SVERIGES
RIDDERSKAPS OCH ADELS
RIKSDAGS-PROTOKOLL.
SJETTE DELEN.
1656-1658.
STOCKHOLM
IVAR HiEGGSTRÖMS BOKTRYCKERI
1877.
Pris: 4 Kronor.
RIDDERSKAPETS OCH ADELNS
RIKSDAGSPROTOKOLL.
SVEEIGES
RIDDERSKAPS OCH ADELS
RIKSDAGS-PROTOKOLL.
SJETTE DELEN.
1656-1658.
_ 7* ■
STOCKHOLM
IVAR H^GGSTRÖMS BOKTRYCKERI
1877.
Sjette delen af Ridderskapets och Adelns Protokoll öfver
lemnäs nu i allmänhetens händer. Några egentliga Riksdagar
höllos visserligen icke 1656 eller 1657, utan blott s. k. Landt-
dagar eller Provincialmöten, men Ridderskapets och Adelns
protokoll vid de i hufvudstaden dessa år hållna Möten hafva
alltid i Riddarhus-Archivet upptagits i serien af Riksdagsproto¬
kollen, bland hvilka de med en viss rätt försvara sin plats, och
hafva här tillagts åtskilliga i historiskt afseende ej mindre vig¬
tiga, i Riks-Archivet befintliga originalhandlingar rörande samma
års öfriga, af Adeln bevistade Landtdagar.
Deremot saknas Ridderskapets och Adelns protokoll vid
1658 års Utskottsriksdag och har sannolikt aldrig blifvit till
Riddarhus-Archivet inlemnadt, till följd hvaraf här i stället in¬
tagits det korta i Rådet förda protokollet öfver samma Utskotts¬
möte, hvartill såsom bilagor fogats de handlingar, hvilka med
säkerhet åtföljt Ridderskapets och Adelns protokoll.
I likhet med föregående tvenne delar är äfven denna, en¬
ligt uppdrag af Riddarhus-Direktionen, redigerad af undertecknad.
Stockholm i November 1877.
Bernh. Taube.
Innehållsförteckning.
Landtdctgen i Stockholm år 1656.
Protokoll
Bil. A. Förteckning öfver Adel oell Fullmäktige
» B. Rådets Proposition
» O. Adelns Beslut
Bihang. 1. Adelns i Jönköpings län Beslut på Landtdagen
s. å
» 2. Adelns i Östergötland Beslut på d:o s. å.
» 3. Rådets fullmakt och kallelse till d:o ...
(Se vidare sidd. 257—283.)
Provinciahnötet i Stockholm år 1657.
Protokoll 25.
Bil. A. Kongl. Maj:ts Proposition (innefattande till största
delen en berättelse om Sveriges ställning till främ¬
mande makter 1655—Febr. 1657) 131.
» B. Bref från Adeln vid Mötet i Stockholm till Adeln
vid Mötena i Jönköping, Skara och Arboga 154.
» C. D:o från Riddarhus-Fiskalen till Mötets Sekreterare 157.
» D. D:o från Adeln vid Mötet i Arboga till Adeln vid
d:o i Stockholm 158.
» E. Kongl. Commissariernes vid Mötet i Jönköping bref
till Rådet 162.
» F. Riks-Rådet Frih. Christer Bondes promemoria an¬
gående Mötena 164.
» G. Kongl. Commissariernes vid Mötet i Stockholm pro¬
memoria till den der samlade Adeln 166.
» H. Bref från Adeln vid Mötet i Jönköping till Adeln
vid d:o i Stockholm 168.
» I. Il:o från Adeln vid Mötet i Skara till Adeln vid
d:o i Stockholm 169.
» K. D:o från d:o till d:o 174.
Sid.
i.
10.
12.
13.
17.
19.
23.
Bil. L. Bref från Adeln vid Mötet i Stockholm till Adeln
vid d:o i Skara 176.
» M. D:o från Adeln vid Mötet i Stockholm till Adeln
vid d:o i Arboga 178.
» N. Adelns vid Mötet i Stockholm svar på Kongl. Maj:ts
Proposition 180.
» O. D:o vid d:o memorial till Rådet 190.
» P. D:o vid d:o Beslut. Underskrifter 192.
» Q. Svar från Riddarhus-Direktionen till Reduktions-
Commissarierne om matrikel öfver Adeln 193.
Bihang N:o 1. Kongl. Maj:ts Instruktion för Commissarierne
till Mötena 195.
» N:o 2. Mötet i Jönköping 210.
» N:o 3. D:o i Skara 217.
» N:o 4. D:o i Arboga 228.
» N:o 5. Mötena i Finland 238.
Ytterligare bihang avgående 1656 års Landtdagar.
1. Södermanlands län 257.
2. Westmanlands » 261.
3. Jönköpings » 266.
4. Kalmar » 269.
5. Skaraborgs » 274.
6. Elfsborgs » 277.
7. Halland 278.
Utskottsmötet i Göteborg år 1658.
Protokoll (Rådets) 285.
Bil. A. Relation om Kongl. Maj:ts krig och underhandlingar
med främmande makter Febr. 1657—Mars 1658 307.
» B. Kongl. Majrts Proposition 342.
» C. Information för Ständerna om förhållandet till Dan¬
mark 345.
» D. Mötets Beslut. Underskrifter 350.
Tillägg.
Adelns i Åbo län Beslut 1658 353.
ACTA
PASSERADE PA
LANDTDAGEN I STOCKHOLMS LAHN
ANNO 1656.
Ben 29 Julij bief anslaget på dörren af Wästre Fyre-
kanten opå Stockholms Slott, thett R[idderskapet] och Adelen
och theras tienare som här vore ankomne måtte gifwa sine
nampn an.
Ben 30 dito blefwe the antecknade efter som bijlagde
lista omstärideligare thet uthwijsar. (Se Bil. A.)
Ben 31 [Jnlij] comparerade närvarande af R. och Adell
och the frånvarandes tienare på förberörde ställe, ther Landz-
höfdingen Walborne H:r Gustaff Baneer hade till them ett be-
wekligit tahl om närvarande tijdz tillstånd och then commis-
sion som the Hög- och Walborne Herrar Sveriges Rijkes här
i Stockholm resideraude Råd hade honom opdragit öfver nå¬
gre ährender, them han nied Ridderskapet och Adelen confe-
r,era måtte.
Af detta tillfället förorsakades hoos R. och Adelen een
qusestion om ock the frånvarandes tienare skulle admitteras
lijka med them till denne conference, då een part folio på then
meeningen, att thet icke vore för Ridderskapet och Adelen höf-
ligit sådant att tillåtha, men ändteligen stannade thetta ther
vid, att man sachta kunde tillstädja the fullmächtige tienares
närvara, allenast till att höra hvad som för händer hades, på
thet the desto bätre sig ther efter kunde beqväma.
Ther på blefve the af tienarne, som icke fullmächtige vore,
admonerade att taga afträd, och the andre undervijste hura
the sig i thenne act att comportera hade.
Altså lätt Herr Landzhöfdingen opläsa then fullmacht som
honom af Senaten gifven var (jfr Bih. 3.) och then än yter-
mehra mundteligen explicerade.
Efter ett lijtet sammanträdh blef honom ther till å R. och
Adelens vägnar, näst tienlige curialier, svarat, thet närvarande
af R. och Adell befunne sigh i ett så ringa tahl ther tå till¬
städes, att the hade betänkiande till att uthlåtha sig i så vich-
tige ährende, för än the thet med theras medbroder hade corn-
4
1656.
municerat, begärte förthenskuld af Herr Landzhöfdingen, thet
han wille tillsäija the af R. och Adelens tienare som hade sine
hussbönder här i Staden, så ock låtha på dörren intimera, thet
the an samma dag efter måltiden måtte iemwäll komma op på
Slottet och med the andre sammanträda till att öfwerläggia
hwad proponerat war. Thet fanss ock för gott att the af Rid-
derskapet och Adelen, som anteen bodde här i Stockholm eller
holle sig här oppe och altså wore i thetta lähnet ther conven-
ten blef hållen stadde, och tilläfwentyrs icke worde sielffwe
kommande till the andre lähnconventer, måtte dragas till thenne
acten, fast the än här i Stockholms lähn inge landgodss ägde.
I thet öfrige anmodades ock Herr Landzhöfdingen att han wille
låtha tillställa R. och Adelen propositionen skriffteligen, erbiu-
dandes sigh till att också både mundt- och skrifteligen swara
ther på.
Efter middagen komo R. och Adelen i någon större
frequentie tillsamman, då them blef propositionen (se Bil. B.)
skrifteligen tillskicka^ och ther öfwer emellan R. och Adelen
åthskilligen discurerat.
Först togs then punchten om Rostiensten före, och befans
efter långt öfwerläggiande thet R. och Adelen wid thenne re-
monstrerade för ögonen swäfwande fahra inthet kunde undwijka
at beiaka till dess fördubbling, tagandes doch ther boos i con-
sideration impossibiliteten till att komma then till wäga för
the fattige och oförmögne, hälst them som ringa godz hafwa
och största lasten här af warde finnandes, ther wid befahra-
des att publico således lijtet skulle blifwa tient ther med att
man skulle uthlofwa thet som sedan in effectu inthet kunde
prsesteras, efter som man wäll wiste huru swårt then sedwahn-
lige rostiensten allaredo stodo att opbringa; Så skulle ock la¬
sten för R. och Adelen mehra ther af wäxa, att them nu skulle
påbördas till att underhålla twenne röstningar och then in till
gräntzen på sin ägen kostnat att förpläga, ther the elliest
kunde slippa med een rostningz underhåld och förplägning.
Man hade inthet exempel om någon rostienstfördublande här
i Rijket tillförende, ehuru stoor nöd och fahra som ock kan
hafwa warit å färde, och icke heller hafwer man hördt, att thet
practicerades i annor land. Och förthenskuld blef öfwerlagdt
om man icke kunde påfinna andre medell, som Chronan bätre
wore tient med och för R. och Adelen måtte wara erdrägligare.
Juli. 5
Och ändoch somblige holle ther före att thenne saken fuller
wore tillförende af Senaten granneligen examinerat och inthet
bättre sätt än thet som proponerat war här wid träffat; Så
togs omsijder lickw7äll then resolution, att then som icke wille
eller förmåtte sin rostienst fördubla, kunde för thenne nye rust¬
ningen till Chronan erläggia 50 Rdr. Ther med blefwe ock
privilegierne salverade och haa icke thet anseendet som prasiu-
dicerades the genom rostienstens fördubling, uthan thetta wore
allenast uthi itt extraordinarie tillfälle en extraordinarie pen-
ningehielp och bewillgning, som doch efter rostienstsordningen
kunde quotizeras.
Med anticipatiouen af Uthskrifningen, som anmodades, war
inthet så stoort betänckiande, men att undergifwa the skatt-
lagde hemman inom Sätesgårdarnes Rå och Rör till Uthskrif¬
ningen, thet skattades före att röra ett af the förnämbste
stycker som privilegierne innehöile, hwilket clenodium borde
sart(!) handteras och icke tillstädia.s någon breche uthi, som
kunde i framtijden gifw'a anledning till dess wijdare förswa-
gande. Doch efter resolutionen häruthinnan allaredo syntes
wara hoos Senaten tagen till cessionen af itt så ädelt privile-
gio, allenast för thenne gången, och the som med R. och Ade¬
len här wid verserade i ett communt interesse uthan twifwell
af påträngiande fahra inevitabelt wrore komne ther till, så skulle
R. och Adelen fälla för swårt att sättia sigh ther emot. Man
måste fuller bekänna att thet underslef som een eller annan
under salvationen af Rå och Rör tilläfwentyrs beginge wore
wållande till een stoor afkortning på manthalet uthi Knechte-
skrifningen, och att man uthan twifwell nu hade kastat sin
ögon ther på, emedan man på militiens förstärkning wore be¬
tänkt, så att then kunde något förslå; men om icke andre
wichtigare regarder här wid occurrerade, så borde icke abusus
tollere verum et legitimum usum. Så war icke häller thet
mindre betänkiande wärdt att bewillia till een lijkheet uthi
gårdethalet wid uthskrifningen med Skatte och Chrone. The
wore så artade, att om the finge R. och Adelen een gång ther
till, så skulle the wäll här efter continuerligen weila draga thet
till exempell och göra een wahna ther af, efter man på någre
Rijkzdagar hwar efter annan nogsampt hade spordt hwad the
trachtade efter. R. och Adelen wille wäll för then fahra som
them reprassenterat war gärna contribuera alt thet görligit wore
ther till att Militien, bom genom then store afgång then hade
6
1656.
lijd.it utlii Påhlen, matte till Rijkssens defeusion blifwa ansehn-
ligen förstärkt igen, och förthenskuld något gå ifrå thet uthi
sidsta Rijkzdagsbesluth accorderade gårdethal och till hwar
tijonde som nu föreslaget war, men Allmogen af Skatte och
Chrone matte ther emot beqwäma sig efter sedhwanan till
hwar fempte. Doch wore rådligast att man inthet gofwe från
sig någon resolution på wist gårdethal, uthan att man blefwe
in generalibus terminis och samtyckte till halfparten af thet
sorn i thenne saken kunde förmås af Skatte och Chrone.
När nu thetta således war af R. och Adelen resolverat,
biel thet the frånwarande af R. och Adelens tienare förestält,
hwilka begärte altså itt afträd att få talas wid ther om sin
emellan, och omsijder förklarade sigh, thet the inthet twiflade
att theras Herrar och Hussbönder worde sig beqwämandes till
thet sorn närwarande R. och Adelen hade gottfunnit, och för¬
thenskuld wille the rätta sigh ther efter.
Therpå förordnades twenne af R. och Adelen till att op-
täckia Herr Landzhöfdingen thenne resolutionen.
Den 1 Augusti lätt H:r Landzhöfdingen åter samman¬
kalla R. och Adelen med the fråuwarandes tienare och näst be-
hörlige curialier reprsesenterade R. och Adelen: Först att the¬
ras penninge anbod för Rostiensten kunde fuller hafwa gode
skääl med sigh, men för närwarande tijd och uthi een sådan
hast sorn syntes å lärde wara, skulle Chronan ganska seen
undsättning hafwa ther af att wänta, ty innan penningarue
blefwe opburne och till wärfningar anwände, så torde then bä¬
sta occasionen till wärus wara förfluten, och kunde man icke
häller afsee att then militie som i thenne måtto till häst desi-
dererades, lätlie sig wäll mehra genom wärfningar opbringa,
emedan wärfningarne allaredo hade tagit störste deelen af fol¬
ket sin koos; Ther emot kunde nu hwar af R. och Adelen be-
qwämare komma een häst och karr till wäga. Så skulle ock
thetta förorsaka een differentie emellan denne och the andre af
R. och Adelens resolutioner i the andre lähner, emedan the
allaredo effter inkommen berättelse på then eene så wäll som
then andre ohrten hafwa stämbdt theruthi öfwer eens att the
wille fördubla rostiensten med manskap och icke med pennin¬
gar; dett wore förthenskuld höfligast att R. och Adelen här
conformerade sig här uthi medh. Sedan hwad Knechteskrifnin-
gen anlangade, och thet i synnerheet att man förklarade sig
Augusti. 7
ther wid till hälfften emot Skatte och Chrono, så kunde han
fuller icke ogilla R. och Adelens gottfinnande, om han icke
wiste huru betänkeligit thet wore att nu äfwen röra på then
strängen, och gifwa allmogen tillfälle tilläfwentyrs till opposi¬
tioner. Han wille försäkra R. och Adelen thet theras rättig-
heet i thenne saken wäll wore tagen i consideration af them
som hade lijka interesse theruthi (indigiterandes ther med på
Senaten), men att the thenne gång inthet hafwa funnit å pro-
pos att anmoda allmogen öfwer thet som i Rijkzdagsbesluthet
förafskedat är. Ther till hade allmogen allaredo i the andre
lähnen med avancementet samtyckt, och om man nu här skulle
göra them een olijka proposition, så wore thet till inthet an¬
nat tienligit än een irring, och worde man äntå inthet ther
med uthrättandes. R. och Adelen uthi the andre lähnen hade
för närwarande Rijkssens tarfwer skuld inthet moverat någon
qusestion om detta, som man wiste, och om man rätt betänkte
sigh så tilläthe icke häller thenne tijdz tillstånd och concurren-
tier att scrupulera mycket ther uthi.
Omsijder sedan R. och Adelen hade thetta ännu ytermehra
sin emellan disputerat och öfwerlagdt, blef då conclusive thenne
resolutionen på propositionen gifwen, och ehuruwäll somblige holle
före man borde först förnimma och consulera Senaten öfwer desse
så wichtige ährender, så besinnades doch att the wore tillförende
med moget råd af Senaten så fattade och på theras ordre R. och
Adelen förestälte, att thet fuller inthet mehra stodo till förandra;
dy stannades thet ändteligen i then meening: Thet R. och Ade¬
len som här tillstädes wore, hälst uthi theras medbröders från-
waru, kunde hafwa store betänkiande till att admittera något
som syntes sträfwa emot theras privilegier, immuniteter och
rättigheeter; men när the wände theras ögon på then kärleek
och plicht the bore till theras nådigste Ofwerheet, hälst nu i
Hans Kongl. Maij:ts Serre uthrijkes frånwaru, och på theras
fädernessland, som the sago uthan ett realt och tilldrägeligt
bijstånd nu inthet kunna widh sin säkerheet conserveras och
oprätt hållas, emedan fahran syntes swäfwa på alla ohrter
kring om Rijkssens gräntzor; Altså wille the som redelige un¬
dersåtare och trogne patrioter låtha theras privilegier lijtet
roo och sofwa, och fast än the cum iactura och theras ägen
olägenheet skulle uthi denne tempestaten trachta efter hampnen
af een önskelig säkerheet, då lickwäll göra sitt till och beqwä-
ma sigh 1) till een sådan fördubling som proponerat och be-
8
1656.
gärat war af theras Rostienst, doch med thef förbehåld att the
måtte wid opbod niutha för rostiensten sådan förplägning och
underhåld som Landtrytteriet wederfars. 2) till att undergifva
hwart tijonde skattlagde hemman så in som uthan om Sätes-
gårdarnes rå och rör, att ther af een knecht måtte uthnämpnas
och nu strax låtha avancera uthskrifningen; Inthet twiflandes
att Allmogen af Skatte och Chrone ock worde efter sedwanan
considererandes vederbörligen thenne bevillning och ther efter
sigh lämpandes och beqwämandes, hwilket H:r Landzhöfdingen
recommenderades ther hän att hielpa befordra, thet lickwäll
een åtskillnat uthi uthskrifningen måtte skee emellan Frälsset
och Skatte och Chrone. Hwilket han icke allenast för sin per¬
son applauderade, uthan ock uthlofvade. I thet öfrige betin¬
gade sig R. och Adelen att thenne theras bewillning icke måtte
i framtijden dragas them till exempell och consequence, myket
mindre till något privilegiernes praeiuditz och förklenring(l).
Och altså bore the till the frånvarande sine medbroder then
tillförsicht, att the icke låtha sig misshaga hwad the urgente
necessitate i så måtto till conservation af alles vallfärd hafva
oundwijkeligen måst resolvera.
Sidst blef någre af R. och Adelen requirerade och förord¬
nade till att fatta thenne resolutionen i pennan och then å sin
och the andres vägnar till H:r Landzhöfdingen att öfverlefwerera.
Dell 2 dito blef förthenskuld resolutionen i sådan form
författat, som Bil. C. i bokstafwen förmäler.
Wid resolutionens underskrifwande föll betänkiande in om
ock the frånvarande af R. och Adelens tienare skulle iempte
R. och Adelen som närvarande vöre then underskrifva, och ~
efter Herr Landzhöfdingen tyckte nödigt vara att ock b:te tie¬
nare måtte underskrifva, så fans för gott att låtha tvenne sär¬
skildte instrument mutatis mutandis förfärdiga, på thet the ock
särskildt af R. och Adelen och R. och Adelens tienare måtte
kunna underskrifwas.
Till underskrifwandet med Ridderskapet och Adelén af Stock¬
holms lahn, blefwe ock somblige af R. och Adelen förmådde,
som holle sig här i Staden oppe, fast än the i lähnet inga
landgodss ägde.
Af Adelens tienare komo icke mehr än Fem till underskrif¬
wandet, uthan the andre reeste af sedan the hade hördt reso¬
lutionen, hvarföre lät H:r Landzhöfdingen sig förmärkia thet
Augusti. 9
han på tillstundande uthskrifningar skulle hålla fogdarne till
att förrätta b:te underskrifft, som nu af them tilbakar satt war.
När resolutionen öfwerlefwererades, läthe R. och Adelen
insinuera Herr Landzhöfdingen thet besvär som theras godss
vore underkastade, i thet att när then knecht som för frälsse
rotarne nämbd war, råkade ryma emellan Uthskrifningen och
Munstringen, så ock munstringen emellan, för än han hade wa¬
rit någon gång på Chronones tog, då påbördades Roten att
skaffa een annan knecht i stället igen, under tijden icke uthan
ruin af tvenne hemman, som i een rota stodo, anhållandes att
Herr Landzhöfdingen wille på horig (!) ohrt thet ther hän begå,
att sådant måtte blifwa remedierat, i consideration att R, och
Adelen med theras störste olägenheet nu grepe sig an och be-
williade till thenne hårde uthskrifning. Ther på H:r Landz¬
höfdingen sig förklarade, att han wille använda här uthinnan
alle möijelige officia, förmodelig till R. och Adelens nöije, men
begärte the wille än wijdare uthlåta sig hvad the förmeente
för expedient här wid kunna finnas, så att thet icke lände Chro¬
nan och Militien till afsaknat, eller them och theras godss till
alt för stort besvär. För sin person tyckte han att thet kunde
wara een sak att Landzhöfdingen uthi lähnen måtte räkia R.
och Adelén handen när något sådant förefölle, till att låtha op-
sökia then ryinbde om möijeligit wore. Doch uthstälte han
thetta till wijdare öfwerläggiande. Och ther med slöts conventen.
Taubeufeldt.
10
1656.
Bil. A.l)
Förteckning öfver Adel och Fullmäktige.
Anno 1656 den 30 Julij angåfwe sig effterskrefne
af Ridderskapet och Adelen eller deres Fullmechtige:
Grefwinnan Fru Chatarina Oxenstierna])
Jacob Swinhufvud j lögde Petter Loman.
Carl och Cornelius Bilsten Hans Karwitz.
Säl. RichzAmmiralens Ånkias Oloff Jacobsson.
Ofwerste Plantings Anders Erichsson.
Gideon Rålamb Jonas Persson.
H. Philip Bondes peder Matzson.
Fru Margreta Salvi Lars Arfwedsson.
Sal. H. Åke Axelssons Per Olofsson.
H. Tord Bonde per Erichsson.
Jungf. Anna Berndes Johan Bengtsson.
Jungf. Anna Ekorn Zacharias Persson.
Fru Karin Bielkenstierna Olof Olofsson.
H. Gustaff Persson Natt och Dag Erich Joensson.
Didrich lxels Nils Persson.
Fru Brijta Skytt Per Jönsson.
Gerdt Anthon. Rehnsköld Christiern Hansson.
H. Excell. Feldtherren Hindrich Johansson.
Jonas Bure
Gustaff Wernstedt
Christopher Gyllengrijp Matz Pedersson.
F. Görel Bååt Lars Andersson.
H. Hendrich Horn Per Jönsson.
Sal. Gref. Gustaff Gustafsson Olof Swensson.
G. Johan Oxenstierna] Gabrielsson Erich Olofsson.
F. Anna Körning Axell Johansson.
F. Ingeborg Ulffsparre Erich Persson.
Docter Johan Gran Per Persson.
Carl Christersson Manesköld Johan Erichsson.
Weliam Philip Daniel Erichsson.
') Prot. sid. 3.
Bilagor.
II
F. Anna Ulffsparre
Gref. Ludwichz
G. Fru Maria De la Gardie ...
Jacob och Anders Lilliehöker..
Fru Karin Båtz
H. Åke SölfwerSparre
David Stijfwert
G. Lars Kagges
RichzMarsk. Wilhelm Taub
F. Anna Bielkenstierna
H. Swante Baner
Johan Drakes
F. Ebba Oxenstierna
F. Ingeborg Oxenstierna
H. Conradt v. Falkenbergz
H. Hans Kyle
Hugo Hamilton
F. Elin Skytt
G. Erich Steeubockz
W. Jacob Skickler
Secret. Matthias Biörnklow
G. Fru Ebba Brahe
Nils Tungell
Johan Bergenfeldt
Gref. Erich Oxenstierna]
Fru Margreta på Beenhammar
Carl SölfwerSparre till Siunda
Wasilius Bärelin
Axell Tott
Jungf. Anna Rolamb
Axell Johansson.
Anders Andersson.
Erich Andersson.
Lars Johansson.
Jacob Erichsson.
Jöns Hansson.
Anders Larsson.
Anders Gostafsson.
Per Nilsson.
Olof Olofsson.
Hans Johansson.
Oloff Isachsson.
Per Påwelsson.
Per Swensson.
Johan Erichsson.
Lars Larsson.
Samuel Olofsson.
Bengt Nilsson.
Engelbrecht Swensson.
Hans Jönsson.
Carl Johansson.
Olof Oloffsson.
Anders Persson,
siuk.
siuk.
siuk. Nilss Jonsson.
Per Erichsson.
12
1656.
Bil. B.')
Rådets Proposition.
Emedan dhe gode Herrer sampteligen Riclizens Rådh hafwe
för Fäderneslandzens säkerhet uthi desse orolige tijder igenom
migh låtit sammankalla här uthi Stockholms Lhän Ridderska-
pet och Adelen medh dhe gode Herrer något om desse tijders
tillståndh at cominunicera och öfwerläggia:
Till det första; Aldenstundh oomgengelige behöfwes till
Landzens wärn och förswar eet godt anthal Ryttare, så hafwa
dhe gode Herrer Riclizens Rådh befunnet eet medell der till,
att Ridderskapet fördubbler deres Rustetienst, dog den icke
annars stofferat at LandzRyttarna till häst och Gewähr(l), så
ock Körytz allenast till Bröstwärn, Ryggestycke och Råtta: Och
ehuru wäll Richzens Rådh kunna aftaga att detta skall falla
somblige beswärligit, serdeles dem som icke äre hemma stadde,
så förmodas dog at the hemma af them fullmechtige äre låta
sigh der till finna tillijka medh andre af Adelen willige, helst
emedan detta icke skeer uthan till deras eget Federneslandz
förswar och förmodeligen till een kortt tijdh.
Till det andra; Fotfolk opbringa medh hast seer dhe gode
Herrer Richzens Rådh intet annat expedient än att en Uth-
skrifningh avanceras, så att Adelen af deres skatlagde bönder
bewillia en Såldatt af hwart Tieeude hemman, jämwäll inom
Ra och Rör, äfwen såsom den andra allmogen som immediate
under Hans Kongl. Maij:tt och Cronan sorterar gior det samma,
dog detta allt uthan nogon praajuditz eller förfångh opå hwar
och eens wällfångne privilegier, effter det allenast skeer i een
sådan händelsse, der bättre är aflåta een karl till förswar af
dhe andre, än att the alle sampteligen gå under och warda
fienden till prijs, det Gudh dog förbiudhe och afwända techtes.
Afl’ Stokholm den 31 Julij 1656.
Gustaff Baner.
') (Prot. sid. 4.) Original.
Bilagor.
13
Bil. C.»)
Adelns Beslut.
Såssom dee Hög- och Walborne Herrar Sweriges Rijkes
här i Stockholm residerande Rådh hafwa genom then Walborne
Herre, Herr Gustaff Baneer, Frijherre till Gamble Karlby,
Herre till Tuna och Adenäs, Sweriges Rijkes Rådh och Landz-
höfdinge öfwer Upland, låtit sammankalla oss efterskrefne af
Rijkssens Ridderskap och Adell2) uthi Stockholms lahn,
och oss låtit föreställa hwad fahra och osäkerheet detta Hög¬
loft. Kongarijket wårt käre Fädernessland nu wid denne
tijden, ther thet står uthi itt offentligt wapneskiffte och häftigt
krig med dee Påhler, synes iemwäll af the andre dess nabor
och någrannar wela anstöta, eenkannerlig huru Muscowijten haf-
wer med fiendtligt infall begynt att infestera Rijkssens gränt-
zor; och att Holländarne äre gångne med een wäldig skepz-
flotta af örlig genom Öresund in i ÖsterSiön; För hwar skuld
dee gode Herrar3) äre förorsakade wordne att draga ther tij-
dig omsorg före huruledes Rijket må med een wederbörlig wärn
och förswar blifwa försedt, så att dess wederwertige kunna på
all händelsse finna för sigh itt tappert mootstånd, och dess in¬
byggare genom Gudz kraftige tilhielp blifwa wid theras huus
och ägendom så mycket möijeligit är fredade; Anmodandes oss
thet wij uthi desse beswärligheeter wille af wäre medell4)
komma Rijket till een forderlig understödh och assistenze;
Aitså hugne wij oss högeligen öfwer then synnerlige wårdnat,
oförtrutne achtsamheet och osparde mödo som the gode Her¬
rar3) bära om Fädernesslandssens och alles wår wällstånd,
') (Prot. sid. 8.) Protokollisten Taubenfeldts concept. Hvad här
ofvan spärrats, saknas i det af fogdarne underskrifna exemplar, hvar¬
emot innehållet af följande noter der blifvit inryckt.
Mutatis mutandis för Fogdarne:
J) Rijkssens frånwarande Ridderskapz och Adelis fullmächtige
tienare.
3) deras Nåder och Excellentier
*) å wäre Herrars och Hussbönders wägnar
5) theras Nåder och Excellentier
14
1656.
then wij taknembligen erkänna1) och bedia att the gode
Herrar wille then samma än yterinehra fullföllia och icke lå-
that blifwa sigh för swårt och tröttosampt; Förmodandes att
then högste Gudh genom sin mächtige hand och lykosame wäll-
signelsse alt önskeligen och wäll aflöpa jäther. Och ändoch
wij billigt kunde hafwa betänkiande att uthi störste deelen
af ware medbröders2) frånwaru här wid fatta till någre me¬
dell som falla både them och oss beswärlige; Så hafwe wij
lickwäll inthet kunnat undgå till att anwända wäre yterste kraf¬
ter och förmågo ther till att the gode Herrar3) må i sielfwa
wärket spöria wår4) troheet och redebogenheet till att grijpa
oss") an för wår nådigste Öfwerheets och Fädernesslandz con-
servation och wällfärdz skuld, hälst nu uthi Hans Kongl. Maij:ts
Serre afwäsenheet, bärandes till wäre medbroder6) then wisse
tillförsicht att, såssom the icke mindre än wij7) förmodeligh
till lijka måhl intendera, the tå icke låtha sig misshaga hwad
wij således oundwijkeligen hafwa måst resolvera. tJthi sådant
opsåt hafwe wij hwad som oss är förestält wordet wällmeent
och noga öfwerlagt, och befunnit8) att närvarande tijdh ibland
annat kräfwer een ansenlig förökning af Rijkssens Militie till
häst och foot, då wij, sättiandes alle andre wåre9) olägen-
heeter och beswär afsijdes, för thenne gången och ther nöden
oss trycker på fölliande sätt öfwer detta oss således uthlåtha
och förklara:
1) Att emedan wij inthet bätre, fädernesslandet nyttigare
och i thenne hast tilldrägligare medell kunna afsee10) än att
förstärkia wår Rosstienst; Derföre welle wij11) oss här med
till dess fördubling hafwa beqwämat, att wid fordrande opbud
och incumberande wisse fahra prestera, iempte wår sedwanlige
Mutatis mutandis för Fogdarne:
') then wij inthet twifle wåre Herrar och Hussbönder tacknembli-
gen warda erkännandes
2) wåre Herrars och Hussbönders
s) deras Nåder och Excellentier
*) wåre Herrars och Hussbönders
*) sigh
*) Herrar och Hussbönder
7) the hemma warande af Ridderskapet och Adelen
8) efter befunnit är
*) dy sättie wij alle andre wåre Herrars och Hussbönders
,0) kan afsees
”) å wåre Herrars och Hussbönders wägnar
Bilagor.
15
Rosstienst som uthi privilegierne finnes beskrefwen een annan
warachtig karll, efter then montering med wapn (nembl. bryst
och Tygstycke så ock potta), gewähr och häst, som hoos Landz-
rytteriett öfligit och i bruk och af oss uthi sielfwa propositio¬
nen begärat är. I then otwifwelachtige förhopning, att när thet
gäller till optog mehrb:te denne wår Rostienst må niutha land-
rytterietts ordning i underhåld och förplägning görligen och i
alla måtto till godo.
2) Med lijka skyllig affection1) äre wij ock föranlåtne
wordne att samtyckia till Uthskrifningens avancement, så att
then så snart som thet sig göra låther nu oförtöfwat må blifwa
fortsatt, då wij2) welle hafwa then samma undergifwit alle
skatlagde hemman inom wåre Sätesgårdars Rå och Rör, äfwen
så wäll som the andre wåre landgodss, i så måtto att af hwar
tijonde hemman må een duglig karll uthnämpnas; Förbehållan¬
des doch som sedwanligit är frijheeten på the hemman som
wåre eenskylte tienare äre af oss3) förlänthe; Efter som
wij ock låtha alt thet öfrige som denne saken angår bewända(!)
wid thet sätt och afsked som 1652 och 1655 åhrs Rijkzdagz-
besluth wijdare i bokstaffwen innehåller. Inthet twiflandes att
Allmogen af Skatte och Chrone ock taga thetta uthi weder-
börligh consideration.
Wij lefwe uthi den gode tillförsicht, att emedan wij här
wid mehra hafwa ansedt wår4) kärleek och plicht emot wår
nådigste Ofwerheet och Fädernesslandet nu i thenne för ögonen
swäfwande fahra och oundgänglige nödfall, än ware5) wäll-
fångne privilegier, immuniteter och rättigheeter, them wij såle¬
des doch oförkränkt låtha lijtet beroo och hwijla, thet då så¬
dant här efter och i framtijden icke måtte dragas oss6) till
något exempell och consequence, myket mindre b:te wåre pri¬
vilegier till prmiuditz och förfång.
Att wij altså detta som föreskrifwit är hafwa gott fun¬
nit7), resolverat och bewilliat, och welle att thet ock så af
Mutatis mutandis för Fogdarne:
') skylligheet
2) å wåre Herrars och Hussbönders wägnar
*) till eenskylte tienare äre af wåre Herrar och Hussbönder
4) wåre Herrars och Hussbönders
6) therass
6) them
’) och gott funnit är hafwa
16
1656.
ware medbroder som hemma, så wäll som the ther uth-
rijkes stadde äre skall1) obrotzligen efterkommit warda, dy
hafwe wij på ware och the andres2) wägnar thetta med agne
händer underskrifwit och med ware Signeter bekräfftat.
Actum Stockholm den 2 Augusti A:o 1656.
Jöran Flemmingh. Carli Christersson Månsköld. *
Dietrich Kyhle.* Achatius Sölfwerspar. Gustaff Warnstedt.*
Jonas Bure. Jesper Krussbiörn. Dietrich Grönberg. *
Caril Lilliecrona. Andreas Gyllenklou. Erich Rosenhielm.
Johan Bergenfeldt. S. Sim:sson Rosenberg. Israel Lagerfeldt.
Nilss Nilsson Stierneflycht. Johan Wijnblad.
Mårten Persson BlixenChron. Gustaff H. Taubenfeldt.
Jakob Sinklaire. * Daniell Behmer. Bengt Hansson Reenfeldt.
Jochim Schiittehielm. William Barklaj. Erich Rosenholm.
Nilss Johansson Rosenflycht. * Henrich Wulfwenklou. *
Samuell Örn. Nilss Erichsson Rosenfeldt. *
Dee som stå teknade hafwa inthet trycht theras Signeter under
nampnen, men alle the andre.
Underskriften på instrumentet för Fogdarne:
Oloff Jakobson. Larss Larsson. Nilss Jonsson.
Matz Persson. Christianus Hansson Butz.
Mutatis mutandis för Fogdarne:
') welle att tliet skall
r) Herrars och Hussbönders
Bihang.
17
BIHANG.
l.
Adelns i Jönköpings län Beslut på Landtdagen den 30 Juli
1656 ö.
Uppå dee Punchter som Welborne Herre, H:r
Gustaf Posse, Friherre till Ahrnäs, Herre till Helle-
kiss, Herberum och Sickellssiöholm, Landzhöfdinge
öfwer Jönekiöpingz Lhän, hafwer effter dhe Högh-
welborne Herrers Sweriges Riches Rådh sigh öfwer-
skickadhe och tillbetrodde ordre, wid denne tidz till—
ståndh Adelen her i Lhänet föredraget, ähr närwa-
rande Ridderskapetz och Adelens och der iempte
dhee frånwarandes Fougters och tienares wehlmente
swar och betenckiande såsom föllier:
1) Eemädan såsom Ridderskapet och Adelen nogsampt haf¬
we af be:te giorde Proposition intaget den fahra som synes
hängia öfwer alles wåre hufwuder (hwilcket den Högste Gudh
doch nådeligen afweria); Ty lofwe och bewillie dhe samptligen
till den första puncht och proposition, om Rustienstens för-
öckandhe, at willia uthgiöra och hålla Cronone, brede widh den
förra deres ordinarie och wanlige Rusttienst, en warachtigh
Ryttare bewäpnat såsom en Landtryttare ägner och bör, medh
så godh Häst, som der till terfwes; Och på detta wiss för
denne gången deres Rustienst fördubbla.
2) Belangande uthskrifningens förhögande och maturerande,
uthlofwe och bewillie dhe at af hwarie tijo frälsse gårder eller
Hemman, som dhe äga uthom eller inom Rå och Rör belägne,
uthgifwes en wahrachtigh knecht, rechnandes twå Torpare emot
en hell eller half Gårdh, doch dhe hemman större eller mindre
befrijadhe, som widh denne tiden åhre enskylte tienare för de¬
res tienst förundte, och förrandhe(!) godh erkiendhe och afförde
warit hafwa; Så ock dhe oskattlagdhe torph som på råå och
’) Tryckt efter originalet bland Riksdagsacta i Riks-Archivet.
18 1656.
röör liggia, eller ock annorstädes belägne wara kunne, och inga
flere, uthan alle undergå Skrifningen som uthgiöra Skatt; I den
ödmiucke underdånige förmodan at der nöden icke des hårdare
kräfwer dee då för 1657 åhrs uthskrifningh, som på sidsthafne
Richzdagh belefwat ähr, måge förskonte warda; Men om tarf-
wen det oundwickeligen fordradhe, förmode. dhe, der dhen då
skulle effter detta eller förre maner fortsettias, dhee sedan för
Sexhundradhe femptijo och åtta åhrs uthskrifningh måge befrija-
dhe warda.
3) Påminner Ridderskapet och Adelen i underdånigheet,
om flere som Cronones godz och Hemman kunna innehafwa, at
dhe wid nerwarande fara alle som någre beneficier åthniuta,
måtte ock till Richzens wärn medh folck och medel bearbeta,
på dett at wår Defension måtte des starckare wara.
Och såsom detta ähr deres underdånige wellmeningh, så
försäckra dee sigh och förebehålla, at der Gudh een gångh fridh
och säckrare tillståndh förläner, det icke må lända deres wäll-
fångne privilegier till förfångh eller praeiuditz ij någor måtta.
Och hafwe denne bewillningli till deste större krafft medh egne
händer underskrifwit och förseglat i Jönekiöpingh den 30 Julij
Anno 1656.
Påå H. G. N:des Herr RigzDrotzetenss wegnar fnlmecht: Julius Lautzfelt.
Månss Ulffsparre. Hanss Kylle.1) Jahan Ulff. Lindorm Kagg.
Christopher GGrijp. Davidt Dachsbergh. x) Claes Rosenholms.
Caril Drake. Jöran Pattkull. Andres Hårdh.
Arfued Söllffuerhiellm. Jöran Gylldennfalk. Märta Kåse.
Issaack Hierta. Erich Hillebardh. Axell Loodh.
Ericus Stierna.1) Linnardh Ribbing Suenson. Julius Lantzfelt.
Hans nådes Grefwe Axel Lilies tiänare Knut Jönsson.x)
Hanss Excelks Greff Carl Wrangelss rettare Jon Månson ij Brusa.x)
Höögwelb. Her Renhult Liwes tienare Erick Andersson.
Wälbårne Her Hans Kiyles tiänare Erick Swänson.
Walborne H:r Carl Siöbladz tiänare Oluff Nilsson Strang.
!) Saknar sigill.
Bihang.
19
2.
Adelns i Östergötland Beslut på Landtdagen den 2 Augusti
1656').
Uppå den förestelte Proposition, som samptlige
Ständerne här uthi Ostergötlandh till detta samman¬
kallade och nu öfwerståndne Mothe är uppå thee
höghwelborne Herrars Sweriges Rijkes Rådz ordre
aff Her Landzhöfdingen, Edle och welbine Johan
Rosenhane, tilstelt och lefwereret, angående Hans
Kongl. Maij:tz wår allernådigste Konungz och Herres
tienst och wårt k. Fädherneslandz säkerheet och wäl-
ferdh: Ar detta samptlige Ridderskapetz och Ade¬
lens här aff Ostergötlandh nu närwarande, så wäl
som å dee frånwarandes wegnar giorde Fulmechtiges
och eljest sigh å sijne Herrars och Hussbönders weg¬
nar preesenterendes, entlige Resolution och ödmiuk-
ligste förklaringh:
Ehuruväl Ridderskapet och Adelen fast gärna förnimmer
och sigh der öfwer högeligen frögder, att Gudh then aldrahögste
hafwer Hans Kongl. Maij:tt wår allernådigste Konungh och
Herre uthi så monge och store fahrligheeter iblandh wäre häd-
ske och mechtige Fiender, dee Pohler, så fadherligen bewarat,
och widh godh helssa och lijffz sundheet uppehollit, såsom ock
giort Hans Kongl. Maij:tz Armeer sfegher- och lyckesamme:
Såsom ock nådigst befordrat ett närmare Alliance och förtro¬
ligare wänskaap medh Churfurstl. Durchleuchtigeheit aff Bran-
deburgh, och så i den som andre mottor förlänt hans Kongl.
Maij:tt lycko och framgångh uthi alle sijne förehafvande Ac-
tioner; Hwar till den samme godhe och nådige Gudhén sijn
mildrijke welsignelse och krafftige bijståndh än wijdhare nådigst
techtes gifwa och förläna: Så förnimmer man doch der hoos
fast ogärna, huruledes Kongen i Pohland sigh fast sterker och
bemannar, icke allenest för sigh sielff, att göra Hans Kongl.
Maij:tt ett krafftigt mootståndh, uthan jämväl genom den Ca-
tholiske Ligans tilhielp all skadhe och förderf!’ tilfogha, upwig-
landes der hoos wäre angrentzande Naboer till fientlige tanckar
’) Tryckt efter originalet bland Riksdagsacta i Riks-Archivet.
20
1656.
och anslagh, och så wijdha bracht saken genom sijne practiker
och stemplingar, att een deel afl wäre Grannar göra starka
krigz-prseparatorier, een deel stå ock redha in armis, och det
mera är, hafwa begynt wapnen emoot oss röra och fientligit
wijs antasta, som uthförligare att' sielfwe Propositionen är att
förnimma. Ty hafwer Ridderskapet och Adelen höghnödigt be¬
funnit, att tagha Fädherneslandzens interesse och säkerheet uthi
sin tilbörlige acht och observance, och sättia sigh uthi sådant
positur här hemma i Rijket, som på oförmodelige händelser och
fientlige infall, dem Gudh then Högste doch nådeligen affwenda,
kunne göra nogen defension och werkeligit assistence; Och för¬
denskull förmedelst öfwerlefwererede Proposition och insinuerede
Puncter, sigh uppå Kong). Maij:tz nådige behagh till Fädher¬
neslandzens tienst, wälferdh och säkerheet, effter som widh när-
warande tijdz tijlståndh tildrägeligst är befunnet, sigh således,
som fölier, uppå thet ödmiukeligste resolveret och förklarett.
1.
Belangande den förste Puncten, huruledes Kongl. Maij:tt
och Fädherneslandet modh ett gott Rytterij bäst skulle kunna
blifwa ersatt; Så hafwe wij alf Ridderskapet och Adelen her
närwarande, så wäl som å dee frånwarendes wegnar till detta
berammade Möthet ankomne, oss till Kongl. Maij:tz och Fä¬
dherneslandzens tienst resolveret, att wij förmedelst wår plicht
och skyldigheet, så wäl som aff egit wälbewågh skole finnas
willige, att holla wår Rustienst färdigh effter thee adelige privi¬
legiers innehöll, när ther uppå fordras: Såsom ock der hoos
uthi betrachtande [af] Fädherneslandzens tilståndh, samtycht och
bewiliat att bredhe widh wår ordinarie Rustienst, der höghe
nödhen så kunne fordra, holla widh hwar häst een godh och
wäl munteret dragon; doch medh sådhane Conditioner och wil-
kor, att samme dragoner icke föras uthur Landet eller öfwer
Sion, uthan blifwa innom Landzens Gräntzer, och så snart no¬
get upbodh skeer, dee då såsom andre Soldater på Cronones
omkostnadh blifwa uppeholdne och försörgde: Såsom ock att
denne bewilningh icke öfwer åhl- och dagh ifrån underskrefne
dagz dato må extenderas.
2.
Hwadh Fotfolketz förstärckningh widhkommer, så till att
bewaka Gräntzerne, som stärkia Kongl. Maij:tz Armee uthi
Bihang.
21
Fiendelandh, besinnar Ridderskapet och Adelen nogsampt hwadh
beswär och tunga den gemene Almogen och conseqventer Rid¬
derskapet her igenom påbördas; Lickwist till att bewijsa wår
underdånige skyldigheet och troplichtige tienst emot Kongl.
Maij:tt och Fädherneslandet, såsom ock att conservera wår egen
wälferdh och säkerheet, befinner Ridderskapet och Adelen att
den uppå sidstholdne Rijkzdagh bewiliade uthskrifningh för
åhr 1657 må nu på innewarande åhr 1656 anstellas: doch eff¬
ter dee wilkor, som uthi 1655 åhrs Rijkzdagz Besluut expresse
finnas beskrefne. Såsom ock att een nogha Ransakningh öfwer
Löösdrifware och Förswarskarlar, på fall dee kunne finnas, widh
uthskrifningerne anstelles.
3.
Ehuruwäl Ridderskapet och Adelen nogsampt hafwer er¬
farit och ännu dageligen pröfwar hwadh efftertryck, olägenhee-
ter och beswär, dee förrige åhrs beklagelige misswext ännu haf¬
wer lembnat iblandh Rijksens Stendher och undersåtare, en¬
kannerligen uthi denne provincien, Ostergötlandh, hwar igenom
medlen till att hielpa äre myckit kortade och betagne; Lickwäl
till att affwäria och undwijka den fahra wij swäfwa uthi, och
sigh rundt omkringh Rijkzens Creutzer mera än nogsampt an-
wijser, hafwe wij aff Ridderskapet och Adelen taget wårt aff-
seende på Rijksens almenne trångemål, och uthi betrachtande [af]
dee medel, som till Skeepzflottans provianteringh och uthred-
ningh, till Slott och Fästes underhöll och krigzfolketz afflöhningh
[fordras], tildrägeligest befunnet, att ware Landböndher uthi den
åhr 1655 aff Almogen bewiliade Rogh- eller Korn- sampt Rijkz-
dalershielpen, uthgöra een halffpart emoot Crone och Skatte för
detta innewarande åhr 1656. Och på fall nogett redhe wore
lefwereret och noget ännu kunne restera, då skall resten medh
dett fordeligste skee kan, på förordnat ort och stelle innom Lagh-
sagan richtigt blifwa erlagt och inlefwereret; doch på sätt och
wijs som uthi Kongl. Maij:tz nådigst gifne Resolution betalas,
att icke nogen, som lägenheet hafwer Spannemål att uthgifwa,
må twingas samme krigzhielp uthi penningar erleggia och be¬
tala: Men på wijdrigit fall att nogen funnes som Spannemålen
icke kunde betala, då må han effter Cronones werderingh, och
samme Kongl. Resolutions innehöll, gifwa Nije mark sölfwer-
mynt för tunnan effter proportionen, som hwar och een bör och
plichtigh är ätt uthgöra.
22
1656.
Detta är som Ridderskapet och Adelen här närwarande,
sampt dee frånwarandes Fulmechtige, och eljest hijt till detta
angelegne werketz förrettande ankomne, hafwa uppå förestelte
Proposition, sättiandes å sijdha dee olägenheeter, som dem el¬
jest widh desse beswärlige tijder nogsampt tryckia, kunnat re¬
solvera, uthi then underdånige och ödmiuke förhoppningh, att
sådant motte medh Konungzligh gunst och nådher blifwa up-
taget, och Ridderskapet i så motto under Hans Kongl. Maij:tz
Konungzlige gunst och nådhe conserveret; Hwilket wij ock thee
höghwelborne Herrar Swerigis Rijkes Rådh till all wälfordran
ödmiukeligst tiltroo och recommendere: Såsom ock der hoos
ödmiukeligst bedie att thee höghwelborne Herrar techtes thee
här bijfogade och Ridderskapet högt angelegne Beswärs Punc-
ter ’) uptaga, alf sijn höghwijse prudence öfwerläggia och sigh
der öfwer gunsteligen förklara. Datum Linköpingh den 2 Au¬
gusti Ahr 1656.
/
Nils Persån Nath Och Dagh. Gustavus Persson.
ArfFwid Ribbing. Gustaf Ribbing; Swensson.2)
Bängtt Boock. Knut Ulff. Per Andersson Linneroott.
Anders Eriksson Rosenstråle. Jahan Adolph Stuart.
Claess Slatte. Arffue Drake. Axell Räff. Sven Eketrää.
Albrakt Eketrää. Ingewald KrussBiörn. Udde Odla.
Carl Gylldenkreytz. Christian Strömfeldt. Johan de Geer.
Daniel Leijonstierna. Måns Andersson Ekegren.
Georg von Schönfelt.2) Henry Primerose.
Oloff Armskiyld. Elssa Armskiyld. Bänckt Räff.
Johann Björsson. Oluff Jönson Lönn. Peter Jöransson.
Jönss Öffwedson. Magnus Larsson Brungh. Suen Suensson.
Jacob Witt. Linnar Simonson. Oluff Hanson.
Månss Håkansson. Samuell Danielson. Hans Tynason.
Essbiörnn Börgiesson. Tore Torstensson. Johannes Pyttner.
Månss Nilsson. Jon Biörnsson. Måns Oluffsson.
Torsten Biörsson. Anders Erijkson. Peer Jonsson.
Haral Joensson. Rolaf Swensson. Pedher Hansson.
Håkon Nilson. Pär Olson. Gunnar Larsson.
Gumunn Thorstenson. Swen Jonsson. Nils Jönson.
Isac Wulff. Påwel Jacobson. Peder Månssonn. Jöns Larssonn.
Börgie Månsson. Jon Persson.. Jönss Swenson.
*) Saknas. — 2) Saknar sigill, likasom samtlige fullmäktige.
Bihang.
23
3.
Rådets fullmakt och kallelsebref till Landtdagen i Östergötland
år 16561).
Wij underskrefne Sweriges Rijkes här hemma residerande
Rådh gore witterligit, att efftersom icke allenast oss, för wissö,
ifrå Finlandh, Riga och Narfwen berättas, dedh Muschowitern
redo bäfwer brutit in om Rixens gräntzer, och begynt avancera
till Nyen och dedh eröfradt, så ock förbränt: Uthan ock uthur
Ohresundh oss adviseras, dedh General Staterne af dee föree-
nadhe Nederlanden hafwa där en Ohrlogzflotta liggiande, af
widh pass 35 Skepp, och flere wänttas än effter; Till förtiga
dedh be:te Muschowiter hafwer sin uthskickadh i Danmark, så
att man billigt där af befahrer dem, å den orthen, intedh gått
emoth Hans Kongl. Maij:t wår nådigste Konungh och Herre,
sampt wårt käre Fäderneslandh, stämpla och förehafwa: Uthan
fast heller, till äfwentyrs, torde där ifrå något oförmodligt an¬
fall förre oss öfwerwältras, än man sigh föresåge: Alt derföre
hafwe, på Hans Kongl. Maij:tz nådige behagh och gottfinnande,
wij samptligen befunnit rådsampt och nödwändigt på alle hän-
delsser göra den anställning!] och författningh: Att där något
fientligt påkomme, dedh Gudh doch nådligen afwände, Fäder¬
neslandet då icke må stå wärnlöst och till defension oberedt,
uthan i så godt postur, som nährwarande tidz beskaffenheet
kan tillåta och åstadh komma. Wij hafwe fördenskull opptäckt
Landzhöfdingen öfwer Ostergöthlandh, wälborne Her Johan Ro¬
senhane, Frijherre till Ikalaborgh, Herre till Måssebo och Sten-
hambra, wåre tankar öfwer ett och annat, och honom anmo¬
dat, att, på behörige ställen, sammankalla alle Ständerne där
i Lähnet, och medh dem öfwerläggia och afhandla, hwadh till
detta oförmodlige förswars wärkedh wij pröfwe oomgiengeligt
och högnödigt; Försee oss fördenskull till hwar och en af förb:de
Ständer, att dee oförsummeligen, och till den af honom före-
stämbdan dagh och orth, sigh infinne, sättie troo till hans an¬
bringande, och, i dedh öfrige, till Hans Kongl. Maij:tz och Fä-
derneslandzens tiänst, så ock deres egen wälfärdh, som ährlige
’) Tryckt efter originalet bland Riksdagsacta i Riks-Archivet. Lika
lydande skrifvelser utfärdades till de öfriga länen (Rådets Registr.).
24
1656.
Sweriges Inbyggiare och Patrioter, bearbete och sigh förhålle,
iärnwäl medh be:te Landzhöfdinge afftale, sampt där efFter en
behörigh resolution fatte, och effterkomme. Till yttermehre wissö
hafwe wij detta medh Hans Kongl. Maij:tz Secret och ware
nampns underskrifwande bekräftat. Datum Stockholm den 30
Junij Anno 1656.
(L. S.)
Per Brahe Gustaf Horn
Greffwe till Wissingsbårg. Grefwe til Biborg.
Knutt Posse. Erich Gyllenstierna. Herman Flemingh.
Gustavus Bonnde. Arfuidus Forbus.
HÅLLIT OPÅ
UPLANDZ OCH SÖDERMANLANDZ PROVINCIALMÖTHE,
SOM STODH UTHI STOCKHOLM
ANNO 1657.
Den 23 Aprilis klockan otta om morgonen församblade
sigh Rikssens Ridderskap och Adell, som af ofwanb:te Provin-
cier sammankallade wore, uthi itt ther till förordnat Gemach
i thet nya Ridderhuset.
Då kom ther een Cantzelist an uhr HofCantzlijet uthskic-
kat af RijkzRåden, Kongl. Maij:ts till detta möthet fullmäch-
tigade Commissarier H:r Knut Posse och H:r Schäring Rosen¬
hane, som brachte HofmarskalksStafwen H:r Gustaf Rosenhane
tilhanda, hwilken Kongl. Commissarierne dagen tillförende hade
förordnat till R. och A. Förman och att föra för them ordet
uthi b:te mothe.
Detta blef af R. och Adelen eenkannerligen någre äldre
familier uthi prima dassi något apprashenderat. Förthenskuld
när Här Gustaff Rosenhane thet märkte, trädde han fram och
tiltalade them på fölliande sätt: Att han R. och Adelen in-
thet kunde förhålla thet Kongl. Maij:ts Commissarier hade lå¬
tit honom ophalia uthi Cantzlijet, och honom å Kongl. Maij:ts
wägnar opålagdt, thet han uthi detta möthet skulle företräda
Landtmarskalks ställe för R. och A. Och ändoch han inthet
mindre hade kunnat än med ^vederbörlig taksamheet thet op-
taga, hade han lickwäll behörligen sig ther emot ändtskyllat och
gärna wellat ther ifrå undandraga, wäll wettandes att ibland
R. o. A. funnes the som både af condition, Säte och qvaliteter
hade för honom förmonnen, dem han ock gärna then ähran undte;
Men Kongl. Commissarierne hade icke des mindre ther på in¬
sisterat att han måtte sig thetta påtaga. Hemstälte förthen¬
skuld R. och A. om the ther till samtyckia wille, och på thet
fallet wille han them om sin troheet och oprichtigheet wid thetta
förrättande försäkra. Efter itt lijtet samthal swarade H:r
Claes Stiernsköld på 1. Classens wägnar, thet man inthet hade
förmodat att Kongl. Commissarierne skulle emot R. och A. wäl-
härbrachte rättigheet them någon förman weila påträngia; hälst
emedan H:es Maij:t Drottning Christina uthi thet möthet sorn
holtz Anno 1645, äntå thet war itt solent Uthskott aff sampt-
28
1657.
lig Rijkssens R. och Adell (ther här allenast R. och A. af
twenne provincier wore sammankomne), hade lembnat uthi R.
och A. ägit sköön att wallia sig een förman, som ordet för
them föra kunde, och när the ther till hade föreslagit Grefwe
Gabriel, hade Hennes Kongl. Maij:t ock låtit sigh thet heelt
wäll behaga. Sådant war ock fleere gånger skedt och Ridder-
skapssens privilegier eenligit. Man bore ock till Hans'nu re¬
gerande Kongl. Maij:t then underdånigste tillförsicht thet Hans
K. Maijrt theras rättigheet theruthi them icke heller skulle
weila betaga låtlia. Doch såssom Kongl. Commissarierne hade
gott funnit att nämpna Herr Gustaf Rosenhane till thetta äh-
rendet, och the saivo tamen iure med hans persson, som af
Stånd och wilkor wore theras medbroder, wäll kunde wara till
fridz; Så satte the till honom thet förtroende, at han, then
ther med them uthi R. och Adelens conservation och wällstånd
lijka interesse hade, uthi denne occasionen låthe sig alles the¬
ras bästa wara befallat. Allenast måste the thetta ther hoos
påminna, att honom behagade icke dess mindre förblifwa uthi
sitt förre ordentelige rang, säte och ställe, efter som man hade
exempell att sådant i slijka tillfällen tillförende skedt war.
Stafwen belangande, som nedskickat war, funne the inthet nö¬
digt att emottaga. Om någon Staf brukas skulle, då hade R.
och A. sin agen och behöfde inthet ther till HofmarskalksStaf-
wen. Men i thenne sammankompsten wille inthet skicka sigh
att föra Stafwen, emedan heele Rijkssens R. och A. icke war
här tillstädes och man på the andre provincialconventerne in¬
gen staf brukade. Så föllo ock andre considerationer här med
in, them man dock för tijdssens kortheet skulld icke kunde alle
optällia. Dee af 1. Classi förmodade att the andre Classer
wore uthi alt detta med them af een meening. Ther till then
andre och tredie Classis ock iakade. Och i synnerheet påminte
ther hoos Herr Jesper Krussbiörn på 3. Classens wägnar, att
om man genom Stafwens brukande skulle nu mehra solennizera
thetta möttet, än hoos the andre mothén i Rijket skedde, skulle
thetta winna thet anseendet lijka som wille man genom Staf¬
wen, som reprmsenterade R. och A. eenigheets band, påbörda
R. och A. medbroder uthi the andre provincierne thet the skulle
undergå hwad här besluthet wore och altså ther med tillfoga
them någon prseiuditz, ther af ingen ringa irring och missför¬
stånd Ståndet emellan lätteligen skulle kunna förorsakas. Altså
inföll detta betänkiande, om man icke måtte strax låtha eom-
April. 29
municera med Kongl. Commissarierne thenne R. och A. resolu¬
tion: Hwarpå fuller Hrr Gustaf Rosenhane urgerade, men efter
R. och A. hade allaredo fåt twenne bod efter sigh ifra Kongl.
Commissarierne, som begärte man måtte förfoga sig öp på Slottet
till att anhöra Kongl. Maijrts proposition, och tijden förthen-
skuld till denne communication för knap föll, sändes Ridder-
skapets och Adelens Camererare för åth op till att optäckia
Kongl. Commissarierne bem:te resolution; Och war aftaldt att
Herr Gustaf Rosenhane när man komme op på Slottet skulle till
then ända iemwäll taga sitt afträde till Kongl. Commissarierne.
Ther med begaf sig R. och A. uthi process hwar i sitt
rum och ställe, och således Hrr Gustaff Rosenhane medh, efter
matriculen ifra Ridderhuset op till Slottet och in i Förmaket
för Cantzlij RådCam maren, ther the andre tree Ständerne,
nembl. Präster-, borgerskapet och bönderne af mehrbrte twenne
provincier wore församblade. Hrr Gustaf Rosenhane steeg ther
med in i RådCammaren till Kongl. Commissarierne och förtalde
them hwad på Ridderhuset passerat war om hans admission
och Stafwen. Han kom lijthet ther efter uth ifra them igen
och tog sitt ställe främpst för R. och Adelen. Strax ankommo
ock Kongl. Commissarierne uhr RådCammaren, och sedan Herr
Schäring Rosenhane genom itt mundteligit thal hade förklarat
hwad orsaker Kongl. Maijrt hade förmåt till att låtha på wisse
ohrter i Rijket sammankalla Rijkssens Ständer uthi Provincierne
och till hwarthera möthet förordna någre af sine och Rijkssens
Troomän och Rådh, som med them skulle conferera och öfwer-
läggia the ärender, som wid närwarande tijdh till Kongl. Maijrts
tienst och Rijkssens conservation och säkerheet tarfdes och be-
höfdes; Så blef på Kongl. Commissariernes befallning af Actu-
ario i Cantzlijet Arfwed Gustafsson först opläsit then General-
Fullmacht som Kongl. Maijrt hade tillsändt R. Rådh till thetta
ärendet. Ther näst oplästes een specialare fullmacht som nampn-
gaf them af R. Rådh, som Kongl. Maijrt till hwarthera möthet
särskildt hade förordnat. Och omsijder blef Kongl. Maijrts pro¬
position föreläsin. När thet war ändat framsteeg Herr Gustaf
Rosenhane och å R. och A. wägnar tesmoignerade thet R. och
A. af ITp- och Södermanland till hörsamt föllie af Kongl. Maijrts
nådige willie och påbudh hade sig uthi detta möthet instält,
och nu anhördt then proposition som Kongl. Maijrt nådigst
hade låtit framställa. Dee gladdes ther öfwer högeligen att
the fornminne ther af förnämbligest Kongl. Maijrts hälssa och
30 1657.
wällståndh, then the önskade måtte blifwa långwarig, och att
Hans Kongl. Maij:t med wäll uthrättade saker måtte snart
lykligen heemkomma till Fädernesslandet igen. R. och A. tac¬
kade K. Maij:t underdånigst, som så uthförligen hade låtit them
communicera sakernes förlop uthi Pohlen och huru så wäll ther
som hoos andre Rijkssens grannar och Nåbor tillstod. The
wille Kongl. Maij:ts uthi propositionen giorde anmodan weder-
börligen öfwerläggia och efter theras yterste förmåge sine con¬
silia och wärklige understödh till Kongl. Maij:ts och Fäderness-
landssens tienst och tarfwer af skyllig devotion gärna contri-
buera. För Prästerskapet förde Erkiebispen af Upsahla H:r
Joli. Lenaeus ordet; Sade Presterskapet hade af inkomne avi-
ser och trowärdige mäns berättelsser förnummit att krigzlågan
swäfwade rundt om kring Fädernesslandet, hwilket synden al¬
lena wore orsaken till, och man förthenskuld måste afbedia
then högste Gudh, att han af sin barmhertigheet wille synda-
straifet och then för ögonen swäfwande fahra ifra Fäderness¬
landet afwända. Dee hade ock af Kongl. Maij:ts proposition
förståt och intaget huru sakerne i Påhlen och hoos andre Rijks¬
sens grannar och Nåbor förewette, såssom ock hwad hielp och
bijstånd Kongl. Maij:t af Rijkssens Ständer till krigets uthfö-
rande och Rijkssens förswar och säkerheet desidererade; Wille
thet betrachta och see hwad theruthi efter möijeligheeten stodo
att göra, äntå fattigdomen hoos them wore stoor. Borgmä¬
staren Petter Prytts förde på Borgerskapets wägnar itt gan¬
ska wijdlyftigt tahl, som mästeparten bestod i complimenter
och opreepande af een deel [af] thet som Kongl, propositionen
innehölt, then han med Borgerskapet wille taga uthi betänkiande
och efter tijdssens lägenheet uthi största underdånigheet sig
ther på förklara. Sidst trädde Böndernes tahlman fram; Sade
sig med sine medbroder af bondeståndet wara ankomne till att
höra Kongl. Maij:ts willia och befallning; Önskade Kongl. Maij:t
måtte wäll och att Gudh wille hielpa Hans Kongl. Maij:t snart
heem till fädernesslandet igen. Dee wille betänkia sig på thet
som Kongl. Maij:t nu hade låtit begära, och efter theras fat¬
tige lägenheet gärna hielpa till att fullgöra Kongl. Maij:ts willia
så myket möijeligit är. Ther på blef hwarthera af Ständerne
itt vidimerat exemplar af Kongl. Maij:ts proposition meddelt,
och till R. och A. itt sådant sorn finnes här hoos under Bil. A.*)
') Saknas vid prot. men meddelas här, efter originalet i Riks-
Archivet.
April.
31
Och altså skildes the åth och begofwe sig uthi förre process
åter nid ifra Slottet igen, och Herr Gustaf Rosenhane främpst
för R. och A.
Samma dag lät Herr Gustaf Rosenhane på Kongl. Com-
missariernes gottfinnande opteckna them af Ridderskapet och
Adelen, som oansedt the icke ägde någre godss uthi Up- och
Södermanland, doch lickwäll hade theras rum och vota på Rid-
derhuset, och holle sig här i Staden så innan sorn uthom Col-
legierne oppe, och them beskicka med begäran, thet the ock
wille träda tillsamman med sine medbroder uthi thetta möthet,
och emedan the icke personligen kunde sig inställa uthi the
provincier, ther theras godz wore belägne, att the tå här in
loco wille med sine medbroder alf desse twenne provincier uthi
råd och dåd cooperera till Kongl. Maij:ts nådigste intentions
och willies erhållande, och thet måhl som the andre till krigets
uthförande och Fädernesslandssens säkerheet syftade efter.
Den 24 dito wore åther R. och A. förmiddagen wid kloc¬
kan Otta på Ridderhuset tillsamman.
Ther blef them tå först af H:r Gustaf Rosenhane, som
främpste stället intog, föredragit, thet han dagen tillförende
hade efter giordt afthal begifwit sigh till Kongl. Commissarierne
och them med wederbörlige skääl representerat hwad betän¬
kiande R. och A. hade ther emot, att icke then af Commissari¬
erne nedskickade Stafwen denne gången uthi itt sådant extra¬
ordinarie mothe, ther allenast R. och A. af twenne provincier
wore tillstädes, måtte brukas. Och ändoch Kongl. Commissa¬
rierne hade i förstone icke aldeles wäll förmärkt att R. och A.
icke wille låtha sig nöija med theras om Stafwens brukande
giorde förordning, så hade the lickwäll omsijder låtit thet wid
R. och A. ther öfwer moverade betänkiande bewända(!). Men
illa hade Kongl. Commissarierne optagit, att the hade måst
skicka så månge budh efter R. och Adelen för än the till pro¬
positionens anhörande wille opkomma, och att man öfwer een
tijma hade måst wänta efter them.
Sedan proponerade H:r Gustaf Rosenhane, thet Kongl.
Commissarierne hade tilbetrodt och förordnat Assessoren Mag¬
nus Schiller att han på thetta möthet måtte opwarta R. och
A. uthi Secretarij ämbete; hans swåger Secreteraren Kämpen-
sköld hade ock skrifwit honom till och begärat han wille uthi
denne occasionen hans ställe företräda; han war ock tillförende
32
1657.
R. och A. med eed förplichtat och hade på föregångne Rijkz-
dagar iempte Secret. arbetat på protocollen och annat som
hade warit af nöden.
Ther på blef af R. och A. begärat, thet Magnus Schiller
måtte taga afträde, the wille först talas wid sin emellan ther
om. Magnus Schiller swarade och opreepade nästan thet som
Herr Rosenhanen om honom framställe, säijandes ther hoos
thet han inthet hade wellat undandraga sigh att gå R. och A.
med sin tienst tilhanda, men stälte lickwäll i theras skiön
hwad the theruthi gott funne, och ther med trädde han af
Sahlen.
Enär tå R. och A. af 1. Classi hade lijtet talats wid, in-
wände Herr Claes Stiernskiöld på theras wägnar thet man in¬
thet kunde tillåtha sådane ingrep uthi R. och A. privilegier
och rättigheeter, som på itt och annat sätt tenterades; dy först
hade man wellat betaga R. och A. theras frijheet till att wällia
och föreslå een förman för sigh, och sedan wille man ther of-
wan på förbinda them till att taga emot een Secreterare, som
the inthet hade hugh till. Schillers persson hade the fuller
inthet att säija emot, han hade them för thetta ährligen och
wäll tient, men the hade een gång dimitterat honom uhr tien-
sten, och honom så hederligen löhnt, att han inthet hade någon
orsak att prsetendera ther på. Wore altså hans them tillför—
ende giorde eedh ther med oplöst. Kämpenskiöldz skrifwelsse war
R. och A. gottfinnande underkastat, på thet slaget af honom
ock stalt, doch hade man lickwäll theruthi gått R. och A. för-
bij. R. och A. wille sökia een af sine agne wilkohr in om
Ridderhuset, then the wid thetta tillfället kunde bruka. Frå¬
gade så om the andre classerne wore med them theruthi eense,
och hwem 3. Classis af sine medbroder wille ther till föreslå.
2. och 3. Classis swarade sig wara af samma meening som
prima. Och blef altså Secret. Gustaif Taubenfeldt af 3. Classi
ther till nämbder, emedan han, sade Lagerfeldt på theras wäg¬
nar, hade på nästförledne mothe, som holtz här i Stockholm
åhr 1656, allaredo giordt R. och A. till willies och på theras
anmodan hållit protocoll och förfärdigat sluthet, hwilket war
alt så wäll och pertinent fattat, att man hade orsak till att
tacka och beröma honom therföre. Ther på talte H:r Claes
Stiernskiöld uthi R. och A. nampn Gustaf Taubenfeldt till,
begärte han wille ock thenne gången obligera R. och A. och
taga sig then mödan opå, till att gå them såssom Secreterare
tilhanda, lofwandes att the thet skulle emot honom igen med
alt gott erkänna. Gustaf Taubenfeldt swarade med äntskyllan,
tackade R. och A. som i så måtto hade wellat wända sin ögon
på honom och honom thet anförtroo; tesmoignerade sig icke
allenast weila uthi thetta uthan ock inehra annat som honom
möijeligit wore gärna tiena R. och A. och göra hwad them wore
behageligit; men han wille inthet pixeiudicera Magnus Schiller,
som allaredo hade anträdt thet wärket och ifrå begynnelssen af
detta möthet haft omak ther före, och icke häller företasta(l)
någon annan af Ridderhuset som wore capablare ther till än
han. Bad att man wille förskona honom, ther med han wille
på all annor görlig sätt inthet förwägra sigh till att betee och
wijsa sin willige tienst emot R. och A. H:r Claes Stiernskiöld
regererade: Man togo thetta op såssom hans höflige excuse,
försågo sig lickwäll tili honom att han inthet förwägrade sigh
till att bewijsa R. och A. then tiensten.
Efter tå alle af närwarande R. och A. nästan hwar för
sig urgerade ther på att han inthet wille undandraga sig the¬
ras begäran, så steeg han uhr sitt Säte fram till bordet, och
begärte lickwäll aff H:r Gustaf Rosenhane han wille icke desto
mindre förnimma Rijkssens Rådz och Kongl. Commissariernes
mening ther om, betygandes att han gärna wille sig beqwäma
till thet som the tillijka medh R. och A. om honom behagade
i detta att disponera.
Ther efter blef på Hrr Gustaf Rosenhanes begäran genom
Secret. Taubenfeldt opläsit sluthet af Kongl. Maijrts proposi¬
tion beträffande förnämligast Ständernes råd och betänkiande
som Kongl. Maijrt fordrar öfwer Pålens och Muskowitens före-
hafwande i krigh och tractater, sä ock fournerandet af medell
och folk.
Hrr Rosenhanen föreslog discursewijs om man icke måtte
först taga then 1. puncten före till att öfwerläggia.
Hrr Stiernsköld holt thet wäll nödigt, men emedan han
förmodade att Kongl. Commissarierne hade ordre af Kongl.
Maijrt till att ytermehra förklara Hans Maijrts willia och me¬
ning huru och på hwad sätt med anskaffandet af medell och
folk skulle förfäras, så tyckte honom bäst wara att än för¬
nimma Kongl. Commissarierne ther om.
Hrr Schwante Baneer Schwantesson: R. och A. måste
lickwäll allraförst sin emellan om mod o i thesse twenne äh-
renden afthala.
34
1657.
H:r Rosenhane: Sidste Rijkzdagsbesluth uthwijsar huru
thet tå procederades med hielper och Uthskrifningen, man wille
taga thet före och see till om man icke kunde föllia thet sät¬
tet efter.
H:r Stiernskiöld: Efter man refererar sigh på b:te Rijkz¬
dagsbesluth, så måste han thetta ex incidenti påminna att Chro-
nones Fogdar opbära ännu för innewarande åhr Rikzdalershiel-
pen af allmogen, och then war allenast i tu åhr, nembl. 1655
och 1656, bewilliat, så opbore the ock både Chronones och
Frälssets andeel af samina hielp uthaf Adelens Skattebönder.
Herr Schwante Baneer: Till thetta sidsta hafwa the till¬
stånd genom Rijkzdagzbesluthet, så länge the bewilliade åhren
wahra, ty thet står i Skatteböndernes wilha att gifwa alt åth
Chronan, eller halfparten åth Hussbonden.
H:r Erich Leijonhufwud: Thet är wäll så, men ther står
i Rijkzdagzbesluthet, att the inthet skole niutha frälsset till
godo i Uthskrifningar och elliest, om the icke erläggia half¬
parten af Krigzhielpen till Hussbonden; Nu sköta Båtzmäns-
bönderne inthet om uthskrifningen, ty the hafwa föga beswär
ther af, och lickwäll warder ther med Frälssemannens rättig—
heet förkortat.
H:r Schwante Baneer: Man will nu tala något om Uth¬
skrifningen; Then måste fuller bewillias, doch fan han inthet
oredeligit att man förnumme af Kongl. Commissarierne huru
then skall kunna gå an.
H:r Rosenhanen: Man måste höra hwad 3. Classis som
manstarkast är säger ther om.
II:r Schwante Baneer: Man måste ock höra hwad 2. Clas¬
sis meening är, ty fast än i then dassi inthet är mehr än een
eller twå tillstädes, så hafwa the lickwäll så kraftigt votum
som eenthera af the andre Classerne. Men om iag må för min
persson något uthlåta mig om modo, så tycker mig att thet
sättet som med Knechtehållet observeras i Norlanden skulle
icke lijtet tiena till een god styrkio af Chronones Militie, eme¬
dan Chronan altså behölie sitt wisse Knechtethal, och när een
eller annan afginge, wore bonden som them lägdt hade oblige-
rat att strax skaffa andre i stället igen, Invilket icke heller
kommer honom så swårt opå, som när han hwart åhr måste
wara skrifningen underkastat.
H:r Rosenhane: Måste thet ock bekänna att thet will
falla Almogen swårt nog om utskrifning nu åter skulle gå
April.
35
them öfwer, thet wore allaredo månge hemman i Landzohrter-
ne, som han hade hördt, blefne öde för then stoora Uthskrif¬
ningen skuld som allmogen sidst måste uthstå; Han hade ock
förståt att the heller nu wille gifwa penningar för utskrifning,
men han holt så före thet ginge them inthet an. Man worde
näpligen thenne gången undslippandes uthskrifningen; Förmeente
ock at alle af R. och A. som här wore församblade, wore eense
ther om att uthskrifningen skall skee. Doch wille han förnimma
af them om man skall afwänta Kongl. Commissariernes betän-
kiande och meening om modo, och om man achtade salvera
Sätesgårdarnes Råå och rör, eller hwad andre conditioner ther
wid wore att observera. Begärte förthenskuld att Classerne
wille eröpna(!) theras vota ther om.
H:r Stiernsköld swarade på 1. Classis wägnar, att man ful¬
ler inthet kunde undandraga sig uthskrifningen, men om modo
kunde the inthet uthlåtha sigh för än the hade erfarit Kongl.
Commissariernes sentiment theruthinnan.
H:r Knutt Lillie cöntesterade uthi 2. Classis nampn thet
han holle gott och gildt hwad the in prima dassi theruthi hade
resolverat.
För 3. Classi betygade Secreteraren Daniel Behmer att
ingen som ther tillstädes war kunde improbera Kongl. Maij:ts
intention i thenne saken, uthan samtyckte fuller till Uthskrif¬
ningen; men efter the andre Ständerne theruthi interessera och
eenkannerlig bönderne, måste man billigt communicera med
them, för än man thenne resolutionen optäkte. The hade i
förledne åhr uthståt tree starke uthskrifningar, och war betin¬
gat att then sidste som skedde skulle blifwa räknat för inne¬
warande åhr 1657. Skulle R. och A. någet göra uthan com-
munication med them, så worde the thet illa optagandes, efter
thet går mäst öfwer bonden uth. Man måste altså wara med
honom här i eense.
Honom föll YicePrsesidenten Israel Lagerfäldt med alle
andre af 3. classi häruthinnan bij. Och kunde icke häller the
andre Classerne thet improbera.
H:r Stiernsköld itererade 1. Classis förre votum, att ef¬
ter fahran och högnödigheeten är så stoor som Kongl. Maij:t
genom propositionen remonstrerar, så kunde man inthet undgå
att gripa sig an och på alla görlige och erdräglige sätt gripa
Kongl. Maij:t under armarne med folk och medell, och thet
förre kunde icke annorledes skee än genom utskrifning; men
36
1657.
man måste afwänta Kongl. Commissariernes Intention ther om,
huru thet eene och andre fogligast skal! skee, och commuuicera
sakerne med the andre Ständerne, som 3. classis intenderar.
H:r Rosenhane: Om man skall skrijda till communication
med the andre Ständerne och bönderne, huru skall tå thet skee.
H:r Stiernskiöld: Bonden är inthet så bråder, i dag hinna
the näplig mehr än att the åter låtha lässa för sig propositio¬
nen; Sedan the hafwa öfwerlagt saken, komma the fuller, som
tillförende, plägar skee, och sölvia sielfwe communication hoos
Ridderskapet.
Lagerfeldt: I medier tijdh kan man lickwäll anhålla om
Kongl. Commissariernes betänkiande uthi sakerne.
H:r Rosenhane: Så måste man tå låtha Kongl. Commis-
sarierne wetta ther om och ther hoos säija them att man alla¬
redo hafwer resolverat till utskrifningen. Man märker elliest
att somblige falla på then meeningen thet Landzhöfdingen måtte
sondera böndernes tankar om uthskrifningen och disponera them
ther till.
Behmer: Här wid måste considereras om bätre anstår
att Kongl. Commissarierne öfwertala bönderne till uthskrifnin¬
gen, än R. och A. eller Landzhöfdingen skulle thet göra. Thet
wore bäst man först talte med Kongl. Commissarierne.
H:r Rosenhane: Thet kan inthet annars skee än genom
beskickning; Man wille förthenskuld deputera någre ther till.
Altså nämbdes jempte Herr Rosenhanen af 1. Classi Herr
Jöran Fleming, 2. Herr [Knut] Lillia' och 3. VicePrsesidenten
Lagerfeldt.
H:r Rosenhane: När man kommer till att conferera med
Kongl. Commissarierne, då kan man tillijka begära communica¬
tion af bijlagorne, som propositionen refererar sig opå.
Behmer: Thet är itt skääl, som glömbdes rätt nu tala
om. Bönderne lära kan skee säija the kunna inthet resolvera
för än the hörde hwadh Ständerne i the andre provincierne
wille göra, ty the wore här allenast af Upland och Söderman-
landh, och förmåtte inthet för sine personer att slutha någet
som them och the andre wore till last,
H:r Rosenhane inwände: I förledne åhl- när Ständerne
äfwen så wäll uthi provincierne wore separerade, hade thet in¬
thet hindrat resolutionen, ty uthi Sudermanland hade the sluttit
att consentera till thet som Ständerne i the andre' provincierne
giorde.
April. 37
H:r Jöran Fleming: Hwad man här tå slöth, thet hafwa
the andre Ständerne måst undergå, och wore ther öfwer inthet
wäll till fridz med oss. Dett bör man förthenskuld taga i con-
sideration, man kan här inthet uthrätta uthan communication
med Ständerne i the andre provincialmöthen.
H:r Rosenhane: Thet skulle länge dröija och förhala tij-
den, huru kan thet skee.
H:r Stiernsköld: Han hade märkt af någre Rijkssens Rådh,
att the inthet wore emot then communication Ständerne emel¬
lan, och therföre mehrendels uthskrifwit conventerne på een
tijdh. Secreteraren kunde göra extract af protocollet, och sända
med posten till the andre ohrter, the göra oss wäll thet sam¬
ma igen.
H:r Rosenhane: Om man skall communicera med bönderne
om uthskrifningen, så måste man ock communicera med the
andre Ständerne om medlen.
Lagerfeldt: Thet är gott, men the komma fuller sielf-
krafde hijt till oss, när the hafwa fåt lijtet betänkia sigh.
The pläga så göra förr.
H:r Rosenhane: Låter oss tå gå till Kongl. Commissari¬
erne för middagen; Efter middagen wille R, och A. åter kom¬
ma tillstädes att anhöra Kongl. Commissariernes swar. Men
wij welle först wist afthala hwad wij hoos them skola propo¬
nera och thet låtha ordenteligen opteckna, såssom är
1. Att begära the wille närmare uthlåtha sigh emot R.
och A. om medlen.
2. Lijka så ock om Uthskrifningen.
3. At anhålla om communication af bijlagorne som pro¬
positionen refererar sig opå,
4. Att optäckia them hwad förändring man hafwer funnit
gott att göra uthi theras förordning om Secreteraren och af
hwad skääl thet är skedt, och
5. Att förfråga sig hoos them om notification till the af
Adell på landet, som inge vocationsbref till thenne conventen
hafwa bekommit, efter man förnimmer att een part ändtskylla
sig ther med och absentera sig här ifrå,
H:r Schwante Baneer sade sig hafwa låtit afgå een stoor
hoop notificationsbref till Adelen, wore the inthet framkomne,
så wore Postmästarne i Städerne skulden ther till, som inthet
hade skickat them ifrå sig uth på landet. Thet kunde lickwäll
ingen med fog uhrsächta sig, att han icke wiste af möthet, dy
38
1657.
fast än inthet hans bref ther om wore komne een eller annan
till handa, sa war thet lickwäll allom i landet kunnigt genom
Kongl. Maij:ts Rijkzdags placater som wore uthgångne. Här
wore någre i Staden, som nogsampt wijste att man här på
Ridderhuset sig dageligen församblade, men ginge förthenskuld
äntå inthet hijt.
H:r Lagerfeldt: Man kunde wäll få råd med them efter
then anledning som Ridderhussordningen ther till gifwer.
H:r Rosenhane: Hura tå, att läggia bother på them.
H:r Stiernsköld: Thet skickar sig inthet, thet kommer
äntå allrig till execution.
H:r Schwante Baneer: Inthet begärar iag till att göra
execution ther på, och then skulle komma wäll an, som wille
taga sådant opå sigh.
Ther med skildes R. och Adelen åth den gången.
Efter middagen förb:te dato infunne sig åter R. och A.
på Ridderhuset klockan wid 2. Och ther brachte theras depu¬
terade före fölliande swar ifrå Kongl. Commissarierne.
H:r Rosenhane sade sig med sine medskickade hafwa efter¬
kommit ährendet, som R. och A. för middagen them hade com-
mitterat. Till the förste twenne punchter, nembl. att R. och A.
begärte wetta Kongl. Commissariernes intention om sättet utlii
utskrifningen, och hwad slags coutribution eller penninge me¬
dell man skulle gripa till, hade Kongl. Commissarierne sigh
förklarat, att the ämnade dagen ther efter widh klockan otta
låtha itt Uthskott af alle Ständerne till sig på Slottet opkom-
ma, till att conferera med them om desse ärender; Och tå
kunde tillijka R. och A. få communication af the begärte bij-
lagorne till propositionen; Begärandes att R, och A. wille till
then ända någre af sine medell deputera, som wid thet samma
kunde gifwa them först till känna hwad förslag R. och A. i
tute twenne saker sielfwe hade. Men efter ther wid något före-
fölle, som inthet tiente the andre Ständerne att wetta, så wille
Kongl. Commissarierne, sedan the hade tagit theras afträde,
tala ther om med R. och A. uthskott eenskylt. Han tyckte
altså gott wara att hwar classis för sig skulle uthnämpua till
denne conferencen någre deere, så att Uthskottet tillsamman
kunde wara till itt anseenligit tahl. Blefwe altså efterskrefne
personer ther till nampngifne, nembl:
April.
39
Afl' 1. Classi, H:r Gustaf Rosenhane, Herr Gustaf Sparre,
Herr Jöran Fleming, Herr Schwante Baneer, H:r Claes Stiern¬
sköld och Herr Erich Leijonhufwudh.
Aff 2. Classi, H:r Bengt Posse.
Aff 3. Classi, Måneskiöld, Sack, Tott, Krussbiörn, Burmus,
Lagerfeldt, Taubenfeldt, Behmer, Reenfeldt, Barclaj, LagerChron.
I alss 18 perssoner.
Dät öfrige ährendet om Secreterarens förändring och or-
sakerne ther till hade Kongl. Commissarierne, sade Herr Ro¬
senhane, fuller låtit sigh behaga, men the hade förmodat att
man lickwäll först hade communicerat med them ther om och
låtit them wetta hwad man therutlii wille göra, hoppas att R.
och A. bruka moot them här efter itt bätre förtroende.
Hwad elliest aniangar om ytermehra notification till Ade¬
len tyckte the wara onödigt; Twifla inthet att Landzhöfdingarne
iu hafwa notificerat och att alla wetta af thetta möthet; Ön¬
skade att the som wore här i Staden måtte ock ställa sig een-
hälligare till att komma samman, men wille the icke sielfwe
taga theras rättigheet och suffragia i detta och sådane conven-
ter i acht, tå kunna the ingen annan än theras ägen trögheet
och försumelsse thet imputera. Hwad handlat och sluttet blefwe
af them som wid möthet sig infunne, skulle the andre fuller
gå under och theras abseutie them inthet lända till någon excuse.
Sidst proponerade Herr Rosenhanen om man icke skulle
besoignera och öfwerläggia något uthi modo af uthskrifningen
och medlen, på thet man måtte förewetta sigh hwad man tlier-
uthi wille föreslå, när man komme med Kongl. Commissarierne
tillsamman. Hwilka, när Deputati hade per discours wellat
sondera them om uthskrifningen skulle skee efter gårde eller
manthalet, så myket man kunde märkia, låthe theras mening
falla på manthalet. Af detta tillfället frågade H:r Rosenhanen
efter thet sluth som giordes här på landtdagen i förledne åhr
1656. Och efter Lagerfeldt äfwen hade thet wid handen, äskade
H:r Rosenhanen att Taubenfeldt måtte thet med sampt proto-
collet som på then tijden holtz opläsa (thet ock skedde), på
thet man måtte förnimma huru tå om uthskrifningen egenteli-
gen är aftalt wordet.
O Q
H:r Stiernsköld fan bäst att thenne besoignen matte op-
skiutas till andre dagen, tå fleere af R. och A. komo ihoop.
Wid afträdet påminte Herr Gustaf Rosenhane om man
icke måtte begära wacht för Ridderhuss dören.
40
1657.
Behmer med andre deere förmeente thet inthet hafwa på
sigh, och skulle oumbragera wåre medbroder på the andre mo¬
thén, örn the förnumme att wij wille tillägna oss större äre
än the.
Icke desto mindre blef lickwäll sedan een karll med een
Hillebard till wacht förordnat.
Ilen 25 Dito kommo åter igen R. och A. på Ridderhuset
tilhopa. Då oprepade H:r Rosenhanen sin förre proposition,
att man måtte talas wid om thet förslag som man strax ther
etter hade hoos Kongl. Commissarierne att anbringa öfwer sät¬
tet af Uthskritningen och medlen, efter Kongl. Commissarierne
wille först wetta af R. och A. theras meening ther om. Be¬
gärte altså att Taubenteldt wille opläsa then 2. punchten af
1655 åhrs Rijkzdagz besluth, att man kunde pröfwa om man
nu wille sig någorledes ther med conformera.
II:r Stiernsköld med the andre af 1. Classi tyckte man
borde låtha Kongl. Commissarierne wetta thet man uthi Uth-
skrifningen wille bewillia halfparten af Frälsset emot Skatte
och Chrone, och måtte man hemställa Kongl. Commissarierne
att accordera med desse om Rothethalet thet bästa the kunde.
Så måtte man ock stå ther på att Sätesgårdarne och dess rå
och rör måtte blifwa salverade för Uthskritningen. Hwad Ros-
tiensten anginge kunde man säija Kongl. Commissarierne att
man hade then fördublat tillredz efter thet besluth och afsked,
som på sidste Landtdagarne här i Rijket blef giordt. Elliest
påminte han om communication med R. och A. på the andre
mothén, och när någre wore på then meeningen att man måtte
afwänta först om the weila göra oss then ähran här och genom
någon skrifwelsse erbiuda sig till communicationen; Så inwände
Herr Stiernsköld att man theruthi inthet behöfde bruka någon
competence med the andre, emedan the wore af lijka wilkohr
med oss.
H:r Rosenhanen: På hwad sätt. skall thet beqwämbligast
skee? H:r Stiernsköld: Genom skrifwelsse. H:r Rosenhane:
Till hwilka mothén skall man tå skrifwa? Lagerfeldt: Till
Jönköping, Schara och Arboga, och efter posten går i dag åth
Jönköping, så kunde man skrifwa tijt först. Emedan tå ock
deere folie på then meeningen, sade Herr Rosenhanen att thet
kunde skee efter middagen klockan 4. Då wille the sorn wore
förordnade uthi uthskott till Kongl. Commissarierne komma på
April. 41
Ridderhuset och depechera samma skrifwelsse; biet altså Secre-
teraren Taubenfeldt pålagdt att i medier tijdh göra ther öfwer
itt proiect.
I thet samme finge R. och A. bod ifra Kongl. Commissa¬
rierne, som hade låtit begära thet theras Uthskott wille kom¬
ma op på Slottet, emedan the andre Ständernes uthskott alla¬
redo war ther församblat, och ther med afbröts thenne discursen.
Förb:te 18 Deputerade begofwe sig altså op på Slottet,
ther the uthi förrige rum och maak funne the andre Ständer¬
nes Uthskott för sigh. Och strax ther på ankommo Kongl.
Commissarierne till them uhr RådCammaren.
H:r Schäring Rosenhane refererade sigh till begynnelse
af sitt thal in på Kongl. Maij:ts Ständerne tillförende töre-
lässne och meddelte proposition om sakernes förlop och Hans
Maij:ts intention, twiflade inthet att Ständerne hade allaredo
tagit thet i behörligh consideration och worde thet än wijdare
öfwerläggiandes. Emedan Hans Maij:t elliest hade funnit råd-
ligit att man måtte träda närmare med Ständerne tillsamman
och optäckia them hwad fahrlige machinationer och stämplin-
gar, som så wäll förr sorn sedan Hans Kongl. Maij:t reeste här
ifrå af åthskillige wederwertige emot Kongl. Maij:t, dess Stat
och Konungarike med dess incorporerade provincier äre föröf-
wade och bedrifne; Så war beqwämbligast funnit, att thet ige¬
nom itt Uthskott aff Ständerne skulle skee. Men såssom så-
dane Secreta inthet tiena att komma uth ibland folket och sär¬
deles the främmande, hade Kongl. Maij:t derföre befalt påminna
att thet måtte blifwa hållet i wederbörlig Secretesse. Man
twiflade therföre inthet att närwarande uthskott worde thet i
acht tagandes och the andre sine medbroder förmanandes att
the icke af owettenheet sådant måtte uthsprijda. Efter then
anledning som Kongl. Maij:ts Commissarierne öfwerskickade in-
struction gifwer, hade man altså förnembligast detta att berätta
om Rijkssens grannars och någrannars tillstånd, och huru man
är kringwärfd af åthskillige slags mäclitige folk och nationer,
såssom Romerske Rijket, Danmark, Påhlen, Muskou och dee
Föreenade Nederlanden, hwilka alle bära stoor ialousie öfwer
detta Rijkets wällstånd, och förthenskuld hafwa förbundet sigh
thet till att turbera, Uthi Tyskland bäfwer then mächtigste af
wåre illwilliande grannar, Huss Österrijke, genom krig, arfi och
annan rättigheet bemächtigat sig stoore landh och therigenom
42
1657.
acquirerat så stoort wälde, att thet så i Romerske Rijket sorn
ther uthom är blefwet formidabelt. Keysser Caril den Fempte
fick först een deel af Spanien och Nederlanden under sigh och
lade thet förnämbste fundament ther till att göra Tyskland
underdånigt och inkrächta sig een absolut dominat ther öfwer.
Sedan hafwer Huss Osterrijke och hans Successorer, the andre
Römiske Keyssare, trängdt sig med gewalt in i Behmen och
Ungern, och fäst sig ther ärfteligen, oachtadt Ständernes oppo¬
sition. Hafwer ock ambierat att först genom election och så i
längden ärfteligen kunna komma åth Påhlen, och altså grada¬
tim till nästliggiande provincier. Omsijder hafwer thet genom
tyskarnes oenigheet haft then lyckan att förmedelst Påfwens
och den Catholiske ligans under praetext af religionen ther till
giorde bijstånd uthbreda sig öfwer heela Tyskland in till åhr
1629 och 1630, då Konung Gustaf Adolph den Andre och Store,
glorwördigst i åminnelsse, wår fordom allernådigste Konung
(efter thetta Rijket för then angräntzande fahra inthet kunde
wara exempt, hälst emedan Keyssaren lätt sin General med een
anseenlig macht gå in i Lijfland, till att ther incommodera
Rijkssens undersåtare, och war till wärka att wid tyske sij-
dan af Ostersiön oprätta een wäldig skeepzflotta och ther med
trängia sig öfwer in på desse Nordiske Oijar, förtegat hwad
andre olijdelige torter och affronter detta Rijket af honom wid
then tijden tillfogat blef) hafwer genom Gudz kraftige bijstånd
transporteradt sin krigzmacht in på tyske botn och med lyka
och seger studssadt och brut.tit dess mächtige consilier och des-
seiner, försäkratt Fädernesslandet, oprättat de supprimerade
tyskar och then förtryckte Evangeliske religionen, hwilket ock
sidermehra af Hennes Maijrt Drottning Christina, wår för detta
allernådigste Drottning, med itt hoeroiskt och tapert conduicte
är fullfölgdt och ändteligen genom een reputerlig och tilldräglig
fred styrkt och conserverat. Desse bägge Kongl. Maij:ts Maijits
lofwärdige actioner, såssom the hafwa warit boos Huus Oster¬
rijke öfwer alla måtto odieuse, så hafwer thet ock, oachtat att
een ewigwarande förgätenheet och amnestia genom förbeimte fred
är stadgat och slutten worden, lickwäll inthet kunnat försmälta
then t ort, som them således är worden tillfogat, uthan ehwad
thet icke offenteligen hafwer kunnat göra, hafwer thet doch inthet
underlåtit att traverzera oss på alla sätt, hållit hemblige stämp-
lingar med wåre grannar, stimulerat Muskouwiten till att brytha
löst emot oss, och genom een Ambassade tilbudit mediation
April. 43
emellan them och Påhlen, att således transportera kriget in på
Kongl. Maij:t och Rijket, hwilket eftecten hafwer wijst att wij nu
hafwa them på händerne. Spagnien hafwer ock inthet underlåtit
att bruka alla konster till att skillia wåre gode wänner och allie¬
rade ifra oss, och fuller the förnämbste, som hafwa warit Frauk-
rijke och the föreenade provincier i Nederlanden, them man elliest
i gemeen Holländare kallar. Men hoos Frankrijke hafwa the
inthet kunnat något erhålla för then genereuxitet bägge Chro-
norne, Swerige och Frankrijke, emellan är. Hoos Holländarne
hafwa the något mehra uthrättat, i thet the wid alhnänne Fridz-
tractaten uthi Mönster anno 1647 separerade them ifra oss och
Frankrijke, och sedan dragit them på sin sijda, som man hafwer
sedt huru the ther efter hafwa begynt branslera(l) och slå sig på
andre tankar, teendes sig mehra kallsinnige emot oss, än man
hafwer trodt, som man nogsampt hafwer spordt i sommar ge¬
nom tractaten i Pryssen, den stoore skepzflottans öfwersändande
in i OsterSiön och dess practijker med Dantzigh. Till hwilket
ock then ialousie the bära- öfwer wåre commerciers tilltagande
apparentlig inthet lijtet hafwer hulpit. Genom alt detta haf¬
wer Keyssaren med Spagnien eenkannerligen sökt att divertera
och hålla Kongl. Maij:t ifra the tankar till att handhafwa Ossna-
brugiske freden och gifwa oss andre sysslor än att see them
på händerne, så att Osterrijke måtte desto bätre få råda med
Tyskland och hafwa rum till att bära sine tankar tillsamman
huruledes thet måtte kunna redressera thet som genom Ossna-
briigiske freden förlohrat war. Och ändocli Hans Kongl. Maij:t
wäll hafwer sedt denne intentionen och är worden råd af nå¬
gre Ständer i Tyskland till att taga sin skantz och thet all-
männe bäste i tijdig acht, hafwer Hans Kongl. Maij:t lickwäll
alt thet som möijeiigit hafwer warit eviterat till att chochera
thet Huset och sådant dissimulerat. Hoos Ryssen är, iemwäll
på Huus Osterrijkes stimulation, när Kongl. Maij:t sände sin
Ambassade till Muskou att confirmera then i Stolboa slutne
ewige freden och notificera af hwad wichtige orsaker Hans
Kongl. Maij:t ämnade gå in i Pohlen till att vindicera och
hämpnas then stoore oförrätt som Kongen och then Polniske
Respublicen Kongl. Maij:t och Rijket tillskyndat hade, och att
betaga Ryssen all widrig oumbrage om samma armatur, så wäll
som ock att med modestie remonstrera hwad gravamina man
hade öfwer någre exorbitantier aff Ryssens officianter föröfwade,
doch ingen annan effect fölgd, än att han hafwer bruttit löst
44
1657.
och trädt i uppenbara krig emot oss och tillfogat Rijkssens
provincier i Littowen, Lijfland, Ingermanland och Finland een
dråplig skada; Hwilket alt att thet så wäll som uthi hwad
Ryssens practijker och wäre beswär emot honom egenteligen
bestå, desto bätre måtte kunna begripit warda, då tillijka op-
lästes it bref som Kongl. Maij:t in Iunio 1656 uhr Marienburg
hade låtit skrifwa Storfursten till. Och ehuruwäll Ryssen, se¬
dan han belägringen för Rijga mehra genom een synnerlig Gudz
skickelsse än något menniskligit mootstånd och wärkan hafwer
måst ophäfwa, hafwer genom Churfursten af Brandenburg låtit
anprsesentera sigh till tractats, kastandes all skulden till sin
emot oss begångne ruptur på Keyssaren och Pohlen, och åter
nu nyligen igen, som RijkzSkattmästaren Gref Magnus skrif-
wer, sigh till att tractera erbiuder; Så är doch föga troo ther
till att sättia så länge han inthet gifwer wåre Gesandter loos.
Icke desto mindre hafwer Kongl. Maij:t lickwäll allaredo för
een god tijdh sedan tillskickat RijkzSkattmästaren fulkomblig
fullmacht till samma tractat och honom adjungerat Hofrådet
Johan Sölfwerstierna [och] Secreteraren aff Staten Coijet, äntå
man ännu inthet wijdare ther med kommen är. Huru Keys¬
saren sig hafwer insmygt uthi thet Pålniske wäsendet, thet är
tydeligen att förnimma af itt märkeligit swar, som Kongl. Maij:t
hafwer låtit till honom afgå, när han erböd sig till underhand¬
lare och interponent emellan oss och Påhlen. Propositionen
wijsar omständeligare uth hwad i Pohlen så wid kriget som
tractater är föreluppit, och ibland annat huru man genom De-
by med tractater i Holland hafwer sig bemödat till att få then
flottan om 40 örligskep in i OsterSiön. På sådane lister och
practiker sätter Poiaken ännu sin lijt, lurandes på tijden och
att lyckan, som hafwer här till spelat med oss och låtit see
sig på wår sijda, skall kasta om igen; Och uthi sådant hopp
wijsar man ther föga alfwar till fred eller någon tractat, dy
när Kongen i Påhlen på the Frantzöske Ambassadeurernes un¬
derhandling och trägne anmodan omsijder hafwer låtz willia gå
till tractats, hafwer han afsijdes satt alle requisita, såssom full¬
macht och hwad mehra till een rätt och ordentelig tractats in-
chamination behöfwes, gått bröstgänges in på sielfwa realiteten
och hiertat af tractaten och genom mediatorerne låtit öfwerlef-
werera Kongl. Maij:t itt latinskt proiect (som oplästes), för¬
medelst hwilket han föreslår Kongl. Maij:t een hoop indignite-
ter och olijdelige conditioner, som ibland annat, 1) att Kongl.
April. 45
Maij:t måtte ophäfwa thet som Rijkssens Ständer emot Konung
Sigissmundum och dess affödde hafwa decreterat och slutit,
ther med man lijka som skulle beskylla wåre Förfäder att the
hafwa giordt orätt och cassera theras för 50 åhr sedan be¬
gångne actioner, som likwäll hafwer kostat så mången stolt
mans blod. 2) Att Kongl. Maij:t måtte restituera alle the fäst¬
ningar, Slott och Städer i Pohlen och Pryssen etc. som Hans
Kongl. Maij:t under warande krig ther hafwer inkrächtat, och
ingen annan satisfaction therföre hafwa att wänta, än att kyssa
pä handen och gå ther ifrå. Kongl. Maij:t hafwer genom me¬
diatorerne honom theremot igen låtit remonstrera hwad sätt och
maneer wid een oprichtig och alfwarsam tractat plägar obser¬
veras och föras. Afl’ hwilket orijmelige och intolerabie proce-
dere lätt är att döma att på Kongens och Polniske Republi-
cens sijda inthet något alfware till tractat och fred är, uthan
att man med krig måste twinga them till raison och billigheet;
Såssom Ständerne elliest af Acterne, the them till then ända
skole communicerade blifwa, wijdare kunna få see. Nu war
thetta så korteligen berättat om twenne Kongl. Maij:ts och
Rijkssens oppenbare flender, Påhlen och Muskou, och om Keys-
sarens fiendtlige practiker emot oss. Men man hade icke hel¬
ler någon större säkerheet att wänta af war närmaste granne
Danmark, lnvilken med sine procedurer sedan Kongl. Maij:t
reeste af Rijket hafwer förorsakat oss att inthet troo honom
alt för wäll, dy när Kongl. Maij:t lät genom sin Resident be¬
skicka och notificera honom om orsakerne till thet Pollniske
kriget, hafwer han thett wäll optagit och lofwat att praestera
Swerige säkerheet och inthet att släppa någon flotta in i Oster¬
Siön, som af hans resolution Residenten gifwen, then ther op¬
lästes, med mehra war att förnimma, men man hafwer sider-
mehra wäll erfarit huru han thet hafwer hållit, och att thet
inthet annat hafwer warit än complimenter, som han emot
Kongl. Maij:t uthi resolutionen brukat hafwer; Efter som han
icke allenast i förledne sommars lätt Holländske Flottan af
förb:te 40 skep passera genom Sundet och sättia sig tor Daut-
zigk, till att hämma Kongl. Maij:ts desseiner på then ohrten,
uthan han sände ock 10 sine ägne skep tijt i sälskap med.
Och ehuruwäll Kongl. Maij:t, äntå man om freden med Dan¬
mark genom Brömsebro pacterne hafwer warit försäkrat, haf¬
wer genom sin Resident låtit erbiuda sigh till att oprätta een
närmare alliance och defensions wärk med Rege Danis, och
46
1657.
han ther till i förstone hafwer låtit märkia sigh lieelt benägen,
så hafwer han doch dragit op tractaterne ther om alt ifrå hö¬
sten 1655 till Februarij månadt 1656, då han hafwer lofwat
sända sin Resident Per Juhl till Kongl. Maij:t att i Pryssen
ther om negotiera. Denne hans Resident är fuller omsijder
tijt kommen, men hafwer inthet bracht någet med sigh till
tractatens befordring, uthan hembligen gifwit Holländske Am-
bassadeurerne, som äfwen ther stodo i tractat med Kongl. Maijrt,
onde impressioner om oss, lijka som hade wij förr att slutha
något med Danmark till theras disavantage, ther med han så
myket uthrättade, att oftab:te Holländske Flottan kom in i
Ostersiön. Och när man skulle träda med honom tillsamman
och begärte wetta hans Konungz intention, om man såssom een
interessent skulle draga Holländarne in i defensionstractaten,
excuserade lian sig inthet wetta ther om, och ther med blef så
wärket studssande. Något ther efter då Churfursten af Bran¬
denburg sände sin Gesandte Kleyst till Danmark uthi sine pri¬
vatis, och han märkte att någon irring och missförstånd wille
oppa sig emellan Swerige och Danmark, lätt lian tillijka drifwa
ther på, att then studssade tractaten måtte åter igen reassu-
meras. Och emedan Kongen i Danmark altså inthet fogligen
såg sig längre kunna [hålla] wärket oppe med mindre thet
mätte blifwa företaget, så begynte han strax att sökia onödige
scrupler uthi then fullmacht som Kongl. Maijrt sin Resident
hade tillskickat. På sidlychtone när Kongl. Maijrt tå hade lå¬
tit corrigera fullmachten och aldeles efter the Danskas ägit
öfwersände concept och begäran stylizerat till sin Resident til—
baka skickat, och inthet mehra feeltes än att man skulle skrijda
till förre åhrs proiect om conditionerne, komme the Danske i
thet stället fram med åthskillige gravamiua (som ock Ständerne
att communicera lofw7ades), theruthi the ibland annat beklaga
thet underslef som af oss i Sundet skall wara skedt, görandes
ther på een öfwermåtton stoor räkning och prastension. Ther
till med fordra the af oss satisfaction för Hertigdömet Bremen,
twert emot alle evidente och klare skääl; Ty när man uthi
Ossnabriig stod uthi tractat med Keyssaren och Römiske Rijks-
sens Ständer öfwer Kongl. Maijrts och Rijkssens satisfactions
puncht och theruthi med mehra bleff om brte Hertigdöme be-
rördt, sände Kongen i Danmark sin Cantzler Rimkirk tijt och
lätt ther offenteligen cedera och renunciera sin praetension ther
på, äntå han ingen rätt ther till ägde, efter som then genom
April.
47
tractaten med Danmark Anno 1629 är afskuren. Och elliest
hafwer Keyssaren med Römiske Rijket Kongl. Maijrt och Chro¬
nan thet opdragit och are ther guarante före, så att han hoos
them borde sökia satisfaction, så frainpt han med skääl ther
på något kunde pretendera. I thet öfrige kommer han fram
medh een hoper lapalier(!), som icke äre wärde att nämpnas,
såssom om Ulefäldt och att hans och Juhlens poike hafwa stöt
hwar annan på gatun. I medier tijdh och under praetext till
att tractera fahr han fort till att armeera, wärfwa folk och ge¬
nom stoore och swåre contributioner att sambla penningar.
Hwarföre man inthet annat therifrå kan sig förmoda än krig.
Doch söker lickwäll Kongl. Maij:t så myket möijeligit är att
evitera alle occasioner ther till, så wäll som sielfwa kriget.
Men thet är till att befahra att Holland spelar ther under med
att göra Danmark assistenze, skeer thet icke så oppenbarligen,
doch på hwariehanda lönligit sätt, och skulle sedan blifwa oss
för swrårt att stå them bägge emot. Emedan alt nu så swäf-
war i fahrlige terminis och man inthet w'eet om Gudh woll
straffa oss än wijdare och heemsökia oss med fleere krig, der¬
före bär Kongl. Maij:t till Rijkssens Ständer dess trogne under¬
såtare then nådige tillförsieht att the äre betänkte ther på huru
all incumberande fahra måtte med tijdige och oförtrutne råd
och medell blifwa förekommen; Fallandes först och främpst till
Kongl. Maij:t med een underdånig och trogen devotion och sättia
till Hans Kongl. Maij:ts försichtige vigilence ett wederbörligit
förtroende, inbördes ther hän arbetande?, att itt gott förstånd
och correspondence sins sielfwe emellan må blifwa oprätthållin
och conserverat. Det öfrige såssom det består i thet som Kongl.
Maij:ts proposition om folk och medell föreslår, altså recom-
menderas Ständerne än ytermehra sine ögon och tankar ther
på att wända, dett Kongl. Maij:t måtte med någet erkläkligit
som tillräkia kan af bägge slagen forderligen blifwa bijsprungen.
