r<-.-
c/
J-
' - N»;
RIDDERSKAPETS OCH ADELNS
RIKSDAGSPROTOKOLL.
»
SVERIGES
RLDRERSKAPS och adels
eiksdags-protokoll.
SJUNDE DELEN.
1660
FÖRRA RIKSDAGEN.
STOCKHOLM
IVAR H2EGG8TRÖMS BOKTRYCKERI
1881.
Af Ridderskapets och Adelns Protokoll lemnäs härmed
i allmänhetens händer sjunde delen, redigerad efter samma
plan som de trenne närmast föregående delarna.
Flera af originalets blad och sidor äro delvis eller helt
och hållet oskrifna. Några protokoll saknas alldeles, t. ex.
vid Riksdagens början och afslutande, hvilka håda hafva blif¬
vit här tillagda ur Rådsprotokollet.
På Riddarhus-Direktionens uppdrag är äfven denna del
redigerad af undertecknad.
Stockholm i April 1881.
Bernh. Tanbe.
Innehållsförteckning.
Riksdagen i Göteborg år 1660.
Sid.
Protokoll 1.
Bil. A. Kongl. Maj:ts Proposition till samtliga Ständerna 105.
b A 2. Statssekreteraren Edv. Ehrenstéens Relation till Ständerna
om Korning Carl Gustafs krig och underhandlingar med
främmande makter 112.
b B. Kongl. Maj:ts särskilda Proposition till Adeln 205.
» B 2. Rådslag om krigshjelp och utskrifning 210.
b C. Adelns Besvär 214.
» D. Adelns svar på Kongl. Maj:ts Propositioner 218.
b E. D:o d:o angående fodergärden 223.
» P. Ständernas skrifvelse angående Arffurstens hyllning m. ra. 224.
b G. Adelns Hemliga utskotts tysthetsförsäkran 229.
b G 2. Adelns Hemliga utskotts tysthetsed 230.
b H. Konung Carl Gustafs testamente 230.
b I. Ständernas förklaring om rikssstyrelsen intill nästa Riksdag.
Adelns underskrifter 234.
b K. Ständernas Beslut. Adelns underskrifter 236.
b L. Förteckning öfver närvarande Adel 238.
b M. Promemoria angående intrång i Adelns Privilegier 240.
b N. Förteckning på mindre vigtiga, originalprotokollet bifogade
handlingar 242.
Protocollum habitum in Conventu Ordinum Regni
Sverige Anno 1660 elie 4:ta Januarij *) bora de¬
cima matutina2).
Sedan såsom Stenderna bade sig klockan 9 alla samblat
på sahlen, inkom H. Kongl. Maij:tt med ArfPrincen, satte sig
på thronen, och förestälte till Stenderna ett sådant tahl:
Att jag wed desse beswärlige tijder hafwer welat samman¬
kalla Eder, gode Herrar och män, mine trogne undersåtare,
samptl. Stenderna, håller jag mehrendels kunnigt wara af dhen
orsak skedt, nembl. till att få informera Eder om fädernes-
landsens närwarande farlige och beswärlige tillståndh, och der
wed med Eder öfwerleggia om dhe rådslag, som nu wed denne
tijden kunna tiana till Rijksens gagn och wälfärd, och till att
afwärja och undanböija alle dhe skadelige och illwilliandes
stemplingar, som nu på alla sijdor drifwas och förehafwas.
Hwarföre hafwer jag orsak först och främst att hugna mig
öfwer dhen lägenheten och tillfälle, i dhet jag personligen kan
wijstas ibland Eder, och icke allenast informera Eder om hela
wäsendet, uthan ock försäkra Eder om min beredwilligheet
och oförtrutenheet i alt; önskandes uti dhet öfrige, att Gudh
uti detta Rijksens samqwem wille gifwa sådane rådh, som
kunna lenda fäderneslandet till goda och bijståndh.
Till att rätt för ögonen stella och intaga närwarande fä-
derneslandsens tillståndh, så synes wara utaf nöden att reflec-
tera nogot wijdare tilbakars, i synnerheet dhen, som till dhen
ändan eftertänker så wähl dhet som passerat är uti framfarne
Sweries Konungars tijd, såsom ock uti mitt eget Regemente,
så befinner jag dhet Gudh alzmechtig utaf sin stora nåde haf-
') Emedan Adelns protokoll börjar först den 7 Jan. meddelas här
förut för fullständighetens skull Konungens i Rådsprotokollet intagna tal
vid Riksdagens öppnande den 4 Jan., hvarefter här ytterligare följer Landt-
marskalkens svar, efter conceptet bland Riksdagsacta i Riks-Arehivet.
2) Tillägg i marginalen: På provianthusset i Götheborg.
1
2 1660.
wer wällsignat Swerie med stora leader och provincier, hwar
utaf Rijket fuller märkeligit ähr försäkrat wordet, men der
emot fiendens harm och onsko sampt wennernes, som sådan
lycka främia borde, jalousie tilltagit och upwuxit; och ehuru
wähl sådane conqvester hade synts kunna, igenom Guds bij-
stånd, hälst då han mildeligen förlänte dhen ena segeren efter
dhen andra, Sweries rätta wenner till styrkio och fienderna
till skräck, mainteneras och underhållas, dochlijkqwähl, så¬
som tijderna äre föränderlige omskiften underkastade, altså
hafwa ock fienderna welat repa modh och gifwit sig dhet.hopp,
att recuperera dhet i hastigheet, som dhe med stor tijdspillo
förlorat hafwa; hwar till mycket hafwer hulpit och giort, att
dhen satisfaction, som Swerie hafwer förment att hafwa, icke
war proportionerat emot dhe advantager, som dhet inne hade,
i dhet dhe en gång alt hafwa gifwit utur henderna, uti hwil-
ket des styrko och maintien hade bort bestå och funderas.
Ty dhe, som för detta hafwa warit begrijpne uti alliancer med
Swerie, mäste der igenom fatta andra consilier, som till deras
conservation kunde lenda. Fienderna blefwo icke desto mehra
bewekte till god affection, utan illwillian och afwunden tilltog
ju mehr och mehr. Andra låto märkia sig, som dhe inga onda
och prsejudicerlige tankar hade emot Rijket, dhet lijkqwälil
uti wärket är annorlunda uppenbarat, såsom med dhe Danske
och Hollenderna, tå dhe förmedelst serdeles consilier hafwa
sökt att incommodera dhen tractaten, som uti Brömsebro slu¬
ten war, och hulpit till att fremmande örlogsflotta är brachter
uti Östersiön, och derigenom förorsakat, att i dhet stellet en
fred hade å andre orter warit att förwenta, att fredstractat är
illuderat och afslagen worden.
Om huset ÖsterRijke är bettre kunnigt hurusåsom dhe
1. uti Pollniske wäsendet hafwa giort stora förtröstnin¬
gar emot Konungen och Republiqven om tijdig assistence, till
att der igenom förhindrat alla billige förlijkningar.
2. Directe prsejudicerat Drottning Christina, uti dhet som
henne efter tractaten tillkom, sedan med staden Brehmen och
DomCapitlet dersammastedes.
3. Efter mitt inträde till Regementet fomenterat wärket
uti Brehmen till krijg och en entelig ruptur, der jag icke hade
sökt temperament till freden och stillat dhen eld, som lätte¬
ligen hade kunnat dragas öfwer Rijksens Stender och Swerie
jemwähl inflächtat.
Januari.
3
Huruledes Pohlen sig förhållit hafwer, är icke heller obe¬
kant; ibland annat hwad för en olijdelig protestation uti Ub-
sala är förebracht worden, och huru jag sedermera hafwer
sökt att afhiälpa slijka och sådane disputer, begynnandes ige¬
nom ett bref till Konungen i Pohlen om notificationen om mitt
tillstånd och tillträde till Regementet, men att Konungen i
Pohlen intet hafwer wårdat mig med nogot swar igen, utan
fortfarit med contraventioner emot pacterne och prsejudicier
emot min Crono, hafwer icke heller welat declarera sig och
attendera dhe remonstrationer, som efter dhen tij den igenom
mina Commissarier äro förebrachte wordne, angåande satisfac-
tionen af bede contraventioner, icke heller att söfwa dhen con-
troversia, som emellan Rijkerne swäfwade, förr än Grefwe
Wittenberg war ingången i Pohlen med arméen.
Eder gode Herrar och män af Stenderna, som A:o 1655
uti Riksdagen wörö tillstädes, kan intet obekant wara hwad
tå här på resolverat blef. Hwad sedermera elliest passerade,
och hwad för framgång och wedlyftigheter sakerne haft hafwa,
är på ProvincialMöten af mina Commissarier i lijka måtto re-
monstrerat wordet. Icke helier desto mindre hafwer jag låtit
författa en rätt deduction om hela wärket, hwilken Ständerna
till en nogare information kunna sig låta förelässa. Jag må¬
ste bekenna, att uti denna framledne tijden, så hafwa mig åth-
skillige förändringar mött, ja många beswärligheter, lycka och
olycka, jag icke desto mindre giort min flijt att bruka alla
görlige medell till fäderneslandsens bästa och tryggheet, hwar
wed Gudh ock hafwer gifwit dben lyckan, att så många och
mechtige fiender intet hafwa kunnat nå dhen framgång, som
dhe intenderat hafwa. Och weta sig alla påminna hwadh för
etti farligit uthseende war A:o 1657, då jag intet personligen
kunde inkomma uti Rijket och berådslå med Stenderne om
fäderneslandsens bästa, och huru Gudh lijkqwähl mina wapen
underligen wälsignade igenom en oförmodelig fred med Konun¬
gen i Dannemark, uti hwilket tillfälle jag hafwer Eder, gode
Herrar och män, till att betacka för Eder troheet och dexte¬
ritet, som J uti min frånwaro till fäderneslandsens nytta och
säkerheet hafwa tedt och bewijst. Efter bem:te lyckelige fred
förhoppades jag, såsom med dhen fienden, som närmast och
hätskast war, winna för mitt Rijke nogon roligheet, men må¬
ste röna att Konungen i Dannemark, dhen Gudh elliest till-
förende hafwer gifwit i mina hender, intet kunde låta sig nöija
4
1660.
med dhe vilkor, som accorderade wörö, utan sökte att ener¬
vera tractaten, corresponderade med mina fiender, och wed
sion intet annat intenderade, än inwekla mig med krijg, trach-
tandes der igenom att distrahera mina krafter och wapen.
Det uthskottet, som för 2 åhr sedan hijt förskrefs af Swe-
ries Stender och nu merendels tillstädes äro, kan sig ock på¬
minna hwad på mina remonstrationer tå resolverat och godt
funnit blef, nembl. att förordna på åthskillige orter Commis-
sarier, som skulle träda till förlijkningh med wära fiender,
och som på Dannemark war kastat störste reflexionen, att man
icke måtte en gång ännu falla uti samma och förrige difficul-
tet och råka i hazard af dhe provincier, som på en och an¬
nan ort af Dannemark intagne wörö, ty befalis godt, att alt
missförstånd med Konungen i Dannemark, sampt alt som dhet
kunde komma tillwäga, skulle en gång rödias utur wägen och
förmedelst en Commission afhiälpas.
Item resolverades att Grefwe Nils Brahe med Prsesidenten
Biörneklow skulle skickas till Romerske Keijsaren, till att fö¬
retaga Stenderne alla widrige impressioner om mina consilier
och actioner, och i dhet stället behålla Sweries Rijke wed
dhen Osnabriigiske tractaten. Jag hade fuller förmodat, att
såsom dhe Ewangeliske Stenderna, med Konungen i Franke-
rijke, wörö så wähl interesserade uti bede freds conservation
som Swerie, och att alla dhe skulle sig den saken sålunda
uptaga, som tilbörligit war och af Commissarierne blef pro-
ponerat, och att [wid] påståande- keijsarewahlet Rex Unga-
rise der hän bringas kunde att, förmedelst en nöijachtig och
god capitulation, all oreda och fiendskap uti dhet Romerske
Rijket hindras och förekommas måtte; men befan der emot,
att Konungens i Frankerijke irresolution och Collegii Electo-
ralis discrepantz ifrån hwar andra hela dhen intentionen hin¬
drade, i dhet att Konungen i Frankerijke, trädandes ifrån dhet
gemena interesse och causa communi uti Francfurt, lätt sigh
nöija medh een k part accord. Jag befalte der på mina Com-
missarier anhålla hoos Keijsaren om förlijkning och Stender-
nes mediation uti ett sådant nödigt och vidlyftigt wärk, men
måste erfara dhet Keijsaren intet hafwer wärdat bede Com-
missarier med någon publique audience, utan allenast hört
Prsesidenten Biörneklow in particulari genom sine Commissa-
rier, och i dhet öfrige, i stellet till en amicabell förlijkning,
continuerat med sin i Polen begynte hostiliteet och widare
Januari.
5
stält sig wed Oderströmmen, till att see på min intention och
actioner.
Jag begaf mig altså ifrån Göteborgh samma åhr uti hopp
att lembna Rijket en säker fred för Dannemark och winna en
rätt förlijkning med ÖsterRijke och Brandeburg, men i widri-
git fall, att Keijsaren och Brandeburg entelig skulle continu-
era uti sine förra maximer, jag tå närmare skulle bättre kunna
förekomma hans farlige attentater. Kommandes uti Juthland
förstod jag att med executionen af tractaten med Dannemark
äntå intet war fullgiort emot den promtitudo, som Konungen
i Dannemark gaf mina Legater och Hr RijksAmmiralen, hwil-
ken af mig dhe ordres hade, att sedan alt wörö fullgiort,
strax utan min persons afweetande qvittera örterne. Finner
altså bennte RijksAmmiral ståndandes der ännu qwar med ar¬
méen, och dhet goda förstånd, som borde till begge Rijkers
högheet, respect och nytta, i förmågo af Roskildiske pacterne,
uprättas, icke ringa enerverat och tilbaka satt. Dee Danske
excuserade fuller impossibilitatem, men i sanning befans wara
annorlunda, och ju mehra dhet urgerades på endskap, ju mehra
hafwa warit retracterat af tractaten, alt till dhen ända, oför-
modeligen Swerie att öfwerfalla och behålla actionem integram,
när dhe skulle hafwa kunnat draga mig bort ifrån Swerie och
inweklat dess macht med dhe öfrige mine fiender.
Härpå blef jag förorsakader att förfråga de hoos mig
warande RijksRådhs mening, hwad uti sådant fall, sedan alla
remonstrationer intet kunde hiälpa, stodo till att göra, om
rådeligit wörö till att låta sådant så passera, och sökia bettre
säkerheet emot buus ÖsterRijke.
På dhen ena sijdan mötte mig dhet hastige keijsarewah¬
let, att jag intet kunde befinna nogon säkerheet, annan än
uti armis, Keijsaren, Pohlen, Brandeburg intet kunde förenas
med Swerie, utan dhe, hälst ÖsterRijke, förachtade all wän-
ligh förlijkning, förwentade dhen tijd, att jag först skulle lösa
dhet band, som i Mönster giort war.
Men såsom jag först ingen assistence kunde hafwa af mina
allierade såsom partes paciscentes, heller nogon annan real
förtröstning, utan befunnit dhem altijd sökt supterfugia.
2. Hoos mig ock ingen kraft till att draga stora amicos
till mig, utan mehra förmärkt, att största delen wörö incline-
rade till att bijspringa busset ÖsterRijke.
3. Mina egne Tyska provincier icke heller wara af dhen
6
1660.
förmågo, att kunna underhålla en armée, der så skulle på-
trängia.
4. Grentzernes förswar borde ock först och främst atten-
deras och i acht tagas, på dhet mina vires måtte altijd kunna
secunderas af hwar andra.*
Altså tyckte mig wara orådeligit att träda uppå ett the-
atrum helli i Tyskland, der hwarken jag eller mina successores
kanskee kunde see en ända uppå, och sättia wärket med Dan¬
nemark dessförutan uti förra owissheet och större osäkerheet,
än dhet war A:o 1657, utan dhet wara bäst att prseveniera
all slijk olegenheet, låtandes fara all annan consideration och
andra advantager och maintenera occupata, än dhet släppa
utan godt wederlagh.
Hwad sedan passerat är, nembl. huru ÖsterRijke tillijka
med Brandeburg hafwa assisterat Konungen i Dannemark i
Juthland och Holsten, och huru Fursten af Holsten är hand¬
terader worden, och huru Holland hafwer trachtat igenombora
Roskildiske pacterna med deras flotta, såsom ock huru Öster¬
Rijke äutelig är kommit till fulkommeligit ruptur, sidst hwad
för lycka och olycka här under spelat hafwer, dhet alt refe¬
rerar jag mig uppå förbe:te deduction och finner nu allenast
nödigt att nermare skrida till sielfwe propositionen.
I medier tijd sätter jag dhet goda förtrogenheet till Eder,
gode Herrar och män, såsom mine trogne undersåtare, dhet J
mig icke undfallen uti dhet som lender till fäderneslandsens
wälfärd och är förswarligit för Gudh och posteriteten. Jag
för min persohn skall intet låta mig för nogon möda skull af-
skrecka, utan gerna continuera uti dhe stycken, som Rijksens
roligheet och tryggheet kan bestå uppå, önskandes dhet Gud
wille till en sådan scopum gifwa wällsignelsse, Eder alle till
hugnat och hugsvalelse.
Secreteraren Bhemer upläste sielfwe propositionen. (Se
Bil A. *)
') Den dithörande ofvan omtalade relationen angående utrikes ären¬
den, sorn enligt Presteståndets protokoll upplästes följande dag den 5 Ja¬
nuari, meddelas under Bil. A. 2.
Januari.
7
Landtmarskalckens Wälb. Herr Gustaf Posses på
Ridderskapet och Adelens wegner swar till K. Maij:tz
taal till Stenderne uthi Rickzdagen uthi Giöteborgh
den 4 Januarij 1660.
Sedhan såsom Gudh, effter thetta här uthi Edhers Kongl.
Maij:tz stadh sijst håldne Ständernes sammankompst och mo¬
the, hadhe then tijdhz warande tillstånd nu sedhermera bracht
till någon omskifftelsse och förändring, som uthaff Edhers Kongl.
Maij:tz fiender och deres bekende argheet allenast ähr uhr-
sprunget och i wercket stelt; sedhan E. K. M:t förmedelst
dhen allzmechtige Gudhens omätelighe nådh sampt E. K. M:tz
egne oförtrutne Konungzlige försorg, möda, arbete och stora
tapperheet hafwer widt öfwer alla illwilliandes tanckar och
förhopniug hållet wapnen uprättadhe, fijenderne wäl vuxne
och mestedelens öfwerlägne; sedhan ock nu E. K. M:t medk
lycka och Kongl, välstånd [till] sijna trogna undersåtare och
tienare, särdeles them uthaff Ridderskapet och Adhelen, ähr
allsomlyckeligest igenkommen, en nådigh och mild Konung och
Herre, nådigeste dem wärdigat att låtha gifwa underrettelse
uthaf saakernes förlopp och dhen ifver E. Kongl. Maij:t aller-
nådigste drager för deres wälfärd och säkerheet, så wäl som
E. Kongl. Maij:tz högste åhuga till att igenom tractater och
alla billige medhel bringa fienden till skahl och erholla för
sigh och dess Rike en säker reputerlig och uppå en fast foot
wäl grundat fredh och roligheet; hwij skulle tå icke E. K.
M:tz trogneste underdånige tienare uthaf Ridderskapet, Adelen
och Krigzbefehlet en sådhan osägeligh nådh och välgärning
hålla uthi diupeste wyrdning, medh tacksamheet och under¬
dånigt erkennande thet veta och skönia, inn för E. K. M:t
uthgiuta sijne underdånige lyckönskningar sampt högsta glädie
och hugnadt, uthi trogen underdånigheet fägnandes E. K. M:t
så mycket högre, som Gudh hafwer E. K. M:t nu omsidher
heemsändt och E. K. M:tz Konungzlige persson frelst uthur
mången fahra och olycka, igengifwit dess Rijke och wårt k. fä-
dhernesland. Ridderskapet, Adelen och Krigzbefehlet, som icke
noghsampt effter önskan och åstundan kunna eller sigh under¬
stå att låtha tlieras hiertans underdånige tancker här öfwer
fulleligen uthlåtha, ähre icke deste mindre aldraödhmiukeligeste
8
1660.
förmodandes, att E. K. M:t medh Konungzlige nådhe uptager
huru innerligen dhenne glädie, som igenom E. K. M:tz Kon-
gelige närwarelse och åskådhande dhem wederfares, hela the-
ras Stånd rörer och angår, så att the alla uthi begynnelssen
af thetta nytz ingångne och tilltredde åhret medh ett sinne
här uthinnan underdånigste ähre förknippadhe, att Gudh wille
ofwanberörde lycksaligheet låtha uthan ombytelse blifwa sta-
digh och wahrachtigh, E. K. M:tz Konungzlige försorg och
höga ifwer för fädherneslandzens conservation nåå och öfwer-
komma sijn intenderade effect och werckan, och såledhes dhen
önskelige fredhen allsomlyckeligaste igenkomma och sijne medh-
hafwande frucht och nyttigheter uthi ymnigheet kringföra och
uthbreda. Alt sådhant kan tryggeste förwerfwas igenom E. K.
M:tz allernådigste Konungzlige åhuga-, uppå hwilken Ridder-
skapet och Adelen sijn wälfärd och lycka uthi underdånigheet
ankomma låtha, nederleggiandes deres underdånigste tacksam-
heet in för E. K. M:t, som alt Konungzligitt beswehr nådigste
hafwer ospardt, uthi alt det som fädherneslandzens och E.
Kongl. Maij:tz trogne undersåthares wälstånd och förkåfring
förnembligen uppåhänger; effter som ock Ridderskapet och
Adelen för E. K. Maij:tt och fädherneslandet deres lijf och
förmågo effter ytterste kraffter underdånigste anbiuda, och
till att uthdela och upoffra altidh skola och ähre i underdå¬
nigheet skyllige och wedherredhe. Och såsom närwarande ti-
dher icke ähre undantagne ifrån åthskillige beswehrligheet och
last, uthaff hwilket Ridderskapet och Adelen medh dhe andre
Stånden uthi Rijket, effter deres högste mögeligheet willeligen
och gärna participera, dy hemstella dhe underdånigst E. K.
M:t medh Konungzligh nådhe och godheet till att ansee och
behiertiga theres wilkor och lägenheet, åth hwilken the sigh
hugna att then alldeles dependerar uthaf E. K. M:t, som des
Konungzlige nåde och mildheet dhem och theras Stånd icke
förwägrar eller undandrager. Propositionen, dhen E. K. M:t
allernådigst hafwer behagat att låtha upläsa och Ständerna
meddela, hegare Ridderskapet och Adelen underdånigst them
uthi nådher måtte förunnas then samma till att sigh emellan
öfwerleggia och sedhan sitt underdånige betänckiande uthi diu-
peste ödhmiukheet att öfwerlefwerera, görandes sigh dher hoos
then underdånigste förhopning, att alt hwadh som uthi dhen
considerationen uthaf theras ringheet kan härröra och föror¬
sakas, blifwer af E. K. M:t medh all nådhe och Konungzlige
Januari.
9
ynnest förmärcht och uptaget, helst emedhan, allernådigste
Konung och Herre, hwadh som länder till Ridderskapet och
Adelens flor och upkompst, hwadh som tienar att göra sigh
beqwämligh till E. K. M:tz och fädherneslandzens tienst, hwadh
som ock änteligen ähr nödigt till att medh liff och wälfärd
sigh underdånigst devouera sin allernådigeste Konung och Öf-
werheet, hemskiutes på thet underdånigeste E. K. M:t i nåde
att disponera, män Ridderskapet, Adelen och Krigzbefehlet
sielfwe skole ock thet samma medh ett sådhant alfwar och troo-
heet effter sträfwa och i acht taga, som theres förnembste
ambition dher uthinnan består till att lefwa och döö E. K.
M:tz allerunderdånigste och medh trooheet sampt oförtruten
underdånig!! tienst förplichtadhe undersåthare och tienare.
Anno 1660 till Richsdagen i Giöteborg ankomne Ridder-
skapp och Adell, clenn 7 Januarij ') församblade wore, före-
drogli Herren Landtmarskalck Högwelborne Her Gustaff Påsse
H. Kongl. M:tz allernådigste willie och befallning wara, att
wille hafwa ett utskått, hwartill effterskrefne blefwe uthnembde:
Grefwe Nilss Brahe,
Grefwe Joh. Oxenstierna,
Grefwe Gustaf Oxenstierna,
Her Erich Oxenstierna,
Her Jöran Gyllenstierna,
Her Erich Sparre,
Her Gustaff Kurck,
Her Anders Lilliehök,
Her Jöran Flemming,
Her Swantte Baneer,
Her Knut Kurck,
Her Johan Wrangell,
Her Ernst Creutz,
Her Gustaf Persson Natt och
Dagh,
H. Carl Sack,
Israel Lagerfeldt,
Landzhöfd. Joh. Printz,
Cammarrådh J esper Krusbiörn,
Prsesid. Israel Nohrfeldt,
Gustaf Lilliecrona,
Jöran Stiärnhielm,
Secret. Daniel Behm,
Joh. Örnewinge,
Jochim Skytthielm,
Gyllenkrantz2).
’) Protokollet 7—10 Januari fördt af Gustaf Ornevinge, enligt en
samtida anteckning å näst föregående fol.
2) Tillägg i marginalen af Landtmarskalkens hand: H. Christer Horn,
Gustaff Bibbingh, Erlandh Kafle, Claess Rhålamb och Landzhöfdingen
Jacob Törneskiölldh. A en protokollet bifogad längd öfver samma utskott
upptagas äfven H. Per Sparre och Gustaf Sperling, hvaremot Erland Kafle,
Claes Rålamb och Jacob Törnesköld der saknas. Å samma längd finnes
för Gr. Gustaf Oxenstierna, H. Per Sparre och H. Knut Kurck tecknadt
ordet förväntes.
10
1660.
Genom Borgerskapss utskått, beståendes [af] 8 persoener,
tillbödz Ridderskapp och Adell dhess tiänstwillige correspon-
dence och dhem gierna till conference att opwachta, nähr
Borgerskappet så tillsagdt blifwer, begärendes som wahnligit
warit bäfwer, Ridderskappet behagade uthi dhe saker, som till
Kongl. M:tz och Richssens tarf och understödiende delibereres
skulle, måge inbyrdes uthi god confidence medh dhem confe-
rere etc. Hwarpå Herren Landtmarskalck dhem wederböhr-
ligen swarade, och effter afträdende blefve deputerede, dhem
medh congratulation till reciprocere på nästkommende Mån-
dagh, Her Ernst Creutz och H. Gustaff Ribbing, Israel Lager¬
feldt och [Christian] Strömfeldt.
Sedan i lijke mäte giorde Prästerskapz affärdigede, genom
Superintendenten Brunnium sielf 5:te, och dhem att reciprocere
utnembdes Her Anders Lilliehöök och Her Gustaf Persson.
Dereffter oplästes Kongl. M:tz Proposition, denn Herren
Landtmarskalck seden itererede, medh begären och påminnelsse,
Ridderskappet och Adellen wille dhess contenta i god acht och
efftertänckende hafwa, dherigenom H. K. M:tt och Rijket kan
understödiet och bijsprunget blifwe, discurerendes om uthskrif-
ning och på hwad sätt denn helst skulle skie kunne till mili-
tiens ersättiende. Men efftersom H. K. M:tt änn icke hade
allernådigst tillkänne gifwit heruthinnen dhess willie, ty skall
thermedh så länge beroli till näste sammenkompst.
Denn 8:de war Söndagh.
Denn 9 Januarij blef effter senaste afskedh Prästerskap-
pet reciproceret.
Sammaledes ock Borgerskappet, och effter dhess förrät-
tende raporteredes att dhe betackede Ridderskappet för theres
gode benägenheet och bewågne congratulation, medh begären
att dhe wille theres Ståndh alltidh sig till thet bäste läte re-
commenderet wara, och dähr någet annat änn wäl om dhem
och theres Ståndh berättat blifwer, därtill ingen troo sättia;
och föruthen dette mentioneredes att wedh Ridderskapss de-
puteredes inkompst holle Borgerskappet sig betäckte, inn till
dhess dhe nästen wore komne mitt i rummet, och att Borg-
mesteren ifrån Stockholm [Johannes Prytz] blef alldehles stille
sittiendes på sitt ruhm, så länge the wore inne.
Sedan företogz åter discursen om uthskrifningens quan-
tum, och ehuruwäl dehlz wore i denn intention, att herom in¬
Januari.
11
tett någet wist slutes kunne, innan medh Richssens Rådh eff¬
ter wahnligt wijs communiceredes, iämwäl ock till dhess man
bekommer wette, huru wijde Skatte och Crone sig heruthinnen
accommodere wille, war H. Rålambs och Heres mehning, det
man uthi dette fall blifwer wedh wahnligt sätt till bewillie
halfft moot Skatte och Crone, wedh hwilcken discurs Secret.
Behm giorde påminnelsse, hermedh skulle suspenderes till dhess,
som bemelt, herom Allmogens bewillielsse erfahres kan, doch
icke så förståendes att Ridderskappet och Adelen skall dheri¬
genom i dette heller annat måål sig utaf Bondeståndet regu-
lera låte etc., det ock eendehlz applauderedes, och att, fast
Ridderskappet för dette hafwer een gång consenteret, i utskrif¬
ningen wara lijke moot Skatte och Crone, sådent dhem förty
intett till prmjudicium lenda må. Hwarpå Herren Landtmar¬
skalck swarade, att necessiteten sådant då så wäl som ock nu
högeligen fordrede, och altså sykntes änn det mäste skie måste,
iämwäl ock, att ehuru heruthinnen om uthskrifningz quanto
änttligen till hemman eller mantahl blifwe och som det högst
förslå kan, helst resolveret blifwer, råå och röer ingeledes un-
drages må, och helst effter thet sådant utaf R. Rådet för åhr
1660 och 1661 således bewiliat är, doch ställandes dette till
samptlige Ridderskappetz och Adelens frijwillige sentiment och
voterende, hwartill förste och andre Classen genast consente-
rede, men theres eenskyltte betiänte och embetzkarler uthen
underslef och exorbitance unnentagende, så ehuruwäl Her Clas
Rålamb iempte flere ex tertia Classe förhem :te resolution utaff
dhe andre uthen theres ifrån sig gifne vota tycktes moot wahn-
lig Riddarhusordning för hastig skiedt wara, saade han för
sin persöen samma för denne gången heruthinnan ock gierna
bijfalla wille, hwarpå Landzhöfdingen Joh. Printz, denn thär
mellan denne passerede discursen vota colligeret hade, swa¬
rade, att fast änn dette dhem syhntes hårdt tryckia, det så¬
dent oachtet för denne gången, doch uthen privilegiers och
Riddarhusses ordres förkränckelsse, H. K. M:tt till allernådigst
behagh och Richssens necessitetz styrckio, för innewarande och
nästtillstundende åhr consenteres och bejakes.
Dernäst proponerede Herren Landtmarskalck om Båsmans-
håldh och dhess fördubbling, hwilcken ock bewiliades, iämpte
underdånig bön, att the exorbitantier, som medh dhess utskrif¬
ning uthi Elfzborgz lähn, heller ock annorstädes, för dette
passerede äre, i det dhe från Ammiralitetet deputerede hafwa
12
1660.
undertidhen, i ställe för denn förste duglige utnembde och lag-
skrefne, taget een annen och effter behaglig förwexling förta¬
get i så mäte Frelssesmannen sin skiälige disposition heruth-
innen, måge nulliterede och ophäfne blifwe, och att Ridder-
skappet sampt Adelen hwar för sig må obehindrat hafwa till-
ståndh att rohtere sine bönder tillsammens, äfwen som utlii
knechterohteringen skier.
Herhos mentioneredes att een partt medh egit fålck och
ökor trängie läte bruka dehres ödeshemmen, för hwilcke man
will icke dhess mindre dhem tillhålle att swara till knecht,
begäredes förty thermedh skohnat blifwe, iämwäl ock att eff-
tersom tillförende wahnligit warit, det Ridderskapz och Adel¬
lens godz hafwa warit rohterede i andre nästbelägne lahn,
sådent ock hereffter tillåtet blifwe må, hwilcket remitteredes
till Kgl. M:tz all[ernå]digste resolution.
Sedan föredrogh H. Landtmarskalken sahl. Mårten Ties-
sens Ankerhielms systersons sollicitation, som be-
gährte till åtniute sin morbrors wilkor uthi nobiliteten och
godzén, och blef resolveret att honom restitueres hans insinu-
erede bref till sökie herom wederböhrende.
Sidst inviteredes Ridderskapp och Adelen i mårgen elfter
middag till sahl. Her Christer Bondes begrafning; iämwäl ock
blef afsagdt att man skall hereffter flitigere och i rätten tijdh
om klåckan 8 oförsumligen opå Ridderhuset tillstädes komma,
heller ock hwilcken detta intet gior, heller uthen skiäligt för¬
fall absenterer, böhte för hwar gång 1 Rdr.
Denn 10 Januarij kungiorde Herren Landtmarskalck,
förmedelst Kongl. M:tz skrifftlige författede underrättelsse och
begäran (se Bil. B.), att K. M:tt fordrer utaf hwart 10:de
frelsses hemmen 1 knecht, uthen någen exemtion för A:o 1660
och 1661, men 1662 och 1663 af hwart 20:de.
Wedh hwilcket swaredes, att Ridderskappet och Adelen
effter höge skyldigheeten gierne wille efftertrachte hörsamligst
till fullgiöra H. K. M:tz all[ernå]digste wilie och påbudh, men
lijkwähl eendehlz continuerede uthi förrige mehning, till för-
nimme först huru wijde Allmogen i så mäte bejaker.
Hwarpå H. Landtmarskalcken swarede att dette icke all-
tidh så warit hafwer, mehnendes 1652 hafwer Frelsset först
bewilliet hwar 16:de, för änn Skatte och Crone samtyckte till
dubbelt deremoot.
Januari.
13
Hernäst wedh mentionerende om utskrifningen i Finlandh
raporterede ytterligere Her Ernst Creutz och H. Rålamb, som
för skiedt är, huru illa bende landskaph, förmedelst det Rys-
seske krig, är fahrit och entblåttet genom hårde utskrifninger,
wachthållende, durchtågh, giärder, förssler, gäst- och schiuss-
ninger, uthen schiussfärdzpenningers erläggiende förskohning,
och det ibidem 1659 åhrs anticiperade skrifning förmodas till
blifwe decourteret för innewarende åhr, iämwäl ock, eloch icke
såsom dhe thär heruthinnen sökiee någen partia litet, uthen
eliest landssens tillståndh referere, och att Ridderskappet sam-
mestädes dheslikest hafwa warit mycket graverede medh Rust-
tiänstz fördubblende, och att thermedh inge enckier heller
omyndige barn äre bleffne skohnte, ja, så att nähr altt dette
skall balanceres och jämföhres moot det här i Swerige till
defension och hielp är skiedt, sådent förberöhrde beswär fast
öfwergåå skulle etc.
Hwarpå Herren Landtmarskalck swarade, det han iblandt
annat sådent i gåår H. K. Mitt i underdånighet föredraget
hafwer, och att H. K. Mitt all [ernå] digst intentioneret är till
giöre heruthinnen een sequitet och lijkheet, och will att åt¬
minstone i Finlandh swares halfpartten moot denn här i Swe¬
rige bewilliende knechteskrifningen.
Effter hwilcken ändede discurs beswärede sigh dehlz Rid¬
derskapp och Adell, att theres bönder och helst dhe gamble
heller ofärdige moot uthskrifninger skaffe theres dränger och
sönner af wägen, och ty åstunde det altså någet expedient op-
ffnnas måtte, hwarigenom dette kunne förebögdt och hindrat
blifwe.
Herren Landtmarskalk förestältte ock sammeledes H. K.
Mittz all[ernå]digste willie om Båsmanshåldh och dhess för¬
dubbling, som i gåår mentioneret [war], och iämpte wedhhän-
gende bön om Frelsses sammenrohterendes frije willkor etc.
ytterligere bejakades.
Och dheslikest föredrogz om Accijs, Tull och Mantahlz-
penninger etc., till hwars bewiliende differeredes, doch i syn-
nerheet difficulteredes om Tullens fördubbling, nekandes denn,
som föregafz wara bewilliet, och klagades herhos att wredh
hwar lastbrytning måste ägenden och godzet i handom haf-
wande gifwe tull, och ty underdånigst bedies om H. K. M:tz
all[ernå]digste förklaring och ändring heruthinnen.
Dehlz giorde ock påminnelse om schiussfährdzpenningers
14
1660.
förskohnende på dhe ortter, dahr nu mycken schiussning och
körssler wancker, så ock att dahr misswäxt blefwen är, All¬
mogen för bewiliende Spannemålzhielpen effter Cronans wärde-
ring heller marckgången medh penningers afläggende slippe
måge, hwilcket twifledes skall sig icke giöre läte, helst medan
till krigzfålckz och guarnisioners provision mycken spannemåll
behöfwes.
Begähredes ock att Ridderskapz och Adelens bönder måge
hereffter blifwe skohnte medh dhe öfwerflödige månge giärder,
som på somblige orter effter Fougders, Ländzmäns heller Rät-
ternes behagh dhem pålagdt och påbyhrdet blifwer.
Hwarpå war förste Classis votum, att om altt detta för-
berördhe måste confereres medh Richssens Rådh effter wahn-
ligt wijs. Det ock dhe andre 2 Classer applauderede.
Sidst kommo för Ridderskappet Böndernes affärdigede medh
congratulerende, bediendes om goda rådhz meddehlende, hwar-
igenom dhe kunne och helst uthi militiens förstärckning och
hielp uthen theres ruin och undergång Kongl. M:tt och Cro-
nan unsättie, iämwäl ock till optänckie på hvvad sätt man-
skappet och dränger, som för uthskrifningen skull sökie till
bergzbraken, och dhe persoener, af hwilke dhe vvette kunne
förswarede blifwe, måge tillhålles att wara hemma etc. och
det, hwarest sådene för månge finnes, dhe också warende hos
Fougder och andra slijka, som ock, doch i förstone intet nemb-
nendes, men sedan mehnende ock Präster, måge komme Cro¬
nall till hielp, beklagendes derhos theres mannehielpz entblåt-
tede och tunge willkor medh tåhrers flytende etc.
Hwarpå Herren Landtmarskalk dhem badh sig icke öfwer-
gifwa, uthen wara wedh gått modh och wahnlige oförtruttne
welwilligheet etc., intet twiflandes theres påminnelsse skall
wederböhrligen i bäste mäte ihugkommen blifwe.
Hwarpå effter Böndernes afträdh folie endehlz af Ridder-
skapp och Adell på denn mehning till giöre herom underdå¬
nig ansökning hos Kongl. M:tt, det ett Placat wederböhrande
till rättelsse, huru månge dränger een och annen bestås skulle,
utgifwes må; är ock herhos till ihugkommendes, att nähr Bön¬
dernes affärdigede tillfrågedes om theres utskrifningz quanto,
swaredes gråtandes dhem odrägligt wara kunne utaf hwarf
öde hemmen skaffe 1 knecht, helst medan mäst dhe alenast
medh gamble gubber och oföhrt fålck besuttne äre.
Januari.
15
Auno 1660 (Iben 11 Januarij y) wore Ridderskapet och
Adelen tilsammans på förordnadhe Riddarehuss, och tå lätt
Landtmarskalken wetta huru såsom några wore för sina tien-
ster och meriter nobiliterade, hwilka och som dhe nu wore
tilstädes blefwe derföre inkalladhe, nembl:
Rosenaker, Lseneus,
Rosenholdtz, Gyllenadler,
Von Numers, Barkman,
Erensteen, Hindrick Giertson Siöhielm,
och på wederbörligit maner introducerade och intagne bleffwe.
Samme dagh och straxt dher effter bleff om Kongl. Maij:ttz
Proposition discurerat, hwilken först uplästes, och sedhan togs
effterskreffne puncter uthi deliberation: 1) wardt discurerat
om uthskriffningen, och tå effter något samtall komma alla
öffwer ens och willia gierna adsistera effter yttersta förmögen-
hett, allenast kunna inthet quantum nu upsättia, uthen först
willia tala medh Dheras höghe Excelhtier Rijkzens Rådh.
2) willia Ridderskapett och Adelen förnimma Böndernes tanc-
kar och serdeles huru myckit dhe willia bewillia. Dessföruthan
wore samptelige Ridderskapett och Adelen eensee och willia
till H:s K. M:tz tienst grijpa sigh ahn dhett närmaste dhe för¬
må. 3) wart discurerat om dhett som bleff slutit uthi Rikz-
dagen som höldtz A:o 1644 och 1657, på hwilka Rijkzdager
bleff samtyckt och bewilliat att gifwa aff hwarie 5 m:krs ränta
effter RusttienstzOrdningen räcknatt sex mark, och dhett så
wäll aff anker och fadherlöse, som andra som frälsefrijheett
niutha. Samma gångh [bleff] ock tält att dhette angår godz
och gärder, och många hafwa stora päninger på räntha, syn¬
tes billigtt att dhe ock måtte komma i consideration, men
sielffwa saaken upsattes till morgon.
Effterskreffne förordnades att gå till Rijkz[ens] Rådh, nembl:
Greffwe Johan Oxenstierna, H:r Kils Lilliehöök,
Her Georgh Gyllenstierna, H:r Claes Rålamb,
Her Knutt Kurk, Ernest Forbuss,
Her Jöran Flemmingh, H:r Johan Printz,
Her Swante Baner, Lindegreen,
H:r Ernest Creutz, Lagerfält,
II:r Gustaff Ribbingh, Norfeldt,
H:r Gustaff Horn, Golovitz.
') Protokollet 11—23 Januari fördes af Nils Nilsson Lindegreen.
16
1660.
Samme dagli effter middagen var Höghwälborne Herren
Landtmarskalken medh ofvan bemrte uthskott till conferens
hoos Dberas liöghe Excelbtier och N:der samptelige Rijkzens
Rådh, och tå häfver Landtmarskalken medh ett berömmeli-
ghit tall på Ridderskapetz och Adelens wägner sigh instelt,
hvilket förnembligest dher på uthgick, att såsom H:s Iv. M:t,
vår aldranådigste Herre och Konungh, häfver uthi sin Pro¬
position några puncter och ährander andragit, som Ridderska-
pett och Adelen skola sigh dher på förklara, hwilka såsom
dhe ock angå högbem:te Excelbtier Rijkz[ens] Eådh, altså för
ähn någott aff Ridderskapett och Adelen slutades, wille dhe
gierna Dheras Excelbtiers och Kiders rådh pläga och derföre
först androgh dhen puncten om uthskriffningen.
H:s Excelbtz och N:de Her Herreman Flemmingh på Dhe¬
ras höghe Excelbtiers och N:ders Rijkzens Rådz wägner sva¬
rade och begiäradhe vetta hwadh Ridderskapet och Adelen
sigh resolverat hadhe.
Landtmarskalken swarade såsom han sitt taali begynt ha¬
dhe, effter dhen saken gick Rijkzens Rådh så wäll som Ridder¬
skapett och Krigzbefället alin, halfva dhe icke någott fulkom-
meligen slutha kunnatt, men lijkwist lätt vetta att Ridderska¬
pet och Adelen hadhe väll discurerat här om, och alla ense,
gierna så wijda möijeligit och dheras godz och gårdar tola
kanna, consentera villia, men funne rådsampt dher medh så
länge dilationera till dess man finge höra, huru wijda Almo¬
gen stoge till att öfvertala, och sedhan kundhe man sigh de¬
ste bättre dher öffwer förklara.
H:s Excelbtz och N:de Her Herreman Flemmingh sadhe
sigh hafva förmodatt, att Ridderskapet och Adelen skulle sigh
fulkommeligen resolverat, i consideration att desse turbulente
tijdher och rupturer nu högeligen sådant fordra.
Landtmarskalken sadhe dhet ähr en sådan tingh som
angår mäst Almogen, och derföre låtit saalcen dher till beroo
och i medlertijdh sökia Rijkzens Rådz consilium här uthinnan,
och sedhan ähr Ridderskapet och Adelen redebogne och vil¬
lige effter yttersta förmågenhetten samma uthskriffningh be-
willia.
H:s Excelbtz och N:de Her Flemmingh swaradhe och ön-
skadhe, att fädernesslandzens Stat icke så hårdt fordradhe,
besynnerligen för wära illwilliandhe granner och fiendher, att
man skulle så hårdt tränga. Men såsom nu nöden ähr så
Januari.
17
stor, altså måste man så myckit mehr och villigare sigh här
uthinnan beqwemma, och emedan Ridderskapett och Adelen
änteligen begiärade Rijkzens Rådz meeningh, altså syntes råd¬
sampt om man bewilliadhe hvar tijondhe effter gärdatalett,
och förmeente bäst vara att Ridderskapett och Adelen iu för
iu heller sigh här på förklaradhe och inthet vänta effter Al-
mogens svar, på dhet H:s K. M:t måtte see dheras underdå¬
niga och wälmeentha betenckiande, så kan H:s K. M:t ähndå
disponera Bönderna dhett mästa som sigh giöra låther.
Landtmarskalken swarade: Ridderskapet och Adelen hafva
nogsampt öfwerlagdt Rijkzens tarffwer och olägenhett, hwilka
gierna låtha sin egen olägenhet falla och till alt drägeligit
consentera, men befruckta at manskapen blifwer så förmedelst
dhenne starke uthskrifningh förminskat, att på dhe andre åh¬
ren inthet skulle kunna continueras.
H:s Excelbtz och N:de Her Gustaff Bondhe sadhe bäst
wara gå till H:s K. M:t och dhen saken i bästa måtton re-
commendera, och icke drögia medh resolutionen, uthan låtha
Fbs K. M:t see sin godha villia och benägenhett.
Landtmarskalken berättadhe också, huru såsom Bönderna
hafva hafft sit budh och uthskot hoos Ridderskapett och Ade¬
len, och om dhenna uthskrifningh mentionerat, hvilka icke
äliro ovillige giöra hwadh dhe förmå, men hafva begiäratt af
Ridderskapett och Adelen, att dhe wille dhem wara behielpe-
ligh så myckit möijeligit vöre, effter såsom dhet ähr så wäll
Adelens skadhe som Bondhens, ty bliffver bonden uthskrefwen
och gården öde, tå mister Ridderskapett och Adelen sin skatt.
Sedhan proponerade Landtmarskalken om dhen 6 m:krs
hielpen, och begiäradhe Rijksens Rådz betenckiande dher om.
Tå haffwer H:s Excelbtz och N:de Her Herreman Flem¬
mingh widlöffteligen Rijksens höga tarff och angelägenhet! re-
monstrerat, och sadhe han önskadhe, att dhett måtte skie att
Ridderskapett och Adelen måtte wijsas Rijkzens inkomst och
uthgifft, så skulle Ridderskapett och Adelen inthet stort här
uthinnan difficultera, sadhe ock effter ytterligare tilfrågen aff
Landtmarskalken, att Rijkzens Rådh hafva fuller för sina pers-
soner för Rijkzens höga tarff här till consenterat, dock Rid¬
derskapetz och Adelens rätt och fria villia oförkränckt, hwilka
han förmodadhe dhenna saak så taga uthi achts, om Rijkzens
Stat sampt nöden och tarffwerne fordradhe, och så laga att
2
18
1660.
H:s K. M:t och Sveriges Rijkes Crono må hulpen och adsi-
sterat bliffwa.
Landtmarskalken proponerade ock åthskillige andre be¬
svär på Ridderskapetz och Adelens vägner, hvar öffwer Rijk¬
zens Rådh inthet villia wijdare sigh medh befatta, uthan rådde
Ridderskapett och Adelen sådant uthi största underdånighett
H:s K. M:t andraga och dess nådighe resolution afbidha; dher
medh togz affträdh.
Rhen 12 Januarij vore Ridderskapett och Adelen til¬
sammans.
Samme dagh refererade Landtmarskalken huru såsom han
medh uthskotet hadhe varit hoos Rijkzens Rådh och andragit
dhe puncter, som i går omtalades, nembl. oin utskrifningen
och 6 m:krs hielpen och hvadh mehra, och lät Ridderskapett
och Adelen vetta hvadh Rijkzens Rådh sigh dher på förkla¬
rat hadhe. Altså begiärade Landtmarskalken Ridderskapet och
Adelen ville saaken vijdare öfverväga. Tå företogz dhen och
resolverades som fölier.
Först togz dhen puncten om utskrifningen ad deliberan-
dum, hvilken Ridderskapet och Adelen effter något samtal alla
enhelleligen beiaka; att effter såsom Rijkzens tarfwer ähro stora
och H:s K. M:t till desse store krigs fortsättiandhe högnödigtt
måste adsisteras, ty villia Ridderskapett och Adelen såttia sine
egne och store olägenheter tilbaka och grijpa sigh ahn dhett
mästa dhe förmå, och således tillåta at utskrifningen må
skee, och tagas en dugligh knecht aff hvar tijondhe gårdh,
dock conditionaliter att dhet måtte skie på ett åhr, om nöden
icke vore deste större, men prima Classis bewilia uthskrift-
ningen uthan condition i tvenne åhr, hvar om ock samp-
telige blefwe ense, och som bemelt ähr, att en warachtigh
knecht må giffvas uthi tvenne åhr på raad aff hvar tijondhe
gårdh och uthi tvenne dher på föliande åhr bevillies utskrif¬
ningen effter vanligit maner och dhe frijheeter som förrige
åhrs RijkzdagzBeslutt innehålla, serdeles åhr 1652 bådhe om
råå och rör, sampt hvadh mehr dher uthinnan specificerat
fins; i lijka måtto hedia Ridderskapett och Adelen underdå¬
nigst, att H:s K. M:t aldranådigst teckes Almogen tilhålla, att
Skatt och Crone måga giöra dubbelt emot Adelens enskylte
godz eller åtminstone något mehr ähn Adelens enskylte godz
bevillia och undergå måste, på dhett att Ridderskapett och
Januari.
19
Adelen icke nu mehr ähn tilförene i slijka fall må medh dhem
lijka Avara.
Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefället ifrån Fin-
landh hoppas och underdånligen bedia, att dhe måge slippa
begge åhren en halffpartt emot hvadh här i Sverige om ut¬
skrifningen beAvilliat ähr; dessförutan begiära samptelige Rid¬
derskapett och Adelen, om någon gårdh uthi desse ofrede-
lige tijdher Avore så aff sigh kommen, antingen han ähr odhe
eller ingen åboe dher på finnes, uthan Adelsmannen måtte
medh egit folk och booskap gården bruka, tå bedia Ridder¬
skapett och Adelen underdånligen sådanna hemman måtte för
roterningh förskonte bliffva. Sammaledes bedia Ridderskapet
och Adelen underdånigst, att dhe godz, som ligga uthi et land¬
skap, måtte få tilhopa roteras. I lijka måtto bedia Ridder¬
skapet och Adelen underdånligen, att dhenna dheras wälmeenta
beAvilgningh icke må ländha dhem eller dheras effterkomman-
dom till prseiuditz och förfångh uthi sine välfångne privilegier.
Samme dagh begiäradhe Ridderskapett och Adelen, att
Landtmarskalken wille vedh gifwen lägenhett påminna och
undherdånligen begiära ILs K. M:t aldranådigst ville låtha
sigh behaga att confirmera dhe donationsgodz som ähro öff-
verbleffne sedhan fierdeparten ähr afftagen, dhett Landtmar¬
skalken loffwadhe sigh medh ett uthskott giöra villia.
Samme dagh vart ock discurerat om en Hyldningh, al-
denstundh nu desse ofredelige tijdher synas sådant fordra, dock
icke något synnerligit för dhenne gången bleff slutit, uthan
togz uthi vijdare betenckiandhe.
Sedan företogz dhen tredie puncten, angåande Båttzmans-
håldett, att dhett måtte fördublas, och tå bleff dher medh så¬
ledes slutit, att dhe ähro väll nögde medh Kongl. M:tz Pro¬
position, och att dhet aldeles måtte skie effter som tilförene
Avanligit och brukeligit häfver varit, allenast eenskylte tienare
förskonas. 2) henderne få roteras tilhopa. 3) ödeshemman
befrijas, såsom ock att en lijkhett på alla orther här medh
skier och giöras måtte.
Ähn discurerades vijdare om hyllningen och således för¬
klarades sorn fölier: Aldenstundh Hans Kongl. Höghet sitter
uthi dhen rätt, som en Konungh kan och bör sittia, ähr ock
född till Konungzligh rätt och succession, iämväll på en frij
Rijkzdagh A:o 16[54] aff Stenderne fulkommeligen successio¬
nen updragen, ty will dhett icke skicka sigh om någon hyld-
20
1660.
ningh stort påminna, men allenast en påminnelse giöra, huru
Ridderskapett och Adelen högnäs öfwer dhett att dhen aldra-
högste Gudk hafwer H:s K. M:t och fäderneslandett wälsignatt
medh en Erffherre, och dher hoos medh maner påminna, att
dher Gudh förbiude Eks K. M:t något dödeligit skulle hendha,
att Eks K. M:t nu i medlertijdh, till fädernesslandzens mehra
säkerhett nu medhan Stenderne ähro tilhopa, dhen aldranådi-
gaste försorgh drager, att H:s Kongl. Höghett uthi bem:te dig¬
nitet måtte icke allenast wijdare confirmeras, uthan ock sättia
H:s K. Höghett uthi en sådan stat medh Furstendömme och
andra herligheeter, som dhet egner och bör att wara.
Dhen 13 Januarij wore Ridderskapett och Adelen tilhopa.
Samme dagh påminte Landtmarskalken Ridderskapett och
Adelen hwadh i går om uthskrifningen war bewilliat, och lätt
dher hoos wetta, att han ock hadhe dhett uthi underdånighet
Eks Ev. M:t förstendiget, hwilket H:s Ev. M:t också medh nå¬
der låther sigh behaga.
Samme dagh företogz herde puncten angåandhe Rogh- och
Rijkzdalershielpen, hwar till alla enhelleligen consenterade,
effter dhett sätt och wijss, som för ähr bewilliat och förrige
RijkzdagzBeslut uthwijsa. E lijka måtto bewilliades Accijs och
andra extraordinarie Krigzhielper.
Sammaledes consenterades Sexmarkshielpen, så af enker
som faderlöse barn, alla på ett åhr effter wanligit bruk och
som dhet skiedde 1644, såsom ock nu senast wedh Provin-
cialmöten samtyckt och bewilliat bleff. Dhett skall ock ihug-
kommas, att alle som niutha frelse frijheet, ändock dhe icke
äro adladhe, skola ock dhenna bewilgningh underkastadhe
wara; såsom alla stå frit att lefrera päningerne antingen i
Eks K. M:tz RänteCammar eller i dhett Lahn som Adelss-
mannen hor uthi och till sin Landzhöffdinge, och dhett uthi
gengse mynt som kan åstadhkommas.
Rusttiensten anlangandhe ähr af sigh sielff klar nogh,
och ingen må, kan eller will sigh dher ifrån draga; altså be¬
williades dhen ricktigtt wedh mackt hållas, och när tilseijes
sigh medh godh och waracktigh rustningh instella.
Om Weidfningen, att Ridderskapett och Adelen medh höö
och forasi assistera wilha, allenast att förnimma om Bönder-
nes betenckiandhe; hwilken punct Wälb. H:r Landtmarskal¬
ken sadhe sigh wilha tala medh H:s Iv. M:t och låtha wetta
Januari.
21
att Ridderskapett och Adelen så wijda giörligit ähr consen-
tera wille.
Samme dagh war ett uthskott af Prästerskapet hoos Rid-
derskapet och Adelen, hwilka begynte sitt taali, och sadhe
dhe bogna sigh öfwer Ridderskapet och Adelens godha til-
ståndh, hafwa ock icke kunnat undherlåtha sökia om några
högnödige ährandher medh Ridderskapet och Adelen conferens,
serdeles om Rijkzens saaker; hwar uppå Landtmarskalken be-
römmeligen replicerade och badh dhem sittia och sit wärf
framföra.
Altså proponerade Prästerskapett om H:s Ev. M:t skulle
icke rådas wara hemma i Rijket, helst effter H:s M:t hafwer
nu warit uthi stor fara en longligh tijdh, och dher H:s M:t
skulle wijdare uthreesa, wore större fara att befruchta, åstun-
dandes gierna wetta om man dhett för H:s Ev. M:t icke bil-
ligtt bordhe i underdånighett andraga.
Landtmarskalken swaradhe och sadhe: Hwadh Präster¬
skapet i så måtto consentera och slutha, skulle ock Ridder-
skapet och Adelen icke misshaga, uthan ock i lijka måtto dher
till gierna consentera, och dhett alt till H:s Ef. M:tz och fä-
derneslandsens wälståndh, allenast Prästerskapett sin meeningh
först förstendiga wille; sadhe ock att dhett wore wäll att H:s
K. M:t wore uthi dhetta fall till att öflwertala.
2. Sedhan berättadhe Prilsterskapett sigh något hafwa
tals wedh om H:s Iv. Höghettz liyldningh och förfrågadhe sigh
hwadh dher uthinnan stoghe till att giöra, besynnerligen för
desse farlige tijdher skull; om Ridderskapett och Adelen tyckte
rådeligit wara Stendherna tilhopa ginge till Ivonungen, eller
hwar för sigh samma wärff förrätta skulle.
Landtmarskalken swarade till bede fråga, att Ridderska¬
pet och Adelen hadhe denna saak någorlunda tilförene sin
emellan öfwerlagdt och funnit skiäligen och största skyllighee-
ten fordradhe, hwilket ock altijdh warit brukeligit, att sådanna
påminnelser skiee måtte, wore ock nu sinnade H:s K. M:tt här
om underdånligen påminna, dock icke såsom någon hyldningh,
aldenstundh H:s Iv. Höghett ähr fallen till Kongl, rätt och
rättighett, och kan dherföre icke kallas hyldningh; sadhe ock
att Ridderskapett och Adelen willia beflijta sigh om alt dhett
i ackt taga, som erfföreningen innehåller, men om dhett skall
skie aff Stenderna tilhopa eller ock hwart Ståndh för sigh,
22
1660.
dhett wille Ridderskapet och Adelen sin emellan öfwerleggia
och medh Prästerskap ett communicera.
Prästerskapett swaradhe att dhett syntes nödigtt, antin¬
gen dhett då kallades hyldningh eller confirmation på dhet
tilforene slutit war, dhetta lijkwäll wärkstelligtt giöra.
3. Androgh Prästerskapett om dhe store Compagnien
skulle icke påminnas, effter som man giörligen seer och för-
spörier, att sedhan dhe ähre uprättadhe, äliro ock andra saa-
ker så dyrt upsatte, att man dhem icke lösa kan; tyckes wara
godt att sådanna skadelige Compagnier uphefwes och hwar och
en stoge frit effter sin egen willie handla och wandla, på dhett
handelen måtte deste ricktigare fortsättias.
H:r Landtmarskalken swaradhe, att om desse saker ähr
hos Ridderskapet och Adelen för dhenne gången inthet om-
talt, men lijkwäll ähre Compagnien i förstone nyttige wordne,
willia sigh här öfwer wijdare förklara och medh Prästerska¬
pett communicera, dock badh Landtmarskalken H:r Lagerfelt
något här om discurera, hwilken ock wddlöffteligen här om
refererade, att Compagnien ähre ingen orsaak till någon dyr-
hett, uthan ähr förnembligest på twenne orsaaker anseedt:
1) commersierne och handelen dher medh fortsättia. 2) att
man kan en stor hoop skiep tilsammans bringa, hwilka in casu
necessitatis brukas kunna, som nu skiedt ähr; remonstrerade
ock at ingen dyrhett kan här af förorsakas, ty dher ähr icke
någon sosietet, som någon här ifrån uthesluter, sorn hafwer
lust ber uthinnan interessera; wrar ock uthi dhen godha me-
ningh giordt, att sielfwe kunna få draga godzett hem i Rijket,
men nu uthi desse ofredelige tijdher icke kunnat som sigh
bordhe fortsättias.
4. Om Porttullerne omrörde ock Prästerskapet, om dhen
skulle kunna modereras på något sätt, effter dher fins offta
stora oricktigheeter dher medh, såsom ock tullas för steen,
san[d] etc. Bonden kan dherföre inthet föra in sådanna ge¬
mena wrarer.
H:r Landtmarskalken swarade och sadhe, att såsom dhen
ähr af dhe förnemste intraderna och wett icke om någon för-
andringh dher medh skie kan, dock dhen sigh her uthinnan
något kan hafwa att beswära, kan sådant underdånigst andraga.
5. Androge ock Prästerskapet ett beswär om Måhl och
Wickt, och sadhe ingen lijkheet wara, att ock derföre dher
om en lijkheett måtte giöras.
Januari.
23
Swarades till dhetta som dhet förriga, att dhen som haf¬
wer några sådana beswär, kan dhem i underdånighett H:s K.
M:t andraga. Ridderskapet och Adelen hadhe om sådanna
ärender ännu inthet tals wedh, och derföre icke kunna sigh
widlöffteligare uthi denna saale inlåtha.
6. Om Siötullen, önskadhe Prästerskapett någorledes kun-
dhe modereras.
7. Om Kiyrkiodisciplin, önskadhe dhe ock måtte hand-
hafwas, serdeles om mandråpare, hoorkarler och horkonor,
berättadhe ock att dubbelt höör blifwa inthet straffadt, uthan
gå i samma sochn gierningen ähr giordh, hwilka billigtt bor¬
dhe af socknen och häradett fördrifwas; sadhe ock sådanna
saaker mäst skeer på herregårder; iämwäll att dommerne icke
willia clömma dher på när klagat blifwer, och således hwar-
ken werssligt eller andeligit straff få.
R[esponsio]: Man haffwer lagh och rätt som sådanna saker
straffar, när dher på klagat bliffwer; wore ock någen dommare,
som inthet haffwer welat dömma på sådanna saker, måtte dhe
sådan nampngiffwa och han sigh dher på förklara må.
Effterskreffne förordnadhes att uptaga Ridderskapet och
Adelens gravammina:
Her Knut Kurk, H:r Nils Lilliehöök,
H:r Ernest [Creutz], H:r Tömeskiöldh,
H:r Gustaff Ribbingh, H:r Petrus Golovitz.
H:r Gustaff Person,
Effterskrefne förordnades till conferentz medh Borger-
skapett:
Her Georgh Gyllenstierna, H:r Krussbiörn,
Her Jöran Flemmingh, H:r Johan Printz,
H:r Philip Bondhe, H:r Israel Lagerfelt.
I lijka måtto instelte sigh hoos Ridderskapett och Adelen
ett utkskot af Borgerskapett, hwilka ock medh lyckönskninger
och saluterande sitt taali begynte, dher på dhem ock weder-
börligen swarat bleff; sedhan androge dhe lijka såsom Präster¬
skapett bådhe att H:s K. M:t måtte rådas att blifwa hemma,
såsom ock 2) att H:s K. Höghett måtte hyllas, och 3) funne
rådsampt, effter såsom handelen myckit afftager, warerne steg¬
ras, hwilket myckit förorsaker dhen store Siötullen, att man
derföre måtte igenom godha rådh hoos H:s K. M:t underdån-
ligen afbedia serdeles kopperren och annor förhögningh; i lijka
måtto att dhe warer, som dhe tulla före på store Tullen, måtte
24
1660.
sedhan hoos lille Tullen wara frij, nembl. kanneiutare, semske-
makare, lin, humble, glaas, paper etc. 4) åstunda dhe ock i
stellett för Qwarntullen få gifwa Mantalspäninger, och meente
att dhet skulle ock stiga så högtt. 5) berättadhe ock om Ac¬
cisen, att han ähr på somblige orther så taxerat och stägrat,
att taxen ähr så högh som waran kostar, hwilket mångom icke
ringa trycker, och derföre dher om underdånligen moderation
sökia. 6) androge dhe i lijka måtto wijdlöffteligen huru så¬
som desse Compagnier skola wara lieelt skaddige och hande¬
len dher igenom myckit afftager, att menige Borgerskapett
icke får så frit handla som för, uthan handelen allenast hoos
några få, som högste mackten haffwa, heroo; i synnerhett kla¬
gas om Tiäran, huru såsom dhe blifwa för lenge uppehålne för
ähn dhe blifwa af medh henne; och altså bedia dhe Ridder-
skapet och Adelen wille tillijka medh dhem anhålla hoos H:s
K. M:t att bemde Compagnier måtte på något sätt afskaffadhe
bliffwa; hwar uppå, effter H:r Landtmarskalkens order, I4:r
Lagerfeldt nu som tilförene medh Prästerskapett widlöffteligen
discurerade, och sedhan swaradhe ock Landtmarskalken dhem
till dheras taali lijka såsom Presterne, lofwade ock willin dhetta
medh Ridderskapett och Adelen taga uthi wijdare betenckian-
dhe, sedan dheras sentement dher om förnimma låtha; dher
medh dhe toge affträdh.
Blum 14 Januarij wore Ridderskapet och Adelen til¬
sammans.
Samme dagh refererade Landtmarskalken hwadh i går pas¬
serade, och serdeles hwadh Prästerskapett hadhe proponerat uthi
sin conferens, och fant rådsampt att dhet må kallas hyldningh.
2. Discurerades om samptelige Stenderne skulle folias åth
till H:s K. M:t och proponera om hyldningen, eller ock hwart
Ståndh för sigh; och tå blef slutit att samptelige Stenderne
skola gå tilhopa till H:s K. M:t och dhetta andraga, hwilket
kan hafwa så myckit större anseeandhe medh sigh.
3. Om H:s M:t skulle admoneras blifwa hemma, belef-
wade Ridderskapett och Adelen, att dher om kan medh tien-
lige ordh och wederbörligit maner mentioneras, när om hyld¬
ningen påmint blifwer.
4. Compagnierne wille Ridderskapett och Adelen sigh
wijdare betenckia om, dock wore störste deelen i dhe tanckar
sökia medell, hwar igenom dhe kunde afskaffade blifwa.
Januari.
25
5. Kiyrkiodisciplin anlangande, dhen som något hafwer
att klaga, må dhett angifwas, så kan ock dher på bötter föras.
Effterskreffne förordnades att gå till Prästerskapet, att
gifwa swar på hwadh som dhe proponerade:
H:r Jöran Flemmingh, H:r Erick Hårdh,
H:r [Gustaff] Sperlingh, H:r Törneskiöldh,
H:r Gustaff Ribbingh, H:r Johan Printz.
Effterskreffne förordnades till Borgerskapett att swara på
dheras puncter och om hyldningen rådslå:
H:r Swante Baner, H:r Haraldh Posse,
H:r Ulfsparre, H:r Ugla,
H:r Gustaff Horn, H:r Buneus.
Samme dagh komme ett uthskot af Bönderne, hwilka an-
melte:
1. Att H:s M:t wille sökia fredh hoos wära granner och
blifwa hemma.
2. Om uthskrifninghen går Ridderskapet och Adelens
bönder alm, så wäll som Skatt och Crone.
3. Sker dhem förnär i stapelstäderne medh Tull och Ac-
cijs. Tullenererne giöra orätt och hwadh dhe willia, och dher
uthinnan dhem ingen rätt skeer.
4. Om Handelen och serdeles Saltet blifwer lör dyrtt, ön-
skadlie dhe gierna at dhett måtte rättas på något sätt.
Ridderskapett och Adelen betackade nu som tillförene
dhe godhe redelighe Danmen, som komma till dhem, om dhe¬
ras angeliigenheetter att angifwa och sådant medh dhem com-
municera, iämwäll ock tiltroo sigh att upteckia hwadh dhem
trycker. Landtmarskalken begiärade af dem wijdare blifwa
underrättat, försäkradhe dhem, att så wijda Ridderskapet och
Adelen står till att giöra, willia dhe sigh beflita H:s K. M:t
alt dhett dhe tinna wara fäderneslandett nyttigtt rådha och
sedhan medh sine egne meedell dher till bijspringa och und¬
sätta och dhem Bönderne uthi alt giörligit adsistera.
2. Om utskrifningen dhem trycker, och derföre sökia
rådh, wore bäst dhe iu för iu heller consentera till dhet desse
tijdher fordra, och H:s K. M:t således till handha gå, effter
såsom wij hafwom många och mechtighe fljendher, och såle¬
des bättre några uthskrifwas, ähn hela fäderneslandett skulle
i fara stå.
Bönderne klaga många torp byggias, och dher får man
bäste karlarne, och dhe sittia frije för knechterij.
26
1660.
Landtmarskalken swarade: Dhett äkr Adelens endaste
frijkett och icke kan disputeras, dhe wille dherföre om sådan
frijheett inthet omröra, uthan besinna att Adelen alla andra
sina böndher, som icke serdeles wore excuserade medh odhe
och frijheett, låtha gå under skrifningen.
Bönderna sadhe: Hwar fempte man att uthlofwa, faller
dhem för beswärligit, elfter många gärder åhre änker på, och
kanskie kan blifwa en rothe som 4 änckior åhre uthi, elller
skall bonden stå kneckt, och sedan gården blifwa odhe, att
Ridderskapett och Adelen dhett wille till sin egen nytta be-
tenckia; men sadhe sigh willia gifwa en kneckt af hwart ot-
tonde hemman effter wijss och sätt som förr skiedt ähr, och
högre tordes dhe intet lofwa; item consentera till Rogh- och
Rijkzdalershielpen, Mantals- och Booskapzpäninger, at sådant
till Kongl. M:tz och Cronones tienst måtte effter wanligit ma¬
ner uthgå; men giffwer Gudh fredh, då begiära dhe dher medh
blifwa förskonthe.
I lijka måtto begiäradhe dhe rådh om Porttullerna, huru
man sigh dher medh förhålla skulle, dhe meena dhem dher
uthinnan sider alt förnär, och när dhe klaga få dhe ingen rätt;
desslijkest beklaga sigh Bönderne om Myntz upwexlingerne,
att dhet måtte corrigeras, i dhett dhe gifwa 16, 17 och 18
m:k för een Rdr. Dher medh Bondeståndet myckit beswärade
blifwa, effter dhe icke få mehr ähn 15 m:k igen, sedhan dhe
hafwa så dyrtt sigh Rdrn tilwexlat.
Landtmarskalken lofwade sigh desse ährander wijdare medh
Ilidderskapet och Adelen öfwerläggia och dhem uthi dheras
ährander gierna sina rådh meddela; dher medh dhe togo af-
trädh.
Samme dagh discurerades om Compagnien wijdare, hwadh
man skulle swara Prästerskapett dher på.
3:tia Class: Alla blefwe eens att blifwa af medh dhen
beswären, som flyter af Comp[agnien]; men icke gå till H:s
Maij:tt medh dhe andro Stenderna och dher begiära blifwa af
medh dhett. Modum att corrigera sådanna förfall som dher
uthinnan sider, hemstelle dhe uthi H:s M:tz moderation, effter
såsom H:s M:t uthi en godh intension dhem uprättat hafwer,
och skulle falla ett stort efftertenckiande om samptelige Sten-
derne skulle gå till H:s M:t och anhålla att dhe skulle af-
skaffas.
2:da Class: Aldeles hålla emott Compag[nien], kundhe
Januari.
27
dhe inthett, allenast hemstella H:s K. M:t att moderera hwadh
exorbitansier dher uthinnan skier.
l:ma Class: See gierna dhe blefwe afskaffade, eller åth-
minstone corrigerat de exorbitansier dher uthi skie, dock hem¬
stella dhetta uthi H:s Kongl. M:tz gode moderation.
Samme dagh discurerades om dhen 7:de puncten, om Höö
och Foragi, begiära Ridderskapett och Adelen, att Cammerådh
wille gifwa et wist förslagh huru myckit som fordras, såsom
ock så moderera saken att forsslén icke blifwer dhem för be-
swärligh.
Samme dagh upräcknades dhe som wörö börtlie, nembl.:
H. Carl Sparre,
Harald Oxe,
Michell Cronestierna, i r ,
, , « I Desse wore borte och betaltes lteifum |
Johan Ornewmge, / , , .... ,...
, ..... ,, ! absentes tor böter annoteras.
Joen Biornebargh,
Petter Theett,
Johan Leigner.
Samme dagh komme Bönderne och upwijste en supplica-
tion, dhe förmeente H:s K. M:t uthi underdånighett presen¬
tera, hwar uthinnan dhe wille extraordinarie dagzwärken af¬
skaffa och afbedia, och dher uthi förmälte lijka såsom Bön¬
derne aldrigh dher till beiakatt hadhe, och tå blef dhem Rijkz-
dagzbeslut föreläsitt, att Bönderna dher till consenterat ha¬
dhe och nu icke bordhe klaga. Hwadh en gångh på en frij
Rijkzdagh bewilliat war effter widlöfftigtt tall och gienswar,
war afsagdt att dhett liemstelles dhem om någon i synnerheet
hade dhem emot bem:te Rijkzdagzbeslut förolämpatt, måtte
dhe dhen angifwa och see sigh wissligen före, att dhe icke
något klaga, som icke förswarligit wore.
I medlertijdh begiärade också Bönderne att rådha H:s K.
M:t till att giöra en säker fredh medh wära grannar, och om
påtränga kundhe att dhe icke finge en säker fredh, wille dhe
hafwa lijff och blodh för fäderneslandett ospart, hwar på them
berömmeligen swarades, och dhe togo afträdh.
Dhen 15 Januarij war Söndagen.
Dhen 16 Januarij wore Ridderskapett och Adelen till¬
sammans.
Samme dagh proponerade Landtmarskalken om dhe uth-
elrntt aran fnrnvrlnnrlcB till Präster- och Rorsrerskanett. att råd¬
28
1660.
slå om hyldningen, när Stenderna skola gå tillhopa och folias
åth till H:s K. M:t och om bemrte hylningh påminnelsse giöra.
Samme dagh refererade RijkzCammerådh H:r Jöran Fläm-
mingh sigh medh dhe andre af uthskotit hafwa warit boos
1 lästei skapett, hwilka uptoge myckit wäll och synnerligen att
Stenderne lölias åth till Konungen och giöra påminnelsse om
hyldningen, begiärandes också wetta när Ständerne skola gå
till H:s K. Maj:tt.
Samme dagh komme H:r Swante Baner och flere af uth¬
skotit, berättadhe att Borgerskapett åstundadhe gierna att Sten¬
del ne matte folias åth, så om hyldningen som dhe andre punc-
terne om Tullen och Compagnierne och hwadh mehr afhandla,
på dhet så myckitt större eftertryck skie måtte.
Samme dagh wardt giordt ett uthskott till H:s K. M:t att
påminna om hyldningen.
Effterskrefne åhre förordnadhe till uthskott till H:s Iv. M:t:
lima Class:
Greffwe Nils Brahe,
Greffwe Gustaff Oxenstierna,
H:r Erick Oxenstierna,
H:r Christer Horn,
H:r Gieorgh Gyllenstierna,
H:r Erick Sparre,
H:r Anders Lilliehöök,
H:r Gustaff Kurk,
H:r Knut Kurk,
H:r Anders Kruss,
H:r Jöran Flämmingh,
H:r Swante Baner,
H:r Johan Wrangell,
H:r Ernest Kreutz.
2:da Class:
H:r Ulff Bondhe,
H:r Gustaff Horn,
Gustaff Persson,
Gustaff Ribbingh,
Erick Hårdh.
Carli Sack,
Nils Lilliehöök,
Erlandh Kaffle,
Claes Rolam,
Gustaff Duwalt,
Ernest Forbus,
Jacob Törneskiöldh,
Jesper Krussbiörn,
Ludwich de Gere,
3:tia Class:
Johan Printz,
Simon Rosenbärgh,
Nils Lindegreen,
Issraell Lagerfält,
Johan Örnewinge,
Petter Golovitz,
Johan LagerCrona,
Israeli Norfält,
Daniel Behmer.
Januari.
29
Samme dagh discurerades om fredztractaten, om rådsampt
skulle wara att ingå dhen fredhen som Konungen i Danmark
tilbiudher; och som förmältes skulle Konungen i Danmark pre¬
tendera Skåne igen, hwilka alla funne orådsampt, och ehuru
wäll här om något wijdlöfftigtt af en och annan discurerades,
likwist bleff ingentingh slutit, uthan måste anstå till des man
kundhe förnimma om Kongl. Maij:ttz meningh, tå ock alla dher
hän inclinerade att hemstella dhen saaken undher H:s Iv. M:tz
egen willie, höglia och godha förståndh, hwilken ock dhett
bäst weth så lämpa och laga, som fäderneslandett, des Stat
och angelägenheeter tarfweligast och rådsammast ähr.
Dhen 17 Januarij wore Ridderskapett och Adelen till¬
sammans; tå refererade Landtmarskalken, att några acter skulle
upläsas på Rijkzsahlen, dijt samptelige Ridderskapett sigh för¬
foga wele.
Samme dagh wart åther discurerat om dhen 7 punct, om
Höö och Foragi.
3:tia Class: Märkia att dlieras bönder myckit graveras,
likwist willia dhe contribuera aff 1 heell gårdh ett halfft som¬
marlass höö, och halm twå kiärfwar, medh condition: 1) tij-
dhen när dhett uthgiöras, Pärmesse. 2) orten, som dhet skall
föras till, må icke blifwa öfwer tijo mihl. 3) dhe, som hafwa
20 mihl, må få lösa sit höö för päninger. Begiäres råå och
•röör frij, Adels enskylte tienare, förbrände hemman, alla frij-
hettzhemman; att Skatt och Crone må gifwa dubbelt emot
Frälsse, besynnerliga effter Ridderskapett och Adelen hafwa
nu så högtt bewilliat till utskrifningen; och dhett på ett åhr
bewillies.
2:da Class: Blifwa wedh samma meeningh, men förbättra
medh en half skieppa hafre.
lima Class: Ett sommarlass eller ett helt winterlass; hafre
kundhe dhe inthett wist upsättia, för ähn man får något för-
slagh dher på, derföre dhe ock så wäll som dhe andre Clas-
ses uthi dhen puncten komme öfwer eens, och wille sin me¬
ningh upsättia låtha, dhet Landtmarskalken lofwadhe sigh sielft
bestella willia.
Dhen 18 Januarij wore Ridderskapet och Adelen tilsam¬
mans, och tå gaf Landtmarskalken tilkienna, att för H:s Iv.
M:tz opasslighett skull går inthet Ridderskapetz och Adelens
uthskott i dagh up.
30
1660.
Proponerade Landtmarskalken om dhett skulle wara nö-
digtt att communicera medh Rijkz[ens] Ilådh om hyldningen
för ähn man dhett för H:s K. M:t andrager; hwar tå icke nå¬
got wist slutit bleff.
Samme dagli förordnadhes effterskrefne till uthskott till
Hans Kongl. Maij:tt:
l:ma
Greffwe Nils Brahe,
Greffwe Gustaff Oxenstierna,
Greffwe Johan Oxenstierna,
H:r Erick Oxenstierna,
H:r Christer Hoorn,
H:r Georgh Gyllenstierna,
H:r Erick Sparre,
Glass:
H:r Anders Lilliehöök,
Ihr Knutt Kurk,
Il:r Gustaff Kurk,
H:r Jöran Flämmingh,
H:r Swante Baner,
H:r Johan Wrangell,
H:r Erenst Kreutz.
Gustaff Persson,
2:da Class:
Gustaff Ribbingh.
Carli Sack,
Erlandh Kaffle,
Claes Rolamb,
Jessper Krussbiörn,
Gustaff Duwalt,
Jöran Stiernehielm,
3:tia Class:
Jacob Törneskiöldh,
Johan Printz,
Nils Lindegreen,
Israeli Lagerfält,
Norfelt,
Secreterare!! Behmer.
Ähn discurerades wijdare om hööett, och bleff slutit att
gifwa ett halfft sommerlass eller 4 hwolmer höö af hwar heell
gårdh.
