578
Den 26 augusti
sammanträden uti deras sysslor ej måge blifva hindrade. RSt. fram¬
härda etc.
(Civilärenden.)
1136 RSt. äng. några mål i krigskollegii und. riksdagsrelation, nämligen
indelningens jämkning och inrättning vid några regementen,
salpeter- och kruttillverkningen, observationernas skyndsamma
utfärdande öfver uppbördsmännen och däraf följande minsk¬
ning af resten vid regementena, kollegiets kassaräkningar, revi¬
sionen af kollegiets hufvudböcker, arbetet med militiehufvud-
böckerna, artillerimaterialhufvudböckerna, artillerikontorets
memorialböcker, fortifLkationsmaterialhufvudböckerna. Den 26
augusti.
»P[r£e]s[ent.] d. 4 sept. 1734. Anmältes i rådet d. 5, aplästes
den 10 sept. 1734. Värkställes genom ordres til krigs- och cam-
marcoll. samt cammarrev[isionen].»
(Referat.)
KSt. hade af krigskollegii und. riksdagsberättelse inhämtat
ang. indelningens jämkning och inrättning vid några regementen,
1) att den vid 1727 års riksdag förordnade indelningsjämkningen.
vid Bohusläns dragonregemente1 blifvit verkställd redan 1730 och
att det andra gången författade indelningsproj ektet, sedan det första
för några felaktigheter måst återsändas till orten, nu låg till öfver¬
seende och jämförande med jordeböckerna i vederbörande kontor vid
kammarkollegium; 2) att indelningsjämkningen i Äbo och Björne¬
borgs län för Lifdragonregementet af den förordnade kommissionen
blifvit bragt till slut, hvaröfver krigs- och kammarkollegierna med
det första skulle afgifva und. utlåtande; 3) att sedan KM. den 18
augusti 1730 gillat indelningsjämkningen vid Nylands och Tavastehus
läns dragoner och kollegierna tillskrifvit landshöfdingen i orten om
ett fullkomligt indelningsverks upprättande öfver hela regementets
häste-, fördels-, rusthålls-, augments-, reserv- och beneficiehemmans-
räntor, hade någon tid förlupit med brefväxling om verkets afslutande,
härrörande bl. a. däraf, att i stället för Strömsbergs kungsgård, som
förr varit indelt till reservhemman, men vid 1723 års riksdag blifvit
lämnad till biskopssäte i Borgå2 stift, andra hemman skulle utses,
med flera omständigheter, som nu voro under arbetande i finska
provinskontoret vid kammarkollegium; 4) att med allmogen i Öster¬
botten kontrakt var slutet, af KM. fastställdt och tryckt om ständig
rotering och knektehåll i stället för utskrifning och att kommissionen
i orten ofördröjligen torde kunna afgifva själfva roterings- och indel-
1 Se d. II, n:r 546.
2 RSt:s und. skrifvelse har Borgo.
1734. 579
ningsverket; 5) hvilka öfver! äggnin gar förelupit om Ivymmenegårds
läns infanteris förstärkande, sedan BSt. funno för godt, att det
skulle inrättas till en bataljon,1 och huru KM. befallt landshöfdingen
och öfversten att undersöka de ändringar och oredor i roteringen,
hvarpå indelningens inrättande ännu berodde. Öfver det förra målet
hade KSt. i und. utlåtit sig den 19 i innevarande månad;2 6) att ett
projekt till indelningsverk för Karelska dragonregementet, som komme
att inrättas till 6 kompanier, nyligen inkommit till kammarkolle¬
gium. — Vid allt detta funno KSt. ej vidare att påminna än att
hvad som i förberörda mål återstode genom KM:s förordnande måtte
befordras till skyndsamt slut.
Därnäst hade KSt. den underrättelsen, att å salpeter- och krut¬
tillverkningen hade kronan icke allenast tillräcklig tillgång af krut
till arméns, fästningarnas och flottans förnödenhet, utan ock vacker
avance för riket genom krutförsäljning. 1733 hade en indelning
med salpetersjuderiet i Södermanland blifvit påbegynd och den
ordning inrättad, att sjudarna hädanefter icke lingö koka på ett
ställe oftare än hvart 5:e eller 6:e år till landets lisa i gemen
och salpeter]ordens hvila och förkofran. Förändringar till befordran
af godt och starkt kruts tillverkande voro gjorda medelst undersök¬
ning vid Akers krutbruk och andra. Man var i verket begripen att
låta tillverka det finare s. k. reffelkrutet för att jämväl kunna hämma
införsel af denna sort. — Som med sådana goda inrättningar icke alle¬
nast kronans nytta söktes, utan ock lindring för landtmannen i de
besvär, som det för rikets säkerhet oumgängliga salpetersjuderiverkets
vidmakthållande kunde hafva med sig, ty kunde KSt. ej annars än
tycka nödigt och nyttigt vara, att med de till förberörde ändamål
tjänande författningarna fortfores, dock att hvad salpetersjuderi -
verket i Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän angick, hades
anstånd tillsvidare.
Därigenom att krigskollegium, såsom af berättelsen inhämtades,
i det nogaste höll hand öfver uppbördsmännen, förmodades balanser
hädanefter näppeligen skola existera, emedan uppbördsmännen mer
och mer begynte vakta sig för observationer, sedan de med all skynd¬
samhet utfärdades, så snart räkningarna inkommo, samt regements-
skrifvarnas räkningar måste vara verificerade med under attesterade
inventarier öfver behållningen i regementskassorna och tingsbevis
öfver restantierna. Därigenom var så vida kommet, att resten i
landet vid regementena, som 1727 var 115,019 dir smt, 1732 var allenast
20,927 dir smt.
Beträffande krigskollegii kassaräkningar från och med 1719 till
och med 1731, som alla undergått revision, återstodo af dessa års
uppbörd, 36 tunnor guld, allenast några få poster för 1729, 1730 och
1 Se d. II, n:r 510.
2 Se n:r 1127.
580
Den 26 augusti
1731, men af de redan från större delen af landsorten inkomna berät¬
telserna hade kollegiet ej funnit den ringaste differens uti hvad
krigskassören debiterat landtränterierna, och RSt., som härom gjort
sig underrättade och dessutom låtit för sig uppte 1732 års, jämväl
reviderade och i samma års hufvudbok införda, kassaräkning, hade
nogsamt förmärkt, det kollegiets kassaräkenskaper kommit på en
god fot.
På kammarkollegii förnyade påminnelse om hufvudböckernas afleve-
rerande dit till ytterligare revision hade krigskollegium, änskönt det ej
fann något förordnadt därom, icke dess mindre ställt order om aflevere-
ringen i mening, att en andra revision torde hafva sin nytta med sig.
RSt. funno, att äfven härutinnan af krigskollegium var väl föranstal-
tadt, emedan ej något skedde, som tycktes ställa det ena kollegiet
under det andras censur, men att kammarrevisionen immediate for¬
drade förklaring af ett annat KM:s och riksens kollegium, enär något
vid dispositionen anmärktes, tycktes ej alldeles öfverensstämma med
riksens kollegiers jämlikhet. Tjänligare tycktes vara, att anmärk¬
ningen ingafs till KM., som kommunicerade den kollegiet och efter
dess inkomna förklaring hörde, hvad kammarrevisionen hade att
påminna, hvarefter KM. täcktes resolvera.
Ang. militiehufvudböelierna förmälde krigskollegium, att vid
militiekontorets dittransporterande 1715 ifrån kammarkollegium ingen
militiehufvudbok fanns vara afsluten sedan 1707; det berättade, hvad
detta efterblifna arbete blifvit tillgjordt under krigsåren och huru man
fortfarit med revisionsarbetet och gamla balanssakers utredande ifrån
1707 till 1719 med hjälp af år 1726 antagna extraordinarie betjänter
mot arfvode af medel, som kunde inflyta genom deras observationer,
hvarvid framför allt det revisionsarbete företogs, som förmodades vara
af någon nytta, och därigenom hade extrabetjänterna fått sitt arfvode
och en god del af observationsmedlen kommit statsverket till godo.
Under tiden hade de ordinarie militiekontorets betjänter med så
mycket starkare drift kunnat fortsätta bokslutet ifrån 1719, att nu
hufvudböckerna för åren 1719—1725 voro renskrifna och inbundna
att kunna aflevereras till kammarkollegium och att med 1726—1731
års var så när kommet, att de därtill höriga regements-, faktori-,
salpetersjuderi-, krutbruks-, styckgjuteri- och kollegii kassaräknin¬
garna voro reviderade och omslutna, att på dem felades allenast
öfverdrag, som skulle blifva verkställdt, när 1732 års regementsräk-
ningar blefvo reviderade. För all ting måste man nämligen skynda
med revisionen för att för uppbördsmännen hindra tid och rådrum
att nyttja eller förskingra kronans medel, såsom i förra tider ofta
skett, i det de långt efteråt påfunna balanserna sällan kunde in-
drifvas för åtskilliga olägenheter och vidlyftigheter, som man
förekom, om, såsom i dessa åren skett, revision öfvergick upp¬
bördsmännen på färsk gärning, då skulden genast kunde indrifvas
1734.
581
och komma kronan till godo. Förmenandes kollegium, att detta
måtte hafva preferans för sj älfva hufvudbokslutet, när ej båda på
en gäng kunde medhinnas. — Vid hvilket allt, såsom ländande till
befordran af kronans fördel, RSt. ej sago något vara att påminna,
dock att hufvudbokslutet jämte revisionen med flit tullföljdes så,
att hufvudboken desto förr på behörig ort kunde blifva aflevererad
och att förskingrande uppbördsman, änskönt hos dem ingen tillgång ,
funnes, likafullt ställdes under behörigt tilltal.
Artillerimaterialhufvudböckerna voro, förmälde kollegiet, färdiga
allenast för åren 1695—1697. Genom den allt starkare påfordrade
utredningen af ammunition, artilleri och gevär under krigsåren hade
artillerikontoret blifvit sysselsatt mer än det medhann, så att detta
bokslutet alldeles måst blifva tillbakars. Under de påföljande freds¬
åren och sedan i krigskollegii instruktion blef förordnadt, att huf-
vudböcker skulle slutas ej allenast i militie-, utan ock i artilleri¬
kontoret, hade själfva omöjligheten i anseende till sysslornas mycken¬
het legat i vägen. Kollegiet hade 1727 och 1731 hos RSt. afgifvit om¬
ständliga remonstrationer därom och att, ifall hufvudböcker i artil¬
lerikontoret skulle slutas, åtminstone 700 dir smt årligen af kronan
komme att bestås, alldenstund i anseende till arbetets ökade storlek
tvenne betjänter skulle komma att antagas och lönas och det öfriga
kostas på materialier och »desse ofantelige böckers» inbindning, på
hvilka man dock föga kunde förlita sig i anseende till de några
tusen titlar och kolumner, hvaruti misskrifning lätteligen kunde
hända, och dessutom vore piaterialhufvudbokslutet ej nödigt. — RSt.
hade låtit för sig uppte en färdig hufvudbok och förmärkt, att till
sådana, »som man väl kan kalla ofanteliga», böckers förfärdigande
erfordrades mycken omkostnad och tid, men att man, när de ändtligen
blifvit slutna, renskrifna och inbundna, föga hade att förvänta någon
rätt nytta däraf, ty denna berodde endast på rustkammar- och tyghusbe¬
tjänternas räkenskapers reviderande, som genast skedde, när räknin¬
garna inkommo, och alltså befordrade kronans intresse. Det först långt
efteråt färdiga materialhufvudbokslutet tjänade däremot ingen ting i
denna måtto, utan allenast till en blott underrättelse, hvad utgift och
behållning af all riksens förråd på hvarjehanda krigsredskap varit
under de förutgående åren, en underrättelse, som KM., så ofta nödigt
pröfvades, och RSt. på riksdagarna alltid kunde hafva af infordrade
summariska extrakt och förslag ifrån krigskollegium och det för den
närmaste tiden, då mera angeläget var att hafva besked därom.
RSt. tyckte sig därför hafva orsak att i und. styrka därtill, att med
detta s. k. artillerimaterialhufvudbokslut alldeles måtte upphöra och
att revision å uppbördsmännens räkningar i det stället måtte med
flit fortsättas.
Med artillerikontorets memorialböckers öfverseende och jämfö¬
rande ifrån 1719 till 1732 års slut hade krigskollegium gjort en
582
Den 27 augusti
början, och 100 dir smt till 1719 års bok hade i nåder blifvit bestådda
af observationsmedlen. Som nyttan däraf för KM:s och kronans
samt kollegii säkerhet skulle linnas vara ögonskenlig, anhöll kolle¬
giet, att en lika summa måtte af observationsmedlen bestås de föl¬
jande årens böcker; men ifrån 1732 hade kollegium så inrättat me¬
toden, att förenämnda öfverseende och jämkande icke skulle behöf-
vas. RSt. hade låtit hämta till sig 1719 års medelsbok, hvilken
var inrättad som en hulvudbok på titlar med öfverdrag öfver alla
medel, som under året stått under krigskollegii disposition. Emedan
sådant arbete lände till fullkomligt utredande af allt hvad genom
oumgängliga antecipationer, som skett, innan de rätta statsmedlen
utfallit, samt medelst alldeles eller till en del obetalta statskontorets
anordningar och sedermera stundom 2 ä 3 gånger utfärdade renova¬
tioner på andra medel kunnat råka i mörker och oreda, hvilket me¬
delst de förr vanliga annotationsböckerna i kontoret ej stått att före-
kommas, så att kronans intresse och kollegii säkerhet syntes bero
därunder, att det påbegynta arbetet fortsattes, så hade RSt. sam¬
tyckt till kollegiets hemställan om 100 dir smt af observationsmedlen
för hvar bok åt den för arbetets utförande antagne extra betjänten.
RSt. hade låtit för sig uppvisa äfven de memorial- och medelsböcker,
som efter den nyare metoden höllos i artillerikontoret och funnit dem
sa inrättade, att man däral alltid kunde hafva en genväg till all
underrättelse om, hvad staten bestått och efter statskontorets anord¬
ningar var utgifvet eller i behåll.
Allenast fortifiJmtionsmaterialliufvttdhöclcerna, berättade jämväl
kollegium, hade slutits af fortifikationskontoret, tills detta 1724 kom
under krigskollegii inseende, då kontoret i följe af statskommissionens
resolution af den 12 december 1720, som blifvit fastställd i krigskollegii
instruktions § 9, måst hafva göra jämväl med bokslutet öfver forti-
fikationskassa- eller byggnads- och löningsräkningarna, som förr in¬
flutit i militiehufvudboken. Därigenom hade materialbokslutet måst
efterblifva; kollegiet förmenade det icke heller vara af större ange¬
lägenhet än att det kunde lämnas, alldenstund det i anseende till
kolumner öfver materialier och instrnmentalier icke kunde inrättas
annorlunda än de från orterna inkommande materialräkningarna i
sig sj älfva voro, vidare än hvad observationsposterna angick, söm
blevo balansen tillökta, och kollegiet fann, att man kunde hafva
samma ändamål, om man i stället för att afskrifva hela räknin¬
garna vid förbigångna posters påträffande införde alla observa¬
tioner i en särskild s. k. observationsbok. — Det tycktes RSt.
klart, att den efter gamla metoden brukliga materialhufVudboken
var onödig, när i stället en på kolumner till debet och kredit in¬
rättad observationsbok ständigt hölls och årligen medföljde själfva
materialräkningarna och kassahufvudboken till den ort, där de borde
undergå ytterligare revision. På det sättet undvek man ett vid¬
1734.
583
lyftigt arbete på en hel ny materialbok, hvaruti allt detsamma måste
inskrifvas, som förut stod i specialräkningarna, hvilket arbete ej
skulle kunna fullföljas, med mindre staten graverades med en ä part
betjänt. Däremot, om kontoret sluppe detta onödiga arbete, skulle
man så mycket förr hinna med observationerna, hvarmedelst man i
tid fick bevaka kronans rätt och kunde förmå uppbördsmännen till
mera aktsamhet. Alltså voro RSt. i den tanken, att med material-
hufvudbokslutet i fortifikationskontoret skulle upphöra med år 1730,
till hvilken tid enligt krigskollegii berättelse förberörda bokslut mest
var färdigt, och att sedan i stället ifrån och med 1731 begynnelse skulle
göras samt årligen fortfaras med observationsboken, som förbemält är.
(Krigsärenden.)
SD. ang. lifdrabantkårens aflöning. Den 27 augusti.
;>P[rse]s[ent.] d. 8 octob. 1734. Ees. i samtel. rådet d. 8 oet.
1734, at detta värkställes genom ordres til öfversten Stiernros at
efter behörig commuuication med G[enerafjM[ajorj Sparre inkomma
med project til fördelning. Och får statseontoiret befalning at,
hvad beklädningspe[nningarn]e angår, sådant i staten i akt taga.
Exped.»
(jReferat.)
Hos KM. hade generalmajoren och öfverkammarherren baron
Sparre andragit, huruledes KM:s lifdrabantkår sedan 1722 många
olyckliga förändringar öfvergått, i det att lönerna återförts till
1696 års stat, 42,420 dir smt, hvarvid KM. förordnat, att af de där
bestådda 200 drabanterna 68 skulle indragas till så mycket tillräck¬
ligare gage för officerarna. Men statskommissionen hade 1722 icke
dess mindre förminskat något för dem på gaget. På skedda före¬
ställningar hade vid 1723 års riksdag dem en så tillräcklig stat
blifvit uppvist, att de därmed kunnat sig benöja, men samma stat
hade, när den dagen för riksdagens slut hade blifvit kunnig, befun¬
nits i många delar förändrad, så att af de indragna 68 drabanternas
och afgångna officerarnas besparda löningar icke något augment
kunnat erhållas för de kvarstående, hvarför de allt framgent måst
tjäna för mindre löner än de för många år med mindre karaktär i
samma kår innehaft. Då 1727 KM. inga flera drabanter velat antaga,
tillädes detta den meningen, att besparingen, som på sådant sätt
komme att göras, skulle användas antingen till flera drabanters an¬
tagande eller till deras beklädningar, hvaraf klarligen skulle finnas,
att det varit i KM:s godtfinnande att låta flera drabanter antagas,
då ofelbart, som 1696 skett, andra medel mast anslås till beklädningen.
Vid 1731 års riksdag hade något blifvit tillagdt en del af officerarna,
dock ej så tillräckligt, att någon af dem kommit till sitt förr åtnjutna
gage. Chefen hade ej ens kommit till lönen i 1696 års stat, utan
1137
584
Den 27 augusti
blifvit uppförd till mindre lön än den näste på honom följande offi¬
ceren. Och lönen hade med avancemanget ej blifvit ökad, ty förste
löjtnanten och adjutanten, fast KM. benådat dem med fullmakter, tillä¬
des ej mera lön än de åtnjutit den förre som adjutant, den senare som
korpral. Eftertänkligt vore ock att, sedan KM. benådat lifdraban-
terna med kornetts karaktär och många ibland dem varit ryttmäs¬
tare, kaptener och löjtnanter, det dock i staten var förordnadt att,
så snart de gamle korpralerna genom afgång blifvit mindre än 6 till
antalet, inga andra skulle antagas än sådana, som voro bestådda på 1696
års stat, de där ej voro i mera anseende än underofficerare vid rege¬
mentena. Huru sådana skulle kunna kommendera lifdrabanter, som
stodo på öfverofficerarfot eller i tjänstgörandet hos KM. alternera
med de ännu öfrige af dess korpraler, skulla icke väl kunna begri¬
pas, särdeles som många brafva officerare och hurtiga män af adelns
och ståndens barn blifvit konserverade under denna kår, hvilka icke
kunde sättas i comparaison med 1696 års drabantkår, fastän de be¬
kymmersamt måste hjälpa sig med 1696 års lön. I behjärtande däraf
anhöll Sparre, att drabantkåren kunde oafkortadt till löningsstat
åtnjuta den summa, som i 1696 års stat tillädes dem, utan att någon
besparing under titel till beklädning däraf måtte göras, och att, som
det varit i 1696 års stat, andra medel utom denna besparing måtte
varda anslagna till beklädning. Därigenom skulle officerarna åt¬
minstone något kunna åtskiljas i traktamente och blifva lika offi¬
cerarna vid regementena. Såsom KM:s närmaste lifvakt voro de
underkastade långt större och dagligare (!) utgifter än dessa, och i
anseende därtill borde en sådan kår efter alla potentaters bruk till
traktamente och villkor distingeras ifrån den öfriga militien.
Igenom nåd. remiss af den 17 juni 1734 förmälde KM., att detta
ärende varit de förra riksdagarna på det bevekligaste hemskjutet till
RSt. och blifvit statskontoret nu anbefalldt att föredraga i SU. SU.
hade befunnit, att rätta och egentliga kvestionen var, om af lönings-
summan i 1696 års stat, 42,420 dir smt, någon indragning borde ske
till beklädningen eller annat behof. Af de undersökningar SU. an¬
ställt för upplysningar härom var den underrättelsen inhämtad, det
drabantstaten för år 1696 till och med 1699 verkligen åtnjutit en
lönesumma af 42,420 dir smt årligen och att dem till beklädningen
ditintill andra medel utom dessa i staten årligen blifvit anslagna-
Den 3 november 1721 hade ock statskommissionen beslutit 1696 års
stat, som drabanterna också undfått oafkortad, men lönen, som i denna
stat påfördes officerarna, steg på långt när ej till det kvantum, som
de åtnjutit i krigsåren i anseende till sin högre karaktär. 1723 års
statskommission antog samma stat, dock att, som drabantstaten under
kriget sig bestigit till 130,000 dir smt, så borde summan så indelas,
att chefen och de andre officerarna, som voro förnämare än de varit
1696, tillädes större lön, särdeles som en hop gemena drabanter då
1734.
585
blifvit indragen. I följe af vakanser det året hade 810 dir smt blif¬
vit besparda, hvaremot dem då i beklädningspenningar anordnats
16,680 dir smt, hvilken besparing 1724 utgjort 2,038 dir smt, 1725
allenast 1,554 samt framgent till dato fortfarit och utgjorde för in¬
nevarande år 5,848 dir smt, att använda antingen till flera drabanters
antagande eller munderingarnas betalande, hvilket hemställts KM:s
eget godtfinnande. KM. hade ej velat rekrytera drabanterna till
200 endast i afsikt, att officerare och drabanter så mycket bättre
måtte kunna aflönas.
»Ty är och SU. för dess del af de tankar, det 1696 års stat för
denne corps ej med skiäl mera än för andre stater väl skulle kunna
förminskas, hälst densamma numera är inrättadt på en helt annan
fot än den 1696 varit, bestående af en hop sådana officerare, som
igenom deras berömmelige förhållande under kriget giordt sig af det
allmänna väl förtiente, och af sådane drabanter, som hafva rang
och heder med öfverofficerare, hvilka tienster en del af dem till-
förende värkeligen innehafft, deremot de dock, enär de 1.696 års stat
till fullo åtnjuta, ändå ej hinna till en sådan lön, som de tillförene
innehafft, hvarföre synes, at dem 1696 års stat oförminskad till¬
komma bör, och altså EKM:s egit höga nåd. godtfinnande under¬
ställes, huru den anslagne summan af 42,420 dir smt vederbörande
emilian må fördelat varda samt dessförutan uti staten årligen någon
viss summa till deras beklädning anordnas, hvilken så mycket drä-
geligare voro, när den något hvart år samlad och dervid all möjelig
besparing observerat varder, deremot omkostnaden till statens gra-
vation långt större sig skulle bestiga, där denne corps med hästar
och monderingar förses skulle, som EKM. uti desse tider och till
dess det bättre kan behöfvas lärer allernåd. behaga bespara.»
(Krigsärenden.)
SU. ang. ett preussiske kronprinsen gifvet löfte att få anställa U3g
värfningar i Sverige; ang. förbud mot främmandes värfningar;
ang. undersökning rörande antalet ur riket utförda värfvade
sedan 1727. Den 27 augusti.
»P[r*]s[ent.] d. 2 sept. 1734. Upläst i samtel. rådet och sedan
för 1IKM. sielf den 2 sept. 1734. Värkställes. Exped.»
{Referat.')
KM. hade genom utdrag af rådsprotokollet den 26 och 30 sistl.
juli med SU. kommunicerat dels kronprinsens af Preussen egenhän¬
diga bref till KM, af Kupin1 den 10 sistl. juni2 med tack för af
1 STJ:s und. skrifvelse har Ruphin.
2 Kronprinsens bref, franska, 2 sid. liten fol., i original bland SU:s akter, tom 1,
bilagdt akt n:r 22.
586
Den 27 augusti
KM. gifvet tillstånd för löjtnant Kinek att rekrytera här i Sve¬
rige och med anhållan, att Kinek måtte få komplettera de 12 man,
som blifvit honom lofvade, men hvaraf i förledet år allenast 8 anta¬
gits, dels att löjtnanten på riksrådet grefve Bielkes tillfrågan själf
tillstått sig väl hafva fått elfva män, men att däribland varit 2:e
adelsmän och en liten till soldat otjänlig karl.
RSt, hade 1727 i § 7 af projektet till den förnyade värfnings-
förordning,1 som den 1 december samma år blifvit stadfäst af KM.
och tryckt, strängeligen förbjudet främmande värfning, ett förbud,
som SU. fann så mycket mera grundadt på rikets sannskyldiga
nytta, som genom slika värfningar det bästa och ansenligaste man¬
skapet, hvarpå de preussiske värfvarna egentligen hade sitt afseende,
drogs ur landet, en så mäktig grannes krigsmakt förbättrades och
de svenska regementenas rekrytering med godt manskap, som KM. i
sin nåd. sekreta proposition så högeligen rekommenderade, gjordes svår,
i synnerhet som genom de öppna order, med hvilka Kinek fått fara
kring och själf söka sig rekryter, honom lämnades tillfälle att ut¬
praktisera så mycket manskap han kunde erhålla. Därtill kom, att
genom de främmandes ansenliga värfningspenningar allmogen med
svårare legor, regementena med odrägliga värfningspenningar måste
blifva graverade samt garnisonerna till desertion förledde, till för¬
tigande att en sådan värfvare, då han hade frihet att resa ifrån den
ena socknen till den andra, äfven hade lägenhet att göra sig under¬
rättad om rikets värbara manskap.
Kördenskull styrkte SU. KM. att hädanefter förekomma såväl
här i Sverige som i Pommern slika af de preussiske och alla andra
för främmande görande försök, hvartill ock kunde bidraga, om KM.
läte vederbörande förstå, att KM. lofvat sina trogna ständer att
hädanefter ingen främmande värfning tillåta. Dock täcktes KM. nu
lämna Kinek nåd. tillstånd att antaga de fyra man, som ännu brusto
och om hvilkas erhållande KM. gifvit kronprinsen nåd. löfte, alle¬
nast Kinek ingalunda tillätes vidare fara genom landet att själf
uppsöka desamma, utan karlarna, med hjälp af vederbörande rege¬
mentschefer, fördes hit och förpassades härifrån. Därjämte begärde
SU. KM:s bref till landshöfdingarna och cheferna af regementena att
låta undersöka och uppgifva, huru mycket manskap ur hvarje län
af allmogen och regementena blifvit utfördt af främmande värfvare
sedan år 1727.
(Krigsärenden.)
1 Se d. II, sid. 435.
1734.
587
SU. ang. riksrådet och generalguvernören i Pommern grefve Johan 1139
August Meijerfeldts kronofordran. Den 27 augusti.
»Prés. d. 31 aug. 1734. Upläst i rådet d. 9 septemb. 1734 oell
värkställes. Detta memorial afgifves til utrikesexpeditionen för den
häruti omförmälte befallningen til svenske ministern vid preussiske
håfvet.»
{Referat.)
Hos RSt. hade Meij erfeldt1 andragit, huruledes han på konung Karl
XII:s befallning ifrån Bender af den 23 september 1712 till Stettinska
garnisonens underhållande uppnegotierat nödiga medel, för hvilka
KM. tillåtit, att 8 till 12 och mera procent kunde utfästas, hvarom
k. senaten genom öppet kreditiv af den 22 april 1713 försäkrat honom.
Denne hade såmedelst förklarat sådana af Meijerfeldt och den för¬
ordnade kommissionen mot 100,000 rdrs undfångna lån utgifna kre-
ditivsedlar af lika kraft och verkan, sorn vore de af KM. själf ut¬
gifna. Men som ganska få då velat eller kunnat göra försträcknin¬
gar, hade Meijerfeldt gripit till det mesta han själf egde och dess¬
utom emploj erat sin kredit hos andra mot förskrifning af all sin
egendom och således anskaffat medlen, utan att gravera kronan med
mera än 6 procents årligt intresse. Vid sin återkomst ifrån Turkiet
hade konungen uppdragit honom vissa gods i Pommern till hypotek
och intressenas afbetalande. Men sedan dessa genom fiendens infall
gått honom ur händerna, hade KM. förunt honom i afräkning på
halfva intresset de i Skåne belägna danska kaducerade godsen Bol¬
lerup och Glimminge. Då dessa ej därtill förslagit, hade, i följd af
k. brefven den 31 jan. och 4 februari 1716, kammarkollegium i und.
svar den 14 maj 1716 berättat sig hafva till halfva intressets beta.
lande för den likvida summan, 103,486 rdr 47 5/6 sk., inrymt honom
utom de kaducerade godsen Visingsö kungsladugård med underly¬
dande till 866 dir 15 öre smt årlig ränta, så att revenyerna af alla
lägenheterna bestigit sig till 5,807 dir 22 öre smt, men att ännu till
hela intressets förnöjande felats 5,058 dir 10 öre smt. Dessa hade
KM. den 9 november 1716 befallt skola upptagas i staten och beta¬
las af upphandlingsdeputationen. Likmätigt 1720 års fredstraktat
med Danmark hade de två kaducerade godsen med det årets revenyer
blifvit proprietarierna åter inrymda, och Meijerfeldt för intressena
Visingsö gods allena lämnadt, men detta tillika med de andra kungs¬
gårdarna hade 1720 blifvit ställdt under arrende, då Meijerfeldt, utan
att påstå blifva vid sin panträtt bibehållen, vid auktionen åtagit sig
högsta budet, 2,263 dir smt — så hade godsets ränteafkastning stigit
genom Meijerfeldts förbättringar 1716—1720. Enligt kammarkollegii
likvidationer af den 20 april 1724 och 23 december 1731 skulle riksrådet
för återstående intressen till den tiden hafva att fordra 23,797 dir 2 2/*
1 SU:s und. skrifvelse har Meij erfelt.
588
Den 27 augusti
öre smt, för hvilka han hos KM. gjort ansökning om betalning eller att
få årligen innehålla hela eller en del af arrendesumman för Visingsö.
Kammarkollegium och statskontoret, i und. utlåtande af den 1 juli
1731 på nåd. remiss af den 23 februari samma år, hade hållit det
senare alternativet för det bästa, så att Meij erfeldt på sin fordran
skulle årligen dekurtera de 1,400 dir smt, som härflutit af hans egen
melioration, och betala den på gamla staten upptagna förra räntan,
866 dir smt, tills hela fordran på sådant sätt vore försvunnen. Sedan
KM. ytterligare den 13 juli 1731 hört statskommissionen, hade i
afslag på Meijerfeldts fordran den 5 september 1732 blifvit anordnade
1,400 dir smt. Sedan den tiden hade han ingen vidare betalning
njutit. Därför anhöll han ytterligare att antingen få hela sin åter¬
stående intressefordran betald eller att få på densamma dekurtera
1731 och 1732 års ännu obetalta arrendesummor, att för innevarande
och de följande åren få innehålla hela arrendesumman, 2,263 dir smt,
intill dess fulla betalningen af 23,797 dir smt blifvit betald, och att
vid afträdet erhålla ersättning för byggnader och meliorationer, långt
öfver 3,000 dir smt, eller ock behålla gården ett år fri för arrendeafgift.
I stället för att af KM. blifva förnöjd för sina kapitalförskott hade han
blifvit hänvist till konungen i Preussen, emedan 9:e § i fredstraktaten
stipulerade, att denne skulle inlösa de uti locis cessis belägna hypo-
teken eller att hypotekarierna skulle därvid lämnas i possession,
tills de åtnjutit full betalning. Efter ansökning vid preussiska hof¬
vet hade Meij erfeldt fått till svar, att honom godsens inrymmande
alldeles icke kunde lämnas, men att fordrans förnöjande kunde honom
beviljas, så framt han i stället för 100,000 rdr ville antaga 70,000 rdr,
ty i vidrig händelse kunde alldeles intet blifvit honom tilldelt. Mei-
jerfeldt hade tillsvidare måst antaga de anbudna 70,000 rdr. Han
hade anfört detta i den afsikt, att KM. och RSt. ville om hans fulla
förnöjande göra ytterligare föreställningar till preussiska hofvet.
1732 och 1733 års statskommission hade visserligen erkänt riks¬
rådets fordran af 23,797 dir 2 2/s öre böra betalas, men Visingsö arrende¬
summa för 1733 och 1734 hade likafullt i anseende till statens knappa
tillstånd blifvit anslagen till amiralitetets behof, men vore af riks¬
rådet i hopp af ändring ännu innehållen. »Likväl som ingenting
bör vara ett rike mera och högre angelägit än vid alla tilfällen
sökia bibehålla den allmenna crediten, som igenom god betalning
för undfångne lån niuter dess rätta och beständiga styrkia, hvilket
uti detta målet igenom det af riksrådet projecterade sättet tyckes
kunna erhållas, särdeles som publicum helt okiänbart vinner på det
af riksrådet sielf updrefne och förhögde Wisingsöö arrende den sum¬
man, hvarmed hela denne skulden effter handen kan blifva betalt
och Cronans ägendom eller kungsgården derigenom uti så god hand
lemnäs, at den effter creditorens undfångne betalning förbättrad
kan Cronan återstäld varda»,
1734.
589
alltså hemställde SU., om icke KM. skulle täckas lämna riks¬
rådet efter dess ansökning — hvarvid kammarkollegium och stats¬
kontoret icke haft att påminna — »tillstånd ät årl. få innehålla och
på förber:de interesse decourtera de förra arrendesumman öfverskiu-
tande 1,396 dir 17 öre smt, deremot förra arrendet af 866 dir 15 öre
smt til statens behof uti publique cassan årl. böra inflyta, hvarmed
kunde fortfaras, til dess hela riksrådets fordran af 23,797 dir 2 2/3 öre
smt blifver betald, hvilken, då betalningen ifrån och med 1732 tager sin
begynnelse och, sedan de på bem:te interesse undfångne 1,400 dir smt
afdragas, på 16 års tid helt och hållen blir försvunnen.» Däröfver
kunde kammarkollegium och statskontoret anbefallas med riksrådet
upprätta kontrakt och däruti något visst om den årliga byggnaden
afsluta. SU. ville låta utse nödiga utvägar till ersättande af de
uti 1733 och 1734 års stater bristande anordningarna för amiralitetet
i Stockholm till en årlig summa af 1,396 dir '17 öre smt, sedan riks¬
rådet själf för dessa år och framgent utbetalade det vanliga arrendet,
866 dir 15 öre smt.
Hvad angick riksrådets fordran af 30,000 rdr för de pommerska
pantegodsen, anhöll SU. om nåd. befallning till ministern vid preus¬
siska hofvet att genom tjänliga föreställningar förmå konungen af
Preussen att enligt fredsfördraget förnöja såväl riksrådets som flera
pommerska hypotekariers fordringar.
(Utrikesärenden.)
SU. ang. kammarherren baron Karl Fredrik von Höpkens och kor- 1140
respondenskommissarien Edvard Carlsons underhåll under vi¬
stelsen i Konstantinopel. Den 27 augusti.
»Prses:t d. 27 aug. 1734. Föred. i rådet d. 28. Exp. genom
extr. protocolli.»
(Referat.)
Kanslikollegium hade i und. skrifvelse af den 16 innevarande
månad, som KM. den 19 kommunicerat med SU., föreslagit till Höp¬
kens och Carlsons underhåll, så länge de i KM:s och rikets tjänst
uppehöllo sig i Konstantinopel, 50 rdr banko i månaden för hvar¬
dera och till korrespondenspenningar 25 rdr dito på samma sätt för
bägge tillsammans.
SU. biföll alldeles själfva summan. Det höll oförgripligen före,
att det var billigast och med vanligheten vid dylika tillfällen mest
enligt, att tiden för detta traktamentes åtnjutande beräknades från
den tiden, då riksrådet och presidenten grefve Horn lät till dem
befallning afgå att där fördröja och likmätigt instruktionen bevaka
590
Den 27 och 30 augusti samt 3 september
KM:s och rikets tjänst, hvilket dock SU. KM:s ytterligare mildaste
bepröfvande underkastade.
(Utrikesärenden.)
1141 SU. äng. allianstraktaten med Danmark. Den 27 augusti.
»Prassrt d. 27 aug. 1734. Föred. i rådet d. 28 aug. — Afgådt
ordre til comiss[arier]ne.»
{Referat.)
Till efterlefnad af nåd. remiss den 20 innevarande månad hade
SU. låtit sig föreläsa det utkast till defensivallianstraktat, som
blifvit tillställdt ambassadören geheimerådet Sehestedt, och proto¬
kollet, som samma gång blifvit hållet vid konferensen.
SU. hemställde, om icke för vissa skäl och orsaker i 10:e § af
utkastet kunde i stället för vice amiral sättas flaggman och i 21:a
dito tilläggas Härjedalen.1
(Utrikesärenden.)
1142 SU. äng. kejserlige ministre plénipotentiaire grefve Ferdinand von
Herbersteins tullfrihet; ang. nytt reglemente rörande främ¬
mande ministrars tullfrihet. Den 27 augusti.
»Prses:t d. 27 aug. 1734. Föred. i rådet. d. 28.»
{Referat.)
KM. hade genom extrakt utur rådsprotokollet för den 19 augu¬
sti kommunicerat SU., hvad KM. beviljat Herberstein på hans be¬
gärda tullfrihet för de för honom nu för första gången ankomna viner
och saker samt för dem han vidare införväntade.
SU. hemställde, att Herberstein för denna gången till en likhet
med andra hitkomna ministrar måtte lämnas tullfrihet för de redan
ankomna sakerna och vinerna, men för dem, som han ännu hit för¬
väntade, icke vidare än enligt reglementet af år . 1693.
Man hade vid ett och annat tillfälle i de förledna åren kommit
att afgå från berörda reglemente, och det behöfdes ett nytt, stän¬
digt reglemente till efterrättelse för ministrar, med hvilkas hof icke
om någon viss summas tullfrihet å bägge sidor var öfverenskommet.
För den skull anhöll SU. om nåd. befallning till kansli- och kom¬
mersekollegierna att med första inkomma, med hvad de kunde gifva
till upplysning både härutinnan och till erhållande af någon reci-
procité för KM:s utrikes ministrar eller, så framt de ej på en eller
annan ort skulle behöfva betjäna sig af slik tullfrihet, om icke i
1 SU:s und. skrifvelse har Herjedahlen.
1734.
591
den händelsen densamma här för sådana hofs ministrar fogligen kunde
indragas. SU. utbad sig del af kollegiernas het., då det vidare ville
yttra sin und. mening.
(U trikesärenden.)
SU. ang. förskott ur generalförrådskassan till inköp af hampa för 1143
amiralitetets behof. Den 30 augusti.
»P[ra;]s[ent.] d. 2 septemb. 1734. Uplästes i samtel. rådet d. 2
september 1734. Värkställes. Expedt.»
{Referat.)
I anledning af amiralitetskollegiets und. föreställning om det
parti hampa, som fordrades så väl till de redbara skeppen som ock
de till skröfven ej i stånd varande skeppens upptackling, klargörande
och utredning, hade KSt:s SU. funnit vara angeläget, det ett parti
hampa i afräkning på den af amiralitetskollegium gjorda rekvisitio¬
nen ännu i höst upphandlades och 50,000 dir smt nu strax anskaf¬
fades samt därför uppköpta växlar sändes kollegiet till handa.
Men som hvarken af de subsidiemedel, som blifvit förskjutna till
myntet och silfvers uppköp, eller af de till förrådsmagasinet anslagna
någon tillgång fanns för en så pressant utgift, hade SU. fallit på
den tanken, att generalförrådskassan, likasom vid senaste riksdag till
slottsbyggningen, nu genast måtte till statskontoret, som om väx¬
larnas uppköp sedan komme att draga försorg, låta affölja 50,000
dir smt mot försäkran att för fulla återbetalningen blifva uppförd
på rikets stat för 1735, dock utan intresse, likasom tillförene i vik¬
tiga ärenden skett.
SU. anhöll om nåd. befallning härom till krigskollegium och
statskontoret.
(Krigsärenden.)
SU. ang. medel till uppförande af bageri, batterier och barack vid 1144
Tavastehus; ang. fältkanonernas och artillerimanskapets fördel¬
ning i Finland. Den 3 september.
»P[raf]sent. d. 29 januarii 1735. Res. i rådet d. 30 jan. 1735.
Värkställes genom ordres til krigscollegium och general l[eutenant]
Armfelt samt lämnas statscommissionen deraf del. Exped.»
{Referat.)
KM. hade kommunicerat SU. krigskollegii, i anledning af fram¬
lidne fältmarskalken baron Stackelbergs påminnelser, den 30 sistlidne
maj gjorda und. hemställan om 4,000 ä 5,000 dir smt i staten till upp-
592
Den 3 september
förande af ett bageri, af batterier på defensionsverken vid Tavastehus
och af en barack där för 300 man.
Alldenstund ett bageri var inrättadt i Fredrikshamn,1 hvarest
vid fientlig ruptur ej mer syntes erfordras än fyra veckors bröd för
hela finska armén, och hufvudmagasinet för denna armé borde vara
i Tavastehus, fördenskull pröfvade STT. nödigt, att 5,000 dir smt be-
stodos för ofvannämnda byggnaders uppförande i Tavastehus, hvilket
SU. observerat vid innevarande års stat och hvad kollegium till bygg¬
nadernas fullbordan för de följande åren kunde rekvirera.
I öfrigt kunde till den i Finland kommenderande generalen läm¬
nas att fördela fältkanonerna och artillerimanskapet därstädes på
de ställen, som säkerheten och försiktigheten kräfde.
Anm. Om underskrifterna se anm. till n:r 1116.
(Krigsärenden.)
1145 SU. ang. lifdrabanten Anders Dahlfelts »ansökning. Den 3 sep¬
tember.
»P[rie]s[eut.j d. 5 sept. 1734. Anmältes i rådet och uplästes
den 10 sept. 1734. Stockholm i rådcamm d. 10 sept. 1734. Re¬
solverades, at vid förefallande öpningar påminnes för Dahlfelt i cabi-
nettet, och får vederbörande öfverste del af SLT:s utlåtelse med
befallning derjemte at upföra honom på förslag, när tillfälle gifves
till befordran. Expedt.»
(.Referat.)
RSt:s SU. hade låtit sig föredraga Dahlfelts und. supplik med
anhållan att få åter intaga sitt runi vid KM:s lifdrabantkår eller
åtminstone blifva korpral med exspektanslön samt sedan vid vakans
komma i sin rätta tur efter tjänst och meriter, hvarpå KM. resol¬
verat, att han, som i anseende till supplikantens i protokollen så
ofta nämnda, af KM. själf kända meriter gärna velat villfara denne,
men det icke kunde, emedan staten för drabanterna blifvit af RSt.
sj älfva fastställd.
SU., dit en Dahlfelts till RSt. riktad ansökning blifvit remit¬
terad, hade bort gifva KM. vid handen, att han ej kunde hjälpas
på det af honom föreslagna sättet, helst ingen ändring kunde göras
i drabantstaten för hans skull. Men som af resolutionen nogsamt
förmärktes, att KM. själf hade sig hans meriter bekanta, berodde
det på KM:s välbehag att ihågkomma honom, »emedan SU. ej anstå
vill at med någon recommendation hos EKM. inkomma».
(Krigsärenden.)
1 SU:s und. skrifvelse har Fredrichshamn,
1734.
593
SU. ang. arméns tillstånd i det egentliga Sverige och Pommern. 1146
Den 3 september.
»P[raä]sent. d. 14 februarii 1735. Res. i rådet d. 19 febr. 1735.
Värkställes fordersainst genom ordres til krigscoll. och statscom-
mission samt efterfrågas vid eammarexpeditionen, om nogot är uti
de enskilte besvären ang:de garnisonen i Carlscrona. Exped.»
Af EKM:s secrete commissions samt krigscollegii und. relationer
har SU. giordt sig underrättadt om arméens tillstånd här i Swerige
och thetsamma befunnit, som följer. Alla regementer til häst och
fot, utom den(!) i Finland och Pommern, böra efter staten och indel-
ningsvärket bestå af 31,535 man, nemligen 7,908 til häst med adels¬
fanan och 23,627 man til fot samt 1,318 man artillerie inberäknade.
Vid alla desse regementer är 1,572 man och 611 stycken hästar
vacante, hvilka vacancer vid de indelte regementerne äro tillåtelige,
likmätigt the af EKM. och RSt. faststälte föreningar och reglemen-
ter, för den inkomst skull, som generalförråds- samt regementernes
upbråtts- och underhållscassor therigenom tillflyter, hvaröfver SU.
des särskilte yttrande i und. afgifvit. Bemälte vacancer äro ej
flere än at de vid påkommande krig innom sex ä åtta veckor böra
och kunna completeras. Vid de värfvade eller garnisonsregemen-
terne äro alla numrer besatte, undantagandes några få til 20 ä 30
man, som ej kunna hållas för ledige, emedan de straxt recreuteras
emot passevolance. Therjämte äro några få numrer vid gardet va¬
cante, hvilkas löner innehafvas af någre corporaler, som vid 1723
års placering blifvit nedflytte, men ej ännu kommit i sin ordning
igen, så at EKM. altid kan giöra sig stat på den styrka, hvaraf den
ständiga arméen bör bestå. Men de fleste garnisonerne i de svänska
fästningarne hafva ej ännu hint til den styrkan, som the efter the
faststälte besättningslistorne i fredlig tid hafva böra, utan är bris¬
ten, som här efter förmäles.
Uti Calmare borde vara 100 man artillerie, men staten består
allenast 35 man, hvaraf 10 man blifvit commenderade til Stralsund;
elljest är infanteriet 200 man, som thet efter staten vara bör. Men
som Calmar nu är en frontierfästning, sedan Ryssland fädt fast fot
i Östersiön, så tyckes väl garnisonen derstädes behöfva förstärkning;
doch kan man icke någon tillökning projectera, efter som staten
sådant nu ej tål. Men i den händelsen at Calmare garnison skulle
komma at förstärkas, så vore väl billigt, at det fattige och afsig-
komne borgerskapet på något sätt soulagerades, så at tillökning af
38—150659. Riksdags akter. Ser. 21 3.
594
Den 3 september
inquarteringen ej måtte lända dem til altför stor gravation. Uti
Landscrona bör i fredstid vara £00 man infanterie, men är nu alle¬
nast 280. Af artilleriet borde der vara 50 man, men staten bar alle¬
nast bestådt 30, som doch blifvit förminskade til 18 man, sedan 10
man blifvit eommenderade til Stralsund och 2 man til Jönköping.
Uti Carlscrona är 100 man infanterie, hvilka kunna giöra tillfyllest
til siöcastellernes besättning i fredlig tid. Uti Malmö borde vara
1,000 man infanterie, men är nu allenast 750 man. Artilleriet bör
bestå af 150 man, men staten har allenast bestådt 80 man, hvaraf
doch 30 man blifvit eommenderade til Stralsund, 6 man til Jönko¬
ping och 3 man til Helsingborg. Uti Christianstad, som är utsedd
til en place d’armes för Skåne, bör garnison, när fästningen kom¬
mer i stånd, bestå af 1,000 man infanterie och 150 man artillerie,
men efter sidsta besättningslistan äro thar ej mer än 50 man infan¬
terie, som doch blifva förstärkte med de 25 man, som ännu liséa i
. 1 OO
Halmstad, när den fästningen blifver raserad, som lärer skie näst¬
kommande år. Utaf de 150 man artillerie, som borde vara i Chris¬
tianstad, har staten allenast bestådt 30 man, hvaraf 18 man nu alle¬
nast befinnes, sedan 10 man blifvit eommenderade til Stralsund och
2 man till Jönköping. Carlshamns garnison är utsatt til 30 man
infanterie och 10 man artillerie, men består nu allenast af 20 man
infanterie och Ii man artillerie. Uti Helsingborg äro 25 man infan¬
terie och 3 man artillerie, som tyckes vara nog för den lilla vacht-
håldningen ther behöfves. Uti Giötheborg bör vara 950 man infan¬
terie och 85 man artillerie, men består nu allenast af 670 man in¬
fanterie och 50 man artillerie. Hya Elfsborg bör hafva 64 man
infanterie och 9 man artillerie, som ther nu är, men af infanteriet
är der allenast 58 man. Uti Bohus borde vara 78 man infanterie,
som doch blifvit förstärkte til 88 man i anseende til det ansenliga
antal arbetsfångar, som der nu äro, flere än at de med så ringa
garnison kunna säkert bevakas. Artilleriet, som borde vara 18 man,
är nu allenast 15 man. Marstrands garnison borde vara 150 man,
men består nu allenast af lil man. Artilleriet borde vara 20 man,
men är nu allenast 14 man. Således borde desse Giötheborgs och
Bohus läns fästningar, hvad artilleriet angår, vara 105 man, hvilka
doch blifvit förminskade til 91 man, sedan 14 man blifvit til Stral¬
sund eommenderade. Uti Warbergs fästning borde garnisonen vara
90 man infanterie, som de nu äro, och 16 man artillerie, beståendes
ock staten 19 man artillerie uti Halmstad, som gior tilhopa 35 man
artillerie uti både hallandske fästningarne, hvaraf 13 man blifvit
eommenderade til Stralsund. På de öfrige små skantzarne, såsom
Jönköping, Carlswerd på Gottland, Eredrichsskantz vid Gefle, Eda
i Wermeland och Erössö i Jemtland bestås allenast artilleriemanskap
efter staten. Varan des besättningen på Carlswerd nu för tiden
allenast 14 man, sedan 13 man blifvit derifrån eommenderade til
1734.
595
Stralsund. Hvad the öfrige Jemtlandsskansarne angår, så häfver
SU. särskilt sig ther om i und. utlåtit.1
Således har SU. intagit, hurusom en ansenlig brist befinnes
uti garnisonerne så väl af infanterie som artillerie, hvilket theraf
härrörer, at grefve Dohnas regemente, som för detta blifvit brukat
til svenska garnisonerne, jämväl 100 man artillerie blifvit commen-
derade til Stralsund utom den på pommerska staten bestådde ordi¬
narie garnisonen; hvarvid thet doch, hvad infanteriet angår, för
svenska statens knapphet skull måste förblifva, til des tiderne ändra
sig; men artilleriet, som, innan commenderingen til Stralsund skiedde,
var i aldra knappaste laget, tycke3 nödvändigt böra ersättias genom
värfning til sin förra styrka, sedan thet i Jemtlands skantzar in-
dragne manskapet blifvit till ersättning användt samt artilleriet i
Halmstad transporterat, men thet på Gottland blifver, som det
nu är.
Geväret vid regementerne här i Sverige är i lika tillstånd som
vid finska arméen och kan brukas till exercice; men i förrådshusen
är tilgång på nytt och behållit gevär til en omgång för hela arméen,
nemligen i rustcamrarne, utom Finland, 25,087 stycken infanterie-
mousqueter efter 1725 års modelle och af 1731 års modelle 3,028,
tilsammans 28,115 stycken, och i fästningarne des utom 8,610 st. af
1704 och 1716 års modeller, hvilka i garnisonerne kunna brukas.
Carbiner befinnas i rustcamrarne 16,165 stycken och i fästnin¬
garne 5,108 st. af 1725 och de förra årens modeller, utom 1,380 st.
dragounemousqueter samt 13,566 par pistoler, och mer tillvärkas
dageligen. Yarandes SU. af den tankan, at thermed bör continu-
eras, så at, när nytt gevär kommer at utdelas, en omgång åtmin¬
stone bör vara i förråd, til hvilken ända reparationerne af det ännu
befintelige gamla geväret böra fortsättias, så at det vid regemen¬
terne varande aldeles obrukbare må kunna utbytas och det nya, så
länge giörligit är, sparas.
Uti fästningarne finnes et förråd af infanterievärjor til 10,801
och i rustcamrarne 17,856 stycken nya samt 919 stycken reparerade,
tillsammans 29,576. Med värjor äro cavallerieregementerne försedde,
och har man desutan en tilgång af 906 st. monderade och 3,087 st.
omonderade ryttareklingor, som komma efter handen at monderas,
hvarmed kan gå fortare, än hittils skiedt, när den disput blifver
afgiord, som är emelian Wira bruk och svärdfäjareämbetet här i
Stockholm om denne lefverantzen. Af pikar har man i förråd uti
fästningarne 6,301 st. och i rustcamrarne 10,297 st., utom hvad rege¬
menterne nu äro försedde med.
Beträffande regementernes tilstånd til beklädning och utredning
så äro de merendels alla försedde med nye eller behåldne bekläd-
1 Se SU:s und. skrifvelse af den 20 november 1734.
596
Den 3 september
ningar, eller stå de under beklädning, så at arméen så vida är i
godt stånd. Skulle vid nästa mönstring någon persedel blifva cas¬
serad, sa ärsättes den af rustbållarne vid cavalleriet och vid infante¬
riet af de beklädningsmedel, som svenska staten består och rotarne
sielfva vid desse regementer thertil efter contracterne sammanskiuta.
Men kappor felas för alla regementerne, undantagandes några få, som
väl hafva gamla kappor efter sidsta kriget, på hvilka doch föga stat
är at giöra. Som nu försichtigheten kräfver, at man årligen skal samla
något til kappor för arméen, hvilka oundgängelige äro, när arméen
skal marehera i fält. så har man funnit denne saken på det sättet
bäst kunna afhielpas, at de beklädningsmedel, som på hvar karl af
de indelte regementerne ifrån 1720 til 1726 blefvo bestådde, men vid
1727 års riksdag til 2 dir och vid sidsta riksdag til 1 Va dir blefvo
förminskade, hädanefter, som staten kan tåla, formeras.
Hvad tråssen angår, så skaffas den af rusthållarne vid cavalle¬
riet til manskapets utredning efter reglementet och kommer således
cronan ej til någon last i staten. Men ammunition och brödvagnar,
fältkistevagnar för cavalleriet samt hela tråssen för infanteriet består
cronan sielf. Ibland det nödvändigaste är tält och kiettlar, hvarpå
ingen tilgång är här i Swerige, undantagandes vid några få rege¬
menter, sedan hvad som theraf i förråd är blifvit öfvertransporteradt
till finska regementerne, likmätigt SU:s und. memorial angående
finska arméen af den 13 augusti.1 Man har fördenskull funnit nö¬
digt, at åtminstone 10,000 dir smt årligen i svenska staten til desse
persedlar, i synnerhet tält, blifva bestådde, emedan de äfven i freds¬
tid äro högnödige, så framt regementerne vid möten och mönstringar
skola blifva vane vid det, som de behöfva veta, när de komma at
campera i krigstid. Yarandes äfven angelägit, at fältkitlar efter
handen anskaffas til de regementer, som dermed ännu icke äro för-
sedde, på det, när det kommer til upbrått, en sådan nödvändighet
då ej må brista. Till fältkistornes iståndsättiande kommer äfven
ännu at opföras i the årlige stater then summa, som för thetta år
blifvit bestådd. Hvad älljest den öfriga tråssen angår, så håller
SU. äfven för nödigt, at med rustvagnars tilvärkning i Jönköping
continueras, til thes hela arméen får sin fyllnad, efter det pro-
ject til tråssen, som för de finska regementerne blifvit faststält.
Men med anspanssorterne, kutskar och hästar samt the öfrige
kan hafvas anstånd, til des det liknar sig till krig, då sådant snart
kan anskaffas.
Eegementerne i Pommern bestå af HM:s Dråttningens lifrege¬
mente om 1,400 man, hvarunder begripas 200 man tilsatte, och gref
D oh nas regemente 800 man, tillhopa 2,200 man. Artilleriet är 196
man, hvilka alla äro complete, undantagandes den dageliga afgången,
1 Se n:r 1120.
1734.
597
som straxt blifver ersatt. Hela garnison är nyligen beklädd och
med gevär försedd, utom 8,168 mousqueter, 245 carbiner, 1,639 pär
pistoler, 5,298 st. commissvärjor, 3,460 pikar och 6,770 stycken bajo¬
netter, som finnas i Strålsunds fästning at tilgå; och altså har man
härvid ingen ting at påminna. SU. förblifver etc.
Aam. Om underskrifterna se anm. till n:r 1097.
(Krigsärenden.)
SU. ang. nya örlogsfartygs proberande till sjöss. Den 3 september. 1147
»P[ne]sent. d. 29 jaiiuarii 1735. Res. i rådet d. 30 januarii
1735. Värkställes genom ordres til ammiralitetscolleg., och statscom-
rnission får deraf del och kunskap. Expedit.»
fReferat.)
Hvad som förmäldes i sekreta propositionens § 21 om'nybyggda
fartygens och skeppens proberande till sjöss syntes både nödigt och
nyttigt såväl för manskapets öfning som besynnerligen att vara un¬
derrättad, huru nybyggda örlogsskepp skickade sig i seglande, förrän
de med allvar brukades, på det att behöfliga rättelser skulle i tid
kunna göras.
SU. styrkte till, att alla de nybyggda örlogsfartygen måtte till
sjöss försökas, dock ej för längre tid än en månad eller högst 6
veckor efter amiralitetskollegiets pröfning, och kunde kollegiet därtill
rekvirera nödiga medel.
Anm. Om underskrifterna se anm. till n:r 1125.
(Krigsärenden.)
SU. ang. amiralitetskaptenen Gustaf Fredrik Leijonankar1 och en 1148
kvartersmans utsändande till Tyskland för att förnya ekvirkes-
handeln. Den 3 september.
»P[rie]s[ent.] d. 5 sept. 1734. Anmältes i rådet d. 5 sept. 1734.
Uplästes i saintel. rådet d. 8 sept. 1734. Värkställes, och för
Leijonankar hestås här hemma tractamente 3 dir s. om dagen, men
på tyska botn likmätigt statscont. bet. af d. 5 sept. 1734.2 Ex¬
pedit.»
{Referat.)
I anledning af KMis skrifvelse till amiralitetskollegium af den
31 juli 1732 om angelägenheten af, att en på ekvirkessorter förfaren
man tillika med en kvartersman utsändes att förnya den utrikes eke¬
handeln, hade kollegiet i und. skrifvelse den 27 sistlidne juni hem¬
ställt, att en sådan med första görliga affärdades till Tyskland och
därtill föreslagit Leijonankar med en kvartersman.
1 SU:s und. skrifvelse har Leijonanckar.
2 Statskontoret hade i nämnda bet. föreslagit 4 dir smt om dagen.
598
Den 3 september
Som u t rike s ek elian (1 eln s etablerande på en säker fot var för riket
oundgängligt, fann äfven SU. nödvändigt, att en sådan på ekvirkes-
sorter förfaren man utskickades, som
l:o) bade att göra sig underrättad om krono- och privatorum
skogar i Pommern, Hinterpommern, Mecklenburg,1 Markbrandenburg,
Ukermark2 och Neumark3 med flera platser vid Warta, Odern och
Peeneströmmen4 samt i Schlesien och Polen,5 hvarvid borde iakttagas
skogstrakternas jordmån, skogarnas ålder, till hvad för sorters virke
de förnämligast voro tjänliga, skogstrakternas läge i anseende till
närmaste flottplats samt större eller mindre bekvämlighet att göra
utförseln.
2:o) Erfordrades, att han blef bekant med de bäste ekvirkes-
handlarna, hvilka borde få part af den förnyade mätar- och vräkar-
ordningen och under försiktiga samtal underrättas om rätta beskaf¬
fenheten däraf i alla mål, på det de måtte blifva desto mer försäk¬
rade om kronans ändamål att förfara skäligt och billigt mot dem.
3:o) Emedan de mesta leveranterna hittills fått förskott mot
kaution, för hvilken de måst betala 6 procent, som framlidne ami¬
ralen och landshöfdingen Örnfelt i sin berättelse af 1730 gifvit vid
handen, var angeläget, att den utskickade öfverlade med ekvirkes-
handlarna om förskotts undvikande eller om ett annat och till mindre
gravation ländande sätt för dem.
SU. hade intet att påminna vid valet af Leijonankar, som under
de sex år han varit vid uppsynen förvärfvat sig tillräcklig kunskap
om allt, som hörde till ekvirkesväsendet, utan hemställde till KM:s väl¬
behag att för honom utnämna så mycket i dagtraktamente, hvarmed
han hederligen kunde utkomma. Kvartersmannen kunde vara belå¬
ten med 32 sch. pommersk om dagen, heligt och socken, förutan
skjutsen. Till förrättningen, som torde komma att påstå 6 måna¬
der, hade SU. låtit på KM:s order under amiralitetskollegii dispo¬
sition uppföra på extra stat 1,500 dir sint af ännu odisponerade
medel uppförda till landt- och sjömilitiens ärnade mönstringar. Som
utresan borde ske, om möjligt vore, ännu denna höst, men ej kunde
gå för sig, innan någon viss summa till ekvirkesupphandlingen blef
anslagen i staten, kunde KM. lämna åt amiralitetskollegium att efter
omständigheterna förordna, när den borde gå för sig.
(Krigsärenden.)
1 SU:s und. skrifvelse har Jleckelburg.
2 j > » > Ykermarck.
3 > s > » Neijmarck.
4 > » > > Peneströmmen.
5 » > > » Pohlen.
1734.
599
SU. ang. svensk föreställning i Petersburg i anledning af franske 1149
ambassadören markis Antoine Felix de Montis arrestering.
Den 3 september.
»Praest. d. 4 septbr. 1734, Exped. d. 8 sept. 1734.»
CReferat.)
SU. hembär KM. tacksägelse för lämnad del af kanslikollegii
und. bet. rörande föreställning vid ryska hofvet ang. de Montis
arrestering m. m. och återsänder detsamma, utan att hafva något att
påminna.
(U trikesärenden.)
SU. ang. hertig Karl Fredriks af Holstein tillfredsställande vid 1150
alliansverket med Danmark, hans pension och fordrade ersätt"
ning för bortmista bankosedlar. Den 3 september.
»Föredr. i rådet d. 9 sept. 1734. Upl. i cane.-colho d. 14 nov
1734.»
{Referat.)
SU. hembär KM. tacksägelse för lämnad del af kanslikollegii
und. bet. ang. hertigens tillfredsställande vid alliansverket med Dan¬
mark och den därunder betingade allmänna garantien och finner ej
något att tillägga, ej heller något tvifvelsmål, att ju icke holsteinske
ministern Pechlin måtte vid detta tillfälle brukas, »emedan des fogelig-
het och rena begrep äro äfven åtskillige af SU:s ledamöter och elliest
merendels allmänt bekante».
Som SU. ej kunde annat än anse kollegiets bet. rörande herti¬
gens pension billigt och den af alla fyra KSt. var enhälligt fast¬
ställd, komme tjänliga medel att utses.
KM. täcktes gifva Pechlin tillkänna, att den påstådda ersätt¬
ningen för bortmista bankosedlar berodde på behörig likvidation,
hvarför KM. ville låta afgå befallning till kammarkollegium att
med forderligaste bringa denna saken till slut, så snart de nödiga
dokumenten af ministern blifvit framtedda, då SU., när berörde
fordran blefve ständig funnen, skulle vara omtänkt på utvägar till
HKH:s förnöjande. »Således förmenas det föresätta ändemålet kunna
ernås, och HKH. varda öfvertygad om Sweriges benägenhet och väl-
villia.»
(Utrikesärenden.)
600
Den 7 och 9 september
1151 SIT. ang. skyndsamt afgörande af kyrkoföreståndarnas vid svenska
församlingen i London sak mot pastorn där Jakob Serenius.
Den 7 september.
»Pr[aesent.] d. 5 mart. 1735 eilter middagen kl. 6. Föredr. i
rådcranmiaren] d. 12 maj. Exp. genom ordres till cantzlicolle-
g[mjtn.»
{Referat.)
A id utrikes postbrefvens uppläsning hade SU. befunnit, huru¬
ledes ministerplenipotentiarien baron Sparre i åtskilliga bref anfört
klagomål mot Serenius,1 som nu vistades i riket.
SU. hemställde därför om nåd. befallning till kanslikollegium att
befordra saken, hvarom så ofta jämväl under påstående riksdag där-
utifrån var skrifvet, till ett skyndsamt slut, på det kyrkan i London
måtte förhjälpas till sin rätt eller ock Serenius njuta sin oskuld
till godo.
Anni. I stället för landtmarskalken samt talmännen för Prat. och Borgst.
hafva grefve K. F. Piper, biskopen And. Halsenius och Borgst:s sekreterare
rådmannen Elias Torpadius skrifvit under.
(Utrikesärenden.j
1152 RSt. äng. amiralitetets ekonomi- och kammarkverks läggande under
amiralitetskollegium i Karlskrona. Den 9 september.
xPr;es:t d. 24 septemb. 1734. Lägges ad acta, efter värkställig-
heten häraf är redan skedd. I rådet d. 25 sept. 1734.»
{Referat.)
RSt. hade af KM:s sekreta proposition berörande krigsväsendet2
inhämtat, att KM. bifallit den öfver amiralitets verket i Karlskrona3
förordnade kommissionens und. bet. ang. amiralitetets ekonomi- och
kammarverks4 läggande under kollegiet därstädes och att verket
efter KM:s befallning drifvits från 1733 års början.
RSt. hade härvid intet att påminna, emedan inrättningen var
på goda skäl väl grundad och enligt kollegiets und. riksdagsberät-
telse i hvarjehanda mål redan visat sin goda nytta och säkerhet för
KM. och riket.
(Krigsärenden.)
1 SU:s und. skrifvelse har oriktigt Sirenius.
2 Se sid. 547, not 2.
3 ESt:s und. skrifvelse har Carlsrona.
4 Ekonomikontoret och kammarkontoret.
1734.
601
RSt. ang. volontärregementet i Karlskrona. Den 9 september.
»P[raä]sent. d. 3 oct. 1734. Uplästes i samtel. rådet d. 7 oct.
1734. Värkställes. Och afgå ordres til am[iralite]tscoll. at inkomma
med förslag på majorsheställningen därvid, hvarjemte cap. von
Schanses suplique1 til coll. nedsändes, hvilket til HM. i und. berät¬
tas. Exped.»
{Referat.)
Enligt KM:s sekreta proposition berörande krigsväsendet2 § 13
hade KM. på kommissionens i Karlskrona8 und. föreställning gjort
en och annan ny inrättning vid det af 9 kompanier bestående »volon-
teurregementet», som var både artilleri- och sjöfolk. Söm det där¬
igenom blifvit satt på en med andra värfvade regementen nästan
jämlik fot, hade KM. funnit antagandet af en major vid de 8 kom¬
panierna i Karlskrona till manskapets så mycket bättre underrät¬
tande i infanteridisciplinen och exercitierna nödigt och gjort reflexion
på kaptenen vid generalmajor Adlerfelts regemente Volmar Ridder-
schans.4 Men KM. hade ej velat mellan riksdagarna inrätta någon
ny tjänst, med eller utarn lön, utan hemskjutit detta ärende till RSt:s
betänkande.
Af amiralitetskollegii und. riksdagsrelation hade RSt. befunnit, att
KM. om regementet, hvaraf 1 kompani låg i Stockholm, behagat
således förordna:
l:o) Det skulle till munderingen beklädas på samma sätt som
artilleriregementet. Eyra års beklädningspenningar borde slås till¬
sammans och däraf göras en sådan fullkomlig blå mundering och,
till att bruka till sjöss eller arbete, tvänne vallmarsklädningar, be¬
stående af rock och byxor, med buldansväst, som amiralitetskolle¬
gium hade att proportionera efter medlen.
2:o) I stället för att tillförene ej varit mer än 1 kapten och
1 kompaniskrifvare vid hvart kompani, hade blifvit förordnade 1 löjt¬
nant af amiralitetet, 3 underofficerare och 3 korpraler af samma
manskap med någon tillökning på lönen af besparingen genom in¬
dragning på de gemenas kostpenningar.
3:o) Åt amiralen von Löwen hade blifvit anförtrodd speciell
uppsikt öfver regementet.
4:o) En artilleriskola hade blifvit inrättad för volontärerna, i
synnerhet för »vackre mäns barn», unga vid mottagandet i tjänsten
och kvicka i uppfattningen, hvarest de kunde blifva underviste i
teorien af artilleriet.
5:o) En fregatt komme årligen att läggas ut på strömmen till
volontärernas öfning med styckens handterande och skjutande till
sjöss.
1 Förvaras numera bland flottans meritförteckningar i riksarkivet.
2 Se sid. 547, not 2.
3 RSt:s und. skrifvelse bar Carlscrona.
4 RSt:s und. skrifvelse har oriktigt Ridderschantz.
602 Den 9 september
Som RSt. förnummit, att manskapet i exercitierna sig märke-
ligen förkofrat och IvM. således förmodades vid krig kunna hafva
god tjänst, af regementet, så erkände de KM:s genom regementets
iståndsättande visade sorgfällighet till rikets nytta och försvar.
KS t. hade gjort sig underrättade, huruvida ekonomien inom
regementet blifvit jämkad efter inrättningen vid artilleriregementet
i Stockholm, och därvid funnit nödigt i und. andraga följande:
l:o) Officerarna vid volontärregementet, hvilka hittills ej varit
bestådda några frikarlar, borde njuta lika rättighet, som deras ve¬
derlikar vid artilleriregementet igenom de vanlige frikarlarna var
tillåtet.
2:o) Efter den uträkning på en artillerihandtlangares bekläd¬
ning, proportionerad efter en gemen soldats mundering, hvarefter
volontärerna komme att beklädas, skulle de ej oftare än hvart fjärde
år undfå en skjorta, en halsduk, ett par strumpor och ett par skor,
hvarmed manskapet, nästan dagligen på vakt, arbete och till sjöss,
omöjligen kunde sig behjälpa. I beklädnatlspenningar hade en vo¬
lontär varit bestådt årligen 14 dir 11213 öre sm t, men efter bemälta
uträkning till den nya munderingen belöpte sig allenast 10 dir 18 öre
5 8/s penningar årligen på hvarje karl. Af denna besparing, på fyra år
15 dir 5 öre 168/e> penningar smt på man, kunde volontärerna, utom
de dem hvart fjärde år bestådda munderingspersedlarna, understödas
med en skjorta, en halsduk, ett par strumpor och ett par skor, som
gjorde hvart fjärde år på hvar karl 5 dir 24 öre, då likväl 9 dir
13 öre 16 8/9 penningar på hvar karl inom fyra år bespardes.
En majors antagande mot 300 dir smts vedergällning funno KSt.
nödigt och nyttigt, hemställande till KM:s välbehag, hvem till be¬
ställningen måtte blifva befordrad.
(Krigsärenden.)
1154 RSt. äng. sättet för Stockholms stads hus’, bodars och andra lägen¬
heters försäljande eller uthyrande; ang. skyldighet för KM. att
i frågor rörande en stads eller annans privilegier höra veder¬
börande. Den 9 september.
»Ink. d. 2C sept. Upläsit i rådet d. 14 octob. 1734, oell anst&r
härmed. Å nyo i rådet föredragit d. 19 decemb. 1734, och resol.,
at detta värkställes.
Hos RSt. har vid denne riksdag magistraten i Stockholm ingif-
vit et memorial, hvaruti anföres, huruledes EKM. i anledning af nu
mera afledne riksrådets, feldtmarskalkens och öfverståthållarens
grefve Gustaf Adam Taubes und. giorde föreställning af den 13
junii 1732 medelst dess nåd. rescript til bemelte då varande riksråd,
1734.
603
feldtmarskalk och öfverståthållare af den 1 augusti näst derpå föl¬
jande i nåder förklarat, at vid alla de tilfällen någon stadsens egen¬
dom komme at säljas, hyras, arrenderas eller på hvad vilkor det
vara må någrom at uplåtas, sådant altid må skie genom publique
anslag eller auction til den mästbiudande, hvilket som det icke alle¬
nast uti åtskillige mål skall lända staden til mistning uti dess reve-
niier och invånarne til olägenhet och skada medelst det, at de i an¬
seende til andras öfverbud, hvilket doch somlige sedermera icke äro
i stånd at betala, icke kunna bekomma de lägenheter, som dem äro
nödige och bekväme, utan ock strida så väl emot Stockholms stads
styrelse af år 1672 som 1693 års reglemente och stadscammererarens
instruction af år 1694, hvarigenom KM. updragit stadsens handels-
collegio specialem curam härutinnan, som åter i angelägne mål refe¬
rerat sådant til öfverståthållaren och magistraten, hvarvid staden i
alla tider skall befunnit sig väl samt fädt sine revenuer säkert och
rich tigt; så underställer magistraten RSt:s bepröfvande, huruvida
högbemelte EKM:s bref, utvärkat in speciali casu magistraten och
borgerskapet ohördan, skall uphäfva stadsens styrelse och flere gamle
förordningar härutinnan och förbiuda magistraten at vid hvar och
ens bods eller lägenhets uthyrande anslå densamma til auction åt
den mästbiudande med mera.
Detta hafva KSt. behörigen öfvervägat; och aldenstund förbenute
riksrådets, feldtmarskalkens och öfverståthållarens Taubes und. före¬
ställning, hvaruppå högbem:te EKM:s nåd. bref och denne öfverkla-
gade författningen sig grunda, aldeles strider emot de af magistraten
åberopade Stockholms stads styrsel angående utfärdade förordningar
som den frihet magistraten effter k. förordningar och resolutioner
äger at uti sådane dess oeconomie mål sielf få disponera, sorn den
för stadsens nytta och beqvämlighet nödigt finner;
fördenskull äro KSt. föranlåtne EKM. i und. at styrka til denna
sakens återställande i dess förra stånd, så at vid stadsens hus’, bodars’
och andre lägenheters försäljande eller hyrande magistraten må hafva
frie händer at antingen auctionera eller och accordera och sluta med
den, som magistraten med stadsens nytta bäst och fördelachtigast
finner.
Och som öfverståthållaren afgifvit förbem:te dess und. föreställ¬
ning til EKM., utan at magistraten och borgerskapet förut öfver et
sådant förslag blifvit hörde enligit RSt:s und. föreställning vid 1727
års riksdag1 och EKM:s derpå följande circulairebref til alla colle-
gier och embetsmän af den 24 october 1727, fast mindre sådant sielfva
projecterat, som 25 § af EKM:s nåd. resolution på städernes all¬
männa besvär vid 1723 års riksdag i slike fall föreskrifver;
så draga til EKM. KSt. det und. förtroende, det EKM. den
nåd. försorg draga täckes at, när något sådant hädaneffter förekom¬
1 Se d. II, n:r 716.
604
D n 10 september
mer, som rörer någon stads eller annans privilegier och erhåldne
rättigheter, vid slike tilfällen vederbörande altid måge blifva hörde
och derigenom få tilfälle sig behörigen at förklara. RSt. fram¬
härda etc.
(Civilärenden.)
TAL
1155 till HM. konungen i RSt:s namn, uppläst inför honom i sittande
råd den 10 september.1
Original, underskrifvet af de fyra talmännen, bilagdt »Rådsproto-
eoll öfver utrikes ärenden» 1734, törnus 2, hvaraf det utgör fol.
265—266. Konungens svar: »Det gläder mig af hiertat at för¬
nimma RStls affection emot mig. Jag försäkrar, det jag ingen annan
ven häfver än at visa i värket den kärlek och trohet, som jag bär
för dem, och skall jag altid sörja för deras välfärd och frihet samt
dervid hafva egendom, lif och blod ospard.»
SAK.
Utur EKM:s nåd. i går RSt. tilsände extracto protocolli hafva
RSt. med myckin sinnets rörelse och yttersta bestörtning helt ogierna
förnummit, huruledes någre efftertänkelige och EKJVI:s dyra höga
person rörande ryckten skola för riksdagen vara utspridde och äfven
nu torde stå att befara.2
Den oskattbara förmån, som uti EKM:s milda, nåd. och rättvisa
regering RSt. med undersåtelig lydno på det högsta erkiänna och
vörda, lämnar hos RSt. så väl en kännbar del af alt, hvad EKM.
til missnöje lända kan, som ock en kralftig vämjelse och osmak för
hvad som förtrolighetsbandet emellan öfverhet och undersåtare för¬
störa eller förminska vill.
RSt. förklara fördenskull den för aldeles äreförgäten och ovärdig
lem i den allmänna regementskroppen, om någon sådane skaddige
vanryckten skulle updichta och utsprida, med und. önskan, at up-
hofsmannen til sådan orolighet måtte kunna upfinnas, då den
samma ibland oss skulle blifva aldeles ända til grunden utrotad.
Emedlertid tacka EKM. RSt. und. för den oss ytterligare gifne
dyra försäkran om vår frihets bibehållande och försvar.
RSt. trygga sig vid EKM:s milda nåd och betyga at, som deras
undersåteliga lydno igenom en ren kiärlek i allas hiertan tagit första
1 Talet framfördes af öfverstelöjtnanten baron Mattias Alexander von Ungern-
Sternberg i spetsen för en RSt:s deputation.
* Konungen hade den 9 september i rådet beklagat sig öfver åtskilliga rykten, som
»en tid lupit omkring» och »hvilka oss mycket rördt», samt uppläst en af honom i an¬
ledning däraf egenhändigt uppsatt skrift (3 bl. fol., på tyska), som lades till protokollet.
(Se »Bådsprotocoll öfver utrikesärenden» 1734, törnus 2, hvaraf konungens skrifvelse
utgör fol. 251—253).
1734.
605
början och uprinnelsen, den samma ock in til döden oförandrad hos
dem vara och blifva skall.
Med und. trogit betygande, at RSt. på det efftertryckeligaste
skola söka at understödja och bibehålla EKM. vid den en gång til-
lagde k. machten och högheten på sätt, som vår besvurne regerings¬
form förmår och innehåller. RSt. framhärda etc.
SU. ang. ytterligare anslag till en styckepråms fullbyggnad. Den 1156
10 september.
»P[r£e]s[ent.] d. 11 sept. 1734. Uplästes i samtel. rådet d. 11
sept. och expedierades samma dag. Expedit.»
{Referat.)
KM. hade under den 6 nästlidne augusti lämnat SU. del, huru¬
ledes till den i Stralsund efter ständernas und. begäran påbegynta
styckepråmens fullbyggnad och iståndsättande ännu betarfvades
3,266 rdr 32 schilling pommersk och att denna summa jämlikt de
förra därtill åtgångna penningarna kom me att tagas af subsidie-
medlen.
SU. hade därvid intet att påminna, utan syntes angelägenheten
fordra, att summan måtte ju förr ju hellre anordnas och nåd. befall¬
ning därom till vederbörande utfärdas.
Anm. Om underskrifterna se anm. till n:r 1103.
(Krigsärenden.)
SU. ang. uppbyggande af ett kruthus på Ljungskär vid Karlskrona. 1157
Den 10 september.
»P[r®]sent. d. 14 februarii 1735. Res. i rådet d. 19 febr. 1735.
Värkställes genom ordres til am[iralite]tscoll., hvaraf statscont. gif-
ves del och kundskap. Expedit.»
{Referat.)
KM. hade i § 18 af sin sekreta proposition föreställt, huru angelä¬
get det var, att på holmen Ljungskär utanför Karlskrona anlades ett
kruttorn för amiralitetet.
SU. fann, att på extra ordinarie staten komme att till tornet
bestås 17,000 dir smt, samma summa, som uppgått till det sedan
sista riksdag i Karlskrona byggda kruttornet. Skulle större omkost¬
nad kräfvas, kunde resten rekvireras af vederbörande. Som den
perpendikulär inrättade trappan i det byggda tornet var så trång,
att en karl med sitt gevär svårligen kunde komma upp till batteriet
och därifrån neder igen, hade SU. vid den gamla desseinen af berörda
kruttorn skolat erinra, att den ena gafveln, där trappan komme att
606
Den 10, 13 och 16 september
uppdragas, borde blifva något starkare än den andra, på det trappan
eller uppgången till batteriet måtte blifva bekvämare för manskapet,
hvarom KM. täcktes beordra vederbörande.
Anni. Om underskrifterna se anm. till n:r 1097.
(Krigsärenden.)
1158 SU. med förklaring af 1731 års RSt:s beslut ang. f. d. envoyén i
Berlin öfversten grefve Karl Posses ministertraktamente. Den
10 september.
»Föredr. i rådet d. 7 ootob. 1734. Exp. ordres til statscont.»
{Referat.)
Hos RSt. hade Posse igenom memorial andragit, hurusom det
utfästa fulla envoyétraktamentet vid preussiska hofvet ä 6,000 rdr
blifvit honom vid riksdagen 17311 tillagdt. Han hade förmodat, att
denna KSt:s resolution skulle komma honom till godo så, att fullt
envoyétraktamente skulle blifva honom krediteradt, till dess han
den 20 mars 1724 erhöll KM:s befallning att förfoga sig till rege¬
mentet, och att honom sedermera äfven som alla andra ministrar 6
veckors traktamente för resetiden skulle bestås. Men vederbörande
afräkningskontor hade dock i kammarkollegium gjort den före¬
ställning att, som RSt:s resolution 17272 expresse determinerade
4,400 rdrs traktamentes åtnjutande intill den tiden, som han ifrån
Berlin afgått, men sedan allenast residentstraktamente, så skulle
1731 års resolution i anseende till själfva terminerna ej göra någon
ändring, utan att 6,000 rdr skulle godegöras i stället för 4,400
intill afresan från Berlin. Kollegiet hade således andragit saken
hos KM., som genom reskript af den 5 februari 1733 tillåtit kolle¬
giet att på det sättet med afseende på terminerna likvidera, men
anbefallt att i likvidationen införa, det SU. själf komme att uttyda
sin mening i 1731 års resolution. Fördenskull anhöll Posse om för¬
klaring öfver nämnda resolution.
Som KSt. 1727 expresse förklarat, att Posse från den tiden han
anträdt afresan från Berlin ej mer skulle bestås än residents trak¬
tamente, så kunde ingen annan förtydning göras öfver den vid sista
riksdag gifna resolutionen än att Posse vid likvidationen väl borde
godtgöras 6,000 rdrs envoyés traktamente intill afresan från Berlin,
men därefter allenast i proportion af 3,000 rdr, som är residents
traktamente.
(Utrikesärenden.)
1 Se ofvan n:r 1054.
2 Se bd II, n:r 736.
1734.
607
SD. ang. de vid Danzig tillfångatagna svenske officerarnas revers 1159
och ang. ryske öfverstelöjtnanten Keiserlingks present. Den
13 september.
»Praesfi. d. 14 septb. 1734. S. d. föredr. i rådet.»
{Referat.)
KM. hade med SU. kommunicerat ett extrakt ur rådsprotokollet
af den 11 sistlidne september och ett kanslikollegii und. svar ang.
hvad föreställningar komme att göras vid ryska hofvet genom en¬
voyén Ditmer samt här till envoyén Bestuchef om den af de vid
Danzig till krigsfångar tagne svenske officerarna fordrade reversen
vid deras lösgifvande och ang. en present af 1,000 rdr b:o för
Keiserlingk, som bemälte officerare hitbragt.
Som SU. härvid ej hade något att påminna, täcktes KM. låta
afgå befallning till statskontoret att af extra utgiftsmedlen anordna
1,000 rdr b:ko till Keiserlingk.
(Utrikesärenden.)
RSt. ang. antalet flaggman af amiralitetskollegiets ledamöter, som 1160
vid krig kunde kommenderas till sjöss. Den 16 september.
»P[rse]s[ent.] d. 4 tiov. 1734. Värkställes. Stockh, i rådkam¬
maren] d. 5 nov. 1734. Exped:t.»
{Referat.)
Då RSt. låtit sig föreläsa KM:s instruktion för amiralitetskolle¬
gium af den 17 juli 1732, hade de bl. a. kommit att taga i öfvervägande,
om icke nödigt vore, det något blefve förordnadt, huru många af
amiralitetskollegii ledamöter, som voro flaggman, kunde vid åkom¬
mande örlog kommenderas till sjöss, emedan det syntes högst nöd¬
vändigt, det någon af dem borde vara hemma i kollegiet att jämte
amiralitetskammarråden bestyra kommandomål m. m. Vid det till¬
fället öfvervägdt blef om sj älfva inrättningen af kollegiet och om
det kunde anses vara så inrättadt, som ett kollegium tillhörde, hade
äfven kommit i betraktande, hurusom, när krig inföll, både presi¬
denten samt de mesta och understundom alla ledamöterna plägade
gå till sjöss, då kollegii förrättningar måste så godt som afstanna
eller åtminstone mista sin drift. Till remedierande däraf hade ingen
annan utväg funnits än att presidenten och två bisittare af flagg¬
männen måste alldeles befrias från sjöexpeditionerna, l:o) på det icke
det kommando, som en chef af flottan egde, måtte insmyga sig i kolle¬
giet och kränka den kollegiala friheten; 2:o) på det kollegiet med så
mycket större säkerhet måtte kunna undersöka om dens konduit vid
608
Den 16 september
sjöexpeditionen, sorn varit kommenderad; 3:tio) på det kollegiet ej
måtte försvagas och 4:to) de ständige ledamöterna därigenom förlora
sviten af affärerna.
Amiralitetskollegium och generalkommissariatet hade efter ve¬
derbörande flaggmäns hörande i und. den 7 november 1727 yttrat
ganska betänkligt vara, att KM. skulle binda sig händerna att icke
vid förefallande expeditioner få kommendera någon af dem, sorn
komme att blifva ständiga ledamöter af kollegiet, om KM. funne
honom skicklig.
Riksråden von Liewen,1 Giildenstierna och Bielke hade i und.
bet. den 20 november 1727 ang. amiralitetskollegii nya inrättning ej
understått sig styrka därtill, att de af kollegii ledamöter, som voro
flaggman, skulle förbjudas att gå till sjöss, utan hållit före bättre
vara, att denna kvestionen lämnades tills vidare odeciderad, då KM.
sedan alltid kunde hafva fria händer med råds råde denominera en
kommenderande antingen utaf eller utom collegii ledamöter.
