Quse personse subjiciuntur huic jurisdictioni:
1. Placet. 2. Idem.
Augusti.
359
3. Deleatur. Förstås allenast een vederbörlig disciplin
öfver des dagelige familia, hvadh som passerar i des gårdh.
III memb.:
Ad 1. Placet. Ad 2. Placet. Ad 3. Placet. Ad 4.
Toleratur.
Ad 5. Denne punct fattas således: Hootar tienare
hussbonde och låter märkia sin vedervillia, miste hand sin.
Understår han sig effter lijf hussbondens sine stå, då straffas
till lijfvet och remitteres till forum competens. Synes bäst
straffas arbitraliter och eij specificeres. § 2 placebat.
Ad 6. Alle slagz- och såhremåhl, som mellan betiente
vedh dheras embetes förrättande förelöpa, sortera härunder,
som civilsaker elideras.
Ad 7. Tillsätties: Dock inom rå och röör; bara lönske-
leijo behålles, men annat höör remitteres ad forum competens.
1665 åhrs stadga uteslutes.
Ad 8. Toleratur.
Ad 9. Hic addatur § novus: Är någon tienare så
otrogen, att han sin huusbonde någre documenter bårtstjähl
eller communicerar bref eller elliest något förräderij för-
öfver, hvaraf huusbonden någon merkelig skada tager,
straffas arbitraliter som een otrogen tienare effter som
bråttet och skaden, den husbonden tagit häfver, är till.
Ad 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22,
23, 24, 25, 26, 27, 28. Toleratur.
Slutet item aggreerades.
Påminte Otto Scheding, att richtige protocoll måtte
hållas öfver sådane borgrätter, att een husbonde måå på
anfordran, der något klagemåhl om hans borgrätt skee
skulle, måtte kunna vara för sine domar responsable.
Slötz att till nestkommande tijsdagh, vill Gudh, åter
anslås skall.
Den 25 Augusti för middagen vedh samptl. Ridder¬
skapet och Adelen.
Uplästes Hr Arfwedh Ribbings supplication emot Hr
Gustaff Ribbing.1
Hr Gustaff Ribbing uhrsächtade sig, att han det
eij hade giordt animo injuriandi, uthan allenast i hastig-
heet.
1 Se sista bilagan.
360
1668.
Hr Landtmarskalken sade för Hr Arfwedli Ribbing,
sedan han var 1
Uplästes protocollet,2 och dhe giorde affträde hegge
parterne.
Sedan inkallades Hr Gustaff Ribbing, och proponerade
Hr Landtmarskalken 1
Gustaff Ribbing mente sigh väll vara öfverbödig
att gifva det effter, allenast ville icke så hafva tahlt
uthi den meningen, hade allenast vedh tillfälle af besvärs-
puncterne nemdt ett ordh.
Hr Landtmarskalken: Landzhöfdingen Hr Gustaf
Ribbingh häfver för samptl. Ridderskapet och Adelen för¬
klarat sigh eij hafva giordt det animo injuriandi; ville
tagat uhr protocollet, allenast dhe ville förlijkas och vara
gode vänner.
Hr Arfwed Ribbing sade sig dermed villia vara
tillfredz, allenast att han een annan gång inthet så igen¬
kommer. Toges dermedh i handh.
Sedan företogz det han emot protocollet ville säga,
och effter(!) han sigh således explicerade, orden så väll vara
af honom tahlte, som i protocollet infört är, men hans
intention hade intet varit sådan.
Hr Landtmarskalken sadhe, att Secreteraren borde
altidh handhållas; bevittnade att han allareda hade giort
gode profver af een åhrlig och capable man.
Hvilket ochså Ridderskapet enhelleligen bijföll, och
dermed var den qveestionen afslättat.
Uplästes Gyllenpatrons supplication emot Fisch alen.'1
Resolutio: Remitteres till dhe deputerade öfver ridder-
huusräkningerne, där att liqvidera, och sedan remitteres
injuriaesaken ad competens forum.
Hr Landtmarskalken inviterade samptl. Ridder¬
skapet och Adelen till att follia sahl. Hr Jöran Flem-
mingz lijk i dag ifrån Räntemestarens huus till S. Jacobs-
kyrkian.
Uplästes åter reductionspuncterne.
Hr Landtmarskalken proponerade om Grefve Sten¬
berget supplication den materien angående, att dhe skriffter,
1 Ett par raders mellanrum.
2 Jämt. ofvan sid. 259, 260.
3 Se sista bilagan.
Augusti.
361
som voro växlade emellan honom och Grefve Stenbock,
måtte extraderas, och alt komma utur protocollet.
Resolutio: Alle funne det för gådt.
Hr Landtmarskalken låfvade sigh villia disponera
Grefve Stenbock ochså dertill.
Reductionspuncterne blefve aggreerade således att ren-
skrifvas och sedan af Hr Landtmarskalken effter vanlige
stylum nomine totius Nobil i tatis underskrifvas.
Derpå kom Secreteraren Franc, utsänd af Kongl. Maij:t
och den Kongl. Regeringen, och påminte om svar på dhe
puncter, som än restera.
Honom svarades, huru Ridderskapet och Adelen skulle
giärna önska, att svar på deras reductionspuncter och besvär
för slutet gifvas kunne.
Uplästes svaret på bygningzhielpen och dhe andre extra¬
ordinarie räntor sampt dhe andre ärender, som Hr Sten Bielke
och Grefve Nills Brahe proponerat hafva. Och aggreerades.
Kom uth skottet igen ifrån Bönderne.
Hr Conrad Gyllenstierna: Tvenne daler sölfver-
mynt af een heel gårdh och 1 daler sölfvermynt på \ hafva
dhe ändteligen bevilliat, och att denne hielp skulle kallas
een krigzhielp, och att det enskijlt skulle komma till
Chronan. Hade ochså rört om store giärden, som tillförene
är bevilliat till een krigzhielp och borde till den tarfven
än bijbehållas, men så remonstrerades dem, huru Chronan
hade sålt den åt Adelen. Den ofvan införde bevillning
vela dhe eij ingå utan bello existente et cum reservatione,
att den till inga andra usus employeras.
Resolutio: Att referera Kongl. Maij:t underdånigst
hvadh Ridderskapet och Adelen hafva härvidh tillgiordt och
hemskiuta det öfrige Kongl. Maij:t och Rijkzens Regering
och Radh.
Hr Landtmarskalken proponerade om dhe andre
ärender, som communicerade ähro.
Resolutio: Att Hr Landtmarskalken genom utskott
detta mundteligen skulle besvara.
Den 26 Augusti för middagen vidh samptl. Ridder-
skapets och Adelens närvaru.
Hr Landtmarskalken proponerade om dhe, som nu
på denne Rijkzdag
362
1668.
Uplästes Grefve Stenberg/, supplication.
Resolutio Nobilitatis: Att sielfve skriffterne skulle
igenom Secreteraren lefvereras åt parterne igen, och det
uthtages uthur protocollet, hvadh emellan dem i så måtto
kan vara passerat.
Uplästes Lilliornes supplication emot Bengdt Brynte-
sons solmer, som kalla sigh Lillior.1
Resolutio: Att Hr Landtmarskalken skulle skrifva
dem till och senda een copia af denne supplication, sigh
deröfver till nästkommande Rijkzdagh att förklara, och
denne supplication lägges ad acta saivo jure tertii, och
skulle Secreteraren efftersökia uthi protocollet.
Ulf Bonde påminte om Essping.
Ben 27 Augusti effter middagen vedh samptl. Ridder-
skapet och Adelen.
Företogz utskottetz upsatz, som hade suttit öfver dhe,
som ännu introduceras skulle.2 Alle dhe, som på uthskottetz
specification stå ofvanför Riegeman uptecknade, blifva som
dhe der stå, och som dhe uthlofvat hafva.
Resolutio Nobilitatis öfver Riegeman: Denne intages,
och des broor skall få niuta samma säte med honom, när
han först får Kongl. Maij:tz bref och härmedh reserverar
sin rätt, om han samma kongl, bref eij för introductionen
bekomma kan. Skall gifva femtijo daler.
Resolutio Nobilitatis öfver Nassokin: Etfter Hans
Maij:t häfver igenom Hr Landtmarskalken tillåtit, att med
denne Nassokin så procederas skall som medh andre bajorers
söhner skedt är; nu befinner man af protocollen, att Konungar
hafva declarerat bajorers söhner för rätte adelsmän, ty i
krafft af Adelens privilegier introduceras, och confereres
honom rummet framför Rigeman näst Muscheron. Skall
gifva femtio daler s:mt till Ridderhuset.
Resolutio för Esping: Om han effter bevijste skiähl
kommer till att introduceras, skall han icke des mindre
låta af Kongl. Maij:t förändra sitt vapen, effter Hr Ulf
Bonde på Rijkz-Skattmesterens, Böndernes och Båternes
vägnar deremot protesterade, förandes een essping med mast
och segell. Skall stå näst Riegeman, och Gröning dernest.
1 Se sista bilngau.
2 .Tämf. härom sista bilagan.
Augusti.
363
Resolutio för Gröningen: Effter han medh gode skiähl
så väll [af] Hans Kongl. Maij:tz remissorial som och Hans
Excellentz Rijkz-Dråttzens attest fins vara adelsman, skall
han introduceras, och i anseende af des vilkor och långlige
tienster gratis uthan någre penningar till Ridderhuset.
Resolutio om Kraffert: Effter hans skiähl profves
giltige, Kongl. Maij:t ochså begofvat honom medh godz, och
tient Cronan erligen, och elliest af alle bevittnades, som om
Skåtzske familierne någon kundskap hade, ty vardt ordine af
alle classerne för gådt funnit att till föllje af kongl, bref
admittere honom in societatem Nobilitatis. Gratis.
Resolutio för Kräffting: Ridderskapet och Adelen,
till föllje af Kongl. Maij:tz nådige remissorial hijt till Rijk-
zens Ridderskap och Adel, hafva effter någon ransakning
inthet funnit någre skiähl, derigenom Kreffting kan för
adelsman ehrkennas, uthan ställes derhän att söka Kongl.
Maij:tz nåder om nobilitet.
Hr Landtmarskalken sade det skulle vara een pro¬
stitution af heela Noblessen, om man sådane ringa giltige
attester skulle antaga, ty det var eij annat än ett stort
måhlat vapen och attest af Syndficus] i Brehmen, Wagman,
att Krefftinge vapn häfver der ståt på ett fönster.
Samma dagh i föllje af kongl, undfångne bref skedde
deliberation om Andreas Bruces naturalizerande ibland Rid¬
derskapet och Adelen, och resolverades således: Ridder¬
skapet och Adelen kunna uthi detta måhlet inthet för tijden
deferera vijdare än det dhe finna af een genealogie, på
pergament upsatt, jämbväll aff Gen. Major Barchlaij och
Major Orchartons skrifftelige attest, att Bruce-familien är
een gammal adeligh slächt, men innan des And. Bruce medh
fullgiltige skiähl kan bevijsa sigh vara in linea descendenti
af samma familia, kan han eij admitteras. Dock der han
till nästkommande Rijkzdagh detta bevijser, då skall han
niuta detta sitt rum och stäUe, som hade han nu varit
immatriculerat och intagen, hvilken rättigheet honom här¬
medh reserverat blifver.
Cantzler (o:Celestinus?) Sternbach gifver etthundrade
r:daler.
Smidenfeldt gifver femtijo daler.
Brunell gratis.
Baggehufwud etthundrade daler.
3(34
1668.
Lindtman etthundrade daler.
Yon Gerten. Ridderskapet och Adelen pröfva för
skiäligt och billigt, att där sal. Öfverste Gerdten vöre
introducerat, då niute sitt ställe, men desse Gertner, som
nu introduceras, gå effter 1647 åhrs bref och niute ett säte
och stemma på Ridderhuset. För heela familien gifve tu¬
hundrade daler sölfvermynt, och när dhe öfrige komma,
gifve ochså något.
Lillienthal femtijo daler sölfvermynt.
Stiernlo gratis.
Örnstet etthundrade ducater.
Granatenborg femtio daler sölfvermynt.
Yon der De il en tuhundrade ducater.
Nymeijer femtio daler sölfvermynt.
Twengerhielm trättio daler sölfvermynt.
Klingenstierna etthundrade ducater.
Sölfverström trehundrade daler sölfvermynt.
Belfrage fyrahundrade r:daler.
öfverste Ranck steg fram och sade, att dennes fader
var illa noterat, som tahlet går.
Hr Landtmarskalken remonstrerade, att fastän hans
fader vore een 3 markz karl, så kunde det eij redunderas
på sohnen, ty allena crimina lmsse Majestatis subvertera
statum, som privilegierne lyda, och eij andre delicta.
Resolutio: Alle Belfrages söhner niuta Kongl. Maij:tz
bref till godo, men faderen admitteres inthet, förrän han
sig purgerat häfver, hvad publ. rumor honom har på-
bördat.
Örnestierna bijföll Öfverste Rankens tahl, att ondt
rychte går om honom.
Gifver fyrahundrade r:daler, som ofvansatt är.
Lejonhielm femtio daler sölfvermynt.
Feldtreuter trättio daler sölfvermynt.
Ehrenberg etthundrade daler sölfvermynt.
Schönfeldt tages in nederst af desse ofvansatte, föll-
jandes på Feldtreuter. Men denne resolutio blef sedan
ändrat, till des dhe andre nys nobiliterade tillijka sigh an¬
gifva och man får pröfva hvars och eens skiähl. Skall
gifva trehundrade ducater.
Gen. Major Siöblad påminte om Liwenstein benembd,
att han hade herlige och giltige attester och lare nå Kongl.
Augusti.
365
Maijrtz bref att blifva intagen, begiärandes hans rum måtte
honom blifva förbehållit.
Resolutio: Att han näst dhe, som naturaliseras, skall
insatt blifva.
Gerdt Leve reserveras idem jus.
Similiter om alle, som naturaliseras och på denne Rijkz-
dag kunna komma att introduceras, reserveras deras jus.
Ben 28 Augusti för middagen ved samptl. Ridderskapet
och Adelen.
Upkom utskottet från Borgerskapet.
Hr Anders Lilliehök: Stendernes deputerade hafva
tahlat om executionsordningen, som dem i går först är
inlefvererat, och effter dhe finna dhen af stoor vicht och
dhe vela nu gierna skrijda till ändan, synes bäst upskiuta
till lagens revision och i medier tijd förblifva vidh lagen.
2. Om manufacturerne: Yore väll någre, som giordes här
i landet, men eij uti dhen qvantitet, att dhe kunna giöra
provision deraf till alle tarfvor, som vantmakerij och rask-
makerij etc. Begiärade Ridderskapet och Adelen ville
underdånigst medh dem hoos Kongl. Maij:t anhålla, det
dhen höga tull, som på dhe vahror satt ähr, må så
länge blifva uphäfven, som ymnogheet i landet kan igenom
manufacturers tilltagande komma i landet.
Att bedia Kongl. Maij:t, det duelsplacatet må opskiutas
till Kongl. Maij:tz myndige åhr, och att the i medier tijdh
må få försvara sig som riddersman ägnar och böör, hvaruti
alle 3 classerne äre eense.
Ståhlhanskens saak remitteres till lag och rätt.
Hr Jacob Flemming berättar sigh och vara af the
tankar.
Ham[n]skrå oplästes.
Till 1 puncten påminnes, att thet så modereras, att
icke hampnfogden för någon sin egennyttigheet skuld för¬
hindrar fisket.
Uthskottet nempnes till att gå op till Rijkzens Rådh
medh svaret om bygningzhielpen och att förklara the öfrige
punchter, som Kongl. Maij:t sielf angå, såssom om rostienst-
längder och annat slijkt.
l:a classis:
Hr Axel Rosenhane, Hr Conrad Gyllenstierna.
366
1668.
2:a classis:
Hr Gustaff Ribbing, Hr Ståhlarm.
3:a classis:
Grass, Hr Taubenfeldt.
Kom ett utskott ifrån Presterskapet, och blefve någre
förordnade att höra theres anbringan, som är thet uth-
skottet tillförende var skickat emot Borgerskapetz uthskott,
och hade detta Presterskapetz uthskott samma anbringan
som Borgerskapet.
Hvarpå gafs uthskottet lijka svar, som Borgerskapet
har fått, och låfvadefs] them än thertill communication af
the påminnelser Ridderskapet och Adelen hafva öfver-
lefvererat Kongl. Maij:t på executionsordningen.
Den 28 Augusti efter middagen [hoos] samptl. Ridder¬
skapet och Adelen.
Effterskrefne deputerade[s] till öfversee duelplacatet:
Af l:ma classe:
Hr Lejonsköld, Hr Stake,
Hr Fletwudd, Hr Rosenhane.
Af 2:da classe:
Hr Arfwed Ribbing, Hr Hård,
Hr Ulfsparre, Hr Tott.
Af 3:tia classe:
Hammarsköld, Koskull,
Per Hierta, Appelgreen.
Ståhlhanske,
[Om klädeordningen].
1. Att den förra klädeordningen i Drottning Christinae
regementztijdh så väll som den renoverade måtte reciteras
strictissime att hållas och effterlefvas som lagh, eller straffes
som till executionsordningen är påmint, nembligen Kongl.
Maij:tz förbudzbrytare, och falle i Kongens onåde sampt
miste exercitium af sitt voto.
2. Att det som ett additament måtte förbiudas i stad¬
gan att [bära] fiedrar, all fassionerat tygh och borderade
gehäng, utan allenast slätta gehäng medh massiff sölfver-
eller guldhbeslag och uthan fransar, och der någon in
fraudem legis ville under pretext att draga förbudne
kläder i huset, skulle han lijkväll samma straff undergå.
Augusti.
367
Resolutio: Att nästkommande nyåhr skall denne ord¬
ning begynnas att practicera.
3. Anhålla än ytterligare om een viss habit antingen
effter facon, som han nu drages, eller som Kongl. Maij:t
i nåder kan behaga, således att Ridderståndet ifrån alle
dhe andre kan vara åtskildt.
Uplästes Kongl. Maij:tz bref för Trögleben att in¬
troduceras. 1
Resolutio: Niuta sitt rum nederst af dhe naturali-
zerade, men fremst för dhe nobiliterade och näst Gröningen.
Den 31 Augusti för middagen hoos samptl. Ridder¬
skapet och Adelen.
Hr Landtmarskalken proponerade om att Prester¬
skapet hade påmint det skola införas i rijkzdagzbeslutet
angående deras barns upfostran i vår luterske lähra, som
ähre af skilljachtig religion och hafva jus civitatis här,
så dhe af Ridderskapet som Borgerskapet emot förlust af
samma jure (bil. 21).
Resolutio: Aggreerades.
Utskottet öfver Banco:
Af l:ma
Hr Axel Rosenhane,
Hr Lennart Mörner,
Hr Jöran Sperling,
Af 2:da
Hr Gustaf Ribbing,
Hr Arfwed Ribbing,
Hr Falkenberg,
Af 3: tia
Hr Hammarsköld,
Hr Lagerfeldt,
Hr Lichton,
Hr Taubenfeldt,
Hr Appelbom,
Hr Anders Lilliehök berättade hvad utskottet till
Prester- och Borgerskapet i förgår hade uthrättat. Sadhe
allareda hafva gifvit in deras påminnelser och kunne eij
vijdare dertill giöra. 2. Om manufacturerne: Att tullen
må blifva lättat.
classe:
Hr Jacob Flemming,
Hr Erenst Creutz.
classe:
Hr Gustaf Person,
Hr Johan Rosenhane,
Hr Stålarm.
classe:
Hr Rosenholm,
Hr Schiittehielm,
De Mucheron,
Sölfwercrona.
1 Se sista bilagan
368
1688.
Hr Landtmarskalken proponerade, att Hans Excel-
lentz Rijkz-Cantzleren med andre Ridderhuus-Directorerne
lare i morgon effter middagen komma hijt neder om Rid-
derhuus ärender att öfverläggia.
Resolutio: Att blifva vedh samma uthskott, som 1668
den 18 Julij var utnembt, hvilket ochså uplästes.1
Uplästes Öfverstelfieutenant] Gustaf Lodz supplication
emot Jacob Johanson och remitterades till Directorerne.2
Resol[veradesj dito att anhållas måtte hvadh een gångh
är per vota concluderat, nembligen af Directorerne begiära
een annan Fischal.
Dito kom tahlet på introducendis, och vardt belefvat:
1. Dhe naturalizerade komma fremst att stå af dhe, som
nu introduceras. 2. Dhe nobiliterade i Drotning Chri¬
stinae och Konung Carl Gustafs med Regeringen,3 att
dhe gå effter dheras brefz data. 3. Dhe som på dhen
18 hujus äre nobiliterade, desse senare skola låtta om
dheras ställe.
Uplästes Schönfeldtz supplication om moderation på
dhe 300 ducater.2
Resolutio för Schönfeldt: Etthundrade ducater in specie
skall blifva.
Resolutio: Sölfverström etthundrade ducater dito.
Resolutio: Klingenstierna etthundrade r:daler.
Otto von Scheding förfrågar, om någon, som låter
nobilitera sig, får taga up fremmande och andras nampn;
sadhe sig hafva een svåger af god Lijflendsk adell, som
heeter Schönfeldt.
Landtmarskalken sadhe honom vara adlat af Kei-
saren; elliest förmår ridderhuusordningen — —
Resolutio: Att han skall kalla sig Schönfels och icke
Schönfeldt.
Resolutio om Du Rees:2 Att det skall förblifva vedh
som slutet är, att han eij annars än som een nyss nobili-
terat kan considereras i anseende af dhe skiähl, som till-
förende till protocollet införde ähre.
Dimitterades dhe andre, men utskottet öfver duell-
placatet blef qvar.
1 Sc oiVan sid. 234.
2 Se sista bilagan.
3 Meningen otydlig.
Augusti.
369
Resolutio: Ridderskapet och Adelen begiära under¬
dånigst, att duelplacatet må cessera och uphäfvet blifva,
vill Gudh, till Kongl. Maij:tz myndige åhr, och att dhe
få förblifva uthi medier tijdh vedh Sveriges lagh. Och där
då sedan samma placat någre påminnelser dervidh skole
giöras, vela Ridderskapet och Adelen desse effterfölljande
underdånigst hafva insinuerat:
Den 1 påminnelse aggreeras såvijda, att såsom i duel¬
placatet effterlåtes defension ut li i lijfsnödh, att och när
dheras heder och ähra angrijpes, som högre ähr än lijfvet,
att dhem ochså må stå fritt sig att försvara, såssom der
een neslig handteras, såssom medh prtesentering af coup
de batton, är fuller och obeskedene och skimpflige ordesätt
uthäfver etc., må vara fritt att försvara sigh.
2. Det som införes, att een som slås skall falla i
Kongens onåde, att sådant må utheslutas och dhen bråtzlige
straffes effter lagh; sedan att det ordet biltog och förvijsas
landet må ochså utkomma, effter det ståndet och privi-
legierne fast prmjudicerligit är, och i stellet låta straffet
skee effter lag. Om någon skulle falla i duel, begiära dhe
underdånigst, att han må åtniuta lijkväll een christeligh
och hederlig begrafning effter sitt ståndh.
3. Skulle nu någon utom rätta lijfznödh och dhe ound-
vijkelige tillfälle, som förbemälte ähre, sökia någon otijdig
handell och fordra någon till kamp, kommer det intet till
någon actualitet, bote förste gången 50 daler s:mt; fölljer
der slagzmåhl uppå, bote då ett för alt för slagzmåklet
etthundrade daler, men det öfrige plichte effter lagh.
4. Så offta som någon sig häremot förbryter, så kan
den straffas dubbelt upp för hvar gång; dock väll till
förståendes, att poena omsijder eij högre pålägges än effter
proportionen af böterne i lagen, som Ridderskapet och
Adelen uthi deras underdånigste gravaminibus påmindt
hafva, och vedh samma straff förblifver sedan, så offta han
sig förbryter, men eij någonsin högre eller derutöfver.
5. Ridderskapet och Adelen återhempta hermed under-
dånig[st] hvad dhe tillförende medh ödmiukeste tillförsicht
begiärat hafva, att Hofrätterne icke uthöfver den summa,
som der nembt är, må arbitrera och straffa.
6. Ridderskapet och Adelen anmoda ochså under¬
dånigst, att när någon kan otillbörligen blifva angripen
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., X. 1668. 24
370
1868.
af annan, och Kongl. Maij:tz Minister eller elliest befehl-
hafvande der å orten kan komma emellan och å embetes
vägnar förbiuda samma tort att revangera, att då den
parten, som den andra injurierat häfver, må tillhållas att
gifva sufficient och nöijachtig satisfaction åt den, som
bederat är, på det skiähl och billigheet medh all god lämpa
må underhållas och ved macht blifva.
7. Bredevidb detta begiära Bidderskapet och Adelen
ochså underdånigst att i nåder blifva förskonte med fischa-
lisch inqvisition och åklagan, men att Gfouverneurer och
Landzhöfdingerne i lähnen och Öfverståthållaren här i
staden må uti [närvaro af] 6 eller mindre tahl sig adjun¬
gerade af adell inqvirera om det måhl, och sedan ransak-
ningen den Kongl. Hofrätten inlefverera.
8. Skulle någon understå sig att beväpna sitt folck
och tienare, under prsetext af rencontre någon antasta eller
elliest stå i försåt för annor uthan att säga honom erligen
till, att densamme måtte straffas uthan all nåde som een
landzfrijdz förbrytare, och dhen tienare eller hvem som
skulle låta kiöpa eller leija sig till att antasta någon
således försåteligen och låta bruka sig till sådan infame
action, att den ännu hårdare må straffas, nembligen huud-
strykas för kåken och brännas märkie i des ansichte, jämb-
väll förvijsas landet androm till sky och varnagell, men
adelssmannen sielf miste för sig i lijfztijden sitt votum
på Ridderhuset och vari aldrig lijden uti erlige lag eller
sambqväm.
Den 31 Augusti effter middagen hoos utskottet af
Prester- och Borgerskap öfver Banco.
Hr Landtmarskalken effter vanlige complementer
sade, huru Kongl. Maij:t och dhen Kongl. Regeringen hade
i nåder remitterat till Bijksens Ständer att inhempta deras
betenckiande öfver bancoväsendet; sade några projecter
skriffteligen vara fattade, hvilke bäst synes böra upläsas,
på det man sedan desto bättre må kunna häröfver discurrera.
Hvilket aggreerades, och uplästes sedan samma project,
som var allenast kort.
Episcopus Bazius sadhe dheras ståndli finna sielfva
saken god, men såssom dhe hade hört, att det skulle komma
på hvart och ett ståndli att stå, att dhe skulle hafva
Augusti.
371
dheras Commissarier; dhe vore af sådant ståndh, som med
mundanis icke kunne sig så mycket befatta; ville inthet
gerna mengia sig deruti; dheras medbroder hade gifvit
dhem sådan instruction att draga sig derifrån och fram¬
deles för alt vijdare ansvar; ville skiutat under Kongl.
Maij:t och dhe andre stånden, att dhe må dher uthi giöra
och sluta, som dem behagar; dhe ville vara slutne derifrån
och kunne på vidrigt fall eij heller vara responsable för
dheras medbroder, som hemma åhre.
Tegner berömde värket; men te bäst vara, om värket
så inrättades, att det kunne bestå uppå inhemiske crediten,
och låta uthlendske så länge bero; holt väll för bäst att
gå på det fundament, sorn upläsit ähr.
Hr Schuttehielm sade det ordet Banco vara af den
uthtydning, att det är icke annat än een publique cassa och
tager sitt nutriment och fillerum af ipsa republica, cujus
est cassa. Meente man borde hoos oss eij mehra desperera
uti slijke saker, än andra nationer det hafva giort. Yij äre
eij så butthufvade; allenast een godh disposition och manie-
ment vore, så skulle ett sådant nyttigt värk märkeligen
komma manufacturerne och commercierne uthi frisk gång
och flor.
Bazius mente Gfudh hafva oss så väll vällsignat medh
förståndh som andre nationer, men olyckan vore så hoos oss
i slijke fall; dhe hade vestigia för sig; man kunne probera,
på hvadh säkerheet han kunde inrättas till nästkommande
Rijkzdag, ty det vore så medh vår nation, vij vore någet
misstrogne.
Hr Landtmarskalken aggreerade sådant, allenast
mente sådant misstroende kunne afhielpas, när samptl.
Rijkzens Stender guaranterade verket; vij hade ochså een
så rättrådig och nådig öfverheet.
Hr Schyttehielm tog exempel af eens privati credit,
som trasserar stoora vexlar; mente Banco, så inrättat, kunne
meritera fast större, och kunna inthet afsee någon hassard
och misströstan skulle vara underkastat. Remonstrerade
nyttigheet och säkerheten deraf.
Bazius holt tahlet för mycket gådt; önskade att alt
kunne gå väll till; uthi vidrigt fall ville dhe för dheras
ståndli hafva sigh reserverat ingen hazard att vara under¬
kastat. Repeterade det Hr Landtmarskalken sade, att inge
372
1668.
bancozedlar skulle häreffter brukas; mente såssom att kan
förnumme crediten vara fundamentet af Banco, så stodo
crediten i zedlarne.
Hr Landtmarskalken remonstrerade contrarium, och
att zedlerne inthet vore nödige.
Hammarsköld remonstrerade nyttigheeten deraf uti
bara räknandet, som derigenom bespares; man kan betala
utan att räkna eller see een penning.
Doctor Per Bång från Abo mente contraventionen
kunna skie, att alle sammansatte sig på een tijdir att fordra
dheras penningar, och dermedh folie crediten.
Hr Schirttehielm bevijste, att väsendet et communis
societatis ratio tillåter eij sådane universelle contraventio-
ner, ty såssom det eij kan skee, att vij alle på een tijdh
kunne döö, altså i detta fallet malitiosi kunna väll giöra
och tentera något, men så vore obices satte för dem, att
dhe inthet skulle kunna kasta det omkull.
Doctor Per Bång mente exempel linnas i Holland etc.
Hr Landtmarskalken mente rem ipsam odisputerlig
vara god, allenast de modo ville Ridderståndet ochså öfva
den försichtigheet, att dhe måtte vahra säkre och icke
tänckia att komma een fyrk dervedh till korta. Propo-
nerade sedan, om icke bäst synes vara till att komma här¬
med till ända, att någre af hvart ståndh förordna någre,
som trädde tillsammans och fattade i pennan alle momenta
härvedh, stelte alt på sine fötter och upsatte instructioner
för Commissarierne och alt hvad härvedh vore i acht att
taga, det bäst och uthi möijeligh hast att sammanfatta,
på det Rijkzdagen måtte komma till ända.
Och utnembdes desse:
Hr Lennart Mörner, Borgmestaren Tegner,
Hr Jacob Flemming, Rådfman] Potter,
Hr Hammarsköld, Prsesidenten von Eick,
Hr Skiittehielm, Rådman Camén,
Taubenfelt, Borgmästaren] Faxelius.
Sölwercrona,
Men Bazius tog ad communicandum cum fratribus.
Hr Landtmarskalken refererade sedan, hvadh begge
dhe lod. stånden hade begiärt conference med Ridder¬
ståndet angående någre ordninger, serdeles executions-
ordningen; sade huru Secreteraren vore befalt att com-
September.
373
municera dhem dhe påminnelser, som Ridderskapet hade
låtit upsättia.
Tegner sade, huru seent dem samma ordning vore
communicerat.
Hr Landtmarskalken remonstrerade, att Adelen hade
sielf gådt på sigh uthi denne executionsordningen och sigh
eij undandraga densamma.
Bazius mente deruti stå hvars och ens privilegier
förbehåldne.
Hr Landtmarskalken remonstrerade sådant förstås
in criminalibus, men in civilibus skole dhe ingen execution
vara undandragne.
Tegner sade dheras ståndh inthet hafva så hastigt
kunnat resolvera sig deruti, uthan effter uhr Cantzelijet så
offta om svar urgerat är, hafva dhe måst svara, att dhe en så
important saak gerna skulle see upskiutas till Kongl. Maij:tz
myndige åhr, men få dhe see Ridderskapets och Adelens
påminnelser, så få dhe ännu see, hvad de kunna resolvera.
Resolutio: Att desse deputerade uti morgon klockan 7
preecise skulle sig instella der nedre i sahlen och incaminera
dheras commission.
Den 2 Septembris för middagen vedh samptl. Ridder¬
skapet och Adelen.
Uplästes svaret på Ridderskapetz gravamina, som uhr
Cantzelijet nederskickat var.1
Ad 27 §. Påminte2 om tiärucompagniet, som eij har
att beskaffa med dhen tiäran, som söder om brennes, såssom
Vestervijk, Callmar, Giöteborg etc. Talte huru Tuhen
i Hollandh hade ingådt accord, att dhe skole gifva 3
pund(?) flamisk, är 7 r:daler mindre för lästen tiära än till-
färende. Remonstrerade den stora skada, som Kongl. Maij:tz
undersätere derigenom taga, och vore een villervalla capable
att excitera rebellion etc. Hvilket af månge bijfölls.
Ad 28 §. Nunquam placiderat i rijkzdagzbeslutet.
Ad 51 §. Att Adelen sigh samsätter att låta dheras
bönder effter lagh plichta, som utgifva herredagzpenningar.
Resolutio: Att uti bijafsked måtte een viss poena
determineras för Adelens frelsebönder, som tvert emot för-
budh ändå gifva åt herredagzbönderne herredagzpenningar.
1 Se sista bilagan.
2 Talarens namn är ej utsatt.
374
1668.
Resolutio ad 60: Att ordentligen företages i morgon.1
Ad 66. Om knechterymningen, att det må förblifva
vedh 1664 åhrs besvärspuncter, hvilket Hr Landtmarskalken
recommenderades att insinuera Rijkz-Cantzelerens gred.
Excellentz.
Ridderskapet och Adelen insistera deras förrige be-
giäran, att duelplacatet aldeles må blifva uphäfvit, hvilket
dhe Hr Landtmarskalken recommenderade.
Utskott att öfversee Reijerfs] och dhe andre introd.
raisons, som Öfverste Andersons:
Hr Leijonsköld, Hr Gen. Major Koskull,
Hr Hårdh, V. Pfraesidenten] Grass.
Dimitterades dermedh Adelen.
Den 2 Septembris effter middagen hoos Directorerne
i Rådet. Vid. protoc. alibi.2
Den 3 Septembris för middagen hoos samptl. Ridder-
skapet och Adelen.
Först uplästes Gustaf Koskuls supplication angående
Ridderhus skuldfordran.3
Resolutio: Remitteres till uthskottet, som försterktes
öfver ridderhusräkningerne medh effterfölljande perssoner:
Hr Jöran Sperling, Hans Kyle,
Ulf Bonde, Öfverste Ranck,
Hr Erenst Creutz, Ellerndorff,
Hr Arfwed Ribbing, Stålhanske,
Melcher Falkenberg, Gyllengrijp,
Grass, Koskull.
Uplästes Jacob Jahansons tvenne supplicationer emot
Gråberg och Gyllenpatron.3
Sedan refererade Hr Landtmarskalken, hvadh han
å samptl. Ridderskapets och Adelens vägnar hade Hr Rijkz-
Cantzeleren i går proponerat:
1. Om ordningerne, som klädeordningens communication
med Ridderskapet och Adelen. Resp [onder ade]: Skall ske,
att Hans Excellentz i Senaten derom mentionerar.
1 I marginalen är antecknadt: Om deras sträf, som sig ifrån Rikzdagarne
absentera.
2 Detta protokoll finnes icke i behåll.
3 Se sista bilagan.
September.
375
2. Om uthskrifningen, som 1664 har varit bättre
och villkorligare än nu uthi svaret på besvärspuncterne.
Respfonderade]: Skall proponeras i Rådet.
3. Om Henrick Thuens accord i Hollandh.
4. Om duelplacatet. Rijkz-Cantzeleren har svarat, att
det 1664 är vedertagit och placiderat och kunde eij så
aldeles afskaffas, men Adelens påminnelser skuUe blifva
i acht tagne.
5. Om Adelens bönder, som gifva ut herredagzpenningar.
Resolutio: Att det skall införas i rijkzdagzbeslutet, effter-
som 1664 een trycht resolution derpå uthgångin ähr, och
Landzhöfdingerne skola plichta, om dhe icke hafva hållit
handh deröfver.
Lästes dermedh 1664 [års] siette punct af resolutionen
på allmogens besvär, och fans skiähligt.
Hr Arfwed Ribbing sade, att fougden och läns¬
mannen hade utskrifvit zedlar och begiärt herredagzpen¬
ningar af frelsebönder.
Resolutio: Att Ridderskapet och Adelen begiära, det
uthi rijkzdagzbeslutet må blifva infört, det dhe frelse¬
bönder, som skulle understå sigh emot förbudh att gifva
herredagzpenningar åt skatte och crono tvert emot ofvan-
nembde trychte resolution, skole plichta.
Uplästes påminnelserne till duelplacatet.
Resolutio: Aggreerades af samptl. classerne, att samma
påminnelser skole så reenskrifvas och öfverlefvereras.
Dito refererade Hr Landtmarskalkens Excellentz,
huru effter Rijkz-Cantzelerens höghgrefl. Excellentz begiäran
han hade varit tillhopa på Slottet medh dhe andre Direc¬
torerne öfver Ridderhuset och funnit effterfölljande saker
nödige Sveriges Ridderskap och Adell att proponera:
I. Att det vore nödigt, det een Secreterare åter blifver
ved Ridderhuset.
Fans för gådt att låta upsättia een instruction för
Secreteraren. Partes officii: Registrerar alle acterne och
håller ett rätt archiv.
Och nembdes effterskrefne till instructionens opsättiande:
Hr Conrad Gyllenstierna, Hr Jonas Gyllencrantz.
Hr Melcher Falkenberg,
Repetitio: 1. På Rijkzdagarne hålla ett richtigt och
ordendteligit protocoll och elliest betiena. 2. Alle acter
376
1668.
registrerar och hafva ett nätt archivum. 3. Hvar vicka
vara 2 gånger tillstädes och hafva ett rum öpet att betiena
'Ridderskåpet och Adelen med een och annan underrättelse.
4. Och där Ridderskapet och Adelen begiärade någre acter,
inthet extradera dem, men där in loco att utskrifva.
Påökning [af utskottet?]:
Hr Major Koskull, Vice Prtesidenten Grass.
1. Dito proponerade om löhnen.
När Landtmarskalken samptl. classerne tillfrågade,
hvad löhn dhe ville bestå Secreteraren, vardt uti classerne
een temmelig stund derom discurrerat.
Hr Landtmarskalken sade, att dhen förra Secre¬
teraren hade åhrligen fått 300 r:daler eller 450 daler
sölfvermynt. Om Ridderskapet ville nu detta bestå denne
Secreteraren?
Hammarsköld: Det är altför lijtet; lät honom få
500 daler medh een häradzrätt och fri] voningh.
Hr Conrad Gyllenstierna: Det är ändå tor lijtet;
till minstone bör han få 600 daler med häradzrätten.
Hr Landtmarskalken: I godhe herrar, vij måste
considerera Ridderhuus medell; han får ochså vackra acci-
dentier på Rijkzdagarne.
Hr Arfwed Ribbing steg up på golfvet och sade det
vara altför lijtet; dhe ville bestå dheras Secreterare så
mycket som een af Konungens; 1,000 daler sölfvermynt
moste han hafva och ändå een god häradzrätt på kiöpet
med frij voning; skole vij hafva een egen Secreterare, så
lät oss löna effter ståndetz heeder. Hvadh är 500 daler
i Stockholm? Tusende daler bör han hafva, Hr Landt¬
marskalk, och eij mindre; dett vele vij beståå honom.
Hr Landtmarskalken: Om någon borde tala för
Secreteraren, så borde jag det giöra, effter jag gode profver
häfver af hans capacitet, men vij moste considerera Rid¬
derhuus medell; man kan altid förbättra för honom, när
medlen inkomma; han skall ingen nödh lijda, allenast han
nu i förstonne låter sig nöija medh 300 in specie eller
500 daler. Eller huru mene I, godhe herrar?
Hr Stålarm: Det är alt nogh; lät man blij derved.
Hr Hammarsköld: Och mindre kan intet vara,
allenast Hr Landtmarskalken ville å väre vägnar skaffa
honom hoos Kongl. Maij:t een godh heradzrätt.
September.
377
Hr Landtmarskalken tog det oppå sigh att skola
hoos Kongl. Maij:t tillvägabringa effter samptl. Ridder-
skapetz begiäran.
Hr Arfwed Ribbing holt ännu der medh, att een
reputerlig löhn skulle dheras Secreterare bestås; dhe förra
Secreterarne hafva hafft andra tienster der bredeved, det
vore een annan ting; nog vore så månge medell vidh
Ridderhuset, och nog vore dhe så månge, som dijt con-
tribuera kunde, att eij vore af nöden så spara för Secre¬
teraren.
Dhe i prima classe holle ochså der medh, att löhnen
något mehr förbättras, skulle han vara Ridderskapetz en-
skijlte tienare.
Hr Landtmarskalken: Vij vele nu låta således
derved förblifva för denne gången, som slutit ähr, och
recommendera det öfrige Rijkz-Cantzlerens Excellentz medh
Directorerne vijdare att disponera, som dhe finna medlen
tåla och bäst vara.
Resolutio. Alle: Jaa, ja, det är bäst låta det blij
dervidh och hemskiuta ali vijdare disposition Rijkz-Cantz¬
lerens Excellentz medh Ridderhuus-Directorerne. Och vardt
samptyckt femhundrade daler sölfvermynt. Quidam fuere
favorabiliores.
2. Dito proponerade [Hr Landtmarskalken], att
han skulle bekomma een godh häradzrätt om 5- eller 600
daler sölfvermynt, hvilket Kongl. Maij:t nådigst efter¬
låta ville.
Dito aggreerades.
3. Om frije logement här i Ridderhuset. Hvilket
aggreerades.
Secreteraren skulle ochså vara öfverbödig att betiena
een och annan af Adell här vedh hofvet med deras sakers
anbringande och befordrande till slut, när dhe honom derom
ansökandes varder, dock emot discretion.
[II]. Dito proponerade om Fischalen, huru offta voterat
vore, att han skulle priveras.
Hr Landtmarskalken proponerade, att han måtte
få ett godt afskedh och löhnen för detta åhret. Hvilket
aggreerades.
Hammarsköld önskade man finge eij värre igen
omsidher.
378
1668.
Resolutio: Ridderskapet och Adelen hemsliiuta det
dhe Hrr Director erne att förordna een annan, sorn kan gifva
gode profver till nästkommande Rijkzdagh om sin capacitet
och modestie, efftersom Ridderskapet och Adelen hafva det
fullkomblige förtroende till Hans Excellentz Rijkz-Cantze-
leren och dhe andre Hrr Directorerne, att dhe densamme
dertill inducera och instruera.
Dito att dhe, Hrr Directorerne, kunne upsättia för
Fischalen en instruction, som sedan vedh nestkommande
Rijkzdag kunne samptl. Ridderskapet och Adelen com-
municeras och sedan af dhem approberas.
Dito resolverades, att bestås skulle een skrifvare för
Secreteraren, som tuhundrade daler sölfvermynt till åhrlig
löhn bekomma skulle.
Ordinarie betiente äre desse och dheras stat, som föllier:
Secreteraren . . . 300 Rdr in sp. eller 500 daler s:mt.
En handskrifvare 200 »
Vachtmestaren 150 »
Än behålles extraordinarie betiente:
Cammereraren 450 »
Fischalen 300 »
Bygningzskrifvaren 150 »
Resolutio: Alle desse betiente skole lefva under Rijkz-
Cantzelerens höghgreil. Excellentz och dhe andre Hrr
Directorernes disposition, dem medh all respect, lydno och
hörsamheet tillhanda och under ögonen gå, dheras budh och
befallning stånda och effterkomma uti alt det, som deras
embete fordrar och Ridderskapet till tienst och nytta lända
kan, efftersom Hans höghgrefl. Excellentz, högsta Direc-
toren, samma frije disposition, som dhe andre föreståndere
tiUförende exercerat och brukat hafva, effterlåtin och för-
behållin blifva skall.
Sedan talade Hr Landtmarskalken, huru han i går
med Rijkz-Cantzlerens höghgrefl. Excellentz hade discur-
rerat om een capable man, som uthi ett utförligit opere
kunne sammanfatta alle Rijkzens Ridderskap och familier,
Jijkasom Staravolschius hade sammansatt sin Orbem Polo-
nicum, som vore ett nödigt och vackert opus för hela
Rijkzens Ridderskap och Adell.
Resolutio: Samptl. Ridderskapet och Adelen aggreerade
rem ipsam som nyttig och lustre.
September.
379
Derpå föreslogz Johannes Widikindi som een capable
man uti sådane saker, som ochså aggreerades.
De prsemio syntes eij rådeligit att gifva honom någon
viss löhn, utan hvar och een familia gifve honom een
discretion.
Hr Landtmarskalken proponerade detta förslag, att
låta hvar och een för sin familia inskrifva hvadh han vill
gifva uthi een book, och dhen, som eij vill gifva, kan hafva
sin frije villie.
Hammarsköld sade dhem vela gifva för hvar familia
1 r:daler under Directorernes disposition, att bekomma när
värket är färdigt.
Detta syntes af månge raisonnabelt.
Resolutio öfver Widikindi: Ridderskapet och Adelen
vela nu öfver hufvudet gifva een r:daler till detta värket
och bevillia detsamma för dheras medbrödher, som hemma
äre, hvilket Gouverneurer och Landzhöfdingerne hvar i sitt
lahn skole låta uthfordra och ställa under Directorernes
disposition, dem effterhanden åt Widikindi att afföllja låta
effter som dhe pröfva kunna honom flijt och vinning till
värketz fortsättiande anvenda. Men sedan formeras een
book, att hvar familia må inskrifva, hvad hon honom vill
gifva, när han värket väll och rätt förfärdigat häfver,
som skall vara een discretion, proportionerat emot dhen
flijt och möda han lins hafva halft och användt till hvarje
familia: beskrifning. Och effter Hr Landtmarskalkens Ex¬
cellentz ville vara godh dherföre, att han verket och samma
honom anförtroende arbete begynna och fortsättia skulle,
om han nu kunne få den ene r:daler, som af familierne,
som nu tillstädes ähre, bevilliat är, och låfvades honom
desse penningar, men derhoos [blef] befalt att stellas till
protocollet, att på Hr Landtmarskalkens paroll honom det
vore defererat.
Dito resolverades, att han, Widikindi, skulle gifva een
skrifftelig revers, att han af ingen venskap eller annat
skall skrifva, uthan föllje sanningen.
Hr Hammarsköld mente detta böra inkomma i be¬
slutet, att dhe hafva antagit een sådan man. Men ingen
bijföll hans tahl.
Hr Landtmarskalken upåtogh sig medh dhe depu¬
terade till instructionens upsättiande att vela fatta och
380
1668.
projectera denne revers, som han ifrån sig gifva skulle,
hvilken så skulle blifva stålt, att Ridderskapet och Adelen
förmodeligen skulle hafva gådt nöije deraf, efftersom samma
project deras censur underkastat blifva skulle och in pleno
upläsas, då dervidh ihugkommas kunde hvadh till för¬
bättring eller ändring tiente.
Uplästes Jacob Jahansons supplication emot Gråberg,1
och elfter han beropade sigh på Cammereraren, ty kallades
Lars Arfwedsson fram, som tillstod, att när han i sommars
een gångh var törstig och drack medh honom ett stop öhl,
sade han: Om Hr Cammereraren ville participera medh mig,
då kunne vij begge giöra vår profijt. Men han badh Gudh
bevara sigh och rådde honom derifrån; han hade så väll
sin löhn, som han etc.
Hammarsköld proponerade, om icke skiäligt vore att
maintenera Fischalen uti sitt embete och låta honom detta
för lagh och rätta uthföra.
Detta aggreerades och recommenderades Hr Landt-
marskalkens Excellentz att värkställa.
Resolutio: Att Secreteraren nomine totius Nobilitatis
skulle gå till Magistraten angående inq vart er in gen, som
också skedde.
Uplästes Jacob Jahansons supplication emot Gyllen-
patron.1 Remitteres ad forum competens ratione injuriarum.
Uplästes ridderhuuspuncterne, upsatte af Hr Lagerfeldt.
Ad 1. Yar relation skedd tillförende af Hr Lagerfeldt.
Ad 2. Hr Rijkz-Cantzeleren ville låta La Valle giöra
ett project och det medh samptl. Ridderskapet och Adelen
communicera.
Ad 3. Dito som ad 2.
Ad 4. Till originalacterne skall ett serdeles rum oell
hvalf utsees, hvartill Directorerne skola hafva nycklarne;
dhe öfrige förtroos Secreteraren.
Ad 5. Låta detta vara ett munus ambulatorium.
Resolutio Nobilitatis om placatet: På det att Ridder¬
skapet och Adelen må blifva förvissat, hvadh medell dhe
kunna håfva att fordra, så och att een gång afhielpa den
gravation af fordringar, hvarföre hafva Ridderskapet och
Adelen funnit för gådt och nu på denne Rijkzdag resolverat,
att ett placat uthgå skall, lijkasom i Landtm[arskalkernes]
1 Jämf. ofvan sid. 374.
September.
381
Hr Lare Sparres och Eric Flemmingz tijdh skedt äkr;
deruti skall een viss tijdh determineras, således att Cam-
mereren till nestkommande söndagh skall vara obligerat
att sammanfatta een richtigh, godh räkning på all ridder-
huusskulden och restantier, vare sig hoos högre eller rin¬
gare personer, hvilken sedan å samptl. Ridderskap ets och
Adelens vägnar af Hr Landtmarskalken och 2 af hvar
classe skall underskrifvas, och uti placatet införas, att
der dhe icke till nestkommande missommar samma praden-
sioner förklara kunna, skall skullden uthan vijdare tijdz-
gifvande exeqveras, hvartill Gouverneurer och Landzhöf-
dingerne skole räckia handen och på vederbörlig, foderlig
execution ingen mangell skee låta. Vore någen, som nu
strax kunne sin skuld liqvidera eller förklara, vore deste
bättre.
2. Familiernes föräringer, som eij ännu något till
Ridderhuset hafva gifvit, aggreerades att än skola gifva.
3. Att dhe, som inthet hafva contribuerat effter rus-
tiensten af dhe godz, som sedan 1642 äre komne under
Adelen, skola i lijka måtto det prsestera effter det placat,
som 1638 utgångit ähr, och som det i Rådet upsatt ähr,
hvilket ochså af samptl. aggreerades.
Derpå discurrerades att ett placat skulle sammanfattas
och Hr Taubenfeldt recommenderas med Secreteraren att
upsättia.
Sedan proponerade Hr Landtmarskalken om byg-
ningzhielpens inlösens svar, att det i dagh läre öfvergifvas,
som dhen(!) här upläsin och af Hr Landtmarskalken under-
skrefven ähr. Och dervedh återhemptade om aflinge gods
och ägendomb, som Adelen bygga eller äga i staden.
Och discurrerades mycket favorabelt på dhen sijdan,
att Adelen borde hafva frije händer och såväll i staden
som å landet.
Resolutio: Att i morgon anslå heela Ridderskapet och
Adelen och då ordenteligen votera härom igenom zedlar.
Den 3 Septembris effter middagen vore desse utskott
anslagne:
Deputerade öfver bancoväsendet.
Deputerade till ridderhusräkningerne.
Deputerade till instructions upsättiande för Secreteraren.
382
1668.
Deputerade till att öfversee deras skiähl, som af Kongl.
Maij:t remitterade äre hijt neder att bevijsa dheras adelskap.
Dito vore samptl. Ridderskapet och Adelen anslagne
till kl. 8 i morgon.
Den 4 Septembris för middagen vore samptl. Kijkzens
Ridderskap och Adell tillstädes.
Först uplästes Jahan Rutenfeltz supplication.1
Dito discurrerades om skiepshielpräkninger.
Utskott öfver skiepshielpsräkningers öfverseende:
Af 3:tia classe:
Klöfwersköld, Erensköldh.
Eldstiema, A( Ma oW
Hr Gustaff Person, Hr Axel Ståhlarm.
Hr Giöran Krabbe,
Af l:ma classe:
Hr Conrad Gyllenstierna, Hr Lennart Mörner.
Hr Jacob Flemming,
Desse skulle komma tillstädes kl. 3 effter middagen.
Hr Lan dtmarskalken proponerade om een instruction
för Widikindi och feck ett project åt Grass.
Uplästes Kongl. Maij:tz nedsende förklaringh till Rid-
derskapets påminnelser vedh klädeordningen.1
Ad 1. Syntes något vara ännu att påminna, och fastän
qvinfolck inthet votum hafva, så borde man
Ad 2. Kunde res ipsa vara godh, allenast det kunde
practiceras.
Ad 3. Hr Hammarsköld sade i Danmark vara prac-
ticabelt, att Adelen är uthi klädebonadt åtskildt från dlie
andre stånden. Hammarsköld mente man borde ännu för¬
ordna ett uthskott här öfver och åter underdånigst gå
till Kongl. Maij:t att begiära det obtinera, hvadh dhe till
dheras ståndz bästa hafva begiärat.
Detta aggreerades et fuit resolutio. Och skulle detta
utskott anhålla om dhe ordninger om begrafninger, att
rijkzdagzbeslutet eij förr slutes, förrän man veet något
vist herom.
Hr Landtmarskalken proponerade, hvadh straff den
borde undergå, som blifver anslagen och inthet kommer
1 Se sista bilagan.
September.
383
och sedan säger, han veet inthet af hvadh handlas och
slutes.
Resolutio: Att dhen, som malitiose gior det, skall få
tilltahl af Ridderskapet och Adelen.
Dito resolverades, att ingen skulle bortresa från Rijkz-
dagen, som icke först hadhe gifvit Secreteraren een ducat.
Resolutio: Att formera een underdånig supplication
till Kongl. Maij:t om klädeordningen och begrafningerne.
Och detta utskott blef dertill utnembt:
Af 3:tia [classe]:
Secreteraren Stiernhök, Hr Rosenholm.
Af 2:da [classe]:
Hr Ulf Bonde, Hr Jöran Krabbe.
Af l:ma [classe]:
Hr Berendt Taube, Hr Jacob Flemming.
Desse giorde strax affträde att upsättia supplicationen.
Desse skole upbära svaret på bygningzhielpen etc.
Af l:ma [classe]:
Hr Conrad Gyllenstierna, Hr Erenst Creutz.
Af 2:da [classe]:
Hr Arfwed Ribbing, Hr Axel Stålarm.
Af 3:tia [classe]:
Hr Vice Prsesidenten Grass, Hr Gustaf Taubenfeldt.
Resolutio: Ridderskapet och Adelen begiära under¬
dånigst att få nu som tillförende niuta stadzlagh uthi
deras starfvehuus(l) i stadhen, att syster niuter så mycket
som broor. Men vore någon, som af sitt aflinge ville
byggia sig huus i staden, begiära dhe uthi underdånigheet
att på sådan hendelse disponera effter landzlag öfver dheras
egendomb i staden så väll som å landet; men skeer ingen
disposition, då går medh aflinge godz effter stadzlag.
Denne resolution blef sedan någet vidlyfftigare fattat,
som uti underskrifvande här insereras skall.
Hammarsköld, Taubenfeldt, Grass stodo mycket
här på och finge heela 3:tia classen till att svara jaa.
Prima och secunda vore tillförende häruti eense.
Dermed skedde dimission till effter middagen, då ut-
skåttet anslås skulle till kl. 3, nembligen öfver banco-
väsendet, öfver ridderhuusliqvideringerne, öfver Secrete-
rarens instruction.
384
1668.
Den 7 Septembris för middagen vore samptl. Ridder¬
skapet och Adelen tillstädes.
Medan Secreteraren lopp effter påminnelsefrne] till
begraffnings-] och bröllopsordfningerne], vart här något af-
handlat.
Proponerades om Lennart Mörners disput emot siö-
rätten och Hr Lagerfeltz defensionssvar.
3:tia [classis] per Grass vore dermed tillfredz, att desse
skriffter gofves dem tillbakars igen och alt uthtoges och
raderas utur protocollet, hvad deruti kan vara discurrerat.
2:da [classis] per Ståhlarm idem.
l:ma [classis]. Hr Erenst Creutz sade sig allena
vara sielf annan i dhen classe; han för sin persohn var
dermed tillfredz.
Somblige mente, efftersom Mörner vore borta, skulle
man veta hans villie, om han vore dermedh tillfredz.
Hr Landtmarskalken tog det på sigh.
Hr Lagerfeldt inkallades, och då proponerade Hr Landt¬
marskalken å samptl. Ridderskapets och Adelens vägnar
och gaf honom sin skrifft igen; samma skulle och giöras
och igengifvas,1 och således alt blifva dödat.
Dito inviterades Ridderskapet och Adelen till een be¬
grafning på Duwaltens vägnar.
Instructionen för Secreteraren, som [var] projecterat,
aggreerades och befaltes att renskrifvas, sedan dhen var
upläsin.
Uplästes generale projectet om myntet och Banco.2
Resolutio: Att afbijda vijdare dhe deputerades godt¬
finnande och upsatz i detta måhlet.
Uplästes påminnelserne öfver ordningerne om bröllop
och begrafninger (bil. 22).
Resolutio: Ridderskapet och Adelen begiära under¬
dånigst, att desse ordninger måge uti rijkzdagzbeslutet
införde [blifva] och per expressum der hoos nembt med dhe
påminnelser, som Ridderskapet och Adelen underdånigst
giordt hafva.
Dito ' resolverades att Hr Landtmarskalken å samptl.
Ridderskapets och Adelens vägnar skulle dhen Kongl.
Regeringen insinuera, huruledes Ridderskapet och Adelen,
af orsak att presterne i går af predikstolerne hafva så
1 Meningen otydlig. 2 Jämf. nedan sid. 389.
September.
385
ropat öfver denne reviderade begrafningzordningen, hade
ärnat igenom ett utskott sig deröfver hoos Kongl. Maij:t
att besvära, men på det det icke skulle hafva något stort
anseende och gifva någon esclat, ty hafva dhe det igenom
Hr Landtmarskalken underdånigst velat insinuera.
Dito discurrerades om kläder.
Resolutio: Begiära underdånigst, att det faijonerade
tyget, som effterlåtas skall, må arbetas medh små blomor,
som här kunde arbetas i rijket, och det låta fatta under
een viss facon och art och under ett vist prijs af högst
2 r:daler alnen, och att inge store blomér bäres, utan dhe,
som kunna giöras här i rijket, efftersom Uttenhof för-
obligerer sigh att vela tillvärka samma faconerade tygh
till godheet, fapon och qvantitet, så mycket som tarfvas kan.
Detta recomfmenderades] Lagerfeldt att upsättia.
Dito resolverades att begiära een viss habijt och vara
åtskildt ifrån dhe andre ståndh.
Resolutio: Att supplficationen], som af uthskottet var
upsatt, vore nu eij af nödhen, men att alt upsattes och uti
påminnelsevijs underdånigst insinuerades (bil. 22).
Uplästes svaret af dhen Kongl. Regeringen öfver dhe
itererade påminnelser till besvärspuncternes resolution,1 och
förmentes att svaret öfver frelseböndernes böter, som emot
förbudh gifva herredagzpenningar åt chrone och skatte,
att det kunde insättias i beslutet.
Uplästes Jahan Widikindi projecterade revers och aggre¬
erades (bil. 23).
Uplästes dhe projecterade puncter som ingredientier
till Widikindi instruction, som Hr Gyldencrantz recommen-
derades att formera (jämf. bil. 24).
Ad 1. Aggreerades.
Ad 2. Belefvades, dock så att först dhe lefvandes
familier blifva beskrefne och sedan dhe dödes.
Ad 3. Aggreerades.
Ad 4. Aggreerades.
Ad 5. Aggreerades.
Ad 6. Aggreerades.
Resolutio: Att detta skulle blij een serdeles punct:
När som arbetet är så vijda färdigt och utarbetat, skall
det ingalunda publiceras eller communicerat blifva, förrän
1 Se sista bilagan.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., X. 1668. 25
386
1068.
vedh nästkommande Rijkzdagh, vill Gud, samma värk kunne
af då blifvande Landtmarskalk medh serdeles deputerade af
Ridder skåpet ock Adelen vara igenomsedt.
Resolutio: Desse deputerade skole vijdare debattera
och öfverläggia desse momenta och materier:
Hr Conrad Gyllenstierna, Vice Prsesidenten Grass,
Hr Ulf Bonde, Major Koskull.'
Hr Gyldencrantz,
Dito giordes relation, hvadh utskottet till familiernes
examinerande hafva upsatt.
Resolutio: Att Wolter von der Phalen för sin persohn
effter Ridderhuus ordning eij kan admitteras, men des barn
niuta stället näst effter dhe andre naturalizerade, som nu
introduceras, quod jus hic reservatur.
Resolutio: Att Öfverste Alexander Anderson till föllje
af Kongl. Maij:tz bref2 skall niuta stället näst effter von
der Phalen.
Discurrerades om Phalen, hvilken sitt nobilitet ville
bevijsa medh een vidimerat copia af een Notario publico,
som dhen effter een annan copia vidimerat hade och eij
effter originalet.
Resolutio: Ridderskapet och Adelen hemskiuta detta
under Hans Kongl. Maij:tz nådigste dijudication, huruvijda
Kongl. Maij:t desse skiähl behagar att deferera och rati¬
ficera, hvilket sedan skall tiena till hörsamb efterrättelse.
Resolutio: Bertil Daumb underdånigst vijses till Kongl.
Maij:t att skaffa sig bref.
Resolutio: Reijer måste anförskaffa sig bättre skiähl
eller underdånigst hoos Kongl. Maij:t anhålla om con-
firmation på sin nobilitet eller novum beneficium.
Den 8 Soptembris för middagen vedh samptl. Ridder¬
skapet och Adelen.
Uplästes ratificationspuncten på dhe påminnelser till
bröllops- och begrafningzordninger.
Dito refererade Hr Landtmarskalken om skieps-
hielpens räkningar och hvadh utskottet deröfver fattat
hade, som i går blef relaterat.2
Resolutio: Att samma upsatzer skulle läggias ad acta.
1 Anteckning i marginalen: som skole constituera denne importante descrip-
tionen.
2 Se sista bilagan.
September.
387
Hr Conrad Gyllenstierna och Eldstierna sade,
att Cammereraren begiärade een recommendation till Admi-
ralitetet, att niuta någon löhn för desse räkningar som
ett ä part arbete.
Resolutio: Ridderskapet och Adelen hafva af inkombne
räkningar, som Cammereraren på Admiralitetet välbe:de
Thomas Thomasson stält och inlefvererat häfver, nogsampt
ehrfarit och intagit all god och nöijachtig information om
skiepshielpens förevettande.
Upreciterades dhe introducerandes upsatz och rang.
Ett breef för Determan, som har kallat sigh Croneman,1
och effter uti skiöldebrefvet står allenast nembd Detterman,
bör han under samma nampn införas i matriculen.
Det nampnet Lejonborg fins tillförende i matriculen;
blifver altså des jus effter ridderhuusordningen förbehållen
häremot att protestera effter ridderhusordningen.
Resolutio genjeralisj: Att alle dhe, som nu introduceras,
der dhe någon annans nampn eller vapen hafva tagit, som
tillförende här på Ridderhuset äre introducerade, skall
deras jus aldeles oförkränckt härmedh vara förbehållit
här på att klandra och tahla, och detta occasione af Leijen-
borg och von Weingarten, som tillförende här i matriculen
ähre insatte.
Discurrerades om Trögleben, och lästes Kongl. Maij:tz
bref up, deruti han allenast remitterades till Ridderskapet
och Adelen, der att bevijsa sitt adelskap.2
Öfverstel[ieutenant] Gyllenspitz steg up, sågandes
Tröglebens fader hafva varit hans Major och tient under
honom, och att hans fadher altidh var hållin att vara
adelsman.
Hr Landtmarskalken sadhe honom altidh hafva
passerat för een adelsman.
Grass och Hammarsköldh sade stå i brefvet, att
han allenast hade berättat så, som står i Kongens bref.
Var eij så långt till Mark Brandeburg.
Hr Landtmarskalken föreslog, om han icke till-
föllje af Kongl. Maij:tz bref och Gyllenspitz vittnesbörd
måtte introduceras, och honom pålagdt blifva att till nest-
kommande Rijkzdag bevijsa sitt adelskap.
1 Se sista bilagan.
2 Jämf. ofvan sid. 367.
388
1668.
Hammarsköld mente det så kunna ställas, att man
reserverar lionom nu sitt ställe, och där han till nästa
Rijkzdag kan bevijsa sin nobilitet, då beträde detsamma;
i vidrigt fall blifver det stället obesatt och vacuum.
Hr Landtmarskalken och Ekeblad vore favorable
på Tröglebens sijda och mente man kunde på Konungens
bref nu introducera honom, men kunne han inthet till nästa
Rijkzdagh bevijsa sitt adelskap, skulle han blifva uthur
Ridderhuset.
Hr Landzhöfdingen Graan mente då turpius ejici.
Hölt bäst reservera honom sitt ställe, till des han bevijser
medh skiähl, att han är adelsman.
Resolutio Nobilitatis: Ridderskapet och Adelen vela
i föllie af Kongl. Maij:tz bref under desse conditioner hafva
tillåtit Trögleben: 1. Att han till nästkommande Rijkz¬
dagh medh fullgiltige skiähl skall vara förobligerat att
bevijsa sitt adelskap. 2. Men gitter han det bevijsa, då
blifver honom stället näst dem, som nu naturalizerade äre
och introduceras, förbehållit. Men 3. kan han det eij be¬
vijsa, dä vari eij considererat som een adelsman.
Sedan påmintes om Liwinstens introduetion, och vart
pro et contra discurrerat.
Öfverstel[ieutenantj Lichton hölt mycket hans partes.
Yardt omsijder resolverat: Hvadh Liwinsten anbe¬
langar, så kan han eij introduceras, 1. förrän han häfver
medh fullgiltige skiähl bevijsa[t] sig vara in linea descendenti
af detta huset; 2. jämväll derhoos bevijsaft] sigh vara af rätt
adelig edita säng, således att hans moder såväll som fader
hafva varit af godh adell.
Hr Arfwed Ribbing och Hammarsköld sade sig
vela bevijsa, det hans moder var ofrelse; bad sådant skulle
protocolleras, att dhe det sagt hadhe.
Lichton lade sigh mycket uth för honom och med
passion sägande: Man kunde såväll favorizera honom som
Trögleben.
Hammarsköld: Det ähr fast annat med Trögleben,
ty han har Kongens bref, och denne har inga skiäll, som
åhre giltighe.
Landzhöfding Gran instembde medh Hammarsköld och
sade, huru betenckelige dhe private attester äre, som så
September.
389
gifves; mente uthi andre konungerijken sådane uthi slijke
casibus eij admitteras.
Hr Landtmarskalken: Lät oss afbryta denne dis-
coursen, effter allareda deruti är resolverat.
Här discurrerades favorabiliter för Hr Taubenfeldt,
men blef eij något vist resolverat.
Resolutio: Att Öfversten Alexander Anderson skall
nu niuta sitt ställe; dock begiära Ridderskapet och Adelen,
att Hr Öfversten till större förnögning till nästkommande
Rijkzdag sin race bättre bevijsa ville, effter han nu
stelles nest dhe naturalizerade och prfetenderar sätet som
gammal adel.
Hr Landtmarskalken proponerade, om icke rådeligit
vore, att
Resolutio Nobilitatis för dhe, som sig utgifva för
gammal adel och vela naturalizeras: Ridderskapet och
Adelen begiära underdånigst, att emedan många offta sig
finna låta, som söka hoos Kongl. Maij:t offta att blifva
naturalizerade, Kongl. Maij:t nådigst ville derföre i nåder
låta fatta een definit resolution, att när någon sådan sig
angifver för gammal slächt, må vara förobligerat densamma
bevijsa med fullgiltige och oemotsäijelige documenter och
fasta skiähl såssom publique testimonier af någon konung,
souverain furste, republique, men ensige(!) och privat
personers attester i slijke importante fall eij hafva någon
fullkombligh vicht, [och att den] som eij med sådane skiähl
sin herkomst kan bevijsa, eij må naturalizeras.
Resolutio om Jochum Bech, att när han bevijser,
hvadh han sig uti sin supplication1 obligerat häfver, då
skall han effter ridderhuusordningen till föllje af pacterne
blifva introducerat.
Dito uplästes projectet om bancoväsendet, bestående i
någre puncter, nembligen 14, som Kongl. Maij:t nådigst
aggreerade, och affirmative besvarade ähre undantagande
den punct om myntet, som Cammer-Collegii betenckiande
öfver inhemptas skulle.1
Sedan dhe vore upläsne och af samptl. Ridderskapet
och Adelen för gode och giltige achtade, refererade Hr
Landtmarskalken generaliter om heela Bancos inrättande,
och att Ridderskapet och Adelen kunde hafva een ideam
1 Se sista bilagan.
390
1668.
deraf. Refererade att Kongl. Maij:t i nåder ville försäkra
Stenderne med een stadga af det, som nu upläsit är.
2. Begiära vij få beropa oss på den stadga.
3. Att Växelbancens ordning blifver insatt uti bij-
afskedet.
Hammarsköld sade: Man borde ved det bancoväsendet
ihugkomma sahl. Rijkz-Skattmästaren, af hvilkens förslag
alt detta är kommit och tagit, att icke någon må till¬
skrifva sigh, att han det giordt häfver.
Resolutio öfver Banco: Att Kongl. Maij:t allerunder-
dånigst betackes, som så nådigt häfver behagat att resol¬
vera på Ridderskapets och Adelens insinuerade puncter
och detta importante värket så bijståndig handh länt häfver.
Utskott till reductionsaffairerne, att träda deröfver till¬
sammans med R. Rådh:
3:tia classis:
Hammarsköldh, Appelbohm,
Landzhöfding Gran, Gyldenspitz,
Vice Prsesidenten Grass, Christian Stierneflycht,
Lars Örnestierna, Major 0[r]charton,
Gustaf Taubenfeldt, Öfverste![ieutenant] Kruse.
Erick Appelgreen,
2:da classis:
Hr Arfwed Ribbing, Jahan Hård,
Hr Philip Bonde, Hr Hans Kyle.
l:ma classis:
Hr Erenst Creutz, Augustin Lejonsköld,
Hr Per Sparre Larson, Lennart Mörner,
Hr Abraham Lejonhufwud, Axel Rosenhane.
Desse skole rätta sig effter anslaget.
Den 8 Septembris effter middagen.
Uplästes projectet af den punct, som i rijkzdagzbeslutet
införas skall, angående banco- och mynteväsendet, och giort
allenast desse påminnelser:
Till det ordet löfftesmän syntes för gådt att tillsattes
guarant- och löfftesmän, ty guarantie importerar mehr än
löfftesmän.
Ad verba cdlmenna förvaringsrum addatur: custodia
publica och allmenna förvaringzrummet.
September.
391
Hr Landzhöfding Gran påminte vidh myntet, att i
Norlanden vore månge sölfverberg, som låge obrukade,
effter dhe så ringa frijheter hafva.
Resolutio: Remitteres till Bergz-Collegium.
Voterades öfver detta project.
3:tia [classis] per Grass sade det så fundamentaliter
vara fattat, att dhe inthet dervedh hade att säga, uthan
vore dermed tillfredz, hvilket [af] hela classen på Hr Landt-
marskalkens tillfrågande med högt liudande jaa confir-
merades.
2:da classis holt medh 3:tia simpliciter.
l:ma classis idem.
Resolutio Nobilitatis ähr, att detta, som det fattat
och projecterat är, skall uti rijkzdagzbeslutet infördt
blifva.
Uplästes bancoinstrumentet, och voro 43 puncter till
Vexellbanco; sedan kom man till Lähnebancen.
Resolutio om bancohuset: Ridderskapet och Adelen vela
och åstunda det, att sielfve huset, der Banco och penningerne
skall vara och stå, må på sådan orth och stelle byggias,
jämbväll medh så starke och tiocke hvalf, item järnkistor
till medlens bevaring med dubbla järndörar, in summa alt
så bebygt, grundfästat och medh järnband, steen och kalk
sammanbindit och bevarat, att inthet äfventyr i någon
måtto dervedh kan befaras, serdeles nu och i alla tijder
för eldzvåda säkerheet och uthom hazard.
Real caution bör derhän interpreteras och uthtydas,
att den allenast går der uth på, att löfftesmannen för¬
säkrar Banco, det faste godz, som setties i pant, inthet
äre graverade.
Sedan alt var upläsit, nembligen sielfve slutet öfver
Banco, och för gådt ehrkendt, föll mörkret in, och skedde
dimission, och befaltes att till morgons klockan 8 skulle
heela Adelen anslås, jämbväll dhe naturalizerade och no-
biliterade, som introduceras skole, hvilket ochså skedde.
Den 9 Septembris för middagen vöre samptl. Ridder¬
skapet och Adelen tillsammans.
Hr Landtmarskalken proponerade om Detterman,
som sig kallar Croneman.1
1 Jämf. ofvan sid. 387.
392
1668.
Utskott att sondera introducendos, hvadh (ihe vela gifva:
l:ma classis:
Hr Conrad Gyllenstierna, Hr Jöran Sperling.
2:da classis:
Hr Ulf Bonde, Hr Jahan Hård.
3:tia classis:
Öfverste Mörner, Major Koskull.
Resolutio: Chroneman niuter nampn af Chroneman;
dock skall han det bevijsa innan nestkommande Rijkzdag.
Hr Landtmarskalken proponerade, att Hennes Maij:t
Drotningen och dhen Kongl. Regeringen — —
[Om begrafningsordningen].
Ad 3 §. Att ett vist quantum måtte sättias för bö-
terne, som Kongl. Maij:t hemskiutes, och att böterne i stellet
för hospitalet [komma] till Ridderhuset.
Ad 4 §. Hammarsköld medh een stoor dehl af tertia
[classe] mente det vara ett stort preejuditz, att presterne
skulle kasta kull det detta ståndet hade voterat.
Ad 5. Alle eller ingen, hvilket 2:da [classis] ochså
bijföll, och yrkiade alle derpå, att hvad som een gång
enhelleligen vore slutit och af dhe deputerade för gådt
funnit, skulle oryggeligen derved förblifva.