Hemma i Rijket kan man inthet förblotta sig på folk, och then
stoore afgång som Kongl. Maij:t på sin Militie uthrijkes tager,
dels till guarnisonernes behof, deels genom döden och andre
tillfällen, måste icke desto mindre med nödtorftige recruiter
förstärkias. Kongl. Maij:t hafwer fuller genom wärfningar låtit
anseenlige trouppar opbringa, och altsädan Hans Maij:t reeste
här ifrå lickwäll inthet wellat beswära Ständerne om pennin¬
gar ther till, uthan seedt huru Hans Maijrt ther till hafwer fåt
andre medell. Men thet förslår lickwäll inthet, om icke Uth-
48
1657.
skrifningen kommer tlier till, och eeu sådan som störste torf-
tigheeten requirerar, elliest är ther med iuthet bewändt. Om
man wille see tilbakar på 1627 ahrs Rijkzdagzbesluth och thet
sätt som tå för thet åhret så wäll som 1628 och 1629 Avar
belefwat, Adelen wille afstå sine privilegier, gifwa någet efter
af sin frijheet och låtha skrifningen ankomma på personethalet,
så skulle thet wid närwarande tijd icke lijtet komma till pass.
Hwad medlen anlangar, kunde tilläfventyrs then modus ther-
uthinnan wara att practicera, som i sidste Danske feigden anno
1644 och 1645 observerades och 1644 åhrs Rijkzdags besluth
utliwijsar. Kunde ock Ständerne finna större och tilldrägligare
förslag i desse ärender, wore thet önskeligit och skulle lända
Kongl. Maij:t till itt synnerligit nådigt behag. Till sluth be¬
gärte Kongl. Commissarierne wetta om Ständerne då wille strax
uthlåtha sig någet emot them öfwer detta, eller wille först
träda tilhopa och talas wid sin emellan ther om.
H:r Gustaf Rosenhane contesterade thet R. och A. hem¬
bar Kongl. Maij:t een ödmiuk och underdånig takseijelsse, som
bäfwer nådigst låtit sig behaga till att icke allenast genom sin
skriftelige proposition, uthan ock Commissariernes yterligare
mundtlige deduction så omständeligen till att communicera Rijks-
sens Ständer Kongl. Maij:ts agen så wäll som Rijkssens och
dess grannars och någrannars tillstånd och lägenheet, och säs-
som R. och A. ther af alt framgeent spöria Kongl. Maij:ts nå¬
dige affection till sine trooundersåtare, hwilka tillförende haf¬
Ava heemstält Kongl. Maij:t så ock dess och Rijkssens Rådh
the höge och wiclitige ärender som bätre och beqwämbligare
hoos och igenom them än någen conference med Ständerne de¬
batteras och erörtras kunne, så undergifwa the ock ännu med
i ödmiukt förtroende thet alt under Kongl. Maij:ts sampt dess
och Rijkssens Rådh mognare och högförsichtige disposition;
hafwa elliest ogärna förnummit hwad stoore difficulteter som
oppa sig hoos Avåre grannar först i Tyskland uthi thet att
Ossnabriig- och Miinsteriske tractaten inthet blifwer hållen,
uthan genom hemblige machinationer och stämplingar brythes
och kastas öfwer ända, så att man wid een sådan beskaffen-
heet fuller inthet synes hafAva att förlijtha sig stoort mehr ther
opå. Dessföruthan finner man thet ock wara oförskylt att Hol-
ländarne bära ialousie öfwer ware commerciers tilltagande, eme¬
dan Avij stå med them i alliance och Avänskap. Ibland desse
swårheeter är R. och A. doch kärt att förnimma thet Kongl.
April.
49
Maij:t så försichteligen alt hafwer förekommit och modererat,
så att hwarken the andre, icke häller ock Ryssen hafwa er¬
hållit någon skälig orsak till sådane Avidrige comportementer
och sielfwa rupturen emot Kongl. Maij:t och Rijket. Dee Con-
ditioner som man på then Polniske sijdan till tractats hafwa
föreslaget, befinna R. och A. så beskaffade, att the för ingen
deel stå till att lijda, myket mindre att emottaga. Höre ock
ogärna att man inthet kan hafAva att försee sig något gott till
Danmark. Förthenskuld och emedan sakerne på een och an¬
nan ohrt är råkat uthi sådant tillstånd, att man inthet tryg¬
gare kan hafAva att sättia sin lijt på än Gud, een rättmätig
sak och sin ägen subsistence och kraft; Så äre R. och A. er-
bödige att effter ali mögelighet beAvijsa Kongl. Maij:t itt troget
bijståndh, och welle till then ända öfwerläggia the förslag som
them om utskrifningen och medlen äre optäckte, förmodandes
att Kongl. Commissarierne förunna them någre dagars dilation
ther till, efter som the ock äre ärbödige att låtha wetta the-
ras SAvar så snart the ther med kunne blifwa färdige. Det öf¬
rige som them är anförtrodt weila R. och A. för theras per¬
soner efter wahnan hålla secret och inthet låthat uthkomma.
Ther på biet' än yterligare af Kongl. Commissarierne com-
munication lofwat uthaf the acter som oplästes.
Ther på trädde Erkiebispen fram på Prästerskapets wäg-
nar, och tagandes uthan twifwell occasion ther till af Huss
Osterrijkes insidiose stämplingar och machinationer emot Kongl.
Maij:t och Rijket, remonstrerade korteligen hwad desseiner Je-
suiterne uthi Konung Johans, Sahl. och höglofl. i åminnelsse,
så wäll som Konung Sigismundi tijd hade haft och hAvad oreda
the kommit här i Rijket till wäga, och huru the omsijder haf¬
wa bracht Sigismundum sielf ifrå detta Rijket, ther till han
een arfkonung födder war. Hwilka sade han ock nu synes
spela under desse fahrlige och skadelige practiker; Them han
önskade att Gud wille låtha drabba på theras ägit hufwud.
Men såssom näst een innerlig bön inge andre medell wore thet
onda att evitera, än att secundera Kongl. Maij:ts intentioner
med efter krafterne och förmågon; Så wille Prästerskapet thet
som föreslagit war öfwerläggia och efter någre få dagars råd¬
rum wetta Kongl. Commissarierne ther på swar.
Borgmästaren Prytz bekände sin tunga Avara för swag till
att med skyllig beröm uthtala then försichtige oförtrutne word-
nat som han spör Kongl. Maij:t draga om Rijkssens Avällstånd,
4
50
1657.
och thet nådige förtroende Hans Kongl. Maij:t brukar emot sine
trogne undersåtare, till att så utförligen låta them wetta
huru wäre grannar och någrannar emot oss äre artade. Och
såssom Hans K. Maij:t hafwer allernådigst warit betenkt på the
medell, som kunna tiena till att gå fahran med under ögonen
och göra sig ther emot försäkrat, öfwerlåthandes them till Stän-
dernes wijdare öfwerläggiande; Så bad han om dilation till dess
Borgerskapet ther om hade fåt talats wid, då han sedan lof-
wade itt sådant swar ther på, som med sakernes tarfwer och
theras förmögenheet kunde någorledes öfwer eens komma.
Böndernes tahlman sade sig hafwa hördt huru stoor fahra
som war för handen och hwad man af them wille hafwa; be¬
klagade Almogens fattigdom och bad Gud hielpa. Begärte ock
att Allmogen måtte ännu eens-kylt få tahla med Kongl. Com-
missarierne.
Samma dagen klockan 4 emot aftonen komo Uthskottet
op på Ridderhuset.
H:r Rosenhanen frågade om brefwet till R. och A. uthi
Jönköpings mothe war conciperat.
Taubenfeldt låås op thet han ther om hade till een in¬
gång och compliment proiecterat, men sade sig icke wäll wetta
hwad han i thet öfrige skulle skrifwa, emedan här inthet war
ännu något resolverat, som them communiceras kunde, begä¬
randes wetta om man wille allenast denne gången låthat an¬
komma på een compliment, erbiuda sig till communication med
them och anmoda them om thet samma igen.
H:r Stiernsköld: Wij kunna iu låtha them wetta thet
som Kongl. Commissarierne i dag optäkte oss om modo wid
Uthskrifningen och medlens anskaffande, och att man här haf¬
wer resolverat till Uthskrifning.
Taubenfeldt: Thet wore wäll så, men äfwen thet som
Kongl. Commissarierne hade här optäkt R. och A. efter Kongl,
instruction, thet wore ock genom Kongl. Commissarierne wid
the andre mothén R. och A. thersammastädes kundgiord, efter
Commissarierne gå alt efter een instruction, wore altså öfver¬
flödigt att communicera them thet. Om iag måtte säijat, doch
under correction, sade Taubenfeldt, så skulle med then com-
municationen gå långsampt till, och man på thet sättet inthet
komma uhr detta wärket på denne sijdan midsommar; dy R.
och A. i the andre mothén skulle therigenom uthi theras reso-
April.
51
lutioner blifwa studssade, och inthet weila uthlåtha sig i sa-
kerne emot Kongl. Commissarierne på the ohrterne för än the
wiste hwad wij intenderade här att förklara oss, och lijka så
skulle icke häller wij kunna här gifwa något swar ifrå oss, för
än man hade fåt wetta hwad the wille göra. Nu hade man
här än inthet öfwerlagt sakerne, och ingen communication ther
om häller plägat med the andre här närwarande Ständer om
Uthskrifningen, som the, i synnerheet bönderne, hade störste
interesset uthi, och skulle än någre dagar kan skee förlöpa in¬
nan thet skedde, och hoo weet huru thet ginge på the andre
mothén till, så att denne communicationen mothén emellan
worde tagandes stoor tijdh sin koos; Och som han märkte
skulle Kongl. Maij:t och på thess wägnar Kongl. Commissari¬
erne inthet högre wara emot än förhalan af tijden, ther igenom
mången god occasion skulle kunna försummas, och hoo wiste
om wåre grannar wille unna oss så långt rådrum. Sedan skulle
thenne communicationen med the andre mothén kan skee nå¬
got oumbragera Kongl. Commissarierne, och icke häller aldeles
aflöpa uthan Kongl. Maij:ts apprehension. Det hade förthen-
skuld warit gott att man hade först tält med Kongl. Commis¬
sarierne och sonderat hwad the tykte ther om. Detta hade
han såssom een Adelssman, then ther ägde sitt frije votum,
inthet kuunat underlåtha att påminna, wille doch hwad the mä¬
ste gott funne gärna efterkomma, emedan han allaredo hade
giordt een begynnelse med brefwet.
Lagerfeldt föll honom ther uthi bij och lade thetta ther
till, att han war försäkrat thet R. och A. på the andre mo¬
thén nu snart skulle wara färdige med thet the wille göra, och
så skulle wår anbudne communication äntå komma för seent.
H:r Rosenhanen war ock af thesse bägge förberörde meenin-
gar, och tykte rådligit man måtte anstå med communicationen.
H:r Stiernsköld: Welle wij talas wid och see till hwad
som skall kunna resolveras uthi the twenne ting om Uthskrif¬
ningen och medlen, så kunne wij lickwäll nu någorlunda låtha
them wetta wår meening ther om.
Taubenfeldt: Wij kunna äntå inthet prseiudicera wåre
medbroder, som här äre; hwem weet hwad the hafwa för in¬
tention och om the komma öfwer eens med thet wij kunna af-
thala eller eij. Kan skee när the komma alla tillstädes och
thet bär till votera, så tor thet falla på een annan meening, och
ther med hade wij inthet annat uthrättat än prostituerat oss.
52
1657.
Lagerfeldt: Detta kunde wara itt expedient i saken, att
wij nå(!) hwar skrifwa in particulari hwar för sig till ware
wänner på the andre ohrterne och comraunicera med them hwad
här passerar, så warda the inthet underlåthandes att göra thet
samma igen.
H:r Gustaf Rosenhane: Thet skulle wara det lämpeligaste
sättet. Föreente sig altså någre ther om, att the thet wille
göra.
H:r Stiernsköld stod lickwäll ther på, att thet wore bätre
och skulle tiena till conservationen af een god correspondence
Ståndet emellan, att communicationen, som een gång aftalt är,
måtte skee nomine publico.
H:r Rosenhane: Thet kan wäll skee een annan gång, om
wij så gott finna, och få wij betänkia oss ther om till Onss-
dagen, då blifwer ock postedagh.
Den 27 dito församblade sigh R. och A. åter wid kloc¬
kan 8 opå Ridderhuset.
Ther ankommo Fyra Borgerskapets Deputerade och ther
ibland Borgmästaren i Stockholm Petrus Prytz och Borgmästa¬
ren ifrå Upsahla Jon Olsson. Den förre förde sin ord på det
slaget, att såssom Borgerskapet seglade med the andre Stän-
derne, som höga öfwerheeten med lijka troheet wore tilbuudne,
uthi itt skeep efter then allmänne hampnen, som är Konungens
tienst och fädernesslandssens conservation, och een lofl. pläg¬
sed war att man på sådane mothén och sammankompster trädde
tillsamman öfwer the ärender, som theras interesse med the
andre Ständernes concurrerade uthi, altså hade Borgerskapet
till underhållande af förrige gamble gode correspondence inthet
kunnat underlåtha till att salutera R. och A. och contestera
then frögd som the bore öfwer theras lycklige hälssa och wäll-
stånd, then the önskade beständig att förblifwa, och att Gudh
wille the consilia som nu förehades på alla sijdor wällsigna,
så att thet kunde lända Gud till ähra, Kongl. Maij:t till be¬
hag och fädernesslandet till wällfärd och fromma; Erbiudandes
sig i thet öfrige att om något wore som wid förefallande con-
sultationer nödigt befunnes att träda närmare tillsamman öfwer
efter then anledning som Kongl. Maij:ts allernådigste proposi¬
tion gifwer anledning till, då wille the i skylligh wänskap och
förtroende så emot det eene som thet audre Ståndet altid syfta
ther hän som Kongl. Maij:t kan wara betient med och fäder-
April.
53
nesslandet till styrkia, efter som the wid hwariehanda förefal¬
lande occasioner wille wara R. och A. till all ähra och tienst.
H:r Rosenhanen swarade, att emedan the gode Herrar
hafwa wellat komma och näst salutation tilbiuda conference och
communication medh R. och A. öfwer Kongl. Maij:ts proposi¬
tion, så optaga R. och A. thet såssom wänner och medständer,
och efter sådant är skedt af een godh confidence, äre R. och A.
erbödige att tesmoignera emot them alt förtroende igen. Man
wore ännu inthet kommen till att taga consultationerne rätt
före, när thet skedde så wille man gärna uthi the styker som
wäre interessen wore commun och lijka läggia wåre rådh til-
hopa, efter som wij alle intendera Kongl. Maij:ts tienst och
fädernesslandssens wällfärd och wij förnimma tarfwerne och
then för ögonen swäfwande fahra requirerar och fordrar. Och
wille framdeles låtha them wetta när sådane conferencer fogli¬
gast skee kunna.
Borgmästaren tackade för itt favorabelt och gott swar,
wore inthet äfwen uthi then intentionen komne till att nu strax
begära conference, uthan allenast att hälssa på R. och A. Men
lembnade till them om the pröfwa bägge sijdors interesser i
någre stycker löpa tillsamman, då the wille afwänta när wij
funne gott att komma tilhopa.
H:r Stiernsköld hembär them ock takseijelsse som så wäll-
willigt sig erbiuda till att underhålla ali god correspondence,
skole såssom thet ock här till på wår sijda skedt är gärna sö-
kia then samma i lijka måtto att conservera, ther consilia och
rådslagen gifwa något wid handen som wårt commune interesse
toucherar och angår; hoppas att Borgerskapet efter theras giorde
contestation ock låtha finna sigh ther till willige. Ther emot
R. och A. iemwäll sig emot them till all beredwillig tienst och
wänskap erbiuder.
Efter theras afträde frågade Herr Rosenhanen om man
skulle communicera samptlige R. och A. hwad dagen tillförende
emellan Kongl. Commissarierne och Uthskottet war passerat.
H:r Stiernsköld: Thet kan inthet prseiudicera conferencen
och förtroendet, om man optäcker them the fahrlige machina-
tioner och stämplingar, som alf Kongl. Maij:ts och Rijkssens
wederwertige förehafwes.
H:r Gustaf Rosenhane refererede altså, dett Uthskottet
hade effter afthal warit till conference med Kongl. Commissa¬
rierne, då man, hwad tillståndet i Påhlen och Muskou så uthi
54
1657.
kriget som Fredztractaten beträffar, bäfwer sigh refererat på
then deduction som uthi Kongl. Maij:ts proposition, then ther
R. och A. samptligen förelåsen war, finnes beskrefwen; men
sedan hade Kongl. Commissarierne omständeligen eröpnat för
Uthskottet huru som på andre ohrter tillstod och i hwad för¬
troende eller missförstånd wij äre råkade med andre wäre re-
spective wänner och grannar, communicerandes Uthskottet nå¬
gre breef och skrifter, som blefwe opläste, ther uhr alt sådant
egenteligare wart remonstrerat. Wille förthenskuld R. och A.
hafwa wijdare information ther om, kunde thet skee när wij
finge copierne af samma bref, som af Kongl. Commissarierne lof-
wat war. Thet gick elliest alt ther uth på, att the med så-
dane remonstrationer wille genom Uthskottet disponera R. och
A. att condescendera till thet som the å Kongl. Maij:ts wäg-
nar till föllie af instructionen ytermehra proponerade.
H:r Stiernsköld: Ibland desse skrifter war itt märkeligit
bref till Römiske Keyssaren och itt till Storfursten af Muskou,
som wijsar honom huru obilligt han emot all skääl och rätt
emot Kongl. Maij:t och Rijket bäfwer förfarit. Bägge brefwen
äre wäll wärde med mogne tankar att genom läsas.
H:r Rosenhane: Hwad the 2 uthi propositionen oss före-
stälte punchter, nembl. om Uthskrifningen och medlen anlan-
gar, så föreslogo Kongl. Commissarierne att Kongl. Maijrts in¬
tention wore till att wid then första föllia thet sätt som i
Konung Gustaffs, Sahl. och Högh i åminnelsse, regementstijd
anno 1627, 1628 och 1629 war practicerat, och att man måtte
taga pä sigh att contribuera så myket som uthi sidste danske
feigden skedde. Man wille altså taga Rijkzdagzbesluthen för
sigh och see opå huru tå tillgick.
H:r Stiernsköld: Thet skulle inthet wara så oäfwit om
man kunde finna andra förslag som mehra kunde importera.
I främmande landh brukades kopgeldt att gifwa af liwar person.
H:r Schwante Baneer: Thet är mantalspenningar. Men
att contribuera efter Rostiensten wore fuller thet richtigaste.
Il:r Stiernsköld tyckte ock thet, allenast man bör conside-
rera, om wij resolvera till att contribuera på thet slaget, huru
myket man will gifwa för hästen.
H:r Fleming: Monne thet skulle något kunna förslå; huru
månge hästar må rostiensten wara stark här i Swerige, skall
then fuller [icke?] belöpa sig mehra än till 500, nu sedan re-
ductionen hafwer gåt öfwer godssen.
April.
55
H:r Jakob Lind meente att i Swerige och Finland föga
skulle wara öfwer 1000 hästar.
Lagerfeldt: Rostiensten war här senast 8 compag. stark.
H:r Stiernsköld frågade Bengt Hansson Reenfeldt, om han
wiste huru stark Rostiensten wore och hwad contributionen ther
efter wille förslå.
Reenfeldt nekade ther till.
H:r Rosenhane: Hwilket må mehra förslå, efter Rostien¬
sten att contribuera eller förrige Fyra Dalers hielpen.
Reenfeldt: Denne förslår mehr.
H:r Rosenhane: Kongl. Commissarierne lembna oss fritt
att wällia thet som mäst kan förslå, kan skee Commissarien
Reenfeldt weet hwart uth Kongl. Maij:ts intention häruthi syftar.
Reenfeldt: Twiflar inthet att Kongl. Commissarierne, som
ther öfwer af Kongl. Maij:t äre instruerade, thet allaredo haf¬
wa eröpnat och wetta låthit.
H:r Stiernsköld: Thet är bäst att contribuera efter Ros¬
tiensten.
Erich Rosenholm: Tå blifwa Skäriegodssen exempt, ty af
.Ströming och torsk går ingen Rostienst och consequenter icke
häller någon contribution. Thet äre lickwäll reeda räntor.
H:r Rosenhanen: Efter markthalet löper thet 100 R:dr
för hwar häst; Thet war önskeligit wij kunne träffa thet med¬
let att Ofwerheeten och Fädernesslandet kunde blifwa hulpet
och wij inthet ruinerat.
H:r Stiernsköld: Ja thet wore gott wij kunne finna på
thet som kunde förslå för Ofwerheeten och wore erdräglig för oss.
Anders Erichsson Hästehufwud: Jag hafwer gårdar i Små¬
land som ränta inthet mehr än 4 D:r 18 öre; när Fyra Dalers
contributionen påstod, fick iag inthet mehr ther af behålla än
18 öre, thet andre alt tog Chronones Fogde bort. Thet är een
olijka contribution, ty af een gård, som lijthet och icke mehr
än 1 L(t Smör räntar, måste man gifwa lijka som af een gård
som räntar myket och är itt stoort afradzhemman.
Reenfeldt: Then hielpen som sidst bewilliades efter Ros¬
tiensten är inthet än all uthgången, ther af står ännu wid pass
30000 D:r inne hoos Adelen. Then andre hielpen efter hem¬
manen är richtigast. Uthi Rosstiensts contributionen är en stoor
orichtigheet; Thet äre månge som ännu inthet hafwa lagt in
theras Rostiensts längder then förre gången, så att ingen weet
hwar godssen äre som contribuera skulle.
56
1657.
H:r Schwante Baneer: Thet förorsakas myket af dödzfall
och att godssen råka i andras händer, genom skiffte eller på
annat sätt.
H:r Jöran Flemming: Ther kunde finnas expedient uthi,
man kan göra åthskillnat emellan godssen i hwart landskap
ther the äre belägne, att contributionen ther uhr betalas till
Landzhöfdingen, om man intbet lefwererar in Rosstienstsläng-
den och betalar här.
Lagerfeldt: Om man kan thåla, skulle 4 D:rs hielpen
bätre förslå.
H:r Jöran Flemming: Wij kunne inthet wijdare gå än
oss är proponerat.
H:r Stiernsköld: Fyra Dalers hielpen graverar bonden, ty
somblige frälssemän hafwa låthet bonden then samma betala
föruthan afkortning i uthlagorne, men thet är orätt och borde
inthet hafwa skedt.
H:r Erich Leijonhufwud: Hwem will förbiuda thet een
Adelssman på sitt ägit frälsse.
Lagerfeldt: Kunde tu ting modereras, gammalt frälsse och
the hemman som inthet göra mehr än 1 L$ Smör, så wore thet
bätre at bewillia 4 D:rs hielpen.
Reenfeldt: Contributionen efter rostiensten kommer alldrig
rätt till execution.
H:r Stiernsköld: Hwarföre icke, man kan iu twinga the
tröge betalare medh straff.
Reenfeldt: Fyra Dalers hielpen är lickwäll then richtigste
contribution och förslår mehr.
Börie Olsson Chronberg föll honom ther i bij.
H:r Stiernsköld: Then som hafwer iempte sine landgodz
månge penningar och brukar stoor handell, kan wäll tålat, men
then som inthet annat äger än någre få godz af ringa ränta
och skall then således mista, skall thet falla swårt nog. Weet
inthet hwarföre man föreslår 4 D:rs hielpen, thet är iu inthet
af oss begärat.
Reenfeldt: Thet är proponerat, man får sachta loff att
discurera ther om.
Lagerfeldt: Det wore fuller gott att contribuera efter ros¬
tiensten, then som allenast ther wid funne itt sådant expedient
som kunde drifwa uth hwad uthlofwat blefwe.
H:r Jöran Flemming: Man måste betala ther godssen äre
belägne.
April. 57
Lagerfeldt: Ån then sorn äger godz i 10 provincier, ho¬
nom lärer thet falla för swårt.
H:r Flemming: Om then samme inthet betalar här, alt
på een ohrt, må han betala på tijo ohrter. Wåhlet står ho¬
nom fritt.
Reenfeldt: Thet skeer stoor underslef ibland med Ros-
tiensts längderne.
H:r Rosenhane läste op Rostiensts ordningen om bother
för falsk rostienst. Lätt oss afthala, att then som inthet läg¬
ger in Rostiensts längden, skall förste och andre gången botha
och tredie gången mista godssen.
På H:r Rosenhanens begäran läste Taubenfeldt op 1644
och 1652 åhrs Rijkzdagz besluth, ther uthi thet förra beröres
om contributionen efter rostiensten, och i thet senare om 4 D:rs
hielpen.
Reenfeldt: Efter thet är stoor orichtighet med Rostiensts
contributionen och man får äntå allrig uth then, så är bättre
att göra 1, 2 eller 3 D:r som man thet kan gottfinna af hwar
gård, och beläggia the små hemmanen med mindre, men the
store med större contribution. Chronan wore lickwäll bäst tient
ther medh, dy Rostiensten är olijk, heela Skärgården therföre
frij, hwilket afkortar een stoor post.
H:r Rosenhane: Wid Rostiensts contributionen kan man
wäll föreena sigh om then modo, att man betalar och erlägger
contributionen åth Landzhöfdingarne.
H:r Stiernsköld: Thet skall inthet fallera Chronan om
man går efter rostiensten och betalar contributionen till Landz¬
höfdingarne.
Lagerfeldt: Då kan Landzhöfdingarne strax exequera på
godssen om han elliest inthet får contributionen uth.
II:r Stiernsköld: Ja rätt, thet kan inthet manquera, man
lefwerere af så månge gods man i hwar provincie äger thet
som uthlofwat blifwer till Landzhöfdingarne, så kan ock icke
häller något godz underslås och döllias, som elliest torde skee
om man här i RäkneCammaren skulle inlefwerera längderne och
här till RänteCammaren betala.
Lagerfeldt: Efter Kongen sielf nöijes med contributionen
efter rostiensten, hwad will man tå läggia hufwudet i blööt om
andre förslag.
H:r Schwante Baneer: Thet är bäst man föllier häruthi Kon¬
gens äget förslagh och låter contributionen gå efter rostiensten.
58
1657.
Lagerfeldt: Thet frågas örn man slipper then sidst be-
williade duble rostiensten, så frampt man resolverar att con-
tribuera effter rostiensts ordningen.
Hrr Stiernsköld: Förstår inthet annat än att then duble
rostiensten faller emot contributionen.
Lagerfeldt: Om wij uthlofwa contributionen, så draga wij
then tillförsicht, att then duble rostiensten ophäfwes.
Hrr Stiernsköld: Hade allaredo myket bekostat sig på
then duble rostiensten, wille häller hålla een karll och häst till
Chronones tienst och then heelt och hållit öfwerlefwerera, all-
rig fragandes mehr ther efter, om han slipper contributionen.
Hrr Rosenhanen: Man will efter see Invad contributionen
skall kunna förslå, om then går uth efter rostiensten, och till
then ända begära uhr KrigzCollegio rosstiensts längden.
Hrr Stiernsköld: Lät oss inthet bekymbra oss ther om,
wij welle uthlofwa och gifwa hwad lijkt är och erdrägeligit,
thet må förslå hwad thet kan.
Lagerfeldt : Ar af samma mening.
Hrr Flemming: Wij måste wetta Kongl. Commissariernes
intention, om man will ophäfwa fördublingen af Rostiensten
emot contributionen, eller eij.
H:r Stiernsköld: Wij welle ock gärna förbehålla oss här
wid the conditioner, som på mothén i förledne åhr komme i
consideration, thet nembl. så frampt att fahran och nöden är
sa stoor, då welle wij pa thetta sättet contribuera.
H:r Rosenhane: Låter oss votera efter Ridderhussordnin-
gen, och tillsee om alle falla på then meeningen att contribuera
efter rostiensten.
H:r Leijonhufwudh: Ja wäll.
Hästehufwud: Thet är bäst man talar först med Rijks-
sens Rådh och höra hwart uth the inclinera. Fyra dalers hiel—
pen är odräglig, gör månge ödeshemman i the landzohrter som
små räntor äre, men i stoore afradzbygden kan then fuller gå
till. Han holle rådligast man contribuerade effter rostiensten
och betalte efter markthalet.
Reenfeldt: Thet förslår inthet, så frampt man icke finner
itt gott expedient att få uth thet.
H:r Stiernsköld: Hwem kan therföre, wij kunna inthet
mehra bewillia än wij förmå.
Reenfeldt: Welle wij tå coutribuera efter hästen eller
markthalet.
April. 59
Stiernhöök: För the fattigas skuld, som inthet månge godz
äga, är bäst effter markthalet.
H:r Schwante Baneer: Ån om någon äger mehr än een
häst till markthalet och till exempell 80 mark öfwer een häst,
skall tå then effter rostiensts ordningen och icke wara frij för
contributionen af the 80 mark.
H:r Stiernsköld: Kan inthet gå an; om wij skole contri¬
buera efter markthalet, då måste thet skee öfwer hufwudet for¬
så månge mark man till opbörd efter rostiensts ordningen haf-
wer, thet wari ock mindre eller mehr än som thet sig till een
häst belöpa kan.
H:r Schwante Baneer: Jag weet icke thet, wij måste lick—
wäll i något förbehålla oss privilegierne.
Lagerfeldt: Om thet skulle skee, då måste man aldeles
contribuera efter hästen, hwilket wore odrägeligit för them som
ringa godz äga, ty then som tå inthet hade mehr än 10 mark,
skulle therföre betala tredieparten af contributionen, lijka som
med rostiensts hållet skeer, hwilket stiger till 33^ R:dr, ther
han lickwäl, när man contribuerar efter markethalet, kunde
slippa med 3 D:r SölfwerMynt.
Behmer: Uthi denna saken finnes någon difficultet, måste
bekänna thet är een stoor sak att Kongl. Commissarierne haf-
wa proponerat för Uthskottet thet contributionen skulle uth-
göras effter rostiensten, han twiflar inthet det the ock hafwat
uthi theras instruction, och är förthenskuld ondt att säija ther
uthi, efter Kongl. Maij:t will så hafwat och inthet annat för¬
slag i then saken gör. Thet kan ock synas onödigt att tala
om något annat. Men ther emot kommer icke obilligt i con¬
sideration 1) om thet will wara een hielp som erkläcker, effter
månge godz gå Adelen uhr händerne genom reductionen. 2) I
sidste danske feigde bewilliades emot denne rostiensts contri¬
butionen råghielp eller penningar af bönderne; Om man nu thet
skulle begära af them, så kunna the inthet görat uth. Thet
är mången boude som allaredo icke äger itt sädeskorn mehr
än thet som står uthe på marken, och ther med är Gudh bätre
för then stoore torkan skuld nu mächta illa beskaffat. Han
säger thetta inom lychte dörar, och inthet förthenskuld att han
will thet skall blifwa wid något annat förslag, men när man
kommer till allmogen, lärer man finna swårheeter; Ther till
warder uthskrifningen them högeligen graverandes, thet wankar
inthet folk på landet, och lickwäll måste bonden läija, så frampt
60
1657.
han icke will förlåtha hemmanet och gå sielf åstad; finnes tå
med mödo någon som will låtha läija sigh, då måste bonden
opwäga then samma med penningar, och thet kommer mången
på kneken. 3) Fyra dalers hielpen är beswärlig, bonden säger
ock thet samma om råghielpen, ty är itt större hemman som
kan tåhlat och dragat, så äre tijo hemman ther emot som in-
thet kunna görat, och om altså genom desse hielper itt hem¬
man blifwer behållit, så blifwa tijo åter igen öde. Doch ehuru
thet är så, tienar wid thenne tijden inthet att röra myket om
sådane difficulteter, dy få wäre grannar och eenkannerlig Dan¬
mark höra att wij inthet äre resolutare till att gripa oss an
uthi then fahra som oss swäfwar för ögonen, då blifwa the
styfwade, att wij inthet komma med them någon wärts uthi
godo. Hafwe wij hug till att hielpa wår Konung och Fäder-
nesslandet, då welle wij göra thet som kan något förslå. Wij
skole befinna, att denne contributionen efter rostiensten skall
icke belöpa sigh till 30,000 R:dr. Ther emot skulle lickwäll
Fyra dalers hielpen stiga någet högre.
Hrr Fleming: Then räkning är snart giord, thet differerar
allenast een fierdepart emellan Rostiensts contributionen och
Fyradalers hielpen.
Behmer: Om thet wore fritt att wällia, nog kunde man
finna annat maneer till att contribuera; man will gå efter rän¬
tan och proportionera bewillningen efter sin opbörd, inkompst
och förmögenheet.
H:r Stiernsköld: Ja efter man talar ther om, då skulle
man wara så oprichtig, att Invar för sig uthlefwererar itt för¬
slag på all opbörd och uthgifft och alt thet han hade behållit
och ägde.
Börie Olsson Chronenberg: Tå lärer thet så gå, att then
som äger något, han gifwer ther af, men then andre, som inthet
äger, slipper.
H:r Stiernsköld: Ja rätt, thet wore then rätta tåten som
wij harfwa effter; Dantzigk gör hwar hundrade penningh.
Lagerfeldt: Men huru skall thet bringas till wäga.
H:r Stiernsköld: Ther lärer näplig finnas förslag till, att
alt skall gå theruthi oprichtigt och rätt.
Chronberg: Kunna Dantzigkerne thet göra, som sittia i
krig, huru myket mehr må wij görat som sittia i frid inom
Rijkssens gräntzer.
April. 61
H:r Stiernsköld: Thet hafvva inthet alla the medlen som
Dantzigkerne; Ther äre mäst alle köpmän, som hålla sine
richtige böcker, att man ther uhr kan see theras heela capital
och förmögenheet. Ibland R. och A. här i Swerige skall näp-
ligen tijo i gemeen finnas, som bruka att låtha föra theras för¬
mögenheet till boks; Then består boos mästeparten i godsse-
räntor. Man låther inthet gärna koxa sig i korten och wijsar
andre huru sakerne stå och huru wijda förmögenheeten sig
sträker.
Jesper Krussbiörn: The som äga fasta godz kunna con¬
tribuera af godsen och the andre af bara medell och lössören,
och wari så ingen hwarken hög eller låg exempt, uthan hwar
och een låthe see sin godwilligheet och skyllige devotion emot
sin Ofwerheet.
Erich Rosenholm: Kan skee Prästerskapet eximera sigh.
Bemer: Detta förslag går näplig an, wij willia blifwa wid
thet som proponerat är.
H:r Stiernsköld: Thet är fåfängt att discurera om andras
pungar, wij welle tala om wåre ägne medell.
H:r Schwante Baneer: Ther will höra itt gott samweet
tili, att man skall säija uth alt hwad man äger, och inthet ther
af dolia undan.
H:r Gustaf Rosenhane: Swårt lärer thet blifwa att räkna
löösören.
Erich Rosenholm: Man måste ock föllia samweetet ther
i efter, och gifwa af alt thet man äger.
H:r Gustaf Rosenhane: I Dantzigk äre köpmän, som o-
twifwelachtigt hålla böcker på all theras förmögenheet, men här
äre inthet månge Adelssmän som hålla böcker. Thet går här
näplig an.
H:r Erich Leijonhufwud: Man måste tå draga af sitt ca-
pitall hwad man är skyllig, ty mången är skyllig mehr än han
äger.
H:r Gustaf Rosenhane: Efter någre äre i then meeningen
att man måtte förfråga sigh hoos Rikssens Rådh och inhämpta
theras betänkiande om saken, så måste man lickwäll förewetta
sig hwilken modum man will gå effter, anthen efter gårdethalet
att contribuera, eller efter Rostiensten, eller om man funne något
annat, som mehra förslår, att wij thet tillijka kunde optäckia
Rådet. Begärte förtheuskuld hwar classis wille thet öfwerläggia
och sedan per vota ordenteligen theras tankar ther om eröpna.
62
1657.
Efter förelupne deliberationer optalde Lagerfeldt 3. Clas-
sens votum, det dee nembl. wille contribuera efter rostiensten
och markthalet, som af Kongl. Commissarierne föreslagit war.
Doch stodo the ther på, att een conference måtte begäras med
samptlige Rijkssens Råd som här i Staden äre, efter thet är
betänkeligit om man skall kunna beläggia Enkior och faderlöse
barn, som med Rostiensten efter privilegierne förskonas, med
thenne- contributionen, ändoch thet i förre danske feigde, som
1644 åhrs Rijkzdagzbesluth uthwijsar, practicerligit war.
Erich Rosenholm påminte ther hoos thet ock the räntor
som i rostiensten inthet inräknade wore, såssom fisk, tiäru och
kohll, hwilka wore iu så tilldrägelige som något annat, måtte
anslas efter een wiss markewärdering, att contributionen iem-
wäll ther före erläggias kunde, emedan så månge och stoore
räntor elliest för samma contribution skulle blifwa befrijade,
och altså een stoor olijkheet uthi contribuerande ther igenom
förelöpa. Men tages thetta i acht, tå skulle ock contributio¬
nen mehra förslå.
Oluf Strömsköld föll honom ther i bij.
Gustaf Taubenfeldt och fleere andre' af tertia dassi giorde
thet samma.
Lagerfeldt: Wij måste betänkia att wij inthet läggia större
onus på oss sielfwe och slå fleere räntor före till att beswäras
än rostiensts ordningen förmår och innehåller. Man hade fuller
then tijden hon giordes ock haft sådane räntor i consideration,
men them lickwäll ther uhr låtit. Man wille inthet missunna
om een eller annan, som i Skärgårdarne eller annorstädes, ther
the opnämbde räntor folie, sine godz hade, kunde behålla nå¬
gon fördeel ther aff. Doch om man lickwäll i contribution wille
them anslå, thet stälte han ther hän.
Taubenfeldt: Detta förslaget eller påminnelssen kommer
icke ther af, att man wille dividera andre hwad the hade, men
så plägar man lickwäll säija: gleiche Mönike, gleiche Koppen.
Den lijkheeten holle bäst eenigheeten tilhopa. Hwad anlangar
att desse räntor, när rostiensts ordningen giordes, inthet äre
ther i infattade wordne, då mätte man besinna, att then tijden
war heele Skärgården frijkallat för annniralitetet, kohlräntan
under bergzlagen, och wore inthet månge af Adell som ägde
godss på desse eller andre ohrter, ther förberörde räntor folie.
Men nu sidermehra är heela Skärgårdarne i Swerige och Fin¬
land uthi Adelens händer komne, och een god deel af Adelen
April. 63
hade iemwäll inrotat sig uthi bergzlagen och på andre ohrter,
doch uthstälte han thetta till them som thet wederborde.
H:r Rosenhane frågade huru thet som i contributionen uth-
lofwades skulle komma till execution, om thet skall betalas
ther godssen äre belägne till Landzhöfdingarne.
Reenfeldt: Elliest hafwer Chronan inthet gagn ther aff.
Efter itt lijtet samtall blef af Lagerfeldt på 3. Classens
wägnar swarat, thet the hade resolverat att betala contributio¬
nen till Landzhöfdingarne uthi the provincier som godssen äre
belägne.
H:r Stiernsköld påminte att een wiss termin till betallnin-
gen måtte sättias och så frampt icke betallningen skeer ther
till, att tå Landzhöfdingarne träda till godssen och gore sielfwe
Chronan ther af betalt.
Hwilket ock Lagerfeldt uthi tredie classens nampn annue-
rade och samtyckte.
H:r Bengt Posse tesmoignerade för 2. Classi att han war
eense medh tertia classi 1) om contributionens erläggiande eff-
ter Rostiensten och markethalet, 2) att man måtte sökia een
conference med Rijkssens Rådh, 3) thet contributionen betaltes
till Landzhöfdingarne af godssen, ther the äre belägne, och om
thet till föresattan termin icke skeer, att tå Landzhöfdingarne
må stå fritt att exequera på godssen.
H:r Stiernsköld betygade ock uthi 1. Classens nampn att
the wore iemwäll af samma meening.
Om contributions quanto, eller huru myket man wille gif-
wa efter markthalet, wardt än inthet aftalt.
H:r Rosenhane: Wij welle nämpna them som skole gå
till Rikssens Rådh och begära conferencen, efter the äre med
R. och A. interesserade uthi thet som proponerat är, och man
altijdh tillförende hafwer hördt theras betänkiande i sakerne.
I medier tijdh wore gott att Landzhöfdingen Herr Schwante
Baneer wille tala med bönderne och sondera them hwad theras
tankar må wara om uthskrifningen.
H:r Stiernsköld: Det första ärendet om conferencen kan
Secreteraren Taubenfeldt i Ridderskapets nampn wäll uthrätta,
och behöfdes inge fleere nämpnas ther till.
Taubenfeldt: Thet plägar så wara wahnt förr, att then som
förde pennan för Ridderskapet och Adelen brukas i sådane be¬
skickningar; thet importerade inthet att fleere skulle gå ther efter,
doch hemstälte han R. och A. hwadh them theruthi behagade.
64
1657.
H:r Stiernsköld holle elliest gott att Landzhöfdingen talte
med bönderne och fogligeu sökte till att disponera them till
uthskrifningen.
H:r Schwante Baneer lofwade sig weila thet göra.
H:r Rosenhane: Wij wille ock nu något talas wid om
uthskrifningen, så att man kan wara bered på när man kom¬
mer till conferencen med Rikssens Rådh, att optäckia them
hwad man theruthi achtade göra.
H:r Stiernsköld: Troor ingen skall finnas på Ridderhuset,
som icke allaredo hoos sig hafwer resolverat till uthskrifningen,
emedan then wid närwarande tijdz tillstånd ingalunda kan evi-
teras, men man will tala om modo huru uthskrifningen skall skee.
På begäran oplästes af Taubenfeldt 1642 åhrs Rijkzdags-
besluth och hwad ther uthi om uthskrifningen förmältes.
H:r Rosenhane: Man will tillsee med hwilket maneer,
hwad conditioner och på huru månge åhr uthskrifningen kan
bewillias.
H:r Schwante Baneer: Om thet går efter man- eller per-
sonethalet, som Kongl. Commissarierne föreslå, då drager Al¬
mogen oförrättat sak här ifrå.
Lagerfeldt: Thet är bäst man låter thet ankomma på bön¬
derne sielfwe och theras ägen förklaring, wij willa resolvera till
halfparten emot thet the uthi rootan bewillia.
Med thetta tesinoignerade alle classerne sig wara eense.
H:r Rosenhane: Hade fuller förmärkt af Herr Knut Posse
att personethalet skulle här i Upland föga förslå, men på an¬
dre ohrter skulle thet wäll mehr importera. Om Bönderne
komma och förfråga sig och begära wetha af R. och Adelen
hwad them tycker om uthskrifningen, sä måste man förewetta
sigh hwad man wille swara them, dy man bör icke dependera
aff bonden. Men interim will man lickwäll see sig före att icke
hwad om then saken här discurerat blifwer, må komma uth,
så att then icke får wettat som inthet bör. Han påminte thetta
icke therföre att han twiflade om att någon skulle wara som
icke wiste menagera med tystheet hwad här passerade, men
efter lätt kunde hända att om någre af Adelen sin emellan uth
om Ridderhuset taltes wid om desse saker, kunde någon af
theras poikar eller drängiar få hörat, som sedan brachte så¬
dant uth ibland folk. Och thet tiente lickwäll inthet att bon¬
den skulle märkia thet wij något resolverade i Uthskrifningen
för än han hade fåt öfwerläggia hoos sig hwad theruthi stöde
April.
65
att göra, emedan thet är een sak som går äntå öfwer hans
huud uth, then han wille gärna sielf råda något om medh.
H:r Stiernsköld: Wij måste considerera om wij skole sö-
kia communicationen som är omtalt med samptlige närwarande
Rijkssens Rådh eller med Kongl. Commissarierne allena.
H:r Rosenhane: Man måste tala med alle närwarande
Rijkssens Rådh såsom interessenter.
Efter altså störste deelen af Ridderskapet och Adelen föll
på samma meening, då blef Taubenfeldt förordnat att gå till
then äldste af Rikssens Råd och begära conferencen med them
samptligen, emedan H:r Schäring Rosenhanen, som plägar con-
vocera Rådet, inthet war hemma i Staden.
Thet blefwe ock efterskrefne deputerade att gå till Bor-
gerskapet till att göra them een compliment igen, och erbiuda
sig till coinmunication med them i thet som wid propositionens
öfwerläggiande förefalla kunde och man befunne Ridderskapets
och theras interesse löpa tillsamman uthi, nembl. H:r Ture
Tursson, Vitinghoff, Behmer, Reenfeldt. Af 2:da dassi wore
inge tillstädes.
I thet samme ankommo Fyra bönder af theras medbroder
uthskickade och näst hälssning framstälte twenne ting: 1) Be¬
gärte the Ridderskapets och Adelens rådh om krigzhielpen och
uthskrifningen, betygandes theras wilha wara god, men förmå-
gon swag. 2) Att Ridderskapet och Adelen wille gifwa them
efter then deelen them tiikomme af krigzhielpen, hwilken the
wille oplåtha Chronan och then andre halfdelen wara förskonte
före.
H:r Rosenhanen: Betackade them att the wille förfråga
sig hoos Ridderskapet och Adelen hwad som till Kongl. Maij:tz
proposition swaras skulle och sökia theras råd ther om. Man
såge gärna att the bore till R. och A. thet förtroende att the
wille lijtha till them. Man behöfde ock lijtha på them igen.
Ridderskapet och Adeln hade uthi förre tijder städsse kommit
Kongl. Maij:t och regementet till bijståndh och theruthi giordt
hwad the hafwa kunnat. Dee hafwa inthet haft theras perso¬
ner ther till osparde, uthan gåt med och låtit sig bruka an-
teen uthi kriget eller wid hofwet, och ther till med hulpit un-
derstödia thet allmänne bästa med stoore hielper och beskatt¬
ningar af theras godz. Wore ock än willige att uthi then fahra,
som nu är förhanden, göra sitt till; men hade än inthet något
sin emellan sluttet om contributionen och uthskrifningen sorn
5
66
1657.
begärte äre. Man wille nu gärna höra hwad the meena ther
om. Den halfdelen af krigzhielpen som the begärade tillgift
opå, war än inthet, som man wiste, omtalt, och tilläfwentyrs
skedde thet icke häller denne gången. När thet kommer så
när, wille man thet ärendet öfwerläggia och see till hwad ther-
uthi kunde stå att göra. Frågade ther på hwad the tychte
om uthskrifningen.
Bonden swarade: Thet går med uthskrifningen olijka till;
uthi båtzmanshållet blifwa the altid wid theras wahnlige sätt,
så att sombligstädes göra 12 bönder een båtzman uth, och ell-
iest wore båtzmansshållet inthet så hårdt att undergå som uth¬
skrifningen. Men knechteskrifningen ginge mäst altid för sig
att 10 ia somtijdz 8 måste stå i rotan, och äntå hafwa the på
2 åhr måst stå uth tree starke uthskrifningar. Dee welle nu
gärna wara ther med förskonte. Dee hade inthet att lega före,
måste gifwa 4 å 500 D:r för een knecht och ther till så månge
pund wicht, och wore äntå ingen nu mehr till fångs som wille
låtha läga sigh. Skulle bonden gå sielf åstad till knecht, så
worde hemmanet öde. Thet wore allaredo månge hemman öde
blefne för then hårde uthskrifningen, som hafwer warit i desse
åhren. Dee see ock myket ther på att myket frijkallas under
Säterij och inom råå och rör, och att all lasten förthenskuld
faller in på the andre.
H:r Rosenhanen: [Då] sidste uthskrifningen skedde, togs
inge rå och rör undan, efter R. och A. ansågh then fahran tå
swäfwade för ögonen. Men hafwe J talts något wed hwar an¬
nan om uthskrifningen skall gå för sigh och huru thet skall
skee.
Bonden: Wij wille fuller gärna slippa uthskrifningen, men
kan thet ingalunda skee, så hafwe wij meent thet skall gå ef¬
ter gårdethalet, ty elliest skulle Enkior och gammalt folk som
hafwa stoore hemman nog få sittia frij, och all bördan af uth¬
skrifningen hängia wid oss, hwilket wore myket olijka; dee
wille gärna höra hwad R. och A. tyckte ther om.
H:r Rosenhane: R. och A. hafwa inthet än haft tillfälle
att talas wed ther om; när the hafwa fåt öfwerläggiat, wille
the låtha wetta them thex-as meening.
Bonden: Krigzhielpen wille the halfparten göra, men then
andra halfparten wille the gärna hafwa skonsmåhl opå. Somb-
lige af them bodde uth medh stoore stråkwägen; när optåget
sidst war hade the uthståt stoore plågor. Soldaterne hade
April.
67
röfwat bort för them alt hwad the öfwer kommo, the mächtade
nu inthet mehra. Bode R. och A. wille så laga, att the inthet
blefwe här länge oppehållne, the hade inthet att underhålla sig
med. Adelens bönder wille icke herredagzpenningar hielpa them
medh.
H:r Rosenhane: Så myket R. och A. kan hielpa till änd-
skap göra the gärna. När bönderne blifwa färdige med theras
swar, skole the inthet wänta på R. och A. The welle elliest
see ther på att böndernes Stånd skall blifwa behållit, dy the
hade sielfwe interesse theruthi och wore them angeleget att
bonden kunde blifwa wid macht.
Efter middagen samme dagh gick Gustaff Taubenfeldt
till Herr Knut Posse heem i hans huus, och emedan han then
äldste af Rådet är uthi CanzlijRådens frånwaru begärte uthi
R. och A. nampn att genom honom få adresse till conference
med samptlige närwarande Rikssens Rådh. Han gaf Tauben¬
feldt till swar, thet för honom wore betänkeligit att admittera
conferencen med samptlige R. Rådh, emedan han och hans
collega Herr Schäring Rosenhanen allenast, och ingen annan alf
Rådet, war af Kongl. Maij:t till detta möthet fullmächtigade
och instruerade. Therföre måste han låtha anstå att gifwa
Taubenfeldt något egenteligare swar på hans ärende in till an¬
dre dagen, då hans Collega wäntades heem och han wille med
honom ther om aftala. Sedan wille han låtha Taubenfeldt
wetta hwad som the kunde gott finna.
Den 28 dito wid klockan 10 för middagen sände Kongl.
Commissarierne budh efter Taubenfeldt, att han skulle komma
till them op på Slottet; då lät H:r Schäring Rosenhane i H:r
Knut Posses närwaru säga R. och A. thet the wore till fridz
att R. och A. komo op till them efter middagen klockan 3,
dessförinnan wille man låtha kalla samptlige R. Råd ihop till
conferencen.
Klockan 2 efter middagen på detta dato kom R. och A.
på Ridderhuset tillsamman. Herr Gustaf Rosenhane refererade
för them thet swar Gustaf Taubenfeldt hade fåt hoos Kongl.
Commissarierne om conferencen. Och efter Taubenfeldt hade
låtit uthi Rijkzarchivo extrahera uhr 1627 åhrs Rijkzdags be-
sluth den punchten om uthskrifningen, så blef then på begäran
68
1657.
samptlige Ridderskapet och Adelen föreläsin; Och ther på
een discurs moverat om förswarskarlar, med hwilka Herr Gu¬
staf Rosenhane betygade hafwa warit stoort abus. Ther näst
togs uthi betänkiande om samptlige R. och A. eller itt starkt
uthskott af them måtte träda till conferencen med Rikssens
Rådh. Omsijder föll man tå på then meeningen att itt uth¬
skott af alle 3 classerne skulle ther till wällias, och blefwe
altså desse efterskrefne nampngifne, nembl. H:r Gustaf Rosen¬
hane, Herr Jöran Flemming, Herr Schwante Baneer, Herr Ture
Tursson, Herr Erich Leijonhufwud, Herr Henrich Wrede, Herr
Knut Lillie, Caril Christersson Månsköld, Axel Stålarm, Axell
Tott, Jonas Buree, Jakob Swijnebufwudh, Caril Lilliecrona,
Erich Rosenhielm, Johan Vitinghof, Israel Lagerfeldt, Gustaf
Taubenfeldt, Bengt Reenfeldt, Nilss Burensköld, Jesper Struss-
sköld, i alss 20 personer. När the wore komne op på Slottet
uthi förmaket uthan för Cantzlij RådCammarn, komo strax ther
effter närwarande samptlige Rijkssens Rådh uth till them.
H:r Gustaf Rosenhane begynte talet till them på detta
sättet, att såssom R. och A. påminte sigh tillförende hafwa
warit brukeligit, att R. och A. hade sökt conference med R.
Rådh öfwer the ärender, som på Rijkzdagar och sådane solenne
sammankompster pläga förefalla, emedan the icke mindre än
R. och A. theruthi interesserade och wore med lijka privilegier
och beneficier försedde, så att när R. och A. med contributio-
ner och uthskrifningar emot privilegierne graverades ginge thet
them lijka öfwer, altderföre hade Ridderskapet och Adeln in-
thet kunnat underlåtha att rådfråga sigh hoos them och gifwa
tillkänna hwad the hade i tankar att resolvera. Af thet som
Kongl. Maij:t R. och A. allernådigst hafwer låtit proponera,
war uthskrifningen thet förnämbste. Ther widh hoos them är
kommit i betänkiande de modo, om man skulle blifwa wid
1642 ahrs Rijkzdagz besluth och räckna gårdethalet eller wid
1627 åhrs Rijkzdagzbesluth och räkna personerne. Dee komme
fuller alla theruthi öfwer eens att the achta bewillia uthskrif¬
ningen, men inthet uthi sättet för än the hafwa förnummit
hwad bönderne ändteligen theruthi wela företaga, efter thet
äntå mäst ankommer på them. Doch hade man wäll allaredo
så myket af them förnummit, emedan the hade halft sine uth-
skickade till R. och A., att om the skole iaka till uthskrifnin¬
gen, då weila the blifwa wid gamble sättet. Ehwad thet ock
blifwer så är R. och A. sinnat att låthat ankomma på half-
April.
69
parten emot Skatt och Chrone. Dy them faller myket be-
tänkeligit att låtha göra een wahna ther af, thet the then eene
gången efter then andre skole gå ifrå sine privilegier och göra
sigh bönderne lijk. Contributionen anlangande hafwa the tänkt
opå om man skulle gå till 4 D:rs hielpen af godssen efter som
1652 åhrs Rijkzdagzbesluth thet beskrifwer, eller efter 1644
åhrs Rijkzdagsbesluth att contribuera för hwarie 5 mark ränta
the af theras godz efter rostiensts ordningen hafwa till opbörd,
6 mark penningar S:rM:t. Men hafwa icke häller fulkomblig
wellat ther till resolvera för än the hade fåt communicera ther
om med R. Rådh. Skulle man blifwa wid Contributionen ef¬
ter Rostiensten som förb:te Rijkzdagzbesluth gifwer anledning
till, så tyckes thet them wara betänkeligit för Enkior och fa-
derlöse barn skuld som tå ock så måste contribuera med, fast
the än efter privilegierne för rostiensten förskonte äre. R. och
Adelen äre willige att göra Kongl. Maijrt all möijelig bijstånd,
så att icke Fädernesslandet må råka i fahra och större olägen-
heet.
R. Rådh togo afträde in i RådCammaren att talas widh,
och kommo efter itt rumt tijme rum tilbakars igen, då Herr
Schäring Rosenhane på theras wägnar förde ordet och swarade
således:
Att R. Rådh optaga med tacksamheet thet R. och Adelen
till contestation af itt så gott förtroende hade wellat communi¬
cera och optäckia them theras tankar om the proponerade ären¬
der, men hwad hans och hans Collegas personer anginge befan
han att them såssom Kongl. Maij:tz Commissarier inthet an-
stodo att rådläggia med R. och A. om samma ährender, eme¬
dan the allenast wore förordnade och instruerade till att trac-
tera med them ther om. Elliest måste han ock excusera Rå¬
det i gemeen, att the wore så fåå tillstädes, thet the icke för¬
måtte egenteligen att uthlåtha sigh i saken emot R. och A.
Han och hans Collega hade än inthet kunnat förstå R. och A.
förslag och hwad the rätteligen ämnade swara till Kongl. Maij:tz
proposition, om sådant kommer öfwer eens med Kongl. Maij:tz
intention eller inthet. Hwar ock icke kunde R. och A. ännu
beqwämast uthi sitt Stånd deliberera ther om, då the förmo¬
delig worde sig beqwämandes Kongl. Maij:tz willia och deside-
rier. Thet wore gott att the wille höra Allmogens mening i
thet som them ock angår, men om R. och A. ginge them före
med itt sådant exempell, då skulle Allmogen och the andre
70
1657.
Ständerne faller i sine swar lämpa sigh ther efter. Wille ock
R. och A. uthlåtha sig wijdare i sakerne för R. Radh hwad
the wore sinnade sig på the proponerade punchter att förklara,
så wille the see till hwadh them anstår att göra, och om R.
och A. hade i thet eene eller andre någre scrupler, wille the
genom een discours allenast sökia them till att betaga och wär-
ket efter görligheeten att facilitera.
H:r Gustaf Rosenhane: Thet hafwer hoos R. och A. kom¬
mit i consideration om contributionen skall skee efter rostjensts-
ordningen och markethalet eller efter hemmanen. The hade
gärna wellat gripa till thet som mäst skulle förslå, och hafwer
them fuller tykt att Rostiensts contributionen skulle inthet så
myket importera som then andre.
H:r Gustaff Bonde: Kongens willia är iu att man må con-
tribuera efter Rostiensten; thet behöfdes altså inthet att scru-
pulera theruthi, om then andre contributionen skulle mehra för¬
slå, ty Kongen nöges med denne.
H:r Schäring Rosenhane: Åndoch nöden nu större är än
hon hafwer warit i then sidste danske feigde, så hafwer Kongl.
Maij:t uthi instructionen inthet annat pekat på än then contri-
bution som tå hafwer warit i bruk, thet war inthet något nytt
eller owahnligit; om R. och A. wore ther med eense, så wille
han med sin Collega refererat Kongen, och skulle thet lända
them till störste beröm.
H:r Gustaf Rosenhane: R. och A. hafwa fuller lickwäll
mäst ock fallit på then meeningen, men om quanto och huru
myket man af hwarie 5 mark ränta skall bewillia, hafwa the
inthet än kommit öfwer eens.
H:r Gustaf Bonde: Man måste ock wara betänkt ther på,
att hwad som lofwat blifwer kan gå uth och komma Konungen
till godo. Thet bewilliades fuller ock anno 1644 till thenne
contributionen, men när thet gick alt omkring så blef een stoor
räst ther af innestående, och nööt Chronan in effectu samma
bewillning inthet.
H:r Schwante Baneer: Ther med kunde man nu wäll få
rådh, att man betalar contributionen i hwar provincie ther gods-
sen äre belägne.
H:r Gustaf Bonde: Thet är gott, men man måste läggia
in sine godsselängder ther hoos.
H:r Herman Fleming: Man kunde här i Cammarn läggia
in een specification och räkning på godssen och räntorne, och
April.
71
låtha hwar Landzhöfdinge iemwäll i sine provincier them an¬
teckna och ther om med Cammarn correspondera, tå man se¬
dan desto bätre må kunna all underslef med godssens orätta
angifwande evitera och betallningen desto beqwämare af gods¬
sen uthsökia.
H:r Schwante Baneer: Thet hafwer ock fuller warit R.
och A. meening nästan på thet sättet, dy om man skulle wänta
på Rostienstslängdernes inlefwererande, så kommer thet allrig
till någon effect, emedan ofta händer att dödzfall komma emel¬
lan, och att godssen råka i andres händer och altså inrijtar
sigh ther af een willewalla att man icke någonsin kan erhålla
någon richtigheet theruthi.
H:r Gustaf Bonde: Thet är sandt, det står ännu inne wid
pass 30,000 D:r af gamble contributionen som allrig kan gå
någon execution opå. Dy man hafwer ännu inthet fåt in the-
ras Rostienstslängder i Cammarn. Och therigenom är skedt
att man icke häller hafwer kunnat gå till then execution emot
them som 1644 åhrs Rijkzdagzbesluth beskrifwer. Thet wore
altså fuller nu thet bästa medlet, att man betalar ther godssen
äre belägne, men then som äger ströögodss och icke mehr än
twå heller tree hemman i hwar provincie, honom skall thet
falla swårt så plåcketahls att betala.
H:r Schwante Baneer: Man kunde tå lefwerera längderne
på godssen här in i Cammaren, och om man icke här betalar,
då kan man skrifwa till Landzhöfdingarne att the exequera på
godssen ther the äre belägne.
H:r Gustaf Bonde: Thet lärer blifwa extraordinarie be-
swärligit, om man skall draga hijt och lefwerera rostiensts-
längderne här in.
H:r Schäring Rosenhane: Enkior och faderlöse barn, som
inge Sätesgårdar uthan strögodss äga, skulle thet ock myket
incommodera.
H:r Gustaf Bonde: Så må the betala ther ströögodssen
liggia.
H:r Knut Posse: Men när Adelssmannen betalar här, så
böra hans bönder wara frij, thet kan falla mången lägligare
här att afläggia contributionen, och må thet förthenskuld lemb-
nas hwar och een fritt.
H:r Gustaf Bonde: Samma wilkor står i 1644 åhrs Rijkz¬
dagzbesluth, att anteen betala här eller ther godssen liggia,
men ther af kommer all oreeda, att man under hwariehanda
72
1657.
inwändningar så på then eene som then andra ohrten betali—
ningen undandrager.
H:r Herman Fleming: Om alle wore gode betalare, så
hade thet inthet på sig, men man hafwer fuller prof uthaf
huru tillförende ther med är gått.
Hrr Gustaf Bonde: I Gudz nampn, lät oss betala ther
godssen liggia, så går thet richtigast.
Hrr Herman Fleming: Man kan läggia in sine godsse-
längder här i Cammaren, ther kan man godssen separera och
skrifwa till Landzhöfdingen under the lähn ther the sortera,
att the taga uth contributionen af hwar bonde som Adelen
skall contribuera före, och låtha bonden taga quitenz ther på.
Herr Herman Fleming: Neij, thet wore alt för beswärli-
git att gifwa hwar bonde qwitenz, thet är nog att hwars och
eens gods i hwar provincie får een qwitenz.
Herr Gustaf Bonde: Ja thet kan wara lijka myket.
Herr Schäring Rosenhane: Thet lärer fuller gifwa sigh,
när man weet hwad man will bewillia och huru man thet will
erläggia.
H:r Gustaf Rosenhane: Om quanto will R. och A. först
talas wid, man hafwer ännu inthet kommit öfwer ens theruthi.
H:r Schäring Rosenhane: 1644 åhrs Rijkzdagsbesluth wij-
sar quantum uth, han hoppas thet blifwer nu ock ther widh.
H:r Gustaf Rosenhane: Wij welle öfwerläggia hwad wij
kunna komma till wäga; utskrifningen belangande så hafwer
man resolverat till gårdethalet.
H:r Schäring Rosenhane: Thet är bäst att thet blifwer
wid thet sätt som uthi 1627 åhrs Rijkzdagsbesluth finnes.
H:r Schwante Baneer: Om thet skeer, så lärer then in-
commoditeten ther af föllia, att bondedrängiarne draga undan
in i Skäriegårdarne, ther the hafwa wisse båtzmanshåll, eller
annorstädes, ther the hafwa wisse knechtehålld, och till bergz-
lagen, ther the wetta sig kunna wara frij, och så förslår then
uthskrifningen inthet för Chronan.
H:r Gustaf Bonde: På sådane ohrter skall ock ransaknin-
gar blifwa anstält, finnes ther fleere än behöfwes, så får man
them wäll igen.
H:r Schwante Baneer: Så drar bondedrängen af till skogz
eller håller sigh annorstädes undan.
H:r Gustaf Bonde: Han kan inthet hålla sig länge oppe
i skogen, man kan fuller få taga honom igen.
April. 73
H:r Herman Fleming: Ther får man fuller råd med, men
med then lijkheeten som af oss begäres uthi uthskrifningen,
att then skall gå wårt frälsse så wäll som Skatt och Chrone
iempt öfwer hufwudet, är stoort betänkiande; fäderneslandssens
nödtorft står oss på then eene sijdan för ögonen och på then
andre wåre privilegier; wij wille gärna befordra Öfwerheetens
och Rijkssens tienst och wällfärd, men privilegierne wele wij
ock gärna salvera. När wij låtha uthskrifning gå halfparten
emot Skatt och Chrone af wårt frälsse, så kan oss inthet wij-
dare anmodas.
H:r Schwante Baneer: Ridderskapet och Adelen är ock
af samma meening, will man någorlunda conservera godssen,
så måste thet skee; bonden, som dageligen måste liggia wid
herregårdarne i dagzwerken, mächtar inthet stå uth thet. Han
måste förlöpa. Det är ock elliest för Allmogen owanligit att
undergå een sådan skrifning.
H:r Schäring Rosenhane: Denne modus hafwer iu warit
tillförende bruklig i Kong Gustafs tijd, att hwar tijonde man
af Frälsse sampt Skatte och Chrone öfwer hufwudet är blefwen
uthskrifwen. Wij stå uthi så stoor fahra nu som tå och än
större.
H:r Gustaf Rosenhane: Måste ock låtha wetta att bön-
derne begära tillgift på halfparten extraordinarie hielperne, dee
hafwa haft hoos R. och A. sine uthskickade ther om.
H:r Knut Posse: Thet hafwa the ock sagdt emot oss,
men the willia wara frij för then deelen som the skola göra
theras hussbönder ther af. Ther emot är them remonstrerat
wordet, att thet icke tiente till att chochera något annat Stånd,
eller wore nu tijd att tala ther om. Sidste Rijkzdagzbeslutet
wijste them wäll hwilken wägen the häruthinnan gå skulle.
H:r Gustaf Rosenhane: Wij hafwe inthet förståt theras
meening så.
Taubenfeldt: Dee komme fuller till R. och A. tanquam
supplices i then saken, men thet märkte iag fuller wara theras
rätta intention, att the wille inbehålla och wara sielfwa mästare
öfwer then deelen som hussbönderne böre hafwa, dy the wiste
fuller hwad Rikzdagzbesluthet innehölt, att om the inthet kunde
sämias till att gifwa hussbönderne then deelen, så skulle the
then lickwäll ock så uthgöra åth Chronan, och på thet fallet i
uthskrifningar och annat inthet niutha the wilkor som frälsse.
Hwilket är een sak som them swåra trycker, ehuruwäll een
74
1657.
part Skattebönder, som äre under frälsset, låtha sig förliuda
att the inthet stå efter frälsse wilkohren i uthskrifningar.
Herr Gustaf Bonde: Om bonden skall proponera oss con-
ditiones och hvad wij göra skola, så går thet ifrå skafftet till
hufVudet; man will gärna som redlige patrioter gripa sig an,
men sådant står inthet att thåla.
H:r Herman Fleming är ock af samma mening, men hwad
thet förre om uthskrifningen anlangar, så är then närwarande
man een gräntz emellan then framfarne och then tilkommande.
Wij måste besinna med hwad sorgfälligheet wäre förfäder hafwa
thet privilegium förwärfwat, och hwad blasme wij kunna incur-
rera uthi hoos wäre effterkommande, om wij nu skulle släppat
uhr händerne. Få bönderne then eene gången efter then andre
häfd pa een lijkheet i utskrifningen, så skall thet wara swårt
att reepa(!) then samma framdeles tilbakars. Will häller för
sin person gifwa 20 knechter och 100 D:r ther till för hwar,
för än han will tillstädia att Frälsset skall gå lijka med Skatt
och Chrone.
Herr Schäring Rosenhane: Wij hafwe inthet att befahra
thet bonden skall kunna göra ther een häfd af, ty thet står
inthet i hans willia, och elliest om wij nu then eene gången
saivis privilegiis samptyckia till een lijkheet i uthskrifningen,
så blifwer thet doch genom the fölliande twenne åhrs uthskrif¬
ningar strax redresserat, i thet wij tå af hwart tiugunde hem¬
man gifwa een knecht ther Skatte och Chrone måste af hwar
tijonde een uthgöra.
H:r Claes Stiernsköld: Bonden är som suggan, tijt hon
een gång får wänia sig, therifrå står hon sedan med möda att
afhålla. Wij bewilliade i fioll een lijkheet och tänkte att slippa
ther med, men nu will man lickwäll än hafwa thet af oss.
Och thet gör oss ondt att wij måtte höra huru bönderne alla¬
redo örkia ther på, lijka som på itt debitum.
H:r Gustaf Bonde: Hwad the extraordinarie krigzhielper
beträffar, är ther om fulkomblig deciderat i 1655 åhrs Rijkz-
dagzbesluth. Will bonden inthet uthgöra halfparten ther af åth
hussbonden, så skall han göra alt samman åth Chronan.
H:r Schäring Rosenhane: Om Allmogen säger, wij kunna
inthet lofwa mehr än hwar 20 eller 15, och wij allenast weila
låthat ankomma på halfparten ther emot, så förslår thet inthet
till närwarande Rijkssens tarfwer.
H:r Gustaf Bonde: Skall iag rätta mig efter bonden.
April. 75
H:r Schäring Rosenhane: Han måste lickwäll sättia håret
till, wij måste ock see på hans conservation och att han inthet
blifwer öde, thet äre allaredo månge ödesgårdar i Rijket. Kon-
gen hafwer så nådigt tiletta betänkt, att han försäkrar oss ther
om, att thet inthet skall dragas här effter till consequence, och
förbätrar thet strax i the fölliande uthskrifningar för åhr 1659
och 1660. Och äntå then förste uthskrifningen borde gå för
sig i tilkommande åhr 1658, så emedan then tredie utskrif¬
ning, som pä nästförgångne Rijkzdag bewilliat blef och skulle
i detta åhr skee, anticiperades på thet förledne åhret, therföre
föreslår Kongl. Maij:t och allernådigst begärar att man för
Rijkssens nödtorfter skuld wille iemwäll uthi innewarande åhr
anticipera thenne förste uthskrifningen, och ther emot blifwa
wij frij för uthskrifningen åhr 1658.
H:r Schwante Baneer: An om wij skulle bewillia till hwar
15, allenast Kongl. Commissarierne kunde disponera bönderne
af Skatte och Chrone ther emot till hwar tijonde, så at wij
lickwäll åth minstone conservera umbram uthaf privilegierne.
Il:r Göstaf Bonde: Thet wore wäll så, men thet förslår
inthet.
H:r Schäring Rosenhane: Wij höra iu thet att thet inthet
skall prmiudicera privilegierne, om wij än skönt nu bewillia
Kongens anmodan, thet blifwer ock strax i the fölliande åhren
rättat igen.
H:r Schwante Baneer: Man befahrar att ther skall blifwa
een wahna uthaf.
H:r Schäring Rosenhane hafwer fåt bref aff Kongl. Maij:ts
Commissarier på the andre mothén, the gifwa god förhopning
ther om att the skole kunna erhålla Kongl. Maij:ts intention,
hoppas R. och A. här gör thet samme.
H:r Jöran Flemming hade 1642 åhrs Rijkzdagsbesluth wid
handen och läste op ther uhr för hwad orsaker skuld man then
tijden hade resolverat till gårdethalet; Förmeenandes att thet
ock nu borde komma hoos oss i consideration, och att man för
then skuld icke heller skulle nu stå så myket på personethalet.
H:r Gustaf Bonde: På thet sättet skulle man icke få tre-
dieparten emot thet som personethalet kan förslå. Nu sittia
Skattebönderne och hafwa 5, ia 6 manspersoner på een gård,
så att een åhrlig man icke eens kan få them i tienst när man
behöfwer. Går uthskrifningen efter gårdethalet, då swarar in¬
thet mehr än een för hemmanet och the andre slippa ther med
76
1657.
undan; men nu kan Chronan få folk på detta sättet och the
andre blifwa twungne att sökia sig tienst hoos Adelen och
fleere, ther med the kunna undwijka uthskrifningen een annan
gång.
H:r Schwante Baneer: Måste bekänna thet är så, eenkan-
nerlig i the Socknar som hafwa sine båtzmanzhåld, efter som
han weet att i Torstenssons Grefskap går så till, att ther fin¬
nas månge som sig på itt hemman hafwa inslaggat.
H:r Gustaf Bonde: Men om thet skall gå efter persone-
thalet, så måste man inthet taga then eendaste bonden bort till
knecht; Elliest komma på thet fallet inga andra i consideration
än the som äre öfwer 15 och [under] 60 åhr gamble, doch må¬
ste alle äldre så wäll som Enkior, ther inge andre finnas på
hemmanen, lickwäll hielpa the roterade läga, när rotan får lä-
genheet ther till. Och måste thet tagas i acht uthi Landzhöf-
dingarnes eller Uthskrifningz Commissariernes instructioner.
H:r Schwante Baneer: Uthskrifnings Commissarierne få in¬
thet lof att rothera, Adelen gör thet sielf.
H:r Gustaf Bonde: Om wij rothera och gifwa op knech-
tens nampn, som wij bäst kunna mista, och Chronan lickwäll
kan wara tient med, så far thet inthet blifwa ther wid, uthan
Landzhöfdingarne, som förordnas till uthskrifningen, göra lick¬
wäll theruthi een förändring. Men thet bör inthet skee.
H:r Schwante Baneer: Thet händer under tijden att man
måste thet förandra, emedan Adelens fogdar anteen för haat,
afwund eller andre orsaker skuld sättia alt een bonde thet eene
åhret efter thet andre till knecht, hwilket iu största oskäl är,
och instructionen inthet will att thet skall tillstädias; han weet
thet i fioll wara skedt, må inthet nämpna af hwars tienare,
men han hafwer än att göra ther med. Elliest skall icke tijo
af Adelen hafwa een bonde mehr som är öfwer 60 åhr. Enkior
måste han bekänna bruka mångestädes hemmanen. Men man
kan fuller få råd ther medh.
H:r Jöran Fleming: Få allmogen höra att thet blifwer
een så skarp uthskrifning, så drager theras unga manskap af
åth Bergzlagen, ther äre the frije för uthskrifningen.
H:r Gustaf Bonde: Man får fuller skrifwa uth ther med.
Thet war icke långe sedan ther blef itt braft Regemente op-
rättat. Man kan ännu fuller få igen them som tijt flyttia.
Lagerfeldt: Wij hafwa resolverat till halfparten emot Skatt
och Chrone, kunna inthet taga på oss then invidien och ialou-
sie att intala ware medbroder på Ridderhuset att the skole gå
ther ifra. Bönderne inclinera så wäll som wij till gårdethalet.
Kunna Kongl. Commissarierne disponera them till annat, så
lembna wij thet ther hän. Weila doch taga thetta ad commu-
nicandum med wåre medbroder. Och hoppas the så wäll som
wij skole beqwäma sig till thet som görligit är. Men huru skall
thet blifwa med rå och rör.
H:r Schäring Rosenhane: Kongens intention är att wij
thenne gång icke måtte stå på att undandraga them, efter tarf-
werne äre stoore. Thet är ock tillförende i Kong Gustafs tijd
practicerat och skedde äfwen så i fioll. Om man tager undan
rå och rör och will inthet wijdare resolvera än till halfparten
emot Skatt och Chrone, så är Kongen och Fädernesslandet in¬
thet betient ther med.
H:r Schwante Baneer: Tror att rå och rör skall lijtet för¬
slå, om thet ökas med lijkheeten.
Herr Gustaf Rosenhane: Wij hafwe lickwäll mäst altijdh
salverat råå och rör, thet privilegium faller alt för betänkeligit
att släppa.
H:r Schäring Rosenhane: Uthi Konung Gustafs tijd nöthe
wij ingen frijheet på uthskrifningen för råå och rör.
H:r Gustaf Rosenhane: Rt faller än in, om wij bewillia
contributionen efter rostiensts ordningen, skole tå Enkior och
faderlöse barn wara frij?
H:r Gustaf Bonde: 1644 åhrs Rijkzdagzbesluth resolverar
then quasstionen nogsampt och gifwer anledning till huru ther
med skall procederas.
H:r Schäring Rosenhane: Thet är bäst att then contribu-
tion går alle öfwer hufwudet lijka så wäll Enkior som andre
som äga landgodss, eeukannerlig uthi een sådan allmän Rijks-
sens fahra och nöd som är för handen. Thet skedde så i sid-
ste danske feigde. Thet är nog att the äre för Rostiensten frij.
Wij niutha ingen frijheet ther på.
H:r Schwante Baneer: Thet äre månge rijke Enkior som
bätre förmå görat än någon annan. Men så äre ock månge
fattige ibland. Blifwa the icke exciperade, då lära R. Rådh
få öfwerlop nog med supplicationer.
Herr Gustaf Bonde: Thet hielper inthet; Instructionen som
Kongen hafwer gifwit sine Commissarier och 1644 åhrs Rijkz¬
dagzbesluth admitterar ingen exception.
Lagerfeldt: Dee slippa då leell Rostiensten.
78
1657.
H:r Gastaf Bonde: Ja wäll, men tliet wore inthet uhr
wägen att the förmögne, som månge godss hafwa, hielpa till
med, nu thet tränger om, thet kan icke eller wara så owahnt
för them, dee holle iu rostienst med i Drotning Christines Cro¬
ning. Dee willia alle hafwa och niutha fred och säkerheet.
Ther med ändades conferencen. Och Herr Schäring Rosen¬
hane med Herr Knut Posse recommenderade Uthskottet att
med sine medbroder wijdare öfwerläggia saken och befordra
henne till sluth.
Den 29 dito klockan 8 för middagen församblade sigh R.
och A. igen på Ridderhuset.
H:r Gustaf Rosenhane refererade huruledes Uthskottet da¬
gen tillförende hade warit till conference med R. Radh, och att
the hade budit till att öfwertala uthskottet till een lijkheet med
Skatte och Chrone uthi utskrifningen och att man wille låtha
then skee efter personethalet, cederandes iemwäll rå och rör.
Och till att beweka oss ther till hade the brukat allehanda
motiver, eenkannerlig then fahra som nu swäfwar oss för ögo¬
nen och Rijkssens stoore nödtorfter.
Hrr Stiernsköld: Thet bör ingen lijdas ibland oss som icke
är benägen att göra Kongen och Fädernesslandet all tienst.
Men att gå ifra thet wij tillförende i then saken hafwa resol¬
verat, ther blifwer een elak consequence uthaff. Wij kunna in¬
thet condescendera till någon lijkheet med Skatte och Chrone.
Om icke wårt frälsse får stå halfparten emot them i rothan,
så må wij likwäll slippa med tredingen, att någon åthskillnat
må blifwa emellan oss och them, och bonden icke skall få oss
lijka under ooket med sigh. Tillstädie wij lijkheeten, så blifwa
wåra godz öde. Och förbehålle wij oss icke förmonnen i ut¬
skrifningen, så mächta wäre bönder inthet göra oss dagzwerken
under gårdarne, och ther med blifwa the iemwäll ruinerade; wij
skole ock icke på wijdrigit fall få behålla någon bonde, uthan
the skole gå ifrå oss och sättia sig i Städerne eller annorstä¬
des, ther the kunna niutha någon lijsa för utskrifningen. Lät
oss resolvera till twå delarne emot Skatt och Chrone, eller som
wij kunna föreena oss.
Reenfeldt: Om wij falla på een lijten differentz och åth¬
skillnat theruthi, skulle thet wara bäst.
Behmer: Skulle thet icke wara rådligit att wij discurera
oss emellan och movera skääl på både sijdor. Thet är wäll
April.
79
sant, att wåre bönder genom een så stark uthskrifningh ut¬
mattas, förmå inthet att göra dagzwerken, wij bryta ther med
wåre privilegier, kan skee allmogen i gemeen will göra sig een
häfd ther af, så att thet skall wara ondt till att få thet til—
bakars och uthi rätta laget igen. Men ther emot måste con-
sidereras med hwad oundwijkelige skäll Kongen är kommen till
att göra oss detta förslaget; han wiste och kunde med sanning
betyga att Kongl. Maij:t inthet gärna war kommen ther till.
Hans Kongl. Maij:t och Rijket hade nu twenne oppenbare mäch-
tige fiender på halssen, och hoo weet om wij icke få snart göra
med fleere. Thet lilla manskap Hans Kongl. Maij:t tog uth
med sig här ifrå, är genom travallier, åtskillige drabbningar och
rencontrer, siukdomar och andre tillfällen till een stoor deel af-
gångne. Skall man hafwa något gott af fienden, så måste man
twingan ther till. I Påhlen hafwer Kongl. Maij:t fuller fåt
Churfursten af Brandenburg, Rakozy och Cossakerne till hielp,
men måste lickwäll förnämbligast bestå på sin ägen macht. I
Lijfland och Finland finnes ringa krigzfolk i förrådh. Thet
sändes inthet längesedan 260 man till Dunemunde, nu är ther
af inthet mehr än 14 igen, som göra tienst, och inthet mehr
än 40 eller 50 i lijfwet. Will man förswara the orther, måste
förskickas folk här ifrå. Och skall man kunna transferera kri¬
get in i fiendens landh och fatta ther stånd, då måste armeerne
blifwa stärkte genom uthskrifningar, elliest går thet allrig an
och blifwer thet för Konungen och Regementet een odräglig
last. Wärfningarne hafwa icke synnerlig t.illop mehr, och ell¬
iest hörer ther stoore medell till. Hwilket skall nu wara bätre,
att samtyckia skrifningen efter Kongens anmodan med någon
wår och allmogens incommoditet, eller att låthä alt gå öfwer
ända och till ruin.
H:r Stiernsköld: Nog weet man Kongens godheet emot
alle Stånd och hafwa then tillförsicht till Hans Maij:t, att han
inthet beladar(!) oss om icke nöden thet krafde; men man må¬
ste ock see på thet att wij inthet kasta oss aldeles omkull.
När wij äre till fridz att Kongl. Comtnissarierne öfwerthala
bönderne, och wij erbiuda oss till hälften emot thet the be-
willia, då kan Kongen inthet med skääl beskylla oss.
H:r Schwante Baneer: Man måste hafwa något reserva-
tum för privilegierne. Skattebonden går ther elfter att han
will hafwa wåre bönder lijka med sig och will elliest inthet
80
1657.
bewillia. Wij hafwa förthenskuld så myket mehra orsak att
bestå på privilegierne.
H:r Stiernsköld: Jo, will tå Skattebonden gå lijka med
wårt frälsse i dagzwärken. Äntå een part som hafwa alt gam¬
malt frälsse och inge Skattebönder inthet äre tiente ther med.
Wij måste lickwäll see till att wij inthet ruinera oss. Andre
af wäre medell hafwa annat att lefwa af, men then som inthet
annat till oppehälle hafwer än sine godss, honom faller thet
för swårt när godssen blifwa ruinerade. Thet komme honom
sielf så beswärligit an, att han inthet annat medell såge än att
han måste taga penningar op på intresse till then contributio-
nen som nu bewilliades; han wiste wäll att thet lärer tryckia
mången annan medh.
Behmer: Wij hafwa exempell af Hans Exc. RijkzSkatt-
mästarens Gref Magni action för Petzur, fast Hans Exc. Gud
skee lof behölt öfwerhanden öfwer Ryssen ther sammestädes,
måste lickwäll wid pass 500 man på wår sijda bijtha i gräset.
Och thet war allenast een lijten rencontre, nu kan man lätt
besinna att i så månge stoore drabbningar i Pohlen fast my¬
ket folk måste wara opgångit(l). Thet behöfwes att ersättias
igen, och kan inthet skee uthan een erkläcklig uthskrifning som
någet förslår.
H:r Schwante Baneer: Thet är klart.
Reenfeldt: Om man seer på hwad utskrifningen hafwer
förr dragit och nu, så finner man lickwäll stoor åthskillnat ther
uthi.
H:r Stiernsköld: Wij såge thet fuller i fioll när thet skrefs
efter gårdethalet och gick lijka öfwer hufwudet, så fick man
350 man i Södermanland, ther man förr inthet hafwer kunnat
få mehr än 120 man. Måste fuller bekänna, att personethalet
skall nu mehra förslå, men inthet måste lijkheeten admitteras.
H:r Schwante Baneer: Få bönderne nu lijkheet som i fioll
ock skedde, så willia the sedan alt bort åth hafwa continuatio-
nen ther afl’.
H:r Stiernsköld: Bonden är som suggan, får han een gång
wahnan, så släpper han then inthet gärna.
H:r Schwante Baneer: Han sitter nu inthet annat än lu¬
rar på oss, och thet är thet som hans hug leeker opå.
Sedan emedan förb:te deputerade till Borgerskapet!) än
’) Se sid. 65.
April.
81
inthet hade uthrättat thet ärendet, påminte Herr Gustaf Ro¬
senhane åther att the måtte gå åstad. Men till the förre blef
Herr Lillie förordnat, och Jesper Krussbiörn i Yitinghofs ställe,
efter han inthet war äfwen tillstädes. Reenfeldt wardt ock ifra
denne commissionen förhindrat.
Behmer frågade om man skulle wijdare uthlåtha sig emot
Borgerskapet än allenast att göra them een compliment.
Lagerfeldt meente man kan ther hoos säija them att wij
hafwa resolverat till att göra contributionen, och wille gärna
gripa oss an till wår nådigste Konungz och fädernesslandssens
tienst. Hoppades the göra ock något till saken.
Herr Stiernsköld: Thet är rätt, om Uthskottet får höra
att the hafwa något att communicera oss, då kan man taga
thet ad referendum.
H:r Gustaf Rosenhane: Rijkssens Rådh låtha behaga sig
penningehielpen efter markethalet, wij welle nu talas wid om
quanto, huru månge mark wij weila contribuera för hwarie 5
mark wij hafwa till opbörd.
Reenfeldt: Thet wore bäst efter 1644 åhrs Rijkzdagz-
besluth.
H:r Stiernsköld: Thet är nog det, men executionen må¬
ste skee så, att Landzhöfdingarne taga then uth ther godssen
liggia, att Kongen må komma till the medell som wij intendera.
H:r Jöran Fleming: Man måste läggia in i Cammaren
sine längder, så få Landzhöfdingarne sedan ordre ther ifrå
hwad the skole göra,.thet wore thet richtigste.
H:r Gustaf Rosenhane föll honom ther i bij.
H:r Stiernsköld: Det wore thet bästa expedientet till een
richtig befallning, att man går här till Cammaren, säger så
myket godss hafwer iag i then och så myket i een annan pro-
vincie, ther af löper contributionen som iag betala skall så
myket, lefwererar thet strax ifrå sigh, tager qwitenz ther på
och sänder then till Landzhöfdingarne ther godssen ähre be¬
lägne. Doch mäste sättias een termin ther hoos, att när een
eller annan innan terminen icke thet gör, tå må Landzhöfdin¬
garne exequera på godssen.
Lagerfeldt: Thet är fuller*Cammarens intention nästan så,
men när wij fattat på papeeret, få wij tala wijdare ther om,
så frampt wij hafwa något påminna.
Reenfeldt: Om wij wille förbätra thet quantum som i
1644 åhrs Rijkzdagzbesluth förmäles, behöfdes thet mächta wäll.
6
82
1657.
H:r Stjernsköld: Thet kan sachta wara nog för een gång,
wij få fuller känna hwar thet lärer oss tryckia. Om wij få
krig med Danmark, weila wij gifwa uth thet, men elliest inthet.
H:r Gustaf Rosenhane: Wij hafwa tu andre mächtige krig
på halssen. Thet behöfwes fuller äntå. Men här är frågan
om Enkior och faderlöse barn skole contribuera medh.
Lagerfeldt: Weet icke om wij hafwa macht att påläggia
them thet.
H:r Stiernsköld: Efter privilegierne förmå at hwad the
närwarande resolvera skall obligera the frånwarande, så måste
the fuller gå under hwad här resolveras.
Lagerfeldt: Thet kan månge fattige Enkior och faderlöse
barn inthet draga.
H:r Stiernsköld: Ar någon så miserabell så försee wij
oss till Kongen, att han är så nådig thet han inthet låther nå¬
got taga af them.
Lagerfeldt: The andre lära fuller ock säija ther emot,
men kommer fienden på grentzorne, tå skall man gärna willa
göra mehr, om man finge niutha säkerheet.
Reenfeldt: Thet är tå för seent.
H:r Schwante Baneer: Wij hafwa een spegell uthi Polni-
ske republicen; om the i tijd hade wellat contribuera när thet
begärtes af them, hade the inthet råkat i thenne extremiteten.
H:r Gustaf Rosenhane: Om wij blifwa wid 1644 åhrs
Rijkzdagsbesluth, så äre wij uhrsächtade. Thet är nog att En¬
kior och faderlöse barn äre frij för rostiensten, the må icke
pretendera att wara frij för contributionen.
H:r Schwante Baneer: Thet måste wara een lijkheet, wij
welle alle hafwa säkerheet.
H:r Stiernsköld påminner sigh att här taltes för någre åhr
sedan om then hielp som anno 1638 blef bewilliat till Ridder-
huss bygningen, att R. Radh komo i thet ärendet till oss på
Ridderhuset, då wij fuller tillförende hade resolverat att frija
Enkior för samma hielp, men wij blefwe illa af R. R. fägnade
ther före. Sahl. gamble RijkzCantzlern förehölt oss, att månge
Enkior och faderlöse barn wore rijkare än andre, och sade att
then som inthet wille hielpa, hans wapn borde inthet sittia på
Ridderhuset. Kunde thet tå resolveras att Enkior och fader¬
löse barn skulle contribuera till Ridderhusens bygning, eij(!) så
må wrij myket mehra kunna genom wår resolution obligera them
att contribuera till Rijkssens förswar. Ingen kan med skääl
April. 83
therifrå undandraga sigh, men wore någon fattig ibland, med
then samme kunde thet efter lägenheeten lindras.
Lagerfeldt: Jag weet icke om R. och'A. af twenne pro-
vincier allena, som här äre församblade, anstår att beläggia
Enkiorne.
H:r Gustaf Rosenhane: Hwarföre icke, wij resolvera för
them som boo i desse provincier. The andre göra thet samme
med för sig och sine. Men lät oss resolvera om quanto, se¬
dan få wij öfwerläggia om the breff wij ämna låtha afgå till
wäre medbroder i the andre mothén.
H:r Stiernsköld: R. Rådh hafwa förordnat dubbell post
emellan provincierne nu så länge mothén opå stå, på thet cor-
respondencen them emellan desto beqwämare må kunna under¬
hållas.
H:r Gustaf Rosenhane: Lät oss först votera om thet som
nu omtalt är.
Efter något samthal afsade altså Månsköld 3. classis vo¬
tum, nembl. att the uthi utskrifningen willie bewillia till half-
parten emot Skatte och Chröne och niutha theras oskattlagde
torpare frij. Contributionen belangande, wille the then med
hwad mynt the kunna åstad komma, efter Sölfwermyntz warde
räknat, 5 mark S:rM:t för hwarie 5 marks opbördz ränta.
H:r Gustaf Rosenhane: Lät oss i thenne punchten blifwa
wid 1644 åhrs Rijkzdagzbesluth.
I thet samma kommo the uthskickade till Borgerskapet igen.
H:r Ture Tursson refererade att Borgerskapet hade be¬
tackat them för visiten och then anbudne correspondence, och
läthe communicera oss att the hade resolverat till att blifwa
wid the contributioner som i sidste Rijkzdagsbesluthet beskrif-
wes, såssom är then fördublade accijsen och qwarntullen, ell¬
iest hade ock Städerne theras contribution och båtzmanshåll.
I thet öfrige war inthet annat än complimenter them emellan
passerat.
H:r Jöran Fleming: Hafwa the inthet resolverat på thet
som Kongl. Commissarierne nu hafwa proponerat och af them
begärat.
Bemer: Han håller före thet är inthet annat häller thenne
gång begärat wordet.
Krussbiörn sade sig elliest genom discurs hafwa remonstre-
rat them, huru R. och A. som wore Chronones betiente äntå
84
1657.
öfwer alt annat contribuera thet eene åhret efter thet andre
sin halfwe löhn och wore än sinnade att göra thet som kunde
erkläckia. Biudandes till att animera them thet the ock måtte
till Chronones behof nu cedera then deelen af accijs och qwarn-
tullen som Städerne åthnutte och lickwäll till Rijkssens tarf-
wer allena war af Ständerne bewilliat.
Behmer sade sig hafwa giordt thet samma, och anmodat
them om cessionen af samme accijs sietteparten. Hwilket the
hade lofwat sig weila taga i betänkiande.
Ther med blef åter skridit till förre voterandet igen.
Månsköld framstälte för 3:a classis annan gången thet som
tillförende af honom war pronuncierat, men förandrade thet
allenast, att man wille gifwa 6 mark för hwarie 5 marks ränta
af upbörden. Och lade thet ther till, att thenne contributionen
war inthet längre ansedt än på itt åhr.
H:r Lillien conformerade sig på 2:das classis wägnar äfwen
thet samme.
H:r Fleming lijka så uthi 1. classens nampn, betingandes
ther widh att samma contribution måtte ock öfwergå Enkior
och faderlöse barn, aldeles som 1644 åhrs Rijkzdags besluth
thet innehölle.
Bemer: Skulle icke thet wara gott att man droge fiske¬
räntan med till thenne contributionen.
H:r Stiernsköld: Wij hafwa inthet behof att beläggia oss
sielfwe. Thet skulle ock synas invidieuxt om wij skulle röra
ther om för them som äga godz i Skärgårdarne. Thet kan
hafwa föga på sigh. Tacka hwar sin lycka.
Behmer: Man måtte inthet taga thet så op att thet skall
häröra alf någon invidie. Rijkssens tarfwer fordrar att man
leetar mangrant. Denne contributionen will elliest ringa nog
förslå.
Lagerfeldt: Thet låther inthet göra sigh. Men inclinera
wij icke att contribuera wijdare än itt åhr om Gud skulle
längre heemsökia oss med krig.
H:r Stiernsköld: Hwarest will man tagat.
Reenfeldt: Gud gifwe god åhrs wäxt, så blifwer fuller radh.
H:r Stiernsköld: Det är Gud bätre än ringa lijknelsse
ther till.
H:r Gustaf Rosenhane: Ar icke detta så förståendes, att
R. och A. contribuerar detta för sig sielf, men icke desto min¬
April. 85
dre tillstädier att theras bönder må uthgöra till Chronan halfwa
krigz- och boskapzhielpen.
H:r Stiernsköld: Thet är odisputerligit, efter 1655 åhrs
Rijkzdagz besluth må thet ännu skee.
H:r Rosenhane: Men så måste thet ophäfwas, att Chro¬
nones upbördzmän taga af bönderne 4 D:r K:rM:t för krigz-
hielpen, ther the borde förskonas med 15 mark, och taga än
2 öre förhögning ther till på hwar daler till fohrlägo.
Reenfeldt: Krigzhielpen exspirerar i åhr.
H:r Stiernsköld: Om Almogen resolvera till att bewillia
henne längre, kunne wij wäll lijdat. — Mante omsijder åter
opå att man måtte förordna them som äre öfwer conciperandet
af brefwet till the andre mothén.
Taubenfeldt: Thet kan fuller wara gåt att man commu-
nicerar ware medbroder på the andre ohrterne hwad wij hafwa
resolverat uthi contributionen. Men iag fruchtar wij lära studssa
them i theras resolutioner om Uthskrifningen, så frampt the
hafwa ämnat att gå theruthi närmare till Kongl. Maij:tz inten¬
tion än här är skedt, och tå få wij skullen för alt och blifwa
hoos Öfwerheeten illa noterade. Thet wore bätre wij låthe
anstå med then communicationen till thes wij hafwa ännu een
gång fåt eröpna then saken för Kongl. Commissarierne, tå få
wij höra om the nöijes ther medh.
H:r Stiernsköld: Eij(!) R. Råd wetta iu Kongens intention,
the äre inthet emot thenne communicationen. Wij hafwa gåt
oss när nog med uthskrifningen, kunna inthet taga oss närmare.
The andre läre inthet häller görat. Om man icke wille fort,
uthan hålla wärket oppe, så måste han reesa här ifra, doch
wille han än otta dagar töfwa qwar.
Ther med nampngåfwes till brefwrets conciperande Herr
Gustaf Rosenhane, Herr Jöran Fleming, Herr Bengt Posse,
Taubenfeldt och Stiernhök, hwilka them ock skulle underskrifwa
och depechera på R. och A. wägnar.
Sidst påminte Herr Stiernsköld om man skall gifwa con¬
tributionen för fierdeparten som genom reductionen till Chronan
återgår.
Mäst alle af R. och A. holle före thet borde inthet skee.
Samme dag efter middagen sande Herr Schäring Rosen¬
hane effter Taubenfeldt och påminte honom att man i tijdh
måtte begynna till att opsättia swaret, hälst curialierne ther
86
1657.
af, på thef Invad i sielfwe punchterne resolverat blefwe, sedan
desto snarare kunde ther till fogas, efter som thet fuller wille
behöfwas tijd till att fattat i pennan. Gaf ock ther hoos an¬
ledning ther till att man måtte med bäste fog lickwäll remon-
strera Kongl. Maij:t hwad beswär och olägenheeter R. och A.
uthi the förre tijder hade måst uthstå med contributiouer, uth-
skrifningar, ia cessionen af halfwa löhningerne uthaf them som
låthe sig bruka i Chronones tienst, och mehra sådant. Och att
man ther iempte skulle tesmoignera huru R. och A. lickwäll
hade satt allt sådant å part och af skyllig devotion till Kongl.
Maij:tz och fädernesslandssens tienst än ytermehra wellat sig
angripa.
Afwen denne dagen om aftonen affärdades förb:te bref med
posten till Arboga, Schara och Jönköpings mothe, sådant som
under Bil. B. finnes.
Deli 30 dito klockan 8 om morgonen wore R. och A.
åter tillstädes på Ridderhuset.
Då lästes op Fiscalens Jakob Johanssons inlagde skrifFt
under Bil. C. angående Ridderskapets och Adelens skuld till
Ridderhuset, med een specification på gällen, som närwarande
af R. och A. wore skyllige; Så ock beträffande thet att een
stoor deel af R. och A. motwilleligen sig ifra Ridderhuset i
detta mothe absenterade.
H:r Gustaf Rosenhane beklagade att äfwen så få af R.
och A. wore tillstädes, thet man föga then gången kunde före¬
taga. Förmanandes them att the wille tillsäija hwar sin came-
rath thet the flijtigare måtte komma efter middagen tillstädes.
Taubenfeldt berättade hwad Herr Schäring Rosenhane hade
påmint om swaret på propositionen. Till dess affattande och
öfwerseende wart Herr Stiernsköld, Herr Pär Sparre, Herr
Knut Lillie, Krussbiörn, Lagerfeldt, Taubenfeldt och Behmer
förordnat.
Ther näst oplästes brefwen som afgångne wore till the
andre mothén.
H:r Stiernsköld påminte åter om man skulle contribuera
för fierdeparten, och huru wij wore obligerade att betala then
med penningar för åhr 1655, 1656 och innewarande 1657, icke
uthan wår stoore olägenheet, i thet att samme fierdepart månge-
städes inthet räntade så inyket som man therföre skulle betala,
efter som öde och förmedlade räntor oss theruthi inthet besto¬
April.
87
des. Hoppades nu att slippa then lasten, emedan the try åh¬
ren med detta ophörde, och consequenter behöfde man icke
häller att contribuera ther före.
H:r Gustaf Rosenhane tyckte att wij fuller måtte continu-
era till att betala samma fierdepart i penningar till thess Kon-
gen kommer heem, men att ingen contribution ther af kunde
fordras. Thet kunde wäll tagas i acht när R. och Adelen lef-
werera in sine godsse längder på contributionen.
H:r Jöran Fleming war af samma meening.
Hrr Stiernsköld: Thet skall blifwa swårt att contribuera
för them som boo och hafwa sine godz wid gräutzen, i fall thet
blifwer krig med Juthen, ty tå ruineras theres godz anteen af
fienden eller wåre ägne trouppar.
Krussbiörn: Efter giord förslag skall denne contributionen
föga högre löpa än till 120000 Daler S:rM:t, men på thet sät¬
tet blifwer thet een stoor afkortning för Chronan.
Månsköld: Thet är iu orätt att man skall erläggia con¬
tributionen för fierdeparten och sådane ruinerade godss.
Herr Stiernsköld: Then resolutionen är god, att Landz-
höfdingarne sielfwe få taga op contributionen af godssen; äre
the ruinerade, så får han inthet. Men thet skulle öfwermåtton
gravera oss, om wij hade obligerat oss att betala contributionen
här i RänteCammaren.
H:r Gustaf Rosenhane: Thet är privilegierne lickmätigt
att inthet extraordinarie betalas till Chronan af ruinerade godss,
consequenter icke häller contributionen therföre. — Men hwad
skall man säija om Fiscalens skrift. Mig tycker om thet skulle
gå efter Ridderhuss ordningen, så skole absentes botha 1 R:dr
om dagen.
Krussbiörn: Wij äre inge bönder, att Fiscalen skall klaga
oss an för någon absentie, och bör icke lijdas att han så obe¬
tänkt skrifwer sig willia bringa oss till lydigheet.
Herr Gustaf Rosenhane: Thet är wäll betänkt infördt när
Ridderhuss ordningen giordes, att contumaciter absentes icke
skole slippa uthan sträf. Fiscalen står inthet till förtänkia,
han gör sitt ämbete.
Månsköld: The som laga förfall hafwa tages altid undan.
H:r Gustaf Rosenhane: Så finge then lickwäll göra oss
then ähran och låtha excusera sig hoos oss.
Krussbiörn: Thet är bäst att then som förer ordet för¬
manar R. och A. till att komma flijtigt tillstädes.
88 1657.
H:r Gustaf Rosenhane: Begärte Krussbiörn wille sälja
huru man skall bära sigh åth, när the inthet lyda R. Rådz
förordning eller någon annan. Fiscalen gör rätt, thet är een
olydna och contumacia emot Kongl. Maij:t. Somblige hafwa
fåt bref och vocation, warit här, äre till öfwerflödh här beskic¬
kade och sammanfordrade, men hafwe lickwäll dragit bort igen.
H:r Stiernsköld: Thet wore billigt att man annoterar them
och låther ankomma på een decision å nästa Rijkzdag, hwad
sadane ma hafwa förskylt. Om wij inthet maintenera Ridder-
hussordningen, så finnes fuller the som kasta om kull alt ihop.
Thet måste een bära hundhufwud och sälja uth hwar feelen
sticka. Thet är rätteligast Fiscaleus ämbete.
Krussbiörn: Han talar allenast ther på att Fiscalen skrif-
wer sig weila bringa oss till lydno, han finge fuller bruka lin¬
drigare ordeform.
Herr Gustaf Rosenhane: Fiscalen måste man inthet taga
alt så noga i acht med, han får full loff att säija itt ord stund¬
om, fast thet icke lyder allom wäll i öronen; han gör sitt äm¬
bete, wij måste thet inthet till thet wärsta optaga.
H:r Stiernsköld: Lät oss tala något med om them som
till Ridderhuset skyllige äre. Wij hafwa haft Fiscalen omkring
landet att opkräfwia skulden, men kan äntå inthet nå någon
richtigheet theruthi. Han blifwer sombligstädes med spotzke
ord nog afspijsat, ändoch man weet att gällen är richtig och
Kongen så alfwarligen hafwer befalt Landzhöfdingarne att göra
execution på the tröge betalare. Fiscalen får inthet så månge
penningar op som han kan anwända pä sin förtäring och reese-
kostnat. Han begärte förthenskuld att the gode Herrar, som
närwrarande wore och hörde sig wara skyllige, wille bätre be-
tänkia sin ägen och sitt huus heeder och icke så förhala med
betallningen som här till är skedt.
Lagerfeldt: Wille the gode Herrar icke betala skänkerne,
tå må the betala dee lähnte penningar.
Taubenfeldt påminner sig att sahl. RijkzCantzlern Gref
Axell Oxenstierna war för någre åhr här på Ridderhuset, då
thet kom till tals om samma uthstående skuld, och att den
sahl. Herren drog gåfwe penningarne i lijka consideration som
the lähnte, lade ock intresse på them som inthet betalte gåf-
wan. Hwilket förmodelig än kan finnas i protocollet som then
tijden holtz.
H:r Stiernsköld: Rätt, thet är så.
Maj. 89
H:r Schwante Baneer: Hwad honom påföres hade hans
sahl. fader betalt till Ridderhuset med een tompt. Han wille
wijsa bref ther på och hwar tompten ligger.
H:r Stiernsköld: Lät tå din tienare träda tillsamman med
Ridderhussbokhållarn, wijsa tine skääl och clarerat, så att thet
een gång må afföras i räkningerne. Böckerue och räkningerne
äre opfylte medh gammal gäld, kommer alt om kring så är
thet kan skee långe förr clarerat.
Johan Lilliecrona: Hafwer betalt, Chronans fogde hade
tagit op betalningen, kunde thet med qwitenze bewijsa. Icke
desto mindre måste han beklaga sig att Fiscalen honom så
importun i desse dagar therföre hafwer öfwerfarit.
H:r Stiernsköld: Thet är inthet nog att man med ord för¬
klarar sigh, man måste bewijsat med quitenze, hwilken om Lö-
gerdagen ther efter kunde produceras. Rosenstiernas arfwingar
äre ock skyllige. Thet är bäst man slår arrest på godssen om
the elliest inthet betala, sedan må arfwingarne liquiderat sin
emellan thet bästa the kunna. När Fiscalen kommer och kräf-
wer, blifwer han afwijst ifra then eene tijden till then andre.
Man wille gärna undwijka extremiteter, men thet hielper inthet.
Dät wore gott R. och A. wille resolvera om man skall fort-
fahra med executionen på the tröge betalare, att man må een
gång komma till richtigheet, eller om sådane skulder aldeles
skole strykas uth uhr böckerne.
Månsköld: Ingalunda måste thet strykas uth för än thet
blifwer betalt, elnvad råd man ock kan finna till att komma
them till betala.
Lagerfeldt: Att resolvera till executionen, thet kan inthet
skee uthan på een Rijkzdag.
H:r Gustaf Rosenhane: Dee som här äre tillstädes och
wetta sig wara skyllige, wille rätta sig sieltwe och betala, på
thet man icke må nödgas att gripa till någon extremitet emot
them.
Sidst påmintes om swaret på Kongens proposition och be¬
gärtes att Taubenfeldt wille taga thet före att concipera.
Den 2 Maij efter middagen sände Herr Knut Posse eftter
Taubenfeldt, och wille wetta af honom hwad thet lijder med
b:te swar, och om man snart blefwe färdig ther medh; Bekla¬
gandes att thet ginge så långsampt till, och att Commissarierne
på the andre mothén snart wore richtige, men här drögdes thet
90
1657.
alt för länge. Han war ock illa till fridz ther öfwer att bön-
derne wore så obstinat, att man ingen wertz kunde komma
med them. Han hade i månge åhr haft till att göra med them,
men allrig funnit them så slemme som nu. The måtte wist
hafwa någon som opstudssade them och giorde them så swåre.
Taubenfeldt swarade, att han hade hördt thet samma; The
kunde wäll som andre Ständer hafwa sine beswärligheeter, men
the wore ock myket eenwetne, och meente uthan twifwell att
uthrätta något ther med, elfter the hafwa fåt then wahnan förr.
Hwad swaret anlangade, så wore R. och A. mästedells ther med
färdige och hade gifwit honom under händerne thet i pennan
att affatta. Han hoppades the skole skynda sig så snart som
någon af the andre Ständerne.
H:r Knut Posse frågade, om R. och A. då hade resolverat
till alt thet Kongen begärte.
Taubenfeldt: Thet wore fuller i thet närmaste skedt.
H:r Knut Posse: Han hade thet annorledes förståt, och
måste sälja Taubenfeldt att Kongl. Commissarierne inthet kunde
åthnöijas om icke Kongens intention i thet eene och andre we-
derfors itt nöije. Han och hans collega ämnade besökia R. och A.
på Ridderhuset, efter som the hade funnit nödigt att conferera
med them om samma ärender ännu. Bad Taubenfeldt wille på
sin ohrt hielpa cooperera ther till att alt effter önskan måtte
aflöpa.
Den 4 dito klockan 8 om morgonen wore R. och A. ihop
igen på Ridderhuset.
H:r Gustaf Rosenhane producerade Bookhållerijlnspectorens
Bertill Ruths suplication och verificerade Slächtlinie, angående
hans admission till Ridderhuset uthi sine förfäders rum och sä-
the, och begärte Taubenfeldt wille then opläsa. Frågade sedan
hwad R. och A. tyckte ther om, om thet icke wore skäligt att
han som med så förnäme Herrars attest och witne bewijste sig
wara een ostrijdig successor till Ruthernes session och votum
här på thetta rummet, måtte ock niutha sin rättigheet.
Krussbiörn: Thet är icke mehr än billigt, han behöfde
inthet att supplicera ther om.
Lagerfeldt: Neij, thet kan nu icke skee uthan opå een
Rijkzdag.
’) Saknas vid prot.
Maj. 91
Krussbiörn: Hwij så, thet är inthet nödigt att han skall
intagas, hans förfäder för honom äre intagne, hwem kan för-
wägra honom att träda till sin rätt.
Lagerfeldt: Hwij hafwer han icke giordt thet förre Rijkz-
dagar, eller nu strax i begynnelssen af Möthet, nu äre alle de-
liberationer allaredo slutne. Hwad will han nu göra här.
H:r Gustaf Rosenhane: Han hafwer iu icke kunnat träda
till Ridderhuset, så länge hans skyldemän som wore capita fa¬
milia lefde.
H:r Stjernsköld: Ofwersten Carli Ruth hafwer länge wa¬
rit dödh.
H:r Gustaf Rosenhane: Neij, thet är skedt för 2 åhr se¬
dan i Pryssen, wij hafwe ingen Rijkzdag haft sedan.
Lagerfeldt: Thet är altid 5 eller 6 åhr sedan han dödde.
H:r Gustaf Rosenhane: Troor inthet thet, ther kan wäll
frågas effter.
Lagerfeldt: Thet är inthet rätt med honom häller alt,
hans moder är ingen af Adell.
H:r Stiernsköld: See ther hafwe wij thet.
Taubenfeldt: Weet inthet annat, hon heeter iu Margreta
Holtenborg.
H:r Stiernsköld: Den är inthet af Adell. Hon är een
fogde dotter på Osell.