Som härutinnan således ej något visst blifvit fastställdt, hade hos
RSt. kommit i öfvervägande, huruvida amiralitetskollegium efter den
senare gjorda inrättningen, sedan hela ekonomien blifvit subordon-
nerad och sammanknippad med detsamma under kollegialt befäl,
styrelse och disposition, skulle vid åkommande sjöexpeditioner af
hela flottan komma att blottas på sina ledamöter och om icke nö¬
digt vore, att tvenne eller åtminstone en af flaggmännen ständigt
blefve hemma af följande skäl, nämligen
»l:mo) at af erfarenheten nogsamt bekant är at, fast än hela
flottan gådt till siöss, uti collegio både i commando- och oeconomie-
mål nog varit at syssla, som hädaneffter i anseende till den nya
inrättningen än mer lärer förökas och således vid påkommande siö-
expedition fordra en fast större collegial vaksamhet och drifft, såsom
i synnerhet, enär flottan eller någon escadre är till siöss utlupen,
densamma tidigt och utan drögsmål bör blifva understödd med prof-
viant och det mera, som vid slika tillfällen nödigt fordras, jemvel
at flottan eller escadren bör blifva förstärkt eller några af de utlupne
skiepp eller fartyg igenom utstånden storm eller andra siöskador
måste gå i hamn till reparation samt utan någon tids försummelse
åter i stånd sättjas och utsändas at combinera sig med flottan, på
det den, som commenderar, vid slika händelser ej måtte för flottans
eller escaderns svaghet emot fiendens styrka, ej heller för brist af
lifsuppehälle och flere nödvändigheter blifva nödtvungen at söka
hamn och till rikets obotliga skada utur stånd sättjas at fullgiöra
dess instruction och ordres;
2:do) är at befara, om de ledamöter, som äro flaggmän, alle
blefve utcommenderade, at det af RSt. påsyfftade ändamålet utaf
1 RSt:s und. skrifvelse har Lieven.
1734.
609
den collegiale styrelsen ånyo sätjas uti en äfventyrlig disposition af
en eller 2:ne personer, till förtigande af de hinder, som igenom siuck-
dom och dödsfall tima kunna.»
I anseende till allt detta skulle det väl, till förekommande af
en genom brist af tillräckliga ledamöter orsakad konfusion i den
mellan riksdagarna skedda hälsosamma inrättningen af den kollegi¬
ala dispositionen, vara nyttigt, om tvenne af flaggmännen ständigt
kunde blifva hemma och närvarande i kollegiet, då KM. ändå kunde
till någon krigs- eller sjöexpeditions utförande med råds råde utse
en af flaggmännen i kollegiet, som han funne bäst. Pröfvade KM.
med råds råde oumgängligt att vid tillfälle, då två flaggman be-
höfde kommenderas till sjöss, taga bägge af kollegii ledamöter,
kunde ock sådant tillåtas, emedan det lämnades i KM:s välbehag att
utse en eller bägge in- eller utom kollegium, dock att åtminstone en
af flaggmännen alltid blefve hemma och i kollegium närvarande.
Kollegiet och generalkommissariatet hade i sin utlåtelse ansett, att
den af flaggmännen i kollegiet, som blefve denominerad att kommendera,
skulle, så snart han blifvit nämnd, taga sitt afträde ur kollegiet och
intet träda dit igen, innan han gjort fullkomlig redo för sin förrätt¬
ning. RSt. funno väl, att den, som blef kommenderad, strax kunde
taga afträde, men höllö för betänkligt vara, om han ej skulle få säte
i kollegiet, innan han gjort redo för sin expedition, emedan, i händelse
af sjukdom eller dödsfall bland de hemmavarande ledamöterna, syss¬
lorna, i synnerhet kommandomålen, skulle hindras därigenom, att
ingen flaggman var tillstädes. Det var fördenskull angeläget, att
KM. förordnade, att den af flaggmännen, som varit till sjöss kom¬
menderad, strax efter sin hemkomst fick intaga sitt säte i kollegiet
och där blifva sittande öfver de förekommande målen, men måtte
taga afträde, enär något företogs, som rörde den expedition, hvaruti
han varit kommenderad, då och så länge detsamma förehades.
(Krigsärenden.)
RSt. ang. bibehållandet af vartgälderna för enrolleringsmanskapet U0]
i Skåne, Halland samt Göteborgs och Bohus län och ang. de
sedan 1731 indragna vartgäldernas återbetalning till enrolle¬
ringsmanskapet i Hallands län. Den 16 september.
»P[rse]sent. d. 1 octob. 1734. Uplästes i samtel. rådet d. 7
oct. 1734. Värkställes, dock at hela summan upföres i staten,
men at vid utbetalningen i akt tages, at inge andre deraf blifva
delaktige än de, sorn nu lefva. Expedit.»
(Referat.)
KM. hade i § 15 af sin sekreta proposition berörande krigs¬
väsendet1 gifvit tillkänna, det KM. efter RSt:s und. begäran
1 Se sid. 547, not 2.
39—150659. Riksdagsalcter 2, 3.
610
Den 16 september
17311 sökt genom landsbo fd i n g arn a förmå enrolleringskompanierna
i Skåne ock Bohuslän att, liksom Hallandskompaniet gjorde vid
samma riksdag, afstå sina vartgälder, hvilket anbud de ej velat an¬
taga, och att amiralitetskollegium visat angelägenheten af, att enrol-
leringsmanskapet i krigstider ginge KM. till handa, hvartill vart-
gälderna, 4 dir smt årligen, skattades för det säkraste medlet. I
anseende därtill förklarade KM. sin tanke vara, att rikets värn till
sjöss fordrade, det icke allenast enrolleringen i Skåne och Bohuslän
blefve vid de med allmogen ingångna kontrakten stående, utan ock att
manskapet i Halland sattes på samma fot som före 1731 års
riksdag.
HSt. hade funnit att, sedan konung Karl XII låtit förlägga en
skeppseskader till Göteborg,2 hade amiralitetskollegium i Karlskrona
inkommit med und. påminnelse den 19 augusti 1699 om nödvändig¬
heten, att till berörde eskader anskaffades båtsmän uti de näst intill
Göteborg belägna orterna, särdeles vid sjökanterna, medelst en där
intenderad ny båtsmansinrättning. KM. gaf sitt bifall härtill och
befallde, att en undersökning skulle förordnas rörande orterna och
de villkor, hvartill undersåtarna helst funnos inklinerade. Denna för¬
rättades 1700 af amiralen Cornelius Ankarstierna8 och sjömilitiekom-
missarien Henrik Strand, men på grund af krigskonjunkturerna och
däraf förorsakade expeditioner kom amiralitetskollegium att först
den 16 februari 1703 öfversända sitt i anledning af undersökningen
författade und. förslag rörande enr ollerings verket. Sedan defensions-
kommissionen blifvit hörd, fastställde KM. den 27 februari 1701 för¬
slaget och' höll för bäst vara att ej binda sig till något visst antal
eller hvad som kunde rekvireras till Göteborgseskadern, utan be¬
fallde att till KM:s tjänst på örlogsskeppen enrollera så många,
som därtill duktiga och sjövana funnos, på följande villkor, nämligen
att 1) hvar man, som lät enrollera eller inskrifva sig, skulle i fred¬
liga tider årligen åtnjuta 4 dir smt s. k. vartgälder samt hafva till¬
stånd att idka sin seglation, fiskeri och annan näring; 2) vara fria
från utskrifning och värfning; 3) om de i kronans tjänst blefve
kvästa och blesserade, blifva liksom andra rote- och indelningsbåts-
män delaktiga af underhåll från krigsmanskassan. Däremot borde
mot vartgälderna de enrollerade vara förpliktade att i krigstider för
månadslön, från 5 dir smt för den bäst befarne till 3 ä 4 för de
sämre, jämte kost tjäna på KM:s örlogsskepp och fartyg. Härvid
hade det utan rubbning förblifvit, tills 1731 vartgälderna för Hal-
landsenrolleringen uteslötos ur staten.
Som det vore oumgängligt att icke allenast bibehålla den sjö¬
milis, som riket egde, utan jämväl, som rikets närvarande tillstånd
1 Se d. III, n:r 929.
2 RSt:s und. skrifvelse har Giötheborg.
8 RSt:s und. skrifvelse har Anckarstierna.
1734.
611
sådant medgåfve, på allt upptänkligt sätt så mycket mera föröka
densamma, som långt mera sjöfolk vid ett krig behöfdes, sedan den
tredje sjömakten inkommit i Östersjön och anlagt en talrik galej-
flotta, hvilkens bemötande kräfde en större myckenhet af sjöfolk än
Sverige härtills behöft underhålla,
fördenskull höllö BSt. före den af konung Karl XII fastställda
inrättningen med enrollerande i Bohuslän, Skåne och Halland på den
enligt k. brefvet den 27 februari 1704 med allmogen ackorderade
foten vara högst nödig och nyttig och styrkte KM. till att fastställa
sina här frammanföre förklarade nåd. tankar i anseende till följande
omständigheter nämligen
l:o) att en sådan besparing, hvilken blifvit för Hallands enrol-
leringskompani sedan sistlidne riksdag, svarade på långt när ej mot
KM:s nytta af samma enrolleringsmanskap i krigstider;
2:o) att inrättningen med vartgälderna ä 4 dir smt årligen
på man kostade mindre än alla andra indelningar och roteringar
i riket;
3:o) att enrolleringsmanskapet vore det bästa och sjöfarnaste
att tillgå vid krig och att en del af det kunde under uppfordringen
till sjöss göra underofficerstjänst, hvartill det i ordinarie staten
bestådda antalet på långt när intet förslog, när hela flottan skulle
utredas;
4:o) att de bästa af dem bekommo för gemen mans tjänst ej
mera än 5 dir smt i månadslön, i det stället den sämste af de eljest
anvärfvade näppeligen läte sig nöja med dubbelt så stor;
5:o) att enrolleringsmanskapet utom vartgälderna ej kostade
kronan det ringaste i fredstiden, men var dock säkert att tillgå och
kunde midt i kriget utan värfningspenningar förökas;
6:o) att manskapet beklädde sig själf både i krigs- och freds¬
tider;
7:o) att enrolleringen i Skåne och Göteborgs och Bohus län för¬
klarat sig ej kunna afstå från vartgälderna, så framt de skulle kunna
förblifva i enrolleringsförbindelsen;
8:o) att det vore att befara att, om vartgälderna upphörde,
manskapet ej kunde förmås att inställa sig vid kompanimöten eller
af sina officerare taga permission, förrän de begåfvo sig på utrikes-
sjöfart, som dock var nödigt, så framt kronan skulle vara försäkrad
om deras tjänst.
För öfrigt och som det i framtiden torde förorsaka någon skad¬
lig afsaknad, därest de indragna vartgälderna ej blefve halländska
enrolleringen återställda, hade KSt. funnit skäligt, att hvad sedan
1731 års riksdag blifvit indraget i vartgälder skulle Hallandsenrol-
leringen återbetalas, till hvilken ända medel därtill i staten blifvit
upptagna.
(Krigsärenden.)
(512
Den 16 september
1162 RSt. äng. uppstädernas ansökning om befrielse från tapperiansac-
cisens erläggande vid vin- och brännvinsförsäljning ankar- och
halfankartals och om omedelbar restitution af erlagd accis.
Den 16 september.
»Ink. d. 3 oct. 1734. Upläsit i rådet d. 15 octob. 1734 och
värkställes.»
(Referat.)
I borgerskapets allmänna besvär § 31 vid 1731 års riksdag be¬
funnes väl, huru uppstäderna till följe af k. brefvet den 27 augusti
1681 och nåd. resolution för Västerås,1 Arboga och Köping den 1
september 1727 fingo mot källarfriheten hålla vin för skäligt pris
till salu till kyrkornas, landets och de resandes behof. Men som
tapperiansaccisen hade måst betalas äfven af det vin och brännvin,
som kunnat säljas ankar- eller halfankartals, »hvilket doch de, som
från Stockholm och andre stapelstäder til upstädernes marknader
ankomma låta, i förmågo af cammarcollegii d. 27 novemb. 1724 och
EKM:s nåd. rescript af d. 27 febr. 1730 skola undslippa», fördenskull
anhöllo samtliga uppstäderna att liksom »grossirerne» i stapelstä¬
derna blifva befriade från tapperiansaccisen för allt vin, som såldes
i ankare och half ankare, och att tullbetjänterna måtte blifva anbe¬
fallde att strax återgifva den deponerade tapperiansaccisen och intet
behålla densamma hos sig till årets slut, som härtills skett.
Ärendet hade vid nästförflutne riksdag blifvit oafgiordt, hvarför
RSt. nu tagit det i öfvervägande. Generaltullarrendesocietetens full¬
mäktige hade efter erhållen kommunikation däraf anfört, att med
källarfriheten, en uppstäderna beviljad förmån i sjötullen, hade den
af vinskänkarna erlagda tapperiansaccisen ingen gemenskap, ty den
erlades för rättigheten att sälja i minut, kann-, stop- och kvarter¬
tals, hvilket vore grosshandlarna genom nåd. reskriptet den 27 feb¬
ruari 1730 förbudet vid 100 dir smts vite. Dessutom vore genom
nåd. reskriptet den 8 december 1730 fastställdt, att vinskänkarna
borde undfå accisrestitution icke för hel- och halfankare, utan för
minst en half åm och vid årets förlopp, i anseende hvartill societeten
förmenade, att intet bifall kunde gifvas Borgst. i dess ansökning.
Enligt 1681 års tapperiansförordning § 3 gjordes en likhet med
accisens restituerande för grosshandlare, vinskänkar och källarmäs¬
tare af hvad de i gross försålde, med restitutionen i § 8 bestämd
för minst en half åm, en bestämmelse, som genom k. brefvet den 9
maj 1700, hvarmedelst grossvinhandlarna befriats från att redogöra
för sitt i större eller mindre fastage försålda vin, förändrats så till
vida,- att allenast för det vin, som gick igenom tappen och förytt-
1 RSfcs und. skrifvelse har Westeråhs.
1734.
613
rades kaun- och stoptals, komme att erläggas tapperiansaccis, i an¬
seende hvartill de, som jämte tapperiansnäringen jämväl försålde vin
i gross, skulle njuta till godo friheten för tapperiansaccisen af vin,
som de kunde bevisa sig hafva sålt i gross. På detta fundament,
att tapperiansaccisen egentligen hade afseende på det, som såldes i
minut, kanna, stop, kvarter, emedan vinet gick genom tappen, hade
KM. genom resolution den 28 januari 1724 efterlåtit grossvinhand¬
larna i Göteborg att föryttra sitt vin i hela och halfankare, »såsom
häruti mäste utsälgningen af viner i gross nu för tiden skier,» hvar-
jämte KM. genom reskriptet den 27 februari 1730 befriat grossvin¬
handlarna i de öfriga stapelstäderna utom Stockholm och Göteborg
äfven från tapperiansaccisen och det årliga redogörandet därför.
Som både 1700 och 1724 års förordningar förklarade vinförsälj¬
ningen i hel- och halfankare för grosshandel och att tapperiansaccisen
hade sitt egentliga afseende på det, som gick igenom tappen samt
försåldes kann-, stop- och kvartertals; som vinskänkarna borde för
hvad de sålde i gross njuta enahanda förmån med grosshandlarna, i
det dem därutinnan tillädes restitution för hvad de försålde i större
eller mindre fastage, och som billigheten tycktes fordra, att
hvad som i grosshandlarnas hand hette grosshandel borde ock be¬
hålla samma namn i vinskänkarnas, »efftersom de äro invånare och
borgare uti et rike»;
alltså anhöllo RSt., att KM. täcktes tillåta vinskänkarna i gemen
att njuta restitution för det, som icke gick genom tappen eller
såldes i minut, utan hel- och halfankartals äfven som för de stora
fastagen, helst som den reciprociteten, hvilken borde bibehållas
emellan gross- och vinskänkarna, eljest skulle förfalla och vinskän¬
karna, i synnerhet utom Stockholm, »som tillarrenderat sig städer-
nes kiällarefriheter och derigenom förbundit sig at förse såväl in-
vånarne i städerne som å landet och besynnerligen kyrkiorne der¬
omkring med tilräckelige goda viner,» skulle dymedelst ställas
utur en ansenlig del af sin näring. Men skulle försäljningen hel-
och halfankartals förklaras för minuthandel, skulle däraf följa, att
grossvinhandlarna emot förordningen af den 27 februari 1730 äfven
skulle komma att besväras med tapperiansaccisen för hvad de sålde
i lika fastage, »så framt en sådan då blifvande minuthandel dem
hädaneffter skulle tilstädjas».
De, som prenumererat tapperiansaccisen, voro väl berättigade
till dess återfående, så snart grossförsäljningen skett, men emedan
det skulle orsaka vidlyftighet i räkenskaperna, om vid hvar försäljning
därom skulle likvideras, borde restitutionerna göras kvartalsvis och
ej innehållas till årets slut, eftersom egarna icke alltid torde falla
lägligt att så länge umbära sina penningar.
(Civilärendeu.)
614
Den 16 september
1163 RSt. ang. handelsmännen i Stockholm Johan et Niclas Paulis an¬
sökning hos RSt. om förbud mot införsel af flaggduk och om
höjning i tullen på filtvaror. Den 16 september.
»Ink. d. 3 oct. 1734. Upläsit i rådet d. 15 octob. 1734 och
värkställes medelst behörige ordres til comtnerciecollegium.»
(Referat.)
Handelsmännen hade andragit, huruledes den vid deras yllemanu-
faktori i Stockholm tillverkade flaggduken till godheten svarade emot
den holländska och föll till långt lindrigare pris än denna, men att
sådant oaktadt, »medelst tycke för det utländska», ett ansenligt parti
af deras tillverkning blifvit dem liggande på händerna, hvarigenom
de skulle nödgas nedlägga fabriken, så framt ej nödiga mått till dess
upphjälpande nu blefve tagna. Som de kunde årligen tillverka 25,000
alnar, hvilket jämte hvad som annorstädes i riket tillverkades skulle
vara tillräckligt för inrikeskonsumtionen, anhöllo de, att all utrikes-
flaggduk måtte blifva förbuden till införsel. Af samma orsak, som
vid flaggduken var anförd, kunde de ej heller afsätta sina tillverk¬
ningar af flitvaror, i synnerhet filtstrumpor, hvarför de begärde, att
främmande filtvaror måtte beläggas med någon tillräcklig tullför¬
höjning.
Alldenstund, såsom RSt. inhämtat, den här i riket tillverkade
flaggduken var alldeles så god som den utländska-och såldes för 24
ä 25 öre kmt alnen i stället för att den utländska kostade 1 dir och
däraf så tillräcklig tillverkning årligen skedde, att den till flottans
och allmänt behof kunde förslå,
ty hade RSt. funnit för godt, att all utländsk flaggduk från
nästkommande års början måtte blifva förbuden till införsel och att
kommersekollegium skulle hafva noga inseende därpå, att priset på
flaggduken ej oskäligen förhöjdes, så framt manufakturisterna ville
njuta förbudet till godo.
Som utrikesfiltvaror redan betalade 20 procent i tull och um¬
gälder med andra afgifter, så att de inhemske manufakturisterna
skulle tyckas kunna arbeta däremot, och som den inhemska tillverk¬
ningen ej var så tillräcklig, att den utländska varan kunde umbäras,
fördenskull kunde RSt. ej styrka KM. till någon tullförhöjning
nu, men lämnade till KM:s förordnande att framdeles, när slika filt¬
varor här inrikes någorlunda tillräckligen förarbetades och kommerse¬
kollegium därom i und. påminde, då till manufakturisternas upp-
muntring belägga dessa varor med ansenlig förhöjning i tullen eller
ock till införsel alldeles förbjuda.
(Civilärenden.)
1734.
615
RSt. ang. reglemente för handelssocieteten i Göteborg. Den 16 HQ4
september.
»Ink. d. 28 sept. 1734. Upläsit i rådet den 14 octob. 1734,
och praesenteres detta reglemente til HM:s underskrifft oell sedan
afsändes til magistraten i Götheborg med antydan, at det får tryc¬
kas, hvarjemte bref til landshöfdm afgår.»
(Referat.)
RSt. uppgåfvo till KM. ett af dem författadt reglemente för
handelssocieteten i Göteborg,1 som hade att rätta sig efter detta
och efter den allmänna handelsförordning, som RSt. framdeles för-
fattandes vorde. Som RSt. förmodade denna inrättning lända till
handelns befrämjande där samt till åtskilliga inritade missbruks
undanröjande och förekommande, anhöllo de, att KM. täcktes med
sin underskrift bekräfta och igenom trycket låta utgå detta regle¬
mente.
(Civilärenden.)
RSt. ang. handelsmannen i Stockholm Karl Aspgrens änka Maria H65
Aspgrens ansökning om höjning af tullen på utländska tobaks¬
pipor och af deras värde i tullen. Den 16 september.
»Ink. d. 3 oct:r 1734. Upläsit i rådet d. 15 octob. 1734 och
värkställes.»
(Referat.)
Maria Aspgren hade i memorial till RSt. andragit, att KM. i
sitt privilegium af den 22 juli 1729 på hennes i Stockholm inrättade
tobakspipfabrik2 till samma verks vidare uppkomst förordnat om en
förhöjning i tullen på inkommande tobakspipor till 50 procent. Hon
anhöll nu, att denna förhöjning måtte ske och att därjämte det i
tulltaxan satta värdet af 16 skilling eller V3 r(H pä piporna måtte
för de längre och finare af dem utsättas till 1 rdr grossen.
RSt. hade funnit pipbruket vara i god gång samt piporna rätt
väl gjorda och i det allmänna bruket så goda som de utländska.
Hennes son, som förestod verket, hade försäkrat sig till nästa vår
kunna vara i stånd att förse hela landet med erforderlig myckenhet
pipor och till den ändan antagit sju svenska lärgossar, hvarjämte
han hade 5,000 gross pipor liggande; han skulle ock göra all möjlig
1 RSt:s nnd. skrifvelse har Giötheborg.
2 Fabriken grundlädes af hennes man med privilegium af kommersekollegium af
den 19 november 1708, och det var på hennes mans ansökning, sorn KM. den 22 juli
1729 förnyade privilegiet på 20 år.
- 616
Den 16 september
anstalt om anskaffande af korrespondenter för varans afhämtande
och utdelande till alla orter i riket.
I anseende till slika omständigheter höllö RSt. före, att 50 pro¬
cents tillökning i tullen för utländska tobakspipor kunde från den
1 maj 1735 tills vidare ställas i verket, dock att hustru Aspgren
utvidgade och så drefve fabriken, att ingen brist af tobakspipor för
inrikeskonsumtionen existerade, i hvilken händelse, därest brist skulle
befinnas, tullförhöjningen åter skulle upphäfvas, och att priset efter
tullförhöjningen ej finge stégras. Till den sökta förhöjningen i pris
på de fina och långa utrikespiporna kunde RSt. ej styrka KM.,
emedan varan då skulle graveras med 200 procent utom dessa 50
samt 5 procent- och andra umgälder, så mycket mindre nödigt, som
denna pipfabrik var den endaste i riket, sedan den i Alingsås1
tillärnade ännu ej kommit till stånd.
(Civilärenden.)
1166 RSt. äng. drabantkrigsrättens jurisdiktion. Den 16 september.
»Prsesent. d. 1 octob. 1734. 1734 d. 10 octob. upläst i rådet
och resolv:t ut in literis till liåfrätten, öfverståthållare□ och samtel.
landzhöfdingarne samt generalmajoren och capiteiulieutenanten vid
KM:s drabantecorps baron Sparre.» — Brefven till nämnda myndig¬
heter innehöllo befallning att verkställa, hvad RSt. funnit godt att
förordna, och att gifva underordnade myndigheter däraf del.
Utaf EKH:s särskilte nåd. berättelse och proposition till RSt.
ang:de justitisesaker hafva RSt. inhämtadt, huruledes i anledning af
de besvär, som hos EKM:s och riksens Swea hoffrätt commissarien
vid EKM:s drabantecorps Jacob Giöthe anfördt öfver k. slåttscantz-
liets emilian nu mera framledne riksrådet och prsesidenten grefve
Johan Liljenstedt och Giöthe d. 14 junii 1731 gifne resolution, EKM.
utaf hoffrätten igenom bref d. 6 novemb. 1732 i und. är vid handen
gifvit, huruledes commissarien Giöthe förment dess rätta forum icke
vara vid slottscancelliet, utan under EKM:s drabantecorps, dervid
han hade sin beställning, och derföre anhållit, at slotscancelliets
resolution uphäfvas samt han hos vederbörande executor sökas måtte;
hvaremot riksrådet och prsesidenten Liljenstedt igenom dess full-
mäcktige andragit. at ingen k. resolin derpå upvisas kunde, det KM:s
lifdrabanter hade här uti staden deras särskilte forum eller borde
anses såsom här i staden liggande i guarnizon, och fast KM:s rescrip-
ter af d. 3 septemb. 1683 och 3 julii 1695 blifvit utfärdade ang:de
jurisdictionerne för KM:s lifgardie, artillerie och fortification, så
skall likväl om jurisdictionen för lifdrabanterne intet vara förord-
nadt, utan påstod derföre, at slottscancelliet varit och är Giöthes
rätta forum.
1 RSt:s und. skrifvelse har Ahlingsås.
1734.
617
Nu ehuruväl commissarien Giöthe icke skall härvid kunnat up-
visa någon k. resolution eller förordning, som tillägger EKM:s lif-
drabantecorps at här äga någon särskilt j urisdiction uti tvister om
skulldfordringar, men doch påstådt, det bem:te lifdrabantecorps altid
skall brukat sin egen jurisdiction uti alla de mål, som någon af
de derunder lydande personer kunnat röra, åberopandes sig till be¬
styrkande deraf så väl EKM:s resolution af d. 22 novemb. 1727 på
öfverstens och då varande lieutenantens af EKM:s lifdrabanter Johan
Fredrich Didrons anförde besvär öfver en slottsrättens här i staden
utfärdade resolution som EKM:s domb af d. 1 april 1731 uti en till
EKM:s justitierevision ifrån drabantegeneralkrigsrätten inkommen
sak; fördenskull och emedan förenembde EKM:s resolution och domb
uti specielle mål skola vara utfärdade och angådt sådane personer
af KM:s lifdrabantecorps, som varit under commendering på vackt
hos EKM. här i staden; men för öfriget ingen af KM. utgifven all¬
män resolution eller förordning ang:de merbem:te corps jurisdiction
skall varit bekant; ty har EKM:s och riksens Swea håffrätt sig und.
förfrågat, antingen EKM:s lifdrahantekrigsrätt ägde här uti staden
allenast jurisdictionen öfver de officerare och drabanter, som äro
commenderade at här hos EKM. giöra vackt, eller och om alla de
officerare och drabanter samt de vid samma corps varande så civil¬
som militairhetiente, hvilka här i staden sig uppehålla, borde under
samma krigsrätts jurisdiction håde uti civil- och criminelle mål sor¬
tera samt, der någon af dem för giäld skulle blifva executive sökt,
om då capitainelieutenanten eller den uti dess ställe commenderande
officeraren vid drabantecorpsen äger mackt at meddela den sökande
parten dess handräckning till executions erhållande på dess fordran,
hvaröfver hoffrätten afvacktade EKM:s nåd. förordnande till sin effter-
rättelse så i detta förbem:te som flere dylika förekommande mål;
och at EKM. häruppå lemnat hoffrätten till nåd. svar at, som EKM:s
drabantecorps ej mindre än dess gardie och artillerie häfver här uti
Stockholm dess egen krigsrätt, altså finner EKM. skiäligt, det bör
jemvel bem:te krigsrätt i alla måtto äga samma jurisdiction öfver
de under merbem:te corps lydande militair- och civilbetiente, som
EKM:s gardies- och artilleriekrigsrätt har öfver dem, som derunder
sortera, och der någon af drabantecorpsen för giäld skulle executive
blifva sökt, så skall då capitainlieutenanten eller den uti dess ställe
commenderande officeraren äga mackt at på samma sätt meddela den
sökande parten dess handräckning till executions erhållande på dess
fordran, som cheferne vid förbem:te EKM:s gardie och artillerie det
hafva, när i slikt fall hos dem ansökning af vederbörande giöres.
Hvareffter EKM:s .och riksens Swea håffrätt så uti den emilian com¬
missarien Giöthe och riksrådet samt prsesidenten grefve Liljenstedts
sterbhus hos bemrte hoffrätt varande sak som flere dylika hädaneffter
förekommande mål hade sig i underdånighet at rätta.
618
Den 16 september
I anledning häraf hafva RSt. detta ärendet i öfvervägande tagit.
Och aldenstund EKM:s drabantecorps ej mindre än dess gardie och
artillerie, som ofvan anfördt är, finnes här i Stockholm hafva dess
egen krigsrätt; fördenskull och emedan denne corps, såsom EKM:s
egen lifvakt af cavall erie, synes i detta mål icke böra hafva sämbre
villkor än förenämbde regementer, kunnandes det och lända till en
god ordnings vidmackthållande, at merbem:te corps lyder under dess
egen krigsrätts jurisdiction, hvarföre och KM:s reglemente för dess
drabanter de dato den 21 decemh. 1695 uti det 14:de cap. och 1 art.
stadgar at, när några rättegångsmål, brott eller förseelser under
KM:s drabanter hända och förfalla, emedan de ligga uti deras qvar¬
ter i Kiöping eller Arboga, hvaröfver krigsrätt hållas bör, så måste
deröfver i orten laghn effter krigsprocessen ransakas;
fördenskuld hafva RSt. dervid intet at i und. påminna, at ju lik¬
mätigt ofvanhögstbem:te EKM:s Dåd. bref till dess och riksens Swea
hoffrätt af den 2 sistvekne novemb., drabantekrigsrätten bör äga sin
egen jurisdiction öfver de under offtabem:te corps lydande militair- och
civilbetiente uti sådane mål, som hända och förefalla, emedan de ligga
uti deras qvarter i Kiöping eller Arboga, hvaröfver krigsrätt hållas
bör, enliget reglementet, såsom och när de äro commenderade och
värkeligen giöra vackt, samt at, enär någon drabant, som således
ligger i qvarter eller är commenderad, för giäld executive sökes,
capitainelieutenanten eller den i hans ställe commenderande officeraren,
meddelar den sökande parten handräckning tili executions erhållande
på dess fordran. Men för öfrigt hålla RSt. i und. före at, enär dra-
banterne äro permitterade och vistas antingen på landet eller här i
staden, utan at vara commenderade, så böra de lyda under ordinarie
executorer och domstolar effter allmän lag. RSt. framhärda etc.
(J ustitieärenden.)
1167 ®®t. äng. besvär vid öfre borgrätten öfver öfverste marskalkens
resolutioner i exekutionsmål. Den 16 september.
»Present. d. 1 octob. 1734. Res. d. 10 octob. 1734. Brefvet
till riksrådet och öfverstemarschalken afgår i anledning häraf.»
Utur et extract af protocollet, hållit i rådcammaren d. 19 sidst 1
junii, hafva RSt. inhämtat, huruledes hos EKM. riksrådet och öfver¬
ste marschalken grefve Magnus Julius de la Gardie igenom und.
memorial af d. 29 sidstl. november andragit, det grefven och cam-
marherrn Leijonstedt af EKM:s d. 23 febr. 1732 gifne nåd. resolu¬
tion tagit sig anledning at med besvär vända sig till öfre borgrätten
öfver en af grefven, riksrådet och öfverste marschalken emellan ho¬
nom och fiscalen Ruth i et klart executionsmål fälte resolution och
1734.
619
emedan grefven, riksrådet och öfverste marschalken skall vara ovit-
terligit, huru vida han, som i förmågo af öfverstemarschalksembetet
är både executor och öfverdommare, skulle vid slika tillfällen til
förklaring kunna emottaga en til honom sielf som president rätte¬
ligen styliserad besvärsskrift! samt uti sine ämbetesförrättningar för
öfverborgrätten såsom för sig sielf sig förklara eller vara i stånd
sine egne resolutioner i så måtto at ändra, jemte det misstroende
parterne torde fatta at vid öfverborgrätten kunna ernå någon skiä-
lig ändring uti grefven, riksrådet och öfverste marschalkens såsom
des prsesidis resolutioner; fördenskull och som desse med flere con-
siderationer torde blifvit i acht tagne, då hoffarticlarne år 1687 in¬
rättades, och man altsedan vid KM:s hoff icke annorledes än imme-
diate inför EKM:s justitierevision i slike mål und. besvär andragit,
förutan det EKM. i saken emellan landshöfdingen baron Isaac Funck
och öfverstelieutnanten grefve Frölich genom högstförberörde reso¬
lution af d. 23 februari 1732 månde lemna den klagande parten
öppet at gå til öfre borgrätten, hvilket dock såsom in speciale casu
icke emot den vanliga praxis kan til andra slike tillfällen extenderas;
ty har til EKM:s nåd. utlåtelse grefven, riksrådet och öfverste mar¬
schalken i und. hemställt, huru och på hvad sätt han så i detta som
dylika hädaneffter förefallande mål har sig at förhålla, h v ar upp a EKM.
lämnat til nåd. svar at, som EKM. billigt pröfvar, det böra des hoff-
betienter niuta samma rätt och förmån som andra EKM:s undersåtare,
de där i hoffrätterne få sine besvär emot executorermes resolutioner
innom den uti 1687 års förordning utsatte tiden ingifva, enär de förmena
sig dertil vara befogade, deremot ingen förordning påbiuder, hvarken
innom hvad tid eller på hvad ort den part bör sig anmäla, som öfver
öfverste marschalkens executoriala resolutioner sig vill besvära, förutan
det de å ömse sidor uti processen förefallande tvistigheter om deposition
och borgens ställande förut böra vara afgiorde, innan saken hos
EKM:s justitierevision kan uptagas; altså och emedan grefven riks¬
rådet och öfverste marschalken icke sielf kan i öfverborgrätten föra
presidium, då någre besvär uti sådane exekutionsmål öfver dess
resolutioner ingifvas, oansedt inlagan lika som i hoffrätterne styli-
• seras til prsesidenten, fast han sielf i saken kunde vara part, ty har
EKM. funnit bäst och tienligast, at de, som öfver öfverste marschal¬
kens resolutioner uti exekutionsmål förmena sig vara befogade några
besvär at inlägga, böra dermed innom fiorton dagar, resolutionsda-
gen oberäknad, vända sig til öfverborgrätten och saken' där afgiöras,
som med lag och laga process enligit finnes. Och emedan detta
EKM:s nåd. förordnande så vida concernerar en ny lag, som ingen
förordning finnes påbiuda, hvarken innom hvad tid eller på hvad ort
den part bör sig anmäla, som öfver öfverste marschalkens executo-
rialresolutioner sig vill besvära, så har EKM. i anledning af rege-
ringsformens 2:dra och 4:de §§ i nåder godt funnit samma dess bref
620
Den 19 och 20 september
oell derutinnan giorde förordnande, innan det utfärdades, RSt. til
öfverseende och antagande at communicera.
I anledning häraf hafva RSt. tagit detta ärende i öfvervägande.
Och alldenstund det, som EKM. igenom högstbem:te nåd. bref för¬
ordnat ang:de forum til besvärens andragande emot h:r öfverste mar¬
schalliens executorialresolutioner, finnes enligit med processen, bidra¬
gandes dertil, at sådane besvär kunde skyndesammare med änteligit
slut afhulpne blifva;
fördenskull hafva RSt. härvid i und. intet vidare at påminna,
än allenast det at, enär sådane besvär skola föredragas och af-
giorde blifvit, notarien vid öfverborgrätten gior sysslan för secrete-
raren, som tillförende expedierat resolutionerne, öfver hvilka besvären
anföras, anhållandes för öfrigt RSt. i lika und., det täcktes EKM. i
anledning häraf låta merhögstbem:te dess nåd. bref med den till¬
ökning, som nu förmält är, til behörig efterrättelse utfärdas. RSt.
framhärda etc.
(Justitieärenden.)
RSt:s stora sekreta deputation ang. kammarherren Erland Bromans
befordran till assessor i kommersekollegium utom förslag.
Den 19 september.
»Upl.,i rådc[amniaren] d. 19 sept. 1734.»
RSt:s stora secrete deputation1 häfver utur cabinets- och råds-
protocollerne af d. 19, 20 och 31 december 1733 samt 26 februarii
och 2 martii 1734 förmärkt, huruledes EKM:s och riksens commerce-
collegium till den uti bem:te collegio effter landshöfdingen Gfyllen-
grijp ledige blefne assessorsbeställningens besätiande uti und. före¬
slagit secreteraren därsammastädes Urlander, commissarien Kallme¬
ter samt commissarien och cammarherrn gref Bonde. Utaf hvilke
såsom den förste undanbedit sig at för denne gången blifva befordrad,
så har EKM. uti cabinettet förklarat sig i nåder benägen för den
utom bem:te förslag främst nämde cammarherrn Erland Broman ock
fördenskuld befalt at gifva sådant i sittande råd vid handen. Men
som de då tillstädes varande hr riksens råd af ett berömmeligit
och oförfalskat upsåt till at fullgöra deras samveten och den i föllie
af regeringsformen dem åliggande plickt funnit sig föranlåtne at
i und. afråda EKM. ifrån detta des giorde val ock därutinnan se¬
dermera fortfarit för de skäl skuld, som protocollerne vidlyfftigare
innehålla, så är händt, at tiensten till dato är obesatt.
RSt:s stora secrete deputation erkänner och prisar med und. vörd-
1 Den bestod af SU. och sekreta deputationen. Om orsakerna till dessa de bägge
utskottens sammanträde och om. formerna för stora sekreta deputationens verksamhet
se ofvan sid. 519—520.
1734.
621
nåd den höga k. ömhet EKM. äfven som uti alla andra så ock i synnerhet
uti detta mål behagat visa för den en gång författade och faststälte
regeringsformens oförryckte vidmackthållande, i det EKM., då EKM.
var sinnad at gå ifrån collegii förslag, har behagat till föllie af
regeringsformens 20 § däröfver inhämta riksens råds råde. Stora
secreta deputation gior sig och i und. försäkrad at, om hrr rik¬
sens råds vid detta tillfälle och i anseende till cammarherrn Bro¬
mans person andragne skäl varit af den beskaffenhet, som regerings¬
formens 40 § förmäler, EKM. då hade låtit och framdeles uti andre
sådane händelser lärer låta sådant hos sig i nåder gälla. Vid så
beskaffade omständigheter finner stora secrete deputation bäst, at det
numera är en sak, som uppå EKM:s egit nåd. välbehag må ankomma,
huruvida EKM. täckes benåda cammarherrn Broman med den uti
EKM:s och riksens commercecollegio ledigvarande assessorsbeställ-
ningen, hvilket deputationen funnit des und. plickt fordra EKM.
uti und. at tillkännagifva. Stora secreta deputationen framhär¬
dar etc.
Anni. Ridd. o. Ad:s, Prst:s och Borgstrs talmän samt Bondest:s under¬
talman hafva skrifvit under.
(SU:s skrifvelser i civilärenden.)
SU. ang. projektet till traktat med Danmark. Den 20 september. 1169
»Upl. i rådet d. 23 sept. 1734.»
{Referat.)
KM. hade behagat med SU. kommunicera protokollet, som den
12 innevarande hållits vid konferensen emellan KM:s kommissarier
och danske ambassadören, jämte kommissariernas und. bet. öfver
ambassadörens påminnelser vid en och annan punkt af traktatpro¬
jektet.
För detta förtroende och KM:s oaflåtliga omsorg för rikets bästa
nedlade SU. sin und. tacksägelse och fann vid ambassadörens påminnel¬
ser ej mera att erinra än hvad kommissarierna i sitt und. bet. andragit
och blifvit i nåder bifallet, »undantagande först hvad den 18 artic.
angår, at det af danska ambassadeuren påstådde sättet til hälsning
må restringeras allenast til den conjunction af esquadrerne, som
denna tractat påsyfftar, men uti alt öfrigit förblifver vid gamla van¬
ligheten, och sedan vid den 22 articeln, som innehåller om begge
nationernes commerce[s] och siöfarts inbördes hägn, understöd och
befrämjande, hvaröfver Danmark gior så stora svårigheter». Lika
visst som det var, att af de danska kolonierna och fästena utom
Europa svenska handeln och sjöfarten hade att förmoda föga hägn, utan
blott god vilja och officia humanitatis, så var å andra sidan mycket
eftertänkligt, att Danmark genom 22 :a artikelns uteslutande syntes
622
Den 21 och 23 september
intet vilja förstå sig till reciprokt handelns och sjöfartens försvar här
i Europa. Likväl var i l:a artikeln förafskedadt, att konungarna
af Sverige och Danmark ville låta sig vara högst angeläget den ene
att befrämja den andres gemensamma bästa. Icke dess mindre, om
KM:s kommissarier skulle finna hela negociationens framgång eller
afstannande bero på artikelns tydliga inryckande i själfva traktaten,
kunde SU. ej annat än i und. styrka därtill, att denna 22:a artikel efter
danske ambassadörens påstående hellre måtte gå ut, men att i stället
å K]VI:s sida på allt sätt försök gjordes att igenom en separat artikel
förbehålla sig »först all möjelig handräckning och välvillja af danska
colonierne utom Europa för våra skiepp, som til äfventyrs dit torde
råka, för det andra at framdeles emellan begge riken öfverenskom-
mas skall om kraftiga mått til begge nationernes handels försvar
och uprätthållande emot alt det intrång och fiendteligheter, hvarmed
de kunde molesterade varda».
(Utrikesärenden.)
1170 SU- anS- anslagen till hofförtäringen. Den 21 september.
»Ink. d. 26 sept. 1734. Upläsit i rådet d. 4 oetob. 1734 och
värkställes samt afgå derom ordres til statscontoiret med befalniug
at detta betala af extra utgiftsmedl.»
CReferat.)
Hos HM. hade riksrådet och öfverste marskalken grefve De la
Gardie den 25 juni föredragit hofmarskalken baron von Diibens före¬
ställning, på hvad sätt krediten vid k. hofiortäringen skulle kunna
bibehållas i kraftigare måtto än hittills skett och hofförtäringssum-
man således finnas tillräckligare. KM. hade samma dag behagat
remittera ärendet till SU.
SU. hade funnit, att det, som hofmarskalken föreslagit, var »godt,
nyttigt och skiäligit», nämligen att hofmarskalken icke allenast tidigt
och på en gång utbekomme det af US t. årligen beviljade 30,000 dir
smts förskottet på ordinarie hofförtäringssumman, utan ock vid hvarje
halft års förlopp måtte hafva frihet att rekvirera betalning för den
vid k. hofvet sig tilldragande extra depens att efter vanligheten af
statskontoret anordnas af extra utgiftsmedlen efter order af KM.,
enär sådant angifvits af hofmarskalken hos öfverste marskalken och
af denne enligt hans instruktion anmälts hos KM. På denna grund
fann ock SU., att hofmarskalken nu kunde söka ersättning ej alle¬
nast för de 8,882 dir 26 V3 öre smt, som i 1733 års extra hofiortäring
brusto, utan ock för de 16,077 dir 17 öre smt, som i år uppgått,
sedan första halfva årets ordinarie hofförtäringssumma 60,000 dir
smt afdragits, görande tillhopa 24,960 dir 11 V3 öre smt.
(SU:s skrifvelser i civilärenden.)
1734.
623
RSt. äng. lädertillverkningen. Den 23 september. ]171
»Ink. d. 3 oct:r 1734. Upläsit i rådet den 15 octob. 1734, och
ställes ordres til cammar- och commerciecollegierne at projectera
förordningen och densamma til KM:s nåd. approbation insända.»
{Referat.)
KM. hade genom extrakt af rådsprotokollet den 22 mars 1731
kommunicerat med USt. vid samma års riksdag kammar- och kom¬
mersekollegiernas und. utlåtande den 11 nov. 17301 ang. tillräckligt
sulläders samt hvarjehanda skinns anskaffande här i riket som ock
åtskilliga medel till garfveriernas befordrande att komma i behörigt
afseende vid deliberation om saken hos USt., och där dessa icke hade
något att påminna vid utlåtandet, ville KM. däröfver resolvera.
Eör riksdagens af brytande hade USt. ej då hunnit till slut med
ärendet, men nu ånyo företagit sig detsamma. Efter den i extracto
protocolli gifna anledningen hade USt. bort gifva KM. vid handen,
att de hade intet att påminna vid kollegiernas und. föreställning,
utan lämnade till KM. att med råds råde i anledning däraf låta
utfärda nåd. förordning.
(Civilärenden.)
•
RSt. ang. bleckslagarämbetets i Stockholm ansökning rörande änd- H72
ring i fördelningen af arbetet mellan bleck- och plåtslagare.
Den 23 september.
»Ink. d. 3 oCt:r 1734. Upläsit i rådet d. 15 octob. 1734 och
värkställes.»
{Referat.)
I KM:s resolution den 14 juni 1733 på kommersekollegii den 14
nästförutgående april gjorda ordning emellan harnesk- eller plåt¬
slagar-, klensmeds- och bleckslagarämbetena till delning och rättelse •
för dessa tre ämbetens göromål hade plåt- och harneskmakar-
ämbetet genom und. supplik vunnit den ändring genom KM:s reskript
till kommersekollegium den 28 maj 1734, att det skulle hafva lika
rättighet med bleckslagarämbetet att med järnbleck och bly få beslå
och betäcka tak, kyrktorn, takfötter, skorstenar och vindkappor samt
arbeta kant- och fotrännor m. m. Bleckslagarämbetet, som förme¬
nade sig ensamt berättigadt till förbemälta arbetens förfärdigande,
så framt det ej alldeles skulle undergå, hade hos USt. anhållit om
ändring i det k. reskriptet.
USt. hade ej funnit några sådana skäl andragna, som kunde för¬
anlåta dem att styrka KM. till någon ändring i merhögstbemälta
1 Detta utlåtande föranleddes af ett af RSt. 1727 till KM:s afgörande med råds
råde insändt och af KM. till kollegierna remitteradt bet. af kammar-, ekonomi- och kom-
mersedeputationen den 19 juni 1727. Se d. II, sid. 408.
624
Den 23 september
nåd. reskript af den 28 sistlidne maj, hvilket de ej bort underlåta
gifva KM. vid handen.
(Civilärenden.)
1173 RSt. äng. kaptenen Anders Oxhufwuds ansökning om återfående af
säterifriheten på Hof i Ås härad, Älfsborgs län, samt af rå-
och rörsfriheten på två därunder lydande hemman. Den 23
september.
»Ink. d. 3 oct:r 1734. Upläsit i rådet d. 11 octob. 1734 oell
värkställes, hvarom order til cammarcollegium afgår.»
{Referat.)
I memorial till RSt. hade Oxhufwud andragit, huruledes han i •
följe af KM:s resolution på Ridd. o. Ad:s besvär af den 12 juni 1731
§ 5 hos såväl KM. som kammarkollegium gjort ansökning att återfå
säterifriheten på hans framlidne svärfader häradshöfding Sundbergs
säteri Hof,1 som blifvit reducerad, emedan Sundberg ej varit adelsman,
men sedermera hade den blifvit Oxhufwud gifven af hans svärmoder
Johanna2 Sundberg. Emedan sådant ej blifvit honom beviljadt, an-
hölle han i stöd af den åberopade resolutionen hos RSt. om återfående
af såväl säterifriheten på Hof som af rå- och rörsfriheten på de
tvenne därunder lydande hemmanen, helst indelningen dymedelst ej
skulle rubbas och han såsom Sundbergs måg vore egare af räntan.
RSt. hade befunnit, att säteri- samt rå- och rörsfriheterna i anled¬
ning af häradsfogdeinstruktionen af 1688 § 9 af landshöfdingen David
Macklier blifvit indragna vid jordrannsakningen 1708, emedan Sund¬
berg var ofrälseman och ej kunnat uppvisa KM:s tillstånd till bibe¬
hållande af säterifriheten, samt att berörde hemman ifrån den tiden
blifvit till adliga rusttjänstens presterande upptagna och beräknade,
till viss tiondespannmål utsatte samt varit på förslag att indelas
till knektehåll. Tionden hade dock ej blifvit uttagen, intet visst
knektehåll projekteradt och Oxhufwuds fru3 hade jämte sin man
likmätigt moderns gåfvobref af den 14 mars 1732 blifvit egare, så att
han numera i brist på frälserätt ej kunde från denna förmån uteslutas.
Fördenskull och i följe af 1723 års adliga privilegier § 27, som
förmådde, att ofrälsemän, som till den tiden genom arf eller genom
sköte- och fastebref efter laga köp innehade säteri eller ladugårds¬
hemman, skulle hafva rätt att behålla dem för sig, barn och efter¬
kommande, samt att slika lägenheters natur ej skulle på något sätt
förvandlas, höllö RSt. före, att Oxhufwud ochhans fru borde den begärda
säterifriheten samt rå- och rörsfriheten, utan vidare gravation och efter¬
räkning för den tid dessa friheter varit indragna, återbekomma samt
1 RSt:s und. skrifvelse har Håf. Så har ock Oxhufwud i sin ansökning.
2 KSt:s und. skrifvelse har oriktigt Juliana.
3 Kristina.
1734.
625
för sig, sina barn och arfvingar okvaldt behålla. RSt. bevektes så
mycket mera att styrka KM. därtill, som Oxhufwud nyligen under¬
gått en vådeld, hvarigenom utom husen, som varit väl byggda, största
delen af hans egendom blifvit i aska lagd.
(Civilärenden.)
RSt. ang. ändring i generallöjtnanten Karl Cronstedts kapitulation 1174
med kronan om uppsättande af en bataljon artillerimanskap i
Finland. Den 23 september.
»P[rEe]sent. d. 26 sept. 1734. Uplästes i samtel. rådet d. 7 oct.
1734. Värkställes. Expedit.»
(Referat.)
KM. hade genom extractum protocolli, hållet i rådkammaren den
12 sistlidne augusti, med RSt. kommunicerat Cronstedts und. ansökning
om ändring i kapitulationen1, bestående därutinnan, att ytterligare 2
löjtnanter, 4 underlöjtnanter, 10 underofficerare, 20 konstaplar och
2 trumslagare begärdes på finska staten, då han tänkte uttaga 14
man af hvart artillerikompani i Stockholm, som gjorde 168 man,
och däraf indela 56 på hvart och ett af tre kompanier, så att hvart
och ett af dem fick sitt tillständiga öfver- och underbefäl.
KM. med samtliga riksens råd hade ansett ändringen för riket
nyttig, men, då dymedelst en tillökning i staten af 1,666 dir 16 öre
smt komme att ske, remitterat sådant till RSt.
RSt. hade vid ändringen så mycket mindre att något påminna,
som tillräckligt och väl exerceradt artillerimanskap nogsamt svarade
mot förberörde tillökning i staten och det ändock kunde bevisas vara
2,021 dir 8 öre smts besparing eller mindre utgift för kronan än om
en bataljon infanteri skulle blifva upprättad.
(Krigsärenden.)
RSt. ang. några kontramanderade officerares åtnjutande af durk- 1175
tågsförplägning utan afdrag på lönen. Den 23 september.
»P[ne]sent. d. 1 octob. 1734. Uplästes i samtel. rådet d. 7 oet.
1734. Värkställes. Expedit.»
(Referat.)
KM. hade den 23 sistlidne juli kommunicerat med RSt. öfver¬
sten grefve Dohnas und. ansökning, att öfverofficerarna vid tvåhundra
1 Se n:r 1124.
40—150659. Riksdagsakter. Ser. 2, 3.
»
626
Den 23 september
man af hans regemente, som skulle hitkomma från Stralsund, men
sedermera blifvit kontramanderade — hvaraf en del verkligen kom¬
mit öfver till svenska sidan — måtte få njuta durktågsförplägningen
under marschen oafkortadt i lönen.
Efter § 4 i k. tågordningen af 1719 kunde alla officerare och
betjänte på värfvad fot, som voro uppförda till förplägningspenningar,
under tåg till dettas fortsättande bekomma penningar, dock i afräk¬
ning på månadslönen, hvarefter ock hvad drängarna under marscher
åtnjöto af drogs på husböndernas månatliga lön. Från äldre tider var
därmed på lika sätt vid dylika tillfällen förhållet. Likväl som
dessa officerare vid kontramarschen mycket besvär utstått,
ty funno RSt., det de i betraktande af en så extraordinär till¬
fällighet måtte efter sin ansökning varda hugnade.
(Krigsärenden.)
1176 RSt. ang. några mål i krigskollegii riksdagsberättelse. Den 23
september.
»Pjjrsejseiit. d. 1 oct. 1734. Uplästes i saintel. rådet d. 7 oet.
1734. Värkställes. Exped:t.»
(Referat.)
Af krigskollegii till riksdagen ingifna und. berättelse hade RSt.
ibland annat företagit följande mål till öfvervägande, nämligen
l:o) framlidne generalmajoren grefve Gustaf Oxenstiernas ba¬
lans till Upplands regemente för ‘uppburna beklädningsmedel af
5,112 dir 10 öre 16 penningar smt, hvaraf vid sista riksdag 2,347
dir 23 V3 öre smt blifvit deponerade för krigskollegii räkning;
2:o) att framlidne generallöjtnanten De la Barres skuld för
uppburna beklädningsmedel af kronan till Nylands och Tavastehus
läns regemente till häst, 1,889 dir 19 öre 12 penningar smt, var till
fullo betald;
3:o) att Dalregementets beklädningsmedel enligt 1727 års knekte¬
kontrakt voro hit dragna och genom utlåningar fruktbara gjorda mot
6 procent;
4:o) ang. dispositionen af de medel, som efter förordnande vid
1727 års riksdag1 och till följe af k. brefvet den 1 juli 1727 upp¬
fördes i staten till vissa beklädnings- och munderingspersedlar
såsom hjälp vid rustningen åt rusthållarna vid Bohusläns norra
skvadron;
5:o) att af de 3,186 dir 16 öre 6 V3 penningar smt, som Bo-
1 Se d. II, n:r 546, sid. 168.
1734.
627
husläns dragonrusthållare efter k. brefvet den 22 juni 1727 för 180 tält1
betalt i Göteborgs landtränteri, förre landträntmästaren Steffens för¬
skingrat 2,603 dir 23 öre smt, hvilka dock likmätigt landshöfding
Ribbings svar af den 11 maj nästlidet år förmenades kunna med
tiden blifva betalta af Steffens’ egendom;
6:o) att svärdfejarna i Stockholm, som efter KM:s nåd. förord¬
nande allena voro berättigade till ryttarklingors monterande, höllö
på med arbetet så fort de medhunno, så att ej något fick göras vid
bruken eller af gelbgjutarna, hvarest likväl bättre pris och fortare
arbete kunde erhållas.
Vid dessa mål funno RSt. intet vidare att påminna än att KM.
täcktes anbefalla vederbörande, det saken ang. den bättre rätt, som af
andra påstodes, till ofvannämnde grefve Oxenstiernas egendom fram¬
för kronan skyndsamt till laga slut måtte bringas, helst kronan i
egendomen hade laga inteckning, och att all görlig försorg måtte an¬
vändas på, att kronan ej blef lidande på hvad Steffens borttagit af tält¬
penningarna, utan att hans egendom måtte angripas till betalning, och
att den hos KM. liggande saken ang. ryttarklingornas monterande
af svärdfejarna måtte afgöras.
Anm. A skrifvelsen är antecknadt: »N. B. Alla documenter, som angå
collision om privilegiernes uttydning emellan Vira bruk & ena sidan och Vedväg
samt svärdfäjareämbetet å den andra, äro den sept. efter res. i rådet remitterade
ti) RSt:s SD».
(Krigsärenden.)
RSt. ang. instruktioner för Göteborgs- och Stockholmseskadrarna. 1177
Den 23 september.
»Pjyaelsent. den 1 octob. 1734. Upläst i samtel. rådet d. 7 oct.
1734. Värkställes. Exped.»
(Referat.)
Enligt schoutbynachten von Utfalls und. riksdagsberättelse om
eskadern i Göteborg2 hade amiralitetskollegium med amiralitetets kom¬
missariat i Göteborg förlidet år kommunicerat de under KM:s namn
utfärdade instruktionerna för ekipagemästaren och tygmästaren samt
alla civilbetjänterna vid hufvudflottan i Karlskrona3 med order, att de
i lämpliga delar skulle efterföljas af Göte borgseskadern, tills särskilda
instruktioner kunde blifva utfärdade för detta amiralitet. Ehuru de
två betjänterna vid detta varfvet hade att af elfva vidlyftiga instruktio¬
ner hämta sitt arbetes plikter, hade de begynt inrättningen af både
memorialböcker och räkenskaperna efter den i dessa instruktioner
1 Se d. II, n:r 532, sid. 144.
2 RSt:s und. skrifvelse har Giötheborg.
3 » » » » Carlscrona.
628
Den 23 och 26 september
föreskrifna metoden. Dessutom hade kommissariatet gjort sina an¬
märkningar vid det af amiralitetskollegium kommunicerade projektet
till instruktion för den kommenderande flaggmannen och kommissari¬
atet i Stockholm.
Emedan det var angeläget, att med första för kommenderande
flaggmannen, kommissariatet och öfriga betjänte vid Göteborgseska-
dern utfärdades instruktioner, som, jämkade efter Karlskronainstruk-
tionerna, kunde efterlefvas af den ringa betjäningen där, anhöllo
KSt. om sådana instruktioner, så snart sig göra lät, ej allenast för
Göteborgs-, utan ock för Stockholmseskadern.
(Krigsär enden.)
1178 RSt. äng. det tillåtna antalet vagnar vid begrafningsprocessioner.
Den 23 september.
»Ink. d. 3 oct:r 1734. Upläsit i rådet d. 15 octob. 1734 och
värkställes medelst en förklaring på förordningen.»
(Referat.)
De tre vagnar, hvilka jämlikt nåd. förordningen om yppig- och
öfverflödighets afskaffande under den 8 november 1731 tillätos att bru¬
kas vid begrafningar, voro icke tillräckliga, fastän inga andra än
den dödes närmaste anhöriga bjödos i processen. KM. hade ock
medelst förklaringen af den 15 mars 1732 § 8 öfver justitiekansler en
Cederbielkes1 vid förordningen gjorde und. förfrågning funnit godt,
att processen, när den gick till fot, kunde bestå af 24 personer.
Emedan KSt. höllö för nödigt, att detta måtte lämpas något
närmare efter hvartannat, helst ingen proportion syntes vara mellan
24 personer och 3 vagnar, hvaruti högst hälften så många kunde
rymmas, hade de fallit på de tankar att, när processen bestode af
flera än att de kunde rymmas i tre vagnar, utom dessa tillåtna
sorgevagnar, när vägen vore lång och vädret elakt, så många andra
vagnar måtte få brukas, som till sorgefolket nödvändigt behöfdes,
dock att icke sorgehuset besvärades därmed, utan att de vagnar
nyttjades, af hvilka en eller annan till sorgehuset sig betjänt. KSt.
anhöllo, att KM. häröfver täcktes låta utgå sin nåd. förklaring.2
(Civilärenden.)
1 RSt:s und. skrifvelse har Cederbielcke.
2 Förklaringen är publicerad i årstrycket under den 15 oktober 1734.
t
1734.
629
SU. ang. krigsfiskalen Johan von Langs sökta löneförhöjning. Den 1179
26 september.
»P[ra3]sent. d. 26 sept. 1734. Uplästes i samtel. rådet d. 7
oct. 1734. Värkställes genom bref til krigscoll. Expedit.»
{Referat.)
KM. hade den 3 sistlidne juli remitterat till statskontoret för
att anmälas i SU:s deputation öfver statsverket krigskollegii und.
föreställning ang. von Långs1 und. ansökning, att hans lön måtte
från 400 dir smt blifva förökt till 750 dir smt, lika med advokat-
fiskalens i hofrätten, eftersom ärendena och sysslorna mäkta tillvuxit
till följe af kontorens ökning i krigskollegium och de mångfaldiga
aktionerna vid de många generalkrigs- och leuterationsrätterna, så
att han ej som hans antecessorer hade tid öfrig att förbättra sina
villkor med aktioner för privata personer.
SU. kunde i anseende till penningbristen och statens knappa
tillstånd icke styrka till den begärda tillökningen.
(Krigsärenden.)
SU. ang. Svea hofrätts hemställan om skrifvarhjälp åt hofrättskam- 1180
reraren Karl Höök. Den 26 september.
»Ink. d. 28 sept. 1734. Upläsit i rådet d. 15 octob. 1734 och
värkställes.» •
{Referat.)
KM. hade till SU. remitterat Svea hofrätts und. skrifvelse om,
att Höök i anledning af sitt svåra och mödosamma arbete måtte få
en skrifvarhjälp på staten med 300 dir smts lön.
Emedan statsverkets närvarande medellösa tillstånd icke tilläte,
att staten på något sätt förökades, ty såg SU. ej, att kamreraren
efter åstundan kunde hjälpas.
(SU:s und. bref i civilärenden.)
1 SU:s und. skrifvelse har Lang (ej von L.).
630
Den 26 september
1181 SU. ang. protokollssekreteraren Fredrik Steenhagens ansökning rö¬
rande lönen. Den 26 september.
»Ink. d. 28 sept. 1734. Upläsit i rådet d. 7 octob. 1734 och
lägges ad acta.»
6Referat.)
KM. hade remitterat Steenhagens und. ansökning om befordran
till hel protokollssekreterarlön till statskontoret att anmälas i stats-
deputationen, med nåd. utlåtelse, att KM., för hvilken Stenhagens flit
och dexteritet voro nogsamt bekanta, likväl ej velat göra någon än¬
dring i personella staten.
Oansedt SU. gärna önskat, det Steenhagen i anseende till sina
personella meriter kunnat hugnas med hela lönen, kunde det likväl
i anseende till statens knappa tillstånd icke styrka till hans ansök¬
nings villfarande.
(SU:s und. bref i civilärenden.)
1182 SU. ang. betalningen af bankens fordran hos riksänkedrottning
Hedvig Eleonora. Den 26 september.
»Ink. d. 3 oct:r 1734. Upläsit i rådet. d. 15 octob. 1734 och
värkställes. Hvarom behöriga ordres afgå til cammarcollegium lik¬
mätigt rådsprotocollet af d. 26 octob. 1734.»
(Referat.)
Hos KM. hade SU. vid nästförflutna riksdag medelst skrifvelse
af den 14 maj 17311 i anledning af bankens fordran för lån och
innehaf af direktören Nils Gripenmarcks fordran hos högstsalig Hen¬
nes KM. begärt, att bankens angelägenhet skulle blifva iakttagen
vid arfdelningen mellan KM. och kronan samt änkedrottningens arf¬
vingar.
Emedan banken ifrån den tiden ej erhållit någon kungörelse
ifrån vederbörande, som hade sig samma likvidationsverk anförtrodt,
huru vida därmed kunde vara lidet, och SU. vore öfvertygadt om
KM:s ömhet för banken icke mindre vid detta än vid alla andra
tillfällen,
ty fördristade sig SU. än ytterligare KM:s nåd utbedja, att
bankens und. ännu hafvande fordringar måtte vid den anställda
likvidationen i nåd. åtanka tagas.
(SU:s und. bref i civilärenden.)
1 Se d. III, n:r 876. SU. anger oriktigt som datum den 12 juni.
1734.
631
SU:s svar på KM:s sekreta proposition rörande utrikesärenden.1 1183
Den 26 september.
»Öfvergifvit till KM. i rådet d. 3 octob. 1734. Upläsit d. 4
octob. för KM. i samtel. rådet. Ater upläst d. 5 octob. A nyo
upläsit i rådet d. 17 febr. 1735. A nyo upl. den p. ang. Öttom.
Porten d. 17 febr. 1736.»
EKM:s nåd. kallelse till denna påstående och snart till ändande
Swea rikets ständers allmänna sammankomst som ock EKM:s lika
nåd. secreta proposition utrikes ärender rörande intyga bägge för¬
nämsta afsikten med riksdagen hafva varit den i anledning och under
sken af konungavalet i Pohlen åtskilliga makter emellan antända
krigslågan, på det antingen nödiga utvägar till dess dämpande i tid
måtte anskaffas eller ock sakerne därhän böjas, at det deltagande
Swerige deraf någon båtnad och vinning tilflyta måtte. Och som
EKM. i nåder är försäkrad sig ei äga upriktigare och trognare råd¬
gifvare än sina edssvurna och kiärleksbundna undersåtare, ty äro
alle ärender med hög konungslig försiktighet derhän styrde, det
RSt. äga fria händer at i und. anförtro rikets sällhet EKM:s nåd.
skiötsel med råds råde under sådana afsikter och medel, som de för
sin egen välfärd och fromma tillräckeligast och drägeligast kunna
finna.
Allernåd. konung. RSt. hysa fuller ei mindre und. nit än till-
förende för alt, hvad som kan lända till EKM:s med rikets osönd¬
rade höga vältrefnad, anseende och förkofring; doch vill det falla
SU., hvilket egentel. desse angelägenheter anförtrodde äro, nu fast
svårare att uppå nåd. betalning yttra sina und. tankar, än uppå de
förra under EKM:s lofåminnelsevärda regering håldna riksdagar,
vid hvilka almän fred och hvila giorde alla mått nog lätta till den
för Swerige så nödiga roens bibehållande, då tvärt emot det nu
liungande Europa hotar och undsäger alla dess delar med en drif¬
vande stormsky, som mången emot förmodan torde i vidlyftighet
inveckla, så framt ei försiktiga medel anskaffas, igenom hvilka den
antingen kan upklarna eller åtminstone föra sit förderf öfver dem,
som härtills med andras afsaknad sig öfvermakten tillvällat.
1 Svaret uppsattes af öfverintendenten grefve K. G. Tessin. Det upplästes i SU.
första gången den 18 september. »Ledamöterne funno detta vara mycket väl opsatt och
aflade sin tacksäjelse till grefve Tessin för den stora flit och möda han härvid använt
och halft.» Tessin tackade för SU:s »mycket gunstige och benägne utlåtelse» och sade,
»att han detta opsatt effter det lilla begrep han äger om utrikesaffairerne.» Vid för¬
nyad uppläsning, tilläde han, torde väl något finnas att påminna, »efftersom conjunc-
turen vid et eller annat håf torde dessförinnan sig i något ändra» (SU:s prot. I, sid.
1193—94). Det upplästes i SU. andra gången den 26 september och approberades. Den
3 oktober uppbars det genom mindre sekreta deputationen till KM. Konceptet för¬
varas numera bland SU:s expeditionsdeputations koncept. Skrifvelsen är ej införd i
SU:s registratur.
632
Den 26 september
Vid så beskaffade omständigheter kunna RSt:s ei annars än
vara bekymmersamt omhugsne, huru de under brakande vapengny
måtte-lämna sina und. råd efter samvete och yttersta förstånd, så
mogna, så öfverlagde och så beredde, at de undgå kunna det ansvar,
som de i vidrigt fall Gudi, EKM. och efterkommande verlden skyl¬
dige äro, samt berömligt förtiena den upmärksamhet, med hvilken
uppå Sweacronans yppande steg lystras.
EKM:s öma vård erkiänna RSt. billigt vid detta tilfället med
und. och odödelig vördnad, som så mildt skiött sina undersåtares
angelägenhet under et så granlagat tidernas skick, och röna dyme¬
delst et hugneligit prof af det folks lycksalighet, öfver hvilket Gud
i sin nåde en öfverhet förordnadt. Annat vitne derutöfver tarfvas
ej än de mångfaldige, milde utlåtelser, med hvilka de RSt:s SU.
meddelte utrikes protocollen vid hvarjehanda tillfällen upfylte och
lika som öfverströdde äro. De innebära icke allenast vedermäle om
EKM:s högtuplysta förfarenhet om rikets interesse i anseende till
utrikes makter, utan jämväl om sådana konungsliga dygder och
sinnets egenskaper, som nödvändigt böra giöra EKM:s höga person
dyr och oskattbar i alt folks ögon. Och ehuruväl nogsamt kunnigt
är, EKM. draga sky före at sielf anhöra dess eget tillständiga beröm,
så finner likväl RSt:s SU. sin und. plikt likmätigt at ibland så
många teckn af EKM:s nådfulla sinnelag i synnerhet lämna til-
kommande tider till eftersyn de tvänne ärefulla omständigheter, som
finnas i protocollerne af förledit år under d. 9 april och d. 13
augusti.
I det förra tilbiuder forna holstenska geheimerådet grefve Bas-
sewitz at vilja framvisa åtskilliga angelägna documenter och uplys-
ningar, undertecknade med HKH:s hertigens af Holstein egen hand,
i fall EKM. skulle täckas antaga sig generalmajor Reichels sak och
angelägenhet. Härå lämnar EKM. et sådant svar, som andra kon¬
ungar till et efterdömme och obetänkta undersåtare till sky och
varning billigt borde lända, nemi. det EKM:s hiertelag vore at
bortglömma alt, hvad fordom förelupit, och altderföre ei kunde hafva
någon smak eller tycke för sådana tilbud, hvarigenom förhatelige
saker blefvo uprepade och till minnes förde, utan ville EKM. dessa
grefve Bassewitz uplysningar aldeles ignorera, varandes det intet
rätta vägen för honom at vinna EKM:s beskydd för sin måg, emä-
dan EKM. så litet kunde gilla dess anbudna otrogna steg emot dess
herre som antaga sig generalmajor Reichels kanske ei mindre brotts¬
liga fall.
I det senare protocollet under d. 13 aug. har EKM. nåd. täkts i
anledning af Pohlniska oväsendet förklara at, ifall någon skulle vilja
här hemkn eller uppenbarhn igenom våld något stämpla eller före.
hafva emot Sweriges frihet och vedertagna lagar ang. successionen
1734.
633
till cronan, skulle det af EKM. pä det högsta beifras och tillkiänna
gifvas, oansedt det ock vore någon af EKM:s egna anhöriga.
Af et så konungsligit yttrande, så i det förra som senare målet,
är för RSt. ei något tvifvelsmål öfrigit om den sällhet, uti hvilken
de under EKM:s svärd och spira lefva. Det förra lyser af rättvisa
och det senare af nåd; bägge fordra och äska den und. tacksamhets
erkiäntzla, hvilken RSt. nu härmedelst inför EKM:s höga tron af¬
börda och nedlägga.
Bemälte protocoller jämte almänt ärerykte och hugnelig förfa¬
renhet intyga äfvenledes, med hvad huld och örn skiötzel HKM. vår
mildaste drottning den tunga regementsbördan burit under EKM:s
fierran varelse uti sina arfländer på tyska bottn. Det blodet, som
tyckes äga en aldeles fullkomlig glantz af sit höga konungsliga ur¬
sprung, vinner i sanning ett nytt och större sken af HKM:s gudz-
fruktan, nåd och mildhet. Och hvad hugnad måste icke vår stora
drottnings öma hierta röna, då HKM. vid första anträdet af sin rege¬
ring velat öfverhetsmakten innom vissa gräntzor och lag inskränka,
at se, det likväl dess rättvisa och dygd enväldigt råder öfver allas
sinnen, så at kärlek och högaktning fördubblar den plikt och vörd¬
nad, som den konungsliga högheten och värdigheten elliest i gemen
hos undersåtare intrycker, samt således afsöndrade ifrån den rådande
makt, som crono och scepter tilhörer, sträcka sit liufliga och lämpe-
liga välde öfver alla inbyggares hiertan. Dens namn vare altså
utrotadt och dess rykte försvinne ibland svänska män, som ei med
und. trohet och lydno svarar emot den höga nåd och hägn, med
hvilka HKM. hela riket omfattar, och som ei vördar det dyra qvar-
lemnade blodet af vår oskattbara konungsliga Gustavianska ätt och
stam, som uti HKM:s ådror flyter.
Enär nu RSt. således afbördat förstlingen af deras tacksamhets
offer inför Eders och Hennes KM:ter allas vår huldaste konung och
drottning, så synes dem jämväl åligga at med EKM:s nåd. lof och minne
förklara emot herrar riksens råd deras erkäntsla för den vaksamhet,
med hvilken de sina kall vårdat, och för den oförtrutna sorgfällighet,
med hvilken de svarat emot EKM:s höga förtroende och RSt:s vän¬
tan, hvarmedelst de den heder til nöjes betalt, som dem igenom så
dyrt ämbetes beklädande tilflutit, samt medelst värdiga förtjänster
sig sielfvom förvärfvat det anseende, som elliest i gemen med rådz-
värdigheten förknippad är.
EKM:s nåd. och bekymmersamma vård om dess tilgifna under¬
såtares fromma samt riksens råds berömmeliga ifver och nitälskan
för rikets upkomst och säkerhet bära altså nogsamt vitne om den
ömma försiktighet, med hvilken alla ärender beredas och skiötas, så
at man sig om deras lyckeliga utgång en säker förtröstan näst
Gudz bistånd giöra kan. Doch som EKM. under nuvarande saker¬
nas vidtutseende och bistra belägenhet i nåder angelägit aktadt at
634
Den 26 september
innom den i senaste beslut faststälte riksdag böra RSt:s und. väl¬
mening och tankar öfver de mått, till hvilka et eller annat under
krigsväxling til yppande tilfälle kunde snart nog anledning gifva;
ty häfver RSt:s SU. till följe af den utaf deras medbroder dem läm¬
nade fullmakt och instruction sig i synnerhet med nitfull upmärk-
samhet företagit EKM:s nåd. secreta proposition ang. utrikes ange¬
lägenheter och derutur jämte senare inlupne berättelser funnit, det
alle europgeiske makter sig förnämligast uti tre hufvuddelar söndrat,
hvaraf de tvänne förste äro de sins emellan uti uppenbart örlog för¬
falna tyska oeh franska riken jämte de uti deras tvist på et eller
annat sätt deltagande konungar, förstår och länder, hvaremot den
tredie delen består af de makter, som endast än till dags synas up-
märksamme at antingen framgent nyttia tilfället för sig sielfva eller
ock igenom bemedling derhän leda, det en skälig jämnvigt måtte
uprättad och bibehållen blifva.
Ibland de å ena sidan stridande parter förtienar billigt rommerske
keisar en såsom hufvudman det yppersta rummet. Och ehuruväl den
nyss begynte ofreden fördt med sig et vidrigt och oblidt öde, medelst
de fläste och mäktigaste italienska besittningars efter alt utseende
evärdeliga afsöndring och förlust, hvars sveda och kiänning ännu
fördubblas igenom den framgång fransöska vapnen vunnit vid Rhein-
strömmen, så at således rommerske keisaren synes mer än drygt um-
giälla det förakt han hyst för Frankrikes ministere, då han, stöd-
iande sig vid et omildt omdömme utöfver dess senfärdighet och pen¬
ningkärlek, giordt sådana hastiga steg, som omsider störtat hela
Rommerska riket uti et oförväntadt och oberedt krig samt fölgakte-
ligen af egen förfarenhet besannadt, huru äfventyrligit är at hota,
innan man förut satt sig i behörigt skick och försvarsstånd; doch
emädan ännu för rommerska keisaren åtskilliga utvägar öfrige äro till
någorlunda uprättelse — ty at förtiga det ombyte vapenlyckan under¬
kastad är, så lära icke allenast tyska riksständerne under så trän¬
gande nöd taga en ofärgad del uti återställandet af keisarens anse¬
ende, utan ock till äfventyrs flera makter eftersinna, hvad fara jämn-
vigten uti Europa torde blifva underkastad, i fall Frankrikes mod
och makt medelst allt för stor framgång och inkräkt kommo för högt
at växa, i synnerhet tyckes sådant förtiena af Spanien någon särde¬
les upmärksamhet i anseende till den osäkerhet, uti hvilken det
skulle sväfva igenom en tilförende både mäktig och farlig grannes
större makt och ändteliga öfvervälde; det står altså att förmoda,
det konungen af Spanien, såsom den der redan till större delen sit
ändamål ernådt, jämväl lärer vara den förste, som skyndar sig utur
elden samt, betänkt på sin egen säkerhet i framtiden, torde ei alle¬
nast sluta en särskilt fred med rommerska keisaren, utan ock den
samma medelst infanten Dom Carlos gifte med en utaf ärchiehertig-
innorna befästa samt derigenom tillika försäkra sig om de nygiorde
1734.
635
conqueters roliga besittning och sättia sig i stånd at kunna biuda
Frankrike hufvudet eller åtminstone utur fruktan för dess ovänliga
sinnelag — altså och i betraktande af alt detta föranlåtes RSt:s SU.
at jämlikt dess på de förra riksdagar yttrade und. tankar ännu
vidare i lika und. styrka EKM. at på alt sätt underhålla förtrolig¬
heten med romerska keisaren, såsom en EKM:s höga bundzförvant,
hvaraf ännu framdeles den tilförende utmärkta träggehanda frukten
står at förvänta, neml:n
l:mo) så mycket större säkerhet i anseende till den öfriga be¬
sittning Swerige äger uppå tyska bottn;
2:do) så mycket mera eftertryck till våra nödlidande trosförvan-
ters uphielpande och understöd samt
3:o) så mycket kraftigare befordran af tyska evangeliska riks¬
ständernas angelägenheter vid riksdagen uti Regensburg, hvarigenom
deras forna och stadiga lit till Sweriges crona ei ringa styrka tilfly-
ter. EKM. tyckes så mycket fördelaktigare framgent kunna nyttia
romerska keisarens vänskap, som keiserliga hofvet sielf ei allenast
igenom en ny beskickning, utan ock medelst et redeboget begifvande
uti det förr påstådde ovanlige ceremoniellet, hvarifrån at vika kei¬
sarens synnerliga höghets åtrå nog kåstat, gifvit prof af dess benä¬
genhet at vinna EKM:s förtroende och sammanstämning, hvaremot
at svara så mycket oumgängeligare pröfvas, som sådant kan tiena,
om ei aldeles at afbryta, doch åtminstone ansenligen at försvaga de
af keisaren nu i senare åren ingångne mått och gemensamma afsik-
ter med Sweriges efftertänkeligaste och mäst till befarande grannar,
hvaribland
Ryssland ovedersäjeligen är den makt, som af Swerige förtienar
högsta upmärksamhet. Våra afskurna rika länder och förrådzkamrar,
en billig trängtan at återvinna, hvad med så mycken blodzutgiutelse
blifvit förvärfvat, i många år och emot mångfaldiga försök tappert
förfäktat och omsider så oförskylt bortröfvat, kan ei annat än hvässa
hogen at nyttia något tilfälle at drifva en brännande och mordisk
granne ifrån rikets öpna gräntzor. Önskeligit vore, at de Swerige
öfvergångne och ännu ömande olyckor så hade under EKM:s fred¬
liga och lyckeliga regering hint förbyta sig, at vi med egna krafter
och med eget ymnogt förråd kunde svara emot det mod vi hos oss
efter våra förfäders efterdömme förspörje at hafva godz och lif för
EKM:s höga tienst och fäderneslandets efterträngtade förkofring
osparde, visserligen skulle EKM. ei ibland oss sakna det mannablod,
som i alla tider i svänska ådrar flutit, och ehuru nödigt lugnet synes
för dem, som nyligen stormen undkommit, så skulle doch vid yp¬
pande lägenhet vi med glada hiertan visa oss så hugade för natio¬
nens hedersrykte, som vore oss aldrig något vidrigt och svidande
öde öfvergångit. Men emädan et långsamt och olyckeligit krig de
redbara medel så utdragit och upslukat, at 15-åriga eftertänksamma
636
Den 26 september
författningar ei ännu hunnit fylla de uttömde cassör, ty måste fuller
till framdeles utsättias de offensive planer, som Ryssland nogsamt,
i betraktande af åtskilliga contraventioner emot senaste fredzfördrag
samt andra ovänliga steg, synes hafva af Swerige förtient. I denna
afsikt hafva RSt. jämväl nu tvenne riksdagar å rad med underså-
telig trygg förtröstan anförtrodt EKM:s nåd. omsorg at efter den
liknelse, som tidernas hvarjehanda omskiften kunde gifva, taga
sådana oinskränkte mått, som kunde försättia riket uti sit förra
anseende och utur et oroligt bekymber för en så mäktig granne.
EKM:s vaksamma försorg bör ock tillskrifvas, at riket ei i otid
blifvit uti någon förtretlig beskaffenhet invecklat.
Det ville ännu, såsom tilförende, falla RSt:s SU. svårt at ut¬
sätta någon tid eller förutse sådana omständigheter, som kunna giöra
någon eftertryckelig rörelse emot Ryssland möjelig, emädan dertill
ännu synes fordras, utom den säkerhet, som Swerige igenom senaste
förbund tyckes hafva å Dannemarks sida förvärfvat, sådana subsi¬
dier af penningar och siöbetäckning samt sådana mått till någon
diversion ifrån Österländerna, som ei ännu hvarken äro betingade
eller så lätt lära stå at åstadkommas, i anseende till de fläste bidra¬
gande makters och i synnerhet Frankrikes eget behof samt den vid¬
lyftighet, uti hvilken Ottomaniska Porten är invecklad så igenom
invärtes till befarande oro som det långsamma och vanmäktande
persianske kriget.
RSt:s SU. finner sig altså föranlåtit at i und. styrka EKM. at
ännu någon tid fortfara emot Ryssland uti de vanlige vänskapsbe¬
tygelse^ hvilka till äfventyrs i synnerhet kunna förmå ryska hofvet
at till afbördan åtaga sig den af Holland ägande skuldfordran, för
hvilken rigiska tullen panthäftat, och hvartill Ryssland synes så
mycket mera förbunden, som des lösen varit en af de förnämsta af-
sikter, som föranlåtit EKM. at tid efter annan gifva de ryska regen-
terne den för dem personligen betingade keiserliga tituln, emot hvil¬
ken Swerige ei ännu vunnit den ringaste fördel.
Skulle ock än ytterligare å ryska hofvets vägnar påyrkas någon
förnyelse utaf förbundztractaten, så kan sådant med fog undvikas,
medelst tienlig föreställning, at sådant så mycket fögare tyckes hasta,
som Swerige aldrig hyst andra tankar än förbundets obrottzliga hål¬
lande, och dessutan i sielfva tractaten expressis verbis öfverenskom¬
ma är, det aftal om dess förnyelse allenast sex månader för dess
ändskap ske bör, och skulle således EKM. okiärt falla at igenom et
sådant påskyndande förnimma, som ägde Ryssland någon mistanka
om Svveriges upriktighet, hvarigenom något utrymme tyckes ernås
till öfverläggande, huru Swerige innom den tiden kan vara i stånd
at umbära någon så nära förbindelse med Ryssland, hvilket synes
hotas med någon omskiftelig händelse, så i anseende till de tidiga
ombyten dess regering varit underkastad som i synnerhet den yppig¬
1734.
637
het der nu gängse är och hvilken torde af sig föda en nog ansenlig
penningebrist samt således hos de gamla ryssar upväcka den efter¬
tanka, bättre vara at i ro sittia innom gamla gräntzor än at med
äfventyr af lif och ägodelar betiena sin öfverhets äregiruga utbre¬
dande välde. Hvartill kommer, at Hera makter i Europa igenom
inblandandet i polniska väsendet fattadt emot Ryssland afvoga-tan¬
kar, hvilka endast torde afvakta beqväm tid at utbrista i sielfva
värket, då för Swerige betänkeligit vore at hafva medelst nära för¬
knippelse bundit sig sielfvan händerna. Hvad elliest det ännu kraft
ägande förbundet angår och den deraf emot förmodan sig yppande
casus foederis, så är SU. ännu af samma und. mening, uti hvilken
det sig uppå förra riksdagen yttrat, nemi. för Swerige betänkeligit
vara at ifrån ryska sidan äska någon hielpsändning, hvarigenom
lägenhet lämnas at nalkas våra gräntzor; men at i fall sådan requi-
sition af ryska hofvet sker, den altid kan nyttias såsom et tilfälle
at vinna någon förmon för riket.
Konungen i Preussen häfver merendels igenom sådana afsikter,
som endast äga dess särskilta nytta till grund och fäste, tillskyndat
sig hos mäst alla makter i Europa det vidriga omdömme, som vore
dess biträde till allmänna sistemens uprätthållande hvarken tarfve-
ligt eller tilförlåteligit, så at dess omhugsande at uprätta en i ögonen
lysande armée mera synes tiena till prakt och dess sinnes förnöjelse
än till något farligt och vidt utseende företagande, hvaraf nogsamt
skönjes, at försiktig rådplägning och tappert utförande böra räcka
hvarannan handen, så framt en crona och et rike vill behålla sit
rätta värde och räknas af andra för ansenlige. EKM. och Swerige
äga fast större ordsak än någon annan at misstro högbemälte konung,
som näppeligen lärer öfvergifva de försåteliga tankar at, om någon¬
sin giörligt är, underlägga sig den öfriga delen af Pommern. Men
så synes fruktan derföre minskas dels igenom den inbördes garan¬
tien EKM. sig nyl:n uti tractaten med Dannemark betingat, dels
ock igenom rommerske keisarens och flera makters gemensamma in¬
teresse at hålla upmärksam vakt, det ej Preussens välde måtte vinna
en alt för eftertryckelig värkan på tyska bottn. Dessutan har ock
SU. uti et särskilt und. bet.1 af d. [23] julii innevarande år yttrat
sig om de författningar, det trodt tillräckeligast till fästningen Strål¬
sunds beskydd emot alt oförmodeligit fienteligit öfverfall, hvilket
doch nu i und. öfverlämnäs till EKM:s egit nåd. föranstaltande med
råds råde, alt som tidernas omständigheter mer eller mindre torde
fordra. Och underkastas tillika EKM:s nåd. godtfinnande de medel,
som kunna vara lämpeligast och tillräckeligast at bringa ofta hög¬
bemälte konung till de besvärs förnöjande, som Swerige så mång¬
faldiga äger, emot tractaternas klara och tydeliga innehåll, hvartill de
1 Se n:r 1105.
638
Den 26 september
makter med gemensamma föreställningar kraftigast synas kunna
bidraga, hvilka i anseende till Preussens npstigande välde äga med
EKM. lika måtts tagande af nöden.
Kepubliquen Pohlens olyckeliga smärtefulla öde och vidare ho¬
tande förderf äro eftertänkelige varningsmärken för alla landz med¬
borgare, hvilka medelst oenighet och enskilta vinningsafsikter up-
väcka inbördes tärande oro och derjämte gifva misshugade grannar
tilfälle at blanda sig i deras skiljaktigheter, uprätta sig till dom-
mare samt omsider som mödolön utprässa och vanmäkta de riken,
som deras obegiärte hielp och tienstfärdighet måst vedertaga.
Det blodsvärd och den lågande eld, som igenom dylik händelse
detta osälla valriket öfvergådt, synes förtiena utaf EKM. så mycket
större upmärksamhet, som nära belägenheten gior alla der hvälfvande
händelser för Sweriges crono ömma och delägande, önskeligit vore,
det man å denna sidan funnes i stånd at fullgiöra svänska nationens
ädla och berömmeliga ifver samt vördnadzfulla sinne för konung
Stanislai person, hvilken näst Guds allrådande försyn endast är vår
stora odödeliga konung Carl den XILtes hieltevapen för crono och
scepter samt fölgaktkn för dess nära blodzförknippelse med konungen
i Frankrike tackskyldig och förbunden.