Och sedan heela projectet var till ända läst, kom
Fischalen Jacob Jahanson up från uthskottet, som depu-
terat var till dhe introducerandes sonderande, och frågade,
huru dhe skulle bära sig åth med dhem, som på een dagh
äre nobiliterade.
Resolutio: Att dhe skulle låtta der nedre hoos ut¬
skottet, och låttsedlerne bäras hijt up att föras till protocoll.
Sedan föll discursen åter på begrafningzordningen, och
vore dhe alle mäst dermed tillfredz.
Och kom sedan tahlet på Carl i Sörstadh, som i sön-
dagz hade predikat i Stoore kyrkian, hvilken hade brukat
någre hårde och olijdelige formalier, hvarigenom ståndet
högeligen indirecte är blifvet angrijpet.
Leijonanckar berättade, att M:r Peer på Söder¬
malm blef budin till hans sal. dotters lijk och tog emot
penningerne, men inthet gick för lijket. Hvilket Hammar¬
sköl dh badh protocolleras skulle.
Och detta syntes snarare vara ett försnillande och
enligit med tiufverij.
September.
393
Hr Hammarsköld pro tertia classe sade, att samptl.
giärna vela blifva derved, hvadh dhe voterat hafva, och
dhe eij annat veta, än Rijkzens Rådh hade det för gådt
funnit, som till dheras ståndhz bästa lender, men der någon
process skulle skee, så vela dhe berömma Presterskapetz
nijt och förmoda, att dhe af christelig kiärleek och eij för
någon belöning, allena som Gudz församblingz ledamöter
föllia för lijket, när dhe derom budne blifva, hvilke uthan
laglig orsak eij skola sigh absentera, och der detta effter-
låtes, då kunna och fruntimbret föllja i processen och pre-
sten i Storkyrkian.
Elliest refererades, huru tahlet ginge, som vore eij alle
af Ridderskapet tillfredz medh detta, och sades, som viste
mesteparten inthet deraf.
Derpå tillfrågades alle, om någon vore, som ville be¬
svära sig; han skulle stiga upp och säga sin mening, men
ingen var, som eij var nögdh eller det lät påskijna, ty
ingen steg up.
2:da [classis] per Arfwed Ribbing idem simpliciter
medh 3:tia och påminna om dhen predikan, som skedde,
att han må straffas.
Uma [classis] per Jacob Flemming idem aldrahälst
ville förblifva vedh dheras första voto, men skulle någon
process tillåtas, som dhe gerna ville, då syntes vara för
ringa, om Presterskapet allena föllia skulle för lijket, dock
uthan penningar, och der dhe absentera sig, när dhe budne
blifva, då bote. Hölle med 3:tia och 2:da.
Resolutio: Vela förblifva vedh det, dhe een gångh
för gådt funnit och upsettia låtit håfve.
Hammarsköld påminte om dhen, som häfver ehrvärfft
sigh votum och säte häribland oss, och sedan går till och
sättier boo undher een annan konung, republique eller furste.
Resolutio: Ridderskapet och Adelen vela gerna under¬
dånigst Hans Kongl. Maij:t föredraga, huru ibland dheras
ståndh kunna någre finnas, som hafva hafft säte och votum
här på Ridderehuset och sedan hafva boflytt hädan oell
satt sitt boo uthrijkes och tienar fremmande herskap, att
medh dhen må handlas och procederas effter dhen 12 punct
i ridderhuusordningen, hvilken uplästes.
Hr Landtmarskalken påminte, att Borgerskapet läre
giöra bijfall härtill, effter dhe besvära sig.
394
1608.
Resolutio: Ridderskapet och Adelen begiära under¬
dånigst att blifva maintenerade vedh dhen 12 § i ridder hus¬
ordningen, och att detta effterfblljande må införas i rijkz-
dagzbeslutet eller bijafskedet, att alle dhe vari sig af
Ridderståndet eller Borgerskapet eller ehoo dhen vara
kunde, som hade förvärfvat sig jus civitatis här i rijket
och sedan satt sigh boo uthanrijkes under någon annan
souverain herre, republique eller furste eller frijstädher etc.,
måge blifva förlustige af samma borgarrätt och icke på
tvenne stelle, sielfve rijket till prsejuditz, det possidera
och öfva.
Upkom utskottet till dhe introducerande.
Trögleben.
Hr Landtmarskalken sadhe sig hafva sagt honom
hvadh Ridderskapet och Adelen hadhe resolverat uthi hans
introduction, och blifver dervedh.
Gifver femtijo rijkzdaler.
Chroneman etthundrade rijckzdaler, effter dhe äre 3
uti familien.
Swärdfeldt, effter han är fattig och tienar för Cor¬
poral, skall gratis inkomma.
Greiffencrantz gifver etthundrade r:daler.
Schönfeldt behåller rangen öfver dhe, som dhen 18
Aug. nobiliterades; gifver tuhundrade daler sölfvermynt.
Schiittehielm femtio r:daler.
Leijonburg femtio daler sölfvermynt.
Bergenhielm som Brenner och Plan sampt Linde-
hielm etthundrade daler sölfvermynt.
Sedan continuerades ordine hvadh dhe gifva ville,
som här protocolleras skall effter dhen lista, som dhe stå
specificerade uppå, och af uthskottet först upsatt är.
I fall någre ännu vore nobiliterade eller än blefve och
sig angifva, innan Rijkzdagen blijr sluten, då skole dhe-
samrne åtniuta dheras säthe och rum effter dheras brefs
data och dhe nyss nobiliterade effterst af dhe, som nu
intages.
Dermedh inkallades dhe introducerande igenom Secre-
teraren.
Då dhe inkommandes mitt uti 3:tia classe ungefähr,
stegh Hr Landtmarskalken medh alt Ridderskapet upp,
och sedan dhe vore samblade, begynte Hr Landtmarskalken
September.
395
ett artigt och vackert tahl, som utförligare i pennan
fattas skall.
Deruppå Hr Hofmarskalken den äldre Ltitzow, som
[gick] fremst af dhem alle, på tyska svarade af detta inne-
håldh: 1. Tackade Kongl. Maij:t, som häfver varit så nådig.
2. Complementerade emot Hr Landtmarskalken och Rid¬
derskapet. 3. Promisit mutuam amicitiam et 4. se recom-
mendavit. 5. Taladhe om dhe penningar, som dhe pro
introductione ingifva, att dhe, som eij så vore vedh medell,
mente sådant vara emot privilegierne.
Sedan detta var uthtahlt, stegh Hr Landtmarskalken
till bordet och taladhe sackta medh dhe andre af classerne,
som mente det vara altför bittijda att beropa sig på pri¬
vilegierne; mente man borde svara dem något derpå. Men
Hr Landtmarskalken afbögde sådant och sedan vende sig
åt dem och svarade.
Hr Landtmarskalken svarade, att det skall vara
undergifvit hvars och eens discretion; dermedh togh Hr
Landtmarskalken dem i hand och alle dhe andre ochså;
badh dhem vara vällkombne.
Sedan kom utskottet från Presterne och begiärade, att
någre af Ridderskapet ville träda medh dhem tillsammans,
att något vijdare medh dhem öfverläggia om Banco.
Secreteraren sändes af Hr Landtmarskalken å Ridder-
skapetz nampn att complementera Presterskapet och föra
dhem in i conferencecammaren, till dess Ridderskapets depu¬
terade skulle då strax till dhem komma, som ochså skedde.
Derpå kom Hammarsköldh från Presterskapet, sä-
gandes huru dhe nu något bättre hade intagit det värket,
serdeles hvadh medh det ordet guarantie förstås, och ville
nu vijdare detta debattera.
Fan altså Hr Landtmarskalken bäst att sielf gå dijt
neder, som ochså skedde.
I medier tijdh continuerade Taubenfeldt medh up-
läsandet af bancoinstrumentet, nembligen 1. Instruction för
dhe 6 Ständernes fullmechtige. 2. För dhe 3 Commissarier
i Vexlebanco. 3. Instruction för dhe 3 Commissarier uti
Lähnebanco.1
Hr Landtmarskalken kom medh uthskottet up igen
från Presterskapet och berättade, att dhe nu mehra hade
1 Jämf. sista bilagan.
396
1608.
något bättre betenkt sigh om bancoväsendet, och hade någre
frågor, som hvadh det egendtligen skulle förstås igenom
det ordet guarantie, item på hvadh sätt dhe som andeligit
stånd kunde dertill concurrera, på hvilket Hr Landtmar-
skalken alt sig häfver declarerat dem sielfve till nöije, att
dhe sedan toge det ad referendum cum fratribus.
Sedan continuerades alt framgent med upläsandet af
bancosakerne, som, sedan dhe voro upläsne, blefve af samptl.
Rijkzens Ridderskap aggreerade och resolverade att com-
municeras dhe andre Rijkzens Stender.
Hammarsköldh påminte, att icke något måtte införas
i rijkzdagzbeslutet, som icke noga forst vore igenomsedt,
ty een punct och ett coma kunde giöra mycket, när dett
eij rett satt ähr.
Hr Landtmarskalken sade sigh väll skola draga
försorgh derföre, att det inthet skall skee.
T au henfeldt bijföll detsamma.
Skedde dimission, att heela Adelen till klåckan 3 effter
middagen sammanslås skulle vedh bote tillgiörande [för den],
som sig uthom desto lagligare förfall absentera skulle.
Den 9 Septembris effter middagen kommo dhe effter
anslaget tillstädes.
Hr Landtmarskalken proponerade, huru man borde
comportera sigh, när Rijkzens Rådh nu läre ankomma,
således att dhen, som veet particulares casus, må stå fritt
att discurrera, dock nömme Nobilitatis, eller och ville det
sachta insinuera honom; då ville han det framföra på bästa
sätt han kunde.
Hammarsköld: Yij håfve alle varit deröfver och det
igenomhäcklat och måste stå alle för een man.
Hr Landtmarskalken: Det pläga vij giöra, och bör
ingen nampngifva sig, hvadh som en corps skeer.
Resolutio: Yardt resolverat, att denne concert således
nomine communi skulle anställas och Taubenfeldt vara vedh
handen, som particulares casus bäst veet och pennan fört
häfver.
Sedan föll discursen på Liwinstein, och vart pro et
contra discurrerat, då förra resolutio renoverades således:
Ridderskapet och Adelen hafva effter rationes pro et contra
inthet vijdare kunnat deferera eller i denne saak resolvera,
September.
397
än dher Liwinsten kan till nästa Rijkzdagh bevijsa sig
först in linea descendenti vara af samma familia; 2. att
hans modher häfver varit af oklandrat godh adell, som nu
föregifves vara ofrelsse. På desse villkor skall hans stelle
och rum, som han nu kunde niuta, vara honom härmedh
reservatum och förbehållit; gitter han det eij pr lester a,
då blifve som han ähr.
Utskott till att upföra dhe deputerade af Rijkzens Rådh:
[Af] l:ma [classe]:
Hr Conrad Gyllenstierna, Hr Axel Rosenhane,
Gref Gustaff Oxenstierna, Hr Lennart Mörner.
Gref Gabriel Oxenstierna,
[Af] 2:da [classe]:
Hr Hans Kyle, Hr Erick Hård,
Hr Ulf Bonde, Hr Axel Ståhlarm.
[Af] 3:tia [classe]:
Hr Siöbladh, Gen. Lieutenant Ridderhielm,
Hammarsköldh, öfverste Ranck,
Landzhöfding Schytte, Landzhöfding Gran.
Gyldengrijp,
Upkommo dhe deputerade af Rijkzens Rådh, nembligen:
Hr Sten Bielke, Hr Gustaff Horn, Hr Lorentz Creutz,
Grefve Nills Brahe, Hr Clas Stiernsköldh, Hr Claes Rolamb.
Hr Steen Bielke ståendes förde tahlet, sedan Hans
Excellentz till det rummet kommen var, och sade, huru
Hennes Kongl. Maij:t och dhen Kongl. Regeringen hade
velat deputera någre af Rijkzens Rådh hijt neder medli
det projecterade svaret till Ridderskapets och Adelens
ährender och besvärspuncter, först medh dem att commu-
nicera, än det aldeles underskrifves.
Hr Landtmarskalken svarande ståendes, tackandes
Deras Excellencier, men först berömmandes Kongl. Maij:tz
mildheet att vela vara så nådig emot des och Rijkzens
Ridderskap och Adell.
Sedan uplästes Kongl. Maij:tz projecterade svahr på
reductionspuncterne af Secreteraren Gyllenstålpe.1
Ad § 1, § 2, § 3.
Hr Steen Bielke lätt gifva sig specification på bergz-
lagen, sägandes huru någrestädes äre väll någre hemman,
1 Jami', sista bilagan.
398
1668.
sorn intet egenteligen abre bergzlagh, men af ålder lijkväll
bar bort derunder, som dhe ochså hafva excluderat, be¬
ropande sigh på sielfve specificationen och upsatzen.
Dito Hr Steen discurrerade om någre sochner, som
Fälssbroo etc., hvilke af somblige förmenes eij böra böra
under bergzlagen. Nu vill Kongl. Maij:t, att dhe, som
deruti interessera, vela sättia dheras skiähl upp och Colle-
gium sine skiähl på andre sijdan, så skall hvar och een,
som eij (o: sig?) besvärat finnes, när han circumstantias
particulares framteer, finna nöije och remediering.
Hr Steen Bielke remonstrerade, huru somblige bref
äre så styliserade med serdeles conditioner, som Hr Erick
Gyldenstierna, som hade
Och Krigzrådet Simon Simonsson talade om een casu,
som Gen. Major Barcklaij på sahl. Feltmfarskalken] Douglas
och Hammarsköldz attest feck åtniuta, ehuru det skedde,
sedan Kongl. Maij:t var kommen till regemente.
Hammarsköld bijföll samma casum och sade det con-
tract vara skedt med Befweritz. Hvilket Hr Steen tog ad
exemplum, att dhen, som kan i lijka måtto så klart bevijsa,
skall skee nöije.
Hr Steen yttermehra in contextu berättade, huru
månge hafva inthet vijdare låtit bebrefva sigh, än varit
nögde med dhen uthräkning, som då skedde, och dhe kunne
eij vijdare pretendera, än dheras bref förmå.
Dito uplästes Kongl. Maij:tz förklaring till Rid-
derskapets och Adelens besvärspuncter, reduetionen an¬
gående. 1
Ad 1, ad 2, ad 3, ad 4, ad 5, fin.
Dito Kongl. Maij:tz förklaring till Ridderskapets och
Adelens besvär, mundteligen andragne uti concerten medh
Reductions-Collegio.1
Ad 1, ad 2, ad 3, ad 4, ad 5, ad 6, ad 7, ad 8, ad 9,
ad 10, fin.
Hr Steen Bielke sadhe, huru dhe gode herrar hade
ibland dheras besvär begiärt een lista på dhe, som eij ännu
medh Collegio hafva clarerat; sade nu een vara upsatt uti
hast, som det sigh häfver kunnat låta giöra, hvilken var
på ett ark, som Hans Excellentz sielf genomblädande, ville
intet säga, att just desse skulle vara, som med dheras
1 Se sista bilagan.
September.
399
clarering restera, uthan kunde vara mycket flere, men desse
vore visse, som nu upsatte ähre.
Elliest effter Ridderskapet och Adelen hafva begiärt,
att icke någre resolutioner måtte vara, som dhe icke måtte
hafva communication af, ty upläste Secreteraren Plan
effterfölljande:
I. Kongl. Maij:tz instruction för Reductions-Collegio,
daterat Elfznaben den 11 Junij 1655.
Ad 1, ad 2. Hr Steen sade, att dhen strax då blef
i värket stelt, som dhe gode herrar, serdeles af Landz-
höfdingerne, veta sig att påminna.
Ad 3, ad 4, ad 5, ad 6, fin.
Hr Sten Bielke sade denne instruction väll intet
giöra till saken, men aUenast att låta dhe godhe herrar
see Kongl. Maij:tz nådige omsorgh och intention att aldeles
blifva vedh beslutet och stadgan.
H. Kongl. Maij:tz resolution 16 October uti Fraun-
burg 1656.
Ad 2. Hr Sten Bielke sade Collegium hafva brukat
all dhen moderation, att ingen må hafva sigh att beklaga;
allenast een casus medh een fougdhe i Vestergiötlandh,
som hadhe gifvit sig uth för een adelsman och cornett och
tagit een annars nampn och ad male narrata bracht sig
till gårdar, dhe som billigt blefve honom fråntagne.
Ad 3. Talte om een casu medh sin broders barn, att
een länssman hade bodt på een gårdh, som han hade fått
i förläning, men länssmannen hade sin rätta gårdh, derföre
han tiente på een annan orth; effter denne blef reducerat,
var dt det bättrat effter stadgan.
Ad 4. Berättade dhen fullmacht, som Kongl. Maij:t
her uti Collegio gifvit hadhe.
Ad 5, ad 6. Härutaf kunna dhe godhe herrar see, att
Kongl. Maij:t aldrigh har velat gådt Stenderne förbij medh
dess communication.
Ad 7, ad 8, ad 9, ad 10, ad 11, ad 12, ad 13.
Ad 14. Yete ickie ett vara.
Ad 15, ad 16, ad 17. Denne puncten kom af Kumo laxfiske,
som Feldtherren hade, men nu kommer eij i consideration.
Ad 18. Dhe hadhe väll sedt effter dem, men finna
fast inthet af dhe gratialbref; vore derföre nyttigt, om
någon ville medh effterrättelse derom inkomma.
400
iees.
Ad 19, ad 20. Sadhe Hans Maij:t något sielf vara
abuserat, ty öhretahlet är ojämpt, och kommer allenast
gårderne emellan i boklbyen, och derföre är detta aldrig
observerat.
Ad 21, ad 22. Denne puncten förorsaker sig deraf,
att elfter sahl. Torstensson feck grefveskapet fritt, mente
dhe andre, som deruti lage, att dhe och ville vara frij.
Ad 23, ad 24, ad 25. Detta kommer öfvereens medh
Adelens begiäran.
Ad 26, ad 27, ad 28. Här bör jagh säga, huruledes
i förstonne togz detta elfter som vägarne gå, men Kongl.
Maij:t resolverade i Giöteborg, att det skulle gå linea recta,
men Kongl. Regeringen har nu gådt medellvägen och vill
förstå, som man gemenligen reser eller farer, ty somblige
missbrukade det första och ginge heela 3 mijhl omkring
för ett sundh skuldh, som dhe elliest närmare komma.
Ad 29, ad 30, ad 31, ad 32, ad 33, ad 34, ad 35.
III. Kongl. Maij:tz resolution i Giöteborgh.
Ad 1, 2, 3, 4, 5. Det äre månge godz, såssom i Öster-
giötlandh, som intet äre införde i 1649 åhrs upsatz och
lijkvist expresse äre bergzlagh, hvilke Collegium eij heller
häfver attenderat.
Här uppehöltz, och sade Hr Landtmarskalken, att
somblige mente gådt vara, det desse resolutioner kunde
blifva dhem communicerade; dhe kunne eij så i hast alt
asseqvera.
Hr Steen Bielke sade det kunna skee, allenast han
härtill eij hint det att afskrifva låta.
Hr Bengt Horn sadhe Kongl. Maij:tz intention icke
annan vara, och kunde dhe afskrifvas och dem communiceras.
Hr Steen hade ment, att hvar punct kunne upläsas
och sedan deröfver discurreras, hvadh vore att påminna.
Gref Nills mente det vara bäst till att vinna tijdhen.
Hr Landtmarskalken trädde lijtet tillsamman, först
medh dhen eene och sedan dhen andre classen och rådh-
giorde, och sedan [sade] Hr Landtmarskalken: Ridderskapet
och Adelen hafva nogsampt afftagit af upläsne acter och
Deras Excellenciers declaration, hvadh för berömblig inten¬
tion Kongl. Maij:t häfver till Ridderskapets och Adelens
vällståndh, men såssom Deras Excellentier i begynnelsen
sade detta svar allenast vara ett project, och Ridderskapet
September.
401
och Adelen vara öpet att gifva deras underdånigste på¬
minnelser,
Hr Steen Bielke sade dem vara committerade att
inhempta Ridderskapets och Adelens tankar öfver samma
project per discours, så skulle dhe gierna see, att det först
kunne skee medh vijdare conference, som i morgon, vill
Gudh, förrän dhe immediate gå till Hans Kongl. Maij:t.
Hr Bengt Horn idem.
Hr Landtmarskalken sade det vara Ridderskapets
och Adelens intention att först informera sigh och sedan
vedh infallande svårheeter sökia Dheras Excellenciers rådh
och explication.
Hr Steen Bielke berättade sluteligen om det project
af ett placat, som utgå skall till faciliterande af reductions-
slutet.
Hr Landtmarskalken sade Ridderskapet och Adelen
hafva det ochså i sine underdånigste gravaminibus begiärt,
att det snart måtte komma till een godh forderlig ändskap.
Hr Steen Bielke refererade ännu, att der dhe ville
hafva någon vijdare conference, skulle dhe vara öfverbödige
att pläga medh dhem communication.
Hr Bengt Horn: Men mena dhe, att saken kan så
klar låta finna sigh, att dhe vår conference eij hafva af
nödhen, så läre dhe gode herrar kunna gå till Kongl. Maij:t
immediate.
Hr Landtmarskalken sadhe Ridderskapet och Adelen
väll gerna först rådföra sig med Deras Excellentier och
niuta dheras goda befordran, förrän dhe något vijdare ginge.
Hr Bengt Horn sade det vara interesse commune.
Hr Steen [och] Hr Claes Stiernsköld sade Secre-
teraren i Reductionen skulle vara vedh handen att gå
Ridderskapet och Adelen häruti tillhanda.
Dermed beledsagades Rijkzens Rådh medh lijka process
neder igen. Och sedan dhe igen opkommo, [sade] Hr Landt¬
marskalken, att dhe gode herrar hade nu förnummit
hvadh Kongl. Maij:t igenom Dheras Excellentier häfver
låtit proponera.
Resolutio totius Nobilitatis: Resolverades enhelleligen,
att i morgon till kl. 7 skole samptl. Ridderskapet och
Adelen anslås, och då företaga punct effter punct ordine
Sv. Ridclersk. o. Adels riksd.-pvotX. 1668. 26
402
1668.
in pleno, låtandes då upläsa matriculen och upnotera dhem,
som sig så egenvilligen absentera, och sedan giöra ett ut¬
skott till Kongl. Maij:t och besvära sig sampt begiära
execution på dhe bråtzlige.
Befaltes Secreteraren alfvarligen att ahnslå så capita
som extra capita till klåckan 7 i morgon oförsummeligen
emot böter att infinna sig, quod factum.
Den 10 Septembris för middagen vore samptl. Rid-
derskapet och Adelen tillstädes.
Hr Åke Kafle hade lof att absentera sig till att bij-
vista een begrafning på landet.
Öfverstel[ieutenant] Gyllenspitz dito lof.
Tertia classis steg up, medan reductionsärender hade
något innebära, som icke så kunde liuda uthi alles oron,
serdeles dhe höga herrarne befarade, dhe sorn deröfver suttit
håfve, af 3:tia classe odium; rådgiorde derföre något lijtet
medh hvarandra, och stege dhe alle up. Hammarsköld
förde ordet; dock instembde alle dhe andre och bude, att
Hr Landtmarskalkens Excellentz ville nu som för detta
låta sigh dem vara recommenderat och dheras ahngelägen-
heeter och discourser väll uptaga och hielpa till att försvara.
Hr Landtmarskalken svarade med een Höflig com¬
plement deremot, sägandes sigh eij skola aflåta dem att gå
tillhanda, som hans embete och ridderhuusordningen kräfier
och fordrar.
Uplästes matriculen, sedan klåckan var 8 slagen.
Hr Conrad Gyllenstierna och Grefven af Södermöre,
Hr Yxkull, item Hr Per och Hr Carl Sparre, Hr Jöran
Sperling, Hans Ulfsparre, Fletwud, Wachtmestare vore till¬
städes. Desse excuserades: Hr Anders Lilliehök, Hr Christ.
Gyldenstierna, Hr Axel Rosenhane, Hr Augustin Lejon¬
sköld, Grefve Gustaff Oxenstierna, Grefve Gabriel Turesson.
Alle dhe andre böta i l:ma classe.
Föruthan sex i 2:da classe, som tillstädes vore, nemb-
ligen Arfwed Ribbing, Hr Ulf Bonde, Ståhlarm, Tungel
och Jöran Ulfsparre.1
Sedan matriculen till ända upläsin och continuerat var,
toges reductionssakerne före, och uplästes Kongl. Maij:tz
projecterade resolution af Secreteraren Plan.
' Meningen ofullständig.
September.
403
Ad 1. Hammarsköldh nomine classis suse sadhe deras
begiäran vara, att Ridderskapet och Adelen begiära, det
dhe måtte få stricte åtniuta hvadh i rijkzdagzbeslutet den
4 punct och 13 § står, hvilken uplästes och står om veder-
lagh, jämväll att inthet bör komma under consideration
af bergzlagh, som eij egenteligen hörer dertill, som lijkvist
skeer, därföre een eller två hemman, heela socknen derunder
drages.
Uplästes af Taubenfeldt 1649 ahrs resolution, hvaruti
väll och märkeligen står, att dhe lägenheeter, som i forna
tijdher hafva lydt under bergzlagen, skulle återkallas som
omistande, hvilken resolution är confirmerat medh 1655 åhrs
rijkzdagzbeslut och stadga, således att dhe, som sedan 1649
åhrs resolution hade fått sådane lägenheter, som i forna
tijdher hafva lydt under bergzlagen, skulle inthet veder-
lagh bekomma. Men det ordet, som står uthi Kongl. Maij:tz
projecterade resolution och säges, att Ridderskapet de jure
inthet hafva att pretendera, Ridderskapet meena annor¬
ledes, att Kongl. Maij:t i nåder låre tillåta des trogne
undersåtere af Ridderskapet och Adelen dhels de jure
underdånigst må niuta vederlagh, dehls af Kongl, nådh
och ynnest förventa detsamma.
Hr Landtmarskalken: Formera statum qusestionis,
om Kongl. Maij:t som een Kongh kunde sägas de jure
kunna obligeras, det han af kongl, ynnest och nåde uth-
lofvat hade.
Hammarsköld pro classe sua et interessentibus sade,
att Kongl. Maij:t häfver lijkvist som een nådigh Konung
utlofvat vederlag åt dhe, som mist hafva, hvilket kongl,
löffte Ridderskapet och Adelen som een krafftigh försäkring
uptagit hafva och uti dhen respect och regard consenterat
till reductionen och låtit sigh öfvergå alt, hvad dhe hafva
kunnat, förtröstandes sig på Kongl. Maij:tz nådige till¬
sägelse, icke som krafftlöös, uthan visserligen obligatoria
till sielfve effecten, och vore altså kongl, nådh icke att
ansee som een pura donatio, uthan nestan som een donatio
remuneratoria.
Hr Per Sparre Larson bijföll sådant, och att een
Kongh inthet medh andre termer kunde obligera sig emot
sine undersåtere.
Dermed voterades.
404
1608.
Pro tertia [classe] Hammarsköld: Samptl. äre i denne
mening, att Ridderskapet och Adelen må af kongl, nådhe
nthan någon respect aff villkor och ståndh värkeligen
åtniuta det, som dem i beslutet och stadgan är tillsagt,
efftersom af protocollet sees, att sahl. Rijkz-Cantzeleren
dem igenom samma lötfte hafva persvaderat till bevill¬
ning af reductionen, och att dhe orden de jure kunde
uthslutas.
Pro 2:da [classe] Hr Ulf Bonde: Begiära att blij
maintenerade vedh rijkzdagzbeslutet och dhen 23 punct.
Pro Uma [classe] Hr Conrad Gyllenstierna idem
att åtniuta värkeligen Kongl. Maij:tz nådige tillsäijelse
uthan anseende.
Resolutio Nobilitatis: Rijkzens Ridderskap och Adel
begiära underdånigst få åtniuta Kongl. Maij:tz nådige till¬
säijelse värkeligen till godo uthan resgård af ståndh, pers-
sohn och vilkor effter som beslutet och stadgan det uth-
trycker, och att dhe orden de jure må utheslutas, och blifva
vedh orden, som dhe stå i beslutet och stadgan.
Uplästes 4 puncter, som Secreteraren Gerner medbrachte
uhr Cantzelijet: 1. Att reductionspuncterne måtte i dag
blifva färdige medh dhe påminnelser, som Ridderskapet
och Adelen giöra vela. 2. I dagh låta sigh föreläsa rijkz¬
dagzbeslutet. 3. Att stoora secrete uthskottet i dagh up-
kommer och underskrifver dheras conclusum. 4. Och i
morgon höra bijafskedet upläsas, och 5. på det att om
lögerdagh Rijkzdagen kunde ändas.
Hammarsköld: Heela tertia classis begiärade, att
dhe icke måtte blifva öfverijlade medh rijkzdagzbeslutet —
berömde elliest Kongl. Maij:tz nådh — förän desse impor-
tanteste ährender blefve afhulpne.
Hr Ulf Bonde: Secunda classis idem; begiärade, det
Kongl. Maij:t igenom utskott detta föredragas måtte, att
dhe icke må förr underskrifva och försegla beslutet, förrän
reductionsärenderne vore remedierade.
Prima classis idem cum secunda et Uma (o : 3:tia?)
Uplästes Kongl. Maij:tz fattade svar på Ridderskapets
och Adelens besvärspuncter [angående reductionen].1
[Ad] 2. Åhre såvijda dermed tillfredz, att dhe uti effectu
förnöijas effter ordens lydelse i beslutet, ländzmanshemman
1 Se sista bilagan.
September.
405
angående. 2. Postbönderne begiära dhe i lijka måtto få
lefva effter beslutet simpliciter.
Landzhöfding Gran stegh up, sägandes huru i Nor-
landen hade varit postbönder, som äre skattbönder, hvilka
hafva varit reducerade, men 1663 åter igengifne, tvifvelsuthan
effter dhe hafva varit skatte och eij af Chronan upbygde.
Resolutio: Ridderskapet och Adelen begiära under¬
dånigst att få niuta beslutetz rätta förståndh simpliciter
medh länsmän, postbönder och giästgifvare, effter andre af
högre ståndh dem åtniutit och tillbakas kommit håfve.
Ad 3. Berömmes som nådig och heel förnöijelig.
Ad 4. Ridderskapet och Adelen förmoda ochså under¬
dånigst, att dhe, som på omistande orter någre små fiske
och lägenheter hafva, som eij egendteligen höra till bergz-
bruken eller af ålder dertill lydt häfver, icke må härunder
förstås och reduceras.
Resolutio ad 5: Heel nådigh och godh, allenast giöra
den underdånige påminnelse och hafva dhen ödmiukeste
tillflycht till Kongl. Maij:t, att der någon vore, som intet
annat nutit häfver än expectance, att dhensamma må vara
närmast dhen att åtniuta, när den bortförlänas och doneras
skall, och der någon hadhe dhen bekommit, förmoda under¬
dånigst effter stadgan få niuta något vederlag. Slutet i
den 5 punct af Ridderskapets och Adelens besvärspuncter
itereras.
Härvedh recommenderades Gen. Lieutenant Ridderhielms
supplication å samptl. Ridderskapets och Adelens vägnar.
Major Koskull refererade een casum, som honom i detta
fallet vore vederfaren, att han hade hafft expectance, men
eij fått värkeligheeten för andras egenheet skull.
Ad 6 et 7. Nöijachtig.
Ad 8 ochså förnöijelig, så vijda det instämmer medh
Ridderskapets och Adelens mening, som är, att dhe, som
för 1604 hafva hafft quietam possessionem, skole eij in-
qvieteras, men uthan någon vijdare effterfrågan af äldre
bref oturberade behålla dhem.
Ad 9. Till nöije.
Ad 10. Item till behag och nöije.
Ad 11. Härvedh observeras hvadh uti den 13 § af
4 puncten i 1655 åhrs beslut står, således: »Men emedan
icke alle härader och landzorter, som deri nembnes, heela
406
1668.
och håldne under bergzlagen förstås kunna, uthan allenast
dhe lägenheter deruti, sorn bergzlag altid hafva varit och
än dertill tienlige äre». Detta ordet än är emphaticum och
bör eij vijdare extenderas och förstås än till det, sorn till-
förende gammal bergzlag har varit och derutaf än, nemb-
ligen då 1655, kan tienlig vara. Begiärandes altså under¬
dånigst att få förblifva simpliciter vedh 1649 åhrs resolution,
som uti denne punct är substrata materia.
Bidderskapet och Adelen begiära uti underdånigheet
att blifva maintenerade vedh 1649 åhrs resolution, bergz¬
lagen angående, jämbväll den 13 § af den 4 § uti 1655 åhrs
rijkzdagzbeslut, således att alt det, som deruthinnan intet
specificeres, måtte elfter det datum, eller då nödvändigt
brukades till bergzlag, inthet vijdare derunder dragas.
Men såssom een stoor dehl af samma specificerade orter
aldeles till bergzlagh äre otienlige, och icke malm eller
annor bergzbrukzlägenheet finnes, att hvarken Hans Kongl.
Maij:t deraf någon nytta heller bergzlagen någet nyttigt
bruk kan tillvexa, altså begiära Bidderskapet och Adelen
uti underdånigheet, att sådane orter måtte uhr bergzlagz-
jordeboken uthstrykas, dock tillförene af Hans Kongl. Maij:t
dertill befullmechtige med goda opartisehe riddersman der¬
till förordnadhe,1 som öfver samma orter een skiälig ran¬
sakning in loco giöra, hvilken sedan uppå een Bijkzdagh
kan bekräfftas; dock i medier tijdh att dhesamma, hvilka
sådane till bergzlagh otienlige orter possidera, måtte imedler-
tijdh vara och förblifva som dhe ähre bonte fidei possessores
och niuta usum fructum, till dess alt på nästa Bijkzdagh
aldeles kan slutas och bekräfftas. De modo af ransakning
extraheras af dhen 11 punct af Bidderskapets och Adelens
reductionspåminnelser. Sedan ransakningen in loco på sätt,
som sagt ähr, skedt ähr, då kan Kongl. Maij:tz nådigste
förordning giöras ett nöije, att gå immediate till Beduc-
tions-Collegium och sedan i underdånigheet till Kongl.
Maij:t, men att då dhe gode herrar, som tillförene kunna
hafva suttit uti Beductions-Collegio öfver detta ärendet,
icke må som domare sittia deröfver i Bådhet.
Detta aggreerades af tertia [classe].
Dito af prima [classe] uthtryckeligen, aft dhe icke måtte
få sittia i tvenne instantier.
1 Meningen otydlig.
September.
407
Men secunda [classis] mente, att dhe gode herrar blefve
derigenom lijka som suspecte, och borde det hemskiutas
Kongl. Maij:t, om Hans Maij:t ville dem låta sittia der¬
öfver sedan eller inthet. Både dett detta deras diversum
votum från dhe andre classerne måtte protocolleras.
Hr Landtmarskalken mente, dhe gode herrar läre
sielfve det inthet begiära. Blef vedh hvadh dhe två clas¬
serne hade voterat.
Hr Conrad G-ylldenstierna itererade primm classis
votum, sägandes: Effter detta skulle lagligen tillgå, så
begiära dhe, att dhe gode herrar icke måtte två gånger
bijvista een saak.
Ad 12. Påminnes underdånigst, att icke något privat
bruk, som intet har varit i 1649 åhrs resolution eller kunne
dertill dragas effter den ransakning, som nu giöras skall,
dertill må införas i bergzjordeboken. 2. Att adelsmans
hvarjehanda godz, egendomb och lägenheet eij må uthom
dheras privilegia dragas undher privat bruk, effter rijkz-
dagzheslutet inthet deruti disponerar.
Ad 13. Imo 1649 åhrs resolution bör hafva krafft,
såvijda den 13 § af 4 punct den uthtyder och citerar, som
tillförene ochså begiärt ähr. 2. 1649 åhrs resolution lofvar
vederlag in communi; den 13 §, som dhen allegerar, speci¬
ficerar eij heller Yermelandh allena vällförstående vederlag
angående. 3. Blef 1664 uthi concerten med Beductions-
Collegio för gådt funnit, att vederlagh skulle förstås öfver
alt, och ingen distinction skee, som protocollet uthvijser.
Bidderskapet och Adelen continuera dheras under-
dånigste begiäran, att dhe lägenheter, som kunna liggia
på någre förbudne orter och kunna höra till bergzlag, må
ansees som bergzlagh med nådigt vederlagh, och icke som
på omistande ort, som intet hopp gifver till något vederlag.
Hr Landtmarskalken mente vara lijka mycket, ty
läge det på een förbuden ort, så måste det simpliciter
reduceras uthan anseende af bergzlagh eller annan om-
stendighet.
Tauhenfeldt mente det kunna giälla, om hela socknen
ginge tillbakars som omistande, men när socknen con-
sidereras som bergzlagh, synes att possessor eij bör tappa
och dömas mehr än på ett sätt och een domb af omistande
eller bergzlagh.
408
1668.
Hr Hammarsköld bijföll honom, men begiärade eluci-
dation af omstenderne.
Hr Landtmarskalken rådde, man skulle gå vahrsamt
och icke begiära något, som eij obtineras kunde. Hans
Maij:t stodo fritt af omistande orter att göra bergzlagh,
men ratione privatorum blifver egendomb deruti altidh
considererat som omistande orth; den som sig privatim
finner besvärat, skulle framtee alle circumstantias.
Hammarsköldh bijföll sådant.
Taubenfeldt sade, att dhe, som sutte hoos honom,
påminte och mente gådt vara, att effter Hidderskapet och
Adelen allareda hade detta infört ibland dheras påminnelser
och eij fått något svar derpå, att dhe den [puncten] vijdare
iterera skulle.
Skredz dermed till votering.
Prima [classis] per Conrad Gyllenstierna mente
denne påminnelse eij vara nödig så in generali.
Secunda [classis] idem.
Tertia [classis] item förmodande Kongl. Maij:t effter
dess nådigste tillsäijelse låter sigh finna nådig och till
clemence benägen, när den, som det angår, detta in parti-
culari underdånigst ansöker. Kefe[reres] på den 1 punct
af detta svar.
Ad 14. Hr Landtmarskalken påminte och remon-
strerade, huru svårt det vore för den Kongl. Regeringen
uthi Konungens omyndige åhr att gifva någon mildare
eller vijdare extenderande resolution öfver 1604 åhrs beslut
att förunna mågarne, när dhe Konungen trogen tienst
prsestera.
Et fiebat resolutio: Hidderskapet och Adelen vela
aldraunderdånigst påminna, att dhe vedh Konungens myn¬
dige åhr vela förmoda all giörlig mildare interpretation
i föllie och anledning af privilegierne och 1604 åhrs
beslut än nu [i] rijkzdagzbeslutet 1655 och stadgan in¬
fört är.
Påmintes af Öfverstel[ieutenant] Loodh, att enckiorne
måtte niuta Norkiöpingz beslutz godz.
Hr Landtmarskalken remonstreradepraxinaf feudal-
godz; är vidua primi acquirentis hustru, då behåller hon
detsamma, fast det vore 3 å 4 hustrur effter handen, allenast
det är primi acquirentis, men eij om vidua är eij.
September.
409
Den 10 Septembris för (o: efter?) middagen kommo
samptl. Hidderskapet och Adelen till kl. 3 tillsammans,
och continuerades medh reductionsbesvären.
Ad 15. Härvedh begiäres, att dhe summor och liqvi-
dationer, som kunne af Cronan vara igenom ett skriffte-
ligit instrument summevijs för gode ehrkende, icke vijdare
specialiter och postetahls må påfordras att verificeras och
bevijsa, än så vijda det in recenti memoria vara kan, och
icke dragas till uhrminnes tijder längre bort, än man
effter minnas kan, ty såssom dhe kunna vara gångne uti
kiöp och arfskiffte, och alle andre special documenter kunna
vara bortkomne, att dhe altderföre eij måge vara obligerade
vijdare bevijs vedh handen att förskaffa, än när skulden
summevijs igenom Kongl, eller Cammer-Collegii bref fins
een gång vara för godh erkendh, efftersom lag och een
oturberat långligh häfdh alt detta bijfalla. Ridderskapet
och Adelen begiära i underdånigheet, ifall någon adelsman
skulle hafva försträckt Cronan någon post penningar på
godz och derupå häfver Kongl. Maij:tz försäkringzskrifft,
icke specialiter uthan på heela summan, dhen icke måtte
vara förobligerat medh några specialia documenta samma
summa vijdare att bevijsa, effter godzén kunna vara gångne
i arf, kiöp och byte, och alle andre documenter kunna vara
förkombne på Kongl. Maij:tz bref, när som [han] summan
elliest nogsamt tillstår och för god erkenner, jämbväll sitter
uti häfdh, dhen må då oturberad att besittia, men dhe, som
sådane bref och försäkringar på sådan summa hafva kunna,
som än in recenti memoria vara kan, att personen, hvilken
försäkringen kan gifven vara, ännu ähr i lijfvet, medh dhem
ähr fast een annan beskaffenheet, och bör vara obligerat
med visse documenter och skiähl samma summa specialiter
att bevijsa.
Den 16. Den puncten är godh, när i stellet för 8 punct
i stadgan blifver den 6 insatt.
Ad den 17. Placet.
Ad 18. Placet.
Ad 19. Placet.
Ad 20. Perplacet.
Ad 21. Placet.
Ad 22. Placet.
Ad 23. Placet et finiebatur.
410
1668.
Dito Kongl. Maij:tz resolution och svar på någre andre
reductionspuncter, gifven Stokholm den 8 September 1668.1
Ad 1. Här observeras, att ifrån 1632 till 1655 bör
sättias, på hvilken reductionen bör förstås. Placet.
Ad 2. Placet.
Ad 3. Placet.
Ad 4. Placet.
Ad 5. Placet et finiebatur. Betacka Hans Kongl. Maij:t
och uti underdånigbeet än vijdare recommendera dhen, som
denne casum läre insinuera, att han kunne medh kongl,
nåde till nöije afhulpin blifva.
Noch dito een Kongl. Maij:tz resolution.1
Ad 1. Placet.
Uplästes det upsatte projecterade placat, som af trycket
utgå skulle, angående att införskaffa documenter, som i
Reductions-Collegio äre nödige till hvars och eens richtig-
beetz ehrhållande.
Härvedh påmintes vedb ändan, der bokhållare nembnas
skole förrätta ransakning, när Landzböfdingen eij är in loco,
uthan dhen som sitter i Landzböfdingernes ställe medh
Häradzhöfdingerne eller dess substitut, och bookhållaren
kan sittia derhoos, såvijda hans embete det angår.
Och påmintes af Taubenfeldt, att denne ransakning
icke måtte skee på tingztijmarne eller vedh tingzskijfvan,
uthan anstelles in loco, der godzén belägne ähre.
Somblige funne bäst detta alt quoad modum att hem-
skiuta Kongl. Maij:t underdånigst, och denne mening bij-
föllo dhe och mäst alle.
Ad 2. Placet.
Ad 3. Hvadh resolutioner ne angår, så ehrkenner Rid-
derskapet och Adelen dhem giltige, så vijda dhe inthet
i någon måtto löpa emot rijkzdagzbeslutet och stadgan.
Förmoda ochså underdånigst, att såväll dhe förrige som
dhe här effter kunna skee eij måge hafva någon laga krafft,
så frampt dhe directe vel indirecte samma beslut och stadga
något emotsträfva skulle.
Häruti vore alle classerne enige, och ingen sadhe deremot.
Ad 4. Placet.
Ad 5. Placet, allena de jure, som i första puncten står,
må ochså här utkomma.
1 Jämf. sista bilagan.
September.
411
Ad 6. Att Ridderskapet och Adelen må hafva sig
förbehållit, hvadh den 3 punct i 1660 åhrs bijafsked och
den 4 § i 1655 åhrs beslut uthtrycker.
Ad 7. Placet.
Ad 8. Placet.
Ad 9. Placet.
Ad 10. Placet et finiebatur.
Hr Taubenfeldt: Man har inlefvererat een lista,
deruthi dhe stå specificerade, som ännu inthet hafva clarerat
dheras fierdepart, och besvärade sigh, att expresse i bredden
står, det Taubenfeldt intet ännu clarerat. Gior de för samptl.
Ridderskapet och Adelen dess exculpation och i preesence
af Reductions-Secreteraren; som af alle bijfölls och ag-
greerades, effter det och var funderat.
Hr Landtmarskalken recommenderade Taubenfeldt
att giöra desse puncter färdige till morgons med Secreteraren.
Ridderskapet och Adelen begiära underdånigst, att dhe
som så ringa kunna hafva fått, | eller j dehl kan öfver¬
stiga 3 hemman, eij må så noga med dhem räknadt blifva,
uthan i nådher effterlåtit.
Den 11 Septenibris för middagen [hos] samptl. Ridder¬
skapet och Adelen.
Ridderskapets och Adelens påminnelser vedh rijkzdagz-
beslutetz upläsande: Att insätties evangeliske Aussburgiske
confession. Tax och betientes hemman; vela vara under-
vijste, hvad igenom tax förstås. Dito att ingen må hafva
tillåtelse försvarskarlar att befrija uthan Ridderskapet
och Adelen och dherpå privilegerade (bil. 26).
Sedan alt var upläsit, stegh Stålhansken fram och
ville påminna något om Banco. Sade sigh eij hafva varit
tillstädes, när derom är vordit tahlt; holt före vara något
betenckeligit att guarantera och gå i löffte för Bancen;
han vore som alle verldzlige ting underkastat äfventyr.
Hr Landtmarskalken beropade sigh på, att det alt
voro in pleno upläsit; kunne eij [rå] der före, om han eij har
velat vara tillstädes; han har låtit prsecise anslå; vore eij
stylus eller med ridderhuusordningen lijkmätigt. Det ordet
guarant vore hvar bookstaf een tunna guldh värdh, det
vore een stoor nåde, som Kongl. Maij:t hade bevist Stän-
derne; dhen som det förstår, judicerar bättre härom.
412
1688.
Hammarsköldh bijföll sådant snack oell berömde
Kongens nådh och gaf hopp om successen uthan äfventyrs
befahrande.
Hr Landtmarskalken proponerade medh högt liud,
att om någon vore, som ville vara informerat om detta
ährendet, ville han det bevijsa och honom underrätta och
remonstrera, hvadh för ett helsosamt, salutair och dyrbart
värk det vore. Dhe, som annorledes voro informerade, hade
det fått af passionerade, som dheras egen nytta och eij
rijkzens bästa understödia vela. Repeterade någre gånger,
om någon hade att invända något häremot, han skulle det
giöra och framträda; han skulle icke allenast giärna blifva
hördh, men ochså fundamentaliter undervijsat, att han
skulle hafva ett nöije deraf.
Sedan frågade Hr Landtmarskalkens Excellens
alle classerne, om dhe vore eense och tillfredz med rijkz-
dagzbeslutet.
Hammarsköldh pro tertia [classe]: Yore dermed alle
tillfredz, allenast desse giorde små påminnelser kunde blifva
i acht tagne.
Hr Ulf Bonde pro 2:da [classe] idem.
Uma [classis]. Hr Conrad Gyllenstierna idem.
Hammarsköldh påminte om dhe torpare, som på råå
och röör bygde äre, att dhe måtte vara frij för mantals-
penningerne, effter dhe allenast tiena till gårdzens cultur
i stelle för dagelige leijodrengiar.
Resolutio: Ridderskapet och Adelen begiära under¬
dånigst, att dheras oskattlagde torpare, som på dheras
sätesgårdars enskijlte ägor upbygde äre, måge i föllie af
dhen 43 § i adelige privilegier vara för hvarjehanda Chro-
nones skatt och tunga, jämbväll mantalspenningernes ehr-
läggiande, befrijadhe, eftersom Ridderskapet och Adelen
intet annat förståndh halft hafva uthi slutet af 3 puncten
på 1652 åhrs rijkzdagzbeslut, nembligen att alle dhe, som
hafva sitt underhåldh och näringh af sätesgårderne, här¬
under begrijpes. I vidrigit fall kundhe dhe blifva necessi-
terade att indraga samma nybygge och till gårdzens cultur
desto flere drengiar underhålla, Kongl. Maij:t och Chronan
till förfångeligare afsaknadt och Adelen till större besvär.
Hr Landtmarskalken proponerade, huru Directo-
rerne, som Hr Per Sparre och Hr Lagerfeldt, begiärade
September.
413
ett utskott att träda medh dhem tillsammans här nedre
öfver ridderhuussakerne.
Lagerfeldt sadhe det mästa vara derhän ansedt, att
dhe kunde giöra rationem administrati officin
Öfverstel[ieutenant] Lich ton yrkiade åter på, att
honom var skedt een stoor oförrätt, att han(!) causa inaudita
vore hans huus arresterat.
Hr Lagerfeldt mente sigh skola kunna bevijsa intet
annat hafva handlat, än som skiähl och rätt har varit
och kongl, placater innehålla.
Nembdes derföre samma uthskott,somtillförende deröfver
hade suttit, och påöktes medh Ståhlarm i Hans Kyles stelle.
Sedan uplästes uhr protocollet hvadh resolverat var
den 7 hujus, huru dhe sine gamble slachter bevijsa skole,
som vela naturalizeras.
Hammarsköld påminte, huru nödigt detta vore, att
man hade gran acht häröfver. Uprepade hvadh anno 1654
var skedt, då 12 Rijkzrådh vore hoos Ridderskapet och
Adelen och icke ändå kunde förmå, att Kem kunde blifva
intagen.1 Så höllö dhe då tillsammans; nu häfver man
horungar ochså till oss intagit och introducerat. Mente
det eij vara eenligit och conformt medh dhen puritet af
naisance, som Ridderskapet och Adelen altidh tillförende
så kiäckt och samhelleligen hade hållit hand öfver.
Dhe förnembste af classerne, serdeles 3:tia och 2:da,
bijföllo hans tahl och kommo att tahla om een Styfwart,
som hade kongl, bref på bref i Drottning Christinae tijdh
och lijkväll moste stå uthe, som ochså tillförende ingen
vitterlig horunge är vorden här ibland oss admitterat.
Den 11 Septembris eifter middagen.
Öfverstelfieutenant] Lichton stegh up, sägandes huru
han hade nu slutit sin räkning med Ridderhuset, och af
någre och tusende ähr summan slutin på 700.
Dito uplästes Kongl. Maij:tz projecterade försäkring
till Bancen.
Skredz dhermed till votering.
Hammarsköld colligerade vota i 3:tia classe och sade,
att alle sade dett vara mycket, och kunde inthet bättre
i verlden vara.
1 Jiimf. det tryckta protokollet, del. V, 1, sid. 232, 240 o. f., 251 o. f., 261.
414
1668.
Hr Ulf Bonde pro secunda [classe] idem.
Hr Conrad Gyllenstierna pro prima [classe] sade
dhem ochså vara medh dhe andre classeme eense, allenast
ville giärna vara underrättadhe, hvadh igenom det ordet
guarantie, som i rijkzdagzbeslutet ähr infört, skulle förstås.
Resolutio Nobilitatis: Ridderskapet och Adelen erkenna
medh veneration Kongl. Maij:tz försäkring öfver bancho-
värket; hafva intet dervedh att tilläggia, effter alt så väll
fattat och stält ähr, att intet synes dervedh vijdare kunna
desidereras; och önska, att det communiceras skulle med de
andre Ständerne.
Dito uplästes ordningen om lijkprocesser och begraf-
ninger, som den af Ridderskapet och Adelen medh dhe
respective deputerade af Rijkzens Senat [upsatt var], och
sedan skredz åter till votering.
3:tia [classis] per Hammarsköldh holt med hvad dhe
tillför en de voterat hadhe, att dhe ville förblifva vedh som
upsatt var.
Secunda [classis[ item per Arfwed Ribbing.
Hr Ulf Bonde protesterade deremot och ville haa
anorne.
Hr Arfwed Ribbing sade: Lät protocollera, att
Bonden är deremot, men vij andre ähre eense deruthi och
vele stå vedh det vij tillförende hafva voterat.
Hr Conrad Gyllenstierna medh Hr Per Sparre
Larson ville och, att ahnorne skulle blifva, och mente eij
ordenteligen vara tillgådt med dhen förra voteringen, och
hades protocollet fram, som betygade, att det ordenteligen
tillförende var voterat.
Skedde nu någon ijfrig discurs emellan Hr Landt*
marskalken och Hr Per Sparre.
Somblige af 2:da classe begiärade votera medh zedlar.
Tertia classis vore deremot och ville eij tillåta, att nu
sedan så ordenteligen var voterat, skulle ånyo voteras för
conseqvencen skuld; begiärade Hr Landtmarskalken ville
det Kongl. Maij:t underdånigst insinuera.
Hr Landtmarskalken bultade liudh och förbödh dhem
votera både medh zedlar och elliest; han kunde det eij
admittera.
Hr Augustin Lejonsköld stodh till, att då dhen
gången prima var eense medh dhe andre classerne, dher*
September.
415
med vore så månge, som betygade och viste sig att på¬
minna, huru Hr Landtmarskalken hade steget up, när det
voterades senast och öfverliudt tillfrågat alle, om dhe
dermed vore eense, och dhär någre vore, som hade deruti
något att desiderera eller påminna, skulle han stijga upp,
och då hade ingen stegit up, uthan alle varit eense, hvilket
alle eenhelleligen bevittnade, som då hade varit tillstädes.
Hr Landtmarskalken mente sig detta böra Kongl.
Maij:t referera med alle omständer.
Hr Per Sparre Larson steg up och förklarade, huru
detta een saak vore af ringa importance, som ingen något
an ginge; tog exempel, att fast een gång vore voterat i
een sak, stodo ändå hvar och een fritt att säga sine oför-
grijpelige påminnelser, som i dag skedde, när rijkzdagz¬
beslutet upläsit blef, då ochså någre påminnelser skedde,
fast det tillförende offta har varit slutit.
Derpå uplästes dhe påminnelser, som vore upsatte till
Kongl. Maij:tz projecterade svar på reductionsärenderne, och
collationerades, om det och rätt effter protocollet fattat var.
Ad 1. Recte.
Ad 2, 3, 4, 5. Bene.
Ad 6, 7, 8, 9, 10. Recte.
Ad 11. Detta är alt rätt och initius upsatt uthi
sielfva conceptet, ähn det ähr infört i protocollet och med
lindrigare termer.
Hr Landtmarskalken påminte, att det i protocollet
måtte och väll mitius införas.
Hr Ta u ben feldt ville vara excuserat och inthet hafva
skuld; han hade satt det mycket lindrigare än det står i
protocollet.
Och aggreerades att hon så lindrig stält var, och
utströkz ett ordh per concepta opinione.
Ad 12. Var rätt stält.
Ad 13. Var upsatt något, men effter det intet var
conformt med protocollet, ty blef thet rättat och corrigerat.
Ad 14. Corrigerat och blef protocollet conformt giort.
Ad 15. Recte.
Ad 16. Och continuerades.
Resolutio: Att detta skulle reenskrifvas och sedan
dhe godhe herrar af Senaten, som hijt nedsände voro, öfver-
gifvas, och skulle Secreteraren gå till Hr Steen Bielke
416
1668.
och säga, att Ridderskapet och Adelen ville igenom utskott
detta Dheras Excellencier öfvergifva.
Sedan alt var upläsit och till ända fört, Hr Ulf Bonde
nomine secunda classis påminte, att det placatet, som angår
contribution till Ridderhuset, eij måtte något dervedh giöras,
förrän det kunde blifva här upläsit och vijdare aggreerat.
Hr Conrad Gyllenstierna påminte detsamma nomine
l:mse classis.
Resolutio: Att anslå samptl. Ridderskapet och Adelen
till morgons klockan 8.
Den 12 Septembris för middagen voro samptl. Ridder¬
skapet och Adelen tillsammans elfter anslaget.
Hr Erenst Creutz begiärade, det måtte föras till
protocollet, att han för sin persohn och sin familia holt
dhen guarantien för Banco vara betenckelig, som för sigh
och sin familia ville hafva sig detta prsecaverat och för
sådan guarantie och alt ansvar eximerat och frijkallas för
de skiäl, som anbrachte blifve.
Hr Landtmarskalken proponerade om dhen puncten
i reductionssvaret, som står, att alle resolutioner etc., som
directe vel indirecte sträfva emot rijkzdagzbeslutet och
stadgan, icke måtte attenderas, hvilket Hr Landtmarskalken
för sin persohn fan betenckeligit att underskrifva.
Hr Taubenfeldt excuserade sig, som har most det
fatta i pennan, att Ridderskapet och Adelen ville giöra
hans uhrsächt, att han icke måtte incurrera i något odium;
han vore aldeles innocent.
Hr Landtmarskalken attesterade med Taubenfeldt
honom ingen skuldh hafva, men mer beröm värdt, att han
Ridderskapet och Adelen betient hade effter deras begiäran,
hafvandes orsak att recommendera honom till det bästa,
uthan vore een saak, som af samptl. Ridderskapet och
Adelen vore sluten och uti voterat, och af Taubenfelt
ännu lindrigare fattat, än protocollet uthvijsar.
Hammarsköld förmodade intet vara passerat, som
icke af samptl. Ridderskapet och Adelen här in pleno vore
aggreerat; förmodar ingen in particulari böra incurrera uti
någon misstancka.
Hr Landtmarskalken bevittnade det med Hammar¬
sköld, att alt vore in pleno discurrerat, slutit och för gådt
September.
417
funnit, och hade honom eij annorledes hört tahla och
discurrera än det, som raisonnabelt och lofligit varit häfver,
hvilket heela classen med ett högt anskrij och jaa con-
firmerade.
Hr Landtmarskalken och Hammarsköld med flere
månge bevittnade och, att Taubenfeldt intet annat upsatt
hade, än som här in pleno har varit afhandlat och för
gådt befunnit och conformt medh protocollet.
Dermed kom utskott från Borgerskapet.
Hr Conrad Gyllenstierna förde ordet och giorde
relation, att Borgerskapet hade väll uptagit Ridderskapets
och Adelens utsende utskott och svarat, att 1. banco-
väsendet angående vela dhe säga dheras betenckiande igenom
ett utskott; 2. tacka Ridderskapet och Adelen för för¬
trolig communication, begiärandes att dhe ochså måtte blifva
maintenerade ved dhet 5 cap. k[onungs]b[alken] St. L., lijka-
som Ridderskapet och Adelen begiära maintien af dhen 12 §
och tvifla ingalunda, med mindre Kongl. Maijrt dhem nådigst
det defererandes varder.
Uplästes dhen puncten, som resolverat var om dheras
bevijs, som sig på gammal familia ratione dheras race be¬
ropa, och aggreerades af samptl.
Dito om maintien af den 12 § i adelige privilegierne
af 1626, som och af samptl. Ridderskapet och Adelen
aggreerat blef.
Dito inscriptionen, att Hans Excellens Landtmarskal¬
ken samma puncter Kongl. Maij:t underdånigst å samptl.
Ridderskapets och Adelens vägnar insinuera skulle.
Kom åter discursen på reductionssvaret.
Hr Landtmarskalken proponerade än yttermehra, att
han den punct, som kongl, resolutioner uthi står, eij kunne
underskrifva, så länge dhen puncten så stylizerat stöde.
Fans altså bäst generaliter allenast att begiära blifva
maintenerade i nåder ved rijkzdagzbeslutet och stadgan
uthan att nembna kongl, resolutioner.
Resolutio: Att det måtte föras till den punct af
Collegii concert, der något nödigt vore att förändra, sådant
icke må skee uthan medh samptl. Rijkzens Ständers sam-
tyckio.
N. B. Effter denne puncten tillförende var infördt,
så går han uth; hvad dhen förbemälte 3 § anlangar, så
Sv Riddersk. o. Adels riksd.-protX. 1668. 27
1668.
referera Bidderskapet och Adelen sig på förklaringen af
den 6 punct.
3:tia classis ropade och sade sig villia förblifva ved
dhen 23 § i stadgan.
Sedan colligerades vota ordendteligen.
Pro 3:tia [classe] Hammarsköld å samptl. vägnar
begiärade, att dhen 23 § i stadgan såväll som alt annat
i samma stadga och rijkzdagzbeslutet måtte noga effter-
lefvat och observerat blifva.
Pro 2:da [classe] Hr Arfwed Bibbing: Begiära under¬
dånigst, att dhen 23 punct i stadgan må noga observeras
och hvarken utom dess rätta förståndh extenderas eller
mit tiger as.
Pro prima [classe] Hr Conrad Gyllenstierna: Be¬
giära ochså få förblifva vedh dhen 23 punctens egendtelige
mening i stadgan.
Besolutio: Bidderskapet och Adelen begiära under¬
dånigst, att dhen 23 puncten i stadgan må blifva iacht-
tagen elfter dess egentelige mening och hvarken deruthom
extenderat eller mittigerat blifva må, men dhen såväll som
alt annat i samma stadga och rijkzdagzbeslut eliter dess
rätta förståndh blifva i noga observance hållit och effter-
lefvat.
Uplästes dhen projecterade puncten om fremmande kiöp-
män och dheras jure civitatis.
Elliest påminte Öfversten Banck, att uthi den puncten
som nembt står, att ofrelsemän, som godz hafva i Skåne,
skole elfter dheras statuter vara obligerade dhem lagligen
att upbiuda låta, att dhe Båhusische måtte ochså niuta det
samma, såvijda det stemmer öfverens med dheras Norska lagh.
Uplästes bijafskedet.1
Ad 2. Bidderskapet och Adelen vela underdånigst
hafva sigh förbehållit ved nästa Bijkzdag att giöra dheras
underdånigste påminnelser till samma skråordning, och der¬
före här i protocollet infört blifver.
Ad 3. Bidderskapet och Adelen vela i underdånigheet
dervid beroo, som det här ordli ifrån ordh upläsit ähr,
hvilket dhe samtyckia, att det och således ordformeligen
må infört blifva, som det af dhem för gådt funnit och
1 Ett koncept af biafskedet i desa ursprungliga form (i 14 punkter)
finnes i lliksarkivet.
September.
419
resolverat ähr; puta Banco angående begiära, att så ordh
ifrån ordh må infört blifva som instrumentet om Vexel-
och Lähnebanco det här fattat, upläsit och resolverat är.
Hr Landtmarskalken påminte, att dhe orden och
sensus uti reductionspuncternes svar måtte uthkomma, som
står, att dhe gode herrar, som öfver bergzjordeboken kunna
i Beductions-Collegio sittia, eij måge det bijvista i Bådet;
mente sådant vara choquant och vore superfluum, elfter
stylus och praxis eij är, att dhe sittia i tvenne ställe öfver
een saak.
Besolutio: Att det skulle utplånas, elfter dhe nu voro
informerade och försäkrade af Hr Landtmarskalkens Ex-
cellentz, att det aldrig har varit praxis eller är att sittia
uthi tvenne ställe öfver een saak.
Ad 4. Begiära underdånigst, att hvad Bidderskapet
och Adelen uthi dheras gravaminibus infört hafva om con-
voijskepp af Cronans Ammiralitet, måtte uthi nådig acht
tagin blifva och med elftertryck ihugkommit, elfter det
rijket så till saltz införsel som skepsfolkz öfning merke-
ligen styrkia skall.
Ad 5. Aggreerat.
Ad 6. Saltpettersiudaren skall med all höfligheet omgå
och icke komma i otijdh, när andetijden förhanden är, och
vara obligerat att åter tillbaka läggia jorden i samma läge,
der han henne uthtog. Item inthet vijdare gravera Adelens
bönder än blott och allena med tillåtelse att få siuda sielfva
jorden.
Upkom uthskåttet, som hade varit hoos Borgerskapet.
Hr Conrad Gyllenstierna sade — —1
Besolutio Nobilitatis öfver banco-guaranterandet: Bid¬
derskapet och Adelen vela guarantien så förstå, att dhe
guarantera Banco och bancoväsendet emot alle dhem, som
nu eller i tillkommande tijdher under hvarjehanda occasion
eller praetext tillfoga Banco något inpass, våld eller ruin,
antingen dhe vore inhemiske eller utländske, ingen undan¬
tagandes hög eller lägh, och att detta intet skall lända
dhem till contributions betungande.
Detta upvijstes åt Borgerskapetz utskott igenom Bid-
derskapets deputerade, som detta behagade, och kom ut¬
skottet tillbaka igen, och Hr Conrad Gyllenstierna
1 Härefter följer tre raders mellanrum.
420
1068.
säde dhem alt hafva aggreerat; hade allenast begiärt een
afskrift! häraf under Secreterarens handh, att dhe dhen
kunne bijfoga deras protocoll; dhe ville gifva een afskrifft
uthur dheras protocoll i lijka måtto. Men uti dheras
protocoll måtte dhe detta ordet afsalcnadt jempte contri-
bution införa för någre enfaldige af dheras ståndh, som
det ändteligen hafva ville.
Detta var alt väll och för gådt funnit.
Ad 7. Aggreerades.
Ad 8. Här föll discursen åter på begrafningzordningen.
Hr Landtmarskalken refererade hela speciem facti,
giörandes relation hvadh hela denne tijden bårtåt [gjorts]
igenom utskott och Rijkzens Rådz deputerade. Och brachte
een och annan niotio att persvadera dem till att conformera
dheras tanckar till upsatzen, som uhr Cantzelijet nedsänd var.
Hammarsköld: Tertia classis ville aldeles förblifva
ved det första projectet, att ingen process må skee, uthan
lijken stelles i kyrkian; vela och igenom ett utskott låta
upsättia giltige skiähl att beläggia alt hvadh Prester-
skapet häremot hafva att säga.
Hr Stålarm: Secunda classis är af samma mening
i den puncten, så vijda lijket angår.
Prima classis ser hälst, om det med Kongl. Maij:tz
tillåtelse kunde skee, att lijket med een ringa process
behedras och öfver gatan beledsagas måtte.
Hammarsköld och Hr Arfwed Ribbing sade vara
lijka; dhe hådhe classerne vore ändå eense.
Hammarsköld sade det vara res maxim re consequentise
till förfång att låta Presterne kasta kull dhet dhe een gång
hade voterat och slutit, och så solenniter medh Rijkzens
Rådhs communication och instemmande.
Hr Landtmarskalken formerade derhoos denne quge-
stionis statum om dhe 16 ahnorne, om dhe icke ville i
underdånigheet hemskiuta Kongl. Maij:t att förordna, an¬
tingen dhe skole sättias på kistan eller ä part på bräden
serdeles utarbetade.
Resolutio: Samptl. classerne hemskiuta detta quoad
modum uti alsomstörsta underdånigheet Kongl. Maij:t effter
des nådige behagh att disponera och förordna låta, dock
så att een lijkheet må observeras uti alt utom dhe 16 ahnor,
hvilka dhe föra kunna, som dhem hafva, dock som sagt ähr
September.
421
uthan någons prmjuditz eller någon förfånglig conseqvence,
att icke någon trenningh [och] åtskillnadt må skee Adelen
och classerne emellan, men som lemmar och ledamöter in
uno corpore.
Ad 11. JBegiära att Presterskapet det ä part gifvas
måtte och eij i beslutet införes om physica och facultate
medica.
Ad 12. Ad verba för dhen hambnslcrån inseratur: för
dhen communicerade hambnskrå.
Ad 13. Begiära att Kongl. Maij:t i nådher ville gifva
detta bönderne ä part, och eij införas här i beslutet, eifter
Ridderskapet och Adelen befruchta något preejuditz der¬
under versera kunna.
Ad 14. Placebat ut non pertinens ad bune ordinem,
et finiebatur (bil. 27).
Dito nembdes uttskott till reduetionssvaretz upbärande.
Hr Conrad Gyllenstierna, Tott,
Hr Jacob Flemming, Tungel,
Hr Erenst Creutz, Taubenfelt,
Hr Gabriel Kurck, Gyllengrijp,
Hr Bengt Ribbing, Grass,
Erick Hård, Koskul.
Klåckan 3 skulle reduetionsutskottet vara tillstädes,
och klåckan 4 eifter middagen det stora secreta utskottet
tillstädes i Cantzelijet.
Den 12 Septembris effter middagen kommo utskotten
eifter anslaget tillstädes i Cantzelijet.
Och öfvergafs svaret på reductionspuncterne åt Hr Sten
Bielke och dhe andre herrar af Rijkzens Rådh, som [vore]
uti detta ährende här nedre på Ridderhuset, igenom Hr
Landtmarskalken och ett utskott, recommenderandes Deras
Excellencier samma ährender hoos Kongl. Maij:t befordra till
godh resolution, hvilke Deras Excellencier sigh uppåtoge.
Den 14 Septembris för middagen.
Utskott att sättia upp skiähl emot Prästerskapet:
Hr Conrad Gyllenstierna, Hr Jöran Krabbe,
Hr Axel Rosenhane, Gyllengrijp,
Hr Erick Stake, Landzhöfding Gran,
Hr Ulf Bonde, Major Koskull.
Hr Gustaf Person,
422
1608.
Utskott till det, som Directorerne hafva att commu-
nicera:
l:ma classis:
Grefve Gustaf Lillie, Hr Jacob Flemming,
Grefve Axel De la Gardie, Fletwud,
Grefven af Södermöhre, Hr Augustin Leijonsköld,
Grefve Torstensson, Öf[verste] Taube.
Hr Lennart Mörner,
2:da classis:
Hr Gustaff Ribbing, Hr Tungel,
Hr Romell, Hr Rolamb,
Hr Arfwed Ribbing, Hr Knut Tott.
Hr Axel Stålahrm,
3:tia classis:
Öfverste Mörner, Öfverste Rebener,
Hr Hammarsköldh, Hr Lillienthal,
Vice Preesidenten Grass, Assessor Rosenholm,
Stålhanske, Appelbohm.
Öfverstel[ieutenant] Lichton,
Dermed dimitterades dhe andre undantagandes utskottet,
som tillhopa blef.
Hr Landtmarskalken giorde relation, hvadh uti
Ridderhus affairer een och annan gång giordt, belefvat
och beslutet är, beropande sigh på protocollet i detta fallet,
och huru alt vore ordenteligen tillgångit och uti saken
voterat ähr, och huru det i Senaten sedan ähr vordit
upläsit och för gådt funnit.
Togz derföre protocollet fram af dhen 28 och 29 Julij
och uplästes.
Och föll discoursen om Grefve Kiöningzmarkz donation.
Resolutio: Grefve Torstensson och Grefve Gustaf Lillie
ville taga det på sig och förmå Grefve Köningzmark för¬
medelst tienlige och giltige skiähl att gifva något anseen-
ligit till Ridderhuset; exemplum regulse kunde dhe höga
familier af Braher och Delagardier och Oxenstiernor af
Södermöre vara, som 2,000 daler hafva hijt förährat.
Dito bekom Crister Skalm permission att resa hem
till Finland, effter skutan lägh segelfärdig.
Uplästes sedan protocollet, och fans alt eenligit och
conformt med det Hr Landtmarskalken hade sagt, att om
September.
423
contribution ifrån 1642 ordendteligen har varit voterat,
aggreerat och beslutet.
Hr Landtmarskalken remonstrerade medh tienlige
motiver, huru nödig dhen contribution vore till Ridderhuus
bygnadt.
Hr Arfwed Ribbing mente vara rådeligit sigh att
förbehålla, att man icke hade behof att framvijsa sine
bytesbref, när contribution skulle utgå; hvilket och fans
för raisonnabelt.
Hr Lagerfeldt sadhe hvars och eens discretion i detta
fallet sådant alt undergifvit blifva. Han sielf kommer till
att graveras medh dhenne contribution, och hans(?) Grefve
af Södermöre, som förste gången hade varit nu uti utskott,
lare ochså komma till att contribuera någre tusende daler,
men läre vinläggia sig om civilité och eij bruka något
tvång.
Sedan discurrerades, att man skulle låta upläsa proto¬
collet för samptl. Ridderskapet och Adelen ännu een gångh,
så finge dhe höra, att alt ordenteligen vore tillgångit,
hvilket Grefve Torstensson och Hr Jacob Flemming således
proponerade.
Resolutio: Dito för gådt fans och skall afftahlt varda,
att sedan denne contribution ähr utgifven, skall sedan
denne contribution [ej] någonsin mehra skee eUer på¬
läggas.
Hr Knut Tott ville sig och sine medbroder hafva
eximerat. Sade någre tusende daler skola komma på hans
familia allena att stå.
Hr Lagerfeldt begiärte att giöra någon yttermehra
relation om Ridderehuus nödtorffter. Steg dermed upp till
bordet, ursächtandes sig att han allenast amore boni publici
häfver påtenckt om någre medell till denne Ridderhuus
bygning, efftersom Kong Gustaff Adolph, högloft. i åmin¬
nelse, häfver benådat Ridderståndet med så herlige privi¬
legier och förundt dhem förmoner vedh dhenne riddarhus¬
ordning och upbyggiande af ett huus, hela ståndet till
tarff och heeder; hade offta tänkt derpå. Medlen bestå
uti 1. förähringer, 2. contributioner, 3. utlänte penningar
med interesse. -— Talte om skulder, som utlänte åhre, att
deraf kommer interesse på interesse, men på någon con¬
tribution och förähring skall sådant interesse på interesse
424
1608.
intet gifvas, men på contribution sedan 1661 är ett simpelt
interesse derpå bevilliat.
Hr Arfwed Ribbing sade lijkväll sådant vara skedt.
Hr Lagerfeldt: Ahr det skedt, så är det orätt skedt
och skall rättas.
Uplästes det projecterade beslut, som af trycket utgå
skall öfver Ridderhuus ehrender och medels infordrande
(bil. 29).
Hr Landtmarskalken för man te, dhe gode herrar ville
gifva ordine deras betenckiande till hvar punct.
Ad prooemium. Placet.
Ad 1.
Upkom utskottet, som hade varit att upsättia dhe
skiähl om begrafningzordningen; sadhe huru dhe hade con-
fererat medh Borgerskapet och bönderne.
Hr Conrad Gyllenstierna förde ordet, sägandes huru
borgerne hade funnit något betenckeligit att så gå ifrån
det ene extremo till det andra; toge det ad deliberandum
och låfvade svar klåckan 3 effter middagen. Men bönderne
hade åter ropat och begärt få förblifva ved det, som gam¬
malt och fornt varit häfver effter lag och gamble statuter.