Taubenfeldt: Jag känner wäll Hopman i Tyskland som
äre Adell, kan skee thet tor så wara i Lijfland medh.
Krussbiörn: Ruthén hafwer giordt illa theruthi att han
hafwer supplicerat ther om. Ther med hafwer han sielf giordt
sin sak disputabell.
Taubenfeldt: Han hafwer inthet supplicerat, måste inthet
taga thet så op, uthan han hafwer allenast notificerat sine för¬
fäders frånfälle och bewijst att han war af Ruthernes härkompst,
på thet han icke måtte blifwa afwijst om han trädde här in,
emedan här äre nu inga finske Adelssmän som känna honom
och hans ätt är ifrå Finland.
Lagerfeldt: Han hade wäll kunnat komma på förre Rijkz-
dagar fram ther med, om han sielf icke hade wettat att ther
hade warit iäf uthi.
H:r Gustaf Rosenhane: Han hafwer icke häller wid then
tijden haft behof att träda hijt. Men nu sidermehra hafwer
han förwärfwat sig godz här i Upland, och efter Adelen af
92
1657.
Upland till detta möthet är förskrifwen, hafwer han ock wellat
gifwa sig här an.
Månsköld: Slechtlinien är inthet rätt, Carl Ruths moder
war een af Sölfwersparrarrie och min fränka, och icke Super¬
intendentens dotter af Wijborg, som i Slechtlinien står.
H:r Stiernsköld: Neij, neij, thet måtte inthet hängia rätt
ihop.
Lagerfeldt: Man lembnar honom gärna hans ius, men ef¬
ter nu är allenast itt mothe, så kan han inthet admitteras,
han må sökia hoos Kongen att blifwa admitterat till nästa
Rijkzdagh.
H:r Gustaf Rosenhane: Man måste höra örn the andre
säija så medh, wij få inthet så procedera. Lätt oss votera
ther om.
Månsköld, på 3. classens wägnar: Hans rätt lembnas ho¬
nom till nästa Rijkzdag, då må han gifwa sig an, när heela
Ridderskapet är tillstädes.
H:r Lillien uthi 2:das classis och H:r Sparre i 1. classis
nampn voterade thet samma.
Sedan lästes op Ridderskapets och Adelens skrifwelsse ifrå
Arboga mothe af den 29 Aprilis 1657, med een bijfogad copia
af Kongl. Maij:tz postulater, som iemwäll berörer någre reser¬
vata wid Uthskrifningen, under Bil. D.
H:r Gustaf Rosenhane: Thet förnämbste som the föreslå
och wij inthet hafwa omtalt är, att then halfdelen, som oss
bör hafwa af krigzhielpen, cederas Chronan i stället för the
begärte 6 m:k S:rM:t af hwarie 5 marks ränta.
H:r Stiernsköld: Thet är wäll påmint af them, thet för¬
slår mehr och wore icke obilligt att tagas i acht; thet är ock
R. och A. lijdeligit. Om man gör förslag och tager allenast
ett medellmåtigt hemman i consideration som räntar 8 tuu.
Spanmål och 4 åhrlighästar, dee större och smärre hemman
compenseras öfwerhufwudet emot hwar annan, och räknar ros-
tiensts contributionen ther af, då skall man finna att krigzhiel¬
pen drager mehr. Elliest måste han säija att någre af wåre
medell hafwa fåt bref ifrå Jönköping som förmäla att man ther
hafwer bewilliat uthskrifningen efter personethalet hwar tijonde,
doch inthet nämpt om frälssets halfpart ther emot. Men ros-
tiensts contributionen wilha the inthet an, emedan the allaredo
mycket hafwa kostat på then dubla Rostiensten, hwilken the
wore erbödige att praestera.
Maj.
93
Krussbiörn: Tror fuller att krigzhielpen skall draga mehr.
H:r Stiernsköld: Hon går richtigast uth, och är reedast
in manibus. Samma hielp kommer föga R. och A. äntå till
goda, ty mången tager then inthet af sine bönder. Men cedera
wij then åth Chronan, så blifwer thet een annan sak. Befalte
altså RidderhussCamereraren att göra förslag på hwad contri¬
butionen efter Rostiensten af itt hemman som räntar 8 tun.
och 4 åhrlighästar kan sig belöpa emot ett hemmans krigzhielp.
H:r Erich Leijonhufwud: Thet wore bäst för oss att thet
kunde gå på thet slaget.
H:r Rosenhane: Thet är inthet proponerat oss af Kongl.
Commissarierne och är icke häller Kongl. Maij:tz intention lik¬
mätigt, wij måste ock see ther på att wij icke therigenom göra
oss lijka i the extraordinarie hielperne med allmogen af Skatte
och Chrone; Thet skulle kan skee kunna dragas till exempell
uthi Uthskrifningar och annat, och consequenter till een häfd,
så att wij mehra skada oss än båtha ther på, om wij komma
på thet förslaget.
Taubenfeldt: Wij hafwa iu reeda ock skrifwit till wåre
medbroder i the andre mothén wår resolution i then saken, att
wij welle contribuera effter rostiensten, skulle wij nu gå ther
ifrå, torde thet imputeras oss till ostadighet; Thet wore heder¬
ligast wij ginge fermt uthi wåre een gång fattade resolutioner,
hälst the som icke traverzera Kongl. Maij:tz intention och wårt
fädernesslandz understöd.
H:r Stiernsköld: Kongen tager förmodelig med nåder op
om wij kunna påfinna sådane medell som han och Rijket är
bätre betient medh, och wij lijsade. Kunde wij sielfwe resol¬
vera och disponera the andre ther till, wore thet een träflig sak.
H:r Rosenhane: R. och , A. i Arboga hafwa thet inthet
resolverat, uthan låtit thet såssom itt förslag ankomma på wårt
betänkiande. Nu hafwe wij allaredo förr än theras bref an¬
kom öfwerskrifwit wårt sentiment till them om saken. Thet
skickar sig icke wäll att gå ther ifrå.
Lagerfeldt: Thet wij hafwa skrifwit är communicative skedt
och icke definitive, wij hafwe ännu frije händer.
H:r Stiernsköld: Begärade Krussbiörn wille communicera
med Reenfeldt här om och höra hwad han säger, efter han så
nys är kommen ifrå Kongen och hafwer uthan twifwell tält
med Hans Maij:t om desse saker, så tor han fuller wetta om
Kongen är behageligit att wij icke binda oss wid Hans Maij:tz
94
1657.
proposition, när wij kunna finna medell sorn mehra importera
för Hans Maij:t och mindre graverar oss.
H:r Rosenhane: Om wij tyckia att halfwa krigzhielpen
skall mehra förslå än rostiensts contributionen, så låther oss
opbära samma halfpart af wåre bönder och sedan lefwerera
henne åth Chronan i stället för b:te contribution.
H:r Stiernsköld: Wij bäfwe inthet behof att göra oss till
fogdekarlar eller Chronones opbördzmän. Thet hafwer ock all—
rig warit practicerligit att wij skole opbära sådane hielper af
frälsset till Chronans behof.
I thet samma kom Actuarius uhr HofCantzlijet och på
Kongl. Commissariernes wägnar anmodade om conference med
R. och A. att hålla på Ridderhuset klockan 2 efter middagen.
H:r Rosenhane förmante förthenskuld R. och A. the wille
komma tå flijtigare tillstädes än the plägade wara walme att
göra.
H:r Stiernsköld: Thet tienar inthet att pläga någre så¬
dane sammankompster efter middagarne för åthskillige förhin¬
der skuld.
H:r Gustaf Rosenhane: Måtte inthet skiutat op; man
hootar iu att man will reesa bort om wärket blifwer tarderat,
och sielf styrker man nu till att procrastinera. Thet lijder in
emot hälgen, wij måste skynda oss. Wij kunne fuller wachta
oss för förhinder. Then som hafwer lust ther till kan så wäll
finna hinder förr som efter middagen.
H:r Stiernsköld: Wäll an, then som inthet kommer till¬
städes efter middagen skall botha.
Månsköld: Lät oss skiutat op till morgons.
Rosenholm: Efter Commissarierne begära conferencen i
dag, tienar inthet att dilaterat.
H:r Stiernsköld: Weet inthet huru thet är med Commis¬
sarierne, man hafwer här begärat att få Kongl. Maij:tz postu¬
lata skrifteligen som the för oss mundteligen hafwa declarerat,
men inthet hafwe wij kunnat thet erhålla. The lofwade oss
ock bijlagorne till propositionen, wij få lickwäll lijka myket.
H:r Gustaf Rosenhane: Wij wille påminna Commissarierne
ther om när the komma till oss.
Behmer framstälte att Kongl. Commissarierne hade gifwit
honom een copia med af Commissariernes skrifwelsse uhr Jön¬
köping af den 27 Aprilis 1657, under Bil. E., att han then
skulle med R. och A. här communicera, gåendes ther uth opå,
Maj. 95
att R. och A. på then ohrten hade resolverat till utskrifning
efter ma.n- eiler personethalet så in om som uthan om rå och
rör, förbehållandes sig dee små reservata sorn i Herr Christer
Bondes opsatt ’) äre förtecknade. Gåfwe ock gott hopp till
bewillningen af 100 R:drs hielpen eller rostiensts contributionen,
doch med condition att then fördublade rostiensten ophäfwes,
och wore i accord begrepne att samtyckia till halfparten emot
Skatt och Chrone uthi Råg- och Rijkzdalers hielpen etc.
H:r Stiernsköld: Hwad är thet för reservata.
Behmer: Thet äre the som oss communiceras ifrå Arboga.
H:r Stiernsköld: Hwarföre communiceras the oss ock icke
här af Commissarierne.
Behmer: The hafwa thet inthet förwägrat. Wij kunne
wäll hafwa fåt them.
Lagerfeldt: Skulle icke wara gott wij afwänte först po¬
sten i dag, kan skee wij torde få bref ifrå Jönköping eller
Schara, och Posten plägar komma seent, derföre welle wij op-
skiuta conferencen till morgons.
Behmer: Ja thet må så wara.
H:r Rosenhane: Wij weila låtha blifwat wid Commissa¬
riernes begäran. Få fuller höra hwad the säija, men wij hafwa
äntå rådrum att talas wid och kunna dessemellan afwänta po¬
sten äntå. Wij wele considerera att wij hafwa twenne helge-
dagar i thenne weekun, som ock hindra oss. Om wij så dila-
tera, då blifwa wij inthet färdige för hälgen.
Bemer: Wij lära ångrat om conferencen skeer efter mid¬
dagen, emedan alle tå icke äre beqwäme ther till.
H:r Gustaf Rosenhane: Wele wij nu låtha oss föreläsa
swaret på Kongl. Maij:tz proposition, som är begynt att con-
cipera.
H:r Stiernsköld: Men hwad tycker eder om halfwa krigz¬
hielpen, skall icke thet kunna skicka sig i stället för rostiensts-
contributionen, som wij rätt nu taltes wid.
H:r Rosenhane: Om wij skole öfwerlåtha halfwa krigz¬
hielpen som oss tillkommer åth Chronan, så måste wåre bön¬
der tå göra uth then, ther doch wårt frälsse här till hafwer af
oss warit ther med förskonte, för dagzwerken skuld som the
dagligen måste göra in under wåre gårdar. Men therigenom
') Denna promemoria finnes ej prot. bifogad, utan meddelas efter
en copia bland Riks-Archivets Riksdagsacta. Se Bil. F.
96
1657.
blifwa the på förberörde fall öde, så frarapt wij skole twinga
them nied dagzwerken ther till; The raäclita inthet stå uth ther
med och göra både.
Lagerfeldt: 3 classis begärer att få höra swaret på pro¬
positionen, hwilket ock blef them föreläsit quo ad eudalia.
Efter middagen samme dagh ankomme Kongl. Commis-
sarierne på Ridderhuset.
Thet förordnades någre af R. och A. att mötha och unta
them uthan för doren.
Hrr Schäring Rosenhane förde ordet, begyunandes talet på
thetta sättet:
Walborne, Wälbördige, gode Herrar och Män, Högtährade
gode Wänner.
Det är någre dagar sedan wij wore i conference opå Slot¬
tet, då wij genom wår discurs förhoppades att disponera eder
gode Herrar till att lämpa eder efter Kongl. Maij:tz wilha och
anmodan, men efter wij märkia thet dröijes med edre resolu¬
tioner, så äre wij förorsakade att åter träda här med eder till
samman, och om wij skulle förnimma att någon scrupell eller
betänkiande i een eller annan sak wore som eder hindrade och
läge i wägen, wele wij gärna efter Kongl. Maij:tz intention
ännu uthlåtha oss emot eder och sökia then samma att be¬
taga, på thet wärket therigenom sä inyket mehra må blifwa
faciliterat. I thet öfrige hafwa wij i sinnet att communicera
eder hwad ifra the andre mothén är inkommit och huru the
skynda och åstunda at komma till sluth och ändskap. Wij
måste bekänna att Prästerskapet och bönderne äre här något
tröge och swåre. Men efter detta är thet förnämbste Ståndet,
så skulle thet icke lijtet tiena till att disponera them andre till
skääl om J gode Herrar efter närwarande coniunctur af sakerne
eder welle beqwäma. Oss skulle förthenskuld wara kärt om J
gode Herrar behagade att inlåtha eder med oss i något discurs,
på thet wij må kunna förnimma huru wijda J med giorde pro¬
position öfwer eens stämma, och med oss till Kongl. Maij:tz
intention äre sinnade att cooperera.
H:r Gustaf Rosenhane: Tackade för visiten och giorde
anbod, och tesmoignerade att emedan Kongl. Commissarierne
hade giordt R. och A. then ähran och wellat komma till them,
anmodandes them att the wille än yterligare uthlåtha sigh öf¬
wer the för handen warande ährender, så skulle R. och A.
Maj. 97
gärna see thet the måtte få wetta hwad Allmogen hade be-
williat om uthskrifningen, efter thet war thet eendeste som holt
R. och A. oppe, ty om contributionen hade the allaredo optäkt
Kongl. Commissarierne sine tankar.
H:r Schäring Rosenhane: Hoppades thet skall inthet wara
stoor differentie emellan Commissarierne och R. och A. Dee
hade fuller allaredo mundteligen communicerat R. och A. Kongl.
Maij:tz intention, och hade wäll kunnat göra thet samma strax
skriftligen, men thet kunde än skee, dee hade ock reprassente-
rat R. och A. uthskott, iempte thet som Kongl. Maij:tz propo¬
sition innehaller, tillståndet uth om landz dels hoos wänner,
dels hoos fiender, dels ock hoos någre suspecte och illwilliande
grannar och någrannar, så att then materien uthan twifwell
nogsampt allaredo kan wara R. och A. kunnig. Men hwad
thet egenteligen beträffar, som är R. och A. förebracht om folk
och medell, så förmoda the iemwäll att R. och A. hafwer wäll
intagit och förståt Kongens mening theruthinnan, nembl. efter
uthskrifningen som på Rijkzdagen 1655 war bewilliat, war nu
förbij således att then tredie ther af som innewarande åhr skulle
skee, blef i fioll anticiperat, och Rijkssens nödtorfter fordrade
att med uthskrifning än längre continueras måste, det tå then
utskrifning, som Kongl. Maij:t desidererar för åhr 1658, måtte
i detta innewarande blifwa avancerat, och sedan hwijla för thet
fölliande åhret, men åter gå för sig igen åhr 1659 och 1660,
allenast att then förste uthskrifningen måtte skee efter thet
sätt som åhr 1627 är ther med observerat wordet. Dee föll¬
iande twenne kunde förrättas efter then anledning som 1655
åhrs Rijkzdagzbesluth uthwijsar. Med contributionen märkte
the fuller att wij wore eense then att erläggia efter som åhr
1644 hafwer warit practicerligit. Skulle ock gärna see att R.
och A. wille förena sig med them om Uthskrifningen; The hade
tillförende försäkrat R. och A. på Kongl. Maij:tz ordre, att om
R. och A. något denne gången cedera af privilegierne, skall
thet inthet liggia them i wägen een annan gång eller dragas
till exempell, sa att inthet förmodeligit är att någon scrupel
theruthi skall mehra hindra R. och A. gode opsåth. Dee för-
numme att R. och A. i then punchten wäntade allenast på bön-
dernes förklaring; sporde ock nogsampt att bönderne wäntade
på hwad Adelen theruthi wille göra; Men thet wore hederligare
att R. och A. först gåfwe uthslag i saken, och att bonden se¬
dan regulerade sig ther efter.
7
H:r Knut Posse tyckte thet samme och rådde man skulla
gå resolut om med saken.
H:r Schäring Rosenhane: Commissarierne ifra the andre
ohrter gifwa gott hopp att Ständerne ther beqwäma sig till thet
som them är föreslagit. Här är sielfwa Konungens Residence,
hans närmaste tienare tillstädes och then bäst behållnaste landz-
ohrten, men thet går här mächta trögt till. Thet wore gott
Landzhöfdingen Herr Swante Baneer wille tala med bönderne
af Upland och Södermanland, emedan Landzhöfdingen öfwer
Södermanland är dödh, och therifrå nu ingen Landzhöfding är
för handen, och sökia att persuadera them ifrå theras geen-
sträfwogheet; the äre något wankelmodige och willia inthet
gifwa någon resolution ifrå sigh. Wäll wore thet att man
kunde på något sätt animera them ther till.
H:r Schwante Baneer: Hade tält med någre af bönderne
på gatun för någre dagar sedan, men dagen ther efter hade
the ther på sändt een af theras medell till honom och låtit
säijan theras meening. Dee hafwa någre små gravamina. Hoch
hafwer han underwijst them att thet war inthet nu tijd till att
tala ther om. Uthskrifningen willia the ingalunda bewillia ef¬
ter personethalet, uthan efter gårdethalet, som åhr 1656 sidste
gången skedde. Dee äre sielfwe oeense sin emellan, beskylla
Södermanlänningarne att the äre wållande till denne tergiversa-
tion.
H:r Stiernsköld: Thet kan inthet wara under, the hafwa
ingen som intalar them, efter Landzhöfdingen är dödh; Wore
wäll om R. Råd wille tala med them.
H:r Knut Posse: Dee hafwa warit hoos honom i desse
dagar, äre fuller till fridz att hwar tijonde efter gårdethalet
skall skrifwas, men willia ingalunda till personethalet, hafwa
allehanda inwändningar ther emot.
H:r Schwante Baneer: The säija att personethalet lärer
mindre förslå än gårdethalet, ty theras söner, mågar och drän-
gier, så snart the få höra om thenne hårde uthskrifningen, draga
the af till Skäriegårdarne.
H:r Schäring Rosenhane: The behöfwa inthet att bekymra
sig ther om; Skulle här i Upland och Södermanland thet icke
myket förslå, så weet han fuller att i Småland och fleere an¬
norstädes boo månge på een gård, ther lärer thalet fuller wäxa.
Herr Rikzdrotzeten skrifwer att Adelen i Småland hafwa be-
williat hwar tijonde efter personethalet.
Maj.
99
H:r Stiernsköld: R. och A. i Arboga Mothe hafwa skrif-
wit oss till och säija sig willia gifwa efter åth Chronan then
halfpart the skulle hafwa af Råg- och Rijkzdalers hielpen i
stället för rostiensts contributionen. Wij hafwa therföre be-
gärat af Reenfeldt att han wille göra förslag hwilket thera
skall högre stijga för Chronan.
H:r Schäring Rosenhane: Thet är een oförmodandes sak
som inthet af Kongen är proponerat, men wille alle conformera
sig theruthi och Chronan icke kommer ther igenom till kort,
så står thet att öfwerläggia; Frågade så Reenfeldt hwilket
thera högre sig draga skulle.
Reenfeldt: Hade thet utliräknat och befinner att halfwa
Råg- och Rijkzdalers hielpen inthet belöper sig så högt som
rostiensts contributionen.
H:r Stiernsköld: Wij hafwa ock bref ifrå Jönköping; ther
hafwa the resolverat att hällre blifwa wid dubla Rostiensten,
än gifwa 100 R:dr af hästen, effter the om nöden tränger fast
the bewillia desse 100 R:dr äntå kan skee skola hålla dubla
rostiensten.
H:r Lilliehök: Hafwer bracht op och hållit then dubla
Rostiensten heela åhret igenom med inthet ringa sitt beswär,
skulle han nu afskaffa then så hade han giordt then bekostna¬
den fåfängt, thet skedde ock lijka så med andre. Om wij altså
bewillia denne 100 R:drs hielpen, så tages then först bort, och
tor sedan åter heeta: nöden är så stoor, J måste prsestera dub¬
bel Rostienst ther till. Hwilket skulle fälla oss alt för swårt
och odrägeligit.
H:r Schäring Rosenhane: Efter Kongen inthet hafwer be-
gärat then andra halfparten af Råg- och Rijkzd:rs hielpen, thet
är obrukeligit, skulle blifwa allmogen för swårt och oförtänkt,
i thet all lasten skulle komma på them, som doch här till haf¬
wer nuttit tillgift af sine hussbönder för samme halfpart, så
låther thet sig inthet gärna practicera. Med then dubla Ros¬
tiensten är Kongen nu inthet tient.
H:r Lilliehök: Så får bonden känna hwad gott han hafwer
nuttit af sin hussbonde, och blifwa therigenom något späckter.
H:r Stiernsköld: Skattebonden gifwer äntå åth Chronan
samma halfpart hwad häller är, för än han will unna then åth
hussbonden; sidste Rijkzdagsbesluth förmår thet.
H:r Schäring Rosenhane: Thet är inthet rätt, bör inthet
stå i bondens wilkohr. Landzhöfdingarne kunna rättat.
100
1657.
H:r Leijonhufwud: Bonden säger han håller sig wid Rijkz-
dags besluthet; efter han inthet kan förlijkas ther om med sin
hussbonde, så hafwer han lof att gifwat åth Chronan.
H:r Knut Posse: Wij behöfwa inthet scrupulera ther uthi;
man gör bäst att man blifwer eenfalligt wid propositionen och
swarar ther på.
H:r Schäring Rosenhane: Wij hafwa än inthet hördt eder
meening om tijden. Kongen hoppas i fall kriget skulle conti-
nuera, att wij ock wille continuera med contributionen så länge
utskrifningen opå står.
H:r Stiernsköld: Ja Råg- och Rijkzdalers hielpen, men
then andre begärar Kongen iu inthet mehr än itt åhr.
H:r Schäring Rosenhane: Neij, Rostiensts contributionen
ther till.
H:r Gustaf Rosenhane: Thet lärer falla för swårt, och
allra swårast att wij anmodas till att gå lijka med Skatt och
Chrone under utskrifningen. Om the låta uthskrifwa hwar
10, så welle wij hwar tjugunde, om the hwar fempte, så welle
wij hwar tijonde.
H:r Schwante Baneer: Wij welle låta uthskrifwa hwar
16, om the hwar 8:de.
H:r Knut Posse: Wij hafwa tält med them ther om, ther
weila the inthet an. Thet är omöijelig att få them öfwer hwar
tijonde.
H:r Schwante Baneer: Får bonden wahnan att wij then
eene gången elfter then andra admittera lijkheeten uthi Ut¬
skrifningen, då will han sedan inthet gå ter ifra, utan alt
bort åth hafwat så.
H:r Jakob v. d. Lind: Wij gravera fuller oss, men Skatte-
bonden, så ock eenkannerlig Ryttare bonden sittia sielf fempte
och siette på hemmanen, sittia frij, och gifwa icke mehr än
blotta rotepenningar, besynnerlig denne åth Ryttaren.
H:r Stiernsköld: Thet är Landzhöfdingarnes skuld; Uth-
skrifnings instructionen förmår att the intet böra wara frij för
rotering och skrifning.
H:r Linde: Weet thet wara sandt, att hans bonde som
war then eendeste manshielp på hemmanet måste i fioll blifwa
knecht och hans bondes granne, som bodde ther strax hoos och
giorde sine uthlagor åth een ryttare, wardt icke eens roterat,
äntå han war sielf siette på hemmanet stark till manspersoner.
Maj.
101
H:r Schäring Rosenhane: Med Rotepenningarne skeer een
stoor exciss. Feldtherren hade nyligen skrifwit hijt af den 28
Aprilis, hwilket breef ock oplästes, och berättar att ther nedre
i landzorten är stoor klagan öfwer the odräglige rotepenningar
som af allmogen thersamestädes fordras.
H:r Schwante Baneer: Willewallan kommer ther af, att
när knechten leijes, will strax somblige hussbönder hafwa half-
parten af theras bönder emot thet the måste gifwa knechten i
rotepenningar.
H:r Schäring Rosenhane: Thet wåller Uthskrifningz Com-
missarierne och Landzhöfdingarne; the ansäija på Uthskrifnin-
garne att rotan skall hielpa läija, ther på går Adelens fogdar
åstad och tinga een knecht, sökiandes någon theras ägennyttig-
heet ther under, och låtha så sedan uthpanta af hwar bonde
till knechtelägo 30 eller 40 D:r. Ther är allmogen rädder före.
H:r Schwante Baneer: Thet är skedt här i Upland, att
Adelens fogde hafwer tagit och satt een karl för rotan, sedan
hafwer han taxerat rothan hwad hwar och een som ther i wore
skulle gifwa uth ther före, och thet så högt som han hafwer
sielf wellat, hwilket han sedan hoos bönderne hafwer uthpressat,
och knechten hafwer lickwäll lijtet eller altzinthet haft gagn
ther af.
H:r Knut Posse: Thet duger inthet, bör inthet så skee.
H:r Stiernsköld: Thet står i Uthskrifningz instructionerne
att rotan skall inthet gifwa mehr åth knechten än 9 mark S:rM:t.
H:r Knut Posse: Thet är ock itt stoort beswär, mången
läijer knecht för än han kommer till Uthskrifningen, och så
snart then lägde får penningar rymer han af, och straxt skall
rotmästaren stå i stället therföre.
Månsköld: Rotan weet sigh allrig wara frij och uthan
klander; honom war så skedt med een hans bonde, hwilken of-
ficerarne wille taga bort till knecht, efter then han lägdt hade
rymbde, fast thet än skedde emedan han allaredo war i Chro-
nones wärklige tienst, och ändoch bonden erhölt ett frijbref af
Ofwerstleutnanten, hwilket the andre Officerarne när han thet
opwijste för honom bort togo, så wore the lickwäll sedan een
wäg som annan ihoop med honom och wille hafwan till knecht.
H:r Schäring Rosenhane: Honom war ock händt att een
hans bonde bleff för någre åhr sedan uthskrefwen till knecht,
brukat i Chronones tienst, fick sedan fallande sooten, då skrefwe
102
1657.
Officerarne strax till rothan och wille hafwa een annan för
honom i stället igen.
H:r Johan Sparre: Han wiste then som hade i 14 åhr
warit knecht och uthrijkes på Chronones tog, men man hade
sagt honom wara rymbd; i medier tijd hafwa Officerarne ther-
fore tagit bort rotmästaren till knecht för honom, och nu om-
sijder kommer rätta knechten igen. Hwilket lickwäll är een
stoor orätt.
H:r Schäring Rosenhane: Mig tycker af Rijkzmarskens
skrifwelsse att allmogens klagemåhl mäst är ansedt på Rote-
penningarne som frälsset tager af Rotan; hwarföre skeer thet.
Taubenfeldt: Uthi then stadga som giordes i Hennes Maij:tz
Drotning Christinas tijd emellan Frälssesmannen och Skatte-
bonden, så wäll som af Rijkzdagzbesluthen, är att see, thet
Kongl. Maij:t påbiuder att Skattebonden skall wara sin huss-
bonde till willies och förlijka sin hussbonde för thet han niu-
ther frälssewilkor i Uthskrifningen; detta blifwer nu af een
part så missbrukat som för är omtalt; een part hafwa ock
giordt ther af itt ordinarium, att så ofta Uthskrifningar skee
låtha the strax opbära af hwar bonde i rotan står 12, somblige
15 daler för samme frelssefrijheet, hwilket han weet skee här
i Upland, och tillförende wara klagat öfwer.
H:r Schwante Baneer: Thet är ock sandt, han weet then
som ordinarie tager här af hwar sin bonde 16 ia 20 D:r för
denne saken skuld.
Taubenfeldt: Theremot påminner han sig att Smålandz-
bonden nid wid gräntzen will inthet wetta sin hussbonde något
till willies för denne frijheeten, hwarken med penningar eller
dagzwerken. Och kan skee nid i Westergötland war bonden
af samma art, och therföre tilläfwentyrs hafwer beswärat sig
hoos Hans Exc. Herr Rijkzmarsken att hussbonden wille hafwa
något af honom ther före.
H:r Schäring Rosenhane: Thet är inthet mehr än billigt,
will bonden niutha frälsset i så måtto till goda, då må han
göra hussbonden något therföre till tienst igen; Frälssebonden
talar man icke synnerlig om, ty han måste liggia dageligen wid
Herregården i dagzwerken och hinner inthet mehra, men Skatte¬
bonden och the frälssebönder som äre så aflägne att the föga
eller inga dagzwerken göra, må wäll wara sin hussbonde i an¬
nor måtto till willies therföre.
Maj.
103
Taubenfeldt: För någre åhr sedan när allmogen fick loff
att erläggia penningar till Chronan för Uthskrifningen, uthgafs
therföre af hwart hemman som i rotan stod 4 Rikzdaler. Ther
af tog Adelen af sine frälssebönder 2 R:dr och Chronan fick
the andre 2. Thet hafwa somblige sedan tagit i acht och icke
wellat högre gravera sine bönder, som man icke hafwer kunnat
hafwa dagzwerken af, än att man hafwer tagit 2 R:dr för ofta
b:te frälssefrijheet af hwart hemman i rotan står; Thet hade
ock han anmodat sine bönder om neder i Småland, och efter
the ingalunda hafwa wellat förstå ther till, så hafwer han måst
sökia Herr Landzhöfdingens Gyllenankars assistenze uthi sa¬
ken, och ändoch Landzhöfdingen hafwer billigat thet, gifwit
ordre till fogden och befalt göra execution ther på, så hafwa
bönderne sökt theras uthflycht till Häradzhöfdingen och låtit
gifwa sig doom ther på att the skole wara frij för samme rote-
penninger, ther doch icke han eller någon hans uthi then sa¬
ken fullmächtige hafwe warit ther om stämbde till tinget eller
till swars.
H:r Schäring Rosenhane: Sådant procedere duger inthet;
om bonden som under frälsset är icke nöthe sin hussbonde till
gode, så skulle han stå lijka altid i rota med Skatte och Chro-
ne, ty för sin person eller sine ägne meriter wederfars honom
inthet then fromma att han uthi uthskrifningen allenast swarar
halfparten emot Skatte och Chrone. Han må wäll göra sin
hussbonde therföre någon wederkänsslo.
H:r Erich Leijonhufwud: Uthi Skäriegårdarne ther båtz-
manshåld är niutha wij inthet ther före af ware bönder; Skatte¬
bonden will ock annorstädes inthet stå i rota med frälsse, fast
han är under frälsse.
Taubenfeldt: Talar inthet om the bönder som sielfwa icke
willia eller hafwa lust till frälssewilkohren i Uthskrifningar,
kan skee för andre afseender skuld, men them meenar han som
weila och in effectu åthniutha frälsse wilkoren, och lickwäll
icke göra något dagzwerke eller tienst sin hussbonde ther före
igen.
H:r Stiernsköld: Thet är sandt som Taubenfeldt säger;
när iag war neder i landet på Munstringen, då wardt klagat
ther öfwer af allmogen att theras hussbönder wille hafwa rote-
penninger af them, hwilket bönderne inthet wille förstå till,
uthan wara frij och icke wetta sine hussbönder tack een gång
för sådane frälsse wilkor.
H:r Schäring Rosenhane: Med Skärgårdarne är itt annat
besked, the hafwa theras wisse båtzmän.
H:r Knut Posse: Orsaken hwarföre Skattebonden på somb-
lige ohrter inthet will stå i rotan med frälsse kan man lätt
besinna, men thet kan bothas på thet sättet att såssom uthi
rotan äre 20 personer, så må man sättia then eene till knecht
thet eene åhret och then andre thet andre åhret, och låtha så
warfwet gå omkring, då sitter hwarthera sedan frij för knech-
ten i 20 åhr och skeer ingen orätt therigenom.
H:r Schäring Rosenhane: När uthskrifningarne gå an, då
bör sättias uthi instructionerne huru myket hussbonden skall
få loff att taga af sin bonde i rotepenninger.
H:r Jöran Fleming: Tror inthet thet wara intentionen att
man will föreskrifwa Adelen huru myket the skole taga af sine
frälssebönder.
H:r Stjernsköld: The komma inthet i consideration här,
uthan man talar allenast om Skattebönder och andre som willia
icke göra någon gott och lickwäll niutha dee wilkohr till godo
som frälsset usurperar. Dy i Småland weet iag thet är som
Taubenfeldt säger, så kan ock therigenom betagas the excesser
som rätt nu taltes om att een part föröfwa här i Upland och
kan skee fleere städes med odrägelige rotepenningars uth-
pressande.
H:r Schäring Rosenhane: Tycker att Rijkzmarsken skrif-
wer thet böndernes klagan hafwer icke warit emot Adelen, uthan
emot Krigzbefehlet, them the äre förlänte på tienst, att the
stigra och föröfwa exorbitantier uthi sådane rotepenningars
uthpressande.
H:r Jakob Lind: Påminner sig att i Södermanland skee
theruthinnan stoore exorbitantier.
H:r Schäring Rosenhane: Ehwad thet är, så tyckes thet
wara skäligt som Taubenfeldt påminte, att hwart hemman i
rothan gifwer sin hussbonde 2 R:dr för oftaberörde frälssefrij-
heet, thet wari sig Adelen eller Krigzbefehlet.
H:r Stiernsköld: Uthi Uthskrifnings instructionen står att
knechten allenast skall hafwa af rothan 9 D:r S:rM:t.
Taubenfeldt: Ther med är meent then som uthskrifwen
blifwer, men then lägde uthställes till thet contract som emel¬
lan honom och bonden göras kan.
H:r Schäring Rosenhane: Thet är bäst att man gör een
stadga emellan hussbonden och bonden, och sätter ther i thet
Maj.
105
hussbonden skall låtha nöija sig med 2 R:dr af hwart hemman
som i rotan står. I medier tijdh kunna R. och A. som här
tillstädes äre säija sine fogdar att the rätta sig här efter.
Ther på blef then punchten af [1650 års?] Rijkzdagzbe-
sluth opläst, som om then saken in genere disponerar. Sedan
blef ock upläst af sidste Rijkzdagzbesluth huru Skattebönderne
hade att comportera sig uthi krigzhielpens erläggiande.
H:r Schwante Baneer: Skattebonden är så oförskämbd,
will häller gifwa all krigzhielpen till Chronan än halfparten
ther af till frälsessmannen eller hussbonden.
H:r Schäring Rosenhane: Thet är inthet rätt, Landzhöf-
dingarne kunna corrigerat, the böra iemka saken emellan huss¬
bonden och Skattebonden.
Till sluth frågade Herr Schäring Rosenhane om thet wore
något som meriterade att wijdare conferera öfwer, men om R.
och A. wore uthi the proponerade punchter med Commissarierne
eense, begärte han the wille wara betänkte ther på att theras
swar på Kongl. Maij:tz proposition måtte blifwa förfärdigat och
öfwerlefwererat, på thet det kunde läggias ad acta, och man
sedan komma till att opsättia sluthet och göra een ändskap
på thetta möthet.
H:r Gustaf Rosenhane: Swaret är färdigt, allenast wij äre
något different om Uthskrifningen, eenkannerligen stöter them
then lijkhet för hufwudet, som man föreslår och desidererar emel¬
lan them och Skatte och Chrone. Icke desto mindre åstundar
man ändskap på detta möthet, och ämna een part att begifwa
sig nu så när in moot hälgen till theras hemwijst på landet.
H:r Schäring Rosenhane: Kongen är inthet gärna kom¬
men ther till att äska af R. och A. then lijkheeten, men efter
Rijkzsens nödtorffter wid närwarande sakers coniunctur requi-
rera att man måste något starkare armeera än ordinarie skeer,
så hafwer han then nådige tillförsicht satt till R. och A. att
the inthet undandraga sigh till att cooperera ther till att thet
kunde bringas till effect. Man förnimmer att Ständerne elliest
i Jönköping hafwa bewilliat uthskrifningen efter personethalet
och i Arboga efter Gårdethalet; om här närwarande R. och A.
nu med theras exempel wille gifwa itt uthslag i thet eene och
andre, så lämpa the andre sig förmodelig ther efter, och skole
the så myket mehra tak och beröm therföre hafwa att förwänta
hoos Konungen.
106
1657.
H:r Stjernsköld: Thet skulle falla them andre praeiudicer-
ligit om wij först skulle säija uth wår mening för än bonden
låther höra hwad han tycker. Dy om bonden sedan skulle
opiniastrera, så måste wij lijda att han skulle regulera oss och
wij gå under hwad han will.
H:r Schäring Rosenhane: Neij au contraire, bonden föllier
tå ther efter, om R. och A. resolvera först. Thet wore inthet
gott om man skall låtliat ankomma på bondens discretion, står
icke häller wäll att man skall hembära honom then förmonnen
att han skall gifwa itt uthslag i saken.
H:r Stiernsköld: Men om bonden inthet will låtha öfwer-
tahla sig, huru skall thet tå blifwa. Wij hoppas wara raiso-
nablere än bonden, hafwa ock mehra wederwåga och större in¬
teresse att wij må resolvera oss till Kongl. Maij:tz nöije. Thet
wore lickwäll gott att Kongl. Commissarierne wille tala med
bonden.
H:r Schäring Rosenhane: Om wij öfwertala bonden till
person- eller gårdethalet, äre tå J till fridz med hwilket thera
the bewillia.
H:r Stiernsköld: Ja hwilket thera the falla på weila wij
ock bewillia.
H:r Schwante Baneer: Personethalet skulle fuller mäst
importera, om icke Skäriegårdarne wore exempte för utskrif¬
ningen för båtzmanshållet skuldh.
H:r Schäring Rosenhane: Befinnes af Uthskrifnings- och
Munster rollerne i KrigzCollegio, att personethalet hafwer till—
förende mehra förslagit.
H:r Lilliehök: Men thet blifwa tå månge hemman öde,
när man skrifwer efter personethalet.
Lagerfeldt: Om Skatte och Chrone bewillia till persone¬
thalet, äre ock wij ther med till fridz.
H:r Schäring Rosenhane: Men hwad få wij till swar om
quanto; thet är bäst man resolverar här först till att låtha
dette eene åhret uthskrifningen gå alt öfwer hufwudet, sedan
föllia the andre conventerne wäll ther efter.
Lagerfeldt: Det är swårt bewillia lijkheeten theruthi med
Skatt och Chrone; om wij resolvera till hwar 16 eller något,
och the till twå delarne ther emot, skulle thet icke kunna gå an.
H:r Schäring Rosenhane: An hwad förklare J eder om
rå och rör, welle J them med undergifwa uthskrifningen.
H:r Stiernsköld: Icke begärar Kongen thet?
Maj. 107
H:r Schäring Rosenhane läste therföre op then punchten
af Commissariernes instruction, som om Uthskrifningen för¬
mäler, sade sedan thet the hade fattat itt skrifteligit extract
ther af, thet the tå öfwerlefwererade till ytermehra communi-
cation under Bil. G., hwar af man egenteligare kunde see Ko¬
nungens intention. Konungen slår fuller före twenne gradus,
then eene på personethalet och then andre på gårdethalet rät¬
tat, men will lickwäll att under bägge sätten hwar tijonde skall
skrifwas så innan som uthom rå och rör, uthi thet förste åhret
allenast, hwilket han will att skall i thetta innewarande åhr
anticiperas. Dee fölliande 2 åhren blifwer med uthskrifningen
hållit som 1655 åhrs Rijkzdagzbesluth förmäler. Kongen för¬
säkrar R. och A. att thet inthet skall komma till prseiuditz för
them eller efterkommanderne i theras privilegier, om the thenne
gång samtyekia hans begäran, och hafwer thenne försäkring uth-
trykeligen låtit infatta i instructionen. Wij (framstälte Herr
S. Rosenhane wijdare) bruka then confidence emot eder, att
wij wijsa eder sielfwa instructionen och slå botten uhr tunnan,
efter som Prästerskapet förekasta oss thet wij mehra fordra af
Ständerne än Kongen will.
H:r Stiernsköld: R. och A. bära thet förtroende till Kongl.
Commissarierne, att efter the äre Ridderssmän sielfwe och hafwa
iemwäll sitt interesse uthi Ridderhuset, thet the inthet skola
sökia att gravera them öfwer befallning och ordre.
H:r Gustaf Rosenhane: Efter R. och A. hafwa hördt nå¬
got sig af instructionen föreläsas, som the inthet hafwa wettat
förr, så begära the dilation att deliberera till morgons ther öf¬
wer, då the sedan weila låtha Kongl. Commissarierne theras
sentiment ther om tilkomma. Dessemellan tackade R. och A.
för visiten och then förtrolige conference Kongl. Commissarierne
med them hade plägat.
H:r Schäring Rosenhane: Tesmoignerade thet the gärna
hade wellat gå confident om med R. och A. The hade inthet
wändt nu något swar, unthe them gärna tijd att wijdare öfwer-
läggia saken, och wille wänta att the sig förklara måtte efter
then tillförsicht Kongl. Maij:t till them hafwer rättat.
Ther med togo Commissarierne afträde.
Sedan fans gott att någre måtte sökia tillfälle till att tala
med bönderne och see till om man kunde bringa them ifrå the¬
ras eensinnige contradictioner. H:r Schwante Baneer, Månsköld
108
1657.
och Sak förordnades altså att förmedla saken och persuadera
Uplandz boerne, och Herr Stiernsköld, H:r Lillie, Stålarm, Tau-
benfeldt och Skyttehielm till att tala med Södermanlänningarne.
Dee förre skulle sammankomma uthi Herr Schwante Baneers
huus och desse uthi HofrätsSahlen på Slottet.
Ther näst proponerade Herr Gustaf Rosenhane, att efter
wij hafwa lofwat taga ad deliberandum Invad Kongl. Commis-
sarierne nu åter förestälte uthi then materien om Knechte-
skrifningen, wij tå welle talas wid ther om. Wij see fuller,
sade han, hwad Kongl. Maijrts intention och willie är, och om
wij än bewillia till personethalet, tå står lickwäll lijkheeten
theruthi oss för ögonen, som af oss begäres och man här till
ingalunda hafwer wellat förstå till, att man skulle göra sig med
Skatt och Chrone lijka; Eller welle wij condescendera till then
bewillgning som skedde förledne åhr 1656 och låtha efter går-
dethalet gå alt öfwer hufwudet.
H:r Jöran Fleming: Thet är bäst man conserverar privi-
legierne, ehwilket thera sättet man ock uthwällier.
Jesper Krussbiörn: Wij hafwa här talts wid uthi tertia
dassi och för then trångmåhl skuld som nu finnes är detta
resolutionen på Classens wägnar, at man låter skrifningen gå
alt öfwer hufwudet, till personethalet, frälset lijka med Skatt
och Chrone.
Herr Stiernsköld: Thet är mächta prmcipitant; Kongl.
Commissarierne hafwa niuggast fåt taga afträde och nu komma
J lickwäll fram med tertise classis voto, för än the hafwa fåt
rådrum att ordenteligen talas wid sin emellan. J äre inthet
then äldste af classen och står eder icke an uthi the äldres
närwaru vota att colligera och denunciera; Thet är emot ord¬
ningen och förre sedwana. Och hwad gäller om man skulle
fråga efter, så wore inthet alle in tertia dassi eense uthi thet
voto. Thet tienar inthet så löpa åstad och pradudicera the
andre af classen som på andre tankar wore. Frågade altså
om alie in tertia dassi wörö med voto eenige.
Stålarm och Månsköld swarade med någre andre, att the
inthet hade fåt rätt talas wid ther om. The wore inthet alle
af then meeningen som Krussbiörn hade framstält, dee wille
inthet göra sig lijka med bönder.
H:r Stiernsköld sade sig wäll kunna thet märkia, undrade
att man wille så plötza uth och precipitera sigh.
Maj.
109
Krussbiörn: Fast än någre få wore af een different mee-
ning uthi dassi, så wore lickwäll mästeparten af then meenin¬
gen som han hade framsagt, hwilka ock hade begärat af ho¬
nom, thet han wille classens votum pronunciera. Thet ginge
allrig så iust till uthi någon dassi, att alla wore af een mee-
ning, men så plägar thet lickwäll wara wahnt att then menin¬
gen framsäijes som mäste rösterne folie opå. Andoch han icke
war then äldste af dassi, så war han lickwäll ombedin at fram-
säijat. Wiste icke att thet äfwen war een obligation för clas¬
sen, att man skulle allenast låta then äldste colligera vota och
them framthala. Ty praxis wijste thet contrarium uth, icke
allenast på förre Rijkzdagar, uthan ock på thetta möthet, ther
icke then äldste alleuast, men åthskillige andre och then hälst
som ther om är af sine medbroder bedin worden hafwer sagt
classens meening uth. Han kunde inthet annat än behörligen
protestera emot Herr Stiernsköld, som så obetänkt honom öf-
werfohr, ther han icke allenast sade sitt uthan heele classens
votum. Saken war iu opgifwen till voterande. Han hade sitt
frije votum och myket mehra heela classen, borde inthet på
thet sättet af Herr Stiernsköld, som icke häller ägde mehr än
itt votum, och thet som inthet kraftigare än een theras votum
alf tertia dassi war, mästras och öfwerfaras. Han kände ho¬
nom inthet god ther före. Om han hade gått praecipitant med
saken till wärka, då wille han gärna lijda att Herr Gustaf Ro¬
senhane, som förordnat war ordet på Ridderhuset att föra och
discurserne moderera, honom behörligen ther om påminte. Men
af Herr Stiernsköld kunde eller wille han altz inthet lijda;
uthan han wille beswära sig ther öfwer inför Konungen, att
man uthi itt fritt voto skulle af een som inthet wederborde
blifwa således attacquerat. Steg altså fram till bordet och bad
Secret. Taubenfeldt han wille taga thet ad notam och uthi pro-
tocollet som thet passerade grauneligen annoterat.
Herr Stiernsköld protesterade häftigt ther emot och blef
ther wid att sådane prsecipitantier icke borde tålas. Med Ko¬
nungen skulle Krussbiörn inthet hota honom; han wille wäll
stå honom ther till swars. Han war försäkrat att Kongl. Maij:t
sielf inthet skulle behaga thet man så oordenteligen ginge med
saken till wäga.
Emedan han så thetta med någon vehementie talade, slog
Herr Gustaf Rosenhane sig ther emellan, begärte han måtte få
lof att tala något theruthi. Om man wille med sådane imppr-
110
1657.
tuniteter på then eene eller andre sijdan förfara, då wore han
ther onödig, och wille fast hällre gå ther ifrå. Wiste ock wäll
att fleere wore med honom af samma sinne. Thet tiente inthet
sa att procedera i saken. Han war pa Konungens wägnar af
R. Råd förordnat till att moderera thalet och föra ordet för
Ridderskapet; man bewijste hans Committenter ther med föga
respect. Bad parterne wille besinna sig och eftertänkia hwad
oreeda och wijdhlyftigheet som wille föllia på itt sådant wä-
sende. Måste fuller bekänna att thet war snart resolverat af
3. dassi uthi een så högwichtig saak, men han wiste icke hel¬
ler om een annan anstodo thet att arguera, än then som thet
anförtrodt war. Begärte man wille ännu corrigera sigh och
låtha saken komma till itt ordenteligit voterande.
Hrr Stiernsköld: Thet ■war träflig prtecipitant giordt af
Krussbiörn. Man wille votera om saken som sig borde och
icke således öfwerijhla sig och andre.
Behmer: Wij welle låtha anstået till morgons.
Hrr Stiernsköld: Neij, thet är ingen swårheet i saken.
Hans Maijrt är sielf sa nådig och will inthet begärat af oss,
hwarföre skole tå wij gripa oss så högt an och gå ifrå privi-
legierne; låther oss votera efter Ridderhussordningen.
Krussbiörn: Om man än voterar på nytt i tertia dassi,
da skall man befinna att lickwäll mäst alle i then dassi falla
på thet som tillförende voterat är.
Taubenfeldt: Thet plägar tillförende wara wahnt att om
någre äre uthi classerne af differente meeningar, så plägar the
sedan votum är afkunnat stijga op och säga uth sine tankar.
Låther ock så skee nu, äre någre inthet af then meeningen
som Krussbiörn hafwer framsagt, då må the stiga op och tes-
moignera theras missnöije, och the andre som hålla med Kruss¬
biörn må sittia, så får man snart see hwilken thera hoopen
större är, och thens votum kan sedan annoteras, ty fläste rö-
sterne behålla öfwerhanden, så wäll uthi hwarthera classen, som
classerne emellan.
Behmer: Wele wij först see på extractet af instructionen
som Kongl. Commissarierne oss communicerade, thet kan gifwa
oss närmare liuss i saken om Konungens intention.
H:r Stiernsköld: Thet görs inthet behof; Wij hafwa hördt
sielfwa instructionen oss föreläsas, och märkie fuller att Kon-
gen är så nådig thet han inthet will begära af oss att wij skole
Maj.
lil
göra oss lijka med bönderne. Hwarföre skole wij tå sielfwe
prostituera oss.
Taubenfeldt: Inthet hafwer iag så intaget meeningen, uthan
iagh måste detta seija, att om Kongen hade haft then inten¬
tion, då hade han inthet haft behof att låtha försäkra oss ge¬
nom Commissarierne att thet inthet skulle prseiudicera R. och
A. thet the thenne gång bewilliade till b:te lijkheet och gåfwo
efter rå och rör.
H:r Gustaf Rosenhane: Wij welle efter Ridderhussordnin¬
gen votera, weet icke om man hade behof att movera någon
difficultet uthi lijkheeten, emedan han inthet kunde förstå af
Commissarierne att then desidererades af oss. Dy the hade
föreslaget oss een alternativara, att anteen bewdllia till utskrif¬
ningen efter personethalet och ther med undwijka lijkheeten,
eller låtha utskrifningen ankomma på thet sätt som uthi 1656
åhr hällne mothén efter gårdethalet blef belefwat. Men wille
man ock resolvera till lijkheeten wore thet wäll.
Taubenfeldt: Hörer fuller att thet olijka war af R. och
Adelen intaget hwad them af Commissarierne uhr Kongl. Maij:ts
instruction war communicerat, thet wore förthenskuld bäst att
man ännu inhämptade mehra wissheet af them ther om.
Behmer: The hade iu allaredo skriftligen meddelt oss
Kongl. Maij:tz förslag i then puncht.en, man kunde läsa thet
op, så kunde man wäll ther af märkia Hans Maij:ts intention.
Taubenfeldt: Thet wore wäll så, men thet war icke något
egenteligit extract som lydde ord ifrå ord lijka med instructio¬
nen, och efter een part wore i then meningen att instructionen
förde annat i munnen, så kunde icke theras tankar ther med
blifwa betagne. Doch läste han samma skrift op.
H:r Stiernsköld: Neij, then kommer inthet öfwer eens med
thet som af instructionen oss blef föreläsit; Kongen begärar
ingen lijkheet af oss, om wij bewillia till personethalet.
H:r Gustaf Rosenhane: Lät oss anmoda Kongl. Commis¬
sarierne om itt skrifteligit extract uhr instructionen, hafwa the
oss then låtit föreläsa, så hafwa the ock förmodelig inthet be¬
tänkande att låtha oss få thet skriftligen till mehra lius i sa¬
ken, emedan thet som opläsit är icke lijka är af allom förståt
och intaget. Begärte förthenskuld af Secret. Behmer thet han
wille anhålla hoos Kongl. Commissarierne ther om. Dessemellan
kunne wij lickwäll nu fortfahra med voterandet om saken.
Månsköld: 3 classis blifwer än wid sitt förra voto.
112
1657.
H:r Stjernsköld: Töfwa, töfwa, wij skole fuller få råd;
drog altså 2 Classim till primam och toge afträde uthi Secre-
terarens Cammare till att deliberera och föreena sig om voto,
öfwertahlandes the få som wore tillstädes af 2 dassi att con-
descendera till samma mening som the af prima dassi.
H:r Posse på 2 classis wägnar sade wid återkompsten att
the hade resolverat till personethalet, doch halfparten emot
Skatt och Chrone och rå och rör frij.
Herr Pär Sparre: Efter Kongen inthet begärar att wårt
frälsse skall stå lijka med Skatte och Chrone uthi utskrifnin¬
gen, så förbehåller ock prima classis sig olijkheeten efter förre
sedwana och privilegierne, så wäll som rå och rör frij, men
bewillia ther till att uthskrifningen skall skee efter person-
thalet.
H:r Lilliehök: Emedan Kongen hafwer nödigt twenne sa¬
ker såssom är penningar och folk, och han begärar af oss een
contribution efter Rostiensten, så måste han påminna, att efter
man allaredo hatwer then fördublade rostienst som sidst be-
williades färdig och hafwer giordt bekostnadt ther på, wrore
bäst at prestera then och gifwa penningar ther till, på thet
Enkior och faderlöse barn ma blifwa frij. Then röstningen
kan kosta wid pass 50 R:dr, ther till welle wij också läggia
50 R:dr i penningar, så får Kongen både penningar och folk.
H:r Gustaf Rosenhane: Thet kan så wara, men fast än
han och fleere hade samma rostienst färdig, så wore wäll månge
som thet inthet hade. Kongen begärte inthet then fördublade
rostiensten at oss, uthan wille then cedera emot penningarne.
H:r Leijonhufwud: Thet wore större beswär för oss om
wij skulle gå efter thet förslaget, man kommer ingen sådan
rostning till wäga för 50 R:dr.
H:r Lilliehök: Hafwer skaffat så många, wiste fuller hwad
thet kostade. Then dublade Rostiensten wore icke annorledes
beiakat än effter landtryttare maneer.
H:r Leijonhufwud: Med wärfning hafwer thet fuller gåt
an, men här inthet. Och om man nu skulle wärfwa, skulle
man inthet öfwerkomma månge, emedan the förre wärfningar
här i Rijket hade consumerat och tagit bort både folk och hästar.
H:r Lilliehök opräknade ther med stycke från stycke
hwad een sådan rostning kunde komma att stå och wille ther
med bewijsa att man än kunde få henne ringare än för 50, ia
för 30 R:dr om thet skulle så gälla sigh. Holt förthenskuld
Maj.
113
erdrägligare att gifwa then heelt bort i Chronones tienst och
aldrig fråga ther efter mehr, så ock att gifwa ther till så månge
penningar som förr war omtalt.
Den 5 Maij klockan 8 för middagen war åter R. och A.
tilhopa på Ridderhuset. Då skickade Kongl. Commissarierne
efter Taubenfeldt att han måtte komma op till them uthi
Cantzlijet» på Slottet. När han tijt kom tillsporde honom Herr
Schäring Rosenhane uthi Herr Knut Posses närwaru hwad thet
leede på Ridderhuset, om the än wore färdige med theras swar
på Kongl. Maij:ts proposition. The tesmoignerade theras miss¬
nöje ther öfwer att här ginge så långsampt till, upläste för
honom itt Herr Rikzdrotzens ägit handebref till Herr Schäring,
ther uthi berättat blifwer att Ständerne i Jönköpings mothe
allaredo wore richtige med theras resolutioner och hade sig i
alt beqwämat Kongl. Maij:tz allernådigste anmodan, hwarföre
man tå war till wärka att förfärdiga sluthet, thet han med
nästa post achtade öfwersända. Nu kunde Commissarierne som
ther hade warit brukade komma hijt och hielpa them här be¬
fordra sakerne till ändskap, han wiste inthet hwad som wore
wållande att man här ginge så frigide ther med om, och att
han och hans collega inthet kunde här något uthrätta, ther the
lickwäll hade förmodat sig med the ypperste och redebognaste
att negotiera. Gaf så Taubenfeldt samme bref med och be¬
gärte han wille thet communicera R. och Adelen, men strax
sända thet tilbakar igen, och att han wille förehålla R. och A.
huru illa thet här oss på thenne ohrten anstodo att wij ginge
så långsampt om med sakerne som doch inthet opskof och för-
halan tålde, emedan the ock hade fåt bref så uhr Copenhagen
af Durell som af Duwalt och uhr Helsingör ifrå Sneider, att
talet gick i Danmark thet man ther hade resolverat till att så
snart then 3:die ther anstälte bönedagen ginge förbij, sända
een härhåld hijt till Swerige och genom honom låtha opsäga
oss freden; Så ock att Keyssaren hade sändt Hatzfelt in åth
Påhlen med 10,000 man Påhlaken till hielp emot wår Konung.
Hwilka bref ock för Taubenfeldt blefwe opläste, att han thet
desto fundamentalare kunde referera R. och A.
Taubenfeldt swarade att ingången och curialierne af R.
och A. swar wore fuller färdigt, men sielfwe punchterne, een-
kannerlig then om uthskrifningen, hade icke ännu wunnit sin
fulkomblige richtigheet. Kongl. Commissariernes sidste conference
8
114
1657.
med R. och A. hade fuller gifwit ämne till at fatta någon
resolution i then saken, allenast måste han thet wid detta till¬
fället beröra, äntå han inthet twiflade att Secret. Behmer på
R. och A. begäran allaredo hade gifwit tilkänna, thet R. och
A. hade different optagit meeningen af then them föreläsne in-
structions punchten om Uthskrifningen, i thet een part höllö
före thet Kongen theruthi gifwer them wåhlet, anten att be-
willia till personethalet och niutha frijhet på hälften moot Skatt
och Chrone, eller att gå till gårdethalet och thet öfwer hufwu-
det lijka. Hwad honom war anförtrodt wille han referera R,
och A. och oförtöfwat sända Herr Rijkzdrotzens bref tilbakes.
H:r Schering Rosenhane regererade: Han twiflade inthet
att iu R. och A. protocol kunde betaga them then scrupulen
om instructionens rätta tenor, doch om R. och A. lickwäll wille
hafwa någon mehra wissheet ther om, tå kunde R. och A. sända
någre till them som åter läthe sig föreläsa then punchten af
instructionen, men att gifwa uth något extract ther af skrifte-
lig, thet stöde them icke an, annat än hwad them allaredo in
scripto war communicerat om Kongl. Maij:tz förslag i then saken.
H:r Knut Posse lade ock thet ther till, att han icke hade
förmodat thet R. och A. skulle hållat therföre att han oell hans
collega annat och mehra skulle af them anmoda och begära
än hwad the hade in mandatis.
Taubenfeldt äntskyllade R. och A. och bad thet måtte icke
optagas som sätte R. och A. någon diffidentz till Kongl. Com-
missarierne. Uthan thet war allenast kommit ther af att een
part icke aldeles rätt hade iutagit Kongl. Maijitz intention
uthaf oplässne instruetion, och ändoch protocollet wäll kunde
oplysa them theruthinnan hwad instructionen conformt och lik¬
mätigt war, så wille lickwäll een eller annan mehra bestå wid
thet man i hastigheet hade tyckt att instructionen skulle förmå
och innehålla, så att thet icke med protocollet uthan ytermehra
communication af instructionen stöde att rätta.
Ther med begaf sig Taubenfeldt åter till Ridderhuset och
berättade hwad Kongl. Commissarierne hade honom anförtrodt
och elliest till swar gifwit på thet begärte extractet af instruc¬
tionen.
Krussbiörn trädde åter fram och begärte att emedan man
dagen tillförende hade dragit uthi twifwell om störste parten
af tertia dassi wore eense med honom uthi thet voto som han
tå på theras begäran hade om sättet af uthskrifningen pronun-
Maj.
115
cierat, thet Herr Rosenhane wille förthenskuld nu låtha een
annan colligera vota, då man förmodelig skulle förnimma att
störste deelen än bestodo wid samma meening. Men han wille
än till öfwerflöd quarn solennissime hafwa emot Stiernsköld
protesterat att han uthi itt fritt voto så illa hade honom öf-
werfarit och skiuta then saken in under Kongen, att han ther
skulle stå honom therföre till swars.
H:r Stiernsköld: Wäll, jag är till fridz att thet skeer,
skall med Gudz hielp stå hwarken röd eller bleek therföre;
Men han hafwer hördt Krussbiörn skulle hafwa beskylt honom
thet han talar alt allena och tager ordet ifrå Ridderskapet och
Adeln. Hwilket allrig är skedt, och will han hafwa kallat sine
eamerather till witnes att honom theruthi stoor oskäl påbördas.
Han är så interesserat och så ärlig patriot som een annan och
hafwer ingen annan intention än sin Konungz tienst och fä-
dernesslandzsens förswar. Kan skee när andre drogo af igen
så som the wore hijt komne, så sutte han och dee hans än
här qwar och hade här mehra att wederwåga än the.
Krussbiörn: Hwad Stiernsköld honom förewitte wore o-
mildt för honom berättat, han hade inthet beskylt honom an¬
norledes på hans bak än thet han här hade sagt honom i ögo¬
nen. Stiernsköld hade inthet att tala in tertia dassi, och icke
häller kände han honom god före att corrigera hans procedurer.
Han bad Stiernsköld wille förskona honom med sådane picquer
som han ther till med nu brachte på bahnen. Hoppades att
hwar och en på Ridderhuset skall hafwa så ärligit hierta emot
Kongen och Fädernesslandet, att Stiernsköld icke skulle någon
ther uthi öfwer gå. Och om någon wore som icke hade så
stoort att wederwåga som Stiernsköld, så wore doch förmodelig
ingen som sin troheet och plicht emot Kongen och Fäderness¬
landet förthenskuld wille sättia tilbakes.
H:r Gustaf Rosenhane: Thet tienar inthet på Ridderhuset
så procedera. Man är inthet tijt kommen att föra trätor och
wäxla sådane ord med hwar annan, uthan förehafwandet war
att öfwerläggia Kongl. Maij:tz proposition och hwad man ther
opå wille och kunde resolvera. Thet är icke höfligit för Stån¬
det att man skall med andre otijdigheeter hålla sig oppe. Om
så skall gå till, wille han gå ther ifrå. Oss tienar eenigheet,
wij äre af Kongl. Commissarierne förmante ther till och att
skynda medh detta wärket wij nu förehafwa; annorstädes äre
the allaredo färdige ther med, men wij laborera här med trä¬
116
1657.
tor och otienligh fåfängia. Tijden tillåther inthet sådant. Wij
hafwa fienden på alla sijdor om kring oss, och weta icke af
för än wij få mötha honom in om Rijkssens gräntzor. Wore
något i hastigheet sagt, så borde man thet icke till thet wär¬
sta optaga och uthtyda. Han wiste inthet hwad thet skulle
wara sorn een eller annan så stoort hade att beswära sig öf¬
wer. Men thet påminte han sig fuller, att emedan the som
vota skulle colligera wore på wägen ther med, hade man in
tertia dassi brustit uth och sagt fram votum för än nå hwar
hade fåt rådrum ther till, efter som the uthi then dassi icke
alle wore enige ther om och till fredz med thet som skedde.
Krussbiörn: Om man will fråga ther effter, skulle thet be¬
finna sig att störste parten wore af then meningen som han på
theras begäran hade framsagdt. Doch om något wore af ho¬
nom theruthi för hastigt giordt, så tager han gärna op Herr
Rosenhanens påminnelse ther om, men inthet will häller kan
han lijda att Stiernsköld skall mästra honom.
Lagerfeldt bad man wille condonerat bono publico och lå-
tha all wederwillia på både sijdor fahra.
H:r Rosenhane: Then eene måste taga alt wäll op af then
andre. Thet äre inge iniurier. Wij hafwa större och wichti-
gare saker att tala om. Skole wij tilstädia een lijkheet uthi
Utskrifningen eller eij.
Månsköld: Så war thet i går af tertia dassi voterat, att
then skulle tillåthas.
Lagerfeldt: Kan man icke moderera thet votum.
H:r Stiernsköld: Fast än 3 classis bäfwer så voterat, så
äre the andre bägge classerne fallne på een annan meening,
ther blifwa wij widh, man behöfwer inthet att votera på nytt,
thet är allaredo een gång skedt.
Herr Rosenhane: Kongl. Commissarierne hafwa låtit oss
wetta att wij icke må bestå på annan mening än thet Kongen
af oss desidererar. Uthi Jönkeping hafwa wäre medbroder be-
williat thet samma. Nöden drifwer oss ock ther till att wij
inthet må dröija ther med. Kan skee wij få fleere fiender och
thet tor behöfwas. När ware grannar få wetta huru eenhällige
wij här äre till att gripa oss an för wår Kong och fäderness-
land, skole the thet icke lijtet apprsehendera, och hoo weet om
the tå skola drista sig att gå på oss. Men twert om skole
the icke lijtet fatta mod af wår trögheet. Thet är för oss in¬
thet hederligit att wij skole wara senare uthi wåre resolutioner
Maj. 117
än wåre medbroder på andre ohrter; Wij äre här stadde uthi
Kongl. Maij:tz ägen Residentz och äre mäst alle betiente, och
ganska få af oss som icke äre iempte wår plicht med benefi-
cier obligerade; wij borde gå andre före med wårt exempell
och icke taga exempel af them.
H:r Stiernsköld: Kongen begärer inthet af oss att wij
skola gore oss lijka med Skatte och Chrone.
H:r Rosenhane: Jo, låter Secret. Taubenfeldt berätta hwad
han ther om hafwer förnummit hoos Kongl. Commissarierne,
och hwad the genom honom hafwa låtit oss mehra optäckia.
Taubenfeldt refererade altså hwad Kongl. Commissarierne
hade med honom om saken discurerat, och sade: om man in¬
thet wille thet troo, då hade Commissarierne sielf hemstält R.
och A. att deputera någre till them af theras medell, då skulle
the erfahra af sielfwa bokstafwen uthi instructionen att så sant
wore.
H:r Stiernsköld: Hwem hafwer begärt af Behmer att han
skulle anhålla om något extract uhr instructionen.
Taubenfeldt: Thet war så af R. och A. belefwat.
H:r Stiernsköld: Han hade thet inthet hördt.
Taubenfeldt: Protocollet skall thet fuller uthwijsa.
H:r Rosenhane: Jo thet är så skedt.
H:r Stiernsköld: Man behöfwer inthet att skicka ther ef¬
ter wijdare, han weet inthet huru thet kommer till att Com¬
missarierne här äre så obenägne till att communicera them
hwad som tiente till att maturera wärket. I Arboga hade
Commissarierne strax i begynnelssen skriftelig communicerat
R. och A. Kongl. Maij:tz förslag uthi uthskrifningen och med¬
len, men här war thet inthet skedt, uthan omsijder äre the
framkomne med något. The reservata som Herr Christer Bonde
hade låtit opsättia att tagas i acht wid uthskrifningen, wore
oss inthet här meddelte, och doch hade han hördt myket talas
ther om. Så hade man ock icke fåt än någon communication
af bijlagorne till propositionen och the skrifter som uthi secrete
conferencen blefwe opläsne och Commissarierne lickwäll tå hade
lofwat copier af.
Taubenfeldt: Herr Christer Bondes reservata hade Com¬
missarierne wijst honom op i RådCammaren, och efter han be-
fan them wara the samina som wore hijt skickade ifrå Arboga,
så hade han tyckt öfwerflödigt wara att begära afskrift ther af.
Doch att han måtte komma till sin förre berättelse igen, så
118
1657.
bede och rådde Cominissarierne oss alt fahra fort med saken,
hoppades wij skulle ingen difficultet theruthi göra, emedan
Kongl. Maij:t så nådigt försäkrar oss, att thet inthet skall här
efter dragas till consequence om wij nu något lijtet låtha wåre
privilegier hwijhla.
H:r Leijonhufwud: Ar icke thet consequens nog, etc.
H:r Stiernsköld: För sin person will han wäll skrifwa
under med, att een lijkheet thenne gång må tillåthas uthi uth-
skrifningen öfwer alt, örn the andre thet så gottfinna, doch att
Herr Christer Bondes reservata och hwad mehra som pröfwas
nödigt wara tages i acht, och man refererar sig på Kongens
försäkring att thet, som nu emot privilegierne bewillias, icke
skall een annan gång dragas till consequence. Han hoppades
ingen skulle förtänkia honom therföre att han hade tält för
privilegierne, thet hade ock mäste parten af Rådet giordt när
man war med them till conference, han hade inthet större in¬
teresse theruthi än een annan. Men orsaken hwij han hade
ståt här uthinnan på sig wore thet, att thet honom hierteligen
förtröt att någre löpa ther med och weila låtha see att the
welle wara bätre patrioter än een annan, doch hade han gåt
ther i till wärka som een åhrlig karll och wille thet wäll för-
swara ehwar thet kan påbära. Han kunde och wille inthet
hafwa någre fiscaler hoos sigh. Konungens tienst war han för¬
säkrat att han och ingen ährlig man wille sig undandraga, men
man måste inthet tåhla och admittera trappedragare.
Hrr Rosenhane: Wiste inthet hwem som kunde här närnp-
nas ther till, thet tienar inthet så tahla, thet wore alt för ge-
neralt och skulle gå mång ärlig man, som ther wore tillstädes,
till hiertat, att man så wille beskimpfa heela hoopen i gemeen.
Stiernsköld måtte man säija uth hwem han meente ther med.
Wore någon sådan ibland R. och A., tå kunde han wederbör-
ligen ställas till swars ther före, och örn någon funnes bråtz-
lig, kunde man see till hwad med then samme wore att göra.
H:r Stiernsköld: Thet hafwer inthet på sig, then som in¬
thet är skyllig ther till, behöfwer inthet tagat åth sig. The äre
lickwäll ärlige män på Ridderhuset som hade theras frije vota,
och borde inthet lijda att man uth om Ridderhuset skulle ar-
gueras och straffas för thet the talte in om lychta dörar, som
här är skedt af een eller twå.
H:r Rosenhane: Thet är bäst man sätter sådant afsijdes
och tala om hwad af oss nu bör göras. The andre Ständerne
Maj. 119
äre allaredo färdige och wäntas nu allena på oss; wele wij nu
göra ändskap på sakerne, så kunne wij låtha skrifwa swaret
reent till aftonen och altså öfwerlefwererat, och kunde wij om
måudag få komma till sluthet och om tijssdag skillias åth;
Thet lijder ock åth hälgen och the främmande welle gärna
skynda sig hem ther till.
H:r Stiernsköld: Swaret är långe färdigt; Thet hafwer
fuller warit någon differentie i utskrifningen, men thet kan
snart blifwa richtigt när the komma fleere tillstädes.
H:r Rosenhane: Här ähre allenast 3 eller 4 borta af pri¬
ma dassi, han wille wäll taga på sig att the frånwarande skulle
consentera till thet som the närwarande af classen resolverade.
H:r Stiernsköld: Thet kan inthet skee, wij äre så fåå;
oss står icke an att förandra hwad heela classen een gång haf¬
wer resolverat och voterat. Man hade fuller strax gåt närmare
till saken om icke thet hade warit att somblige hade giordt sig
så gröna och wellat låtha see att ingen skulle wara bätre pa¬
trioter än the, och weila inbilla sig att regulera heela Ridder¬
huset. Han talar allenast om thet procedere att thet går så
galit till, hwilket hafwer giordt oss här något irrig i wåre re¬
solutioner. Men han wille wara så ärlig patriot som een an¬
nan. Hans fader och bröder wore reeda opofrade på slachte-
bänken för Ofwerheeten och fädernesslandssens tienst. Han
wålle ock sielf gå efter, fast thet än wore i elden, för sin Ko¬
nung, om thet skulle så gälla sigh, men thet wore swårt att
thåla att man skulle här hafwa sådane hoos sig som märkte
ord och alt till thet wärsta uthtydde. Han war för sin person
inthet mehra interesserat uthi privilegierne än een annan, och
betygade wid Gudh och sitt samweet att han icke i någon elak
intention hade tält för them, eller ther igenom i någon måtto
till att afstyrkia sin Konungz och fädernesslandssens tienst.
Thet wrnre iu sant, wij göra inthet annat än ruinera oss. Uthi
1627 åhrs Rikzdagsbesluth står att präste- och skrifwaregår-
darne skole iempte andra wara utskrifningen underkastade,
men hwem talar ther om här. Thet måste lickw7äll ock tagas
i acht, att icke alt går öfwer oss allena uth; andre reservata,
som b:te Rikzdagzbesluth innehåller, måste man ock iutliet gå
förbij. Dock wille han fuller få råd för sig och sine, han wille
sättia sig på sitt Bijby och hade Gud skee lof så myket han
och hans barn kunde med ähran lefwa af. Kan skee hans barn
få lefwa så länge, att the som nu låtz wara så wällwillige, få
120
1657.
gå till theras förra uhrsprung igen, blifva Skattebönder och
göra them skatt.
Herr Rosenhane: Man är inthet obligerat att förblifva
vid vota så länge vij stå i deliberation; vij håfve altijd frije
händer att ryggia och förandra them, in till thess vij komma
till underskriften. Nu körer nöden och fahran oss ihoop. Wäre
medbroder hafva med theras exempell gåt oss ther uthi före.
Thet hade varit lofligare för oss att vij sielfmante hade förr
resolverat ther till och icke hållit oss så länge oppe; vij få
inthet vijdare dröija, uthan måste träda ihop och samsättia osa
om thet som vij ändteligen tänkia till att stanna vid.
Taubenfeldt: Mäste itt här vid påminna, om vij än här
framhärda uthi någon opiniastritet, så måste vij äntå gå under
hvad våre medbroder på andre ohrter resolvera, ty the äre
fleere än vij, och när resolutionerne blifva iemförde, vinna the
som fleera äre accord förmonnen för the få som discrepante äre.
Hvilket passlig hedervärdt för oss skulle vara om man skulle
komma lijka som tvungen ther till. Hoo veet om vij ock
skulle hoos vår nådigste Konung blifva väll therföre ansedde.
Han sade allenast detta för sin person, men undergåfve lick—
väll thet gärna andre fleeres mognare dijudication.
H:r Stjernsköld: Han vore för sin person inthet ther emot,
men talte allenast om the galne procedurer som här ibland oss
föreluppe.
H:r Rosenhane: Begärte ännu Stjernsköld ville säija hvem
han meenar och hvad thet vore för galne procedurer som han
så ofta tadlade på. The vore något hvar inthet tili fridz med
sådane beskyllningar, uthan ville vetta hvem thet vore, som
han holle före at vara fiscal och trapdragare. Thet hade fuller
skedt förr een gång på gamble Ridderhuset att något missförstånd
emellan een och annan häfver opvuxit, men så häfver then be-
skylte fåt komma fram och försvara sig. Man skonar här nu
icke häller Kongl. Commissarierne, uthan beskyller them att the
förhålla oss hvad vij böre hafva. Thet tager inthet så lagh.
H:r Stjernsköld: Står fuller till sin ord, kan fuller nämpna
the samme om thet kommer ther till.
Behmer: Thet vore väll thet skedde, ty thet är myket
förfängelige ordh, som tiena inthet på Ridderhuset.
H:r Stiernsköld: Han säger inthet om någon in prima och
2:da dassi. Men allrig skall han komma i något sälskap mehr
om hans ord skall annoteras.
Maj. 121
H:r Rosenhane: Urgerade än att Herr Stiernsköld ville
säija uth hvad thet vore för galne procedurer som han kla¬
gade öfver. Wore Konungen hemma, då tiente thetta komma
för Hans Maij:t.
H:r Stiernsköld: Thet är någre som låtz vara villigare i
theras resolutioner än een annan, och tadla på thet som man
här måste tahla. Men allrig skall iag komma på något mothe
eller Rijkzdagh mehr, när icke fleere äre församblade än nu
här äre tillstädes.
Herr Rosenhane: Weet inthet annars än att alt häfver
gåt här skickelig till. Men vore så, att någon häfver sagdt
något som inthet bör, och man får thet vetta, vill man varna
och förmana honom till att hafva fördrag ther med een annan
gång.
H:r Stiernsköld: Thet skall fuller skee när vij komma
fleere ihoop, men nu inthet.
H:r Rosenhane: Om Kongen vore hemma, så skulle vij
talas vid i dagh in för Hans Maij:t, och kan så tilbära, att
thet nu skeer in för någon annan som vederbör.
Taubenfeldt: Måste thetta berätta, att Herr Stiernsköld
hade dagen tillförende trädt till honom, och frågat effter huru
man ginge till värka med protocollet, seijandes sig icke veila
hoppas att thet kommer uth hvad här in om Ridderhuss väg-
giarne taltes, och att icke någon finge extract uhr protocollet.
Nu var thet inthet förste gången att han holt protocoll, och
viste väll huru thet af een ärlig karl borde bandteras. Han
hade hällre sedt att Ridderskapet och Adeln hade förskont
honom med then mödan, men hade lickwäll inthet kunnat un¬
dandraga sigh att på R. och A. inständige anmodan bevijsa
them then tiensten. Wille icke förmoda att the som een gång
hade bedit och förtrodt honom ther om, skulle villia nu sättia
någon misstroo till honom, och draga hans oprichtigheet uthi
tvifvell, emedan han icke viste sig hafva gifvit någon orsak
ther till. Men skulle thet lickväll skee, då hade han att be¬
klaga, thet man ville löhna hans godvilligheet på thet sättet.
Doch försåge han sig fast bätre till R. och A. Icke deste
mindre ther någon vore som förmeente sig hafva att tala pa
honom, ville han gärna stå then samme till svars. Honom
vore ock icke emot, att han sedan alt var slutit finge i R.
och A. närvaru föreläsa them heela protocollet, på thet att
hvar och een kunde påminna ther vid om något theruthi desi-
122
1657.
dererades. Fuller hade han så wijda thet sig göra läthe gran-
neligen annoterat hwad som, under stundom i temblig confusion
nog, tor händer hades och discurerades, och wore thet icke alt
så fulkomblig skedt, så skulle thet lickwäll i thet närmaste
wara inträffat, att han hade i thet öfrige gärna så gouvernerat
sig wid thetta wärket, sorn een åhrlig karll, och skulle ingen
med skääl och sanning honom annat efftertahla.
Herr Rosenhane: För min person bäfwer iag ondt att
göra, then eene af Commissarierne är hans broder, han wille
inthet gärna gå till them om saken, att thet icke måtte synas
wara suspect. Men wiste han att man kunde taga sin recours
till R. Rådh, sa wille han gå op och beswära sig för them.
Han märkte mäste klagan gick ther uth på, att han får inthet
tala fritt. Man hafwer lickwäll inthet hindrat honom theruthi.
Taubenfeldt: Mig faller in om Herr Stjernsköld tilläfven¬
tyrs syftar med sitt thal ther på att Krussbiörn steg fram till
mig till bordet och begärte thet hans protest emot honom måtte
tagas ad notam uthi protocollet. Hoch skedde thet inthet hemb¬
ligen, uthan oppenbarligen.
Johan Axehielm: Thet går oss till sinnes att wij skole
heeta trappedragare och fiscaler, och att the som göra sig nu
så mysige (!), skola göra skatt een gång som för är skedt.
H:r Rosenhane: Thet står inthet till att lijda.
H:r Fleming: Thet är bäst Herr Stjernsköld nämpner
hwem han meenar, så får then samme förklara sig. Kan skee
thet är inthet så illa tält som thet är uthtydt.
H:r Stiernsköld: Then som åstundar wetta om thet föres
ock till protocollet hwad som iag talar och swarar, och begärer
att sådant måtte wäll annoteras, hwad mon then samme mee¬
nar ther med, thet är för Gud inthet gott.
Axehielm insisterade sitt förre tahl och protesterade än
ytermehra att man inthet borde så attacquera hela Ridderhuset
i gerneen, som Herr Stiernsköld giorde. Han måtte man säga
uth hwem han mente.
Barclaj: Jag är een ärlig man, hoppas the andre som här
sittia äre så med, han såge gärna man måtte med sådane ord
af Herr Stiernsköld förskonas.
H:r Stiernsköld: Thet behöfwes inthet tala ther om. Then
som een ärlig man är, han tager sig inthet ther af. Han will
wäll säija een annan gång hwem han meenar. Och ändoch thet
inthet häller är maneerligit att man på Ridderhuset skall bruka
Maj. 123
någre solenne protestationer, som af Krussbiörn war skedt, så
talar han doch inthet ther om nu; men thet är een annan som
in secreto hafwer sagdt, att Kongen skall få wettat, och för-
thenskuld hafwer frågat effter protocollet, thet gör honom ondt,
doch är then samme icke häller nu här tillstädes. Om man
skall föra alt fram för Öfwerheeten hwad man talar på Ridder¬
huset, så är inthet gott sittia här, ehuruwäll ingen åhrlig man
bör sky före att Öfwerheeten må wetta hwadh som passerar,
men man kan fuller tänkia att thet inthet bringas alt Öfwer¬
heeten före på bästa sättet. Thet som här förehafwes, bör
lickwäll hållas in om lychta dörar. Han beskyller ingen af
them som nu här inne äre, men weet wäll hwem han meenar.
Taubenfeldt: Thet är en sak som går honom något när.
Dy om någon hade frågat effter protocollet och begärat att
Herr Stiernsköldz tall skulle grannelig annoteras till att föras
för Konungen, så kunde inthet annars wara än att the som
hade hördt när thet skedde hade berättat thet för Herr Stiern¬
sköld, eller thet skulle winnås thet anseende som hade Tauben¬
feldt warit så lättfärdigh och luppit ther med för Herr Stiern¬
sköld; men thet skulle ingen honom öfwertyga. Icke häller
hade någon anmodat honom att föra något till protocollet, mehr
än Krussbiörn, och thet skedde publice på Ridderhuset, som
förr war sagt; bad förthenskuld thet Herr Stiernsköld, till att
salvera honom ifrå suspicion, wille åth minstone nampngifwa
sin sagesman, om han hade betänkande att nämpna then andre.
Han plägar inthet löpa med sqwaller.
H:r Rosenhane: Thet är swart tåhla att man så i gerneen
tahlar och med beskylningar framkommer; allrig hade han frå¬
gat efter protocollet eller begärat att något skulle ther införas
eller uthlåthas.
Taubenfeldt betygade med eed att thet icke häller någon¬
sin war af Herr Rosenhane skedt.
H:r Stiernsköld: Taubenfeldt behöfwer inthet att tala ther
om, han war så sant honom Gud hielpe ingen skuld; wille ful¬
ler säija een annan gång hwem thet war.
Krussbiörn: Om så är, då gör then illa som löper med
sådant.
H:r Stiernsköld: Önskar thet måtte komma för Kongen,
tå skulle falskheeten slå honom sielf på nacken som löper ther
med. Han toge hwar ärlig man som här när wore till witnes
124
1657.
att han allrig hade tält något emot Hans Maij:t, uthan städsse
contesterat sin skylligste devotion emot honom.
H:r Baneer: Then som finge wetta hwem thet wore som
sådant förehafwer, skulle man lickwäll ställa honom till swars
therföre. Wij sittia här som frije män. Det bör inthet föras
uth om desse fyra wäggiar hwad som här talas.
Krussbiörn: Thet wore wäll. Hans protestation hade in¬
gen annan göra med. Hwad han hade protesterat, ginge icke
så myket honom som hela classen an. För sin person kunde
han sachta så låtha passerat.
H:r Stiernsköld: Elliest emedan han dagen tillförende hade
beswärat sig här öfwer een som honom en stoor tort tilfogat
hade, så nödgas han nu åter något tala ther om igen, beder
först på thet tienstligaste att R. och A. inthet wille optaga
then passion han tillförende hade contesterat öfwer saken. Thet
war ther af kommit, att han hade fåt wetta thet Schyttehielm
hade för någre dagar sedan ståt och tält med een man, frågat
om thet war fördt till protocollet hwad som passerat war emel¬
lan honom och Krussbiörn, och sagt ther hoos att thet kunde
wäll komma för Konungen, ty han plägar inthet tijga stilla
som boden bär. Begerte therföre Schyttehielm wille förklara
sig om Stiernsköld hade något tält som löper emot hans plicht
och skyllige wyrdning emot Ofwerheeten eller hwad thet wore,
annat hade han inthet att deela med honom, uthan att han
må nu få höra om han wore skyllig eller oskyllig. Thet gör
honom ondt, at man tahlte här för wår frijhet och rättighet,
och skall thet inthet kunna göra med större säkerheet än han
märker nu skeer. Om thet blefwe så fördt för Ofwerheeten
som thet här passerade, så hade thet inthet på sigh, men man
kan wäll tänkia att sådane bodbärare the uthtyda inthet alt
till thet bästa.
Schyttehielm: Dett är honom okärt att then vehementie,
som II:r Stiernsköld i desse dagar tillförende här hafwer bru¬
kat, skall nu redundera in på honom, han wiste inthet sig nå¬
got hafwa begångit, som han skulle nu således blifwa tilltalt
före. Fuller wore thet sandt att han hade frågat efter then
disputen som hade warit emellan Stiernsköld och Krussbiörn,
emedan han inthet war tillstädes när thet skedde och hade
hördt olijka refereras ther om, och då tillijka sagt thet inthet
wara gott att thet komme för Kongen, ty han tijgde inthet
som boden bär, men icke hade han hootat att han thet wille
Maj.
125
göra, icke häller hade han thet i någon ond intention emot
Stiernsköld tält. Hoppas man håller honom för een ährlig man
och hade önskat att man inthet med hans olägenheet och gode
nampns förtryk honom så öfwerfore. För hwilket han wille
hafwa satisfaction och wetta sagesmannen, då han thet sedan
wijdare wille wetta att uthföra. I medier tijd war han inthet
skyllig någon annan declaration här om ifrå sig att gifwa.
Men wille Stiernsköld imputera honom något oskäl, eller pro¬
ducera någon annan som honom sådant wille tillwijtha, då wille
han wetta att comportera sig theruthi såsom thet wederbör.
Taubenfeldt: Efter thet inthet annat war än detta som
nu framstältes, så måste han bekänna att han hade warit till¬
städes när thet af Schyttehielm taltes, doch war thet inthet
skedt uthi någon ond mening, uthan mehra till Herr Stiern-
sköldz bästa. Men efter thet will synas som skulle han, Tau¬
benfeldt, hafwa bracht thet för Herr Stiernsköld, och han lick—
wäll wiste sig wara theruthi oskyllig, så bad han Herr Stiern¬
sköld änn behagade säga sin sagesman.
Schyttehielm: Måste bekänna han hade Taubenfeldt ther¬
före suspect.
H:r Stiernsköld: Då giorde han honom orätt, dy conte-
sterar åter med eed att Taubenfeldt war ther i oskyllig. Sa¬
gesmannen kunde han inthet nämpna, emedan han hade gifwit
sin parole från sig at han thet inthet skulle göra. Det hade
ock nu föga mehr på sig, emedan Schyttehielm till hans nöije
sig hafwer förklarat.
Men Schyttehielm protesterade än ytermehra,
Sedan kom på talet om icke thett som emellan H:r Stiern¬
sköld och Krussbiörn, så wäll som hwad emellan Herr Stiern¬
sköld och Schyttehielm war passerat, måtte sluthas uhr proto¬
collet.
Taubenfeldt sade sig inthet kunna thet göra med mindre
samptlige R. och A. resolverade ther till. Ther på wardt ta-
cite in prima och 2:da dassi om detta voterat. Herr Schwante
Baneer eröpnade altså 1 classens votum och begärte att Tau¬
benfeldt måtte slutha thet uth uhr protocollet. På 2:da classis
wägnar sade Herr Lillie thet samma, och någre få af 3 dassi
äfwen så, men mästeparten protesterade ther emot, i synner-
lieet Schillerfeldt, och sade att thet war inthet ordentligen pro-
ponerat till offentligt voterande, förthenskuld wille 3 classis
126
1657.
inthet wara obligerat att condescendera till sådan the bägge
förste classernes osedwanlige och o[be]fogade föreening. Schytte-
hielm protesterade ock ther på.
(Här slutar Taubenfeldts conceptprotokoll. Tor de få återstående mötes-
dagarne finnes endast hans memorialprotokoll, hvilket såsom varande ofullstän¬
digt och delvis oläsligt icke kunnat här intagas, hvarföre i stället meddelas
utdrag ur Kongl. Commissariernes i Riks-Archivet förvarade s. k. Diarium
öfver mötet.)
Den 6 Maij för middagen wore Commissarierne uppe i RådCam-
maren och wäntade effter att dhe öfrige af Ständerne skulle komma
upp och ingijfwa dheras skrifftlige swar eller ock till någon Conference,
der dhem så hade behagat.
I medier tijdh skickades till Riddarehuset att notificera dhem om
dhe hade något att conferera wijdare medh Commissarierne, eller ock
om dhe wore ferdige medh något skriffteligit swar.
Derpå kom Secreteraren Taubenfeldt upp och på Ridderskapetz
wägnar helsade Commissarierne, att efftersom dhe hafwa beskickat dhem
och låtit dhem weta att der dhe wilia komma till någon Conference
medh Commissarierne, skulle dhet ståå dhem fritt; Så betackar samptl.
Ridderskapet Commissarierne för den benägenheten dhe der uthinnan
låta påskijna, och wilia gerna sökia occasion att komma till Conference
medh Commissarierne. Men såsom dhe ännu inthet äre öfwerens medh
bönderne öfwer uthskrijfningen, altså wilia dhe genom Landzhöfdingen
H. Schwante Baner sökia till att öfwertala dhem till dhet sättet som
föreslagit ähr.
H. Scheringh [Rosenhane] sade att Commissarierne äre fuller be¬
redde att träda medh dhem i conferentz, och hafwa till den ändan wa¬
rit uppe nu ifrån klåckan 8, och wäntat effter att dhe antingen mundt-
ligen eller skriffteligen skulle förklara sigh, men såsom dhet inthet är
skedt, altså wilia dhe wänta dhem, när dhem behagar.
Item resolverades att dhet skall i dagh skrijfwas till Commissari¬
erne i Jönekiöpingh, Schara och Arboga och notificeras huru wijda her
medh Möthet ähr avancerat. Hwilket ock blef effterkommet.
Den 10 Maij wore dhesse af Ridderskapet tillhoopa boos H. Knuth
Posse, der ock H. Scheringh Rosenhane war tillstädes, nembl. Vice
Presid. H. Gust. Rosenhane, H. Per Sparre Persson, Vice Presid. Carl
Måneskiöldh och Stake sampt Secreteraren Taubenfeldt.
H. Gust. Rosenhane hegynte att tala och sade att Ridderskapet
hafwer nu en tijdh confererat sin emellan öfwer dhet swar som dhe
skulle gijfwa oppå K. M:tz proposition, och hafwa grijpit sigh så myc¬
ket an som dhem hafwer stått till att giöra, excuserade att dhet något
längre hafwer drögts medh be:te swar, men såsom dhe för dheras tiän-
ster skuldh inthet hafwa så hastigt kunnatt dhet förfärdiga, altså wille
Commissarierne dhetta inthet illa uttyda, uthan i bästa måtton dhet
hoos K. M:t recommendera; och derpå öfwergaf han Ridderskapetz swar
åth Commissarierne.
Maj.
127
H. Knutt Posse swarade och tackade dem på Kongl. Maij:tz wäg¬
nar derföre att dhe hafwa sigh så wäl förklarat, och försäkrade dhem
på K. M:tz wägnar att dhe all Kongl, gunst och ynnest hafwe att åth-
niuta, skole ock för dheras persohner weta sådant hoos K. M:t under¬
dånigst att recommendera och berömma.
H. Scheringh Rosenhane sade att Commissarierne wilha nu see dhe¬
ras swar öfwer och jemföra om dhet kan komma öfwerens medh K.
M:tz intention och nådige willie, sedan willia Commissarierne fatta ett
wist sluth deröfwer och i morgon, will Gudh, wijsa dhem upsattet, då
dhe kunna sigh tillijka medh dhe andre Ständerne oppå Slottet inställa,
dher dhet för dhem skall blijfwa upläsit, och sedan resterer inthet mehr,
uthan att hela Besluthet af samptl. Ständerne, som her hafwa warit
församblade, blijfwer underskrijfwit.
Den 11 Maij.
Sedan skickade Commissarierne ett upsatt öfwer besluthet neder
till Ridderhuset att wijsa dhem om dheras meningh her öfwer så wore
som på bede upsatt wore infördt.
Item till Prästerskapet sammaledes.
Her oppå kom Secreteraren Taubenfeldt upp och giorde påmin¬
nelse på Ridderskapetz wägnar öfwer några punchter och begärdte att
dhet måtte förandras.
Item Borgerskapet äfwen så.
Den 12 Maij.
Sedan wardt ett Uthskått af alle Ständerne upkallat.
Commissarierne ginge uth till dhem i förmaket för RådCammaren.
H. Scheringh repeterade dhet som tillförende war passerat, nembl.
att hwadh som dhem i secretwijs blijfwer communicerat, dhet dhe så¬
dant wille hoos sigh behålla. Altså hafwe dhe ock nu att intaga hwadh
som sedan är passerat: Såsom 1) om dhet Keijserliga dödzfallet, hwil¬
ket man hade förmodat att dhet något skulle hafwa förandrat dheras
Consilier, men nu förnimmes att dhe dhem lijkwäl så wijda hafwa stelt
i execution, att dhe hafwa sandt en Armée till Polniske grentsen, der
att conjungera sigh medh Polackerne. 2) Att medh wår Naboe ståå wij
nu mächta slätt och man inthet gott hafwer sigh till att förtroo till ho¬
nom, oacktat att K. M:t genom dess Resident all möijelig flijt hafwer
anwändt att komma medh honom i en tractat, lijkwäl hafwer man most
förnimma, dhet han dertill inthet will förståå, hwilket dhem nu till den
ändan communiceras, på dhet dhe måge see att K. M:t och Rådet her
inthet är orsaken till der dhet komme till någon actualitet och ruptur
begge Chronerne emellan, uthan så mycket mehr grijpa fienden an och
giöra ett manligit mootståndh.
Derpå uplästes Residenten Dureels breff, dat. Kööpenhampn den 5
Maij.
Sedan dhe danskes cathegoriske swar och Residentens protestation
effter K. M:tz ordres.
128
1657.
H. Scheringh explicerade dhetta för Allmogen som inthet förståå
sådane saker uthaf brefwen, och påminte att man af desse acter inthet
annatt kan aftaga än att wij hafwa ett wijst krijgh till att förwänta af
dhem; nu ähr dhet Commissariernes embete att dhe sådant påminna,
och Ständerne hafwa sigh så mycket snarare till att förklara till dhet
som kan förslåå, betracktandes att dhe andre provincierne hafwa sigh
så wäl uthlåtit och förklarat, men her är dhet till att beklaga att dhe
af Upp- och Södermanlandh åhre så tröge till att bijspringa K. M:t och
fäderneslandet uthi den stora nödh och tarfwen som ähr för handen.
Vice Presid. H. Gust. Rosenhane betackade Commissarierne på Rid-
derskapetz wägner för godh communication af sakernes förlopp, låfwade
sigh wilha hålla dhet secret och derhoos förmana dhe andre af dheras
Ståndh dhet dhe giöra ett manligit mootståndh der så påtrengia kan.
Item repeterade upp hwadh i tractaterne i Danmark är passerat medh
dess omständigheeter, och sade att Ridderskapet för dheras persohner
hafwa nu allareda förståt till K. M:tz postulater.
Commissarierne förmante den deelen af Ständerne som restera
medh dheres swar, att dhe sådant wille maturera och giöra dhem fär¬
dige, på dhet Ständerne må en gång kunna skillias åth.
Deu 13 Maij för middagen wore samptl. Ständerne upkallade i
förmaket för RådCammaren att höra sigh föreläsas Besluthet, som på
detta particular Möthet war bewilliat.
H. Scheringh sade att Ständerne hafwa nu allareda intagit orsa¬
ken hwarföre K. M:t hafwer warit förorsakat att kalla dhem till hoopa,
och dhe nu skriffteligen hafwa gijfwit swar deroppå, altså hafwa dhe
nu dhet samma förestelt uthi ett besluth.
I. Betackade dhem samptl. på K. M:tz wägner för dhet dhe så
hafwa sigh hörsamhligen instelt och försäkrandes dhem att sådant alt
skall K. M:t medh all nåde och gunst erkänna.
2. Att dhe wille i bästa måttan uptaga hwadh af Commissarierne
dhem är proponerat, och
3. Önska')
H. Gust. Rosenhane swarade att hwadh trogne undersåther böra
giöra sin Öfwerheet, dhet hafwer Ridderskapet effterkommit effter dhe¬
ras skylldighet, och hafwa effterfölgdt dheras Förfäders berömelige
exempell, såsom dhetta Ståndet ähr dhet förnembste iblandh Rijksens
Ständer, och hafwa dhe till att i underdånighet betacka K. M:t för dess
stora åhoga och omwårdnat för fäderneslandsens wälferdh.
Påminte om dhet Uthskotet som för 2 åhr sedan blef fordrat då
K. M:t tog dheras hetänkiande öfwer dhet Polniske krijget, betracktan¬
des dhe höge och wichtige orsaker som K. M:t der till hafwa bewekt.
Andragandes exempel af sal. och höglofl. i åminnelse K. Gust.
Adolph, och hans förfäders berömliga exempel.
Upräknandes Adelens meriter, nembl. att dhe hålla Rosstiensl.
2) Gijfwa godzén tillbaka. 3) Contribuera penninger; och 4) Sielfwe
wele gåå emoth fienden och 5) Önska att Gudh wille uppehålla K. M:t
') Bär följer ett par raders lacka i texten.
Maj.
129
medh helsa och sundhet hem i fäderneslandet igen och 6) Att Gudh
wille afwända alla fahrliga och smittesamme siukdomar; 7) Att Com¬
missarierne wille recommendera dheras Ståndh i K. M:tz nåde och hägn.
Erckiebispen giorde sin begynnelse af ett voto till Gudh att hans
gudomlige M:t wille uppehålla K. M:t och hela arméen widh helsa och
sundhet. 2) Hafwe wij orsak att beswera oss emoth dhe danske, hwilka
emoth dheras försäkringh ännu sökia att stämpla emoth Fäderneslandet.
3) Tackade Gudh att Ständerne så enhelleligen hafwa bejakat till dhet
som af dhem är begärt, dhe för dheras persohner wela och skole sökie
till att förmana Allmogen der till att dhe hielpa till hwadh dhe kunna.
4) Att Gudh hafwer erhållit Fäderneslandet uthi ett roligit tillståndh,
bedia att han ännu wille dhet samma giöra, effter wära fiender sielfwa
hafwa gijfwit orsak dertill och inthet wij. 5) Försäkrade om Präster-
skapetz underdånige devotion emoth K. M:t. 6) Klagade öfwer dhe syn¬
der som nu gåå i swengh, serdeles löösachtighet, hwilken syndh så ringa
blijfwer straffat. 7) Önskade att Gudh wille hielpa K. M:t och fädernes¬
landet uthi denne fahrlige tijden.
Borgmestaren Priissen gratulerade på Borgerskapetz wägner K. M:t
i underdånighet öfwer dess lycka och seger emoth dess fiender. 2) Be¬
tackade för den gode communication dhem af Commissarierne på K.
M:tz wägner är giordh. 3) Gick förbij dhet öfrige, och 4) Betackade
Commissarierne för den store åhoga och goda benägenhet dhem är be-
wijst, och 5) Att dhe wille dheras persohner recommendera hos K. M:t
på bästa sättet. 6) Att Gudh wille hielpa K. M:t hem i fäderneslandet
igen.
Bonden sade att dhe wille fuller gerna gijfwa dheras beswär till-
känne, men önske att K. M:t må snart komma hem i fäderneslandet.
2) Beswärade sigh öfwer några Ryttare hemman, att dher medh sker
någon oordningh.
Commissarierne swarade, att hwadh som dhe hafwa att klaga, dhet
skall remedieras af UthskrijfningzCommissarierne.
9
Bil. A.1)
Kongl. Maij:ttz Proposition
förestält them af Swerriges Rijkes Ständer som af
Upland och Södermanlandh uthi Stockholm på ett
ParticularMöthe tilsammans komma. Actum Marien¬
burg i Pryssen den 20 Febr. Anno 1657.
Såsom K. Mai:t bäfwer sig fulkomligen föresatt at i för-
ledne höst eller theone winter reesa heem till Fäderneslandet
och då uppå wahn- och brukeligit sätt till ett almänt mothe
sammankalla sijne trogne undersåthare, Swerriges Rijkes Stän-
dher, till at underrätta them om the saker, som ähre sedan
sidst holdne Rijkzdagh förelupne, och uthi hwadh ståndli ett
och annat nu finnes, sosom ock at pläga och hempta theres
godha och wälmeente underdånige rådh och bijståndh uthi det
som kunde finnas wara af nöden till fäderneslandssens bästa,
hängn och förswar; Altså och effter K. M:ttz månge och wijd-
löfftige förrättningar, icke allenest med krijgets continuerlige
föhrande och direction, uthan ock medh een rätt och tijdigh
handtering så wähl af Tractaterne med K. M:ttz bägge krij-
gande partier, Pohland och Muscou, så ock med underhollande
af Correspondencen med K. M:ttz wenner och bundz-förwanter,
hafwer mast tagas uthi noga acht, och altså medh sitt öfwer-
wägaude och drifwande förorsakat K. Mitt at dröija här uthe
så långt in på wintern, at K. Mitt tycker sig nu inthet wähl
kunna hwarken sielf komma heem, eller ock på theone åhrsens
tijdh och wijdh så wijdt från hwar andre lägne Provincier kalla
Rijkssens Ständher till ett almeent Mothe och Rijkzdagh; Så
ock på thet K. Mittz Troo undersåthare Rijkssens Ständer måge
lijqwäl bekomma underrettelsse om thet som här uthe är före¬
fallit, och ther af sig informera om K. Mittz sakers tillståndh,
så wähl uthi anseende medh dess grannar och Naboer, som
dess egen Stat och wilkor här uthe; Ty hafwer K. Mitt hållit
') Prot. sid. 30.
132
1657.
wara thet beqwämste medlet, at låta anställa någre particular
Mothén öfwer Rijket på någre beqwäine ohrter, och till hwart
och ett förordna wisse af K. M:ttz och Rijkssens Rådh, som
å K. M:ttz wängnar och effter dess gifne nådige Instruction
förestå och dirigera wärket på samme Mothe, dragandes K.
M:tt then nådige tilförsicht till sijne Troo undersåthare, Rik¬
sens Ständer, at the hwar å sin ohrt och effter hwar sin wil-
kor och lägenheet ickie allenast låta sigh på hwar och een
föreskrifwen ohrt och tijdh hörsambligen finna tillstädes, uthan
ock kommandes til Möthet taga uthi behörlig consideration alt
dhet som uthi thenne K. M:ttz Proposition them föreställes,
och sedan af K. M:ttz fulmechtige Commissarier på hwar ohrt
wijdare uthfördt och å K. M:ttz wängnar än anmodat warder.
K. M:tt achtar wara onödigt medh alle omständigheter nu
upreepa och sine här församblade trogne undersåthare, Rijks¬
sens Ständher, wijdlyfftigt föhra till sinnes hwadh uhrsprung
thet nu med Pohland påstående krijget hafwer i förstone hafft,
och enkannerlig hwad orsaker som bewekte K. M:tt at grijpa
till sin wärn och förswar, för än thet A:o 1635 giorde stille—
ståndet war uthluppit, althenstund thet förra böhr wara hwar
och een, som Fäderneslandssens Stååt wil förståå, til sine om¬
ständigheter bekendt, och thet senare är af K. M:tt på sidst
holdne Rijkzdagh uthi ett thertill deputerat uthskott Rijkssens
Ständer wordet remonstrerat och dhem då för ögonen stalt på
huru mångehanda sätt Konungarne af Pohlen, Vladislaus och
Johan Casimir, hafwe brutit stilleståndz fördraget och syfftat
effter Swerriges wärsta och fördärf; Jemwähl ock emoot Stille¬
ståndz Pacterne och then emellan begge Potentaterne wahn-
lige Stylén brukat Swerriges titel och wapn; Men enkannerlig
at then nu regerande Konungen i Pohland hafwer fuller uthi
Lubeck låtit anställa twenne Mothe at handla medh K. M:tz
högtährade Frumodher Drotning Christina om een ewigh frijdh
och ther under (som man tilförende kunde aff temmelige godhe
omständigheter döma, men nu finnes af Pålackarnes egit och
uthi Lubeck holdne Protocol) inthet annat sökt än at uthwär-
tes wijsa weridén sin begärelsse till frijdh, söfwa Swerrige medh
fagre ordh så länge Cossakiske krijget påstode, och med thet
samma effter Konungens gifne Instruction at uthleta af the
Swenske Commissarierne på hwad Conditioner man å Swerriges
sijdha wille sluta, och när the thet hade erfahrit, at då med
behändigheet bryta Tractaten i Lubeck, och ther brede wijdh
Bilagor.
133
lijqwäl förwahra Stilleståndet, ickie at the wille obrotzligen
holla sig thereffter, uthan at the under dess fanor måtte föhra
sine Consilia och Actioner som them lystade, effter som Poh¬
land äfwen då hade före någre fahrlige och wijdt uthseende
Praktiquer emot Swerrige, deelss med Cossakerne, till at gifwa
een deel af them landh och säthe uthi Lijflandh, at således
skillia them från hwar andra, delss ock med K. M:ttz näste
Naboer som drefs igenom De By, at ställas i wärket sa snart
Polackarne hade kunnat komma till roo och frijdh med Cos¬
sakerne.
Konungen af Pohland war så ijfrig och intent på uthföh-
rande af sitt förehafwande wärck emot Swerrige, at ehuruwähl
han hadhe alt för myckit at göra hemma bådhe medh Stoor-
Fursten af Muscou och Cossakerne, som förde krijgh på honom,
kundhe han lijqwäl inthet underlåtha medh mindre han skulle
Anno 1654 på Rijkzdagen uthi Ubsala låta in eventum igenom
een sin express uthskickade, Canasiles, protestera emot K. M:ttz
Cröhning, och ther sammestädes under handen strödia in miss-
förståndh ibland Swerriges ledemother. Kongl. M:t förorsaka¬
des alt therföre effter sin Cröhning at förmedelss sin och Rijks¬
sens då wahrande Cantzler, sahl. Gref Axel Oxenstierna, re-
monstrera och wijsa benute Canasiles then ofoog och the im-
pertinentier, som på Konungen af Pohlandz befalning han ha¬
dhe begått, jemwähl ock the orätter och förfång som hanss
Herre, Konungen i Pohland, hade tilfogat K. M:ttz Frumodher
Drotning Christina: Och effter K. Mai:t inthet kunde låta så¬
dant uthan sitt ressentiment gåå förbij, fast mindre at tåla nå¬
got hereffter, så måtte han, Canasiles, wijdh sin återkomst till
Pohland föhra Konungen altsammans till sinnes, och wahrna
honom för alt sådant, som sträfwar emoot Stilleståndz fördra¬
get, och uthi längden inthet annat kan draga effter sig, än
större missförstånd!!, och endtlig een ruptur af sieltwe stille¬
ståndet: Thet som reda war passerat så wähl uthi någre ska-
delige ingrepp och medh förfängelige skrifwelsser, sorn ock pa
Tractaten uthi Lubeck, wijste nogh uth, at Konungen inthet än
hade fått mogne tanckar och rådh till frijdh, uthan at han
medh een och annan affront och obetänkte actioner ginge om
med fahrlige Consilier för K. M:tt och Swerriges Crohno: Then
rättmätige apprehension, som K. M. hafwer af ett slijkt pro-
cedere tagit, kunde inthet liooss K. M:t betagas medh onödige
och iniuriose breff och beskickningar: Wille Konungen wijsa
134
1657.
sin lust och alfware till frijdh med K. M:tt, så måtte han i
tijdh sända någon till K. M:tt med een nöijachtig och rätt
stylizerat fulmacht, sainpt fulkomlig Instruction at slätta och
roija uhr wägen alt inrijtat missförståndh: Komme någon an¬
nan ifrån Konungen af Pohland uppå hanss förre wahnlige och
förfängelige maneer, kunde K. M. sådant inthet annars uptaga,
än för Konungens heelt wijdrige resolution. Uppå thenne re-
monstrationen giorde Canasiles förtröstning at Konungen i
Pohland wille senda een fulmechtig Ministrum till K. M. in i
Swerrige, at slätta och afhandla alle the irringar som wore
infalne.