EKM:s nåd. secreta proposition innebär et fulltygande vitnes-
börd, at EKM. jämväl på alt sätt vinlagt sig, så vida Sweriges när¬
varande belägenhet kunnat tåla, at understödia och fullgiöra, hvad
EKM:s glorvyrdigste företrädare uppå tronen med ospardt blod be¬
gynt, samt till den ändan ei allenast anhördt de tilbud å konungens
i Frankrike sida blifvit giorde, utan ock låtit deremot sådant contra-
project upställa, som kunde någorlunda giöra utgången säker och
för Swerige drägelig.
Den underhandling, som jämväl nu effter i nåder inhämtad SU:s
und. mening fortsättes, lärer vidare tiena så den lefvande som efter¬
kommande verlden tili ovedersäjeligit teckn, det bristen ei bestådt
uti Sweriges goda vilja, utan i Frankrikes senfärdiga och tröga til
fattande beslut, hvilket än bredare bestyrkes så af EKM:s ministers
i Pohlen med fransöska ambassadeuren giorde gemensamma steg,
som af det begiär en del af vår tillväxande svänska ungdom låtit
skönja at upoffra lif och blod för konung Stanislai bästa samt der¬
till erhållit EKM:s nåd. tilstädielse, i kraft af hvilken de under
belägringen för Dantzig gifvit märkeliga prof af ömhet för svänska
ärenamnet samt aftvungit fiendens egen omisstänkta utlåtelse om
tappert upförande, hvilket den här till välförtient beröm synes böra
antecknas och hvarmedelst de giordt sig EKM:s vidare nåd. ihog-
kommelse värdige. För öfrigit lärer EKM. med rådz råde i nåder
täckas så betäma, at konung Stanislai bästa framgent efter yttersta
förmågo, doch utan at riket något farligit äfventyr underkastas,
vidare befordras, emädan Sweriges interesse jämlikt är at se uppå
1734.
639
polniska tronen befästad en herre, om hvars vänliga böjelser man
aldeles har mångfaldig ordsak at vara förvissad och under hvars
regering det hat näppekn lärer utslåckna, som Kysslandz i värket
fienteliga upförande förtienar, så at dymedelst det redan nog utmat¬
tade Pohlen långt ifrån at upsättia sig som en medtäflare till Swe¬
riges bortmiste länder, fast snarare lärer önska af hämd emot Kyssland
at åter se dem uti deras rättmätige besittiares händer samt dertill
med efterlämnade krafter bidraga. At förtiga den förbindelse, som
EKM. dymedelst skiäligen af Frankrike förtienar, som hit till dags
måst tåla de våldsamheter ryska hofvet så emot konungens egen
svärfader som uti dess ambassadeurs marquis de Montis person
föröfvat, hvilka tyckas, ehuru misshagelige de ock äro för Swerige,
af sig föda den nytta, at de fläste europseiske makter lära kiänna
af egen och andras förfarenhet, hvad oreda Kysslandz öfvermakt
med tiden torde förordsaka.
Dannemarlcs angräntzande belägenhet har i alla tider af sig
födt den mäktiga grannar emellan gängse och bägge tärande afvund-
siukan, in till dess en tredie och prsedominerande makt uti Oster-
siön äntel:n kastat på dess rätta interesse et sådant lius, at det ige¬
nom tvänne ansenliga beskickningar enträgit sökt EKM:s och
Sweriges vänskap, såsom ländande till bägge cronors nytta och in¬
bördes försvar.
KSt:s SU. har uppå EKM:s nåd. befallning detta riksvårdande
ärendet med högsta flit och sorgfällighet öfverlagt samt omsider
funnit sig föranlåtit under d. 30 nästvekne julii1 at i und. styrka
EKM. till et defensift förbundz ingående med konungen i Danne¬
mark till gemensamt värn emot tilstötande fienteligheter samt till
bidragande af de tvänne högt skattade nordiske cronors anseende,
hvilket kunde löpa fara af förnedring, så framt de saknades uti de
allmänna författningar, som hvart rike vid nu vidtutseende omstän¬
digheter är omtänkt at taga, hvarigenom de invecklade makter torde
misstänka dem antingen för oförmögenhet eller obenägenhet at bi¬
draga till den allmänna sistemens understöd. De skiäl, som förnäm¬
ligast rädt till en närmare förknippelse med denna Sweriges hit
intills misstroligaste granne, äro EKM. så bekante, i sittiande råd
så skiärskådade och ibland SU:s handlingar i så orubbat förvar, at
ju efterkommande, så framt något tvifvelsmål dervid skulle upstiga,
lätteligen lära blifva öfverbeviste så om nödvändigheten som at
rätta tiden till fulbordan varit inne.
Detta värket har således nådt sin fullkomlighet med de dervid
giorde modifikationer och betingningar, öfver hvilka SU. för detta
ägt den nåden sig i und. at yttra.2
1 Se n-r 1103. SU:s und. bet. är dateradt den 16 juli.
2 Se n:r 1118, 1121 och 1141.
640
Den 26 september
Den högste Guden styre det än vidare till EKM:s och landsens
inbyggares höga väl och trefnad. Och ehuruväl löftesmäns forna
plikt och förbundz redeliga fullbordan på en tid nästan allmänt
varit utur bruk samt ringa värkan röntz af heliga bedyrelser och
modiga tillsäjelser, så giöre doch Herren detta fast och böje derifrån
alt bedrägeligit obestånd, hvilket Sweriges ständiga upriktighet af
dess bundzförvanter synes förtiena. Åtminstone bör härutaf det
föresatte ögnamärke förmodas, at Swerige kan vara säkert för Dan-
nemarks inbrått, i fäll någon fördelaktig lägenhet sig framter till
förnedring af Rysslandz öfvervälde.
Hollsten. Schleswigska garantien har så väl af EKM. sielf som
vid SIT. varit ansedd såsom det förnämsta hindret, hvilket legat
denna underhandlingen i vägen. Men som Sweriges förkofring ju alt
annat interesse billigt öfverväga bör, ty har man nödgats till lägli¬
gare tilfälle utsättia den önskade åstundan at se hertigen af Holsten
uprättad utur det förtryck, sorn högbemälte herre, till större delen
för Sweriges skull, öfvergådt, och det förnämligast för effterföljande
skiäl:
l:o) äre vi intet formelt förbundne emot HKH. till något, som
hertigdömmet Schleswigs värkeliga återskaffande angår, ty synes
rätt at först vara omtänkt uppå sin egen upkomst, innan man hin¬
ner upfylla emot andra fast ei något ingångit engagement, doch sin
hierteliga önskan;
2:o) hafva de öfrige makter, med hvilka Swerige aftalt om
hertigens förnöjande, igenom senare författningar sig sådan plikt
afsagt, så at Swerige, således nu allena lämnat, är utur stånd sin
åstundan at fullgiöra, till dess det
3:o) medelst måtts fattande till egen fördel så kan uprättas, at
det framdeles måtte jämte viljan också äga förmågan at uphielpa
andra, hvilket hertigen har så mycket mera ordsak at vara förvissad
om, som Sweriges förmon derunder beror at minska Dannemarks
ansenliga och emot billigheten inkräktade besittningar;
4:o) kan man ei finna, hvad makt i Europa nu för tiden skulle
synas benägen at i vänligit hänseende till hertigen af Holstein oroa
Dannemark uti Schleswigs af så många kraftigt försäkrade posses¬
sion; men skulle
5:o) rommerske keisaren och Ryssland innan kort påstå någon
förnöjelse för HKH., så är EKM. igenom forna alliancer, som af
denna senare nu ingångne ei kunna lida men, förbunden at medelst
goda officier dertill bidraga;
6:o) kan denna i generale termer aftalte garantien ei säjas
strida emot 1720 års kiöpenhamniska fredzfördrag, som förbinder
Swerige till stillasittande, utan bör endast anses såsom en extension
derutaf på någon tid, då den yppersta lagen af eget bästa sådant,
elliest obehageligit, steg likasom aftvingar;
1734.
641
7:mo) och sist synes den snöppeliga fölgd häraf ei kunna dra¬
gas, som ernade Swerige evärdelm öfvergifva hertigen af Holsten,
utan som detta förbund endast är slutit på en limiterad tid, så bör
ock förmodas, at Sweriges crona efter sådant lämnat anderum lärer
finnas förhulpen till sådan upkomst, at den med eftertryck kan gifva
sina vänner känneteckn af beständig välvilja och, ehuruväl på någon
tid ofruktbar, doch aldrig förkålnad vänskap och upriktighet.
EKM. lärer i nåder täckas utse, hvilka af dessa skiäl tienligast
■och försiktigast kunna, efter SU:s förr i und. förklarade mening,
anförtros holsten-schleswigska ministren Pechlin, såsom den der
beqvämast synes at förtaga dess herre alt i anledning af detta för¬
bundet uprunnit tvifvelsmål om EKM:s och Sweriges benägenhet.
Och emädan RSt. under nu varande riksdag beslutit,1 at HKH. till
betalning uppå staten skall upföras till en årlig pension af 50,000
dir smt, at dyledes(!) någorlunda ersättia den afsaknad han under sit
trångmål ofelbart förspörjer, medelst det penningeunderstödz indra¬
gande, som han härtils af rommerska keisaren och Ryssland åtniutit,
men nyl[igen] mist igenom sin ståndaktighet at afslå det i ersättning för
Schleswig giorde tilbudet, samt dessutom föranstaltat om förnöjandet
af hertigens fordran för bortmista bancosedlar;1 ty lärer sådan af
Swerige, under egen knapphet ertedd ömhet ei ringa bidraga at för¬
säkra HKH. Sweriges oföränderliga tanka vara at näst sit eget
arbeta på dess bästa, såsom hysande all högaktning för dess höga
härkomst jämte et skiäligt medlidande öfver dess utiråkade ofärd.
Frankriket synes nu igenom det senast itända kriget, ehuru lycke-
lig ock dess början varit, försatt uti det stånd, at det ju måste sakna
Sweriges forna anseende på tyska bottn samt ångra den obekymber-
.samhet, med hvilken det ansedt försvagandet af en makt, utaf hvil¬
ken det i alla tider haft så kiänbar hielp och fördel. Vidare torde
sådant ångras, i fall antingen krigslyckan skiftar eller flera makter
sig keisarens nederliggande antaga. Fölgaktebn fördrar Erankrikes
förmon, at det, ehuruväl ännu nog senfärdigt, doch vid påkommande
nöd med största alfvare måste söka at sätta sig i nära förbindelse
med EKM. och cronan Swerige.
De steg, hvilka härtilldags dertill giorde äro, tyckas ei å denna
sidan föra någon särdeles vinning med sig. SU. finner ock så mycken
mera svårighet sig härvid uti und. med någon säkerhet at utlåta,
som åtskilliga betänkligheter och fölgder lika som vilja giöra en
nära inlåtelse med cronan Frankrike trög och tvehågsen; ty
l:o) står sakernas bedrifvande under en ministere, som allmänt
är utropad för ostadighet, långfärdighet och sparsamhet. Et bekla-
geligit vedermäle deraf är konung Stanislai så plötzliga öfvergif-
vande, då likväl Erankrikets heder och förmon ögonskenligen kräfja
at uprätthålla, hvad det en gång begynt, samt befästa den vacklande
1 Se n:r 1150.
41—150659. Rilcsdagsahter. Ser. 2, X.
Den 26 september
cronan uppå dess hufvud, som är med konungen af Frankrike i så
nära blodzförening;
2:o) kan ju icke fela, at de ansenliga krigsrustningar till landz
och siöss, hvilka vedertarfvats så vid Rhenströmmen som uti Italien,,
till en stor del uttömt och försvagat Frankrikes förråd i penningar
samt giordt det oförmöget at erläggia de subsidiemedel, hvilka för
cronan Sverige oumgängelige äro, ifall bägges bästa med någon fram¬
gång skall drifvas; men fast större blefvo äfventyret, så framt den
betingade summan antingen aldeles uteblefvo eller ock endast i be¬
gynnelsen betaltes;
3:o) äger den nu varande ofreden emellan rommerska keisaren
och cronan Frankrike den besynnerliga och i förra tider ovanliga
beskalfenhet, at Ryssland, såsom en nyligen uprunnen makt, sig-
deruti blandat. Och lärer altså Frankrikets enkannerliga lystran
vara at bruka Swerige till diversion samt dymedelst vända Ryss-
landz akt på eget försvar, då, sedan det sysselsatte Norden torde
söndras ifrån all delaktighet uti den allmänna rörelsen, Sverige (sorn
förr med dess märkeliga skada händt) lämnas i sticket och fagra
löftens fulbordan med ogiörlighet ursäktas, hvartill kommer
4:o) den svårighet sig framter at vänta någon betäckning af
Frankrikes siömakt, ifall Ängeland efter hofvets utmärkta böjelse
ingingo i några vidriga mått.
Emot detta kommer å andra sidan uti billigt öfvervägande
l:o) det naturliga och bepröfvade statsinteresse at till inbördes
trefnad, anseende och upkomst vårda Frankrikes vänskap och ei
medelst tvärt afslag eller för dryga hinder upväcka något misstro¬
ende om kallsinnighet, i synnerhet som
2:o) Ryssland medelst obefogadt inmängande uti pohlniska val-
acten giordt sig Frankrike afvogt, hvilket nu mera, då det ei efter
dess nyfattade maxime kan nyttia ryska öfvervigten till at öka sin
egen, lärer så mycket alfvarligare vara omtänkt at förhielpa Swerige
till dess förtvinade krafters återstyrkio, såsom igenom fördelaktig
förfarenhet nog förvissad, at dess stöd och trygghet äger märkelig
båtnad af Sweriges välstånd;
3:o) är, utom hvad näst förmält är, cronornas gemensamma
interesse fördubblat medelst lika belägenhet i hänseende till oroen
uti Pohlen, ty vill ock försiktigheten råda at öfverlägga och instämma
uti enahanda författningar;
4:o) ehuruväl Frankrike vid första påseendet ei synes hafva
altid med förskylt upriktighet handlat emot Swerige, hvilket besyn¬
nerligast westphaliska och nimwegiska tractaterne vilja intyga,
emädan till äfventyrs vid bägge större förmoner kunnat erhållas, i
fall Frankrike ei för mycket sedt uppå egen vinning, så vitna doch
de omständeligare de tiders historier och anmärkningar, at sådant
ei så platt fransyska hofvet kan tillvitas, hvilket då och sedermera
1734.
643
med mer omtanka än många andra makter sökt sina löften fullgiöra
samt särdeles åren 1715, 1716 och 1717 redeboget bisprungit högstsal.
HM. konung Carl den XII:te med 600,000 riksd:r hamburger courant
årliga subsidier samt dem riktigt erlagt, hvilket ei obilligt förtienar
någon erkäntzla och redebogenhet.
Desse omständigheter giöra, som sagt är, Sweriges belägenhet i
anseende till Frankrike nog tveksam. Doch förmodar SU. sig gå säk¬
raste vägen, enär det uti und. styrker EKM. at med all upriktighet
bemöta denna cronans sökande. Och emädan medelst Dantzigs öfver¬
gång sakerna i så vida hvälfvat till et annat skick, at den påbe-
gynte tractaten, som hufvudsakligen utmärkte dess undsättning, nu
mera ei aldeles är lämpelig, utan måste afbidas, hvad framgent å
fransöska hofvets vägnar kan tilbiudas; ty lärer EKM. vid detta
som tilförende vid alla andra tilfällen sättia förnämsta ögnasiktet
uppå rikets säkerhet, hvilken ännu ei tyckes tåla några ollensive
eller invecklande mått, dels för redan sagde skiäls skull, dels och
emädan EKM. dymedelst kommo at förlora det till äfventyrs Swe¬
riges crono hederliga och anständiga medlareämbetet emellan de stri¬
dande delar, uppå hvilket i synnerhet bägge siömakterne Ängeland
och Holland än till dags spörjas vänta. Men skulle Frankrikes
åstundan ei gå vidare än at emot viss ansenlig betalning betinga
sig et vist antal af hielpsänningsmanskap samt åtaga sig den vid
sådana tilfällen vanliga borgen för all vidlyftighet deraf emot för¬
modan kunde upväxa, så skulle SU. tro ei så särdeles betänkande
vara dertill at samtycka, emädan dylika steg så mycket mindre
kunna misstyckas, som de äro alla neutrale makter i gemen tillåtne
och allmänt vanlige.
Et godt förstånd med Ottomannisica Forten skönj es för Swerige
af största vigt och angelägenhet så väl till den dryga skuldfordrans
drägeliga afbördande och handelens befrämjande och förkofring uppå
Levanten som den eftertryckeliga afbräck Ryssland vid yppande
feigd ifrån den sidan har at befara.
Under dessa hälsosamma afsikter har jämväl SU. funnit sin
plikt enligit at nu som vid forna riksdagar i und. råda EKM. till
en underhandlings anläggande vid turkiska hofvet samt till den
ändan förment cammarherren baron von Höpkens och correspondence-
commissariens Carlssons qvarblifvande i Constantinopel kunna lända
till EKM:s höga tienst på sätt och vis, som SU. den nåden ägt sig
omständeligen at utlåta linder d. [19] nästvekne julii.1 Men som
sedan den tiden efterrättelse inluppit, at nyssbemälte baron von Höp¬
ken och correspondencecommissarien Carlsson blifvit föranlåtne at
begifva sig på återresan samt dertill välja den närmaste vägen, ty
måste väl deras ankomst afbidas, då man, närmare underrättad om
1 Se n:r 1104. Se äfven n:r 1122 och 1140.
644
Den 26 september
ordsakerna till deras skyndesamma upbrått, med så mycket större
visshet kan följa den vägen, som tryggast leder till rikets hästa och
det utsatte syftemålet. Doch i fall härvid ei något ovänligit före-
lupit,. som klart ådagalägger Turkietz vidriga böjelse, så tyckes
ännu högstnödigt at vara omtänkt uppå någon accrediterad minist-
res atfärdande samt rätta tiden dertill förhanden, emädan Ottoman-
niska Porten ei allenast å daga lagt sin förundran at ei se sig åter-
hedrad med någon beskickning ifrån EKM. emot de tvänne, som
sig vid svans ka hofvet infunnit, utan ock sakerne uti Orientet spör¬
jas äga det anseendet, som vorde Porten, så snart möjeligit är,
upfyllandes sina undersåtares hotande önskan till at vända sina
vapn ifrån asiatiska sidan och sina vantros bekännare in uppå någon
annan och europeisk makt.
Erankriket lärer efter all liknelse ei försumma sådan belägenhet
at nyttia samt söka belasta rommerska keisaren med ofredlighet
ifrån den sidan; ty kräfjer Sweriges bästa at äga någon tilförlåtelig
svänsk man å orten, som kunde uppå försiktigaste vis intala tur¬
karna om deras större förmon at böja sin hog mot Ryssland, hvarest
vinningen är mindre äfventyrlig och mera beständig. Hvilket man
skulle tro finna så mycket större intryck, som det vill förliuda, at
den nu i Constantinopel varande fransöske ambassadeuren hvarken
är af särdeles qvickhet eller credit, hvaremot den hollendske der å
orten äger et fördelaktigt anseende och jämväl å sin sida lärer arbeta,
om ei just medelbart uppå Ryssland/ afbräck, doch at afvärja rom¬
merska keisarens till befarande förtryck och Frankrikes deraf fly¬
tande öfvermakt, hvarigenom Portens å den sidan blidkade sinne
enkannerligen torde utgiuta sin försåteliga tanka emot Ryssland,
hvilket Frankrike sielf omsider ei vorde misstyckandes i hänseende
till pohlniska väsendet. Men emädan denna underhandlingen kräf¬
jer en synnerlig försiktig upmärksamhet, så framt den med
trygghet och framgång drifvas skall, ty äskas jämväl dertill en
så skickelig person, at riket igenom förr aflagde prof förmår gior a
sig säkert, at det honom anförtrodde granlaga värket hvarken igenom
öfverilning eller otidig språksamhet vanryktas.
För öfrigit lämnas med undersåtelig full förtröstan till EKM:s
öma och nåd. skiötzel med rådz råde efter inhämtat EKM:s och rik¬
sens cancellie- och commercecollegiers und. bet., på hvad sätt den
levantiske handeln vid denna lägenhet bäst må kunna vårdas till
Sweriges fördel och indrägt; desslikes huru skuldfordringsmålet till
det ringaste kan betingas och beqvämligast afbördas till äfventyrs
medelst öfverlåtande af högtberäknade landzprodukter och till um¬
bärande ammunitionssorter.
Ottomanniska Porten torde härtill finnas så mycket mera rede¬
bogen, som utaf conferenceprotocollerne kan slutas, at den siste till
EKM. accrediterade turkiske ministren Zaide Effendi för någorlunda
1734.
645
giltigt antagit det anförde skiälet, at Swerige med sin afsaknad
måst betala den vinning turkiska hofvet sig medelst pruthska fre¬
den förvärfvat. Denne med flera af riksråden grefvar Horn och
Bonde vid samma tillfälle framtedde och väl utsökte utlåtelser äga
här sit förskylta beröm och lära framgent med vidare nytta kunna
brukas.
Om Äng elanda, enär det sig sielft och sin egen böjelse lämnat
är, goda upsåt at underhålla rätt och rolighet i Norden har Swerige
igenom uråldrig häfd och rena visningar skiäl at vara försäkrad.
Dess eget goda är dermed öfverensstämmande, och åtskillige styr¬
kande skiäl och exempel kunde, ifall saken mörk och tvetydig vore,
henne updaga och otvifvelaktig giöra samt vitne bära om forna
Ängelandz konungars renmening at upfylla utfäste löften och ömtå¬
lighet at se allmänna tractaters fulbordan ränsad ifrån svek och
vrångtydning. Igenom sådant upriktigt och ordhållit förfärande
emot utländske herrskaper samt vågade försök, sluga och pröfvade
inhemska inrättningar har det riket omsider svingat sig till den
förundransvärda högd, uti hvilken det sig alt in tiil denna dag bi¬
behållit. Men huruvida Engeland stadd under hannowersk sinnad
regering torde hysa samma fördelaktiga grundsatzer, derom kan med
någorlunda fog tviflas; i synnerhet äger Sweriges crona igenom egen
bitter och förtretlig förfarenhet nog ordsak till omhugsande misstro¬
ende. Engelska nationens makt och rikedommar, som i kraft af 1700
års förbund borde tiena till Sweriges försvar, äro nyttiade till Breh-
mens och Verdens tvungne uphandling. De emot hvarannan stri¬
dande travendahlska och kiöpenhamniska garantier vilja utmärka
mindre ordhelighet (!) än tilförende. Engeland/ siörustning under
sken af hielpsändning vant omsider färg af en armata manu anstäld
medling, som till Rysslandz stora båtnad utslog; hvarutaf fölgaktekn
tämmeligen skenbarligt slutas kan Engeland-Hannowers afsikt der¬
hän luta
l:mo) at ei godvilligt tilstädia, det Swerige måtte åternå sit,
efter westphaliska freden, tilständiga anseende uppå tyska bottn,
hvarigenom besittningen af swänska refvet blefvo någon vansklighet
underkastad;
2:o) at för äfven samma skiäl underblåsa et beständigt vaksamt
misstroende nordiska cronorna emellan såsom genaste medlet at hålla
dem innom sina gräntzor inspärrade.
Doch alt detta oaktadt och emädan cronan Engeland efter alt
sundt omdömme änteligen en gång måtte återföras till sit oblandade
egna interesse, ty vill angelägit vara, så framt man dess återstälte
hälsa nyttia skall, at stadigt med henne idka en obruten nabolig vän¬
skap. Men huru vida nu för tiden Swerige båteligit vore den samma
medelst nytt förbund at sammanknyta, fäller så mycket svårare at
t)4ö Den 26 september
)
afgiöra, sora hofvet och nation i hänsikt till det i Europa upkomne
kriget ei tyckes sammanstämma uti likenig mening.
SU. hänskiuter altså under sådan ovisshet denna handlingen uti
und. till EKM:s nåd. betämjande at med rådz råde fatta deruti sådant
utslag, som efter sakernas vanskeliga omskiften kan pröfvas nytti¬
gast, samt at med vanlig hög konungslig försiktighet öfverlägga, om
och när tid blifver at närmare biträda Engelandz afsikter, i synner¬
het till bemedling under jämnvigtslagen af roens återuprättande uti
Europa; desslikes huruvida någre anbudne subsidiemedel kunna så
emottagas, at EKM. ei måtte derföre til någon, af andra dess alli¬
erade till misstyckande plikt förbindas.
Hvad ytterst angår engelska ministrers å dess hoffs vägnar ytt¬
rade klagomål öfver en och annan af EKM. utfärdad förordning,
såsom synnerligast 5 procents afgiften och vissa varors utestängande,
så synes sådant så mycket mindre kunna förtyckas, som ingen trac-
tat någonsin förpliktar et landz öfverhet at uti sin egen allmänna
hushållning inhämta sina grannars godtyckio och bifall, hvarigenom
inlänsk handel och inrättning kommo at stå under utländskt tvång
och behag, ägande Engeland så mycket mindre ordsak at besvära
sig öfver sådana svänska hälsosamma anstalter, som det härutinnan
anses såsom amicissima gens och dessutan fast högre belagt åtskilliga
ifrån Swerige mindre nödiga varor, än våra späda handslögder ännu
kunna tåla, at belasta Engelandz oss tilflytande granlåter, hvilket
senare, om ei egna vinningen öfvervägde kärleken för swTänska han¬
delens tillväxt, gerna skulle ställa sin kosa uppå andra orter. Detta
ärendets vigt jämte den uppå banen varande förklaring, huru det
ena rikets undersåtare skola tillträda det arfskap, som kan dem i
det andra riket tilfalla, anmäles härmedelst uti und. hos EKM. til
nåd. befordran.
Holland är i gemen ständigt så sysselsatt med hemstöd, egen
hushåldning och handel, at det näppeligen någon annan omtanka
dertill lägger än at ifrån sig sorgsynt afvända alt missförstånd med
andra makter. I synnerhet är och bör dess barriere vara republi-
quen så nära om hiertat, at hon ei utan högsta trug någonsin lärer
vika ifrån den slutne neutralitetstractaten eller kasta sig uti den
senast itända krigselden, utan fastmera söka draga Engeland till
gemensamma goda tiensters användande, at släckia den så nära
annalkande lågan. Desse giällande siömakters goda förstånd torde
ock äga en biläggande värkan, hälst som Frankriket redan spörjes
frukta det tillkommande och keisaren nog häfver af det framfarna.
Hvilket alt så mycket mera bekräftar Sweriges nyss sagde angelä¬
genhet at föga sig till dem, i så vida bemedlingsvärket angår, som
af sådant ei allenast anseende och fördel står at förmoda, utan är ei
eller Sweriges uprinnande och nyborne handel till den stadga korn¬
1734.
647
men, at den kan ännu umbära mernämde siömakters tilgifvenhet och
förtroende.
EKM. har i öfrigit så försiktigt bemött de föreställningar och
ansökningar, hvilka här giorde blifvit, dels angående ersättning för
holländarnas under sista kriget uti Öster- och Nordsiön till Swerige
upbrakte skiepp, jämväl ock om de hinders uphäfvande, som för¬
menas skola giöra holländska undersåtarnes handel uppå Swerige
obrukbar, såsom särdeles EKM:s år 1724 utgifna productplacat
jämte förordningen om åtskillnaden uti tullen emellan swänska och
fremmande skepp, samt dels beträffande den återstående fordran
uppå det högstsal. HM. konung Carl den XII:te år 1702 förskutne
capitalet och förfalne interessen emot rigiska tullens pan[t]sättning,
at SU. med all und. erkäntslan och förtröstan ännu vidare anförtror
•dessa ärender EKM:s nåd. vård och skiötzel.
Romerska riksständerna. Alt för vidlyfftigt skulle blifva at
härtill et slut öfverväga Sweriges omskiftande interesse i anseende
dill hvar och en utaf rommerska rikets åtskilliga lemmar och riks¬
ständer. Sådant hvälfver alt efter den del EKM. godt aktar taga
uti hufvudsakerna, efter hvilkas beskaffenhet den ena kan vara mer
och en annan mindre angelägen. Doch lärer i gemen nödigt vara
at granneligen underhålla med dem vänlig sammanplägning, hvar¬
medelst EKM:s och rikets heder och anseende uppå tyska bottn, i
synnerhet ibland de evangeliska, ei ringa ökes och tillväxer.
Vid denna lägenhet bör SU. ei förbigå at inför EKM. sin und.
tacksäjelse aflägga för den nåd. utlåtelse EKM. täckts under d. 1
martii år 1731 till protocolls lämna om EKM:s milda benägenhet
at vilja döda åtalet uppå de tvänne millioner, som hessiske landt¬
ständer ne trodt sig äga at fordra för 10,000 man hielpe-troupper,
hvilka de hållit högstsal. konung Carl den XILte tilhanda. Sådant
är et till vördande teckn af EKM:s öma upmärksamhet at utur vägen
rodia alt, hvad i framtiden kan veckla riket i någon vidlyftighet.
Åminnelsen derutaf skall aldrig utur EKM:s trogna undersåtares
tacksamma sinnen utplånas, utan fast mera effterkommandom under
samma åbördad plikt kungiöras.
Således häfver SU. till und. lydno emot EKM:s nåd. yttrade
befallning uti möjeligaste korthet utmärkt de interessen och afsikter,
hvilka Swerige så i gemen som i synnerhet till närvarande tiders
skick och belägenhet synes böra äga, dels i anseende till sina när¬
maste grannar, dels till vidare och fierran afiägsne makter; och det
icke i den hug eller akt, som vore ei sådant EKM. långt för detta
bekant och till minnes tecknat, utan endast at dermed visa sig hafva
å alla sidor öfvervägat vår tidz belägenhet, at dymedelst så mycket
lättare och säkrare utfinna vägar, som efter menniskeligit utseende
(348
Den 26 september
tryggast kan leda igenom denna sknmriga irrgången till välstånd,
säkerhet och uprättelse i framtiden.
Nu återstår endast at med EKM:s nåd. tilstädielse utdraga och
kortast sammanbinda den plan, som SU. tänkt igenom det föregående
vidlyftigare undersökandet hemställa EKM:s nåd. och högtuplysta
gillande.
Den utgår, Stormäktigste Konung, förnämligast deruppå at be¬
reda sig medel och fördelaktiga författningar at framdeles kunna
bringa Kyssland innom urgamla gräntzor samt rensa Östersiön ifrån
denna för Swerige så ganska äfventyrliga tredie makten. Men som
Sweriges förtärde och afmattade krafter ännu föga tillåta at tänka
uppå något våldsamt steg, ty har man trodt, det omständigheterna
så borde beredas imedlertid, at tilfället och förnyade krafter måtte
med säkerhet kunna nyttias, samt till den ändan såsom medel der¬
till utmärkt
l:o) förtrolighetens underhållande med rommerska keisaren såsom
med Swerige gemensamt interesserad at hålla Preussen innom sina
lagliga skrankor;
2:do) det redan ingångna defensiva förbundet med Dannemark,
som torde leda oss till närmare öfverläggning och försäkran om dess
bidragande eller åtminstone stilla sittiande, ifall lägenhet gofvos at
något med fördel kunna emot Kyssland företaga, besynnerligast som
konungen af Dannemark äfvenledes om hiertat vara bör at utrota
tredie siömaktens välde uti Östersiön;
3:tio) at bidraga på alt sätt, som utan äfventyr af tilskyndande
feigd ske kan, till konung Stanislai befästigande uppå den konungs¬
liga tronen i Pohlen, hvarmedelst den emot Ryssland förbittrade
republiquen upriktigt kunde blifva Swerige förbunden;
4:to) at bibehålla en beständig vänskap med cronan Frankrike,
såsom en af de förnämsta, som vid yppande lägenhet synes äga både
hog och förmågo at undsättia EKM. med subsidier i penningar samt
tillräckelig makt till siöss; hvartill
5:o) ei ringa bidraga skulle, i fall EKM. med siömakterna
togo enahanda mått till fredens återställande uti rommerska riket,
samt
6:0) och ytterst igenom någon skickelig och förfaren ministres
öfversändande till turkiska hofvet söka at med all varsamhet lämpa
Ottomanniska Portens sinne till agg emot Ryssland.
Närmare och nogare har SU. vid närvarande sakernas giäsning
ei gå kunnat, utan fast mera flitigt undflydt at rådbinda till något
så uttryckeligen och fäst, at EKM. måtte äga någon tvekan at efter
ombyte, som ofta i krigstider innom en månad och mindre sig yppar,
ingå uti närmare förbindelse med en eller annan makt, enär det
utan rikets fara för öfverfall ske kan.
Doch synas alle desse steg, ehuruväl de endast i början fota sig
1734.
(349
uppå vänlige underhandlingar, af den vigt, at de lätteligen kunde
ådraga EKM. och vårt kiära fädernesland äfventyrliga och ogena
påfölgder, ifall de ei med yttersta försiktighet handteras och med
högsta tysthet döljas. Och ehuruväl sådant härmedelst anmärkes,
så är doch all vidrig fruktan derföre ei ens i SU:s sinne uprunnen,
såsom nog förvissat, at EKM:s rådkammare är, såsom hon vara bör,
et heligt giömmerum af de riksens högsta angelägenheter, uti hvilka
sig ingen fremmande inmänga må.
Som nu en stor del af hela värkets framgång och bedrifvande
ankommer uppå EKM:s ministrer vid utrikes håfven, ty lärer EKM.
än framdeles i nåder dertill låta upleta sådana män, hvilka för
sysslan angelägne äro och som ei söka någon enkom sielfheder, utau
endast den med rikets tienst och upkomst osöndrad är.
EKM:s nåd. godtpröfvande undergifves jämväl, om ei tienligit
vore dem under tiden och efter vissa års förlopp at ombyta, på det
at et alt för långt vistande och kanske vanhopp om aflösning ei
måtte upväckia hos dem någon särdeles försyn för det hof, vid hvil¬
ket de tro sig vara ämnade at lefva och dö. Åtminstone stodo deraf
den nyttan at förmoda, det de underrättade igenom sig sielfva och
medelst vunnen förfarenhet om åtskillige landz ministere och afsik-
ter med så mycket större drift och säkerhet kunde skiöta de dem
anförtrodde riksvårdande värff.
Och emädan KSt. under förleden riksdag 1731 ibland andra an¬
stalter utrikes ministrerna rörande jämväl i und. lämnat till EKM.
med rådz råde at efter angelägenheten fördela den summa, som till
utrikes beskickningar uti staten anslagen är, ty torde en eller annau
besparing kunna i detta fallet till equipagepenningar användas samt
äfven någon del deraf komma de commissionssecreterare till förhög-
ning uppå deras tractamente, hvilka allena uppå någon tillförordnad
ort, under ministrens frånvaro, vistas.
Alt hvad öfrigit är och till rikets fromma bidraga kan efter
den anledning EKM:s så allmänna som secreta propositioner fram-
tedt, är dels redan utaf åtskilliga RSt:s deputationer utarbetat samt
EKM. i und. föredragit, dels ock under snart till slut skridande
öfverläggning. Hvarvid KSt. högst vårdande och bekymrade varit
l:o) at befästa den nu i synnerhet anfäktade enigheten och ren¬
heten i religionen och det namn af trosståndaktighet, hvilket våra
förfäder oss med blodsspillan förvärfvat och till heligt förvar up-
dragit;
2:o) at så sättia försvarsvärket i stånd, at det måtte tilbaka
hålla all otidig skrämsel och för en bemannad nation odrägeligit
hot, väntande af Grudz välsignelse den framgång, med hvilken han
gemenligen goda, försiktiga och i förtröstan på dess altzvåldiga bi¬
stånd giorda författningar och anstalter bekröner;
3:tio) at taga värjande mått emot rikets undervigt uti handelen,
650
Den 26 och 27 september
så at penningen måtte flyta emellan landzens inbyggare ocb främ¬
lingen ei bortröfva nyttan af deras svett och arbete;
4:to at kraftgifva rikets förtvinade manufacturer samt kring-
skydda dem emot utrikes harm, misstycke och försök;
5:o) at så inrätta rikets utgift,J at den i det närmaste emot in¬
komsten svarar, på det landet ei det ve förfara måtte, som betienters
förhåldne löningar vidhäftar;
6:o) at giöra lagsens förstånd så klart, at den rättsökande sin
sak sielf förmår utreda, och at ei lönnegiller måtte snärja en okun¬
nig1, trätotvungen och värn-nödgad;
7:mo) at landtbruket måtte idkas och de jordartandes (!) förmoner
,så tilltaga, at de vid påkommande nöd kunna äga undsättning så
för det almänna som för sig sielfvan2;
8:vo) at de, som utur jordens giömmor och diupa berg framleta
de skatter, som jordenes herre en arbetsam och oförtruten möda till-
erkiändt, måtte till försök och flit upmuntrade blifva, med mera
som dermed på et eller annat vis någon gemenskap äger.
Som nu EKM. tillika befordrar de värdiga, afviser de fräcka,
hägnar de förfölgda, älskar dygden, hatar lasten, föraktar lissmare,
låter skymningsälskande bakdantare komma i linset och sätter sin
dyra lust uti sina undersåtares glättuga trohet och nögde trefnad;
så bör ju Swea riket skattas trefalt lyckeligit, som under utrikes fred
■och oanfäktad frihet får efter plägadt samråd anförtro sin sällhet
uti en vårdande konungs händer.
De närmast kring EKM:s tron nu varande riksdagsmän lära
ofelbart under så lyckelig sammanstämning få lefva uti en ifrån
all oenighets dimba helklarnad luft och de långvägade ledamöter
finna sin belöning uti de hemmavarandes tacksamma sinnen, sorn
under känbar rolighet få röna dyrbara förkofringsfrukter, samt både
de förre och de senare Iragna sig af den förnöjeliga tanka, at den
späda ungdom, hvilken de rummet afträda skola till3 at som lika
trogne undersåtare man efter man tiena tillkommande Swea konungar
in i senaste verldzens tider, ei mätte4 äga ordsak at klaga öfver
försåld, aflåckad eller ovårdad frihets förkränkning.
Herren uppehälle EKM. i mångfaldiga år såsom hufvud för sit
folk och läte aldrig de ogudaktigas spira blifva öfver de rättfärdigas
hop, på det de rättfärdige icke skola uträcka sina hand till orätt¬
färdighet.
Den samme Herren, som konungars hiertan böjer och svärd i
plog efter behag förvandlar, han gifve EKM:s höga rådslag den
kraft och mognad, som kan befrämja EKM:s höga nöje, afskräcka
dess fiender, evig giöra dess åminnelse, fullkomna rikets nu ånyo
1 Konceptet har här ej komma.
2 Konceptet har sielfvom.
3 Ordet till saknas i konceptet.
4 Konceptet har hunna.
1734.
651
lika som blåssande upkomst samt bibehålla det namn af tro och
redlighet, hvarom svänske män i alla tider så angelägit varit!!!
Uti EKM:s nåd. vård och konungsliga huldhet innefattar sig
SU. med ali undersåtelig vördnad och framhärdar etc.
(U trikesärenden.)
SU. ang. de svenske ministrarnas i utlandet sorgepenningar. Den 1184
26 september.
»Praast. d. 29 septb. 1734. Föredr. d. 1 oct. 1734. Värk¬
ställes.»
(Referat.)
Statskontoret hade igenom memorial af den 31 juli hos SU. sig
förfrågat, om de utrikes ministrarnas sorgepenningar skulle såsom hit¬
tills förnöjas af extra utgiftsmedlen och huruvida ministrarna kunde
bestås mera än 2:ne sorger på ett år, emedan somlige af dem i anledning
af RSt:s förordnande 1727 förmenade att, om 4 sorger existerade pa
ett år, 2:ne större och 2:ne mindre, de då borde vara berättigade till
alla 4.
Som inga vissa medel till sorgepenningar för detta varit an¬
slagna och icke heller hädanefter mera än härtills syntes kunna an¬
slås, så vore ingen annan utväg till slika utgifters afbetalning att
tillgå än extra utgiftsmedlen. I fråga om allenast 2:ne eller flera
sorger skulle bestås inom ett år, var SU:s mening, att ministrarna
inom ett år, räknadt från och med januari till och med december,
ej mera kunde tilläggas i sorgepenningar än för 2:ne sorger, en
större och en mindre,; hvilket ock varit SU:s tanka vid 1727 års
riksdag.
(Utrikesärenden.)
RSt. ang. fru Metta von Roxendorffs sökta jordabyte med kronan. H85
Den 27 september.
»Ink. d. 8 oct:r 1734. Upläsit i rådet d. 15 octob. 1734 och
värkställes.»
(Referat.)
RSt. hade till behörigt afslutande företagit sig det byte, sorn
fru Roxendorff1 sökt ingå med kronan om b/s kronohemmanet i
Kölja2 by, Alfvestads socken, Bobergs härad, Östergötland, mot 1 s
frälsehemman Kvinneby8 i Skeppsås4 socken samma härad. KM.
1 RSt: s und. skrifvelse har oriktigt Märtha Roxen dorph.
2 » » » » Kiölja.
3 » » s> » Qw inneby.
4 » > » > Skieppsåhs.
Den 27 september
hade den 16 oktober 1725 gifvit sitt samtycke till bytet, så framt
kammarkollegium ej hade något att därvid påminna, och kollegiet
hade anmodat landshöfdingen Creutz att låta refva och skattlägga
de bägge hemmanen. Men emedan Kölja 1707, då det af »grefvinnan
Beata Schulman»1 blifvit kronan uppdraget till byte, undergått ref-
och skattläggning, hvarvid det blifvit ansedt till 5/8 mantal och 25
dir 18 öre 12 penningar smts ränta, syntes ingen vidare skattläggning
därpå nödig. Men Kvinneby hade, den 18 september 1725 blifvit
skattlagdt till 22 dir 17 öre smt, hvaraf dock i jordeboksräntan,
likmätigt landtmäterikontorets observation, 1 dir 17 öre smt för skogs-
bristen samt halfva boskaps- och skjutsfärdspenningarna 1 dir 8 öre
smt af mantalsräntan komme att afdragas, så att residuum, som i
byte kunde antagas, blef 19 dir 24 öre smt. För att fylla veder-
lagsbristen hade fru Eoxendorff uppgifvit fru Brita Lagerfelts trans¬
port på en köpegodsränta af 4 dir 14 öre 20 penningar smt. Denna
vore riktig befunnen. Ehuruväl k. förordningen af den 26 juli 1731
§ 4 tilläte antagandet af fordringar för köpegodsränta in natura
till bristens fyllnad i byten allenast sedan 1680 till 1718 års slut,
och det endast sådana, som ärftligt tillfallit dem, hvilka hade att full¬
göra bytet, dock som denna fordringsränta vore uppgifven redan 1727
och k. reskriptet till kammarkollegium af den 28 juni 1728 förmådde,
att de, som bona lide tillhandlat sig sådana köpegodsräntor, innan bytes¬
plakatet af 1728 utkom, och uppgifvit dem till bytesbristers ersättande,
kunde antagas, besynnerligen som några få köpegodsfordringar sedan
1723 vid de oslutna bytena voro inkomna och de fleste skulle all¬
deles stanna i mistning, om de åter skulle taga sin regress till säl¬
jaren, ty syntes jämväl i anseende därtill denna köpegodsränta kunna
approberas. Emedan det befunnes, att vid Kölja hemman funnes
något smått skogsbyske i beteshagarna, men att vederlagshemmanet
egde alldeles ingen, hade fru Roxendorff fyllt samma skogsbrist med
1 dir 17 öre smts ränta in natura, hvartill hon uppgifvit 3 dir smts
öfverskott i hemmanet Västerbränninge i Östergötland, Hanekinds2
härad, Kaga socken, som till dess öfriga del till kronan blifvit upp¬
gifvet för en brist af framledne öfverstelöjtnanten Maurits Holds3
1637 ingångna byte, likmätigt fru Anna Kristina Drakenbergs till
fru Roxendorff den 9 mars 1733 utgifna, till alla delar riktiga
transport, så att fru Roxendorff sålunda fick ett öfverskott af 1 dir
15 öre smt att fordra af kronan, hvilket hon, på kammarkollegii
föreställning, till bytets desto skyndsammare befordran till slut
1 Friherrinnan Beata Mörner af Morlanda, född Schulman (skref sig Schull-
man), änka efter guvernören öfver Jönköpings och Kronobergs län friherre Hans Geor»-
Mörner. Greflig värdighet fick först hennes son Karl Gustaf.
2 RSt:s und. skrifvelse har Han a kind.
3 ‘ * » »Holtze s. Såväl Maurits som hans bägge söner, Mau¬
rits d. y. och Karl Fredrik, skrefvo sig Hold, ehuru namnformen Holtz förekommer i
handlingar, som de själfva undertecknat med Hold. Senare skrefvo släktmedlemmarna
sig Holst, under hvilket namn ätten är införd i Riddarhusets stamtaflor.
1734.
genom sin son löjtnanten Karl Gustaf Roxendorff afstått till
kronan.
Alltså och som bägge hemmanen efter ett medföljande bytes¬
projekt hade i öfrigt nästan lika goda egor och KM. finge ett öfver¬
skott, förutom den konsiderabla förmånen af ett knekte- och rotefritt
vederlagshemman, medan det begärda vore besväradt med de gra-
vationer, som medföljde inroteringen.
ty kunde RSt. ej annat än styrka KM. till bytets fastställande
såsom för kronan fördelaktigt.
Bilaga: »Välborne fm Metta Roxendorff i und. byte med KM. och cro-
nan» (6 sid. fol.).
(Civilärenden.)
KSt. ang. Laholms, Falkenbergs och Kungsbackas1 befrielse från 1186
den 1662 beviljade s. k. kontributionen. Den 27 september.
»Ink. d. 8 oct:r 1734. Upläsit i rådet d. 15 octob. 1734 och
värkställes.»
CReferat.)
I en skrifvelse^ som mutatis mutandis är af samma innehåll
som den under n:r 973 återgifna, befria RSt. Laholm, Falkenberg1
och Kungsbacka2 från den s. k. kontributionen, resp. 25, 50 och 25
dir smt årligen.
(Civilärenden.)
KSt. ang. hofjunkaren Abraham Daniel Schönströms ansökning om Ug7
skydd mot vissa tjänstemäns fordringar på ovanliga utlagor af
bruken. Den 27 september.
»Ink. d. 8 octob. 1734. Upläsit i rådet d. 15 octob. 1734 och
värkställes.»
(Referat.)
Schönström hade hos RSt. genom memorial andragit, att under¬
domare, lands- och tullbetjänte förbundo brukspatronerna att visa
bref på de friheter, som de af ålder njutit, och i vidrig händelse
pålade dem onera, hvarifrån de alltid varit förskonta, och han hade
anhållit om KM:s och RSt:s skydd för järnbruken mot förbemälta
inbrott i deras vanliga rättigheter.
Alldenstund det vore för riket högst angeläget, att bergverken
i synnerhet vid nuvarande konjunkturer på allt möjligt sätt under-
1 RStis und. skrifvelse har Fal eken b er g.
2 » > » » Kongsbacka.
654
Den 27 september
hjälptes, anhöllo RSt. om KM:s order till vederbörande, att KM:s
och kronans eller tullens betjänter i landsorten hädanefter icke
skulle påbörda bergsbruken några ovanliga utlagor, utan att, så
framt] de förmenade sig hafva anledning att af bergverken utfordra
något mot förra vanligheten, sådant borde af dem förut, och innan
det ställdes i exekution, andragas i vederbörande kollegier, att de,
som det anginge, hördes däröfver och att sedan i öfvervägande toges,
huruvida de kunde befrias därifrån eller ej.
(Civilärenden.)
1188 RSt. ang. hattstofferarämbetets i Stockholm ansökning rörande dess
privilegier. Den 27 september.
sink. d. 8 oct:r 1734. Upläsit i rådet d. 15 oetob. 1734 och
värkställes.»
{Referat.)
Hos RSt. hade hattstofferarämbetet såväl 1731 som vid inneva¬
rande riksdag andragit, huruledes, då ämbetet 1719 anhöll om k.
konfirmation på sina privilegier samt eget gille och skrå, »jemväl at
blifva ansedde såsom ett embete, hvilket effter bern. privilegier till¬
lika agerar kiöpmän med allahanda utländska varor», så hade KM.
genom reskript af den 6 februari 1722 förbjudit dem drifva någon
handel med de persedlar, som blifvit dem tillslagna i handelsparte-
ringen. Fördenskull anhöll ämbetet, att RSt. ville förhjälpa dem
till att njuta sina förra privilegier till godo.
RSt. hade inhämtat, att KM:s reskript, hvilket grundade sig på
kommersekollegii und. bet., förmådde att, så vida1 ämbetet befunne
sig under slutet skrå och njöte därvid samma rättigheter och förmå¬
ner som andra ämbeten, så borde de ej heller befatta sig med annan
näring eller handel än dem egentligen tillkomme, helst ingen handt¬
verks- eller gärningsman vore tillåtet att på en gång drifva mer än
enahanda näringsmedel2 och handtverk, i anledning hvaraf kommer¬
sekollegium hade att ändra de för hattstofferarämbetet i förra tider
utfärdade privilegierna efter närvarande tiders tillstånd och förordnin¬
gar samt inskränka dem allenast till de persedlar, som de med egna
händer arbetade och tillverkade. Dock hade KM. lämnat de dåva¬
rande hattstofferarna fritt att, ifall de ej efter sådan inskränkning
i sina förra privilegier funne sin räkning vid samma ämbete för¬
blifva, angifva sig bland de handlande här i staden, »på det närings¬
medlen kiöpmän och handtverkare emilian noga måtte skiljas.»
RSt., som funno KM:s resolution vara väl grundad och öfver-
1 emedan
2 näringsfång
1734.
655
ensstämmande med lag och förordningar, kunde ej annat än styrka
KM. därtill, att det vid denna KM:s förordning måtte förblifva.
(Civilärenden.)
RSt. äng. amiralitetsstaternas i Karlskrona och Stockholm ansök- H8Q
ning om ändring af § 8 i k. förordningen ang. stöld och snat¬
teri vid kronans skeppsvarf af den 16 maj 1732. Den 27 sep¬
tember.
»Ink. d. 10 octob. 1734. 1734 d. 24 oct. i rådet upläset, och
befalt at läggas ad acta.»
(Referat.)
Hos RSt. hade riksdagsfullmäktige för amiralitetsstaterna i
Karlskrona1 och Stockholm genom memorial anhållit, att nåd. för¬
ordningen ang. stölder och snatterier vid KM:s och kronans skepps¬
varf af den 16 maj 1732 § 8, så lydande: »Kan någon af de gemena
uptäcka och bevisa någon officerare eller annan betiente hafva utaf
värfvet och utom skiepsbord utpracticerat något, hvad hälst det vara
må, försåldt eller till egen nytta användt, niute tå then gemena till
belöning 20 dir smt» m. m., måtte på det sättet ändras, att det icke
innebure något förklenligt misstroende mot öfverofficerare, om hvilka,
så hoppades de, KM. och RSt. hyste de tankar, att de icke befattade
sig med ett så gement väsende eller sin heder på ett så nesligt sätt
prostituerade.
Alldenstund det ej kunde lända de officerare, som sig på an¬
ständigt sätt i alla mål uppförde, till någon förklening, att uti en
förordning utsattes straff för den, som verkligen skulle befinnas sig
annorlunda bete, KM:s krigsartiklar af 1683 tit. 17 artik. 101, sjö¬
artiklar af 1685 tit. 43 artik. 257 jämväl innehöllo, att ingen office¬
rare eller gejnen skulle af någon människa röfva, öfver hvilka ord
ingen anfört besvär eller klagat dem till lands- och sjömilitiestatens
förklening blifvit förtydda,
fördenskull kunde RSt. ej styrka KM. att på ofvan omrörda
sätt göra någon ändring i 1732 års förordning, helst den lände till
KM:s och kronans märkliga nytta, fördel och säkerhet.
(Justitieärenden.)
1 RSt:s und. skrifvelse har Carlscrona
(»56
Den 27 september
1190 RSt. ang. öfverseende af sjöartiklarna och amiralitetsjustitiariens
instruktion. Den 27 september.
»P[ras]s[ent.] d. 9 oot. 1734. Stockholm i rådc[ammaren] d.
12 october 1734. Exped.s
(Referat.)
KM. hade i § 22 af sin sekreta proposition berörande krigsvä¬
sendet1 gifvit RSt. tillkänna, det han hade i öfvervägande, att sjö¬
artiklarna och amiralitetsjustitiariens instruktion måtte blifva öfver-
sedda.
RSt. anhöllo, att så måtte ske efter inhämtade vederbörandes
und. påminnelser och betänkanden.
(Krigsärenden.)
1191 BSt. ang. k. förordningen om rote- och indelningsbåtsmäns öfning
i sjöväsende genom kofferdifart; ang. en k. förklaring af den¬
samma och ang. dess tryckning. Den 27 september.
P[rse]s[ent.] d. 9 octob. 1734. Värkställes. I rådc[ammaren]
d. 12 octob. 1734. Exped.» Nederst å sidan finnes antecknadt:
»D. 16 och 18 octob. afg&tt bref ifrån hr sec. Pfeiff til landsh.
Psilander och Uxkull ang:de explar af förordningen.»
CReferat.)
Af § 16 i KM:s sekreta proposition berörande krigsväsendet1 hade
RSt. inhämtat, att KM. icke mindre än RSt. funnit högst angeläget
vara, att kronans båtsmän måtte, medan freden var, hafva tillfälle
att vinna öfning och erfarenhet i sjöväsendet, och efter att hafva
inhämtat utlåtande af amiralitets- och kommersekollegierna2 öfver
RSt:s vid senaste riksdag förslag i ärendet den 25 oktober 1733 låtit
genom trycket utfärda nåd. förordning om rote- och indelningsbåts-
männens öfvande i sjöväsendet genom kofferdifart.
RSt. hade företagit sig förordningen och jämväl af amiralitets-
kollegii und. riksdagsberättelse inhämtat, att förordningen icke kunnat
blifva allmängjord, förrän afräkningsmötena innevarande år med kom¬
panierna varit till större delen hållna, och att, då vid dessa möten de
båtsmän, som åstundade och kunde få permission att gå till sjöss,
borde angifva sådant hos kompaniofficeraren, vederbörande i anseende
därtill för innevarande år ej så särdeles torde komma att nyttja de
i förordningen dem förunta friheter. Äfvenväl hade kommersekolle-
1 Se sid. 547, not 2.
2 Kommersekollegii und. utlåtande är af den 19 februari 1733, amiralitetskollegii
af den 21 augusti 1733.
1734.
657
gium i sin und. riksdagsberättelse tillkännagifvit, att det sökt på
allt möjligt sätt öfvertala de handlande att på sina fartyg betjäna
sig af båtsmännen.
Emedan RSt. af förordningen nogsamt funnit, att såväl kronans
säkerhet blifvit observerad som alla de mått och steg blifvit iakttagna,
hvarigenom rotarna måtte hållas skadeslösa, ty hade ESt. vid KM:s
förordnande så mycket mindre något att påminna, som vederbörande,
då de däröfver hörde blifvit, förklarat sig nöjda därmed.
I anledning af fråga, som de från Kalmar län och Öland samt
Abo län och Aland härvarande riksdagsfullmäktige, då äfven de blifvit
hörde, framställt på båtsmanshållets vägnar, hade ESt., ehuru de
höllö före, att förordningens rätta förstånd var, att båtsmännen, när¬
de seglade med kofferdifartyg, borde förse sig med egna kläder och
ej bruka något af de s. k. treårsbeklädningspersedlarna, hvarom
äfven ofvannämnda fullmäktige blifvit underrättade, likväl hållit
nödigt, det KM. utfärdade nåd. förklaring därom och att, som de
fullmäktige begärt, tillräckliga exemplar af förordningen trycktes
samt genom kronobetj än terna vid de s. k. afräkningsmötena mot
betalning tillställdes »rotelagarne».
(Krigsärenden,)
SU. ang. upprättelse och ersättning af engelska regeringen åt sven- 1192
ska ostindiska kompaniet för öfvervåld och skada. Den 27
september.
»Eöredr. i rådet d. 30 septbr 1734. Upl. i cane. coll:o d. 14
jan. 1735.»
(Referat.)
SU. hade af plenipotentiare ministern baron Sparres nu i några
postdagar å rad insända und. bref inhämtat, med huru mycken in-
difference och långsamhet engelska ministären oaktadt Sparres in-
ständiga föreställningar trakterade ärendet om den oförrätt, som sven¬
ska ostindiska kompaniet af det engelska dels lidit genom kontorets
plundring i Porto Kovo, dels ännu led under hofvets egna ögon
1 O O
genom kompaniets betjänters arresterande och skrifters förhållande
i London. SU. hade således fått orsak att sluta, det dessa KM:s
undersåter kunde göra sig föga hopp att återvinna den härigenom
lidna verkliga förlusten, mindre någon ersättning för tidsspillan och
andra omkostningar. Sammaledes hade SU. af kansli- och kom¬
mersekollegiernas med SU. kommunicerade und. bet. i anledning af
Sparres bref funnit, huruledes kollegierna styrkte därtill att, innan
42—150659. Riksdags akter. Ser. 2, 3.
658
Den 27 september
vidare order om förnyad eftertrycklig föreställning afginge till
Sparre, här först kunde afväntas engelska hofvets utlofvade svar.
Men som svenska ostindiska kompaniet grundat sin säkerhet på
KM:s dem förunta oktroj samt på KM:s och Sveriges pavillon »och den
svenska nationen med RSt. ingenting hafva sig ömmare om hjertat än
EKM:s såsom sin dyra konungs gloire, så kan SU. ej utan sinnens
rörelse anse alla de händelser, som i ringaste måtto skulle vilja
skymma glantsen af den svenska cronan», och således detta förhål¬
lande af engelska hofvet, sedan KM. åtagit sig dessa sina undersåtars
härunder beroende välfärd, äfven ej annat än göra SU. någon oro,
så mycket mera som KM. och Sveriges rike med mycken redebogen¬
het vid alla tillfällen bemött konungen af Stora Britannien och hvad
den nationen till nöje lända kunnat.
SU. hade orsak att föreställa sig, det hvarken storbritanniska
hofvet eller nationen skulle uppenbarligen afslå KM:s påstående i
detta fallet. Men så var ock det visst, att fagra löften och tidsutdräkt
härutinnan ej annat voro än verkligt afslag, hvarigenom KM:s höga
anseende, Sveriges rikes heder och undersåtarnas kredit och förkofring
i gemen kommo att lida, »aldenstund et folk, som för dess egen skuld
ej blifver fruchtat och i achtning hållit, utan måste dependera af
andra machters gunst, aldrig kan komma till välmågo, ehvad försök
det nånsin giöra må til at igenom fabriquer, handel och siöfart sig
dertil hielpa».
Till att »förekomma en sådan för svenska nationen neslig och
grundförderflig belägenhet» anhöll SU. om KM:s befallning till kan¬
sli- och kommersekollegierna att med forderligaste inkomma med
und. betänkanden om sättet, huru sådana olägenheter vid detta till¬
fälle, därest ytterligare föreställningar ej skulle uträtta något, skulle
bäst och utan alltför stort äfventyr botas samt vidare förekommas,
hvarutaf tillika med det, som herrar riksens råd härvid kunde hafva
att påminna, SU. utbad sig nåd. kommunikation, med försäkran att
med sina råd gå KM. vid detta angelägna ärendet yttermera till
handa.
(Utrikesärenden.)
1734.
659
SU. ang. myntkommissionens und. föreställning beträffande de 1193
hvarjehanda omständigheter, som föreföllo vid den af RSt.
handelsmannen från Göteborg Hans Olofsson Ström på vissa
år beviljade frisägelsen från såväl ut- som inrikes kreditorers
åtal.1 Den 27 september.
»Ink. d. 30 sept. 1734. Upl. i rådet d. 30 sept:r 1734 och
befalt, at detta communiceres genom bref med myntecommissionen.»
CReferat.)
SU., till hvilket KM. den 26 i denna månad remitterat myntkom¬
missionens und. föreställning,2 erkände dennas uppmärksamma akt vid
allt, som kunde lända till befordran af det till kopparhandelns
maintenerande inrättade kontoret, emedan kronans utgående medel
städse fordrade ett vakande öga »och särdeles ömt vara vill för dem,
som en sådan insicht åligger, at sättia sig utur alt med tiden vå-
deligit ansvar».
SU. hade låtit sig sakens skärskådande på det högsta angeläget
vara, helst som å ena sidan därigenom rördes ett redan af RSt. be-
viljadt utslag3 och å andra sidan inföll en »ganska granlagad omstän¬
dighet» i hänseende till den anledning en sådan, ifall den känd blefve,
kunde gifva Ströms och de flere utrikeskreditorer att betjäna sig
af ett olofligt tillfälle till sin betalnings erhållande.
Dock som sådant så mycket mindre stod till förmoda, som det
vore ett våldsamt ingrepp mot KM:s och rikets höga rättighet att
vilja tillvälla sig kronans effekter och deras förvandling till enskild
gälds betalning, ty kunde SU. ej finna detsamma böra ligga det redan
af RSt. Ström förundta och i andra riken ej ovanliga beskyddet i vä¬
gen, helst KM. i vidrigt fall väl vorde finnandes utväg att beifra ett
dylikt mot allmän lag stridande missbruk, hvarvid de uppå Sverige
handlande nationer tycktes böra finna ganska eftertänkliga påföljder,
att förtiga, det en af de ansenligaste uppgifna summorna stod under
förvar af kommissarien Johan Friedrich König i Hamburg, hvilken
det som svensk undersåte ålåg att ega yppersta inseendet på rikets
allmänna bästa. En fast annan beskaffenhet skönjdes ock de hol¬
ländske falliterna von Tietzen och Schröders företagande hafva egt,
emedan de gjort sig, fastän orättmätigt, betalte af kronans penningar
för en hos kronan Sverige föreburen hafvande fordran.
(SU:s und. bref i civilärenden.)
1 Skrifvelsen uppsattes enligt SU:s beslut af grefve K. G. Tessin (SU:s prot. den
27 sept., sid. 1335).
2 Daterad den 25 september 1734. Originalet bland SU:s akter 1734, vol. 8, sid.
1289—1294.
3 Se n:r 1197.
660
Den 30 september och 1 oktober
1J94 SU. ang. afgörandet af förre räntmästaren Daniel Lagersparres ba¬
lansmål. Den 30 september.
»Present, d. 21 feb. 1735. 1735 d. 12 martii föredragit och
resolv:t ut in literis till justitia?cancelleren Cederbielke, hvarvid och
fölgt den ifrån RSt:s SU. insända act. »(I brefvet1 befalldes Ceder¬
bielke inkomma med und. utlåtande, huru SU:s begärda undersök¬
ning bäst skulle kunna anställas samt hvad han eljest därvid hade
att & ämbetets vägnar andraga.) — »1737 d. 26 octobr. föredragit
och resolverat, att en undersökningscommission häröfver skulle för¬
ordnas. Ut in prot. senatus.»
(Referat.)
KM. hade genom extrakt af rådsprotokollet för den 17 nästlidne
juni remitterat till SU. statskontorets ytterligare und. förklaring
ang. orsaken till, att medlen vid statens uppgifvande icke varit full¬
komligen upptagna eller observerade, och om icke Lagersparres balans
torde härröra af en honom lämnad friare disposition, än instruk¬
tionen och förordningarna medgåfvo. Men som RSt. höllö före, att
detta kunde afhjälpas bäst af KM., så lät SU. härhos i und. afgifva
hela akten med anhållan, det KM. måtte i justitierevisionen afgöra
saken, sedan om alla förekommande omständigheter på det nogaste
blifvit undersökt.
Anm. Skrifvelsen är & Ridd. o. Ad:s samt Prst:s vägnar undertecknad af
grefve K. P. Piper och af biskopen Andr. Kalsenius.
(J ustitieärenden.)
1195 RSt. äng. kammarherren baron Axel Gottlieb Palbitzkis ansökning
om Julita kungsgårds i Södermanland, Oppunda härad, Julita
socken, upplåtande åt honom till skatteköp eller perpetuellt
arrende. Den 1 oktober.
»Ink. d. 8ber. Upläsit i rådet d. 8 octob. 1734 och värk-
ställes.»
6Referat.)
I sin anhållan hos RSt. hade Palbitzki erbjudit sig att för
Julita,2 som sedan 1680, då det reducerades, varit i hans föräldrars
och ännu vore i hans svärmo ders3 händer under förpantning, pre¬
stera i skattelösen en köpeskilling, uträknad till sex års ränta med
tre fjärdeparts förhöjning, hvarjämte han utfäst sig att för tvenne
frälsehemman, hvilka, innan reduktionen skedde, af den då gemen¬
samme egaren till dem och sätesgården blifvit lagda under denna
1 Original bland KM:s bref till justitiekansleren 1713—1748. Brefvet saknas i
justitierevisionens koncept och registratur.
2 RSt:s und. skrifvelse har Juhlitta och Juhletta.
3 Friherrinnan Charlotta Regina Siöblad, född Palbitzki.
1734.
661
för det svaga betes skull, som där fanns, och hvilka han förmenade
sig hafva fog att återvinna under sina frälsehemman, betala efter
ref- och skattläggning påförd ränta, om skatteköpet beviljades och
dessa för kungsgården alldeles omistliga lägenheter komme att be¬
gripas under köpet.
Detta med hvad såväl kammarkollegium som landshöfdingen
grefve Olof Gyllenborg gifvit vid handen hade RSt. tagit i öfver¬
vägande, befinnandes däraf, hurusom kungsgården, hvilken tillika
med några flera lägenheter såsom ett Norrköpingsbeslutsgods1 blifvit
genom reduktionskommissionens bref den 18 mars 1681 reduceradt,
den 21 oktober 1682 upplåtits de förre innehafvarna Palbitzkierna, med
alla därunder lydande öar och andra smålägenheter för 400 dir smts
arrende, hvilket den 31 mars 1692 blifvit prolongeradt, allenast för-
ökt med 4 dir sint för de under Julita lydande öarna Tocken2 och
Väsbyön.3 Men då arrendet 1701 exspirerade, förpantade amiralen4
och guvernören Erik Siöblad, enligt kammarkollegii bref den 8 feb¬
ruari 1701, kungsgården med de två öarna, tillsammans uppförda för
404 dir smt, mot en pantskilling ä 6 procent af 6,733 dir 10 2/3 öre
smt, en förpantning, som ännu vore oinlöst.
Alldenstund Julita från äldre tider alltid varit i familjen Pal¬
bitzkis händer och blotta åkrar och ängar, men nästan ingen betesmark
och alls ingen skog funnes därtill och ej heller några torpare eller
utrymme därtill liggandes, jämväl ock kammarherrns egna frälse¬
hemman lågo omkring gården, men inga kronohemman funnos på
några mil nära, så att allenast han kunde vara i stånd att veder¬
börligen häfda kungsgården, hvarförutan den ej syntes kunna förbe¬
hållas till KM:s höga nöje eller bekvämlighet,
fördenskull styrkte RSt. så mycket mer KM. till kammarherrns
sökta skatteköp, som de funno villkoren vara för KM. och kronan
både fördelaktiga och till dess säkerhet ländande, ity att kungsgår¬
den, som eljest i mangel af arbetare, dagsverken och timmer kunde i
någon annans händer förfalla, blefve utan KM:s och kronans minsta
gravation så till byggnad som kultur för alla tider konserverad.
Fördenskull anhöllo RSt., att KM. täcktes anbefalla kammarkolle¬
gium att låta ofördröjligen in loco anställa ref- och skattläggning öfver
kungsgården, öar och lägenheter, hvarefter själfva skatteköpeskillingen
blefve »sex års sammanslagne jordeboks- och mantalsränta med en
half part förhögning för förvandlingen och 1/4-del dito för säte-
riesfriheten, som sedermera til årlig penningeränta blifver fast-
stäld, och kommer samma ränta under förpantningstiden såsom
interesse för panteskillingen af panthafvaren at nyttias eller vid
panterättighetens infriande med contante penningar til cronan at
1 RSt:s und. skrifvelse har Norkiöpings.
2 » » » > Täckenöen.
3 » » » »Wässbyöen.
4 » » » »general.
662
Den 1 oktober
utgifvas.» Så snart ref- och skattläggningen försiggått och kam-
marherrn utbetalt köpeskillingen, skulle kollegiet utan uppehåll
meddela honom skatteköpebref på ofvansagda sätt och villkor och
draga skyndsam försorg, att köpeskillingen till intet annat behof
än någon nyttig förpantnings infriande blefve använd, dock att hvad
kammarherrn i detta mål var vordet beviljadt ej framdeles måtte
dragas till exempel.
(Civilärenden.)
1196 RSt. äng. ryttmästaren Konrad Gustaf von Siegroths sökta j orda¬
byte med kronan. Den 1 oktober.
»Inlc. d. 8 oot. 1734. Dpläsit i rådet d. 15 oetob. 1734 och
värkställes.»
(Referat.)
KSt. hade, i anledning af kammarkollegii extracto protocolli
den 27 sistlidne augusti, af den ingifna byteshandlingen befunnit,
att KM. den 5 nästlidne mars på kammarkollegii und. berättelse af
den 4 februari samtyckt till Siegroths1 anhållan att få under sitt
säteri Kunsta eller Lagersberg utbyta kronohemmanen Tacktorps2
74, Berga 1,f, Svallinge3 3/8 och ibidem 74, Södermanland, Eskils¬
tuna län, Yästerrekarnas härad och Eors’ socken, emedan de voro
©disponerade och kronan behållna och Siegroth erbjudit sig att vilja
flytta de däraf utgående dagsverkena till Eskilstuna kungsladugård
och Gripsholms djurgårds stängning in uppå sitt skattehemman
Löppinge4 i samma socken och att utom jordeboks- och man tals¬
räntan gifva vederlag med ränta in natura för hjälpedagsverken af
samma hemman.
Enligt skattläggningarna bestego de begärda hemmanen sig till
1 Vs mantal och 42 dir 12 öre 21Y20 penningar smt ränta, som dock, när
därtill efter Siegroths eget begifvande lades 3 dir 12 öre smt ränta för
hjälpedagsverken, steg till 45 dir 24 öre 213/io penningar smt. Veder¬
laget bestod, utom 8 dir 21 öre smt på honom transporterad6 öfver
skottsränta ifrån landshöfding Maurits Posses fastställda gamla byte
och 4 dir smt öfverskott i landshöfding Eegerstiernas6 afslutna byte,7
af hemmanet Elen i Södermanland, Villåttinge härad och Flens socken.
Emedan detta hemman vore af gammal skattenatur, fast jorden nu
med annan jord blifvit kronan vederlagd, på det att hemmanet som
fullkomligt frälse till jord och ränta i Siegroths byte måtte erkännas
och således efter 6 § i 1688 års bytesmetod utan vidare skattlägg-
1 RSfcs und. skrifvelse har Siegerroth.
2 » » » » Tacketorp.
3 » > » » Swälinge.
4 > » » j Löpinge.
5 Den 20 augusti 1734.
6 RSfcs und. skrifvelse har Dägerstierna.
7 Den 3 juli 1725.
1734.
663
ning komma att antagas för det mantal och den ränta, hvarföre det
stod i kronans räkenskaper, nämligen ett helt och 33 dir 12 öre och
19 76 penningar smt, hvarmed ock transporten öfverenskomme, när
halfva boskaps- och skjutsfärdspenningarna, som ej gingo i byte,
afdroges, ty var hemmanet, som redan vid en 1684 hållen rannsak¬
ning bestod af goda tillegor samt någon skog och fiske, rätteligen
därefter krediteradt i bifogade likvidation, hvarefter vederlaget be¬
steg sig till 46 dir 1 öre 19 76 penningar smt, således ett öfverskott
af 8 öre 22 Y20 penningar smt ränta.
Fördenskull, som KM. befinnes hafva fått fullt gen fullo så i
ränta som godset och Siegroth inför kammarkollegium till kronan
afstått öfverskottet i vederlaget, styrkte RSt. KM. till bytets fast¬
ställande, helst kronan genom de ofvansagde 8 öre 22 1/20 penningar
smt avancerade i sin årliga inkomst.
Bilaga: Den i texten nämnda likvidationen, G sid. fol.
(Civilärenden.)
RSt. ang. protektorial för fullmäktigen från Göteborg, handelsman- H97
nen och brukspatronen Hans Olofsson Ström. Den 1 oktober.1
»Upläsit i rådet d. 8 octob. 1734 och bofält, at detta behörigen
värkställes igenom KM:s öpne resolution, som af justitiauevisions-
expeditionen kommer at utfärdas. Prsesent d. 9 octob. 1734 uti
just.-revision. D. IG dito åter upläsit och expeditionen justerad.»
(Referat.)
Hos KSt. hade Ström andragit, hurusom förnämsta afseendet
vid hans handel varit på publici tjänst och nytta, hvilket ock haft
den framgång, att hvarest tillförene varit ödemarker, där voro nu an¬
senliga järn- och manufakturverk, masugnar, stångjärns- och stålham-
rar samt konsiderabla grufvor och jorden däromkring på några mil upp¬
odlad, folk ditplanteradt, hus uppbyggda och liksom en ny koloni anlagd,
hvilket årligen till fördel för publico af sig kastat många tusen daler
och gaf förhoppning om långt mera förmån, när allt komme i sitt rätta
skick, hvilket allt upphjälpte rikets handelsbalans med 70,000 dir
smt årligen. Ström hade dessutom under krigsåren till krigsmak¬
tens förnödenhet genom egen kredit låtit inkomma några tusen tun¬
nor spannmål, mest för mynttecken, för 2000 skit järn åtnjutit intet
annat än mynttecken i betalning och under krigstiden ansenligt bi¬
dragit till rikets tjänst i kontributioner, ett år 21,000 dir krut. Som
han därigenom »af patriotisk nit och kiärlek för thet allmänna bästa»
uppoffrat drygaste delen af sin förmåga och instuckit i de nya ver¬
ken inmot två tunnor guld, hade inträdt märklig minskning af kapi¬
talet för hans öfriga handelsrörelse. Däraf hade hans illviljare tagit
sig anledning att uppvigla några af hans kreditorer att på en gång
1 Jämför n-.r 1193.
664
Den 2 och 4 oktober
plötsligen kasta öfver ända honom och all hans handelskredit. För¬
denskull anhöll han, att RSt. ville taga hans åliggande i behjär-
tande, så att han medelst IvM:s protektorial måtte åtnjuta 8 ä 10
års tid och anstånd för sina kreditorers ansträngande, till dess han
efter hand kunde förnöja dem.
RSt. funno de anförda skälen verkligen förtjäna »et ömt behier-
tande» och begärde, att KM. täcktes låta utfärda ett sådant protektorial
för Ström, dock att han af sin innehafvande fasta egendom emellertid
ej något abalienerade och klefve förbunden att efter anståndsårens
förlopp sina kreditorer hela kapitalet och emellertid årligen de för-
skrefna intressena till fullo utbetala, samt att hvad i så måtto för
denna gången beviljades ej måtte tjäna till prejudikat.
(J ustitieärenden.)
1198 RSt. äng. kammarkollegii instruktion. Den 2 oktober.
»Ink. d. 8 8ber. Upl. i rådet d. 11 octob. och värkställes.
NB. Och biet instructionen jemte bref til cancelliecollegium afgifven
effter betalning utan at vänta på protocollet.»
CReferat.)
RSt. uppgifva den vid riksdagen öfversedda och förbättrade
instruktionen för kammarkollegium till KM:s bekräftande och un¬
derskrift och med begäran om KM:s befallning till kanslikollegium
om skyndsam anstalt, att den genom trycket, »och, så myckit möje-
ligit är, utan tryckefel», måtte allmänt kunnig blifva.
(Civilärenden.)
1199 SU. ang. 4,000 dir smts tillökning i anslaget till kanslibyggnaden
i Gäfle. Den 4 oktober.
»Ink. d. 8 octobr. 1734. Upläsit i rådet d. 14 ootob. 1734
och värkställes.»
CReferat.)
Kammarkollegium och statskontoret hade hos SU. hemställt om
anordnande i nästkommande års stat af ytterligare 4,000 dir smt till
de 8,000, som blifvit anslagna till ett stenhus’ uppbyggande inom Gäfle
slotts borg för landskansli, landtränteri, landtmäteri- och landskontor,
men sorn efter generalmajoren och landshöfdingen grefve Bielkes
föreställning alldeles intet förslogo.
Då byggnadens fullbordan var nödig för säkerheten af de pu¬
blika dokumenten och handlingarna samt kronans medel i ränteri-
hvalfvet, var SU. af den mening, att de föreslagna 4,000 dir smt
1734.
665
måtte bestås och att de kunde anordnas af några gamla i länet
innestående restantier för 1731 och de förra åren, dock att därför
vid landsboken gjordes behörig redo och räkning.
(SU:s und. bref i civilärenden.)
SU. ang. grunderna till ett kontraprojekt att lämnas till franske 1200
ambassadören. Den 4 oktober.
»Pra?st. d. 5 octobr. 1734. Föred:t d:o i rådet. Värkställes.»
EKM. har i nåder behagat lemna SU. del utaf fransyska am-
bassadeuren h. Castejas senast ingifne specie facti och ounderskrefne
promemoria jemte EKM:s och riksens cantzlicollegii dervid giorde
anmärkningar och tvenne grundeligen utarbetade bet., uti hvilka alla
anförde skiäl finnas af den vikt och beskaffenhet, att de till fullo
öfvertyga Sweriges hvarken förmon eller säkerhet tillåta at aftala
någon närmare förbindelse med Erankriket på de tillbudne svaga
och äfventyrliga vilkor. Dock emedan det synes, som voro högbe-
mälte cronas upsåt at åvrida Swerige utslaget af denna saken samt
beskylla det för trög- och ogenhet uti underhandlingen, hvilket nyss-
bemälte species facti så mycket mera vill involvera, som derutur
utelemnade äro de märkelige omständigheter, som aldeles bevisa
ogiörligheten att emottaga de skedde tilbuden; ty vill för SU. högst
angelägit vara at vara betänkt på de utvägar, som kunna afböja all
förvitelse i framtiden och således svara emot riksens samtel. stän¬
ders benägna och fulla förtroende, hälst emedan nogsamt dageligen
förspörjes. det fransyska ambassadeuren ibland nationen kringsprider,
som skedde å dess herres och konungs vägnar sådana tillbud, som
försatte EKM. och Swerige i frihet och tillstånd att ovägrat äska,
hvad till egen upkomst kunde tillräckeligast finnas, så at således nu
mera endast ankommo på dem, hvilka desse sakers handterande i
nåder tilltrodde äro, at gifva sådane und. råd, som förmådde up-
lyffta riket till sitt fordna anseende.
Sådana äro de omständigheter, hvilka föranlåtit SU. att bekym¬
mersamt öfverlägga, på hvad sätt den omtankan nu och framgent
beqvämligast måtte förtagas, som hade Swerige låtit sig ett så
önskeligit tillfälle utur händerna gå, samt för sin del förment sådant
bäst kunna ske, så framt nu i förstone, uti en till den ändan anstalt
conference de af EKM:s och riksens cantzlicollegio föreslagne före¬
ställningar, sedan de vidare blifvit af herrar conferencecommissari-
erne öfversedde och mildrade, kunde öfvergifvas, hvilka å daga lägga
otillräckeligheten af Frankrikes anbud och den ringa eller snarare
sagt mindre fördel, som igenom det senast tillstälte promemoria
EKM. tillfiyter. Och emedan fransyska ambassadeuren som offtast
666
Den 7 oktober
yrkat på något förslag ifrån denna sidan, ty kunde emedlertid ett
contra project till £KM:s nåd. bifall effter i nåder inhämtad SU:s
und. tanka författas, hvarvid förnämligast kunde i akt tagas
l:mo) huru stort antal troupper Frankrike borde antingen öfver¬
sända eller i Pohlen uprätta såsom en hufvudcorps, hvilken Sweri-
ges hjälpsändning kommo at tillstöta?
2:do) huru mycket cavallerie knappast erfordras, i fall något
med framgång i. Pohlen såsom ett öppet land skall kunna uträttas?
3:o) huru många skepp Frankriket bör utrusta till escaderns
formerande och transportens betäckning, eller ock om EKM. sig
sådant på Frankrikets bekostnad till en del kunde åtaga?
4:to) huru stora subsidier nödvändigt till alla föregående behof
och sielfva transporten betarfvas?
5:to) hvarest landstigningen ske skall och huru sielfva krigs¬
operationen kommer att anläggas?
6:to) hvad medel betarfvas att sätta riket nu straxt i början i
sådant försvarsstånd, att det ej behöfver befara Kysslands och flere
makters misstycke?
med flere mått, som i det aldralindrigaste kunde giöra ett sådant
företagande för bägge höga delarne drägeligit och utgången någor¬
lunda säker samt tiena till vittnes, at ej Sweriges crona, som nu
förebäras vill, igenom alt för högt spände betingningar hela under¬
handlingen afbrutit.
Alt detta tyckes oförgripeligen så mycket högre nödigt, emedan
ej allenast fransyska ambassadeuren, som förmält är, offtast derpå
yrkat, utan är ej heller det förr riksdagens början uprättade projec-
tet aldeles lämpeliget, såsom innehållande en mera offensive plan
än den, uppå hvilken nu, såsom endast rörande en blott hielpsänd-
ning, kommer at arbetas.
SU. framhärdar etc.
(Utrikesärenden.)
1201 ang* kommissarien i kammarrevisionen Karl Lindmareks lö-
ningsfordran. Den 7 oktober.
»Ink. d. 9 8ber. 1734 .Upläsit i rådet d. 15 oclob. 1734 och
värkställes.»
(Referat.)
Hos SU. hade Lindmarck andragit, hurusom han enligt KM:s reso¬
lution den 16 februari 1733 skulle undfå sin för de förra åren inne-
stående lönefordran, 392 dir 16 öre smt, af de observationsmedel han
själf kunde indrifva, och han hade uppgifvit tillgången af dessa
medel, som han skulle åtnjuta, bl. a. en post på 1,050 dir smt, som
1734.
667
landshöfdingen baron Grundel blifvit erkänd skyldig att återbetala
för obetald 10:de-penningkontribution för åren 1720—1726, hvilken han
till fullo med sin landshöfdinglön i Västerbotten uppburit, men för
hvilken summa han af KM. erhållit eftergift, så att Lindmarck
kommit i mistning icke allenast af den af KM. beviljade lönens
utbekommande för de förra åren, 392 dir 16 öre smt, utan ock af 3
kvartal, som ännu innestodo af den del, som han af observationsmed-
len på sin lön borde njuta, 328 dir 13 öre 1 penning smt, tillsam¬
mans 720 dir 29 öre smt. I anseende därtill hade han hos SU. an¬
hållit, att honom borde tillläggas något surrogatum för hvad han
förlorat genom KM:s nåd för Grundel, och att han fördenskull af
andra redbara medel kunde få sin innestående löningsfordran betald.
SU. hade befunnit, att af kammarrevisionens observationsmedel,
som influtit sedan sista riksdag, voro 113 dir 8 öre smt odisponerade
— de hade öfverstigit en af kammarskrifvaren Aron Hackman in-
drifven gravationspost, sedan han först däraf bekommit innestående
lön för 1719 och de senare åren — och att KM. den 8 sistlidne
januari befallt, att hvad af de genom Hackman indrifna medlen
skulle öfverstiga, sedan han fått innestående lön, borde till flytakro-
nan. Kammarrevisionen hade hos KM. den 10 nästlidne juni begärt,
att Lindmarck skulle .undfå denna rest på sin lön, och statskontoret
hade i und. förfrågat sig därom, men ännu ej erhållit något svar.
Alldenstund Lindmarck ej kommit att njuta KM:s resolution af
den 16 februari 1733 till godo af ofvannämnda orsaker, fördenskull
höll SU. före, det han kunde undfå uppå sin fordran, 720 dir 29 öre
smt, först de odisponerade 113 dir 8 öre smt och att resten, 607
dir 21 öre smt, kunde af några extraordinarie eller öfverskjutande
medel förskottsvis till honom utbetalas, som sedan af inflytande
kammarrevisionens observationsmedel borde ersättas.
(SU:s und. bref i civilärenden.)
SU. ang. Karlstads hospitals dispositionsrätt till donerad spannmål 1202
och ang. insamling för detsamma. Den 7 oktober.
»Ink. il. 9 8ber 1734. Upläsit i rådet d. 15 octob. 1734 och
värkställes genom bref och ordres til cammarcollegium och stats-
cont:t samt landshöfdm i orten.»
(Referat.)
Superintendenten doktor Aurivillius och justitiarien Ture San¬
delin hade genom memorial anhållit, att hospitalet i Karlstad1 kunde
få disponera de 40 tunnor ren säd, hvarmed det benådats af det
1731 till kronan indragna gratialet, som kyrkoherdarna i Karlskoga2
1 SU:s und. skrifvelse har Carlstad.
2 > » » > Carlskoga.
668
Den 7 och 8 oktober
någon tid bortåt snccessive åtnjutit, med samma frihet som dessa
och att till hospitalets understöd kunde tillåtas i Värmland1 en
lika samling, som årligen skedde på Dal,2 helst sådan samling i andra
stift till hospitalen var vanlig.
SD. fann vara skäligt, att hospitalet i förmågo af det k. funda-
tionsbrefvet borde eg a lika frihet till att disponera kyrkohärbärget
som kyrkoherdarna egt, och att samlingen, som eljest i andra stift
kallades »bedlande», kunde tillåtas, dock så, att den skedde utan
tvång och att ingen därmed emot sin goda vilja besvärades.
(SU:s und. bref i civilärenden.)
1203 SU. äng. antecipation af vissa odisponerade medel till aflöning af
100 timmermän vid Stockholmseskadern. Den 7 oktober.
»P[rse]sent. d. 9 oct. 1734. Stholm i råde[ammaren] d. 12 och
1734. Exped.»
(Referat.)