Och effter Secreteraren blef upsänd på Slottet medh
Bancos bijafsked, skedde dimission till kl. 3 effter middagen.
Den 14 Septembris effter middagen hoos samptl. Rid-
derskapet och Adelen.
Resolverades på Bengt Belfrages supplication,1 att han
i stellet för dhe tillförende upsatte 400 r:daler, att han
skall niuta den moderation och gifva pro introductione
fyrahundradhe daler sölfvermynt, hvilket af aUe classerne
således för gådt fans, jämbväll att penningerne nu straxt
till Ridderhuset erläggias och effter resolutionen betalas
skulle.
Hr Vice Prgesidenten Grass framtedde någre bref
och skiähl, att Gustaff Jahan Grass måtte introducerat
blifva.1
Ridderskapet och Adelen deferera hans begiäran så
vijda, att Gustaff Jahan Grass skall vara obligerat till
nestkommande Rijkzdag med giltige skiähl och original
bref bevijsa sin nobilitet, och då när han det så bevijsa
1 Se sista bilagan.
September.
425
gitter, skall honom hans jus härmed reserverat vara att
niuta det stellet, som effter ridderhuusordningen honom
competerar ibland dhem, som nu introducerade ähre.
Hr Landtmarskalken proponerade om utskottz up-
satt pro defendenda sententia om begrafningzordningerne.
Och uplästes samma puncter och skiähl (bil. 30).
Sedan remonstrerade Hr Landtmarskalken, huru
detta vore ett ceremoniale och ex parte höra till leges.
Remonstrerade huru sådant competerade Regi cum con-
sensu populi att condere leges, och altså kunde eij Ridder¬
skapet soli competera giöra sådant ceremoniale, ehuru det
deras stånd serskilt angår, uthan Rex concurrerar härtill.
Landzhöfding Gran sade leges condere väll vara inter
jura majestatis et quidem majora, men detta vore allenast
een ordinantia och pure ceremoniale, som Rex solus absque
consensu ordinum väll kunde statuera.
Hr Landtmarskalken uptog sådant, ställandes di-
stinctionen inter majora et minora majestatis jura till
scholerne, der han brukas, men införde dhenne conseqvencien:
kan Kongen det giöra allena, ergo haa vij inthet dertill
att säija, och således vara det supervacaneum att gå ifrån
Kongens project.
Uplästes samma project.
Ad 1, 2, 3. Att ett vist quantum på böterne deter-
mineres, hvilket Kongl. Maij:tz nådigste disposition under-
gifves, och att böterne i stället för hospitalet komma till
Ridderhuset.
Sedan discurrerades.
Prima och secunda [classes] ville hafva dhen beväpnade
hästen. Tertia sade allareda vara voterat i denne saken;
mente nu ingen böra gå härifrån.
Hr Landtmarskalken sade å Kongl. Maij:tz vägnar,
att han detta proponerar som een ny saak.
Hammarsköld mente det vara een saak af stoor con-
seqvence, om man så skulle förändra hvad een gång för
gådt funnit är.
Hr Landtmarskalken uprepade, att han å Kongl.
, Maij:tz vägnar proponerar denne saak de novo, och bad
dhem gå effter ridderhusordningen och säga dheras mening
ordenteligen. Mente väll ahnstå een riddersman att hafva
een häst.
426
1668.
Hammarsköld sade sig också väll för sigh vela kafva
een käst ock karl, när kan äkr dödk, men conseqvencen vore
praejudicerlig.
Hr Landtmarskalken sadke, att een kögk kerre vore
i sin ret att gifva kijt till Ridderehuset ett vackert kyrass,
ock flere med tijden kunna bevekas till detsamma.
Hr Siöblad mente, att kvar provincie skulle kafva ett
sådant karnesk giort; hvilket aggreerades.
Resolutio: Att hästen med dken beväpnade karlen
skall blij behållen; adelsmannen låta bära deras adels-
pkana såväll som Grefvar ock Frijherrar dheras läknfahna.
Hammarsköld sade, kuru dke, som sutte koos honom,
bude, att det måtte blifva derved, som voterat ähr; elliest
ginge det emot ridderkusordningen.
Sedan skredz åter till omröstande.
Prima och secunda [classes] vela inge fahnor hafva, men
dken eene hästen med dhen beväpnade karlen och sielfva
skildten medh aknorne vela dhe behålla. Ock ahnorne blifver
Kongl. Maij:t hemskiutit att disponera, antingen dke då
sättias på kistan eller särskilt på brädhen utarbetadhe.
Hammarsköld sade tertia improbera modum proce-
dendi.
Ad 5. Excluderas aldeles.
Ad 6. Placet.
Ad 7. Hemskiutes Kongl. Maij:t underdånigst.
Ad 8. Placet.
Ad 9. Placet.
Ad 10. Placet.
Ad 11. Intet öfver 10 eller 12 präster, men väll der¬
under och mindre, och att ingen präst må få penningar
mehr än dhen, som gior lijkpredikan, som sig benöija låta
skall med lijkstohl, som sig högst till 50 r:daler sträckia
skall, men väll derunder effter hvars och eens behag ock
discretion, men aldrig derutöfver, ock dhen präst, som i
slijke fall budin blifver ock uthan laglig uhrsäckt uthe-
blifver, må vara fallen till visse böter.
Hammarsköld påminte, att någre bude honom ehr-
indra, att för lijkpredikning gifves effter behag och lägen-
keet 5, 10, 15, 20, 25 ock så consequenter till 50 r:daler,
men eij deröfver.
Detta aggreerades.
September.
427
Ad 12. Väll förståendes uti staden, men på landet
biudes öfveralt med bref.
Ad 13. Fru timbre t må föllja medh, dock uti visse paar.
Ad 14. Två marskalkar, een för lijket ock een för fru-
timbret.
Ad 15. Att dke skole siunga är billigt ock christeligit,
men det af christelig kiärlek och eij för någon vinning ock
belöning.
Ad 16. Ifrån 6 till 9, 12, 15,18 etc. och sic consequenter
till 60 daler sölfvermynt ock aldrig derutöfver, men skolén
betales, som vaknt har varit.
Ad 17. Bör effter Kongl. Maij:tz nådigste förordning
värkställas och hand deröfver hållas. Finis.
Dito feck Öfverstelfieutenant] Modée permission att resa,
håfvan des förordnat Secreteraren Klingstet i sitt ställe att
underskrifva beslutet.
Den 15 Septeinbris för middagen vore samptl. Ridder-
skapet ock Adelen tillstädes.
Hr Landtmarskalken proponerade, huru såssom
jempte kongzkästernes befrijande måtte i samme suppli-
cation insättias ock begiäras, att emedan uti Kong Gustaff
Adolphs så väll som Drotning Christin® tijdh fins i somb
bref på försålde kiöpegodz dhen clausul införd, att Kongl.
Maij:t behåller för sig inlösensrätten, nu vela välbemälte
Rijkzens Rådh som ledamöter råda Ridderskapet och Adelen
i samma supplication att begiära, det samma reservatum
effter så lång tijdh, sedan godzén äre gångne i kiöp, arf
och annat skiffte, och uthan största Adelens incommodité
sampt hvarjehanda obotelig irring, confusion och oreda
eij kan låta sig practicera, Kongl. Maij:t nådigst ville
sådant reservatum igenkalla och låta een lijkheet vara
på samma godz lijkasom andre Adelens frelsegodz {jämf.
bil. 31).
[Om biafskedet, jämf. bil. 28}:
Ad 1. Om skråordningen; vore dermedh tillfredz, att
dhen må blifva effter Kongl. Maij:tz project, allenast vela
här uti protocollo hafva sig jus reservatum att giöra deras
underdånige påminnelser till nästa Rijkzdagh.
Ad 2. Om Banco vela dhe och så vijda vara tillfredz
och conformera sigh Kongl. Maij:tz villie, att det generaliter
428
1668.
således effter projeetet införes, allenast att instrumentet
ordli ifrån ordh, som det af Ridderskapet och Adelen fattat
och insinuerat ähr, må oförandrat blifva och af samptl.
Rijkzens Stender å part underskrifvas och sedan af trycket
uthgå.
Ad 11. Aggreeras.
Ad 13. Ridderskapet och Adelen önskade helst, att
denne punct kunde medh Kongl. Maij:tz nådigste tillåtelse
utheslutas, men der den stå skall, att då dhe orden måtte
derhoos fogas, att Adelens rätt opricj udicerat så i een som
annan måtto, serdeles effter kongl, resolutioner den som
ved skattejordz inlösen observeras bör, dhen clausul måtte
vedhängias att alt sådant bör förstås, effter kongl, resolu¬
tioner angående inlösensrätten af skattejordh måtte opraj-
judicerat förblifva.1
Om kledeordningen (jämf. bil. 22).
Hr Lagerfeldt giorde relation, huru Uttenhof häfver
förobligerat sig att vela giöra faeonerat tygh så gådt som
nu infört blifver och högst för två r:daler alnen, allenast
han blefve priviligerat dertill.
Hr Landzhöfding Gran mente sådant kunna förorsaka
een monopolium.
Plurimi bijföllo honom.
Resolutio: Ridderskapet och Adelen hemskiuta sådant
Kongl. Maij:t uthi den otvifvelachtige tillförsicht, att
Kongl. Maij:t drager berömlig försorg, det manufacturerne
må tilltaga i rijket, och i medier tid abondance kan skee
inrijkes. Då tillåtes dhe fremmande sådant att införa,
och att icke något monopolium dyrheet må förorsaka.
Ridderskapet och Adelen äre med Kongl. Maij:tz förklaring
så vijda underdånigst tillfredz; kunna ochså rijkzdagz-
beslutet inthet vijdare deferera, än så vijda det inthet
prsejudicerar privilegierne.
Om een viss habit.
Ridderskapet och Adelen vela allerunderdånigst det
recommenderat och hemstält hafva, att denne visse habit
må till nästkommande Rijkzdag kunna introduceras och
dhem till tarf och bästa i värket stalt.
Hr Landtmarskalken proponerade om Bancos gua-
rantie, om Ridderskapet och Adelen icke skola kunna
1 Meningen bristfällig. Originalets kommatering är bi behållen.
September.
429
guarantera dem, frågandes om utskottet skulle hafva någon
macht att uthlåta sigh i så måtto.
Resolutio: Att Presterskapet skulle komma.
Dito inkommo dhe gode herrar, som voro utsände att
förlijka dhem, och kommo med sådane svar tillbakars, att
dhe ingalunda ville förlijkas.
Hr Landt marskalken sadhe, att Ridderskapet och
Adelen vela gerna veta, hvem det häfver sagt, effter det
skall vara sagt här på Ridderehuset.
Gen. Majoren [Drake?] säger det väll vara sagt, men
icke såsom vore det sagt här på Ridderehuset, uthan han
hade elliest hört det.
Hr Lennart Mörner sade Hr Arfwed Ribbing lijk-
väll hafva bekendt det vara af honom tahlt här på Ridder-
huset och eij offenteligen.
Hr Eric Drake: Det må han stå före; jag har aldrig
sagt det vara sagt här på Ridderhuset.
Hr Lennart Mörner sade, att Feldtherrinnan så hade
sagt honom, att Hr Gen. Majoren Drake hade sagt för
henne, det Arfwed Ribbing det hade sagt här på Ridderhuset.
Hr Erick Drake sade hålla sig för indign af Ridder¬
huset, om han det hade sagt sig hafva hört det påRidderhuset.
Hplästes protocollet, som af Hr Eldstierna skrifvit var,
och sedan förlijktes dhe och togo hvarandra i handh, och
protocollet refs sönder.
Uplästes af Hr Landtm arskalken den dhel, som [i]
duellplacatet skulle förändras.
3:tia classis per Per Hammarsköldh bedia under¬
dånigst, att Kongl. Maij:t ville behierta deras underdånigste
påminnelser.
2:da classis per Arfwed Ribbing idem; blifva ved
dheras underdånigste påminnelser.
l:ma [classis] per Hr Per Sparre Larson ville gierna
underdånigst förblifva ved dhe påminnelser, som tillförende
giorde äre.
Don 15 Septembris effter middagen ved samptl. Rid-
derskapets och Adelens närvahro.
Sedan serdeles deputerade hadhe varit tillsammans med
Präster- och Borgerskapet öfver Banco, och vardt detta
utskott utnembt till bönderne:
430
166S.
Hr Conrad Gylllenstierna, Hr Knut Tott,
Hr Augustin Leijonsköld, Landzhöfding Hammarsköld,
Hr Erick Hård, Landzhöfding Gran,
Resolutio: Att hvadh nu slutes, oansedt någre äre borte,
skulle blifva, som slutit var.
Sedan uplästes dhe deferente puncter ved lijkprocessen,
som Kongl. Maijrt hade nedersendt.
Ad § 1Alle classerne voro deruti eense, att inga
hästar skulle brukas, uthan alle afskaffade.
Prima [classis] igenom Hr Conrad Gyllenstierna
ville blifva vedh Kongl. Maij :tz nådigste project.
Secunda [classis] et post iliam tertia vore dermed till-
fredz, [att] fahnor måtte afskaifas. Ville hafva dheras jus
reservatum, att intet vijdare måtte voteras härom. Begerte
detta expresse protocolleras, att aldrig nogon votering herom
mehr skee må.
Sedan disputerades Hr Conrad Gyllenstiernas votum
pro classe, och sades, att halfva classen vore deremot.
Conrad Gyllenstierna sade sig det allena hafva
giort i respect af kongl, project.
Resolutio Nobilitatis: Att alle fahnor skola vara op-
häfne.
Ad § ^ans Excellentz Hr Landtmarskalken
tog uppå sigh att mediera, det Kongl. Maij:tz nådigste
project icke skulle vara ifrån Ridderskapets och Adelens
mening, uthan således att ingen skulle vara obligerat något
vist att gifva Presterskapet, som gå för lijket, uthan
stå hvar och een fritt att gifva, hvadh han vill, et fuit
resolutio.
Hr Landtmarskalken remonstrerade, att Kongl.
Maij:tz project var så väll fattat; dhe kuudhe nogsampt
sans prsejudice af något conformera sig Hans Maij:tz villie.
Det importerade eij att uppehålla Rijkzdagen före.
Tune fiebat resolutio effter Kongl. Maij:tz project.
Sedan skedde een qumstio, om frutimbret icke måtte
förskonas att föllja processen, och om icke bettre voro för
een och annan olägenheet skull, att dhe intet vore med
i processen.
Tertia classis cum prima et secunda beslöte, att fru¬
timbret åka eller gå föruth i kyrkian och intet mehra
1 Lakun.
September.
431
föllja i processen, och således är een marskalk allenast
af nöden.
Resolutio definitiva: Att förblifva ved det, som Kongl.
Maij:t projecterat och belefvat häfver.
Hr Landtmarskalken proponerade om Reijernes
nobilitet.1
Resolutio: Der Reijerne effter kongl, undfångne resolu¬
tion kunna till neStkommande Rijkzdagh bevijsa antingen
förmedelst Furstens eller Landtrådens i Churlandz skriffte-
lige attest, att han är een rätt Reijer af samma familia,
och intet ofrelse giffte är deremellan kommit, men att dhe
för rätta adelsmän hoos Churlenderne ehrkennes, då skall
hans jus ratione sedis et ordinis i föllie af kongl, bref
dem förbehållit och reserverat blifva iblandh dhe naturali-
zerade, som nu introducerade ähre.
Den 16 Septembris för middagen hoos samptl. Ridder-
skapet och Adelen.
Uplästes dhen projecterade revers, som Johannes Widi-
kindi underskrifva skall och af Secreteraren upsatt var,
och af samptl. Ridderskapet och Adelen aggreerades (bil. 23).
Uplästes hans instruetion, bestående i 6 puncter, och
aggreerades (bil. 24).
Resolutio: Dito Ridderskapet och Adelen hafva ochså
beslutit, att denne punct uti denne instruetion intryckias
skall, nembl. historiographus skall vara obligerat detta
värk, som honom under händer förtroos, eij att propalera
eller utkomma eller communicera, förrän det på een Rijkz-
dag af samptl. Ridderskapet och Adelen reviderat och
approberat blifver.
Dito resolverades att föruthan den eene rijkzdaler, som
i morgon skall gifvas åt Widikindi, att hvar och een familia
skall vara obligerat att gifva, när värket är färdigt, een
behagelig god discretion, proportionerat till det arbetet han
häfver giordt för hvar och een familia. Och skall vara
obligerat att skrifva detta värk på svenska och latin.
Alle dhe hemmavarande familier skole ochså vara plichtige
att gifva dhen ene r:daler, som deponeras hoos Direc-
torerne.
1 J ilin t*, sibtti biluguu.
432
1668.
Samptl. Ridderskapet och Adelen vela draga försorg,
att honom ved handen gifves allehanda tienlige bref och
acter, tienande till dheras families illustration.
Resolutio: Att till Finske kyrkian skall ochså i morgon
gifvas een ducat eller ringest 1 r:daler, som hvar behagar.
Oplästes Presterskapets uthtydning, huru dhe vela
förstå guarantie eller försäkring införd i Rijkzdagens(?)
beslut angående Banco, extraherat uhr dheras protocoll
under Laurentii Mellini p. t. notarii handh af dato den
15 Septembris.1
Dito uplästes sammaledes Ridderskapets och Adelens
extract uhr dheras protocoll, som af Hr Landtmarskalken
likformigt stält var med Presterskapetz, hvilka extract
skole extraderas åt dhe öfrige stånden, och befaltes Secre-
teraren att inhemta ochså ifrån dhem deras extract och
fordra igen det förra, som dem gifvit varit häfver.
Uplästes beslutet, som af trycket utgå skall, angående
Ridderhuus skuldfordringer (bil. 29).
Ad 2. Hr Landtmarskalken proponerade, om icke
billigt och skiäligt vore, att dhe, som hafva varit Direc¬
tor er i förra tij der och uthan Ridderskapets och Adelens
vetskap utlänt Ridderhus penningar åt Ammiralitetet och
elliest, om dhe icke borde heffta derföre.
Alle funne detta skiäligt.
Resolutio: Ridderskapet och Adelen vela på det bästa
hafva detta recommenderat åt nu förordnade Hrr Directorer,
att förmå dhe förrige Directorer eller dheras erfvingar att
införskaffa samma utlänte skulld igen, men ifall dhe skulle
tergiversera, då obligera dem dertill genom lagh och rätta,
emedan bemälte Directorer utan Ridderskapets och Adelens
vetskap sådan försträckning hafva giordt, och Ridderhus
nödtorffter derigenom stått tillbakars.
Ad 4. Prima classis hemsköt det till Kongl. Maij:t.
Resolutio: Upskiutes till Kongl. Maij:tz myndige åhr,
då dhe lare förvänta Kongl. Maij:tz nådigste gådtfinnande
till effterrättelse.
Ad 5. Aggreerades.
Ad 6. Beropande sig på Kongens mandatorialer.
Resolutio: Hr Landtmarskalken bl ef af samptl. Rid¬
derskapet och Adelen recommenderat uti underdånighet
1 Se sista bilagan.
September.
433
att anhålla hoos Kongl. Maij:t om des kongl, bref och
ordre till Gfouver[neurerne] och Landzhöfdingerne, att utan
någon prsejuditz af deras privilegier exeqvera på säte-
gårderne.
Resolutio: Att detta i placatet införas skall, att när
någon ridders- och adelsman sig vederbörligen med sine
skiähl och documenter inställandes varder och tillij ter för¬
medelst dhe gode herrar Directorer och Ridderskaps be-
fullmechtige deputerade clarera att få medh ridderhuus-
betiente öfver dess skuldfordringer liqvidera,1 då skall
ingen dervedh längre uppehållas än högst på 14 dagar,
räknandes ifrån dhen dagen han sig hoos Directorerne
angifvit häfver, innan hvilka dagars förlopp han medh
richtig liqvidering, där så möijeligit och giörligit vara kan,
affärdat blifva skall.
Dito resolverades att alle dhe, som nu eij upförde äre
uti denne upsatz och räkning, som underskrifvas skall, att
vara skyldige, skole nu och i alla tijder vara för hvarje¬
handa fordringer och prsetensioner intill detta datum aldeles
vijdare befrijade, och bör införas i placatet.
Hr Landtmarskalken framkallade Cammereren Larss
Arfwedsson och sade honom in pleno hvadh resolverat var,
att han som een Ridderehuus betiente skulle väll besinna
och draga försorg derföre, att ridderhuusräkningerne måtte
vara visse och richtige, så att dhe, som deruti eij speci¬
ficerade finnes, skole nu och i tillkommande tijder vara
frijkallade; försummar Camereren någon att upföra, som
skyldig är, skall Cammereren vara responsabel och stå för
all skada och afsaknadt, som Ridderhuset deraf tager, och
håfve eij macht eller tillståndh att pretendera något för¬
seende, försummelse eller ovetenheet. Och detta var resol¬
verat in pleno uti Cammererarens och Fischalens närvaro.
Dito proponerades om serdeles deputerade af Ridder¬
skapet och Adelen, som här in loco vistas, att dhe må få
commission jempte Directorerne att bijvista Ridderskapets
och Adelens liqvideringer medh Ridderhus betiente, som sig
innan nestkommande missommar här inställa och angifva
kunna.
Dito befaltes Cammereren och Fischalen in pleno att
upsättia alle skulder, både böter och hvarjehanda Ridder
1 Meningen bristfällig.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., X. 1668. 28
434
1668.
lilius inkomster, så att intet utheslutes eller förgiätes, vedh
diieras eget ansvar oell skadestånds refusion tillgiörande.1
Cammereren skulle upsättia all skuld uthan anseende af
raisons och skiähl, den han och så dröma kunde, ty det
stodo ändå till hvars och eens förklaring.
Resolutio: Att placatet skulle utgå och ofvansatte
tvenne puncter deruti inryckias.
Dermed utnembdes ett utskott, som jempte Directorerne
skole uptaga Ridderhuus räkningar och skole på dheras
eedh vara förplichtade och tillbundne uthan veldh taga
Ridderhuus interesse så väll i acht, som hvars och eens
particuliers rätmätige förklaring.
Deputati att bijvista Ridderhus räkningerne och liqvi¬
der in ger med dhe gode herrar Directorerne:
[Af] 3:tia classe:
Öfverstelfieutenant] Lichton, Eldstierna,
Commissarien Klöfwersköldh, Rosenfelt,
Ruth, Ehrenskiöld.
[Af] 2:da classe:
Hr Gustaff Person, Hr Hendrick Conradson
Falkenberg.
[Af] Inna classe:
Hr Jacob Flemming, Hr Axel Rosenhane.
Hr Lennart Mörner,
När 6 eller 4 och till minstone tree utaf desse ellofva
nembde på Directorernes budh sammankomma, skola dhe
hafva lijka stoor fullmacht medh dhe gode herrar Direc¬
torerne att giöra och sluta, som voro dhe alle 11 till¬
städes, oachtat af hvad classe dhe kunna vara, effter eij af
nöden vara skall härvedh att ansee classerne, utan allenast
numerum; förelöpa någre svåre qvestion er och saker, som
eij så liuse kunne vara, då refereras och upskiutes dhe till
nestkommande Rijkzdag, dock uthan någon afsaknadt för
sielfve adelsmannen, som placatet lyder, effter han i sin
rätt har vigilerat och eij är in culpa.
Hr H ammarsköld sade sigh på begiäran af tertia
classe hafva någre påminnelser att framdraga till Kongl.
Maij:tz underskrefne svar och förklaring på Ridderskapets
och Adelens reductionsresolution.
1 I marginalen är antecknadt: Denne räkning skall till morgons vara färdigh.
September.
435
Ad 2. Till dhe orden: der om (?) underhåld enkanner¬
ligen anslagne älire.1
Dito till giästgifvarehemman: Ridderskapet och Adelen
förstå detta effter beslutet, att dhe krogar och giästgifvare¬
hemman, som intet ähre upbygde med Chronones eller hära-
dernes omkostnad, böre eij vara reductionen underkastade.
Resolutio: Effter alle puncter så hastigt eij kunde här
införas, vardt belefvat, att dhe, som Hr Hammarsköld hade
upläsit, skulle renskrifvas och sedan Secreteraren öfver-
gifvas och här i protocollet insättias.
Slötz altså till morgons klåckan 8.
Den 17 Septembris för middagen vore samptl. Ridder¬
skapet och Adelen tillstädes.
Uplästes ytterste tillsatzen på Widikindi instruction,
som Hr Landtmarskalken till samptl. Ridderskapets och
Adelens correction eller ratification hade upsättia låtit.
Och blef af samptl. aggreerat som mycket väll påmint
(bil. 24).
Dito proponerade Hr Landtmarskalken, huru dhe
andre stånden inthet ville hafva det i bijafskedet, som
angår och nembnes om reductionsvärket, effter det ingen
af dhem angick, men Adelen allena.
Resolutio: Ridderskapet och Adelen är dermed till-
fredz, att reductionsvärket angående gifves dheras stånd
ä part och eij föres i rijkzdagzbeslutet, effter det dheras
ståndli serskilt angår.
Dito proponerade Hr Landtmarskalken, om icke det
ordet guarantie uti bancovärket måtte utstrykas, och andre
svenske ord igen insättias, som vore af samma uthtydning,
hvilket alle 3 classerne bejakade och samtykte.
Än proponerades, om icke Kongl. Maij:t underdånigst
skall må ansökias om att i nåder bevillia, det Banco, anten
dhen ähr actor eller reus, vedh infallande tvistigheeter med
någon utom Banco må få immediate under dhen Kongl.
Hofrätt comparera, så för dhes mehra authorizerande som
och een prompt justitie skull.
3:tia classis igenom Hr Gyllengrijp holt det vara
mycket gådt, att så måtte skee.
1 I marginalen är antecknadt: Resolverades att allenast ihugkommes och
införes här i protocollet.
436
1668.
2:da classis igenom Hr Gustaff Ribbing bijföll det¬
samma.
Irna classis igenom Hr Sperling var och af lijka
mening, dock att thet icke i andre saker utom Banco må
drages till conseqvence.
Och på det det må blifva een prompt justiee, begiäres
i underdånigheet therhoos, att om någon bancosaak händer
förefalla emellan sessionerne, Hofrätz residentes tå må vara
obligerade till att adjungera sig andre af Collegio eller uthom
till bemälte saakz forderligere decision och afhielpande.
Yardt altså beslutit, att verha i rijkzdagzbeslutet:
therföre guarantere etc., desse ord uteslutes, och sätties
således: Effter som vij oss på det hr a fftig ste hafva för-
bundet densamma att försvara, heshydda och handhafva.
DerefFter påmintes hvadh noblessen hade låfvat och
resolverat att vela gifva Widikindi 1 r:daler för hvar
familia och så något förähra till Finske kyrkians upbyg-
ning, och uplästes matriculen, och ordine stege fram dhe,
som tillstedes vore, och förährade uthi tvenne faat, hvilka
alle till nampn upskrefne blefve, sampt huru mycket hvar
förärade, och sedan ordningen var omkring, blefve pennin-
gerne in pleno på bordet räknade. Och befans då på Widi¬
kindi dehl etthundrade siuttio och sex r:daler, bestående i
specie r:daler och ducater; till kyrkian uthi christiner
etthundrade nije r:daler, ducater uti specie 25 st. jämb-
väll uthi specie r:daler 81 r:daler med 48 öre smått
sölfvermynt.
Hr Landtmarskalken berättade sedan, huru Rytt-
mesteren Gamoski hade fått Kongl. Maij:tz bref att blifva
naturaliserat.
Men såssom Kongl. Maij:t häfver nu resolverat, huru
vedh sådane fall procederas skall, hvarföre uplästes Kongl.
Maij:tz resolution på Ridderskapets och Adelens tvenne
insinuerade puncter, nembligen 1. huru dhe dheras adelskap
bevisa skola, som pretendera gammal adels härkomst och
här incorporeras vela. 2. Att Kongl. Maij:t nådigst vill
hålla handh öfver den 12 § i privilegierne angående dem,
som sättia bo utrijkes.1
Hr Taubenfelt sade, att Presterskapet hade ved banco-
affairerne påmint: 1. Att dhe måtte niuta beneficium revi¬
1 Sc sista bilagan.
September.
437
sionis vedh bancosakerne. 2. Att Hofrätten icke måtte
undandraga sigh att uptaga och afhielpa små saker, som
ved Banco förefalla kunde, om icke elliest, dock per modum
resolutionis.
Detta aggreerades af alle classerne, efftersom Ridder-
skapet och Adelen detsamma ochså för gådt finna.
Dito resolverades, att effter alle saker nu så hastigt eij
kunde slutas och perfectioneras, att sedan Rijkzens Stender
hafva varit på rijkzsahlen, skole ändå Ridderskapet och
Adelen komma tillsamman och alt med skrifft och god reeda
affärda.
Resolutio uthi Gamoski saak: Att han skall vijsa sine
skähl, hvarmed han vill sustinera sig vara af gammal adell,
och det framtee åt Hr Landtmarskalken, som dem igenomsee
och approbera macht hafva skall.
Dito uplästes Kongl. Maij:tz nådigste resolution af dato
Stokholm den 16 Sept. 1668 angående kongzhästernes cede-
rande jämpte inlösensrätten på försålde godz.1
Derpå skedde dimission, och skulle allenast utskottet
öfver Ridderhus rechning till klåckan 3 i dag effter mid¬
dagen anslås, som ochså skedde.
Den 18 Septembris för middagen vore samptl. Ridder¬
skapet och Adelen effter anslaget klåckan 9 tillstädes.
Hr Landtmarskalken proponerade om det, hvadh
utskottet i går hade sammanfatta låtit, bancoväsendet
angående, som nu kunde upläsas, och Ridderskapet och
Adelen giöra dervedh deras påminnelser, som dhe det funnit
nödigt.
Taubenfelt upläste dhesamma:
1. Obligation på faste godz, när man dhem i Banco
i pant sätter, som aflinge och oconditionerade kiöpte
jordegodz.
Her kom discoursen på allodial frelse.
Stålhanske frågade, om allodial erfvegodz förstodes
derunder.
Taubenfelt mente neij, och det vara afftahlt och
belefvat, att icke allodial erfvegodz måtte pantsättias.
Hr Landtmarskalken med Hammarsköld med
pluribus aliis sade det eij kunna vara, erfvegodz vore dhe
1 Se sista bilagan.
438
1668.
vissaste, och borde man icke vara bundin att kunna sätta
dem i pant i trångmåhl.
Taubenfeldt sade sådant lijkväll tillförende vara
belefvat och vore i beslutet infört.
Hr Landtmarskalken: Yore det der infördt, så
borde det uthtagas.
Besolutio: Att sättias skulle allodial frelsegodz, hvar¬
under lijkasom special sub genere comprenderas allodial
erfvegodz.
Sedan moverades denne qvsestion om jordegodz kiöp
och sahlu, om det icke vore bättre få försällja dhem åt
hvem man vill, det högste man kunde, och eij etfter som
lag vill at byrdamannen eifter mätesmanna ordom?
Hr Landtmarskalken remonstrerade det nyttigt vara
för een adelsman, som i stellet der han nu i byrde etfter
mätesmanna ordom måste sällja 3 gårdar, kunde då bij-
springa sine tarfvor med een gårdz sahlu på det dyreste.
Hammarsköld et cum illo mestedehlen af 3:tia classe
vore deremot; ville blifva ved lagh och hemskiuta denne
importante qvsestion till Kongens myndige åhr och lagens
revision; vore nu eij alle tillstädes. Yore och een queestio
extra rem. Ville inthet veta af någon innovation i detta
fallet. Ville eij heller votera eller något hafva insatt i
protocollet, som kunde lända till någon prsejuditz.
Detta bijfölls af Gyllengrijp och flere lagfarne män,
att eij rådeligit vore gå ifrån lag; vore een qvsestion af hög
vicht och krafde mogit öfverläggiande och betenckiande
och kunde eij så obiter om judiceras.
Blef altså uthan någon resolution denne discurs hållin
för ett blott tahl in parenthesi allenast uthan något slut,
saltim occasionalis discursus.
Dermed fullfölgde Taubenfeldt:
2. Obligation för husen formulär.
3. Caution för husen.
4. Dito caution för jordegodz.
Här skulle tillsättias: hans allodial frelsegodz.
Hr Landtmarskalken proponeradc, att desse for-
mularer äre nu upsatte etfter Bijkzens Stenders beslut,
som nu är insinuerat up hos Kongen. Bad Hammarsköld
han ville colligera vo ta i sin classe och frambära deras
mening herom.
September.
439
Hr Conrad Gyllenstierna pro prima [classe] sade:
Vår classis är väll benögdh med det, som upsatt ähr.
Hr Gustaf Bibbing pro secunda [classe] sade dem
alle i secunda classe mycket väll vara dermed tillfredz.
Hammarsköld, sedan han vota colligerat hade, sade
dhem i tertia classe ochså vara tillfredz med upläsne
formulär.
5. Uplästes fullmacht för Bijkzens Ständers sex Full-
mechtige öfver Banco.
Här befans för gådt, att här tillsättias skulle: sampt
myntet och auctionen.
Hr Landtmarskalken badh, dhe gode herrar hvar i sin
classe ville sammanskiuta deras vota och säga deras mening.
Hammarsköld pro tertia [classe] sadhe alt väll vara,
allena man finge höra deras revers igen.
Hr Gustaf Bibbing pro secunda [classe] sade dhem
alt väll dermed vara tillfredz.
Hr Conrad Gyllenstierna pro prima [classe] idem.
[6.] Uplästes reversens formulär, som dhe Fullmechtige
underskrifva skole.
Alle tre classerne ordine vore ochså här med eense
och tillfredz.
Hammarsköld under correction och för sig allena
ville här hafva påmindt, om det icke skulle vara rådeligit,
till att animera desse befullmechtige desto mehra till
värketz upkomst och formerande, att tillsäga honom her-
uthi, att han med något soulagement till befordran eller
elliest skulle derföre ihugkommas.
Hr Landtmarskalken mente det vara altför stoor
obligation, om man det införde i fullmachten.
Hammarsköld mente det vara gådt till ehrhållande
af dhen visée, som vij igenom Banco sökia, om [man] ett
sådant onus icke så blott och allena absque alt soulagement
skulle på sig taga. Ville det allena för sig hafva påmindt.
7. Uplästes fullmachten för dhe 4 Commissarier.
Alle tree classerne vore ochså eense och med detta
formulär tillfredz.
8. Hr Landtmarskalken påminte, att dhe 6 assi-
stentes gifva allenast deras revers, men Commissarierne
skola giöra derjempte juratoriam cautionem, som ochså
aggreerades och uplästes.
440
1668.
Här skulle tillsättias: Såssom jag och mig förobligerar
för alle mine ved Banco förde actioner inför desse väll-
bemälte fullmechtige och sedan inför Rijkzens Stender
responsable vara, och der jag, det doch Gud afvände,
skulle något emot ofvanbemälte förordning och instruction
sampt mitt embetes plicht i een eller annan måtto admittera,
då skall jag all dhen skada och afsaknadt, som Banco lijda
kan, med mitt lijf och egendomb vederbörligen upfylla
och ehrsättia.
Henne tillsatz uplestes och af alle aggreerades.
9. Uplästes dhe 3 extraordinarie Commissariernes eedh,
som upsatt var. Desse skola vara som auscultantes att
giöra sig informerade och capable till bancovärket och
skulle hafva allenast 400 daler åhrlig löhn.
Här insätties: skiälige och rättrådige gådtfinnande gå
tillhanda. Item till dhe orden ingenting företaga ponatur:
ingenting, som Banco angår, mig företaga skall.
Hammarsköld framstelte under correction, att han
mente desse formulär intet så just och fullkombligen kunna
fattas och slutas, förän sielfve subjecta vore utvalde och
tillsatte, som dem etfterlefva och uti sielfve verket ställa
skulle, hvilka förmodeligen lare een natt eller två hafva
att tänckia på desse formulär och något derved finna att
påminna eller söka förklaring öfver. Viste sig omdömme,
om han skulle brukas i desse tiänster, så öfverlade och
betenckte han väll hoos sigh, hvadh uti desse instrumenter
stodo att bättra eller förandra; det voro eij så lätt att
gå på.
Hr Landtmarskalken fan hans påminnelse väll och
förnufftig att vara, och kunde ochså väll sedan skee, allenast
utaf det nu af Stender ne upsatt är kan han see deras villie
och visée med Banco och des förvaltningh. Hr Landtmar¬
skalken kom sedan att takla de partibus ofiicii för dhe extra¬
ordinarie Commissarier, nembligen att dhe skulle allenast
vara auscultantes uthan att hafva någon disposition med dhe
fyra ordinarie Commissarier, utan allenast intaga all god
och behörig information om Banco, mynt och andra saker,
som bancoväsendet angår, vara. tyst och trogen; att der
någon af dhe ordinarie Commissarier sin tienst för siukdomb
eller annor hinder eij kunde förvalta, eller der någon genom
döden afginge, dhen extraordinarie på sådan händelse måtte
September.
441
finnas capable att förrätta ordinarie Commissarii tienst,
på hvilket fall han skall prsestera samma eedh inför dhe
6 assistentes, som een ordinarius giort häfver.
Hammarsköld påminte om dhe underdånigste på¬
minnelser, som än yttermehra oförgripeligen upsatte äre
till Kongl. Maij :tz nådigste svar till reduetionsvärket och
dhe angelägenheter, som Ridderskapet och Adelen deruti
framstält hafva, om dhe icke måtte ihugkommas.
Hr Landtmarskalken badh honom väll sondera dhe
andre i classen om deras mening. Hvilket ochså skedde,
och recommenderades Hr Landtmarskalkens Excellent/, der
giörligit vore hoos Kongl. Maij:t att insinuera och till
nådig resolution förhielpa, dock alt så vijda giörligit vara
kunde, hvilket goda förtroende dhe till Hans Excellentz
hade.
Hr Conrad Gyllenstierna fan det pro prima [classe]
och väll skiäligt, allenast ville höra samma påminnelser.
Hr Landtmarskalken sade det här allareda vara
upläsit. — Derpå refererade Hans Excellentz, huru Kongl.
Maij:t igenom bref till sig hade remitterat Gamoski hijt
att introduceras.
Uplästes Kongh Johannis Casmiri i Pohlandh skrifft,
dat. i Warschau på general Rijkzdag af den 24 No v.
1666, deruti han imidanter (o : instanter?) kallar Gamoskij
een Polnisk af adell. Kongl. Maij:tz bref till Hr Landt¬
marskalken fins sub n:o. —1
Resolutio: Ridderskapet och Adelen i föllie af kongl,
bref, afgångit till Hr Landtmarskalken, vela så vijda de-
ferera Gamoskijs begiäran om naturalizerandet, som dhen
är conform med kongl, uthfärdade resolution, således att
der Gamoskij till nestkommande Rijkzdag kan med sådane
skähl, som Kongl. Maij:tz resolution fordrar, fulltyga och
bevijsa sig vara af gammal adelig familia, då skall honom
hans runi och säte blifva härmed reserverat iblandh dhem,
som nu på denne Rijkzdagh af gamble adel naturalizerade
äre, lijkasom hade han nu på denne Rijkzdagh varit natu-
raliserat, immatriculerat och intagen.
Sedan eeden för dhe extraordinarie Commissarierne
något var ändrat och förbättrat, uplästes han å nyo och
af alle aggreerades.
1 Se sista bilagan.
442
1698.
10. Bancens attest och remissorial till Landz- och
Häradzhöfdingerne.
Detta aggreerades.
11. Instruktion för Myntet.
Detta aggreerades.
12. Auctionens instruction eller instruction för Com-
missarierne ved auctionerne att i acht taga.
Detta aggreerades.
13. Uplästes dito staten af betiente och dheras löh-
ningar.
Alt approberades och belefvades, att det eena med det
andra så renskrifvas skulle.1
Den 18 Septembris effter middagen vardt intet an¬
slaget; dok kom Hr Landtmarskalken up i bancoväsendet.
Öfverste Banck fick permission att bortresa.
Den 19 Septembris [för middagen].
Hr Landtmarskalken proponerade, huru een stoor
dehl af adel hade varit hoos honom och begiärt få resa
hädan, men har det eij kunnat giöra, uthan det insinuerat
dhen Kongl. Begeringen, hvilken häfver [gifvit] befallning
att förtrösta eder alle, gode herrar, att nästkommande tijsdag,
vill Gud, skall alt ändas och dhe komma upp på sahlen,
hedian des dhe gode herrar ville så kort tijdh än här för-
töfva, att desto freqventere upkomma på sahlen.
Omnes hoc promisere.
2. Proponerade, huru han i går medh Hr Taubenfeldt
hade varit tillsammans på Slottet öfver dhe itererade på¬
minnelser till reductionsvärketz och ährenders svar, och
förmodar Bidderskapet och Adelen skall uti alt finna alt
giörligit godt nöije.
3. Framstälte huru Presterskapet hade utsendt någre
af des medell att communicera något med oss öfver Banco,
och ehuruväl] dhe här till, som personse sacrse, hafva syntz
inthet hafva velat här med detta verldzlige att befatta, så
hade dhe nu lijkväll låtit förmärkia, att dhe till dheras
ståndz assistens uti Banco vela utvälja een af dhe när¬
meste Biskopar med een af dheras ståndh, som här i staden
vistas, och skall Episcopus altidh hafva sin substitut eller
vicarium här in loco, att igenom hans frånvaru icke något
1 Angående här nämnda handlingar rörande banken se sista bilagan.
September.
443
hinder må kunna vara, men när qusestiones graviores före¬
komma, kan Episcopus ipse vara tillstädes, och då expirerar
vicarii potestas.
Hammarsköldh mente detta vara först emot dheras
ståndz heeligheet att befatta sigh med bancosaker. 2. Yore
ett consequens, som synes något hafva in recessu, att dhe
vela vällia dhe, som förnemhste ähre af deras ståndh.
Prima och 2:da [classes] höllö lijkväll Presternes be-
giäran skiälig, emedan dhe ett stånd vore.
Tertia [classis] efiter gior de remonstration bijföll ochså
samma skähl.
Hr Landtmarskalken sade, det Bidderskapet och
Adelen väll ochså kunna antaga tree på detta sättet, att
een blifver vicarius föruthan dhe två Eullmechtige.
Alle classerne bijföllo Hans Excellentz tahl, et fuit
resolutio.
Sedan framstälte Hr Landtmarskalken, huru Pre-
sterne ville ochså sielfve välja för dheras stånd tvenne
Commissarier medh dhen extraordinarie Commissarien.
Besolutio: Bidderskapet och Adelen finna så eij heller
oskiäligt, allenast det skeer med dheras inrådande, att
capable och duglige subjecta dertill vällias.
Sedan föll tahlet på Bidderskapets och Adelens betiente,
hvilka dhe skulle blifva.
Hr Taubenfeldt sade, huru uti dhen classen discur-
rerades om Jochum Potter som een serdeles capable och
förståndig man uthi commercier och bancoväsendet. För¬
menandes det skulle vara att önska, om han kunde på
något sätt dragas ifrån Borgerskapet.
Hammarsköld bijföll sådant, sägandes derhoos, att
han vore een man af capital och credit, och dhen som viste
alle kiöpmennens streck och finesser.
Hr Landtmarskalken sade detsamma, och att han
för all ting så necessaire vore som sielfva Banco, om
något godt skulle deraf förmodas kunna.
Taubenfeldt med högt liudh sade: Om han intet
kommer dertill, så läre han så mycket söka deremot att
arbeta, som han härtill har arbetat med; vore mycket gådt,
om han kunde vinnas på vår sijda.
Hr Landtmarskalkens Excellentz idem, sägandes
värket icke väll kunna stå, om han icke dertill kommo.
444
1668.
Hr Taubenfeldt sade, om man kunde niuta dhen
nådhen för honom hoos Kongl. Maij:t, att han blefve
adelsman och på det sättet kunde dragas ifrån Borger-
skapet, vore det för Kidderskapets och Adelens interesse
i Banco högst önskeligit; mente det vara det bestå ex-
pedientet.
Hr Landtmarskalken bijföll sådant förslag, frågan-
des öfverliudt, hvadh dhe gode herrar i classerne derom
mente; det var så een ting, han hade inge barn, vore
rijk etc.; mycket nödig är han till detta bancovärket.
Stålarm in secunda [classe] sade det kunna väll skee,
att han blefve Commissarius, om han vore adelsman. Kiöp-
mennerne skulle elliest chocqveras herigenom, och synes lända
Bidderståndet till prsejuditz, att ingen ibland dhem skulle
finnas så capable, nthan man måste gå uthom ståndet och
söka een annan.
Sedan vardt stort sörli i alle classerne.
Taubenfeldt, Hammarsköldh och flere, som höras
kunde, vore alle på Potters sijda.
Öfverste Per Hierta sade, att värr adelsman hade
blifvit än han; kan han tiena oss, så lät honom blij.
Hr Arfwed Bibbing cum secunda [classe] bijföllo
det förslag och mente, Hr Landtmarskalken det väll kunde
giöra och förmå hoos Kongl. Maij:t.
Hr Landtmarskalken: Jag vill eij tvifla, att der
Bidderskapet och Adelen vela intercedera för honom, att
ju Kongl. Maij:t läre bevijsa honom den nådhen för Bidder-
skapetz skull.
Besolutio: Alle uthi classerne ropade jaa och bude
Hans Excellentz Hr Landtmarskalken, att han det ville
giöra, derpå Hans Excellentz sade sig vela gå åstadh,
om dhe alle vore i den mening.
Omnes ropade jaa, jaa.
Hr Landtmarskalken, effter een tijma eller två
kommandes tillbaka, sade huru han hade fört sitt tahl i
Senaten, att Bidderskapet och Adelen väll inthet skulle
intercedera för någon att blifva adelsman, men för Banco
skull och dhen förfarenheet och capacitet, som Potter der-
uthi hade, äre dhe förorsakade för honom underdånigst att
intercedera. Hans Maij:t fan sigh heel nådig, som Kongl.
[Maij:t] altidh emot vårt ståndh tillförende sigh lofvärdigst
September.
445
ertedt häfver, och ville i anseende af Bidderskapets begiäran
och intercession benåda honom medh vapn och sköldebref.
Elliest påminte Kongl. Maij:t Bidderskapet och Adelen
hvadh dhe tillförende hade begiärat, att icke så månge
adelsmän måtte giöras; badh dhe ville än förblifva der-
vedh, att all giörlig sparsamheet dervedh häreffter kunde
öfvas, hvilket ochså vore gådt att observeras kunde.
Sedan framstelte Hr Landtmarskalken om dhe andre
subjecters vahl till Banco. Hr Landtmarskalken nembde
desse effterskrefne som gode ämbne och capable till desse
tienster: Hr Jacob Flemming, Hr Natt och Dag, Falken¬
berg, Schuttehielm och Appelgren etc., berömmandes dem
alle, serdeles Appelgren och än ytterligare Schuttehielm
för des capacitet och vällbekiende omsorg för detta nyttige
värket.
Hr Conrad Gyllenstierna sade, att heela deras
classe (o : -is) vore tillfredz medh Hr Oliwecrantz och Hr
Jacob Flemming.
Samptl. af tertia [classe] per Hammarsköldh holle
alle med Oliwecrantz; sedan ville dhe votera, ty dett
vore best hafva den ena uthur Cancelliet] och den andra
uhr Cammaren.
Secunda [classis] per Ulf Bonde voro tillfredz uhr
Cantzelijet med Oliwecrantz.
Hr Landtmarskalken badh dhem nu ordine utvälia
någon af desse nembde; berömde sedan Oliwecrantz, hvil¬
kens qvaliteter och dexterité honom väll bekände vore;
hade een god tijdh i revisionen pröfvat den och kunne det
säkert betyga.
Hr Lagerfeldt sade honom ochså mycket hafva giort
och arbetat till detta värket, föruthan det att alle må vara
med honom tillfredz.
Hr Conrad Gyllenstierna pro prima [classe] holt
med Hr Jacob Flemming.
Hr Ulf Bonde pro secunda [classe] nembde Hendrich
Falkenberg.
Hammarsköld pro tertia [classe] mente Schyttehielm
icke kunna gås förbij.
Sedan sendes effter Potter, och när han kom, geck
Hr Landtmarskalken uth och kom in igen, sägandes
446
1668.
att Potter stodo väll att öfvertala tilläfventyrs att blifva
ordinarius ved Myntet, dock under vilkor att een af dhe
extraordinarie Commissarierne kunde under tijden förträda
des vices, hvilket aggreerades.
Hr Landtmarskalken kom åter på dhe nembde ock
i vahl satte persohner och berömde hvars och eens <] vali t eter;
sadhe enkannerligen, huru Cammerrådh Sckuttehielm vore
een man, som detta värket både väll förstodo, som och mente
publico väll och hade mycket vinlagt sig till Bancons
redressement.
Hr Hammarsköld discurrerade favorabelt för sin
classe, att der det kunne skee, ville dhe gerna hafva een
deraf.
Hr Conrad Gyllenstierna sade tertia classis hade
allareda fått een af dheras classe; borde nu hafva dhen
civilitet att bijfalla dhen; prima hade nämbt uhr dheras
classe, som ochså vore een capable man.
Hammarsköld tackade dhem derföre att dhe hade
bijfallit dheras classe. Stegh dermed up och discurrerade
medh dhe andre membris af classen, et tandem pro tertia
[classe] Hammarsköld: Yij skulle helst önska att Schytte-
hielm som ett capabelt subjectum, som ochså är Cammerråd,
att han måtte komma dertill, men kunde det nu intet skee,
att han lijkväll härnäst ved första tillfälle måtte komma
i consideration een annan gångh, och uti medier tijdh för¬
moda vij, att han som een vählehrfaren man och den, som
sig om detta publ. värket och nyttan så väll meriterat
giordt häfver, läre med rådh och dådh yttermehra contri-
buera der till, hvad han förmår, hvilket goda förtroende
vi j altid till honom drage. Sammaledes berömde Eldstierna,
som ochså mycket har arbetat i värket och borde derföre
ochså med tijden hållas i consideration. Begiärade man
skulle detta protocollera.
Tandem per Hr Öfverste Mörner föllo på Hr Jacob
Flemming.
Secunda [classis] bijföll ochså det våhlet och confor-
merade sigh dhe andre classernes votis in uppå Hr Jacob
Flemming.
Resolutio: Ridderskapet och Adelen vela denne impor-
tante commission hafva recommenderat och opdragit Hr
Cammerrådet Jacob Flemming, med förmodan att han uthi
September.
447
detta dheras goda tillförsicht till honom alt gådt och
merkeligit nöije bevijsar.
Hr Öfverste Mörner et quarn plurimi alii ropade på
Danckwart; han borde eij låtas uhr consideration, vore ett
capabelt, snält och väll meriterat subjectum, som god tienst
giöra kan.
Sedan refererade Hr Lagerfeldt och Taubenfeldt,
som hade varit uthe hoos Potter, sägandes huru han med
största ödmiukeste tacknembligheet uptager dhen höga favor,
som detta lofliga Ridderståndet hade honom ehrvijst, att
förmedelst dheras intercession vara befordrat ifrån sitt förra
i ett högre stånd. Han vore allareda uthi så stor obligation
hoos detta högloft, ståndet, att han aldeles ville subjiciera
sigh dheras disposition att låta bruka sigh ved Banco-
värket, så vij da hälsan tillåter och kraffterne; ville ochså
ingen belöning derföre pretendera.
Sedan folie alle på Appelgreen, som mycket väll me¬
riterat och qvalificerat, och blef således af alle eenhelle-
ligen et uno ore uthvaldli till ordinarius Commissarius
primi ordinis. Derhoos recommenderades Hr Koskul, Klöf-
wersköld och Gyllencreutz sampt Sparfeldt, som skulle
komma i consideration, när något omskiffte framdeles blefve.
Sammaledes var åter Dankwart uti stort beröm och estim
och dömbdes capable till sådane tienster och skulle framför
andra een annan gångh komma i consideration.
Major Koskull framkallades och tillfrågades, om han
ville blifva ad interim extraordinarius Commissarius, hvil¬
ket han sigh uppåtog, underkastandes sig det loft. Ridder-
skapetz och Adelens disposition, effter han feck försäkran
att succedera dhen näste ordinarie vacerande och då åt-
niuta 1,000 daler och således vara den närmeste till suc¬
cessionen.
Hr Taubenfelt nembde ochså von Roseneck som ca¬
pable och hvilken med tijden ochså kunne komma i con¬
sideration.
Hvilket ochså aggreerades.
Sedan nembdes ett utskott att gå till Prester- och
Borgerskapet, som ochså afgick, och communicera dem detta
våhlet för deras stånd.
Dermedh skedde dimission, att samptl. skulle åter
komma tillstädes kl. 4 effter middagen.
448
1668.
Den 19 Septembris effter middagen boos samptl.
Kidderskapet och Adelen.
Kom utskottet igen från Presterskapet.
Hr Conrad Gyllenstierna förde ordet. Sade huru
Kidderskapet och Adelen hade i dag effter förra commu-
nication skridit till våhlet af dheras fullmechtige uti
Banco. Dhe svarade sigh ochså hafva föreenat och uthvaldt
Doctor Erick Emporagrius, Biskop i Strägnäs, och till
des vicarius Mag. Måns, Kyrkieherden i S. Jacob, sedan
jempte honom Doctor Nills Rudhbechius, Kyrkieherden i
Store kyrkian, men till deras ståndz ordinarie och extra¬
ordinarie Commissarier hade dhe ännu ingen viss utnemht;
dock ville dhe skrijda dertill och sedan det Ridderskapet
och Adelen communicera. 2. Borgerskapet communicerat
detsamma, men för Potters hastige nobilitet skull voro
dheras compass aldeles förrycht och förvirrat. Presterskapet
hade elliest ment, om den 4:de ordinarius skulle välljas, att
det måtte skee af bönderne.
Hr Landtmarskalken proponerade sedan, huruledes
Kongl. Maij:t hade i nåder effter låtit, [att] hvar och een af
adell, som kunne finna sig besvärat förmedelst dhe godz,
som äre införde uti dhen projecterade hergzlagzjordeboken,
skulle få giöra dheras underdånigste påminnelser dervedh
och niuta Kongl. Maij:tz nådigste utfärdade resolution
till goda.
Uplästes sedan någre sochner och härader provisio-
naliter allenast uhr hergzlagzjordeboken, och förmante Hr
Landtmarskalken dem alle, som nu tillstädes voro, att
dhe ville detta kundgiöra dhem, som nu absentes äre, att
dhe sigh till nästkommande tijsdag bitijda här inställa ville,
effter nu intet företagas kunne för postdagen skull, och
elliest så få [vore] tillstädes.
Dermed skedde dimission.
Den 20 [Septembris] var söndagh.
Den 21 Matthei dag och då effter afftonsångspredikan
var det utblåsit, att Rijkzens Stender skulle i mårgon
upkomma på rijkzsahlen och höra rijkzdagzbeslutet för sig
upläsa.
September.
449
Den 22 Septembris för middagen klåckan 8 effter ahn-
slaget församblade sig samptl. Ridderskapet och Adelen.
Uplästes extractum protocolli Senatus Regni d. 18
Sept. 1668, underskrifvit af Jahan P. Oliwecrantz angående
Chronones räntor och inkomster, som hereffter skola gå
igenom Banco, hvilken förordning begynnas skall den 1
Januarij nestkommande nyåhr.1
Hammarsköld påminte om Adelens tienare, som olof¬
vandes gå uhr dheras herrars tienst och bortrymma, att
något reelt och värkeligit straff dem måtte pålagt blifva,
såssom det att den rymde måtte vara sielfskrifven.
Sedan discurrerades om detta ährende.
Hammarsköldh medh tertia classe sadhe dhem under¬
dånigst vela ansöka hoos Kongl. Maijrt, att dheras betiente,
som bortrymma, måge föruthan det straff, som privilegierne
påbiuda, blifva derofvanpå straffade dermedh, att dhe
igenom slijkt rymmande skole vara som sielfskrefne, och
adelsmannen stå fritt, antingen att settia honom till knecht
för een viss rothe eller elliest gifva honom till Chronans
knecht.
Secunda [classis] per Gustaf Ribbing hålla sig vedh
privilegierne.
Prima [classis] holle det för seent vara att giöra vijdare
påminnelse; privilegierne vore gode nog.
Sedan uplästes matriculen, och adnoterades absentes,
som Eischalen upskref.
Derpå kom een Hofjuncker neder ifrån Slottet, sägandes
huru Hennes Maij:t och dhen Kongl. Regeringen hade
begiärat, det Ridderskapet och Adelen ville nu komma på
Slottet och beledsaga Hans Kongl. Maij:t på Rijkzsahlen,
hvilket ochså skedde; och uplästes matriculen, och blef be-
lefvat, att Hr Landtmarskalken skiille stanna här nedre
i portskiulet, till des matriculen vore upläsin, och pro¬
cessen kunde desto ordenteligare angå.
Den 23 Septembris för middagen hoos samptl. Ridder¬
skapet och Adelen.
Föll discurserne på bancoväsendet och om denne nye
och gamble Banco.
1 Se sista bilagau.
Sv. Riddersh. o. Adels riksd.-protX. 1063. 29
450
1668.
Resolutio: Ridderskapet och Adelen befinna bäst och
härmedh vela hafva beslutet, att dheras Fullmechtige och
deputerade öfver bancoväsendet inthet det ringeste befatta
sig medh dhen gamble Banco, hvarken med inventario eller
uthi någon måtto låta någon gemenskap dem emellan vara,
men låta denne nya Riksens Banco aldeles vara ä part
från dhen gambla, och der någon för större säkerheet
ville hafva des penningar transporterade uhr den gamble
i den nye Banco, då skall han först aldeles vara richtig
medh dhen gamble Banco, för än dhen nye sig medh
dheras insättiande något befattar, och således procederes
uti alt, att inthet gemenskap skeer med gamble Banco.
Skall och så ett annat huus till denne nye Banco up-
sökias, att uthi alle delar hafva honom separerat ifrån
dhen gamble.
H ammarsköld liontine suo et classis suse mente och
funne det för skiäligt och skickeligit, att effter Ridder¬
skapet och Adelen hafva förtrodt och committerat Hr
Cammerrådet Baron Jacob Flemming och Secreteraren
välborne Jahan Oliwecrantz att vara Ridderskapets och
Adelens Fullmechtige öfver Banco, att dhe godhe herrar
altderföre uti presence af samptl. Ridderskapet och Adelen
denne commission dem solenniter updroges, derigenom bättre
förtroende Ridderskapet och Adelen och dem emellan i
detta fallet tillväxa kunde.
Resolutio: Att dhe skulle ansägas att vara tillstädes,
serdeles Hr Oliwecrantz, som nu på Slottet medh rijkzdagz-
beslutet förhindrat ähr.
Sedan företogz om ridderhuusrestantiers beslut och
det som derved ur rijkzprotocollet extraherat var, som fins
sub bil. 32.
Ad 1. Om återstående contribution effter bevillningen
1625, som tillförende i Hr Lars Sparres tijdh å nyo ähr
beslutet och af högsahl. Konung!. Maij:t Konung Carl
Gustaf förmedelst ett trycht placat confirmerat och till
execution befällat.
Sedan skredz ad vota.
Hammarsköld sade, att tertia classis enhelleligen vela
blifva vedh det, som Ridderskapet och Adelen tillförende
åtskillige gånger hafva beslutet och resolverat, som och för¬
medelst tvenne utgångne placat confirmerat, påminnandes
September.
451
än yttermehra om een prompt execution, dhen dhe ännu
begiära och anmoda.
Secunda classis per Ulf Bonde sade äfven detsamma.
Hr Conrad Gyllenstierna pro prima [classe] det¬
samma, allenast begiärade att få see Kongl. Maij:tz placater.
Hr Ståhlarm och Danckwart påminte om een gam¬
mal skuldh, som kommer Hr Sten Bielke till last, effter
een så lång tijdh sedan 1622, förmenandes att effter gelden
häfver så länge varit förtegat och eij krafd, att Hans
Excellentz måtte slippa medh simpelt interesse.
Hammarsköld cum tertia [classe] funno bäst att
dhenne skuldfordran skiuta till dhe gode herrar Directorer
och deputerade öfver ridderhuusräkningerne och deras liqvi-
deringar, och att Hans Excellentz imedlertijdh betalar till
Ridderhuset hvadh Hans Excellentz tillbiuder; och hvadh
öfrigt och jäf är uti, afven ta dhe gode herrar Directoremes
och dhe deputerades förklaring och skärskådande. Och fuit
resolutio.
Härpå sendes Secreteraren på Slottet att förminna,
hvadh det lijder med rijkzdagzbeslutetz underskrifft; och
medan han var borte, skedde dimission.
Den 23 Septembris effter middagen hoos samptl. Rid¬
derskapet och Adelen.
Upkallades Cammerrådet Hr Jacob Flemming och Hr
Secreteraren af staten Oliwecrantz, som Stendernes uth-
valde Fullmechtige, emot hvilka Hr Landtmarskalken med
Ridderskapet upståendes sadhe:
Hr Landtmarskalken: Utaf dhen serdeles nijt, som
Kongl. Maij:t har dragit för Rijkzens Stenders vällfärdh,
så är det eij det ringeste, att Hans Maij:t nådigst häfver
dem i händer gifvit att inrätta een Banco, som crediten
läre styrkia, commercierne och manufacturerne befordra
och till een och annor godh reda och förkofring lender;
hvarföre hafva Ridderskapet och Adelen i serdeles resgård
af Hr Cammerrådetz Jacob Flemmingz gode qvaliteter,
serdeles conduicte så och dhen skickeligheet, förnufftige
comportementer och goda förståndh, som Ridderskapet och
Adelen af Hr Oliwecrantz, Secreteraren af staten, väll
förmärkt och bepröfvat, hafva velat dem enkannerligen
anmoda, att dhe vela taga uppå sig det besväret och blifva
452
1868.
Bidderskapets och Adelens Fullmechtige; tvifla inthet, medh
mindre dhe gode herrar denne commission så lare förvalta
och förestå, att dhe icke allenast lare giöra sig meriterade
af detta lofl. ståndet, uthan och gifva dem orsak med
serdeles reconnoisance dheras flijt och möda framdeles att
ihugkomma och recompensera.
Hr Jacob Flemming uptog Bidderskapets och Adelens
goda förtroende och stora tillförsicht med serdeles tack¬
samhet, bekiende värket vara af stort och vichtigt impor-
tance och således hade gierna sedt sig förskonte; doch
ville dhe detta lofl. ståndetz anmodan och tillförsicht eij
undfalla, uthan låta sig denne commission vara angelägen,
uthlofvandes all troheet, flijt och dexteritet, önskandes att
Gludh alt ville låta uthslå till een lyckelig och förnöijelig
effect.
Hr Landtmarskalken tackade dhem för det dhe
Bidderskapets och Adelens begiäran ville rum gifva och
denne commission sigh uppåbörda låta; önskade dhem myc¬
ken lycka.
Och dermed skedde handtagning först medh Hr Landt¬
marskalken och sedan medh någre andre.
Derpå begiärade Hr Landtmarskalken, dhet dhe
ville underskrifva dhe upsatte reverserne.1
Hr Jacob Flemming sade dem något der ved hafva
att påminna; begiärade det sådant måtte i acht tagas,
och reverserne sedan reenskrifvas; då ville dhe dhem under¬
skrifva.
Hr Olivecrans bijfoll samma påminnelse.
Hr Landtmarskalken sade samma påminnelse böra
tagas i acht, allenast ad completendum (!) hunc actum tiente
bäst, dhe samma reverser behagade underskrifva och ställa
dheras påminnelse i bredden, som ochså skedde medh Secre-
terarens handh, allenast tillsättiandes det ordet utskott, och
utaf dhen giörandes det, att det heter det utskottet.
Dermed underskrefve dhe samma reverser, och dereffter
skedde dimission, med belefvande att rätta sig effter an¬
slaget.
Den 24 Septe mbris för middagen ved samptl. Bidder-
skapets och Adelens närvaro.
1 Se sista bilagan.
September.
453
Hr Landtmarskalken proponerade om Bidderhus
inkomster och det, som uhr rijkzprotocollet var extraherat,
serdeles om contribution och godz, som sedan 1642 äre
komne under Adelen.
Hr Hammarsköld pro tertia [classe]: Efftersom Direc-
torerne hafva remonstrerat, att Bidderhuset ännu häfver
medell att tillgå, ty vela dhe denne contribution hafva
differerat till nestkommande Bijkzdag, effter Bijkzdagen
nu vore all, och således tillförende vore belefvat och be¬
slutet, hvarvedh dhe ville nu förblifva.
Hr Ulf Bonde pro secunda idem.
Hr Conrad Gyllenstierna idem.
Dito resolverades att denne punct om contribution
sedan 1642 och dhen punct om dheres discretioner, som
transfereras uhr dhen eene i dhen andre classen, skall
utheslutas uhr det placat, som tryckias skall, men det
öfrige tryckes, som det fattat ähr och här upläsit.
Utskott att föllja Landtmarskalken uppå Slåttet:
[Af] l:ma [classe]:
Hr Conrad Gyllenstierna, Hr Anders Lilliehök,
Gref Torstensson, Hr Erenst Creutz.
[Af] 2:da [classe]:
Hr Ulf Bonde, Hr Arfwed Bibbing,
Hr Erick Hård, Hr Axel Ståhlarm.
Hr Gustaff Bibbing,
[Af 3:tia classe]:
Landzhöfding Hammarsköld, Koskull,
Hr Gyldengrijp, Nills Appelgren,
Hr Taubenfeldt, Carl Lilliecrona,
Hr Stålhanske, Gen. Major Barchlaj.
Drakenhielm,
Desse skole vara tillstädes om lögerdag, som ochså
skola intercedera för Secreteraren om häradzrätt.
Hr Landtmarskalken proponerade, huru Secreteraren
Gerner, som ifrån Slottet nederkom, begiärade å Hennes
Maij:tz och dhen Kongl. Begeringens vägnar, att det stoora
secrethe utskottet skulle i dag effter middagen kl. 3 sig
inställa.
Besolutio: Att stoora utskottet i dag klåckan 3 effter
middagen skall sig oförsummeligen på Slottet inställa och
454
1668.
der förnimma hvadli Hennes Maij:t och den Kongl. Rege¬
ringen nådigst behaga att communicera.
Utskott att träda tillsammans med Stenderne öfver
slutet på Banco:
[Af] Uma [classe]:
Hr Conrad Gyllenstierna. Hr Gabr. Kurck.
Hr Jacob Flemming,
[Af] 2:da [classe]:
Hr Rolamb, Hr Ståhlarm.
[Af] 3:tia [classe]:
Landzhöfding Hammarsköld, Hr Appelbom,
Nills och Erick Appelgrenar, Hr Taubenfeldt.
Intentionen skall vara denne, att Ridderskapet och
Adelen vela förblifva vedh det, sorn tillförende ähr slutit,
effter nu Rijkzdagen vore ändat; hade dhe andre Stenderne
dä någre påminnelser att ingifva, kunde dhe så vijda
emottagas, som dhe finnas vara conforme medh det, som
tillförendhe slutit och afhandlat ähr.
Dito uplästes Lars Krantzfeltz supplication.1
Resolutio: Att Secreteraren skall gifva honom een
sådan attest, som dock uthan prmjudicio tertii vel alterius
skee kan.
Dito uplästes Jochum Potters Lillienhofs adels- och
sköldebref, daterat Stokholm den nijttonde Septembris 1668.
Öfverste Mörner och Hammarsköldh blefve af Ridder¬
skapet och Adelen sände att sondera, hvadh han gifva
ville till Ridderhuset, och kommo igen, sägandes honom
sielf hafva preesenterat dertill tuhundrade ducater.
Resolutio: Att han samma 200 ducater in specie eller
dess värde nu strax till Ridderhus tarfvor betala skall.
Derpå kallades Pötter-Lillienhof in och medh een liten
sermon introducerades och antogz iblandh Rijkzens Ridder¬
skap och Adell.
Hr Gyldengrijp inlefvererade och prsesenterade een
copia af een hoofrätzdomb i J önekiöping, vidimerat af honom
och Klöfversköld!), dat. Jönekiöping den 16 Novemb. 1659.
Resolutio: Ridderskapet och Adelen förblifva ved det,
som tillförende resolverat ähr, att Ridderhuus skuldh må
vederbörligen, der eij annat skee kan, förmedelst lagh och
1 Jämf. sista bilagan.
September.
455
rätta infordras, eller och tillhålla dhe, som penningerne
utlänt hafva, att hålla Ridderhuset skadelöst, der debitores
eij skulle vara solvendo.
Sedan skeddes dimission, effter dhe andre Stendernes
utskott då kom, och blefve allenast dhe deputerade till
bancoslutet qvare.
Hr Landtmarskalken: Ridderskapet och Adelen
skulle väll gerna önska, att man kunne komma till ett
fullkombligit slut på bancoväsendet; Ridderskapet och
Adelen hafva väll inthet vijdare att påminna dervedh [än]
att allenast communicera dhe lofl. ståndens fullmechtige,
det Ridderskapet och Adelen vore nu richtige dervedh;
det är nu så vijda kommit, att Kongl. Maij:tz försäkring
är allareda utgifven; dhe mäste af Ridderskapet och Adelen
ähre ochså nu borte, och kunde post comitia nu väll inthet
förändras på det, som allareda slutit vore.
Enander, Episcopus Lincopensis, giorde sitt comple¬
ment och sedan notificerade hvadh för persohner dhe till
Banco förordnat hade såssom Befullmechtige: Episcopus
Stregnensis och Doctor Nills Rudbech sampt vicarius M:r
Måns i S. Jacob.
Hr Landtmarskalken frögdade sigh deröfver, att
dhe så vijda ochså vore eense och allenast nu ville com¬
municera dhem hvad för persohner dhe dertill antagit hade.
Hr Landtmarskalken gaf dhem och tillkenna, hvilka voro
förordnade [till] Ridder skåpets och Adelens Fullmechtige,
som Hr Cammerrådet Jacob Flemming och Secreteraren af
staten Oliwecrantz.
Hr Borgmesteren Tegner berömde dhen ijfver Ridder¬
skapet och Adelen öfver detta värket hade låtit see och
förspörja, beprijsandes ochså Kongl. Maij:tz nådh, som här-
vedh beröm värdig ähr; sade huru dhe i förgår först hade
låtit sigh något informera uthi denne saken, effter dhe alt
tillförende det hafft hade recommenderat åt dheras då¬
varande medbroder Potter och sig oppå honom aldeles
förlåtit, men sedan han är gången ifrån oss, håfve vij
most vijdare och lijkasom å nyo oss om alt informera,
hafvandes dherhoos funnit nödigt giöra någre vällmente på¬
minnelser; ty såssom Presterskapet i förstone ville undan¬
draga sig i detta värket, altså hafva dhe befunnit för gådt
456
1668.
och förment nu som tillförende, att een committerader
af Borgerskapet och een för Stockholms stadh allena,
hvarest Banco inrättas.1 Begiärade att påminnelserne
måtte upläsas.
Hr Landtmarskalk en mente dhem tillförende hafva
ingifvit deras påminnelser, som och äre vordne attenderade.
Tegner sade sådane påminnelser, tillförende skedde,
aldrig vore collegialiter giorde, uthan af Potter allena
upsatte.
Hr Landtmarskalken: Saken synes väll hafva fått
een annor faciem, sedan det loll. Presterståndet häfver
trädt med till värket och vela och såssom ett stånd gerna
tillsättia dheras betiente.
Hr Tegner sade sådant vara raisonnabelt, allenast
Borgerskapet hade reserverat sig det i förstonne, att hafva
tvenne Commissarier i Banco.
Hr Landtmarskalken mente Ridderskapet och Ade¬
len hafva så stoort interesse deruti som Borgerskapet, och
då böre ochså hafva tvenne.
Lincopensis förmente, att det eena ståndet så väll
som det andra skulle hafva fogh lijka månge betiente i
Banco att hafva.
Hr Landtmarskalken remonstrerade, huru Ridder¬
skapet och Adelen hade väll största interesset och ville
gierna hafva Presterskapet recommenderat att låta sig
benöija medh een Commissario i Banco vedh dhen dagelige
förvaltningen, men dhe Fullmechtige kunne väll vara tvenne:
1. att bespara medlen, 2. silentium ähr Bancos anima.
Lincopensis ville hafva een lijkheet.
Tegner begiärade dheras påminnelser måtte få up¬
läsas, hvilket aggreerades, och uplästes af Stadzsecreteraren
Grubbe deras påminnelser till Rijkzens Stenders beslut
öfver Banco, effter dhe alle upsatte instrumenter öfver
Banco eij hafva halft tijdh att igenomläsa.
Ad § 2. Ad verba adproprieras kunna addatur: uthan
privatorum tvång, hinder och skada.
Hr Landtmarskalken proponerade om vexlerne, om
icke gådt vore att dhe slutas i Banco, serdeles att dhe
fremmande, som Lybecher etc., som kunde vara malitieuse
och vela contraminera Banco och gå till och inthet ville
V Ofullständig mening.
September.
457
sluta dhem i Banco uthan utom, måtte vara tillbundne att
sluta dem där.
Tegner sadhe: Ju frijare Banco blifver, ju bättre lär
det vara, och hvar och een gerna låta sine medell gå
derigenom.
Ad 4 §. Påmintes ad verba det här effter opfmnas kan
sätties således: det här effter uthan privatorum tvång,
hinder och skada opfinnas kan.
Ad § 7. Deruti dhe ville hafva 2 för Borgerskapet
lijka som hafvande största interesset deruti och allenast
een för dhe andre stånden hvardera.
Hr Landtmarskalken, sedan han med Ridderskapet
och Adelen något sachta tahlt hade, ville reservera Ridder¬
skapet och Adelen att hafva så månge som dhe andre
stånden och intet ville höra dhe orden, att Borgerskapet
skulle heetas hafva största interesset deruti.
Tegner ville detta lijkväll hafva påmint, att Borger¬
skapet hade sig i förstone reserverat att tillsättia tvenne
Commissarier, een för Borgerskapet och een för Stokholms
stadh.
Hr Landtmarskalken ville hafva Presterskapet re¬
commenderat att låta sig med een i förstonne benöija.