Effter nu Canasiles reste therpå åhr 1654 uthi Julij må-
nadt uhr Swerrige, och K. M:t fick fuller uhr Canasiles bref
till Französke Ambassadeuren kundskap, at han hade alt effter
åfwanb:te sätt refererat och stält sin Herre och Konung för
ögonen, men ingen effterrettelsse fans om någon fulmechtig af-
skikning uhr Pohland till Swerrige, uthan fast mehr at Ko¬
nungen då begynte mehr och mehr genom mehrbite De By ne¬
gociera här och ther uthi Naboeskapet till at bringa een främ¬
mande Flotta uthi Ostersiön till K. M:ttz förfång, så förorsa¬
kades K. M. uthi Decembris månadt af samme åhr, at åter
taga thenne saken före uthi sin Senat, och då enkannerlig ställa
sine och Rijkssens Rådh fullkomlig före at öfwerläggia, till at
gifwa K. Maut theres underdånige rådh och betenckiande, nembl.
om the attentater, orätter och förfång, som Konungen af Poh¬
land hade giordt, sampt the anslag och praktiker han då gick
om medh, wore så beskaffade och fatte, at K. M. kunde them
med sin respect och säkerheet än på een tijdh ansee och ther-
uthi finna hopp och så myckit rårum, at the kunde medh go¬
dbo på een Tractat uthföhras och förlijkas, eller om nöden
wore oundwijkelig och fahran så stoor, at man inthet annars
kunde komma med Konungen i Pohland till rätta, uthan at
ställa sig i postour, och thermed wijd then tijden, som Rijket
war nogh graverat, än mehra beswära dess Credit? K. M:ttz
och Rijkssens Rådh hafwandes ett och annat, som wijdh thenne
saken borde tagas i consideration, under sig noga och wähl öf-
werlagt, gåfwo K. M:t enhälleligen thet rådet, at effter Konun¬
gen af Pohland hade längesedan brutit stilleståndz pacterne,
och oachtandes the remonstrationer som honom wore giorde
igenom Canasiles återhåller at sända någon fulmechtigh till
K. Maut och fahr theremoot fort med sine driffter och menéer
Bilagor. 135
emot K. M. och Swerriges Crohno, genom åfftab:te De Bys ne-
gotiationer bådhe hooss ChurFörsten af Brandenburg och För¬
sten af Churlandh, så ock uthi Danmark och enkannerlig Hol-
landh, så kunne the uthi underdånigheet inthet annat styrckia
och rådha, än at K. M. hadhe högh och nödig orsaak at settia
sig i postour och tilsee, at effter Republiquen i Pohland, wa-
randes så wähl för dess ledeemothers inbördes dissension, som
StoorFurstens af Muscous och Cossakernes krijgh råkat i thet
ståndh, at hon kunde antingen uthi hast kastas öfwer ända och
ruineras, eller ock snart råka till förlijkning, K. M:tt då på
inthet thera af the twå uthslagen måtte wara oberedd, uthan
fast mehre i tijdh och på all händelsse ståå färdigh at kunna
på tiänligit sätt fåå wetta hwad K. M:tt hade sig at försee till
Konungen och Republiquen af Pohlandh. Nogot thereffter kom
Konungen af Pohlandz Secreterare Morsteyn till Stockholm,
och brachte ickie allenest ingen Fulmacht och Instruction med
sigh at tractera och bortryma the förre irringar, som Canasiles
lijqwäl hadhe förtröstat, uthan fast mehre effter Konungen i
Pohlandz förre wahna ett Creditiv, som war på åtskilligt sätt
iniuriost för K. M:tt, så at han therföre inthet kunde admit-
teras till audience för K. M:tt. Hwarföre ock effter K. M:tt
då till öfwerflödh och uthi sielfwe wärcket sagh at Konungen
i Pohland spelade med ett så högt angelägit wärk och wille
holla K. M:tt uppe, så lät K. M:tt sine och Rijkssens Rådh
skrifwa till Rijkssens Rådh i Pohland och stälte them heele
åfwanb:te saak för ögonen, och the consequencer som therpå
lätteligen kunde falla, om the ickie uthi tijdh och oförsummat
stälte bother. Och Morsteyn, som ändå inthet hadhe hafft at
förebringa, uthan blotte ordh och complementer, reste altså sin
kooss, och K. M:tt resolverade då uthi Gudz nampn at sättia
sig uthi postour och taga sitt Interesse uthi acht, låtandes till
at wijdare betrachta een så importante saak uthskrifwa een
Rijkzdag uthi Stockholm Anno 1655 wijdh ändan af Februarij
månadt. När nu Rijkzdagen angick, och fahran på then sij-
dan åt Lijflandh syntes mehr och mehr wäxa, och Konungen
af Pohlandz dessein at göra een Alliance med K. M:ttz Naboer
som boo uth medh Ostersiön, och elliest them, som ther segla
och idka sin köphandel, drefz alt fort genom De By, och ingen
forinale resolution brachtes uhr Pohland på åfftab:te bref, så
proponerade K. M. mehrb:te saak med alle sine omständigheeter
på nästholdne Rijkzdagh uthi Rijkssens Rådhz närwahru för
136
1657.
ett ther till deputerat Ständernes Uthskott, och sedan alt som
kunde komma i consideration war med flijt öfwerlagt, biet af
K. M. medh Rijkssens Rådh och wälbäe Uthskottz enhälleliga
inrådh resolverat, at emädan alle så wähl i K. M:ttz Drotning
Christinae som K. M:ttz eget Regementz tijdh anwände förmah-
ningar och åthwahrningar inthet hafwe funnit rum hooss Ko¬
nungen af Pohland, uthan han fohre fort med thet ene stille—
ståndz bråttet effter thet andra och bödhe till at inweckla andre
Naboor uthi sitt elacka förehafwande emoot Swerrige, så kundhe
K. M:t inthet annars än effter alle ährbahre folkz rätt vindicera
åfftab:te oförrätt och afstyra ifrån Swerriges Rijkes gräntzor alle
illistige och skadelige Pohlniske practiquer, sökiandes förekomma
olyckor och sättia krijget uthi theres landh som hade brutit stille-
ståndet, uthslutit frijdhen och leetat effter andres olägenheet och
skadha; efftersom K. M. då gaf Feltmarskalken Gref Arfwidh
Wittenberg och Feltmarskalken Gref Gustaf Adolph Leijonhuf-
wudh ordre at gå medh dess Krijgzhärar, then förre uhr Pommern
in i StoorPohland och then sennare uhr Lijflandh in i Littowen.
K. M:tt resolverade ock då straxt at senda sine Gesandter till
StoorFursten i Muscou till at effter Pacterne låta förnya wän-
skapen och remonstrera uthaf hwad orsaker K. M:tt wore twun-
gin at taga till swärdet emoth Pohlandh, betygandes sitt godha
opsååt at stå uthi godt förtroende medh StoorFursten, ja ock
wähl at träda uthi Alliance medh honom. I lijka måtto lät
K. M:t igenom sin Resident i Helsingör notificera Konungen i
Danmark om K. M:ttz oundwijkelige förehafwande emoot Pohland
och K. M:ttz inclination at ingå een Tractat med Dannemark
till Ostersiöns förswar för andres intrångh. Rätt som åfwanb:te
Rijkzdag skulle ändas och K. M:t stood på reesande foot at
begifwa sig med een Armée till Pommern, komme Konungens
och Republiquens af Pohland Gesandter, Woywodhen af Lan¬
oitz Gref Lessinsky och Notarius af StoorFurstendöhmet Lit¬
towen, Alexander Naruszewitz, till Stockholm: Hwilke K. M:tt
lät wähl och på bäste sättet fängna och tractera: Jemwähl
strax i begynnelssen genom wisse Deputeradhe förtällia the or¬
saker, som hafwe bewekt K. M. at fatta wapnen emot Konun¬
gen och Republiquen af Pohland, och redan befällat sine Feldt-
marskalkar at begynna krijget, betygandes therhooss at wara
benägen till en wän- och frijdlig förlijkning, om Polniske Ge-
sandterne behagade effter tijdssens lägenheet uthi hast incami-
nera wärcket. Nu läto samme Polniske Gesandter nogsampt
Bilagor. 137
medh åthäfwor och wisse ordesätt see, at theres Herre och
Konungh inthet hade procederat och handterat tiletta wärket
medh then försichtigheet, som Republiquen gärna hade sedt;
Och effter the sadhe sig hafwa Fulmacht och ordre at tractera,
så förordnade K. Mät ther oppa någre af sine och Rijkssens
Rådh, som trädde uthi Conferentz med them. Uthi samtaalet
medh K. M:ttz Commissarier sadhe fuller the Polniske Lega-
terne at the hade ordre at å Konungen af Pohlandz wängnar
renunciera och afseija then Arfrätt, som Konungen prsetende-
rar sig hafwa på Swerriges Crohno, men föregofwo therhooss
at om K. Mät inthet wille återholla med krijget och tilstädia
een wapnhwijlo, wore theres Commission och ordre exspirerat
och henderne på them bundne bådhe i åfwanbäe renunciation
och något annat wijdare at handla, föreslåendes at K. Mät
måtte gåå medh Arméen åth Lijflandh och inthet åth Pommern.
Effter nu Kongl. Mät hade för Konungen i Pohlandz procedere
och drögzmåhl skull måst resolvera till thetta krijget, och hade
reda beordrat begge sine Feldtmarskalkar at gå hwar på sin
sijda in uthi Republiquens landh, inthet annat wettandes, än
at thet wore reda, antingen på bådhe ohrter, eller wijst på en-
there skedt, så kunde K. Mät inthet deferera Polniske Gesan-
ternes förslagh om een wapnhwijlo, betrachtandes therhooss at
Konungen af Pohland hade inthet hållit then förre, och kunde
nu uppehålla K. Mät med fåfenge Tractater och så laga, at
om K. Mätz Tyske ländher skulle under wahrande wapne-
hwijlo försörria heela Arméen, måtte the blifwa i grund ruine-
radhe, och på sidstone ändå inthet blifwa af Tractaten. Ther-
före resolverade K. Mät, at effter the Pohlniske Gesandterne
föregåfwe at theres Instruction cesserade och the wijd så fatte
saker inthet kunde uthan ny och wijdare ordre göra, wara bäst
at tractera medh Pohland sub clypeo, och slog therföre före at
Tractaten måtte i Stetin reassumeras: Hwilket förslagh the
Polniske Legaterne, såsom een närmare ohrt till at reassumera
Conferencen och på bådhe sijdor at fåå wijdare ordre uthi sa¬
ken, accepterade. K. Mät bewilliandes theruthi, förordnade
strax effter sin ankomst till Pommern sin och Rijkssens Mar¬
skalk Gref Jahan Oxenstierna och Praesidenten Lillieströhm til
Commissarier at tractera och bijläggia åfftabäe twijst medh
Pohlandh. Lithet thereffter skrifwer Woywoden af Lanoitz,
Gref Lessinsky, till K. Mätz och Rijkssens Cantzler, sahl. Gref
Erich Oxenstierna, at hanss Herre och Konung inthet funne
138
1657.
godt at tractera uthi Stetin, och slog lijqwähl ingen annan ohrt
före, så at K. M:t kunde då något så när see, men befinner
nu uthaf åtskillige Acter och sielfwe förfarenheeten, at Konun¬
gen af Pohland inthet annat intenderade med sin Legation till
Swerrige, än at under giorde förslagh och Tractat af frijdh
hålla K. M:t oppe, och medh thet samina gifwa StoorFursten
af Moscou wijdrige tanckar om K. Mittz förehafwande, göran¬
des sin flijt at under Keyssarens mediation kunna komma till
förlijkning medh StoorFursten. När nu K. Mitt uthaf så hög-
wichtige orsaker och sedan alle wähnlige åtwahrningar, hand¬
lingar och Tractater på Pohlandz sijda inthet achtades, och
K. M. måste grijpa till wapnen emoot Konungen af Pohland,
hafwer Gudh alzmechtig ther oppå förlänt K. Mitt een synner¬
lig lycka, så at Feltmarskalken Gref Wittenberg effter een
marck- och lyckelig Action medh Woywoderne och Adeln af
Posen och Kalisch, brachte uthi förste antåget the twå Woy-
wodskaperne uthi StoorPohlen, Posen och Kalisch, under K.
Mittz protection, och när K. Mitt ankom sielf i persohn och
Konungen i Pohland sig med sin Armée praesenterade till moot-
wärn först wijd Pionteck och sedan wijdh Oposno och tredie
reesan wijdh Wonitz utli medh Krakow, hafwer han, Konun¬
gen af Pohland, alle tree gångerne hwar effter annan måst
rymma fältet och på sijdlychterne quittera sitt egit Konunge-
rijke och begifwa sig för sin persohn in i Schlesien. Så snart
K. Mitt hade förste reesan wijd Pionteck pousserat Konungen
af Pohlandh och therpå låtit Feltmarskalken Gref Wittenberg
med een deel af Arméen gåå efter Konungen på then wägen
åt Oposno, gick K. M. sielf på Lowitz och Warsou, och haf-
wandes besatt the bådhe ohrterne och commenderat Feltmar¬
skalken Gref Gustaf Otto Steenbock, då warandes GemFeldt-
Tygmestare, at medh ett Corpo af 6000 man gåå in uthi Mas-
suren, och wijdh Bugens inlopp uthi Weychseln kasta opp een
skantz och giöra bryggia öfwer Bugen; tog K. Mitt sielf sin
marche till Feldtmarsk. Gr. Wittenberg åth Oposno. Och effter
Zaporowiske Cossakerne wore, när K. Mitt kom in moot Kra¬
kow, med sin Armée in moot rysk Lemberg ankomne K. Mitt
till adsistence, och then Pohlniske Arméen, som man kallar
Quartianer, blef så wähl af K. M. som Cossakerne på een tijd
pousserade och trängde, ähre samme Quartianer, till ungefähr
15000 man starke, förorsakade hooss K. Mitt at anhålla om
accord, såsom dhe ock effter sluttin och underskrifwin Tractat
Bilagor.
139
trädde under K. Mittz Commando och Regemente. Theres
exempel fölgde först hufwudstaden Crakow och sedan Woy-
wodskaperne Krakow, Sandomir, Lublin, Russia, Belze, Podo¬
lien, Wollinien och Kiowien; så ock the Rauische, Siradische
och Lanciske Palatinaterne, sampt the förnähme Provincier,
Cuiauia, Massovia och Podlackia. Ilwilke alle, betrachtandes
K. Mittz på them öfwer hufwud stående macht och then an-
budne Protection, förmedelss sine fulmechtige och oprättade
Pacter ähre trädde under K. Mittz och dess effterkommande
Konungars och Swerriges Rijkes Protection och hafwe uplåtit
K. Mitt och dess effterkommande Swerriges Konungar rege¬
mente och disposition öfwer sigh och alle uthi åfwanbite Pro¬
vincier och Woywodskaper liggiande particular Territorier, Di-
stricter, Slott och Städher. Och ehuruwähl Ständerne uthi
Pryssen hafwa, mädan K. Mitt war oppe uthi Pohland, stålt
sig något wijdrigit, så hafwer Gudh lijqwähl så skickat och la¬
gat, at när the hörde at K. Mitt war uthi antoget ifrån Kra¬
kow öfwer Warsou och Massuren till Pryssen och märkte alf—
wäret, hafwa ickie allenest dhe förnähme Städher och fästnin¬
gar, som ähre Thorn, Elbingen, Strassbourg, Graudentz och
flere andre af ringare condition sig måst gifwa uthi K. Mittz
wåldh och intaga dess guarnisoner, uthan ChurFörsten af Bran¬
denburg, som war af Polackarne bracht till något missförståndh
medh K. Mitt och hade satt sigh medh Pryssiske Ständerne
uthi postour emot K. Mitt, blef förmedelss een Vasallagij Trac¬
tat förorsakat at beqwäma sigh, efftersom ock een Conference
blef therpå uthi Barthensteyn anstalt emilian K. Mitt och H:s
ChurFurstl. Durchl., och tillijka een grundwahl lagder till ett
närmare förbundh them emilian. Såsom nu K. Mitt under
thenne sin stoora lycka altijd hafwer hafft sitt ögnemercke och
måhl uppå een säker och reputerlig frijdh, så at then i så lån¬
gan tijdh wahrande twijsten medh Pohland kunde behörligen
bijläggias och K. Mitt sampt dess Troo undersåthare een gång
å then sijdan och med then grannen komma till frijdh och roo;
Altså hafwer ock K. Mit under sine bäste progresser altijdh
hållit wägen öppen för Konungen af Pohland at förlijka sig
med K. Mitt och Swerriges Crolina. Konungen af Pohland
skickade fuller ock någre gånger under Krijgz Actionerne sine
Ministrer till K. Mit, såsom först Przimski wijd Colo och se¬
dan Castellanen af Zochazow, Bronkousky, till Krakow, conte-
sterandes sin begärelsse till frijdh: Och K. Mitt lät altijdh
140
1657.
och wijd alle sådane occasioner bådhe mundt- och skrifftligen
betyga sin åstundan till samme wärk, meddelandes på Konun¬
gen i Pohlandz anhållande sine Pass och Trumpeter sampt
Convoy åt them som å Polandz sijda kunde wara nämbde och
deputerade till at tractera. Thereffter komme bådhe Lessinski
och Naruzewitz till Warsou, men effter Konung Johan Casimir
war wijken af landet och K. M:tt stodh wijdh Krakow, så togh
Narutzewitz sin wägh heem igen åt Littowen, och Lessinski öf¬
wer Krakow till Schlesien. Åfftab:te Gr. Lessinski och Cronans
Marskalk Lubomirski begärte sedan Pass at komma till K. M:t,
och när the thet finge, hörde man inthet annat af them, än at
Lessinsky wardt sendt till Wien och Lubomirsky arbetade un¬
der handen i Pohland at förföra Militien och Adeln, som hade
sig gifwit under K. M:ttz protection. Och såsom Påfwen i Rom
medh thess Interesse och hopp at åter een gång fåå Swerrige
under sitt ook, hafwer styfwat Konungh Sigismundum och hanss
Sönner emot Swerrige och fomenterat thetta krijget; Altså haf¬
wer ock then nu residerande Påfwen och hanss Prästerskap i
Pohland, mädan K. M:tt war neder i Pryssen, deelss genom
läckande och deelss igenom hoot och allehanda kyrkostraff,
men enkannerlig genom suspension ifrån skrifftermåhl, så ock
genom bandlyssningar secunderat Lubomirsky och upwäkt Quar-
tianerne, Adelen och alle Påhlandz Inwåhnare till een rebellion
emoot K. M:tt, allegerandes at Pålackarne för sin religion och
samweths skull inthet kunde lijda, föllia och inlåta sig i han¬
del med then Herrn, som war af een kettersch religion och
ginge om medh att föhra sin Gudz tienst in uthi dheres fäder-
neslandh. Kongl. Mai:t hafwandes som sagt ähr wijd ändan af
åhr 1655 bracht mäst heela Pryssen och ChurFörsten af Brande¬
burg till accommodement, och tijenderne komme om Quartia-
nernes revolte, begaf sig uthi Januario åhr 1656 med sin Ar-
mée opp igenom Massuren åt Wissegrod och Lowitz, tagandes
sin marche therifrån åt Weychseln wijdh Casimir, och slog
först wijdh Radom på ett partie af 350 Ryttare, 2000 Polac¬
kar, och sedan när General Czernetsky prassenterade sig medh
8000 Quartianer wijd Colombo och inlät sig uthi een formel
Action, iagade K. M:t them ther uhr feldtet och togh een
deel theraf till fånga, förfölliandes the flychtige alt in uthi Rys-
siske Palatinaten, at dämpa Quartianernes och Adelens före-
hafwande. När samme rebeller satte sig andre gången ther
oppå till mootwärn och een rätt action wijdh Nassy, worde the
Bilagor.
141
lijka som förr slagne och måste wijka. Och effter Konungen
Johan Casimir war kommin in uthi landet igen och Påfwens
Instrumenter hade ijtändt rebellionen emot K. M:tt i alle landz-
ändar, jemwähl wore kundskaper inkomne at Lubomirsky och
Czernetzky, seendes sig inthet kunna uthrätta emoot K. M:t
sielf, hade concerterat med Woywoden alf Witepski, Sapieha,
at hindra K. M:ttz åter-marche öfwer Sanen, och the bägge
satt sigh medh sin underhafwande Armée wijdh Baronowa öf¬
wer Weychseln, tagandes sin marche åt Sandomir och ther¬
ifrån uthföre emot K. M:ttz secours, som war i marchen ifrån
Warsou; Så resolverade K. M:t at låta sprängia slottet San¬
domir och gåå öfwer Sanen medh macht och uthi fiendens åsyn,
och efftersom sådant ock wähl lyckades, och(!) Sapieha måste uthi
största confusion wijka undan och lemna K. Maid feldtet och
frij passage öfwer Sanen och Nieprz in till Warsou. Kongl.
M:tt, förnimmandes först å wägen at Lubomirsky och Czernetzki
hade wijd Czirsko halft någon avantage öfwer åfwanb:te secours
och sedan uthi Warsou at bem:te Polniske Generaler wore
gångne åth StoorPohlandh, togh sin marche ifrån Warsou öf¬
wer Rava, Lanoitz och Clodawa neder åt Cuiavien, at förföllia
fiendens ströfwerij och förekomma Adelens rebellion, men för
alt hålla fienden uthur Pryssen. Och aldenstund K. M. hade
uthi Januario wedh sin marche uhr Pryssen uthi Barthensteyn
på ChurFörsten af Brandenburgz betygande at wela träda uthi
Alliance medh K. M:t, gifwit sin och Rijkssens Cantzler sahl.
Gr. Erich Oxenstierna Fulmacht och Instruction at tractera
medh högtb:te ChurFörste, jemwähl ock in Februario uhr Lublin
sendt honom, Cantzlern, wijdare ordre och enkannerlig at till¬
ägna ChurFörsten StoorPohlen till satisfaction, och wijd sin
ankomst emoot Thorn förnam ickie allenest at inthet äntå -war
företagit, fast mindre giordt till saken, uthan ock at GemSta-
ternes af the föreente Nederlanden Gesandter wore under wä¬
gen till K. M:tt, så begaf sig K. M:t uthi Maij månadt för
sin persohn neder till Marienburg, till at sielf menagera Chur¬
Försten af Brandeburgz tilbudh och disposition, och therhooss
at förnimma och rätt handtera the förslagh som General Sta¬
terna sades genom sine Gesandter wela göra, lemnandes K. M:tt
då Commandet af Arméen åt sin Her Brodher och Generalissimi
Hertigh Adolph Johans Förstl. Durchl. och Feltmarskalken
Gref Carl Gustaf Wrangel at agera ifrån Pryssiske sijdan opp
åth Pohland, efftersom (!) the strax therpå hade then lyckan af
142
1657.
Gudh, at wijd Gnesen träffa medh fiendens raacht och them
slå uthur feldtet. Och när Czernetsky något thereffter togh
sig een hastig marche före, at gåå uhr StoorPohland in uthi
Pryssen, och K. M:t wardt theraf förorsakat at ryckia ifrån
Marienburg opp till dess Armée, som hade dragit sig uhr Stoor
Pohlen åt Pryssen och stodh då wijd Bromberg, gaf Gudh K.
M:t åter then lyckan at wijdh Eytzin träffa medh Czernetzky
och iaga honom med heela sin Corpo på flychten, ickie uthan
stoor förlust af folk och saker. Uppå thet nu Konung Johan
Casimir och tillijka med honom Päfwen af Room och andre
K. M:ttz illwilliande måtte gifwa Pålackarne, som uthi alle
Occasioner emot K. M:tt sielf hafwe måst wijka och fåå hugg,
deste bättre modh och courage at komma i fäldt och sättia
sigh emot K. Makt, hafwa the giordt them förtröstning om
store adsistencier och sig till then ändan wijnlagt at gifwa ickie
alienest Fursten af Siebenbtirgen och Cossakerne, uthan ock
Turkiske Keyssaren, Tartariske Chain och StoorFursten af Mu-
scou widrige tanckar om K. M:ttz opsååt emoth them, så at
Turken hafwer till then ändan bådhe beordrat Tartari! till at
secundera Konung Johan Casimir emoot K. Makt och welat
disponera Fursten af Siebenbiirgen och Kossakerne at giöra
det samma. Medan nu Konungen af Pohlandh wäntade på
Tartariske succoursen och K. Mitt war nedre uthi Pryssen,
hafwer han samblat beele sin Militie och Adeln till at belägra
Warsou, efter som han ock thet strax angreep och uthi 11
weckor medh stoor macht och alfwar attaquerade samme stadh.
Nu bekomme fuller Generalissimi Furstl. Durchl. och Feldt-
marskalken Gref Wrangel ordre at endtsettia Warsou, eller
at salvera K. Mittz folk och Guarnison ther uthur, och anwen-
des af them all möijelig flijt och omsorg thet at effectuera.
Men effter K. Maiit, warandes då occuperat at sluta een Alli-
ance med ChurFörsten af Brandenburg, inthet kunde så snart
komma med mehra folk, och Hufwud-Arméen inthet kunde pas¬
sera öfwer Weychseln för öfwerflödigt watn, eijheller war sam¬
me K. Mittz Armée aldeles proportionerat emot Fiendens stoora
macht, så hafwer Feltmarskalken Gref Wittenberg, som för
sin siukelige olägenheet skull war qwar blifwen i bemite War¬
sou, sedan ingen succours kom och thet war med stadssens
defension aldeles desperat, träffat ett honorabelt Accord för sigh
och the andre af K. Mittz folk, som ther inne wore. Thet ähr
inthet till at beskrifwa huru högmodige Polackarne ähre blefne
Bilagor.
143
af thenne lille lyckan och huru spott- och barbarisch the haf¬
wa emoot accordet och höflige folkz ahrt handterat K. Mittz
Ministrer och folk, af män och qwinnor, som ther inne wore;
Ja, the hafwe på sidstone uthan respect på accordet och Se-
natorernes handh och Seegel sampt Konungens egen ratifica-
tion emot all rätt arresterat Feltmarskalken Gref Wittenberg
och andre K. Mittz förnehme Civil och Krigz betiente, och them
fördt till Zamoisky uthi fängelsse. Så snart nu K. Mitt och
ChurFörsten af Brandenburg, effter sluttin Alliance uthi Marien¬
burg och hållin Conference uthi Hollandh, marcherade opp till
Massuren och hade sig uthi Julij månadt coniungerat wijdh
Nowodwor, prsesenterade sig then ene Französke Ambassadeu-
ren de Lombres at reesa till Warsou och förmåå Konungen af
Pohland till Tractat, för än någon wijdare Action kunde infalla.
Kongl. Makt och ChurFörsten läto thet skee, och i medlertijdh
sende K. M. Printz Radzewill och Feltmarskalks Lieutenanten
Gr. Douglas at entsettia Tychoziti, som war belägrat af 8000
Pålackar, hwilket gick lyckeligen och således af, at åfwanbite
Polniske Corpo blef slagit och bemite stadh elibererat. Afwen
som bemite Französiske Ambassadeur kom till Warsou, war
ock Tarter Chams Skattmestare och General medh een stoor
secours för Pohland till Warsou ankommin, och högmodhet
theraf och Warsous dedition så stijgit på Polackarne, at Ko¬
nungen af Pohland lät seija K. M., at om K. Mitt wille resti¬
tuera alle festningar i Pohland och Pryssen och sättia alt in
integrum, som thet hafwer i Pohland warit för krijget. så wille
Pohland förstå till Tractat, skrifwande då till ChurFörsten af
Brandenburg ett bref och föresatte ChurFörsten fyra dagars
tijdh at retirera sigh in uthi sitt landh igen och ther afwenta
hwad Konungen honom wille göra, låtandes åfftabite Französke
Gesandter reesa med oförrättat saak tilbaka igen, och bahra
dhe tijender, att Konungen af Pohland war till wärka at gåå
öfwer Weychseln till K. Mit och ChurFörsten. Såsom nu K.
Mitt, hafwandes uthi Gesandtens från wahra uthi Warsou fått
bryggiau färdig öfwer Bugen, och när han, Gesandten, mötte
Kongl. Mitt och ChurFörsten war avancerat 2 mijl intill War¬
sou, inthet kunde wänta på then tijden, och när Polackarne
wore så manstarke, annat än högfärdigt swar af them, och
giorde sigh altså färdigh at uthi Gudz nampn wijsa them
thet argumentet som the sielfwe åstundade och hade förtiänt:
Altså och effter Konungen af Pohland tröstade på sin stoore
144
1657.
macht, sorn bestodh utlii beele Polniske Militien, så wähl Quar-
tianer och andre wärfwade, som general opbådet af heele Rijks-
sens Adell, så ock een anseenlig secours af Tartariske Cha-
men, alle tilsammans uthi ungefer Femptijo Tusend Combatten-
ter; och wille då inthet höra af någon tildrägelig Tractat och
förlikning, uthan giorde sine förslag huru the skulle uthrota
thet Swenska nampnet; Ty gaf Gudh K. Mai:t och H:s Chur-
Furstl. Durchl. då tillfälle och lägenheet at angrijpa een så
mechtig och högmodig fiende mitt för Warsou uth med Weych-
seln uthi hanss egit läger och fördeel: Hwilket K. M:ttz Sol-
datesque giorde medh sådan manligheet och ijfwer, at the in
på tredie dagen, uthan at rätteligen hwijla och fåå sigh maat
sampt fodra sine hestar, fächtade och grepe fienden an, så at
fienden omsijder måste wijka och med een märkelig och stoor
förlust på folk, stycker och andre härlige saker salvera sig med
flychten. Kongl. Makt förfölgde fienden opp uthi Sandomiri-
ske Palatinaten till Casimirs, och togh då guarnisonerne uthur
the ohrter, som hade ther oppe warit besatte, och drog sig se¬
dan nedher åt.h Lowitz och Zakrozin, inrymmandes ChurFörsten
af Brandenburg platzerne i StoorPohland. Französke Ambas-
sadeurerne Baron D’Avangour och de Lombres, förmenandes at
Pålackarne effter ett så stoort nederlagh skulle wara benägnare
till frijdh än förr, begåfwe sig åter till Konungen i Pohland,
som hade sig retirerat till Lublin, och wille disponerau till för¬
likning med K. M:tt. Men Konungen af Pohland, ehuru tönne
och uthmärgade hanss folk wore etfter battaglien för Warsou,
så hafwer han lijqwäl, hoppandes at StoorFurstens diversion
uthi Lijflandh skulle förryckia K. M:ttz kraffter, och gifwa them
bättre lufft och kööp med Swerrige, inthet welat gifwa bättre
ordh, än han gaf näst för Schlachtningen. Ty när Französiske
Gesandterne komme till Konungens hoff uthi Lublin, hafwer
han först och främst hållit them i långan tijdh uppe med ter-
giversationer och allehanda inwendningar, och tå the omsijder
fordrade på sitt afskedh, gifwit dhem till resolution, at om K.
M. wille komma till Tractat, måtte K. M:t först och främst
quittera alle fästningar som K. M. hade uthi sine hender uthi
Pohlen och Pryssen, och sedan restituera och upfylla then skada,
som K. M:tt och dess folk hade wedh wahrande krijgh tilfogat
Konungen och Republiquen af Pohland sampt alle inwåhnare.
At ChurFörsten af Brandenburg, såsom Pohlands Vasall, skulle
tillijka medh K. M:t tractera, theraf wille Polackarne inthet
Bilagor.
145
höra eller tala. Effter nu K. Mitt wardt i medlertijdh och
mädan Französke Gesandterne wore till Lublin berättat, at
Tractaten till at förnya then förre Alliancen, hwilken war emil¬
ian K. Mittz Commissarier och Gen.Staternes Gesandter uthi
Marienburg anstälter, inthet war ändå kommin till richtigheet
och oredan uthi Ostersiön togh dagelig mehr till, och thet con-
tinuerades at StoorFursten war infallen uthi Lijfland, så begaf
K. M. sig för sin persohn neder till Pryssen at ther menagera
ett och annat, och lät Arméen komma så sachta effter in uthi
Massuren, uthi mehning at när K. M. hade bestält och gifwit
ordre uthi ett och annat, då sielf gåå med ett Corpo till Lijf¬
landh, efftersom(l) ock inehrbite Alliance blef strax effter K.
Mittz ankomst slutin och något ther effter then Hollenske Flot¬
tan bårtfördt. Konungen af Pohland, tagandes tempo uthi acht
när K. M. skulle wara bortta uhr Pryssen, lät Littoweske Un-
der-Feltherren Gonsieufski med Tartarne gåå igenom Podlachien
åth Pryssen at attaquera ChurFörstens landh, och Konungen
sielf togh sin marche åt Pomerelleu och Dantzig, at således
angrijpa och fatta Pryssen på bådhe sijdor. Gonsieufski hade
fuller wijd Lyck någon avantage öfwer the ChurFörstlige och
någre K. M:tz Trouppar under Printz Radzewill, så at samme
Printz blef i then rencontren fången och thereffter igenom Je-
suiternes inrådh och interciperade brefz lydelsse destinerat till
at massacreras: Men Feltmarskalken Gr. Gustaf Otto Steen¬
bock, som då war uthi marche emoot Samoijten, kom 10 da¬
gar thereffter wijdh Philippowa på bemite Gonsieufski och slogh
honom ther uppå flychten, frälssandes altså Printz Radzewill
uhr fiendens hender och ifrån then honom ärnadhe dödhen.
Hwad nu anlangar StoorFurstens af Moscou inbrott i K. Mittz
länder och enkannerlig Lijflandh, så märkte fuller K. Mit strax
af sine Gesandters relationer uhr Moscou, at Pålackarne och
någre K. Mittz missgönnare hade transporterat StoorFörstens
sinne och gifwit honom allehanda wijdrige impressioner om K.
Mit, och giorde fördenskull sin möijelige flijt at deelss genom
samme sine Gesandter, delss ock the twå StoorFurstens uth-
skickade till K. Mit uthi Pryssen, at betaga StoorFursten all
wederwillia och (som StoorFurstens bref och K. Mittz therpå
gifne swar alt sådant uthwijser) uthi alt thet som giörligit war
gifwa honom satisfaction. Men K. Mitt hafwer sedhan måst
förnimma och spörria, det samme K. Mittz wederwärtige hafwe
delss med föremåhlande aff then fahra som StoorFursten hade
10
146
1657.
at wänta af K. M:t och dess progresser, delss ock med lofwen
och fåfengt hopp at fåå Polniske Crohnan, så intagit och kiust
honom, at han, StoorFursten, hafwandes ickie een then ringeste
rätmätig orsaak at brytha freden, hafwer lijqwäl emot alle ähre-
bahre folks rätt arresterat och illa tracterat K. Mrttz Senning-
bodh, och är, för än han war rätt förlijkt och i frijdh med
Pohlen, sielf i persohn medh een stoor macht infallen i K. M:ttz
landh och hafwer thär på thet argeste grasserat, K. M:tt och
dess trogne undersåthare hafwe stoore och höge orsaker at
heembähra Gudh een innerlig tackseijelsse först och främst
therföre, at Hans gudomlige godheet hafwer iblandh så månge
fahrligheeter bewarat K. M:tz egen persohn och erhållit dess Ar-
mée uthi så månge rencontrer, treffningar, actioner och schlach¬
ter, uthi ett godt och önskeligit tilståndh. Sedan hafwer man
ock theruthinnan spordt och nu stoor orsak at prijsa Gudhz
synnerlige Nådhe, som så månge och fahrlige fiendens stämp-
lingar och praktiker emoot K. M:tt och Swerriges Rijke haf¬
wer deelss afwendt och giordt till inthet, delss också styrt och
lämpat, at inthet alt är kommit till fiendens intenderade måhl
och hafwer fått öfwerhanden öfwer K. M:ttz persohn och dess
Armée och Stååt. Thet ähr ock ett stoort kennemärke af
Gudhz bijståndh, at StoorFörsten af Moscou uthan respect af
någon proportionerat mootwärn uthi feldt hafwer ickie allenest
inthet kunnat uthretta emot Rijga, uthan hafwer först och
främst lijdit uthi belägringen af samme stadh stoor skadha
och sedhan måst gåå therifrån med oförrättat saak och uthi
een sådan confusion, som hade een formel och victorios Armée
warit effter honom. Kongl. Makt, bekommandes samme tren¬
der, drogh sin Armée närmare åth Weichseln och sökte på een
och annan ohrt at fåå slå bryggior och komma öfwer uthi Po-
merellen emot Konungen uthi Pohlen och hanss Armée. I
medlertijdh hafwer Polniske Adeln och Soldatesquan måst stå
i feldt uthi hösten och inpå wintern, lijda nakenheet, köldh,
hunger och allehanda siukdomar; Hwar uthaf ett temmeligit
stoort missförståndh och owillia ähr emilian Konungen och Ge-
neralerne, så ock Generalerne och Soldatesquan upwuxin, helst
effter the hörde at K. M:tt war benägen till frijdh och på Ko¬
nungen af Pohlandz sijda skulle wara något feel. Polniske
Militiens murmlande och underhandlarnes remonstrationér måå
tiläfwentyrs hafwa förorsakat Konungen af Pohland at optäc-
Jria åt the Französke Gesandterne sine förslagh till frijden,
Bilagor.
147
som finnes härhooss under N:0 1 *). Kongl. M:t, som trachtade
medh ali flijt effter at fåå bryggian öfwer Weychseln, kunde
för flott ijss ingenstädes behålla henne qwar, och måste ther¬
före wänta in till ströhmen lade sig wijd ändan af Decembris
månadt, då K. M:t gick öfwer wijd Mewe, och näst för sitt
upbrott gaf the Französke och Hollenske Gesandterne een skrif-
telig Declaration af sin meningh theremot öfwer fredzhandlin-
gen, huru then bäst syntes kunna anställas, effter bijlagan un¬
der N:o 2 1), contesterandes therhooss, at hwad Gudh beskärer
K. M:t uthi denne förestående Action, antingen mot- eller
medgång emot sine fiendher, så wille K. M. blifwa wijdh sam¬
me declaration och altså oryggeligen fortsettia frijdzwärket.
För än K. M:t kom in emoot Dirschou, brachte åfwanb:te un¬
derhandlare swar ifrån Dantzig, at Konungen i Pohland war
ock fulkomlig resolverat at tractera och hadhe bewilliat at Chur-
Försten af Brandenburg måtte tillijka medh K. M:t hafwa sine
Gesandter och Fulmechtige på Tractaten. När nu kundska-
perne komme i Dantzig och Pålackarnes läger, at K. M. war
öfwer Weychseln och i antoget at biuda Polackarne hufwudet,
ähr thet förre missförståndet under Konungen och Generalerne
mehra ökat och uthi Polniske Arméen een stoor consternation
upwuxin, så at Konungen är therföre blifwin qwar uthi Dant¬
zig och Generalerne, lemnandes footfolket, styckerne och någre
Compagnie Dragoner wijd Dantzig, hafwe tagit sin wägh åt
Conitz, ther Drotningen af Pohland, som war å wägen at reesa
till sin gemåhl, och Gen. Czernetzky them mötte och något ar¬
resterade, hwilket kom K. M:t wähl till pass, effter K. M:t
hadhe commenderat ett partie at förföllia fienden, som träffade
them om nattetijdh wijd bem:te Conitz och uthi infallet och
med afbrännande af någre stoore byar giorde Arméen så stoor,
skadha, som han uthi een olyckelig bataglie hade kunnat fåå
och lijda. Mädan nu K. M:t stodh medh sin Armée uthi Dant-
ziger Werder och Stiblo by, kom Französke Ambassadeuren de
Lombres ifrån Dantzig och brachte än yttermehra Konungen i
Pohlands förklaring till frijdh, och å hanss wängnar föreslogh
een secret och heemlig Conference uthi een by Heubude på
Neringen, ther begge sijdors Commissarier måtte conferera och
communicera sine tanckar, doch uthan store ceremonier och
’) Hvarken dessa handlingar eller de följande under N:o 3—5 hafva
ansetts vara af den vigt att de här bort meddelas.
148
1657.
falmachters framteende och uthwexlande, sampt andre tilbehör,
som K. M:t fordrar och på een slijk congress pläga och kunna
fordras. Kongl. M:tt tog thesse giorde contestationer med lijk-
mätigt betygande upp och låfwade wela öfwer thet som före¬
slaget war sig förklara, så snart K. M:t hadhe theröfwer hållit
Conference och tagit een wiss resolution med sin bundzförwandte
ChurFörsten af Brandenburg. Här hooss ähr at märkia och
betrachta, at när K. M., som sådant effter längden är här åf-
wan til förtäldt, A:o 1655 och 1656 om wåhren och somma¬
ren görligen sporde, at Konungen af Pohland inthet wille till
frijdh, uthan stärkte sig hemma och sökte at alliera sig uthom
landz emoot Kongl. Mai:t, hafwer K. M:tt, till at kunna medh
mehra krafft och bijståud uthhärda och stå emot Pohland och
andre sine fiendher, ickie allenest giordt förbundh med Chur-
Försten af Brandenburgh, uthan ock sendt sine Fulmechtige till
Fursten af Siebenburgen och Cossakerne, at effter Fursten af
Siebenburgen hade wijst någon lust till närmare Correspondence
medh K. Maut och Cossakerne wore genom Polniske ViceRijkz-
Cantzlerns Radzieufskis lätfärdige konster brachte på någon
misstroo om K. M:ttz reale intention emoot them, mehrbem:te
begge parter måtte conserveras uthi godh humeur, och om them
så behagade, förknippas med K. M:t till at uthföhra detta krij-
get till een godh och säker frijdh. Och effter K. M. war bå-
dhe igenom högtbenute Furstes och sine Fulmechtiges bref för-
wissat att tlie stöde uthi Tractat och wore komne när in på
sluthet, och Cossakernes General Chmielnicki hade sin Depu-
teradhe, Abboten Daniel, hooss K. M:tt och genom sine breff
betygade att wara uthi förbundh med Rakoczy och sinnat med
första lägenheet at gåå i feldt emoot Konungen af Pohland,
K. M:t och dess andre Allierade till bijståndh, så förorsakades
K. M:t at begähra Pass och säkert Leijde för Fursten af Sie¬
benburgen och Cossakernes Fulmechtige at komma medh på
Tractaten, betrachtandes ther hooss, at liwad Polackarne låfwa
och tilseija, thet må wara i frijdz eller stilleståndz Conditioner,
lähre the inthet theraf hålla, uthan med första lägenheet, och
när K. M:ttz och Swerriges Armée wore uhr landet, bryta Pac-
terne och göra alt till inthet: Och när man med sådant folk
hafwer at göra som inthet achta ordh och låfwen, måste man
wara betenkt på godhe Assistenter, som hafwa ett förknippat
interesse uthi conservationen af K. M:ttz Stååt här uthi Prys-
sen. Nu hade Cossakerne måst lijda och uthstå myckin för-
Bilagor.
149
föllielsse och orätt af Polniske Adeln, och sökte i lijka måtto
at förbinda sitt interesse med K. M:t; Och ther K. M:tt skulle
nu, när bådhe Siebenburgen och Cossakerne sökia effter K. M:ttz
wänskap, gåå undan för them och stransättia them, måtte the
förena sig medh Pohland, och heele then hoopen blifwa K. M:t
alt för swår. Alt therföre hafwer K. M. och ChurFörsten af
Brandenburg uthi nästförledne Januarij månadt uppå Congres-
sen uthi Holland, hälst sedan K. M:t äfwen thar fick berättelsse
at alliancen war wist slutin medh Rakoczy och at han wille
uthi Januario bryta löst, sig samsatt at fuller condescendera i
Konungen af Pohlandz förslagh om möthet, men therhoss be¬
tinga at een ohrt måtte uthletas, ickie uthi någon öppen bonde¬
by, uthan i någon lithen stadh, ther the alle kunne hafwa rum
och säkerheet, och at begge sijders Principaler måtte inbördes
uthdeela Pass, och enkannerlig Konungen af Pohland gifwa
leijdebreff för Fursten af Siebenburgens och Cossakernes Ful¬
mechtige, ickie at man skulle wänta på dhem med Tractatens
begynnelsse, uthan nu strax uthfärda och senda Passen åstadh,
at the måå i tijdh komma till möthet, anföhrandes therliooss,
at såsom K. M:t och ChurFörsten wille låta uthwexla rätta
och godhe fulmachter, altså måtte ock Konungen af Pohland
hafwa ickie allenest sin egen, uthan ock Republiquens ful-
macht uthi förrådh, efftersom fulmachterne wore lijkasom een
grundwahl til Tractaten, och uthan them kunde man inthet
som skall hafwa beståndh tractera och sluta, efftersom sådant
under N:o 3 med mehra finnes.
När nu Konungen af Frankrijkes och GeneralStaternes
Gesandter finge thenne declarationen och brachte honom den
27 nästförledne Januarij till Konungen af Pohland, som tå war
i Dantzig, funne the honom, Konungen och Senatorerne uthi
sin förre mening aldeles förändrade, helst sedan Gen. Czernetzki
kom dagen thereffter till Dantzig med sitt Corpo, at convoyera
Konungen tädan upp till StoorPohlen. The sade sig inthet
annat hafwa föreslagit än een secret conferentz, och at thet
möthet, som K. M:t och ChurFörsten hade före, wore alt för
uppenbart och kunde oumbragera StoorFursten af Muscou. Ko¬
nungen wägrade ock at gifwa Pass för Försten af Siebenbur¬
gens och Cossakernes Fulmechtige, effter Rakoczy inthet hade
förklarat sig wara Pohlandz fiendhe, och Cossakerne wore dis¬
ponerade at accommodera sig. Thet hielpte inthet hwad under-
handiarne föresloge om then ena eller andra ohrten till at sämb-
150
1657.
las uthi, uthan Konungen förklaradhe rundt uth at han inthet
kunde anställa något mothe för än K. M. sig hadhe förklarat
at willia quittera och inthet pretendera något af Pohlandh och
Pryssen. Theremot declarerade han sigh 1) at willia afstå
och sig afseija then rätt som han prsetenderar hafwa ärfft på
Swerriges Crohno, ehuruwähl han i sin lijfztijdh wille föhra
wapnen och tituleu på wisse Conditioner. Till thet 2) förkla¬
rade han sigh ock å Republiquens wängnar at wela cedera K.
M:t och Swerriges Crohno then deel af Lijflandh, som K. M:t
under sidste stilleståndh hafwer possiderat. När nu Konungen
hade åth hwarthera partijet af underhandlarne å part dicterat
thenne declarationen, som lian finnes och ähr hooss K. M:t öf-
wergifwen af the Französke under N:o 4 och af the Hollenske
under N:o 5, är han forrester ifrån Dantzig upp åt Pohlandh,
inthet talandes om något rum och wijdare wiss tilsammankomst.
K. M:tt, undfåendes ett sådant swar, hafwer effter plägat com-
munication medh the ChurBrandenburgiske Gesandterne, som
ähre hooss K. M., låtit representera the Französke och Hol¬
lenske Gesandterne, at thenne Konungens förklaring wore lijka
som then förre, bådhe insolent och prepostera, ja ock illusoria.
Thet war alt för stålt at föreskrifwa K. M:tt, som alt här till
hafwer warit theres öfwerman, lijka som een lagh at inthet
wela göra, för än K. M:tt sig först förklarar: Hade Konungen
i Pohland låtit komma saken till een handel och Tractat, och
K. M:tt hade då inthet gifwit honom nöijachtige swar, så hade
slijke impertinentier då stått bättre at uhrsechta. Hwar och
een som hade förstånd på Tractater, skulle befinna at thet
wore prepostere och baak-fram procederat, at man skulle läggia
sig uthi Tractat öfwer sielfwe hufwudsaken, och inthet wara
förwissat om fulmachternes richtigheet och annat, som hörer
till praeliminarier. Illusorium wore thet ock först theruthi, at
then declaration, som the Französke och Hollenske hafwe fått,
inthet ähr lijka uthi alle stycker: Sedan ock ther uthi, at när
Konungen af Pohland lådz uthi then första Punchten renunciera
sin rätt till Swerrige, så fogar han strax therhooss, at alle
Rijkzdagz Sluth och Decreta, som Swerriges Konungar och
Ständer hafwa giordt emot Konung Sigismundum och hanss
Posteriteet, skole i krafft af thenne Tractaten dödas och giöras
till inthet; så at han med then senare Punchten stöter om kull
thet som i then förre skulle gifwas effter. K. M:tt och Chur-
Försten hafwa inthet annat kunnat döma, än at thetta wore
Bilagor.
151
een ruptur af heela wärket; Men effter underhandlarne seija,
at Konungen hafwer contesterat sig wela wijdare och när han
får K. M:ttz förklaring angrijpa wärcket, så ähr K. M:tt nu
till wärka at låta tillijka medh the ChurFörstlige anfatta ett
swar therpå och thet tillställa underhandlarne, at inthet för¬
summa något uthi een så important saak. K. M:t förmodar at
thet skall reda ångra Konungen af Pohland, at han så hafwer
släpt thet påbegynte wärket, effter wisse tijender sedan ähre
inkomne, at Försten af Siebenbiirgen hafwer brutit löst och
declarerat sig för fiendhe emoot Konungen af Pohlandh; Och
uhr Pohland komma kundskaper, at högtbenr.te Furste och
Cossakerne skole wara coniungeradhe och stå uthi mindre Poh¬
len. StoorFursten af Muscou hafwer fuller ock genom Chur-
Försten af Brandenburg och Hertigen af Churlandh låtit mär-
kia sigh hugsen at försohna sig medh K. M:tt, och therpå haf¬
wer K. M:t, till at taga sådan inclination uthi acht, gifwit sin
och Rijkssens Skattmestare, Gr. Magnus Gabriel de la Gardie,
ordres och instruction at tillsee om man å den sijdan kan medh
K. M:ttz och Swerriges Rijkes respect och säkerheet komma
till frijdh. Men effter man inthet kan förlåta sig på then Na¬
tionens contestationer och thet synes wara lijkt at thet hopp,
StoorFursten hafwer fådt at blifwa Konungh öfwer Pohland,
ligger honom mäst uthi hogen och blifwer af andre K. M:tz
illwilliande myckit fomenterat, så hafwer K. M:t sendt een sin
Ministrum till Turkiske hoffwet, at ther göra remoustrationer
om tillståndet på thenne sijdan, Moscou och Pohland angående,
förmodandes at effter Turken och Tartarne inthet skole gärna
see at StoorFursten blifwer alt för mechtigh, Porta Ottomannica
skall förmå Tartarne till at grijpa StoorFursten an, efftersom
Tartariske Gesandter wijdh Siebenbiirgiske hoffwet skole hafwa
låtit märkia, at thet wore hooss them som een resolverat saak.
Hwad anlangar K. M:ttz och Swerriges Rijkes andre Naboor
och grannar, och enkannerlig Protecteuren af Engellandh, så
hafwer K. M:t i nästförledne sommar slutit een Alliance med
honom till siöfahrtens och Commerciernes frije gång. General¬
staterne af the föreenadhe Nederlanden hafwe fuller i förleden
sommar tillijka medh Danmark mängt sig uthi Dantziks con-
servation och till then ända hafft sin Flotta på redden för
Dantzig. Men sedan then förre Alliancen blef effter plägat in¬
bördes Tractat renoverat, hafwa the återkallat sin Flotta och
alt sedan employerat sine Gesandter till underhandlare uthi then
152
1657.
Polniske saken. Then Tractat, som K. M:tt wijd sin afreesa
uhr Swerrige föreslogh med Dannemark, till försäkring af Öster-
siön, accepterade Konungen af Danmark och satte wisse Com-
missarier, som medh K. M:ttz Resident anträdde wärcket och
giorde sig emilian therpå inbördes uthkast; Men effter Konun¬
gen i Dannemark wille at Gen.Staterne måtte tillijka include-
ras och slutas i samme Tractat, och när Danske Commissari-
erne blefwe frågade huru samme inclusion skulle wara, antin¬
gen at Gen.Staterne skulle genom een Generalclausul inslutas,
eller ock at Gen.Staternes Interesse ther i particulariter inföh-
ras, swarade the inthet cathegorice, uthan stannade therpå i
begynnelssen at Anno 1656, och Konungen i Danmark sadhe
sig willa senda sin Resident till K. M:t uthi Pryssen, at hempta
K. M:ttz Resolution öfwer ett och annat. Nu kom fuller bennte
Danske Resident till K. M:ttz hoff uthi Pryssen och rörde om
åfwanb:te saak. Men när han blef om åfwanb:te modo inclu-
sionis tilfrågat, sade han sig inthet hafwa någon ordre therpå.
Ther effter hafwer ChurFörsten af Brandenburg hafft sin Ge-
sandte uthi Dannemark och där medh förorsakat, at först Ko¬
nungen i Damnark och K. M:tt sedan förmedelss skriftelige
resolutioner tesmoignerade sig wela åter reassumera samme
Tractat. När K. M:tt på een slijk contestation och ChurFör-
stens anmodan hade å nyo instruerat och giordt sin Resident
fulmechtig at anträda förre Tractat och then sluta, hafwe the
på Danske sijdan inwändt, at fulmachten inthet wore som hon
skulle. Och effter saken ståår än uthi twijkachtigt lagh, så
måste man afwänta hwad uthslagh thet wärket fåår. — Såsom
nu Kongl. Mai:t förmodar att dess Troo undersåthare, Swerri-
ges Rijkes Ständer, kunne uthaf alt detta, som här åfwan till
ähr förmält, see och spörria K. M:ttz omsårg och ijfwer till at
bringa Konungen i Pohland och hanss anhang till een skälig
förlijkniug, och enkannerligh att Gudh hafwer uthi ett så swårt
och wijdlyfftigt wärk, sora ock ibland så månge hemlige och
uppenbahra practiquer och driffter, stått K. M:tt bij och wäl-
signat dess upsååt medh framgång, seger och triumpher; Altså
och effter Ständerne kunna i lijka måtto uthaf thenne K. M:ttz
Relation förnimma, at ehuruwähl begge henderne, Pohland och
Moscou, låta spörria någon lijknelsse till Tractat och frijdh, at
sådant lijqwähl bestar i blotta orden och ähr ännu nästan in¬
thet begynt, förtijgandes andre rådhslagh, stämplingar, förbundh
och wärfningar, som här och thär förehafwes till K. M:ttz och
Bilagor.
153
Swerriges wärsta; Ty hafwer K. M:tt om sådant alt och thet
som therpå synes willia föllia, i tijdh welat gifwa sine Troo
undersåthare, Swerriges Rijkes Ständer, tilkenna och theröfwer
hempta theres godha och underdånige inrådh och betenckiande.
Och effter gambla ordspråket lyder, at man inthet längre kan
hafwa frijdh, än hanss granne thet will effterlåta, och K. M:ttz
och Swerriges Rijkes offentlige tiendher, hwadh ordh och åt-
häfwor the låta höra och see till frijdh, så länge feegden wah-
rar, machinera och sökia K. M:tz och fäderneslandssens wärsta
och fördärf, och det sorn ändå wärre ähr, dhe som wele heetas
wara wenner, blåsa under eldhen och hielpa till at befordra
missförståndet som nu ähr, skulle till äfwentyrs sielf fatta uthi
och giöra sig till parter emot K. M:tt och Swerriges Crohno;
Så och emädan K. Makt håller uthi detta fallet tu tingh -wara
högnödige och beqwäma till at uthföhra the nu påstående krijgh
till een reputerligh och ährlig frijdh och conservera fädernes¬
landet för andra oförmodelige infall, nembligen först at K. M:ttz
och Rijkssens hemmawahrande Militie och Krijgzfolk måtte sät-
tias i sitt rätta lagh och anskaffas till ett sådant mantaal, som
kan om een eller annan wille göra K. M:tt och Rijket någon
oförrätt och inpass, wara swarsgodh at taga emot och afwärria
all öfwerwåldh och landzförderf; Sedan ock at man måtte wara
betenkt på nödige och torfftige medell, medh hwilka landssens
defension och förswar kan fattas och uthföras. Ty drager K.
Makt thet nådige förtroendet till sine Troo undersåthare, Swer¬
riges Rijkes Ständer, at the, betrachtandes the beswärlige tij-
dher som nu åhre och then fahra och olägenheet som nalkas
åth fäderneslandet på åthskillige ohrter, grijpa K. M:t och fä¬
derneslandet uthi åfwanbrte twå saker under armarne och låta
sig nu, som the uthi förre tijdher under K. M:ttz förfäders
Regemente uthi lijka lägenheter af een särdeles affection till
sin högste Öfwerheet och faderneslandh medh sitt högsta be¬
röm hafwe giordt, finnes redebogne till een märklig uthskrifning
och at understödia K. Makt med någre medell som kunne för¬
slå till Rijkssens egit tarf och förswar. K. Makt hoppas at
kunna igenom Gudhz hielp bringa alt till een godh och önske¬
lig ända och med det första komma heem uthi landet och sät-
tia alt uthi ett rätt skick och lagh; önskandes i medlertijdh
sine Troo undersåthare, Rijkssens Ständer, högre och lägre,
andelige och werdzlige, Gudhz nådhe och wälsignelsse, godhe
och wälbetenkte rådh och et rohligit w'ählståndh, förblifwandes
154 1657.
thern sampt- och synnerligen rnedh Konungzlig ynnest och nå-
dhe tilgedahn och bewågen. Datum ut supra.
CARL GUSTAFF.
(L. S.)
Eduard Philipson.
Bil. B.1)
Den till Mötet i Stockholm samlade Adelns bref till Adeln vid
Mötena i Jönköping, Skara och Arboga.
Högwälborne, Wälborne och Wälbördige Herrar, respec-
tive Bröder, Högtährade Herrar och synnerlig gode Wänner.
Wår wänlige och tienstflijtige helssan med myken wäll-
mågos anönskan af Gudh altzmechtig nu och altidh tillförende.
Emedan såssom, högtährade k. Bröder, Herrar och synnerlige
gode Wänner, Hans Maij:t wår allernådigste Konung och Herre
af högwichtige orsaker är föranlåthen worden till att på wisse
ohrter här i Rijket särskildt låtha sammankomma Rijkssens
Ständer, och wij inthet twifle thet J gode Herrar, icke mindre
än här af oss är skedt, hafwa eder på thet beramade raöthet
i Jönköping2) instält, och ther så wäll af Kongl. Maij:tz ägen
hijt öfwersände skriftlige proposition, som Kongl. Commissari-
ernes ytermehra mundtelige representation förståt och intaget
thett Kongl. Maij:t wid närwarande tijdz tillstånd uthaf oss
och wårt Ståndh förnämbligast äskar och desidererar att blif-
wa till sin och Rijkssens tienst och förswar efter tarfwerne och
nödtorfterne behörligen gripen under armarne med någon er-
kläcklig undsättning af folk och medell, föreslåendes till thet
förre thet sätt och thal som 1627 åhrs in Februario oprättade
Rijkzdagzbesluth, och till thet senare hwad 1644 åhrs Rijkz-
dagzafsked disponerar och gifwer anledelsse till; Altså och ef¬
') (Prot. sid. 86.) Taubenfeldts concept.
2) Mutatis mutandis: Schara, Arboga.
Bilagor.
155
ter det J gode Herrar så wäll som wij uthi Kongl. Maij:ts
tienst och Fädernesslandssens conservation märkeligen interes-
sera, och dett som wij anmodas om wårt Stånd och lägenheet
lijka toucherar och beträffar, hafwe wij, till underhållande af
een godh och wårt Stånd eenlig correspondence, med önskan
om möijeligit wore at uthi det som resolverat blifwer een con-
formation och lijkheet på then eene och andre sijdan desto fog¬
ligare observeras och befrämias må, inthet kunnat förbijgå att
communicera hwad wij i så måtto hafwa nödigt erachtat och
äre sinnade att resolvera och ingå; uthi then wisse tillförsicht
thet ock J gode Herrar, som förmodelig till lijka måhl med
oss syfta, ieinwäll ock låtha eder behaga edre tankar och re¬
solutioner öfwer desse twenne ärender oss att optäckia. — Wij
hafwe fuller besinnat och öfwerlagt hwad beswär och olägen-
heeter som oss och wårt Stånd wid thenne tijden öfwerhäugia
och tryckia, så att wij billigt hafwa hafft betänkiande till att
nästan öfwer wår förmågo gripa oss an; men enär wij ther e-
mot sättia wår plicht emot Kongl. Maij:t och Fädernesslandet
sampt conservationen af wår och Rijkssens allmänne wälstånd
oss för ögonen, hafwa wij oundwijkeligen måst komma på the
tankar att bewillia een uthskrifning af wåre Frälssegodss till
hälften emot Skatte och Chrone, förbehållandes oss ther wid
frijheeten af wåre Sätesgårdars råå och rör; Allenast sättet af
uthskrifningen belangaude, om then efter gårde- eller persone-
thalet skall skee, och huru månge uthi een roota om knechten
sammanfogas skole, iemwäll ock tijden och terminerne af uth¬
skrifningen hafwe wij icke annars kunnat än uthställa till thet
som Kongl. Commissarierne förmå att disponera allmogen till,
ther med wij ock achtat bewända låtha. Uthi quanto och modo
contributionis hafwe wij här till gott funnit att accommodera
och lämpa oss till thet som uthi ofwanb:te föreslagne 1644 åhrs
Rijkzdagzbesluth finnes beskrifwit, att på ett åhrs tijdh uth-
göra för hwarie 5 marks ränta efter Rostienstsordningen räk¬
nat Sex mark Sölfwermynt öfwer hufwudet af alle wåre frälsse¬
godss, så wäll ock dee som af enkior och faderlöse barn inne-
hafwes och besitties; Träffandes ther wid thetta expedientet
till contributionens richtige erläggiande, att wij måge i the pro-
vincier, ther godssen äre belägne, ther af samme contribution
till Landzhöfdiugarne betala eller the hålle sigh wid godssen
och gore sielfwe Chronan ther af betalt. Sidst hafwe wij ock
achtat att låtha then på nästförledne Rijkzdagh bewilliade krijgz-
156
1657.
hielp ankomma till hälften emot thet som af Skatte och Chrone
än ythermehra erhållas kan. Inthet twiflandes thet Kongl. Maij:t
iu thenne wår godwilligheet med Kongl, nåder warder optagan-
des och förmärkiandes, och att J gode Herrar icke warda miss¬
hagandes hwad wij uthi thetta för wåre personer, eder och
wäre andre medbroder alf Ståndet oprmiudicerligen hafwa tänkt
till att resolvera och slutha. Wij förwänte här opå Eder gode
Herrars gode swar, och befalle Eder gode Herrar under thens
allrahögstes krafftige beskierm. Alf Stockholm den 29 Aprilis
Anno 1657.
Uppå samptlige närwarande Ridderskapets och
Adelens wägnar
Eder gode Herrars
till behaglig wänskap och tienst
städsse beredwillige
Gustaff Rosenhane. Jöran Fleming. Bengt Posse.
Gustaf Hansson Taubenfeldt. Johan Stiernehök.
Utanskrift:
Dee Högwälborne, Wälborne och Wälbördige Herrar, Swe-
riges Rijkes Ridderskap och Adell, som wid provincial möthet
af Ostergöttland och Småland uthi Jönköping1) församblade
äre, wåre respective högtährade k. bröder, Herrar och synner-
lige gode Wänner.
Detta wän- och' tienstligen.
') Mutatis (Alf Wästergötland och Dahl uthi Schara.
mutandis: lAff Wässmanland, Närkie och Wärmeland uthi Arboga.
Bilagor.
157
Bil. C. ^
Bref från Riddarhus-Fiskalen till Mötets Sekreterare.
Edele och Welbördige H:r Secreterare Taubenfelt.
Emedan en god deel af det Låflige Ridderståndet, synner¬
ligen de som nu wed dette Convent ähre til stedes, finnes wara
ansenlige poster peninger (så lånte, som Contribution och för-
ähringer med dess Interesse) skyllige, effter Cammareren Lars
Arfwedsohns här hos fogade Längdt2), hwilke med bettalninge
sigh ganske tröge finne låthe, då iag hoss dem sådant urgerar.
Derföre begeres tienstl. at Her Secret. dem nu närwarende
wille sådant til Gemöthe föra, på det den skyllige kuné sig
någet bettre beqwäma med skuldens afläggande, på det Rid-
derhusets bygning, som nu med macht drifwes, icke måtte för
meddellösa staana och studza, heele det Låflige Ståndet af frä-
mande och inhemske till wanheeder, så frampt effter Kongl.
Mandatorial, dat. 29 Sept. 1654, iag icke skal förorsaakes bracke
extremiteten och hoss Lansshöfdingerne eij socke immission i
deras gotz, intill dess att Ridderhuset är contenterat. Seden
åstunder iag gierna weeta hwadh wijte de af Adel skole wara
underkastade, som här i stadnen Stokhålm, Upland och Su-
dermaneland boende ähre, och dette Convent at bijwåhne con¬
tumaciter hafwa försuttet uthen någen laga excus, twärtemot
H. K. M:tz nådige och alfwarlige befahlning, på det at man
kuné dem bringe i annat humeur till större lydighet, när så
nödigheten fordrar. Desse twänne ährenden beder iag flitigt at
utij mit absens måtte eij alenast föredrages, prottocolleras, uthen
ock mig resolution der upå förskaffas, så weet iag mig sedan
uthij saakerne så mycket bettre at skicka, hwar emot iag är
och stadigt förblifwer
Min högtährade H:r Secreterares
Tienstwilligeste
Jacob Johanson
Ridderhusets Fiscaliä.
’) Prot. sid. 86.
a) Denna längd saknas.
158
1657.
Bil. D.1)
Adelns vid Mötet i Arboga bref till Adeln vid Mötet i Stochholm.
Walborne och wälbördige godhe Herrar aff Ridderskapet
och Adelen uti Stocholm, Oplandh och Sudhermanlandh, som
för nänvarande tijdh till det particular mothe äre försambladhe,
högtäradhe, tillförseendhes godhe wänner.
Näst all wälfärdz lykönskan af Gudh allmechtig, kunna
wij af Ridderskapet och Adeln uti Wässmanualandh, Näricke
och Wärmelandh, som hijt till detta particular mothe i Arboga
kallade och förskrefna äro, icke underlåtha Edher godhe Her¬
rar wällmenth att förständiga, huru såssom wij här genom
Kongl. Maij:tz alles wår nådigste Konungz och Herres förordh-
nade Commissarier, RijkzRådhen, walborne H:r Christer Bondhe
och H:r Erich Fläminngh, hafwa dhen 23 huius ahnhört oss
föreläsas Kongl. Maij:tz Proposition, daterat Marienburgh i
Pryssenn dhen 20 Februarij innewarandhe åhr 1657, och att
welbemälte Herrar Commissarier sedhan något ther effter opå
anfordhran hafwa oss tillstält någre postulata, härrörandhes dee
nödighe och tårfftiga medhell, som till Rijkzens wärn och för-
swrnr reqvireras och uti ofwanberördhe Kongl. Maij:tz propo¬
sition allenast in genere omröres, som edher gode Herrar så-
dhant medh mehra af innelyckta bijlagu behagade till att see
och förnimma2). Nu såssom wij för wåra personer inthet heller
hade sett och önskat, än desse postulata effter wahn- och bru-
keligit sätt oppå ett allment mothe hade blifwit sampteliga
Rijkzens Ständher öfwerlefwereradhe, då man dhem deste bättre
medh hwar annan hadhe kunnat öfwerläggia, altså emedhan thet
förmedhellst dee wichtige motiver och skiäl uthi högstbemejte
Kongl. Maij:tz Proposition i hughkommas, för dhenna gången
icke bäfwer kunnat skee, och wij här närwarandhe, som dess
för uthan till thalet ringa och fåå äre, een wäg dhen3) annan
‘) (Prot. sid. 92.) Original.
2) Dessa postulata meddelas vid brefvets slut.
3) Troligen misskrifning för sorn.
Bilagor.
159
intet högre önska än det wij här kundhe finna oppå ett sådhant
uthslagh i saken, som medh edher godhe Herrars meningh och
gåtfinnandhe måtte stämma öfwer eenss och conformig wara;
hwarföre hafwa wij i detta fallet för nödigt ehrachtat medh
edher gode Herrar wåra tanckar, så wijdha medh dhenna post
föruth och för än wij till någon skrifftelig resolutions öfwergif-
wande skrijdha, consiliiwijss wällment att optäckia, medh be¬
gäran E. godhe Herrar behagade oss edre tanckar igen öfwer
åfwanb:te postulata medhdeela. Och oansedt oss, hwadh de be¬
gärtte tree åhrs uthskrifningher belangar, fuller faller beswär-
ligit att åhr ifrån åhr ther uthi continuera, likawäl bewekte af
dragande affection, willigheet och underdånigh plickt emot K.
Maij:t och Fäderneslandet förorsakas mhan i detta fallet alla
andre beswär och betänckiandhe så wijdha sättia til bakas,
besinnandes dess föruthan nogsampt, att K. M:ts och Fädher-
neslandzens wapn icke kunna hållass oprätt eller Rijkzens wärn
och förswar förrättas, medh mindhre krigzfolcksens afgångh
blifwer unsatt och folcket medh nyia uthskrifningher stärckt, och
fördhenskull äre wij sinnade till Edher godhe Herrars wijdare
Communications och betänckiandes inhämptandhe till ofwanbe-
melte trenne begertte uthskrifningher för Annis 1658, 1659
och 1660 på effterfölliande sätt at samptyckia och bewillia,
nemblighen att i detta året 1657 anticipando för år 1658 af
wåre frellsseböndher uthom råå och rör nämpna och skrifwa
effter mhanthalet hallfparthenn emot thet Chrone och Skatte
bewilliandes wardha, dher emoth Kongl. Maij:t hafwer uthlof-
wat frijheet för uthskrifningh för år 1658: Men för dee twänne
andre åhren 1659 och 1660 effter gårdethalet hwar tiugunde af
wåre frellsseböndher, rächnandes heela och hallfwa hemman
lijka och för ett, så ock ett tredingz och ett fierdingz hemman
och the ringare finnes, tu emot ett, förbehållandes oss detta
alt, att icke komma oss och wåra efterkommande till prasiu-
ditz och förfångh; förbehållandes oss också alle i gemen, at
hwar dhen högste Gudh innan desse förbite try års förlåpp
täcktes mildelighen beskära Kongl. Maij:t och fädherneslandet
en godh och beständig fredh, det wij då för dee sidhsta årens
uthskrifningher befrijade warda måtte; Jämwäl ock wijdh of-
wanb:te uthskrifningar tages i acht dhen frijheet oss på wåra
tienare uti 1652 års Rijkzdagzbesluth är förundt, nemblighen att
dhe tienare, som åhre i theras Herrars heela och hallfwa års
tienst, så ock the som hafwa af sine Herrar och Hussböndher
160
1657.
någhon gårdh, stoor eller lijthen, till besittningh och bruuk
förwärfwat, ther hos ock the tårpp, ehwar the liggia innan el¬
ler uthan råå och röör, som oskattade äre och dess åboer medh
idkeligh tienst beswärade, måghe för Rootheringh och Knekte-
skrifningli förskonte blifwa; i lijka måtto dee Adellssmän(l) som
Ridderskapet och Adelen sielfwa låtha bruka till dess de nå¬
ghon viss åbo derpå bekomma kundhe, såssorn ock dhe hem¬
man som antinghen förbrända ähro, elliest odhe liggia eller på
några års frijheet optagna äro til brukz, må också blifwa frija
och förskonta för Roteringh och knekteskrifningh så länge frij-
heetz åren påstå. Sedhan och till det andra hafva wij medh
flijt öfverlagt de medell som till krigzfolcksens underhåldh och
all annan Rijkzens defension och tarfver behöfwes, och för-
dhenskull tänckia till samtyckia och bewillia i desse trenne åhr
näst effterfölliande continuation af BooskapzSkatten och Man-
talssPenningharna effter 1655 års Rijkzdagzbesluth. För det
tredie, belangandes thet [för] hwarie fem markz räntta, 6 mark
Söllfwermynt, rächnande effter Rustiensts ordninghen, äskes och
fordhres, och thet så väl af Enkior och faderlösa barn som
andra så länge krijget påstår, hvar emoth uthlofwas det dubbla
Rusttiensten skall afskaffas; Emädhan Ridderskapet och Ade¬
len icke allenast för detta effter Kongl. Maij:tz nådiga förordh-
ningh färdigh[haft], uthan ock dhen på sedhermera giordha an-
modhan och påbiudhande fördubblat, och såledhes mången taget
sig när nogh, innan han dhen häfver kunnat bringha till wäga;
Hvarföre och såssorn wij, seendhes på dhen ena sijdhan K.
M:tz och Cronans oundwikeliga behoff och på dhen andhra våra
olägenheter, dhem hvar och en hos sig befinner, och wij lijka
wäll een wägh som annan gärna wela understödia K. M:t och
Rijksens tarfwer så myket wij för wära personer någhon sin
kunna och förmå; Altså befinna wij Cronan profiterligare och
oss af Ridderskapet och Adelen tilldrägeligare, att i stället
för de begärtte sex mark Söllfwermynt af hwarie fem markz
Räntta effter Rustienstz ordninghen emoth dhen dubbla Ross-
tienstens afskaffande, bewillia wår tillståendhe hallfparth af
dhen bewilliade krigzhiellp, så at dhen till K. M:tz och Rijksens
defension och tarfwer heelt och hållen häreffter af wäre frellsse-
bönder på förskrefna bewilliade try åhr må uthgiöras, efftersom(l)
ock här hos i underdånigheet recommenderas K. M:t de änckior
och fadherlöse barn, som till berörde Rosstiensts posterande
oförmögna kunna finnas. Såssorn wij nu edher godhe Herrar
Bilagor. 161
detta wårt betänckiandhe så wijdha i godh meeningh wällmenth
hafwa welat optäckia; Altså försee wij oss till edher gode
Herrar om reciproque communication och swar öfwer förberör-
dhe ährender medh första post tillbakas ighen. Och befalle
edher godhe Herrar sainptelighen här medh i Gudz nådigha
beskydd till all begärlig welmågho. Datum Arboga dhen 29
Aprilis Anno 1657.
På samptlige Ridderskapetts och
Adelns wägnar som ifrån Wesman-
landh, Närike och Wermlandh för-
samblade äbre
Gustaff Ribbingh
Erichson.
Postulata på Kongl. Maij:tz wegnar.
1) Att den bewilliade Uthskrifningen för 1658 motte uthi
detta åhret 1657 bliffwa anticiperat, och dett således, att öff-
wer alt, så frälse som Chrone och Skatte, tages hwar 10:de
man, som hittes, effter 1627 åhrs bijaffskedh. Der emot uth-
loffwar Kongl. Maij:tt frijheet för uthskriffningh för åhr 1658.
2) Att för åhr 1659 och 1660 uthskriffningar föruth be-
willias motte, doch dett så frampt krijget påstår, och icke an¬
norledes än effter 1643 och 1644 åhrs Rijkzdagzbesluth.
Widh offwanb:te trenne uthskriffningar tages i acht:
Att effterskreffne frijkallas, som ähre Adelens tienare och
åhre i theres Herrers tienst; Så ock the som haffwa alf sijne
Herrer och Hussbönder någon gårdh, stoor eller lijten, för-
wärffwat till besittningh och bruuk; therhooss ock the torp,
ehwar the liggia innan eller uthan Råå och Röör, som oskatt-
lagde ähre och thess åboer medh idkeligh tienst beswärade. I
lijka måtto bliffwa ock the hemman, som antingen förbrende
ähre, eller elliest odhe liggia eller på någre åhrs frijheet op-
tagne ähre till bruukz, frije, så lenge frijheetz åhren påstå.
Förswars karlarna restringeras till them som anthen ähre
i heele eller åth minstonne halffwa åhrs tienster. Alt detta
effter 1652 åhrs beslutz innehåldh.
3) Continuation aff Boskapsskatten och Mantalspenningar
effter åhr 1655 Rijkzdagzbesluth sampt andre bewillningar, som
il
162
1657.
då skedde ähre och i den 10, 11, 12, 13 och 14 articulen fin¬
nes förmählte.
4) Aff liwaije Fern marckz ränta, 6 marck Sylffwermynt
räcknade effter Russtienstz ordningen, och dett så wäll aft' änc-
kior och fadherlöse barn, som andre: Invar emot duble Russ-
tiensten affskaffes, detta ock så lenge krijget påståår.
5) Helfften emot dett som aff Skatte och Chrone, krijgz-
hielpen angående, nu kan bliffwa bewilliadt, serdeles så lenge
krijget påståår.
Hwadh Ridderskapet och Adelen heruthinnan, som man
förmodhar, bewillia, försäkrer dem Kongl. Maij:tt att sådant
uthi lengden inthet skall wara dem uthi deres wällfångne pri¬
vilegier till någon prsejuditz.
Bil. E.»)
Kongl. Comndssariemes vid Mötet i Jönköping bref till Rådet.
Walborne Herrar, Sweriges Rijkes residerande Rådh, syn-
nerlige gode wänner.
Wij månde för någre dagar sedan medh extraordinarie po¬
sten notificera eder gode Herrar, huru wijda wij uthi wår om¬
betrodde commission wore avancerade, och uthi hwadh terminis
wår negotiation medh Ständerne då egentligen bestodh. Seder-
mehra hafwe Ständerne gått flijtigt tillsammans och sins emel¬
lan Kongl. M:tz postulata noga öfwerlagt. Den senare och när¬
mare conference, som holtz medh deras utskått öfwer närwa-
rande tijdz conjunctur, synes hafwa giordt tämmeligh godh ope¬
ration och efftertryck; Efftersom dee nu mehrendels contestera
deras underdånige willigheet till all görligh satisfaction uthi
Kongl. M:tz förebrachte desiderijs. Adelen hafwe resolverat att
undergå utskrifningen inom Råå och röör effter mantalet, för-
') (Prot. sid. 94.) Copia, jemnförd med originalet i Riks-Archivet.
Lika lydande skrifvelser affärdades till Commissarierne vid Arboga och
Hudiksvalls Möten.
Bilagor.
163
behållandes sigh dee små reservata, som uthi H:r Christer Bon¬
des upsatt finnes anteknade. Jämwäl ock håppas wij, att dee
warda bewilliandes till den begärte 100 Rijkzd:rs hielpen af
hwarje häst effter Rosstiensts ordningen, docli medh den con¬
dition, att den fördubblade Russtiensten der medh uphäfwes.
Medh Rijkzd:rs och Roghielps tunnan halfparten emoth Skatte
och Chrono stå wij ännu medh dem i accord. Prester- och
Borgerskapet uthlåta sigh ock tämmeligen wäl, och förmode wij
medh dem snart blifwa richtige. Om hwar prästman uthgör af
hwarje 64 mantaal en Arthollerij häst, och tre om karlen, stå
dee icke högre att graveras; eij heller hafwe wij Kongl. M:tz
expresse order der på. Der emoth blifwa dee befrijade för uth-
skrifningen, som dee effter 1644 åhrs Besluth wore underkastade,
men uthgöre i dedh öfrige 4 tunnor tårckadh Rågh och 12 D:r
Silfwermyntt. Städerne kunna för deras fattigdom skuldh medh
inge Arthollerij hästars uthgörande för denna tijdh beläggias,
der dee eliest dee andre sine uthlagor effter 1644 åhrs Besluth
contribuera skole. Bönderne äre ännu icke medh deres förkla¬
ring inkompne, uthan wij wänte den i dagh eller morgon. Sum¬
man af wår negotiation består deruthi, att wij alle 1644 åhrs
bewilliade hielper fordra allenast i detta innewarande åhret,
men sökie continuationen af dee andre Skatterne effter 1655
åhrs Besluth in till 1660 inclusive, undantagandes utskrifnin¬
gen för A:o 1658, för hwilken dee allenast blifwa befrijade,
och icke dee andre hielperne. Hwadh wij nu wijdare kunne nåå
och erhålla, berätte wij härnäst. Och befale Eder gode Herrar
här medh under Gudz beskydd till all långwarachtigh wälmågo
wänligen. Aff Jöneköping den 27 Aprilis A:o 1657.
The gode Herrars
gode wänner
Per Brahe, Sewedh Bååt.
Greffwe till Wissingsblrg.
Joh. Wijnbladh.
164
1657.
Bil. F.»)
Riksrådet Friherre Christer Bondes promemoria om utskrifningen
och krigshjelpen.
Oförgripelige förslagh på hwadh sätt och effter
hwilcka Gradus utskrifningen och hielperne af alle
Ständerne på tillstundande mothén kunne begiäras,
på tliet att alle Commissarij, hwar på sin orth,
motte således ther uthi procedera, thet öfwer allt
må een lijckheet hållas, och om möijeligit ähr lijka
myckit öfwer alt nååss, på thet executionen ther af
eij någon turbatiou förorsaka må.
U thskrifninghen.
Begiäres af Adhelen och Almoghen för innewarande åhr
allenast hwar Tijondhe man som hittas, så på Frelse som på
Crone och Skatte, effter thet Bijafskeedh som 1627 aff S. Ko-
nungh Gustaff giordt war, theruthinnan tages i acht:
Att effterskrefne frijkallas som åhre Adhelens tiänare och
åhre i theres herrers tienst; Så ock thee som hafwe af sijne
herrer och hussböndher någon gårdh, stoor eller lijten, förwerf-
wat till besittningh och bruuk; therhoos ock thee torp, ehwar
the liggia innan eller uthan Råå och Röör, som oskattlagdhe
ähre och thess åboer medh idkeligh tiänst beswäradhe: I lijka
måtto blifwa ock thee hemman, som antingen förbrändhe ähre,
elliest odhe liggia, heller på någre åhrs frijheet upptagne ähre
till bruuckz, frije så länge frijheetz åhren påstå.
Förswarskarlarne restringeras till them som anten ähre i
heele heller åthminstone halffwa åhrs tiänster, alt thetta effter
1652 åhrs Besluthz innehåldh.
Om uthskriffningen för thetta åhr således eij kan erhållas,
som wij lickwäl förmodhe, och på thetta sättet then Skrifningh,
’) (Prot. sid. 95.) Af denna promemoria finnes i Riks-Archivet tre
något olika exemplar, af hvilka det här aftryckta uti postscriptum till
ett bref från Kongl. Commissarierne vid Mötet i Arboga uppgifves vara
det justerade.
Bilagor.
165
som Almoghen effter 1655 åhrs sluth ännu ähre skyldighe för
1658, anticiperas, tå söckies att erhålla henne i thetta åhr eff¬
ter Gårdetalet; Dock lijka öfwer Frälse och Crone, som åhr
1656 ähr wordet practicerat.
Här emot blifwer Adhelen och Almoghen tillsagdt att be-
frijas för uthskrifningen för tillkommande åhr; Men begiäres
att hon åther sedhan för 1659 och 1660 må hållas effter thet
maner som 16411 och 1644 warit hafwer, doch ofwantalde ex-
ceptioner ther uthi i acht tagne.
Prästerskapet slipper Skrifninghen, ehuru then frijheet lijk—
wäl kan emot them exaggereras och thee therigienom så myc¬
kit meera obligeras att hielpa till att öfwertahla Ständherne,
så ock sielfwe effterkomma hwadh i hielperne af them begiäres.
Borgerskapet fördubla Båtzmennen effter 1644 åhrs besluth
och som nu skeer.
Krigzhielperne angående.
Begieres aff Adhelen continuation aff Boskapzskatten; Item
MantalsPeningerne effter 1655 åhrs besluths 11 puncht, som
ähr notabel.
Sedhan begiäres aff Adhelen af hwarie 5 marks ränta 6
mark silfwerm:t, räcknandes effter rustienstordningen, och thet
så wäl af enkior och fadherlöse barn som andre, hwar emot
dubble Rustiensten afskaffas;
Uthi executionen här uthaff ähr att considerera, antingen
att hwar och een aldeles gifwer sigh an i hwadh landhzort han
will sortera, heller ock betahlar i thet lähn, undher hwilcket
Compagnie hans hästar löpa, heller ultimo, att han erlegger
then i hwar landhzort ther han sijne säthegårder hafwer, och
drager tijt thee ströögodhz, som i näste landh ähre belägne.
Om thetta elliest eij kunde erhållas, att thet tå åthmin-
stonne skedde, så frampt wij komme i feidhe medh Danmark,
och thet på 2 ähr som förr skedde;
Thernäst begieres aff Adhelen helfften emot thet som aff
Skatte och Crono bewillies.
Ultimum ähr, att thee wille continuera 1655 åhrs bewill-
ningh effter Instructionen.
Här widh blifwer att taga i acht i landhzänderne, att then
sidste puncht i 1655 åhrs sluth rätt uthtydess och handhafwes,
166
1657.
och att böndherne eij må giöra Adhelens deel till Cronan, uthau
föregången examen om thee hafwa ther till skahl eller intet.
Prästerskapet begiäres thet thee af hwarie 64 mantaal thee
hafwa i sine Sochner 4 tunnor godh torckat Rogh, och ther till
för andre Fyra tunnor Rogh 12 D:r S:mt, effter 1644 åhrs be-
sluth; Biskoperna och Superintendenterne gifwa ett för allt eff¬
ter een uprättat längdh, Prästerne i Städherne 20:dedeelen aff
sine Spanmåhls underhold aff Cronan.
Aff Borgerskapet begieres continuation aff then bewilliadhe
Contribution, i stellet för fördubbladhe Contribution 1644 be-
williat, effter fördubladhe accijsen i then enklas ställe införd
ähr; dessföruthan begieres ock continuation aff thee bewilliadhe
medel 1655 och i then 10, 11, 12, 13, 14 artikel, etc.
Aff Almoghen begieres effter 1644 och 1655 åhrs sluth af
hwart heelt mantaal En tunna Rogh och En R:dr.
Bil. 6.»)
Kongl. Commissariernes promemoria till Adeln.
Hans Kongl. Maij:tz till thetta möthet förordnade Com-
missarij hafwa uthi nästföregående conferencer omständeligen
notificerat Ridderskapet och Adelen Rijkzens tillståndh och den
oundwijkelige tarff och nödh som förhanden är och förorsakar
H:s Kongl. Maij:tt att lijta till sijne trogne undersåthare om
hiälp och bijståndh uthi falck och medell; Och hafwa bem:te
Commissarij sigh ock så wijda uthlåtet och Kongl. Maij:tz in¬
tention tillkänna gifwit, hwaruthi samma åstundande hielp för
thenne tijden består; Och på thet Ridderskapet och Adelen
ma så mycket bättre kunna intagha och begrijpa hwadh sorn
allaredo mundtligen föreslagit ähr, hafwa the thet samma ock
här medh skriffteligen welat förklara, nämbligen först att H:s
’) (Prot. sid. 107.) Original.
Bilagor. 167
Kongl. Maijrtt i nåder åstundar och begiärar att Ridderskapet
och Adelen måtte bewillia, att den uthskrifningh, som på sid-
ste Rijkzdagh 1655 bewilliades och för ahr 1658 star tillbaka,
må nu i tliätta åhret uthgå, doch medh den förandringh, att
uthaf hwar tijonde man på frälsse godz, uthan och innan 0111
Rå och Rör, en warachtigh karl uthnämbnas måtte, på sätt och
wijs som i sahl. Konung Gustaf Adolphs tijdh är brukat, och
att man deruppå medh uthskrifningen för åhr 1658 kunde haf¬
wa fördragh. Men der kriget skulle continuera, att då Ridder¬
skapet och Adelen wille samtyckia och bewillia till twenne åhrs
uthskrifningar för åhr 1659 och 1660, efter thet sätt och wijs
som wedh förra Danske krijgh 1642 och 1643 är brukadt. Och
hwadh hiällpen och extraordinarie KrigzContributioner belangar,
förseer sigh H:s Kongl. M:tt till Ridderskapet och Adelen, att
the föruthan the ordinarie för thätta och på sidste Rijkzdagh
bewilliade hiälper, wille förstå till the sätt och medell som
1644 brukades och Adelen då på den tijden bewilliade och
uthgiorde, och sådant alt så lenge the begiärte uthskrifningerne
påstå. Der emoth H:s K. M:tt nådigst försäkrar Ridderskapet
och Adelen, att thenne theras bewillning icke skall lända them
i theras privilegier till något förfangh. Stokholm dän 4 Maij
1657.
Knutt Posse.
Schering Rosenhane.
168
1657.
Bil. H.»)
Bref från Adeln vid Mötet i Jönköping till Adeln vid Mötet
i Stockholm.
Walborne och Wälbördighe Herrar,
Kiäre Brödher och godhe Wenner.
Edher godha Herrarss wenlighe skrifwelsse uthur Arbogha 2)
aff denn 28 passato ähr oss här uthi förledne daghar weel in-
hendigat wordenn, hwar uthinnan J godhe Herrar medh oss
corresspondere öfwer sakernes förlopp wedh det hooss edher nu
påståendhe mothe, begerandess uthi någre anlägne ährendenn
wårt sentiment och betenckiandhe at förnimma, huru wij på
dhee Kongl. Maij:tz oss förestelte Postulata åhre sinnadhe at
resolvera och uthlåta; Eftersom detta medh mehra uthi edher
godha Herrarss förberördhe skrifwelsse widare deducerat och
uthfördt wardher; Till wenligit swar, så betacke wij edher go¬
dha Herrar flijtwenlighen för edher förtrolighe communication,
wörö ock öfwerbödighe och benegne at giöra edher der uthin¬
nan et behageligit nöije och begärligh satisfaction, der saken
ennu wore in integro; Menn såsom Mötet här alleredo war slu¬
tet och fulländat för än edher godha Herrarss kiärkompne skrif¬
welsse oss inlefwereradess, altså kunne wij oss för denne gån¬
gen oppå edher begäran inttet widare förklara, aldenstundh
beslutet här hooss oss ähr alleredo beleffwat, af Ständerne un-
derskrefwet och solenniter publicerat. Wij fördenskull draghe
till edher godha Herrar det fasta och godha förtroendhe, at J
såsom gode patrioter conformerandes edher wårt exempel icke
difficultere at komma Hanss Kongl. Maij:t och Rijket wedh
desse fahrlighe och beswärlighe tidher till hielph och undsett-
ningh, coopererandes medh rådh och dådh iempte oss till Fäder-
nesslandzens tienst och förswar sampt wår eghen säkerheet och
trygheet: efter sorn wij alle ståå uthi ett skepp och ähre lijka
') Original. Denna och följande bilagor omtalas ej i prot., men
finnas jemte detsamma inhäftade.
2) Bör vara Stockholm, såsom utanskriften visar. Utan tvifvel af-
gick ett dylikt bref äfven till Arboga.
Bilagor. 169
hazard och fahra underkastat; Huruledess och på hwadh sät
wårt Ståndli iempte dhee andree sigh oppå et och annat hafwer
uthlåtit, dett behaghar edher godha Herrar af hoossfogade co¬
pia af HerredagzbeslutetJ) widare förnimma. Wij befalle edher
godha Herrar her medh uthi denss Högstes beskerm till all
lyckeligh welmågho flijtwenligen. Aff Jönekiöpingh denn 4 Maij
A:o 1657.
Oppå samptel. Ridderskapet och
Adelens wägnar
Gustaff Posse.
Bil. 1.2)
Adeina vid Mötet i Skuru bref till Adeln vid Mötet i Stockholm.
Högliwälborne, Walborne och Wälbördige Herrar, respec-
tive brödher, högtähradhe Herrar och synnerlige godhe wänner.
Näst wår wänlige och tienstflijtige salutation medh all wäll-
mågos tillönskan af Gudh Allzmechtigh. Edher högtähradhe
kiere brödher, Herrar och synnerlige godhe wenner, kunne wij
nu för themia tijdh här försambladhe af Ridderskapet och Adhe-
len wahn- och tjenstligen icke obemält [låta], oss wara denne
förwikne postedagh den 3 Maij wrähl tillhanda kommet det bref,
som af edher godhe Herrar ähr oss tillskrifwit af dato den 29
Aprilis, Invar uthinnan Edher godhe Herrar behagar oss edhre
tanckar och meningh [till känna gifwa] öfwer the nu nödigste
twenne ärendher, som opå desse Stendernes Mothe ähre att be-
rådhslå och öfwerleggia, så att ett erkleckeligit till Kongl. Maij:tz
tienst och Fäderneslandzens förswar och defension uthi folck och
medell upbringas måtte. J godhe Herrar tesmoignera här medh
den åstundan J drage till att ehrhälla en wänligh och förtrogen
correspondence medh oss, på thet att, såsom wij alle syffta till
‘) Tryckt hos Stiernman, Riksd. o. Möt. Besl. 2: 1281.
2) Original.
170
1657.
ett måhl, thet som resolverat blifwer må ock winna en confor-
mitet. Så betacke wij edher godhe Herrar tienst- och wällwille-
ligen, som detta så wähl och uprichtigt till ihnbördes enigheet
och samia hafwe betenckt och giordt. Wij ehrkienne oss skyll—
dige att mötha Edher godhe Herrar uthi tenne måtto medh wår
willige affection, tienst och communication igen. Och på dhet att
J högtähradhe kiere brödher, Herrar och synnerlige godha wen¬
ner måge see och wetta wåre tanckar och meningh, hafwe wii
welat öfwersenda edher medh en expres wårt Concept1) sorn
wij fattadt och hafwe hafft i tanckar, thet wij doch till edert
godha swar oss kan tillkomma welle låta ounderskrifwet; för-
håppas och underdånligen förmoda att Haus Kongl. Maij:tt wår
allernådigeste Konungh warder thenna wår godhwilligheet medh
Konungzlige Nådher emot oss förmerkiandhes. Wij förhoppas
ock att denna desidereradhe conformation kan nå sin wärklig-
heet, på dett att wår säkerheet må dess tryggare och defen-
sion des starkare blifwa; Och edher godhe Herrar icke miss¬
hagandes warder hwadh wij, Edher och flere wåre medhbrödher
af Ståndet oprsejudicerligen, hafwe tenckt (såsom för ögohn ähr)
att resolvera. Och befallandes Edher godhe Herrar under Gudz
thens alldrahögstes nådige protection; förblifwa
Uppå samptlige närwarandes Ridderskapz
och Adelens wegnar
Edher godhe Herrars
till behageligh wenskap och tienst
beredwilligste
Knutt Lilliehööck. Christopher Jahanson Ekebladii.
Bengt Lilliehök. Suen Bock. Christopher G:Grijp.
Af Schara den 4 Maij A:o 1657.
P. S.
Rätt nu på stunden finge wij wetta att bönderna i dagh
hafwa consenterat att lätha uthskrifningen skee effter mahnta-
let och 10 uthi Rothen.
’) Se följande sida.
Bilagor.
171
Project till svar på Kongl. Majlis Proposition.
Effter som Kongl. Maijitt wår allernådigeste Herre och
Konungh nu hafwer förorsakat warit, Fäderneslandzens till—
ståndh jempte the för[e]faldne actioner och för[e]lupne wäsendhe,
så wäll som ock närwarandhe tijders coniuncturer, Sweriges
Rijkes Stender nådigast att communicera och uppteckia, här
uthöfwer opå thetta närwarandhe Mothe på möijeligaste såsom
the nödigeste ärendher att berådslå, serdeles angående Hans
Kongl. Maij:tz sainpt Sweriges Rijkes wårt kiere Fäderneslandz
defension för och emot the månge och mechtige fiender, som
deels werkeligen hängia i wapnen och fientelige actioner emot
oss, deels ock synas willia uthbrista och komma oss öfwer huf-
wudet; Ty hafwer Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefel-
let tagit Kongl. Maij:tz nådige proposition uthi ett moget be-
tenkiandhe, och ther till sware och uthi allsomstörsta under-
dånigheet resolvere så som effterfölijer:
Den höga omwårdnadh, åhåga sampt högstberömmeligh flijt,
som Kongl. Maijitt till wårt kiere Fäderneslandz och dhes in-
byggiares wällfärdh drager, hafwandes ospardt sin Konungzlige
persohn, på dett att Fäderneslandet een reesa måtte kunna nå
en reputerligh och säker frijdh, hafwe Ridderskapet och Ade¬
len, eij allenast af sielfwe Hufwudhpropositionen, uthan ock se-
dhermehra, af the Höghwellborne Herrars Rijkzens Rådz och
Kongl. Commissariers communication, nogsambligen förnummit.
Hanss Kongl. Maijitt Ridderskapet och Adelen alltförthenskuldh
allerunderdånigst ödmiukeligen betacke, som widh denne store
möda eij tröttes, dee lofwe och tillseija sigh såsom trogne pa¬
trioter eij willia undfalla, uthan medh lijff och blodh sampt
theres ytterste förmågo gripa Kongl. Maijitt under armerna,
och förklare sigh förthenskuldh underdånigst såledz:
1.
Oansedt Ridderskapet fast mehr orsak hadhe om lijsa att
anhålla, ähn sigh någen wijdare tunga öfwerdraga; lijkwijst för
öfwerhängiandhe nödh och fahra resolvere och bewillie the till
armaturens försterckningh, att den uthskrifningz termin, som nu
först tillkommandhe åhr bordhe angåå, förmedelst den anticipa-
tion dee i förleden sommars tilläte, uu må företagas, och så-
172
1657.
ledes att genom denne uthskrifningh, som i åhr sker, blifwer
1658 ahrs skrifningh åther anticipera!. Doch sättet angåendhe,
så ehuru wäll the hadhe fogli och högh orsak ihnstendigt sigh
hålla widh sina wällfångna privilegier och icke lätta komma
dhär hän, att the lijka medh Skatt och Crone bönderne swara
skole; Lijkwäll emedan tarfwen, såsom Kongl. Maij:tt oss nå¬
digest hafwer behagat uptäckia, fordrar, älire dee sinnadhe för
denne gångh sättia dheres interesse af wägen och sambtyckia
på ett åhr tillgiörandes, att låtha theres bönder undergå i denna
skrifningh hwadh såsom Allmogen warder uthlofwandes, antin¬
gen hufwudh- eller gårdethale, jemwäll ock i quantiteten, alle¬
nast deres Säthegårder medh thes Råhå och Röör och oskatt-
lagdhe torpare, så ock the hemman, små, store eller torph,
undantagne, som nogon af theres tienare, för tienst eller ar¬
bete, wärkeligen besitter eller åth sigh bruka låther, och så¬
ledes åthniutha. Jemwäll dee ödheshemman som på frijheet
ähre uptagne. Men dher kriget lengre continuere skulle, con-
sentere Ridderskapet och Adelen att utskrifningen åhr 1659
och 1660 måtte ock skee, doch effter wijss och sätt som åhr
1655 ähr belefwat och sambtykt wordet, och således halfparten
emot Skatt och Crone.
2.
Dee bewillia för denne gångh och på ett åhrs tijdh alle¬
nast att ehrleggia een extraordinarie Contribution till Kongl.
Maij:tt och Cronan, nembl. af hwarie 5 marks Räntta, the eff¬
ter RostienstsOrdningen och werderingh hafwe af sine Landh-
bönder att upbära, Säx mark Silfwermyntt, eller des werde i
hwadh slagz giängze myntt dhe kunna åstadh komma, och dett
på twenne Terminer, den första till dhen sidsta Junij och den
andra wedh dhen sidste Augusti nästkommandhe att uthgifwa,
och här uthinnan wähl förståendes änkior och fadherlöse barn,
som effter lagh och privilegier el liest ähre befrijadhe, så wäll
som the Ofrällsseinähn, hwilka Frellsse och Adelige frijheter
på godz åthniutha. Och emedan dhe, som af Kongl. Maij:tt
och Cronan bäfwe nogre Donationer bekommit, ähre skyldige
effter seneste Rijkzdagzbesluth af bem:te Donationer een £:dhel
till Kongl. Maij:tt och Cronan att ährläggia; dy förmene Rid¬
derskapet och Adhelen skiäligen sigh till samma fierdhepart
uthi denna Contribution icke bohra att swara.
Bilagor.
173
3.
Rågh- och Rikzdalershielpen sarnpt Boskapzhielpen au-
langandhe, så sambtyckie dhe och dheres bönder halfparten
emot Skatt och Crono swara och uthgiöra måtte, doch Råå
och Röör jernbte eenskyllte tienare där ifrån eximeradhe.
Till Kongl. Maij:tt förser sigh Ridderskapet och Adhelen
uthi största underdånigheet att thenne theras willigheet till Fä-
derneslandzens tienst och wärn ina medh Nådher uptagas och
icke lända them eller theras effterkommandhe uthi dheres wäll-
fångne privilegier till mehn eller förfångh i nogon måtto, ser-
dheles denne Contribution, som en stor dhel af Adhelen faller
odrägeligh, eij må dragas framdhels till tryck och consequen-
tier. Och såsom Hallandh ähr ock af Kongl. Maij:tt hijt vo-
cerat, ähre dhe af Adhel, som ther sine gamble Frällssegod
hafwa, i dhen underdånige tillförsicht, att hwadh dhe här till
Fäderneslandzens wärn lofwe i Contribution att uthgifwa, må
ock för beimte Ilallandske godz blifwa förståndit och dheres
bönder icke högre beskattas uthan dheres sambtycke och be-
willningh. — Sedan påminner Ridderskapet och Adhelen widh
detta underdånigst, att effter som sedwanligit här warit, thet
ehwar dhe hafwa hafft sine godz, hafwe dhe halft frit i Rothe-
ringen them tillsammans föra, hwilket nu i förledne twenne
uthskrifningar haar warit dhem afskurit, och dher igenom händt,
att månge hemman äre blefne odhe, och dhen gifwet tree knech-
ter eller flere, som elliest medh ringare wäll hade kunnat blif-
wet förskonat; Ty ähre dhe uthi den underdånige, ödmiuke till¬
försicht, att dheres böndher måtte införas hwar dhem behaga-
dhe, synnerligen the een Adhelsmahn uthi en provintz hafwer,
hwarest medh Roteringzzedlarna kan richtigt hållas. Och eff¬
ter Kongl. Maij:tz nådige resolution åhr 1633 uthtryckeligen
förmähler i dhen 16:de Punckt, att enär såsom knechten på
skrifningen är lefwererat, hussbonden tå icke wijdare af krigz-
befähllet beswäras; dy begiäre nu Ridderskapet och Adhelen
underdån- och ödmiukeligast, att dhe beimte resolution werke-
ligen måge åthniutha.
174
1657.
Bil. K.‘)
Adelns vid Mötet i Skara senare bref till Adeln vid Mötet
i Stockholm.
Höghwelborne, Welborne och Wällbördige Herrar, respec-
tive brödher, liögtähradhe Herrar, synnerlige godhe wenner.
Wår wahn- och tienstwillige salutation medh all wällmå-
gos tillönskan af Gudh Allzmechtigh nu och alltidh. Edher
liögtähradhe kiere brödher, Herrar och synnerlige godhe wen¬
ner, kunne wij nu för detta sinn eij underlåtha, emedan så¬
som edher godhe Herrar hafwer behagat att pläga medh oss
en wänligh och wårt Ståndli eenligh conference, hwar opå wij
wårt wän- och tienstwillige swar edher medh en expres öfwer-
skickat hafwe och warit williandes effter edher godhe Herrars
ytterligare swar och conference att förtöfwa. Ware tanckar
och intent hafwe J godhe Herrar af wårt öfwersendhe Con-
cept nogsampt förnummit. Nu ehuru wähl wij hadhe gierna
wijdh detta uthi uthskrifningz bewilliandet för innewahrandhe
ähr persisterat, synnerligen till thes wij Edhers godhe Herrars
swar hadhe nå kunnat; Så hafwer likwähl nogre bewekelige
skahl oss ifrån wåre tanckar diverterat och dher hän moverat,
att wij nödgas så wähl i Uthskrifningen som i Contributionen
öfwer wår ämpne grijpa oss au och fatta een Resolution, att
tillåta Skrifning!) skee på detta ena åhret, så högt som ähr
begiärat, nembl. ihnom Råå och Röör, i lijka emot Skatt och
Crone, så wähl som uthom, allenast Sätegårdarne, dhe oskatt-
lagdhe torpare, eenskyllte tjenare och frijheetz hemman (sä
lenge frijheten warar) undantagne, såsom detta elliest i wårt
Edher godhe Herrar öfwersendhe Concept förmählt ähr. Och
äre effterfölijandhe rationes, som hoos oss i thetta fall så högt
hafwe i consideration waritt, nembl. 1) Att fahran synes dage-
ligen förmehras och hoppet om fredhen medh Dannemarck nä¬
stan lieelt förfaller, såsom mahn af bref och tijender ifrån Kiö-
penhampn förnummit: Hwarföre i thetta fall ansenligit man¬
') Original.
Bilagor. 175
skap will wara af nödhen. 2) Wij merckie wähl att den Skrif-
ningh ihnom råå och röör i Westergiötlandh för en gångh i sä
måtto concederas, lärer ett temmeligit högt förslå, effter fast
bedste och meste folcket sigh dit dragit hafwer. 3) Hafwe
Ridderskapet af Östergiötlandh och Smålandh således allaredho
slutet och ähro åttskillde. 4) Förmene wij såsom af skrifwels-
ser ähr ihnkommet, att Iwar Krabbe skall redha wara i marche
begripen, ty tillätes ingen långh cunctation. 5) Åhre dee 3
audre Stånden färdige här i Skara, ty wij ock effter Kongl.
Commissariernes pådrifwandhe förorsakas wårt swar och reso¬
lution maturera. 6) Försäkrar Kongl. Maij:tt allernådigest Rid¬
derskapet och Adhelen igenom thes Kongl. Commissariers nå¬
digst gifne Instruction, att themia theras willigheet icke skall
lenda till consequentier och praijuditz i framtijdhen. Detta allt
såsom i hedsta meningh, till Kongl. Maij:tt alles wår nädigeste
Konungz behagh, och föranlåtne af ofwanskrefne fahra och
skiähl, af oss ihngått, för then enigheet och godha förtroenheet
oss emellan ähr och wara böhr, wij edher godhe Herrar icke
hafwa kunnat eller wellat oförmählt, i dhen wissa wälin- och
tienstlige förmodhan att hwadh wij edher godhe Herrar jempte
dhe andre wåre medhbrödher af Ståndet i alla måtto oprseju-
diceidigen hafwe för wåre persohner sambtyckt, icke må Edher
liögtähradhe Herrar, brödher och synnerlige godhe wenner mis-
haga. Wij befalle här medh edher godhe Herrar under Gudz
höghmilde protection till all önskeligh wällfärdh. Af Skara
den 7 Maij A:o 1657.
Uppå samptlige närwarandhe Ridderska-
petz och Adelens wegnar
Edher godhe Herrars
till behageligh wänskap och tienst
stedze beredwillige
Knutt Lilliehööck. Christopher Jahanson Ekebladh.
Jahan Stake. Suen Bock. Christopher G:Grijp.
176
1657.
Bil. L.1)
Adelns vid Mötet i Stockholm bref till Adeln vid Mötet i Skura.
Högwälborne, Walborne och Wfflbördige Herrar, respective
Bröder, högtährade Herrar och synnerlige gode wänner.
Näst wår wänlige och tienstflijtige helssan medh all wäl-
måges anönskan af Gudh altzmechtigh nu och alltijdh tillför—
ende, kunne, högtährade k. Bröder, Herrar och synnerlige gode
wänner, wij Eder här medh wän- och tienstligen icke förhålla,
det wij i dagh hafwe undfångit eder gode Herrars kärkomne
skrifwelse af den 4 hujus, öfwerskickat medh en eder gode
Herrars expresse och tienare, och ther af ganska gärna för¬
nummit, att wår wälmeente förrige communication om wäre
consilier på theone orthen, angående Kongl. M:tz wår allernå-
digste Konungz och Herres oss förestälte proposition och hwadh
ther af dependerar, är af eder gode Herrar wäl förmärkt och
optagen. Wij tacke ock Eder gode Herrar wän- och tienstli¬
gen, som hafwer behagat edre uthi samme ärender fattade re¬
solutioner oss igen att optäckia, och måste till ändtligit swar
ther på eder gode Herrar än yttermehra detta wetta låta, att
ändoch wij kunna hafwa haft betänckiande till att i denne
måtton gåå ifrån wår frijheet och privilegierne, för en eller an¬
nan consequence skull, som ther aff i framtijden hafwer warit
att befahra, wij ock wäl hade hafft orsaak till att ansee tile
beswär och olägenheter, som oss och wåre landgodz af förre
continuerlige uthskrifningar och i synnerheet then sidste haf¬
wer tillwuxit; Så hafwe wij lijkwäl, beweekte aff wår under-
dånigste plicht emoth Kongl. Maij:tt wår allernådigste Konung,
så wäl som af dee swåre krigh Fäderneslandet alleredo är in-
weklat uthi och the farligheter, som yttermera swäfwa oss
öfwer hufwudet, inthet kunnat underlåta att omsijder stanna
widh then resolutionen, thet wij bewilia att Invar Tijonde efter
personetahlet, så innan som uthan om rå och rör, öfwer hufwu¬
det må anticipando i detta innewarande åhr uthskrifwas, och
således en lijkheet emellan wåre frelse och skatte och Chrone
bönder der uthi committeras; låtandes på det sättet wåre pri-
') Concept med egenhändiga underskrifter.
Bilagor.
177
vilegier lijthet anstå och hwijla; helst emedan ock allerhögstb:te
Kongl. Maijrtt, genom sine till detta Möthet förordnade Com-
missarier, oss allernådigst hafwer låtit försäkra, thet denne wår
godwilligheet icke skall lända oss eller wåre efterkommande
uthi bermte wåre privilegier till någon praejuditz och förfång.
Wij blifwa ock uthi denne resolutionen så myckit mehra stärckte,
efter wij förspörie att wij ther uthinnan hafwe aldeles inträffat
medh wåre Medbroder och [MedjStänder, som opå Möthet i Jön¬
köping och Arboga hafwe warit församblade, och att J gode Her¬
rar jemwäl uthi lijkheten af utskrifningen medh oss öfwer eens
stämme. Twifle ock inthet att J gode Herrar, hwad rå och rör
anlangar, af icke mindre skääl än wij föranlåtne, warda eder
också theruthi med oss conformerandes, så att wij på alle sij-
dor, ehuruwäll till personerne åthskilde, lickwäll coniunctis ani-
mis må under eenahanda wilkor cooperera till mehr- och aller-
högstb:te Kongl. Maij:tz tienst och Fädernesslandssens förswar:
Efter som wij i dedh öfrige inthet annat af Eder gode Herrars
oss meddeelte resolutions project befinna, än att wij ock uthi
alt annat äre conform och att J gode Herrar gå lijka flätt
medh oss uthi thet, som wij till offta- och allerhögstbe:te Kongl.
M:tz nådigste proposition ärne swara; Allenast att wij hafwe
gott funnit, att uthwälia till Contributionsterminen den sidste
Junij och förste Augusti nästkommande, om nöden så tränger,
men eliest förblifwe wij widh Mickelsmesse och Thomassmesse
tijdh uthi be:de Contributions erläggiande. Till Eder gode Her¬
rar bäre wij then gode tillförsicht, att J gode Herrar inthet
illa optage thet wij för breffdragarens hastande skull thenne
gången inthet hinna låta affskrifwa och Eder öfwersända wårt
skriftlige swar, som wij ärne till Commissarierne öfwerlefwerera.
Wij äre widh alle förefallande occasioner Eder godhe Herrar
gärna till behagh, ähra och tienst, i hwadh måtto wij kunne
och förmå; Och befale Eder gode Herrar under Gudz mildrijke
protection. Aff Stockholm den 8 Maij 1657.
Upå samptlige närwarande Ridderskapetz
och Adelens wägnar
Eder gode Herrars
wän- och tienstwillige altijdh
Gustaf Rosenhane. Pär Sparre. Diderich Kyle.