3:tia Class: Hwadh Almogen bewillia, dhett willia ock
Ridderskapett och Adelen giöra halfparten dher emot; dhet
quantum sorn H:s M:t slår oss före, ähr inthet för högtt.
2:da Class: Dher dhenne bewilgningen skulle stussa, skall
H:s M:t till efwentyrs misshaga om wij giöra något; H:s M:t
finner wäll meedell medh Skattebönderna.
l:ma Class: Hålla medh dhen 3 Classen.
Effterskrefne förordnades att öffwerse Ridderskapet och
Adelens räckenskaper:
H:r Jöran Flämmingh, Jesper Krutzebiörn och
Gustaff Persson, Klöffweriält.
Prästerskapetz uthskott inkomme och betackadhe för tro¬
gen communication och dher lioos excuserade sigh, att inthet
Januari.
31
uthskot hafwer warit för ähn nu om dhen saaken uthseedt;
gofwo ock tilkienna att dhe hadhe tilförene en punct förgiätit,
nembl. qwarntullen icke enkannerligen angår Prästerskapett,
uthan Städerne, dherföre wille dhe ock nu sådant påminna,
såsom ock wijdare funne nödigtt giöra påminnelse:
Effter några orther faller beswärligit effter mynt, om icke
rådeligit wore twenne mynthuus uprätta.
Landtmarskalken betackadhe i lijka måtto Prästerskapett
för godh correspondens, lofwandes sigh altijdh sådan förtrogen
correspondens icke allenast i bästa måtton uptaga, uthan ock
dhem resiprose till handha gå, och hwadh nödigtt kunde wara
medh dhem communicera.
Qwarnetullen anlangande kommer Ridderskapett och Ade¬
len wäll öfwer eens, att dhen som här om finner sigh beswä-
rat, må dher öfwer sigh beswära.
Myntet hafwa Ridderskapett och Adelen ähnnu inthet de¬
batterat, när något förefaller skall dhem communiserat blifwa.
Sedhan frågade Prästerskapett om uthskotet skulle i mor¬
gon eller [i] dagh upkomma.
Resp: I morgon hafwer H:s M:t resolverat dhett skiee
skulle. Men man måste wijdare K. M:tz nådighe willie här
om förnimma och sedhan låtha Prästerskapet i tijdh dher om
förstendigha. Dher medh giordhe dhe affträdh.
Samma dagh kom ett uthskott af Bönderna, hwilka gofwo
tilkienna sigh wara skickadlie af sina medbrödher, att för¬
nimma huru många åhr Adelen hadhe bewilliat uthskrifningen.
Dhem swarades af Landtmarskalken, att för desse beswär-
lige tijdher skull hafwa Ridderskapett och Adelen icke mindre
kunnat giöra, ähn bewilliat uthskrifningen uthi fyra åhr, medh
condition att dher Gudh gifwer fred i medlertijdh, att Kongl.
Maij:tt tå wille dhen i någon måtto lindra, iämwäll öde och
andra hemman måtte förskonas.
Sedhan berättadhe Bönderne sigh hafwa förståt, att Prä¬
sterskapett skulle hafwa sluppit Rogh- och Rijkzdahlershiel-
pen, begiäradhe wetta om sådant war santt, wedh dhen hendel-
sen wille dhe ock gierna sielfwa slippa samma hielp.
Resp: Ridderskapet och Adelen wiste inthet hwadh här
om war resolverat eller inthet, men Landtmarskalken rådde
dhem sigh dher om inthet bekymbra, uthan begiäradhe dhe
wille allenast bekymbra sigh om dhet dhem angick, och så¬
som trogne undersåtare willigen till Kongl. M:t och Cronan
32 1-660.
eftter yttersta förmågo contribuera, hwilket högstbem:te H:s
K. M:t medb tijdhen icke uthan största nåder ihugkomman-
des warder.
Dlien 19 Januarlj wore Ridderskapett tillstädes på Rid-
derhuusett.
Samme dagli refererade Landtmarskalken sigh liafwa re¬
fererat för H:s K. M:t Ridderskapettz och Adelens bewilgningh
om höö och hafre, och låthit wetta att dhe hadhe bewilliat
att gifwa halfparten höö och hafre emott Skattebönderna, och
dhen långh wägh hadhe, måtte betala alt medh en Rdr. Hwil¬
ket Hans K. M:t medh nåder hafwer låtit sigh behaga.
Absentes die 19 Januarij:
H:r Caril Sparre,
Arffwedh Iffwarsson,
Gustaff Reuter,
Christiern Rottekirch,
Gyllengreen,
Harald Igellström,
Johan Apelbom,
Hans Makeler,
Dhen 20 Januarij wörö Ridderskapett och Adelen till-
städhes.
Samme dagh uplästes några gravamina angåande Ridder-
skapet och Adelen, hwilka uthi underdånigheett för H:s K.
M:t andragas skola, och wörö desse puncter som fölier:
1. Eifter såsom samptelighe Ständerne myckit beswära sigh
öfwer Compagnierne och förmena dhem wara en stor orsaak
att warerne och godz som behöfwes, serdeles salt, blifwa så
dyra, att man icke kan wetta om Compagnierne dher till åhre
orsaken eller något annatt; altså hafwa Ridderskapet och Ade¬
len underdånigst H:s K. M:t här om en påminnelse welat giöra,
underdånligen bediandes H:s K. M:t, så wijda giörligit ähr,
dhenna saaken till fädemeslandzens nötta, effter sitt nådiga
behagh, i någon måtta moderera.
2. I lijka måtto beswära sigh Ridderskapett och Adelen
öfwer dhen duble wedh Blåckhusudden så wäll som Porttullen,
såsom ock Accijsen, som 1655 belefwades, att säliaren skulle
accijsen först i Tullen betala, och sedhan skulle åtlier kiöpa-
ren dhen igen restituera, hwilket inthett hafwer lathet sigh
Samuell Skillerfält, excuserade
sigh sedhan at han tå war
förhindratt.
Lars Snäckenfält,
Edenbärgh,
Nils Burenskiöldh,
Chrispinus Flygge.
Januari.
33
practiquera, underdånligen bediandes H:s K. M:t medh nåder
dhetta ock så moderera teckes, att om mögeligit wore kiöpa-
ren måtte bennte accijs betala, och iämwäll att wij för dhen
duble Porttullen måtte förskonas.
3. Beswära sigh Ridderskapett och Adelen, att tå dhe
några -wanér hafwa att sendha till någon orth, tå twingas dhe
wedh alla tullplatzer dher af sin tull ehrläggia, underdånligen
bediandes, att när en gångh af någon wara tullat ähr, att icke
sedhan någon wij dare tullbeswär underkastas, hwilken oredha
myckit af dhen lastbrytningh, som dhe kalla, förorsaakas; att
H:s K. M:t derföre aldranådigst missbruken och insolentierne,
som dher medh skier, tecktes låtha förklara, huru wijda dhett
lastbrytande skall wara till förståandes.
4. 1 lijka måtto bedia Ridderskapett och Adelen, att när
dhe för wissa och skiälige orsaker skull något hemman för¬
medla, att bem:te hemman också hoos Cronan samma för-
medlingh åthniutha fåår.
5. Såsom Ridderskapett och Adelen en gångh hafwa be¬
williat, att i staden för skiutzningen skulle dheras bönder gifwa
päninger, och emedan nu för desse rupturer på några landz-
orther bönderne medh skiutzningh myckitt graveras, uthom
dhe mähl som Skiutzordningen innehåller, altså bedia Ridder¬
skapett och Adelen H:s K. M:t dhen saaken aldranådigst så
moderera, att bondhen må antingen slippa dhett ena eller an¬
dra beswärett.
6. I lijka måtto begiäres underdånligen, att Fougder och
Ländzmän icke må tillåthas extraordinarie gierderna effter sitt
godtfinnande Ridderskapett och Adelens bönder att påläggia,
uthan tå sådanna giärder skola uthgiöras, må på wederbörligit
maner och effter wissa order skie, och altijdh observeras, att
Skatt och Crone måge giöra dubbelt emott Frelsse.
7. Ridderskapett och Adelen bedia också underdånligen
H:s K. M:t af Kongl, gunst och nådhe teckes confirmera Rid¬
derskapet och Adelen sina donerade godz, såsom ock aldra
nådigst dhen förordningli giöra, att dhen bewilliadhe fierde-
parten af reductionsgodzen må af Cronan wederkiennas.
8. Ridderskapett och Adelen i Finlandh bedia aldraun-
derdånigst, att H:s K. M:t aff gunst och nådhe aldranådigst
teckes meddela dhem ett förswarsbreff, att Esterna icke må
tillåthas dhem uthi sina fiskerijen, eller på dhen Finska sij-
dhan fiska eller förolämpa, eller folk öfwerföra, som offtast
3
34
1660.
skee pläger; ellior elke ock elket giordke, att man tå må få
låtka elkem antasta ock föra för rätta, måtte tå effterlåtas
dkem sådanna ock effter lagk plickta låtka.
9. Emedkan utki dkenne store utkredninger Ridderska-
pett ock Adelens skuter utki Finlandk äkre för dkem tagne
utki beslagk ock således icke sin enskylte tienst dker medh
förrätta kunna, altså bedia ellie underdånligen H:s K. M:t wedh
sådanna uthredninger aldranådigst teckes dlien förordningk
giöra, att skuter måge ifrån andra orther och i tijclk dker till
bestellas, ock således i dkett fallet icke heela bördan draga.
Ridderskapett ock Adelens underdånigste sivar ock förkla-
ringk uppå Kongl. Maij:ttz wår aldranådigste Konungz ock
Herres nådigke Proposition och dhe puncter som Kongl. Maij:tt
i nådher kafwer behagatt them att communicera ock allernå-
digst meddela ock öffwerleffwerera:
Såsom Hans Kongl. Maijitt wår aldranådigste Herre och
Konungh kafwer af höghwicktighe skiäll warit förorsakat att
låtka till en almen Rijkzdagh sammanskriffwa samptelige Rijk-
zens Stender bijt till Giötheborgh, altså kafwer Ridderskapett,
Adelen och Ivrigzbefället, effter H:s K. M:tz nådigke befall-
ningk ock påbudk, körsambligen ock i rättan tijdk sigh in-
stelt ock kär så wäll aft Kongl. Maij:ttz oss förelässne ock
meddelte skrifftelighe Proposition, såsom ock aff mångha breff
och acter, som Ridderskapett ock Adelén äkre communicerade
ock för them uplässne wordne, wäll förnommit ock intagit utki
hwadh wilkor ock lägenkett sakerne så in- som uthrijkes nu
heroo, enkannerligen medk liwadk för idkesam åkogiia, be-
kymber ock försorgh Kongl. M:t för Rijkzens ock alless wår
wälfärdh stedsse invigilerer ock medk liwadk bekymberligk
conduicte och taiiper resolution Kongl. Maij:tt desse beswärli-
ghe krighen dirigerer och förer; för kwilket Ridderskapett ock
Adelen sampt Ivrigzbefället på dkett undkerdånigaste ödmiu-
keligen Kongl. M:t betacka. Serdeles ock synnerligken hug¬
nar oss att förnimma, att ehuru wäll wårt k. fädernesslandh
nu swäfwar utki brinnandhe krigh och feigdke medk åtkskilli-
ghe många, så wäre naboer ock grannar som ock andra stora
och mechtighe fiender, dhe dker Kongl. Maij:ttz och Rijkzens
yttersta fördärf! och undergångk medk margekandka practi-
quer och stämplingkar listeligen efftertracta, så kafwe wij lijk-
wäll orsak att tacka dken högste Gudli, att dhe oss effter
Januari.
35
dheras blodtörstiga upsått icke ähre öfwermechtighe wordne,
uthan att Kongl. Maij:ttz rättmätigke wapen äkre alt bär till
uprättholdne ock medh lyckeligh success ock framgångk för-
dke och fortsatte, många kerligke victorier håldne, skiöne landh
ock städher sampt slott ock fästninger, iämwäll skiep ock godz
wonne och inkräcktadhe, kwilkett fienderne icke någon ringa
skadha ock afbräck tillskyndat kafwer. I synnerhett erkänna
Ridderskapett och Adelen sampt Krigzbefället boss dken hög¬
ste Gudk dkenne omätelige store nådke medk all innerligh
tackseijelsse, att Kongl. Maij:ttz egen Konungzlige persson utki
så många ock farligha occasioner för all åkommen skadha och
olycka så nådeligken ähr wordhen uthryckt ock bewaratt, be-
diandes ähn ytterligare Hans Guddommeliga mackt wille H:s
K. M:t medk bijståndigh lijffzsundkett sampt all kögkönskeligk
prosperitet ock Kongl, wälståndh länge och oföranderligen
uppehålla, dhe månge illwilliandes försåteligke anslagh dämpa
och till intkett giöra, bijfalla och styrka alla helsosamma con-
silier och rådh, giöra H:s K. M:tz rättmätige wapn uthan för-
andringh eller någon missgunstigk hendelsse lyckelighe ock
sägersamme emott Dess fiendker, ock omsijdher desse uppå-
trängde krigk förandra uthi en säker, reputerligh och uppå
en fast foott wäll grundat fredh och roligheett.
Hwadh nu wijdare Kongl. M:tz Ridderskapett och Adelen
sampt Krigzbefällett nådigst förestelte och öfwerlefreradhe
puncter wedkommer, hwar uppå Ridderskapetz och Adelens
underdåniga förklarningk nådigste sökies, så ändock Ridder¬
skapett och Adelen kundke sina stora olägenheetter, som desse
beswärlighe tijdher förorsakatt kaffwa, förebära och om skonss-
måkl och lindringh underdånigst anhålla, men utki betrack-
tandhe af wijdrigke desse tijders tillståndh och tkeras under¬
dånigste plickt och troohett samt diupaste devotion och kiär-
lek emott Kongl. Maijrtt och fädernesslandett, fast heller re¬
solverat att grijpa sigh alin effter yttersta förmåga, och såle¬
des Ridderskapett och Adelen sampt Krigzbefällett alla en-
kelleligen till effterskreffne bewilgninger och kielper sigh un¬
derdånigst förklaratt ock samtyckt, som fölier:
1. Effter såsom militien så till landz som siöös gienom
åthskillighe occasioner har ledit en merkeligh afgångk och
oumgengelighen såledess will åtker igen ekrsättias och förstär¬
kas, altså ock på dkett H:s K. M:t må giörligen ock deste
mehr förnimma Ridderskapett och Adelens sampt Krigsbefäl-
86
1660.
lettz underdåniga willigheett till dess och Rijkzens tienst och
förswar, dy bewillia dhe till fyra åhrs uthskrifninger, nembl.
1660, 1661, 1662 och 1663, och dhett på effterskrefne sätt,
att för innewarandhe 1660 och 1661 må och skola Ridderska-
pet och Adelenss sampt Krigzbefälletz landböndher stå i rothe
och uthskriffningh af hwar tijondhe frälsse gårdh, dhett ware
sigh gamble eller nye, erff- eller lähugodz, gifwandes en godh
och warachtigh kneckt, och dhett så wäll alf dhe godz och
gårdar som ligga innan sättessgårdarnas råå och röör, som
uthan, undantagandess dhe små hemman och torp som oskatt-
lagde åhre, iämwäll Adelenss enskylte tienare, ware sigh i
halff eller heell åhrss tienst, desslijkest ock dhe som aff sina
herrar och huussbönder sigh någon gårdh, lijthen eller stor,
förwärffwatt halfwe, sampt dhe hemman som ähre odhe, up-
brändhe eller på frijheett uptagne wedk warande frijheettz
åhr, underdånigst här boos förbehållandess, att dhenne Rid-
derskapett och Adelens sampt Krigzbefällettz wälmenta bewilg-
ningh icke må ländha dhem eller derass elfterkommandom
uthi dheras wällfångne privilegier till prseiuditz eller förfångh.
Men hwadh uthskrifningen för 1662 och 1663 wedkommer,
bäfwer Ridderskapett och Adelen sampt Krigzbefället icke an-
norledess bewilliat ähn såsom på 1655 åhrs Rikzdagh beslutat
och föraffskiedatt bleff, nembl. hwar tiugonde Frälsse emott
hwar tijondhe Skatt och Crone hemman, räcknaudess altijdh
uthi bem:te skriffningher effter förriga sedwana een knecht aff
tijo Skatt- och Cronoböndher och tiugo Frälssis, så nye som
gambla; item twå fierdingz och ringare torp emott ett man¬
tall aff heela eller halffwa, och dhett så aff Skatt som Crone
och Frälsse, som för sagdt ähr, och att dhe, som innan sät¬
tessgårdarnas råå och röör ähre besittne, blifwa uthi dhe se¬
nare twenne åhrss uthskriffningerne befrijadhe.
2. Ridderskapett och Adelen i Finlandh, som uthi dhen
Ryske feigden så wäll som dherass böndher myckit beswähr
uthstått haffwa, kunna sigh dock lijkwäll, ehuru stoldt dherass
beswähr wara kan, icke heller undhandraga, uthan sigh un¬
derdånigst förklara för dhetta innewarandhe åhr 1660 till en
uthskrifningh att anstellas till en halffpartt emott dhett uthi
Swerighe skier, men för dhe effterföliandhe förstå dhe sigh till
en lijkheett medh Swerighe godhwillelighen att undhergå.
3. Aldenstundh Båttzmansshåldett sigh förmedelst siöö-
combatter och siukdommar myckitt ähr förminskatt, så att
Januari.
37
Kongl. M:ttz skiepzflotha icke uthan ahnseenligh förstärkningh
kan förrätta dhe nödighe wärn, som till fädhernesslandsenss
wälståndh och förswar fordrass; altså haffwer Ridderskapett
och Adelen sampt Krigzbefällett dhetta såledess till Kongl.
M:tz sampt Rijkzenss tienst öffwerlagdt och underdånigst be¬
willia, att aff dherass böndher medh dhett fördubladhe Båttz-
mandzhållet må så länghe continueras, till deess dhen Alldra-
högste Gudh emellan Dannemark och Swerighe en säker fredh
förlänandess warder, och dhett aldeeless på sätt och wijss som
tilförene bewilliatt och practiquerat ähr, dock att enskylte tie¬
nare, ödess- och förbrändhe hemman må för rotherningh för-
skonthe bliffwa; begiärandess här hooss underdånlighen att
hwarss och eens bönder må få roterass tilsammans.
4. Ridderskapett och Adelen sampt Krigsbefällett haffwa
i lijka måtto underdånigst bewilliatt att dherass landböndher,
undantagandess dhe som inom dherass sättessgårderss råå och
röör belägne ähre, måge Rogh- och Rijkzdahlershielpen halff-
parten emott Skatt och Crone uthgiöra uthi fyra åhr, nembl.
1660, 1661, 1662 och 1663, och dhett på sätt och wijss, som
för bewilliat och uthgångit ähr.
Ridderskapett, Adelen och Krigzbefället samtycke och be-
willie också, att medh dhen fördubladhe Accisen och Qwarne-
tullen uthi dhe folkerijke städerne sampt alla andra extra¬
ordinarie krigzhielper, som för dhetta ähre wäne uthgå, måge
ock effter wanligit sätt uthi ofwanbe:te 4 åhr continuera.
5. Ridderskapett, Adelen och Krigzbefället sampt alla
dhe, som frälsses frijheett åtkniuta, hafwa ock till Rijkzens tarff
och understödh godliwilleligen uthloffwat att uthgiöra för inne-
warande åhr 1660 allenest och icke wijdare, aff hwarie fem
mark räntha sex mark sölffwermynt effter RusttienstzOrdnin-
gen räcknaudess, och dhet så wäll aff enkior och faderlöse
barn som andhra; hwilka päninger skola sist uthi Junij må-
nadt ehrlagde bliffwa och dhett medh ricktige quittensier be-
wijsa; dock ståndhe hwariom och enom fritt förberördhe pä-
ningehielp att ehrleggia antingen i Cronones RäntheCammar
i Stockholm, eller ock hoos Landzhöffclingerne dher i lähnett,
hwarest man sin sättessgårdh och himwist hafwer, och dhett
uthi giengse och gångbart mynt, som kan åstadhkommass; för¬
behållandes att dhenna Ridderskapet och Adelens wälmeenta
bewilgningh icke må ländha dhem eller dheras effterkomman-
dhe till prseiuditium.
38
1(360.
6. Ridderskapett, Adelen och Krigzbefällett sampt alla
andra, som frälsse frijkett åthniutha, påminna sigh i lijka
måtto sin underdåniga skyldighett, att dhe sina Rusttienster
altijdh i godh beredskap liaffwa, och derföre underdånligen
till H:s K. Maij:ttz och fädernesslandzens tienst försäkre dhen
altijdh effter RusttienstzOrdningen wedh mackt hålla och eff-
ter order i rättan tijdh, när tillsagdt wardher, presentera och
instella wilha.
När dhetta war upläsett, funne samptelige Ridderskapett
och Adelen så godt wara, men Landtmarskalken togh dliett
samma att stella något kortare, loffwadhe ock i lijka måtto
willia stella dhen puncten om Foragi och sedhan alt måtte
H:s Kongl. M:t öffwerlefreras; dhett ock skiedde och Kongl.
M:t alt medh nåder uptogh. (Se Bil. C, D och E.)
Anno 1660 dhen 23 Januarij wore Ridderskapett och
Adelen på Ridderhuseett.
Samme dagh refererade Landtmarskalken, att H:s K. M:t
för sin opassligheett icke kan tillåtha något uthskott att på¬
minna om hylningen, uthan begiäradhe dhett måtte skie medh
en skrifft.
Samme dagh förorduades effterskreffne till uthskott och
conferens medh dhe andre Stenderne att tractera om hylnin¬
gen, huru dhen måtte skrifftelighen författas.
1 ana Class:
Greffwe Nilss Brahe, Her Gustaff Kurk,
Greffwe Gustaff Oxenstierna, H:r Ernest Kreutz.
2:da Class:
Gustaff Persson, Gustaff Ribbingh.
3:tia Class:
Caril Sack, Jacob Törneskiöldh,
Erlandh Kaffle, Nils Lindegreen,
Jessper Krussbiörn, Israel Lagerfält.
Johan Printz,
Auno 1660 dhen 23 Januarij war ett uthskott af alla
Stender tilhopa uthi Riddarehuusett, att tractera och rådslå,
1) om H:s Kongl. Högheettz liyldningk. 2) admonera Kongl.
Januari.
39
M:t medh flijt sökia fredh. 3) att H:s K. M:t aldranådigst
wille låtha sigh behaga blifwa hemma uthi Rijkett.
Landtmarskalken proponerade huru såsom för H:s K. M:tz
stora opassligheett icke effter förrige giordhe afftall och fatta-
dhe resolution, att samptelighe Stenderne skulle gå till Kongl.
Maij:tt och påminna hwadk tilförene afftalt war, uthan uthi
dhetta misslyckelige tilståndh nödgas nu ett serdeeles och an-
natt expedient att uptinna och såledess Stenderna i hopa kom¬
ma, skriffteligen sina tanckar författa och Kongl. M:t öfwer-
lefrera, gratulerandes Prästerskapettz och dhe andre Stender-
nes ankomst, och begiärade wetta dheras tanckar här uth-
innan.
Enander på Prästerskapettz wägner swaradhe: Dhe för-
spöria ogierna Kongl. M:tz stora opassligheett icke tillåter
munteligen som för slutit war komma till Kongl. Maij:tt, uthan
för godt anseedt effter Kongl. M:tz godha förslagh komma till
hopa och een skrifft författa, betackandess Ridderskapett och
Adelen, som hafwa hehagatt kalla dheras Ståndh så wäll som
dhe andre medh sigh till conferens, och önskadhe att dhe
måtte påfinna så godha rådh och anslagh, att alt kundhe len-
dha Gudh till prijs och ähra, fädernesslandett till merkeligit
förswar och bijståndh och samptelige till myckin lycka och
wällsignelse.
Borgemästaren H:r Pryssen swarade på Borgerskapettz
wägner kaffwa medh suckan förstått Kongl. M:tz opasslighett,
och således dhett förra förslagett icke kunna nå sin effect,
lijkwist hafwer Kongl. M:t funnit rådsampt dhetta höga wär-
ket icke måtte studssa, derföre skulle dhett fattas i pennen
och Kongl. M:t öffwerlefreras, gratulerade Ridderskapett och
Adelen, som dhem hafwa welat fordra tilsammans, önskandess
alt måtte lendha Gudh till behagh och fädernesslandet till
myckin lycka och wälsignelse.
Bönderna sörgia myckitt öffwer K. M:ttz opassligheett och
önska att Gudh H:s K. M:t wille till sin helsa förhielpa, och
hwadh anlangar dhetta wärkett om hylningh och annatt, som
förmelt ähr, önska dhe gierna måtte skie, och såsom dherass
förståndh icke så högtt sträcker sigh här om att tala, altså
hemstella dhe dhett uthi dhe godhe herrar Ridderskapett och
Adelens betenckiandhe.
Landtmarskalken påminte sedhan hwadh tilförene war slu-
titt och Stenderne emellan afftalt, och serdeles om Stenderne
40
1660.
skulle finna rådsampt att påminna K. M:t om hylningen, så¬
som ock admonera honom till fredh och blifwa hemma i
Rijket, hwar om dhe ock alla wore ense; wore ock wäll ön-
skeligit, att H:s K. M:t finge bliffwa hemma, men för tijdher-
nes farligare coniuncturer, så wäll sorn fredztractaten i Dan¬
nemark, kanskie icke wörö alt godt att Kongl. M:tt blefwe
hemma, uthan ock nyttighare för fredstractaten skull dhett
wärket bijwista.
Episcopus swaradhe: Anlangandhe successionen hafwer
icke uthi halfftannat hundradhe åhr hendt att någon Konungh
hafwer sutitt i sin Kongl, stooll och hafft sin son hooss sigh,
altså wore önskeligit dhett nu skedde, och om H:s K. M:t nå¬
got oförmodeligit och dödeligit sigh tildroge, att H:s K. Hög-
hett tå wore så myckit bättre, så wäll som fädernesslan-
dett försäkratt, effter som man nogsampt hafwer förstått huru
Kongl. M:t sitt edela blodh hafwer hafft ospart för fäderness-
landett.
Landtmarskalken discurerade de modo, och mente bäst
wara att effterföllia 1604 åhrs och 1627 åhrs Beslut, dher af
någon rättelse finnas kan bådhe om ett och annatt, som tå
kan så wäll om educationen och annatt påmintt wara.
H:s Ehrewyrd:tt Enander swarade: 1604 och 1650 åhrs
Beslut ähr för godh underrättelse, och syness bäst wedh dhenne
tijdhen medh samma hyldningh fortfara och företagas måtte,
effter nu samptelighe af Herrarne och Stenderne ähre tilhopa
och man ähr owiss, när sådant lägligare skie kan och H:s K.
Höghett wedh Kongl, stolens befästelse bekräfftigas; Stenderne
hafwa också Prinsen sworet för ähn han war afladt; alla hafwa
hungnatt och glädie att see honom sittia hoos sin Her Fadher,
och sedhan kundhe ock om wanligit undherhåldh påminnas.
Borgemestaren sadhe: Dhett ähr till att märkia hwadh
som skedde 1604 om tutela bådhe medhan Kongl. M:t leffdhe
och effter H:s K. M:tz dödh, och ähr förnembligast tree stycke
ihugkomma: 1) wetta dhe påminna sigh att H:s K. M:t aff
egett bewågh tracterer effter fredh, och såledess icke att på¬
minna H:s K. M:t, uthan medh maner ansökia, att H:s K. M:t
sådanna goda fredztanckar icke wille uthslå. 2) H:s K. M:t
ähr ock wäll nödigli på alla orther, bådhe dher som tracteras
om fredh, så wäll som andra orther, och att H:s K. M:t wille
förskona sin Kongl, persson medh longha reeser, uthan hålla
wärket gåandhe medh några Rijkzens Rådh, sågo ock dher
Januari.
41
hoos gierna, att H:s M:t bleffwe hemma. 3) medh ödmiuk de¬
votion hwadh tilförene om slijka ährander skee pläger, Kongl.
M:t bör ock lämbnas(!) och om underhållet hemstelles uthi
Kongl. M:tz egen disposition.
Landtmarskalken påminte ock wijdare om K. Gustaffz te-
stemente, hwar af han förmeente hafwa godh underrättelse,
om man icke dher af sin begynnelse giöra måtte, och sedhan
kundhe dhett ena effter dhett andra gifwa sigh, dock att man
icke går ifrån 1650 åhrs Beslut.
Bönderna betackadhe för godha rådh och påminte huru-
ledess tå Gudh togh wår sahl. Konungh K. Gustaff ifrån oss,
hwadh beswär Rijkett tå uthstodh, derföre nu åstundha Kongl.
M:t måtte blifwa hemma och icke reesa på Tyske botten, och
att hyldningen måtte skiee, och önska lycka dher till.
Alla komme öfwer eens att H:s M:t icke reser på Tyske
botten, utban brukar andra högha herrar och generalspersso-
ner som wärkett dher dirigera.
Ähn påminte H:s Wyrd:tt Enander, att hwilken tutelam
och educationen committeras skulle wedh all hendelse hem-
stellas Kongl. M:t, men i fall H:s M:t änteligen reste bort, att
H:s M:t wille constituera en som Stenderna kunna hafwa sina
beswär att klaga före. Konungh Siggesmundus, tå han uth-
reste, committerade han Rijkzens Rådh, men sahl. Konungh
Gustaff uprättadhe RegementzFormen. Om H:s M:tt, som ähr
allena, reste på Tyske botten emot så mångha hefftighe fien¬
der och kunde något hendha, så påminner man sigh hwadh
uthi Drottningh Christines tijdh skiedde, att alla Furstar och
andra effter Kongl. M:tz dödh trädde ifrån oss och lembnade
oss allena, så kundhe dhett ock nu hendha. Inter subditos
och andra kan myckit i Kongl. Maij:ttz absentia skie. Novum
exemplum ähr medh dhetta sidsta krighett, hwadh för häpen-
heett tå kom öffwer folkett kan ähn slickt förefalla.
Landtmarskalken swaradhe: H:s M:t hafwer dragit för-
sorgh för sådanna hendelsser och derföre medh ryttare och
soldater will förordna till Rijkzens tienst, som skola wara här
hemma och till Rijkzens tienst brukass; berättadhe ock om
RegeringsFormen, att RijkzCantzleren hafwer dhen bestelt,
dher uthi alla saaker wore infattadhe, alla Embethen och
RijkzRegeringh och hwadh mehr.
Konungh Carli dhen IX, hwadh han giordhe uthi sin tijdh,
ähr att ihughkomma; Gudh betacka, som haffwer Kongl. M:t
42 1660.
i sin frånwaro så nådeligen bewaratt, att H:s Maij:tt måtte
blifwa bemma, och att allenast indigitera H:s Maij:tt om tu-
telen; gratulerandes hwar andra Stenderne, och bådbe hwadh
som wore tält måtte wara sub rosa sagdt, och dber medh toge
dbe affträdk.
Hwadh sedhan passerade hafwer H:r Secreteraren Kiem-
penskiöldh, som då ankom, annoterat och hans protocoll kan
dhett wijdare uthwijsa, och huru Landtmarskalken kortare och
i annor form stelte Ridderskapettz och Adelens swar till Kongl.
Maij:tt, dher af lick iagh ingen copiam, om H:r Secreteraren
Kiämpenskiöldh dhen bekom, ähr migli owist, dock lins kär
om bäste underrättelssen uthi Kongl. Cantzliett; dhetta iagh
ödmiukeligen uthi Ridderskapettz och Adelens Cantzlie hafwer
till efften-ättelse welat insinuera, medh ödmiukaste hegiäran
att dhetta mit ringa arbethe måste i bästa måtton uptagit och
uthtydt bliffwa; och till ett beslut recommenderer iagh min
persson uthi dheras Greffl. N:ders sampt Höghwälborne, Wal¬
borne och Wälbördighe Herrars höglia gunst, ynnest och be¬
fordran, och här hoos ähr och altijdh stedse förbliffwer
Högbem:te Herrars
ödmiukeste och willigste tienai’e
Nils Nilsson Lindegreen.
Effterskreffne hafwa låthet sigh änskylla hafwa laglige
förfall och icke kunna komma till dhenne Rijkzdaghen, som
hålles i Giötheborgh 1660:
Assessoren Hans Kyle residerar i HooffRätten.
Larss Hårdh excuserade H:r Landzhöffdingen Printzen,
och sadhe han ligger illa siuk.
Johan Axehielm excuserer sigh wara uthi åthskillighe rätte¬
gångsprocesser inwicklatt, iämwäll hans dotter dödh, dhen han
måste hafwa omsorgh att låtha hegraffwa, dessföruthan för
fattighdomb icke förmår reesa.
Arffwedk Sölffwerhielm excuserer sigh wara wedh en rätte-
gångzaction uthi dhen Högl. Kongl. Hooffrätt emot Fru Estredh
Ugla förhindratt, såsom ock att hans brodher Jöran Sölffwer¬
hielm ähr dödh, och han måste om hans hegrafningh bestella.
Oloff Siöbladh hafwer nyss fått sin son Per Siöbladh hem,
såsom en fånge ifrån wära fiender, och ähr bekymbratt huru
han skall få honom ransionera, ähr ock dessföruthan myckit
opassligh.
Januari.
43
Wälborne Jöns Rosenbielke ähr illa siuk aff roosen, hans
been gå öpna, att han inthet förmår haffwa stöfflar uppå sigh.
Johan Lagergreen, uthgammall, som icke förmår rida nå¬
gon longh wägh.
Pedher Stråle excuserer sigh aff medellössheett icke kunna
dhen wägen reesa, dessföruthan ähr ock hans son i fiendhe-
landh och han begges dheras sättessgårdar förestå motte.
29 Januarij '). Om Arfförstens hyldningh.
Församblades Ridderskapetz och Adelens uthskåt på Rid-
derhuset, [dess för] uthan ock Bisperne med Prästerskapet
sampt Bårgerskapet [wörö] tillstädes.
Och påminthe H. Landtmarskalken hwadh tillförende wart
thaalt och recapitulerade then förre conferencen. Och wart ful¬
ler då discurrerat, at [i] den bewuste saak om Arfförsten skulle
särdeles blifwa fattat ett project af hwart Stånd, men då blef
där wedh, att uthskåtet aff Ridderskapet skulle tliet först con-
cipera, som thet ock nu skett är, upläsit och öfwerlagt; hwadh
the godhe herrar Bisperne med Bårgerskapet synes gått, kan
man nu them ock thet samma upläsa låtha, och förnimma the
godhe herrars betänkiande.
Bispen Enander tackadhe på Presterskapetz wäghnar och
för then gunst them bewises at upfordras och communiceras
med them, beropa sigh aldeles på then conferencen tillfören-
dhe skedde, och behöfwe inthet något särdeles, uthan låthe
gärna beroo wed thet the godhe herrar af Ridderskapet giort
hafwa, wäl wethandhes att the sökia fäderneslandets säkerhet.
Bårgmästaren Pryssen tackar på Bårgerskapetz wäghnar
för then gunst gönom conferencen them bewijses, wela gärna
önska och begiära the godhe herrars aff Ridderskapet meningh,
thet som kan wara them till rättelsse.
Bleff så projectet uppläsit och Presterskapet begärthe, att
the sig emellan öfwer bem:te project skulle thalas wed. Thet
samma begärthe ock Bårgerskapet.
I medier thid, när nu Bönderne komme, wart thet åter
uppläsit igen, så att the ock finge hörat och säija sin meningh.
Där effter begärthes att Böndernes thaleman skulle först säija
theras betänkiandhe om Arfförsten.
Pär Eriksson, Böndernes thaleman, sadhe Böndernes aff
’) Protokollet 29 Januari—5 Mars fördes af Riddarlius-Sekreteraren
Kempensköld.
44
1660.
uthskåtet meningh och swar, att the wela aldeles blifwa wed
hwad the godhe herrar aff Ridder- och Presterskapet göra,
och kasta sin wilha under theras wilha.
Bårgmästaren Pryssen sadhe: Wij finna ingen tingh där
uthinnan at påminna, uthan begära at samma uppsatt måtte
blifwa forderligst inlefwererat K. M:t.
Episcopus Enander tackar the godhe herrar för en godh
författning och liafwa icke heller stort att säija där uthi, al¬
lenast thetta, at emädhan Konungens frånwaro wedh desse be-
swärlighe tidher ähr aff högh consideration för then store fahr-
lighet, som Hans Konunglige persson kan anträffa, särdeles
om Konungen begifwer sigh öfwer åt Tysklandh, att wij måtte
bruka någre argument, the beweka K. M:t icke wågha sigh så
myckit i fahran, hwilket kunde något widlyfftigare deduceras.
H. Landtmarskalken beropadhe sigh på thet som senast
thaltes i conferencen, att wij icke wille föreskrifwa något K.
M:t och descendera till particularia om Tysklandh eller annat
sådant, uthan förblifwa wedh generalibus terminis. Om the
godhe herrar wille förblifwa wedh detta generalconceptet, re-
fereradhes specialia till Konungen sielff.
Presterskapet meente, att wara wäl exaggerera med flere
ordh om then fahran Konungen kan öfwerhängia och oss alla.
Landtmarskalken sadhe, att thet står i sielfwe projectet,
befalte lik wäl ihugkommas thenne clausula: Förtegat then
stora och osäijelige fahra, som är gönom Kongl. MHz
frånwaru.
Sedhan kom på discurs huru och på hwadh sätt detta
project skulle pnesenteras?
Presterskapet wore wäl thillfredz, hwadh som redha wart
conciperat, och meenthe om uthskåtet skulle komma tillhopa
igen, at een eller twå aff hwart Stånd komma thillhopa öfwer
samma ärendet, som thet insinueradhe i Rådet. Thet wart
ock där wedh.
Sedhan fordradhe H. Landtmarskalken anslaghningen på
Ridderhusdörren, att hela Ridderskapet och Adelen skulle lå-
the sigh finne. Då the ock komme, påminthes them hwadh
uthskåtet hadhe allt hafft beställa. Om Arffurstens hyldning
förhoppades att the godhe herrar skulle sigh allt detta låtha
behagha, såsom en högh importerlig sak i denne fahrlige tidh.
Till thet andhre skulle the godhe herrar aff Ridderskapet och
Adelen försäkra sigh inthet wara infördt och dhe sin emellan
Januari.
45
med the andre Ständers uthskått inthet förhandlat, uthan som
stämmer öfwer eens medh förra afftaal och handling; begärthe
fördenskull ett starkare uthskått.
Sedhan bemälte project om Arffurstens hyldning war ap-
proberat och gått erkändt, att ingen hadhe där emot at säija,
beslöts at 6 uthaff hwart Stånd skulle thet underskrifwa, hwil¬
ket ock så skedde, som föllier:
H. Landtmarskalken H. Gustaff Posse,
Grefwe Nils Brahe,
Grefwe Jahan Oxenstierna,
H. Gustaff Kurk,
H. Gustaff Ribbing,
Carl Philip v. Sack,
Erland Kaffle.
Aff Presterskapet:
M. Samuel Enander, Ep. Lin.
Mester Jahan Christopheri, Ep. Sear.
Doct. Jahan Matthia', Episcopus Streng.
M. Zacharias Lunde[berg]ius, Wex. Ep.
Doct. Ericus Brunius, Superint. Gothoburgensis.
Doct. Laurent. Sticcelius, S. S. Th. Professor et Pastor Ubsal.
Uthaff Borgerskapet:
Jahannes Pryss.
Oloff Jonsson, Upsal.
Erik Matzson, Norcop.
Gerhard v. Längerken, Gothob.
Johan Eriksson Rosenlund, Calm.
Laurent Bröchius, Aboens.
Aff Bondeståndett:
Pär Eriksson i Tuna socken Olandz härad i Upsala län.
Henrik Markusson af Abo län.
Per Larsson i Floda i Södermanland.
Nils Haraldsson i Torpa, Wijfålka härad.
Måns Gunnarsson i Swenliunga gäld, Elfsbårgliz län.
Anders Hansson wed Store Kopparbärget, Wijk socken.
Per Andersson i Engia frå Helsingland.
Måns Uhneson]) i Rössåhs ifrå Wexiö län i Smoland.
’) Marginalanteckning: Koni seent sedhan the hadhe skrifwit under.
46
1660.
Bönderne satte jempte nampnen sine häradz eller läline
bomärken.
Denne underskrift! ligger ad acta. (Se Bil. F.)
4 Februarij war förordnat ett uthskått, som skulle gå
opp till K. M:t och tagka information om någhre nödighe
saker.
[1 Class:]
H. Landtmarskalken.
Grefwe Nils Brahe, H. Knut Kurk,
Grefwe Jahan Oxenstierna, H. Gustaff Kurk,
H. Erik Oxenstierna, H. Jöron Flemmingh,
H. Christer Horn, H. Swante Baner,
H. Jöron Gyllenstierna, H. Jahan Wrangel,
H. Erik Sparre, H. Ernest Creutz.
2 Class:
H. Gustaff Pärsson, H. Gustaff Ribbingh.
3 Class:
Carl v. Sack, Nils Nilsson Lindegren,
Jacob Törnesköld, Israel Lagerfeldt,
Jahan Prins, Israel Norfeldt.
Desse ginge på konungzsahlen. Tijt komme ock Prester-
sampt Bårgerskapets uthskått till at förnimma K. M:tz willia.
Tå kommo Her Axel Sparre och H. Jahan Rosenhane ifrå
Konungen, och berättade först Her Axel Sparre, att K. M:t
wille gärna thala sielff med uthskåtet, men Hans K. M:tz
opasslighet tillåther thet inthet; icke deste mindre hafwer K.
M:t befallt at upläsas aff Secretariis hwadh som passerat war
medh krigzwäsendett i Tysklandh och Poland, gönom K. M:tz
breff, acter, memorialer och widlyfftige deductioner, bådhe huru
Keysaren och hus Österrijke hade ludificerat alle fredzförslag
och tractater ifrå dhen tidh man i Liibek förmedelst wäre Le-
gater alle billighe medhel till pacification brukadhe, och Ko¬
nungen i Ungern, Churförsten i Brandeburgh, uthi ett vindi-
catif krijgh, som the thet kalla, hafwa sökt wårt fördärf, in¬
thet hållandes seent omsidher instrumentum pacis och andhre
fredzmedel heelt slaghit uhr act, inthet admitterat sessionerna,
uthan hafwer hus Österrijket med Churförsten slutit ett fahrli-
ghit förbund emot oss och wårt Rijke, Konungzlige acterne med
Februari.
47
mehra widiyfftigt deduceradhe, war et wittne at K. M:t troli¬
gen, försichteligen och ganska caute och flitheligen hafwer
sökt en stadig fred, men med Electoribus Imperij är inthet
stort bewänt, ehuru wäl K. M:t hafwer hoos them förmedhelst
Konungzlige breff och remonstrationer thet tillbådh giort. Mo-
guntinus Elector hafwer giort noghsamt sin flijt att styrkia the
andre, men med ofruchtsampt arbethe.
Sedan lästes opp hela then series öfwer thet Polnische
wäsendett och om Churförstens aff Brandeburg förbund och
affall, hwilken hafwer fördt fahrlige consilier och hemlighe
machinationer och brustit uth med desse ord: Nullam in toto
ejus corpore venam esse, quse applaudat Suecis.
Sist läste Ehrensten H. K. M:tz eghit betänkiandhe, som
K. M:t sielff hafwer fattat, hwilket war aff högt wärdhe och
befalltes hållas tyst.
'Tiletta communiceradhes med uthskåtet, hwadh man skulle
hafwa wedh desse tidher, där wij så månge fiender hafwa at
befahra oss före, att besinna och öfwerläggia, hållandhes före
alle the momenta, som nödigst wore at tagha i observans; och
huru thet skulle anses på Danum och hålla honom i kriget
fast, som wij redha hafwa kommit på språnget, och sedhan
hwad man skulle med the andre grannar fatta för nyttige råd-
slagh, sorn tidherne äre beqwämadhe.
6 Februarij blefwe uthaff Ridderskapet och Adelen eff-
terskrefne godhe herrar till uthskått deputerade och uthnämbde,
liwilke wore beordrade sigh at underdånigst infinna hos H.
Kongl. M:t tillijka medh dhe andre Stånden och wore jämpte
H. Landtmarskalken H. Gustaff Posse
Grefwe Nils Brahe, H. Gustaff Ribbing,
Grefwe Johan Oxenstierna, Carl Sack,
H. Erik Oxenstierna, Nils Liliehök,
H. Christer Horn, Clas Rolamb,
H. Erik Sparre, Jacob Törnesköld,
H. Per Sparre Persson, Jahan Prins,
H. Knut Kurk, Israel Lagerfeldt,
H. Jöron Flemmingh, Samuel Skillerfeldt,
H. Swante Baner, Israel Norfeldt,
II. Ernest Creutz, Jahan LagerCrona.
Desse reverserade sigh på thet krafftigste och hålla secret
och tyst, effter K. M:tz befallningh, hwad som hälst wore aff
48
1660.
K. M:tz betiänthe them föreläsit eller ock elliest proponerat
och föreställt; här underskrefwe hvar sine nampn och tyst¬
hets säkerhet, och. lefwererades denne längd till Secret. Eh¬
rensten. Denne längd finnes här hoos. (Se Bil. G.)
Och föröktes till näste session effterfölliandhe: H. Chri¬
ster Horn, H. Erik Sparre, H. Pär Sparre, H. Jöron Flem-
mingh med H. Rolamb, Lagerfeldt, och någre flere, som lik-
wäl insererades i listan, som här ofwanföre står.
1 Februarij ginge ofwanbcte uthskått thili K. M:t, och då
var K. M:t opassligh aff en stor och svår hosta, bröstvärk,
och moste bruka medicin. Thy sadhe H. Jahan Rosenhane
orsaken hvarföre H. K. M:t icke kunde vara tillstädes och
förmanthe hvar och en till stillhet och tysthet, och att the
ville grant öfwervägha the saker och handlingar, som nu
skulle för Ständernes uthskått aff Secreterarne upläsas. Läste
altså Secret. Ehrensten opp K. M:tz breff, memorialer, instruc-
tioner, och allt hwadh i dhesse tidher så väl i Tysklandh,
Rysslandh, Polen och Danmark passerat var, och hvadh som
var skriffwit till ChurPfaltz, svar och geensvar; uthi the
Latinsche saker plurimum contestatur Rex desiderium pacis
et protestatur rupta instrumenti pacis repagula, et quarn vafre
nos tractaverint callidis et subdolis consiliis hostes in prse-
liminaribus, procuratoriis, saivis conductibus; Csesareanis per-
trahentibus in societatem et pacis annihilationem Polonos con¬
tra Suecos, ut nec hic nec ille justum titulaturse honorera no¬
bis dederit. Csesarem apud collegium electorale criminatum
Suecos. Där emot vår Konungh altidh häfver hållit sigh fäst
ved instrumento pacis, icke velat gifva anledhning till rup¬
tur, häfver transporterat sin krigzmacht gönom väre pro vin¬
del' uthan förfång aff Keysarens landh; uplästes ock medh
hvadh försichtighet K. M:t häfver agerat medh Polacken om
en evig fred gönom Legaterne i Lybeck och om Grefve Magni
expedition och förrättandhe. Lästes ock opp om Churlandise
Duce et restitutione, och thet betänkiande och the consilier
där öfver, medh mehra som acterne vidlyfftelighen, icke uthan
testimonio aff K. M:tz högste beröm, försichtighet och flijt,
uthvijste. Kom också på Danske väsendet och then Roskilds
tractat, hvad där på fölgt är, och medh hvad beswärlighe
eftertryck aff väre rättmätighe krigh oss oundvijkeligen på-
bördas.
Februari.
49
Secret. Joel läste ock opp sidst K. M:tz breff de tractati-
bus Polonicis och hvadh där ved hängde.
8 Februarij. Secret. Ehrensten continuerade med up-
läsningen aff alle acter och handlingar, som touchera the Hol-
lenderes procedurer, hvad affront the hafva giort oss under
Pillov medh theras skepsflåtte,. hvilke gönom then förändring,
som skedde gönom then Engelsche staten under Parlamentet,
som skilde sigh ifrå Protecteuren, finghe så myckit styrkia att
göra oss hinderlighe inkast.
Widare lästes opp ett project eller consilium, som Rik¬
sens Rådh hadhe gifvit K. M:t, där uthi disputerades ratio-
nes pro pace et contra pacem.
Sidst lefvererade H. Landtmarskalken till Ehrensten Rid-
derskapets och Adelens utliskåts revers och then tysthets för-
säkringh the giordhe, som sagt är.
Emädlerthid fick hvar och een i hvart Stånds uthskåt
gå där ifrå, och skulle them blifva kundgiort, när K. M:t
achtadhe them att upkalla igen.
[13 Februarij.] Men, Gud bättre, K. M:tz siukdom con¬
tinuerade allt fort, och oansedt thet lät understundom sigh an-
see till bättringz, där hvar man var gladh och hugnade sigh
öfver, lycktade thet likväl medh en högtbeklageligh catastrophe,
att Hans Kongl. M:t satte sitt Kongl, lijf till, hvilket skedde
emellan then 12 och 13 Febr. om natten, hvar på fölgde en
öfvermåtton turbation och hiärtans stor sårgh, effter thett var
ett oförmodelighit och hastigt bårtryckiandhe, som giordhe
alle hiärtan bestyrtse; vill förtigha hvadh bekymmer och be¬
svär inmängde sigh i consilierne, härrörande aff thet testa-
menthe, som S. K. M:t hadhe fattat, hvilket fuller var aff
godh intention, men pro tempore eij görligit, thet K. M:t ha¬
dhe väl bättre öfverlagt, om icke den siukdom, där med han
svåra anfächtadhes, så hårdt honom icke hadhe angrijpit och
sielfve döden öfwerijlat.
Här förordnadhes straxt ett starkt uthskått till Riksens Råd.
Och då beklagade RikzDrotzen thet myckit sårgelige K.
M:tz fråfälle, lät läsa opp K. M:tz testamente (se Bil. H.)
och then instruction för Hertig Adolph, som S. K. M:t hadhe
honom gifvit; om tvenne votis för Drotninghen och hennes
prsesidio i Regeringen, och then mutation medh öfverställen,
50
1660.
RikzDrotzens ock RikzMarskens. Begärthe att Ridderskapet
sådant allt wille med flijt öffwerwägha och theras mening om
RegementzStyrdslen med them aff Riksens Rådh communicera
och att där med måtte hastas, effter portarne wore tillslaghne
och man correspondenswärket höghelighen hadhe aff uödhen.
Då wore tillstädes tillika medh H. Landtmarskalken
[1 Class:]
Grefwe Nils Brahe, H. Christer Horn,
Grefwe Jahan Oxenstierna, H. Knut Kurk.
H. Ulf Bondhe,
H. Gostaff Horn,
2 Class:
H. Gustaff Pärsson,
H. Gustaff Ribbing.
3 Class:
Clas Rolamb, Gustaff Dufwall,
Jesper Crusbiörn, Israel Lagerfällt,
Jacob Törnesköld, Jahan Prins.
Biscoperne wore ock tillstädes, M. Enander, Scarensis,
M. Jahan Christopheri, Doctor Sticcelius, D. Brunius.
Bårgmästaren i Stocholm Pryssen med någre af sitt medhel.
Där effter till mehra styrkia uthi fattadke resolutioner
holtz rådeligit, att detta ofwanberördhe uthskått skulle för-
stärkias. Jämpte Landtmarskalken H. Knut Posse
[1
Grefwe Nils Brahe,
Gref. Göstaff Oxenstierna,
G. Jahan Oxenstierna,
Grefwe Axel Lillie,
Gref. Anthoni v. Steinbärgh,
H. Erik Oxenstierna,
H. Christer Horn,
H. Jöran Gyllenstierna,
H. Per Sparre Persson,
H. Per Sparre Larsson,
H. Erik Sparre,
H. Ulff Bonde,
H. Göstaff Horn,
H. Göstaff Persson,
Class:]
H. Göstaff Sparre,
Her Anders Lilliehök,
H. Knut Kurk,
H. Gustaff Kurk,
H. Swante Baner,
H. Göstaff Rosenhane,
H. Jahan Ulfsparre,
H. Jahan Wrangel,
Her Gustaf Sperlingh,
H. Ernest Creutz.
Class:
H. Göstaff Ribbingh,
H. Erik Hård.
Februari.
51
3 Class:
Anders Krus, Christer Zelow,
Carl v. Sack, Jahan Prins,
Nils Liliehök, Lars Enhörningh,
Jahan Lillie, Swen Hildingh,
Christopher Gyllengrip, Harald Igelström,
Clas Rolamb, Anders Apelbohm,
Axel Stålarm, Nils Lindegren,
Jonas Bure, Israel Lagerfeldt,
Jesper Krusbiörn, Jahan Wernesköld,
Ernest Fårbuss, Peter Golawitz,
Jöron Stiärnhielm, Hans Klärk,
Jah. v. Fitinghoff, Philip Chrusenstierna,
Jöron Patkel, Daniel Behmer,
'Gustaff Dufwall, Jochim Skyttehielm,
Anders Koskill, Samuel Skillerfeldt,
Carl LilieCron, Jahan LagerCrona,
[Jacob] Törnesköld, Israel Norfellt.
Thesse skulle beswäria sigh, som ock skedde med up-
räckte fingrar till mehra försäkringh om tysthet, som finnes
formuläretx).
Secretarius Ehrenstein excuserade sigh att effter han haf-
wer fört pennan och testamenthet skreff, ty tienthe honom in-
thet att wara här tillstädes, uthan begärthe medh Ridderska-
petz godha samtycke, att wara här ifrå, hwilkett thet ock eff-
terläthe.
13 Februarij. H. Landtmarskalken förmanthe fiiteligen,
att the godhe herrar wille nu tagha denna handelen uthi no-
gha öfwerwägandhe, och at man kunde sedhan komma till en
godh resolution, then wij kunde meddela Riksens Rådh. II.
Landtmarskalken proponerade detta och satte dhen statum qum-
stionis före, deducerandes widlyffteligen lrwad man hadhe uhr
testamenthet att besinna; om K. M:tz Drotningh, som sitter
med wed Regeringen och bäfwer .twenne rota, thet som är
något att öfwerläggia och efftergrunda, och till thet andra
att H. F. Durch! har ett votum och sedhan effter Drotnin-
ningens affträde 2 vota, men the andre aff Rådet, som i Re¬
geringen sittia, allenast ett, och till thet tredie, att ordo
’) Saknas.
52
1060.
emellan RikzDrotzen och RikzMarsken war inverterat; hwadh
the godhe herrar nu här om tyckte; om thet skulle hlifwa
wed testamentet eller eij, och hwadh oss stodhe till göra.
Här wexer ett nytt emergens igenom detta Konglige testa-
menthe, att om S. K. M:t hadhe låthit förhlifwa wed then
rätt, som här thili hafwer aff uhrminnes warit i lofflight bruk,
när RikzMarsken satt i sitt säte näst RikzDrotzen, hadhe han
embethes högheten likwäl så limiterat, att han förordnadhe om
embetherne i militisestaten och hadhe gönom memorialer, full-
machter, instructioner och mehra sådant at disponera, men nu
hafwer H. F. Durkl. stället bårthe och förträdet så myckit
höghre, at han hafwer öfwercommendet öfwer hela S[weriges]
R[ikes] militie, så innom som uthan lands.
Therpå swaradhe Ridderskapets och Adelens uthskått, at
wij wela här om votera Classe frå Classe, på hwar sitt ställe,
och conferera sedhan wära meninghar till samman. Ridder-
skapet begärthe att detta, som såledhes delibererades, skulle
protocolleras.
Emedlertidh fordrade Riksens Rådh wårt swar, och att
thet så myckit förr måtte hastas där medh effter portarne
wore igenslaghne och ingen fick komma in eller uth, där med
hända kunde, att månge saker kunde liggia nedhre till pu-
blici skadha.
Då begärthes att omröstas och att tertia Classis begynner
effter Ordninghen. Rolamb togh 3 Classis votum och deduce-
radhe widlyffteligen och klarligen hwar uthi saken bestodh.
Och som han hadhe medh sine qusestionerat, om K. M:tz te¬
stamente skulle wara så högt att restimera, att thet skulle
kullslå grunden af Regementhet, K. M:tz testamenthe holle
the alle (sade han) i högt wärdhe, och såsom K. M:tz högst-
prijselige actioner wore ett exemplar aff ett gudfruchtigt hierta
och höghe kärlek till sitt KonungzRijke, och wij fördenskull
höre elska H:s S. K. M:tt och hålla hans ytterste willie; altså
är på andhre sidhan wår trohet och skyllighet till wår unge
Konungz rätt och befordran sampt Rikzens wälfärd, att wij
öfwerläggia och halanzera thet ena med thet andre, att salus
patrise warder för all tingh befordratt, thet wij ock wetha aff
K. M:tt wara altidh taghit i högh acht. Nu willie wij komma
till discrepantierne, så är thet [till] märkiandes, att såsom
hwart och ett effter saksens beskaffenhet bör reduceras till
sine principia, såsom i detta fallet, kommer oss för öghonen
Februari.
53
then comparatio juris naturse, civilis et gentium. Ty när wij
först see på materiam, som är testamenthet medh sine clau-
suler, see wij straxt differentien, ty testamentet är juris pri¬
vati et civilis, och kommer inthet publicum statum wedh.
Och thet som nu rörer grunden aff puhlico, thet har här in¬
thet locum, uthan moste cedera publico, och heller thet be¬
fordra, som jus gentium fordrar, än något sökia som sträfwar
här emot.
2. Wäre consilier till publicum böra alltså gå före, ehuru
wäl Ridderskapet och Adelen inthet till then ända söker nå¬
got förandlira, effter som the hålla detta testamenthet i sin
höghe respect, så wida thet sigh grundar på S. K. M:tz
höghe och godhhiärtadhe intention.
3. När man comparerar testamentum qva testamentum
uthi sigh sielff och salutem Regni, så är thet klart, at salus
publica har mehr at innebära. Ty Regementhet bör fö¬
ras och styras effter lagh och dhe förre gamble uhrminnes
statuter och ordningar. Och moste testamentet, om thet will
wara ett testamenthe, reduceras effter lagsens bruk.
4. Att Drotningen skal hafwa 2 vota, så har thet aldrig
warit i bruk. Icke ähr heller lagh likmätigt, att hon skal
regera. Om man allenast will see först lagsens expresse inne-
liold, huru Regementhet skal wara styrt och administrerat, så
är masculi potestas. 2) Hennes K. M:t kan elliest wara wäl-
hållen och i sin höghe wördningh, then wij alle henne gärna
och aff hiärtat unne och aldrigh förwäghre, effter the ord
och willvor, som wår Riksens lagh thet gifwer oss till besinna.
5. Hwadh Hans Förstlige Durkl. wedkommer, hålla wij
ock aff stort wördhe och älska honom, ty han ähr wår S.
Konunghz brodher och thenne wår unge Konungz farbrodher,
för uthan thet att han warit i åtskilliglie krigh brukatt och
höghe tienster, therföre är ingen aff oss, som icke gärna de-
fererar honom höghe konores för höghe meritis. Men så mo¬
ste man nu likwäl såsom patrioter thala, att såsom Riket och
Regementhet bör besättias och styras medh infödde Riddarom
och Swänom, som ordhen expresse lyda, 1) och H. F. D. ähr
fuller född i Swerigke, men aff een Tysk familia, inthet inbe¬
gripen med Swenske Ridderligke familier, 2) icke heller i Rid-
derhuset immatriculerat, och skulle H. F. D. såsom aff frem-
mandke blifwa Swensk, så skulle han considereras som en
Adelsman och immatriculeras först. Elliest till thet tredhie
54
1660.
3) ähr wäl sandt att wår eed oss tillbinder, then wij inthet i
samweten kunna göra emot, att wij skole befordra wår Ko-
nungz tienst och hindra allt hwad wij wetha och finna wara
thili hans otienst och osäkerhet. Nu wetha wij thet wäl, att
thet så bör tillgå, men så ähre wij menniskior och ingha Gu¬
dar. Ty affecterne gifwa sigh offta an och röra wära hiärtans
tankar till ambitioner, at ock then stadigste menniskian i weri¬
dén kan aff them blifwa fången och öfwerwunnen, effter alle
ju synnerlige höghe spiritus them synnerligest äre underkasta-
dhe. Man säger inthet att H. F. D. skulle icke styra them
eller låtha sådane ambitioner få rum, men så ähr likwäl till
tänkia, att om honom skulle wäxa occasionen till avantage
till en Kongligh höghet, så skulle något befahras, ther aff wij
wore osäkradhe. Och sedhan hadhe wij 4) wärre där aff, att
en annan kunde göra thet samma. När wij nu see wår Ko¬
nungs wälfärd och bäfwe allenast öghat där på och låtha oss
wara lagh och laga stadgar till efftersyn; ty ähr inthet för-
swarlighit at hålla oss wed testamenthet, så att K. M:tz wår
unge Konungz wälfärd står med Riket i fahra.
Faller fördenskull 3 Classis i dhen meningh, att Hans K.
M:tz wår S. Konungz höghe meriter och dygder böre så ach-
tas, som Kongl. M:tt sielff ähr hos alle i liöght wärdhe. Men
effter denne disposition ähr emot lagh. 2) om en an¬
nan Drotningh komme, wille hon hafwa samma rätten, och
skulle då lagsens fundamenta och grundstålpar uprifwas. 3) the
godhe herrar wille förmodha att H. K. M:t Enkedrotningen lå-
ther contentera sigh där medh, att hon blifwer contutrix och
niuther andre höghe respecter effter lagh, icke seendes så myc-
kit där på, att hon prmtenderar in senatu Regementhet, vota
och underskrifft. Thetta war nu så theras meningh in Classe
tertia.
Hwad betänkiandhe man skal tagha om Hans F. Durkl.
så ähre wij alle, och ingen tro wij wara i annan meningh, än
att wij, som sagt är förr, hålla H. F. D. i högh ähra och re-
spect, såsom en wår S. K. M:tz brodher och wäl meriterad
Herre och Förste aff oss alle, och unne honom gärna i alle an-
dhre samqwemb sin Förstlighe ähra näst wår allernådigste unge
Konungh; såsom ock till [thet] andhre önske att Hans F. N:de
blifwer med ett gått underhold wäl försårghd, men inge vota
eller Regeringh i Rådet hafwa, uthan hwad som Regementet
wedkommer, så nu som för detta och effter lagh blifwer aff
Februari.
55
Rådet administrerat; effter som wij icke heller kunna annat
tänkia, uthan han wardher sigh thili detta allt wäl beqwäman-
des. Privatse rationes kunde gifwa oss flere tankar, men man
låther så där wed blifwa, förseendes oss till honom uthi bäste
måtton.
Detta som såledhes aff b:te Rolamb war sagt, holle the
gått, och där till inclinerade 2 Classis, och dhär på föll ock
prima Classis.
Men medh the andre Ständer at deliberera, stod nu ogiordh,
och effter man icke wiste hwadh the hadhe för anslagh, så
skulle man sökia först Bondeståndet at beweka och dragha
med godhe och krafftige skäl them i samma meninghen. Först
wijsa them Kongl. M:tz intention, som hadhe sitt ursprångli
icke på eller aff paperet, uthan then kärleek till alles wårås
wälfärd, liwilket skäl wore thet principaleste, 2) Konungens
säkerhet, then wij allenast hadhe att hålla och gå thili. Och
tro wij icke annars, uthan Bondeståndet skulle sigh thet be-
hagha, och emedhan Adelen och Bondhen wore föreenthe,
skulle fuller the andra Stånden gifwa effter.
Här qusestionerades hwilket Ståndet man skulle först com-
municera med?
En part folie på Presterskapet, som kunde öfwertala Bon¬
dhen, ty han hadhe hans hiärta i henderne. Men en part
mehnte först med Bönderne, ty kan hända att Presterskapet
är på annan mening, så skulle thet wara myckit wärre them
sädan at komma thili rätta medh. Blef så där wed, att Bön¬
derne skulle komma opp till Ridderskapet och conferentzen
medh them först begynnas.
H. Landtmarskalken sadhe: Wij moste nu gå till Rådet
och låtha them förstå wära tankar, men detta ähr till consi-
derera, huru wij skole communicera med Rådet och om wij
skola uthlåtha oss något i wäre tankars communication. H.
Landtmarsk. sadhe än widare tidhen wara kort, wij wele we¬
tha de modo communicationis; J, godhe herrar, wele där om
deliberera och votera.
Swaradhes, att man kunde hålla sigh in generalibus nå¬
got, och så lithet förnimma hwadh the godhe herrars af Rå¬
det mening wore; endoch en part sadhe, att winna tidhen,
straxt att säija uth, hwar till Ridderskapet inclineradhe.
Thär med gick uthskåthet till Rådet, och när the komme
in, förtalde H. Landtmarskalken, att the godhe herrar aff Rid-
56
1660.
derskapet hadhe warit tillsamman och talts wed sin emellan
om denne handel, önskadhe att the godhe herrar wille sigh
något närmare uthlåtha hwadh them tycktes at finna bäst.
Men Riksens Drotz och the andre godhe herrar aff Rådet
sadhe sigh inthet hafwa något votum, uthan såsom vota kom¬
ma frå Ständerne, så tiänar them at wetha hwad theras me-
ningh kan wara.
Altså sadhe H. Landtmarskalken runt uth hwad som war
aff thet Ståndet delibererat och hwadh the hafwe funnit för
skäl, om the discrepantzier, som i testamentet wore och fun¬
nes lagh och laghe statuter motsträfwighe. I thet öfrighe re-
fereradhe han sigh på Rolamb, som kunde påminna sigh huru
argumenten och skälen wore alle på radh debatteradhe.
Der medh begärthe Rådet, at Rolamb wille komma fram
och säija; thet han ock giordhe, och giordhe han thet empha-
tice, att the godhe herrar i Rådet holle allt sådant hafwa en
godh och warachtigh grund att stödia Regementet på. The
skulle man see till, att the andre Ständer kunde hringas till
een och enigh resolution medh them.
Där medh togh Ridderskapet affträde och ginge i Ridder-
huset igen.
15 Februarij kommo the godhe herrar aff Ridderskapetz
och Adelens uthskått tillstädes, som anslagit war, klockan siu.
Och när the alle hadhe intagit sine ställen, infordrades
Allmoghen, och sadhe H. Landtmarskalken näst önskan aff
Gudh Alzmächtigh till lycka och framgång, at allt måtte af¬
löpa gönom godhe och hälsosamme consilier till Gudz ära,
fädernesslandett till säkerhet och roligt tillståndh. Tackadhe
Allmoghen som wille stiga hijt opp på Ridderhuset, lofwadhe
och försäkradhe them, att där hän siffta sine rådh och an-
slagh till Riksens wälfärdh och Allmoghens rätt och befor¬
dran; allenast begärthe, att dhe som i månge måtto hafwa
med Ridderskapet och Adelen enahanda interesse och depen¬
dera aff them närmare än något annat Stånd, the wela saken
så myckit bättre öfwerwägha, hwilket war på en godh wägh
nu allaredha kommit, helst mädhan the aff Riksens Rådh äre
så troligen och wäl rådde, och the sielfwe nu warit tillsam¬
man, uthan twifwel och som man märker, hafwa then handel
lämnat och skutit till Riksens Rådh och the godhe herrars
godhe och moghne betänkiandhe. Wij hafwe thet ock spordt
Februari.
57
aff Landzhöffdingerne, att the godhe Dannemän äre på en godh
wägh och hafwa sigh wäl betänkt. Och effter K. M:t hafwer
lämpnatt ett testamenthe, huru som Regeringen effter Hans
K. M:tz död bäst skulle styras, så kommer likwäl något i be¬
tänkiandhe at med hwarandra flitheligen öfwerwägha een saak,
mächta nödigh att komma öfwer eens uthi med Bondeståndet
som andre Ständerne. Ty hwadh wedkommer testamenthet,
tro wi wisseligen, at såsom K. M:tt war icke allenast en högh
begåwat herre med högt förståndh, uthan ock stort ifwer baar
til fädernesslandzens bästa, som alle hans actioner thet uth-
wijsa, will förtegat then store kärlek K. M:t hadhe till alle
Riksens inbyggiare och dess troghne undersåthere, wij då in¬
thet tänkia annat, än att testamenthet kunde wara aff godh
intention och hälsosamme tankar, så fattadt, fast något wore
thär uthi, som synthes hafwa något annat betänkiandhe. Ty
thet wetha wi wist, at S. K. Mitt, wår fromme Konungh, har
ingen annan tanka hafft, än att alle Ståndh, som förknippadhe
såsom en käddia med hwar andhre, må gå wäl i handh, så¬
som ock att Hans K. M:tz käre, unge son, som wij nu till
Konungh hafwa med eenhällig stemma begärt, och thet så
myckit mehra stå faste uthi, att wij ifrå honom i ewig thidh
aldrigh afträda, må altidh wäl gåå, och att ingen må röra
honom nu eller fram kommande tider, och att hwar och een
(Bondeståndet med) behålla sine frijheter, ställte till unge
Konungens och hela landzens säkerhet. Nu hafwe wij fattat
the tankar, som nu edher godhe män communiceras: Rikz[ens]
Råd, them wij nu besökt hafwe, begära att wij skole föreenas
medh edher, godhe män. Sedhan när wij nu kunna wara
eense, så få wij widare låtha Rådet thet förnimma. Thetta
samma rådde ock Grefwe Nils, och förmanthe them till gått
betänkiandhe, och att the skulle försäkra sigh om ett gått
förtroendhe.
Ther till swaradhe Bönderne och beklagadhe sin store
olycka, wille ock förmodha, att allt skulle wara ansedt på
en godh föreeningh, begärandhes om fred och rolighet effter-
tänkias.
Där på swaradhe H. Landtmarskalken: Ja, Dannemän,
thå få wij fredh, när wij i enighet lefwa och arbethe oss ige¬
nom then fahran, som fredhen turberar. Ty thet är, sadhe ock
Grefwe Nils, thett endeste och säkreste medel näst Gudh att
lijtha på.
58
1660.
Frågades om dhe hadhe waritt tillsamman och hört sigh
föreläsas Kongl. Maij:tz testamente.
Pär Eriksson, Böndernes Thaleman, tackade Ridderskapet,
som wille så wäl thala med them, begrete och beklagade then
store sårgh the wore komne uthij, och mädan wij fattige Dan¬
neman inthet kunnom uthgrunda thetta wärket som sigh bör,
thy the äre oförståndige och enfallige, ty kasta the sin willie
under Ridderskapet, som bättre förstånd hafwa. The sadhe
wäl thet och bekände wara gått, som Kongl. M:t i sin sidsta
willia hafwer låthit förstå, och bedia att the måtte få blifwa
wed Gudz ord och hwad Konungen hafwer känt gått. The hade
hört sigh upläsas testamenthet och wela inthet gå det ifrå.
Adelen sadhe: Widh Gudz ord wela wij alle blifwa och
wed testamenthet, så widha thet håller sigh wed lagh och la-
gha stadgar och wår uhrminnes gamble frihet. Icke disputera
wij heller testamentet, uthan wij wetha att wij bäfwe hafft en
nådigh och mild Konungh, som hafwer så nogha sedt på alles
wårås wälfärdh, att inthet skulle skee som kunde i längden
föra oss på obeståndh. Och om någon tidh wore enighet afl
nöden, så wore hon nu. Wij moste inthet dragha någon an¬
nan tanka om K. M:tz sidsta willie, uthan at Hans K. M:tz
upsåt har warit ganska gått, men så moste man ock betänkia
uthi hwad lägenhet testamenthet görs. Wår nådige Konungs
swaghet war myckit stor, thå han skref detta under. Synen
och hördslen hadhe Hans K. M:t stort feelt upå. Han för¬
måtte inthet uthtyda sin hiärtans godhe tankar.
Bönderne sadhe, att the skiuthe till the godhe herrar,
likwäl thär hos, att the wela hålla sigh där wed så länge blo-
dhen är warm.
Them tillspordes, om the wille blifwa wedh wår meningh,
the måtte thet säija uth.
Bönderne: Hwadh Arfiyrsten wedhkommer, welom wij
gärna blifwa wedh honom.
Adelen swaradhe: Gudh beware annars, godhe Dannemän,
at wi skulle annat göra eller tänkia, thy han är wår Konungh
allaredho, effter alla Ständers beslut och arfhyllningen.
Ja, sadhe Bönderne, effter Gud hafwer taghit faderen sin
koos, så ähr hans son Konung.
Adelen swaradhe: Effter han är Kungh, så bör han ock
niutha Kungz rätt, och skal ingen menniskia kasta then kull.
Wela wij då see huru Hans S. M:ttz ordh kunna stemma öf-
Februari.
59
wer eens medh hans godhe upsåt, att sonen kan tryggeligen
där wed förblifwa, ty där see wij upå och hafwa ingen annan
tanka.
Pär Eriksson: Wij tacke Gud för dhen godhe Konungen,
fast han är ungh, Gudh låthe honom wäl uptuchtas och stad¬
fästas.
Adelen: Therföre att han är ung, så moste wij alle dra¬
gha omwårdnat om honom och see med thet samma pä Rij-
ket. Ty om wij hafwa ett fördärfwat Rike, så hafwe wij en
fördärfwat Konungh. Therföre skole wij see på hans rätt och
att Cronan må stå på hans hufwudh.
Pär Eriksson: Wij tro oss till Rådet och edher, godhe
herrar.
Adelen: Effter J tro edher till the godhe herrar aff Rå¬
det och oss, frågas om J då wele wara till fredz.
Pär Eriksson: Ja, thet känna wi gott. Pär Eriksson be-
ropadhe sigh på Drotningen Christin, när hon ung war, at hon
war wäl uptuchtat.
Adelen: Thet wärket war gått, therföre hadhe hon ock
styrkio uthaff wära rådslagh, att the lände then godha Drot¬
ningen och Riket till wälstånd. Tycker edher, at J icke nu
thet samma göra wele? Hwad tycke J om thet som taltes i
går i Rådet?
Per Eriksson: Wij kunnom inthet allt så begripa. Men
wij hålla oss wedh wår Konungh.
Sedhan swaradhe een, at the skiuta sigh till the andre
Ständerne.
Per Eriksson sadhe: Neij män, wij skiutom till Rik-
zens Råd och Edher.
Adelen: Effter J skiuthe edher till R[iksens] R[åd] och
oss, om J förstå sakeme, så må J troo, att R[iksens] R[åd]
sökia alles deras wälfärd och att J då icke gå ifrå them eller
låtha inblåsa edher andhre meningar.
Per Eriksson: Wij sättia wårt förtroendhe till R[iksens]
R[åd], och wethom wäl att the gå rätt och föllia wij them effter.
En part sadhe, att wij få så länge upskof thili thes the
få med the andre lägge rådh.
H. Landtmarskalken tackadhe them att the sådant gått
förtroende hadhe till them.
Per Eriksson: Ja, wij skole Rådet troghne wara och edher
godhe herrar med, och gå inthet frå edhre råd.
60
1660.
Där medh toghe the affträdh.
Them tillsadhes, att the skulle gå till Rådet, effter som
ock Ridderskapet skulle göra thett samma, och arbetha på al¬
les theras bästa.
Uthskåtet gingo till Rådhet och commemoreradhe tliet aff-
tal med Böndherne, och hwad the hadhe swarat.
15 Februarij war ett starkt uthskått aff Bönder ne på
Ridderhuset1).
Och förmanthes the till enighet, och frågadhe H. Landt-
marskalken huru the hadhe sigh betänkt? Om the hadhe wa¬
rit hos Rådet? Hwadh the hadhe medh flere Ständer handlat?
Adelen sadhe: Wij föllia K. M:tz upsåt effter och Rik¬
sens wälståndh, och inthet paperet. Testamenthet är gått, men
J hafwen wäl hört hwadh där under förstås. Konungen hafwer
warit illa siuk, att han i denne store hastighet och hårde kamp
inthet kunne grunda effter hwad där på fölgde, uthan me-
dhan H. K. M:t refererar sigh sielff på lagh, och med Riksens
Regeringh, att thet skall regeras med Rikz[ens] Rådz rådhe,
så kunne wij inthet gå där ifrå. Laghen wijser oss att wij
skole thaga infödde män, där medh tillåthes inthet fremman-
dhe och uthrijkes härskap regera öfwer wårt fädernesslandh.
Altså ähr then puncten oss skadeligh, när wij öfwerwägom om
Försten. Hwad tro J, Danneman. Hans F. Nådhe ähr ock
af högt förstånd; blefwe han nu i Regementhet och finge hela
militien och fästningerne i sine händer, hwad skulle J där aff
kunna dömma. Ja, han är en menniskia och förandringer un¬
derkastat; Konglige Grönan hafwer hos sådane höghe en stor
frestelsse. Betrachtom dlieras lv. M:tz unge och späde åhr,
och lagge thet ena mot thet andhre, så få J sedhan see hwad
råd J wela gifwa. Wij see fuller exempel. J kunnen ock min¬
nas något tillbakar. Emellan kötzlige brödher händer splijt
och osämia för Cronan skull; Hans F. Näle kunde få tankar
wedh sådane tillfällen, när han alt får i händerne, at solda
annat, som then unge Konungen inthet trifwes aff. Achten för
detta, Danneman, och seer mehr opå thet wissa, grundat på
lagh, att icke fäderneslandett wedh skadelighe och för hasti-
ghe rådslagh må lijdha en stööt och undergångh. Wij hafwe
alle wäl, sadhe Adelen, mått under Regeringzformen, hwad
') Jfr näst föregående protokoll för samma dag.
Februari.
61
tycker edher då; medhan wij hafwe sworit wår Konungh och
fädernesslandett wår trohet, skole wij icke sådant hålla och
wäria effter alles wår förmågo allt thet som skadelighit är?
Skole wij nu göra en annan ny och obrukligh Regeringsform
och släppa then gamble och wäl funderade form? Om thet
skedde något ont, hwem wille ha skullen? Skulle icke wij
mehra ansee thet efftertryckte fahrlighe beswär, än thet owisse
paperet? Thet är ock en radh uthstruken på samme paperet,
frågas om J thet hafwa sedt. Thet kan ock wisas edher, om
J begären. Sådane testamentz breff böre inthet något i or-
dhen uthstrykas. Effter nu Konungen, saligh hoos Gud, haf¬
wer altid nempnt och taalt om sin k. sons faste Regementhe,
ty tror man icke, at han hafwer hallt gönom testamenthet en
annan grundh, än then som öfwereens stämmer medh sielfwe
grundfästet, som ähr lagh och lagha stadgar lijkmätigt.
Per Eriksson: Gudh beware oss annat at tänkia.
Adelen sadhe widare: Tänkiom på hwad krigh wij hafwe
uthanrijkes. Ähre wij eenighe, kunne wij må wäl, men slijtha
wij aff enighetenes bandh, så gore wij en fahrlig gärningh och
then som aldrigh blifwer förswarligh.
Bönderne: Wij hällom allt wäl wara thalt, men wij ha
inthet kunnat detta så wäl förstå, som wij nu hörat.
Adelen: Therföre låther inthet förföra edher, och blifwer
wed Rikz[ens] Rådz och wår meningh, ty wij hålla ett, och
thet är förswarligit och gifwer näst Gudz hielp säkerhet i till-
kommandhe tidher.
Bönderne: Ja, ja, wij wela gå till Rådhet, bedhia likwäl
underdånigt, att wij få thalas wed med the andhre Ständerne.
Christopher Iwarsson frå Finland sadhe: Wij moste achta
oss, får Försten krigzmachten i händer, hwem wet då huru
thet går med oss.
Bönderne ginge där med sin wägh, sadhe att the wille
först berådha sigh, förr än the ginge till Rådet.
Där effter ginge någre aff uthskåtet till Rådet och sadhe
hwad som affhandlat war medh Bönderne, och huru the ha¬
dhe sagt sigh wela först sine tankar medh the andre aff Stän-
deme communicera.