Resolutio: Att Ridderskapet och Adelen reservera sig
lijka som Borgerskapet att hafva tvenne Commissarier,
det vyrdige Presterskapet een, och om dhen andra vela dhe
taga ad referendum.
Dito blef beslntit, att sedan denne conference voro
skedd, skulle tvenne af hvart ståndh träda tillsammans
och adjoustera rätt detta instrument.
Ad 8. Ad ult[ima] verba commendera tillsätties: och
uthtaga.
Ad 10. Denne påminnelsen fans godh och aggreerades
att insinueras skulle.
Ad § 23. Ad verba sådant mynt. igen addatur: af vicht
och värde.
Ad 36. I stället för orden om det deni så behagar
elidantur, och inseratur: effter Stendernes Fullmechtiges
gådtfinnande.
Ad § 42. Här påmintes, att ingen viss tijdh skulle
specificeras.
Aggreerades.
458
1668.
Ad § 43. Utheslutes (o: Uthi) dhe orden uthi någre
af Itijkzens Stenders Fulbnechtige utheslutes dhe orden
någre af.
Ad § 47. I stellet för guarantie sättes: liijkzens Sten¬
ders enliellige beslut.
Ad § 48. Ad verba Fullmechtiges vetskap addatur: och
samtyckio.
Ad 50. Finnes och skiäligt att införas hvadh här på¬
mint ähr.
Ad 58 §. I stellet för tredieparten sättes lialffparten.
Ad 60. Påmintes om skattejordz pantsättning i Banco.
Var beslutet, att een punct ä part skulle formeras, och
skattejord insättias allenast medh denne clausul, dock hvars
och eens rätt förbehållen. Här bör observeras, att denne
punct bör inrättas och dermed procederas under samma
conditioner, som [om] andre jordegodz äre införde.
Ad 61. Ad verba een annan ehvem thef och vara må
addatur: eller af hvadh stånd och vilkor han vara kan,
vederbörande i sin rätt oförkränckt, att ingen ofrelsis man
kan inlösa någon frelsejordh, som pantsätties i Banco, effter
det är emot lag och privilegier.
Ad 62. Den påminnelsen lins och för godh och kan
insättias.
Hr Landtm ar skalken påminte, att det dhe lare få
settia godz i pant, låre vara Bancos ruin, såssom till
exempel nu lare adelsmennerne taga penningar till lähns
i Banco någre tusende r:daler, och när Banco skall hafva
igen sine penningar, så skall han lagligen procedera och
inthet kan komma dertill innan natt och åhr. Vijdare
exempel: een lähnar 20 tusende r:daler mehr eller mindre
på godz, som sedan dhe ähre förståndne, skeer auetionen;
nu lare ingen vela sigh dem inlösa, effter bördzrätten och
jus retractus är hoos slächten; måste altså Banco löpa till
tingen, förr än han får sine penningar, och dermed faller
crediten, när Banco icke altidh sine penningar commendera
kan, och således fölljer Bancos ruin, det han in antecessum
ville hafva sagt, påmint och protocollerat.
Lincopensis bijföll sådant, menandes bäst vara, att
inge godz toges i pant i Banco, effter dess ruin föllier
derpå, som nogsampt väll är remonstrerat.
September.
459
Resolutio: Att ingen större summa skulle på godz
af Banco utlänas än till det högsta fembtusende r:daler
åt een persohn.
Ad 70 §. Placet. Den påminnelsen, att Commissarierne
skola vara obligerade vedh hvart åhrs förlopp och slut
giöra reda och räkenskap för heela bancovärket åt Rijkzens
Stenders Fullmechtige; jämbväll uti medier»tijdh hafva dhe
fullmechtige altidh macht och tillståndh att inqvirera och
undersöka, huru värket föres och handteras, när sådant
dhem behagar.
Ultimo påminte Borgerskapet om bancozedlar, att dhe
eij måtte tillåtas, hvilket aggreerades.
Sedan påmintes, att det insättias måtte, det denne
bancoordning skulle allenast hållas till nestkominande
Rijkzdag reservato jure augendi, diminuendi et improbandi.
Hr Landtmarskalken med samptl. Ridderskapet och
Adelen mente detta vara något betenckeligit och icke väll
tiena att publiceras eller komma i trycket; vore rijfva
neder medh dhen een a handen hvadh med dhen andra up-
bygdt vore; dock kunde een punct således införas.
Resolutio: Att sist blifver denne punct inrättat, att
Rijkzens Stender vela sigh hafva härmed reserverat och
förbehållit, om något yttermehra till Bancos större säker-
heet och styrkia stodo till att förbättra, ändra eller
tilläggia, att dhe det vedh nästkommande Rijkzdag måge
giöra.
Hr Jacob Flemming, Superintendenten Bx-odinus,
Hr Oliwecrantz, Doctor Bång,
Hr Taubenfeldt, Rådmannen Cammenius,
Hr Lilliehof, Secreteraren Grubbe.
M:r Måns Pontinus,
Desse deputerade skole klåckan halfvägz 3 effter mid¬
dagen här vara tillstädes att adjoustera desse påminnelser
och heela beslutet.
Sedan resolverades att desse påminnelser skole och i
dhe andre upsatte instrumenter öfver Banco i acht tagas
och dereffter inrättas och collationeras.
Hr Landtmarskalken frågade, om dhe andre stånden
icke vore dermed benögde, att dhe secrete instruetionerne
intet vijdare communicerades, uthan förtroddes samptl.
Stendernes fullmechtige allena.
460
1668.
Gezelius pro Clero svarade jaa; dhe voro dhermed
tillfredz.
Hr Landtmarskalken proponerade sedan om full-
machterne, reverser, instructioner för dhe Fullmechtige så
väll som Commissarierne, att dhe vore sådane, som icke
tiente alle af stånden att uppenbaras, och till att vinna
tijden, om dhe- icke ville förtroo dheras Fullmechtige och
nästkommande Rijkzdag see alt bättre öfver, om dhe hade
något att påminna.
Reverserne för dhe Fullmechtige bekiende Borger¬
skap et sig hafva läsit, jämbväll dhe andre communicerade
och upsatte reverser, fullmachter och eeder och äre dermed
benögde. Och vardt unanimiter beslutet, att dhe medh Banco
så vijda alt slutit hafva.
Sedan påminte Tegner, om något omskitfte eller dödz-
fall medh dhe betiente i Banco skee skulle, att då af
Rijkzens Ständers samptl. Fullmechtige skulle een annan
provision aliter så länge uthi stellet förordnas, dock under
vilkor och emot revers och eedh, som upsatt är och elliest
ordinarie observeras, och detta till Bijkzdagh blifver till
samptl. Rijkzens Stenders ratilication.
Här påmintes och, att dhen eedh, som Commissarierne
skola giöra, skole dhen skriifteligen giöra och eij mundtligen.
Sedan togh Hr Landtmarskalken med een comple¬
ment afskedh först af Presterskapet och sedan Borger-
skapet, och skedde dimission.
Den 25 Septembris för middagen hoos samptl. Ridder-
skapet och Adelen.
Hr Landtmarskalken proponerade, om dhe gode
herrar icke ville så hafva procederat medh dhe andre
bancobetiente som Commissarierne lijkasom medh dhe Full¬
mechtige, att gifva deras reverser ifrån sigh och obligeras
lefva effter instruction.
Desslikest blef af Hr Landtmarskalken proponerat,
att tvenne exemplar af Rijkzens Ständers beslut Bancon
angående måste blifva underskrefne, och elfter icke mehr
än ett kan blifva färdigt, om icke Ridderskapet och Adelen
behaga förtroo honom och någre andre deputerade ut¬
skott af Adell vidimera bancoinstrumentet, som nu under-
skrifves, för hvilket the ville vara reponsable, att det
September.
461
skall blifva conformt medh publique instrumentet, som
här är opläst och approberat.
Hvilket Ridderskapet och Adelen aggreerade och uth-
nembde deputerade dertill:
l:ma classis:
Hr Conrad Gyllenstierna, Hr Anders Lilliehök,
Hr Landzhöfding Kurk, Hr Christopher Horn.
Gref Axel Lillie,
2:da classis:
Hr Gustaff Ribbing, Erich Hårdh.
Hr Gustaff Person,
3:tia classis:
Landzhöfding Hammarsköldh, Hr Taubenfeldt,
Hr Ekeblad, Hr Bräkenhielm,
Hr Appelgreen, Hr Barchlaj.
Hr Appelbohm,
Sedan proponerade Hr Landtmarskalken, om icke
Ridderskapet och Adelen ville aggreera, att particular
instructionerne af honom må medh förbemälte utskott, effter
public instrumentet blifver adjusterat uthi Stendernes depu¬
terade Fullmechtigefs] till Bancon och Banco-Commissariernes
närvara, och af honom på Ridderskapets och Adelens vägnar
med the andre Stendernes Prsesider underskrifvas, effter
värket icke strax kan blifva färdigt, eller om samptl. Rid¬
derskapet och Adelen ville blifva qvar så länge, att thet
kan alt förrättas.
Hr Landzhöfding Hammarsköldh colligerade terom
3:se classis votum och pronuncierade samma votum således:
Att 3:a classis ville, att thet utskottet, som förordnat är,
skall expediera thet eene med thet andra.
2:da [classis] är thermed eense.
l:ma [classis] och.
Hr Gyllengrijp och Ståhlhanske exciperade, att
the för theras persohner icke vijdare kunde eonsentera
thertill, än att thenne utskottens förrättning må blifva
conform med thet, som af Ridderskapet och Adelen slutet
ähr, och inthet nytt införes.
Sedan blef samptl. Ridderskapet och Adelen communi-
cerat hvad som dagen tillförene blef uti Rijkzens Ständers
beslut Bancon angående förandrat, hvilket alle approberade
och gådtfunne, såssom thet ther utförligen föreläset blef.
462
1668.
Elliest blefve Banco ordinarie Commissarien Hr Erick
Appelgreen så väll som Hr Lillienhof och then extra¬
ordinarie Commissarien Hr Koskull framkallade [och] af Hr
Landtmarskalken på Ridderskapets och Adelens vegner
tilltalte om den förordning, som Ridderskapet och Adelen
här behaga med them att giöra, med tesmoignerande af
thet goda förtroende Ridderskapet och Adelen satte till
them, att the theras instruction effterlefva måtte och con-
tribuera alt thet the finna lända till värketz befordran och
förkofring. Och therpå blef them förelagt theras eedh och
revers att underskrifva.1
Sist proponerade Hr Landtmarskalken, att Ridder¬
skapet och Adelen behagade bevillia, att Ridderhuus-
Fischalen med någon recognition må och blifva ihug-
kommen af them, som nu äre blefne introducerade, elfter
han lär hafva omak medh theras vapns antagande, hvilket
the lofvade.
Den 26 Septeinbris för middagen hoos samptl. Ridder¬
skapet och Adelen.
Hr Landtmarskalken proponerade hvadh Prester-
skapetz utskott, som hijt på Ridderhuset komne voro, hade
communicerat om deras betiente till Commissarier i Banco,
och hade dhe i våhlet Pontinus, Per Persson, Mellinus och
Målssdorph i Krigz-Collegio, item Petter Snack i Cam-
maren, och hade Ridderskapet och Adelen af desse alle re-
commenderat dem Pontinus, som både väll rest och studerat
hade och elliest vore een skickelig persohn. Item Per Persson
desslijkest hade Ridderskapet och Adelen recommenderat.
Hr Hammarsköld framstälte, huru dhe uti dheras
classe hade halft i betenckiande om Ridderhuus-Directorerne,
och huru altjdh tvenne af Rijkzens Rådh hade varit, och
huru dhen godhe herren Hr Per Sparre vore siuk, och
ridderhussakerne fordra god försorgh; hade derföre kastat
dheras ögon på Hans Excellentz Hr Landtmarskalken och
hafva det goda förtroende till honom, han sig denne möda
uppåtager elfter dhen berömlige ijfver Hans Excellentz
här till har låtit see.
Hr Conrad Gyllenstierna pro prima [classe] idem
euin gratiarum actione et gratulatione.
1 Se sista bilagan.
September.
463
Hr Arfwed Ribbing pro secunda [classe] idem.
Och alla bådo Hans Excellentz derom.
Hans Excellentz medh stoor civilité och hölligheet
excuserade sigh i förstonne för sin publique tienst, dock
omsider ville eij undfalla dheras gode förtroende, så vijda
han för Kongens tienst tidh hafva kunde.
Hr Landtmarskalken proponerade, att een uhr se¬
cunda classe borde ochså vara härhoos, tvenne ochså uthur
tertia classe förordnade voro, ty han för sin persohn ville
gierna göra sitt till, så mycket han för publ. affairerne
giöra kunde, allenast kunne ej hinna till äfventyrs altid
att vara tillstädes.
Och berömdes Hr Bräkenhielm och blef altså eenhelle-
ligen utvaldh, [jämte] Hr Lagerfeldt, som ochså berömdes,
att vara Director af dhe i 3:tia classe.
Landzhöfding Hammarsköld!! påminte på 3:tice classis
vägnar, att thet placatet, som var bevilliat om Ridderhus
penningars infordring att utgå, måtte blifva i värk et stält,
och att jämbväll gårdzrätten måtte blifva them till godo
expedierat. Begiära Hr Landtmarskalken täcktes detta
Kongl. Maij:t underdånigst föredraga.
Hr Arfwed Ribbing på 2:dse classis vägnar sade them
och åstunda och begiära thetsamma.
Irma classis faller them och theruti bij.
Resolutio: Altså är[e] alla 3 classerne häruti eenige
och begiära Hr Landtmarskalken täcktes thet Kongl. Maijrt
föredraga.
Dermedh stodh Hr Landtmarskalken op och togh
sitt afskedh, sagan des alle samptligen hafva orsak att
glädia sigh, det denne Rijkzdag är kommen till ett önske-
ligit slut, eenkannerlig att Ridderskapet och Adelen genom
theras försichtige conduicte lagt grunden till det, som
länder till continuation af theras ståndz conservation och
vällfärdh; tackade altså Ridderskapet och Adelen, att
the hafva seennderat och berömbligen här gådt honom
tillhanda både in publico och privato, och ändtskyllade
sigh, om han icke har kunnat i alt så reusera(?), som
för saken altid häfver hafft god intention; vill och
altid beflijta sig om att möta them med all beredvillig
tienst och vijsa, att han är theras tienare. Desiderantur
reliqua.
464
1668.
Hr Conrad Gyllenstierna på samptl. Ridderskapets
och Adelens vägnar giorde deremot een höflig complement,
som vijdare skall blifva i pennan uthfört.
Effter detta var förrättat, ankom ett utskott af Prester-
skapet till att taga afsked. D. Gezelius, Episcopus Aboensis,
förde tahlet, och blef besvarat på Eidderskapets och Adelens
vägnar af Hr Landzhöfding Conrad Gyllenstierna.
Sedan blef ett utskott förordnat till att gå och vale-
dicera Presterskapet och the andre Stenderne:
lima classis:
Hr Carl Sparre Larson, Hr Anders Lilliehök.
2:da classis:
Hr Hindrick Hård, Hr Axel Stålarm.
oitia classis:
Hr Gen. Major Barklaij, Johan Ernsköld.
Sedan dimission var skedd, kom ett utskott ifrån Borger-
skapet och hade audience hoos Landtmarskalken och uth-
skottet der nedre, complementerandes och tagandes afskedh.
Och effter Secreteraren var occuperat medh under-
skrifvandet af rijkzdagzbeslutet med bijafskedet och dhe
tvenne exemplar af slutet på Banco, hvarföre måste han
öfvergifva så länge protocollet, hvilket sedan fördes af
Hr Taubenfeldt. Och sedan alt var bestält på under-
skrifften när, som ännu holtz uppå att förrättas, ty up-
ropades det uthskottet, som skulle föllia Hr Landtmar¬
skalken upp medh beslutet, och sedan dimitterades dhe
öfrige (bil. 33).
Uthskottet fortöfvade neder uthi conferencesahlen till
klåckan 12, då Secreteraren kom och bebådade, att ingen
mehr var förhanden, som underskrifva kundhe. Hvarföre
sendes Secreteraren på Slottet att ahnmäla, det Landt¬
marskalken med ett uthskott ville gierna öfverlefverera
Kongl. Maij:t det underskrefne rijkzdagzbeslutet med bij¬
afskedet, som strax tillbakars kom medh dhe[t] svar, att
Kidderskapet och Adelen skulle vara välkombne.
Rätt som Secreteraren hade sagt detta svar, kom een
cantzelijedreng effter honom neder af Slottet och badh
Secreteraren eij säija något, förr än een Secreterare komme
neder af Slottet och ännu omkunnade det, efftersom uthi
Rådet ännu delibererades derom.
September.
465
När då Secreteraren Gerner strax derupå kom neder
och begiärade utskottet ville nu komma upp, vardt rijkz¬
dagzbeslutet med bijafskedet förut upburit af ridderhuus-
vachtmesteren uti förmaket för stora rådsahlen, och sedann
utskottet uti ordning dijt upkom och senatdören blef öpnat,
tog Secreteraren beslutet och bijafskedet af vachtmestaren
och fölgde dermed uti Senaten, stellandes sig dermed bak
effter Hr Landtmarskalken, hvilken med sin staf inkom-
mandes, stannade bakom ryggen, der Hans Excellentz
Rijkz-Drotzen satt, hållandes stafven med dhen vänstra ut-
sträkta handen och begynnandes: Stormechtigste allernådig-
ste Drottning, högvälborne herrar Sveriges rijkes —1
Den 28 Septembris för middagen kommo dhe fullmyn¬
dige deputerade af Rijkzens Ständer tillsammans, såssom:
Hr Jahan Gyldenstiernas Excellentz, Hr Drakenhielm,
Hr Conrad Gyllenstierna, Hr Taubenfeldt,
Hr Anders Lilliehök, Anders Appelbohm,
Gabriel Kurk, Gen. Major Barchlaj,
Hr Jacob Flemming, Erick Appelgreen,
Hammarsköldh, Potter-Lillienhoff.
Secreteraren upläste exemplaret [af beslutet om Ban¬
ken], som renskrifvit var och underskrifvit. Stadzsecre-
teraren Grubbe hade det andra underskrefne exemplar,
som tillförende på charta blanco var underskrifvit. Tau¬
benfeldt och Hr Anders Lilliehök sutte tillhopa och hade
sielfve correctur-exemplaret, som effter Borgerskapetz och
af samptl. Rijkzens Ständer aggreerade påminnelser ad-
justerat var. Borgmester Tegner och Trotzig höllö dheras
approberade påminnelser i handen och således collationerade
alle dhe 76 § i bancobeslutet till pricka, att dhe voro ord
ifrån ordh lijka lydande.
Datumet på Kongl. Maijitz försäkring bör införas, som
dhen tryckes, effter intet datum fins.
Ad 7. Påmintes att dhe Fullmechtige af Rijkzens
Ständer borde tillsättia casseurer och bokhållare.
Hr Landtmarskalken mente det tillförende vara för
gådt funnit, att samptyclcio skulle här tillaggias.
Trotzig sade, att uthi Amsterdam hafva inga Com-
missarier att giöra med casseurer- och bokhållernes till- eller
1 Härefter följer en och en half sidas tomrum.
Sv. Ridderslc. o. Adels riksd.-protX. 1668. 30
466
1668.
afsättiande, uthan af samptl. Rijkzens Stenders fullmyndige
utskott är belefvat, att dhe med ock under detta ordet
samptyckio, som nu i denne 7:de punct af bancobeslutet
också införes, vela kafva det förståndet, det Rijkzens
Stenders respective Fullmecktige öfver Banco skola ved dke
betientes af bokhållare ock casseurer etc. [tillsättning], som
dem föreslås eller prsesenteras, kunna kafva jus dem att
approbera eller ogilla, efftersom dhe finna Bancos säkerheet,
tienst eller förolempning dervedk versera; att Rijkzens Sten¬
ders Fullmechtige skola kafva jus approbandi et improbandi,
väll förståendes anlangande dhe persohner, som föreslås.
Ock derföre fans för gådt, att detta ordet samptyckio
kär också införas skulle, effter det också äkr conformt
medh hvad som tillförende slutit äkr ock uti een annan
punct fram bättre som 48 insatt äkr.
Sedan alt var upläsit ock adjousterat noga och till
pricka, vardt belefvat att detta beslut dateras skulle på
samma dag, som rijkzdagzbeslutet fins daterat, nembligen
d. 22 Septembris 1668, dock dke öfrige een dag tillförende.
Hans Excellentz Hr Jahan Gyld en st ier na påminte
dhe andre Rijkzens Stender, att dhe ville ordenteligen låta
giöra sigh till Fullmecktige och förreversera sigh, lijka som
Ridderskapets och Adelens Fullmechtige och Commissarier
giordt hafva, på det sedan effter middagen dhe må kunna
komma tillsammans ock giöra ett slut sampt veta, hvem
det befullmechtigade ähre, som på samptl. Rijkzens Stender
instrumenterne, som restera, att underskrifva.1
Den 28 Septembris effter middagen koos (o : i) samptl.
Rijkzens Stenders närvara öfver slutet på Banco.
Af Ridderskapet ock Adelen:
Hr Jahan Gyldenstiernas Excellentz, Appelgreen,
Hr Conrad Gyllenstierna Appelbohm,
i Brahernes ställe, Bräkenhielm,
Hr Anders Lilliehök, Gen. Major Barklaj,
Hr Jacob Flemming, Lillienhof.
Af Clero:
Ep:s Aboensis Gezelius, Mag. Magnus Pontinus
Doctor Nills Rudbechius,
Af Borgerskapet:
Tegner, Rådman Camenius.
1 Meningen bristfällig.
September.
467
Episcopus Aboensis Gezelius var befullmechtigat af
samptl. Clero att på des vägnar underskrifva bancoinstru-
menterne, som extractet uhr dheras protocoll sub dato hoc
die [utvisar].
Uplästes Lähnebancons instruction.1
Ad 1. I stället för endtera sätties någre.
Sedan underskrefs formulär af obligationerne i Banco
af Rijkzens Stender[s] dertill befullmechtigade, som Hr
Jahan Gyldenstierna, Hr Doctor Gezelius och Tegner.1
Den 30 Septembris för middagen koos samptl. Rijkzens
Stenders fullmyndige deputerade öfver bancoinstrumenternes
adjousterande.
Resolutio: Att instruction för Commissarien på Myntet
skall inrättas in simili forma som för dhe andre Banco-
Commissarierne således, att gevinsten, som af mynteväsen-
det falla kan, skall ankomma till heela Bancons nytta
och icke till någons privatz fördehl; jembväll skall alt
företagande vedh Myntet skee communicatis consiliis med
Rijkzens Stenders Fullmechtige så väll som alle andre
under Banco sorterande ärender. Denne resolution skall af
Rijkzens Stenders befullmechtige deputerade underskrifvas,
såssom på Ridderskapets och Adelens vägnar af Hans
Excellentz Johan Gyldenstierna.
Hr Landtmarskalken proponerade om betiente ved
Banco, att man gierna söker sådane subjecta, som äre af
godli frägd och capacité och dhe der värket rätt och väll föra
kunde; sadhe huru dhe hade det efftertrachtat hoos Ridder¬
skapet och Adelen, nembnandes Appelgreen och Potter som
capable och af gådt nampn. Geck sedan ordine och frågade
Hr Jacob Flemming, om han — —2
Sedan frågades Gezelius, hvilka betiente dhe hade vahlt,
och nembde Målsstorph och Pontinus till ordinarie och
Mollin till extraordinarie.
Frågades altså Mag. Pontinus, om dheras capaciteter
vore honom kunnige. Ille ville önska, att hans broor
må finnas dertill capable, hvilket han ville förmoda, men
Målsstorp kende lian inthet, kunde eij heller inlåta sigh
något öfver hans persohn, effter Doctor Nills Rudbech är
nu borto, men inthet viste han något om Målssdorph.
1 Se sista bilagan.
2 Härefter några raders mellanrum.
468
1668.
Hr JacobFlemming, tillfrågader, sade sig mycket väll
kenna Pontinum, hafvandes reest med honom och hade alt
godt förnummit om honom, men Målssdorph kende han intet.
Hr Borgmestaren Trotzig sade sig eij heller kenna
dhen Målssdorph.
Hr Hammarsköld sade, huru det här på Ridderhuset
har varit tahlt, att han, Målsdorp, har slagit sin modher.
Hr Doctor Gezelius meente det inthet så vara eller
befinnas skola; hade så länge tiänt i Krigz-Collegio och
har der ett gådt lofordh.
Sedan discurrerades om Per Person, huru han i för-
stonne med Pontino hade halft dhe mästa vota.
Gezelius ville beropa sig på protocollet, hvarest vota
finnas.
Trotzig sade, det Presterskapet säges hafva begiärt
Per Person boos Rijkz-Skattmesteren; det ginge ett ondt
tahl om denne Målsdorp; han hade aldrig hört sådant till-
förende; det vore rådeligit, helst i förstonne, vedh detta
värket att hafva gode och capable subjecta uthan sådane
suspicioner.
Gezelius meente det intet skola bevijsas, uthan vara
odio för Per Persson, om han skulle utstötas; han hade
lijkväl fått 18 vota, och mente, att hvad Presterskapet
hafva een gång voterat, eij borde här igen kullkastas.
Hr Landtmarskalken remonstrerade, huru Stenderne
hafva resolverat, det betiente communicatis consiliis skulle
insättas; derföre hade Hans Excellentz velat för dem nembna
dhe betiente, som Ridderskapet och Adelen hafva förordnat
och underkasta deres frije censur, om dhe något hade emot
dhem att säga.
Hr Anders Lilliehök frågade, om den votering, som
vore skedd i Consistorio, vore så definitive skedd, att hon
icke effter bättre information kunne förändras. Remon¬
strerade att effter Stenderne communicatis consiliis hafva
beslutet att vela antaga betiente till Banco, så böre sådane
consilia icke vara absque effectu och efftertryck, men uti
sielfva realiteten vara verkstelligh; och lijkasom Ridder¬
skapet och Adelen deras betiente hade dhem communicerat,
altså kunde dhe icke illa uptaga, om man ville vara in¬
formerat om dhe andre Stendernes betiente och icke låta
någon prseconcepta opinio gella.
September.
469
Hr Landtmarskalken bijföll detsamma och berömde
hans remonstration.
Doctor Gezelius sade det eij väll skee för annat än
det, att Hr Rijkz-Skattmesteren vill hafva Per Person
i stellet; vore illa, om denne skulle lijda för bara miss-
tancka skull.
Hr Landtmarskalken: Såssom det högvördige stån¬
det hafva velat giöra Ridderskapet och Adelen dhen ähran
att communicatis consiliis vällia betiente till Banco, altså
hafva Ridderskapet och Adelen [ställt] under dhe gode herrars
af Presterskaps censur, om dhe något derved hade att på¬
minna. Och effter Clerus hade per pluralitatem votorum
fallit på Målsstorp, hvilken Hans Excellentz ville förmoda
vara af god frägd och capacitet, effter han een så lång
tijdh i Krigz-Collegio häfver väll och ährligen tient, men
efftersom publicus rumor lijkvist graverade honom, ty hem-
stelte Hans Excellentz under dhe gode herrars godtfinnande,
om icke detta expedient i detta fallet kunne angrijpas, att
man hemstelte detta samptl. Rijkzens Stenders Fullmechtige
att vijdare giöra effterfrågan om hans person, och hvadan
denne rumor kommin är, sampt om han är vuxin till värketz
förvaltande, effter det vore ett värk af importance; funnes
han, Mulssdorp, då oskyldig, då mainteneras effter Präster-
skapetz vota ved tiensten, men vore han skyldig, att då
Rijkzens Stenders Fullmechtige finge sättia een annan ca¬
pable i hans ställe; han ville väll inthet troo denne famie,
dock för värket skull bör man vara försichtig, efftersom
sådane betiente böra utsökas, som kunna giöra satisfaction
åt Rijkzens Stender.
Gezelius fan det för gådt och skiäligt, allenast att
af dheras ståndh någre finge vara derhoos, som om hans
vita viste att bevittna.
Hr Landtmarskalken sade sådant vara dhe Full-
mechtiges instruction lijkmätigt, utan des att dhe incapable
och berychtade kunna afsättia; dock skall alt detta om
Målstorp talat vara in secreto och icke extra januam
elimineras.
Doctor Gezelius undrade, hvadan sådant rychte vore
kommit.
Hr Hammarsköldh medh Taubenfeldt och Hr
Anders Lilliehök sampt alle i gemeen bevittnade, att
470
1608.
tahlet var fört här på Ridderhuset. Hr Lilliehök gaf honom
gådt vittnesbördh af een from, stilla och god man och
hade aldrig hört annat än godt om honom, undantagandes
här på Ridderehuset.
Doctor Gezelius sade det rätt vara, att han sig purgerar.
Hr Landtmarskalken rådde, att man sackta och uti
tystheet med denne saken omgå skulle, att salvera på det
möijeligste personens frägd.
Resolutio: Samptl. Rijkzens Stenders fullmyndige de¬
puterade till bancoslutet och des vedhengiande instru¬
menters underskrifft funno för bäst och skiäligst att hem-
skiuta samptl. Rijkzens Ständers Fullmechtige öfver Banco
att vijdare med gådt fog och lämpa effterfråga och in-
qvirera uti Målssdorps vita och det rychte, som om honom
i så måtto upkommit ähr; finnes han effter sådan inqvisition
oskyldig sampt tienlig vuxin till det embete, då main-
tineras vedh tiensten, men funnes emot förmodan rychtet
vara funderat, då håfve samptl. Rijkzens Stenders Full-
mechtige i föllie af dheras fullmacht och instruction macht
och tillståndh att utvällia och förordna till samma tienst
någon annan, som dhe pröfva vara capable och kunna
gifva vederbörlig satisfaction uti det, som tiensten fordrar,
hafvandes herbredevedh det goda förtroende till samptl.
Rijkzens Stenders Fullmechtige, att dhe detta uthan strepitu
förrätta behaga och personen låta sig vara recommenderat,
att på det möijeligste och bästa hans honneur salvera.
Sedan frågades Doctor Gezelius, hvem dhe till extra-
ordinarium utvalt hade. Ille: Magnus Mollin.
Sedan sade Borgmästaren Tegner, huru Borger skåpet
hade utvalt till ordinarie Commissarier Rådmannen Camén,
som var bekendh och berömdes af alle, secundo Niklas Keder,
som ochså berömdes och var bekendh. Till extraordinarie
Commissarie sadhe [han, att] dhe uthvalt Jahan Gerdtz,
som ochså väll bekant var och berömdes för des capacité
och giorde gode cammereraretienst hoos legation åt Engeland.
Resolutio: Yed detta tillfället gifves Rijkzens Stenders
Fullmechtige öfver Banco tillståndh att effterfråga och giöra
sigh informerade om alle desse nembde Commissarier, om
något derved vore att påminna eller tahla.
Dito resolverades, att Commissarierne nu strax skulle
träda tillsammans att bearbeta till denne nye Bancons
September.
471
inrättande och aldeles separera den gamble Bancons affäirer
ifrån dhen nye, som slätt ingen gemenskap skall i någon
måtto hafva med dhen gamble Banco hvarken uti ett eller
annat, men låta denne nye Bancons sysslor aldeles vara
ä part och ifrån dhen gamble, som ochså tillförende resol¬
verat varit häfver af Ridderskapet och Adelen.
Hr Jacob Flemming begiärade att få communication
utur detta protocollet, hvadh uti bancovärket således kan
vara resolverat.
Resolutio: Att alt hvadh i bancovärket här af Rijk¬
zens Stenders deputerade kan vara slutit, skall Rijkzens
Stenders Fullmechtige extraderas; jämbväl hvad af Ridder¬
skapet och Adelen kan finnas å part slutit detta banco¬
värket angående, skall Ridderskapets och Adelens Full¬
mechtige må ochså communiceras.
Dito resolverades, att instructioner för bokhållare,
casseurer och alle andre ringare bancobetiente skola ännu
upsättias.
Sedan upläste Hr Landtmarskalken een specification
på alle acter, som höra till bancovärket.'
Resolutio: Ridderskapet och Adelen vela hafva det
förtroende till Hans Excellentz Hr Landtmarskalken, att
han med alle dhe andre Rijkzens Stenders fullmechtige
deputerade, sedan dhe nu adjousterade äre, på Ridder¬
skapets och Adelens vägnar underskrifva ville samma
documenter, som nu af oss fullkombligen äre öfversedde.
Resolutio: Jaa, och sedan skall Secreteraren extradera
dhem åt vederbörande.
Resolutio: Att alle instrumenta Banco angående skola
dateras dagen förr än afsked togz på rijkzsahlen.
Dito att dben zedel, som skall bindas vedh panterne,
skall afcopieras hoos dhe andre formulär af bancozedlerne
och sedan tryckas.
Sedan uplästes staten på bancobetiente.1
Och när det kom till Borgerskapetz ordinarie Commis¬
sarier, föll frågan om Rådman Camenio, om han ville
qvittera sin rådmanstienst quoad exercitium och allena
dependera af Banco, ty så häfver intentionen varit, att
den, som i Banco sitter Commissarius, skall sig med ingen
annan tienst befatta. Och pröfvades skiäligt, att der staden
1 Jämf. sista bilagan.
472
1668.
vill förunna honom rådmanstiensten och dess löhn, kunde
det honom väll förunnas, allenast att han inthet befattar
sig med någre stadzens saker och affairer eller uti någon
måtto försummar tiensten i Banco.
01. Thegner sadhe sig eij sådant hafva förstådt; han
skulle heller qvittera bancotiensten än rådmanstjensten;
det vore att kasta kull värket, förr än det begynt ähr.
Hr Landtmarskalken sade Hidderskapet och Adelen
med Prästerskapet lijkväll hafva utvaldt sådane betiente,
som med inga andra tienster engagerade äre, och så har
varit intention och resolverat, ty Banco voro Bijkzens
Stenders värk och borde af särskilte betiente förvaltas;
vore mycket betenckeligit att låta Stokholms stadz Hådman
sittia een betiente i Banco.
Gezelius bijföll ochså det, att han ved alle consul-
tationer öfver bancovärket icke annat förstådt häfver, än
det vara resolverat, att dhen, som skulle vara betiente i
Banco, skulle af inge andre tienster occuperas.
Resolutio: Efftersom Hådman Camén för dhen assi-
duitet och trägne upvaehtning, som dess ordinarie commis-
sarietjenst i Banco alle dagar för och effter middagen [fordrar],
icke kan bijvista eller befatta sigh medh någre stadzens syss¬
lor, som publique deliberationer, consultationer eller expedi¬
tioner, doch när någre serdeles actus förefalla kunna, som
borgmester- eller rådmansvahl, kan honom hans stelle al tid
stå öpet, då att exercera sitt votum och hvadh i dhen dhel
hans rådmansembete tillkommer.
Hr Landtmarskalken frågade, om dhe gode herrar
hade något mehra att påminna ved detta ärendet, som
samptl. Hidderskapet och Adelen hade committerat; badh
dhe ville sådant framställa.
Hammarsköld svarade inthet vara, som dhe kunna
påminna sig att hafva härvedh att säga, uthan alt väll
vara bestält.
Dhe andre af Hidderskapet och Adelen och inter illos
Hr Gabriel Kurk idem, bijfallandes Hammarsköldz tahl.
Sedan staten på dhe betiente var upläsin och aggreerat,
var beslutit, att dhen samma reenskrifvas skulle och sedan,
som dhen fattat och upsatt är, underskrifvas.
Dermed skedde dimission och afftahl, att i morgon
klåckan 9 skulle dhe deputerade fullmechtige till Banco
Oktober.
473
åter sig här inställa, serdeles att Hr Taubenfeldt ochså sigh
då tillijka infinna ville; vardt han ombedin att öfversee och
adjoustera dhe öfrige instructioner för dhe ringare betiente.
Dito befältes Secreteraren att igentaga dhe extract,
som Prester- och Borgerskapet vore gifne, angående explica-
tionen på det ordet om guarantien.
Dito skulle Secreteraren vidimera alla copier af banco-
instrumenterne, som nu af Hans Excellentz och dhe andre
deputerade underskrefne äre, och dem extradera åt dhe
andre stånden, såssom och att fordra af dhem tillbakars
i lijka måtto vidimerade copier af dheras Fullmechtiges
fullmachter och reverser etc. Och skola vara femb för
hvart ståndh.1
Den 1 Octo!)ris för middagen kommo effter afftahl,
som i går skedde, desse fullmechtige och deputerade öfver
dhe resterande bancoinstrumenterne tillstädes, såssom föllier:
Hr Erick Appelgreen, Mag. Magnus Pontinus,
Hr Gustaf Taubenfeldt, Jahannes Pontinus,
Hr Pötter-Lillienhoff, Rådman Cameen.
Och effter som Borgmestfaren] Trotzig, Thegner och Hr
Cammerråd Jacob Flemming eij vore tillstädes, discurre-
rades om något skulle företagas, medan dhe borto voro.
Hr Rådman Camén berättade, att Borgmester Theg¬
ner hade igenomläsit allaredan dhe upsatte och projec-
terade instructioner för dhe ringare betiente och dhesamma
aggreerat.
Dito upviste een zedel från Hr Jacob Flemming, således
lydandes:
»Högt:de Hr Borgmestare.
Honom behagade låta sig angelägit the instructioner
Banco angående, efftersom jag eij kan komma nu ifrån
Collegio, och är jag å min sijda väll nögd medh hvadh
Hr Borgmestaren thervedh påminner och gior. Jag är altidh
Hr Borgmestarens
Tienst[villige] Jacob Flemming.»
Jochum Pötter-Lillienhoff moverade denne qve¬
stion angående myntet, som nu häreffter skall fortdrifvas
af Banco, att effter vinteren är förhanden och seglationen
snart stannar, hvadan skulle sölfver inkomma tiH Banco,
1 Jämf. sista bilagan.
474
1668.
effter inge medell äre förhanden nu i förstonne vedh Banco,
eij heller får man röra någre penningar, förr än sölfret
är här in loco. Frågade derföre, quid consilii, om dhe gode
herrar Fullmechtige ville taga det på sigh och fournera
sölfver till myntningen, eller om Commissarierne det skola
giöra, på hvilken hendelse dhe ochså måste billigt hafva
honeuren derföre och nampnet.
Mag. Magnus Pontinus mente det väll kunna skee,
att Commissarierne lade handen derved, och förtogz eller
förminskas eij Commissariernes respect derigenom, att dhe
communicatis consiliis med Rijkzens Stenders Fullmechtige
deras förrättningar giöra.
Lillienhoff sade det kunne hafva sitt skahl. Men
så äre Commissarierne alt för mycket bundne, och kan
mycket fattas i pennan, som uti värket eij så han låta
utföra sigh.
Derpå uplästes af Hr Taubenfeldt: 1
1. Instructionen för bokhållare och casseurer i Lähne-
bancen.
Sedan denne instruction var upläsin och med påmin¬
nelser förbättrat, som fins med Hr Taubenfeltz egen hand
tillsatt vara, frågade Hr Taubenfeldt, om dhe något
yttermehra hade härved att påminna.
Lillienhoff sade alle momenta icke så i sänder kunna
ihugkommas, men ved värketz förande lare alt gifva sigh.
Sedan svarade dhe alle ordine, att dhe inthet hade
något yttermera herved att påminna.
2. Derpå uplästes instructionen för bokhållarne i Vexel-
bancen.
Denne instruction aggreerades effter dhe tillsatte på¬
minnelser och correcturer medh Hr Taubenfeltz egen bandh.
3. Företogz instructionen för bokhållaren och penninge-
räknaren ved Myntet.
Yedh slutet af dhen 4 punct vardt discurrerat, huru
det skulle införas.
Resolutio: Att häraf giörs een serdeles punct således,
att penningeräknaren vedh Myntet bekommer nampn af
casseur och får något augment på löhnen. Denne casseur
skall aldrigh mehr än 1,000 daler sölfvermynt i sänder
anförtros, och dhe samma under real caution, varandes
1 Se sista bilagan.
Oktober.
475
obligerad hvar dag att upvijsa des inkomst och utgifft åt
Commissarien, och sådant hvar veka bokhållaren öfvergifva,
att han det sedan till bookz föra kan.
Dito tillsattes ochså den 6 punct.
Simili modo approberades denne instruction effter den
correction, som dervedh af samma Hr Taub[enfelts] handh
upsatt fins.
4. Företogz instruction för casseurerne i Vexellbanco.
Sammaledes aggreerades effter skedde correction.
Finiebatur.
BILAGOR.
Bil. 1.»
Adelns supplik angående Riksrådets sammansättning och
adelsmäns befordran i rikets tjenst.
Stoormäcktigste Konungh, Allernådigste Herre.
Såssom Edliers Kongl. M:ttz trogne undersåtare Rid-
derskapet och Adelen af plichtskylligste devotion emot
Edliers Kongl. M:tt och dheras k[ära] fäderneslandh intet
högre eftertraclita, än hvadh som kan vara till styrckio
och perennitet af ett lycksaligt regemente, dett och Edhers
Kongl. Maij:tt icke mindre än dess höglofl. förfädher fordom
Sveriges rijkes Konungar medh dess stoore och fast uthi
hela världenne renomerade beröm till alles största hugnat
städze främier och befordrar, och regeringsformen, som af
dhen Kongl. Regeringen och samptlige Ständerne för-
afskedat, icke uthan alle rijkzens inbyggiares märkelige
fromma för en lagh vedtagen och igenom enhellig eedh
besvurin och bekräftadt ähr, ibland annat förmår, att eij
mehr ähn tree af een slächt, som häfver enskylt såthe
och stämma på Riddarehuuset, skall må i Senaten och
Rådhet brukas; altså häfver Ridderskapet och Adelen, be-
finnandes lickväl vid dhenne tijdhen flere än regerings¬
formen förmår af en ätt och familia tillij ka Rickzrådz
säte beträda, intet underlåta kunnat här medh hooss Edhers
Kongl. Maij:tt välment att inkomma och Edhers Kongl.
Maij:tt allerunderdånigst att bidia, dett Edhers Kongl.
M:tt af kongl, nijth om dett, som medh så mogne och
hälsosamme rådh och betänkiande en gångh stadgat och
1 Prot. sid. 21 o. 41. — Original i Riksarkivet med påskrift: Insinu[erades]
d. 16 Junij anno 1668.
478
1668.
förordnat ähr, täcktes allernådigst högbemälte regeringz-
form under dess kongl, skydd och försvar hålla och
hvarcken uthi denne eller annor måtto låta något ad¬
mittera, som eij härmed conformt och eenligt är.
Edhers Kongl. Maij:tz till Kidderståndetz conservation
gifne allernådigste försäkring venererar elliest Ridderskapet
och Adelen medh allerunderdånigste tacknämbligheet och
giöra sigh dhen aldra underdånigste visse förhopningen,
emedan dhe mehr och mehr tiltaga och sigh föröka, att
embeter och chargerne icke må blifva för dhem indragne,
efter rickzens dressel och inkomst derigenom ringa afsak-
nadt förmodeligen kan lijda, men att dhe jämväl efter
regeringzformens och privilegiernes förordningh uthi före¬
fallande occasioner blifva emploijerade och där vid main-
tinerade, så att ingen uthan sin brott och vichtige orsaker
ifrån tiänsten removeras, medh mindre sådant skeer till
hans avencement och förbättring; i synnerheet och, att dhe
af ståndet, som hafva här till most vara någon förandringh
theruthi underkastade, må af Edhers Kongl. Maij:ttz ynnest
och benägenheet Edhers Kongl. Maij:ttz allernådigste be¬
fordran igen åtniuta. Hvilket alt såssom dett till rickzens
vältrefnat och Edhers Kongl. Maij:ttz allerlofvärdigste
actioners yttermehra odödelige renomé länder, så erkänna
och Ridderskapet och Adelen sig att vara dhe aldralyck-
saligste, som under en sådan höghrättvijss, mild och nådig
regering kunna beständigt lefva och döö.
Eders Kongl. Maij:ttz
Uppå samptlige Ridderskapetz och
Adelens så och Krigzbefäletz vägnar
pro tempore Landtmarskalk
Johannes Gtylden[stierna].
Bilagor.
479
Bil. 2.1
Kongl. Maij:ts
Vår allernådigste Konungz och Arfförstes pro¬
position, giord och framstelt till samptl. Rijkzens
Ständer, nu på denne välberamade Rijkzdagh
församblade, medh allernådigst begäran att dhe
densamma väl hoos sigh öfverläggia, jemväl till
H. K. M:ts och fäderneslandetz behof, nytta och
välferdh tilbörligen förklara och resolvera ville.
Datum Stockholm den 17 Junij anno 1668.
Ehuru H. K. M:t i betrachtande af dhe besvär, hinder
och olägenheeter, som en och annan af Rijkzens Ständer
genom ett allment möthes utskrifvande uthi sine andre
förrättningar lijda kan, hade gierna halft än på någon
tijdh ther medh återholdh, ähre lijkväl, föruthan Ständernes
egen villia och uthi sist öfversedde regieringzform giorde
sluth, att elfter hvart tridie åhrs förlopp een Rijkzdagh
hållas skulle, desse tijders vijdt uthseende tillståndh sampt
een och annan fäderneslandzens angelägenhet kombne i det
betänckiande, att H. K. M:t häfver för rådsambt erachtat
Rijkzens Ständer att sammankalla och therigenom taga
beqvemlig tillfälle, först till att underrätta och förklara
them förloppet af the handlingar och ährenden, som sedan
sidstholdne Rijkzdagh hafva varit å gång och så väl rijk¬
zens hedher, värn och säkerhet uthan effter som thess in¬
vertes välståndh angå kunne, sedan och förmedelst Stän¬
dernes trogne och samhällige öfverläggiande, hielp och
understödh fatta sådane rådslagh och förordningar vidh
handen, som närvarande tijdher thet fordra och till fädernes¬
landzens algemehne välferdh lända må.
I.
Och vill fördenschull H. K. M:t till thet första intet
tvifla, att Ständerne, som vidh sidste Rijkzdagh här voro
1 Prot. sid. 54 o. 60. — På det till Adeln öfverlemnade exemplaret, som
blifvit lagdt till grand för den tryckta texten, men jämförts med originalet
i Riksarkivet, är antecknadt: Uplästes d. 18 Junij 1668. — Pörut tryckt i
Loenboms Handlingar till Konung Karl XI:s historia, XIV, sid. 103 o. f.
480
1668.
tillstädes och af hvilcke månge ännu för denne gången finnes
närvarande, väl skola veta sigh påminna, huruledes alle
saker på then tijdhen förevette, hvadh afseende som H. K.
M:t emoth andre konungarijken och länder i naboschapet
eller elliest i christenheeten hadhe, hvadh förtroende till
den eene eller irring och missförståndh medh den andre
kunde vara å färde, enkannerligen uthi det, som Czaren
af Moscou, then emellan Konungen i Engelland och General¬
staterne af the föreenade Nederlanden upstigande oenighet
sampt the af staden Brehmen upvechte misshelligheeter
angick, öfver hvilke, tillijka medh hvad mehr öfrigit till
rijkzens säkerhet och välståndh lända kunde, tå förmedelst
Ständernes uthskott ett vist afskiedh fattat och H. K. M:t,
effter sakernes uthfall till att skicka och värckställa, för-
troot och i händer updragit blef.
Sedan nu Rijkzdagen var ändat och thet stoora
gesandtskapet, som tå var på vägen ifrån Konungen i
Engellandh, var till H. K. Mits hoff ankommit, häfver
H. K. M:t icke allenast den hedher och förtrolige ven¬
sell aps tilbiudelse, som therigenom giordes, gierna för¬
nummit, uthan och thensamme således mött och fägnadt,
att bemälte Konung genom en annan sin beskickning,
som på den förste strax fölgde, ett närmare förbundh lätt
tilbiuda, jemväl thervidh sådane vilkor föreslogh, att H. K.
M:t icke drogh betänekiande sigh ther opå uthi handell
att inlåta och så vijda theri fortfahra, att så väl i an¬
seende af the på samma tijdh ifrån dhet föreenadhe Neder¬
land försporde vidrigheeter som andre flere orsaker ett vist
förbund om våhren ther effter slutit och ingådt blef till
handelens och seglations frijhet och befordran sampt till
försvar af begges rijken, länder och rättigheeter. I medier
tijdh som dette förehades, var oenigheeten Engellandh och
thet föreenade Nederlandh emilian väl allareda så vidt
kommen, att the Nederländsche någre them Engelsche till¬
hörige orther uthi Africa och Engellenderne åther någre
the Nederländsches uthi America hadhe fallit an och in¬
tagit, men som tijenderne om sådane föröfvadhe fiendtlig-
heeter icke för ähn om våhren ankommo, så brast thet
och tå först till ett offentligit siökrig uth, i ty begge
delarne icke allenast sielf sine skiepsflottar uthrustade och
hvar andra uthi Norrsiön, ja in vidh hvarandras hambnar
Bilagor.
481
angrepe och häfftigt bestridde, uthan och medh andre flere
Konungars och Försters hielp och vapnelagh sigh på bådha
sijdhor sökte att försterckia, jemväl thet så vijda erhölle,
att Konungarne af Franckrijke och Danmarck för thet
föreenade Nederland, men Biscopen af Miinster för Engel¬
landh sigh förklaradhe och sammansatte. Vidh ett sådant
tillfälle ähr och H. K. M:t icke stelt hoos them i för-
gäthenheet, uthan håfve så väl Generalstaterne i dhe
föreenade Nederlanden afferdat till H. K. M:t een depu-
terat uthaf sin förgadring till att i krafft af förre till
begges defension giorde föreeningar anhålla om hielp och
undsättning, blifvandes i den begäran genom sin bundz-
förvantz, Konungens i Franckrijke, här varande Legat
kraffteligen understödde, såsom och Konungen i Engelland
genom förslagh af någre nye fördehlar giordt all flijtig
ansökning att få H. K. M:t medh sigh uthi selschap af
samma örligh. Och ehuruväl H. K. M:t hadhe kunnat
hafft bådhe godt tillfälle och fogh att länckia sigh till
Engellandz sijdha för någre oförrätter skull, som General¬
staterne hade låtit H. K. M:t tillfogas, men äntå på intet
sätt förlijkt eller bothat, häfver lijkväl H. K. M:t på thet
högste sigh vinlagt att undfly alla vidlöftigheeter och
hvarcken hullit trygdt under dhe irringar, som äntå medh
Tzaren af Muscou varade, att skingra sin macht eller för¬
svarligt i gemeen att inveckla rijket i någott vapenskifte,
så länge något hopp var öfrigit, att dess rätt och säker-
heet annorlunda erhållas kunde, hvarföre H. K. M:t icke
allenast altijdh lät sigh finnas villig och beredd till att
antaga enn skähligh förlijkning af Generalstaterne, uthan
och fann rådeligit att tilbiuda alle strijdande parterne dess
ovälde mediation och till den ända afförda een anseenlig
legation till Engelland, som på samma fredzverck troligen
arbeta och tillijka, som tijderne thet kräfvia kunde, för
rijkzens rätt och nyttigheeter vaka skulle. Doch ähr H. K.
M:t icke thess mindre vid så fätte saker — ther alle thess
grannar vidh hertigdöhmerne i Tysklandh satte sigh i an-
seenlige krigzförfattningar, Konungen i Danmarck, sterckt
medh penningar alf Generalstaterne, tillredde sin skieps-
flotta, krijget och tillika på landzsijdan genom Biskopens
af Mönsters infäll i landh Gröningen itändes, jemväl för¬
medelst Franckrijkes sampt Churfurstens af Brandeburg
Sv Riddersk. o. Adels i‘ik$d.-protA'. 1668. 81
482
1668.
och Försternas af Zell och Osnabrugg tillträde, som ladhé
sigh ther emoth upp för Generalstaterne, mehr och mehr
syntes villia tilltaga, H. K. M:t och åthvarnades af sine
vänner uthan effter, det någre fahrlige stemplingar skulle
vara emoth dhe Evangelische å färde, till hvilcke desse
krijgzbäfningar skulle allenast vara såsom förelöpare —
förorsakat vorden att föresee rijket och thess underliggiande
land med nödigh vern så till siös som till landz och i syn¬
nerhet att då i förstonne uthskicka något folck till Tysk-
landh och ther under Bijkz-Feldtherrens direction een armee
inrätta låta, som på alla fall kunde stå i beredskap till
rijkzens påkommande anlägenheeter. Och ähr föruthan
företalde orsaaker H. K. M:t icke ringa till samma uth-
rustning bevekt vorden af then mothvillia och sidevyrdning,
som staden Brehmen alt framgeent lätt emoth H. K. M:t
påskijna och förmerckias, och uthi een serskildt tractat
författade sampt af trycket uthgångne äre till Ständernes
och alle andres noga underrättelse i den saken, blifvandes
dhe af bemälte stadh på sidlychtonne så upstudzige och
genstörtige uthi sine förehafvande, att the all affhandling
i godo, som H. K. M:t them öpnade dören till, slogo i
vädret och sigh till intet skähl beqvema ville, för än H. K.
M:t måtte vijsa mehr alfvar, låta sitt folck kringränna sta¬
den och således hålla invåhnarne inom sine vallar stengde,
hvar af the äntligen begynte att låta något bättre handla
med sig. Och ehuru H. K. M:t hade till efventyrs genom
Gudz bijståndh och uthi längden kunnat aftvinna staden
någon större fördeel, häfver lijkväl H. K. M:t sig ther med
nöija låtit, att staden häfver lofvat och uthfäst att hvarken
på nogre rijkz- och creutzdagar eller uthi sine böcker och
skriffter, mycket mindre moth H. K. M:t, dess regering,
collegier eller betiente bruka dhet nampnet af een keijserlig
rijkz frijstadh eller någon ther af härrörande rättigheet
öfva låta, sä länge tiletta seculum påstår och till dess man
skrifver åhr 1700, uthi den förmodan att alle irringar i
medier tijdh genom förening eller annat vederbörligit sätt
må kunna blifva afhulpne, eftersom the och till föllie ther
af then bevilliade hyllningen, som then i Stadische reeessen
var föreschrifvin, allareda verckeligen aflagt och fullgiordt
hafva, varandes H. K. M:t till antagning af thenne medel¬
vägen mäst bevekt uthaf den misstancka, hvilcken så väl
Bilagor.
483
hoos Keij sarén som andre Chur- och Förstår i Tyskland
begynte upstijga och af K. M:tz illvilliande uthströös,
lijka som skulle H. K. M:t antingen sielf vara hugat eller
och af andra äggiat till att begynna någon ny krijgz oroo
på dhe ortherne, så att H. K. M:t heller ville något falla
låta än som een sådan skadelig mening om thess gode och
till christenheetens roligheet anstelte rådslagh, ehuru ogrun¬
dat den och i sig sielf var, på något sätt födha eller styrkia.
H. K. M:t häfver och, till att än mehr betyga samma dess
välmeente opsåth, all flijt anlagt till att kunna stiffta fre¬
den emellan Engelandh och thet föreenade Nederlandh med
dess adhserenter, Konungarne af Franckrijke och Danmarck,
afsendt till den ända en Legat till Generalstaterne, som
tillijka med K. M:ts ordinarie minister der å orthen be¬
mälte fridh befordra, jemväl the emellan H. K. M:t och
Generalstaterne sväfvande irringar affgiöra skulle, och för¬
medelst denna sampt dess förra till Engellandli affreste
gesandtschap sakerne så väl och lyckeligen förmedla låtit,
att alle strijdande parter ähre förmedelst sine fullmechtige
gesanther och afskickade i Breda tillhopa kompne, ther
freden äntligen them emellan giord och å alla sijdhor sluten
blef, jemväl oftabemälte irringar emellan H. K. M:t och
Generalstaterne uthi Haagh på samma tijdh bijlagde, then
förfångelige elucidationstractaten ophäfven, the förre defen¬
sive förbund förnyade och grandvalen till bättre förståndh
och förtrolighet återlagd och stadfest, varandes altså heele
detta oväsende, som een stoor deel af christenheeten allareda
hadhe satt i verckeligit krijgh emot hvarannan och än uthi
längden flera hadhe kunnat inveckla, genom Gudz nåde
bracht uthi stånd och rolighet och H. K. M:ts mediation
den ähran för verlden och nöije hoos dhe krijgande parter
tillagd, att allena hafva varit ett gott redskap till stiff-
tande af ett så helsosampt verck, som sedan häfver ländt
heela christenheeten till icke ringa nytta och fördeel.
Nu emedan på detta sättet sakerna åther syntes vara
satte i säkrare tillståndh, så hadhe H. K. M:t väl straxt
i sinnet till att heemkalla dhet Svensche krijgzfolcket uthur
Tysklandh, så myckit till fästningarnas besättning icke be-
höfvas kunde, sampt dhet fremmande till een deel afdancka,
på det omkostnaden till Chronans lijsa någorlunda motte
besparas; men såsom H. K. M:t blef tå straxt i begynnelsen
484
1668.
ifrån samma förehafvande uppehållen igenom sielfva åhrs-
tijden, i det att hösten förr inföll, än ofvanberörde fredz-
verck förmedelst uthvexlingen af sielfve ratificationerne
och andre påfölliande effecter kunde vinna sin ändschap,
och H. K. M:t der opå till folcketz öfverförssel all nödig
anstalt hinte att giöra, så ähre och sedermehra sådanne
förändringar dagh effter dagh opkompne, som H. K. M:t
häfver gifvit orsak till att vijdare stå i vapnen och i syn-
nerheet först affvachta hvadh beskaffenheet, som dhet nya
oväsendet, emellan Franckrijke och Spanien opvuxit, kunde
föda uthaf sigh och såmedelst vercka uthi H. K. Mits
rådslagh och företagande. Ty ändoch samma krijgh, som
vijdh dhe Spanske Nederlanden itändes, icke kunde för thess
aflägenheet skull sättia H. K. M:t och fäderneslandet åth-
minstonne än på een tijdh uthi någon synnerlig fahra, lijkväl
effter thet icke dess mindre i sigh sielft, såsom emellan
tvenne så mecktige potentater i Europa och af een heel
vichtig orsak opvuxit, var icke af ringa efftertänckiande,
länderne som bestriddes och lågo uthi Burgundiske creutzen
syntes een deel vara begrepne under den Westphalische
freden, som heela Tysklandh och tillijka H. K. M:t för
dess ther i egande provincier skull angick, the nästgränt-
zande machter, såsom Konungen i Engellandh, General¬
staterne af det föreenade Neder! andh och een stoor dehl
af Chur- och Förstarne i Tysklandh, begynte småningom
att taga sigh thet vercket an, och icke allenast thesse,
uthan och strijdande parterne sielfve sökte att draga andre
vijdare aflegne i spelet medh sigh, hvar af een allmen tve-
drecht i Europa och ett stort oväsende hade kunnat op-
komma, så fordrade försichtigheeten aff H. K. Mit både
att sielf stå på sin vacht såsom och läggia sig vin om att
detta befahrande onda måtte på något sätt blifva före¬
kommit och afvendt, helst emedan H. K. Mit var ther vid
så lycklig att finna dhe förenembde interesserade i sådant
fredligit upsåth medh sigh ense, serdeles Engellandh och
det föreenade Nederlandh, hvilka sedan dhe erhöllo Ko¬
nungens i Franckrijkes entelige förklaring, på hvadh för
vilckor han freden med Spanien skulle villia förnya, hafva
vijdare ingådt förbundh medh hvarandra, att the berörde
fred på sådane föreslagne vilckor uthvercka skulle, jemväl
therhoos än ytterligare begiärt af H. K. Mit att villia
Bilagor.
485
träda till bemälte förbundh och giöra medh them ett, som
H. K. Mit och antagit, theröfver igenom thess Legat i
Engellandh handla låtit och nu nyligen sigh uthi ett vist
föreenadt och medh them slutit häfver, varandes sielfve
fredzvercket derjempte så vijda befordrat, att dhet till
änteligh richtigheet kommit, Konungen i Franckrijke effter
sin giorde förklaring nådt sitt nöije, Spanien genom aff-
trädande af den deel Nederlandh, som Franckrijke före¬
gången sommar hade vunnit, frijat dhe öfrige landskapen,
som det elliest hade svårligen kunnat af egne krafter frelsa,
men sielfve hufvudtvisten, som kriget förorsakade, orördt
uthi sitt förra ståndh lembnadt är, så att ther igenom,
ehuruväl alle partierne stå ännu uthi stoore och anseenlige
krijgzförfattningar, nu för tijdhen lijkväl dhet gemehne
bästa aff heele christenheeten icke ringa synes vara främmiat.
Sammaledes och till ett lijka måhl häfver H. K. Mit
uthi alt det öfrige lämpat sitt förehafvande. The tvister
och irringar, som vidh förre Bijkzdagh på Tzarens sijdha
i Muskou voro upkompne och aff så vichtige omständig-
heeter bestodo, att någon större vidlöftighet tå syntes kunna
befahras, hafva fuller förorsakat H. K. Mit att effter Stän-
dernes trogne inrådande sättia sigh på then sijdan i någon
krijgzberedning, men ähre lijkväl sedermehra förmedels
begges fullmechtiges sammankompst uppå grentzen vidh
Plyss åminne på nytt bijlagde, och uthi ett skrifteligit
instrument förafskedat, huru medh ett och annat i trac-
taten, som Muscoviten ville gifva någon vidrig uthtydning,
skulle blifva hullit, efter som H. K. Mit alt sedan intet
på dess sijdha häfver låtit fehla, som till fullbordan deraf,
jemväl till förmehring af een godh venskap hielpa kunde.
H. K. Mit häfver och medh Konungen i Danmarck
heele denne tijden underhållit all naboelig vänschap, fredz-
pacterne på sin sijdha effterlefvat och icke något låtit skie,
som häfver kunnat gifva orsak till irring eller klagemåhl.
Medh Keijsaren sampt alle Churförstar och Ständer
i Tysklandh häfver H. K. Mit, såsom een af dhe förnembste
paciscenter och tillijka medledemoth uthi det rijket, lefvat
i gott förståndh i gemehn och i gott förtroende medh
störste deelen i synnerheet. I gemehn häfver H. K. Mit
genom thess abgesanther vid Rijkzdagen i Regensburg,
ther the heela tijden hafva varit och än vistas, icke låtit
486
1668.
sigh vara för svårt och ledsampt att framherda uthi ett
troget bearbetande till alt dhet, som Romersche rijketz
välferdh häfver kunnat fordra, och alla thess rådslagh
sålunda föra låtit, att hvar och een häfver förmodeligen
kunnat skönia, dhet H. K. M:t häfver sökt att underbyggia
och styrckia enigheeten hemma, frijden uthantill och i thet
öfrige all godh ordning och hvars och eens välfångne rätt.
I synnerheet häfver Keijsaren nu i någre åhr, och alt
ifrån det lähntagningen gick för sigh, låtit genom sine
ministrer på åthskillige orther betyga sin hugh och villia
att komma medh H. K. M:t i närmare venskap. Och såsom
H. K. M:t häfver hafft dess afskickade till Keijserlige
hoffvet och Keijsaren i lijka måtto låtit besökia H. K. M:t
med een sin abgesandt här, så ähre therigenom visse trac-
tater föreslagne, hvilka och änteligh therhän ähre stannade,
att nu nyligen aff begges fullmechtige ett defensivt för¬
bund ähr slutit, och förventes nu ratificationen deröfver
innan kortt. TJthi den tvist, som emilian Churförsterne
af Pfaltz å den eene sampt Heintz och hans adhmrenter
å den andra sijdan var upvuxin och dee stodo i beredskap
med vapen att uthföra, häfver H. K. M:t tillijka medh
Konungen i Franckrijke varit af begge sijdhors interessenter
kallat och bedin att taga sigh arbitrium ahn, hvilcket H. K.
M:t och häfver giordt och samma strijdh genom sitt felte
uthslagh åthskildt. Medh Chur-Saxen häfver H. K. M:t
een tijdh borttåth städt i godt förtroende, jempväl på dhe
nästförflutne åhren thet samma medh tvenne slutne för-
bundh stadfest. I lijka måtto ähr och H. K. M:t uthi ett
defensivt förbundh medh Churförsterne af Cöln och Brande-
burgh samt Försterne af huus Luneburg och Hessen-Cassell
begripin, och sådant alt i anseende af dhe landh, som hvar-
thera i Tysklandh egher och innehafver.
Hvadh konungarijket Pohlen angåhr, såsom dhet nu
en tijdh häfver städt uthi ett oroligit tillståndh och så af
uthlendsche fiender som inbördes osämia varit nogh an-
fechtat, så häfver H. K. M:t icke allenast till föllie aff
sidste fridzsluth medh ty underhollit, godh vänschap, uthan
och genom sine afskickningar sökt att gifva Konungen
och heele dhet rijket godhe prof af dhen hugh H. K. M:t
häfver haft till att befordra vid alle giörlige tillfällen
theras bästa och välståndh, serdeles i anseende till den
Bilagor.
487
feigde, med hvilcken christenheetenes fiender, theras naboer,
them hafva hootat, och på hvilcket fall H. K. M:t them
om sin hielp och undsättning förvissat häfver, ther thet
samma blefve sökt och vore af nöden.
Och såsom Ständerne uthaf detta kortta uprepande
dhe förnembste ährenders och handlingars, hvilka H. K.
M:t uthanrijkes häfver sedan sidste Kijkzdagh hafft att
skiöta, nogsampt kunna see och ehrfahra så väl dhen höga
vaksamheet, flijt och omvårdnadt, som H. K. M:t till dess
uthförande häfver hafft ospard, såsom och uthi hvadh till¬
ståndh som alle saker nu vidh närvarande tijdh kunna vara
stadde, att dhe fredelige lijknelser icke allestädes ähre till
troendes, och att fahran och besvärligheeterna taga nästan
ännu till och förökas, altså ähr dhet nödtorfftigt, först att
bedia Gudh, dhet han ville affstyra dhet onda och förlähna
H. K. M:t hälsosamma rådh och krafftigt bijståndh alt väl
och lyckeligen att igenomgå, men sedan att i tijdh hugsa
sigh om och fatta sådanna rådslagh vid handen, som vid
desse tijders beschaffenheet kunna kräfvias till rijkzens
välferd och säkerheet. Hvarföre H. K. M:t och i nåder
begärar, dhet Ständerne ville detta noga öfverläggia hoos
sigh sielfva och så meddehla H. K. M:t dheras trogne och
rådesamme betänckiande, huru ver eket uthi ett och annat
tillfälle, som nu synes yppas, må hädan effter angrijpas
och uthföras, efter sorn H. K. M:t till den ände arnar till
dem eller dheras uthskott gifva än nogare effterrättelse
aff dhe skriffter och handlingar, som till een sådan deli¬
beration kunna giöras behof.
II.
Jempte desse nu upräknade stycken häfver till det
andra H. K. M:t icke mindre låtit sigh vårda om the ting,
som här hemma i rijket både thess allmenne bästa och
hvars och eens särskilte trefnat hafva kunnat befordra.
H. K. M:ts höga persohn häfver väl förkåfra[t]s såsom till
åhren så och till förståndet, vår christelige religion och flere
konungzlige dygder och öfningar. Alla rijkzens gräntzor
hafva varit bevarade i fridh. Emellan Ständerne häfver
icke annat spordz än sämia och enighet. — Yår christelige
evangelische religion och lära häfver sin reenheet behollit
488
1668.
och icke lijdit någon anstöth. Och häfver H. K. M:t ther
vidh icke allenast effter Ständernes underdånige begäran
sökt att taga det i acht, som religionsstadgan förmår,
uthan och den samma medh een ny förordning förbättrat
uthi det, som antingen någon vijdare åthvahrning eller
klarare uthtydelse syntes fordra, öfver hvilcket H. K. M:t
häfver sedan befalt, att alle, som någon thess befallning
anförtrodt ähr, skulle hålla alfvarligen handh, intet annat
förmodandes än att sådant tilbörligen lähr vara effter-
kommit, hvarhoos H. K. M:t och häfver tagit sigh före
dee ordningar om eeder och sabbathsbrott, som på någre
förre mothén hafva varit omtalte, och dem uthi viss form
affatta låtit till Ständernes godtfinnande, att ändoch sielfve
saken icke ähr ny eller vilckohrligh, uthan i G-udz egen
lagh författat och påbuden, så kan lijkväl uthi sättet att
hålla ther uthöfver handh sampt the brotzliges affstraffande
vara ett och annat att öfverläggia, som H. K. M:t vill
hafva till Ständerne heemsteldt. — Uthi det, som justitien
angår, häfver H. K. M:t hafft een nitälskande omsorg,
att alt väl och rätteligen skulle tillgå, lagh och rätt främias,
men våldh och ofridh straffat och dämpat blifva. Doom-
stohlarne, så högre som lägre, hafva på alla orther varit
medh flijt förträdde; dhe saker, som ifrån förra tijdher och
uthi myckenheet hafva varit samkade under H. K. M:ts
egen högsta doom och revision, ähre nu flere i desse åhren
afhulpne ähn för detta häfver skie kunnat. — Siölagen, som
Ständerne på sidste Kijkzdagh hafva begärt, att H. K. M:t
skulle villia låta författa, ähr och medh flijt förferdigat
och af trycket uthgången. — Thet otilbörlige ockrande,
som een tijdh här i rijket ähr vordet inrijtat, häfver H. K.
M:t förmedelst sitt uthgångne placat sökt till een deel att
hemma, skiutandes nu vijdare den saken till Ständernes
egit betänckiande, huru dhet här effter så väl till interes-
sernes högheet som andre omständigheeter må vara att
anställa. — Till mått och vichts rättande öfver heele rijket
häfver H. K. M:t sigh på dhet högsta vinlagdt och thess
befallningar tijdt och offta derom låtit afgå, så att alt
hvadh dhet angår lähr och uthan tvifvel hafva nådt eller
snart kunna nåå sin richtigheet. — H. K. M:t hade och
gierna seet, dhet Lähn- och Vexelbanco hade till denne
tijden effter Ständernes förrige sluth kunnat blifvit til-
Bilagor.
489
börligen inrättat och bracht i gångh, men effter dhe in-
rijtade föhlen håfve först bordt rödias uhr vegen, och tijden
för vercketz vidlöftigheet skull inthet mehra häfver effter-
låtit, så står nu vijdare till att öfverläggia, hvadh bäst
kan vara att taga ther vidh före, så att dhet, som till
rijkzens allmenne merckelige nytta ähr vordet anseet, måtte
kunna medh säkerheet nåå dhet måhlet och icke blifva
kastat under något missbruk eller eventyr. — Then hedher,
som fäderneslandet förmedelst thess många och merckeliga
antiqviteters opsökiande medh skähl kan förvänta, häfver
H. K. M:t genom sitt uthgångne placat och flere andre
medel sökt effter möijeligheeten att befrämia, jemväl och
ther hoos förbudit thet oskickelige missbruket af gambla
konungz- och andre förnehme griffters förvexlande eller
ödheläggiande, som alt skickeligit folck, ja sielfve hed-
ningarne hafva vederstygdz, och icke allenast här effter
synes böra ändras, uthan och det rättas och återstellas,
som voro handlat ther emoth. — Uthi handel och vandel
sampt andre öfrige stycken, dhe till ymnigheet aff under-
såthernes lijfzmedel ländande ähre, häfver H. K. M:t sigh
högeligen vinlagt till att finna på dhe medell, som bådhe
bäst och giörligast vara måtte, stiftat och upletat godhe
ordningar här hemma, försäkrat seglation uthaneffter medh
fördehlachtige förbundh och alt så inrättat, att ehuru
handelen till siös och på atlegne orther häfver under för-
ledne siökrijgh varit mäst för'alle andra antingen heelt
spärrat eller merckeligen besvärat, hafva lijkväl H. K. M:ts
undersåthere hafft dervidh een temmelig frijhet och ther-
igenom fått godh lägenhet till försee sigh och heela landet
medh dess nödtorfft, ändoch thet, som beklageligit är, icke
i den myckenhet häfver kunnat skie, så att dhen missvext,
som Gudh på deels orther häfver straffat landet medh,
sampt dyrheeten af saltet aldeles häfver kunnat bättras
eller förtagas, ähr thet icke dess mindre föruthan K. M:ts
egne benådningar emoth dhe fattige förmedelst den skiedde
tillförsslen så vijda hindrat, att fäderneslandet i gemehn
häfver häruthinnan kunnat bugna sigh af bättre vilckor
än alle andre vidh Ostersiön, ja och een deel ther uthom. —
Och såsom framfarne Konungar hafva uthi detta berömme-
ligen sökt rijkzens bästa och förkåfringh och iblandh andre
medel benådat mangen af undersåtherne isynnerheet medh
490
1668.
åthskillige frijheeter och fördeelar, att dher medh locka them
och flere andre till inrättande af bergverck, handtverckerij,
skiepsbyggningar och mehr annat nyttigt, altså häfver väl
H. K. M:t och i detta hafft dem för effterdöme, men ther
hoos erachtat nödigt att låta tillsee och förfahra, om the,
som i slijke fall någon förmån nutit, hafva på theras sijda
effterkommit sin plicht och alt thet fullgiort, som the sigh
påtagit och förbundit till, på thet Chronans rätt måtte
blifva tagen i acht och then gemehne nyttan tillijka be¬
fordrat. Villian des K. M:t ähn yttermehra gierna giöra
sine undersåthere all nödigh handräckning till deras up-
komst, allenast dhe sielfve ville sådant tilbörligen betänckia,
intet låta the godha tillfällen gå sigh uhr händerne, uthan
heller mötha them samma medh all flijtigh och nähringsam
åhuga.