Carl Christersonn Mååneskiöldh. G. H. Taubenfeldt.
12
178
1657.
Bil. M.l)
Adelns vid Mötet i Stockholm bref till Adeln vid Mötet i Arboga.
Högwälborne, Walborne och Wälbördige Herrar, respective
Bröder, högtährade Herrar och syunerlige gode wänner.
Näst wår wänlige och tienstflijtige helssan medh all wäl-
måges anönskan af Gudh alzmechtigh nu och altijdh tillförende,
kunne, högtährade käre bröder, Herrar och synnerlige gode
wänner, wij Eder här medh wän- och tienstligen icke förhålla
thet wij wäl hafwe undfångit eder kärkomne skrifwelse, date¬
rat Arboga den 29 Aprilis, och ther af ganska gärna förnum¬
mit, att J gode Herrar till underhållande af en godh corre-
spondence oss edre tanckar wälmeent hafwe welat optäckia om
thet som J på Kongl. Maij:tz wår ailernådigste Konungs och
Herres oss förestälte proposition achta att swara och eder för¬
klara. Wij tacke Eder gode Herrar wän- och tienstligen, som
till oss itt sådant gott förtroende satt hafwe, och äre erbödige
i slijke och andre occasioner wår wälwilligheet emoth eder igen
altijdh att contestera och betyga. Twifle ock inthet thet J
gode Herrar jemwäl af wår till Eder samme dato afgångue
skrifwelse hafwe sedt och förstått huru wij tå wore sinnade
oss öfwer the proponerade ärender att uthlåta. Men så hafwe
wij, beweekte af wår underdånigste plicht emoth Kongl. M:t
wår ailernådigste Konung, så wäl som af the swåre krigh Fä-
dernesslandet alleredo är inweklat uthi och the fahrligheter,
som yttermehra swäfwa oss öfwer hufwudet, omsijder oundwij-
keligen måst stanna widh den resolutionen, att bewilia thet
hwar Tijonde efter personetahlet, så innom som uthom rå och
rör, öfwer hufwudet må anticipando i detta innewarande åhr
uthskrifwas, och således en lijkheet emellan wåre frelsse och
Skatte och Chrone bönder der uthi committeras, låtandes i så
måtto wåre privilegier lijthet anstå och hwijla; helst emedan
ock allerhögstbe:te Kongl. M:t, genom sine till detta Möthet
förordnade Commissarier, oss allernådigst hafwer låtit försäkra,
') Concept med egenhändiga underskrifter.
Bilagor. 179
dedh denne wår godwilligheet icke skall lända oss eller wåre
efterkommande uthi wåre privilegier till något prsejuditz och
förfång. Wij blifwe ock uthi denne resolutionen så myckit mehra
styrckte, efter wij förspöria att wåre Medbroder och [Med]-
Ständerne uthi Jönköpings Mothe medh oss ther i aldeles öfwer
ens stämma. Medh Contributionen och dess erläggiande äre
wij förorsakade att låta efter wår förre skrifwelse alt bewända,
och hafwe i thet öfrige gott funnit, att then på twenne termi¬
ner, såsom, om nöden tränger, sidst in Junio och först in Au¬
gusto nästföljande, men eliest widh Mickelssmesse och Tho-
massmesse tijdh uthi detta åhret allenast skall uthgifwas och
betalas. Doch detta eder gode Herrar opreejudicer ligen, efter¬
som wij ock hemställe Eder gode Herrar hwadh på eder orth
i thenne saken kan resolveras; warandes doch uthi then gode
tillförsicht att J gode Herrar [hwad rå och rör anlangar1)] af
icke mindre skääl än wij föranlåtne, warda eder också theruthi
med oss conformerandes, så att wij på alle sijdor, ehuruwäll
till personerne åtliskilde, lickwäll coniunctis animis må under
eenahanda wilkor cooperera till mehr- och allerhögstb:te Kongl.
Maij:ts tienst och Fädernesslandssens förswar. Wij äre widh
alle förefallande occasioner eder gode Herrar gärna till behagh,
ähra och tienst, i hwadh måtto wij kunne och förmå; Och be-
fale Eder gode Herrar under Gudz mildrijke protection. Aff
Stockholm den 8 Maij 1657.
Upå samptlige närwarande Ridderskapetz
och Adelens wägnar
Eder gode Herrars
wän- och tienstwillige altijdh
Gustaf Rosenhane. Pär Sparre. Diderich Kyle.
Carl Christersonn Mååneskiöldh. G. H. Taubenfeldt.
') I enlighet med föregående Bil. L.
180
1657.
Bil. N.1)
Adeina vid Mötet i Stockholm svar på Kongl. Maj:ta Proposition.
Uppå Kongl. Maij:tts vår allernådigste Konungz
och Herres uthi detta provincial Möthet Rijkssens
Ständer aff Up- och Södermanland förestälte Pro¬
position, är Ridderskapets och Adelens underdånige
svar och förklaringh. Actum Stockholm den 9 Maij
åhr 1657.
Alldenstundh Kongl. Maij:t af högwichtige orsaker föran-
låthen allernådigst häfver gott funnit till att låtha tillhoopa
kalla Rijkssens Ständer och till theras saminankompster sär¬
skildte ohrter uthi Rijket förordnat; Alt derföre hafva Ridder-
skapet och Adelen af Up- och Södermanland till tliet beramade
Möthet i Stockholm uthi föreskrifnan tijdh hörsambligen sigh
instält och af Kongl. Maij:tz uhr Pryssen skrifteligen hijt öf-
wersände och genom dess och Rijkssens troo män, Rådh och
respective fullmächtige Commissarier, dee välborne Herrar, Herr
Knut Posse, sa ock Herr Schäring Rosenhane, öfwerlefwererade
allernådigste proposition, så väll som the gode Herrars efter
undfången instruction yterligare för Ständernes Uthskott giorde
remonstration och communicerade skrifter, näst een hugnelig
underrättelsse om Kongl. Maij:tz gode hälssa och wällmågo,
omständeligare förnummit och intagit, huruledes then rättwijse
och altzwoldige Gudh, sedan alle redelige och skälige vägar
och anbod till stilleståndz pacternes manutention och een ön¬
skelig fridz oprättande äre på Konungens och Republicens af
Påhlen sijda genom hvariehanda illusoriske påfund förkastade
vordne, och the hafva tvungit och nödgat Kongl. Maijrts och
Rijkssens rätmätige vapn emot sigh, häfver genom Kongl.
Maij:ts heroiske försichtigheet, råd, flijt, mandom och tappre
conduicte transporterat och satt sedem belli in uthi fiendens
ägit land, och ändoch fienden deels genom illistige anslag, dels
ock genom it starkt mootstånd häfver sökt Kongl. Maij:tz des-
') Taubenfeldts concept, jemnfördt med originalet i Riks-Archivet.
Bilagor.
181
seiner och macht att förhindra, krigzväsendet thersammastädes
lickwäll alt sedan så underligen styrt och fördt, att man ögon-
skeenligen häfver kunnat skönia huru mildeligen hans gudom¬
lige godheet häfver favorizerat. Kongl. Maij:tz och Rijkssens
rättmätige sak, lathet thet onda, som the Påhler hafva ämnat
Kongl. Maij:t och Fädernesslandet, drabba in på theras ägit
hufvud och välssignat Kongl. Maij:t med then eene segeren
och triumphen efter then andre. Dee hafva i thet öfrige gan¬
ska ogärna förståt det Muskowijthen, mehrendels reetat och op-
äggiat af andre Kongl. Maij:ts och Rijkssens illwilliande, sås-
som ock till att betiena sigh [af] Kongl. Maij:tz förhinder uthi
thet Polniske kriget, häfver uthan all ther till gifven orsak
förkränkt och violerat thet ewigwarande detta Rijket och Stor¬
furstendömet Ryssland emellan oprättade fridzfördrag, brutit
löst emot Kongl. Maij:t och Rijket till itt offenteligit krig och
vapneskiffte, och emot all ehrbar folks rätt oppehållit och otil—
börligen tracterat Kongl. Maij:ts Legater, som beimte frid att
stadfästa och ytermehra vänskap och förtroende att styrkia till
honom affärdigade äre. Jämväll ock hvad machinationer och
skadelige stämplingar Kongl. Maij:tz och Rijkssens vederver-
tige een rum tijd hafva brukat till att ther med så directe
som indirecte incommodera Kongl. Maij:t och des stat, göra
een diversion uthi Kongl. Maij:tz loflige förehafvande, få Kongl.
Maij:t andre sysslor i händerne, och altså dessemellan att nå
theras fattade och länge intenderade onde opsåth, och thet att
extendera till Kongl. Maij:tz och Fädernesslandssens fahra, för-
tryk och vahnheder. Wid hvilken beskaffenheet Ridderskapet
och Adelen fäst kärt häfver varit att förspöria det Kongl.
Maij:t, till att desto mehra stärkia och försäkra sin och Rijks¬
sens stat, vinna någon styrkio emot henderne, så ock luft och
lijsa under then tunge krigzbörda, häfver städsse plägat och
underhållit all god correspondence med sine och Rijkssens alli¬
erade och bundzförvanter, i synnerheet att Kongl. Maij:t häf¬
ver förinåt Churfurstl. Durchl. af Brandenburg och Fursten af
Siebenburgen att ytermehra uniera sigh och träda med uthi
action emot fienden; conserverat Cossakerne i god humeur; och
genom een beskickning ad Portam Ottomanicam betaget Tur¬
ken then olijka oumbrage han hade fattat om Kongl. Maij:ts
vapn, förhindrat then assistenze han förthenskuld häfver be-
falt Tartaren att göra the Pohler, och diverterat them sig och
Rijket till hielp emot Ryssen; Sässom ock att Kongl. Maij:t
182
1657.
hafwer oprättat eea alliance med Protecteuren och Engelske
Republicen; renoverat then förre med Generalstaterne af the
Föreenade Nederlanden; och inlåtit sig uthi itt närmare för¬
bund och defensionswärk med Konungen af Danmark. Men
eenkannerlig glädia Ridderskapet och Adelen sigh ther öfwer,
thet the erfahra att Kongl. Maij:t icke tillstädier alt att an¬
komma på spitzen af wapnen och itt äfwentyrligit krigets uth-
lop, uthan i sielfwa krigzlågan sine actioner så christeligen mo¬
dererar och lämpar, att then samma må genom hwariehanda
skälige och görlige medell blifwa uthslächt, then förskräkelige
blodzuthgiutelsse, så ock landz och städers förhäriande, afskalfat
och alt uthi een god frid igen försatt, låthandes inge tienlige
occasioner ther till förbijgå. Beklaga doch ther hoos att the
måste förmärkia det denne Kongl. Maij:tz lofwärde intention
ännu så lijtet rum hafwer kunnat finna hoos fienderne, som alt
sättia theras lijt på list och wapnen, så ock någon desiderabel
tijdssens och sakernes omskiftelsse, betygandes theras fridbe-
girigheet meera med blotte åthäfwor och ord än något reed-
skaffens alfware till sielfwa wärket. Hwarföre Kongl. Maij:t
(thet Ridderskapet och Adelen icke uthan een underdånigst obli¬
gation förmärkia) så wäll till them som the andre Rijkssens
Ständer thet ailernådigste förtroende sätter och af them fordrar
och begärer thet the i tijdh wille meddela Kongl. Maij:t theras
allerunderdånigste inråd och betänkiande öfwer desse högwich-
tige ärender, och uthi dee beswärligheeter så ock fahra som
ifrå åtskillige ohrter, ia ock tilläfwentyrs aff them som weila
heetas wänner, nalkas Fädernesslandet, gripa Kongl. Maijrt och
dät under armarne med folk och medell, som nödtorfften till
krigets uthförande kräfwer och swarsgod wara kunne till att
afwäria all opåkommande öfwerwåld och skada.
Ridderskapet och Adelen hembära then högste Gudh een
innerlig och ödmiuk tacksäijelsse som så mildeligen alt här till
under månge outhsäijelige swårheeter, mödor och travallier haf¬
wer erhållit Kongl. Maij:t wid all Konungzlig wällmågo och
kraftigt beskyddat och bewarat Kongl. Maijrt uthi the stoore
fahrligheeter, som Kongl. Maijrt, af een högbeprisslig kärleek
till Fädernesslandet och nådig inclination till dess inbyggiares,
siue troo undersåtares wäll färd och bästa, sig mit ibland fien¬
derne fast oförtrutit hafwer undergifwit, beskärandes Kongl.
Maijrt uthi alt een önskelig lycka och framgång: Såssom ock
therföre, att i medier tijd och wid Kongl. Maij:tz frånwaru, un¬
Bilagor. 183
der een och annan förelupen märkelig förändring, wäsendet här
hemma i Rijket genom een stadig och ståndhaiftig enig- och
roligheet är oprätthållet och conserverat wordet. The bedia
ock af alt hierta att Gud wille än här elfter förunna Kongl.
Maijrt hälssa, råd, styrkio, krafter och lycka uthi dess Ko-
nungzlige företagande, med sin mächtige protection bijwista
Kongl. Maij:t uthi all yt.erligare fahra, och omsijder förhielpa
Kongl. Maij:t med wäll uthrättade saker heem till Fäderness¬
landet igen; Förlänandes Kongl. Maijrt och dess undersåtare
then lyksaligheeten att Kongl. Maijrt och dee måtte nå och
winna een hederlig och tilldräglig frid på alla sijdor och the
sedan få behålla Kongl. Maijrt hoos sig uthi itt fredligit och
roligit wällstånd, ther wid the må kunna tilltaga och förkof-
ras under Kongl. Maijrtz christelige, långwarige och lyksame
Regemente. Dee erkänna och optaga ther hoos med een aller-
underdånigst taksamheet then stoore nåd och wällgärning som
Kongl. Maijrt them så wäll som the andre Rijkssens Ständer
theruthi bewijsar, att Kongl. Maijrt hafwer täckts Rijkssens
omkringliggiande grannars och någrannars, wänners och fien¬
ders contenence och lägenheet, sampt i hwad tillstånd kriget,
förbund, alliancer och för handen warande fridztractater på een
och annan ohrt sig wid thenne tijden befinna, them att optäc-
kia och wetta låtha: Så ock den continuerlige omsårgh, wård-
nat och stoore bekymber som Kongl. Maijrt bär om Fädernes-
landssens wällstånd och dess beständige trygge conservation:
Och ther till med then synnerlige åhuga, nijt och alfware Kongl.
Maijrt ther om hafwer, att thet eene med thet andre må så
myket görligit är med theras och theras MedStänders minste
last och betungnadh blifwa uthfördt till een reputerlig, säker
och i framtijden durabell frid. Bära ock till Kongl. Maijrt thet
allerunderdånigste förtroende, att Kongl. Maijrt inthet tröttas
wid och låther sig sin stoore krigzbörda och christelige fridz
intention för swår och mödosam falla, obligerandes sigh ther
med Fädernesslandet och alle dess Ständer och inbyggiare sampt
posteriteten till itt odödeligit beröm. Och twifla ingaledz att
then högste Gudh, som alle Potentaters sinne och hierta haf¬
wer i sitt wåld, skall på sidlychtone lickwäll alt lämpa och
länkia till een önskelig uthgång och göra på thet förskräklige
blodstörtande een godh och hugnelig ändskap.
Men såssom alt thet som kriget och fridz tractaterne, för¬
bund och alliancer angår och huru thet egenteligen står till att
184
1657.
dirigera och föra, befinnes wara af then högwichtigheet, swår-
heet och consideration, att raan icke kan föreslå theruthi nå¬
got wist sätt eller mått, och thet icke häller låther sig af an¬
dre handteras än them sora Gudh synnerlig ther till oplyst och
förordnat hafwer och efter tijden och tillfället thet beqwämast
dijudicera kunna; Altså hemställa och tilbetro Ridderskapet och
Adelen så nu som altid tillförende med een allerunderdånigst
respect och tillförsicht Kongl. Maij:t att förmedelst sine och
Rikssens Rådz råde thet eene med thet andre skicka och laga
som thet till Kongl. Maij:tz och Rijkssens heeder, gagn och
säkerheet bäst skee kan. Elliest efter wid närwarande saker-
nes coniunctur och beskaffenheet ingen frid myket mindre sä¬
kerheet är till att förmoda, om icke wapnen genom Gudz skic-
kelsse och medwärkan föres så länge thet skee måste med
krafft och sätties fienden och Rijkssens wederwärtige emot, och
man ställer sig i postur, görandes sig så redutabell, att gran¬
nar och någrannar kunna förorsakas till att fatta ther på nå¬
gon reflexion och låtha sitt mood Kongl. Maij:t och Rijket till
att anfalla studsa; och Kongl. Maij:t allernådigst föreslår att
man måtte wara betänkt på nödtorftige medell och folk, för-
uthau hwilka detta icke kan befrämias och effectueras; derföre
hafwa Ridderskapet och Adelen inthet låtit wara sigh angeläg¬
nare, än att the effter theras plicht sådane uthwägar theruth-
innan hade inåt påfinna, som kunde lända Gudh till ähra,
Kongl. Maij:t till tienst och itt nådigt nöije och Fäderneslan¬
det till skydd och förswar. Och ändoch the icke obilligt hafwa
ther iempte måst wända theras ögon tilbakar och in på the
framfärne åhren och the märklige beswärligheeter som them af
förrige tijders stoore necessitet tillwuxit hafwa, therigenom the
oundgängeligen hafwa inåst theras nådige Ofwerhets tienst och
Rijkssens tarfwer och angelägenheeter wällmeent att under-
stödia sigh antaga, dels med åtskillige beskattningar, contribu-
tioner och hielper af theras gods; deels med fast continuerlige
uthskrifningar, ther wid the theras wällfångne förmon och pri¬
vilegier somtijdz(l) något att suspendera och hwijla låtha äre
förorsakade wordne, icke uthan godssens märklige skada och
theras ther af fölliande stoore incommoditet och afsaknat; dels
med cessionen af theras genom förrige Ofwerheets uåde och
med trogen tienst erhållne och förwärfwade ägendom och bene-
ficier; dels ock att månge af them för fiendens irruption skuld
uthi Lijf- och Ingermanland, så ock genom then nödwändige
Bilagor.
185
krigzförfattningen uthi Finland och annorstädes infallne hinder
inthet kunna blifwa theras räntor och medell mächtige; och
andre sådane olägenheeter fleere, them the här med stilletij-
gande gärna förbijgå; Lickwäll hafwa the till att een wäg som
annan contestera och betyga theras oförändrade allerunderdå-
nigste devotion emot Kongl. Maij:t, beständige kärleek till Fä-
dernesslandet och godwilligheet emot sine MedStänder, satt alle
sådane regarder och theras ägne nödtorfter afsijdes, och såssom
trogne undersåtare och patrioter, the ther sielfwa lijfwet så
wäll som godsset för Kongl. Maij:t och Fädernesslandet städsse
welle hafwa ospardt, icke kunnat sig undandraga till att ännu
efter yterste krafterne gripa sig an på sätt och wijs som föllier:
1) Att såssom alt nu swäfwar i fahrlige terminis, Kongl.
Maij:t och Rijket allaredo är uthi twenne blodige krig med så
mächtige wederparter och fiender inweklat och man icke weet
om Gudh will heemsökia Fädernesslandet än wijdare medh fleere
fiendtlige anfall ifrå andre ohrter; Altså och på thet Rijkssens
krigzmacht uthrijkes, som genom swåre siukdomar och travallier
icke ringa är af sig kommen och dessföruthan genom förläg-
ningar uthi guarnisonerne till een god deel är förminskat, må
blifwa förökt och stärkt, så ock att man på all händelsse må
kunna stå här hemma till redz och i een nödwändig defension,
uthlofwa och bewillia Ridderskapet och Adelen uthi fölliande
Try åhrs tijdh, nembl. 1658, 1659 och 1660, att räckia Kongl.
Maij:t och Fädernesslandet handen med een erkläcklig utskrif¬
ning som till tarfwerne något förslå och importera kunne, och
thet i så måtto, att Ridderskapet och Adelen weila efterlåtha
och tillstädja thet alle the som befinnas på theras frälsse godss,
så innan som uthan om rå och rör, och äre öfwer 15 och
under 60 åhr gamble, må för åhr 1658 efter personethalet ro¬
teras och hwar tijonde man ther af som duglig wara kan uth-
nämpnas till att brukas uthi Kongl. Maij:tz och Chronones
tienst för een Landzknecht. Doch förbehållit Ridderskapet och
Adelen 1) theras Hoff- och gårdzfolk, så ock halfwe och heele
åhrs tienare, alle oskatlagde torpare både uthan och innan om
råå och rör, som med idkesam tienst beswärade äre, och iem-
wäll the tienare och theras hion, som af sine herrar och huss-
bönder någon gård, stoor eller lijten, till bruks förwärfwat haf¬
wa och besittia, hwilka alle för rotering och uthskrifningen
skole frije wara. I lijka måtto blifwa ock alle dee hemman,
som anteen förbrände eller elliest i ödesmåhl komne och på
186
1657.
hwariehanda frijhets wilkor till bruks optagne äre, med dess
åbor för roteringen och utskrifningen befrijade, så länge the-
ras accorderade frijheets åhr wahra och opåstå. 2) Att Rid-
derskapet och Adelen eller theras ther till befalte tienare må
underrätta UthskrifningsCommissaiierne hwilken åbo bäst kan
mistas, och att bem:te Commissarier thet sedan så må lämpa,
thet Chronan med karlen, som skrifwes, må wara betient och
hussbonden minst skadder. 3) Att när knechten lagligen skref-
wen och uthnämbd och af krigzbefehlet een gång wid munstrin-
gen antagen är, rotan sedan för alt klander och åthal må wara
frij, om then samme på något tilbärande sätt undkommer.
4) Att rotan eller then som uthskrifwen blifwer må stå fritt
till att läija een nöijachtig karll för sigh, doch att rotan eller
then uthskrifne, om then lögde rymer, må wara för honom uthi
borgen och ther till wederbörligen swara, men rymer then lägde
uthi Chronones wärklige tienst eller elliest för någon grof miss¬
gärning, att då rotan eller then uthskrifne sin borgen må ent¬
ledigat wara. Så uplåtha ock Ridderskapet och Adelen theras
förswars karlar, som icke åthminstone i halfwa åhrs tienst bru¬
kas och här expresse äre undantagne, Chronan till tienst och
meenige allmogen till lijsa. Are ock erbödige att på utskrif¬
ningen under theras agne händers underskrift lötha lefwerera
een wiss förteckning till UthskrifningsCommissarierne på them
som i theras halfwe åhrs tienst sig befinna, till att ther med
göra een åtskillnadt emellan them och andre förswars karlar
och således all oreeda förekomma. Öfwer alle andre skall in¬
gen lindring eller förskoning på utskrifningen tillstädias mehra
och större än här är förmält. Och att icke någon god occa-
sion till Kongl. Maij:tz och Fädernesslandssens tienst och nytta
må genom drögzmåhlet af tijden gå sin koos, äre Ridderskapet
och Adelen till fridz att then förste utskrifningen må antici-
peras och för sig gå så snart som görligit är uthi detta inne-
warande åhr 1657. Men ther emot blifwa dess Frälssebönder
för åhr 1658 med utskrifningen förskonte. Ridderskapet och
Adelen äre uthi then allerunderdånigste förmodan, att Kongl.
Maij:t icke admitterar thet thenne theras godwilligheet må i
tilkommande tijder dragas till exempell och tydas them eller
theras efterkommande till någon prmiuditz och förfång uthi the¬
ras wällfångne privilegier, rätt och frijheeter, hwilka the nu
således låta lijtet anstå och hwijla; efter som Kongl. Maij:t
också genom wälb:te sine Commissarier Ridderskapet och Ade-
Bilagor. 187
len ther om allernådigst hafwer försäkra låtit. Uthi the för-
benämbde twenne sidste åhren tillåtha Ridderskapet och Adelen
efter förrige sedwanan att hwart tiugunde Frälsehemman, ut¬
om Sätesgårdarne och des råår och rör belägne, må tilhopa
roteras och een duglig knecht ther af uthskrifwas, räknandes
utan åtskilnat, så af gammalt som nyt frälsse, arf- och lähne-
godss, alle heele och halfwe hemman lijka och för itt, men
tredings, fjerdings och ringare hemman tu emot ett. Doch
wilha the icke tillstädia att mehra under Sätesgårdarnes och
des råå och rörs frijheet dragas må, än hwad med god skääl
bör nyttia Sätesgårdars och dess råå och rörs rättigheet. För-
swarskarlarne angående kan med them förfaras effter thet som
här tillförende om them disponerat är. Elliest blifwer uthi
desse tu åhr alt annat wid ofwanb:te förbehåld och frikallelse
i een och annan måtto. Skulle ock then högste Gudh, innan
desse förb:te try åhr löpa till ända, mildeligen weila beskära
Kongl. Maij:t och Fädernesslandet een säker frid och nöden
icke desto hårdare tränger, dä förhoppas Ridderskapet och Ade¬
len thet uthskrifningen för itt eller bägge af the sidste åhren
blifwer ophäfwen och tilbakars satt.
2) Kunne Ridderskapet och Adelen wäll besinna, att till
krigets uthförande så uthi krigzfolkets underhåld som annor
uthrustning och Rijkssens nödtorftige defension iemwäll också
anseenlige medell tarfwas och behöfwes; Förthenskuld hafwa
the icke häller theruthinnan wellat korta sine händer, uthan af
lijka underdånig och skyllig affection emot Kongl. Maij:t och
wälhvilligheet emot Fädernesslandet, så ock i anseende af Rijks¬
sens nödtorfter och öfwer hufwudet hängiande beswär och fahra,
bewillia aff theras Frälssegodss och bönder uthi för- och mehrb:te
try åhr continuationen uthaf Mantalspenningarne och Qwarne-
tullen eller Qwarnetulspenningarne, sainpt fördublade Accijsen,
med sådane conditioner, sätt och quantitet, som uthi 1655 åhrs
Rijkzdagzbesluths 11, 12 och 13 puncht är beskrefwet och uthi
Rijket i then nästförledne tijden hafwer practicerligit och i
bruk warit. Ther till med ock Råg- och Rikzdalers hielpen,
som then uthi bem:te Rijkzdagzbesluths 14 och 15 puncht orn-
ständeligare blifwer berördh. Så ock Boskapzskatten een daler
Sölfwermynt och Skiutzfärdzpenningarne sex mark Sölfwermynt,
bägge af hwart frälsse mantahl. Doch betinga Ridderskapet och
Adelen sigh att denne bewilliade Råg-, Rijkzdalers-, Boskaps-
hielp och Skiutzfärdzpenninger icke annorledes må förstås och
188
1657.
optagas, än så frampt Allmogen af Skatte och Chrone till dub¬
belt af hwart slaget också ther emot samtycker: Och att Ilid-
derskapet och Adelen efter privilegierne och sedwanan, på the-
ras Sätesgårdar, Hoff- och gårdzfolk, så ock eenskylte afwell,
niutha för desse fyra hielper een vederbörlig frijheet. Men
emedan detta förbenämbde inthet är proportionerat med när¬
varande tijdz nödtorfter, så hafva Ridderskapet och Adelen,
ehuru svårt thet them ock falla kan, lickwäll vellat uthlofva
att på ett åhrs tijdh allenast föröka medlen med sex mark
penningar Sölfvermynt för hvarie fem marks ränta the hafva
till opbördz af theras landgodz, efter rostiensts ordningen räk¬
nat. Hvilka skola erläggias på tvenne terminer, såssom örn
något fiendtligt infall skeer, then ene halfparten den sidste Ju-
nij och andre halfdelen den förste Augusti nästföljande, men
elliest Michelssmesse och Tomassmesse tijdh uthi innevarande
åhl' 1657, halfparten hvar gång. Och skall samma hielp uthgå
så väll af enkiors och faderlöse barns godss, som efter lag och
privilegier för rostiensten frije äre, som af dee godz som ros-
tiensten äre underkastade. Så förorda ock Ridderskapet och
Adelen att them må stå fritt till att uthgifwa desse contribu-
tionspenningar i hvad slags mynt them lägligast faller, efter
then valeur som S:r M:t lijkmätigt är, och att the icke till hö¬
gre värde må ansträngde blifva; Såssom ock att them icke
må påbördas samma contribution för den till Chronan reduce¬
rade fierdepart af theras donationsgodz att uthläggia. På thet
ock denne contributionen må desto richtigare kunna uthgå och
komma efter intentionen Kongl. Maij:t och Regementet till go¬
do, hafva Ridderskapet och Adelen ther vid detta expedientet
träffat, att the må och skole i the provincier, ther godssen äre
belägne, then samme af godssens reedaste räntor efter propor¬
tionen till Landzhöfdingarne betahla; och i vidrigit fall, om
thet icke till och innan ofwanb:te terminer skeer, då velle the
att Landzhöfdingarne träda till godssen och gore således sielf-
ve Chronan ther af betalt för then deelen som ther af bör
uthgå. Icke desto mindre villia Ridderskapet och Adelen vara
vederredo med theras vahnlige rostienst, enär påbiudas kan.
Men then fördublade Röstningen, som på nästförledne åhr 1656
hällne Mothén bevilliades, blifvver nu ther emot ophäfven och
inbehållen.
Sidst såssom Ridderskapet och Adelen med the andre
Rijkssens Ständer opå the nu hällne särskildte conventer efter
Bilägor.
189
theras allerunderdånigste skylligheet godvilligt sig hafva in¬
funnit, men fuller hällre hade önskat att tijden och orsakerne
hade vellat thåla thet the efter itt wahn- och brukeligit sätt
hade kunnat till itt allmänt Mothe sammanskrifwas, så att dee
desto närmare hade fåt desse högwichtige ärender sin emellan
inbördes som sig bäst höfdes öfwerläggia; Therifrå the denne
gången för ohrternes distantie och wijda aflägenheeten skuld
äre afhållne blefne; Altså och om här närvarande Ridderska¬
pet och Adelen icke skulle uthi thet eene eller andre hafwa
aldeles inträffat med the frånvarandes meening och resolutio¬
ner, welle the förmoda att thet ingenthera parten till någon
praeiuditz lända skall. Dee lefva ock uthi thet allerunderdå¬
nigste visse hopp att sådan Ståndets separation icke må i
framtijden för sig eller efterkommanderne till någon consequence
dragas.
Ridderskapet och Adelen bedia Kongl. Maij:t allerunder-
dånigst att detta theras wällmeente svar och förklaring må
med Kongl, nåder blifva ansedt och optagit; Och befalla sigh
med sampt deras wällfärd uthi Kongl. Maij:tz höge gunst och
ynnest, såssom the ther äre och in i döden förblifwe Kongl.
Maij:t till troheet och all underdånig och hörsam tienst efter
theras plicht och devoir obligerade och förbundne. Ut supra.
Uppå närvarande Rijkssens Ridderskaps
och Adelss wägnar
Gustaf Rosenhane. Pär Sparre.
Carl Christersonn Mååneskiöld. G. H. Taubenfeldt.
190
1657.
Bil. O.!)
Memorial
angående någre ärender som Kongl. Maij:ts wår al-
lernådigste Konungz och Herres till detta Möthet
förordnade Commissarier med samptlige Rijkssens
Rådh att öfwerläggia heemställes och till itt gott
uthslag att befordra behörligen recommenderas.
1) Ehuruwäll Ridderskapet och Adelen hafwa som theras
öfwerlefwererade swar uthwijsar sigh förklarat, att een wiss con-
tribution skall af alle theras Frälssegodz, så wäll the ther af
enkior och faderlöse barn innehafwes, hwilka för rostiensten
frije äre, som uthaf dee ther rostiensten äre underkastade, ef¬
ter rostiensts ordningen och Markethalet till Kongl. Maij:t och
Chronan uthgå; skulle dee doch gärna see att Kongl. Maij:t
allernådigst behagade låtha göra een sådan åthskillnat ther
uthi, att dee enkior och faderlöse barn som fattige äre må
niutha för samme contribution lindring eller tillgift.
2) Att bem:te contribution må ock erläggias af alle andre
godz som under frälsse wilkor possideras, thet wari sigh uthaf
Prästerskapet, Krigzbefehlet, civil betiente, borgare eller andre
ofrälsses män, på thet den samme må desto mehra kunna för¬
slå till Kongl. Maijrtz tienst och Fädernesslandssens nödtorfter.
3) Att alle desse förbenämbde ofrälsse.s mäns godss, som
lickwäll frälsset niutha, må med dess åbor utskrifningen icke
mindre undergifne warda än andre Frälssegods.
4) Att Krigzofficerares och Ryttare hemman, så the som
af them sielfwe besittes, som the ther af Ryttarebönder eller
andre åboer innehafwes, hwilka här till med rotheringen och
utskrifningen hafwa warit förskonte, måtte så wäll som alle
andre godz till utskrifningen dragne blifwa, i anseende att på
sådane hemman ifra the godss, som med utskrifningen beswä-
ras, een hoop sig insälla, som lickwäll uthi den stoore nödtorft
nu är för handen med god skääl till Chronones tienst emploi-
jeras kunne. Doch kunde ther wid thenne moderation brukas,
att Officerare och Ryttare för theras personer med teras tie—
') Taubenfeldts concept.
Bilagor.
191
nare och så månge arbets drängiar, som till hemmanens bruk
pröfwas af nöden wara, må för roteringen och utskrifningen
befrijas; Jemwäll ock Ryttare bönderne sielfwe, som för sig
Swentienare hålla; Men utskrifningen allenast ankomma på
thet öfwerflödige folket, som wid itt eller annat theras hemman
sigh oppehålla.
5) I lijka måtto att wid bergzlagerne så wäll som uthi
Skärgårdarne och båtzmannehållet, item uthi the landskaper
som sine knechtehåld hafwa, må een noga inqvisition anställas
om them som till bergz- eller hemmanens bruk onödige äre,
eenkannerlig them som utskrifningen på andre ohrter att evi-
tera sig ther instuckit hafwa, hwilka med inge mindre skääl
anteen till båtzmän eller knechter uthnämbnas kunna.
6) Att Ridderskapet och Adelen må frijstå sielfwe att lå¬
ta sine bönder rotera och them ifra een eller annan provincie
på then ohrten som thet them lägligast falla kan tillsamman
föra, och att UthskrifningzCommissarierne sedan icke må sam¬
ma rotar rubba och förandra.
7) Att när så händer thet heela rothen eller een ther af
läijer knecht för sigh och then lägde rymmer, Landzhöfdingarne
i Provincierne tå på åklagarens anmodan må genom sine un¬
derhafvande låtha hielpa then rymbde opsökia och then samme
med åklagaren till thet Kongl. KrigzCollegium förskicka, att ther
undfå then förordning som om honom göras kan, och att thet
må skee med rotans eller läijarens minste beswär och bekostnat.
8) Att uthi Uthskrifningz iustructionerne Commissarierne
må blifwa pålagt till att ieinpte Landzhöfdingarne ther hand
öfwer hålla, thet ingen må gravera sin bonde, för thet han
niuther frälsse wilkor uthi utskrifningen, högre än till 2 Rikz-
daler af hwart hemman, som bonden therföre må och skall
hwar gång till hussbonden erläggia. På thet all oreeda huss-
bonden och bonden emellan therigenom må förtagen och alt
missbruk, som theruthinnan här tills kan wara begångit, op-
häfwit blifwa. Actum Stockholm den 12 Maij 1657.
Uppå närwarande Rijkssens Ridderskaps
och Adels wägnar
Gustaff Rosenhane. Swante Swantesson Baneer.
Bengt Posse. Carll Christersson Månskiöld.
Gustaff Taubenfeldt.
192
1657.
Bil. P.
Mötets Beslut. Dat. Stockholm 12 Maj 1657.
Finnes tryckt hos Stiernman, Riksd. och Möt. Besh 2: 1266, samt har
följande underskrifter, hvilka blifvit jemnförda med originalunderskrifterna i
Riks-Archivet:
Gustaf Rosenhane. Påål Kewenhtiller. Erik Sparre Gson J).
Jöran Flemingh. Schuanthe S. Baner. Thure Thureson.
Clas Stiernskiöldh. Erich Leijonhufwudh.
Jacob von der Linde. Henrich Carlss. Wrede.
Diderich Kyle1). Knutt Lillie Knuttsson. Bengt Posse.
Carl Christersonn Mååneskiöldh. Otto von Sack.
Axelius Stålarm Erickson 1). Acacius Sölfuersparre.
Jonas Bure. Jesper Krusbiörn. Boo Rosenstierna.
Nils Tungell. Peer Utter. Hans Jacob Kroll •).
Johan von Fytinghof. Gustaf Duwall. Carli Lilliecrona1).
J. Bergenfelt. Erich Rosenhielm. Johannes Olliequist.
Nils Nilsson Stiernflycht. Israel Lagerfeldt.
Mårten Pedhersson BlixenCron. Andreas Palmchron.
Lars Hinrichsson Landzbergh. G. H. Taubenfeldt.
J. Sinclaire. Daniel Behmer1). Bengdt Hansson Rehnfäldt.
Jochim Schuttehielm. Anders Soleblom.
Wilhelm Drakenhielm. Samuel Schillerfeldt.
Johan Axehiälm !). William Barclay. Oluff Berling,
Johan Clöfwersköldh. Oluff A. Strömsköld. Jahan Leijoncrona.
Erich Rosenholm. P. Dureel. Berge Oloffsson Cronbergh1).
Hinrich Wolffkloo. Clas Edenberg.
Erich Gyldenbriug1). Carolus Beckerfelt.
.*) Saknar sigill.
Bilagor.
193
Bil. Q.1)
Svar från Riddarhus-Direktionen till Reduktions-Commissarierne
angående matrikel öfver Adeln.
Walborne, Wälbördige, Åhreborne och Högbetrodde Herrar,
Herrar Commissarier.
Eder gode Herrars skrifwelsse af näst förledne den 4 Apri¬
lis2) hafwe wij den II Maij allraförst wäll unfångit och ther af
med mehra förnummit att J gode Herrar desiderera af oss thet
J måtte blifvva försedde med een pertinent information om the
familier, som effter glorwärdigst i åminnelsse Sahl. Konung
Carlis den Nijondes regemente inclusive och sedan tijd ifra
tijdh äre ophögde till adelig dignitet och wärdigheet, eller ge¬
nom fehl på ächta manlige brystarfwingar äre uthgångne. Nu
ehuruwäll wij fuller hafwa erachta kunnat att sådan efterrät-
telsse, eenkannerlig om tijden och wilkohren när een eller an¬
nan familie kan wara med adelig sköld och privilegier förmeh-
rat, beqwämbligast hafwer kunnat finnas af sielfwe Sköldebref-
wen och andre documenter, som uthi Rijkssens Arcliivo twif-
welssuthan deels in originali och deels uthi afskrifter äre re¬
serverade; Hafwe wij doch Eder gode Herrar till behag inthet
mindre kunnat än inhämpta af Ridderskapets och Adelens Se¬
creterare thet som . honom ther om kunde wara kunnigt, och
ther opå bekommit een sådan underrättelse som af innelychte
hans skrifwelsses copia är att see3). Den förtekning han oss
hafwer tillskickat på them, som han sedan åhr 1649 hafwer
annoterat wara adlade wordne, hafwe wij med the på Ridder-
huset för handen warande Matricler collationera låtit, och be¬
finna att man uhr thet eene med thet andre föga längre til—
*) Taubenfeldts concept, inhäftadt vid prot. Sannolikt tjenstgjorde
han efter Mötets slut såsom sekreterare åt Riddarhus-Direktionen un¬
der Riddarhus-Sekreterarens frånvaro.
2) Detta bref, stäldt till Riksmarsken samt Riddarhusets öfriga
Curatores och Föreståndare, finnes under den 14 April intaget uti
Reduktions-Commissionens Registratur i Kammar-Archivet.
3) Saknas här, likasom den å följande sida omnämnda matrikeln.
13
194
1657.
bak ars än ifra åhr 1634 kan hafwa något besked om dietta
ärendet. Wij hafwe lickwäll thet alt så wäll sorn the öfrige
familier, om hwilka inthet sådan rättelsse finnes, låtit samman
foga uthi een Matricell, ther af wij här hoos een afskrift foga,
och skulle gärna önska att then wore så fatt, att then Eder
gode Herrar till någon nöijachtig information tiena kunde, men
hwad som feelas, kan förmodelig af Rijkzarchivi acterne, som
förb:dt är och Secreteraren iennväll indigiterar opå, ersättias.
Eder gode Herrar täcktes inthet illa optaga att med detta wårt
swar något hafwer drögts, emedan Secreterarens frånwaru och
wärkets widlyftigheet inthet hafwer wellat admittera att thet
förderligare hafwer kunnat skee. Wij äre Eder gode Herrar
gärna till ytermehra willie och tienst i hwad måtto wij kunna.
Och befalle Eder gode Herrar här med under Gudz mildrijke
protection till all god wällmågo. Aff Stockholm d. Junij 1657.
Bihang N:o 1,
Kongl. Maij:ttz Instruction 1),
gifwin åt K. M:ttz och Rijkssens Rådh, som ähre af
K. Maid committerade at dirigera the ParticularMö-
then, hwilka Kongl. M:tt uthi Landzändarne öfwer
Rijke will hafwa anstelt. Actum Marienburg den
27 Februarij Anno 1657.
Såsom Kongl. Maij:ttz Förfädher, Swerriges Rijkes Konun¬
gar, hafwe halft een låflig och nyttigh seedh och wahna at sam¬
mankalla sine Troo undersåthare till wisse mothén och dhem
då föreställa tilståndet af sakerne in- och uthom sitt Rijke och
länder, begiärandes tillijka af them effter sakernes art och be-
skaffenheet bådhe theres underdånige rådh och betenckiande, så
ock hielp och understödh; Altså hafwer ock K. M:tt med an¬
ställande af then sidst holne Rijkzdagen i Stockholm reda be¬
gynt föllia sine Antecessorers låflige footsporr, och effter dess
godhe opsååt at komma i höstas eller thenne winter heem, och
då uthskrifwa ett alment mothe af alle Rijkssens Ständer, in¬
thet hafwer kunnat ställas i wärket, så hafwer K. M:tt lijqwähl
inthet welat låta then godhe walman aldeles förfalla, uthan fun¬
nit för godt at beqwäma sig effter tijden och gifwa sine Troo
undersåthare lägenheet till at komma ihoop på någre particular
mothén, hafwandes till then ända låtit afgåå sine breft och pa¬
tenter till alle som wederböhr, och therhoss uthi nådher för-
ordnat at wisse af K. M:ttz och Rijkssens Rådh dirigera och
förestå hwart mothe, på sätt och wijs som föllier:
’) Tryckt efter originalet bland Riksdagsacta i Riks-Archivet. §§
14—28 utgöras till största delen af upplöst chiffreskrift, som på många
ställen blifvit rättad efter conceptet.
196
1657.
I.
Kongl. Mai:t, hafwandes förmedelss sine Patentebreff för-
ordnadt effterskrefne ohrter till åfwanb:te particular Mothén,
nembl. 1) Stockholm för them af Uplandh och Södermanlandh,
2) Jönekiöping för them af ÖsterGötlandh och Smålandh,
3) Skara för WesterGötlandh, Daal och Hallandh, 4) Arboga
för the af Wessmanlandh, Närijke och Wermelandh, 5) Fah¬
lun för them af Kopparbergz lahn, 6) Hudwijkzwaldh för them
af Gestrijke-, Helsinge-, Angerman- och Jemptelandh, 7) Torne
för the af Oster- och Wästerbotn, blifwer än wijdh samme sin
intention och mening, aldeles effter åfwanb:te Patents innehåll.
II.
I lijka måtto bäfwer K. M:tt uthi ett sitt nådige bref till
sitt och Rijkssens Rådh, de dato Marienburg den 6 huius, för¬
klarat hwilke Commissarier som K. Maid af Rådhet arnar till
hwart mothe, och låter än blifwa wijd samme och då giorde
förordning, dragandes thet nådige förtroendet till them, som till
samme Commissioner ähre af K. M:tt destineradhe, eller, för
theres hinder, af K. M:ttz och Rijkssens Rådh blifwe ther hemma
deputeradhe i the andres stelle, thet uthi underdånigheet uppå
sigh taga och alt effter thenne K. M:ttz Instruction och ordre
förrätta.
III.
Och effter åfftab:te K. M:ttz Commissarier måste legitimera
sine persohner förmedelss K. M:ttz egit brqf, thet kan lätteli¬
gen hända, at antingen innan thesse K. M:ttz förordningar kom¬
ma fram, eller mothén angå, måtte een eller annan, som ähr af
K. M:tt arnat till Commissarius, genom något oförmodeligit in¬
cident, antingen siukdoom eller elliest blifwa therifrån hollén,
så hafwer K. M:tt låtit affatta hwar legitimation uthi terminis
generalibus och therhoss inföhra orsakerne till samme generaliteet.
IV.
Kongl. M:ttz och Rijkssens Rådh giöra ock bäst at the,
för än Commissarij reesa bärt till Mothén, öfwerläggia sig emil¬
ian uthi Rådhet thet som uthi thenne Instruction och K. M:ttz
proposition inföhres, och trachte effter at Commissarij måå blif¬
wa wähl informeradhe uthi ett och annat, som böhr tagas i
Bihang.
197
acht, proponeras och drijfwas, lagandes at hwar och een be-
gifwer sigh i tijdh till sin ohrt.
V.
När hwar och een af the förordnade Commissarier komme
till sin ohrt och tijt, som möthet skall hållas, skole the 1) bähra
omsorg före, ja ock föruth låta beställa at wisse platzer må
wälias och förordnas, ickie allenest ther alle Ständerne kunne
komma ihoop och höra K. M:ttz proposition, så ock effter
wahnan gifwa sine underdånigste swar, uthan ock för hwart
och ett Ståndh, nembligen Ridderskapet, Prästerskapet, Stä-
derne och Almogen å part, ther the kunna effter brukeligit sätt
hålla theres collegial deliberationer.
VI.
Thernäst och till thet 2) effter Ständernes sammankallelsse
på slijke particular mothén till at inlefwerera fulmachterne och
höra propositionerne med annat slijkt inthet kan skee så so-
lenniter och medh Trommete klangh, som thet skeer på almänne
Rijkzdagar, så håller K. M:tt före wara bäst at K. M:ttz Com¬
missarier på hwar ohrt låte, när någon convocation skall skee,
Förmännerne af hwart Ståndh i tijdh fåå wetta stunden när
Ständerne skole samblas, så at the kunne hafwa rum och lä-
genheet att tilseija sine medbrödher uthi sitt Ståndh och them
stämma ihoop till then satte tijman.
VII.
Kongl. M:ttz Commissarier kunne ock på hwart mothe för¬
ordna een wiss och qvalificerat man af Ridderskapet och Adeln,
som på thet möthet föhrer ordet för Adeln, och effter thet ma¬
nder, som på Rijkzdagarne plägar wara brukeligit, dirigerer
consultationerne i Adelens eenskyite samqwäm. I lijka matto
sees till at ibland the andre Stånden wisse Förmän antagas
och settias.
VIII.
Så snart Ständerne hafwe sig instält och effter wahnan le¬
gitimerat sine persohner hooss K. M:ttz Commissariers Secrete¬
rare, skole the uthan något uppehöll kallas ihoop och sedan
så lagas at hwart Ståndh, wettandes för uth sitt säthe in loco
congressus, går effter wahnligit sätt och medh godh ordre ifrån
198
1657.
sin particular ohrt till thet runi, som är bestält till alles sam¬
qväm, till at ther höra K. M:ttz proposition.
IX.
Kongl. M:ttz Commissarier, hafwandes kundskap at Stän-
derne ähre församblade, förfoga sigh ock tijt in, och sedan the
hafwe å K. M:ttz wängnar, och elfter K. M:ttz egne uthgångne
brelfz lydelsse till Ständerne, påmint them af hwad tilfälle K.
M:tt ähr worden förorsakader at anställa samme particular mo¬
the, kunne the antingen igenom Sec-reteraren eller någon annan
thertil tiänlig persohn låta föreläsas först K. M:ttz öpne breff
till Ständerne, thermedh Commissariernes persohner legitimeras,
och sedan K. M:ttz egen proposition; wijsandes och framteen-
des åth Ständerne K. M:ttz egne underskrefne exemplar af bref¬
vet och propositionen och sedan tillställandes hvart Ståndh
vidimeradhe Oopier uthaf Originalen, som till hvart Mothe ined-
bringas. Och när Propositionen ähr läsin och hvart Ståndh
häfver genom sin Förman svarat therpå effter valman, träda
K. M:ttz Commissarij först af och sedhan Ständerne hvar eff¬
ter sin condition och vilkor, förfogandes sigh till sine collegial
samqväm att anställa deliberationerne.
X.
Och effter K. M:ttz proposition innehåller effterfölliande
punchter: 1) Orsakerne som håfve hållit och än hålle K. M:tt
här uthe. 2) Hvadh uhrsprung tiletta nu medh Pohlandh på¬
stående krigh i förstone under Konungh Sigismundi tijdh häf¬
ver liafft, och huru åffta och på hvadh sätt theruthi ähre stille-
stondh, enkannerlig Anno 1635, infalne. 3) Hvadh orsaker K.
M:tt häfver hafft taga till sin värn för än sidste stilleståndet
ähr vordet ändat, och huru varsampt K. M:tt them häfver
handterat för än Kongl. Makt wille resolvera thertill. 4) Huru
krijget ähr fördt. 5) Hvad som ähr passerat emellan K. M:tt
och Konungen af Pohland till at komma till frijdh. 6) Hvadh
practiker fiendhen och heemlige owenner håfve brukat och än
drifve emot K. Makt. 7) K. M:ttz rådh och comportement
theremoot. 8) Närvarande tijdz lägenheet och tillståndh in-
och uthom K. M:ttz Rijke, och 9) K. M:ttz tvenne framstälte
postulata; Så hafwe K. M:ttz Commissarier, sedan the bådhe
af K. M:ttz proposition och the heemsende Cancellij Acter sig
sielf rätt och particulariter håfve informerat om alle åfvanb:te
Bihang. 199
puncter, at använda all möijelig flijt, at the måå, när lägen¬
heten af sig sielf förefaller eller the kunne sielf komma till at
bereda sigh occasion, så vähl publice uthi congresser medh
Ständerne och uthi privat conversationer kunne underretta Stän¬
derne sampt- och synnerligen uthi hvar och een Puncht.
XI.
Ibland annat håller K. M:tt för nödigt, at K. M:ttz Com¬
missarij hafwe medh sig någre Acter, såsom eenkannerlig the
breff, som ähre i förledne åhr wäxlade emellan K. Mitt och
StoorFursten af Muscou, och läte them läsa för Ständerne och
wähl communicera åf hvart Ståndh Copier theraf, at the så¬
ledes måå wetta beskaffenheten af samme tvijst och thet pro-
cedere som StoorFursten emoot alle erbahre folkz rätt häfver
hollit och uthan orsaak sökt at föhra krijgh på K. Mitt och
dess länder.
XII.
Hvadh anlangar K. Mittz vijdh ändan af propositionen
hängde postulater, såsom först uthskrifningen, så påminner sig
K. Mitt nogsampt att Ridderskapet och Adeln sampt Krijgz-
befehlet och menige Almogen samtychte på sidst holdne Rijkz-
dagh A:o 1655 till tree uthskrifningar, at hållas the tree näst
effterfölliande åhr 1656, 1657 och 1658; iemwähl ock at then,
som nu i thetta åhret skulle hållas, är på förledne åhr worden
anteciperat. Och aldenstundh K. Mittz Commissarij håfve vijdh
närvarande postulato och consultation öfwer uthskrifningen at
sielf betrachta och föhra them som wederböhr till sinnes: 1) at
K. Mitt häfver två mechtige fiender reda uthi action emoot
sigh, och 2) ståår thet at befahra, det flere måtte ännu oppas
och bryta löst, och då will wara af nödhen 3) at man häfver
exercerat, öfwat och disciplinerat folk, effter 4) Rijkssens gränt-
zer, såsom wijdt belägne, behöfwe stoore besettningar och thet
gamble folket inthet räcker till, uthan nye och anseenlige re-
creuer behöfves nu, at Fäderneslandet kan således fåå försvar
och the nyskrefne knechterne lägenheet at öfva sig iblandh the
gamble; Så finner K. Mitt wara bäst at dess Commissarij före¬
slå och giöra sin flijt at för åfwanbite orsaker och Fädernes-
landssens stoore tarff disponera Ridderskapet och gemene Al¬
mogen till at bewillia at den uthskrifningen, som ännu ståår
igen och skall hållas på nästkommande åhr, må nu uthi thetta
200
1657.
åhret gåå för sigh och then samme skee och anställas elfter
mantalet och hufwuden, som thet uthi Konung Gustaf Adolfs
Regementz tijdh hafwer warit brukeligit, betrachtandes at re-
creuen, som K. M:t och Fäderneslandet nu behöfwer, ähr stoor
och uthskrifningen elfter gåletalet förslår lijthet, men ther-
emoot skulle uthskrifningen elfter hufwud- och mantalet giöra
een stoor och anseeulig hielp. Men skulle thetta förslaget och
sättet elfter mantalet inthet willa admitteras, så kunne K. M:ttz
Commissarij, sedan the till at erhålla åfwanbermte förste sätt
hafwe giordt all möijelig flijt och inthet kunnat uthrätta, då
slå före det sätt, som K. M:ttz och Rijkssens Rådh, förmedelss
ett sitt bref till K. Makt de dato Stockholm den 27 Julij 1656,
hafwer föreslagit och i förledne åhr skall hafwa warit practi-
cerat, nembligen at thet handles medh Ridderskapet och Al¬
mogen och the disponeras till at låta then uthskrifning, som
åhr 1658 skulle hållas, må i thetta åhr anställas och uthaf
hwarrie tijonde hemman nämbnas och uthskrifwas een karl
uthan åtskilnat, så wähl af Skatte och Crohne, som frälsse och
skattelagde frälsse, bådhe innan och uthan om råå och röör.
Och effter K. M:tt förhoppas att Ridderskapet och Almogen
skole ickie allenest till etthere af the åfwanbenute twå sätten
godwilligen kunna bringas, uthan ock ståå till disponera till än
twå uthskrifningar, som uppå fölliande åhr (så frampt kriget
continuerar) måtte kunna anställas; Så ock emädan K. M:tt, i
fall enthere af the twå åfwanbem:te modis bewillias på thetta
åhret, håller före at man kan på thet nästkommande 1658 åhr
hålla inne medh uthskrifningen och där hen lämpa och laga
saken, at Ridderskapet och Adeln, så frampt krijget påståår,
samtyckia till twå uthskrifningar, som skole skee och hållas
then ene Anno 1659 och then andre Anno 1660. Anlangande
modum och sättet at uthskrifwa på bem:te åhr 1659 och 1660,
kunne K. M:ttz Commissarij där hen trachta, at thet sätt måå
bewillias, som Anno 1642 och 1643 under thet förre Danske
krijget är på Rijkzdagen för godt funnit och samtyckt. Så¬
som nu thet, som till uthskrifningen på thet ene eller andre
sättet proponeras och handlas, böör secunderas medh godhe och
wichtige skääl, och med foog sökias at thet medh alles theres
som wederböör godhe ja och samtyckie må bewillias, altså och
ther Ridderskapet och the andre Ständerne så wähl uthi uth¬
skrifningen som annat godhwilligen consentera, som löper emoot
theres wälfångne privilegier, kunne K. M:ttz Commissarij pr<e-
Bihang.
201
cavera och them förwissa, det samme theres goodwilligheet till
K. M:ttz och Fäderneslandssens tienst inthet skall komma them
eller theres efterkommande till prmiuditz i theres wählfångne
privilegier. Och ehuruwähl Almogen i Hallandh hafwer härtill
warit förunt at gifwa penningar för uthskrifningen, så tyckes
nu lijqwäl wara bäst at uthskrifningen skeer nu ther som an¬
norstädes.
XIII.
Såsom nu inthet krijgh uthan folk kan föhras, altså kan
eij heller folket underhållas uthan penningar och andre medell,
som uthföhrande af krijget fordrar, och alt therföre förorsakas
K. M:tt at brede wijd uthskrifningen föreställa och anholla om
någre wisse medell at hafwa uthi thetta swåre krijgzwäsendet
till at grijpa till, befallandes hermedh uthi nådher sine förord¬
nade Commissarier att the giöra sin flijt, 1) at thet som på
sidste Rijkzdagh och uthi dess Slut och X, XI, XII och XIII
Punchter förmähles wara bewilliat om Booskapzskatten, Man-
talsspenningarne, Qwarntullen i the större och folkrijkare stä-
derne, och fördubblade Slachter-Accijsen, må så her effter som
då bewillias och wijdare continueras. Men hwadh anlangar
2) extraordinarie krijgzhielpen, recoinmenderar K. Mitt till sijne
Commissariers flijt och dexteriteet at kunna där hen bearbeta
och bringa saken, at the Contributioner som näst förr och un¬
der sidste Danske krijget, nembligen Anno 1642, 1643 och
enkannerlig Anno 1644, såsom een förökning åhre bewilliade
wordne, må nu kunna erhållas; Men i fall Ständerne skulle
befinna sigh ther afl alt för myckit beswäradhe och någon willer-
walla skulle af theres påsträngiande befahras, kunne K. Mittz
Commissarij då accommodera sigh tijden och tilsee at the ex¬
traordinarie krijgzhielper, som pä sidst holdne Rijkzdagh sam-
tychtes, må än (om möijeligit ähr och krijget så länge påstår)
continueras innan then tijdh som uthskrifningen påstaar. Thet
wore ock godt at the af Hallandh kunde disponeras till een
extraordinarie hielp at underholla Guarnisonerne medh.
XIV.
Kongl. Maut achtar ock wara högnödigt at Commissarij
på hwar ohrt, ther Mothén hålles, fordra ett uthskott af the
ther församblade Ständer, och sedan the them af uthskottet
hafwe förmant till tystheet och stilletigande af thet som the
202
1657.
på K. M:ttz nådigste ordre them wele optäckia, kunne Com-
missarij uthi förtroende giöra thein effterfölliande communica-
tion och representation, nembl. at effter K. Makt hafwer hafft
betänckiandhe att låta alle the practiquer och fahrlige consilia,
sorn sedan sidste Rijkzdagh ähre af K. M:tz och Sweriges we-
derwertige anstälte till dess skadha, införa i sin proposition,
och finner lijqwäl wara godt att någre aff dess troo underså-
there Rijkzens Ständher måå theraf hafwa kundskap, så haf¬
wer K. M:tt uthi nådher befallat sine Commissarier att parti-
culariter optäckia them aff uthskottet ett och annat, som uthi
Propositionen ähr allena uthi generalibus terminis berördt och
närnbt under Påwens och hanss anhangs förehafwandhe, unge-
fähr på effterfölliande sätt.
XV.
Thet ähr wetterligit att huus ÖsterRijke (ther under Keij-
saren och Konungen i Spanien förnemligen förstås) hafwer een
lång tijdh tilbakar sökt att stabiliera sigh een Monarchie uthi
Europa, och hafwer till then ända trachtadt effter att under¬
kufva tbe Evangeliske i Tysklandh och fåå ickie allenest Ro¬
merske Rijket till sin absolute disposition, uthan ock the tree
KonungeRijken, Behmen, Hungern och Pohlen, till sitt erfftelige
Dominium; brukandes uthi alle saker Påwernes hielp och then
praetext att uthrota kätterije och införa then Påwiske Religio¬
nen. Huru wijdha the Osterrijkiske wore komne medh thenne
.sin dessein i Tysklandh Anno 1630 och hwadh bryllerije the
hafwe anstält i heele naboeskapet at oppeholla andre medh an¬
dre sysslor så länge the befordradhe sitt opsått, thet kan ther-
hooss förtäliias; men enkannerligh hwadh dessein huus Oster-
rijke hadhe på Ostersiön, förr än Konung Gustaff Adolph be-
gynte thet Tyske kriget.
XVI.
Offtabemrte huus OsterRijkes store och wijdt uthseendhe
dessein och framstegh medh samme Monarchie opwäckte K. M:tz
moderbroder och antecessor, Konungh Gustaff Adolph, högst-
loffligh i åminnelsse, att Anno 1630 komma the Evangeliske i
Tysklandh till undsatt och thereffter förbinde sigh medh Frank¬
rike och the Evangeliske till att restituera Romerske Rijket
i sitt förre lagh och floor. Huru Gudh hafwer wälsignat sam¬
me Konungh Gustaff Adolphs heroiske opsååth och K. M:tz
Bihang. 203
Drottning Christinae fullfölliandhe i samme sin Herfadhers foot-
sporr alt in till fridhen, som blef Anno 1648 sluten i Ossnabriigk,
sampt huru som Romerske Rijket ähr ther medh satt på föt—
terne igen, thet kan ock korteligen förtäliias.
XVII.
Såsom nu högstbem:te Kongl. M:tz Förfädher hafwe medh
sijne rådh och raacht för then gången brutet huus OsterRijkes
dessein, och Keijsaren sampt Spanien intet kunne thet förgäta,
uthan lähre låta wara sigh angelägit at på alle giörlige wägar
stå på sitt förehafwande och contrequarrera Sweriges Konungar
uthi alt thet the kunne giöra; Altså och effter K. M:tt hafwer
under Drottning Christinae tijdh warit thet förnämbste redska¬
pet att föra des wapn och uthryckia fienden aff huus Oster-
Rijke, jemwähl på Executions tractaten uthi Niirenbergh och
effter anträdande till Sweriges Regemente giordt sitt till att
the Evangeliske motte komma till thet the i krafft aff Ossna-
briigiske Fredzfördraget ähre berättigadhe till och therwijdh
blifwa conserveradhe; Så hafwer huus Österrike theremoot bu-
dit till at äggia andra emoot K. M:t och Sweriges Chrono, på
thet at K. M:tt måå icke allenast intet komma till een åhrlig
och säker förlijkningh medh Pålandh, uthan ock få så mycket
giöra medh sijne andre grannar, såsom Hållandh, Danmarck
och Moschou, att K. M:t måtte diverteras ifrån Tysklandz om-
sårgh och consequenter att huus ÖsterRijke må ther fåå göra
effter sitt behagh och medh tijden lijkwäl komma till sitt in-
tenderadhe måhl.
XVIII.
När tractaten uthi Ossnabriigk stodh opå, giorde fuller huus
Österrike sin flijth att bringa Swerige och Frankrijke ifrån
hwar andre och till separate tractat; Men thet gick them in¬
tet an. Hooss Gen.Staterne i Hollandh hadhe thet een annan
wärckan, i thet att Spanien kom them till att giöra sin trac¬
tat å parte, och skilde them altså ifrån Frankrijke, som då
stodh i förbundh medh Generalstaterne. Ifrån then tijden haf¬
wer Spanien hafft themmeligen att säija iblandh the föreente
provincierne och kunnat föhra een part theraf, eenkannerlig
provincien Hollandh, ifrån sijne gamble maximer till andre wi-
drige consilia. Ibland annat hafwe Gen.Staterne ifrån then tij-
dhen begynt förlåta the förre respecter på Swerige och hafwe
204
1657.
lagt sigh i een efftertänckeligh correspondence raedh Pålandh,
Dannemarck och Muschou, dirigerat till K. M:tz och Sweriges
Chronos prseiuditz.
XIX.
Hwadh som hades före medh Pohlandh och negocierades
igenom den Polniske Residenten De By, at bringa Gen.Stater-
nes skeppzflotta i Ostersiön emoot Kongl. Maid, thet är effter
längden uthi sielfwe Propositionen infördt.
XX.
När nu Kongl. Maid förorsakades så therföre, som andre
uthi Manifestet och åfftabemde Proposition anförde skääl, at
taga uthi swärdet emoot Pohlandh, och gaf sin Resident i Dan-
marck ordre att sondera Konungen i Danmarck, om Konungen i
Dannemarck wore intentionerat att stå för een man till Oster-
siöns defension, så frampt någon wille tentera att gå medh
macht och emoot begge Nordiske Chronornes wilha tijt in medh
een flotta, betrachtandes at the twå Nordiske Chronorne bestå
ingen annan någon part in Dominio Maris Balthici jempte sigh,
och kunne intet lijda att någon uthan theras loff och conduicte
förer een Skepsflotta ther in; och Konungen i Danmarck togh
ickie allenest widh anbodet att inlåta sigh i een tractat aff een
sådan Alliance, uthan satte ock Commissarier och lät them
conferera och giöra proiect aff een tractat till Ostersiöns de¬
fension. Men i thet samme som Konungen i Dannemarck så
lät handla medh Kongl. Mdz Resident i Danmarck, hafwer han
genom sine Ministrer låtet säija Generalstaterne att K. Md
hadhe giordt sigh store offerter till GeneralStaternes prseiuditz
och wore nu till wärka att formera een alliance emoot them,
förföhrandes them således på elake tankar och till at giöra een
guarantie till Dantziger stadz defension. På thet nu Danmarck
måtte komma medh maneer uhr tractaten, som war anstält i
Danmarck medh K. Mdz Resident, så giorde the honom Resi¬
denten een fråga, om Generalstaterne kunne inneslutas i trac¬
taten. När Residenten, effter undfångne ordre af Kongl. Maid,
wille wetta modum inclusionis, uembl. om Konungen i Danne¬
marck wille det Gen.Staterne skulle inslutas uthi tractaten så¬
som parter på Danmarckz sijda medh sitt interesse, eller ell-
iest förmedelss een general clausula, swarades på Danmarcks
sijda, att Konungen aff Dannemarck wille sända sin Resident
Bihang.
205
till Pryssen och ther optäckia K. Md sin intention. Danske
Residenten kom till Kongl. Mdz hoff och blef uthi åfwanbemde
saak frågat, men låddes inthet egenteligen wetta theraf, uthan
sadhe sig wela skrifwa therom till sin Herre och Konung, så
att tractaten blef ther på stussat. I medlertijdh sluta Dan-
marck och Gen.Staterne något sigh emilian till staden Dant-
zigs defension, läggia sine flottor på Dantziger redden och wijsa
sig, ehuruwähl undher wänskaps nampn, något annorledes än
Kongl. Maid hadhe wäntat. Effter nu Gen.Staterne hadhe sändt
sine Gesandter till K. Mdt uthi Pryssen att renovera Alliancen
medh K. Md, och thesse tillijka medh K. Mdz hadhe bracht
samme tractat till ända, så stälte sigh Dannemarck något miu-
kare. Ty när Churfursten aff Brandeburgs Gesandter, Her Kleijst,
kom till Danmarck, fan han Konungen disponerat till att re-
assumera tractaten medh Kongl. Maijtt, och brachte wijd sin
återkomst till Pryssen Konungen aff Dannemarckz skrifftelige
resolution ther öfwer medh sigh. ChurFörsten förmåtte ock K.
Mdt at förklara sigh i lijka måtto genom een skriffteligh re¬
solution, och at gifwa sin Resident fullmacht och Instruction
att reassumera then förre tractaten i Dannemarck. När nu
Churfurstens Gesandter kom åther till Dannemarck at incami-
nera samme wärck och Kongl. Maijdtz Resident tedde sin full¬
macht och potestat att tractera, hafwe the på Danmarckz sijda
begynt scrupulera i fullmachten och giort ett concept aff-een
annan fullmacht, som the wille hafwa för än tractaten kunde
begynnas.
XXI.
Effter nu Konungen i Dannemarck låter starckt armera till
land och till siös och underholler stoor correspondence medh
Kongl. Mdz fiender, Polandh och Muschou; Jemwähl biuder till
att i Haag hindra Ratificationen på Alliancen, som Kongl. Mdt
och Gen.Staterne hafwe sigh emilian giordt, och thet som mäst
ähr låter sigh förliuda at the hafwe nu bäste occasion att bryta
löst och få igen the provincier, som Danmarck uthi sidste fre¬
den miste; Så hafwer Kongl. Mdt inthet mindre kunnat giöra,
än låta gifwa ordre till sine och Rijkssens Rådh ther hemma i
Rijket sampt åth sitt Gouvernemente uthi the Tyske Provin-
cierne, att the äre på hwar sin orth allert och på wachten, så
att Danmarck icke måtte få them uthan wärn och förswar,
dragandes till sine Commissarier, som nu reesa till Mothén,
206
1657.
det nådige förtroendet, att the representera beele thetta Dan-
marcks procedere effter sine omständigheeter på thet bästa, och
förmå therföre Rijkzens Ständer till courage och Resolution att
anskaffa folck och medell till Fäderneslandzens försvar.
XXII.
På Gen.Staterne aff Nederlandz sijda häfver fuller varit
något inkast uthi Ratificationen, i det att Danmarck och någre
af Provincien Hollandh håfve sökt att hindra then samme och
consequenter att draga Gen.Staterne till societet medh Danne-
marck mot K. M:t. Men effter Provincien Hollandh häfver
allenast begärat elucidation öffver någre puncter och K. M:t
intet häfver stort betänckiandhe uthi samme theres postulater,
så står thet nu ther uppå, att emilian K. M:tz Commissarier
och the Hollendiske Ambassadeurerne än alt oprättas till lius
öfver samme tvijkachtige saker, warandes förmodeliget att Ra-
tificationerne skölde ther på kunna uthväxlas och Danmarck
intet få någon hielp eller bijfall på then sijdan.
XXIII.
Romerske Keijsaren häfver, så snart thet spordes att K»
M:t ville bryta löst emoot Pålandh, sändt sijne Gesandter till
Moschou och genom them låtet mediera een fredh emilian På¬
landh och Muschou; uthi hvilken tractat iblandh annat ock then
conditionen finnes, att Storfursten skulle föra krig på K. M:t
och Sverige. Imedlertijdh och mädan thenne tractaten vara-
dhe, anbödh sigh Keijsaren till mediatör emilian K. M:t och
Pålandh. Och effter the breff, som Keijsaren skref till K. M:t
och Konungen aff Pålandh uthi samme' mediations saak, ähre
efftertänkelige och vijsa Keijsarens passion emoot Kongl. M:t
och för Konungen i Pålandh, så kunne K. M:ttz Commissarier
läsa them för Rijkssens Ständher, och sedhan K. M:tfz eget svar
till Keijsaren, vijsandes så vähl uthaf the fundament som uthi
brefvet ähre anförde, som elliest andre skääl, at K. M:t häfver
hafft stoore och höge orsaker att declinera samme mediation.
XXIV.
Nu vill berättas, att emilian Keijsaren och Pålandh skall
een tractat vara sluten ahngående Successionen till Pålandz
Chrone effter Konungh Johan Casimirs dödh, och at the uthi
någre conditioner skole än vara different. Wijst ähr thet at
Bihang.
207
Keijsaren gior sin flijth att under handen hindra K. M:t att
här få een säker fredh medh Pohlen; Jemvähl ock at han
på alle sijdor vijnlägger sigh att opreta andre emoot K. M:t,
efftersom han ock till then ända häfver hafft sin Resident hoos
Churfursten aff Brandeburg och genom honom giordt sin flijt att
söndra Churfursten ifrån K. M:t, och uthi Danmarck skole the
Osterrijkiske blåsa under elden på thet högsta. Gen.Staternes
Gesandter bestå ock att Keijsaren häfver två gånger låtet an¬
bjuda theres principaler een alliance emoot Kongl. Maij:t och
Sveriges Chrono.
XXV.
Såsom nu sådant alt heroor på uthslaget och man måste
thette alt handtera medh bäste circumspection; altså underlåter
inthet K. M:tt theremoot att göra godh mine emoot Keijsaren
och cultivera hanss anbudne vänskap på alle giörlige sätt, wa¬
randes lijqvähl på alle fall vaken och intent på sine saker och
dess conservation.
XXVI.
Emädan nu K. M:tt och Fäderneslandhet häfver icke alle—
nest två oppenbare stareke fiender, uthan ock thet står att be¬
fara, det Keijsaren och Dannemarck bryta medh löst, förtij-
gandes andres missgunst och menéer; Så håfve K. M:ttz Com-
missarij deste högre orsaak 1) at confirmera K. M:tz Troo un-
dersåthare, Sverriges Rijkes Ständher, först och främst uthi
then devotion, som the alt här till medh sitt största beröhm
håfve vijst emoot K. M:tt och dess Konungzlige Familie, 2) at
the sig emilian ähre eenige och fridhsamme, inthet låtandes
blicka något missförstånd!! sigh emellan, uthan fast mehr een
eenhällig resolution at försvara sigh och sitt Fäderneslandh för
andres öfvervåldh, conserverandes altså then renommée, som
Svenske Nationen häfver uthaf sin förste begynnelse hafft och
än dageligen uthi sielfve värket låter see; 3) att the medh
samme samdrächtighe godhvilligheet understödia Fäderneslandetz
tarff medh folck och medell, så att defensions värcket må kunne
hållas oprätt och inthet förfongh af feel på fålck och medhell
förorsakas och skee.
XXVII.
%
Sverriges Rijkes Ständer och inbyggiare, högre och lägre,
bafve stoor orsaak at tacka Gudh therföre, at Gudh häfver
208
1657.
delss genom heele provinciers godwillige submission, delss och
mäst förmedelss Swerriges Konungars ock Rijkes rättmätige
wapn, tillägnat Swerige ståtelige och wähllägne provincier, så¬
som på then sijdan åth Nårie och Danmarck åhre Jemptlandh
och Hallandh sampt Gottlandh; på then sijdan emoot Muschou
och Pålandh äre Ingermanlandh, Esth- och Lijflandh, ståendes
att förmoda at Gudh skall än beskära K. M:t resten af siö-
sidan intill och medh Pryssen; Jemwähl ock uthi Tysklandh,
Pomern, Wissmar, Brehmen och Vehrden; hwilka alle ähre lijka
som een förmuur för Sweriges Rijke emoot alt fiendtliget in¬
fall och holla fienden tillbakar, att han intet kan genast gå in
uthi hiertat aff Fäderneslandet. Och såsom man nogsampt bå-
dhe seer och hörer, at störste deelen aff then missgunst, som
K. M:tz grannar nu ähre behäftadhe medh, flyter af theone K.
M:tz och Sweriges Rijkes wälståndh, och theres mäste trach-
tan gåår ther på uth, att redigera Swerige in om sijne gambie
gräntzor och consequenter att skillia them ifrån sitt bästa wärn
och förmuur; Altså arbetar K. M:t ther på her uthe, att the
förwärfwadhe och Swerige så wähl lägne provincier må bijbe-
hållas och fiendens macht hollas uthom Swerige, hafwandes
nu ock snart uthi tu åhr tordt krigett här uthe emoot Pålandh
uthan at draga någre anseenlige medell hemma ifrån Statens
behoff och tarff. Om någon wore som wille meena och seija,
at thet wore bäst man förnögde sigh medh Sweriges gambie
provincier och sökte att maintenera them, trachtandes hwarken
att bijbeholla fremmandhe provincier, som under Sweriges Rijke
äre reda acquireradhe eller häreffter kunne conquesteras, hafwe
K. M:ttz Commissarier att remonstrera ther emoot, at såsom
dagelige förfahrenheeten ibland gemeent folk wijser, det orätt-
rådhige, bångstyrige och trätedryge grannar pläga på effterstone
tappa och när domen faller betala skadheståndet och omkost-
nadhen; Altså och effter Sweriges Konungar hafwe in publicis
råkat för slijke grannar och Gudh hafwer wälsignat theres
rättmätige wapn medh nya conquester, så föllier iu theraf att
K. Makt intet mindre ähn privati sökier att erhålla och con-
servera thet som på rättmätigt sätt är acquirerat. Och effter
samme acquireradhe provincier ähre een förmuur för Sweriges
Rijke, så hafwer K. M:tt så myckit större orsaak thet at giöra
och sökia att sättia fienden att göra uthi sijne egne landh.
Om så ähr at man uthi then ene eller andra provincien, som
hörer till Swerige, skulle lijda någon mootgång, ähre ther för-
Bihang.
209
nehme orther uth medh sion, som kunne mainteneras och secun-
deras till siös och altså lätteligen erhållas; Men om K. M:tt
skulle släppa alt handhlöst, hadhe man inthet annat at wänta,
än at andre skulle då först biuda till att trampa Swerige un¬
der sijne fötter och beröfwa them sin and- och werdzlige frij—
heet. Kongl. Makt, wettandes at dess Commissarier begrijpa
dess nådige intention, och alle the argument, som ther till kunne
brukas och lämpas, tilltroor theres dexteriteet, at the alt mena¬
gera medh försichtigheet och effter sitt bästa förståndh.
XXVIII.
Effter thet kan hända at Ständerne hafwe någre gravamina
och beswär at föredraga, så och effter K. M:tt ämnar medh thet
forderligste komma hem i landet och då anställa een allmän
Rijkzdagh, kunne K. M:ttz Cominissarij medh tienlige motiver
remittera slijka saker till K. M:ttz heemkomst, hollandes alle
uthi godt humeur.
XXIX.
Kongl. M:ttz Commissarij skole ock låta hålla ett godt och
nöijachtigt Diarium eller Protocoll öfwer alt som förelöper,
sampt wähl förwahra alle bref och Acter som wijdh Möthet
inkomma och uthgå, lefwererandes sådant alt in uthi K. M:ttz
Cantzelij medh een Relation af heele saken.
XXX.
Effter tijden inthet tillåter at hwar Commission får eea
af Kongl. Maij:tt sielf underskrifwin Instruction, och thet lijq-
wähl ähr nödigt, at hwar hafwer thenne Instructionen, så wille
K. M:ttz CancellijRådh giöra then förordning, att hwar Com¬
mission fåår een vidimeradh copia medh sigh aff denne Instruc¬
tionen. Kongl. Makt önskar sine Troo män och Commissarier
lycka och framgång till Commissions förrättande, och förblifwer
them medh Konungzlig nådhe bewågen. Actum Marienburg ut
supra.
CARL GUSTAFF.
(l. s.)
Eduard Philipson1).
') Conceptet till denna handling har till kontrasignant M. Biören-
klou, hvilken också uppsatt detsamma.
14
210
1657.
Bihang N:o 2,
Mötet i Jönköping.
1.
Kongl. Commissariernes vid Mötet i Jönköping bref till Rådet1).
Walborne Herrar, Sveriges Rijkes Radh, nu residerande
i Stockholm.
Sadan Ständerne hade sig till detta berammade mötet här
mehrendeles instält och i förrgår sine medhbrachte fulmachter
öfwerlefwererat, funne wij gott och rådhsampt, uthan widare
opskoff, att incaminera verket. Giorde fördenskuld i går på
Herredagen en begynnelse här i HolfrätzSahlen elfter förrättat
Gudztienst och hollén Predikan; då heela den förmiddagen till—
brachtes uthi vahnlige sermoner medh behörige curialier och
lyckönskningar, såsom ock fulmachternes angående Commissa¬
riernes legitimation och propositionens opläsande, hvilket alt¬
sammans då väl och lyckeligen aflopp. I dagh för middagen
äre wij åther trädde medh itt förordnat uthskott af Ständerne
till närmare och secretare conferentz, då vij effter wår Instruc-
tions lydelsse repraesenterade dem dhe öfverhopade beswär och
considerable fahrligheter, som Fäderneslandet nu tryckia och
öffverhengia, sökiandes der medh att disponera och facilitera
dem till deste benägnare bewilning och prolongation af dhe be-
gierte contributioner och krigzhielper. Hvilket alt ock för denne
gången så vida nådde sin operation, att Ständerne äre derige¬
nom brachte vordne att anholla om itt skriffteligit opsatt och
information på dhe hielper och bevilningar, sorn Kongl. Maij:t
af dem äskar och fordrar, uthlofwandes att condescendera till
all godh och vilfärig resolution effter deras yttersta förmågo.
') Tryckt efter originalet i Riks-Archivet. Lika lydande skrivel¬
ser utfärdades till samtlige Kongl. Commissarierne.
Bihang. 211
Wij låthe fördenskuldh effter deras begieran itt sådant proiect
straxt effter middagen förferdiga och hvart och ett af dhe fyra
Stånden uthi ett särdeles scripto öfverantvarda, hvilket ock
Eder gode Herrar här hoos copialiter communicerat warder1).
Huru de nu sigh här oppå widare förklarandes warde, och hwadh
mehra i lengden förelöpa kan, berätta wij effter handen; Hop¬
pandes att J gode Herrar medh oss i lijka måtto correspondere
och der J öfver ofwanberörde opsatt något hade att påminna,
wij då der om medh forderligste måtte underrättade blifva.
Slutlie här medh och befalle Eder gode Herrar under Gudz
milde beskierm till all longwarachtig prosperitet och wälmågo
wenligen. Aff Jöneköpingh den 23 Aprilis A:o 1657.
E. gode Herrars
gode vänner
Per Brahe, Sewedh Bååt.
Greffwe till Wissingsbårg.
Joh. Wijnbladh.
Kongl. Commissariernes i Jönköping promemoria.
Eftersom wårt kiere Fädernesslandh är alleredo
medh tvenne actuel krigh och örligh belastat, och
fleere torde ennu sigh lätteligenn yppa och ahn-
spinna; Hvarföre begerer Kungl. Maij:t allernådigst
at dess trogne undersåtare wela sådanne öfwerho-
padhe beswär och considerable fahrligheeter behiertta
och fördenskull grijpa Kongl. Maij:tt uthi dess swåre
Regementz och krigz börda undher armarna medh
efter fölliandhe hielper och bewillningher:
1) Aldenstundh Ständerne på sidste Richzdagh Anno 1655
bewilliadhe till tree uthskrifninger, nembl. för åhren 1656, 1657
och 1658, och den uthskrifningh, som nu på detta innewaran-
dhe åhret hadhe bordt hållass, är på förledne åhret anticiperat,
dy begeress at denn uthskrifningenn, som på till kommandhe
åhr skall gåå för sigh, måå nu i detta åhret skee och anstellass
’) Se här nedan.
212
1657.
efter Mantahlet och Hufwudhen, som det uthi Konungh Gustaff
Adolphz Regementztidh Anno 1627 uthi biafskedet bewilliat
war, efter som uthskrifningen efter gårdhetaalet widh desse
fahrlighe och swåre krigztidher lijtet förslåår;
Item anhålless ock ännu om twenne åhrss uthskrifninger,
hwilcka kunna skee och hållass den eene Anno 1659 och den
andre 1660, aldeles efter det sätt som ålir 1642 och 1643 på
Richzdaghen belefwat och samtyckt war; På hwilcken hendelsse
man då kann innehålla medh uthskrifningen för Anno 1658.
2) Att dett som på sidste Richzdagh Anno 1655 bewillia-
dess om Boskapzskatten, Manthalsspenningerne och Qwarntullen
i the större och folckrijkare städerne, och fördublade Slachtar-
Accijsen, må så här efter som då bewilliass och widare conti-
nueras.
3) Att dhe extraordinarie krigzhielperne måtte än ytterli¬
gare bewilliass på sätt och wijss som dhee Anno 1644 undher
det förra Danska kriget uthgiordess. Försäkrandess Ständerna
på Kongl. Maij:tz wegner der hooss, at alt hwadh som dhee
i så måtto uthlofwe och bewillie, skall inttet lenda dem uthi
deress weelfångne privilegier till någon praeiuditz och förfångh.
Hanss Kongl. Maij:tz förordnadhe Commissarier till Mötet
i Jönekiöpingh
Per Brahe. Sewedh Bååth.
2.
Bref från Kongl. Commissarierne vid Mötet i Jönköping till
Kongl. Commissarierne vid Mötet i Skara
Högwelborne Greffwe, Her RijkzMarsk, och Welborne Her
RijkzRådh.
Wij nionde fuller för någre dagar sedan med een express
notificera Eder, gode Herrar, huru wida wij uti wår ombetrodde
commission wörö advancerade och uti hwad terminis wår nego-
tiation med Ständerne då egentligen bestod. Sedermera hafwe
') (Jfr Bil. E. sid. 162.) Tryckt efter conceptet i Riks-Archivet.
Bihang.
213
wij kallat Landzhöfdingarne för oss och giort dem in particu-
lari någon närmare ouverture öfwer närwarande tijdz conjunc-
tur, med begieran att de wille understödia wärket och hwar på
sin orth så wel hooss Adelen som bönderne cooperera till all
giörlig satisfaction uti Kongl. Maij:tz desiderijs, betraktandes
hwad wåre grannar på dett Odensesche mötet ingått och be¬
williat hade. De låfwade sig wela herutinnan troligen bearbeta
effter bästa förstånd och discretion. Sadan är detta deropå
fölgt, dett Adelen nu hafwer resolverat att undergå uthskrif¬
ningen effter mantalet, undantagandes de små petitesser, som
i Her Christer Bondess opsatt finnes antecknade. Jemwel ock
hafwe de bewilliat att utbgiöra 100 Rixdaler af hwarie häst
effter Rustienstz ordningen. Präster- och Borgerskapet låter
sig ock temmelig wel alin, och hoppass wij med dem i lika
måtto snart blifwa richtige. Bönderne hafwe sig ähnu intet
förklarat, utan begiert dilation till nästkommande måndagh.
Hwad widare förelöpandes warder, berätte wij härnäst. Slute
och befalle eder gode Herrar härmed uti denss Högstes skydd
till all långwarachtig welmågo wenligen. Aff Jenekiöping den
26 (?) Aprilis 1657.
Eder gode Herrars
Per Brahe. Sewed Bååt.
Joh. Wijnbladh.
3.
Bref från Kongl. Commissarierne vid Mötet i Jönköping till
Kongl. Commissarierne vid Mötet i Skara *).
Högwelborne Greffwe, Her RikzMarsk,
Welborne Her RijkzRådh.
Aff Eder gode Herrars i går oss till handa kompne skrif-
welsse förnimme wij att J gode Herrar haffwe ock i lika måtto
giort een begynnelse på Mötet å den orten, amandes då da¬
gen der effter att sammankalla itt Uthskott af Ständerne och
effter Kongl. M:tz instructions lydelsse giöra dem een närmare
') Tryckt efter conceptet i Riks-Archivet.
214
1657.
ouverture öfwer närwarande tijdz conjunctur och Kongl. M:tz
nådige intention och willie; Begierandes i dett öfrige wårt wel-
mente betänckiande öfwer itt hossfogat och specificerat opsatt
på alle Kongl. M:tz postulerade hielper med forderligste att
förnimma; såsom detta alt uti Eder gode Herrars bref widare
deduceres. Wij önske att Gud den högste wille så hooss ider
som hooss oss och de andre Commissarierne welsigna och diri¬
gera wärket, att alting måtte wel och lyckeligen aflöpa. Hwad
nu detta opsattet widkommer, finne wij dett uthur de i wäre
instructioner allegerade Rikzdagzbesluten wel wara extraherat,
och fördenskuld see intet betänckiande, hwarföre J gode Her¬
rar opå Ständerness begieran dem ickie dett extradera kunne,
såsom een sak, den med wår commission aldeles öfwereens
stämmer och sig uti sielfwe allegerade Rikzdagzbesluten fun¬
derar. Men wij hafwe i begynnelssen skattat mehr a propos
att sondera Ständerness willighet in generalibus; och såsom de
alt här till på inge specialiora hafwe yrkiat; altså hafwe wij
ock ickie der till condescenderat; welandes dem derutinnan de-
ferera, om de derom ahnsöckie. Hwad de andre puncterne i
opsattet wedkommer, öfwer hwilke J gode Herrar åstunde wår
närmare mening att förnimma, så tänckie wij så derutinnan som
heela wår negotiation med Ständerne således att procedera, så¬
som wij ock uti instructionen ähre beordrade. Först anholle
wij om alle hielperne, som förmäles och uttryckies i 1644 åhrss
beslut, effter dett specificerade opsattet, som J gode Herrar oss
communicere, och dett alt för innewarande åhr allenast, utan
widare prolongation och beswär för Ständerne denne gången.
2:do anfordre wij på Kongl. M:tz wägnar continuationen af
alle de hielper, som specificeras uti 1655 åhrs besluth, alt in
till 1660 inclusive, undantagandes Anno 1658, då de allenast
för utskrifningen och ickie de andre hielperne böre befriass.
Detta fundamentet syness oss oförgripeligen, som Commissarier
ähre, att böra insistera och wåre procedeurer dereffter enhelle-
ligen conformera, heemstellandes sådant uti Eder gode Herrars
skiön och betänckiande. Wij slute her med och förblifwe
Jöneköping den 27 Aprilis 1657.
Per Brahe. Sewed Bååt.
Joli. Winblad.
Bihang.
215
4.
Ständernas af Östergötland och Småland Beslut.
Idat. Jönköping 2 Maj 1657.
Finnes tryckt hos Stiernman, Riksd. och Möt. Besh 2: 1281. Originalet
förvaras i Riks-Archivet samt har följande underskrifter af Adeln:
Gustaff Posse, till detta Möte LandtMarskalch.
Erich Carlson Oxenstierna. J[a]han Rosenhane.
Hugo Hamilton. Hanss Kyle. Arffuedh Ribbing.
Gustaf Ribbing Swensson. Linnardh Ribbing Suensson.
Oluff Lilliesparre. Gabriel Gyllenankar.
Carli Philip von Sack. Arfuedh Sölfuerhielm.
Jöran Sölffuerhielm. Erich Anderson Oxse.
Bänckt Lijndormson Båck. Magnus Drake. Arffue Drake.
Carli Drake. Anders Rosenstråll. Pär Ulfsax Nilsson.
Jönss GyllennSparre. Jöran Stierna. Carl Gyllenkreytz.
Bengt Räff. Swenn Stråle. Mattiss Ullff. Jöran Pattkull.
Jahan Printz. Christianus Strömfeldt. Davidt Dachsbergh.
Oluff Wachttorn. Laarss Enhörningh. Lodovicus Swanstierna.
Nils Nilsson Lindegreen. Carell Rytterskiöldh.
o
Ericus Arhane. Knut Erikson Ulf. Jöran Gylldhenfalk.
Erich Hillebardh. Julius Kemmerer g[e]nant Lantzfelt.
Olloff Armskiölldh.
5.
Bref från Kongl. Commissarierne vid Mötet i Jönköping till
Kongl. Commissarierne vid Mötet i Stockholm 1).
Wälborne Herrar, Sweriges Rijkes Rådh och för denne tijdh
Commissarier.
Wij betacke Eder gode Herrar flitwänligen för Eder be-
hagelige communication uthur Stockholm af den 29 passato
') Tryckt efter originalet i Riks-Archivet.
216
1657.
öfwer sakernes förlopp medh Eder förehafwande negotiation
medh Ständerne der oppe. Oss belangande, äre wij nu så wij-
da kompne, att Mötet här blef i förrgår lyckeligen fulländat,
sadan dett uthi Ellofwa dagar påståt hade. Wij tacke den
högste Gudh, att alltingh uthi inbördes fogh, förtroende och
eenigheet så wäl är aflupet. Hafwe ock orsak att berömma
Ständerne, särdeles Adelen, som sigh så wäl och godwilleligen
till Kongl. Maij:tz och Fäderneslandetz tienst denne gångh för¬
klarat och uthlåtet hafwe. Wij hafwe icke eens halft behoff
att condescendera till dhe senare och uthi wår instruction uth-
tryckte conditioner, uthan elfter föregående remonstrationer öf¬
wer närwarande tijdz wilkor genast nååt Kongl. Maij:tz inten¬
tion in primo gradu, såsom hoosfogade copia af sielfwa Beslu¬
tet wijdare uthwijsar1). Wij hoppas att Ständernes här giorde
bewilning skall tiena till itt gott exempel på andre ohrter och
facilitera wärket. Jagh Per Brahe är sinnat att låtha folket
här nedre straxt roteras och sädan hasta medh uthskrifningen
för den fahra oss uthur, naboskapet tillstöter. Jagh ärnar i
morgon, [om] Gudh will, att giöra här ifrå itt ryckiande till
RijkzMarsken, medh honom öfwer någre pressante ährenden att
communicera. Wij kunne af alle omständer och inkommande
rapporter intet annat döma, än att Danmark bryter entera da¬
gen löst. Dett är nu hög tijdh att maturera defensions werket
och der uthi bearbeta på alle orter. Om Eder gode Herrar
skulle behaga medh uthskrifningen der oppe i lijka måtto fort-
fahra låtha, wore det högnödigt. Jagh Per Brahe achtar här
nedre något att fördröija och invigilera till denne ortens con-
servation och säkerheet, der Juten i medier tijdh skulle oss
anfalla. Jagh Sewedh Bååt reeser här ifrån i morgon. Wij
befalle Eder gode Herrar här medh under Gudz milde beskierm
till all lyckelig wälmågo wenligen. Aff Jönekiöping den 4 Maij
Anno 1657.
E. gode Herrars
gode wänner
Per Brahe, Sewedh Bååt.
Greffwe till Wissingsbårg.
Joh. Wijnbladh.
’) Tryckt hos Stiernman, Riksd. o. Möt. Besh 2:1281.
Bihang.
217
Bihang N:o 3,
Mötet i Skara.
1.
Bref från Kongl. Cornmissarierne vid Mötet i Skara till Kongl.
Commissarierne vid Mötet i Jönköping 1).
Hög- och Wälborne Grefwe och Herrar, H:r Rijkzdråtzet
och RijkzRådh.
Eder gode Herrars skrifftelige och i går daterade commu-
nication af det som widh begynnelsen af Mötet i Jönköping är
passerat, blef oss, jämpte bijlagan, i dagh wäl handfången, och
tacke wij Eder gode Herrar flijtwänligen, som hafwe welat gif—
wa oss af dhe saker part, intet twiflandes Eder gode Herrar
derutinnan behagar continuera, hwilket wij ock på wår sijda at
göra intet underlåte. I dagh klåckan 9 wore dhe här församb-
lade Ständer förste gången tillhopa och afhörde Kongl. Maijrts
Proposition, då hwart Stånd igenom dess muntlige swar sigh
in generalibus lät förnimma willigst till alt det, som dhe effter
deras yttersta förmågo Kongl. Maij:t och Cronan kunde komma
widh desse tider medh till undsättning. I mårgon, will Gudh,
achtar man hafwa Uthskottet tillsamman och effter Kongl. Maij:ts
oss meddelte Instructions anledning träda medh bem:te Ständer
i närmare conference och remonstrera dem huru sakerne widh
desse tijder förewetta, medh det samme ock dem skall öfwer-
gifwas ett skriffteligit opsatt af det, som Kongl. Maij:t af dem
denne resa begärer. Och hade wij fuller, till at komma så
mycket snarare till sielfwre saken, strax ämbnat uthi samme
upsatt specificera och nämbna dhe extraordinarie hielper, som
effter 1642, 1643 och 1644 åhrs RijkzdagzBesluter boos dem
görs ansökning öfwer, på det sätt som hoosfogade opsatt2) uth-
’) Tryckt efter originalet i Riks-Archivet.
s) Se nedan sid. 219.
218
1657.
wijser, emedan till äfwentyrs Ständerne sigh eliest sielfvve icke
så wäl skulle finna der uthi, och fördenskull måtte ändå ytter¬
ligare anhålla om specificationen af sielfwe hielperne: Men på
det lijkwäl man här icke må göra hwarken mindre eller mehra
än Kongl. Maij:ts egentlige mening är, utan Commissarierne
der utinnan wara hwar annan lijka; dy achtar man Ständerna
här i morgon tijdeligh, jämpte behörigh representation af dhe
beswär och fahra, som Rijket nu i månge måtto synes wilia
imminera, låta öfwerlefwerera mehrbe:te opsatt af det som lioos
dem sökt blifwer, allenast in generalibus terminis, på det sätt,
som det hoos Eder gode Herrar skedt är; Och begäre i med¬
ier tijdh flijtwänligen, J gode Herrar wele advertera oss oför-
dröijeligen sin mehning öfwer det här bijfogade opsatt, om man
icke på det sättet, effter Kongl. M:ts Instruction och ofwanbe:de
Besluters innehåldh, må kunna gifwa dhe extraordinarie hiel-
perna nampn, der Ständerna der på yrckia skulle; Förklaran¬
des Eder gode Herrar jämwäl öfwer tijden på huru månge åhr
dhe måtte utgöras och när medh dhe extraordinarie uthlagors
lefwerering, som Ständerne nu, elfter 1642, 1643 och 1644 åhrs
Besluter, måtte kunna bewilia, skall göras en begynnelse. An-
langande Biskoparne och Superintendenterne sampt Pastores i
städerne, ändoch om dem och deras på sidste Rijkzdagh be-
wiliade hielp uthi Instructionen intet serdeles nämpnes, eij hel¬
ler befinnes dhe åhr 1642 och dhe tu föliande någon serdeles
krigzhielp hafwa uthgiort emot den Spannemåhlshielp, som Prä¬
sterna å landet samtykt hafwa, och likwäl intet mehra än skä-
ligit synes, at ock dhe, widh denne tidhs lägenheet, något an-
seenligit i proportion emot dhe ringare contribuera; dy bäfwer
man dem uthi opsattet låtet införa opå det sätt, sorn J gode
Herrar hafwe at see. På mehrofftabe:te åhr 1642 och 1643
äre ock fuller af hwarje tijo prästegårdar en knecht worden
gifwen; Men såsom samptlige Prästerskapet här icke längese¬
dan hafwa af egit bewågh, i anseende af desse tider, bewiliat
till Fäderneslandzens tienst en häst och karl af hwart gäldh,
der så omtränger, at uthrusta, så hafwer man hafft betänckiande
dem der ofwan opå medh knechteskrifningen at beswära. Bor-
gerskapet och Städerne hafwe fuller widh den medh dem sist
och i tiord håldne afhandling bewiliat at fördubbla den af dem
på Rijkzdagen 1655 bewiliade krigzhielp; Om dhe nu, efter
1644 åhrs exempel, skole det samme qvantumet å nyo at för¬
dubbla, eller ock at continuera medh den sist och i tiord be¬
Bihang. 219
jakade fördubbling, der öfwer jämpte det mehra- och ofwanbe:de
skulle wij ock gärna önska weta Eder gode Herrars mening
medh det aldraförsta. Sidst behagade Eder gode Herrar, widh
öpnandet af dhe öfwer gräntzen till Jönköping ankommande
och till dhe gode Herrar Rijkzens Rådh dresserade bref, låta
der uthur extractwijs communicera oss effter handen deras för¬
nämsta innehåldh, hwilket wore oss här till godh efterrättelse;
Såsom ock jagh, Gustaff Horn, gärna skulle see, at dhe till
migh lydande bref, som posten, dijt till Jönköping kommande,
opförer, måtte genast hijt på Schara förskickas, emedan dhe
eliest, der dhe först ginge på Stockholm, skulle komma migh
alt för seent tillhanda; Så begär jagh jämwäl flijtwänligen, at
sådant igenom H:r Secret:s Wijnblads förordning här effter wedh
dhe der ifrån liijtgående extraordinarie poster och ryttare må
warda ihogkommit. Och wij befale Eder gode Herrar under
Gudz trygge beskärm till all önskelig wälgång flijtwänligen.
Aff Schara den 25 Aprilis 1657.
Edre Gode Herrars
Goda wänner
Gustaf Horn. Per linnormson Ribbingh.
Kongl. Commissariernes i Skara projekt till promemoria.
Aldenstund Sweriges Rijke hafwer widh warande
tidh twänne mechtige fiender at strijda medh, och
till befahrande är, at wäl flere illwiliande torde sigh
emot Kongl. Maij:t och Fäderneslandet till krigh
oförmodeligen opkasta; Fördenskull begärer Kongl.
Maij:t allernådigst, at dess trogne undersåtere, i dess
betrachtande, effter deras förfäders högtberömmelige
exempel, widh lijka lägenheet, af den affection, som
dhe till Kongl. Maij:t, såsom deras rätte och hög¬
ste Öfwerheet drage, wele widh desse swåre tijder
underdånigst komma Kongl. Maij:t. medh effterföl-
iande liielper och bewilningar till undsättning:
I.
Såsom utaf Rijkzens Ständer äre på siste Rijkzdagh frenne
uthskrifningar, nembl. för åhr 1656, 1657 och 1658, bewiliade,
220
1657.
af hwilke den, som på detta innewarande åhr hade bort hållas*
är på det näst förledne åhret anticiperat: Altså begäres at
dhen uthskrifning, som för åhr 1658 borde skee, må i detta
åhret anställas, och det effter Mantalen och Hufwuden, som
uthi Sahl. Konung Gustaff Adolphs Regementztidh hafwer wa¬
rit brukeligit, efftersom uthskrifningen effter gårde- och hem-
manetalet uthi desse fahrlige och widt uthseende krigztider fast
litet will förslå. Dessförutan anhålles ock ännu om twänue
åhrs uthskrifningar, at skee effter det sätt, som åhr 1642 och
1643 af Ständerne bewiliades; nembl. at af 10 Skatte- och
Cronehemman, hele, halfwe och fierdedels lijka räknade, och
äfwen så af 20 Frälsegårdar, hele, halfwe och fierdedels, inom
och utom Råå och Röör, så ock fridzmijhlen, gifwes en knecht,
aldeles effter bem:te 1642 och 1643 åhrs RijkzdagzBesluters
innehåldh; Men effter Prästerskapet på då warande Rijkzdagar
af egit bewågh hafwe af hwarje tije prästegårdar bewiliat en
karl, och nu wedh desse tijder uthlofwat af hwart gäldh en
häst och karl till Cronones tienst, dy blifwa dhe medh knech-
tens uthgifwande förskonte. Och der Ständerne nu till detta
ofwanbeimte, som man intet twiflar, bejaka, kunne samme uth¬
skrifningar skee åhr 1659 och 1660 och medh uthskrifningen
för nästkommande åhr 1658 innehållas; Försäkrandes sigh dhe
privilegierade Stånden at sådant intet skall lända i längden de¬
ras privilegier till någon nachdeel eller prsejuditz.
II.
Efftersom store medel till krigzfolkets underhåldh och kri¬
gets uthförande behöfwes; dy begäres, at det som på siste
Rijkzdagh 1655 bewiliades, bestående i Boskapsskatten, Man-
talspenningerne och Qwarntullen i dhe större och folkrijkare
städerne, och fördubblade Slachtare accijsen, må så här effter
som här till continueras aldeles effter bede Besluts innehåldh;
så ock der till och utan dess effterskrefne extraordinarie krigz-
hielper bewilias, på sätt som dhe 1644 under det då påstående
Danske krighet uthgiordes; nembl. 1) af hwart heelt Skatte-
och Cronehemman en heel tunna tårkat Rågh och der till 6
marker SölfwerM:t, räknandes twå halfwe och fyra fierdedels emot
ett heelt; och sådant alt halfparten af Frälsehemmanen, äfwen
som dhe det för nästförledne åhr uthgiort hafwa; begynnandes
der medh för innewarande åhr och continuerandes på näst här
effter föliande. 2) At Borgerskapet fördubble deras ordinarie
£
Bihang. 221
Båtzmanstahl, så ock den sist bewiliade Krigzhielp. 3) Af
Frälset och Adelen begäres, det dhe af hwarje fem markers
ränta, som dhe hafwa till opbördh (räknandes effter Rosstiensts
ordningen) gifwe 6 marker S:rM:t, både enkior, faderlöse och
andre. 4) Roos Prästerskapet anhålles, at Biskoperne och Su-
perintendenterne fördubble det som dhe effter en serdeles uth-
gifwen längd på siste Rijkzdagh 1655 uthlofwade och Pastores
i städerne jämwäl den delen dhe samme gång bewilia månde;
Men Prästerne å landet uthgifwa otta tunnor godh, tårkat
Rågh af hwart 64 hemman, således at halfparten gifwes i pert-
zelen, nembl. 4 tunnor, och för dhe andre 4 tunnor lefwereras
12 D:r SölfwerMynt effter mehrbem:te 1644 åhrs Rijkzdags-
Besluth. Och detta alt begärer Kongl. Maij:t nådigst, at här
effter på åhrs tijdh, detta löpande medh inräknat, må warda
continuerat, sampt hwadh som lefwereras bör, i råttan tidh uth¬
giort.
2.
Kongl. Comtnissariernes vid Mötet i Skara bref till Kongl.
Commissarierne vid Mötet i Stockholm l).
Wälborne Herrar RijkzRådh och Commissarier till påstående
Möthet i Stockholm, gode wänner.
Sedan wij hijt till Schara anlände och Ständerne, effter
Kongl. Maij:ts nådige påbodh, här sigh hade församblat, jäm¬
wäl deras fullmachter effter sedwahnan öfwerlefwererat, hafwer
man dem här på behörligit wijs den 24 hujus låtit kalla till¬
hopa och jämpte wahnlige ceremonier föreläsa Kongl. Maij:ts
affattade Proposition; der på trädde wij medh dem dagen ther
effter i närmare conference och serdeles det af dem giorde uth-
skått optächte och reprsesenterade den fahra, som Fädernes¬
landet nu öfwerhänger, lefwererandes dem ett skriffteligit op-
satt af det, som Kongl. Maij:t, i dess consideration till wär-
kets understödh och slijk fahras tidige afböijande, i folk och
medel nådigst begärer. Nu hafwe sakerne i desse sedermehra
förlupne dagar stått under Ständernes öfwerläggiande, der medh
dhe ock ännu äre till wärka, och förmodar man fuller i ge-
meen, så wijda dhe sigh än hafwa uthlåtet, at man hafwer at
') (Jfr Prot. sid. 101.) Tryckt efter originalet i Riks-Archivet.
222
1657.
göra sigh hopp örn det mäste som Kongl. Maij:t uthi dess In-
struction gör ansökning öfwer; allenast difficultera fuller Bön¬
derna aldeles uthskrifningen effter Mantalet för innewarande
åhr at hållas; der emot wij gore wår ytterste flijt, förmedelst
remonstrerande af tijdernes conjunctur och den store necessi-
teten, som drifwer wärket, at kunna förmå dem till dess be-
wiliande; hwadh wij der utinnan och det mehra uthrätte, ad-
vertere wij Eder gode Herrar effter handen; intet twiflandes
Eder gode Herrar på Eder sijda af det, som hoos Eder gode
Herrar passerar, behagar at gifwa oss part. Det hijtskickade
opsatt ifrån Her Christer Bonde öfwer bewilningen som nu sö-
kes, befinner man wara Kongl. Maij:ts Instruction lijkmätigt,
allenast är der uthi intet förmält (Adelens Rosstienstspenningar
undantagandes) om tijden och på huru månge åhr dhe begärte
extraordinarie hielper effter 1644 ahrs Besluth fordras måge,
så wäl som huru länge Ständerne dhe på siste Rijkzdagh be¬
jakade hielper skole continuera; dy behagade Eder gode Her¬
rar oss jämwäl Eder mehning der öfwer optäckia. Af Borger-
skapet, see wij ock på samme förtekning och förslagh, begäres
allenast continuationen af den sist bewiliade contribution eller
(som dhe den kalla wele) krigzhielp, der widh wij Eder gode
Herrar ock icke kunne underlåta at optäckia det dhe hijt full-
mechtigade af städerne på denne orten befinnes af egit bewågh
inclinera till fördubblandet af den sist och åhr 1655 bewiliade
summa; wedh hwilken mening wij dem här låte förblifwa; al¬
lenast notificere Eder gode Herrar sådant för den lijkheet skull,
som synes wela observeras. Prästerna hafwer man här i det
närmeste förtröstat at slippa Skrifningen, den 1644 åhrs Be¬
sluth dem likwäl till obligerar, emedan dhe här för detta af
egen godh wilie af hwart gäldh en häst och karl till Cronones
tienst lofwat hafwa och nu wederreda hålla. Men om icke der
emot på dhe orter, som sådan bewilning af Prästerskapet intet
skedd är, Clericiedt till uthskrifning eller åth minstonne hästars
uthgörande och fournerande, en af hwart gäldh, dem man sedan
till Artigleriets behof och nödige förspan bruka kunde, måtte
förplichtas, lämbne wij Eder gode Herrars gottfinnande. Sist
skall Eder gode Herrar icke wara okunnigt hwadh stor klage-
måhl här och eliest öfwer hele Rijket som förspöries skee öf¬
wer dhe odrägelige Rotepenningar, som dels Officererne och
krigzfolket, men i synnerheet Adelen eller deras fougder och
tienare af Almogen opbära, hwilket skräcker, snarest sagt,
Bihang.
223
Bonden mehra ifrån uthskrifnings bewiliande, än sielfwe knechte-
skrifningen och dhe beswär hon egentligen medh sigh förer.
Så emedan både Kongl. Maijrt och (om man sigh rätt påmin¬
ner) Rijkzens Rådh sigh hafwa öfwer qvantumet af samme
Rotepenningar icke längesedan förklarat och fält det på den
summa, som Uthskrifnings Instructionen innehåller; Och wij,
det ene medh det andre öfwerwägandes, befinne samme Rote¬
penningar (der dhe i något skulle förhöijas) icke böra öfwer
twå Rijkzdaler af någon Officerare eller Adelsmau utaf deras
Bönder opbäras; doch det oförgrijpeligen och till Kongl. Maij:ts
egen nådige wijdare Resolution sampt dhe gode Herrars af
samptlige Rijkzens Rådh gottfinnande; Hwarföre behagade Eder
gode Herrar, nu widh Ridderskapets och Adelens sampt Krigz-
Befählets sammanwarelse, dem sådant behörligen förehålla och
förmana medh högre Rotepenningars opbärande at innehålla;
så ock alfwarligen sine fougder och tienare tillsäija, det dhe
wachta sigh före at göra här emot, jämwäl Adelen och Office¬
rerne sielfwe hålla der öfwer hand och hafwa der medh opsicht,
at wijdare klagemåhl här öfwer eij må inkomma. Och wij be-
fale Eder gode Herrar Gudh alzmechtig till all wälgång. Aff
Schara den 28 Aprilis 1657.
Eder gode Herrars
Goda wänner
Gustaf Horn. Per Linnormson Ribbingh.
J. Palmgreen.
3.
Bref från Kongl. Commissarierne vid Mötet i Skara till Kongl.
Commissarierne vid Mötet i Jönköping J).