KM. hade remitterat till statskontoret för att anmälas i stats-
kommissionen amiralitetskommissariatets i Stockholm und. skrifvelse
af den 13 sistlidne juli, hvarutinnan detta föredragit, att de till tim¬
mermäns och handtverkares aflönande på innevarande års så ordi¬
narie som extra amiralitetsstat anslagna summorna samt hvad af
förra årens timmermanssummor var odisponeradt redan den 16 i
förberörde månad uppgått i anseende till det antal galärer och
andra fartyg, som skulle bringas i behörigt stånd till närvarande
riksdag m. m. Men ännu återstod, att 4 galärer, 1 flottpråm och
»dubbla eschaloupen Snappup» reparerades, utom afdelningar i rummen
på en de öfriga, samt att eskadern efter vanligheten i auguti bort
diktas och drifvas. En af galärerna var redan under arbete, men
till dettas fortsättande voro inga medel till timmermäns aflöning att
tillgå, hvarför kommissariatet skulle blifva föranlåtet att afringa
timmermännen. Till förekommande af den därigenom befarade sking-
ringen af dem anhöll kommissariatet att få behålla 100 af dem till
november månads slut samt att få antecipera en till deras aflöning
erforderlig summa af odisponerade medel till inventariernas kom¬
pletterande att ersättas af den nästkommande år bestådda timmer-
mänssumman.
SU. tillstyrkte KM. att gifva sitt samtycke till kommissariatets
förslag, helst ingen bekvämligare utväg funnes samt därigenom onödiga
marscher och kontramarsch er förekommos, hvarvid äfven kronan till-
flöt någon besparing i omkostnaden.
(Krigsärenden.)
1 SU:s und.'skrifvelse har Wermeland.
1 > > > » Dahl.
1734.
669
SU. ang. ökning i entreprenadssumman för byggandet af två furu- 1204
lastdragare i Österbotten. Den 8 oktober.
»P[ra3]s[ent] d. 9 oct. 1734. Stholm i' rådc[arnmaren] d. 12
october 1734. Exped.»
{Referat.)
Amiralitetskollegium hade i und. skrifvelse af den 27 sistlidne
augusti, som remitterats till statskontoret för att anmälas i stats-
deputationen, föreställt, hurusom entreprenörerna i Österbotten borg¬
mästaren Johan Westring och handelsmannen Lorens Steen icke
kunde utkomma med den ackorderade summan af 6,500 dir smt för
hvardera af 2:ne furulastdragare, som de åtagit sig att bygga, och
fördenskull föreslagit på nästkommande års stat en tillökning af
1,000 dir smt på hvardera tillika med 438 dir smt, som dessutom för
menades entreprenörerna böra till godo komma.
I betraktande af lastdragarnas godhet och entreprenörernas svå¬
righeter fann SU. skäligt, att de njöto den förnöjelse, hvartill kolle¬
giet funnit dem berättigade, och fördenskull trodde SU. nödigt vara,
det denna summan uppfördes på tillkommande års stat under ami-
ralitetskollegii disposition.
(Krigsärenden.)
SU. ang. föreställning till ryska regeringen i anledning af våldsam- 1205
heter, som af ryska flottans folk föröfvats på Gottland. Den
8 oktober.
»Preest. d. 9 octobr. 1734. Res., at detta värkshälles. Föredr.
i colleg. d. 11 ootobr. 1734.»
CReferat.)
I SU. hade en af dess ledamöter1 från höfdingdömet Gottland
ingifvit hosgående förteckning2 öfver kreatur och andra varor, som
folk af ryska flottan under sistlidne juni bortröfvat där. SU. före¬
ställde sig väl, att detta dristiga och våldsamma förfarande skett
utan ryska regeringens vilja och vetskap. Men som undersåtarna
icke kunde vara belåtna med en slik ursäkt samt ansvaret och skade¬
ståndet skäligen efter krigskytum borde stanna på kommenderande
officeren, ty hemställde SU. und., om icke, sedan KM. inhämtatkanslikol-
1 Prosten och kyrkoherden i Vamlingbo Israel Johansson Canutius. SU:s
prot. I, s. 1454.
2 Det var en på landshöfdingämbetets befallning hållen undersökning. Skadan
anslogs till blott 60 dir smt. SU:s prot., ibid. Den af SU. såsom bilaga till dess und.
skrifvelse omnämnda handlingen saknas.
670
Den 14 och 15 oktober
legii bet. om sättet, såväl ryska regeringen i Petersburg1 som dess mini¬
ster härstädes kunde behörigen blifva förständigade härom. Detta vore
afs å mycket större vikt, som KM:s och rikets heder fordrade, att ingen
främmande makt och bundsförvant, såsom Ryssland nu för tiden befanns,
utan att förut hafva sig därom anmält, borde understå sig med
krigsarmatur på sådant sätt nalkas Svea rikes och dess underliggande
provinsers gränser, mindre att på dem begå våldsamheter. »Ty om
sådant skulle med stillatigande blifva denna gången aldeles förbigånget,
torde det merkeligen öka denne farliga grannens redan för mycket
tillväxta högmod och jemväl vid andre slike förefallande tillfällen
gifva dess landt- och siömilice anledning än vidare på et sådant
för EKM. och riket oanständigt samt dess trogna undersåtare skade-
ligit sätt at förfara; icke til at förtiga, at man i framtiden ej foge-
ligen kan vid förefallande tillfälle betiena sig af detta skedde in¬
brått uti den varsamhet, som man sig af en fredlig granne bör för¬
vänta, så framt man utan någon upmärksamhet detta dess förehaf¬
vande liksom gillat och för rättmätigt ärkiändt.»
(Utrikesärenden.)
1206 SU. äng. ledamöter i 1735 års statskommission. Den 14 oktober.
»Inkommit d. 21 octob. 1734. Upläsit i rådet den 21 octob.
1734 och värkställes behörigen medelst ordres til collegierne at af
deras medel effter vanligheten nämna och föreslå ledamöter til näste
»års statscommission.»
{Referat.)
På statskontorets und. hemställande, hvilka ledamöter KM. täck¬
tes utse till statsverkets projekterande för år 1735, eftersom stats-
kommissionen till följe af § 11 i nåd. skrifvelsen af den 25 septem¬
ber 1727 ang. statsverket i gemen borde den 16 oktober årligen taga
sin begynnelse, hade KM. under den 1 hujus svarat, det statskon¬
toret i detta målet hade att förfråga sig hos SU.
Alldenstund SU. ej kunde påtaga sig något vidare »än at reg¬
lera generalia, hvad den årliga reqvisition och anordning vidkommer
för staten ifrån denna til nästa riksdag på lika sätt, som vid sistke
riksdag skiedde, men 1735 års statsverks afslutande i synnerhet
synes nu som förr igenom en statskommission böra förrättas,» för¬
denskull täcktes KM. låta utnämna de personer, hvilka komme att
brukas vid nästinstundande års statsverks projekterande och genast
efter riksdagens slut kunde anträda samma förrättning.
(SU:s und. bref i civilärenden.)
1 SU:s und. skrifvelse har Pettersburg.
1734.
671
RSt. ang. kammarherren grefve Svante Creutz’ sökta jordabyte med 1207
kronan. Den 15 oktober.
»Ink. d. 26 octob. 1734. Upläsit i rådet den 4 novemb. 1734
och värkställes.»
{Referat.)
Kammarkollegium hade redan vid 1731 års riksdag gifvit RSt.
tillkänna, huruledes KM. beviljat Creutz att få utbyta genom resolution
af den 13 april 1725 kronohemmanet Tolarp i Skaraborgs län,
Vilske1 härad och Jäla2 socken, och genom resolution af den 19
april 1726 Jäla Storegården i samma socken, samt att han däremot
uppgifvit till vederlag för det förra Ölanda Östergården i Älfsborgs3
län, (väsene4 härad och Hudene socken och för det senare Ösjöbol5
Mellangården i Kronobergs län, Uppvidinge6 härad, Åsheda7 socken.
Efter de af kammarkollegium RSt. till handa sända bytesakt och
likvidationer blef i det förra bytet en brist af 1 dir 12 öre 17 3/ö
penningar smt:s ränta, som kunde ersättas af öfverräntan i det senare,
med mera, som förorsakades af differensen mellan persedlarna i Ska¬
raborgs och Kronobergs län. Vid skattläggningarna hade ej något
varit att påminna. Dessutom hade öfversten grefve Creutz å sin
broder kammarherrens vägnar i kammarkollegium coram protocollo
till kronan afstått den öfverskottsränta, som kunde blifva öfrig,
sedan ofvannämnda brist afdragits och differensen mellan persedlarna
observerats.
Alldenstund efter de här bifogade likvidationerna KM. och kronan
åtnjutit fullt gen fullo och öfverräntan var till KM. och kronan
afstådd, hemmanen därhos voro af den beskaffenhet, att de kunde gå
i byte, fördenskull hade RSt. till ofvanbemälta byten velat lämna
sitt samtycke.
Bilaga: de bägge i texten nämnda likvidationerna, daterade Stockholm den
5 juni 1731 och underskrifna af L. Törne (10 sid. fol.)
(Civilärenden.)
1 RSt:s und. skrifvelse har Wilska.
2 > » > » Jähla.
3 > » » » Elfsborg.
4 » » > »Giäsene.
5 » > > > Oijesiöbol.
6 > > » » Upvidinge.
7 » » » » Åseda.
672
Den 15 oktober
1208 RSt. ang. antagandet af en finsk translator vid kanslikollegium.
Den 15 oktober.
»Ink. d. 26 octob. 1734. Upläsit i rådet d. 4 novemb. 1734
och värkställes.»
{Referat.)
RSt. höllö för nödigt, att en finsk translator i riket förordnades
till alla k. förordningars öfversättande. Vid kanslikollegii stat fanns
ingen så mäktig finska språket, att han kunde öfversätta förordnin¬
gar, utan hade kollegiet en tid därtill betjänat sig af någon af finska
prästerskapet i Stockholm, men sedermera, då de ej längre velat
förrätta sådant utan vedergällning, extraordinarien vi d k. biblioteket
Mathesius, som likväl, utan lön vare sig för uppvaktningen i bib¬
lioteket eller för öfversättandet, ej vidare kunde förrätta det mödo¬
samma arbetet utan arfvode.
Fördenskull anhöllo RSt., att vid kollegiet måtte antagas en sådan
betjänt, som mot viss årlig lön förrättade translatorsysslan och var
ansvarig för, att förordningarna blefvo rätteligen och noga öfversätta.
På kollegiets extraordinarie stat kunde honom bestås 300 dir smt
årligen af de 400 dir smt, som varit translatorn Quist på kansli¬
staten bestådde, men sedan sista riksdagen stått uppförda inom lin¬
jen, så länge denne vistats utom riket, utan att lämna besked, hvarest
han uppehöll sig, hvarför RSt. vid statsverket sådant behörigen
observerat.
(Civilärenden.)
1209 RSt. ang. kommissarien vid Barnängens yllemanufaktori Erik Sa-
landers projekt till inrättande af spinneri och strumpstickeri
vid allmänna barnhuset i Stockholm. Den 15 oktober.
»Ink. d. 26 octob. 1734. Upläsit i rådet d. 4 novemb. 1734
och värkställes.»
{Referat.)
Salander hade underställt RSt:s ompröfvande, om icke barn¬
huset, hvilket var försedt med så ansenligt publikt understöd af
kronans Vi0 på tionden i riket samt prebenden och fastigheter,
därför måtte göra någon större nytta än endast underhålla 120 ä
150 eller flera små barn, som till ingen handslöjd och näringssätt
undervisades, undantagandes några flickebarns syning och knyppling,
hvilka egentligen tillkommo dem, som voro af bättre villkor. Han
1734.
673
hade inlagt projekt1 till inrättande af ett spinneri för fina kläden
och ett strumpstickeri, där stadens invånare hade tillfälle att mot
betalning låta spinna fin ull af spansk eller andra sorter, dock mot
litet mindre spinnarlön än eljest hos fabrikörerna måste betalas,
helst alla yllefabrikers uppkomst berodde på god spånad till billigaste
pris. Genom detta expedient skulle i stället för 150 väl 300 eller
flera fattiga barn där kunna födas, de uppväxande plantorna efter
hand emplojeras vid fabrikerna och fabrikörerna lätt finna goda
spinnare, hvaraf ock flera med klädesmanufakturer torde begynna.
RSt. funno, att det ej ringa skulle bidraga till den finare klä¬
desmanufakturens upphjälpande och strumpstickeriers befordrande,
om projektet kunde bringas i verket, men som magistratens i Stock¬
holm utlåtande borde inhämtas, hade de velat hemskjuta ärendet
till KM. att, sedan kommersekollegium däröfver hört magistraten,
förordna, som KM. funne görligast och nyttigast.
(Civilärenden.)
SU. ang. Norrköpings ansökning om ersättning för mistade tull- 1210
medel. Den 15 oktober.
»Ink. d. 5 novemb. 1734. Upl[äsit] i rådet d. 12 decemb. 1734
och värkställes.»
{Referat.)
Bland sina besvärspunkter hade Norrköping2 hos KM. andragit,
att KM. genom privilegium af den 1 april 1720 till deras skade¬
stånds någorlunda ersättning, som ledo i 1719 års fientliga brand,
benådat staden med småtulls- och accisinkomsterna i 10 års tid,
men att staden njutit dem endast till och med sista december 1729,
emedan generaltullarrendesocieteten med 1730 års början tog dem
ifrån staden, som på det sättet miste de mest indräktiga månaderna
för det sista året. Den anhöll und. om återställande af bemälte tre
månaders tullinkomst.
I memorial af den 14 sistlidne augusti hade det häröfver hörda
kammarkollegium ej funnit staden berättigad till ersättning för mer
än hvad i tull- och accisinkomster influtit för de tre första månaderna
af 1720, nämligen 242 dir 12 V® öre smt.
SU. fann skäligt, att Norrköping för denna summa njöte ersätt¬
ning på nästinstundande års stat, och hemställde till KM:s välbehag
om nåd. order till statskommissionen om 242 dir 12 1/g öre smts upp¬
förande på staten.
(SU:s und. bref i civilärenden.)
1 Detta projekt finnes jämte memorialet bland kammar-, ekonomi- och kommerse-
deputationens akter, tom I, n:r 32 (Utskottskandl. 1734 n:r 31).
2 SU:s und. skrifvelse har Norkiöping.
43—150659. Riksdagsakter. Ser. 2, .1.
674
Den 18 oktober
1211 SU. ang. Åbo akademis ansökning om behållande af kronolaxfisket
i Kumo alf och om ersättning för resterande löner m. m. Den
18 oktober.
»Ink. den 20 februarii 1735. Upläsit i rådet d. 25 februarii
1735 och värkställes.»
EKM. har igenom dess nåd. extract af protocollet, dat. d. 26
äng. sistledne, til KSt. behagat remittera Äbo academies ansökning
att framgent til deras statz nödtorftiga behof och till fyllnad af den
deruti befintelige brist få behålla det vid 1727 års riksdag dem för-
unte cronolaxfisket uti Biörneborgs län,1 Cumo lax-, sik- och sillfiske
kallat, som årligen femhundrade dir smt:s ränta af sig kastar, och
at dem må uti staten anslås de ännu på deras löner felande fem¬
tusende tvåhundrade fem dir ett öre smt samt de öfrige dem an-
slagne hemman behörigen refvade, skattlagde och förmedlade varda,
då deraf närmare skulle kunna finnas, hvad ytterligare tillökning
academiestaten til deras dem bestådde löners åtniutande ärfordra
kunde med mera, hvaröfver k. cammarcollegium med dess und. be¬
rättelse til EKM. inkommit, sedan deröfver så väl landshöfdingen
baron Yxkull som consistorium academicum och flere vederbörande
blifvit hörde. Stannandes berörde collegium uti det slut, att
l:o) hvad det angår, som skulle för academien uti dess indel¬
ning någon ansenlig brist finnas, som til ett tusend niohundrade trät-
tioen dir 13 öre smt sig skulle bestiga, så har deremot k. cammar¬
collegium anfört, det redan 1694 detta på det nogaste blifvit skiär-
skodat och befunnits, det indelningen då var så tillräckelig, at aca¬
demien icke allenast kunde vinna dess förnöjelse, utan ock någon
besparing, hvilket KM. genom rescript af den 12 octob. samma år
i nåder gillat. Hafvandes sedermera cammarcollegium och statz-
contoiret igenom ett til statzdeputationen den 10 januarii 1727 aflå-
tit memorial ■ gifvit vid handen, det academiens indelning utom Oumo-
fisket var aldeles tillräckelig och emot staten svarande, som ock
igenom de år 1732 med academien communicerade liquidationer,
hvilka uppå academiens egne räkenskaper sig grunda, ytterligare
vist, det academiens ledamöter för åren 1727, 28 och 1729 undfått
deras fulla löner, så at för hvar professor uti dess anslagne lönings-
summa för alla 3 åren ej mera brustit än allenast tre dir 30 öre
smt, hvaremot doch en rest af ett tusende sexhundrade femtiofyra
dir smt som öfverskott i landet blifvit innestående, jemte sjuhun¬
drade fyratioåtta dir smt, som för de på frihet uptagne hemman
blifvit afskrifne, giörandes tillsammans med resten tvåtusende fyra¬
hundrade tre dir 12 öre smt, och således öfverskottet, sedan Cumo-
laxfisket är afdragit, til niohundrade tre dal. smt sig skal bestiga,
1 Se d. II, n:r 800.
♦
hvilket ändå kunde blifva större, der den för academien utfärdade
staten fölgdes och intet deruti något, som intet bestås, affördes, hvil¬
ken afföring för åren 1722, 23, 24, 25 och 1726 gior in alles en
summa af tvåtusende tiugufyra dir 16 öre smt och enligit en bifogad
calculation sig bedrager årligen til sexhundrade åttatiotre dir 1 öre
smt, den der efter academiens berättelse icke består uti blåtta ziffror
allenast, utan i tiondespannemål och hemmansräntor och kan, om
icke alt på en gång, åtminstone efter hand inkräfias. Beträffande
2:o) Cumofisket, det academien påstår vara till en fyllnad uti
sielfva indelningen anslagit, så skall uti EKM:s nåd. resolution af
den 11 aug. 1727 icke det ringaste finnas nämt om någon brist
uti indelningen, utan allenast om det, som academien genom ödes¬
hemman och åboernes oförmögenhet i deras löningar kommit at lida
till ett tusende siuhundrade åttatiofem dir smt årligen, hvarföre orden
i samma resolution klarligen lyda, det academien skulle få fisket i
afräkning på dess bristande löner, hvilka ord ej skola annorledes
efter bokstafven kunna förstås, än om det, som academien i anse¬
ende till ödeshemmanen och åboernes oförmögenhet då har måst
sakna. Och som academien utom cronofisket skall hafva så tillräc¬
kelig indelning, att den fullkomligen emot den författade staten
svarar, särdeles sedan academien år 1727 fått förbyta alla dess både
gamla och nyare ödeshemman och i stället ärhållit besutne och i
fult bruk varande hemman till trehundrade nittiosiu dir 13 öre smt:s
ränta; ty hålla cammarcollegium och statscontoiret före, det acade¬
mien hädanefter ej kan vara berättigad att niuta inkomsten, mindre
äga disposition öfver oftabem:te Cumofiske, särdeles som uti indel¬
ningen ett så vackert öfverskott, som ofvan förmält är, finnes.
Hvad
3:o) berörer academiens und. anhållan at få refusion för de
redan bevilljade och uti orten liquiderade femtusend tvåhundrade fem
dir 1 öre smt, så berätta collegierne i und., det1 academien uppå dess
löningsbrist til år 1727, som in alles sig bestiger til tiotusend sex¬
hundrade fyrationio dir 17 öre smt, igenom assignation til Abo rän-
terie undfått femtusend fyrahundrade fyratiofyra dir 16 öre smt, och
för de ännu felande 5,205 dir 1 öre smt skal academien hos dess
egne löningsbönder, som för samma år blifvit skyldige 6,024 dir 19
öre, hafva fullkommelig tillgång, hvaremot doch academien högeligen
skal protestera, emedan af insände och vid tingsrätterne examine¬
rade restlängder vill bevisas, det största delen af samma rest
är af den beskaffenhet, at deraf intet skall kunna inflyta. Vid¬
kommande
4:o) den förmedling, som å academiehemmanen sökes, så an¬
draga berörde collegier uti deras til EKM. öfvergifne und. berät-
1 Så enligt SU:s koncept och registratur; originalet har dess.
Den 18 oktober
telse, huru desse academiehemman alt ifrän anno 1641 blifvit ofta
och tid efter annan förmedlade, och denne academies indelning, som
efter 1729 års bok består af 166 5/13 mantal utom de senare årens
tilökningar samt tionde spannemålen och annat mera en så ansenlig
förmedling redan åtniutit, at den i det närmaste svarar til 1/s-del
emot sielfva hufvudsumman, hvarmed doch staten ännu fullkomligen
bär sig. Ty kunna collegierne ej afse, att den nu mera sökte och
af generalmajoren och landshöfdingen Yxkull föreslagne förmedlingen
är nödig eller kan tvert emot k. brefven och resolutionerne af åren
1646 och 1694 på annat sätt tillåtas än som för aeademien i Upsala,
nemligen på ledarnöternes egit äfventyr, hvarmed doch ordenteligen
och efter methoden förfaras borde.
SU. har i anledning af först åberopade EKM:s nåd. remiss tagit
detta ärendet med hvad deruti å ömse sidor är förelupit uti und.
öfvervägande och till den ändan ej allenast tillåtit, att academiens
fullmächtige, professor Hasselbom, uppå dess begiäran tvenne gånger
fädt til träde hos SU:s statzdeputation at munteligen framföra, hvad
han vidare hade att andraga, utan ock fått tillstånd at ingifva dess
ytterligare memorial och deduction denne saken angående. Hvarvid
SU. på ena sidan halft all billig ömhet om denne berömlige acade¬
miens tillräckelige utkomst, som af fullmächtigen professoren Has¬
selbom med ospard möda och oförsummat blifvit sökt och förestält,
men på andra sidan deremot med lika omsorg enligit dess instruc-
tion måst hafva dess afsicht på statens befrielse ifrån alt sådant,
som den graverar, ty hade SU. gierna önskat att finna nog giällande
skiäl at bifalla academiens ansökning om dess bibehållande vid Cumo
laxfiske, doch som i anseende til det senare omständigheterne äro
så tydeligen anförde, at SU. deraf ej annat kan finna, än icke aca-
demiestaten uti Abo bör och kan med dess indelning utom laxfisket
i Biörneborgs län fulkommeligen utkomma, der den til utgiften öfver
staten ej vidare förhöjes, emedan densamma enligit högstsal. IvM:s
resolution af d. 2 octob. 1694 blifvit aeademien uppå vinst och
förlust äfvensom flere stater och på deras egit äfventyr öfverlämnad,
hvarföre ock ingen vidare förmedling kan tillåtas, och laxfisket, som
igenom BSt:s. SU:s hos EKM. vid 1727 års riksdag giorde und.
anhållan dem blifvit förundt, indragas, emedan det ej annorlunda
än som ett understöd, så länge frihetsåren på academiehemmanen
varade, dem ali ernåd. blifvit tillagt. Hoch som aeademien härjemte
begärt ärsättning för de ännu uppå förre årens löner resterande
5,205 dir 1 öre smt, så håller SU. i und. före, at deröfver bör i k.
cammarcollegio forderligast liquideras, så at samma liqvidation må
innom nästkommande missommar vara sluten, och at aeademien til
samma tid behåller detta laxfiske på samma sätt som härtils, hvar-
effter, i fall aeademien då ej finnes hafva något att pretendera, in¬
drages det t;ll KM. och cronan, men i annor händelse behåller aca-
1734.
677
demien inkomsten deraf, til dess den fordran blifvit betalt, som
aeademien efter liquidationen kan hafva, doch bör samma laxfiske
till den mästbjudande förarrenderas, fastän aeademien skulle på
detta sättet få niuta inkomsten deraf. SU. framhärdar etc.
Anin. Om underskrifterna se anm. till n:r 1125.
(SU:s und. bref i civilärenden.)
SU. med plan till flottans förstärkning; ang. kostnaderna därvid, 1212
nödig ökning af befäl, underbefäl och manskap i anledning
däraf; ang. inrättande af ett kadettkompani; ang. galäreskaderns
i Stockholm byggande och förläggningsort. Den 18 oktober.
»Prsesent. d. 10 febr. 1735. Res. i rådet d. 12 febr. 1735.
Häraf sändes am[iralite]tzcollegio en afskrift tilbanda jemte befalning
at draga försorg om värkställigheten häraf. Exped.»
EKM. har uti 17 § af des nåd. secrete proposition1 jämte åbe¬
ropande af EKM:s och riksens ammiralitetscollegii und. riksdags-
relation och bilagd berättelse om örlogsflåttans tillstånd behagat med
besynnerligit eftertryck och hvarjehanda omständigheters anförande
RSt. i nåder förehålla at, ehuru al möda blifvit ospard, som någon
tid kunnat användas til flåttans förökande och förbättrande, har
man dock för penningebrist skull ej längre kunnat hinna än at
sedan sidsta fredsslutet nästan äfven så många skiepp blifvit cas-
serade, som byggde; at när EKM. eftersinnar, huru angelägit det
är för riket at vara försedd med en ansenlig och god flåtta, den
RSt. sielfva tillförene förklarat böra anses för rikets tryggaste för¬
mur, värn och utanvärk, och deremot betrachtar samma fiåttas när¬
varande tillstånd, at den på långt när nu icke är af den styrka,
som den varit i den tiden, då Swerige med en enda mächtig granne
hade at giöra, så kan EKM. ej finna nog eftertryckelige ord till
denne högvichtige sakens föreställande, särdeles som rikets nu va¬
rande bägge grannar icke släppa deras ammiralitetsvärk handlöst,
utan låta sig med den ifver vara derom angelägne, at många skiepp
sedan freden hos dem blifvit bygde, och at konungen i Dannemark
brakat den maxime at under fredstid minska des cavallerie och an¬
vända den omkåstnaden på des flåtta. I anledning af hvilket alt
med mera EKM. lämnat RSt. sielfva at eftertänka, hvad häraf i
framtiden blifva vil, i synnerhet om längre dermed skulle fortfaras,
at riksens grannars macht årligen skulle ökas, Sweriges åter minskas,
om hvilket senare intet tvifvel skal vara, när man allenast betänker,
at större delen af örlogsskieppen äro några och tiugu till trettio år
gamla och at äfven et af de i desse åren under entreprenade ny-
1 Se sid. 547, not 2. En annan del af den 17:e § besvarades den 5 augusti 1734.
Se n:r 1115.
678
Den 18 oktober
bygde skieppen står redan i dåckan at få en svår reparation. Va-
randes således till befara, det en märltelig afgång vid flåttan på en
gång tima lärer, hvilket föranlåtit EKM. at påminna RSt., det de
i tid måge vara omtänkte på några utvägar, hvarigenom örlogsny-
byggnaden ined drift må kunna fortsättias, så at, om möjeligit
voro, tvenne eller åtminstone et skiepp af linie om året kunde brin¬
gas af stapelen, doch icke igenom entreprenade, emedan, af hvad
redan passerat är, ej lärer finnas, at sådant för riket nyttigt vara
månde. Hvarjämte EKM. till RSt:s öfvervägande lämnat, om icke
nödigt voro, det en plan författades til den styrka af skiepp och
mindre fartyg, som riksens flåtta efter tidernes omständigheter
borde äga.
En så nådig EKM:s omsorg för rikets säkerhet genom ammirali-
tetsvärkets uprättande och örlogsnybygnaders fortsättiande och för¬
ökande har gifvit STJ. anledning at till noga skiärskådande företaga
sig såväl EKM:s och riksens ammiralitetscollegii som ammiralitets-
commissariaternes i Stockholm och Giötheborg inkomne riksdagsberät-
telser och de dervid följande förslager, hvaraf befunnits, at vid sielfva
hufvudflåttan och esquadrerne in alles nu för tiden äro af brukbare
och obrukbare tiugufemb stycken örlogsskiepp, när de skiepp, som
ännu äro under byggnad, varda färdige, samt nie stycken fregatter,
trenne brigantiner och tiuguen stycken galerer, tillika med siu stycken
lastdragare och trenne stycken dubbla eschalouper, tvenne jachter,
förutan någre galleother, huckerter och andra smärre fartyg.
Af alla förenämde tiugufemb örlogsskiepp äro siutton stycken i
Carlscrona så conditionerade, at de, fast en del deribland äro något
gamle, doch till våren kunna gå till siös. Och utom trenne andra,
som än äro under byggnad, nemkn skieppet Enigheten i Carlscrona
(hvars fullbyggnad derpå ankommer, at det felande ekevirket ifrån
Tyskland införskaffas) samt skieppet Swerige och 60 canoners skieppet
här i Stockholm (hvilka tvenne efter alt utseende lära kunna näst¬
kommande år blifva färdige), så befinnes fyra i Carlscrona af föll-
jande beskaffenhet: nemi. skieppet Konung Carl bör till des achter-
stäf i dåckan repareras, skieppen Götha och Pommern äro så bofäl-
lige, at de nu för tiden til intet annat bruk nyttias kunna än at
läggas ut vid inloppen til hamnens betäckning, der så omtränga
skulle, doch skulle desse tvenne skiepp kunna repareras, så framt
de kunde conserveras så länge, at de innom få år kunde komma i
dåckan, varandes doch ingen säker stat på dem at giöra. Och hvad
pråmen eller flacka gående 60 canoners skieppet Prince Carl Fred¬
rich angår, som nyligen kommit ifrån Giötheborg til Carlscrona, så
är det så beskaffadt, at det i dåckan bör repareras. Varandes ändte¬
ligen det tiugufembte rangskieppet Sparre af 50 canoner, som är i
Giötheborg, i det tillstånd, at det der behöfver en ansenlig repara¬
tion, innan det kan giöra nöjachtig tjenst.
1734.
679
Nu aldenstund skieppen Götha och Pommern intet kunna räknas
ibland sådane skiepp, af hvilka riket kan hafva tjenst, hälst de,
ifall de kunde i dåckan repareras, kräfva nästan lika kostnad, som
2:ne nya skiepp at å nyo byggas, hvaremot åter deras reparation i
dåckan så mycken tidspillan förordsakar, at de andra redbara
skieppen, när de betarfva, icke kunna i rättan tid komma i dåckan
at repareras; ty projecteras tvenne 60 canoners skiepps nybyggnad
i Carlscrona samt tvenne 40 canoners skiepp i Giötheborg efter den
plan, som härjämte und. bifogas och om hvilken längre fram vidare
skall blifva förmält.
Beträffande fregatterne, så äro de väl nie til antalet, nemi.
Svarta Örn, Jaramas, Örnspris, Ekolmsund och Christina i Carls¬
crona, Reval och Thure i Stockholm samt Götheborgs vapn och
Gröna Jägaren i Götheborg. Men som Örnspris ej kan giöra tjenst
längre än uti 2 å 3 år och fregatten Reval är en lat seglare, hvar¬
före han til krytzing intet kan brukas, och för des diupgående skuld
icke är beqväm at föllja galererne i skiärgården, så blifva desse
tvenne icke räknade uti planen, som längre fram omtalas, utan
tvenne fregatters nybyggnad i stället föreslagen, hvaraf den ena i
Carlscrona och den andra i Göteborg kommer at byggas.
Med åfvanomrörde trenne brigantiner Jungfrun, Göja och Eckorn
är det så beskaffat, at den ena deraf, nemi. Jungfrun här i Stockholm,
är ingen reparation värd; Göja i Carlscrona kan giöra tjenst i 2 å
3 år, men måste sedan dragas på landet och aldeles förbyggas; men
Eckorn, som i år blifvit reparerad, lärer i 5 å 6 år kunna brukas.
Vid så beskaffade omständigheter och aldenstund det vil vara nödigt,
at i Carlscrona måge vara fyra och i Stockholm trenne brigantiner,
så lära 5 å 6 stycken sådane örlogsfartyg komma at tilbyggas.
Af de tiuguen stycken galerer, som här i Stockholm finnas, stå
nu tvenne på landet under reparation och tvenne böra nästkommande
år updragas på landet och repareras; uppå tvenne bör däcket och
backen uplagas, och en betarfvar ny back och någon öfverreda, men
alla de andra äro alldeles färdige, undantagande at en del behöfva
afdelningar i rummet och något snickarearbete, då de nästkommande
år, sedan de blifvit med det åfvanförmälte försedde samt öfver alt
krängde och drefne, kunna brukas. Men aldenstund deras antal är
alt för ringa och trenne af dem alt för små, efter som Framfus har
allenast 14, Lucretia 13 och Swerdfisken intet mer än 11 par åror,
så skal både om antalet, hvaraf galeresquadren synes til det ringaste
böra bestå, som ock om deras storlek härefter blifva förmält.
Hvad fördenskul det vidkommer, at EKM. i nåder åstundat, det
en plan af RSt. måtte författas til den styrka af skiepp och mindre
faiflyg, som riksens flåtta efter desse tiders omständigheter bör äga,
så har SU. låtit det ärendet vara sig på det högsta angelägit och
väl funnit, det en sådan plan år 1722 af ammiralitetscollegio och
Den 18 oktober
den til Carlscrona den tiden förordnade commissionen blifvit projec-
terad, hvilken oek vid 1723 prs riksdag hos RSt. förehafts.
Men aldenstund samma plan, ehuru god den alijest i sig sielf
vara månde, mera svarar emot rikets önskan än des förmåga och
man funnit i de 11 åren, som sedermera förflutit, huru litet den
städt at practicera, oachtadt at riket sedan den tiden haft ansenlige
subsidiemedel; ty har STJ., som eftersedt så den danska som ryska
flåttans styrka, sträckt sin omsorg derhän at finna på en sådan plan,
hvarigenom riksens örlogsflotta och esquadren kunde försättias i det
stånd och äga den styrka, at den någorlunda kan svara emot den
starkaste grannen.
Samma plan fölljer härjemte und. och utvisar l:o) af hvad styrka
riksens örlogsflåtta så i Carlscrona som Stockholm och Giötheborg
bör bestå; 2:do) hvad tilgång man häfver och 3:o) hvad som uti
det projecterade antalet af skiepp, fregatter, galerer, pråmar, brigan-
tiner, bomb- och brandareskiepp, dubbla eschalouper och lastdragare
ännu felar. Men innan man sig om denna planen närmare inlåter,
måste man förut tillstå, det man härvid besynnerligen haft sit afse¬
ende dels på det siömanskap, som nu för tiden är at tillgå, dels på
rikets tillstånd och des nuvarande inkomster, hvarefter samma plan
förmodas innom några år kunna bringas till värkställighet, men der
riksens vilkor och förmögenhet genom hvarjehanda utvägar och goda
författningar föröktes och förbättrades, så faller det af sig sielft, at
tillräckeligare medel altid kunna reglera planen så i detta som andra
nödige mål.
Sedan detta förut blifvit anmärkt, skrider man till sielfva pla¬
nen, som utvisar, at riksens örlogsflåtta uppå förenämbde trenne
stationer in alles bör bestå af tiugusiu sådane rangskiepp, nie sådane
fregatter, siu brigantiner, fyratioen sådane galerer, nie sådane prå¬
mar, som till sin bestyckning och beskaffenhet i planen äro utsatte,
och des utan siu bombskiepp, tre brandare, tio lastdragare och tio
stycken dubbla eschalouper.
När nu det är afdragit, hvad som nu för tiden vid alla stationerne
finnes at tilgå och hvad som står under nybyggnad samt hvad som
bör repareras så i dåckan som älljest, komma tvenne 60 canoners
skiepp desutan i Carlscrona och tvenne 40 canoners skiepp i Giöthe¬
borg, en fregatt i Carlscrona och en i Giötheborg om 24 canoner at
tillbyggas, tre nya brigantiner i Carlscrona och tvenne i Stockholm,
siutton galerer i Stockholm af diverse par åror och sex i Giöteborg,
tre 18-pundige pråmar i Carlscrona och i Stockholm, tre 24-pundige
samt tre 18-pundige pråmar, tre bombkitzer i Carlscrona, tvenne
dito i Stockholm och tvenne dito i Giötheborg, tre brandareskiepp
i Carlscrona, tre lastdragare i Carlscrona och siu dubbla eschalouper
i Stockholm, som af planen närmare kan inhämtas.
1734.
681
Yarandes af de en och tiugu galerer, som finnas här i Stock¬
holm, de tre smärste åfvanomtalte galerer icke räknade, dels derföre
at de äro af ganska ringa defension, dels för den orsaken, at de,
särdeles de tvenne minsta, äro någre och tiugu år gamle och således
intet meritera at längre hållas vid macht, än de kunna bestå med
den reparation de här tills fädt.
Blifver nu örlogsflåttan af skiepp och mindre fartyg til före¬
nämbde antal förökt samt vid samma antal genom tidige, större och
mindre reparationer samt nybyggnader framgent underhållen och
Håttan samt esquadrerne derjämte så försedde varda med alt tilbehör,
at skieppen och fartygen altid vid islossningen om våren kunna
komma till siös, så kan SU. för des del intet annat begripa, än at
den svenska örlogsflåttan genom den Högstas bistånd och välsignelse
skall någorlunda kunna biuda endera af detta rikets angränsande
siömachter hufvudet, så vida de förblifva vid den force de nu äga,
samt rikets siökuster icke allenast försvara och efter beskaffenheten
antingen vid Kapelskiär, Hangöudd eller Helsingfors fienden möta,
utan ock, der andra omständigheter sådant fordra och medgifva,
offensive agera och förmodeligen något bidraga till riksens gränsors
utvidgande, särdeles på ryska sidan. Ty fastän Ryssland surpas-
serar oss i antal af galerer, så tillflyter doch svenska galere-esqund¬
ren en besynnerlig styrka af de nio stycken 24- och 18-pundige,
högst 9 fot diupgående pråmar, som man projecterat, hälst de kunna
föllja galererne, hvart de taga vägen i skiärgården. De kunna ock
med besynnerligit eftertryck och nytta brukas jämte bombkitzernp
och örlogsskieppen, om conjuncturerne sig så fogade, at någon väl
befästad siöhamn och de dervid anlagde batterier borde beskiutas,
och tillskynda galererne samt transportskieppen i de trängre och
grundare farvatnen en ganska reel betäckning vid landstigningar,
sedan örlogsskieppen prsesterat, hvad af dem kan erfordras i öpna
siön och så långt det diupa vatnet tillåter dem at komma. Skulle
ock Stralsund blifva fiendteligen angripit, så kunna de pråmar samt
brigantiner, som komma at byggas i Carlscrona, til Strålsunds de¬
fension med besynnerlig nytta brukas, och så vida riket vid et sådant
tillfälle står med Dannemark uti fred och förtrolighet, så kunna de
sex galerer, som i Giötheborg komma at tillbyggas, dragas till
Stralsund, och således både staden och Landt-Rugen sättias i till-
förlåtelig säkerhet.
Och aldenstund SU. icke allenast haft det ögnamärke uppå den
styrka til siös, som med minsta kostnad kan åstadkommas, utan
ock huru antalet af besättningsmanskapet möjeligast måtte kunna
besparas, ty har man opfördt desto flere skiepp af 60 canoner, hål¬
landes före, at inga flere skiepp om 70 canoner än dem man nu
häfver hädanefter måge byggas, sedan 70 canoners skieppet Swerige,
som nu är under byggnad, blifver färdigt, aldenstund emellan 60
682
Den 18 oktober
canoners skiepp, då de föra 24-pundige på understa och 12-pundige
på andra laget samt 6-pundige på back och skants, är föga skildnad
i defension emot 70 canoners skiepp, men gior en ansenlig besparing
icke allenast på omkostnaden til sielfva skråfvens byggnad och tack¬
lage, utan ock på antalet af besättningen och fölljachteligen förord-
sakar en vacker besparing vid utprovianteringen, med det mera, som
deraf dependerar.
I detta afseendet och på det EKM. må i nåder blifva under¬
rättad, hvad manskap som tillden projecterade örlogsflåttan i det
nogaste behöfves, ty har SU. äfven låtit calculera, huru många
båtzmän och soldater till besättning uppå alla i planen upförde
skiepp, galerer och andra örlogsfartyg erfordras, och befunnit, det
samma antal in alles bestiger sig til 13,684 båtsmän samt 13,442
soldater.
Som man nu har tilgång ungefärligen til 13,000 värfvade, in-
delte, roterade och enroullerade båtzmän i riket, så lära väl de reste¬
rande 684 man båtzmän antingen genom enroulleringens förökande
eller genom inrikes värfning vid påkommande krig snart stå at
anskaifas. Men til soldaternes erhållande lärer, sedan arméen fädt
sin fyllnad, ingen annan utväg vara än igenom ansenlig förökning
af infanteriet, hvilken förökning, huru vida den på något annat sätt
än igenom nya regementers upsättiande och anvärfvande lärer kunna
åstadkommas, det underställes EKM:s närmare bepröfvande med
råds råde.
SU. har väl ock användt mycken flit at kunna formera et pro-
ject, som skulle utvisa, til hvad summa de projecterade skieppens och
fartygens nybyggnad samt tacklage, bestyckning och utredning sig
inalles kunde bestiga. Men aldenstund man intet haft til hands de
underrättelser, som til et sådant förslags formerande erfordrats,
och tiden alt för långt skolat utdragas, om man dem ifrån Carls¬
crona hade velat infordra, efter som alt sådant ankommer på ganska
vidlöftiga uträkningar, hvilka ändå aldrig så pertinent kunna giöras,
at ju requisitionen antingen öfverstiger det, som åtgår, eller blifver
otilräckelig, ty har SU. vid så beskaffade omständigheter funnit
bäst vara at til sådane nybyggnader allena, så vida medlen der
til förslå kunna och någre subsidier falla, årligen bestå en summa
af 300,000 dir smt, men älljest det mästa, som riksens andra ange¬
lägna tarfvor tåla, och detta under ammiralitetscollegii disposition,
som har at draga försorg, det för samma medel särskilte räkningar
årligen måtte blifva giorde, på det RSt. deraf vid deras nästa sam¬
mankomst sielfva måtte få se, huru samma medel blifvit disponerade,
hvad derföre blifvit bygdt och hvad som ändå til denna nybyggna¬
dens fullbordande återstå kunde, då EKM:s och riksens ammirali-
tetscollegium til RSt:s bepröfvande lärer kunna närmare upgifva,
hvad til den då resterande nybyggnaden kan erfordras.
1734.
683
Och aldenstund vid hela denne planens författande SU. haft
riksens inbyggares säkerhet och försvar för sit enda och egenteliga
ändamål, varandes framför alt nödigt, at sådane författningar giöras,
hvarigenom försvarsvärket til siös ofördröj eligen så inrättas, at den
svenska och finska skiärgården derigenom må kunna efter all möje-
lig försichtighet ifrån alla siöledes til giörande anfall garanteras och
försvaras samt undersåtarne hafva den hugnad och nöje för deras
ordinarie utskylder och frivillige sammanskått at utan plågsam
fruchtan för fiendtelige öfverrumplingar samt i ro kunna drifva
deras loflre handel och vandel jämte deras ärliga näring och hand¬
tering; ty har SU. funnit sin plicht likmätigt dertil i und. styrka,
at utom reparationerne, som ingalunda böra försummas, utan medel
dertil efter nödtorften årligen requireras och anslås, de nu projec¬
terade pråmar, galerer och brigantiner först af hela nybyggnaden
måge under arbete tagas, så snart de ritningar, som dertil dels
redan äro giorde, dels innan kort författas böra, äro af ammiralitets-
collegio behörigen vordne examinerade och öfversedde samt af EKM.
i nåder gillade. Men som intet alt på en gång kan skie, så lärer
bem:te collegium bäst kunna efter handen reglera, hvad som af de
nyssnämnde nybyggnader först och så successive borde företagas, då
alt med det eftertryck och skyndesamhet lärer blifva bedrifvit, som
anordningsmedlen medgifva, och med den försichtighet i värket
stält, som rikets sannskyldiga tienst och nytta kräfver. I hvilken
afsicht och som alla desse mindre fartyg af svenskt ekevirke komma
at byggas, och pråmarnes öfverreda ifrån nedersta däcket af furu,
så har man utsedt och anslagit en summa af 10 ä 12,000 dir smt,
hvarom i statsdeputation är föranstaltadt, hvarigenom en del eke¬
virke, medan rätta vadeltiden1 är, på de ställen, som tjenligast pröf-
vas, mätte blifva fält och opränsat, hvarefter det, så väl som hvad
på Gottland redan är vordet omkullhugget och upränsadt samt än
vidare där kan finnas tjenligit at fällas, vid första vårdag och så
framgent kunde blifva hithämtadt, och med denne byggnaden således
i möjeligste måttan skyndas, hafvandes man af en sådan an st all t
ibland annat den nyttan at, som den ryska grannen förmärker sig
icke finna oss oberedde, så menagerar han Sverige mera än härtils
torde vara skiedt och betänker sig noga, innan han en så vakande
nation fiendteligen angriper.
Medan nu detta samt de här varande örlogsskieppens fullbygg¬
nad förehafves, så tyckes i Carlscrona och Giötheborg böra fullföljas
icke allenast hvad af nybyggnader der ännu är under arbete och
de nödige reparationerne med ali macht fortskyndas, utan ock det
af förenämde nybyggnad i Carlscrona företagas, hvartill der tjen¬
ligit virke kan finnas, och des utan, så vida medlen det någonsin
1 Wadel, »die rechte Zeit eine jede Art Holzes zu hanen». Se K,. Schiller och
A. Lubben, »Mittelniederdentsches Wörterbuch» V (1880) art. »Wadel».
684
Den 18 oktober
tillåta, både tyskt och svenskt ekevirke samt andra materialier efter
handen imedlertid samlas, så at, när de smärre ofvannämbde ny¬
byggnader skrida til slut, må i Carlscrona och Giötheborg alt vara
i beredskap och ekevirket desförinnan blifva så tort, at det icke så
lätteligen, som härtils stundom lärer vara skiedt, til riketz stora
skada anstickas och förrutna, på hvilket sätt de större nybyggnader
i Carlscrona och Giötheborg snarare kunna fullbordas och riket
dervid hafva den nyttan, at de bara timbren under en långsam
byggnad ej taga rötor till sig och sedan snart fördärfvas, utan fast
mera blifva durables och således kunna i flere år utan särdeles
reparations påkostnad til tjenstgiörande brukas.
Om nu alt detta af vederbörande noga iachttagit och efterlefvadt
blifver, så förmodar SU., at EKM. lärer uti sådane anstalter til
rikets säkerhet finna et nåd. välbehag och at RSt:s författningar
svara, så långt som förmågan och krafterne det tillåta, emot den
nåd. ömhet och omsorg, som EKM. uti des secrete propositions 17
för des och riksens örlogzflåttas förökande och förbättrande allernåd.
behagat til alles vår hugnad och glädie betyga och å daga läggia.
Kunnandes SU. icke heller annat än med EKM. aldeles afråda
de i många år brukade skiepps- och andre värbare fartygs entreprena¬
der såsom för riket skadelige, hvarom de genom entreprenade byggde
örlogsskiepp och fregatter ögonskenlige och för riket nog kiänbare be¬
vis afgifva. Det allena förmenar doch SU. böra undantagas, nemkn
l:o) at entreprenader kunde uti nödfall nyttias och då rikets
angelägenhet någon besynnerlig skyndsamhet med flere nybyggnader
tillika fordra torde, och
2:do) at genom entreprenader stundom, när så omtränger, låta
bygga lastdragare, såsom om hvilka private personer bättre kundskap
äga kunna och vid hvilka cronan här til dags altid funnit sin goda
räkning.
SU., som här frammanföre i und. berättadt, huru stort antal af
båtzmän och soldater erfordras til hela örlogsflåttans besättning efter
planen, finner ock sin skyldighet vara EKM. i und. vid handen
gifva, at officerarnes antal, som alla desse skiepp och fartyg com-
mendera skola, utom flaggmännen består af 108 capitainer, 88 capi-
tainelieutenanter, 147 lieutenanter, 143 skieppare, 288 styrmän, 204
constaplar, 324 archliemästare, 226 högbåtzmän, altsammans i det
nogaste uträknadt. Tillgången til alla sådane officerare efter staten
består utom värfsofficerarne utaf 38 capitainer, 49 capitainelieute-
nanter, 48 lieutenanter, 90 skieppare, 96 styrmän, 58 constaplar, 74
archliemästare och 72 högbåtzmän. Således fela til hela flåttans
besättning 70 capitainer, 39 capitainelieutenanter, 99 lieutenanter,
53 skieppare, 192 styrmän, 146 constaplar, 250 archliemästare och
154 högbåtzmän.
1 Se sid. 547, not 2.
1734.
685
Denne bristen, hvad öfverofficerarne angår, har SU. förment på
intet annat sätt kunna suppleras än igenom et cadettscompagnies
inrättning, till antalet åtminstone ett hundrade personer, som under
den tiden de under detta compagnie stodo grundeligen borde under¬
visas uti navigation och styrmanskonsten samt artilleriet och tillika
någorlunda underrättas uti skieppsbyggeriet, mecaniquen och andra
mathematiske vettenskaper, hvaruti, när de theoretice lagt god grund,
de til praxin anföras kunde och således skickelige giöras at til
lieutenanter antagas, när vacance blifver i ordinarie staten, och då
krig infaller, kunde capitainelieutenanter samt några af de äldsta
lieutenanter giöra capitainetjenst emot capitains tractamente, så
länge siöexpeditionen påstår, de öfrige lieutenanter, capitainelieute-
nants och cadetterne lieutenants tjenster emot deras i staten bestådde
lön och det tractamente til siös, som svarar emot den tjenst de då
värkeligen giöra. Till et sådant cadettcompagnies inrättande och
vid macht hållande lärer årligen fordras tiugutusende dir smt, hvar-
til, enär någon fond finnas kan, så täcktes EKM. öfver sielfva inrätt¬
ningen och hvad dervid bör observeras i nåder inhämta ammiralitets-
collegii und. project och det sedan med råds råde allernåd. reglera.
Hvad åter de felande underofficerare beträflar, så lära de kunna
tagas dels af de skickeligaste volontairer och coopverdiebåtzmän i
Carlscrona, dels af enroulleringen, som förordsakar minsta kostnaden,
efter de förra undfå allenast differencepenningar, så länge expeditio¬
nen påstår, och de senare månadslön för så lång tid om året, som
de til siös giöra tjenst.
Det återstår således nu allenast, at SU. oförgripeligen yttrar
sig öfver det förslag, som vid sidsta riksdag blifvit antagit,1 deruti
bestående, at man här i Stochholm i fredlig tid skulle allenast
underhålla fembton stycken galerer i det stånd, at de vid all på¬
kommande händelse kunde nyttias och brukas, men at deremot och
des utan åtminstone tiugu stycken galerer af svenskt ekevirke skulle
uphuggas och under tak med alt tilbehör läggas, då man förmente,
at de i hastighet vid påkommande krig kunde sammanslås och full¬
byggas.
Man kan intet neka, at ju detta förslaget haft sitt nyttiga afse¬
ende uppå galereesquadrens conservation, sedan förfarenheten lärdt,
at galererne innom några år till rikets ansenliga skada genom det
här vid Stockholm varande brackvatnet mycket blifvit förskiämde
och förrutnade. Men deremot har hos SU. i öfvervägande kommit,
l:o) at det ekevirke, som med någon nytta på förenämde sätt
så skall kunna tillhuggas och adapteras, at det efter någon tids
liggande skal kunna tätt och väl passas tillsammans igen, måste,
innan det första gången tilhugges, vara helt väl tort, hvartil flere
års tid fordras;
1 Se n:r 1077 och bil. 1.
686
Den 18 och 21 oktober
2:do) at på annor händelse sådant tillhuggit ekevirke slår sig,
blifver skeft och förlorar sin form och således alldrig passar sig
igen, när man det åter behöfva skulle, at sainmansättia, då al den
förr giorde kostnaden både för virket och arbetslönen voro för¬
lorad;
3:o) at riket härigenom graveras nästan med dubbla timmer¬
mäns löningar, först då virket skall första gången tillhuggas och
sammansättias, och sedan när det skal tagas åtskilt igen, numreras
och i bodar bäras samt sedan åter uttagas, upslås och samman¬
fogas.
4:o) Hvad svårighet sorn möter, när krig infaller och så mycket
arbete på en gång äfven med andra fartygs förseende förefaller, at
då på en studs få så många timmermän, som tillika medhinna at
slå alla desse 20 galerer tillhopa och det i den hast, som riksens
och des vidtbegrepne siökusts trygg- och säkerhet erfordrar.
5:o) At riket igenom en sådan anstalt aldrig skulle kunna
nyttia någon sig framteende lägenhet och tidernes samt omständig-
heternes omväxlingar at agera offensive, ty så snart man började at
villja låta sättia de i bodarne förvarade galeredelar tilsamman,
kunde det aldrig fela grannen at i ganska god tid om något före¬
hafvande upsåt til hans nachdel blifva averterad. Och således vore
riket
6:to) aldrig i stånd hvarken offensive eller defensive med des
galereesquadre at agera, när nyttan eller nöden sådant fordrade,
förutan det at ock sådane bodars byggande, i hvilka 20 stycken
galerers alla delar och tillhörigheter skulle förvaras, en mächta stor
omkåstnad förordsaka skulle; hvilka med de flere olägenheter, som
ännu till större antal upräknas kunde, när de i noga öfvervägande
tagas, äro af den beskaffenhet, at man ej kan samtycka till full¬
bordan och värkställigheten af detta förslaget.
Deremot har väl SU. öfverlagt, om icke det skulle vara råde-
ligare til galerernes conservation at, där de blifvit helt färdige
bygde,- låta dem på sina staplar blifva qvarstående och bygga tak
öfver dem, då de för röta i fredstid bevarades och skulle, när så
omträngde, sedan de voro dichtade och kallfatrade, snart nog kunna
bringas i sion. Men deremot har man considererat,
l:o) hvad stor kåstnad, som äfven detta förslagets värkställande
skulle förordsaka, i det taken borde vara för säkerheten skull af
tegel, som fordrar en svår resning, samt väggarne af sten, hvaröfver
man låtit författa en ritning och ungefärlig uträkning, som visar,
at et sådant skiul af 235 alnars längd och 32 alnars bredd, i hvilket
allenast 6 stycken galerer kunna rymmas, kåstar 35,219 dir 30 öre
smt, som för alla galererne i Stockholm sig skulle bestiga til 211,319
dir smt, förutan staplarne och bäddningarne.
1734.
687
2:do) At man skulle hafva svårt efter en så stor plats, där
hela galeresquadren på deras staplar skulle kunna byggas, och om
den ändteligen funnes, så skulle ändå
3:o) detta förslag vara ganska eftertänkeligit för det stora
äfventyr af eldsvåda, som det är underkastadt, hvilken, der den för-
ordsakades antingen af åskan, onda menniskiors arghet, våda eller
ovålighet, och den antände en enda galere, så voro för alla de andra
näppeligen någon räddning, som doch äljest och då fartygen ligga
i vatnet, vid sådane olyckshändelser lättare står at förekommas.
Och i anseende til desse med de flere omständigheter har SU.
ej heller kunnat antaga detta förslaget, utan funnit den utvägen
med galerernes conservation vara säkrast och bäst, at något ställe,
derest saltare vatn voro, intet långt ifrån denne staden och innom
Waxholmen, måtte, om möjeligit är, upsökias, dit man galererne
och andra til esquadren hörande fartyg til deras skråf förläggia
kunde, villjandes SU. intet tvifla, med mindre något sådant ställe
efter noga sökande lärer kunna finnas. I vidrig händelse och så
framt ingen annan utväg voro, än at galererne måste blifva vid
Skiepsholmen, der de nu äro qvarliggande, så håller SU. före bäst
vara, at EKM. i nåder infordrar ammiralitetscollegii und. utlåtande,
om icke galererne och andra til Stockholmsesquadren hörande fartyg
skulle genom förhyddning af furubräder och plankor stå at förvaras
emot de rötor, som det söta vatnet alij est förordsakar. SU. fram¬
härdar etc.
Bilaga: »Plan till KM:s och riksens örlogsflåttas förstärkande så i Carls¬
crona som Stockholm och Giötheborg» (3 sid. fol.).
Anm. Om underskrifterna se anm. till n:r 1125.
(Krigsärenden.)
SU. ang. befallning till kammarherren baron Karl Fredrik von 1213
Höpken och korrespondenskommissarien Edvard Carlson att
stanna i Venedig och ang. besvarandet af grefve Bonnevals
och Said efendis bref. Den 21 oktober.
»Föred. i rådet d. 21 octobr. 1734. Ees. at värkställas. — Upl.
i canc. coll. d. 2 nov. 1734. -—- Upl. å nyo i r[åde]t d. 17 febr.
1736.»
{Referat.)
SU. återsänder följande med detsamma i nåder kommunicerade
handlingar: von Höpkens och Carlsons und. skrifvelse af Venedig
den 2 i denna månad ang. deras resa från Konstantinopel och åt¬
skilliga af turkiska ministären undfångna föreställningar tillika med
Bonnevals och Said1 efendis skrifvelser till KM. och presidenten
1 SU:s und. skrifvelse har Zaide.
688
Den 22 och 23 oktober
grefve Horn och ett senare af presidenten baron von Höpken insändt
dokument, som icke varit till hands, då det öfriga blifvit i rådet
uppläst, innehållande turkiska hofvets tankar om den tillämnade
underhandlingen. SU. önskade, att den kanslikollegii und. utlåtelse
öfver dessa ärenden, som KM. infordrat, med det allra första måtte
inkomma. SU. höll före, att von Höpken och Carlson måtte tillsägas
att till vidare KM:s order fördröja i Venedig samt att Bonneval och
Said efendi genom interimssvar från Horn skulle underrättas om
deras brefs riktiga ankomst och att man på deras betygade vänskap
och gjorda föreställningar här skulle göra all reflektion, som veder¬
borde, och med det första omständeligen om det ena och andra sig
utlåta.
(Utrikesärenden.)
1214 SU. ang. fänriken Gustaf Lithous ansökning att återfå ett stipen¬
dium. Den 22 oktober.
Unk. d. 5 novemb. 1734. Upläeit i rådet d. 25 novemb. 1734
och befalt värkställas.»
(Referat.)
I memorial till BSt. af den 27 sistlidne juni och i und. supplik
af alldeles lika innehåll hade Lithou gjort ansökning att återbekomma
det honom nåd. bestådda, men vid sista riksdag indragna stipendium.
KM., som gärna såge sollicitanten hulpen, hade i resolution af den
11 sistlidne september remitterat honom till SU.
Som SU. konsidererat, att Lithous »bekanta naturliga goda gåf-
vor i poesien, hvaraf han hafft tillfälle att visa ogemena prof», be¬
vekt HS t. att tillägga honom det stipendium, som de vid sista riks¬
dag indrogo »för statsmedlens knappa tillräcklighet skull», så hade
det, »på det Lithou vidare må bli animerad och upmuntrad att
fullfölja dess studium till rikets tjenst och heder», fallit på den me¬
ning, att han kunde benådas med ett årligt stipendium af 150 dir
smt, med det förbehållet, att han hvart år läte trycka något af sitt
arbete, hvaraf måtte förspörjas, hvad af hans skicklighet till rikets
heder vidare kunde vara att förvänta. SU. hemställde alltså om
nåd. befallning till statskommissionen att låta uppföra dessa 150
dir smt på nästinstundande års stat.
(SU:s und. bref i civilärenden.)
1734.
689
SU. ang. tillsättande af en löjtnant vid artilleritygstaten i Stockholm. 1215
Den 22 oktober.
»P[rfe]sent. d. 30 oct. 1734. Värkställes och utfärdas fullmach-
ten, när förslaget på beställningen inkommer. Stockh, i rådkam¬
maren] d. 5 nov. 1734. Exped.»
CReferat.)
.1 und. memorial den 24 passato hade generallöjtnanten och
öfversten baron Cronstedt icke allenast föredragit nödvändigheten af
en löjtnants tillsättande vid artilleritygstaten i Stockholm, som stän¬
digt kunde hafva uppsikt med handtverkarna och vara tygmästaren
till hjälp, utan ock föreslagit till hans lön, 300 dir smt, dels den
på Halmstads stat bestådde svarfvarens lön, 153 dir smt, eftersom
artilleristaten där nu mera icke fanns nödig, dels den lön, 202 dir
16 öre smt, som efter resolution af den 26 april 1731 var uppförd i
staten för 6 trumslagare. Till beställningen föreslog Cronstedt »en
ifrån Calmuckiet nyligen hemkommen meriterad styckjunkare,1 som
skall äga åtskillige vackra och nyttiga vettenskaper».
KM. hade i resolution af den 8 hujus funnit förslaget nyttigt
men som tjänsten ej stod på staten, så, alldenstund denna ej komrne
härigenom att gravaras och »denne välförtjente mannen kan på före-
nämde sätt bäst blifva hulpen», ty ville KM. remittera detta
till SU.
Sorn staten genom löjtnantslönens uppförande på intet sätt gra¬
verades, helst när 55 dir 16 öre smt ändå besparades på de före¬
slagna vakanta lönerna, och som KM. själf ansåg styckjunkaren för en
väl förtjänt man, så hade SU. härvid ej något att påminna, utan hem¬
ställde till KM:s välbehag att låta afgå order om löjtnantslönens upp¬
förande på extraordinarie staten till nästa statskommission, tills det
vidare blefve pröfvadt, huruvida tjänsten framdeles kunde för högst
nödig och ständig ansedd varda.
(Krigsärenden.)
1 Denne ej i SU:s und. skrifvelse namng:ifne man var Johan Gustaf Renat.
44—150659. Riks dags akter. Ser. 2, 3.
690
Den 23 och 24 oktober
1216 RSt. ang. landshöfdinginstruktionens bekräftelse af KM. och tryck¬
ning och ang. författandet och tryckningen af ett uppbörds-
reglemente. Den 23 oktober.
»Ink. d. 26 oetob. 1734. Upläsit i rådet d. 4 novemb. 1734
och befaltes, at detta alt värkställes.»
CReferat.)
RSt. uppgifva den af dem öfversedda landshöfdinginstruktionen1
med begäran, att KM. täcktes bekräfta den med sin underskrift och an¬
befalla kanslikollegium att föranstalta om dess befordrande till trycket.
I anledning af att det ålåg landsböfdingarna att öfvervaka upp¬
börden och redogörandet, funno RSt., att det skulle mycket tjäna till
befrämjande af säkerheten för uppbörden, förekommande af räntornas
försnillande i uppbördsmännens bänder och befordrande af redogö¬
randet, att hvad därom stadgats i k. förordningar, bref och instruk¬
tioner författades i ett sammandrag och trycktes under titeln »Reg¬
lemente, som vid opbörden kommer at i acht tagas», som en hosgå¬
ende promemoria2 gaf anledning till. Alltså begärde RSt., att
KM. täcktes, efter kammarkollegii och kammarrevisionens hörande,
låta författa och genom tryck kungöra ett sådant reglemente.
(Civilärenden.)
1217 su- äng. bergstingsrättens vid Stora Kopparberget på bergslagens
vägnar gjorda ansökningar om konststatens uppförande på
rikets stat, om rätt att erlägga hvart sjätte i stället för hvart
fjärde skeppund af deras med eget förlag tillverkade koppar,
om ersättning för utförda byggnader vid Avesta kronobruk
och om årliga anslaget till fortsatt byggande där. Den 24
oktober.®
»Ink. d. 2 novemb. 1734. Upläsit i rådet d. 4 novemb. 1734
och värkställes.»
(.Referat.)
Hos RSt. hade bergstingsrätten genom memorial andragit bland
annat, att SU. 1731 funnit godt att till en besparing i staten af 10,770
dir 16 öre smt kronans konststat vid Stora Kopparberget skulle från
och med 1732 till nästa riksdag underhållas af afradsmedlen och att
vissa reella arbeten skulle understödjas af medel, som stodo under bergs-
kollegii disposition.4 Kollegiet hade också låtit bergslagen till slika
1 Instruktionen, omfattande 49 §§, är tryckt i årstrycket under datum den 4 no¬
vember 1734.
2 Denna promemoria saknas. Den åtföljde K. M:s skrifvelse till kammarkollegium
och kammarrevisionen i ärendet den 4 november 1734.
3 Originalet är af förbiseende inbundet bland RSt:s i stället för bland SU:s und.
skrifvelser i eivilärenden.
4 Se ofvan n:r 948, sid. 225.
1734.
691
behof bekomma 30,183 dir knit och konststaten 6,000 och lämnat bergs¬
lagen 36,000 dir kmt som lån utan intresse, så att afgiften af afraden
till kronokonststaten icke tillfogat kopparverket någon afsaknad. Men
emedan kollegiet låtit bergslagen veta, att det icke vidare vore i stånd
att understödja den af dessa medel, och bergslagen förmedelst grufvans
aftagande var försatt i så försvagadt tillstånd att, om de ej finge njuta
hela den af KM. eftergifna afraden, bergslagen ogörligt kunde uthärda
grufarbetet. Ty anhöll bergslagen, att konststatsaflöningen måtte upp¬
tagas på de tillkommande årens stater. Hock, som genom landshöfdin-
gens anstalt det virke och den grufved, som allmogen var pliktig fram¬
föra till kopparverket, utgått riktigare än tillförene skett, kunde en
besparing af 2,770 dir 16 öre smt ske i konststaten och således af
de 10,770 dir 16 öre smt 8,000 dir uppföras på densamma. Där¬
jämte anhöll bergslagen, att i stället för hvart fjärde få erlägga
hvart sjätte skeppund af deras med eget förlag tillverkade koppar,
hvarom de tillförene gjort und. ansökning, i synnerhet 1646, då
12,087 skeppund blifvit tillverkade med lika, om icke mindre om¬
kostnad än nu 4,710 skeppund, hvartill 1733 års invägning bestigit sig.
Bergskollegium, som blifvit hördt häröfver, hade gifvit vid han¬
den, att tillståndet förhöll sig så, som bergslagen anfört, härrörande
däraf att, sedan efter det stora fallet i grufvan 1687 den malm, som
af de nedstörtade taken, pelarna och bergfästena varit att tillgå i
fälten, mest blifvit utsökt, hade tillverkningen aftagit af orsak, att
de lönande klyftrummen varit få och malmen på djupet förlorat i halt
och godhet och i bruket gifvit mindre koppar än förr. Hvartill ett
klart bevis skulle vara att, ehuru ett större tunntal malm än som förr
årligen bringades upp, tillverkningen de senare åren likväl stigit till
långt mindre än förr, då icke så mycken, men dock vida rikare malm
uppkommit ur grufvan, där likväl omkostnaden däremot nu föll dub¬
belt drygare. I anseende därtill var det för bergslagen fast omöjligt
att utan understöd af hela afraden hålla arbetet i gång på alla de
svaga rummen, hvaraf grufvan till större delen bestod, och det var
oundgängligt, att afradsmedlen för konststatens underhållande för¬
skonades och att andra medel därtill anslogos, hvarom ock RSt:s bergs-
deputation hade gjort föreställning till SU. Att till konststaten
något vidare skulle tagas af de under kollegiets disposition stående
medlen, vore fast betänkligt, eftersom kollegiet då skulle sättas ur
stånd att vid påkommande olyckshändelser bispringa grufvorna och
de ädlare verken samt befordra någon nyttig dessein till nya verks
upptagande.
Alldenstund 1731 års SU:s beslut gällde allenast tiden till nästa
riksdag och som det a SU. hade af bergskollegii och landshöfdingens i
orten berättelse och utlåtande inhämtat att, ehuru idog bergslagen
var till att drifva grufarbetet, det dock, eftersom malmen ej lönade
omkostnaden och arbetet, icke vore den görligt att uthärda med
692
Den 24 oktober
arbetet, om den icke finge njuta bela afraden till godo, utan att i
brist däraf tillverkningen skulle komma att minskas, KM uti sin ansen¬
liga inkomst i fjärde skeppundets beräknande och slagskatten att känna
alltför stor afsaknad samt detta urgamla’ och för riket så högt ange¬
lägna kopparverk omsider tillika med bergslagen att gå under, i det
stället man ville förhoppas, att kopparverket komme att sig förkofra,
om bergslagen bölles vid krafter att kunna drifva detsamma,
fördenskall bade SU. ansett nödigt, att konststatsaflöningen utaf
afradsmedlen .vid innevarande års slut måtte komma att upphöra. Och
som andra medel måste anslås i stället, så, ehuruväl SU. hållit betänk¬
ligt af bergs kollegii anförda skäl, att något vidare därtill toges af de
under dess disposition stående medlen, likväl, på det under den nuva¬
rande statsbristen statsverket på ena sidan måtte känna någon lisa och
på den andra dessa medel i det görligaste besparas till de usus, som
de anslagna voro, hade SU. funnit för godt att till ofvannämnda
8,000 dir smt, som årligen rekvirerades till konststatens löning och
underhållande, hälften fördes af statsmedlen på staten igen, hälften
komme från 1735 års början till nästa riksdag att tagas af de mer ofta-
nämnda under bergskollegii disposition stående medlen samt användas
till de angelägnaste arbeten af schaktsänkningar och jordrymningar.
Men SU. kunde ej styrka till bergslagens ansökning om minskning
i afgiften från hvart fjärde till hvart sjätte skeppund, emedan stats¬
bristen vore så stor och riksens tarfvor så mångfaldiga, att dess
ingälder snarare skulle fordra tillökning än förminskning, och eme¬
dan bergslagen nu komme att njuta till godo allt det, som kunde
fälla af afraden.
Bergsrätten hade jämväl andragrt, att dammarna och verkstä¬
derna vid Avesta1 kronobruk nödvändigt måste ombyggas. Kammar-
och bergskollegierna hade 1721 pröfvat en sådan byggnad nödig och
1726 latit undersöka så väl om redan försiggångna byggnader som
ock hvad angelägnast vore af det, som återstod, då det befunnits, att
myntdammen, tillika med de därnedanföre belägna verkstäderna samt
det till väggar, tak, sumpar och rännor förruttnade smiderihuset först
borde ånyo uppbyggas. Härom hade bergsrätten 1733 gjort före¬
ställning hos statskommissionen samt därjämte anhållit om betalning
för 19,070 dir 30 öre kint, som blifvit af bergslagen utgifna till Avesta-
byggnaderna mera än den fått ersättning för, och om någon större
summa till denna oundgängliga byggnaden än de 1,500 dir smt, som
på några år tillbaka blifvit anslagna. Men som bergsrätten icke för¬
stått vara gjord någon anstalt därtill, var den föranlåten att före¬
draga RSt. detta.
Öfver den påstådda fordringen af 19,070 dir 30 öre kmt borde
på behörig ort likvideras, innan någon anstalt till betalning kunde
göras. Emedan det ville vara så mycket angelägnare, att med den
1 RSt:s und. skrifvelse har Afwesta.
1734.
693
återstående byggnaden måtte skyndas, som, likmätigt bergskollegii
berättelse, både myntdammen och de där nedanför belägna verkstä¬
derna voro bofälliga och att, om dammen, som stod i strida forsen,
vorde utskuren af någon flod, myntverken skulle komma att rifvas
ut och myntningen att upphöra,
alltså hade SU. ansett för nödigt, att i staten årligen till denna
byggnad måtte anordnas 2,000 dir smt, »för hvilka under cammar-
och bergscollegiernes inseende, at medlen til intet annat än det
nödigaste användas, bör af bergslagen giöras vederbörlig redo och
räkning». Men skulle därtill före nästa riksdag nödvändigt något
mera betarfvas, skulle kollegierna sådant hos KM. andraga, då KM.
täcktes med råds råde så föranstalta, som för detta angelägna verks
upprätthållande nödigt och nyttigt funnes.
(Civilärenden.)
SU. äng. sökt skrifvarhjälp åt landskamreraren i Åbo och Björne- 1218
borgs län Hans Svahn. Den 24 oktober.
»Ink. d. 2 novemb. 1734. Upläsit i rådet d. 4 novemb. 1734
och värkställes».
(Referat.')
Hos KM. hade generalmajoren och landshöfdingen baron Yxkull
andragit att, sedan Åland blifvit underlagdt Åbo och Björneborgs
läns höfdingdöme, hade Svahn1 och hans antecessorer i anseende till
höfdingdömets vidlyftighet — 9 stora härad, 5 städer och 3 kolle¬
gier, såsom hofrätten, akademien och konsistoriet — på extra stat
varit bestådt 250 dir smt till skrifvarhjälp, hvilket RSt. 1723 kon¬
firmerat, men att skrifvarhjälpen var utesluten ur 1732 års stat.
Landshöfdingen berättade, att Svahn årligen och stadigt måst för det
myckna arbetets skull hålla sig till hjälp vid kontoret 5 å 6 st. skrifvare
och att antingen arbetet utan dessa skulle komma att studsa eller
Svabn genom deras underhållande blifva alldeles ruinerad. Då han
måst erfara en beklaglig flykt för fienden 1713 och förlorat sin egen¬
dom på sjön under flykten och i staden genom eldsvåda, anhöll
landshöfdingen, att KM. ville behjärta Svahns trägna ämbetssysslor
under 27 år och hans olyckor och benåda honom med återbekom-
mandet af skrifvarhjälpen, hvarförutan KM:s och publici tjänst
skulle komma att lida.
Statsdeputationen, där ansökningen till följe af KM:s remiss till
statskontoret af den 13 augusti föredragits, hade till SU. berättat,
att statsdeputationen vid 1731 års riksdag varit af den mening att,
som landskamreraren i Åbo bestods en skrifvare för 100 dir smts
1 RSt:s und. skrifvelse bar Swahn.
(394
Den 24 oktober
lön, liksom det öfverallt blifvit bestådt, och dessutom efter 1696 års
stat ännu en för 100 dir smt, så skulle den på extraordinarie staten
bestådda skrifvarlönen ä 250 dir smt alldeles uteslutas ur staten för
1732, alldenstund densamma enligt k. brefvet af 1698 blifvit bestådd
för en balansundersöknings skull, som sedermera upphört.
SU. kunde alltså icke styrka till någon ändring eller statens
förhöjning, utan att det därvid syntes kunna förblifva.
(SU:s und. bref i civilärenden.)
1219 SU. äng. svenska husets i Moskva iståndsättande och vidmakthål¬
lande. Den 24 oktober.
»Föred. i rådet d. 25 novbr 1734. Res.: värkställes, och går
ordre til slatscont. at detta anmäla i statscommissionen, sorn kom¬
mer at reglera nästkom:de års stat. Exp.»
{Referat.)
Igenom und. skrifvelse af Petersbitrg den 28 nästlidne juni
hade kanslirådet och extraordinarie envoyén i Ryssland Joakim von
Ditmer1 föredragit, hvad reparation svenska huset i Moskva2 behöfde,
samt berättat, att på hans begäran en köpman där påtagit sig upp¬
seendet att låta förbättra den skedda skadan, genom en arkitekt
låtit öfverse och afrita huset samt insändt ett förslag på omkost-
ningarna för husets fullkomliga iståndsättande, hvarjämte von Dit¬
mer utbedt sig KM:s samtycke till arbetets utförande och utanord-
nande af nödiga medel därtill.
Detta hade KM. den 8 nästlidne juli remitterat till statskontoret
att föredraga i SU., »som har statsverket under händer». Efter af
SU. infordrad underrättelse om beskaffenheten af berörda hus hade
kanslikollegium den 2 nästlidna augusti insändt en härhos fogad
relation3 om dess ursprung och beskaffenhet, »sammandragen utur
ryska tractaterne med Swerige och andre publique handlingar».
Däraf befanns, att ifrån långliga tider tillbaka ett så kalladt han¬
delshus i Moskva till svenska undersåtarnas nytta varit inrättadt,
om hvilkets underhållande forna Sveriges konungar alltid visat sig
sorgfäiliga.
I anseende därtill och på det Sverige ännu måtte behålla sin
gamla rättighet till huset, fann SU. att, som rekvisitionen blef
allenast 173 rubel 40 kopek, sedan 200 rubel efter förslaget kunde
erhållas för takteglet och stenarna, dessa kunde uppföras på näst-
1 SU:s und. skrifvelse har Dittmer.
2 > » > » Muscho n.
3 Denna relation saknas. Antagligen är det denna handling, som med titeln »Kort
relation om det svenska handelshuset uti Museou, uppsatt år 1734» (8 blad fol.) nu¬
mera ligger i afd. »Diplomatica», underaid. »Muscovitica», fascikeln »Handlingar rör.
svenska legationshuset i Moskva».
1734.
695
kommande års stat, hvarjämte SU. hemställde om nåd. befallning
till kanslikollegium att antyda von Ditmer att föranstalta, att huset,
sedan det nu blifvit bragt i fullkomligt stånd, kunde hållas vid
makt för hyror utan vidare omkostnad för KM. och kronan.
(Utrikesärenden.)
SU. ang. kanslisterna i justitierevisionsexpeditionen Karl Anders 1220
Dindenbaums och Johan Gabriel Bergenstråhles ansökning om
andel i sportlerna. Den 24 oktober.
Saknas i serion af RSt:s und. skrifvelser i original; tryckt efter
SU:s expeditionsdeputatious registratur, sid. 523—526. Enligt på¬
skrift på nämnda expeditionsdeputations koncept till skrifvelsen upp¬
lästes och approberades densamma först den 13 februari 1735. —
Skrifvelsen föredrogs i rådet den 5 mars 1735, och resolverades,
att kanslikollegium skulle aubefallas fordersammast inkomma med
hvad det vid ansökningen hade att andraga (>; Justi tim re v i sion ens
protocoller för åhr 1735. Tom. I», fol. 258.)
{Referat.)
Hos RSt. hade Lindenbaum och Bergenstråhle genom memorial
andragit, huruledes SU. i und. skrifvelse [4 augusti] 17271 bland de
underbetjente i kanslikollegium, som borde åtnjuta lönetillökning på
sportelstaten, uppfört 17 kanslister med 300 dir smt:s lön till 200
dir sm:ts tillökning;2 att KM. på Nedre revisionens und. föreställ¬
ning och efter kanslikollegii und. bet. däröfver af den 17 december
1728 funnit nödigt att utom de två kanslisterna i justitieexpedirio-
nen låta på extraordinarie stat till RSt:s utlåtande uppföra ytter¬
ligare två kanslister med 300 dir smt:s lön; att i följe däraf Lin¬
denbaum 1728 och Bergenstråhle 1730 blifvit förordnade; att RSt.
1731 funnit för godt, att de antagna tvenne kanslisterna måste nöd¬
vändigt bibehållas; men att dessa vid sportelmedlens utdelande fun¬
nit sig vara förbigångna. Alltså och emedan RSt. i sin förklaring
1727 om åtnjutandet af sportler ej gjort någon skillnad, antingen
lönen utföll på ordinarie eller extra stat, ty anhöllo de, att åtmin¬
stone fiån sista riksdags begynnelse få njuta sportler lika med de
öfrige kanslisterna.
SU. hänsköt ärendet till KM:s afgörande, sedan kanslikollegium
blifvit hördt, »utan at sportelstaten, som på 1727 års riksdag up-
rättades på betienterne vid cancelliet, dervid må ligga EKM. i
vägen».
Anm. Om namnunderskrifterna se anm. till n:r 1097.
1 Se d. II, n:r 804.
2 Se anm. 2 till n:r 804.
1196
Den 28 oktober
1221 RSt. ang. kansleren Gabriel Johan Hielmborgs sökta jordabyte med
kronan. Den 28 oktober.
»Ink. d. 9 nov. 1734. Upläsit i rådet d. 19 dec. 1734 och
värkställes».
(Referat.)
Kammarkollegium hade den 21 sistlidne maj föredragit RSt.
det af Hielmborg sökta utbytet af kronohemmanet Sandvik1 1ji och
Fogelsång 1/s dito i Uppsala län, Håbo härad, Häggeby socken, mot
Kroby Y3 frälsehemman i berörda län, Trögds härad, Vallby2 soc¬
ken. Så väl Sandvik som Fogelsång hade varit frälse, men 1722 af
kammarrådet Watrangh3 blifvit i byte med kronan uppgifvet i ve¬
derlag, då bägge hemmanen blifvit skattlagda till 9 dir 9 öre 8 Y&
penningar jordeboks- och 6 dir 16 öre 1x/2 penningar smt mantals¬
ränta, tillsammans, efter afdrag af halfva boskaps- och skjutsfärd?-
penningarna och med tillägg af en KM. och kronan förbehållen
kungshäst till 2 öre smt, 15 dir 25 öre 10 7/10 dK smt ränta. Kroby
hade den 11 augusti 1726 blifvit förvandladt ifrån ett till ett halft
hemman med 8 dir 22 öre 5 penningar smt jordeboks- samt 9 dir
16 öre 16 i/ä penningar d:o mynt mantalsränta, som efter afdrag af
halfva boskaps- och dagsverkspenningarna gjorde 17 dir 8 öre 26
penningar smt ränta, således en öfverränta på 1 dir 15 öre 12s/10
penningar smt, som kansleren till bytets befordran till KM. afstått.
Vidare hade KSt. inhämtat, att med hemmanens geometriska aftag¬
ning och skattläggning ordentligen tillgått, så att KSt. nogsamt
funno, att såväl de begärda som de till vederlag uppgifna hemma¬
nen kunde beständigt draga den mot egorna proportionerade räntan.
Ehuruväl vid vederlagshemmanet ingen skog fanns, hvaremot
på det begärda litet fångskog var att tillgå, likväl, som den icke
på långt när förslog till hemmanets nödtorft och skogsbristen vid
Kroby ersattes medelst egornas godhet i åker och äng samt bättre
kultur och byggnad och kronan dessutom genom öfverräntan verkligen
avancerade, som inhämtades af hosgående bytesprojekt, fördenskull
hade KSt. velat styrka KM. till bytets fastställande.
Bilaga: det i texten omnämnda bytesprojektet (2 sid. fol.).
(Civilärenden.)
1 RStis und. skrifvelse har Sandwiken.
2 > > * » Wahlby.
3 j > » » Wattrang
1734.
697
RSt. ang. gjord ansökning om anordnande af en fond till under- 1222
stöd af utländska skickliga handtverkares hitresa och lön. Den
28 oktober.
»Ink. d. 9 nov. 1734. Upläsit i rådet d. 25 noverub. 1734
och värkställes.»
(Referat.)
Barnängs- och Riddarhus- samt Alingsås’ linne- och kattun-
tryckerifabriker tillika med Malmö, Göteborgs1 och Norrköpings2
jämte andra manufakturister och färgare i Stockholm hade hos RSt.
i memorial andragit nyttan af att förfarna handtverkare och mästare
införskaffades att dels anvisa arbetets rätta bestyrande och bästa
hushållningen med materialierna och tillverkningarna, dels ock att
inöfva ungdomen i sådana vetenskaper. Men som det skulle falla
manufakturisterna svårt att på egen bekostnad låta sådana inkomma,
emedan de för att komma hit fordrade mångdubbel betalning här,
mot hvad de njutit i sitt eget land, anhöllo de, att KSt. täcktes af
landshjälpsmedlen förordna årligen 10,000 ä 12,000 dir smt eller
mer till en fond, att af RSt:s landshjälpsdeputation utdelas på det
sättet, att fabrikörer, som där angifvit sig hafva någon skicklig
handtverkare nödig från utrikes orter, skulle i proportion af sina
verks villkor och importance få något understöd till hans resa och
lön under vissa år, utan att behöfva återbetala det, men med skyl¬
dighet allenast att visa, att personerna inkommit i riket och njutit
lön för sin tjänst.
Alldenstund genom de vid sistlidne riksdag vidtagna mått och
steg fabrikörerna och manufakturisterna kunde undfå respenningar
för från utrikes orter införskaffade handtverkare utaf de under
kommersekollegii disposition årligen lämnade 8,000 dir smt, höllö
KSt. före, att de kunde blifva delaktiga af dessa medel. Men den
begärda lönen för vissa år kunde KSt. icke bevilja, emedan utom
dess det lände fabrikörerna till icke ringa uppmuntran att icke
allenast fria respenningar bestodes, utan ock att vissa fabriker un¬
derstöddes med penningförskott utan något intresse på Viss tid.
(Civilärenden.)
1 RStis und. skrifvelse har Giötheborgs
2 » » » > Norkiöpings
698
Den 28 oktober
1223 HSt. ang. förnyande af 1722 års hallordning och införande af en
faktorirätt. Den 28 oktober.
»Tnk. d. 14 novemb. Upläsit i rådet d. 25 novemb. och värk-
ställes.»
Igenom ett hos HSt. insinuerat memorial hafva directeuren
Petter Ehrenspetz och inspectoren Erich Salander för Barnängs-
eller Riddarhusmanufactorierne, cancellisten Johan Adolphsson Chris¬
tiernin för fiorslinnemanufäctorie i Helsingeland och för Stockholmske
segelduksfabriqven och bem:de Salander för samtelige manufactu-
rerne i Malmö, Giötheborg och Norkiöping städer anfördt, hvad för
stor och besvärlig möda det är för manufactorister och fabriqveurer,
som skola styra en stor hop folk och arbetare, at vid hvarjehanda
tillfällen och händelser af otrohet, tvister, olydna, ovålighet, oreda
och missförstånd, med mera, som dageligen ibland myckenheten af
menniskior upkomma kunna, då angifva och utföra sådant inför den
ordinarie dommaren och ciemnärsrätterne i städerne, särdeles här i
Stockholm, hvarigenom processen blifver vidlyfftig och helt långsam,
folket ifrån dess arbete afhållit och patronerne strandsatte samt om¬
sider ledsne vid rättegången, så at de oifta häldre lida en liten
skada än en större medelst tidsförsp ilian genom rättegånger, förutan
det at en del mål skola vara af den beskaffenhet, at de ej till fabri-
qvernes nytta och rätt, som vederbör, kunna vid de ordinarie dom-
stolarne afgiöras, hvarest äfven eljest så hopetals saker skola vara,
at desse mål, som intet skola tåla det ringeste drögsmål, skulle gå
långt ut på tiden och förlöpa till skada och förlust, med mera; hvar¬
före bem:te manufactorister RSt. understält, om icke EKM:s utfär¬
dade hallordning af den 17 april 1722 kunde förnyas samt deruti
en fullkomlig factorierätt införas, hvareffter så väl den ene som den
andre vid slike värk bör lefva och alla oeconomie- och politiesaker
samt de smärre civil- och criminelmål, betiente, mästare, gesäller,
lärodrängar och gåssar samt andre arbetare och spinnerskor med
flere emilian, vid bem:te factorierätt uptagas och straxt afgiöras,
utan skrifftväxling, vidlyfftigt protocoll och andre omak, som draga ut
tiden och förordsaka omkostnad. Skolandes alle större civil- och
criminelmål lika fullt kunna höra till ordinarie domstolarne. Till
hvilken förnyade hallordning och factorierätt EKM:s och riksens
commercecollegium kunde upställa ett project till EKM:s allernåd.
ratification och utfärdande. Hvarjemte de förmäla, at någre manu-
factorier i riket redan med sådane förmoner benådade blifvit, såsom
Ahlingsåhs, Wedervåg och gevärsfabriqverne, förutan bergslagsord-
ningarne, som och skola hafva sin egen oeconomie och justiee i vissa
mål, så at de andre inrikes manufactorier, så här i Stockholm som
1734.