Men Riksens Rådli begärthe ännu att bruke medh lämpa
godhe persvasioner, och sadhe sigh aldrigh wela gå ifrå sin
meningh.
62
1660.
Discurs med Presterskapet på Ridderhuset, då H. Landt-
marskalken repliceradhe hwad tillförende war passerat och
begärthe wetha huru the godhe herrar Biscoperne med Cleri-
ciet hadhe resolverat hos sigh om Regementhet och hwad the-
ras meningh war om thet testamenthet?
Enander: Wij wethe inthet så nogha här om judicera,
uthan see saken wara aff stor wichtighet, åhre elliest icke
kompne at gifwa någhon fullkomlig resolution, men mehra at
inhempta aff the godhe herrar en godh information.
H. Landtmarskalken: Thet kan wäl ske, at man skrider
tillsamman och discurrerar här om, så kan man bättre blifwa
informerat, och tackade the godhe herrar, som hafwa welat
komma tillstädes och med Ridderskapet cooperera till unge
Konungens och fädernesslandzens wälbeståndh, och thet medh
fruchtsam eenighet, aff gått förtroendhe.
Adelen swaradhe, att wij ähre komne uthi något disput om
testamenthet, som gifwer oss något dubium. Thet som K. M:t
sluther, att allt skal rättas effter Sweriges lagh, så ähr thet
såledhes ock ett gammalt bruk, att Riksens Råd aff uhrminnes
tidhe ähre taghne af infödde Swenske män, scilicet aff Rid-
darom och Swennom. Förstlige personer drages inthet i Rå¬
det, mindre at tagha Regementhet. Men här kommer en con-
trarietet och warder tillijka Collegii ordningh förandrat, så at
Riksens Marsk sättes öfwer RikzDrotzet. Nu wetha wi inthet
wäl huru sådane discrepantier skola remedieras. Kunde här
effter göras mehra förbytningh, hwilket inthet kunde i längden
komma oss till godha; doch Förstlige perssoner är thet mästa
at see upå, hwilke aldrigh hadhe så kommit i Rådet eller fått
then gradum, uthan the hafwa låthit sigh benöija medh andre
höghe beneficier. 3) moste wij see på wår eedh, att wi skola
hindra hwad Konungen, Rijket och Regementhet kommer till
skadha och otienst. Wij presumera fuller thet, att H. F. D. skall
wara, som han ock ähr, en from och gudfruchtigh herre, men så
ähr wår willie föranderligh och såsom en låckefågel. När wår
Herre Christus skulle frestas, thet skedde gönom ambition. Tänke
till, H. F. D. skulle hafwa hela Riksens wärn i sin disposition
och där med belänna, och sedhan något annat skadelighit här
aff hände, huru skulle thet förswaras, som i tidh kundhe reme¬
dieras. Han är aff högt hus och fattar höghe consilia, ähr wår
unge Konungz farbror, medh mehra, som wäl moste öfwerwä-
ghas, och begärthe Adelen the godhe herrars betänkiandhe.
Februari.
63
Enander: Wij hafwe låthit oss föreläsa testamenthet och
weta icke annat uthan thet wara fast och gått, och at icke
thet skall impingera in fundamentales leges, icke heller kunna
födha sådane stora pericula aff sigh; ty effter han hafwer warit
tantus Rex, hafwer ock förstått att sådant skall med Rik¬
sens] R[åd] wara communicerat. Men wij ähre inthet kompne
hijt där på, ty aldrig hadhe wij kunnat en sådan hastig ca-
sum förmodha. Sedhan hafwa wij icke heller annat sestime-
rat H. F. Durkl. än en inföddes Swensk herre i Rijket, och
då H. K. M:t bleff declarerat till Arffurste här i Rijket, skulle
ock thenne niutha(I), som Konungens broder war, besynnerligen
effter han war brukat i höghe tiänster i Drotningh Christin»
tidh, war Generalis Gubernator och sedhan Generalissimus i
feldt; wij kunna icke heller förmodha något periculum eller
kullstöta fundamentales leges Regni eller göra något prsejudi-
cium. Han är aff' samma blodh som Konungen, såthe han
medh the andre godhe herrar i Rådet och i dett rummet,
kunde han ock tänka at hålla administrationen wedh macht
effter lagh, ty han wardher sökiandes pupilli wälfärd i alla
måtto, effter tutela och administratio ähre conjunctse, och
kan ingen bättre föra tutelam, uthan then som hafwer admi¬
nistrationen. Han begärthe och ingemineradhe offta att the
godhe herrar, som hadhe bättre förstånd på regementsaker,
wille thetta så moderera, att fädernesslandet icke pericliterar.
Om något inbördes ondt skulle tillstötha, wäxer skadhen större,
än thet kan propter publicam salutem remedieras. Wij see
icke heller hwadh fahra thet wore, att medh then ene eller
andhre förwandlas rumen; deducerade widlyffteligen H. F. N:des
godha humeur, then han i långh tidh hadhe förfaritt. Wij
fruchta gönom denne moram gifwes fienderne anledhningh at
göra oss större skadhe. Ridderskapet wille icke spänna allt
på thet högste, effter Försten aldrigh prsesumeras insidiera wår
Konung eller wårt fådernesslands ruin solda, helst mädan hans
regering är limiterat och moste allt göra communicatis consi-
liis. Exempel kunna wäl finnas. Gudh gifwe oss spiritum
unitatis, och att wij komma till Regeringens stabilierandhe, eff¬
ter tijden lidher ingen moram. Thetta war Prästerskapets
betänkiandhe.
Landtmarskalken: Thet som sagt är kunna wij ock wäl
besinna, men detta, som wij hafwe att öfwerläggia, är allenast
ansedt på K. M:tz och wår unge Konungz trygg- och säkerhet.
64
1660.
Testamenthet wörda wij och hållat med edher i diupeste de¬
votion, och är ingen som där emot säger.
Adelen sadhe: Wij finna contrarium afl wår Swenske lagh,
ty then är wår regel och rättesnöre, och när wij föra Rege-
menthet och styrdzlen där effter, göra wij rätt. Kongl. M:tt
hafwer [warit] myckit swagh, när thet underskrefs. Wij see
märkelige discrepantia och kunna wäl dömma, att thet är af
swaghet och inthet fullt efftertänkiandhe. The ordhen w an lige
Regeringzform äre öfwerstrukne, och ingen wet hwadhan
thet kommer.
Enander: Wij kunna inthet stort säija där uthi eller dö¬
ma om thet skulle wara skett ex errore, men thet är långt
förr skett, at K. M:t hafwer thet betänkt, thet han will con-
testera medh eed, att han hafwer hört ther om talas aff S.
Kongl. M:tt.
Adelen sadhe: Inthet har Rådet thet förstått.
Enander: Secreteraren kan examineras ock, hwarföre then
clausulen är uthstruken; menthe ock, att dhen förra Regeringz¬
form, som war i bruk, inthet är författad i Drotning Christinae
försäkringh; icke heller ähr i Konungh Göstafs tidh här om
rört till alles stadfästelse, eij heller underskrefwen.
Doctor Sticcelius giordhe en distinction emellan the gamble
former och denne i Regeringens tidh, sadhe att the andre Re-
gementzformer förstås icke på Regeringzformen i Drotningh
Christinae tidh, thet hadhe K. M:t wäl explicerat sigh. Thet
moste wara ett annat förstånd där under.
Adelen fråghadhe om dhen macht i testamenthet?
Enander: Att denne Konungh har så stor macht som en
annan Konungh.
Adelen: Wij disputera inthet Konungens macht, uthan
see allenast hwadh rätt och lagh oss tillbinder, och om thet
skall wara högre än publicum jus. See wij till materiam te-
stamenti, så är then juris privati och icke publici. 2) see wij
på Riksens Ständers frijhet, så grundar then sigh på lagh.
Så widha en Konungh är Konung, så kommer inthet domesti-
cum eller privatum hos honom i consideration, uthan alt pu¬
blicum. 3) skulle testamentum hafwa then krafft, så skulle
thet wara lagh, och då moste hela Swerighe med Riksens Rådli
och Ständer thet consiliera, elliest är testamenthet inthet te¬
stamente. 4) hafwe wij exempel aff K. M:t sielff. Han togh
inthet dignitatem Regiam såsom en uthrikes född, där emot
Februari.
65
Hans F. N. aff ett uthrijkes Förstelight hus, uthan wår Konungh
bleff först declarerat till Arffurste, som Drotningh Christina
siälff sadhe: Thet är hedherligare att tagha en Swensk Arf-
förste än en Tysk Förste. 5) wrela wij see på thet 4 Cap. i
Kon. Balken, så skal Rijket styras med Rikzens Rådz råde
i Swerighe: Rike styra med inföddom Swenskom mannom och
eij uthlendskom. Och att eij uthföddan i Rådh taghes: Effter
8 Cap. att i Rådet skal thagas aff Riddarom och Swennom,
och eij flere. Then som så ähr, han bör ju immatriculeras
och för godh erkunnas puhlico omnium consensu. 6) hwem
seer icke at sådan Ständernes consens reqvireras. The wela
fördenskull förmodha, att Hans F. N:de icke talar på sådan
rätt, som sträfwar emot landzens rätt och lagh, thet som S.
Kongl. M:t hafwer haft anseende till. The orden Regeringz-
ordningen låthe wij wara i sitt wärdhe, huru the ähre uth-
strukne. Thy wij hålla likwäl then godh nogh, then Stän-
clerne hafwa mått wäl aff. Drotningh Christina hadhe Cronan
uthan motstånd, uthan testament. Praxis ipsa har gillat henne,
och finnes inthet, som ähr där i författat, som ähr emot lagh.
Enander: Jagh hafwer inthet tält aff migh sielff, uthan
thet är the andras ordh. Aff hwadh natur och rätt testamen¬
thet är skrifwit, kommer oss inthet wed. The discrepantier
kommer oss inthet heller wed och wij förstå oss inthet där på,
kunne icke heller fördenskull döma testamentet wara ogillt och
irritum. Hwad friheten widkommer, så hoppas wij ock att
wara ett fritt Stånd.
Adelen sadhe, att så widha äre liänderne inthet bundne,
at wij må f'å fritt thala här på; och om wij nu tijga, så skole
w ij en annan gångh tigha. Påminthe ock Presterskapet hwrad
för irringar kundhe wexa aff denne disposition. RikzAdmira-
len är låfwat att wara Feld therre: Om han skulle disguste-
ras, så kunne J godhe herrar betänkia hwad där på föllia
wålle. IlikzDrotzen, ja hela Rådet skulle dragha henderne un¬
dan. J godhe herrar måge wäl tidigt förekomma sådane far¬
ligheter, att wij icke föra oss och andre med där uthi; jäm-
wäl ock att wåj icke pålasta oss träldomen och dhen hlasme
aff posteriteten.
Enander: T) att friheten här med förfaller, kunna wij
inthet wetha. 2) ingen aff oss har hört thet afl testamenthet.
3) hwad merita, som så wTäl Riksens Drotz som Riksens Ad-
miral hafwa, thet känna wij medh tacksamhet.
66
1660.
Landtmarskalken: Thet wore gått, att J godhe herrar
wille den saken bättre öfwerwägha, ty Rådhet är med oss öf-
wereens och wij göra medh them ett, på thet ingen drögzmåhl
må ske, som oss beskadhar.
Enander: Wij hafwe warit tillsamman i går förr och eff-
ter middaghen, wela ock i dagh komma tillstädes och see til
att wij göra lrwadh som wårt Stånd tillhörer.
Landtmarskalken tackadhe them flijtelighen, och såsom the
på sin sidha gärna göra wille hwadh the wiste lända fäderness-
landet till tiänst, så hoppas Ridderskapet och Adelen i lika
måtto, att Presterskapet göra thet samma, så för sigh som in¬
talandes thet samma them androm.
Der effter kommo Bårgerskapet och sökte conferencen,
hwilket them war låfwat, men icke conjunctim med the andre
Ständer, uthan separatim, hwilket swar Luthén Bårgmästaren
i Örebro ock fick.
15 Februarij. Discurs med Bårgerskapet.
Sedhan H. Landtmarskalken hadhe påmindt aff hwad in¬
tention wij wore kompne tillhopa,
Pryssen Bårgmestaren sadhe: Wij beklaga högheligen thet
Konunglige frånfälle och weta nästan för sårgh inthet hwad
wij skole tagha oss före. The hafwa hört testamenti innehold
och wij sökia medh flijt at rama Riksens säkerhet, tacka Rid¬
derskapet, som pläga ett gått förtroende och unna oss confe-
rentzen, the låfwa at wela mötha oss igen med all reverens
och wördnat. Och aldenstundh wij äre kompne hijt at för¬
nimma the godhe herrars meningh, ty bedhie wij flitheligen
the godhe herrar wille oss sina tankar communicera till bättre
styrkia i consilieme, hwilket wij sedhan taghe ad referendum.
H. Landtmarskalken: The kunna noghsampt betrachta
the orsaker, som testamenthet gifwer oss wedh handhen, och
kunna wij fuller betyga Konungens upsåt hafwa warit gått,
men mädan i testamentet finnes något nytt, som icke qvadre-
rar uthi rätta förståndet och synes gifwa anledhning til tur-
bation, såsom om Förstens Regementhe och votis. (!) Nytt är
thet därföre, at en främmandhe Förste skal kallas till Riksens
Regeringh. 2) är aldrigh practicerat. 3) inthet skett med Stän-
dernes råd och samtycke. 4) icke är han immatriculerat, som
Adelen med mehra hadhe påmint och H. Landtmarskalken al¬
lenast infördhe såsom en materia att discurrera öfwer.
Februari.
67
Pryssen sadhe: Hwad orsak Ständerne hafwa halft gönom
trägit sammanträdande, thet är oss wäl deducerat. Ährendet
är wichtigt, ty hafwe wij warit tillstädes aff wårt medhel och
här om debatterat. Wij hafwe inthet annat måhl (sadhe han)
än thet som kan lända till alles wåres wälfärd, och ähr där
uthi med Ridderskapet och Adelen aldeles eense.
Adelen sadhe: Wij hughne oss öfwer denne edher sam-
drächtighe mening med oss. Wij hafwe 2 tingh at communi¬
cera: På then ena sidhan hafwe wij Konungens testamenthe,
[på] then andra Konungens och Riksens rätt. Konungens te¬
stamente ähr hos oss i stor wördningh, achtandes oss at wij
icke falla där ifrå. Att Hans Förstl. .N:de betros Regeringen
och Rikzmarskstiänsten, thet är emot lagh. Ty thet 8 Cap. i
Kon.B. wiser uth, att then skal taghas aff inrikes Swenske
män, Riddarom och Swenom. Nu låthe wij edher godhe her¬
rar judicera, om icke ju testamentet sträfwer emot lagh. Swen¬
ske Adelsmän finnes inthet uthom Ridderhuset. Fast H. F. N.
är född i Swerighe, så ähr han icke straxt att upsättia till
thet Ståndet, endoch man i alle andhre saker honom låther
behålla all respect, ähra och medhel såsom en Förste och Ko¬
nungens brodher. Han är ock en dygdigh och generös härre,
som allom är bekänt. Men detta kommer i consideration, att
han är menniskia, och menniskians willie är föranderligh och
så beskaffat med dhen, att han kundhe träda ifrå thet wär-
ket, som bör hållas gillt och fäst effter laghen och lagha sta¬
tuter med Riksens Rådh. ITwar wore thå wår säkerhet? Gud
förbiudhe thet lättelig ske kunde, att han komme med Konun¬
gen, som nu ung är, i competens. Twå brödher, kötzlighe,
komma splijt åstad; thetta kan ock ske, thet wij nu bära stor
fahra före, doch icke alldeles presumera, utan man måtte nu
fritt tala sin oförgripelige meningh och i gått förtroende föra
consilierne. Tänkiom till, att wij skole ock göra wår eed lik¬
mätigt, then wij hafwa sworit på lagh och wår sal. Konungh
och hans k. son. Tänkiom till hwadh thet wille föllia på, när
wij gå ifrå lagh och statuter och wela oss bindha låtha med
thet som motsträfningh gör i testamentzordhen och författnin¬
gen. Intentio testatoris när hon hålles, så dömer man om S.
K. M:t, at han hafwer hafft ett fast opsåt att förswara Rik¬
sens rätt, och ty icke sökt gönom testamenthet läggia en osä¬
kerhet i wäghen för sin k. son; han hafwer inthet kunnat än
wilia wäl, fäst [han för] hårda siukdomen och störste swagheten
68
1660.
icke så fulleligen sin rätta meningh kundhe exprimera. Om
wij toghe opp annorledhes, än thet Konungen bäfwer intention,
wore thet ett obetänkt wärk för oss, blandat med otacksamhet.
Pryssen: Wij klaga öfwer detta bedröfwelige ämpnet och
see gärna hwad consilier man skulle bruka, som wij [wörö]
bättre försäkradhe medh, men wij ähre inthet så där på kom¬
ne, utkan till att höra Ståndett, och märkie nogsampt att häl¬
are store skäl uthi denne höghwise och berömelige discurs,
thet wij högeligen beprijse och berömme.
Landtmarskalken: J godhe herrar kunna uthlåtha edher
närmare, man tror icke annat, uthan thet är af them wäl öf-
werlagt. Här kommer natura testamenti (som Adelen sadhe)
uthi consideration, som är privati juris; här är Riksens rätt
och rättighet, som har sitt fundamentum jure natura et gen-
tium, ther wed moste wij oss hålla, thet sadhe Adelen runt
uth, på thet wår unge Konungh blifwer styrkt i Regementhet
och gripen under armarne, liwilket kan ske bättre medh lagh
än med testamenthe. 2) t.estamenthet kan inthet binda oss.
Konung quå Konung gör inthet testamentet in publicis. b) then,
som på thetta sättet testamentet niuther, han niuthe thet som
en privatus, och må ingen propter testamentum göra någon ny
lagh, uthan godh willia fångnom, ty thet är emot laghen. Så¬
dant allt bör communiceras Riksens Rådh och Ständer. Wij
moste ock twert emot see på S. K. M:t, att wi hålla gärna
allt hwad wij finna i testamenthet lagh lijkmätigt, thet öfrighe
att göra, ähre Hans M:tz fulla sinne och förståndh underka-
stadh, men icke hans store swagliet och in agone. (!) Ty testa¬
menthet bör göras med fulla kraffter. The ordhen wahnli-
ghe Regeringzform ähre befall te, som säges, att insättias;
likwäl stå the i testamenthet, som bör wara reent, uthstruckne.
Denne Regeringsform kommer oss ock efftertänkeligh, at hon
är godh och hafwer wäl warit in salutem patrise effter S. Ko¬
nung Gustafs dödh practicerat. Wår frihet är oss så kär, att
wij then inthet låtha släppa oss uhr liänderne och inthet til-
låtha alf ens och annans arbitrio at kullkastas. Såsom wij
hafwe confidenter communicerat med Prästerskapet, så göra
wij thet samma hos edher, och äre wij eense så wäl hoos then
eene som andre och liafwa eenahanda discurs. Wij moste så
see på testamenthet, att ock the liöghe Embethen, them någre
frånwarandhe herrar hafwa fått, at wij them icke kullkasta.
Och kommer i consideration RikzAdmiralen, som ock hafwer
Februari.
69
giort höghe och märkelige tienster, skulle räkna sigh dett till
föracht och har nu exercitum. Komma ock andhre herrar i
consideration, såsom H. Lars Kagg, H. G. Stenbock med flere.
Hwad där wille föllia för willewalla oppå, thet kunne J godhe
herrar betrachta. Medh Drotzens och Marskens ställers föran-
dringh wore en heel betänkeligh saak och har fahra med sigh
inverterad en godh ordningh; skulle ock gifwa ett stort be-
tänkiandhe, them som sådane Embether och höghe tienster
bekläda, och gönom denne förandringh wänta en stor turba-
tion. Wij wetha wäl Her RikzDrotzens merita, at han så län-
ghe hafwer warit en Riksens herre, och 3) ähr en Riksens
Rådh och iblandh the Regeringzherrarne, som wäl hafwa tient.
Thet samma är ock spordt hos the andre godhe herrar. Låt-
om oss fördenskul hålla enighet, på thet wij sådane herrar
niuthe och icke at the söndra sigh ifrå Riksens last och tunge
börder. Riksens Rådh är inthet mot oss i detta ährendet,
uthan the hålla ett med oss och wij ett med them, så wida
allt concernerar Riksens wälfärd. Ty när wij eense ähre, så
blifwer styrtzlen säkrare, och mehna wij fuller att H. F. N:de
skall bringas till billighet och icke stå fast på the saker, som
ähre compatibel med Riksens rådh och säkerhet. The godhe
herrar afl Ridderskapet äre där uthi alldeles eense och för¬
unna H. F. N. och göra honom all then wördning och respect
där uthom med underhåldz förökning och dess Förstelige stats
conservation.
Pryssen: Bårgerskapet kunna inthet tillfyllest berömma
the höghwisa betänkiande, och såsom the hafwa detta at com-
municera medh the andre Ständerne, hadhe the fuller tänkt
conjunctis Statibus at göra, kunne ännu icke mindre än thet
samma ock här effter göra. Önskandes aff then godhe Gudh
att wij kunna träffa thet måhl, som rättast och fastast är.
Landtmarskalken tackar dhem för thet godhe betänkiande
och begärar att the uthan consideration till hwars och eens
privat interessen see mäst på hwad Konungen och Grönan blif¬
wer betiänt medh, removerandhes alle hinder och otienster,
effter hwars och ens plicht och skyllighet.
Landtmarskalken begärthe, att the godhe män wille nu
straxt gå thili Rådhet, thet the lofwadhe.
Där med thoghe the affträde och ginghe 3 aff them till
Rådhet, men Rådhet begärthe att the skulle alle komma med
ett större uthskått.
70
1660.
Landtmarskalken påminthe åter om tysthet och förmanthe
Ridderskapet, att the wille påtänkia sin eedh och icke låtha
thet ringeste märkia sigh, som gifwer anledningh till wedher-
wärtighet. Detta rådde han för the andres skull, som inthet
hadhe till äfwentyrs altidli bijwistat actionerne.
Landtmarskalken thili Rådet fordrat hadhe medh sigh nå¬
gre af uthskåtet.
Och berättadhe H. Landtmarskalken hwadh ordh man ha¬
dhe fört med Bårgerståndet, och att the bättre än Presterska-
pet sigh beqwämade. Desse ginge till Rådet:
Grefwe Nils Brahe, Jacob Törnesköld,
H. Christer Horn, Gustaff Duwall.
H. Göstaff Ribbingh,
H. Landtmarskalken kom igen med uthskåtet frå Riksens
Råd; refereradhe, att the godhe herrar aff Riksens Råd ha¬
dhe berömt Ridderskapet, att the hadhe taghit godhe consilier
och att the hadhe giort sin flijt med thet höghe och impor-
tante wärk.
15 Februari j. Där effter wore Allmoghen boos Rådet,
och sedlian the thar ifrå wore gångne, sändhe Rådet till Rid¬
derskapet igen och låthe them förnimma hwad Bönderne ha¬
dhe swarat.
Uthskåtet ’) wore desse:
Grefwe Nils Brahe, Jacob Törnesköld,
H. Christer Horn, Gustaff Dufwall.
H. Gustaff Ribbingh,
Man förmärker aff Riksens Råd att Bönderne hadhe wa¬
rit hos the godhe herrar och tordt sälsamme discurser. The
hafwa difficulterat sigh myckit och wela hålla sigh wed testa¬
mentet och ingalunda gå där ifrå. Thet hafwa the ropat med
högh röst, nempt så mycket mehra: Ifwar skole wij få en
Kungh, om denne faller aff, effter wij bäfwe ingen
Arffurste? Nu kunna wij wäl tänkia hwadh irringer tiletta
gifwer och medh hwad impression thetta sker i Rådett, att
Bönderne skole så alarme[ra] och opponera sigh, och hwadh
the sökia under the ordhen: Hwar the skola få Kung? Och
förmanthe Rådet, att wij skulle gå caute, för all befahrande
olyckor och fördärf!' oss fiiteligen föresee. Högsta fundamentet
till wår wälfärd ähr eenighet, hwilket Landtmarskalken effter
') Utan tvifvel genom misstag här anfördt. Se föregående protokoll.
Februari.
71
Riksens Råds troghne inrådandhe widlyfftigt nogh deducerat
bäfwer. Ty bäfwer ock Rådhet ställt till Ridderskapet hwadh
the wille göra och hwad råd man skulle tillgripa, så att wij
icke oförmodheligen råka i fahra, effter som detta seer hijstertt
nogh uth. Här aff upwächtes en stor alteration i Ridderhuset
och folie discurser pro et contra. Här war då rådligit, när
wij considerera then fahrlighet aff krigen, som wij nu stå uthi,
och låtha wår dessein tryckias.
Aff Bårgerskapet ankommande tacka tienstligest för sene¬
ste communication, begära dilation till mårgon, om allenast
the godhe herrar behagade alle 4 Ständers uthskått thåla för
the wichtigheter där på föllia; frågade om man icke skulle
förwetha sigh om rummet.
Landtmarskalken gaf till swar, att wij låtha conferentzen
heroo till mårgons, skole få ju förr ju heller wetha om rummet.
Twenne aff Presterskapet kommo straxt, sedhan Adelen
war bårtkommen, och fordra conjunctionen aff alle Stånden.
Thet förwäghras them inthet.
16 Februarij. Twenne aff Presterskapet, uthsände till
Ridderhuset, sadhe sigh wela med Ständernes uthskått tillsam¬
man träda och komma på Ridderhuset. The begärthe rum och
ställe, där the kunde komma tillhopa.
Uthskått till Rådet affsändes, att förnimma hwad theras
sentiment wore om loco et tempore convenientise, såsom wore:
H. Christer Horn, H. Gostaf!’ Ribbingh,
Ii. Knut Kurk, H. Christopher Gyllengrip.
Uthskåttet tillhakakommande sadhe at the godhe herrars
mehningh war, att the wäl måtte få conferentz conjunctim.
Och effter thet war inthet så stort rum på Ridderhuset, ty
kunde man conferera medh them i kyrkian, men thar wed
hålla sigh H. RikzDrotzen med Rådet, att the aldrigh
skulle träda ifrå förre meningh eller conscendera i
the andre Ständers contrarie opinion.
Där effter giordhe Secret. Behm' sin eedh, effter man så
myckit bättre och förtroligare kunde hafwa att förtroo honom
i hemlighe conferentier.
Adelen holt före, att wij fuller stå fast på wår meningh,
men om thet pro tempore skulle icke förmedlas gönom något
expedient, till at gå cautius, thet tycktes wara mödhan och
tidhen wärdt; och wäl kunna pro tempore tolereras.
72
1660.
Sedhan wart discurrerat hwadh wij widare skulle göra oss
emellan och med Ständerne. Och holtz gått, at man i kyr-
kian inthet myckit uthelåthe sigh, drifwa på thet högsta om
fredzens och enighets band, som war en root thili fäderness-
landzens wälfärd och säkerhet, och att man skulle remonstrera
them alle fahrlighe händelser, såsom ock F. D. remonstreras
thet samma, icke annorledhes förseendes oss till honom, uthan
han skulle allt sådant sigh tillämpa, allenast at han icke mär¬
ker thet aff oss, såsom wij hadhe excluderat honom uhr Re¬
geringen eller så sluthit. Där emot swaradhes, att wi kunna
thet med skäl göra, och beröma S. K. M:t, som hafwer ihug-
kommit H. F. Nide med höghe Embethen, där med han haf¬
wer giort sigh meriterat. 2) att H. F. N. icke kan komma
högre där medh, än S. Konungen giordhe. Hans K. M:tt lät
sigh nöija med Öland. Där till war han en Arffurste i Sweri-
ghe och wille ultro inthet bekymra sigh eller hafwa then rin-
geste tanka om Regeringen eller Rådet i sådane fall, uthan
som han sielff wore båthe döf och blind, men Hans S. K,
M:tt sielfwer sadhe(!).
Här infaller en särdeles discurs, hållen medh K. M:tt
Drotningen ’).
Den 16 Februarij. Protocoll öfwer den act,
som passeradhe i Tyske kyrkian i Götheborg!» i alle
samptlige Ständers uthskått.
Sedhan som Biscopen i Linköpingh M. Enander hadhe be¬
gynt psalmen: O Herre Gudh aff himmelrijk, och then war
uthsungen och allo folie på knä at bedia Gud om then Helge
Andes nådh och wälsignelsse, så föreställte H. Landtmarskal-
ken på Ridderskapets och Adelens wägnar them andre Stån¬
den ett märkelighit taal; betackandes Ständernes uthskått, som
hafwa öfwerwäghit till then store ångst och tahra och fahrlig-
het, som wi alle hafwa råkat uthi förmedhelst K. M:ttz wår
allemådigste och fromme Konungz dödelige och hastige från¬
fälle, och låthit sigh så högt gå thili sinnes, såsom ock thet
aff högste nödhen war komma tillstädes på detta rum uthi ett
gudelighit upsåt, icke allenast thili at beklagha thetta skade-
lighe fället, men mehra at gönom Gudz åkallan och i betrach-
’) Här följer en större lucka i texten.
F ebruäri.
73
tan thili Sweriges Rikes, wårt käre fädernesslandz wälfårdh,
låtha finna sigh tillstädes. Wij önske att alla wära tankar och
deliberationer måghe ske till Gudz nampns ähra och att wij
nu i begynnelssen straxt finna oss till een- och samdrächtig-
het benägne. H. Landtmarskalken påminthe och admoneradhe
flitigt till ett inbördes gått förtroende, effter som man icke
heller annat wil förmodha, uthan Ständerne thet hafwa, såsom
aff consultationerne wij hafwe förmärkt, och refereradhe han
sigh på föregångne communicationer, att wij inthet annat söka
på K. M:tz dödhe mull, än conservera then respect oss bör till
wår S. Konungh, H. M:t Drotningen sampt wår unge Konungz
och fädernesslandzens respect, hedher, troskyllighet och hwars
och eens rättfångne frihet och libertet. Och emädlian wij in¬
thet annat kunna tänkia, uthan at sådant som förr så wäl hos
Rådet som ock på Ridderhuset är påmint, hwadh oss står till
göra, är tillbörlighen debatterat aff Ständernes uthskått, ty
wille the godhe herrar therns meningh uptäckia.
Bispen Enander swaradhe så här till:
Wij hafwe, Gud bättre, fått en luctuatam materiam (som
hans formalia wore), dess lika wij näpligen någon tidh fått
hafwe och äre myckit bekymrade hwad råd wi skole tilgripa.
Wij tacke likwäl på thet flitigste the godhe herrar aff Ridder-
skapet och Adelen för theras troghne och wälmeente commu-
nication, synnerlighen om denne Riksens Regering, huru och
på hwadh sätt then skal administreras, effter wij föga förstånd
hafwe där på. Men wij känna then swårhet och kunna lätte-
ligh tänkia, att här moste remedier till, men thet wetha wij
inthet. Hwad testamentet anlangar, kundhe thet tydes uth som
wi inthet annat kunna tänkia, än att Kungen hafwer meent
myckit wäl, och effter thet inthet annat kunde uptagas aff oss,
uthan som wij således meent hafwa, och finna H. K. M:t, sa¬
lig i åminnelsse, hafwer welat fatta, men aff sådane instantier
hafwe wi aldrig kunnat tänkia; så kunnen J godhe herrar wäl
considerera med hwadh råd wij skole kunna på en eller an¬
nan sidha fatta wärket. Nu till at skiutha opp denne saak
hålla wij icke orådsamt, emedhan wij ähre fåå, 2) ähr ock
dödhen så hastigt oss påkommen, 3) ähre ock andre månge
bärtha, dess interesse bör observeras. Testamenthet är wich-
tigt och swårt, kan wäl hwila och suspenderas och tagher in¬
gen saknadt där öfwer, när thet blifwer i sin tidh, när Kong¬
lige begraffningen sker, thå alle wedherbörande komma tillstå-
74
1660.
cles; då kan man wäl considerera allt hwad som testamentet
thillhörer ock then unge Konungens hedher, respect, wyrd-
ningk, och Riksens hedher och säkerhet och hwars och ens
consens och frihet fordrar. Ilan togh fuller en comparation
alf en testatoris seneste willie, som allt will kafwa oturberat
emot cokseredes. Doch thet har annan consideration in re pu¬
blica; per analogiam likwäl hijt föras. Doch wij ställe testa¬
mentet affsides och hållat gått at stå må in suspenso, docli
likwäl något statueras om ett InterimsRegementhe. Wij skiu-
the detta under the godhe herrar aff Rådet sampt Ridderska-
pet och Adelens godhe betänkiandhe, hemställandhes på thet
troligste detta höghwichtige ärendet i dheras öfwerwägandhe,
elfter som hoppas Drotningen lända till gått [behagh] och
wår unge Konungz godhe uptuchtelsse och Riksens wälfärd.
Pryssen, Bårgmästarens taal:
Aff wårt Stånd kunna wij inthet annat säija, uthan wij
wetha icke nogsampt beskrifwa, uthsäija och affmåhla then
höghe gunst i sådant högst angelägit wärk, therns godhe her¬
rars aff Ridderhuset communication, som hafwa informerat oss
trolighen och af grunden, wetha aldrig nogsampt thet beröma
och efftersäija. Ty the godhe herrar hafwa så uprichtigt i går
wecl cenferencen uthlåthit sigh och informerat oss om Riksens
rätt och libertet, ty wela wij gärna cooperera till Riksens all-
menne bästa och icke tänkia annat än at hafwa then scopum
och intention. Wij see fuller att detta är ett swårt wärk med
thet Konglige testamentet, ty saken är ny och myckit swår at
tala på nu strax, är som then säd, som uthkastas i marken,
och har inthet fått sin moghenhet, mindre fruckt at förwän-
tha; hwarföre mädan detta är swårt wärk, att thet måtte med
eenhällighet och eenigket begynnas och lycktas. Wij kafwe
fuller taalt med Rådet, att wij åhre ganska fåå, och the som
restera och äre frånwarandhes, som detta fahrlige fallett med
oss icke hafwa tänkt en gångh, mindre någon sådan fullmacht
at giffwa oss till stadig resolution, så kunna wij nogsampt ex-
cuseras.
Bönderne kölle ock wed generales terminos och wänthade
på hwadk the andkre wille säija.
Per Eriksson, Böndernes Thaleman, beklaghadhe Konun¬
gens dödelige frånfälle, excuseradhe sigh att the ähre öfwer
sådant widare betänkiandhe allt för fåå, och effter tiletta är
så nylighen skedt, kunna the icke mindre göra, än lijta thili
Februari.
75
Rikzens Råd och Ständerna, och öfwer theras betänkiandhe
äre wij ock eense. Aff thesse orsaker hålla Bönderne ock gått,
at thet blifwer upsatt thili flere komma thil samman, och kräf-
wer sådant högt wärk tillbörligit rådherum. Där på gick theras
taal uth, att till Konungzlige begrafningen thet upskiuthes.
Thet wij hafwe låfwat till krigzwäsendet, thet skolom wij hålla.
Landtmarskalken: Wij tacka edher alle för thet godhe
förtroendhe och hålla myckit gått at wij particularius oss uth-
låtha. J godhe herrar hafwe wäl förstått hwadh Rådets och
wår meningh kan wara. Om något annat expedient wela the
sigh förklara, ty tidhen lijder inthet långe moras. Remonstre-
radhe ock widlyffteligen hwadh fakra wij stodhe af fiendherne,
som achta och lura effter wårt fördärff, synnerligen nu, sedhan
the höra om K. M:tz dödelighe frånfälle.
Där med skildes uthskåten åt på hwar sitt rum i kyrkian.
Och befann sigh H. Landtmarskalken hos hwart uthskåthet,
medh godhe discurser till samman knippat eenighet(!), alt med
the formulär och ordesätt, som förr wore moveradhe.
Där medh kom thet så widt, att alle föreenthe sigh med
testamentet at upskuthas och icke låtha thet hafwa sin krafft,
förr än man widare finge deliberera här öfwer, synnerligen
wed K. M:tz begrafningk, thå ock Herredager pläghe blifwa,
som wed flere aff Ständernes närwarelsse kundhe effter land-
zens sedhwana och rätt tagha saken i moghnare betänkiandhe.
Drotningen kundhe blifwa wed Regementet med Riksens Rådh,
non vi et vigore testamenti, sed legum et statutorum Regni
ad interim; och Försten besörias med ett Förstligitt underliold
och disponeras till godh humeur.
Och effter Riksens Rådh hafwa altidh så trolighen com-
municerat med Riksens Ständher, ty wart betänkt, att the sine
meninghar wille them förstå låtha, hwilket ock skedde.
Protocoll öfwer den handel och discurs, som
hållen är i Rådet anno 1660 den 16 Februarij,
då Riksens Stenders uthskått wore tillstädes koos
Riksens Rådh, hwilket Riksens Råd befallte Secret.
Behmer och Kempensköld protocollera.
Her RikzDrotzens Excellens: Wij förnimme, at thet ena
Ståndet som thet andra ähre färdighe nu att säija sitt betan-
76
1660.
kiandhe till en swår saakz ändskap och till Kongl. M:tz wi¬
dare communication. Ty begäres nu att the godhe herrar
wille uthlåtha sin meningh.
H. Landtmarskalken: Ridderskapet, besinnandes detta
drögzmåhlet wara för denne tidh myckit skadheligit, sadhe
sigh hafwa warit medh the andhre Ständers uthskått tillstä¬
des i Tyske kyrkian, där att förnimma på ett beqwämare rum
en förklaringh öfwer Regementhet, och hafwa uthskåtet så
widha uthlåthit sigh, att the låtha testamenthet hwijla till
Kongl. M:tz begrafningh och att Regementhet interimswijs ad¬
ministreras aff H. K. M:t Enkedrotningen och samptlighe Se¬
naten. Ridderskapet hålla thet för ett expedient, approportio-
nerat tijderne, och fördenskull descenderat i the andres uth-
skåttz betänkiande. Och effter the andre godhe herrar, som
bärtha ähre, högeligen desidereras, då kan här om stadigare
och bättre göras wed K. M:tz begrafningh. Ähr ock blifwit
omtalt att testamenthet i medier tidh blifwer in totum suspen-
sum, och att H. K. M:t Drotningen med Rådet sitter wed Re¬
gementhet non vi testamenti, uthan för then respect, som wij
bäre till [H.] K. M:t. Ridderskapet och Adelen kunna wäl
tänkia att denna Regementzbördan skall wara Riksens Råd
swår nogh och fast beswärligh, men bedhia ödmiukeligest att
the godhe herrar inthet wela tröttas wedh denne höghe ad¬
ministrationen.
Enander Episcopus: När wij oss till hiärtat föra thet
stora arbethe E[dre] E[xcellentier] dragha till Riksens bästa,
som hafwa låthit sigh anlägit [wara] tagha fädernesslandzenz
lägenhet i acht, och att wij skole oss här om betänkia, som
länder till Riksens trygghet, så tacka wij på thet ödmiuke-
ste och önske att alle wäre consilier concurrera till [wår]
unge Konungz säkerhet. Wij hafwa thett allt taghit i betän¬
kiande. Siälffwe ärendet är swårt uthi sigh sielff. 2) wij
hafwe inga fullmachter aff the andhre hemawarandhe öfwer
sådane wichtigheter, som med sådan hast oss öfwerijlat hafwa.
3) ähre wij altså fåå. 4) hafwe wij icke heller allt så kun¬
nat begrijpa eller saken förstått. 5) inthet annat kunnat tän¬
kia, uthan allt wara gått och wäl funderat till fädemessland-
zens bästa. Betrachta likwäl saksens store wichtighet, och eff¬
ter Riksens wälfärd är högsta lagh, ty hafwe wij confererat
emellan oss och sädan Stånden emellan, att wij sättia testa¬
menthet affsidhes, och detta denne gång hwarken gilla eller
Februari.
77
ogilla, uthan låthe thet stå till bättre lägenhet och bättre öff-
werwägande. Sedhan finne wij thet förslagh, att H. K. M:t
Drotningen måtte nu medh Sweriges Rikes Rådhz rådhe taghe
Regeringen till sigh och sakerne disponera och förestå medh
Riksens Rådh och att Drotningen tillika med Rådet skrifwer
under liwad som sluthit wardher non vi testamenti sed suffra-
giorum et votorum. Begära att theras Excellentzier, så nu
som förr, försårgh hafwe om Riksens wälfärd. Önska sidst
theras Excellentzier aff Gudh Alzmechtig lycko och wälsigh-
nelsse. Begärthe ock att thetta InterimsRegementhet ställes
med brefwens underskrift under Kongl. M:tz nampn och des
höghe wärdhe betrachtas. Kunde hända att H. F. N:de skulle
hålla sälsampt at testamenthet icke skall gälla, som i hast
fattat är, sådant måtte H. F. D. blifwa wäl uttydt och förkla¬
rat, huru widha thet nu kan sättias i wärket.
Bårgmästaren Pryss: På Sweriges Rikes städers wäghnar
berömer han theras Excellentier för then stora åhåga, som
the godhe herrar dragha till Riksens wälfärd. The ähre i
Herrans nampn stadnade i den resolution, medhan falman afl’
krigzlågen swäfwar öfwer wäre hofwdher och oss drögzmåhlet
skadelighit ähr, att wij låtha testamenthet hållas in suspenso,
lika som thet inthet wore oss wijst, in thili K. M:tz jordefärd.
Och att then unge Konungen wäl upfostras. Och att Drotnin¬
gen med Riksens Rådh samptliglien regera och underskrifva,
och detta icke vi testamenti, uthan suffragiorum. Wij försee
oss thili theras Excellentzier wår mening wäl uptagha, för¬
hoppandes medhel till unge Konungens må erhållas uthi sitt
tillbörlighe wörde(I).
Per Eriksson, Böndemes Thaleman: Effter Gud har kal¬
lat wår nådigste Konungli begäre the, att dhe godhe herrar
inthet wela tröttas wedh Regementzbördan. Testamenthet an-
langande, effter wij ähre fåå tillstädes, såsom ähre the godhe
herrar, som Grefwe Magnus, Gud gifwe honom må wäl(!).
När flere sådane herrar komma tillstädz, så bedhiom wij at
detta då betrachtas, bedhia ännu att the godhe herrar inthet
tröttas under denna bördan. Wij willia fattige män under-
stödia hwad wij förmå, wij kunna inthet så uthtala som wi
skulle, effter wij ähre olärdt fålk, men bedhia om gunst och
nådhe, at thet blifwer wäl uptaghit. I slutet sadhe the, att
Drotningen förer Regementhet medh Riksens Råds rådhe.
H. RikzDrotzen swaradhe, och tackar samptlige the godhe
78
1660.
herrar, som bäfwe sedt på fädernesslandzens wälfärdh och slu-
thit sine rådh tillsamman under een meningh och sådant wele
oss här uppenbara. Hadhe gärna önskatt, at testamenthet
måtte wara wed dhen beskaffenhet, att thet hadhe kommit
öfwereens med Riksens stadgar och wår eed. Thet skal H.
K. M:t Enkedrotningen inthet säija emot, när hon förstår
rätt grundhen och Rikzens Rådh komma tillhopa hoos henne,
uthan snarare låtha sigh thet behagha. RikzDrotzen exagge-
rerade tiletta widlyffteligen och förtalde att näppligken tredie-
delen aff Rådhet war nu tillstädes. Största bördan henger på
dheras skuldrar. Mäste hopen af Adelen är ock nu engagerat
i andre Cronans ährender och negocier. Bisper, Prester, Bår-
gerskapet och Bondeståndet hafwa ock sine hinder och ähre
ganska fåå, hafwe icke heller sådane fullmachter. Hålla för¬
denskull säkrast, när wij läggia fundamenthet på Gudz wäl-
sighnelsse, hålla enighet, gåt förtroende, kärlek, som bringar
Herrens wälsighnelsse; håppas att thet som såledhes wäl är
begynt och i Herrens hus med psalmer och böner, att wij alle
beswären skola öfwerwinna och må wäl där aff. Thet kan
wara bäst, at man ock, som J säijen, låther testamenthet
liwijla thili thes wij kunna framdeles komma ihop och sam-
sättia oss om warachtigh Regering till hela Riksens bästa;
och att Drotningen praesiderar i Rådet non valore et vi testa¬
mente och att Rådet skrifwer under brefwen jempte Drotnin¬
gen. Jagh tror, at thet skal wara alles edher meningh, sadhe
RikzDrotzen.
Uthskåttet sadhe: Ja, så hafwe wij talts wedh.
RikzDrotzen: Wij låtha oss gärna anlägit wara conser-
vera K. M:tt wår unge Konungh wedh sin Konungzlige rätt,
wele ock dragha omsårgh om hans uptuchtelsse medh praecep-
tor och att Drotningen är och blifwer så tutrix som admini-
stratrix. Att Rikzens Rådh begäras inthet wara trötta un¬
der Regementzbördan, thet wela wij göra, och förmodha där
hoos, att the godhe herrar sigh försäkra om then kärlek, wij
bära till Riksens och alles wårås bästa, at wij icke dragha oss
unnan, fast någre afl Rikzens Rådh finnas åldrighe, togh
exempel aff sigh sielff, at han är kommen till högh ålder och
hafwer langhe sigh bruka låthit i militiae som fredlighe tider,
att han hadhe heller orsak att sökia roo, thet skulle wara
lians högste åtrå och thet störste beneficium, som the godhe
herrar wille honom unna och bewijsa. Likwäl äre wij (sadhe
Februari.
79
han) öfwerbödige, then ena så wäl som then andhra, effter
plicht och förståndh, ålder, så myckit som mögeligit är och
blifwa kan oachtandes ålder och swagheter, at göra hwadh
som aff oss begäres och fordrat wardher, inthet annat sökian-
des än Gudhz ähra, Konungens wälfärd och befordran samt
Rikzens och alles wårås säkerhet och frihet. Wij wela med
all macht hielpa Hennes M:t Drotningen, där till wij önske aff
Gudh, at han gifwer oss styrkio, nådh och krafft. Wij hålle
gott och skäligt, att någre aff Rådet, Adeln, Presterskapet och
Bårgerskapet komma nu straxt thili Drotningen, att informera
Hennes M:t, att hon må wetha alles wår intention och upsåt,
dhär wij låfwe H. K. M:t Drotningen all then ähra och respect
som en Drotning tillhörer. När thet skett är, hoppas wij wist
att Drotningen tagher thet wäl opp och gifwer applausum.
Hans F. N:de Hertig Adolph äre wij ock i then godha tillför-
sicht, at han inthet låther sigh turbera där aff, när han seer
Ständerne stå fast wed fattadhe consilier och inthet annat står
oss till göra. Detta allt kan tillbörligen författas i en skrifft
thili mehra säkerhet, kan ock wäl komma in i Rikzdagsbeslu-
thet. Slöt så med ett voto, att Gudh wille allt thetta drifwa
och här uthi hafwa sin guddomlige cooperation och medwär-
kan. Sidst begärthe uthskått göras till Drotningen, hwilket
ock skedde:
Grefwe Nils, Id. Gustaff Ribbingh, Rolamb.
17 Eebruarij. Landtmarskalken påminthe, att the som
K. M:t hafwer benådat med Adelskapet, om icke dhe skulle
framkomma, dhär med at förstärkia processerne.
Swaradhes, att the göra K. M:t nöije och känna thet gått,
wäl wethandhes at han ingen annan adlade, uthan then, som
Hans K. M:t hadhe godhe considerationer om, doch moste the
ställa sigh in sielfwe med sine breff.
H. Landtmarskalken påminthe ock att uthskåthet går opp
och condolerar H. K. M:t sampt Forstén och Förstinnan. Thetta
skedde ock gönom åtskillighe perssoner.
Samma dagh') medlian ofwantalde saker slöthes hoos
Rådet och begärthes att hela Ridderskapet och Adelen skulle
wara tillstädz och förnimma samma afftal, ledh thet in på
qwellen, thå the alle klockan 4 wore försambladhe, thå kom
H. Landtmarskalken till them med uthskåtet och förtälde för
’) Jfr föregående protokoll.
80
16G0.
them hwadh som handt war, huru the wichtige och swåre äh-
render wore så wäl i kyrkian daghen tillförendhe öfwerwägh-
ne, och hwadh Rådett hadhe där till swarat, tackadhe Gudh,
att thet wore nu debatterat och kommit under ett fördragli
om Regementhzstyrdzlen; sadlie att när instrumentet blefwe
nu fattadt, som befallt är Secret. Behmer at skrifwas, skulle
man snart komma till underskrifningen, helst mädhan H. K.
M:t ock thet samma behaghar och hafwer inthet säija där
emot, uthan, som man hörer, will thet ock sielff underskrifwa.
Sedhan moste thet Konglige lijket ock nedsättias i kistan i
affton, the wille fördenskull hålla waakning där öfwer, som
brukligit plägar wara. Förmanthes trolighen, att hwadh wij
nu så hafwa warit föreenthe om, the wela thet uthtyda så
som wore thet alles wårås wälfärd, och the som frånwarandhe
äre och hända kan draghit sky en part alf owetenhet och nå¬
gon fahra för en och annan orsak, wille nu besinna hwadh
the see till alles säkerhet och publicam salutem wara syfftat
och wäl meent och icke gå in partes, så frampt the wela räk¬
nas undher ährlige patrioter och Adelsmän.
Ridderskapet och Adelen töfwade länghe effter instrumen¬
thet, i meningh at få thet underskrifwa, begärthe ock thet till
sigh att först upläsas. När thet war så skrifwit uthkastswijs
och uplästes, war något som här öfwer påmintlies. Boch effter
här öfwer behöfdes godh information om tysthet, att inthet
något uthspargerades, som kundhe göra thetta hälsosamme wär-
ket studzandhe, ty rådde H. Landtinarskalken med flitigh för-
maningh och månge ord, att the skulle achta sigh för sådant
och blifwa tillstädes, instrumentet at underskrifwa, och den
som hadhe lust att wara bärtha, han ware bärtha allt för ett.
Thär medh skreffs instrumentet under, thet H. K. M:t
Drotningen hadhe först underskrifwit och Riksens Rådh.
Och drögdes med underskrifwandhet till klåckan Ellofwe
om natten, thå Secret. Behm togh thet emoth och bar thet
till Presterskapet. (Se Bil. I.)
18 Februarij beställtes om wakenätterne, som hos foga-
dhe längd uthwiser. (Jfr sista Bil.)
19 Februarij. Thet samma.
Den 20 Februarij. Effter wår Landtmarskalk wälborne
H. Gustaff Tosse war uphögd till RikzRådz höghe tienst, ty
Februari.
81
wart alf K. M:tt och Rådet then wälborne herre, H. Pedher
Sparre, förordnat at wara Landtmarskalk, och fördy hadhe eff¬
ter middaghen H. Gustaff Posse en oration till Ridderskapet
och Adelen:
Wälborne, wälbördige godhe herrar. J godhe herrar warde
wäl wethandes Edher påminna hwadh ifrå then dagh är be¬
gynt och där medh in till K. M:tz, salig i åminnelsses, dödh
är passerat med deliberationer uthi wichtige ärender och huru
som [jag] är förordnat alf S. K. M:t till Landtmarskalk; be¬
tygar uthi then mig tillbetrodde tienst migh inthet annat haf¬
wa sökt, än K. M:tz och the godhe herrars tienst. Thet jag
ock förhoppas, att J godhe herrar hafwa thet nogsampt för¬
stått. Hwarföre sädan jagh nu ähr transfererad till annan
tienst, dy moste jagh denne Landtmarskalkzchargen resignera.
Bedher fördenskull at hwad som alf min ringhet ähr giort, J
wille thet wäl uptagha, och om någre fehl finnas, som jagh
icke allt så hafwer kunnat penetrera, då såsom medcolleger
och medbrödher till thet bästa explicera. Och såsom then
wälborne herre, Her Pär Sparre Pärsson, nu här närwarandhes,
tagher samma min tienst emot effter K. M:tz och Riksens Rådz
ordre, ty hoppas jagh att Edher denne disposition wäl beha¬
ghar. Recommenderar migh uthi Edher godhe herrars wän-
skap till all then tienst och respect, som jagh kan wara obli¬
gerad thili och städze mig ombellijthar hwariom och enom at
bewijsa.
Här på swarar wälborne herre, Her Pedher Sparre Pers¬
son, med fölliandhe oration:
Edle och wälborne, wälbördighe godhe herrar. J godhe
herrar förnimme alf wälborne H. Göstaff Posse then disposi¬
tion och förbythelsse i Landtmarskalkztiensten, som ähr kom¬
men aff Kongl. M:tt och Rådet: Altså hafwer jagh then Ren¬
sten emottaghit, thet jag tror behagar Ridderskapet och Adelen.
Och såsom jagh förplichtad är göra hwad som jag [kan] we-
tha lända till K. M:tz och Cronans tienst, hedher och respect,
så gör jagh migh thet hopp, att J godhe herrar thet samma
sökia, såsom jagh dessföruthan förhoppas att the godhe herrar
medh inbördes consilier hwar annan mötha. Låfwar sigh at
wela hwar och en tiäna och försäkra med störste sinceritet
med them umgås i confidence och inbördes förtroende, och
som jagh will och kan för K. M:t och Rådet till swars wara.
Alle ginge till och congratuleradhe wälborne herre, H. Gu-
6
82
1660.
staff Posse för undfångne höghe charge, med tacksamhet för
godhe deductioner uthi widlyfftighe och swåra sakers förrätt¬
ninger i detta höghe Landtmarskalks ährendett.
The önskadhe ock walborne H. Per Sparre mycken lycka
till antaghne chargen.
23 Februarij. Herr Landtmarskalken proponeradhe om
orsakerne hwadh Ridderskapet och Adelen för denne gångh
kundhe communiceras medh:
1. Påminnandes och recapitulerandes in genere, at hwadh
som för detta hadhe warit handlat, har mestedels nu sin effect,
hwarföre såsom K. M:t hadhe någre benådat med adeligh sköld
och hielm, ty wore the ock nu för handhen och hadhe sigh
till den ände inställt, them man wille intagha.
Där på kom Secreterarens Skunkens breff i consideration,
att han skulle säija huru han war kommen till at thagha the
godhe herrars Bönders wapn och fahner, som effter flitigh ran-
sakan kundhe sees effter här i Swenske kyrkian, och wore nå¬
gre uthskickadhe, som där effter see skulle. The kommo igen
och sadhe så sant, att halfwe wxapn med sine färgor aff död¬
kistan synthes och att Skunken hadhe halfwa delen, som sagt
är, i sitt wapn infördt.
Skunken inkallad[es] och sadhe, att hans förfädher i Nor-
ghe boendes kallas Skunker, thet han med hundradhe män
kunde betyga, och kalla sigh än Skunker i denne dagh. Och
i Jämpteland har han sin gård, Hoff b:t. Slächten är kom¬
mit till achters, och ähre the Skunker aff hans möderne; ex-
cuseradhe sigh, att han inthet bäfwer wethat här aff och inthet
trodde någhrom detta lända till prsejuditz. Sadhe ock at samma
affrijtningh fanns bådhe på lijkstenar och andhre stenar.
H. Landtmarskalken: Man kan wäl tagha inn edber, al¬
lenast J förandra något i wapnet, att icke andhres nampn och
wapner prsejudiceras, och thet effter Ridderhusordningen.
Wart så omsidher afthalt, att benute Secret. Skunk låf-
wadhe sigh wela något där uthi förandra, illseso diplomate,
såsom war at han skulle twärt öfwer stöfelen dragha ett streck
eller röd biälke.
2. Taltes om någhre, som skulle lefwerera i förra Mo¬
thén sine sköldebref!, hwilket inthet skett war, och effter the
inthet hafwa hållit detta och nu först komma och sig pre¬
sentera, tyckte Ridderskapet thet inthet wara rätt, uthan skulle
Februari.
83
stå sorn the prsesenteradhe sigh, medh mindre the icke hadhe
deste större och wichtighe skäl och excuser. Men hwadh wed-
kom Palmstruck, ehuru wäl hans breff war dat. 1651, så kun¬
dhe han inthet pretendera på thet datum att stå, uthan blif-
wer nu här then första iblandh desse, som nu intages tillijka
med honom.
3. Påminthe att såsom Ridderskapet och Adelen hadhe
lagt någre beswär in, them the fördra swar på, så mädhan
desse beswrär äre wichtige, ty tyckes wara aff nödhen att nå¬
ghre gå till Drotningen och Rådhet och göra påminnelse här
öfwer. Thet sadhe the wara ett gott monitum, ty wore straxt
förordnadhe:
H. Ernest Creutz, H. Gustafi' Ribbingh, Jacob Törnesköld,
som skulle gå åstadh, hwilket ock skedde, och fölgde H. Gu¬
staff Sparre Larsson medh.
4. Ii. Lagerfellt påminthe om Ridderhusräkningerne, där
till ett särdeles uthskått tillsattes, som här öfwer sittia skulle:
H. Ulff Bondhe, H. Jesper Krusbiörn,
H. Göstaff Persson, Erik Johansson Klöfwersköld.
5. Taltes någott att man skulle annoterat om skälen till
K[onungens] testamentes förandringh, men så sadhe somhlighe
thet föllia acterne och protocollet, och för särdeles orsaker
icke behöfwa nu röra där om mehr. En part sadhe bättre
wara at thet aldrigh hadhe warit protocollerat.
6. Och sidst sadhe Hans Ex:s H. Landtmarskalken att
han förmärkt hadhe någre wara aff este uthan loff och minne;
thetta moste man inqvirera öfwer. Admoneradhe them flithe-
ligen att wara tillstädes till processens hedher och såsom thet
wed hylldninghen fordras, att man med hedher tagher ett be-
hörlighit affskedh.
7. Infordradhes the godhe herrar, som skulle intaghas,
doch först skrefwe hwar och een in i Ridderhusboken thet han
till Ridderhuset förärt hafwer.
Desse toghes inn aff H. Landtmarskalken H. Per Sparre
Pärsson:
1651, 18 Junij Hans Palmstruck.
1660, 3 Jan Gerhard LeijonCrans (Längerken).
1660, 10 Jan Joel Örnestedt.
1660, 12 Jan Nicolaus Skunk.
1660, 14 Jan Jonas Klingstedt.
1660, 6 Febr Jonas Österlingh.
84
1660.
H. Landtmarskalken låt föreskrefne immatriculeras [och
höll derwid följande oration]:
Kongl. M:tt bäfwer ibland höghberömlighe actioner be-
wijst huru högt han war adfectionerat thili alle Ståndh in ge-
nere, men i synnerhet till Ridderståndet, att wij hafwe orsak
att högt berömma H. K. M:tz mildhet och nu så myckitt mehr
degratera(l) och beklagha wår store olycka. K. M:tt hafwer ock
högst betrachtat theras meriter och adlat them, som wäl ha-
dhe sigh comporterat, har beneficerat med adelig dignitet och
titel iblandh Ridderståndet, såsom nu skett edher godhe herrar.
Och jagh på Ridderskapets och Adelens wägnar thagher edber
in här på Ridderhuset under wår societet, förtroendes oss till
edher, att J godhe herrar comportera edher såsom wij tro
edher inthet underlåtha och ställe edher för öghonen thet som
ländher Itidderskapet thili hedher och edher eghit interesse
sticker uthi.
H. LeijonCrans swaradhe: Mädan K. M:tt hafwer beha¬
ghat bewijsa sin Kongl, nåde och oss honorerat med adeligh
sköld och privilegier, ty erkänne wij sådant medh underdå¬
nig tackseijelsse. Wij tacke ock thet högloffl. Ridderskapet
för then store benägenhet att wördha wära perssoner. Spörie
där hoos effecten aff ett berömmeligit taal, där effter wij skola
oss comportera. Tackadhe ock på thet flitigste och i synner¬
het H. Landtmarskalken, som hafwer oss bewisat then store
gunst och med ett så härligt och högtberömlighit taal welat
oss recommendera. Wij wela oss hafwa thetta allt till rättelsse
och så sigh förhålla emot thet lofflighe Ståndett, att theras
respect och hedher och thet som så lofligh societet wedkom-
mer, skole känna theras tacksamhet och redheboghne tienster. (!)
War anslagit att alle skulle finnas tillstädes klockan 2
den 25 Febr. Matthim dag.
25 Februarij uplästes conceptet aff Rikzdagzbesluthet;
bleff fuller något discurrerat:
I. Att the heman, som frälsset bruka sielfwe, motte blif-
wa frie för knechten.
2. Att man med Allinoghen handlar om ett wist quanto
i höö och hafre till hästeforingh, elliest will thet gå olijka till
i landet.
3. Att den Rikzdalershielp står specificerat och beräknat
Februari.
85
i koppermyntt, elliest blifwer bondhen aff fogden twingat att
göra 17, 18 mark på Rikzdalern.
4. Sidst står i besluthet: Wij twifle inthet etc.; kan sät-
tias: wij förobligere oss.
Secret. Lenaeus kom och thalte med Ridderskapet om Ro-
thepenningerne, men hwadh thet war, kundhe man i sådant
särl inthet wetha eller höra.
26 Februarij befahlte H. Landtmarskalken säija uthskå-
then till, så wäl Adelens som andres, att the som wore öfwer
dhen secrete handel, som them bördhe hålla tyst, skulle kom¬
ma opp till K. M:t och att the möttes klockan 8 på Ridder¬
huset.
De godhe herrar aff uthskåtet wore desse, som förr spe-
cificeradhe:
Grefwe Jahan Oxenstierna, war H. Nils Liliehök,
då siuk,
H. Erik Oxenstierna,
H. Erik Sparre,
H. Pär Sparre,
H. Ernest Creutz,
H. Gustaff' Ribbingh,
H. Carl Sack,
Grefwe Nils Brahe,
H. Christer Horn,
H. Knut Kurk,
H. Jöron Flemmingh, ~~J ‘
H. Swante Baner
26 [Februarij] war en Söndagh.
27 Februarij försambladhe sigh twå aff Riksens Rådh,
H. Axel Sparre [och] H. Jahan Rosenhane, medh förb.-de uth-
skått afl' Adelen sampt med Presterskapets och Bårgerskapetz
uthskått på Ridderhuset klockan 8, och war Edwart Ehren¬
sten Secreteraren tillstädes medh, som läste upp thet som re-
steradhe aff the förre secrete acter och handlingar, som up¬
lästes för K. M:tz dödh:
1. Kongl. M:tz project om fredhem hwilket förr än thet
uplästes hadhe K. M:t satt sigh i sinnet att hålla the Danske
fast i krighet; ty först war landet så situerat, at man inthet
Jacob Törnesköld,
Jahan Prins,
Israel Lagerfeldt,
Samuel Skillerfeldt,
Israel Norfeldt,
Jahan LagerCrona.
wore i samma dagen taghne i Rådhet,
86
1660.
annat kunde göra. 2) om man fullfölgde krighet i Tyskland,
så wore Danmark på baken, att man fördy moste med Dan¬
mark först liafwa at göra.
2. När tket war upläsit, lästes en information, gifwen
H. Biörneklow Legaten, at förrätta i Kongl, hoff i Frankrijket.
Han skulle sondera Cardinalen thili medhåll af sin Konungh
med Swerighe och komma Swerige till secours med fålk och
penninger.
3. Biörneklows breff till K. M:t aff den 18 Decemb.
4. En resolution på Fransösische upläsin.
5. K. M:tz rationes pro et contra, disputantes invicem,
om thili krigh eller fred medh etc. Här urgerades belli con¬
tra Danum perseveratio:
1. Ob situationem regnorum.
2. Avantage med öijornes intaghandhe.
3. Then owisshet at the Danske hålla fredh.
4. Tysklandz krigh är oss swårare; om thet går illa där
uthe, så blifwer wärre hemma, oh Daniam.
Ehrensteen meente Drotningens och Bådets tanka wara
här öfwer tätta ett consilium, som tiänte pro tempore att ap-
prehendera; hwilket K[onungen] sielf hadhe wäl förmedelst
nyttige conditioner bräckt till ändskap, men nu låtker thet
annorledhes drifwa sigh, sedhan wår allernådigste Konungh i
sådan oförmodheligh hastighet är afgången. Nu moste wij
hafwa andre considerationer, thet the godhe herrar wille son¬
dera.
Den 28 Februarij wore alle uthskåten hoos Rådet, undan¬
tagandes Böndernes, uthi acht och intention at förnimma hwadh
consilier man skulle fatta pro tempore, pro pace eller contra.
Då taalte Hans Ex:s RikzDrotzen, huru som H. S. K. M:tt
hadhe i sin lifstidh hafft störste bekymmer, försichtighet och
trängtan att see på hwariehanda sätt, huru som thet buller
och perturbation hoc prsecipue rerum statu kunde diverteras
till en önskeligk och reputerligh fridh, effter som the godhe
herrar hafwa hört och förnummit uthaff the upläsne acter och
handlingar, hwad S. K. M:tz intention hafwer waritt. Hadhe
önskatt med andhre flere, att Hans K. M:t hadhe hafft flere
åhr thili at stå wed sin fattade desseing och föra Regementhet
effter then intention och consilie, som Hans K. M:t hadhe fat¬
tat. Men såsom nu äre andhre consilier wedh sådane för-
Februari.
87
andhringar at betrachta och fatta, ty hafwer K. M:t thillijka
medh Rådet welat förtroo detta secreteste consilium the godhe
herrar aff Riksens [Ständers] uthskått. Förmodhar förden¬
skull RikzDrotzen hafwa sakerne wäl öfwerlagt, som hafwa
giort sin tystheets eedh, och communicera med Rådet theras
tankar. Först indrogh H. RiksDrotzen krigens swårhet och
myckenhet. Wij hafwe till göra medh
Keijsaren,
Påwen,
Ryssen,
Polen,
Brandeburgh,
Danmark och Hållandh.
Och må jagh bekenna, sadhe RikzDrotzen, att wij sökia
gärna skudda aff oss sådane krigzbördor. Twifla ock inthet,
att the godhe herrar äre med oss eense här uthinnan. Wij
wela fördenskull per aiscursus höra edher godhe herrars me-
ningh, där uthaff wij kunna finna thet slut, som tiänar till en
beqwemligk execution.
Landtmarskalken swaradhe: Först giordhe H. Landtmar-
skalken tackseijelsse för then godha communication, och hafwe
wij af Ridderskapet (sadhe han) wäl intaghit hwadh som i the
förberörde handlinger gönom breff, instructioner, memorialer
och fullmachter är passerat; see och märkia nogsampt med
hwadh Konglig försichtighet, alfwar, trohet och flijt H. K. M:t
hafwer omfattat sin Konungerijke och huru H. K. M:t hafwer
öfwer allt sifftat på fädernesslandzens allmenne fredh och ro¬
lighet, men beklagar thet dödelighe frånfelle. Wårt aff Ridder¬
skapet sentiment belangande, hafwe wij så saken betänkt, som
wij gönom discurs ännu kunna uthlåtha oss, att alle med oss
gärna see, att wij få en godh fredh, ty effter som: Nulla salus
bello, pacem etc., så önska dhe then nu hälst. Rationes äre
desse:
1. Wij hafwa för månge fiendher, och är thet så myckit
wärre, alle på en gångh sökia, nu sedhan Konungen död är,
wårt förderff.
2. The månge uthskriffninger blåtta nu så uth oss, at wij
på manskap ähre wordne heelt förswaghadhe.
3. Där medh blifwer landet odhe och obrukatt.
4. Wij hafwe henderne, the Danske, allt för när på oss,
där till wardher Hollenderen hiälpandes med skepp och krigz-
88
1660.
fålk, så att kriget kommer oss swårare på halssen, men kun-
dhe detta blifwa removerat, så wore thet lijdeligare med the
andhre.
På andhre sidhan komma desse rationes deremot pro bello:
K. M:t hafwer för 2 åhr sedhan giort fred med Danmark,
samma fredh är brathén, K. M:t hafwer likwäl ännu tillbudhit
tractat, men Danske K[onungen] hafwer inthet förstå welat
där till. Om wij nu skulle troo honom widare, stodhe till
betänkia.
2. Hollenderne äre mediatores, men dheras mediatio är
oss både skimfftligh och skadheligh under sin nytta. Wij
hafwe inthet att lijtha till deras handel, som af acterne synes.
Sadhe sidst: Om fredh wore med Dano, så wore thet
högt önskelighit, doch prsecaverandes K. M:tz blasme, att wij
gå thar igenom, som sig bäst göra låther, och likwäl inthet
spänna båghen allt för högt. Och om wij finge fredh med
Dano och Hollando, thå skulle the andre wäre fiendher be¬
tänkia sigh, hwadh the wilha göra.
Episcopus Lincopensis: Näst tackseijelsse för communica-
tionen uthi desse secrete saker tackar han the godhe herrar,
som tillijka med Drotuingen arbetha på alles wåres wälfärdh,
önskandes at sakerne wore nu så wedh then form, att K. M:tz
önskelighe intention kundhe hafwa sin fortgångh, men nu är
en annan consideration. Hwadh H. Landtmarskalken har tha-
lat känna wij gått och wore wäl at önska att wij kunde haf¬
wa fredh med the Danske och Hollenske, ja, om thet wore
med alle wäre fiender. När K. M:t lefde och wäre fiender
wore hans eghen person warse, så hadhe the andre tankar,
lin the nu kunna hafwa. Hans S. K. M:tz heroische och tappre
comportement war them en skräck. Men wed Kongl. M:tz
död är med Riket nu en begynnelse, alle wela nu revangera
sigh på oss.
Altså see wij ingen tingh wara oss nyttighare än fredh.
Man will förtigha domesticum malum. Man seer ju handel
och wandel liggia nedhre, mehr och mehr tagha aff och öde-
läggias, där med the andre Ständer, som lijtha till detta,
komma ock aff sigh. Nu brister subsidium och underhold gö-
nom åkerbruksens swaghet,
Hwadh här emot pacem kan komma i consideration, så
mena wij wäl, att Juthens ostadighet och ordlöshet inthet ful¬
ler är at lijtha på, doch om man fördenskull inthet skulle
Februari.
89
göra fredh, så wore thet in infinitum och man skulle aldrigh
komma där till. 2) om wij inthet kunde hålla något med re¬
putation, så skulle wij till äfwentyrs thet mista utlian reputa¬
tion. Therföre see wij inthet mögheligheten att sustinera belli
onera emot så månge tillijka, oss widt i starkhet och macht
öfwergående. Medh Hollenderen är provisionaliter giort, men
han låther inthet Juthen handlöst, han lärer för handelen skull
gifwa honom större wilkohr.
Sidst tackar han Gudh för lärans enighet i Swerige och
Danmark, åstundar och högheligen önskar thet Gudh wille
hålla henne wedh macht, och att desse Riken kunna draages
Öfwer eens, till wår troos och salighets befrämmielsse. Hwil-
ken eenighet, om the andhre wäre fiender skulle förnimma,
skulle thet inthet skadha oss, effter som the ock nu wäl för-
trytha, att theras anslagh inghen krafft hadhe att uplösa gö-
nom religionsenighetenes bandh. Wore wäl at man finge nå¬
gre expedient medhel till styrkia afl' fredhem Ty hwadh con-
ditionerne wedkommer, och någre puncter som uthwijsas där¬
till tienlighe, såsom hwadh wij hafwe förstått om Tronheimb,
tyckes oss att wij wäl cedera mågom. Thet är oss mehra till
last än någon fördeel. Andhre saker kunna wij ock icke så
högt strängi a, såsom thet Genevische Compagniet, Adelens
godz i Skåne.
Hwadh Cardinalens breff förmäler om adsistence, så skole
wij först dragha öfwer eens med Hollandh och Danmark, elliest
wet man inthet säkert med honom Fransosen att lijtha på.
Causa belli står i försoningen med Gudh, och slöt Episcopus
med thett voto, att wij wela hwar och een i församblingen
med högste devotion lijtha och till Gudh ropa om hielp och
bijståndh. Tackadhe sidst the godhe herrar som Regeringen
tage sigh på, som thenne swåre bördha och bekymret på sigh
tagha, att med K. M:t Drotningen öfwerwägha hwadh som the
finna bäst och görligest, effter som the ock låfwa sigh med
störste underdånighet, hörsamhet och lydhna wara the godhe
herrar till tienst etc. etc.
Bårgmästaren Pryss: Såsom K. M:t hafwer, mädhan han
krank war, så högt wördat wårt Ståndli och communicerat oss
sine Konglighe intentioner in i dödzstundhen, sökiandes wårt
ringa betänkiande, thet wij med troskylligh underdånighet
gärna uptaghe och till hiärtat oss gå låthe: Altså hafwe wij
effter plicht och skyllighet taghit sådant i wäre tankar, them
90
1660.
wij ock skole med tysthet hos oss wäl wetha att conservera.
Wij uptaghe ock detta, som na sagt är, med störste wördningh,
respect och trohet, som K. M:t Enkedrotningen och Riksens
Råd finna nyttigt att communicera. Och effter sielfwa ähren-
dett är wichtigt och diupt, och wij eenfaldighe icke så kun-
nom slijke importante saker uthgrundlia, doch wele wij likwäl
wår eenfaldighe förklaringh wetha låtha. Och som jagh äl¬
skar eenfallighet och korthet, så tyckes migh saken heroo på
3 stycken:
1. Att rådha till fredh och afstå med krigh.
2. Med hwad reputation man skal sökia fredh.
3. Om thetta icke heller gäller, hwadh wij då skulle gripa
till, fadernesslandhet medh att bewara och conservera.
Jagh kan wäl tänkia ingen wara alf oss, som icke gärna
will hafwa fredh, och att wij alle i then meningen äre be-
grepne. Allenest tyckes thet stå upå, att fredzwillkoren icke
blifwa wärre än sielfwe fredhen; ty är han osäker och S. K.
M:t hafwer sedt thar på, så ähr nödigt att wij ock lämpa allt
effter K. M:tz tankar, doch likwäl som wed denne thidh kan
wara beqwämt at angripa. Doch detta allt committera wij
H. K. M:t Drotningen och Rådhet, som nämbste medhelen we¬
tha, och tilltroo them the consilier, som tiäna till wår säker¬
hets befordran, och sättia private handlingar tillbakar, som är
om Compagnier och Adelens godz.
När wij sättia alle andhre krigh tillbakar, med Rysser,
Påler etc., ja hemlighe fiender, och allenast see på Hollender-
ne, så skadha the oss mäst och theras mediationer äre inthet
att lijtha på. Dheras concerter man thalar om, ähre the an¬
sedde inthet annat än twinga oss under then lagh the wela.
Qumstio: om man nu icke skulle sondera Frankrijket, men in¬
thet på annat sätt, uthan låtha them -wetha om Tronheimbs
cession och thet hölles secret, kan hända wij finge då gene¬
rösare uthslagh. Ike c de modo. Men doch skiuthes till Drot¬
ningen och Rådet, the wardhe wisseligen thetta så gönom-
arbethandhes effter sin höghwisa försichtighet, att thet så hand¬
las, lika som wij [icke] wele tiggia fredhen.
Om allt detta inthet angår, så är fuller qusestio hwar wij
skole hafwa belli sedem, på Sälandh, och huru wij skole an¬
gripa Juthen, så att wij här i landett hafwa minste mödhan
af honom.
Wij tillbiudhe wår skyllige hörsamhet och lydhna, effter
Februari.
91
wårt fattighe medhel, och ställat allt i Edher godhe herrars
godhe betänkiandhe.
Här på swaradhe RikzDrotzen: Wij inclinera till fredhen,
där bedia wij Gudh om. Jagh hafwer warit med H. Gustaff
Posse ') hos H. K. M:t och wäl anhört Hans S. K. M:tz con¬
silier. Discursen är för långh at berätta, begärar likwäl att
the godhe herrar inthet wela tröttas wed höran. Hans grell.
Exc: begynthe först på the Ryssers krigh med oss att ställa
sin sermon, commemoreradhe att K. M:t sielff hadhe sagt thet
han gärna hade fred med Ryssen, qvibuscunqve modis, alle¬
nest wij finghe satisfaction för allt thillfogat fördärf!, och att
han hadhe oss så tyranneskligen tracterat, och att K. M:t får
sitt igen. 2) cum Polono hafwer K. M:t hafft then intention,
allenest han hadhe fått Churlaiul eller en wiss penningh oell
rätta religionswäsendet oturberat, och att K[onungen] i Po¬
len afsäijer sigh titelen och wij behålle Liflandh; men uthan
detta (sadhe RikzDrotzen) blifwer ingen fredh. 3) Käijsaren
och hus Brandeburg, så hadhe K. M:t thänkt revancera then
Osnabriigische fredhen, effter han hadhe rätt där till, likwäl
wille H. K. M:t hafwa igen sine landh först och sädhan sittia
i fredh. 4) Kongl. M:t hadhe sagt sigh önska att skillia sigh
ifrå Holland och budbit allekandha medhel och uthwägar att
ställa them till fredz, men the ha inthet welat acceptera them
eller låtha öfwertala sigh. The Hollendere hafwa instigerat
the Danske och hafwa fördt Keijsarens fålk öfwer på öijerne.
Kongl. M:t hafwer ock chargerat bådhe Hollendere och En-
gellendhere, har tracterat dhem myckit höffligen och wäl, en-
doch the hadhe annat i sinnet, som wärket nogsampt uth-
wiser.
Kom så Her RikzDrotzen något närmare, sadhe hufwd-
puncten fram om Tronheimb, som Iv. M:t bäfwer cederat emot
wedherlagh. Hwadh thet Genewiske Compagniet wedkommer
sampt Adelens godz i Hallandh, Skåne etc., så äre the inthet
så privat saker, som Bårg[erskapet] holt före, uthan thär kom¬
ma publica inlemmade aff. Om the fremmandhe skepp at löpa
gönom Sundet, så ähr thet inthet [uthan] orsak omtalt, ty wij
wetha inthet aff någen skepsflotlia gönom Sundett, uthan the
Danskes och Swenskes. Så må man ock där på thala.
Doct. Brunius: Bohuslän wele wij inthet för dess situa-
') Derefter följer i texten ett par ords lucka, hvilken bort utfyllas
med: och H. Jöran Fleming. Se dagens Rådsprotokoll.
92
1660.
tion låtha begifwa oss uhr händerne. För Skåne och the an-
dhre wele wij fächta före.
Ernest Creutz: Med blasme at göra fredh, är inthet för
oss. Tyckes wara billigt och förswarlighit låtha Ryssen få
thet han fått hafwer, och att wij freda oss med honom.
RikzDrotzen: Neij, neij herre, Ryssen är jagh inthet rädd
före, men Hollenderen är wärre herre, fäst till skepp och fålk.
Hwadh säijen J, godhe herrar.
Uthskåtet swaradhe, att wij deferera then saaken thili
H. K. M:t Drotningen och Rikzens Rådh.
Sedhan förmanthe RikzDrotzen uthskåtet till tysthet och
att the inthet betyga eller wijsa någhon klenmodighet, uthan
hafwa gått courage, att icke andhre skole fatta någon säl-
sam tanka; enkannerligen att wij åhre eenighe och med thet
högsta arbetha på eenighet.
Och effter som Allmoghen undher denne conferents be-
gynthe tala högt och särla i förmaket, oell mäst mumbladhe
om the nye dagzwärken, thy gick Her Gustaff Posse uth till
them, sampt D:r Sticcelius och Doctor Emporagrius, them att
öfwerthala thili rolighet. Men thet war lithet bewänt. Thet
war inthet olijkt, at icke någre ibland [dem] funnes aff Nor¬
ske eller Juthe partij, som ju gärna såghe misssämia och oro¬
lighet, hwilket (sadhe RiksDrotzen), om thet komme uth, skulle
wäre consilier blifwa perturberadhe och lyckta illa. Wore så
afsändhe desse godhe herrar, Doctor Sticcelius, Doctor Empo¬
ragrius, Doctor Catonius [och] Bårgmästaren i Calmar, sorn med
Allmoghen skulle tala; att wij inthet skulle [gå] ifrå besluthet,
men wore någon som ginghe här öfwer och tillfoghadhe All¬
moghen orätt, the skulle straffas, och lofwadhe H. RikzDrot¬
zen att han en sådan för Hoffrätten inthet wille släppa onäpst.