Nu ehuruväl fäderneslandet ähr således, som sagdt ähr,
genom Gudz välsignelse stadt uthi så godhe vilkor, att
H. K. M:t vill förmoda, dhet hvar trogen och rättsinnig
dess undersåthare skall hafva orsak att hugna sigh dlier-
öfver, lijkväl och effter tijderne, som sigh dageligen om-
skiffta, giöra och icke mindre uthi regementz än andre
saker sådane förvexlingar, hvilka intet låta een hvijla,
uthan framgeent tijdh efter tijdh fordra, dhet alle dess
stycker närmare öfversees, jemväl effter tå befintlige tarffver
bättras och fogas till rijkzens välståndh och alles bästa
i gemehn, så häfver H. K.' il:t och vidh thenna Ständernes
sammankompst funnit för gott och nyttigt att ähn jempte
dhet, som här ofvan i denne punchten är omrördt, stella
till dheras trogne öfverläggiande thesse fölliande inländske
ährender:
Såsom först att Ständerne ville draga sig till minnes,
huruledes icke allenast framfarne Konungar hafva förseet
rijket medh många helsosamma stadgar och ordningar, uthan
och H. K. M:t nu sedermehra deels the gamble förnyat, deels
någre flere tillökt, som lijkväl alle medh Ständernes godhe ja
och samtyckio ähre vordne påbudne och allmenneligen veder-
tagne att hållas och effterlefvas, och emedan H. K. M:t moste
icke dess mindre moth all förmodan och fast ogierna för-
spöria them icke blifva så tagne i acht, som dhet sigh
borde, uthan fast mehr i många stycken vahnvyrdade och
stelte i förgätenheet oachtadt the månge förbudh och alf-
Bilagor.
491
varlige åthvarningar, som af H. K. M:t ähre giorde ther
emoth, altså nödgas H. K. M:t att sökia hoos Ständerne
bådhe theras godhe rådh, huru the förmehna thenna oredan
stå att förekomma, såsom och dheras trogne hielp och bij-
ståndh sådant här effter medh nöijachtig efftertryck att
fullborda och stella uthi vercket, efter som dhet annars
synes vara myckit tilldrägeligare berörde ordningar aldeles
att ändra eller afskaffa än längre tåhla ett slijkt dheras
öfverträdande, som länder H. K. M:t till otienst, dhet ge¬
mehn a bästa till skada och heela rijket till neesa och föracht.
Näst detta gifver H. K. M:t Ständerne tillkänna sigh
väl hafva haft uthi nådig åtancka dheras underdånige be¬
gäran, nu åthskillige gånger så väl uthi framfarne Konun¬
gars tijder som under H. K. M:ts regemente framstelt,
angående förbättringen af vår Svensche lagh och kyrckio-
ordning, och ehuruväl H. K. M:t häfver uthi begge desse
funnit något tillförende skrifvit och arbetet altså till een
godh deel begynt och åthgiordt, lijkväl och emedan the
stycker, som therander begrijpas, ähre af mycken vicht
och högdt betänckiande och så väl H. K. M:t sielf som
alle dess undersåthare röra och angå, så häfver H. K. M:t
billigt städt ahn, om och uthi dess omyndige åhr något
vist theruthinnan skulle kunna slutas eller förordnas,
stellandes sådant här medh i Ständernas skiön sigh medh
H. K. M:t att föreena, effter dhe åhren, som till H. K.
M:ts myndigheet återstår, kunna äntå medh Gudz nådige
tillhielp snart löpa till ända, och altså uthi tijden icke
vara stoor afsaknadt. Doch häfver H. K. M:t, så vijda
lagen vidkommer, intet satt uhr minne dhe serskilte stycken
ther af, hvilke Ständerne på sidste Rijkzdagh monde nampn-
gifva, medh underdånig begäran att dhe motte till denne
tijden giöras ferdige, enkannerligen förmyndare- och straff-
sampt executionsordningarne, eftersom H. K. M:t icke
allenast them samme häfver utharbeta låtit, uthan och een
serdeles vexelrätt förferdigat, som för dhetta uthi rijket
icke häfver varit öfvat och nu lijkväl till handelens be¬
fordran och een rätt uhrskillning af the måhl, som kiöp-
mennerne emellan offta kunna tijma, högst synes vara af
nöden; hvilkas uthkast H. K. M:t fördenskull vill låta
öfverlefverera Ständerne i händer till theras närmare öfver¬
seende och gottfinnande, kunnandes the uthan tvifvel sielfve
492
1668.
nogsampt besinna dhe nyttigheeter, som företalde stadgar
aff sigh skaffandes varde, ther the uthi een rätt fullkomblig-
het satte och så allom till effterrättelse påbudne blifva.
Hvarhoos H. K. M:t än icke kan underlåta att stella
Ständerne för ögon dhen stora skada och afsaknadt, som
så hvar och een i synnerheet som heele rijket nu een tijdh
bortåth häfver varit underkastat förmedelst den långsamma
och orichtige betalningen, som här häfver varit och ähn är
uthi svang, i thet att een elak giäldnär häfver kunnat
missbruka lagh och rätt effter sitt egit behagh och således
offta emoth egen handh och segel uppehålla betalningen i
många åhr; kiöpmannen, som intet häfver vetat, hvem han
skulle troo, häfver sine vahrur vid uthborgande högt stegrat,
dherigenom een godh betalare häfver most lijda, men den
elaka lijkväl icke ähr hulpen vorden, effter han, sättiandes
sin förtröstan till sådane undflychter, häfver mehra tagit
till låhns än hans egendom häfver varit värdh, hvaraf ente-
ligen begge ähre störte i fördärff, crediten öfver alt för¬
svagat, höghfärdh och all öfverllödh rootadh och understödh
och alle nyttige verck, som elliest till handells och vandels
förkofring kunde stifftas, hämmade och satte tilbaka. Och
såsom det fördenschull ligger stoor macht uppå, att ett så
skadeligit ogräs måtte blifva uthrotat, altså drager H. K.
M:t till Ständerne den nådige tillförsichten, att dhe vele
vara betänckte på någre gode och krafftige medel, hvar¬
igenom een prompt och richtig betalning måtte öfver heele
rijket blifva införd och stadgat effter dhet bruk, som uthi
andre välbestelte regementen blifver hållit och Ständernes
besluth, som giordes här i Stockholm åhr 1647, kan till een
godh deel gifva anledning till.
III.
Såsom till det tridie och sidste H. K. M:t vill förmoda,
det Ständerne så väl af dhet i första punchten ähr ihug-
kommit, som thet the sielfve thesse åhren bortåth håfve
kunnat erfahra, skole nogsampt see och skönia, medh hvadh
omkostnadh och stora besvärligheeter, som vercket häfver
most föras, in till thess man ett och annat häfver hindt
att igenomgå och bringa till ståndli, icke allenast medh
åthskillige kostsamme gesantschap och beskickningar, uthan
Bilagor.
493
och medh tvenne nödhige krijgzförfattningar, af hvilke then
ene ännu påstår och dageligen underhållas moste, hvaraff
Chronones inkompster merckeligen ähre åthgångne sanipt
landzregementerne icke lijtet försvagade på manskap, varan-
des högst af nödhen, att hvadh som uthi begge desse dehlar
fehlar och saknas, må uthi tijdh blifva fylt och tillsatt igen,
så frampt regementet medh thet efftertryck skall kunna
förestås, som rijkzens välferdh och säkerheet det kräfvia,
hälst uthi desse fahrlige och vidt uthseende tijdher, ther
rådslagen i verlden så ähre vecklade och spänte uthi och
emoth hvar andre, att icke mindre macht än försichtigheet
lähr giöras behof att redha sigh ther uhr; — altså förorsakas
H. K. M:t, ehuru gärna man än på alle skohnsmåhl häfver
varit betänckt, lijkväl att tilltala och sökia sine trogne
undersåthere Rijkzens Ständer om tijdigh och redebogen
undsättning så af folck genom uthskrifning som af någre
andre nödhvendigheeter, ingalunda tviflandes att dhe så
denne gången i betrachtande aff verldennes närvarande till-
ståndh, fäderneslandzens höga tarff och sin egen oförtrutne
plicht varde godhvilligen kommandes H. K. M:t och rijket
till hielp, värn och stärckning, som dhe här till det altijdh
berömligen och jemväl vidh dhe svåreste tijdher giordt
hafva medh heele verldennes lofordh och förundran, hvilket
H. K. M:t sigh till them allernådigst förseer och förblifver
theremoth them samptligen och i synnerheet medh all
kongl, ynnest och nåde väl bevågen. Actum ut supra.
Uppå högstbe:te H. K. M:ts respective
vår elschel. k[äre] Hr sohns så och aller-
nådigste Konungz och Herres vegnar
HEDEWIG ELEONORA.
(L. S.)
Per Brahe, L. v. d. Linde,
Greffve till Wissingzbårg i R. Marskens stelle.
S. R. Dråtzet,
Gustaff Otto Stenbock, Magnus Gabriel De la Gardie,
S. R. Amiral. S. R. Cantzler.
Sevedh Bååt,
S. R. Skattmestare.
Jahan P. Oliwekrans.
494
1608.
Bil. 3.'
Kongl. Maj:ts andra proposition.
Endok Hans Kongl. Maij:tt hade största fogh och orsak
för the skiähl skull, som uthi propositionens 3:die punct
äro införde, att denna gången tillita sine trogne under¬
såtare Rijkzens Ständer om någon undsättningh alf medel
till fyllnadh af det, som the förledne åhrens extraordinarie
uthgilfter hafva tarfvat och consumerat, efftersom all folks
bruuk i hela verlden, jämväl det i vårt kjäre] fäderneslandh
häfver varit öfligit, sådant tillåter och gifver vedh handen,
så vill Hans Kongl. Maij:tt likavist, ehuru svårt thet och
falla kan, ännu icke tröttas vidh bördan eller den sigh
aldeles afvältra uppå Ständernas axlar, uthan serdeles i
anseende till thesse tiders besvärligheter sampt i den nådige
tillförsikten, att kunna framdeles och vedh bättre tider
erhålla så mycket villigare och större hielp, hafva för
thenna tiden thermedh fördragh och allenast stanna vedh
följande nödvändigheter, som Ständerna förmodeligen uthan
något stoort besvär sigh uppåtaga, och likaväl rijkzens
stååt och inkomster någorlunda therigenom förkofra kunna:
1. Såsom först emedan uppå justitiens upprätthållande
och obehinderlige skipande hela rijket och hvar och een
i synnerheet är högst angeläget, och Hans Kongl. Maijrtt
förthenskull giärna skulle önska, att några visse medel
kunde uthsees, hvaruthaf Hofrätterne icke mindre än Lagh-
mans- och Häradzrätterne kunde hafva sitt vissa under-
håldh, så att the betiänte blefve om een riktigh löön för¬
säkrade och således sine embeten thess trognare och bättre
måtte kunna förrätta, hvarföre skulle Kongl. Maij:tt skatta
thet vara een rijket högst gagneligh resolution, der lijka
medh laghmans- och häradzhöfdingzpenningar och hoffrätts-
penningar kunde introduceras och bevilias, som evärdeligen
dervedh blefve och therifrån eij förryckias kunde. Men så
kan likväl Kongl. Maij:tt för närvarande tidh inthet bättre
medel ther till finna, än att charta sigillata, som allareda
1 Prot. sid. 145, 146. — På det till Adeln öfverlemnade exemplaret,
som jämförts med originalet i Riksarkivet, är antecknadt: Prais. och upläsit
för utskottet d. 30 Junij 1668 för middagen.
Bilagor.
495
een gångh är af Ständerna bevilliadh och medh godh nytta
sampt uthan besvär öfvadh, åther kunde uptagas och sättias
i bruuk, efftersom Hans Kongl. Maij:tt vill hafva Ständerne
thet samma till theras öfverläggiande och förmodelige sam¬
tycke föreslagit. Dok så att de uthfattige thermedh för¬
skonas, såsom och ett sådant reglement giöres, som een
mycket större riktigheet, men mindre besvär än för detta
causera kunde.
2. Till thet andra, och effter Hans Kongl. Maij:tt
befinner, att slotten och kungzhusen på alle ohrter äro deels
af ålder, deels af eldzvåda och andra händelser mycket
förfallne och fördärfvade, och behöfva förthenskull een tij-
digh och aldeles nödigh byggnadh och förbättringh, hvilken
och i thesse fredelige tijder synes aldrabäst kunna före¬
tagas och fortsättias, allenast att medlen thertill förslå
kunde; men såsom rijkzens stååt är dess föruthan mycket
försvagat, så förmodar Hans Kongl. Maij:tt, att Ständerne
varda tagandes detta i betänkiande och hvar effter sin
lägenheet kommandes Hans Kongl. Maij:tt i denna puncten
till hielp och understödh, och det så mycket frijvilligare,
som een dehl af fäderneslandets heder therigenom icke
ringa kunde befordras, hvilket icke stoort landet kan gra¬
vera, der hvart landskap det deri befindtlige slott eller
kungzhuus till reparation hielpa ville i materialier, pert-
zeller eller penningar, allenast för thenna gången och på
sätt och vijs, som bäst skie kunde och lideligast vore uthan
landsens tunga och stora besvär, hvilket förmodeligen sigh
finnandes varder, när effter hvar ohrts beskaffenheet det
rätt varder considererat och öfverlagt.
3. Till thet tredie och sista föreställes och väl Rijk¬
zens Ständer i gemeen, dok i synnerheet de landzohrter,
som det angår och hvilka een särdeles nytta och fördel
deraf hafva kunde, thet Kongl. Maij:tt sinnat vore att låta
den vidh Tellie i forna tider ämnade durchfart och com-
munication af Mälaren till Saltsiön förfärdiga, ther allenast
Kongl. Maij:tt af Ständerne antingen i gemeen eller åth
minstonne them, som sedan den fördelen hade att nyttia,
blefve vedh medel och hielp till något under armarne fattat
effter giörligheten och såsom det deras kraffter tillåta kunde.
Såsom nu desse trenne ährenden eij förmodeligen skole
vara af den beskaffenheet, att the Rijkzens Ständer stoort
496
1668.
skola gravera kunna, så förmodar Kongl. Maij:tt, att the
sigh så thervedh resolverandes varda, sorn Kongl. Maij :tz
och rijkzens tiänst och heder thet fordrar, som och theres
trogne hiertelagh till det allmänna bästa det dem vedh
handen gifver. Datum Stockholm den 27 Junij 1668.
Uppå högstbemrte H. K. M:tz resp. vår
elschel. kjäre] Hr sons, så och allernådigste
Konungz och Herres vägnar
HEDEWIG ELEONORA.
<L. s.)
Per Brahe, L. v. d. Linde,
Greffve till Wissingzbårg, i R. Marskens ställe.
S. R. Dråtzet.
Gustaff Otto Stenbock, Magnus Gabriel De la Gardie,
S. R. Amiral. S. R. Cantzler.
Sevedh Bååt,
S. R. Skattmester.
Jahan P. Oliwekrans.
Bil. 4.1
Extract af protocollet, hållet uthi den Kongl.
Rådhcammaren den 1 Julij 1668.
Kongl. M:tt häfver uppå Ridderskapetz och Adelens
ingifne supplication och påminelsse angående Corfitz Uhle-
feldtz barn godt funnit och resolverat at stella des för detta
gifne resolution i verket och således låta tilsäija när¬
varande Corfitz Uhlefeldtz sohn, att han i förmågo af
samma resolution effter 14 dagars tijdh sigh retirerar ifrån
och uthur rijket och des grentzer, uthan att han heller
hans bröder sigh understå skola nu heller i framtijden att
komma tillbakas igen. Actum ut supra.
Ad mandatum S. R. M:tis
ex protocollo
S. Franc.
1 Prot. sid. 165, 166.
Bilagor.
497
Bil. 5.1
Ridderskapet och Adelens underdånigste på-
minnellser och observationer veedh förmyndare¬
ordningen [och vigten], giorde på Ridderhuuset
den [7?] Julij 1668.
Ad paragr. 2. Till desse orden nästa skylldeman till
förmyndare constitueras adda tur: om han der till fallen och
capabel ähr.
Ad § 4. Observeras det samma.
Ad § 5. Pröfves tvenne inventarier vara nogh, doch
dhe som behaga kunna trenne förfärdiga låta.
Ad § 6. Till dhee orden den skylldast är målssnians-
dömmet anträda tillägges: om han der till fallen ähr. Item
till dhe ordhen afvittra sine barn addatur: barns möderne.
Här vedh bör och observeras, det sensus må blifva klaar,
således att när een döör, bör heela massa haereditaria
inventeras, sedan afvittras barnens dehl, och der öfver
stelles ett särdeles inventarium, hvar effter barnegodzet
skall förestås och åhrligh räkenskap före giöras. Item till
dhe orden vedh nästa tingz- eller rådstufvudagh inseratur:
vedh nästa Håfrättz-, tingz- eller rådhstufvudagh, effter som
Håfrätten ähr forum competens för Adelen uthi arfsaker,
och derföre in toto contextu bör observeras.
Ad § 7. Till dhe orden i sådant fall böör fadern icke
berekna barnen deras kåst. Kan det modereras, att det icke
må förbiuda[s] någon styfader att giöra, uthan det må stå
honom fridt, der han sine styfbarn hoos sigh hafva vill,
antingen han lijka som förmyndare vill låta berekna dem
deras kåst eller af frij och godh villia dem densamma
effterlåta.
Ad paragr. 8. Tillsättes Håfrätten.
Ad § 9. Observeres att tvenne inventarier äre nogh
för Adelsståndet; dhe andre stånden kunna effter behag
trenne uppsättia låta.
Ad § 12. Observeras hvadh vedh den 7 punchten ofvan-
före är påmindt.
1 Prot. sid. 165, 225. — Koncept, jämfördt med ett i Riksarkivet befintligt
exemplar (ej undertecknadt), som har följande påskrift: Tnsinu[erades] d. 4
Augusti 1668.
Sv. Ridder sk. o. Adels riksd.-j)rot., X. 1668. 32
498
1068.
Ad § 15. Item till dhe orden dem kungöra och för¬
mana [tillägges]: dem uthan något drögzmåhl kungöra och
förmana. Item till dhe orden af Magistraten tillsatte be-
frijas tillsätties: sedan dhe richtigh räkningh giordt hafva,
befrigas. Item [i] dhe orden skall per Fischalem låta anklaga
nthelyckes per Fischalem och i stället sätties lagligen låta
anklaga.
Ad § 18. Incis. 2. Till dhe orden hafva sitt huus-
håldh i samma laghsagu och stadh tillsätties: så frampt
det sig göra låter.
Ad § 19. Till dhe orden hvars och eens ståndli och
inclination lijkmätige tillsätties: och medell lijkmätige.
Ad § 20. Ihugkommes Håfrätten som instantia för
Adeln att insättias.
Ad § 21. Observeras hvadh ofvanföre om inventa-
lierne ähr vordet påmindt.
Ad parag. 22 et 23. Observeras det samma.
Ad § 24. Till dhe orden lempandes alt till hans ståndli
och inclination tillsätties: lämpandes alt till hans medell,
ståndh och inclination.
Ad § 29. Bör observeras, att förmyndare mycket vahr-
sampt handtera barnens egendom och icke allenast inthet
uthsätter deras medell hoos någre ovisse och orichtige män,
ethan och, der han vedh sitt måhlsmansdömmes anträdande
finner barnens medell någet äfventyr vara underkastade
eller uthi efventyrlige tingh, som skepzparter etc., innestå,
då skall förmyndaren vara förplichtat dem ju förr ju heller
der uthur att draga och på säkre ort-her uthsättia låta.
Och skola förmynderne icke allenast hvart åhr beteckna
interesset för pupillernes uthestående penningar, uthan och
hvart åhr, der så skie kan, eller till minstone hvart tredie
åhr göra af interesset ett nytt capital.
Ad § 33. Till dhe orden åhrligen fodrat räkenskap
addatur: åhrligen fodrat och inhemptat räkenskap.
Ad § 34. I stället för af barnens oskiffto sätties af
boo oskiffto. Uthi föryttrandet af barnens faste jordegodz
bör börderätten effter lagh förbehållen vara, således att der
pupillen jure retractus något af des faste ville igenbörda,
böör det honom effter den verdering, som det bårtsåldt var,
igen restitueras.
Bilagor.
499
Ad § 35. Denne punct kan utheslutas, effter rådeligst
profves att i detta måhlet simpliciter förblifva vedh Sveriges
lagh.
Ad § 36. Till dhe orden och der barnegodz således
antingen inseratur: och der barnegodz således effter all
möijelig flijt antingen etc.
Ad § 37. I stället för dhe orden vore någen högh och
förnemb persson sätties: vore någen priviligerat persson.
Ad § 38. Bör observeras, att der ingen löfftesman
eller real bårgen ställas kan, och förmyndaren på ingen
säker orth barnepenningame uthsättia kan, då skall han
dee samma hoos Magistraten eller såssom här i Stockholm
i Förmyndare-Cammaren nedersättia; och då ähr Magi-
stratus skylldigh att draga der öfver försårgh, att dhe
hvarken siuncka eller brinna måge.
Ad § 40. Observeras att Håfrätten insetties lijka som
ting och rådhstufvu. Dito i stället för 21 och 70 åhr
sättes antingen under sine 25 eller öfver sine 60 åhr.
Ad § 41. Bör ihugkommas, om någon målsman derföre
malitiose inthet ville göra räkningh, på det han målsmans-
dömmet slippa måtte, så skall han dertill tvungen vara,
och icke deste mindre continuera förmynderskapet.
Ad § 51. I stället för desse orden förordnandes för¬
myndare sätties: förordnandes visse perssoner.
Ad § 53. I stället för hvar tijonde penning sätties:
hvar tiugunde penningh, uthom capitalet allena af barnens
interessepenningar och ränttor att bekomma, men een fjerde¬
part af det, den vinst, dhe genom deras flijt barnen tillväga
bringa kunna.
Ad § 54. Bör observeras att effter på landet dom-
stolarne intet altidh besitties, att derföre Landzhöfdingerne
öfver denne stadga noga inseende hafva och godh handh
hålla skola.
I stället för desse orden läte Fisclialen criminaliter
honom anklaga sättes: luta lagligen honom anklaga.
Yidh vichten påminnes:
Att vedh vichten ännu ihugkommit blifva kunde, det
skåhl- så vähl som markpunden måtte redigeras till åser
som sielfva fundamentet och rättesnöret af all vicht och
deras ballance- och jemförandhe. Och att placatet uthi
500 1668.
den myckenheet måtte aftrycht blifva, att dhe till alle
provinciers och landskapers betarfvelige underrättellsse
förslå kunne.
Bil. 6.1
Riksrådet Sten Bielkes bref till Landtmarskalken angående
den skånska Adelns besvär.
Högkvälb. Hr Baron, Hoff-Canceller och
Landtmarskalk, Högtäradhe K. Brodher.
Min H. K. Brodher kan jag kermädh tiänstvänligen
icke förhålla, huruledhes Hans Kgl. [Maij:t] haffver för¬
nummit, dädh man haffver resolverat, att den Skånska
Adelen skulle inläggia sina gravamina alena och för sigh.
Altså haffver Hans Kgl. Maij:t migli allernådigst befalt,
dädh jagh skulle låta M. K. B. veta dess nådigste villie
vara, att han madh gått maner och uthan någon vidh-
lyfftigheet och som aff sigh siälff söker att ändra den förre
tagne resolutionen, och tillika madh dee andra Adelens
gravamina deras upsättia låta och uthi underdänigheet hos
Kgl. Maij:t tillika ö ffver 1 effve rera. Förbliffvandes hermädh
M. H. K. B:s
Stockholm den tiänstvillige
4 Julij anno 1068. Sten Bielke.
Bil. 7.2
Tvenne utlåtanden angående stadgan om eder och
sabbatsbrott,3
I.
Aldenstundh Kongl. Maij:t häfver nådigst
behagat att låta införa i sin stadga om eder
och sabatsbråt af åhr 1665, att hvadh däruti
påbudit var skulle sålunda effterkommas, intill
1 Prot. sid. 215. — Original med påskrift: Pras. d. 4 Julij 1668.
2 Prot. sid. 215, 223.
3 Båda med påskrift: Upläsit d. 7 Julij för middagen 1668. — Inga under¬
skrifter.
Bilagor.
501
thess effter communication medh Rixén s Stän¬
der befunnes, hvadh däruti till att ändra vore,
såsom thet och nu upå thenna Rixdagh af Kongl.
Maij:t är proponerat vordet, altså hafva vij, som
blefvo deputerade några nödiga påminnelser öfver
ofvanskrefne placater att giöra, efterföliande mo¬
menta till samteliga Ridderskapets gottfinnande
velat upsättia.
[Om eder].
1. Såsom dageliga förfarenheten synes nogsamt betyga,
att eij alla eder och Guds namns missbruuk af lijka natur
och egenskap äre, eij heller alla dee för lijka stor syndh
skattas kunna, som af en hastigh ovana eller försåteliga
ondska skee, hvarföre vore af Kongl. Maij:t i underdånig-
heet att begiära, dät alla eder och Guds namns missbruk
till vissa gradus redigeras måtte.
2. När nu synden till visse gradus redigerad är, så
kan också pcena så mycket bättre och fogeligare appro-
prieras delicto. Altderföre synes på thet underdånigste
hoss H:s Kongl. Maij:t vara till påminna, dät ett vist
quantum af böterna för hvar gradu förordnas måtte, hvar¬
igenom alt arbitrerande domarenar förtagas kunde, hälst
emedan så många och hårda straff, som på åtskillige ställen
i placatet, särdeles den 4, 8, 12 etc. puncten, nämnes, uti
domarens arbitrio lämnas, dän bråtzlige därmed efter eget
godtyckio att beläggia, hvilket han, effter som han är
vrång eller rättvijs till, kan till feelet applicera och lämpa.
Dässutan häfver och aldrigh varit underrätterna tillåtit
att arbitrera, det vare sigh i hvadh casu det vara måtte,
utan sådant allenast dee Kongl. Hofrätterna förbehollet.
Skulle nu däm öfver dessa måhl om eder och sabatsbråt
att arbitrera tillstädias, så skulle fäst monga och stora
inconseqventier däraf folia, hvilcka alla här att uprepa
altför longt falla ville.
3. I den 8 puncten lämnas ochså uti domarens arbitrio
dän brotzliga medh sin tiänsts förlust att afstraffa. Hvil¬
ket arbitrerande så vähl till Adelen som och andre stånds
personer appliceras kunde; hvarföre synes oförgrijpeligen
bäst vara denna punct i underdånighet hoss H:s Maij:t att
afbidia, emedan mången ärligh man igenom sådan tiänsts
502
1668.
förlust kan totaliter blifva ruinerad och för ett ringa för¬
seendes skull kanskie, sorn ochså synes sträfva tvärt emoot
regeringsformens 8 punct.
4. I lijka måtto synes ochså vara mycket betäncke-
ligit dät som i dän 10 puncten förmäles om däm, som
fiärde resan anklagas, att sådane skola considereras som
dee grofsta blasphemanter och straffas ochså till lifvet,
hvilcket synes vara altför hårdt, emedan mången lätteligen
aff en elak mäniskia kan blifva upäggiat till att försee sigh
medh eder tree eller fyra gånger, särdeles dän som något
begifven är till att sväria; skulle han nu straxt därföre
straffas till lifvet, så voro en mäniskias lif mycket ringa
considererat. Hvarföre hafva vij funnet rådligast denne
puncten ochså i underdånigheet höss H:s Kongl. Maij:t
att afbidia.
5. Vij hafva ochså funnit nödigt detta i underdånig¬
heet hoss H:s Kongl. Maij:t att påminna, dät icke kyrckio-
disciplin någrom måtte påleggias, förr än den bråtzliga
af värdzligh domare dömdh och därifrån till Consistorium
kan vara remitterat, utan att hvar och en, som häfver
huusfolck eller barn, hoss hvilcka denne ovanan medh
sväriande och Guds namns missbruuk inrijtat är, däm
siälf första och andra gången afstraffa bör, och där dee
sigh däraf eij bättrade, kunde sådant för Pastore loci til-
kiänna gifvas, att han däm privatim till bättringh alf-
varligen förmanade, och där sådant endok eij hiälpa ville,
då kunde dän bråtzliga för rätta angifvas och anklagas,
som i dän 18 puncten förmäless.
6. Där och så illa voro någon af Ridderskapet och
Adelen sigh emoot ofvan bemälte edh- och sabatsbråtsplacat
försee skulle, så synes detta vara i underdånigheet att på¬
minna, dät den bråtzliga må i dessa så vähl som alla andra
måhl fåå niuta sina vählfångna privilegier till goda och
icke vara förplichtadh vidhare ensom till commissorial ran-
sakningh att blifva anklagat eller ståå till svars för någon
annan domare ensom dän Kongl. Hofrätten, hälst emedan
så vähl här som i prästernass privilegiers 23 punct alla
utan åtskillnadh för eder och sabatsbråt synass kunna
dragas till et annat forum, antingen socknestugan eller
Consistorium, hvilcket för en adelssman mycket neesligit
vara skulle.
Bilagor.
503
7. Härvidh ihugkommes och begiäres ochså i under¬
dånigheet, att kyrckioplichten, som i dän 7 puncten näm-
ness, eij må extenderas till Riddare- och Adelsståndet,
utan allenast om opri vilegerade personer förstås.
8. Dät lämnass ochså till Kongl. Maij:tz högförnuftiga
dijudication och omdöme, om icke dee eder och Gudz namns
missbruk, som skee på gator och gränder, så och i folk-
rijka sammankomster antingen på samma sätt, som til-
förende i placatet förmält är, eller igenom något annat
tiänliget medel kunde rättas och afskaffas ensom att så¬
dana personer skulle straxt af stadstiänarena eller andra
därtill förordnade apprehenderas och fasttagas, emedan man
eij obilligt befruchtar, att sådant många slagsmåhl och
lifsfahror förordsaka skulle.
9. Dät synes ochså eij orimmeligit hoss H:s Kongl.
Maij:t i underdånigheet påminna, att emedan såsom iblandh
dät prästerliga ståndet vähl ochså finnas dee, som sig medh
eder och sväriande grufveligen förbryta, att och denne ett
behörigt straff påleggias måtte, som vore proportionerat
emoot bråttet, hälst emedan dee eder så mycket mera äre
till att considerera, som dee åhörarena förarga och till
slijka synder upväckia.
Om sabbatsbråt.
1. Emedan såsom uti denna 6 puncten så vähl som
prästernass privilegiers 19 punct synes en åtskillnad giöras
emellan Ridderskapet och Adelen, som af förnäm härkomst
äre, så och dee ringare, ja och dem af Riddare- och Adel¬
ståndet, som stora håf holla, och dem, som ringare huss-
holdh hafva, hvarföre ville vij på thet underdånigste af
H:s Kongl. Maijrt begiära, att alla adelssmänn i gemehn
och utan åtskillnad, dee vare sigh förnäme eller ringare,
och antingen dee stora håf holla eller småå hushåldli
hafva, må tilstädias sina egna hofpredikanter att hafva,
hälst emedan Guds ordh härigenom så mycket flitigare
hördt blifver, eij heller Prästerskapet något därigenom
afgår, utan sådant fast mera derass ståndli conserverar
och befrämiar.
2. Såsom Kongl. Maij:t af ett särdeles och högdt
berömeligit nijt om Guds ords flitiga hörande hvar och en
504
1668.
alfvarligen förmanar fliteligen att gåå till kyrkio och
häldre androm till ett christeligit exempel sin gudstienst
uppenbarligen förrätta ensom hemma i huset läsa i postiller
och andra gudeliga böcker, altså åsturidar man och intet
högre än att kunna Kongl. Maij:t härutinnan giöra ett
nöije. önskandes allenast att sådane prästmän uti alla för-
samblingar måtte kunna förordnass, som man medh hug-
nadh höra kunde, begiärandes därhoss i underdånigheet
att dät missbruk, som på monga orter medh bänkarnas
igiänläsande inrijtat är, måtte afskaffas och rättas.
II.
Oförgrijpeligit votum uti placate po eder och
sabatzbrott, so vijda som Kongel. Maij:t aller-
nodigest dedh högl:ge Ridderskapet och Adelen
tillotit häfver po innevarande Herredagh ded
samme i betenkiande tage och jagh för min ringa
person dedh att öfverlöpa ähr admoverat vorden.
Om arbitrerande, som nu i nedrige instantier synes
komme i brunk, så ähr dedh kunnigt, att olfta förefalle
sodana casus uti dedh almenne lefverne, som icke alle
kunne comprehenderas eller infattas i lagen, ty hendelserne
och omstendigheterne äre infinitiv, och oendelige, och så
vijda uti sigh sielf nyttigt, att en domare, som den magten
har, nest ytterste skäl och sitt samvete i saken arbitrerar,
der han icke häfver beskrefven lagh sigh att effterretta.
Men effter ett arbitrium bör vara sodant i detta sinne,
som lagsens defect och brist skall opfvlla och supplera,
så fordres dertill den jurisprudentia, att han icke alena
vet i detta fallet Grudz och verdzligh lagh stana, utan och
af lagsens och alle stadgars sampt ordningars anledning
och manuduction så vel som af sitt goda omdöme och
grundrijke förfarenheet förstår retvijsan till alle omsten-
digheter att lempa och hvad uti hvario hendelse rett
eller oret ähr otskillia sampt ett sequum till saksens op-
vuxne beskaffenheet pofinna. Ty icke alenast emellan dedh,
som öfverskrijder och felar att finna medelvegen, utan och
emellen dedh, som retvijst ähr uti sigh sielf och apparenter
så synes vara, ähr offta svort att arbitrera, medan alena
Bilagor.
505
en omstendigheet, i saken eller personen icke observerat,
kan dedh förorsaka, att hvarken arbiter sitt ämbete gör
till fyllest eller den beklagade effter causse meritum be-
legges. För sodan svorheet ser man, att de första rege¬
menten i verlden, som hafva footadh sigh upo arbitriis
imperantium, hafva dervedh icke förblifve kunnat, utan
för deras roo och sekerheet most vedertage beskrefven lagh,
sosom den Judaische och Romersche politien dedh betyger.
De som och be:te arbitrerande der jembte icke kunnat vara
förutan, hafva dogh sodant högste doomstolerne eller dem,
som deres vices beklett, meddela velat och endå på ett
vist föresatt mål och quanto limiterat, hvaröfver domaren
icke skrijda motte, sosom uti den Romerska retten derom
oss vitterligit ähr en titulum de modo mulctarum att vara
författadh. Ty absolute att arbitrera om ens ägendom,
ähra och velferd, ja sielfva lifvet, sosom in criminalibus
sine beneficio appellationis, synes en species deditionis och
alena Konungen heller hans höga Hoff[rä]tt som ett regale
competera. Och ehuruvel vor lagh uti nedrige instantierne
med dedh orde mät emanna ordom synes tillota arbitrera,
så tyckes likvel sodant merendels uti föregongne domars
executioner heller slike factis hafva varit practicerat,
hvilkes skada icke kunnat förutan ögenskinligh syn och
ransakan skattas och utletas, den och sosom in dubiis ad
minima et benigniora bögt och uttyt blefven; men uti de
saker, som finnes hafva angott ens velferd, ähra och livf,
finnes böterne uttryckeligen vara determinerade, som man
ser af dedh 9 cap. konungabalken L. L. och 12 cap. råd-
st[ugu]b[alken], item 20 och 43 cap. tingemolab[alken] L. L.
och dedh 31 rådst[ugu]b[alken]. Elliest att utleta san¬
ningen och arbitrera, synes af older i vor lagh Konungen
hafva tillkommit effter dedh 4 cap. konungsbfalken] L. L.,
ter som honom tillegnas almogens käremol effter lagum
eller effter utlette fulle sanning höra. Item effter dedh
41 capit. tingomolab(alken] L. L. Konungen må om all
mål sannind uthleta; Lagman äger lagh skillia.
Holles nu desse mål om eder och sabbatzbrott icke
ringa, utan effter placatetz ottonde pungt äre och velferd
ängö, ja effter des 10 pungt, ner de fierde gongen reitereras,
för blasphemier och lijka skattade med capital straff, så
synes sodane crimina hesse Majestatis altissimse, icke mindre
506
1668.
än crimina lsesae Majestatis humana;, effter processens 20
artic. lända till den Kongel. Hoff[rä]tt, der att arbitreras,
hvilket och privilegiernes 16 artic. synes likmetigt vara.
Derigenom och förtagas kunde den interpretation, som en
vrong åklagare af den 16 pungt i bede placate kunde
sigh tillmäta, att effter der sammestedes förmeles, om nogon
adelsman icke uti verkeligh tienst, dogh af stond och vilkor,
sodan vore, att han lempeligare under Hoffretten kunde
dömes och rättas, so skulle hans rette forum tages i acht;
han, som åklagare vore, deraf införa ville, att effter dette
vore comparative och icke absolute sagt, motte han för
serdeles orsaker och lempeligare förfall sin vederpart, adels¬
mannen, uti nedrige instantier anklaga. Quicquid sit och
huru herom vore, om sielfve adelsmannen exciperades, so
kunde han dogh igenom sitt huusfolk heruti mängias och
i skada sampt vidlyfftigheet bringas.
Vöre fördenskull po dedh underdonigeste af Kongel.
Maijrt att anmodas, att detta besvär och des pofölliande
conseqventier afbedies kunde; dogh i dedh stellet, att eij
synden med sodana grofve eder tilltaga och Gudz helge
nambn deröfver förtörnes motte, detta målet committerad
blifva kunde nogrom af den Kongel. Hoff[rä]tz medel, som
hvar po sin ort tillika med dertill förordnade och sigh
adjungerade af Capitle visse böter po slike eder och laster
satte, medan de samma icke för svort synes falla att redi¬
gera till sine behörige grader, sampt otskillia dem, som
emot Gudz högste Majestet, ifron dem, som emot sin nestas
respect heller och emot sigh sielfvan kunna vara felte
antingen af vellust, argheet och reiteration heller aff svag-
heet, nödh och dolore, om endtligen Kongel. Maij:t aller-
nodigast behagade, att bede eder uti nedrige instantierne
afdömas skulle. Gudz lagh, Levitici cap. 5, v. 4 och cap.
24, v. 14, gör fuller en otskilnad emellan svärande och
bannande heller den Gudz nambn lastar, i so motto att
en sodan, som bannas, utan för lägret stenas skulle, män
den, som svore — effter väl henda kan, som orden lyde,
att en meniskia svär — sin brott med ett syndoffer för¬
sona skulle af ett får eller, om han icke dedh orkade,
med par turturdufvor eller, om han dedh icke förmådde,
med en tiondedeel aff ett epha semlomiöl. Hvaraf man så
myckit häfver att afftaga, att svordom icke ostraffad ähr
Bilagor.
507
blefven, dogh temperato rigore. Elliest der dette effter
presternes inqvisition alena i nedrige instantierne optagas
och der arbitreras skulle, kunde stonden herigenom i leng-
den collidera och till hvar andres förtryck och undergong
cum damno reipublicse medelst menniskelige passioner mo-
veras. Deremot dogh hvar en viss lagh remediera för-
modde, dedh säkreste syntes vara att effterföllia, så att i
dedh aldraminsta dedh ordsproket sannas motte: omnia
incerta ubi a jure recessum, altingh lemnäs uti ovissheet
och en annors vold, ner laga stadga icke blifver målet
och rettesnöret.
Bil. 8.'
Adelns i Bohus län besvär.
Stoormechtigste Konungh, allernådigste Herre.
Edhers Kongl. Maij:tz undersåthare vij samptl. under-
tecknadhe Ridderskaph och Adell i Bahuus lähn betacke
Eders Kongl. Maij:t på dhet allerundherdånigest för all
högh kongl, gunst och nådhe, oss af Eders Kongl. Maij:t
allernådigst och mildeligh betedt. Och såssom vij Eders
Kongl. Maij:tz allernådigste befaldningh och villia hör-
sammelighen att effterkomma skoola och bohra altijdh
öffver allt i plichtigh acht tagha och medh underdånigh
lydno effter leffva, alltså in stella vij oss her medh och
igenom vår fullmechtighe, effter Eders Kongl. Maij:tz
allernådigste behagh, till dhenne Richzdagh in för Eders
Kongl. Maij:t uthi allsomstörste underdånigheet Eders
Kongl. Maij:tz allernådighste befaldningh och villia medh
diupeste ödmiuckheet att intagha och förnimma, samme,
såssom Eders Kongl. Maij:t allernådigst seer oss kunna
tohla och undergåå, aff vår plicht och ytterste möije-
ligheet att effterkomma, såssom och allerundherdånigst
bedia Eders Kongl. Maij:t om een nådigh resolution på
1 Prot. sid. 231. — Original, som dock ej blifvit framlemnadt; det be¬
slöts nämligen, att den skånska och bohuslänska adelns besvär skulle införas
bland den öfriga adelns. Handlingen är försedd med ändringar och tillägg,
men har här aftryckts i dess ursprungliga form; rättelserna äro till största
delen iakttagna i adelns samfälda besvär (jämf. bil. 15).
508
1668.
dhesse effterskrefne petitioner, hvilcka vij Eders Kongl.
Maij:tz högst milde kongl, händer undherdånighen öfver-
lefverera:
1. Att Eders Kongl. Maij:t allernådigst behaghade
oss vijdh vår vanlighe Norriges lagh, recess, kyrckio-
ordinantz, adelighe privilegier på våre säthegårdher och
dhes underlighende brunk, legenheeter och godz in- och
uthansochns och fleere för dette vällfångne kongl, be-
nådhningher uthan förändring i dhes sielffve meeningh så
här effter som hijt in till i nådher beskydda och bandh
haffva effter Eders Kongl. Maijitz allernådigste gifne re¬
solutioner för dhetta. Och Eders Kongl. Maij:t allernådigst
behagadhe förunna någhon vederlagh igen för dlien benådh-
ningh, som noghon aff oss medh stoor mödha och bekost-
ningh i dhen Danske regieringz tijdh kan hafva sigh till¬
förhan dlatt, aff Eders Kongl. Maij:tz sahl. Här fadher,
glohrvurdigst i åminnelsse, allernådigst confirmerat och,
allt in till detta lähnet kom undher Eders Kongl. Maij:tz
crona, för een viss åhrligh affgifft verkelighen åthniutett,
männ sedhan dhen tijd blefven dher från hollén, att dhen
icke mindre än alle andre Eders Kongl. Maij:tz undher-
såther här i lähnet Eders Kongl. Maij:tz nådher verkelighen
måå åthniuta, såssom och att dhee benådninger, som noghon
aff oss nu i handom häfver, så her effter som hit in till
tryggeligh måå beholla, eller slike beneficier, som här effter
i lähnet kundhe lösse blifva, vij för een billigheet fram för
noghen annan dher till matte vara nermaste.
2. Att Eders Kongl. Maij:t allernådigste tächtes be-
tänckia vårtt och våre fattighe — och aff dhee förrige krigz-
tijdher så väll som påfölliandhe hårdhe åhr — uthansochns-
bönders svaghe vilkor och tillståndh, effter såssom dhee
till våre säthegårdher och oss moste arbeeta och skiutza,
förty våre veekedaghs- eller portteböndher innansochns
för fåå ähre, så att bemälte våre uthansochnsböndher
allernådigst måtte blifva befrijadhe från arbetz- och skiutz-
penningars uthgifvandhe till Kongl. Maij:t och Cronan,
dhem dhee doch icke i dhen Danske regieringz tijdh uth-
gifvit hafva. Så och att bemälte våre uthansochnsböndher
på contributionsskatten medh halffpartten emoot cronone
och skatte motte förlindras, bedie vij Eders Kongl. Maij:t
nu som förr allerunderdånigst.
Bilagor.
509
3. Att våre böndherfs] gårdhar nu eller i framtijdhen
icke motte högre upföras eller beskattas, än som dhee i
dhen Danske regieringz tijdh befinnes hafva varit taxeradhe,
och dher som sådhant vore skedt, det då vid påfordran i
jordeböckerne och på vedherböhrandhe stellen måtte igen
blifva affördt och corrigerat, och att icke må fordras aff
någhen våre gårdlier meera till Kongl. Maij:t och Cronan,
än dhen till sielffve hussbondhen uthgifver för hallfft eller
fierdiugh, såssom och att vij sielfve måtte vara rådighe
att låta afsettia våre gårdher, beele till halffva och halffve
till fierdingar, dher nödhen och orsaken så uthkrefver, på
det man vidh all påtrengiandhe desto bettre kan prestera
Eders Kongl. Maij:t vår underdånige plicht i alle fall.
4. Och såssom Kongl. Maij:t och Cronones betiente
fordra aff hvar öridtzbohl jordh, som Kongl. Maij:t och
Cronan äger uthi een gårdh skattefrellsse madh Adelen,
een marck silffvermynt, som dhee kalla taghe landskylldh,
hvar adelsmannen effter Norges lagh är heste mannen i
gårdhen, dher han mäst lott häfver, bedia vij underdånigst
Eders Kongl. Maij:t sådhant allernådigst effterlåta tächtes,
som icke i dhen Danske regerringz tijdh häfver varitt bruke-
ligitt eller hört nembnas; och sådhanne eller andre våre
godz eller gårdhar måtte såledhes blifva considereradhe,
som dhet i dhen Danske regierringz tijdh våre förfädher
och oss häfver varit effterlåttit, effter Eders Kongl. Maijrtz
för dhetta allernådigste gifne resolution och icke aff een
eller annan i noghen måtto disputeras, som een deel af oss
undher tidher till stoor tryck påkommer, och att Eders
Kongl. Maij:t allernådigst behaghadhe förunna oss adelige
privilegier och frijheeter på dhe gårdher, som noghon aff
oss för een eller annan commoditet skulldh kundhe aff
frelsse eller privatis förmå sigh tillforhandla eller för
detta veedh Eders Kongl. Maij:tz och dhes sahl. Här fa-
dhers, glohrvördigste i åminnelses, regimenters tijdher kan
oss tillförhandlat hafva såssom annatt vårtt frellssegodz,
hvar dhett helegett finnes.
5. Att dhee jordher, som kunna vara crone eller kyrkie-
j or dher och hafva aff arildz tijdh legatt undher våre bön-
dher[s] gårdher för een viss affgifft till Kongl. Maij:t eller
kyrckian, måghe uthan någhon borttfestningh från sådhanne
gårdher eller vijdare förhögningh och skattlegningh vidh
510
1668.
dhet förriga förblifva, som lith i dhen Danske regimentz
tijdh ähr effterlåttit, och så att vij skogherne nthi samfelle
medh crone och skatte aff hvariehanda slagh effter vår
portion uthan förfråghan eller tilltaal måghe fälla, nyttia
och bruuka, som här boos oss förr häfver varit vanligett.
6. At Eders Kongl. Maij:t allernådigst tächtes effter-
låta oss att inkiöpa aff fremandhe, aff- och tillföhra emellan
väre säthegårdher, som innan och uthan rijkes kunna vara
belegne, till våre egne huus och undherholldh spannemåhl,
fremmandhe drickar aff hvariehandha slagh, vijn och spet-
zerij och hvadh elliest, som man åhrlighen tarffvelighen
behöfva kundhe, oaftullat, lijka såssom vij tillförendhe i
dhen Danske regieringz tijdh sådhant åthniutett haffva,
och Edhers Kongl. Maij:t allernådigst tächtes låta pre-
scribera ett vist quantum aff hvart slagh, som oss såledhes
åhrligh allernådigst kan blifva effterlåtett, på dett mann
dher effter kundhe vetta sigh att retta och för vidrigt
tagha vara; och att strandridherne och visitererne icke må
oss vårtt godz eller spannemåhl, som vij till sädheskom
och eegett huusses uppehälle emellan gårdherne föra låta,
från oss tagha och arrestera, som iblandt uthan noghen
skiäligh handteringh dhem emoth oss föröffvas.
7. Att dher som een eller annan aff oss kundhe medh
noghon här uthi riket råka uthi tvist eller disput om godz
eller annat, som icke partieiperadhe medh oss uthi vår
Norske lagh och rättegån[g]sprocess, vij då icke oförmode-
ligh måtte draghas från väre retta hem- eller laghtingh
till höger rett, för än alle saker dher effter Norriges lagh
först äre affdömbdhe och censurerade.
8. Mädh förmedlingher på våre fattighe och för-
armadhe böndhers resterandhe skatter och uthgiffter, ross-
tiensten, uthskrifningher eller båtzmansholdh, förmodha vij
i all undherdånigheet må förblifva vidh Edhers Kongl.
Maijitz för dhetta dher om allernådigste gifne resolution.
Och bedie sidst Eders Kongl. Maij:t på dhet allerunder-
dånigste, det Eders Kongl. Maij:t städze och altijdh aller¬
nådigst tächtes vara och förblifva oss allom een nådigh
Konungh och Herre, optagha oss alle hvar och een i syn-
nerheet verdighe till emploijer och officier uthi Eders Kongl.
Maij:tz och riksens tienst effter dhes allernådigste behagh,
så och uppå dhesse våre till Eders Kongl. Maij:t i störste
Bilagor.
511
undherdånigheet insuppliceradhe petitioner, som vij under-
dånighen bedia allernådigst motte accepteras och ansees,
Eders Kongl. Maij:t oss dhes högst milde resolution för¬
unna och allernådigst bönhöra tächtes.
Som medh lijff och all förmågha ähre
Eders Kongl. Maij:tz vår allernådigste Ko-
nungz och Herres
Bahuus lähn Troplichtighe och imdherdånighe
d. 20 Junij anno 1668. tienare in till vårt ytterste.
Rutkier von Äscheberg. S. Rank. Rosenskiöld.
Knud Bildt. Jens Billdt. (?) Christian Bildt.
Bil. 9.1
Finska Adelns skrifvelse till Landtmarskalken angående
assessorerna i Abo hofrätt.
Välborne Herre, Herr Landtmarskalk, vår
högtährade gunstige fautor.
Såsom välborne Herr Landtmarskalcken kan sigh gun-
stigast påminna den förandringh, som Hans Kongl. Maij:tt
sahl. Kongh Carl Gustaff glorvyrdigast i åminnelsse anno
1655 månde giöra, att Assessorerna i Håffrätterna skulle
inga häredzrätter niuta, hvilket och bleff så här vedh
Stockholms som Jönekiöpings och Dorpts Hoffrätter strax
effterkommit, och andre Häredzhöfdingar tillordnade, menn
i Abo ingen förandringh ähnnu skeedt, uthan Assessorerna
äre där Underlagmen och Häredzhöffdingar och dömma uti
alle trenne instantier, hvar uthaff föllier een stoor con-
fusion, sampt andre meriterade persohner tillbaka satt, som
måste gåå tienstlösa och lijda armodh; hvarföre är vår
tienstlige begähran, att välborne Herr Landtmarskalken
täcktes göra väll och i blandh andre postulater sådant
1 Prot. sid. 261. — Original med påskrift: Den 27 [Juli] upläsit och
resolverat, att dett kominer ibland gravamina, efftersom allareda tilförende her-
öfver resolverat ähr.
512 1668.
hoos Hans Kongl. Maij:tt uti underdånigheet på våre
vägnar till dhet bästa recommendera. Vij förblifve
Välborne Herr Landtmarskalkens tienst-
villige
Samptlige närvarande Adell af Finlandb.
Bil. 10.'
Ridderskapetz och Adhelens postulata ifro
Finlandb, hvar opå uthi allsomstörsta under-
donighett förväntas Hans Konungzhge Maij:tz
allernådhigeste resolution.
1. Hoos Hanss Konungzhge Maij:t uthi all som stör¬
sta underdonige tillförsicht ahnmodha Hidderskapett och
Adhelen i Finlandh om allernådhigaste promotion och be-
fordringh till någån condition, i synnerheett dhe, som allt
ifron sin barndom hafva tient Sverigess rijkes Crono emot
rijkzens fiender, continuerligh i fällt sigh brucka låthitt,
många svåra travalliger uthstått, mykitt ondt lidhitt och
är sargatt vorden, aff hvilka een deel dimision och pass aff
sijna förriga tienster hafva, effter som alla dhe nya op-
rättadhe regementer och esqvadroner ährå reduceradhe och
undanstukne vordne. Offererandes icke dess mindre så här
effter som tillförende mädh lijffv och bludh uthi Hans
Konungzhge Maij:tz tienster framhärda och effter skyldig-
hetz plicht sina devoie prsestera låtha, allenast kunde dhe
niutha avansagment och promotion under millitise estaten,
där så vacant och ledhigh finnes under regementer, eller
och Commendantz chargier opå befästningar, eller och under
Håffvrätz estaten och till Herradzhöfdinge tienster kunde
allernådhigast blifva accommodert och tillbefordratt.2 Hans
Kongzlrge Maij:t där hoos täcktes allernådhigast considerera
om förändringen, som Hans Kongzhge Maij:tz säl. Konungh
Carli Gustaff, glorvördigest i åminnellsse, anno 1655 månde
giöra, att Assessoren i Håffrätten skulle inga häradtzrätter
1 Prot. sid. 261. — Original med anteckningar i kanten (se följ. noter).
Ej framlemnadt (jämf. sid. 507, noten).
2 Marginalanteckning: Resol. skall gener[aliter] för ståndet införas.
Bilagor.
513
niutha, oansett Assessorerna ärå ennu Underlaghmän och
Häradzhöffdingar och döma uthi alla tvänne instantier,
hvarutaff föllier een stor confusion, sampt andre meriteradhe
personer tillbaka satt, som måste gå tienstlöösa och lijda
armodh och fatigdom.1
2. Där näst ahnhålla Hidderskapett och Adhelen i
Finlandh uthi allsomstörsta underdonighet, att dheras land¬
bönder, som boo opå sielva setterijt, besittia och brucka
dhet uthi arendevijss opå stadge räntta eller hällfften eller
på hvadh sätt dhe uthi accord aff frellssemanen mädh dess
affvell dett besitter och brukar, dhe måtte blijffva för man-
tallzpeningar och andra extraordinarie ränttår, ehvadh
nampn the hellst hafva mhå, som dhätt aff ålder varit
häfver, effter privilegierne och 1652 åhrs rikzdaghzbesluth
allernådhigast förskåndt och frijkallatt, effter som Crono
befalningzmän nu nyligen och i några åhr aff sielfva
sätterit, dät landbonden åboor, manttallzpeningar fordrar
och opbär.2
3. Alldenstundh och skeer esomåfftast, att när een
frellsseman ahntager och förskaffar sigh landbonde på
setterijt eller opå andra sijna frellsse hemmaner, så varda
dhe mädh dheres söner och fållk aff een partt giemänligen
affspändige giorde och, för än ränttan och resten betalltt
och affradtzdaghen uthe är, plöttzligh afflåckadhe och ahn-
tagne, mången till stor skadha och nachdeel.3
4. Effter såsom een stoor dheel aff åss haffva ringa
godhtz, så att dhätt intett belöper effter rosstienstsordningen
mera än som 3, 4 eller 5 marker räntta, och måste lijkväll
vara 3 om een häst eller rustningh, hvillkett åss faller alltt
för svårtt, ty mången häfver eij deere godhtz ehn dhet endaste
setterit, som the sielff boo opå; alltså begiära vij under-
donigast, att E:s Konungzhge Maij:t allernådhigast täcktes
dhätta considerera, att så många kunde tillsamman sättias
till een rustningh, som riddarhussordningh effter mark¬
gången kan mädhgiffva, nämken 500 markz räntta till een
fullkomligt! råstningh mädh varhafftigh häst och karl.4
5. Begiäres och uthi all underdonighett, att officerarna
under adhellzpbana måtte förordnas aff adhelige ståndh och
1 Margin al anteckning: Resol. är allareda infört.
2 Dito: Res. remitteras till utskottet öfver bookhållareinstructionen.
3 Dito: Remitteras till lag och rätta.
4 Dito: Utheslutes.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-protX. 1668. 33
514
1668.
icke alf ofrellsse emoth prsevilegierne, effter som capable
och meriteradhe personer aff vårt egitt ståndh väl finnas.1
6. Ahnmodhas och uthi allsomstörsta underdonighett,
att Ridderskapett och Adhelen måtte tilläthas byggia krogh
opå sijne agna äghår innan råå och röör medh sin egen
åmkåstnadh.2
7. Besväras och nthi all underdonighett öfver tull-
förvallter vedh B[l]åckhus udh, som häfver emott Ridder¬
skapetz privilegier de anno 1622 så och Hans Konglige
Maij:tz på senst ährhålldne Rijkzdagh åhr 1664 allernådhi-
gaste resolutiones tagitt tull och accijs för vår vägekåst,
vij här i Ståckhålm opå nu påstående Rijkzdagen, som
och på reesan heem till Finlandh igän till skääligh väge¬
kåst behöfvom.3
Samptlige närvarande Adhellafif Finlandh.
Bil. 11.*
Uthi Ridderskapetz och Adelens aff Finlandh
inlagde besvähr häfver uthskåtet den 29 Julij
1668 förnembligst funnet desse puncter at kunna
komma i consideration.
1. Begiäre Ridderskapet och Adelen i Finlandh, at
dee till sine sätegårdar blifva vedh almenne vägerödningar
och broobygninger conformerade Ridderskapet och Adelen
i Sverige.
2. Att blifva handhafde vedh 1664 åhrs resolution,
som förmähr, att ingen må bestellas under adelsphanan,
medh mindre han ähr aff infödh adell, som dee föregifva
att vara skedt. Item begiäre dee i underdånigheet, att
( i fv erst e leute n amp t e 11 under adelsphanan må och effter
regeringzformens innehåldli vara boendes i Finlandh.
3. Emedan som det esomofftast sigh tilldrager, att dhe
reesande icke kunna för ett eller annat förhinder skull
1 Marginalanteckning; Insettes.
2 Dito: Bör ihugk[ommas].
3 Dito: Ar ihugkommit.
4 Prot. sid. 261. — Koncept.
Bilagor.
515
hinna fram till giestgifvaregårdarne, som två mijhl och
ofta längre ifrån hvarandre belägne ähre, hender och ofta,
att dee ordinarie giestgifvare icke altijdh så ähre för-
sorgde medh ööl och maath och andre nödhtorfter, som
behöfves kunna; hvarföre begiäre Ridderskapet och Adelen
i underdånigheet, att dee måge få hålla krogar på deras
egne ägor emellan desse förordnade crögareställen, så att
den reesande kunde vedh tarfven medh ööl, maat och natt¬
herberge, om så behöfdes, doch icke medh skiussningh för-
sedh varda, efter som och den 9 § i 1664 åhrs krögare-
ordningh här till anledning gifver.
4. Besvähra sigh Ridderskapet och Adelen, att dee för
sin vägekåst måste betala tull och accis, som dee i under-
dänigheet i förmågo aff privilegierne begiäre att förskones före.
5. Begiere Ridderskapet och Adelen underdånigst, att
den resolution, som dem så väll sorn almogen nådigst ähr
gifven och medhdeelt anno 1664 öfver dee skrefne knechter,
som rymma, sedan dee hafva gått genom generalmun-
stringen, må hållas vedh sin frilla krafft och vigeur, oach-
tandes hvadh för disposition af andre under een eller annan
prsetext här emoth kan giöras eller giort vara, och att
Landzhöfdingerne uthi provincierne måge blifva authori-
cerade att corrigera hvadh häremoth löper.
6. Förmena the, att the medh högre tull på järn och
koppar, som kiöpes till theras huussbehoff eller jempnlijka
tarfver, besvähras ähn skiäliget ähr, i så måtto att ehuru-
väll det samma ähr vedh införandet i Ståckholm förtullat,
lijkvähl blifver eij allenast tullen tagen vedh vågen, när
samme partzeler siöledess öfverskepas till Finlandh, [utan]
och där man ingen tullzedell häfver däropå att opvijsa i
Vaxholm, då det aldeles confisceras; hvarföre dee i under¬
dånigheet begiäre att få åthniuta Kongl. Maij:tz resolution
och svar på Ridderskapetz 1664 åhrs besvährs 49 punct.
Och emedan såssom den 55 § gifver Ridderskapet een för-
tröstningh, att sådant skulle frambdeles corrigeras, altså
lefve the uthi then underdånigste tillförsicht, att sådant
måtte denne gången blifva rättadt. Der hooss besvähre dee
sigh och, att deres båtar, kistor och skrijn och mehra vedh
inkommandet blifver visiterat och molesterat emoth den 1 §
i adelige privilegier aff åhr 1622, så och Kongl. Maij:tz
allernådigste resolution af åhr 1644, 54 §; dy begiäre dee
516
1668.
i lijka underdånigheet, at vedh samme privilegium och
därå allernådigste resolution dee måtte blifva maintinerade.
7. Det häfver någon iblandh städernes fulmechtige
erhållet resolution af Kongl. Maij:tt, att någon af Ridder-
skåpet och Adelen skall vara förplichtat att låta föra till
deres stadh dee ränttor och inkombster, som å Finske
sijdan falla och äganden till Sverige arnar at transportera.
Såssom nu detta så mycket mehra riddersmannen graverar,
som han häruthinnan niuter sembre vilkohr ähn Ridder-
skapet och Adelen i gemeen här i rijkedt och där hoos
blifver obligerat medh sine bönders störste besvähr och
skada på några mijhl och extra territorium låta ränttorne
flyttia, icke kunnandes få dem uthskepa uthur sin egen
hambn, till hvilket doch förrige possessores, som godzén
förläningzvijss innehafft hafva, eflfter kongl, resolutioner
hafva varidt berättigade; altså anholler hooss Kongl. Maij:tt
Ridderskapet och Adelen underdånigst, att een sådan stadh
icke vijdare kongl, resolution må till godo niuta, uthan
riddersmannen å den orthen må hugna sigh vedh den frij-
heet och rättigheet, som andre af Ridderskapet här i rijket
ähr effterlåtin.1
Bil. 12.2
Oppa Kongl. Maij:tz vår allernådigste Ko-
nungz och Herres samptlige Rijkzens Ständer
tillställte och öfverlefvererade proposition ähr
Ridderskapetz och Adelens sampt Krigzbefelletz
underdånige svaar och oförgrijpelige betenkiande.
Actum Stockholm den 3
Såssom högstbemälte Kongl. M:t så i betrachtande af
Ständernes egne åstundan och uthi sist öfversedde regeringz-
form giorde sluuth, att effter hvart tredie åhrss förlåpp
een Rijkzdagh hållas skulle, som elliest i anseende till
nährvarandhe tijders vidt uthseendhe tillståndh sampt een
och annan fäderneslandhetz ahnlägenheet häfver för råd-
1 Marginalanteckning: Bör insereras i Ridderskapets och Adelens besvär.
2 Prot. sid. 269. — Koncept, rättadt efter det i Riksarkivet befintliga
originalet, som har följande påskrift: Insinu[erades] d. 29 Julij anno 1668.
3 Tomrum för datum.
Bilagor.
517
sampt ehrachtadt Rijkzens Ständer att sammankalla och
nest een uthförligh underrättellsse och förklaring om för-
låppet af dee handlingar och ährenden, som sedan sidst
liåldne Rijkzdagh hafva påförde varit och så vähl rijkzens
invertes välfärdh som des heeder, värn och säkerheet uthan
effter kunna angå, föra dem till sinnes rijkzens närvarande
tillståndh och Ständernes trogne och samhällelige öfver-
läggiandhe, hielp och iinderstödh i nådher ansökia uthi dee
stycken, som desse tijders beskaffenheet fordra och till
fäderneslandetz allgemehne vältrefnadt jämbvähl här effter
synes ländha; altså hafva sådan Kongl. Maij:tz nådige
kallelsse till hörsambst föllje des trogne undersåtare af
rijkzens Ridderskap och Adell medh Krigzbefellet sigh i
underdånigheet här inställt och näst een trooplichtigh
hugnadt öfver Kongl. Maij:tz hällssa, önskelige tillväxt
uthi alle christ- och konglige dygder sampt fredhsamma
och lyckelige regemente under Hennes Kongl. Maij:tz, rijk¬
zens Enckiedråttningz, des högtähradhe kiere Fru modhers
sampt den Kongl. Regeringens höge omvårdnat och stoora
åhuga till samptlige Rijkzens Ständers roo-, trygg- och
säkerheet, hvilken allmenne glädie Gfudh altzmechtig, till
des helga nampns ähra, behagade medh all långvaraehtig
och lyckosam stadigheet becröna, skattadt des trooplichtige
skylldigheet lijkmätigt medh nährvarande underdånige svar
till ofvan högstbemälte Kongl. Mafj:tz allernådigste sampte-
lige Rijkzens Ständer förestälte proposition inkomma.
m-
Först och främbst medh all underdånigh vördnadt och
tacksamheet ehrkennandes den höge och osparde försorgh,
oförtrutne möda och försichtige vachtsamheet, som Kongl.
Maij:t alt sedan sidste Rijkzdagh hafva förmedelst Hennes
Maij:tz rijkzens Enckiedråttningz sampt den Kongl. Re-
geringenss trogne bearbetandhe användt uthi alle dee ahn-
gelägenheeter, som fäderneslandet i anseendhe till andra
konungarijken och länder i naboskapet eller elliest i chri-
stenheten häfver kunnat hafft att i acht taga, antingen
medh godh vänskapz och förtroligheetz förehållande eller
missförståndhz och irringars afrödiande, och det i föllje af
ett vist afskedh, förmedelst Stendernes uthskått på sidste
Rijkzdagh fattat och Kongl. Maij:t effter sakernes be-
518
1668.
skaffenheet till att skicka och värkställigt göra förtrodt
och i händer updraget.
Enkannerligen förmärka Ridderskapet och Adelen sampt
Krigzbefellet medh största förundhran och beröm den högt
beprijslige försichtigheeten, hvilken Kongl. Maij:t häfver
låtit påskijna uthi det missfbrståndh, som emellan Konungen
i Engelandh och Generalstaterne af det föreenadhe Neder-
landet i förledne åhr upväxte och omsijder till ett offent-
ligit blodigt siökrijgh uthbrast, hvar medh Kongl. Maij:t
af begge strijdande parter ne om hielp och vapnelagh blef
anmodat; och der een stoor dehl af angräntzande potentater
och furstar sigh hvar till sitt partie slogo och medh krigz-
författningar ofredzlågorne oppbläste och förökadhe, häfver
lijkvähl Kongl. Maij:t —- oachtat dhe orsaker, som kunde
gifva anledningh att ihågkomma dhe oförrätter, som fä¬
derneslandhet af Generalstaterne een tijdh bårthåth vore
tillfogadhe, jämbvähl och det tillfälle Kongl. Maij:t kundhe
vedh så fatte tijdhernes beskaffenheet hafva hafft någen
större fördehl att afvinna stadhen Brehmen, som i medier
tijdh förmedelst des mothvillja och sijdovördningh hade
förorsakat Kongl. M:t att medh macht och beväpnadt handh
sökia till att tvinga dem till een skiähligh lydno ■— medh
heela christenheetens beröm och ett odödeligit låfordh sampt
begge strijdande partijers, så Engelandhz som Hållandhz,
störste nöije och uppå begges deras anhållandhe om me¬
diation förmedelss des till Engelandh afskickadhe Legater
sampt medh flere mediatorer och principal paciscenternes
Ministrer uthi Breda tillhopa kommit och fredhen dem
emellan till ett ändteligit sluuth bearbetat, effter som Kongl.
JVlaij:t och i medier tijdh den medellvägh till staden Breh-
mens näpst och befreedande häfver funnet, som dee tijders
beskaffenheet nödhvändigt synes fordra.
Ridderskapet och Adelen sampt Krijgzbefellet kunna
och noghsampt intaga dee vichtige orsaker och skiähl, som
Kongl. Maij:t häfver beveckt att än vijdare uthi des Tyske
provincier bijbehålla det Brehmiske krigzfolcket och af-
vachta, hvadh beskaffenhet som det nya oväsendet, emellan
Franckerijket och Spanien upvuxit, kunde af sigh föda
och jämbvähl uthi Kongl. M:tz rådhslagh och företagande
förorsaka, skiöniandes i lijka måtto deruthinnan Kongl.
Maijitz synnerlige försorgh, att när andre näst gräntzande
Bilagor.
519
machter begynte småningom att taga sigh värket ahn och
tillijka medh dee strijdandhe parterne sielfve sökte att
draga vijdare aflägne i speelet medh sigh, så att der af
een allmen tvedrecht i Europa syntes villja uppkomma,
då häfver Kongl. Maij:t icke allenast stådt på sin vacht,
uthan och vijnlagt sigh om, att bemälte befahrande onda
måtte blifva förekommit och afvärdt, fördenskull uppå
Frankerijketz och Spaniens försporde frijdelige uppsåth,
förmedels sammanträdande medh Engelandh och Hållandh
och ett serdehles der öfver författadt förbundh, bemälte
fredzvärk så vijda befordrat, att det till een ändtelig
richtighet ähr kommet, Konungen i Eranckerijke effter sin
giorde förklaringh nådt sitt nöije, Spanien genom afträ-
dandhe af den dehl i Nederlandhen, som Frankerijke i för¬
leden sommar hade vunnet, frijat dee öfrige sine länder,
så att ehuruvähl sielfva hufvudhtvisten, som krijget för-
orsakadhe, orördh och uthi sitt förra ståndh lembnadt ähr,
lijkvähl det gemena bästa af heela christenheeten icke
synes vara ringa befrämjat.
Att dee tvister och irringar, som vedh förra Rikzdagh
emellan Kongl. Maij:t sampt rijket och Tzaren af Muschou
voro upkombne, ähre förmedelss begges fullmächtiges sam¬
mankomst uppå grentzen vedh Blyss åminne på nytt bij-
lagde och uthi ett skriffteligit instrument förafskiedat, huru
medh ett och annat i tractaten, som Muschouviten ville
gifva någen vidrig uthtydningh, skulle blifva hållet; såssom
och medh Komingen i Danmarck och Pohlen alt sedan all
nahboligh vänskap ähr hållen, och Pohlen des uthan om all
möijeligh hielp och undsättningh emot hele christenhee-
tenes fiender deras naboer förvissat; — dett altsammans
förmärker och Ridderskapet och Adelen sampt Krigz-
befället härflyta af Kongl. Maij:tz aldrigh nogsampt be-
prijsslige nijtt om fäderneslandetz befredande uppå alle
sijdor, serdehles när dhe der bredevidh betrachta, huru
Kongl. Maij:t igenom des Ministrer uthi det Romerske rijket
häfver låtit bearbeta till alt, som des vällfärdh häfver kunnat
fordra, och alla des rådhslagh sålunda föra låtit, att hvar
och een häfver förmodeligen kunnat skiönja, det Kongl.
Maij:t häfver sökt att underbyggia och styrkia eenigheeten
hemma, friden uthan till och i det öfrige all godh ord-
ningh och hvars och eens vällfångne rätt, hvilket alt
520
1668.
klarare kan förmärkias så af det defensive förbundh, som
nu nyligen medh Keijsaren är slutit, som elliest af dee
andre förbundh, sorn medh Chur-Saxen sampt Chur-Cölln
och Brandeburgh sampt Fursterne af huuset Ltineburgh och
Hessen-Cassell äro upprättade, att förtijga den gloire Kongl.
Maij:t tillväxt är förmedelst det arbitrium och uthslagh,
som Hans Maij:t blef anmodat om och värkeligen giorde
uthi den emellan Churförsten af Phaltz å den ena sampt
Chur-Maintz medh des adhserenter å den andra sijdan up-
växte tvisten och strijdigheeten. — Ofver hvilket alt Rid-
derskapet och Adelen sampt Krigzbefället orsak hafva sigh
först och främbst så mycket mehra hugna och frögda och
derföre Kongl. Maij:t betacka, som dee besinna alt sådant
vara ett ögonskenligit teckn och bevijs till Kongl. Maij:tz
hööga vaaksamheet, flijt och omvårdnat om fäderneslandets
rooligheet, säkerheet, värn och beröm hoos alle nationer
i Europa; och der hoos icke allenast Grudh altzmechtigh
trooligen åkalla, det hans gudom melige allmacht nådheligen
tächtes än vijdare förlähna Hans Kongl. Maij:t hällso-
samme rådh och krafftigt bijståndh att alt vähl och lycke-
ligen igenomgåå, uthan och förklara sigh såssom rättrådige
undersåtare beredvillige och skylldige Kongl. Maij:t medh
deras trogne rådh och undsättningh bij springa uthi dee saker,
som kunna här effter fordras och af nödhen vara till rijk-
zens vällfärdh och säkerheet i anseendhe af ett eller annat
tillfälle, som nu synes villja yppass, varandes dee rede-
hogne sine underdånige tanckar der om i den måtton up-
täckia, när dem i föllje af Kongl. Maij:tz tillsäijellsse dhe
skriffter och handlingar, som till een sådhan deliberation
behof giörs, blifva i nådher meddelte.
II.
Bredevedh den lycksaligheet, som Ständerne förmedelst
Eders Kongl. M:tz höghförsichtige rådh, förde mogne con-
silier, salutare och till tijderne vähl lämpadhe författningar
medh hugnadh skönja richzens uthlendske affaires väll-
stånd, så gifves dem icke mindre orsak sig och derföre at
frögde, det jembvähl alle saker inom landz till heela rijketz
bästa, heder, floor och conservation ähre vordne styrde och
handteradhe, att det som bådhe den allmenne inviolable
vallfärden så vähl som hvars och ens förkåfringh i syn-
Bilagor.
521
nerheet hafva kunnat befrämja, ähr medh största åhuga
herömbligen vordet mesnagerat och i acht tagit; hvar vedh,
såssom Hans Kongl. Maij:tz vår allernådigste Konungz och
Arffurstes egen höga persohns vähl förspordhe godhe upp-
fostrandhe och till åhren och förståndet, förnembligast uthi
vår reena christeliga troo och hvarjehanda konungzliga
dygder och öfningar, tilltagande förkåfringh ähr grunden
och fundamentet af all den vällfärdh och beständige säll-
heet, som heela rijket och så många tusende siählar kunna
i framtijden hafva sigh att promittera och håppas, altså
lefva Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefellet uthi
den underdånigste tillförsichten, det Hennes Kongl. M:t
och den högloft. Kongl. Regeringen medh denne importante
omsorgz vijdare continuation icke allenast sigh sielf till
odödelig ähra och beröm, men och oss sampt posteriteten
till plichtskyldigst veneration och tacksamhet obligera be¬
haga. Richzens gräntzors frijdelige bevahringh, alle Stän-
dernes inbyrdes sämja, godhe förtroendhe, åthnöije och roo¬
ligheet länder icke mindre till E. K. M:tz städzevarande
och så länge verlden står oförgengelige gloire, som med
ett så christeligit, högförsichtigt, rätrådigt och civilt rege¬
mente tet märkeligen styrkt och befremiat häfver.