699
andre städer, ej eller lära mindre anses till åtniutande af denna
oundgiängeliga förordning och förebyggande af de oredor, missbruk,
oricktighet och skador, som vid manufactorierne eljest nästan tygel-
fritt ibland det gemena arbetsfolket härtils skall fädt förelöpa och
genom de hittils brukade medel ej skola kunnat hämmas, utan in-
ritadt sig mer och mer till värkens nachdel och förlust. I anseende
till hvilket alt ofvanbem:te manufactorister förmoda, at HSt. nogsamt
lära finna denna hallordningens förbättrande med en allmän factorie-
rätts tillökande vara nödvändig, på det uti all ting rätt och skicke-
ligen må tillgå och manufactoristerne måge således genom promt
assistence kunna hålla deras folk och arbetare uti tygelen, hvilket
igenom de ordinarie domstolarnes vidlyfftige och tidspillande process
hittils ej skall kunnat skie.
Detta ärende hafva HSt. i behörigt öfvervägande tagit, och i
anledning af hvad således anfördt blifvit, finna HSt. sig föranlåtne
hos EKM. i und. at anhålla, det täcktes EKM. häröfver inhämta
dess och riksens Svea hoffrätts samt commerciecollegii und. utlåtelser
och bet., jeinvei dervid höra vederbörande magistrater och borgerskap
samt derutinnan sedermera med råds råde i nåder så förordna, som
godt och nyttigt pröfvas kan, och samma dess nåd. förordnande vid
nästa riksdag HSt. communicera. HSt. framhärda etc.
(Civilärenden.)
HSt. ang. öfverdirektören i landtmäterikontoret Jakob Nordencreutz’ 1224
ansökning rörande utgifning af en generalkarta öfver hela
riket och af provinskartor. Den 28 oktober.
»Ink. d. 9 nov. 1734. Upläsit i rådet d. 19 decemb. 1734 och
bifallit.»
(Referat.)
Hos HSt. hade Nordencreutz genom memorial an dragit, huruledes
han vore sinnad låta i landtmäterikontoret af där befintliga speciella
kartor och handlingar arbeta på en generalkarta öfver hela riket och
komplettera de till en del tämligen goda och fullständiga speciella pro¬
vinskartorna. Han underställde HSt., om icke till rikets och inbyg¬
garnas tjänst nyttigt vara skulle att vidare arbeta härpå och till
trycket utgifva först och främst generalkartan och sedan efter hand spe¬
ciella kartor öfver hvar och en provins, samt utbad sig privilegium där¬
på och någon prenumeration af publico till generalkartans utgifvande.
Fördelen af detta verk vore ganska ögonskenlig, men faran däraf så
mycket mindre, som andra europeiska makter för det ekonomiska in¬
tresset åsidosatt all fruktan för grannarnas däraf tagande kunskap
om landets belägenhet, »hafvandes förfarenheten desutan nogsamt
700
Den 28 oktober
vist, at riksens fiender i nästförflutne kriget funnit vägen til alla
våra skiärgårdar, oachtat de ej hafft några provincialchartor at väg¬
leda sig med. Så äro ock redan siökort och skiärgårdschartor med
EKM:s nåd. privilegio tryckta och utgifna öfver hela Ostersiön och
alla dess stränder».
Ty skulle RSt. gärna se, att Nordencreutz ville företaga sig
och till verkställighet befordra detta verk, och de styrkte äfven KM.
att meddela honom den begärda friheten jämte nåd. privilegium.
Rikets nu för tiden varande tillstånd kunde däremot ej tillåta den
begärda prenumerationen af publico. Men som verket utan tvifvel
skulle blifva ganska begärligt hos både publika och privata personer
samt societeter och akademier, ty förmodade RSt., att öfverdirektö-
ren af privata prenumerationer skulle erhålla allt det understöd, som
till verkets utarbetande och uppläggande någonsin kunde betarfvas.
(Civilärenden.)
1225 RSt. ang. kommissarien Samuel Krispin Ulffs ansökning att få
inrätta ett rasp- och svarfveri af renhorn. Den 28 oktober.
»Ink. d. 9 nov. 1734. Upläsit i rådet d. 5 dccemb. 1734 och
värkställes.»
(.Referat.)
I memorial till RSt. hade Ulff1 gifvit vid handen, hurusom ha*
vore sinnad att i Stockholm eller när omkring inrätta ett rasp- och
svarfveri af renhorn, på det att sådana horn, som lapparnas renar fällde
fruktlöst i vildmarken, men som kunde vara tjänliga som skaft till knif-
var och gafflar, till selar och selhakar, åtskilliga handtverksredskap
jämte spånens användande, icke skulle förkomma. Han anhöll därför att
få privilegium exclusivum därpå och att utan intrång af borgerskapet i
de norra städerna få tillhandla sig horn af lapparna mot att upptaga
några skolor i lappmarken utan publici eller lapparnas gravation.
RSt., som häröfver hört kommersekollegium, landshöfdingen i
orten samt vederbörande städers och allmoges riksdagsfullmäktige,
hade inhämtat, att de renhorn, som lapparna kunde uppbringa, dag¬
ligen blefvo upphandlade och till hvarjehanda behof upparbetade -
och att det därigenom vore så mycket svårare att inrätta ett
faktori, som de till något bruk dugliga renhornen fälldes allenast
af de vilde renarna och om vårtiden, då lapparna vistades på
norska stranden, så att de hvarken kunde till någon myckenhet
fås, ej heller utan större besvär och kostnad, än att det mödan
löna skulle, stöde därifrån att öfverskaffas. Dock, som hornens
anskaffande ankomme på Ulffs eget föranstaltande, så voro RSt.
icke emot ett sådant faktoris inrättande, eftersom sådana materialier
1 RSt:s und. akrifvelse har Ulf.
1734.
701
blefvo använda till någon nytta, allenast att förordningarna efter-
lefdes och att Ulff ej satte sig ned i lappmarken att drifva denna
handel med lapparna borgerskapet till förfång. Alldenstund detta
ej vore någon ny invention, utan sådant af åtskilliga slags handt¬
verkare redan tillverkades, fördenskull kunde RSt. icke styrka KM.
till det sökta privilegiet såsom stridande emot 31:a § i handtverks-
husprivilegierna af år 1668.
(Civilärenden.)
RSt. ang. indelt lön åt landsstaten i Hallands län. Den 28 ok- 1226
tober.
»Ink. d. 9 nov. 1734. Upläsit i rådet d. 5 decemb. 1734 och
värkställes.»
{Referat.)
Generalmajoren och landshöfdingen baron Bennet1 hade igenom
inlagdt memorial itererat sin vid sistlidne riksdag ingifna, men då
ej afgjorda begäran, att landsstaten i Halland måtte åter blifva för¬
sedd med indelt lön i hemmansräntor.
RSt. hade befunnit, att kammarkollegium och statskontoret den
14 juli 1720 gifvit generalmajoren och landshöfdingen baron Ealtz-
burg tillkänna, det ingen landshöfding måtte för sig taga eller gifva
indelning i hemmansräntor åt andra, som den 1 januari 1719 ingen
indelning haft, förrän de därtill erhållit kollegiets och statskontorets
tillåtelse. På grund af hans den 17 oktober samma år gjorda före¬
ställning hade kollegiet och statskontoret den 4 nästpåföljande no¬
vember gifvit tillstånd att af kronans besparda och allenast till
båtsmansrotering anslagna hemman projektera indelningen för lands-
betjänterna. Ett sådant den 4 juli 1721 öfversändt projekt hade den
9 oktober 1722 blifvit gilladt och stadfäst af kollegiet och statskon¬
toret i så måtto, att landshöfdingen med landsbetjänterna därefter
framdeles skulle uppbära sina löner i hemmansräntor och blifva för¬
sedda med tjänliga boställen. Den af landsbetjänterna sålunda till¬
trädda och tili 1727 nyttjade indelningen blef dem då fråntagen, emedan
allmogen vid 1727 års riksdag angifvit, som skulle indelningen af
landshöfdingen själf olagligen vara tillgripen och nyttjad, och då
landshöfdingen ej haft tillfälle att visa sin och landsbetjänternas
laga åtkomst, bade KM. i resolutionen på allmogens besvär 1727
§ 32 stadgat, att den själftagna indelningen såsom stridande mot
RSt:s förordning 1720 samt kammarkollegii och statskontorets därpå
följande förbud af den 14 juli samma år skulle till KM:s och kronans
fria disposition åter indragas, hvilket KM. i skrifvelse till kammar¬
kollegium och statskontoret den 21 januari 1729 befallt skola verkställas,
1 RSt:s und, skrifvelse har Bennett.
702
Den 28 oktober
dock så, att bemälte indelningshafvare sorn bona; fidei possessores
borde förskonas från efterräkning af gevinsten till 1728 års början.
Emedan kammarkollegium och statskontoret icke allenast anmodat
landshöfdingen baron Faltzburg att projektera denna indelning, utan
ock gillat och fastställt densamma, ty kunde RSt. ej finna, att den
blifvit af betjänterna själftagen, och de funno sig för den skull för¬
anlåtna att anhålla, att KM. täcktes återgifva landsstaten densamma,
så framt den ännu skulle finnas vara odisponerad, helst landsbe-
tjänterna nästan öfverallt i riket voro försedde med indelta löner
och själfva billigheten fordrade, att de, som hafva lika besvär och
gjorde riket enahanda tjänster, borde njuta lika förmåner och belö¬
ningar, dock att från indelningen uteslötes hvad i rese-, ved-, ljus-,
pappers- och bläckpenningar samt till böckers inbindande och lands¬
sekreterarens skrifvarlön blifvit uppfördt, emedan sådant uti andra
orter icke uti hemmansräntor bestodes.
(Civilärenden.)
1227 RSt. äng. kommerserådet Karl Adlerstedts ansökning att få afstå
sin assessorstjänst i kommersekollegium till sin son kammar¬
herren Lorens Jakob Adlerstedt. Djn 28 oktober.
»Ink. d. 4 novemb. 1734. Upläsit i rådet d. 14 novemb. 1734
och värkställes.»
(Referat)
Hos RSt. hade kommerserådet genom memorial »ganska beveke-
ligen» andragit, huruledes han i 54 år tjänat KM. och fäderneslandet
och 1719 benådats med kommerseråds karaktär, men att han, änskönt
fyra kommerserådslöner sedan dess varit lediga och han primo loco
varit föreslagen, ej blifvit befordrad, utan allt hittills måst låta sig
nöja med sin ringa assessorslön. Han anhöll för den skull att »i
sin höga ålderdom för alt sitt lidande och på det han ej med suc¬
kan måtte läggas i grafven», blifva hugnad därmed, att han kunde
få afstå sin assessorstjänst åt sin son, så att denne jämte sin kam¬
marherrebeställning kunde undfå KM:s fullmakt, helst han genom
18 års åtskilliga tjänster utan lön gjort sig därtill meriterad ocii
skicklig och genom auskultering i kommersekollegium underrättat
sig om kommerseaffärerna.
Alldenstund RSt. funno, att Adlerstedt »i anseende till hvad
åfvan anfördt är med mera, som han om dess lidande andragit,
värkeligen förtienar at på något sätt hugnas», styrkte de KM. till
att bifalla hans ansökning.
Anm. Vid skrifvelsen ligga två lind. ansökningar af Lorens J. Adlcr-
stedt och en af Karl Adlerstedt, alla tre odaterade, att i anledning af RSt:s
nud. skrifvelse KM. måtte låta den förre få den senares beställning.
(Civilärenden.)
1734.
703
RSt. ang. gästgifvaren på Nyby krog i Östergötland Petter Lund- 1228
bergs till KM. med posten insända förslag till ändring af rege¬
ringssättet och ang. det däraf föranledda målets skyndsamma
afgörande af KM. Den 28 oktober.
»PrEesent. d. 7 novemb. 1734. Upläst d. 7 nov. 1734. Ad
acta.»
CReferat.)
Af KM:s nåd. särskilda proposition ang. justitiesaker vid justi-
tierevisionen hade RSt. inhämtat, huruledes emot KM:s höghet och
RSt:s rättigheter icke något anstötligt förelupit sedan sista riksdagen?
undantagandes att Lundberg1 den 10 juli 1733 direkt med posten
till KM. insändt ett »ganska omoget och barnsligit förslag» till änd¬
ring af regeringssättet i 13 punkter samt den 12 juli sändt en af¬
skrift af dessa jämte några uppdiktade förgripliga tillfällen, som
skulle gifvit honom anledning därtill, till landshöfding Ehrenkrona.2
Denne hade förhört och arresterat Lundberg samt sådant allt berättat
för KM., som funnit godt att genom bref af den 31 juli till landshöf-
dingarna Koskull och Reuterholm inhämta närmare underrättelse,
huruvida Lundbergs föregifna tal med några resande och dalkarlar
haft någon verkan i landsorten, och den 1 augusti befallt landshöf-
dingarna von Psilander och Reuterholm att närmare utspana deras
namn, som med Lundberg skulle haft samtal, samt den 14 augusti an¬
befallt Reuterholm att, om dalkarlarna skulle tillstå sig hafva varit i
samtal med gästgifvaren, icke dess mindre låta dem resa hem.
Reuterholms svar hade KM. meddelat Ehrenkrona, och dennes i an¬
ledning däraf företagna förhör med Lundberg hade medelst KM:s
bref den 2 oktober blifvit kommuniceradt med Reuterholm, som
jämte sin und. berättelse af den 22 november igenfått det exemplar
af de 13 punkterna, som Lundberg tillställt några vandrande dal¬
karlar på landsvägen. Och emedan justitiekansleren baron Ceder-
bielke3 den 6 maj nästvekne inkommit med infordradt und. memorial,
förmälde sig KM. med första vilja låta sig föredraga ärendet och
däröfver förordna, som med sakens beskaffenhet och billigheten enli-
gast pröfvades.
RSt. erkände KM:s stora sorgfällighet i detta mål och anhöllo,
att KM. likmätigt sitt eget nåd. yttrande täcktes afgöra saken ju
förr dess hellre.
(Justitieärenden.)
1 Han kallas i RSt:s und. skrifvelse endast en gång Lundberg, de öfriga Lunberg.
2 RSt:s und. skrifvelse bar Ehrencrona.
8 > > > > Cederbielcke.
704
Den 28 oktober
1229 RSt. med öfverlämnande till KM:s afgörande af ett remitteradt
ärende: ändring af rånspringandestraffet. Den 28 oktober.
»Ink. d. 17 nov. 1734.» — Amiralitetskollegii förslag, att de felande
skulle straffas med pålen eller gevärs bärande, gillades i rådet den
6 mars 1735 (se »Justitiserevisionsprotocoller för åhr 1735. Tom.
1», fol. 301).
{Referat.)
KM. liade genom extrakt ur rådsprotokollet af den 4 sistlidne
september med RSt. kommunicerat amiralitetskollegii und. hemstäl¬
lan af den 16 augusti om ändring af det i 104:e sjöartikeln stad¬
gade straffet af rånspringande för dem, som i fredlig tid sofvo på
sina poster eller under vakthållningen drucko sig druckna.
Som RSt. gärna åstundade ett skyndsamt slut på riksdagen,
täcktes KM. afgöra saken med råds råde.
(Justitieärenden.)
1230 RSt. äng. ryttmästaren Konrad Gustaf von Siegroths ansökning att
få afstå sin löjtnantsindelning vid Lifregementet och Söder¬
manlands kompani. Den 28 oktober.
»P[r®js[ent.] d. 15 nov. 1734. ITplästes i sanitet rådet d. 26
nov. 1734. Anstår efter begäran. Resolv. Stockholm i rådc[am-
maren] d. 19 dec. 1734, och uppsattes öfverstelieut:s afsked för
honom i arméen. Exped. Dito fullmacht i stället för gref Sparre.»
{Referat.)
Yon Siegroth1 hade, för att kunna sköta sin genom svåra kam¬
panjer och utståndna fatiger försvagade hälsa, anhållit hos RSt. om
tillstånd att få afstå sin löjtnantsindelning till adjutanten vid rege¬
mentet grefve Axel Wrede Sparre, som i några år tjänt vid rege¬
mentet och hvars framlidne fader, riksrådet och fältmarskalken grefve
Erik Sparres stora förtjänster, därest något felades i sonens meriter,
nogsamt kunde uppfylla sådant. För 23 år sedan hade Siegroth varit
löjtnant vid kompaniet och nu i 16 år därvid förrättat ryttmästarbe-
ställningen, hvilket, jämte hvarjehanda honom öfvergångna olyckor,
bevekt SU. att 1731 rekommendera honom hos KM.2 Vunne han
i sin ansökning bifall, kunde därigenom åtskilliga ryttmästare vara
närmare till kompani än nu.
1 KSt:s und. skrifvelse har Siegerroth (utan von).
2 Någon formlig rekommendation i skrifvelse till KM. aflat SU. ej, men det upp¬
drog åt riksrådet och landtmarskalken grefve A. Horn att hos KM. och rådet föredraga,
att SU. gärna önskade, att Siegroth vid tjänligt tillfälle blefve ihågkommen (SU:s prot.
den 18 juni 1731).
1734.
705
RSt. hemställde denna ansökning KM:s eget nåd. välbehag.
Bilagor: 1. »Extract af protocollet hållit i BSt:s SU. d. 18 juni 1731»
(2 sid. fol); 2. Von Siegroths und. ansökning om afsked som öfverstelöjtnant
vid Lifregementet (2 sid. fol.); 3. Densammes bref till en sekreterare, dat.
Stockholm den 14 november 1734 (1 blad in 8:o); 4. Axel Wrede Sparres und.
ansökning, dat. Stockholm den 16 december 1734 (2 sid. fol.)
(Krigsärenden.)
RSt. ang. bibehållandet af en extra skrifvare vid krigskollegii huse- 1231
synskontor. Den 28 oktober.
»P[rfe]sent. d. 8 nov. 1734. Upläst i rådet d. 8 nov. 1734.
Värkställes. Expedit».
{Referat.)
Hos RSt. hade krigsbefälet andragit, huruledes krigskollegii huse-
synskontor genom k. förordningen den 19 juni 1731 i anseende till
det vidlyftiga arbetet till innevarande riksdag blifvit förstärkt med
en kammarskrifvare med 200 dir smts lön och således hittills bestått af
1 revisor och 2 kammarskrifvare, som njutit lön af reservräntor vid
regementen, hvarest slika medel kunnat umbäras. Nu hade samme
betjänt indragits. Men krigsbefälet anhöll, att han måtte bibehållas
och, om möjligt, hugnas med 100 dir smts tillökning på lönen, eme¬
dan mycket arbete tillkommit, bestående l:o) i mångfaldiga pen¬
ningsräkningars reviderande för de vid regementena gjorda bygg-
ningsförskott; 2:do) i allvarligt arbete med skånska boställsverkets
fullkomliga iståndsättande och 3:tio) däri att boställen nyligen blifvit
indelta för Österbottens regementes öfver- och underbefäl, hvarför
det ville vara 2:ne betjänter omöjligt att bestrida det, hvarmed 3:ne
förut varit mer sysselsatta än de medhunnit.
Alldenstund nödvändigt var, att sysslorna vid husesynskontoret
ej eftersattes i brist af betjänter, kunde RSt. ej annat än styrka
KM. därtill, att den indragne extra skrifvaren med den begärda lönen
måtte bibehållas än vidare och intill nästa riksdag.
(Krigsärenden.)
45—150659. Riksdags akter. Ser. 2, 3.
706
Den 29 oktober
1232 SU. ang. generalförrådskassan och uppbrottskassorna vid kavalleri¬
regementena. Den 29 oktober.
Saknas i serien af RSt:s und. skrifvelser i original; tryckt efter
SU:s expeditionsdeputatious registratur, sid. 546—559. Enligt an¬
teckning på SU:s expeditionsdeputations koncept justerades skrifvel-
sen den 9 december samt upplästes och approberades den 18 december
1734. Jfr SU:s protokoll den 29 oktober (sid. 1755), då beslutet
fattades. — Ärendet föredrogs i rådet den 12 februari 1735, och
resolverades: »Detta alt ställes i verket genom ordres eller afskrifft
af bem:te bref till krigscoll. och flere vederbörande, på hvilkas för¬
sorg sådant ankommer» (»1735 ahrs rådsprotocoller uti kriigsärender»
sid. 133).
{Referat.)
Af den i nåd. sekreta propositionen § 9 med RSt. kommunice¬
rade krigskollegii särskilda berättelse bade SU. inbämtat, att gene¬
ralförrådskassan, som vid 1730 års slut uppgafs till 544,348 dir 19
öre 11 penningar smt, bade i kapital vid 1733 års slut 839,996 dir
20 öre 3s/5 penningar smt, nämligen
behållningen i banken
|
229,555
|
25
|
12
|
utlånta medel mot pant, som strax kunde
|
|
|
|
förvandlas
|
|
28
|
20
|
upplupet intresse därpå
|
3,043
|
30
|
16
|
behållningen i landtränterierna ....
|
55,536
|
11
|
|
obetalt förskott till myntkommissionen
|
|
|
|
och silfvers inköp
|
113,000
|
|
|
1733 års inkomst med rest från förra
|
|
|
|
åren
|
107,260
|
9
|
3/ö
|
till förpantningars inlösande, hvilkas
|
|
|
|
räntor årligen inflyta till kassan
|
268,200
|
22
|
12
|
hvad statskontoret i landtränterierna och
|
|
|
|
regementskassorna de förra åren disponerat,
|
|
|
|
men ännu icke ersatt
|
10,175
|
20
|
15
|
Tillsammans 839,996
|
20
|
53
° 1
|
Dertill kom, bvad som till 1734 års slut kunde inflyta, hvilket ännu
ej kunde uppgifvas. Emot den summa, som blifvit använd till för-
pantningars inlösande, hade kassan till underpant och intresse i gods¬
ränta 14,519 dir 8 öre 5Va penning smt, efter markegång beräknad,
d. v. s. väl 8 proc. af de inlösta pantegodsen. Med förpantningarnas
inlösande borde därför fortsättas som hittills, helst i händelse af ofred,
då kassans medel behöfdes till dess egentliga behof, man sig ej annat
kunde föreställa, än att privati skulle mot förpantningsvillkoren på
gamla foten strax försträcka medel till kassans rättighets inlösen.
1734.
707
SU. hade fogat anstalt, att den sista posten, 10,175 dir 20 öre 15
penningar smt, i kassans behållningar forderligast måtte blifva er¬
satt i tillkommande årens stater. Halländska båtsmansindelnings-
räntorna, som ifrån 1724 års början bort tillflyta kassan, men se¬
dermera blifvit beviljade till Wienska kreditorernas afbetalning, dock
mot 6 procent till kassan för hvad som blifvit disponeradt, hade lik¬
mätigt staten blifvit disponerade dels till Wienska kreditorernas be¬
talning, dels till amiralitetets behof och kunde i anseende till den
stora statsbristen ej umbäras ifrån staten. Alltså fann STJ. ingen
annan utväg än att de måste i kassans hufvudböcker alldeles af-
skrifvas.
Generalkrigsförrådskassan hade sina inkomster dels af några in¬
dragna mindre beställningar vid de ständiga regementena till häst
och fot i Sverige och Finland, hvilkas löningsräntor inflöto till kas¬
san, dels i afgifter af rotarna vid de svenska infanteriregementena
vid vakans öfver föreskrifna terminer och af soldaterna vid samma
regementen för förskoning från de till större delen indragna kom¬
panimötena. Utom denna kassa voro vid regementena till häst en
så kallad reservkassa, som bestod af rusthållarnas sammanskott till
att skaffa karlar och hästar och som tillhörde dem enskildt, och en
så kallad uppbrotts- och underhållskassa, inrättad till understöd för
kronan att vid ofred underhålla karlar och hästar, i sig själf en ve¬
dergällning mot kronan, mot det att denna förunt rusthållarna va¬
kanser på karlar och hästar öfver den i författningarna föreskrifna
terminen och under tiden förskoning för möten. Dispositionen af
kassan var rusthållarna förbehållen, men förslag och räkenskaper
öfver dess medel borde insändas till krigskollegium; ifrån Lifrege¬
mentet till häst samt Väst- och Östgöta rytteriregementen hade dock
ifrån uppbrottskassornas första inrättning inga räkningar, utan alle¬
nast förslag inkommit. Emedan ansvaret så för uppbrotts- som ge-
neralförrådskassemedlen var af RSt. vid sista riksdagen1 krigskolle¬
gium ålagdt, föranläts SU. att i und. anhålla om KM:s order till
vederbörande om räkningars insändande från dessa tre regementen
till undergående af behörig revision i krigskollegium, där till detta
arbete med nåd. tillstånd en särskild betjänt blifvit antagen. Som
denne äfven komme att förrätta revision af generalkrigsförrådskas-
sans hufvudböcker för åren 1719—1732, kunde honom, som enligt
RSt:s förordnande komme att få revisors karaktär, bestås, enligt
krigskollegii förslag, en skrifvare med 200 dir smt:s lön af general-
förrådskassemedlen, till dess alla hufvudböckerna och de i tio års
tid vid kavalleriregementena samkade oreviderade uppbrottskasse-
räkningarna blifvit reviderade, hvilket förmenades kunna vara för-
rättadt inom 3 års tid. Revisionen förmodades skola hafva så myc-
1 Se d. III, n:r 1087, sid. 485.
708
Den 31 oktober och 2 november
ket större nytta med sig, som redan blifvit anmärkt, att öfver 25,000
dir smt blifvit uppbrottskassorna frånbända. Ehuru räkenskaperna
således komme att revideras, skulle dock medlens disposition för¬
blifva orubbad hos rusthållarna. Måste någon uppbördsbetjänt an¬
tagas, skulle sådant anmälas till Kits resolution.
Enligt nåd. förordnande hade krigskollegium vinnlagt sig, att
generalförråds- och uppbrottskassemedlen måtte förväxlas till silfver-
penningar emot lage af 2 procent, samt af myntkommissionen till
general fö rrådskassan inväxlat åtskilliga poster silfverpenningar, hvaraf
uti banken vore att tillgå 139,880 dir 20 öre smt kurant, inbegripna
i ofvan berörda bankobehållning. Men för regementskassorna, utom
för Lifregementets, som var i Stockholm, hade denna omväxling in¬
tet gärna låtit sig göra utan ansenlig förlust, och återbetalningen af
lån ur dem kunde i orten svårligen bringas tillväga annars än i
plåtar, hvarigenom utlåningarna skulle göras svårare. I betraktande
däraf hade SU. stannat i den mening, att uppbrottskassemedlen vid
regementena, utom Lifregementet, ej behöfde förväxlas i silfver, utan
att den myntsort, som kunde inflyta, måtte förblifva i kassan utan
omväxling.
RSt. hade vid sista riksdag godtfunnit,1 att de bägge skånska
kavalleriregementena skulle till nu påstående riksdag befrias från
denna afgift till deras enskilda kassor. SU. begärde, att KM. ge¬
nom landshöfdingar och öfverstar täcktes förmå rusthållarna att, som
vid alla kavalleriregementen skett, förena sig om reservkassors in¬
rättande ifrån 1735 års början.
Till krigskollegii välförtjänta beröm förmälde SU., att kollegiet
med mycken flit och oförtrutenhet vårdat och förkofrat kassorna.
Ty generalförrådskassan besteg sig till och med 1733, som ofvan for-
mältes, till 839,996 dir 20 öre smt och uppbrottskassemedlen till
1732 års slut till 420,947 dir, med utlåningar och restantier, som
gjorde tillsammans 12 tunnor guld och 60,943 dir smt, utom gene-
ralförrådskassans inkomst för innevarande år samt 1733 och 1734
årens inkomst af uppbrottskassemedlen. SU. kunde jämväl intyga,
att generalförrådskassans hufvudböcker 1719—1732 voro behörigen
afslutna och inbundna och därtill hörande verifikationer i särskilda
band inhäftade, eftersom alla dessa blifvit uppvista för SU:s de¬
puterade.
Anm. Om underskrifterna se anm. till n:r 1125.
1 Se d. III, n:r 1042, sid. 420.
1734.
709
SU. ang. öfverstelöjtnanten Hans von Rothkirchs ansökning om 1233
understöd. Den 31 oktober.
Ink. d. 2 novemb. 1734. Upläsit i rådet den 4 novemi). 1734
oell värkställes.»
(.Referat.)
KM. hade den 14 augusti remitterat till SU. krigs- och kam¬
markollegiernas und. utlåtelser ang. Rothkirchs1 und. ansökning om
något underhåll, hvartill kollegierna ej kunnat gifva någon utväg
vid handen.
SU. hade inhämtat, att Rothkirch alltifrån 1700 med und. tjän¬
ster sökt gå KM. till handa, blifvit lamskjuten vid Kalisz 2 action
och, emedan han ej velat lefva under ryska regeringen, för en ringa
penning måst sälja sina i Livland belägna gods samt, då han med
sin öfriga egendom skulle begifva sig öfver till Sverige, förlorat
alltsammans genom skeppsbrott vid Pillau.
I betraktande häraf med hvad mera han utstått och om sin
hustrus och barns olyckliga tillstånd anfört höll SU. före, att han
på pensionsstaten kunde fä af framlidne generalauditören Sylwins pen¬
sion, 400 dir smt, åtnjuta halfparten för nästkommande år och fram¬
gent i sin lifstid, emedan Sylwins pension för 4:de kvartalet efter
generale resolutionerna måste användas till hans begrafning, hvarom
vederbörande i statskontoret gjort ansökning.
(Civilärenden.)
SU. ang. lönetillökning åt notarien vid Göteborgs konsistorium. 1234
Den 2 november.
»Ink. d. 9 nov. 1734. Upläsit i rådet den 19 decemb. 1734 och
värkställes.»
(.Referat.)
Hos SU. hade biskopen öfver Göteborgs3 stift doktor Jakob Ben¬
zelius genom memorial anhållit om tillökning på lönen för notario
consistorii, som ej hade mer än 36 dir smt på staten.
SU. hade fallit på den tanken, att af domkyrkan i Göteborg,
såsom vid andra flera domkyrkor var brukligt, årligen kunde erläg¬
gas 30 dir smt och af stiftet så många dir smt, som där voro pasto¬
rat. Biskop och konsistorium kunde jämka kyrkorna emellan, hvad
hvar och en efter sin beskaffenhet och inkomst däraf komme att
erlägga, som sedan kunde tilldelas notarien till någorlunda understöd.
(Civilärenden.)
1 SU:s und. skrifvelse har oriktigt Rotkirck.
2 » t » » Calischs.
3 t> > » » Griötheborgs.
710
Den 2 och 5 november
1235 SU. ang. betalningen af några af handelsmannen Hans Olofson
Ström utgifna växlar. Den 2 november.
»Ink. d. 9 nov. 1734. Upl. i rådet d. 3 decemb. 1734, och afgår
härom bref til statseontoiret ut in protocollo.» Resolutionen (»Råds-
protocoll i inrikes civilärenden», tom 2, fol. 456) innehöll, att åt
Brunn skulle gifvas del af Ströms förklaring, på det att målet efter
sin beskaffenhet kunde å behörig ort upptagas och afgöras, dock
att kronans säkerhet, ehuru ock saken kunde aflöpa, vederbörligen
iakttoges.
CReferat.)
KM. hade behagat med SU. kommunicera statskontorets und.
skrifvelse af den 24 sistl. september ang. sex af Ström till landtränt¬
mästaren i Älfsborgs1 län Johan Brunn utgifna och till Ströms broder
Berge O. Ström ställda växelsedlar per banco att betalas, tillsammans
på 13,521 dir smt, som Brunn uppköpt att vid landtränteriet hafva i
beredskap, då några summor efter statskontorets order till ränte¬
kammaren eller andra stater skulle öfverremitteras.
SU. uppgifver till KM. en förklaring2 häröfver af Ström, som
af SU. blifvit hörd, med und. anhållan, det KM. täcktes med detta
ärende så låta förfara, som omständigheterna medgåfvo.
(Civil ärenden).
1236 SU. äng. undersökning rörande staden Lidköpings benådning af
500 skeppor kronotionde af Bolstads församling på Dal. Den
2 november.
»Ink. d. 9 nov. 1734. Upl. i rådet den 5 decemb. 1734 och
värkställes behörigen.»
(Referat.)
Hos SU. var anhängiggjord tvistighet mellan prosten i Lidköping3
magister Jakob Unge, borgmästaren Palm med flera af magistraten
och borgerskapet därstädes å ena sidan och Karlstads4 fullmäktige å
den andra ang. 500 skeppor kronotionde af Bolstads5 församling,
hvilken kyrkoherdarna i Lidköping innehaft, tills 1723 års riksdag
anslagit den till Karlstads domkyrka.
SU. kunde ej yttra sig häröfver, innan den af KM. genom bref
till kammarkollegium af den 6 februari 1722 i anledning af k. rege¬
ringens bref af den 26 november 1663 anbefallda undersökningen
blefve verkställd på det sättet, att det undersöktes, huruvida Lid-
1 SU:s und. skrifvelse har Elfsborgs.
2 Denna förklaring saknas; den refereras i ofvan nämnda rådsprotokoll.
3 SU:s und. skrifvelse har Lidkiöping.
4 > » > t Carlstadhs.
» > > » Bohlsta.
1734.
711
köping numera, sedan benådningen skedde, så tilltagit, att kyrkoher¬
den af invånarna i proportion af sina vederlikar kunde hafva sin ut¬
komst utan förbemälta benådnings åtnjutande. Och som en sådan
undersökning ännu ej vunnit sin fullbordan, fastän vederbörande
landshöfding därom blifvit antydd,
fördenskull begärde SU. und. Kits ytterligare befallning till
landshöfdingen att verkställa berörda undersökning.
(Civilärenden.)
RSt. ang. åkarämbetets i Stockholm ansökning om uteslutande rätt 1237
till skjutsning från staden. Den 5 november.
»Ink. d. 27 jan. 1735. Upläsit i rådet d. 29 januari 1735 och
värkställes, och uti ordrene härom til öfverståthållaren införes, at
åkarne här i staden, derföre at allmogen fädt tilstånd at skjutsa,
icke få vägra sig at vara de härifrån resande beforderliga på hvad
tid om året man kan behöfva deras hästar. Härom afgår ock bref
till landshöfdingen Gustaf Palmfelt.»
(Referat.)
Hos RSt. hade åkarämbetet andragit, huruledes allmogen i Sol¬
lentuna och Vallentuna härad erhållit nåd. resolution af den 6 sist-
lidne april att få på anmodan betjäna med skjuts från staden ut på
landet, enligt ämbetets förmenande till dess förfång och undergång,
och det hade därför anhållit, att skjutsningen utur staden måtte
blifva detsamma tillerkänd, emedan ämbetet måste 1) erlägga stor
skatt och många utskylder, 2) kännas vid exekutions- och kronoforor
utan någon vedergällning, 3) förrätta nästan dagligen alla körslor
och foror till k. slottets och stadens publika arbetens behof, såsom
byggnader, torgs, allmänna platsers och hamnars renhållande och
4) uppvakta vid alla eldsvådor med vattenkörande, 5) emedan skjuts¬
ning utur staden borde anses för borgarnäring, hvaraf enligt Stock¬
holms statuter af 1646 således allmogen ej måtte betjäna sig, och
emedan 6) 3 § i 1662 års formansstadga förbjöd, att ingen utom
åkarämbetet skulle för penningar leja häst, släpa, kärra eller vagn
till körsel och försel.
RSt. hade ej funnit skälen af sådan beskaffenhet, att de kunde
styrka KM. till ändring i den nåd. resolutionen, alldenstund, hvad
de stora utskylderna angick, åkarnas kontributioner och utlagor voro
proportionerade till all den näring de i gemen idkade samt förmåner
och beskydd de åtnjöto såsom stadens invånare, men ingalunda där¬
efter, att af dem allena skulle förrättas all skjutsning utur staden;
i fråga om onera var allmogen ej allenast betungad med krono- och
fångskjuts, utan måste vid skogseldar, vägröjningar och flera dylika
tillfällen uppvakta utan ringaste vedergällning; körslorna till slottet
'ii
712 Den 5 november
och stadens publika byggnader borde de hellre räkna för godt tillfälle
att förtjäna något med sina kreatur, emedan för allt sådant erlades
betalning; alltför många resande skulle blifva uppehållna, om skjut¬
sen skulle förrättas endast af åkarämbetet, emedan detta omöjligen
kunde åstadkomma så tillräcklig skjuts, som ibland erfordrades;
förbudet i den åberopade 3:e § i formansreglementet gällde utlejande
af hästar m. m. till körslor och försel i staden och inom dess staket.
I öfrigt borde oftanämnde allmoge (så framt den ville denna frihet
oklandrad till godo njuta) ingalunda undandraga sig för skjutsning,
ehvad tid om året och väglag det vara månde, och ej, som härtills
skett, sig allenast om sommaren och då goda vägar voro att skjutsa
villigt tillbjuda, och den i nåd. brefvet för allmogen fastställda taxan
borde på vederbörande ställen anslås.
Anm. Skrifvelsen är å Ridd. o. Ad:s, Prst:s och Bondest:s vägnar under¬
tecknad af grefve Adolf Mörner, biskopen Andr. Kalsenius och Bondest:s
sekreterare Jakob Troilius.
(Civilärenden.)
1238 RSt. äng. possessorernas af reducerade säterier i det förra lifgedin-
get i Södermanland besvär; särskildt ang. assessoren, seder¬
mera hofrättsrådet Gudmund Adlerbeths ansökning om ständigt
arrende af säteriet Ekhof eller Ånhammar. Den 5 november.
»Ink. d. 18 nov. 1734. Upläsit i rådet d. 10 decemb. 1734
och värkställes enligt behörige ordres til cainmarcollegium.»
CReferat.)
Vid 1731 års riksdag hade bland andra ståndspersoner Adler¬
beth hos RSt. besvärat sig öfver den olägenhet, som tryckte dem
vid arrendet af reducerade sätesgårdar och andra kronohemman i
förra lifgedinget, Södermanland, och som bestod däri,
l:o) att possessorerna af berörda sätesgårdar likmätigt kammar-
kollegii och statskontorets bref den 30 oktober 1730 till landshöf¬
dingen Mikael Törnflycht voro pålagda att betala räntan däraf efter
hvarje års markegång, såsom för bondehemman, då likväl de redu¬
cerade sätesgårdarna i förra lifgedinget blifvit possessorerna till
arrende uppdragna under säterivillkor, och de nedlagt därpå kost¬
samma byggnader och meliorationer. De anhöllo att hädanefter som
förut få betala säterifriheten af kronotionde och knektehållet med
kontant eller ock på lika sätt och med samma förhöjning af grund¬
räntan bibehållas vid sina arrenden, som den nya metoden till kungs¬
ladugårdarnas arrenden föreskref.
2:o) Besvärade de sig öfver, att de reducerade sätesgårdarna lika
med skatte- och kronohemman vid 1729 års dagsverksreglering blif¬
vit belagda med hjälpedagsverken, som de lingö betala med kontant.
1734.
713
hvilken penningränta de betraktade som ny, och hvarutinnan de an¬
höllo om ändring och att vid hvart särskildt säteris beskaffenhet
blifva hörde och få anföra sina skäl, eftersom alla icke hade ena¬
handa omständigheter.
RSt. hade inhämtat kammarkollegii utlåtelse och däraf befunnit,
att Karl XI, sedan infanteriregementsindelningen och soldatroteringen
i Södermanland voro kompletterade, medelst bref af den 26 oktober
1692 till guvernören grefve Karl Gyllenstierna befallt, att säterierna
i änkedrottningens lifgeding skulle bortarrenderas till mestbjudande
och att säterifriheten i uträkningen skulle beräknas KM. och kronan
till godo. Och emedan sådana hemman under änkedrottningens lifs¬
tid emot en lindrig taxa blifvit bortarrenderade till en och annan,
som alltsedan under lika villkor suttit därvid, änskönt kontrakten vid
Hennes M:s frånfälle af sig själfva kommit att upphöra och rän¬
torna bort uppbäras till KM. och kronan, hade kollegiet och stats¬
kontoret i brefvet af den 30 oktober 1730 begärt, att vederbörande
arrendatorer skulle antydas att för 1731 och framdeles betala räntan
efter hvarje års markegång. Huru säterifriheten borde beräknas,
ville kollegiet framdeles utlåta sig om. Hvad säterierna beträffade,
hade kollegiet ej generaliter kunnat utlåta sig öfver dem alla, utan
till en begynnelse genomsett Adlerbeths arrendeakt på hans innehaf-
vande hemman Ånhammar eller Ekhof, som han ville försvara under
säterifrihet. Han hade utom mantals- och jordeboksräntan däraf
betalt kronotionde och knektefriheten samt de fyra räntorna, som
varit brukliga i lifgedinget, nämligen hjälpekörseln, djurlöfvet, katse-
kornet och drängespann, och således ingen säterifrihet njutit vidare
än att till kronan blifvit utbetalt, hvad därför sig kunnat belöpa,
till hvilket hemmans förarrenderande mot en viss penningafgift kolle¬
giet ej kunde annat än styrka. Rörande possessorernas besvär öfver
hjälpedagsverkenas betalande i kontant, såsom vore det en ny ränta,
förvisade kollegiet dem till de uträkningar, hvarefter de hittills betalt
arrendet och uti hvilka äfven de ofvannämnda fyra lifgedingsräntorna
voro uppförda efter markegången, tillsammans 3 dir smt efter krono-
värdering. I deras ställe beräknades nu hjälpedagsverkena till 4
stycken öke, ä 12 öre, och 8 stycken dränge dito, ä 6 öre smt, såle¬
des äfven 3 dir smt på ett helt mantal, hvilka, liksom d'e fyra rän¬
torna, ståndspersonerna nu lingö betala i penningar. Hjälpedagsver¬
kena voro således ett surrogatum för de fyra slags räntorna, som de
nu sluppo att betala, och kunde ingalunda kallas någon ny ränta.
Ej heller komme ståndspersonerna genom denna ombytning det allra
minsta att graveras. I betraktande däraf hade de ingen orsak att
besvära sig öfver hjälpedagsverkena.
Härpå hade saken vid sistlidne riksdag kommit att afstanna,
och därför hade Adlerbeth nu å nyo för sin del anhållit om dess af¬
görande. Han hade anfört i synnerhet, att Ekhof eller Ånhammar,
714
Den 5 november
17, s hemman, blifvit såsom ett af kronan köpt gods till kronan in¬
draget och ingen penning därför ännu återbetald. Det ena hela
hemmanet hade blifvit utbytt och vore således purt frälse, men 7/s
voro till räntan ännu i kronans händer, fastän hemmanen ej blifvit
på något sätt från hvarandra afskilda, utan från långliga tider varit
ett bebygdt säteri och efter reduktionstiden af adeln arrenderadt.
Emedan säterifriheten efter förordningarna bibehölles med anständig
byggnad, anhöll han att få utgifva ett ständigt arrende på samma
sätt, som föreskrefs till kungsgårdarnas arrende. Dessutom hade
han såsom aflidne generalen Kruses rättsinnehafvare för lång tid
sedan i kammarkollegium sökt vederlag för detta hemman och i
hopp om återvinning för detta säteri utgifvit flera penningar än det
varit vändt.
Emedan Ånhammar eller Ekhof var ett reduceradt säteri, hvar¬
vid ännu anständig byggnad till landets prydnad underhölls, och
de däruti varande 7/s krono numera inte kunde separeras ifrån ett
hemman frälse och kammarkollegium styrkt till att uppdraga de¬
samma till innehafvaren, Adlerbeth, under årligt arrende,
ty hade ock RSt. velat därtill gifva sitt samtycke, så att han
borde för den i Ånhammar varande kronoandelen af 7/s ifrån 1720,
dä landshöfding Gyllenstierna underställde detta ärende till kam-
markollegii afgörande, njuta ständigt arrende så, som nåd. brefvet
af den 4 april 1728 om kungsgårdarna förmådde, så att han för för¬
vandlingen af den i länet fastställda grund- eller jordeboksräntan
årliggen tilläde och betalade 1/i parts förhöjning och för säterifrihe¬
tens nyttjande likaledes 1/4, part af själfva grundräntan, som således
blefve en ständig arrendesumma, som han årligen borde erlägga i
kontante penningar för merbemälta 7/s och därigenom undslippa alla
andra extraordinarie onera, som vidhängde själfva gården. Det till¬
kom kammarkollegium att uträkna arrendesumman och för de för¬
flutna åren sedan 1720 därför likvidera med Adlerbeth.
Emedan för de öfriga säterierna i besagda län ingen omständlig
underrättelse influtit, ej heller, i brist af vederbörande sakegares
angifvande, kunnat inhämtas,
ty hade RSt. ej kunnat sig däröfver särskildt utlåta, så framt
deras villkor och omständigheter ej befunnos stämma öfverens med
denna nu på föregående sätt deciderade kvestionen, i hvilken hän¬
delse de syntes böra ega lika rätt. KM. täcktes för den skull till
vederbörande härom låta afgå dess nåd. order.
(Civilärenden.)
1734.
715
RSt. ang. befrielse från publika afgifter på tio års tid för fram- 1239
mande konstnärer eller sådana handtverkare och läromästarin-
nor, som kunde räknas bland manufakturister, äfvensom för
vissa svenska, i anledning af Vede vågs manufaktoridirektions
m. fl:s ansökningar. Den 5 november.
rink. d. 14 novemb. 1734. Upläsit i rådet d. 25 novemb. 1734
och resol., at detta effterkommes.» (Referat.)
Hos RSt. hade Yedevågs manufaktoridirektion andragit, hurusom,
sedan i manufakturverket nu — inberäknadt hvad intressenterna åt¬
njutit af landshjälpsmedlen — bestucke sig en summa af mer än
920,000 dir kmt, Yedevåg och Kvarnbacka,1 i förstone allenast två
stångjärnshamrar, nu för tiden kunde tillverka nästan alla de arbeten
af järn och stål, som för det allmänna behofvet voro nödiga. Utan
att hafva till närvarande tid kunnat räkna sig en styfvers avance
elier intresse för sina insatta kapital hade intressenterna af kärlek
för det allmänna och att en gång få se verket florera till förädlande
af vår egen rudimateria uthärdat med dess upprätthållande och utvid¬
gande. Men den olägenheten bland annat mötte verket, att efter de
dit införskrifne främmande handtverkarnas exempel de öfrige förbe¬
hållit sig frihet från kontributioner och alla utskylder, så att verket
graverats med hela den årlige afgiften af handtverkarnas mantals¬
penningar. Därför förmodade direktionen, att RSt. skulle befria detta
verks handtverkare, liksom Alingsås manufakturverk varit befriadt i
tjugo års tid, från mantalspenningar, kontributioner och andra onera.
Detta hade likaledes begärts af Barnängs- samt linne- och kat¬
tunstrycker ifabrikerna tillika med Norrköpings2 klädesverk och Ny¬
köpings mässings- och pappersbruks förläggare för alla deras främ¬
mande mästare och läromödrar samt alla de vid fabrikerna antagna
barn, som undervisades af dem att med tiden kunna tjäna fabrikerna
och entlediga dessa från tvånget af främmande. Ty det skulle falla
fabrikerna alltför svårt att icke allenast underhålla med mat och
kläder sådana små lärobarn, hvilka dock i förstone ej kunde göra
någon mot underhållet svarande tjänst, utan ock, så snart de fyllt
sina 15 år, erlägga kontribution för dem.
Alldenstund de inhemska manufakturerna på allt möjligt sätt
borde upphjälpas till den fullkomlighet att icke allenast kunna förse
landet med hvad som till inrikes behof erfordrades, utan ock på
utrikes orter dela afsättningen med de främmande; det också vore
nödigt, att utländska konstnärer, handtverkare och läromödrar, som
eljest ej så lätteligen torde öfvergifva sina hemvister, genom några
förmåner måtte uppmuntras att begifva sig hit — i anseende hvar-
1 RSt:s und. skrifvelse har Qwarnbacka.
2 » » > » Norkiöpings.
716
Den 5 november
till Alingsåsverket genom privilegierna af den 22 juni 1724 erhållit
nåd. befrielse från alla utskylder, hvarunder äfven mantalspennin-
garna inbegrepos —; och KM. jämväl medelst nåd. skrifvelsen till
kammar- och kommersekollegierna af den 1 december 1731 gifvit
anledning därtill, att Vedevågs manufaktori borde ställas på samma
fot som Alingsåsverket;
»fördenskull hålla RSt. i und. före, at öfver hela riket främ¬
mande inkomne och inkommande konstnärer eller sådane handtver¬
kare och läromästerinnor, som kunna räknas ibland manufacturister,
jemväl och svenske, som utomlands förvärfvat sig någon besynnerlig
erfarenhet uti dylika stycken, på 10 års tid för theras personer
ifrån förb:te publique afgifter förskonas måge. Hoch kunna RSt. ej
styrka EKM. dertil, at de inhemske handtvärkare vid Wedewåg på
10 års tid ifrån mantalspenningar och alla andra onera och contri-
butioner måge befrias.»
(Civilärenden.)
1240 RSt. ang. Ladugårdslands församlings i Stockholm ansökning om
understöd till kyrkobyggnad. Den 5 november.
»Ink. d. 14 novemb. 1734. Upläsit i rådet den 5 decemb. 1734
och värkställes.» (Referat.)
Hos KSt. hade församlingens kyrkoföreståndare igenom memo¬
rial andragit, att den gamla brädkyrkan ej hade tillräckligt rum för
halfva församlingen och var så bofällig, att församlingen måste sitta
där, särdeles vid starkt väder och regn, med fruktan för någon olycka
eller nedeyfall, och de hade anhållit om någon tillräcklig undsättning
till förfärdigande af den nya stenkyrkan, som blifvit anlagd för 70
år sedan, men för meddellöshet ej kunnat fullbordas. Blefve kyrkan,
liksom Tyska kyrkan i Norrköping1 vid sista riksdagen,2 med 1 öre
smt:s sammanskott af hvarje matlag öfver hela riket i Sverige och
Finland benådad, skulle understödet blifva tillräckligt att fullgöra
den återstående byggnaden och innanredet.
Den gamla brädkyrkans oduglighet var allmänt bekant och sten¬
kyrkan kunde ej utan tillräckligt understöd upprättas. Fördenskull
hade RSt. beviljat ett sådant frivilligt sammanskott af 1 öre smt,
som begärdes, och de förmodade att, som ingen af en så ringa utgift
torde finna någon känsla, »så lärer härvid upväckas så mycket större
frivillighet, hälst sådant länder till befordran af den högsta gudens
lof och pris, hvilket jemväl torde desutan beveka en hvar christmild
menniskia at utom de projecterade 1 öre smt visa effter råd och lä¬
genhet något ymnigare understöd.
1 RSt:s und. skrifvelse har Norköping.
2 Se d. III, n:r 954.
1734.
717
RSt. begärde nåd. befallning till vederbörande, så att dessa
medel efter gjorda föreställningar till församlingarna måtte samlas
och komma Ladugårdslands kyrkoföreståndare till godo.
Anni. Till den und. skrifvelsen hafva lagts: 1. Und. ansökning af kyr-
koföreståndarna, Joli. Herlin, C. Lindmark, O. Hökerstedt, Mic. Arwed¬
son, Hind. Möller, Lars Sunström och Cornelius Anderson, 2 sid. fol.,
med påteckningen »Present d. 23 aprilis 1735», örn k. befallning till amirali¬
tetet samt garnisonsregementeuas öfverstar om anordnande af sammanskott och
med fråga, om undersåtarna i Pommern vore begripna under denna bevillning.
2. Afskrift af k. resolution af d. 17 juni 1735, ett kvartsblad, innehållande,
att Pommern ej begrepes och att order skulle ställas till amiralitetet och che¬
ferna för de värfvade regementena att låta veta, om båtsmän eller soldater,
som bade matlag, gifvit något till Tyska kyrkan i Norrköping.
(Civilärenden.)
RSt. ang. riksrådet grefve Karl Gustaf Hårdhs ansökning om tjänst- 1241
ledighet. Den 5 november.
»Ink. d. 14 novemb. 1734. Upläsit i rådet den 25 novemb.
1734 oell beviljades det begärte tilståndet.»
(Referat.)
KM. hade den 7 sistlidne oktober kommunicerat med RSt.
Hårdhs1 und. ansökning om nåd. tillstånd att på ett år, under åt¬
njutande af lönen, hemma eller utomlands få uppehålla sig för att
sköta sin genom hlessyrer och krigsfatiger förlorade hälsa, till hvil¬
ken ansökning KM. funnit billigt att samtycka, såvida RSt. därvid
intet hade att påminna.
RSt. hade därvid ej något att erinra, hvilket de KM. vid han¬
den gifva bort.
(Civilärenden.)
RSt. ang. restitution af fatalier till löningslikvidationers erhållande. 1242
Den 5 november.
»Ink. d. 14 nov:r 1734. Upläsit i rådet den 19 novemb. 1734
och värkställes.»
(Referat.)
Hos RSt. hade åtskilliga gjort ansökning om fataliernas resti¬
tution till deras löningslikvidationers utsökande. Alldenstund KM. re¬
dan den 28 augusti 17272 fastställt viss termin för löningslikvidationers
anmälande och 17813 ytterligare prolongerat denna till samma års
slut och således två ultimate terminer exspirerat, vore väl betänkligt
1 RSt:s und. skrifvelse har Hård.
2 Se d. II, n:r 171, sid. 332.
8 Se d. III, n:r 847, sid. 57—58.
718
Den 5 november
att styrka KM. till någon vidare prolongation härutinnan, särdeles
sorn genom en sådan många utländska kreditorer åter kunde komma
riket med sina fordringar till last. Men emedan en del af de sökande
anbragt skäl, som billigt syntes förtjäna medlidande,
ty höllö KSt. före, att någon hjälp måtte dem vederfaras, och
anhöllo, att efter de till KM. inkommande ansökningarnas »befindtelige
medömkan förtienande och särdeles lindrande omständigheter» ford¬
ringarna måtte blifva likviderade, så vida de voro af sådan beskaf¬
fenhet, att likvidation borde meddelas. Dock borde sådant sträcka
sig allenast till undersåtarna i riket och härom ej ske någon allmän
publikation.
(Civilärenden.)
1243 RSt- med uppgifvande af handelsordningen. Den 5 november.
»Ink. d. 14 novemb. 1734. Upläsit i rådet d. 19 decemb. 1734
och värkställes.»
(Referat.)
KSt. uppgifva den af dem vid riksdagen författade handelsord¬
ningen med anhållan, det KM. täcktes densamma till allmän efter¬
lefnad med sin underskrift bekräfta samt anbefalla kanslikollegium
att föranstalta om dess befordran till trycket.
(Civilärenden.)
1244 RSt. äng. tvisten emellan kammarherren baron Erik Sparre å ena
sidan och friherrinnan Jakobiana Lilliehööks stärbhusintressen-
ter å den andra. Den 5 november.
»Praesent. d. 14 novemb. 1734.»
(Referat.)
Hos KSt. hade Sparre anhängiggjort tvisten, som rörde ersätt¬
ning för de 18,000 dir kmt, som han varit nödsakad betala för sin
framlidna moder friherrinnan Sigrid Sparres, född Horn, kaution för
ett öfverstelöjtnanten Krister Horn den 5 oktober 1686 beviljadt
bankolån mot pant at Ekebyholms sätesgård, som medkautionisterna
friherrinnorna Lilliehööks1 och Karin Bååts2 arfvingar och stärbhus-
intressenter, fått till lånets afbetalning inlösa med likvide krono-
fordringar och sedermera försålt, ett mål, hvaröfver KM. låtit utfärda
nåd. dom den 1 juni 1731.3 Som åtskilliga tvister mellan parterna
sedermera yppat sig beträffande den likvidation, som härutinnan
1 RSt:s und. skrifvelse har Lilljehöks.
2 » » > Båth.
3 Om detta mål se d. III, n:r 845.
1734.
719
skulle anställas m. m., hade samma mål remitterats till Svea hofrätts
afgörande. Sparre förmenade sig vara berättigad till ofvannämnda
fordran utan sådan föregången likvidation, hvilket motparten bestred.
Emedan RSt. ej funnit några sådana omständigheter vara af
Sparre anförda, hvaraf RSt. föranlätos att styrka KM. till ändring
i domen, hade de ej kunnat underlåta att i und. berätta sådant.
(Justitieärenden.)
RSt. ang. bärgnings- och dykeriväsendet. Den 5 november. 1245
»Ink. d. 9 nov. 1734. Upläsit i rådet d. 18 novemb. 1734 och
resö!., at detta värkställes genom en förordning, som kommer at
utfärdas.»
Hos KSt. har Borgst. uti 1 § af dess allmänna besvär vid denne
riksdag andragit, det dykerieinrättningen skall gravera både den
handlande och siöfarande, hvilka genom strandande förolyckas, och
at så väl sielfva contoiret som deras commissionairer skola sig ej
allenast antaga så sträng och fri disposition öfver det förolyckade,
som de villia, utan ock dertil så stor andel och procent at, när alt
går omkring, hafva de förolyckade litet eller intet öfrigit. Skolan¬
des det beklageligaste vara, at mången förolyckad med långt större
nytta och fördel samt skyndesammare skulle kunna conservera sit
godz, om det tilläts honom nu, såsom tilförende, utan hinder betiena
sig af hvem han ville och närmast vid handen vore, besynnerligen
vid de orter och stränder, som så belägne äro, at inga dykerieinstru-
menter af klockor och dylikt kan brukas, utan skepp och godz stå
på låg grund, men sådant oachtat samt at dykarne sent nog skola
framkomma skall likväl den förolyckade hindras och förmenas af
förberörde beqvemligheter sig betiena, utan dykerieinteressenterne
under hotande af straff påstå, at de endast och allenast böra lägga
handen vid bergningen. Hvarefter de skola föra godset til den sta¬
den dem lyster eller lägligast finnes, hvarigenom det ock offtast skall
skie, när det bärgade godset skall försälias, at den staden, under
hvars tullcammares jurisdiction strandningen skedt, skall emot hvarje
stadz rätt och privilegier gå qvitt sine enskilta rättigheter, såsom
tolag, vägare- och auctionspenningar etc. Hvarföre städerne anhålla,
l:o) at alla de, som förolyckas, eller deras commissionairer på
sådane kuster, hvarest dykareklocka med sine instrumenter intet
böra eller kunna brukas, må hafva frihet at utan tvång besörja
skieps och gods bärgande med hvilken hielp de hälst åstunda och
närmast til hand äro samt sielfva utan någon föreskrefven taxa
eller at vara skyldige dela sit gods, få förnöja dem, som hulpit til
bergningen, och dykarne intet emot någons villia få intränga sig,
utan de varda kallade;
720
Den 5 november
2:do) at dykarne må exercera sin fria förrättning allenast vid
de tilfällen, där klockan och instrumenterne skola nödvändigt bru¬
kas, när vederbörande ägare eller commissionairer icke eliest sielfva
dem begiära och åstunda deras biträde;
3:o) at dykerieinteressenternes arfvode och belöning då må
lämpas effter siölagen och billigheten och icke så grufveligen högt
dem olyckadom påbördas;
4:o) at dykarnes privilegier, sedan de således äro jemkade och
öfversedde, måtte til allas nödiga efterrättelse allmännel. kundgiorde
varda;
5:o) at den staden, under hvars siötullcammares jurisdiction
strandningen skier, när godset försälies och umgiälderne böra betalas,
må obehindrat niuta sina deraf tillkommande rättigheter och inkom¬
ster, oansedt tullen och det mera uti annor stad beräknas; dock
Bohuslähns städer derifrån, effter omständigbeterne sådant medgifva,
undantagne.
I anledning häraf så väl som hvad uti EKM:s och riksens com-
merciecollegii und. riksdagsrelation om dykeriet är anfördt hafva
RSt. sig detta angelägna ärendet företagit och, sedan EKM:s och
riksens commerciecollegii utlåtande blifvit inhämtat och vederbörande
dykerie- och bergningsinteressenter hörde blifvit, funnit dykerie- och
bergningsvärket af mycken angelägenhet, jemväl ganska nyttigt och
nödigt så väl för KM. och publico i gemen som för hvar och en
siönödlidande i synnerhet, icke allenast för den tull och afgifft, som
af förolyckade och bärgade varor bör erläggas, utan ock til förekom¬
mande af den olägenhet, som under tiden förspordts, i det de för¬
olyckade blifvit om lifvet brachte och ägendomen, som bärgas kun¬
nat, vorden spolierad och fördelt emellan dem, som sig dermed be¬
fattat. Kunnandes äfven vid hemlige och private bärgningar, hvar¬
vid behörige anteckningar och ordentelighet icke blifvit brukad, de
bärgade varor förskingras och undandöljas, då äfven otrogne skiep-
pare och skiepsfolk torde finna sin fördel til ägares, asseuradeurers
eller ock publici skada så i anseende til tullen som vid tilfälle, at
det bärgade godset icke blifvit innom natt och år enligit siölagen
reclamerat, hvaremot desse interessenter med åtskillige attester inty¬
gat sig hafva til nöjes betient dem, som lidit siönöd, hvilket de
anfördt sig så mycket bättre kunna giöra, som de i alla stapelorter
och skiär hafva sina commissionairer, upsyningsmän och strandfogdar
af de bästa och förnämsta magistratspersoner, borgerskap och tull-
betiente i städerne samt ländzmän, strandridare och de af allmogen,
som dertil mäst skickelige befinnas, uti skiärsgårdarne, hvilka senare
de berättat sig så indelt, at de bo på V2, 1, å 1 1/i mil ifrån hvar¬
annan, som de ock uti deras kundgiörelse, til at så mycket skynde-
sammare kunna komma de nödlidande til hielp, utfäst särskilt dis¬
cretion åt den, som första tidningen om någon strandning meddelar.
1734.
721
Och emedan EKM:s dykerieinteressenterne d. 19 mai 1729 i nåder
gifne privilegier så väl som 12 § af KM:s nåd. resolution på stä-
dernes allmänna besvär vid 1719 års riksdag förklarar dykerieinteres¬
senterne berättigade, så kallade som okallade, at komma de siönöd¬
lidande til hielp och undsättning och EKM:s nåd. protectorial af
d. 1 october 1730 för desse interessenter och deras betiente förbin¬
der vid 1,000 dir smt:s böter samt bärgarelönens förlust at söka
någon annan utväg och hielp än hos dykeriebetienterne, som ock
merbemälte interessenter icke skulle kunna underhålla deras kost¬
samma och vidlöfftiga värk och vara i stånd at vid existerande
olyckor med KM:s och cronans egne fartyg kunna tiena det allmänna
medelst updykande utan någon vidare betalnings derföre åtniutande
än allenast en billig ersättning för de dervid giörande omkostDingar,
sä framt de ej skulle få bärga så det ena som det andra;
altså hålla RSt. i und. före, det fördenskull ingen ändring kan i
anledning af ofvanbemälte 1 och 2 §§ i denne besvärspunct med
någon nytta för publico eller privatis giöras i högstbemälte k. för¬
ordningar, och finna derföre billigt, at dykerieinteressenterne böra
framför andra hafva frihet at obehindrat få bärga och dyka alla
förolyckade och strandade skiepp, fartyg och gods, som öfver vattn
står och på vattn flyter eller til strand flutit är; dock at härunder
ej begripas sådane fartyg, som allenast äro blefne läcke, hvilka til
at hielpa sig sielfve inlöpa i hamnar at låssa, emedan reddare (!), skiep-
pare och befrachtare hafva frihet med egit skiepsfolk utan någons
intrång, enär det så sig giöra låter, straxt bärga skepp och gods.
Och på det de förolyckade därigenom ej måge komma at lida, at de
skola vara förbundne afbida dykarnes ankomst, innan de sit gods
få söka at bärga, så tillåtes jemväl at af andras tilhielp, som kunna
vara för handen, sig betiena; i hvilken händelse dem, som således
vid bärgningen behielplige varit, ingen annan bärgarelön kommer
at bestås, än en skiälig arbetslön, som sedan af dykerieinteressen¬
terne sielfva kommer at betalas, emedan interessenterne effter den nu
författade taxa deras arfvode för bärgningen åtniuta; börandes, enär
dykerie- eller bärgningsinteressenternes commissionairer eller utskic¬
kade sig til det strandade och förolyckade skieppet eller fartyget
med nödige machiner, instrumenter och behörig redskap effter om-
ständigheterne infinna, dem då obehindrat tillåtas at bärga och dyka,
hvad de åstadkomma kunna, utan at de förra, som dertil legde
eller emot betalning antagne blifvit, sådant skola hindra. Dock
hafva de förenämde för hvad de uträttat, innan dykeriebetienterne
ankommit, i proportion af deras hafde möda och giorde arbete utaf
dykerie- och bergningsinteressenterne at undfå deras skiäliga och
richtiga betalning på sätt, som förbemält är.
Men hvad städerne i Helsingeland, Medelpad och Ångermanland
samt Öster- och Wästerbottn beträffar, hvars invånare mästadels fara
46—150659. Riksdag sakter 2, 3.
722
Den 5 november
med trävärke, bräder och dylika varor, så blifva de ifrån de dyke-
rie- och bärgningsinteressenterne nåd. meddelte privilegier, äfvensom
vid senaste riksdag med lotsväsendet skiedt, eximerade, så framt de
icke sielfva begiära at derunder begrepne vara; dock utan at sådant
må tiena til prsejudicat för andra orter eller dem, som föra järn¬
laddningar, hvilka utan instrumenter och tänger ej kunna bärgas,
at påstå detsamma. Dock vid detta alt Ridd:s o. Ad:s privilegier i
slika mål oförkränkte.
3:o) Angående dykerie- och bergningsinteressenternes arfvode
och belöning så har EKM:s och riksens commerciecollegium til folie
af EKM:s nåd. bref och befallning af den 18 nästl. martii utaf in-
teressenterne infordrat, hvad de kunde hafva at gifva vid handen
til en taxas projecterande uppå bärgarelönen vid hvarjehanda tilfäl-
len, på det alla disputer och oredor dykeriet och de siönödlidande
emellan måtte kunna förekommas, hvarjemte collegium nu äfven
häröfver dess yttrande lemnat. I anledning hvaraf, som ock när
RSt. anse de stora kostnader, som interessenterne icke allenast på
denne nyttige inrättningen användt, utan ock til dess underhållande
med commissionairer och betientes i alla orter och skiärgårdar aflö-
nande, deras myckna correspondence in- och utrikes, deras giörande
förskotter, så at altid contante penningar hos commissionairerne må
vara til arbetslönen och annat at tillgå, med derpå upgående vexel-
och remisslager, contoirsexpenser och postpenningar med mera, samt
at de sig förbundit at utan någon vedergiällning rädda och bärga
cronones skiepp och fartyg, vid hvilka alla tillfällen de och deras
betiente lif och välfärd våga och hazardera; så hnna RSt., at in¬
teressenterne af det gods, som allenast råkar på grund eller stadnar
uti isgång, utan at skeppet fädt någon skada, men likväl icke kan
komma derifrån, med mindre det varder låssat eller inarbetat samt
skepp och laddningen dymedelst conserverad, bör betalas i et för alt
tio procent så af det lossade som det igenom lossningen conserve-
rade skiepp och godz, då interessenterne sielfva bestå alla bergnings¬
omkostnader, hälst som, när man jemnförer denne provisionen emot
de vanlige, som för långt mindre kostnad, möda och besvär erläggas,
den icke synes vara oskiälig eller at hvarken ägare eller hazardeu-
rer hafva orsak at klaga, när skepp och laddning för en så liten
afgifft blifvit conserverat.
Utaf alt godz, som utur vattnet af stötte och i marvattn flytande
fartyg bärgas, tyckes dem likaledes kunna tilläggas en herdedeL
dock så, at ägarne äro ansvarige för 3/4-delar och compagniet för 1/i
af tullen, hvaremot compagniet blifver i ansvar för all den omkost¬
nad, som på bergningen giöres, ehvad namn den hafva må, jemväl
ock at noga tilse, det icke något godz effter bergningen må varda
försnillat, utan, så framt det i landet förblifver, den tull deraf på
förberörde sätt må erläggas, som vederbör.
1734.
723
Berörande bärgarelönen för det, som bärgas och är af ringa
värde och dock förökar omkostningarne, såsom i synnerhet trälast,
mur- och taksten, med sand och sten barlastade fartyg, item salt-
och spanmålsfarkostar, hvars laddningar, så snart de blifvit våta,
tillika äro förderfvade och af intet värde; så hålla RSt. i und. före,
at interessenterne äfven i detta fall femton procent bör bestås af
det bärgade skeppet och godset, sedan alla uppå bärgningen giorde
bevisliga omkostningar förut af ägarne blifvit dem ä parte godt-
giorde och betalte. Och hvad angår det godz, som med klockor
eller de kostbarare machiner utur bottnen måste uphskas, så tyckes
i anseende dertil, at tilförende practicabelt varit, det de vid sådane
tilfällen hälflten i bärgarelön åtniutit, såsom enligit med 15 och 26
cap. tiufm. b. stadz- och landzlagen angående bottnfynd, det interes¬
senterne en tredjedel kan bevillias för sådant gods, som de effter
ägarnes anvisning på förberörde sätt upfiska.
4:o) Beträffande bårgerskapets begiäran om dykerieprivilegiernes
och taxans publicerande så finna RSt. sådant både billigt och nödigt,
på det sedan hvarken af den ena eller andra okunnoghet i det målet
må kunna förebäras, varandes RSt:s und. mening, at sådant til hvars
och ens så mycket mera underrättelse kan skie på de 4, de siöfa-
rande mäst bekanta språken, nemi. svenska, engelska, holländska och
tyska.
5:o) Hålla RSt. före, at så väl tolagen och andre städernes
umgälder af det bärgade godset, som i riket qvarblifver och tull
underkastat är, bör beräknas och erläggas allenast i den stapel- eller
siöstad, under hvars tullcammares district strandningen skiedt, hvil¬
ken sina rättigheter igenom godsets afförande och försäliande på
andra orter ej bör förlora. RSt. framhärda etc.
(Civilärenden.)
RSt. ang. åtgärder till öfversmidets hämmande och skogarnas kon- 12 4 G
serverande genom hammarkommissionens påskyndade verksam¬
het, vissa hamrars indragning och hyttors sammanslagning
m. m. Den 5 november.
»Ink. d. 18 hov. 1734. Upläsit i rådet d. 25 novemb. 1734.
Och värkställes detta genom bref til cammar- och bergscollegierne.»
I anseende till den oumgiängelige försorg, bergvärken och sko
garne i riket nödvändigt vid desse granlaga tiders beskaffenhet
erfordra till de förras nyttige drifft och de senares högst skattbare
conservation i framtiden, hafva RSt. med all örn sorgfällighet sökt
igenfinna de ordsaker, som hafva varit och ännu äro mäst värkande
till skogarnas slätta tilstånd, deras aftagande och ändtelige under-
724
Den 5 november
gång i bergslagerne, hvilka såsom den säkraste grundval till alla
här befintelige metallers uparbetande, rikets derigenom ansenliga
inkomsters bibehållande samt commerciens och siöfartens styrka och
florerande lopp förtiena, at alla ersinnelige medel och utvägar måge
tagas, värkställas och befordras, hvarigenom de icke allenast till
deras rätta bruk måge blifva handhafde, utan och alt olofliget nytt¬
jande så hämmat, at derutaf en värkelig fruckt och nytta må för¬
väntas.
Största och förnämsta orsaken vid närmare effterseende och
nogare bepröfvande till skogarnes i bergslagen nu för tiden varande
släta tillstånd finnes förnämligast bestå deruti l:o) at, då stångjernet
för någre år sedan försåldes till så ansenliget pris, hafva bruks-
ägarne, som nogsamt kunnigt är, begynt drifva deras stångjerns-
smide långt öfver 1695 års hammarskatts taxering och dermed intill
denna tid continuerat; 2:do) bidrager den vårdslösa handtering och
otillräckelige upsickt mycket, at skogarne tid effter annan förfaras
och utödas. Hvad nu det förra beträffar, nemkn öfversmidet, så
hafva RSt. efftersedt, hvad steg och utvägar härvid äro tagne til
det excessive öfversmidets hämmande, hvarigenom alla materialier
stegras och skogarne utödas, och befunnit, hurusom EKM:s och
riksens bergscollegium i betracktan af den farlige effterfölgd det med
sig förde i längden, om i tid ej bot härå skaffas kunde, icke alle¬
nast d. 12 april 1717, utan och sedermera d. 24 febr. 1720 i und.
hemstält EKM:s nåd. välbehag, om icke det vore nödigt, at på lika
sätt, som år 1687 uti sielfva bergslagerne är skiedt, en commission
förordnades at undersöka om de bruk och hammarvärk så innom
som utom bergslagerne, hvilka icke hafva utväg till skog och kol
och således icke kunna bestå, utan at skada grufvor, blåsningar eller
andre bättre conditionerade hammarvärk och sielfva landet samt i
det afseende kunna pröfvas böra antingen inskränkas eller aldeles
utgå.
Detta collegii und. förslag har EKM. d. 8 derpå följande i
nåder behagat gilla och bifalla samt sedermera uppå k. collegii und.
skrifvelse af d. 13 martii 1721 låtit utfärda för bem:te commission
dess nåd. instruction af d. 13 april samma år, hvilken commission
äfven då började dess förrättning.
Sedermera har EKM. d. 16 novemb. 1730 i anledning af in-
komne memorialer och k. bergscollegii und. remonstration i nåder
förordnadt en commission till smidets inskränkning, på det skogarne
till tackjärnsblåsningen måtte blifva använde, och at till en begyn¬
nelse undersöka om bergsmanshambrarne uti Philipstads och Wftr-
melands bergslag; hvilken undersökning icke ännu kommit at för
sig gå.
Hvad nu ofvan omförmälte och år 1721 förordnade hammarcom-
mission utom bergslagerne beträffar, så har man funnit den vara
1734.
725
värkstäld på åtskillige orter, nemkn uti Nyeds sochen i Wärmeland,
Fellingsbro sochen i Nerike samt vid värken omkring Orebro facto-
rie, värken på Hamnäs och Hedeströmmen, värken omkring Fahlun
och de sochnar, som äro det kopparvärket samt Afvesta bruk anslagne
till kolning och vedkiörslor, tillika med Edske masugn uti Gestrike-
land, hvarvid k. collegium berättar alla vederbörande blifvit af com-
missionen i orten hörde och hafft tillfälle sig at förklara. EKM:s
och riksens bergscollegium har sedan tagit sig före hammarcom-
missionsförrättningen och deröfver för hvart och ett värk resolverat
samt understält det samma EKM:s nåd. ompröfvande, jemvel erhål¬
lit deröfver EKM:s nåd. approbation jemte den förordning af d.
17 jrrli 1726, at alla de, sorn ägde hammarvärk så på de orter,
hvarest redan den anbefalte undersökningen för sig gådt, som och
öfver alt annorstädes, hvarest järnvärk äro belägne, antingen när
intill bergslagerne eller och der eljest trångt är om skog, skulle
förbiudas at icke starkare smida än effter den då utsatte hammar-
skatten vid åtta daler silfver:mts plickt för hvart skieppund, som
smides deröfver, sedan hammarskatten och byggningsjernet är först
afdragit, doch at ej skulle begripas derunder Löfsta, Gimo och Ös¬
terby bruk i Rosslagen. Men de hammarvärk, som då redan voro
anlagde eller tädaneffter kunde komma at inrättas så långt ifrån
andre äldre och angelägnare värk, at desse derigenom ej kunde lida
något förfång, samt sielfve hade egit tillräckeligit tackjern, utan at
med kiöpetackjern någon prejudicera, och ägde ymnoge skogar,
skulle med sitt hammarsmide få gå så högt, som effter föregången
behörig taxering deras skogar i längden pröfvades kunna tåla och
det för landet funnes godt och nyttigt, doch i öfrigt äfven förbiudas
vid ofvannämde vite at få smida öfver den hammarskatten, som
då blefvo utsatt. Med en så nödvändig försorg har bergscollegium
varit i begrep bergslagen ifrån ett skadeliget inritadt öfversmide at
rädda så väl som och de hambrar, hvilka till deras tillvärkning
icke äga någon skog, utan måste igenom kiöpekol bergslagen eller
något annat värk prejudicera, at utdöma. Men som vid 1727 års
riksdag af någre bruksägare blef klagadt deröfver, ät deras hammar¬
värk genom ofvannämde commission och deruppå fölgde EKM:s stad¬
fästelse skola blifvit till mer eller mindre utdömde, utah at de fädt
kundskap om commissionens slut eller hafft tillfälle at å högre ort
föredraga de skiäl, som de förment kunna förorsaka någon ändring
derutinnan, och EKM. då i nåder funnit för rättvist, det bergscolle¬
gium skulle höra vederbörande, i fall det tilförende icke skiedt, hvad
de emot hammarcommissionens förrättning kunde hafva at andraga,
samt sedan meddela hvar och en af dem dess resolution, jemvel och
at i medlertid och der som någon klagar, borde alt förblifva in statu
qvo, som det var för hammarcommissionens förrättning, intill dess
saken blefvo behörigen afgiord, med det mera, som EKM:s bref till
726
Den 5 november
ber:de collegium af d. 17 augusti 1727 innehåller och förmår. På
det sättet kom det ej längre med denna nyttiga anstalt, utan det
excessive smidet blef i medlertid uti sitt förra stånd.
Ar 1729 giorde generaltullarrendesocietetens fullmäcktige hos
EKM. en und. ansökning, at för den mistning skull, som i tullin-
täckter dymedelst skulle förorsakas, at bruksägarne icke få smida
öfver den utsatte hammarskatten, dem i förmågo af arrendecontrac-
tet måtte effterlåtas at uppå 1730 års arrendesumma få afskrifva
tullen för så mycket järn, som 1729 kunde blifva mindre utskiep-
padt, än som under de förflutne arrendeåren utgådt, eller och om
icke EKM. skulle i nåder för godt finna at låta förordningen om
smidet effter hammarskatten af d. 27 juli 1726 anstå och icke
värkställas, förrän arrendet uphörde.
Häröfver har EKM. såväl genom dess öpne resolution för gene¬
raltullarrendesocietetens fullmäcktige som igenom dess nåd. bref till
cammar- och bergscollegierne samt statscontoiret af d. 30 juni
1729 sig i nåder utlåtit, at 1726 års förordning om smidet effter
hammarskatten ej skulle taga sin begynnelse förrän vid 1729 års
slut, doch så at de, som ville smida öfver hammarskatten, skulle
innom den tiden vid de uti ofvannämde 1726 års förordning stad¬
gade böter, nemkn 8 dir smt för hvart skiepp:d, vara förplicktade at
angifva det uti bergscollegio och betala derföre hammarskatt, och i
fall någon effter den tiden skulle förmena sig hafva nödige reqvisi-
ter till högre smide och det samma åstundade, borde han derom i
ber:de collegio sig anmäla, som deröfver effter föregången ransak¬
ning kommo at meddela honom resolution, hvarom öfver alt i bergs-
lagsorterne publicationer äro skiedde. Är 1731 d. 11 maj häfver
EKM. uppå en del bruksägares så ifrån Wärmeland som andre orter
insinuerade und. ansökningar om tillökning på sin hammarskatt
resolverat, at de hammarpatroner, som sökia för öfversmidet betala
hammarskatt och contribution, skulle det effter tillvärkningen få
giöra, till dess bergscollegium effter föregångne och inkomne ran-
sakningar kunde för hvart och ett värk specielle resolutioner ut¬
färda, hvaruppå merberide collegium skrifvit till landshöfdingarne
och sam tel. bergmästarne, at bruksägarne igenom allmänne publica¬
tioner skulle antydas at angifva deras öfversmide både uti bergs¬
collegio och hos bergsfogdarne.
At nu erhålla detta förenämde till rikets allmänna nytta och
skogarnes conservation ländande ändamålet finna KS t. ingen bättre
utväg än at, enligit EKM:s nåd. förordning af d. 27 juli 1726,
öfver hvilken bergscollegium bör hålla hand, at den till alla delar
effterlefves, öfver alt i bergslagerne blifver förbudet, det ingen till
de ädlare värkens eller hyttors, grufvors och masugnars prsejudice
må fördrista sig till at högre drifva sitt stångjernssmide än 1695
års taxering tillåter och innehåller, och det vid 8 dir smt:s plickt
1734.
727
för hvarje skiepp:d, som deröfver tillvärkas, utan at någon prsetext
deremot förebäras må.
När nu häröfver en alfvarsam och sträng upsickt hålles och
bergsmännen blifva tillhåldne at endast och allenast använda deras
skogar och kolningar till hyttors och grufvors förnödenheter, så at
till stångjernshamrarne i bergslagen all kolförsälgning afstannar, så
och der någon på ett eller annat sätt utom bergsmansståndet samt
erhåldne privilegier kommit sig till andelar uti hyttor eller hambrar
och ej besitter eller äger rätt bergsmanshemman, sådant då hädan-
effter rättas och en slik handtering för honom, såsom prsejudicerlig
för de rätta bergsmännen, aldeles uphörer; så hålla KSt. före, at till
detta hälsosamma ändemålets ernående utom den upsickt här är och
tillförende varit, hvilken icke funnits tillräckelig at hämma kolför-
sälgningen, hvar och en af bergsmännen må vara tillåtit at sielf
angifva och sakföra den till plickts erläggande, som understår sig
från hyttor och grufvor till salu lemna kol och ved, och at hälfften
af böterne måge tilfalla angifvaren, eho han är, samt värkställig-
heten häraf EKM:s och riksens bergscollegio anförtros.
Beträffande den commission, hvilken sig uppå EKM:s och rik¬
sens bergscollegii försorg och EKM:s derå utfärdade nåd. befallning
grundar och så utom som i sielfva bergslagerne redan är påbegynt
och merendels till ända bräckt, så anse KSt. den samma för så högst¬
nödig, at den ju förr ju häldre måtte blifva sluten och alt, hvad
deraf dependerar, aldrasist till nästa riksdag värkstält.
Hvad bergsmanshamrarne anbelangar, så emedan uti de senare
tider åtskillige jerngrufvor uti bergslagerne äro påfundne och i gång
bräckte, hvarigenom malmbrytningen tilltagit; alltså böra till sko¬
garnes högstnödige besparande i bergslagerne de för nära intill gruf-
vorne belägne bergsmanshamrar, som med egen skog ej kunna för¬
sörjas utan afsaknad för blåsningarne, i möjeligaste måtto inskrän¬
kas och effter hand utur vägen rödjas, och i fall dem skulle tillåtas
afföra något stångjern utom bergslagen, hvilket doch förmodeligen
med tiden lärer hindras, så at icke mera tillvärkning dem lemnäs,
än bergslagen till egit behof kan påhålla, så är äfvenväl nödigt, at
det utaf en god materia och väl slagit blifver. KSt. hafva och in-
hämtadt, hurusom hyttorne på åtskillige ställen i bergslagen torde icke
allenast var för månge, utan och altför nära intill hvarandra belägne,
så at vid desse hyttor hvart annat och tredje år för skogens ringhet
skull blåses, och det allenast till någre få veckor, samt at inne-
brukarne lika fullt äro förbundne med stor kostnad hålla hyttorne
vid mackt, och i anledning deraf fallit på de tankar, at de så tätt
inpå hvarandra liggande hyttors ägare böra för deras egen nytta
skull igenom tienlige föreställningar derhän bringas, till besparing
uti värmnings-, ställnings- och byggningsomkostnaden med mera,
dem at sammanflytta på de beqvämligaste stellen, hvarigenom, om
728
Den 5 och 7 november
vattudrägten är god, äfven så stor tackjernstillvärkning och förmo-
deligen större om året kan till väga bringas vid en, än som tilfö-
rende vid flere hyttor skiedt.
Beträffande alla de bruksägare, hvilkas värk antingen äro utom
bergslagerne belägne och med nödige reqvisiter försedde eller och
icke draga någre kol ifrån sielfva bergslagen till deras blåsningar
och grufvor, så böra de tillåtas at med deras hammarsmide och till-
värkningar få gå så högt, som effter föregången behörig taxering
deras hit intil nyttjade skogar i längden pröfvas kunna tåla, och
det enliget EKM:s nåd. bref och förordnande under d. 27 juli 1726,
d. 30 juni 1729 och d. 11 maj 1731, hvarvid det i ackt tages, at de
hammarvärk, hvilka uti EM:s bergscollegio till öfversmide sig an-
gifvit och redan undergådt behörig undersökning, men icke erhållit
collegii resolution, måge ej tvingas till vidare besvär, utan niuta
det till godo, så väl som de bruksägare, hvilka ännu icke sökt och
erhållit undersökning och bevillning till öfversmide, som doch med
första skie bör, måge äga samma förmon, som uti EKM:s bref af år
1731 d. 11 maj om öfversmidningen förordnat är, till dess under¬
sökning på deras värk för sig gådt och resolution deröfver utfallit.
Och på det vederbörande måge kunna hafva inseende deröfver, at
hammarskattsafgifften för öfversmidet icke försnillas, så bör hvar
och en brukspatron vid detta årets slut uti bergscollegio upgifva ett
ricktigt och påliteligit inventarium på sitt i behåld hafvande järn,
som sedan vid utskieppningen året effter bör uti vågböckerne ifrån
1735 års stångjärnstillvärkning separeras.
När nu detta under EKM:s och riksens bergscollegii vård, be¬
främjande och värkställighet kommer at befordras, så förmoda 11 St.,
at en nyttig och för hela riket gagnelig påfölgd ofelbart lärer sig
visa, bergslagerne till deras beständige bibehållande krafftigt styrkas
och skogarnes tilltagande och conservation befrämjas, hvilka till
bergvärkens nödvändige drifft under merber:de bergscollegii,upse-
ende böra framgent bibehållas och förnämligast till grufvors, hyt¬
tors och hammarvärkens oumgiängelige förnödenheter användas
och icke under annat skien derifrån dragas. llSt. förblifva etc.
(Civilärenden.)
1734.
729
SU. ang. en öfverstes uppförande på fortifikationsstaten i Pommern. 1247
Den 7 november.
»P[raejs[ent.] d. 11 nov. 1734. Värkställes, oell får öfverste-
l[ieutenant] Loos öfverste fulmakt. Stockholm i rådk. d. 12 nov.
1734. Exped.»
{Referat.)