29 Februari j. Landtmarskalken: I dagh skulle läsas
opp Rikzdagsbeslutliet, men Bönderne ställe sigh swåra emot
1652 åhrs beslut. Så begärar ock Rådhet, att the godhe herrar
wille detta öfwerläggia. Alle Ståndh äre eense, är betänkligit
att the låtha Bönderne rådlia. Kunde the stillas, wore thet
wäl. Ilie wända icke att landet och Rijket skall förr gå un¬
dher, förr än the wela afstå gine tankar om dagzwärken. Rå¬
dhet wela likwäl upläsa besluthet.
Jesper Krusbiörn: Är nödigt at göra en separation them
emellan. När thet är skett, så får man wäl see the resteran-
Februari.
93
dhe; särdeles är en procurator them emellan, then the kalla
domare, som är oförrättad] af Wazilio Butter lin. Holt före
att Rådhet kallar honom fram, deputera öfwer them Connnis-
sarier, som hålla ransakningh här öfwer.
Somblige sadhe: Diversionen kunna the göra siälff, när
thet kommer så när.
Dalarne äre frå them, Finnarne äre ifrå them. Werme¬
land och Närikie lika så.
Thet consilium kan inthet wara rådheligitt, att sådane
taghas wed hufwdhett. Thet lärer gifwa stort alarm i landett.
Rådeligst att låtha så passera.
H. Göstaf!' Posse kom med H. Jöron Flemingh frå Rådett,
och sadhe II. Göstaf! att allt war ferdigt, allenast studzar wär-
ket gönom dagzwärken, som Bönderne så hårt drifwa; förr
wela the inthet skrifwa under. Hwarföre äre wij hijtsände, at
höra the godhe herrars på Ridderhuset betänkiandhe.
Adelen meenthe, att om man med maner kunde winna
en division, at the ginge in partes, så skulle wäl uthwises
hwem som hujus mali author wore.
H. Gustaff Posse: Rådhet hafwa gönom Lenseum förstått
att the ähre obögelighe, menar likwäl at thet blifwer bättre.
Ty besluthet blifwer likwäl beslut, och hwadh dagzwärken
wedkoinmer, så ähr then materia longt discreperandhe ifrå
then andhre, och kan wäl separatim illseso decreto swaras till
gönom bijafskedh.
Adelen holle bäst, mehra willewalla at förekomma, att
the nu först skrifwa undher, thå wij sädan wäl see hwadh the
tagha sigh före, om the wela skrifwa undher eller eij? Och
sedhan blåsa an och komma thillsamman.
Lagerfeldt: Om någhre såthe öfwer, såsom en Commis-
sorialrätt, denne handel, kan händha någhre wara, öfwer hwilke
skäligen klaghas, ty missbruk moste man skillia ifrå Riksdagz-
besluthen. Och wore ett bijafsked önskelighit at ställa them
till freds medh. Jagh säger om migh: Tage frå migh går-
dhen, om jagh gör honom orätt.
Her Jöron Flemingh: Thet äre någre, som the klaga på,
som inthet äre tillstädbes, inthet få wij fördenskull upskiutba
Herredaghen.
H. Gustaff Posse: The påcka på at Konungen hafwer
them lofwat, men jagh gör min eedh, som Hans Nåde ock swor
en grufwelig eedh, att thet war osant och at K. M:t Salig
94
1660.
inthet hadhe them låfwat. Sadhe, att jagh ock kadhe rätt till
ett bijafsked, hwilket wäl kundhe tryckias.
Adelen liölt gått och medh een munn fordradke Rikzdagz-
beslutet att underskrifva uthan drögzmåhl, hwadh heller Bön-
derne wille eller eij.
Thar med gick Landtmarskalken med flere af Ridderska-
pet och Rådhet till Riksens Rådh.
Och refererade H. Landtmarskalken wed sin återkomst för
Adelen, att i mårgon skall Rikz[dags]besluthet oppläsas, och
då skola the godhe herrar komma 8 på slaghet. Böndernes
swar föllier ock på trycket, och kan them theras oskälighe
fordran om dagzwärkens förnekandhe inthet achtas, och 1652
åhrs beslut hållas wed sin tillbörlighe krafft.
1 Martij. H. Landtmarskalken: Drotningh Christina bäf¬
wer benådat Claude Rochet med adlighit ståndh och privile¬
gium, hwilket förkunnadhes att immatriculeras.
Adelen: Thet känna wij gått, han är en godh man, al¬
lenast att han gifwer till Ridderhuset en ansehnligh post pen¬
ninger.
Fiscalen kom in och lef[rera]de boken, där han hadhe
skrifwit 200 R:dr, men Adelen war där med inthet till freds,
uthan han skulle öka på, hwilket han swaradhe att wela göra
hwadh han kan. Där med togs han inn, och förmantlie ho¬
nom H. Landtmarskalken wäl comportera sigh effter adeligh
condition och respect. Han lofwadhe thet uth på sitt måhl,
Fransösische.
Här inföll en begäran att uthskått upsättes thili Ridder-
huses räkningers öfwerseendhe, och att the komma thillstädes
att förnimma hwadh H. Gustaff Bondhe hadhe them at tilltala.
Grefwe Axel Lillie och Gyllengrijp wore nämde.
Thär med ginge the till then unghe Konungen och fölgde
honom upp på Cronehusett, där besluthet oplästes aff Secret.
Behmer.
H. Landtmarskalken hadhe ett märkeligit tal, och be-
römbde S. K. M:tz höghe dygder och meriter, them alle Swen-
ske på hans döde mull skulle venerera; tacke Gudh, som gif¬
wer oss en Konungh, som reprsesenterar sin S. Her fadher.
Klockan 3 komma up alle att underskrifva Rikzdagzbe-
sluthet, men thet bleff inthet den gångh aff.
Mars.
95
[Den 1 Martij A:o 1660 *) wörö samptl. Rik¬
sens] Stender uppe på ett huus här i Göteborg, som
der till deputerat war och kallas Kongshuset, och
wörö tillstädes H. K. M. wår unge allernådigste Ko¬
nung och Herre, medh samptelige Rijksens Rådh.
1. Uplästes Rijksdagsbeslutet af Secreteraren Bhemer.
2. Begynte Landtmarskalken H:r Peer Sparre på att hva-
rangera, contesterandes hwad glädie samptl. Rijksens Stender
och inbyggare för nogon tijdh sedan tedde och wijste på detta
rummet emot H. K. M. fordom wår allernådigste Konungs och
Herres lyckelige ankomst i fäderneslandet, såsom ock der emot
hwad sorg öfwer H. K. M:ts dödelige frånfälle dhe nu bety¬
ga, hafwandes der till stor orsak, i dhet H. K. M. i sin lijts-
tijdh erhölt sitt Rijke med lag och rätt, förswarade dhet för
uthlenske fiender med respect, och nu måste beklaga att ge¬
nom des dödsfall een stor sorg ibland undersåtarne är up-
kommen: Doch skall oss dher emot trösta, att wij hafVa i
stället E. K. M., uti hwilken wij icke twifle, med mindre lijka
generositet skall wara in[född], såsom uti E. K. M:ts Sahl. H:r
fader, högloft, i åminnelsse, warit hafwer, och altså K. M. träda
uti des loft. footspor; H. K. M:ts Sahl. H:r fader hafwer lagt een
god grundwahl till E. K. M:ts regemente, och derföre Rijdder-
skapet önske i all underdånigheet, att dhen samma spiran,
som E. K. M. nu lembnat är, må wara E. K. M:ts fiender till
skräck, och hwad som nu är förlorat uti Ii. K. M:ts Sahl. H:r
fader, högl. i åminnelsse, dhet nu alt måtte repareras uti E.
K. M:ts höga persohn.
Rijdderskapet lofwar fördenskull att willia upsättia lijf och
blodh för E. K. M. och Rijket, och recommendera i allsom-
största underdånigheet sitt Stånd uti E. K. M:ts höga gunst
och nåde, och erkenne nu med denne solenne act E. K. M.
för des allernådigste Konung och Herre.
Och önska E. K. M. till detta sitt Regemente mycken
lycka och wälsignelsse, att dhet måtte lenda Gudh till ära,
E. K. M:tt till all Kongl, prosperitet och wårt k. fädernesland
till mycken lycka och wählsignelse.
Biskopen i Lincöping M:r Samuel Enander continuerade
') Till komplettering af föregående protokoll i hvad det rörer Riks¬
dagens afslutande, meddelas nedanstående nr Rådsprotokollet.
96
1660.
och sade, att när samptl. R[ijksens] Stender eftertänckia med
hwad hugnad och glädie denne Rijksdag för nogon tijd sedan
begyntes, i dhet att samptl. Rijksens Stender sågo E. K. M.
sittia wed E. K. M:ts Sahl. Herr faders sijda, och då tänckte
att så lenge begge E. K. M. E. K. Meter skulle wähl gå, skulle
dhet också oss wähl gå. Nu såsom wij uti een sådan glädie
stodo och under ett sådant trääs skugga, och önskade att dhen
lenge måtte hafwa warat, blef dhen wendt uti sorg och måste
fördenskull sättia oss neder och beklaga wårt tillståndh. Och
E. K. M. kan wähl säija: Min fader, min fader, Israels
wagn och resenäror. H. M:tt Drottningen må ock wähl
klaga med Propheten: Jag är nu een enokia och min man
är död. Rijksens Rådh och Stender beklaga deras Herre och
Öfwerheet. E. K. M. bäfwer alt för bittida mist den sköna
cubitzen, som skulle skygga E. K. M. ifrån all Jeremias heta,
nu är dhen samma borta, och dhet hafwer wära synder giort.
Hwarföre hafwe wij stor orsak till att klaga öfwer denne
wår wedermöda, dåch måste wij här emot taga tröst och tänc-
kia, att af Gudh är alt detta kommit och wij med wära syn¬
der hafwa sådant wähl förtient.
Nu såsom E. K. M. på denne 1 Martij hafwer beträdt
sin Sahl. Herr faders stoohl, altså önske wij att denne dag
måtte wara een lyckelig dag och låta E. K. M. uti nåd och
anda förkofras. Gudh wille ock gifwa E. K. M. ett roligt Re¬
gemente, trösta E. K. M. af Zion, wara E. K. M. een skydd,
låta E. K. M:ts dagar wara många och låta uti E. K. M. ro¬
tas wijsshet och rättfärdigheet, hwar med dess stohl blifwer
befästat.
Och såsom Sahl. K. M. i dess lijfstijd hafwer Prästestån¬
det med all Kongl, nåde omfattat, altså bedie wij underdånigst
att E. K. M. ock täcktes dhet samma göra; wij finnes altijd
E. K. M:ts trogne och underdånige undersåtare, och önske wij
att wij under E. K. M. måtte lefwa i all gudachtigheet och
erligheet. Wij måge också med skähl seija: Lycka skee Ko¬
nungen, lyckelige wara E. K. M:ts actioner, och Gudh wälsigne
E. K. M. med all wälsignelse.
Borgmestaren Johan Prytz sade: Såsom denne oförmode-
lige henclellsse är nu sedan hendt att samptl. Rijksens Sten¬
der wörö på detta rummet, altså är dhet intet under att Bor-
gerskapet ock betracktar des ynkelige tillstånd och föra detta
sig till sinnes, beflijta sig om goda råd, trachta efter fred och
Mars.
97
roligheet och räckia E. K. M. handen uti desse orolige tijder
så mycket möijeligit är.
Och är till att beklaga, att wij hafwa nu mist wår for¬
dom allernådigste Konung och Herre, den der war wära fien¬
der till skräck och regerade oss berömligst; oss hörer förden¬
skull till på dhen ena sijdan beklaga detta sorgelige tillfälle,
men på dhen andra sijdan hugna oss, att H. K. M. hafwer
lembnat efter sig een, den på hans stohl sittia kan, och önska
att dhet måtte af arfwingar efter arfwingar så besittias.
Hwadh Riksdagen wedkommer, såsom H. K. M. hafwer
uti sin lijfstijd nådigst uptagit denne wår wällmente bewill-
ning: Altså wille E. K. M. ock den samma med Kongl, nåde
uptaga, och önske wij att Gud wille uppehålla E. K. M. wed
god ålder och lijfssundhet, och wij förblifwe E. K. M:ts tro-
plichtigste och underdånigste undersåtare så lenge wij lefwa.
Peer Erichson, Dahleman för Bönderne, beklagade H. K.
M:ts dödelige frånfälle och repeterade hwadh som senast är
skedt, och då såge wij E. K. M. sittia wed E. K. M:ts Sahl.
Herr faders sijda; Gud nåde oss hwad wij hafwa mist, Gud
nåde oss fattige män. Doch tacke wij Gud att wår Konung
hafwer warit i fremmande land och förswarat oss för wära
fiender, och för wära synder skull hafwa wij detta wähl för-
tiänt, Gudli nåde oss, Gudh nåde oss.
Hwad Rijksdagen wedkommer, så skole wij af wårt Stånd
redeligen hålla hwad wij uthlofwat hafwa.
Excuserade sig att han kan intet wedlyftigt tahla.
Önskade att H. K. M. måtte tillwexa, och låta detta wara
skedt H. K. M. till fromma och hela fäderneslandet till nytta
och gagn.
II:r Gust. Posse talte på H. K. M:ts wegnar:
Att ju en stor och beklagelig förändring, sedan R. Sten¬
der sig sidst här infunne, hafwer förelupit, måste ju alla Sten¬
der öfwer hela Rijket icke utan stor hiertans sorg och be-
kymber förmerkia. När man nu considererar H. K. M:ts lyc¬
kelige retour hijt i fäderneslandet, hwad för een glädie den
samma då med sig förde, men så hafwer een fatal tijma dhet
alt omkullstött, det Eder samptl. R. Stender ock högt hafwer
gått till hiertat. Ja dhet felas nu intet till att intonera den
publicum luctum som är för handen. Och emedan detta af Guds
försyn är skedt, så lyser lijkqwähl hans gudomelige allwijss-
heet och nåde här utinnan der emot, uti här närwarande wår
98
1660.
allernådigste Konung och Herre, den Gud wille gifwa ett långt
lijf och stadiästa dhen Kongl, thronen, och att Gud wille be-
wara H. K. M. för all olycka och farligheet.
Och såsom nu Gud hafwer besökt oss här med, i dhet
att H. K. M:ts, Sahl. och Högloft, i åminnelsse, H:r fader är
med döden afgången, och dhet för Stenderna är högst bekla-
geligit, doch hafwer Gudh uppehållit detta wärk så wijda, att
een på H. K. M:ts stohl är lembnat, som dhen hesittia kan.
Och upptager H. K. M. denne Eder gode Herrars och mäns
enhellige bewillning med all Kongl, ynnest och nåde, låter
detta sig allernådigst behaga, hälst wed desse farlige tijder,
der med wära fiender skola kunna afhållas; och lofwer K. M.
genom des trogne Ministrer, att willia låta bearbeta der hän,
att een säker fred må uprättas.
K. M. drager ock den nådige tillförsicht till samptl. R.
Stender, att dhe med all troheet och lydno finnes K. M. för¬
bundne, och alle Ståndh blifwa uti sina wilkor och intet gå
der öfwer; så will ock K. M. förmana dhem till enigheet och
samdrechtigheet, hwar igenom ett Regemente blifwer conser-
verat och behållit.
K. M. försäkrar ock att willia conservera, så alla i ge-
meen som hwar och een i synnerheet, wed Guds klara och
rena ordh och wed hwars och eens wählfångne frijheter och
privilegier. K. M. drager ock den trogne tillförsicht, att Gudh
wille wara K. M. till alt bijståndh, gifwa fred och roligheet i
des Regemente.
H. K. M. önskar ock hwar och een samptl. och synnerli¬
gen till deras resa mycken lycka och wälsignelsse, och blif¬
wer dem med all Kongl, ynnest och nåde bewågen.
Sedan gingo een af hwart Ståndh fram och kyste K. M:ts
hand, och giorde dher med afträde till deras rum igen.]
2 Martij. 1. Skrefs thet [o: Besluthet] under. (Se Bil. K.)
2. Wore deputeradhe afl' uthskåt öfwer the puncter, som
H. Göstaf! Bondhe hafwer ingifwit på Ridderhuset at öfwer-
wäghas och taghas the godhe herrars betänkiande öfwer:
[1 Class:]
Grefwe Axel Lillie, H. Anders Lilliehök,
H. Jöron Gyllenstierna, H. Gustaff Rosenhane.
H. Erik Sparre Carlsson,
Mars.
99
2 Class:
H. Ulff Bondhe, H. Göstaff Ribbingh.
H. Nils Lilliehök,
3 Class:
II. Jesper Krussbiörn, Törnesköld,
H. Nils Lilliehöök, Lagerfeldt,
H. Jahan Prins, Kemnitz,
Stiärnhielm, Gripenhielm.
Begärthes att the godhe herrar, som inthet äre i uthskåt-
tet, kännat gått liwadh uthskåttet gör utlii dee puncters re¬
solution.
Straxt där på förordnadhes ett annat utliskått till Rik¬
sens Rådh:
[1 Class:]
H. Jöron Gyllenstierna, H. Göstaff Rosenhane.
H. Ernest Creutz,
2 Class:
H. Göstaff Ribbingh.
3 Class:
H. Jesper Krussbiörn, II. Lagerfeldt,
H. Törnesköld, II. Skyttehielm.
Där effter preesenteradhe sigh för H. Landtmarskalken
Amund Rosenacker och lef[werera]de Hans Excellens Her Gö¬
staff Posses attest om hans brefs dato och dhen resolution
Sal. K. M:t lindhe honom gifwit. Och befallte II. Landtmar-
skalken thet han skulle införas i Matrikeln effter brefwetz da¬
tum, för the ofwanthalde skäl, sorn i samme attest finnes ad
acta *).
Där effter infordrades H. Fegrelius, wår unge Konungs
prseceptor, kallar sigh Grijpenhielm. Han bleff intaghen so-
lenniter. H. Landtmarskalken thalte en wacker sermon, up-
reppandhes K. M:tz höghe och wijse försichtighet, att II. K.
M:t war iblandh annat myckit considerat(I) till att ähra them,
som med dygd och godhe meriter hadhe gjort sigh wäl be-
tiänte. I synnerhet hafwer K. M:t nådigst behaghat at adla
dess unge käre sons prseceptor, Monsieur Fegrelius, hwilket
thili den ände föredraghes, att the godhe herrar aff Ridderska-
pet rnåghe uuderdånigst förnimma dess nådigste willie och go-
') Saknas vid prot.
100
1660.
dhe disposition och att dhet må hafwa sin fullbordan. Will
fördenskull på S. K. M:tz wår allemådigste Konungz wäghnar
här medh honom intagha. Önskar honom mycken lycka och
wälsigli neisse, oell förtro wij oss till honom, at han altidli emot
oss teer all godh sinceritet och upprichtighet.
Fegrelius tackar S. K. M:t, som hafwer honom medh Kongl,
nådher ihugkommit och med sköldemärke beneficerat; finner
sigh till tacksamhet högst obligerat emot thet Konglige huset
sampt Ridderskapet och Adelen; i synnerhet tackar H. Landt-
marskalken för then gunstighe recommendation och reception
i detta höglofflige Collegiumet. Jagli älir för ringha här till,
doch skall inthet fehlas på min sida, uthan migh låtha flitigt
wårda, med underdånigste trohet och tienst sökia min nådiglie
öfwerhetz gagn och tienst, men i synnerhet gå the godhe her¬
rar Ridderskapet och Adelen till handha, till ödmiuk respect,
trohet och ehrebödighet.
Effter middagli tillsadhes uthskåterne, sorn wore hos Rik¬
sens Rådh, at komma tillstädes klåckan 2, och wore tillsam¬
man med Presterskapetz och Bårgerskapets uthskått, uthan
protocoll, in till klockan fem.
3 Martij wart åter upslaghit at dhe skulle komma till¬
städes at underskrifwa besluthet, men thet hleff inthet afl’, in¬
strumentet war inthet färdigt till kupor och hand.
5 Martij. Först frambars instrumentet om Regementz-
formen, hwilken förr war underskrifwen, men hleff då förseglat.
Sedhan talte H. Landtmarskalken och sadhe, att såsom
nu Herredagen hadhe fått en ända, har man orsak at tacka
Gudh för een godh enighet: han lägger nu fördenskull staf-
wen afl och tackar the godhe herrar, som hafwa hafft godh
conferens och stadigt förtroendhe; bedher, om något kan wara
förelupit, såsom meniskligitt måtte wäl uttydas. Ilan hafwer i
upsåt at göra hwadh them länder till behagli, där utliinnan
han ock gärna continuerar. The godhe herrar wille förden¬
skull tagha willien för wärkett. Votum war, att han altidli
behagadhe wara i theras godhe behagli städze, om han längre
skulle förträda then chargen.
II. Landtmarskalken frågadlio wäl om samma gångh, huru
the godhe herrar syntes om Encfällt, som elliest kalles Enan¬
der, och Gustaff Bergh, om the skulle immatriculeras?
Mars.
101
Adelen swaradhe, att the nu inthet kunna taghas in, [ty]
1. Adelen är mäst sin koos.
2. Ingen bör intaghas uthan store mothén på näste Rikz-
dag effter privilegiernes innehåld.
3. Thet är inthet så hast om, thet kan wäl differeras.
4. Hwadh Fegrelius wedkommer, så hadhe han sigh prae-
senterat när the alle wore tillstädes.
Sidst påminthe H. Landtmarskalken om beswären, som
Ridderskapet hadhe förr inlefwererat, frågade om icke Adelen
behagbadlie at göra påminnelsse här om hos Rådhet?
The sadhe alle ja. Wore därföre förordnadhe någre jämpte
II. Landtmarskalken:
H. Jöron Gyllenstierna, LilieCron,
H. Göstaf!' Sparre, Törnesköld,
H. Nils Liliehök, Christer Zelow.
II. Göstaf!' Ribbingh,
H. Landtmarskalken med uthskåtet kom igen, och hadhe
taalt medh Rådhet om beswären. Hwilke alle hafwa wäl up-
taghit Ridderskapets begäran, excuserandhes sigh alf sakernes
myckenhet, där med the öfwerhopadhes, säijandes att the an-
dhre Ständer hadhe än då inthet fått swar, ehuru wäl där på
arbethas flitigt, och thet [med] så myckit större ifwer, som
Riksens Råd med Ridderskapet holle här uthi eens.
Men i synnerhet wart swarat alf Rådet till the donatio¬
ners confirmationer: thet the holle före inthet wäl kunna ske
för denna gångh, emädhan Regementhet står ad interim.
Till K. M:tz begrafningh låfwadhe Ridderskapet att the¬
res bönder skulle hiälpa till gönom skiutzninger, till att be-
wijsa then S. Konungen then sidste tienst; där till wore the
alle wedherredha och the för sine perssoner all mödha och
flijt till dess högste respect hafwa ospart.
I medier thid mädhan H. Landtmarskalken och uthskåtet
wore bärtha, hendhe sigh ett slagzmåhl på Ridderhuset, i thet
att H. Bräkenhielm och Solenbloma begynthe ordhkastas om
underskrifningen och maanthe hwar andra uth och sloghes på
trapporne. Och när H. Landtmarskalken med uthskåthet kom-
me tillbakar, stegh H. Bräkenhielm fram och beklagadhe sigh
hwadh orätt honom wederfors: begärthe för exempel skuld
att detta ij sådan publico och privilegierat rum måtte ijfras.
Medan war Solenbloma bärtha.
102
1660.
Klingenbergh stegh fram och sadhe: Jagh stodh där hoos,
och sadhe Solenblom: Huru kommer thef till att J skrifwe
öfwer migh? Resp: Thar iag är beskedd at stå, där skrifwer
jag. Där medh sadhe han, Solenblom: Iiwars herres död
skäme tigh; knöt näfwen. Drakenhielm sadhe: Skäme tigh
sielff, skär tigh här uth. Solenblom säger at Drakenhielm
kalladhe honom Bärnhytter.
H. Landtmarskalken gick med uthskåthet till Rådhet och
berättadhe om dhenna handhel.
Rådet gaf till swars, att thet skulle deputeras ett starkt
uthskått, som inqvirera här om, och sedhan defererat Senatui.
Uthskåtet:
H. Jöron Gyllenstierna, H. Göstaff Sparre,
H. Per Sparre Larsson, H. Anders Liliehök,
H. Erik Sparre, H. Göstafi' Kurk.
2.
H. Nils Liliehök, II. Göstaff Ribbingh.
II. Arfwed Ifwarsson,
3.
Carl Sack, Börie Nilsson Drakenbärgh,
Nils Liliehök, J. Törnesköld,
Christopher Gyldengrip, Jochim Skyttehielm,
Jesper Krusbiörn, Gripenhielm,
Georg Stiärnhielm, Lindegreen.
Anno 1660, 6 Marti.j ’), nerwarande et deputerad Rid-
derskapets och Adelens uthskot, företogz et duellum opå Rid-
derhuset emellan II. G[eneral] T[ullförwaltaren] Drakenhielm
och Assessoren Solenblom, passeret dagen tilförende.
Landtmarskalken: Ridderskapet medh förundran förnum¬
mit saken, hwar igenom dhe högeligen finna [sig] offenderade
at dhe nu sidst i Riksdagen skulle uthbrista till sådane extre¬
miteter, wille cognoscera uti orsakerne.
H. Drakenhielms relation: Solenblom frägede Draken¬
hielm hwi han honom despecterade. Swarade sig intet ho¬
nom despectera. Solenblom: Gudh skende dig så sant. Dra-
') Marginalanteckning: Camer. Lars Arfwedsson kolt detta protocoll.
Orsaken war detta, at jagh war bårtwijst at leetha effter Solenblom och
kunde inthet wara tillstädes. (Kempenskölds hand.)
Mars. 103
kenhielm: Det pläger intet wara maner så skälla folck, uthan
skäer digh her uth. Der medh wedh uthgåendet slogh han
till G[eneral]Tulförwalteren medh wergan back öfwer hufwu-
det etc.
Solenblom excuserer sin förre vitse innocentz och mode-
stiam, sadhe widere at lian fan sig offenderat wid dhet II.
D[rakenhielm] togh hans rum bort uti under skr ifwand et af
Riksdagzbeslutet; det förnimmandes stiger han til D[rakenhielm]
och freger honom hwi han skrifwer fram för honom och icke
mere ett ord talede, uthan H. Drakenhielm sade at i mor¬
gon sku wij uth och fechta, och skelde honom för Bernhytter.
II. Drakenhielm beropade sigh på witnen.
Klingenberg inkallat, som stodh der hoos.
Klingeubergs relation: Sade at ner dhe stodho ifrån hwar
andre och at Solenblom gick til den andre, men hwad de talte,
wiste han intet, uthan Drakenhielm sadhe: tlwadh som giort
ähr, det är giort och intet at förandra. Hwar medh Solen¬
blom sade til honom: Gudh skände digh. Då sade H. Dra¬
kenhielm: Gudh skände digh, skier dig her uth, her ähr in¬
tet runi lier at expostulera om någre privat saker.
Landtmarskalken medh uthskotet remonstrerade Solenblom
sigh obilligt giort hafwa, helst han som een juris consult hade
hort så Ståndet som Ridderhuset mera respecterat.
Bekende fuller det, men wille gierna sökia at afbedia hoos
Ridderskapet.
Drakenhielm sadhe sigh fly honom.
Den andre sade sigh Drakenhielm iemwel 1654 hafwa ten¬
terat at skrifwa fram för honom.
Item Scliyttehielm refererade at sedhan 1650 hade ock
warit een schalluzij dem emellan och at Solenblom ifrån den
tiden dragit til honom privat hat.
De Lignier inkom, sadhe sigh ståå långt ifrån; fr[ågades]
om han intet hörde hwadh ord folie. Nej, hörde det intet,
uthan kommande uth om dören, at dhe toge ihoop.
Wrången inkom, weet intet meer, uthan ner han inkom,
sågh han Drakenhielm liggia i trappan och de wore i håret
tilhopa. Drakenhielm retirerade sigh och Zelow kom och tram¬
pade på Solenbloms wergia.
Giorde effter denne relation aftrede.
Landtmarskalken: Her igenom giordt Ridderhuset stoort
104
1660.
skiempt och de andre Stender åtlilöije. Ridderhuset wore best
tient medh bother, men baar intet.
Her G. Kurck mente at han skulle på någre åhr exclu-
deres ifrån Ridderskapetz societet och intagas de novo och al¬
dre nederst niuta sit såthe.
Landtmarskalken: Bräkenhielm intet så mycket skyldig,
aldenstund den andre först honom offenderat.
Fans ock at rum war honom lemnat nogh opå beslutet
at skrifwa under.
Injurien må de föra uth å part, kommer intet Ridderhu¬
set widh, uthan allenest den afront som Ridderhuset der ige¬
nom ähr wederfaren.
Adelens eller uthskåttetz resolution effter colligerade vota:
3 Class: Gyllengrip på des wegner, at witnen måtte ede¬
ligen afhöras, seija sitt sentiment och remitterat sådan til Rå¬
det, och at dommare måtte förordnas der till.
Item effter denne stadhz privilegier böre een miste han¬
den för een örefijl, mycket mera borde för een slijk exorbitet
straffas.
Resolutio:
At Rijksens Rådh iempte uthskotet finner godt, ehuru wel
dhe skarpere kunne effter actionens grofheet medh honom
handla, at han likwel må excluderas ifrån Ridderhuset till ne-
ste Rikzdagh, och då finne sigh widere inn hoos Ridderskapet
och giöre det satisfaction igenom afbicht eller andres interces-
sioner. Men H. Bräkenhielm kendes frij för bother och annat
straff, aldenstund han af honom först war offenderet. Admo-
nerades på heggie sidher i medier tijdh till förlikning.
Benne resolution afsadhe II. Landtmarskalken muntligen.
Bil. A. >)
Kongl. Maij:ts wår allernådigste Konungz och
Herres nådige Proposition till samptlige Rijkzens
Stånder, som till denne wälberammade Rijkzdag
åhre sammankallade och församblade, gifwin i Gö¬
theborg den 4 Januarij anno 1660.
Uthaff dee nådige underrättelser, som H. K. M:t dess
trogne undersåther af Rijkzens Ständer allernådigst hafwer in¬
skickat åhr 1657 wid dee ProvincialMöthen, som H. K. M:t
då nödgades uthi Rijket förskrifwa, såsom ock af den uthför-
lige skriftlige relation, som H. K. M:t dem än will allernådigst
tillställa2), kunne dee förmodeligen nogorledes intaga och för¬
nimma liwadh sedan åhr 1655, då Rijkzdagen i Stockholm
sidst holtz, icke allenast med H. K. M:ts grannar och naboer,
deels såsom wänner, deels ock såsom fiender och wederwertige,
kan wara föreluppit, uthan ock hwad med flere Potentater,
Rijker och Nationer, hwilcke H. K. M:t i medier tijd hafwer
most anten tillijta eller draga nogon reflexion på, hafwer sig
tilldragit. Item uthi hwad wilckor och tillstånd II. K. M:ts
stat och fäderneslandzens wäsende nu heroor, hwilcke H. K.
M:t än kan skatta wara sigh emoth eller medh, huru hwar
och een hafwer drifwit sitt interesse och sine partes agerat,
hwad möda, kostnad, arbete och fahra II. K. M:t hafwer most
anwenda och uthstå, till att med dem, som hafwe sig emot
II. K. M:t för fiender och wederwertige ophäfwit, komma till
förlijkning och fredztractater. Jemwäl huruwijda dee åhre H.
K. M:t lyckade sampt hwad förhoppning än kan wara öfwer,
att nå på nogon sijda fred och roligheet. Item hwadh man
widh een sådan conjunctur framdeles kan hafwa till förwenta
’) (Prot. sid. 6.) Original, jemnfördt med conceptet af Behmers liand
i Upsala Bibliothek.
2) Denna relation, sorn enligt Presteståndets protokoll upplästes för
Ständerna följande dagen den 5 Januari, meddelas här näst efter.
106
1660.
eller befara. Hwar af ock liusligen kan skönias att, ändoch
II. K. M:t fast ogerna widh denne tijd hade bemödt Sten-
derne till denne longhwäge resan och heller hade een sådan
sammankompst uthelåtit till een annan beqwemare tijdh, helst
så lenge och in till dess H. K. M:t med någon af granskapet
hade kunnat treffa fred och der med kunnat hugna dess un-
dersåther, jemwäl då lägligare deras anlegenheeter afhöra och
intaga, sä ock deras förefallande beswär afhielpa: Så hafwer
lijkwäl H. K. M:t icke deste mindre, widh så fatte saker och
uthi een sådan dess och fäderneslandzens beskaffenheet, icke
kunnat omgå, uthan nödwendigt most sättia alle andre consi-
derationer å part och Stenderne till denne Rijkzdag förskrif-
wa, på det dee motte tijdigt underrättas så wäl om sielfwe
Itijkzens, som ock om deres egen publique säkerheet och wäl-
ferdh, jemwäl uthi ett sådant tillfälle H. K. M:t med deras
trogne rådh och forderlige bijståndh allerunderdånigst und-
sättia och bespringa. Och såsom dee, till H. K. M:ts nådige
behag och nöije, efter deres plicht hafwe -sig hörsamligen in¬
funnit: Så gör ock H. K. M:t sig nådigst försäkrat, det dee,
hwad som proponeras, med wänlig och berömlig trooheet, flijt
och nijt till H. K. M:ts och Rijkzens tienstz och wälståndz be¬
fordring öfwerwäge, jemwäl deröfwer således sig förklare, som
sielfwe wercket fordrar sampt allmenne Rijkzens högste nöd¬
torft dicterar och betarfwar.
Hans K. M:t skattar onödigt widlyftigt opreppa hurusåsom
H. K. M:t fast ogerna och aldeles emot dess willie hafwer most
resolvera till emottaga den eene fienden efter den andre, jem¬
wäl ehrfahra att det ene blodige krijget hafwer dragit det an¬
dre med sig, så att H. K. M:t alt här till och ännu moste stå
såsom med swerdet i handen och sine wapen fast emot alle
dess naboer och grannar uthbreda, hwar af Stenderne lätteli¬
gen kunne ehrachta, att såsom H. K. M:t moste fundera dess
bäste tillijt, näst Gudh, på sin Swenske militie till landz och
siös: Så hafwe dee bewillningar, som här till åhre skedde,
icke kunnat warit proportionerade emot fiendernes stoora macht
och myckenheet, till förtijga det soldatesquan lijkwäl genom
åthskillige tillstötte olägenheeter mästedeels hafwer warit af-
gånger underkastat, att H. K. M:t på behörligit manskap wid
denne conjunctur billigt icke ringa skattar sig förlägen. Ty
när H. K. M:t genom Gudz nådige bijstånd och H. K. M:tz
egne oförtrutne och heroiske conduicte och tapperheet hade
i
Bilagor.
107
bracht Kongen i Pohlen så widt, det han tychtes kunna wara
att förmå till skiäl och een ehrbahr fredzhandling, lät Stor-
Försten i Muskou i medlertijd sig förleda till ruptur emoth
H. K. M:t och Hans Kongl. Maijzts nästbelägne provincier
medh een mechta stoor krijgzhär oförmodeligen angrep, så
att H. K. M:t der af obligerades till wenda een stoor deel aff
dess armée emot honom; hade ock den lyckan det han, ehuru-
wäl H. K. M:t med manskap wijda öfwerlägen, icke deste min¬
dre moste H. K. M:ts provincier till een stoor deel qvittera
och låta bestå sampt till ett fredligit affinnande sigh förbilda,
som han ock omsijder till ett treåhrigt stilleståndh moste för¬
stå och samtyckia. Doch kan man wäl besinna, det een så¬
dan swerm och een så formidabel krijgsmacht icke kunde
utban folckzspilla och stoor kostnadh emot ståås och drijfwas
tillbakar, jempte det att een stoor deel af manskapet genom
pest och smittosamme siukdomar, med hwilcke Gud de or-
therne hade besökt, merckeligen wardt förminskat. Kongen i
Danmarck, efter sin wanlige artli och sedwahne, underlät icke
heller att taga denne occasion i acht, sättiandes alt skähligt
wenskaps anbodh, jemwäl dess egen religions respect sampt
tillförende giorde löften och försäkringar af wägen, lystrandes
efter H. K. M:ts fienders och wederwertiges anslag och opre-
tande. Hwarigenom han omsider kom så widt att han ock
K. M:t med offenttlig feigde antastade, der aff H. K. M:t nöd¬
gades låta uthur henderne monge fördelar emot dess förrige
fiender och honom med dess förnembste macht sig opponera.
Så ändoch Gud den Högste ock hafwer H. K. M:ts wapn emot
honom merkeligen welsignat och giörligen uthwist dess nådige
behag till een rättferdig salcz handhafwande och befordring,
hafwer lijkwäl H. K. M:t most så myckit större swårigheet
emot honom förspöria, som han försåtheligen det tillfellet op-
passadhe, när H. K. M:t, som förr är berört, tillförende med
häftige fiender war anspendt och beheftad, då han, så wäl i
Stift Brehmen som ock på denne Swenske och Norske sijdan,
och här i synnerheet, föll så myckit beswärligare, som den
war oss närmare och correspondencen blef H. K. M:t genom
Danske flottan och Kongens uthgifne commissioner mehren-
dels hindrat och betagen, hwilcket förorsakade det han, så
wäl uthur Norge som genom Blekinge och Skåhne, fädernes¬
landet ingen ringa skada tillfogade både på folck och medell,
och hade denne fast fahrligare kunnat tillstunda, der icke
108
1660.
Guclh af synnerlig och fast underlig wälsignelse hade secun-
derat H. K. M:ts intention med een starck winter, hwarigenom
H. K. M:t ypnades wägen att tryckia in i Danmarkz egne pro-
vincier och såsom angrijpa det i sielfwe hiertat, jemwäl såle¬
des obligera Kongen till een för H. K. M:t reputerlig och för-
delachtig fred. Hwilcken doch icke wäl war skedd och slu¬
ten, för än nästbe:te Konung begynte ångran och med K. M:ts
fiender och wederwertige stempla efter medel att kastan om¬
kull och göran till inthet, sökiandes nya occasioner, uthi
hwilcke han kunde H. K. M:t skada och alt ondt tillskynda,
när H. K. M:t med dess armée wore man uthur hans landh
dragen och emoth dess förrige fiender och wederwertige en¬
gagerat. Hwarföre han strax, oachtat det Roskildiske pac-
terne wörö slutne och underskrefne, genast') lätt mercida sitt
misshag till deras efterlefwande och emot hede pacters klare
tenor och innehold icke allenast continuerade tillförende slutno
bundh med Keijsaren, Polacken, Churbrandeburg och General¬
staterne emoth II. K. M:t, uthan ock med dem cultiverade
stoor förtroogenheet, förhalade executionswercket, jemwäl sine
actioner så dirigerade, att han altijdh kunde hafwa öppen con-
troversie emoth H. K. M:t och frije hender till antasta II. K.
M:t fiendtligen, när det kunde honom falla lägligit och till
pass, så att H. K. M:t wardt nödtwungen till taga fädernes-
landzens säkerheet i acht och hans skaddige attentater före-
böija, jemwäl andre gången sine fördelar emoth Pohlen och
Muscou quittera sampt wenda och emploijera dess förnemste
militie emoth honom. Ehuruwäl nu förbe:de Potentater och
Respubliquer, såsom Danmarckz allierade, på det högste sig
bemödde till hindra H. K. M:t och betaga II. Iv. M:t krafterne,
med hwilcke II. K. M:t honom, så till landz som till siös,
kunde tryckia och bringa till skähligheet sampt nå emot ho¬
nom behörlig säkerheet: Så hafwer H. K. M:t icke deste min¬
dre haft aff Gudh den lyckan, att dee icke hafwe nått sitt
måhl, uthan II. K. M:t hafwer lijkwäl continuerligen trängt
honom an, hans bäste och förnembste provincier liollit an-
fechtade, som H. K. M:t ock än med dess folck står i hans
land och innehafwer hans förnembste platzer, allenast, som i
krijg omöijeligen annars kan tillgå, helst der H. K. M:t emoth
så monge och mechtige potentater tillijka moste agera, dee
') Utstruket i conceptet.
Bilagor.
109
med medel och manskap H. K. M:t hafwe warit fast öfwer-
lägne, så hafwer H. K. M:t inthet kunnat hindra, ehwad flijt,
möda och försichtigheet H. K. M:t ock der wid hafwer an-
wendt, det ju militien till land och watn merckeligen är wor-
den bortfräten och förswagat, så att H. K. M:ts soldatesqua,
uthi anseende till dee monge fiender, jemwäl åthskillige orther,
som H. K. M:t moste bestrijda, sampt dhe myckne besättnin¬
gar, som här och der behöfwes, nu befinner sig fäst ringa och
disproportionerat. Hwarföre aldenstund H. K. M:t, ehwadh
H. K. M:t genom tractater, commissioner och skählige anbod
sig bemöder att winna dess lieftige fiender till nogon wenlig
förlijkning, spörier lijkwäl der på af dem icke den effect, som
H. K. M:t gerna åstundar, uthan erfahrer fast görligen att
swerdet är det starckaste argument, som kan dem förmå och
obligera till skiäl och fredlige tanckar sampt till att lemna
fäderneslandet dess roo och säkerheet; Alt derföre pröfwar
II. K. M:t nogsampt, det Rijkzens och fäderneslandzens högsta
welferd består der uthi att, näst Gudz dens Ilögstes alfwar-
samme åkallande om hielp och bijstånd, krijgzmachten till
landz och siös warder försterckt och satt i det bäste skick
och postour som skee kan, jemwäl att II. K. M:t göres der
med så redoutabel, som nogon möijeligheet kan tillstedia, då
H. K. M:t lefwer i den goda förhoppning, det hans Guddome-
lige allmacht skall förlähna II. K. M:t och Rijket omsijder
lycka, till komma med nogre, hwar icke med alle, ändoch II.
K. M:t ock der om ingen möda hafwer ospart, till ett säkert,
ehrbart och reputerligt fredzsluth. I synnerheet förmodar II.
K. M:t wisserligen, det Kongens i Danmarck (hwilcken är
brachter till temmelige extremiteter och icke deste mindre är
II. K. M:t och fäderneslandet närmast, jemwäl för dess belä-
genheet mest kan fäderneslandet incommodera och det sättia
i fahra och osäkerheet) allierade med tijden skole ledas wiil
ett sådant spel och obligeras eller twingas att lemna H. K.
M:t och Rijket oanfechtade, der han, Kongen, denne gongen
med behörligit eftertryck warder ånsätter och, som förr är
melt, i sielfwe hiertat af sine lender bollen osäker och anta¬
stat, eftersom II. K. M:t nu hafwer emot honom dee förmo-
ner, som een annan gongh icke äre lätt till förmoda, der dee
skulle H. K. M:t plötzligen och uthan nogon rätt frucht kom¬
ma uthur henderne. H. K. M:t påminner wäl sig allernådigst,
hurusåsom nogre samfelte åhr bortåth inthet ringa antahl folck,
110
1660.
både till landh och watn, hafwer most uthgå och brukas till
Rijkzsens wärn och defension, jemwäl att der af intet annat
kan föllia, än att sådant manskap saknas och efter handen
minskas, sampt både land och städer der aff tage nogon af-
gong, och fördenskuld gerna skulle önska, det H. K. M:t
hade nogre andre uthwägar att underholla wercket och brin¬
gat till sin behörige ändskap, än såsom dee, som uthi fäder¬
neslandet wid slijke tillfellen pläga wara brukelige, och att
dee knechteskrifningar, som för detta ähre bewilliade, kunde
göra tillfyllest, sampt att H. K. M:t kunde förskona bem:te
dess städer och båtzmans soknar med fördubblingen af Båtz-
mansholdet: Men så skiuter H. K. M:t allernådigst uthi Sten-
dernes eget mogne omdöme, huru det skall kunna skee, jem¬
wäl huru H. K. M:t skall kunna nogot fruchtbarligit sampt
denne conjunctur lijkmätigt uthrätta och således omsijder obli¬
gera dess fiender till skäligheet, med mindre H. K. M:t af dess
trogne undersåther blifwer så wäl med någre åhrs ymnig ut¬
skrifning som ock med be:te Båtzmansfördubbling undsätter
och grijpen under armerne. Alt fördenskull tilltroor H. K.
M:t dem allernådigst, att dee såsom redelige patrioter gore
sitt till saken och sig förklare efter dess tarff sampt deres
egen wälferd och tryggheet.
För det andre, såsom dee wäl kunna besinna, att desse
extraordinarie krijg och expeditioner fordre extraordinarie ex¬
penser, jemwäl det H. K. M:t moste på commissioner, beskick¬
ningar och legationer stoor kostnad anwenda, sampt huru åth-
skillige andre uthgifter widh sådanne occasioner altijdh före-
falle, som H. K. M:t uthan dess icke mindre kan göra, än
dess så wäl militär- som civilbetiente med löhningar och sa¬
latiel' nogorledes förnöija, att dee kunne subsistera och K. M:ts
sampt fäderneslandzens tienst icke nödgas för medellösheet
sättia tilbakar och försumma, till förtijga hwad på garnizoner,
magaziner, ammunitions och krautz inköp jempte andre fast
otålige bekostningar opgår: Altså förseer II. K. M:t sig aller¬
nådigst till Stenderne, att dhe ock denne puncten tage uthi
behörigt öfwerleggiande och der öfwer sig resolvera efter när-
warande tijdz beskaffenheet och sielfwe sakzens nödtorfft. II.
K. M:t ähr inthet obekant, som ock nogsampt behiertar, huru¬
ledes fäderneslandet hafwer i desse nästförwekne åhren warit
betungat, så wäl med dhe olägenheeter, som krijgen hafwe
förorsakat, såsom ock med misswext på somblige orther, efwen-
Bilagor.
lil
som i synnerheet städerne och dee som med handel fahre, ge¬
nom osäkerheeten i sion, kunne hafwa uthstått nogon affsak-
nad i commercierne: Men så moste H. K. M:t lijkwäl denne
gången mehre ansee Rijkzens och fäderneslandsens publique
wälferd och interesse och dess förhielpande uthur tillstundande
fahra och hazard, än H. K. M:ts egen inclination att lindra
hwar och een, som kan skatta sig nogot hafwa lijdit och uth-
ståt, så frampt icke Rijketz i gemeen och hwars och eens i
synnerheet wälstånd och säkerheet skall taga een obotelig och
irreparabel skada och nådel, efter som H. K. M:t ock aller¬
nådigst förmodar, det Stendernes behörige ifwer till wercketz
understöd af den högste Gudh skall winna den welsignelse, att
den icke ringa skall framdeles contribuera till alles deres ön-
skelige wälgång, och förorsaka det H. K. M:t med tijden de¬
res beswär och tunga i nogot skall kunna lindra, betaga och
förminska.
Ähr altså detta, som H. K. M:t för denne gongen hafwer
funnit högnödigt dess trogne undersåthere af närwarande Stän¬
der nådigst proponera och förholla sampt der öfwer deres gode
råd och bijståndh allernådigst affwenta, med förmodan, det
dhe sådant alt tage i moget betänckiande sampt effter Rijkz¬
sens tarff jempte hwars och eens i synnerheet befahrande olä-
genheets affböijande deröfwer forderligen een willfarig resolu¬
tion och förklaring fatte och H. K. M:t underdånigst tillstelle,
eftersom H. K. M:t i medier tijdh och altijd ähr och förblif-
wer dem sampt- och synnerligen med Kongl, ynnest, nåde och
gunst bewågen och wälwillig. Actum ut supra.
CARL GUSTAFF.
112
1660.
Bil. A 2.')
Statssekreteraren Edv. Ehrenstéens Relation till Ständerna -).
Sedan Hans Kongl. Maij:tt wår allernådigste Konungh och
Herre bäfwer förmedelst höghwichtige och för fäderneslandet^
conservation och wällfärdh nödige orsaaker måst medh dess
och Rijkzens haar och wapn för fyra och nu snart fem åhr
sedan träda uthom dess Rijkes, wårt käre fäderneslandz, gränt-
zer, att förekomma dee fiendtlige stemplingar och fahror, som
Sweriges Rijke och dess inwåhnare hängde och lutade öfwer
hufwudet, och altså på een så lång tijdh icke bäfwer för the
mångfaldige och wichtige så krijgsactioner som der på infal¬
lande tractater och handlingar, hwilke Hans Kongl. Maij:tz
höge person bäfwer medh sine mogne och försichtige rådh
måst personligen bijwista, kunnat heemkomma i fäderneslan¬
det, der at förblifwa, dess trogne undersåthare Sweriges Rijkes
Ständer till tröst, hugnad och glädie, så hafwer Hans Kongl.
Maij:tt lijkwäl alding uthslagit det faderlige och nådige be-
kymber och Kongl, omwårdnat, som Kongl. Maij:tt stedze dra¬
ger för dess Rijke och trogne undersåthare, hafwandes Hans
Kongl. M:tt öfwer oförtrutit arbete, fahror och möda hållit sin
höge person ospardh uthi månge farligheeter för fäderneslan-
detz wällfärdh skull. Och huruwäll ett så wichtigt wärk haf¬
wer Kongl. Maij:tt i medlertijdh icke tillåtit effter sin önskan
att heemkomma och effter sedwana och bruk förskrifwa sine
undersåthare Rijkzsens Ständer sampteligen tillhoopa, så haf¬
wer Hans K. M:tt lijkwäll inthet underlåtit at stedze gifwa
part heem i Rijket om alt hwadh som förefallit ähr, deels till
’) (Prot. sid. 6.) Tryckt efter originalet bland Riksdagsacta i Riks-
Arcliivet. Förut efter en afskrift tryckt i S. Loenboms Sv. Archivum 2 o. 3.
2) Marginalanteckning: Denne relation och deduction, som innehål¬
ler the förnemste K. M:tz förrättningar i consilier och actioner och blef i
går af högstbe:te K. M:t sielf nådigst tillsagdh att skola H. K. M:tz
trogne undersåtare Rijksens Ständer blijfwa förehållen, består mehrcndeels
i dhet efterfö Ilian de.
Bilagor.
113
sine och des Rijkes Rådh, deels ock medh utliförligh relation
för alle Rijkzens Ständers Deputerade, som anno 1657 på wisse
orther i landet till the particular Mothén förordnade wore,
och sedermehra tå den alzmechtige Gudh förlänte Kongl. M:tt
seger öfwer Sweriges Rijkes troolöse granne, Konungen i Dan¬
mark, at komma hijtt till Giötheborg i förledne åhr 1658, tå
hafwa ock the till det Uthskåttet anwarande Ständer medh
mehra förnummit hwadh som i det Polske, Moschovitiske och
Danske krijget till dato war förelupit och förrättat, och medh
frögdh och inbördes congratulation hördt och intagit det uth-
slagh, som tå förmentes och förmodades så lyckeligen till fä-
derneslandetz säkerheet på denne sijdan wara träffat.
The som på sådanne Mothén tillstädes hafwa warit, kunna
sigh fuller af the relationer och informationer tå skedde på¬
minna hwadh som till den tijden och altså effter handen war
passerat och förrättat, så i anseende af orsaakerne till tå och
ännu brinnande krijgh, som ock consilierne, conduiten, expe¬
ditioner, och deels uthgången, deels än warande beskaffenheet
på sådanne krijgh, och huru een och annan nation och här¬
skaper emott Kongl. Maij:tt och käre fäderneslandet wore sin¬
nade och intentionerade. Så skall det lijkwäll icke synas för
mycket eller öfwerflödigt för denne gången sådant ännu, doch
så korteligen som skee kan för deres skull att repetera och
opreepa, som tillförende icke kunna hafwa tillstädes warit el¬
ler om sakernes beskaffenheet och förlopp hämptat någon grun-
deligh information och kundskap. Och dett alt derföre, på
det the icke allenast sielfwe måge underrättade blifwa om sa¬
kernes beskaffenheet och tillståndh, uthan ock heemkomman-
des kunna sine Medh-Ständer och Bröder om Kongl. Maij:tz
åhuga, möda och arbete för käre fäderneslandet desslijkes part
gifwa och underwijsa, och nu i detta solenne Mothe så mycket
bättre the rådh påfinna, fatta och Kongl. M:tt meddeela, som
kunna för denne tijdh lämpas till fäderneslandetz conservation
och beskydd. Och på det Rijksens Ständer, Kongl. Maij:tz
trogne undersåthare, måge så mycket richtigare höra och fatta
heela wärket och sådant i minnet behålla, will man begynna
af Kongl. Maij:tz reesa åth Påhlen och altså korteligen expri¬
mera både orsaakerne och successen på det krijget, och så
wijdare tala om dett der på fölgde Danske och Moschovitiske
krijget sampt ther hooss infallne Keijsserlige och Brandebur-
giske consilier, meneer och machinationer till dess så wijda
114
1660.
kommit ähr, att ock the åhre komne till at stå medh blotta
wärian i handen emott Kongl. M:tt. Wijdh expositionen af
detta Danske krijgetz continuation skall ock gifwas tillfälle att
wijsa huru the Föreente Nedexdanden, item Engelandh och
Frankerijke, hafwa sigh emot Kongl. Maij:tt förhållit och skic¬
kat, på det att Stärulerne, hafwandes såsom uthi een speijell
och taffla beskrefwen hwars och eens comportemcnt, medh så
myckit mognare sentiment och judicio kunna begrijpa Kongl.
Maij:tz actioner och consilier och sakernes sampt k. fädernes-
landettz beskaffenheet intaga, sigh der effter wijdh så wichtige
deliberationer at rätta och skicka.
Så åhre nu beskaffenheeten och orsaakerne och successen
på det Pålniske tåget besynnerligen desse. När Kongen i Poh¬
len hafwer effter så mångfaldeligen under Tyske krijget brutne
26 åhrs stilleståndz pacter medh flijtt ludificerat och fåfänge
giordt twenne effter hwar andine i Liibech anstelte och hällne
fredz conventer, machinerat att söndra Sweriges wänner ifrån
Kongl. Maij:tt och draga een örlogsflotta in i Östersiön, Kongl.
Maij:tt och Sweriges Chrono till osäkerheet, så ock Sweriges
commei-cier och handell till aftächt och skada; och på lych-
tenne när Kongl. Maij:tt skulle träda till sin Kongl, thron,
dexx Hans Kongl. Maij:tt nu genom Gudz nåde, Sweriges Rij-
kes undersåthare till hugnadh och tröst, besitter, tå uthskic-
kat een benembd Canasiles, som emott Kongl. Maij:tt och dess
anträdande till Regementet protesterade, williandes der medh
omkullkasta dee förrige fäste constitutioner, som Rijkzens Stän¬
der hafwa sampteligen och eenhelleligen ingångi t, och dessli¬
kes söckt allehanda oenigheet iblandh Swänske undersåtherne
at uthsåå och sprijda, detraherandes och förneekandes medh
een annan uthskickader, benembd Morsteen, Kongl. Maij:tt sin
rätte titul, som Konungar i Swerige medh Konungen i Pohlen
tillförende brukat hafwa, uthan ock wijsandes i alle stycker
sin wrångwijsa; opbiudandes åth Cossakerne Lijflandh och the
orther, som medh mycket Swenskt blodh ähre Chronan under¬
kastade, tå, säger iagh, när Påhlen hafwer medh alt detta
brutit the 26 åhrs stilleståndh och Kongl. Maij:tt war för
samme orsaker besynnerligen nödgat at föresee sigh och sitt
Rijkes förswar, iämwäl ock att gifwa acht på Stoorförsten af
Moschou, som tå medh sin häär i Pohlen medh öfwerhandh
så grasserade, att man icke obilligt på een sådan förhäriande
granne hade orsaak ögonen att wända och tijdeligen sigh före-
Bilagor.
115
see; så ock att den långsamme twist emilian Swerige och Påh¬
len måtte een gångh föras till ände och uthslagh, tå hafwer
Kongl. Maij:tt oppå den Rijkzdagh i Stockholm anno 1655
medh sitt och des Rijkes Rådh och Ständei’s inrådande och
samptycke sådant öfwerlagt och befunnit det löpa mitt emott
the oprättade stilleståndz pacta, som böra hållas strictissimo
jure, och att af sådanne meneer icke annat wore än under-
gångh och fördei'f at förmoda. Kongl. Maij:tt hafwer lijkwäll
detta wärket medh all moderation och foog hanterat och icke
praecipiterat sigh i något krijgh för än Kongl. Maij:tt hafwer
praemitterat admonitioner, så igenom sine egne Ministrer till
dem som af Pohlen uthsende wore, som genom Rijksens Rådz
bref i Swerige till Senatorerne i Pohlen, at the skulle deras
Konung der hän förmå, att han måtte lefwa effter induciarum
pacta och i stället för een hoop missitationer och ludificatio-
ner senda een solennell legation, som reparerade the fauter
som wore föröfwade, och förekomma den olägenheet, som aff
sådanne meneer kunde uthsprika och wäxa; hwilket Hans
Kongl. Maij:tt hade offtare påmint så härigenom som ock ge¬
nom andre, så Polske som sine egne Ministrer. Men som så¬
dant icke ähr blijfwitt attenderat och på förmaningh inthet
annat fölgde än cunctationer, hafwer Kongl. Maij:tt medh sitt
och sitt Rijkes Råds och Ständers samtyckie och besluut krij¬
get emott Pohlen decreterat och Feldtmarskalcken Grefwe
Wittenberg medh ett corpo af annee uthur Tysklandlx föruth-
sendt åth Store Pohlen, och sahl. Feldtmarskalcken Gr. Lei-
jonhufwudh genom Lijflandh åth Litthowen. Dett ähr icke
uthan att wijdh samme tijdh ankom uthur Pohlen een beskick¬
ning till Kongl. M:tt, som förmelte om fredh: Hans Kongl.
Maijztt ock inthet heller hade önskat än att densamme hade
tillförende ankommit, effter Pohlerne, som sagt ähr, nogsampt
wore tijdeligen warnade, och at fredztractaten tå hade kunnat
incamineras, men som Pohlerne icke ankommo för än armé-
erne wore i marche och theriempte icke annat söchte än op-
pehålla Hans Kongl. Maijztt, så på dhet lijqwäl fredztractat
icke motte förbijgåås, ty blef förafskiedat att densamme trac-
tat, som tå i Stockholm icke kunde fortsättias, till Stettin
måtte transfereras, at i nägden till bäggie parter så myckit
bättre kunna befodras. Uppå sådan K. M:tz expedition haf¬
wer den Högste Gudh strax förlänt Kongl. Maijztt een serde¬
les lycka emott sine och Rijksens fiender, i det at sahligh
11(3
1660.
Feldtmarskalcken Gr. Wittenberg, som marcherade uthur Pom¬
mern in i StoorPohlen strax, effter een märk- och lyckeligh
action, underbrachte Kongl. Maij:tt the twenne Palatinater Po¬
sen och Kalisk, och tå den Polniske arméen pnesenterade sigh
till mootwärn, hafwer Kongl. M:tt, som tå medli sin armée
effter kom, sielf i person dem slagit uthur feldtet, först wijdh
Pronteck, sedan wijdh Opoczno och tredie reesan wijdh Vo-
nitz, så att Kongen i Pohlen hafwer der på måst wijka af lan¬
det in i Slesien, staden Crakou ähr eröfrat, the näst omlig-
giande Palatinater så wäll som, förmedelst Feldtmarskalckens
Gr. Steenbochs lyckelige actioner, Warsou och the deromkring
liggiande Woiwodskaper gifwit sigh i Kongl. Maij:tz och dess
efterkommande Kongars och Sweriges Rijkes protection; dee
Pryssiske Ständerne hafwa sigh ock måst foga till samma con¬
dition och sielf Churförsten af Brandeburg antaga vasallagium
af Kongl. Maij:tt och Sweriges Rijke; och hafwer tå Kongl.
Maij:tt så fattat Påhlen, att ther andre Kongl. Maij:tz och
Sweriges Rijkes illwillige, som i alle tijder hafwa på det wär¬
sta stämplat emott Sweriges wällfärdh, icke hade warit i wä¬
gen, Kongl. Maij:tt wäll hade medh force kunnat bringa Poh-
lerne till een raisonable och redeligh fredh; såsom ock Kongl.
Maij:tt iblandh sådanne store och lyckelige krijgsactioner all-
drig uthslogh the medell och wägar som förde till ett säkert
fredzoprättande, uthan såsom K. M:tt lätt i Stockholm för sin
afreesa medh the Polske Ambassadeurerne förafskieda att, eff¬
ter tå icke tijdh war sedan arméerne wore i marche att oppe-
hålla sigh i Stockholm medh handlande, man uthan drögsmåll
skulle i Stettin sammanträda, förordnandes Kongl. Maij:tt på
sin sijda sahl. Legaten Gr. Jahan Oxenstierna och Pnesiden-
ten Lillieströhm till Commissarier, så hafwer ock Kongl. Maij:tt
wijdh- alla tijder uthi ett så fredeligit proposito persevererat,
på det att den i så långan tijdh warande emilian Swerige och
Pohlen twijsten måtte een gångh kunna bijläggias och the
twenne nationer sättias emott hwarandra i godt förtroende och
wänskap, och dett så mycket mehra som Kongen i Pohlen
wijdh slijkt sitt tillståndh lätt sigh iämwäll till fredztractat
ansee, betygandes sådant genom sine Ministrer, så at Kongl.
Maij:tt, ehuru Pohlerne emott försäkring i Sterin icke compa-
rerade, genom sådant blef beweekt at meddeela å nyie Gr.
Leszinsky och Naruzevitz (som wijdh Kongl. Maij:tz afreesande
ifrån Swerige till Stockholm ankommo sedan krijget reeda war
Bilagor.
117
itändt och icke mehra tilldrägeligit att arrestera wapnen, som
Pohlerne sielfwe hafwa på sigh förorsaakat) leidebref till den
ända, men sedan the dem bekommit hade, hafwa the wijst sin
afwogheet till fredztractat, så att the reeste, den eena heem
igen åth Lithoven och den andre af landet till Keijsserlige håf-
wet, att ther, som uthi det förnembste the Catholiskes con¬
drio och mothe, betiena sigh medh the artes och konster,
medh hwilke stilleståndz pacterne wore tillförende brutne, och
dhe konster antaga, som Påwen och hans anhang elliest stedze
fournera och opspinna, och tlieriempte hissa på Kongl. Maij:tt
dem som K. M:tz succes och framstegh i Pohlen mäst miss-
unte. Hwaraf ähr ock skiedt, at såsom Påwerne och den Rom.
stolen medh dess interesse aldrig hafwa fijrat [o: hwilat], uthan
altijdh tillförende månge medell och konster optänckt huru¬
ledes icke allenast fordom Kongen i Pohlen, Sigismundus, åther
skulle installeras i Swerige, uthan ock alle try dee Nordiske
Rijken, men serdeles Swerige, som tå war ratione successionis
wijdh Sigismundum bundit, måtte bringas under Påwens hör-
samheet och lydno, så hafwer ock denne nu regerande Påwen
förmedelst sitt presterskap i Pohlen inthet underlåtit eller cunc-
terat till att, mädan Kongl. Maij:tt sidst på samma åhr 1655
war nedre i Pryssen occuperat, ophissa både Polniske Stän¬
derne och Quartianerne att bryta sin låfwen och obligation
och dem wijdare optända till rebellion emott Kongl. Maij: 11,
och dett deels genom invitationer och lockande, dels medh kyr-
kiostraff, men eenkannerlig genom bandhlyssningar och suspen¬
sion af absolution och skrifftermålil, allegerandes att Pålac-
kerne för deres religion och sannveeth skull inthet kunde lijda
een sådan Herre som Kongl. M:tt ähr, eij heller föllia eller
sigh i handell gifwa medh honom, som war af religion een
kettare, och ginge dermedh om at föra sin gudztienst in i de¬
res fäderneslandh, hwarmedh ähr uthrättat att Adelen medh
Quartianer och heele landet åhre igen afweekne ifrån sin låf¬
wen och bandh och wijdare uthbrustne till rebellion. Konung
Casimir ähr ock medh samme Påwiskes instrument, serdeles
huuset Österrijkes tillskyndan och tillhielp, i landet igen in-
fördh, och altså den obligation, som the hadde till Kongl.
Maij:tt, åther brutin och till inthet giordh. Hans Kongl.
Maij:tt, tagandes i betänckiande den consequence som kunde
af een sådan rebellion hängia, hafwer sigh i begynnelssen på
dett åhret 1656 strax ifrån Pryssen ophäfwit, at förekomma
118
1660.
den olägenheet, som af een sådan otroo oell rebellion kunde
entstå, och råkandes tå ihoop medh the otrogne Pålackar
hafwer them wijdh Radom, wijdh Columbo, wijdh Nisy uthur
feld tet slagit och öfwer Saanen in till Jaroslau förfölgdt; wijdh
denne expedition wore fuller ännu een deel Quartianer uthi
Kongl. Maij:tz devotion, men fölliandes the andre affallandes
exempel desslikes afweeke, medh lnvilket tå Pålackerne för-
samblades till een mechtigh stoor hoop och skara emott Kongl.
Maij:tt, att the icke allenast skattade sigh att wara capable
till att öfwerfalla och ruinera någre recreut trouppar wijdh
Warka, som Kongl. Maij:tt hafwer låtit sigh till styrkio op-
komma, uthan ock understodo sigh at förmedelst bem:te floodh
Saanen och Nijpertzen disputera Kongl. Maij:tt sielf retraiten
åth Warsou, det sorn dem lijkwäll genom Gudz macht och
Kongl. M:tz valeureuse conduite öhr förmeent wordit, i det at
Kongl. Maij:tt hafwer dem slagit ifrån sigh på alle sijdor och
bracht dem till een stoor confusion, så at Kongl. Maij:tt öfwer
bem:te floder säkert till Warsau åther är ankommin, hwarest
Kongl. Maij:tt medh sin armée passerade Weichsselen att gåå
henden på häälerne, som tå war medh sin armée uthi Stoor-
Pohlen. Och huruwäll Kongl. Maij:tt sedan på åthskillige or-
tlier, såsom wijdh Gnesen, wijdh Eutitzin och serdeles i den
treedagige Warsaviske slachtningen så tillredde på alle or-
ther Pålerne, att the allestädes hafwe måst rymma feldtet och
billigt bordt besinna den olycka, som dem stedze på hängde,
och så länckia sigh till fredz benägenheet, den Kongl. Maij:tt
dem städze och uthan oppehåll förestälte, så hafwa lijkwäll
Kongl. Maij:tz förberörde fiender, såsom Påwen och hans be¬
synnerlige anhangh Keijssaren, tå ingen möda spart till at
hindra Påhlerne ifrån så godt wärk, ammuserandes dem mehr
och mehr i krijget, och deriempte och i medlertijdli på alla
orther sprijda missförståndh emot Kongl. Maij:tt, så hooss För¬
sten af Siebenburgen Racocy och Cossakerne, som ock hooss
Moschou gifwa wijdrige impressioner och hissa fleere fiender
på Kongl. Maij:tt, såsom bennte Moschovitiske machten sampt
Tartaren och Turken sielf, allegerandes alt det som kunde så-
danne Barbarers hierta emott Kongl. M:tt förbittra, så att
Turken inducerades at tå förmå den Chrimiske Tartaren att
skicka Kongen i Pohlen een stark armée till adsistence; hwil-
ket alt hafwer plantat i Pohlerne ett sådant högmodh, att
ehuru the wore effter så minge rencontrer och serdeles den
Bilagor.
119
Warsaviske slachtningen till deres egne kraffter förrychte, åhre
the lijkwäll af andres inblåsande och promisser så styfwade
wordne, at the icke mehr effter slachtningen än tillförende
hafwa freden weelat admittera, helst effter Storförsten i Mo¬
schou icke allenast hafwer wijdh samma tijdh arresterat Kongl.
M:tz åliret tillförende tijttsände Legater, uthan ock af Keijs-
sarens afskickade Gesandters tillskyndan instigerader till att
invadera Lijflandh och belägra Rijga, som han, Storförsten,
ock giorde, fuller medh platte landetz stora skada och iäm-
mer, doch, Gudi lof, icke medh så stoor effect på the impor-
tanteste ortherne, som han medh sin mechtige invasion inten¬
derade. Effter een så stoor afwogheet till fredh, som Kongl.
Maij:tt hafwer hooss Pohlerne måst pröfwa, hafwer Kongl.
M:tt sigh om flere wänner enteligen måst omsee, förmedelst
hwilke Kongl. M:tt kunde sådanne hårdnackade fiender emott
stå. Och som Kongl. Maij:tt något tillförende medh Churför-
sten af Brandeburg hafwer fastare förbundh beslutit, så haf¬
wer ock Kongl. Maij:tt sine Abgesandter till Siebenbiirgen af-
sändt, som skulle, effter han Försten sielf hafwer förmedelst
sine Senningebudh sigh wijdh sådanne conjuncturer till när¬
mare allience medh Kongl. Maij:tt offererat, sökia att treffa
medh honom ett sluuth och närmare band, hwilket ock så
wijda till richtigheet brachtes, at bermte Förste förklarade sigh
fiende emott Pohlen och derpå uthi Martio 1657 kom medh
een stark armée, conjungerader iämwäl medh Cossaker, Wal-
lacker och Moldaver in i Pohlen, hwarest Kongl. Maij:tt strax
equipperade een lijthen armée volante och dermedh sigh op-
hoof att möta honom, dett som ock skiedde uthi Aprilis må-
nadt 1657 oppe i Lille Pohlen icke långt ifrån Crakou; och
som Kongl. M:tt medh den conjungerade force af Ungrar, Cos-
saquer, Moldaver och Walacher så iagade effter Pohlerne, både
der oppe i Lille Påhlen som uthföre åth Warsou och åter op
åth Brestie i Lithowen, twert och endelångs i heele landet,
att the på ingen orth torde fatta ståndh, ehuru starke the till¬
sammans wörö, uthan allestädes måst wijka uhr wägen, ehwar
Kongl. Maij:tt dem söchte, så hade ock Kongl. Maij:tt the con-
silier före, att om Churförsten af Brandeburg icke hadde om-
gådt medh sin medhfödde otroo och Försten Racocy hade wee¬
lat gode rådh lyda, såsom Cossaquerne sigh der till mehra än
the andre beqwämade, hade Kongl. Maij:tt, ehuru Danmark
medh sitt fredzbrott på samma åhr een stoor diversion på
120
1660.
Kongl. Maijitz Rijke och i Tysklandh liggiande provincier den
tijden förorsakade, så kunnat fatta Pohlen på alla orther, at
fast Österrijkiske arméen, som ock åth Pålen i marche tå war,
hade ankommit, Kongl. Maij:tt medh des confcedererade macht
hade kunnat bringa sakerne medh Pohlen antingen till een
reputerligh fredh, eller, ther freden inthet hade warit smake-
lig, så wijda kunnat styrkia sigh, at thet medh all dess an-
hangh inthet stort hade kunnat skada. Men att sådant ähr
förhindrat wordit, ähr fuller deraf kommit att Försten Ilacocy
inthet wille låta råda sigh att fatta sådanne resolutioner, som
tijden inrådde, och deriempte angrijpa sine medell, som denne
store impresa fodrade, serdeles till att winna Ottomanniske
hofwet eller Portam, hwilkens vasall han ähr, till denne ex¬
peditions consens, uthan proprio arbitrio och dispositione den
företagit, som sedan blef honom swår att förswara; men Chur-
försten af Brandeburg hafwer här besynnerligen ett så godt
wärk förhindrat, som oachtande trenne på ett åhl1 medh Kongl.
Maij:tt starke giorde förbundh åther begynt medh fienden col-
ludera och medh sielfwe wärket betyga, att han på troo och
låfwen eller sine så starke förbindningar lijthen reflexion baar.
Och effter Danmark, som sommaren tillförende, conjungeran-
des sine skepp medh the Nederländske för Dantzich, och alt
sedan medh wärfning och theres i Odensiö hällne Rijkzdagh
nogsampt uthtrychte, att the sigh emot ingen annan än Kongl.
Maij:tt i harnesk satte och Sweriges Chrono medh wapn an¬
falla och befechta wille, reda hade invaderat Kongl. Maij:tz.
Tyske provincier och fegden förkunnat på Swänske grentzen,
söchte Kongl. Maij:tt medh all ijfwer att secundera sine Rij-
ken och landh emott een sådan fiende, som lägh Kongl. Maij:tt
nämbst wijdh hiertat och medh waanligh otroo och försååt
diupeste skadan tillfoga kunde. Hwarföre hafwer Kongl. M:tt
strax Försten Racocy the förslagh och medel communicerat,
genom hwilke han antingen hade the Keijsserlige och Pohler
kunnat emottstå, eller sigh uthan någon skada, den sedan af
hans egen oförsichtigheet och caprice kom honom öfwer, heem
i sitt landh sigh retirera kunnat. Kongl. Maij:tt hafwer ock,
seedan Hans Kongl. Maij:tt sågh att på Churförsten ringa
mehra war att byggia, sine egne trouppar till the orthers de-
fension, som Kongl. Maij:tt hade i Pryssen ordinerat, så ock
lemnat ther sine Commissarier medh instruction och fullmacht,
som skulle wederreda wara ifall fienden tilläfwentyrs måtte i
Bilagor.
121
Kongl. Maij:tz frånwaru till någon tractat willia förstå; såsom
ock Kongl. Maijitt öpnade tå reeda så wijda sin meeningh
och benägen heet att, om fredzwärket derpå enteligen häffta
skulle, Kongl. Maij:tt wille amore pacis condescendera till alle
billige conditioner och sielf till Pryssens cession, och det för
den orsaak, att Kongl. Maij:tt måtte så mycket bättre få rå¬
rum att syta den otrogne grannen, som medh sin diversion
hade Kongl. Maij:tt bracht ifrån ett så godt wärk i Pohlen.
När nu Kongl. Maij:tt hafwer således ordinerat staten i
Pryssen, föreseedt gvarnisonerne och den anstalt giordt att in¬
thet feelades der fienden på den sijdan skulle willia liustra
effter fredh, hafwer Kongl. Maij:tt sigh medh sin armée be-
gifwit på reesan och så fort marcherat som möijeligen kunde
skee åth Pommern, Mechelburg och Hollsteen, effter Konun¬
gen i Danmark reeda hade krijget i Swerige förkunnat och
i Kongl. Maij:tz Tyske provincier, serdeles Brehmen, medh een
tämmeligh macht infallit och en hoop fäste orter sigh impa-
troneratt. Hans Kongl. Maij:tt hade fuller tillförende, tå Kongl.
M:tt den sidste gången gick op åth Pohlen och conjungerade
sigh medh Försten Racocy, förordnat så Pfaltzgrefwen af Sultz-
bach i Pryssen som RijkzAmmiralen Grefwe Wrangel i Pom¬
mern medh någre trouppar, som skulle på the Danskes actio-
ner gifwa acht och sökia effter all inöijeligheet förhindra att,
fäst än the skulle synas hafwa weelat rama tempo till att
tända an Sweriges provincier på alle hörnen, the lijkwäll icke
för mycket avancera skulle: men som Kongl. Maij:tt hadde
fullkomblig kundskap om Keijssarens, tå Konungs i Ungern,
starcka armées marche uthur erfländerne in i Pohlen till att
anhängia sigh Kongl. Maij:tt och förhindra att Kongl. Maij:tt
icke måtte kunna uthur Pohlen afkomma, sine landh till und¬
sättning och beskydd, såsom sådant emilian Österrike, Pohlen
och Danmark war projecterat; ty hafwer Kongl. M:tt sine con-
silier så dirigerat, att huru wäll thet wärket, som i Pohlen
för händer war, skattades iämwäll af stort importance och
fodrade Kongl. Maij:tz höga persons närwarelsse, lijkwäll haf¬
wer Kongl. Maijfft låtit sigh dess Rijkes och trogne underså-
thares wällfärdh så wara om hiertat, att Kongl. Maij:tt haf¬
wer, efter giordt i Pryssen möijelig anstalt till nödwändigh
defension, medh störste forcen af sin armée hastadt åth Holl¬
steen och Brehmen, sitt Rijke och länder till wärkelig hielp
och undsättning. Uthi wägen besågh Kongl. Maij:tt sine för-
122
1660.
nembste gvarnisoner i Pommern och Mechelburg och dem medh
all nödwändigh provision, ammunition och folck försorgde, att
the på alt fiendtligit anfall skulle kunna försvaras och Kongl.
Maij:tt tillhanda hållas. Uthi Julij månadh 1657 kom Kongl.
Mitt medh dess armée öfwer Holsteeniske gräntzen, hvarest
strax ett partie af the Danske rencontrerades och nederlades
och altså i begynnelssen wägen härmedh lijka som baanades
till den success, som Gudh der effter lätt påföllia. Ty derpå
gick strax RijksAmmiralen Gr. Wrangell in i Brehmen och
uthstötte fienden der uthur the intagne och nybyggde skantzar
och Kongl. Maijitt desslijkes föriagade honom uthur Elmshorns
skantzar och staden Itzehoa, jagandes i fienden een sådan
skräck och rädhuga, att han icke understodh sigh att fatta
någorstädes ståndh i feldtet, uthan deels flydde neder åth Juth-
landh och in i den fästningen Fridrichsudde, deels drogo sigh
öfwer in på Fiihnen; hvaraf Kongl. Mitt blef förorsaakat att
föllia dem på häälarne nedh i Juthlandh, sättiancles alle the
orther under contribution och beskattning. Wijdh desse af
Gudh Kongl. Mitt iämwäll wijdh Danske krijget förlänte suc-
cesser häfver Kongl. Maijitt aldrigh uthslagit att trachta eff¬
ter fredens revocation, serdeles medh denne grannen, som lig¬
ger Swerige så när på sijdorne, förklarandes sigh till den ända
wijdhlyffteligen så emott den Brandeburgske Ambassadeuren
Kleist, som den Fransöske Envoyén De Meules. Kongl. Maijitt
förordnade ock Legater medh fullmacht och nödigh instruction
att arbeta på fredens anstifftande, oachtandes både den stora
af Danmark wederfarne orätt, så wäll som den succes Gudh
Kongl. Maijitt förlente; men deremott häfver Kongl. Mitt måst
hooss Danmark een sådan tergiversation och geensträfwogheet
erfahra, lijka som nambnet af fredh och fördrag medh Swerige
alldeles skulle uthe blifva. Wijdh sådan beskaffenheet i Holl-
steen, Slesswig och Juthlandh häfver Kongl. Maijitt för sine
affairer på den tijden cominodast befunnit at begifva sigh på
någon tijdh till Wissmar, att wara så mycket närmare till¬
handa till att uthdeela sine ordres så till 1'lyssen, Pommern,
Brehmen, Hollsteen och Juthlandh, som elliest att beordra sin
flotta, som tå war i sion, såsom ock att hålla correspondencen
öfwer siö emilian Swerige och Tysklandh gåendes. När Kongl.
Mitt den hösten i Wissmar hade passerat, omgåendes medh
the consilier huruledes Kongl. Maijitt skulle, till at förmå Dan¬
mark till fredh, komma in på the Danske öijerne, serdeles
Bilagor.