Högwälborne Grefwe, Her Rijkzdråtzet, så ock Walborne Her
RijkzRådh.
Wij förwänte medh längtan swar ifrån Eder gode Herrar
opå wårt siste och af den 28 passato till Eder gode Herrar
afgångne skrifwelse, och medh det samme at få förnimma huru
Almogen och Bönderna sigh öfwer uthskrifningen effter Man¬
talet förklarar: Emedan dhe på denne orten uthi dess beja-
*) Tryckt efter originalet i Riks-Archivet.
224
1657.
kande än tämmeligen stå an och, sorn man förmärker, intet
gärna sigh der till wele resolvera förr än dhe förnimma hwadh
af Almogen der till opå dhe andre orter, serdeles i Smålandh,
swarat blifwer. Medh dhe andre tree Stånden äre wij här i
det närmeste richtige, allenast studzar hufwudwärket på Bön-
dernes förklaring. Prästerskapet lefwererade rättnu på stunden
in deras swar på det, som af dem är begärt wordet, Invar af
Eder gode Herrar här bijfogat en copia tillskickas1); wijdare
kunne wij medh dem denne gång intet komma, emedan wij för-
nimme omöijeligheten falla der emot. För tårkat Rågh begäre
dhe ock, at Spannemåhl, eller ock Rågh eller Korn, skall in-
sättias, emedan här fast ringa Rågh skall wara at åstadkomma;
Om nu Eder gode Herrar synes så gott at wij medh det Ståndet
således slute, förwänte wij citissime och medh denne ryttare
eller post Eder gode Herrars swar tillbaka. Borgerskapet för¬
klarar sigh för städerne elfter bijlagan, som här copialiter hoos
går1), och hafwe dhe fördubblandet af den på siste Rijkzdagh
uthfäste summa af egit bewågh, som Eder gode Herrar förr
notificerat är, godwilligen consenterat. Doch är här till adita,
at hwadh Götheborgh widkommer, så blifwer dess summa al¬
deles så stoor, som dhen 1644 medh fördubblingen uthgiord
blef; Men dhe andre städerna föregifwa sigh omöijeligen falla,
blifwa widh 1644 åhrs opsatt och qvantum, utan samtycke
gärna till den åhr 1655 samtykte summas duplerande. Sedan
detta war skrifwit, inkomme Ridderskapet och Adelen medh
deras swar; Och såsom det uthi någre punchter war till rätta,
förr än man det kunde acceptera; jämwäl ock, hwadh utskrif¬
ningen angick, stodo dhe ock der medh i någon orichtigheet:
Altså blef dem tidh gifwen till Måndagen at opsättia ett an¬
nat, och sigh jämwäl då, tillijka medh Bönderna, öfwer ut¬
skrifningen fullkomligen utlåta; hwilket, när det inkommer,
Eder gode Herrar sedan strax skall blifwa communicerat. Och
wij befale Eder gode Herrar Gudh Alzmechtigh flijtwänligen.
Aff Schara den 2 Maij 1657.
Edre gode Herrars
Goda wänner
Gustaf Horn. Per Linnormson Ribbingh.
‘) Denna copia finnes qvar.
J. Palmgreen.
Bihang.
225
4.
Ständernas af Westergötland och Dal Beslut. Dat. Skara
9 Maj 1657.
Tryckt hos Stiernman, Kiksd. o. Möt. Besl. 2: 1284, och har det i Riks-
Archivet förvarade originalet följande adliga underskrifter:
Knutt Lilliehööck.
Harall Stake. Christopher Torstenson. Jöran Ulffsparre.
Carli Bondhe. Linnardt Hårdh. Erik Hårdh Jahansån.
Suen Bock. Pehr LillijeHök. Hans Kaffle.
Christopher G:Grijp. Gabriel G:Grijp. Carolus Pauli.
Christopher Jahanson Ekebladh. Hillebrandt Uggla.
Jahan Lillija. Jahan Stake. Bengt Lilliestielk.
Brems GyllenMsers. Bryntte Papegoija.
Nils Hindrickson Liliebiälcke. Joen Lindh.
Hans Jönsson Biörnsköldh. Andrijs Duffua.
Gabriell Rutenskiöldh. Lars Larson Silberswärdh ').
Larss Feijerskiöldh. Oluff Swensson Bröstfeldt.
Joan Larsson BiörneBärg. Nilss Biörson Dräfenskyldh.
Joh. Bothwedsson Gyldenstingh. Tore Oluffson Ollonbergh.
Carl Swensson SölfwerMusqweet. Tord Reiittenbergh.
') Saknar sigill.
226
1657.
5.
Adelns vid Mötet i Skara bref till Rådet.
Höghwelborne Herrar, Sweriges Rijkes Rådh, högtähradhe
Herrar, höghgunstige gynnare.
Edhers Exell:er kunne nu afF thenna orth försambladhe
Ridderskapet och Adhelen tienstligen eij under,låtha, att sedan
såsom effter Hans Kongl. Maij:tz wår allernådigeste Konungz
och Herres nådighe proposition Ridderskapet och Adhelen sigh
[i] bästa måtton effter sin troheetz plickt och Fädernesland-
zens defension hafwe resolverat, hafwe dhe fattatt tanckar hoos
Edher Exelher och ödmiukeligen suplicando anhålla om effter-
skrefne ährender: Nembl. effter såsom wahnligit hafwer warit,
att Adhelen hafwer hafft macht sine bönder, ehwarest dhe då
kunne belägne wara, i hopa rotera uthi Skrifningerne, och knecht
gifwa på hwadh stelle dhem behagadhe, hwilket, emedan thet
nu annorledes observeras, önskadhe dhe gierna och ödmiukeli¬
gen begiäre widh dhet förrige att få förblifwa, synnerligen för
ihnnewarandes åhr, effter såsom Skrifningen nu så mycket star¬
kare ähn tillförendhe belefwat ähr och kommer nu hastigare
på hender; Enkannerligen förmodhe the ödmiukeligen att måge
niutha thetta beneficium uppå the bönder och mahnthal, som
en mahn äger uthi eu province, dher åthskillige Landzhöfdingz-
döme åhre. Dett andre ährendet ähr, att Adhelsmahnnen måtte,
när han sin laghskrefne kneckt på sielfwe Skrifningen hafwer
leffwererat, sedan blifwa obeswäradt och icke tillhållas antin¬
gen prestera karlen på Mönstringen, eller gifwa en annan i
stellet, om dhen holle sigh afF wägen, hwilket sker letteligen
och offta. Ty enär såsom bonden eller drengen, som uthskrif-
win blifwer, förnimmer nogot interstitium emellan Skrifningen
och Mönstringen, blifwer han intet gierna tillstädhes. Så eme¬
dan Hans Maij:tz åhr 1633 gifne nådige resolution och förkla-
ringh på Ridderskapetz och Adhelens beswähr uthi den 16
punckt thet klarligen förmähler, och Ridderskapet elliest för-
mehne dhet samma i Uthskrifningz Instructionerne i lijka måtto
författas; Ty länder till Edhers Exelher och H:ter theras öd-
2) Tryckt efter originalet i Riks-Archivet.
Bihang.
227
miuke begiäran att the måghe be:te resolution wärkeligen få
åthniutha. Sedan emedan såsom iblandt Ridderskapet ähr en
frågha förefallen, om uthi Rustienstz lengderne, dher såsom
SmörRäntta finnes, Gingärden böhr uptecknas, effter dhe mehna
att dhen såsom en giärdh böhr för owiss rächnas och icke up-
föras, hwilket ock en dhel af Ridderskapet skola [till] förendhe
hafwa observerat (!). Edhers Exelher under Gudz höghmildhe
protection till höghönskeligh wälltnågo ödmiukeligest befallandes.
Förblifwer
Eders Excelhrs och gode Herrars
Tienstwilligste
På samptlige närwarandhe Ridderskapz
wägnar pro tempore här widh detta pro¬
vincial möthet såsom LandtMarskalck
Knutt Lilliehööck.
Skara den 10 Maij 1657.
228
1657.
Bihang N:o 4,
Mötet i Arboga.
1.
Kongl. Commissariernes till Mötet i Arboga bref till Kongl.
Commissarierne vid Mötet i JönköpingJ).
Höghwälborne Iler Greffwe och RichzDrotzet, sainpt Wal¬
borne Her Baron och Assessor, respective högdtähradhe Herre
och kiere Brodher.
Edhers Excelhtz och kiäre Brodher wete sigh wäl att på¬
minna hwadh för deras affreesandhe här ifrån ähr föraffskedhat
wordet om sättet och graderne, effter hwilcke Commissarierne
på dee tillstundande och particular mothén aff Ständherne haff-
we deres begieran på Kongl. Maij.-tz wägner, uthskriffningen och
hielperne angåendhe, at anställa, så at aff dem sampteligen een
lijkhet måtte wardha deruthinnan observerat; Men såssom wij,
iemförandes samme Concept nogare medh sielffwe Kongl. Maij:tz
Instruction, som oss sedermera uthur HoffCantzlijt ähr tillstellt
worden, befinne deruthinnan så wijdha discrepans wara, att
Kongl. Maij:t allenast socker den uthskriffningen för 1658 måtte
gåå lijcka öffwer allt, så Skatte och Chrone som Frälse och
skatlagdhe Frälse bådhe innan och uthan örn råå och rörer; Men
icke dee andre för 1659 och 1660, uthan dee allenast effter
1642 och 1643 åhrs Rijckzdagzbesluth wardha beleffwadhe och
inrättadhe; Alt derföre haffwe Edhers Excelhtz och kiäre Bro¬
dher där om wij eij welat oadverteradhe låta, till den ändhe
att dhem behagade sielffwe der effter uthi Kongl. M:tz dem
medhgifne Instructions 12 puncht wijdhare att see och såledhes
ickie förundra, att wij rådeligest erackte och förtänckte ähre,
på wår orth widh möthets angående i Arboga, Kongl. M:tz nå-
’) Tryckt efter originalet i Riks-Archivet.
Bihang.
229
digeste intention om merbe:te uthskriffninghz söckiandhe hoos
Ständherne oss aldeles att conformera, hemstellandes Edhers
Excelhtz och kiere Brodhers egen dijudication, hwadh dee för
deres personer förmena deruthinnan wara i deres orth at resol¬
vera, hälst seendes dem behagadhe som wij hoppas samma sät¬
tet hålla in modo procedendi och således aldeles ett medh oss
giöra, hwilcket wij skatte tienligest wara, och finnes altijdh
redebogne öffwer hwadh som förefalla kan tijdigh correspondence
medh E. Excelhtz och kiere Brodher att underhålla. Förbliffwe
näst godh wälmågas flijtige tillönskan och wår willige tienstz
och affections offerte
E. Excelhtz och kiäre Brodhers
Tienstwillige
Christer Bonde. Erick Fleminge.
Datum Stokholm den 14 Aprilis 1657.
2.
Bref från Kongl. Commissarierne vid Mötet i Arboga till
Kongl. Commissarierne vid Mötet i Stockholm ').
Wälborne Herrer, Her RichzRådh och MedhColleger.
Effter som wij till denne orthen den 20 huius wäl anlände
ähre, haffwe wij eij underlåta welat, till den afftalte correspon-
dentiens underhållande oss emilian, Edher godhe Herrer här
medh wänligen att advertere, huruledes sedhan prseliminaria
medh fullmachternes inleffwereringh af Ständherne sampt de-
terminationen om loco Congressus och wisse Förmäns anstäl-
landhe för hwart Ståndet ähre förrättadhe wordne, sielffwe mö¬
tet den 22 haffwer wunnit här medh tienligh solennitet och
skickeligheet sin begynnelsse, hwar widh wij intet underlätet
haffwa att förrätta på bädste sättet som oss möijeligit warit
hafwer hwadh som Kongl. Maij:t nådigest förmenet liafwer af
nödhen wara wedh sielffwe dess propositions upläsandhe. Haffwe
ock effter Ständernes flijtige ansöckiandhe att bliffwa om K.
’) Tryckt efter originalet i Riks-Archivet.
230
1657.
M:tz begieran alf dem uthan uppehåldh något particularius un-
derrättadhe, sådant i går förmedelst ett der till aff dem för¬
ordnat utskot söckt elfter Kongl. M:tz Instructions innehåldh
och lydellsse at i wärcket ställa. Och kunne wij intet annat
säija än det at be:te Ständher widh bägges desse acter halfwe
sigh heel benägne och willige till Kongl. M:tz tienstz befrämm-
iandhe effter deres skyldigheet, så wijdha förmögenheeten det
någon tijdh tillåta kan, uthlåtet, hwaralf wij ingen annan orsak
haffwe än giöre oss om sielffwe uthslaget een godh förhopp-
ningh, och det medh det aldraförste, warandhes wij för wäre
personer resolverade at stå uppå Kongl. M:tz förste begieran,
uthskriffningen angåendhe effter mantalet, så länge wij dess
större opposition, som wij ock förmeene eij skee skoola, der-
uthinnan eij finnandhes wardhe. Skoole uthi det öffrige om
hwadh som förefalla kan altijdh betänckte wara, edher godhe
Herrer tijdigh part att giffwa; Förmodandes oss det samma
wederfares aff edher igien; Såssom wij ock till den ändha för
rådeligest ansedt haffwa, at posterne, warande desse mothén,
på dee wägar som nödtorfften fordrer måge fördubbladhe war-
dha, hwilcket wij medh Landhzhöffdingen i Wästeråhrs Lähn,
Her Knut Kurck, aftalt haffwe, att i dess Landhzhöffdiugz-
dömme må wardha effectuerat, och skrifwe ock nu om det
samme i Landhzhöffdingedömmet aff Uplandh att skee låtha,
Landhzhöffdingen Herr Swante Baneer till, hwar på wij förmo-
dhe att J godhe Herrer för edlire personer ock behagandes
wardhe det allgemene wärcket till så myckit större maturation
att pousere. Och förblifwe näst wår willige tienstz tilbiudelsse
städhze
Edher Godhe Herrers
Tienstwillige
Christer Bonde. Erick Flemingh.
Arboga den 26 Aprilis 1657.
Bihang.
231
3.
Bref från Kongl. Commissarierne vid Mötet i Arboga till
Kongl. Commissarierne vid Mötet i Stockholm 1).
Wälborne Herrer, Her RichzRådh och MedhColleger.
Förmedelst wår den 26 huius afgångne skrifwelsse, som
wij förhåppas nu mehre wara framkommin, haffwe edher godhe
Herrer wij om hwadh som widh begynnelssen aff dette mötet
ähr passerat, wänligen söckt att berätta. Hwadh sedermera
förefallit ähr, ähr förnämbligest detta, att Ridderskapet fuller
ännu stå uthi consultation öfwer swaret på det som aff deres
Ståndh på Kongl. M:tz wägner ähr begiert wordet, och för-
nimme wäl föruth, att dee haffwe sijne stoore beswär som dem
tryckie. Förhoppas lijckwäl att dee uthi anseende till Fädher-
neslandetz tillståndh läre således beqwämme sigh, at man kan
medh dem till fridhz wara. Hwadh Prästerskapet widkommer,
så haffwe dhe reede igienom Bispen aff Wästeråhrs och Super¬
intendenten i Carlstadh, hwilcke i går här hoos oss till confe-
rence wore, sigh så wijda uthlåtet, at dee tilbiudhe 4 tunnor
Rogh för hwart 64 mantal, och det på try åhrs tijdh; Begie-
randes ödmiuckeligen i det öfrighe blifwa förskonte, effter sås¬
som störste deelen aff deres medel igienom dee pålagor som
dee i desse åhren bortåth hafwe måst underkastadhe warit,
myckit skoole wara af sigh kombne. Detta deres tilbudh ähr
ännu af oss intet fulkommeligen accepterat wordet, uthan haff¬
we wij än wijdhare fört dem till sinnes närwarande Rixens
Stååt och huruledes så tillsäijandes hwart Ståndet där widh
haffwer nogh till blåsa uppå, moste lijckwäl som godhe patrio¬
ter taga sigh denne gånghen så när som dee någon tijdh kunne;
Hwarföre hoppas wij att dee än bättre sigh i saaken betenc-
kiandes wardhe, och att wij enteligen skoole förmå dem der
till, att om icke mehra, dock för dette åhret bewillie till 4
tunnor Spanmåhl och 12 daler Silfwermynt, dee andre twänne
åhren må sädhan medh dee aff dem tilbudne 4 tunnor effter
64 mantaal gå för sigh. Borgerskapet anlangande, så haffwe
dee ännu ickie heller sigh något particulariter uthlåtet, men
som dee lijckwäl moot andre sigh haffwe förliudha låtit, mena
') Tryckt efter originalet i Riks-Archivet.
232
1657.
dee alt wara hoos dem på Kongl. Maij:tz postulater så resol¬
verat, att wij intet skoole hafwa ordsaak dem att beskylla,
och således som wij icke annat troo, läre wij nåå det hoos
dem, att dee icke allenast än ytterligare blifwe widh sitt för-
dubladhe Båtzmanstaal ännu try åhr effter 1644 åhrs Rijckz-
dagzbesluth, som det in till nu skedt ähr, uthan ock dee be-
williadhe medhlen, som uthi 1655 åhrs Rijckzdagzbesluth i den
10, 11, 12, 13 och 14 Artickeln finnes förmälte, och än der till
medh den Contribution som effter een specificerat längdh aff stä-
dherne i Rijcket uthi berte 1655 åhrs Rijckzdagzbesluth samma-
ledhes ähr infördher, hwilcket wij för wäre perssoner befinna wara
så myckit som städherne kunne dragha; Och ehuruwäl fördublin-
ghen aff Contributionen 1644 något mera på en deel aff små stä¬
dherne kan dragha, än then bewilliade summan 1655, så ähre
åther andre och hälst Stockholm, som effter thenne sijdste be-
willningh gifwa snart treedubbelt så myckit som ofwantalde för-
dublingh aff Contributionen kan förslå; Föruthan det att fördub-
lingen aff accijsen på någre orther mehre importerar än Contri¬
butionen, i hwars ställe hon inrättat bleff; Förmode altså att Cro-
nan kan therigienom wäl wara uthan skaadha och städherne lijck-
wäl icke alt förmyckit beswäras. Böndherne hafwe i dagh hafft
sitt uthskott hoos oss och så wijdha sigh öfwer den begiärte anti-
cipationen aff uthskriffninghen för 1658 uthi dette åhret uthlåtit
(ehuru hårdt thet ock dem tryckia kan), att dee den effter man¬
talet till så myckit större antaal aff krighzfolcket wilha ingå, så
frampt dee af deres medel på dee andre mothén i Rijcket det
samme bewilliandhes wardhe; Hwaruthinnan såssom dee föregå
andre medh ett gått exempel, altså hoppas wij sådant kunna
tiena Edher godhe Herrer till argument hoos dem af det medh-
let som på Edher orth försambladhe ähre; Intet twifflandhes
Edher godhe Herrer wardhe det således hoos dem menageran¬
des, att desse aff dem icke måghe bliffwa stutzige giordhe,
uthan fast mehre uthi sin godhe inclination styrckte och con-
firmeradhe; Såssom wij ock för wäre perssoner gierna önske
tijdigt [weta], huruledhes Ständerne på edher orth sigh för-
klare, oss till så myckit bättre effterrättelsse, att kunna blifwa
informerade, märckiandes det wäl att dee här försambladhe
Ständherne behålla medh deres fulkommelighe resolution öfwer
det som på Kongl. M:tz wägner wij aff dem begiärt hafwe det
längsta dee kunne inne, söckiandhes i medhler tijdh att erfara
hwadh på dee andre mothén kan bliffwa till saaken giort, så
Bihang. 266
att dee icke måghe hafwa det nampnet sigh uthi något att
prsecipitere. Wij förhoppas ock att posternes fördublingh, om
hwilcket wij Edher godhe Herrer uthi wårt förre breff adver-
tere mondhe hwadh anställningh af oss giordher ähr, skola så
wäl oss till sådhan communication som Commissarier ähre, som
elliest Ständherne emilian heel wäl komma till pass, och för
wår deel denne gången der medh ickie underlåta welat at giöra
een begynnelse. Befallandhes Edher godhe Herrer den högste
Gudh till beskydd och omwårdnat, ähre och förblifwe stedhze
Edher Godhe Herrers
Tienstwillige
Christer Bonde. Erick Flemingh.
Arboga den 29 Aprilis 1657.
4.
Bref från Kongl. Commissarierne vid Mötet i Arboga till
Kongl. Commissarierne vid Mötet i Stockholm 1).
Walborne Herrer, H:r RijckzRådh och MedhColleger.
Twenne Edher godhe Herrers skriffwelser, een aff den 29
April, den andre aff den andre Maij, hafwe wij wäl bekommit,
förmärckiandes der aff ware till Edher godhe Herrer för detta
afgångne skrifwelsser wara framkomne, och huruledes äntå den
tijdhen ingen wiss resolution war fallen på det som aff Edher
godhe Herrer på Kongl. Maij:tz wägner, uthaff Ständerne widh
det Mötet försambladhe, ähr söckt och begiert wordet; För¬
uthan hwadh J godhe Herrer discursive der om af een och an¬
neli hafwen kunnat förmärckia; Hwilcken Edher godhe Herrers
advertence oss heel kiär och annembligh warit hafwer, och un-
derlåte intet sådant på wår sijdha medh den tienst som weder-
bör, emoth Edher godhe Herrer i den måthou igien, att städhze
mötha och cultivera. Wij ähre här nu sedermera medh Stän¬
dherne så wijdha komne, att Invar för sigh så muntlighen som
skrifftelighen till swar emoot oss uthlåtit haffwe uthi det, hwar
') Tryckt efter originalet i Riks-Arcliivet.
234
1657.
på dette Möthet huffwudhsakelighen består, nemblighen såledhes:
att dee afl Ridderskapet förklare sigh att weela i consideration
afl’ Fädherneslandhzens tillståndh och till betygande aff hör-
sambligh devotion emoot H. K. M:t, wår allernådigste Konnngh,
ehuru swart det dem ock förekommer och hårdt trycker, låtha
gåå för sigh den aff H. K. M:t begiärte anticipation aff uth-
skriffninghen för tillkommande åhr, och det effter Mantalet och
för deres deel lijka moot Skatte och Chrone; Förbehållandes
sigh allenest dee reservater, som i mitt Her Christer Bondhes
upsatt finnes upfördhe. Sedhen och der så omträngia skulle,
låffwa dee ock att willia förstå till dee twenne uthskriffninger
för 1659 och 1660; Begiärandes allenest att det måtte skee
effter det sättet, som uthi 1655 åhrs Rijckzdagzbesluth ähr be-
lefwat, och medh förbehåll aff deres frijheet innen om Råå och
Röör, så wäl som dee elliest be:te mijne H. Christer Bondhes
reservater. Uthi hielperne bewillie dee till sex mark Sölffwer-
myntz erleggiandhe effter hwar fem marckz ränta, Rustienstz
ordninghen till föllie, och det på dette åhret allenest. Förstå
sigh ock till continuationen af deres förre hielper och bewill-
ninger effter 1655 åhrs Rijckzdaghzbesluth, och sidst att dee
giffwa aff hwart helgiärdz hemman en halff R:dr och en halff
tunna Spannemåhl, lnvilcket ähr halfparten emot Skatte och
Chrone, och det in till åhr 1661, der krijghet eij för afhielpes
kundhe. Dee aff Prästerskapet tillstå för dem i städherne ces¬
sion aff 20:de deelen uthaff deres åhriige Spannemåhls under-
håldh hoos Cronen; För dem å landet effter hwart 64 mantal
i församblingerne 4 tunnor torkat Rågh och 12 D:r Sölffwer-
mynt, och det på dette åhret, och der nödhen så högdt fordra-
dhe ock för tillkommande åhr, och om man dessförinnan inghen
fridh nåå kundhe, då för 1659 och 1660 gifwa hwart åhret twå
tunnor Rogh aff hwart 64:de mantal. Dee aff Borgerskapet
willie för dette och tillkommande åhr sampt 1659 hålla twenne
Båthzmän för een, det samma ock i nödhfall för 1660; Jem-
wäl ock gifwa den fördubladhe accijsen för alle be:te åhren,
och continuere innen den tijdhen medh den krijgzhielpen sorn
1655 bewdlliat ähr: Ithem uthgiöre dee andre deres wranlighe
uthlagor effter samme 1655 [åhrs] Rijckzdaghzbesluthz 10, 11,
12 och 13 puncht, äfwen ock på så långh tijdh. Böndherne
samptyckie i giemeen alt hwradh wij afl' dem begiert haffwe, så
wäl uthi uthskriffningh som hielperne. Hwarföre medhan desse
Ständher såledhes sigh så wäl och berömmeligen i desse styc-
Bihang.
235
ker resolverat haffwe; Ty haffwe wij deres offerter ock medh
tacksamheet på H. K. M:tz wår allernådigste Herres wägner
accepterat, och lare wij nu see till, huruledhes wij medh det
snareste kunne blifwa medh sielfiwe slutet ferdighe, hwilcket,
när det skedt ähr, wij Edher godhe Herrer ock intet skoole
ocommunicerat låtha: Förblifwandes stedhze
Edher Godhe Herrers
Tienstwillige
Christer Bonde. Erick Flemingh.
Nils Kanterhielm.
Arboga den 7 Maij 1657.
Bref från Kongl. Commissarierne vid Mötet i Arboga till
Kongl. Commissarierne vid Mötet i Stockholm 1).
Welborne Herrar, H:r Baroner, RijkzRådh och Commissarier.
Såsom Ständerne på denne orten nu mehra haffwa sigh
fullkomligen emot oss utlåtit öffwer Kongl. M:ttz allernådigste
Postulater, som wij i begynnelsen aff detta möthet dhem före¬
stält haffwe; Altså kunna wij eij underlåta att giffwa eder gode
Herrar der aff, till continuation aff wårt förre, een utförligh
part. Ridderskapet bewillia auticipationen aff utskriffningen för
tillkommande åhr i detta åhret effter mantalet och innan om
Fredzmilen och Råå och Röör, allenast medh mine, H:r Chri¬
ster Bondes, i upsattet författade exceptioner; Men dhe ut-
skriffningerne för 1659 och 1660 effter 1655 åhrs Rijkzdags-
beslut och medh förbehållande aff frijheten innan om råå och
röör. Contributionen aff sex mark Silff:mt aff hwar fem markz
rentta effter rustienstordningen willia dhe giffwa allenast för
innewarande åhr, och der till bindes sa enkior som faderlöse
barn och alle dhe som Frelsse åtniuta; tagas ock i executio-
nen der aff det i acht att uti det lähnet een Adelsman haffwer
sin Sätegård belägen, dijt skola hans ströögodz i dhe nästlig¬
’) Tryckt efter originalet i Riks-Archivet.
236
1657.
gande andre lähnen ock warda dragne och reknadhe. Präster¬
skapet bredewidh continuationen alf deres wanlige Taxa, Gärd,
Boskapsskatt sampt Qwarntull mantalzpenninger, utloffwer gift'—
wa, dhe på landet för detta åhret aff hwarie 64 mantal till 12
daler Silff:mt och fyra tunnor Rågh; Men dhe i städerne giffwa
effter 20:de deelen aff dhet dhe hoos Cronan haffwe att åtniuta.
Bisperne och Superintendenterne, effter dhe så få här ähre aff
det medlet, förklara sigh der hän att wilha sin bewilningh medh
dhe andre Bisperne i Rijket således öffwerläggia och formera,
att ock den till nerwarande tijdz legenheet kan bliffwa lempat.
Men för tillkommande åhr sampt 1659 och 1660 bliffwer Prä¬
sterskapet widh 1655 åhrs Rijkzdagsbeslut medh tvvå tunnor
för hwar 64 mantal, och det förnembligast att conformera sigh
det som på andre mothén aff Presterskapet reda bewilliat ähr;
hwar det ickie hade warit, hadhe wij förmodat att nå aff dhem
också för åhr 1658 dhen bewilningen medh 4 T:r Rågh och 12
D:r Silffhnt aff hwarie 64 mantal effter 1644 åhrs Rijkzdags-
besluth. Borgerskapet wilha för detta och tillkommande åhret
sampt åhr 1659 hålla twenne Båtzmän för een, det ock i nödh-
fall för 1660, iemwell giffwa den fördubblade Acsijsen för alla
be:te åhren, och continuera innan samma tijdh medh den be-
williade krigshielpen 1655, uppå hwilken förhögningh wij ickie
haffwe kunnat insistera, så för städernes stoore beswär skull
medh duble Båtzmansholdningen, som förnembligen att deres
bewilliade krigshielp Avar stoor 1655 och till minstonne till een
tridie deel aff dhen förre Contributionen. Item loffwa dhe ut-
giöra deres andre Avanlige uthlagor effter 1655 åhrs Rijkzdags-
besluthz 10, 11, 12 och 13 puncht, efwen ock på lijka långh
tijdh. Gemene Allmogen beAvillia också medh Ridderskapet ut¬
skrifningen för inneAvarandhe åhr i stället för det tillkomman¬
de, effter mantalet till hwar tijonde, dhe undantagandes som
under 15 eller [öfwer] 62 åhr gamble ähre; Men på 1659 och
1660 att då skriffwes effter hemmannetalet, nembl. aff 10 Skatte
och Crone een knekt, reknandes twå fierdedels hemman och dhe
som mindre ähre moot ett heelt och halfft; GiffAva elliest een
tunna qwarntorr rågh och een Richsdahler aff lnvart heelt
hemman, och det på 2 åhr, spannemålen att föra till nästa siö-
stadh, så frampt Offwerheeten sielff den persedlen behöffAva
kunde; Men der den försellies, att the sielffvve ähre nermast att
inlösan, tunnan för 2 R:dn. Hwilket alt effter wij således er¬
hållit haffwe, som wij finne oss medh gode skähl och tillåtelse
Bihang. 237
aff Avår Instruction på Kongl. M:ttz AAregner acceptera kunna,
som ock reda skedt ähr, ty arbete wij nu på sielffwe Slutet,
och hoppas der medh till det längste i öffwermorgon bliffwa
richtige och mötet dher medh ända och Ständerne Invar heem
till sitt igen förloffAva; haffwe ock allareda notificerat Laudz-
höffdingen Avidh Stooré Kopperberget, H. Lorentz Creutz, att
wij till den 25 huius, der alt wellgår, ähre sinnade Möthet
sammaledes på den orten att begynna, begärandes att han
wille Stenderne till den tijden dijt förskriffwa, och willie wij
förmoda att Averket der något snarare skall gå för sigh än an¬
norstädes, Invar om framdeles står till förmäla. Befallandes
eder godhe Herrar under Gudz milde beskydd, ähre och för-
bliffwe stedsse
Eder gode Herrars
TienstAvillige
Christer Bonde. ' Erick Flemingh.
Datum Arboga den 13 Maij A:o 1657.
6.
Ständernas af Westmanland, Nerike och Wermland Beslut.
Dat. Arboga 15 Maj 1657.
Tryckt hos Stiernman, Riksd. o. Möt. Besh 2: 1272, och har det i Riks-
Archivet förvarade originalet följande adliga underskrifter, alla försedda med
sigill:
Gustaff' Ribbingh Erichson.
Kuut Kurk. Gustaf Soop. Abraham G. Leijonhuffudh.
Clas Flemingh. Gustaff Anrepp. Anderss Linardtson Suenske.
Johannes Löfflingh. Anders Appelbom. Patrich Thomesson.
Larss Ornestierna. Pierre Margalli Granatefeldt.
Essbiörn Reuterkrantz. Erich Lagerqvist.
Johan Gubbert von Quickelbergh.
238
1657.
Bihang N:o 5,
Mötena i Finland.
1.
Kongl. Commissariens promemoria till Adeln af Abo län ').
Kongl. Maijitz nådige Postulater öffwerleffwere
radhe dess trogne män och undersåthare Ridderska
pet och Adelen uthi ett uthskott aff dhe här för
sambladhe Ständher. Actuin Abo den 2 Maij 1657
Dedh ähr aff Kongl. Maijitz, wår allernådigste Kouungz
dess Troo män och undersåthare här warande Ständher föreläsnt
och sedhermehra öfwerlefwereradhe Proposition någorlundha kun-
nogt giordt, uthi hwadh för beswerligh- och på åthskillige or-
ther annalkandhe olägenheter wårt käre Fädherneslandh iblandh
så månge dess ilwiiliare och mechtige fiendher för denne tijdh
består, och huruledes twenne tingh oundwijkeligen fordras till
att uthföhra dhe nu påstående krijgh till en ehrligh och repu-
terligh freedh och conservera Fädherneslandet för andhre oför-
modhelige infall, nembl. Uthskriffningar, der medh krigzfolk
må kunna ahnskaffas, och Medhel, medh hwilke landzsens de-
fension och förswar kan fattas och uthföhras. Och såsom Kongl.
Maij:tt hafwer twenne mechtige fiendher redha uthi action emot
sigh, och står till befahra dedh flere måtte ähnnu yppas och
bryta löst, och då will wara af uödhen att man hafwer exer¬
cerat och disciplinerat folck, effter Rijkzsens gräntzor, såsom
widt begrepne, behöffwa store besättningar, och thet gamble
inthet räcker till uthan nye och ahnseenlige recreuter; dy dra¬
ger Kongl. Maij:tt den nådige tillförsicht till dess troo under¬
såthare Ridderskapet och Adelen, att dhe sigh icke undandraga,
uthan såsom redhelige Swenske män effter förre behrömmelige
') Tryckt efter en copia i Riks-Archivet.
Bihang.
239
wahna låta finna sigh willige i alt dedh som kan lända Kongl.
Maij:tt i dess swåra Regemente till lijsa och Fädherneslandet
till förswar. Ahnmodes fördenskull å Kongl. Maij:tz wägna
och effter dess nådige begieran:
1. Att den uthskriffningh, som effter 1655 åhrs Rijkzdagz-
Besluth ähnnu står igen och böhr hollas på nästkommandhe
åhr 1658, må nu i detta åhret anticiperas och gå för sigh, och
den (i ahnseende att recreuten, som Kongl. Maij:tt och Fädher¬
neslandet nu behöfwer, måste wara stoor, och utskrifningen,
der den skulle gå stricte effter bem:te RijkzdagzBesluth, för¬
slår lijthet) på dedh sätte, att af hwarie tijo hemman må
nämpnas och uthskrifwas ehn dugeligh karl, uthan åthskildh-
nadt så af alle skattlagde Frälse in- och uthom Råå och Röhr,
som Skatt och Chrono böndher. Och såsom Kongl. Maij:tt
nådeligen förhoppas att dess Troo män och undersåthare, Rid¬
derskapet och Adelen, till detta offwanskreffne godhwillige låta
sigh finna, så drager K. M:tt een lijka nådigh tillförsicht och
begierar, att der Gudh skulle behaga låta krijget wijdhare con-
tinuera, då dess trogne män och undersåthare, Ridderskapet
och Adelen, i ahnseende aff offwanbende Rijkzsens höge tarff-
wer, warda ähnnu bewilliandhe aff sijne Frälse böndher twenne
andre uthskriffningar att hollas, den ehne 1659 och den andre
1660, och dedh på det sätte som ähr bewilliat och practicerat
näst för sidste Danske krijget 1642 och 1643, nembl. emot
hwarie Tijondhe Skatt och Chrono, uthan åthskildhnat antingen
dhe ähre större eller smerre och hwem dem besitter, må skrif-
was och uthgå af hwarie Tiugundhe Frelse, lijka uthan åth¬
skildhnat af store eller små hemman in- och uthom råå och
röhr, en wahrachtigh och dugeligh karl. Och uppå dedh sätte
blefwe nästkommande åhr 1658 medh utskrifningen aldeles
innehollit.
2. Såsom nu inthet krijgh uthan folck kan föhras, altså
kan eller folket inthet underhollas uthan penningar och andhre
medhel som uthförandet aff krijget fordrar; alt derföre förohr-
sakas K. Mitt att bredhe widh uthskrifningar förestella och
ahnmodha om wisse medel att haffwa i detta krigzwäsende till
ahngrijpa, och altså i nåder förseer sigh till dess trogne män
och undersåthare, Ridderskapet och Adelen, att den Boskaps-
Skatt, som i sidste Rikzdagh 1655 ähr bewilliat, sampt Qwarn-
tolls-Mantaelspenningarne och den fördubbladhe SlachtareAccij-
sen, uppå sätt som ofwanbemite 1655 åhrs RikzdagzBesluthz
240
1657.
10, 11, 12 och 13 puncht i bookstafwen inneholler, som här
till, så ock här effter, för 1659 och 1660 må bewillias och cou-
tinueras.
I lijka måtto, såsom tijdherna hafwa sigh sedhan sidste
Rijkzdagh förähndrat, och illwilliarne och henderne emot oss och
wårt k. Fädherneslandh sigh mehra ökat, så måste wij ock der
emot wara betenchte om flere och rundare medel, der medh,
näst Gudhz nådige tillhielp, deres onde upsået må kunna för-
hindhras och afhollas. Och emedhan widh consideration af detta
förefalla och af K. M:tt föreslåes dhe hielper som under sid¬
ste Danske krijget 1644 ähre af Stäudherne blefne bewilliadhe
och fullgiordhe, nembl. af Ridderskapet och Adelen att gifwa
6 marker S.M:tt af hwarie 5 markers Ränta effter Rosstienstz
ordningen, och gemene allmogen 1 tunna godh Rågh och 6 mar¬
ker SölfwerM:tt af hwarie fullgiärdhz hemman, rächnandes tu
halfwe hemman emot ett heelt, och så wijdhare dhe smerre effter
proportionen; och helfftene deremot af Frälset; Efftersom ock
denne senare giärdh nu i desse nästförledhne åhr effter sidste
RijkzdagzBesluth lijka högh ähr blefwen praesterat och uthgif-
wen. Och såsom K. M:tz trogne män och undersåthare Rid¬
derskapet och Adelen wijsligen wetta besinna att Fädherneslan-
det står icke uthi mindre widhlyfftigh- och fahrligheter nu ähn
dedh uppå den tijden städt hafwer; Så drager K. Mitt dedh
nådige förtroende till dess trogne män och undersåthare, att
dhe sigh ock nu uthi alt dedh som möijeligit ähr icke mehra
undandraga, utlian warda godhwilleligen bewilliandhe att dheres
böndher (såsom Skatt och Chrono dedh samma warda giöran-
dhe) icke allenast på desse åhr 1657 och 1658, uthan ock der
krijget och sålundha uthskrifningarne skulle continuera, då denne
wahnlige Råg- och Rikzdalershielp iembwäl 1659 och 1660
måge uthgifwa och ehrleggia. Såsom ock, medhan ofwanber:de
6 markers hielp ähr en tingh som något owist uthfaller, i dedh
att en part hafwa den uthgifwit och en part inthet, som dedh
af rächningarne nu mehra finnes, och K. M:tt och Chronan
widh denne tijdh ähr så mycket mehra betient medh dedh som
wist ähr, att då K. M:tz troo män och undersåthare Ridder¬
skapet och Adelen wille bijspringa K. M:tt och Fäderneslandet
medh den halfwe deel, som Ridderskapet och Adelen tillfaller
af bende Rågh- och Rikzdalershielp, så för innewahrande åhr
1657 och 1658, och der krijget skulle wijdhare continuera, Rid¬
derskapet och Adelen då wille i lijka måtto sin godhwilligheet
Bihang. 241
emot K. M:tt och Fädherneslandet låta på skijna och samma
hielp för 1659 och 1660 K. M:tt och Chronan effterlåta, på
dedh heele den giärdhen må sålundha kunna, såsom den ock
eenkannerligen till krijgetz uthförandhe ahnsedd ähr, gå K. M:tt
och Chronan uthi alle bende åhr 1657, 1658, 1659 och 1660
dess store och oundwijkelige uthgiffter tillhandha.
Desse ähre dhe ährender som på K. M:tz wegnar och eff¬
ter dess nådige willie iagh hafwer weelat heemstella dhe godhe
Herrar af Ridderskapet och Adelen, i förhoppningh dhe sigh
deruthinnan så wäl medh dedh forderligaste warda förklaran-
dhe, som Rijkzsens och Fädherneslandzsens höge tarffwer, iempte
dedh nådige förtroende K. M:t min och alles deres nådigste
Konungh och Herre till dem alle drager, dedh oundwijkeligen
fordrar och meriterar. — Försäkrandes sigh der bredhe widh
att hwadh som dhe häruthinnan bewillia, dedh som kan löpa
emot dheres wällfångne privilegier, dedh denne deres godhwil¬
ligheet till K. M:tz och Fädherneslandzsens tienst icke skal
komma dem och deres effterkommandhe i samme deres privile¬
gier till praeiuditz och förfångh. Actum ut supra.
Gustaff Horn
Ewertsson.
2.
Adelns af Abo län svar på Kongl. Maj:ts Proposition 1).
Wälborne och Nådige Herre, Sweriges Rijkes Rådh och
GeneralCommendeur.
Ridderskapet och Adhelen af Abo lähn uthi Stor¬
furstendömet Finland hafwa underdånigest opå Kongl.
M:tz wår allernådigeste Herres och Konungs nådi¬
gest öfwerantwardade proposition sigh underdånigest
förklaradt, uthi dhen tienstödmiuke tillförsicht, Eders
Excelhtz å Kongl. Maij:ttz wägnar sigh sådant låter
gunstigest behaga.
o
Ridderskapet och Adhelen här i Abo lähn hafwa nogsampt
förnummit och uthaf Kongl. M:tz nådigst giorde Proposition,
’) Tryckt efter originalet i Riks-Archivet.
16
242
1657.
så ock särdeles comraunication medh uthskåtet, underdånligen
intagit, huruledes wårt käre Fädhernesland uthi allsomstörsta
olägenheet och tahra ähr inweklat förmedelst dhe häfftige,
grymme och illistige fiender, som Kongl. M:tz sampt wårt käre
Fädherneslandz ytterste ruin och undergångh, så uppenbahrligen
som hemligen, uthan ophörelsse trachta och practicera. Befinne
ock inthet tienligare medell alt sådant tijdigt att förekomma och
emotstå, än det man först och främst medh innerligh Boön och
åkallan flyyr till Gudh dhen alldrahögste, hierteligen och öd-
miukeligen bidiandes, det Hans Guddommelige M:tt alla före¬
stående olyckor mildeligen afwäria och emot Kongl. Maij:tt
sampt wårt k. Fädherneslandh anstälte och förehafwande stämp-
lingar af sin grundlööse barmhertigheet fadherligen till inthet
göra wille. Dher brede wedh känne wij oss medh heele Fä-
dherneslandet och detta loflige Rijkzens inbyggiare Hans K.
M:tt, wår allernådigeste Herre och Konungh, all underdånigh
tacksäjelsse skyldige och plichtige wara för dhen meer än fa-
dlierlige försorgh, store och outhsäjelige mödha och beswär,
som H:s K. M:tt opå sigh tager, drager och uthstår, icke alle¬
nast wågandes lijf och blodh för sitt och alles wårt k. Fädher¬
nesland, uthan också allernådigest och tijdigt påminnandes och
wahrnandes sine trogne undersåthare för dhen ytterligare fahra,
som synes oss alla öfwer hufwudet hängia och icke långt borte
wara. Dhen Alzwåldige Gudh wille H:s Kongl. Maij:tt milde¬
ligen för ali olycko och fahra beskärma, slå en fast wagnborgh
igenom sine helge Englar om högstb:te Kongl. Maij:tt, alla
Hans Kongl. Maij:tz desseiner och heroiske anslagh medh lycko,
framgångh och wälisignelsse secundera och bijfalla! Sedan, eme¬
dan icke annars wara kan, än att till Fädherneslandssens wärn
sampt ock så månge illwilliande fienders mootstånd will bådhe
krijgsfolck och medell them att oppehålla ändteligen uthaf nö-
dhen wara; Ty kan Ridderskapet och Adhelen här i Abo lähn
icke annars göra, än för sitt Ståndh, af skyldigh underdånigh
trooheet och hörsamheet, till understödh af bägge förbe:de hiel-
per godwilligen bewillia och samtyckia, uthi dhen underdånige
tillförsiclit, att Hans Kongl. Maij:tt dhenne wår underdånige
hörsamheet, skyldige trooheet och godwillige redebogenheet wis-
serligen medh nådher anseendes warder; och således dhesse
bewilliade hielper för dhenne gången nådigest äskar och uth-
fordrar, att wij framdeeles, uppå hwariehanda fall och nödwän-
digheeter, icke måtte hämmade och förhindrade wara, någon
Bihang.
243
trooheet och anseenligit bijstånd och understödh ytterligare medh
sielfwe wärket, såsom wij altijdh önske och åstunde ther medh
icke dhe sämbste wara, att tee och bewijsa; Betrachtandes att
dhenne landzorthen icke ähr så ymnigh såsom andre uthi Rij-
ket, antingen till åkerbruuk och lijfzmedell eller till mannskap
och myckenheet af folck: Hemmanen äre ganska små, uthaf
ringe ägor; Ahrswäxten warder, ty wärr, offta af frost och
köldh sampt annor otijdigh wädherleek hindradh och förtagen;
Folcket drager sigh mycket, det klagan wärdt är, till andre,
fruchtsammare orther, såsom åth Swerige, Lijfland och annor¬
städes; Ahr också mycket åthgånget genom fördubblade uth-
skrifninger sampt Rosstienster, them wij ock dubbel uthskickat,
oansedt störste deelen af oss ganska ringa godz hafwer, som
icke eens kan swara eller proportionerade wara emot den Ross-
tienst, som elliest ordinarie fordras; Så måste ock the, som
nyligen frelssegodz bekommit, betala fierdedeelen af Räntan,
så wäl af odhe som behåldne, ja ock af sine Säthegårdar,
ehuru litet the ther af sielfwe niuta och bekomma, och sedan
samma fierdedeel uthi sielfwe godzén ifrån sigh gifwa och qvit¬
tera. Alf dhesse store beswär ähre månge af Adhelens hem¬
man odhe wordne, och störste deelen hafwa allenast eendeste
bondens manshielp. Haffwa doch till Kongl. Maij:tz trogne
tienst och Fädherneslandssens wärn icke allenast förledit åhr,
såsom förberördt, medh fördubblad Rosstienst hörsambligen bij—
sprungit, uthan ock, det man förnimmer på andre orther [icke]
skedt wara, uthi samma förflutne åhr 1656 Invar ottonde af
sine bönder godhwilligen uthskrifwa låtit. Hwarföre af dhesse
förberörde och andra omständigheeter leffwer Ridderskapet och
Adhelen här i lähnet uthi dhen underdånige förtröstningh, så¬
som ock underdåhnligen ödmiukeligest begärar, det Kongl. Maij:tt
allernådigest tächtes wara benögdh med hwar femptonde af
theras bönder uthi nästhållande uthskrifningh af innewarande
åhr 1657: Opå det icke alt för månge måtte undergå och alla
på en tijdh odhe blifwa; Och således framdeeles dhess ringare
medell finnas Militien bådhe medh mansshielp at understödia,
såsom ock uthi Krijgshielpen af Spannemåhl och Penningar
för Kongl. Maij:tt och Cronan en märkeligh afsaknadh tagas.
Ahr doch förmodheligit, emedan godhwilligen ähr beletwat och
bewilliat, att så wäl the Frälssebönder, som inom Råå och
Röör ähre, såsom ock halfwa och fierdedeels sampt mindre
hemman lijka medh the andre uthi Rootan komma, det taalet
244
1657.
uthi Skrifningen här igenom icke förminskat, uthan häller till¬
ökat warder. Dhe twenne uthskrifningar, som opå fall 1659
och 1660 allernådigest begäras, kunnom wij wäre landbönder
icke undandraga, på sätt och wijss som åhr 1655 war bewill-
iat, nembligen att af Frälsse hwar Tiugonde tages: Och hwars
och eens bönder, ehwar the här i landet belägne åhre, till¬
sammans rotteras måtte och icke med andre förblandas, hwar
af stoor oreeda föllier. Förmodhe ock således uthi all under-
dånigheet, att sådant godwilligt bewilliande uthi thesse beswär-
lige tijdher framdeeles icke må eller skall lända oss eller wäre
effterkommande till någon afsaknadt uthi wäre wällfångne Pri¬
vilegier, uthan heller nådigt behagh och all Kongeligh ynnest
emot oss sampt wäre elfterkommande upwäckia och förorsaka.
2. Hwadh elliest dhen nådigest begärade hielpen till Krijgs-
folcketz underhåldh anlangar, så oansedt wäre landbönder och
conseqventer wij sielfwe igenom dhesse swåre krijgsbeswär så
uthmärgade ährom, att inge synnerlige medell meer finnas; haffwe
wij lickwäl, alt sådant anseende tillbaka sättiandes, mehra stält
oss för ögon Fädherneslandsens närwahrande fahrlige tillståndh
sampt dhen trooheet, dher med wij alle H:s K. M:tt wår aller-
nådigeste Herre och Konungh förbundne och förplichtade åhre;
Och fördhenskuld samtyckt och bewilliat, det dhen 1655 åhrs
bewilliade Boskapsskatt sampt Qwarntulls-MantaalsPenningar
må opå 1659 och 1660 extenderas och uthsträckas, allenast
oss underdåhnligen förwahrat, att såsom MantaalsPennmgerne
af Ridderskapet och Adhelen för dheras persohner, eller af
theras eenskylte tienare, gårdz- och legohion icke fordras pläga,
altså ock dher Qwarntullen optages, dhen samme eij af androm
än the som MantalsPenninger uthgiöra böhre, anmodas. Dhen
fördubbladhe Accijsen ähr fuller en tungh steen för Ridder¬
skapet och Adhelen, i synnerheet the som uthi städherne sine
beställningar hafwa och dher således nödwändigt mästedeels
wijstas måste, eller elliest af hwariehanda orsaker sigh ther
någon tijdh oppehålla; Alldhenstund bemälte fördubblade Accijs
ähr infördh i stället för städernes Contributioner, och således
bördan tagin af andra och lagdh på Ridderskapets och Adhe-
lens halssar i städerne, ther the icke allenast till Kongl. Maij:tt
och Cronan, uthan ock StadzMagistraten, pro qvota, skattskyl-
lige giöras: Icke dhess mindre all annor respect förbijgåendes
och eenkannerligen ställandes wäre tanckar och all görligheet
till Kongl. Maij:tz nådigeste behagh och Fädherneslandzens för-
Bihang. 245
swar, haffwa wij än samma förberörde Accijs också på the
tu åhren 1659 och 1660 bejakadt, uthi dhen underdånige för¬
hoppning!], att dhenne sampt annor godwilligheet icke fram¬
deeles må till wårt prmjuditz dragas. Ytterligare, ehuruwäl
man förmärker att Fädherneslandet nu icke står uthi mindre
farlig- och wijdhlöfftigheeter än 1644, såsom ock dherhoos af
oss sielfwe aftaga, dhet wåre kraffter åhre nu icke mindre,
uthan meer förswagade, effter wåre landbönder igenom the städi-
ge(!) Krijgzhielper och andre extraordinarie pålagor så uthsu-
gade och oförmögne blifwa, att wij lijtet eller snarare sagdt
alzinthet af them hafwa kunnom, oss och wår Rosstienst till
understödh; uthan måste wår Ränta och opbörder falla låta,
på det dhe lickwäl måge blifwa wid hemmanen: Haffwe wij
lickwäl, uthi anseende alf wår underdånige respect och kärleek
till Kongl. Maij:tt och Fädherneslandett, i lijka måtto dhenne
swåre lasten oss godhwilleligen öfwerdraga låthit, att wåre
landhbönder then nådigest begäradhe Krijgshielpen medh 1 tunna
Spannemåhl och 1 Richzdaler på dhesse tu åhr 1657 och 1658,
lijka såsom Skatt och Cronohemman, till Kongl. Maij:tz och Cro-
nones tarfwer uthgiöra och betala; Effter det förslagh, som aff
Kongl. Maij:tt nådigest giordt ähr; Att Ridderskapet och Adhe¬
len sedan för dhe 6 marker SilfwerMynt aff hwarie 5 markers
Ränta oanmodat och befrijad warder, effter såsom Rosstiensten
elliest dhess för uthan will alt för tungh och swår falla. Hwar
ock dhen högste Gudh i medier tijdh, ther om wij innerligen
bidie, och thess för innan någon bättre säkerheet förlähnandes
warder, ähre wij uthi dhen stadige och underdånige tillförsicht,
det wij sampt wåre bönder ther medh förskonte wardom. Hwar
ock, det Gudh förbiudhe, Krijgslasten för wåre synder skuld
ytterligare continuerar, willie wij ock för 1659 och 1660 göra
alt det som möjeligit och drägeligit wara kan till Fädhernes-
landssens hägn och förswar. Lickwäl förmodandes, att hwar
någon uthi detta eller annat som förberördt ähr, icke af tree-
sko, uthan armod!) och oförmögenheet, kunde tillbakastå och
alt till pricka uthgiöra icke förmåtte, det med sådana barm-
herteligen och miskundsamligen förfaras och omgåås. Dhen
Alzwåldige Gudhén gifwe sijn mildrijke wällsignellsse, att hwadh
som underdåhnligen uthloffwat och godhwilligen uthfäst ähr,
måtte ock kunna tillböhrligen uthgåå och i wärket ställas, Gu-
dhi till ähra, Kongl. Maijestett till nådigt behagh sampt Fä-
246
1657.
dhernesslandet till förswar och önskeligit wälståndh. Datum Åbo
dhen 6 Maij Anno 1657.
På samptlige Ridderskapetz och
Adhelens wägnar i Åbo lähn
Johan Munck.
3.
Kongl. Commissariens -påminnelser vid Adelns af Abo lån svar
på Kongl. May.ts Proposition *).
Oppa Ridderskapetz och Adelens aff Åbo lähn
i går inlefwereradhe swar, ahngående Kongl. Maijitz
dem i detta Mothe insinuerade Proposition och Po¬
stulater, ähr man förorsakat detta att wijdhare på¬
minna. Actum Åbo den 7 Maij 1657.
Såsom man af Ridderskapetz och Adelens i Åbo lähn in¬
lefwereradhe Swar oppå Kongl. Maij:tz dem tillförendhe insi¬
nuerade Proposition och Postulater seer deres wällwilligheet och
godhe benägenheet till Kongl. Maij:tz bijståndh, Fädherneslandz-
sens wärn och månge dess illwilliares afweriandhe, i dedh dhe
ahnseenlige uthskrifningar och medel till krijgetz uthförandhe
uthfäste och bewillie, hwilket man till Kongl. Maij:tz nådige
behagh uptager och (ahngående uthskrifningarne) i ahnseende
af Ridderskapetz och Adelens i denne landzorthen widh denne
tijdh månge beswär will låta beroo widh dedh som Ridderska-
pet och Adelen der uthi bewillia, nembl. att för 1658 af hwarie
15 Frälsehemman, uthan ahnseende antingen dhe ähre store
eller små, eller hwem dem besitter, in- och uthom Säthegårdar-
nas Råå och Röhr må skrifwas och uthgå en dugeligh knecht;
Och dedh medh dedh ändtelige förordh, att 1658 åhrs skrif-
ningh må anticiperas och på detta ofwanbem:te sätt gå för sigh
innewarande åhr 1657. Men att Ridderskapet och Adelen i
dedh öffrige sigh förklara, att hwar krijget skulle continuera,
då uppå 1659 och 1660 må skee uthskrifningar effter dedh
') Tryckt efter en copia i Riks-Archivet.
Bihang.
247
som 1655 åhrs RikzdagzBeslut förmähler; Der om ähr man
förorsakat Ridderskapet och Adelen ähn wijdhare å Kongl.
Maij:tz wägna ahnmoda, att medhan uthskrifningarne på dedh
sätte, dedh dhe hemman inom råå och röör blifwa undandragne
och hemmanens stoorleek observerade, lärer fast ringa förslå i
desse fahrlige tijdher och emot så månge Rijkzsens fiendher,
Ridderskapet och Adelen wille för den skull ändteligen förstå
der till, att hwar Gudh icke skulle nådheligen willia oppholla
medh krijget innan förber:de åhr, att då uthskrifningarne uppå
1659 och 1660 måtte skee uppå dedh sätte som 1642 skrifwit
ähr, nembl. af 20 Frälsehemman så uth- som inom råå och
röhr och uthan åthskildhnat antingen hemmanen ähre små eller
store.
Man seer ock Ridderskapetz och Adelens godhe wällwillig¬
heet emot Kongl. Maij:tt och Fädherneslandet medh Medels
contribuerande, i dedh dhe samtyckia att den uppå 1655 åhrs
Rikzdagh bewilliadhe BoskapzSkatt, Qwarntolls-Mantaelspen-
ningar och den fördubbladhe SlachtareAccijsen må extenderas
uppå 1659 och 1660; Såsom ock att gifwa till Kongl. Maij:tt
och Chronan deres halfwe deel af den uppå sidste Rikzdagh
1655 bewilliadhe Rågh- och Rikzdalershielp uthaff deres Frälse-
böndher, och dedh för 1657 och 1658, uthloffwandes att der krij¬
get skulle continuera 1659 och 1660, att giöra då hwadh som
dem drägeligit och möijeligit wara kan. Men emedhan man å
Kongl. Maij:tz wägna gerna ähr här om något wijdhare för¬
säkrat, på dedh ock Kongl. Maij:tt må hafwa att see ett wist,
der efter sakerne kunne fattas, dy begieres ock i lijka måtto
Ridderskapet och Adelen wille sigh deruthinnan till ett sådhant
wist förklara, att bermte Rågh- och Rikzdalershielp må, der
krijget skulle påstå och medh uthskrifningarne continuera, då
uthgå 1659 och 1660 till Kongl. Maij:tz tarff och krijgetz uth¬
förandhe, uppå samma sätt sorn Ridderskapet och Adelen den
uppå 1657 och 1658 bewilliat hafwa.
Detta ähr dedh man är worden förorsakat Ridderskapet
och Adelen i Åbo lähn ähn wijdare att ahnmähla och om een
forderligh godh förklaringh der uppå alfwänta. Actum ut supra.
Gustaff Horn
Ewertsson.
248
1657.
4.
Adelns af Abo län förklaring öfver Kongl. Commissariens
påminnelser1).
Wälborne Herre, Sveriges Rijkes Rådh sampt Geueral-
Commendeur.
Emedan oppå Kongl. M:ttz vägnar E. Excell:tz af förra
berörda skahl medh ynnest optager och sigh gunsteligen behaga
låter att wara benögdh medh hvar femptonde af Frälssebön-
der här i Abo lähn på förb:te sätt at uthskrifwas för 1658 nu
uthi innevarande åhr 1657, altsså betackar dherföre Ridder-
skapet och Adhelen respective underdånligen och tienstligen,
att dheras rättmätige och höghnödige entskyllan ähr så wijdha
medh nådher ansedd worden. Will ock ytterligare, ehuru tungt
och svårt det doch falla kan, Ridderskapet och Adhelen ännu
opå 1659 och 1660, hvar så hände (det Gudh nådheligen för-
biude), att i medier tijdh ingen lijsa med krijgslasten stodho
till att winna, uthskrifningar hoos sine Frälssebönder här i läh—
net, aldeles effter det sätt och modo, som uthi 1642 åhrs Rijkz-
dagsbesluuth förmähles, bewilliat hafva, och alt sådant medh
samma förbehåld, som uthi förberörde Besluth och elliest offta
opreppat ähr.
Hwadh Krijgshielpen uthi Rågh och Rijkzdaleren vidkom¬
mer, så häfver fuller Ridderskapet och Adhelen icke warit uthi
dhen meeningh sin halfva deel Kongl. M:t till uudsettningh att
förneeka, hvar krijgsbördan ock in på 1659 och 1660 lijka
drygh emot all förhoppningh hängia skulle: Men allenast un-
derdåhnligen till sinnes föra, huru svårt, ja aldeles odrägeligit
det falla will för dhen uthmattade Allmogen, bredhe ved Sål—
daters och Båtzmäns städze uthrustande, Boskapsskatt, Qwarn-
tulls-MantaalsPenningar (som nu på så månge åhr bewilliade
ähre), också dhenne swåre Krijgshielpen framgeent bort åth
fulleligen att uthgöra; hvilket betrachtandes Ridderskapet och
Adhelen af störste deelen sine landbönder samma halfva Krijgs-
hielp här till dags inthet fordrat häfver, uthan tillgifwit, opå
det dhe dhess bättre måtte förmå the öfrige uthskylder till
‘) Tryckt efter originalet i Riks-Archivet.
Bihang. 249
Kongl. M:tt och Cronan betala och ehrläggia. Doch så wijdha
böndherne möjeligit ähr samma Krijgzhielp ock opå dhe 2 åh¬
ren uthgöra, vele wij wår halfwe deel Kongl. M:t uthi all un-
derdånigheet ödmiukeligest gierna förundt och effterlåtit hafva;
Allenast medh Spannemåhls uthfordrandet dilation gifwes till
dhess bonden sin sädh får af åkrenom inbärgat, effter dhen
14 puncht uthi 1655 åhrs Besluth, och Penningehielpen icke
all på en tijdh, uthan effter visse terminer uthfordras måtte.
Såsom ock oss aldeles förbehållet, att hvar så händer, det våre
bönder uthi oförmögenheet råka, såsom ock månge allaredha
ähre, af öfwerhoopade uthlagor, och elliest nu synes en svår
och dyyr tijdh tillstunda (hvilket doch dhen aldrahögste milde¬
ligen afwände) och the således tliesse Krijgshielper icke fulleli¬
gen uthgöra kunna, tå leffwe wij uthi dhen underdånige och
ödmiuke tillförsicht, att oss icke må annat wederfahras än hwadh
lagh och rätt förmår, niutandes omolesterade och oförrychte
wäre inveutaria uthi boskap och annat opå våre Frälssegodz
(effter såsom landbönderne på thesse orther ingen synnerligh
egen booskap eller ökiar hafwe, uthan alt hörer mästedeels
Adhelen till), att sådant icke må af HeredzFougdterne oss,
under uthlagornes uthpantninghsskeen, ifråntagas och afhändas,
och således bådhe våre hemman och wij sielfwe aldeles ödhe-
lagde blifva. Uthi det öfrige, så wijdha som någonsin möje-
ligen uthgå kan, ähre wij uthi ali underdånigheet beredvillige
och redebogne wår andeel af Krijgshielpen, K. M:tt till under-
stödh, uthi händer att lembna, och så för the be:te åhren 1659
och 1660 godvilligen att efftergifwa. Detta ähr Ridderskapetz
och Adhelens af Abo lähn respective underdånige och ödmiuke
förklaringh oppå H:s Excelb.tz å Kongl. M:ttz vägnar gunstli-
gen insinuerade påminneisse. Datum Abo den 9 Maij 1657.
På samptlige Ridderskapets och
Adhelens vägnar af Abo lähn
Johan Munck.
250
1657.
5.
Adelns af Åbo län Beslut. Dat. Åbo 13 Maj 1657 ').
Wij effterskrefne af Ridderskapet och Adelen uthi Åbo
lahn, som till detta wälhåldne och nu öfwerståndne mothe kal¬
lade warit och oss hörsambligen instält, giöre å ware sampt
ware medbröders, som borte warit hafwa, wägnar witterligit,
att efftersom then Stormechtigeste, Höghborne Furste och Herre,
Herr Carl Gustaff, Sweriges, Göthes och Wändes Konungh,
Storfurste till Finland, Hertigh uthi Estland, Carelen, Brehmen,
Verden, Stetin-Pommern, Cassuben och Wänden, Furste till
Rugen, Herre öfwer Ingermanland och Wissmar; Så ock Pfaltz-
Grefwe widh Rhein i Beijern, till Gulich, Clewe och Bergen
Hertigh, wår allernådigeste Konungh och Herre, beweekt af
then store omsorgh och åhåga, H. K. M:tt för Rijkzens, alles
wårt käre Fädherneslandz, och dess trogne inbyggiares och un-
dersåtares wälstånd och säkerheet städze bähr och drager, en¬
kannerligen uthi dhesse fahrlige och wijdt uthseende tijdher, ther
Kongl. M:tt och wårt k. Fädhernesland med så månge mäch-
tige, häfftige, grymme och illistige fiender på alla sidhor hem¬
ligen och oppenbahrligen efftertrachtadt och tillsatt warder, haf-
wer för rådsampt och nödwändigt funnet, at på denne tijden
sammankalla och förskrifwa menige Rijkzens Ständer opå åth-
skillige orther uthi Rijket, och oss af Åbo lahn i Finland här
uthi Abo, genom Walborne Herrn, Herr Gustaff Horn Ewerdts-
son, Frijherre till Marienburgh, Herre till Kanckas, Porkala,
Sannäs och Klakeborgh, Sweriges Rijkes Råd och General-
Commendeur öfwer StorFurstendömet Finland etc., nådeligen
hijtfordrat och wid detta tillfälle optäckt uthi hwad fahra och
fahrligheet wårt k. Fädernesland swäfwar och hänger sampt da-
geligen mehr och mehr inwecklas; Begärandes allernådigest dett
wij sådant tijdigt besinna och behierta wille, såsom ock Rijk¬
zens wärn och defension märkeligen understödia och befrämia;
Altså hafwe wij af Ridderskapet och Adelen opå K. M:tz för
') Tryckt efter originalet i Riks-Archivet. Samtliga Ständernas
Beslut af samma dag finnes tryckt särskildt (se Höppener) samt hos
Stiernman, Riksd. o. Möt. Besh, Bih. sid. 343.
Bihang. 251
dhenne gången oss allernådigest förestälte Propositioner således
underdånigest resolverat som föllier:
1. Ridderskapet och Adelen här i Åbo lahn hafwa nog-
sampt förnummit och uthaf Kongl. M:tz nådigest giorde Pro¬
positioner, så ock särdeles communication med uthskåtet, un-
derdånligen intaget, huruledes wårt k. Fädernesland uthi all-
somstörsta olägenheet och fahra är satt och råkadt, förmedelst
dhe margfallige fiender, som K. M:tt emot all skähl och uthan
någon gifwin orsak här och ther anfalla och med all macht
antasta, inthet annat högre sökiandes och efftertrachtandes än
Kongl. M:tz sampt wårt käre Fäderneslandz ytterste ruin och
underkufwande; Befinne ock inthet tienligare medell alt sadant
tijdigt at förekomma och emotstå, än det man först och främst
med innerligh boön och åkallan sampt bootfärdigt lefwerne flyyr
till Gudh dhen aldrahögste, hierteligen och ödmjukeligen bi-
diandes, det Hans Gudommelige M:tt alla förestående olyckor
mildeligen afwäria och emot K. M:tt sampt wårt k. Fädernes¬
land anstälte och förehafwande stämplingar af sin grundlösa
barmhertigheet faderligen till inthet göra wille. Dher brede
widh känne wij oss, med heela Fäderneslandet och detta loflige
Rijketz inbyggiare, Hanss Kongl. M:tt, wår allernådigste Herre
och Konungh, all underdånigh tacksäjelsse skyldige och plich-
tige wara för dhen mehr än fadherlige försorgh, stora, outh-
säjelige mödha, beswär och fara, som Hanss Konungzlige Maije-
stet till Fädherneslandzsens defension och wälstånd öfwer sigh
drager och uthstår, icke allenast wågandes sielf therföre lijf
och blodh, uthan också allernådigest tijdigt påminnandes och
warnandes sine trogne undersåtere för dhen ytterligare olägen¬
heet och fahrligheet, som synes oss alla öfwer hufwudet hängia
och icke långt borte wara. Dhen alzwåldige Gudh wille Hanss
Kongl. Maij:tt mildeligen för all olycka och skadha beskärma,
slå en fast wagnborgh genom sine helige Englar om högstb:te
Kongl. Mitt, alla Hans Kongl. Mittz gudelige desseiner och
heroiske anslagh med wälsignelsse, lycka och framgångh secun-
dera och bijfalla! Sedan emedan icke annars wara kan, än att
till Fädherneslandzens wärn sampt så månge illwilliande fien¬
ders emotstånd will bådhe Krijgsfolk och medell det att uppe¬
hålla endtligen af nödhenne wara; Ty kan Ridderskapet och
Adhelen här i Åbo lähn icke annars giöra, än för sitt Stånd
af skyldigh underdånigh troo- och hörsamheet till understödh
af bägge förberörde hielper godvvilligen bewillia och samtyckia,
252
1657.
uthi dhen underdånige tillförsicht, att Kongl. M:tt dhenne wår
underdånige liörsamheet, skyldige trooheet och godwillige rede-
bogenheet wisserligen med nådher och Kongligh ynnest anseen¬
des warder; och således dhesse bewilliade hielper uthfordra
låter, att wij framdeeles på hwariehanda fall och nödwändig-
heeter icke måtte hämmade och förhindrade warda, något tro¬
get och anseenligit bistånd och understödh ytterligare med sielf-
we wärket (såsom wij altijdh önske och åstunde dher medh
icke dhe sämbste wara) att tee och bewijsa; Betrachtandes
att dhenne landzorten icke är så ymnigh såsom andra uthi Rij-
ket, antingen till åkerbruuk eller lijfzmedell, eller till manskap
och myckenheet af folck; Hemmanen åhre ganska små, uthaf
ringa ägor, åhrswäxten warder ty wärr offta af köld och frost
sampt annor otijdigh wäderleek hindrat och förtagen; folcket
drager sig mycket, det klagan wärdt ähr, till andre, frucht-
sammare orther, såsom åth Swerige, Lijfland och annorstädes
bort här ifrån; Ahr också mycket åtgånget genom fördubblade
uthskrifningar af Knechter och Båtzmän sampt R,osstienster,
them wij ock K. M:tt och Cronan till tienst dubbel uthskickat,
oansedt störste deelen af oss ganska ringe godz hafwa, som
icke eens emot dhen Rosstienst, som elliest ordinarie hållas
böhr, proportionerade wara kunna: Så måste ock the, som
nyligare frälssegodz bekommit hafwa, betala fierdeparten uthaf
odhe så wäl som behåldne, ja ock af sine Säthegårdar, ehuru
litet the ther uthaf sielfwe niuta och bekomma, och sedan
samma fierdedeel af godzén qwittera och ifrån sigh gifwa: Alf
dhesse store beswär åhre månge af Adhelens hemman odhe
wordne och störste deelen hafwa allenast eendeste bondens
mansshielp opå them, som än någorledes i bruuk ähre: Hafwa
doch till Kongl. M:ttz trogne tienst och Fädherneslandzens wärn
icke allenast, såsom förberördt, uthi framledne åhr med för¬
dubblad Rosstienst hörsambligen bijsprungit, uthan ock (det
man på audre orther icke skedt wara förnimmer) uthi samma
förflutne åhr 1656 hwar ottonde af wäre bönder godhwilligen
uthskrifwa låtet, och the uthi skären hålla mästedeels hwarie
fem bönder twenne Båtzmän. Hwarföre af dhesse optalde och
andre omständigheeter lefwer Ridderskapet och Adhelen uthi
den underdånige förtröstningh, såsom underdåniigen ödmiukeli-
gest begärar, det K. M:tt allernådigest täcktes wara benögdh
med hwar femptonde af theras bönder uthi nästhållande uth-
skrifningh af innewarande åhr 1657 för 1658, opå det icke alt
Bihang.
253
för månge måtte undergå och alla på en tijdh odhe blifwa,
och således framdeeles dhess ringare medell finnass Militien
bådhe medh mansshielp att understödia, såsom ock uthi Krijgs-
hielpen af Spannemåhl och Penningar sampt andre extraordi¬
narie uthgärder för K. M:tt och Cronan en märkeligh afsak-
nadh tagas. Ahr doch förmodheligit, emedan godwilligen är
belewat och bewilliat, att så wäl the frälssebönder som inom
Råå och Röör ähre, såsom ock halfwa, fierdedeels och mindre
hemman, alla lijka med the heelgärdes uthi Rootan komma,
det talet uthi skrifningen här igenom icke förminskat uthan
häller tillökat warder. Dhe twenne uthskrifninger, som opå fall
1659 och 1660 allernådigest begäres, willie wij, hwar krijgs-
lasten i medier tijdh (det Gudh nådheligen förbiude) inthet lij-
sas, wåre landbönder inthet undandraga, uthan att tee wår un¬
derdånige wällwilligheet, ehuru swårt det doch faller, effter
1642 åhrs Besluth, uthskrifningerne ock på the åhren öfwer
them gå låta, aldeles såsom b:te Besluth i bokstafwen förmä¬
ler; icke annars än som dhen punchten om utskrifningen här
ord ifrån ord infördh wörö. Och dherhoos underdåniigen bi-
diandes, att hwars och eens bönder, ehwar the här i landet
belägne ähre, tillsammans roteras måtte och icke med andras
förblandas, hwaraf stor oreeda föllier. Förmodhe ock uthi all
underdånigheet, att sådant godwilligt bewilliande emot och uth-
öfwer Privilegierne sampt förrige RijkzdagsBesluuth, som uthi
dhesse beswärlige tijder skedt ähr, framdeeles icke må eller
skall oss eller wåre efterkommande till någon afsaknadt och
prmjuditz uthi wåre wällfångne Privilegier lända, uthan heller
nådigt behagh och Kongeligh ynnest förorsaka.
2. Hwadh elliest dhen nådigest begärade hielpen till Krijgs-
folcketz underhåld anlangar, så oansedt wåre landbönder och
conseqventer wij sielfwe igenom dhesse swåre continuerlige krijgs-
beswär så uthmärgade ähre, att inge synnerlige medell mehr
finnas; hafwa wij lickwäl, alt sådant anseende tillbaka sättian-
des, mehra, stält oss Fädherneslandzens närwarande fahrlige till—
ståndh sampt dhen trooheet och plicht, dher med wij alle H:s
Kongl. M:tt wår allernådigeste Herre och Konungh förbundne
äre, för ögon, och för dhen skuld samtyckt och bewilliat, det
dhen 1655 bewilliade BoskapsSkatt sampt Qwarntulls-Mantaals-
Penningar må opå 1659 och 1660 extenderas och uthsträckias;
Allenast oss underdåhnligen förwarat, att såsom MantalsPen-
ningarne af Ridderskapet och Adhelen för theras persohner
254
1657.
eller af theras eenskylte tieuare, gårdz- och legohion, icke uth-
fordras pläga, altså ock dher Qwarntullen optages, dhen samina
eij al androm än them, som MantaalsPenningar uthgöra böre,
anmodas. Dhen fördubbladhe Accijsen är fuller en tungh börda
tor Ridderskapet och Adelen, i synnerheet them som uthi stä-
dherne sine beställningar hafwa och således dher nödhwändigt
mästedeels wijstas måste, eller elliest af hwariehanda orsaker
sigh ther någon tijdh oppehålla: Icke thess mindre, all annor
respect förbijgåendes och eenkannerligen ställandes wåre tanc-
kar och all giörligheet till Kongl. Maij:tz allernådigeste behagh
sampt Fädherneslandzens förswar, hafwe wij än samma fördubb¬
lade Accijs medh tullen också på the tu åhren 1659 och 1660
bejakat, sammaledes uthi dhen underdånige förhoppning!], att
dhenne godhwilligheet uthi tillkommande tijdher icke till wårt
förfångh och prasjuditz drages.
3. Ytterligare, ehuruwäl man förmärker det Fädherneslan-
det nu icke står uthi mindre fahrligh- och widlyfftigheeter än
1644, såsom ock dherhoos af oss sielfwe aftage, det wåre kraff-
ter åhre nu icke mindre uthan meer än tå förswagade, effter
wåre landbönder igenom dhe stadige (!) Krijgshielper och andre
extraordinarie pålagor så uthmattade och oförmögne blefne, att
wij litet eller snarast sagdt alzinthet af them hafwa kunnom,
oss och wår Rosstienst till understöd!), uthan måste wåre egne
Räntor och opbörder falla låta, opå det bönderne lickwäl måge
blifwa wed hemmanen och Cronones tarfwer understödia; Till
hwilken ända ock en stoor deel af Ridderskapet och Adhelen
dhen halfwe Krijgshielpen dhem hafwa borde inthet uthfordrat
hafwa; Icke dhess mindre, uthi anseende af wår underdånige
respect och kärleek till Kongl. M:tt och Fädherneslandet, hafwe
wij uthi lijka måtto ock dhenne swåre lasten oss godhwilligen
öfwerdraga låtit, att ware landbönder then nådigest begärade
Krijgshielpen medh 1 tunna Spannemåll och 1 Richzdaler på
dhesse 2 åhr, 1657 och 1658, lijka såsom Skatte- och Crone-
hemman, till Kongl. M:ttz och Cronones tarffwer uthgöra och
betala; och wij således wår halfwe deel af Krijgshielpen Kongl.
M:tt underdånligen opdrage, effter det förslagh, sorn oppå Kongl.
M:ttz nådigeste behagh giordt ähr, att Adhelen sedan för dhe
6 marker SilfwerMynt af hwarie 5 markers Ränta oanmodat och
befrijat warder, effter såsom Rosstiensten elliest dhess för uthan
will mångom alt för tungh falla. Medh samma Krijgshielps
uthkräfwiande förmodes ock dhen moderation, att Spannemåh-
Bihang. 255
len icke fordras förr än Gudh af åkren gifwer, effter den 14
puncht uthi 1655 åhrs Besluth, och Penningarne icke alle på
en tijdh, uthan å wisse terminer uthgiöras. Och hwar then hög¬
ste Gudh i medier tijdh, ther om wij innerligen bidie, någon
bättre säkerheet förlänandes worde, ähre wij i dhen stadige och
underdånige tillförsicht, det wij sampt wåre bönder sedhan ther
medh förskonte warda. Men ther, det Gudh nådheligen förbiu-
de, krijgsbördan för wåre synders skuld wijdhare lijka swår
åligger; willie wij ock samme Krijgzhielp för 1659 och 1660,
så wijdha hon någensin möjeligen uthgå kan, hafwa bewilliat;
Oss ändtligen förbehållandes, att dher wåre landbönder af oför-
mögenheet icke förmå alt så richtigt uthgöra, det wår egendom
och inventarieboskap icke för dheras skull emot lagh och all
billigheet uthpantas och borttages. Såsom ock förmodheligit
ähr, att hwar någon uthi detta och annat som förberördt, icke
af treesko, uthan genom armodh och fattigdom kunde tillbaka¬
slå och alt till pricka icke uthgiöra förmåtte, det medh sådana
barmherteligen och misskunsambligen handlas, förfares och om-
gåås. Dhen AlzwTåldige Gudhén gifwe sin mildrijke wälsignelsse,
att hwad som godwilligen uthfäst och låfwat är, måtte kunna,
Gudhi till ähra, Kongl. Mitt till nådigt behagh sampt Fädher¬
neslandet till hägn, förswar och önskeligit wälstånd, tillbörligen
uthgå och uthi wärcket ställas.
Att wij nu detta föreskrefne således haffwe resolverat och
bewilliat, och wele att af oss och wåre medbrödher nu från-
warande oryggeligen och obråtzligen skall hållit och effterkom-
mit warda, tå hafwe wij detta medh egne händer underskrifwet
och medh wåre wahnlige Signeter förseglat. Actum Abo den
Trettonde dagh uthi Maij månadt, Åhr effter Christi börd 1657.
Johan Munck. Mares Kristersån Horn. G. Horn.
Christian RosenKrantz. Christer Gyllenhierta. Göstaf Ille.
Erich Körningh '). Johan von Birkholtz. Johan Stalhansk.
Johannes Gottfridh v. Falkenbergli. Claes Jegarhorn.
Larss Lindloff. Christian Sabbellstierna. Caril Bäck.
Hanss Ekelöff. Arfwedh Finkenbergh. Hans Thomss: Starck!).
Lars Hanssån Jägarhårn1). Nielss Fogelhufwudh.
Harald E. FothAngell. Michel SilwerArm1). Christer Skallm.
Arfwedh Anckarskiöld. Michell Chronstierna. Gustaf Grass.
Jahan Spåra. Dawidh Gyllenbögell. Hinrich Sass den yngre.
’) Saknar sigill.
256
1657.
Carolus Gyllenflögh >). M. W. GyllenStålpe.
Magnus Rålarabstiärna. Matthias Lillieholm.
Engelb. Nielson Eneskiöldh. Jacob Anderson Gyllenstacke.
6.
Adelns och Krigsbefälets af Nylands och Tavastehus län Beslut.
Idat. Helsingfors 15 Jani 1657.
Finnes tryckt hos Stiernman, Riksd. o. Möt. Bes!., Bih. sid. 352, och
har följande underskrifter:
Christian RosenKrantz. Peter Gållawitz.
Hindrich SabbellStierna. Bertell Duva. Hindrich Ecklöff.
Clas Ekelöff. Hinrich L. Ekestubbe. Larss Ståhlhane.
Augustin Larson Swanströöm. Magnus Johan Nödingh.
Johan Hammerstierna. Arfwedh Jägerhoorn. Johan Guldener.
Peter Nasaken. Hendrich J. Silfuerswan.
Casper Fridreich Knorring. Reinholdt Brumer.
Jahan Teet StiernCrantz. Abraham Steenson EngleFlycht.
Jochim von Liebstorffen. J. Rossenschmitt. Larss Kranssfeldt.
Johan von Bonhardt. Matthias SilfuerHarnesk.
Alexander Reidh. Johan Matsson Bock1).
Jacob Andersson,Abram Markusson, ^ Georgh von Stein 1).
Ryttmester. Ryttmester.
7.
Adelns af Wiborgs, Nyslotts och Kymmenegårds län Beslut.
Dat. Wiborg 9 Jxdi 1657.
Finnes tryckt hos Stiernman, Riksd. o. Möt. Besh, Bih. sid. 363, och
har följande underskrifter:
Aron Johansson Clöfwersköldh i LandtMarskalks ställe.
Erich Boije. Otto Schalm. Jacob Ludwich Ritter J).
Georg Löw in Generalquartiermeister Rodenberg stell.
Erich Lilliesköldh. Nilss Booberg.
Jöns Henrichsson Teetgreen. Hermann Kuhlefelt •).
') Saknar sigill.
Ytterligare bihang
angående 1656 års Landtdagar.
Landshöfdingarnes skrifvelser till Rådet1).
1.
Södermanlands län.
Högh- och Walborne Herrar samptligen hemmawarande
Swerges Rijkes Radh.
Eders Excelhtier och Herrar kan iagh undertiänstligen icke
okunnigtt låta hwadh som iagh effter Eders Excelhtie och
Herrars inigh meddelte ordre medh Ständerne hafwer förmått
och kunnatt uthwärka, hwilkett iagh kortt och relations wijss
Eders Excelhtie och Herrar her medh uptäcker, såsom 1) hwadh
som Russtiänstz fördublingen anlangar, hafwa Ridderskapett
och Adelen så sielff uthi persohn som ock iginom sina fogdar
och tiähnare på den punchten sigh resolverat bådhe uthi Nye-
kiöpingz Lahn som uthi Liffgedingett, att ernädan som denne
tijdz beskaffenhett sampt Fäderneslandetz och des inbyggiares
säkerhett och defension denne fördublingh af Russtiänsten eer-
fordrar och högnödigh pröffwes; Dy å sine sampt sijna princi¬
palers wägnar icke owilliga finnes der uthinnan att consentera;
Alenast uthaff någre ähr påmint, medh undertiänstligh begäran,
iagh hoos Eders Excelhtie och Herrar sådant andraga wille,
som till exempell att en icke hadhe högre rantta ähn som till
een halff häst, den samme bör iu effter privilegierna hålla der¬
före en häst; nu ähr dheras förfrågan, om den samma skall
fördubla sin Russtiänst, hwilkett dem synnes allt försswårtt
willia falla och eij kunna uthståå. 2) Sädan hwadh dhett an-
') Sedan i det föregående åtskilliga i Riks-Archivet förvarade hand¬
lingar från 1657 års möten i landsorten blifvit meddelade, hafva de få
der äfvenledes befintliga originalberättelserna om 1656 års mötesförhand-
lingar blifvit sammanförda och följa här. De flesta citerade brefven från
Rådet äro intagna i Rådets Registratur.
17
258
1656.
dra anlangar, att af hwart tijonde hemman begäres en knechtt,
finnes the icke heller obenägne alf förberörde orssacker skull,
uthan wällwillige Rickzens högnödighe tarffwer i så måtto att
understödia. Doch tycke en dehll falla alltt försswårtt, att
dhee hemman, som under Råå och Röö belägne, der under ock
ähro medh begripne, förmodandes der medh att blifwa lissade,
helst emädan Russtiänsten fördublas: Men icke desste mindre
der Eders Excelhtie och Herrar äntheligen der hän resolvera
och nöden som för handen ähr eij annars kan tåhla, dee sigh
lier uthinnan icke undraga, uthan fast melira uthi detta som
allt annatt Rickzens wällfärdt angående ährkänna sigh skyldi—
ghe att infinna; Lefwandes uthi den godhe förhopningh att allt
dhetta icke uthi framtijden må lända dem uthi dheras privile¬
gier till någott prejuditz eller förfångh. 2. Prästerskapett haf¬
wer man ock elfter Eders Excelhtie och Herrars order föredra-
gitt, såsom 1) att dheras bewillningh måtte fördublas och den
strax ährläggie. Der till ähr sålunda af dem resolverat, nembl.
att såsom dhee ärindra sigh uthi näst förelupne Rickzdagh aff
samptlighe Prästerskapett icke wara någon Krigzhielp bewill-
iadh, widare ähn som till förgångne åhrs uthredningh, beropan-
des sigh på sielffwe bockstaffwen uthi Rickzdagzbesluttet, och
ehuru wäll sorn dee för denne bewillningh haffwe förmodat att
blifwa förskonte, icke deste mindre dhetta Ståndett ähn som
andra uthi sådan Eäderneslandhsens swäfwande fara sigh un¬
draga willia, uthan för dhetta innewahrande åhr godwilligen
beiacka samma bewillningh som i fiohl, för uthan någon för-
dublingh. 2) Män hwadh som den begäran widkommer, om en
Ryttare aff hwartt gälldh eller pastorat att uthgiöra, föllo
många och åttskillighe discurser, och een deell onödighe her
att oprepetera och i den måttan fast ringa kunne uthwärka;
Ehuru wäll som Hans Ehrewyrdighett iempte migh hafwer an-
wändt högsta flijtt dem der till att förmåå, ähr dett lickwäll
uthan frucht aflupitt. Största dificullteten her uthinnan bestod
uthi dheras oförmögenhett, och att dhee till Ryttare ingen
kunde bekomma, såsom ock att pastoraten icke wore lijka,
considererandes dem som mindre wore ickie kunna swara emott
ett stortt gälldh; detta tillbödh man dem att willia liqvidera,
att hwar effter proportionen skulle tungan känna, war doch
förgieffwes. Lickwäll på dett att Eders Excelhtie och Herrar
skohle förnimma att dhe som trogne patrioter och undersåttare
gärna effter förmågan willia bespringa till landzens währn och
Bihang.
259
wälfärdh så mykett rådan sigh sträcker, och att Eders Excelktz
och Herrars begäran icke uthan frucht måå tillbaka remiteras,
ty hafwa dee samptligen her uthi Södermanlandh tillstädes wa-
rande Prästerskap bewilliadt till den tunnan Rågh, som aff
hwario 64 Mantahl uthi dheras församblingar ähre, en halft'
Rixdaler att uthgiffwa, hwillken hielp dee alenast för dhetta
åhr bewilliadt hafwa, bönfallandes fördenskull till Eders Excelhtie
och Herrar sådan dheras bewillningh uthi nåder måå uptagin
bliffwa. 3. Borgerskapett och Städerna her uthi Söderman¬
landh komma uthi denne Eders Excelhtie och Herrars begäran
icke öfwerens: ty uthi Nyekiöpingh och Trossa ähr af them
Krigzhielpens fördublingh beiakatt, män Strängnäs och Torssillia
willia detta intett undergåå, föregifwandes sigh icke kunna der
till consentera för ähn som thee förnimma hwadh som theras
medbroder uthi dee andra provincier her till säijandes warda;
undergåå thee dett, så willia dee ock dett samma giärna giöra;
iagh föredrogh dhem fuller hwadh som the uthi Nyekiöpingh
och Trossa hafwa giordt, mehnandes dem der medh att per¬
svadera, haffwa the lickwäll blifwitt uthi sijne förre fattade
mehningh. Borgerskapett uthi Nyekiöpingh söckia underdånigst
att dhenne fördublingh intet widare sigh sträckier ähn som för
innewahrande åhr, såsom ock att dhee her emott befrijas att
underhålla någott krigzfolck, tillbiudandes sigh sielffwa hwar
uthi sin stadh att hålla wacht så länge denne fahran påståår
och krigzfolkett, som till denne ortz bättre säkerhett och de-
fension kunna behöffwas, antingen uthaff Cronans medell eller
landtmannen på landett underhålles. 4. Sidst haftwer man All¬
mogen så uthi Nyekiöpingz Låhn som uthi Liffgedingett före-
hafft och låtit them förståå hwadh som Eders Excelhtie och
Herrar hafwer behagatt dhem att proponera, såsom 1) Om
Rågh- och Rickzdalershielpen, att måtte dhetta åhr der medh
continuera och strax ehrläggias, så hafwa dhe ther till swaratt:
Dhen hielpen anlangande påminna dhee sigh wäll uthi nästhåldne
Rickzdagh hafwa så widt beiakadt, att der intet annat skeer,
uthan Hans Kongl. Maij:tt, wår nådigste Konungh och Herre,
och Eäderneslandett sådant betarffwe, förebärandes fuller sin
fattigdom och tryckiande besswärlighetter sådantt icke kunna
tåhla; Lickwäll uthi dhett dem mögeligen anstår sigh intet
undraga i så måtto Rickzens nödighe tarffwer att undsättia,
alenast dhem förgynnes delation medh des uthgiffwande till dess
dee hafwa skurit sin åker, wehle tee tå godwilligen och tijdigt
260
1656.
then affläggia, doch att den samme hielpen, såsom en Cronones
påbudne uthlago till Rickzens tiänst och dess nödwändighe uth-
gifFter anseedt, icke dragas halffparten der aff till Adhelen eller
Ridderskapett, som skee plägar. 2) Hwadh uthskrifFningen an-
langar, haffwa thee wäll förmodatt och tänckt få blifwa widh
Rickzdagzbeslutett, och thett ähnnu underdånigst söckia och
gärna åstunda; doch icke deste mindre der höghe Ofwerhetten
för Fäderneslandzens säckerhett och thett gern ehne bästa, som
ock för denne tijdz lägenhetz skull, samma uthskriffningh så
högnödigtt pröffwa, att den icke kan förbijgåås, uthan att på-
biudha gott finne, ährkänne thee sigh skyldighe den att under¬
gå; doch så att dhee hemman som under Råä och Röö liggia,
tillijka medh them denne last draga; medh underdånigh der¬
hos tilförsicht och förmodan thenne uthskrifningh icke widare
ähn för detta åhrett uthseedt ähr och thee sadan effter tijder-
nes lägenhetter blifwa lijssadhe. Dhetta ähr nu Ständernes
Swaar, som iagh på Eders Excelhtie och Herrars gifne ordre
bekummitt hafwer, undertiänstligen för min persohn her hoos
begärandes, att der som intet allt ähr så beiackadt som pro¬
positionerna lydha, migh icke sådant må imputeras och till-
räcknas. Sädan hafwa Allmogen uthi begge Lähnen aff migh
begäratt, dett iagh Eders Excelhtie och Herrar föredraga wille
några ährender, som dem tyckia uthi sådant fall som nu för
handen ähr skulle icke ringa gangna Fäderneslandett och komma
dett till hielp uthi denne besswärliga tijden, som ähre 1) att
Allmogen besswära sigh dett under Bergzbruken såsom ock Ade¬
lens gårdar månge unge karlar och onödigt folck försswaras,
hwar iginom skeer, att dee aff manskap så mykett ringare och
uthskrifFningen dem deste swårare faller och mehra trycker, dy
förmodhe then ordningh lier öfwer ställes, att så wäll under
Adhelens Sättegårder som Bergzbruken inge onödighe karlar
underhållas eller försswaras, uthan her uthinnan procederas eff¬
ter höge Ofwerhettens der öfwer för dhetta uthgångne resolu¬
tioner. 2) Att der som uthskrifningh hållas skall, att sådant
icke måtte länge dröijas medh, aff orssack att nu wedh denne
tijden kunne finnas hielp hoos them att lissa bonden medh,
befruchtandes att dheras drängiar, söner och mågar sadan be-
gifwa sigh uthur wägen och sålunda sielffwa bonden stå i stam-
pet; dett war fuller ock dheras mehningh, att der som sådanne
försswarskarlar funnes och onödigt partij, them tå måtte för¬
gynnas att sättia them för sijne Rottal', der som inga andre
Bihang.
261
medell funnes. Huru som Eders Excelktz och Herrar her uth¬
innan wijdare täckes att giöra och hwadh resolution falla kan,
hafwer iagh undertiänstligen att affwachta, och skall så uthi
dhetta som allt annatt dett migh mögligitt ähr att giöra min
högsta flijtt att anwändha, och önskadhe så hafwa kunnat dhetta
förrätta, att dett kunde lända min nådigste Konungh och Eders
Excelhtie och Herrar till ett nådigt och gunstigt behagh. För-
blifwer effter min skyldighett
Eders Excelhtie och Herrars
undertiänstlighe och hörsamme tiänare
Jöran Sparre.
Strängnääs den 17 Julij A:o 1656.
2.
Westmanlands län.
a.
Edle och Högwelborne, Welborne Godhe Herrar, Sweriges
Rijkes Rådh samteligen.
Sedan jag uppå een rum tijdh Eders Exellentiers och gode
Herrars ordre med stoor åstundan förwäntat hafwer, angående
dhe sakers afhandling med Ständerne här i Wessmannelandh,
som desse tijders tillstånd E:s Exelhtier och gode Hrr till mo-
verat hafwer, dem att låta proponera till Kongl. Maijrtz och
fäderneslandsens tiänst och defension; ähr mig den samme, de
dato 30 Junij, nu först den 27 Julij inhändigat, och det ifrån
Sudermannelandz sijdan, der den uthann twijfwel så länge ähr
nederlagdh och försummadt worden; will fördenskuld förmoda
det Ers Exelhtier och gode Hrr mig excuserat hafwa, att med
sådant allareda her i mitt Höfdingedöme icke så wijdt är kom¬
met som till ewentyrs i dhe andre; hoppas lijkwäl nest Gudhz
tillhielp tillijka och på samme tijden medh dem att kunna
bringa det till ändskap. Jag hafwer fördenskuld ock straxt
efter Ers Exellrtiers och gode Hrrs begeran dhe förnembste af
Ständerne till een wiss dag sammankallat, då jag Ers Exellrtiers
och gode Hrrs mehning och begeran wederböhrligen skall pro¬
ponera och med ali flijtt dem der hänn sökia att disponera.
262
1656.
Eliest hafwer jag ock nödvändigt ärachtat E:s Exelktier och
gode H:r dette att ärindra och tillkenna gifva, huruledes Wess¬
in annelandz Höfdingedöme, beståendes af åttskillige Lahn och
districter, hwilka håfve sine serdeles privilegia och vilkor, icke
mehr hafwer ähn Westerås Lahn allena som ähr af tryy Hä¬
rader begrijpet, förutan äntå någre fhå Sochner i Wessby Lälm,
som ordinarie skrifningen ähr underkastadt, hvilket wijd denne
tijden fast lijtet synes vehla förslåå. Och ehuruväl jag nog-
sampt kan aftaga E:s Exelktier och gode H:r skole draga stoor
consideration, dhe andre om någon sådan ordinarie skrifningh
att anmoda, emedan dhe denne deres frijheet emot andre store
tungor åthniuta: Lijkwäl der E:s Exelktier och gode H:r det
så gådt och rådeliget funno, skulle jag mig väl underståå Ulfve-
sundz och Strömzholms Lähners allmoge der hän att kunna dis¬
ponera, att dhe godwilligen på något sätt, antingen efter Roo-
tar, såsom ordinarie skee plägar, eller igenom ett bewilliat uth-
skått af manskap, som man då best till Cronones profit kunde
af dem ärhålla, för denne tijden Kongl. Maij:tt och fädernes¬
landet skulle bijspringa; Allenast att dhe samme knechtetien-
sten sedan tillijka med dhe andre, som således bewillias, blefvo
ändtledigade. Hvad E:s Exelktiers och gode H:rs mehning här
om kan wara och hvad dhe herutinnan behaga att beordra,
förwänter jag med neste påst. Det som af H:r Erich Fleming
och mig här uthi mitt Höfdingedömes bergzlagar ähr efter E:s
Exelktiers och gode H:rs begeran förrättat, twiflar jag intet
honom E:s Exelktier och gode H:r nogsampt omständeligen
hafva adviserat; hoppas att wij der två gode Compagnier
skole hafva tillsamman bracht af uthwaldt sköönt manskap,
hwilke dhe ock sielfwe kläda och med undergewähr försee vehla;
det jag ock wederböhranderne i order gifvet häfver med det
aldraförsta att låta i wärket ställas och förfärdigas. Dette jag
således E:s Exelktier och gode H:r efter min embetz plicht
hafwer wehlat tillkenna gifva. Will i det öfrige E:s Exelktier
och gode H:r i dens Högstes protection troligen hafva befallat.
Och förblifwer
Eders Excellentiers och godhe Herrers
tienstwillige
Knut Kurck.
Datum Westerås den 3 Aug. 1656.
Bihang.
263
b.
Högh- och Welborne Herrar, Sweriges Rijkes Rådh
samptligen.
Effter Eders Exellentz och gode Herrars order och bege¬
ran hafwer jag Ständerne här uthi Wessmanneland hafft till¬
sammans och för dem tilböhrligen proponerat dhe puncter, som
E:s Exelktz och gode H:r mig öfwersände, angående medel af
manshielp som närvarande tijd och Rijksens tarfver oundvijke-
ligen fordra och kräfwia; Hvar opå effter persvasion och tijdigt
förehållande jag Ständernes skrifftelige resolutioner, af hvart
Ståndh för sig, äskat hafwer, dem jag her innelycht E:s Exelktz
och gode Hrr med denne expresse påst låter tillhanda komma *),
emedan ordinarie påsten ännu något tilbaka dröijer; utaf hwilke
resolutioner Ers Exelktz och gode Hrr varde förnimmandes,
huru wijda man saken hafwer kunnat uthi wärket bringa: Hvad
executionen å samme bevillning wijdkommer, låter jag der med
beroo till Ers Exelktz och gode Hrrs vijdare ordre, huru och
på hvad sätt Ers Exelktz och gode Hrr finne bäst deim kunna
i wärket ställas; I medier tijd fortfahr jag der medh uthi Ulfwe-
sundz och Strömsholms Lähner, efter som på dhe orterne icke
så stort ähr i detta ähreudet att considerera; uthi den tienstlige
tillförsicht Ers Exelktz och gode Hrr denne uthskickade med
det forderligeste behagade hijt tilbaka att depeschera, wijd hvil¬
kens ankompst jag icke skall underlåta sådant wärkstelligh
göra, som Ers Exelktz och gode Hrr best och görligast finnan¬
des warde. Will här med Ers Exelktz och gode Hrr den hög¬
ste Gudh tienstligen hafwa befallat. Och förblifwer
Eders Excellentiers och godhe Herrers
tienstwillige
Knut Kurck.
Datum Westerås den 13 Aug. 1656.
') Saknas, men i stället meddelas här näst efter ett sammandrag
af Landshöfdingens berättelse om mötesbesluten. Stiernbööks hand.
264
1656.
Landzhöfdingen i Wesmanneland H. Knut Kurk
gior en Relation hwad han hoos Ständerne der ut¬
rättat bäfwer.
Adelen utlofwa fördubble Rosstiänsten, doch så 1) att den
blifwer såsom Landtryttarnes, 2) att de ock straxt med piag—
ningh försees, såsom Landtryttare, när dett gäller till uptågh,
3) att de brukes innom Rikzens gräntzor och icke blifwe un¬
der andre Ryttare stukne, 4) förfråge de sigh, huru hålles skall
med wapnetiänsten, der fader eller moder icke hafwe bytt god¬
zén med barnen eller dem emellan, der doch en part till dee
åren komne ähre, att de kunne giöre tiänst, somblige der uthi
allredo engagerade och hafwe likawist sine godz orustade.
2. Wele de intet gerna förståå till hwar tiende lijka med
Crone och Skatt, med mindre än Skatt och Crone gior dubbelt
der emot: doch undergåå de gerna hwad andre bewillie, allenest
dett drages dem icke framdeles till praejudijce i deres privilegier.
Presterskapet utlåfwa att willia fördubbla den seneste uthi
Rikzdagzbeslutet utlofwade Krigzhielpen och den nu straxt ut-
giöra till näste köpstad efter Ofwerhetenes förordningh; och
blifwa der med på tillkommande åår förskonte. 2) Med Ryt¬
taren begiärte de blifwa förskonte, ty endoch någre fåå kunde
komma tillwäga, så kunne de andre likawist intet: wete icke
häller fåå personer der till som rijda skole, wete icke häller
att skaffa armaturen. Män skulle nöden så högt trängia, att
hwar och en skulle tillsättie, så undrage de sigh eij häller.
Borgerskapet utlofwa avancera med den utlofwade extra-
ordinarij Krigzhiälp nu strax pro anno 1657 och så straxt ef¬
ter nyååret 1657 pro anno 1658, doch uthan prsejudicio, der i
medier tijd friden kunde erhålles.
Bönderne i Wästeråås län, Norbo, Tuhundrede och Sijende
härader lofwa att de wrnle nu straxt avancera med den utlof¬
wade Krigzhiälpen och den lefwerera i Wästeråås, doch att alt
kommer Cronan till och icke halfparten Frälsemannen.
2. Bewillie de ock att med utskrifningen må avanceres.
Det samme utlofwa ock de i Torstuna, Simptuna och Tiur-
boohäraderne, nembl. att avancera nied utskrifningen och blifwa
anno 1657 der med förskonte.
Item utlofwa de 1 tunna sädh och 1 Rixdaler af hwart
Bihang. 265
heelt hemman till näste siöö köpzstad eller Kongzgården i Lä¬
net, och att dett måtte altsammans komme Cronan till godo.
De i Strömsholms län förklare sigh således, att endoch de
förmeent sigh derföre kunna förskones, likwäl samtyckie de af
hwart tiende hemman en knecht, allenest han tages där han
bäst mistas kan.
Uthi lijke motto bewillie de Krigzhiälpen i miöl och malt,
allenest till näste siööstad eller Kongzgården att lefwerera.
Ewän på samme sätt bewillie ock de i Ulfsundz lään.
c.
'Högwelborne och Welborne Herrar, Sweriges Rijkes Rådh
samptligen.
Eders Excellentiers och gode Herrars skrifwelsse de dato
Stockholm denn 20 Augusti ähr mig wähl inhändigat, utaf hwil-
ken jag fäst gerna förnimmer E:s Exelhtier och gode H:r i godt
behagh hafwa uptaget hwad af migh hafwer kunnat wara för¬
rättat uthi denn Commission mig af E:s Exelhtier och gode
H:r war gifwen med Ständerne här i Wessmannelandh att trac-
tera. Allenast förmäla E:s Exelhtier och gode H:r sig gerna
skulle see det Prästerskapet kunde der hänn bringas, att dhe
något betre sig wille resolvera öfwer Rustiensten, emedan så¬
dant mestedels öfwer hela landet skulle skedt wara; Altså skall
jag mig ock det samme låtha på det högsta angeläget wara
och der till denne occasion i acht taga, som sig nu i denne
wekan prresenterar med deres Prästemöte här i Wästerås; twif-
lar ock intet då dem sampteligen der till kunna bringa, som
månge af dem in particulari allaredo till ähre disponerade;
wörö lijkwäl mycket nödigt, der E:s Exelhtier och gode H:r
behagade mig med nästa påst coinmunicera någon copia af de¬
res Resolution uthi dhe andre Provincierne som det samme be-
williat hafwa; Emedan desse sig allenast der upå beroopa, både
uthi sitt skriftelige Swar och eliest, skulle demrn sålunda all
exception och ändskyllan wara betagen; Utskrifningen anbe¬
langande, hafwer jag denn extraordinarie utskrifningen medh
Skatte och Chrone uthi Ulfwessundz och Strömbzholms Lähner
förrättat och der bekommet omtränt ottetijo mann, dem dhe
sielf försee medh kläder och undergewähr; Med ordinarie skrif-
266
1656.
ningen kann intet fortfharas för denn 14 Septembris för nu in¬
fallande Mårmessa inarknadt skull, hvilken Allmogen her i
landzorten mycket idkar. I medier tijdh åstundade jag högt
af E:s Exelhtier och gode H:r att blifwa underrättat huru jag
änteligen mig förhålla skulle der Adelen och deres betiänte här
i Lähnet villia blifwa wijd sinn gifne Resolution och bevill¬
ning och icke förståå till att ståå lijka medh Skatte och Chrone
i Roota; På det att alt med godt manier och lämpa uthan nå¬
gon dissorder och missförstånd måtte kunna drifwas och till
Kongl. Maij:tz och Cronones tienst i verket stellas. Sådant
alt jag E:s Exelktiers och gode H:rs högvijse rådh hemsteller
och god resolution med det förderligeste afwachtar. Förblif-
ver stedze
Eders Excellentiers och godhe Herrers
tiänstvilligste
Knut Kurck.
Datum Westerås den 1 Septemb. A:o 1656.
3.
Jönköpings län.
Högh- och Walborne Herrar, Sveriges Rijckes
höge EmbeetzMähnn och samptelige Rijckzens Rådh,
högtährade Herrar och patroner.
Eders Excelhtiers sampt Högh- och Wälborne Herrars
skrifvelsse och order ähr migh för någon tijdh sedhann inhän-
digat, af innehåld deth iagh samptelige Ständerna uthi mitt
Landhzhöfdingedömme skulle sammankalla och dem uptäckia
och communicera Eders Excelhtiers Högh- och Wälborne Her¬
rars goda rådh och godtfinnandhe, som uthi desse farlige och
osäckree tijder igienom Gudhz nådh och bijståndh kunna bruc-
kas och nyttigee befinnas; hwilcket jagh förleden dhenn 30 Julij
haffwer uthi vercket stält och medh högsta flijtt migh winlagdt
att kunna Eders Excelhtiers sampt Högh- och Wälborne Her¬
rars vilie och wählbetänchte ahnslagh nöijachteligen fullgiöra,
Bihang.
267
det iagh ock nu häfver så hvijda effterkohmmit, som någonsijn
hoos migh tillståår och mögeligit varit häfver; Och will jagh
förmoda at Eders Excelhtier sampt Högh- och Wählborne Her¬
rar skola någorlunda wähl wahra åthnögde medh Ständernas
Resolutioner och förklaringer, hwilcka här innelycht Eders Ex¬
celhtier sampt Högh- och Wälborne Herrar tiensteligen öfwer-
sändas *), och häfver denne warit största difficulteten, nembli-
gen at persvadera och intahla Prästerskapet, hwilcka omsider
om Hästar och Ryttaren (hvar uppå alt studzadhe) sigh såle¬
des måst förklara, att dhee icke mindhre ähnn andhree uthi
GiötheRijcket sigh undandraga kunna; Elliest ehuruwähl iagh
hafwer kunnat låtit migh benöyia medh deras mundtelige svar,
efftersom Eders Excelhtiers Högh- och Wälborne Herrars
skrefftelige order icke något express her om förmähla; Lijck-
wähl på deth Eders Excelhtier sampt Högh- och Wälborne
Herrar måge sielfwa see och förnimma hwadh som ähr sam-
tycht och bewiliat, hafwer jagh hållit nödigdt deth låtha skreff-
teligen författa och af vederbörande underskrifva och försegla;
Kunna ock vähl någre fåå finnas utaf Adelen eller deras Foug-
der, som deth eij underskrefwit hafva; Men så hafwer sådant
förmodeligh inthet at betyda, aldenstundh uthi begynnelsen nämp-
nas Ridderskapet och Adelen sampt dhee frånvarandes Fougder
och Tiänare. Borgerskapet hafwer wähl låtit insättia om sijn
bewilningh allenast för detta innevarande åhr; Men ehwarest
så behöffwes, varda dhe sigh icke mindre beqwämmandes här
i Lähnet ähn andra städher uthi Rijckett. Och såsom wedli
uthskrifningerne detta gemeenligen infaller, som icke ringa be¬
svär förordsackar och nu i synnerheet af Adelen påmintes, nembl.
om dhee drängiar som kunna finnas uppå eens godtz, antingen
dee för detta sigh annorstädes till tienst stadt haffwa, eller ock
her effter, sedhan uthskriffningen förnimmes skola ahngåå, sigh
städia kunna, huruledes medh dhem förhållas skall, om icke
AdelssMahnnen skall wahra mächtigh en sådan sigh hafva för¬
behållen och honom till sijnn devotion ahntasta, antingen ho¬
nom låta sättia till knecht, eller ock på annat sätt om honom
disponera, i synnerheet der han nu wedh denne tijden sigh på
en annor orth städher ifrån godtzet; Altså förordsackas iagh
på deth tiensteligeste här uthinnan ahnmoda Eders Excelhtiers
') Adelns resolution finnes tryckt här ofvan, sid. 17. De öfriga
Ståndens äro äfven i original bilagda brefvet.