SU. hade blifvit föredraget,1 af hvad besynnerlig angelägenhet
Strålsunds fästning var och att höga nödvändigheten således skulle
fordra, att befälet sattes i sådant anseende och myndighet, hvarigenom
det kunde fullgöra sitt åliggande med så mycket större eftertryck,
och att i synnerhet befälet af fortifikationen, som var till chargen
något för ringa, måtte utan publici gravation förbättras i så måtto,
att, som öfverstelöjtnantens lön i Stralsund och en fortifikations-
öfverstes lön här i Sverige voro i proportion af valvationen uti
myntet enahanda, öfverstelöjtnantschargen i Stralsund kunde for¬
meras till öfverstecharge, utan att staten dymedelst ökades eller
minskades.
Emedan SU. intet fann därvid något att påminna, allenast att
KM:s stat därigenom ej måtte graveras, hade SU. ej kunnat undgå
KM. sådant att tillkännagifva.
(Krigsärenden.)
SU. ang. preussiske löjtnanten grefve Sparrs begäran att för preus- 1248
sisk tjänst få värfva två långa karlar. Den 7 november.
»Upl. i rådet d. 8 novemb. 1734 och värkstält igenom extrac-
tum protocolli.»
fReferat.)
Enligt extrakt af rådsprotokollet den 19 sistlidne oktober vore
KM. sinnad att till slut af främmande värfningar villfara Sparrs2
begäran, hvilket skulle anmälas i SU.
SU. hade mot KM:s förklarade vilja ej något att påminna, alle¬
nast att med karlarnas antagande förhölles på sätt och vis, som till
KM. genom landtmarskalken grefve Lewenhaupt i und. var anmäldt3
ang. de karlar, som löjtnant Finck fått tillstånd i riket att antaga.
(Krigsärenden.)
1 I ett till SU. ingifvet memorial af dess ledamot generalmajoren direktören af
ortifikationen Axel Löwen. Se SU:s prot., tom II, sid. 1927 ff.
2 Såväl i SU:s und. skrifvelse som i rådsprotokollet kallas han oriktigt Sparre.
Han var son till preussiske generalen grefve Friedrich AYilhelin Sparr i dennes gifte
(1707) med Ulrika Ebba Bielke, dotter till kungl, rådet och generalguvernören
grefve Nils Bielke.
3 Se n:r 1138 och bilagan å sid. 730.
7 BO
Den 7 november
Bilaga. SU:s »Pro memoria», huru landtmarslcalken, såsom i SU:s und.
skrifvelse antydes, skulle svara på Fincks honom kommunicerade und. supplik
rörande värfning. Kanslipåskrift: »Present, d. 8 nov. 1734. I anledning
häraf är extractum protocolli d. 8 och 12 nov. 1734 utfärdat för preussiske
lieutenanterne grefve Sparre och Asseburg.» P. M., ej underskrifven eller date¬
rad (2 sidor foh), är af följande liufvudsakliga innehåll:
SU. fann betänkligt att styrka till någon den ringaste ändring
i sitt så nyligen till KM. uppgångna und. memorial ang. främmande
värfningar. Dock för att denna gången för preussiske kronprinsen
facilitera anskaffandet af de 4 karlarna kunde order afgå från HM.
till vederbörande landshöfdingar och regementschefer att, så snart
Finck uppgifvit karlarnas längd, värfningspenningarnas storlek och
kapitulationsvillkoren, då antaga sådana, som frivilligt ville begifva
sig i preussisk tjänst, samt låta dem visitera, approbera och på hans
bekostnad hitsända att presenteras i krigskollegium, hvarest Finck
dem, behörigen förpassade, skulle mottaga och härifrån sjöledes af¬
sända.
När SU:s uud. skrifvelse af den 7 november i anledning af grefve Sparrs
und. supplik den 8 november föredrogs i rådet, resolverades, »at sådant genom
extractum protocolli värkställes, docli at Iandtmarschalken föret frågas, hvad uti
samma ärende hos HM. blifvit anmält, efter deras excellencier ej hade någon
kundskap derom. Vid jousteringen presenterades Iandtmarschalkens skrifte!. ut¬
låtande häröfver och befaltes i anledning deraf extractum protocolli utfärdas.»
(»Rådsprotocoller för åhr 1734 i krigssaker 2:dra del», sid. 879.) I detta ex¬
tractum protocolli infördes de i P. M. gjorda bestämmelserna rörande tillväga-
gåendet vid Fincks värfning.
1249 SU. äng. preussiske löjtnanten Johann Friedrich von der Asseburgs
begäran att för rekrytering af markgrefve Henriks regemente
få värfva två stora karlar. Den 7 november.
»P[re]s[ent.j d. 11 nov. 1734. Värkstält genom extr[act] ur
rådsprotocollet af d. 12 nov. 1734.»
CReferat.)
Utur ett extrakt af rådsprotokollet den 25 sistlidne oktober hade
SU. inhämtat, att KM., ehuru han icke gärna såg, det någon främ¬
mande värfning här i riket vidare måtte tillstädjas, likväl ville
bifalla von der Asseburgs begäran, dock att därmed all främmande
värfning upphörde.
Som SU. härvid ej hade något att påminna, allenast att med
dessa tvenne karlars antagande förfores på sätt och vis, som SU. i
und. yttrat ang. de karlar, som löjtnanterna Finck och Sparr1 fått
tillstånd att antaga,
1 Se n:r 1138 och 1248.
1734.
731
fördenskull hade SU. KM. sådant bort tillkännagifva, med und.
förbehåll, att sådant nu för sista gången ske måtte.
(Krigsärenden.)
SU. ang. nådårets eller begrafningshjälpens beräkning för amirali- 1250
tetsunderoffleerares änkor och omyndiga barn. Den 7 november.
»P[re]s[ent.] d. 11 nov. 1734. Värkställes. Stockholm i råd-
cammaren d. 13 nov. 1734. Expedt.»
(Referat.)
Igenom amiralitetets riksdagsfullmäktige schoutbynachten von
Gertten1 och amiralitetskaptenen Falckengreen2 hade hela amirali¬
tetets underofficersstat anhållit, att änka och omyndiga barn efter
underofficer måtte njuta ett halft års lön i nådår i stället för att de
nu njöto en nådemånad.
4:e § i nåd. förklaringen af 1724 öfver nådårsförordningen för¬
mådde, att underofficerares och gemenes änkor och barn så vid ami¬
ralitetet som artilleriet och de värfvade regementena ej borde njuta
mer än en nådemånad till begrafningshjälp, så att, efter samma §,
när dödsfallet skedde, tjänsten alltid lämnades en månad obesatt till
begrafningshjälp och således den månaden, uti hvilken mannen dog,
räknades för tjänstemånad och den följande för nådemånad.
Fördenskull höll SU. i und. före, att med nådåret eller begraf-
ningshjälpen för ofvanbemälta änkor och omyndiga barn måste för¬
blifva efter den nåd. förordningen.
(Krigsärenden.)
SU. ang. reservmagasinets i Karlskrona förökande till alla pro- 1251
viantpersedlar; ang. höjning af varfsarbetsmanskapets kost¬
penningar och ang. uppköp af 10,000 tunnor ritorr råg. Den
7 november.
»P[re]sent. d. 8 februarii 1735. Res. i rådet d. 11 febr. 1735.
Ställes i värket genom ordres til am[iralitejtscollegium at taga alt
sådant i akt vid dess requisitioner. — Och beträffande tilökningen
för manskapet på dess penningar så afgå derom ordres til stats-
commission. Exped.»
(jReferat.)
KM. hade uti 22:a § af sin nåd. sekreta proposition ang. för¬
svarsverket3 gifvit RSt. anledning att vara omtänkta om spannmåls¬
magasinets förökande i Karlskrona.4
1 SU:s und. skrifvelse har Gerten.
2 » > » » Falckengren.
3 Se sid. 547, not 2.
4 SU:s und. skrifvelse har Carlscrona.
Den 7 november
lian hade funnit högst angeläget vara att sätta örlogsflottan i
det stånd, att åtminstone 12 ä 14 skepp, i fall så skulle behöfvas,
inom kort tid kunde utlöpa. Detta kunde snart nog låta sig göra i
anseende till själfva skeppen samt deras upptackling, bestyckning,
utredning och besättning. Men som Karlskrona reservmagasin till
större delen bestod af råg, korn och malt, i värde bestigande sig
till allenast 56,267 dir smt, så kunde provianteringen intet i den
hast verkställas, som nödvändigheten torde fordra, helst hvarken
Karlskronas eller de närmast där intill belägna städernas borgerskap
kunde till den kvantitet vara försedda, att amiralitetet kunde på en
hast få af dem upphandla så mycket, som erfordrades till en sjö¬
expedition, med mindre dem lämnades tid för varornas anskaffande,
då emellertid tillfället att med flottan uträtta något godt kunde för¬
loras. Alltså tycktes högsta nöden fordra, att reservmagasin et blef
till alla proviantpersedlar, som amiralitetets spisordning innehöll, så
förökt, att det åtminstone förslog till tre månaders utproviantering
för 5,000 man båtsmän, som af Södermöre- och blekingska indel¬
ningen, Ölands- och Gott 1 a n d skom p a n i er na jämte det i Karlskrona på
värfvad fot stående manskapet inom 14 dagar eller något mera kunde
sammandragas. Ett till den ändan uppsatt närgående förslag n:r 1
visade, att de bristande proviantpersedlarna bestego sig efter det i
Karlskrona för tiden varande priset till 38,937 dir 23 öre 17 pennin¬
gar smt, som komme att anslås på extraordinarie staten.
Det till varfsarbetet i Karlskrona uppfordrade manskapet af
kofferdifolk och båtsmän hade alltsedan 1723 års riksdag ej njutit
mera än 4 öre smt till mans om dagen i underhåll, hvarmed en
karl, som gick i starkt arbete, ogörligen kunde hafva sin utkomst,
hvarför SU. pröfvat så mycket mera billigt, att 6 öre smt hädan¬
efter måtte uppföras i staten, som l:o) detta manskap intill 1723 års
riksdag njutit, äfvensom alla pä fästnings- och annat arbete kom¬
menderade soldater än i dag undfingo, 6 öre smt om dagen, till för¬
tigande, att fångar och arrestanter njöto äfven så mycket, när de
arbetade. 2:o) När manskapet fick ringa underhåll, förlorade kronan
fast mera därigenom i gagnet och realiteten än differensen sig kunde
bestiga. Förfarenheten under de nästförflutna 10—11 åren hade visat,
att förenämnde arbetare, när de någon tid varit i Karlskrona, af
hunger antingen blifvit så maktlösa, att de föga arbete förmått göra,
eller sjuknat och på kronans bekostnad hela månader i barackerna måst
skötas och underhållas. Yolontärerna kunde hädanefter som härtills
benöja sig med 4 öre smt om dagen, brödet inberäknadt, eftersom
de torde hafva tillfällen, då de voro fria från vakten, att på annat
sätt förtjäna sig något, och alltså skulle de komma att då allenast
njuta lika underhåll med det öfriga arbetsmanskapet, när de på
flera dagars eller veckors ständiga artilleri- eller annat arbete blefvo
kommenderade.
1734.
733
Härvid mötte förnämligast två svårigheter: proviantpersedlarna,
hvarmed reservmagasinet borde förökas, tålde ej vid långt liggande
och staten syntes känna en märkelig gravation af en tredjedels till¬
ökning i den hittills bestådda samman för arbetsmanskapets underhåll.
Proviantpersedlarna kunde ingen skada taga, när, jämte pro¬
viantmästarens och andra vederbörandes tillsyn, 1) arbetsmanskapet
njöte i stället för kontant sitt underhåll i persedlar in natura (dricka
undantagande) efter spisordningen och kronovärdi, när 2) lastdra-
garnas utproviantering toges af samma magasin och när 3) öfver-
och underofficerarna finge tillstånd att på sina tre första kvartal,
samt timmermans- och handtverksstaten hade frihet att på sina
månadslöner och dagspenningar ur magasinet undfå, hvad proviant¬
persedlar de åstundade, mot ett så efter inköpet modereradt pris, att
hvarken kronan eller de komme att lida, hvaremot för de medel,
som bestodos dem i staten, magasinet om hösten kunde ersättas och
hvad som uttagits i stället upphandlas. På detta sättet kunde reserv¬
magasinet mot första vårdag vara i fullkomligt stånd igen. Men på
det Karlskronas borgerskap ej måtte få orsak att klaga, det inrättnin¬
gen af reservmagasinet och författningen till persedlarnas bevarande
lände dem till förfång i dess från stadens första anläggning förunta
privilegier att göra leveranser till örlogsflottan, vore SU:s begäran,
att KM. täcktes anbefalla amiralitetskollegium att vid upphandlingar
så af proviantspersedlar som af hampa och utrikesmaster samt segel¬
duk för örlogsflottan uppkalla och höra de handlande, till hvad pris
de alla sådana varor kunde och ville fritt där i orten leverera, och i
nåder förordna, att de till sådana leveransers presterande alltid borde
vara närmast, när de dem för så godt pris som någon annan ville
leverera eller kronan eljest kunde erhålla; kollegiet och dess leda¬
möter tycktes böra vara obetaget att om det pris, som andra kunde
lämna, korrespondera på in- och utrikesorter. På detta sättet kunde
förmodligen förekommas oskälig prisstegring och de handlande i
Karlskrona i stånd sättas att »på samma sätt, som de i förflutne
krig berömligen giordt», gå KM. och amiralitetet med sin kredit till
handa, när nöden sådant kunde fordra, äfvensom de härigenom ock
blifva uppmuntrade att hafva något ansenligt förråd i sina egna
packhus vid infallande krig mot betalning att tillgå.
När manskapet njöte proviant in natura i stället för 6 öre smt
om dagen, blefve, som närlagda kalkulation n:r 2 utvisade, hela
skillnaden mellan 4 öre smt kontant och proviant in natura för 6
öre smt allenast 4,038 dir 9 öre och 4 x/2 penningar smt, men kronan
skulle säkerligen för denna summa njuta full ersättning, när arbets¬
manskapet, genom proviantens undfående in natura, kunde uthärda
med det svåra dagliga arbetet och ej mer behöfde kronan till last
fylla barackerna eller roten till skada, som ofta skett, alldeles kre¬
vera, att förtiga förmånen af, att ett reservmagasin på detta sätt
734
Den 7 november
utan äfventyr stadigt kunde hafvas och fientliga syrpriser möjligast
förekommas, förutom det att billigheten fordrade, det kronans sjöfolk
vid dagligt publikt arbete njöte samma rättigheter som soldater.
Utom berörda reservmagasin hade SU. funnit högst angeläget,
att vid amiralitetet i Karlskrona samlades ett tillräckligt förråd af
ritorr råg, på det man under krig måtte hafva tillgång på bröd
såväl till flottan, då den hel och hållen kunde komma att gå ut,
som till att understödja armén i Skåne. SU. hade därför pröfvat
nödigt, att magasinet förökades med 10,000 tunnor ritorr råg å 5 V3
dir smt till 53,333 dir 21 öre 8 penningar smt, om hvilkas uppfö¬
rande i staten KM., så snart det sig göra läte och priset drägligt
vore, täcktes föranstalta.
Anm. Orri underskrifterna se anm. till n:r 1116.
Bilagor: De i texten omnämnda förslag n:r 1 (1 sid. fol.) och kalkulation
n:r 2 (2 sid. fol.), bägge odaterade, uppsatta på SU:s defensiousdeputations
befallning och underskrifna af Christopher Perment.
(Krigsärenden.)
1252 an£- anskaffning af hampa och master från Ryssland för reserv¬
förrådet i Karlskrona; ang. höjning af anslaget för transport af
trävirke; ang. anslag för tillverkning af dricksfat för örlogs-
flottan. Den 7 november.
»P[ras]sent. d. 8 febr. 1735. Bes. i rådet d. 11 febr. 1735.
Expedt.s» {Referat.)
KM. hade i sin sekreta propositions 22:a §1 föreställt angelägen¬
heten af det efter KSt:s förordnande vid 1723 års riksdag inrättade
reservförrådet i Karlskrona2 af byggningspersedlar, såsom järn, hampa,
master, spiror m. m.
Som SU. funnit för riket ganska nödigt, att ett sådant förråd
vid örlogsflottan funnes att tillgå vid påkommande rörelser af krig,
så höll det före, att det ej blott borde bibehållas med de persedlar,
hvaraf det nu bestode, utan ock förökas med hampa och master, af
hvilka persedlar nu i tid, medan fred var med ryssen och tullfriheten
i Kiga kunde nyttjas, måste anskaffas det förråd, att reserven måtte
bestå af åtminstone 1,500 skeppund hampa och 100 stycken svåra
master, att användas, blott då krig infölle och berörda persedlar ej
kunde fås från Kiga. För upphandlingen hade SU. anslagit på extra
stat 35,984 dir smt, hvaraf 27,984 dir ä 44 dir skit till 636 skit hampa
och 8,000 dir ä 200 dir stycket till 40 svåra master, varandes dess
begäran, att KM. täcktes anbefalla amiralitetskollegium om verk¬
ställighet af upphandlingen.
Till befraktande af fartyg och utprovianterande af lastdragare
för transport af ekvirke m. m. från Tyskland och andra orter borde,
1 Se sid. 547, not. 2.
2 Sths und. skrifvelse har Carlscrona.
1734.
735
ansåg SU., på extraordinarie staten årligen bestås åtminstone 15,000
dir smt, emedan hvad som beståtts från och med 1732 ej varit till¬
räckligt och hädanefter större transporter af ekvirke komme att ske
till örlogsbyggnaders anläggande på kronovarfvet i Karlskrona.
Emedan de 3,688 dricksfat, som nu för tiden funnos i Karls¬
krona, på långt när ej till hälften försloge allenast till tre månaders
dricksprovision för 9,000 man, hvartill fordrades 9,000 fat, borde i
staten till dricksfat årligen anslås 8,000 dir smt, intill dess amirali¬
tetet fått så stort förråd, som behöfdes, i fall hela örlogsflottan
komme att gå ut, då 13,600 stycken fat ej voro tillräckliga.
Anui. Om underskrifterna se anm. till n:r 1116.
(Krigsärenden.)
SU. ang. Karlskrona stads och hamns defensionsverk. Den 7 no- 1253
vember.
»P[rte]sent. d. 8 febr. 1735. Upl. i r[åds]c[ammaren] d. 10
febr. Res. i rådet d. 10 febr. 1735. Går bref til krigscolleg. at
detta observera i dess statsrequisitioner. Expedt.»
{Referat.)
Af såväl amiralitets- som krigskollegii und. bet. hade SU. fått
anledning att vidare vara betänkt om Karlskrona1 stads och hamns
försvar, mot fientliga syrpriser.
Med krigskollegium var SU. af den und. mening, att den mel¬
lan staden och varfvet anlagda muren, sedan brädtäckningen till
följe af KM:s på befästningskommissionens und. bet. gifna befallning
till amiralitetskollegium af den 8 sistlidne mars blifvit vidtagen,
lämnades obetäckt, tills man fick se, huru snart slutningsverket efter
den af KM. fastställda, planen kunde till byggnaden komma att före¬
tagas och iståndsättas, emedan på annor händelse och där muren
skulle beläggas med ny brädtäckning, denna vore slik fara under¬
kastad af eldsvåda som den förra.
I anledning af 1724 års k. fästningskommissions approberade
bet. skulle vissa ställen omkring hamnen och staden sättas i stånd
med batterier, och amiralitetskollegium hade öfver dem, efter den i
orten varande fortifikationskaptenens uträkning, formerat, ett omkost-
ningsförslag i två klasser. Till första klassen hörde batterier på åtta
ställen till stadens och »mouliens» betäckning på södra sidan, och
till dem hade amiralitetet rekvirerat 17,863 dir smt, i fall de skulle
hvila på murade konterfort, men allenast 11,363, där de skulle blifva
liggande på bockar af trä. SU. styrkte till att följa det förra försla¬
get, där konterfort voro af nöden, men att, där dessa kunde umbäras,
batterierna utan vidare uppehåll kunde anläggas, och det höll före,
att de rekvirerade 17,863 dir smt borde i staten anslås. Den andra
1 SU:s und. skrifvelse har Carlscrona.
736
Den 7 november
klassen angick öppna batterier på fem holmar till att kunna bestryka
passagen ä fleur d’eau, emedan på de destinerade batterierna på
kruttornen ej skulle kunna planteras mer än 2 st. 12&-kanoner på
hvar sida, med hvilka för höjdens skull föga tjänst kunde göras,
när en fiende avancerat något nära in under dem. Däremot hade
krigskollegium och generalmajor Löwen påmint, att af dessa fem
holmar fästningskommissionen utnämnt fyra, därest kruttorn skulle
anläggas — af dessa var ett, på Mjölnarholmen,1 redan färdigt —
samt att de enligt originaldesseinen skulle inneslutas med redutter
och så adapteras, att horisontaldefension dymedelst skulle erhållas.
Kollegiet förmenade för den skull vara bäst, att det förblefve därvid,
utom hvad Kattholmen vidkom, hvarest ett öppet batteri syntes göra
tillfyllest.
SU. var väl af samma mening, men då verken, ehuru små, lik¬
väl kräfde större kostnad än riket i dessa medellösa tider på någon
tid kunde åstadkomma och ej heller kunde i stånd sättas med den
skyndsamhet, sorn angelägenheten syntes fordra, så fann SU. säkrast
vara, att de fem öppna batterierna nu emellertid anlades, till fram¬
deles att riket mäktade därå göra större kostnad, då likafullt redutter
däraf efter handen kunde adapteras. Till batteriernas inrättande
torde nu i förstone behöfvas 6,121 dir smt, hvilka med de rekvirerade
17,863 dir för de åtta batterierna på södra sidan om staden gjorde i
en summa 23,984 dir smt. Därpå voro af KM. redan anordnade 9,000
dir, så att nu på staten ej komme till en början att anslås mer än
14,984 dir smt.
Det vore till önskandes att med så fullkomlig defension, som
fästningskommissionens plan gick ut på, förse Karlskronaorten, »som
är att anse för ett af de angelägnaste försvarsvärk, som med all
macht borde i stånd sättias». Dock efter generalmajor Löwens rekvi¬
sition, sorn han författat till följe af de öfver 1724 års fästningskom-
missions plan inrättade förslag och som sekreta kommissionen bilagt
sin riksdagsrelation, fordrades ännu öfver 14 tunnor guld till full¬
bordandet af planen, och det vore till befruktande, att riket i lång¬
liga tider ej förmådde till väga bringa en så stor summa. SU.
kunde därför ingalunda styrka till vidlyftigare och kostsammare verk
än höga nödvändigheten fordrade och man såg sig inom någorlunda
kort tid kunna bringa i verkställighet. Bland andra verk till de
små inloppens befästande på östra sidan om staden voro projekterade
tre, som, sedan fortifikationsarbetet vore fullbordadt vid kastellen
Kungsholmen2 och Drottningskär,3 först skulle komma att istånd-
sättas. De voro ej ärnade att blifva stora, dock likväl så, att de
kunde defendera sig själfva, emedan de skulle komma att anläggas
1 SU:s und. skrifvelse har Möllnarehollmen.
2 > * » > Kongshollmen.
3 > » > > Drottningskiär.
1734.
737
något långt ifrån staden, nämligen ett på Tjurkölandet och udden, det
andra på lilla holmen, som låg midt i gapet mellan Västra Skäilo1
och Senoren, och det tredje på Högskär, och således syntes komma
att fordra ansenliga summor. Därjämte förmenade SU. att, innan
arbetet på verken begynte, några borde förordnas till orten att
undersöka, om ej verken kunde flyttas närmare till staden, i hvilket
fall de kunde göras mindre och ansenlig kostnad besparas. Där¬
jämte kunde dessa taga i ögonsikte de tre verk, som enligt fästnings¬
kommissionens bet. voro destinerade till inloppens försvar på västra
sidan om staden, efter utväg torde finnas att äfvenledes draga dem
närmare staden och reducera dem till mindre verk. Sammaledes
torde det ej aflöpa utan nytta, om nogare undersöktes, huruvida det
vore riket gagneligt, om Vä mmö2 åt landsidan befästes eller ej, där
man efter fästningskommissionens bet. ämnat anlägga ett slutet verk.
Eljest fanns på Pantar holmen innanför tullen ett jordverk, som
var Karlskronas enda betäckning emot landsidan och högstnödigt
att bibehållas, hvarför SU. fann det vara ganska oundgängligt, det
utom föregående till batterierna något visst uppfördes i staten såväl
till detta verks iståndsättande som hvad till Kungsholmens och
Drottningskärs fullbordande än kunde återstå.
Anm. Om underskrifterna se anm. till n:r 1116.
(Krigsärenden.)
SU. ang. Göteborgseskaderns iståndsättande. Den 7 november.
»P[r£e]sent. d. 22 februarii 1735. Communiceras med ain[irali]-
tetscollegio att härom draga behörig försorg. Stockholm i rådcam-
maren d. 27 febr. 1735. Exped.»
(Referat)
Öfver några ärenden, andragna i amiralitetskommissariatets i
Göteborg3 und. riksdagsberättelse, omförmäld i § 26 af KM:s sekreta
proposition ang. försvarsverket, hade SU. funnit nödigt att afgifva
sitt und. utlåtande.
l:o) Hukaren »Måsen», byggd sedan 1732 i Göteborg efter en af
amiralitetskollegium gillad ritning, berättades blifva en ifred bekväm
lastdragare och i krig, upptacklad och med full bestyckning, kunna
göra god tjänst vid eskadern. SU. hade i nästkommande års stat
uppfört nödiga medel till upptacklingen, och ang. anskaffandet af
bestyckningen, om den ej vore att tillgå i Göteborg, hänvisade det
till, hvad här nedan gifves vid handen.
1 SU:s und. skrifvelse har Schellö.
2 Sths und. skrifvelse har Wärn mön.
3 » » » > Giötheborg.
47-—-150659. Riksdagsakter. Ser. 2, .?.
1254
738
Den 7 november
2:o) Till skeppet »Sparres», fregatten »Gröna jägarens» och ga-
lejan »Meijerfelts» reparationer voro 6,315 dir sint besparda och i år
anslagna. Erfordrades något mera till detta behof, måste det anord¬
nas af nästkommande års statsmedel, så att fartygen ju förr dess
hellre måtte blifva försatta i fullkomligt stånd.
3:o) Till förrådsgods och utredningspersedlar, hvarpå inga re-
kvisitionsförslag inkommit, för fregatten »Giötheborgs vapn» och
»Gröna jägaren» hade man anslagit 8,000 dir smt (bestyekningen
undantagen); om dessa icke skulle förslå, kunde resten rekvireras i
förslaget till 1736 års stat.
4:o) Eskadern kunde utan gravation för staten blifva försedd
såväl med bestyckning till hukaren »Måsen» som med de öfriga fe¬
lande sorterna kanoner genom de medel, som influtit och än vidare kunde
inflyta till amiralitetet i Karlskrona1 för bortsålda och än till för¬
säljande gamla metallkanoner. Som därigenom Karlskrona amirali -
tetsverk åter komme att lida någon afsaknad, så vida artillerigården
där ännu ej var färdig och där äfven ett stort parti grofva järn-
kanoner ännu brast, innan skeppen, sjökastellen och batterierna blefve
behörigen försedda, kunde så många af de i Karlskrona befintliga
brukbara metallkanonerna föryttras, som till alla dessa behofvens
fyllnad kunde tarfvas, dock att de blefve, mot kontant betalning till
amiralitetet, för kronans räkning inropade att omgjutas och använ¬
das till attack- och fältartilleriets komplettei’ande; hvad kronan ej
behöfde, tilläts amiralitetskollegium att till högsta pris in- eller ut¬
rikes utbringa.
5:o) Skulle de till brokor, taljor och järnredskap vid 1731 och
1733 års stater bestådda 3,592 dir 16 öre smt ej vara tillräckliga,
kunde bristen rekvireras i 1736 års statsprojekt. Hvad som brast
al handgevär kunde, förmenade man, fås genom amiralitetskollegii
försorg antingen från Karlskrona eller utur tyghuset i Göteborg.
6:o) Till de i nya skeppshamnen nedsjunkna sänkverkens på¬
byggande och med sten befästande på östra sidan om det till ham¬
nen lämnade inloppet hade sedan 1732 i staten beståtts endast 149
dir smt 1733, hvarmed ingenting kunnat uträttas, hvarför ock till
hamnens behöriga försäkrande komme att i staten anslås 1,000 dir
smt, om staten sådant kunde tåla. Men huruvida bela hamnen
medelst nya sänkverk skulle fullkomligen inneslutas, täcktes KM.
lämna till amiralitetskollegii godtfinnande efter brefväxling med
kommenderande flaggmannen vid Göteborgseskadern, och om kolle¬
giet pröfvade flera dricksfat och vattenliggare nödiga för eskadern
än de nu där befintliga, kunde nödiga medel därtill framdeles re¬
kvireras och uppföras i 1736 års stat.
Anm. Om underskrifterna se anm. till n:r 1097.
(Krigsärenden.)
1 SU:s und. skrifvelse har Carlscrona.
1734.
739
SXJ. ang. stadfästelse på Norrköpings mässingsbruks privilegier. 1255
Den 7 november.
»Ink. d. 14 novemb. 1734. Upläsit i rådet d. 19 decemb.
1734 och värkställes.»
{Referat.)
KM:s ömhet och ynnest för KSt:s bank jämväl därutinnan att
hafva till kammar-, bergs- och kommersekollegierna remitterat de
till bankoverket vid sista riksdag deputerades und. ansökning af
den 13 april om stadfästelse på Norrköpings1 mässingsbruks rättig¬
heter och friheter vördade och erkände SXJ. med allerund. tack¬
sägelse.
Men alldenstund banken sedermera intet haft att hugna sig af
KM:s utslag härutinnan och nåd. villfarande i anseende till bankens
viktiga därunder beroende angelägenhet, understodo RSt. sig än
yttermera å bankens vägnar implorera, att KM. täcktes förunna stad¬
fästelse uppå de detta mässingsbruk och dess tillhörigheter forna
tillagda benådningar och förmåner.
(Sths bref 1734. Civilärenden.)
SU. ang. uppläggande af kronospannmål i Västerbotten. Den 7 1256
november.
»Ink. d. 9 nov. 1734. Upläsit i rådet den 25 novemb. 1734
och värkställes genom ordres til cammarcollegium och statscon-
toiret.»
{Referat.)
Det vöre nödigt, att behållningen af två års inflytande krono¬
spannmål i Västerbotten blef liggande i kronobodarna därstädes för
KM:s och kronans räkning att vid dyr tid och missväxt till all¬
mogens understöd tjäna till utsäde därstädes, hvarigenom äfven
transportomkostningarna på spannmåls öfverförsel från magasinet i
Stockholm och andra orter kunde besparas.
SU. anhöll, att KM. täcktes draga försorg om ofvannämnda an¬
stalts förfogande. Denna författning kunde dock ej komma i verkstäl¬
lighet förrän nästa år, emedan detta års afrad i Västerbotten var staten
anslagen under ordinarie räntan. SU. hemställde äfvenväl, att KM.,
sedan landshöfdingen i orten och kammarkollegium blifvit hörda,
ville förordna, under hvars förvaltning således den upplagda spann¬
målen skulle lämnas.
(SU:s bref 1734. Civilärenden.)
1 Sths und. skrifvelse har Norkiöpings.
740
Den 7, 9 och 11 november.
1257 SU. ang. anslag till kofstallsbyggnaden. Den 7 november.
»Ink. d. 9 novemi). 1734. Upläsit i rådet d. 11 novemi). 1734
och värkställes.»
(Referat.)
KM. hade den 9 sistlidne juli remitterat till statskontoret för
att anmälas i SU. hofstallmästaren Wiebells1 af öfverste marskalken
riksrådet grefve De la Gardie föredragna und. begäran om tillräck¬
ligare stall- och vagnsrums inrättande i k. hofstallet.
Till den återstående stallbyggnaden fordrades, enligt underrät¬
telse, inhämtad genom öfverintendenten grefve Tessin, 34,000 dir
smt. Byggnaden var oundgänglig, men statsmedlen ganska otill¬
räckliga till att utbetala en så stor summa på en gång och för ett år.
Allt därför kunde 6,000 dir smt på extraordinarie staten årligen upp¬
föras, tills den rekvirerade summan blefve till fullo betald, dock så,
att desamma medlen till inga andra tarfvor användes, utan att år¬
ligen byggdes för 6,000 dir, så långt de förslogo.
(SU:s bref 1734. Civilärenden.)
1258 RSt. ang. hampplantering. Den 9 november.
»Ink. d. 18 nov. 1734. Upläsit i rådet den 19 decemb. 1734
och värkställes.»
CReferat.)
Emedan RSt. nogsamt befunnit, hvad ansenliga penningsummor
KM. och kronan nödgades aflåta till hampas upphandling från ut¬
rikes orter för örlogsflottans behof, hade de bort anhålla, till be¬
sparings erhållande härutinnan, att KM. täcktes genom en allmän
publikation uppmuntra invånarna i städerna och i landsorterna att
på någon del af sin åker, som därtill kunde blifva skicklig, bruka
hampfrö till utsäde. För att göra hampplanteringen begärligare och
säkrare hemställde RSt., att årligen för skäligt och visst pris till
flottans förnödenhet upphandlades den hampa, som städerna ej på
annat sätt kunde afsätta, och att KM. täcktes anbefalla amiralitetskol¬
legium detsamma och låta en sådan försäkran inflyta i publika¬
tionen.
RSt. förmodade, att magistraten i Stockholm skulle åt handels¬
mannen Sjöberg, som redan visat prof om görligheten af hampplan¬
tering och var medintressent i buldansväfveriet vid barnhuset, upp¬
draga någon åker eller annan bekvämlig plats intill staden att till
1 SU:s und. skrifvelse har Wiebels.
I
1734. 741
godt exempel beså allenast med hampfrö, i hvilken händelse han
utlofvat införskrifva godt hampfrö från Litauen1 till sitt eget och
andras behof.
RSt. anhöllo för öfrigt, att KM. täcktes anbefalla kommerse¬
kollegium att draga försorg om detta ärende och befordra vederbörande
till förromrörda afsättning och låta genom allmänna publikationer
handleda dem till hampans fördelaktiga planterande och skötsel.
(Civilärenden.)
RSt. ang. eessions- och konkurssaker, härrörande af förlag till 1259
bruk och bergverk. Den 11 november.
Saknas i serien af RSt:s und. skrifvelser i original. Tryckt efter
RSt:s expeditionsdeputations registratur (riksdagsregistraturet), sid. 446
—448. — Ärendet föredrogs i rådet den 21 november 1734. Deras
excellenser yttrade sig diskussionsvis, »det lärer så mycket mindre
behöfvas at häröfver utfärda någon förordning, som sådant kommer
uti nya lagen at intagaB». (»Justitia: re visions protocoller för åhr
1734. Tom. II», sid. 1768).
EKM. har igenom extractum protocolli under d. 14 sistl. aug.
med RSt. i nåder behagat communicera dess och riksens bergscol-
legii derom giorde und. förfrågan, huruvida de eessions- och con-
curssaker, som härröra af förlager till bruk och bergvärk, skola
under EKM:s d. 6 juli år 1730 utgångne stadga och förordning
ang. huru med debitorer, som för giäld rymma ur riket, förhållas
skall, samt det rättegångssätt, som vid eessions- och concurssaker
i acht tagas bör, vara begripne eller ej. Öfver hvilket mål EKM:s
och riksens Swea och Giöta hofrätter deras und. bet. afgifvit, som
af EKM. befunnits vara väl grundade, och EKM. i anseende dertil
i nåder behagat förklara, det alla mål, som kunna angå concurs-
och cessionssaker, de måge härröra af förlager eller andre giorde
försträckningar til debitorer, som äga bruk och bärgvärk, böra så
mycket mera til deras uptagande och afdömande under bem:te stadga
och förordning af d. 6 juli 1730 och dess 7 § rätteligen begripas,
som tilförene och innan samma förordning utfärdades alla cessioner
och concurssaker utan åtskildnad, under hvad jurisdiction debitoren
eliest lyder, hördt til de ordinarie instantierne, med mera, som högst¬
berörde extractum protocolli berörande detta ärende än vidare inne¬
håller och omförmäler.
Men som RSt. gierna åstunda ett skyndesamt slut på inneva¬
rande riksdag och således ej kunna hinna med detta ärende, som
vederbör, at öfverväga och utarbeta, så hafva fördenskuld RSt. detta
1 RSt:s und. skrifvelse har Litthauen.
742
Den 11 november
mål med dertil hörige documenter til EKM. i und. bordt upgifva,
med lika und. anhållan, det täcktes EKM. med råds råde härom
författa en förordning och af densamma sedan vid nästa riksdag i
nåder KSt. del lämna. KSt. framhärda etc.
1260 RSt. ang. priset på kommisskläde och boj. Den 11 november.
»P[raä]sent. d. 19 nov. 1734. I rådcam:n d. 26 nov. 1734.
Värkställes.»
Hos KSt. hafva Barnängs, Giötheborgs, Malmö samt Norkiö-
pings klädesmanufactorieinteressenter igenom inlagt memorial an-
dragit at, ehuruväl _ vid sidsta riksdag et vist prof och pris på com-
missgodz faststält blef och EKM. genom nåd. bref af d. 19 juni
1731 sådant kundgiordt dess och rikets krigscollegio, nemi. at de
gemenas kläde skulle betalas lefveranten å 5 dir kmt alnen, under¬
officerares ä 7 dir, de fina friserade boj 3 och de grofve 2 dir 8 öre
kmt alnen, så skall det likväl nu mera denne tiden intet falla dem
drägeligit at utkomma därmed af orsak, at pohlske ullen, som til
desse klädessorter måste brukas, har ifrån år 1730, då den galt 13
ä 13 V2 gyllen hvarie sten, nu stigit up til 16 ä 18 och således
til mer än 25 procent, och det jemväl i anledning af deras corres-
pondenters utlåtelser och andra underrättelser befruchtas, at den
ännu mycket högre lärer stiga, dels i anseende til närvarande con-
juncturer i Pohlen, dels ock förmedelst det, at emot förra tiden nu
ovänligen stora partier ull drages der ur landet til Preussen, Danne¬
mark, Holland och Frankrike, hvartil jemväl kommer, at tolagen
vid ullens utförsel skall blifvit år 1733 uphögd ifrån 12 ä 18 gl. til
50 procent och andre utskiepningskostnader drygare, jemte förlust
på vexelcoursen i anledning af pohlske oroligheten til 6 ä 8 procent,
förutan det at nu fordras större provision och möda, innan varan
vid så stark afsättning til alla orter kan få inkiöpas, som ock at,
när den sökas och effterletas skall, då sällan eller intet fås så fin,
god och ren i partier, som annars, då ymnigt förråd finnes, hvaraf
fölier, at klädet ej utan största förlust skall kunna falla lika smi¬
digt och lent med det fastställte profvet. Sammaledes skola färg-
varorne upstigit, i synnerhet den til gulfärgning bruklige ängsskiä-
ren, som år 1730 galt 24 öre ä 1 dir kmt L&d, men nu kostar 3 å
4 dir, och indigon, som genom siöskador och sidsta spanska skieppens
förolyckande i West-Indien äfven skall blifvit dyrare, förutan det
at 4 ä 5 procent afgå för medlens incasserande ifrån de finska och
vidt aflägsne andre orter och charta: sigillatseafgifften samt andre van¬
lige omkostningar äro högre samt at ock förlusten ökes genom vidioff '!i g
correspondence med räntemästarne och väntande på medlen offta
hela åren bortåt, innan de effter assignationerne värkeligen inflyta,
1734.
743
hvarigenom manufactorievärken til contracternes fullgiörande vid
sluten tid nödgas låna penningar emot interesse, så at med alt detta,
enär lefverantzerne äro prsesterade, räkningen slutes med en ansen¬
lig förlust, som hotar desse manufacturvärk med en ofelbar under¬
gång och interessenternes egen ruin, som uti värkhus och redskap
samt förskotter hos klädemakare och arbetsfolk sin egendomb och
förmåga hafva utestående.
* TV • .
De föreställa vidare, att mitt under sidsta kriget, då 4 dir alnen
bestods för de gemenes kläde, 6 dir för underofficerares, dito 3 dir
för fina boj och 13 -t dir kmt alnen för de grofva, alt innan mynt-
förhögningen skiedde, skall det ändå varit långt profitablare och
skiäligare utkomst för manufactorierne än nu, när 5 dir alnen skall
bestås för de gemenas kläde och 7 för underofficerareklädet, 3 dir
för fina bojet och 21/* dir för det grofva, emedan godset effter den
tidens prof och bruk var groff! i spinst och tilvärkning, men nu
fintrådigt, hårdtslagit och väl arbetat, då liusblådt, men nu hel
mörkt, som skillier 7 ä 8 procent, men ullen galt den tiden 8 ä 11
för steen, nu 16 ä 18. En rdr i goda penningar galt då i växel til
24 mark, men nu 35 V2 ä 36 mark. Så skall ock myntet sedan up¬
stigit hos oss til 50 procent och alt annat dereffter. Utskiepnings-
kostnaderne därute skola äfven gådt up til 100 procent. Arbets¬
lönen för folk och handtvärkare skall nu äfven vara dubbelt mot
den tiden samt sådane arbetare, särdeles spinnerskor, hvaruppå denne
manufacturens drifft mäst beror, tilförende varit nog til fångs. Haf-
vandes de äfven bilagt til närmare uplysning en jemförelseräkning
emellan denne och förre tiden, hvaraf skillnaden eller manufactorie-
värkens förlust nogsamt skall kunna skönjas, där icke dem en skälig
förhögning bestås, på det de således måtte kunna hålla värken vid
macht, sedan de en gång til publici nytta och ansenlige penningars
behållande in uti landet samt många menniskiors näring och uppe¬
hälle blifvit med stor kostnad inrättade. Och som de i det nogaste
calculerat öfver, til hvad pris som ofvanbem:te kläden och böjer
kunna vid så fatte omständigheter lämnas, och funnit, at de icke
kunna komma ut med mindre än 6 dir alnen för gemenas kläde
9 dir för underofficerare, 3 dir för det grofva och 4 dir för de fina
friserade böjer, så anhålla de, at dem detta skiäligen och effter tidens
beskaffenhet lämpade pris måtte bestås, och at detta må taga sin
begynnelse vid de lefverantzcontracter, som för innevarande år komma
at slutas, läggandes och slutel. det skiälet til, at det utrikes mon-
deringsklädet och bojet skall i godheten vara långt sämre, men i
priset långt högre än vårt svänska, hvaraf ock det skall vara lätt
at sluta om våra klädefabriquers slätta tilstånd vid militiselefve-
rantserne, om de intet nu vinna, hvad de begiärt.
Detta alt hafva KSt. i behörigt öfvervägande tagit. Och allden¬
stund KSt. finna, det ingen ändring uti det en gång utvalde och af
744
Den 11 november
EKM. faststälte profklädet kan tillåtas och at manufactoristerne i
anseende til ofvan anförde orsaker ej kunna utom deras alt för stora
skada för det utsatte priset, neml:n de gemenas 5 dir alnen, under¬
officerares ä 7 dir kmt, de finare friserade boj 3 och de grofva 2 dir
8 öre kmt alnen, tilvärka så godt kläde och boj, som de faststälte
profven, utan är det, som af dem nu tilvärkas, håde til täthet, fin¬
het och färgen långt sämre, så at riksens milice deraf ej skulle
hafva behörig nytta; *
fördenskull äro RSt. af den und. mening, at för de regementer,
som för innevarande år komma at beklädas, och nu, så länge ullen
är så dyr, kunde det bestås manufactoristerne på underofficerares
och de gemenas kläde såväl som det finare friserade bojet 16 öre
och på det grofva 12 öre kmts tillökning för hvarje aln, så at pri¬
set hädaneffter blifver för en aln commiss eller de gemenas kläde
femb och en half dir alnen, för underofficerares siu och Va dir, för
det finare friserade bojet tre och V2 dir och för det gemenare bojet
två dir 20 öre kmt alnen, hvarmed manufactoristerne äfven förklarat
sig nögde, så framt de erhålla promte medel in loco, så at de må
kunna undgå den ansenliga förlusten af remisslaget, om hvilken
anstalts förfogande RSt. i und. anhålla EKM. täcktes draga nåd.
försorg.
Eör öfrigit och som denne betalning är lämpad eifter närvarande
tid, så anhålla RSt. i lika und. at, när längre fram hos någondera
manufactoristen beklädning för det ena eller andra regementet skall
beställas, EKM. i nåder då ville anbefalla vederbörande collegier
at hvarje gång med manufactoristerne om betalningen betinga, i
fall priset på ullen då skulle hafva fallit, så at cronan dermedelst
åter någon besparing i utgitften vinna kan, då vederbörande colle¬
gier vid det tilfället äfven kunna för sig taga den jemförelsecalcula-
tion, som af ofvannämde manufactorister öfver 1708, 1730 och inne¬
varande års pris på lillen samt andre vanlige omkostningar upgif-
ven är och här hos fölier, emedan deraf kan förmärkas, hvad manu-
facturisterne i anseende til nu utsatte priset böra vara nögde med.
Och sedan vederbörande collegier deröfver inkommit med sin und.
berättelse, så täcktes EKM. i nåder pröfva och fastställa, hvad lefve-
ranten skiäligen kan bestås, då ock den manufacturist tyckes böra
vara närmast, som kläde och boj eifter det faststälte allmänna prof-
vet för bästa priset lemna vill, och det i folie af EKM:s nåd. reso¬
lutioner på krigsbefälets vid 1727 och 1731 års riksdagar andragne
und. besvär 41 och 4 §§.
RSt. framhärda etc.
Bilaga: »Jemförelsecalculation öfver förra och närvarande tiders klädes-
tillvärkning för KM:s och rikets milice» (1 blad dubbel folio).
(Krigsärenden.)
1734.
745
RSt. ang. tertialtiondeförseln i Finland. Den 11 november. 1261
»Ink. d. 16 novemb. 1734. Upl. i rådet den 18 novemb. 1734
och värkställes.»
{Referat.)
I anledning af den på prästerskapets i Finland vägnar af bisko¬
parna Jonas Fahlenius och Daniel Juslenius samt prostarna Nico¬
laus Idman och Johan Amnell till KM. ingifna och den 27 sist-
lidne september till ItSt. remitterade ansökningen om ändring där-
uti, att tertialtiondeförseln i Abo, Nylands och Tavastehus län nu
i tre år till någon del varit dem förmenad,
hade RSt. funnit bäst vara, att med prästerskapets i Finland
tertialtiondes förande blefve efter ingångna föreningar och förra van¬
ligheten.
(Civilärenden.)
RSt. ang. kaptenen under KM:s lifgarde baron Gustaf von Kuhlers 1262
jordabyte med kronan. Den 11 november.
»Ink. d. 18 nov. 1734. Upl. i rådet d. 5 decemb. 1734 och
värkställes.»
{Referat.)
Hos RSt. hade von Köhler gjort ansökning att mot vederlag få
utbyta några kronohemman i Södermanland, Eskilstuna län,1 Oster-
rekarne2 härad, Klosters och Fors socknar.
Alldenstund kammarkolleginm genom extractum protocolli af
den 7 sistlidne oktober förklarat sig hålla betänkligt att styrka RSt.
till bytes samtyckande, hade von Köhler däremot å sin sida genom
memorial andragit åtskilliga skäl, hvaraf han förmenade nogsamt
böra finnas, det hemmanen kunde gå i byte.
RSt. hade infordrat och noga skärskådat bytesakterna samt de
därutinnan befintliga dokumenten. Kammarkollegium hade väl an-
gifvit, att hemmanen lågo så nära Eskilstuna kungsladugård, att
emellan denna och Gredby3 egor ingen rörlagd rågång fanns, att
kungsgården hade ett torp på Grönsta egor och en äng på Gredby
egor, att Röksta hemman hade en utjord inom Gredby rågång, att
Balsta4 by hade åker och åtskilliga ängstegar på Gredby egor och
1 RSt:s und. skrifvelse har Eskillstuna.
2 Såväl RSt:s und. skrifvelse i original som riksdagsregistratnret hafva "Wester-
rekarne.
3 RSt:s und. skrifvelse har Greby.
4 > * » » Rallsta.
746
Den 11 november
att Duftorps1 hemman, som var afgärdadt på Gårdskäls2 bolbys egor,
innehade 4 lass hö af Grönsta egor. Däremot kom likväl hos RSt.
i öfvervägande, att inga flefa egor vid 1722 års skattläggning blifvit
till hemmanet upptagna och taxerade än därtill verkligen lydt och
ännu ostridigt lydde och med gärdsgårdar såsom bolstada skäl voro
inhägnade. Ty kunde den omständigheten, att det låg när intill
eller med råstenar oafskildt från Eskilstuna ladugård,intet hindra bytet,
emedan efter lag både urminnes häfd och andra bolstada skäl i åker och
äng räknades äfven så giltiga och ostridiga som rå och rör, och fastän
kungsladugården berättades hafva en äng på Gredby egor, så hade
denna i skattläggningen ej blifvit upptagen och till ränta beräknad, fast
mindre kunde ombytet af hemmanets egare betaga kungsgården dess rät¬
tighet. Icke heller byarna Röksta och Balsta egor på Gredby egor hade
blifvit upptagna i skattläggningen, utan tvärtom i de andra hemmanens
skattläggningar, allt enligt landtmäterikontorets berättelse i akten. Vi¬
dare hade hemmanet ej blifvit anslaget till kungsgården med sina dags¬
verken, utan blef vid dagsverksregleringen 1729 på von Köhlers
anmodan för detta bytes skull därifrån uteslutet samt alla jordbruks-,
mantals- och hjälpedagsverken införda bland dem, som med pennin¬
gar fingo klarera, så att kungsladugården ej kom att lida, när den
dessutom var försedd med nödvändiga dagsverken.
Ej heller syntes bytet kunna hindras af det skäl, som kollegiet
anfört, att landshöfdingen gjort påminnelser om Gredby hemmans
nödvändighet som häradsfogdeboställe. Häradsfogden hade väl er¬
hållit förmedling på sitt nu innehafvande boställe och därför begärt
detta hemman som fyllnad för det, som brustit i boställsrä,ntan.
Men inga förmedlingar på boställen kunde tillåtas, fast mindre
borde eller kunde några tillökningar på slika förmedlade boställen
bestås, och kronofogdens (!) ansökning kunde för öfrigt ej för exemplets
skull tillåtas, emedan hans antecessorer haft bostället utan förmed-
ling.
Ankan Maria Simonsdotter hade gjort ansökning att i anseende
till erhållen remiss till skattevärderingen på hemmanet vara såsom
åbo närmare till skatteköpet deraf. Men hon hade låtit den den
11 september 1721 undfångna remissen hvila och, först sedan von
Köhler den 14 maj 1726 sökt och erhållit KM:s tillstånd till bytet,
den 4 juni samma år erhållit skattevärdering. Detta hade hon icke
heller med köpeskillingens deponerande fullföljt, utan hade von Köh¬
ler däremot strax fullföljt sitt byte med vederlagshemmans uppgif¬
vande. Alltså och i följe af k. brefvet den 16 oktober 1722 till
kammarkollegium irti lika casu tycktes ej heller detta kunna anses
för något hinder i det begärda bytet.
Af allt detta hade RSt. funnit inga omständigheter hindra by-
1 RSt:s nnd. skrifvelse har Dufwetorp.
2 » > » > Gårdskär.
1734.
747
tets fullbordan. De hade på det nogaste genomsett de till utbyte
begärda och de afstådda hemmanen samt i synnerhet af skattläggnin¬
garna inhämtat, icke allenast att de i åker, äng, skogbete och alla
andra appartinentier voro alldeles jämngoda, utan att de afstådda
voro bättre, såsom ock att de till ränta och hemmantal öfverens-
kommo, och dessutom besteg sig vederlaget till 1/i mantal och 9
öre 3 S/B penningar smts ränta högre än de begärda hemmanen, hvilken
öfverränta kaptenen afstått till kronan. Kronan avancerade verk¬
ligen genom bytet och de afstådda hemmanen voro jämväl rätta
frälse.
Alltså hade RSt. velat gifva sitt bifall och samtycke till bytet.
Till följe däraf komme Gredby hemman s/4-dels och Grönsta hemman
Norregården 8/4-dels uti Södermanland, Eskilstuna län och Österre-
karne härad af 59 rdr 5 öre 12 penningar smts ränta att afstås till
von Köhler mot Tveta hemman ett i Västmanland,1 Öfversunds län,
Åkerbo härad och Medåkers2 socken, samt Skillinge s/4-dels i samma
län och härad och Torpa socken, som i jordeboks- och mantalsräntan
till 60 dir 14 öre 15 3/5 penningar smts ränta voro ansedde. Hvilket
KM. RSt. i und. vid handen gifva bort.
(Civilärenden.)
RSt. ang. skatteköpen i Halland. Den 11 november. 1263
»Ink. d. 16 noveinb. 1734. Upläsit i rådet d. 18 novemb. 1734
och värkställes.»
(.Referat.)
KM. hade till RSt:s und. utlåtelse den 1 sisth oktober remitte¬
rat kammarkollegii und. skrifvelse af den 12 sisth augusti ang.
herredagsböndernas ifrån Halland und. ansökning vid såväl 1731 som
innevarande års riksdag att på några hemman utbekomma skatte-
köpebref, som i anledning af § 14 i nåd. resolutionen på allmogens
besvär den 1 augusti 1727 blifvit vägrade äfven för de hemman,
sorn de i landtränteriet betalt köpeskillingen för.
Kollegiet yttrade att, sedan nåd. resolutionen af den 1 augusti
1727 förklarat skatteköpen på kronohemmanen i Skåne och Halland
icke kunna gå för sig, så länge indelningen där ej varit fastställd,
så hade med skattebrefvens utfärdande kommit att hvila, att krigs-
och kammarkollegierna samt statskontoret i und. yttrande den 30
oktober 1728 funnit betänkligt att styrka till hemmanen Stora La-
halls och Hammargårds i Halland sökta skatteköp, eftersom man ej
kunde veta, huruvida RSt. skulle vilja behålla roteringen eller em-
1 RSt:s und. skrifvelse bar Wässnianland.
2 , , » » Medåckers.
748
Den 11 november
plojera hemmanen till kavalleriindelningen, hvilket KM:s svar af den
19 november samma år approberat; att RSt. 1731 på ofvanberörde
herredagsbönders förda besvär lämnat målet till KM:s afgörande,
hvilket KM., på herredagsböndernas ingifna supplik, den 9 oktober
samma år remitterat till kollegiet, utan att infordra dess bet. eller
utgifva befallning till skattebrefs utfärdande, i anseende hvartill,
såsom ock att KM. approberat ofvannämnda bet. af den 19 novem¬
ber 1728, med deras expedierande kommit att anstå.
RSt. funno intet hinder i vägen vara, med mindre allmogen i
Halland i sin ansökning måtte kunna villfaras, så vida den angick
simpla kronohemman, som förr varit rusthåll eller augment, och
skattebrefven ju förr dess hellre därå expedieras, hvarom KM. täck¬
tes utfärda nåd. order till kammarkollegium. Men på de hemman
och lägenheter, som varit officerare och andra betjänte anslagna till
boställen, kunde intet skatteköp tillåtas.
(Civilärenden.)
1264 RSt- ang‘ antagandet af biskopen i Göteborg Jakob Benzelius’ »Re-
petitio theologica och »Epitome» som läroböcker vid akade¬
mierna och skolorna. Den 11 november.
sink. d. 18 nov. Upläsit i rådet den 19 deeemb. 1734 och
värkställes.»
(.Referat.)
KM. hade med RSt. kommunicerat Prst:s und. andragande be¬
träffande Benzelius’ »til den studerande ungdomens bästa» samman-
skrifna två ofvan nämnda arbeten samt kanslikollegii och akademi¬
kanslerernas öfver samina mål infordrade und. föreställning.
Som RSt. icke funnit något att härvid i und. påminna, utan
äfven hade orsak att berömma såväl Prst:s härutinnan betygade
vaksamma sorgfällighet som besynnerligen Benzelius’ till publici
tjänst och nytta härvid hafda osparda möda och arbete,
alltså hemställde RSt. i und., att samtliga akademier och kon¬
sistorier i nåd. anbefalldes, det »Repetitio theologica», så snart den genom
trycket utkommit, blefve vid akademierna och gymnasierna publice och
privatim föreläsen och in examinibus iakttagen samt dess utdrag eller
»Epitome» brukadt vid triviala och andra skolor, jämväl att alla
öfriga omständigheter i Prst:s und. föreställning äfvenledes vid sam¬
ma tillfälle anbefalldes vederbörande till efterlefnad. De kommuni¬
cerade akterna tillbakalämnades därjämte.
Bilaga: Prst:s ofvannämnda und. andragande, dat. den 10 augusti 1734,
underskrifvet af ärkebiskop Joannes Steuchius, 6 sid. fol.
(Civilärenden.)
1734.
749
SU. ang. svenska sjöfarandes behandling vid strandningar i fram- 1265
mande länder. Den 11 november.
»Föredr. i rådet d. 25 novbr. 1734.» — Resolverades: »at som
en förordning härom kommer at utgå, så skall densamma järnte
sådana ordres sändas till vederb. ministrer.» (»Rådsprotoooll öfver
utrikesärenden för 1734. Tom. 2:us», fol. 444).
Aldenstund RSt. vid närvarande riksdag lämpat dykerie- och
bärgningsverket här i riket1 til en sådan billighet så i anseende til
de nödlidande siöfarande som dykerieinteressenterne, som uti någon
ort i Europa nu för tiden vid sådane tillfällen är öflig, och SU.
giärna önskar, at de svenska siöfarande på et lika skiäligt och drä-
geligit sätt vid existerande olyckor på de utrikes kusterna må be¬
mötas,
fördenskull täcktes EKM. låta dess utrikes vistande ministrer
vid de håfven och stater, på hvilka[s] hamnar våra svenska skiepp segla,
begiära, at högbem:te håf och stater ville taga de mått, hvarigenom
våra svenska siöfarande, som på deras kuster komma at stranda,
måge blifva på et lika skiäligt och billigt sätt derstädes bisprungne,
som dem fremmandom vid slika olyckstillfällen här i riket veder¬
fares. SU. framhärdar etc.
(U trikesärenden.)
SU. ang. Pommerska regeringens ansökning 1) om löneförbättring; 1266
2) om lönernas riktiga utbetalning och 3) om deputatvedens
utgående in natura. Den 11 november.
»Föredr. d. 4 mart. 1735. Exp.»
(.Referat.)
Hos KM. hade Pommerska regeringen, kansleren von Neuge¬
bauer2, slottshopmannen och regeringsrådet Greiffenheim samt rege¬
ringsråden von Engelbrechten3, von Nolcken och Klinckowström,
inkommit med en böneskrift af den 29 mars nästl.
l:o) De anhöllo att njuta fulla lönen (800 rdr) efter 1696
års stat, hvarvid de förmodade, att den af landtständerna vid Pom¬
merska kammarens 1730 års statsprojekt, däruti lönen blifvit upp¬
förd efter 1696 års stat, gjorda påminnelse, som då gifvit anledning
till afslag, ej måtte ligga dem i vägen. Genom den först af dem
på benen och med så stor möda i gång bragta konsumtionssteuern
1 Se d. III, 2, n:r 1245.
2 Siks und. skrifvelse har Neugebauer utan von.
3 j > j » Engelbrecht (och utan von).
750
Den 11 november
hade ej allenast deras arbete blifvit förökt, utan skulle de ock där¬
igenom, jämte det allting blifvit dyrare, komma att erlägga åtminstone
100 rdr hvar. I anseende därtill anhöllo de, att det, som felades på lönen
mot 1696 års stat — inalles ej högre än 5 ä 600 rdr årligen —, måtte dem
bestås af det, som konsumtionssteuern hädanefter kunde högre importera
än kontributionerna intra moenia för detta sig bestigit. — Därjämte
hade von Nolcken i särskild supplik föredragit sin nöd: han hade ej
som sina vederlikar fast egendom i landet, utan måste köpa allt för
redbara penningar, och de få medlen, som efter fredsslutet influtit för
hans och hans hustrus i Livland1 förr innehafda, under kriget ödelagda
egendom, som han för att undvika hyllningseden till ryska hofvet måst
försälja för ringa värde, voro redan merendels i KM:s tjänst åtgångna.
Som det vore honom ogörligt att subsistera med 700 rdr årligen, och dem
ändå afkortade, bad han, bl. a. i anseende till sitt nit att befrämja
KM:s tjänst och inkomstens förökande där i landet, att få njuta ej
allenast den i förra tider bestådda fulla regeringsrådslönen, utan ock
ett särskildt årligt understöd af 200 rdr af de inflytande kon-
sumtionssteuermedlen.
2:o) De besvärade sig, att lönen i några år utfallit så oriktigt,
att några civilbetjänte fått vänta hela året och väl längre, innan de
fått det ringaste, »sorn uti fredstider skall vara oerhördt». Sj älfva
hade de då först fått 2:dra kvartalet för förlidet år, hvaremot jakt-,
licent-, accis- och amtsbetjänterna sj älfva gjorde sig sin lön af uppbör¬
den betald och officerarna till följe af KM:s speciella förordning alltid
fingo sin lön. före civilstaten. Tillförene hade regeringens betjänte,
när kammaren fördröjt med anordningarnas utfärdande, vid kvar¬
talets utgång fått detsamma förskottsvis utur landtkassan mot
kvittens. Huru illa detta af Pommerska kammaren förlidet år blif¬
vit upptaget, utvisades af bilagan sub lit. A., hvarvid den anmärk¬
ningen gjordes, att vid detta enda tillfälle kammaren så strängeligen
yrkat därpå, att statsmedlen måtte flyta in i ränteriet, förrän de
till sina destinerade behof blefvo utbetalda, där man dock vid
många andra tillfällen ej gjort sig någon skrupel att gå därifrån.
Fördenskull anhöllo de, att regerings- och hofrättsbetjänte hädan¬
efter måtte få sin lön af hufenkontributionen2 utur landtkassan
genom mandatarien.
3:o) Emedan nåd. resolutionen af den 17 maj 1733 ej betagit
dem allt hopp, lefde de, som förlidet år måst köpa sin brännved
för 3 rdr famnen, i hoppet att blifva bönhörde i sin förr gjorda an¬
sökning om den indragna deputatvedens3 undfående in natura i
stället för den nu i staten bestådda 1 rdr famnen — som likväl
ännu ej var betald — enligt ett under Lit. B. gifvet förslag, efter-
1 SU:s und. skrifvelse har Liffland.
2 Sths und. skrifvelse har hufwencontribution.
3 Se n:r 1267, sid. 757.
1734.
751
som inkomsterna af skogarna pro annis 1732 och 1733 igenom deras
föranstaltande stigit väl 4 gånger så högt sorn i de förre tider och
deputatveden var den endaste douceur, som regeringens betjänte
hade att åtnjuta, emedan deras gemensamma accidentier ej stego
öfver 2, högst 21/ä rdr om månaden, som ej förslogo till brefporto.
KM. hade genom extrakt af rådsprotokollet af den 26 nästl.
augusti kommunicerat dessa ansökningar med SU., som hade hos sig
både svenska och pommerska statsverket tillika med Pommerska
kommissionens och Pommerska landtständernas påminnelser ang.
staten.
Hvad den första ansökningen angick, hade landtständerna i sin
ofvannämnda påminnelse i gemen påstått, att 1696 års stat ej måtte
tagas till fundament, utan lämpas efter landets nuvarande tillstånd,
hvarifrån de ej heller i den bilagda, af regeringen infordrade
förklaringen af den 1 mars nästl. på något sätt sig begifvit, utan
allenast i så måtto yttrat sig, att de därmed ej haft den me¬
ningen att in specie lägga sig emot regeringen, utan vara väl
till freds, om regeringens ledamöter och betjänte erhölle sin fulla
lön, allenast att det kunde ske utan landtständernas gravation.
Ej hälften af landet var i behåll under Sveriges krona af det, som
lydde därunder 1696, hvaraf händt, det inkomsterna därstädes ej
svarade mot utgiften, utan måste till fyllnad i staten, som den
nu var inrättad, ansenligt härifrån remitteras, hvarförutan de
pommerske betjänterna njöto sina löner i oförhöjdt och lika mynt
som 1696, men betjänterna här fingo sin lön i till 50 procent för¬
höj dt mynt. Fördenskull kunde SU. ej styrka till, att någon till¬
ökning på lönen måtte beviljas Pommerska regeringens ledamöter,
hvarken i gemen eller von Nolcken i synnerhet, utan att det i alla
delar måtte förblifva vid den af Pommerska kommissionen på goda
skäl grundade och af KM. fastställda staten.
Hvad klagomålet öfver, att civilbetjänterna på hela året och
däröfver ej njutit det ringaste pä sin lön, angick, så kunde SU. ej
väl finna, huru därmed egentligen vore beskaffadt, eftersom i med¬
len på de 3 sistförflutna åren ej varit större brist än 20,000 och
några hundrade rdr, som intet svarade emot ett års stat för civil¬
betjänte. Pommerska kammarens förklaring däröfver borde inhämtas,
då KM. täcktes i gemen förordna, »att, sedan militairstaten till
föllje af EKM:s förre nåd. befallning fädt dess lön qvartaliter och
månadtligen, civilstaten då öfveralt må igenom cammaren få dess
lön vid hvarje quartals förlopp, och där medlen då straxt ej vore
influtne eller tillräckelige, proportionaliter anordnas så mycket för
den ene sorn den andre eller ock öfveralt hafvas därmed anstånd, till
dess att medlen äro i beredskap, men ingen, förutan jagt-, licent-,
accis- och ambtsbetiente, hvilka härtills haft frihet af deras under
händer hafvande upbörd att giöra sig lönen betalt, vara tillåtit att
752 Den 11 november
utan cammarens anordning på ett eller annat sätt, under hvad namn
det hälst vara må, medlen att angripa; hvarföre SU. för öfrigt intet
kan gilla det, att Pommerska regieringen förledit år utan cammarens
vettskap och anordning af mandatarien förskåttsvis begiärdt och
undfådt dess första quartals lön, ej heller bifalla den nu giorde pro¬
positionen, att regieringen hädaneffter af mandatarien vid landtcassan
immediate må hafva att undfå sin lön. Och hvad det vidkommer,
att Pommerska cammaren således, som här ofvan förmält är, angif-
ves skola hafva tvärt emot förordningarne utgifvit åtskillige anord¬
ningar, serdeles för garnisonsmanskapet, på landtcassans mandatorio,
på acciscollectorerne och jemväl offta på kiöpmän, så tycker SU.
cammarens förklaring däröfver vara nödig, då sedan detta af EKM.
torde afgiöras, sedan EKM:s och rikets cammarcollegium och stats-
contoir deröfver blifvit hörde.»
Hvad sist ansökningen om deputatveden vidkom, så var af Pommer¬
ska kommissionens relation punkt 3 att inhämta, att förbättringen af
KM:s revenyer af skogarna intet härrörde utaf Pommerska regeringens
föranstaltande vidare än att densamma till följe af KM.s befallning måst
i verket ställa och hålla hand öfver de författningar, som KM. gjort
på föreställning af Pommerska kommissionen i anledning af den i
Pommern öfver KM:s skogar anställda visitationskommissionens pro¬
tokoll och berättelser. Det af de sökande nu gifna förslaget bestod däruti,
att utom de skogar, hvarutur KM. njöt sin vissa reveny, vore intet
långt ifrån Stralsund belägna Endinger-1, Schuenhäger-, Frantsburger-
och Abtshägerskogarna2, utur hvilka af dödvide skog och vindfällen
tillräckligt förråd till deputatved för regeringens och kammarens
ledamöter skulle vara att tillgå, särdeles som panthafvaren af god¬
set Endin gen3 härtills obefogadt nyttjat den friska skogen uti de
under godset hörande kärren, utur hvilka tämligen mycket årligen
skulle kunna huggas. För hygget föreslogos allenast 16 schillingar
af den i staten bestådda 1 rdr, då 32 sch. blefvo besparda, men
framförseln förmenades böra bestås efter förra tiders observans af
samtliga domanialgodsen, hvilket ungefär kunde stiga till 2 ä 3 sch.
på hulén.1 Men hade panthafvare eller andra obefogadt nyttjat of¬
van nämnda skogar, så hade regeringen och kammaren, som härtills
intet bättre iakttagit KM:s rätt, icke gjort sig mycket förtjänta till
någon större förmåns åtnjutande i detta mål. Fördenskull, på det
ingen rubbning i staten måtte gifvas, höll SU. före, att det ock i
detta mål måtte förblifva vid det, som i staten var förordnadt, och
regeringen och kammaren antydas att hädanefter så väl i detta mål
som ock eljest i gemen noga iakttaga KM:s och kronans rätt, på
1 SU:s und. skrifvelse har Endiger-
2 » > > » Abshägerskogarna
3 > » * > Endigen
4 > > > > hufwen.
1734.
753
det att staten måtte af inkomsterna kunna sig bära. Då kunde
ock, sedan de visat verkliga prof däraf, att inkomsterna genom
deras föranstaltande kommit till en så märkelig förmering, komma
i vidare öfvervägande, hvad förmån den ene eller den andre efter
dess förtjänst måtte förunnas. För öfrigt kunde SU. åter härvid
ej väl afse, af hvad orsak ersättningen för deputatveden för förlidet
år ej åtnjutits, helst inkomsten af skogarna varit därtill tillräcklig
och i staten uttryckligen var förordnadt att, sedan jägeristaten däraf
jämte straffpenningarna fått sin lön samt till vedinköp för kollegi¬
ernas och kammarens rum förut var aftaget, deras ledamöter och
betjänte sedan borde däraf njuta berörde ersättning. Ty hemställde
SU. i und., att kammarens föjklaring måtte infordras och att sedan
efter beskaffenheten komme att förordnas.
Anm. 1. I st. f. talmännen hafva biskopen And. Kal senius och stads-
sekreteraren Joel Brehmer skrifvit under på Prst:s och Borgst:s vägnar.
Anm. ‘2. De i texten omnämnda bilagorna saknas.
(Utrikesärenden.)
SU. ang. Pommerska kommissionens und. berättelse den 23 april 1734 1267
rörande 1) pommerska och wismarska staten; 2) kommissionen för
likvidering med panthafvare af KM:s domäner, den s. k. relui-
tionskommissionen; 3) kronoskogarna; 4) sättet för kontributio-
nernas utgörande och en konsumtionssteuers införande; 5) öfver-
direktören Ehrenpreus’ »odisputerliga plan;/ till kronoinkomster-
nas ökning och hans verksamhet; den s. k. landtlicenten; 6) tull¬
väsendet och den traktatsvidriga licenten i Stettin; 7) pfundkam-
marafgiften i Stralsund; 8) matrikelverket; 9) Strålsunds fästning;
10) landtständernas privilegier, särskildt i fråga om tjänsters
tillsättande; 11) statsräkenskapernas framläggande för landtstän-
derna; 12) successionen i arf- och nådelän; 13) höjning af kon-
tributionerna i Wismar, Poel och Neu-Kloster; 14) kronans pant¬
kontrakt med meeklenburgske kammarpresidenten von Ples¬
sen rörande Neu-Kloster; och 15) administrationen af politie-
ekonomimålen i herrskapet Wismar och därunder lydande arnt.
— SU. med loford öfver Pommerska kommissionens verksamhet
och med rekommendation för densamma till KM. Den 11 no¬
vember.
»Ink. d. 21 febr. 1735. Föredr. i rådet ,d. 26 febr. Puncten
ang:de Wismarica är vidare upläst d. 10 martil. Värkstält genom
ordres till vederbörande.»
(Referat.)
SU. hade företagit sig den öfver de pommerska och wismarska
angelägenheterna förordnade kommissionens und. berättelse af den
48—150659. Riksdagsalcter Ser. 2, 3.
754
Den 11 november
23 april,1 som KM. den 27 maj nästl. remitterat till SU., och be¬
funnit följande ärenden hafva kommit till kommissionens skärskå¬
dande och därvid sådan anstalt af KM. blifvit gjord i anlednig af
hennes und. föreställningar, som här nedanföre vid hvarje särskildt
mål punktvis förmäles.
l:o) Vid statens inrättande, kommissionens första och angeläg
naste göromål, hade den mötts af den svårigheten, att inkomsten
eller anordningsstaten ej svarat mot utgiften och dess requisitum.
Enligt k. resolutionen den 19 december 1720 skulle för de under
kriget utståndna svårigheterna en dräglig stat inrättas för landt-
ständerna, under de följande 10 åren ej högre kontribution än 8 rdr
af hvarje reducerad huf2 utgå och, i fall man nödsakades anlita landt-
ständerna om något tillräckligare statsrequisito, skulle de först där-
öfver höras. Men staterna hade sedan den tiden merendels hvarje
år ansenligt blifvit förökta, hvaraf förorsakats brister och att det för
underhåll af öfversten grefve Dohnas 1730 ditsända regemente af-
sedda magasinet blifvit nästan alldeles medtaget. Till fyllnad i 1731
års stat fordrades utom de ordinarie och vanliga revenyerna af lan¬
det en kontribution till 48,032 rdr, mer än dubbelt mot hvad som
årligen utgjorts under de då förflutna tio åren. Såsom kommissionen
underställt KM., fick Pommerska regeringen order till en sådan
kontributions uppbringande, men landtständerna hade ej trots före¬
ställningar kunnat bekvämas till större kontributionskvantum än
35,4011/a rdr om året, som var 14 rdr på huf, hvilket ej kunnat
förslå mot statens tillökning af mer än 30,000 rdr årligen genom
garnisonens förstärkning, i synnerhet medelst Dohnas regementes
dittransporterande. Då kommissionen ej kunnat uppleta medel till
statsbristens stoppande, hade den föreslagit och landtständerna pro
anno 1732 sig påtagit att i 7 veckors tid på hvarje af de 2,5281/s
reducerade hufen med husmanskost förpläga 1 man af garnisons¬
folket, hvarmed man då förmente, att staten till den tiden fått sin
fyllnad. Men vid 1733 och 1734 års statsprojekts företagande hade
man mot förmodan måst erfara, ej allenast att för 1731 en brist till
inemot 11,000 rdr tilldragit sig därigenom, att licenten importerat
så mycket mindre än den varit anslagen, utan ock att Pommerska
kammaren uppgaf statsdefekterna till inemot 48,000 rdr. På rege¬
ringens föreställning om landets oförmåga att ersätta defekterna och
Pommerska kommissionens om omöjligheten för landet att bära en
så ansenlig stat hade KM. förstärkt kommissionen med riksråden
grefvarna Ekeblad och Gyllenborg och jämte notifikation därom den
1 Den digra berättelsen, 173 sidor fol., ingår som n:r 95 i tom. I af SU:s akter
1734. SD. remitterade den till genomseende af Pommerska depntationen, hvars memo¬
rial, undertecknadt af Gustaf Creutz, Petrus Jtydhenius och Anton Borg, date-
radt den 18 september 1734, föredrogs i SU. den 11 november samt ligger till grund
för utskottets und. skrifvelse, som omfattar 120 fol. sidor.
2 SU:s und. skrifvelse har huff.
19 nasti, mars beordrat kommissionen att uppsätta en mot landets
inkomster proportionerad stat. Detta hade skett, och i en ordinarie
stat, som förmodades kunna underhållas af landets inkomst, hade
uppförts alla de ordinarie betjänter och mera, som nödvändigt synts
böra bibehållas, och i en extraordinarie de beställningar med mera,
hvilka tycktes såsom öfverflödiga vid ledighet böra lämnas obesatta.
Som det hade varit ogörligt att så indraga civilstaten, att hela gar¬
nisonen, 2,200 gemene, utom regementsöfver- och underofficerare,
kunnat underhållas af de pommerska revenyerna, hade kommissionen
föreslagit, att af Dohnas regemente 2 kompanier, 200 man, jämte
öfverstelöjtnanten skulle garnisoneras i Sverige, tills revenyerna i
Pommern blefve förbättrade, och att af de förra hösten dit sända 100
artillerihandtlangarna, som där njöto dubbelt så stort underhåll som
här i Sverige, kunde löjtnanten, underfyrverkaren och 48 man blifva
kvar i Stralsund, då där utom regementsöfver- och underofficerare
samt handtverkare blefve 120 handtlangare. Vid oförmodeligt till¬
fälle kunde alltid mera artillerifolk öfversättas från Skåne till Eu¬
gen. I Wismar var en kommendant, öfverste Swanfelt, med 50 man
af generallöjtnant Ziilichs regemente. Men kommissionen hade fun¬
nit chargen onödig och fört lönen, 324 rdr, på pommerska extra¬
ordinarie staten att åtnjutas af Swanfelt, »sorn länge och väl tiänt»,
men efter hans afgång skulle beställningen uteslutas ur staten.
SU. hade funnit att, om pommerska staten allt framgent hade
blifvit lämnad på den fot den nu i några år varit, skulle alltsammans
råkat i en sådan oreda, att det näppeligen stått mera att hjälpa. Och
det kunde fördenskull ej finna annat än att kommissionens förrätt¬
ning var högeligen att berömma och att det i alla delar måtte för¬
blifva vid de projekterade och för innevarande år af KM. konfirme¬
rade staterna, hvilka nu kunde bära sig på 7,688 rdr 16 sch. när,
som härifrån måste tills vidare årligen förskjutas. Borde Stralsund
förses med starkare garnison, måste vissa medel härifrån Sverige
därtill utses; och för den ändring, som efter KM:s föranstaltande på
SU:s und. föreställning1 redan blifvit gjord medelst återsändande af
artillerimanskapet och de 2 kompanierna af Dohnas regemente, erfor¬
drades en större summa för innevarande år än 7,688 rdr 16 sch.,
hvartill säkra medel måste utses. För öfrigt hade SU. vid rela¬
tionens 3:e punkt anmärkt, att inkomsten af ollonmasten ej fanns
nämnd i anordningsstaten, som däraf torde härkommit, att den ännu
ej kommit staten till godo, utan härtills till följe af nåd. förordnande
tillika med det öfriga, som revenyerna blifvit förökta med genom relui-
tionskommissionens förrättning, varit lämnad till förstärkande af be-
mälte kommissions fond. Men SU. skulle dock i und. styrka, att
inkomsten med ett ord nämndes i staten, bekvämligen vid jaktreve-
nyerna, för att ej komma i förgätenhet.
1 Se d. III, 1, n:r 1105, sid. 538—539.
75(3
Den 11 november
2:o) Pommerska kommissionen förmälde sig hafva styrkt KM.
att förordna i Pommern en kommission att likvidera med panthaf-
varna af KM:s domäner, under sista kriget förpantade till 659,993 rdr
44 sch. courant, hvarförutan panth afvara a pretenderade för bortmista
räntor och för meliorationer 284,794 rdr, hvarjämte kommissionen
skulle tillse, att godsen kunde utbringas till högre afgift och ränta.
De till förrättningen utsedde, hopmannen och regeringsrådet Greif-
fenheim, kammarrådet Lindcreutz och länssekreteraren, sedermera
regeringsrådet Klinckowström, hade, så snart Lindcreutz i juni 1732
ditkom med en fond af 95,307 dir 91/s öre smt (med nåd. tillstånd lån-
tagna af de 150,000 dir smt, som generalförrådskassan förskjutit till
myntets drift), skridit till själfva verket, hvarvid 141,199 rdr till
större delen blifvit aflikviderade, »dels ock uti de senare contrac-
terne betingade på visse år at afbos» samt revenyn af de gods, som
reluitionskommissionen härtills öfvervarit, blifvit förhöjd till 11,860
rdr årligen, förutom nebenmodus och septimagelderna, 203 rdr 29
sch. årligen, hvilka för detta influtit i landtständernas kassa, men
nu kommo KM. enskildt till godo. Af de låntagna 95,307 dir 9 1/'s
öre hade Lindcreutz till myntet återbetalt 41,792 dir 16 1/s öre smt
dels med silfver in natura, dels uti kontant, så att till reluitions-
verket ej mer än 53,514 dir 25 öre smt blifvit emplojerade, som intet
var till aktandes mot publici nytta af förrättningen, helst resten
kunde blifva ersatt af de förväntade surplusmedlen; för öfrigt hade
en del af förskottet redan blifvit förrådskassan ersatt af myntverket,
som ock vore i stånd att förnöja fulla summan, 53,514 dir 25 öre.
Nu hvilade detta så angelägna och nyttiga verk alldeles af brist på
medel och för oroligheterna i Tyska riket, besynnerligen där i nej¬
den och Mecklenburg, och traktamentet upphörde utom för Klinckow¬
ström, som ingen annan lön för tiden njöt, samt för de från Sverige
utskickade notarien och kanslisten. På de öfriga pantegodsen häf¬
tade enligt bilagd förteckning 344,168 rdr 37 V3 sch. pantskilling
förutom af panthafvarna pretenderade 126,562 rdr 187 is sch. för
bortmista räntor och meliorationer.
Emedan likvidations- och reluitionsverket så märkelig ökning i
KM:s revenyer tillväga bragt, syntes det SU. högstnödigt, att med
detsamma än vidare fortfores. Men SU. lämnade åt KM:s förord¬
nande med råds råde, när reluitionskommissionen efter tidens och
konjunkturernas beskaffenhet med god effekt åter måtte ställas i
verket. SU. kunde ej annat finna än att de ansenliga medlen i gene¬
ralförrådskassan, hvaraf en stor del alltid borde stå odisponerad
och således ofruktbar, kunde med mycken nytta användas till detta
angelägna verket och att därvid ej heller någon osäkerhet var till
befara, när allenast rätta tiden därtill iakttoges. SU. hemstälde för¬
denskull i und., att åtminstone 50,000 dir smt af kassan måtte dispo¬
neras, hvilket förskott, sedan domänerna blifvit reducerade eller på
1734.
757
bättre villkor än härtills förpaktade, af deras surplus eller förhöjda
ränta kunde återbetalas, när det först vid myntet blifvit till silfver-
penningar förvandladt. De redan använda 53,514 dir 25 öre kunde
lämnas oersatta af myntförrådet, tills de kunde blifva ersatta af
ofvannämnda surplus, särdeles och som kassan ändå hade sin säker¬
het hos k. myntet, och kunde emellertid med nytta för riket brukas
till myntningens fortsättande. SU. fann för öfrigt mycket väl vara,
att kommissionen redan föranstaltat om slottshopmannens och de be¬
tjänters underhålls indragande, som njöto lön på pommerska staten;
i lika måtto syntes traktamentet för Klinckowström och notarien böra
upphöra med september månads slut innevarande år, men kanslisten
Koman njöt ej längre än till den 1 juli, då han tillträdde inspektors-
tjänsten. Något vidare traktamente komme således ej att bestås, förrän
reluitionskommissionen ånyo kunde komma till verklig förrättning.
3:o) Kommissionen hade ang. kronoskogarna förmärkt, 1) att,
då hela landet hörde kronan Sverige till, hade kollegiernas leda¬
möter och betjänte ur KM:s skogar njutit vissa famnar s. k. depu-
tatved, 800 famnar årligen, hvartill ock då ungefär 230 rdr om året
beståtts till hygge och forlön. Men sedan mer än halfva landet och
hästa skogarna voro borta, hade tagits 930 ä 939 famnar samt till
hygge och forlön 7 ä 800 rdr årligen utan vidare förordning än åbe¬
ropad gammal vana. Och emedan veden i hygge och forlön med
jägeribetjänternas lön på’8 års tid tillbaka kostat publico 5,779 rdr
10 sch. mer än skogarna af sig kastat, hade KM. på kommissionens
föreställning gjort den ändring, att kollegiernas ledamöter och be¬
tjänte nu njöto i stället för ved in natura så många rdr i penningar
som famnar ved i en 1685 däröfver författad repartition hvarje tjänst
varit tillagda, och det utaf de medel, som skogarna af sig kastade,
sedan jägeristaten och kollegiernas rum samt det, som till furu- och
granfröns upphandlande erfordrades, först fått sin fyllnad, med det
förbehåll att, där inkomsten ej stege så högt, kollegieledamöterna ej
heller skulle njuta, hvad dem blifvit tillagdt, för att tillförbinda dem
att så mycket bättre hålla hand öfver skogarna och deras inkomster. —
2) Nedan uppräknade arrendatorer m. 11. hade tillförene tagit påKM:s
skogar så mycket ved till bränsle, som de behagat. Men förordning
hade nu gjorts, att åt arrendatorer, som gåfvo under 500 rdr årlig
pension, bestodes fritt 30 lass ved, de, som gåfvo större arrende, fingo
10 lass för hvarje hundra rdr däröfver, men mer mäste betalas efter
taxan; en fullsuten bonde betalade nu för sin brännved 2 rdr om året,
en half bonde 32 schillingar, en cossat 1/a rdr, inliggare, som ej voro
utfattiga, 32 sch., handtverkare, som voro i ämterne, l1/* rdr, hvilket
reluitionskommissionen i kontrakten med de nye panthafvarna iakt¬
tagit. Denna inkomst hade pro anno 1733 varit 761 rdr 44 sch. och för¬
modades hädanefter blifva något större. — 3) Ollonmasten och jakten,
hvaraf för detta ej något influtit, hade blifvit förpaktade till ett visst.
758
Den 11 november
Vid allt detta hade SU. ej funnit något i und. att påminna.
4:o) I anledning af borgerskapets klagomål öfver sättet för
kontributionens utgörande efter hufentalet intra moenia eller busen
i städerna hade kommissionen funnit, att en konsumtionssteuer af
regeringen och landtständerna 1697 gillats och 1698 blifvit introdu¬
cerad, men för det infallande kriget ej kommit i rätt stånd och vid
konung Karl XII:s ankomst till Stralsund1 1714 blifvid alldeles afskaf-
fad. Sedan regeringen i infordrad utlåtelse varit af samma mening
som 1697, hade kommissionen styrkt KM. till konsumtionssteuerns
återinförande i stället för hufensteuern i städerna. Redan i maj
1731 hade regeringen gifvit landtständerna, »effter som de hafva
frihet att vällja modum contribuendi», föreställning därom, men först
i maj 1732 begåfvo sig dessa därtill, ridderskapet dock under på¬
stående, att stralsundska pfundkammaren måtte upphäfvas, och blef
då faststäldt, att konsumtionssteuern skulle introduceras med 1733
års början. Efter nåd. befallning den 22 maj 1732 hade regeringen
i november samma år insändt projekt till konsumtionssteuerordningen
och taxan, men ej utlåtit sig om pfundkammarens afskaffande, ehuru i
i sammanhang med revenyernas inrättande af licenter och tullar m. m.