123
Fiihnen och Seelandh, det måtte skee medh winters eller ijss-
bryggiors befodring eller ock förmedelst andre medell och vä¬
gar, och winteren begynte så anskicka sigh och hwässas, att
han godh förhopningh gaf at kunna öfwer ijss inkomma på
Fiihnen, så häfver Kongl. Maijitt uppå denne förhoppningh
först in Januario 1658 opbrutit ifrån Wissmar och så effter
hållit medh sine och sitt Rijkes tå tillhanda varande Rådh
och Generaler i Kijhl conference berådslagit om närvarande
affairers constitution och dess krijgsactioners befodrande. Och
effter winteren skiärpte mehr och mehr in och ijsen stärktes,
blef enteligen resolverat att nyttia den anledning som Gudh
syntes wijdh handen gifva, hvilken ock Kongl. Maijitt flijteli-
gen i acht togh och, effter någre bepröfwande om ijsens styr-
kio, passerade den 30 Januari] 1658 wijdh Brandsöö den Lille
Belten in på Fiihnen och, kastandes dee ther ståendes fientlige
trouppar öfwer ända, den 7 Februarij marcherade wijdare öf¬
ver Store Belten ifrån Suenburg in på Lalandh och Falster,
hvarpå RijkzAmmiralen strax medh infanteriet och arteilleriet
fölgde, så att arméen tillijka uthan drögsmålil öfwergeck wijd
Wordingborg in på Seelandh. Denne märkelige och fast ovan¬
lige expedition opererade så mycket hooss Danmark (som till-
förende emott freden förstyfwades), att det först förmedelst
then Engliske tå i Danmark varande Envoyén Medou begärte
fredh och enteligen deputerade Commissarier, som medh Kongl.
Maijitz Plenipotentiarier i Wordingborg sammanträdde och se¬
dan någre articklar i Torstrup slote och sidst den Roskildiske
tractaten underskrefwe. Såsom nu Kongl. Maijitt, warandes
medh så månge fiender belagder, inthet nödigare holt för käre
fäderneslandet, än att een säker fredh måtte iu för iu heller
emilian heggie desse Chronorne åther oprättas, så sparde ock
K. Mitt den tijden ingen möda eller arbete, på det samma
fredh måtte medh det forderligaste slutas, oachtandes att Gudh
hade tå gifvit Kongl. Maijitt the avantager i händer, att Dan¬
mark war lijka som the Svenskes discretion underkastat, och
Kongl. Maijitt hade kunnat halft betänckiande och i delibera¬
tion att gifva fredh åth een sådan granne, som den sällan
holle och altijdh läge i försått. Men Kongl. Maijitt drogh tå
reflexion på många andre considerationer och eenkannerligen
på the månge fiender, som dess för uthan sigh emott Sverige
opsatt hade och ännu in procinctu wore Kongl. Maijitt at an¬
falla, och fördenskull een sådan fredh i hast ingeck, som Eijkz-
124
1660.
sens Ständer, Kongl. Maij:tz trogne undersåthare, i föregångne
åhr här hördt och sedan sedt hafwa genom trycket wara pu¬
blicerat. The som för mehr än halfft annat åhr sedan wore
på denne orthen Kongl. M:tt till mötes, weeta sigh ännu att
påminna medh hwadh hiertans frögdh och glädie wij hwar
annan aecolgerade och öfwerhoopade i betrachtande af den
stora nåde och wälfärdh, Gudh den Alzmechtige genom Hans
Kongl. Maij:tz, wår allernådigste Konungs och Herres, försich-
tige conduite oss och wårt käre fäderneslandh giordt och be-
wijst lia de, så att till alle wäre önskningar tå inthet syntes
leelas mehr än dett, att hwadh som så lyckeligen förrättat
war, måtte blifwa långwarigt och beständigt. Hans Kongl.
Maij:tt hade ock förmodat, att effter Kongl. Maij:tt icke stodh
på Danmarks wärsta och undergångh, tå dett war lijka som i
Kongl. Maij:tz händer, uthan brukat een så märkelig modera¬
tion, att Hans Maij:tt bäfwer låtit Danmark förblifwa wijdh
sin stååt och medh testification emott Konungen om all för-
troolig wänskap och naboskap wijst honom för ögonen att
Kongl. Maij:tt icke annat af Danmark begärte än säkerheet
på den sijdan, att Konungen i Danmark skulle sådant medh
tacksamheet erkenna och icke allenast the puncter som i Ilo-
skildiske freden förafskiedade wörö obråtzligen hålla, uthan
ock den allience och förbundh, som the Danske som offtast i
Iioskildiske och Torstrupiske handlingen urgerade, fortsättia;
men så ähr icke långt derefter befunnit att den tacksamheet,
som af Danmark hade emot Kongl. M:tt bort betygas, ähr af
den gamble inrotade Danske malicen och önskan så förqwäfdh
werdin, att han icke allenast aldeles ingen frucht af sigh födde,
uthan ock så wijda förmåtte, att icke een punct af Roskildi-
ske fördraget ähr något nöije giordt sedan Kongl. Maij:tt lätt
sin milice marchera af Seelandh, uthan hwadh som kan wara
sedan den tijden obtinerat, hafwer allenast bestådt i bara or¬
den och är antingen medh truug eller twång erhållit eller ock
ännu ofullkomnat, så att alle kunne giörligen see Danmarks
ondsko och otroo att fullgiöra tractaten, och huru lijsteligen
det hafwer sigh weelat prsetensioner och lämpa förbehålla,
sättiandes pacternes innehåll i twijk och så lagandes at the
lramdeles skulle kunna föi'ebära, att the wore till ett eller an¬
nat twungne och altså inthet skylldige att hållat, såsom så¬
dant af Danmark alti.jdh ähr föreskuddat(I). The som senast
wore här wijdh Möthet i Giöteborgh, kunna sigh till sinnes
Bilagor.
125
föra hwart uth Kongl. M:tt tå medh sin annee och cor.silier
syftade och huru långt ifrån Kongl. Maij:tz tanckar tå war
at träda åther å nyo medh Kongen och Chronan Danmark i
wapnskiffte: Men så underläte lijkwäll inthet the tå här till¬
städes warande Ständer Kongl. Maij:tt underdånigst att bedia,
att huruwäll Kongl. Maij:tt medh andre fiender diverterades,
Kongl. Maij:tt lijkwäll icke aldeles wille förgiäta denne gran¬
nen, som ligger Sweriges Rijke på lijfwet, och fördenskull icke
gifwa sigh för långt hort medh Rijkzens manskap och wapn,
på det han sigh icke åther igen fördrijsta måtte så plötzligen
att falla Swerige på lijfwet, som han medh månge exempel
efter hwar andre och serdeles medh thet nyligste giort haf¬
wer. Kongl. Maij:tt hade ock fuller tänckt att Danmark skulle
tå så wara tillredt och beskurit, att det för sigh sielfft inthet
stort skulle kunna uthrätta och att det i sådant tillfälle skulle
mehr hafwa orsaak haft at hålla sigh till Swerige än någon
annan, eenkannerligen at the den wänskapen och foedera skulle
uthslå, som dem hade brucht i denne olyckan och pacta Ro-
schildensia elliest uthtryckeligen förbiudha; men så hafwer
Kongl. Maij:tt måst förnimma att Danmark inthet hafwer un¬
derlåtit att underhålla och conservera bern:te foedera och för¬
bundh som dett ingådt hafwer, tå det resolution fattade, Swe¬
rige att bekrijga och öfwer ända kasta. Fördenskull ähr Kongl.
M:tt så af sine trogne undersåthares underdånigste inrådande,
som elliest af nödig försorgh för sine undersåthare och Rijken
förorsaakat wordin att see på kortet som i Danmark blanda¬
des, och befiunandes alle saaker ther wara under otroo och
falskheet beslutne, fatta åther till wapnen emott dett Itijket,
uthan hwilken resolution Sweriges Rijke åther hade råkat i
samma fahra som det åhret tillförende swäfwade uthi, tå Kongl.
Maij:tt för Danmarks fredzbrått måste quittera det wällbegynte
wärket i Pohlen. Hans Kongl. Maij:tt håller alt för wijdlyff-
tigt att låta här orsaakerne efter deres omständelige deduc-
tion recenseras som Kongl. Maij:tt bewrecht hafwa att om¬
binda medh wapnen till Seelandh, efter sådant icke allenast
ähr uthförligen deducerat uthi det bref som Kongl. Maij:tt
strax i förstonne lätt ifrån hufwudhquarteret Ottersslöff för
Kiöpenhamn till sina och sitt Rijkes Rådh afgåå, och seder-
mehra i det manifestet som Kongl. Maij:tt tillijka medh der
wijdh hängde bijlagor och documenter lätt uthgå, som ähr
först i det Latiniske språket till hela wärdennes information
126
1660.
uthgångit och sedan på wårt Swänska tungomåhl afsatt, dem
till underwijssning som icke hafwa om Danmarks meneer och
otroo så grundeligh kundskap, tijtt ock Kongl. M:tz trogne
undersåthare nu remitteras. Allenast will man här som på
een tafla föremåhla dee förnembste contraventioner som Dan¬
mark emot Roskildiske pacterne hafwer föröfvvat och dermedh
Kongl. Maij:tt ifrån andre desseiner diverterat, på det Kongl.
Maij:tz trogne undersåthare deraf skönia måge the orsaaker
som Kongl. Maij:tt hafwa beweekt att åther fatta wapnen emott
Danmark, och huru wårt käre fäderneslandh eliest, och der
Kongl. Maij:tt hafwer sigh esloignerat ifrån sitt Rijke, hade
stupat i een oundwijkelig och äfwen så stor fahra, som tillför-
ende der öfwer lutade, tå Kongl. M:tt war oppe i Pohlen medh
sin annee stadder. Hans K. M:tt hade, när Kongl. M:tt reste
senast här ifrån, flender noch som honom infesterade; heela
wärdén och alle opassionerade skulle wäll judicera att Kongl.
Maij:tt och käre fäderneslandet inthet war nödigare och helsso-
sammare än att dechargera af sigh een sådan fiende, som hadde
alt för mycket anhangh och drog medh sigh så månge skade-
lige consequentier till Sweriges commercier och wällfärdh, som
ock lägh Kongl. M:tt så när på lijfwet och kunde så notable
skador tillfoga; men som Kongl. Maij:tt kunde här, effter all
anwändh flijtt genom Legater, genom bref och skrifwelsser in¬
gen satisfaction för pacterne nåå och winna och ingen säker-
heet för sigh och fäderneslandhet, är Kongl. Maij:tt nödtwun-
gen att sökia det medh wärian, som pacter och gifwin troo
och låfwen blef förwägrat. Uthi mehrbåe Eoskildiske pacter
ståår att the förbundh och foedera, som skulle till den eena
och andra deelens förfång och prsejudicium wara giorde, måtte
renuncieras och afskafläs, och till den ända ähr ock emilian
Chronerne förafskeedat dersammestädes att the medh all sam-
nat macht och kraffter skulle tillijka sigh ombeflijta at uth-
hålla uthur Östersiön fremmande örlogsflottar, hwilket Dan¬
mark så lijthet achtat hafwer, att det icke allenast inthet haf¬
wer renuncierat dee förbundh, som tillförende wore till Swe¬
riges Ilijkes prsejuditz och undergångh ingångne, uthan dem
mehr och mehr underhållit och bekräfftat, begynnandes strax
effter Kongl. Maij:tz afmarchering ifrån Seelandh i löndom att
underhandla medh the qwarblefne i Kiöpenhamn Kongl. Maij:tz
fienders Seningebudh och Ministrer, serdeles medh den Hol-
lendske, hwilken ock så mycket förmåtte öfwer deras sinne och
Bilagor.
127
inclination, att the uthi alt förstyfwade sigh och gåfwo honom
enteligen i försäkring, at inthet något medh the Swenske skulle
handlas som the emilian Danmark och Hollandh tillförende
oprättade pacter wore förnär, der doch bem:te förre pacter
wore till Sweriges ruin rättade. Medan som man tracterade i
Roskilt, offererade sigh the Danske som offtast till närmare
förbundh medh Swerige, multiplicerandes deres troheetz offer¬
ter, och läggiandes der till att dee wore i den stååt komne,
at the icke kunde bestå uthan Sweriges närmare bandh och
wänskap. Kongl. Maijrtt, som holt för sitt Rijkes störste wäll¬
färdh at hafwa säkerheet medh den grannen, aggreerade och
behagade een närmare wänskap och skickade strax effter slu¬
tet i Iloskildh sine Gesanter H:r Steen Bielke och Petrus Ju¬
lius Coyet till Kiöpenhamn, som om allience och förbundh fun-
deradt i förre afskeedh och serdeles den tridie artiklen eller
fremmande flendtlige örlogsflottars uthhållande af Östersiön
skulle wijdare handla till heggie Rijkers säkerheet, hwilke be¬
funne ock the Danske i förstonne noch inclinerade, så att the
strax in societatem defensionis et securitatis tilböde öfwer tijo
wällmonterade örlogsskiep, men sedan som åfwanbåe Hollend-
ske Minister hafwer them fascinerat och fädt så stoor macht
öfwer them, som dess för uthan inclinerade till troolössheet
emot Swerige, hafwa the fattat ett fastidium och sky wijdh
låfwen och oprättat afskiedh förblifwa och altsedan icke alle¬
nast denne punct lemnat uthan krafft, uthan ock det öfrige
af Roskildiske pacterne bååk ryggen satt, alldeles trädandes
på den wägen som the wandrade tå krijget emilian desse Nor¬
diske Chronor opblåstes och inflammerades. Af hwilka meneer,
hwadh Kongl. Maij:tt skulle sigh hafwa att promittera, kan
hwar och een döma som om affairerne någon kundskap hade.
Danmark war fuller för sigh sielfft inthet i sådan stååt, att
Kongl. Maij:tt eller dess Rijke skulle stort tädan af dess egne
kraffter hafwa att befruchta, men det war mehr att giöra re¬
flexion på the andre Kongl. Maij:tz illwilliande, som deels stogo
medh blotta wärian emott Kongl. Maij:tt, dels omginge medh
förderfwelige consilier och hissade och styfwade Danmark att
icke hålla den tractat, som the uthmålade så desavantageux
för dem. Danmark, ehuru af sin macht swagh, närde lijkwäll
hooss sigh een obotelig malice, som admitterade alle the rådh
som lupe till hämbd emot Swerige; och som det sågh Kongl.
M:tt draga uthur Juthlandh och Holstéen sin armée att oppo¬
128
1660.
nera den emott sine andre fiender; hörde ock att den Unger¬
ske Konungen war blifwin Keijssare, emilian honom och Chur-
försten af Brandeburg så ock Påhlerne ett vindicatifft förbundh
emott Swerige opi’ättat, Moschovitern wara medh een stoor
macht i antog åt Lijf- och Finlandh, Cossaquerne medh Poh¬
len sigh förlijkt, och hadde iemwäll den Hollendske Ministren
hooss sigh, som på the Föi’eente Provinciernes wägnar söchte
icke allenast afstyra den projecterade confcederation och exe-
cutionen af Roskildiske pacteme annullera, uthan tillsade flot¬
tar, peningar, manskap och all nödtorfft till krijgh, när så
skulle behöfwas, såsom ock icke allenast det fremmande ca-
valleriet i Danmark blef i sin wanlige krijgstienst behållit,
uthan ock strax effter Kongl. Maiptz ankompst till Giötheborg
ett stort antaal fremmande footfolck Danmark till hielpreeda
anskaffades, hafwer sigh Danmark så styfwat och så föränder¬
lig och wijdrig beteedt, att ingen punct i Roskildiske pacterne
kunde wijdare hafwa sitt rätta förståndh, mindre adapteras
till behörig effect och execution; ja the förnembste herrar i
Danmark droge icke wijdare sky att uthlåta sigh emott K.
M:tz Ministrer, att den Roskildiske freden wore dem och de¬
nes barn neessligh och kunde derföre icke längie hållas; ja som¬
lige ginge ock så wijda, at the icke kunde hålla för någon
säker wänskap emilian Swerige och Danmark, så längie Swe¬
rige skulle i Sundet åthniuta tullfrijheet. Hwarpå ähr ock
fölgdt, at the alle afskiedspuncterne medh twijfwelachtige frå¬
gor hafwa enerverat och gifwit dermedh Kongl. Maij:tt anled¬
ning att förklara sigh effter pacternes förståndh och förorsaa-
kat K. M:tt till att påstå een fullkomligh executionstractat,
comprehenderat i klare ord och förstånd. Medh tulltächten i
Sundet hafwa the icke heller lefwat effter Roskildiske pacter¬
ne, uthan förobligerat emot the så nys oprättade afskied Kongl.
Maij:tz ther igenom seglande undersåtare at wijsa certifica-
tioner, dem oppehållit och till erläggiande af tullen nödgat,
beswärandes åter strax the Swänske undersåtharne och indi-
recte oprijfwandes det sååret, som medh så mycket blodh och
månge krijgh tillförende war nepligen lieelat blifwit. Samma¬
ledes hafwa the Iv. M:tz högh- och härligheeter, rättigheeter
och pertinentier, som Kongl. Maij:tt förmedelst Roskildiske
tractaten uthtryckeligen medh the cederade landh och låhn
tillstå, begynt under sigh draga, och dermedh weelat hindra
at terminus Suecia; skulle nu som fordom wara i Sundet och
Bilagor.
129
derföre icke effterlåtit Kongl. M:tt att segla medh örlogsflotta
af och till genom Sundet, uthan på sådant willkor som Bröm-
sebroiske fördraget innehåller, fördublandes altså och wrängian-
des pacternes förståndh till sitt egit behagh. Den öen Hween
hafwa the söcht ifrån Skåhne at draga, hwar till hon af na¬
turen liggier och wijdlx alle contracter öfwer Skåhne, förpant-
ningar, redemptioner, försälgningar och confirmationer altijdh
af ålder legat hafwer, och förmedelst seneste pacter tillijka
medh andre öyiar och skiär ähr Kongl. M:tt och Sweriges
Chrono tillfallin. I lijka måtto hafwa the ett lahn, Romsdah-
len, hörande under Trontheem, som medh alle ther under 1ig-
giande lähn och pertinentier Kongl. M:tt borde inrymmas, så
ock Suntmoren, ett heelt fögderij, söcht emott klare bookstaf-
wen och medh all lijstigheet att rijfwa derifrån och undan¬
draga; deriempte omgådt medh the rådh huru the skulle fäst¬
ningen Brehmervörde, som borde på sattan tijdh evacueras
och them Swenske inrymmas, medh lijstigt maneer lefwerera
i Österrijkemes händer; hållit the i krijget tagne Swenske fån¬
gar i hechtelsse öfwer tractatens termin och längie sedan alla
Danske fångar på Swenske sijdan wore befrijade; behållit skep
och godz, som för krijgetz clarigation wore arresterade och i
krafft af pacterne borde restitueras; månge andre Swenske
undersåthares skutor och fartygh genom piraterie och för krij-
gett borttagne qwarhållit, ägarne illa tracterat, der doch Kongl.
Maij:tt alle the fahrkostar, som på alle orther och hamner i
Danmark af the Swenske wore tagne, igengifwa wille. Medh
lijka bedrägerij hafwa the iämwäll omgångit medh det Swen¬
ske Compagniet i Gvinea, i det att the emott pacta een be-
nembdh Charlott’ protegerat hafwe, som dett Affricaniske eller
Gvineiske Compagniet otroligen förrådde och förmedelst pac¬
terne borde restitueras, så till landh och fästningar som guldh
och egendom, och uthan hwilken den Gvineiske saken icke
kunde clareras eller någon restitution skee; denne hafwa the
icke allenast inthet effter Kongl. Maij:tz begäran arresterat,
så längie och in till dess Kongl. Maij:tt kunde blifwa försäk¬
rat om det i Gvinea borde härställas, uthan ock effter freden
beskyddat; och deremott den Swenske Commendanten Krusen¬
stierna i Glyckstadh fången hållitt, enteligen effterlåtandes
Charlot' heemligen medh guldh och hvvadh dyrt han det Swen-
ska Gvineiske Compagniet hade afhändt bortrymma, icke till
denne tijdh skadan betalandes. Andre ringare saaker, som
130
1060.
desslikes eliter pacterne borde giöras ett nöije, ähr här för
wijdhlyfftigt att införa, hwilke Kongl. Maijitz trogne underså-
thare Rijkzens Ständer af det i liuset gångne manifestet medli
dess uthföiiige skiäl, documenter och circumstantier bredare
see kunne. När Kongl. Maij:tt, kommandes seneste gången
här ifrån Giötheborg till Fiihnen och sedan till Flensburg,
befan sakerne i Danmark så förewetta som nu korteligen sagdt
ähr och kunde deraf wäll judicera att Konungen i Danmark
aldeles ingen intention hadde den Roskilske tractaten att hålla,
mindre dee öfrige puncter att exequera, wijsandes så mycket
mindre inclination der till, som han förmärckte det Keijsser-
lige waalet wara till Österrijkes avantage förrättat och samma
huuss medh Churförsten af Brandeburg, så ock Pohlerne, till
Kongl. Maij:tz förderf sammanknippat, och Hollenderne medh
all effectif assistence sigh bewågen; såsom ock att han sågh
Kongl. Maij:tt hafwa störste deelen af sitt cavallerie reda uthur
Juthlandh och Hollsteen till sine provincier i Tysklandh draga
låtit, så ock sammaledes i marche wara medh infanteriet och
arteilleriet att gåå af landet, befan ock att iu mehra K. M:tt
här medh hastade, iu mindre effect hadde tractaten i Kjöpen¬
hamn, så att Kongl. Maij:tz ther warande Ambassadeurer på
några weckor icke kunde komma till conference medh the
Danske, uthan man mycket mehra medh den Hollendske och
the andre Kongl. Maij:tz fienders ther warande Gesandter för-
derfwelige anslagh och radh sammanspunno, att Kongl. M:tt
wäll ögonskeenligen see kunde det ingen säkerheet förmedelst
Roskildiske tractaten war för Sweriges gräntzor att förmoda,
uthan der Kongl. Maijitt hade ifrån Danske gräntzorne medh
sin armée alldeles afweekit, dess Rijke och trogne undersåthare
åter hade stupat i samma olycka som anno 1657 genom Dan¬
marks otroo in på Sweriges Rijke och gräntzor swäfwade och
tå så godt som afskar all correspondence medh K. M:tt och
dess armée, hwarigenom Swerige och dess inwånare hade lät¬
teligen rååkat i een osäijelig olägenheet, om icke Gudh hade
såsom genom owanlige medell bygdt K. Mitt een ijssbryggia,
förmedelst hwilken och sin egen valeureuse conduite Hans
Kongl. Maijitt den interrumperade correspondencen medh sitt
Rijke åter restaurerade. Effter nu sakerne så beskaffade wore
och alt hadde det anseende, att ingen wällfärdh war ifrån
Danmark att förwänta, uthan den som bestodh i bara wapnen,
så war iu icke rådeligit att Kongl. Maijitt skulle wijdare sin
Bilagor.
131
armée afdraga och låta sine trogne undersåthares wällfärdh
komma på spitzsen, helst effter genom Danmarks wederwillia
och cunctation the andre Kongl. Maijitz fiender prseoccuperade
och förtogo Kongl. Maijitt alle avantager och förmonner an¬
norstädes och ingen raison dicterade at så längie Danmark
stodh i sådanne fiendtlige terminis och Kongl. Maijitt icke
hadde någon avantage i Tysklandh, eij heller någon wän och
allierader, hwarken Frankerijke eller Engelandh, som med K.
Mit dher wille anspenna, Kongl. Maijitt skulle Danmark quit-
tera och sigh ifrån Sweriges Rijke esloignera och dess gränt¬
zor för een så närliggiande argh och vindicatiff fiende för¬
blotta.
När Kongl. Maijitt, som någre gångor effter hwar andra
gaf RijkzAmmiralen Gr. Wrangel ordre att, så snart execu-
tions recessen skulle wara underskrifwin, han medh arméen
skulle afmarchera, förnam att conferentierne i Kiöpenhamn så
långsamligen oppehölles och på bemite executionstractaten så
lijthet förrättades, gaf Kongl. Maijitt icke allenast sine ther
warande Ambassadeurer serieusare ordres, att the skulle påstå
att hwadh som ännu öfrigt wore af executionen måtte uthan
wijdare drögsmåhl och opskååf effectueras, uthan ock tillskref
sielf Konungen i Danmark uthi så allfwarsamme och klare
termer, att Konungen i Danmark wäll kunde see at K. Mitt
icke wille medh omswäfwor låta sigh längre ledas, men wille
den säkerheet medh effect hafwa, som i Roskildiske tractaten
war intenderat, gifwandes tillkenna hwadh skada Kongl. Maijitt
i medier tijdh lede af andre sine fiender, som, emädan Kongl.
Maijitt här måste emott sin wilha fördröija, alle occasioner
imminerade till att giöra skada och alle avantager prseoccu¬
perade. Hans K. Mitt tillbödh åter å nyo, i samma stundh
som recessen skulle wara underskrifwin och tractaten ett nöije
giordt, at willia afmarchera medh the öfrige trouppar. Men
som sådant inthet wärkade, uthan Konungen i Danmark, till
at wijdare liaala tijden, meenandes Kongl. Mitt blifwa för the
andre fienders skull enteligen nödgat att quittera Danmark
medh oförrättatt wärk och gåå emot andre sine fiender, som
tå skickade sigh till feldt emott Kongl. Mitt, afsende först
Gyldenleu till att giöra een och annan contestation och för-
säkringh, och sedermehra Ove Juul medh slijke fåfängio och
beskickningar, som icke annat än cunctation och illusion be¬
tydde, emedan K. Mitz Legater medh fullmacht och instruc-
132
1660.
tion i Kjöpenhamn tillhanda wörö, så hafwer K. Maij:tt wijdh
sådanne sakernes anlåtande fattat een större apprehension om
tlie Danskes meneer och abomination af det Roskildiske för-
dragetz observation, och förorsaakades therföre att kalla på
åtliskillige tijder ihoop sitt och sitt Rijkes Rådh, som på den
tijden der uthe stadde wörö, nembligen Grefwe Carl Gustaff
Wrangel, sahl. Gr. Erich Steenbock, H. Gustaf Baneer, Gr.
Gabriel Oxenstierna, Gr. Carl Leijonhufwudh, Gr. Jacob De la
Gardie, H. Arfwidh Forbus, Gr. Claes Tott, Gr. Christoff Carl
Schlippenbach, och dem det farlige utkseende, som desse Dan¬
marks consilier medh sigh förde, att representera, hvvilket
Kongl. Maij:tt giorde någre gångor i Flenssburg, sedan ock i
Gottorp och wijdare i Oldesslou och enteligen i Wissmar, öf-
werläggiandes dette importante wärket på alle canter. Alle
af Rådet apprehenderade den farliglieet som af Danmarks troo-
lössheet syntes tillstunda, och befunne at kooss Danmark icke
den ringeste inclination öfrig war till pacternes executions be-
fodran, men lijkwäl i förstonne funnit för godt att, så frampt
Danmark på the ordres, som tliå nyligen till tlie Swenske
Commissarierne wore afgångne, icke skulle skrijda till slutet.
Kongl. Maij:tt tå bäst giorde att wijdh så beskaffade saker
hålla sigh wijdh Danmark, hwilken resolution åter ähr uthi
andre håldne deliberationer stadfästat och confirmerat, så att
när Kongl. Maij:tt medh sitt och sitt Rijkes Rådh hafwer måst
pröfwa det Danmark icke een punct af Roskildiske freden wij¬
dare war sinnat att hålla, icke heller någon allience ingåå,
som det sigh uthi alla occurrencer tillförende tillbödh, icke re-
nuncierat the förbundh, som det såsom fiende emot Swerige
till dess undergångh hade ingådt, uthan åther gångit på sam¬
ma wägh som tillförende tå det gick hafwande medh Sweriges
ruin, söcht emott pacterne att derogera the medh landh och
provincier tillwundne högh- och härligheeter, å nyo graverat
och cognition sigh tillägnat öfwer the Swenske genom Sundet
farande skiep, giordt alle puncter i fördraget disputerlige att
kunna dem bryta effter sitt egit behagh, oppehållandes tijdh
från tijdh at underskrifwa executions recessen, och tå man
hafwer meent något deruthi avancera och sigh om bättre suc¬
cés förhopning giöra kunna, tå hafwa the åther, efftersom dem
behagelige tijender och aviser af andre K. M:tz fiender äre in-
komne, sine ordh retracterat, kallandes det, som man medh
skiäl och gode argument hafwer bundit dem till, genom skimpf
Bilagor.
133
opera supererogationis; så hafwer K. M:tt i resgård af sitt
Rijkes och trogne undersåthares wällfärdh, säkerheet och för-
swar måst fatta åther i wapnen emot Danmark och det krij-
get continuera som genom Roskildiske fördraget icke kunde
termineras. Hwarpå Kongl. Maij:tt hafwer åther emot ändan
på Julij månadh i förledne åhr 1658 låtit sammandraga sine
trouppar wijdh Kijhl i Hollsteen, och anskaffandes ther nö¬
dige farkostar till ryttarnés så wäll som footfolcketz transport,
lyfftade anckar i samma månadh och lyckeligen landsteeg i
Corssöör uthi begynnelssen på Augusti månadh oppå samma
åhr. Under desse reassumerade wapnen hafwer Kongl. Maij:tt
brukat all försichtigheet till att förtaga hooss andre Stater och
Republiquer all offence och jalousie, låtandes Kongl. Maij:tt
uthgåå uthförlige bref till Frankerijke, till Engelandh, till Ge¬
neralstaterne af det Föreente Nederlandh, informerandes dem
punctuellement om orsakerne till denne retour i Danmark, så¬
som ock befalte sina Ministrer på alla orther det sajnma at
giöra, eenkannerligen i Hollandh och hooss een och annan uthi
det Romerske Rijket, på det K. M:ttz rättmätige orsaak till
een sådan expedition skulle komma i Huset och all wederwillia
förebyggias. Och på det icke någon af dem, som uthi com-
mercierne här på Östersiön interessera, måtte surprenneras öf¬
wer denne resolution eller hafwa sigh något hinder at befruchta,
hafwer Kongl. M:tt dem, eenkannerligen Generalstaterne, medh
itererade bref försäkrat att ingen navigation skulle hemmas
eller sperras, uthan at Kongl. Maij:tt wille icke allenast effter-
läta commercierne deres frije gångh, utan ock medh dem,
Generalstaterne, pläga all godh correspondence och alt det
ther åfwanpå deferera, som kunde lända till een fullkomlig
wänskap. Desslijkest hafwer K. M:tt så den gången som både
för och sedan burit omsorgli att wijdh the krijgh, som uthe
medh Rom. Rijkzens gräntzor inflammerade wore, icke måtte
någon skada giöra[s] det Rom. Rijket, utan att den wenskap,
som emellan K. M:t och dhet Rom. Rijkes Ständer wore op-
rättat, måtte stedze blifwa och hållas obråtzligh. Fördenskull
hafwer K. M:tt, förtroendes Feldtmarskalcken Hans F. Nåde
af Sultzbach dee trouppar som blefwe qwar i Hollsteen, Sless-
wig och Juthlandh, anbefallat att, effter Hollsteen wore ett
membrum Imperij, Hans F. Nåde skulle sigh der warligare
hantera, ehuruwäll det Danske Hollsteen sigh så förhållit hade
och så deelachtigt giordt medh rådh och macht af the Dan¬
184
1660.
skes malice ock hostiliteet, så wijdk Danmarks förste anfall
som sedermehra och sedan freden i Roskild giord war, att thet
inthet bättre än sielfwe Danmark förtient hade; lijkwäll haf-
wer Kongl. Maij:tt, i anseende att thet war een province af
Rom. Rijket, låtit dem tilbiuda neutraliteet och protection på
sådant wijss, at the till ingen deel skulle sigh i detta Danska
wäsendet inmängia, uthan som the wille wara skattade som
ett membrum af Imperio, så skulle the ock icke giöra sigh
deelachtige af den controversia, som emilian the Nordiske Chro-
nor agiterades. Een sådan circumspection och försiclitigheet
hafwer Kongl. Maij:tt stedze i desse både Polniske och Dan¬
ske krijgen plägat emott Rom. Rijket, på dett Kongl. Maij:tt
icke måtte gifwa den ringeste orsaak till någon krijgsflam uthi
Tysklandh, uthan hellere när några trouppar genom the Tyske
provincier förde ähre, tå hafwer K. M:tt det giordt medh egen
bekostnadh. Kongl. Maij:tt hafwer ock det Polniske krijget
så fördt, att the Tyske grentzor icke det ringaste meen der
af lijda skulle.
När Kongl. Maij:tt sålunda medh consilier agerat hade
och, som tillförende sagdt ähr, landstigit i Corsör, hafwer K.
M:tt under Gr. Tottes anförande commenderat någre trouppar
under Kiöpenhamn, som det skulle bereuna, att the uthländ-
ske fiendtlige trouppai', som stoge på Seelandli och ther när¬
des till Sweriges förderf, icke skulle entkomma eller kunna
sig in i staden salvera. Hwilket ock så wijdha reuscerat ähr,
att mästedeelen af the compagnier till häst af Tyskar, som
stöde på landet, folie uthi K. M:tz wåldli. Thereffter avance¬
rade K. Mitt bettre fram till een orth Ringstcdh, hwarest
twenne Danske Legater kommo K. Mitt till möthes, förundran-
des sigh på Iv. Mitz entreprise och simulerandes som wijste
the icke orsaken der till, uthan om något wore som skulle
ännu hållas oexequerat i den Roskildiske tractaten, tillböde dee
sigh det alt wilha nu fullkomligen fullgiöra. Kongl. Mitt an-
hörde i person deres proposition och önskade the hade halft
något allfwar dermedh, så hade Kongl. Mitt, som liär till wore
mehr än nödgat, kunnat tillförende åthniuta den säkerheet
som K. Mitt förmedelst den Roskilske tractaten hade effter-
trachtat och altså kunnat möta sine andre fiender, som nu
genom Danmarks cunctation och tergiversation att göra benute
tractat ett nöije, hafwa K. Mitt tillfogat alt för stoor skada
och prseoccuperat alle the avantager som Kongl. Maijitt haf-
Rilagor. 185
wer för Danmarks skull måst låta gåå sigh uthur liänderne.
Kongl. Mitt hafwer ock wijdh den occasionen icke allenast rite
oprepat och dem representerat alle the contraventioner som
emott fördraget wore förelupne och skiedde, sättiandes dem
Danske theres troolösa i huset, uthan ock förbrått dem att
een deel af the förnembste män i Danmark, iämwäl the af
Rådet, som ock nu brukades i den commission, hafwa under-
stådt sigh att tala offentligen emott K. Mitz Ministrer, att
denne freden wore twungen och kunde icke hafwa långdt be-
ståndh och att, för the conditioner ther wore inrychte, omöi-
jeligen wänskapen kunde fasteligen emilian desse twenne Chro-
nor blifwa oprätt hållin. Kongl. Maijitt gaf dem ock sielfwe
att betänckia hwadh för medell the nu kunde angrijpa till
denne resusciterade eldens uthslächning, sedan the hafwa medh
theres malice förorsakat K. Mitt, medh stor omkostnadh och
skada annorstädes, at wända åther hijtt wapnen. Och som
den faran tå dem mäst angick, hörde ock dem till att propo¬
nera något, som för den tijdli kunde tiena till det farlige wär-
lcetz remediering, effter K. Mitt war kommin at försäkra sigh
bättre om theres wänskap; så hadde the ock Kongl. Maijitz
Legat, H. Steen Bielke, therinne; medh honom hadde the lä-
genheet att conferera och det föreställa, som the judicerade
för den tijdh kuuna wara proportionerat. Och som Kongl.
Mitt slog här alldrig uth fredztractat och billige medell till
förlijkningh, så remitterade ock K. Mitt. dem till bemite sin
Legat, att ther the något om fredh wille proponera, the dhet
hoos honom motte föredraga, men lijqwäl att the måtte sigh
uthan oppeliåll till Kongl. Maijitz säkerheet förklara. Medh
detta swaret ähre dee Danske Legater omwände till Kiöpen¬
hamn. Och ehuru man tå icke uthan orsaak påminte sigh the
Danskes natur och lyte, som icke annorledes än barbarer plä¬
ga sigh betliee emott the persohner, som böra åthniuta privile-
gijs juris gentium, tilltroendes wäll theres arth att the icke
skulle bära sky att läggia händer på K. Mitz wijdh een sådan
conjunctur ther warande Legat. Och wore wäll the som meente
at när man medh sådant folck hadde att giöra, man borde
sigh föresee och fördenskull icke skulle så mycket brytas emott
gemeene folcks lagh, om antingen heggie the Danske Legater
eller eentliera (hwilke uthan K. Mitz leigde ankommo) hade
så längie blifwit i qwarstadh, in till dess K. Mitz Legat hade
kunnat uthkomma. Men K. Mitt, som uthi alle sine krijgh
ltM).
hafwer som een genereux herre omgådt medh alle sine fien¬
der, iemwäll ock the, hwilkom reverentia publici juris icke
hafwer warit så mycket om hiertat, wille lijkwäl icke tillåta
att man medh det ringeste skulle synas wara deras säkerheet
förnär, hwilkas jus icke mindre i krijgh än i fredelige tijder
höer wara inviolablet, och hwilke beneficio juris gentium un¬
der tijden icke så mycket åhre ifrån wåld befrijade för deres
skull som dem skickat hafwa, som för sin egen säkerheet
skull, hwilken consensu gentium eenkannerligen sådane perso¬
ner i alle tijder förlänt ähr. Kongl. Maij:tt som tillijka inn-
sende till sin Ambassadeur ett bref, hwar uthi han befalltes
att föredraga Konungen i Danmark the orsaker, hwarföre Kongl.
Maij:tt är nödgat worden att wända åther sine wapen in på
Seelandh, och thär eliter taga ifrån det hoffwet sitt afskedh
sampt optaga aff Konungen i Danmark ad referendum den
disposition, thär till frijdh kunde förmärckias, på thet Kongl.
Maij:tt sigh der öfwer sedan kunde förklara och i lijka måtto
sijne Commissarier förordna, skickade een aff sine Secreterare
till den eene Legaten, Christer Skeel, samina breff till befor¬
dring att öfwerlefwerera och thär iempte recommendera, att
dess Legat måtte hoos Konungen i Danmark till audience ad-
mitteras och sedan uthur staden till Kongl. Maijitt dimitt eras.
Hwilket alt samme Legat Skeel, iempte tackseijelsse för und-
fångne salvaguardier lör sijne barns och godz conservation,
medh offerte aff bereddwilligheet på sigh togh och altså i
Rotschild ifrån Kongl. Maij:tt skildes. Den Frantzöske Am-
bassadeuren, som tå wijstades hoos Kongl. AIaij:tt och hafwer
tillförende hulpit ihoophäffta den Rothschildske freden, war
tå hoos Kongl. Maij:tt och desslijkes aff Kongl. Maij:tz ann-
ledning skref till Rijkzhoffmestaren i Danmark, påminnandes
närwarande tijdz tillståndh och att man borde tänckia effter
medell att stilla elden förr än han wijdare kring sigh frätade.
När the förbe:de bägge Ambassadeurer wörö i staden inkombne,
besöchte the fuller den Swänske Legaten, men i stellet att the
skulle något proponera som tiente till wärketz sanation och
heelande, giorde the på sin sijda till den saaken intet, uthan
i stellet att proponera sielfwe något och uthsleppa Kongl. M:tz
Legat, på thet Kongl. M:tt måtte förnimma om någon dispo¬
sition wore till handel, hafwa the inverterat ordinera och Kongl.
M:tz Legat, som widh sådan conjunctur att offerera dem fredh
icke kunde wara instruerad, befrågat om han hade något i
Bilagor. 137
ordre att föredraga, och togo altså Kongl. Maij:tz Legat widh
hufwudet och uthsloge all fredz mention och composition. Den
eene Legaten Skeel skref ock een annan Dansk herremand till
om detta, seijandes sigh aff den Swenske Legaten inge förslagb
om fredh hafwa förnummit, committerade saken Gudh; men
badh honom han detta brefwet skulle icke wijsa den Frantzö¬
ske Legaten, nembligen att icke måtte blifwa oppenbart thet
the Danske freden ock i sådant tillståndh uthsloge. Rigsens
Hofimestare swarade ock fuller ofwanbem:te Frantzöske Am¬
bassadeur Terlon, men wijste desslijkes altzingen inclination
till fredh, uthan mycket mehr oppfylte brefwet medh een hoop
bittre ordh och cavillationer. I medier tijdh sättia the sigh i
staden till wern och defension, brännandes sielfwe aff förstaden
och bespeckandes wallen medh een stoor myckenheet aff ar-
teilerie. Man war fuller i förstone i deliberation om man icke
medh een storm skulle straxt annsättia staden, mädan gemii-
terne ännu icke hade satt sigh och wärken icke som sedan
brachte till perfection. Men såssom the thär inne medh för¬
stadens affbrännande, styckers och andre defensions medell på
wallen oppförande och myckenheet aff folk syntes preferera
något annseende aff hazard och fahra, är resolverat wordet
att angrijpan medh ordentlig belägring. Och som den syntes
för Kjöpenhamn gå något långsamligen och lijkwäl af nöden
war att Kongl. Maij:tt måtte eröfra någon fast orth, att så
mycket bättre på Seelandh erhålla sigh, så hafwer man de¬
batterat, att Chroneburg skulle tillijka anngrijpas, hwar till
RijkzAdmiralen Grefwe Wrangel brukades, hwilken ock sin
valör och flijth der till så annwände, att han i kort tijdh blef
den festningen mechtigh. Feldtmarskalcken Grefwe Steenbock
dirigerade attaquen för Kiöpenhampn och desslijkes avance¬
rade så wijda, att om Hollenderne, nu längie Kongl. Maij:tz
illwillige, icke hade emällankommet och medh deras macht
och flotta fallit Kongl. Maijrtt på lijfwet, hade Kiöpenhampn,
som både till wattn och landh waar hårdt annsatt och be-
trängdt, måst endteligen gifwa kiöp.
Här måste man icke förbijgå att ordine beskrifwa huru¬
ledes Generalstaterne aff det Föreenade Nederlandh nu een
lång tijdh hafwa sigh emoth Swerie så wijdrigt förhållit, som
doch tillförende icke mindre medh Sweries wänskap än medh
andre potentaters tillhielp hafwa widh sin stat kunnat bestå
och änteligen opwuxit och in till denne flor och macht, som
138
1660.
the nu höghmodas uthi, opstijgit. Rijkzens Ständer, Kongl.
Maij:tz trogne undersåthare, veeta sigh tillbaka att påminna
huru månge faste förbundh och alliencer emellan Chronan i
Swerie och den Republiken äre passerade medh heggie sijdors
märkelige frucht och båtna; serdeles är det aff stort värde
som anno 1640 innbördes slötz och sedermehra widh det Dan¬
ske krijget anno 1643 och 44 brachte så nyttige fruchter medh
sigh emoth Danmark, som tå opblåsit aff een lång fredh icke
kunde uthan slå sin hand i främmande värk, som thess gran¬
nar för händer hade, och ändteligen så högdt graverade the
genom Öresundh gående och serdeles the Swänskes commer-
cier och navigation, att Chronan Swerie blef förorsakat att
fatta i vapnen till maintien aff Rijkzens commercier och sijne
undersåthares wällfärdh. Effter sådan stoor nytta afl: be:te
allience, som icke allenast reducerade commercierne och na¬
vigationen dess frijheet, uthan ock Sweries Chrono restituerade
fryden, bleff samme allience åther confirmerader och på flere
åhr förlängd, sampt een articul aff guarantie incorporerat,
dirigerader tvärt emoth Danmark, i fall det skulle commer¬
cierne eller någonthera parten wijdare beoro[a]. Denne corre-
spondence varade till een tijdh der effter och in till dess den
Tyske freden begynte medh större alfwar incamineras. Tå be-
gynte ock the Föreenade Nederlanden draga jalousie öfwer the
Svenskes vallgång och lijka som ångra the faste förbundh
som medh Swerie slutne voro. The Catholiske och serdeles
liuuset Österrijke, så den Tyske som Spanske linien, hafva in¬
tet försummat något moment att söndra och separera the al¬
lierade på then tijden ifrån hvar andre, brukandes thär till
the efficacieuseste artificiel- och konster. Och ehuru the Keij-
serlige öfwer Chronans Swärie beständigheet icke det ringa¬
ste förmåtte, så häfver lijkwäl Spanien så mycket uthrättat,
att Generalstaterne, som stoge i förbund medh Frankrijke,
äre thädan och ifrån det gemene väsendet afskilde och hafva
giordt sin frijdh å part. Ifrån den tijden häfver Spanien mehr
och mehr sijne artes insmygt, så att det häfver hoos heffe
GeneralStater haftt mycket att seija, serdeles hoos provincien
Hollandh, som the andre medh macht och authoritet högdt
opwäger. Desse artes hafva ock så regnerat hoos dem, att the
hafva fast bracht dette Föreente Nederlaudh ifrån dess gamble
maximer till andre wijdrige, sijne vänner, så ock den Christ-
lige och Europa- libertet mycket prseiudicerlige consilier. Ibland
Bilagor.
139
annat så flyter hädan besynnerligen att Generalstaterne hafva
ifrån den tijden begynt förlåta den gamble respect på Swärie
och fattat thijt ett missnöije och afwund, hwilke the Danske
hafva medh alle konster sökt att skerpa, serdeles annis 1649
och 1650 medh den redemtionstractaten emällan Danmark och
Generalstaterne, till Swäries iembnwäl ock the tillförende lagde
förbund så mycket prsejudicerlige. Ytterligare häfver man på
Swänske sijdan effter handen allehanda wijdrigheet thädan
måst förspöria in till dess dhe hafva sigh lagdt i offentlig
correspondence medh Pohlen, Danmark, Muschov, Churfursten
aff Brandeburg och flere Kongl. Mffz och Swäries Chronas
fiender och illwillige, dem deels opphissat, deels styfwat emoth
Kongl. Maijfft in till dess the ändtligen hafva sigh uthi ett
brinnande krijgli medh Kongl. Maijfft uthan någon den ringe-
sta gifven orsaak innlåtit. Dheres meneer, som hafva sielfwe
oppenbara feijgden förelupit, ähre desse. Dhe hafva för een
tijdh sedan negocierat medh den Pohlniske Residenten De By
om att sammansettia sigh till att inducera een flotta i Öster-
siöen. Denne machination var Kongl. Maijfft och dess Rijke
för den tijden mycket till mehn och i lengden fahrlig, icke al¬
lenast derföre att det gaf ett bijstert uthseende om Konungen
i Pohlen skulle emoth stilleståndetz uthlop bestyrkas medh een
sådan flotta, uthan ock att Östersiöen skulle thär medh inquie-
teras och the jura, som the twänne Nordske Chronorne allena
tillstå, märkeligen derogeras. Ty blef Kongl. Maijfft iempte
andre olirsaker ock för denne beweekt att medh vapnen ann-
tasta Pohlen och desslijkest gifva sin Resident i Danmark
Magno Dureel ordre att sondera Konungen i Danmark, om
han icke vore intentionerat att stå för een man till Östersiöns
defension. Konungen i Danmark togh icke allenast väl opp
denne anbiudning, uthan förordnade ock 'nisse Commissarier,
som medh beffe Resident här öfwer skulle tractera. Märket
blef ock så wijda avancerat, att een ringa difference mehr öf¬
rig var, men Generalstaterne begierte att blifva innslutne,
och som nu allenast de modo includendi disputerades, blan¬
dade Danmark och Gen.Staterne sijne consilier så tillsammans,
att tractaten medh Swärie ingen wijdare success hade, uthan
emellan dem slöts een guarantie till stadens Dantzichz defen¬
sion. Här på fölgde att både Ilollendsk och Dansk flotta
koni anno 1656 och lade sigh för Dantzich på redden. Och
som Danmark tå uthtrychte hwadh thet bahr i skiölden emoth
140
1000.
Kongl. Maij:tt och sedermehra satte sigh dageligen i harnesk,
bäfwer Hollandh continuerligen medh rådh och bielp den
styrkt och alltijdh under tecket emoth Kongl. Maij:tt speelt,
doch altidh prsefererat wänskapsskeen och apparence. Ty the
hadde lijkwäl samme tijdh sijne Legater i Preussen hoos Kongl.
Maij:tt, som gratulerade Kongl. Maij:tt dess tillträde till den
Kongl, timonen, begiärandes att confirmera och adaptera the
gamble förbundh till närwarande tijder och tillbådo sin hielp
att försöfwa det i Pohlen opblåste krijgh, ehuruwäl deres in¬
nerlige intention icke annat medhbrachte än att studza Kongl.
Maintz successer i Pohlen och adaptera så the gambla för¬
bund till desse tijder, att the skulle dragas ifrån deras rätta
förståndh och rätta bruk och blifwa heelt enerverade och
krafftlöse. Sahligh RijkzCantzleren hafwer lijkwäl medh så
stoort förstånd och dexteritet tracterat denne confirmation och
adaptation att om den tractaten, som slötz samme åhret 1G5G
i Elbingen den Sept., hade blifwit aff Generalstaterne ra¬
tificerat, så hade man kunnat gifwa sigh någon förhoppning
om deres benägenheet och öfrige wänskap. Men som aff alle
kännemärken sedan är bekant wordit, så wille Gen.Staterne
ännu wijdare wara Kongl. M:tt i wägen, styrckiande thet tå i
låga brijnnande Danska krijget, och altderföre, huruwäl Kongl.
Maij:tt effter Elbingske tractatens föreskrifning sin ratification
till commutation åth Hollandh öfwersände och Generalstaterne
sijne Ambassadeurer solenniter betackade, som the, hwilke be:te
tractat effter instruction och gifne mandata alldeles slutit ha¬
de, icke till denne dagh låtit samma tractat ratificeras, uthan
att iiludera wärket begynt att begiära elucidationer eller een
ny tractat, proponerandes een hoop nya saker, som hwarken
funderades i the förrige eller Elbingske pacter och lupo per
se mitt emoth Kongl. M:tz trogne undersåthares interesse och
wällfärdh. Konungl. Maij:tt, som sätter sigh uthi sine consilier
och actioner det endeste ögnemerke töre, nämbl. sine trogne
undersåthares wällfärd, hafwer sådane the Föreente Nederlan-
dens postulatis icke så snart kunnat deferera, uthan om Kongl.
Maij:tt dem och deras handell något gratificera måtte, skulle
det medh något annat publice compenseras och serdeles att
Gen.Staterne måtte der emoth vigore antiquorum hederum pre¬
stera prestanda, eenkannerligen att Danmark icke måtte thä¬
dan blifwa styrkt och någon adsistence åthniuta. Uthi sådan
stååt och tillståndh war Kongl. Maij:tt medh Generalstaterne
Bilagor. 141
tå det Danska kiijget anno 1G57 optändes och Kongl. Maij:tt
derföre marcherade åth Hollsten och Juthlandh. Den ill willie,
som bodde i Generalstaterne, uthtrychtes icke den tijden alle¬
nast i det företalde, uthan ock i monge andre stycker, så att
the Kongl. M:tz officerare, som i förmågo aff wänskapen i Ne-
derlandh wärfwade krijgzfolk för Kongl. Maij:tz tienst, blefwo
widh hufwudet tagne och Kongl. Maij:tz fiender der emoth på
alt sätt secunderade. Öfwer månge andre torter så undfick
ock Kongl. Maij:tt denne tijden breff aff Generalstaterne, uthi
hwilket the beskylte Hans Kongl. Maij:tz Resident Harald
Appelbolim för den som hafwer injurierat och calumnierat de¬
ras stat, förklarandes honom, Appelbom, inutilem et ineptum
amicitia de hine excolendse emellan Kongl. Maij:tt och deras
Republik, begiärandes Kongl. Maij:tt skulle honom revocera
och tillbörligen straffa. Nu såssom denne action war alt för
olijdelig, genom hwilken Kongl. Maij:tt sielf och dess höga dig¬
nitet per indirectum chocquerades, och Kongl. Maij:tt hafwer
längie erfahrit att connivendo till deras oskählige procedurer
the dagligen blefwe insolentare och uthi det Danska krijget
tillfogade Kongl. Maij:tt under handen fast så stoor skada, som
skulle the stå uthi offentligit krijgh medh Swärie; jembnwäl
wiste Kongl. Maij:tt, der detta skulle yttermehra blifwa dissim-
mulerat och Nederländske mediationen till någon tractat medh
Danmark blifwa admitterat, skulle den Kongl. Maij:tt och dess
Rijke mehra hafwa skadat, än någon fiende som krijget fomen-
terade. Fördenskull hafwer tå Kongl. Maij:tt medh dess Rij-
kes tå närwarande Rådh saken öfwerlagdt och beslutit, att
emädan Gen.Staterne hafwa sielfwe genom deras skrifwelsse
gifwit tillfälle och lägenheet der till, stella dem genom deras
Ambassadeurer medh een declaration deras actioner och com-
portemente för ögonen, låtandes dem förstå att Kongl. Maij:tt
deras wänskap fuller högt mstimerade, men lijkwäl låter sigh
till sinnes gå hwadh som thar emoth så wäll som Kongl, dig¬
niteten och respecten strijdde. Eenkannerligen resenterade
Kongl. Maij:tt det ofogh dess Resident war tillfogat och for¬
drade att der på måtte behörlige remedia annskaffas, och in
till det skiedde, skulle the intet låta sigh komma fremmat före,
att H. Kongl. Maij:tt icke heller kunde dem, the Nederländske
Ambassadeurerne, till audience eller någon publique negocia¬
tion admittera och tillåta. Dee Hollendske Ambassadeurerne
hafwa fuller der på een tijdh der effter i Wissmar lefwererat
142
16(30.
een gegendeelaration; men som den intet war funderat, eij
heller hwarken in materiali swarade på dee torter Kongl. Maij:tt
beswärade sigh öfwer, eij heller in formali effter waanlig styl
och respect conciperat, så hafwer Kongl. Maij:tt henne icke
emothtagit, utlian rejicierat som den der war på månge sätt
o rim ligh och anstötlig och hwaruthi Kongl. Maij:tt altzingen
satisfaction befan. Och emädan the postulater, som General¬
staterne uthi deras elucidation begiärade, wörö för sigh sielf-
we och på den tijden mechta delicate och tendres att hand¬
tera; och Kongl. Maijitt war försäkrat att, der deras Ambassa-
deurer skulle som mediatorer widh den Danska tractaten blif-
wa brukade, det skulle uthslå Kongl. Maijitt och dess Ilijke
till stoor otienst; ty hafwer Kongl. Maij:tt denne aff Hollen-
derne sielfwe gifne occasioneu antagit, så att opskiuta deras
orimlige elucidation, som ock att sluta dem ifrån mediationen,
sökiandes heller i desse ceremonialibus och formali än widh
sielfwe sakens substance och realitet dem att uppehålla.
Denne Kongl. Maij:tz försichtige och genereuse på den tij¬
den resolution hafwer så mycket opererat, att GeneralStaternes
Legater kunne icke till Danske tractaten komma, och liafwa
deras principaler ther iempte theres torter erkändt, så att
Appelbom blef restituerat in integrum och the Nederlendske
Ambassadeurerne der på förstådde som tacite widh Kongl.
Maijitz hoff admitterade. Så mycket war passerat medh the
Föreente Nederlanden, tå freden uthi Rothschild slötz.
När nu Kongl. Maijitt aff the tillförende förtaalde ohr-
saker är nödgad worden att continuera krijget medh Dan¬
mark och åter innkomma på Seeland, tå äre Generalstaterne
uthbrustne till een serdeles ijfwer och afwundh emoth Kongl.
Maijitt, och hafwer deras Ambassadeur, Conrad von Beuningen,
besynnerligen sin passion betygatt, som elliest i någre åhr bärt
åth hafwer i Danmark employerat heele sin konst och dex¬
teritet att hetza ihoop the twå Nordske Chronorne, som Ko¬
nungen i Danmark sielf uthi ett sitt breff till Generalstaterne
aff den 3 Junij 1657 bekänner, och nu war een iblandh the
störste wållande att den Rothschildske tractaten intet hafwer
nååt sin execution. Wijdh sådan Kongl. Maijitz återkompst
pä Seelandh hafwer Generalstaterne genom besagde sin Mini¬
ster brutit offentlig uth och förmaant the Danske till frijmo-
digt moothståndh, försäkrandes alt wara i Hollandh emoth
Kongl. Maijitt i sådan beredskap och postur, att een mechtigh
Bilagor.
143
flotta och nödige troupper skulle wara dem innan 3 weckor
till undsättning. Dermedh är han, von Beuningen, afffester
till Hollandh och hafwer alt emoth Kongl. Maijitt i wärsta
måtta uthtydt, blåst mehra under the förbittrade gemiither
och så wijda bracht, att Generalstaterne icke wijdare droge
någon reflexion på gammal wänskap eller alliencer, icke på
den humanitet och moderation Kongl. Maijitt förklarade emoth
dess Ministrer och trafiquerande genom Sundet, hwilke Kongl.
Maijitt förunte all frijheet, icke hindrandes eller det ringesta
graverandes, uthan mehr befordrandes deras navigation och
commercier. The hafwa icke wårdat sigh att behedra Kongl.
Maijitt medh swar på twänne höflige till dem afgångne breff,
uthan straxt lijka som tumultuarie grijpit för Danmarkz skull
effter wapen, equipperat flottar, samblat soldater att falla Kongl.
Maijitt straxt på lijfwet, lijka som skulle the i theras sinnen
sådant långe sedan hafwa debatterat och till den ände alt re¬
da hållit. Och hafwe altså icke längre under handen och ett
täckie medh Danmark spelt och agerat, uthan offenteligen och
under sijne egne flaggor och fahnor secunderat Danmark,
gifwandes stränge ordre till sin Admiral, att ehwar han kunde
annträffa den Swänske flottan, i öpne siöen eller hampnar, han
skulle uthan respect på något annat honom fiendtligen anfalla
och förnijla, som the Hollendske orden uthi en dheres instruc-
tion, aff the Swänske interciperat, lyda. Sedan skulle han ock
på alle the orther, som han kunde giöra the Swänske någon
skade, icke allenast sitt medhafwande folk opsettia, uthan ock
andre Kongl. Maijitz fiender thijt transportera, det ware sigh
Österrijkar, Pohlackar eller Brandeburgare.
Admiralen hafwer sådane ordre strängeligen effterkommit
och straxt widh sin annkompst medh flottan sökt, doch uthan
effect, någre Kongl. Maijitz wachtskepp att intercipera. När
det slogh honom feelt, avancerade han medh hele flottan emoth
Öresundh och uthi Octobris månadt satte under Collen, icke
att tillbiuda mediation till förlijkning eller begiära aff Kongl.
Maijitt passage genom Sundet, uthan wäntandes effter foghlig
wind att kunna Sundet penetrera och Kongl. Maijitz flotta at-
taquera. Det war fuller widh denne tijdh Kongl. Maijit intet
obekant medh hwadh animo Hollenderne wore annkomne, och
fördenskull förelupo the tankar, om icke fördeelaclitigare skulle
wara anngrijpa först deras flotta, der man kunde winden och
andre avantagier sigh betiäna. Men som Kongl. Maijitt alldrig
144
1660.
häfver något welat låta committeras emoth Generalstaterne,
som skulle dem eller den gambla wänskapen och the opprät-
tade förbundh kunna chocquera, så hafwer ock Kongl. Maij:tt
hållit för bättre här att behålla lampan för werden, och icke
gifwa den ringesta orsak till offentlig olempa emällan sigh och
Generalstaterne, [utan] affbijda hwadh den Hollendske flottan
wille taga sigh före.
Detta oachtat hafwer Admiralen, uthan att gifwa någon
denunciation aff hostilitet eller ock att swara på den Swänske
lösen ifrån Chroneburg, häfwit sigh medh wädretz avantage
den 29 Octobris i förgångne åhl- 1658 uppå den Swänske i
Sundet liggiande flottan medh moodh och macht, som skulle
the Swänske hafwa warit theras häftigste och argaste fiender.
Hwar uthaff är skedt att den Swänske flottan, som till ingens
annars än the Danskes hinder war i Sundet lagd, hafwer sigh
måst wenda emoth GeneralStaternes hefftige anfallande och
dem som sigh borde och nödtorfften fordrade excipera. Hans
Kongl. Maij:tt öfwerantwardade conduiten aff flottan åth Rijkz-
Admiralen Grefwe Wrangell och H. Claes Bielkenstierna. Fi¬
enden hade i denne rencontren een serdeles förmån och för-
deel af wädret, som heelt och hållit beqwämmade sigh till de¬
ras faveur, så att the derigenom i så mycket bättre ordning
kunde föra deras esquadroner och wända skepzsijdorne till
skotz, såssom ock behörligen hwarandra secundera. Emoth
hwilken fiendens avantage hadde Kongl. M:tz flotta alldeles een
contraire wind, så att liwarken esquadronerne kunde föl lia
hwarandre i den ordre, som the bestelte wore, eij heller sigh
kunnat så expedite regera eller hwarandre, som nödtorfften
fordrade, secundera, emädan wädret och strömmen war twärt
emoth, och the bäfwe medh stort beswär i den ängzlan sigh
måst loofwera in på fienden. Hwar aff är händt att Rijkz-
Admiralen uthi sielfwe rencontren, den han medh stoor reso¬
lution annträdde, icke kunne nåå det som han medh så tap¬
pert moodh intentionerade, i det att han, avancerandes på fien¬
den, icke kunde aff dem så effterföllias som i den esquadro-
nen der till förordnade wore, emädan the uthi mootwädret
medh loofwerande måste sigh behielpa, uthan som han allena
beskiötz af månge, är han redlös och lam worden och föror-
sakader att draga sigh på sijdan, sitt skepp att renovera.
Wijdh detta så avancerade H. Bielkenstierna medh sitt skepp
på den Hollenske vice Admiralen Witte Wittesson och honom
Bilagor.
145
så anngreep, att the heggie fastnade ihoop och kommo strax
affsijdes och ändteligen så täflade, att Bielkenstierna bleff Wit¬
tesson öfwermechtigh, men doch sielf så beskutin, att han
iembwäl behöfde reparation och kunde icke wijdare komma
igen i combatten. Sammaledes är ock Ammiralen Gertsson
Seehelm, så ock hans skepp, straxt i begynnelssen tracterader,
att han är nödgader worden att draga sigh uthur wägen och
bebyggia sigh. Aff desse accidentier och wederwertigheeter är
fuller händt, att desse try ammiralsskepp icke hafwa kunnat
effter deras tappre intention och resolution fechtningen till
ända bijwista: Lijkwäl hafwa the andre aff Kongl. Maij:tz
flotta icke blifwit dher af kleenmodigh, fast än deras Ammi-
raler detta wederfors, uthan så tappert giort deras devoir och
hwar i sin stadh så manligen och medh så stoort och besten-
digt modh och courage fechtat, att alle i gemeen och hwar
och een i synnerheet hafwa sigh ett serdeles beröm förwärfwat.
Och huru wäl lätt är att iudicera, att ett så skarpt fechtande
icke hafwer kunnat uthan skada aflöpa, så hafwer lijkwäl Gudh
förlänt Kongl. Maij:tz flotta det bijståndh, att skadan icke är
blefwen för stoor, och thar iempte sådan styrcko och valör
förundt, att fienden hafwer befruchtat och undanböijt medh
Kongl. Maij:tz flotta att äntra, uthan ock måst wijka aff plat-
zen och lijda att Kongl. Maij:tz flotta hafwer honom tappert
förfölgdt och beskutit. Hans Kongl. Maij:tz flotta hade fuller
ock fienden längre kunnat förföllia och till efwentyrs ännu
större skada tillfoga, effter Admiralens Opdams skepp och nå¬
gre andre wore så tillredde, att the i lengden ringa mooth-
ståndh mehr giöra kunde, men som han hade icke allenast att
giöra medh Hollendske flottan allena, uthan man befan att 9
å 10 friske örlogzskepp kommo uthur Kiöpenhampn, dee Hol¬
lendske till hielp och styrcko; ty hafwer man för gott funnit
den Swänske flottan att revocera och honom i Landzcronse
hampn att inbringa. Hollendske flottan, som icke wille synas
aff denne siööcombatten stort wara medhtagen, hafwer straxt
widh deras annkompst till Kiöpenhampn besatt någre Danske
skepp, som the tillijka medh sijne conjungerade, samblandes
the Danske aff staden Kiöpenhampn dher till een temelig ann-
seende hoop folck och gångit der medh att beläggia Kongl.
Maij:tz skepp i Landzchrona, sökiandes alle medell den ham¬
nen att obstruera och bestoppa, såssom the till den ände haf¬
wa giordt allahanda beredskap medh brännare och sänkare;
10
146
1660.
men så war åter Kongl. Maij:tt efwen i Landzcrona till handa
och medh sin försichtigheet förekom alle fiendens annslagh,
att the sloge honom alle feelt och åhre till intet wordne.
Hwilken action åther uthwijste icke allenast Kongl. Maij:tz
store försorgh och berömlige conduite, uthan ock dess siöfolckz
courage och frijmodigheet, som icke allenast dristeligen mötte
brännare och sänckiare, dem att afleda ifrån deras intention,
uthan ock hafwer man sehet att the uthan sky åhre medh
espingar ingångne mitt iblandh fiendens flotta och thar skuter
ock andre fahrkostar fienden till förtreet afhändt och i Landz-
chrone hampn innbracht. När detta fienden icke anngick,
hafwa the Hollendske krytzat i siöen och hwadh för skepp the
anntreffade, annpackat, icke annorledes fast än siöröfware, the
som elliest emoth heele werd en willie synas som store patro¬
ner för navigations och commerciernes frijheet och säkerheet.
Dee hafwa ock öfwersatt dee Brandeburgske in på Alssen och
den öen låtit rijfwa Kongl. Maijctt uthur händerne. Dee haf¬
wa een stoor hoop officerare sändt till Norie och den mili-
tiens förstärckning. Proviant, ammunition, krijgz instrument
och penningar hafwa the stedze under handen Kongl. Maij:tz
fiende Danmark fournerat och ändteligen i förgångne sommar
medh een ny och mechtigh flotta till hielp kommit, förmedelst
hwilken the hafwe sigh först kring heele Fynen belagdt och
sedan een hoop skepp åth Keijserlige och Brandeburgske för¬
länt, att giöra widh Middelfarth een descente, hwilket dem
lijkwäl icke är succederat, warandes the allierade och serdeles
Churförsten aff Brandeburg, som thär war i person, genom
RijkzAdmiralens Grefwe Wrangels store förfahrenheet och lyck¬
lige conduite icke allenast medh deras merkelige skade re-
pousserade, uthan ock widh Ebbeltoffta fyre örlogzskepp aff
sielfwe Hollenderne, som the allierade till tienst wore gifne,
aff the Swänske borttagne; så ock thär så wäl som under Ahr-
husen förbrände öfwer 50 skutor och fahrkostar, som wörö till
transportation aff den allierade arméen destinerade, och sielfwe
staden Ahrhusen desslijkes satter i brandh. Man will förtijga
hwadh Hollenderne nyligen medh den embarqueringen ifrån
Kijhl för skade Kongl. Maij:tt giordt hafwa. Ty medh deres
flottes tillskyndan ähre både Juthar, Keijserlige, Pohlackar och
Brandeburgare på Fynen inkomne och hafwe Kongl. Maij:tt
och fäderneslandet nyligen giordt den store skade, som bekant
är. Man will här ock förtijga the Sänningebudh, som the på
Bilagor.
147
een och annan orth hafwe uthskickat att styfwa Kongl. Maij:tz
fiender och afdraga på andre wägar Kongl. Maijrtz wenner;
såssom i synnerheet att the hafwa uthan all compassion medh
the Lijff- och Esthniske landen, som så iemmerligen i desse
åhren äre förhäriade och desolerade, uthskickat solenniter till
Stoorfursten i Rysslandh att förhärda honom i krijget emoth
Swärie, låfwandes på denne sijdan willia giöra det samma.
Dee Swänskes endeste wänner, som widh desse coniuncturer aff
tijder syntes Kongl. Maij:tt allenast öfrige wara, Frankrike och
Engellandh, hafwa Generalstaterne ock sökt ifrån Kongl. Maij:tt
att draga, tydandes illa uth alle Kongl. Maij:tz actioner och
den fahra som afl: det Swänske Regementet skulle förwäntas,
wijsandes huru deras samptlige interesse wore att icke efter¬
låta Kongl. Maij:tt sådane successer och att the hade af the
Swänske framdeles, der the få machten, intet gott att förwachta.
Ehuru nu så Frankrijkes som Engelandz interesse fordrade
att stå i gode terminis och correspondence medh Swärie, så
hafwe Generalstaterne lijkwäl medh deras impressioner så myc¬
ket förmått, att der Frankrijke altidh hafwer iudicerat dess
wällfärdh till een stoor deel der uthi bestå, att Swärie blif-
wer hållit opprätt, och Engeland än wijdare skattat sitt inte¬
resse der wijdh hängia, att när i förgångne åhr den Hollend¬
ske flottan hade trängt sigh genom Sundet, styrckt Kiöpen-
hampn medh all provision, ammunition, folck och annor nöd¬
torft, och förobligerat der medh dhe Swänska att förwandla
belägringen uthi een blocquade, hafwa the Engellenderne icke
allenast apprehenderat Hollendernes meneer, att the kunde i
sådant fall och widh ett sådant tillfälle giöra sigh för Engel¬
landh redoutable, uthan ock att the iudicerade the Swenskes
undertryck lända dem till störste skada och förfång, och för¬
denskull uthan något sejours i förgångne åhrs Novembris må-
nadt och emoth winteren sökt att sända een flotta, Kongl.
Maijitt till bijståndh, så hafwer lijkwäl, säger iagh, Hollen¬
derne öfwer alle sådane raisoner och så wäl affectionerat na¬
tion endteligen så mycket förmått, att the hafwa kommit begge
Stater att ingå medh sigh ett concert till att componera fre¬
den emällan the Nordske Chronor, och under den prsetexten
och skeenet icke allenast förmått dem at samtyckia och sluta
medh sigh, lijka som wore the alle eense att förringa för
Kongl. Maijrtt den Rothskildske tractaten och hwadh som vir-
tute ejus Konungl. Maij:tt tillstode, affstumpa, uthan ock att
148
1660.
om någondeera aff Konungerne aff Swärie eller Danmark skulle
detta deras concert icke willia gillt och gott hålla, then tå
skulle medh samnat handh och macht thar till compelleras.
Denne concert ähr sedermehra medh någre der på fölliande
resolutioner confirmerat och bekräfftat.
Och effter Konungen i Danmark hafwer sigh strax dertill
förstå låtit och skriffteligen der till condescenderat, icke der¬
före att han, som altijdh hafwer uthslagit freden, skulle nu
den således gärna emottaga, uthan att skullen på Kongl. Maij:tt
måtte deriveras och drabba, hafwer han sådant kanswijs con-
senterat till; hwilket K. M:tt icke strax giöra kunde, icke der¬
före att Kongl. M:tt iu så ijfrigt står effter freden, som i alla
tillfällen det hafwer mildeligen betygat, uthan att K. Mitt haf¬
wer hållit för sin Kongl, digniteet förklenligit (hwilken för all
ting bör i acht tagas, om icke all annor respect desslikes skall
falla) och för een specie af twångh och pånödgande att låta
sigh föreskrifwa hwadh man äfwen effter deres wilha giöra
måtte. Den eena souverain Staten hafwer sålunda inthet att
skrifwa een annan souverain före, mindre Republiker att före¬
skrifwa någre krönte hufwuden. Men effter lv. Mitt bäfwer
härtill icke weelat consentera, uthan freden weelat ingåå medh
ett sådant maneer af agir och handlande, som elliest iblandh
annat folck öfligit ähr, hafwa Hollenderne, som dess för uthan
döma om alle Kongl. Maijitz actioner som hender, welat hålla
K. Mitt för refusant att emottaga freden och therföre nyligen
fattat sådann resolution, att the wilha beordra sine i Franke-
rijke och Engelandh warande Ministrer till att begåå hooss
heggie Stater att the tillijka medh dem skole hålla Kongl.
Maijitt för refusant och den som förkastar freden, och förden¬
skull the Swenske skepp och godz för hendtlige, så ock låta
avocatorier uthgåå, förmedelst hwilke alle the som af the na-
tionerne skulle hafwa tienst hooss Kongl. Maijitt, måtte der¬
ifrån dehorteras och dragas. Så store torter och fiendtlighee-
ter hafwa Generalstaterne emot K. Mitt och Sweriges Rijke
alt framgeent föröfwat, doch iblandh alle desse meneer och
wålld, som the Föreente Nederlandhen hafwa emott Kongl.
Maijitt begångit, wilha the lijkwäl icke heetas wara fiender
eller hafwa emott the förre förbundh något handlat, uthan
hwadh the hafwa giordt, det säija dee sigh hafwa giordt vi
fcederis cum Dania och altså, oachtande den reverence som
een potentat och een Stååt bör draga till fidem publicam, sö-
Bilagor.
149
kia att kollia sine torter och sättia wärdén een blå dunst för
ögonen. Detta ähr så korteligen om Hollendernes comporte-
mente uthi närwarande the Swenskes handlingar att observera.
Men så hafwa Hollenderne inthet allena fördt sådanne
dreffter och machinationer emott Kongl. Maijitt, uthan the ähre
ännu flere, som af ett inrootat haat Kongl. Mitt förföllia, och
therföre aucupera alle the occasioner som sigh öpna till att
inmängia sigh medh K. Mitz owänner och lijka som på een
kädia hängia sigh medh hwarandre till att procurera K. Mitz
och Sweriges förderf. Iblandh hwilke kuuset Österrijke, för
hwilkes konster alle i Christenkeeten och Europa böre wäll
stå på sin wacht oell föresee sigh, hafwer nu längie warit prse-
cipuum movens och det förnembste ophoof och redskap till all
den willewalla som iblandh the Christne opröres och fomen-
teras. Eenkannerligen hafwer det huuset fattat ett outhsläc-
keligit haat emott K. Mitt och Chronan Swerige, hafwandes
medh ett långwarigt krijgli i Tysklandh pröfwat att Sweriges
Konunger hafwa warit the endeste som deres avare ambition
hafwa kunnat supplantera och traversera, och enteligen så wijda
genom den Ossnabrugiske och Munsterske tractaten wäsendet
bracht, att Chur-, Förstår och Ständer i Tysklandh hafwa åter
förmedelst Sweriges Chronos troofaste bijståndh sin frijheet in
ecclesiasticis och politicis recupererat, det som huuset Öster¬
rijke altijdh hafwer efftertrachtat dem at betaga och heela
det Tyska Rijket till sin absolute dominat bringa; ty sedan
som bemite huuss hafwer för mehr än halfftannat hundrade
åhr sedan wijdh pass så merkeligen förstärkt och föröökt sigh,
fuller till een stoor deel medh gifftermåhl, så ock medh waal
och wisse conditioner, men sedan förmedelst wapnen bracht
waalrijken till arfwelig condition och altså merkeligen förwijd-
gat sigh medh stoore landh och rijken, eenkannerligen medh
Nederlandh och Spanien, så ock medh Ungern och Behmen,
continuerandes iämwäll hooss sigh nu i långan tijdk den Keijs-
serlige digniteten i Romerske Rijket, och derpå fattat dee va¬
ste och omätelige consilier att stabiliera een monarchie uthi
Europa, tå hafwer thet till den ände trachtat effter att under-
kufwa the Evangeliske i Tysklandh, och fåå icke allenast det
Romerske Rijket till sin absolute disposition, uthan ock iempte
the tu IvonungaRijken Ungern och Behmen, Pohlen iämwäll
till sitt arf och egentelige dominium, brukandes uthi alt På-
wernes hielp och tagandes till praetext att uthrota kätterij
150
1660.
och införa Catholisk eller Påwisk religion. Huru wijda Öster-
rijkarne medh denne sin dessein 1630 komne wore, kunna tlie
sigh påminna, som på then tijden lefde eller elhest om det
Tyska wäsendet sigh någon wettenskap hafwa förskaffat. Så
■wijda wore the effter någre wäll uthförde krijgh avancerade,
serdeles det seneste emott Konungen i Behmen och Konungen
i Danmark, att nu ingen i Tysklandh mehra war sorn tordes
emott them eens knorra eller öpna munnen; liberteten af Ty¬
ske Ständerne suckade under ooket, the Evangeliske blefwe
förfölgde, godz och egendom dem ifrån tagne och åter the
Evangeliske Förstars inkompster och underhåll till kyrkiogodz
och under Påwens stool dragne. Och på thet Konungen i
Swerige som een Evangelisk Herre icke måtte komma åth att
secundera sine troosförwanter, hafwa the altijdh suggererat per¬
versa consilia i Pohlen att oppehålla ther Sweriges Konungh
så länge the kunde medh theras dessein blifwa färdige. Till
den ända skickade the ock een armée på Konung Gustaff
Adolf, höghlåflig i åminnelsse, i Pryssen, och sedan hafwa the
uthstödt Försterne af Mechelnburg, förlänt Förstendömet åth
Wallensteen och begynt anskaffa skepsflotta i Östersiön och
tillwälla sigh deröfwer een härskap. Och kunde man wäll ju-
dicera af andre injurier och torter, som Sweriges Chrono och
dess Konung på den tijden elliest tå tillfogadas och suppedi-
terade Swerige belli causas, att ambitionen inthet stängdes
medh Tyske gräntzerne, uthan att desseinen mycket wijdare
destinerades.
Desse så vaste consilier opwächte tå salig och högstlåfligh
i åminnelsse Sweriges Konung, Konung Gustaf Adolf, Kongl.
M:tz Moderbroder, att giöra ett stilleståndh medh Pohlen och
föra sine wapn på Tyske bottn emot huset Österrijke, att re-
vangera sigh för the torter som honom wore wederfarne och
förekomma den fara, som tå öfwer Swerige lutade, sampt the
beträngde Evangeliske och andre blodz- och bundzförwanter
oprätta. Denne saak hafwa dee Swenske varia belli fortuna,
iämwäl effter Konung Gustafs dödh och afgång, genom Gudz
bijståndh och wällsignelsse så uthfördt, att the Osterrijkes pro-
posita förmedelst den Ossnabriiggiske 1648 åhrs freden blefwo
någorlunda brutne och Tyska Rijket åter i sitt förre lagh och
floor restituerat. Men som Kongl. Maij:tz förfäder hafwa medh
sine modh och macht, dirigerade af een stoor försichtigheet
och conduite uthi Regimentet, för den gången hindrat både
Bilagor.
151
Keijssaren och Konungen i Spanien att avancera effter önskan
till sitt måhl och förehafwande, och närwarande Kongl. Maijrtt,
wår allernådigste Konung och Herre, hafwer under Drottning
Christin® tijdh warit det förnembste redskap, som sigh hafwer
bruka låtit att föra the Swenske wapnen till att extorquera
och uthtryckia freden af huuset Österrijke, iemwäl på execu-
tionstractaten i Nurnberg och effter anträde till Sweriges Re¬
gimente hafwer giordt sitt till, att the Evangeliske måtte kom¬
ma till dett the i krafft af det Ossnabruggiske fördraget ähre
berättigade och ther wijdh blijfwa conserverade, så hafwer hu¬
set Österrijke i anseende här af fattat ett sådant haat så emott
Kongl. Maij:tt som dess Rijke, att dett hooss alt folck blandar
sigh in emott Kongl. M:tt, en deel emot K. M:tt att opäggia,
een deel i dess onsko att confirmera, på dett at Kongl. M:tt
icke må till någon förlikning medh sine owänner komma,
uthan altijdh hållas i continuerlig oroo, och altså diverteras
ifrån Tysklandhs omsorg och consequenter effterlåta huset Öster¬
rijke, som sine på monarchie funderade Spanska consilier al¬
drig kunna afstå, ehwadh incidencer måtte infalla, handla i
Romerske Rijket effter dess egit behagh och enteligen lijkwäl
komma till sitt föresatte måhl. Denne sin dessein hafwa the
begynt wärkställa, när, effter den Tyske freden, man i Liibech
ock iämwäl söchte komma till ett fredeligit uthslagh medh
Pohlen, hwilket att hindra hafwer Österrijke besmordt Po-
lerne medh allehanda promisser och afrådt them ifrån Rede¬
lig composition medh Swerige, williandes dem wara medh sub¬
sidier tillhanda och förmå att een flotta uthur Spanien skulle
Pohlerne komma till hielp, och altså laga at the Spanska stä-
derne kunde till sigh draga dee Polske commercierne, som så¬
dant af ett protocoll i samma tractat af Polerne hållit och
sedermehra i Pohlen funnit alt finnes opskrifwit. Ju hafwa
the så mycket tillwäga bracht, at fredzwei’ket, som hanterades
i Liibech, förföll fåfängeligen och uthan frucht gick sähr.