268
1656.
sampt Högh- och Walborne Herrars order och betänckande,
helst em adan för migh will wara betänckeligit, serdeles wedh
denne occasion, på mitt egit förswar här uthinnan uthan åth-
skillnadt någet giöra och låtha; Dy hwadh som här till stadt
ähr, eller ock her effter (såsom nu wedh denne tijdh och någre
wecker för Michaeli plägar ock hållas för et lagligit städiandhe)
skee kan, synes lagligit och lijckmätigt den ordningh, att den
samma swarar för deth heeinan eller tienst han ahntager och
icke den han släpper och ifrångåår; Och här emoot infaller åter
igen Adelens praetentioner och rätt, som dee förmeena hafwa
uppå dhem, hwilcka ähre födde och höra på godzet. Des för-
uthan ähr iagh ock tiensteligeste förfrågandes om Gewerspen-
ningerna, till huru stoor qvantiteet dee wedh denne uthskriff-
ningh böre uthgiöras, eftersom i ställe för 20 heeman nu alle¬
nast hwart 10:de roteras måste. Jagh förordsackas ock tien-
steligen inhämpta Eders Excelktiers sampt Högh- och Wal¬
borne Herrars tillåtelse för somblige härader, hwilka ödmiuke-
ligen ahnsökia, dem matte till den orth få lefwerera sijn span-
nemål, som dem närmeste ähr belägen, så at dhee uppå gränt-
zen finge sin spannemål föra till Halmstadh och dee andhre hijtt
till befästningen, hwarest såsom et ahnseenligit förråd aff span-
nemåhl och annor provision högeligen tarfwas och af nödhen
ähr. Förwäntar med första Eders Excelktiers sampt Högh- och
Walborne Herrars gunstige swar och resolution, såsom det, som
för migh uthi tijdhe att weetha högeligen ahngeläget ähr. Och
befaller Eders Excelktier sampt Högh- och Wählborne Herrar
under Gudhz gudommelige beskydd trotiensteligeste; förblifwan-
dess effter skyldigheet
Eders Excelktiers sampt Högh- och Walborne Herrars
hörsamme och tienstberedh-
willigeste tiänare
Gustaff Posse.
Jönekiöpingh dhenn 3 Augustij 1656.
Bihang.
269
4.
Kalmar län.
Högwälborne Grefwar och Herrar, samptlige wedh
denne tijdh uthi Stockholm residerende RichzRåådh,
högdtährade gunstige patroner.
E. Excelktz och N:der månde iagh wedh sista post i kort-
heet undertienstligen notificera förloped på denne ortten till
dedh datum; Sedan ähr ickie något synnerliget passered, som
skrifwande meriterer; utan allenast dedh som på nu mer wähl-
ändade Uthskåtzmöthed 'af dette Landzhöfdingedömmedt ähr
förelupedh. Näst förledne Måndagh, som war den 21 huius,
åhre Ständernes uthskickade hähr till hopa komne, nästan så
månge som af hwar ordt wore förskrefne; undantagande någre
fåå af Ridderskapedz betiänte, som ickie hafwe comparered, öf¬
wer hwilka dee nährwarande sigh något beswärade. Jagh holt
onödigdt att förskrifwa dem af någon myckenheet, serdeles wedh
denne åhrs tijden, då hwar man gierna ähr hemma wedh sin
bärgzsell; wäl der hos wetandes, att hwadh dee fåå, som uth-
skickades, bewiliade, skulle ock blifwa af dee hemmawarande
nogsampt gilladt och godtgiort; effter som dee medh nöijachtige
fullmachter wore försedde. Wedh detta mötedh sporde iagh
nästan ingien difficultet, utan så snart dem genom kortt skriff-
teligh proposition (der af hähr en copia medfölierblef remon-
strered hwad som E. Excelktz och Nåder hade movered till att
låta dem således sammankalla wedh nährwarande fäderneslandz-
sens tillståndh; Och dee der på hade något medh hwar andra
commuuicerat, ähre dee wordne eenige till att ingåå alt dedt
som dem genom propositionen blef förehållet; hwilkedh sedan
uthi sielfwa beslutedt (af dem samptligen underskrefwet och
försegladt) med nödige omständer ähr indraget, der af iagh hähr
en rätt afskrift bäfwer innelycht2): Men originaled (som för
åtliskillige signäten skuldh ähr något obeqwembliget att inne¬
sluta i paquet) blifwer till widare E. Excelktz och N:ders ordre
hähr i Cantzelijdh lagdt ad acta. Prästerskaped lät sigh fuller
i förstone förlyda såsom wore dem förswårt att förskaffa sielfwa
karlen som hästen skulle besitta, wändandes före, att dee som
') Se här nedan, sid. 271.
2) Saknas.
270
1656.
boo i Båtzmanshållen kunna offta ickie utan möda och beswähr
blifwa mächtige en tienstedrängh: Men om sijder bewekte af
en och annan persvasion, hafwe dee ock der till consentered;
Men om sielfwa Rustningen, att af hwar pastorat skulle för¬
skaffas en häst och karl utan någon limitation eller åthskild—
nåd emellan rijke och oförmögne präster och mindre och större
gieldh, der uti begierade dee en skiäligh moderation; hafwe ock
till den ände sielfwe förslagswijs giortt ett upsatt, huru dee för¬
mente pastorierne skulle kunna coniungeras hwar annan till
någon hielph och lijsa; der af här en copia ähr inlagdh1).
Denne deres föreslagne moderation, såsom iagh der om ingien
bookstaf hade; altså kunde iagh ickie helder der till förståå:
Men lofwade alenast wilia hos E. Exc. och Nåder dette deres
tilbudh giönom skrifwelse undertienstligen föredraga. Sandt ähr
dedh att här nedre i landzändan finnes någre små och ringa
prästegieldh och kan skiee deels något oförmögne präster, så
att dedh fuller i något meriterer moderation: Men effter som
under detta förslagh verserer deres eget intresse och ickie al¬
deles synes wara utan passion, så hafwer iagh ickie heller kun-
nedt något wist der uthi sluta: utan förmener på E. Excelhtz
och N:ders gunstige behagh och widare gottfinnande, att der så¬
dan moderation skulle skee, den då säkrast wore till att re-
commendera H:r Landzhöfdingen, som in loco bäst kunne pröfwa
all sådan beskaffenheet. Uthskrifningen som här nu ähr be-
wiliadh, der om hafwer iagh nu medh posten låted afgå ordre
till wederbörande på landet, att straxt låta oprätta wissa och
säkra Mantalslengder; och determinered begynnelsen af uth¬
skrifningen hähr i Calmare den 5 Augusti medh nästbelägne
häraden, och sedan så fort lähned igienom. Dess förinnan will
iagh förmoda H:r Landzhöfdingiens nähnvarelse, som förmeenes
allaredo wara i nederreesan begripen: Men på oförmodeligh
händelse, att han dess förinnan ickie skulle komma, skall iagh
ickie deste mindre taga min underdånige skiyldighet i acht och
wärkedh effter förr undfången ordre fortsätia. Förblifwandes
E. Excelhtz och N:ders
underwilligaste tiänare
Chr. L. Grubb.
Calmare den 26 Julij Anno 1656.
') Denna längd finnes qvar.
Bihang.
271
Proposition
som på dee Höghwälborne Herrars Richzsens Rådz
ordre och befalningh ähr giordh till dee hijt för-
samblade Ständerna af Calmare Landzhöfdingedömme.
Actum Calmare den 21 Julij 1656.
Af hwadh höghwichtige skiähl och orsaker de Höghwel-
borne Grefwar och Herrar, Swerigies Rijkies för denne tijdh
hemmawarande Rådh, uthi denne Hans Kongl. Maij:tz alles
wår nådigeste Konungz och Herres frånwaru emot Richzsens
fiender, ähre bewekte att låta eder gode Herrar och Män hijt
sammankallas till communication öfwer nährwarande Stat och
fäderneslandzsens tillståndh; dedh hafwe J gode Herrar och
Män förmodeligen af högbemelte Herrars hijt afgångne och nu
föreläsne Creditif till nöije förnummet. Nu såsom krigzlågan
på en och annan ordt kringh om wårt k. Fäderneslandh ähr
optänd och ickie fierran synes brinna; altså will dedh högeli¬
gen wara af nöden att den genom tijdige råådh och medell må
kunna dämpas och fahran afböijas. Högbemelte Herrar af Rå¬
det hafwe på all fiyendtlig händelse (den Gudh lickwähl nåde¬
ligen tächtes afwända) af dragande försorgh om Richzsens för-
swar och säckerhet låtedh upsätia och för[e]slå Ständerna nå¬
gra wilkohr och medell, hwarigienom landet (näst Guds dens
aldrahögstes nådige hielp och bijståndh) måtte wedh närwa-
rande fara och oroo blifwa undsatt, hulpedh och förswaradh;
uthi den gode tillförsicht, att J gode Herrar och Män, hwar
effter sitt ståndli, wilkohr och medell, warde såsom redelige
patrioter och trogne undersåtare fäderneslandzsens öfwer swäf-
wande fahra och owäsende rätteligen behierta, och till dess af-
hielpande och wijdare trygg- och säckerhetz ährhållande troli¬
gen cooperera, ickie af klenmodigheet låta händerna siuncka,
utan medh macht, mood och mandom grijpa till tiänlige rådh
och medell, der med wärked till wärn och förswar må blifwa
lijsadh, hulpedh och understödt. Och ähre fördenskuldh dee
Högwälborne Herrars föreslagne medell desse effterföliande:
1. Till dedh första, aldenstundh oumgiengeligen will be-
höfwas till landzseus förswar ett gott ahntal af Rytterij, effter-
som dedh hemmawarande och dedh nywärfwade Rytterijedh,
med Ridderskapetz och Adelens ordinari Rustienst, ickie will
förslå till ett så importerligit wärck; så ähr de Högwälborne
272
1656.
Herrars wälmente förslagh, att Ridderskaped och Adelen wille,
i betrachtande af nähnvarande tillståndh och facilitereude af
defensions wärked på desse gräudze ortter, för denne gången
fördubbla deres waanlige Rustienst; doch fördubblingen ickie
anners stofferadh ähn Landtryttare till häst och gewähr, så
ock med Köriss alenast till brystwärn, ryggstycke och pott.
Dette förmodes af dee gode Herrar och Mann så mycket willi-
gare att kunna ährhållas, som dedh ickie skieer utan till deres
egit fäderneslandz förswar och alenast till en kort tijdh.
2. Till dedh andra, att opbringa i hast något footfålck,
som ock högeligen will wara af nöden, hafwe högbe:te Herrar
ickie kunnet afsee någott bättre expedient, ähn att en utskrif-
ningh avanceres och med forderligaste blifwer ahnstält; och att
Ridderskaped och Adelen af deres bönder täcktes för denne
gången bewilia en Soldat af hwart tiyende hemman, iemwähl
innan råå och röör, äfwen som den andre allmogen, som im-
mediate sorterer under H:s Kongl. Maij:t och Cronan; doch
detta utan alt prseiuditz eller förfångh frambdeles på hwars
och ens wälfångne privilegier; effter som dedh alena skeer wedh
denne ofönnodelige händelsen, der bättre ähr att aflåta en karl
till förswar af dee andre, ähn att dee alle samptligen skulle
gå under och warda fienden till prijs, dedh Gudh doch förbiude
och nådeligen afwända täktes.
3. Till ded tridie, draga högbe:te Herrar af Rådet dedh
goda förtroandet till dee wyrdige män af Prästerskapedh, att
effter som ickie mindre deres än alle andre Ståndz wälferd wed
denne händelsen eliest kan periclitera, att dee ock obeswärade
wille fördubbla den bewilningh, som uti sista Richzdagzbeslu-
tedh aff dem ähr skiedd, och den till militiens underhållande
strax uthgifwa.
4. Till det fjerde, såsom Adelens Rustienst och dedh an¬
dra ordinari Landzrytterijedh ickie heller will giöra till fyllest
till landzsens defension; altså förmoda högbe:te Herrar, att
Prästerskapedh ickie wille låta finna sigh obenägne till att för¬
skaffa och uthgiöra af hwart gieldh eller pastorat en godh Ryt¬
tare medh häst, sadell och giewär; den der ickie häller widare
blifwer brukedh ähn till sielfwe landetz förswar, och att dee
effter dette förrettandedh fåå honurn strax igien: i considera-
tion att dee der emot för utskrifningen befries. Hwilken Rust¬
ning ock ähr i Danmark öfligh; såsom ock för detta hoos oss
i siste Danske feigden.
Bihang.
273
5. Till dedh fempte, af Städerne och Bårgerskapedh be-
gieres ock wedh dette tillståndet, att dee i lijka måtto wille
betrachta fäderneslandzsens nödh och beswär, och avancera och
förhöija ett åhrs bewiliade Krigzhielph eller Contribution, och
den ofördröijeligen uthgiöra; kommandes der medh defensions
wärk edli till tijdigh hielph och undsettningh.
6. Till dedh siätte, försee sigh dee höghwälborne Herrar
ickie mindre till menige Allmogen å landet, att dee wedh en
sådan allmenn krigzlåga och påstående tahra låta sigh finna
willige och benägne nu strax att uthgifwa Rogh- och Richz-
dallershielpen för innewarande åhl-, som äliest ähr bewiliadh i
höst att uthläggias, och att den må blifwa lefwererat twåtridie-
deler i Miööl och en tridiedeel i Malt, till krigzfålkedz under¬
hållande. I lijka måtto wille ock Allmogen låta den utskrif¬
ningen af hwart 10:de Mantal, som ofwanbemelt ähr och el¬
iest hade bort skiee frambdeles wed nyåhredh, nu strax gå för
sigh och i wärkedh ställas, till krigzfålcketz förstärkningh.
7. Till det siuende, på dedh nu landet weedh denne på¬
stående osäkerheten ickie må med något oförmodeliget ahnfall,
serdeles ur siöön, någon stoor och oboteligh skada tillfogas;
så hafwe [de] höghwälborne Herrar allareda låtedh giöra en
och anner nödigh alinstälningh wedh siöösijdan, medh godh
wacht och wårdh, och på ett fiyentliget fall krigzfålcket till
häst och foot, så wähl som allmogen i giemeen, beordrat att
hålla sigh i beredskaph till upbudh, ellwar och när sådant kunde
behöfwas, landet till wärn och förswar; fästningerne bemannadt
till defension och liwadh eliest i hast pröfwes wara af nöden;
Såsom ock, på dedh alt deste bettre må skiee med skick och
god ordre, förwäntes dageligh hijt neder till denne ortten H:s
Gref!. Excelktz Richzsens Marsk och Fältherre, Grefwe Gustaff
Horn, så wähl som H:s Gref!. Excelktz Felltmarskalken Grefwe
Larss Kaggh, som denne landzortens defension sigh widare
warda almtagandes; Så att wij säkerligen wele förmoda, när
wij således medh mood och macht wärket ahngrijpe och med
tillhörige medell bijspringe, att fiyendens onda förehafwande
skall (näst Gudz goda bijståndh) af sigh sielf falla och blifwa
till intedt.
Begieres fördenskuldh här med till besluut respective tienst-
och wenligen, att dee hähr försainblade gode Herrar och Männ
af Ständerne wille så för sigh som hemmawarande deres med¬
broder desse dee höge Herrars föreslagne helssosamme medell
18
274
1656.
och wägar till landzsens allgemeene säkerheet och förswar
med Invar annan wähl och rådsambligen öfwerleggia och be-
hiertta, och effter moget radh och gottfinnaude på alle sijder
der hän resolvera, att fäderneslandet wedh denne tidzsens be-
skaffenheet må der af spöria någon real, fruchtbar och wär-
kande effect; i högsta betrachtande att denne nöden och före-
ståande krigzfaran är allmenn rörandes hele fäderneslandet, för
hwilken (på fiendtlig hendelsse) intet Ståndh kan skatta sigh
frij och exempt. Dee höghwälborne Herrar lofwa sådane Stän-
dernes sporde benägenheet hoos Hans Kongl. Maij:t, wår aller-
nådigeste Konungh och Herre, i underdånigheet högst att be¬
römma; och warder H:s K. M:t utan all twifwell sådant med
all Kongl, gunst och nåde ihugkommandes. Actum ut supra.
5.
Skaraborgs län.
Höghwällborne Nådige Greffwar och Herrar, Swe-
rigies Rijkes för denne tijdh samptlige regierandhe
Rådh, höghgunstige Herrer och mächtige patroner.
Eders HöghGrefiige Excell. N:der och Wälbornheters högdt-
ähradhe och gunstige skrifwellsse, af dato Stockholm den 30
Junij näst förleden, ähr migh i kortt förweckne tijdh wäll til-
handa kommit, hwaruthinnan Eders HöghGrefiige Excell. N:der
och Welbornheeter migh omständeligen gifwa till förstå hwadh
perikel och fahra som wårt kiäre Fädernesslandh och Rijchzens
gräntzer nu på alla sijdor synes swäfwa uthi; Jämbwäll huru-
ledhes Eders HöghGrefiige Excell. N:der och Wälbornheeter ähro
förorsakadhe på alla händellsser att låta ställa Fädernesslandet
i mootwärn och defension, och till dän ända måst giöra ahn-
ställningh på ett och annat, som till een sådan ahnfattningh
nödwändigt behöfwes, så wäll i medel som folck, så ock der
till tienlige ordres och disposition; Och fördenskuldh migh gun-
steligen befallandes, oförsummeligen och till een wiss dagh
stämpna dee förnämbste af Ständerne här uthi Höfdingedömmet
tillsammans och them tiletta Fädernesslandzens tillståndh re¬
presentera, så ock dem förmå till dee optecknadhe och före¬
Bihang.
275
ställte Punchters godhwillige samptyckiandhe och bewilliandhe,
medli hwadh mehra som sielfwa skrifwellssen uthi sigh widlyf-
tigere inneholler och begrijper. Denne icke mindre ähn all an¬
nor Eders HöghGrefiige Excell. Nrder och Wälbornheeters högdt-
ähradhe befalldningh iagh migh till hörsambligh rättellsse haf-
wer ställt och madh all möijeligh flijt, så wijda iagh dät haf-
wer förstadt och göra kunnat, dher på arbetat och omsijder
sadan förklaringh deruthinnan af Ständerne erhollet, som af
nährlagdhe kortte relation uthförligere tillseendes ähr'); uthi
den ödmiuke förhoppningh, Eders HöghGrefiige Excell. N:der
och Wälbornheeters wilha och gunstige befalldningh där medh
uthi dät närmaste skall wara efterlefwat. Hwadh utskrifnin¬
gen belangar, wardher man dhen nu oförtöfwat och innan nå¬
gra dagars förlopp effter Eder godhe Herrars gunstige ordres
ahnställandhes, hälst emädan man nu mehr intet kan afsee nå-
get dher uthinnan wara att difficultera. Hwilcket Eders Högh¬
Grefiige Excell. N:der och Wälbornheeter iagh till ett ödmiuk
tienstligt swaar icke hafwer aflåta kunnat, förblifwandhes uthi
dät öfrige som iagh ock städze ähr
Eders HöghGrefl. Excell. Nåders och Wälbornheeters
ödmiuke och tienstwilligeste tiänare
Harall Stake.
Hönsätter den 6 Augusti A:o 1656.
Kortt Relation oppå samptlige Ständernes uthi
Skaraborgz Lähns underdånige Förklaringh öfwer dee
Punchter, som effter dee höghwälborne Herrars Rich-
zens Rådz befalldningh them ähro förestälte på Giö-
tahla Konungzgårdh den 24 Julij Anno 1656.
1. Ridderskapet och Adelen hafwa bewilliat att widh denna
nödigheeten fördubbla dheras Rostiänst; doch medh dee conditio-
ner, att dhem ock icke högre måtte strängias om harnisket och
annan montering!), ähn som Landzrytterna äro försedde medh
och nu i sådan hastigheet möijelighen ståår till att opbringa.
2. Item ähr ock Uthskrifninghen bewilliat till een knecht
aff hwart tijondhe Frällssehemman, iämbwäll in om Råå och
') Se nedan.
276
1656.
Röör, medh förmodan, Invar nöden icke alt för hårdt fordrar,
att dhee widh näste uthskrifningh dher medh blifwa förskonte;
uthi dät öfrige stödie dee sigh widh 1652 ahrs Rijchzdagzbesluth,
hwar och een uthi dess wällfångne privilegier oprsejudicerat.
3. Prästerskapet hafwe bewilliat att fördubbla sin på sidst-
holdne Rijchzdagh uthlofwadhe Contribution eller Spannemåhls
hielph detta åhret allenast.
4. Sammaledes hwadh Rostiänstzhollandet widkommer,
undandragher Prästerskapet sigh den ock icke, af hwart Pasto¬
rat een Ryttare att uthgöra; men aldramäst beswährar thet sigh
öfwer karlars erhollandhe, i dät swårt will falla them att be¬
komma, så wäll som wapn och pistohler; begäre fördenskuldh
uthi underdånigheet, att dee medh gewähr af höglia Ofwerhee-
ten nådigst måtte blifwa behiulpne; doch hwar sakerne i med¬
ier tijdh, förmedelst Gudz nådige medhwärkan, kunne komma
till bättre säkerheet och nöden icke dess högre tränger, för¬
moda dhee att niuta dät lindrige skonssmåhl.
5. Borgerskapet beswähra sigh fuller, som ock nogsampt
är witterligit, att störste deehlen af them hafwa ringa födho
och nähringzmedell, och uthan dess af dät stoora Båtzmanz-
hollet, som dhee på senaste Rijchzdagh hafwa måst bewilliat
att doubblera, så ock andre öfwer hufwudet hängiandhe olägen-
heeter, så ähre belastadhe, att dhee wäll gierna hadhe seedt
(hwar möijelighen skiee kundhe) för denne gångh medh någen
förhögningh blifwa förskonte; Lijchwäll effter föregången flij-
tigh förmahningh hafwe dee sigh icke mindre ähn dhee andre
Stånden såsom trogne undersåther sin nådige Ofwerheet medh
all skyldigh hörsambheet welat tilhanda gåå; och fördenskuldh
eenhällelighen bejakat och samptycht, att uthi detta innewa-
rande åhr allenast fördubbla och uphöija dän på sidste Rijchz¬
dagh bewiiliadhe Krijgzhielph.
6. Giemene Allmoghen låter sigh ock till uthskrifninghen
beweeka och willia den nu strax undergå, Frällsset lijka emoot
Skatte och Crono, een knecht af hwart tijonde hemman så in-
som uthom Råå och Röör; doch bedher Allmogen i underdånig¬
heet uthi tillkommandhe åhr 1657 för utskrifningen blifwa be-
frijadhe. Rough- och Rijchzdahlershielpen hafwa dhee ock be¬
williat att ehrläggia, Roghielpen uthi Miöhl och Malt effter
dhee Höglnvelborne Herrars Rijchzens Rådz breefs inneholdh
att förwaudlas. Allenast detta ähr Allmogens eenhällige och
inständighe anhollandhe, att dhee måge i tijdh få weeta hwart
Bihang. 277
Spannemåhlen skall lefreras, och såledhes emädan grääss ähr
på mareken och goda wägar konne föran till sin hörige ortt.
Desslijkest begiärer ock Allmogen, att den som icke kan kom¬
ma sielfwa pertzelen åstadh: Miöhl och Malt, jämbwäll ock
dhee som långhwäga ähro boendhes och beswärliget faller att
Spannemåhlet något iångdt föra, måge slippa hemma medh re-
dhe penninger, effter Cronones ordningh och wärderingh. Att nu
sålunda af samptlige Ständerne afhandlat, slutit och belefwat
ähr, som förbeimt ståhr, betyges här undher. Actum ut supra.
Uppå samptlige Ständernes i Skaraborgz Lähns wängnar
Harall Stake.
6.
Elfsborgs län.
Höghwelborne Grefwar och Herrar, samptlige Sweriges
Rijkes Rådh.
De Höghwelborne Herrars bref af dhen 28 Junij är migh
först i går afftons den 14 Juli tilhanda kommit, medh en Ful-
macht till Stenderna her i Lehnet, at dhe wille settia tro till
hwadh man medh dem effter dhe welborne Herrars medhgifne
Memorial kan till landzens wern och förswar i desse farlige
swefwande tijder afhandla; nu skall iagh wähl effter min skyl-
digheet detta gierna medh all flith effterkomma, dock kan det
intet gå så hastigt, som man uthan twifwel kunne förmodha,
effter der går wähl 14 dagar sin koos innan iagh kan få i alla
Herader her om en sådan sammankompst förnimma låta; dock
lijkewähl skrifwer iag straxt i dagh her om till Dahl, att dhe
ifrån den orten mötta migh i Wennersborgh den 30 Juli, och
sedan arnar iag at fara fort der medh her i Lähnet så myket
iagh kan, allenast migh är höghnödigt att wetta, at effter her
inga Adelsmän synneriigh boo i Lähnet, på Dahl icke öfwer
twå eller tree, ia her i Lenet skall icke wara 5 eller 6 öfwer
alt, och desse hafwa intet myket godts, kommer iagh altså at
handla medh luther Landbo Fougdher; Adelens Rusttienst at
fördubla twifler iagh intet att hwar och een fulla gior hwadh
278
1656.
dhe kunna, Rijchsdahler- och Roghhielpen är fulla intet på at
twifla, utskrifningen will wara det swåraste och skall wara
ondt at öfwertahla dera till den 10 af Frelsse sarapt Råå och
Rör, hwar till iagh dock gior min högste flit, men om så wore
at Ahlmogen der till raedh goda intet wore att bew^eka, beder
dhe welborne Herrar iag tienstligen, dhe techtes migh ett ordh
förnimma låta, huru man då i det fallet skall ställa sigh, eller
ock medh lijka som sidste uthskrifningen låta sigh benögia;
man måste fulla lier wedh greutzerna gå medh Ahlmogen för-
sichtigt om, så frampt man skall hålla dem i deras devotion
och skyldigheet; sidst efftersom iagh intet så kan hinna alth
öfwer, techtes dhe höghwelborne Herrar då påleggia Öfwerste-
Lieut. Börge Nilsson Drakenbergh (som nu himma är) at taga
sigh den uthskrifningen före på Dahl, tillika medh Jahan Bagge
medh Wenne och Bierke Herader, så kan det gå så myket for¬
tare, och iagh bäfwer endå nogh at giöra medh det öfrige och
sedan medh hvradh annat her kan förefalla; Elliest höres lier
intet synnerligh än någon röra sigh, uthan tallas nu alt om
Hyllningen i Norige, och kom en skutha i går ifrån Sundet,
berätar Hollenske flåthen i Söndagz är gången åth Östersiöen,
om nu så är gifwer tijdhen; detta iagh dhe welborne Herrar
tienstligen icke bäfwer kunnat förhålla, uthan den aldrahögste
Gudhén till all godh welmågo befahler, som ock är
De Höghwelborne Herrars
tienstwilligste tienare
Per Linnormson Ribbingh.
Giöteborgh den 16 Juli 1656.
7.
Halland.
a.
Högwelborne Herrer, Sweriges Rijkes Rådli, mine högtäradhe
Patroner och synnerlig godhe wänner.
Die Högwelborne Herrers bref, daterat Stockhollm den 30
passato, hafwer iag bekommit och der af förnimmer die Hög-
B ihan g. 279
welborne Herrars begäran wrara, att iag på denne orthen skall
die förnämste af Stenderne som wedherbör tillsamman kalla
och dem warande tillståndh föreholla och så wijdha förruåå, att
die medh penningemedehl och folck till häst och foot, som i
Danmark brukeligit ähr, deres skylldigheet prsestera, liwillket
iag ock fast gerna som skyldig effterkoinmandes wardher, så
wijdha sådant sig her i orthen giöra låther. Rosstiensten här
anbelangandhe, i synnerheet det Danska frellset angående, så
hafwer iag den för någon tijdh sedhan låtit påbiudha, att hwar
skulle sig i beredskap holla medh Rostning enär påfordras, som
ock twifwels uthan skie lährer, så wijdha i een hast ståår till
att göra, allenast die som fåå strögodz här hafwa och hwarken
komma till fierdendels eller hallff häst, intet så hastigt stå att
bringa i beredskap, uthan sådhanne fast mera sökia medh pen¬
ningar sigh att lösa, liwillket ock effter die Högwelborne Her¬
rars gotfinnande dem skall effterlåthas, allenast die Högwel¬
borne Herrer behagadhe mig förstå låtha huru mycket af hwar
hest fordras skall; iag finner skiähligit att af hwar häst för
denne gång fordras Etthundrade Richzdahler. Footfollck här
att opbringa, kan iag intet wetha huru det skulle kunna skie;
sandt är det, at i Danmark skieer uthskrifning enär behöfwes,
och man i sådanne fall det samma fogh hadhe här ock dem at
effterföllia, men enär iag tillseer huruledhes Hennes Kongl.
Maij:tt medh Allmogen her i Provincien ett Contract hafwer
oprettat, att för Uthskrifningen, Konungzskatten, Dagzwerken,
Timmerkiörslen, Skiutz- och Giestningen sigh åhrligen lösa medh
een wiss penning, och sedhan för alle desse hiällpor heellt otill-
tallte wara, som Contractet med mehra uthwijsar, hwillket in
till dato Allmogen ock är hollit blefwit, och bondhen sine till¬
sagde penningar i stellet af gården åhrligen lefwererat hafwer,
hwrar af denne Stat mäst hafwer sitt stöd hafft, kan iag intet
aftaga huru det sig practicera wille och nu sådant med bön-
derne oprättadhe Contract bryta och till intet göra, i det man
medh uthskrifningen skulle dem i Danmark effterföllia, finner
iag betenkeligit wara och hemskiuther sådant i die Högwelborne
Herrers förnufftige efftertenkiandhe och gottfinnandhe. I det
öfriga skall iag nogsampt mig på det högsta ombeflijtha om
information huru i Danmark nu undersåtherne om hiellp, uth-
om detta, sökies, och mig sedhan dereffter retta, at med för¬
modhan här intet skall försummat blifwa, uthan Kongl. Maij:ts
och Fäderneslandets interesse i acht taga effter ytersta mine
280
1656.
kraffters till låtellse. Die Högwelborne Herrer befaller iag Gudi
tienstligen, och förblifwer
Die Högwelborne Herrers
tiänestwijlligeste tiänare
Axell Lillie.
Halmstadh den 12 Julij 1656.
b.
Högwälborne Herrer, Sweriges Rijkes Rådh, högtäradhe
Patroner och synnerlig godhe wänner.
Eders Excelktiers och Högwälborne Herrers skrifwellse af
den 3 huius hafwer jag jäiupte een Stat för Militien bekom¬
mit, och der af förnimmer Edhers Excelktiers och Högwälborne
Herrers wilha wara, at jag medlen der till af die Hallandskie
godzens egare, gambla Danska Frellset undantagandes, hafwa
måste, som fast ringa till een sådan summa will förslåå, enär
man betrachter at SmörRäntan och die twänne terminer uthi
SudherHalland och i Norre Hallandh SmörRentan och een ter¬
min af die extraordinarie hiällpor äro opburne, att sålunda den
ringaste part är igen, och enär där af blifwer först betallt
Fierdeparts Räntan och hallfwa Uthskrifningz- sampt hallfwa
Skiutz- och Giestningspenningarne, som till denne Stat äre an-
slagne, blifwer intet stort till öfwers wijdare än hwad Spanne-
måhlen kan draga; Doch effter Edhers Excelktiers och Hög¬
wälborne Herrers gottfinnande hafwer jag till den 20 huius
sammanskrefwit alle deres Fullmechtige, som godz här i Hal¬
land hafwa, och då der utinnan will förretta hwadh som sigh
giöra låther, och Eders Excelktier och Högwälborne Herrer
omstendeligen dess uthslag förständiga will. Eders Excelktier
och Högwälborne Herrer befaller jag Gudi tienstligen och för¬
blifwer
Eders Excelktiers och Högwälborne Herrers
tiänestwijllige och hörsamme tiänare
Axell Lillie.
Halmsta den 10 September 1656.
Bihang.
281
c.
Högwälborne Herrer, Sweriges Rijkes Rådh, högtärade Patroner
och synnerlig godhe wänner.
Eders Excelktier och Högwälborne Herrer kan jag här
mädh tienstligen intet undherlåtha huru såsom nu mera trac-
taten emellan Cronan Swerige och Hollendherne förwisso slu-
tin och undherskrefwin är, som jag förmodher någon förändring
wilha förorsaka uthi det Edhers Excelktier och Högwälborne
Herrer migh sidst af den 3 huius förständigadhe här nedher i
acht at taga, och effter jag alla Fullmechtigarne här i Provin-
cien hafwer till den 20 huius sammankallat, förblifwer jagh
wedh det förra och mädh däm accorderar så wijdha sigh giöra
låther, allenast jagh tienstligen will förwänta Edhers Excelktiers
och Högwälborne Herrers wdjdhare gottfinnande, huru jagh nu
mädh exequutionen der uthinnan mig skall föreholla, och blif¬
wer omöjeligen den opsatte summa at kunna nåå, uthan myc¬
ket ringare än förmodhes kan, effter den ringaste dehl af Rän¬
tan är igen. Elliest der Edhers Excelktier och Högwälborne
Herrer af denne slutne tractat förmehnte på denne sijdhan sä-
kärt wara, wore fast wähl at Ryttarne om fåå wickor måtte
hem förlofwas, effter die ett tämeligit undherholld och vouragie
månatligen fordra, och fotfolcket finner effter mit betenkiande
jag så wijdha in på winteren kunna fördehles, at sex Compag¬
nie blifwa här, twå uthi Warbärg och det ena som wahnligit
på Lagehollm, doch som Edhers Excelktier och Högwälborne
Herrer bäst finna. Eders Excelktiers och Högwälborne Herrers
godha swar förwäuter jag mäd första, och befaller Edhers Ex¬
celktier och Högwälborne Herrer Gudi tienstligen, förblifwer
Edhers Excelktiers och Högwälborne Herrers
tiänestwijllige och hörsamme tiänare
Axell Lillie.
Hailmstadh den 17 Septembris 1656.
282
1656.
d.
Högwälborne Herrer, Sweriges Rikes Rådh, högtärade Patroner
och synnerligh godhe wänner.
Eders Excelktier och godhe Herrer nionde af den 10 hu-
ius jag tienstligen förständiga huru som jag då icke allenast
hade Edhers Excell. och godhe Herrers bref af den 3 huius
jempte eeu Stat för Militien bekommit, uthan ock at alle Full-
mechtigerne till den 20 som är i dag sammanskrefwit och jag
nu dem, så wijdha sig giöra wille, bäfwer Edhers Excelktiers
och godhe Herrers gottfinnande jempte warande tillstånd före¬
dragit. Men såsom ingen understog sigh uthom deres princi¬
palers wetskap något wist at bewillia, icke heller denne begä¬
ran atslå, uthan henskiöthe till Edhers Excelktiers och godhe
Herrers goda behag här uthinnau at göra, mäd föregifvande,
at nu störste dehlén deres principaler wara stadde uthi fiende
land, dem die den här till fallne Ränta hafwa måst öfwergiöra
och betahla och minste parthen är igen, enär fierdeparten mäd
hallfwa Skiutz- och Giestningz- sampt Uthskrifningzpenningarne
till Cronau äre betallte, som henhöra till den ordinarie Staten,
hwillket sig ock sålundha för[e]hafwer; Fördenskulld bäfwer
jag för gott funnit däm där hän disponera, at hwad in till dato
intet kan wara af Rentorne opburit, skall hellt orört förblifva,
in till Edhers Excelktiers och gode Herrers här öfwer wijdare
förklaring, och däm där hooss most försäkra uthi tillkommande
åhr deres säkra betallningh hafwa at förwänta och må decour-
tera1). Och såsom minste dehlén af Rentan är igen, synes
mig billigast wara at hwar gård än wijdare pålades så mycket
hallfwa Uthskrifningen sampt hallfwa Skiutz- och Giestuingen
droge, som löper uthi Söderllalland mäd Himblte, Fahrås och
') Inuti brefvet ligger en så lydande anteckning: Cammeren tyc¬
ker wäl wara bestelt af G: Lillia uthi afhandlandhet medk Adelen i
Hallandh: Och kan betalningen decourteras af tillkommande åhrs Ren¬
tor: dher ock någor dess föruthan kan disponeras till något förskott, tå
sådant till Cammeren notificera; tå dhem skal gifwas Cammerens asse-
curationer att dhe sammeledes af 1657 åhrs Rentor skole betalte blifwa:
Dock dher boos observerandes, att H. RijkzRådhen uthi samma bref till
G: Lillia entligen prsecavera att inghen twinges dher till, uthan att alt
eifter hwar och ens behagh skee må: Item att hwadh som opbringas
holles i förwahringh: på dhet att om icke påtrenger kan sådant emplo-
jeras till 1657 åhrs Stat. Den 26 Sept. 1656.
Bihang. 283
Wiska Häraden i Norre Halland 44 D:r af hwar gård, män
uthi Fiähra Härad allenast 3^ D:r af gården, och där emot
gofwe pantegodzen dubbellt af hwar gård, at den ena som den
andre lijka last drager, doch allt effter Eders Excelktiers och
goda Herrers behag. Mäd die godz, som Swenska undersåtare
kunna hafwa af Danske sig tillhandlat, bäfwer dät en annen
beskaffenheet och synes intet stort hooss däm wara at tillgåå,
effter deres bönder det extraordinarie intet betahla mäd pän-
ninger, uthan giöra arbete och skiutzning mäd rnehra deres
skylldigheet fordrar, och sålunda Rentan allaredo Johannis tijdh
förfallin är, undantagandes något giesterij och hafra, som kan
igen ståå, .mäd fast ringa anner Spannemåhl, hwillket lijtet för¬
slå will, mäd mindre Eders Excelktier och goda Herrer beha¬
gade man däm på annet sätt sökia skulle, som doch beswär-
ligit falla wille dät igen bekomma, som för uogon tijd wore
opburit. Elliest hafwer jag ock Fullinechtigarne förehollit om
något werketz framförande till befestningarne, hwar till die
lofwade deres principalers bönder willia förmå at af hwar gård
framföres sex Palisader uthan Cronans bekostnad. Detta haf¬
wer jag funnit nödigt Eders Excelktier och godha Herrer för¬
ständiga, mäd tienstlig begäran Eders Excelktier och godha
Herrer behagade här öfwer deres förklaring och goda swar mäd-
dela. Eders Excelktier och goda Herrer befaller jag Gudi
tienstligen, förblifwer
Eders Excelktiers och Högwälborne Herrers
tiänestwijllige och hörsamme tiänare
Axell Lillie.
Hallmstad den 20 Septembris 1656.
PROTOKOLL
öfver
förhandlingarna emellan Konungen och Ständerna
vid Utskottsmötet i Göteborg år 1658.
(Ur Kåds-Protokollet.)
L
Anno 1658 den 8 Åprilis komme Stenderne,
som H. K. M:t hadhe til mötet förskrifwit förste
gången tilsamman på saalen boos H. K. M:t widh
pass klockan 9, då alt passeradhe som efterföljer.
När Stenderne hadhe tagit sine runi och alt til redz war,
kom H. K. M:t medh Rådhet uth i saalen; då begyntes acten
medh en Oration af H. K. M:t sielf stando, der uthi II. K. M:t
efter en nådigh helsning och compellation giorde en gratulation
emot Rådhet och Stenderne öfwer den Nådhe, som af Gudhi
wore H. K. M:t och dess trogne undersåter wedherfaren, att
tijdherne nu hadhe tillåtit dem här i Fädherneslandet komma
tilsamman och deliberera om Rijksens angelägne ährender. Be-
tyghade ock der hoos en stor hugnadh öfwer alles godhe wäl-
stånd. Sedhan notificerade H. K. M:t Ständerne om närwa-
randhe Statens beskalfenheet och tilstånd, huru månge fiender
landet nu wore tilsatt medh och docli lijkwel frijdh giord medh
Danmark, derför den högste Gudhi borde innerlig tacksäjelsse
hembäras. Om det Pohlniske krijget wijste K. M:t uthförligen
huru all K. M:tz giorde flijt och mödho medh Commissariers
skickande och fredelige tilbodh hadhe warit fåfengt och uthan
frucht anwendh til säker fredz erhållande; Hadhe fördhenskul
K. M:t måst grijpa i wapnen, dem Gudh ock så merkeligen
wälsignat hadhe, som nu bekant wore och af de tilförne com-
municeradhe relationer Ständerne nogsamt hadhe kunnat förstå.
Sedhan huru Gudh hadhe behagat här hemma wälsigna dess
Konglige huus medh arfwinge och K. M:t der uthe, förmedelst
dess trogne Ministrers tienster, medh herlige victorier; att fien-
dernes arglistigheter, försåt och machinationer genom Gudz nådh
wore gångne til inthet och förswundne medh deras störste blygd
och nesa; att så månge krijg tillijka, med så åthskillige och
wijdt från hwar andra lagné fiender, med Gudz synnerlige bij—
stånd hadhe warit fördhe, såsom medh Pohlen, Moschowiten
och Danmark, sampt ÖsterRijke i Pohlen, hwilke alle lijkwel
ibland så många occasioner til att skadha H. K. M:t inthet
288
1658.
hadhe kunnat uthrätta, uthan au contraire wore nu Danmark
obligerat til att göra denne för K. M:t och Fädherneslandet
heelt reputerlige och avantageuse fredhen, hwilken hadhe gif—
wit K. M:t tijdh och tilfälle til att respirera efter så swåre och
inånge travailler, lijka sorn dem plägar hända, som hafwa wa¬
rit i siönödh och lijdit skepsbrott, när dhe omsijdher medh be-
swär kunna komma til landet. Dherför K. M:t åther giorde
til Gudh en innerligh tacksäijelsse och wijdhare uthfördhe hwad
höglia orsaker H. K. M:t hadhe medh en synnerligh devotion
denne Gudz nådhe erkänna, reprsesenterades dee stora beswär-
ligheeter som Fäderneslandet hadhe tilsatt, huru des armée och
folk af siukdom stor skada tagit hadhe; huru barbarisk och
cruel fiende Ryssen wore och hwad dessein han hadhe til att
bortrycka ett partie af Fädherneslandet, som inthet ringa wore,
uthan högnödigt til att behålla; hwad machinationer ÖsterRijke
och den Catholiske Liga förhänder hadhe, som hadhe instigerat
Moschowiten til att förena sigh medh Pohlen och söcht på alle
sätt til att afwenda ifrån K. M:t de Evangeliske; i summa,
att Henderne wore månge, deras force och macht formidable,
och der emoot och i comparaison K. M:tz macht ringare, att
Gudh allena hadhe wärket satt på den foot, som deth nu står.
Wijdhare gratuleradhe sig H. K. M:t öfwer sine trogne mäns
och Rådhz trogne ijfwer och flijt uthi administrationen af deth
inhemiske wäsendet, så wel som öfwer de andra Stendernes
trogne cooperation, att K. M:t hadhe orsaak til att fatta der
öfwer ett nådigt behagh och dem sampt- och synnerligen be¬
römma. Att det härrörde af Gudz synnerlige providence, att
allestädhes uthi deras consilier och actioner wore en godh enig-
och samhälligheet erhållen. En particulier berömde K. M:t Her
Rijkzdrotzens trogne waaksamheet och dexteritet, sorn han ha¬
dhe öfwat uthi alt det som honom ombetrodt war, men enkan¬
nerligen uthi directionen af Militie wäsendet här hemma. Se¬
dhan tackadhe H. K. M:t alle tilhopa, medh myckit nådige orde-
former, för den lydna, respect och hörsamheet, som moot H. K.
M:t des trogne undersåter uthi des frånwaro erwijst och con-
serverat hadhe, promitterandes der hoos sin Konglige nådhe och
ynnest, först moot Rådhet, så emot Ridderskapet, sedhan emoot
Presterskapet och der efter emot Borgareståndet, medh ny nå-
digh contestation af deth behag K. M:t hadhe fattat til den
beståndigheet och stadigheet i desse förbe:te beswärligheter,
som alle hadhe stått fast uthi, såsom ock til den troheet och
April.
289
concorde, som i medier tijdh hoos dem hadhe warit. Förhoppa¬
des ock K. M:t att detta exempel, som nu medh Danmark wore
förelupit, skulle du[re]ra til posteriteten och der igenom en wiss
och säker fredh för Swerighe på dhen sijdhan stabilierat. Wore
ännu nödigt att berådslå huru dhe andra provincierne, som af
fienden äre incommoderadhe eller incommoderas kunna, skulle
bäst kunna sättias in saivo. För hwilken orsaak skuld K. M:t
nu ock hadhe detta uthskot af Stenderne förskrifwit, att K. M:t
medh dhem om sådhant och annat, som til Fäderneslandsens
conservation länder, måtte något helsosampt rådh fatta. Och
för än något wijdhare der til giordes, behagadhe K. M:t låta
opläsa en ny relation om närwarande sakernes tilstånd och
förewetande, och hwad i detta åhret passerat wore, wijsandes
der hoos en synnerlig inclination til fredh på alla orter, der
dhen stodhe på billige conditioner til att bekomma.
Sedhan stegh Secreteraren Ehrensten fram och läste op
relationen *), innehållandes förnemligen desse Capita: Huru K.
M:t i förgångne åhr hadhe låtit göra Stenderna en uthförlig
relation om dee tijdhers beskaffenheet, efter K. M:t då sielf
inthet kunde wara tilstädes här hemma i Rijket; att K. M:t
hadhe nu på samma sätt funnit rådsampt genom sådhan rela¬
tion låta notificera dess trogne undersåter om hwad i detta åh¬
ret passerat wore, hwad stemplingar fienderne för hender ha¬
dhe, hwilke wore K. M:tz wänner eller eij. Sedhan referera-
dhes om Pohlniske tractaterne, huru dhe inthet hadhe kunnat
fortsättias för deras, Pohlernes, mootwillighet skuld, ehuru K.
M:t hadhe medh alfwar låtit see sin inclination til fredhen, och
att ingen skuld hoos K. M:t wore, uthan hoos dem sielfwa; att
sådhan deras procedere hadhe obligerat K. M:t til att taga
wärjan i handhen. Derefter taltes om Siebenbiirgiske wäsen¬
det, orsaker och motiver til att ingå ett förbund medh honom,
K. M:tz resa op åt Cracow, conjunctionen medh Rakocy, hans
reception af K. M:t. Om orsaker til förbund medh Cossakerne.
Hwad efter conjunctionen med Rakocy wore förelupit. Om
Legationer och senningebudh til åthskillige Potentater och Her¬
rar expedierade. Claas Rålambs depesche til Portam Ottoman-
nicam, til att excusera Rakocys förehafwande och betaga Tur¬
ken all ombrage om K. M:tz wapn, såsom ock til att förmå af
honom, Turkiske Keijsareu, en inhibition på Tartarnes infall i
') Se Bil. A.
19
290
1658.
Pohlen och annorstädes emot H. K. M:t. Liliecronas affärdi-
gande til Cossakerne, att sluta medh dem itt förbund; en an¬
nan gesandt til Principes Möldaviee och Yalachise, til att hålla
det folket i godh humeur. Generalens Wiirtz förskickande til
Cracow, att lefrera den stadhen i Rakozys hendher. Sedhan
huru K. M:t söchte altijdh ertappa fienden, men kunde aldrig
bringa honom til stånd. K. M:t eröfradhe stadhen Brzescia.
I medier tijdh hadhe kommit tijdender til K. M:t om Danmarkz
fiendtlige förehafvande och att det war til en ruptur på den
sijdhan kommit. OsterRijke och Muschowiten blåste under,
instigerade fienden och des desseiner på alla sätt fomenterade.
Keijsarens dödh i medier tijdh infallin befordrade icke allenast
fredhen inthet, uthan gaf mehr i Huset de onde consilier, som
påbegynte wore. Brandenburgern spelte under itt täcke medh
fienden, i synnerheeth med Gonzewsky, och handlade medh K.
M:t på alla sätt bedrägeligen och med simulation. K. M:t
rådde Rakocy til att taga en säker vågh, men han det inthet
mothtagandes war sielf orsaak til den olycko honom träffadhe.
Wijdhare blef opläsit huru Ii. M:t, sedhan han hadhe satt
efter tijdhens lägenheet begge Prysserne i godh posture, gick
nedher åt Holsten, gifwandes Hans Förstl. Durchl. Her Genera-
lissimo, Grefwe Bencht Oxenstierna och Grefwe Schlippenback
directionen och ordres til att tractera om fredh, efter som K. M:t
då inthet hadhe warit obenägen til att restituera Pryssen emot
en billig satisfaction, der K. M:t hadhe hoos fienden förspordt
något alfwar til at tractera. Taltes ock om huru angeläget och
nödwendigt det war för K. M:t att wara i Konglig egen per-
soon tilstädes wid det Danska wäsendet, såsom deth der mäst
Fäderneslandet skadha kuune, der deth icke skulle således hem¬
mat blifva. Sedhan blef refererat hvad på wägen åt Holsten
passerade, hwad GeneralLieutenant Wrangel i Brehmen lycke-
ligen uthrättadhe; Holsten och Jutland i contribution satte.
Item om Brandeburgiske Residentens anbudne mediation emil¬
ian K. M:t och Danmark, och hwad swar K. M:t der på gaf.
Om K. M:tz tilbaka resa åt Wismar för flottans skull. Om
Hållendernes obillige procedurer moot Apelbom och declaratio-
nen deras Legatis gifwin af K. M:t, sampt deras Legatorum
contradeclaration der emot. Om Elbingiske Tractaten och Elu-
cidationen. Och såsom hwad wid tractaten aftaltes inthet blef
hållit, så hadhe icke heller K. M:t kunnat deras mediation til¬
låta. Icke des mindre hadhe Apelbom omsijdher blefwet resti-
April. 291
tuerat uthi stilheet. War ock ihogkommit hwad offices den
Fransöske Residenten de Meules här employerade til att biläg¬
ga denne opwäxte troubler(l); huru K. M:t der til gerna wille
förstå; hvarför ock Grefwe Ulefelt och H. Sten Bielke desti¬
nerades til Commissarier til tractaten. Men Danmark wille
inthet, uthan det finge sin provincie Halland igen, förre med
tractat kommen i försäkringzwijs til Cronan Swerige; och der
ofwan på en godh satisfaction. Föregofwe ock inthet wilja trac¬
tera separatim, uthan tillijka medh OsterRijke, Ryssen och
Pohlen. Derför K. M:t måtte fulfölja krijget, och gick så öf¬
wer ijsen på hans öjar, der Hans K. M:t honom då fredhen
afpressade. Sedhermera mentionnerades om OsterRijkes stemp-
lingar medh Ryssen och Pohlaken mot K. M:t. Om Prsesiden-
ten Biörneklows commission widh Deputationen i Frankfort am
Mayn, til att rnaintinera den Tyske fredhen. Om hans, Prm-
sidentens, inlagde och af dhe deputerade inthet accepterade me-
morialer och förewände orsaker der til. Huru dhe tandem me-
diantibus Moguntino Electore och Legato Gallico äre wordne
dicterade; och OsterRijke lijkwäl inthet afståt sine fiendtlige
procedurer. Item om ChurBrandenburgz waklande och nu ny¬
ligen mot K. M:t medh Pohlen, OsterRijke och Danmark slutne
förbund. Item att, detta alt oachtat, K. M:t wore sinnat ingå
reconciliation medh OsterRijke, dess incamination Prsesidenteu
Biörneklow wore anbefalat, medh hwad mera der blef ihogkom¬
mit om OsterRijkes, Brandenburgz och Pohlens endeels fient¬
lige förehafvande, endeels irresolution til fredh. Om General-
tractat, hwad skada han måtte med sigh hafva. Om Ryssen
och K. M:tz intention att sigh medh honom, sorn förmodeligit
är, förena. Om K. M:tz wänners nödige maintien; om deras
jalousie öfwer K. M:tz lyckelige progresser, i synnerheet Franke-
rijkes. Om Angli större propension nu än tilförne, til att sluta
en alliance plus estroitte. Om Rakocy och Turkens mot ho¬
nora fattadhe haat. Om Cossakernes alteration öfwer bådhe
K. M:tz afresa så wel som Chmieiniskis dödh. Att K. M:t
hadlie än med ingen fulkomligen slutit; medh hwad mera som
widlöfteligen uthi sielfwe relationen finnes deducerat.
När denna relationen så wijdha opläsin war, så lästes op
dett Danska instrumentum pacis af Secretario Status Behmer.
Sedhan läste Secretarius Ehrnsten op conclusionen och slutet
af relationen, der uthi Stenderne förmanas til att manligen bij—
stå K. M:t, der emoot K. M:t dhem ock försäkrat hadhe om
292
1658.
sin Konglige gunst och nådhe, lofwandes sig all mödho och flijt
wilja ospart hafwa för sitt Rijkes och undersåtares wälfärd,
med lyckos och wälsignelsses tilönskan af Gudh dhen högste.
Här uppå togh H. K. M:t sin stool och flytte honom lijtet
fram bättre, och närmare in til Ständerne, och begynte på att
haranguera, explicerandes och deducerandes grundeligare alt
hwad i den opläsne relationen insatt war, hwilken K. M:tz ora¬
tion waradhe wäl i twå hela stunder. De förnemligste con-
tenta wore som följer: 1. Pohlniske wäsendet och orsakerne
til det krijget, nemi. desseinen til att föra en örlogzflote in i
Ostersiön, der om Pohlen på åthskillige orter wärfwade, såsom
ock de elusorie tractater, dhe i Lybeck twenne gånger liadhe
låtit anställas, uthan til att tractera med alfwar, och der tii
medh necessiteten, som obligeradhe K. M:t til krijgz resolution
på dhen orten, enkannerligen att Pohlen war råkat i krijgh
medh Muschowiteu och Cossakerne, hadhe alt framgeent stor
olycko och war twedrächtigt inbördes och incapable til att fatta
något helsosampt consilium. Interim wore tijdh att nyttia occa-
sionen och salvera Pohlen uthur en totale ruin, att det icke
heelt och hållet måtte falla i Moschowitens händer, der igenom
han skulle blifwa öfwermåtton formidabel och söka sedhan wegh
til Ostersiön. Der om ock hadhe warit i Stocholm delibererat
för än H. K. M:t tog expeditionen för sigh, och då så resol¬
verat, at General Wittenberg skulle gå an medh sine troupper
och i medier tijdh sökas til att incaminera någon tractat. Men
Pohlen hadhe til sådhant inthet welat förstå, eij heller settia
någon troo til H. K. M:t och des Ministrer.
2. Att H. K. M:t hadhe låtit denne sin dessein på be-
hörligit sätt notificera Romerske Keijsaren, Kongen i Danmark,
Chur- och Förstarne i Tyskland, såsom ock sendt en Ambas-
sade til Storförsten af Muschow, Her Gustaf Bielke, Essen och
Krusenstierna, såsom ock huru K. M:t hadhe beordrat Gref.
Gustaf Horn att föra directionen här hemma.
3. Att ehuru högt K. M:t hafwer låtet sig wårda om til
att settia alt i fredligit tilstånd, så hafwer ÖsterRijke uthan
återwendo K. M:tz godhe desseiner contraminerat och inthet
den Tyske fredhen welat observera, uthan au contraire söcht
directe och indirecte turbera H. K. M:tz consilier och K. M:t
militien uthur händerne tränga.
4. Pohlen, som hemma i landet hafwer ett troublerat wä-
sende, det ock K. M:t wille åter settia i godt posture igen,
April.
293
hadhe sig addresserat först til Muschowiten, sedhan til Dan¬
mark och tandem til ÖsterRijke.
5. Allegretti, hwad han hadhe negotierat wid det Turki¬
ske hofwet för ÖsterRijke emot K. M:t och dess progresser.
6. Att Pohlerne, oansedt dhe gofwe sigh under Sweriges
protection, blefwe lijkwel så intagne af ÖsterRijke, att dhe re-
bellerade och giorde en bedrägelig fred medh Muschowiten.
Hafwa concluderat til att aestimera Swerige pro communi höste.
7. Huru K. M:t hadhe måst sendha efter handen en deel
af sin annee til Lijflandz wärn.
8. Att K. M:t hadhe söcht til att cultivera wenskap på
alle sijdhor; men der wore ingen troo eller oprichtigheet. Exem¬
pel i synnerheet hoos Brandenburg, som är wäl en considerabel
Herre, men håller inthet ord. Engeland, inthet så myckit til
att dämpa Pohlen, som til att hissa K. M:t emoot den Catho-
liske Liga, hadhe hållit sig entre deux, doch inthet welat gå
K. M:t reellement til handa. Frankerijke, som förnemligst sö¬
ker til att conservera sin estat och kan inthet lijdha att Ca-
tholici skulle redigeras in ordinera, såsom syntes wid Tyske
tractaten, der det altijdh Sweriges interesse contraminerade,
wore högeligen jalouse öfwer H. K. M:tz lycka. Hållendarne
hadhe låtit gå sin flotta in i Östersiön och för Dantzig. En¬
kannerligen talte K. M:t om Brandeburg, huru Churförsten al¬
tijdh hadhe satt fram nya propositioner, subdole i alla fall
handlat, förbundit sig med K. M:tz fiende, Konungen i Pohlen,
och på alle sätt söcht til att hindra K. M:tz progresser. Hans
visée hadhe altijdh warit til att få Pomeren igen och hela Prys-
sen medh. Den eneste tiensten han hadhe giordt, wore skedt
wid Warschow, meer af ambition, än att han så wel mente.
Sedhan att K. M:t hadhe ertedt honom altijdh stor benägen-
heet, och föruthan alt annat, mesmes [:o méme] söcht til att
salvera hans land. Der emot han wore dhen som mest hadhe
instigerat Moschow emot K. M:t och spelt under itt tecke medh
Danmark. Der af och annat K. M:t bewecht hadhe incamine-
rat tractat medh Cossakerne och Transsylvano. Och der icke
Danske rupturen hadhe skedt genom Churförstens instigationer,
måtte w7äl K. M:t deth åhret hafwa kommit til rätta medh
Pohlen, quocunque modo.
9. Att K. M:t söchte, när Muschowiten drog från Riga,
til att incaminera tractater medh Moschow och iämwel med
Pohlen genom Fransöske Ambassadeuren. Och ehuru wäl Poh-
294
1658.
lerne ingen macht sielfwe hadhe, wille dhe lijkwel inthet trac-
tera, uthan söchte draga på sin sidha Churförsten, och giorde
en estroitte alliance med det mechtige huset OsterRijke.
10. Att OsterRijke hadhe sig tilbudit på itt ohöfligit sätt
att mediera, deth K. M:t inthet kunde antaga. K. M:t hadhe
giort all contestation af godh wenskap, men alle des grannar
hadhe moot K. M:tz wälfärd conspirerat.
11. Att K. M:t hadhe genom sine trogne Mäns och Rådz
avis och anrådhande tagit sig an deth Danska wäsendet.
12. Att K. M:t skulle gerna hafwa fredh med Muscowi-
ten, det longé sedhan hadhe skedt, wore icke hans insatiable
begärligheet til att komma i Ostersiön. H. K. M:t hadhe än
hopp til wenlig afhandling med samma barbare fiende, dett til
att söka K. M:t beweker mest mangel af folk, Lijflandz situa¬
tion och fiendens store forcer af folk och medhel, så wel som
den consideration K. M:t hadhe om de andre månge flender,'
H. K. M:t nu wore occuperad af.
13. Att Danmark hadhe inthet welat förstå til fredh
uthan inclusion af alle dess allierade, som wore K. M:tz fiender.
Af hwilken Generaltractat lätteligen wore til att erachta hwad
avantage K. M:t skulle tilfalla. Efter Generaltractater eljest
äre swåre til att komma til godh endskap medh, för dhe mån¬
gas interesse skuld, som der til kommer. Hadhe dherför K. M:t
inthet kunnat til itt sådhant orijmligit förslag coudescendera,
uthan togh til wapn communicatis consiliis medh Rådhet, non
obstante att H. K. M:t skulle derför hafwa warit obligerat
til att förena sigh med alle de andre.
14. Att K. M:t hadhe, hwad OsterRijkes consilier och
onde menées widkomme, [dem] genom den Danske expeditionen
merkeligen förrycht. Der igenom ock K. M:t hadhe nått stor
avantage och i synnerheet godt quarter för militien, der igenom
den kunde i medier tijdh wäl erhållas.
15. Att K. M:t hadhe än Capitalfestningarne i Lijfland
behåldne och Pryssen wore än uthan fahra.
16. Att Gudh hadhe något turberat OsterRijkes consilier
genom sidste Keijsarens dödh, och Frankerijke hadhe det hu¬
set vigoureusement satt an, att det inthet stort hadhe än kun¬
nat göra H. K. M:t.
17. Der icke Brandenburgici dereglée ambition hadhe dra¬
git honom ifrån dhe andre Churförsterne, så hadhe wärket ståt
fast på en annan foot.
April. 295
18. FrankeRijke hadhe lijkwel inthet saken medh den ijf-
wer antagit, som deth hadhe bort att göra.
19. Att OsterRijke hadhe offererat Bremen åt Danmark,
Pomeren åt Brandenburg och Lijfland åth Pohlen.
20. Att K. M:t kunde wäl råka i samme krijg, som til-
förne i Tyskland, men hadhe icke samme wänner nu, som då
wore.
21. På hwad sätt uthan Rijksens skadha kunne kommas
til förlijkning med OsterRijke, uthan til att ombragera de al¬
lierade, Frankrike och Engelland.
22. Att Stenderne kunne detta och annat mehra tilhörigt
förnimma af åthskillige bref, som dhem skulle opwijsas, så wel
som af den föreleste relationen.
23. Att Stenderne wille wara betänchte på godt förslag,
hwart K. M:t skal wenda sigh, och huru dess armée bäst skall
conserveras. I des egne länder kunde be:te armée [icke] uthan
deras ruin sättias. I synnerheet wore högnödigt til att main-
tinera de Tyske provincierne, som ett så merkeligit göra kunde
til Rijksens wälferd. Wore eljest K. M:tz armée heelt consi-
derable, att der Muschou ingalunda wille förstå til fredh, man
skulle moot honom wäl kunna gå defensive, och sedhan med
resten agera tout de bon medh dhe andre fienderne, att dhe
förmodheligen der på skulle göra någon reflexion.
24. Att K. M:t hadhe store och wichtige orsaker til att
secundera orterne i Pryssen.
25. Att Stenderne wille fatta itt godt consilium i saken.
K. M:t såge wel, att der K. M:t skulle wilja gå til Pryssen,
så wore han inthet säker på ryggen för OsterRijke och Bran¬
denburg. K. M:t abhorrerar för det Pohlniske krijget för monge
orsaker skull. Fordrade för dhen skul II. K. M:t af Rådhet och
Stenderne itt consilium, som kunde wara Gudhi behageligit och
Rijket nyttigt.
26. Förmante K. M:t hwar och en til tystheet och secre-
tesse i närwarande consultation.
27. Att Stenderne wille ock berådslå om dhe nys til-
komne provinciernes administration, och huru den stodhe bäst
att inrätta, så att man kunde hålla gemiitherne i godh humeur
uthi alle stånd.
28. Att Sweriges trogne inbyggare wille hafwa widh dhetta
en invictam animi constantiam och aldrig låta skrämma sigh
til att afstå det ringaste af det nu til Sweriges Crono wunnit
296
1658.
är, det dlie ock wille sine efterkommande inculcera. Medh
hwad mehra som H. K. M:t in illa pietatis et candoris regis
plenissima oratione widlyfteligen förebrachte.
Der efter läste Secreteraren af Staten Behmer op Propo¬
sitionen *), bestående förnemligen i desse twå puncter: 1. Huru
K. M:tz militie, och på hwadh ort eller wid hwad occasion dhen
skulle bäst kunna conserveras. 2. Huru administrationswäsen-
det bäst skulle kunne i de nys anwundne provincier inrättas.
Der på K. M:t gerna sine trogne Rådz och Ständers betän¬
kande fordrade.
Efter alt detta swaradhe för Ridderskapet LandtMarskal-
ken H. Gustaf Soop, för Presteståndet Biskopen i Linköping
M:r Samuel Enander, för Borgerskapet Petter Prytz, Borgmä¬
staren i Stocholm, med gratulationer, lyckönskningar öfwer H. K.
M:t, dess Kongl. Gemåhl, Rijksens Arffurste och hela det Kongl,
huset, såsom ock med underdånigste tacksäjelser och promesser
af skyldig hörsamheet och lydna.
Sidst komme alle, som til mötet kallade wore, fram och
kyste K. M:tz hand, och der med slötz sessionen, som hadhe
Avarat ifrån 10 slogh til klockan war öfwer 4 efter middagh.
Anno 1658 den 21 Aprilis lätt K. M:t komma
Stenderne op andra gången, då alt förhandlades så¬
som efterföljer:
v
Först talte LandtMarskalken om dhet som K. M:t hadhe
låtit Ständerne förnimma om OsterRijkeske ondhe consilier och
attentater, och att dhe tilmäta K. M:t fractionem pacis. Wore
dherför Adhelens underdånigste betänckande, att sådhane inju-
rier inthet stodhe til att lijdha, uthan stelte sådhant i K. M:tz
disposition, der icke komme til en billigh tractat, att man då
måtte bruka dhe medhel, som naturen gifwer.
Om den andre puncten, angående dhe ny Avundne landen,
att dher medh differeras til näste Richsdag, eljest stälte dhe
alt til K. M:tz egen godhe disposition.
Sedhan talte Biskopen i Linköping för Presterskapet, först
tackandes K. M:t för dhet dhem nådigst af K. M:t communi-
>) Se Bil. B.
April.
297
ceradt war, och hwad andra lyckönskningar dher med fölgde.
Excuserade att dhet Ståndet dhe höga saker icke så noga kun¬
nat penetrera, wilja lijkwel sin underdånigste mening optäcka:
1. Om Österrijkes arghe stemplinger. Dhe skulle gerna önska
K. M:t måtte få fredh och blifwa hemma i landet, der medh
undwijka dhe store fahrligheeter som kunne drabba på K. M:t,
Rijket och dhes höga huus til stor afsaknat. Men dher frij—
dhen inthet wore til att obtinera, att man då måtte styra wåld
medh wåld. Resten lemnandes i K. M:tz godhe dijudication.
Önskadhe på hela Ståndetz wägnar, att K. M:t Aville så lagha,
att K. M:t icke wore fierran från landhet, för dhe ny tilkomne
provincier skull, som wid sådhan occasion skulle kan ske taga
nya tanckar.
Om den andre puncten wore dheras betänkande, att efter
bådhe andeligit och Averdsligit interesse der i tilhopakommer,
wore fuller betenkeligit om dhe provincier i alt skulle niuta
Swenske frijheeter och jus suffragiorum, efter dhem är tilsagt
blifwa widh dheras lagh. Doch efter conversationen med dhe
Swenske kan göra bättre förstånd, kunde för tijdhen godt wara
att K. M:t wille så skicka, att ungdomen finge tilhopa studera
och att dhet lijkwel måtte dem tillåtas få jus suffragiorum och
voceras til Herredagar. Att de der i landen måtte af K. M:tz
Ministris Aväl och höfligen handteras. Resten hemställandes K.
M:tz höge judicio och disposition. Recommenderandes Ståndet
i K. M:tz nådher.
Dernäst talte Per Prytz, Borgmästaren i Stocholm, för
Borgerskapet. Efter underdånig compellation sadhe, att efter
ÖsterRijke så hadhe sig comporterat, oundAvijkeligit syntes Avara
annat radh finna, än til att bruka dhet som naturen, raison,
alt folkz gillande dicterar; dher K. M:t icke med tractat skulle
kunna winna fredligit uthslag. Med excuses.
Den 2 puncten i propositionen: att dhe länderne genast
incorporeradhes, efter dhet skulle lända til conservation af lan¬
det och deste mehr binda gemutherne til K. M:tz devotion.
Doch lemnandes resten i K. M:tz nådigste dijudication.
Om städherne och dheras ställe i Rijkzdagar ställes ock i
K. M:tz behagh. Att ett universitet i GöthaRijket måtte op-
rättas, til att erhålla godh correspondence. Efterst recommen-
derade Ståndhet.
K. M:t förmerchte medh nådhe Stendernes betänckande;
Befalte ock då Stenderne in loco wijdhare sig emilian discur-
298
1658.
rera och debattera. Om incorporation hadhe inthet så stor
hast. Näste Richsdagh kunde dher om handlas.
Twenne ting wore til observera: 1. Med hwem wij hafwa
til att göra. OsterRijke, om tijdhen skulle tillåta att man dis-
simulerade dher i, efter man eljest söker undwijka difficulteter,
ehuru wäl dhet hafwer K. M:t tilfogat stora torter. Att man
söchte på alle möjelige sätt att restabiliera pacem in Germania.
Partes principales paciscentes wore angrepne, Frankerijke och
Swerige, att dher af wore til att sluta i hwad säkerheet dhe
andre accessorie tractanterne skulle wara. Wore betenkeligit
på hwadh sätt man skulle söka fredhem
2. Att tijdhen är kostbar, hwad man skulle hafwa för
säkerheet i medier tijdh, om man skulle tractera.
Dhet komme ock i consideration, huru dhe Tyske provin-
cier kunne conserveras, guarnisonerne blifwa oppehåldne och
arméen oprätthålden. Huru folket i medier tijdh skal blifwa
försörgt. Att alle alliancer, som löpa mot instrumenti pacis
förstånd, af en och annan giorde, måtte casseras. OsterRijke
söker til att consummera K. M:t i Muscowitiske och Pohlni-
ske krijg, och går hela dhes desseiner dher uth på, att få K.
M:t uth uhr Tyskland. Dhe Tyske provincierne äre högt ne-
cessaires, som deth exemplet nu uthwijsar med Danske fredhen,
som inthet hadhe blifwit, hadhe icke K. M:t haft lägenhet uthur
Tyskland att agera. Uthur dhe provincier kunde K. M:t de-
fendera sigh för andre fiender.
Frågadhe K. M:t huru här medh skulle bäst låta sig handla,
antingen man skulle dissimulera, eller begära en Cathegoricam
af hus OsterRijke. Begärte Steuderne wille der om discurrera.
H. Richsdrotzen talte och önskadhe K. M:t wore af medh
somlige krijgh, och att K. M:t finge wara hemma. Men emä-
dhan en kan inthet länger hafwa fredh, än ens granne wil, och
fienderne eller de fergadhe wännerne söchte sättia K. M:t leges
före .... *) OsterRijke och Keijsaren hadhe dhen maximen, att
haereticis non est habenda fides. Hadhe ock derföre låtit see sine
intentioner och brutit pacem, ehuru högt K. M:t hadhe söcht
alt i godt lag sättia. De Evangeliske i Erfweländerne wore
högt betrychte. Keijseren i sin lijfztijdh hadhe begynt i Poh¬
len fiendtligit, hissat Ryssen, tagit bort Crakow, gåt medh sine
troupper och blocquerat andre orter, conspirerat medh Chur-
') Meningen ofullständig.
April. 299
försten, som är så myckit wanklande, hafwer i tankar taga
Pohlenske Cronan på hufwudhet och göra sigh heelt redoutable.
H. K. M:t hadhe inthet efter så månge negotiationer i Frank¬
furt af OsterRijke wunnit, at få någon försäkring om fredhen.
K. M:tz annee måste nu gå uthur Fyhn och Jutland, hwart
skal dhen gå. Går hon åt Pohlen, så opponerar sig Branden¬
burg. Afdankar henne K. M:t, så wijsar dhet exempel efter
Tyske frijdhen hwad nytto dher åt wore. Til att behålla henne
på benen och oppehålla henne, kan K. M:t och Rijket inthet
förmå. Til att settia henne i sine wänners land i Tyskland,
wore ingen raison. Uthan efter Churförsten hadhe sa illa hand¬
lat, om icke rådh wore att K. M:t satte arméen in i hans land,
dhet. ock Her Richsdrotzens sentiment war.
LandtMarskalken swaradhe, man inthet wiste huru Chur¬
försten nu lärer förhålla sig efter Danske fredhen, men dher
han icke wille accomodera sigh, att K. M:t då bruker dhe
medhel som raison dicterar.
K. M:t sadhe hurudhana Churförstens faqon til att agera
wore, sluta och tractera medh alla, hålla efter lägenheten, pi-
scari in turbido. Af dhen Herren kunne man inthet nogsamt
försäkras med papper och blek. Att K. M:t måste fulle söka
til att bringa honom til raison, så att han inthet mehr kan
skadha Kongl. M:t. Efter dhen Danske fredhen hadhe han sla¬
git på en annan sträng, ehuru wäl han medh Danmark tilförne
den 5 Februarii slutit hadhe. Att K. M:t medh Rådhets sen¬
timent hadhe skrifwit honom til, att oppehålla honom så lenge.
Af Fransöske Ambassadeurens relation wiste K. M:t att Chur¬
försten föreslår dhesse conditioner, att han inthet wil continuera
sine desseiner, om han blifwer försäkrat 1. att K. M:t inthet skal
revangera dhe undfångne torter. 2. Om vasallagio och ')
In summa, Churförstens dessein är til att enteligen få Po-
meren. Men alt sådhant wore obilligt. K. M:t talte om, huru
han skulle wara säker, emädhan K. M:tz länder wore af fien¬
derne allaredho deladhe, Brehmen til Danmark, Pomeren til
Brandenburg.
K. M:t begärte af OsterRijke ingen annan satisfaction än
blifwa garanterat widh dhen Tyske fredhen. K. M:t måste wara
dher om sorgfälter, den att hielpa restabiliera.
Churförsten måste släppa sin armée.
') Meningen afbruten.
300
1658.
Om Dannemark skulle armera mädhan han ingen fiende
bäfwer, om K. M:t skulle tillåta honom wara armerat med en
främmande militie.
LandtMarskalken mente per pacta wara afhandlat något
sådhant.
K. M:t swarade dhet wara fuller inthet explicite satt, uthan
sådhant wore pacternes förstånd. Befalte detta i tysthet hållas.
Tychte rätt wara, att man säjer honom rundt uth hwad man
billigt för soup§on dher öfwer hadhe.
Wil inthet Brandenburg afdanka, så måste han gifwa K.
M:t dhe orter igen, som K. M:t är säker uthi. Han procede-
rar illa mot K. M:t, tager bort skep med ammunition i Pillaw.
Otta tusend i fredlige och 17,000 man i ofrediige tijdher
behöfwer K. M:t att besättia Pomerske guarnisonerne medh.
Lästes op för Ständerne af Secret. Joel Churförstens i
Brandenburg handbref til K. M:t, dher i han latz inthet weta
af några widriga menéer och försäkrar K. M:t om sin wenskap.
Lästes ock op K. M:tz swar, dher i K. M:t gör ock con-
testationer af sin wenskap och gifwer honom anledning til tractat.
H. Rosenhane läste op Blondels bref, Fransöske residen-
tens i Brandenburg, til Terlon, att Brandenburg begärar blifwa
försäkrat inthet blifwa attaquerat af K. M:t, och att han som
Feudatarius får secourera Kongen i Pohlen och lijkwel wara
neutral med K. M:t.
Item ett annat hans, om Brandenburgz comportementer.
K. M:t remonstreradhe medh månge exempel ChurBranden-
burgz haesitation, att han aldrig i fiorton dagar tillijka behölt
en resolution eller blef wedh en tractat.
H. Richsdrotzen talte ock dher til, att Brandenburgz des-
sein syntes wara til att bringa K. M:t uthur alla sine fördhelar.
K. M:t sadhe om ÖsterRijke, att efter dhen Danske fre-
dhen dhet söker til att decimera culpam fractae pacis, dhet som
inthet så är, emädhan han hadhe angrijpit K. M:t i Pohlen.
Dher på läste Secret. Joel op den andra punctum i instru¬
mento pacis, dher af klart war att han fredhen hadhe infringerat.
K. M:t taalte om ÖsterRijke, efter dhet nu är förrycht
efter Danske fredhen och lurar så länge dhe see hwar electio-
nen stannar, söker draga tractaten til Pohlen, dhet K. M:t
tychte irraisonable wara, att settia sig i dheras discretion.
Hwarföre kan icke ÖsterRijke in consessu ordinum imperii dher
om tractera. Til att settia ihop ÖsterRijkeske, Muscowitiske,
April.
301
Pohlniske tractaten och generalement tractera, wore en stor
confusion och sådhant som seent skulle komma til uthslag.
H. Schering Rosenhane och H. Christer Bonde befaltes der
om discurrera pro och contra.
Pro dissimulatione för pace sadhe H. Christer Bondhe desse
argument: 1. Dubium belli eventum et immensa onera. 2. Im-
pensas sangvinis et opum. 3. Lubricam Dani fidem et Hollan-
dorum instigationes, novo incepto bello. Att dherför K. M:t
wille blifwa hemma i landhet en tijdh och alt skicka i godt
lagh. 4. Metum ne everso Brandenburgico Evangelicorum causa
pessum eat et Catholici deinceps de iilis in mutua dissidia in-
citatis triumphent. 5. Inimicorum impossibilitatem in perdu-
cendis ad finem suis consiliis, qvse pace Danica labefactata vi-
dentur. 6. Damnum ex absentia Regise M:tis sine cujus ope et
praesentia hoc hellum geri non potest.
Pro justitia belli sadhe H. Rosenhane desse skäl: 1. Dei
favorem et causse justitiam; ÖsterRijkerne hafwa brutit fredhen
så emot andra Tyske fredhens interessenter, som K. M:t. [De]
Evangeliske wore uthjagade, det som är en stor contravention
emot Tyske fredhen. Mot K. M:t in particulari hadhe ÖsterRijke
illa handlat, inthet williat investiera K. M:t, inthet afslagit,
uthan dilationerat och oppehållit, erkänt stadhen Brehmen för
en Richsstadh. Tagit bort Cracow, slagit K. M:tz folk, hissatt
K. M:t åthskillige fiender på halsen, Muschow, Danmark och
andre. Det alt går uth dher på, att tandem det Evangeliske
wäsendet måtte öfwer en hop ligga. Ligger K. M:t i wägen,
ehwar K. M:t wender sigh til att tractera. Sedhan exaggere-
radhe han rejectionem oblatm a R. M:te pacis och sadhe satis-
factionem nullam petitam esse. 2. Facultatem belli gerendi.
ÖsterRijke är icke så myckit mechtigh, hafwer en ung Herre
och oförfaren. Turken hafwer dhet til granne; inthet synnerlig
wäl formerat militia. Anhang af Påwen wore inthet annat än
i orden. Spagnen har ock nog til att göra med sine fiender.
K. M:tz tilstånd wore der mot nu godt och bättre wore det
skedde nu, medhan K. M:t är en tapper Herre, hafwer arméen
på benen, hafwer honom på faste landet och behöfwer inthet
föra honom öfwer sion. Hafwer godhe wänner, Frankrijke, som
förmodheligen lärer inthet lemna K. M:t allena. Försterne i
Tyskland, ChurPfaltz, Brunswig, Holsten, Wirtemberg och Rijkz-
städherne skulle ock taga sigh dhet an; sammalunda Engeland,
som wäl reellement skal dher til komma. 3. Necessitatem, att
302
1658.
inthet annars kan wara, än K. M:t på dhet sättet sätter sig
och Rijket i säkerhet.
K. M:t discurrerade om modo obtinendse pacis, om man
skulle göra en general fredh, eller om man skulle göra Pohl-
neske fredlien först och sedhan medh OsterRijke tractera.
H. Rosenhane mente man medh ett kunde bådhe göra.
K. M:t talte om Pohluiske fredhen och Pryssen, om K. M:t
dhet slepte, örn han ändå wore säker.
K. M:t mente att inthet orådheligit wore först söka fred
medh Pohlen och sedhan stifta dissension emilian dhem och
OsterRijke, och sedhan agera conjunctim dher emot. Medh
Muscowiten wille och måste K. M:t tractera som med en fien¬
de, som sitter in possessione af månge och förnähmlige orter i
Lijfland. War instruction gifwin Legaterne att tractera på dhet
sättet, att han sätter landet in illo statu, som dhet war för än
han brött. Dhet K. M:t mente kunna winna. Medh Pohlen
wore godh [för]hopning om accomodement.
H. Christer Bonde mente att Pohlen skulle wäl accomo-
dera sigh och conjunctim gå medh K. M:t på dhe andre fien-
derne. OsterRijke wore Pohlens hufwudfiende; mente bäst wara
tractera först medh Pohlen.
Doct. Brunnius: Om tractaten medh Pohlen skulle durera
et halft eller heelt åhr, huru skulle med hus OsterRijke i med¬
ier tijdh hållas, efter dhet skulle då taga occasionen i acht och
gå med sin Liga löst på K. M:t.
K. M:t swaradhe, att OsterRijke och Pohlen lära inthet
skilja sigh i tractaten.
Läste Secret. Ehrnsten op alliancen emilian K. M:t och
Cossakerne, genom LilieCrona och Cossakernes deputeradhe.
K. M:t judiceradhe att Cossakernes wänskap wore capable
til att hålla Pohlen i hudhen, dher K. M:t komrne medh dhem
til fredligit uthslag.
K. M:t discurreradhe än wijdlyftigt om sättet til att be¬
komma fredhen. Tractater wore bäst att hwar dhere skedde
å part. Det kräfwer stor tijdh; hwad skal göras i medier tijdh
dhet tracteras.
D:r Brunnius: Hwar exercitus skulle i medier tijdh stå?
Och mente bäst wara den försättia i Brandenburgers land.
K. M:t sadhe, att om K. M:t skulle dissimulera werket och
gå i Pohlen, så satte K. M:t sig i större beswär. Pomern wore
förderfwat. K. M:t hadhe orsaak til att befruchta en revolte
April. 303
af Pomerske städherne, om man skulle gravera landet medh
sustentation af arméen.
D. Odhelius mente godt rådh wara, om K. M:t giorde sigh
fast och försäkradt på Frankerijkes wänskap, som dhen widh
detta dhe Catholiskes förehafwande heel necessaire wore, och
satte arméen i Brandenburgz land.
II. Gustaf Pose, af K. M:t befalt något att säja, föll dher
på, att K. M:t angrijper Churförsten i Brandenburg, til dhes
K. M:t blifwer försäkrat om honom.
Vice Praasidenten Lagerfelt, befalt af K. M:t att säja sin
mening, föll medh sin discours på dhet samma som Gustaf Pose.
Peer Prytz, Borgmestarens i Stocholm, discours föll ock
på dhet samma, att gå i Brandenburgers land.
K. M:t talte en passant om passagen för arméen, att den
är i Romerske Rijket lofligh, nemi. en innoxius transitus, men
icke til att subsistera.
K. M:t befälte, efter alle wore ense i dhen meningen, att
dhe wille trädha tilhopa och wijdhare om werketz fortsättiande
deliberera.
Då trädde Ständerne tilhopa hwart för sigh, och K. M:t
medh Rådhet, och efter hållen deliberation swaradhe Landt-
marskalken för Adhelen, att dhe stodhe alle widh sin förre
mening om att settia arméen i Brandenburgers land.
Biskopen i Linköping swarade för Presterskapet, att dhe
ock wore i samma ståndachtige mening; att man wore omtencht
om Hållendaren och medel til att stå honom emot, efter han
med Brandenburg skulle uthan twijfwel göra ett.
Per Prytz, Borgmästaren i Stocholm, swaradhe för Borger-
skapet på samme sätt, resten lemnandes i K. M:tz skön.
K. M:t berömde Ständernes trohet och communiceradhe
rådh, och efter K. M:t såge alle enhälleligen falla på ett, så
wille K. M:t dhet antaga. Wil icke Pohlen accomodera sig,
så måste K. M:t göra hwad dher til hörer. Wore eljest K.
M:t benägen alle wägar söka til frijdh. Wille nu Stenderne
communicera hwad Iv. M:t med Rådhet för resolution fattat
hadhe de modo agendi. K. M:t wille inthet underlåta gifwa
sine Ministris instructioner til att tractera på alle orter, sen-
dha extraordinarie Legat til Frankfort och låta biudha Oster¬
Rijke til tractat; senda ock til Chur- och Försterne och be¬
gära garantie af Tyske fredhen. Senda til Ryssen och offerera
fredh och gifwa commission til att sluta medh honom. Begära
304
1658.
af Stenderna en Cathegoricam, och hwad säkerheet dhe wille
göra K. M:t emoot ÖsterRijkeske consilierne. K. M:t wille in¬
gen annan satisfaction pretendera, än säker frijdh af Öster-
Rijke. Wille tractera raedh Pohlen.
K. M:t hadhe twenne prsetensioner, en emot dhem, som
actueilement hadhe grijpit K. M:t an, och annan mot dhem,
som borde guarantera Tyske fredhem K. M:t resolverade då,
som dhet af Stenderne nu ock öfwerlagt wore, att settia sig i
Churbrandenburgz land, icke som en fiende, uthan som dhen
som will hafwa dher subsistence för sin armée; dhet han för-
tient bäfwer. Wil Churförsten ophäfwa sine widrige alliancer,
så kan han i medier tijdh tractera med K. M:t. OsterRijke
måste swara K. M:t, om dhet wil tractera med K. M:t. Sten¬
derne måste swara, om dhe wille guarantera Tyske fredhem
När K. M:t kommer i ChurBrandenburgz land, så måste han
declarera sig hwad han wil göra.
K. M:t förmante alla til secretesse och sadhe att K. M:t
wille låta detta skrifteligen författa, hwad Stenderne ment haf¬
wa, och wid näste tilhopakomst låta underskrifwa.
Stenderne, ordine solito suo, approberade detta consilium
och tackadhe underdånigt K. M:t.
Biskopen i Linköping minte på om fide Danica, huru dhen
kunde bindas. Item om Gymnasiis och Consistoriis i de ny
tilkomne provincierne, och civil administrationen, att Swenske
män måtte dher til brukas eller inblandas, som bäst skulle ta¬
ga K. M:tz interesse i acht. Då kunde ock månge Swänske
män blifwa försörgde.
K. M:t swaradhe sig om sådhant willia betencht wara och
gick sedhan i sin cammar.
Ytterst läste Seeret. Ehrnsten op Gyllenklos bref om Pohl-
niske tractaten, och sedhan Kongens i Pohlen obillige declara-
tion om preliminarierne. Der med alt ändades.
Anno 1658 dhen 21 Maji kalladhe K. M:t
Ständerne op, då Möthet slötz, och handlades på
dhetta sättet som följer:
K. M:t lätt Stenderna förnimma huru K. M:t hadhe låtit
korteligen opsettia, huru wijdha dhet wore kommet medh exe-
305
cutionen af fredhen i Danmark, och hwad tilbaka stodhe1).
Sedhan sadhe K. M:t att han hadhe ock låtit Stenderne nu
tilhopa komma att göra på mötet ett slut, efter åhrsens tijdh
så fordrade. Dherför befaltes Secreteraren Ehrnsten opläsa dhet
som författat war; dhet han ock giorde. Och sedhan lästes op
Ständernes swar och betänkande på K. M:tz proposition.
Sedhan refererade K. M:t, huru K. M:t hadhe låtit com-
municera Ständerne efter handen hwad passerat wore, och huru
K. M:t, ehuruwel K. M:t hadhe på alle tienlige sätt söckt att
afböja all widrigheet, lijkwel inthet stort hadhe kunnat uth-
rätta, uthan Österrike medh dhess adherenter conspirera til
K. M:tz och Rijksens undergång, och inthet lärer omgå til att
realiter wisa dhes fiendtlige opsåt. Så önskadhe K. M:t lijk¬
wel inthet dhesmindre ännu att något kunna winna, och wille
dherföre sine fulmechtige, som dher äre eller dijtt kunne sende
blifwa, [låta] dher på sincere och alfwarligen arbeta. Önskade
ock K. M:t dher öfwer Gudz welsignelsse och lofwade bära all
trogen försorg för fädherneslandetz roo och säkerheet, dher til
implorerandes Gudz Nådhe och milde hielp och bijstånd.
Sedhan refereradhe K. M:t om Ryssens inclination til fredh,
som K. M:t hadhe förståt att dhes gesandter skulle wara satte
i något bättre tilstånd än tilförne.
Sedhan talte K. M:t om Pohlernes förehafwande til att
trompera Muschowiten, til dhen ände att dher igenom hålla
Muscowiten oppe och wijdhare hissa honom emot K. M:t.
Lijkwel wille K. M:t inthet negligera, som kunne lända til
fädherneslandetz säkerheet och förswar, och enkannerligen til en
wänlig förlijkning medh dhes fiender.
Sedhan betackadhe K. M:t nådigst Stenderne för trogen
assistence och eenighet, som dhe hadhe hållitt sig uthi, och
lofwadhe dhem dher emoot all Konglig gunst. Hadhe än wij-
dare dhet förtroende til dhem alle, att dhe framhärda här ef¬
ter i godh enigheet och [så] comportera sigh, att K. M:t hadhe
orsaak sin Kongelige Nådhe moot dhem att continuera. Önska¬
dhe denne föresatte expeditionen snart kunne wäl slutas, och
kunna med helsa och sundheet wara hemma i fäderneslandet
igen. Och hadhe Ständerne inthet tencka, att K. M:t af af¬
seende af någon lust dhetta sig företoge, uthan för fädhernes¬
landetz säkerheet skull.
>) Se Bil. C.
20
306
1658.
K. M:t påminte alla om sin skyldigheet i K. M:tz från-
wara och godh enigheet. Onskandes dhem alla sluteligen lycko
och nådhe af Gudh.
Sedhan swarade på Ridderskapetz wägnar H. Gustaf Posse,
i Landtmarskalkens Her Gustaf Sops ställe, som då war opass-
ligh, och på dhet Ståndetz wägnar, med underdånige tacksäjel-
ser, gratulationer, lyckönskningar til expeditionen och promesser
af underdånig troheet och tienst.
Sammalunda talte Biskopen i Linköping för Prästerskapet
och Borgmästeren Pedher Prytz för Borgerskapet.
Sedhan förtröstadhe K. M:t Ständerne, att K. M:t hadhe
Gudz bijstånd att wänta, efter K. M:t ginge i sin kallelsse;
och talte om dhet Danska wäsendet och om generali amnestia,
wijsandes godt hopp til önskeligit uthslag, och huru dhenne
Danmarkz tergiversation hadhe gifwit K. M:t materie til att
tencka på och wenta i alt ett godht uthslagh.
Der medh slötz mötet, och Stenderne, hwar för sigh, togo
af K. M:t afskedh. Sedhan skrefwe dhe under swaret') och
skildes ätli.
>) Se Bil. D.
Bil. A.1)
Een kort Relation
om förlopett aff Kongl. M:tz KrigzActioner och Con-
silier, så ock dess fienders förehaffwande, ifra Febr.
Månatt i föregångne 1657 åhr in till Högstbermte
Kongl. M:tt ähr medh wälfärdh och lycko genom
Danmarck hem i Swerighe till Götheborgh ankommen.
Såsom H. K. M:tt i nästförledne 1657 åhr, så för directio-
nen aff krigett emott så månge upwuxne fiendher, som ock att
plägha consilier och beqwäm correspondens medh dess wänner
och allierade, icke fan för Fädhernässlandett helsosampt och
nyttigt att för sin persoon begiffwa sigh hem till Swerighe,
ehuru wäl H. K. M:tt dhett högdt åstundadhe, så wäl att låta
dess trogne undersåtare, Sweriges Rijkes Ständher, weeta för¬
lopett aff närwarandhe krigzactioner, som ock inhämpta deras
trogne underdånighe radh, likwäl genom een utförligh relation 2)
förmedelst dhee Particular och Provincial möten, som genom
H. K. M:tz trogne Män, Rådh och Commissarier då hölles, lätt
förnimma hwadh som till dato war passerat, jämwäl ock sin
meningh uptäckte om Sweriges Rijkes fienders och illwiliandes
dessein och huru sådane attentater stodho att affböija; Alttså
hafwer ock K. M:tt nu för gott eliracktatt, sedan genom Gudz
besynnerlighe cooperation H. K. Mitt hafwer brutett skölden
på een deel aff dess fiender och medh sine lyckelighe wapn
dempatt deeras moodh och een så reputerligh frijdh ehrhållitt,
i lijka motto dhe närwarande Rijksens Ständer, K. M:tz under¬
såtare, för dhenna gångh i kortheett att referera låta hwadh
som detta åhrett agerat, handlatt och negotierat är, och huru
K. Mitt medh een och annan ståår, på dett att haffwande så¬
dant rätt infattatt, dhe desto beqwämmare kunde betrackta
') (Prot. sid. 289.) Tryckt efter en copia, inhäftad vid Prestestån-
dets protokoll, i Riks-Archivet. Den har blifvit jemnförd med och på
många ställen rättad efter tvenne andra samtidiga afskrifter, den ena
förvarad i Kongl. Bibliotheket och den andra i Upsala Universitets Bi-
bliothek, Nordinska samlingen N:o 227 in fol.
2) Se Kongl. Majits Proposition, sid. 131.
308
1658.
hwar uppå sakerne än wijdare beroo, oell hwadh K. M:tz och
fädernässlandzens öfrighe fiendher ännu machinera och inten-
dera, och altså the rådh påfinna, fatta och K. M:tt meddela,
sorn dher emott tiena och lända till fädernässlandzens conserva-
tion, säkerheett och wälfärdh.
Sedhan som dhen i förledit åhr incaminerade tractat medh
Kongen i Pålandh, som då war i Dantzick, besynnerlighen genom
Clericiet i Pålandh, som war alf Huus Osterrijke corrumperat,
förswan och gick seer, dels för the illusorie conditioner och
exceptioner som han inkastadhe så in prseliminaribus som siälfF—
wa tractatens substantz, jämwäl ock bem:te Konungh lätt sigh
bådhe alf generalen Czernecki, så wäl som dhen Osterrijkeske
hoss K. Mitt warandhe Residenten Lisola, förleda ifrån itt så-
dantt helsosampt wärk, icke beståandes på sine egne rådh,
uthan heller låtandes sigh föra alf andras uthlendskas och seer-
deles Osterrijkes skadelighe consilier, som högst åstundadhe att
krigzflaminan skulle i Pålandh continueras, på dett att dett
Rijkett dher igenom så myckett meera till mackt och sine egne
kraffter och rådh förswagatt, Osterrijke då måtte kunna sitt
egitt speel så myckitt bättre spela och then innerlighe och i
hiertatt latiterade desseiuen, undher nampn aff alliance, wän-
skap och assistence, så myckitt bättre wärckställa, då hafwer
H. K. Mitt icke någon annan uthwägh funnett, än att åter
gripa medh ijffwer an wapnen, hwilken dhen eendeste cuneus
skulle wara att beweka och förorsaka fienden till fredelighe
tanckar, sedhan alle amicable och lindrighe medell wore för-
gäffwes.
Och effter K. Mitt äffwen på dhen tijdhen lick tijändher
att dess Abgesanter till Siebenbiirgen hadhe redha så wijdha
fortsatt sin Commission, att een alliance och förbundh redha
war emellan K. Mitt och Fursten aff Transylvanien Ragotski
slutett, och bennte Furste desslikest ingått een tractat medh
dhen Zaporoviske Militien, waraudes redha i marchen att ingå
medh een starck annee i Pålandh och dher sökia medh K. Mitt
conjunctionen aff wapnen, ty hafwer K. Mitt, så i betracktan-
dhe aff förbite slutne alliance, som att styra fiendens höghmodh,
för gott befunnett att dragha ihoop sina trouppar, formerandes
een armée volante, som bestodh aff rytterij, dragoner och nå¬
gra lätta feltstycken, hwar medh K. Mitt uthi Martio reeste
ifra Thorn på Bretzie och Coralev och så wijdare up åth Pie-
tricou, kommandes äffwen på samma tijdh som Pålackerna ha-
Bilagor. 309
dhe sigh ther församblatt att sluta rådh huru the måtte medh
mackt angripa och störta Ragotskis nylighe ankomst, hwilkett
då altt bleff genom K. Mitz ankomst och arriverande kullka-
statt och om intett giortt, stadhen Petricou emporterat medh
accordh, Pålniske Adelen dissiperat, och K. Mitt foor än wij-
dhare fortt medh sin armée up åth Cracou, att antreffa bite
Furste och altså conjunctim medh honom effterjagha fiendhen
hwar han skulle ståå att finnas, hwilken conjunction ock skedde
i begynnelsen på Aprilis månadt. icke långt ifrån Opatou widh
een byy Mibbeboziza beidh, hwarest K. Mitt hadhe sitt huffwudh-
qwarteer, och som bite Furste accompagnerader medh K. Mitz
GeneralMajor och då Gouverneur öfwer Cracou, Paul Wiirtz,
så ock medh någre sine trouppar ankom, bleff han Fursten på
ett öpett fält aff K. Mitt, som ther medh sin armée stodh i
bataglie, exciperader och effter förrättatt inbördes aggratulation
för så lyckeligh ankomst och möte, medh all tienligh ära och
civilitet hämtadher och in i K. Mitz qwarteer beledhsagader,
hwar K. Mitt hafwer tijdhen intett försummatt, uthan strax
begynt medh bemite Furste conferera om wärcketz lyckelighe
pouserande och huru dett stodhe medh success att fatta, och
uthan drögzmåål andra daghen upbrutett att sökia fiendhen,
och effter som då berättades att han på andra sijdhan Vv eijse-
leu försambladhe sigh, hafwer K. Mitt avancerat till Zarwichost
och dher slagitt een bryggia öfwer Weisselen, bådhe att fatta
dett Pålniske wärkett på begge sijdhor om strömmen, som eil-
iest att icke giffwa fienden för stort rårum att sammansanka sina
kraffter. Mädhan bryggian på dhenne sijdan förfärdigades, så¬
som K. Mitt altijdh drogh een oförtruten omsorgh om universal
wärcketz wälståndh, att på een ort eller annan the helsosamma
proposita och intentioner icke måtte genom någott nytt emergent
supplanteras, så hafwer ock K. Mitt hädan månge breeff och
Gesanter till åthskillighe orter i werldhen depescherat. I syn-
nerheett hafwer K. Mitt, föruthan sin förrighe Abgesant Clas
Rålamb till Portam Ottomannicam eller Turkeske hoffwett, ännu
een sin Minister Georg Wellingh affsändt, som jäinpte informa¬
tion om Pålniske wäsendett och K. Mitz rättmätighe wapn i
Pålandh skulle der hän tracta, att bemite Porta icke skulle
fatta någon ombrage öfwer K. Mitz wapn eller dhen conjunc¬
tion som war skedd medh Ragotski, eij heller hindra honom
uthi dhen medh K. Mitt slutne alliance och expedition, een-
kaunerlighen effter Huuss Österrike förorsakadhe på dhen or¬
310
1658.
ten emott K. M:tt een stoor jalousie, föregiffwandes som skulle
K. M:tt tillika medh bem:te Furste willia någott begynna, som
skulle ländha till Portre ruin eller skadha. Bem:te Abgesanter
skulle desslikest sökia att Turken icke måtte tillstädia att dlien
Criniiske TartarenCham skulle medh någon mackt falla K. M:tt
på armarna i Pålandh, uthan fast meera betänckia dhen fiendskap,
som Tzaren och Stoorfursten i Musckou drager till hans Stat,
[och] tillika medh K. M:tt tillsee, att han som redha wore wuxen
till een reiuarchable mackt, rådhandes på den ena sijdhan till
Mare Caspium och på then andra sijdhan till Wästersiön, och
nu medh een omäteligh ambition och orättrådighe wapn täncker
plantera sin mackt jämwäl i Ostersiön, icke måtte stigha så
högdt, att han wore bådhe K. M:tt och Turkiske Staten insup-
portable. Och såsom K. M:tt här medh icke annatt intenderade
och sökte, än wara aff Portse Ottomannicae jalousie och miss¬
gunst ledigh, och att Ragotski kunde så myckitt krafftigare i
Pålandh operera, så hafwer ock K. M:tt thesslikest affärdigatt
sin Kammarjunker Gustaff Lilliecrona till Cassakerne och Za-
poroviske Militien, att fullbordha dhen alliance, som förmedelst
inbördess gesantskap ratione belli Polonici tillförenne war prac-
ticerat och uthkastatt, H. K. M:tt hafwer ock hädan sin
Minister affärdatt till Moldavien och Wallakien, sorn dher re-
siderandes skulle icke alenast widh alla occasioner referera
hwadh på the orter passerade, uthan ock medh all dexteritet
hålla Pallatinerne pä benute orter, sä ock Cassakerne i gått
humeur och i K. Mitz devotion. H. K. M:tt hafwer ock hädan
depescherat Gouverneuren i Crakou, GeneralMajoren Wiirtz,
att effter slutne alliancens innehåldh bennte ortt uthi Ragotskis
wåldh och händer lefwerera och dragha ther uth K. M:tz troup-
par till andre K. M:tz wicktigare och nödigare desseiner. När
nu detta war förrättatt och bryggian öfwer Weisselen färdigh,
passerade hänne K. M:tt dhen 11 Aprilis, liwadan begge ar-
méerne avancerades bättre in i dhen Lublineske Palatinaten,
H. K. M:tt på dhen wenstra och Ragotski på dhen högre han-
dhen, inkommo the tiändher, som hadhe fiendhen på dhen an¬
dra sijdhan om Wiprzen samblatt sigh till itt stoortt taal un¬
der Generalerne Czernecki, Sapieha och Gonsieuski, hwar igiö-
noru K. M:tt är desto meere förorsakatt wordhen att tagha
Ragotski medh sigh och sökia till att attrapera dhem som då
sades stå emellan Weisselen och Breusen [:o Bug], att emellan the
twenne watnen förobligera dhem till een combat och slacktningh.
Bilagor. 311
H. K. M:tt passerade fördhenskull till häst dhen 15 April dhen
rapide flodhen Wiprzen och hastadhe altså hwadh möijeligitt
kunne wara att tidelighen hinna fiendhen. Men som fiendhen
ingen lust hadhe att fatta ståndli, uthan haffwandes oin K. M:tz
ankomst kundskap, Czernecki dragitt sigh öfwer Weijselen widh
Wars o u och dhe andre medh confusion på åthskillighe wägar
åth Littowen, så fölgdhe H. K. M:tt dhem på hälarna alt in
till then faste orten Brescie, och dhen effter någott canonerande
medh accord eröfratt och i Ragotskis händer lefwereratt.
Widh sådana krigzactioner i Pålandh äre K. M:tt effter
handhen breff inkomne om Kongens i Danmarck comporteinen-
ter, kunnandes K. M:tt wäl märckia aff alle omständigheter,
att icke annatt war än uppenbaar feijgdh tädan att förmodha,
hwarföre är K. Mitt, huru wäl iblandh så många fiendher på
dhen sijdhan åth Pålandh och outhsäijelighe travalier, likwäl
så myckitt meer förorsakatt wordhen att wäudha sina tanckar
och öghon åth Danmarck, som K. Mitt wäl kunde besinna att
dhen fiendhen war capabelst att grijpa K. Mitz Rijke i hiärtatt
och icke alenast divertera K. Mitt ifrån andre helsosaimne des¬
seiner, uthan ock affskära K. Mitt medh fädernässlandett all
correspondence och sättia dett samma i högsta confusion, een-
kannerlighen effter på dhen tijdhen war emellan the conspi-
rerande Liger så berammatt, att icke alenast Danmarck skulle
till watn och landh bryta löst, uthan ock husett Osterrijke
skulle medh een mäcktigh armée anfalla K. Mitt i Pålandh
och hindra K. Mitt retraiten; och Muscowiten desslikest con-
tribuera alt görligitt hindher och meen på des correspondence
linea på dhen sijdhan. K. Mitt, som här om hadhe noghsam
information och jämwäl aff sakernes förlop kunde thett wäl
judicera, hafwer på alt möijeligitt sätt dher emott arbetatt och
waritt medh bekymber omtänckt huru dhen faran, som syntes
swäfwa öfwer k. Fädernässlandett, kunde förebyggias och aff-
wändas. Widh dhenne tijdhen kommo ock fuller dhe tijändher
att Romerske Keijsaren war dödh bliffwen, och förmeente K. Mitt
att wijdh itt sådant tillfälle the mender och consilier, som uthi
Osterrijke länge wörö spunne och haffwa transverserat K. Mitz
actioner, skulle der medh haffwa stussatt och waritt wijdhare
uthan effect, till minstonne att den desseinen, till att bära offent-
lighe wapn på K. Mitt, skulle haffwa någott differeratz och up-
skiutitz. Men så moste K. Mitt ährfara, att dhe consilier, som
wörö tilförenne widh Keijsarens lijffztijdh projecterade och debat¬
312 , 1658.
terade, wörö på een så fast och oföranderligh grundh fattadhe,
att the gönom dess dödzfall intett arresterades, uthan genom
FeltMarskalken Hatzfeldt och Montecuculi medh största vigeur
och iffwer skulle fortsättias. Widh så fatte saker liafwer K.
M:tt intett underlåtett eenkannerligh att dragha een faderlig!)
omsorgh för wårtt k. Fädernässlandz conservation; och förden¬
skull såsom K. M:tt war stadder widt uppe i Pålandh, att ta-
gha de tijdher i ackt, som bådhe kunde förekomma dett b:te
Osterrijkes armée icke måtte efter deeras förslagh oförmode-
lighen falla K. M:tt på armarna och hindra K. M:tt retraiten
att secundera sitt Rijke, som ock att compescera Fan marck,
som förmeente sigh nu haffwa funnett ypperste och beqwärn-
maste läghenheett att revaugera sigh på Swerighe, icke måtte i
sitt proposito winna i K. M:tz Tyske provincier eller dess Rijke
alt för stora successer eller avantagie. H. K. M:tt bäfwer lik-
wäl icke släpt thett Poleske wärckett handelöst, uthan dhe radh
subministrerat åth sine allierade, Churfursten af Brandeburgh
och Fursten Ragotski, jämwäl ock dhen försorgh och anstaltt
giordt medh folk och annan nödhtorfft, att om II. K. M:tz con-
foedererade, antinghen dhen ene icke hade welatt umgåå medh
wauklandhe och otroo, och dhen andra icke fölgt sin eghensin-
nigheett, uthan heller K. M:tz wälmeente och försicktighe för¬
sorgh, hadhe icke alenast wärckett kunnat hållas i Pålandh up-
rätt, uthan ock Fursten aff Siebenbiirghen ingen skadha lijditt,
uthan förmedelst inbördes bandh, styrkia och försorgh, så wäl
som ock Cassakernes cooperation, bådhe Påler och Österrijker
hadhe kunnatt stått att hålla i tygelen. Ty när K. M:tt war
widh Brescie, som offwanb:t är, och hördhe att then Österrijkeske
arméen begynte avancera in i Pålandh, begäradhe H. K. M:tt
alenast itt måtteligitt antaal aff folk och auxilier aff Churfursten,
som ehuru wäl han war socius likwäl icke bewektes aff dhen
tillwäxande faran, uthan satt som een spectator belli et actio-
num, medh hwilkens assistence conjungerat medh sin och Ra-
gotskis armee K. M:tt hadhe icke alenast welatt gåå på Öster-
rijkerne löst, och then fara som tädan befrucktades genom
Gudz bijståndh in herba opprimera och förekomma, uthan ock
på begge sijdhor om elfwen Weijselen så fatta wärckett, att
man hade alla fördelar fienden kunnatt betagha. Här till bäf¬
wer Churfursten icke förmått disponeras, ehuruwäl han K. M:tz
consilium intett kunde ogilla, uthan sökte all undanflyckt, och
på dett han sitt oskälighe drögzmåål skulle deste bättre be-
Bilagor. 313
skönia, förebar han att willja medh K. M:tt hålla een person-
ligh conference, lijka som skulle någott wicktigt wara förhan¬
den, som bordhe medh K. M:tz närwarelse och rådh debatteras;
och på dett han icke strax skulle synas haffwa desererat K.
M:tz partie, ehuruwäl emellan honom och Gonsieuski då redha
sä gott förståndh war uprättadt, att the uthan fientligitt an¬
språk hwarandra förbij marcherade, så skicker han up emoot
Polteusko widh Bugen sin GeneralMajor Geurtski medh någre
commenderade trouppar, aff hwilke när K. M:tt, haffwandes per-
svaderat Ragotski att dragha sigh tillika medh K. M:tz armée
under Feltmarskalken Gr. Steenbock närmare åth Warsou, att
wara widh handen till att medh gemen mackt fatta wärkett
dess bätter, wille sigh betiena, sade han Gen.Majoren sigh eij
wijdhare wara beordratt att gåå, uthan wille tädhan convojera
K. M:tt nedh till Preutzen. Nu merckte fuller K. M:tt aff een
sådan supina cunctatione, att litet eller inthet stodh att promit-
tera sigh aff Churfursten emoott communen) hostem in Polonia,
hälst emädan K. M:tt, warandes emott Prytziske gränsen ankom¬
men, att fortsättia dhen så förmeente nödighe och aff K. M:tt
genom någre internuncios och breit accelererade conferentien medh
Churfursten, mätte ehrfara att sådan conferens och tillbiudelse
icke war annatt än till tijdz förhalningh proponerat, och att han
Churfursten då icke wille personligh, uthan genom deputerade,
medh K. M:tt negotiera. Gönom denne Churfurstens obenä-
ghenheett till gemene bästas befordringh, så ock wärcketz för-
andringh och the nye fiender som folio K. M:tt på henderna
ifrån Danmarck, är K. M:tt förorsakader wordhen icke låta sigh
längre uppehålla, uthan tagha andra viséer och gripa an dhe
medell, som till sina landz förswar tiänte. K. M:tt lätt altså
Fursten Ragotski sådant strax förståå, medh dett rådhett, att
efter Churfursten så litett sigh antogh dhett gemene bästa och
K. M:tt bleff genom Danmark så hefftigt anfallen, han Ragot¬
ski skulle sigh widh sådhan tijdhz conjunctur tijdeligha föresee,
och effter nu intett meer wore twiffwelsmåål om Osterrijkernas
entrée, hwilkas förtroppar wörö redha i Pålandh, holle K. M:tt
rådelighast han ginge tillbaka medh sin armée uth åth sina
grenssor, och på dhett han måtte kunna göra dhett desto sä¬
krare och uthan ali fara, rådde K. M:tt att han skulle widh
Zacrosin passera Weisselen, hwarest FältMarsk. Steenbock ha¬
dhe låtitt slåå een skepsbryggia, och så widh Bugen eller på
dhen sijdhan Weijselen någon beqwäm ortt sättia sigh att in-
314
1658.
hämpta kundskap om fiendens förehaffwandhe och contenance,
och så wijdhare ther effter tagha sina mesures och, dher nö-
dhen skulle så fordra, dragha sigh under sin starke aff K.