äfven hade bort tagas i konsideration, om och huru högt pfundgeld eller
tolag borde erläggas. Till tidens vinnande hade KM. därför funnit för
godt, att pfundkammarafgiften ungefärligen måtte modereras efter den
stettinska 1722 tryckta toiagsrullen och att den tillika med licenten
och konsumtionssteuern samt tullarna m. m. icke blefve satt högre
än i den afstådda delen af Pommern, utan vissa varor till kommer¬
sens och manufakturernas befordran snarare något litet lindrigare
än där blefve taxerade, förklarandes sig KM. ej obenägen, när så
blefve inrättadt, att låta licenten öfver de till lands inkommande
varorna därunder inflyta och således ej särskildt fordras. Kammar¬
rådet Lindcreutz förordnades att sammanträda med regeringen och
kammaren öfver allt detta, så att nya konsumtions-, licent- och
pfundkammartaxor jämte seglationsordning hade blifvit inrättade.
Men konsumtionssteuertaxan, som, så vida det sig göra låtit, var
efter det preussiska följd och hade tagit i behörig konsideration
vissa landets råprodukter och utrikes fabricerade varor samt större
delen lindrigare än i det preussiska taxerat, hade icke dess mindre
föranledt särskilda påminnelser från adeln och städerna. Pommerska
kommissionen hade funnit, att med dessa monita, som af regeringen
och kammaren med god grund voro vederlagda, intet annat syntes
vilja intenderas än att tiden med konsumtionssteuerns introduce¬
rande än längre måtte utdragas, och hade för sin del pröfvat, att
de intet borde hindra den projekterade taxans igångbringande, sedan
dock landtständerna fått part af och, som man förmodade, voro
nöjde med några till deras tillfredsställande gjorda ändringar i
Sths und. skrifvelse har Strahlsund.
densamma, hvarefter den med detta års början kunde taga sin be¬
gynnelse. Till den ändan hade kommissionen jämväl skärskådat
regeringens projekt till patent, som skulle föregå själfva taxan,
till instruktioner för kollektorer, kontrollörer, visitörer och thorskrif-
vare samt packkammarordning och reglemente öfver de beneficier
och friheter, som förunnades dem, hvilka ville sig nedersätta i pom¬
merska städer och där ånyo bygga låta, hvilket ock KM. bifallit.
Men på nåd. bref och befallning därom till regeringen och kammaren
den 27 september förlidet år hade KM. erhållit till svar, att landt¬
ständerna icke ville förstå sig därtill, med mindre hvart stånds gra¬
vamina först blefve häfna. Kommissionen tillstyrkte då i und., att
landtständerna blefve uti större delen villfarna, i hopp, att dåmera å
deras sida ingen vidare svårighet skulle göras, som ock i nåder blef
för godt funnet, hvarefter regeringen befalldes gifva landtständerna
däraf part och göra anstalt, att uppbörden ofelbart måste taga sin
begynnelse med nästvekne april månad. Icke dess mindre hade
landtständerna inhmrerat sitt förra påstående. Regeringen hade då
låtit dem förstå, att deras besvär intet kunde förorsaka något nytt
anstånd, då ridderskapet ändtligen med det reservato, att dess monita
vid pålagan på spannmål och ull, som landvägen fördes ur landet,
framdeles måtte attenderas, samtyckt till konsumtionssteuern efter
den sist reviderade taxan, men städerna däremot sådant afbedt under
förevändning, att denna steuerart egentligen vore deras modus con¬
tribuendi, som utan förkränkning af deras rättighet intet skulle dem
kunna imponeras. Eljest voro städernas sista påminnelser och de-
siderier följande: 1) att af hvad som influtit i KM:s bref till rege¬
ringen den 14 januari 1734 om, att ridderskapet ej måtte något
derogeras i dess tullfrihet, så vida de den af ålder åtnjutit, stä¬
derna befarade, att ridderskapet torde göra det slut, att det egde
makt låta inkomma tullbara varor utan tulls erläggande, samt att
regeringen i sitt städerna meddelta extracto protocolli gifvit anled¬
ning, att städerna i detta mål skulle anses som klagande, det de
förmenade tillkomma ridderskapet. — 2) Att några meningar i kon¬
sumtionssteuerordningen, som syntes tillstädja landtmannen att utom¬
lands föra sina produkter, hvilket strede mot författningar och po-
litieordningar, måtte ändras, innan förordningen blefve tryckt, såsom
a) att för den ull, som landtmannen med egila foror bringade utom lands,
afgiften skulle erläggas vid sista gränsstaden; b) att en landtman
vid utförsel af spannmål skulle erlägga, hvad taxan föreskref, hvar¬
emot städerna påstodo, att ridderskapet borde föra enligt politieord-
ningen sin afrad och tillväxt till städerna, och besvärade sig öfver
regeringen, som genom extractum protocolli satt ridderskapet i pos¬
session af denna frihet, tills städerna bragt saken till ordentligt
slut, ehuru de bort mainteneras vid klara förordningar, tills saken
blefve lagligen utförd, hvilket de ej heller torde underlåta, om KM.
760
Den 11 november
förvisade den till ordentligt utförande. — 3) Anhöllo de, att det
måtte förblifva vid KM:s disposition i brefvet af den 27 september
1733, att af de' tvenne i konsumtionstaxan då formerade kolumner
den ena, den s. k. landtaxan, skulle tryckas apart, hvilket var för-
ändradt i KM:s skrifvelse af den 1-1 januari innevarande år. -—
4) Det i deras förra monitis gjorda påståendet om ändring i den på
utländska fabriker förhöjda afgiften hade de i dessa sista påminnel¬
ser förbigått. — 5) Anhölls, att det, som blifvit satt på utrikes ifrån
inkommande och utgående spannmål alldeles måtte häfvas. — 6) Som
tribunalet beordrat öfverkommend anten Ztilich att lämna städerna
manskap till det dem tillerkända perpetui executorialis exercerande
till hämmande af missbruk med byggande och krogars anläggande
på landet, anhöllo de, att KM. täcktes ånyo alfvarsamlingen antyda
regeringen att i detta och andra dylika mål lämna städerna tillräck¬
lig assistance. — 7) Inhsererade de ansökningen om nåd. försäkran,
att konsumtionssteuern på intet vis måtte bli förhöjd, åtminstone ej
utan städernas bevillning. •— 8) Anhöllo de om nåd. konsideration
på deras und. memorial om den höga licenten på spannmål och 9)
om moderering af ull-licenten.
Öfver allt detta hade kommissionen i sitt und. bet. af den 23 april
nästl. yttrat, att dessa städernas inkast och desiderier bestodo till
en del af tvistigheter landtständerna själfva emellan, till en del i
formaliteter med taxornas antingen separerande eller sammanfogande,
till en del i vissa förut af KM. åstundade försäkringar och till en
del i andra, ingen gemenskap med detta verk hafvande saker, hvar¬
medelst intet annat syntes intenderas än draga ut på tiden eller
öfverändakasta, hvad som redan beviljadt och med så stor möda
så vida bragt var. Kommissionen med regeringen funne alltså att,
sedan qusestio an för nästan två år sedan med städernas samtycke
blifvit fastställd och sedan med all flit på qufestione quomodo blifvit
arbetadt, KM. intet längre kunde tåla, att en för landet så nyttig
saks inrättande för en hop så beskaffade disputer och inkast längre
borde utställas. Och kommissionen hemställde därför om nåd. bifall
till regeringens und. bet., att med konsumtionssteuertaxans och för¬
ordningens tryckande och alla nödiga författningars verkställande
så måste skyndas, att sj älfva verket den 1 juli innevarande år ofel¬
bart måtte kunna bringas i' gång, samt att städernas desiderier måtte
lämnas till regeringens förklaring och att städerna emellertid kunde
gifvas den förtröstan, att KM. deras desiderier ändå sedan ville hos
sig i konsideration komma låta. Hvilket allt KM. approberat och
nåd. reskript därefter till regeringen aflåtit.
Ehuruväl städernas påminnelse, att adeln, i anledning af KM:s
bref till regeringen, torde vilja påstå oinskränkt tullfrihet, skulle
vilja synas förtjäna någon uppmärksamhet, eftersom städerna skulle
ruineras, där hvar adelsman hade frihet att låta tullfritt inkomma
1734.
761
allt hvad han ville, likväl och emedan det nåd. brefvet intet syntes
kunna därhän förtydas, eftersom det försäkrade adeln endast om
sådan tullfrihet, »som de af ålder niutit», och KM. dessutan förtrö¬
stat städerna, att så väl detta som deras öfriga desiderier, sedan
regeringen yttrat sig däröfver, skulle likafullt komma i behörigt
öfvervägande, fastän konsumtionssteuern nu blifvit introducerad,
fördenskull kunde SU. ej annat finna än att de i detta mål
skedda författningar, hvarefter konsumtionssteuern jämväl nu mera
var igång bragt, voro till alla delar nyttiga, särdeles som denna
steuerarten både i Romerska riket och i andra länder med städernas
stora nytta praktiserades, i anseende hvartill jämväl större delen
af borgerskapet i de pommerska städerna åstundat densamma där.
5:o) I 5:te punkten af sin relation förmälde kommissionen, att
den särskilda deputationen öfver öfverdirektören Ehrenpreus’ berät¬
telse efter hans 1728 gjorda resa i Pommern yttrat, att vissa per¬
soner jämte Ehrenpreus kunde förordnas att taga allt i ögnasikte
på orten, höra landtständerna i det, som behöfdes, samt sedan bringa
allt i det skick, som billigheten fordrade. Emellertid hade Ehren¬
preus 1731 vändt sig till RSt. och föregifvit sig vilja visa en »odis-
puterlig plan» till ökning af kronans inkomster i Pommern med
60,000 dir smt och anhållit om vissa löneförmåner. Därpå hade SU.
då gjort den reflexion, att det i und. skrifvelse till KM.1 anhållit
om hans förseende med lön, delvis af de pommerska inkomsterna,
så vida de kunde förökas,2 och låtit förstå, att RSt. gärna skulle
se, det planen skyndsammast måtte upptagas och afgöras af Pom¬
merska kommissionen. KM. hade bifallit detta och den 31 juli 1731
befallt kommissionen att låta sig detsamma angeläget vara. Af
Ehrenpreus’ deduktion med dess under resan i Pommern gjorda
anmärkningar och därvid hållna vidlyftiga protokoll hade kommis¬
sionen befunnit, att det förnämligast rörde licentväsendet, som han
berättade kommit i en sådan förvirring, att för alla landvågen
till Pommern inkommande eller därifrån utgående varor ingen licent
fordrades eller erlades, emot hvad 1681 års licenttaxa förmådde;
hvarjämte han förmälde, att inga landttullar voro i Pommern, utan
att vid de tre hufvudpassen Dammgarten,3 Tribsees och Loitz i st. f.
landttull intet annat än en liten afgift för hästar och vagnar upp¬
togs, efter afdrag af staten blott 200 rdr årligen, hvaremot konungen
i Preussen förbättrat och lika gjort de gamla tullrullorna samt 1727
låtit af trycket utgå en generaltullrulla till allmän efterlefnad vid
landttullarna i Preussiska Pommern. Kommissionen hade lämnat
regeringen och landtständernas här varande deputerade däraf part,
icke därför att ju KM. dessutan egde makt att med licenten såsom
1 Den 14 juni 1731. Se d. III, sid. 207.
2 Om lönefrågans detaljer se vidare SU:s i not 1 nämnda skrifvelse.
3 SU:s nnd. skrifvelse har Damgarten.
762
Den 11 november
dess regale göra och låta, utan på det de skulle utlåta sig, huru
de förmente KM:s regalier åter kunde sättas i behörigt stånd tili
landtständernas egen nytta och lindring i kontributionsbesväret. Men
i stället hade de velat visa den s. k. landtlicenten vara stridande
mot Westfaliska freden och landets författningar samt det af haupt-
kommissionen 1681 författade vara af konung Karl XI 1682 för-
ändradt m. m., hvaruti regeringen dem ock biträddé. Af arkiv¬
handlingar hade Pommerska kommissionen funnit, att KM. öfver
landtständernas i detta mål mot hauptkommissionen förda besvär
förordnat en kommission, som funnit hauptkommissionens författ¬
ning väl grundad, hvarför ock KM. först befallt dess verkställande,
men vid yppad kvestion, om icke drottning Kristina, som då satt i
possession af iandttullarna i Pommern, kunde pretendera denna licent,
såvida den vid samma landttullar skulle uppbäras, suspenderade
KM. sina order så länge, dock med hemlighållande af raisonen i
resolutionen, hvaraf händt, att detta råkat i förgätenhet. I anse¬
ende därtill hade Pommerska kommissionen styrkt till, att samma
licent måtte åter introduceras, hvilket KM. approbera! Därpå
hade Ehrenpreus blifvit försedd med respenningar och traktamente
samt nödiga betjänte och instruktion. Men han hade öfverträdt
instruktionen, hvaröfver han råkat i disput med regeringen, landt-
ständerna och särdeles med de handlande, hvilka alla inkommit med
besvär öfver hans förfarande, särdeles att han fordrat licent af andra
till lands inkommande varor än de i 1681 års taxa expresse nämnda.
Och ehuruväl han, sedan kommissionen honom sådant förehållit, i
detta mål sig rättat, hade dock besvären öfver honom mer och mer
ökats. Och som licenten ej förbättrats, såsom han utlofvat, utan fast¬
mer för 1732 och 1733 aftagit, så hade KM. befallt regeringen och kam¬
maren att tillika med kammarrådet Lindcreutz på en gång projektera
ej allenast konsumtions-, utan ock licent- och landttulls- samt pfund-
kammartaxorna jämte seglationsordningen, hvilka ock i maj 1733
blifvit färdiga och med Lindcreutz hitsända samt till kommissionens
öfverseende remitterade. Kommissionen hade i und. skrifvelse den
19 september 1733 underkastat KM:s välbehag några ändringar, sär¬
deles vid seglationsordningen, efter landtständernas påminnelser, hvil¬
ket KM. bifallit, och sedan några landtständernas ytterligare påmin¬
nelser blifvit attenderade, hade KM. befallt regeringen och kammaren
att låta trycka licenttaxan och seglationsordningen och dem i gång
bringa, som ock skett.
SU. hade vid en jämförelse mellan 1681 års licenttaxa och den
sist inrättade befunnit den senare merendels lindrigare än den förra,
där ej nödvändigheten i anseende till kommersen och manufakturerna
annat fordrade. Så t. ex. var på ullen, en af landets förnämsta pro¬
dukter, satt högre afgift, när den fördes till främmande orter, men
lindrigare, när den fördes hit till Sverige. Dessutom stego licenten,
1734.
763
tullen och konsumtionssteuern j ämte pfundkammartaxan ej högre till¬
sammans än afgiften på-varorna var satt i det preussiska. Vid första
påseendet tycktes den nya licenttaxan vara högre än 1681 års taxa.
I sj älfva verket förhöll det sig ej så, ty den senare var inrättad på
stettinskt eller hinterpommerskt mynt, hvarest räknades 36 schil-
lingar på rdrn, men den förra på förpommerskt mynt, därest 44 schil-
lingar räknades på rdrn, och därtill med var lagen emellan courant
mynt och rdr, 7 schillingar på rdrn, i den senare taxan vid hvarje per¬
sedel inberäknåd och tillslagen, hvilken tillförene bort apart erläg¬
gas. Och som taxorna nu voro af KM. approberade, tryckta och i
verklig gång bragta, höll SD. före, att därvid ock måtte förblifva,
så framt ej i ett eller annat mål framdeles nödvändigt fordrades för¬
ändring, då KM. med råds råde därutinnan behagade förordna.
6:o) Beträffande landt- eller furstetullarna i Pommern hade
Pommerska regeringen, kammaren och kammarrådet Lindcreutz på
KM:s befallning projekterat ny taxa och generaltullrulla; därtill
hade Ehrenpreus inkommit med sitt projekt, hvilket han påstod
böra introduceras ej allenast i gränsstäderna Dammgarten, Tribsees och
Loitz, utan i alla pommerska städer, där sådan tull tillförene ej varit
uppburen. Men för rådligast hade funnits att låta det tills vidare blifva
vid de på hvarje ort härtills brukliga tullrullorna, åtminstone till
dess man finge se, huruvida landtständerna bekvämade sig till kon¬
sumtionssteuern, och som detta numera skett, kunde ock därvid bero.
— Härvid förmäldes, att Ehrenpreus gifvit vid handen, att i Stettin
mot förra vanligheten nu en tid uppburits licent af varor, som sjö¬
ledes kommo från svenska förpommerska städerna, och att jämväl de
till lands i det öfverpeeniska1 inkommande varorna blefvo Besvä¬
rade med tull. Som detta stred mot 12:e artikeln af den sista med
konungen af Preussen slutna fredstraktaten, hade Pommerska rege¬
ringen fått nåd. befallning att göra preussiska regeringen i Stettin
därom tjänliga föreställningar. Då något svar därom från regeringen
ännu ej inkommit, syntes nödigt, att besked därom infordrades, och
att, om preussiska regeringen ej skulle vilja foga sig i det, som med
fredstraktaten var enligt, KM. med råds råde gjorde däremot lämp¬
liga författningar. — Sist berättades, att Ehrenpreus, som undfått af
KM. 600 dir smt för att komma hit hem, för ljöds ännu uppehålla
sig i Pommern. Alldenstund han hvarken hitintills kunnat eller
syntes hädanefter kunna prestera den inför RSt. 1731 promitterade
förmeringen i KM:s inkomster därute, utan revenyerna, besynnerligen
licenten, efter hans utkomst märkeligen aftagit, och besvär öfver
hans förhållande förts af landtständerna och från preussiska krigs-
och domärtkammaren, så hade väl SU. ej något att påminna vid den
beviljade hemresan, men var med Pommerska kommissionen af den
tanken, att den af honom sökta tillökningen på lönen för 1732 och
1 SU:s und. skrifvelse har ÖfverPehniske.
764
Den 11 november
1733 samt traktamentets åtnjutande till den 1 april 1733 ej kunde
honom beviljas.
7:o) Sedan ridderskapet och adeln påstått, att pfundkammar-
afgiften i Stralsund borde vid konsunitionssteuerns införande afskaf -
fas, men KM. befallt dess jämkning efter stettinska tolagsrullan de
anno 1722, så hade väl magistraten i Stralsund själf modererat sin
excessiva pfundkammartaxa. Regeringen hade dock på KM:s befall¬
ning påstått, att magistraten skulle uppvisa sina räkenskaper, på
det däraf kunde finnas, hvad stadens nödtorfter fordrade. Men där¬
emot hade magistraten vändt sig till KM. och tribunalet i Wismar.
På en öfver magistratens tvist med de 4 »gewärken» om stadsräken-
skapernas öfverseende förordnad a part kommissions bet. hade KM.
förelagt magistraten dag och år till räkenskapernas i ordning brin¬
gande, hvilka borde genomses af collegio centumvirali, då KM., i fall
borgerskapet hade något därvid att påminna, ville vidare förordna.
Emellertid syntes nu ej något därvid vara till göra.
8:o) Pommerska kommissionen förmälde, att alltsedan de furstliga
tiderna blifvit klagadt öfver alltför stor olikhet i hufentalet, hvarefter
kontributionerna utgjordes — på somliga ställen 5, annorstädes 4,
37a och K/2 landthufen på en reducerad huf—, att, alltsedan Pom¬
mern kom under Sverige, arbetats till rättande däraf och att hela
landet 1692—1702 blifvit afmätt, en omständling beskrifning och
specialkartor däröfver blifvit författade samt en kommission — kan¬
sleren Lagerström som direktor och 4 landtråd — arbetat på ver¬
kets bringande till slut. Eör kriget hade effekten däraf ej följt
i det behållna Svenska Pommern, men kommissionens författade ma-
trikel hade i den till Preussen afstådda delen redan .1720 på landt-
ständernas begäran blifvit introducerad och af konungen i Preus¬
sen gillad. Landtständerna i För-Pommern och Rugen hade 1731
blifvit hörda, om icke de äfven vore nöjde att låta hos sig introducera
detta matrikelverk, särdeles som Lagerström 1728 sändt KM. till
handa detsamma och catastrum tillika med en omständlig deduktion
däröfver. Men ej allenast landtständerna, utan ock regeringen hade
sökt att säga emot. Såväl däraf som för brist på nödiga medel
hade kommissionen måst låta med matrikelverket anstå, men höll
för högst nödigt, att därpå arbetades med all flit, i synnerhet till
dess man komme i stånd med konsumtionssteuerinrättningen, och
önskade en fond till underhåll och respenningar för dem, som därvid
komme att brukas.
A ena sidan skulle det väl synas betänkligt att företaga en
ny landets mätning och revision, eftersom därigenom jordegaren
kunde afskräckas från kulturförbättring, när han mäste befara sig
för möda och kostnad blifva högre taxerad. I anseende därtill måtte
den förmån en eller annan njöt honom väl förunnas, på det landet
dess mer måtte bli uppbrukadt, särdelés som KM. och publicum
1734.
765
däraf ändå hade stor förmån, dels i så måtto, att mycket mindre
spannmålstillförsel behöfdes från främmande orter och penningarna
således kommo att besparas i landet, dels därigenom att KM. ändå
hade sin intäkt däraf i tullen eller accisen. Dessutom stod ock där¬
hän, om ny mätning skulle löna mödan eller icke komma att kosta
mer än den importerade. Men å andra sidan var att betänka, att
härvid intet egentligt afseende hades på någon särdeles vinst för
KM. och kronan, utan förnämligast på en billig jämlikhet in¬
byggarna emellan, ty i det gamla catastro, hvilket ännu följdes, var
en ganska stor disproportion, så att den, som mer innehade än sin
granne, blef ofta mindre ansedd i de allmänna utskylderna än denne.
Högsta nödvändigheten fordrade, att en jämkning bragtes till stånd.
Ehuru Lagerströms catastrum kunde tjäna till hjälpreda därtill, så
behöfde det likväl revideras, såsom också skett i det preussiska, innan
det där blef infördt, särdeles som många hufen land, hvilka vid den
1692—1702 skedda mätningen legat öde, sedermera blifvit upptagna
och bragta i fullt bruk och hvilkas innehafvare, som i så lång tid
njutit frihet, ock omsider, som billigt var, blefvo i catastro införda.
Fördenskull biföll SU. Pommerska kommissionens mening, att ma¬
trikelverkets öfverseende, jämkande och införande måtte företagas
med första och så snart medel kunnat utfinnas, hvilket dock alldeles
öfverlämnades till KM:s förordnande med råds råde.
9:o) Stralsund, kronan Sveriges numera endaste fästning på
tyska bottnen, var, som kommissionen förmälde, försedt med ansen¬
ligt förråd ammunitionssorter härifrån och jämväl hade till forti¬
fikationens fortsättande i senare åren en tillräckligare summa blifvit
anslagen än tillförene och ritorr spannmål -— från Nyköping1 410
t:r råg och 910 t:r korn, från Äbo 1,087 t:r råg och 1,700 7* t:r
korn — blifvit sänd till magasinet.
Om detta hade SU. i und. yttrat sig under den 20 sistl. november.2
10:o) På RSt:s hemställan 17273 hade KM. väl befallt kansli-,
kammar- och kommersekollegierna att öfverse de landtständerna 1720
meddelta privilegierna. Men emedan sådant ej kommit till verkstäl¬
lighet, hade KM., sedan SU. däröfver blifvit hördt, den 25 mars
1731 befallt Pommerska kommissionen att öfverse dem till KM:s
vidare utslag. Kommissionen hade funnit, att genom nåd. resolu¬
tionen den 19 december 1720 blifvit landtständerna fritt lämnadt att
föreslå subjecta till lediga tjänster både vid regeringen och hofrätten,
i anledning hvaraf de den 30 april 1721 upprättat en konvention
sins emellan, huru med presentation till vakanta tjänster skulle för¬
hållas, hvilken KM. den 13 februari 1724 konfirmerat med befall¬
ning, att regeringen »öhne Zusatz oder änderung» skulle insända
1 SU:s und. skrifvelse har Nykiöping.
2 Se nedan n:r 1287.
3 Se d. II, n:r 596.
766
Den 11 november
ständernas originalpresentation. På landtständernas begäran 1723
att ock få föreslå vicepresident vid Wismarska tribunalet kade KM.
resolverat, att regeringen och ständerna tillsammans skulle föreslå
tre subjecta. Men alldenstund kommissionen af här befintliga hand¬
lingar för tiden 1560—1720 inhämtat, det landtständerna tillförene
varit efterlåtet att presentera allenast tribunalsassessorer och landt¬
råd samt med veto consultativo inkomma vid generalsuperintendents-
beställningens besättande och att hvad de nu utbedt sig vore ett re-
gale och en gren af KM:s och kronan Sveriges tillständiga jure super-
ioritatis, som dem efter deras vedertagna regeringsform de anno 1663
och förra privilegier ej kompeterade, och alldenstund det i anseende
till de öfriga furstliga rättigheterna vore betänkligt att afstå eller
i någon måtto limitera och förminska sådant regale, så hade kommis¬
sionen styrkt KM. att ej tillstädja dem mera än förberörda regerings¬
form, gamla konfirmerade privilegier och före 1720 erhållna k. reso¬
lutioner förmådde, särdeles som dessa tjänster voro de högsta äm¬
betena och att fördenskull KM:s intresse därunder berodde, att tjän¬
sterna vid regeringen efter vanligheten föreslogos af regeringen och
de vid hofrätten af hofrättskollegio, hvars förslag igenom regeringen
med dess påminnelser till KM. insändes. Vid vicepresidents- och
protonotariebeställningarnas vid tribunalet tillsättande borde förhål¬
las efter tribunalsordningen af 1657; landtständernas förslag på 2:ne
personer vid landti-ådsvakans kunde af regeringen insändas och den
af KM. då utvalde förses med k. fullmakt, om de det åstundade.
Men med generalsuperintendentens vocerande borde förblifva vid
1663 års regeringsform. Till allt detta, som innehölls i kommissio¬
nens und. bet. af den 13 december 1731, hade KM. lämnat bifall.
STJ. höll före, att denna ändringen i det, som landtständerna 1720
och sedermera, utan ock öfver sina förr hafda privilegier utverkat, varit
så mycket nödigare, »som det elljest endast och allenast skulle hafva
ankommit på landtständernes val och godtycke vid tiensters besät-
tiande, hvilket skulle hafva hafft den skadelige påfölgd, att ämbets¬
män och betiente därute hafft likasom en dependence af landtstän-
derne och således ej utan afseende kunnat förrätta deras embeten och
sysslor samt iackttaga sin plickt och EKM:s samt publici höga rätt
och bästa, utan hade då måst vara därpå betänkte att bibehålla
landtständernes gunst, så framt de velat vänta vidare befordran».
SU. hade därför ej något att påminna vid allt hvad i detta mål var
förordnadt.
ll:o) KM. hade ock den 19 december 1720 beviljat landtstän¬
derna kommunikation af de öfver statsmedlen i Pommern årligen
förda räkningarna. Men emedan det tycktes orådligt, att hvar och
en skulle veta hvar penning, som i ränteriet, och hvar skeppa spann¬
mål, som i magasinet i en så angelägen gränsfästning som Stral¬
sund vore i förråd, så hade 1731 deras härvarande deputerade och
1734.
767
sedermera de själfva uppå gjord föreställning begifvit sig därifrån,
i fall de sluppe svara för statsdefekterna, hvilket med KM:s välbehag
blifvit dem lofvadt ifrån den tid, konsumtionssteuern blefve införd.
STJ. kunde ej annat finna än att försiktigheten fordrat en sådan
ändring och anstalt.
12:o) Vid genomseendet af 1720 års privilegier och resolutioner
hade kommissionen äfven befunnit, att landtständerna gifvit anledning
till en och annan special nyhet, såsom 1) att ridderskapet sökt få upp-
häfd distinktionen mellan gamla arf- och nya län; 2) att ridderskapet
till ernående af, att siste länemannens dotter måtte succedera i såväl
arf- som nådelän och kunna transmittera det på sina descendenter,
åberopat sig på furstarna Otto III:s och Bogislav X:s privilegier, som
dock tydligen innehöllo, att hon skulle få besitta länet NB. allenast
i sin lifstid, hvilka ord ridderskapet utelämnat; 3) att de ock på¬
stått, att de vakanta länen allenast till infödda de afgångnas anför¬
vanter måtte åter belänas, hvilket syntes strida mot länskonstitutio-
nerna och gammal observans. Landtständernas förklaring häröfver
vore väl infordrad, men kommissionen hade aktat för rådligast att
utsätta dessa mål och hvad än vidare kunde påminnas vid 1720 års
privilegier och landtständernas sedermera meddelta k. resolutioner så
länge, tills man kunde komma i stånd med de andra, angelägna ären¬
dena, såsom konsumtionsstexiern, reluitionsverket och dylikt.
SU. syntes ej något vidare därvid nu kunna göras än hvad
kommissionen föreslagit.
13:o) För staden och herrskapet Wismar berättade sig kommis¬
sionen ej allenast hafva inrättat en stat, xxtan ock gjort staden och
landet den föreställningen att, som den strax efter fredsslutet sökta
10-årsfriheten och lindringen, hvarunder staden utgjort allenast 2,000
rdr årligen, men landet ingen kontribution, expirerat redan 1731 och
som hertigdömet Pommern och furstendömet .Rugen likväl från och
med 1732 höjt sin kontribution från 8 till 14 rdr för huf, så borde
ock staden Wismar öka sin kontribution till 4,000 rdr eller däröfver,
särdeles sedan den nu sluppit bestå den tillförene hafda talrika gar¬
nisonens inkvartering och servis, äfvensom bönderna i arn ten Neu
Kloster och Poel1 samt stads- och kyrkobyarna tillika med handt-
verkarna därstädes nxx mera utgöra någon kontribution och neben-
modus, hvartill panthafvaren af amtet Neu-Kloster, mecklenburgska
geheimerådet och kammarpresidenten von Plessen i lifstiden själf sig
begifvit. Som med föreställningar härifrån ej något kunnat uträttas,
hade kommissionen skrifvit därom till presidenten i Wismarska tri¬
bunalet grefve Putbus, åt hvilken KM. uppdragit omsorgen för sina
jui’a ducalia därstädes.
SU., som pröfvat anstalten billig och nödig, men förnummit, att
därmed ej var kommet till visst slut och riktighet, fann nödvändig-
1 SU:s und. skrifvelse har Pohl.
768
Den 11 november
heten fordra, det staden och herrskapet Wismar förmåddes medelst
ett efter deras villkor proportioneradt kontributionskontingent äfven¬
väl bidraga till den pommerska och wismarska statens vidmakt¬
hållande.
14:o) Med den ofvannämnde von Plessen hade kommissionen
öfver hans panträttigheter i Neu-Kloster, bestående af 50,000 rdrs
kapital, redan 1727 slutit ett sådant kontrakt, att han på 13 år till
trinitatis 1740 skulle afbo berörde kapital med intresse samt alla
öfriga af meliorationer, skadestånd o. d. härrörande pretentioner, så
att amtet då utan lösen skulle återställas KM. och kronan. Men
när han ville skrida till verkställighet af det, som betingadt var,
hade Wismarska tribunalet i anledning af böndernas och amts-
invånarnas där anförda besvär, lagt sig däremot. Han hade då
blifvit förorsakad att renunciera berörda kontrakt, hvarefter 1732
med honom slutits ett nytt af kammarkollegium och statskontoret
underskrifvet och af KM. konfirmeradt kontrakt, hvarefter amtet
först 1746 skulle hemfalla KM. och kronan. Men när han på nytt
ville skrida till inrättning, hade tribunalet åter, på böndernas be¬
svär, inquieterat honom och anbefallt fiskalen att anklaga honom in
puncto contemptus mandatorum. Pommerska kommissionen, till hvars
utlåtande KM. remitterat tribunalets den 2 oktober 1732 däröfver
aflagda und. berättelse, hade i und. hemställt om befallning till tri¬
bunalet att innehålla med den fiskaliska aktionen och med böternas
exekverande samt att restituera de honom fråntagna sakerna och till
KM:s vidare förordnande lämna saken i sådant stånd, som den då
var, på det att von Plessen ej måtte få anledning att uppsäga kon¬
traktet, hvilket KM. äfven bifallit. Härpå hade Pommerska kamma¬
rens och von Plessens förklaringar öfver vissa omständigheter i tri¬
bunalets relation blifvit infordrade och tribunalet inkommit med sina
påminnelser däremot. Men innan utslag följt, var von Plessen med
döden afgången, och presidenten vid tribunalet grefve Putbus hade
sedermera åtagit sig att söka hos von Plessens änkefru så begå, att
det sist slutna kontraktet måtte bli i sin kraft.
Alldenstund kontraktet innehöll att, i fall von Plessen finge
tillgodonjuta alla de honom förskrifna förmåner, så skulle det på
amtet Neu-Kloster försträckta kapitalet 50,000 rdr med intresse o. s. v.,
som ofvan nämndes, vara afbodt och betalt till trinitatis 1746 och
godset då utan vidare lösen kvitt och fritt för all skuld hemfalla
KM. och kronan, och då KM:s och kronans förlust genom det förra
kontraktets ryggande var nog ansenlig, ty fann SU. mycket väl
gjordt, att det blifvit uppdraget åt grefve Putbus att bilägga de
mellan tribunalet och von Plessen uppkomna stridigheterna. Som
det ej kommit till slut härmed, kunde SU. ej vidare yttra sig här¬
öfver, men det kunde dock ej undgå, för den därunder således be¬
roende höga angelägenheten, att styrka KM. att ytterligare anbe¬
1734.
769
falla grefve Putbus att därvid göra sitt bästa och allt framgent
hålla noga hand däröfver, att pantekontraktet på ömse sidor måtte
till aila delar bli efterlefvadt och fullgjordt.
15:o) Erfarenheten i såväl det i nästföregående punkt omrörda
som i andra mål hade vist, hvad det med sig haft, att Wismarska
tribunalet sträckt sin jurisdiktion till ekonomimål och kameralsaker.
KM. hade därför den 19 februari 1728 befallt kansli-, kammar- och
kommersekollegierna att träda tillsammans och öfverlägga, huru den
för KM:s och rikets höga intresse skadliga conflictus jurisdictionum
emellan tribunalet och Pommerska kammaren, hvarmedelst tiden of¬
tast utdroges, måtte undanröjas samt om tribunalet ex concessione
regia måtte lämnas jurisdiktion in oeconomicis och cameralibus i
staden och herrskapet Wismar. Hetta ärende hade KM. sedan läm¬
nat till kommissionens skärskådande. Kommissionen hade befunnit,
att tribunalets myndighet att skipa lag och rätt i KM:s och kronans
tyska provinser var grundad i Westfaliska freden, då det blifvit
försedt med privilegio de non appellando, hvarför det vid sin där-
utinnan erhållna och genom tribunalsordningen 1657 och visitations-
recessen 1692 förklarade högsta domarämbete fullkomligen borde
bibehållas. Men då till tribunalets disposition in oeconomicis ingen
grund funnits i ofvannämnda urkunder — den åberopade visitations-
recessens § 8 förmådde tvärtom, att causse camerales borde skiljas
från dess göromål — och tribunalet ej kunnat uppvisa någon for¬
mell concessionem regiam, fördenskull hade kommissionen i skrif¬
velse af den 11 november 1732 underställt KM:s välbehag, om icke
tribunalet måtte frikallas ifrån den ex concessione regia, sive ex¬
pressa, sive tacita, ditintills förda administrationen öfver kammar-,
ekonomi- och politiemål i staden Wismar och de därunder liggande
amten och sådant i stället tills vidare tilläggas generalguvernören i
Pommern, men där KM. framdeles funne nödigt besätta president-
skapet vid tribunalet, kunde då komma i öfvervägande, huru därmed
sedan måtte förhållas. KM. hade bifallit detta och därom afiåtit bref
till tribunalet och generalguvernören grefve Meij erfeldt.1 Men sedan
KM. förordnat landtrådet och landtmarskalkeu grefve Putbus till
president i tribunalet, hade KM., efter kommissionens och general¬
guvernörens hörande, uppdragit grefve Putbus administrationem
ducalium principis uti staden och herrskapet Wismar samt därunder
belägna arnt.
SU. hade ej något att påminna vid denna författning. Hen
hade sin grund i förra tiders praxi och kunde ej hafva den olägen¬
heten med sig, som väl eljest händt, när presidentskapet varit va¬
kant och -tribunalet däraf tagit tillfälle att antaga sig denna admi¬
nistrationen, att stridigheter som oftast yppat sig mellan tribunalet
1 SU:s und. skrifvelse liar Meij erfelt.
49—150659. Riksdags akter. Ser. 2, 3.
770
Den 11 november
och Pommerska kammaren, hvarigenom KM. och riket kommit att
lida i sin höga rätt och intresse och det för undersåtarna i staden
och amten vore besvärligt att anmäla sig hos den i Stralsund resi-
derande generalguvernören, hvaremot de, då denna administrationen
vore presidenten anförtrodd, med mindre möda och bekostnad kunde
komma till sin rätt. I anseende till allt sådant var det SU:s tanka,
att administrationen af KM:s jura ducalia och därunder hörande
politie- och ekonomimål måtte framgent förblifva vid presidenten
och på den fot, som den nu blifvit satt, och att, där presidentskapet
blefve vakant, tribunalet en corps därmed ej måtte sig befatta, utan
af guvernören i Pommern förvaltas, till dess presidentskapet åter
kunde blifva besatt.
För öfrigt kunde SU. ej undgå att med tacksamhet och beröm
ihågkomma den möda, nit och sorgfällighet, som k. Pommerska
kommissionen i gemen och riksrådet grefve Lagerberg i synnerhet i
sitt på RSt:s anhållan 1731 förda presidium ådagalagt till pommer¬
ska och wismarska angelägenheternas bringande på redig fot, hvar¬
om mångfaldiga und. berättelser och den med Pommerska regeringen
och kammaren jämte flera vederbörande förda korrespondensen nog¬
samt vittnade.
Anni. Oin underskrifterna so anm. till n:r 1097.
(Utrikesärenden.)
1268 ®U. äng. tillökning på lönen åt kommendören Anders Ankarfelt.
Den 11 november.
»P[rse]s[ent.] d. 15 nov. 1734. Uplästes i rådet d. 26 nov.
1734. Värkställes. Exped.»
{Referat.)
Amiralitetskollegium hade den 22 sistlidne maj i und. anmält
Ankarfelt1 till någon löneförbättring och KM. hade den 29 därpå
följande juli resolverat att, emedan i Karlskronakommissionens rela¬
tion, hvilken var aflevererad till KSt., funnes anfördt, hvarför
Ankarfelt ej kommit att åtnjuta någon tillökning på sin lön, hvil¬
ket likväl var vederfaret de nedrigare varfsofficerarna, så ville KM.
hafva remitterat detta till RSt:s SU.
SU. hade inhämtat, att i Karlskronakommissionens relation af
den 26 juni funnes inryckt, att holmmajoren, som hade kommendörs
lön, måste sig därmed tillsvidare behjälpa, och SU. fann ej skäl att
styrka KM. att göra någon ändring härutinnan i anseende till när¬
varande medellösa tillstånd.
(Krigsärenden.)
1 SU:s und. skrifvelse kar Anckar fe It.
1734.
771
SU. ang. en handelsmännen i Amsterdam von Tietzens och Schrö- 1269
ders skuld till kronan och en likvidation till von Tietzen.
Den 11 november.
»Ink. d. 11 nov. 1734. Upläsit i rådet d. 25 novemb. 1734
och värkställes, samt afgår notification härom till statscontoiret.»
{Referat!)
Af kammarkollegium hade SU. erhållit besked därom, huru KM.
och kronan torde kunna komma till full ersättning för de af von
Tietzen1 och Schröder, dåvarande växelkontorets fullmäktige i Hol¬
land, af subsidiemedlen angripna 5,000 pund sterling, och att, jämte
hvad kronan i afräkning på samma ersättning redan kontant låtit
uppbära, 9,100 dir smt stodo i beredskap i RSt:s kontor att betalas.
Af ett KM:s bref till statskontoret under den 26 maj 1730 hade
SU. befunnit, huruledes KM. befallt växelkontoret att, ifall den af
kammarkollegium 17172 utfärdade originallikvidationen på 9,100 dir smt
till Tietzen för ett parti till kronans behof 1708 af honom i Libau
tagen spannmål skulle af hans arfvingar eller kreditorer presenteras,
ingen betalning därpå följa måtte, utan att den summan, när den
efter reglementet för ständernas kontor utfölle, skulle utlevereras
till räntekammaren.
Berörde likvidation in originali var ej vorden i ständernas kon¬
tor presenterad, utan penningarna, som tillhörde KM. och kronan,
hade blifvit där stående fruktlösa. För att de utan tidens längre
utdräkt måtte kunna användas till kronans och publici tjänst, hade
SU. härmedelst velat begära, det KM. täcktes anbefalla kammar¬
kollegium att utgifva en afskrift af den förra likvidationen samt
med sin underskrift bevittna om konformiteten däraf och döda origi¬
nallikvidationen, eftersom den på så många år alltifrån 1717 icke
var vorden uppvist, hvaremot von Tietzens arfvingar eller kredi¬
torer vid detsamma kunde förbehållas att, i fall de med berörda likvi¬
dation framdeles skulle angifva sig och med skäl visa sig vara till
denna penningpost närmare berättigade än KM. och kronan, därföre
njuta ersättning af andra riksens medel. Därjämte hade SU. antydt
RSt:s kontor att på en sådan afskrift af likvidationen låta till ränte¬
kammaren affölja berörda 9,100 dir smt.
(SU:s bref 1734. Civilärenden.)
1 SU:s und. skrifvelse har Titzen.
2 I SU:s und. skrifvelse står 1711.
772
Den 11 och 18 november
1270 SU. ang. besparingarna vid hofstaten. Den 11 november.
»Ink. d. 14 novemi). 1734. Upläsit i rådet d. 25 novemb.
1734 och värkställes, hvarom notification til r[iks]r[adet] gr. Dela¬
gardie, cammarrevisionen och statscontoiret afgår.»
(Referat.)
Kammarrevisionen hade i 6:e § af sin nnd. riksdagsrelation
förfrågat sig ang. dispositionen af besparingarna vid hofstaten, som
härtills blifvit disponerade till hofstatsförtäringen.
Alldenstund RSt. förut lämnat hela den årliga hofstatssumman
under KM:s egen disposition, allenast den ej öfverskredes, ty borde be¬
sparingarna, utom dödsfalls- och avancemangsbesparingsmedlen, bibe¬
hållas vid hofstaten till hvarjehanda nödvändiga behof.
(SU:s bref 1734. Civilärenden.)
1271 RSt. med öfverlämnande till KM:s afgörande af ett till dem remit-
teradt ärende: forum för egotvister rörande bergshemman.
Den 18 november.
»Present, d. 25 nov. 1734. Upläst d. 28 dov. och bör in
pleno ännu upläsas, som och straxt skedt och resolv:t at värk¬
ställas.»
CReferat.)
KM. hade genom extrakt af rådsprotokollet den 26 sistlidne
oktober med RSt. kommunicerat en förordning ang. forum, hvarest
bergshemman emellan uppkomna ego tvister borde afgöras.
Som RSt. af önskan om skyndsamt slut på riksdagen ej hade
kunnat företaga sig densamma till öfverseende, täcktes KM. låta
förordningen utgå till allmän efterlefnad, då den af RSt. vid nästa
riksdag kunde blifva öfversedd och antagen.
( J ustitieärenden.)
1272 RSt. äng. majoren Karl Henrik Skyttes ansökning om ersättning
för förlust i fråga om Råbelöfs och Odersberga gods. Den 18
november.
»Prmsent. d. 25 novemb. 1734. Upläst d. 28 nov. 1734 och
resolv. at värkställas.»
(Referat.)
Hos RSt. hade majoren andragit, att Råbelöf och Odersberga1
i anledning af RSt:s und. föreställning den 16 oktober 17232 blifvit
1 RSt:s nnd. skrifvelse har Ödesberga.
2 Se d. I, n:r 299, sid. 413—421.
1734.
773
tillerkända riksrådet och öfverste jägmästaren grefve Ebbe UlfFeldts1
kreditorer. Men majoren hade icke endast i dessa gods tagit betal¬
ning för en honom efter hans fader, öfversten Nils Skytte, tillfallen
arfsfordran af 18,000 dir smt hos generalen och guvernören baron
Karl Gustaf Skytte,2 utan äfven efter generalens död med sin fasta
och lösa egendoms försäljande eller förpantande löst alla dennes
kreditorer utur godsen. Han anhöll därför, att RSt. ville förhjälpa
honom till någon ersättning för hans således bortmista egendom.
UlfFeldts kreditorer hade genom RSt:s föreställning den 16 ok¬
tober 1723 och KM:s resolution därpå den 9 juli 1729 ej åtnjutit
annan förmån än den, hvartill de efter KM:s dom den 20 februari
1690 varit berättigade, en förmån, som de efter en den 31 mars
1732 sluten och den 26 därpå följande april af KM. konfirmerad
förlikning mot en viss penningsumma öfverdragit majoren, och där¬
igenom hade således rättegångstvisten emellan dem och majoren
blifvit afgjord.
Dock, sedan RSt:s bank hade för en fordran hos UlfFeldts stärb-
husintressenter till en summa af 8,856 dir 4 öre smt den 16 juli
1684 blifvit immitterad i godsen,3 hade generalen tillöst sig denna
bankens rätt, den 29 augusti 1684 undfått behörig transport därpå och
den 6 dec. samma år erhållit vederbörlig immission, hvarefter laga fasta
blifvit beviljad den 5 februari 1690. I nåd. resolution den 28 janu¬
ari 1693 hade KM. förklarat, att generalen borde njuta samma rätt
som banken och i följe däraf hafva att redogöra för allenast de räntor,
som af godsets öfverskott till 32 dir 23 6/e öre smt kunde vara upp¬
burna af honom, en förklaring, hvaruti efter nåd. resolution mellan
bergsrådet Strömner och majoren Skytte den 31 mars 1721 ingen
ändring kunde tillåtas.4 Majoren, som genom testamente efter ge¬
neralen tillträdt godsen, hade ock haft skälig orsak att förlita sig på
immissionen och laga fastan samt resolutionerna af 1693 och 1721
och i följe däraf såväl eftergifvit en sin faders fordran hos gene¬
ralen som ock betalt dennes stärbhus åliggande gäld för regements-
medel 17,143 dir smt, som han sökt styrka med ryttmästaren baron
Gustaf Duvalls attest, förutan det han af egna medel förnöjt stärb-
husets öfriga kreditorer, hvaremot i anledning af RSt:s bet. den 16 ok¬
tober 1723 och nåd. resolutionen den 9 juli 1729 den testamenterade
egendomen blifvit anslagen UliFeldts kreditorer till betalning och
majoren efter 1732 års förlikning måst tillösa sig deras rätt, hvari¬
genom han oskyldigt var fördjupad i gäld. Åtskilliga lagsens rum5
innehöllo, och i synnerhet 23:e kap. dråpamålsbalken med vilja i
1 RSt:s und. skrifvelse kar Ullfelt.
2 Riksrådet Ebbe Ulfteldts måg.
3 Jfr d. I, s. 414.
4 Jfr d. I, s. 416—417.
5 Utom i dråpamålsbalken förekommer stadgandet i 21:a kap. 2:a § edsöresbalken
ock 16:e kap. högmålsbalken.
774
Den 18 november
LL., »at ey äger man annars mans brut giälda, ther han engte upbar
eller wulte». Sorn det ock för öfrigt syntes vara obilligt och orätt¬
vist, att majoren till sin timliga välfärd komme att lida för den
ändring, som sedermera blifvit gjord i den k. resolutionen,
ty pröfvade RSt. i anseende till alla dessa bevekande skäl bil¬
ligt, att majoren på något sätt borde hjälpas, och som han betalat
generalens ansenliga kronoskuld för regementsmedel, för hvilken
KM. och kronan sin betalning ej kunnat erhålla, enär godsen blif¬
vit tillerkända TJlfFeldts kreditorer, alltså syntes det vara skäligt,
att majoren för hvad han således på god tro af generalens krono¬
skuld utgifvit mer än honom af godsets värde efter testamentet
kunnat tillfalla borde undfå ersättning af publika medel; dock
tycktes i anseende till den bekanta penningbristen denna summa
efter handen och något visst årligen kunna betalas. Som ock RSt.
voro af den tanken, att majoren likmätigt nåd. brefvet till RSt:s
kontor den 15 november 1732 nu strax borde erhålla betalning
såväl för generalens likviderade kronofordring till 4,500 dir smt
som ock för 2,770 dir smt, dem generalen hade att fordra för upp¬
köpta hästar i Livland,1 så framt dessa tvenne sistnämnda summor
ej redan blifvit honom tillställda, vid hvilken senare händelse det,
som majoren redan åtnjutit i ständernas kontor, komme vid likvida¬
tionen att afdragas.
(Justitieärenden.)
1273 RSt. äng. skånska boställs- och husesynsordningen. Den 18 no¬
vember.
>P[raä]s[ent.] d. 10 dec. 1734. Stockholm i råde. d. 19 dec.
1734. Expedt.»
(Referat.)
Genom extrakt af rådsprotokollet för den 21 sistlidne oktober
hade KM. med RSt. kommunicerat krigs- och kammarkollegiernas
und. skrifvelse af den 24 sistlidne september jämte projekt till ny
boställs- och husesynsordning för de i Skåne indelta tvenne kaval¬
leriregementena och ett kompani af adelsfanan.
Som RSt. ej hunne med denna ordnings skärskådande, anhöllo
de, att KM. täcktes låta utfärda densamma att ställas på prof till
nästa riksdag att då af RSt. blifva öfversedd.
(Krigsärenden.)
Bilagor: 1. De till uppgörande af projekt till husesyns- och boställs¬
ordning förordnade kommissariernas und. skrifvelse, dat. Stockholm den 26 juli
1734, underskrifven af C. E. Lewenhaupt och J. Kr. During (3 sid.).
1 RSt:s und. skrifvelse har Lifland.
1734.
775
2. Krigs- och kammarkollegiernas gemensamma und. skrifvelse med pro¬
jektet till ofvannämnda ordning, dat. Stockholm den 24 september 1734
(4 sid.).
3. »Extract utur protocollet hållit i rådcammaren d. 21 october 1734.»
Ad mandatum C. Hultman (2 sid.).
4. »Förteckning uppå de documenter,1 som härhos följa ang:de projectot
till husesynen för de skånska boställen, nemi.: l:o) Det uti Hörby d. 31 juli
1733 håldne protocoll [2 sid. fol.j; 2) projectet till husesynsförordningen [8
sid. d:o]; 3) majorernes vid begge regimenterne giorda påminnelser vid samma
project [4 sid. d:oJ; 4) Hr generalmajoren gref Lewenhaupts aparte påminnelse
vid samma project [l sid. d:oj; 5) en promemoria vid detta husesynsprojeetet
upsatt af en af commissionens ledamöter [4 sid. d:o]; 6) afskrift af förteck¬
ningen på alla kongsgårdarnes pro 1709 projecterade ock förmedlade hemman¬
tal [2 sid. d:o].» Förteckningen, dat. Stockholm d. 8 aug. 1734 och under¬
skrifven af Barnekov, 1 sid. fol.
(Krigsärenden.)
RSt. ang. militärstatens vid amiralitetet i Karlskrona besvär rörande 1274-
sjötraktamentet. Den 18 november.
»P[raä]s[ent.] d. 25 nov. 1734. Uplästes i rådet d. 26 nov.
1734. Värkställes.»
{Referat.)
I följe af k. remiss af den 28 sisth juni hade RSt. företagit
sig det af schoutbynachten von Gertten2 och amiralitetskaptenen
Abraham Falkengreen3 å samtliga militärstatens vid amiralitetet i
Karlskrona4 vägnar ingifna und. memorial, i hvars 3:e § anfördes
följande besvär:
1. Sjötraktamentspenningarna bestodos icke, förr än ankaret
var lyft och man gick till segels, trots mycken och daglig försorg
och uppvaktning om skeppsbord, alltifrån skeppet eller fartyget
var lagdt ifrån varfvet ut på redden; under denna tid kunde offi¬
cerarna i mangel af traktamente icke hafva någon hushållning-om¬
bord, hvilket hindrade dem att eftertryckligt bedrifva klargörandet-
Därför anhölls, att traktamentspenningarna måtte beräknas öfver-
och underofficerarna från och med den dagen, som besättningen
begynte spisa ombord eller krutet var kommet ombord, särdeles
emedan från den dagen alla officerarna vid straff af en månads-
penning voro förpliktade om dagen att bedrifva skeppets skynd¬
samma klargörande, om nätterna att ligga ombord.
»Altså i anseende dertil, at hvarken KM. och Grönan må blifva
graverad med något tractamentes betalande, innan skieppen äro
klare giorde och helt färdige at kunna gå til segels eller officerarne
1 Samtliga i afskrift.
2 RSt:s und. skrifvelse har von Gerten.
8 » » » •> Falckengren.
4 » » » » Carlscrona.
776
Den 18 november
komma at lida, sedan skieppen allenast för motväder skull blifva
hindrade at gå til siös, finna RSt. billigt, det såväl för öfver- som
underofficerare siötractamentet hädaneffter kunde beräknas ifrån
den dagen, som generalinmunstringen på örlogsflottan, escadren eller
fartyget skiedt, och dem bestås till och med den dagen generalaf-
munstringen effter fulländad resa och expedition är förrättad; hvil¬
ket af vederbörande munsterherrar uti general in- och afmunstrings-
rullarne tydeligen och med underskrifft kommer at anföras, hvar-
effter liquidation för hvars och ens undfångne fri förtäring vid
ammiraliteterne kommer at tagas til fundament och EKM. och Grö¬
nan at beräknas.»
2. A amiralitetskaptenernas vägnar anhölls, att det i 1718 års
stat dem tillagda sjötraktamentet af 30 dir smt i månaden måtte
dem förunnas, ty med ringare än 1 dir smt om dagen kunde en
amiralitetskapten ej utkomma.
RSt. hade tagit i öfvervägande, hvilketdera vore för KM. och
kronan fördelaktigare, när några officerare med lastdragare blefvo
kommenderade till någon ort, antingen att lämna dem traktamente,
så länge resan påstod och de voro borta, som hittills brukligt varit,
eller att ackordera med dem om samma fri förtäring på någon viss
stipulerad tid uppå gevinst och förlust. Men som RSt. tyckt sig
häröfver icke kunna yttra, innan de hört amiralitetskollegium,
och dess svar skulle kunna ankomma på tiden, alltså hade de bort
lämna till KM:s föranstaltande att efter infordradt utlåtande af
kollegiet förordna, som KM. funne nyttigast.
3. Under § 4 androgs, att för amiralitetsofficerarna vid mar¬
scher, antingen med folk fram och tillbaka från flottan eller med
besättningen öfver land för att återhämta och till anbefalld ort
föra fartyg, som förlagts i någon annan hamn ifrån flottan, skjut¬
sen var mycket knapp tilltagen, särdeles vid senare tillfället, då de
voro obligerade att landvågen föra med sig allt hvad till en medel¬
måttig hushållning hörde. De gjorde sig fördenskull försäkrade,
att dem måtte tilläggas åtminstone så mycken skjuts, som deras
vederlikar af landsstaten åtnjöto.
RSt. funno billigt, att sjöofficerarna vid förrberörde tillfällen
komme att till godo njuta så mycken skjuts, som deras vederlikar
vid landsstaten likmätigt nåd. tågordningen bestods.
4. I § 5 förmäldes, huruledes amiralitetsofficerarna, när de å
andra orter än där de hade sitt ständiga tillhåll måste upplägga sina
förande skepp i vinterhamn och åter klargöra dem vid vårtiden,
måste förrätta sådana kommenderingar utan ringaste traktamente.
De anhöllo därför om den förra durkmarsckförplägningen efter
tågordningen och traktamente under vistelsen på uppläggningsorten.
Emedan officerarna vid bägge dessa tillfällen voro begrepne i
verkligt tjänstgörande, höllö RSt. före, att dem, när de voro på
1734.
777
marscher, icke allenast kunde bestås durkmarschförplägningen efter
tågordningen, utan ock att, när de måste vistas på någon annan
ort än därest de hade sitt rätta hemvist och hushållning, dem be¬
räknades sjötraktamente ifrån den dagen marschen upphört och de
anländt till den ort, hvarest ett skepp eller fartyg antingen skulle
aftacklas och i vinterhamn förläggas eller ock till upptackling åter
antagas.
(Krigsärenden.)
RSt. ang. medel till en fond för amiralitetsstatens inkvartering. 1275
Den 18 november.
»P[ras]sent. d. 25 nov. 1734. Uplästes i rådet d. 26 nov.
1734. Värkställes. Exped.»
(De första 9 raderna referat.)
KM. hade i § 23 af sin sekreta proposition berörande krigsvä¬
sendet gifvit RSt. till känna, huruledes, sedan KM., i enlighet med
RSt:s und. skrifvelse den 17 juni 1731,1 den 16 mars 1732 påbjudit en
afgift af alla till riket sjöledes anländande personer till bestridande
af amiralitetsstatens inkvartering, hade icke allenast konungarnas
af Stora Britannien, Danmark och Preussen här vistande ministrar
med stora besvär häremot inkommit, utan ock åtskilliga magistrater,
rederier i sjöstäderna tillika med andra handlande och sjöfarande
på det högsta anhållit att härifrån blifva befriade.
»De förre hafva andragit besynnerligen, at denne alla siöfarande
påbördade personlige taxation vore stridande emot 12 § af 1720 års
emellan Swerige och Engeland slutne tractat, at fast i Engeland en
viss afgifft erlägges af de ankommande engelske siöfarande vid hem¬
komsten från deras resor til hospitalets underhållande i Greenwijk,
så lärer doch aldrig kunna säjas, at Sweriges dit anländande fartyg
med denne eller en dylik pålaga blifvit besvärade, at den vore hos
ingen nation vanlig och att den ej kunde komma öfverens med
commerciens frihet och den naboliga vänskapen; anhållan des för¬
denskull uppå uttryckelige befallningar ifrån deras hof, at detta
påbudet måtte uphäfvas. De senare åter, eller de handlande och
siöfarande, hafva anfördt, huru den redan uti efftertänkelig fara
råkade svenska siöfarten nu åter besynnerligen hindrades och be¬
svärades igenom denne siöfolket pålagde nya afgifften, emedan de
inhemske häldre skulle vilja fara för främmande nationer, hvaräst
de oafkortat få niuta deras hyror til goda, och det främmande siö¬
folket skulle ej eller vilja betiena de svenske handlande, med mindre
deras hyror blefvo förhögde, så at hela denna lasten änteligen stad-
nade på rederierne allena, hvilka desutan voro redan så betungade,
1 Se d. III, 1, n:r 1052.
778
Den 18 november
at de erforo mera skada än nytta af deras siöfart, med många flera
skiäl, i anseende hvartil de lefde i den und. tilförsicht, at dessa den
svänska siöfarten i vägen liggande hinder måtte afrödjas och någon
lisa derutinnan gynnas.
Öfver hvilka besvär och böneskriffter EKM. infordrat dess och
riksens cancellie- och commerciecollegiers und. utlåtelse; hvilka jemväl
dermed instämdt, at den svenska siöfarten, som redan är ganska in¬
skränkt och besvärad, blef igenom denne nye afgifltens påläggande för
månge andragne skiäl skuld ännu svårare giord. Berättandes derjemte
at, som det är ovanligit, i synnerhet för de främmande, at uti en an¬
nans land, hvars undersåtare de icke äro, undergå några onera per-
sonalia, innan de kunna säjas uti någor måtto hafva nyttjat det
samma vidare än at de allenast dit anländt, så torde deraf tagas
tilfälle at påstå (såsom en och annan främmande hofs ministre icke
otydeligen då redan låtit förstå), som voro sådane imposter icke alle¬
nast stridande emot slutne tractater, utan ock til äfventyrs derige¬
nom anledning gifves at.emot de uti deras land ankommande svenske
undersåtare bruka samma rätt och til öfverflöd fördubbla denne
afgifften, som de doch här tills aldrig varit vane at fordra af dem;
hvilken pålaga, så framt den en gång å de främmande orter blefve
faststäld, ej så lätt torde återkallas, änskiönt man och den samma
sedan här i Swerige skulle låta falla och efftergifva.
Hvilka nu uprepade skiäl och omständigheter EIvM., sedan de
med ammiralitetscollegio blifvit communicerade, funnit af den be¬
skaffenhet, at med den påbudne afgifftens upbärande til rikets vär-
kelige otienst icke längre fortfaras kunde, utan har EKM. förden¬
skull blifvit föranlåten d. 19 martii 1733 at befalla, det här med til
vidare skulle hvila. Hvarjemte EKM. i ber:de proposition sig nåd.
yttradt at, som RSt. således lära hafva sedt, utaf hvad vigtigare
orsaker ammiralitetsstaten ej kommit at til godo niuta det under¬
stöd dem medelst offta bemelte afgifft blifvit ernadt, så förmodar
EKM., at RSt. nu lära utse något annat sätt at giöra dem delach-
tige af det, som RSt. sielfve funnit dem vara berättigade til.
Sedan nu RSt. i anledning så häraf som de härvarande ammi-
ralitetsstatens riksdagsfullmächtiges hos RSt. ingifne ansökning sig
detta ärendet företagit samt låtit sig angelägit vara at kunna ut¬
finna någon annan utväg och medel til någon fond, hvarigenom
denne staten kunde komma at til godo niuta den inqvartering, som
RSt. redan funnit billigt dem böra hugnas med, så har der til föl¬
jande i öfvervägande kommit, neml:n:
l:o) at som RSt. funnit förnämsta orsaken, hvarföre det förra,
här frammanföre omförmälte project blifvit ändrat, der uti bestå,
at den svenska siöfarten betungades, om de handlande och siöfarande
med förberörde nya afgifft besvärades, så tyckes doch, at samma
förslag, hvad passagererne angår, skulle kunna än vidare vinna
1734.
779
framgång, effter sådant icke synes hindra commercien och trafiquen,
emedan de, som höra til skieppets eller fartygets besättning, ifrån
denne afgifft befrias och allenast alla de, som fara för passagerare
och taga vederbörandes pass at resa utom riket, den samma komma
at erläggia samt qvinspersoner hälfften mindre effter den taxa, som
för detta författad blifvit. Doch hålla RSt. i und. före, at de här
under ej böra begripas, hvilka som offtast på en kort tid eller få
dagar fara fram och tilbaka emellan Skåne och Dannemark.
2:o) Som RSt. förmoda, at lotspenningarne lära bestiga sig til
högre inkomst, när lotstaxan blifver behörigen reglerat, så äro RSt.
af den und. mening at, sedan Cronan af förhöjningen bekommit de
vanlige quartalen, så kunna de öfrige tre fierdedelar af sådan för-
högning anslås til inqvarteringsfond för siöstaten.
3:o) Kinna RSt., at vissa inkomster väl äro til båtsmansför-
rådscassan uti följande tilfällen anslagne, nemhn enär någon båts¬
man motvilligt uteblifver ifrån rendésvousplatsen, då han är up-
fordrad, niuter den samma lönen för så lång tid han uteblifvit,
äfven så väl som den, hvilken vid upfordring ej kommit tilstädes
och ej eller sedermera sig infinner, som ock den, hvilken rymmer,
men af ånger och godt betänkande sig åter inställer; jemväl och
den båtsman, som för något brott blifver til häcktelse eller arbete i
ankarsmidjan eller annorstädes dömd, då lönen förrådscassan beräk¬
nas ifrån datum af dommen, enär delinquenten blifvit pålagd arre¬
sten eller arbete. Men som sådane afgiffter icke egenteligen äro af
sådan natur, at de til en förrådscassa höra, som det och icke befin-
nes, at slike afgiffter til landtmilitiens förrådscassa inflyta, altså
hålla RSt. i und. före, at förenämde inkomster kunde af förråds¬
cassan til inqvarteringsfonden aflefvereras.
4:o) Som RSt. hafva inhämtat, til huru ganska ringa summa,
stundom icke til 100 dir smt om året, ammiralitetssaköron sig
bestigit, ty hafva RSt. fallit på de tankar, at ammiralitetssaköron
kunde lämnas til en inqvarteringsfond, hälst derigenom en granla-
gare upsyn så på värfven som annorstädes vid ammiralitetsförrätt-
ningarne kan åstadkommas, i det hvar och en i samma societet då
giorde desto flitigare anmärkningar til förökning af en commun
inqvarteringscassa och således detta inbördes inseende mera gagna
EKM. och Cronan i sielfva realiteten än mistningen af de för detta
influtne få saköron kunna anses för någon förlust.
5:o) Och aldenstund det icke mindre för rotehållarne och in-
delningshafvarne än båtsmännen angelägit är, at desse senare in¬
qvartering komma at åtniuta, hälst som manskapet hittills mycket
dymedelst lidit, at de på den ort, dit de upbudade blifvit, ej hafft
någre husrum, utan måst liggia under bar himmel, éå vida de icke
ägt något af sig sielfva at betala qvarter med, hvarigenom
händt, at manskapet blifvit siukligit och til vidare Cronans tienst-
780
Den 18 november
giörande odugligt, ja månge dödt bort, hvarmedelst båtsmanshål-
larne kommit ganska myckit at lida; så förmoda RSt., at rothål-
larne och indelningshafvarne til undvikande af sådan olägenhet lära
linnas benägne at til denna fondens understöd af hvart båtsmans¬
håll i gemen årligen erläggia 4 öre smt, hvilka vid de så kallade
afräkningsmöten af compagnieskrifvarne kunde upbäras. Doch
tycka RSt. nödigt vara, at så väl vederbörande landshöfdingar som
indelningshafvarne och rotelagarne här öfver först hörde blifva.
Desse äro nu, A. K., de förslager, som RSt. för denna gången
i und. kunnat vid handen gifva; hörandes äfven, om emellan
riksdagarne någon nyttig fond utan undersåtarnes gravation hos
EKM. af ammiralitetet i nnd. kan angifvas, samma fond til denne
inqvartering användas.
För öfrigit och hvad angår de medel, som igenom det förra
förslaget influtit, så hafva RSt. af EKM:s och riksens ammirali-
tetscollegii und. riksdagsberättelse intagit, at desamma blifvit
stälte under bem:te collegii disposition och at summan för den tiden
denne afgifft blifvit upburen sig bestigit til 11,034 dir 26 öre smt,
af hvilka med EKM:s nåd. tilstånd igenom bref af d. 21 nästhne
novemb. 7,000 dir smt äro vordne til ammiralitetscassan låntagne,
som skola komma at ersättjas, när förledit års besparingsmedel vid
ammiralitetet kunna inflyta.
Hvarvid RSt. ej vidare hafva at påminna än allenast, at ammi-
ralitetscollegium låter sig angelägit vara, det så väl berörde 7,000
dir smt med första af besparingsmedlen blifva ersatte, som ock at
desse penningar på något säkert sätt giöras fruktbare, tils någon
tilräckeligare summa igenom de här ofvan projecterade utvägar
kan samlad varda, som til utdelning skulle kunna förslå.
RSt. framhärda etc.»
(Krigsärenden.)
1276 RSt. äng. lönetillökniDg åt hofrätterna. Den 18 november.
»Inkommit <1. 9 decemb. 1734. Upläsit i rådet d. 18 deeemb.
1734 och värkställes genom ordres til vederbörande.»
Hos RSt. hafva EKM:s och riksens hofrätter i Swea och Griötha
rike samt storfurstendömet Finland vid 1731 års riksdag igenom
memorial af den 20 februarii samma år andragit, huruledes deras
löningar intet vilja förslå til deras skiäliga försörgning och under-
håld, emedan förutan det, at de dertil högst nödige varor i anseende
til myntets förhögning skola befinnas vara dubbelt dyrare än til-
förende, så skola ock k. hofrätternes vilkor nu vara myckit rin¬
gare än de i. förre tider varit, då hvar och en af b. hofrätternes
1734.
781
ledamöter i stället för andelen i saköron skall åtniutit 20 tunnor
spannemål och 100 dir smt. Ty oansedt högstsal. HKM. konung
Carl den XI, på det likmätigt 1668 års resolution k. hofrätterne
måtte niuta så godt underhåld, som något annat collegium, seder¬
mera skall i stället för bemelte 20 tunnor spanmål och 100 dir smt
genom resolution af den 25 maii 1683 tillagt k. hofrätterne crono-
andelen af saköron, hvilken den tiden, då folket var af större för¬
mögenhet, skall årligen kunnat bringas til ansenligit, så skall lik¬
väl samma cronones andel af sakören uti de senare tider i anseende
til den brist, som på medel och utvägar til betalning skall finnas
hos större delen af de sakfälte, til så ringa sig bestigit, at k. hof¬
rätterne ganska litet eller altzintet deraf kunnat åtniuta, hälst eme¬
dan arrestanter och fångar, som til en ganska stor myckenhet skola
finnas, deraf skola niuta sitt dageliga underhåld, sedan de dertil i
staten bestådde medel upgådt. Och i det öfriga, så skola k. hofrät¬
ternes ledamöter ej utan största besv7är ock omkostnad för samma
saköron behörig redo och räkning erhålla; skolandes således större
delen af k. hofrätternes ledamöter, sedan de måst använda all deras
förmåga til at förvärfva sig tilräckelig vettenskap och förfarenhet
i de stycken, som deras embete erfordrar, nu intet hafva annat at
försörja och underhålla sig .med än den ringa lön, som dem på sta¬
ten i nåder bestås. Och aldenstund RSt. nogsamt skall vara be-
kandt, huruledes EKM:s och riksens hofrätter ej mindre än KM:s
och riksens andre collegier deras embeten med största trägenhet,
flit och trohet förrätta och således väl förtiena at blifva skiäligen
försörgde och underhåldne, fördenskuld och emedan högstsal. HKM.
konung Carl den XI af en särdeles hög k. vård och omsorg för
hofrätterne medelst högstbemelte des resolution och förklaring af
den 27 augusti 1668 § 2 öfver Ridd. o. Ad:s und. besvär i nåder
skall försäkrat k. hofrätterne, at de ju måtte niuta så godt under¬
håld som något annat collegium, ty anhålla EKM:s och riksens
hofrätter, at dem i anseende dertil, at de med andre collegier hafva
lika trägit arbete och svårt ansvar, måtte äfven uti deras löningars
åtniutande behörig jemnlikhet vederfaras med de andre k. colle-
gierne, hvaräst krigs-, cancellie- och bergsråd skola niuta 1,500 dir,
men cammar- och commercieråd samt statscommissarier 1,800 och
assessorerne dersammastädes 1,200 dir smt hvardera i årlig lön.
Skolandes jemväl magistraterne i dels städer, utom det de för andra
ämbetesförrättningar äro berättigade til, i årlig lön åtniuta mera
än vice prsesidenterne och de öfrige ledamöterne i hofrätterne, til
at förtiga, huruledes landsbetiente, sorn hafva indelning i hemmans-
räntor af 3- ä 400 dir smt, mästadels skola kunna giöra sin lön
lika med hofrättsråden och assessorerne i Swea hofrätt, hvilka lö¬
ningar likväl intet skola finnas vara större, än at de ganska väl
kunna förtienas i anseende til det besvär och ansvar, som hvar och
782
Den 18 november
en af ofvannämde k. collegier och stater för deras embetes förrätt¬
ning är underkastad, med mera, som EKM:s och riksens hofrätter
i bem:te deras memorial anfördt hafva.
Detta med det mera hafva RSt. hos sig i behörigt öfvervägande
komma låtit. Och aldenstund k. hofrätternes embeten äro af särde¬
les vigt och angelägenhet samt fordra en myckit trägen och flitig
upvacktning och deras ledamöter med de knappa och ringa löner5
som dem på staten härtils bestådde blifvit, omöjeligen kunna hafva
sin skiäliga försörgning och underhåld, emedan de der til högst nö¬
dige varor i anseende til myntets förhögning nu befinnas vara myc¬
kit dyrare än tilförende, varandes det med all rättvisa och billighet
enligit, at k. hofrätterne, som för deras embetesförrättningar ej
mindre besvär och ansvar än andre EKM:s och riksens collegier
underkastade äro, böra med dem lika och enahanda förmoner åt-
niuta, hvarföre ock KM. uti dess nåd. resolution på Ridd. o. Ad:s
besvär af den 27 augusti 1668 § 2 i nåder förklarat, det KM. ville
låta sig vårda derom, at des hofrätter måtte niuta ju så godt un¬
derhåld som något annat collegium, hvilket ock RSt. i 1719 och
1720 års regeringsformer betygat deras omsorg och åstundan, at
domare med tilräckelige löner måtte förses, på det nöd och trång¬
mål icke skulle gifva anledning til skadelig efterfölgd eller blifva
et skien och förevändning til embetets missbruk;
fördenskull finna RSt. vara sa väl billigt som nödigt, at Swea,
Giötha och Abo hofrätter en skiälig samt emot de öfrige k. colle-
giernes ledamöter svarande och proportionerad förbättring på deras
ringa löner åtniuta, hvartil,
l:o) hvad Swea och Giötha hofrätt angår, lagmans- och hä-
radshöfdingspenningarne uti Swea och Giötha rike i följe så väl
af konung Sigismundi försäkring, gifven Ridd. o. Ad. d. 11 fehr.
1594 § 1, som konung Gustaf Adolphs glorvyrdigst i åminnelse för¬
säkring, dat. d 31 decemb. 1611 § 9, och regeringsformerne af år
1719 § 18 och 1720 § 23 samt EKM:s nåd. stadga af d. 6 julii
1720 effter det ändamål, hvarföre de beviljade blifvit, lämnas, så
långt de räcka, til justitisestatens aflöning under k. Swea och Giötha
hofrätters oförryckta disposition med all den förbättring och för-
mering, som igenom k. hofrätternes goda föranstaltande och förord-
ningarnes behöriga iakttagande i detta mål årligen kan erhållas
genom det reglemente, som til förekommande af alla olaga afkort-
ningar och förminskningar i denna ränta lärer blifva författat och
utfärdadt, samt at således öfverskottet och besparingsmedlen af
samma lagmans- och häradshöfdingspenningar, som til EKM:s och
RSt:s statscontoirs disposition härtils årligen måst upgifvas, komma
desse tvänne k. hofrätters samtelige ledamöter gemensamligen til
godo, den summa undantagen, som til Jemptelands dragonerege-
mente, borgmästaren Sylvius i Helsingborg samt nembdemännerne
1734.
783
i Halland, Bohus och Elfsborgs län samt östra Dalarne anordnad
är, sedan deras löner effter en viss bägge hofrätterne emellan för¬
bättrad och inrättad stat blifvit proportionerade och jämkade, doch
så at underdomarena intet komma at lida mistning i deras ordi¬
narie lön genom denna förbättringen af k. hofrätternes löningar,
och at ryttare, dragoner, soldater och båtsmän samt Ridd. o. Ad:s
rå- och rörs- eller insochne-torpare genom någon afgifft til en sådan
lönernes förbättring på intet sätt graveras.
2:o) Så vida cronoandelen af saköron ej til KM. och cronan
indrages och andre statsmedel til k. hofrätternes aflöning i det
stället anordnade blifva, synes samma cronoandel i saköron, ej kunna
utan hvarjehanda oredo, omkostnad och olägenhet annorlunda än
härtils skiedt disponeras på vinst och förlust af hvar och en k. hof¬
rätternes ledamot uti det höfdingedöme, som honom effter vanlig¬
heten tilkommer.
3:o) Beträffande k. Abo hofrätts anhållan om tillökning på
lönerne för des ledamöter, så förmodas, at lagmans- och häradshöf-
dingspenningarne i Einland sig skulle föröka, om de af k. hofrätten
i Åbo på lika sätt som [af] k. Swea och Giötha hofrätter disponerade
blefvo; hvilket ock RSt. finna vara nyttigt och rådeligit. Men som
samma förökning ej lärer så snart kunna bringas til den summa,
som k. Åbo hofrätts nuvarande stat erfordrar, och KM. och Cronan
af statsmedlen altid tilförene upfyldt, hvad för samma stat årligen
kommit at brista; altså finna RSt. det vara billigt och rättvist, at
k. hofrätternes ledamöter för sine vigtige och trägne embetessysslor
med förbättring på deras ringa löner hugnas och ihogkommas, så at
bem:te hofrätts ledamöter åtniuta så stor lön til deras nödtorfftiga
underhåld som de öfrige riksens collegier; hvarföre RSt. hålla
före, at merbem:te hofrätt bör i brist af tilräckelige häradshöfdings-
och lagmanspenningar i Finland af statsmedlen den begiärte tilök-
ningen åtniuta. Derjemte finna och RSt. nödigt, at eammererarne
uti ofvannämde 3:ne hofrätter måge åtniuta den af k. Swea hof¬
rätt1 begiärte skrifvarelönen til någon understöd i deras ringa
löner.
I förmågo af alt detta anhålla hos EKM. RSt. i und., at
EKM:s Swea, Giötha och Åbo hofrätter på ofvanberörde sätt måge
med deras löners åtniutande alt framgient blifva hugnade och un¬
derstödde.
RSt. framhärda etc.
(Civilärenden.)
1 Se d. III, 1, n:r 1180.
784
Den 18 november
1277 RSt. ang. den Fredrikshamns borgerskap förhållna hälften af de
staden beviljade tobaks-, salu-, tapperians- och portfriheterna
samt ang. borgerskapets rätt att granska alla räkenskaper rö¬
rande stadens medel. Den 18 november.
»Ink. d. 22 nov. I rådet föredragit d. 5 decemb. 1734 och
värkställes.»
(Referat.)
Hos RSt. hade Fredrikshamns1 fullmäktig, handelsmannen Karl
Clayhills, genom memorial andragit, huruledes enligt de 1727 ytter¬
ligare undfångna privilegierna af allt, som inflöt medelst tobaks-,
salu-, tapperians- och portfriheterna, skulle hälften delas mellan handt-
verkarna och det handlande borgerskapet i proportion af dess skrän
eller mindre handtering och handel, hälften årligen användas till
publika byggnader och behörig räkning göras för medlen. Ingen
redo för uppbörden eller dispositionen af medlen var gjord, och bor¬
gerskapet hade hittills intet det ringaste till utdelning undfått. På
det att denna gräns- och stapelstad med sina dyrbara fästningsverk
ej måtte alldeles åter förödas af borgerskapet genom mistningen af
understödet, anhöll det om verkligt åtnjutande af dessa benådnings-
medel och laga undersökning af de uppburna medlens användning
samt om rätt att själf, jämte magistraten, ega inseendet öfver be¬
rörda tull- och accisinkomsters beräkning under de återstående fri¬
hetsåren och att disponera medlens användande och derus betjäning,
såsom 17:e § i KM:s resolution den 16 oktober 1723 på städernas
allmänna besvär uttryckligen tilläde de andra städerna, och därför
anhöll borgerskapet tillika om befallning till vederbörande att erhålla
del af alla räkenskaper, som angingo stadens medel, och däröfver
få göra behöriga anmärkningar samt att för den skull dem måtte
tillstånd lämnas att själfva antaga någon, som revi dorad e räkenska¬
perna och betjänade borgerskapet i de angelägenheters expedierande,
som jämte magistratens på deras omvårdande ankommo. -Om denna
persons belönande utom statens gravation ville borgerskapet själft
draga försorg.
Emedan KM. funnit nödigt, att denna stapelstaden i anseende
till fästningsverken och på det den tillräckligen måtte furnera lan¬
det däromkring med hvad som behöfdes samt balansera handeln med
Wiborg borde på allt sätt upprättas och i stånd sättas, och emedan
KM. till den ändan medelst de nåd. privilegierna af 1727 förunt,
att af allt, hvad medelst tobaks-, salu-, tapperians- och portfriheterna
inflöte, hälften skulle under landshöfdingens och magistratens dispo-
1 RSt:s und. skrifvelse har Fridrichshamn.
1734.
785
sition på ofvannämnda sätt utdelas mellan samtliga i Fredrikshamn
boende borgerskapet, funno RSt. billigt, att borgerskapet förhjälptes
till verkligt åtnjutande af bemälte medel. — Emedan borgerskapet
utlåtit sig ej kunna till delnings mottaga något af benådningsmedlen,
innan räkning för desamma blifvit gjord, och i privilegierna var för-
ordnadt, att för medlen behörig räkning skulle göras, ty anhöllo RSt.
om nåd. befallning till landshöfdingen i orten att därom förfoga så
eftertrycklig anstalt, att oftanämnda för 11 år resterande räkenskaper
måtte skyndesammast inom vuss utsatt tid vederbörligen blifva för¬
färdigade. — Hvad anbelangade borgerskapets anhållan om laga
undersökning af vederbörandes disposition och förvaltning samt redo¬
görande för de uppburna och använda medlen, så, emedan RSt. in¬
hämtat, att för den hälften af medlen, som till stadens publika
byggnader användas bort, äfvenledes ingen räkning gjord blifvit,
ty funno RSt. jämväl billigt, att en slik undersökning måtte an¬
ställas af landshöfdingen i orten, som därtill skulle adjungera sig
några personer, emot hvilka borgerskapet ej kunde hafva något att
påminna, hvarefter en omständlig berättelse om alltsammans komme
att insändas till KM., på det den felande efter omständigheterna
måtte kunna anses. — Hvad angick borgerskapets ansökning att få
jämte magistraten själft ega inseendet öfver de oftanämnda tull- och
accisinkomsterna och disponera öfver deras användande och betjäning,
så nämndes i den åberopade 17:e § af resolutionen den 16 oktober
1723 hvarken borgerskap eller magistrat, mindre att städernas bor¬
gerskap tillika med magistraterna skulle hafva inseende öfver slika
medel. Där stadgades, att i afbrända städer, hvarest stora sjötullen ej
erlades, uppbörden af lilla tullen och accisen och hvad dem eljest under
frihetsåren lämnadt var af deras egna betjänte måtte ske; att i de
stora stapelstäderna, där stora sjötullen var KM. förbehållen, måste
inspektoren eller tullnären vid landttullen hafva inseende på tulltäkten
jämte dem, som uppburo tullen å städernas vägnar; däremot i smärre
städer, som Marstrand och Strömstad, måste tullnären eller kontrol¬
lören vid stora sjötullen tillse, att ej otillåtna varors införsel vid
landttullen måtte lända stora sjötullen till förminskning. Likväl och
emedan borgerskapet på grund af så många års uteblifven redovis¬
ning icke syntes kunna hysa något synnerligt förtroende till de be¬
tjänte, som uppburo medlen, eller till magistraten, som närmaste
inseendet på betjänterna ålåg, utan därför gjorde förenämnda ansök¬
ning, så höllö RSt. före, att borgerskapet därutinnanj kunde villfaras,
så framt vid den begärda undersökningen befinnas skulle något vara
borgerskapet vid uppbörden för när skedt. — För öfrigt och som RSt.
jämväl funno ansökningen om behörig del af alla räkenskaper, som
angingo stadens medel, att däröfver få göra behöriga anmärkningar,
så mycket skäligare, som borgerskapet utan tillgång till räkenska-
50—150659. Riks da g sahi er. Ser. 2, 3.
786
Den 18 november
perna ej kunde vara säkert, att det åtnjöt hälften af alla förberörda
medel, så anhöllo RSt. om nåd. befallning till vederbörande och om
tillstånd för borgerskapet att antaga någon, som reviderade räken¬
skaperna och därjämte betjänade detsamma i ofvannämnda ange¬
lägenheters expedierande, helst det själft ville draga försorg om
samma personers afiönande utan gravation i staten.
(Civilärenden.)
1278 SU. äng. Frankrikes ansökning om en hjälpsändning af 10,000 man
till Polen mot subsidier; ang. iakttagande af största möjliga
hemlighet vid underhandlingen. Den 18 november.
»Upl. i rådet d. 18 nov. 1734. Upl. i canc. colleg. d. 26 d:o.
Upl. å nyo i r[åde]t d. 17 febr. 1735.»
EKM. täktes i nåder anse den tid, hvilken SU. användt, innan
det varit i stånd sig und. at yttra utöfver cronan Frankrikes giorda
ansökning at emot vissa subsidier erhålla en hjelpsändning till Poh¬
len af 10,000 man såsom et prof af den pliktfulla ömhet, med hvil¬
ken et så nära riket rörande- ärende blifvit öfverlagt och afhandla!
A ena sidan har rikets heder, gamla vänskap och för handen va¬
rande conjuncturer tykts leda till det, som å andra sidan och vid
sakernas närmare efterhugsande, rikets säkerhet och kofrings nödiga
svaghet synes vilja förbiuda eller åtminstone till lägligare tid och
klarare dag upskiuta
Onödigt vore at här inför EKM. uprepa de mångahanda skiäl,
med hvilka SU:s åt framtiden förvarade acter äro upfylte, till bevis,
at Frankrikes vänskap, Kysslands förnedring och konung Stanislai
bästa äro och böra vara svänska cronans ögnemärken. Sådant är
tillförende inför EKM. i sittiande råd öfverlagt, handgripeligit giordt
och gilladt.
Ej mindre öfverflödigt vore at vidlyftigt afhandla, huruvida det
oss gramse Ryssland och flere makter kunde äga skiälig ordsak at
förtycka och beifra et så allmänt efterlåtit steg som en blott åstundad
och beviljad hielpsändning, emädan ryska hofvets upförande ej altid
svarar emot den ibland andra krönta hufvud en vedertagna billighe¬
ten och för sent voro at ursäkta ingångna mått med en oförväntad
utgång, hvilken kunde störta riket i et så mycket bedröfveligare
äfventyr, som dess bemötande endast ankommo på egna krafter. Ty
ovedersäjeligit är, at ingen alliance eller aflägsen makt, ehuru bered¬
villig den ock vara kunde, förmår afböja et oförtänkt förderf, hvil¬
ket ofta vunnit sin fulla värkan, innan emellan förbundsdelarna af-
giordt blifvit, antingen casus foederis existerat eller ej; hvarutaf
omsider följer fördelaktigare vara för et rike at igenom offensive
1734.
787
steg och uppenbart krig, enär tiden så medgifver, söka sin förlust
at återhämta än at oberedt öfverdraga sig våda och vidare förned¬
ring. Men som Swerige, allas vårt kiära fädernesland, så blifvit ige¬
nom brännande och blodiga olyckor prässadt och qvaft, at det ännu
endast till hug och mod förmådt sig åter uprätta, ty kräfver försik¬
tigheten at samla de mått och medel, som kunna väpna händerna
och gifva upsåtet eftertryck, innan vi oss inveckla uti andras tvist
och vidt utseende afsikter.