Straxt dherefter hafwa the ock hissat op staden Bremen att
förgrijpa sigh emot the conditioner K. M:t och Sweriges Chrona
genom fredzinstrumentet hade förwerfwat, secunderandes denne
stadens onde opsååt och orättmätigheet emot klare bookstaf-
wen och sine egne tillförende uthgongne decreta, alt dherhän
syftandes, på dhet skullen motte kastas på K. M:t och the få
orsaak att rijfwa op dliet sååret i Tyskland, som nyligen war
igenlääckt. H. K. M:t, som såågh dheres lijst och intention,
152
1660.
förebögde med en tijdigh förlijkningh med staden Bremen,
prmfererandes den nyligen i Tyskland oprettade roligheten alle
andre wilkor som staden Bremen lätteligen hade kunnat tå
hindås till. Men så är dhet icke här med blijfwit beståndit,
utan sedermehra och sedan K. Maij:tt för the tillförende op-
repade orsaker, som ock Osterrijke i Pohlen hafwa samman-
smijdt, hafwer måst rnedh swerdet angrijpa Pohlen, tå hafwer
Osterrijke ingalunda fijrat, ‘uthan strax alle fredzförslagh af-
staakat, giordt een afskickning till Moschou att hissa iemwäl
Storförsten emott Kongl. Maij:tt och altså the heggie fiender
fomenterat och styrkt, medh dem stedze spunnit förderfwelige
consilier at inweckla Kongl. Maij:tt mehr och mehr på alle
orther och ther consumera sina vires, wäll ihugkommandes att
K. M:tt ähr den eendaste som medh macht och modh hafwer
contraminerat dess omätelige desseiner i Tyskland, som nu
längie på theatret åhre agerade wordne. När K. M:tt war
anno 1656 sidst i åhret på een godh wägh af tractat medh
Påhlerne och man in prseliminaribus hade begynt något at
projectera, tå hafwer Keijsarens Minister Lisola, som wijdh
Kongl. Maij:tz hoff war Resident, begifwit sigh, uthan at taga
afskeedh, tädan och sigh till Dantzich, hwarest tå Konungen
i Pohlen war, förfogat och så wijdare liooss honom och hans
Ministrer begångit, at Kongen sielf, när man om fred sigh
störste förhopningen begynte gifwa, hoof sigh strax tädan op
åth StorPohlen och hans Ministrer desslijkes, så att i stället
för det at man kunde giöra sigh något hopp om tractat, ähr
den heelt uthslagen och derhooss befunnit, att emilian Öster¬
rike och Pohlen ähr ett förbund emot Kongl. Maij:tt oprättat.
Nu såsom alle desse Österrijkes meneer löpa twert emot
det Ossnabriigiske fördraget och serdeles den andra articulen,
så hade Kongl. Maij:tt förmodat at den förre Keijssarens Fer-
dinandi Tertij, som desse consilier mäst fomenterade och förde,
dödh och afgångh skulle dem något hafwa hindrat eller åth-
minstonne till een tijdh studsatt, efftersom Kongl. Maij:tt uthan
respect på så månge injurier lijkwäl adhiberade alle the me¬
dell, som kunde tiena till den wänskapens conservation, men
så hafwer lijkwäll K. M:tt måst pröfwa wijdh samme Keijssa¬
rens lijfstijdh wara emott Kongl. Maij:tt fattat een så fast och
ferme resolution, att han genom någon Keijssares eller Ko¬
nungs dödh icke kunde stå att förandra; helst effter hem:te
Keijssares sohn, tå Ungrisk och Behmiske Konung, men nu
Bilagor.
153
sedan stijgin till sin H. faders stelle och den Keijsserlige timo¬
nen, inthet sejournerade att strax wärkställa the af hans fa¬
der lagde consilier, förandes effter så månge directe och in-
directe giorde stämplingar emott K. M:tt oppenbar wapn in
i Pohlen. Kongl. Maij:tt, hwilkom den tijden högst om hier-
tat war at secundera sitt Rijke emott Danmark, som tå Swe¬
rige på föll, gaf noga acht på denna the Österrijkers inten¬
tion, som sinnade wore att tillijka medh Polnisk macht an-
hängia sigh Kongl. Maij:tt och hindra dess retraite åt Holl-
steen; fördenskull anticiperade Kongl. Maij:tt tijden att elu¬
dera denne Österrijkes dessein, hwilket ock lyckeligen skedde;
men så hafwer lijkwäll Österrike icke dess mindre farit fort
medh sitt wärk, marcherat in i Pohlen medh sin armée, be¬
lägrat K. M:tz gvarnison i Crakou, honom förobligerat att
draga sigh tädan och så wijdare infallit i Pryssen, blocquerat
een och annan Kongl. Maij:tz befästning, ravagerat landet,
men eeukannerligen ansatt Thorn och det effter een lång be¬
lägring emporterat, och effter Keijsarewaalet i Frankfort emot
capitulation och den låfwen Keijssaren hade giordt Ständerne
fortsatt det vindicativum fcedus medh Churförsten af Brande¬
burg, hwilken han hade tillförende debauscherat ifrån Kongl.
M:tz wänskap, låfwandes honom Pommern, såsom ock Breh-
men och Vehrden åth Konungen i Danmark, och sedermehra
tillijka medh Pohler och Brandeburgare marcherade åth Holl-
steen, Slesswig och Juthlandh at trängia Kongl. Maij:tt der
uth, och wijdare der åfwanpå låtit uthgå mandata avocatoria,
att afdraga ifrån Kongl. Maij:tz armée dee Tyske krijgsmän.
Churförsten, som ock i detta speelet war inblandat, hafwer ock
connscerat alle deres godz, som under Kongl. Maij:tz tienst
wore och i hans land hade någon egendom; så att Keijssaren
i denne måtto icke hafwer dragit någon respect på the andre
Ständerne, uthan hwilkes consens en Romersk Keijssare icke
hafwer foog at låta uthgåå sådane mandata avocatoria, mindre
att föra något krijg på någon, eller ock judicera een consta-
tum Imperij för fiende och honom medh eeldh och brandh för-
föllia. Till att icke synas plumpa så twert emot publicas le-
ges pacis och stöta dem för hufwudet som interessera i den
Tyska freden, hafwer Österrijke denna sin saak något weelat
beskiönia, lijka som bade dett fördt krijgh utbe om Romerske
Rijket och i föllie af giorde medh sine wänner förbundh; men
så ähr bekant at ock desse actioner löpa twert emott instru¬
154
1660.
menti pacis tenor och Österrijke söker icke annat dermedh än
bedraga wärdén; ty dett hafwer kallat sin annee een Eijksarmée,
och heela wärdén seer nu af all eifect hwadh i sinnet längie
hafwer latiterat och huru lijthet den Tyske freden haar dem
warit om hiertat; ty sedan the icke kunde komma åth K. Mät
i desse Danska orther, hafwa the icke dragit sky att spoliera
territorium Wismariense, som för uthan instrumenti pacis be¬
skydd än wijdare ähr comprehenderat i den Rheniske och der¬
omkring situerade alliencen, och derpå medh heela brassen så
wäll medh den armée, som hafwer städt i Hollsteen, som een
annan nykommande uthur erflanden, fallit in i K. M:tz Pom¬
mern och det twärt och endelångs förhäriat och the förnemb-
ste orther dels belägrat, deels bestormat. Man hafwer orsaak
att tacka Gudh det the fiender ännu icke hafwa nåådt det
måhl som dee hafwa intenderat; ty huruwäll the hafwa medh
stoor deras egen skada och trouppars consumption een orth
eller annan occuperat och dermedh contesterat in Imperio li¬
tern, så hafwa the lijkwäll ännu icke stoort wunnit, befinnan-
des the dher större mottståndli än the hafwa sigh inbillat.
Ty wedh deres i Pommern ankompst folie the strax medh
storm på Gripswaldh och, warandes medh förlust repousserade,
meente ännu een gångh bättre giöra, blefwe äther afslagne,
så at the måtte wijka therifrån medh oförrättat ährende. Der
effter hafwa the fuller medh långh belägring och skada inta¬
git the små orther Demmin, Dam och Wollin, som inthet kunna
så stort importera, men för Stettin hafwa the sin considera-
bleste force employerat, hoppandes den orthen besynnerligen
mechtighe blifwa; men så hafwer det ännu genom Gudz bij-
ståndh och K. M:tz på the orther warande Commendeurers
conduite, så ock borgares i Stettin trogne förhållande så wijda
slagit fienden feelt, att the icke allenast inthet der hafwa uth-
rättat, uthan genom Kongl. Maij:tz der warande soldateslcas och
borgares tappere uthfall [äre] så förnötte, att the effter seneste
uthfallet, som så lyckeligen aflopp, hafwa måst belägringen
dissolvera och medh een stoor och märkelig förlust sigh tädan
draga. Hans Kongl. Maij:tt, som så längie hafwer lijdit så
månge torter af huset Österrijke, hadde nogh orsaak hafft det
longé sedan at resentera och så styra wåldh medh wåldh, men
som Kongl. Mät kenner och judicerar alle sine fienders kraft-
ter och wäl förståår Österrijkes macht och anhangh, wäll wet-
tandes hwadh beswärligit och långwarigt krijgh Kongl. Maijät
Bilagor.
155
skulle wecklas uthi, om Kongl. Mät skulle åther rååka i olämpa
och wapnskiffte tillsamman medh Österrijke, hafwer ifrån för¬
ste begynnelssen warit betäncht på alle the medell, som stöde
elliest att bruka, till att afwända och stilla dett haat och ho-
stiliteet, som af Österrijke uthbrijster, och therföre icke alle¬
nast i begynnelssen af sitt Regemente stillat det tumult, som
opwexte medh staden Brehmen, att Keijssaren icke skulle deraf
fatta någon ansam till beskylningh, uthan ock wijdh Kongl.
Maijäz afreesande uhr Swerige gifwit den förre Keijssaren part
om the orsaaker som Kongl. Mät hafwa nödgat att fatta wapn
emot Pohlen, bängiandes der wijdh den faste försäkring, att
Kongl. Maijät wille then gode oprättade i Tysklandh wänska-
pen i alla måtto fasteligen hålla och observera. Uthi suiten
af Polniske krijgsactionerne hafwer Kongl. Mät altijdh prseca-
verat och föreseedt at icke af Kougl. Mäz milice skulle skee
på the Tyske gräntzerne den Ossnabriiggiske freden något för¬
när. När Kongl. Maijät bemechtigade sigh Crakou, hafwer
Kongl. Maijät åther försäkrat Keijssaren, att det annalckande
som skedde förmedelst det opståndne krijg i Pohlen, skulle
till ingen deel lända till någon hans lands oroo, uthan hwadh
controversie Kongl. Maijät hadde medh andre sine fiender at
decidera, skulle hon lijkwäl inthet wara honom eller hans landh
prsejudicerlig. Genommarcherne af K. Mäz trouppar hafwer
Kongl. Mät altijdh betalt skee medh all behörligh ordre, på
det ingen skulle hafwa orsaak at beklaga sigh; ty såsom K.
Mät wäll wijste att all den olägenheet, som Kongl. Maijät
tillskyndades, fiööt originaliter af huuset Österrijke, så wile
ock K. Mät sträfwa effter alla dee medell, huru Hans Mät
skulle den lempeligen kunna wijdh oprinnelssen afböija och
evitera, till att sättia sigh och sine trogne undersåthare i den
beswärlighet, som the tillförende in emott tiugu åhr hafwa
dragitz medh och näpligen ännu elucterat uthur. Till detta
hafwer Kongl. Maijät aucuperat alle occasioner och lägenhee-
ter. Och som genom Ferdinandi Tertij dödzfall den Keijsser-
lige Chronan war kommin under Imperij vacantia, fan Kongl.
Mät för godt genom sine Ministrer och Gesandter deels infor¬
mera Ständerne i Tysklandh om alt som wijdh Polniske krij-
get på Österrijkes sijda war förelupit, delss också skulle ob¬
servera och fatta alle lägenheeter att förmå huset Österrijke
till reconciliation och wänskaps oprättande. Till den ända
hafwer Kongl. Mät icke allenast beskickat ChurMaijntz och
156
1660.
the andre Chur- och Förstår wijdh Rehn belägne genom Resi-
denten Snoilsky, uthan ock strax der effter Prsesidenten Biö-
renklou till åthskillige Chur- och Förstår af Romerske Rijket;
serdeles skulle han begifva sigh till Frankfort arn Meijn, hwar-
est tå icke allenast församblade wore Deputerade af heela
Rom. Rijket uthi deres ordinaria sessione, som representerade
alle corporis Germanici ledemother, uthan ock Collegium Elec-
torale var ther förhanden at rådhslå och wallia ett öfwerhuf-
wudh till den Romerske Chronan. Wijdh denne occasion be-
falte Kongl. Maij:tt sin Minister heggie Collegierne att före¬
draga hwadh som wijdh det Polniske krijgett wore af huuset
Österrijke committerat, huru det medh alla konster och rän¬
ker bäfwer söcht att amusera Pohlen i krijgh emott Kongl.
Maij:tt, förhindrat alle anslagh till fredztractat och hissatt för¬
medelst een solennell Ambassade till Moschou den Moscoviti-
ske Czaren på Kongl. Maij:tt och på samme tijdh som han
sådant machinerade tillböd han K. M:tt och Pohlen sin me¬
diation medh höghdragne och olijdelige ordh och termer, der-
medh intet annat sökiandes än att afstaka för K. M:t wägen
till frijdh, och att Pålackerne, som af K. M:tt wore tämmeligen
tillmögte ('?), måtte ännu wijdare abaiseras och tryckias, att the
enteligen måtte nödgas att antaga Österrijkes liielp och deres
discretion och behagh sigh underkasta. Han skulle ock re¬
presentera alla Ständerne huru farlig denne macht wore, om
Österrijke skalle Polniske Chronan sammanhäffta medh den
Ungerske och Behmiske, och hwad för jalousie det skulle op-
wäckia i heela Europa, och hwadh krijgsflam thet enteligen
skulle optända, uthi hwilken ock oundwijkeligen det Romerske
Rijket inflechtades, helst effter Österrijke inthet sky drager at
aperte violera fidem pactorum Osnabriiggensium så wäll inne
om Romerske Rijket, icke elfterkommandes een paragraphum
uthi Tyske fredzsluthet sedan the Swänske hafwa wapnen ne-
derlagdt, som uthe om, bärandes oppenbara feigde både på
Frankerijke och Kongl Mitt twert emot instrumenti pacis klare
ordh och leges, så att den andre artiklen ähr blifwin heel
rördh och igenombårader; försökiandes först hooss ordinariam
Deputationem Imperij, att såsom hon primitus till den ända
in Imperio Romano wore stichtat, att hon, beståendes af alle
Ständer, skulle möta och tijdeligen förebyggia alle the farlig-
heeter, som icke tåla någon drögsmåhl, wille sigh ock nu till
sinnes gåå låta, huruledes Kongl. Mitt så inne som uthe om
Bilagor.
157
Rom. Rijket blefwe tracterat och altså både amore pacis som
ock för den skyldige gvarantie och assecuration, som Kongl.
Mitt hafwer vigore instrumenti pacis af det Romerske Rijket
att fodra, ther effter trachta, huruledes Kongl. Maijitt kunde
hafwa någon säkerheet och åthniuta den Ossnabriiggiske fre¬
den. Kongl. Maijitt hafwer ock Churförstlige Collegiumet be-
hörligen låtit admonera, at effter Electores tå skulle tillsam-
mankomma att lyffta een Herre oppå den Keijsserlige thro-
nen, hafwandes nu åther frije händer, the wille wara betänckte
om ett sådant subjecto, hwilken kunde bindas till Rijkzens
constitutioner och capitulation och hvilkens förnembste inten¬
tion wore att conservera Imperio den Ossnabriiggiske freden
och Ständerne i gemeen dess frijheet och privilegier, och icke
blandade sigh medh uthrijkes Kongars affairer och krijgh, att
icke derigenom bryta freden och sättia åther Tysklandh i een
ny flam och krigsfara. Med sådanne admonitioner och in¬
lagde memorialer hafwer Kongl. Maijitt alt framgeent låtit
continuera, förmodandes at the skulle hooss Ständerne, sorn
ännu wäl ihugkommo den swårheet dem öfwerhängde af förre
krijget, hafwa halft een krafftigh operation, helst effter på
samma tijdh Kongens i Frankerijke (som äfwenwäll ähr inter
partes prtecipue paciscentes i Tysklandh och een af the för¬
nembste gvarander) Ambassadeurer wörö i Frankfort ankomne
och hafwandess desslijkes emot huset Österrijke månge grava¬
mina, hwar oppå the fodrade tillbörlige remedia, medh eenhel-
ligh rådh af Kongl. Mitz Ministrer och Abgesandter agerade;
och ähre fuller härigenom samptelige Ständerne nogsampt in¬
formerade wordne så om Österrijkes torter och oförrättande
som af den fara deraf kunde opspringa och så swäfwa öfwer
heela Tysklandh. Såsom ock mästedeelen af Deputationslede-
moterne och the som uthan passion wärket öfwerwägade må¬
ste bekenna att orätten, som heggie Chronorne och serdeles
Swerige hafwer lijdit, ähr alt för wijdt i liuset kommin. Kun¬
de ock wäll see at wijdh sådanne skadelige meneers perseve-
ration mycket ondt måtte entstå och letteligen öfwer det Rom-
merske Rijket dragas. Men så hafwa the lijkwäll alle warit
lijka som fascinerade och dementerade, at the deels icke haf¬
wa, mädan tijdhen fodrade och desslijkes gaf lägenheet sigh
att föresee, kunnat finna rådh, deels hvarken medell eller
nioodh sådanne stämplingar och farlige meneer att möta och
förebyggia.
158
1660.
Een sådan lägenheet hafwer Österrijke i acht tagit, som
medh sine Ministrer och creatur åhre besynnerligen artifices
till att excitera partium diversa studia och hetza den eene
emott den andre, finnandes för sigh och sin scopo profiterligit
och nyttigt att hålla Romerske Rijlcet i troubell och oroo,
dragandes dermedh een hoop på sin sijda som antingen medh
peningar och diuturni Imperij authoriteet kunna winnås eller
ock medh magnitudine potentise förskräckias; hafwa derföre
instrött emilian Deputationen och Collegium Electorale åth-
skillige differencer och oenigheet, nembligen att Electores för-
meente det durante electionis actu alle andre negocia Imperij
skulle quiescera och at wijdh så beskaffade saker Deputatio-
nens authoriteet skulle icke stort hafwa att säija. Men så
hafwa lijkwäll andre och serdeles Churförsten aff Meijntz tagit
saken i ett diupare och rättsinnigare betänckiande, sustineran-
des att höga nöden och den fara som för doren stöde fodrade
att draga först och främpst ett wachsampt öga på Tyske fre¬
dens conservation, deducerandes i sådant fall Deputationens
authoriteet och nödigheet och huruledes den fahrligheet som
hootas högstbennte Chronor, Swerige och Frankerijke, wore af
sådan consequence, att heela Romerske Rijket kunde deraf in¬
flammeras och sättias i olust och oroo. Den samme Churför-
ste, såsom han hafwer altijdh employerat heela sin industrie
till att conservera freden och gärna effter all möijeligheet söcht
att förtaga all olust, så hafwer han ock wijst att under elec¬
tionis actu, när subita pericula ingruera, kunna the af Depu¬
tationen wäll provideras och mötas uthan Collegii Electoralis
och electionsactens prsejudice och att negocium electionis, som
ähr ett heelt different wärk ifrån Deputationsconventens saa-
ker, ther igenom inthet hindrades, eij heller the andre Stän¬
der härmedh fåå någon lägenheet att grijpa in i Churförstl.
embeten och authoriteten, det som een part af Churförsterne
syntes wilha fruchta. Denne Churförstens omsorgh hafwer ock
så wijda Kongl. Maij:tz Ministrer secunderat, att deres memo¬
rialer och skrifftelige påminnelsser åhre emott Österrijkernes
contracarrerando komne till dictaturam och reciterade wordne.
Men så hafwer lijkwäll Österrijkes stora macht och adhserence
så ock dess lijstige konster så mycket förmått öfwer Romerske
Rijketz Ständer, så Catlioliske som Evangeliske, att alt här
till ingen effect uppå alle Kongl. M:tz Ministrers memorialer
och remonstrationer fölgdh ähr, ja icke een gångh rätt der-
Bilagor.
159
öfwer delibererat och swarat derpå, uthan man hafwer fort-
plumpat medh electionen, uthan att skaffa någre remedier på
the farligheeter som stöde för ögonen. Lijkwäll och på det
man icke aldeles skulle heetas förachta Chronornes beswär,
hafwa Ständerne spijsat Frankerijke af medh een assecurations-
skrifft och Swerige desslikes medh een tillsäijelsse om fredens
befodrande, hwilket alt ähr uthi capitulationen fattat och för¬
medelst hwilken denne Keijssare låfwar att låta sigh på det
högsta och för alt annat wara angelägit, att freden i Tysk-
landh emilian the krijgande partier må stifftas, och det till
Rommerske Rijketz och the omkringliggiande nationers förkof-
ring och bästa. I det öfrige hafwer ock Churförstl. Collegiumet
giordt een afskickning till Kongl. Maijrtt, icke annars medh
sigh hringande än ett bref, hwar uthi Sweriges Chronos för-
tienster i det Romerske Rijket mentionerades, och i det öfrige
begärtes att Kongl. M:tt wille sigh inducera låta till fredh,
att den fara som syntes swäfwa uppå Tysklandh måtte siste-
ras och stadna. Kongl. Maij:tt swarade derpå medh ett wijdh-
lyfftigt bref, tesmoignerandes den åhåga som Kongl. M:tt och
dess förfäder Sweriges Konungar altijdh dragit hafwa för Tysk-
landz frijheet och wällståndh, och huru K. M:tt alt sitt till-
giordt hafwer att den fredh, som i Ossnabrugg war oprättat,
måtte obrotzligen blifwa hållin, repeterandes Kongl. Maij:tt alla
the torter Kongl. M:tt wore der emott wederfahrne, och huru
Kongl. M:tt, oachtande alt detta, hafwer lijkwäll tijdh ifrån
tijdh sigh offererat till reconciliation och sigh så wijda uthlå-
tit, att Kongl. M:tt för den tort och skada, som af Österrijke
wore Kongl. M:tt emott pacta wederfarin, ingen annan satis-
faction begiärde, än att instrumentum pacis Germanie* måtte
blifwa oförkräncht hållit och Kongl. Maij:tt måtte fåå åthniuta
hwadh i förmågo deraf K. M:tt tillstode; såsom ock Kongl.
M:tt i sanning hafwer stedze alle desse åhren bort åth iu flere
fiender opwuxne ähre, iu mehra, iempte försichtigh milices och
defensions contenence, söcht och embrasserat alle the lägen-
heeter som sigh öpnat hafwa att tractera medh een och an¬
nan, dermedh att uthreeda sigh och sine Rijken uthur desse
heswärlige wärken. Eenkannerligen hafwer sigh K. M:tt låtit
wara om hiertat att solda medh amicable composition att sät-
tia sigh i godt förtroende åther igen medh offtabem:te huset
Österrijke, condonerandes public* tranquillitati och alldeles
förgiätandes alle the orätter som K. M:tt på een eller annan
160
1660.
orth wore genom dhet huuset originaliter wederfarne. Till
den ända hafwer Kongl. M:tt låtit sin Resident, Schweder Die¬
drich Kley, effter Keijssarens dödh icke så strax' ifrån Wien
avoceras, uthan befalt honom blifwa ther qwar, medh förhop-
ning att the missförståndh, som kunde wara emilian Kongl.
Maij:tt och det huuset opwuxne, förmedelst Residentens foge-
lige arbete måtte åther kunna bijläggias och componeras.
Sammalunda hafwer ock Kongl. M:tt beordrat Biörnklou att,
effter som tijden hafwer dertill under Imperij vacantia gifwit
tillfälle och den Ungariske Konungen behöffde att tillsee det
han medh minste hinder och opposition måtte komma till Ro¬
merske Chronan, addressera sigh till någon förtrogen af the
Keijsserlige Ministrerne, dem att caressera och insmyga con-
testationer till benägen wänskap på Kongl. Maiptz sijda, för¬
säkrandes att Kongl. Maij:tt icke droge så stoor owänskap till
huset Österrijke; det som skiedt war kunde K. M:tt lätteligen
förgiäta och stoge ännu wäll att bijläggia, slåendes K. M:tt
först före åthskillige förslagh huru det kunde som kortast och
uthan wijdhlyfftigheet skee; Kongl. Maij:tt hafwer ock gifwit
Biörneklou fullmacht in eventum och in till dess Gr. Nilss
Brahe, hwilken pro majori Legationis splendore Kongl. Maij:tt
förordnade tillijka medh Biörenklou denne reconciliation att
förrätta, kunde tijtt komma, att der man skulle på Österrijkes
sijda finna lijka inclination, icke måtte något wara i wägen
som ett så helsosampt wärk skulle hindra eller oppehålla.
Detta maneer att agera hafwer Kongl. M:tz Minister begynt
och någre gångor ijdkatt, berömmandes the Österrijkes Mini-
strer, som wänskapen derimellan och Kongl. Maij:tt sökia att
conservera, wijsandes wijdare huru een stoor deel af Christen-
heetenes wällfärdh der uthi bestode, att den i Ossnabrugg op-
rättade wänskapen blefwe hållin i sin vigor, och så komman¬
des wijdare på det som emilian Kongl. M:tt och huuset Öster¬
rijke wore förelupit, betygade att det lätteligen kunde på een
eller annan wäg bootas. Denne negociation hafwer icke alle¬
nast syntz i förstonne och mädan electionen än stodh in fieri
wara smalceligh, uthan ock warandes uthsprijdder till dett Beh-
miske håfwet gifwa een apparence af applausu och behagh.
Ju hafwa the Österrijkiske Ministrer, som på den tijden wore
i Frankfort, Försten af Lobcowitz och Wolmar, kommit der-
medli under wädret, och ähr så wijdare uthflutit till andre
Romerske Rijksens Ständer och enteligen till Churförsten af
Bilagor.
161
Meijntz, hwilken wijdare informerader om K. M:tz gode och
wällmeente intention det så hafwer behagat, att han alle of-
ficier härtill hafwer contribuerat och eenkannerligen skrifwit
tå Kongen i Ungern till medh beweekelige raisoner, förmanan¬
des honom att han ock till Romerske Rijkzens roligheet wille
iämwäll sine consilier och actioner dirigera. Hwar oppå Ko¬
nungen i Ungern, som reeda hostiliteeten i sinnet beslutit haf¬
wer och det mehrbem:te fcedus vindicativum medh Churförsten
af Brandeburg ingått, stelte sigh fuller så sielf wijdh sin an-
kompst till waaldagen, som genom sina Ministrer, något blij-
dare, att kunna inoffenso gradu befodra sigh Keijssare digni¬
teten, men uthur sinnet hafwer han alldrig slagit sitt rootade
haat emott Kongl. M:tt, löpandes sådant emott dee gamble
Österrijkes maximer och nu längie projecterade wägen och
omätelige ambition, förmedelst hwilken det huuset effter den
banade monarchien sträfwar. Och ähr det i wärket så pröf-
wat, att så snart waalet hafwer wunnit sitt uthslagh, hafwer
fuller tå Rijkz vice Cantzleren Grefwe Curtz een gångh hållit
medh Biörenklou, som på alt war befullmächtigader och sigh
tilbödh uthtryckeligen att befodra wärket uthan någon omswäf,
een conference, men ther wijdh inthet annat förrättade än
frambar een hoop contestationer, och dermedh ähr både han
så wäll som hans Herre ifrån Frankfurth afreeste, icke wijdare
wändandes öronen till någon mention af tractat; uthan strax
såsom emilian Österrijke och Brandeburg, så ock Pohlen, till-
förende förafskiedat war, hafwer detta huuset, oachtande åf-
wantill berörde capitulations artikell och Keijsserlige låfwen,
icke till Rijkzens och the omliggiande landz roligheet för all
tingh befodrat freden, uthan the rädhslag sammanspunnit, huru
man tillijka medh the andre sine confcedererade måtte bära
wapnen på Kongl. Maij:tt, och den armée, som till den ände
i erflanden längie hafwer sigh till opbrått beredhåilit, nu låta
fort marchera, det som ock strax skiedt ähr, medh sådan ef-
fect uthi all hostiliteet emott Kongl. Maij:tt och sådanne krijgs-
actioner, som åfwantill förtaldt ähr. Och på det ingen skulle
hafwa något forum, hwarest man sådanne Österrijkes wåldh
och meneer wijdare kunde framdraga, och att Imperij och Sta-
tuum authoritas och jura måtte antingen paulatim derogeras
eller till minstonne suspenderas och Österrijke emedlertijdh
uthan hinder och impune medh sin fiendtligheet fortfara och
Ständerne icke kunna in commune deliberera, mindre den fara
il
162
1660.
afwända som annalkades, hafwer denne Keijssaren hållit för
een ibländh sine förnembste artes att dissolvera Deputationen
eller honom på een annan orth transferera låta; dragandes
medh sin macht och konster een deel på sin sijda, dermedh
så mycket uthrättandes, att the öfrige wijdh Deputationen, som
för Romerske Rijketz wällfärdh åhre bättre animerade och icke
kunde till translationen consentera, icke authoriteet nogh hade
ob residuam paucitatem något att resolvera och the andre,
som till consentement af translationen wore debauscherade,
desslikes icke starke eller authoriserade nogh een annan De¬
putation att besättia, så att hwadh det Collegium anlangar,
ähr det så godt som uthan effect och efftertryck. Aff hwilket
alt K. M:tz trogne undersåthare, Rijkzens Ständer, nochsampt
fatta och begrijpa kunne, huru lijthet huuset Österrijke haf¬
wer respecterat the fördrag, som effter ett så långt krijgh i
Tysklandh ähre oprättade, och huruledes samma huuss icke
allenast hafwer i desse Polske, Moskowitiske och Danske feg-
der under handen mycket ondt K. M:tt tillskyndat, uthan ock
nu medh offentlig wapn K. M:tt anfallit, icke allenast uthe om
Romerske Rijketz gräntzer, uthan nu ock inne om Rijket och
the provincier, som medh så mycket Swenskt blodh till Swe-
riges Chrono tillwundne ähre.
Emot sådant wåldh och orätt ähr bekant hwadh för wärn
K. M:tt hafwer i krafft af instrumento pacis att fodra. Kon-
gen i Frankerijke så wäl som Ständerne i Romerske Rijket
ähre i förmågo af den ther faststälte gvarantie förobligerade
K. M:tt medh all macht at bijspringa emott dem, hwilke den
publique roligheten och eenkannerligen den Tyske freden tur¬
nera och bryta; fördenskull hafwer H. K. M:tt icke allenast
tillförende, tå Österrijkes anslagh begynte uthspricka och rön¬
jas i Pohlen, tijtt sigh wändt och förmedelst sina Ministrer
publicam Ordinum fidem compellerat, uthan ock nu nyligen
när som det huset hafwer lijka som bottn slagit uthur tunnan
och anfallit medh dubbel krijgshär K. M:tz provincier inne om
Romerske Rijketz gräntzer, tå hafwer K. M:tt både genom si¬
na RegeringsRådh uthi sine provincier i Tysklandh som ock
sielf å nyo skrifwit både till Churförstl. Collegiumet å part som
ock till alle Ständer i gemeen, föreställandes dem den orätt
emot fredzfördraget K. M:tt tillfogades, så ock den fara och
owissheet heela den Tyske rooligheeten sättes uthi, att här eff¬
ter ingen wore om det, som uthi instrumento pacis innehålles,
Bilagor.
163
wijdare säker, fodrandes den skyldige fredens assecuration och
gvarantie, som Ständerne hafwa sigh obligerat till, och ännu
förekomma the annalkande olyckor. K. M:tt hafwer ock ther
åfwan på beskickat Churiörsten af Meijntz och flere the för¬
nembste Ständer af Romerske Rijket, begärandes at the måtte
wijdh sådant tillståndh anwända the rådh och medell, som till
fredens maintien tiente, eller ock der the der medh antingen
dröija eller aldeles förbijgåå skulle, K. M:tt måtte af deni be¬
komma ett cathegoriskt swar och, ther the K. Mitt sin hielp
och authoriteet undandraga, tå icke förtänckia K. Mitt, om
K. Mitt till sin stats conservation angrepe the medell som
Gudh, naturen och sielfwa necessiteten dicterade. Det ähr
fuller ingen twijfwel at alla kunna förstå och begrijpa den
fara som them öfwerhängier, men lijkwäl ähre the i anseende
af Keijssarens authoriteet och macht så tröge at grijpa the
medel an, som tiena till deras egen så wäll som den gemeena
wällfärdens conservation, att K. Mitt alt här till alzintliet swar,
mindre någon apparence till assistence och bijståndh kan tä¬
dan blifwa warse.
Dett wore wijdhlyfftigt att tala om medh hwadh konster
husett Österrijke hafwer söcht att amusera Polackerne i krij-
get, till ingen annan ända, uthan att Pålerne derigenom måtte
consumera sigh och under specie af hielp emott K. Mitt så
af sielfwe Österrijke uthmächtas, att the under dess discretion
och behagli enteligen falla måtte, öch effter Keijssaren haf¬
wer öfwer den mauifeste tort och orätt, af honom föröfwat,
icke dragit sky att skrifwa nyligen ett bref till ChurMaijntz
och andre Romerske Rijkzens Ständer, indragandes emott san¬
ningen een hoop beskylningar, som skulle K. Mitt icke hafwa
hafft lust till fredh medh Pohlen och andre sine fiender, item
att han, Keijsaren, wore icke medh wäpnadh handh gångin i
Pommern att wilha sigh det eller någon dess orth tillägna,
uthan allenast at beweeka och förmå Kongl. Mitt till att em-
brassera freden; så gifwes Kongl. Maijitz trogne undersåthare,
Rijkzens Ständer, att efftertänckia hwadh detta senare för san¬
ning och grundh hafwer, när the det conferera och iemnföra
medh Österrijkes nu längie förde och här åfwantill efter hwar
andre förtalde consilier och meneer.
Ty hwadh det förra anbelangar, som angår Polniske trac-
taten, så hafwa Kongl. Maijitz trogne undersåthare reeda hördt
uthi hwadh tillståndh Kongl. Maijitt lemnade Pryssen, när
164
1660.
Kongl. M:tt förobligerades att draga sigh för halfftredie åhr
sedan hijtt åth Danmark. Föruthan det att K. M:tt hade rnedh
manskap föreseedt Pryssens defension som nödtorfften fodrade,
så lemnade ock Kongl. Maij:tt der sine Commissarier, försedde
medh fullmacht och instruction der Pohlen skulle till tractat
wilha förstå. Men som the Osterrijkeske någre månader till-
förende, nembligen sidst i åhret 1656, tå tractaten war emil¬
ian K. M:tt och Pohlen på een godh wägh baanat, hafwa medh
deras konster Polerne ifrån ett så helssosampt instituto afdra-
git och sedan alt bortåth så mycket hooss Pohlerne, serdeles
Cleresijt, förmåt, att man bäfwer ther till ingen tractat wee-
lat sigh uthlåta, dels derföre att Pohlerne, som hafwa genom
andre Kongl. Maij:tz fienders diversioner bekommit lufft, åhre
så opblåste wordne af högfärdh, at the freden hafwa weelat
tyckias förachta, delss att the åhre sigh och sine consilier rä¬
thet sielfwe mechtige, uthan föras wijdh näsan af österrike
och af dem mehr och mehr så brouilleras, att the näpligen
af sin förre Regeringsform ännu föras, mindre hafwa capable
kunnat wara medh uthländiske potentater på behörigt och
wanligit sätt att tractera; hwaraf ähr kommit, att när man
skulle skrijda till pacis negocium och framthee dee nödige re-
quisiter som fodras prseliminariter wijdh alle tractater, så bäf¬
wer man icke annat försport än all wederwertigheet, så in for¬
ma procuratoriorum och jure tituli, som andre orimlige postu¬
later, hwilke för tractatens incamination icke pläga iblandh
moratiores gentes och dem, som fredzwärk solenni modo och
medh allfwar wilha befodra, framsättias. Här emott hafwer
Kongl. Maij:tt fogat sigh medh ali moderation, tåleligen för¬
dragit deras impotente högmodh, föreslagit medell huru man
kunde komma ihoop och altijdh försäkrat att wilha i sielfwe
tractaten sigh så comportera, att heela wärdén skulle kunna
rönia det Kongl. Maij:tt drager lust till freden och åstuudar
sättia Påhlen igen i sin förre stååt och fredelige tillståndh.
Till hwilken ände ock Kongl. M:tt hafwer å nyio uthi be-
gynnelssen på det 1658 åhret förordnat till Ambassadeurer
RijkzSkattmästaren Gr. Magnus De la Gardie, Gr. Bengtt
Oxenstierna, Gr. Schlippenbach och Prsesidenten Anders Gyl-
denklou, hwilke K. M:tt hafwer förseedt effter tijderne medh
ample instructioner, iu så adapterade att freden skulle reuscera
ther Legaterne kunde man komma een gång till sammanträde.
Den Fransöske der warande Ambassadeuren De 1’Ombres, som
Bilagor.
165
brukas på sin Herres wägnar emilian parterne för mediatör,
och andre Fransöske Ministrer, hafwa sin flijt och underhand¬
lande syntz anwenda, att detta fredzwärket måtte incamineras;
och fördenskull gifwit altijdh effter handen ömnigare förhop-
ningh, hälst mädan the hafwa märkt att een deel af Pålerne
hafwa kunnat apprehendera den fara, som dem af Österrijke
i längden öfwerhängier, af hwilken the nepligen sigh befrija
kunna, för än the medh K. M:tt och Sweriges Chrono åhre
förlijkte. Uppå denne förhopning hafwa nu Kongl. Maijrtz
Ambassadeurer uthi Pommern subsisterat snart i continuerlige
tu åhr, innan the hafwa kunnat nåå een richtigh salvum con-
ductum, uthan hafwa här Österrijkerne så mycket förmått i
Pålens Cancelij, att huru wäll the sielfwe hafwa bewilliat sal-
vos conductus in debita forma, lijkwäll åhre the trenne gån¬
ger effter hwar andra falskeligen afskrefne och afsände, så att
deruthi stundom hafwer manquerat något i titulaturen, stun¬
dom i signetet, och när the sådant skulle hafwa syntz emen-
dera, hafwa the åther committerat något annat, som icke stöde
att emottaga, antingen slutandes uth eendera Legaten, eller
förwexlandes dess titlar, eller icke exprimerandes datumet af
den tijdh som Rijkzdagen ähr hållin, eller något slijkt, som
K. M:tz Commissarier icke kunde eller skulle acceptera. Kongl.
Maij:tz Legater hafwa lijkwäll alle desse torter och ludifica-
tioner amore et cura pacis undragit, och när effter solide de¬
monstrationer af een så ofogligh handell salvi conductus för
Kongl. M:tz Ambassadeurer af Pohlen enteligen in debita for¬
ma ankommo och Österrijke hafwer fäst inge flere artes på¬
funnit att arrestera dem, hafwa ock the afsendt till den ända
een salvum conductum, hwar uthi den Swenske Konungetitu-
len, som Konungen i Pohlen sielf cederar, honom af Keijssa-
ren åther tribueras; uthan twijfwel till den ände att, effter
the hafwa förafskiedat emilian sigh att tractera medh Kongl.
Maij:tt pari passu, tractaten skulle så mycket mehra genom
the vitia, som i Osterrijkeske saivo conductu befunnes, protra-
heras. Der hooss hafwer ock Österrijke i sitt samma saivo
conductu giordt lacunas och leedige platzer, der som handelss-
platzen skulle necessario exprimeras, lijka som wille the för
sigh än behålla machten att sättia handelsplatzen effter theres
godhtyckio och i medier tijdh genom sådan omission giöra
heela legdebrefwet krafftlöst. Österrijke will ock synas sin
salvum conductum längesedan hafwa hafft färdigh, inbillandes
166
1660.
wärdén deres fredhelskande ock derföre inrycht datum som
skulle den wara skrifwin i Frankfort strax effter förrättade
wahlwärket, men underskrifften af Vice Cantzleren betygar do-
lum och sweeket, i det att denne Vice Cantzlern Gr. af Wolc-
kensteen, som nu ähr, bäfwer underskrifwit och icke Grefwe
Curtz, som än den tijden och längie effterlefde och wijdh sin
tijdh icke tålde at någon annan i sitt ställe skulle underskrif-
wa. För desse feel och prsejudicier hafwa Kongl. M:tz Am-
bassadeurer denne Österrijkiske salvum conductum rejicierat
och dock till Prysseu sigh på den Polniske för någre månader
begifwit och ähre till Elbingen wäll ankomne, begynnandes
förmedelst den Fransöske Ambassadeurens, såsom mediators,
underhandling, at bana wägen till handelsplatz och samman¬
komst. Det ähr fuller ingen twijfwel at huset Österrijke, som
så wäll i anseende af den fiendskap det hafwer påfördt Kongl.
M:tt och sinnat ähr att continuera, som ock den förhopningh
det gior sigh om Polske Chronan, altijdh skall emott denne
pacification medh händer och fötter arbeta, men som förmo-
deligen Pohlen till een stor deel förstår Österrijkes dessein,
den the ock för detta hafwa i Pohlen söcht at wärkställa, så
skall det een gångh tänckia på sin egin staats conservation.
Och måste man nu wijdare förmoda hwadh som i det pacifica-
tions wärket kan uthrättas, som K. M:tt medh så stor om-
sorgh altijdh hafwer weelat befodra.
Huru wijda Churförsten af Brandeburg interesserar i
desse K. M:tz affairer och huru han hafwer sigh skickat emot
K. M:tt, det hafwer fuller K. M:tz trogne undersåthare, Rijk-
zens Ständer, af det som reeda om Keijssaren och Pohlen tält
ähr någorlunda kunnat aftaga. Det är bekant at denne Chur¬
försten ähr ratione Pryssen under wisse conditioner een vasall
af Chronan Pohlen, och fördenskull när Chronan Påhlen an-
grijpes ratione sui Principatus Prussise samma condition un¬
derkastat som sielfwe Konungeriket Pohlen, när det medh
wapn angrijpes och befechtas, om han medh indifferentise och
neutralitatis legibus icke niuter exemption, lijka som denne
Churförstens H. fader i the förre Pryssiske fegder den erhölt
och altså brukades lijka som mediatör och underhandlare i
wärket. Wijdh begynnelssen på detta warande Polniska krij-
get hafwer denne Churförsten, så snart han fick kundskap at
K. M:tt wille föra wapn på Pohlen, strax begyntt tillijka kla¬
ga på Pohlen för det hårde tractamente han tädan måste lij-
Bilagor.
167
dha, glädde sigh att han fick een gångh lägenheett att vindi¬
cera sigh thär ifrån, styrckte Kongl. Maij:tt att fahra medh
wapnen forth, och tå han wäl hade kunnat antingen prestera
å vasallo Polonia- prestanda, eller ock aldeles suttit stilla och
taget neutrius partes, hafwer han sigh offererat belli socium,
och det deels sielf och genom sijne Ministrer emoth Kongl.
Maij:tz tå widh Berliniske hoffet warande Resident, deels ock
genom sin egen Minister, som residerade widh det Swänske
hoffet. Hans Kongl. Maij:tt, som tå war i procinctu att an¬
tasta Pohlen och holt rådeligit at skaffa sigh emoth een så
mechtig fiende wänner och socios, deputerade straxt Commis-
sarier, som på sådant fall skulle medh honom tractera. När
man kom medh honom till wärket, proponerade han alt för
omätelige conditioner, och befans att han omgick medh list
at uppehålla Kongl. Maij:tt och wille derlioos icke förstå till
det som på Kongl. Maij:tz sijda medh rätta fordrades, uthan
ock tillijka och under handen slöt annorstädes tractater till
Kongl. Maij:tz prejuuice och begynte correspondera medh
Kongl. Maij:tz fiender. Och som Hans Kongl. Maij:tt icke
kunde medh hans ofogelige conditioner låta sigh uppehålla,
uthan marcherandes in i Pohlen koni till at förföllia Pohlni-
ske Kongen opöfwer Cracow, hafwer denne Churförste i Kongl.
M:tz frånwarelsse fört een hoop krijgzfolck in i Preussen, hål¬
lit conventicula medh Ständerne der sammastädes, styrckiandes
dem att taga medh sigh partie emoth Kongl. Maij:tt till Prys-
sens defension, så att Kongl. Maij:tt der öfwer blef förorsakat
att wända sin armée uthföre åth Preussen och komma när¬
mare att försäkra sigh honom. Hwarpå han effter een ren-
contre eller twå är nödgat worden att gifwa bättre ordh och
tillbiuda sigh medh alfwar till accomodement medh Kongl. M:tt.
Och hafwer tå på thet åhret 1656 inngått och slutit medh
Kongl. Maijitt twänne åthskillige tractater: Medh den första
uthi Köningzbergh hafwer han måst redimera reconciliationen
medh condition aff vasallagio, så att han är blefwen Kongl.
Maij:tz och Swäriges Chronos vasall, men thär iempte förbätt¬
rat sijne landh medh ståtlig förökning och tillwext. Uthi den
andre, som skedde någre månader der effter uthi Marienburg,
förklarade han sigh wijdare emoth Kongen och Republiken
Pohlen och inngick medh Kongl. Maij:tt societatem belli, trä¬
dandes ock härföre medh sin armée och fölgde Kongl. Maij:tt
till den tree daga battaglien under Warsauske förstaden Prag.
168
1660.
Der effter tyckte honom att han ett omäteligit förtient hade,
begynte derföre indigitera på beneficier, eenkannerligen att
abolera det vasalls bandh, som han war constringerat medh,
och i stället fordra, det Kongl. Maij:tt måtte honom beneticera
medh dignitet aff souverainitet och absolut herrskap öfwer the
honom i Preussen tillkommande landh och provincier och der
iempte taga honom an in seternum haereditarium et indissolu-
bile fcedus. Konungl. Maij:tt, som till honom satte stort för¬
troende, iämbwäl betänckiandes huru högt det importerade
Swäriges Chrono, så widh det Pohlniske krijget som elliest
till conservation aff freden i Tysklandh, att hafwa een så mech-
tigh Churförste sigh bebunden, bäfwer honom detta så wäl
som månge andre beneficier förmedelst den tredie tractaten i
Labiau accorderat, i mehning honom der medh att bibehålla.
Men som han sielf hafwer tehet sigh i hele wärcket medh een
naturligh falskheet och beele haus Rådh icke stort hafwa ach-
tat och observerat hwadh som afhandlat och förafskedat war,
uthan hafft stedze under handen hemligh och secret correspon-
dence medh Kongl. Maij:tz fiender, admitterat och confererat
emoth pacta medh dem, serdeles medh Biskopen aff Ermelandh
och andre Pohlernes store Ministrer, slutandes, Kongl. Maij:tt
oåthfrågat, medh dem hemlig förbundh, så är ock der på fölgdt,
att sedan Kongl. Maijrtt halwer för det Danska krijget skull
måst i person begifwa sigh medh een deel aff sin armée till
Hollsten, hafwer han, Churförsten, uthan all fahra eller nödh
(emädan Kongl. Maijrtt then force qwarlembnade, som medh
hans trouppar coniungerad capable noch wore att hålla uth
fienden aff the orterne) twärt emoth the faste och ewige pacta
plötsligen desererat Kongl. Maijrtt, förlijkt sigh åther medh
sine och Kongl. Maijrtz fiender, the Pohler, medh condition att
den honom aff Kongl. Maijrtt förunte souverenitet måtte ho¬
nom confirmeras, och som han pro ratione temporis et status
Polonici ta then lätteligen obtinerade, hafwer han medh dem
där åfwan på slutit een allience, och än wijdare, tå han medh
Kongl. Maijrtz tillståndh hade kunnat blifwa in terminis in-
differentise och behållet för werden saltem speciem fidei, fat¬
tat partie medh Kongl. Maijrtz och alles the Evangeliskes fiende
Österrijke och medh det huuset slutit ett offensiv och defen¬
siv fcedus, ia, som the thet nämbde, vindicatif fcedus emoth
Kongl. Maijrtt, hafwandes han, Churförsten, låtit sigh såssom
een Generalissimus öfwer desse allierade arméer antaga och
Bilagor.
169
bruka, effter han icke allenast genom sin Cammerjunker Wre-
ken tillförende hafwer styrckt Konungen i Danmark till con-
tinuation i krijgh emoth Swärie, uthan ock sedermehra conte-
sterat emoth den Danske Legaten Alefeld, att ingen åder wore
uthi hans kropp som icke skulle hafwa lust att angrijpa Ko¬
nungen i Swärie som sin och een allgemeen fiende. Effecten
på denne fiendskap studzade fuller något och hsesiterade när
den Danske freden senast i Roschild slötz och tå efwen then
Ungriske Kongen waar under wåhlet, som icke wille tillijka
medh denne Churfursten prsecipitera sigh medh något som
kunde widh den acten giöra honom något innkast; lijkwäl
och så snart han, Ungriske Kongen, der till coudescenderade,
war Churförsten medh både armar ferdig. Setties altså i wärc¬
ket ett defensift och offensift krijgh till Kongl. Maijrtz provin-
ciers, i Tysklandh belägne, undergång; fiendtlig invasion decer-
neres till Hollsteen och giörs partition och distribution öfwer
ofwantalde Kongl. Maij:tz provincier. Churförsten sätter sedan
offentligare fort sijne machinationer och fiendtligheeter emoth
Swärie, criminerar och cavillerer Kongl. Maijrtt widh alle om-
liggiande hoff och serdeles widh conventen i Frankfurt, bort¬
tager Kongl. Maij:tz godz och skepp i sin Pillouske hampn,
kastar Kongl. Maij:tz officerare och solldater, ehwem han i
sijne Tyske landh anntreffar, i fängelsse, confiscerer the Ty¬
ske officerares godz, som under Kongl. Maij:tt hafwa tienst
tagit, och så wijdare i person annfördt the allierade arméer
emoth Kongl. Maij:tt i Hollsteen och Juthlandh och sin quota
contribuerat till den seneste fiendens entreprise på Fynen, fal¬
landes tillijka medh Keijsaren Kongl. Maij:tz Tyske provin¬
cier ännu på det häfftigste an, så att hwadh the twänne fien¬
der anngår, är nu intet twifwel, att som the lengie hafwa för-
fölgdt Kongl. Maij:tt uthe om Rijket, thar Kongl. Maij:tz vi-
res att infringera och consummera, på det dhe så mycket
bättre och uthan hinder och opposition måge nåå sitt måhl i
Tysklandh, här effter warde effter contestatam litem medh all
macht der uthi fortfarandes.
Såssom ock Churförsten aff Brandeburg intet hafwer un¬
derlåtit, ehwar han hafwer kunnat, att styrckia och styfwa
Kongl. Maij:tz fiender och förolämpa Kongl. Maijrtz rättfärdige
saak hoos dess wänner och dem effter all giörligheet debau-
schera, så hafwa desse hans studia så mycket mehra förmått
öfwer hans swåger, Hertigen aff Churland, som dhen medh
170
1660.
lijka list och argheet emoth Kongl. Maijrtt hafwer ombgått
och medh een ambition boos sigh sielf är förförder, till dess
Hans Maij:tt, seendes iemwäl ingen ände på denne Hertigz aff
Churlandh secrete inachinationer, hafwer måst komma honom
närmare och sigh om hans person och familie försäkra. Dee
äre någre, som icke så wäl informerade ähre om be:te Hertigz
aff Churlandh dreffter och hwarföre Kongl. Maij:tt hafwer ho¬
nom sigh försäkra låtit, och derföre hafwa om denne actionen
omilde tanckar. Men när the gifwa acht på hans meneer och
intaga hans förehafwande, skole the befinna att Kongl. Maij:tz
saak är funderat. Denne Fursten aff Churlandh, såssom han
är sin swåger, Churförsten aff Brandeburg, heelt lijk och een-
ligh af sijne landz condition och interesser, så ock aff ingenio
och inclination, så hafwa ock hans consilia och comportemen-
ter emoth Kongl. Maij:tt icke warit ifrån bem:te Churförstes
mycket differente; ty först äre the lijka på detta sättet, att
hans, Churlendarens, landh ähre desslijkes lähn aff den Pohl-
niske Chronan och kunna icke i krijgztijder wara aff krijget
eximerade uthan genom leges neutralitatis, och fördenskull i
Kongl. Maij:tz antecessorei’s, Konung Carls den IX och Ko¬
nung Gustaff Adolphs, tijdh äre samme landh medh wapen öf-
werdragne, staden Mithow angripen och eröfrat och på sådant
sätt handterade, som waanligit och lofligit är genom naturens
och krijgz laagh och rättigheet. För det andra äre the tliär
uthi lijke, att som the in turbido sättia sigh före att fiska,
och altså aff andras, serdeles Swäries och Pohlens olägenheet
sökia sin fördeel, så hafwa the ock både medh the samman-
spunde consilier omgångit, huru the widh desse krijgztijder
skulle sigh kunna förwärfwa een souvereinitet och absolut her-
skap på the landh, som the aff Pohlen medh lähns rätt be-
sutte. Till det tredie, att the måtte till detta måhlet komma,
hafwa the sigh för Swärie wijst wara malcontent medh Poh-
lerne, och hoos Pohlackerne som wörö the illa till fredz medh
the Swäuske, och så intet collimerat till någon publiq roo och
wällfärdh, uthan att draga kappan på både axler och sökia
thar under sitt egit interesse och avantage. Och på det dhe
måtte kunna så mycket bätter och frijare expediera sijne con¬
silier och poussera sijne dreffter och machinationer, hafwa the
4) altidh stått effter att wara mediatorer i Swänske-Pohlske
wärcket, att skaffa sigh hoos den eene och andre parten autho-
ritet. Denne Försten aff Churlandh hafwer ock så wijda avan¬
Bilagor.
171
cerat, att han i krafft aff 1635 åhrs stilleståndet skulle på
sigh taga att i warande tijdh och wijdh lägenheet invitera
partes semel atque iterum till förmedlande aff freden, det som
ock fuller giordt ähr, men genom Pohlens tergiversation och
Österrijkes innströdde konster uthan frucht och fåfängeligen.
Och såssom under warande Tyske krijgh stilleståndet till månge
stycken är violerat wordet och the twänne tractater i Lubeck
uthan frucht sährgångne, så hafwer bursten aff Churlandh
nogsampt kunnat begrijpa att medh sådant the Pohlers för¬
hållande freden nepligen stodh att winna, och som hans landh
widh allt krijgz brennande lägh temmeligen i wägen, så haf¬
wer han söcht att sättia sigh och sin stååt på alt fall i nå¬
gon säkerheet, och altså någre åhr för detta Polilniske krijget
annhållit under Drottning Christinae tijdh om neutralitet och
den conditionaliter erhållit, således att både han och det Chur-
lendske Ridderskapet skulle till deras territorio och godz så
ifrån Swänske som Polilniske annfallande wara befrijade. Om
han. Fursten, skulle eftterlåta genom sitt landh något pass och
genomtogh för Pohlerne, skulle dem Swänske tillstå det sam¬
me; durante neutralitate skulle hwarken Hertigen eller någon
aff hans Ridderskap understå sigh att giöra Chronan eller Re-
publiquen Pohlen någon krijgztienst eller innlåta sigh i den
ringesta handell, det ware medh rådh, medell eller dådh, an¬
tingen genom sigh sielft eller andre. Och den som det gior-
de, skulle ipso facto giöra sigh aff neutralitets beneficio för-
lustigh. Platzer i Churlandh skulle medh Tyskt folck besåttias.
Dee Swänske skeppen skulle hafwa i Churlendske hampner
deras reception etc. Hwilcke neutralitets puncter, som dhe
ähre conditionerade, så hafwa the intet kunnat wara Swärie
till skada, der the hade redeligen warit hålldne. Men Fursten
i Churlandh sprijder i wärdén uth, som skulle han hafwa een
serdeles neutralitet bekommit, den han hafwer fullkomligit
nöije giordt, och doch på Swänske sijdan icke the tillsagde
conditioner erhållit, uthan han och hans stååt öfwerända ka¬
stat. Så hafwe nu the till information om heele saaken, som
detta icke hafwe här till så noga inntagit, att een sådan neu¬
tralitet war gifwen i Drottning Christinae tijdh och bestodh
dess beneficium på wisse leges, som borde medh troo och ähra
adimpleras. Kongl. Maij:tt, som icke långtt effter sitt ann-
trädande till Regementet drogh betänckiande samma neutrali¬
tet att confirmera, i betrachtande att Fursten aff Churland
172
1660.
wore een Pohlnisker Herre och ett fiendtliget Rijkes vasall,
den man kunde icke så lätteligen concedera ett sådant bene-
ficium, helst sedan fast alle palatinater i Pohlen, det Kongl.
Preussen och sielf Churförsten aff Brandeburg föll ratione suse
Prussise till Konungl. Maij:tz devotion. Tijderne såge fahrli-
gen uth, så på den sijdan åth Muschow, som ock på siösijdan
åth Danmark och Hollandh, hwilket alt gaf Kongl. Maij:tt
ohrsaak till att betänckia sigh förr än Kongl. Maij:tt sådant
beneficium kunde honom förunna. Fast mehra bleff han aff
Kongl. Maijffz Ministrer anmodat att han skulle förklara sigh,
om han wille wara medh eller mooth Swärie; men som Kongl.
Maij:tz armée war tå i Littowen och man stogh i full handell
att förmå Littowerne till Swäries subjection, som sedan i Key-
dan skedde, bekomrn Försten aff Churlandh lägenheet att escbi-
vera och opskiuta sin declaration, wijsandes een serdeles in-
clination att befordra det Littouske wärcket till Kongl. Maij:tz
nöije och seijandes sigh och sin authoritet blifwa incapable
att prestera gode officier för Kongl. Maij:tt, om han skulle
komma i ett annat än ett indifferent ståndh; lade till att Chro¬
nan Swärie hadde månge och faste teckn om hans beständige
intention emoth Swärie, han wille ock der medh bestendigt
continuera, och der han skulle till hörsamheet emoth Swärie
sigh förklara, wille han gerna hafwa Littowerne till exempel!,
kunnandes sigh för werden och Pohlske Chronan således bättre
uhrsechta. 1 medier tijdh hafwer han giordt Kongl. Maijrtz
saak i Littowen hemligen och under handen intricatare, dra¬
gandes det mäste lian kunde tijden fram, wetandes hwadh
Muschow, hwadh Keijsaren och andre Kongl. Maijrtz illwillige
skulle skaffa för een förändring i wärcket. Stifftade derföre
irringar och missför ståndh emellan Janus Radzewill, Gonsieu-
sky och Adelen, hafwandes secrete correspondencer nu medh
någon aff Littowske noblessen, nu medh den Samoitiske Bisko¬
pen, att dettrahera och denigrera Prince Radzewils actioner,
som tå i handell stogh att anntaga Kongl. Maij:tz protection,
förhalandes tijden till den ände att icke något måtte blifwa
afhandlat för än han kunde komma till sitt måhl. Desse in-
triguer hafwa stifftat een continuerlig oroo och fahra för Kongl.
Maij:tz stååt på den sijdan och brachte medh sijne konster
till wåga, att en myckenheet Swänske, som lågo i quarteeren
uthdeelte, åhre aff den rebellion, som widh denne bölden uth-
sprach, blefne oförmodeligen mördade. Och såssom han haf-
Bilagor.
173
wer kundskap halft om Muscowitens tillstundande innfall på
Kongl. Maijrtz läuder, så hafwer han sigh ock föresedt medh
Storfurstens protectionsbreff, ehuru han om dess innfall Gou-
vernementet i Riga fast andre impressioner instiilerade. Sam¬
ma Muskowitens irruption i Lijfflandh hafwer han facilitera!,
effter som han, Försten aff Churlandh, ock altidh hafwer med
the Muschowitiske Senningebudh och andre Ministrer hemligen
och någre nätter effter hwarandre confererat och alla tillfäl¬
len, som sigh sedan hafwa till någon förlikning uthwijst, af-
styrt. Medh andre Gesandter, som wore sände antingen ifrån
hans swåger, Churfursten, eller Kongen i Danmark, som åth
Muschow skicktes att hetza Storfursten emoth Kongl. Maij:tt,
hafwer han intet låtit sigh swårt wara att möta utbe om sin
residence och till alt ondt öfwertaala och skynda, weetandes
thar igenom att sakerne skulle winna een annan faciem och
han så widh slijke conjuncturer fiska effter sijne wahror. Som
han nu om Ryssens fredzbrott war förwissat och sijne consilier
sålunda fattat, drogh han intet sky att emoth åthskillige Kongl.
Maij:tz betiänte trotza der på, att han kunde Muskowitens i
allt fall tillbudne hielp intet förachta; holt före att Chronan
Swerie war intet mechtigh noch att beskydda honom; elliest,
sade han, hålla the Swänske intet thet the lofwade; det war
snart intet förachteligit, som han icke uthspydde på den Swän¬
ske nationen, så att det Swänske nampnet icke annat på lyck-
tone blef hållit widh hans hoff än för fabula och ludibrio.
Han lätt sin Förstinna resa till Köningzberg, och som tillijka
thär befunne sigh Ungriske, Pohlniske och Danske Ministrer,
hafwer hon emoth dem tesmoignerat sin store disaffection emoth
Swärie i ordh och affecter, strukit uth the Swänske på det al¬
dra förhateligaste, bespottat den Swänske siuklige arméen i
Lijfflandh, the halftannat comp. Finnar, som intet skulle (sorn
hennes formalier hafwa warit) bijta hennes Herre, han wiste
wäl wägar att iaga dee Swänske öfwer bäcken inom deras
klipper, och mehra sådant som hon uthan moderation och
mått hafwer uthgiutit. När sahl. Protecteuren aff Engeland,
Oliver, lätt sigh till sinnes gåå the månge fiender, som på
Kongl. Maijitt tillijka accablerades och derföre afskickade een
sin Minister, Bradschaw, att försökia om icke någon wägh till
reconciliation wore öfrig medh Muschow och altså lätta någon
fiende aff Kongl. Maijrtz skulldror, tå hafwer samma Gesandt-
scbap warit Fursten heelt obehageligit, wäl wetandes sigh hafwa
i
174 1660.
emoth Kongl. Maij:tt dett reda begått, att honom icke lägligit
waar det Kongl. Maij:tt skulle på den ortlien få frije händer.
Fördenskull hafwer han ock samme fredzwärck och Legatens
intention på alt sätt emoth arbetat, utbmålandes hoos the
Muscowitiske Ministrerne huru det stareke förbundh emellan
Swerie och Engelandli alldramäst reflecterade på Muscous för¬
tryck; den eene alf samme nationer förmåtte mycket på Öster-
siöen och den andre kunde mäst hindra Muschowitiske com-
mercierne på Wästersiöen och åth Archangel. Hoos den Eng-
liske Ambassadeuren hafwer han uthtydt den Swänske natio¬
nen, deras proposita och intentioner på det alldra slemaste,
debauscherandes först samma Ambassadeurs Secreterare och
endteligen dragit honom i sin tienst, att få så mycket bättre
weta Ambassadeurens proposita och dem contracarrera. Han
hafwer ock medh samme Legat under handen discurrerat och
handlat, huru han kunde derivera the Engliske commercierne
på Churlandh och i Mithow een stapull annrätta, oachtande
att det lopp Kongl. Maij:tz stadh Riga till prseiudice, som sit¬
ter i possession, och sträfwade emoth gamble fördragh och
långwarig sedwänia. Medh sådant hafwer Fursten amuserat
Legaten och under handen hans resa och admission till Mu-
scow så swår giordt, att han sielf fast måste om dess success
desperera och thärföre drogh sigh enteligen tädan åth Preus¬
sen och så wijdare till Hamburgh och tädan till Engellandh
tillbaka igen. Straxt effter Ambassadeurens bortresande kom
ifrån Nassokin på Kåkenhuusen een expres, som skulle bede
Ambassadeur ledsaga till Muschou, och huru wäl han, Ambas¬
sadeuren, icke så långt bärta war, att han iu hade kunnat
revoceras, hafwer lijkwäl offtabe:te Furste, hwilken freden emel¬
lan Kongl. M:t och Muscow icke war ännu gelegen, giordt alle
innkast att han icke måtte tillbaka kallas. När genom den
Roskildiske freden gemutherne i Tysklandh tämmeligen för¬
sattes och the Swenske Legaterne, som een tijdh hafwa warit
i Rysslandh arresterade och förhafftade, åther sattes på frij
footh igen och det wille lijknas till någon bättre inclination
till frijd hooss Ryssen, tå hafwer denne Förste tillijka medh
sin swåger, Churförsten, låtit beskicka Storförsten och honom
medh kostelige skiänckier begåfwat och theriempte uthmålat
det korte beståndh som dett skulle hafwa medh den Danske
freden, amplificerade the alliencer som wore giorde medh Öster¬
rike, och uthsprijdde alt framgeent, som han hafwer i heela
Bilagor.
175
det Polniske krijget warit waan, förmedelst det postwäsende
och forum emissariorum han hafwer på den orthen lijka som
till sigh dragit dee wärste tiender om K. M:tt och Sweriges
stååt, att hugna och styrkia K. M:tz fiender och deremot giöra
Kongl. Maij:tz undersåthare wijdh så beswärlige tijder kleen-
modige: Dermedh han åther så encouragerade Moschoviten,
att lijthet feelte det the Swenske Gesandterne åther hade blif-
wit tagne wijdh hufwudet och ett nytt blodhbadh the Lijflän-
diske provincierne blifwit påskyndat.
Men som det inthet angick, uthan the Swenske Legaterne
ähre dimitterade åth Lijflandh igen, medh afskiedh att sam¬
mankomma på wiss tijdh och orth till att tractera om fredh
eller stilleståndh, som sedermehra genom Gudz bijståndh medh
den fienden ähr wäll uthslagit, tå hafwer denne Försten un-
derstådt sigh at åther effter så månge skadelige meneer till¬
binda sin mediation, att åther fåå hålla handen wijdh rooret
och tractaterne tijtt styra, hwarest hans egen fördeel kunde
bethees. Sådanne extreme falskheeter, som tijdh ifrån tijdh
uthi denne Förstens continuerlige actioner hafwa försportz och
ähre begångne wordne emot Förstelig parole, emott förrige pac-
ter och idkesam tillsäijelsse till största K. Maij:ts förtreet och
Sweriges skada, såsom the löpa twert emot the beneficia, som
han, Försten, af Kongl. Maij:tt och Sweriges Chrono altijdh
undfångit hafwer, så hade Kongl. Maij:tt wäll hafft foogh det
samma tillförende att resentera och revangera, men som K.
M:tt hafwer deels warit medh så månge fiender förhopat, at
Hans M:tt hafwer hållit rådsampt något lijthet medh honom
låta anstå, deels ock förmodat een ända på så grufwelige ma-
chinationer, förmedelst hwilke han icke mindre hafwer skadat,
än skulle han sielf stått medh armée i feldt emot K. M:tt,
det som han wäl giordt hade om machten hade tillsagdt.
Men som der inthet hafwer warit något mått medh, uthan han
framgeent wille betiäna sigh sine waanlige illistigheeter, tå ähr
K. M:tt enteligen nödgad i förgångne åhr 1658 att befalla sin
Feldtmarskalck, Gr. Douglas, at hantera honom effter hans
förtienst och actioner och anfalla icke allenast hans landh,
uthan ock om möijeligit wore försäkra sigh hans person, som
den hwilken medh så månge sine sammanspundne cabaler icke
kunde underlåta at giöra K. M:t så stor skada, ehuru trogne
förmaningar af Kongl. Maij:tz höge Ministrer till honom på
åthskillige tijder skiedde wörö; hwilken K. M:tz befallning se-
176
1660.
dermehra effterkommin ähr, doch så att icke honom eller hans
familie något måtte skee förachteligit. eller något aftagas af
hans pretioseste, uthan at man betager allenast honom tillfälle
och lägenheet effter sin onde wilha at skada, intill dess man
warder seendes hwadh tijden för ett uthslagh på detta wäsen-
det gifwandes warder. Det will faller förewändas, at uthi modo
procedendi af hans captiviteet skulle något wara föreluppit,
som icke skulle anstå; om så är skiedt, will K. M:tt derifrån
wara ursechtat, som den deraf eij hafwer weetat, mindre nå¬
gon beordrat, och hafwer den för sigh at swara, som medh
sådaut beskylles och tillmätes.
Hwadh som på den sijdan åth Moscou i desse åhren
passerat och hura oförmodeligit krijg emott Kongl. Maij:tt ther
uthbrustit ähr emott the ewigwarande Stålboiske fördragen
och hwadh tor ett blodbadh och grufweligit förhäriande i Lijf-
landh derigenom föröfwat ähr, det ähr så förskräckeligit och
så nampnkunnigt, at det uthan någon wijdare relation i wär¬
dén och till K. M:tz undersåthare, Rijkzens Ständer, wäll uth-
kommit ähr. Kongl. M:tz troo undersåthare kunna sigh på¬
minna hwadh åfwantill tält ähr 0111 huset Österrike, huru det
ähr primum et potissimum movens eller causa originaria till
all den olämpa och fiendtligheet som K. Maij:tt wijdh dess
Regiemente ähr påskyndat, huru det hafwer inblandat sigh i
alle affairer i Europa, som K. M:tt kunna på ett eller annat
sätt touschera och angåå, icke uthlåtandes det ringesta till¬
fälle och lägenheet att förolämpa Kongl. M:tt hooss annat
folck och dem medh alle optänckte skiäl och inventioner att
ophissa, så hafwer ock den senast afledne Keijssare, så snart
han förnam at krijgh war resolverat emott Pohlen, afsendt
sine Gesandter till Moschou och ther medh sine artificier och
konster transporterat Storförstens sinne och gifwit honom alle¬
handa wijdrige impressioner 0111 K. M:tt, det som H. K. M:tt
så af sine tå i Moschou stadde Legater som andre noghsampt
märkte, och fördenskull anwände sin möijeligaste Hijtt, dels
genom samme sine egne Gesandter, dels ock genom den Mo-
schovitiske, som war hooss K. M:tt i Pryssen, att betaga Stor¬
försten all wederwillia och uthi alt det som giörligit war gif-
wa honom satisfaction och nöije. Men Kongl. M:tt hafwer
måst förnimma och spöria, det samma K. M:tz wederwertige
hafwa deels medh uthmåhlande af den fahra, som Storförsten
hade at förwänta af K. M:tt och dess tå i Pålen framstegne
Bilagor.
177
progresser, deels ock medh ingestioner af fåfängt hopp at få
Polniske Chronan, så intagit och kiust honom, att han, Stor¬
försten, hafwandes icke een den ringeste rättmätig orsaak at
bryta freden, hafwer lijkwäll emott all ährebart folcks rätt
illa tracterat och arresterat Kongl. M:tz Sänningebudh, och
ähr, för än han war rätt förlijkt och i fredeligit ståndh satt
medh Pohlen, sielf i persohn och medh een öfwermåttan stoor
macht och omänneskeligit tyrannij infallin i K. M:tz länder
och hafwer ther på det argeste grasserat.
Och ähr altså icke uthan at den mechtige fienden hafwer
tillfogat Kongl. Maij:tz länder och folck på den sijdan een
omätelig skada, doch lijkwäl, ehuru stoor macht han hafft
hafwer emott Iv. M:tz oproportionerade armée, icke warit ca-
pable at emportera någon hufwudhfästning eller fatta posto i
någon hampn wijdh Östersiön, det som han besynnerligen haf¬
wer efftersträfwat och reeda projecterat både om nödigh flotta
och skiepsfolck, williandes han, såsom han hafwer på een sijda
sitt Regemente till mare Caspium och på den andre sijdan
westeråth till Archangell och Westersiön uthsträcht, samma¬
ledes sitt Rijke uthwijdga in på Östersiön och så stabiliera sitt
walde till try så stoore haaf i wärdén; uthan twärt emot, så¬
som hans store armée för Rijga hafwer lijdit een märkelig
skada, så at hon och Storförsten sielf medh oförrättade saker
hafwa måst draga sigh tädan, så hafwer ock Gudh dempat
den fiendens macht och moodh på andre orther och giordt alt
sedan dess anslagh så godt som fåfänge. Men såsom Hans
Kongl. Maij:tt wäll besinnar huru swårt och tungt det krijget
fäller Sweriges Chrona på den sijdan, så hafwer Kongl. M:tt
embrasserat alle tillfällen att komma ther till ett förderligit
fredzoprättande, och altså icke allenast tillförende genom sine
egne Ministrers tilbiudande, sorn genom Frankerijkes och En-
gelandz underhandlande effter freden trachtat, uthan ock nu
effter stilleståndet uthi samma studio och proposito fortfaar.
Och på det dee skulle om Kongl. Maij:tz inclination wara så
mycket mehra föi’wissade, hafwer Kongl. Maij:tt resolverat och
sine Commissarier befalt, att ther the kunna erhålla freden
medh recuperation af the förre gräntzor, wille K. M:tt, oach-
tande the store torter Kongl. Maij:tt och dess undersåthare
wederfarne ähre, wara tillfredz att thermedh admittera recori-
ciliationen. Nu hafwer fuller den fienden stedse i förste åh¬
ren af detta krijget betygat een owillie och tergiversation att
12
178
1660.
skrijda till tractat, deels opblåster af freden som han treffade
medh Polen och den förhopning han sigh giorde att komma
till den Polniske Chronan, deels inducerader af Österrijkes,
Brandeburgs, Danmarks och eenkannerligen Churlands persva-
sioner, så att han syntes så stålzera i sin huudh, att han till
ingen fredh kunde förstå. Men sedan Danska freden i Ro-
skildh kom honom för öronen, tå hafwer han begynt appre-
hendera wärket nogare, skiärskåda Österrijkes och dess adhse-
renters, Kongl. Maij:tz arge fienders, bedrägeri], så ock befrucli-
tandes att Kongl. Maij:tt, som tå hade afwältrat sigh een tungh
börda och stoogh medh een stark och considerable armée,
måtte påminna sigh dee stoore torter och barbariske fiendt-
ligheeter, Kongl. M:tz landh och folck wore wederfahrne, och
lätteligen taga tillfälle till revaDge och hämbdh; fördenskull
dirigerade han sine consilier ther hän, att han mätte antingen
fredz eller stilleståndz tractat incaminera. Och ehuru både
Churländarn och Brandeburgern medh händer och fotter der
emott arbetade, som åfwantill sagdt ähr, så hafwe the lijkwäll
icke förmådt at hindra det Storförsten, som Kongl. M:tz Le-
gater, emott den rätt som alt ehrebart och serdeles Christeli-
git folcks consens befrijar ifrån wåldh och orätt, fängzlat ha¬
de, åther på frija fotter satte och dem åth Ingermanlandske
gräntzerne dimitterade, medh aftaal at wilha medh them på
wiss tijdh och orth incaminera och anstella tractat och han¬
dell om een ewigh fredh eller till minstonne någre åhrs stille-
ståndh. Kongl. Maij:tt, som hafwer på den sijdan eenkanner¬
ligen söcht freden, hafwer beordrat sine tå löössgifne och i
Narfwen stadde Commissarier, att the skulle all flijtt der till
anwända; och som man icke kunde så snart afhandla alle the
saaker, som till ett oprichtigt ewigt fredzslutt afhandlas borde,
ähr på heggie sijdor berammat at man skulle ingå någre åhrs
stilleståndh, innan hwilkes förlopp man skulle beflijta sigh om
at procurera den ewijge freden. Hwilket ock K. M:tt på sin
sijda hafwer under ett sådant warande stillestånd effterkommit
och reeda Commissarier förordnat och i föregångne sommar
dem till Lijflandh afsendt, som nu medh the Muscovitiske på
handelsplatzen ähre i hopa trädde och the saaker företagit,
som till wänskaps och fredz oprättande kunna lända, wäntan-
des i det öfrige hwadh succes derpå Gudh warder förlänandes.
Desse effter hwarandre åfwantalde nationer och folck ähre
fuller the förnembste och hätskaste som K. Maij:tt i desse åh-
Bilagor.
179
ren, sedan Kongl. Maij:tt ähr ifrån sitt Rijke och trogne un¬
dersåtare afreester, hafwer hafft att giöra medh; hwar wijdh
Kongl. Maij:tz undersåtare, Rijkzens Ständer, iämwäll kunna
betänckia hwadh arbete, möda och omsorgh Kongl. Maij:tt för
dess Rijkes wällfärdh och oprätthållande emot så månge fien¬
der hafwer undergångit och warit wecklat uthi; the kunna ock
sielfwa judicera uthi hwadh farligheeter Hans K. Maij:tt haf¬
wer swäfwat, som till at wäll och medh eftertryck een eller
annan entreprise och action emott fienden förrätta, hafwer öf¬
wer omäteligh vigilance för andre orter icke förskont sin egen
person, uthan den ospardh hållit för sitt Rijke och dess trog¬
ne undersåtares bästa och förswar.
Såsom Kongl. Maij:tt hafwer iblandh så månge fiendtlige
nationer icke allenast söcht medh macht att hindra fiendens
opsåth och deriempte trachtat på alt giörligit sätt effter fre-
dhen, så hafwer han ock söcht effter att skaffa sigh wänner,
som wijdh så månge fienders anfallande kunde honom wara
till styrkio och det gemeena wäsendet, serdeles den Christelige
och heela Europse frijheeten, till oprätthållande. Föllier altså
wijdare att beskrijfwa the andre omliggiande landz beskaffen-
heet, som skole synas antingen wara K. M:tz wenner eller uthi
närwarande tijder comportera sigh indifferenter.
Dee Tyske Ständer ne i Romerske Rijket, serdeles the
Evangeliske, som så store beneficier af Sweriges Chrono åth-
niutit hafwa och borde wijdh sådanne K. M:tz fienders meneer
öfwerwäga och förekomma den fahra, som the see och wäll ähre
informerade om at luta dem sielfwe öfwer hufwudet, ähre här
till så seline och tröge, at af dem föga står att wänta, såsom
af theras åfwantill recenserade contenence nogsampt ähr för¬
nummit, dels at the för månge hufwuden ähre och dherföre
icke komma sigh emilian öfwereens och å part ähre the för
swage och krafftlöse, deels fruchta the för offenteligit krigh,
hafwandes ännu i åtanckar den beswärligheet, som det förre
Tyske krijget medh sigh hade. Och ther någre wore, som för
det gemeene bästa understode sigh att frambära helssosamme
rådh och tanckar, tå trängia sigh strax in Österrijkes artificiel'
att formera studia partium, dragandes een part medh benefi¬
cier ifrån deres gode intention eller the andre medh öfwer-
lagdh macht förskräckiandes. Lijkwäll hafwer Churförsten af
Meyntz, hwilkens studier alt härtill tijtt uth syftat hafwa, att
jura et pax Imperij måtte conserveras, tillijka medh ChurCöln
180
1660.
och någre andre Romerske Rijketz Förstår wijdh Rhen, så ock
Westphalen och NederSaxen, förnimmandes det stormwäder
som syntes den tijdhen när wåhlet angick reda hoota heela
Romerske Rijket, för godt funnit att sammansättia sigh medh
Frankerijke uthi een defensions allience, hwartill Kongl. Maij:tt
ähr ock inviterat wordin. Kongl. Maij:tt hafwer i förstonne
deremott inständigt urgerat på gvarantien, som så wäll Fran¬
kerijke som Ständerne i förmågo af instrumento pacis borde
prsestera, icke williandes uthi een sådan allience sigh inlåta;
men som genom Frankerijkes så wäll som Ständernes wållande
den skyldige gvarantien icke stoodh i effect att sättias, hafwer
Kongl. Maij:tt måst bem:te allience emottaga och altså enteli-
gen såsom Hertigh af Brehmen och Vehrden så ock Herre öf¬
wer Wissmar medh bennte landh och herrskap ther inslutin.