M:tt öfwerlefwereradhe festningh Brescie i Littowen, och altså
der uthur Ucranien, MoldaV och Siebenburghen förstärkia sigh
medh friskt folk och hålla correspondence linien öpen. Eller
ock dher emot förmodan Osterrijkeske arméen medh dhen Pol-
niske skulle hafwa satt sigh öfwer Weijselen och fölgdt bem:te
Furste på hälarna, så att han icke hadhe mächtatt göra dhem
mootståndh, hadhe han kunnatt retirera sigh till den medh
Cassakiske guarnizou belagde faste ortt Pinsk och altså pro
exigentia rerum et temporis, antingen hadhe manhafftigt kunnatt
ingåå medh fiendhen een combat, eller ock uthan förlust och
skadha dragitt sigh till Moldav och så wijdhare i sitt landh.
Detta wälmeente och alf Cassakerne siälffwa så wäl som alle
krigzförståndhige gilladhe och aff FeltMarsk. Steenbock, som
ännu medh K. M:tz armée war hoos b:te Furste, subministre-
rade rådh, kundhe alzintett wärka, uthan hafwer han, oacktadt
all raison, sigh dhen wägen på Crakou begiffwitt, hwarest bådhe
Osterrijkeske och Pålniske arméer i wäghen wörö, dher igiönom
alt är bliffwitt satt i frucktan och confusion, såsom ock bem:te
Furstes officerare oförswarlighen haffwa honom och hans armée
förledt att dragha sigh öfwer Weijselen emellan Sandomir och
Zawichost, hwarest han medh många watn hindrades och aff
lifsmedell destituerades, och eentelighen dhen wägen bleff inför-
dher, som Tartarna plägha inbryta i Pålandh, så kundhe ju
sådant icke annatt förorsaka, än then beklagelige olycka som
han stupadhe uthi. Men alle opassioneradhe, som om sakens
beskaffenheett och K. M:tz godha och försicktighe inrådandhe
någon kunskap haffwa, kunna förnufftelighen judicera hwern
skullden bör imputeras, antinghen K. M:tt, som så helsosampt
och säkertt rådh fourneradhe, att dher han dett fölgt hadhe
till minstone sigh i sit landh uthan skada hadhe kunnatt re¬
tirera, eller ock Fursten Ragotski siälff, som sådant uthsla-
gitt, och effter sitt och sine egne officerares förslagh sive te-
mere sive imprudenter hijt och tijt vagerandes (!), till dhess han
sigh i sin eghen olycka störtt och brakt hadhe. När ock,
som offwantill sagt är, Churfursten icke stodh att bringa till
någon omsorgh för dhett gemene wäsendetz bästa, och K. M:tt
stodh icke an att dröija medh sin armée i Preutzen till qwar-
terens fördärff, uthan så widt war kommett, att een eller an-
Bilagor.
315
nan fiendhe måtte angrijpas, ty hafwer K. M:tt fattat resolu¬
tion att låta arméen avancera åth Holsten. Men förän dett
skedde, hafwer K. M:tt några gånger, så genom dhen Fran-
sösiske Ambassadeuren som sine egne Ministrer, låtitt göra
helsosamme förslagh till begge Preutzernes förswar, jämwäl
medh dhett tillbodh, att K. M:tt wille för sin persoon förbliff-
wa i Preussen, dher Churfursten skulle medh K. M:tt eenhäl-
lelighen willie anspänna: Men så war alt sådant fåfengt, och
K. M:tt förmåtte icke åthniuta någon för dhen tijdhen tienligh
och convenabie declaration uthaff honom; H. K. M:tt hafwer
likwäl all godh anstalt giortt till sin provineies förswaar, medh
ordre till Generalissimi Furstl. Durchl. att widh alle påträn-
giandhe fall han skulle Churfursten secundera, wäntandes aff ho¬
nom reciproque correspondence. Nu hafwer Churfursten ock
fuller een gångh strax effter K. M:tz affreesa sökt pro forma
assistence hoos Generalissimi Furstl. Durchl. meer att pröffwa
dess sinceritet, än att han i sinnett hadhe att gå på then fien¬
dhen, som han redha hemlighen hadhe sigh medh försonatt, sö-
kiandes dher medh alt tillfälle att kunna hwelffwa någon skuldh
på K. M:tt, så frampt sådant hadhe bliffwitt neekatt. H. Furstl.
Durchl. dragandes strax samman och hollandes till dhen enda
troupparne färdiglie, att medh samlatt handh gåå på fiendhen,
bekom the återbodh, att faran nu war förswunnen och assistencen
war intett nödigh. Der emoott hafwer H. F. Durchl. sedan in-
rådt att Churfursten sine medh K. M:tz trouppar skulle con-
jungera widh Soldau filer någon annan beqwäm ortt, att för-
biudha fiendhen infallett i Preutzen, så är sådant aff Churfursten
helt uthslagitt, aff hwilkett hwar och een kan döma medh hwadh
för otroo och hålk (!) dhen Herren hafwer medh K. M:tt omgått,
och då thett gemene wärckett skulle som ifrigast angripas, haf¬
wer han K. M:tt emoott pacter och låffwen desererat. Men som
nu K. M:tt icke måtte tijdhen widh sådane Churfurstens irre-
solutioner och menéer fåfengt förspilla, som noghsampt kunskap
hadhe om Danmarckz proposito, att thett hela tijdhen bortt åth
undher een specieus tractat medh K. M:tz Resident Magno Du¬
rell intett annatt hafwer sökt, än sättia sigh fullkomiighen i
harnesk och wapn, och nu tijdhen war förhandhen, som man
prmsumerade att det skulle bryta löst och begynna agera, så
ehuruwäl K. M:tt tillförendhe för än K. M:tt företogh expedi¬
tionen up åth Pålandh, att conjungera sigh medh Ragotski,
hafwer lemnatt i Prytzen H. F. N. Pfaltzgreffwen von Sulz-
316
1658.
bach medh itt considerabelt corpo, som skulle widh påfordrandhe
nödhtorfft och i K. M:tz frånvaro i Pålandh stöta tillsamman
medh LeutnamptGeneral öfwer arméen och Ståthållaren i Po-
meren Gr. Carl Gustaff Wrangel! och på alt giörligitt sätt möta
Danmarck, dher dhett skulle träda i någon actualitet, likväl
och fast denne fiendhen icke war så starck och mecktigh som
de andre, bäfwer K. M:tt försicktelighen betänckt, att han
nämst lägh widh Fädernässlandetz grensor och lika sorn in vi-
sceribus regni kunde diupaste skadhan tillfoga, och fördenskull
effter Warsous tridie gången aff the Svenska eröfrande dragitt
sin armée neder till Preussen, och effter giordh försorgh för
guarnizonernes der sammastädes maintien resolverat i person
att förfogha sigh medh störste deelen aff arméen till Holsten
och Juthlandh, helst effter widh sådane Churfurstens comporte-
menter, dett Kongl. Preussen, sorn beståår aff månge befäst¬
ningar, icke tål så stortt antaal på Cavallerie, och K. M:tt
mötte i Thorn dee breff och kundskaper, att Danmarck reda
hade krijgett förkunnatt och på alla sijdhor om dess landh och
provincier elden uptändt. Men på dett att icke alenast K.
M:tz orter och festningar i Preussen måtte hållas K. M:tt till
troghen bandh, uthan ock att betee sitt frijdelskande sinne
och redeboghenheett att embrassera frijdhen och föra wärckett
till ett roligt uthslagh medh Pålandh, dher fienden ock skulle
till slijka tanckar låta lenckia sigh, hafwer K. M:tt för sin aff-
reesa uthur Preussen dhen provinciens försvar anförtrott des
H:r Broders, H. F. Durchl. Generalissimi, Hertigh Adolph Jo¬
hans conduite, och Hans F. Durchl. instruerat huru han på
the orter bäst skulle wärckett föra och försvara, dher fiendhen
skulle sigh understå att villia ther inträngia, och ther jämpte
till Commissarier fullmäcktigatt Gr. Bencht Oxenstierna och Gr.
Schlippenbach, som skulle wara tillhanda dher Pålandh till någon
tractat wille skrida eller dher till någon anledningh giffva, för¬
seandes them medh behörigh instruction, och hafwer då K. M:tt
sigh så wijdha förklaratt, att K. M:tt wille uthi alt dhet con-
descendera, fast än medh Preussens cession, som skulle ett så-
dantt wärck lättelighen befordra, hwilkett ock wäl skedt wore,
om icke K. M:tz illwilliandhe och henilighe fiender, som öfwer
K. M:tz lycka haffwa dragitt een osäijelig jalousie och affwundh,
hade thet på åthskillighe maneer traverserat,
När nu K. M:tt hadhe Preussen så försedt, brött H. K.
M:tt up ifrån Thorn dhen 23 Junij, taghandes sin reesa på
Bilagor.
317
Brombergh och Flatö, hwilkett slott K. M:tt ock en passant in-
togh och uptendhe, och gick altså medh arméen genom Pome-
ren och Mechlenborgh, personlighen beseendes och nödtorfftigh
anstalt görandes uthi alle dhe förnembste orter och fästninger,
som undher K. M:tt och Sveriges Rijke sortera, kom K. M:tt
mitt i Julij månadt på Holstenske grenssen, hvarest strax ett
anseenligitt partij Danske bleff pouserat och ruinerat och altså
i begynnelsen lika som våghen banadh till dhen success, som
sedhan genom Gudz nådighste bijståndh påfölgdh är. H. K. M:tt
hwiladhe sin armée på någre daghar strax widh Hamborgh och
een by Otersen b:dh, låtandes några farkoster anskaffas att öf¬
verkomma in i Brehmen, hvarest fiendhen hadhe dheels the
förnembste provinciens skantzen intagitt, dels nye upkastatt,
och i K. M:tz frånwara och ther ingen adsistence war förhan-
dhen giordt sigh dhen förhopningh, att han skulle blifiiwa heeltt
mästare aff Hertigdömmet, och hafwer K. M:tt för een nödh¬
torfft ehracktatt att tijt sendha LeutnantGeneralen Gr. Gustaff
Wrangell, dhen provincien ifrån fiendhen effter all möijeligheet
at vindicera, hwilkett ock genom Gudhz bijståndh så är reus-
serat, att be:te LeutnantGeneral i kortan tijdh och uthan nå¬
gon skadha på K. M:tz krigzfolk hafwer alle förb:te faste or¬
ter, på Bremenfördhe när, recupererat och aff fiendhen till een
3000 man antingen ruinerat eller till fånga tagitt. I medier
tijdh hafwer K. M:tt på dhenne sijdhan om Elffströmmen in¬
tett fijratt eller hwilatt, uthan trängiandes bättre in i Holsten,
och förekommandes att dhe Danske trouppar, som wörö divi-
derade, icke skulle kunna conjungera sigh, medh storm äröfratt
the 3 skantzer widh Elmzhorn, gåandes medh partier undher
Gluckstadh och så avancerandes wijdhare till stadhen Itzehöö,
hwilken stadh, emädhan han föracktadhe K. M:tz nådighe till-
bodh, bleff aff continuerligitt skiutandhe antendh och i grundh
förbräudh. Uthi dhesse actioner äre ock, föruthan the dödhe,
någre hundradhe Danske fångne wordne, och ther iblandh nå¬
gre Offwerstar och andre förnemme officerare. Desse lyckeli-
ghe progresser haffwa i fiendhen jagatt een sådana skreck, att
han icke undherstodh sigh fatta någorstädz ståndh i feltett,
uthan dels flytt, icke uthan störste fruchtan och confusion, ne-
dher åth Juthlandh och in i dhen fa.ste orten Fredrickzudd,
dels dragitt sigh ock aldeles öfwer in på Fyen, hwaraf K. M:tt
förorsakatt bleff att föllia honom på hälarna, sättiandhess medh
thett samma bådhe Holsten och Juthlandh i contribution och
318
1658.
beskattningh. När K. M:tt war på wäghen åth Gottorp, korn
uthur Danmarck till K. M:tt dhen Brandeburgiske Ambassadeu-
ren Ewalt Kleist och proponerade någott om tractat och fridz-
handell emellan K. M:tt och Kongen i Danmarck, tillbiudandes
på sin Herres wägnar alla tienlighe officiel’ och mediation.
K. M:tt lätt fuller dher emot honom, Ambassadeuren, förstå
huru benäghen K. M:tt altijdh bäfwer waritt till frijdhen, och
wiste han siälff, som widh tractaterna i Danmarck medh K.
M:tz Resident hafwer sigh bruka låtett, hwadh för offerter och
sinceration K. M:tt ther giordt hafwer till conservation aff
Brömsebroiske pacterna och bestädielse aff ett gott förtroandhe
emellan the begge Nordheske Cronorne, men som sådant intett
hafwer kunnatt uthretta, uthan Kongen i Danmark hafwer alle
fridelighe medhell slagitt i wädrett, och entelighen K. M:tz Jen¬
der så i Tysklandh som Swerighe medh krigzflamme anfecktatt,
hafwer K. M:tt most medh een stor omkostnadt och skadha
begiffwa sigh på dhesse orter medh arméen, och effter nu wärc-
kett war i ett annatt ståndli och han Churfursten icke alenast
intett agerade i föllie aff the i Pryssen slutne pacter, uthan
ock wiste sigh att påminna, att han så wäl som andre Romer¬
ska Rijksens Ständer wore förmedelst instrumento pacis för-
obligerade att guarantera K. M:tt widh dhen Osnabryggiske
frijdens maintien och conservation, altså droghe ock K. Mitt till
honom dhett godha förtroandett, att han för all tingh sådant
behiertadhe och communi consilio et ope medh andra Romerska
Rijksens ledamöter dher hän först bearbetadhe, att Bremen
och andre K. Mitz provincier i Tysklandh bleffwo ifrån een så¬
dan invasion befrijadhe. När thett skedt wore, skulle K. Mitt
icke dragha betänckiande att låta sigh medh godha wänners
mediation i tractat, jämwäl ock alle andra medell gärna bådhe
anhöra och antagha, sorn till thess befordringh lenda och tiena
kundhe.
Widh sådhana sakens beskaffenheett i Juthlandh och Hol¬
sten hafwer H. K. Mitt medh längtan förwäntatt, huru dhett
skulle föreweeta medh dhess flotta och hwadh gott then emot
fienden skulle kunna uthretta. Och som H. K. Mitt hafwer för
beqwämast judicerat, att widh sådan tijdsens constitution wara
så myckett nermare widh handhen, att deela uth dess ordres
så till Holsteniske, Juthlandske och Bremiske, så ock Pomer-
ske och Pryssiske wäsendett, som fatta reflexion på dhett som
medh flottan stodh att göra, hafwer K. Mitt sigh ifrån Juth-
Bilagor. 319
landh åth Wissmar tillbaka förfogatt. Uppå hwilken reesa dhe
Förente Provinciernes aff Nederlandhz Arnbassadeurer K. Mitt i
Flenssborgh mötte, och som K. Mitt litett tillförendhe hadhe be-
kommett breeff aff Generalstaterne, hwar uthi öfwer månge andre
torter och förtreett the en långh tijdh, seerdeles widh warande
Danske krigh, haffwa K. Mitt tillfogatt, beskylte the II. K. Mitz
Resident Haraldh Apelbom för dhen som hadhe injurierat och
calumnierat theras Stat, förklarandes honom Apelbom inutilem
et ineptum amicitise de hine excolend® emellan K. Mitt och the¬
ras Republique, begärandes K. Mitt skulle honom revocera och
tillbörlighen straffa; Nu sedhan dhen action war alt för olideligh,
genom hwilken K. Mitt sielf och dess höga Kongl, dignitet per
indirectum chocquerades och K. Mitt länge hafwer ehrfaritt att
connivendo till dheras oskälighe procedeurer thee daghelighen
bleffwo insolentare och uthi thetta Danska krigett dess för-
uthan tillfogadhe K. Mitt under handhen fast' så stoor skadha
som skulle thee stå i offentligitt krigh medh Swerighe, jäm¬
wäl wiste H. K. Mitt dher dhetta skulle yttermera hafwa
bleffwett dissimulerat och Nedherländske mediationen, dher nå¬
gon tractat medh Danmarck hadhe kommett på banen, bleffwett
admitterat, skulle dhe K. Mitt. och dhess Rijke mera haffwa
skadhatt, än någon annan fiendhe hadhe krigett fomenterat, ty
hafwer K. Mitt medh dhess Rijkes då närwarande Rådh saken
öfwerlaght och beslutett, att emädhan Generalstaterne sielffwe
igenom deeras skriffwelse haffwa giffwitt läghenheett och or¬
sak dher till, stella dhem gönom deeras Arnbassadeurer medh
een declaration dheras actioner och comportementer för ögonen,
låtandes dhem dher igönom förstå, att K. Mitt dheras wänskap
fuller högt sestimerade, men likwäl låter sigh till sinnes gåå
hwadh som dher emot så wäl som emoot Kongl, digniteten lop
och stridde. Seerdeles ressenterade K. Mitt dhett ofogh dhess
Resident wardt tillfogatt, och fordrade att ther på måtte be-
hörlighe remedia anskaffas, och in tilldes thett skedde, skulle
the intett låta sigh komma fremmatt före, att H. K. Mitt icke
heller kundhe the Nederländske Ambassadeurerne till audience
eller någon publique negotiation admittera och tillåta. Dhe Ne¬
dherländske Ambassadeurerne haffwa fuller een tijdh dher eff¬
ter här på i Wissmar inlefwereratt een gegendeclaration, men
som dhen hwarken in materiali swaradhe uppå the torter K.
Mitt beswäradhe sigh öfwer, eij heller in formali effter waan-
lighe styl och respect war conciperat, så hafwer K. Mitt henne
320
1658.
icke emottagitt, uthan rejicierat sorn dlien dher wore på månge
sätt orinnneligh och anstöteligh, och hwadhan K. M:tt alzingen
satisfaction bliffwen. H. K. M:tt, som hafwer fuller i ansean-
dhe aff tijdhernas conjunctur och ratione publici boni, eenkan-
nerlighen att Danmarck icke måtte bliffwa aff Nedherlandh
styrckt eller adsistence tädhan åthniuta, aldrigh gerna consen-
terat till then Elbingiske Tractatens ratification, mindre till
dhen Elucidation dher offwan uppå urgerades, uthnn så wijdha
publicum bonum kundhe dher emot medh någon nytta compen-
seras; och förthenskull emädhan Generalstaterne icke alenast
intett liaffwa hållett hwadh som K. M:tt och Sweriges Crona
kundhe ther uthi tiana till fördeel, utlian twertt ther emot age¬
rat och handlatt, bijspringandes Danmarck effter alle andre till-
fogadhe torter så i Ostersiön som widh stadhen Dautzigh medh
folk och penningar, och K. M:tz avantager hindratt och ther
offwanpå injurierat dess Resident, ty hafwer K. M:tt betjänt
sigh aff dhenne occasionen så att sluta dhem ifrån Danmarckz
mediation, som dhen Sweriges Crono så myckitt prsejudicerlighe
Eiucidationens fullbordhan. Och effter materialia i sigh sielffwe
wore delicate och tendres, hafwer K. M:tt heller dhen in cere-
monialibus och någott formali än widh siälffwa sakens substantz
welatt uppehålla. Denne K. M:tz försicktigheett och genereuse
resolution widh dhen tijdhen, ehuruwäl dhen war aff stoor wickt
och mångom syntes aff ett dubieust uthseandhe och uthslagh,
hafwer likwäl så myckett opererat och wärckatt, att Gen.Sta-
terne liaffwa theras torter ärkänt och aguoscerat, och är altså
Apelbom åter in integrum restituerat, här emot ock the Nedher-
ländske Ambassadeurerne förstådde som tacite widh K. M:tz hoff
admitteradhe, och på dhenna samma K. M:tz resa är ock dhen
Fransöske Envoién de Meules till K. M:tt uthur Danmarck an¬
kommen, refererandes om Konungens i Danmarck inclination till
frijdh, williandes jämwäl wara informerat om icke K. M:tt skulle
ock sitt sinne dher till länckia, loffwandess på sin Herres wäg-
nar att willia alla godha officier dher till contribuera. Thett
bleff honom igen remonstrerat, att K. M:tt aldrigh hafwer wa-
ritt till frijdh obenäghen. Och kunna alla opartiske noghsampt
judicera huru olagheligitt dhetta krigett wore K. M:tt påfallit
och medh hwad för skada, omkostnadh och olägenheet K. Mitt
är till sådant nödgatt, och ehuru wäl dhen högste Gudli hafwer
K. M:tz rättmätighe wapn så wälsignatt, att man kundhe medh
frijdhelighe tanckar någott litett till äffwentyrs låta anstå och
Bilagor.
321
giffwa Kongen i Danmarck ännu occasion och rådherum att öf-
werläggia dhen orätt K. Mitt och Sweriges Crono war tillfogatt,
lijkwäl att contestera weridén dess beständighe propension till
frijdh, wore K. Mitt benögdh att een tractat incaminerades, så
frampt på Danmarcks sijdha skulle handlas medh någott alffwar
och ricktigheett; Såsom ock K. Mitt till dhen endhe Gr. Cor¬
fitz Ulefeldt och H:r Steen Biälke till Commissarier, som skulle
wara widh arméen tilhanda, så ock deputerat andre Commissarier
i Swerighe, som effter öffweligitt emellan the Nordeske Cronor
maneer skulle på grentzen incaminera frijdhzwärkett och alla
twister sluta, så frampt Danmarck skulle dher till heller förstå,
och altså the Nordeske Rijken uthi een frijdeligh stat och till—
ståndh igenbringa. H. K. Mitt hadhe wäl förmodatt, att uppå
een så prompt declaration och de Meules tillbakakomst till Kö¬
penhamn, Kongen i Danmark skulle sigh benägnare liaffwa com-
porterat till ett så helsosampt wärk, men så är här medh skeet
som någre gånger sedan emot the aff K. Mitt uthgångne de-
clarationer till frijdh, att han icke hafwer welatt uthan sine i
förra feijgden affbrutne landz restitution, så ock satisfaction för
dhetta krigz omkostnadh, och tillika medh andre sina allierade
tractera. Och ehuru wäl Protectoren aff Engelandh, som ifrigast
iblandh K. Mitz wänner syntes för dhenne tijdhen behierta thett
gemena Evangeliska wäsendett, besinnandes the Nordeska Rij-
keus oenigheett icke litett ländha till the Protesterandes för¬
därf och ther emoot giffwa the Romerska, seerdeles husett
Osterrijke, een öpen läghenheett att speela effter önskan sitt
wärck, hafwer så wäl till Danmark som till K. Mitt uthsendt
wisse Herrar och Abgesanter, som skulle försökia om icke möi-
jeligitt wore att finna på wäghen till att reducera frijden; lik¬
wäl och fast än dhen considerable orten Fridrickzudd nu wäl
i medier tijdh medh storm aff RijksAmmiralen Gr. Wrangell
bleff emporterat, Danske RijkzMarsk och Rijkens Rådh Mogens
Höök medh ett stortt antaal aff höghe och nedrighe officerare
sampt gemene till fånga tagne, föruthan dhe som bleffwo ne-
derhugne och dräpne på platzen, hafwer icke Kongen i Dan¬
mark ändå welatt förstå till een separat tractat och composi-
tion, medh mindre bådhe Pålandh, Osterrijke, Brandeburgh,
Ryssen och flere, som skulle boo uthmedh Baltiske haffwett,
måtte tillika handla och inneslutas, continuerandes han, Kongen
i Danmarck, här uthi in till dhess Gudh förmedelst sin ijsbryg-
gia öfwer begge Belterna och then Danske militiens på Fynen
21
322
1658.
öfwerende kastningh satte K. M:tz wapn in i hiertatt på hans
landh, liwilkett alena capabelt war att winna aff honom dhen
frijdh, som medh H. K. M:tz valör och odödelighe beröm
sampt fädernässlandzens stora tillwäxt i Roskijldh nylighen slu¬
ten är. Denne the Danskas trögheett till frijdh, så wäl som
dhen olust man hafwer most spörja bådhe hoos Pålandh och
Muscow, är eenkannerlighen fomenterat och styrkt aff husett
Osterrijke, som widh hwariehandha occasion och altijdh hafwer
spunnett fördärffwelighe consilier emoot H. K. M:tt och i siälff-
wa werckett traverserat K. M:tz lyckelighe actioner hwar dhett
hafwer kunnatt, till att meer och meer inwekla K. M:tt i lång-
warigt krigh på andre orter och dher consumera sina vires, wäl
wetandes att K. M:tt är dhen eendeste Evangeliske Potentat,
som hafwer bådhe mackt och modh att contraminera dhen omä-
teligha dessein, som nu länge på Theatret är agerat wordhen.
H. K. M:tt hafwer i föregångne åhr genom dhen hem-
sendhe utur Marienburgh i Pryssen aff dato dhen 20 Febr.
Proposition des trogne undersåtare Rijksens Ständer medh mera
informerat, huru b:te hus Osterrijke hafwer andre folk och Ko-
nungarijken jämwäl ock barbariske nationer uphissatt och een¬
kannerlighen fomenterat Pålandh och Muskow i krigh emott K.
M:tt. Nu hadhe fuller K. M:tt förmodhatt att genom dhen se¬
naste Keijsarens frånfälle sådane machinationer skulle uphöra
och förandras, eller åth minstonne stutza, men så hafwer lik—
wäl H. K. M:tt most pröffwa, att widh Keijsarens lijffztijdh
war emot K. M:tt fattadt een så fast och firm resolution, att
han genom någon Keijsares eller Konungz dödh icke kundhe
stå till att förandra, hälst emädan b:te Keijsarens son, nu wa-
randhe Kongh i Ungeren och Behinen, intett sejournerade att
continuera och strax wärkställa the alf hans fadher lagde con¬
silier, förandes effter så månghe onde stemplingar directe och
indirecte emott K. M:tt uppenbare wapn in i Pålandh. H. K.
M:tt, som icke alenast nästwarandhe fiendhers uthan ock Oster-
rijkes mackt och anslag förståår, wäl wetandes hwadh för
beswärligitt och långwaracktigt krigh H. K. M:tt kundhe in-
weklas uthi, ther man åter skulle råka medh wapnskiffte till¬
samman medh husett Osterrijke, hafwer waritt betänckt om alle
the medell, som stodho ellies till att afwändha och stilla så¬
dant, och att H. K. M:tt måtte ali oläghenheet, som tädan ori-
ginaliter flyter, kunna lempelighen undkomma, och dherföre in
Julio, så snartt K. M:tt war lyckelighen kommen ifrån samme
Bilagor.
323
swärm och fientlighe armée uthur Pohlen till Stettin, affskic-
katt till Chur- och Furstar i Romerske Rijkett Prsesidenten
Biörnklow, som bådhe ordinarie i Frankfurtt arn Meijn reside-
rande Deputationi, så ock dhett Churfurstelighe Collegio, skulle
föredragha hwadh som wore widh dhetta Polenske krigett aff
husett Osterrijke committeratt, handlatt och förehafft, huru
nemblighen thet medh alle konster hafwer sökt att animera
Pohlen i krigh emoth K. M:tt, förhindratt alle anslagh till
fredhz tractat, dher medh sökiandes att Polackerne måtte ther
igiönom så bliffwa abaisserade och tryckte, att the måtte nöd¬
gas att antagha Osterrijkes hiälp och entelighen underkasta
sigh deeras discretion och godha behagh. Han, Prsesidenten
Biörnklow, hadhe ock i ordres att representera b:te Churfurstl.
Collegio sampt Deputationen huru fahrligh dhen store mackt
skulle bliffwa alla andra Osterrijkes grannar och flere Poten¬
tater i Europa, om Osterrijke skulle Polenska Cronan samman-
häffta medh dhe Ungerske och Behmiske, hwadh för jalousie
sådant skulle upwäckia och hwadh för krighzflam thett kundhe
uptändha, uthi hwilken ock oundwikelighen dhett Romerske
Rijkett infleehtades, hälst emädhan b:te hus Osterrijke intett
sky dragher att aperte violera fidem pactorum Osnabrugensium
så wäl inne om Rijkett, icke effterkommandes een paragraphum
uthi Tydske frijdhzslutett sedan the Swenska haffwa wapnen
nedherlagt, som uthe om bärandes uppenbara feijgdh bådhe på
Franckerijke och K. M:tt, twärtt emoott instrumentum pacis,
hwarest förbiudes att någon thera parten dhen andra må atta-
qvera eller någon liostilitet tillfogha, dhett ware sigh elam eller
palam, directe vel indirecte, in imperio vel extra imperium, för-
sökiandes han, Biörnklow, först hoos ordinariam Deputationem
att såsom hon primitus till dhen ende in imperio Romano war
instituerat, wille ock sigh nu till sinnes föra huruledes K. M:tt
så aff husett Osterrijke som andre fiendher inne och uthan om
Romerske Rijkett wore tracterat, och huru dhen andre articlen
uthi b:te instrumento pacis bleffwe här igönom heelt rördh och
igönomboradher och altså bådhe amore pacis som ock för dhen
skyldighe gvarantie och adsecuration, som K. M:tt hafwer aff
Imperio att fordra, dher effter trachta huruledes K. M:tt kundhe
haffwa någor säkerheet och åthniuta then Osnabrygeske frijdhen.
Churfurstelige Collegiumet hafwer han, Biörnklow, ock på be-
hörligitt sätt admoneratt, att effter Electores nu tillsammans
äre att wälia thett Romerska Rijkett ett Ofwerhuffwudh, haff-
324
1658.
wandes nu åter frije händher, dhe wille wara betänckte om ett
sådantt subjecto och Herre, hwilken kunde bindas till Rijksens
constitutioner och capitulation och hwilkens förnembste inten¬
tion wore att conservera dhen Osnabrygiske frijdhen och Stän¬
derna deras frijheett och privilegier, och icke blanda sigh medh
några uthlendes Konungars affaires och krigh, att icke ther
igiönom sättia Tysklandh åter igen uthi een ny flam och krigz-
fara. Nu hadhe fuller K. M:tt förmodatt att een så troghen
förmaningh och påminnelse skulle halft een krafftigare operation,
besynnerligen effter på samma tijdh H. K. M:tz i Frankerijke
Ambassadeurer (som äffwen wäl inter prsecipuas partes paciscen-
tes reknäs) i Franckefurtt ankommo och haffwandes desslikest
deeras många och wicktighe gravamina, jämwäl emott husett
Osterrijke, hwar uppå the fordradhe tillbörlighe remedia d’un
commun concert och eenhälligt radh medh K. M:tz Afgesanter
och Minister agerade. Och äre fuller här igiönom samptlighe
Ständerne noghsampt informerade så om Österrijkes torter och
oförrättandhe, som ock dhen fara som ther uthaff kunde springa
och sedhan swäffwa öfwer hele Tysklandh, såsom ock alle depu¬
terade, medh hwilka H. K. M:tz Ministrer haffwa taalt, moste be¬
känna, att orätten, som bägge Cronorna och seerdeles Swerighe
hafwer liditt, är alt för widt i liusett kommen, kunne ock wäl
see, att widh sådane skadelighe menéers perseveration myckitt
ondt måtte endstå och lättelighen öfwer dett Romerska Rijkett
dragas. Men så äre the likwäl alle lijke som fascinerade och
så dementerade, att the icke kunna finna på rådh, medell och
modh sådant att möta och förebyggia; Såsom ock nu meer än
siu månadher förlupne äro sedan Praesidenten Biörnklow haf¬
wer sitt Memorial inlagt och likwäl icke dett ringaste swar
dher uppå bekommett. Och är fuller dher till besynnerlighe
orsaker, att strax widh begynnelsen på sådant memorial haffwa
sigh iblandh Stenderne yppatt differente och åthskillighe menin¬
gar, somblighe och seerdeles dhe alf husett Osterrijke sampt
des adhaerenter, hwilka finna för sigh och sitt interesses scopo
proliterligast och nyttigast att hålla Romerska Rijkett och des
ledamöter i troubel och oro, så ock eenkannerlighen att hindra
K. M:tt begiärligh säkerheet och satisfaction och traversera K.
M:tz goda proposita och förswagha des kraffter i andre krigh,
på alt sätt directe och indirecte haffwa sustinerat att alle andre
Rijksens negotia skulle durante Electionis actu qviescera, ehuru
wicktighe the wore, och therföre mäst och ifrigast contracare-
Bilagor.
325
rat dhenne Propositions och Memorials acceptation, altså in-
fringerandes ther medh Deputationens authoritet och nytta; ja
the Österrijkeske Ministrer och seerdeles Volmar haffwa waritt
så impudent, att the icke haffwa skydt imputera Swerighe, som
skulle thett tillförendhe medh Bremen brutett frijdhen och lika
som giordt thett fractae pacis skyldigt, dher medh så mycket
mera sin saak att bemantla och Swerighes Crona att förolämpa.
Deremot haffwa andre, och seerdeles Churfursten aff Meintz,
tagitt saken i ett diupare och rättsinnighare betänckiande, su-
stinerandes att högha nödhen och dhen fara som för dören
stodhe fordradhe att dragha ett wakesampt ögha på Tyske
fredens conservation, deducerandes i sådant fall Deputationens
nödigheet, och dhen farligheet som aff husett Osterrijke förorsa¬
kas, och hotas icke alenast Cronorne Swerighe och Franckerijke,
uthan wore ock aff sådan conseqvence, att heela Romerska Rij¬
kett kunne inflammeras och sättias i olust och oro; Hwarföre
haffwa the icke alenast b:te Memorial befordratt til Dictaturam (!),
dhett som aff Osterrijke i förstonne hårtt emott protesterades
och på alt giörligitt sätt hindrades, uthan ock wist at sub
Electionis actu sådant in subitis et urgentibus periculis wäl
kan skee uthan Collegii Electoralis och Elections actens pras-
judice och att negotium Electionis, som är heel different och
separat wärk ifrån the saker som höra till Deputations con-
venten, här igenom intett hindrades, eij heller the andre Stän¬
der få någon läghenheett eller tillfälle att grijpa in i Churfur-
sters embete och authoritet, dett som een part aff Electoribus
syntes willia fruckta. Men som liusett Osterrijke för dess stora
mackt och adhserence, så ock diuturni Imperii authoritet, så ock
listighe konster och underhandling!! myckett förmåår lioos Ro¬
merska Rijketz så Catholiska som Evangeliska Ständher och
[af] the förnembste och klokaste sigh betiänte, men the ringare
magnitudine potentia förskräcker, så är skedt att förmedelst
dess emellankast, alt här till icke alenast ingen effect alf the
Tyske Ständerne på ett sådant Memorial fölgt är, uthan Öster¬
rike hafwer i medlertijdh så wäl i Påhlandh medh uppenbaar
mackt och wåldh, som hoos andre K. M:tz fiender [medh] onda
stemplingar och skadelighe mender emott K. M:tt icke annorledes
sigh comporterat, än som een affsagdh och uppenbaar fiendhe
anståår. Ty föruthan dhett att b:te huss hafwer K. M:tz guar-
nizon i Crakow belägratt, dhen samma förobligerat att dragha
sigh tädhan, och sedhan wijdhare medh sin armée avancerat in
326
1658.
i Pryssen, bloquerat Thorn och ravagerat landett, såsom ännu
dess trouppar dher äre, som incommodera K. M:tz guarnizoner
och militie, jännväl ock på the andre K. M:tz orter föröffwatt
waldh, så hafwer det ock dhen wanklandhe Churfursten aff Bran-
deburgh sterkt uthi dess ostadigheett emot K. M:tt, tillbnditt
honom Pomeren (såsom ock Bremen åth Cronan Danmark) och
ännu medh b:te Churfurste uthi sådant continuerar, haffwandes
nylighen emot K. M:tt såsom dhess communen) hostem slutett
ett förbundh till at conjungera sine arméer inbördes och til¬
lika sökia att trängia K. M:tt uthur des Tyske länder och
provincier, som medh så stoor omkostnadt äre till Swerighes
Crona förwärffwadhe, eller ock att öfwerfalla K. M:tz armée i
Holsten, Juthlandh eller hwar hon kunde antreffas. H. K. M:tt
hafwer fuller sådane deras farlighe och nu lenge på smediestä-
dett haffdhe machinationer intett waritt obekante och således
icke feelas orsaak att förekomma wåldh medh waldh. Men H.
K. M:tt hafwer ther jämpte betänckt hwadh för een tyngdh
ifrån b:te hus Osterrijke skulle falla K. M:tt på armarna, seer-
deles mädan K. M:tt des föruthan aff så månghe andre mäck-
tighe fiendher war attaquerader, om man skulle strax medh
lijka mått betala och uppenbara orätt medh mackt hadhe styra
welatt. Derföre hafwer H. K. M:tt farligheten och wijdhlyfftig-
heten welatt undwijka, heller alle andre lindrighe medell, wäghar
och remédier sökt. Och såsom H. K. M:tt, dragandes städse
och oförtruten omsorg!) och arbete för k. Fädernässlandets con-
servation och förswar, och fördhenskull hele denne tijdhen ju
flere fiender upwuxne äro, ju mera icke alenast sin militie sökt
at hålla uthi gott contenance och wälståndh, uthan också betiänt
sigh aff försicktighe och kloke rådhslagh, och fördhenskull au-
cuperat och embrasserat alle dhe läghenheter, som sigh öpnatt
haffwa att tractera medh een eller annan, dher medh att uth-
reda sigh och dhess Rijke uthur desse beswärlighe wärken; Så
hafwer ock K. M:tt intett moment försumatt att sökia medh
amicable composition sättia sigh i gott förtroende åter ighen
medh husett Osterrijke, oacktandes alle the torter och orätter
sorn K. M:tt wore på een eller annan ortt wedherfarne, hwilka
II. K. M:tt hade resolverat att condonera publicse tranqvillitati
och aldeles förgäta, att förmedelst dhett samma komma ock
ifrån the andre fiender, hwilke Domus Austriaca continuerlighen
susciterade och fomenterade. Till dhen ändha hafwer K. M:tt,
huru wäl dhen Österrikiske hoos K. Mitt warande Residenten
Bilagor.
327
Lisola för ett åhr sedan, uthan någott tagitt affskeedh aff K.
Mitt, så gott som lönlighen bortreste och då strax iblandh
andre fientlighe menéer detournerade Kongen i Påhlandh ifrån
dhen frijdzhandell som stoodh på banen, icke i lika måtto lå-
titt avocera sin Resident och Minister ifrån Wien, uthan be-
fallat honom bliffwa ther qwar, medh förhopningh att thet miss¬
förstånd!), som kundhe wara emellan K. Mitt och dhett hu¬
sett upwuxett, förmedelst bite Residents foglighe arbete måtte
åter kunna biläggias och componeras. Denne K. Mitz modera¬
tion är icke alenast aff husett Osterrijke föracktatt, uthan ock
så wijdha missbrukadher, att bite Resident pålagt är sigh tä-
dhan att förfogha.
H. K. Mitt hafwer ändå dhenna fara att förekomma, så
ock i betracktandhe aff desse swåre krigztijdher, då ingen aff
K. Mitz allierade hafwer welatt grijpa K. Mitt realiter undher
armarna, för gott äracktatt ännu yttermera bite huus Österrike
caressera och dhett sin benäghenheett till wänskap contestera,
effter som tijdherne ock ther till haffwa giffwitt effter handhen
tillfälle och apertur, medh försäkringh att K. Mitt icke droghe
så stoor owänskap dher till; hwadh som skedt wore kunne K.
Mitt ock fuller förgäta och stodhe ännu wäl att bijläggia och
affhielpa, giffwandess K. Mitt jämwäl förslagh huru sådant uthan
widhlyfftigheett bäst kunne skee, såledess att ther the hoos sigh
kundhe tolerera K. Mitz Resident ännu wijdhare och ther emot
senda någon Minister till K. Mitz hoff, kunne wänskapen dher
medh synas och förstås lijka som förnyat och redintegrerat.
Detta wärckett hafwer K. Mitt fuller under handen genom een
och annan drijffwitt, men eenkannerlighen committerat dhett
Praesidenten Biörnklow, att effter Baron Plettenbergh, som för
dhetta war Keijserl. Resident i Stockholm, hafwer waritt i
Franckefurtt förhandhen, medh hwilken han, Biörnklow, tillför—
enne förtrolighen hafwer converserat, ty skulle han medh dex¬
teritet och gott conduite först fuller lika som aff sigh siälff och
familiariter giffwa honom, Plettenbergh, een winck att K. Mitt
altijdh hadhe önskatt beständigh och reciproque correspondence
medh Osterrijke, eij heller förmeente hwadh som aff någott
missförstånd härrördhe skulle wara så stortt, att thett ju icke
kundhe strax i begynnelsen alt sopieras; Och sedhan han,
Biörnklow, skulle finna på någhon sådane disposition på we-
dhersijdan, då uppenbarare och sincerare dher uthi gåå, dock
så att Frankrijkes dher warandhe Ambassadeurei-, som altidh
328
1658.
tesmoignerade deras Konungz affection emot K. M:tt och dhett
gemene wäsendett, icke måtte ther aff scandalizeras och the
Evangeliske icke bliffwa för kleenmodighe och fatta imperti¬
nente consilier. Desse K. M:tz ordres och fredlighe proposi¬
tions incamination hafwer Biörnklow först så wijdha wärkstält,
att han hafwer begynt conversera medh Plettenbergh, berömtt
hans tiänst och intention att confirmera wänskapen emellan K.
M:tt och sin Herre, och så wijdhare tält om generalwärket i
werdhen och Christenhetenes närWarandhe tillståndh, entelighen
obliqve kommett på dhett som kan wara emellan K. M:tt och
husett Osterrijke för[e]lupett, och huru dhett kunne lättelighen
på een eller annan wägh botas och the Potentaters missförståndh
åter i förmågo alf dhen Osnabrygeske och Miinsterske frijdhen
heelas. Här hafwer fuller Plettenbergh strax tesmoignerat att
han för sin persoon altijdh hadhe hållett för rådhelighare för
husett Osterrijke att hålla medh K. M:tt godh wänskap, än be¬
gynna någott wapnskijffte; han hafwer ock myckitt ogillatt dhet
dhen Osterrijkeske Residenten Lisola så hastigt och uthan alt
gott maneer retirerade sigh ifrån K. M:tz hoff. Denne här con-
versation är aff Biörnklow någre gånger idkatt och entelighen
så widha bräckt, att han, Plettenbergh, hafwer Biörnklow up-
täckt, att hwadh emellan dhem wore discurrerat, wore till Pra-
giske hoffwett ankommett och ther funnett een temmeligh ap-
plausum och behagh. Och som dhenne negotiation är meer och
meer uthkommen iblandh dhe Osterrijkeske Ministrerne, Fursten
aff Lobkowitz och Woldhemar, och så wijdhare till flere aff Ty¬
ske Ständerne, äntelighen ock till Churfursten aff Meintz, ty är
Biörnklow förorsakatt wordhen att genom een visite kortteli-
ghen föredragha b:te Churfurste ordinem och seriem aff dhett
som emellan K. M:tt och b:te hus widh Påleske krigett hafwer
kunnatt generera misstanckar och missförståndh, och huruledhess
K. M:tt hafwer likwäl sigh dher uthi så comporterat, att man
wäl öghonskeenlighen kan see, dett K. M:tt Österrijkes wän¬
skap och Romerske Rijksens roligheet altijdh hafwer mstimerat
och högh hållett, och att K. M:tt ännu intett högre åstundadhe
och sökte än att dhen Tyske frijdhen måtte maintineras widh
sin krafft och fullkomlighe vigeur och att K. Mitt medh hu¬
sett Osterrijke måtte så plägha een beständigh wänskap och
correspondence. Detta syntes fuller behagha Churfursten aff
Meintz så wäl, att han loffwadhe dher till willia contribuera alle
giörlighe officia, som ock K. Mitt förnummett hafwer att han
Bilagor. 329
för dhen skull hafwer skriffwitt till Kongen i Ungeren, medh
beweklighe ordh förmanandess honom att han wille ock jämwäl
till een sådana Rijksens roligheett sine consilier och actioner
dirigera.
När H. K. Mitt fattadhe dhetta rådett, kunde H. K. Mitt
hoos sigh wäl betrackta hwadh för een effect dhett skulle i
lengden haffwa, hälst emädan Österrijkes gamble maximer wore
K. Mitt icke obekante, och att dhett husett aff dhen gamble
projecterade wäghen och omätelighe ambition icke skulle så
lätteligha recedera, eij heller underlåta till att quavis occasione
aggrandera sitt Regemente och förmedelst Påwens i Rom inblå-
sandhe trycka the Evangeliska och serdeles K. Mitz förehaff-
wande, hwarest dhett dher till kunne finna läghenheett, likwäl
och emädan K. Mitz wänskap skulle till äffwentyrs icke synas
dhem så indifferent, synnerlighen widh dhenne vacantis Imperii
conjunctur, då Kongen i Ungeren skulle försökia in officioso gradu
att nåå dhen Keijserl. Cronan och diguiteten och hade behoff
någott att temporizera, ty hafwer K. Mitt för gott funnett äffwen
så wäl att betiäna sigh aff samma tijdh och då offererat alla
goda förslagh till wenskaps förnyelse, när till thess acceptation
bästa liknelse skulle synas, bådhe therföre att medh ett slickt
K. Mitz rådh Osterrijkeske arméens infall i K. Mitz landh och
Tyske provincier kunne arresteras, som ock dher sadantt intett
skulle kunna skee, K. Mitt måtte bådhe för Gudh, sitt sam-
weet och hela werldhen wara excuserad, att icke wara orsaak
till dhen oläghenheett, som kan så mångha 1000 siälar öfwer-
skiutas. Dette H. K. Mitz försicktighe rådh och conduite haf¬
wer ock hafft dhen operation och werkan medh sigh, att K. Mitt
hafwer wunnett tijdhen. The anslagh, som haffwa waritt widh
Pragiske hoffwett, att medh een starck armée widh winterdagh
då strömmar och watn haffwa waritt tillfrussne och giffwitt öpen
läghenheett att approchera till K. Mitz fortresser och festningar,
är alt här till tillbaka hållett. K. Mitt hafwer ock wunnit rårum
och tijdh att agera unitis viribus medh Danmark alena och ther
recreutera sin armée wijdhare och dhett krigett bringa till thett
öfwer allas förmodhan lyckeligha uthslagh som wij weete, men
likwäl widh alla tliessa successer och aff Gudh Alzmecktigh
förlänte lycksaligheter hafwer K. Mitt intett underlåtett att
continuera uthi sin fredhelskandhe intention och propositis emot
the andre fiendher, uthan så wäl till dhen eene som dhen andre
fiendhen depescherat ordres till dess Commissarier, att the skulle
330
1658.
för all tingh sökia effter frijdhen och icke låta sigh irra eller
stutza alf någon K. M:tz success på dhenne sijdhan. Så hafwer
ock K. M:tt i lika måtto å nyo beordratt Biörnklow att fuller
informera alle Ständerna samptlighe om sakernes beskaffenheett
och medh sitt Memorials itererande påminna farornas mång-
faldigheett och annalkandhe, men för all tingh angrijpa the
medell som tiänte till husett Österrijkes reconciliation, hwilkett
ock Biörnklow hafwer effterkommett. Och emädan then Un¬
gerske Kongen då, när the sidste breeff skreffwes, nylighen war
ankommen till Franckfurtt, och man förmeente widh hans an¬
komst skulle sakernas uthslagh bättre kunna skärskodas, ty är
man nu i förwäntan hwadh dher uppå föllia will. Ju är thett
wist, att ehuru wäl Kongens i Ungeren Ministrer haffwa simu¬
lerat som skulle K. M:tz tillbodh icke wara obehagheligitt, lik—
wäl hafwer man alt här till ingen annan effect bekonnnett, än
att huus Österrijke söker winna tijdhen, hindra Pålandz intention
till frijdh och under handen prostituera K. M:tz benägne offerte
och then illa uthtyda hoos dhe Fransöske, att alle wäl kunna
see thett the sådant tillbodh icke alenast siälffwa intett haffwa
stortt acktadt, uthan ock ther medh betiänt sigh att förleedha
och alienera ifrån K. M:tt thes wänner och bundzförwanter och
i medlertijdh intett försummatt aff krigzuthrustningar och appa¬
rater, effter som ock huus Österrijke hafwer een stoor armée
till marche färdigh, såsom K. M:tt så af interciperade bref ny¬
ligen hafwer kundskap ehrhållit huru b:te huus Österrike conspi-
rerar bådhe medh Påhlandh och Chur-Brandeburgh till att göra
medh aldra första een invasion på K. M:tz botn i Tysklaridh,
så ock bekommett dhen tractat som redha sluten är emellan
b:te hus och Churfursten, till att medh forderligste attaquera
K. M:tt som deeras communem hostem. Uthi sådane terminis
står nu K. M:tt medh huus Österrijke, hwar aff K. M:tz trogne
undersåtare, Rijksens Ständer, jämwäl kunna fatta och judi—
cera hwadh tädan ståår att förwänta, serdeles om then Unger¬
ske Kongen får Keijser]. Cronan på huffwudett, huru ringa man
hafwer att promittera sigh om then Tyska frijdhens beständig-
heett och aff hwadh farligh conseqvence dett skulle bliffwa för
K. M:tt och Sweriges Crona, om b:te huus skulle impatronera
sigh Påhlandh och så wijdhare fästa foten i Östersiön, ty då
skulle dhett endtligen komma till dhen stat, att kunna execu-
tera sin länghe i sinuett haffdhe dessein, när dhett kan icke
alenast till landh, uthan ock till watn angrijpa och trycka bå-
Bilagor. 331
dhe Swerighe och the Protesterande Ständerne i Tysklandh.
Hwartt uth Churfursten aff Brandeburgh propenderar, dett kunna
K. M:tz trogne undersåtare, Rijksens Ständer, aff uplässne hus
Österrijkes menéer noghsampt afftagha. Denne Churfurste haf¬
wer aff begynnelsen på dett Polneske krighett, klagandes öfwer
Pålandhz hårda tractamente emot sigh, offererat genom K. M:tz
widh Brandeburgeske hoffwett warande Resident, så ock sine
egne Ministrer, alliance och conjunction medh K. M:tt, att vin¬
dicera sigh ifrån dhe hårda Leges, som han aff Påhlandh con-
stringerades och lika som hadhe waritt bundhen medh. H. K.
M:tt, som då sine wapn infördhe i Påhlandh och holft rådheli-
gitt att skaffa sigh till een sådan expedition wenner och socios,
deputerade strax Commissarier, som på sådantt fall skulle
medh honom tractera, men när man korn till siälffwa wärckett
proponerade han omätelighe conditioner till att uppehålla K.
M:tt, och wille ther hoos icke alenast intett förstå till thett som
på K. M:tz sida medh retta fordrades, uthan ock tillika och
under handen slöt annorstädes tractater till K. M:tz prsejudice
och begynte correspondera medh K. M:tz fiender, styrkandes
ock Ständerna i Pryssen till att antagha partie medh sigh emot
K. M:tt, till thess H. K. M:tt bleff förorsakatt att komma ho¬
nom nermare och sigh om honom förwissa. Hwar uppå han
då åhr 1656 hafwer twänne tractater medh K. M:tt ingått, al-
tijdh dhen ene gången fastare än dhen andre sigh medh K. M:tt
förbundett emot begges fiendhe, och ther emot nutitt på åt¬
skilligt sätt K. M:tz benäghenheet och godha hiertelagh. Men
som heela b:te Churfurstens Rådh icke stortt hafwer acktatt
och hållett hwadh föreenatt och accorderat hafwer waritt, uthan
hafft städze under handen hemligh och secret correspondence
medh K. M:tz fiendher, så är ock skedt, att sedhan K. M:tt
för dhett Danska krigett skull måste i person marchera åth
Holsten, hafwer han icke alenast twertt emott pacta uthan nå¬
gon nödh eller twångh desererat K. M:tt, förlijckt sigh och slu¬
tett alliance medh Påhlandh, uthan ock sedliermera ingått medh
Österrijke och Påhlandh offensive och defensive alliance emott
K. M:tt och låtett sigh öfwer sådane fientlighe arméer antagas
till Generalissimum, således att man tädan icke annatt än krijgh
hafwer att förmodha, effter som dhett ock wille förliudhas, att
sedhan Kongen i Ungeren uppå sin reesa till Frankefurth haf¬
wer låthit afgå ordres till sin armée att marchera in på K. M:tt,
han medh dhem sigh samsatt hafwer att medh thett forderligaste
332
1658.
i K. M:tz ländher infalla och K. M:tz armée attaquera hwar hon
stodhe till att finnas. H. K. M:tt förmodar likwäl, att emädhan
han icke ännu hafwer aldeles löst brutett, han effter dhenne lycke-
lighe Danske friden och så lenge K. M:tz wapn stå uprätt, skall
någott betänckia sigh och fatta blidhare och raisonablare resolu¬
tion, och såsom han tillförenne hafwer sitt affwijkandhe ifrån K.
M:tt och sammanbindning!! medh Pålandh imputerat necessiteten
och faran, som han befrucktadhe aff Pålandh sedhan K. M:tt haf¬
wer most siälff tagha expeditionen åth Holsten och Juthlandh,
så kunne handha att han ock här effter genom K. M:tz segher-
samme wrapns åtherkomst dhen fara och frucktan cesserar (!),
måtte sigh förandra och fatta the consilier, som hans eghen stat
och dhett Evangeliska wäsendett äro helsosammare. Hwar ock
icke, och han beståår och förhärdhar i sin onsko, moste man
fuller wara omtänckt huru sådant kan förekommas och botas,
så ock K. Mitt för slike försååt försäkradher bliffwa. Och will
man nu förwänta huru dett medh honom wdjdhare afflöper, eff¬
ter thett så wijdha kommett är, att dhett på een eller annan
sijdha skall sigh snartt uthwijsa.
Emoot. Påhlandh hafwer K. Mitt sigh städse och uthan
någon förandringh så comporterat, att H. K. Mitt icke alenast
hafwer som ofwan till sagdt är waritt wedherredho att an-
tagha frijdhen, dher han skulle biudas, och therföre altidh
förhandhen hafft sine fullmäcktighe Commissarier, uthan ock
alla occasioner och moment embrasserat och ther effter medh
all flijt på tienlighe medhell och wägar sökt bådhe genom sigh
siälff och andre, att Pålackarne måtte till sådant helsosampt
wärck disponeras. Men som Pålackerne för dhen aff Danmarck
giordhe diversionen äre medh meera högfärdh upbläste wordhne,
haffwa jämwäl genom husett Osterrijke deels till krigetz con-
tinuation emot K. Mitt blefwit instigerade, deels emellan sigh
trovillerade, att the neplighen aff någon wiss och waanligh Re-
geringzform wijdhare föras, eller kunna bestå och regeras in-
bördhess aff dheras egne consilier, mindre komma till wägha
på waanligitt maneer att tractera medh uthlendske om frijdh,
haffwa alt här till ganska ringa annor inclination betedt, än
dhen som hafwer hoos någre i blotta orden bestådt. När man
är kommen in rem prsesentem, eller skridhitt till wärketz be-
fordringh, hafwer man icke annatt sport, än all wedhenvärdig-
heett så in praeliminaribus et forma procuratoriorum som andre
orimmelighe postulaters fordran, hwilka för tractatens incami-
Bilogar.
333
nation icke plägha iblandh moratiores gentes, och them som
fredhzwärckett solenni modo willia befordra, proponeras. Här
emot hafwer likwäl K. Mitt fogatt sigh medh all moderation,
tolt theras impotente höghmodh, föreslagett medell huru man
kunne komma ihoop, och loffwatt att willja i siälffwa tractaten
sigh så comportera, att hele wärldhen skall kunna ronja dhett
K. Mitt dragher lust till fredhen och åstundar sättia Påhlandh
igen i roo och fredligitt tillståndh. Till hwilken ände ock K.
Mitt hafwer å nyo förordnatt dess Ambassadeurer och Com¬
missarier, Gr. Magnum De La Gardie, Gr. Benckt Oxenstiärna,
Gr. Schlippenbach och Presidenten Andreas Gyllenklow', helst
sedan förmedelst Franckerijkes underhandlingh och dhen fara,
som een deel aff Pålackerne see sigh aff Osterrijke öfwerhängia,
man i Pålandh hafwer sigh wijsa låtett, som skulle nu frijdhen
någott meera än tillförenne aff dhem behiärtas. Aff huus Öster¬
rike, som här driffwer som mäst deeras rådh, hafwer här emot
fuller städse bliffwett arbetatt, så att man ännu litett hafwer
kunnatt medh tractat avancera, medhan mehrbite husets in¬
teresse och intention skulle ther medh fålla ifrån sitt föresätta
måål, uthan man moste ännu förbijdha hwadh aff ett så nö-
dight wärck man kan sigh promittera och huru Pålackerne nu
kunna disponeras, sedhan the warda om then Danska frijdhen
förwissadhe. Ju är thett wist att husett Osterrijke dher myckett
förmår, hwilkets wäne är fuller att bära frijdzsötma i munnen,
men sökia medh argha lister ther undher att hindra the frijd-
hiärtadhe, eller ock ther man skulle kunna skrijdha till tractat,
till hopa knippa alla andra fienders interesse och förlikningh,
jämwäl ock the som ingen gemeenskap medh hwar andra haff¬
wa, och dett för dhen skull, att wärkett må giöras K. Mitt
dhess swårare och altså medh een general tractat twinga aff
K.. Mitt orimmelighe och fädernässlandett skadelighe conditio-
ner, och förmedelst Catholiske Ligan bringa K. Mitt att ne-
dherläggia wapnen, hwar aff Sweriges Crona icke alenast ingen
säkerheett kan haffwa, uthan ock dher igiönom komma uthur
respect och consideration, sättiandes sigh och hele Rijkett bådhe
uthi fara och förackt. Elliest och emädhan på denne fredztractat
är arbetatt, hafwer man Gudh att tacka, att ehuru wäl K. Mitt
hafwer i persoon och medh största deelen aff sin armée most
gåå till Danmarck och Churfursten i medlertijdh, så wäl som
andra allierade i dett Pålenske wäsendett, desererat K. Mitt,
hafwer likwäl dhen Österrijkeske och Pålneske sammanfogadhe
334
1658.
mackt icke i Pryssen stortt uthrettat, uthan alle förnemme
fästningar och städher äre ännu genom Gudz bijståndh, så ock
H. Furstl. Durchl. Generalissimi och andre K. M:tz Ministrers
vigilance och arbete K. M:tt till troghen handh hällne, haff-
wandes ther jämpte medh partier och uthfall fienden altijdh in-
coinmoderat och een hoop förnemme officerare till fånga tagitt.
Hwadh som widh K. M:tz armée i Lifflandh emott Muscho-
witen på dhetta åhrett passerat är, dher om kunna K. M:tz trogne
undersåtare och Ständher till äffwentyrs bättre wara informe¬
rade. Dett är icke uthan, att then mäcktighe fiendhen tillfo¬
gar K. M:tz ländher och folk på dhen sijdhan ingen ringa ska-
dha, dock likwäl ehuru stoor mackt han hafwer emot K. M:tz
improportionerade armée, så hafwer han likwäl alt här till icke
waritt capabell att emportera någon real festningh, eller effter
sin dessein fatta posto i någon hamn i Ostersiön, uthan twärtt
emott som dhen ther store Muschowiteske arméen för Riga nå-
gott meer än ett åhr sedan hafwer medh oförrättadh saak och
stoor skadha most dragha sigh tillbaka tädhan, så hafwer ock
Gudh dempatt dhen fiendens modh på andre orter och giordt alt
sedan des anslagh så gott som fåfenge: Såsom ock the Påhler
och Littower, som sedhan haffwa sigh i detta åhrett understått
att beläggia och bloquera b:te stadh Riga, äre aff Gouverneurens
dher sammastädes, Gen.Majors Simon Helmfeltz, idkesamme och
försicktighe uthfall så förnötte och uthmattade, att the haffwa
entelighen widh thett sidsta uthfallett, som skedde in Januario,
liditt dhen skadha, att dhe till een stor deel äre nedhergiordhe
och the andre most medh flyckt och confusion sigh salvera,
warandhess ther medh then bloquaden uphäffwen och till intett
giord. Såsom H. K. M:tt likwäl wäl besinner huru ock thett
krigett faller Sweriges Crono på dhen sijdhan swårtt, så åstundar
och önskar K. M:tt intett högre än medh dhen fienden jännväl
kunna komma till ett fredligitt uthslagh; H. K. M:tt hafwer ock
intett underlåtett att betee här uthi sin propension och benäghen-
heett, icke alenast beordrandes des fullmäcktighe Connnissarier
på then orten, att dee på alle giörlige maneer skole der effter
trachta, uthan ock så wijda resolverat, att ther the kundhe ähr-
hålla frijdhen medh recuperation aff the förre grentzer, wille K.
M :tt, oacktandes the store torter K. M:tt och thess undersåtare
wedherfarne äro, wara till fredhz att ther medh admittera recon-
ciliationen. Nu hafwer fuller dhen fiendhen myckett barbariskt
sigh comporterat emot K. M:tt, fengslandes thes Legater, som
Bilagor.
335
för wänskaps förstärckningh wore tijtt sendhe, och medh dhen
rätt communierade, som pläghar iblandh moratiores och seer-
deles christeligitt folk befxdja Senningebodh ifrån alt wåldh och
violation: Men som han, Muskowiten, förledne winter hafwer
effterlåtett att een Hoffjuncker ifrån Legationen måtte till K.
M:tt öfwerresa och hans propension till frijdh K. M:tt upteckia,
så moste man ännu förwänta, om sådantt kan någon önskeligh
effect winna. "Den fiendhen plägher fuller dett lagett haffwa,
att då han frijdhen ostenterar, så plägher han som mäst bära
ondskan i barmen. Och hafwer Fursten aff Churlandh, så wäl
som Kongen i Ungeren och Brandeburgharen, dhenne fiendens
ondsko på alt sätt fomenterat och all inventur till tractat för¬
medelst Nassokin, som ligger på Kåkenhusen, hindratt och
traverserat. Men så hafwer likwäl K. M:tt intett weelatt nå¬
got feela på sin sijdha, uthan b:te Hoffjuncker medh the nödh-
torfftighe medell depescherat, som till tractat fordras; såsom
Kongl. M:tt hafwer ock tillförenne befallatt sine Commissarier
hålla wäghen städse öpen till handell, så frampt fiendhen nå-
gott upricktigtt dher medh skulle mena.
Desse offwanb:te Nationer och folk äre fuller dhe förnemb-
ste och hätskaste fiendher, medh hwilka K. Mitt hafwer i dhetta
åhrett most bådhe medh consilier och mackt luctera och strij—
dha; och emädhan the alle tillsammans skulle K. Mitt allena
falla i lengdhen alt förswåre, ty hafwer K. Mitt för rådhsampt
ehracktatt till dess och dhess Rijkes conservation, att försee
och förbindha sigh wänner och allierade, helst dhe som desse
fienders onda upsått i lengden icke mindre kan skadha än K.
Mitt siälff, förmedelst hwilka wänner K. Mitt sådane illwillian-
des farlighe stemplingar och fiendskap må deste bättre susti-
nera och resistera. Och emädhan samma orsaker i dhenna tijdh
sigh yppa, som haffwa för 28 åhr sedhan förobligerat Konung
Gustaff Adolph, höglofligh i åminnelse, att trädha medh wäp-
natt handh på Tyska botnen emot Osterrijke, och giffwitt begge
Cronorne Swerighe och Franckerijke occasion till förbindelse,
och Kongen i Franckerijke genom dess Ambassadeurer för een
tijdh sedhan hafwer giffwitt dher till anledningh, ty hafwer K.
Mitt emot Högstbite Konungs Minister sigh uthlåtett att wara
till fridz att låta renovellera the förre emellan Swerighe och
Franckerijke uprättadhe förbundh, och till dhen ändha icke
alenast låtett uthkasta ett project till wärketz bättre facilite-
rande, insisterandes i dhett nermaste dhen förra alliancen, uthan
336
1658.
ock fullmäcktigatt sin Minister, som sådant widh läghenheett
skulle hiälpa att wärkställa och fullbordha. Man moste fuller
bekänna att Franckerijke icke ännu hafwer tagitt sigh saken
medh dhen ijffwer an, som dhett förmedelst instrumento pacis
skyldigt är och dhe på begge Cronorna ingruerade faror solli¬
citera och fordhra, antingen dherföre att Franckerijke skyr att
begynna någott krigh i Tysklandh, williandes all sådan hazard
ifrån sigh declinera och till äffwentyrs K. M:tt allena dher en¬
gagera, eller ock förwäntandess nu widh waaldaghen och förr
än någon sätties på Keijserl. Stolen för Cronorne nöijacktigh
satisfaction och säkerheet, eller ock warandes på dhen sijdhan
wTidh Rhejn ledigare, måtte kunna bådlie i Flandren, Italien
och Cattalonien så myckett vigoreusligare agera; likwäl kan
man icke annars spöria, än att Osterrijkes menéer och actioner
falla Franckerijke myckett suspecte och dhe trouppar swåre,
som uthur Osterrijke komma them i Flandren och Italien på
armarna, så att the låta sigh nogh förmärkia, att om medh
sådant intett skeer någon förandringh, uthan någon Osterrijkes
Herre ther offwan uppå uphöijes till Romerske Kongl, dignite¬
ten, the äntelighen pro salute publica et conservatione communi
wille sigh medh K. M:tt och des Rijke sammansättia. Haffwa
ock icke aldeles slept henderna widh desse K. M:tz swåre tij-
dher, uthan tesmoignerat likwäl sin inclination effter handhen
till K. M:tz uprättståandhe och wälgångh. Hwadh nu wijdhare
tädhan ståår widh then algemene faran att förmodha, moste
man framdeles alf tijden förwänta. I lika måtto hafwer K.
M:tt icke alenast tillförenne genom dess Ambassadeur till En-
gelandh, H:r Christer Bonde, uthan ock sedermera genom an¬
dra Afgesanter, låtett Protectoren i Engelandh reprsesentera
dhett allgemene och seerdeles thett Evangeliska wäsendetz till—
ståndh och fara och ther hoos remonstrera huru högnödigt dhet
är, så thett Evangeliska bästatt i gemeen, som in specie H:r
Protectorens eghen Stat, att K. M:tt och han, H:r Protectoren,
ännu sigh nermare förbundhe medh hwar andra, till att deste
krafftigare emootståå Swerighes, Engelandz och hele the Prote-
sterandes allgemene fiendher, pekandes eenkannerlighen på huus
Osterrijke, som nu, oacktatt dhen så religiöse i Tysklandh slutne
frijdhen, intett droghe sky att komma igen på sine gambla
gnedher (!) till att pousera och effectuera the länge i wärkett
haffdhe consilier och anslagh. Såsom nu högstb:te Protectoren
låter sigh mäst wara om hiertatt the Evangeliskas tillståndh
Bilagor. 337
och gerna anhört K. M:tz Senningebodh, förmärckte ock wäl
hwadh för succurs och stödh Spanien hafwer alf Osterrijke och
huru the begge syifta medh theras actioner på ett måål, så
hafwer han ock wäl uptagitt Kongl. M:tz Abgesanters propo¬
sition och contesterat till ett sådant wTärck een seerdeles willie
och benäghenheett. Men så är alt här till temmelighen frigide
tillgångett, haffwandes han, H:r Protectoren, i hele förlijdlien
höst och in till dhenna daghen halatt wärckett fram, uthan att
träffa medh K. M:tt någott sluth, ehuru på benäghenhets con-
testationer aldrigh hafwer feelatt. K. M:tz ther wTarandhe Ab-
gesanter mena sådantt wara skedt dheels att Engelandz vires
genom thett Spaniska krigett merkelighen äro distraherade,
deels att H:r Protectoren hafwer fått een gustum på Flandren,
sedhan Mardijk är emporterat och honom inrymtt, och fäster
altså sina tanckar dher, deels att han måtte haffwa ögon på
Hollenderna, som haffwa sigh i warandhe Spaniske krigett emot
honom så comporterat, att han till them sigh intett stortt kan
förtro, deels att han hafwer i detta och nästföregåandhe åhrett
medh Parlamentet och dhe inrijkes saker myckett halft att göra
och för dhen skull emoot sin willja måste hålla ståndh medh
the uthlendske affaires, deels mena ock, att han medh flijtt
hafwer medh slutett innehållett, till dess han skulle haffwa
componerat och till freds steltt the Nordheske Rijken. Såsom
nu K. M:tt intett underlåter att sökia detta bundz och alliauces
fullbordhan och K. M:tt nylighen sportt hafwer H:r Protectoren
nu mera dher till än förr inclinera, så för dhett gemene bästas
conservation och interesse, som för någon incident, som kan
hemma i Engelandh haffwa förefallett; ty hafwer K. M:tt sine
ther warandhe Abgesanter beordratt, att the fatta alle läghen-
heeter och tillfällen som här till tiänlighe äro; Och emädan
K. M:tt håller så före, att H:r Protectoren som een klook och
förståndig Herre seer wäl hwad som för händer hafwes och
hans egen Staats säkerheett endeles dher på heroor, skall han
ock sådant tijdhelighen låta sigh gå till sinnes och befordra
dett wärckett till the Evangeliskas och sitt egitt interesses go-
dha uthslagh. Medh Fursten aff Siebenbiirghen, Ragotski, är
thett så beskaffatt, att huru wäl han aff sitt oförsicktighe con-
duite stupadhe widh sin retraite utur Pålandh i någon olycka,
och Turkeske Keijsaren, hwilkens vasall han är, dher offwan
på sökte emott honom offense, lika som han skulle emott dess
wilha haffwa giordt dhen expeditionen, och såsom dett hoffwett
22
338
1658.
gemeenlighen emot andra sigh comporterar och skickar, som
deeras moot- eller medhgångh gifwer dher till läghenheett, så
hafwer dhett ock, hörandes jemwäll K. M:tz affgångh uthur
Påhlandh, afflicto Principi förökt afflictionen och honom weelatt
förobligera till att alfsta Regementett och effterlåta een annan
trädha i sin platz igen. Detta hafwer fuller så när b:te Fur¬
ste trängdt ifrån sin Stool, men så hafwer likwäl K. M:tt för¬
medelst andras cooperation saken dher hän hulpett förmedla,
att han, Fursten Ragotski, är nu i sitt Regemente restitueradh,
haffwandes ännu ögatt på K. M:tt, såsom ock K. M:tt widh
tractaten medh Pålandh och andre förefallandhe occasioner war-
dher honom wäl ihughkommandes och till dhett Evangeliska
bästa entretenerandes. Cossakerna, som desslikest haffwa sigh
öfwer dhen Danske diversionen och K. M:tz uthmarcherande
uthur Påhlandh någott altererat, befinnandes sigh så ther aff,
som deeras Feltherres, Chmielniskys, icke långt dher eifter [ti-
made] dödhelighe frånfelle, uthi någon dubieus estat, men lik¬
wäl och när K. M:tz Abgesanter, Gustalf Lilliecrona, dijtt kom,
äre the ther aff hugnadhe bliffne, haffwandes dhen förra wän-
skapen och förehaffde godhe correspondence de novo itererat
och confirmerat, medh tillbodh att beständigt förbliffwa i K.
M:tz devotion och medh alt gott maneer och wägar sökia att de-
hortera Muskowiten aff sitt orättmätighe krigh emoot K. M:tt,
önskandes deer hoos att K. M:tt måtte medh forderligaste
kunna skudda aff sigh dhen fienden, som hafwer K. M:tt för-
orsakatt att qvittera Pålandh och liggiandes K. M:tt nembst,
kunne andre K. M:tz wärk mäst traversera, på dhett K. M:tt,
warandes dhem så myckett nerinare, måtte sigh aff dhem i nå¬
gor måtto betiäna och the till theras wälståndh finna aff K.
M:tt någon stödh och styrckio. I medlertijdh och emädhan K.
M:tt hafwer på een och annan orth agerat, hafwer K. M:tt lik¬
wäl icke prascipiterat sigh eller låtett sigh alt för snartt medh
een eller annan alliance händerna bindas, uthan ännu hafwer
någott så när frije händher och waal medh een eller annan att
sluta, effter som status ratio och sakernas beskaffenheet dhett
kan fordhra.
Uthaff alt detta höra K. M:tz trogne undersåtare, Sweri-
ges Rijkes Ständer, hwilka the äro, som K. M:tt lijka som
fiendher haffwa förfölght och ännu förföllia, och hwilke the äre
sorn K. M:tt håller för wänner, och huru K. M:tt hafwer emot
dhen ene och dhen andre effter tijdherna sigh skickatt, kunnan-
Bilagor.
339
des K. M:tz trogne undersåtare, Sweriges Rijkes Ständher, här
aff judicera och efftertänckia hwadh för omsorgh, vigilance och
swårtt arbete K. M:tt hafwer för fädhernässlandett dragitt och
uthstått emot så månghe och daghelighen tillwexandhe fiendher,
men iblandh alla hafwer K. M:tt likwäl hållett dhen Danske
för dhen skadheligaste, effter han är så när situerader widh
K. M:tz landh och kundhe snarast penetrera in i dhess Rijke;
ty hafwer ock K. M:tt låtett sigh wara mäst angelägett huru
K. M:tt skulle dhen kunna skudda aff axlarna. Och emädhan
K. M:tt kundhe noghsampt spörja att ehuru wäl Holsten, begge
Juthlandhen och någre insuler wore honom betagne och han
jämwäl hwarken till siös eller på dhenna sijdhan åth Swerighe
aldrigh någon avantage hade, likwäl läth sigh så instigeras
och obfirmeras i krigetz continuation, att ingen K. M:tz ehuru
raisonable frijdhz declaration kundhe fåå rum hoos honom,
medh mindre andre Nationer skulle tillika tractera och sluta,
och dhett på andre orter, icke fölljandes dhett bruk som emel¬
lan Rijkerna lenghe hafwer waritt plägatt; Ty hafwer K. M:tt
för nödigst hållett att tagha sigh före een wiss expedition emot
Danmarck, och hwadh wädherleek bliffwa skulle, likwäl sökia
att komma på Fynen och andre Danmarckz förnembste insuler
och dher medh förobligeran till raison och frijdztanckar. Till
dhen endhe hafwer K. M:tt strax effter nyårett förskriffwitt
sine trogne Män, Rådh och Generalspersoner att möta K. M:tt
i Kijl, hwilke (!), när the medh K. M:tt tillsamman kommo,
begynte winteren strax skerpas och hålla temmelighen an, så
att K. M:tt förorsakadess att skicka RijksAmmiralen föruth till
Fredricksudde, att försökia om Gudh skulle icke willia göra
för K. M:tz wicktighe dessein een ijsbryggia. H. K. M:tt för-
drögde ock icke länge effter, uthan förfogadhe sigh nedh till
Flenssburgh, att wara på alt fall så myckett bättre i neigden.
Och som winteren continuerade och the tijendher inkommo att
ijsen meer och meer stärktes, försummadhe K. M:tt intett mo¬
ment att kunna sigh dhett betiäna, uthan dhen 30 Januarij
dhen lille Belten widh Branssöö passeradhe och strax medh
stoor tapperheett öfwerenda kastadhe Danmarckz ther waran-
dhe force och till fånga togh icke alenast een stoor hoop Of-
werstar och andre nedrighe officerare, uthan ock Gen.Majoren
Hindrickson, Gen.Leutnampten Gyllenleijon och så 5 Rijksens
Rådh. Denne victoria och förnemine insuls emporterande haf¬
wer giffwitt i Köpenhamn een sådan skreck, att frijdhen är
340 1658.
strax förmedelst dhen Engleske i Danmarck warandhe Abge-
santen Medav offererat, medh bijfogadh begiäran, K. M:tt wille
sistera sine wapn och moderate nyttia successen. Hwar uppå
K. M:tt swaradhe sigh gärna willja förstå till tractat så nu
som altijdh tillförenne, hafwer ock altijdh hållett sine Connnis-
sarier wedherredho ther till, när som hälst Danmarck skulle
dhett medh alffwar meena; men att stadna medh wapnen, dher
till kunne K. M:tt intett induceras, som effter så månghe få-
fengt giordhe amicable tillbodh ingen säkerheett öfrigh hadhe,
uthan dhen som stodh i bara wapnen. H. K. M:tt, som hadhe
åthnutitt aff Gudh een så stoor avantage, begynte efftertänckia
om icke Gudh hadhe någott synnerligitt i sinnett emot Dan¬
marck, som frijdhen så diärfflighen brutett hadhe och krigetz
continuation fram för annatt hadhe här till prsefererat. Och
ehuruwäl ingen torde K. M:tt inrådha att tentera passagen öf¬
wer Stora Belten, så för the store strömmar, som ijsen dher
skära och förtära, så ock att wädrett syntes kasta sigh, likwäl
hafwer K. M:tt avancerat till Swenborgh, och bekommandes
ther kundskap om ijsens styrcko medh Cavalleriet i Jesu nampn
dhen 7 Febr. in på Lalandh marcherat och en passant ernpor-
terat then starka festningen Nascov, giffwandes ordres till Rijks-
Ammiralen, att han medh Infanteriet och Artigleriet skulle oför-
summelighen effterföllia, hwilkett ock skedde, så att RijksAm-
miralen wml ankom till K. M:tt på Falster, hwadhan H. K. M:tt
wijdhare wijdh Wordhenborgh passerade in på Seelandh. Denne
miraculeuse expeditionen förorsakadhe Kongen i Danmarck än
meer att leeta effter frijdhen, skickandes sine Commissarier
emot K. M:tt, liwilken ock lätt sine deputerade på förberördhe
slott Wordhenborgh medh them sammanträdha; men the Dan¬
ske, icke warandes instruerade på somblighe saker som dhem
proponerades, begiärte att fåå resa hem effter bättre informa¬
tion, och bådo att man medh arméen icke wille wijdare avan¬
cera, effter the försäkradhe om frijdhen innan fåå timar. H.
K. M:tt, som icke kundhe medh sådan försäkringh wara be-
nögdh, gick wijdhare in till stadhen Kiöghe och så 2 mijl när
Köpenhamn, till een by Torslundha, hwarest åter bådhe dhen
Engleske Affgesanten och the Danske Commissarierne ankomme
och strax reassumerade medh K. M:tz Commissarier tractaten
och medh dhen så lyckelighen fortforo, att i korta daghar och
dhen 18 Febr. nuda pacta bleffwo slutne, som sedhan i Ros-
Bilagor. 341
kijldh bättre utharbetadhe och i sin form brakte äro, som the
nu här i dhet Danska originali lydha.
Uthaff hwilkett altt K. M:tz trogne undhersåtare, Rijksens
Ständer, fuller höra och ehrfara hwadh för een genereus mo¬
deration K. M:tt brukatt hafwer, då Gudh Alzmecktigh hafwer
II. K. M:tt förlänt avantagen, och likwäl hwadh för een stoor
nådh, lycka, säkerheett och reputation dhem och fädhernässlan-
dett wedherfaren är medh dhenne frijdhen, som genom Gudz
synnerlighe handh, K. M:tz valeur och högtuplyste och lycksa-
lighe conduite är på dhenne sijdhan medh Danmarck sålunda
uprettadh. Men så kunna the ock ther jämpte noghsampt aff-
tagha hwadh för een stoor hoop mäcktighe fiendher än återstå,
sorn uppenbarlighen och hemlighen trackta effter k. Fädernäss-
landets fördärff och sökia alla wäghar medh wapn, skadhelighe
consilier och förehaffwandhe att traversera K. M:tz actioner,
görandhes then aff Gudh förlänte lycka så inyckett dhem till¬
ståår tweekacktigh och obeständhigh, så frampt man om tidhi-
ghe medell icke är omtänckt; ty dragher K. M:tt till dess trogne
undersåtare, Sweriges Rijkes Ständher, dhett nådighe törtroan-
dbe, att the som rättsinnighe patrioter låta dhetta wara sigh
om hiärtatt, och betracktandes the mångfaldighe faror, som K.
M:tt och fädernässlandett ännu synas willja ansättia, i föllie
och exempell aff theras förfädher, som i lijka fall under K.
M:tz antecessorers Regemente haffwa medh seerdheles under-
dånigh affection emoot deeras högha Öfwerheett bewijst sigh
på alt sätt wedherredo, så ock theras egitt exempell, medh
hwilket the widh närwarandhe krigh haffwa II. K. M:tt sin tro-
hett och om k. Fädernässlandett åhogha förklaratt och coinpro-
berat, äffwen än wijdhare fatta the rådh och medell, som kunna
uthslå till Rijksens tarff och förswaar, och hwar medh man
kan behörlighen sådhana fiendher och faror möta och före¬
komma och dhen aff Gudh K. M:tt och Fädernässlandett giftne
förmon och tillwäxt maintinera. H. K. M:tt, som hafwer så
odrägheligitt arbete, mödha och beswär uthstått och nu gläder
sigh att haffwa detta farligha wärckett så önskelighen uthförtt,
will än på sin sijdha icke tröttas, uthan som een troghen Fand-
sens Fadher dragha försorgh att icke fienderna måghe komma
tili sitt föresatte måål, haffwandes dhen godhe förliopningh till
Gudh, att när des trogne undersåtare, Sweriges Rijkes Stän¬
dher, hwar i sin stadh medh samma ijffwer och alffwar wärckett
antagha, alt skall till een godh önskeligh ändha medh dhett
342
1658.
forderligaste kunna uthföras. H. K. M:tt önskar therföre Rik¬
sens Ständher, sine troo undersåtare samptelighen, högre och
nedrigare, andelighe och wärdzlighe, lycka och ^välsignelse afl'
höghden, att påfinna och fatta godhe och wälbetänckte rådh,
som kunna uthföras till k. Fädernässlandetz förswaar, wälfärdh
och roligheett; hwar medh H. K. M:tt förblifwer dem alle sampt-
och synnerlighen medh all Kongeligh ynnest och nådhe tillge—
dhan och bewåghen. Actum dhen 8 Aprilis Anno 1658.
Edwardh Philippson Ehrensteen.
Bil. B.1)
Kongl. Maij:tz wår allernådigste Konungz och
Herres nådige Proposition öfwer någre wichtige
ährender, angående närwarande coniunctur, oppå
hwilcke Hans Kongl. Maij:tt allernådigst begärer dess
trogne undersåtheres af närwarande Ständers utskott
underdånige betänckiande och förklaring. Gifwen i
Götheborgh den 8 Aprilis Anno 1658.
1. Såsom Hanss Kongl. Maij:tt intet twiflar, det Ständer-
nes utskott, af Kongl. Maij:tz giorde så mundt- som skrifftelige
relation, DOgsampt hafwe intaget huus ÖsterRijkes farlige me-
néer och praeiudicerlige actioner emoot Hanss Kongl. Maij:tt och
dess Rijke: Så håller Hanss Kongl. Maij:tt onödigt dem op-
reppa och alle dee torter deducera, som Hanss Kongl. Maij:tt
därifrå äre tillfogade, effter som dee görligen kunne deraf pröf-
wa, hurulunda bem:te huus aldrigh hafwer hafft något alfwar
till effterlefwa det Ossnabriigiske Fredzslutet, uthan sökt den
ene tijdhen effter den andre dedh samme genom bahra, såsom
hwilcket dess intenderade universal dominat dem hafwer syntz
liggia i wägen, hwarföre det ock än i denne dagh icke hafwer
låtet Hanss Kongl. Maij:tt bekomma Investituren på dee effter
pacta Hanss Kongl. Maij:tt tillstående provincier, ehuru offta
påminnelsse ähr giordh, att der uthi måtte skee een richtigheet:
') (Fröt. sid. 296.) Tryckt efter originalet i Riks-Archivet.
Bilagor. 343
uthan au contraire ophissat emoot Hanss Kongl. Maij:tt den ene
fienden effter den andre, och sedhan på det högste wijnlagt sigh
at hindra all fredeligh composition medh dem, jämwähl till den
ända medh dee samme slutet emoot Hanss Kongl. Maij:tt offen¬
siv och defensiv alliancer, sampt icke draget sky att genom dess
Minister i Franckfurt, Her Wolmar, tillmäta Hanss Kongl. Maij:tt
fractionem pacis, och Hanss Kongl. Maij:tt hafwa dess poen
meriterat, låtandes derhoos sigh förliuda, at det icke wijdare
wore obligerat förb:te pacter att hålla, jämwähl der medh alle
Kongl. Maij:tz genom bem:te Ossnabriigiske fredh acqvirerade
landh satt i osäkerheet, sampt ock sädan deropå draget sin ar-
mée in i Pohlen, aftwunget Hanss Kongl. Maij:tz folck stadhen
Krakou, antastat Thorn, fångat Hanss Kongl. Maij:tz officerare
och in effectu öfwat på Hanss Kongl. Maij:tt sielfwe hostilite-
ten, jämwäl pacterne violerat och giordt så krafftlöse, att Hanss
Kongl. Maij:tt i dhem här effter icke kan sigh försee någon sä-
kerheet, uthan måste, så snart någon occasion kan tillstöta,
befara sigh ifrån det huuset all wederwerdigheet, nådeel (!)
och praeiuditz. Och såsom Kongen aff Ungern, iblandh andre,
hafwer draget Churfursten aff Braudeburgh ifrån Hanss Kongl.
Maij:tt och honom förmått at sluta, iempte flere, medh sigh emoot
Hanss Kongl. Maij:tt een defensiv och offensiv alliance: Så är
Hanss Kongl. Maij:tt der af den swårheeten åkommen, att om
Hanss Kongl. Maijitt will medh dess armée gå in i Pohlen och
obligera den fienden till fredh, då måste Hanss Kongl. Maij:tt
anten lemna dess provincier i största fara för deres anfall,
eller dem hålla besatte medh store och kostbahre guarnisoner,
derigenom Hanss Kongl. Maij:tt märckeligen worde förswagan-
des dess armée och consumerandes der på een stor deel af dess
intrader, hwilcket wedh denne coniunctur wore Hanss Kongl.
Maij:tt icke allenast hinderligit, uthan ock till största skadha
och förfångh. Derhoos effter det huset aldrigh manquerer på
listigheet, står till betänckia, om icke när Hanss Kongl. Maij:tt
medh arméen kommer uthur Dannemarck, Juthlandh och Hol¬
stein, in i dess eget landh, Kongen aff Ungern, tillijka medh
ChurBrandeburg, då tilläfwentyrs, under skeen af tractat, war¬
der sökiandes till qwarholla Hanss Kongl. Maij:tt och komma
Hanss Kongl. Maij:tt att subsistera i dess egne provincier,
jämwäl dem uthmärgla och sielfwe soldatesquen småningom
afmatta sampt på det sättet förwärra Hanss Kongl. Maij:tz
stat och wilckor. Fördenskuldh hafwer Hanss Kongl. Maij:tt
344
1658.
icke welat underlåta wisa Ständerne sådane machinationer och
hwadh beswärligheter der wedh komma i consideration, sampt
allernådigst deres betänckiande fordra, hwadh dee wedh så
fatte saker hålle rådeliget. I synnerheet aldenstundh Hanss
Kongl. Maij:tt wäl för dette hafwer sökt alle tienlige uthwä-
gar att genom remonstrationer och tractater kunna winna huus
OsterRijke till fredeliget affinnande medh Hanss Kongl. Maij:tt,
jämwäl ther till hoos dee Tyske Ständerne brukat alle öflige
medell och lijkwäl der medh intet kunnat något uthrätta, och
Hanss Kongl. Maij:tt icke desto mindre än är sinnat dem in¬
sistera och intet något uthlåta, som tienar till een skäligh
reconciliation: Lijkwäl der Kongen af Ungern icke will wända
sigh till förlijkning, restabiliera freden och den låta medh
Ständernes försäkring och garantie behörligen försees, sampt
derhoos draga sijne wapn uthur Pohlen och qvittera Kongens
af beimte Pohlen parti, uthan fortfar det protegera och under
den prsetexten tränger in på Hanss Kongl. Maij:tt och dess
owänner adsisterer, så att inge persvasioner mehr gälla, om
Hanss Kongl. Maij:tt på sådan händelsse längre skall dissimu-
lera eller agera efftersom raison de guerre fordrar och dicterar?
2. För det andre, alldenstund!! genom den fredh, som
Hanss Kongl. Maij:tt medh Kongen af Dannemarck hafwer slutet,
Hanss Kongl. Maij:tt åthskillige provincier ähre cederadhe att
medh Sweriges Chrono ewerdeligen incorporeras, och dem uthi
tractaten är förbehållet behålla sijne privilegier, som dee un¬
der bem:te Danmarckz Chrono hafwe hafft och åthnutet; Så
hafwer Hanss Kongl. Maij:tt funnet godt det Ständerne sigh
underdånigst förklare, hwilcket dera dem synes rådeligare och
mehra lända till undersåthernes affection sampt Fädernesland-
zens säkerheet och wälfärdh, anten Hanss Kongl. Maij:tt trac-
terer dem ä part och låter dem regeras effter den arth och dee
privilegier, som dee här till hafwe warit wäne wedh, eller
Hanss Kongl. Maij:tt söker att lämpa dem effter Swensk sedh-
wana och Constitutioner, jämwäl huru dee på sådan händelsse
medh rum och ställen iblandh Ständerne fogeligen stå att ac-
com modera. Actum ut supra.
CARL GUSTAFF.
Daniel Behmer.
Bilagor.
345
Bil. C.!)
Information för Ständerne om Danske wäsen-
det och hwarföre Kongl. Maij:tz armé icke är till
satte i Instrumento Pacis termin afmarcherat utur
Danmarkz landh.
Såsom Hanss Kongl. Maijitz wår allernådigste Konungz
och Herress trogne undersåthe[r] och wij [o: uthi] detta möte
församblade Ständer till efwentyrs af the Pacter, som emellan
Hanss Kongl. Maijit och Cronan Danmarck nyligen i Rothskildt
oprettade äre, märkt och intagit hafwe, at Hanss Kongl. Maij:tz
armée skulle opbryta och begynna uthmarchera utur Danmarck
och ther under sorterande Provincier widh begynnelsen på inne-
warande Månadh Majo; Så emädan sådant ännu icke skedt är,
utan at Fiilinen, Juthlandh, Sleeswijk och Holsten ännu besitties
af H:s Kongl. Maij:tz armée och wapn, hafwer Kongl. Maij:t
för gott erachtadt orsakerne och skiälen der till sijne trogne
undersåtare korteligen at insinuera låtha, på dhet at dee, heem-
kommandes till sijne medhbröder, måghe deste bättre weta huru
saken förwetter och beskaffat är.
Hanss Kongl. Maij:t hafwer intet högre åstundat och eff-
tertrachtat, än at hwad som i ofwanbe:te Rotskildske Pacterne
slutit och förafskeedat ähr, motte qvoad omnes clausulas och
articler, efter Tractatens egentlige förstånd!), blijfwa prsecise
hållit och effterkommit, för hwilken orsak skull Hanss Kongl.
Maij:t hafwer ock straxt efter Sluutet förordnat wisse Commis-
sarier till Danmark, som skulle wara tilhanda och derpå drijf-
wra och poussera, at alt motte nåå sin richtige effect och uth-
slagh.
Men så är lijkwäl på den Danske sijdan der med temme¬
ligen kallsinnigt handlat, så at man till dato icke är aldeeles
richtigh worden, utan deels medh orimlige frågor, deels med facto
ipso, deels negationibus af det som Tractaten klarligen förmår,
sökt dess öpne bokstaf och klara meening at förmörka och för¬
dubbla; Så att medh sådant Danmarck hafwer gifwit Hans
Kongl. Maij:tz Commissarier lägenheet och foog at påståå det
’) (Prot. sid. 305). Tryckt efter Riksregistraturet.
346
1658.
dee af dhem i tweek och twijfwell dragne saker uti een Neben-
Recess och executions tractat införes och ther till större säker-
heet H:s K. M:t och Sweriges Crono förwahres.
Dhee förnembste saker, om hwilke man hafwer här till con-
troverterat eller ännu oexecuterade äre och nödwendigt moste
i förmågo af den slutne freden fulbordas, äre desse:
1.
At thee i folie af den 22 och 23 articlen icke hafwe låtit
H:s F. Durchktt af Holsten Gottorp tijdeligen åthnutit hwad
H:s Furstl. Durchhtt dersammastedes tilstår.
2.
Hafwa thee frågewijs den 4:de Articlen om H:s Kongl.
Maij:tz och Sweriges skiepps sampt ther inne liggiande wah-
rurs frijheet i Sundet welat giöra disputerlige, frågandes om
ock uthlendske reedare sampt fremmande och uthlendske wah-
ror skola förstås derunder, eller ock om thee orden Medh
hwad godz the innehafwa skole allenast uttydas om han¬
dels och wahrurs sorter och mercium speciebus. Dher till med
hafwe the Danske icke effterlefwat tractaten som denne articel
biuder, således at the hafwa Swenske nyligen genom Sundet
farande skiepp och skieppare förobligerat at framtee certifica-
tioner och dhem sedan behållit, der doch articlen uthwijser at
på Swenske skiepp skole allenast framtees och wijsas pass och
at man them sedan utan all molestie och beswär, the hafwe
nambn huru the hafwa eller erdichtas kunne, skall låta frij
och exempt i alla motto fara.
3.
Hafwa the Danske begynt att movera difficulteter om in-
sulen Hweenss cession, som ligger widh Skåne och mit emoth
LandzCroniske hamnen, och altid både fordom och [i] Konung
Magni tijdh warit tillika medh Skåne i förpantning accompag-
neratl) som Lijster medh Blekingh; Såsom ock sedan och
eenkannerligen tå Tractaten i Torstrup slötz ännu lågh, saltem
qvoad jurisdictionem, under Skåne.
4.
Så hafwer ock Konungen i Danmark thee uti Pacterne
') Härefter en half rads lakun, men satsen dock fullständig.
/
Bilagor. 347
uthlofwade och ännu återstående och resterande Ryttare icke
welat lefwereera.
5.
Icke afdankat den Tyske militien, som han ännu i sitt
rijke och land behåller, och der med icke kan utan ombragera
H:s K. M:t och wara H:s K. M:t och dess rijke prmjudicerlig,
så at H:s K. M:t, wendandes sig emot sijne andre fiender, må¬
ste befruchta at på denne sijdan åter något fahrligit motte
tilstöta.
6.
Här till kommer ock till det Siette, at denn Danske Ge-
neralMajoren Eggerich, som ligger i Brehmervörde, icke den
ringaste mine wijser att wilia qvittera orten, utan twert emoth
inventerar allehanda rekningar at fordra af Landet een odrä-
gelig contribution, och det effter K. i Danmarkz uttryckelige
befalningh, iemwäl behåller han ännu thee tagne i kriget fån¬
gar och provianterar sig än wijdhare, som skulle han intet in-
tentionerader wara at wilia evacuera den orten, ja, låtit sig
förliuda det han skall hafwa antagit Osterrijkes tienst, som
Gouvernementet i Brehmen hoss [K. M:t] notificerat, och för¬
denskull hafwa i sinnet den orten dhem behålla til handa.
7.
Åhre ock någre saaker som, huruwehl uti Instrumento Pa-
cis icke fulkommeligen stå uthtrykte, likwäl så beskaffade, at
the per bonam conseqventiam owedersejeligen theraf deduceras:
Såsom är notificationen för then örligs flotta och krigzmacht,
som K. Maij:t skulle wilia föra af och till genom Sundet och
fuller böör(!) notificeras efter Brömsebroiske Pacterne och förre
Danmarks tilståndh; Men icke nu sedan Skåne, Hallandh och
Bleeking medh alle högheeter och Jurisdictioner Kongl. Maij:t
och Sweriges Rijke [äro] afträdde och cederade, hwarest iu Kongl.
Maij:t må okungiord fara som på sitt fahrwatn. Sammaleedes
ähr det medh inbördes hellsning och wördnat som thee genom¬
farande skiepp hwars andres Fästningar mutuo prsestere, hwil-
ket Danmarck hafwer welat för sig sielf och allena behålla.
Såssom nu desse saakers slättande alle höra till ett rich-
tigt executions wärk, så hafwer H:s K. M:t icke welat dem
lemna odeciderade och ogiorde, at dhee framdeeles icke motte
föda af sigh irringar och missförstånd!!, och fördennskull emä-
348
1658.
dan thee Danske till alle förberörde deels reeda afhandlade
deels ännu återstående puncter hafwe gifwit sielfwe genom dee-
ras ofoglige och orimlige frågor och interpretationer orsak at
foordra ett Huss och elucidation i wärket, effter thee i staden
för alliancetractat söökia genombåra sielfwe pacternes vigeur
och krafft och theriempte upweckia Kongl. Maij:t och Sweriges
Croono suspicion och ombrage hooss andre nationer, farandes
desslijkes foort medh wärfningar i Hollandh, på det at H:s
Kongl. Maij:t, warandes med sijn armée uhr Landet skaffat,
aff det som effter Roskildske Pacterne icke executerat ähr,
motte så blijfwa ofulkomnat och ogiordt, hafwer H:s Kongl.
Maij:tt sådant tijdeligen att föreböija och sitt Rijkes conserva-
tion i acht taga, med sitt och sitt Rijkes Råde detta öfwer-
lagdt och nödigt befunnit sådant sijne Commissarier at anbe¬
falla, the förmedelst een Recess richtigt afhandla skole och
theriempte inserera een fast och solide amnestia öfwer allt det
som kan effter fredz fördraget wara förefallit, på det at hwar-
ken Kongl. Maij:tz armées, öfwer föresatte i pacterne termin,
för executionens på Danmarkz sijda seenheet, qwarblijfwande
eller annadt, som på een eller annan sijda kan wara passerat,
icke må i framtijden kunna wräkias eller för någon tort eller
emothhandiande citeras och allegeras (!). Nu är fuller een deel
af förberörde Puncter reeda richtige, ehuruwäl medh beswär
och arbete, såssom först är H:s Furstl. Durchktz af Holsten
Gottorp saak förafskiedat och sluten: Notificationen genom
Sundet är ock ophäfwin och annullerat och med inbördes salu-
tationer och respect emoth hwaraeeras Slott och fästning är
så afftahlt, at när H:s Kongl. Maij:tz skepp gå på den sijdan
åth Cronborgh, helsa the på thet Slottet, och när thee Danske
komme Helsingborgz fästning förbij, skola the giöra thet samma.
Om Fyringar och annat sådant kan det ock fuller winna sin
richtigheet, men medh thee andre puncterne håller thet ännu
hårdt, serdeeles om Insulen Hween; hwilken H:s K. M:t för
ofwanberörde och här fölliande skiäl icke kan cedera: l:o) ähr
af gamble Scribenter och the Danskes sielfwe bewijsligit, at
den Öön hafwer altid legat till Skåne, såssom den som täcker
LandzCrone hambn och nämst ligger till Skånes landh och
province, icke hafwandes af sig sielf någon independence och
elliest i K. Magni tijdh express specificerat i Pantebrefwet och
Skåne coniungerat lijka som Lister till Blekingen. 2:o) betyga
thee som nyligare hafwa beskrifwit Danmarks Rijkes Stat och
Bilagor.
349
lägenhet, at Jurisdictionen hafwer altid warit exercerat af Fog¬
den i Skåne på den öön, och hafwer hon altid legat till Landz-
doomaren der sammastedes, så at theraf ett wist kiännemerke
tages at Dominium directum ad minimum hafwer blijfwit af
Skåne exercerat, fast utile hafwer på åthskillige tijder warit
een eller annan tildeelt. 3:o) Wijses K. Christiani IY:ti breef,
som de novo hafwer den öön lijka som confirmerat under Skå¬
nes Landzting. 4:de) ähr ock genom denne K. Friedrichs breeff
bewijsligit, at tempore conclusse pacis hafwer samme öö legat
till Skåne, såsom nu 5:te) Hanss Kongl. Maij:t och Sweriges
Crono alle thee öijar och Skiäär, som anteen nu liggia eller
fordom legat hafwa till Skåne, opåtalt cederas, och H:s K.
Maij:t denne öön så funnit hafwer, är det klart at hon som
andre Skåniske deelar böör folia H:s Maij:t och Sweriges Crono
till ewärdelig egendom.
Desslijkes hafwer H:s K. Maij:t för een nödwendigheet er-
achtat at den 4:de articlen angående frije faarten genom Sun¬
det för Swenske skiepp må blijfwa utan någon controversia
oförmörkat, och fördenskull befallat sijne Commissarier at thee
uti sådant sig wäl föresee, at emädan thee Danske må icke
medh någrehanda beswähr uppehålla the Swenske skieppen,
eij heller fråga effter dess inskiepade warur, at härefter icke
fordras däraf någre Certificationer, mykit mindre visitationer
eller inqvisitioner tåålas, utan när Siööpassen äre på Tullboden
i Helsingöör eller Nyborg tedde, the tå skiepperne restitueras
och låte dem frij och exempt fara och komma obehindrade i
alla motto.
Emädan ock H:s Kongl. Maij:t för Fäderneslandetz och
dess trogne undersåtares conservation och wälferd moste wenda
sig till andre fiender, deeras onde föresatt på alt giörligit sätt
at hämma och hindra, så hafwer Kongl. Maij:t sijne Commis¬
sarier desslijkes befalat at derpå stå, det all denn fremmande
ännu i Danmark warande Militie afdankass och afskaffas, icke
alleenast derföre at H:s K. Maij:t will hafwa thee återstående
och förmedelst instrumento Pacis skyldige Ryttare, utan ock
att H:s Kongl. Maij:t, warandes uthe i fremmande orter stad-
der, icke motte hafwa något wijdrigit at befara emot sijne och
sitt Rijkes landh och grentzer.
Så will ock Kongl. Maij:t det dess Commissarier skole
derpå drijfwa, at Commendanten i Bremervörde skall oorten eva-
cuera conformiter med tractaten, och will Kongl. Maij:t derpå
350
1658.
wara förwissader förr än Kongl. Maij:t slepper uhr henderne
Fuhnen och Friedrichsudde, som H:s Maij:t ännu innehafwer.
Dhe Danske difficultera ock fuller restitutionen af någre
ifrån the Swenske för och under warande krijgh aftagne Sku¬
tor och Fahrkoster, men så förmodas der annat medel kunna
finnas, och som desse äre the förnemste oorsaker hwarföre H:s
Maij:tz armée icke hafwer kunnat förr movera sig, så hafwer
ock Kongl. Maij:t dee ordres låtit afgie, att han skall blijfwa
stilla liggiandes in till dess allt blijfwer richtigt och Kongl.
Maij:t åthniuter den säkerheet, som H:s Kongl. Maij:t genom
Roskildske tractaten hafwer söökt och efftersträfwat.
Och ehuruwäl Danmark hafwer här någon cunctation och
inkast giordt, så förmodass lijkwäl, at när det seer Commissa-
riernes fulla alfwar och arméens qwarblijfwande, skall det be-
qwäma sigh och den rolig- och säkerheet på denne sijdan win¬
nås kan, som Kongl. Maij:tz trogne undersåtare och Ständer
förmodeligen åstunda, hwilken ock K. M:t dem önskar, och för-
blijfwer dem alle samptligen med gunst och nåde stedze be-
wågen. Datum Göteborg den 21 Maji 1658.
E. Ehrensten.
Bil. D.*)
Ständernas Utskotts Beslut. Idat. Göteborg 21 Maj 1658.
Tryckt hos Stiernman, Riksd. o. Möt. Besh 2: 1296. Originalet förvaras
i Riks-Archivet och har följande underskrifter:
Per Brahe, Knutt Posse. Sewedh Bååt.
Greffwe till Wissingsbårg.
Axell Lilie. Herman Flemingh. Schering Rosenhane.
Gustaff Otto Stenbock. Gustaff Baner. Carl Mörner.
Christer Bonde. Gabriel Oxenstierna Gabrielson.
Carolus Mauritius Lewenhaupt. Arfuidus Forbus.
Claudius Tott. Per Linnormson Ribbingh. Axel Sparre 2).
') Prot. sid. 306.
2) Saknar sigill.
Bilagor.
351
Gustavus Soop,
Pro tempore LandMarskalk.
Nicolaus Brahe, Andreas Torstenson.
Grefwe till Wisingsborg.
Jahan G. Steenbock. Axelius Lillie. Ro: Duglas.
Erich Carlson Oxenstierna 1). Georgh Giildenstierna.
Erik Sparre. Pär Sparre 1). A. Lilliehöök. -
Gustaff Kurk x). Conrad E:son Gyllenstierna.
Schuanthe S. Baner '). Gustaff Posse. J[a]han Rosenhane *).
Gustaf Rosenhane. Clas Ulfsparre. Harall Stake.
Jacob Macdougall. Gustav Liliencron 1). J. Lagerfeldt1).
Börge N. Drackenbergh. Jahan Wärnschiöldh.
Schweder Dieterich Kleihen. Larss Ornestierna.
Jochim Schuttehielm. Samuel Schillerfeldt. Erich Lagerqwist.
J. Palmgreen. Anders Nillsson Lillieqwist.
Samuel Enander,
Ep. Lincop., nomine ArchiEpiscopi et suo.
Johannes Christophori, Zacharias Lundebergius,
E. Scarensis. Wex. Ep:s.
Ericus Brunnius, Sueno B[enedicti], Petrus Schomerus,
S. Gothoburg. Carlst. S. Sup. Calm.
Ericus Odhelius, Petrus P. Grubb,
a Rev:diss. Dn. Archiepiscopo et Th. in Coll. Str. I.. et Past. ac P. Sel.
Consist. Upsaliensi Deputatus. R:diss. Episcopi Stregnensis Deputatus.
Petrus Olai Dalecarlus, Nicolaus Prytz,
Pastor Aros., a Reverendiss. Episcopo Aros. Ferneb. Past. *)
Deputatus.
Samuel Drysenius, L. Laurinus, Jonas Johan. Scarinius],
Past. Wadstenensis. in Gymn. Lincop. S. Th. L. S. Th. in Gymn. Sear. L.
Rheinholdus Benedicti, Laurentius Fr. Perengerus,
Consistorii Sear. Notarius. Lector ac Consistorialis Stregnensis.
Jonas Torinius, Magnus N. Virams,
S. S. Th. Lector in Gymn. Gothob. Gymn. Wex. Rector.
Magnus Marisestadius, Magnus Berelius,
P. et P. in Frijsdalen Vermel. P. et P. Hulterstadensis Oelandorum.
Torstanus Laurentij Salinus *), Olaus Svebilius,
Past. Gälest. Wasb. Sch. Calm. R.
’) Saknar sigill.
Petrus Prytz,
Cons. Stockholm.
Erich Matzsson,
Norköpingh Stadz Fullmechtige,
Gerardus Lengerke,
Cons. Gothob.
Ericus Sethelius,
Secret. Gothoburg.
Linder Jönson,
Rådhman i Stochholm.
Oluff Töresson,
Borgare i Norköp.
Hanss Spalding,
Rådhman ij Gotenb.
Chr. L. Grubb,
Praesid. i Callmar.
Tillägg.
Ridderskapets och Adelns i Abo och Björneborgs lån Beslut.
Dat. Åbo 8 Octob. 1658 ,).
Wij af Ridderskapet och Adelen uthi Abo och Biörneborgz
Lahn, som effter Walborne Herrens Landzhöfdingens Herr Erich
von der Lindz, å Kongl. Maij:tz wår Allernådigste Herres och
Konungs wägner, sammankallelse tillhopa komne äre och Wäl-
b:te H:r Landzhöfdingens flijt och alfwarlige så mundtlige som
skrifftlige förmaning intagit hafwom, nogsampt öfwerwägandes,
det falman och henderne emoot wårt k. Fäderneslandh icke af-
uthan tilltaga, och derföre till att betee wår skyldige trooheet
emoot Kongl. M:t till Rijksens wärn, ehuru tungt och swårt
det oss doch falla kan, såsom uthi wäre förre swar intygat är,
hafwe lijkwäl medh dhe höge Herrars, som frånwaraude äro,
betientes sampt Böndernes, som tillstädes warit, samtycke be-
williat och slutet således:
1. Att Uthskrifniugen, som 1660 wilkorligen hållas skulle,
må uthi tillstundande åhr 1659 anticiperas, effter sätt och wijs
som hon uthi innevarande åhr öfwergick och den 24 Maij näst-
förlidin wardt belefwat.
2. Oansedt åhrswäxten nu ty wärr ganska ringa förslåer,
hafwe wij doch bewilliat för innevarande åhr 1658 at uthgöra
än en tunna Spannemål, föruthan de twå, som tillförne sam¬
tyckte äre; så at uthi alles blifwer tree tunnor skarp sädh eff¬
ter hwar Etthundrade dalers sölfwermyntz ränta, Säthegårdar
sampt Cronones tillfallande fierdepart undantagandes. Item be-
willie wij sammaledes effter Etthundrade dalers sölfwer myntz
ränta twå tunnor Hafra, eller der emoot een tunna Rågh eller
Korn och itt tree fampn Reep halm eller säx mark kopper
mynt, doch så at Spanmåhlen emoottages uthan något besvär
’) Tryckt efter en »kollationerad» copia bland Riksdagsacta in
qvarto i Riks-Archivet.
23
354
1658.
medh tull eller annat. Och den sorn icke kommer Spanmåhl
tillwäga, betale effter Crone wärdering medh Penninger eller
andre Pertzeler.
3. Deruthöfwer hafwe wij ock för denne gången uthlof-
Avat, så snart oppa fordras, till dhe här wärfwade Dragoners
utlimundteringh en Klippare eller tjugu sax daler kopparmynt
af liAvario säxhundrade daler sölfwer myntz ränta att uthgöra.
Detta således slutet och bejakat wara, Avitne Avij under¬
tecknade medh egne händer och signeter. Actum Aboo den 8
Octobris Anno 1658.
Ernest Lindloff. Hans Thoinesson Starck.
Arfwed Fugellhufuudh. Hans Jägerhorn. Christer Skalm.
Johan Spåre. David Sigfridsson Gyllenbögell.
M. Gyllenstålpe. Magnus Rålambstierna.
På min och Grothusernes wägner: Engelb. Nilsson Enesköld.
Jacob Gyllenstake.
>