Huruvida nu vårt försvarsvärk till lands och siöss är i sådant
stånd, at det förmår möta och afvärja en oförväntad fiende, är EKM.
såsom en vårdande konung nogsamt bekant. SU. har jämväl för
sin del sorgfälligt öfvervägadt, hvad i sådant fall och vid rikets ut-
blåttande uppå manskap igenom den begärta hielpsändningen oum-
gängeligen tarfvas kan, och befunnit dertill nu i början och uppå
6 månader erfordras några millioner. Men hvarest de, vid närva¬
rande medelknappa tider, tagas skola, dertill ses så mycket ringare
utväg, som EKM:s trogne undersåtare sig under varande riksdag
redan, medelst en ny bevilning, i det yttersta angripit.
Alt sådant, S.K., jämte flera först af EKM:s och riksens cancellie-
collegio, sedan af EKM. sielf och herrar riksens råd samt sist af
våra egna ledamöter andragna vägande skiäl och ordsaker har för¬
anlåtit SU., efter ed, plikt och uppå sådan grund, som det tänker
dess nitfulla und. råd inför Gud, EKM. och sina förtroende hysande
medbroder försvara, at i und. styrka EKM. at uppå godt och vän-
ligit sätt nu förtiden afböja Frankrikes giorda ansökning om hielpe-
troupper såsom ett steg, hvilket kan försättia riket i någon fara af
vidare afsaknad och maktlöshet.
Doch på det cronan Frankrike ej måtte äga fog at klaga öfver
et altför tvärt och ogent afslag, hvilket kunde framdeles af sig föda
någon vänskapsminskning, aldenstund många exempel intyga, at
agg och kålnadt sinnelag höga herrar och krönta hufvuden emellan
mer än ofta hindrat och vid företeende tilfällen afbrutit deras san-
skyldiga interessen och statsförmoner, ty aktar SU. i und. nödigt,
at detta ärendet på försiktigaste sättet, som möjeligit är, handteras,
hvilket lämpeligast ske torde, i fall uti en med det snaraste anstäld
conference fransöske ambassadeuren förestältes, at såsom han å dess
hofs vägnar anhållit om et cathegoriskt och tydeligit svar uppå dess
anbringande, så har EKM. och Sweriges crona sådant upriktigt
velat lämna samt sig ej till något förbinda, hvars fullbordan kunde
finna ouplösliga svårigheter; at EKM. efter sådan förut skedd för¬
säkran öfverlåter till ambassadeurens eget omdömme, huruvida den
ringa tienst, som Frankrike endast igenom denna hielpsändning ske
kunde, förmåtte ernå den önskade värkan samt upväga det äfventyr
af en annalkande oro i Norden, då det sysselsatte Swerige aldeles
skulle vändas ifrån deltagande i Erankrikets angelägenheter till om-
788
Den 18 november
tanka iippå eget försvar, men besynnerligast synes nu ej rätta tiden
inne at fullgiöra HM:s dess herras åstundan, ty,
l:mo) lärer Frankriket ej vara i stånd at öfverföra till Pohlen
en sådan hufvudarmée, sorn kunde svara emot antalet af 10,000
man hielpetroupper;
2:do) är medelst Dantzigs öfvergång den orten blifven tillspär-
rad, sorn beqvämligast kunnat tiena till landstigning, place d’armes,
communication och säkerhet;
3:tio) vistas HM. konung Stanislaus uppå en ort, som lyder
under konungen af Preussen, ty är at tro, det nyssbemälte konung,
så snart ryktbart blefvo, det Swerige tillstadt cronan Frankrike
undsättningsmanskap, vorde af afvund och at minska Sweriges för-
tienst tagande sådana mått, som kunde vara konung Stanislao
högst hinderliga samt fruktlöst giöra bägge de förente cronornas
goda upsåt och välviljo.
EKM:s nåd. ompröfvande undergifver SU. jämväl, om ej till alt
det föregående kunde läggas, at Frankriket borde så mycket mera
vara försäkradt om Sweriges sannmening, som bägges interessen vid
detta tilfället så nära sammanstöta, at utdrägten af öfverläggandet
angående detta ärendet jämväl kan tiena till vitnes, huru gerna
man önskat upfinna giörliga medel at med eftertryck ingå i Frank¬
rikes vid pohlniske väsendet hysande afsikter.
At EKM. hit intill dags sorgfälligt undvikt at lystra efter
några tilbud, som kunde vara Frankriket på et eller annat sätt obe-
hagelige, ehuruväl ifrån andra makter sådane tilsäjelser hembudits,
som förmådt utan någon påstådd gentienst medelst subsidier innan
kort till en del bidraga at sättia riket utur all fruktan förofred-
samma försök. At sådant ju aldrig annars kunde anses än såsom
en värkan af Sweriges vänliga böjelse emot Frankriket, emädan
elliest alle independente riken vid sådana tillfällen ej böra äga och
omsider ej äga annat syfte än egen upkomst och förkofring. At
Frankrike sielf borde sorgfälligt söka at förstärka Sweriges krafter
och under vissa vilkor betinga, at Swerige ej måtte ingå mått med
sådana makter, som emot Frankrike fientelige eller ock vidrigt sinnade
äro, hvartill såsom skiäl kunde anföras, doch ej under sielfva con-
ferencerne, utan i särskilta samtal, at dagsklar sanning är det, så
snart Swerige begynner med eftertryck at arbeta på sit försvars-
värk, så hindrar sådan rustning Rysslands försåteliga afsikt å den
ena sidan samt sätter Sweriges crona å den andra i fullt stånd at
vid tillstötande olägenhet med så mycket större alfvar och efter¬
tryck kunna efter sin yttrade böjelse befrämja Frankrikes upsåt och
nöje. Jämlikt hvilket också EKM:s ministre plenipotentiaire vid
franska hofvet von Gedda kunde instrueras at vid lägligit tilfälle
gifva cardinalen och garde de sceaux detsamma munteligen vid han¬
den. Slutel. kan förklaras, at EKM. ej vill äska af Frankriket
1734.
789
sådana vilkor, som dess nu varande utgifter och angelägenheter till
äfventyrs ej torde tåla, men at Frankrike deremot ej borde miss¬
tycka, om Swerige i brist derutaf finnes föranlåtit at framdeles an-
höra andras tillbud, utan fast mera anse den vänliga anledning och
ouverture, som Frankriket nu gifver, såsom en kiänning och öfver¬
tygelse af den fördel, som desse cronors goda förstånd i alla tider
till bägges förmon och inbördes nytta af sig kastadt.
Medelst dessa och dylika varsamma utlåtelser skulle SU. för
sin del tro, det Frankrike kunde bevekas at af sig sielft bevilja
EKM. vissa årliga subsidier, utan at derföre påstå annan värklighet
än Sweriges beredande till lägligare tid och det utan anseende, som
skulle EKM. nödtorftigt begära Frankrikes undsättning i penningar.
Men ehvad ock derutaf följa måtte, så vinnes altid för Swerige den
förmonen at kunna afvakta beqvämare tilfälle till något sit företa¬
gande samt under lungn(!) och stillhet afbida, antingen tilkommande
års krigsanstalter och värkan råda till något säkrare inlåtande eller
ock om en allmän fred blidkar de förbittrade sinnen och hvässer
hogen till någon ny systéme.
Doch förmodar SU., det innan riksdagens slut Frankrikes tan¬
kar i denna saken så lära yttra sig, at RSt. ännu lära äga tilfälle
at i und. vidare styrka EKM. till det, sorn kan synas lända till
EKM:s höga nöje och rikets sanskyldiga bästa, hvarvid deras för¬
nämsta afsikt städse skall vara at snarare umbära fremmande hielp
än medelst dess antagande kasta EKM. och fäderneslandet under
någon oanständig och odrägelig dependance hos sådana makter,
hvilka sina rikedomar gerna torde använda, i fall de kunde tiena
at leda oss ifrån kroppen till skuggan och komma oss medelst
bördans någorlunda lättande at förglömma dess nedklämmande
tyngd.
Sist och ytterst bör SU. ej dölja för EKM., med hvad grämelse
det måste röna, at högstvårdande ärender som tidigast ryktbare
varda, hvarigenom riket stundelrn en värkelig fara underlägges, och
nödgas altså i und. anhålla, det ville EKM. den nåd. anstalt förfoga,
at hela detta granlaga värket måtte anförtros så få personer, som
någonsin beskaffenheten tåla kan.
Och SU. framhärdar med odödelig djup vördnad etc.
(Utrikesärenden.)
790
Den 19 nov o mber
1279 SU. ang. indragning af nio fänrikstjänster vid Drottningens lif¬
regemente i Stralsund. Den 19 november.
»P[ras]s[ent.] d. 25 nov. 1734. Uplästes i rådet d. 26 nov.
1734. Värkställes. Exped.»
{Referat.)
I und. memorial hade öfverstelöjtnanten grefve David Frölich
andragit, att vid pommerska statens inrättande den förordning gjorts,
att nio fänrikar, tjänstgörande vid HM. Drottningens lifregemente i
stralsundska garnisonen, efter hand komme att indragas. Därigenom,
förmenade han, skulle förorsakas svårighet i tjänstgöringen. Ty för¬
utom stabsofficerare med regementsofficerares indelning voro ännu 8
regementsofficerare med kompaniindelning, som utom ekonomien ej
gjorde tjänst i kompaniet, och till vakter m.m.behöfdes nödiga kompani¬
officerare förutom den uppsikt, som fänrikar i synnerhet öfver de sjuka
tillkom att hafva, så att KM:s tjänst syntes omöjligt, som sig borde,
kunna förrättas med 3 fänrikar. Och det vore ganska svårt för de
3 fänrikar, sorn 1723 måst gå till underofficerares lön, att inte
hafva hopp att någonsin komma i ordningen till sin förr hafda
löns åtnjutande. KM. hade den 4 sistl. september remitterat detta
till SU.
Tillförene hade i fredliga tider aldrig mer än 3 fänrikar varit
bestådda vid garnisonsregementena i Pommern och i de öfriga kro¬
nan Sverige för detta tillhöriga tyska provinserna, i anseende hvar¬
till pommerska landtständerna påstått, att dessa på staten uppförda
9 fänrikar måtte afgå. Ty kunde SU. ej annat finna än att k. Pom¬
merska kommissionen haft skälig anledning att styrka KM. till de¬
ras sättande på extraordinarie staten och att deras tjänster måtte
lämnas obesatta, så fort de afgingo. SU. höll därföre i und. före,
att det därvid måtte förblifva.
(Krigsärenden.)
1280 SU. äng. indragning af skarprättartj ansten och den ena rättegångs-
skrifvartjansten vid generallöjtnanten och öfverkommendanten
i Stralsund baron Ziilichs regemente. Den 19 november.
»P[rae]sent. d. 25 nov. 1734. Uplästes i rådet d. 26 nov. 1734.
Värkställes. Exped.»
{Referat.)
Hos KM. hade Ziilich gjort den und. föreställningen, att Pom¬
merska kammaren förständigat honom, det skarprättaren vid hans
1734.
791
regemente och den ene rättegångsskrifvaren voro uteslutna ur staten
för innevarande år. Någon skarprättare hade härtills ej varit antagen
och vore ej nödig, om Pommerska kammaren hädanefter som härtills
vid förefallande exekutioner betalade till stadens skarprättare dess
tillhöriga rättighet. Men rättegångsskrifvaren vore omistlig, särde¬
les som vid generalkrigsrätten ingen notarius vore bestådd. Det
vore omöjligt, att alla förefallande sysslor kunde bestridas af en
rättegångsskrifvare allena, utom det att i händelse af den enes sjuk¬
dom expeditionerna måste blifva liggande; för den ringa lönen af
allenast 36 rdr årligen kunde ingen så habil skrifvare fås, som för-
stode både svenska och tyska, särdeles om sysslan blefve så trägen,
att han ej hade tillfälle att därjämte förtjäna något. Ziilich anhöll
att, som vid alla pommerska garnisonsregementen tvenne rätte¬
gångsskrifvare varit bestådda på 1696 års stat, som besparingen
vore så ringa och som ingendera af gerichtsskrifvarna genom
brott gjort sig tjänsten ovärdig, KM. täcktes lämna dem vid deras
tjänster.
KM. hade den 29 nasti, juli remitterat ärendet till statskontoret
att anmälas i SU., »som har statsvärket under händer». Alldenstund
efter Ziilichs egen berättelse aldrig någon skarprättare varit an¬
tagen, utan stadens skarprättare blifvit brukad mot vedergällning
af Pommerska kammaren, ty höll SU. före bäst vara, att det ock
hädanefter därvid förblef. KM. täcktes anbefalla statskontoret att
ifrån Pommerska kammaren infordra besked, huru den i staten för
skarprättaren hittills årligen uppförda lönen af 42 rdr blifvit dispo¬
nerad. Och emedan pommerska landtständerna hade påmint, att
rättegångsskrifvaren var onödig, hvilket Pommerska kommissionen
bifallit i anseende därtill, att här vid k. gardet, som var mycket
starkare, bestods allenast en sådan, hvilket KM. gillat, ty kunde
SU. ej styrka KM. till någon ändring härutinnan.
(Krigsärenden.)
SU. ang. månadspenningarnas utbetalning till underofficerare och 1281
gemene vid k. gardet och de öfriga värfvade regementena.
Den 19 november.
»P[r®]s[ent.] d. 26 nov. 1734. Uplästes i rådet d. 26 nov.
1734. Exped.»
{Referat.)
Hos SU. hade blifvit angifvet, hurusom gardet måste ibland
länge vänta efter månadspenningarna för underofficerare och gemene
och att, när de ändtligen utbekommo dem, de skulle föranlåtas att
cedera 2 procent för medlens indragande från landsorterna.
792
Den 19 november
Sorn sådant var stridande mot k. brefvet till generalen och gu¬
vernören grefve Hårdh1 af den 8 november 1722 och reskriptet under
den 1 oktober 1731, hvarmedelst var förordnadt, att dessa medel
skulle på kronans omkostnad indragas af statskontoret,
alltså begärde SU. i und., att gardet med de öfriga värfvade
regementena icke allenast skulle få dessa anordningsmedel prompt
betalda, utan ock slippa att blifva besvärade med växellage.
(Krigsärenden.)
1282 SU. äng. rum i södra stadshuset i Stockholm för eollegium medi-
eum. Den 19 november.
sink. d. 23 nov. 1734. Upl. i rådet den 3 decemb. 1734, och
fants godt, at eollegium medicum får bref til des effterrättelse i
anledning af hvad SU. i detta mål sig utlåtit.»
(Referat.)
Hos HSt. hade eollegium medicum andragit, hurusom alltifrån
1708 kronan tillhöriga rum på myntet varit anslagna till dess ses¬
sioner, men att de 1723 af RSt. blifvit inrymda värdien Mikael
Pohl och åt kollegiet i stället anordnats 150 dir smt till årlig hyra
för rum. Den 14 september 1731 hade emellertid statskontoret an-
tydt kollegiet, att hyran samma år blifvit indragen, och projek¬
terat andra kronans rum åt kollegiet, hvilket KM. den 19 samma
m'ånad kungjort kollegiet, som dock efter und. ansökning undfått
hyran till slutet af 1732. Sedermera hade det erhållit hvarken rum
eller hyra, utan ett halft år därefter måst upphäfva sina samman¬
komster i brist af rum samt lämna sina acta och dokument förseg¬
lade uti kvarstad för bemälta halfva års hyra. Pör åtskilliga an¬
gelägna mål hade man emellertid blifvit nödsakad att inlösa doku¬
menten och hyra sig nödiga rum till publici tjänsts bevakande,
hvarom kollegiet berättat till KM. KM. hade till svar anvisat kol¬
legiet tillsvidare de på södra stadshuset af magistraten till anato¬
mien och barnmorskeinformationen upplåtna rummen. Som dessa
dock voro alldeles obrukliga, anhöll kollegium om hyresmedel eller
andra rum, emedan det i vidrig händelse skulle försumma sina
göromål, och om ersättning af publika medel för den hyra, som det
af egna, till andra oundvikliga utgifter nödiga medel måst bestå,
375 dir kmt.
Alldenstund SU. vid sista riksdagen2 funnit skäligt, att hyran
för kollegiet kunde ur staten uteslutas och besparas och i stället
utses något publikt rum för de få årliga sammankomsterna, utan
1 SU:s nnd. skrifvelse har Hård.
2 1731.
ock då KM., sedan kammar- och bergskollegierna den 26 oktober
1733 i und. berättat, att kollegiet icke med rum i mynthuset kunde
ackommoderas, den 9 januari innevarande år funnit för godt, att det
tillsvidare borde åtnöja sig med de af staden till anatomiens förrät¬
tande upplåtna rummen,
ty kunde icke heller SU. styrka KM. till någon ändring härut¬
innan, utan höll före, att kollegiet kunde hafva sina sammankomster
i ofvanberörda rum, till dess något tjänligare blefve att tillgå, eme¬
dan staten ej tålde att blifva graverad med någon hushyra för col-
legium medicum.
(SU:s bref 1734. Civilärenden.)
SU. ang. medel till hofjägeribetjänternas beklädning. Den 19 no- 1283
vember.
»Inkommit d. 9 decemb. 1734. Upläsit i rådet d. 19 decemb.
1734 och värkställes.»
(Referat.)
Riksrådet och öfverste marskalken grefve De la Gardie hade i
und. föredragit hofjägmästaren baron Fleetwoods1 påminnelse om
ny beklädning för hofjägeristaten, som hela sex åren, ifrån 1727 till
förlidet år, måst behjälpa sig med en beklädning, hvarföre och som
ingen viss tid var förordnad, huru ofta betjänterna skulle få nya
kläder, men likväl en viss summa, 1,880 dir smt, plägade anordnas
därtill genom statskontoret, så underställde öfverste marskalken
KM:s godtfinnande, om icke under nu varande riksdag en viss tid
kunde utsättas, på hvilken hofjägeristaten måtte undfå den vanliga
summan af 1,880 dir smt.
Till följe af KM:s remiss af den 7 nästlidne oktober hade stats¬
kontoret föredragit detta och gifvit vid handen, huru statskom-
missionen vid 1722 års statsverks reglerande hållit före, att jägeri-
betjänterna borde beklädas hvart femte år, emedan tillförene enligt
KM:s speciale order merendels så skett, men att 1733 års statskom-
mission resolverat, att till beklädnaden borde hvart tredje år upp¬
föras på extra ordinarie hofstaten 1,880 dir smt, ehuru i 1733 års
stat, då denna summa blifvit uppförd, nämndes allenast hvart
femte år.
SU. hade befunnit, det hofjägeribetjänterna icke väl kunde ut¬
komma med en beklädning i 5 års tid, om de skulle var^ i stånd
att, som vederborde, förrätta KM:s tjänst, hvarför SU. funnit för
1 RSt:s und. skrifvelse har Fletwod.
794 Den 19 november
godt, att de borde beklädas hvart 3:dje år och att för den skull på
hvarje års extraordinarie hofstat borde uppföras V* af de ofvan¬
nämnda 1,880 dir sint, som årligen var 226 dir 21 x/s öre sint, och
underställdes KM:s godtfinnande att låta order afgå till statskom-
missionen att observera sådant i nästkommande års stat.
(SU:s bref 1734. Civilärenden.)
1284 SXJ. ang. direktören Nils Rahmns ansökning om lönens bibehål¬
lande. Den 19 november.
»Ink. d. 23 nov. 1734. Upläsit i rådet deu 19 decemb. 1734
och värkställes.»
(Referat.)
Rahmn hade i en utförlig relation till RSt. gifvit vid handen
nyttigheten af hans uppsikt öfver skogarna i Göteborgs1 och Bohus¬
län, Älfsborgs3 län och Halland3 och huru han enligt sin instruk¬
tion på allt görligt sätt icke allenast vårdat alla i bemälta provin¬
ser befintliga ek- och bokskogar, utan ock om dessa träds plante¬
rande dragit den försorg, att till och med 1730 där fanns en tillök¬
ning af plantor uppdragna från ållon 180,105 st., infredade, i ängar
och marker uppkomna 21,940, genom skötsel till bättre växt befor¬
drade 301,753. Därvid hade han bifogat afskrifter af sina memo¬
rial i ärendet till landshöfdingarna och en beskrifning på sina år¬
liga resor ikring berörda län. KM. hade icke blott med välbehag
ansett denna hans förrättning genom sitt svar af den 26 juli 1725
till landshöfdingen baron Gyllenkrok, utan ock den 8 februari 1726
befallt Rahmn att på lika sätt enligt resolutionen af den 13 febru¬
ari 1725 undersöka om skogarnas skötsel och konservation i Skara¬
borgs län. Men som den lilla hjälp af 600 dir smt till de vidlyftiga
resornas befrämjande, som blifvit honom bestådda af statsmedel, hade
vid 1731 års riksdag blifvit utan skäl indragen, och han därmedelst
med hustru och barn råkat uti ett uselt tillstånd, så anhöll han att
med denna årliga lön af 600 dir smt ännu längre blifva understödd
för att kunna vara i stånd att än vidare till rikets tjänst framvisa
och nyttja den vetenskap han förvärfvat sig i ek- och bokplante¬
ringarnas befrämjande och hvaraf eftervärlden kunde tillflyta så
ögonskenlig nytta.
Alldenstund en sådan ek- och bokplantering var högst nöd¬
vändig i anseende till skogarnas släta tillstånd samt till skepps-
byggeriers och defensionsverkets befrämjande i framtiden, förden-
1 RSt:s und. skrifvelse har Giötheborgs.
2 > » > > Elfsborgs.
3 Se därom d. II, n:r 534.
1734.
795
skull önskade SU. gärna att kunna hugna Rahmn med 600 dir smt
löns åtnjutande framdeles, men som statens nuvarande knappa till¬
stånd ej tilläte sådant,
ty hemställde SU., om han icke af jägerisaköresmedlen i de tre
länen och Halland kunde få åtnjuta så stor andel årligen, som sva¬
rade emot den honom för detta på staten bestådda lönen, på sådant
sätt, att han af alla de böter, som för någon åverkan af svedjande,
intäkter och olofligt skogshygge på kronans parker, gehäger och
jaktplatser i för berörde län, hvilka genom hans föranstaltande kunde
uppspanas af hejdridare och skogvaktare, skulle för sig själf som
angifvare få behålla en tredjedel. Vid sådana åverkningars upp¬
sökande kunde han bestyra fortfarandet af ek- och bokplanterin¬
garna och beskydda de redan skedda under vidare hägn. Och där¬
vid kunde publikum så mycket mera vinna, som igenom det, att
direktören ville förmera sin egen lön, han tillika skulle föröka kro¬
nans tillhöriga öfriga 2:ne andelar af böterna och den brottslige ej
kunde undgå sitt straff. SU. hade så mycket mera anledning att
styrka KM. därtill, som jägerisaköresmedlen endast i Skaraborgs
län bestigit sig för 1730 till 1,000 dir, för 1731 till 120 dir och
1732 till 46 dir smt, för hvilka summor dock ännu funnes en balans
utom afkortningarna vara utförd till 661 dir smt, sorn förmodligen
ej hade existerat, där någon uti berörda böter haft någon andel.
Därtill med var i anledning af k. brefvet till kammarkollegium af
den 14 december 1728 i förenämnda län vorden anställd en under¬
sökning om kr o noskogarnas tillstånd och beskaffenhet, hvartill alltid
någon utom jägeristaten blifvit brukad, som undfått sitt dagtrakta¬
mente af dessa jägerisaköresmedel enligt nåd. resolutionen den 9 mars
1733, som till en del ännu ej skulle njutit sin fulla verkställighet,
hvarför det af Rahmn kunde fullföljas mot lika traktamente, som
de förre åtnjutit.
SU. förmodade, att härigenom skulle ekplanteringarna och sko¬
garnas vårdande blifva befordrade och saköresmedlen till- och ej
aftaga, när angifvaren hade att förmoda någon förmån eller andel.
(SU:s bref 1734. Civilärenden.)
796
Den 20 november
1285 SU. ang. ersättningsmanskap i fästningarna i Sverige för 100 från
dem till Stralsund kommenderade artillerister och ang. besät¬
tande af en vakant löjtnantsplats vid artilleriet i Kalmar.
Den 20 november.
»P[ra;]sent. d. 31 januari 1735. Res. i rådet d. 31 jan. 1735.
Värkställes genom ordres til krigseollegium, hvaraf statscommissio-
nen gifves del och kundskap. Exped.»
(Referat.)
Hos KM. hade generallöjtnanten baron Cronstedt anhållit om
skjuts och förplägning enligt tågordningen för 52 man artilleriman¬
skap, som enligt nåd. order den 3 sistl. juli då genast skulle från
landsorterna marschera till Ystad och därifrån transporteras till
Stralsund, vidare att för de från fästningarna till Stralsund kommen¬
derade 100 man 100 munderingar måtte få öfversändas, som ock att
värfningspenningar måtte anordnas till nödigt manskaps anvärfvande
i deras ställe och att den efter löjtnant Pohlhammars kommendering
vakanta artillerilöjtnantsplatsen i Kalmar1 måtte få besättas.
KM. hade den 29 sistl. juli resolverat sig finna den omnämnde
löjtnantens antagande och värfningspenningarna vara nödiga, men
som inga medel i staten därtill blifvit anslagna och liSt. hade staten
under händer, så hade KM. remitterat ansökningen till statskontoret
att anmälas i statsdeputationen.
Om skjuts och förplägning för de ofvan berörde 52 vore i följd
af KM:s order redan föranstaltadt. SU. var af den und. mening, att
värfningspenningar ä 30 dir smt på hvar man borde bestås vid er¬
sättning af det till Stralsund kommenderade manskapet. Dock som
Långå-,2 Dufed-3 och Järpeskansarna såsom bestående af simpla jord¬
verk ej förtjänade att underhållas och artillerimanskapet, som låg där
allenast till ammunitionens bevakande, kostade kronan 1,960 dir smt
årligen, så höll SU. bäst vara, i synnerhet sedan alliansverket med
Danmark var slutet, att ammunitionen flyttades till Frösö skans
under den härvarande garnisonen och att manskapet kommenderades,
så långt det räckte, till ersättning af det manskap, som skulle an-
värfvas i stället för de till Stralsund kommenderade. På detta sätt
besparde kronan förbemälte 1,960 dir smt och anvärfningspenningarna
på så stort antal manskap, som legat i bemälte skansar. Alldenstund
det i Kalmar förlagda artillerimanskapet var fördelt på Borgholm,4
Grimskär samt Kalmar fästning och slott, som ifrån hvarannan voro
åtskilda, och en öfverofficer syntes vara nödig på hvartdera af de tre
sistnämnda ställena i anseende till, att Kalmar nu var en gränsort mot
1 SU:s und. skrifvelse har Callmar.
2 s > > > Langö.
8 > > » > Dufwö.
4 > > < > Borckholmen.
1734.
797
Ryssland, alltså och emedan efter en löjtnants flyttande från Kalmar
där nu voro allenast en kapten och en underlöjtnant, som ej hunno
med att bestrida de vidlyftiga sysslorna, fördenskull höll SU. i und.
före, att löjtnantsbeställningen i Kalmar åter borde besättas.
(Krigsärenden.)
SU. ang. Strålsunds fästningsverk, garnison, spannmålsförråd och 1286
bestyckning. Den 20 november.
»P[rm]sent. d. 8 febr. 1735. Res. i rådet d. 11 febr. 1735.
Värkställes medelst ordres til krigscolleg. och flere vederbörande.
Expe:dt.»
Utaf bilagorne vid EKM:s secrete proposition ang. krigsväsendet
til lands och siös har SU. inhämtat, huru som efter SU:s anhållan
vid sidsta riksdag en commission varit förordnad at taga Strålsunds
fästning i ögnasichte tillika med de på Dänholmen och Ruden an-
lagde fortificationsvärken, hvilken commission så om det ena sorn
det andra en omständelig berättelse i und. afgifvit, jämväl yttradt
des und. tankar beträffande så väl Strålsunds bättre i stånd sättiande
i anseende til des fortification som flere til defensionen hörande nö¬
dige inrättningar och anstalter, hvaröfver krigseollegium efter befall¬
ning sine und. anmärkningar afgifvit, genom bref af d. 6 junii 1732,
dem EKM. under d. 23 novemb. 1733 i nåder behagat bifalla. Sam¬
ma anmärkningar har SU. jämväl skiärskådat och dervid intet vidare
funnit att påminna än
l:o) at emedan riket nu icke är i stånd at påkosta en ny contre-
scharpe för Kniper-port, så kunde den der varande gamla förbättras,
til des riket kan komma i bättre stånd;
2:do) at medel kunde bestås till den ena flåttpråmens fullbygg¬
nad, som redan är i värket och kommer at läggas vid Franckenport,
men med den andra flåttpråmen, som är ärnad at förläggas vid
Ivniper-port, synes anstånd kunna hafvas, til des man fädt försöka,
hvad nytta den förre har och huruvida han kan bärga sig emot
storm och isgång, i hvilken händelse och der han finnes kunna
giöra behörig effect, medel i staten til en annan pråm af lika bredd,
som apteras til at föra 18 stycken 18-pundige canoner jämte 2:ne
mörsare, kunde optagas, hvilken då synes böra tilhuggas och under
skiul förvaras, til des han kan behöfvas, då man den i hast kan
låta sammansättia och utläggia: kunnandes tvenne seglande pråmar
eller brigantiner, när det omtränger, fås ifrån Carlscrona och läggas
vid Ruden, hvarest de pröfvas nödigast.
3:o) Hvad besättningen i Stralsund och des förstärkning angår,
så har väl SU. under d. 12 sidstl. julii1 i und. sig häröfver yttrat;
1 Den und. skrifvelsen är daterad den 23 juli. Se d. III, 1, n:r 1105.
798
Den 20 november
men som conjuncturerne sig sedermera ändrat medelst den med cro-
nan Dannemark slutne defensive aliancen, alltså tyckes med garni¬
sonens förstärkande nu til vidare kunna anstå, och fördenskul läm¬
nas i und. till EKM:s nåd. godtfinnande at efter omständigheterne
och conjuncturernes beskaffenhet med råds råde härom framdeles
föranstalta.
4:o) Krigscollegium har väl varit af den tankan, at et förråd
af 30,000 t:r ritorr råg borde i Stralsund opläggas, utom det årliga
brödkornet, som för garnisonen bestås. Men som borgerskapet i
Stralsund samt invånarne på Landt-Riigen altid hafva en qvantitet
spanmål liggande, den de gierna emot contant betalning skulle aflåta
til garnisonens behof i händelse af fiendteligit anfall, ty kan SU.
för des del ej samtycka dertil, at et förrådsmagasin i Stralsund vid
rikets närvarande medellösa tilstånd må inrättas.. Doch som 4,107
t:r 16 cap:r spanmål redan i år finnas vara dels ifrån Abo och dels
ifrån Nyköpings magasiner efter EKM:s nåd. förordnande transpor¬
terade til Stralsund, hvarest äfven är et partie spanmål, som de
danska vid evacuation efterlämnat, hvilket nu för tiden efter det
ifrån cammarcollegio opgifne inventarium består af 20,2831/« scheffel
råg; altså förmenar SU., at detta spannemålsförrådet bör väl för¬
varas och intet angripas utan högsta nöd och fiendteligit anfall,
der icke man skulle finna, at det genom längre liggande skulle taga
skada, då det, när spannemålen är i högst pris, kunde försälljas och
annan god spannemål i stället ophandlas för lindrigare kiöp. Va-
randes äfven nödigt, at sielfva magasinshuset, som efter secrete com-
missions berättelse skal vara i mycket slätt stånd och nödvändigt
behöfva reparation, varder behörigen oplagat och genom årlige för¬
bättringar underhållit.
5:to) Hvad bestyckningen i Strålsunds fästning angår, så har
SU. öfversedt det af fästningscommisssionen författade förslag, som
här hos sub n:o 1 und. bifogas, och tyckt detsamma, hvad stycko-
nen och 20-'a:ge bomber vidkommer, vara alt för drygt tilltagit,
men at deremot öfver samma förslag erfordras 2 stycken 100-pun-
dige mörsare, 5 st. öO-i&ge dito, 1 st. 40-7E:e d:o, 2,100 st. 24-11^6
styckekulor, 6,900 st. lS-Sige d:o, 6,700 st. 12-S:ge dito, 31,100 st.
6-TE:ge d:o, 60,500 st. 3-f£:ge d:o, 1,550 st. 80-S:ge bomber, 7,750 st.
OO-ttige d:o, 10,500 st. lO-Sige d:o, likmätigt det af SU. uprättade
förslag sub n:o 2. Varandes den författning nödig, at hvad som för
Strålsunds fästning således efter detta förslaget brister, varder efter
handen anskaffadt, som statsmedlen kunna tillåta; hvarvid tyckes
böra tillses, det svänske fästningarne ej måge genom transporter
til Pommern blifva blåttade på nödigt förråd af krut och ammu¬
nition.
Och aldenstund något vidare ej är at påminna vid krigscollegii
utlåtelse öfver Stralsundska fästningscommissionens bet., så är SU.
1734.
799
af den tankan, at fästningsarbetet å den orten bör i den ordning
och på det sättet fullfölljas, som krigscollegii åfvanberörde bref
innehåller, doch at thervid iachttages, hvad SU. här ofvantil i und.
har anfördt.
Elljest som af krigscollegii riksdagsberättelse inhämtas, det
pommerska ständerna icke villja öfverskrida den summa, som i
pommerska staten af dem årligen är bevilljad, men til utförande af
den projecterade planen til Strålsunds fullkomliga iståndsättiande
på långt när icke är tilräckelig, så har SU. stadnat i den mening,
at här ifrån Swerige kunde 4.000 rdr årligen bestås, til des Strål¬
sunds fästning, som för riket är en ganska angelägen ort, kommit
i någorlunda defensionsstånd, samt at, utom de hittils årligen be-
stådde artillerie inköpsmedlen, svenska staten må aflåta 1,000 rdr til
batteriernes dels utvidgande och i stånd sättiande, dels ock å nyo
anläggande, hvilken nödvändighet i anledning af riksrådets och ge-
neralgouverneurens grefve Meijerfeldts und. föreställning krigscolle¬
gium genom bref under d. 26 sidstl. junii, som til SU. i nåder re-
mitteradt blifvit, har hos EKM. i und. anmält, emedan större delen
af batterier och lavetter skola vara odugelige. Dock är här vid at
påminna, det batteribalkarne, undantagandes dem, som brukas på
siösidan, böra, sedan de blifvit tillhuggne, läggas under skiul och
förvaras, til des nödvändigheten kräfver, at de skola brukas, jämväl
ock at hvad ekevirke, som til artillerie och fortificationsvärken for¬
dras, tages efter skiedd utsyning af cronoskogarne i Pommern, så
vida de det tåla kunna, som vid omkåstningsförslagen kommer at
observeras. Hvad fästningsarbetet i Stralsund vidkommer, så har
ifrån och med 1731 10,898 dir smt af svenska medel thertil blifvit
använde, utom de 5,000 rdr, som pommerska staten årligen bestådt;
varandes med Tribsées contregards byggnad så vida avancerat, at
den samma i år lärer blifva aldeles fullbordad.
Skyttens och Pappenbergs bastioner äro i behörigt stånd satte
med deras lunette och contrescharpe, Kniper- och Franken- diken
hafva blifvit utdiupade, och de ordinarie reparationerne fortsatte,
utom det arbete, som i handtvärkeriet är vordet förrättadt.
I öfrigit har SU. förehaft riksrådets och generalgouverneurens
grefve Meijerfeldts und. memorial, som EKM. jämte utdrag af råds-
protocollet under d. 20 nästledne augusti til SU. i nåder remitterat,
hvaruti ibland annat föreställes, huru högnödigt det är, at en till-
räckelig penningecassa hålles i beredskap för Stralsundska garniso¬
nen, i fall af någon hastig surprise, då penningar så skyndesamt,
som nödvändigheten kräfver, ej torde ifrån Sverige kunna dit remit¬
teras. Och ehuruväl SU. giärna skulle se, at en sådan penninge¬
cassa kunde til Stralsxrnd aflåtas, likväl, som rikets närvarande me¬
dellösa tilstånd en sådan utgift ej lärer kunna tåla, och SU. i an¬
seende til de redan anförde omständigheter ej kan föreställa sig, det
800
Den 20 november
nu för tiden någon fiendtelig surprise vid Stralsund är at befara, så
bar svenska staten med en slik penningecassa nu ej kunnat grave¬
ras. Docb täcktes EKM. i nåder beordra generalgouverneuren i Pom¬
mern, det ban, i fall en så bastig surprise Stralsund skulle påkomma,
at tilräckelige medel til garnisonens förplägning härifrån ej kunde
erhållas, han då til et så högst angelägit behof upnegotierar någon
summa penningar, som sedan med aldraförsta ifrån Swerige bör
ärsättias. SU. framhärdar etc.
Anin. I stället för landtmarskalken samt talmännen för Prst. oell Borgst.
hafva grefve K. F. Piper, kyrkoherden Laur. Arnell och Borgstrs sekreterare
rådman E. Torpadius skrifvit under.
Bilagor: de i texten nämnda »N:o 1» (1 sid. fol.) och »N:o 2» (1 sid.
fol.).
(Krigsärenden.)
1287 SD. ang. anslag till anskaffning af stycken, mörsare, kulor, bom¬
ber, spik, arklipersedlar, lavetter och bly samt till omgjut-
ning af metallkanoner och till anskaffning af lavetter för upp¬
sättning af ett attackartilleri. Den 20 november.
i>P[ne]sent. 29 januarii 1735. Res. i rådet d. 30 jan. 1735.
Värkställes genom ordres til krigscollegium och statscontoiret, hvaraf
statscommission gifves del och kundskap. Exped:t.»
Utaf bilagorne vid EKM:s secrete proposition har SU. giordt
sig underrättad (!) om tillgången af artillerie-, ammunitions-, archlie-
och rustcammarsorterne i riksens fästningar och funnit, hurusom
uti den qvantité af stycken och mörsare samt i synnerhet kulor
och bomber, som effter fästningscommissionernes planer erfordras för
avenuerne omkring Stockholm samt the öfrige fästningarne i riket,
en ansenlig brist nu för tiden befinnes, hvilken theraf härrörer, at
RSt. vid sista riksdag inga medel till sådane giutningar i staten
anslagit, utan då hållit före, at dermed borde innehållas i anseende
till den qvantité af stycken och mörsare, som tycktes vara att till¬
gå, hvaraf lickväl en ganska stor del sedermera funnits cassabel
och odugelig, förutan thet att hvad man theraf uti archliet kunnat
äga merendels utgådt till de af EKM. förledit år anbefalte afsänd-
ningar til Stralsund. Och ehuruväl det kan blifva god hielp för de
Giötheborgske värken och fästningarne utaf de i Halmstads fästning,
som utdömd är, befintelige stycken och ammunitionssorter, hvilka
SU. förmenar till desse värken kunna transporteras, så väl som ock,
att en del af de på Gottland varande öfverflödige canoner på någon
annan ort kunna användas, så är doch bristen på stycken, mörsare,
kulor och bomber så stor, at SU. finner högstnödigt, så framt den
effter handen skall kunna ärsättias och Stockholmsavenuerne samt
de öfrige riksens fästningar efter nödtorften försedde blifva, at fyra¬
tio tusend dir smt till detta behof i hvarje års stat hädaneffter up-
föres, kunnandes de medel, som staten består til styckegiutningar
vid k. ammiralitetet aflåtas emot de nya siöstycken, som nu finnas
i Giötheborg och Bohus och icke kunna brukas i fästningar, så
framt desse stycken, sedan de af ammiralitetets officerare blifvit
besichtigade, skulle finnas til örlogsskiepp tienlige. Dessutom håller
SU. i und. före, det i hvarie års stat bör bestås til hvarjehanda
spiksorters och archliepersedlars anskaffande tretusende dir smt, til
lavetteekevirkets uphandlande til de för Stockholms avenuer ännu
felande lavetters och mörsareblåcks förfärdigande tretusend dir, sam¬
maledes til lavettebeslags eller schamplounejärns uphandlande för
fästningarne tretusend dir och til bly ett tusend dir smt, till frach-
ter och transporter tiotusend dir, til åtskillige smärre requisitioner
på extraordinarie ammunitionsstaten, som ej kunna upgifvas, förr än
statsförslag för nästkommande år inkomma, fyratusende dir smt.
Eliest som EKM. och Cronan uti then med konungen af Danne¬
mark slutne alliancetractaten förbundet(l) sig at hålla i beredskap
tiugufyra fältstycken, varandes ock nödigt dessutan at vara försedd
med åtta st. sex-tC canoner och deras tilbehör, som effter ett af ge-
nerallieutenanten baron Cronstedt till k. secrete commissionen upgif-
vit förslag kommer tillsammans utom extra staten at kosta fyratio-
niotusend tvåhundrade åttatioen dir 24 2/s öre smt; altså håller SU.
i- und. före, at i afräckning här uppå uti hvarie års stat må upföras
femtusend dir smt, men at, när krig infaller, en tillräckelig summa
för extra staten då måste på en gång anslås, då ock nödige hästar
och kuskar i hast lära kunna anskaffas.
Dessutan som EKM. genom utdrag af rådsprotocollet under den
13 sistledne junii låtit RSt. veta, det EKM. håller för alldeles oum-
gängeligit, att åttatio 24-3 canoner med alt deras tilbehör anskaffas
att bruka till attaqve, när det skulle behöfvas, altså har SU. före-
hafft ett förslag, som af generallieutenanten Cronstedt redan år 1727
öfver ett sådant attaqveartillerie blifvit författadt. Och ehuruväl
SU. finner, at ett sådant artillerie, som är uträcknat till ellofva
tunnor guld och femtiotusend siuhundradefemtioen dir smt, kräfver
långt större penningesummor, än rikets medellösa tillstånd nu på
en gång kan aflåta, lickväl, som ett slikt attaqueartillerie nödvän¬
digt erfordras, så framt riket må vara i stånd at betiena sig af tid
och tilfälle till dess bortmiste provinciers återvinnande, och riket
redan har i förråd så många metallcanoner, som härtill ärfordras,
allenast att en del af dem, som obruklige äro, blifva omgjutne; alltså
ock emedan SU. förmodar, at detta artillerie skulle kunna siöleds
transporteras til de orter, hvaräst det kommer at brukas och använ-
51—150659. Riksdags akter. Ser. 2, 3.
802
Den 20 november
das, och at således den dertill ärfordrade utredningen ansenligen
skal kunna förminskas; fördenskuld håller SU. högst nödigt vara,
att tiotusend dir smt årligen måge bestås, dels til de obrukbare
metallcanonernes omgiutande, dels till lavetters anskaffande, effter
som lavettevärket behöfver i några års tid torkas, innan det till
lavetter med behörig nytta kan användas, sielfva tillvärkningen ej
heller på kort tid kan skie. Men skulle emedlertid ett attaqueartil-
lerie behöfvas, så kunde lavetter dertil då tagas, hvaräst de i fäst-
ningsorterne äro at tillgå.
SU. framhärdar etc.
Anm. Om underskrifterna se anm. till n:r 1125.
(Krigsärenden.)
SU. ang. generallöjtnanten baron Karl Cronstedts invention att
förekomma fästningars eröfrande. Den 20 november.1
»P[raä]sent. d. 14 februari 1735. Res. i rådet d. 21 febr. 1735.
Detta förvaras, til des det behöfves.»
{Referat.)
Igenom und. memorial den 5 sistl. oktober hade Cronstedt gifvit
vid handen, huru han hade säkert fundament till en sådan inven¬
tion, och hemställt, att till försöks anställande 10,000 dir smt till
en begynnelse under KM:s och rådets disposition måtte anslås på
det sätt, som hans bifogade memorial till defensionsdeputationen
vidare förmälde.
Som Cronstedt försäkrade, att försöket vore till det minsta
många resor mera värdt än det, som därpå kunde användas, och
förmenade sig kunna tillsnynda riket en ovärderlig invention,
alltså höll SU. i und. före, att 10,000 dir smt måtte därtill an¬
vändas på det sätt och med de villkor, som Cronstedt föreslagit.
Anm. Om underskrifterna se anm. till n:r 1097.
Bilaga. Ofvannämnda »Ödmjukt memorial» till defensionsdeputationen, dat.
Stockholm den 5 oktober 1734 (4 sid. fol.), med påteckning: »Upläst i De-
fensionsdeput. d. 7 octob. 1734.»
(Krigsärenden.)
1 I SU:s registratur oriktigt fördt till den 10 september.
1734.
803
SU. äng. användning i lämpliga delar af italienska maneret vid 1289
galärbyggandet. Den 20 november.
»P[r8e]sent. d. 14 febr. 1735. Res. i rådet d. 21 febr. 1735.
Värkstäiles genom ordres til am[iralitet]scolleg. Expedt.»
{Referat.)
Efter vederbörande officerares här bifogade berättelser om för¬
sök, som under riksdagen gjorts i rodd och seglation med en efter
italienska maneret i Stockholm nybyggd galeja och en efter det
här förr brukliga byggningssättet förfärdigad, egde den förra, som
likväl kostade 150 procent mer än den senare, icke någon synnerlig
förmån framför denna. Ty kunde SU. ej styrka därtill, att flera
galärer efter italienska maneret måtte byggas. Dock som kapte¬
nerna Falkengreens1 och Kuut hs2 berättelse visade, att åtskilligt
funnes på den italienska galären, hvarmed de andra kunde förbätt¬
ras, hemställde SU. om KM:s befallning till amiralitetskollegium
att undersöka, hvad af bägge byggningssätten vore för svenska
skärgården bäst och därjämte ej för kostbart, samt däröfver afgifva
und. bet., på det att sådant, sedan det af KM. blifvit gilladt, hädan¬
efter måtte i gal ej byggnaden iakttagas.
Anm. Om underskrifterna se anm. till n:r 1097.
Bil. »Anmärkningar öfver skiljachtigheterne af den förr brukeke gallej-
bygnaden, tacklagen och defension emellan den utlänska methoden samt hvad
af de begge på denne orten skulle vara nyttigast at practicera», dat. Stockholm
den 23 september 1734, underskrifna af Ab. Falkengreen och Gustav Ruuth
(12 sid. fol.).
(Krigsärenden.)
SU. ang. magasinsverket i Sverige och Finland: de bägge krigs- 1290
förrådsmagasinshusen på Skeppsholmen i Stockholm; inga an¬
slag till inrättande af förrådsmagasin i Kristianstad och Göte¬
borg; förstärkning af, utlåning ur samt uppmätning och in¬
ventering af förrådsmagasinen i Tavastehus, Fredrikshamn och
Villmanstrand. Den 20 november.
»Praesent. d. 11 febr. 1735. Res. i rådet d. 12 febr. 1735. Bringes
til fulbordan af caminarcolko och flere vederbörande, af hvilkas för¬
sorg värkställigheten deraf beror. Exped.»
EKM. har uti 10 § af des nåd. secrete proposition angående
krigsväsendet til lands och siös i nåder påmint KSt., huru högnödigt
1 Siks und. skrifvelse har Falckengreen.
2 , , > » Ruth.
804
Den 20 november
det är, at magasinsvärket i riket må i möjeligaste måtto blifva
vårdat och til förkofran befordrat.
SU. har altså varit sorgfälligt at om krigsförrådsmagasinernes
tillstånd i riket giöra sig noga underrättadt. Til hvilken ända man
ej allenast förehaft cammarcollegii til denne riksdag ingifne und.
relation samt det dervid bifogade extract utur förslagen på förråds-
magasinsbehåldningen, utan och närmare beskied och underrättelser
om förrådsmagasinerne ifrån cammarcollegio och statscontoiret in¬
fordrat.
Hvad nu krigsförrådsmagasinet i Stockholm angår, som efter
RSt:s förordnande vid 1727 års riksdag1 bör innehålla et halft års
underhåld för 20,000 man, så har thet vid sista riksdag2 bestådt af
26,823 tunnor ritorr råg, 6,208 t:r ritort korn, 2,000 t:r oriadt dito,
20 t:r gryn, 2,000 t:r ärter, 909 t:r ritorr hafra och 1,035 1/2 t:r
oriadt dito, tilsammans 38,995 x/2 t:r utom 5,802 La rågmiöl, hvilket
alt är vordet uphandlat, undantagandes miölet och 7,062 t:r ritorr
råg, som uti k. slåttsmagasinet varit i behåld ifrån år 1727.
Thetta förrådet var vid sidsta riksdag uplagt uti et gammalt
magasinshus på Skepsholmen samt uti åtskillige hyrde bodar under
Södermalmsbärgen, emedan det på Skiepsholmen opbygde nya ma¬
gasinshuset icke förr än in på sommaren år 1731 blifvit aldeles fär¬
digt, hvarefter ifrån de hyrde bodarne så mycken spanmål blifvit
transporterad, som i det nya magasinshuset kunnat inrymmas, nem¬
ligen 17,182 t:r 16 cap:r ritorr råg, 4,294 t:r 24 cap:r ritort korn,
876 t:r 16 cap:r ritorr hafra och 789 t:r ärter, som gior tilsam¬
mans 23,142 t:r 24 cap:r, så at i de hyrde bodarne nu allenast
äro 2,000 t:r oriadt korn och 1,157 t:r ärter. Men vid inventerin¬
gen af åfva n b er: de förråd, som til nya magasinshuset blifvit trans-
porteradt, har uti de hyrde bodarne befunnits en brist eller mindre
mål af 871 t:r 16 cap:r spanmål samt 202 t:r ärter och hafra, til¬
sammans 1,073 t:r 26 cap:r, hvilken afgång cammarcollegium berät¬
tar skola härröra af musfrat, skotrampning och intorkning samt
difference emellan skieps- och bodmål, hvilket senare skal vara
drygare än det förra, hvarom cammarcollegium berättar sig vara i
värket begripit at närmare undersöka.
Uti gamla magasinshuset på Skiepsholmen äro nu oplagde
12,129 t:r 24 cap:r ritorr råg och 20 t:r gryn, så at rena behåldnin-
gen uti förrådsmagasinet här i staden, efter opgifne förslag, består
af 29,312 t:r 8 cap:r ritorr råg, 4,294 t:r 24 cap:r ritort korn, utom
2,500 t:r, som til allmogen i Nyland och Österbotn äro utlånte,
hvilka med två cappors vinst på tunnan komma at återbetalas,
2,000 t:r oriadt korn, 876 t:r 16 cap:r ritorr hafra, 1,946 t:r ärter
och 20 t:r gryn, utom 2,257 t:r 8 cap:r ritorr råg, som för det i
1 Se d. II, sid. 615—617.
2 Se d. III, 1, n:r 883.
t
1734.
805
finska fortificationscassorne devalverade ryska myntet år 1731 blifvit
ophandlade och uti nya magasinshuset på Skieppsholmen för slåtts-
magasinets räkning äro uplagde, och altså bestiger hela behåldnin-
’gen af spanmål, ärter, gryn och hafra uti förrådsmagasinet här i
staden, när de til allmogen utlånte 2,500 t:r blifva betalte, til
40,949 t:r 16 cap:r. Desutan äro penningar at tillgå til 2,861 t:r
24 cap:r rågs, 324 t:r 12 cap:r korns, 2,134 t:r 16 cap:r oriadt hafras
ophandlande, hvilket theraf härrörer, at et partie råg, rågmjöl och
korn är sedan sidsta riksdag til förekommande af förskiämning i
succariebröd och miöl til garnisonernes underhåld utgifvit och af
statscontoiret i penningar ersatt, samt at magasinet niutit valuta i
penningar för 2,134 t:r 16 cap:r oriad hafra, som til stall- och jä-
geriestaten blifvit utlefvererad. Hvad redogiörandet vidkommer för
det här i staden befintelige magasinsförrådet, som igenom commer-
cierådet von Hökerstedt är vordet uphandlat, så berättar cammar¬
collegium at, sedan bemälte commercieråd ifrån denne honom anför¬
trodde uphandlingen blifvit frikallad, har uphandligscommissarien
Muller för samma uphandlingar med flere dertil hörige utbetalnin¬
gar afgifvit räkning. Hafvandes äfven proviantmästaren sedermera
giordt redo för detta spanmålsförrådet til 1733 års slut. Desutan
har cammarcollegium och statscontoiret fogat den anstalt, at så väl
de nya som gamla förrådsmagasinshusen blifvit satte under tre lås
och nycklar, hvaraf cammereraren i andra afräkningscontoiret har den
ena, uphandlingscommissarien den andra och slåttsproviantmästaren
den tredje nyckelen, hvilka alla, så ofta desse magasinshus öpnas,
böra vara dervid tillstädes. På lika sätt skall äfven förhållas med
den delen af magasinsförrådet, som uti hyrde bodar finnes uplagd,
så at ej annat synes, än at alt, hvad til krigsförrådsmagasinet här i
staden hörer, står under behörig säkerhet, allenast at den af veder¬
börande collegii ledamöter, hvilken på förrådsmagasinet bör hafva
tilsyn, en gång i månaden sielf efterser, huru det är beskaffadt. I
anseende hvartil samt at RSt. sielfva vid deras sammankomst kunna
hafva tilfälle detsamma at bese, onödigt tyckes vara, at det oftare
inventeras, hälst en sådan inventering utan ansenlig omkåstnad och
afgång ej kan skie. SU. har ock genom några deputerade låtit bese
bägge förrådsmagasinshusen på Skiepsholmen och funnit dem bägge
vara satte linder tre lås och nycklar samt med god och ritorr spanne-
mål så upfylte, at särdeles större qvantum ej kan inrymmas. Det
nya magasinshuset finnes i fullkomligit godt stånd, betäckt med
järnplåtar och med jernluckor försedt. Men taket på gamla maga¬
sinshuset, som merendels öfver alt är belagt med takstenar och til
en del med järnplåtar, har många felachtigheter; ty sielfva taklaget
är för lågt til tegeltak, takpannorne til en stor del spruckne och
järnplåtarne af råst förskiämde, så at taket har läck på många stäl¬
len, hvaraf mycket spannemål tagit skada.
806
Den 20 november
SU. har altså varit af den tankan, at hela taket borde rifvas
ned och at en högre takresning med gaflar borde giöras, men som
en sådan rifning och ändring kräfver lång tid och ej kan värkstäl¬
las, der icke man, så länge byggnaden påstode, skulle låta träns-'
portera spanmålen derifrån och imedlertid förvara honom i hyrde
bodar, hvilket skulle komma på ansenlig omkåstnad; alltså kan SU.
ej styrka dertil, utan har stadnat i den mening, at hela takresnin¬
gen, som efter stadsarchietecten Carlbergs berättelse ännu icke skal
hafva tagit röta -til sig, kan bibehållas, och hela taket öfver alt
beläggas med nya jernplåtar, kvartil en tillräckelig summa nu kom¬
mer at anslås. SU. håller också före, at den ena flygelen af detta
huset, som har skridit ut och' skilt sig ifrån sielfva huset, kunde
aldeles rifvas ned och sidan på huset igenmuras, eftersom grunden
til denne flygelen icke är nog stadig och pålitelig, rummen ej hel¬
ler kunna intaga så mycken säd, at det lönar mödan upbygga en
ny flygel. Men sorn nödigt tycktes vara, at framdeles, när rikets
tilstånd sådant kan medgifva, föröka det här i staden varande ma-
gasinsförrådet och penningar redan äro at tillgå till några tusende
tunnor spannemåls uphandling, så är SU. af den tankan, at vid det
nya magasinshuset en ä tvenne flyglar kunde tilbyggas och thertil
årligen i staten anslås 3 ä 4,000 dir smt.
SU. kan härvid icke obemält lämna, hurusom uti gamla ma¬
gasinshuset finnes et partie gammal och odugelig spillsäd, som af
matkar är anstucken och förskiämd, så at den hvarken til drick
eller bröd kan användas. Och som man har orsak at befara, det
ohyran, som födes af en sådan fördärfvad spillsäd, torde fördärfva
det goda magasinsförrådet, hvilket ock redan til en del finnes vara
skiedt, alltså håller SU. före, at berörde säd, så framt den icke
skulle kunna föryttras, bör ju förr des häldre skaffas bort utur ma¬
gasinet och i räkenskaperne afskrifvas samt at ingen odugelig säd,
som kan föda ohyra af sig, må hädanefter i magasinerne blifva
liggande, utan, efter föregången besichtning, på förber:de sätt af-
skaffas.
Des utan finner man vara högnödigt, at de omkring magasins-
husen på Skieppsholmen varande gamla kyffen, hus och vedhögar
måge derifrån bortflyttas på något annat ställe til förekommande
af eldsvåda. SU. har ock varit omtänkt, huruvida det må vara
rådeligit, at spanmålsförrådet här i staden til en tredjedel försäll-
jes med avance för Cronan, men funnit, at det svårligen kan låta
sig giöra, aldenstund större delen af den til förrådsmagasinet här i
Stockholm uphandlade rågen är inkiöpt för 18 å 18 72 dir kmt tun¬
nan, och när man dertill lägger, hvad bem:te spannemål kåstadt
Cronan i bodhyra, transporter, bärarelön med flera omkåstningar, så
finnes den vara dyrare, än at man et sådant pris på spannemål i
i Swerige önska vill. I fall ock priset på spannemålen emot förmo¬
\
1734. 807
dan skulle framdeles så stiga, at bem:te magasinsspannemål med
någon fördel kunde afsättias, så vore ändå betänkeligit at försällja
någon del af den ritorre rågen, med mindre icke någon svår hun¬
gersnöd skulle infalla, emedan så god och ritorr råg ej kan ifrån
andra orter erhållas än ifrån Finland, Estland och Liffland; kun¬
nandes äfven sådane conjuncturer existera, at ingen tilförsel kunde
skie ifrån de tvenne sidstnämnde orter. Men i händelse af missväxt
och dyr tid kunde den nödlidande allmogen i Österbotn och Fin¬
land med utlåning in natura understödias, allenast de af vederbö¬
rande landshöfdingar tillhållas sådant lån med jämngod spanmål
samt tvenne cappors vinst på tunnan, så snart giörligit är, ersättiat
utan at allmogen får tillfälle at samla på sig någon rest.
Elljest har SU. stadnat i den mening, at all hafra, ärter och
gryn jämte det oriade kornet, som begripes under förrådsmagasins-
behåldningen här i staden, böra ju förr des hälldre försälljas, så i
anseende dertil, at desse persedlar genom längre liggande kunna
til Cronans alt för stora skada blifva aldeles förskiämde, som ock at
Cronan kan på det sättet slippa at betala bodhyror. Skulle kornet,
som i några års tid varit uplagt, icke utan Cronans afsaknad stå at
föryttras, så kunde det förmalas til gryn och til utproviantering för
gemena manskapet vid Stockholmsesquadren utdelas jämväl ock
någon del deraf, så länge det är dugeligit, til garnisonsmanskap e,
här i staden lefvereras, så framt allmogen skulle villja med reda
penningar betala den dem anslagne spannemålsräntan. Vidare har
SU. intet at påminna vid förrådsmagasinet i Stockholm.
Vid 1731 års riksdag har väl SU. fallit på de tankar, at et
förrådsmagasin uti Christianstad skulle inrättas af ritorr eller i
nödfall af kiölnetorkad spanmål. Men som ingen summa penningar
til detta behof af RSt. då blifvit anslagen, så har en sådan inrätt¬
ning och uphandling sedermera ej kommit at värkställas. SU. kan
ock för sin del ej finna, at någre medel nu behöfva anslås til et
förrådsmagasins inrättande i Christianstad, ty förutan det, at i an¬
seende til den med konungen af Dannemark slutne aliancetractaten
ingen fiendtelighet å den sidan synes vara på många års tid at
befara, så är otvifvelachtigt, at man i Skåne altid kan få så mycken
spannemål, som til arméens underhåld, i fall den komme at samman¬
dragas, kunde erfordras.
På samma skiäl håller SU. före, at man vid rikets närvarande¬
medellösa tilstånd ej behöfver anslå någre medel til et förrådsma¬
gasins inrättande i (Lötheborg, efter som den orten altid kan hafva
tilförsel så ifrån Skåne som Wästergiöthland.
Beträffande förrådsmagasinerne i Finland, så hafva de vid 1731
års riksdag1 in alles bestådt af 18,050 t:r 211js cap:r ritorr spanne-
1 Se d. III, 1, n:r 883, sid. 104.
808
Den 20 november
mål, hvilket qvantum sedermera finnes. vara förökt med 2,289 t:r,
■så at det efter de i år inkomne förslagen bestiger sig til 20,339 t:r
16 cap:r, utlåningarne och försälgningarne inberäknade. Med för-
sälgningarne hänger så tilsammans at, emedan EKM. i anledning
af RSt:s und. föreställning1 under d. 17 nov. 1731 hade förordnat,
at 16,500 t:r spanmål skulle i Tafvastehus upläggas, så har den
anstalt blifvit giord, at behåldningen i Eredrichshamns och Wil-
manstrands förrådsmagasiner, som utom alt för dryg omkåstnad ej
kunde til Tafvastehus landvägen transporteras, skulle i orten för-
sälljas och annan spanmål i stället vid Tafvastehus opkiöpas,
hvilken ophandling kommer at skie, så snart spannemålen om¬
kring Tafvastehus för bättre kiöp än vid Eredrichshamn och
Wilmanstrand står at erhållas, då 16,500 t:r kunna i Tafvaste¬
hus opläggas och resten i Eredrichshamn och Wilmansstrand. Nu
kan väl SU. ej annat än giöra sig stat derpå, at åfvanberörde
20,339 tunnor 16 cap:r blifva i finska förrådsmagasinet at tillgå,
när utlåningarne inflyta och de för bortsåld spannemål influtne
penningar til annan spannemåls uphandling vid Tafvastehus blif¬
vit använde. Men så är doch SU. af den mening, at detta qvan¬
tum är på en så angelägen och exponerad ort alt för ringa, alden-
stund Finland, hvarest intet påliteligit fästningsvärk är at tillgå,
närmast gränsar til rikets mächtigaste granne och således vid på¬
kommande fiendtelighet förnämligast kommer at försvaras med en
god armée, hvilken intet kan sammandragas eller emot en fiende
agera, der icke man til des underhåld har et tillräckeligit förråds-
magasin i beredskap. Fördenskull och som EKM. uti 10 § af
des nåd. secrete proposition med särdeles eftertryck påmint om ma-
gasinernes förkofring, ty har SU. fallit på de tankar, at förrådsma-
gasinerne i Finland böra förstärkas med 9,660 t:r 16 cap:r, så at de
åtminstone komma at innehålla et antal af 30,000 t:r ritorr råg, på
det finska arméen må, när det omtränger, vara försedd med et för¬
råd til in emot et års campagne, hvilket förråd man finner vara så
mycket oumgängeligare, som berörde armée i händelse af fiendteligit
ruptur torde komma att förstärkas med några regementer ifrån Swe¬
rige. Doch på det staten ej må blifva för mycket på en gång gra¬
verad, komma i hvarje års stat allenast 10,000 dir smt til finska
förrådsmagasinernes förökande at anslås. Och ehuruväl man icke
lärer kunna undgå at af finska förrådsmagasinerne vid infallande
missväxt och dyr tid understödia den nödlidande allmogen med ut-
åningar emot richtig betalning med ritorr spanmål in natura samt
två cappors vinst på tunnan, så tyckes doch den försichtighet der¬
vid vara nödig, at icke mer än en trediedel af hela spanmålsförrådet
utlånas samt at vederbörande landshöfdingar draga försorg, det ut-
1 Se d. III, 1, n:r 883.
1734.
809
låningarne så tidigt blifva betalte, som det utan allmogens altför
stora olägenhet kan skie.
Elljest har SU. igenomgådt alla ifrån och med 1727 inkomne
förslag öfver behåldningarne i finska förrådsmagasinerne och the
thervid giorde anmärkningar genom extractum protocolli af d. 16
sidstl. augusti, som copialiter bifogas, cammarcollegio och statscon-
toiret låtit communicera, hvilka thetsamma til vederbörandes för¬
klaring remitterat och lära altså, när förklaringen efter riksdagen
inkommer, til EKM. afgifva und. berättelse, huru det ena med det
andra behörigen blifvit utredt, hvilket äfven til RSt. vid nästa riks¬
dag af cammarcollegio och statscontoiret kommer at berättas. Imed¬
lertid, som de ifrån orten inkomne förslagen öfver finska förråds¬
magasinet icke äro så inrättade, at man af dem kan finna, hvad
qvantum hvartdera magasin bör innehålla samt hvad deraf tid efter
annan utlånt eller på utlåningarne betalt blifvit, altså kan SU.
ej annat än i und. styrka EKM. at i nåder befalla cammarcollegio
och statscontoiret, det de meddela vederbörande et formulair, hvar¬
efter sådane månadtlige förslag, så til debet som credit, tydeligen
måge inrättas.
I lika måtto föranlåtes SU. und. begiära, det täcktes EKM.
foga den nåd. anstalt, at förrådsmagasinet i Tafvastehus, Fredrichs-
hamn och Wilmanstrand först i nästkommande vår varder opmätt
uti några ovälduge mäns närvaro, så af adelen, som de öfrige stån¬
den i Finland, hvilka vid det tillfället äfven kunde efterse, huru¬
vida desse magasinshusen äro, til föllje af EKM:s nåd. bref under
d. 20 septembr. 1731, ställte under tre lås och nycklar, samt inven¬
terings och opmätningsinstrumenterne underskrifva och til eammar-
collegium och statscontoiret insända.
Des utan finner SU. vara högnödigst, at förrådsmagasinet i
Finland må in emot nästa riksdag å nyo inventeras och opmätas i
ovälduge mäns närvaro, på det RSt. vid deras nästa sammankomst
måge erhålla fullkomlig säker underrättelse, huru detta magasin
emellan riksdagarne blifver vårdat och til förkofring befordrat, så
at arméen i Finland, då den kommer at sammandragas, må ofelbart
kunna hafva underhåld til in emot et års campagne. Varandes för¬
denskull SU. und. anhållan, det täcktes EKM. ställa nåd. ordres til
vederbörande om det, som hörer til värkställigheten häraf så i det
ena som andra målet.
SU. framhärdar etc.
Anm. Om underskrifterna se anm. till n:r 1125.
Bilaga: »Extract af RSt:s SU:s defensionsdeputations protocoll, hållit i Stock¬
holm d. 16 augusti a:o 1734. Ad mandatum Joli. Breant» (23 sid. fol.).
(Krigsärenden.)
810
Den 20 november
1291 SU. ang. fästningsverken i Sverige. Den 20 november.
»Praesent. (i. 11 febr. 1735. Res. i rådet d. 12 febr. 1735.
Värkställes genom ordres til krigscollegium. Expedt.»
Ibland annat, sorn EKM. vid tbenna riksdag uti then secrete
proposition såsom et ibland the förnämsta riksvårdande ärender i
nåder behagat på det högsta RSt:s omsorg anförtro, är riksens mer¬
endels öfver alt förfallne fästningars iståndsättiande, hvartil secrete
commission samt krigscollegii relationer och bet. gifva anledning.
Thesse underrättelser har SU. noga igenomgådt och befunnit,
huru som uppå de fästningar, hvilka til 1724 års slut blifvit af the
samma år så väl som året förut förordnade fästningscommissioner
besedde och till hvilka visse planer blifvit faststälte, et ansenligit
arbete sedan sidsta riksdag är förrättadt, som alt för vidlöftigt
blefve här at uprepa. Doch kan SU., hvad Stockholms, som then
förnämsta, avenuen angår, hvilken SU. genom des ledamöter låtit i
ögnasichte taga, ej undgå at berätta, det Oxdjupstornet är nu så
vida färdigt at, sedan innevarande års arbete blifver bracht til slut,
tå ej mer återstår än at nedtaga ställningarne och upsättia stora
vindbryggan til ingången af tornet, så at Oxdiupsinfarten efter pla¬
nen är försäkrad, när det vid sidsta riksdag faststälte cronvärket,
hvarmedelst tenaillen och strandbatteriet kommer i ryggen at för¬
svaras, blifver opfördt, hvarmed doch som thet mindre angelägna
kan hafvas anstånd, til thes Waxholmsvärken blifva i stånd satte;
kunnandes i krigstid, til infartens eller Oxdiupets så mycket kraf¬
tigare försvar, på Rindösidan vid stranden äfven anläggas et bat-
terie ä fleur d’eau, som gior front emot bem:te inlopp. Secrete com¬
mission har väl varit af den tankan, at Oxdiupstornet med koppar
och muren med bly borde betäckas, hvilket väl vore varachtigare.
Men när man eftersinnar, at sådant ej kan värkställas utan stor
kostnad, ja större än som kan svara emot nyttan, i synnerhet hela
taket vid en fiendtelig attaque kommer at nedtagas, så är SU. af
samma tanka som SU. vid 1731 års riksdag,1 at en brädetäckning,
väl tiärad och underhållen, samt näfver och torf på muren kan giöra
tillfyllest.
Vid Waxh.olmen återstå the redan påbegynte och til en stor del
fortsatte liniernes fullbordande omkring och tornets hvälfning uti
sielfva skantzen med mera, som til interieuren hörer; sammalunda
defensionsbatteriet på Waxöen och värket på Rindökullen. Vid thesse
värken har SU. i und. bordt påminna, först at generalmajoren och
directeuren baron Löwen til at betacka Waxholmsskantzens inre
plan för enfilade ifrån Bindökullen för detta projecterat et värk
1 Se SU:s und. skrifvelse den 8 mars 1731, d. III, 1, n:r 835.
1734.
811
omkring tornet med hvalf til magasiner och logementer för garni¬
sonen. Men SU. har vid förra riksdagen befunnit, at et slikt värk
skulle giöra platsen, som utom des är trång nog, alt för trång, och
i anseende dertill förment, at man kunde draga en mur ifrån tor¬
net paralelt med courtinen emot Rindölandet, hvilken mur secrete
commission vid nogare skiärskådande befunnit af liten defence, så
väl i anseende till des högd som brist af den horisontale defension,
med mera. Nu är thetta på stället tagit i öfvervägande och funnit,
at skantzen skulle blifva mycket trång, om det första projectet skulle
fölljas, och at den omtalte traversen äfven föga nytta skulle åstad¬
komma i anseende til Rindökullens högd; hvartil kommer, at båda
deseinerne skulle blifva för riket alt för kostbara, efter som de öf¬
rige värken efter planen äro oundgängeligare, ibland hvilka sielfva
Rindökullen är et af de aldra angelägnaste, hvarigenom Waxholms
skants vinner alt, hvad som både af värket på Rindökullen och
quarréen omkring Waxholmstornet eller traversen längs courtinen
åt Rindösidan stöde at förmodas, i anseende hvartill både quarréen
och traversen kunna umbäras. Doch som souterrains uti skansen
äro oundgängelige så väl till magasiner som logementer för garni¬
son, så förmenar SU., at de öfrige linierne, i synnerhet de ifrån
försänkningen åt Rindösidan til skantsbryggan och upgången i skant¬
zen, som äfven böra å nyo opföras, men ej särdeles exponerade äro,
kunna thertil inrättas.
På Rindökullen, gent emot Waxholms skants, har varit förord¬
nat, at et värk skulle anläggas. Häröfver är sedermera en desein
giord och af EKM. i nåder gillad, hvilken väl har sin goda defen¬
sion med sig. Men som densamma är alt för kostbar emot then
nytta then åstadkomma kan på then orten, hvarest then för högden
skull ej kan giöra särdeles försvar af inloppet, utan tienar allenast
at hindra en fiende at betjena sig af samma kulle till at incommo-
dera Waxholms skants och giöra des försvar til intet; altså och
emedan riket ej kan uthärda med så odrägelige utgifter, som desse
avenuer skulle kräfva, i fall alla deseiner blefve så kostsamt in¬
rättade, ty är SU. af den tankan, at et värk til mousqueterie och
några 6-pundige stycken inrättadt kunde giöra tilfyllest, hälst som
man har större orsak til befruchta, at en fiende, om han blefve
mästare af kullen, skulle betjena sig af styckenen, som han i et
större värk skulle för sig finna, än at han skulle kunna i en hast
någre stycken opföra. Yillj andes man förmoda, at et slikt värk ej
mer kommer at kosta än 20 til 30,000 dir smt, öfver hvilken summa
omkåstnaden ej stiga bör.
Yid det så kallade defensionsbatteriet på Waxön, hvarifrån kan
skiutas ä fleur d’eau och således en god del af inloppets försvar stå
at erhållas, har 1731 års defensionsdeputation giordt then påmin¬
nelse, at then ther ärnade quarréen eller aflånga redouten kunde
812
Den 20 november
menageras således, at then ej alldeles af murvärk med så många
hvalf Tipbygges, som prejecterat varit, utan allenast med en rever-
terad(!) vall och bröstvärnet med stormpålar späckadt, och at under
vallen några murade nicher till ammunitionens förvarande kunde
giöras med et corps de garde af trä för vachten. Men secrete com-
mission berättar, at på det stället ingen god jord är at tillgå, hvar¬
med en så hög vall, som i anseende til de bakom liggande högder
erfordras, upföras kan, och fast än det skulle sig så giöra låta, vore
sielfva värket af en liten defense, så väl i anseende til des högd
som brist af den horisontale defension samt tilräckeligit rum at
förvara krut och ammunition uti, som värkeligen vara bör, varandes
uti det förr designerade värket allenast tre ä fyra hvalf, emedan
det öfriga, som ses på deseinen, är intet annat än contraforter eller
pelare, hvaruppå batterierne samt stånd för mousquetterie skulle
komma; der til med är foten af muren til craineaux för mousquete-
rie inrättad til thes försvar.
Thesse alla omständigheter har SU. på orten i nogare öfvervä¬
gande taga låtit och finner för sin del at, i fall man vil hafva nå¬
gon rätt nytta af thetta för inloppet så angelägna batteriet, at til
thes försäkrande i ryggen intet bör sparas uti den projecterade
och af EKM. en gång faststälte deseinen, utan at then bör stricte
fölljas, hvartil SU. tycker sig hafva så mycket större skiäl, som
Waxön är så vidlöftig, at en fiende, utan at hindras af Waxhölmen
eller defensionsbatteriet, kan ther giöra descente och betjena sig af
the bakom batteriet liggande dälder, högder och hus til at avancera
in under ryggen af batteriet, thet samma, i mangel af nog kraftigt
försvar, borttaga och sig theraf emot skantzen betiena; til förekom¬
mande hvaraf särskilt manskap til större antal än aljest på Waxön
skulle behöfvas och arméen således försvagas, när then på annat
ställe nödigare är.
Vid Pålsundet är ej vidare at påminna, än at thet till försvar
af sänkevärket ther varande batteriet efter hand kommer at i stånd
sättias efter EKM:s nåd. bref til krigscollegium af d. 23 septemb.
1731, jämväl ock i krigstid then vid ena ändan af jord anlagde
skantzen, hvarjämte ock i sådan händelse et pär flåttpråmar kunna •
dit förläggas at hielpa til försvara försänkningen.
Vid Calmare och Carlshamn har SU. intet at erhindra, ej heller
vid Carlscrona skantzar, utan kommer arbetet ther vidare at conti-
nueras med the medel, som blifva bestådde. Hafvandes SU., hvad
hamnens befästande på thenna senare orten angår, sig särskilt i und. •
utlåtit.1
Till Christianstads iståndsättiande samlas penningar årligen,
hvarmed kommer at fortfaras, til thes en så ansenlig summa blifver
1 Se a. III, 1, n:r 1253.
1734.
813
at tilgå, at arbetet med commenderat manskap efter planen kan be¬
gynnas.
Vid Landscrona fästning, som näst Carlscrona är af fästnings-
commissionen vorden ansedd för den angelägnaste orten, har man
ifrån och med 1727 til och med 1733 fortfarit med magasinets hvälf¬
ning uti stocken af fästningen, hvartil opgådt 32,025 dir 29 öre smt.
Orsaken, hvarföre detta arbetet fordrat så lång tid och ansenligare
omkåstnad än äljest, finnes hafva varit denne, at hvalfvet år 1731
gifvit sig emellan bägge skorstenarne och lämnat en bucht til 10
fot i längden och 4 tumbs diuphet, samt at i artillerierustcammare-
hvalfvet, som går på tvärran under stora magasinshvalfvet, öfver
infartsporten har den inre muren gifvit sig tvenne tum ifrån rust-
cammarehvalfvet. Hvaröfver är i octobris månad 1733, då spric-
korne långt förut vore igenmurade, en undersökning efter krigscol-
legii föranstaltning hållen af generallieutenanten landshöfdingen och
öfverkommendanten baron Cronman, öfverstelieutenanten Kidderswen
och majoren Cederstråle samt en murmästare ifrån Malmö, hvaraf
SU. inhämtat, det så väl Malmö stads som fortifications murmästaren
varit af den tankan, at den gamla inre muren, som varit allenast
femb fot tiock, skall varit för svag för den stora tyngden af maga¬
sinshvalfvet, som ungefär skal väga 21,816 skieppund, i anseende
hvar till och på det hvalfvet skulle få behörig styrka man blifvit
föranlåten at utom deseinen anlägga tvenne contreforter, hvilka skola
hafva en fast sandgrund til 10, 12 ä 14 fots diuplek, samt at con-
tinuera med hvälfningen öfver rustcammaren. Doch skal hvalfvet
nu mera efter befälhafvarens i orten öfversten Stobées berättelse uti
des häröfver afgifne förklaring under d. 28 novembr. 1732 vara i
så godt stånd at, om det ej kan uthålla en bombardering, så skal,
som öfverstens ord lyda, intet hvalf i världen sådant kunna giöra.
Elljest finnes den författning vara giord, at contra-scharpen och
glacien omkring Landscrona fästning, hvartil 35,048 dir 19 öre smt
blifvit anslagne och disponerade, lära nu i år medelst 700 mans til-
hielp af Jönkiöpings läns regemente förmodeligen blifvit fullbor¬
dade, hvarefter det förordnade blockhusets anläggande på yttre sidan
af inloppet, eller i den så kallade Pilhacken, tyckes böra företagas
efter en desein, som för SU. blifvit opvist och hvarvid ej något är
at erhindra.
Thetta är hvad SU. haft at påminna vid de fästningsvärk, som
år 1723 och 1724 blifvit besichtigade.
Vid de öfrige, nemligen i Halland, Giötheborgs och Bohuslän,
är ej något särdeles arbete i senare tiden till förledit års slut för-
rättadt, i väntan på continuation af åfvanomrörde commission, hvil¬
ken efter B,St:s förordnande vid sidsta riksdag1 uti Giötheborg samt
i Se d. III, 1, n:r 812, sid. 11.
814
Den 20 november
de öfrige Bohus och Hallandske fästningarne i förledit år för sig
gådt. Denne commission häfver så väl en omständelig berättelse
om desse fästningars situation och beskaffenhet som ock et vidlöftigt
bet. ang. deras iståndsättiande til EKM. i und. afgifvit, hvilket alt
SU. igenomgådt och funnit vara så grundeligit och moget, at man
ej annat kan än styrka dertil, at fästningsarbete! efter samma plan
må fullfölljas, hälst efter inga nya byggnader i desse fästningar äro
projecterade, undantagades
l:o) at utanvärken vid Giötheborg blifva, efter desse tiders
maner at befästa, mer utvidgade än efter den gamla deseinen;
2:o) at bägge de innom Giötheborgs fästning liggande Oter-
hällsbärgen blifva af tvenne redouter intagne;
3:o) at et värk kommer at anläggas på lilla Billingen så til
inloppets som ammiralitetsvärfshamnens försvar. Sammalunda
4:o) allahanda nödige magasinshus, bagerier, baraquer och krut¬
hus, hvilka efter handen och som medlen tillåta, komma at byggas.
Och sidst
5:to) at uti Marstrand Wenne små och ej särdeles kostsamma
värk komma vid stranden at anläggas, efter som sielfva fästningen
ej kan försvara inloppet för thes högd skull. Doch har SU. vid
Giötheborgska fästningscommissionens bet. giordt fölljande påmin¬
nelser:
l:o) at the vid Giötheborg varande tornen Stora Grönan och
Wästgiötha Lejon måge framdeles vid bättre tider på samma sätt
som Oxdiupstornet i Stockholms skiärgård blifva med platt tak och
batterier försedde, så at styckenen komma at spela öfver bane, då
man så mycket bättre lärer kunna commendera de innom canoneskått
liggande högder;
2:do) at de vid stora bomen i Giötheborg projecterade flått-
pråmar kunna lämnas til sidst, emedan de tyckas vara i fredstid
mindre nödige;
3:o) at tornet i Ny Elfsborgs fästning kan på lika sätt som
Oxdiupstornet täckas med näfver och torf, aldenstund bly- eller kop¬
partäckningen är alt för kostsam och, som man af förfarenheten på
then orten inhämtadt, icke varachtigt;
4:o) at tili inloppets försvar vid Ny Elfsborg äro tvenne seg¬
lande pråmar nödige.
Omkostnaden, som til Giötheborgs samt the öfrige Bohus och
Hallandske fästningarnes iståndsättiande in alles ärfordras, bestiger
sig väl tämmeligen högt, nemkn til siu tunnor guld. Men som
thesse orter, och i synnerhet Giötheborg och Ny Elfsborg, hvilka
kräfja största delen af omkåstningssumman, äro för riket ganska
importante gränseorter å den sidan emot Dannemark och Norige,
jämväl place d’armes för arméen samt station för esquadren, så tyc¬
kes nödvändigheten fordra, at man till deras fortificerande må hafva
1734.
815
al möda och kåstnad ospard; hvilket ändamål med en drägelig af¬
saknad för riket lärer kunna erhållas, om någon summa i hvarje års
stat til desse orter efter handen optagas.
Den å Wärmeländska gränsen belägne, så kallade Eda skants,
som i förra danska kriget är vorden anlagd, har vid en år 1729
theröfver hållen besichtning funnits merendels vara förfallen och
utan defension, i anseende hvartill EKM. under d. 17 novembris
1730 finnes hafva bifallit krigscollegii und. förslag, at densamma,
hvad sielfva hufvudlinierne angår, skulle förstärkas igenom en stark
och varachtig fot af gråsten til tre å fyra fots tiocklek samt at
den gamla vallen med en god torfsättning skulle förbindas. Haf-
vandes EKM. i nåder gilladt then af krigscollegio upgifne desein
til denne skansens iståndsättiande, hvarefter et omkåstningsförslag
i julii månad 1733 in loco blifvit uprättadt, som visar, at til Eda
skants opbyggande efter förber:de desein erfordras 63,462 dir 25 öre
smt. Men som denne orten en så ansenlig omkåstnad ej synes för¬
tjäna, så tyckes ej mera kunna bestås, utom de 3,757 dir 20 öre smt,
som äro at tillgå, så framt alt efter förra årens stater utfaller, än
500 dir smt årligen, hvarefter arbetet kan proportioneras.
Hvad de norr- och jämtländske skantzarne, nämlrn Dufive, Hierpe
och Långå, vidkommer, så synes det ej löna mödan at till deras bi¬
behållande anslå någre medel, emedan de allenast bestå af jordvallar,
hvilka, då det omtränger, snart kunna oplagas och i stånd sättias.
Och som der ligger något artilleriemanskap, som skall kåsta Cronan
årligen 1,960 dir smt, så håller SU. bäst vara, at manskapet deri¬
från indrages samt den der befintelige ammunition flyttes til Frössö
skants, kommandes med detta manskapet således at förhållas, efter
som SU. uti et särskilt memorial sig härom i und. yttrat.1
Sedan nu SU. således korteligen yttradt sine und. tankar ang.
alla riksens fästningar, kan man icke undgå i lika und. förmäla,
huru man funnit, at de summor, som i 1732, 1733 och 1734 årens
stater til desse samt de öfrige riksens fästningar blifvit anslagne,
hafva til så vidlöftige och kostbara värks fullbordande varit så otill-
räckelige at, om större penningesummor ej skulle dertil bestås, så
vore til befara, at någre redan anlagde och påbegynte värk komme
til riksens stora otjenst aldeles at afstadna och förfalla.
Hvarföre och som rikets defension och säkerhet vid påkommande
örlog til en god del ankommer på väl fortificerade samt med till-
räckelig besättning och bestyckning försedde fästningar och gränse¬
lius, ty håller SU. i und. före, at til fästningsarbetets bedrifvande
til nästa riksdag årligen i staten så stor summa uptages och anslås,
som medlens tilgång samt rikets nödvändigare tarfvor och hvarje
orts omständigheter det tillåta kunna. Kommandes jämväl de 3,000
1 Se d. III, 1, n:r 1285.
816
Den 20 november 1734.
dir smt, som borgerskapet i Fredrichshamn för upbygde baraquer
kafva af EKM. och Cronan at fordra, för et år at upföras i finska
staten. Ock förmenar SU., at de årlige fästningsbyggningsmedlen
kunna på sätt, som medfölljande project utvisar, hädanefter fördelas.
Men som fästningsbyggnaden å hvarje ort tyckes böra lämpas efter
omständigheterne, så lärer EKM. med råds råde i nåder täckas så
fördela berörde medel, som rikets säkerhet i anseende till conjunc-
turerne kan finnas kräfva. SU. framhärdar etc.
Anm. Om underskrifterna se anm. till n:r 1125.
Bilaga: »Förslag som visar, hvad medel för nästkommande och de föll-
jande åren til nästa riksdag erfordras til fästningsbyggnaden i Swerige, Finland
och Pommern» (3 sid. fol.), slutande på en summa af 132,818 dir smt.
(Krigsärenden.)
Förut utgifna delar:
Första serien, 1521 —1718.
Del.
|
1:
|
i.
|
1521 — 1544.
|
Pris
|
10 kr.
|
|
Del.
|
1:
|
n.
|
1544—1560.
|
Pris
|
10 kr.
|
|
Del.
|
11:
|
L.
|
1561 — 1568.
|
Pris
|
3 kr. 50
|
öre.
|
Del.
|
11:
|
11.
|
1668—1571.
|
Pris
|
5 kr. 7 5
|
öre.
|
Del.
|
11:
|
lil.
|
1571 — 1592.
|
Pris
|
15 kr. 75
|
öre.
|
Del.
|
lil:
|
I.
|
1593—1594.
|
Pris
|
10 kr.
|
|
Del.
|
lil:
|
11.
|
1595 — 1596.
|
Pris
|
4 kr.
|
|
|
|
Andra serien, 1719—1800.
|
|
Del.
|
I.
|
|
1719—1723.
|
Pris
|
17 kr. 50
|
öre.
|
Del.
|
11.
|
|
1726 — 1727.
|
Pris
|
16 kr. 25
|
öre.
|
Del.
|
III:
|
i.
|
1731 — 1734.
|
Pris
|
26 kr.
|
|
t
)