Denne allience kan fuller något synas wara en apparence, men
att giöra något för den Tyske roligheeten medh efftertryck,
dertill synes icke ledamotherne ännu noghsampt cohserera. Ty
föruthan det att månge hufwinlen framdraga den eene consi-
derationen effter den andre, så blandar åther Österrijke der
sine creatur, som inkasta allehanda hinder och irringar, haf-
wandes reeda både Churförsten af Trier och Biskopen af Mön¬
ster tädan debauscherat, som i förstonne för den alliencen wore
wäll intentionerade. Ehuru thet nu ähr, så ähr näst instru¬
mentm pacis, som på alla hörnen genombåras, denne den
endeste allience och wänskap som Kongl. Maij:tt hafwer för¬
handen i Tysklandh och nu desslijkes begynner medh excep-
tioner och afsijdes uthtydningar häcklas. Och som Österrijke
och dess anhangh lijthet hafwa achtat sielfwe instrumentm
pacis, som medh så månges interessen och assecuration ähr
sammansatt, så lära the ock lijthet denne allience respectera,
om the få man rådrum att sättia sigh i den författningh som
the nu förhänder hafwa.
Frankerijke ähr fuller een iblandh dem som borde lyffta
op ögonen och ansee närwarande Österrijkes wijdrige stämp-
lingar och hostiliteter, hwilkens staatz wällfärdh icke allenast
storligen kan tädan incommoderas och fördenskull hafwer i
förre krijget emott Österrijke warit interesserat, uthan ock
hulpit, som principalis paciscens, att stiffta den Tyske freden
och honom nu borde behörligen gvarantera; the samme orsa¬
ker, som för 29 åhr sedan opwechte Konungh Gustaff Adolph
at träda medh bewäpnat handh på Tyske bottn och gifwit
Bilagor.
181
heggie Chronor, Swerige och Frankerijke, occasion till förbin -
delsse, ähre ock nu äfwen sådane och fördenskull borde inte-
ressenterne billigt till förknipning commovera, men så måste
man bekenna att Frankerijke här icke agerat hafwer som ge-
meene interesset, publica fides och den uthi instrumento pacis
gifne obligation och försäkring af dem fodrar, uthan när nå¬
gon wåldh är K. M:tt i Tysklandh emott pacta påfördh och
the, såsom gvarand, ähre compellerade wordne sådant att af¬
styra, hafwer Frankerijke äfwen så wäll som sielfwe Tyske
Ständerne låtit händerne sänkias och desererat Kongl. M:tt,
så att effter det medh ingen vigeur hafwer agerat till Tyske
fredens maintien, hafwer Österrijke tagit så mycket större drij-
stigheet och moodh att turbera och violera den så solenniter
i Tysklandh oprättade publique roligheeten, ia Frankerijke
hafwer ock mehra söcht att bringa och fördiupa K. M:tt al¬
lena uthi ett Tyskt krijgh, som så månge beswärligheeter och
så stoor tyngdh medh sigh hafwer, och tå icke bespringa K.
M:tt medh subsidier och hielp, som sakens wichtigheet kunde
fodra, uthan komma K. M:tt till att divertera ifrån Franke¬
rijke Österrijkes macht oell i det öfrige missunna K. M:tt all
fördeel och förkåfringh, som thet ock altijdh tillförende giordt
hafwer. Kongl. Maijrtt hade fuller förmodat, at effter Franke¬
rijke icke mindre än Swerige närwarande Keijssares så wäll
som hans faders actioner hafwer hafft till att befara, som ock
otålige torter af Österrijke undfångit hafwer, så att det medh
trouppar, så till Italien som Nederlandh förde, icke mycket an¬
norstädes än som medh offentligit krijgh ähr wordit antastat,
det ock medh K. M:tt skulle tillijka hafwa söcht sådanne af
samma huuss springande olägenheet att föreböija, såsom dee
ock syntes giöra willia i begynnelssen på det senast håldne
waalet i Frankfort, men som man sigh bäste förhopningen
giorde om them, hafwa the ifrån Kongl. Maijrtt afwijkit, slutit
och emottagit een försäkring å part och, förbijgåendes den
gvarantie som uthi fredz instrumento är förafskiedat och war
den förnembste publicse pacis custos, på hwilkens effect K.
M:tt eenkannerligen kunde sigh förlåta, ingångit den åfwan-
bemrte medh Chur- och Förstår wijdh Rheen alliencen. Dee
lörbunde sigh fuller ock på samma tijdh att fournera till Swe-
riges nödtorfft någon summa peningar, som skulle på wisse ter¬
miner K. M:tt erläggias, men hafwer det alldrig uthan medh
drögsmåhl effterkommit, så att K. M:tt lijthet eller inthet ähr
182
1660.
der af liulpin. Månge andre teckii hafwer K. M:tt erfahrit af
dess jalousie emott Swerige, såsom det att dess Ambassadeur
i Påhlen icke hafwer der så sincere agerat medli fredzwärket,
som man till haus embete och mediation hafwer sigh tilltrodt,
och ähr ännu icke uthan misstancka att han den samma trac-
taten medh flijt och lijstigheet söker at traisnera. Dess Am¬
bassadeur i Haagh hafwer ock ingångit medh Hollenderne det
åfwanbem:te concertet, irrat och dragit Engelandh dertill och
sålunda gifwit Hållendeme occasion att styfwa sigh emott
Kongl. Maij:tt. Och nu enteligen medh den Spanske freden,
hwaruthi Frankerijke skal Portugal hafwa förlåtit, tillkenna-
gifwit huru lijthet K. M:tt hafwer sigh på Frankerijkes bij-
ståndh här effter att förlåta, så att man icke obilligt subcon-
nerar thet the Påweske consilia här alt för myckit prsevalera
och altså Kongl. Maij:tt tädan ringa assistence skall hafwa att
förmodha. Men som man lijkwäll tädan icke någon liendskap
och skada hafwer att förmoda, så hafwer ock Kongl. Maij:tt
tijttsändt sin Legat Biörenklou, at påminna dem deres devoir
och den gemeene fahra som bäggie Chronor än wijdare hoo-
tas, wäntandes hwadh härpå för Kongl. Maij:tz och dess Rij-
kes bästa wijdare warder fölliandes.
Hwadh Engelandh och dess stååt widhkommer, så fodrar
fuller dess egit interesse att prseferera den Swänske wänska-
pen alle andres, antingen the wilha wända ögonen på sin egen
nations wällståndh eller ock på dett gemeene wäsendet. Men
dett ähr att beklaga, det den staten och nationen, som kunde
till det gemeena bästa gifwa een serdeles wicht, så månge för¬
ändringar och motibus ähr underkastat, att han näpligen kan
hemma syta sigh rätt sielf, mindre företaga och contribuera
något medh eftect extra se till dett gemeena bästa. Medan
den gamble H. Protecteuren Olivier ännu lefde, som war een
Herre af förståndh och förfarenheet, iämwäll ock bekymbersam
om det gemeene och Evangeliske wäsendet, gaf han Kongl.
Maij:tt den tancka om sigh, att han skulle behierta närv arande
tijders tillståndh och willia sigh derföre sättia i närmare wän-
skap medh Kongl. Maij:tt, som tå nyligen war kommin till
Regementet, betrachtandes den ijfwer Kongl. Maij:tt hafwer i
föllie af sine antecessorers, Kongars till Swerige, låflige exem¬
pel dragit för dett gemeene och serdeles Evangeliske bästa.
Ty hafwer Kongl. Maij:tt icke allenast ratificerat den tractat,
som den Eugliske Ambassadeuren Witlock, näst för Kongl.
Bilagor.
183
Maij:tz anträde till Regimente, medh K. M:tt Drottningh Chri¬
stina i Ubsala slutit hafwer, uthan ock strax der effter afskic-
kat för fullmechtige Legat till Engelandh sahl. H. Christer
Bonde, och så wijdare genom andre Abgesandter, iempte alli-
ences slut af inbördes commercier, låtit representera åfwan-
bem:te gamble Protecteuren det allgemene och serdeles det
Evangeliske wäsendetz tillståndh och fahra, och therhooss re-
monstrera huru högnödigt thet wore, så det Evangeliske bä¬
sta i gemeen, som in specie H. Protecteurens egen stååt, att
Kongl. Maij:tt och han, Protecteuren, sigh ännu närmare medh
hwarandre bebunde, till at desto krafftigare emottstå Sweriges,
Engelandz och heela the Protesteraudes allgemeene fiender,
peekandes reeda på Österrijkes meneer och tientligheet, som
oachtande den så religiöse i Tysklandh slutne freden inthet
droge sky att aperte genombåra instrumentum pacis och, icke
reflecterandes på så månge dess interessenter, trädde åther på
sin gamble gneedh(I), till att poussera och effectuera the långe
sedan så oryggeligen funderade absolutas monarchise consilier
och anslagh. Detta hafwer bem:te H. Protecteuren tå medh
stoor demonstration af benägenheet och cooperation medh Iv.
M:tt optagit och anhört, wäll wettandes att föruthan det on¬
de, som genom Österrijkes waldh redunderade på heela the
Evangeliskes condition, det ock icke hade här underlåtit att
in particulari stå Spanien bij, som tå stodh och ännu står i
krijgh medh Engelandh och icke annat än fördärf emott En¬
gelandh machinerade, och att the twenne Österrijkiske husen,
huruwäll något långt ifrån hwarandre belägne, lijkwäll syfftade
medh theres rådhslagh till ett måhl, heela Europse och serde¬
les den Evangeliske frijheeten till stort praejudice. Han haf¬
wer ock wijdh sin tijdh detta wärket så öfwerlagt, att han
sielf emott åfwanbennte fullmechtige Legaten, H. Christer Bonde,
hafwer Kongl. Maij:tt medh proposition förekommit, men så
hafwa lijkwäll Kongl. Maij:tz sedan till Engelandh sende Ab¬
gesandter inthet kunnat mehr än een hoop contestationer af
benägenheet wijdh Protecteurens tijdh obtinera. Orsakerne
hafwa the tå föreburit åthskillige, dels att Engelandz vires
wijdh det Spanska krijget märkeligen wore distraherade och
den entreprisen emott Spanien icke war succederader effter
deres förste project; krijget i Tysklandh wore af stor consi-
deration och consequence; deels ock att Engelandh treffade
allience medh Frankerijke att antasta Flandern, och hafwan-
184
1660.
des ther bekommit gusto och smaak på någre orther, ähr klef¬
wen ifrån andre occupationer diverterat; deels att Protecteu-
ren wijdh sin lijfstijdh beköfde att wända ögonen på några
inrijkes personer, som medh sine cabaler förhindrade honom
att kasta sine tanckar öfwer hafwet; Hollenderne hafwa sigh
ock emott honom så förhållit, at han icke obilligt behöfde att
reflectera på deres actioner och underhandling, men eenkan-
nerligen meente Ahgesandterne att han bäfwer tå hållit till¬
baka medh sluthet, in till dess han skulle see the Nordiske
Chronome komma till composition och förlijkningh, derom han
lätt sigh wara mycket angelägit, beskickandes till den ända
så Konungen i Danmark som Kongl. Maij:tt, medh hwilken
beskickning och underhandling den Roskildiske freden conclu-
derades. Men såsom Kongl. Maij:tt strax dereffter för Dan¬
marks tergiversation och falskheet skull måste åther wända
wapnen in på Seelandh och bäfwer een express afsendt medh
bref oell alle documenter till att informera bem:te Protecteur
om orsakerne som Kongl. Maij:tt hafwa till denne retour nöd¬
gat, hände det att Protecteuren för denne express ankompst
afsomnade och ifrån denne wärdén skildes: Lijkwäll och emä-
dan han war een klook och försichtigk Herre, wäll förståen¬
des att een deel af hans staats wällfärdh berodde på wänska-
pen medh Swerige; han märkte ock fuller Hollandh speelte
under ett täckie medh Danmark emott K. Mät, och der han
icke skulle gifwa derpå acht, måtte hända att Generalstaterne
under prsetext af assistence till Danmark kunde sättia sigh i
den stååt, att the blefwe honom och heela Engelandh redou-
table och odrägelige: Fördenskull ähr dett lijkt att han haf-
wer för sitt dödelige frånfälle lagdt någon grundh sådant att
förebyggia, effter som, när Hollenderne i föregångne Octobri
1658 åhr medh een flotta ginge Danmark till hielp ätli Sun¬
det och trängde sigh more hostili derigenom, den unge Pro¬
tecteuren, Oliviers sohn, straxt equipperade een anseende flotta
som skulle komma iemwäl i Sundet, att tillsee dett Kongl.
Maijäz stååt af the Hollendske icke måtte fåå alt för stor an-
stööt. Detta war något seentt i åhret, nembligen i Novembris
månadh, tå seglationen genom winteren plägar slutas, icke dess
mindre ähr flottan gångin till siös, men warandes avancerader
in emoot Skagen, hafwer dem mött een stoor ijsshoop, hwar
af the judicerade, att här i Norden skulle hamnar och ström¬
mar wara tillfrussne och the löpa fara, om the medh flottan
Bilagor.
185
wijdare ginge; fattade derföre resolution att wända om igen.
Men så hafwer lijkwäll den unge Protecteuren icke dermedh
låtit blifwa, uthan så snart som sion i förgångne wår blef reen,
hafwer han hijtt på Danske cousten skickat een kosteligh och
mächtigh flotta under Ammiralen Montagu, beståendes af mehr
än fyrotyio wäll uthmonterade örlogsskiep. Hans Kongl. Maij:it
hade wäll täncht att deres ankompst skulle så mycket betyda,
att Hans Maij:tt skulle den nytta tädan kunna draga, som
Konungen i Danmark hade dragit af den Hollendske flottan,
effter samma skiäl wore för Engelandz stååt att så krafftigt
secundera Swerige, som Hollandh secunderade Danmark. Men
så befan Kongl. Maij:tt att Engelandz här sittiande Minister
hade bekommit i ordre att proponera Kongl. Maij:tt om fredh
och serdeles att dee Roskildiske pacterne åther måtte för gode
erkennas, hwilken proposition först Medou sidst i förgångne
åhr och sedermehra Ammiralen Montagu wijdh flottans an¬
kompst framdrogo. Emott een sådan proposition hafwer Kongl.
Mät låtit förfärdiga een wijdhlyfftigh skrifteligh deduetion,
hwaruthi Hans Maijät erkenner för een serdeles affection at
Engelandh, att det een så kosteligh flotta hijtt sendt hafwer,
om icke Kongl. Maijät till offensiv tienst, lijkwäll att förhin¬
dra det K. Mät icke måtte af så mächtige sine owänner, som
till Sweriges undergångh eenhelleligen conspirera, succumbera.
Och hwadh fredz propositionen anlangar, så gaif Kongl. Maijät
dem att förstå medh hwadh promptitude Iv. Mät hafwer fre¬
den Danmark förundt, tå Gudh hade thet Rijket gitwit till
K. Maijäz discretion; huru Kongl. Maijät hade dermedh ha¬
stat till execution, att kunna förebyggia det the andre Kongl.
Maijäz flender, som provocerade Kongl. Mät annorstädes cer-
tatim, icke måtte betaga K. Mät alle avantager; deremott hade
ock Kongl. Mät wijst the Danskes illfundigheeter och tergi¬
versation det att effterkomma, som i Roskildt, förmedelst En¬
gelandz intermediation, blef slutit. Wijsandes yttermehra att
Kongl. Maijät inthet kiärare hadde än att freden måtte redu¬
ceras, doch flen som Iv. Mät kunde wara säkrare igenom, än
den som i Roskildt ähr slutin, Kongl. Mät betygade ock att
K. Mät icke sträfwade effter Danmarks undergångh, uthan att
the, som wille procurera freden i Norden, måtte man projec-
tera medell huru och på hwadh sätt K. Mät kunde derwijdh
wara säker. Förfarenheeten wijste iu klarligen uth att K. Mät
wijdh den Roskildiske freden ingen säkerheet hafwer nååt, och
1S6
1660.
hwadh the fördeelar wijdhkommer, som af Engelandh offerera-
des i förmågo af den i Roskildt slutne tractat och förmeentes
på Engelandhs sijda befodras sorn ett stort beneficium, wore
sådanne sorn Kongl. Mitt vi pactorum istorum dess föruthan
tillstodbe och ultro offererades af the Danske Legaterne i Ring-
stedh att adimpleras, tå K. Mitt igenkom medh wapn på See-
landh, så att för den befodring skull hade den Engliske Re-
publiquen intliet hafft behoof att afsenda een så kosteligh flotta.
Och som den Engelske Abgesandten Medou i den föregående
wintern och in till den tijden skiepsflottan ankom hade K. Mitt
oppehållit medh promesser om Protecteurens benägenlieet, som
alldrig skulle tillåta att K. Mitt under sin börda måtte suc-
cumbera, och medh projecter af tractater, hwartill han sade
sigh wara beordrader här att sluta medh K. Mitt; allenast eff-
ter det icke skulle Engelandh anstå, tanquam illatis manibus
och sine prsevia admonitione till Konungen i Danmark om
fredz accepterande, förbinda sigh medh Swerige till ett Ko-
nungerijkes öfwerända kastande, så begiärte han att honom
måtte låfvvas antingen sielf inreesa eller skicka någon annan
till att tillbinda Konungen i Danmark fredh exclusis ejus foe-
deratis, hwilket K. Mitt honom ock förunte; och som Konun¬
gen i Danmark uthslogh all fredz wärk som tillbödz exclusis
suis fcederatis, trädde bemite Medou tillsamman medh K. Mitz
Commissarier, giordes ock på heggie sijdor opsatt. Men sorn
wijdare befands Medou wara uthan fullmacht, så sende man
projecterne till Engelandh, medh bijfogade raisons till K. Mitz
demandes, at få derpå wijdh första lägenheet swar. Och eff-
ter flottan, den een tijdh dereflter ankommandes, icke det rin-
geste derom förmelte, utban den tractaten tå war åter lijka
som i qwarstadh kommin eller heelt förgiätin, ty bäfwer K.
Mitt sigh öfwer sådant maneer at agera förundrat och Enge¬
landh denne ostadigheet låtit oblique reprochera, at man om
den tractat icke mehr till det ringeste rörde, som af den Eng¬
liske Ministren Medou sielf tillbödz och reda på bäggie sijdor
war projecterader, förehållandes, så skriffteligen som genom
sine Commissarier, Ammiralen och Abgesandten Engelandz
rätta interesse bestå deruthi, att the strax trädde medh K.
Mitt i förbundh och tijdeligen droge omsorgh att Hollendernes
macht på desse orther icke rootades och enteligen tilltoge till
deres egit förderf. Dee samme Engliske Ministrer och serde¬
les Ammiralen Montagu tattade wäll K. Mitz remonstrationer,
Bilagor.
187
men förewände at han icke wågade träda uthom sine stricte
ordres, som deruthi bestode att hålla sigh i detta Nordiske
wärket heelt indifferent och derpå all flijtt anwända at befo¬
dra den Roskildiske freden. Detta inföll på den tijden i wåh-
ras och först på sommaren, tå commodast och beqwämligast
war något emott the Danske inslerne att företaga, efftersom
ock K. Mitt medh högsta flijtt och omsorgh hafwer i Landz-
Crona låtit uthi the förelupne månader reparera dess flotta
och den ex hostico och dee Danske orther equippera och pro-
videra, hwilken K. Mitt under H. Ammiral Bielkenstiernas con-
duite sende till siös. Och som RijkzAmmiralen Grefwe Wran-
gell, som något tillförende emporterade Langelandh, föll i siuk-
dom och opasseligheet. hafwer Kongl. Maijitt sin dessein på
Fallster och Lalandh dermedh icke låtit stadna, uthan sielf i
person sigh den expeditionen påtagit, hwilken Hans K. Mitt
medh så försichtigt conduite och sine soldaters tapfere resolu¬
tion så wäll och lyckeligen förrättade, att Ilans Maijitt, eftter
wäl öfwerlagde orther och diup, hwar K. Mitz folck bäst och
uthan mäste skada kunde anlända och posto fatta, den 27
April på Falster och den 28 ejusdem på Lalandh uthan för¬
lorande så till säijandes af een man är ankommin och altså
iagat henden uthur sine opkastade skantzer och brystwäru och
densamme in till den starke fästningen Naskou förfölgdt, hwar-
på samma fästningh ock sedermehra älir förmedelst Feldtmar-
skalken Gr. Gustaff Steenbochs flijtige arbete och attaque mitt
i Julij månadh iämwäll i Kongl. Mitz macht och wåldh lef-
wererat.
På samma tijdh rencontrerade K. Mitz flotta under Am-
miralens Bielkenstiernas conduite den Hollendske-Danske flot¬
tan wijdh Lalandhs Ellenbogen, som fördes af den Hollendske
Ammiralen Opdam ocb den Danske RijkzViceAmmiralen Hen¬
rich Bielke, stark till 26 skiep och the Swenske till 18, hwilke
senare, så snart the blefwe then fiendtlige flottan warse, söchte
effter Kongl. Maijitz ordre och befallningh at komma honom
om bordh, men som fienden icke hade sigh föresatt den gån¬
gen at träda i slacht medh den Swenske flottan, för än the
hade sigh kunnat medh the andre sexton Danske och Hollend¬
ske i Flenssburger wijk tå liggiande skiep conjungera, waran-
des icke heller medh manskap noghsampt försedde, hafwa the
effter all möijeligheet eschiverat at fächta cominus och för
handa, och therföre dragit sigh undan; men the Swenske
188
1660.
söchte them medk tapper resolution at gå på lijfwet, hafwan-
des Bielkenstierna destinerat sigh Ammiralen Opdam och Gu¬
staf Wrangell Hindrich Bielke, hwaraf ähr fölgdt ett starkt
canonerande, men hafwa lijkwäll icke wijdare för fiendens un-
danflycht kunnat komma. Någre Swänske skiep, som bäst be¬
seglade wore, hafwa mitt igenom fiendens flotta passerat och
medh berömlig resolution sigh förhållit. Uthi denne rencon-
tre ähr på een och annan sijda någre fallne och blesserade,
och iblandh andre Ammiralen Bielkenstierna sielff bekommit
een hårdh blessure.
Såsom K. M:tt inge krijgsactioner bäfwer försummat när
tijden bäfwer tillfälle dertill gifwit, så bäfwer ock Hans M:tt
alldrigh uthslagit eller förbijgångit dee lägenheeter som kunde
föra till composition och fredzkandell; fördenskull och på det
K. M:tt icke skulle synas medh den åfwansagde deduction om
heela det Danske wäsendet, gifwin emott the Engliske Mini-
strers proposition, som sloge K. M:tt all tractat i wädret, eller
ock sin egen person så arrestera, att tillfället för krijgsactio-
nerne derigenom måtte förlöpa, hafwer K. M:tt, mädan expe¬
ditionen på Falster och Lalandh förehades, i Hellsingöör lem-
nat sine Commissarier medh fullmacht och instruction att trac-
tera, antingen det wore medh Danmark om fredh eller ock
medh Engelandh om allience, eller ock medh alle heggie.
Samma Commissarier hafwa ock i Kongl. Maij:tz nampn skriff-
teligen förklarat emott the Engliske reent uth, at K. M:tt in-
thet förkastar den Roskildiske freden, uthan att Kongl. Maij:tt
deri gärna antager, allenast att the K. M:tz gode wänner, som
sina officia tillbiuda att befodra freden i Norden, wille ock
desslikes öfwerläggia huru een sådan fredh kunde blifwa sä¬
kerligen och obråtzligen hållin. Kongl. Maij:tz Commissarier
wijste ock huru den freden, som senast giordes, kunde skattas
af alle rättsinnige den skiäligste, först på Danmarks sijda,
som sattes åther i sin stååt igen, tå thet war genom dess egit
wållande och orättfärdige fredzbrått i negden att falla under
K. M:tz discretion; och sedan på Kongl. Maij:tz sijda, som al-
drigh annat wijdh alle tijdher och infallande krijgh söcht haf¬
wer, än att erhålla säkerheet och pläga trogen wänskap och
naboskap medh Danmark, som war af een religion medh K.
Mitt och hwilkes fegde icke kunde [annat] Lin föda af sigh
för det Evangeliske wäsendet och sielfwa Sweriges Ilijke månge
olägenheeter. The wijste ock Kongl. Maijitz store moderation,
Bilagor. 189
att tå Kongl. Maijitt hade fogh och rätt mycket att fodra och
macht det samma att extorquera, hafwer Kongl. Maijitt, att
bebinda sigh Danmark, warit content medh någre fåå landh,
som elliest af ållder under Swerige och genom sielfwe natu¬
rens disposition och gammall rätt altijdh dertill bordt och le¬
gat hafwa, och fäst Danmark syntes så wara tillredt att det
för sigh sielft icke skulle stort förmåå, lijkwäll ähr befunnit
att liw adli som i Roskildt slutit ähr och man icke strax kunde
inrymmas uthi medh bahra wailan, det ähr aldrig fullkomnat,
deels att Danmark, för ett så stort haat emott Swerige fattat,
icke sielf wille afskiedh efterkomma, deels ock att andre ill-
willige alldrig feelat hafwa, sorn olia till eelden giutandes bäf¬
we samme såår åther oprijfwit. Samma K. Mitz Commissarier
hafwa ock föreslagit medhell, att effter den ordinarie och waan-
lige gvarantie, som brukehg ähr att compromitteras af media-
torer, så slår feelt som nu wärdén seer af klare exempel, huru
nembligen Frankerijke och Romerske Rijkes Ständer, som skulle
försäkra K. Mitt den Tyske freden, när Österrijlce åther den
bryter, blifwa stille och låta händerne sänckias, som komme
den importante saaken dem inthet weedh; desslijkes General¬
staterne, som i förmågo af' slutne medh Chronan Swerige af
annis 1640 och 1645 alliencers obligation, icke allenast inthet
Danmark af krijget hafwa dehorterat eller Swerige medh skyl-
digh hielp af folck eller peningar gångit tillhanda, uthan eff¬
ter Konungen i Danmarks egen bekenuelsse styrkt och inrådt
Danmark att begynna och sedermehra att continuera krijget
och det samma medh folck, peningar och ammunition att un-
derstödia, så hafwa K. Mitz Commissarier föreslagit om een
special gvarantie, och eenkannerligen medh Engelandh, at man
hade tädan något wist at förlåta sigh på, der Danmarks falsk-
heet åther skulle förqwäfia redelige afskiedh och låfwen. Dee
Engliske Ministrerne, som nu blefwe om ett och annat af det
sorn på desse orther ähr passerat bättre informerade, tyclite
att K. Mitz saak och demendes wore heel raisonable, glädde
sigh att K. Mitt icke förkastade den Roskildiske freden, holle
wäll giörligit att een sådan gvarantie, som Iv. Mitt åstundade.
kunde af Engelandh erhållas; och antagande denne resolution
af Kongl. Mitz Commissarier reeste the till Kjöpenhamn, at
förfara om ock Kongen i Danmark skulle sigh iemwäll be-
qwäma. Men hooss Danmark war inthet at uthrätta, som sigh
emott freden opiniastrerade, och wille exclusis alijs suis fcede-
190
1660.
ratis icke förstå till tractat; fördenskull ähr åtlier wärket emil¬
ian K. M:tt och Engelandh kommit på handell om een alli-
ence, eif ter som tlie Engelske, blifwandes öfwer sådant swar al-
tererade, strax sigh uthläte at the wille medh Kongl. Maij:tz
Commissarier sammanträda och conferera medh hwar andra
huru wijda den Engliske adsistencen skulle sigh sträckia och
hwadh för conditioner the deremott hadde för Engelandh att
obtinera, sättiandes sådant den Engliske Abgesandten Medou
strax skriffteligen op och Iv. M:tz Commissarier öfwerantwar-
dade. Uthi hwilken skrifft the icke mehr tå kunde tillsäija
än een sommars tienst medh sin flotta, men ther emott fodrade
een hoop conditioner, som wore lieel oproportionerlige, een
.deel ock K. M:tz undersåtares handell och trafiquer, så ock
städerne och Compagnierne mycket pnejudicerlige och odräge-
lige, somlige ock så beskaffade, att the K. M:tt lätteligen af
andre nationer perpetuerlige krijgh och fara kunde tillskynda;
och derföre bäfwer Kongl. M:tt medh sådanne conditioner hål¬
lit anståndh och dragit betänckiande, låtandes lijkwäl sine
Commissarier opsättia ett gegenproject, som funderade sigh
in moderatis conditionibus et sequis legibus, men hafwa befun¬
nit den Engliske Ministren blifwa wijdh första opsatt så ferm,
at han tädan medh inthet skiäl, ehuru han deremot inthet
hade at förewända, kunde dimoveras, inkastandes sine stricte
ordres och befallning, dem han till ingen deel torde öfwer-
träda.
Mädan detta i Helssingöör emilian K. M:tz och Engeland/
Ministrer handlas, löper staten af Engelandh uthi een stoor
förändring, i det at een hoop af soldatescan och flere som ther
machten hafwa, förewändandes at den stååt, som i någre åhr
hade warit under Protecteurs regimente, wore illegitim och
medh wåldh så intagin som härtill fördh, begynte att for¬
mera cabaler och heemlige rådh. Occasionen der till föröck-
tes af the misshelligheeter, som stijga op af the otålige månge
religioner som ther åhre inrijthade, hwilke, huru the ähre dif-
ferente emilian sigh sielfwe, så hafwa the deruthi kommit öf-
wereens att ingen war content medh närwarande stååt, uthan
stöde hwar på sin wacht att kunna arripiera alla lägenheeter
till sin förkofringh eller till minstone at troublera, på thet the
kunde inkasta mutation och vindiceras af thet ståndh the stö¬
de, om icke wijdare framträda till een större liberteet. Af
desse religioners diversiteet och åthskillnadh fördes the för-
Bilagor.
191
nembste af soldatescan, och therföre som the hafwa swärdet i
handen, kunna the medh större eftertryck sine consilier och
proposita emot the andre sättia i wärket. Här af ähr kom¬
mit, at effter the giorde een osmaak af den förre Protecteu-
rens Kongl, macht och samme Protector synes på the sidste
åhren icke medh samma maneer hafwa fördt sitt regemente
som the förrige, uthan gifwit på lychtonne sine illwilliande alt
för mycket frijheet och tillståndh att dissimulera och roota
sin önska emot närwarande regimentz stååt, den at låta uth-
bålna när tijdhen skulle låta henne komma till mognad; för-
uthan detta hafwer han sin äldste sohn, som uthi sin H. fa¬
ders stelle trädde, icke så adhiberat och hållit till regimentz
wesendet och den försichtigheet som der wijdh fodras, eller
ock medh någon anseenligh charge under militien lörlänt, at
han derigenom hade sigh kunnat öfwer andre evertuera och
au thori teet förwärfwa, af hwilket ähr kommit at soldatescan
och dess höge officerare hafwa honom icke som fadren respec-
terat, uthan när han den förste gångh hade sammanskrijfwit
Parlamentet, att consultera och statuera om sitt regimentes
stadfästelsse och landzens bästa, ähr han af samme militie för-
obligerat att dissolvera det Parlamentet, som han förskrifwit
hafwer, och sedan sielf att träda ifrån den stool, som han eff¬
ter sin faders dödh opstoodh till. Uthi hwilket stelle the for¬
merade ett nytt Parlamente, af art och natur som det skulle
hafwa warit, hwilket anno 1654 förmedelst Protecteurens op-
stående macht dissolverades, och till den ände hafwa the ock
een stoor deel af the personer indragit, som på den tijden i
Parlamentet hade suttit och hafft landzens macht effter Ko¬
nungens dödh i händer. Såsom nu heela potestaten och vis
Principatus härmedh bröt/ för beimte nyie Protecteur, af hwil¬
ken the hooss K. Mitt warande Ministrer wore authoriserade,
och transfererades in på Parlamentet, af hwilke the ännu in¬
gen befallning bekommit hade, kom theres tractat om allience
i qwarstadh, och Konungen i Danmark hafwer desslijkes be¬
tient sigh [af] denne occasion at dwällia tractatswärket, icke
williandes the Engliske Ministrerne för mediatorer erkenna,
för än the wore å nyo af tå warande Engelandz högste macht
befullmechtigade. Tijden lopp altså något fram innan detta
Nordiske wärket kunde ansees, mädan the wore hemma medh
så swåre saker inwecklade. Lijkwäl emädan Protecteuren i
sin tijdh hafwer så wijda sigh i det Nordiske krijget inlagdt,
192
1660.
att när Generalstaterne af thet Föreente Nederlandh i före¬
gångne höst 1658 begynte på, eliter det Öresundiske slaget,
derin edh thei’es flotta intket stort wann, att equippera een an¬
nan mechtigh flotta, fuller under prsetext att kielpa Danmark,
men ock att stabiliera utki faucibus maris Baltkici eller tke
Beltiske inloppen sin siöömacht, sorn deni sedan tiena kunde
till att amplificera dess navigation ock linder sigh draga all
fruchten af commercier ock kandell, tå hafwer kan i Haagh
låtit sin wänskap så wijda skijna, att han liafwer genom den
ther svarande Engliske Ministren Generalstaterne låtit afråda,
att tke icke mehra macht skulle emott Kongl. M:tt utkrusta,
läggiandes till som een commination, att ther tke intket wille
afstå ock innehålla sitt equipperande, Engelandh tå blefwe
förorsaakat medh lijka macht att rusta sigh för Swerige; be-
gynnandes strax oppå at equippera den store flotta som sedan
i Noveni bris månadh kijtt destinerades, men för winters olä-
genkeet först ankom in Aprili på detta åhret, som tillförende
sagdt ähr. Detta equipperande i Engelandh och den Engliske
Ministrens i Haagh hootande, så ock K. M:tz på desse orther
apparater ock författningk till watn ock landh opererade på
den tijden så mycket, at den tå under smijdestädet warande
flottas i Hollandk uthrustningk ähr den hösten utheblifwin,
och beweekt Generalstaterne att fatta för Danmark modera¬
tare consilier. Men effter Generalstaterne, som måste bära
respect på Engelandh, icke kommo härmedh fort, grepo tke
till thet rådet, på thet tke icke måtte seer falla medh Enge¬
landh, at the medh ett communt concert medh Frankerijke
och Engelandh måtte sluta någre conditioner, hwarpå freden
emilian desse Nordiske Chronor kunde reduceras och alle tree
staters interesse i desse Nordiske quarteren iämwäll fönvaras.
Generalstaterne, som nu i månge åhr hafwa icke annat än
fiendtligheet emott Kongl. M:tt och Sweriges Chrona i skiöl-
den fördt, droge i begynnelssen icke sky till att proponera att
willia den Nordiske freden medh the Brömsebroiske conditio¬
ner restabiliera, icke betänkiandes den fara, skada och orätt,
Danmark medh sitt oskiälige fredzbrått hade på Swerige skyn¬
dat och Kongl. Maij:tt ifrån dett i Pohlen incaminerade wärk
icke uthan K. M:tz största omkostnadh och olägenheet diver-
terat, uthan fast mehra, såsom the hafwa af begynnelssen styrkt
Danmark att icke hålla den Roskildiske freden, så hafwa the
ock här sigh beflijtat att inducera Engelandh och Frankerijke
Bilagor.
196
medh alle the inventioner the hafwa funnit, såsom med skien
och raisoner af staten, så för dem som Nederlandh, att det
wore godt för deras interesse det the Nordiske Chronor stoge
i sequilibrio och een balance; utkmålandes Sweriges farlige
macht och giörandes den på alt sätt suspect och odieux, alt
till den ände att Frankerijke och Engelandh icke skulle con-
sentera till Roskildiske tractatens fullkomligheet. Engelandh
i förstonne bestodh ännu på the fundament och soliditeet som
den gamble Protecteuren hade lagdt, wille icke wijka ifrån
the conditioner som i Roskilldiske pacterne wore begrepne;
den Engliske Ministren Douwing hafwer ock emott Kongl.
M:tz Minister i Hollandh försäkrat att Engelandh aldrig skulle
wijka ifrån den Roskildiske tractaten, den dee sielfwe hafwa
hulpit att oprätta; men sedan sorn den store regementz för-
andringh opstodh i Engelandh, hafwa Hollenderne bekommit
lägen heet och tillfälle att smyga ther in sine artificier, skaffa
sigh i Parlamentet creatur, som inclinerade till deres ögne-
märkie, och altså fått önskeligh lägenheet at speela sitt speel
och impugnera det Roskildiske fördraget. Dett nya regemen¬
tet i Engelandh, som wäll behöfde att stagga sigh hemma och
derföre icke gärna wille sigh medh uthländske saker befatta,
hade tilläfwentyrs warit gärna härifrån, såsom Parlamentet
ock uthi ett bref till K. Maijrtt sedermehra gaf tillkenna, att
thet icke kunde sigh hålla obligerat till det, som den förre
Protectorens regering hade giordt eller transigerat, men som
den mutation inföll, tå wärket emilian the tree stater tämme-
ligen war debatterat och för sigh avancerat, skepsflottan wal¬
odi i desse orther stadder, och altså både interesset och re¬
putation af Engelandz stååt deruthi så wijda engagerat, att
dem icke anstoodh simpliciter sigh derifrån att retractera,
fördenskull hafwa the den Hagiske tractaten approberat till
att befodra den Nordiske freden, fuller på fundament af Ro¬
skildiske tractaten, men icke som Protecteuren hafwer den
först incaminerat, uthan till månge deelar densamme förstum-
pat och castrerat. Så stoor macht hade Hållandh reda i En¬
gelandh medh sine konster acquirerat hooss det nyia regemen¬
tet, att icke allenast dee een sådan tractat kommo tillwäga
som skulle in causa tertij exequeras, uthan ock så wijda bracht,
at ther eendera Konungarne af Swerige eller Danmark skulle
freden på deres fattade conditioner refusera, densamma skulle
medh samptlig deres macht härtill compelleras, som the medh
13
194
1660.
andre påfölliande concerter i slijke termer den förste concer-
ten confirmerat hafwa, och altså medli een fast olijdelig ru-
desse understådt sigh, at wijdh ett sådant Sweriges och Dan¬
marks tillståndh föreskrifwa krönte hufwuden leges och mäta
andres affairer effter regell af theres egit interesse. Den Fran-
söske Ministren de Thon i Haagh, som hafwer judicerat för
violent wara att underskrifwa een tractat af slijk form och
termer, hafwer dragit sigh ifrån the påfölliande concerter, som
innehålla the orden af compellation, men så hafwer Hollandh
lijkwäll så mycket förmått i Engelandh, at emilian the twenne
stater, oachtande Frankerijke, denne resolution öhr faststält,
som ibland them hwilke pretendera i navigation och commer-
cier och fördenskull uthi Österske wäsendet mäst at wara in-
teresserade. Medh sådanne ordres fast och instruction ähre
dher på Legater till K. M:tt ankomne, så ifrån Hollandh som
Parlamentet i Engelandh, hafwandes heggie sine flottar till¬
handa, och Hollenderne eenkannerligen den förra sin flotta
förstärkt medh een ny flotta, öfwer 40 örlogsskiep stark, pro-
ponerandes heggie om fredh emilian the Nordiske Chronorne,
på fundament, icke af Roskildiske tractaten, uthan af the con¬
certer och tractater, som wore slutne emilian dem i Haagh,
hwar till ock Hollandh å part wille ricntige giöra the eluci-
dationer, som the öfwer Elbingske tractaten angående commer-
cierne på Swerige nu längie hafwa påstådt. Dett ähr ock i
samma concert förafskiedat, att hwadh för condition den ena
staten hooss någondera af dee Nordiske Konungar hade be¬
tingat, den skulle ock den andra hafwa att åthniuta. Tree
weckor wore i förstonne slutne till stilleståndh emilian heggie
nationers flottar, på hwilke the i medier tijdh inthet emott
hwarandra agera, eller den eene eller andre Konungen någon
adsistence giöra skulle, hwilke tree weckor, effter the för korte
syntes till ett sådant fredzwärks fullbordan, ähre the af den
Hollendiske Ambassadeuren i Engelandh medh andre tree wec¬
kor, doch som förnams emott GeneralStaternes willie, förläng¬
de, som inthet hellere hadde än at kunna medh sin flotta på
alle orther och iu för iu heller K. M:tt incommodera, som the
ock, oachtandes samma stilleståndz puncter, framgeent giordt
hafwa, interpreterandes pacterne till deres behagh, så att när
the för allierade Keijserlige, Påhler och Brandeburgiske hafwe
fattat resolution att angrijpa RijkzAmmiralen Grefwe Wrangel
på Fiihnen wijdh Medelfart, hafwa the sigh lagdt wijdh alle
Bilagor.
195
hamner kring den öön, så ock wijdh Langelandh och annor¬
städes, att sperra för K. M:tt all nödig tillförssel, så ock för¬
taga correspondencen ifrån andre K. M:tz orther; säijandes
pacterne och stilleståndet i Haagh slutne förståås egenteligen
om den flotta, som nyligen under de Reuter wore uthkommin,
och icke den som under Opdam i förre åhret war uthsändh
the Danske till hielp och reda wore under Konungen i Dan¬
marks disposition. Sammalunda hafwa the emott inducias och
stilleståndh läänt een hoop örlogsskiep åth Churförsten af
Brandeburg, lijka som skulle the wara af honom besollade och
icke höra under den Hollendske flottan, det som annorledes
lijkwäll wutterligit war, och sedan blef confirmerat när the på
Jutiske cousten af K. M:tz örlogsskiep blefwe öfwermannade
och tagne, som åfwantill ähr sagdt.
Åfwantalde Engliske och Hollendiske Legater, tillijka medh
den Franske, hafwa i tenor af den i Hagh slutne concerten
urgerat på att K. M:tt skulle sigh förklara till freden. Kongl.
Maij:tt hafwer dem först personligh informerat om heela statu
rerurn och huru det eena krijget hänger af dett andra, een¬
kannerligen huru dett war beskaffat medh dett Danska wä¬
sendet och hwilka sigh ther hafwa interesserat, och huru Dan¬
mark aldrigh hafwer warit sinnat att hålla Roskildiske freden
och nu mindre än någon tijdh tillförende tili fredeiige tanckar
länckes, sedan det hafwer sigh till krijgetz continuation medh
så månge bebundit. Kongl. M:tt repeterade ock sielf sin be-
giärligheet till fredh, den han tijdh effter tijdh så genom sina
Commissarier som genom åthskillige skrifftelige declarationer
hafwer contesterat, efftersom ock Kongl. Maij:tt, föruthan the
åfwantalde sine och sine Commissariers declarationer, hafwer
ock tå nyligen låtit een uthgå in amplissima forma, förmedelst
hwilken Kongl. Maij:tt icke allenast wijste huru freden altijdh
hafwer K. M:tt- warit om hiertat och huru K. M:tt hafwer den
ijdkesamligen söcht hooss alle sine fiender, uthan ock in ter¬
minis expressissimis sigh tillbudit, icke allenast att willia ac¬
ceptera een special tractat, uthan ock att K. M:tt önskade och
dereffter sträfwade att fåå fredh medh alle sine fiender, medh
hwilke Kongl. M:tt alldrig hafwer sigh undandragit att trac-
tera. Mehrbem:te Engliske Ambassadeurer hafwa sedermehra,
williandes reesa till Kiöpenhamn, sin proposition åther korte¬
ligen Kongl. Maij:tt in forma literarum föredragit; hwarpå K.
M:tt feck åther lägenheet och tillfälle skriffteligen medh een
196
1660.
declaration att swara, tesmoignerandes sin benägenheet till
fredh och tackandes Legaterne för deras ijfwer och omsorgh
the droge till den publique roligheetens oprättande. Men e£f-
ter the bestode allenast på det at man skulle effter deres con¬
cert egenteligen och uthan drögsmåhl formera Danske tracta-
ten, lätt K. M:t dhem förstå att ti'actaten emilian K. M:tt och
Danmark icke kunde på dett sättet låta giöra sigh. som the
emilian sigh projectera och statuera, uthan at Kongl. Maij:tt
will här, sorn medh alt annat folck i wärdén och altijdh emil¬
ian Swerige och Danmark tillförende hafwer warit waanligit
och brukeligit, tractaten fortsättia förmedelst nödwändige prse-
liminarier, hwilke bestå i conventioner af orth, tijdh och we-
derdelens befullmechtigade personer och Commissarier, som
tractaterne pläga drijfwa och förrätta. När sådant alt wore
prsemitterat aff Danmark, som war altera pars tractans, skulle
Kongl. M:tz Commissarier ofeelbarligen wara tillhanda, såsom
ock Kongl. Maij:tt hade sine Commissarier till den ände länge
färdige hållit. Medh denne declaration ähre både Franske och
Engliske så wäll som Hollendiske Ambassadeurerne till Kiö-
penhamn afreeste och tå så mycket af Konungen i Danmark
obtinerat, att han sigh conformerade till the tree staters con¬
cert och att antaga the conditioner som in causa tertij wore
ther lijka som föreskrefne, icke att han till någon fredh war
benägin, som kort tillförende hafwer medh twenne skrijfftelige
declarationer den uthslagit och, i stället att swara ingenue på
Iv. M:tz prolixe declaration till fredh, hafwer effter theres i
Kiöpenhamn bestendige arth och waane låtit uthgåå skamlige
smädeskrijffter; men Kongen i Danmark kunde wäll see att
hwadh the tree stater proponerade, och serdeles deres maneer
att agera, war förmäteliget och icke skulle komma öfwereens
medh Kongl. Maij:tz genereusitet eller thet ståndh som K. M:tt
tå stoodh medh sine wapn, och wäll therföre wijste at sådan
proposition icke skulle wara smakeligh, trachtandes han alle¬
nast effter att hwälfwa skulden på Kongl. Maij:tt, lijka som på
den hwilken hade refuserat freden, och fördenskull hissa på
Kongl. Maij:tt fleere wapn och serdeles att förwärfwa Hollen-
derne dermedh een frijheet till att agera medh deres mech-
tige siömacht, som the ock ginge hafwandes med.
Dee efficace remonstrationer som Kongl. Maij:tt effter han¬
den giorde, så ock den benägenheet Kongl. Maij:tt wijdh hängde
till ett Christeligit fredzwärk, kom lijkwäll så mycket tillwäga,
Bilagor.
197
at medh åfwanbem:te Legaters underhandling man ähr åther
kommin uthi Augusti månadh till ett möte medh dee Danske
emilian K. M:tz läger och Kiöpenhamns stadh, doch så att the
Hollendske Legaterne, så längie deras principaler persevererade
uthi fiendskap emott K. M:tt, icke till mediationswärket på
K. M:tz sijda adhiberades. Dee Danske, som aldrig hafwa
hafft lust till fredh, medh mindre the skulle fåå igen det the
i Roskilske tractaten hafwa förlorat, trädde fuller någre gån-
gor tillsammans medh Kongl. M:tz Commissarier, men inka¬
stade wijdh een och annan orth på den Roskildiske tractaten
den eena beswärligheeten effter den andra, så att man giörli-
gen kunde see att alt gick frigide till och inthet allfwar af
Danmark medh fördes, enteligen och tå dee ähre medh billige
skiäl öfwertygade, hafwa the stundom söcht att föröka nume-
rum på deres Commissarier, tijden dher med att winna, stun¬
dom på stämbdh dagh icke ankommit, uthan låtit Iv. M:tz
Commissarier sigh fåfängeligen fönvänta, enteligen heela må¬
naden uthe blifwit, oachtandhe att K. M:tz Commissarier hafwa
sigh uthi lägret icke uthan sin stora incommoditeet uppehållit.
Denne the Danskes obenägenheet hafwer sigh föröckt deraf,
att den Engliske Ammiralen Montagu hafwer för godt funnit
at draga sigh medh flottan heem till Engelandh, hwarigenom
den Hollendske flottan, som, huruwäll skulle fuller in hoc uno
tertio, ratione negocij septentrionalis, medh Engelandh syffta
till ett måål, den Engliske icke för wäll trodde, fick lägen-
heet och tillfälle sitt opsått bättre att wärkställa och något
merkeligit emott K. M:tt at företaga, på hwilket ock the Dan¬
ske synas hafwa lurat och medh tractaten opskutit, att skaffa
sigh så mycket mehra lufft och få än bättre tillfälle att taala
högre. Ty så längie Engellenderne medh deras flotta till¬
handa wore, ehuru hon Kongl. Maij:tt ingen wärckelig offen¬
siv tienst giorde, lijkwäl waar hon capable att gifwa den Ne-
derlendske flottan någon apprehension, så att trooligen ähr,
att om hon i Belt reda i sommars icke hade lagdt sigh, then
Nederlendske flottan skulle, oachtande alt stilleståndz afskied
i den Hagiske tractaten, icke dragit sky att thå straxt directe
sättia the allierades och sijne trouppar in på Fynen. Nu se¬
dan bede Engliske flotta war bärta och man kunde wäl see
att the Danske och Hollendske hadde någon wichtig entreprise
före, den the ock sedermehra på Fynen hafwa förrättat, war
ock lätt att märckia, att Danmark till ingen tractat hafwer
198
1660.
sigh welat länckia, såssorn ock alt här till det ingen mine der
till giordt hafwer och sielfwe mediatorerne nu bekänna måste,
att Danmark ifrån fredztanckar heelt alient är. Konungl.
Maij:tt, seendes deras owilligheet till tractat, hafwer ock eifter
altidh oförtrutne omsorg för rådeligit funnit att wända ögo¬
nen på fiendens förehafwande, hwilken förspordes wara gån¬
gen till Kijhl, att thar inntaga iempte een hoop Danskt krijgz-
folck dhe allierades i Hollsteen och Juthlandh qwarlembnade
troupper, och effter iembwäl information innkom att fienden
hade sigh försedt medh spadar, skyfflar, hacker och Spanske
ryttare, giorde man sigh fuller den tancka, att han icke skulle
komma igen åth Kiöpenhampn medh samme allierades och
sijne troupper, uthan sökia på någon annan orth att landstiga,
Konungl. Maijdt, som på alt tillfälle är intent, begaf sigh tå
strax åth Falster, att kringsee om fienden skulle den öen el¬
ler the andre thar hoos liggiande eller ock någon orth på
Seeland willia attaquera, att Hans Kongl. Maij:tt på alt fall
kunde wara medh sitt Tådh och authoritet tillhanda, fahra och
olycka afstyra. Och emädan Kongl. Maij:tt på desse orther
något fördrögdes och the Danske holle sigh som orörlige till
tractat, lätt Kongl. Maijdt sijne Commissarier komma till sigh,
medh dem wijdare att öfwerläggia hwadh som stöde till att
giöra. Wijdh samme tijdh hade the Engliske Gesandterne be¬
kommit ifrån Parlamentet ett bref till Kongl. Maij:tt, hwilket
the sielfwe begiärte närwarande att öfwerlefwerera; fördenskull
lätt Kongl. Maij:tt dem så wäl som den Frantzöske till sigh
komma och sedan meddelte ock the Nederlendske Gesandterne
salvum conductum, att the ock iämwäl måtte sigh innstella till
att in commune deliberera om fredzwärcketz befordran. När
the ankommo och hwar uthi sin stadh åter wijste, doch på
förre förslagh, dheres ijfwer till fredens opprättande och att
een deel aff dem wille dher hän medh deres raisoner syffta,
huru the kunde Kongl. Maij:tt till det Tyske wäsendet encou-
ragera, hafwer Kongl. Maij:tt åter bekommit tillfälle att före¬
ställa dem först muntligen och sedan skrifteligen det .Danske
krijgetz närwarande beskaffenheet och huru Kongl. Maijdt må¬
ste för den omsorg, Gudh hafwer Hans Maij:tt till sijne un-
dersåthares bästa pålagdt, där hän arbeta att een sådan fredh
måtte restabilieras, hwar igenom Kongl. Maij:tt icke råkar i
ett wärre tillstånd än Kongl. Maij:tt är medh krijget nu stadd
uthi. Konungl. Maij:tt gaf them att betänckia, att det wore
Bilagor.
199
intet Danmark allena som Kongl. M:t hadde att giöra medh,
eij heller uthwecklade Kongl. Maij:tt sigh uthur krijgzbeswä-
ren medh een Dansk fredh allena, uthan åter satte Danmark
i sijne landh och fästningar igen och lijka som gofwe the
Danske åther swärdet i handen att giöra mehra skada. Kongl.
Maij:tt förehölt dem wijdare, att när Danmark först resolve¬
rade att så orättfärdeligen anntalia Kongl. Maij:tt och dess
Rijke, Swärie, medh wapen och sedermehra medh den Roth-
skildske tractatens enervation och illusion continuera samma
krijgh, hafwer det förmedelst Abgesanter och Sänningebudh
skaffat sigh wänner och förknippat sigh medh andre till sitt
måhls syfftande, uppå hwilke wänner ock the uthi sin denun-
ciation eller jure feciali armatee Danise strax beropa som con-
sorter i krijget och participanter af sådant omildt rååd, och
sedermehra medh dem förmedelst nye pacter sigh emoth Kongl.
Maijdt förbundit. Så äre nu för Danmarks skull och otroo
emoth Swärie månge flere fiender Kongl. Maijdt på lijfwet
fallne, besynnerligen Österrijke och Brandeburg i Tysklandh,
att man här icke må the andre ofwantalde fiender åther op-
reepa, som Danmark hafwer emoth Kongl. Maijdt deels styf-
wat, deels ophissat; så att om Kongl. Maijdt skulle än kär
giöra fredh, förståendes icke som det Hageske concertet will
pånödga, uthan som saaken och raisonen médhgifwer och waan-
ligit ähr emällan annat folck och potentater, serdeles emellan
Swärie och Danmark att handlas, Kongl. Maijdt till sin staaf
äntå icke wore hulpen medh mindre ock the andre fiender
antingen per pacificationem tillijka kunde af halssen skaffas,
eller ock att medh the tree staters hielp så fäst måtte gua-
ranteras, icke allenast universali formula, som fuller i tracta-
ter brukelig är, men af ringa effect, uthan att hwar och een
stååt för sigh innginge medh Kongl. Maijdt een particular
guarantie, så till den fredz, som i Danmark kunne upprättas,
conservation, som ock till dhe orthers recuperation, som i Tysk¬
land occasione Daniel belli åhre Kongl. Maijdt betagne, och
änteligen till den i Osnabriig och Mönster opprättade Tyske
fredens fullkomlige maintien. Uthan sådane conditioner hadde
Kongl. Maijdt orsaak att draga betänckiande till att quittera
the avantager, som Gudh honom i Danmark hade förlänt, och
stupa sigh i ett Tyskt krijgh, som wore aff så stoor beswär-
ligheet och där Kongl. Maijdt ännu ingen fcederatum och al¬
lierat hadde, icke heller någon avantage eller fördeel. Och
200
1660.
emädan Danmark och the andre fiender syfta alla till Kongl.
Maij:tz undergång och man kan det icke förehyggia uthan
medh wapen, hafwer Kongl. Maij:tt raison och skahl att taga
i betänckiande att wijka ifrån Danmark, medh mindre, för¬
medelst een general fredh, Kongl. Maij:tt kunde tillijka kom¬
ma medh alle sijne andre fiender iämwäl till förlijkning, eller
ock der Kongl. Maij:tt skulle dhe tree stater till behagh, sorn
freden här låta wara sigh så annlägen, den Rothschildske trac-
taten i dess rätte och sanne förståndh antaga, att tå Kongl.
Maij:tt måtte om dess så wäl som den Wästphaliske fredens
conservation och bijbehållande wara försäkrat. Och på det
dhe tre staters Legater skulle sehe Kongl. M:tz alfwar att willia
förlijka sigh medh sijne fiender och icke inkasta någre hårde
willkor, hengde Kongl. Maij:tt åter widh denne declaration een
prompt tillbiudelsse och försäkring, at hwadh den controversia
widkommer, som lupe emällan Kongl. Maij:tt och Keijsaren så
ock Brandeburg, Kongl. M:t amore pacis wille tillbaka sättia
och förgäta all den stoore tort, som Kongl. Maij:tt hade und-
fångit, och allenast för satisfaction taga executionen och con-
servationen aff the conditioner, som i det Tyske fredzinstru-
mentet äre Kongl. Maij:tt och Swäries Chrona föraccorderade;
och iämwäl i det öfrige så comportera sigh emoth General¬
staterne oell emoth Pohlen sielf, att alic opassionerade skulle
bepröfwa Kongl. Maij:tz inclination besynnerligen thär utlii
bestå, att Kongl. Maijrtt åter måtte medh alle sijne omliggiande
grannar een stadig och oigenkallelig fredh redintegrera.
Dhe tre staters Legater, hafwandes bekommit part aff een
sådan Kongl. Maij:tz declaration, swarade der på skriffteligen,
doch icke annars än in generalibus terminis, att deres princi¬
paler wille guarantera den Danske freden in forma optima et
securissima. Och effter den fredens opprättande skulle the tre
stater annwända all flijt att det missförståndh, som emellan
Kongl. Maij:tt och Keijsaren så ock Brandeburg wore opwuxit,
måtte medh första bijläggias och Kongl. Maij:tt dess aftagne
orther restitueras. Men om hända skulle det bede fiender,
Osterrijke och Brandeburg, icke skulle willia acceptera freden
och restituera Kongl. Maij:tz platzer i Tysklandh, tå skulle
hwardera Legaterne den gemene fahran åth sine principaler
efficaciter representera och där hän förmå, att the så lagade
det Kongl. Maij:tt skulle kunna få satisfaction. Men then
Rothschildske freden hafwa the, som den Hageske concerten
Bilagor.
201
innehåller, i någre importante stycken antingen till faveur åth
Konungen i Danmark förstumpat eller till sitt egit interesse
adapterat. Här widh hafwa Hollenderne besynnerligen, som
theras förnämpste ährende altidh hafwer warit, drifwit på elu-
cidationen aff den Elbingske tractaten, hwilcken the tillijka
medh den Danske tractaten wille hafwa befordrat. I det öf¬
rige så låfwade the i samme swar sijne officier widh Pohlni-
ske och Brandeburgske tractaten och collimerade der hän, att
uthi elucidations tractaten både Brandeburg, så wäl som sta¬
den Dantzich, och uthi Danske tractaten HollsteenGottorp,
så wäl som Hansestäderne, måtte blifwa inneslutne, så att detta
swaret icke mycket annat i sigh sielft war än det som essen-
tialiter innehålles i den Hageske concerten, den Kongl. Maij:tt
icke wille sigh pånödga låta. Medan detta aff och till venti¬
lerades, förspordes att fiendens flotta syntes medh full windh
och segell i siöen, uppå hwilke tijender Kongl. Maij:tz vigi-
lance och omsorg icke tillätt att H. Kongl. Maij:tt skulle sigh
thär längre arrestera. Fördenskull hafwer Kongl. Maij:tt strax
begifwit sigh in på Selandli och åth Corsöer, och the tre sta¬
ters Legater så wäl som Kongl. Maij:tz Commissarier afréste,
the förre till Kiöpenhampn och the seenare till Helssingöer,
hwarest åther alle om samme wärck äre tillsamman trädde.
Såssom nu Rijkzens Ständer, Kongl. Maijdz trogne underså-
thare, aff beele connexionen kunna aftaga hwadh flijt, omsorgh
och arbete, Kongl. M:tt hafwer altidh annwändt till att erhålla
een säker och k. fädernässlandet trygg fredh; så kunna the
iemwäl märcka, att Kongl. Maij:tt icke hade wäret rådeligit
att låta sigh the avantager genom tractat uthur henderne be¬
tagas, som Kongl. Maijctt medh mycken omkostnadt hafwer i
Danmark förwärfwat, och impliceras i ett så swårt Tyskt krijgh,
som man söcht hafwer och än söker Kongl. Maij:tt att enga¬
gera uthi, med hwilket K. M:tt och dess Rijke oundwijkeligen
förfölle i ett farligare stånd än thet nu beror uthi; ty det Ty¬
ske krijget att anngrijpa offensive wore een alt för stoor last,
så att the Swänske kraffter allena icke skulle mechta den un¬
dergå, effter intet wissare wore än at hwem Kongl. Maij:tt an-
rörde förklarade sigh för fijende, och alle Ständer skulle sigh
tå sammansättia emoth Kongl. Maij:tt, så att för een fiende
man skulle synas undkomma hetzade på sigh månge; och att
handtera dhet defensive skulle ock ingen lätteligen finna rådh
och medel till, efter allt sådant motte tå af Swerige allena
202
1660.
fourneras och härskaffas. Så emädan Danmark hafwer the
andra henderne Kongl. Maij:tt påskyndat, med dhem sigh wij-
dare förknippat och elliest [är] så beskaffat, att man sigh på
dess troo och låfwen icke kan förlåta, så är iu icke mehr än
billigt att man sigh widh Danmark håller, in till dess man
medh andre iemwäl kan reconcilieras eller denne Danske fredh
så uthwärckas, att man kan tädan hafwa een nöijachtig sä-
kerheet. Uppå een sådan fredh hafwer Kongl. Maij:tt stedze
arbetat, och huru wäl Kongl. Maij:tt icke hafwer kunnat den
Hageske concerten acceptera, såssorn den der löper emoth
Kongl. Maijitz dignitet och högheet, och tertium serdeles Kon-
gar och chrönte hufwuden intet medh rätt förmår att obligera,
lijkwäl hafwer Kongl. M:tt i anseende af fredz stiftande alle
the temperament och medell föreslagit, som icke mindre tiena
till fredens befordring än be:te concerter. Och emädan General¬
staterne, som alldramäst hafwa detta Danska wäsendet brouille-
rat och medh sin macht sustinerat, öhre ock så wijda ännu
interesserade och Danmark till dem förknippat, at nepligen
någon fredh hafwer stått eller står att förmoda medh Dan¬
mark, för än ock the hafwa coutentement uthi sina längie de-
sidererade elucidationer; ty hafwer Kongl. Maijitt för godt fun¬
nit dem först att förnöija medh besagde elucidationer, doch
under den condition och wilkor, att det K. Mitt föraccorde-
rade inthet skulle hafwa någon krafft eller vige ur för än den
Danske freden desslijkes wore besluten, hwarmedh inthet ähr
förgifwit; i medier tijdh ähre dee Hollendske Ambassadeurerne
habile och capable giorde det Danska fredzwärket at mediera
och underhandla, att det som till dess stifftande i ett eller
annat måste ienkas och modereras, medlx deres officio kan
iemwäll förafskiedas. Ehwadh derpå wijdare föllier, så kan
K. M:tz benägenheet till accommodement för wärdén oppen-
barligen skönias, och the som i commercier och handell pre¬
tendera så högt att wara interesserade och här till genom the
illwiliandes persvasioner så wijda förledde ähre, att the om
K. Mitt och Sweriges Chrono den tancka fattat hafwa, som
skulle K. Mitt till commercierne bahra ett haat och dem be-
swära wille, må här klarligen see K. Mitz benägenheet emot
commercierne och dess store beneficier emot sine wänner.
Hwiiken Kongl. Maijitz benägenheet hafwer giordt the Hol¬
lendske Ambassadeurerne tämmeligen satisfait, så att the strax
hafwa låfwat wilha alla goda officia contribuera. Och ehuru
Bilagor. 203
Konungen i Danmark än ingen förklaring ifrån sigh om be¬
nägenheet gifwit hafwer, lijkwäl, och på dett på Kongl. Maijitz
sijda inthet skulle feela, hafwer Kongl. Mitt, reesandes till
detta Rijkzens Ständers möte, icke allenast lemnat effter sigh
på Seelandh sine fullmechtige Commissarier, instruerade medh
fullmacht och billige conditioner till fredens befrämielsse, uthan
ock mediatorerne ett conciperat instrument öfwerlefwererat;
hwadh der på will föllia, står wijdare liäreffter att förnimma.
Den förnembste scopus ähr fuller att man een sådan fredh må
erhålla, som fäderneslandet säker ähr, hwiiken att bekomma
rådeligast finnes att icke otijdeligen och plötzligen genom trac-
tat uthur händerne släppa the orter och avantager som säker-
heeten kan förwärfwa och conservera.
Så wijda ähr man nu medh tractaten kommin; och kunne
Kongl. Maijitz trogne undersåthare, Rijkzens Ständer, af denne
relation och serie remm intaga och märkia att Kongl. Maijitt
på sin sijda aldrigli hafwer underlåtit att contribuera alt det
som käre fäderneslandet kan lända till tryg- och säkerheet.
Kongl. Maijitz trogne undersåthare, Rijksens Ständer, hafwe
ock af dett tillståndet, som dem af denne relation förestält
ähr, att betänckia huru medh Sweriges Rijke för denne tijdh
beskaffat ähr och uthi hwadh contenance the omliggiande Rij-
ken och nationer bestå, och huru the emott K. Maijitt ähre
intentionerade; och altså the ährender som i detta Mothe pro-
ponerade warda, kunna så myckit bättre huxa och betänckia
och sådanne rådh tätta och meddela, sorn till närwarande con-
junctur sigh wällsidugt skicka, lempandes alt derhän, att Kongl.
Maijitt blifwer medh the stolpar och medell understödder, som
tiena och förslå till fäderneslandetz egit tarff, förswar och op-
rätthållande. Om hwilket Kongl. Maijitt så mycket mindre
twijfwel drager, som Kongl. Maijitt i nåder betäncker icke al¬
lenast deres gamble oprichtige underdänigste benägenheet, som
the medh berömlige exempell under Kongl. Maijitz antecesso-
rer, Sweriges Konungar, uthan ock under Kongl. Maijitz nu
närwarande wår allernådigste Herres och Konungs swåre re-
gementztijdh betygat hafwa. Förmodandes Kongl. Maijitt att,
som Hans Kongl. Maijitt sielf medh godh förhopningh träder
under bördan och icke tröttas derwijdh, dess trogne underså¬
thare Invar i sin staad skola iämwäll sättia sigh Hans Maijitt
till exempell och sammaledes honom medh rådh och macht
bespringa, fogandes medh honom sitt bijståndh, till dess Gudli
204
1660.
desse swåre krijgstijder uthi een önskeligli freedh åther för-
wandlandes warder.
Kongl. Maij:tz trogne undersåthare, Rijksens Ständer, kal¬
wa store ock köge orsaaker att heembära Gudh een innerligh
tacksäijelsse, som bäfwer sin mechtige kandk öfwer Kongl.
M:tz höga persohn i så månge farligkeeter hållit, Hans K. M:tt
så wäll som dess armée uthi så månge rencontrer, treffningar,
actioner, slachter, iemwäl förräderijer och försååt bewarat, ock
eburuwäll Kongl. Maij:tz fiender åhre Sweriges macht högt
öfwer wuxne, wännerne ganska fåå, som willin sigh angrijpa
eller något bijståndh giöra i dhet gemene wesendett, krijget
ock medh sigh förer att lyckan icke altijdh fogar på een sij-
da, uthan som winden kastar sigh undertiden, så bäfwer man
lijkwäll orsaak att prijsa Gudh, som gior Kongl. Maij:tt ett
krafitigt bijståndh, at fiendernes opsååth optäckias, dem sam¬
me afwander eller så lämpar, att the alt härtill icke hafwa
kunnat nåå deres måhl eller fått ölwer K. M:tz höge person
eller dess Rijke macht ock öfwerhandh.
Hwilken af Gudh wederfarne store näde Kongl. M:tt tack¬
samligen erkenner och i dett öfrige glädier sigh att nu see
sine trogne undersåthare, Rijkzens Ständer, på denne ortben
medh oprätt tillståndh och godh lycka ankomne wara, önskan-
des dem alle i gemeen ock hwar och een i synnerheet, högre
ock nijdrigare, andelige ock wärdzlige, lycka och wällsignelsse
af högden at påfinna och fatta gode och wäll betänckte radh,
som kunna till käre fäderneslandetz förswar, wällfärdh och
roligheet uthföras; hwarmedh Kongl. Maij:tt förblifwer dem
alle sampt- och synnerlighen medh all Kongl, ynnest och nåde
tillgedan och bewågen. Actuin Giöteborgh den 5 Januarij 1660.
Conscripta ab Edvardo Ehrensteen,
S. R. M:tis Seeretario Status.
Bilagor.
205
Bil. B. i)
Kongl. Maj:ts särskilda Proposition till Adeln.
Såsom Kongl. M:t uthi sin nådige Proposition, des trogne
undersåtare och samptelige Ständer wedh denne wählberam-
made Richzdagz begynnelsse förelåsen, omständeligen i nåder
har ihugkommit hwadh stoore beswährligheeter högstbede Hans
Kongl. Maij:t hafwer förorsakat welberte des trogne underså¬
tare och Ständer om manskap, penningehielp och andre be-
willningar till fäderneslandzens förswahr och nödige säkerheet
wedh dässe turbulente tijder i nåder att tillijta; altså har ock
mehrhögstbeite Hans Kongl. M:t sådana höge nödtorffter medh
sitt Elskelige RichzRädh wähl och noga öfwerlagdt2), enkan¬
nerligen sökt att gå det lindrigaste som desse swåre tijders
coniuncturer någon tijdh wille tillstädia, och fördenskulldh
medh welbe:te sitt Elskelige RichzRådz råde funnet för gått
och nödigt, så mycket des trogne undersåtare af Ridderskapet
och Adelen sampt Krigzbefehlet wedkommer, effterfölliande
desidererade hielper och bewillningar till underdånigt consen-
terande att föreslå, dragandes så till dem, som de andre Stän-
derne, den nådige tillförsicht, att dee, betrachtandes hwadh
högst beswährlige willkor fäderneslandet, förmedelst de månge
till däs förderf conspirerande fiender, nu och för denne tijden
ståår uthi, sig så underdånligen och wälwilligen öfwer efffcer-
skrefne Puncter förklara, som therns egen säkerheet kräfwer
och Kongl. M:tz nådige höga försorg kan finna stödh och
hielpereda uthaf.
1.
Mädan som militien, så till landz som siöös, genom åt-
skillige occasioner har lijdit en märkelig afgång och oumgen-
geligen således will återigen förstärkias, att Kongl. M:tz Rijke
och fäderneslandet emot så månge fiender iempte Gudz nådige
') Prot. sid. 12.
2) Rådslaget härom förvaras i original i Riks-Archivet, bland Riks-
dagsacta, och meddelas här näst efter (Bil. B 2).
206
1660.
bijståndh må kunna förswahras, att de icke fåå tillfälle oclx
rådrum sine arge och onde upsåt och intentioner att fullföllia
och wärkställige giöra; hwarföre har Kongl. M:t och dess El-
skelige RichzRådh icke kunnat undanbedja Kongl. M:tz trogne
undersåtare af Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefehlet i
nådig och godh wählmening att föreslå, det dem tächtes icke
allenast till Uthskrifningernes continuation för åhren 1660, 1661,
1662 och 1663 sig förklara, uthan ock sig der hän förstå, att
den för innewarande 1660 åhr på sidste Möten consenterade
uthskrifning måtte uthi hwart 10:de frällsehemans skrifning eli¬
ter gårdetahlet förwandlas, och iämhwähl den, som för näst¬
kommande åhr 1661 nu bewilias kan, till samma 10:de tahl
redigeras och hwart åhr särskillt för sig skrifwas, uthan någon
frijheetzmijls eller råå och röörs exemption, effter som, hwadh
de öfrige 1662 och 1663 åhrs uthskrifningzbewillningar wed-
kommer, Kongl. M:t Ridderskapet, Adelen och Krigzbefehlet så
wähl uthi det wahnlige 20:de tahlet som andre brukelige exemp-
tioner och frijkallningar nådigst fogar och clefererar.
2.
Wedh förbe:te Uthskrifning påminner sig Kongl. M:t al¬
dra nådigst hwadh beswähr Finlandh uthi den Ryske fegden
framför Swerige har uthstått, och fördenskulldh af sin nådige
försorg för sine dersammastädes trogne undersåtares wählståndh
sig således i nåder förklarat att, så wijda åhret 1660 angår,
utskrifningen i bede Finlandh till halfparten emot det här i
Swerige skeer skall anrättas och fullföllias, men för de öfrige
1661, 1662 och 1663 åhren förblifwer det Wedh en behörig
lijkheet medh Swerige.
3.
Alldenstundh ock båtzmanstahlet sig förmedelst siööcom-
batter och siukdomar mycket har förminskat, så att Kongl.
M:tz skepzflotta icke uthan anseenlig förstärkning kan förrätta
den nödige wärn som till fäderneslandzens wählståndh och för-
swahr fordras; förthenskull har högstbe:te Kongl. Maij:tt medh
wälbede des Elskelige RichzRådz råde måst länkia sina tan¬
kar och afseende uppå fördubblingen, hwillken (ehuruwäl den
samma till siöökantens förwaring allenast här till har warit
belefwat och uthgiordh) Ridderskapet och Adelen behagade
ännu ytterligare, och så länge det Danske krijget påståår, be-
Ililagor. 207
iaka att, tillijka medh continuationen af det wanlige och ordi¬
narie Båtzmanshållet till des den högste Gudh ett frideligit
uthslag medh Dannemark förlähner, låta af sine bönder i
båtzmanssochnerne uthnämbnas och underhållas, hwar wedh
högstbe:te Kongl. M:t nådigst öhr benägen en sådan modera¬
tion att låta föregå, det, så frampt bede fördubblingzbåtzman
genom hwariehanda tillfälle afginge, rootan då och på sådant
fall innom det åhret, räknandes ifrån det dato han afgick,
icke ytterligare ther medh skall belastas, uthan det nästkom¬
mande åhret (der Gud freden medh dee Danske icke förlähna
skulle) bede fördubblingzbåtzman åter först tillsättias.
4.
I lijka måtto har högstbede Kongl. Md, medh sitt Elske¬
lige RichzRådz råde och af de skiähl förbe:de Proposition
wedlyffteligare innehåller, icke kunnat gå förbij medh mindre
Hans Kongl. Md sine trogne undersåtare af Ridderskapet och
Adelen sampt Krigzbefehlet iu om continuation för åhren 1660,
1661, 1662 och 1663 af Mantahls-, Boskapz- och Skiutzferdz-
penningerne, Rog- och Richzdahlershielpen alf theras bönder,
på sätt och wijs som förre bewillninger det uthwijsa, i nåder
att tillijta, och ther iempte nådigst begiära att bede Ridder¬
skap, Adel och Krigzbefähl Qwarntullen och den fördubblade
Accijsen uthi städerne, som för dätta bewilliat ähr, ytterligare
continuera och erläggia.
5.
Öfwer dätta och såsom continuation af Sexmarkzhielpen
för hwarie fem markz ränta uthaf de hemman och godz, som
rustiensten underkastade åhre, uthi en godh dehl kan suble-
vera Richzens tarfwer; altså drager Kongl. Md till sine trogne
män och undersåtare af Ridderskapet, Adel och Krigzbefähl
den nådige tillförsicht, att de för detta innewarande 1660 åhr
samme Sexmarkzhielp på sätt och wijs, medh de conditioner
och clausuler som 1657 års bewillningar förmähla, icke låta
falla sig för swårt att erläggia.
6.
Rustienstens richtige prsesterande och, hwadh der uthi kan
wara afgånget, ersättande dijudicera Ridderskapet, Adelen och
Krigzbefählet huru högt den samma till Richzens defension
208
1660.
betarfwas; hwarföre ock Kongl. M:t hafwer funnit nödigt ther
om en nådig påminnelse att giöra.
7.
Ytterst och emedan Kongl. M:t till siöökantens sampt
gräntzernes defension och förwaring nådigst har resolverat at
låta ett antal ryttare wärfwa i särdehles provincier, hwillkes
förplägning Kongl. M:t Borgerskapet i herte provinciers städer
nådigst har anmodat; hwarföre och såsom däss föruthan till
hästernes uppehälle nödtorfftigt foder behöfwes, liwillket Kongl.
M:t inthet seer på närmare w.äg att kunna erhållas än genom
des trogne undersåtares af Adelen och Ridderskappet sampt
Krigzbefählet tillkielp; altså förmodar högstberte Kongl M:t
att welberte Ridderskap och Adel sampt Krigzbefähl sig till
sådant foders anskaffande så wijda beqwäma och det samma
effter Kongl. M:tz CammarCollegij uthräkning wählwilligen uthaf
sine frälssesgodz uthgiöra och till förordnade orter framföra
låta, hällst effter det länder till deras egen tryggheetz och sä-
kerheetz befordring.
Extract af Ridderskapetz och Adelens bewillnin-
gar på fölliande åhr, nembl:
Anno 1644, den 7 Decembris.
Bewilliade Adelen Uthskrifningen af hwar tiugunde man
af landbönderne, heela, halfwa och fiärdingztorpare, och min¬
dre, innan och uthan frijheetzmijhlen, så ock innan råå och
röör. Inge förswarskarlar skölda fritt passera, andre än de
som ähre i åhrstiänst och äta Adelens eget brödh. Sedan te¬
gelslagare och tegelladudrängiar sampt steenklyfware och the¬
rns drängiar som embetet lähra, så ock muhrmästare blifwa
passerade och inge flere; men finnas någre embetzmän, som
Adelens hemman eller torp besittia, tå sware the i uthskrif¬
ningen för sig iempte andre Adelens landbönder; alle andre
ware sielfskrefne.
Item halfwa Spanmålshielpen af sine landbönder, innan
och uthan fredzmijhlen (dem undantagne som innan råå och
röör ähre besittne).
Bilagor.
209
Item Rustienstzcontributionen, nembl. af hwarie fem markz
ränta, effter RostienstOrdningen räknat, sex mark sölfwermynt
så wähl af enkior och faderlöse som andre.
Anno 1652, den 24 Decembris.
Bewilliade Adelen Knechteskrifningen af 16 bönder för
1653 och 1654, som under frällsse ähre, det ware sig gamble
eller nye arff- eller lähnegodz, de ligge sig innom råå och röör
eller utkom, een dugelig landzkneckt, inge undantagande, mehr
än de Ridderskapetz tiänare, som i deras herrars tiänst ähre
och af sine herrar och husbönder någon gårdh, lijten eller
stoor, till besittning och bruuk hafwa förwärfwat, såsom ock
oskattlagde torp innom råå och röör, hwars åbor med idkelig
tiänst ähre beswärade. Item ödes- och förbrände hemman, så
länge deras frijheetzåhr äre. Inge förswarskarlar lijdas, undan¬
tagandes de som ähre i heela eller halfwe åhrs tiänster. Uthi
Rotheringen skohle halfwa och heela hemman räknas lijka
och för ett, men fiärdingztorp och andre ringare, tu emot ett.
Item Boskapzskatten af sine landbönder, effter förre ordning.
Item 4 D:r sölfwermynt af hwart besatt bondehemman,
räknandes 2 halfwa emot ett heelt.
Anno 1657.
Adelen uthi Up- och Södermanneland bewilliade den Uth¬
skrifningen som skulle ske 1658, men anställtes 1657, nembl.
een knecht af 10 frällsse bönder, både fiärran och under säte-
gårdarne och innom des råå och röör, uthnämbnas; och så
frampt kriget skulle continuera, tå bewilliades uthskrifningen
1659 och 1660, doch effter 1655 åhrs Richzdagzbesluth, nembl.