Och hafva Ridderskapet och Adelen sampt Krigz¬
befället serdeles orsak sig på thet högsta att glädia och
teröfver hierteligen gratulera, att E. K. M:t häfver och så
framför alt annat uti sielfva verket vijst des berömverdeste
zéle och nijtälskan ved vår christelige religions och des
obefleckade renhetz conservation, hvar hoos E. K. M:t icke
allenast effter Ständernes underdånigste begäran häfver
sökt att taga det i acht, som religionsstadgan förmår, uthan
och den samma medh een ny förordningh förbättrat uthi
det, som antingen någon vijdare åthvahrningh eller klarare
uthtydellsse syntes fordra, öfver hvilket Eders Kongl. M:t
häfver sedan beordrat alle, som någon dess befallningh
anförtrodt är, att hålla alfvahrligen handh, det och för-
modeligen lär vara af them tilbörligen effterkommit. Rid¬
derskapet och Adelen sampt Krigzbefellet önska och ännu,
att E. K. M:t[s] häruthinnan förde försichtige visée och
ögnemerkie måtte vedh sättet af des yttermehra execution
med den alfvarsamheet och till rikzens förkåfring använde
vahrsamheet blifve menagerat, att thet kundhe lända till
522
1668.
uppbyggellsse sampt vår rena och igenom så svåre krig för¬
svarade christelige troos och läras styrkio och bevaring emot
hvarjehanda insmygande anstöter, hemlige meneer och under-
stemplingar. — Ordningarne om eeder och sabbatzbrååth,
som på någre förre rnööten hafva varit omtalte, dem Eders
Kongl. Maij:t nthi een viss form till Ständernes godt¬
finnande nådigst häfver affatta låtit, hafva Ridderskapet
och Adelen sampt Krigzbefellet låtit sigh föreläsa och
venerera medh största devotion Eders Kongl. Maij:tz der uthi
vijste gudelige och berömmelige intention; finna jemväl
sielfva saken uthi sigh vara nödigh och hällsossam, allenast
såssom sättet af des värkställigheet och the bråtzliges af-
straffande genom arbitrerande synes draga the svårheter
medli sigh, att hvad så lofligen af Eders Kongl. Maij:t
intentionerat är, icke väl skall kunna nå sitt föresatte måhl
utan een eller annan befahrande olägenheet, så hafva
Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefellet medh Eders
Kongl. M:tz allernådigste tillåtellsse, then allerunderdå-
nigste respect förbehållandes som the på denne Eders Kongl.
Maij:tz förordning doch billigen bära, Eders Kongl. Maij:tz
allra visaste omdömen på det ödiniukeligste velat hemställa,
om icke Kongl. Maij:t för desse här korteligen berörde och
andre omstendigheter så vähl som effectens ogörligheet skull
tächtes allernådigst sig behaga låta, att mehrbemälte ord¬
ning må blifva afbeden och af nåde opphäfven. The göra
sig then visse allerunderdånigste tillförsicht, att Eders Kongl.
Maij:t thet nådigste förtroende till them häfver, att the,
hvadh heller är, å theras sijda intet skola någet låta fehla
af thet, ther kan lända både till deras eget reglement,
men och serdeles deras husfolkz och betientes vederbörlige
och alfvarsamme disciplin uthi detta och alt annat, som ett
ehrebart och gudeligit lefverne befordrar.
Näst det vällståndh, som rijket och Eders Kongl. Maij:tz
underdånigste undersåtare vedh den christelige evangeliske
lähras reena och oprsejudicerade öfningh och des beskierm
sigh uthi befinna, fölljer derhoos Eders Kongl. Maij:tz låf-
värdigste försårgh för justitien och des rätta administration
och skijpandhe, hvar vedh Eders Kongl. M:t högsta be¬
römmet så vähl af ett christeligit som mildt och rätt¬
rådigt regemente hoos denne och tillkommande verlden
medh god skähl tillkommer och behåller.
Bilagor.
523
Siölagen, sorn på seneste Richzdagh af samptl. Rijckzens
Ständher var begiärat och nu af trycket publicerat och
uthgången ähr, finna Ridderskapet och Adelen sampt Krigz¬
befellet bestå och vara grundat på dee vichtige stöder och
regler, som rickzens considerableste tarf vedh kiöphandelen
och commercierne nödvendigst reqvirerer, hvarföre Ridder¬
skapet och Adelen sampt Krijgzbefället samma siölagh för
een tarfvelig och nyttigh stadga och lagh nu och i till¬
kommande tijder här medh frijvilligen antaga, vederkenna
och respectera vehla.
Medh lijka underdånigh hörsamheet hafva Ridderskapet
och Adelen sampt Krigzbefellet sigh företagit Kongl. Maij:tz
placat öfver interesserne, finnandes underdånigst det så
christeligen och vähl vara fattat, att thet Kongl. Maijitz
förrighe nijt om des trogne undersåteres bästa och upp-
rätthållandhe medh skylldigst beröm och tacksamheet icke
ringa formerar, i ty alt otillbörligt åkrandhe ther igenom
nu mehra blifver hemmat och betaget. Om och Kongl. Maij:t
allernådigst behagadhe, att interesserne till 6 pro cento
blifva modererade, såssom och, underslef att förekomma,
then alfvahrlige åthvar[n]ingh ther tillfoga låta, att öfver-
trädaren medh dubbelt så stort straff, som thet contra-
herade capitalet medh interesset tillhopa räcknadt sigh
belöpa kan, måtte belagdh och exeqverat och än ther
ofvanpå som een kongl, förbudhzbrytare afstraffat blifva,
skulle thet märkeligen ett så låfligit värkz inrättande
understödia.
Den mycket beprijslige åstundan, som forne Sveriges
högloflige Konungar offta hafva lagdt grundvahl till för¬
medelst mått och vichtz stadiga, rätta och obehindrande
lijkheet öfver heela rijket och des underliggande provin-
cier, men för tijdernes och andre concurrentiers hinder
skull icke häfver kunnat till fullbordan befordras, det
samma häfver Kongl. Maij:t till alla Rijkzens Ständers
enhellelige underdånige åthnöije nu perfectionerat och full-
kombnat; vela och så inthet tvifla, medh mindre noga in¬
seende och strängh handh der öfver hållen blifver, att alt
sådant må vinna sin tillbörlige execution och efftertryck.
Hvadh här vedh oförgripeligh kan vara att påminna, lär
inthet underlåtas Kongl. Maij:t allerunderdånigst att in¬
sinuera.
524
1668.
Öfver bancoväsendet måste Ridderskapet och Adelen
sampt Krigzbefellet theras allerunderdånigste betänckiande
någet heroo låta, så länge och intill des dhe kunna få och
bekomma een närmare information om thet, som samma
nödige värk här till häfver studsat och uhr sitt rätta låpp
försatt, då dhe sedan medh mognare skiähl theras väll-
mente tanckar om des redressement och beständigare in¬
rättande förmodeligen beqvämma lära, kunna sammanfatta
och Kongl. IVIaij:t allerunderdånigst föredraga.
Den berömblige reflection, som Kongl. Maij:t har hafft
pa dhe gamble Svears och Grötars effterlembnade antiqvi-
teter och monumenter, i synnerbeet dhe uhråldrige konun¬
gars och hieltars griffter, tumuler och högar, dem Kongl.
Maij:t genom des allernådigste placat haar befalt att opp-
leeta, antekna och under des kongl, protektion och försvar
för all vidare vanvyrdnat, åverkan och ödeläggningh att
taga, meriterar och icke mindre låf och tacksam ihug-
kommellsse; och recommendera Ridderskapet och Adelen
sampt Krigzbefellet allerunderdånigst Kongl. Maij:t thet
till all forderligh ytterligare befrämian- och handhållande,
tillbiudandes sigh medh vederbörligh flijt och åhuga att
vela Kongl. Maij:t här vedh hörsambligst tillhanda gå medh
alt hvadh som the ther till tienligit på hvar sin orth
kunna finna och oppleta.
Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefellet hafva
och så medh serdeles underdånigste contentement förmärkt,
huru högt Kongl. Maij:t vedh förflutne fahrlige siökrigh
förmedels försichtige och tijdige radh häfver effter all giör-
ligheet understött des troo undersåteres handell och van¬
dell och tillförsslen ifrån fierran aflägne landh och orther
mitt i sielfva krigzlagan således befordrat, att och den
allmenne nyttige vahran saltet för fast ringare prijs och
värdhe här än annorstädes hoos rijksens grannar och naboer
har kunnat tarfveligen ehrhållas; och venerera icke allenast
thet medh allerunderdånigste tacknembligheet, men ock
Kongl. Maij:tz här vedh bevijste rundheet och egne benåd-
ningar emot the fattige, som ofehlbart lär blifva androm
till effterdömme, the ther lofordh hafva vela af een mildh
och misskundsam öfverheet.
Kongl. Maij:t häfver och icke mindre försichteligen än
rättrådeligen låtit undersöka, huru dhe, som medh privilegier
Bilagor.
525
hafva i åthskilligh måtto varit benådade, kunna hafva tiU
deras eget bästa och tillijka den gemene nyttans möijelige
forkåfringh effter deras embne och förbindellsser det samma
effterkommit och fullgiordt, hvilket så vähl som och att
Kongl. Maij:t oss ytterligare tillbiuder des allernådigste
benägenheet till undersåternes uppkombst och välltrefnadt,
förplichtar dem nu mehr till beständigh kierlek emot Kongl.
Maij:t, effter som denne och alle dhe förrige höghvijse och
medh så nådigh vårdnat giorde författningar gifver them
sufficiente och starke prof af ett sällt och lycksaligt rege¬
mente, uthi hvilket ingen ting ähr förglömdt och effter-
lembnat, som till rijkzens forkåfringh och thet gemena
bästa behöfves och tiena kan.
Och såssom Ridderskapet och Adelen sampt Krigz¬
befellet medh vyrdnat och behörige åtanckar sigh elliest
veeta att påminna, huruledes icke allenast förrige Konungar
rijket medh många helsosamme stadgar och förordningar
hafva försedt, uthan och Kongl. Maij:t sedermehra dehls
gamble förnyat och förbättrat, dehls och dem medh någre
flere och till tijderne bättre lämpade och beqvämmade
tillökt, altså är them och desto okiärare att förnimma,
det dhe samma icke som vederbör blifva uthi observance
håldne, der lijkvähl bådhe landetz allgemena nytta och
upkomst så vähl som förnembligast Kongl. Maij:t och
richzens höga heeder och respect der under merkeligen
verserar. Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefellet
bedia underdånigst, att Kongl. Maij:t det misshagh, som
bredevedh regementzbördans svårheet Kongl. Maij:t af
denne negligence kan hafva tillväxt, icke ville ett så låf-
ligit företagande hindra låta, såssom the och uthi theras
ståndh Eders Maij:tz konungzlige myndigheet, som vedh
bemälte stadgars alfvahrlige execution heroor, medh deras
vederbörliga maintien och handhållande effter högsta nöd-
torfft altidli att understödia sigh plichtskyldigst skole an-
befallat vara låta, lijka som och the sielfve alldrig lära
sigh undandraga them tillbörligen att respectera och efter¬
lefva. Förmoda och att executionsordningen i the terminis
blifver satt och författat, thet uthi executionen så på ett
som annat ingen brist mera må kunna finnas, men att then
uthan anseende af perssonerne och indifferenter må forder¬
ligen vinna then effect, som anten straffet af stadgernes
526
1668.
öfverträdellsse eller och the måhl, som elliest effter lagh
afdömbde ähre, skiähligt fordrar och reqvirerer; villiande
vidare medh dheras underdånigste betenckiande der öfver in¬
komma, när samma ordningh dem communicerat blifva kan.
Iblandh alle andre högvichtige och beröm värdeste rege-
mentzalfairer, som Kongl. Maij:t så vähl ved sielfva richzens
styrelsse, som des altidh föruthgående höghförnufftige deli-
berationer och rådhslagh med Ständernes största hugnadt
och contentement häfver tächtz att befordra, ähr denne
iblandh dee förnembste, att Kongl. Maij:t sigh rijkzens
lagz genomseendhe och förbättrandhe har i nådher velat
recommenderat vara låta; och är Ridderskapet och Adelen
sampt Krigzbefellet vähl tillfredz, att thet vedh Kongl.
Maij:tz ther öfver giorde allernådigste proposition må för¬
blifva, uti den underdånigste tillförsicht att bemälte lagz
revision, then ther allareda så vähl påbegynt är, må
jempte straffordningens inrättande som een högnödvändigh
dehl af justitien utaf förfarne, vitre och snälle mann, som
anten allareda ther till kalladhe ähro eller här effter för¬
ordnade blifva kunna, uthi desse Kongl. Maij:tz omyn¬
dige åhr så utharhetad och fullkombnat blifva, att vedh
Kongl. Maij:tz Gudh gifve lyckelige ahnträde till rege¬
mentet den samma kundhe vara färdigh, medh Kongl.
Maij:tz och Rijkzens Ständers samtyckio att vedertagas
och confirmeras.
Uthi lijka underdånigh meningh ähr Ridderskapet och
Adelen sampt Krigzbefellet och om kyrkeordningen, att
den samma för åthskillige considerable skiähl skull må af
ther till beqvemlige och lärde män, så vähl laicis som
elericis, emedan then begge parter concernerar oell angår,
så blifva öfversedt och utharbetat, att then jembvähl till
förbemälte tijdh i sin fullkomnheet sättias och fastställas kan.
Förmyndareordningen häfver Ridderskapet och Adelen
sampt Krigzbefellet ochså i behörigh consideration hoos sigh
komma låtit, hvilken så försichtigt och vähl ähr författat,
att then ingen förbättringh kan behöfva; allena hafva Rid¬
derskapet och Adelen sampt Krigzbefellet effter den anled-
ningh, som Kongl. Maij:t sielf ther till allernådigst har
gifvit, någre små påminnelser ther vedh oppsättia låtit,
som the ingalunda tvifla medh mindre ju varder förmärkt
och uptaget, såssom thet och vähl meent och intenderat ähr.
Bilagor.
527
Yäxlerättens innehåldh hafva Ridderskapet och Adelen
sampt Krigzbefellet jembvähl gior dt sigh informerat om och
effter des noga öfverläggiande funnit then i sådanne terminis
stält vara, att the stoor orsak hafva Kongl. Maij:t[s] i så mångh
annor måtto renomerade vårdnat om des undersåteres skicke-
lige handtering och icke mindre här uthi att berömma och
prijsa. Och vedertaga fördenskull samma växlerätt medh
skyldigst respect som ett nödigt och nyttigt värk, thet alla
och hvar och een som vederbör billigen häfver att effterlefva.
Ehuruvähl och ingen ähr, som icke medh största beröm
och respect måste bekenna Kongl. Maij:tz nådigste intention
och förslagh om ett omslagh till een prompt betahlningh.
som uthi andre vällbestälte regementer bruke!ige ähre, högst
vara important och hälssosampt, lijkvähl såssom Ridder¬
skapet och Adelen sampt Krigzbefellet icke äre informerade
om sielfva sättet och particulariteterne, som vedh des in¬
rättande och uthförande kunna komma i consideration, altså
ähr them svårt att afsee, huru detta mycket nyttige värk
nu så strax skulle vara att sättia uthi effect; doch hålla
Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefellet oförgrijpe-
ligen ther före, att der Bancou kunde på säkrare och stadige
fötter blifva uprättat, all onödigheet och öfverflödh för¬
medelst kläde- och andra flere slijke ordningars noga och
rätta observance hemmat och tillbaka drifven, myntet kan
tillväxa och förblifva i landet och interesserne affalla, så
att medell och embne blifva kan till goodh betalningh,
skulle denne helssosamme ordning förmodeligh medh större
frucht kunna incamineras. Der till medh hafva Ridder¬
skapet och Adelen sampt Krigzbefellet fäst deras under¬
dånigste håpp och tillförsicht på Kongl. Maij:tz altidh för-
spordhe höga nåde, att effter som mången af deras ståndh
inthet annat häfver att ålijta än den löhn han åhrligen
kan förtiena, Kongl. Maij:t förthenskull och vedh thet
samma allernådigst låter een richtig- och visshet giöras
medh löhningerne; och att detta omslag således inrättat
och menagerat blifver, att adelige privilegier icke måtte
therigenom prsejudiceras, till hvilken ända the ochså under¬
dånigst vela afbijda Kongl. Maij:tz nådige vidare project,
huruledes detta omslagh kan stå att introduceras och fort-
sättias, då dhe vijdare medh deras underdånigste betenc¬
kiande ther om hörsambligen att inkomma ehrbödige ähre.
528
1668.
III.
Utaf den nådigste commnnication, som Ridderskapet
och Adelen sampt Krigzbefellet skedd ähr, om heela rege-
mentetz så utli- som inrijkes förde berömblige och lycke-
samme styrellsse, jämbväbl dhe sälsamme och vidt uth-
seende conjuncturer och besvärligheter, hvar utbi Kongl.
Maij:t medb alldrig nogb berömmande försichtigheet des
rådhslagb häfver måst föra och them, effter som tijdernes
förändring thet hafva kunnat vedh handen gifva, till affai-
rer[n]e applicera och lämpa, linna Ridderskapet och Adelen
sampt Krigzbefellet nogsampt Kongl. Maij:t icke uthan
stoor mödha och bekåstnadt thet hafva kunnat alt så vähl
igenomgå och till ståndh bringa; kunna och så fuller effter-
tenckia och besinna, att igenom dhe anseenlige och åth-
skillige der till brukadhe kostbahre gesantskap och be¬
skickningar och så vähl till manskap som medell förtärande
krigzförfattningar Cronones ränttor och ingeld skall vara
till een stoor (lehl åthgången, i synnerheet och att landz-
regementerne till falk och manskap ähre aftagne och för¬
svagade blefne; uthi hvilke begge dehlar såssom ternblig
brist och afsaknadt kan finnas, och rijkzens vijdare säker-
heet, värn och beståndh tijdige hööter här till kräfver
och fordrar, altså hafva Ridderskapet och Adelen sampt
Krigzbefellet nu som tillförene gierna och billigt låtit
sigh desse fäderneslandzens remonstrerade tarfvor gåå till
hiertat och varit på the medell och uthvägar betenckte,
hvar medh Kongl. Maij:t i så måtto behörigen och kraftigt
kunne grijpas under armarne, såssom trogne undersåtere
och patrioter teras plichtskylldigheet tillföllie altidh Kongl.
Maij:t och fäderneslandzens tienst theras egen nödhtorfft
föredragandes, och ehuru dhe noghsampt höge skiähl hafva
att underdånigst bedia Kongl. Maij:t om förskoning medh
någen utskrifning, således att få nyttia den sällheeten
Grudh them nu några åhr bårthåth medh fredhen beskiärat
häfver, lijkvähl i regard af tijdzens fahrligheet oell att
rådhslagen i verlden ähre föränderlige, så att the icke
tillåta att förtroo sigh och lijta på någen tryggheet, hafva
the nu för denne gången velat bevillia till nestfölljandhe
tvenne åhrs uthskrifningh, såssom 1669 och 1670; och det
Undh doch nådeligen afvände, att nöden så hårdt påträngia
Bilagor.
529
skulle, ähre the öfverbödige att jämbväl der tilläggia det
tredie åhret, som ähr 1671, att uthi alle tree desse åhren
må uthskrifningh skee på sätt och vijs, som 1664 bevilliat
och beslutit blef, allenast att för alle åhren inge penningar,
uthan sielfva manskapen till militiens och regementernes
förstärkning och upprättande uthlefvereras och emottages.
I dessa tree åhrs uthskrifningh räknas tiugu frällsse uthom
råå och röör emot tijo skatte och crono, som vahnt ähr,
Adelens odhe och betientes hemman jempte försvarskarlar
och andre tienare effter privilegierne frijkallade, men alle
löösdrifvare vare sielfskrifne. — Ridderskapet och Adelen
sampt Krigzbefället i Skåne uthlåfva här emot att richtigt
vela uthgiöra deras knechtehåll, som ähr två knechter af een
häst, doch sålunda förståendes, att så länge den knechten,
som utgifves, ähr i tiensten, skall ingen vidare fodras, men
skatte och crono undergå samma villkor vedh utskrif¬
ningen, som ordinarie öfver heela rijket observeras. Dhe i
Hallandh af frällsset begrijpas under samma ordning som i
Skåne, allenast dhe donerade, kiöpte och förpantade förblifva
vedh det contract, som med dem i Dråttningh Christinae tijdh
ähr vordet opprättat. Båhuus lähn, som hafva deras båtz-
mänshåldh, eximeras effter valmén ifrån utskrifningen.
Den andra dehlén om medell och undsättningh hafva
Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefellet i lijka måtto
tagit uti noga betenckiande, och såssom Kongl. Maij:t för¬
medelst ett serdeles skriffteligit instrument des nådige
tanckar ther om har them vedh handhen gifva låtit, så
hafva the och medh underdånigste veneration det samma
upptagit och uthi förstone hafft theras afseende på nogen
uthvägh, hvar igenom Håfrätterne icke mindre än Lagmän
och Häradzrätterne kunna komma till någen viss och sta-
digh räntta, der uthaf dhe oförrycht försörjas och under¬
hållas kunna. Synnerligen hafva the ther vedh vändt theras
ögon på thet föreslagne charta sigillata, uthi hvilken så
vähl som i all annor måtto the gerna till Kongl. Maij:t[sj
nådigste villia sigh underdånigst hafva foga velat, om icke
åthskillige svårheeter sigh dervedh hadhe yppadt, hvilka
så vähl som dhe raisons, uppå seneste Rijkzdagh här emoth
ähre blefne framdragne, förahnlåta Ridderskapet och Adelen
sampt Krigzbefellet Kongl. Maij:t underdånigst att bedia,
det dhe der medh i nådher förskonte blifva måtte.
Sv. RiddersJc. o. Adels riksd.-protX. 1668. 34
530
1668.
Till slättens reparation och Tälljegrafvens förfärdi¬
gande hafva Kidderskapet och Adelen sampt Krigzbefellet
sorn till tvenne allmenne nyttige värk och nödhvendig-
heeter sig underdånigst således resolverat, att vela uthi
nästfölljandhe tvenne åhr, sora ähr 1669 och 1670, uthi
ett för allt ett vist utgifva på samma sätt och under lijka
villkor, som skepzhielpen 1664 uthlåfvat blef, nembligen een
daler sölfvermynt af hvar skattelagdh heel gårdh, tu halfva
och fyra fierdedehls om een heel, och i Finland ett gärde-
mantahl emot een heel gårdh här i Sverige bereknadt, sätes¬
gårdar, rå och röör sampt ödeshemman undantagandes,
och förmedlingerne effter proportionen achtadhe, och medh
detta forbehåldh att denne hielp, som the således hafva
velat skäncka och effterlåta, nu eller i framtijden eij må
lända them till någet förfångh, conseqvence och ingrep
emoth theras vällförvärfde privilegier. — Kidderskapet och
Adelen sampt Krigzbefället af Skåne, Hallandh, Blekingh
och Båhus lähn ähre och underdånigst ehrbödige att låta
denne bevillningh öfvergåå deras böndher, doch uthom säthe-
gårdarne och dee, som der till vekedagzverken göra pläga,
aldeles som skepzhielpen på seneste Richzdagh bevilliat
blef, dragandes det allerunderdånigste förtroende till Kongl.
Maij:t, att effter dhe hafva till fästningernes bebyggiande
och fortificationsvärken dersammastädes bevilliat een con-
tribution föruth, hvilken dem försäkrat ähr att skola blifva
afdragen uthi dhe hielper, dee på denne Richzdagh tillsäija
kunde, att sådant altderföre dem i nåder må blifva hållit
och effterkommit.
Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefellet göra sigh
underdånigst förvissadhe, det Kongl. Maij:t allernådigst
låter sigh den förordningh behaga, att desse medell, som
således öfver heela rijket och des provincier skola uthgå,
må blifva allena till desse usus odistraherade bijbehåldne,
enkannerligen att Tälljegrafven för des importante com-
moditet och nyttigheet skull må förmedelst störste dehlén
af desse medell ju förr ju heller blifva förfärdigat; för¬
modandes Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefellet,
att såssom dhe förnembligst hafva varit öfverbödige att
uthfästa denne gåfvan, dhe altderföre medh deras och des
bönders farkåstar, båtar och hvariehanda siötygh måge fram-
dehles vedh genomfahrten vara för all uthlaga och tunga
Bilagor.
531
frijkalladhe och förskonte, varandes här hoos underdånigst
uthi den tillförsicht, det Kongl. Maij:t allernådigst den
anstalt ställa låter, att jembvähl een richtigheet och viss
efterrättelse framdeles dem må meddelas, huru desse medell
kunna vara till desse tarfver och värken emploijerade och
användhe, såssom Kongl. Maij:t Ridderskapet och Adelen
sampt Krigzbefellet på det allerunderdånigste ochså vela
hafva hembstält att låta visse perssoner förordna, som der
öfver försårgh draga och för medlens oppbördh och uth-
gifft richtigh reda och räkenskap göra kunna.
Såssom nu Ridderskapet och Adelen sampt Krigz¬
befellet uthi detta deras underdånige svaar hafva hafft
det endeste ögnemerket, huruledes dhe effter sin skyldigste
devotion kunde medh moget rådh och trogen undsättningh
Kongl. Maij:t uthi ofvanrörde propositions puncter under¬
dånigst så tillhanda gå, det om dem måtte den nådigste
tanckan fattas, att dee städze befunnes dhe allra öfver-
bödigste att för Kongl. Maij:t sampt rijkzens tienst och
vällståndh hafva ospardt bådhe lijf och all sin egendomb,
altså lefva dhe i den goda tillförsicht, att ofvanbemälte
deras underdånige påminnellsser, rådh och tillbudh medh
nådhe förmerkte blifva, och göra deras perssoner sampt
heela ståndh och vällfångne privilegier hoos Kongl. Maij:t
så mycket mehra till det bästa recommenderade, som dhe
i föllie af sin skylldige plicht tänckia till att städze
förblifva
Kongl. Maij:tz
Trooplichtige och underdånige tienare och
undersåtere.
På samptlige Ridderskapetz och
Adelens sampt Kriegzbefelletz vägnar
pro tempore Landtmarskalk
JOHANNES GyLDENSTIERNA.
532
1668.
Bil. 13.*
RiddarhusfisTcalen Jakob Johanssons memorial till Adeln.
Högvälborne, välborne, edle och välbördige,
nådgunstige Herrar samptl. det högl. Rijksens
Ridderskap.
Hans Excell. välborne Hr Landtmarskalken med Rijk¬
sens bögl. Noblesse kan jag ved närvarande tillfälle icke
mindre än å mit embetes vegnar ödmiukeligast föredraga
och påminna effterfölliande puncter, förvachtandes deruppå
i underdånigheet dess nådgunstige förklaring, såsom:
1. Hafva en god deel af låfl. Ridderskapet och Adelen,
så dee der boo utbi landzändarna, som dee her i stadhen
vijstas, icke eif t er Kgl. M:tz nådige villie och befallning
sig behörligen instält vidh Rijksdagen, uthan nu som någre
resor tillförene sig absenterat, dem undantagandes som
hafva laglige förefall heller dhe som här in loco med trägen
tienst uthi Collegierne äre engagerade. Derföre förfråges
ödmiukeligen, om dhe med 50 daler s.m:tz böter skole af¬
komma eller eij, ty då skulle mången mycket heller blifva
hemma och botha 50 daler s.m:t till Ridderhuset, än han
ville med reesor och förtähring bringa sig på 3 ä 4 gånger
större omkostnad. Alt derföre synes mig — doch oförgrijpe-
ligen — at detta i underdånigheet Kgl. M:tt blefve före¬
dragit, och inhämpta dess nådige resolution, på det at dess
rijksdagsplacater och special ordres, som sålunda negli¬
geras, kunne håfve något större vijte med sig.
2. Befinnes i synnerheet et missbruk, at dhen Skåniske
Noblessen störste deelen håfve sigh absenterat, som består
uthi 13 familier, deraf eij mehra än tvenne håfve sig per¬
sonligen infunnit, och tvenne slachter hafva begärt andra
förträda sitt ställe.2
3. Häfver jag mig serdeles öfver välbördig Otto Linde-
now at besvära, uthi ty at alla andra af hans medel häfver
för deras introduction inskrifvit i ridderhusbooken och
penningarne betalt, somlige 100 rdr och dee andre hvardera
1 Prot. sid. 278 o. 303. — Original med resolutionsanteckningar i kanten.
2 Marginalanteekning: Res. procederas efter ridderhunssordningen.
Bilagor.
533
100 daler s.m:t. Men ehumväl jag tvenne resor varit hoos
honom och halft boken med mig, häfver han doch intet
velat deruthi skrifva, mycket mindre lefverera mig någre
penningar, uthan gaf mig en sådan zedel nu senast uthi
Lundh, som her hoos in originali finnes, hvilken är så stält,
at han eij betaler den ringe promitterade summan, för än
honom lägligit faller, dy förfråges om han, som är af gode
medel, eij bör gifva 100 daler s.m:t så väll som en af dee
andre och dem betala med 4 åhrs interesse sambt proportio¬
naliter den omkostnadt, som Ridderhuset är causerat honom
och dee andre hans meddel med tvenne reesor der neder
åth landet.1
4. Förfråges om dee familier, som ankomme till Rijks¬
dagen, sedan propositionen är skeedt, eller nu her elfter
mitt i Rijksdagen, ja emoth sielfva ändan, om af dem eij
för hvar dagh bör fordras bother och huru mycket, så
frampt dee eij med laga förfall eller siöledes för mootväder
skull icke håfve för kunnat ankomma. Bortreser och någon,
för än alt är slutit, uthan special förlåf af Landmarskalkens
Excellence, huru högt den derföre bör sökias.
5. Beder jag ödmiukelig at ett uthskåt måtte blifva
förordnat, de der uthi Camfmereraren] Lars Arfwedsons och
min närvaru öfversåge dhe qvitencer, som debitorerne hade
at inbringa, och hvad dhe eij giorde fyllest emot det hvar
är skyldig, at då densamma antingen genast betaler resten
eller och till en viss termin gifver sin obligation effter den
liqvidation, som nu giöres; ellest skall den gamble för-
ähring och contributions rest mycket svår vara at bekomma,
ty anno 1656, 58, 59, 62, 65 och innevarande åhr häfver
jag giort resor uthi landzändarne [och] understundom något,
men i detta åhr af tvenne gouvernement och 9 landzhöfdinge-
dömen icke mera blifvit mechtig än 75 daler kopparmynt,
oansedt jag tillbrachte resepenningar och förtäring sielf
annan uthi 10 vekur och extraderade räkningar öfver
54,000 daler s.m:t, alt i det hopp dee skole her på Rijks¬
dagen giöra richtigt, men ännu är eij 120 daler s.m:t hos
mig inkommen aff den gamble gielden. Förfråges om den
skyldige icke bör effter proportionen betala omkostnaden.
1 Marginalanteekning : Resolutio, att skola betala så stoor discretion, som
dhe andre af hans stånd giort hafva, och dett innan nestkommande Rixdag med
50 daler böters påökning efter riddarehuussordningen.
534
1668.
Det är eij uthan, at interesset är beräknat eAfter stadgar
och kongl, breff, underdånigt här hoosfogat; doch brukes
altidh den moderation, att den, som godvilligt vill betala,
slipper med ränta ifrån Junij 1661, till dess han häfver
giort rich tigt, och den som är oförmögen, tager jag blotta
capitalet utaff; men skall jag uthsökat med process, så
räknas effter sorn stadgan gifver mig anledning, dhen och
Kgl. M:tt nådigst häfver confirmerat förvekne 1654 och
sedermera 1665.
6. Så händer och undertijdhen, att någre af det lå.fl
Ridderståndet förräkna sig uthi sine brölopsterminer, uthi
thy at dee giöres senare än nödigheeten fordrade. I detta
måhl förfrågar jag sammalunda ödmiukelig, huru dermed
skall förhållas, icke af orsak at jagh ju vähl veet den 4:de
punctens innehåll uthi 1622 åhrs privilegier, men mehra
derföre, at då jag anno 1660 gaf tillkänna, at en för-
nehmlig ministers fru hade 11 vekur effter bröloppet födt
en son, bediandes at densamma effter privilegierne måtte
plichta, då inbrachtes Hennes Mitt Drottning Christinas
legitimationsbreff, hvaraff jag aldrig tillförene viste; dy
blef jag af någre få uthan laga föregången dom genom en
persons förevållande removerat min tienst. Altså gifver
mig detta något nogare efftertänkiande at taale upå.1
7. Der måtte och väll tilläfventyrs finnas någre, hvilke
sedan dee äro vordne nobiliterade, hafva — kongl, per¬
mission föruthan —• trädit uthi ofrälst giffte; om jag någon
sådan kan upspana, förmenar jagh honom emot bemälte
4:de punct hafva sigh förgrijpit.2
8. Om nu någon vore, som beträder sitt stelle och
hoos Secreteraren försummer sigh att angifva, på det han
kan absentera sig, när honom synes, huru med densamma
skall förhållas.3
9. Det missbruuk, som kan vara inritit med vapnernes
måhlande, uthi thy at någre i stelle för cransar settia
cronor på hielmen och för löfverke låta sättia guardiner
med annan zierath, som äfventyrligen icke finnes uthi
deeres skiöldebreff, at och sådant måtte uppå deres om-
1 Marginalanteckning: Resö!, bör taga sin embetes plicht i acht och
dervid skall mainteneras.
2 Dito: Resol. efter privilegier förhålles.
3 Dito: Res. vijdere information skal gifvas.
Bilagor.
535
kostnadt rättas, och den sigh sådant häfver underfunnit
något botha, på det andre dermed hereffter må innehålla.1
10. Den som blifver för sin försummelse fält till bother
och kan eij med laga excuss sig derifrån leda, uthan låter
mig en och annan gång besökia sigh och ändå icke få
något, förfråges huru detta skall exeqveras.2
11. Om nu någon kunne beträdas uthom dette låfl.
Ridderståndh, som adelige titell sig tribuerade, låtandes
sig antingen för väl b:ne eller välb:dh titulera på predike-
stohlen eller uppå adeligit sätt låta sine döde begrafva,
förfråges ödmiukelig, hvadh vijte dervidh henger.3
Sidst förorsakas jag detta höglåfl. rijksens Ridderskap
och Adell uthi diupeste ödmiukheet at föredraga, huruledes
vidh min tiensts förrättande altijdh dhe besvärligheeter
föllia, som mehr hoos Adelen, och serdeles dee jag å embetes
vegnar häfver medh att giöra, blifver förhaatelig och oan¬
genäm för Ridderhusetz enskijlte interesse.4
Så emädan sådane besvär mig alt för svåra falla skulle,
der jagh för min persohn skulle lijda och undgälla, hvadh
jag å embetes vegnar effter min eedh och plicht ähr för-
obligerat at effterlefva, ty drager till detta höglåfl. rijksens
Ridderskap och Adell jag det otvifvelachtige, fullkomlige
ödmiukeste förtroende, at dhe mig som deres gamble 13-årige
trogne tienare vele uthi dess mechtige försvar och pro-
tection annamma och icke låta Fiscalens person något till
onda åthniuta, derföre han Ridderhuss och consequenter
Ridderskapetz och Adelens bästa och tienst i gemeen som
en trogen tienare förrätta måste. Hvilken distingtion när
den blifver observerat, skohle ringe heller inga klagemåhl
öfver mig inkomma. Jag förblifver i dhet öfrige detta
Högloft. Rijksens Ridderskapetz och
Adelens ödmiukeste och trogne
Jacob Johanson.
Fiscal.
1 Marginalanteckning: Res. bör anklagas, specificerandes dhem och S[veriges]
Ridderskap] och Ad[el] insinuera.
2 Dito: Res. prosedererar(I) efter lag och privilegierne med discretion.
3 Dito: Resol. refereras H:s M:t underdånigst och införes i hesviiren.
4 Dito: Resol. att mainteneras skola.
536
1668.
Bil. 14.'
Oförgrijpelige påminnelsser, sorn kunna in-
sereras ännu uthi Ridderskapetz 1668 ährs besvär.
Uthi 4 puncten. Att alle Hoffrättz domböcker och
acter måtte åhrligen uthi Kongl. Maij:tz Cancellie revideras
och censureras lijka som efter rätt[egångs]ord[inancens] 15
punct. Hoffrätterna böra optaga alle andres domböcker,
instämma och låta försvara domarna eller ungella hvadh
lagh medhgifver; och att taga förähringar hålles för infamt
effter rättegångsprocessens 6:te punct, antingen föruth tagne
eller föruth försäkrade såsom snurrecht emoth domare-eedens
rätta förståndh och expresse tydelige ordeform, ty justitien
lijder offta mehn, fäst än saken ofta stannar och går in
rem judicatam sine imploratione de beneficio revisionis eller
restitutione in integrum. Enär 1. om antingen President,
Referent eller någon annan i Hofrätten, Laghmannen å lan¬
det, President, Borgmästare, Syndicus eller Stadzskrifvare
i städerne, vice Laghmannen, Häradzhöfdinge eller Lagh-
läsare och underrätterne antingen af förmäten högheet,
penningegiru, schyldskap, vänschap, förföllielsse, eget in¬
teresse eller afvund till personen saken intet som sigh
vederbör optager, considererar eller refererar, eller och högre
drijfver och uppmutzar, än käranden klagar och klaga tänc-
ker, colluderandes altså medh eendere parten. 2. Medan
saken drifves och för rätta hafves, icke föruthan affect
colligeras vota eller rösterna ab infinns, uthan disponerer
voterandet föruth, som han eller och then vill, och faller
strax på dhet expedient han vill fovera, hvilket dhe andre
lätteligen bijfalla. 3. Intet hörer eller examinerar hvar een
sin medhcollegae skiäl serschilt eller skrijder till dombs con-
cept och dom falla låter, sijne colleger och nämpd ovettande.
4. När schilnadh i förstonne och begynnelssen ex pluralitate
votorum kommer, och offta, som notorium är, dhe minsta vota
falla på bästa skiäl, att då bästa skiählen och sanningens
rätta fundament då oexaminerade lemnäs, och strax skrijdes
1 Påteckning: Resolverades att leggias ad acta. — Punkternas numrering
stämmer ej riktigt med besvären (bil. 15), hvilket beror därpå, att i konceptet
till de senare de flesta punkterna blifvit omnumrerade. Handlingen synes för
öfrigt vara defekt; jämf. sid. 538, not. 2.
Bilagor.
537
till dom effter voternes första pluralitet, fast dhe kunde
sedan af bättre opplysning ändras. 5. När stoore skänckagier
och förähringar gifvas, tages eller uthfästas; exempla sunt
innumera. 6. När den eller dhe, som vräkas, taga sigh
sielff saken ann honom emoth, som den vräkt, ja sielfva
concipera acterna och bättre förstå drifva processen än den
parten, och för den skuldh dhe lätteligare kunna draga flera
emoth honom af deres colleger än medh, dher dhe doch
borde, när dhe vräkas, hålla medh ingendera parten, hvil¬
ket och borde vara nota infami®, när dhet öfverbevij stes.
7. När Häradzhöfdinge, Laghläsare eller sådane underrätter,
der parterne icke skriffteligen, uthan munteligen föredraga
sijne klagemål, icke låta parten där då klaga och svara,
samt protocollera så där effter klagandens klaga som sva¬
randens svar, uthan som saken är intagen, dommaren sigh
antager att referera saken, och straxt säger sitt votum,
samt der effter fattar sitt protocoll och dom.
Sådan revision vore mycket godh och christeligh, som
den dher först holle justitien opprätt. 2. Af den cen¬
surerades hvar een domares q vali- och capacitet, eenfaldiga
oförståndh eller malitieuse procedurer i dömandet, hvar¬
igenom den bättre qvalificerade kunde som och bordhe medh
beröm förfordras, män den oförståndigare och domvillaren
casseras. 3. Blefve och oppenbart och i dagzliuset, på hvadh
skiäl offta dhe minsta vota sigh fundera.
Uthi 5 puncten ad finera. Lijka som tingfmålabalken]
37, 38, 39 cap. expresse förbehålla bådhe domaren och
vädiaren viss deel af vädiepenningarnes quanto, hvilket
icke så noga blifver attenderat.
Uthi 6 punct. Och underrätterne för sitt arbitrerande
här till och här effter exemplart straffas.
8. Hoos eij observeras: uthan contrarium skeer, att
denne extraderas emellan både tingen, som publice hvarken
är omröstat eller conciperade och publice opläste, parten
som vädia kunde till största prmjuditz, derföre att een
sådan domare icke allenast exemplariter straffades medh
mulet, uthan aldeles removeras från domareembetet, som
den der ovärdigh [är] att döma mehra i någon instantia.
9. Alt som inom aflysta tingztijman kan slijtas, bör
slijtas, och dhet missbruuk afskaffas, att trätor medh och
milian råå och röörs boende upschiutes dhet ene tingh
538
1668.
effter dhet andra för hara den orsaak, att Häradshöfdingen
eller Laghmann icke af dem får häradz- och laghmans-
penningar effter Norkiöpingz besluth.
10. Hoos dhe orden som väldzvärkare: uthan anseende,
och der parten försumar, stijger då Chronones fougde i
klagandes rätt och fullföllier.
12. Ingen häradztingz fougde, der som häradzfougde
nämpnes, ty dhet förståås om tingzfougderne och icke om
häradz chronefougder.
13. In fine, deres förmeente gamble privilegier.
14. Een part, der månge ägare äre i byy, inkrächta
sielfve eller inkrächta låta af obyttan dehl af heela byys
allmänning. Item till låttäganderne. Item och netto ran¬
saka öfver alt dhet, som är på häradz-, sochn- eller byys
odeelte allmänning inkrächtadt, och huru länge och af
hvadh tillfälle häfdadt.
21. Krigzbefehlet in fine uthslutas.
22. Om dhe, som sådant må idka, tillhållas moth stoora
privilegier och förmåhner, som dhe niuta, vara billige och
taga een schälig och icke judisch vinnest, pro exemplo
såcker-, glaasbruket, frijs, rasch etc. stegras snart dubbelt,
effter intet får införes; såcker och glaas kiöpes uthom landz
för 8 ä 10 öre <t£ större vicht, och ur Kiöpenhampn ordinarie
glaas 1 ä 2 öre s. m:t, män här för 6, 7 och 8 öre för-
sällies, faller lijkväl af bedrägeligit arbete af sigh sielff
sönder, frijs, rasch etc. äfven så.
31. Giötheborgz, Calmar, Vestervijkz och Norkiöpingz
tiäran der under intet förståendes. Ibidem tillsättes timber-
sågningar.
32. Och att medh lille tullens erläggiande så prac-
tizeras, som tullordinantien 1 inrättadh i ■puncten
uthtryckeligen dicterar, så betages tullbetienten all lägen-
heet till otroheet, den der ingen fyrck hanterar, uthan den
som tullen inlägger sielff i dens andras åsyyn tullpennin-
garne, och så upskrifves och på bestämbd tijdh jämföres.2
1 Lakun.
2 Fortsättningen saknas, men att en sådan funnits, antydes genom siffran 33
nederst i högra hörnet.
Bilagor.
539
Bil. 15.'
Ridderskapetz och Adelens sampt Krigz-
befelletz underdånigste petita och besvär, in-
gifne uthi denne vällberammade Eichzdagh i
Stokhollm den 6 Augusti 1668.
Såssom alle andre vichtige saker, der dhe rätt och
medh vederböhrligh efftertryck skola kunna ahn- och uth-
föras, fordra deras särskilte vetenskap och ordentlige för-
valtningh, så ähr och justitien, som enkannerligen för des
importante omstendigheter skull här vedh höör komma
i consideration; hvarföre hafva Ridderskapet och Adelen
sampt Krigzbefellet iblandh deras underdånigste petita fun¬
nit för det höghnödigste att främst och förnembst skrijda
till the moment, som vedh des administration occurrera och
någen nödigh påminnellsse synes fordra; hafva altså eij
kunnat underlåta att ihugkomma the inconvenientier och
märkelige olägenheeter, som ther af synes härflyta, att een
persson allena häfver här till varit uthi flere och åthskillde
instantiis brukadh, hvilket emedan thet nepligen medh någre
tillfyllest görande skiähl eller explicationer skall kunna
mainteneras, uthan att thet sträfvar emot lagh och laga
ordningar, som och länder sielfva justitien till icke ringa
mehn och förfångh, dy ähr till Kongl. Maij:t Ridderskapetz
och Adelens sampt Krigzbefelletz underdånigste boön och
begiäran, att Kongl. Maij:t alt detta i nådher således att
remediera sigh behaga låta ville.
1. Det effter som rijket nu mehr än i förra tijder
medh capable subjecter ähr vällsignat, och månge Kongl.
Mäijitz undersåtere af theras ståndh gå tienstlöse, som
sigh lijkväl skickelige och beqvemma giordt hafva Kongl.
Maij:t och fäderneslandet att kunna tiena, tiensterne der¬
före nådigst iblandh flera delas måtte, och att ingen justitiae-
persson mehr än uthi een instantia här effter må brukadh
blifva.
2. Enkannerligen att häradzrätterne, mycket mindre
och underlaghmanstiensterne, icke måtte åth Assessorer
1 Prut. sid. 300 o. 306. - Koncept, jämfördt med o. rättadt efter ori¬
ginalet i Riksarkivet.
540
1668.
och andre Håfrätz betiente hvarken under nampn af lö-
ningar eller beneficier mehra förlänte varda, men att the
medh andre medell till en viss löhn och underhåldh må
nödtorffteligen försedde blifva, ty justitien sampt Kongl.
Maij:tz troo undersåtere skulle elliest här igenom än vijdare
lijda ett stort prsejuditz, som otfta tillförene öfver klagat
ähr. Och vore än önskeligit, att reductionsarbetet kunde
medh thet snareste blifva afgiordt, så att anthen then löhn
reductionsbetiente nu niuta eller och någre visse genom
reductionen Kongl. Maij:t och Grönan både på förbudne
orther eller ther uthom hemfalldne godtz kundhe blifva
Håfrätz och andre betiente till een beständigh aflöningh
anordnade, hvilket Ridderskapet och Adelen sampt Krigz-
befellet här oförgripeligen vela hafva förslaget och Kongl.
Maij:t till all nådigh befordran underdånigst recommenderat.
3. Bredevedh detta tächtes Kongl. Maij:t uthi vahnlige
nåder för sigh underdånigst föredraga låta dhe svåra effter -
fölgder, som sigh derigenom förorsaka, att Lagmännen in
på tredje åhret deras tingztijma upskiuta; hvarföre och
emedan ingen skiähligh enskyllan synes kunna förebringas,
hvij icke Laghmannen så vähl som Häradzhöfdingen bör
emot des åhrlige åthniutande lagmansräntta observera sine
vederböhrlige tingztijmar, ty ansökes Kongl. Maij:t aller-
underdånigst, det Lagmannen måtte tillhållas etfter lagh
een gångh hvart åhr att hålla laghmanstingh; och der han
för laglige förfall skull sielf i egen persson tinget eij bi¬
vista kunde, eller han elliest, som ordinarie skeer, någen
Underlagman der till brukar, så förmoda Ridderskapet och
Adelen, att the af theras ståndh, som åhre af den capacitet,
måge framför alle andre här vedh i consideration komma
och der till recommenderade blifva.
4. Alldenstundh och thet icke litet till justitiens mehra
befrämjande lända skulle, der Lagmannen så vähl som
Häradzhöfdingerne måtte blifva obligerade, der så behöfves,
inför dhe öfrige instantierne att stå och elfter lagh svara
för deras domar, altså hemskiutes Kongl. Maij:tz aller-
nådigste godtfinnande sådant jembvähl att påbiuda och
förordna låta.
5. Utaf lijka skiähl och motiver bedia Ridderskapet
och Adelen sampt KrigzbefeUet underdånigst, att revisions-
penningerne, som Hofrätterne niuta, måtte, i fall then parten,
Bilagor.
541
som them uthlagt häfver, vinner saken uthi Kongl. Maij:tz
revision, honom igen restituerade blifva effter det sätt,
som uti siölagen af Kongl. Maij:t stadgat och påbudit ähr.
6. Att Laghmennerne, Häradzhöfdingerne sampt Borg-
mestare och Rådh i städerne måtte tillhållas deras domar
på beskrefven lagh att fundera och hvarken uthi een eller
annan måtto vara tillåtne på något eget arbitrium sigh
i deras domar att stödia.
7. Men ehuruvähl medh Kongl. Maij:tz Håfrätter
synes någen annor respect och beskaffenheet vara, effter
the och bestå af åthskillige ståndz capable perssoner, hvilka
man thetta jus arbitrandi, så vijda som rättegångzordi-
nancen och kongl, resolutioner och förordningar thet kunna
tillåta, medh större tillförsicht ahnförtroo kan, så under-
gifves doch Kongl. Maijrtz nådigste gåttfinnände, om icke
thet reglement uthi arbitrerande dem må kunna föreskrifvas,
som ähr uthi nährvarande tijdhz myntesort och des valva-
tion conformt och till värdet proportionerat emot dhe bother
lagen innehåller, och inthet quantum af arbitral straff må
extenderas öfver 40 eller 80 marker, som ähr thet högsta
i lagen, hvilket och serdeles i the måhl, som lagen så stora
bööter föreskrifver, och mindre i ringare måhl nödigt vore
i acht att tagas och attenderas.
8. Ridderskapet och Adelen sampt KrigzbefeUet för¬
moda underdånigst, det Kongl. Maij:t låter strängh handh
hålla öfver des nådigste resolution, som 1664 på Adelens
besvärspuncter gifven ähr, att tingzprotocollet, såssom
det kan vara fattat, för nembden upläses, uthi domböckerne
införes och uthi häradzkistan till näst påfölljande tingz¬
tijma förvares, förr än Häradzhöfdingen eller des substitut
der ifrån reser. Hvilket effter det ännu på somblige orther
eij observeras, altså hafva Ridderskapet och Adelen sampt
KrigzbefeUet denne deras underdånigste påminnellsse här
medh måst iterera.
9. Det länder justitien på någre orther och landet till
stoort besvär och mehn, att tingztimarne giöras alt för
korta och hastiga, i det Häradzhöfdingerne eller deras
substituter inthet så länge sittia och sigh tijdh gifva vela,
som alle eller åtminstone dhe mäste saker kunna afhielpas,
uthan offta händer, att [de] effter een eller halfannor dagh
ända deras sessioner och låta parterne så å det ene som
542
1668.
andra tinget reesa hem medh oförrättadhe saker. Såssom
nu een och annan oreda och olägenheet tor Kongl. Maij:tz
trogne undersåtere här igenom förorsakas, ty hemstella
Kongl. Maijit Ridderskapet och Adelen medh Krigzbefellet
detta underdånigst att vederböhrligen bättra och boota låta.
10. Effter som och esomofftast på landet emellan
grannar denne casus förelöper, att när någen, som för¬
menar sigh vara bon te fidei possessor, intepper någen haga
eller upbygger huus på samskylt skoug eller annan odispu-
terlig mark, då understår sigh een annan, som sigh någen
pretention ther på vill tillmäta, uthan föregången laga
process och domb thet samma att nederrijfva eller uthhugga,
händer och offta, att man understår sigh gammal rågång
att rubba; altså emedan det sträfver emot Sveriges lagh
och billigt uthi consideration bör komma, om något slijkt,
som förr omröres, bona fide eller mala intentione giordt ähr,
så skulle Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefellet
gerna önska, att genom Kongl. Maijrtz allernådigste för-
ordningh dhe, som sigh medh sådan egenvilligheet för¬
gripa, må som våldzvärkare lagligen afstraffade blifva,
och att vedh denne hendellsse domaren måtte blifva pålagt
först att döma öfver sielfva våldet och spolium, restitue-
randes spoliatum till sin egendomb, för än någet i sielfva
hufvudsaken sententierat varder.
11. Ehuruvähl i thet öfrige Sveriges lagh och der effter
inrättadhe helssosamme stadgar och ordningar nogsampt
uthtryckia, huruvijda allmenningerne älire frijkalladhe och
huru dhe benyttias kunna, lijkvähl såssom temblig miss-
bruuk och oreda här vedh på een och annan orth för-
nimmes, i det een part Cronones betiente tillstädia någre
particulier perssoner att inkräckta och giöra sigh nybygge
och torp utaf allmenningerne eller elliest dem åt privatis
till hvarjehanda bruuk effterlåta, hvar af i längden all¬
menningerne aftaga och till landetz, häradz och sochnernes
stoora preejuditz och afsaknadh förminskas, ändteligen och
helt blifva ifrå them abalienerade; altså ähr Ridderskapetz
och Adelens sampt Krigzbefelletz underdånigste begiäran,
Kongl. Maij:t tächtes dess alfvahrlige befallningh till alla
Gouverneurer och Landzhöfdingar låta afgå, att dhe ingen
annor disposition öfver häradz- och andre allmenningar
admittera, än lagh och skougzordningen förmå, och det
Bilagor.
543
vedh straff tillgiörandhe, såssom och hvadh här till kan
vara ther emoth skedt må behörligen blifva rättat och
corrigerat, effter sådanne abusus elliest föra medh sigh
een oigenkalleligh skada för häraderne och sielfva soch-
nerne, som dehls föruthan allmenningerne ringa eller ingen
skough och uthmark äga, och then skadan altså uppå
sielfva posteriteten medh redunderar.
12. Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefället uti
Skåne bedia ochså uthi underdånigheet, att af Kongl.
Maij:t Landzdomaren der sammastädes måtte beordras att
hålla landztingh på sine visse tijder om åhret, lijka som
det fordom altidh häfver varit brukeligit, på det hvar och
een må beqvämmare veeta att skicka sigh der effter och
deste snarare kunna komma till endskap medh sine pro¬
cesser.
13. I lijka måtto supplicera dhe och, att till föllje af
Christiani 4:ti recess, 2 book, 6 cap. och 7 artik. ingen
Landztingzskrifvare må vara Borgmestare, Rådman, By-
fougdhe, Häradz- eller Birkefougdhe, Häradz-, Birk- eller
Byskrifvare eller sigh uthi sin befallning medh någen
domb, rättegångzskrifvande eller procurerande befatta uthi
dhe saker, som sedhan till landttinget kunna blifva in-
stembde. Item effter den 19 artik. att ingen Häradhz-
tingzfougdhe må sigh uthi någen kiöpstadh nedsättia, eij
heller mehra än ett häradh betiäna, men hvart och ett
häradh hafva sin egen fougde i häradet besittiandes.
14. Och såssom berörde Skåne Adels största privilegier
består uthi hals och handh, iblandh annat att låta theras
fångar exeqvera, när dhe tillförene effter landzens lagh
åhre dömbde, hvilken frijkeet dhe förmena sigh vara be¬
tagen igenom een ordre, som Hr General-Gouverneuren
ther sammastädes har låtit uthgå, af den tenor och inne-
håldh att ingen fånge skall exeqveras, förr än confirmation
uthur Generalgouvernamentz-Cantzlijet der öfver blifvit
gifven, och att executionen ändteligen skall skee uthi Cro¬
nones befallningzmans nährvarelse, hvarigenom den olägen¬
heet förorsakes, att dehls af tångarne, som vedh häradz-
tingh och sedan ved landztingh äre dömbde ifrån lifvet,
måste stundom sittia een långh tijdh, förr än the kunna
komma till att stå theras straff, altsom vichtigare saker
kunna förefalla i Cantzeliet, the ther först måste blifva
544
1668.
expedierade; så ähr derföre deras undordånigste boön, att
Kongl. Maij:t them förberörde theras gamble och urminnes
privilegium nådigst behagade att conservera och, som vahnt
har varit, exercera låta.
15. Båhus lähns Ridderskap och Adel sollicitera och
Kongl. Maij:t på det underdånigste, att der som een eller
annan af dem kunde medh någen här uthi rijket, som icke
sorterar medh them under Norsk lagh och process, råka
uthi tvist öch disput om godz eller annat, dhe då icke
måtte dragas ifrån deras rätta foro, som ähr hem- eller
landztingh, till högre rätt, förr än alle tvistigheeter dher
effter Noriges lagh först ähre afdömbde.
16. Såssom uthaf Konung Friderichz den andres siste
siörättzcapitel ähr till att see, det Ridderskapet och Adelen
uthi hertighdömet Skåne skall må niuta och behålla alt
vrak, som inkommer på theras grundh, der dhe sigh effter
lagen allenast ther medh förhålla och uthi åhr och dagh
det oförrycht bevara, hvilket dem och yttermehra con-
firmerat ähr uthi Frederici 3:tii handfästningz 10 art. och
the alt hijt intill uthi uhrminnes tijdher roligen och otur-
berat hafva häfdat och brukat, men nu lijkvähl nyligen
genom Kongl. Maij:tz betiente dem emot samma deras vähl
härbrachte frijheet ett och annat intrång ther uthi blifva
tillfogat, så nödgas the till Kongl. Maij:t i underdånigheet
att bönfalla, det Kongl. Maij:t nådigst techtes them uthi
detta theras gambla privilegio obehindradhe och oprsejudi-
cerade conservera.
17. Iblandh andre villkor och privilegier, hvarigenom
Kongl. Maij:t och des glorvördigste förfäder, Sveriges Ko¬
nungar, Ridderståndet till all underdånig devotion för-
obligerat hafva, ähr ochså jus patronatus icke det ringeste,
hvilket såssom det uthan någet förbehåldh eller åthskilld-
nat uthi privilegierne ähr infördt, altså lefva Ridderskapet
och Adelen uthi den underdånigste tillförsicht, på det
ödmiukeligste och bedia ther om, att Kongl. Maij:t och
nådigst håller handh ther öfver, thet the effter privilegii
ordhz simple förståndh och intention thetta jus värkeligen
må hafva att åthniuta, således att icke någre sedermehra
opkomne explicationer må betaga them thet, som dhe ex
clementia et donatione regia tillförene hafva obehindrat
innehafft och besuttit, emedan mehrbemälte jus, som anthen
Bilagor.
545
per fundation em, sedificationem eller dotationem ofehlbart
af hedenhös har varit! hoos rijket, och igenom des fram-
fahrna höghlofligste Konungar ähr genom privilegierne
allareda een gångh allernådigst devolverat inn på Ridder¬
skapet och Adelen, hvarföre dhe Kongl. Maij:t och des
evigt berömvärde förfäder underdånigst hafva att tacka
och beprijsa, att the icke behöfva mehra på sådant sätt
sigh samma jus att acqvirera; doch lär Ridderskapet och
Adelen ingalundha någet des mindre underlåta, i the soch-
nar the boendes ähre, kyrkerne till Gudhz ähra och husens
prydningh hvar effter sin förmågo och embne att hedra
och förbättra.
18. Desslikest begiära Ridderskapet och Adelen sampt
Krigzbefellet i Båhus lähn underdånigst, att dhe vedh
dheras juribus i detta måhlet ochså måtte conserverade
blifva, som dhe af ålder och ifrån forna tijder hafva varit
vahne vedh deras kyrkior att öfva och practicera.
19. Emedan och någre Kongl. Maij:tz kyrkor uthi
hertigdömmet Skåne, hvarest Ridderskapet och Adelen ther
sammastädes uthi socknerne godz äga, ähre mycket för¬
fallne och hafva reparation af nöden, så hafva Kongl.
Maij:t thee medh underdånigst boön velat hemstella, om
sådanne kyrkor icke kunna få niuta och behålla deras
tijonde, till thes the kunna uplagade och förbättrade
blifva.
20. Så föredraga och Ridderskapet och Adelen af Bå-
huus lähn medh underdånigst supplication, att the crone-
eller kyrkejorder i samma lähn, som hafva af ålder legat
under theras bondehemman för een viss afgifft till Kongl.
Maij:t eller kyrkan, icke måge dragas ifrån berörde hemman
medh uthstädiande eller bårtlejande till andre, eller och
att desse jorder må medh högre skattlägningh graveras
emot thet, som tillförene under den Danske regeringh har
varit sedvanligit.
21. Såssom Kongl. Maij:t uthi des åt Ridderskapet och
Adelen här sammastädes på sistförledne Richzdagh gifne
nådigste resolution häfver iblandh annat dem af kongl,
godheet förvissat, att the för all vahnähra, spädt och neesa
skola blifva conserverade och icke heller medh någre arrester
obehörigt belagde, hvilket mehrkeligen styrker den 7:de
punchten af theras privilegier, then the billigt sestimera
Sv Riddersk. o. Adels rilcsd.-prot., X. 1668. 35
546
1668.
för den importan teste och viehtigste, som länder till deras
ståndz förmån, heeder och vältrefnadt, så hembär Kongl.
Maij:t Ridderskapet och Adelen sampt- och synnerligen
therföre een underdånigst och förplichtat tacksäijellsse och
recommendera ännu detta edleste clenod af theras vällfärdh
Kongl. Maij:t till all nådigh maintien, skydd och försvar
under des kongl, trohn att bevaras, hvarest den uthi förrige
högstberömblige regementztijder altidh är orördh och in¬
violabel befunnen vorden. I synnerheet och att Kongl.
Maij:t täcktes domstolarne och executorerne imponera och
alfvahrligen förbiuda, det dhe icke lätteligen indulgera arrest
på någen ridders- och adelssmans persson, som härtills
under handen kan vara skedt och till flere inconvenientier
rötter fästa kundhe emot privilegii intention och rätta
förståndh, som prsecaverar, att ingen ridders- och adelsman
må medh någet, sorn till executionen hörigt att vara synes,
incommoderas och beläggias uthan föregången laga domb,
dy uthi privilegierne uthtryckeligen och ordentligen enu-
mereras och oprepas thet, som Ridderskapet och Adelen
i så måtto befrijas före, som ähr våldförssel, bestrickning,
fängzle och inmaningh, hvilket siste ofehlbart uthi sigh
inbegrijper hvarjehanda personal arrester, effter som in-
maning icke annorledes expliceras eller uthtydas kan.
22. Och emedan the casus offta förelöpa, att een rid¬
ders- och adelsman blifver af andre uthom ståndet på sin
heder, ähra och goda rychte eller elliest spotteligen eller
nesligen kederat, då den ofrellsse, som reus ähr, vedh sitt
forum måste laghsökias, hvarest eij annorledes än effter
Sveriges lagh öfver saken kan dömbt blifva, effter som
ther uthi ingen åthskilldnat emellan frellsse och ofrelsse
i slijkt måhl finnes, hvilket doch i regard af privilegierne
ett större straff, än lagh säger, billigen meriterar; att
Kongl. Maij:t fördenskull järnh vähl i nådher behagade
Ridderskapet och Adelen allernådigst medh then förord-
ningh här öfver beneficera, som privilegierne kan vara
conform och lijkmätigh.
23. Effter det uthi alle välbestälte konungarijker och
republiqver medh helssosamme stadgar och förordninger
altidh der hän syfftas, att ju mehr ett regemente af sigh
sielfft och des egit landh kan bestå, så att det intet af
fremmande häfver af nöden, ju lycksammare är thet att
Bilagor.
547
sestimera, och Sveriges rijke, vårt kere fäderneslandh, ähr
af Gfudh och naturen med åtskillige härlige commoditeter
af metaller, skogar, strömmar och annat slijkt fram för
andre vällsignat, som både till thet allmenna bästa så
vähl som hvars och ens privat tarfvor här i rijket kunna
utharbetas och uthi styckevijs nobiliteras; hvarföre hafva
Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefellet högeligen att
berömma Kongl. Maij:tz försorg för den cultur, som alla¬
reda af alt sådant inrättat ähr. Bedie och än underdånigst,
att Kongl. Maij:t ville genom hvarjehanda tilldrägelige
medel der till nådigst förhielpa, att flere manufacturer,
serdehles af dhe vahror, som här tillväxa, kunde vidare
inplantas och fortsättias, på det icke af nöden må vara,
vahrurne och metallerne in rudi materia, som tillförene
skedt ähr, att uthskicka och dem uthrijkes förarbeta låta
och sedan med inhyggiernes större besvär i rijket åter igen
att införskaffa, men att profijten, som af theras inrijkes
tillvärkandhe härflyter, må hoos Kongl. Maij:tz undersåtere
till deras måhn och förkåfring förblifva. Så hemställa och
Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefellet Kongl. Maijrt
underdånigst den nödvändige disposition att giöra låta,
det — så vijda möijeligit ähr — the uthgående vahrur ju
åtminstone må vara emot dhe inkommande esgal och svars-
goda, om the icke skulle kunna them öfverväga, till hvil¬
ken ända the fremmande onödige varur och nya fazoner,
som in fraudem legis dageligen inkomma, anthen alldehles
kunde blifva förbudne eller och så graverade, att the inthet
medh någen sälljarens fördehl så lätteligen måtte införas,
eller och der det skedde, att the lijkvähl medh ett sådant
prijs måtte taxeras, att ther medh kunde förhindras thet
ochristelige skinn ande och förfördehlande, som här tills
genom them på Kongl. Maij:tz undersåthere föröfvat är,
effter som thet och skulle vara ett stort expedient till att
bijbehålla myntet och capitalerne i landet och till att af¬
värja all onödigh levitet och öfverflödh, som een och annans
fattigdom förorsakar.
24. Och alldenstundh icke mindre än hoos andre
civilizerade och medh godhe ordninger cultiverade nationer
brukeligit ähr, att dhe till att afvärja fattigdom och armodh
hafva altidh eviterat och förachtat fremmande yppigheter
och oseder, som moderen och uphofvet till sådan olägenheet,
548
1868.
och der emot deras egne gode hemseder, serdehles kläde-
drechter i största vyrdning hållit, förvärfvandes sigh således
den respect och consideration hoos annat fålck, att dhe icke
allenast till sielfva regementet och des regalere styrellsse af
inge andre hafva velat dependera, men och serdehles i för¬
berörde måtto medh klädebonaden af sigh sielfve håfve velat
bestå, hvilken så vähl nationerne emellan medh nytta och
heeder ähr vorden åtskildt och practicerat, som och på dehls
orter effter stånden, embeten och åldern ähr vorden lämpat
och applicerat, Kongl. Maij:t jembvähl inom fädernesland-
zens gräntzor ther till har lagt een berömbligli grundvahl
förmedels een nyttigh klädeordningh och stadga, öfver hvil¬
kens missbruk och ohörsamme observance doch medh Kongl.
Maij:t alle Richzens Ständer högst orsak hafva att klaga,
efftersom den samma för en hälsosam lagh att efterlefva
af allom lijkvähl ähr ehrkendh och opptagen vorden; så
hafva vedh denne beskaffenheet Ridderskapet och Adelen
sampt Krigzbefellet inthet heller underlåta kunnat af
Kongl. Maij:t underdånigst att bedia, att des strängare
handh öfver denne stadga må hållen blifva, så att den uti
sielfva executionen kunde nå des vederböhrlige respect.
Här vedh — i regard till ofvan införde skiähl af andre
exculte fålkz bruuk och den anledning eller begynnellsse,
som uthi mehrberömbde kledeordning gifves eller giordh
vara kan — Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefellet
medh Kongl. Maij:tz nådigste tillåtellsse ochså oförgrijpe-
ligen håfve velat föreslå, att såssom stånden här i rijket
åhre och till conditioner och vilkor åthskilde, Kongl. Maij:t
derföre i nåder den förordningh tilläggia täcktes, det een
viss klädebonat under een särskilt form och artli af mode
för riddare- och adelståndh, så man som qvinkön, måtte
effter låten och introducerat blifva, jembvähl och att visse
och särskilte utnembde sorter af kläde och tygh, helst af
dem som här uthi rijket med tijden kunna tillvärkas och
beredas, måtte förordnade blifva, så att thet ifrån dhe
andre stånden der igenom kan ansedh och åthskildh vara.
Hvilken sedan som sigh skulle understå här emot, så vähl
som emot thet tillförene uthi klädeordningen infört ähr,
att förgrijpa, anthen utaf egen sigh tillmätande frijheet
eller annor flettia och ostadigheet någet nytt att inventera,
påfinna och öfva eller ifrån fremmande orther medh sigh
Bilagor.
549
att införa eller elliest, på hvadh sätt det då ske kundhe,
någet in fraudem hujus legis att admittera, deth den
samma altså må som een kongl, förbudhz brytare uthan
anseende till perssonen exemplariter afstraffat och exeqverat
blifva.
25. Här hoos kunna Ridderskapet och Adelen sampt
Krigzbefellet icke uthan största beröm och vyrdnat ihug-
komma Kongl. Maij:tz nådige försorg förmedels dhe tarfve-
lige ordningar, som vedh seneste Richzdagh publicerade
blefve angående bröllop, barnsöhl och begrafningar etc.,
hvar öfver uthi sielfva värket alfvarsam handh att hålla
the Kongl. Maij:t allerunderdånigst tilltroo; vela och ännu
vijdare oförgrijpeligen här bredevedh hafva påmindt, att
emedan såssom jordefärder och lijkprocesser föra medh sigh
alt för stoor yppigheet och onödigheet och synas till inthet
annat vara tienlige än som een hielp till armodh, hvarföre
blifver Kongl. Maij:t underdånigst hemstelt sådant skade-
ligit missbruuk igenom een yttermehra stadga att hemma
och afkomma låta, och skulle fast mehra till den dödes
heeder, ihugkommellsse och sielfva kyrkiornes prydnat
lända, när dhe af deras effterlefvande medh tienlige och
vackra epitaphier honoreras kunna, eller elliest någen gåfva
effter deras dödh ad pios et publicos usus uthfästa, än
medh sådant fåfängt pråhl, som snart uhr minnet går,
skee kan.
26. Uthi lijka måtto är Ridderskapetz och Adelens
sampt Krigzbefelletz underdånigste anmodan, att såssom
den abusus medh förbättringen vedh morgongåfvors uth-
gifvande hvarken ähr i lagh eller 1644 åhrs stadga fun¬
derat, att densamma altderföre som både lagh och stadgan
prsejudicerlig må afskaffas och förbiudas eller vara af
samma natur som mårgongåfvan.
27. Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefellet hafva
der hoos den visse underdånigste tillförsicht till Kongl.
Maij:t, att Kongl. Maij:t inge monopolier, compagnier,
societeter och andre gemenskaper tillåtandes eller admit-
terandes varder, som i någen måtto commercierne, richzens
upkomst och adelige privilegier kunna lända till prsejuditz
och förfångh.
28. Kongl. Maijrtz höghprijsslige intention och åhuga
för des trogne undersåteres inbyrdes sämja, goda omgenge
550
1668.
och roliga vällståndh, jembvähl des nådige omvårdnat att
förhindra och förtaga alt thet, som tlietsamma genom theras
egenvillige trätor, hembdh och blodzuthgiutellsser kan föro-
lempa och turbera, hafva Ridderskapet och Adelen sampt
Krigzbefellet nogsampt förmärkt utaf det publicerade duell-
placat, hvilken kongl, godhet dhe och medh skylldigst tack-
samheet gerna bemöta och önska, att bemälte placat den
efftertryck och det nöije finna kunde, som Kongl. Maij:t
der med så vähl och christeligen häfver föresatt och inten¬
derat; men såssom man uthi verket häfver sedt och för¬
nummit, det nästan flere trätor och oredor ähre förlupne
igenom missbruket af mehrbemälte placat, än tillförene
häfver varit vahnt, hvarföre till att fogeligare och för-
modeligen genare komma till den scopum Kongl. Maij:t
ther medh förestält häfver, ähre Ridderskapet och Adelen
sampt Krigzbefellet komne i tbe oförgrijpelige underdånigste
tanckar, hvilke Kongl. Maij:t de supplicando här medh
underdånigst hafva velat till mognare öfverläggiande re-
commendera, att thet ofehlbart skulle tiena till een så
christeligh intentions mehra befordrande, som i längden af
tijden och effter handen vähl skulle kunna ehrfaras, om
Kongl. Maij:t sigh i nådher ville behaga låta bemälte
duellplacat här effter att hvijla och opphäfva låta och
uthi des ställe lembna Sveriges lagh vedh executionen des
behörligare vigeur och krafft.
29. Af Ridderskapet och Adelen uthi Skåne betackas
Kongl. Maij:t på det underdånigste, som genom des Kongl.
Commissarier vedh den Mallmöiske opprättade recess häfver
låtit them nådigst försäkra, det Kongl. Maij:t icke ähr
obenägen till att unna och effterlåta dem alla dhe villkor,
advantagier och rättigheeter, som Sveriges Ridderskap och
Adel effter privilegiernes innehåld niuta, och att der om
skulle skee en vidare afhandlingh, huruledes privilegierne
på bådhe sijdor ther till inrätta och jernkas kunde,
bediandes ödmiukeligst Kongl. Maij:t tächtes bevisa them
then nåde, att sådan afhandlingh och författningh forder¬
ligen må uthi värket stält och fortsatt blifva.
30. Så bönfalle och Ridderskapet och Adeln i Båhus
lähn till Kongl. Maij:t underdånigst, att Kongl. Maij:t
behagade them vedh theras vahnliga Noriges lagh, recess
och kyrkoordinantz handhafva, och att the på theras säte¬
Bilagor.
551
gårdar och des underliggiande bruuk, lägenheeter och godhz
in- och uthansochns må niuta theras gamble adelige pri¬
vilegier och flere välfångne kongl, benådningar uthan för-
andringh uthi des rätta meningh så här effter som hijt
in till, såssom Kongl. Maij:tz them ther på för detta gifne
nådigste resolutioner thet förmå; synnerligen Kongl. Maij:t
nådigst täckes förunna them någet vederlag igen för den
commoditet, som een dehl af them medh stoor möda och
bekåstningh under Danske regeringh sigh och sine succes-
sorer till godo kan hafva acqvirerat och aff Kongl. Maij:tz
sahl. Her fäder, glorvördigst i åminnellsse, allernådigst
confirmerat ähr, det dhe och, alt in till thetta lähnet kom
under Kongl. Maij:t och Sveriges Crona, för een viss åhr-
ligh afgifft värkeligen åthnutit hafva, men sedermehra är
blefvet dem frånhållet; hvaruthi dhe icke mindre än alle
andre Kongl. Maij:tz undersåthere der i lähnet Kongl.
Maij:tz nåder håppas att få åthniuta, och icke allenast
dhe benådningar, som någon af them nu i handom häfver,
så här effter som hijt in till tryggelig att behålla, uthan
och att the till beneficier, som framdeles i lähnet kunde
löst blifva, framför någen annan måtte vara närmast.
31. Medh förmedlin gerne och tillgiffter på theras fattige
och förarmade bönders resterande skatter och uthgiffter i
rosstiensten och båtzmanshåldh förmoda Ridderskapet och
Adelen af Båhus lähn jembvähl i underdånigheet att få
förblifva vedh Kongl. Maij:tz tillförende der om nådigst
gifne resolution, och bedje der hoos Kongl. Maij:t på det
allerödmiukeligste, det Kongl. Maij:t stedze och altidh
täktes vara och förblifva dem een så nådigh konung och
herre, att dhe medh vacerande tienster under Kongl. Maij:tz
och richzens militie så vähl som elliest vedh andre före¬
fallande occasioner kunna komma i consideration till em-
ployer och beställningar.
32. Elliest hafva richzens Ridderskap och Adel sampt
Krigzbefellet effter gifven anledningh hafft i noga öfver¬
vägande, huruledes saltet, som den allmenne höghnödigste
vahran för heela rijket så uthi gemehn som för livar och
een i synnerheet, måtte genom ymnogare tillförssell och
andre medell bringas till ett civilare prijs än i dhe för-
flutne åhren skedt ähr. Hvarvedh dee å den ene sijdan
förnembligast hafva hafft deras ögnemerke på Kongl. Maij:tz
552
1608.
och richzens stat, den dhe vedh nährvarande tijdh hafva
funnit icke vähl att kunna tåhla någen moderation och
förminskning i tullar och andre sådanne revenuer, och på
den andra sijdan häfver kommit hoos them i betänckiande
rijketz och undersåternes oundvikelige tarf och nödtorfft,
serdeles och att the considerable fiskerijen i Nårr- och Fin¬
land h uthi the förflutne åhren för saltlösa skull hafva
måst lijda ett stoort mehn och icke har kunnat så fort-
sättias och idkas, som embne ther till vähl häfver varit,
men och then skada uthstå, att mången har nödgatz then
af vattnet ophemtade fisk i myckenhet åter att uthkasta,
hvarigenom så förberörde tullar som sielfva näringen märke-
ligen ähr afftagen och förringat vorden. Uthi hvilken con-
sideration Ridderskapet och Adeln sampt Krigzbefellet
Kongl. Maijitz allernådigste omdömme underdånigst hafva
velat undergifva, om icke vedh fredelige tijder, och tå
rijkzens säkerheet sådant kan tillstädia, skulle giörligit
vara, att någre Kongl. Maij:tz och Cronones skepp, lig-
giandes för desto större commoditet och kortare reesa skull
vedh Giöteborgh och Landzcrona, kunde confoijevijs em-
ploijeras till saltinförsslen, hvarigenom den stora bekåstnadh
kunde eviteras, som till saltkiöpetz gravation på asseu-
rance-, confoijepenningar och annat slijkt offta användas
måste; så skulle och ther af Kongl. Maij:t och Cronan then
nyttan kunna tillväxa, att skeppen då icke så lätteligen
af sig kommo som här uthi söta vattnet vedh vallen, och
finge ther till medh Kongl. Maij:t på det sättet bättre
exercerat och capablere siöfolk, hvilkas underhåldh och
andre vedh sådanne resor reqvirerade nödtorffter förmode-
ligen kunde ståppas och ehrsättias af gevinsten på thet
salt, som bemälte confoijeskepp till barlast intaga och
bruka. Skulle och Kongl. Maij:t nådigst gådtfinna den
nys påökte richzorthen af saltlicenten att falla låta, kunde
sådant och något till prijsetz moderation göra; såssom
Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefellet jämbvähl i
underdånigheet pröfva icke ringare kunna hielpa till saltz
så vähl som andre vahrurs ymnogare införssell och lättare
prijs, att det privilegiumet Kongl. Maij:t häfver gifvit på
timeragien af furufahrkåster vinner sin värkan, och att
dehls af fleuterne på visse villkor ähr förundt lijka frijheet
i tullen som monterade skepp, genom hvilket privilegium
Bilagor.
553
på bemälte furutimerage rijket och des underliggiande pro-
vincier medh tijden visserligh lär kunna komma till den
myckenheet och macht af skepp, att thet icke skall nödgas
tillijta fremmande och stoora frachter till them betahla, som
här till mycket häfver commercierne graverat, dhe ther
förmedels företalde sublevationer märkeligen skola kunna
tilltaga i rijket, såssom och Kongl. Maij:t och fädernes¬
landet i krigztijder blifva medh skepp stärkt och undsatt.
33. Tiäruhandelens aftagande och den vahnvyrdningh
och vraak, som den vahran nu ähr kommen uthi, häfver
ochså billigt commoverat Ridderskapet och Adelen sampt
Krigzbefellet att fatta dher på reflection såssom ett värck
af considerabelt interesse och nytta för een stoor dehl af
rijket, der det rätt handterat och menagerat blifver, och
kan bringas på foot och till gångh igen och röras af des
egne kraffter; hvar till Ridderskapet och Adelen sampt
Krigzbefellet inthet bättre och tilldrägeligare medell under¬
dånigst afsee kunna, än att sielfva orsaken, som denne
förberörde siukdom causerat häfver, blifver forderligen håf¬
ven och botat, i det att den för mycket stora tillvärkningh
af tiäru, hvilken icke allenast sielfva den handelen, tetan
och skougar och annor näringzmedell i längden ruinerar
och ödelägger, blifver hemmat och modererat på thet sätt,
som af Kongl. Maij:t allareda högvissligen förordnat ähr
genom ordentelig fördehlningh och repartition provincierne
emellan af ett vist quanto på åhrlig tiärubrenningh, som
Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefellet ingaledz tvifla
Kongl. Maijrt låter hälla allfvahrligh handh öfver, så att
then sigh then dristigheet skulle påtaga thet att öfverträda,
måtte behörligen therföre afstraffas; och på det nähringen
för landtmannen och fattigt folk på dhe orther, ther tiäran
tillvärkes, icke må genom förb:de hemmande aflftaga, vore
icke orådeligit att the förvijstes till landzens yttermehra
cultur medh åker och ängz opprödiande, som icke allenast
för them sielfve, men och Kongl. Maij:t och Cronan effter
handen mehra fördehl inbringa skulle, såssom the och medh
skepzvärke, timber- och vedzhygge och des transport till
andre orther ingen mindre förtienst sigh göra och vinna
kunde, och medh fast ringare afsaknadh än genom tiäru¬
brenningh kan skee, som mycket af skogen onytteligen
consumerar och förderfvar.
554
1668.
34. Den nijt och försichtigheet Kongl. Maij:t berömb-
ligst vijser att uthi alla måtto behålla gloiren och nampnet
af ett rättrådigt och mildt regemente, gifva Ridderskapet
och Adelen sampt Krigzbefellet och anledning utaf nöd-
vändige skiähl underdånigst att begiära, det Kongl. Maij:tz
och Cronones tullar här effter icke mehra måtte förarren¬
deras, uthan att theras arrende, lijka som medh mantals¬
penningar skedt ähr, må blifva ophäfvet, såssom och att
tullbetiente, icke mindre än alle andre Kongl. Maij:tz under¬
så there, måge — deras embete doch oprsejudicerligen och
oförfångeligen — hvars och ens ortz ordinarie forum och
lagh och rätt undergifne vara.
35. Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefellet ahn-
hålla ochså underdånigst, att dheras vahror, som ifrån den
ene stadhen till den andre inrijkes sampt des underliggiande
provincier transporteras, må både för store och lille tullen
vara frij, när medh tullnärens skrifftelige bevijs betygas
och verificeras kan, att sakerne een gångh förtulladhe ähre
på den orth, der ifrån dhe atföras.
36. Ridderskapet och Adelen i Einlandh ähre uthi den
underdånigste tillförsicht, att Kongl. Maij:t dem nådigst
maintinerar medh lijka frijheet uthi förtullningen af dhe
varor, som dhe här inrijkes opkiöpa, bestående af jern- och
allehanda teen, kåppar och messinghztygh sampt annat,
som dhe till deras egne hemtarfvor dijt öfver transportera
låta; doch till att försäkra Kongl. Maij:t för alt underslef,
ähre dhe öfverbödige att låta besichtiga samme vahror och
förmedels deras revers och förskrifningh, der så skulle
hehöfvas, obligera sigh på ingen annan orth att villia
gå än till deras landh och hemvist. Uthi lijka måtto
besvära dhe sigh, att deras bååtar, kistor och skrijn öp-
nade och af tullknechterne visiterade blifva, förmenandes
sådant gå emot adelige privilegier och Kongl. Maij:tz
nådigste resolution på 1664 åhrs besvärspuncter den 54 §,
och derföre underdånigst sökia om fordersam rättellsse här-
uthinnan.
37. Alldenstundh hertigdömmet Skåne häfver på någre
åhrs tijdh så merkeligen af taget uti commercierne, att eij
allenast fremmande, som tillförene voro vahne att bruka
deras handell der i landet medh hästar, oxar, korn och
annat och der medh brachte stoora penningar in, ähre
Bilagor.
555
störste dehlén alldeles afvände och drifva nu deras handell
uthi Danemark, uthan ochså inlendske kiöpmän begynna
att inrätta deras största kornhandell uthi Kiöge och andre
städer uthi Danemark, effter som dhe det der ifrån kunna
föra medh mindre omkåstnad, hvaruthinnan hehle hertigh-
dömmet tillfogas een mycken stoor skada, att hvadh som
uti landet behöfves, såssom vijn, salt, specerie och annat
sådant mehra, ähr uti ett osäijeligit stort prijs, ther igenom
alle penninger bringas uthur rijket, ther emot alla andra
vahrur, sorn falla der uti landet, ähre uti mycket ringa
värde, så att det ähr bonden nästan omöijeligit till att
kunna få så många penningar ihoop, som han skall uth-
gifva i sine uthlagor; ty anhålla Ridderskapet och Adelen
ther sammastädes underdånigst, att Kongl. Maij:t i nådher
ville vara betänckt, igenom hvadh medell commercierne
kunna jembväl på then orthen åter komma i floor. Dhe
föreslå, doch såssom ett oförgrijpeligit. medell ther till,
ther om the underdånigst bedia, det Kongl. Maij:t ville
hevijsa them then nåden, att tullen både af uth- och in¬
kommande vahrur således måtte modereras, att fremmande
så vähl som inlendske kiöpmän kunde få uth föra korn,
oxar, hästar och annat, som der kan falla uthi landet,
och åter införa allehanda nödtorfftige vahrur medh lijka
så ringa omkåstnadh, som dhe kunna in- och uthföras uthi
Danmark. Kongl. Maij:t betackas af bemälte Ridderskap
och Adell på det underdånigste, sorn nogsampt har betedt
landhet des kongl, nådhe der uti, att een dehl af varurne
allareda äre blefne för een lindrigare tull anslagne, som
ähr iblandh annat oxar och then saltfisk, som föres ifrån
Norige, men såssom den igen ähr blefven förhögd igenom
den tullordningen, som utaf trycket nyligen ähr uthgången,
står det att befruchta, det kiöpmennerne, som derom alla¬
reda ähre adviserade, skola mehrbemälte hertighdömme der
öfver alldeles qvittera, och dhe sedan ther af taga een
märkeligare större skada, som oxar allareda inkiöpt hafva.
Altså önska the gärna, att Kongl. Maij:t allernådigst täcktes
detta ansee och ställa een order, att landet värkeligen må
kunna hafva att åthniuta effecten af företalde Kongl. Maij :tz
benådningh, så att kiöpmennerne igenom deras principaler
medh det första måtte kunna kundgiöras om slijk Kongl.
Maij:tz uthi tullen giorde förlindringh.
556
1668.
38. Såssom Kongl. Maij:t uti nåder liafver resolverat
och förundt Ridderskapet och Adelen i Skåne på seneste
Richzdag anno 1664 den frijhet och benådningh, att the
inga tolagzpenningar skola uthgifva af the vahrur, som the
till deras egen huushåldningz förnödenheet låta införa, der
lijkvähl sådan Kongl. Maij:tz benådningh ännu i hertig-
dömmet Skåne eij ähr vorden publicerat, hvarföre begiära
Ridderskapet och Adelen på det underdånigste, att dhe
samma benådning verkeligen kundhe få åthniuta.
39. Emedan som inga ringa besvär inkomma öfver ett
och annat missbruk och egenvilligheet, som ordinarie stadz-
mäterne, särdeles här i Stockholm, föröfva, i det dhe vedh
confiscationer icke allenast vela tillvälla sigh een rättighet
att tvinga kiöparen och sälljaren till att betiena sigh af
deras mätningh, uthan och alt för mycket stort underslef
och orichtigheet der vedh föröfva, att the offta, som thet
kan komma een eller annan till pass, then the ther medh
favorizera vela, ved inmätningen bruka theras handgreep
till att göra måhlet drygare och vedh uthmätningen thet
åter tryta låta, så att gevinsten altidh blifver hoos bor¬
garen, dy förorsakas Ridderskapet och Adelen sampt Krigz-
befellet underdånigst att begiära, det sådant mäternes
tvångh måtte blifva förbudit, och — förbemälte underslef att
undvijka — att ingen må vara obligerat till att hafva theras
betienande sigh tillhanda, men ther uti niuta sin egen frij
villia, doch att the lijkvähl, när så behöfves och gådtfinnas
kan, måtte vara in loco tillstädes att handräckia den, som
thet begiärer, der igenom förmodeligen den rätta intention
medh ordinarie mäternes bestälningh kan ehrhållas, dy der
dee mätarelöhn vela förvänta, måste dhe fuller afstå medh
theras orichtigheet, hvar af sedan föllia kunde, att hvar
och een fast heller deras mätning sigh betämja skulle.
— I lijka måtto bedia Ridderskapet och Adelen sampt Krigz-
befellet ther om underdånigst, att the icke må förplichtas
theras vahrur, som the till deras eget huus nödtorfft ifrån
then eena orten till den andra förflytta a låta, in på våg¬
huset att låta införa och vägarepenningar ther af att ehr-
läggia, när icke någen notorie tvifvelsmåhl kan skönias
om tullarnes richtige ehrläggiande för samma vahrur, dy
uthan des vähl händer, att vägaren icke så stoort sköter
richtigheten ther uthi genom vägande att uthleeta, när han
Bilagor.
557
elliest får vägarepenningar, i det han offta då lijkvähl låter
vahrurne ovägne passera.
40. Hvadh för besvär, förvirringh och merkeligen stoor
skada och förlust hela rijket och serdeles des aflägne pro-
vincier nu een temblig rumb tijdh bårth åth hafva varit
förmedels mynten underkastade, det ähr mehr än nogsampt
bekant och kunnigt. Och ehuruvähl Kongl. Maij:tz oför-
trutne omsorgh thet genom sölfvermyntetz inrättande att
remediera, så för des commoditet och beqvembligheet som
andre nyttigheter skull, af allom medh beröm billigen ehr-
kennes och venereras, lijkvähl såssom förberörde tillmynt-
ningh eij häfver kunnat förslå till landzens vidtbegrepne
tarfvor, tvifvel suthan af den orsak att sölfret, som här i
rijket icke till så stoor qvantitet, som thet behöfves, gene¬
reras och tillvärkas kan, måste medh större bekåstnadh,
tidspillo, risico och olägenheet ifrån fierran orter inhemptas,
Kongl. Maij:tz undersåthere och des föruthan genom sielfva
detta sölfvermyntetz vahnvyrdningh uthrijkes, ähre till een
stoor delli råkadhe uthi ingen ringa afsaknadh af theras
nähringh och vällfärdh, ther doch sådant någorlunda synes
kunna eviteras, om detta importante verket blefve suble-
verat och understödt genom thet clenod af käpparens ym-
nogheet, som Grudh och naturen fäderneslandet framför
alla andra medh vällssignat häfver; altså underkasta Rid¬
derskapet och Adelen sampt Krigzbefellet Kongl. Maij:tz
nådigste behag och gådtfinnande, bredevedh ett sådant
sölfvermyndt, som uthi skroot och korn kunde vara emot
fremmande mynt något så när svarsgodt i lijka proportion
till godheet och valeur, att låta uthi större mängdh och
effter landzens nödtorfft käpparen förmynta; så vähl för¬
ståendes, att när tull och annan bekåstnad på kopparens
tillmyntningh ähr inräknadt, myntet och må vara esgalt
emot thet prijs, som kopparen uthom landz gälla kan;
synnerligen och att kopparmyntet här inrijkes må, som
för detta ähr observerat vordet, stämplas så gådt, att tijo
mark ther af kunna giälla een dahlér sölfvermynt, sättiandes
det ena myntet emot thet andra uthi een sådan valvation,
som nu och i framtijden eij så lätteligen må kunna om¬
bytas och förandras. Och skulle thet icke heller ringa
styrka Kongl. Maij:tz undersåtares vältrefnat, om så vähl
tullerne, både för inkommande och utgående vahrur, som och
558
1668.
räntor, uthlagor och skatter uthi landzens eget mynt måtte
tillåtas att ehrläggias och betalas, och alfvarligen kunde
blifva stadgat och förbudet, att inga contracter, afhand-
lingar, eller hvadh nampn slijkt hafva kan, måtte oprättas
och slutas på någen annan eller fremmande myntsort och
specie, uthan på vårt eget gångbare och Svenska mynt,
genom hvilket medell vexlernes otillbörliga åkrande och
rijkzdalerns dyrkningh, som här till commercierne och
dageligh handteringh till richzens största nachdehl och
vahnähra öfver all måtto graverat häfver, förmodeligen
skulle bäst kunna blifva kringskurin och afskaffat, såssom
och kåpparen blifva uthrijkes begiärligare och stijga till
högre prijs, när then här i landet jemhväl genom myn¬
tandet till een stoor dehl nobiliteras och inbehålles och eij
in rudi materia så ymnigt uthföres; men först och frembst
skulle then gevinst kunna i rijket inbehållas, som frem¬
mande ther af åthniuta, att the sölfret medh des omätelige
stijgande emot kopparen till oss uthmångla.
41. Emedan elliest Ridderskapet och Adelen sampt
Krigzbefellet hafva ehrkent och vedertagit Kongl. Maij:tz
publicerade siölagh för een tarfligh och till commerciernes
regulerere fortsättiande nödig ordning, så hafva dhe och der
igenom fått anledningh att föra sigh till sinnes dhe nyttig¬
heter, som hambnskrå eller hambnerätter synes här vedh
kunna contribuera, hvarföre och aldenstundh uthi förra
tijder sådanne hambnskrå här i rijket så vähl som i all
annor landh häfver varit vahnt medh tembligh fromma
att brukas, och någet ther af allareda, som man förnimmer,
skall vara utharbetat, ty ställa Ridderskapet och Adelen
underdånigst uthi Kongl. Maij:tz skiön och nådige behagh
att låta samma hambnskrå eller rätt vidare företagas och
så förfärdigas, att den jembvähl till landetz och under-
såthernes bästa uthgå och publicerat blifva kunde.
42. Det häfver för detta offta varit Ridderskapetz
och Adelens underdånigste boön och begiäran, den dhe
än ytterligare här medh i diupeste ödmiukheet iterera
måste, att effter Reductions-Collegiumet Kongl. Maij:tz
stat till gravation länder och Ridderskapetz och Adelens
egendomb jembvähl der igenom sätties uti vidlyfftigh
långsambheet, Kongl. Maij:t derföre i nådher tecktes dhe
alfvahrlige ordres ställa låta, att detta Collegium icke
Bilagor.
559
mindre än thet i andre Collegier lofligen skeer, måtte vedh
een ordenteligh session förblifva, och att the, som berörde
Collegium att företräda bestälte åhre, icke måtte från des
expeditioner diverteras och oppehållas genom andre för¬
rättningar, men stadigt förblifva ther hoos, då förmode¬
ligen på ett halfft eller högst ett helt års tijdh alle saker
ther skola kunna så utharbetadhe och afhielpte blifva, att
mehrberörde Collegium een gångh kommer att hvijla; och
ther någet af icke så stoor importance skulle tå återstå,
tordhe det genom ett remissorial till Landzhöfdingerne be-
qvämmare och medh mindre besvär och bekåstnadh kunna
expedieras. Så lefva och Ridderskapet och Adelen uthi
den underdånigste tillförsicht, att the genom kongl, nådhe
värkeligen må kunna hafva till att hugna sigh öffver,
icke allenast dhe förordh och goda löffter, som af protocollen
bevistes them anno 1655 på Rijkzdagen vara giorde, i hvilken
regard reductionen och då bevilliat blef, men och the för¬
tröstningar, som igenom bemälte åhrs richzdagzbeslut och
reductionsstadga them åhre blefne tillaccorderade, hvilka
the underdånigst bedia icke annorledes att skola må inter¬
preteras, än des rätta intention af protocollen sees och
ehrfaras kan, och att icke någet må af detta rijkzdagz-
besluth och stadga extenderas öfver des ordeforms egendt-
lige förstånd; såssom och Ridderskapet och Adelen medh
theras nödtorffter ther om lijtet fram bättre vidare hoos
Kongl. Maij:t underdånigst lära inkomma, underkastandes
them Kongl. Maij:tz milda och rättvijsa uthslag; imedler-
tijdh och ingalunda tviflandes, att thet, som till deras
ståndz bästa och faveur på sidst förledne Richzdagh åhr
1664 blef emellan them och offtaberörde Collegium con-
fererat och uthi Kongl. Maij:tz nampn af Collegio resolverat,
må komma them till godha.
43. Kongl. Maij:t göra Ridderskapet och Adelen sampt
Krigzbefellet een underdånigh tacksäijelse för des på sist-
förledne Richzdagh dem och gifne nådige tillsäijellsse att
vela låta theras förmedlingzbref uthan någet jäf attenderade
blifva; vela ochså inthet undandraga sigh att låta af Landz¬
höfdingerne på tingen uthi förmedlingzbref inqvirera, der
ett rättmätigt tvifvelsmåhl skulle om någen des richtigheet
infalla; allenast såssom förnimmes, att bredevedh sådan
ransakningh ochså fordras partens eedh, och thet kommer
560
1668.
Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefellet någet be-
tenckeligit före, ty underkastas Kongl. Maijrtz nådigste
gådtfinnande sådant procedere att inhibera och uphäfva låta.
44. Aff Riddarskapet och Adelen sampt- och synner¬
ligen vördas och Kongl. Maij:t underdånigst för dess rätt-
vijsa resolution, att medh deras tienare och fougdar, sorn
medh otrohet kunna beslagne blifva, skall hållas såssom
medh Cronones fogdar och upbördzmän, så att effter bråt-
zens beskaffenheet lijka straff dem öfvergå skall; men såssom
medli Kongl. Maij:tz och Cronones opbördzmän ett annat
tillståndh är, i det dhe stå i vederliäfftige mäns lyffte
och bårgen, och således Kongl. Maij:t vedh deras begångne
otrohet om des regress till skadans ehrsättiande nogsampt
ähr försäkradt, ther emot Adelen offta inthet annat häfver
att tillgå än sielfva perssonen, som derföre gifva sigh större
licens, otroligen medh theras egendomb att spela, dy bedia
Ridderskapet och Adelen sampteligen underdånigst, att dem
må frij stå, så vähl deras fogdar som alle andre deras be-
tiente, som medh sådanne odygder beträdde blifva, effter
lagh som otrogne och oredelige tienare att låta plichta
och afstraffas uthan den åthskilldnat, anten att godzet har
varit them förtrodt, eller the elliest genom stöldh och
annor otillbörligheet thet försnillat hafva.
45. Till dess större odödelige beröm och rikzens mehr a
prydnat skulle och Kongl. Maij:t nådigst behaga Ridder¬
skapet och Adelen medh een borg- eller gårdzrätt att be¬
nåda och beneficera, then the icke mindre än thet i andra
välbestälte konnngarijker, ja och uthi Kongl. Maij:tz eget
härtigdöme Skåne sedvanligit ähr, måge på theras säte¬
gårdar och vedh andra hushåldningar bruka öfver theras
enskijlte hus-, gårdz- och tienstefolk, ther om the och aller-
ödmiukeligst bedia, så hade the thet medh skylldigst under¬
dånigst tacksamheet stedze att venerera och sigh att låta
anbefallat vara, thenne så vähl som all annor them bevijste
kongl, godhet och vällgerningh medh beständigste devotion
och trohet att demerera och afftiena.
46. Så bedia och Ridderskapet och Adelen sampt
Krigzbefellet underdånigst, att Kongl. Maij:t behagade i
nådher hålla handh öfver den resolution, som förre Richz-
dagh om bokhållareinstructionen på theras besvärspuncter
gifven ähr.
Bilagor.
561
47. Och efftersom een dehl af Landzhöfdingerne under
tijden sigh uthur sine höfdingedömmen heela och halfva åhret
öfver absentera, ther igenom provincierne, serdeles the längst
aflägne, offta lijda stoor hinder både vedh justitiens be¬
fordran och execution som andre förefallande nödhtorffter,
altså förmoda Ridderskapet och Adelen underdånigst, att
Kongl. Maij:t icke tillåter sådant här effter mehra att må
skee; men skulle och hända, att Landzhöfdingen antingen
häfver permission på någen tijdh uthom höfdingedömmet
sigh att oppehålla, som den 35 punchten af regeringzformen
och den 11 punchten af des tillökningh thet synes tillåta,
eller han elliest för siukdom och andra laga förfall skull
icke sielf kan bijvista förrättningerne uthi höfdingedömmet,
så begiära Ridderskapet och Adelen, att han då åt någen
persson af condition och respect, serdeles af Ridderståndet,
des vices att förträda må recommendera och eij hafva till¬
ståndh någen af ofrellsset, såssom bokhållare och hand¬
skrivare, i sitt ställe att förordna.
48. Emedan och utaf några af Ridderskapet och
Adelen ifrån een och annan orth klaga, att kongzådrerne
emot lagh och förra uhrgambla praxin turberas och igen-
bygges, hvar igenom theras bönder, som för fiskerijen af
ålder hafva varit skattlagde, icke mindre än the sielfve
stoor olägenheet och afsaknadh i theras bärgningh lijda,
så sollicitera dhe Kongl. Maij:t underdånigst, att thet må
genom een forderligh förordningh blifva remedierat.
49. Såssom och att thet klagemåhl medh nåder må
blifva till förbättringh ansedt, som en part af them hafva
ther öfver, att vedh förefallande marcher och durchtogh
ingen vederböhrligh anstalt i landet blifver giordt, men
krigzfålket allena med deras officerare måste sielfva i så
måtto vara Commissarier, ther af landet mycket graveras
och besväras.
50. Och icke mindre af Cronans fougdar, ländzmän,
prophosser och underbetiente, som både vedh mötesstemb-
ningar och vedh förefallande af- och anresor medh skiutz-
ningh, gestningh och frij fordenskap offta öfver billigheten
Ridderskapetz och Adelens bönder betunga, thet the under¬
dånigst förhåppas jämbvähl att blifva corrigerat och rättat.
51. Så vähl sorn och att dhe herredagzpenningar, hvilka
tvert emot Kongl. Maij:tz för detta gifne nådigste resolution
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., X. 1668. 36
562
1668.
blifva af ther as böndher sombligstädes uthpressade, lijka
sorn skatte och crono them uthgifva, må instellas och af-
låtas, och att Landzhöfdingerne må alfvarligen beordras
öfver thet eena och andra af thet, som företalt ähr, behörlig
handh att hålla.
52. Icke mindre beklaga Ridderskapet och Adelen
samptl. underdånigst sigh, att the oskattlagde torpare,
som ligga uppå deras sätegårdars enskijlte ägor och i
stellet för deras löhn niuta af sätegårdzens ägor, åker
och ängh något till deras bärningh, men mehrendehls gå
till disk och duk vedh säthegårderne och altså icke annor¬
ledes än för gårdzdrengiar considereras böra, ähr doch lijk-
vähl påbördat mantalspenningar att ehrläggia och betala,
som förmenas sträfva emot privilegierne, hvilka theras
säterijer, hus- och gårdzfålk för hvariehanda beskattningar
befrijar. När och theras hela och halfva åhrstienare ifrån
uthskrifningar eximeras, så kunna förmodeligh desse dage-
lige tienare i förberörde måhl meritera sin frijhet, genom
hvilken gravation een och annan conseqvence vedh längden
af tijden elliest skulle påföllja, som kunde lända Kidder¬
skapet och Adelen till fast större prmjuditz. Och förden¬
skull bönfalla the till Kongl. Maij:t underdånigst, att desse
förbemälte mantalspenningar må ophäfvas och the vedh pri¬
vilegierne mainteneras uthan någre sådanne explicationer,
som synes löpa emot privilegiernes intention. Supplice-
randes i det öfrige på thet ödmiukeligste, att emedan
endehls af dem hafva fåå bönder under theras sätesgårdar,
Hans Kongl. Maij:t derföre tektes bevijsa them then nåden,
att the till deras säterijers bättre cultur må niuta the
oskattlagde torpare frij för all annor pålaga uthom man-
tahlspenningarne, som äre bygde på något theras uthom
råå och röör, doch på een eller een half mijhl när in under
sätesgården belägne hemman; såssom the och ingaledz tvifla,
att ett eller annat för detta särskilt uthrådz och skatte-
lagt skattetorp, hvilkes bådhe frellsse och skatterättigheet
inlöst och sedan säterijet underlagt och således i månge åhr
icke annars än sielfva säterijetz enskijlte egendomb häfdat
ähr, må orubbat ther under förblifva och icke söndras
ther ifrå, medh skatt åter att beläggias.
53. Effter såssom åthskillige af Ridderskapet och
Adelen sampt Krigzbefället hafva anten kiöpevijs, pante-
Bilagor.
563
eller förlähningzvijs bekommit stadgehemman eller jordh af
Kongl. Maij:t och Cronan, och sådanne stadgerättigheeters
rätta beskaffenheet, arth och natur icke finnes hvarken i
Sveriges lagh eller någen kongl, stadga serdeles vara be-
skrifvin eller uthtryckt, uthan det synes vara ett jus
emphyteuticum, förmedelst ett särdeles contract och emot
een viss och betingad städiepenningz ehrläggiande i förrige
tijder af åboen acqvirerat att besittia cronohemman eller
jordh odrifvin för de afgående åhrlige skatt- och uthlagor,
hvar till sielfva nampnet och det ordet städia — hvar af
kommer stadf och stadgat — anledning gifver; hvarföre och
emedan bönderne villia denne tijden de facto häfda och pos-
sidera sådanne stadgerättigheeter medh lijka vilkor alldeles
som en skattejordh, emellan hvilka lijkvähl finnes vara een
stoor åthskildnat, ty elliest hade icke behöffts i förtijden och
alt sedan upföra den i Cronones jordeböcker under ett sär¬
deles och åthskilligt nampn för stadga och icke skattejordh,
ty är Kidderskapetz och Adelens sampt Krigzbefelletz under-
dånigste boön, att sådant förmedelst een viss kongl, stadga,
domaren och androm, som det angår, till elfterrättellsse för¬
klaras måtte, nembligen hvarutinnan een sådan förvärfvat
rättighet består, om hon går i bååk- eller sijdoarf, om hon
kan förpantas eller försällias, uppå kvadh sätt ett sådant
jus förbytas kan, och hvadh Cronans eller husbondens rätt
in hoc casu egendtligen ähr.
54. Kongl. Maij:t ville ochså nådigst villfara des
Ridderskap och Adell sampt Krigzbefellet och Kongl.
Maij:tz trogne undersåtare i gemeen medh een viss spe-
cification och taxa på kongl, och andre breef, acter, docu-
menter, domar, attester, copier, extracter och slijkt, som
uthur Kongl. Maij.tz Collegier kringh hela rijket uthfärdas
kunna, effter som åthskillige sigh med dhe ovisse discre-
tioner och förähringer besvärade finna, och elliest uthi
andre välbestälte regemente så vähl som i förra tijder bär
hoos oss medh nytta ähr vordet observerat.
55. Emedan såssom Ridderskapet och Adelen dageligen
förökes och tillväxer, och dhe utaf store och merkelige
profver kunna medh all underdånig subjection giöra sigh
försäkradhe om Kongl. Maij:tz serdeles nådige försargh
för deras ståndz conservation, ty begiära dhe underdånigst
Kongl. Maij:t nådigst behagadhe, — såssom hoos andra höga
564
1668.
potentater brukeligit ähr — att formera dess gardie utaf
Svenskt ridderskap och adell, hvarigenom dhe kunna lijka
som uthi een förnembligh krigzschola göra sigh förfarne
uti tienlige och nödige krigzöfningar, på det dhe sedan
kunna blifva deste capablere och medh större frucht under
Kongl. Maij:tz landtmilitie att employeras och brukas;
och alldenstundh många, dhe der ringa ehrfarenheet uti
krigztienster sigh hafva förvärfvat, understå sigh lijkvähl
offta af egen förmätenheet att anhålla strax om höga
charger, hvarigenom icke allenast Kongl. Maij:tz och rick-
zens tienst försätties, uthan och dhe sigh ringa beröm
förvärfva kunna, jembväl och mången väl meriterat der
igenom tillbaka lembnat, altderföre anhåller Ridderskapet
och Adelen underdånigst, att ingen af deras ståndh, som
icke antingen under detta Kongl. Maij:tz garde ifrån ge-
mehn sigh capabel och meriterat giordt eller elliest uti
krigzexpeditioner hoos fremmande — der intet tillfälle uthi
richzens tienst der till gifvas kunde — sigh evertuerat
hade, må till sådanne tienster avanceras, hvarigenom Kongl.
Maij:t och fäderneslandet förmodeligen medh bättre success
och efftertryck betienas kunde.
56. I synnerheet att the af adell, så vähl civil som
militarperssoner, som för detta hafva Chronones tienster
hekledt, men någen förändring ther uti hafva måst vara
underkastade, må effter then allernådigste förtröstan, som
Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefellet tillförende
ther om gifven ähr, framför alla andra nådigst blifva medh
employ igen till avancement och förbättring accommoderade,
och att icke andra,- helst the som genom public tienster
sigh icke hafva meriterade giordt, må them föredragne
blifva. Här vidh och een part underdånigst hafva att på¬
minna, att ändock Kongl. Maij:t nådigst har resolverat,
det ingen ofrelsse man skulle till officerare under adels¬
fanan blifva brukat, Adelen serdeles i slijkt theras employ
till hinder, skall lijkvähl, sedan bemälte resolution uthgafz,
någre ofrelsses personer vara blefne officerare af bemälte
Adelens rosstienst, thet the allerödmiukeligst bedia måtte
blifva förandrat, och att denne Kongl. Maij:tz nådigste reso¬
lution således må mainteneras och handhafvas. — Ridder¬
skapet och Adelen i Finlandh påminna ochså underdånigst
medh ödmiukeste tillförsicht, att Kongl. Maij:t regeringz-
Bilagor.
565
formen tillföllje nådigst låter anbefalla, att Öfverstellieute-
nanten] för adelssfanan må boo i Finlandh.
57. Emedan som det esomofftast sigh tilldrager, att
dhe resande icke kunna för ett eller annat förhinder skull
hinna fram till giästgifvaregårderne, som två mijhl och
offta längre ifrån hvar andre belägne ähro, hender och offta,
att dhe ordinarie giestgifvare icke altidh så ähre försörgde
medh öhl och maat och andre nödhtorffter, som behöfvas
kunna, hvarföre begiära Ridderskapet och Adelen i under¬
dånighet, att dhe måge få hålla krogar på deras egne ägor
emellan desse förordnade krögarestellen, så att den resande
kunde vedh tarfven med öhl, maat och nattherberge, om
så behöfdes, doch icke medh skiutzningh försedd varda,
effter som den 9 § i 1664 åhrs krögareordningh här till
anledningh gifver.
58. Kongl. Maij:t ville medh nåder ochså uptaga
Ridderskapetz och Adelens underdånigste begiäran, att dhe,
som af deras ståndh kunna hafva halft förlänte godz på
omistande orther in under någet slått eller slijke stellen
och igenom reductionen hafva dhe samma måst afstå, men
sedermehra emot richzdagzbeslutet och stadgan kunna vara
förpantade åt andre, Kongl. Maij:t ville hafva den nådhen
för den första förläningzmannen, att han emot samma
panteskijllingz ährläggiande må framför den andra hafva
tillåtellsse samma godz att få possidera, till des Kongl.
Maij:t och Cronan kan falla lägligit och behageligit samma
pant åter sielf att inlösa; desslikest der någon tillförende
hade förpantat sigh godhz på förbudne orther, och dhe
sedan af Kongl. Maij:t voro igenlöste, der nu Hans Maij:t
vijdare dem behagade att förpanta låta, begiärer den, som
dem tillförende innehafft häfver, der till framför alla andra
att kunna vara den närmaste.
59. Emädan till ridderhusbyggningen store medell
än reqvireras, som icke medh ringa besvär och olägenheeter
kunna vedh nälirvarande tijdh tillhanda förskaffas, så ähr
Ridderskapetz och Adelens underdånige boön, att alle the
böter, som af någen iblandh theras ståndh anthen genom
arbitral dom eller elliest här effter lagligen kan pålagt
blifva, särdeles för klädeordningens öfverträdande och annor
yppighetz missbrukz skulldh, som emot kongl, stadgar och
ridderhusordningen löper, må blifva till bemälte bygningz
566
1668.
fortsättiandhe förundt, om icke in perpetuum, doch på någen
tijdh tillgiörande och in till des huset färdigt blifva kan,
då och förmodeligit ähr, att samma bother medh mehra
efftertryck skola kunna uthfordras än nu skeer, och exe-
cutionen altså på det, som i ofvanbemälte måtto afdömbt
blifver, verkeligen ehrföllia.
60. Och på det rijkzdagzplacaters vahnvyrdning och
ther af härflytande oordningh iblandh Ridderskapet och
Adelen må förekommas, i det att mången af det ståndet,
i anseende att the 50 daler s.m:tz böter, som för Rikz-
dagarnes försummelsse tillförende ähre pålagde, icke så stort
kunna importera, som bekåstnaden på Rikzdagarne [kan] sigh
belöpa, fast heller them uthgifver än sådan bekåstnadh sigh
underkastar, hvarföre som tijdz och händer, att icke mehra
än een eller två ifrån een heel provintz sigh infinna, såssom
och een part mitt i Rijkzdagen eller vedh des ända sigh
allra först inställa, altså bedia Ridderskapet och Adelen
underdånigst, att förbemälte bother, som genom des ring-
heet slijk sielfsvåldh förorsaker, må af Kongl. Maij:t blifva
förhögt, så att then, ther af medell ähr och motvilligen
Rijkzdagarne försummar heller sigh seent ther vidh in¬
finner, må medh ett märkeligit större straff belagdh blifva,
så frampt han icke medh Landzhöfdingernes attest veri-
ficerar sitt laga förfall och det genom bref till Landt-
marskalken tijdigt ändtskyllar; doch att the uthfattige,
när the sigh skriffteligen uhrsächta, må vara för böter frij,
såssom och the långvägade, som för motväder och annat
slijkt hinder icke så snart kunna sigh vedh Rikzdagarne
infinna, allenast och the bevijsa, att the tijdigt hafva sigh
på vägen gifvit. Och effter som klagas, att een part af
Landzhöfdingerne effter kongl, resolution och förordning
icke advertera Ridderskapet och Adelen genom särskilte
breef om Rijkzdagarne, så förseer sig Ridderskapet och
Adelen till Kongl. Maij:t underdånigst, att Hans Kongl.
Maij:t tächtes lijkvähl i nåder låta hålla bandh öfver
samma des kongl, förordningh och Landzhöfdingerne till¬
hålla, att dhe dhen samma respectera och effterlefva.
61. Dee af Ridderskapet och Adelen i Skåne föredraga
Kongl. Maij:t på det ödmiukeligste, huruledes störste dehlén
af bönderne uthi härtighdömmet ähre antingen odhe eller
och förarmade både på Cronans som Adelens godz, och att
Bilagor.
567
the hitintill hafva medh stora förstreckningar uthi korn
och annat sökt att hålla deras bönder vedh gårderne, hvilket
dhe nu eij längre kunna uthstå, effter som bönderne ju mehr
och mehra af sigh komma; bönfalle förtenskulldh uthi största
underdånigheet, att Kongl. Maij:t behagade förordna någre
gode herrar, som sigh till något landzens redressement om
des tillståndh ehrkiindiga. Och såssom een stoor dehl af
böndernes ruin består der uthi, att dhe hafva uti fordom
tijdh varit för högt satte uti mantalet, som då eij achtades,
effter som hvar heel gårdh gaf allenast een rixdaler om
åhret, så begära the uti underdånighet, att uthsochne
gårderne uthi mantahlet och terminskatten igenom een
forderlig och landet tilldrägeligh jorderansakning således
måtte blifva satte och taxerade, att dhe dhen åhrligen
kunna uthstå till Kongl. Maij:t att ehrläggia, på det att
åhr effter annat eij må blifva flere och mehra ödegårdar,
som thet allareda af effecten låter sig see, i thet att när
tre eller fyra gårdar blifva odhe uthi een by, så ähre the
capable att ruinera the öfrige behålldne hemman i byen
medh sigh, effter som thet ähr dem eij möijeligit att teppa
för sine egne och dhe förrige ödeshemmans ägor och ängiar,
hvilka tepper der uthi landet ähre mycket besvärlige att
hålla vedh macht på sletten, der bonden eij kan bekomma
någen skoug till tepporne, uthan förorsakas att giöra jorde-
dijker, som ähro helt mödosamme och ovaraclitige, så att
the offta kåsta bonden mehr att opprätthålla än sielfve
gårdhzbruket.
62. Alldenstundh bönderne uthi Skåne ochså tillfogas
icke ringa skada igenom timmerkörssler och andre skiutz-
ningar, ty begiära Ridderskapet och Adelen underdånigst
af Kongi. Maij:t, att dhe derföre måtte blifva förskonte,
effter som uthi Mallmöiske recessen ähr uthlåfvat, att the
allenast skulle uthgiöra een timmerförssel, thet the och
strax hafva effterkomma låtit.
63. Desslikest bedies och Kongl. Maij:t underdånigst,
att det eij måtte tillåtas Cronones befallningzmän att
allena hålla afräkning medh Adelens bönder i Skåne öfver
det dhe till Cronan kunna skylldige blifva, uthan att det
må skee i Adelens fullmächtiges nährvaru och i synner-
heet 2 gånger om åhret, på det dhe deste bättre kunde
få veta, hvad deras bönder till Cronan blifva skylldige,
568
1668.
och på det sättet bonden tillhålla låta samma skatt des
snarare att betahla.
64. Ifrån Båhus lahn supplicera Ridderskapet och
Adelen, att theras bondegårdar ther sammastädes nu eller
i framtijden icke måge högre opföras eller beskattas, än
som dhe under den Danske regeringh befunnes att hafva
varit taxerade, och att thet, som ther emot sedermehra ähr
skedt, måtte vedh påfordran och vederbörande orth i jorde-
böckeme igen blifva alfort och corrigerat, och att icke må
fordras af någre deras gårdar mer till Kongl. Maij:t och
Cronan, än dhe till sielfva huusbonden uthgifva för hallft
eller Herding; såssom och att dem sielfva måtte frij stå att
låta afsettia och förmedla theras gårdar, heela till halfva
och halfva till fierdingar, ther nöden thet så hårdt uth-
kräfver, på det man vedh påträngiande nödtorfft desto
bättre må kunna prsestera Kongl. Maij:t den underdånige
plicht, som vederböör.
65. Så bönfalla the och, att Kongl. Maij:t allernådigst
täckes betänckia theras och theras fattige och af förrige
krigztijdher så vähl som påfölljande åhr utharmade uth-
sokne bönders svaga vilkor och tillståndh, elfter som dhe
till säthegårderne och Adelen måtte arbeta och skiutza.
alldenstundh vekedagz- eller portebönderne inomsockns för
fåå åhre, och fördenskull bemälte uthsokns bönder aller¬
nådigst befrija ifrå arbetz- och skiutzningzpenningars uth-
gifvande till Kongl. Maij:t och Cronan, hvilka dhe doch
icke i den Danske regeringz tijd uthgifvit hafva, så och
att bemälte theras uthsockns böndher uthi contribution
och skatter medh halfparten emot crone och skatte måtte
förlindras.
66. Kongl. Maij:t häfver för detta nådigst resolverat,
att när någen legder knecht går uth för heela rothen och
häfver passerat munstringen, skall rothen, i fall den legde
rymmer, vara för vijdare besvär frijkallat, men der någen
bonde af rothen blefve i synnerhet skrifvin och den samme
sedan substituerar een legder i sitt ställe, då skall den
bonden, om den legde antingen för eller effter munstringen
rymmer, altidh ändå förblifva Cronans laghskrefne knecht;
hvarföre såssom det synes vara af lijka beskaffenheet, an¬
tingen een heel rothe leger knechten eller en bonde af
rothen det allena göra måste, altså förmoda Ridderskapet
Bilagor.
569
och Adelen sampt Krigzbefellet, att Kongl. Maij:t i nåder
låter sigh behaga förberörde resolution der hän att förklara,
det så vähl den laghskrefne bondhen som hela rothen må,
sedan then legde munstringen igenomgådt häfver, blifva
frij och den legde erkennes för Kongl. Maij:tz och Cronones
knecht, fast han än genom rymmande eller på annat sätt
afgå och bortkomma kunde.
67. Endoch på seneste Richzdagh blef uthlåfvat, att
Adelen uthi Skåne icke vijdare skulle genom uthskrifning
belastas, än att the elfter förra sedvanen måtte uthgifva
2:ne knechtar för hvar häst, som hålles uthi rosstiensten,
der hoos ingen förplichtellsse till någen theras mundte-
ringh ähr skedt, så häfver lijkvähl sedermehra officererne1
theras karlar eij velat antaga, uthan theras tienare och
fogdar, som medh bemälte knechtars uth lefv er erande hafva
halft att beställa, ähre blefne anhålne, in till des dhe
hafva icke allenast förskalfat knechterne kläder, men och
penningar till öfver- och undergevähren, och hafva the
ther ofvan på måst låta underhålla samma knechtar i åtta
dagars tijdh uthi fästningen på deras egen bekåstnadh,
som och der till medh gifva hvar soldat penningar till
hans förtäringh på reesan. Derföre ähre Ridderskapet och
Adelen ther sammastädes uthi största underdånigheet för¬
orsakade att begiära af Kongl. Maij:t, att dhe här elfter
medh slijke extorsioner och öfverlast, som består uthi theras
tienares anhållande och knechternes montering och under-
håldh, må blifva förskonte.
68. Alldenstundh och fordras utaf bemälte Adels uth-
sockne bönder fyra öre silfvermynt till munstringzpen-
ningar, ty bedia dhe uti diupeste underdånigheet, det dhe
jembvähl der ifrån måtte vara eximerade, emedan som the
hålla soldater elfter rosstiensten och hafva eij medh annan
uthskrifningh eller munstring at beställa.
69. Såssom broer, vägar och annat sådant mehra
hafva iitaf ålders tijdh elfter proportionen varit dehlt
och skilftat iblandh häraderne uthi Skåne, så att hvart
och ett häradh häfver sine broer och vägar att hålla vedh
macht, altså anhålla mehrbemälte Ridderskap och Adel
underdånigst hoos Kongl. Maij:t, att det här elfter altidh
måtte blifva vedh den samma ordningen, och att dhe
1 Detta ord är i konceptet öfverstruket.
570
1668.
för nya broers och vägars inrättande måtte förskonte
blifva.
70. Uthi Kongl. Maij:tz skogzordning så vähl som
Sveriges lagh är mycket väl och tarfveligen statuerat om
varganäth och skallgångh, men emedan det igenom brist
af behörigh execution och efftertryck nästan så gådt som
alldeles af sigh kommit ähr, så ähr Ridderskapetz och
Adelens sampt Krigzbefellets underdånigste tillförsicht till
Kongl. Maijrt, att hvadh som medh så moget betenckande
och till mångens af des troo undersåteres merkelige nytta
alt ifrån forna tijder i så måtto ähr godtfunnit och stadgat,
icke må komma i föracht och nthnr vahnen, men att thet
förmedelst Kongl. Maij:tz nådige befallningar till Richz-
Jägemästaren och Landzhöfdingerne må således värkställigt
giordt och befordrat blifva, att Richz-Jägemestaren och
Landzhöfdingerne medh hvar andra här öfver vederböhr-
ligen correspondera, och Landzhöfdingerne vara skylldige
Hr Richz-Jägemestaren altidh handen teruti räckia, enär
han efPter lagh, skogzordningh och sin af Kongl. Maij:t
undfångne instruction å embetes vägnar dem kan hafva
att ålijta.
71. Och emedan någre utaf Academien i Lundh, så och
fougdar och andre, som landgodz på theras aflöhningh eller
för arrende innehafva, hafva begynt att hålla skytter, låta
jaga och hålla hundar lijka som andre adellsmän, och hvar
och een, som icke ähr utaf adell, vare sigh geistligh, borgare
eller förpachtare, ähr lijkvähl förbudit uti Christiani 3:tii
recess, art. 68 denne frijheet att bruka på fellidz mark eller
byo allmenning vedh 100 mark s.m:tz straff, dy bedia
Ridderskapet och Adelen uti Skåne underdånigst, att
samma lagh och stadga måtte conserverat och i acht
hållen blifva, alldenstundh det så vähl Kongl. Maij:t sielf
som och Adelen prcejudicerligit ähr uti dhe skogar och
marker, som Academien till fällidz medh Kongl. Maij:t och
Adelen häfver.
72. Effter dy een part ofrelses män uthi Skåne och
Båhus lähn hafva sigh tillhandlat een stoor dehl godz,
hvilka dhe åhrligen effter recessens förordningh vedh tingen
doch icke upbiuda, uthan sökia dem således framgent att
niuta och behålla lijka som andre af adel medh adelige frij-
heter, altså hafva Ridderskapet och Adelen ther samma¬
Bilagor.
571
städes inthet underlåta kunnat hoos Kongl. Maij:t under¬
dånigst att påminna, det Kongl. Maij:t sådan frijheet icke
ville dem permittera, och att det måtte efftersees och ran-
sakas, huruvijda samma privat perssoner sigh effter recessen
medh slijke godz förhållit hafva.
73. Offtabemälte Ridderskap och Adell kunna elliest
inthet nogsamt fulltacka och berömma Kongl. Maij:t för
all den nåde, som dem stedze ähr bevist, hvar iblandh
denne ähr icke den ringeste, att Kongl. Maij:t häfver af
nådher låtit incorporera them med andre Sveriges rijkes
provincier och förundt them att hafva säte och votum på
Richzdagarne, så att dhe här effter eij annorledes skola
considereras än som ett medh the andre Ständer samman¬
fogat corpus. Men effter få af theras ståndh i landet
hemma varande tillijba medh präster och borgerskapet
ther sammastädes ähre nyligen blefne tillsammankallade
af Hans Excelks Hr (Teneral-Grouverneuren om een contri-
bution till fästningernes upbyggelsse, dertill ingen af the
andre gode herrerne af Ridderståndet, som der uthi landet
godz hafva och här sigh vedh Kongl, hofvet eller annor¬
städes uppehålla, hvarken uthi egne perssoner eller genom
fullmächtige doch ähre vordne vocerade, och Sveriges fun¬
damental lagh likvähl förmår, att när nöden fordrar, det
någen contribution skall påbiudas, då skall det skee medh
samptlige Ständernes convocation, altså infalla dhe der¬
före uthi största underdånigheet till Kongl. Maij:t, det
Kongl. Maij:t ville uthi nåder uptaga denne theras väll-
mente begiäran, som ähr, att the förblifva måtte vedh den
nåden Kongl. Maij:t them een gångh förundt häfver, och
att the här effter eij måtte convoceras, uthan tillijka medh
samptlige Richzens Ständer, dy om annorledes skulle skee,
ähr till att befahra, att sådanne serskilte convocationer
kunde föda af sigh irringh och missförstånd samma Ridder¬
skapet inbördes emellan, och att dhe ändteligen genom se¬
parationen skole dragas ifrån det corpus, som dhe ähre
inforlemmade uthi.
74. Aldenstundh någre officerare utaf Ridderståndet
hafva bekommit Kongl. Maij:tz bref på åhrlige pensioner,
till des dhe medh värkelige tienster accommoderade blifva
kunna, altså och emedan dhe nu vedh statens inrättande
befara een eller annan förandringh ther uthi, ty supplicera
572
1668.
de underdånigst, att Kongl. Maij:t dem vedh första vacerande
tienster under des militie ihågkomma tächtes.
75. Alldenstundh det skulle lända till stoor irring
och oreda, serdeles een part af Ridderskapet och Adelen
till största prsejuditz och förfångh, der någen viss jordebok
öfver bergzlagen uthan någon communication medh dem
upprättat blifva skulle, ty förmoda Ridderskapet och Adelen
igenom denna deras underdånige boön att kunna ehrhålla,
det Kongl. Maij:t, i anseendhe af det höga interesse dhe
deruthinnan hafva, nådigst ville eifterlåta och förordna,
att vid samma jordebokz inrättande någre af tberas ståndh,
der till förordnade, må der boos vara, som medb Kongl.
Maij:tz deputerade i all behörig måtto alle omständer först
debattera och öfverläggia kunna, förr än något vist sluut
der öfver må stält blifva.
76. Dhe af Ridderskapet och Adelen i Skåne, som
emot försträebte och utlånte penningar kunna hafva be¬
suttit någre Cronones pantegodz i hertigdömet, supplicera
underdånigst, att effter samme Crone pantegodz af ofrälsis-
män ähre sedan inlöste och af dem nu possideras och be-
nyttias, att sådant eij må vara effterlåtit, uthan Adelen
få samma pant så länge possidera och besittia, till des
Kongl. Maij:t och Cronan kan falla lägligit och behageligit
dem sielf att inlösa.
77. Ridderskapet och Adelen uthi Skåne kunna icke
förbijgä här vedh underdånigst att framdraga dhe stoora
besvär och olägenheter, som dhe igenom förmynderskaper
underkastade ähre, i ty att emedan dhe närmaste frendér
altidh böra elfter recessen anträda tutelen öfver dhe omyn¬
dige, händer sigh, att när något sådant på denne sij-
dan förelöper, vill slächten uthi Danemark vara derföre
excuserat, derigenom att dhe under een annan Konungh
och uthi ett annat rijke stadde ähre, men när sådant
på hinsijdan förefaller, obligeras Ridderskapet och Adelen
i Skåne effter recessen, men medh deras största olägen-
heet att taga emot måhlsmansdömmet. Ty supplicera dhe
till Kongl. Maij:t underdånigst sådant i nåder att an¬
sea och förmedels des kongl, myndighet der hän saken
förmå, att Kongl. Maij:tz undersåthere icke mindre än
dhe i Danmark måge ifrån denne möda och olägenhet vara
befrijade.
Bilagor.
578
78. Det häfver någen iblandh städernes fullmächtige
ehrhållit resolution af Kongl. Maij:t, att någen af Ridder¬
skapet och Adelen skall vara förplichtat att låta föra till
deras stadh dhe ränttor och inkomster, som å Finske sijdan
falla och äganden till Sverige ärnar transportera. Såssom
nu detta så mycket mehra riddersmannen graverar, som
han häruthinnan niuter sembre villkohr än Ridderskapet
och Adelen i gemen här i rijket, och der hoos blifver obli-
gerat medh sine bönders störste besvär och skada på någre
mijhl och extra territorium låta ränttorne flyttia, icke
kunnandes få them uthskeppa uthur sin egen hambn, till
hvilket doch förrige possessores, som godzén förlähningzvijs
innehafft hafva, effter kongl, resolutioner hafva varit be-
rättigadhe, altså anhåller hoos Kongl. Maij:t Ridderskapet
och Adelen underdånigst, att een sådan stadh icke vijdare
kongl, resolution må till godo niuta, uthan riddersmannen
å den orthen må hugna sigh vedh den frijheet och rättig-
beet, som andre af Ridderskapet här i rijket ähr effterlåtin.1
79. Ett stoort missbruuk ähr ochså inrijtat derigenom,
att åthskillige ofrellsses perssoner tillägna och understå sigh
att bruka adelige titlar och ceremonier uthi lijkprocesser
och andre publiqve samqvem och acter. Så emedan sådant
icke allenast prgejudicerar adelige privilegier, uthan och
Kongl. Maij:t sielf, som medh sådane titlar och kennemerke
Ridderståndet för dhe andre vill hafva honorerat och åth-
skildt, ty bönfalla Ridderskapet och Adelen underdånigst,
Kongl. Maij:t i nådher behagade ställa den förordningh
till dess G-ouverneurer och Landzhöfdingar i provincierne,
att dhe hålla handh der öfver, det sådant missbruk måtte
hemmas och afläggias, adsisterandes Ridderhusfxschalen på
des vederbörlige anhållande och angifvande hoos dom¬
stol arne, att alt sådant må rättas och dhe bråtzlige be¬
hörigen afstraffas.
80. Ridderskapet och Adelen göra sist denne påmin-
nellsse och underdånigste ansökningh, att emedan på näst-
förledne Riclizdagh 1664 vedh; skepzhielpens bevilliande
vardt der hoos belefvat och aftahlt, det Ammiralitetet
skulle vara obligerat nu på detta välberammade mothe
att giöra för samma hielp åt Richzens Ständer richtigh
reeda och räkenskap, huru och på hvadh sätt samma medell
1 Denna punkt saknas i konceptet.
574
1668.
kunna vara employerade och till den extra ordinarie skiepz-
byggningen odistraherade och fullkombligen ankomne, altså
förmoda Ridderskapet och Adelen underdånigst, såssom och
ödmiukeligst bedia, att Kongl. Maij:t nådigst vederbörande
tillhåller och anbefaller medh samma reda och räkenskap
nu mehra ofördröijeligen hoos richzens Ridderskap och Adell
sigh att inställa.
81. Ytterst begiära Ridderskapet och Adelen under¬
dånigst, att alle dhe instructioner, som landzorternes ad¬
ministration angå kunna, icke måtte af andre Collegier
uthfärdas, uthan uthi Kongl. Maij:tz nampn och uthur des
Cantzlie uthgå.1
Uppå desse underdånige besvär förventes Kongl. M:tz
allernådigste resolution, stedze förblifvandes
Kongl. Maij:tz
Underdånige och plichtskyldigste tienare
och undersåter.
På samptl. Ridderskapetz och Ade¬
lens sampt Krigzbefelletz vägnar pro
tempore Landtmarskalk
Johannes Gtyldenstierna.
Bil. 16.2
Utdrag ur Riksrådets protokoll den (i Augusti förmiddagen
1668.
Inkom Landmarskalken med itt utskott af Ridder¬
skapet och Adelen, tackandes på det underdånigste för
K. M:tz svaar på deres i begynnelsen af Rijkzdagen in¬
sinuerade supplique, förmälandes därhoos, att hvad 1. mem-
brum al berörde supplique vidkommer, acqviescerer Ridder¬
skapet och Adelen aldeles ved K. M:tz därå nådigst gifne
svaar, allenast intet exemplum in posterum skeer med fleeres
än tree personers af een slächt tillsättiande uthi R. Rådh.
Anlangande 2. det Ridderskapet och Adelen i underdånig-
1 Denna punkt saknas i konceptet.
Prot. sid. 106. Tryckt efter det i Riksarkivet förvarade rådsprotokollet.
Bilagor.
575
heet begära, att tiensterne intet måtte indragas, håfve de
intet annat uthseende där med hafft än K. M:t uthi under-
dånigheet sig och sitt stånd recommendera, att effter det
sig tämmeligen nu een tijd förmeerat häfver, K. M:t ochså
een nådigh försorg om deres, som till högstbemälte K. M:tz
och fäderneslandzens tienst sig beqväme göra, accommode-
ment draga ville. Hvilket såsom de förmeena rfiksens] drätzel
uthi ingen måtto till afgång eller förminskning lända, altså
heemställa K. M:t de uthi underdåniglieet detta att öfver-
läggia och betänckia. Hvad de 2 siste puncter därutkinnan
vidkom, var Ridderskapet och Adelen intet intentionerat
att däraf producera något exempel, uthan tagit tilfälle af
regerin gzformen att i underdåniglieet på sitt ståndz vägnar
därom anhålla, att hvad nådige tillsägelser det uthi berörde
regeringzform häfver at hugna sig öfver, K. M:t däröfver
een nådig hand holla täcktes. — Ytterst öfverlefvererade
sine gravamina, med underdånig förhoppning att K. M:t
vorde redresserandes hvad dem tryckte eller i någor måtto
moot deras privilegier luppo.
Her R. Cantzleren, effter något samtaal med den Kongl.
Regeringen och R. Rådh, betygade K. M:tz nåde emoot
Ridderskapet och Adelen; i synnerkeet erkände med nåde
deres svaar på K. M:tz resolution. Tillsade dem där hoos,
att K. M:t sig på det högsta om regeringzformens vidmacht-
hollande vårda ville, aldenstund K. M:t den för een sacré
lagh sestimerade och achtade. Ville deslijkest enkanner¬
ligen uthi itt nådigt minne och åtancka hafva, hvad deres
stånd därutkinnan anginge. Hvad deres nu inlefvererade
gravamina vidkommer, drager K. M:t till Ridderskapet och
Adelen den nådige tillförsichten, at såsom de alltijd pläga
uthi deres postulater billige vara, så förhoppas K. M:t
också det samma af dem denne gången. Uthi det öfrige ville
K. M:t göra sig deres desiderier kunnoge och sedan sitt
nådige svaar dem däropå låta meddeela. Han tackade eliest
också opå K. M:tz vägnar för den promptitude, med hvilken
Adelen sig förklaarat hade at vela grijpa K. M:t under
armarne med någon hielp; men såsom allmogen, före¬
bärandes sin oförmögenheet, beder om förskooning och K.
M:t det bevilliat häfver, ty gifver K. M:t i nåder Ridder¬
skapet deslijkest effter hvad de tillbudit håfve, tryckiandes
sig K. M:t så mycket i denne nöden görligit är. Ytterst
576
1668.
gaff han ock till känna, att R. Rådh per deputatos hade
något också att communicera med Ridderskapet och Adelen,
hvilket han begärade de ville taga uthi dijudication.
Landmarskalken tackade för det nådige behaag, med
hvilket K. M:t sig moot Ridderskapet och Adelen uthläth,
och tilsade där emoot deres underdånige beredvilligheet vid
hvariehanda händelser at gåå K. M:t med troo- och hnldheet
till handa. Hvad R. Rådh hade med dem at communicera,
ville de i lijka måtto afhöra och sitt svaar däröfver med
det fordeligeste föllia låta.
Tog därmed tillijka med uthskottet sitt affträde.
Men strax däreffter inkom han igen allena och be¬
rättade, att såsom D.D. M.M:ters Marskalckar Liitzower
hade bekommit K. M:tz bref till Riddarehuuset at blifva
där naturaliserade, altså häfver Ridderskapet och Adelen
denne or dre i underdånigheet effterlefvat och således här om
slutit, att den äldre Lutzou skall hafva sitt ställe främpst
ibland dem, som anno 1658 uthi Götheborg intoges, och den
yngre främst ibland dem, som denne Rijkzdag intagne äre.
Detta erkändes med nåde af K. M:t.
Eliest berättade Landmarskalken, att een Finsk, be-
nämbd Nassacken, begärade elfter den 9 puncten af ridder-
huusordningen introduceras; men det kom nu in queestionem,
effter han af Rysk bajore-extraction var, om bajorer och
adelsmänn af lijka consideration vara skulle.
Resolutio: Såsom uthi Morrats, Rosladins, Wasilo¬
witz och Aminoifs reception tillgångit är, så holles ock
med denne. Eliest lyda och privilegierne, at de, som äre
adelsmänn uthi Ingermanneland, kännes ock pro talibus
här i rijket; och sådane äro desse ofvantalde.
Bil. 17A
K. Maj:ts förordnande för sex Riksråd att med Adelns
deputerade öfverlägga om Idad oordningen.
Effter som Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefellet
uti deras besvärs 24 punct underdånigst hafva anhållit, icke
1 Erot. sid. 329. — Afskrift.
Bilagor.
577
allenast om en alfvarlig execution af den förra klädeord¬
ningen, uthan och att een viss klädebonat så väl till sielfve
fazon och mode som sort af kläde och tyg för män af
Riddare- och Adelsståndet måtte förordnat blifva, altså
häfver Kongl. M:t funnit godt att deputera effterskrefne
Herrar af thess och tes Rijkes Rådh, som ähre Gref
Gabriel Oxenstierna, Hr Lorentz von der Lindhe, Hr Bengt
Horn, Hr Knut Kurck, Gref Pontus Fredrick De la Gardie
och Hr Gustaf Sparre, att the taga till sigh af Ridder¬
skapet och Adelen någre af hvar classe deputerade och
medh them tillsammanträda, öfverläggiandes på hvadh
sätt som det ofvanskrefne bäst och tienligst kan stå att
anordna och effectuera, till Kongl. M:tz nådige vidare be-
hagh och godtfinnande. Datum Stockholm den 8 Augusti
anno 1668.
Uppå högstbrte H. K. M:tz vår elskel. k[äre] Hr sons
vägnar
HEDEWIG ELEONORA.
Johan P. Oliwekrantz.
Bil. 18.'
Ridderskapet och Adelens underdånigste svar
och betänkiande till någre puncter och ärender,
som dhem dehls å nyo, dehls elliest hafva varit
communicerade, recommenderade åt Hr Landt-
marskalkens Excelks igenom utskott munteligen
och förebringa. Extraherat utur protocollet2 på
Rijckzdagen 1668.
1. Om sabbatzbråtz- och svordombsplacatet är till
föllie af Kongl. M:tz nådigste begäran Ridderskapets och
Adelens underdånigste påminnelser allareda uthi Cantzeliet
ingifne.
1 Prot. sid. 334. — Koncept, två exemplar, af hvilka dock blott det ena
är fullständigt; det andra slutar nämligen med litte punkten.
2 Ar dock utförligare än protokollet.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., X. 1668.
37
578
1668.
2. Interesseplacatet förblifver till nestkommande
Rijckzdag, vill Gudh, vidh 8 pro cento, allenast straffet
öfver dken bråtzlige dupleras.
3. Till att nå dett rätta måhl med antiqviteters up-
sökiande och vidh handen bringande hafva Ridderskapet
och Adelen efter K. M:tz nådigste tillåtelse detta förslag
velat vidh handen gifva, att Landzhöfdingerne så väl som
Gouverneurer gofves detta ärendet i commission med Adelen
att correspondera, då all behörig viss underrättelse kunne
samkas tilsammans uthi alle orter och provincier och Anti-
quitatis Collegio öfversändas. Ofvanbemälte Gouverneur-
och Landzhöfdinger kunna och så all godh brefväxling i
detta fallet underhålla med Biskopar- och Superintenden-
terne, på hvilket sätt förmodeligen K. M:tz nådige och be-
römlige intention kunne med bättre efftertryck förnöijas,
efftersom Ridderskapet och Adelen hvar å sin ort tillbiuda
sig vela vara öfverbödige att contribuera her till hvad dhe
finna och upleeta kunna.
4. Lagens öfverseende och dhe perssoner, som deröfver
förordnas skole, heemstella nu som tillförende K. M:t Ridder¬
skapet och Adelen underdånigst sådane att utvällia uthan
anseende af stånd, som K. M:t finner dugelige och capable
der till. De modo tyckes dhem under K. M:tz nådigste för¬
bättring bäst, att jus publicum, som mäst handlas uthi
konungabalken, må aldeles förblifva som dett är, och uthi
ingen ting hvarken med notis eller additament dett ringeste
röras och omakas; men jus privatum, som uthi dhe andine
balkarne fins och väl behof ver förbättring och supplement
uthi månge måhl, kan med additament ä part efterst af
balken bijspringas och secunderas.
5. Charta sigillata afbidies nu som tillförende under¬
dånigst.
8. Hvadh effterskrefne ärender anbelangar, som 1. byg-
ningzhielpens inlösen, 2. om en skeppa öfvermåhl uthi
Vestergötland, 3. om springskatten i Smoland, 4. om v.in[d]
och vask, 5. om 2 dagzverke ifrån Kong Gustafs dhen
förstes tidh i Närike, 6. 12 dagzvärke i Östergötlandh, —
desse ärender äro skrifteligen besvarade.
9. 1. Om sätesgårdarne och dess godz bibehållande
emot jemgodt vederlag under sätesgårdarna. 2. Om Adelens
Bilagor.
579
huuss och faste ägendom i stadhen.1 Resolutio: Desse
förblifva som vahnt är efter Sveriges lagh.
10. Om rustienstslängdernes inlefvererande på Kongl.
Krigz-Collegii begäran, vela Ridderskapet och Adelen der
till vara villfarige, så vijda en och annan förmedelst oviss¬
het med Reductions-Collegio icke kunne hindras.
11. Saltpettersiuderiet vela Ridderskapet och Adelen
på efterskrefne vilkor på dheras godz tillåta: 1. Att sätes¬
gårdarne med des rå och rör blifva frijkallade. 2. Att
saltpettersiudaren sig först boos Landzhöfdingen angifver,
hvarest han har funnit något ämbne och lägenhet till att
inrätta sitt arbete, då Landzhöfdingen notificere sådant
adelsmannen, hvilken sedan, så vijda dett honom ingen
olägenhet tillbringar och som sielf dett eij idka låter, vill
vara öfverbödig saltpettersiudaren att admittera, allenast
han derhoos kan upvijsa Krigz-Collegii instruction, att han
är rätt uthi sitt ärende.
12. Ridderskapet och Adelen hafva sig ochså låtit
föreläsa Kongl. Admiralitetz upsatz på mastskogars för¬
skonande och frijkallande på särdeles specificerade orter
uthi Vermelandh och Dahl, jämväl dess begäran förnummit
enkannerligen vara denne, att efter skedde communication
inedli Rijckssens Ständer nu här på Rijckzdagen Kongl.
M:t ville låta utgå dess öpne placat, att ingen, ehoo dhen
och vara må, skall understå sig derefter hvarken sielf
eller genom andra fälla någre master och spijror, eij heller
sågeblåck etc. vid confiscation af dhet, som där opå hug¬
get varder, och elliest dess förutan vid ett så stoort arbi-
tralt sträf, som K. M:t i nåder godt synes och kan gifva
sky och afskräckiande etc.
Ridderskapet och Adelen hafva detta alt väl öfver-
vägat och befunnit dett förslaget, så öfver alt att förbiuda
samma skogzhögge, icke så aldeles stå till att practicera,
enkannerligen att en skattebonde, vari sig Adelen tillför-
länt eller elliest, måtte derifrån af hållas; men lickväl att
så väl i detta måhl som elliest att conformera och be-
1 I det andra exemplaret är följande tillskrifvet: Adelens ärfde liuuss och
ägendom i staden förblifver, som vahnt har varit, efter stadzlag, att syster niuter
så mycket sorn broder etc. Men hvadh Adelen kan förvärfva och des aflinge
i staden begära dhe underdånigst få niuta som annat sitt aflinge efter landzlag;
dock där ingen disposition deröfver sker, blifver dett af lijka natur som arfve-
huus efter stadzlag.
580
1668.
qvarna sig till Kongl. M:tz och public nyttan, förmena
Ridderskapet och Adelen detta bäst stå att erhålla: 1. Där
skogzordningen vederbörligen handkolles. 2. Där någon
af adell på sådane orter hadhe någre godz, äre dhe öfver-
bödige emot annat jämpngått vederlag dhem K. M:t och
Chronan att uplåta. 3. Och där dhe skulle försällias, veela
dhe K. M:t och Chronan låta vara därtill närmast, när
dhe betalas, som andre derföre biuda kunna. 4. Synes
vara nödigt, att bergzlagen bättre inbindes och omskrankas,
att dhe icke så öfver alt finge fälla dhen skogh, som kan
stå uthi ämbne till sådane skepsvärke. 5. Allmenningarne
bevaras och försvaras. 6. Skulle Kongl. Maij:t elliest för¬
medelst contract och frivillig afhandling dett af skatte-
bonden förmå, att han sådan skogh så väl som eck, book
och annan bärande skogh ville låta för sig förbudin vara,
skall dett eij vara Kidderskapet och Adelen emot, dåck
att privilegierne dervid aldeles oförkränckte blifva.
13. Kidderskapet och Adelen bevillia till en eventual
krigzhielp under föllian de conditioner: 1. Att kriget är
oundvijkeligit och värkligit. 2. Att dheras sätesgårdar,
rå och rör med ödes- och frijheetzhemman, lijka som 1664
med rog- och richzdalershielpen skedde, blifva undantagne.
3. Sielfva quantum af denne krigzhielp blifver lijka stoor
med rog- och richzdalershielpen, allenast att nampnet om¬
bytes och värdet förändras, således att mindre gifs i pen¬
ningar och mehr i spannemåhl och uthi beslutet blifver
infört under nampn af en krigzhielp.1
14. Elliest är ochså den forfatning om manufacturers
och handtvärckzhuuSs inrättande i rijket Kidderskapet och
1 Denna punkt är öfverkorsad från och med orden under fölliande condi¬
tioner, och i stället är tillskrifvet i marginalen: »på samina sätt som infört
fins uthi den 6 punct af 1664 års rickzdagzbeslut, nembligen halfparten af
thet, som kan erhållas af skatte och chrono.» — Efteråt är emellertid anteck¬
nadt: >N. B. detta utstruckne bör stå.» — I Riksarkivet finnes en (ej under¬
tecknad) handling ang. samma sak under rubriken »Rid[derskapet] och Adelen
bevilia krigzhiälp medh conditioner, 1668.» Denna bevillning har följande
lydelse: »Ridderskapet och Adelen bevillia till en eventual krigzhielp under
fölljande conditioner: 1. Att krijget blifver oundvijkeligit och värkeligit. 2. Att
dhet införes uthi rickzdagzbeslutet lijkasom dett fins vara giort 1664 uthi
den 6:te puncten, nembligen att Ridderskapet och Adelens bönder utgöra half¬
parten emot dhet, som kan erhållas af skatte och chrono, Adelens sätesgårdar,
rå och rör sampt ödes- och frijheetzhemman undantagande. 3. Per expressum
införes detta under nampn nf krigzhielp. 4. Att qvantumct stijger intet högre
än delt ‘1664 bevilliades. >
Bilagor.
581
Adelen vordin communicerat, hvarvidh dhe i hastigheet
efterskrefne underdånigste momenta hafva velat bijfoga:
Ad § 1. I stället för dhet ordet imposter kan in-
sättias ett svenskt ord.