20 frällssegårdar om en knecht, uthom råå och röör. Item 6
m:k sölfwermynt af hwarie fem markz ränta, så wähl af en¬
kior och faderlöse, som andre: allenast för 1657. Der emot
uphäfwes den fördubblade Rustiensten, som bewilliades på Mö¬
tet 1656. Föruthan dätta bewilliade dhe the hielper, som 1655
uthlofwades af theras frällssegodz, så frampt Almogen af Skatte
och Crone uthgiöra der emot dubbelt.
Adelens i Wästergiöteland och på Dahl bewillning war
lijka så.
Adelen i Östergiöteland och Smålandh lijka så.
Adelen i Wässmannelandh, Närike och Wermelandh lijka så.
H
210
1660.
Bil. B 2.»)
Riksens Rådz sentiment om hielper och uthla-
gor sampt uthskrifning för åhr 1660, 1661, 1662
och 1663. Actum Götheborg i Rikzdaghen 1660.
Sosom Kongl. Maij:t nådigst har hehagatt i nåder com-
municera dess underdånigste tiänare och närwarande Rådh ett
upsatt öfwer Kongl. Maij:tz nådige tanckar, dee hielper och
uthlagor angående, som högstbe:te Hans Kongl. Maij:t, af desse
tijders swåre coniuncturer förorsakadt, nödigt befinner att låta
dess underdånige och till denne nu wähl begynte Rijkzdagh
ankombne trogne undersåtare och Ständer till bewillningz före¬
slå, fordrandes i Kongl, nåder ther öfwer närwarande dess
Rådz underdånige sentiment och betänckiande: altså hafwe
förbe:te Kongl. Maij:tz underdånige tiänare och närwarande
Rådh uthi underdånigh hörsamheet och wälmening samma
Kongl. Maij:tz högstährade uppsatt och nådige tanckars skriff-
telige affattning noga och behörigen igenomgått, wähl öfwer-
lagt och sigh till mehrhögstbe:te Kongl. Maij:tz nådige correc-
tion och förbättring på effterfölliande sätt öfwer hwart ähren-
de för sig förklaratt, uthi den underdånige tillförsicht, efter¬
som ock mehrbe:te Kongl. Maij:tz närwarande underdånige tiä¬
nare och Rådh ödmiukeligen bidia, sådantt deras underdånige
oförgrijpelige betänckiande medh wahnligh högstberömligh
Kånungzligh ynnest att uptaga och förmärckia, warandes i skyl-
digh devotion öfwerbödige åå theras orth och sijdha, att eff-
ter högsta giörligheten och på bästa sättet cooperera till denne
deras underdånige wälmente förklaringz wärckelige befrämian-
de, af den godhe Gudh troligen önskandes, hans Guddomme-
lige allmacht täcktes consilierne sampt wärcket således wäl-
signa, det altsammans må winna sin intenderade effect och till
Kongl. Maij:tz nådige nöije sampt dess oändelige beswärs mär-
kelige sublevation uthslå, och omsijdher genom den Högstes
krafftige arm och milde bijståndh, iämwähl Kongl. Maij:tz al-
drigh tillfyllest beprijselige, högwijse och genereuseste condu-
') Tryckt efter originalet i Riks-Archivet.
Bilagor.
211
icte, så många och mächtige till Kongl. Maij:tz Rijkes, fäder-
neslandsens, fördärf conspirerande fienders arga intentioner må¬
ge förqwäfwias och hede wårt kiäre fäderneslandh genom een
säker och reputerligh fredh medh een dehl af Kongl. Maij:tz
owänner (hwilket den godhe Gudh nådeligen förläne) komma
till någon roo, att således och consequenter uthi desse sijne
beswähr kunna medh lindring och lijsa af dess aldranådigste
Kånung och Herre ansehs.
Först, och så mycket den af Ridderskapet och Adelen
desidererade Sexmarkzhielpen af hwarie fem markz ränta angåhr,
afseer Kongl. Maij:tz närwarande Rådh intet annatt ähn att iu
den samme på ett och för detta 1660 åhr uthaf dee hemman
och godtz, som rusttiänsten underkastadhe ähro, medh all fogh
och billigheet wedh desse höga beswährligheter kan fordras,
och så wäl af änckior och faderlöse (hwilka elliest effter pri-
vilegierne för rusttiänsten frije ähro) som alle andre, dee där
frälsis frijheet niuta effter 1644 åhrs Rijkzdagzbesluthz inne-
håldh, prsesteras, allenast att den fierdeparten, som af reduc-
tionsgodtzen Kongl. Maij:t tillständigh ähr, uthi denne contri-
bution icke begrijpes, uthan therföre ograverad blifwer.
Sädhan, ändoch Kongl. Maij:tz närwarande Rådh gärna
önskade att landet och almogen medh een lindrigare Skrifning
måtte kunna förskonas och öfwersees; lijkwähl, uthi considera-
tion uthaf dee stora beswähr Kongl. Maij:tz Rijke, fädernes¬
landet, för denne tijdhen sticker uthi, erachte dee ock under¬
dånigst att Kongl. Maij:t medh godhe skähl wedh uthskrifnin-
garna af Frälset hwart 10:de sampt Chrono och Skatte hwart
femte hemmans skrifning effter gårdetahlet för hägge åhren
1660 och 1661, hwart åhr särskildt för sig, i nåder kan desi-
derera och begära, och det, så mycket Ridderskapet och Ade¬
len angåhr, uthan frijhetzmijlens sampt råå och röörs excep¬
tion; allenast att dee oskattlagde hemman, iämwähl Adelens
tiänares gårdar, som dee af sijne huusbönder förwärfwatt haf¬
we, sampt odhe och förbrände eller upå frijheet uptagne hem¬
man wedh påstående frijhetzåhr måge undantagas; och att,
wedh dee fölliande 1662 och 1663 åhrs uthskrifningar, det
wahnlige 20:de tahlet af Frälse och 10:de af Chrono och Skatte
medh dee wahnlige exemptioner der wedh i acht tages.
Tridie, finne dee ock icke mindre högnödigt ähn billigt,
att för desse 4 åhren, nämbligen 1660, 1661, 1662 och 1663,
Mantahls-, Boskapz- och Skiutzfärdzpänningarne, Rågh- och
212 1660.
Rijkzdalershielpen af Ridderskapetz och Adelens bönder, half-
parten emot Skatte och Chrono, effter wahnligit sätt och förra
bewillningar erlägges. Item att ock Ridderskapet och Adelen
uthi dee fåikrijke städerne Qwarntullen och den fördublade
Accijsen undergå.
Prästerskapet angående, kunna samptlige oftabede Kongl.
Maijdz närvarande underdånige tiänare och Rådh, i betrach-
tande af desse tijders högsttarfweligheet, icke skatta obilligt
att Prästerskapet (iempte continuationen upå ofwanskrefne 4
åhrs tijdh af dee förra 1655 och 1657 åhren skedde bewill¬
ningar) för innewarande 1660 och nästtilkommande 1661 åhr
af hwarie fem pastorater prsestera Kongl. Maij:t een dragon,
wäl klädd och så medh häst som andre nödhtårffter munteradh,
att lefreras på wisse determineradhe orther, oachtadt att ett
eller annat pastorat kan till sielfwe situationen uthi åthskillige
Landzhöfdingedömen wara fördelt och belägit; effter som der
emot den förr och 1657 bewilliade artolleriehästen uphäfwes
och casseras.
Bårgerskapet.
I lijka måtto dijudicera samptlige Kongl. Maijdz närwa-
rande Rådh, att iempte continuationen till åhr 1663 inclusive
af Qwarntullen, Mantahls- och Boskapzpänningarna i städerne,
fördublade Accijsen, fördubladhe Båtzmanshållet sampt hwadh
mehra effter 1655 åhrs Rijkzdagzbesluth och 1657 åhrs be-
willning Bårgerskapet till prestera wederböhr, dee också sig
till dee på Kongl. Maij:tz nådige upsatt specificerade ryttares
sammelplatzer och förplägning, effter den förordning som Kongl.
Maij:t genom sine Krigz- och CammarCollegier görandes war¬
der, beqwämme; allenast Kongl. Maij:t om fodretz anskaffande
af landet een nådigh disposition göra täcktes, och städerne
emot detta beswäret medh halfparten af deras contributioner,
proportionaliter effter tijdhen som det beswäret af förplägnin-
gen påståer, förskonas. Item att Stockholms stadh, som medh
ingen ryttareförplägning belastas, i det stället och emot of-
wantalde förskoning försörier ett tusendh knechter och dess of¬
ficerare, knechten medh maat, dricka och huusrum, men offi¬
ceraren medh qwarteer och löhning effter ordningen.
Allmogen.
Här wedh finnes ock af samma omständigheter fast nö¬
digt att iempte continuationen af Mantahls-, Skiutzfärdz- och
Bilagor.
213
Boskapzpänningarna; item Rågh- och Rijkzdahlershielpen upå
förbe:de 4 åhrs tijdh; Uthskrifningarna för åhr 1660 och iäm-
wähl 1661, välförståendes hvart åhr särskilt för sig, af hwar
öde Skatte och Chrono effter gårdetahlet måge skee och in¬
rättas; och dee öfrige 1662 och 1663 åhren, förmedelst Kongl.
Maij:tz nådige tillståndh, förblifva vedh det vahnlige 10:de
tahlet. Dessföruthan att ock bede Allmoge till det Rytterijetz
underhåldh, som Kongl. Maijd till siökantens och gräntzernes
defension effter den der öfwer fattade Kongl, nådige disposi¬
tion förordnar, det nödige fodret till föllie af den proportion
på hwar gårdh, som Kongl. Maijdz CammarCollegii uthräch-
ning innehållandes warder, uthgöre och till behörige orther
framföre.
Finlandh.
Kongl. Maijdz höga benådning för Finlandh uthi utskrif¬
ningen till halfparten emot Swärige, så wijda åhret 1660 alle¬
nast angåhr, finner Kongl. Maijdz närvarande Rådh uthaf
Kongl. Maijdz nådige försårg skäligen härröra; och hålle fast
billigt att dee öfrige 1661, 1662 och 1663 åhren förblifwa
vedh den wahnlige lijkheten medh Swärige.
Båtzmanshållet.
Sosom det så i Swärige som Finlandh har sine ordinarie
sochnar och ther af flytande wisse tahl; altså är icke allenast
billigt att continuationen der af effter wahnligheten må skee
och fullföllias, uthan iämwähl den nya fördublingzbåtzmannen
(ehuruväl den samma icke på sådantt sätt för detta är belef-
wadt, uthan allenast till siökanttens förvaring uthgiordh), så
länge det Danske kriget påståhr, uthnämnes och underhålles;
heemställandes Kongl. Maijdz nådigste gådtfinnande, om icke
den moderation der wedh brukas måtte, att så frampt innan
åhretz förlåpp be:de fördublingzbåtzman genom hwariehanda
tillfälle afginge, rootan då och på sådantt fall inom det åh¬
ret, rächnandes ifrå det dato han afgick, icke ytterligare be¬
lastas, uthan det nästkåmmande åhret, der bede Danske kri¬
get continuerades, fördublingzbåtzmannen åter tilsattes.
Ture Sparre. Sewedh Bååt, Herman Flemingh.
Carl Mörner. Gustavus Bonndhe. C. Bielkenstierna.
Per Linnormson Ribbingh. Erick Blemingh.
214
1660.
Bil. C.')
Adelns Besvär.
Ridderskapet och Adelenss Gravamina och för-
nemste beswärspunchter, hwilka Hans Kongl. Maijrtt
wår Allernådigste Konungh uti allsomstörsta under-
dånigheet till nådigh resolution öfwerlefwereras.
1. Emedhan såsom fremmande waror i giemeen, men ser¬
deles Saltett, åhre nu dhesse nästförledne åhren besynnerligen
högth stägrade wordne, hwilket uti desse beswärlige tidher
Ridderskapet och Adelen icke mindre än thee andre Stånden
myket trykker och beswärer, icke wettandess om sådant för-
orsakass utaf Compagnierna eller någon annan beswärligheet,
som sielfwa kriget oundwikeligen medh sigh förer, så ehuru
Ridderskapet och Adelen wäl kunna eftertänka at inrättade
ordninger till commerciernes gångh och landzenss flor ähre
ansedde, hafwandess der hooss många andra nytigheter medh
sigh, them Kongl. Maij:tt aldrabest uti nåder högwissligen
kiänner och behiertigar, så understå dhe tå docklikawel här
uthinnan at giöra een underdånigh påminnelsse hooss Hans
Kongl. Maij:tt, bidiandess underdånigste Kongl. Maij:tt then
samma medh onåder icke wille uptaga, utan så wida som ti-
dherna nu kunna tåla och medhgifwa nådigste upåfinna nå¬
got expedient, hwarigienom bemelte odrägeligheet och dyrheet,
till fädernesslandzens nytta, effter Kongl. Maij:tz eget nådiga
behagh kunde modereras och lindrigare ersättias.
2. Iblandh annat, som Ridderskapet och Adelen högth
graverar, kommer ock then dubla thullén, som wedh Block-
huussudden erleggiess, uti consideration, för hwilken dee un-
derdånigeste begiära att blifwa förskonte, såsom ock at alt in-
fördht godtz ifrån landhet, hwar effter dlien trottijondeandre
penningen widh porthtullen erläggiess, öfwermåttan stägrass;
thee warur, som till någon ort förskikass, blifwa wedh alla
’) (Prot. sid. 38.) Concept med Landtraarskalkens egenhändiga rät¬
telser, jemnfördt med originalet i Riks-Archivet.
Bilagor.
215
tullplatzer tullen underkastadhe, föruthan then oredhe, som
förorsakass af lastbrytningen och theras insolentier, som tul-
tiänsterne förwalta och förestå: altså begiärer och hemsteller
Ridderskapet och Adelen Hans Kongl. Maij:tt underdånigste,
huru wida sielfwa missbruken, som här utinnan skiee och för-
öfwass, måtte kunna blifwa afskaffadhe, så at Kongl. Maij:tt
sin rättiglieet af tullarna niuta måtte, och then fattige land¬
mannen icke aldeless blifwa förblottat och af tullens betiänte
fixerat, effter som ock thetta är Ridderskapet och Adelens un¬
derdånigste anmodan, at Landtshöfdingerna måtte dhen beswä-
rande assistera och så wida, som skiäligth ähr, bijfalla och till
sin rät fodra och förhielpa.
3. Aldhenstundh Ridderskapet och Adelen måste esomof¬
tast för wisse och oundwikelige orsaker skull, såsom när hem¬
manen af sigh komma och igienom it eller annat tillfälle till
någon nyttas eller fördelss inhemptande förfalla och aftaga,
samma sina gårdhar änteligen så uti thet wissa som owissa
förmedla, hwilken förmedlingh uti Cronones extraordinarie rän¬
ter icke ähr them blifwen här till bestådd, förthenskull bidia
the underdånigste Kongl. Maij:tt, uppå sådan hendelsse, tess-
likest nådigst tektess efterlåta, at then andeel, som Cronan
tillkommer, måtte i lika måtta uti förmedlingh så wida giella
och thee then samma till goda åthniuta, och Adelens frelse¬
hemman, som uti arfskifte för liallfft eller mindre uti låtterne
ähre för godhe erkände och emottagne, motte icke heller an¬
norledes uti den anpart, som för Cronan fordras, blifwa con-
sidererade.
4. Såsom Ridderskapet och Adelen, i stellet för dhen
odrägelige Skiutzningh, een gångh liafwa bewilliat at dherass
bönder skulle ärläggia penningar, och Skiutzningen såledess
blifwa aldeless uphäfwen, män icke deste mindre nu bönderne
uppå någre landtzorter öfwer lagh och ordningh medh skiutz¬
ningh öfwermåttan graveras, och thet samma under praetext
af kriget, hwilket man wäl kan besinna sit beswär med sigh
förer, och hwadh som till en stoor dheel af dhess utbredning
betarfwass, icke annorledess än med skiutzningh kan befor¬
dras och framföras; hwarföre bidie Ridderskapet och Adelen
underdånigste Kongl. Maij:tt thenna saken således tächtess uti
nåder öfwerläggia, at uthom the måhl, som Skiutzfärdtzord-
ningen innehåller, bonden måtte antingen slippa thet ena eller
andra beswäret, eller ock een wiss förordning!! nådigste för¬
216
1660.
fattas, hwarutöfwer ingen, ehoo thet är, sigh fördrista måtte
någon skiutzning tillwälla, hwilket uti dhesse swåra krigztidher
kunde tiana een och annan till fulkommeligh rättesnöre och
effterrättelsse.
5. Eidderskapet och Adelen ankommer ock et stort be-
swär här utaf, at många extraordinarie gärder utaf Fougdar
och Lendtzmen therass frelssebönder uppåbördass uthan ord-
ningh eller reprsesenterade orsaker hwarföre dhee uthgiörass
och erläggass måtte, dy begiäress underdånigste, at sådant
uppå behörliget sät och maneer måtte hussbonden eller ock,
enär thet ähr omögeliget at han så när kan wara för handen,
hans fullmechtige och betiänte dher om förkunnass och med
honom dher om blifwa afhandlat, uppå dhet at bede giärder,
förmedelst wederbörandess disposition, emellan hanss egne bön¬
der ordhenteligen måtte uthgåå och Kongl. Maij:tz tiänst icke
deste mindre troligste förrettas och i acht tages, så wäl som
här med observeres at Frelsse måtte blifwa reknat till en half¬
part emot Skatte och Crone.
6. Effter som Ilidderskapet och Adelen utaff sina godtz
till Kongl. Maij:tz tiänst sampt fädernetzlandtzenss förswar så-
ledess effter derass ytersta förmögenheet sigh tillbiuda, alt
hwad dhee förmå at låta fölga och uthgiöra, skulle wel dhetta
(uti fall dhee sigh fördristadhe wedh desse tidher Kongl. Maij:tt
underdånigst beswära här utinnan) wara derass aldraödmiuka-
ste bön och ansökiande, at Kongl. Maij:tt aff Konungzligh nåde
behagadhe förunna dhem uppå dherass donerade godtz dess
Konungzlige confirmation och stadhfästellse, uppå dhet at god¬
zén uti et sådant tillståndh kunde försättiass, at thee måtte
blifwa beholldhne och hwar och een så mycket mer kan wara
försäkrat om sijn egendomb, såsom ock at fierdeparthen, effter
dhenne här uthöfwer tillförendhe giorde förordningh, antingen
uti penningar betalass måtte, eller ock uti sielfwe godzén eff¬
ter 1655 åhrs Kigzdagzbesluth igienlefwereras och uthan något
tilltahl eller revers utgifwande emottagass, enär sådant utaf
een eller annan blifwer ahnprsesenterat och tillbudet.
7. Någre utaf Adelen, som, särdeless thee sorn uti We-
stergiöthlandh och Östergiöthlandh boandess äre, beswära sigh
öfwer then olijkheet af Båtzmanshållet emot thet som practi-
ceras ther upå uti thee andre landtzorterne, i synnerheet at
them icke blifwer eflterlåtet at rothera sina bönder tillsam¬
mans, hwarigienom them stor last och olägenheet tillwäxer,
Bilagor. 217
altfördhenskuldh thee Kongl. Maij:tt dem samma nådh, som
andra provincier i thetta fallet wederfares, allernådigst wille
accordera och förunna, dher om thee uti diup underdånigheet
ödmiukeligen bedia, förplichta the sigh underdånigste icke al¬
lenast skola wedh skrifningerne sine Båtzmen richtigth uth¬
giöra, utan ock, när något brister, straxt och oförsummeligen
effter therass giorde bewilningh thalet upfylla, ju så lagandess
at ingen afsaknat eller orede för Kongl. Maij:tt eller Cronan
uti ringaste måttan dher igienom fölga skall.
8. Eidderskapet och Adelenss uti Finlandh underdånige
begiäran är thenna, Kongl. Maij:tt af gunst och nåde dhem
nådigst tektess meddela et förswarsbref, at Esterna icke måtte
tillåtass dhem uti sina fiskerien at turbera eller upå dhen Fin¬
ska sidhan fiskia och igienom folkz öfwerförande något förfång
och hinder tillbringa, såsom ofta skie pläger, och i fall sådant
framgient ännu af dhem föröfwadess, tå måtte tillstat blifwa
clhem at låta antasta, lagföra och plichta och undergåå hwad
lagh och rät förmår. Sedan ock at emedan therass skutor uti
Finlandh äre för them tagne uti heslagh, hwar igienom thee
sin enskylte tiänst icke kunna förretta, bidia the underdånig¬
ste dhen anstalt wedh sådanna uthredhningar giörass kunde, at
skutor och farkostar ifrån andra ortlier tijdeligen beställass,
uppå dhet at icke hela bördhan uppå dhein uti then provincie
komma måtte, uthan the igienom någon lijssa och förskoningh
beqwämligare giörass till att upwachta dhen skyldigheet och
tiänst emot Kongl. Maij:tt, som thee obligerade och plich-
tige äre.
Desse äre Eidderskapet och Adelens förnemste beswärs-
puncter, öfwer hwilka effter Kongl. Maij:tz nådigste behagh
förwentes och uti underdånigheet begiäress Kongl. Maij:tz nå¬
digste resolution och förklaring, med hwilken Eidderskapet
och Adelen sigh så myket mera uti underdånighet förnöja,
som thee in uti sielfwa dödhen förblifwe Hans Kongl. Maij:tz,
theras Allernådigste Konungz och Herres, allerunderdånigste
och troplichtigaste tiänare och undersåtare.
Uppå samptelige Eidderskapet och
Adelens wägnar
Gustaff Posse
pro tempore LandtMarskallch...
218
1660.
Bil. D.!)
Ridderskapet och Adelens underdånigaste Swar
och förklaringh uppå Kongl. Maij:tz wår Allernå-
digste Konungz och Herres nådige Proposition och
dhee Puncter, som Kongl. Maij:tt i nådher hafwer
behagat them at communicera och allernådigste
medhdhela och öffwerlefwerera.
Såsom Hans Kongl. Maij:tt wår Allernådigste Konungli
och Herre hafwer af höghwichtige skiäl wäret förorsakat låta
till een allmen Rikzdagh sammanskrifwa samptelige Rikzens
Ständher hith till Giötheborgh, altså liaffwer Ridderskapet,
Adhelen och Krigzbefählet, effter Kongl. Maij:tz nådigste be¬
talning och påbudh, hörsammeligen och i råttan tidh sigh in-
stält och här så wäl af Kongl. Maijrtz oss förelässne och med-
delte skriftelige Proposition, såsom ock af många bref och
acter, som Ridderskapet och Adhelen äre communicerade och
för them uplässne wordne, wäl förnummet och intaget uti
hwadh wilkor och lägenheet sakerna så in- som uthrikes nu
heroo, enkannerligen medh hwadh för idhkesam åhoga, be¬
kymmer och försorgh Hans Kongl. Maij:tt för Rikzens och
alles wår wälferdh stedtze invigilerar, och medh hwadh con-
duicte och höghberömmeligh tapper resolution Hans Kongl.
Maij:tt desse beswärlige krigen dirigerer och förer, för hwilket
Ridderskapet och Adhelen sampt Krigzbefählet på dhett un-
derdånigste ödmiukeligen Kongl. Maij:tt betakke. Serdeles och
synnerligen hugnar oss at förnimma, at ehuru wäl wårt kiäre
fäderneslandh nu swäfwar uti brinnande krigh och feijgdhe
medh åthskillige många så wära naboor och grannar som ock
andre stoora och mechtiga liendher, dhee dher Hans Kongl.
Maij:tz och Rikzens ythersta förderf och undergångh medh
margehanda practiquer och stemplingar listeligen efftertracta,
så hafwe wij likewäl orsaak at takka dhen högste Gudh, at
the oss effter theras blodhtorstiga upsåth icke äre öfwermech-
') (Prot. sid. 38.) Concept, jeranfördt med originalet i Riks-Archivet.
Inledningen nästan lika med det i prot. sid. 34 intagna första projektet.
Bilagor.
219
tige wordne, utan at Hans Kongl. Maij.-tz rätmätige wapn äre
alt här till uprätt håldne och medh lykkeligh success och
framgångh fördhe och forthsatte, många härlige victorier håld¬
ne, skiöne landh och städher sampt slott och fästningar, jäm-
wäl skieph och godtz wunne och inkrächtadhe, hwilket hen¬
derne icke någon ringa skadha och afbrek tillskyndat hafwer.
I synnerheet ärkienne Ridderskapet och Adelen sampt Krigz¬
befählet hoos dhen högste Gudh dhenna Hans omäteliga stoora
nådhe medh all innerligh taksäielsse, at Hans Kongl. Maij:tz
egen Konungzliga persson uti så många och farliga occasioner
för all åkommen skadha och olykka så nådeligen är wordhen
uthrykth och bewarat, bediandes än ytterligare Hans Gudorn-
meliga almacht wille Hans Kongl. Maij:tt wredh beståndigh
lifzsundheet sampt all högönskeligh prosperitet och Kongl,
wälståndh länge och oföranderligen uppehålla, dhee månge
illwiliandes försåttelige anslagh dempa och till intet giöra,
bijfalla och styrkia alla hälsosamma rådh och consilier, giöra
Hans Kongl. Maij:tz rättmätige wapn, utan någon förandringh
eller missgunstigh hendelsse, emot dhes hender lykkelige och
segersam me och omsidher desse uppåtrengde krigh förandre
uti een säker, reputherligh och uppå een fast footh wäl grun¬
dat fredh och roligheet.
Hwadh nu widare Hans Kongl. Maij:tz Ridderskapet och
Adhelen sampt Krigzbefället nådigste förestälte och öfwerlef-
wererade Puncter wedkommer, hwar uppå Ridderskapet och
Adhelens underdånighe förklaringh nådigste ansökess, så en¬
dock Ridderskapet och Adhelen kunde sina stoora olägenhe¬
ter, som dhesse beswärlige thijder förorsakat hafwa, förebära
och om skonsmåål och lindringh underdånigst anhålla, men
uti betrachtande af dhesse widrige tidhers tillståndh och the¬
ras underdånigste plicht och trooheet sampt diupaste devotion
och kiärleek emoth Hans Kongl. Maij:tt och fädernetzlandet,
fäst heller resolverat at gripa sigh ahn effter ytersta förmågo,
och såledess Ridderskapett och Adhelen sampt Krigzbefählet
alla enhelleligen till effterskrefne bewilningar och hielper sigh
underdånigste förklarat och samptykth, som effterfölier:
1. Effter som militien, så till landtz som till siöös, igie-
nom åthskillige occasioner hafwer lidhet en merkeligh afgångh
och oomgiengeligen således will åter igien ärsättias och för-
sterkth wardha, altså och uppå dhet Hans Kongl. Maij:tt må
giörligen och deste meer förnimma Ridderskapet och Adhelens
220
1660.
sampt Krigzbefäletz underdånige trooheet och willigheet till
dhess och Rikzsens tiänst och förswar; ty hemilia och sam-
tykka the till fyra åhrs Uthskrifningh, nembligen 1660, 1661,.
1662 och 1663, och thet på effterskrefne sätt, at för innewa-
rande 1660 och thet nästföliande åhret 1661 må och skola
Ridderskapet och Adelens sampt Krigzbefäletz landböndher ståå
i rootha och uthskrifningh, och af hwar tijonde frelssegård, thet
ware sigh gamble eller nye, arfwe eller lähne godtz, gifwas
en dugeligh och warachtigh knechth, och thet så wäl af the
godtz och gårdhar, som ligga innan sättegårdarnas råå och
röör, som uthan, ingen undantagandess, meer än the små hem¬
man och torph, som oskatlagdhe äre, iämwäl ock the hem¬
man, som aff Adelens enskyllte tiänare häfdas och besittias,
sampt thee hemman, stoore eller små, som äre odhe, förbrende
eller på frijheet uptagne, wedh warande frijheetzåhr, hwar wed
blifwer ock uti achth taget, at hele och halfwe hemman rek-
nass lika och för ett, men fierdingztorph och thee ringare fin-
nass, tu emoth ett, ehuru ringa thee ock wara kunna, begiä-
randess underdånigste at thenne Ridderskapet och Adhelenss
sampt Krigsbefäletz wälmente bewilningh icke må lenda dhem
eller dherass effterkommande uti theras wälfångne privilegier
till någon prseiudice och förfångh, men hwadh utskrifningen
för 1662 och 1663 wedhkommer, är dhen efter förriga sedh-
wana utaf Ridderskapet och Adelen bewiliat till hwar tiugon-
de Frelsse emoot hwar tijonde Skatte och Crono hemman, och
thee, som innan sättegårdarnas råå och röör ähre besittne,
blifwa i bemelte åhrs skrifninger befrijadhe effter Adhelens
privilegier. Uthi öfwerigit hwadh Adhelens förswarskarlar an¬
belangar, uti anseande till Kongl. Maij:tz och Rikzsens tiänst
cedera och efftergifwa Ridderskapet och Adhelen dhem godh-
willigen, undantagandess them som antingen i heela eller åt¬
minstone halfwa åhrs tiänster sigh finna låta heller ock sin
huussbondes duk och disk åthniutha.
2. Ridderskapet och Adhelen i Finland h, ehuru storth
och efftertänkeligit dherass beswär wara kan och the så wäl
som theras böndher uthi then Ryska feigdhen myket utheståth
hafwa, kunna sigh docklikawäl icke undandraga medh mindre
at thee sigh desslikest till uthskrifningh förståå måtte, uti un-
derdånigheet sigh såledess här medh förklarandess, at bemelte
uthskrifningh för dhetta innewarande åhr 1660 må anställas
till een halfpart emoot thet som uthi Swerige skieer, men för
Bilagor.
221
thee effterföliande och öfwerige 1661, 1662 och 1663 åhren
beqwämma dhe sigh till en behörigh likheet medh Swerige.
3. Aldhenstundh Båthzmanshållet sigh förmedelst siöö-
'COinbatter och siukdommar myket hafwer förminskat, så at
Hans Maij:tz skiepsflotta icke utan anseenligh försterkningh
kan förretta dhee nödige wern, som till fädernetzlandzens wäl-
ståndh och förswar fodras, altså hafwer Ridderskapet och Adhe¬
len sampt Krigzbefählet dhetta således till Kongl. Maij:tz sampth
Rixens tiänst öfwerlagdt och underdånigst bewilliat, at medh
dherass böndher wedh dhet fördubladhe Båtzmanshållet må
så lenge continueras, till thes dhen aldrahögste Gudh emellan
Danmarkh och Swerige en säker fredh förlänandes warder,
och dhet aldeles på sätt och wijss som tillförende bewilliat
och practicerat ähr. Förmodandes högstbemelte Kongl. Maij:tt
nådigst är benägen een sådan moderation at låta föregåå, dhet,
så frampt bemälte fördublingzbåtzman igienom hwarjehanda till¬
fälle afginge, roothen då och på sådant fall inom dhet åhret,
räknandess ifrån dhet dato han afgich, icke yterligare ther
med skal belastas, uthan dhet nestkommande åhret (dher Gudh
fredhen med dhee Danske icke förläna skulle) bemälte för¬
dublingzbåtzman åther först tillsättias.
4. Uthi lika måtto hafwa ock Ridderskapet och Adelen
sampt Krigzbefället underdånigst bewilliat at, undantagandes
dhee, som inom dherass sätesgårdars råå och röör belägne
ähre, måge alle dhee andre dherass landhböndher Rågh- och
Rikzdalershielpan uthgiöra halfparthen emot Skatte och Crono,
så wäl som continuera med Mantalz-, Boskaps- och Skiutz-
ferdtzpenningernas ärläggiande på sät och wijss, som förra be-
wilningar dhet uthwissa, och alt sådhant uti nästföliande fyra
åhr, nembligen 1660, 1661, 1662 och 1663. Dock uti fall at
Gudh dhess förinnan skulle wälsigna Kongl. Maij:tt och fäder-
netzlandet med een önskeligh och säker fredh, förhoppass dhee
underdånigste medh the extraordinarie krigzhielper at blifwa
i nådher förskonthe, effter som thee sigh ock icke undandraga
Qwarntullen och dhen fördubladhe Accijsen uti thee folkrijke
städer yterligare at ärlägga.
5. Dhetta föruthan hafwa thee sigh ock godhwilleligen
infunnet och till Rikzens tarf och understödh uthlofwat för
innewarande åhr 1660 allenast, och icke widare, at uthgiöra
effter Rustiänstzordningen af hwarje femb marks ränta sex marck
.silfwermynt, reknandes thet så wäl af enkior, faderlössa barn,
222
1660.
som andra, at låta fölgia och uthgåå. Hwilka penningar skola
sist uti Junij månadth betalte blifwa, allenast dhet stånde
hwarjom och enom frijth förberördbe penningeliielp at ärlägga
antingen i Cronones Räntekammar i Stokholm eller hooss
Landtzhöfdingerna uti dhet Lhän, hwarjest man sin sätesgårdh,
godts och hemwist hafwer, emot richtige och nöjachtige qvit-
tenzer, och dhet uti giängse och gångbarth mynth, som kan
åstadhkommas, förbehållandess dher hooss at dhenne wälmente
bewilningh icke må lenda Ridderskapet och Adhelen eller dhe-
rass effterkommande till något prseiudieium uti theras wäl-
fångne privilegier.
6. Ridderskapet, Adhelen och Krigzbefählet sampt alle
andre, som frelssefrijheet åthniutha, påminna sigh dhesslikest
sin undherdånige skyldigheet, at dhee sina Russtiänster altidh
i godh beredhskaph hafwa och dherföre underdånigst till Hans
Kongl. Maij:tz och fädhernetzlandsens tiänst försäkre dhee al¬
tidh, förmedelst ärsättiande utaf dhet som kan wara afgånget,
effter Rustiänstzordningen wed macht hålla och elfter order i
rättan tidh, när uppå fodras kan och tillsagdt warder, presen¬
tera och inställa både willia och skola.
Dhetta förbemälte hafwer Ridderskapet och Adelen sampt
Krigzbefählet welat i största underdånigheet Hans Kongl. Maij:tt
insinuera, warandess i dhen underdånige tillförsicht at Hans
Kongl. Maij:tt medh Konungzlige nåder sigh behaga tekkes,
och önskar Hans Kongl. Maij:tt Ridderskapet, Adhelen sampt
Krigzbefählet all önskeligh helssa, welferdh och success emot
dhess och Swerigess Rikess, wårt kiäre fädernetzlandtz fien¬
der, uthi thet öfweriga förblifwandes Hans Kongl. Maij:tz eff¬
ter ödmiuk plicht och skyldigheet
städtze och underdånigste föroblige-
rade inn uthi dödhen tiänare och
undersåtare.
På samptelige Ridderskapet och
Adelens wägnar
Gustaff Posse
pro tempore LandtMarskallch..
Bilagor.
223
Bil. E. *)
Adelns svar angående fodergärden.
Underdånigh förklaringh uppå den Punct, som
förmäler om nödhtorfftigt foder till hästernas uppe-
helle.
Ridderskapet och Adelen hafwa ock underdånigest intaget
hwadh Kongl. Maij:tt allernådigeste hafwer behagatt om fou-
rages anskaffande till deth antahl af ryttare, som till gräntzernes
defension och förswar opbringas skola, i nåder att proponera
och föreslå. Så ehuru Ridderskapet och Adelen medh sijtt
trogne assistens och skyllighet uti detta fallet gärna och hör-
samligen sigh infinna, hafwandes ock allareda resolverat till
ett wist qvantum af sijne frellssebönder at erläggia, nembli-
gen af en hehl gårdh 1/2 sommarlass höö och 1/2 spann hafre
medh några kärfwer hallm, män the, som för then långa wä-
gens beswärlighet skull eij sådant kunna till wäga komma,
betala ett för alltt medh en Richzdaler, uppå hwillken hen-
dellsse ingen måå wara tillåthett att undandraga sigh ifrån
siellfwe pärtzedelens framförande till then ortt som fordras
kan, medh mindre han tijo eller otta mijhl therifrån ähr af-
lägen, och antingen man räknar siellfwe pärtzedlen eller pen-
ningarne, uthgiörs allt effter proportionen, såsom hemmanen
ähre till, nembl. hele, halfwe, fierdedehls eller mindre. Doch
emedan Skatte- och Cronobonden sigh till intett wist will för¬
stå, uthan den bewillningen låther ankomma uppå Landzhöf-
dingernes betingande medh bonden, som sigh till alltt skäh-
ligt icke skall finna obenägen, dy hemstella Ridderskapet och
Adelen Kongl. Maij:tt underdånigeste, om Kongl. Maij:tt nådi-
geste behagar låtha desslijkes medh dem eller deras fullmäch-
tige häröfwer igönom Landzhöfdingarne tractera och afhandla,
eller ock att ofwanbe:te bewillningh motte nu blifwa i nåder
emottagen, allenest att dhee icke öfwer thet som allareda af
’) (Prot. sid. 38.) Landtmarskalkens egenhändiga concept, jemnfördt,
med originalet i Riks-Arehivet.
224
1660.
them föraccorderat ähr, blifwa ahnmodade och strengde eller
annorledes ann hallfparten emoot Skatte och Crono samma
fourage uthgiöra. Hwar brede wedh thee underdånigeste be-
giäre, att ingen till bede höö och bafres erläggiande måtte
utaf någon blifwa twingatt, förr ann Gudb wälsignar landett
medh en annan åbrswäxtt och gröda, tå thee alltt tbetta eff-
ter tberas låfwen och giorda tillssägellsse uthan förhalingh och
uppeholldningh owägerligen skola afföllga låtha. Förblifwandes
medh diupeste wyrdningh inn uti döden
Kongl. Maij:ttz
allerunderdånigeste, troplichtige under¬
såtare och tiänare.
Uppå samptelige Ridderskapet och
Adelens wägnar
Gustaff Posse
pro tempore LandtMarskallch.
Bil. F. *)
Rikets Ständers skrifvelse angående Arffurstens hyllning
m. m.
Stormectigaste Konungh,
Allernådigaste Herre.
Effter såsom Eders Kongl. Maij:tt icke allenast uti dhes
nådige Stenderne öfwerlefwererade Proposition, uthan ock en¬
dels igenom thet högwise och wälgrundade thaal, som Eders
Kongl. Maij:tt uti egen persson nådigast behagadhe för Sten-
dherna at anstella, endels ock igenom dhen widlyftige deduc-
tion, som strax effter blef Rikzsens Ständher förrelässen och
dhem uthförligen och omstendeligen underrettade heela suitten
utaf Eders Kongl. Maij:tz högprisseliga och tappre actioner,
hwilka bådhe uti mogne och tilltagne consilier, så wäl som
') (Prot. sid. 46.) Concept, jemnfördt med originalet i Kiks-Archivet.
Bilagor. 225
uti realiteten och sielfwa werket, förmedelst oundwikeligen
angrepne och utaf Eders Kongl. Maij:tt sielff merkeligen uth-
fördhe krigzexpeditioner förnembligaste beståå, allernådigaste
hafwer behagat at låta myket komma till Stendhernas cogni-
tion och wettenskaph, som med theras aldrahögsta wyrdningh
och underdånige taksamheet hafwer sedhan boos dhem funnet
it diupare efftertänkiande, såledhes at thee sin skyldigheet här
uthinnan ödmiukeligaste sigh låtha wara angelägen bådhe till
at underdånigste betakka Eders Kongl. Maij:tt, som för sit
Rike och trogna undersåttare sin Konungzliga försorgh allestä¬
des med et sådant alfwar och ohörligh nijth nådigste uthbre-
der, så wäll som thee moment och stykken, wedh så beskaf-
fadhe tidher, för sigh upwachta och i acht taga, som theras
pliecht och trooheet dhem tillbinder sampt hela theras wäl-
ferdh och höga interesse fordrar och uppåhänger. Dhet ähr
icke annorledes medh mindre at Eders Kongl. Maij:tz eget
Konungzliga biwistande wedh krigzactionerna en märkeligh och,
thet som icke uthi alles tankar så lätteligen infalla kan, fast
efftertänkeligh conseqventie och efftertryk medh sigh förer, så
at man giörligen hafwer spordth och förfaret, huru såsom wed
Eders Kongl. Maij:tz Konungzliga närwarelsse fiendernas hög¬
mod altidh studzar, dheras illistige ränkor och anslagh ige¬
nom särdheles Gudhz willie straxt uptäkkes och i liuset kom¬
mer, och enär thet uth brister till wärkeligh action, iniagas
räddhugan med större förskrekkelsse, hwar uppå gemenligen
fölger at igenom Gudtz nådhe och Eders Kongl. Maij:tz hög-
prijsseligaste tapperheet segeren uppå wår sidha esomofftast
medh förundran sigh inclinerar och boijer, effter som ock at
lijka anseende hafwer sigh medh fridhztractaterne, uti hwilka
gemyternas föranderligheet mäst spörges och dhen ilwilliande
intentionen effter Eders Kongl. Maij:tz högwissaste anledande,
som altidh syfftar till wår wälferdh, omsidher conformeras
måste. Uti Eders Kongl. Maij:tz Rijke, wårt kiära fädernetz-
landh, hafwer Eders Kongl. Maij:tz egen Konungzliga presence
samma arth och beskaffenheet uti alt dheth, som dhen inrike
statens styrssel och hela wäsendets conservation heroor uppå
och tillhörer, så at för undersåterna fast beswärliget, ia omö-
geliget är at penetrera dhee bekiände eller ock dhee fördolde
nödhwendigheeter, som uppå Eders Kongl. Maij:tz Konungzlige
persson för alles wår wälferdh och säkerheet allenast sigh
grundha och ther sit rätta egenteliga rum och säte hafwa och
15
226
1660.
behålla. Men icke deste mindre biuder och pålägger oss wår
skyldigheet, wår innerliga kiärleek emoot wår allernådigste
Konungh och Herre inråder oss till at underdånigste bedia
allenast Eders Kongl. Maijitt i nåder tektes sina trogna un¬
dersåtare medh des nådiga förblifwandhe uti fädernetzlandet
hugna, män till dhet ringaste sin egen Konungzliga persson
uti thee stoora farligheeter, utur hwilka Gudh then Aldra-
högste Eders Kongl. Maij:tt underligen hafwer uthtaget och
nu oss igiengifwet, så myket som någonsin skee kan hafwa
spart och förskonat, nådigste här medh behiärtandes sit Ri¬
kes wälståndh, som all sin förkofringh och upkompst under
Eders Kongl. Maij:tz nådigste regeringh förnimma och änteli-
gen taga kan, och uthan Eders Kongl. Maijitt icke drägeligare
faller at leffwa och beståå än som een naturligh kropp utan
it hufwudh. Thetta, som dependera!- allenast utaf Eders Kongl.
Maij:tt och dhes högprijsseligaste och nådige menage, hem-
stelle samptlige Ständerna igienom underdånigh bön Eders
Kongl. Maij:tt, som alla här till hörande dhelar medh en fast
diupare balence och it nådigare försorgh ihugkommer, än un¬
dersåtare sådant tänka kunna eller uppåfinna; medh mindre
at iu icke Eders Kongl. Maij:tt allernådigste behagar således
medh nådher förmärka thenne theras underdånige devotion att
ännu en högh angelägen orsaak måtte oss till slichth ödmiukt
åtänkande något högre drifwa, dhen ock i sanningh och uti
sielfwe werket hoos oss alla, som äre Eders Kongl. Maij:tz
undersåtare och des Rijkes inbyggare, sigh befinner utaf en
stoor och högdt innebärande wichtigheet.
Eders Kongl. Maij:tz älskelige Sohns, wår nådigste Princes
och Arffurstes (uppå hwilken, näst Gudh och Eders Kongl.
Maij:tz långwarige lifztidh, hela wårt wälståndh sigh grundar
och egienteligen heroor) ännu fast unga åhr synes ock något
sådant oundhwikeligen kunna betarfwa, som utaf Eders Kongl.
Maij:tz egne nådigste disposition säkerste och högstberömme-
ligaste kan till Rikzens styrka contribueras. Hwar wedh Sten-
derne ock nu således fatta tillfälle at uthgiuta inför Eders
Kongl. Maij:tt sin högsta glädie och åthnöie, som här utinnan
ögonskienligen och wärkeligen förnimmes, at Gudh hafwer
skiäncht, gifwit och försedt fädernetzlandet, näst Eders Kongl.
Maij:tt, medh en önskeligh Prince och Arffurste, som född och
herkommen af Eders Kongl. Maij:tt uti des Konungzliga em¬
bete, Rike och Regemente (hwilket Gudh ännu till många hug-
Bilagor.
227
nelige åhr Swerikes Rike, wårt kiära fädernetzlandh och des
trogne inbyggare till hugnad, tröst och biståndh mildeligen
extendera och förlenga tektes) berömmeligen, lofligen och med
all tillkommande rätt och rättigheet i sijnom tidh kan träda
och succedera. Och ehuru wäl allom utaf oss till öfwerflödh
kunnogth och bekanth ähr hwadh för en Konungzligh försorgh
och omwårdnat Eders Kongl. Maij:tt för des älskelige Sohn,
wår nådige Arffurste, sampt alt thet som tiänar till att illu¬
strera et sådant Kongeligit wärdhe åhughsammeligen drager
och bär, så tillhåller oss docklijkwäl wår trooheet och plicht
emoot Eders Kongl. Maij:tt och Hans Kongl. Plöglieet dhet
samma wedh dhenne påståande Rijkzdagh at underdånigste
påminna, som med wår diupesta trooheet och innerlige devo¬
tion öfwerens kommer. Rijkzens Ständher föra uti memorie
och minne underdånigste tillbakas hwadh för dhetta och i för¬
rige tidher, enär Gudh hadhe beskiärth och wälsighnat fäder¬
neslandet medh en Arf-Prince, af them enhelleligen är wordet
i acht taget icke allenast uti Konungh Gustaffz then förstes
höghlofligh uti åminnelsse 1544, sampt Konungh Carl den IX:des
1604, Konungh Gustaff Adolphz 1611, Swerikes Rijkes Konun¬
gars (glorwyrdigaste och Christelighe uti ihugkommelsse) re-
gementzthider, såsom Arfföreeningen suceessive effter hwar an¬
dra in uppå Konungabarnen är drabbat och infallen, hwilket
man skattar onödigth at här widhlyftigth uprepa, utan alle¬
nast oss uti underdånigheet referere in uppå dhet som anno
1650 utaf samptlige Rijkzens Ständer om Eders Kongl. Maijitt,
wår allernådigste nu regerande Konungh och Herre, och dhes
efterkommande manlige lijfz- och brystarfwingar är slutet och
belefwat, hwilket sedan anno 1654, enär Hennes Kongl. Maijitt
Drottningh Christina sigh siellf ifrån Sweriges Rijkes, wårt
kiäre fäderneslandz, rätt och regeringh afsade och abdicerade,
och den samma Eders Kongl. Maijitt tillägnade och afträdde,
ähr så mycket högre och krafftigare blefwet corroborerat och
förstärckt, som wij effter den dagen ingen annan änn Eders
Kongl. Maijitt offenteligen hafwa annammat, erkohrat, hyllat
och besworet, och effter Eders Kongl. Maijitt des ächta man¬
lige brystarfwingar, erfwinge efter erfwinge och successions-
rätten, såsom dhen i Arfföreningen och Konungh Gustaffz den
förstes testamente beskrefwen står, så längie någon af dhem
öfwer och i lifwet ähr, hafwa och erkänna wele och skole.
Uti et sådant, betänkiande contestere ock Rijkzens Ständer
228
1(560.
jämwäl ock nu sin underdånigste trooheet och pliecht emoot
Hans Kongl. Högheet, Sweriges Rijkes Arffurste, således at
ändock Hans Kongl. Högheet, wår naturlige Printz och rätta
Arffurste, är fuller i kraft af förre giorde sluth och försäkrin¬
gar, jämwäl ock för sielfwa födtzelen hylladher wordhen, skulle
icke deste mindre märckeligen styrka och förwissa oss i dhetta
höghangelägne wärket, at samma arfzhyldningh ännu som 1650,
doch särdeles 1654 års besluth thet uthydeligare (!) förnyar
och uthwidgar, åther uprepadhes och uti thenne almenne Rikz-
dagh på dhet kraftigaste stadhfästades. Dock hwadh sielfwa
wijset och sättet wedhkommer, wår nådigste Arffurstes up-
fostran och information, wedh all oförmodeligh händelsse pro¬
visional tutel, dhes Högfurstelighe stat och underhåldh, medh
annat mera som här wedh hänger, lemna och öfwergifwa Stän¬
derna Eders Kongl. Maij:tz höga conduicte och des Konungz-
liga egne förordningh. Man will, näst Gudts gudommeliga all-
machth, wisserligen hoppas at then lyksaligheet, som nu weder-
fares under Eders Kongl. Maij:tz mildhe och aldrigh tillfyllest
lofliga Regemente, för oss alla till många hugneliga åhr blif-
wer beståndigh och oföranderligh. Män som menniskiones
tidh är Gudtz alwetande försyn underkastat och undersåterna
kunna aldrigh så högth sigh till dhen pliecht utlåta, som ut¬
af dhem emot sin höga och rätta Öfwerheet trooligen prseste-
ras och hewissas höör, dy hafwa thee här utaf så myket mer
fattat orsaak och tillfälle thetta ofwanberörde om Hans Kongl.
Högheet, wår nådigste Arffurste, Eders Kongl. Maij:tt under¬
dånigste föredraga. Och i dhet öfwriga, som samptliga Sten-
derna önska Eders Kongl. Maij:tt et lykkosampt och rooligth
Regemente, helssa och Kongeliget wälståndh sampt långhwar-
achtigh lijfztidh, särdeles att thet Konungzliga husset sampt
hela höga familie måtte till ewerdelige thijder florera och för-
kofras, så underlåte thee hwarken i giemen, mindre Invar och
en i synnerheet, till underdåniget folge af theras troplichtigste
devoir at lefwa och döö
Eders Kongl. Maij:tz
Daterat och skrefwet allerunderdånigeste och wedh wa-
uti Giöteborgh den 2 Fe- rande Rijkzdagh utaf alla Ständer
bruarij åhr 1660. till uthskott deputerade troplichti-
geste tiänare och undersåtare.
Bilagor.
229
Bil. G. ’)
Adelns Hemliga utskotts tysthetsförsäkran.
Anno 1660 den 6 Februarij
blefwe uthaf Ridderskapet och Adelen effterskrefne godhe her¬
rar till uthskott deputerade och uthnempde, hwilke äre beor¬
drade sigh at underdånigst infinna hoos H. Kongelige M:tt wår
Allernådigste Konung 2) tillika medh för denne tidh warande
Landtmarskalk Her Gustaf Posse,
såsom ock
Grefwe Nils Brahe, H. Gustaff Ribbingh,
Grefwe Jahan Oxenstierna, Nils Lilliehöök,
H. Erik Oxenstierna, Carl Sack,
H. Knut Kurk, Jacob Törnesköld,
H. Svante Baneer, Jahan Prins,
H. Ernest Creutz, Israel Lagerfeldt.
Wij alle reversera oss på thet krafftigste at hålla secret
och tyst hwadh som hälst wardher aff Kongl. M:tz betiänte
oss föreläsit eller ock elliest proponerat och föreställt.
Uppå thetta Ridderskapet och Adelens Uthskottz wägnar
Gustaff Posse,
pro tempore LandtMarskallch.
Samuel Kempensköld,
Collegii Secretarius.
Detta uthskåt blef förökt med effterfölliande herrar:
H. Christer Horn3), H. Erik Sparre3), H. Pär Sparre
Larsson, H. Jöron Flemingh, Clas Rolamb, Israel Norfeldt,
Sam. Skillerfeldt, Jah. LagerCrona.
’) (Prot. sid. 48.) Jemnförd med originalet i Riks-Archivet.
2) Tillägg i marginalen: at höra relationerne om thet infallandhe
krigzwäsendet och staten på alle orther.
3) Har ej underskrifvit originalet till denna försäkran.
230
1600.
Bil. O 2.
Adelns Hemliga utskotts tysthetsed ').
Wij uthaff Ridderskapet och Adelen, som här till thetta
anseenlige och store uthskått församblade äre och oss sielfwe
under hwar classe här till uthnämpdt, förplichte oss på thet
krafftigste, at hwad sorn blifwer discurrerat och pro eller con¬
tra sagt, skal blifwa uthi diupeste stillatigandet och tysthet
hållit och hwarken nu eller framdeles uthaff någon ibland oss,
som här sittia, een eller annan efftertaalt, mindre uptäckt och
uppenbarat: Så sandt oss Gudh hielpe till lijf och siäl2).
Bil. H.3)
Konung Carl Gustafs testamente.
Wij Carl Gustaf medh Gudz nåde Sweriges, Giöthes och
Wändes Konung, Storfurste till Finlandh, Hertigh uthi Skåne,
Esthlandh, Carelen, Brehmen, Verden, Stettin-Pommern, Cas-
suben och Wänden, Furste till Riigen, Herre öfwer Ingerman-
landh och Wissmar; så ock PfaltzGrefwe widh Rhein i Beijern,
till Jiilich, Clewe och Bergen Hertigh etc., giöre witterligit •
och bekänne, att effter Wij såssom een Christen Herre boos
Oss sielfwe besinna kunne, huruledes Wår så wäl som alle an¬
') Möjligen det sid. 51 (noten) såsom obefintligt uppgifna formuläret.
2) Härefter följer en så lydande anteckning: Eeden som Ridderska¬
pet och Adelen giordhe på deras tysthet, at anhöra och sigh informera
låtha aff S. K. M:tz berömlighe aeter om krigzwäsendets förlopp, medh
hosfogat uthskått.
’) (Prot. sid. 49.) Tryckt efter originalet i Riks-Archivet, bland Sve-
cica. Förut tryckt hos Stiernman, Riksd. och Möt. Besl. 2: 1301.
Bilagor.
231
dre menniskiors lijfztijdh ähr förändring och wanskeligheet
underkastat och Oss ingenting wissare boer hållas än döden,
ehuru stunden och tijden kan wara owiss; så emädan Gudh
Alzmechtigh nu hafwer behagat iembwäl på Oss att kasta een
hårdh siukdom, så att Wij icke kunne wetta hwadh uthslagh
der medh tagas kan; och Wij såssom een trogen och rättsin¬
nig Konung och Herre widh sådant tillståndh gärna skulle see,
att der Oss något meniskeligit tillstötte, Wij tå på alt fall
måtte om Wårt Konungl. Huus och Rijke hafwa giordt någon
nödigh eventual disposition och förordning, som effter Wår af¬
gång observeras och till Wårt Konungl. Huus, serdeles Hen¬
nes Kärlighet Wår Elskelige Gemåhls och Her Sohns sampt
Wårt Rijkes och trogne undersåthares wällfärdh lända kunde;
hwarföre och emädan Swäries Rijkes Ständer, Wäre trogne
undersåthare, som på denne här i Giötheborgh nu påstående
Rijkzdagh församblade ähre, hafwe sigh icke allenast påmint
hwadh som i the förlupne åhr 1650 och serdeles 1654 om
Wår och Wäre echta manlige bröstarfwingars successionsrätt
till Rijket stadgat och fastställt ähr, och det samma åther lijka
som här uprepat, uthan ock aff trogen devotion och hörsam-
heet Oss underdånigst skriffteligen anmodat och bedit, Wij
•wille draga een Kongl, och faderligh försorgh för Wår Her
Sohns tutel och oppfostran, såssom ock på alle annstötande
tillfälle Rijkzens wällgång och Regimentes administration eff¬
ter Wårt dödzfälle föresee och beställa, fördenskull hafwe Wij
på alt sådant fall nu provisionaliter så welat förordna, effter-
som Wij ock här medh och i krafft aff denne Wår ytterste
willie förordne och stadge, att der oförmodeligen Oss något
dödeligit skulle widkomma, Wij tå Wår elskelige käre Gemåhl,
Hennes Kärlighet den Durchleuchtigste Höghborne Furstinna
och Fru, Fru Hedewig Eleonora, Swäries, Giöthes och Wändes
Drottning, Storfurstinna till Finlandh, Hertiginna uthi Skåne,
Esthlandh, Carelen, Brehmen, Verden, Stettin-Pommern, Cas-
suben och Wänden, Furstinna till Riigen, Fru öfwer Ingerman-
landh och Wissmar; så ock PfaltzGrefwinna widh Rhein i Bei¬
jern, till Jiilich, Clewe och Bergen Hertiginna, böhrén Hertig¬
inna till Schlesswik, Hollsten, Stormaren och Dittmarsken,
Grefwinna till Hildenburg och Dellmenliorst, såssom Wår Her
Sohns kiötzlige Fru-Moder, tillijka medh dee gode Herrar i
Rådet aff the högsta färn Embeten, höghbe:te Wår Her Sohns,
den Durchleuchtigste Furstes och Herres Hertig Carls, Swäries,
232
1660.
Giöthes och Wändes Arff-Furstes, Storfurstes till Finlandh, Her¬
tigs uthi Skåne, Esthlandh, Carelen, Brehmen, Verden, Stettiu-
Pommern, Cassuben och Wänden, Furstes till Rugen, Herres
öfwer Ingermanlandh och Wissmar; så ock Pfaltz-Grefwes widh
Rhein i Beijern, till Julich, Clewe och Bergen Hertigs opp-
fostran, education och förmynderskap, så ock under warande
Hans Kärlighetz omyndige åhr, Rijkzens Regering och admi¬
nistration respective kärligen och nådeligen ombetroo och ann-
befalle, således att Hennes Kärlighet tillijka medh Hans Kärlig¬
het Wår elskelige Her Broder, Wår och Wårt Rijkes General-
Feldtherre och Marsk, Generalissimus öfwer Wäre arméer och
militiae estat, den Durchleuchtige Höghborne Furste Her Adolph
Johan, Pfaltz-Grefwe widh Rhein i Beijern, till Jiilich, Clewe
och Bergen Hertigh, Grefwe till Velldentz, Spanheimb, Marck
och Rafwensburgh, Herre till Rafwenstein, och the andre för-
be:te fyra höga Embetzmän aff Rijkzens Itådh, såssom Rijk¬
zens Drotzet, Grefwe Peder Brahe; Rijkzens Admiral, Grefwe
Carl Gustaft Wrangell; Rijkzens Cantzler, Grefwe Magnus Ga¬
briel De la Gardie; och Rijkzens Skattmestare, Her Herman
Flemming, sigh Rijkzens Regering widh Wår Her Sohns unge
och omyndige åhr uppåtaga, således att Hennes Kärlighet Wår
elskelige käre Gemåhl uthi Regeringen presidera och twänne
vota föra skall, och näst Hennes Kärlighet skall Hans Kärlig¬
het Wår elskelige Her Broder wara och såssom GeneralFeldt-
herre och Rijkzens Marsk föra ett votum, och så der på föllia
dee andre af the öfrige fyra högsta Embeten; doch så att the
saker, som berådslås, stadgas och beslutas, skola skee medh
samptelige Rijkzens Rådz råde; men underskrifningen och un¬
derteckningen aff dem som Wij Regeringen annförtrodt hafwe.
Och thär så hände, att Wår elskelige käre Gemåhl under wa¬
rande Wår Her Sohns omyndige åhr antingen medh döden af-
ginge heller ock trädde i annat gifftermåhl, tå bestå Wij icke
Hennes Kärlighet wijdare någon part i Regementet, uthan på
thet fallet wele och stadge Wij härmedh, att tå Wår elskelige
Her Broder, Hertigh Adolph Johan, uthi Regeringen presidera
och twänne vota föra, och altså tillijka, effter hållit rådhslagh
medh samptlige Rijkzens Rådh, medh the andra fyra aff för-
be:te Embeten Rijkzens expeditioner underskrifwa och teckna
skall. Wij willie ock att Wår elskelige Her Broder förden¬
skull stedze blifwer hemma i Rijket, såssom Wij ock till ho¬
nom så wäl som the andre alle, hwilcke Wij nu här medli i
Bilagor.
233
Regeringen förordnadt hafwa, den trogne tillförsicht bäre, att
the den effter Swäries Lagh och waanlige Regeringzform ])
föra och förestå, och deriempte låta sigh wara angelegit, det
Wår Iler Sohn medh all trooheet och flijt må instituerat och
opptucktat blifwa i Gudz reena och klara ordh, såssom ock
uthi alla Konungzlige och Christelige dygder oppwäxa och till¬
taga, iu sigh så här uthi som elliest all annan Rijkzens hand¬
lingar widh Hans Kärlighetz omyndige åhr förhållandes, att
the för Gudh och alla menniskior, så ock menige Swäries Rij¬
kes Ständer, wele och kunne tryggeligen till swars stånda.
Detta läte Wij nu förnimma wara Wår ytterste willie och dis¬
position, begärandes respective kärligen och nådeligen, såsom
ock troligen förmanandes, att hwar och een i sin stadh, som
detta anngår, wille sigh det ställa till effterrättelsse och så
laga, att sådant alldeles blifwer effterkommit och fullbordat.
Till yttermehra wissö hafwe Wij detta medh egen handh un-
derskrifwit och Wårt secret wetterligen här under tryckia lå¬
tit. Actum Giötheborgh den tolffte Februarij åhr effter Chri¬
sti bördh, Ettusendh Sexhundrade och Sextijo.
CARL GUSTAFF.
(L. S.)
Edvard Ehrensteen.
') De här spärrade orden äro i originalet utstrukna.
234
1660.
Bil. I.!)
Rikets Ständers förklaring om riksstyrelsen intill nästa
Riksdag. Bat. Göteborg [17] Febr. 1660.
Tryckt hos Stiernman, Riksd. o. Möt. Besl. 2: 1304. Originalet finnes i
Riks-Archivet och har följande underskrifter af Regeringen och Adeln:
Hedwig Eleonora.
Per Brahe, Ture Sparre. Sewedh Bååt.
Greffwe till Wissiugsbårg.
Axell Lillie. Carl Mörner. Gustavus Bonndhe.
Gabriel Oxenstiern Gabrielson. Carolus Mauritius Lewenhaupt.
Wilhelm Taube. Arfwidus Forbus. C. Bielkenstierna.
Per Linnormson Ribbingh. Axel Sparre. Erick Flemingh.
Jahan Rosenhane.
Gustaff Posse,
pro tempore Landtmarskallch.
Nicolaus Brahe. Gustaf Oxenstiern. Jahan Oxenstierna.
Axelius Lillie. Von Steinberg. Erich Carlson Oxenstierna.
Christer Horn. Georgh Giildenstierna. Pär Sparre Pärsson.
A. Lilliehoek. Knut Kurk. Jöran Flemingh.
Ullff Bonde för Bönderna aff Laiiela. Schuanthe S. Baner.
Nilss Kagg. Jacobus Henricus Forbus.
Carl Mörner Carlsson. Clas Ulffsparre. Jahan Moritz Wrangel.
Gustaff Sperlingh. Ernest Johann Creutz.
Nils Lilliehöök. Philip Bondhe (?). G. Horn.
Gustavus Persson. Haraldus Posse.
Gustaff Ribbingh. Erik Hårdh Jahansån.
A. Cruus. Oluff Lilliesparre. Caril Philip von Sack.
Nils Lijlliehööck. Canutus Körningh. Hans Kaffle.
Jean Ekebladh. Hillebrandt Uggla. Ereich Anderson Oxse.
') Prot. sid. 80.
Bilagor. 235
Jahan Lillja. Sveno Stake. Christoffer G:Grijp.
Axel Stålarm. Clas Rålamb. J. Bure. Nils Stakelbergh.
Jesper Krussbiörn. Isaack Hierta. Gustaff Reuter.
Jan Rosenkwist. G. Stiernhielm. Andres Grönberg.
Jon Lindh. Johan von Viittingshoff. Christian Strömfeldt.
Michael SilwerArm. J. Törnesköldh. Gustaf Duwall.
Andreas Koskull. Ernestus Forbus. Jöran Pattkull.
Caril Lilliecrona. Johannes Loff lingh. Jakob von Neuman.
Davidt Dachsbergh. Jahan Silfwerstierna. Christer Cellow.
Erich Appelgrehn. Louys de Geer. Oluff Wachttorn.
Nills Steffensson Hiulhammar. Jahan Printz.
Swen Hildringh. Alexander Irwingh. Peter Loofeldt.
Laarss Enhörningh. Harall Igelström. Simon S. Rosenberg.
Anderss Appelbom. Jöran Rutenskiöldh. Israel Lagerfeldt.
Christian Stiernflycht. Nils Nilsson Lindegreen.
Daniel Mårgönstierna. Gustaff Örnewinge. Peter Gållawitz.
Jahan Wärnschiöldh. Joli. Gyldenstingh. Erik Klingberg.
Samuel Kempensköld. Tore Oluffson Ollonbergh.
Carel von Schaar. Bogislaf!' Philip von Chemnitz.
H. Klärch. Måns Arfwedsson Brandskiöldh. Jacob Lenck.
Jöns Netherwodd Hartwich Nödingh von Werdta.
Philip v. Krusenstiern. Jacobus Mackleer. Daniel Behmer.
Jochim Skyttehielm. Wilhelm Drakenhielm. Petter Teett.
Amund Rosenaker. Samuel Schillerfeldt. Johan Laignier.
Lars Sneckenfeldt. Erich Johansson Clöfwerskiöldh.
Nils Johanson Rosenflycht. Nils Kanterhielm.
Johan Stiernstrål. Lorenss von Numers. Jonas GyldenCrantz.
Daniel Bengtsson Uttermark. Åke Wrångh. J. Palmgreen.
Nils Ericksson Rosenfäldt. Anders Nillsson Lillieqvist.
Claudius Edenbergh. Erich Gyldenbring. E. Ekrensteen.
Johan von Kuhlbars. Johan Barkmann Leijonberg.
F. Joel Örnsted. Jonas Klingstedt. Emund Gripenhielni.
236
1660.
Bil. K.1)
Ilikets Ständers Beslut. Dat. Göteborg 1 Mars 1660.
Finnes särskildt tryckt samt hos Stiernman, Riksd. o. Möt. Besl. 2: 1308.
Tvenne original förvaras i Riks-Archivet och har det s. k. Adelns exemplar
följande underskrifter:
Per Brahe, Ture Sparre. Sewedh Bååt.
Greffwe till Wissingzbårg.
Axell Lillie. Carl Mörner. Gustavus Bonndhe.
Gabriel Oxenstiern Gabrielson. Carolus Mauritius Lewenhaupt.
V ilhelm Taube. Arfwidus Forbus. Per Linnormson Ribbingh.
Axel Sparre. J ahan Rosenhane. Nicolaus Brahe.
Christer Horn. Schuanthe S. Baner. Knut Kurck.
Gustaff Posse. Jöran Flemingh.
Pär Sparre,
pro tempore Landtmarskalk.
Jahan Oxenstierna. Axelius Lillie. Von Steinbergk.
Georgii Giildenstierna. Gustaff Sparre Larson. A. Lilliehoek.
Gustaff Kurk. Nilss Kagg. Jacobus Henricus Förhus.
Carl Mörner Carlsson. Clas Ulffsparre. Jöran Sperlingh.
Jahan Moritz Wrangel. Ernest Johann Creutz.
Nils Lilliehöök. Ullff Bonde.
Arfvid Ifvarson. Gustaff Ribbingh.
A. Cruus. Olof Liliesparre. Hanss Kaffle.
Caril Philip von Sack. Nils Lijlliehööck.
Canutus Körningh. Christoffer G:Grijp.
J. Törneskiöldh uthi H. Axell Stålarms ställe.
Jean Lkebladh. Suen Uglla. Ereich Anderson Oxse.
Jahan Lillya. Sveno Stake. Bröms GyllenMters.
Isack Hierta. Jonas Bure. Jesper Krussbiörn.
Gustaff Reuter. Georg Otho Stiernhielm. Andreas Grönberg.
') Prof. sid. 98.
Bilagor. 237
Jon Lindh. Christian Strömfeldt. Boo Rosenstierna.
Michael SilwerArm. J. Törnesköldli. Knut Gyllenswerdli.
Gustaf Duwall. Andreas Koskull. Ernestus Forbus.
Carli Lilliecrona. Johannes Loff lingh.
Uthi Gustaf Getes ställe: Georg Otho Stiernhielm.
Davidt Dachsbergh. Jahan Silfwerstierna. Christer Cellow.
Erich Appelgrehn. Oluff Wachttorn. Nills Hiulhammar.
Jahan Printz. Swen Hildringh. Börge N. Drakenbergh.
J. Lagerfeldt. Laarss Enhörningh. Harall Igelström.
Simon S. Rosenberg. Gustaff Örnewinge. Anders Appelbom.
Jöran Rutenskiöldh. Nils Nilsson Lindegreen.
Jahan Wärnschiöldh. Samuel KempenSköld.
Erich Klingenberg. Måns Arfvedsson Brandskiöldh.
Hartwich Nödingh. Jacob Länk. Tore Ollenbärgh.
Bogislaff Philip von Chemnitz. Jacob Mackleer.
Jahan Bilesköld. Daniel Behmer. Jochim Schiittehielm.
Wilhelm Drakenhjelm. Samuel Schillerfeldt. Petter Teett.
Lars Sneckenfeldt. Johan Laignier. Johan Stiernstråhl.
Johan LagerChrona. Israel Norfeldt. Lorens von Numers.
Jonas GyldenCrantz. Daniell Bengtsson Uttermark.
Åke Wrångh. J. Palmgreen. Chrispinus Flygge.
Anders Nillsson Lillieqwist. Berge Oluffson Cronberg.
Claes Rosenhollst. Edvard Ehrensteen.
Johan Barkmann Leijonbergh. Hendrick Gerttson Seehellm.
Gerard LeijonCrantz. Frantz Joel Örnsted. Nicolaus Skunck.
Jonas Klingstedt. Jonass Österlingh.
Claude Roquette Hegersiern. Emund Gripenhielm.
238
1660.
Bil. L.
Riksens Ridderskap och Adel, som ähre prse-
sentes på Rikzdagen i Götheborgh Anno 1660.
1 Class
Grefwe Nils Brahe (RiksRåd). H.
Gref Gustaf Oxenstierna (re- H.
ste bärt). H.
Grefwe Jahan Oxenstierna. H.
Greff Axel Lillie.
Gref Anthoni v. Steinbergh. H.
H. Erik Oxenstierna. H.
H. Christer Horn (RiksRåd). H.
H. Jöron Gyldenstiema. H.
H. Päder Sparre Pärsson. H.
H. Gustaff Sparre. H.
H. Pedher Sparre Latsson. H.
H. Erik Sparre Carlsson. H.
H. Carl Sparre Carlsson. H.
H. Anders Liliehök.
Knut Kurk (RiksRåd).
Gustaff Kurk.
Jöron Flemingh (RiksRåd).
Ulf Bonde, i Böndernes
ställe.
Swante Baner (RiksRåd).
Nils Kagg.
Gustaff Rosenhane.
Jacob Fårbuss.
Carl Mörner.
Hans Ulfsparre.
Jahan Wrangel.
Göstaff Sperlingh.
Ernest Creutz.
2 Class:
H. Nils Liliehök Knutsson.
H. Jörgen (?) Ulfsparre (fåt
loff).
H. Philip Bondhe.
H. Gustafi' Horn.
H. Gustaff Persson.
IL Harald Påsse.
H. Gustaff Ribbingh.
H. Lennardt Ribbing.
H. Erik Hård.
3 Class:
Anders Krus.
Oloff Liliesparre.
Peter Ulff.
Anders Hård (borthrest).
Carl Sack.
Nils Lilliehök.
Jacob Jöronsson.
Knut Körningh.
Hans Kafle.
Christopher Gyldengrip.
Jahan Ekeblad.
Axel Stålarm.
Hillebrand Uggla.
Swen Uggla.
Erik Andersson Oxe.
Harald Oxe.
Bilagor.
239
Jahan Lillie.
|
Michel Cronstierna.
|
Swen Stake.
|
Peter Lofält.
|
Nils Stakelbärg.
|
Lars Enhörning.
|
Clas Rolamb.
|
Harald Igelström.
|
Isak Hiärta.
|
Simon Rosenbärg.
|
Jon Rosenqvist.
|
Anders Apelbohm.
|
Jonas Bure.
|
Jahan Apelbohm.
|
Bröms Gyldenmärs.
|
Jörgen Rutensköld.
|
Jesper Krusbiörn.
|
Christian Stiärnflyckt.
|
Lars Skytte.
|
Nils Lindegreen.
|
Gustaf Reuther.
|
Daniel Mårgonstierna.
|
Gödrick Strijk.
|
Israel Lagerfelt.
|
Jörgen Stiärnhielm.
|
Jahan Örnewinge.
|
Göstaff Stiärnhielm.
|
Göstaff Örnewinge.
|
Anders Grönbergh.
|
Jahan Wärnsköld.
|
Jon Lind.
|
Jon Biörnbärgh.
|
Jah. v. Fitingzhoff.
|
Erik Klingenbärg.
|
Michel Ankarfiell.
|
Peter Golawitz.
|
Christian Strömfelt.
|
Jahan Gyllensting (en annan
|
Michel Sölfwerarm.
|
skrifwit under).
|
Jacob Törnesköld.
|
Thore Oldenbärgh.
|
Jörgen Patkull.
|
Chemnitz.
|
Knut Gyldenswärd.
|
v. Schaar.
|
Gustaff Dufwall.
|
Hans Klark.
|
Anders Koskull.
|
Måns Brandsköld.
|
Ernest Fårbuss.
|
Jöns Nedherwudd.
|
Carl LilieCrona.
|
Axel Winblad.
|
Jahan Löflingh.
|
Jacob Länk.
|
Jacob Nyman.
|
Hartwik Nödingh.
|
David Dachzbärgh.
|
Gustaff Sigroth.
|
Jahan Sölfwerstierna.
|
Philip Crusenstiern.
|
Christer Zelow.
|
Hans Machler.
|
Gyllengreen.
|
Jahan Bilesköld.
|
Erik Apelgreen.
|
Daniel Behmer.
|
Ludwich de Geer.
|
Jochim Skyttehielm.
|
Jahan de Geer.
|
Anders Solenbloom (kom den
|
Oloff Wachtorn.
|
3 Feb.).
|
Nils Hiulhammar.
|
Welam Drakenhielm.
|
Jahan Prins.
|
Amund Rosenacker.
|
Swen Hildring.
|
Samuel Skillerfeldt.
|
Alexander Irrwing.
|
Peter Teet.
|
1660.
240
Jah. Lignier.
Lars Sneckenfeldt.
Jahan Stiärnstråle.
Jahan LagerCrona.
Erik Klöfwersköld.
Nils Roseuflycht.
Nils Cantherhielm.
Israel Norfeldt.
Lorens v. Numers.
Jonas GyldenCrans.
Daniel Uttermark.
Jahan Silvius.
o
Åke Wrångh.
Jonas Palmgreen.
Nils Eriksson Rosenfelt.
Anders Lilieqvist.
Nils Burensköld (med K. M:tz
lof bårtrest).
Clas Edenbärg.
Erik Gyllenbring.
Crispinus Flygge.
Henrik Primer os.
Jahan Coulbars.
Börge Olofsson Cronebärg.
Clas Rosenholtz.
Edvart Ehrensten.
Jacob Lenaeus.
Jahan Barkman.
Samuel Gyllenadler.
Henrik Gartsson Siöhielm.
Hans Palmstruck.
Gerhard Leijonkrans (Länger-
ken).
Fransiscus Joel Örnestedt.
Nils Skunk.
Jonas Österling!!.
Bil. M.
Promemoria angående intrång i Adelns Privilegier *).
Alldhenstundh Ridderskapet och Adelen effter privilegierne
sina qwarneströmmar och watnwärken sigh till förkoffring obe¬
hindrat att bebygga, iämwäl ock sine skoger och skogzdehler
skiäligen att nyttia tillåtet ähr, och heremoot syhnes handlat
bliffwa förmedelst dhet, att dahr Frellssesmannen hafwer an¬
rättat opå sin egendom sågbruuk, tinnes det een heller annan
uthi stadhen uthaf Skattebönder heller andre tillhandla sigh
genom kiöp heller ärende qwarnefall uthan skogzpart, och
iempte heller intet fiärran ifrån beröhrde frelsset bebyggia
dhem i lijka måtta medh sågqwarner, uthödandes dherigenom
skogerne, i hwilke frelsset quoticerer, som ock offta kan hän¬
da, ohemultt opå Ridderskapet och Adelens eenskyltte skoger
') Sannolikt de af Riksrådet Frih. Gustaf Bonde ingifna, af honora
egenhändigt uppsatta punkter. Se prot. 2 Mars, sid. 98.
Bilagor.
241
huggne sågståcker genom sine Blåckefougder opkiöpa och ste¬
gra: altså förmehnes dhetta heller annat lijkmätigt procedere
och intrångh wara oskiäligt och prmiudicerligit, och fast änn
sådant icke alla tangerar och trycker, är doch förmodeligit
dhet Högwelhorne Herr Landtmarskalken och Lofflige Ridder¬
skapet behager förskrefne heller andre lijkmätige prseiudicia
i bästa måtta sigh hoos H. K. M:tt recommenderat wara låta,
och förhielpe sådana måge hereffter instältte, affskaffade och
förbudhne blifwa.
Så och emedan för någre åhr sedhan Kongl. M:ttz befall-
ningh uthgafz, dhet uthi dhe härader, som Båsmanshåldh un-
dergifne wore, frelsset, som då swarade till knechteskriffningh,
i lijka måtta sådant underkastade wara skulle, hafwer man
Ridderskapet och Adelen, heller ock dheres befullmechtigade
owettandes, och oordentligh theres medh andras bönder, iäm¬
wäl eenskyltte dagelige betiäntte flåcketahlz fördehlt, oansedt
dhe hade wäl kunnat fått hela rohter uthaff ett godz, och
dherigenom sedhan undertijdhen exorbiteret, förmedelst dhet
man hafwer uthan wederböhrendens consens på een båsmans-
skriffningh uthnembdt och strax släpt een och annan etc.,
frelsset till märkeligit prseiudicium; så alldhenstundh dhetta
angåande syhnes ock hårdt trycka, dherföre bedies underdånigst
Kongl. M:tt allernådigst behagade befalla och helst effterty
dhet förmodeligen sigh wäl kan giöra låta, att Ridderskapet
och Adelen hwar för sigh uthi Lähna heller Landzhöfdingz-
dömen, lijkasom medh knechteskriffningh skieer, måge i så
måtta få tillståndh att rotera sine bönder tillhoopa, som ock
niuta sina till theres tiänere föruntte hemman fritt för bås-
mansholdh.
Dernäst och ehuruwäl förmehnes Ridderskap och Adell
icke specialitet- priviligeret wara opå dheres egendom och helst
hwarest därtill lägenheet finnes, doch uthan destinerade kro¬
gers nachdehl etc., dhenn resande allmogen till accommoditet,
krogerij medh öhl och brennewijns sahl att anställa: så fin¬
nes doch sådant på någre ortter obehindrat mångom till gådtt
nöie skiedt wara, hwilket förmodes i lijka måtta och medh
offwanberöhrde condition androm af bennte Ståndz persoener,
men icke uthi gemehn hwar och een wedh wägerne sittiande
backkestugukarlar heller inhyses käringer tillåtet bliffwa må.
1C
242
1660.
Bil. N.
Förteckning på öfriga handlingar.
1. Längder å vakthafvande af Adeln vid Konungens lik.
2. Kongl. Maj:ts Resolution på Adelns Besvär. Dat. Göteborg
8 Mars 1660. Original (tr. hos Stiernman, Riksd. o. Möt.
Besl. 2: 1325).
3. Kongl. Bref till Landshöfdingarne angående 5 § af samma
Resolution. Dat. s. d. Copia.
4. D:o d:o till Landtmarskalken angående introduktion af ny-
adlade. Dat. 6 Jan. 1660. Original.
5. Bref från Assessorn och Häradshöfdingen Nils Nilsson Lin-
degreen till Riddarhus-Sekreteraren Schillerfelt angående
renoverande och insändande af det af honom förda proto¬
kollet sid. 15—43. Dat. Jönköping 22 Mars 1661. Original.
I
v,
C
v
, -'i
t
G
Al
A
I