Ad § 2. Att sielfve orterne, som privilegeras skole,
nämbnas måtte, och af K. M:t i nåder efterlåtit rijckzens
Ridderskap och Adel dheras underdånige påminnelser der
till att gifva.
Ad § 3. Till ordet författade addatur: och öfver-
sedde.
Ad § 29. Sätties interessenter i stellet för particip ant er,
som sedan altid uthi eontextu observeras kan, eftersom
participant synes redolera monopolium. Lefvandes Kidder¬
skapet och Adelen uthi dhen underdånigste tillförsicht,
att värket så blifver inrättat och footat, att icke något
monopolium derutaf skee kan.
Uthi dett öfrige berömma Ridderskapet och Adelen K.
M:tz loofvärdeste omsorg för slijke nyttige och fädernes¬
landet högstnödige och gangnelige värck, förmodandes der-
hoos såssom och underdånigst bidiandes, att där i dag
eller morgon vidh värketz värkstellande något kunde pröf-
vas vara nödigt att påminna, dett Ridderskapet och Adelen
i nåder sådant då må vara efterlåtit.
Bil. 19. i
Riksrådet Sten Bielkes bref till Landtmarshalken angående
by g g ning shjälpen m. m.
Höghvälborne Hr Baron och Lantmarchall,
Högtäradhe K. Brodher etc.
Emädhan jagh förnimma måste, huruledhes någon
halfver behagat att berätta, dädh jagh skulle för dädli
höglåfflige Ridderskapet, sist jagh på Riddarhuset madh
Gr elfve Nils Brahe var, halfva giort den propositionen,
såm angick bygningshiälpen och något mehr alf samma
1 Prot. sid. 345. — Original med påteckning: Upläsit in pleno och
resolv. att leggias ad acta.
582
1668.
natur, ickie uthi den Kgl. Regeringens och Rixens Rådhs
nampn, uthan uppå Hans Kgl. Maij:tz vägnar, altså för¬
orsakas jagh hermädh M. K. B. tiänstligen att anmodha,
dädh honom behagadhe sanningen till styrckio å mina
vägnar dädh höglåfflige Riddareståndet tiänstligen förfråga,
åm någon aff des ledhemooth haffver sådhant aff migh
hört, heller och åm jagh ickie såväl vidh ingången såm
slutet aff propositionen förehölt dee godhe herrarne min
befalningh, att jagh sådhant alt alenast på Senatens
vägnar haffver sagt. Och sist vidh giffven lägenheet
nämde jagh åm dee 2 små ärendher på Hans Maijrtz vägnar,
såm voro, att Adeln ville öffverlåta saltpetersiuderiet på
sina ägor och haffva deras rustiänstlängder färdige, n[är]
Krigs-Collegium deråm ansökning giordhe. Hvadh dee
godha herrarna heråm seiandes varda, såsåm och hvadh til-
förende deråm uthi protocollet kan finnas, bedher jagh migh
communiceras måtte, att jag den stora osanningen, såm
migh sökes att påbördhas, jag dermädh måtte kunna aff-
läggia. Jagh skall altidh beflita migh åm igen att vara
M. H. K. B:s
Stockholm den 18 tiänstvillige tiänare
Augusti anno 1668. Sten Bielke.
Bil. 20.
Adelns i Skåne, Halland och Blekinge supplik angående
en kontribution.1
Stoormechtigste Konungh, allernådigste Herre.
Eders Kongl. Maij:tt drager sigh nådigst till minnes,
huruledes för een kort tijdh sedan Hans Excelktz Feldt-
marskalcken och Hr General-Gouverneuren i Skåhne igenom
Eders Kongl. Ma,ij:tz nådigste ordre och befallningh lätt
hoss Ridderskapet och Adelen i Skåhne, Hallandh och
1 Jämf. prot. sid. 214, 225 samt bil. 12, sid. 530. — Original i Riks¬
arkivet. På baksidan är antecknadt: Upläsit in Senatu dhen 19 Aug. 1668.
Dito r[esolveradt] ut in prot. — Resolutionen är tryckt hos Stiernman: Riks¬
dagars o. mötens beslut, bih., sid. 422.
Bilagor.
583
Blekingen ansökningh giöra om någon hielp och contri-
bution till festningarnes der sammastädes hastigare be¬
fordrande och perfection, hvilken nådige förordningli vij
underdånigst och hörsambligst hafva vehlat effterkomma
och effter vår ringa förmögenheet sampt landsens fattiga
tilståndh till ett vist quantum consentera, som till nest-
kommande Martini tijdh skulle erläggias, dock utan prse-
judice utaf dhem, som intet tilstädes varit hafva, hvilket
utaf Hans Excelktz Hr General-Gouverneuren således bleff
antagit, att vij samme contribution skulle frambdeles få
afteckna uti den, som förmodeligen då på nestkommande
Rijkzdagh skulle bejakas och samtyckias. Såsom nu Eders
Kongl. Maij:tt sedermehra af serdeles gunst och nådhe
emot dess trogne undersåthare af Ridderskap och Adelen
nådigst häfver vehlat eftergifva det dhe uppå denne Rijkz¬
dagh af contribution underdånigst bafve vehlat samtyckia,
altså lender och till Eders Kongl. Maij:tt vår allerunder-
dänigste och ödmiuke boön och begiäran, att oss, såsom nu
mehra äre lemmar af een kropp, i lijka måtto samma gunst
och nådhe vederfahras måtte. Sådant varde vij effter vår
plicht och skyldigheet medh all underdånigh troo- och hör-
samheet, så lenge vij lefve, erkiennandes och förblifve
Eders Kongl. Maijittz
Underdån- och trooplichtigste undersåthare.
På samptelige Ridderskapetz väg¬
nar i Skåhne, Hallandh och Blekingh
Marie De la Gardie, P. Sparre.
Nilss Kagg. Jöran Sperling. A. Leijonskiöldh.
Tordh Bondhe Ulffson. Jörgen Krabbe.
Knud Thott. Christoffer G[yllen]Grijp.
Per Hierta. Jonass Bure.
Håkan Nilson Skvtte. Oluff Bröstfeldt.
Israel Norfelt.
Jonas Gyldencrantz.
584
1068.
Bil. 81.1
Kongl. Maj:ts meddelande angående ett tillägg till den
punkt i riksdagsbeslutet, hvilken handlar om religionen.
Såsom Prästerskapet, vidh denna Rijkzdagh församladt,,
kafver hoos rijkzdagzbeslutet giordt den påminnelsen, att
uthi puncten, ther om vår ckristelige religion talat blifver,
måtte tilläggias, att livar och een, som är af skilljaktigh
religion medh oss och häfver uthi Sverige fått jus civitatis
iblandh Adel eller Borgarståndet, bör vara obligeradh till
att opföda sina barn uthi vår religion eller vara samma
rätt förlustigh, och Kongl. Maij:tt håller sielfva saken i
sigh skiähligh sampt medh förra religionsstadgar conform,
altså vill Kongl. Maij:tt hafva sådant de andra Ständerne
af Ridderskapet och Adelen sampt Borgerskapet communi-
ceradh, förr än thet fullkomligen infördt blifver.
Bil. 22.2
Någre Ridderskapets och Adelens under-
dånigste anlegenheter, nödtorffter och påminnelser
som K. Mits nådige disposition och förordnande
dee med plichtskyldigste devotion undergifva.
1. Ridderskapet och Adelen hafva hördt sig föreläsas
dhe observationer och erinringar, som dee gode herrar af
Rijksens Senat sampt Ridderskapets och Adelens resp.
deputerade hafva fatta låtit till ordningerne ved bröllop,
gästebud och begrafningar; hafva och med vyrdnadh och
1 Prot. sid. 367. — Handlingen, som ej är undertecknad, finnes i Riks¬
arkivet och har följande påskrift: Upläsit in pleno och aggreerat att införas i
r. d. beslutet d. 31 Aug. 1668 för middagen.
2 Prot. sid. 384, 385, 428. — Handlingen, sorn finnes i Riksarkivet, är
odaterad och ej undertecknad; i marginalen finnas ett pär resolutionsanmärk-
ningar. — Bland de till protokollet hörande bilagorna fins ett koncept till
supplik ang. samma sak, troligtvis den sorn oinnämnes sid. 385 och som befalis
ej vara >af nöden.»
Bilagor.
585
veneration förnummit, uti hvad dehl samma påminnelser
af K. M:tt uti des och Rijksens Senat äro förbettrade,
hvilka ordningar med dhe påminnelser och förbättringar,
som nu omrörde äro, K. M:t till nådigt verkstellande dhe
uti diupeste ödmiukheet her med recommendera vela med
vedhengande underdån igste bön, att samma ordningar med
bijfogade påminnelser må således per expressum uti rijks-
dagsbeslutet blifva införd och som een vedertagen laga
stadga för vårt ståndh effterlefvat och der öfver hand
hållen blifva.
2‘. Uti lijka måtto hafva Ridderskapet och Adelen
utaf K. Mits nådigst giorde förklaring till dee underdånige
påminnelser, som af Ridderskapets och Adelens utskott
ved kledeordningen giorde äro, nogsampt kunnat förstå och
intaga K. Mits högstbeprisslige ynnest och kongl, bene-
genheet att vela sig i nåder låta behaga alt hvad som
möijeligit kan leda till deras stånds välferd och bijståndh;
och alldenstund K. Mitt för godt befinner, icke alldeles
att hemma och förbiuda alt fagonerat tyg, men det så
vijda effterlåta, som den nyttige förordning med tulltaxan
steller och inrättar een sådan moderation, att dhet uti
prijset icke skall kunna öfvergå slätt tyg, med hvilket det
i grunden kan lijkast vara, och i tullen der till redigeras,
altså hafva Ridderskapet och Adelen med största vördnad
och tacknemligheet detta förslag uptagit och underdånigst
bijfalla velat; skulle och gerna önska, att denne förord¬
ning förmedelst K. Mits nådiga disposition och godtfinnande
än yttermera kunne till landets velstånd så förmerat
blifva, att samma fagonerade tyg kunde stellas under nogon
giörlig stadigheet och mode, der igenom manufacturen så
vähl som sielfve landet förmodeligen bettre sig befinna
skulle, än der altijdh nye moder ifrån fremmande landh
skulle hvar månad emot åstundas. Och emedan sijden-
väfvaren Uttenhof häfver sig förmerkia låtit, att han både
kunde och ville prestera det samma fagonerade tyg, så
till arbetet och godheet som till myckenheet jemvähl för
civilare prijs å högst 2 Rdr allnen her i rijket skall kunna
tillvärckas, allenast på tullens gravation för dhe frem¬
mande kunde vijdare den tillökning skee, att samma faco¬
nerade tyg icke allenast med ingen vinst, utan der dee
ifrån uthrijkes införas skulle, med deras olegenhet och
586
1668.
egen förlust det då skee måtte, hvilket skulle förobligera
dhem alldeles der med att hero låta, och så kunde pen-
ningarne i landet bijbehåldne blifva; hvilket förslag, som
högt important och på gode skahl funderat, Ridderskapet
och Adelen med underdånigste tillförsicht hafva för een hög
nödtorfft erachtat K. M:tt till fulkommeligit godt verk-
stellande underdånigst att recommendera och undergifva.
3. Elliest befinna Ridderskapet och Adeln med lijka
underdånig respect K. M:ts nådigste betänckande, huru¬
ledes den prydnad, som är öflig med fiedrar och fransar,
icke vähl vedh hof och andra tillfälle kunna ombäras; con¬
formera sig altså hörsamst och gerna K. M:ts nådigste
behag och villia, dhensamme dhe sig och i alle deras
actioner för det rätta ögnemerke föreställa vela.
4. Sättandes her bredeved desto större förtröstan
på K. M:ts höga ynnest, att blifva i nåder till under¬
dånigt nöije bönhörde uti dhet deras stånd högst ange-
legne ärendet om een viss habit till nogon åthskildnat
ifrån dhe andre stånden, effter som dhe underdånigst con-
tinuera i den oförgripelige opinionen, att dhet een saak
är, som letteligen uthan nogons pr;ej udice och förfång kan
låta sig practicera, helst emedan uti andre velbestelte
regemente, ja i förra tijder her hoos oss sielfve sådan viss
kledebonadt är observerat vorden. Förvänta derföre een
nådig resolution och bönhörelse och ytterst hemskiuta
dhet K. M:ts högvijsa betenckande att medli ett notabelt
och exemplart straff dhen brotzlige her emot beleggia,
effter den poena af kongl, onåde och mistande af voto på
Riddarehuset dels betenckelig, dels olempelig befunnen ähr.
Bil. 23.1
Formulär för Johan Widikindis revers.
Jag undertecknadt gör härmedh vitterligit, att alden-
stundh rijksens högloft nu på denne välberamade Rijkzdag
närvarande Ridderskap och Adell hafva mig committerat
1 Prot. sid. 385, 431.
Bilagor.
587
och anförtrodt ett historiskt värk att componera och sam¬
manfatta, i sig begrijpande alle detta högloft Ridder-
skapetz familiers ursprung, herkomst, bedrifter, lefverne
och ändalyckt, och jag mig samma värck efter derå und-
fångin special instruction att fulgöra och nest (fudz bij-
stånd till ända föra uppå tagit häfver; hvarföre förobligerar
jag mig hermed på dhet kraftigste, som någonsin skee kan,
att jag uthi alle delar, samma värk tilhörige, mig om all
sanning, viss kundskap och rättsinnigheet, som en oveeldh
historico vederbör och tilkommer, anbeflijta skall och hvarken
för gunst, gofvor, vänskap, afvund, hoot eller redzlo någon
familia dett ringaste, som till dess beröm eller elliest lända
kan, mehr eller mindre tillägna eller tilskrifva skall än
dett, som jag medh godha och giltige skahl skall kunna
bevijsa och bestå uppå. In summa: jag skall mig så com-
portera och hervidh förhålla, som jag dett inför (ludh,
detta högloft ståndet och hvar redelig man kan och vill
ansvara, så sant mig Gudh hielpe till lijf och siähl. Till
visso med min egen hand underskrifvit och förseglat. Datum
Bil. 24.1
Sveriges rijkes Ridderskaps och Adels in¬
struction, gifvin Joh. Widichindi, Historiographo
regio, hvilken han skall vara skyldig strictissime
att effterföllia uti denna honom anförtrodde ma-
tricels formerande.
1. Uthi familiernas beskrifvelse bör först attenderas
deres origines och uphoff, som antingen är uthlänsk eller
inhemsk, uthaf särdeles meriter och actioner uthi krigz
eller civil tiänster eller af Konunga[r]nas synnerlige nåde etc.
2. Personernas successiones genealogicse, honeur och
hedher, som antingen flyter af dheres tiänster, actioner,
illustre gifftermål antingen uthi gamble fornämme utli-
dödde slechter — hvilkas uphof och fatal period beskrifvas
bör i den andre boken — eller uthi ännu varande slechter,
icke allenast till sine 16 ahnor, uthan så långt det gåå kan.
1 Prot. sid. 385, 431, 435. — Koncept. Fins särskildt tryckt, dat. den
15 Sept. 1668.
588
1668.
3. Deras insignia, vapn och skiöldemärkie, som an¬
tingen älire confererade aff forna Svergies Konungar eller
igenom gifftermåhl, ähretitlar på hvariehande sätt för¬
ändrade, såsom somblige blifvit Grefvar, Frijherrar eller
tagit nampn och vapn af sine illustre möderne eller af een
ätt och stamm, doch gångit uthi tvenne eller trenne greenar,
och förbytt något vapnen etc.
4. Nampnen, som nu lefva, uptecknas, och hvar fa-
milies väsende till sin honeur slutes och zieres medh någre
artige verser.
5. Det måste ej någons genealogia funderas på andre
skiähl änn dhe, som ähre authentica, det är af Konungar,
souverain machter eller särdeles ståndh verificerade. Gamble
konunglige bref och andre uhrgamble documenta gifves och
vitzordh, doch medh särdeles circumspection.
6. Föruthan dee documenter, som man kan hafva
uthaf gamble historiske relationer, monumenter, epitaphier,
gamble slechteböcker, antingen uthi Regni Archivo eller
annorstädes, finnes Ridderskapet och Adelen villig, att
hvar familie till sin hedher conferera dhe bref och docu¬
menter, som dhe sielfve hafva, antingen originalen eller
vidimerade copier, när thet påfodras, sampt dhe, som föra
sina alinor till dhe gamble utdödde familier, een lijten
underrättelse, hvilken yttersta linien aff dhem varit häfver,
och tijden när den är uthgången, i krigh eller hemma,
sampt och nampnen på sine barn, som nu lefva.
7. Sist böhr Hr Widikindi vara obligerat detta värk,
som honom under hender förtroes, ej att propalera eller uth-
komma och communicera låta, förr än det på een allmen
Rijkzdag af samptl. Ridderskapet och Adelen kan reviderat
och approberat blifva; dock honom icke förmenas, att han den
saken angår serskildt communicerar hvad han om dheras
slächt kan hafva utarbetadt, på dhet dhe sigh så mycket
snarare med sine påminnelser kunna infinna.
Bilagor.
58!)
Bil. 25,
Adelns i Värmland supplik angående tillsättning af härads¬
höfding därstädes.1
Stormechtige, höghbårnne Kånung, allernå-
digheste Herre.
Såsom nu nijonde åhret förhanden ähr, sedhan Eders
Kongl. Maij:tt förste gången blef af Ridderskapet och Adelen,
som godz hafva i Yärmelandh, underdånighest supplicando
anmodat, att samma landh måtte som andre provintier i
rijket blifva medh Häradzhöfding benådat, altså nödgas
vij ännu på dett underdånigheste begära, att Eders Kongl.
Maij:tt ville oss omsijder i nåder ahnsee och icke lengre
tillstädia, att Yermelandh, som så långt ähr ifrån des
Håfrätt removerat och fördenskull alldramest begge in-
stantierne behöfver, skall vijdare blifva uthstängt ifrån den
rättigheet, som deni androm ähr af Eders Kongl. Maij:tt
allernådigheste fbrundt och effterlåtin. Och ehuru väll Hans
grefvek Excellence Herr Rijksrådet och Rijksmarskalken,
som rätte Laghmannen ähr, altijdh har låtit spöria sitt
höga.nijt och åhåga, att justitien måtte där rätt och till¬
börligen administreras, så kan dett doch icke annars vara,
så lenge som intet meer ähn een instantia ähr i landet,
ähn att ehvem, som där vill emoth första dommen appellera,
då måste han vara förtenckt att ahntingen sigh företaga
den långa och svåra vägen till Kongl. Håfrätten i Jöne-
kiöping eller och sökia och ahnhålla om någen extra ordi¬
narie commissorial rätt oppå sin egen omkåstnat, hvilket
en deel af oss medh största skada och afsachnat hafva
ehrfarit icke längesedan. Den fattige måste låta sigh nöja
medh dett, som först afdömbt blifver, ehuru dommen honom
aflöper, aldenstundh hans oförmögenheet hindrar honom
vijdare sökia sin lycko fjerran effter. På alt sådant håfve
vij ingen bettring förventta, så lenge inttet mehr ähn een
dommare ähr i landet, ehvem den samma då vara kunde.
1 Original i Riksarkivet. Handlingen är odaterad, men måste vara skrifven
före d. 8 Sept. 1668, ty den omtalas i Presterskapets supplik ang. detsamma,
hvilken är daterad d. 8 Sept. — På baksidan är antecknadt: Upläsit och resol-
[veradt] dhen 18 Sept. 1668.
590
1668.
Itansachning om hon ahnstelles därsammastädes, så hielper
hon oss doch inttet för dett tillkommande. Ahnlangande
den mannen, som vij förnimme Eders Kongl. Maij:tt redha
hafva till Häradzhöfding i Yärmelandh allernådigest desti¬
nerat och uthkårat, Henrich Larsson Eding vedh nampn,
så häfver han hoos alle stånden den credijt, att the honom
gernna acceptera, enähr han medh Eders Kongl. Maij:tz
commission benådat varder, dett vij önske icke lenge dröja
måtte. Allmogen vill och effter rådh och ähmbne contribuera
till begge instantiernes underhåldh alt hvadh han förmåhr.
Och ehuruväll dett ähr kunnogt nogh, att laghmans-
pänningarnne åhre på andre ortter 6 öre af manthalet och
häradzhöfdingzpänningarne 12 öre, så att beela summan
där blifver 18 öre sillfvermynt, men för detta landz oför-
mögenheetz skull begära dee unnerdånigst, dett måtte uthi
ett för alt blifva vedh 14 öre sillfvermynt åhrligen för-
uthan tingzpäningarne, hemställandes Eders Kongl. Maij:tz
nådige dispensation, huru mycket hvardera partten där af
skall förundt blifva. Här oppå förventte vij i störste
underdänigheet Eders Kongl. Maij:tz nådige resolution,
stadigt förblifvandes
Eders Kongl. Maij:tz
Underdånige, hörsamme och trogne undersåtare
Gustavus Persson. Mauritz Posse.
På sin H. K. modhers och syskons vägnar:
Balthasar Marschalk. Axel It osen!) ane.
Jöran Uggla Jahanson. Nils JEtosenflycht.
Nils Appelgrehn. Lars Örnestierna.
Jonas Gyldenspitz.
Bilagor.
591
Bil. 26.1
Itidderskapet och Adelen hafva hört sigh
rijkzdagzbeslutet föreläsas; ähre ochså i under-
dånigheet der medh eenhälleligen till fredz, att
det således, som det fattat är, må reentskrifvas,
allenast att desse små påminnellsser der vedh
ännu må blifva i acht tagne.
Ad 2 §. Om vår christelige religion och apostoliske
lära förmeena oförgrijpeligen, att Atisburgiske confession
tillsättias skulle.
Dito att vedh ordningernes belefvandhe och ratifice¬
rande måtte deras underdånigste påminnellsser ochså blifva
ihugkombne.
Ad 5 §. Ville Itidderskapet och Adelen gerna vara
informerade, hvadh igenom taxhemman förstås skall.2
Dito att till dhe ordhen för sv ar skarlar och tienare
måtte blifva tillsatt: hvilka Adelen effter privilegierne
allena tillkommer att frijkalla, jämbvähl dhe persohner,
som der medh elliest benådhade vara kunna, men eij andre
ofrällsse.
Bil. 27.3
Itidderskapet och Adelens underdånigste på¬
minnelser till bijafskedet, som communicerat och
upläsit är. Extraherade uhr Riddarliuuss proto-
collet4 de dato d. 12 Septemb. 1668.
Ad 2 §. Itidderskapet och Adelen vela medh Kongl.
Maij fitz nådigste tillåtelsse hafva sigh förbehållit att vid
1 Prot. sid. 411. — Handlingen, som ej är undertecknad, finnes i Riks¬
arkivet och har följande påskrift: Riddersk[apets] påminnelser vid riksdags¬
beslutet.
2 Med annan stil är tillskrifvet: skall stå torp.
3 Prot. sid. 418—421. — Handlingen, som ej är undertecknad, finnes i
Riksarkivet.
4 Ar dock utförligare än protokollet.
592
1668.
nästkommande Rickzdagh giöra dheras underdånigste på¬
minnelser till den nämbde skråordning, där något sådant
dervidh skulle synas desidereras.
Ad 3. Bancoväsendet angående, så begära Ridder-
skapet och Adelen, att dett ordh ifrån ordh må så infört
blifva, som instrumentet af Vexell- och Lähnbanco bär
sammanfattat, upläsitt och beslutit är.
Ad 4. Ridderskapet och Adelen begära underdånigst,
att hvadh dhe uthi underdånigheet i dheras besvärspuncter
välment hafva aumodat om convoyskepp utaf Chronones
Ammiralitet, måtte uthi nådig acht tagit blifva och medh
eftertryck ihugkommit, efter dett rijket så till saltz in-
försell, som skepzfolkz öfning märkeligen styrkia skulle.
Ad 6. Saltpettersiuderiet tillätes på sätt, som till-
förende insinuerat ähr. Påminna nu allenast underdånigst,
att saltpettersiudarne alfvarligen blifva beordrade att icke
komma i någon otidh, som höst och andetidh. 2. Att
bonden intet vijdare till dett ringeste må af saltpetter-
siudaren graveras, än allenast till att få siuda jorden, och
3. vara obligerat den kokade jorden åter att läggia til-
bakars i samma rum.
Ad 8 §. Ridderskapet och Adelen vela med K. M:tz
nådige permission aldeles förblifva vidh den upsatz och dhe
påminnelsser, som dhe respective deputerade af Rickzens
Senat och Ridderskapet och Adelen sammanfattat och up-
satt hafva. Allenast hvadh dhe 16 ahnor anlangar, antingen
dhe på kistan eller elliest på serdeles bräden utarbetade
blifva skole, dett heemskiute K. M:tz nådigste förordning
Ridderskapet och Adelen underdånigst att disponera låta,
dock så att förutom dhe 16 ahnor dhe, som dhem eij hafva
kunde, uthi dett öfrige alt en lijkhet behålla skole och
ingen åtskildnat i så måtto vara undergifne.
Ad 12. Ad verba för dhen hampnskrån inseratur: för
dhen communicerade hampnskrå.
Ad 13. Sammaledes är Ridderskapets och Adelens
underdånigste anmodan, att denne punct må ä part al¬
mogen gifvas, efter dett befares elliest derunder något
kunne versera, som Ridderståndet till något prsejuditz
lenda kan.1
1 Denna punkt är öfverkorsad, men i marginalen star: Mostc införas.
Bilagor.
593
Elliest är Ridderskapets och Adelens underdånigste
ansökning, att dheras oskattlagde torpare, som på dheras
sätesgårdars enskyhlte ägor upbygde äre, måge i föllie af
den 43 § i adelige privilegier vara för hvariehanda Chronones
skatt och tunga, jämväl mantahlspenningarnes erläggiande
befrijade, eftersom Ridderskapet och Adelen intet annat
förstånd haft hafva uthi slutet af den 3 punct på 1652
åhrs rixdagzbeslut, nembligen att alle dhe, som hafva
sitt underhåld och näring af sätesgårdarne, herunder be-
grijpas skole; i vidrigit fall kunde dhe blifva necessiterade
att indraga samma nybygge och till gårdzens cultur desto
flere drengiar underhålla, K. M:t och Chronan till för-
fångeligare afsaknat och Adelen till större besvär. Actum
ut supra.
Angående Banco, så skall uthi ett serdeles instrument
nu uthan upskof inlefvererat blifva.
Bil. 28.'
[Kongl. Maj:ts meddelande] angående bijaff-
skedet.
1. ' Om skråordningen tycker Kongl. Mit, att Ridder¬
skapets reservatum, att säga theras sentiment vijdh näste
.Rikzdagh, gåhr alt för långt uht och hindrar elfecten
imedlertijdh.2
2. Puncterne om Växel- och Lähnbanken håller Kongl.
M:t för vijdlyfftige att införas i bijaffskedet. Nu före¬
slåås detta expedientet, att man i sielfve rikzdagsslutet och
bancopuncten, thär som på bijafskedet beropas, sätter
således: Vij en viss förordning och sluht haffve fattat,
hvilket väl för sin vijdlölftigheet skull här icke haar kunnat
införas, men alf oss härmedh och lijka så bekrefthes, stad¬
fästes och authoriseras, som voro dett ordh ifrån ordh in-
fordt etc.3
1 Prot. sid. 427. — Handlingen, sorn förvaras i Riksarkivet, är ej under¬
tecknad; i marginalen finnas anteckningar om Adelns svar (se följ. noter).
’Å Marginalanteckning: Betta förblifver, som IC. M:t nådigst för bäst befinner.
3 Dito: Betta förblifver och så hervidh, som projecterat ähr, allenast att
sielfve instrumentet oförandrat förblifver ord från ord, som dett här sammanfattat
är, och af samptl. Rijkseus Stender nu underskrifves ä part, att dett sedan kan
trycht blifva.
Sv. Ridder sk. o. Adels riksd.-prot., X. 1668. 38
594
1668.
3. Den 11 puncten haar K. M:t beviliat att låta uht-
sätias, men den 13:de håller K. M:t för nödig och ser in-
thet hvadh interesse Ridderskapet skall hafva ther utinnan,
eiftersom huushonden kan få handla medh sin skattebonde
som han gitter bäst, men detta förståås om fremmande.1
4. Dee tvenne puncterne om adelskapes bevijss och
jure civitatis haffver Kongl. M:t i nåder approberat.2
5. Om klädedräkten är Ridderskapet medh Kongl.
M:t eense, och loffvar therhoos nådigst til att så vilia
promovera manufactnrerne i landet, som görligit vara
kan, att man icke må behöfva hämta utan effter. Den
särskilte habiten för Ridderskapet vill och K. M:t gärna
förunna, så vida den kan var practicabell.3
Om Ridderskapets nybygge på theras sätegårdar, att
the icke må vara mantaalspenningarne underkastade, är
K. M:tz förklaring, att man å alle sidor måtte rätta sigh
effter rikzdagsbesluten och så därmedh hålla, som ther
finnes heskriffvit.4
Bil. 29.5
Rådets och Adelns heslut angående Riddarhusets byggning.
Yij effterskrefne Sveriges rijkes Rådh, Ridderskap och
Adell, som till denna berammade och nu väll till ända
förde Rijkzdag hafva varit församblade, giöre å väre egne,
jämväll väre hemmavarande medbröders och ståndzleda-
möters vägnar vitterligit, att såsom jempte andre vichtige
1 Marginalanteckning: Ridderskapet och Adelen begära und^erdanigst], att
desse ord her bijfogas må — der denne § skall stå, hvilken dhe helst önskade
utheslutas —: förbehållandes frälsesman dess rätt efter kongl, resolutioner
oprtejudicerat.
2 Jämf. prot. sid. 417 samt bil. 34, N:r 52.
3 Dito: Förmoda underdanigst till nesta Rixdng kunna in cffectu fä niuta
denne kongl. nådh.
4 Dito: Här förmoda Ridderskapet och Adelen underdanigst och derom pa
dhet högsta supplicera, att riekzdagzbeslutet eij må vijdare attenderas, än så
vijda dett är conformt med privilegierne.
8 Prot. sid. 424, 432. — T 4:de punkten äro två meningar satta inom
klammer (se nedan), och vid den första af dessa star i kanten: excludatur.
Handlingen är egenhändigt undertecknad af 1 .andtmarskalken, leii niskrift linnes
i ett band, kalladt »Riddarhusdirektionens handlingar 1650—1680» (Riddarhus-
arkivet). Beslutet synes icke hafva blifvit publicerndt och tryckt förr än 1672,
och då i något förändrad form.
Bilagor.
595
och fäderneslandet angelägne ährender detta för vårdt
ståndh eenkannerligen häfver varit tagit uthi rådslag och
betenckiande, nu så väll som tillförende på åthskillige
rijkzmöthen, huru nembligen ridderhuusbyggningen i föllie
af deropå af framfarne Sveriges rijkes låfvärdigste Konun¬
gar väll undfångne privilegier och der effter fattade dessein
till ståndetz heder, nytta och tarff förmedelst all giörlig
flijt och omsorg kunde fullbordat blifva, altså och ändoch
af dhe gode herrar, som directionen deröfver häfver an¬
förtrodd varit, intet är uhr acht låtit, som till detta
högnödige och för heela Ridderståndet importante värkz
hefrämiande på något sätt dheres embete angående häfver
lända kunnat, lijkväll har det nu uthi så monge åhr till¬
bakar intet vijdare kommit, än det för medellösskeet häfver
måst stanna uthi den ofullkombligheet, som det nu står
för ögonen, och altderföre desto mehr gifvit orsaak till
vijdare öfverläggiande, huru och på hvadh sätt samma
hinder kunde bootas och medell vedh handen anskaffas, att
vercket medh behörig krafft och efftertryck omsijder per-
fectionerat blifva måtte, hafvandes vij till den ända för¬
ordnat visse deputerade af våre medell att öfversee och
igenom löpa ridderhuusräkningarne och möijeligen ställa
liqvidation och afräkning medh dhe af våra medbrödher,
som anten nu här närvarande hafva kunnat vara och icke
tillförende medh Ridderhuuset fullkommeligen hafva cla-
rerat eller effter detta sluuth till Johannis eller den 24
Junij 1670(?) clarera kunna; alt till den ända att man än-
teligen een viss effterrättelsse inhempta måtte, huru medh
dess medell före vetter, och hvar uthi dess skuldh och
fordringar egendteligen bestå, sampt den deel, som till
byggningens fullkombligheet der ved ännu synes vela tryta,
medh någre visse och tilldregelige andre medell kunna stå
till att ersättia och stoppa. Uthi hvilken regard för godt
funnit ähr, at hvadh af oss med samfält rådh i så måtto
ähr vordet afftalt, belefvat och slutit, detsamme för alle
vederbörande här medh att publicera och kundgiöra låta.
1.
Confirmere och bekreffte vij hermedh å våre så väll
som dhe frånvarandes vegnar det, som tillförende 1625 een-
596
1868.
hälleligen beslutit är angående dhe trettijo daler Svänskt
sölfvermyntz contribution af hvar bäst rostienst till Ridder-
huuset, således att dhe, som i så måtto ännu dermedh
restera, skole vara obligerade det icke mindre än andre
obetalte contributions- och förähringspenningar med der
på löpande interesse, räknandes ifrån d. 1 Junij 1661, at
contentera och erläggia.
2.
Håfve vij för godt funnit och beslutit, at dhe familier,
som eij fullkommeligen bevijsa kunna något hafva till
Ridderhuuset förährat, böra vara betenckte det än att
giöra och derigenom sublevera Ridderhuus tarfver, och
giöras dhe öfrige deruthi lijke.
Endoch Kongl. M:ts befallning och rijkzens tienst
jempte vår egen välfärdh och plicht oss tillbinder att ofbr-
summeligen på Rijkzdagame instella oss, vidh 50 dalers
bother tillgiörandes, lijkväll ähr det till at beklaga, att
monge af Ridderskapet och Adelen sigh medh flijt och
uthan något laga förfall absentera, så att vij äre föror¬
sakade vordne hooss Kongl. Maij:tt vår allernådigste
Konung och Herre underdånigst ansökia, att dhe förme¬
delst högre straff och vijte till att flijteligare sig infinna
hållas motte, hvilket och högstbemälte Kongl. M:tt oss i
nåder häfver hemstält undlier oss sielfve een strengare
förordning heröfver att giöra. Vij håfve fördenskull i an¬
seende af alt detta företalte eenhälleligen emellan oss för-
afskeedat och beslutit, att ehoo af Ridderskapet och Adelen
sig icke i råttan tijdh till Rijkzdagen infinner effter Hans
Kongl. M:ts nådigste placat och Landzhöfdingernes veder-
börlige notification, densamme skall, om han ähr caput
familia', bööta till Ridderhuuset 100 daler silfvermyndt af
hvar häst rostienst, som han höör Kgl. M:tt och Chronan
effter privilegiera prestera; men ähr han ibland extra
capita, så och till sine laga åhr kommen, hafvandes sitt
egit boo och godz, bothe då 50 daler af hvar häst rostienst.
Och är här hooss belefvat, att den, som häfver '/i häst
Bilagor.
597
eller deröfver, skall betala lijka så mycket som för een
heel, men den, som häfver under 7, häst, bothe effter förra
resolutioner 50 daler s. m:t. Doch detta alt förståendes om
den ridders- och adellsman, som sigh uthan laga förfall
ifrån Rijkzdagarne absenterar, men den, som laga förfall
häfver eller och vore så till sine medell incommoderadh,
att han icke kundhe sigh på Rijkzdagen inställa, han skall
sådant tijdigt hooss sin Landzhöfdinge kundgiöra och be¬
visa medh sådane gyldige skiääl, som hooss Landtmar-
skalken och samptelige Ridderskapet och Adelen sedan gode
giöras och för skiählige erkiennas kunna.
4.
Efftersom icke mindre nu än på förra Rijkzdagar och
dess emellan offta ähre differentier upvuxne emellan Ridder¬
skapet och Adelen och Ridderhuus betiente öfver räk-
ningarne, hvarföre och på det häruthinnan een gång må skee
een richtigheet, dy bafve vij låtit sammanfatta een general
förteckning eller ballance på dhe förnembste Ridderhuusetz
uthstående medell med dess interesse effter ofvanbemälte
tattadhe resolution, såsom bestående i förähringars, con-
tributioners och länte penningars restantier, effter hvilken
ballance hvars och eens special räkning författas och, sedan
han af Cammaren ähr underskrefven, medh debitorerne
communiceras skall, att dhe sigh deröfver förklara, hvar
icke nu straxt, doch innan tillkommande Johannis eller den
24 Junij 1670(?). [Försummar någon, som een sådan skuldh
påfördh blifver och effter denne tijdige åthvahrning och
notification till föreskrefne termin 1670(?) aldrasist sigh
medh gyltige skiääl och documenter hooss dhe tillförordnadhe
godhe herrar Ridderhuusdirectorer eij förklara kan, den¬
samma må dereffter eij vijdare upskoff niuta, mycket
mindre pretendera något tillståndh och tijdh sig fram-
deeles dädaneffter att förklara, men vari effter berörde
termins förlopp obligerat uthan någon invändning, som eij
heller attenderas skall, skulden, som honom påfördh ähr,
medh dess uplöpande interesse ofehlbart at betala.]1 Och
aldenstundh een deel af debitorerne nu icke kunna vara
här tillstädes, hvarföre skole deres räkningar, som borto
ähro, till Gouverneurerne och Landzhöfdingerne i provin-
1 Se ofvan sid. 59 J, not. 5.
598
1668.
cierne öfversäll das, att dhe dem jempte denne resolutions
publicerande tijdigt vederbörande i händher tillstella. För¬
summar någon Landzhöfdinge det att effterkomma, så
bäfver Kongl. M:tt allernådigst tillsagt, att densamma der¬
före skall till svars stånda. [Nu såsom Ridderskapet ocb
Adelen, som till föresatte termin icke liqvidera, kermedh
betages all preetention till vijdare förklaring, altså blifver
Ridderhuuset i lijka måtto afskurit alt vijdare åtahl till
ofvanbemälte resterande föräbringars, contributioners ocb
länte penningars skuldfordran, så att den ridders- eller
adelsman, som innan förelagde termin bemälte poster cla-
rerar eller betablar, eller den, som i denne ballancen icke
blifver opfördb ocb genom een special räkning tijdigt och
vederbörligen adverterat, den samme ocb hans arfvingar
skole nu ocb i framtijden för een sådan Ridderhus fordran
till datum aldeeles vara frije och otiltalte.]1 Och på det
Ridderskapet ocb Adelen, som sådana sine räkningar hafva
att clarera, icke måge blifva lenge bär uppehåldne, dy äbr
belefvat, at Ridderhuusdirectorerne skole stella den ordre
ocb derom försorg draga, att dhe effter 14 dagars förlopp,
sedan dhe eller dberes fullmechtige kunne sig vederbörligen
angifvit hafva, skole anten genom clarering eller betaal ning,
så vijda boos dem står, afbulpne blifva. Till yttermebra
visso att detta så af oss på denne Rijkzdag enhälleligen
samtycbt, resolverat ocb beslutit ähr, hafva vij föreskrefne
Sveriges rijkes Rådb, Ridderskap och Adell tbetta medb
våre egne händher underskrifvit ocb vetterligen låtit tryc-
kia våre insegell bär nedan före. Actum Stockholm den
2 Septembris åhr 1668.
På samptlige Sveriges rijkes Ridder¬
skap ocb Adels vegnar p. t. Landt-
marscalk
Johannes Gtyldenstierna.
1 Se ofvan sid. 594, not. 5.
2 Latun.
Bilagor.
599
Bil. 30.'
Skiähl, hvarföre man förmebnar vell kunna
afskaffas det solenne marcherande ocb bärande,
som skier kyrkiorne emellan medh dhe döde
lijken.
1. Att effter Kongl. Maij:tt allernådigst bar varit
omtenkt att kunna igenom nyttige ordningar lijsa Ridder-
skapetz stoora bekostnadt i een ocb annor måtto, för den
orsaken skuldh hafva dhe ocb resolverat, att processen
måtte instellas, så falla dhe andre svåra bekostningar dess
lättare.
2. Att den förr detta öfvelige process äbr icke någon
troosartickel, utan ett adiaphorum ocb ceremoniale, hvilket
ståbr Konungen och Stenderne att förändra och castigera,
effter som för rijket nyttigst befinnes, emedan salus reipu-
blicse suprema lex est och den till stoor debi der af beståhr,
att öfverflödige ocb onödige bekåstningar i hvart ståndh
betages.
3. Ähr den kyrkieordningen, som sigh någon påberopa
kunde, icke änn så fullkommeligh, att hon för någon lagh
ähr vedertagen, utan tijdh ifrån annan något förändrat,
såsom förmehnas in exorsismo vara skedt, att det ähr af-
lagdt, som stodb: fahr här uth tu or tene ande, det nu mehra
intet brukas, medh annat mehra.
4. Finnes icke i verket den gudeligbeeten upväckias
af processen, ty när man efftertenker, att stoor dehl ocb
den största, som på gåtur, grender och huus sigh samblar,
det mehra gior för ett förveete, att see och förnimma hvadh
pompa och prångh, som der vidh föröfvas, ja så stoort att
dhe iblandt trengia somblige ihiäl och somblige i vattnet,
såsom nyligen skedt ähr och man häfver uti frijskt minne;
observera och i det nogaste, hvadh fauter der kunde falla,
remarqvera till eens och annors förklandringh och förtahl.
5. Prästerskapet hafva änn icke framtedt, att det
således uti något consilio ähr beslutit, hvarföre när ett
sådant decretum produceras, kan man då af antecedentibns
och consequentibus om des vigore betenckt vara; doch ehuru
1 Prot. sid. 425. — Påteckning: Upläsit d. 14 Septexnb. 1668.
1668.
det ähr, så kan intet consilium lengre obligera in ceremo-
nialibus, ann Konungen och Stenderne finna nyttigdt.
6. Den största gudeligheeten röhnes i kyrckiorne, der
man alla gudelige ceremonier medh andacht begåå böhr,
och synes det öfrige mehra för prångh och pracht änn gude-
ligheet skee och föröfvas.
7. Man har och nogsampt förnummit, huruledes gudz-
tiensten och begraffningarne äre för processen skuldh
myckit uppehåldne, och der medh öfver måtton, ja in i
sielfva natten tarderat, hvilket och så förmedelst kunne
skyndas, och dess mehra gudztienstens tijdhsamheet be¬
fordras; det vill och här af ofehlbart fullia, att der pro¬
cessen hemmas, lare sigh fleere änn elliest i kyrkiorne vidh
gudztiensten infinna.
8. Dhe vidhlyfftigheeter om rangen synes och här
medh nästan aldeles betagas, jembvell slijke förargelser,
som man har remarqverat några resor der igenom före-
lupne vara.
9. Att det må blifva een lijkheet öfver heela rijket
och dess provincier, ty att nu uthi Skåhne och Hallandh
är annor bruuk änn här, i ty i synnerheet att ingen präst
får någon penningh för det dhe föllia lijken, der doch dhe
här få penningar medh mehra.
Bil. 31.1
Adelns supplik angående kungshästar na och inlösning af
köpegods.
Stormecktigste Konungh, allernådigste Herre.
Emedan någen olijkheet och åthskildnat befinnes vara
vedh väre landgodz förmedels den uthlagan af kongz-
hästarne, som till Grönan har varit vahn att uthgå, Hvil¬
ken sedermehra dehls per speciale privilegium, dehls ige¬
nom kiöp, dehls ifrå uhrminnes tijdher och dess obehin-
1 Prot sid. 427. — Odateradt original i Riksarkivet. Den kungl, resolu¬
tionen är daterad d. 16 Sept. 1668.
Bilagor.
601
drade häfdh finnes vara Eders Kongl. Maijitz trogne under-
såtere af Ridderskapet och Adelen effterlåten, dehls pro¬
vincier ochså, som storfurstendömet Einlandh, hvilka aldeles
inthet veta af denne uthskylden, hvarföre såssom hvadh
öfrigt kan vara fast ringa Eders Kongl. Maijit och Cronan
importerar, men för oss uti längden kunde någon vidrig
distinction vedh väre godhz och der uppå fölljande oläglig
conseqvence förorsakas, ty äre vij i den underdånigste för-
håppningh, derom Eders Kongl. Maijit vij och så uthi
diupeste ödmiukheet supplicera, att Eders Kongl. Maijit af
des högst berömbligste godheet och nådigste försorg för
vårt ståndz bestå denne ringa importerande åthskildnat medh
vår underdånigste städze blifvande devotion, trogne tienst och
hörsambheet i nåder ville låta vara recompenserat, att väre
godhz så i gemeen som i synnerheet för ofvanbemälte kongz-
hästars ehrläggiande måge vara befrijadhe, och således een
lijkheet och uniformitet dervedh förblifva, förmodandes
underdånigst här bredevedh, att een part af oss nådigst må
restitueras hvadh i somblige provincier af väre godhz under
detta nampn kan vara afhendt, serdeles ifrån den tijdhen
sedan Eders Kongl. M:t igenom des Cammar-Collegii bref
till Landzhöfdingerne af d. 22 Augusti 1666 det förbudit
häfver. •
Uthi lijka måtto, allernådigste Konungh, kan och så
någon åthskildnat finnas uthi een dehl Konungh Gustaf
Adolphs, glorvärdigst i åminnellsse, och Dråttningh Chri¬
stina uthfärdade kiöpebref, som kunna innehålla een sådan
clausul, att Kongl. Maijit på dhe försålde godz reserverar
sigh inlösensrätten; så emedan denne olijkliet kunde och
vedh tijdernes omskiffte gifva een och annan vidrigh con¬
seqvence, irring och uthtydning, ty lefva vij jämbväll i
den fullkomblige underdånigste förtröstan till Eders Kongl.
Maijitz stora benägenheet och nådhe, att förmedelst Eders
Kongl. Maijitz nådigste resolution och förklaringh få åth-
niuta een lijkheet vedh väre kiöpte så väll som andre
frellssegodz, och för alt sådant befarande onere nu och i
alla tijder befrijade vara. Såssom nu all sådan kongl,
nådh och vällgierningh oss ju mehr och mehr förplichtar
till all underdånig tacknembligh soubmission och tiänst
emot Eders Kongl. Maijit, altså förvänte vij här uppå een
602 1608.
mildh och förnöijeligh resolution, der emot vij medh lijf,
godz och vällfärdb förblifve
Eders Kongl. Maij:tz
Underdånigste tiänare.
På samptl. Ridderskapet och Adelens
vägnar p. t. Landtmarskalk
Johannes Gyllenstierna.
Bil. 32.)
Extract utur protocollet, hållet uti den Kongl.
Råd-Cammaren den 19 September anno 1668.
Uplestes Ridderskapets och Adelens besluth angående
Ridderhusets resterande skulder.
Ad primum punctum. Befans godt, att dhet skulle
remonstreras Ridderskapet och Adelen, att interesset måtte
mitigeras.
Ad secundum itidem, och det i betrachtande af K. M:ts
placat.
Ad tertium. Approberas, allenast dhet noga i acht
tages, hvilka familier, som contribuerat hade.
Ad quartum. Approberas, men dee fattige af Adelen
skulle der under intet förstås.
Ad quintuni. Approberades, så vijda dhet icke löper
emot det förra angående interesset.
Item är i Senaten godt och skäligt befunnit, att utaf
dhe gods, som sedan 1642 äre kombne under Ridderskapet
och Adelen, och till Ridderhuset intet är contribuerat,
dhet af dhe samma ännu contribution der till pr ees tor as.
' Fröt. sid. 450 (o. 453). — Påteckning: Uplästes d. 23 Septembris 1668
för middagen in pleno.
Bilagor.
603
Bil. 33.'
Sveriges rikes Ständers beslut och biafsked. Dat. Stockholm
den 22 Sept. 1668.
Båda dessa handlingar äro särskildt tryckta samt dessutom i Stiernmans
Riksdagars och mötens beslut, del. II, sid. 1626 o. f. samt 1637 o. f. De i
Riksarkivet förvarade originalexemplaren (på pergament med Adelns sigiller i
träkupor, fästa vid nedhängande snören) hafva följande underskrifter:2
HEDEWIG ELEONORA.
Per Brahe,
Greffve till Wissingzhårg,
S. R. Dråtzet.
Magnus Gabriel De la Gardie,
S. R. Cantzler.
Gustaf Otto Stenbock,
S. R. Amiral.
Sevedh Bååt,
S. 11. Skattmestare.
[Herman?] Fleming. L. v. d. Linde.
Gabriel Oxenstierna Gabrielsson. Erick Sparre.
Bengt Oxenstierna. Axel Sparre. Erick Flemingh.
Sten Bielke. Harall Stake. Gustavus Soop.
Nicolaus Brahe. Bengt Horn. Schuante Baner.
Lorentz Creutz. Gustaff Kurck. Clas Rålamb.
P. F. De la Gardie. Lars Flemingh.
Johannes Gyldenstierna,
p. t. Lantmarskalk.
På Grefvarne Brahe till Wisingzborgz vägnar
Conrad E. Gyldenstierna.
Axel Oxenstierna.
Gabriel Oxenstierna.
W. Duglas.
Uthi Gylleustiernass ställe af Lundholm
Christer Horn Swanteson. H. Flemingh.
Andreas Torstenson.
A. Lillie.
1 Prot. sid. 464.
2 Både beslutet och biafskedet äro mycket skadade af fukt, och skritten
är därför mer eller mindre ntplånad. Namnteckningarna här ofvan hafva hufvud¬
sakligen återgifvits efter biafskedet, hvars underskrifter äro något tydligare an
riksdagsbeslutets. Så vidt man kan se, ha dock i allmänhet samma personer
skrifvit under bägge handlingarna. Några namn äro tillagda frän de eljest f&-
i1 i»nrp .it,derskrifterna under Ständernas beslut om hanken (iamf. nedan sid. bl~).
604 1668.
Carl L. Sparre. A. Lilliehoek.
Gabriel Kurck. Abraham Leijonhufvud.
Carl J. Kagg. Herman Yxkull Guldenbandt.
Leonhard Johan von Billingkhaussen. Jacob Fleming.
Erick Kibbingh. Jöran Sperlingh. Fabian Wrede.
Erick Stake. Ernest Johann Creutz.
Adolphus Fleetvod. A. Leijonskiöldh.
Arftved Ribbing, Jöran Ulffspare Jahanson.
uthij Lillehökars stelle af Fårdal].
Philip Bonde, Ulff Bonde. Gustavus Persson.
i Sooparnas stelle.
Gustaff Ribbingh Erichsen. Christer Boije.
Erik Hårdh Jahansson. Jörgen Krabbe.
Carl Lionenskiold, Gustaf Tungel,
uthi Urners stelle. udi Bildernes stelle.
Knud 1 bott. Åche Rålamb. Axel Ståhlarm.
Erich Carplan. Carl Gustaf Gyllenkreutz.
Petrus Ulff, A. Cruus. I Otto Scheidings stelle
Matth- fil- Gustaf Koskull.
Caril Johanson Siöblad. Lago(?) von Yxkull.
Christopher Werenstedt. Christoffer G[yllen]Grijp.
Nillss Örneflycht. Hans G. Mör ner.
better J. von Birckholtz. Johan Stålhanske.
Ertman Gustaff Silfversparre. Jahan Ekebla.
Class Classon Ugla. Henricus Georgius v. Falkenbergh.
Nilss Stakelbergh. Gustaff Ollengren.1
Sammuel] Duusee. Per Hierta. Gustaff Papegåia.
Jonas Bure. P. Hammarskiöldh. Gustaff Crusebiörn.
Swen Swart, Biörn Swinhufvud. Herman Sabbel.
Senior.
Håkan Nilson Skytte. P. G. Loodh. M. Lud. Holdz.
1 Tillagd frän beslutet om bunken.
Bilagor. 605
Matthias Törnekrantz, Per Gyllencornett.
i Geeternes stelle.
Oloff Rosenstierna. Carolus Rottkirch.
Magnus Oliveblad. Nills Tungel. Jahan Dufva.
Leonard Silfuersverd. Jacobus Sabbelhierta.
Jöran Sabbell. Jöns Bengtson Raff. Johan Bach.
Jahan Galle. Carl Klingspor.
Leonard Gustaff Rosencrantz. Oluff Armskyll.
P. Utter (?) Jahansson. Hans Ramsay. Hanss Ekelöff.
Johan v. Viettinghoff. Claus Anckarfiäll.1
Arfuedh Fogelhufudh. Erich Appelgrehn,
i Törnesköldernes stelle.
Reinholt Anrep. Jöran Pattkull. Gustaf Koskull.
Ernestus Forbus. Johan Philip Silbercroon.
Axel Pistoli. Carli Lilliecrona.1 Erik Plantingh.
Johan Rehnschioldt. C. R[osen]skioldh.
Nils Appelgrehn. Louis de Geer.
Gustaff Adolph T. vonn Rosenech. Gustaf Jul hammar.
Thomas Gerffeldt. S. Rosenberg. Abraham Cronhiort,.
Anders Appelbom. Sammuell Duusee,
i Biörnerams stelle.
Erich Rosenhielm. Hermann Kuhlefeldt.
Gustaf Olliequist. Christopher Christopherson Grubbe.
Uthi Lindegrens ställe
Johan Graan. J. Clöfwersköldh. Christian Fägerskölldh.
Abraham Fallkengren. Per Ekegreen.
Jahan Wärnskiöldh. Johan Drake. Oluff Bröstfaldt.
Christopher Werdelett, Peter Sölfuerlåås.
Andreas Ollonberg. Bogislaff Philip von Chemnitz.
Henrich Landzberg. Lars Örnestierna.
G. H. Taubenfeldt. Jean Clerch Richardson.
1 Tillagd frän beslutet oin banken.
606 1668.
Daniel Strnsflycht. Jahan Drummondt. Jean Sparrfeldt.
Israel Bidderhielm. P. Mackleer.
Wilhelm Julius Coyet. Daniel Behmer.
Jochim Schuttehielm. Erich Pistolhielm.
Georg Hendrich Lybecker. D. Gyldenstålpe.
Robert Lichton. Casper Harnischiöldh.
Wilhelm Drakenhielm. Jahan Gabrielson Sparfvenfelt.
Uthi Bårkhusens ställe
J. Clöfwersköldh. William Barclay. Larss Krantzfeldt.
Uppå Johan LagerCronns vägnar
G. Gyllenpatron. Henrich Danckwart.
Johan Erichsson Clöfwersköldh. Matthias Lillieholm.
Nils Kanterhielm. Gustaf Strömsköldh.
Lorentz von Nummers. Oluff Wrångh.
Johan Gustaff von Beijer. Johan Leijonkron.
Nils Erichsson Rosenfäldt. Nils Dureel.
Alb. Swanenberg. Abraham Päfvenhielm.
Paulus Gubbert von Quickelbergh. Anders Rundel.
Claes Christoffer Lutzow. Jahan Ekebla, Jahan Kulbars.
i Hägerstiernas ställe.
Uthi Durietz stelle
[Jacob?] du Rees. Jahan Wäsenberg. Jonas Gyllenspetz.
Johan Orchartonn. Jacob Hilchen. Hans A. Kruse.
Bartholl Ruuth. Claudius Prytz. Panli Ellerntorp.
Balthasar Guldenhoff. Henrich Danckwart.
Lars Eldstierna. Gustaff Hansson Gyllengranat.
Matthias Törnekrantz. J. Stropp. Jahan Adlerhielm.
Joachim Wilhelm Lutzow. Heinrich Rebinder.
Berendt Mellin. Henrich de Moucheron.
Alexander Andersson. Heinrich Nasachen.
Dieterich v. Riegeman. Casper von Gröningen.
H. A. v. Treileben. Joachim von Cronmann.
Conrad von Gertten. Henr. CBelestin v. Sternbach.
Bilagor.
607
I Brundier stelle
Carl Albrecht Gerffeldt. Joachimus Schmiedefelth(?).
Uthi ryttraästern Samuel Baggehufvudz ställe
Lars Barnsköld. Lars Ömestierna.
Hanss Lindtmann.1 Johann von Liliendahll.
Oluff Granatenborg. Louis De Besche. Hans Wagner.
Jacob Stegman. Jacob du Rees. Anderss Nuemeijer.
M. Mannerfält. Jonas Gyllenhammar.
Daniel Leyonancker. And. G. Lindehielm.1
Henrich [Twennerhielm. Hans Belfrage.
Jahan Ehrenskiöld. Isac Cronström. G. von Schönfeld.
Gabriel Lillieflycht. Jahann Lagerhielm.
C. Thumb v. Weingarten. Jochim Potter Lillienhoff.
Bil. 34.
Förteckning på öfriga handlingar,2
1. Bergerus Sabelskölds skrifvelse med anmälan om
förfall. Original.
2. Olof Armskölds fullmakt för Jöran Patkul att
företräda hans ställe; dat. Ekäng d. 24 Maj 1668. Original.
3. Erland Kades skrifvelse med anmälan om förfall;
dat. Sthlm d. 7 Juni 1668. Original.
1 Tillagd från beslutet om banken.
2 Här upptagas de bland bilagorna till protokollet befintliga handlingar,
som af ett eller annat skäl (jämf. förordet till del. IX) ej ansetts böra in extenso
aftryckas. Handlingar angående banken samt introduktion, namn och säte på
Riddarhuset utgöra inom förteckningen två särskilda grupper, men eljest äro
handlingarna ordnade i tidsföljd, så vidt denna med ledning af datering, på¬
teckning eller innehållets beskaffenhet kunnat bestämmas. De daterade hand¬
lingarnas datum är angifvet, utom då llere likartade handlingar sammanslagits
under en gemensam rubrik (t. ex. N:r 69 o. f.); daterings-orten har — då sådan
är utsatt — likaledes augifvits utom vid kungliga bref och andra officiella akt¬
stycken, som äro daterade Stockholm. Päteckningar om inlemnande eller upp¬
läsning, hvilka särskildt för odaterade handlingar hafva rätt stort värde, äro
däremot i allmänhet icke omnämnda, ty genom hänvisningen till protokollet
kan man lätt se, hvilken dag ärendet förekom på Riddarhuset; undantag här¬
ifrån har dock gjorts i vissa fall för tydlighetens skull, t. ex. då en handling
icke omtalas i protokollet och någon hänvisning således icke kunnat göras.
De i förteckningen införda skrifvelserna äro, så vida annan upplysning om saken
icke meddelas, ställda till Adeln eller till Landtmarskalkeu.
608
1688.
4. Erik Hofvenius’ attest tor Bo Rosenstierna an¬
gående hans sjukdom; dat. Börklinge prestgård d. 12 Juni
1668. Original.
5. Per Sparres skrifvelse angående en ordvexling
mellan honom och Johan Stenbock. Original. (Prot. sid. 40).
6. Johan Tanfälts fullmakt för Johan Reijer att före¬
träda hans ställe; dat. Kåskipä d. 20 Juni 1668. På
samma papper Kristian Sölfverbögels fullmakt för den¬
samme; dat. Kåskipä d. 24 Juni 1668. Originaler.
7. Utdrag ur rådsprotokollet den 22 Juni 1668 med
svar pä Adelns supplik (bil. 1). — (Prot. sid. 106, 119).
1 ryckt hos Stiernman: Riksdagars och mötens beslut,
bih., sid. 421.
8. Magnus Thesei och Petrus Rydelius’ attest för
Peter Skutenberg angående hans sjukdom; dat. Ryd d. 25
Juni 1668. Original.
9. Förslag till stadga om förmynderskap. (Prot. sid.
114, 125). Lika med det 1664 framlagda förslaget (se del.
IX, bil. 43, N:o 12).
10. Förslag till straffordning. (Prot. sid. 114).
11. B. I). Leijonstiernas och A. O. Svanstiernas sup¬
plik angående permission. Original med påteckning: Den
1 Julij resolverat, att dhe skole haa permission att få resa
till dheras heem.
12. Nils Lindegrens bref till sin svåger med ursäkt
för sin frånvaro i början af riksdagen; dat. Bräketorp
d. 3 Juli 1668. Original.
13. Grefve v. Steinbergs skrifvelse angående en tvist
med Lennart Mörner (och Joh. Gabr. Stenbock). Original.
(Prot. sid. 152, 166).
14. Joh. Gabr. Stenbocks skrifvelse angående en
tvist med v. Steinberg. Original med påteckning: Extract
heraf bekom gref Steenberg den 8 Julij 1668. — (Prot.
sid. 176).
Bilagor.
609
15. Lennart Mörners skrifvelse angående detsamma.
Original med liknande påteckning. (Prot. sid. 177).
16. Utdrag ur tjärukompaniets böcker. Påteckning
på baksidan: Prses. d. 4 [Juli]. — (Jämf. prot. sid. 177 o. £).
17. Konung Gustaf Adolfs mandat angående ett om¬
slag; dat. Kalmar d. 15 Aug. 1619. Afskrift med påteck¬
ning: Upläsit d. 6 Julij 1668 [på] Riddarehuset. — (Prot.
sid. 205).
18. Arved Ribbings skrifvelse med anmälan om förfall
m. m.; dat. Ulfsnäs d. 6 Juli 1668. Original.
19. »Ingredientier» till en vexelrätt. (Prot. sid. 228).
Utfärdad o. tryckt 1671, men med många förändringar.
20. Fru Kristina Dorotea Baners supplik angående
en Riddarhusets fordran. Original med en bilaga. (Prot.
sid. 233, 343).
21. Arved Sölfverhielms skrifvelse med anmälan om
förfall; dat. Ronäs d. 24 Juli 1668. Original.
22. Karl och Jöns Netherwoods dito; dat. Marensholm
d. 24 Juli 1668. Original.
23. Abraham Falkengrens supplik angående en Riddar¬
husets fordran. Original. (Prot. sid. 277).
24. Kristofer G[yllen]grips supplik med klagomål öfver
fiskalen Jakob Johansson. Original. (Prot. sid. 296).
25. Landtmarskalkens bref för Joen Rosenqvist an¬
gående hans hemförlofvande; dat. d. 1 Aug. 1668. Original.
26. Riddarhuskanslisten Anders Hiellmans revers; dat.
d. 2 Aug. 1668. Original.
27. F. d. byggningsskrifvaren E. Gråbergs supplik
med begäran att blifva återinsatt i tjensten. Original.
(Prot. sid. 303).
28. Johan Stålhandskes supplik angående en arfstvist.
Original med en bilaga. (Prot. sid. 303).
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.~prot., X. 1668. 39
610
1668.
29. Tvenne intyg för Grustaf Lodh, utfärdade af Nils
Grandel; dat. Sthlm d. 1 o. 6 Äng. 1(568. Originaler.
30. Gustaf Ulfsparres supplik om Adelns intercession
hos Kongl. Maj:t. Original. (Prot. sid. 305).
31. Gustaf Drakes dito. Original med en bilaga.
(Prot. sid. 305).
32. Amiralitetskollegii skrifvelse till Kongl. Maj:t
angående mastskogar; dat. d. 23 Juli 1668. Original (o. af¬
skrift) med en bilaga. (Prot. sid. 342).
33. Förslag till riksdagsbeslut. (Prot. sid. 354).
34. Punkter, som synas allenast vara öfrige att in¬
föras i riksdagsbeslutet (nami. om myntet, banken o.
»eventual» hjälpen, för hvilka tomrum lemnats i förslaget).
35. Förslag till förordning angående uppbärande af
allmogens utlagor till kronan; dat. d. 18 Aug. 1668. (Prot.
sid. 355). Utfärdad o. tryckt 1668, de 5 första punkterna
nästan ordagrannt lika, den 6:te omredigerad o. delad i två.
36. Arved Ribbings skrifvelse med begäran om pro¬
tokollsutdrag. Original. (Prot. sid. 359).
37. Gustaf Gyllenpatrons supplik med klagomål öfver
fiskalen Jakob Johansson. Original. (Prot. sid. 360).
38. Gustaf Lodhs dito. Original. (Prot. sid. 368).
39. Kongl, resolution öfver Adelns besvär; dat. d. 27
Aug. 1668. Original. (Prot. sid. 373). Tryckt hos Stiern¬
man, a. st., del. II, sid. 1544 o. f.
40. Andreas Ollonbergs supplik angående en tvist
mellan hans fader o. Frans Stimmer; dat. Sthlm d. 31 Aug.
1668. Original med 3 bilagor.
41. Utdrag ur rådsprotokollet d. 1 Sept. 1668 an¬
gående utskottet öfver mynt- o. bankväsendet.
42. Anders Kåses skrifvelse med anmälan om förfall;
dat. Bjursnäs d. 3' Sept. 1668. Original.
Bilagor.
611
43. Gustaf Koskulls supplik angående en Riddarhusets
fordran. Original. (Prot. sid. 374).
44. Fiskalen Jakob Johanssons supplik angående Grå¬
berg, Lichton m. fl.; dat. Sthlm d. 31 Aug. 1668. Original.
(Prot. sid. 374, 380).
45. Dito angående Gyllenpatron. Original. (Prot. sid.
374, 380).
46. Johan Rutenfeldts supplik angående en Riddar¬
husets fordran. Original. (Prot. sid. 382).
47. Kongl. Maj:ts förklaring till Adelns påminnelser
vid klädeordningen, underteckn. af Johan P. Olivekrans.
(Prot. sid. 382). Tryckt hos Stiernman, a. st., del. II,
sid. 1641.1
48. Kongl, resolution öfver några ärenden, som Landt-
marskalken föredragit; dat. d. 4 Sept. 1668. Original.
(Prot. sid. 385). Tryckt hos Stiernman, a. st., II, sid. 1575.
49. Adelns deputerades berättelse angående den 1664
beviljade skeppshjalpen; ej undertecknad. En specifikation
bilagd. (Prot. sid. 386).
50. Tre kongl, resolutioner angående reduktionen; dat.
d. 8 Sept. 1668. Originaler. (Prot. sid. 397, 398, 404, 410).
Tryckta hos Stiernman, a. st., II, sid. 1576 o. f.
51. Robert Lichtons supplik med klagomål öfver rid-
darhusfiskalen. Original. (Jämt. prot. sid. 413).
52. Kongl, resolution öfver några ärenden, som Landt-
marskalken andragit; dat. d. 14 Sept. 1668. Original.
(Prot. sid. 436). Tryckt hos Stiernman, a. st., II, sid. 1591.
53. Kongl, resolution på Adelns supplik angående
kungshästarna och inlösning af köpegods (bil. 31); dat.
d. 16 Sept. 1668. Original. (Prot. sid. 437). Tryckt hos
Stiernman, a. st., bih., sid. 428.
1 Är där daterad d. 25 Sept. 1668, hvilket måste vara oriktigt, ty hand¬
lingen omnämnes i protokollet d. 4 Sept. (jämf. äfven bil. 22).
612
1668.
54. Lars Krantzfeldts supplik angående en tvist med
Nils Smidt. Original med en bilaga. (Prot. sid. 454).
55. S. Rosenbergs memorial angående honom tillhöriga
bönder och torpare. Original med påteckning: Insinuerat
d. 26 Septemb. 1668 på Ridderhuuset.
56. William Barclaijs supplik om Adelns intercession
hos reduktionskollegium.
Handlingar angående banken.
57. Ständernas memorial till Kongl. Maj:t angående
bankoverket. Ofullständigt (endast de 4 första punkterna).1
(Prot. sid. 389).
58. Utdrag ur Presteståndets protokoll d. 15 Sept.
1668 angående dito. (Prot. sid. 432).
58. Utdrag ur rådsprotokollet d. 18 Sept. 1668 an¬
gående dito. (Prot. sid. 449).
59. Formulärer angående dito. Original, underteck-
nadt af Johannes GyRienstierna, Johannes Gezelius o. Olaus
Thegner. (Prot. sid. 437—442, 467). Tryckt i Stiernmans
Samling af kongl, bref etc. ang. Sveriges rikes commerce,
politie och oeconomie, III, sid. 691 o. f.
60. Bankens stat; dat. d. 21 Sept. 1668. Afskrift.
(Prot. sid. 442, 471).
61. Ständernas instruktioner för bankens direktörer,
kommissarier, bokhållare o. kassörer; dat. d. 21 Sept. 1668.
Afskrifter. (Prot. sid. 395, 442, 467, 474, 475).
62. Ständernas fullmakter för Preste- o. Borgarståndens
fullmäktige samt för kommissarien Lillienhoff; dat. d. 21
Sept. 1668. Afskrifter. (Jämf. prot. sid. 473).
1 Ett fullständigt exemplar (14 punkter) finnes i Riksarkivet med följande
anteckning på baksidan: Prsesent. uthi Cantzlijet d. 7 Scptembris 1668, och är
samma dato af Kongl. Maij:t nådigst resolverat opå.
Bilagor.
613
63. Ständernas beslut och förordning om banken.
Original med Adelns underskrifter.1 (Jämf. prot. sid. 455—
461, 464—466). Fins särskildt tryckt och dessutom i Stiern¬
mans ofvan anförda arbeten samt i flere andra samlingar
af förordningar.
64. Jakob Flemings o. Johan Olivekrans’ reverser
sås. bankofullmäktige; dat. d. 23 Sept. 1668. Originaler.
(Prot. sid. 452).
65. Erik Appelgrehns, Jochim Pötter-Lillienhoffs o.
Gustaf Koskulls reverser sås. bankokommissarier; dat. d.
25 Sept. 1668. Originaler.2 (Prot. sid. 462).
66. Magnus Pontins o. Nicolaus Rudbeckius’ reverser
sås. bankofullmäktige; dat. d. 28 Sept. 1668. Vidimerade
afskrifter. (Jämf. prot. sid. 473).
67. Johan Pontins o. Magnus Molijns reverser sås.
bankokommissarier; dat d. 29 Sept. 1668. Vidimerade af¬
skrifter. (Jämf. prot. sid. 473).
68. Strödda handlingar angående banken.
Handlingar angående introduktion, namn och säte på
Riddarhuset.
69. Två handlingar angående Henrik de Moucherons
introduktion. (Prot. sid. 16, 60).
70. Fyra handlingar angående Klas Espings dito.
(Prot. sid. 35, 362).
71. C. A. Gerffeldts supplik till matrikeldeputationen
angående öfverste Brunells barns införande i matrikeln.
Original. (Prot. sid. 35, 47).
72. Fyra handlingar angående en tvist mellan Leonard
Gustaf Rosenkrantz o. Kristian Nilsson Gyllenhierta om
namnet Rosenkrantz. (Prot. sid. 227, 233, 299, 300).
1 I Riksarkivet linnes ett annat exemplar med de tre högre ståndens under¬
skrifter o. häraders sigiller samt försedt med påskriften: 16(58 d. 22 Sept. —
Om Adelns namnteckningar, hvilka med ett par undantog äro desamma i båda
exemplaren, jämf. bil. 33.
2 Af Koskulls revers finnes äfven en afskrift.
614
1668.
73. Kongl, bref angående Joban von der Deilens in¬
troduktion; dat. d. 12 Juni 1668. Original med påteckning:
Prius. Riddarhuset] d. 15 Julij 1668.
74. Två handlingar angående Dieterich von Riege-
mans introduktion. (Prot. sid. 260, 266, 290, 362).
75. Henrik Nassachens supplik angående hans adliga
vapen. Original. (Prot. sid. 260, 267, 290, 362).
76. Två handlingar angående en tvist mellan Erik
och Johan Drake om den senares namn. (Prot. sid. 263,
266, 292, 305).
77. Kongl, bref angående Klas Kristofer och Joachim
Vilhelm Liitzows introduktion; dat. d. 1 Juli 1668.
Original. (Prot. sid. 287).
78. E. B. Leijonhielms supplik angående introduk¬
tionen; dat. Kalmar slott d. 1 Aug. 1668. Original.
79. Johan Örnevinges supplik angående bröderna
Netherwoods skyldighet att bevisa sitt adelskap. Original.
(Prot. sid. 298).
80. Kongl, bref angående Hans Henrik von Siegroths
introduktion; dat. d. 6 Aug. 1668. Original.
81. Kongl, bref angående Henrik Coelestin von Stem-
bachs dito; dat. d. 8 Aug. 1668. Original.
82. Två handlingar angående Henrik Hebinders och
Evert Taubes dito. (Prot. sid. 334).
83. Tre handlingar angående Thomas van der Noots
dito. (Prot. sid. 334, 341). ,
84. Kongl, bref angående Berndt Mellins dito; dat.
d. 12 Aug. 1668. Original.
85. Kongl, bref angående Axel Stålarms uppflyttning
i andra klassen; dat. d. 15 Airg. 1668. Original. (Prot.
sid. 354).
1 Tomrum lemnadt för datum.
Bilagor. 615
86. Axel Lillies supplik till Kongl. Maj:t angående
en tvist med Bengt Bryntessons barn om namnet Lillie.
Original. (Prot. sid. 362).
87. Tre handlingar angående Kasper von Gröningens
introduktion. (Prot. sid. 363).
88. Kongl, bref angående Jakob Krafferts (o: Crafoords)
och Klas Krefftings dito; dat. d. 20 Aug. 1668. Original
med två bilagor ang. den senare. (Prot. sid. 363).
89. Två handlingar angående bröderna Bruces in¬
troduktion. (Prot. sid. 363).
90. Kongl, bref angående Hans Albrekt von Trei-
lebens dito; dat. d. 28 Aug. 1668. Original. (Prot. sid. 367).
91. Greger von Schönfelds supplik angående intro¬
duktionen. Original. (Prot. sid. 368).
92. Jakob Du Rees dito; dat. d. 29 Aug. 1668. Ori¬
ginal. (Prot. sid. 368).
93. Två handlingar angående Alexander Anderssons
introduktion. (Prot. sid. 386).
94. Två handlingar angående Fritz Cronmans dito.
(Prot. sid. 387).
95. Jockom Becks supplik angående introduktionen;
dat. Sthlm d. 29 Aug. 1668. Original. (Prot. sid. 389).
96. Bengt Belfrages dito. Original. (Prot. sid. 424).
97. Johan Gustaf Grass’ dito. Original. (Prot. sid. 424).
98. Tre handlingar angående bröderna Beijers intro¬
duktion. (Prot. sid. 431).
99. Kongl, bref angående Zacharias Gamoiskis dito;
dat. d. 11 Sept. 1668. Original. (Prot. sid. 436, 441).
100. Katarina Elisabet Feilitins supplik angående
hennes barns, bröderna Svärdfelts, introduktion. Original.